Skip to main content

Full text of "Helsingborgs historia"

See other formats 


=0> 

sin 

|0 

15 
Sco 


%      « 


m'' 


lieiSIAIGItOR(iS  HINTORIA 


AK 


ir 
|| 

Ii: 
I» 

Ii; 

31: 


ft:ft<.  FOIiL.! i¥ 


OK  VER  sr.  P  T)     OCH     TIM.  OKI 


P.  \¥lESi:iiGBE!V. 


I» 
ii: 


I 


HQ>''t 


HEISINCIBORGS  HISTORIA 


AF 


ELIAS   FOLLIN, 


THEOL.  DOCTOR,    KONGL.  nOFPREDIKANP,    CONTRACTSPROST   I   LPGGCDE   HÄRAD, 

PROST   OCa   KYRKOHERDE   I   HELSINGBORGS  STADS-  OCH   GARNISOXS-FÖRSAMLINGAR  , 

HELSI.NGBOUGS    LANDSFÖRSAMLIIVG    SAMT   WÄLLUFS    OCH   RAUS   ANNEX-PASTORAT, 

SAMT    LEDAMOT    I    RAMLOSA    BRUNNS   K.  LAZARETTS-DIRECTION. 


OFVERSEDD    OCH    TILLOKT 


P.   WIESEIiGREIf. 


PA    ARFVINGARNES   FORLAG 


©> 


1^      ^f^ 

'l  nf' 


>Qim\ 


,Ätt3^ 


W  a   11  I   *>   t  r  ö  in      X     C. 


Digitized  by  the  Internet  Archive 

in  2010  with  funding  from 

University  of  Toronto 


nMi1 


http://www.archive.org/details/helsingborgshistOOfoll 


TILL 


O  8  C  A  R    I. 


Stormäktigste,  Allernådigslo  Konung! 


lindast  lyckliga  linfäJlighetcr  kunna  fuikkra  tacksamma  barns 
djeifhet  att  pryda  en  bortgången  faders  arbete  med  en  älskad 
Konungs  ärofulla  namn.  Då  var  nuvarande  dynastis  odödlige 
grundläggare  Carl  Johan  först  uppträdde  på  svensk  jord  och 
först  inträdde  som  Evangelisk-Luthersk  christen  inom  en  Evan- 
gelisk-Luthersk församling  i  Sverige,  stod  Elias  Follin  såsom 
den  församlingsortens  prest,  och  välkomnade  honom  med  brin- 
nande hjerta.  Han  hade  äfven  sedermera  nåden  att  emottaga 
den  frejdstore  Monarken  inom  den  stad,  hvilkens  herde  han 
var  i  34  år  och  hann  derunder  att  vinna  full  tröst  för  den 
djupa  sorg,  honom  drabbade,  när  han  sporde  den  Svenske 
Thronlöljaren  Carl  Augusts  död  några  timmar  efter  det  ban 
hedrats  af  denne  ädle  Furstes  tacksägelse,  sedan  nämnd  i  of- 
fentliga urkunder,  för  en  uppbyggande  predikan,  som  oför- 
modadt  blef  samme  Thronröljarcs  dodsbcrcdelse. 

Men  ett  än  vigtigare  skäl  har  ökat  vårt  mod ,  att  tillegna 
detta  aibete  af  en  länge  sedan  bortgången  fader,  åt  Sveriges 
Konung.  Vi  lioppas  ncmligen  alt  sjclfva  ämnet  ej  är  utan  allt 
intresse  för  Eders  Kongl.  Majestät,  som  ej  blott  torde  förvara 
Helsingborgs  liäiliga  utsigtcr,  såsom  det  äldsta  minne  af  ett 
svenskt  landskap,  utan  gerna  erinra  sig  glada  dagar  från  den 
scdnare  tiden  inom  denna  minnesrika  stad.  Här  förgätes  ej  den 
Decemberdag  '\H22,  då  Tegnér  till  Kionprins  Oscar  kunde 
sjunga: 

"och  södern   tjusade   ocli  lade 

sin  blomsterduk  uppå  din  stig; 

af  allt  det  sköna,  som  han  hade, 

det  skönsta  dock   det  eaf  han  di?;" 


^j  eller  sommaven  '1846,  då  Helsingborgs  glada  invånare  i  en 
längre  kedja  af  dar  sago  sitt  Konungahus  boende  inom  stadens 
sköte,  här  besökt  af  hela  danska  Konungahuset  och  tyska  Fur- 
star. Skall  en  frukt  af  tio  års  fleste  hvilostunder  från  trägna 
embetsgöromål  med  nådig  välvilja  anses,  så  torde  ock  för- 
låtas att  författarens  tacksamma  barn  önskat  att  få  nedlägga  den 
första  Helsingborgs  historia,  som  utgifves  i  vår  nord,  inför 
■Sveriges  uråldriga  Konungathron. 

Framhärda  med  djupaste  underdånighet,  trohet  och  nit 


Stormäktigsle,  Allernådigste  Konung! 
Eders  Kongl.  Majestäts 


Cndcrdänigste  och  (ropligtigsfe 
tjenare  och  undersåtcr 

A.    J.    FOLLLN,    C.   H.   FOLLIX ,    M.   R.   FOLLIN , 
T.   I.   FOLLIN;     M.   v.  GEIJER,       E.  FOLLIN. 

född  FOLLIN- 


Förord  af  CtäifYareu* 


^-'Ivor   mnnga   hlanil   Sveriges  städtM*  ha  monographier  utkum- 
uiit,   men   oj   öfver  Helsingborg,   ehuru    få   städer  i   landet  äro 
s;t    luiii  kviirdige    i    vår   historia.      Dennu  stad   hade  ett  namn   i 
häfdcrne,    iuau    Ghristendomen    ännu    fått   fotafäste  i  Upsala^ 
ocU   blott   fem    städer  dessutom    voro   kände  i   gamla  Sverigej 
den   var   försedd   med  ett   kungaslott,   der  en  monark,   som  en 
tid    herrskade   både   öfver  Danmark   och   England,    residerade 
lika    visst    som    på   andra    kungliga   sloit    i   sina  länder,    då  in- 
gen känner  hvems  hjordar  som  betade,  der  nu  Nordens  hulvud- 
st/ider    ligga,    så   Petersburg  som   Berlin,    så   Stockholm  som 
Köpenhamn,    så    Christiania    som    Haag,    om   ock   ett   grefligt 
jagtslolt    då    redan    låg    i    den    nederländske   hagen.      Och   t!å 
Sveriges   Kung  i   medlet  af  14:de  seklet  kallade  sig  också  hunq 
i    Skånes    land,    liksom    under    Unionsliden    i    sliittt    af   hela 
14:de,    hela  lo:de  och  början  af  iG:de  seklet,   var  Helsingborg 
mer  än   någon  annan   stad  att   betrakta  såsom  centralort,   der 
man   ofla   samlades  för  att  hålla  gemensamma  riksmöten.     Kyr- 
kan   höll    ock  ett   concilium   i  denna   af  sitt  låge   så  gynnade 
stad.      Hvem  minnes  ej  att  reformationen  i  Danmark  blef  fruk- 
ten  förnämligast  af  en   seger  vid   Helsingborg  dervid  Gustaf  I 
var    en    ärlig    Bundsförvundt    för   Danmarks   Kung   och  alt   en 
scixer  i  och   vid  denna  stad  knöt   Skåne  med  den  sista  knuten 

o 

vid  Sverice  —  en  knut,  som  in^cn  sedan  kunnat  lösa ,  iniren 
af  hugga.  Vi  beböfva  ej  härvid  erinra  våra  samlida,  alt  ett 
Kungamutc  i  scdnarc  tiden  sked  i  denna  stad,  dervid  18 
kungliga  och  furstliga  ])crsoner  på  en  gång  möltes  i  ett  rum 
nära  fölen  af  den  gamla  liäraan  ,  der  en  vänskap  öppet  ndaga>- 
lades,    som    sedan    visat    sig    hålla   stånd    utan   egennytlig  be- 


II 

räking  på  en  bana,  der  man  är  man  att  blott  se  egcnnyttaa 
med  fäld  eller  öppen  vizir  —  vi  mena  politikens.  Eliam 
forsan  &  bacc  meminisse  juvabit. 

Ehuru  ingen  Helsingborgs  bistoria  bittills  utkommit,  bar 
dock  flere  samlat  materialier  till,  ocb  2:ue  utarbetat  dylika. 
Och  alla  bafva  de  varit  stadspastorer  i   Helsingborg.    Af  pro- 
sten  Jöns  Rönbeck,    namkunnig  deraf  att  Tordenskjöld  ned- 
lät   sig  att  röfva   denna  man  ur  sitt  sofrnm   för  att   föra  bo- 
nom    in    i    danska    Kungens    kammare,    ha  vi  en  Reskvifning 
iifver  Helsingborg  af  1729,   som  spridts  i  afskrifterj   Prosten 
Sven  Trägård  bar  meddelat   Prof.  S.  J.  Sommelius  en  utförlig 
uppgift,   dä  denne  arbetade  pä  en  skånsk  klercsi-  och  lårdoms- 
bistoria,   bvilken  uppgift  ännu  förvaras  i  Sommelianska   sam- 
lingarne i  Lund;    en   pastoratsbeskrifuing  af  ej   ringa  omfång 
bar  D:r  C.  Hallbeck  dikterat  till  Biskops-visitations-protokollcl 
182^,    men    utförligast    af   alla    bar    Dr.   El.   Follin    aflijelpt 
bristen    genom    den  Helsingborgs  historia,    som    uu    ulgifvcs, 
52  är  efter  förf.   död   och  mer  än   ett  hälft  århundrade  efter 
arbetets    författande;    att    det    utgår    öfversedt  och   tillökt  af 
den,    som  för  närvarande    ar  Kyrkoherde  i  Helsingborg,  ma 
blott  anmärkas  för  seriens  skull. 

Detta  arbete  bar  sjelft  en  bistoria.  J  Handlingar  röran- 
de Skandinaviens  Historia  7:de  delen  utg.  1810,  der  en  för- 
teckning pa  Uosenhaneska  manuscripterna,  förvarade  på  Torps 
bcrregurd  i  Södermanland,  ingå,  anföres  bland  handskrifter 
in  4:o  Försök  till  en  historisk  beskrifning  öfvcr  Helsingborg, 
författad  af  Elias  Follin  1798,  bvarvid  säsom  not  af  Slats- 
Secret.  Frih.  Shcr.  Uosenhanc  tilläggcs :  "ub.  ätcricmnad  till 
Förf.  1808,  sedan  ban  fattat  det  beslut  att  densamma  af 
trycket  ulgifva.  Genom  Statssecr.  Frih.  Rosenblad  hade  den 
blifvit  lemnad  i  mitt  förvar  säsom  aldrig  ämnad  att  tryckas." 
Dercflcr  lär  handskriften  Icmnats  i  en  tilltänkt  förläggares 
band,  som  likväl  ej  verkställt  tryckningen.  Några  rättelser 
af  Förlis  då  redan  föråldrade  stafuing  samt  smärre  misstag, 
dervid  rältaren  ock  misstagit  sig,  hade  börjat,  men  sannolikt 
bar  Correctorn  dragit  sig  tillbaka  för  svårigheten  att  göra 
texten  correct  i  den  tids  smak,  inför  bvilken  den  skulle 
framträda.     Det  vissa  ur^  att  frägau  förföll. 


\ 


Hl 

Ilandskrifton  liatle  efter  Förf;s  tlötl  UDdor  I;in  I;onimit: 
till  Upsala,  der  Prof.  och  liihl.  Dr.  J.  H.  Selirödcr,  bvars 
skarpsyuta  blick  det  ej  iindg/itt,  deponerat  del  värderika 
arbetet  pa  K.  Universitets  Biblioteket,  sädaut  det  anträllats 
i  Herr  Prof-  och  Commend.  E.  G.  Gcijers  sterbhus.  Det  äter- 
lemnades  pä  reclamation  af  den  egarinna,  bvilken  handskriften 
RJelf  angaf,  och  bestämdes  för  offenlligheten  af  Författarens 
samtlige  arfvingar,  som  nppdrogo  redaktionen  ål  Utg.  Nu 
erinrade  maa  sig,  att  dä  Prof.  Geijer  182Ö  besökte  sin  frän- 
de  Ofversten  och  Ridd.  v.  Geijer  pa  Ilerrevadsklosler,  gjor- 
de han  en  så  angemiin  bekantskap  med  denna  orlbeskrifning, 
att  han  vid  afresan  begärde  fa  taga  den  med  sig  för  att  vid 
bättre  tillfälle  göra  sig  dermed  än  närmare  förtrogen.  Herr 
Ofversten  skref  då  å  första  bladet:  tillhör  Marie  Geijer. 
Denna  anteckning  ledde  sedan  till   uppläckt  af  egaren. 

Utg:s  åtgärd  inskränkte  sig  från  början  till  slafsättets 
modernisering,  för  alt  lätta  läsningen  för  dem,  som  ej  äro 
vana  vid  äldre  skrifter  —  (skulle  nägot  förlitel  dervid  skett, 
ma  det  benäget  öfverses)  —  och  språkels  förtydligande,  der 
meningen  kunnat  befinnas  svarfatllig  eller  underkastad  miss- 
tydning. De  ställen  ha  dock  bibehållits  orörde,  der  Utg. 
varit  oviss  om  meningen  och  obekant  med  det  använda  ut- 
tryckets betydelse  i  FÖrf:s  bildningsperiod  eller  i  den  källa 
han  begagnat,  liksom  i  citationcr  källans  språk  naturligt- 
vis bibehålKls.  Men  dessa  ställen  äro  ej  många.  Dä  ett  dy- 
likt arbete  väl  svårligen  kunde  utgifvas  utan  förlust,  om  man 
ei  finge  påräkna  köpare  äfven  utom  kretsen  af  dcm^  som  äro 
vana  all  läsa  lärde  skrifter,  så  förklaras  lätt,  hvarför  Utg. 
åtagit  sig  detta  redactionsbcsvär.  Förf:s  bildning  hade  mog- 
nat före  Ii.  Gustaf  lll:s  uppträde,  då  stafsättet  var  ytterst 
obestämdt  och  vexlande.  Vi  minnas  ju  hvad  \\.  Gustaf  sjelf 
gaf  för  ett  exempel  i  detta  fall?  Var  tids  ögon  ha  blifvit 
strängare.  Men  Utg.  måste  snart  sträcka  sin  åtgärd  längre. 
Kn  af  de  mest  nitiske  u|)pmanare  till  arbetets  tryckning 
skref:  "De  sist  förflutna  oO  åren  ha  varit  ganska  fruktbara 
särdeles  hvad  specialhistorien  beträffar  och  skada  vore  oui 
icke  afvcu  dessa  matcrialier    skulle    användas    all  fullkomlig- 


IV 

göra  Follius  arbete."  Herr  Biskopen  Dr.  V.  Faxe  och  Herr 
Universitets  Bibliotb.  Edv.  Berling  sände  mig  godhetsfalll  o- 
tryckla  källor,  som  Dr.  Follin  ej  känt.  Inskririerna  A  stenar 
och  mouumcnter  torde  ba  tillräcklig  s.-ikerbet  ur  bislorisk 
synpunkt;  men  ej  för  den  språkforskare  som  t.  ex.  vill  vela 
pä  buru  många  sätt  stenhuggare  för  2  a  5  sekler  sedan  kun- 
de stafva  häiisof.  Då  Dr  Follin  skref  sitt  arbete  var  svårt 
att  copiera  bela  inskriflerne,  helst  mänga  stenar  voro  till  en 
del  öfverbygde  af  stolar  m.  m.  Då  Ulg.  uppsände  hans  corri- 
gerade  manuskript  lugo  stenarne  väl  öp]>na ,  ofia  på  hvar- 
andra ,  sa  alt  flera  personers  hjelp  bchiifdos  för  alt  söka  lägga 
dem  i  passande  dager,  men  hvilket  ofla  var  rätt  svårt  alt 
åstadkomma,  särdeles  som  det  var  en  allt  mer  mörknad  hösl- 
tid.  Nu  ligga  de  alla  öppna  ocb  vore  det  nu  lätt  atl  med- 
dela bvarje  synlig  bokstaf  ganska  correcl,  men  Utg.  anser 
det  ej  löna  mödan,  ulan  må  det  lemnas  en  eflergangare, 
särdeles  i  en  framlid,  då  dylik  stenlittcratur  är  ännu  säll- 
syntare och  dess  hokstaf  således  kan  anses  vigligarc  än  i 
vår  tid.      I   tryckfelen   äro   några   rältelser   intagna. 

Men  om  alla  tilläggen  falt  form  af  noler,  skulle  lexlen 
blifvit  allt  för  bruten  ocb  derigenom  obehaglig  att  se  ucli 
störande  alt  läsa.  Utg.  har  derförc  insatt  det,  som  hade 
kunnat  skrifvits  af  Dr.  F.  om  han  känt  de  gamla  källor, 
Utg.  trällat,  in  ati  hans  text,  men  satt  i  början  och  slutet 
" — ",  för  att  om  fel  dcri  finnas,  lägga  ansvaret  på  den  skyl- 
dige allenast.  Annat  är  tillagd  t  i  noter.  Vid  några  ställen 
bar  ej  kunnat  till  ett  sammanföras  bvad  Förf.  och  Utg.  be- 
stått, utan  bar  Ulg.  der  lillkännagifvit  bvilka  delar  han  helt 
och  hållet  omarbelal.  Tillägg  äro  här  och  der  gjorda  och 
tillkännagifna  ;  särskilt  ha  seriernc  fullföljts  till  I80O  i  8 — 11 
kapitlen.  I  samråd  med  Förläggarne,  handskriflens  cgare, 
ba  ålskilligc  partier  borltagils,  som  förekommit  2:ne  gånger, 
eller  ock  varit  af  allt  för  ringa  intresse  för  att  genom  tryck- 
ning öka  bokens  pris,  särdeles  .sådant,  som  ändå  fins  <{var 
dorigononi  alt  del  af  Förf.  äfvenledcs  införts  i  hans  anteck- 
ningar om  SUihic^  en  foliant  på  Lunds  Univers.  Bibliolhck, 
t.    ex.    lleUingborgs    hospitals    räkenskaper    från    1G70  talet « 


Lvilka  ock  i  original  finnas  i  Ii,  v.  Kyrkoarchiv ,  hvaraf  ut- 
drag pS  flera  ark  förckummit ,  liksom  en  och  annan  afskrift 
ur  tryckta  ej  sällsynta  skritttM-^  som  icke  hört  till  hvail  ämnet 
lofvar,  Helsingborgs  historia.  Smärre  tillägg  har  Ulg.  ansett 
småaktigt  att  öfver  allt  utmärka;  liksom  att  lillkännagifva 
der  smärre  rättelser  ifragakommil.  larhelen,  der  tänkesätt 
nedskrifvas,  kräfves  vid  ufgifning  af  andras  skrifter  en  di- 
plomatisk trohet,  äfven  der  Ulgifvarcn  ogillar  en  sats,  som 
anföres,  men  då  någon  trycker  t.  ex.  M.  Stenbocks  historia 
af  Nils  M.  synes  oförslåndigt  alt  aflrycka  hjeltens  förslå  lef- 
nadsdala  såsom  inträffade  pa  1780  och  1790  talet,  (se  nämnde 
arbete  p.  7  (bis),  10,  11)  om  der  än  så  slålt  i  handskriften, 
och  onödigt,  att,  om  det  har  riiltats,  tillsälia  noter  derotn. 
Helsingborgs  historia  af  E.  Follin  —  (denna  titel  ^  som  före- 
kommer i  pcrsonalierne  öfver  Förf.,  har  här  valts)  —  är, 
äfven  om  de  tillkännagifna  små  biislcrue  ej  kunnat  af  Utg. 
afhjelpas,  utan  allt  tvifvcl  ganska  väl  förtjent  af  dagsljuset. 
Den  är  ej  blott  af  ett  enskilt  ortintrese,  utan,  i  flera  kapitel, 
tillika  af  ett  allmänhistoriskt ,  skrifven  med  verklig  lärdom , 
hvilken  ej  inskränkt  sig  till  den  bcskrifna  orten,  som  vanligt  är 
i  dylika  skrifter.  Fä  stads-  och  orlhistorier  i  Sveriges  littera- 
tur ha  sa  god  grundval  i  sina  fcjrfallares  studium  af  urkun- 
derne,  så  säker  anslutning  till  utom  liggande  häfder  och  så 
fä  brister  genom  förkärlek  eller  ofoghet  i  anseende  till  de 
föremål  som  beskrifvas.  I  stilistiskt  hänseende  står  Dr.  F. 
myckel  efter  var  tid ,  ehuru  han  var  jemförlig  i  detta  hän- 
seende med  sin  samtida  Ilisloriar.  Professorer  vid  Uuiversi- 
teternc  £.  M.  Eaut  och  Erl.  Sam.  Dring  och  detta  bur  den 
billige  domaren  ej  förbise.  Kanske  skall  dock  vårt  tidchvarf^ 
som  tröttats  af  späne  uppmärksamhet  på  grande  dicendi  genus 
af  små  och  stora  snillen,  gcrna  hvila  sig  en  stund  vid  deu 
källan,  der  Follin  uti  idyllisk  enkelhet  berättar  förflutna 
tiders  minnen.  Läsaren  får  för  all  del  ej  förbise ,  att  arbetet 
i  hans  hand  icke  kallas  heskrifning ,  utan  historia.  Så  mäk- 
tig Dr.  F.  än  varit  alt  lemna  en  bcskrifning,  med  sin  kun- 
skap i  Nuluralhistoricn ,  från  den  lid  lian  var  v.  Linné-s  lär- 
junge,  med   sitt  intresse   för  och  grundlig  lärdom  i  statistiska 


VI 


änincn  samt  insigt  i  de  flesla  frågor  som  pläga  i  en  orlbe- 
skrifoing  förekomma,  sa  är  klart,  alt  om  buns  afsigt  /iu  var 
att  sä  fullsläniligt  uttömma  sitt  ämne,  när  ban  bestämde  sig 
för  ett  försök  till  en  historisk  beskrifning ,  blott  historien 
Lann  utarbetas,  bvarföre  man  bär  blult  eger  rätt  alt  kräiva 
hvad  den  närvarande  tileln  innebär.  Och  detta  var  bvad  som 
mest  gjordes  oss  bcbof.  I  Forsells  Slatislik,  i  Liljas  Skånes 
Flora  o.  d.  bar  man  källor  för  den  kunskap  om  Helsingborg 
och  dess  omgifning,  som  bär  saknas,  men  som  bäst  studeras 
i  sammanhang  med  landskapets  eller  landels  förhållanden, 
livad  närvarande  band  innehåller  finnes  till  största  delen  uti 
inga  åtminstone  för  allmänheten  tillgängliga  böcker  och  kan 
rätt  väl  stnderas  isoleradt.  Mera  härom  i  biographien  öfver 
den  grundligt  lärde  och  outtröttligt  flitige  författaren,  i 
pastorserien  uti  9:de  kapitletj  men  vi  ha  ansett  oss  bär  böra 
vittna,  att  Förf.  ej  blott  bar  ett  rum  i  pastorserien,  der  ban 
var  kyrkoherde j  ulan  och,  genom  detta  opus  poslhumum  och 
sina  vid  Kongl.  Universitets  Diblothckct  i  Lund  förvarade 
handskrifter,  inträder  i  serien  af  vara  förljenslfulle  vägbe- 
rcdarc  för  efterkommande  häfdatecknarc.  lian  bar  samlut 
bvad  annars  skulle  eftcrlelas  "i  hundra  skrifter",  och  myc- 
ket som  förgäfves  sökcs  i  alla  skrifler.  Och  Fullin  har  sam- 
lat Sagas  skatter,  susom  botanisten,  men  ej  susom  slalter- 
karlen  samlar  Floras.  Ära  ut  sådana  muns  miunc!  Tacksam- 
het för  deras  mödor! 

Helsingborg  d.  4  Juli   iSlil.  Ulgifvaren. 


Rättelser    ocli    Xillägg. 

Pag.  2,  stycltet  2 ,  r.   1   läs  lioeljniif/.     V.  3  *)  3Ian  Lar  upplyst 
Utg.    att    denna    citation    ur    Guttoims  sång    icke  finnes  Los  Sturleson 
uti    Isl.  Sagorna,    eLuru    i  Sv.   öfversättningen.     HandsLriftsgransLare 
dumme!      P.  4    noten,    rad.   2    skogen    läs:    Sl;affen.      Anm.     Genom 
förf:s  sätt  att   skrifva   S  La  så   många   brister  i   fråga   om  S  ocL  s  upp- 
stått,   att    rättelser    ej    kunna    uppradas,    blott  af  bedjas.     P,  7   noten 
r.    1    läs:    hoendc   än    pä    ett   slott,    än  på  ett  annat.      P.   8    r.  o   läs: 
iiingarne.     P.   II,    2  st.    r.   15    läs:   ärftl,       P.    14  r.   21   hel    läs:  hal 
(lialf),    r.  54  mastwer   läs;  maffwer ,    r.   o6    Talerhernnr   läs:    Talcr- 
herc.     P.    IS,  r.  1 1    hnhlpryde  läs:  hnhlf/ryde,     Sndehuset  läs:  F.  .  . . 
r.    13    (Konungen*..);    r.    19  läs:   Boldiekten; ,■    r.   2 1    Trij   läs:    Tij; 
r.   24,    Tid   slutet   tillägg:    En  halfslangeform  af  Koher ;    r.    28  iiam- 
nien    läs:  Kammere;    v.   29    f^af/nen    läs:   fof/nen  ...    Nye    läs:    nije; 
r.  32    läs:  wcjer  (2  gånger).     P.    IG  r.   11    läs:   Uelsing&orig;    r.   27 
Pud   läs:  Rud.     P.   22   not.  f)    ocL   y-fi')    Anm.    Huset    n.  49  tillLör 
nu  Ur  Itaron  Kjell  Bcnnet.     P.   24  r.  G  läs:   Opdams;  r.  7;  repres*. 
P.  50  not.,   r.   4  nfr.  läs:  figurer.     P.   31   **)  i   texten  borttages  i  si- 
sta   raden    ofvan    notstrecken    ocL    uppflyttas    till    näst    sista    punktens 
slut    i    4:de    raden    nerifrån.       P.   34    not.  r,    1    ocli  r.   6    St,   Olofsson 
läs:  Sti  Olofsson;  r.   11    ...  mästareu.      P.  40  not.    TilJägges;  om  vi 
fä   kalla    den  veslrn  delen    af  kyrkskeppet  med    de    tjockaste  murarnc 
torn,    dcrföre   att   de  synas  qvarstå  af  elt  dylikt,    som  nedbriilits.     P. 
4{J    ^sse  Hög    läs:  Asser  Ilög.     Torbem  läs:    Torbern.     P.  49   r.  9 
läs:  Urop.     Vid  not.   ■'•]  om  i''ti7borna,   tillägg:  Skabelyeke  skrefs  förr 
ocL   nämns   ännu    bland  allmogen  Skavelöcke    der  redan   Tyskarnc  tor- 
de   Laft    sina    får.      P.   i52    sista  raden    i  noten,    tillägges    med  mera. 
P.  <>3  in  medio  Gioe  läs:   Giöe,     I  textens  sista  rad:   en  läs:  »ter/ en. 
I    noten    tillägges    i    3:e  radea:    Matjdalena  af  Pordenone,     P.   Jj4    r. 
12  läs:   t,  ex.  uti.     I  noten  läs:   Tiepolo ,  Ziicchcro ,  Ruysdael,  Berq- 
hem,  Breiighel,  Nimegtien,  Morland,  Greuze.    Tillägg  vid  notens  slut: 
vackra  tafvelsamlingar    egas    också  af  Ur  Tullförvaltare  FålirKus    ocL 
llr  Ryttmäst.  R.  S.   O.    P.  Sjökrona.      P.   ÖG    r.   1   läs:  Torniuången, 
r.  2.    Lemningar  af  S.  Petri  kyrka    ocL  kyrkgård    La    trälTats    i  Fil- 
borna n.    IG   (nuv.  Kellstorp)    af  Assessor  S.  Åberg,  under  flera   od- 
lingar.     Nära    ligger    Filb.    n.   18,    som    redan  liJGO    var    annecteradt 
mensa;    pastoris    i  staden,     P.   IJG  i   textens  nästsista  rad    ocL  p.   1)7   I 
not.  *)  nästsista  rad  rättas  1520    till  1250.      P.   iJG    *)    nästsista  ra- 
den   läs:    ParocLia.       P.   i>9    r.  4  läs:    2   fyvker.     H.  4    nfr.    i    texten 
kapellet.     Läs:    kapellet,      P.  Gl    not.  r.   '6    läs:    tillbygga*.      Not.  **) 
Söflror  läs:  Söflreu.     P.  02  r.  11   läs:   MagnoyMC,   r.  14  läs:  Gcmzao; 
r.  17  läs:  Senat.     Not.   *)  r.   3   läs:   Willeniscii.     P.  G[>   in  medio  läs: 
siifver.     P.  04  in  medio    läs:   Wa/ckend  . .    Il,   i»  nfr.  i  texten  Wan- 
nås.      P.  GiJ  not.  **)    Trösta  läs:   Frosta.      P.   G8  not.  *=;=)  läs:    an^c* 
ha   spått   om  .  .      P.  07    i  not.  Erke   läs:  Eskc.      P.  09    not.  *)   r.  4 
ocL  p.  73  not.  r.   1.     Obs.     Dessa    sockenstämmans   gåfvor    La    stad- 
fästats  af  vederbörande  Löga  uiyndigLctcr.     P.   70  i   not.  **)   lirocken 
läs:  Krockren.    P.  74  r.  9   läs:  bonis.    r.  10  läs;  aiinos;    r.  13  läs: 


Anm.  I  en  sträfpelare  a  S.  sidan  är  inbugget:  Anggnelé 
Pcders  Daatcr  hegrafvcn  lO-iö.  Sträfpelarnes  sockler  både 
vid  förra  reparationen  l)efriafs  lill  en  ansenlig  del  från  jord- 
heläckning  ocb  de  blolladc  delarne  da  blifvit  lagade.  Men 
dessa  pelare  började  visa  elt  allt  skröpligare  utseende.  Man 
befarade  alt  den  af  sandsten  bestående  sockeln,  soin  ännu 
la"-  i  jordmylla  just  der  allt  regnet  frän  kyrktaket  nedslröm- 
inadc,  förvittrat  till  en  grad,  som  lätt  förklarade  att  G  års 
gamla  pelare  fingo  sa  betänkliga  Alderdomsmärken,  der  GOO- 
{iri"-a  str/ifpclare  stodo  sig  godt  t.  ex.  mot  vesler,  der  sock- 
lerne  stodo  blottade  för  dagen.  Och  det  befarade  visade  sig 
grundadt.  Mot  öster  var  gatan  mer  än  2  alnar  bögre  än 
det  af  byggnaden,  som  legat  ofvan  jord  vid  första  liyggna- 
den.  Äfven  bär  var  ett  bevis  på  kyrkans  böga  alder;  ty  en 
kyrka  öfvervexes  ej  sA  af  jord,  der  det  ej  i  nianga  sekler 
funnits  en   begrafningsplats. 

P.  122,  st.  2,  r.  lo  läs:  annunli.  P.  12o  *)  K-illan  är  Liber 
Eccl.  Luii.l.  P.  126  r.  17  slår  1G91  läs:  1G70.  P.  151  o  st.  r.  9 
en  cnU(jt  läs:  enligt.  P.  152  st.  2  r.  G  nfr.  höst  läs:  hela.  P.^  15i* 
r.  7  Det  jemt  läs:  det  hnv  jcmt.  P.  15G  r.  10  Aher(j  läs:  Åberg. 
P.  157  5  st.  r.  4  läs:  Jerrestads.  P.  14o  r.  S  nfr.  läs:  Axeltorg. 
P.  148  r.  18  läs:  Mngistr...  P.  Iä2  st.  5  t.  H  läs:  linlthici.  V. 
iiji  r.  4  nfr,  läs:  ledinrf.  P.  161*  r.  10  läs:  liund  .  .  r.  4  nfr.  läs: 
frun.  P.  11J7  r.  o  nfr.  e«  läs:  ett  och  det  ett  ...  P.  li)8  r.  i  tios 
läs:  Aos.  P.  IG.')  st.  2  r.  8  för  läs:  före.  P.  1G8  st.  G  r.  4  testa 
läs:  testé,  P.  170  not.  r.  o  nfr.  Andrea  läs:  Audnn.  P.  1 7 1  st.  2 
r.  1  läs:  Cir.vfensi.  P.  172  si.  4  r.  8  söner  läs:  bröder.  P.  174  r. 
5  nfr.  läs:  fVcrle.  P.  18i  st.  2  r.  S  nfr.  läs:  facto.  P.  18o  st.  o 
r.  10  läs:  uiähtifje.  P.  18G  r,  IG  nde  läs:  udi,  r.  2  nfr.  i  noten 
var  läs:  redan  vnr.  P.  187  st.  2  r.  4  läs:  Ribe.  ^  P.  18G  r.  4  nfr. 
i  texten  läs:  -tieriic.  P.  11)3  r.  G  nfr.  Ahus  \:is:  Arhus ,  llolbcn  läs: 
nollan.  P.  108  r.  12  nfr.  läs:  Chro  ...  P.  204  st.  2  r.  4  läs.' 
--anim.  I'.  210  st.  5  r.  4  läs:  «,;d  .  .  .  P.  220  st.  2  r.  O  är  läs: 
ur.  P.  220  sista  textraden  iV.  i.  läs:  j).  457.  P.  25G  r.  12  en 
gärd.,  läs:  en  i  Gärd...  r.  13  Orsb;/  läs:  Oitsb;/.  P.  257  r.  8  och 
14  Erlend  läs:  Erlandsson.  Anm.  Tlera  |)uncla(.)  framför  .'/<f  böra 
anses  som  colon  f:)  före  alt,  P.  258  r.  4  ocli  iJ  Ccrilla  läs:  Ceeilia. 
P.  2'40  vid  n.  i52  läs:  Hloltika.  P.  2^50  vid  n.  )j\%  läs:  Duva;.  P. 
2i>2  vid  II.  GO  läs:  Jur...tiun  Jolionnis  Itr.  bvill<en  ed  lian  alliiggt 
såsom  .  .  not.  r.  2  Forsö  läs:  Torso.  P.  2155  r.  7  Gr.in  läs:  Gren. 
P.  2i>i;  not.  r.  1  Se  läs:  be...  P.  27J>  r.  17  siilla  läs:  stjiila.  P. 
201  r.  12  läs:  liisofrcrskc.  P.  28 'l  v.  25  du  läs:  j>«  Echcn  . .  P. 
28G  r.  1  läs:  dolore;.  P.  208  st.  1  r.  nästsista  han  läs:  And.  It. 
P.  514  r.  4  nfr.  i  texten:  lo42  läs:  l'ii>2.  P.  51i>  st.  2  r.  2  läs: 
palis.  IVoten  r.  2  läs:  vi//as;  r.  7  läs:  in  finc.  \\.  8  ocli  S  nfr.  i 
texten  läs:  llcmerlin.  P.  310  r.  17  nfr.  läs:  Jac. ,  r.  15  läs:  än 
kräfva  (se  in  honom  utgår).  R.  Ii  O,  läs  (Pu.  bl.  P.  520  vid  n.  50 
r.  5  läs:  Kriidilor.  pust.  läs:  part.,  r.  5  nfr.  tillägg:  nti  D.  C.  P. 
322  r.  7  nfr,  läs:  (scdnasl  II.  i  B.).  P.  524  r.  Ii  läs:  la.lill;  r.  8 
nfr.  läs:  Tisch.  V.  52;>  r.  4  nfr.  läs:  1700.  P.  527  vid  n.  34 
läs:  Joiiiiiincs.  P.  528  r,  1  läs:  Alnrilo,-  r.  2  nfr.  r>on  läs:  van,  P. 
350  r.  2  nfr.    läs:  Rinb.     P.  552  r.  8    läs:  Danska.      P.  535  Öre- 


sfad  och  ÖrnestaJ  läs:  Öneslad  ,  läs:  6år(1s(änga,-  r.  C  iifr.  i  texten 
Sap.  A.  läs:  Sap.  4;  r.  4  nfr.  liainen  läs:  liammer,  P.  556  r.  5 
läs:  Torkol  Tlnjnsson  har  före  .  .  r.  H  nfr.  läs:  Thorch,  Tullius ;  r. 
2  nfr.  10 1 'i  läs:  1662.  P.  5'<0  st.  5  r.  2  läs:  Gcorf/ii.  P.  341 
not.  r.  2  läs:  acter  rör  ...  P.  5415  not.  *)  läs:  I  1670  års  Jord- 
refningsprotolioll ,  som  utgör  gniiulläggning  för  1671  års  Jnrdeholi. 
Derjeinte  må  den  rättelsen  meddelas  alt  ej  1690  års  Jordrefn.-prot. 
utan  1671  års  Jordeboli  är  grunden  för  oförmedlade  hemmantalet. 
P.  5-50  r.  12  nfr.  vav  läs:  voro.  P.  3öO  läs:  .ArrAenius.  P.  5S4 
r.  10  älskansvärila  läs:  älshnnde.  P.  56-^  not.  r.  6  läs:  HHeisner. 
P.  36J5  r.  1  läs:  G/«m.  P.  57'i  r.  7  och  6  läs:  fånfje  presltn.  E — f/ 
till,.  P.  581  vid  n.  32  anm.  Memoirernas  förf.  lär  varit  fader  till 
F-ns  patron.  P.  583  st.  2  n.  5  31.  CL.  f.  1792  läs:  1790  (bör  så- 
ledes vara  n.  2  och  n.  2  hlir  n.  5.  IV.  ii  Föreståndare  fiir  läs:  Bruks- 
förvaltare pu.  Sista  r.idcn  Catharina  läs:  Carolina  Amalia.  P.  580 
r.  4  läs:  återstå.  P.  590  r,  7  hvad  läs:  hvad  pä.  P.  391  r.  6  lätt- 
ligcn  läs:  vanligen.     1\.  4  nfr.  läs:  lagarne. 

P.  59^  r.  f>  tillägg:  Ännu  en  minnesvärd  —  en  af  kyrk- 
går;iens  vackraste  —  har  sedan  hlifvit  uppsatt  öivcr  Dr.  Hall- 
heck,  midllor  stora  porlen  i  midten  af  stora  gängen,  dera 
läses:  Carl  Ilallheck  född  1782,  h'tjrkoh.  1820,  död  1845. 
fauners  Tro,  Församlingens  tacksamhet  reste  stenen.  At 
kommande  släf/ter  anförtros  med  tillförsikt  vården  af  detta 
minne,  en  redlig  inans,  en  värdig  själasörjares,  en  mennisko- 
väns.  Hr  Ilandelsoi.  Höckert  och  Lieul.  Rosenberg  verkade 
främst  för   resandet  af  den   hedrande   minnesvärden. 

P.  397  r.  8  nfr.  Jas:  1<957.  P.  538  r.  o  1819.  läs:  1819: 
n.  4  tillägg:  Ledamot  af  Samfundet  pro  Fide  et  Cbrist.  1850. 
P.  r>99  n. '9,  r.  6  o,.j8Ö  läs:  585.  P.  401.  K.  CarlJohana 
gafva  till  sjukhus  i  Hamlösa  är  gifvet  till  Brunnen,  utan  all 
inskränkning  till  län  eller  land,  som  brunnsgästerna  skola 
tillhöra.      H.    17   utom   ränta   läs:   titan   ränta. 

P.  405  sista  r.  i  noten  12,000  läs:  1200.  P.  40iJ  not.  sista  r. 
Jens  läs:  irolitjen  Jacob  Capellan.  P.  406  n.  14  läs:  liökmun.  P. 
411  r.  15  nfr.  Iä's:  Ilorscns.  P.  414  r.  ii  Domprost  läs:  Prost  vid 
Domkyrkan.  P.  418  r.  6  nfr.  i  texten  Deras  läs:  Dennes;  r.  5  nfr. 
i   texten   Helsinijhorfj    läs:   lierslöf. 

P.  419  sl.  1,  r.  7  nfr.  Tillägg:  K.  Maj:t  har  sed.in  anslagit 
800  Rdr  b:co  pa  det  den  resande  ma  lic  uppmärksamt  följa 
skolundcrvisningsreformcrna   i   det   transballiska   Europa. 

P.  420,  II  K.  n.  2  läs:  Tliortcra.  P.  422  n.  liJ  r.  4  n.  1 1  läs: 
n.  12.  IV.  16  r.  3  Prost  läs:  liorgmäst.  P.  425  n.  17  r.  4  deras 
läs:  bondens.  P.  424  n.  20  sista  r.  läs:  1691.  P.  42o  r.  10  läs. 
ff'å(/bod.  ICnff  .  .  .  P.  426  r.  15,  14  läs:  under  det  slägten  här  fort- 
lefde  (den...);  r.  5  nfr.  läs:  qvittenscr.  P.  ^527  r.  17  Mölers  läs: 
ISIölhrs.  P.  428  r.  12  läs:  Larö.  P,  451  r.  1 1  läs:  IJjörnmarh ;  r. 
17  Örlofjs  läs:  Tolntjs.  P.  452,  455,  45''<  läs:  454 ,  45o  och  430. 
P.  456  r.  19  der  försakelsen  läs:  der  förförelsen.  P.  4-52  st.  2  r. 
I  läs:  liessliMida.  P.  46i>  r.  O  läs:  att.  P.  485  r.  11  nfr.  då  ut- 
går.    P.  487   r.   8  ofr.  i  texten   Drakar  läs:  Danskar. 


1 11 11  c  11  å  1 1. 


1  Kap.   Om  Helsingborgs  Slott  och  Län.     .           .  Sid.  1. 

2  Kap.   Om  Helsingborgs  Stad —  20. 

5  Kap.   Om  nejden  hring   Helsingborg —  32. 

>4  Kap.   Om  Helsingborgs  Kyrkor  och  Kloster.      .  —  S5. 

5  Kap.   Om  Helsingborgs  Hospital —  137. 

6  Kap.   Otn  Helsingborgs  Schola —  146. 

7  Kap.  Helsingborgs  .Utmaler —  151. 

8  Kap.  Om  Helsingborgs  Slottsherrar  och  Commen- 

danter —  230. 

9  Kap.   Om  Helsingborgs  Cleresi —  514. 

10.  Kap.   Om  Rectorer  vid  Helsingborgs  Schola.    .  —  409. 

11.  Kap.   Om  Borgmästare  i  Helsingborg.     ...  —  420. 

12.  Kap.   Tillägg —  452. 


1  Kap. 
Om  Helsingborgs  Slott  och  Län. 

jO.clsingl)0rg  kan  med  sliäl  rälioas  hland  Skånes  åldsla  ocli 
märkvärdigaste  städer,  täilandc  med  Lund  och  Skanör  uti  ål- 
der. Samma  trovärdighet,  som  den  gamla  versen  förljenar: 
När  Christus  lad  Sig  föde 
Stod  Lund  og  Skanör  udi  gröde, 
förtjcnar  Hvldfeld,  som  i  sin  danska  chrörtika  berättar,  alt 
anno  i  eller  vid  Chrisli  födelse  skall  kung  Frode  III  i  Dan- 
mark hyggt  Helsingborgs  Slott.  Annan  grund  bar  Hvidfeld 
icke  kunnat  bafva  till  denna  sin  uppgift,  än  en  gammal  sägn , 
bvilken ,  ehuru  icke  ägande  den  bevisande  trovärdighet  som 
fordras,  likväl  inlygar,  att  friin  äldre  tider  har  man  hållit 
Helsingborg  för  en  mycket  gammal  stad;  och  är  i  sig  sjelf 
ingen  otrolighet  att  kung  Frode  III  anlagt  densamma;  eme- 
dan Helsingborg  från  allra  äldsta  tider  varit  ett  kongelef, 
Lvilket  i  Danmark  var  det  samma  ,  som  (Ipsala  öde  i  Sverige, 
nemligen  en  konungen  anslagen  egendom.  Om  Helsingborg 
bar  kammarherre  Suhm  i  sin  Critiska  Historia  5  B.  p.  85 
följande  vers: 

Tempore  Natalis 

Christi,  turris  capitalis 

Helsingborg  struitur 

Velat  in  scriptis  reperitur. 
Denna   vers   har  hau  åter  af  Biskop  Magnus  Matthiac,   soöi 
var  född  i   Helsingborg.      Fadren,    Borgmästare   Mats  Peders- 
son  Tunbinder,   lefdc    löoO*). 


*)  "Magnus  Matthioc  läste  dem  i  sin  tid  öfver  porten  till 
Helsingborgs  fäste.  Brunius  anmärker  i  sin  förträffliga  mo- 
nographi  öfver  Helsingborgs  Kärna,  att  ttirris  capitalis  d.  ä. 
hufvndtoni  eller  kärna  således  för  o  århundraden  sedan  an- 
sågs urgamvial  i  Helsingborg.  Ett  säkrare  åldersbevis  för 
Kärnan  ligger  i  den  kulle  hvarpå  Kärnan  står,  om  bvilken 
Brunius  yttrar,  all  den,  2o  fot  i  höjd,  tycks  till  stor  del 
bestå  af  mur-ras.  Det  har  kraft  många  sekler  förrän  hvad 
UeUitujhorgs  Ilistoria.  '• 


SKjtJUlu""^'»"'"'^  Otloiis  ällHiigar  hci'äl.:idi!  ofvir  Danttiaik 
och  Skiine,  liksotn  Yiigliiigainc  öfvcr  Svorgc.  När  (laiisl.a 
liomiiivaiiiL- ,  soui  liade  sitt  bol"  j>A  Lcdro  eller  F^ejre  i  SelaiuJ , 
ville  besöka  Skåne,  var  närmaste  öfvorfarten ,  emellan  licl- 
siii-Mir  ock  Slelsingkorg,  ili-r  iijrat-suiid  iiv  smalast  ocli  ia- 
"eiilin'  naturligare  ooli  lucia  i  sin  unluiiig,  ;in  alt  konungen 
med  sill  bt)f  borde  der  bafva  något  beqniinil  ställe  all  vistas 
|)°j,  Lvarföre,  som  orten  var  ett  kongetef.  Ii.  Frode  121  eller 
n;Won  annan  af  konnngarnc  b.  rslädes  åt  sig  ocb  eflerkoin- 
ujande  lälil  bygga  ett  slott.  Om  man  vill  Icmna  gamla  lorn- 
sagor  någon  trovärdighet,  sii  bar  konung  Frode  lV:des  dot- 
ter  ilelga    h;ir   Suat   sitt   biläger   med   en    norsk   prins. 

Da  Slarkodiler  gick  ut  att  möta  Angantyr  pa  Uoéejnng, 
var  hau  vid  det  kon-!,  brudparels  iliirr,  der  ban  fann  deu 
norsku  prinsen  Helges  svärd  hugget  i  Iröskelen,  c! t  tecken^ 
alt  ingen  fich  .gå  der  in;  och  när  han  eiler  slutadt  cnvigc 
kom  tillbaka,  låg  ännu  det  höga  brudparet,  bvaraf  man  kan 
sluta,  att  Helge  och  Helga  da  bodde  på  Helsingborgs  slott. 
Derom    mera   i    det   fiiljande. 


af  mcnniskohändcr  byggts  af  tidiM»  raserats  lill  grundval  för 
nybyggnad,  som  sedan  i  sin  ordning  ftirfaUit  och  ökat  kul- 
len till  den  höjd  ban  hade,  n:ir  Kärnan  uppfördes  sädan  den 
uu  är,  det  må  ha  varit  i  Waldt-njars  eller  Ii.  I']iik  X!ll:s 
tid,  eller  rimligast  dfi  tysk.nr  eller  svenskar  här  beböfdc  ett 
fäste  både  mot  ell  Uannjark,  som  måste  längta  att  återvinna 
Skäno  ,  denna  perla  i  sitt  kungadöme,  och  en  skånsk  allmoge, 
soui   ej    gerna   läl   förpanfa   sig    till   andra    nationer. 

Men  svårare  är  att  beräkna,  när  det  <ljupaste  mur-raset 
i  Itärnans  kulle  först  bildade  en  iäslning  på  denna  stiand. 
Sa  snai  I  .sundet,  sannolikt  kort  före  (^imberlågct ,  uppkom- 
mit, uppstod  här  säkerligen  genomsegling  af  handelsskepp, 
och  då  lönlc  sig  att  anfalla  dessa  frän  Helsingborgs  klipp- 
istrand;  men  i  och  med  detsamma  blef  ock  en  byggna»!  bc- 
Luilig,  inom  hvill»en  piralerne  kunde  undfly  hämnden.  Då 
pluicnicier  hemtatlc  bernsten  på  preussiska  kusten,  måste  de 
«egl,i  foibi  den  ännu  äldre,  men  snarare  ullonida  bernslens- 
liiisten  vid  Öresund.  Och  pä  Skäms  strand  stod  boifjcii, 
då  ännu  kroytn  stod  p.i  Selands  kust.  llrän  dessa  berg 
skedde  de  anfall,  frän  bvilka  man  köpte  sig  fri  genom  att 
erlägga  tull  pä  Orekrog,  eller  vid  den  sida,  der  hamnen  var 
djupast. 

Iledau  i  sagornas  tid  möta  vi  horällelscr  om  denna  tust, 
delta   sund   och   helsingaboriren." 


El  t  kongl.  sloH,  liggande  öppcl  pa  stranden  af  det  Le» 
kanta  Ejiarsuud,  der  vikingar  seglade  fram  och  åter  med  sina 
skepp,  måste  nödvändigt  efter  den  tidens  sätt  befästas.  Bor- 
gar kallades  sådana  fästen,  och  häraf  fick  slottet  samt  se- 
dermera  staden   sitt    namn. 

Ilvarkcn  om  Stadens  eller  Slottets  anläggning  och  namn 
öro    våra    häfdatecknare   enige*).      Archialer  Stobajus  i   Lund 


*)  "Hr.  Prof.  Brunii  förslagsmening,  alt  Helsingborg 
bar  sitt  namn  af  Hals,  skulle  ha  företrädet  framför  andra 
kända  härledningar,  om  ej  Adamus,  som  skref /irt/singborgj 
varit  en  utländning,  och  ett  inhemskt  diplom  från  samma  tid 
hade  Helsingaburgh  (so  4  kap.)  som  betyder  liehingarnas 
borg.  En  "landtunga"  är  här  väl  oj;  men  sundet  sjelf  liknar 
en  bals,  såsom  Pontoppidan  yttrar  om  det  sund,  der  man 
kommer  in  i  Limfjorden  och  b  varvid  el  t  Hals  är  beläget  D. 
Allas  V:  ^oii.  (Det  bette  Hals  år  Ö7i>  och  beler  sä  ännu.) 
Från  Julland  (Geolland)  synes  Luggude  härad  vara  en  koloni 
och  ha  blifvit  ett  hjdgiitland  (Ljuthgndherat  i  Waldem.  Jorde- 
bok, Liudghutboeherat  i  Lib.  Dal.).  Alt  der  bodde  ^e/sm^rt»', 
ej  Hälsingar  vid  Öresund,  upplyser  Guttorm  Sindres  säng, 
rörande  en  strid  i  Öresund,  der  han  anför,  huru  K,  Håkan 
Adalstens   fostre 

drog  frrin   Södern 

Till  IJelsingars  gröna  strand. 
En  Helsingiabotten  fanns  mellan  Hlessö  och  fastlandet,  dä 
man  från  södern  fann  Norge.  Ny  Smal.  Beskr.  I:  lol.  Så- 
länge  Russomanien  regerar  våra  häfdatecknare,  är  klart,  att 
de  skola  anse  suudets  stränder  obebyggda  och  oupptäckta, 
då  der  var  öfverbefolkning  i  Helsingland  vid  Lapplands  grän- 
sor.  För  näsla  generation  af  författare  må  dock  vara  erin- 
radt,  att  phoeniciska  bcrnslensbandeln  vid  sundet  måste  ha 
föregålt  den  historiskt  vissa  vid  Preussens  kust,  alt  Tacilus 
kallar  bernslenen  qlcs ,  att  den  väl  här  hemma  bette  hles, 
att  deraf  hles-ö  väl  kan  skäligast  anses  benämnd  såsom  en  af 
Glessnvke  eller  bernstensöarne  i  det  nordliga  hafvet;  och  i 
slik  hiindclsc  synes  väl  rimligast  alt  från  samma  rot  leda 
Helsingaborgens,  Helsingastrandens  och  Helsingaörcns  benäm- 
ningar. Här  fanns  ej  blott  den  bernstcn,  som  var  lika  dyr 
som  gwld  efter  lika  vigt  i  forntiden,  utan  ock  den  martorf, 
som  Molbech  anser  i  fråga,  der  bernstenen  uppgifves  använd 
till  bi;insle.  Ty  enligt  Pontoppidan  var  den  Jutska  martor- 
ven  en  slenkolsarl,  svarlbrun,  spröd  och  tung,  ulan  bland- 
ning af  sand   och   lerjord,    gilvande  goda  glöder,    men   ingen 


fcrc^ifvcr,    alt    sl.ulcii   och   sloltet   hlifvit   h.iUado    fleUgsunds' 
horn    efter    de     vid     ett     sä     oaiiinliuntiigt    sund   hlifvit    aiilag- 
de;    men     jag    Ivillar,     alt     ur     några    gamla     handlingar     kan 
visas,    det   sundet   mellan   Seland   och  Skåne  kallats  llcligsund. 
Assessor     lijÖiner     häller   före,   alt   kämpen    Ilclsing   Gundalf- 
son    från   Alfhcm,     som   lefvat   uli   0:de   seclet,    anlagt   sloltet 
och    sifvit    det    namn   efter  sig.      Hof-Caneellcren    Dalin   i   sin 
svenska    historia     är    af    annan    tanka:     han    herältar,    alt    en 
flock     hclsingar    under    en    Ihjörns    anförande    härjat    och   in- 
tagit  Seland,   samt   dcrpä  satt   sig   ned   vid  Öresunds  slränder 
och   anlagt   Helsinghorg   och    Helsingör,    hvilket  skall  ha  skett 
vid    pass     lOoO.      Han    grundar    denna    sin   hisloriska   uppgift 
pä    en   runsten   vid    Lund   i    Wahlho   socken   och    Geslrikland, 
hvilken    I*eringskjö!d   infört   i   sill   altartal,    Ijvars   runristning 
skulle   vara   denna:   lldura    lät   rita   slin    ihino   aplir  Ihiurn  sun 
sin,     thar    var    ilauf<ling     Helsana    auk     vandt    säla    länt   alla. 
Denna    runslen    hevisle   mycket,    om   del  intet   vore   hcvisligt 
att    Peringskjöld     sjelf    så   ofla    förhättral   runristningen,    och 
alt   den  lärde  doclor  Olof  Celsius,    som  sä   noga   kände   hel- 
singcrunorna,    afrilal     denna    sten,     men   inlet   funnit   hvarkcn 
att   Ihjörn   var   Hclsana    Haufding  ,    eller  all  han  intagit  Seland. 
Den     beviste    mycket,     om  man  inlet   kunde   hevisa,    alt   Hel- 
singhorg är  äldre  än   denna   sten,    ly    längt   förr  än   Christen- 
domen    infördes    i     Geslrikland    var    Helsinghorg    en    gammal 
stad.      Adam    af    Dreuicn,     som     sjelf    var   i    Dannemark,     ocli 
mycket   väl   anlagen   hos   konung   Sven  Kslridson ,   nämner  icke 
allenast   Helsingborg,    ulan    kallar   honom  ock  en  gammal  stad , 
som   man   kan   se   i   dess    Historia   Ecelesiaslica  '24  capit. ;   der- 
emot    namnes    pä    runstenen    i    Wahlho    hådc    Gud   och   hans 
moder,    hvilket    vittnar,     all    hade  Ihjörn   och   Udora*)   voro 


slem  lukt  samt  litet  aska  ,  liggande  i  lag  under  sanden  vid 
skogen,  och  då  är  väl  skäl  all  anlaga,  det  stenkolen  vid 
Helsinghorg,  Pålsköp  och  Tiukarp  inbegripits  under  samma 
namn. 

Härmed  neka  vi  dock  ej,  att  Norrland  i  äldre  tider, 
med  eller  ulan  sammanhang  njed  Helsingars  gröna  strand  vid 
Öresund,  kallals  Helsingland,  t.  ex.  i  kcjs.  Ludvigs  sliflclse- 
brcf  ])ä  ILirahurgs  ErkeUiskopssätc  af  854,  der  till  Ansgarii 
Diskopsdönie  räknas  lialsinfjolandan ,  nämndt  mellan  Grön- 
land  och   Island." 

*)  "Inskriflen  har  länge  varit  ulplånad,  sä  att  läsarten 
är  oviss.  En  helsingarnes  höfding  som  laggt  sjöland  —  vid 
stränder  belägna   ställen   —  under  sig,   synes  dock  varit  ifråga. 


Chrislna.  Htira  kuiido  Adam  af  Bremen  Italla  honom  en 
gammal  stad,  om  han  först  hlifvil  anlapjd  sedan  Christendo- 
men  i  Geslrikland  infördes.  Den  Irovärdii^e  häfdalecluiaren 
Torfaeus  uti  sin  Historia  Norvcgia)  nämner  Helsinghorg  100 
år  före  den  tid  som  Dalin  Ull  (iess  anläggning  utsatt.  Han 
berättar  att  Håhan  Jarls  fartyg  nr  980  npphraglc  några  sjö- 
röfvare  uti  Kjrarsund  vid  llelsingalandshorg.  Torfa^i  ord  äro 
desse:  Ladaosiiim  profcclns  in  Daniam  iler  flexisse  [{ollnn 
cognovit.  Eum  igilur  jiroscculus  ad  l/elshif/alnniisbnrr/um , 
hodie  Hclsinghnrguni,  assecntus^  sinc  mora  adortus  est.  .  .  . 
Hist.   Norveg.   T.   II.   i).   30 J. 

Det  förljcnar  uppmärhsamliet  alt  Torfa;i:s  hallar  staden 
llelsingalandshorg.  Denna  luist  kring  Öresund  lärer  i  gamla 
tider  hetat  Ilelsingaland  oeh  synes  hafva  varit  känd  oeli  kun- 
nig i  Ragnar  Lodhroks  lid.  I^raktimal  innehåller  denne  ko- 
nungs härfärder  och  hlodiga  bedrifter;  der  omtalas  hans  låg 
till  Skåne  oeh  blodig  dral)bning  uti  eller  vid  Ejrarsund.  Der- 
på  Jularnes  nederlag  i  Limafjorden,  dernäst  hans  härnad  i 
liililund  och  slaget  vid  Diinaniitndc ;  sa  besöktes  Helsisic^^arna 
och  sjunger  Kråka  i  å.de  versen:  Er  Melsingia  heimlum  till 
hcimsala  Odins  —  När  vi  llelsingar  till  Odins  l>oningar  ned- 
sände:  —  uti  samma  vers  s/igcr  Kråka:  Landnm  nf  Ifn:  — 
vi  landade  vid  Ifö.  Ifö  är  ett  gammalt  kungaslolt  och  fäste 
i  Skåne.  Hcrj)å  omtalas  Blerrauds  nederlag,  en  Jarl,  om 
hvilkcn  sägcs ,  att  ingen  hurtigare  man  lagt  ut  från  l.unda- 
vall.  När  man  uppm/irksamt  läser  Krakuuial  finner  man,  alt 
Ragnar  fört  stor  härnad  söder  ut  pa  Skr»ne,  Danmark  oeh 
Liflländska  kusten,  när  uti  ett  och  samma  härnadståg,  Ilel- 
bingaland,  Ifö  och  Lund  äro  af  honom  knfvade  och  när  man 
af  gamla  sagor  finner  Helsingborg  i  SO  seclct  kallat  llelsinga- 
landshorg, liar  man  nog  sannolika  skäl  att  tro,  det  knslea 
kring  Ejrarsund   i  äldsta   lider   hetat   Ilelsingaland*). 


Liljcgr.  liunurk.  p.  Ho.  Runlära  p.  100.  Sannolikt  hade 
en  Ilelsinglandsmagnat  i  första  chrislna  liden,  som  sannolikt 
inföll  efter  Erik  den  heliges  tid,  laggl  under  sitt  hemman 
några    öar  och   strandängar." 

*)  "Huru  en  nyare  häfdeforskning  lill  Norrland  och 
Finnland  velat  förlägga  vara  gamla  sagominnen,  är  allmänt 
kändt.  Huru  man  vill  bete  sig,  sedau  Oerzelii  och  Nilssons 
jordhöjningstheorier  för  norra  delen  af  vår  Nord  hunnit  blifva 
häfdaforskarne  bekanta,  återstår  att  se.  Dä  torde  man  erinia 
sig  FoUins  Helsingland  och  del  Finland  (Finved),  som  lum 
genomreste,    dii     man     från     Danmark    for    lill   Gölalänjern'.^» 


G 

Om  utvaiulraatle  Flelsingar  liärsläJes  salt  sig  noJer  och 
gifvit  landet  namn,  liar  man  ingen  underriiltelse,  men  säkert 
är,  att  kusten  kring  [ielsingborg  hade  inbyggare  »lere  100 
år  innan  Thore  Oelsing  flyktade  ur  Norge  till  ett  öde  land, 
som  sedan  af  honom  och  dess  efterkommande  fick  namn  och 
innehyggare,  och  lika  säkert  alt  danska  konungar  hvarken 
^kunnat  tvingas  eller  godvilligt  tilliitit  en  flock  vikingar  från 
Helsingeland  att  sätta  sig  ned  pa  kusten  och  pf»  ett  kongc- 
lef,  eller  konungens  egendom,  anlägga  en  horg  eller  fäste, 
äa   mindre   att   landet   efter  dem   skulle   hära  namn. 

Den  ofta  nämnde  Adam  af  Bremen  omtalar  Jlelsinghorg 
redan  i  sin  tid  som  en  gammal  stad,  men  ännu  äldre  matte 
sjelfva  borgen  eller  slottet  hafva  varit.  Konungarnes  of- 
tare förekomman«le  vistelse  pa  denna  ort  gaf  naturligtvis 
första  anledningen  till  stadens  anläggande,  men  när  och  vid 
hvad  tid,  lärer  icke  af  uågra  forntidens  handlingar  kunna  visas. 

Att  Helsingborgs  slott  i  äldsta  lidi-r  varit  det  ypper- 
ligaste i  Skåne,  är  onekligt.  iMänga  borgar ,  kiingssuten  och 
slott  hafva  i  hednatiden  funnits  i  Skåne,  såsom  Lund,  Aren- 
dala,  Losborg,  Orkeljunga,  Uiseberga,  Abus  ,  Bratlingborg  *) 
eller  Ifvöhus,  Ilottarp,  Karlaby,  Wai,  Tuuimalhorp,  Jerre- 
stad,  Uelgarp,  Wesehtim,  Tricllehorg  och  Skanör,  men  intet 
af  dem  sii  namnkunnigt  som  Helsingborg.  Icke  allenast  att 
Konungarne  i  äldsta  tider  som  oftast  ined  hela  sitt  bof  vis- 
tats pa  detta  slott,  som  anses  tillika  varit  de  skiinska  Gil- 
liarcs  residens  at  hvilka,  i  konungens  frånvaro,  hela  rege- 
ringen  och  landets   styrsel   anförtroddes**). 


Sjelfva  Herculis  stöder,  som  utmärkte  det  yttersta  sliille,  dit 
phoeniciska  flaggan  bann  under  pboeniciornas  resor  för  att 
8c  midnattssolen,  torde  ock  i  franitidon  förflyttas  vida  längre 
upp  än  till  (iibrallai-,  dit  enligt  mylben  Hercules  först  bana 
pä  sin  vandring.  Uå  man  begripit  alt  Herculesmytben  är  cu 
Solmyth,  inses  lätt  att  llerctilis  si  öder  skulle  med  tiden  flyt- 
tas frän  incdelbafvots  gräns  till  gränsen,  som  anlogs  för  haf- 
vet  derutanför.  ALin  vill  väl  ej  af  skräck  för  Uudbeckianerna 
neka  att  I*hoeniciernas  bcrnslensbandel  sträckte  sig  till  Öre- 
sund, då  ingen  historia  förnekar  dess  inträngande  till  Tysk- 
lands  kust?" 

*)  "Danskarna  ha  funnit  folkvisornas  Dratlingsborg  pa 
Samsö." 

**)  "Vi  böra  härvid  ej  förgäta,  alt  Danmark  länge  kan 
anses  bn  haft  kongl.  slott  i  flera  landsorter,  men  ingen  c- 
grntlig  hufvudstad.     Af  diplomerne  finner  man  att  kungarne 


7 

N/ir  Ilorlig  Waldemar  af  vSeblcsKii^  ar  io^lG  valdes  lill 
liouiing  i  Danoiarli,  n>äslo  han  i  sin  handfaslnin"  lofva  alt 
låta  ncdlisyla  alla  kronans  blod  och  l)Oii;ar  iShånu,  untl^m- 
tagandcs  Slelsint^hori^s  och  Skanörs,  Ijvili.a  ansågos  för  lan- 
<lt'ts    säkerbel   nödvändiga. 

Af  delta   slott   jir   nu    icKe   mera    öfrigt    än    det   fvrl.aniiga 
tornet,    kalladl   Kärnan,    som    ännu    trotsar  liden,    ii  vilken  för- 
slörer   alll.      Om   denna   Kärnan   är  den  första  ocli  äldsta  !»j£<g- 
nad,   uppförd   da   slollel   anlades,   vägar  man    lika   sä  litet  pa- 
sta,  som   nian  med  Gillitcrg  i  hans  heskrifning  om  Skäne  skiiile 
kunna    veta   att    Helsinghorgs   slolt   är   anlagdt   och    h}g£»dl    af 
konung   Eric   XIM   är   li'2,'>.      Allt    hvad    man    med    visshet  k;in 
säga,   är   att    dofta   slott    i   sin    hörjan    var   af  en  liten  utsiiäch- 
niag,   det   utgjorde   endast   de  5   Tornen,    af  hvilka   del   med- 
lersla   ännu   slär  qvar:    hela   slollet   var   en   fyrkant,   omgifvcn 
med   en   mur,   och   derutanför   en  djup  graf.     Men  liden  ejorde 
det    sedermera    nödvändigt    att   utvidga   slottet,   dels   för   hof- 
vels    större    heqväinlighct ,    dels   för   utrymme  åt    en    talrikare 
besättning.      Fläraf  uppkommo    Ivenne   slott:   det    öfre  och  del 
nedre,     det    inre    och    det   yttre.      Ännu   i   dag   synes   hvarest 
den     grafven     galt     fram,     som    omgnf    det    inre    slollel.      Uti 
delta    inre   sloll    voro    de   tre   tornen,     af  hvilka    Helsinghorgs 
stad   i   sill   sigill   ännu    hcvarar   minnet.     Hvadan  det  mcdiersta 
hlifvit    kalladt    häinnn.^    kan    man    icke   med    tillförlitlig   viss- 
het    siiga.      Det    torde    vara    ett   namn,     som  den    lidens   fäst- 
ningshyggarc   i   allmänhet    tillade   do    tornen,    hvilka   låa,o  niidt 
nli    en    horg    eller    ett   slott   och   anledningen   derlill   törmod- 
ligen     deraf    tagen,     alt    ett    sådant    torn    låg   midl    i   horgen, 
säsom    kärnan    i   sill   skal;   eller   ock   af  dess  styrka ,    såsom  det 
fastaste,   hafvandcs   man   ännu   ett   gammall   svenskt   ordspråk: 
Det  äv  en  kärnkarl:  hvarmed   man  hetecknar  styrka,   duglig- 
het    och    företräde     2;os     en    menniska.       Della    namnet   finnet' 
man     att     Sto«"kho!ms    gamla   slolt   äfven   hurit.      Lagerhring   i 
sin     Svenska    Ilissoria   T.    3.    p.   o  12    herätlar   att    konung   Al- 
hrect    fiirde    den   fäiigna   konung   Magnus  Ericsson   till  Stock- 
holm  och   insatte   honom   i    tornet,   som  man  den  tiden  kallade 
kur'4an,   men   i   sednare   tider,    tre   kronor. 

Det     gamla     tornet     kärnan    i    Melsinghorg   är   fyrkantigt, 
hvar    sida     innehåller    öOö     fot,    dess   höjd   8^   ful*),     liar  3 


amhuleradc    i    riket,    än    hocnde   pä  ett  slolt,    än   ett   annat. 

Linder    dessa     tider    kan    llelsin"hor2:    anses   ha    varit   lika   sa 

mycket     Danmarks   hufvudstad,     som   de   andra   (lastra   regia." 

*)  "Efter  Brunii  mätning  oOj  fot  i  hredd,  80  fot  i  höjd." 


vSuingar,  alla  med  slarka  Lvalf.  Eu  spiiallrappa  är  utliyggd 
på  vestra  sidan,  genom  hvilkon  man  kommer  in  i  alla  5  v;»- 
ringarna  ocb  slutligen  ut  på  taket,  som  är  ett  platt  hvalf 
och  bar  en  gräsplan.  Inga  (cnsler  äro  ])!»  tornet  eller  mär- 
ken efter  fcnsterliifter,  ulan  blott  smala  allänga  gluggar.  Vid 
en  riksdag  under  Fredrik  af  Hessen  Ock  staden  tillstånd  att 
nedbryta  delta  torn  ocb  begagna  sig  af  dess  tegel:  försök 
gjordes,  men  man  kunde  icke  lossa  någon  enda  bel  sten  från 
kalkbandcn  ocb  då  man  föga  var  belåten  med  tegclbitar, 
som  icke  betalte  ulbrytningskostnaden ,  bar  kärnan  genom  sin 
egen  styrka  fredat  sig  från  undergäng.  De  andra  tvänne  tor- 
nen blefvo  nedrifne  ocb  förstörde,  då  slottet  raserades  1G79 
ocb  80.  Uti  det  runda  tornet  både  konung  Eric  XIII  sitt 
gemak  ocb  kallas  uti  elt  gammalt  Documcnt  af  år  14^27: 
Specialis  Camera  Regis,  kanliända  del  skall  betyda  bvad  vi 
nu  kalla  Rikssal,  Hådsal  eller  Cubinctt,  troligast  det  förra, 
ty  d.  lo  December  samma  år  både  konungen  större  delen 
af  svenska  Uådet  samladt  lill  vigliga  öfverläggningar ,  och 
hölls  sammanträdet  uti  runda  tornet  ocb  konungens  Camera 
Specialis.  Utom  desse  trenne  tornen  voro  i  fordom  lid  uli 
inre  slottet  flere  stenbyggningar,  efter  bvilka  ännu  finnes 
rudera  i  jorden   beslående  af  grundvalar   ocb   källare. 

Det  yttre  sluttet  omgaf  det  inre  på  norra,  södra  och 
östra  sidorna  ocb  var  med  mur  ocb  graf  befäst ;  många  bygg- 
nader voro  pä  denna  yttre  slottsplan  uppförda,  så  alt  bcgge 
slotten  tillsammans  syntes  ulgöra  en  liten  stad.  Alt  man 
bärutiunan  icke  fiiljer  egna  gissningar  ocb  andras  lösa  sägen , 
torde  vara  nödvändigt  alt  visa  bvarifrån  man  bekommit  dessa 
underrättelser.  Pontanus,  som  lefde  i)ä  loOO-lalet,  bar  ut- 
gifvit  en  Cborograj)bica  Dani.T  Descriptio:  i  delta  sitt  verk 
har  han  följande  beskrifning  på  Ilel»>ingborgs  slott:  Arx  ipsa 
tam  ampla  est,  ut  per  se  municipium  vicleri  possit.  In  bujus 
niedio  exstat  Turris  (|uadrata,  ampla  el  alla,  ita  ut  ad  multa 
milliaria  e  longincjuu  vidoalur.  Ilanc  ambil  duplex  mnrus, 
quoruni  unus  illam  c  pr()])in<juo  cingit,  alter  Arcem  tolaia 
cl  (udificia  tjuam  |>liirima  ;  qua  parte  orlum  et  aquilonem  rc- 
spicit,  fossam  babens  profundam,  «]uia  id  lalus  nalura  baud 
ita  munitum  est,  quam  occiduum,  quud  pr;cruplum  et  na- 
tura  sua  inaecessum.  Det  är:  Melsingburgs  slott  är  så  stort, 
att  del  allena  kan  anses  för  en  liten  stad.  Alidt  uti  slottet 
står  ett  fyrkantigt  torn,  af  den  böjd,  alt  det  synes  llerc  mil 
omkring.  Delta  sloll  iir  omgifvet  af  en  dubbel  mur,  den 
ena  är  uppdragen  nära  kring  tornet,  den  andra  eller  yttre 
muren  umgifver  heln  slottet  och  en  myckenhot  der  varande  hus. 


o 

PS    östra    och   Norra   sidan  är  en   tljup  grafj    emedan   sloKet 
pä   dessa   sidor   ej   är  af  naluren   sri  befäst,    som  på  den  vcslra 
hvarest    äro  branta   höjder ,     hvili.a   icke   kunna   hestigas,   .   .    . 
Af  denna   beskrifning   iiuncr  man  tydligen,   att  här  varit  tvännu 
slott,   och   härmed  öfverensslämmcr  berättelsen   om  slaget  vid 
Helsingborg     1553,    som     förmäler     att   slottsherren,    dunska 
Riks-Marsken   Tyke   Krahhe   satte   lespcr  Friis  till  hefälhafvare 
uppe    i    slottet    och    på   kärnan  ,    men   sjelf  förde   han   befälet 
på   nedra   slottet.      Om    Helsingborgs  slott   på  1500-talet  varit 
sådant,   som   Pontaniis   det   beskrifver,   må   man    vara  fullkom- 
ligen   öfvertygad,   att   det   i    de   förflutna   århundraden  före  det 
seklet,    varit    lika,    om    icke    ansenligare;    ty   frän   medio    af 
l^OO-lalet     kan     man    räkna,    alt    detta    slott    så     småningom 
förlorat   sin   glans   och   sitt   anseende.     Delta  aflagande  fortfor, 
så    alt  år    1G44,    då   svenska   fältherren   Gustaf  Horn   bröt   io 
i   Skåne,   bemästrade   han   sig   Helsingborgs   slott  utan  synner- 
lig    möda     och    tidspillan.      Wolfen    i    sin    Chronologia    Daniaj 
berättar:     alt    d.     17     Febrnarii     lG'5'i   kom    Gustaf  Horn    till 
Helsingborg    med     svenska    armcen   och   intog   staden,     så    väl 
som    det    gamla     förfallna    slottet,    tagandes   der  sitt   qvartcr, 
A   andra   sidan    förmäler   svenska    berällelscn    om  Guslaf  Horns 
krig,    infördt   i   Assessor    Wessraans  skånska    handlingar:    att 
Horn    fann   detta   slott   väl   försedt   med   ammunition   och   pro- 
viant,  men   att   det  innehade   en   svag  besältning.      Danska  re- 
geringen  som   i  försvarsvägen  mera  räknade  på  Malmö,   Lands- 
crona     och    Chrislianstads   slott    och    fästningar,    samt   derfÖre 
försummat    alt    hålla    det  gamla    Helsingborgs  slott   vid   like, 
fann     nu,     men    för  sent,     af  bvad   vigt    för  Selands  säkerhet 
denna   ort  äfven    var;   hvarföre   och  sedan   kriget   var  sluladt, 
konung     Christian    IV    beslöt   att   förvandla   det   gamla   slottet 
uti    en    efter    sin    tids   sätt   mera   reguliär   fästning  ;   och   gjor- 
des    dermed    en     början    under    konung    Fredric    III   regering 
uren     IGöo     och     50,    dä    mot    stranden    pä   bägge   sidor  om 
staden     uppkastades     ordentliga     bastioner    med    sina     grafvar 
och    vallar,    vid    bvilket    tillfälle   flcre   hus,   gärdar  och   träd- 
gårdar  raseiadcs  ,   hvarä  jag   funnit  en   gammal   förteckning  af 
är    1057.      Men   under   danska   regeringen   gjordes   allenast   en 
början    nedre    vid     stranden.      Den    nya   fäslningsanläggningcn 
fortsattes   af  svenska  kronan,   sedan  Skåne  kom  under  Svcrges 
välde.      Hurudant   Helsingboi'gs  slott  dä  såg  ut,   visar  en  teck- 
ning af  konung  Carl  X:s   öfverfart   från  lironoborg  till  Skåne. 
A   dunna   teckning  föreställes   staden   och  slottet  sädana ,    som 
man  säg   dem,   da   man  seglande   från   sundet  anlände  tillsta- 
den.    Ehuru  litet  .sjelfva   höjden   och  slottet  visar  sig,   finner 


10 


man  rtmlA  fylligcn  alt  slollet  ;ifvcn  al  slailssidan  varit  med 
en  hög  mur  laiigs  al  don  hranla  höjdon  onigifvel  och  tiänian 
alldeles  sådan,  soni  hon  nn  är,  men  mod  en  liten  lai^  och 
öppen  takresning,  i  hvilken  en  flaggstång  var  häftad,  samt 
kanuaer  placerade  uppå  den  jemna  planen,  öfvcrst  på  (iärnan. 
Närmare  mot  brynen  af  den  höga  häcken  pa  hägge  sidor 
om  kärnan  stodo  Ivännc  runda  torn,  del  norra  med  platt, 
det  södra  med  lilet  rnndt  och  spetsigt  lak.  Något  längre 
bort  i  söder  äfven  njol  hrynen  af  häcken  voro  Ivänne  snia 
fyrkanliga  lorn  uti  sjeUva  muren,  som  ål  sladssidan  omgaf 
slollet  och  syntes  tydligen  höra  lill  det  nedre  slollet.  Lli 
sydvest  frän  kärnan  stod  en  mycket  stor  bygj^ning,  uti  sti- 
der  frSn  kärnan  ett  o  vånings  hus,  uli  nordost  ell,  äfven  myc- 
ket slort  hus,  uloiu  många  små  byggnader,  som  pa  teck- 
ningen icke  så  noga  kunde  åtskiljas.  Sundet  hade  I)Iifvit 
gräns  emellan  Danmark  och  Sverige  och  Helsingborgs  be- 
fästande en  nödvändig  följd  deraf.  Ilvail  redan  danska  re- 
geringen begynt,  forlsalles  af  den  svenska  och  inom  kort 
lid  voro  de  yttre  fästningsverken  pa  hiijilen  i  söder,  öster 
och  norr  om  slottet  och  staden  fullbordade,  hvilkas  styrka 
pröfvades  uti  trenne  belägringar  under  det  grymma  och  för- 
ödande krig,  som  utbrast  1G7Ö  och  hvarotn  mera  skall  näm- 
nas uli  Helsingborgs  annaler.  Älon  lika  så  hastigt  den  nya 
fästningen  uppfördes  föll  densamma  och  med  den  dol  gamla 
Helsingborgs  slott,  Den  var  i  de  d.mskas  händer  när  freden 
slöts  1(>7D.  De  skulle  återlämna  fiislningen  lill  svenska  ko- 
nungen. Harmsc  häröfver  begynie  de  med  dess  nedhrylande. 
Härom  lämnar  kongl.  Ilofprediknnten  Wirajnii  brcf  till  Pro- 
sten Sigonius  i  Småland  af  d.  'iS  Mars  1G79,  en  intressant 
underrättelse.  Ijland  annat  skrifver  han:  att  det  kavalleri, 
som  danska  konungen  haft  denna  vinter  i  Landscrona  och 
Helsingborg,  har  han  fört  (ifver  lill  Seland,  sii  väl  som  sina 
största  stycken  och  fyrmörsare.  Förleden  sommar  lät  han 
forlificera  Helsingborgs  stad,  men  nu  raserar  han  åter  vallarne 
med  all  niagt,  att  man  fullkomligen  ser,  alt  h.^n  intet  hafvci* 
lust  att  komma  hit  mer."  Och  likasom  danska  konunsren 
Freilric  III  bcgynlo  anlägga  oeb  svenska  koniuigen  Carl  X 
fullkomnade  Helsingborgs  fästning;  sa  gick  och  nu  vid  dess 
raseranile.  Fredriks  son  Christian  V  begynie  och  Carls  son 
Carl  XI  fullkomnade  dess  nedrifvande.  Hvilket  scdnarc  var 
en  följd  af  den  slora  plan  (irefvc  Asebrberg  gifvit  konungen  att 
giira  Fjnndscrona  lill  en  si»  betydande  fästning,  alt  den  kunde 
bcrga  en  garnison  af  20,000  man ,  med  hvilken  man  vore 
alltid  i  stund,  att  afsl.i  en  dansk  här,   om  de  någonsin  skulle 


11 

försöka,  alt  \ih  Skåne  göra  landsligning.  Ar  1709  ilä  en 
ilansk  arnico  landsteg  vid  Raå  fisheläge  och  dcrpå  slog  sitt 
läger  vid  Helsingborg,  lafo  de  danske  genast  upptaga  de  ra- 
serade fiistningsvallarna ,  likasom  de  hade  anal  all  dylika  voro 
nödvändiga  till  deras  riiddtiing.  De  hade  ock  onckeligen 
stor  nytta  af  desamma,  ty  derest  de  icke  hakom  dem  fått 
raliicra  sina  slagna  troppar,  så  hade  hela  danska  armcen 
gäll  förlorad.  Efter  en  dansk  relation  öfver  skånska  fältta- 
get 1709,  landstego  de  danske  vid  Rå/l  d.  12  Nov.  uya  sty- 
len  och  den  1(5  kommenderades  Öfverste-Lieutenantcn  Hein- 
sen  till  Helsingfjorg,  att  genast  författa  plan  och  ritning  till 
fästningsverks  anläggande  kring  staden  och  den  24  i  samma 
manad  hogyntes  med  fortificationsarhetet,  samt  alt  palisadera 
kring   Helsingborg. 

Utom  det  att  i  de  äldsta  tider  danska  hofvet  ofta  vista- 
des pä  läelsinghorgs  slolt,  var  här  allid  en  slottsherre,  ko- 
nungens första  embetsman  i  landet,  som  kallades  än  Gilkare*) 
än  Ilöfvilsman  öfver  Skåne.  Denne  herre  hade  befälet  så 
väl  öfver  slottet,  som  landet  under  konungens  frånvaro  och 
innehade  dcrjemle  ett  under  slottet  hörande  län,  ty  man  (in- 
ner ofta  i  gamla  historien  Helsitifjborfjs  län  nämnas.  Lu7i  är 
en  gammal  landets  indelning  ej  allenast  i  Skåne  utan  öfver 
hela  Norden.  Hvar  landsort  delades  uti  vissa  härader,  öfver 
ett  eller  flere  härader  satte  konungen  sin  man,  som  skulio 
uppbära  skallen.  Desse  konungens  män  togos  i  äldsta  tider 
af  ortens  infödda  ädlingar  och  fingo  namn  af  Länsmän.  De 
nordiske  länen  voro  till  all  lycka  icke  äfllige  såsom  i  de  sö- 
dra Europas  länder:  de  blefvo  icke  i  en  slägt,  ulan  konun- 
garne tillsatte  hvcm  dem  behagade,  att  länen  styra.  Länen 
voro  utaf  tvcnne  slag.  liäkenskapslän  och  ^fgiftslän.  Rä- 
kenskapslän  utgjorde  elt  eller  flere  härader  tillsammans.  Den 
man,  som  bekom  ett  sådant  län,  skulle  efter  kronans  jord- 
bok uppbära  alla  skatter  och  derföre  göra  räkenskap,  hafva 
tillsyn  och  öfverbefäl  öfver  det  slott  honom  i  händer  läm- 
nadt  var  och  öfver  krigsfolket,  samt  uti  oeconomiska  mål, 
och  allt  hvad  en  god  ordning  tillhörde,  föra  styrelsen ,  men 
lagskipningcn  tillkom  honom  intet.  Afgiftslän  voro  krouo- 
cller  Kongelefsgods  och  efler  reformationen  indiagna  kloster 
och  biskopsgårdar,  hvilka  konungen  till  någon  af  adeln  pil 
vissa  år  eller  lifsti^d  bortarrenderade.  Sådana  voro  (jladsnx, 
Lindholm  m.  il.  Är  lö^O  fick  Axel  Brahe  IJörringe  kloster 
i    förläning   i   sin   och  sio  hustrus   lifslid,    mot  det,     att  haa 


")  "Pcnniugfordrare  (gäld-kärare),  skaltuppbördsman." 


12 

sjelf  lå-.åe,  mcil  raslia  svcnner,  goda  liustar,  LarncsK  ocb 
glafvcn    Ijenfe    konungen. 

Itäkensknpslunen  voro  i  gamla  dagar  inånga;  ihland  flcrc 
till  antalet,  ibland  färre,  allt  cfJcr  som  honungen  hchagadc 
furliina  sina  lu/in,  med  flera  eller  färre  härader.  Af  kung 
Waldemars  jordbok,  som  menas  vara  upprättad  omkring  är 
I2o0,  finner  man,  att  den  tiden  voro  allenast  Ivänne  slora 
län  i  Skåne:  Helsingborgs,  bvarunder  hörde  sitdra  Åsbo, 
Luggede  och  Rönnebergs  härader,  och  Lunds,  hvilkel  ut- 
gjorde Torna,  liara  och  Flarjagers  härader.  V'id  den  liden 
voro  icke  skånska  länen  reglerade:  En  hade  ett,  en  annan 
två  a  tre  härader  i  förläning.  lo^T  hade  Hollinger  Nicli- 
son  Wedmundshögs  härad.  1400  hade  Ivar  Axelsson  Tott 
Willands  och  Giers  härader  i  förläning.  Ar  i44'2  fick  Hans 
Laxman  af  konung  Chrisfopher  i  förläning  Oxie  ,  Bara ,  In- 
gclstad  och  «lerrestads  härader,  samt  Tr(;lle!)org  och  [Jnd- 
holms  slott,  och  det  på  sin  lifstid,  med  all  kongl.  riinta  och 
frihet,  ulan  afgift  och  räkenskap,  allenast  Lindholms  slott 
underhölls.      Ur   Danske   Magazin   Hl   bandet   p.   249. 

Fordom  var  Helsingborg  det  enda  betydliga  slott  i  Skåne; 
men  sedan  Malmö,  Landscrona  och  Chiislianslad  anlades  och 
befästes,  gjordes  en  annan  indelning  af  länen,  som  var  följande: 

Helsingborgs  län  ,  hvarlill  hörde  Luggede  härad  af  *25 
socknar,  liicra  hiirad  10  socknar,  norra  Åsbo  12  socknar, 
södra  Åsbo    10  socknar*). 

Landscrona  län  ,  hvarundcr  lågo  Harjagcrs  härad  14  sock- 
nar, Onsji)  häiad,  10  socknar,  llönncborgs  härad,  14  sock- 
nar,  Fers   härad,    10   socknar. 

Malmöhus  län,  till  hvilka  anslagnc  voro :  Herrestads  hä- 
rad af  11  socknar,  Skytts  härad,  21  socknar,  fvjunils  hä- 
rad, 7  socknar,  lugclslads  härad,  21  socknar,  Oxie  härad, 
25  socknar,  Torna   hiirad,   27   socknar. 

Christianstads  län  tillhörde  Giers  härad.,  24  socknar, 
vcstra  Gyngc  häi-ad,  22  socknar,  östra  Gyngc  härad,  lo 
socknar,    Willands  härad,  10  socknar,  Albo  härad,  O  socknar» 

Helena  kyrkas  län,  hvarunder  Frosta  härad  22  socknar 
lydde,  var  gcmenligen   lämnadt  åt  landsdomaren  i  Skäne. 


*)  "Då  Honung  Waldemars  jordebok  upprättades,  ut- 
färdades skötebrof  i  norra  kapellet  i  Helsingborg  på  jord 
i  Gårdstånga  i  Frosta  härad,  som  köpts  af  en  abbot  i  Färs 
härad;  således  liörde  dessa  härader  till  Helsingborgs  län, 
före  och  vid  1250.  Derom  mera  längre  fram.  Lagcrbrings 
Mon.  Scan.  p.  21 ,  22." 


fö 

Jcrrcslails  lan  af  Jerrcslads  Liirad  ,  15  socknar,  var  det 
minsta   af  alla   Innen. 

Sådan  var  fördelningen  af  länen,  da  Skåne  kom  under 
Sveriges  krona.  f)å  skedde  genast  förändring  med  desamma, 
ly  d.  17  December  ICjGS  ulnänindcs  Peder  Hammarskjöld 
lill  landshöfding  öfvcr  Landscrona,  Helsingborg  och  en  del 
af  Malmöbus  län  ocb  sedermera  förvandlades  alla  länen  uli 
cll   General   Gouvernemcnt. 

Utom  de  härader,  som  i  gamla  dagar  lågo  under  Hel- 
singborgs län,  hörde  lill  slottet  en  ansenlig  jordegendom. 
All  den  jord  som  nu  ligger  till  staden,  var  icke  stadens, 
ulan  konungens  egendom.  Pä  det  ting,  som  konung  Knut 
den  helige  höll  med  Skånes  allmoge,  då  tvist  var  yppad  om 
konungens  ocb  böndernas  rättigheter,  tillstod  allmogen,  att 
alla  ödemarker,  obebyggda  platser,  hafvet  så  väl  som  Öre- 
sund hörde  konungen  till.  Vid  detta  Öresund  låg  Helsing- 
borgs slott,  var  kongelef,  eller  en  egendom  hvaraf  konungen 
uppbar  inkomsterne  till  sin  hofhällning.  Huru  längt  detta 
kongelef  sträckt  sig,  kan  man  intet  så  noga  säga;  men  alt 
en  stor  del  af  nejden  härikring  hört  dertill^  är  ulan  allt  tvif- 
vel.  Dä  konglefsgodscn  i  kung  Waldemars  jordebok  upp- 
räknas nämnas  bland  andra:  Sijtjrithekiup ,  (nuvarande  Zier- 
kjöpinge),  Scehy  cum  attinentiis  (Saiby  var  Landscrona  och 
Sadiyholm),  tota  Itxvccthcen  (Hven)  och  flelsinfjbnvfj  cum  atti- 
nentiis.  Intill  scdnaste  lider  har  kronan  ägt  trakten  kring 
Helsingborg:  Borgmästaren  Christen  Nilson  Brook  i  Helsing- 
borg köpte  af  slottsherren  Christopber  Ulfelt  någon  fälads- 
mark,  som  han  intäpptc  och  lade  till  kråkelyckan  (köpebref- 
vet  är  af  d.  24  Augusti  1040)  och  ar  1G45  fick  han  kong 
Fredric  IH:s  confirmation  å  delta  köp.  Borgmästaren  Jöns 
Nilson  köpte  af  Slottsherren  Ove  Giedda  ett  stycke  fälad, 
som  han  instängde  och  uppodlade,  och  för  lägels  skull  kallade 
Galge  vångcn;  ä  detta  köp  fick  han  konung  Fredric  lll:s 
coniirmalion  d.  24  Nov.  1(>Ö4  och  han  skulle  i  ränta  af  denna 
jord  ärligen  betala  lill  Helsingborgs  slott  l.i  fjerding  smör. 
Samma  borgmästare  köj)te  af  danska  konungen  den  masa, 
som  låg  emellan  Iloöniöla  och  Puvelskiöp,  köpebrevet  är 
dalcradt  d.  15  Juli  IGoO.  Pä  sädant  sätt  är  all  stadsjorden 
tillkommen ,  neml.   genom   köp  frän  kronan. 

Under    slottet    brukades  mycken  jord:    år    1557  såddes 

Vinterråg       .     .     .     .      cii   läst 2G.   —  4. 

Våriåg 3    l'iincl  2  skeppor 10.  —  2. 

Kon 12',    Piin.l iJO.  — 

Uafia 11   Pima  2  Tunnor TU.  —  2. 

Tunnor  1G2.  —  2. 


R 

D.-inska   sriclcsm.^lct   vnr  sådant: 

Eli  l.-isJ  r;ig  gjorile  8  pund,  en  last  korn  eller  malt  i'2 
pund.  Ett  pund  räg  liöll  20  sheppor,  ett  pund  hvele,  och 
Jjolivete  20  slioppor,  ett  pund  Korn  24  skeppoPj  ett  pund 
liafra  40   sKoppor,   en    tunna   O   skoppor,   en  skeppa  O  kappar. 

Denna  j<frd  hrukadcs  genom  liemmansalxierj  lagde  under 
slottet. 

Uli  Lvad  tillstånd  delta  slott  var  ar  1537,  kan  man 
sluta    af  följande   inventarium. 

Invenlaiium  vid  llelsingliorgs  slott,  som  af  lierr  Tyge 
Kral)I>e    hlef  öfverlevoreradl    till    l*eder   SI;rain    lo57*). 

Jcg  Tyge  Hrakbe  till  Duslrnp  Itidder  og  öannemaks 
Rigis  Älarsk,  giöre  vittcrligit,  at  aar  cpter  Guds  Byrdt  M. 
I).  XXXVII  ottensdagen  nest  epier  Qvasi  modo  Geniti  Son- 
dag, antvordet  jeg  Erlig  og  Velhyrdig  Mand,  Pedc!'  Skräm 
til  Urop  og  Ilöfvilsmand  paa  Ikdsingliorg,  paa  llögbornc 
Furstis  vor  Kierestc  Naadigsie  Herris  lionung  Christian  vegne 
thcnnc  cpterskrefvne  Eost,  Felalij,  Bösser  og  andet  ij  In- 
vcnvatrium  till  foiskrefvne  Helsinghorges  slott.  Först  otie 
Synds  tjufvc  sex  Sijder  Fläsk  (d.  ä.  IGC).  Itcm  Fyre  Synds 
Tjugc  hel  nijende  röget  Köör  (882^)  og  en  fjerdiug  Hiött. 
Iteni  Nij  Syudts  Tiuge  og  et  Faar  rögede  (181).  Item  Tri 
Lcster,  Et  Pund,  femh  Skepper  Malt.  Itcm  Fijie  Pund, 
Sex  Skepper  Bijgg.  Item  Tvo  Lester,  Tre  Pund,  En  Skeppe 
lliig.  Itcm  Tvo  Lester,  Olte  Skepper  Mel.  Item  Fortheo 
Pund  Avre,  Femh  Skep|)er,  Fire  Tönncn.  Itcm  Fijre  Tön- 
iicr  Smör.  Item  En  hel  Lcsl  Mödt  (Mjöd).  Ilalf  andet  Last 
Edike.  Ilalf  femdte  Lest  Öhl.  Ilalf  tredje  Skcppund  Ilum- 
ble.  En  Tönne  Salted  Sijldt.  Otic  Töiincr  T«irre  Sijldt. 
Sju  Tönner  röget  Kuller  og  Kahclau.  Åttan  og  Tyffve  thöre 
Ges.  En  Tönne  Ilvall  Spcck.  En  Tönne  Sel  Speck.  Fijrc 
Ilundert  TjlTvc  Kulnnvle.  Fyre  Iltindert  Syndt  Tri  Ilundrc 
Flönder  (SoOO).  I'^tt  Ilundert  Tyffve  lirocker  og  Hocker. 
Otlc  Ilundert  Thöre  liiiller.  Ett  tusijndt  Mastver.  Sex  Syndne 
Tjugc  Sex  Herre  Fadhe  (120).  Ilalf  Synds  Tnffvc  Knahe 
Fadhe  (10).  Ilalf  Tredij  Sijndc  Tijffve  Talerkernar  (50). 
Itcm  i  Hrögcrset,  En  Rrögc  Pande,  Sex  kar,  En  urle-Kele. 
Item  i  Kieldercn  ,  Fijrc  Tjugc  Hnahe  Stohc,  store  og  smaa. 
Sex  og  TijiVve  snio  Svarede  Stohc.  Fijre  Tnde  kander.  En 
urte  licl.  IJrödkorfvc.  Item  Olte  Ilandeklädcr  af  Blegc  ler- 
rett  i  fadehurel.  Ett  Handkläde  af  Hollands  lerrelt.  Trij 
Skijfve  Dugc  af  Blegc  lerrelt.      Tvo  Duge  af  Hollands  lerrelt. 


")  'Tryckt  i  Danske  Magazin  2  B.  XIV  h.  p.  49—55." 


lo 

Fijrc  under  Duge  af  Dloge  Icrrclt.  Sex  par  Lagön  af  Hus- 
tru lerrelt.  Trij  par  gtiuiiuel  Lagen  af  fiuslru  lerretl.  Nij 
par  Diaagarns  lerrelU  Lagen.  En  Dug  af  Cannefas  lill  Borge- 
stufven.  Tolf  grofvo  Duge  till  ArheilsFolk.  Eu  Hugget 
Kis(e.  Eu  Fad  Jcrn.  En  ÄJorllior.  Tvo  Jerncsleni^pr.  Fijre 
Sj)ailer.  Tvo  Jernskiilcr.  En  Pudor.  En  Oosnier.  En  Leer- 
hiicho.  Trij  Bcckener.  En  slor  Kele  vcjer  Lalf  fouite  Lijs- 
pund:  Fijre  harke  linoLiider.  !le«n  i  Stfgcrset,  Tbvo  Biad- 
spedL  Tlivo  Tliengcr.  En  Trcfod.  nog  en  Gryder,  soui 
vejcr  Iialfandcl  Lijspund.  Itcu»  i  Saltluisol  ,  Sex  kar.  Itein 
i  Dagerset  en  slor  Iiijl>l-j)ryde.  Iteui  i  Sadcluisel  on  Kel, 
vcijer  en  Lcspund  Tvo  Skol[)und.  Itera  På  ÄSin  Herres  lALig 
(konungen  ruui),  Tvo  Doldieklens  Diöner.  Tvo  liofvcl  [)iö- 
ner  af  sömski:  leder.  i']n  ganiiuol  Tegen  8jö!t  med  c;ulde- 
perle.  Trij  LeerLagen.  Thvo  HoUandsLerits  Lagen  (ill  Min 
Herris  Seng.  Tre  SkindTegen  af  Forskind  t.  En  Ljusestage. 
TLvo  DenckeDiöncr  af  Hvide  Skijndt.  En  Denckeöiöne  af 
röd  Läsk.  Ett  hiÖnde.  Femlj  Sengkläder  af  Garn.  Ett  Tep- 
pcde.  F]n  gammel  Doldickten  13iöne.  Syv  hvide  og  gråa 
Diöner.  Nij  hvide  og  gråa  Scngeklader.  Trij  hofvet  Diöner. 
Trij  Senge  lill  AihedsFolk.  llem  En  kel  i  Dastnfvcn.  Olle 
Sloie  Lester  Tij  Tönner  Daijer  Salt.  Ileni  Tijive  og  nij 
Fyre  Pijll.  Tre  Fjcrdinger  SierpentinKrudt.  Halfanden  Tönue 
en  otting  Hagchössekrudt.  lin  Hagehösseforni  af  Kohher. 
TijtFve  Hagehösser  af  Jern.  En  half  Slange  af  Hoher.  Sex 
TeileDösser  af  Koher.  En  half  Slange  Form  af  lioher.  Fjor- 
then  SteneDös&er.  Sijv  Skerpentiuer  unde  og  gode.  Item 
Fyre  Tijfve  og  Tvo  Kammen.  Fijre  gamle  heste  lill  Slotts- 
vagnen,  llem  i  Ladegaarden.  TijQve  og  Nye  Köör.  Alten 
Undne  Nöt.  Sex  kalfve.  Tvo  Tyre.  Alten  og  Tijffve  Faar, 
Fjorthen  Lam,  Sex  Syuds  TijUVe  og  Fem  Svin  lefvendis. 
Tvo  Kcle  vejir  en  Desmer  Pund.  En  Gryde  vejir  en  Desmei* 
Pund  og  nij  mark.  Elt  Ög.  Tvo  fölle  paa  andel  aar.  F]lt 
föll  ij  aar.  I(em  Elt  par  Delle  i  Smeden.  Ett  stort  Stedt. 
Ett  Lidet  Stodt.  Elt  korsse  Sledt.  Try  naveltorf.  Otte 
Tenger.  Ett  ögc  jern.  Elt  fyre  Spedl.  Eth  haget(»ff.  Tvo 
Slegger.  En  Forhamtner.  Kn  fusthammcr.  Tvo  ILindhamre. 
Fyre  Driiddc.  Tvo  Nafvellorf  till  hesl^ko  söm.  En  Söm- 
hammcr.  Item  Saadis  till  Ladugaarden.  En  Lest  Vinlerliu". 
Try  Pund  Tvo  Skepper  Vaarellug.  Hälft  Treten  Pund  Dygg. 
Elfve  Pund  Avre  och  Tvo  Tönner.  Item  En  Skippund  Dly. 
En  Tönne  Svafvel.  Half  Sijndc  Tönne  Pijll.  Fyre  Tönner 
PijUe  Thjcnne. 


16 

ThcUe  cplerskrefvne  Skjöll,  hafver  jcg  anlvordcl  Peder 
Skräm  ofvcr  ihen  Invenlarium ,  som  lillforne  var  giordt  paa 
llelsinghoigis   Sloll. 

En  Trikorlhcr  Slange.  Tvo  Half  Slänger,  iben  ene  er 
rcfnef.  Tvo  Falkcneltcr,  alt  af  kobcr  med  deris  Ucdskab. 
En   Kalk   og  Disk.      En   Mosseredc  og  en   McsscBog. 

Till  sedermera  vidneshyrdt,  at  saa  i  Sandlicder ,  tröckcr 
io"-  milt  Indtzcgell  nedcn  lör  tbenne  udskorne  skrilTt  og  till- 
bedondis  Erlig  Velluudig  Mandl  og  Slrenga  Ridder  Herr  Claus 
llildc  lill  Liöngsgaardt  och  Ilofvltsman  paa  Bahus.  iMadis 
Pclirson  borgemeslor  i  Ilelsingkorig  og  Ebbe  Nilson  Bycfo- 
gct  ibidem,  at  de  og  tröcker  tbcns  IndlzegUer  nedcn  for 
den    udskorne  skrift. 

End  en  stor  bob  Bly,  som  bief  brödet  af  Sancte  Cle- 
mets  kirke  för  Helsingborg,  uden  Lvis  som  kom  till  kongl. 
Rlayt   —   —   Som    ErcbicBispcn   feck. 

Af  detta  Invenlarium  far  man  rik  anledning  till  anmärk- 
ninf^ar,  bvilka  gifva  upplysning  om  åtskilligt  i  don  tidens 
Icfnadssält.  På  Helsingborgs  slott  voro  All  kamrar.  .Men 
dessc  rummen  mycket  slält  och  nästan  alts  intet  möblerade. 
sr»  var  det  på  alla  andra  kongl.  slott,  undantagandes  Kö- 
penhamns,  der  hofvet  beständigt   vistades. 

När  hofvet  någon  tid  kom  alt  uppehålla  sig  på  de  an- 
dre slotten,  eller  n^gon  högtidlighet  der  anslälldes,  gjordes 
förut  anstalt  om  rummens  klädande.  Da  lionung  Gustaf  I 
ar  lii'2'i  väntades  till  iMalmö,  skref  Konung  Fredric  I  lill 
Hartvi"  Krummedigs  fru,  Anna  Pud  pS  3Ianstorp ,  anmodan- 
dcs  henne  komma  in  till  IMalmö  och  hjcipa  lill  att  kläda 
rummen  på   slottet. 

Teppcde  namnes  i  Inventariet,  är  som  vi  nu  säge  Tapet. 
Sådana  tapeter  brukades  i  de  förnämsta  rummen.  Tapeten 
var  af  någon  väfnad,  de  rikaste  af  silke,  han  var  sä  stor 
att  han  betäckte  hela  väggen  och  kring  densamma  fastades 
kappor  med  silfver  och  guld  utsydda,  de  kallades  ock  herre- 
tapeler.  Fru  Magdalena  Krogenos,  Tygc  Brahes  fru,  pä  To- 
slerup  fick  i  hemgift  tre  /stora  herre-tapeter,  och  Pernilla 
Krogenos  hennes  syster,  som  fick  Anders  Biide,  hade  äfven 
sådana  herre-tapeter  ;  i  en  gammal  slägtbok  ,  der  ett  gammalt 
skunskt  adeligt  vajjcn  omtalas,  åberopar  man  sig  en  kappa 
kring  en  af  hennes  tapeter:  "Det  findes  paa  en  kappc  at  feste 
om  et  tapet,  som  är  stucket  med  guld  och  silke,  som  fru 
Pernilla  Krogenos,  herr  Anders  Billcs  fru  lad  giörc,  der 
staar  delte  vaaben  saaledis:  en  röd  sparrc  uti  et  gult  feld, 
og    under    sparren    staar    cl  sorl  hicrlc   med  cl  grönt  cgclöf 


17 

udi.  Delle  var  Magtlleiie  Jens  Eskilscns  vaahen.  Torkil 
Brahes  hustru. 

Tapeter  voro  allenast  i  de  förnämsta  rummen,  i  de  an- 
dra och  i  synn«i'bct  salar,  kläddes  väggarna  med  Flaniskt, 
som  var  ett  slags  tyg  eller  kl/ide  friin  Flandern.  Dretter 
brukades  uti  gästrum  oeli  Frustugor:  de  voro  dels  af  hemma 
väfdt  randigt  Tyg,  dels  af  något  utländskt.  Fru  3Iagdlena 
Krogenos  hade  blå  och  röda  dretter  kring  sin  Frustues  väg- 
gar och  ännu  i  dag  finner  man  hos  en  del  af  den  välmående 
allmogen  i  Skåne  sådana  dretter,  gemenligen  af  hlått  och 
hvitl  linne,  med  hvilka  de  kläda  väggarne  när  de  göra  nå- 
gra stora  gillen  eller  gästahud,  såsom  bröllop  och  begraf- 
ningar. 

Stolar  och  soffi)r  voro  mycket  sällsynta,  de  sednare  o- 
kända.  I  deras  ställe'  kring  väggarna  fasta  bänkar,  såsom 
man  ännu  finner  i  skånska  bondestugor.  Pa  desse  lades 
dynor.  Cn  bänkdyna  af  röd  iask,  det  är  atlas,  var  förmod- 
ligen den  konungen  sjelf  satt  uppå.  I  konungens  rum  på  Hel- 
singborg voro  tvä  bänkdynor  af  hvitt  skinn;  man  brukade 
ock  att  lägga  kläden  öfver  dem  som  kallades  benkekläde, 
och  nyttjas  än  i  dag  af  allmogen.  Fru  Magdlena  Krogenos 
fick  12  nya  flamska  hycnder  och  benkckläden  till  sin  frue- 
slue.  Konungens  säng  på  Helsingborgs  slott  var  icke  mer 
än  ordinarie.  Ett  gammalt  Tocgen ,  eller  Täcke,  säkerligen 
af  något  sidentyg,  ef(er  det  var  ulsydt  med  guld  och  perlor. 
Sängkläder  af  garn,  det  är  bolstervar  af  linne;  annars  bru- 
kades mest  sängkläder  med  ylle  öfverdrag.  bollandslärftsla- 
kan.  Den  rika  adeln  var  uti  slika  bohag  öfverdädig.  Fru 
Magdlena  Krogenos  fick  silkessparlakan  till  sin  säng,  flarn- 
ska  sängkläder,  silkcslakan  och  röda  dammask  puder  stickade 
med  guld.  Fru  Edlisa  Nilsdotler,  Nils  Brahes  svärmor  pä 
llvidskiöfle  hade  ett  täcke  till  en  säng  öfversatt  med  guld- 
pcrlor  och  tvä  par  silkcslakan  med  perlcband  omkring  och 
tvä  perleband  igenom  lakanen.  Man  må  icke  länka  att  man 
läg  i  dessa  granna  sängkläder,  de  voro  för  stat:  i  allmänhet 
nyljadcs  dunbäddar  och  skinfällar  till  täcken.  På  Helsing- 
borgs slott  voro  tre  skinntäcken  af  fårskinn.  Lakan  nyttja- 
des, de  voro  dels  af  hoUandslärft,  dels  af  hustrulärft,  hvar- 
med  försläs  sndant  lärft,  som  hvar  och  en  hustru  hemma  i 
sitt   hus   kunde   tillverka   och   dels   af  blängarnslärft. 

Sjelfva  sängen  var  byggd  af  bräder  och  stolpar,  sä  hög 
att  man  mäste  klifva  2  å  o  trappsteg  upp  för  att  komma  i 
densamma,  kringbygd  pä  o  sidor,  för  den  fjerdc  voro  an- 
tingen sparlakan,  eller,  som  vanligen  brukades,  dörrar,  att 
Helsingborgs  Historia.  3. 


18 

öppna  ocb  (illsluta  när  nian  ville;  ilet  var  naluiligt,  att  de 
luiniinie  lälo  göra  sina  sängar  granna,  med  sirater,  hildbug- 
gcrier   och   nKllaingar. 

Borden  voro  hlnga  och  smala,  slodo  längs  ena  väg- 
cen,  sa  alt  inan  makligcn  kunde  koninia  fram  emellan  bor- 
det ocb  väggen  ocb  bequämt  sitta  pä  den  väggfasta  bänken. 
Pä  bordet  läg  alltid  ett  bordläcke  kalladt  Bonit,  gcnienligcn 
af  lärft,  uaen  vid  högtidliga  tillfällen  af  silke  eller  med  sil- 
he  ulsydt.  Desse  bonit  borttogos  när  uian  skulle  duka,  om 
de  voro  fina;  nieii  var  del  ett  ordinärt  bordtäcke  af  lärft, 
så  lades  bordduken  ofvan  på,  bvilken  kallades  Skivedug.  Pä 
Helsingborgs  slott  voro  4  underdugar  af  Blege-lcret,  tre 
Skivedugar  af  Blcge  leret  och  tva  af  Hollands-leret,  de  sed- 
nare  förmodligen  till  konungens  egen  tafel.  Allt  detta  igen- 
känner  man   pä   en   rik   skånsk   bondes   bord. 

Vid  stora  höglidligbeter  brukades,  alt  öfvcr  borden 
fästa  i   taket   en    bimling,   merendels   af  flamskl. 

Dräll  kände  man  icke  i  den  tiden,  långt  mindre  de  nu 
supcrfina  duktyger.  I  danska  konungens  hof  nyljades  ej  an- 
nat än  sim])la  lärftsdukar,  som  Christian  11I:s  bref  till  Riks- 
Hofmäslareu  Eske  Biide  intygar.  Brcfvel  lyder  så:  "Vor 
svnnerlige  gunst  tillforenc.  Vider  at  vi  formerke,  bvarledis 
det  allestedes  gaaer  meget  uskickeligen  till  met  Borde-Duge, 
oc  besynderligen  bvor  vi  sjelf  personligen  ere  iillslädcs,  thy 
Lede  vi  ether  og  begaere,  at  c!  med  ibct  allerforslc  lade  kiöbe, 
sva  nieget  maadelig  groft  leret,  som  best  kand  ijcne  till 
dugc ,  og  ther  nf  lade  giöre  saa  maugc  duge,  som  behof 
giöris  till  alle  borde  og  skivcr  ther  paa  vört  slott  luöven- 
havn^  saa  at  der  kand  alle  tidc  va>re  rene  duge  nog  till  at 
udfaa ,  Ivendc  gange  om  ugcn,  epicr  vor  Ilofordnings  liu- 
delse;  saa  at  samme  duge  kunde  rigcligen  nog  naa  ofvcr  bor- 
dene  og  skiverne.  Ther  met  sker  oss  till  viljes,  bcfallendcs 
Ether   Cud.  Christian. 

Vid  ölVersta  ändan  af  bordet  var  högsätet  och  der  bak- 
om hängde  Handkläden,  ett  eller  flere^  de  voro  i  allmänhet 
af  ordinärt  lärft,  men  till  siat  nytjades  af  bollandslärft,  som 
utsyddes  med  silke  och  allehanda  grannlåt.  På  Helsingborgs 
slott  voro  S  handkläden  af  blegeleret  och  ett  af  hollands- 
leret. Fin  iMagillena  Krogenos  lick  i  sin  hemgift  tvä  silke- 
sydde  handkläden,  gemenligen  voro  sädana  handkläden  G  ä 
7  quarter  breda,  och  en  4  u  5  alnar  långa.  En  smal  rebba 
var  slagen  på  väggen  upp  emot  takel,  öfver  denna  hängdes 
handklädet   dubbelt  och   räckte  mest  ned  til  bäukedyuan.     Sa- 


19 

dana   handkläden    fioncr   man   än   i   dag  i  rika  bondstugor,   da. 
de   äi'0   slädade. 

De  gamle  voro  tarflige  i  sin  mat,  undantugandes  vid 
sina  gästahud.  De  hade  engelska  smaken:  stadig  mat,  kött, 
fläsk,  fisk  voro  deras  förnemsfa  rätter.  Deras  dryck  var 
öl.  Alt  vid  bordet  serverades  och  anrättades  då,  som  nu, 
bör  man  intet  förmoda.  JLin  kände  intet  teriner,  carotter, 
assietter,  plalaceer,  aladmennger ,  icke  en  gång  servietter, 
skedar,  knifvar  och  gafflar.  Hvar  och  en  hade  silt  eget  torr- 
kläde, som  vi  nu  kalla  näsduk,  hvaraf  han  botjente  sig  i 
stället  for  serviette.  livar  och  en  hade  med  sig  sked  ocli 
knif,  dä  han  blef  till  buden  hofvel  att  spisa,  och  deraf 
Lar  man   det  gamla   ordstäfvet: 

Den  som  vill  till  Hofva  naska, 
Skall  ha  sked  och  knif  i  sin  taska. 
Vid  konungens  hof  voro  flere  tafflar,  likaså  hos  den  ri- 
kare adeln.  Herrebordet,  der  konungen  med  HiksHaden  och 
de  förnämsta  spisade.  Faten  till  desse  borden  voro  ansen- 
ligare än  andre  och  kallades  herrefad,  126  sådanc  funnos  i 
Helsingborgs  fateJjur.  Knabe  svarar  mot  Sven  i  svenskan. 
Svenner  den  ringare  adeln.  Till  det  bordel  voro  10  fad. 
Talrikar  ^0  stycken  visst  icke  för  mänga  i  anseende  till  fa- 
ten och  man  kan  deraf  sluta,  alt  en  och  samma  talrik  nyt- 
jades   till  alla   rätlerne. 

Att  konungens  dryckeskäril  varit  af  silfver  är  ingen  Ivif- 
vcl,  men  i  allmänhet  brukades  stop  att  dricka  ur.  Knabe- 
slop  voro  24  stora  och  små  uti  Helsingborgs  källare,  dess- 
utom voro  2()  sma  svarfvade  stop  och  4  ludekannor^  stora 
trädkannor  med  en  tut,  genom  hvilken  man  inskänkte  i  de 
andra   kärilen. 

En  enda  ljusstake  fanns  i  konungens  rum,  långt  mindre 
lampetter  och  ljuskronor.  Fru  Magillena  Krogenos  fick  i 
benigift  tvii  stora  ljusstakar,  gemenligen  voro  de  af  malm 
och  finnas  än  här  än  der  någre  af  desse  gammalmoiliga  ljus- 
stakar, f  allmänhet  och  äi^ven  bland  de  förnäme  nytjades 
lampor.  I  Helsingborgs  Inventarium  namnes  1  tunna  bval- 
speck,  i  tunna  sillspeck,  denna  Iran  var  förmodligen  att 
bränna   uti   lamporno. 

Fästningens  artilleri  tyckes  efter  den  tiden  hafva  varit 
ansenligt,  21  HageBösser,  1  Trikorler  Slange,  o  Half  Slänger, 
C  Tcllel)össer ,  7  Skerpentiner,  2  Falkeneter,  14  Stenbösser, 
men  till  alla  desse  fanns  allt  för  litet  krut.  De  som  äro 
kännare  i  den  gamla  krigsvetenskapen  få  förklara  hvad  desse 
namnen  betyda  och  hurudana  desse  kanoner  varit  beskaffade. 


20 

^i   Kap. 

Om  Helsingborgs  Stad. 

All  Helsingborgs  stad  är  sednarc  anlagd  än  slottet,  är 
ingcu  IvilVcl,  u»en  det  oaktadt  lärcr  den  vara  bland  de  äld- 
sta i   norden. 

Det  är  väl  en  gammal  sägen,  alt  släden  i  äldsta  tider 
legat  uppå  höjden  öster  om  liärnan  ocb  gamla  slottet,  bvil- 
ken  sägen  man  söker  bestyrka,  dels  deraf,  alt  man  ofvan 
för  kärnan  finner  uti  jorden  tegel,  kalkgrus  ocb  Icmningar 
efter  grundvalar,  dels  sådana  fynd,  som  vittna,  del  vatnel  i 
gamla  dagar  stigit  upp  till  sjeliva  backarne  ocb  betäckt  den 
stranden  bvarpä  staden  nu  stär.  För  uilgot  mer  än  120  ar 
sedan  bodde  en  bandlandc  i  staden,  Simon  Piriks;  ban  upp- 
byggde en  ny  gård  ,  den  samma  i  bvilken  Riidman  Berg  nu 
bor  ocb  ligger  mot,  börnct  af  kyrkogarden*);  källare  an- 
lades under  busel  ocb  då  man  gräfde  densamma ,  fanns  i  jor- 
den lemningar  af  en  bät,  en  ekpåle  ocb  en  förroslad  jern- 
länk ,   bvaruuid    bäten    vnrit   fästad    vid   pålen. 

Lemningar  af  tegelsten,  kalkgrus  ocb  grundvalar  nere  i 
jorden,  som  iiiinas  pä  böjden  otvan  för  kärnan,  bevisa  in- 
genting, ty  sjclfva  slollel  utgjorde  nitstan  en  liten  stad,  dess- 
utom lägo  pä  liöjdcn  både  Si.  Cli'n)mels  kyrka  ocb  St.  Re- 
ders eller  landlförsamlingcns  kyrka,  beggc  på  l^00:lalet  ra- 
serade,  samt   ett   kloster,    till   sin  byggnad  ansenligt  ocb  stort. 

Del  så  långt  upp  i  staden  uppgräfda  fynd  synes  bevisa 
något  mer  än  all  staden  ej  kunnat  vara  anlagd  ned  under 
slottet,  så  länge  vattnet  steg  si»  bögl  upp.  Om  vallenminsk- 
ningen  är  skrifvel  bädc  mot  ocb  med.  Man  bar  funnit  qvar- 
Icfvor  af  skepp  på  sådana  ställen,  der  aldrig  skepp  någonsin 
kunnat  komma  ocb  anföres  af  Dalin  i  dess  bistoria  ilcre  så- 
dana  exempel. 

Del  kan  väl  vara,  all  en  del  af  staden  ocb  den,  som 
först  anlades,  legat  på  böjden,  men  del  är  ock  lika  säkert, 
att  staden,   som   ligger  under  backen,   är  myckel  gammal. 

Nog  måtte  stranden  varit  bebygd  innan  kyrkan  bygdes 
ocb  man  bcböfver  icke  mer  än  kasta  ögat  på  denna  kyrkas 
gamla    murar,   för  all  öfverfygas   om  bennes  ålderdom ;  sa  att 


*)  Hr  Handlanden  I,  D.  .Mt-isner  uppgifver,  att  det  är 
den  giird  vid  presfgatan,  som  nu  bebos  af  Skomakare  Ofvcr- 
bäck  ( JVI  22'i).  Der  intill  sträckte  sig  d.  v.  fattigkyrkognrden, 
nu  tillagd   såsom   trädgård   till  J}^   15  ocb  Ii  vid  stora  gatan. 


21 

man  säkeii  han  "|>pge ,  del  shulen  uli  G  i\  700  ar  losat, 
(ler  ban  nu  ligger,  luen  alt  den  sträckt  sig  vidare,  så  väl 
åt  norra  och  södra  sidorna  under  sjellva  backen,  som  äfven 
upp  åt  höjden  och  kring  sIuKet,  är  mer  än  troligt,  när  man 
besinnar  dess  flor  uli  II,  1*2  och  15  seclerne.  lOoG  dä 
staden  blott  var  en  skugga  af  hvad  den  fordom  varit,  blefvo 
många  giirdar,  så  på  södra,  som  norra  sidan,  raserade,  nät* 
fästningsverken  anlades  nere  vid  kusten;  ett  bevis,  att  staden 
varit   större   än   den   nu   är. 

Den  äldsta  bcskrifning  på  Helsingborg  lemnnr  oss  Pon- 
tanus  i  sin  ChorograpLica  Danio;  Descriptio :  Helsingborg, 
säger  han,  är  en  siad,  belägen  vid  det  namnkunniga  Öre- 
sund, eller  i  sjelfva  gapet  der  Nordsjön  bryter  in  uti  Öster- 
sjön, han  sträcker  sig  längs  at  stranden  under  den  höjden, 
på  hvilken  ett  slott,  af  samma  namn  som  staden,  är  anlagdt 
(sedan  anförcs  det  redan  mcddelta  yflrandet  om  sloltet). 
Midt  uli  staden  slår  kyrkan,  bygd  af  tegel,  stor  och  ansen- 
lig, med  ett  lågt  lorn,  icke  långt  derifrän  är  rådhuset  och 
torgel.  Här  hållas  tvänne  ärliga  maiknader  som  starkt  be- 
sökas, då  stor  handel  drifves  med  en  myckenhet  varor.  Så- 
dant var  Helsingborg  på  löOOitalct  och  sådant  är  dess  läge 
ännu*). 

Staden,  sådan  som  den  var  I07ö,  tillika  med  dess  fäst- 
ningsverk,  utvisar  en  ritning  af  generalen  och  Uiddaren  Mau- 
rits von  Oyke  mig  förärad:  och  är  den  nu  (ill  belägenhet, 
storlek  och  galor  alldeles  lika  som  den  då  var,  undantagande 
torget,   b  vilket   sedan    den   tidi-n   blifvit   anlagdt. 

Uli  kriget  lG7(i  ruinerades  en  stor  del  af  staden,  fre- 
den kom  och  regeringen  tänkte  på  dess  upphjelpande.  Gene- 
ral-Guvernören Grefve  Aschobcrg  l;*t  då  anlägga  torget, 
sådant  som  det  nu  är  och  al'  Uådstugu  Piolocollct  d.  ii  Juli 
IG<)2  inhämtar  man,  alt  dess  afp.Uande  skulle  då  ofördröj- 
ligen    företagas. 

Det    gamla     torget   låg   der    nuvarande   rådstugan   står**) 


*)  "Oå  kyrkans  grund  och  storgalan  i  Helsingborg  stodo 
under  vatten  —  huru  mycket  af  skånska  kiisllandct  och  dan- 
ska öarne  var  då  ofvan  hafvol?  Denna  fråi^a  och  dess  svar 
har  man  förbisett,  då  man  velat  förklara  skeppsvrak,  som 
funnits,  der  möjligtvis  gamla  löpgrafvar  varit  eller  der  gamla 
skeppsvrak   upplaggts." 

**)  J^  55,  54  vid  St.  galan,  nu  (1850)  Assessorcn  och 
Uiddaren   Itjellmans   gård  ;   den   gamla   rådstugan  är  Hr  Asses- 


sorns  boningshus. 


22 

ocb  pä  Lohmansha  platsen*);  lag  således  fall  uiuler  hachen. 
Utiueil  VViiislröms,  Seheufners,  Sablhacks  ocli  fleres  hus  gick 
frän  delta  torg  en  gala  ned  till  bron:  en  del  af  det  som  nu 
är  torg,  var  behygdt  med  Lus:  jcrnkrämaren  Henric  Rot- 
liens, vagnman  Knnt  Olssons,  borgaren  Slen  Mauriizsons  och 
Esbjörn  Olsson  Troehens  gårdar,  hvilka  i  kriget  uti  grund 
förstördes,  samt  Esbjörn  Olsson  Färgcnians  öde  tomt,  an- 
slogos  till   nya   torget,   som   nu   kom   att   ga   ned   till   sjön. 

Utom  detta  torg  var  ett  torg  kalladt  Axel-  eller  Fjela- 
torget  **),  som  iGo7  anlades,  men  till  byggningslomter  åter 
utlades,  då  nya  torgel  blef  anlagdt.  Om  detta  finner  man 
i  ett  gammalt  dokument  följande  underrättelse:  "Salig  Wel- 
borne  Sten  Brahe  forärt  paa  hans  Bror  Sons  Tonne  Brahes 
vägner  100  Udr  efter  dess  bref  af  den  15  Maij  1001  fol. 
hvilka  i  förra  tider  äro  förräntade  af  Salig  lUdman  Thomas 
Jacobson  uti  dess  gård,  hvilken  Anno  1057  är  nederbruten 
och  kiöpt  af  Staden  till  et  Axel  torg,  har  altsa  Staden  det- 
ta capilalet,  alt  sedan  förräntat  efter  dess  obligation  af  den 
14  Maij    IGj7    fol.   pä  558   S.  24   r." 

Delta  Axel  eller  fjelatorg  kalladt,  lag  der  nu  fru  Ma?b- 
sackcrs  trägård***)  är,  och  sträckte  sig  öfver  halfva  tomlen 
der  Kammarherrn  Eppingcrs  hus  •];)  står.  I  backen  bredvid 
detta  torg  låg  Helsingborgs  källa,  som  gifver  det  bästa  vat- 
ten i  Sverige,  och  har  Iredje  rummel  bland  alla  källor  i 
Europa;  denna  källa  kommer  fram  ur  backen  och  ger  vatten 
i  slor  ymnighet  '\"\')-  Frän  denna  källa  ledns  vatlnet  till  en 
springkälla,  som  adednc  Direktören  Cöstcr  midt  för  sitt  hus 
anlagt,  der  vatlnet  springer  till„  2  å  5  alnars  höjd  och  gör 
en  prydnad    för    staden '[••|'^).     Ar    1741)    beslöt    magistraten 


n.    v.  Muntheska 


*)   Sedan    bebyggd     af    A.   Riinnow 
huset  JYi   50. 

**)  '^Éxclkiuhsteder  i  Skaane"  hade  rimligtvis  Axeltorg. 
1514  fick  Tommcruj)  lika  privilegier  med  andra  Axclkiöb- 
steder.  Om  det  Danska  Uiöbsladvicscn  i  lG:de  ärh.  Hist. 
Tidskr.   af  Molb.   5  B.    1   h.   p.    19. 

***)  Trädgärden  vid  M  58,  nu  tillhörig  Hr  Cons.  och 
Ridd.   C.    II.    Uolh. 

•|)  M  40  vid  stora  galan  tillhörigt  Enkefriherrinnan  v. 
Plåten,    född    Mnnok. 

•\'-\)  Denna  källa  ligger  vid  huset  .>/  (>0,  har  ej  bibe- 
Lällit   något   rykte,  men   har   en   rik   äder  af  godt   vatten. 

i"li')  Tillliör  nu  huset  JM  40,  som  cges  af  Gcncral- 
adjut.   v.    Plåtens  arfvingar. 


att  lindar  skulle  planleras  krinj^  torgel,  livilket  ej  i>lcf  vcrk- 
slaldt  förr  än  läng  Jid  ef[er  *).  Frän  elt  springvalUn  pä 
torgel**)  l)orde  uli  san(islensr;innor  ofvan,  elUr  fruniinor 
under  jorden,  vallnel  kunna  ledas  ned  tiil  hryggan,  vid  hvil- 
ken  harkascr  neb  halar,  hlutt  genom  en  lilen  slang  ntcd  all 
Jieqvämlighet  kunile  fylla  sina  vallenfal.  Huru  ohelvdlia; 
valtenlicmlningen  frän  de  pä  Helsingborgs  redd  liggande  far- 
tygen  än    hiefve,    skulle   ilen    dock    öka    slädens    rörelse. 

Haniii  kar  staden  aldrig  haft.  I  scdnare  lider  har  hamn- 
l)yggnad  blifvil  pillänkl,  men  ännu  icke  kommit  Ull  verk- 
slällighcl,  läror  ock  svårligen  kunna  anläggas  om  pj  kronan 
vill  derpä  heknsla  stora  summor,  och  tillika  hevilja  släden 
fritt  upplag  eller  porlofranco;  ty  annars  är  det  en  förlorad 
kostnad   atl    bygga   hamn,    der  ingen    import   gifves  ***). 

Vid  nu  varande  bryggan  kunna  inga  andra  fartyg  lägga 
lillj  än  båtar  och  barkaser.  Fordom  har  bryggan  gäll  längre 
ut  i  sjön,  och  vid  lagt  vallen  synas  ännu  gamla  brokaren. 
Llli  konung  Christian  lV:s  tid  byggdes  en  brygga  vid  Hel- 
singborg. Uti  danska  Anlitjvilets-sällskapets  samlingar  finnes 
konun:;  Cliristian  IV^s  obnc  liref  af  är  1040,  angående  en 
ny  Skibs  Bro  vid  Helsingborg,  lill  hvilken  at  bygge  og  at 
ved  ligc  hoIdc,  skulle  gifves  8  skilling  Dansk  af  bver  hest 
og  oxe,  som  ulskioppedes  i  Sl.;uie,  Halland  og  Blekingen. 
Alt  i  den  tiden  denna  anslagna  fond  varit  liilräcklis,  är  nos 
säkert;  man  vet  att  M^lmö  ensaml  fordom  utskeppade  2000 
oxar  och  deröfver.  Ar  1085  var  ännu  ulskeppning.cn  af 
oxar  i  Helsingborg  tilläten.  Delta  är  kom  General-guvernö- 
rens liref  lill  iM.iLMslralen  med  befallning;,  alt  när  oxar  ut- 
skeppades,  skulle  slädens  slaglare  dem  besiktiga  och  noga 
undersöka,  om  de  hade  den  ålder  som  Ixongl.  Plakatet  om 
oxars  utskeppande  utsäller,  skolandes  slagtaren  om  de  ut- 
gående oxars  älder  attest  gifva,  den  tullnäron  borde  bifoga 
räkningarna.  Denna  fur  landet  förmånliga  handel  har  nu  af- 
slannat.  Skånes  oxar  gå  ål  Götheborg,  Stockholm  och  Carls- 
krona. Så  att  om  inga  andra  medel  i  vara  dagar  vore  att 
tillgå,  än  afgift  af  utskeppade  oxar  och  hästar,  blefve  sä- 
kerligen  ingen    bro    bygd. 


*)   Dessa    lindar    blcfvo    sedan    nedhuggna    för  att  göra 
torget  rymligare.      De  stodo   i  2  iinier  utåt   torgel. 

**)   Elt  sådant   pryder   nu   torget   framför  radslugan. 

***)   Hamn  är    nu    byggd,    färdig    18o2.      Staten    anslog 
70,000  Udr  Bco. 


24 

Denna  i  konung  Chiislian  lV:s  lid  l»ygila  hio  gick  langt 
at  i  sjön,  och  hade  nio  brokar  hvarpä  bon  hvilade,  som  man 
kan  se  af  ritningen  öfver  Helsingborg,  författad  af  Grefve 
Dahlberg,  som  finnes  uti  Carl  X:s  Historia  af  Pufcndorf. 
Denna  bro  nedsköts  af  Holländska  llollan  under  Amiral  Op- 
mans  befsil ,  dä  den  d.  2^  October  lOoJ)  seglade  hem  frän 
Köpenhamn,  förmoilligen  till  represalier  för  det  att  man  från 
Helsingborg  skjutit  på  densamma,  da  hon  året  förut  gick 
genom  sundet.  Alla  skepp  i  Holländska  flottan  gäfvo  under 
iörbiseglandet  hela  laget  pa  Helsingborgs  skansar  och  bryg- 
ga, hvarvid  mänga  hus  vid  sjösidan  äfven  nedskölos  och 
skadades.  1G7G  hade  bryggan  med  stadrn  samma  öde,  då 
Danska  Amiralen  Nils  Juel  med  o:ne  grundt  gående  fregat- 
ter lade  sig  nära  under  staden  och  den  besköt.  Från  denna 
Helsingborgs  brygga  ser  man  öfver  hela  (iresund,  så  namn- 
kunnigt för  den  genomfart  der  är,  i  det  alla  skepp  som 
segla  från  och  till  Öslei*-  och  Nordsjön  skola  löpa  derige- 
nom.  Väl  kunna  fartyg  gå  igenom  lilla  och  stora  Ballerne, 
men  man  anser  farten  genou)  Öresund  mera  gin  och  säker. 
Lilla  Uält  är  <lj"pt  men  smalt,  har  en  strid  ström  som  går 
i  många  krokar;  det  fordras  en  foglig  viud  för  all  gå  ige- 
nom delta  sund.  Stora  Balt  har  några  siindbankar,  af  den 
bcskaQenhet ,  att  de  under  liden  genom  dit  drifven  sand  u- 
kas  och  växa,  men  minskas  under  liden  af  ström  och  stark 
sjögäng  och  äro  således  alltid  farliga  för  de  sjöfarande.  O- 
rcsund  äter  har  mera  öppet,  kort  och  lillräekligen  djupt 
farvatten;  det  tager  sin  början  emellan  Selands  nordostliga 
punkt  och  Skåne  och  har  tlera  djup  eller  rännor.  Straxt 
innanför  iMillen  sträcker  sig  en  sandbank  ut  i  sundet,  kallad 
Svinebogarne.  Der  den  slutar  eller  norr  om  lironoborg  be- 
gynner Lappens  grund.  Icke  långt  från  Kulla  Gunnarstorp, 
vid  Gråa  Lejc,  der  Skånska  vallen  skjuter  mycket  ut  i  sun- 
det, gå  grunden  så  långt  ut,  alt  de,  med  del  Ivertöfvcr  pa 
Danska  sidan  liggande  Lappens  grund,  göra  den  smalaste 
ränna  i  suudet.  Vid  Gråa  Leje  hade  konung  Christian  IV 
begynt  anlägga  ett  sjöbalteri  af  svåra  kanoner,  för  att  be- 
stryka  iiifarteu  i  suudet,  men  en  svår  sjögång,  fur  hvilken 
detta  sl.illo  vid  iiifikllande  nordvestlig  storm  är  utsatt,  gjor- 
de verkslalligheten  omöjlig;  och  samma  svåiighct  torde  möta 
en  hamns  anläggande  vid  Helsingborg.  Emellan  Helsingborg 
och  lironuborg  är  delta  sund  smalast.  Konung  Fredrik  Ii 
lat  år  1Ö85  på  isen  mala  sundet  emellan  Kronoborg  och  Hel- 
singborg, och  befann  det  utgöra  lö^{)  orgyiu,  som  någre 
uieua    bctcckaa    famnar,    mcu   är  cgeulligen   hvad  uiau  i  den 


25 

tiden  hullade  ruta.  En  ruta  i  de  daskar  Löll  sex  alnar  efter 
Lyhskt  mål  eller  Iv.i  famnar.  Tyhe  Brahe  mätte  sundet  med 
mathematisha  instruraenter,  och  efter  hans  uträkning  var  e- 
mellan  Helsingborgs  hro  och  Hronohorg  79Ö0  Lyhska  alnar, 
hvilket  gör  152ö  orgy.ne,  således  blott  en  skillnad  af  4  or- 
gyae  eller  24  alnar,  emellan  denna  och  den  mätning  som 
med  landlmätarkedja  gjordes  på  isen.  Fordom  var  det  ett 
politiskt  tvisteämne,  om  det  vore  möjligt  hindra  en  (i- 
endtlig  flotta  gå  genom  sundet.  Erfarenheten  har  visat  o- 
möjlighetiM).  1044  gick  Louis  de  Geers  flotta  derigenom, 
16o8   den    Holländska,    hegge  oskadda*). 

Helsinghoi-gs  stad  har  i  gamla  dagar  varit  en  hade  stör- 
re och  rikare  stad  än  den  nu  är:  uti  elfte,  tolfte  och  föl- 
jande sekler  den  rikaste  i  Skåne.  När  konung  Waldemars 
Jordehok  upprättades  öfvcr  hela  landet,  utfördes  i  densam- 
ma bvad  hvarje  stad  och  hvarje  härad  skattade  till  kronan: 
Helsingborg  påfördes  "200  mark  lödig  och  50  mark  uti  pen- 
ningar, Helsingburgh  C.C.  m:r  et  de  eadem  Villa  XXX  uKr 
pro  mifsumajrs  giald.  Lunds  stad  gaf  dock  icke  mer  än  40 
mark  lödig  och  40  mark  i  penningar.  Södra  Åsbo,  Uonne- 
bergs  och  Luggede  härader  betallo  ej  mer  än  180  mark  lö- 
dig och  50  mark  i  penningar.  Af  Skåne  gick  up])börden 
icke  fullt  till  1500  jsjark  lödig  och  inemot  500  mark  pen- 
ningar. Helsingborg  ensamt  skattade  således  1^  mot  hela 
Skåne  och  kanske  något  mer,  och  omkring  5  gnnger  mer  än 
Lunds  stad  **).  lionung  Magnus  Ladulås  hade  icke  mer  af 
Golland  än   (>0  mark   lödig   och   280  mark  i  penningar.   Mark 


*)  Förf.  fick  sedan  sjelf  se  Engelska  flottan  passera  sun- 
det, när  en  Cannings  vän  i  kejsar  Napoleons  kabinett  un- 
derrättat honom  att  der  voro  underhandlingar  å  hane  att 
Danska  flottan  skulle  få  "lagas"  af  Napoleon  för  att  kunna 
användas  mot  Engelsmännen,  och  Danmark  stå  oskyldigt  in- 
för herrarne  på  hafvet.  Canning  föreslog  nu  i  Engelska  ka- 
binettet att  —  göra  tvångslån  af  Danska  flottan^  för  att 
förekomma  den  Franska  tillställningen.  Berattadt  af  stats- 
män  från   den    tiden. 

**)  "I  K.  Waldemars  Jordebok  läses  enl.  Lagerbr.  Mon. 
Scan.   p.    Ho   (fol.   Xfj   verso). 

Helsingburgh  cc  mr  et  de  eadem  villa  XXX  mr  pro 
mitsumaersgiald. 

Biargh  (Bjära  bärad)  cc  mr  den.  De  moneta  Lundensi 
denarios  pro  ccc  mr  argcoli  preter  luooet.  pro  M.  mr  de- 
oariorum.  —  —  — " 


^0 

löiiis;  var  10  lod  silfvcr,  snsoin  del  äii  i  dag  är;  mark  pen- 
ningar var  uivnladt  iilfvcr-  och  kopparmynt,  Lvjlkel  sa  l»e- 
r:iknaiK'S,  nit  teni  mark  pcnnini;ar  svr.rado  mot  mark  lodi^; 
i  börj.nn  ja  loOO  talet  beriLknailes  Ak  mark  Skånska  pennin- 
gar pii  en  mark  ludi^;.  )lit$ummar$gieid  som  nf  staden  ut- 
cjordes,  var  en  gammal  skatt  till  kronan.  (ionun^  Eric 
Menved,  uti  ett  brel'  af  i^88.  kallar  det  Debitiim  a^slivale 
indiilliim  ex  antiquo  tcmpore.  Den  som  iutet  betalte  Mil- 
sommars^ield  sedan  lian  af  foorden  pa  o  tinj;  Itlifvit  krafd. 
skulle  först  betala  skatten  och  derjemte  plikta  i  ill  fogdcM  9 
mark.  Den  som  liröjde  öfvcr  el  t  ar  all  betala  Mitsoiiimars- 
gield .  skolle  utom  skatten  plikta  ö  mark,  och  den  som  i  5 
nr  inU-l  betalte  Mitsommarsgieid .  bnns  bus  ooii  jord  lillfoH 
konungen. 

Alt  Helsingborgs  stad,  när  konang  Waldemars  jorde- 
bok upprättades,  utgjort  så  stor  skatt  till  kronan,  som  sagdt 
är,  kan  man  vara  sa  mycket  mera  öfvertygad  o.-n,  som  den 
skall  af  l.-inet  eller  södra  Åsbo,  Luggcde  och  [lönnehergs 
härad  ut»jonies  är  under  särskild  folio  utförd  till  ISO  mark 
lödig  och  r>0  mark  penningar,  och  Helsingborg  äler  under 
annat  folio  upptagel  :  tv  annars  kunde  man  falla  pä  den  tan- 
ken, att  under  de  ^00  mark  lödig  och  ÖO  mark  penningar. 
som  Helsingborg  piifördes,  hela  uppbörden  sa  af  Linet  soiu 
släden  var  inbegripen*).  Ju  större  skaller  af  en  siad  ut- 
göras, desto  säkrare  bevis  pa  dess  folkmängd,  handelsrö- 
relse och  välmä>;a.  Vill  man  eflerforska  bvarilran  HeNin^- 
bor"-  i  de  dagar  kunnat  hinna  del  flor  och  den  välmåga,  alt 
det  öfvergick  alli  andra  Skånes  sl.ulcr,  (inner  man  Ire  huf- 
vudsakli^a  omsländigheler.  hvilka  dertill  bidragit.  Danska 
hofvets  oftare  och  längre  vistande  p.i  Helsingborgs  slott  räk- 
nas för  den  forsla;  tv  i  alla  verldsdelar  äro  gemenligen  huf- 
vudstäderna,  eller  de,  der  kongl.  bofven  vistas,  de  största 
och  de  rikaste,  dit  samla  sig  de  yppersta  och  förnämsta  af 
landets  inviinare,  och  med  dem  mera  penningar,  mera  ban- 
delsrörel<e  än  annorstä«les;  men  delta  kan  icke  anses  för 
förnämsla  orsaken  lill  Helsingborgs  uppkomst.  Ur  Öresund 
hcmtade  det  sina  rikedomar.  Nordens  handel  var  icke  sä 
ställd  da  som  nu;  helt  andra  lider,  helt  andra  omständig- 
heter, liring  alla  kuster  svärmade  vikingar  och  sjöröfvare. 
Handelsskepp  frän  Nordsjön  och  Östersjön  gingo  ati  samla- 
de  flottor   för   alt    kunna   försvara   sig   mot     dessa.      >'är    kung 


*)   "Om    slullniugen    i    Danske    kung   Fredrik    Is   lid.     se 
SloUsherrcscrion  J)i  iO  i  S:de   Kap." 


27 


Olof  den  llcllgc  i  Xorgo  l/ii;  med  sin  flolla  vid  Solund  och 
kung  linul  den  Sloic  Kom  (Van  l^iiglaiul  för  .-ill  freda  Dan- 
marli  mot  Norska  och  Svciisl.a  konuii;^ainas  anfall,  s.;'»,  enligt 
hcrällelscn  af  Saxo  ,  hofalUc  konuni^  Olof  vid  forsla  luider- 
ritllelscn  som  inlu|)|),  alt  nation  skullo  skickas  |)å  nlkik  för 
btl  f(irninima  ,  ;inlini5t'n  det  var  kung  Knut  som  kom  i  sjön 
ollcr  en  handelsflolia  sojn  anliinde.  För  sådana  flottor  var 
Öresund  ett  saniliitgsslaile  (tcli  en  angon/im  föi  fiiskningsort , 
genom  sådana  liandehllottor  kunde  man  lickomma  alla  de 
varor,  som  i  den  liden  voro  de  allmännaste  ocli  hs^gärligasle^ 
äfven  ock  de  dyrbaraste,  pa  hvilka  alllid  vid  liofvel  ^ar  sä- 
kraste afsätlniiig;  och  utom  allt  delta  voro  inga  städer  som 
delade  med  IJcIsinghorg  dess  liandelsröi  elsc.  IM  Seland  fanns 
ingen  stad  utmed  kela  kustea  af  sundet.  Ihlsinf/urs  siad, 
da  ell  uselt  fiskeläge,  anlades  först  M21*),  Ikiipcuhamn 
fick  först  stadsprivilegicr  af  iJiskop  Jacoh  lirlandson  är  Ii2u0. 
Pa  skånska  kusten  voro  icke  heller  några  städer  af  hcty- 
dcnhct.  LandsUvona ,  f(>rul  kallad  Landora  och  Sa-hy,  var 
ell  konglcfsgods.  Släden  anlades  först  efter  MOO.  "Klo- 
stret derstädes  namnes  Mlo."  Nuvarande  J/^/wiö  räknar  sin 
anläggning  egentligen  frän  iir  I."  10.  Sktinur  var  det  enda 
ställe  som  tillika  med  Lund  delade  handeln  med  llelsing- 
horg,  dock  var  Skanörs  handel  ej  sä  stor  före  1200-talelj 
som  den  sedermera  hlef,  dä  sillen  gick  till  skånska  kusten 
frän  Hygiska  vallen,  der  den  furul  i  myckenhet  fångades. 
Man  vet  att  den  store  Eikehiskopcn  Ahsalon,  sedan  han  un- 
dcrkufvat  Hygen,  lemnadc  en  gåiig  en  del  af  sin  fiol  la  un- 
der Rygiska  vallen  för  all  skydda  deras  sillfilngst,  hvilket 
hade  varit  mot  all  slalshusliällning ,  om  samma  fiske  med 
fördel  idkats  |)/i  skånska  stranden.  iJet  är  delta  fiske  som 
man  hör  atjse  för  rätta  källun  till  llelsinghorgs  rikedom  i  de 
dagar  sillen,  kommande  ifrån  Nordsjön,  mäsle  först  passera 
Öresund,  innan  den  hann  ned  pa  Skanörs  och  Falsterho 
bankar.  Saxo  i  företalet  till  sin  Danska  Chrönika  skrifvr" 
alunda:    Seland     skiljes   i   öster   från   Skåne  genom   Öresunc 


der  ärligen  sill  uti  stor  myckenhet  f/ingas,  sillen  gilr  under 
liden  sä  ymnigt  upp  och  siar  så  tjock  i  slimm,  alt  man 
knappt  kan  ro  fiam  och  att  man  med  hlutla  händerna  kan 
ösa  den  upp  i  hälarna.  Af  ett  annat  ställe  hos  Saxo,  fur 
man  den  underrättelsen,  att  är  I  ISO  var  sillfisket  vid  Ilel- 
singhorg  uti  flor;  ty  dä  konung  >Valdcmar  I  samma  ar  gick 
öfver   till   llelsinghorg,    alt   stilla   skånska  allmogen,     hvilken 


*)  "Derom  se  längre  fram." 


28 

i>;jort  uppror  niol  Crkchiskop  Ahsaloii,  lag  hela  stranilen  vid 
Helsingborg  full  oied  IjAtar  som  fiskade  sill.  Huru  iang  (id 
förut  dolta  fiske  varit  idkadt,  kan  man  intet  säga;  men  för- 
modligen bar  man  ej  just  vid  donna  liden  dermed  gjort  bör- 
jan, efter  som  en  sädan  myckenbet  af  landefs  invitnare  re- 
dan laggt  sig  pä  sillfiskeri,  sa  alt  man  torde  kunna  med 
tämlig  Nakerbet  antaga,  det  från  m  diet  af  1  l:lc  ärbuudra- 
dtt  sillfängsten  kring  Helsingborg  varit  lönande.  Och  den- 
na sillfängst  gjorde  Skiine  hade  uamukiinnigt  och  rikt.  Ea 
gammal   skald   bar   derom   skrifvit: 

Oceanum  Codanumque  videns  ubi  Scondia  Divis 

Halaccs  tofum  mittit  piscosa  per  orbem. 
Arnoldus    Lubecensis   i   sin   (^bronica   Slavortim   skrifvcr  sålun- 
da:   de    Danske    bafva    elt   öfverflöil   af  rikedomar,     för   det   fi- 
skcri    skuld,   som   åi  ligen   idkas   uli    Skåne,     dit   alla   kringlig- 
gande  folkslags   bandluude   komma,    och    föra   dit  guld,    silfver 
och   allehanda   kostbara   saker,     bvarföre    de    kö|)a   sill.      'Uå 
fråga   är  om    Helsingborgs   älder    erinra     vi     oss,    alt    Slianur 
namnes   ej   i   en    äldre    skrift   än   Slurlcsons    Hakan    Sverresons 
Saga;       rotnmeruj)     med     sin     hamnstad     Cimbritshntnn     först 
1125,    dä    staden    plundrades,    dernäsl    Jf70,   dä    Tommerups 
stad     fick     sitt     kloster^    biluts   auföres   iinnu   såsom    en    bond- 
by   1  nS   då    y^stnd  är    kändt   vid  1  100  (möjligen  det  Hjostad, 
som   namnes   vid    1000);     tnlsterbo    120Ö,     Trelleborg    1202 
och    Hastad    14öO;    Lnntertim   anföres    i    samma   sekels    f(>rstu 
liiilft,     ersatt    af    Euqclholm     löK».      Säledes    slä    bär   främst 
hund,   hvars   namn    först    miiles   i   Eigils   Saga   såsom     en   med 
trädmurar   befästad  stad,    blomstrande  och  rik  i  hörjan  af  000- 
talet,   och    Helsingborg ,     näuindt   i    iVials   Saga   omkring   005, 
ryklbart   i   .\dami     Brcmensis     tid     före     1070,     anfördt    i   var 
äldsta    inhemska    urkund   af   108o    (derom   längre   fram).     San- 
nolikt   var    Lund    i    hedniska     tiden     skånska     centralorten     för 
cullen    uch    Helsingborg,   såsom    den   största    gränsfäslningcn , 
centralorten    för   försvarsverket,   utan    Ivifvel  de  gamle  Skåne- 
konungarnes     bufvudborg     mot     Selandskuugen.      Kj    grundlös 
synes   den    gamla    uppgiften,     alt     [..uggude    härad    först   bland 
Skånska    härader   hief  chrislet.     I   den    händelsen  lick  nog  Hel- 
singborg  en    kyrka    f(»rr   än    Lund,    som    först   i    Harald    (lOrm- 
sons   tid   fält   en   dylik.      Det  är    åtminstone    säkert    att    Hel- 
singborg   redan    omkring     1150    var    den   borg,     der   kungen 
mest   bodde,   dä    han   vistades   i   Skäne,   och   att   han  der  hadu 
främmande   konungar   till   giister;   alt   Helsingborg,     dä   Sven- 
ska   konungar    pä     loOOtalet    skrefvo  sig  Skånes   konungar, 
ausägs  och  begagnades  suui  hufvudstad  i    detta    nya    kunga- 


29 

rike,  samt  att  under  Unionstiden  Hclsinghorg  oftare  än  Kal- 
mar begagnades  såsom  de  förenade  rikenas  mölesort.  Hel- 
singborg öfvergär  således  i  anor  och  forntida  ryklbarhct  de 
nuvarande  hufvudstäderna  i  norra  Europa:  Danmari:,  Sverige, 
Norge,  Kyssland  ocli  Preussen.  Iliir  möttes  och  bodde  ko- 
nungar då  ännu  boskap  betade  der  dessa  länders  n.  v.  huf- 
vudsläder  äro   belägna." 

Skanör  och  falsterbo  vunno  väl  med  (iden  företrädet 
för  llel^tingborg  i  sillbandeln,  dock  bil)chöll  sig  en  temlig 
god  rörelse  pa  sednare  stället,  och  fisket  idkades  med  för- 
man i  sjelfva  sundet.  Uti  konung  Christian  Urs  Handclspri- 
vilegier,  utgifna  i  början  pä  loOO-lalct,  stadgas,  att  uli  Ö- 
resiind  finge  fiskas  sommar  och  höst  efter  gammalt;  mea 
ingen  främmande  köpman  finge  börja  att  sälla  sill,  förr  än 
rätt  höstmarknad  begynner,  som  är  Vår  Fruedag  dvre,  vid 
varans  förlust,  dock  med  undantag  af  lägena  Falsterbo, 
Skanör  och  Dragöbr.  Att  mänga  utlänningar  haft  sillsalt- 
ning  i  Helsingborg,  dorpå  har  man  ett  säkert  bevis  i  det, 
alt  uli  Helsingborgs  kyrka  var  elt  särskildt  allare,  kalladt 
Compagniets  allare.  Detta  compagni  bestod  af  utlänningar, 
hvilka  för  sillfiskets  skull  härslädes  uppeböllo  sig.  De  hade 
vunnit  den  förmån,  alt  dem  förunnades  ett  eget  oapcll  eller 
altar;  de  iiöllo  egen  presl  som  dem  biktade  och  communi- 
cerade  och  förrättade  deras  själamessor.  En  sådan  dem  för- 
unnad fcirmän  vittnar  att  deras  antal  ej  var  ringa,  och  tilli- 
ka att  deras  sillsalluing  härstädes  var  betydlig;  ty  man  bör 
veta  att  med  skånska  sillsaltningen  gick  så  till,  att  skånska 
fiskare  fångade  sillen,  sälde  den  till  Tyskar  och  Holländare 
som  här  lägo,  hvilka  betalte  den  dels  med  penningar,  dels 
med  varor,  samt  sedermera  sjelfve  dels  genom  eget  folk, 
dels  genom  på  stället  lejde,  besörjde  om  insaltningen.  Till 
kronan  bctalles  visst  för  hvar  läst.  Desse  utlänningar  hade 
sålc<lcs  mycket  folk  med  sig.  Det  var  ock  icke  sillfisket 
allena  som  sysselsatte  dem:  de  hade  frihet,  att  införa  och 
utsälja  sina  medbragla  handelsvaror  och  reste  omkring  i  lan- 
det,  köpande   upp    landels   produkter,   dem   de   utskeppade*). 

*)  "Afven  adeln  dellog  i  skeppsfarten.  Hr  P.  Laxman 
cgde  i  hvardera  af  släderna  Helsingborg,  Helsingör,  Alalmö, 
Landskrona,  Lund,  Sölvesborg,  Halmstad  och  Höpenbamn  en 
gärd,  ett  merskib  och  o  andre  smaa  skibe.  G.  Sommelii  Oec. 
Urbis  Lundx  dcscript.  p.  9.  Denna  Laxmansätten  öfvergick 
efter  föreningen  med  Sverige  till  bondeståndet.  Se  Mon. 
Scan.  p,  2G4.     Det  var  ncmiigen  Svenska  politikens  syfte  att 


50 

Uli  de  af  Chiislian  II  ulgifna  Haiulelsprivilegier  förljjiulas 
fr.-immanile  Löpiiiän  att  resa  liring  i  landet  och  göra  u|)|)ktip, 
livilkel  förhud  vildiar  huru  del  tillgalt  föie  den  tiden.  Men 
sedan  Danska  hofvet  icke  mera  så  ofta  uppehöll  sig  ])a  Hel- 
sin"horgs  slott,  hvilken  period  tog  sin  hörjan  uti  l^:de  år- 
hundradet, sedan  Helsingör,  I^öpenhanin,  Landskrona  och 
Malmö  icke  allenast  anlades,  utan  ock  i  handel  och  rörelse 
aasenligen  tillvextc,  sedan  sillfisket  hegynle  alt  taga  af, 
circa  KJlO,  och  slutligen  gick  under  ciica  1o()0;  sä  afty- 
nade  i  och  med  detsamma  denna  stads  handel  och  välmåga. 
Dock  var  den  långt  större  än  den  nu  är.  Ännu  före  kriget 
1070  var  handeln  uti  jemn  gäng.  1072  hade  stadens  hand- 
lande följande  skepp:  l)Castel  van  Helsinghorg  om  IGO  lä- 
sters drägt,  2)  S:l  Johannes  om  70  läster,  o)  Vindrufvan 
om  48  läster,  4)  Forluna  om  2i  läster,  Ii)  Hammarskiölil 
—   läster,   0)  Slryfvende   Phil    —    läster,   7)  Geleijte  Pihlshom 

läster.      Engelholm     låg    under     llelsinghorgs   jurisdictiou : 

Halsahamn  eller  skepparkroken  var  stadens  iastago|)lats.  I 
liåstad  fick  ingen  idka  handel,  som  ej  var  horgare  i  Helsing- 
borg, hvilket  privilegium  Borgmästaren  Jesper  Pederson  i 
konung  Christian  IV:s  tid  för  staden  utverkat.  Uti  en  In- 
slruclion,  som  Provinsial-,  Tull-  och  Accisförvaltaren  Lud- 
vig Lorentsson  den  19  Juni  lOol  gifvit  Tnllaären  i  Båstad, 
innehåller  12  punkten:  Ej)ler  som  her  forfalder  store  hedrä- 
ecrier  och  förfång  med  kiöhmandskap,  som  Bönderne  her 
udi  Bycu  handle  imod  Helsinghorg  Byes  Privilegier  og  Bor- 
gerskahet  till  stor  skade;  saa  hefalder  jeg  eder  iiermed,  at 
J  flitig  upsigt  hafve  till  alle  dcnnen),  som  her  i  Byen  hand- 
insätta  så  få  Skånska  äller  som  möjligt  på  Sv.  Riddarhuset. 
Många  förbigångna  försökte  länge  alt  inkomma.  Några  lyc- 
kades, t.  ex.  Hosencranlziska  ätten.  De  lleste  tröttnade  och 
öfvergingo  i  andra  stånd,  der  man  möter  ej  få  af  de  gamle 
Danska  Bådsherre-  och  adelsnamnen,  t.  ex.  Anfeld,  Biock , 
Holck  (for  kakophonlen  hlef  namnet  slutligen  aflagdt),  Munck, 
Falck,  Friis,  Frost,  Fuchs,  Gedde,  Hase,  Kiacrulf,  Barfod, 
Stuurc,  Älunthc,  Uietz^  Botsteen,  Bönnow,  Wiehe  m.  fl. 
hvaraf  många  känna  ännu  sin  härledning  upp  till  den  danska 
ädlingen,  andra  ha  förgätit  anorna,  likväl  iiågongång  vetan- 
de när  en  af  förfäderna  i  förargelse  horllade  sigillet  med 
"figucr"  och  insatte  initialer.  Så  gjorde  t.  ex.  en  Anfeld, 
da  han  till  och  med  efter  deltagande  i  Chrislianstads  revolt 
under  Hellichius  1772  ej  vann  reprcscutatiou  ti  Riddarhuset, 
och  skref  sia;  sedan  Abnfelt." 


SI 

lev  med  kiuiiuiandshab,  og  icke  hafvcr  Ligit  deris  Borger- 
skal)  i  Helsingborg,  at  de  icke  haiullc  nogit  oiel  Hiuh  og 
Sal  iniod  bemclte  Helsingborgs  Byes  Uongl.  Privilegier.  Ilver 
saadunt  befnides  daa  J,  bvo  sig  derlill  eller  iiuod  fordrister, 
stra\t  godsit  at  lade  arestere,  oc  for  Welbyrdig  Herr  Slolls- 
Herre  pä  Helsingborgs  Slolt,  Borguieslere  oc  Raad  eller 
liongl.    Maij:ts    Byefogit   at   inslemme. 

Ar  IGOO  borJarrenderades  Tolagen  ocb  Bropenningarna 
i  Helsingborg  för  000  Sletle  Daler  om  året.  En  slet  daler 
var  \  mark    Dansk   eller  4   daler  smt. 

Ar  lOT^  iifjjjorde  stadens  Accis  1041.  En  daler  da  § 
R:dr  ^gör  G04  Rdr. 

Ar  1704  bortarrenderades  bro-  ocli  vagpenningarne  för 
400   pir  smt,   gör  200   Ildr. 

År  1708  för  Ö30  Dir  smt.  Uti  Radsliiguprotokollel  af 
den  8  Januari  samma  år  säges  att  arrendet  kunde  ej  gå 
högre  i   anseende    (ill   den   släta    handel,   som  d/i  för  (iden  var. 

De  tvenne  krigen  1070  ocb  1709  ruinerade  staden  i 
grund,  dock  syntes  staden  hafva  något  repat  sig  efter  det 
förra;  ty  1701)  räknades  17  handlande  i  Helsingborg,  men 
1718  voro  de  icke  mer  iin  IJ,  och  det  som  förunderligast 
är:  från  freden  17i^0  (ill  177:2  aflynade  handeln  allt  mer 
och   mer  så   att   här   funnos   knappt  2:ne   köpmän   i  staden*). 

Orsaken  l/ig  deruti,  att  så  länge  skogarne  lemnade  till- 
räcklig polaska  och  stäfver  (ill  utskeppning,  hade  staden 
någon  rörelse,  men  sedan  dessa  exporter  felade,  gick  han- 
deln alldeles  under,  tills  brännerianläggning  åter  litet  upp- 
lifvade  den  ,  och  kora  en  del  allmoge  att  mera  söka  Helsing- 
borg än  andra  städer.  Det  har  uti  eommissionsvägen  äfven 
vunnit  något,  liggandes  bcfjvämligt  alt  frän  Helsingörs  och 
Köpenhamns  upplager  skaffa  andra  städers  handlande  de  va- 
ror,  som   för   deras   räkning   der   kunnat  blifva   upplagde'*). 


*)  Anm.  Under  den  tiden  hade  dock  borgerskapet  \  af 
riksstyrelsen  och  ståndet  borde  då  kunnat  bevara  ståndets 
bästa. 

")  Konungamaktens  projecl  att  upphjel|)a  hvud  ständer- 
regeringen  stjelpt!  Dock  —  kanhända  skulle  de  "allmänna" 
eller  "samfälda"  makterna  förstört  ännti  grundligare.  Det 
vore  otacksamt  både  mot  Gud  och  de  styrelser,  som  der(ill 
samverkat,  att  ej  här  erkänna,  att  Helsingborg  är  sladdt  i 
en  rask  och  lycklig  utveckling  i  många  riktningar.  För  al- 
las blick   framvisa  sig   de  nya   gator,   som   bebyggas,   de  sko- 


52 


5.  Kap. 

Om  nejden  kring  Helsingborg. 

Alt  en  stor  del  af  nejden  kring  Helsingborg  varit  Kong- 
lef,  eller  ell  konungens  afvelsgods,  lyekes  man  med  lenilig 
visshet  kunna  slula  af  H.  Waldemars  Jordebokj  uli  hvilken 
bland  konglefsgodsen  namnes  Helsyngburgh  eum  atlinenciis: 
d.  ä.  med  dess  underliggelser.  Pa  det  (ing  kung  Knut  den 
Helige  höll  med  Skaningarncj  erkännes  allt  det  för  konglef, 
som  var  öde  och  obebygdt.  Således  har  hela  den  stora  fä- 
laden,  hvilhen  först  i  sednare  tider  blifvit  delad  mellan  by- 
arne  häromkring  samt  staden,  fordom  iillhört  kronan.  Kongs- 
hult,  en  by  ej  långt  frän  staden,  liggande  1  Allernms  soc- 
ken, bar  förmodligen  tillhört  konungen;  ty  sjelfva  namnet 
ger  det  tillkänna.  Hult  är  en  tjock  skogspark,  I^ongshuit 
en  skogspark,  som  tillhörde  konungen,  kanhända  liär  varit 
en  kongl.  djurgård  eller  jaglpark  under  slotlet.  Pihlshult 
har  lillförene  legat  (ill  l^ongshult.  En  Pihl  i  Helsingborg 
köpte  elt  hemman  i  Ilongshult,  flyttade  bostaden  och  bygg- 
de garden  der  han  nu  stär.  kallandes  honom  efter  sitt  namn 
Pihlshult.  Som  konglefsgods  voro  byarna  kring  [Iclsingborg 
skyldige  alt  göra  hofveri  eller  dagsverken  till  ladugarden  vid 
slottet.  Man  finner  här  och  der  några  frälsehemman^  såsom 
Pahlsköp,  Tinkarp ,  Senneröd  ,  Långeberga  samt  ett  och  an- 
nat i  Påhlstorp,  Örby,  Köpinge.  Da  nejden  kring  Helsing- 
borg var  konglef,  blir  frågan,  huru  desse  frälseegendomar 
tillkommit;  hvilken  är  lätt  besvarad.  Kung  Waldemars  Jor- 
debok ger   tydligen   tillkänna  att  konungarne  kunnat  bortsälja 


na  hus,  som  uppstå,  den  nödiga  föriiällring,  som  visar  sig 
i  jordens  odlingssätl,  det  ökade  utrymmet  invid  hamnen, 
vunnet  genom  fyllningsämnc,  hvars  upptagande  fördjupat 
samma  hamn,  den  ökade  folkmängden,  men  de  minskade  el- 
ler rättast  sagdt  försvunna  liggarne,  det  oftast  tomma  fän- 
gelset, men  det  under  några  är  mer  än  fördubblade  antalet 
af  elever  biide  i  lärda  scholan,  folkscholan  och  privatscho- 
lor^  den  utmärkta  omsorgen  om  kyrkans  och  scholhusens 
vidmakthållande  och  förskönande  samt  de  lätt  igcnkänligc 
kroggästernas  försvinnande  på  gator  och  gränder,  gnfvor  till 
mer  än  t>0,00(>  Hdr  rgds  värde  under  ett  decennium  af  en- 
skilda blott  till  stadens  kyrka  och  folkschola  (söndagsscho- 
lan  inbcraknad). 


itonglefsgods.  Når  der  uppräknas  konglefsgodsen ,  heter  till 
bIuI:  Et  omnes  Insiilac  quac  voeantur  allmänning ,  et  oppida 
ex  eis  facta ,  quae  Dominus  Rex  non  alieaavit  —  d.  ä.  alla 
allmäiiiUDgar  och  de  beiuman  som  der  upptagne  blifvit,  livil- 
ka  konungen  intet  hortsålt  frän  kronan.  Påblsköp  kallas  i 
gamla  handlingar  Påvelskiöp.  Namnet  ger  tillkänna  att  nå- 
gon rik  man,  som  hetat  Pavel,  köpt  denna  egendom  af  kro- 
nan, eller  af  stora  allmänningen  fått  upptaga  densamma. 
Tinkarp  ligger  under  Krapperups  gärd,  ett  gammalt  Krogc- 
nosegods;  Senneröd  har  ock  tillhört  samma  adeliga  slagt. 
Uti  Danska  Anti(|vilets-sällskapels  handlingar  finnes  Borgmä- 
stare och  Räds  bref  i  Helsingborg  af  år  1409,  att  fru  Bar- 
bara Sli  Olsons  efterlefverska  inlöst  det  torp  Senneröd  *) 
som  Sti  Olsons  föräldrar  pantsatt.  Denne  Sli  Olson  var  en 
Krogenos  till  slägten,  bodde  pä  Krapperup,  dess  fru  var 
Barbro  Brahe,  Torkil  Brahes  dotter  frän  Rendenes  i  Halland. 
Krogenoseslägten  är  mycket  gammal;  gamla  slägtböeker  för- 
mäla, att  ur  1000  bodde  Ilield  Hrogenos  pa  Krappcru[).  Af 
historien  har  man  sig  bekant,  att  konung  Sven  Tjugoskägg 
i  Danmark  af  Jomsvikingarne  Ireune  gånger  blef  lagen  till 
fånga,  och  uiäste  hvar  gäng  lösa  sig  med  en  gäng  så  myc- 
ket guld  och  tv/i  gånger  så  mycket  silfver  som  han  sjelf 
vägde.  Adeln  och  riket  gingo  uti  förskott  för  dessa  pen- 
ningar, som  i  de  dagar  voro  oerhörda  summor.  Konungen 
var  förbunden  all  betala  hvad  de  förskntit,  konglefsgodsen 
måste  tillgripas;  och,  skrifver  Saxo,  Skåningarne  och  Se- 
laudsboernc  lade  allmänneligeu  och  endrägteligen  tillsammans 
uch  köpte  många  stora  skogar  pa  denna  tid  i  riket.  Det  är 
förmodligen  vid  detta  tillfälle  som  Toltarne  blefvo  egare 
af  Bögeohra  skog.  Krogenosarne  af  Maderyds  skog  i  Albo 
härad,  och  tillika  af  Tinkarp  och  Senneröd  vid  Helsingborg**). 


*)  "Senneröd  synes  ha  sitt  namn  af  Sennor,  ett  gam- 
malt ännu  bland  allmogen  mångenstädes  bibehållet  namn  pä 
slipstenar,  som  begagnas  med  blotta  händerna  (brynor).  Dy- 
lika beredas  här  i  trakten  ännu  till  tusental,  som  föras  till 
salu   äfven   utom   Skåne.      Se   längre   fram." 

**)  "Vill  man  under  en  scdnare  datum  göra  begripligf, 
huru  Krogenoserne  kunnat  bli  egare  af  en  vacker  andel  af 
ett  kongslefsgods,  så  må  man  ju  få  anse  alt  det  skett,  då 
en  Krogenos  blef  gift  med  en  dotter  af  K.  Christopher  II. 
Dansk  Adel.  Lex.  I.  304.  (Molbech  känner  dock  oj  denne 
kung  Christopher  II:s   doUcr   i    Ilistoriske  Aarböger  T.  p.  N'-2). 

Ilflsitnjhors   Historia.  •'• 


54 

SannoliKt  alt  någon  af  den  gamla  släglen  Lang  vid  samma 
tillfälle  ])eI;oniaiit  all  den  egendom,  som  iilgör  Langeherga 
by,  hvilken  jir  gammalt  |)urt  frälse.  Söder  om  staden  ligger 
i'n  stor  ljunghed,  som  sträcker  sig  ulmed  stranden  i  mil  i 
längden  ned  till  Rå  läge.  Denna  bed  kallas  Rå  Ljnng  ännu 
i  denna  dag;  Los  Saxo  namnes  den  Röe  Ljung.  Hvad  som 
i  synnerhet  gjort  denna  ljung  namnkunnig,  är  den  bekanta 
liämpcn  Slarkodders  euvige  och  död.  Saxo  har  Icmnat  oss 
sagan  härom  uli  sin  sjette  bok:  Norska  konungen  Helge  be- 
gärde Danska  prinsessan  Helga,  konung  Ingialds  syster  lill 
gemål.  Kung  Ingiald  gaf  dertill  till  samlyche,  med  förord 
att  Helge  skulle  visa  prof  af  mandom  och  styrka  uli  en\  i- 
gcskanip  med  andra  kämpar.  Festöl  dracks  i  kung  Ingialds 
iiof.  IM  Seland  bodde  en  Jarl,  som  hade  nio  söner,  alle 
för  sin  styrka  och  mandom  namnkunnige,  men  förnämligast 
Angantyr,  hvilken  hölls  för  den  taj)praste  man  i  sin  tid; 
ban  hade  ännu  aldrig  g/itt  från  strid  och  envige  utan  seger. 
Denne  Anganlyr  hade  äfven  begärt  prinsessan.  Han  infann 
Sig  uli  kung  Ingialds  hof,  och  utmante  kung  IKlgc  till  en- 
vige, hvartill  utsattes  samma  dag  dä  kong  Helge  skulle  fira 
sitt  bröllop  med  Helga.  Prinsessan  ,  som  mera  älskade  kung 
Helge  än  Angantyr,  men  tillika  visste  att  Anganlyr  var  ca 
oöfvervinnerlig  kämpe,  gaf  konungen  det  rad,  att  söka 
Starkodder,  hvilken  då  var  i  Svenska  konungens  hof,  och 
fordom  hade  tjent  hennes  fader,  konung  Frode.  Biölloppet 
uppsköts;  Helge  reste  till  LTpsalakonungcns  hof,  träffar  der 
Starkodder,  som  af  kärlek  för  sin  gamle  herre  konung  Fro- 
de och  hans  dotter  Helga,  åtog  sig  alt  i  konung  Helges 
ställe  slåss  med  Anganlyr;  ty  så  vanhedcrligt  det  var  i  vår 
nord,    alt   vägra   en   envigeskamp,     då    man   dertill   utmanles; 


I  So|)liia  lirahcs  slägtbok  görcs  Rige  Hr  St.  Olofsson  lill  K. 
Liarl  Vllbs  svåger;  men  dcraf  må  ingen  förvillas.  En  Kro- 
genos, som  hos  Sarlorius  i  d.  D.  Hanse  ^:  iOö  kallas  Gre- 
gorius, var  1:272  löftesmän  för  I».  Va-iU  till  Lybcckarne  och 
lian  jlerföre  ha  fått  säkerhet  i  den  jord,  som  en  1'åfvel  se- 
dan höplc.  Si.  Olofssons  far  helte  Olof  och  en  (Hof  Gre- 
gcrsson  namnes  i  ätlelanan,  hvars  morfar  var  den  siste  man- 
lige Hvide,  genom  hvilken  Kiogenosslägtens  rikedom  ansen- 
ligcn  öktcs.  Då  vi  likväl  sett  l*/°ij'vd  Laxmans  skepp  och 
gårdar  i  Helsingborg,  är  ej  otroligt,  att  han  —  vare  sig 
Biskop  Laxnians  hror  eller  den  yngie  Rikshofmästare  —  först 
köpt  Päfvchköp,  om  man  Kan  så  lungl  i  liden  neddraga  det 
köpet." 


33 

sA  lilef  ansngs  tlet  för  ft-glicf,  all  sälla  .-innan  man  i  silt 
slällc.  Euielierlid  låg  Anganljr  mod  sina  hiöder  tos  konung 
Ingiald  ocli  lälo  väl  fägna  sig,  vänlandos  Helges  äterkomsl. 
Då  han  nu  kom  med  Slarkodder  i  silt  sä!lsl.;ip,  hcgynle 
desse  ölVerniodige  kämpar  att  bruka  mot  Slarkodder  ovelt 
och  skallsord,  märkandes  väl  i  hvad  afsigt  han  sig  infunnit, 
frågandes  honom  om  han  trodde  sig  lill  all  skifta  hugg  med 
en  kän]|)e,  då  Slarkodder  kallsinnigt  svarade:  icke  med  en 
allena,  utan  med  så  mänga  som  hjuda  sig  an.  Dagen  kom, 
kung  delges  och  prinsessans  hiläger  lirados;  och  dagen  der- 
pä  skulle  kung  Helge  möta  Angantyr  pa  lioLjinigs  hed. 
Helge  vaknade  bittida  och  innan  dagen  begjnie  gry.  Han 
lade  sin  vapen  pa  och  gjorde  sig  till  kampen  redo;  sitt  svärd 
hade  han  huggit  uti  tröshelcn;  men  då  han  märkte  att  ännu 
var  långt  innan  dager  blef,  och  sömnen  honom  begynle  tyn- 
ga, lade  han  sig  åter  till  hvila  bredvid  sin  unga  brud.  När 
Slarkodder  om  morgonen  kom  till  konungens  dörr,  märkte 
han  att  Helge  ännu  sof;  han  gick  sin  väg  ut  på  Uoljungs 
hed  och  satte  sig  i  dalen  under  en  hög  backe.  Här  klädde 
han  af  sig  lika  som  om  heta  sommaren.  En  Skarlakanskappa, 
den  prinsessan  honom  skänkt,  hängde  han  på  en  tornbuske 
och  satte  sig  i  snön^  under  del  han  väntade  på  Helge.  An- 
ganlyr  och  hans  bröder,  mera  frusna  än  Slarkodder,  hade 
pu  andra  sidan  om  Lacken  galt  i  skjul  och  tändt  sig  en  stor 
stockeld,  vid  hvilken  de  värmde  sig,  ty  det  snöade  och  blå- 
ste starkt.  Slarkodder  väntade  på  kung  Helge;  Anganlyr 
med  sina  bröder  pa  dem  bada.  Han  sände  en  af  dera  upp 
pä  backen,  att  se  om  de  ännu  voro  komne:  denne  märkte 
intet  till  någon,  men  blef  i  delsamma  varse  en  gammal  man, 
som  nere  i  dalen  salt  naken  i  snön.  [lonom  frågade  den 
utsände  hvcm  han  vore,  och  om  han  vore  den  kämpen,  som 
skulle  slåss  meil  honom  och  hans  bröder?  Slarkodder  sva- 
rade slraxt  ja,  och  i  delsamma  kom  Anganlyr  mod  sina  an- 
dra bröder.  Slarkodder  reser  sig  upp  och  lager  till  silt 
svärd.  De  sporde  honom  al  om  han  ville  släss  med  en  åt 
gången,  eller  med  dem  alla  pä  en  gäng?  Bäst  pä  en  gång, 
sade  Slarkodder,  ??/</•  munrja  himdav  söka  miq  till  lilin,  då 
pläqnr  jatj  att  sin  ihlnnd  dem  allesaiiwuni  lika.  Derpä  lie- 
gynte  kampen.  Anganlyr  och  hans  bröder  rusa  säsom  ra- 
sande och  ursinnige  pä  Slarkodder,  menandes  kunna  i  ett 
ögonblick  hugga  honom  ned;  men  de  kände  intet  den  man- 
nen, med  hvilken  de  skulle  skifta  hugg.  Sex  af  bröderne 
nedlades  af  Slarkodder,  och  ännu  hade  han  sjelf  icke  fått 
nägot   blodigt   hugg.      Anganlyr   rasande   och    ursinnig    alt    se 


sina  bröder  stupa,  gick  lui  |)å  allvar  lust  på  Starkoiidcr, 
och  slogs  tillika  mod  sina  tvcmie  bröder  manligeu.  Striden 
var  både  lAug  ocb  blodig,  de  gafvo  Slarl.odder  17  djupa 
Lusts,  af  bvilka  ett  allenast  var  farlicl :  udden  af  ett  svärd 
hade  upprislat  hans  mage,  så  att  hans  inelfvor  bcgynle  rin- 
na ut.  Angantyr  ocb  hans  bröder  stupade.  Starkodder  för- 
smäktade  dels  af  sina  sär,  dels  af  törst,  ban  kröp  pn  bän- 
der ocb  fötter  ned  till  bäcken,  men  Angantyrs  blod,  som 
låg  död  i  densamma,  hade  så  (årgut  vattnet,  att  Slaikoddcr 
vämjade  vid  att  dricka  af  detsamma.  Han  lade  sig  da  öfver 
en  sten  ocb  intryckte  sina  inelfvor.  Saxo  berättar  alt  uti 
samma  sten  blcf  märke  efter  bvar  ban  legat;  bvilket  ban 
dock  sjelf  anser  för  en  orimlig  sägen.  Här  låg  ban  tills  en 
J)onddräng  kom  körandes^  bvilken  lillböd  bonuni  sin  bjelp. 
Denne  förbaud  hans  mage,  lagandes  en  sammandätad  vidja, 
den  ban  Lårdt  virade  kring  magen ^  sedan  ban  förut  instop- 
pat hans  inelfvor*  ocb  Starkodder  lade  sig  i  hans  vagn,  blif- 
vandes  på  detta  sätt  bragt  till  konungens  borg.  Euiellertid 
var  konung  Helge  uppstigen  bekymmerfuU  för  utgången  af 
enviget.  Hans  unga  gemål  sade  bunom  all  ban  af  Starkod- 
der intet  både  att  vuiila  något  g(ult,  sedan  ban  lemnat  bu- 
nom ensam  ut!  enviget;  bad  boiiom  dcrföre  manli<icn  ta^u 
bunom  emot  när  ban  bcmkum,  ty  det  \ore  enda  sättet,  att 
blidka  den  förtörnade  kämpen.  Så  snart  Slarkodtler  kom  i 
konungens  gärd,  sj)raHg  ban  af  vagnen,  lopp  till  brudsalen 
och  med  knyll  band  sprängde  upp  den  slängda  dörren.  Itung 
Helge  springer  upj).  fattar  sitt  svärd  ocb  ger  Starkotlder  ett 
manligt  hugg  midt  emellan  ögonen,  en  annan  hade  dervid 
fallit,  men  icko  ban;  när  nu  kung  Helga  gjorde  sig  färdig 
att  gifva  Starkodder  andra  bnggt-t,  hade  prinsessan  fatlat 
skulden,  den  hon  i  samma  ögonblick  svänger  en)ellan  ko- 
nungen ocb  Starkodder,  så  all  hugget  log  i  skölden,  bvil- 
ket var  så  allvarligt  att  kungen  högg  sitt  svärd  uti  tu  styc- 
ken. Sådant  bemötande  behagade  den  gamle  Starkodder  mer 
än  ursäkter,  smicker  och  beröm;  ocb  blefvo  han  och  kung 
Helge   väl    lorlikte. 

Hvad  Saxo  berättar,  antingen  efter  någon  gammal  sang 
eller  sfier  muntlig  sägen,  delsamma  är  en  känd  sak  bland 
menige  man  bär  å  orten.  An  i  dag  visas  stenen ,  på  bvilken 
Starkodder  efter  cnvigcskampen  h vilade,  ocb  den  bäcken, 
till  bvilken  ban  kröp  på  händer  ocb  fötter,  för  att  af  dess 
vatten  stilla  sin  törst,  men  vämjade  vid  alt  dricka  dcraf,  då 
Lan  såg  det  färgadt  af  .Vngantyrs  och  dess  bröders  blod, 
kallas  un   i   dag  Lusehäck ^    af  den  anledning,    att    då  Stark- 


57 

odder    såg    de     d6<!a,     liar    liaii    sagt:    der    ligga   de   Lushtin- 
davna  *). 

Pä  dcuna  Roljung  har  Slarkddder ,  mänga  år  durcfterj 
slutat  sina  dagar:  gammal  oc!»  skröplig,  men  hällandes  eu 
naturlig  sotdöd  vaubederlig  för  en  sådan  käoipe  som  ban  var, 
möter  Ijan  Halhcr  Lennis  son;  honom  anmodar  hnn  att  skilja 
honom  vid  lifvet,  förestallandes  Haiher  skyldigheten  att  häm- 
nas sin  faders  Lennis  död,  hvilken  Starkodder  dräp  i  sin 
ånger  öfver  det  mord  han  på  kung  Olof  begått,  och  hvar- 
till  Lenni  med  flere  öfvertalt  honom,  samt  derföre  gifvit  ho- 
nom '•20  marker  guld;  dessa  ^(>  marker  guld  skänkte  ban 
llatlur,  samt  siU  förtrailli^a  svärd,  om  han  allenast  med 
samma  svärd  ville  hugga  biifvudel  af  honom.  Wigarfslagen 
gjorde  det  till  en  skyldighet  för  Hatber  alt  upj)fylla  Slark- 
odders   hogäran.      Slutligen   sade   Si.   bonotn,   att   om  han  kun- 


*)  "Denna  elymologi  smakar  af  silt  ursprung;  men  att 
folksägnen  dock  vetat  något  om  Starkodder  i  Helsingborgs 
grannskap  måste  betyda  nägol  för  dem,  som  oj  antaga  alt 
vara  sagoländer  böra  sökas  vid  polcirkeln  och  i  sammanhang 
dermed  tro  sig  finna  llervarasagans  Starkadr  Aludrengr  vid 
^lu  eller  Alnö  med  byn  Påtla  i  Medelpad.  Den  der  ^(n- 
potta,  som  skulle  vara  byn  Potta  på  Alön  i  Bottniska  vi- 
ken, uppstod  genom  gissning.  I  den  membran,  som  IX.  M. 
Petersen  följer  i  Nord.  Oldskrifler  IH,  Hervaiar  Saga  Kö- 
penhamn 1847,  är  namnet  oläsligt,  der  afskriften  har  Aln 
polla,  "der,  enligt  Hr  P. ,  vislnok  skal  vaere  Alttfossa  (Öl- 
fossa),  som  findes  föran  i  papirshåndskriftcrne:  —  fl.inn  var 
farinn  nordr  um  Alufossa:  Han  havde  giort  en  Reise  til 
Alufoss.  —  Längre  fram:  \>&\v  bördusk  vid  inn  efsta  foss  at 
Eidi:  De  kecmpede  ved  den  överste  Fos  ved  det  saakaldte 
Eyd.  Straxt  derpå  namnes  .\irheim,  visande  alt  vcslbafvels 
kustland  och  ej  Bottniska  vikens  är  i  fråga.  Rimligare  sam- 
manflätar en  saga  Samsö  och  kusten  vid  Helsingborg  än  Samsö 
och   Aledelpadska   kusten. 

Henrik  Hertz  i  sin  Tirfing,  Kphm  18^9,  minnes  också, 
att   lata    Hcrvar   sjunga: 

Fra  Eyra  sund  vi  seiied', 
llvor  Sjiclland  herlig  sig  i  Söen  spciled', 

Til  Ille.scy  er  vi  slagne 
Af  Niord  med  Söndenströiii   iVa  Sainsö  jagno. 
Men   Svenska   litteraturens   hufvudinän   bo    närmare   Alupoll.in, 
än   Öresund.      Derföre    mäsle    historien    bli   etl    h\steron-pro- 
teron." 


38 

<ic  springa  emellan  lians  hiifvud  och  kropp,  innan  ticn  Ltif- 
vudlösa  kroppen  föll  Ull  jorden,  skulle  intet  svärd  eller  nä- 
j^ot  vapen  kunna  l)ita  pa  honom.  Löftet  var  listigt  och  fre- 
stande för  en  ung  kämpe;  men  Halher  var  för  slug;  han 
gissade  alt  den  armstarke  Slarkoddcr  äruade  gripa  honom  i 
fallet  och  så  krama  honom,  att  han  kunde  fii  göra  hjelten 
följe  till  Valhall.  Shum  Slarkodders  svärd,  som  varit  sä 
mångens  hane^  hlef  nu  sin  egen  herres.  Hather  fattar  fri- 
modigt detsamma,  i  ett  hugg  faller  Starkodders  hufvud  ,  som 
dä  det  föll  till  jorden  het  med  grymhet  i  densamma.  Siden, 
säger  Saxo  i  sin  8:de  hok,  beskickede  ilather  denne  icdle 
Kicmpe  en  hederlig  jordeficrd,  som  tilbörligt  var ,  oc  hegrof 
hannem  paa  Roliungs  hede  i  Skaane  *).  Märom  vet  menige 
man  å  orten  att  ännu  tala;  och  dä  jag  sport  om  någon 
visste  hvar  Starkodders  grafhög  lag,  har  en  gammal  maa 
sagt  mig  det  han  hört  af  förfäder,  att  det  skulle  vara  en 
hög,  nu  kallad  Blåhära  hög,  efter  hlåhär  växa  på  densamma. 
Delta  namn  af  lioljuiig  har  det  stora  ljungfältet  emellan  Hel- 
singborg och  Uää  intill  sednare  tider  bibehållit.  I\ils  H. 
Sjöborg  uti  en  Disputation  öfver  Ratlunda,  utgifven  i  Lund 
17i)Jj   anförer   en   inscriplion    på    en    gammal   altartafia   i    Uaf- 

lunda,   så   lydande:    D.    Febr.    IG^i  kom    de    Svenske 

Schanne  oc  leijiide  vid  /fafifjboer  ....  der  jjaa  Roelinng. 
Adjuncten  Sjöborg  har  intet  sjelf  aflecknat  inscriptionen ;  ty 
den  har  vid  allartn/lnns  reparation  ock  ommålniiiq  blifvit  ut- 
plånad; afskriften  är  af  dåvarande  Pastorn  i  Ratliinda.  Att 
den  dä  genom  liden  varit  mycket  »»kadad,  kan  man  nogsamt 
ruuia.  Sjöborg,  pä  hvad  gi-und  känner  jag  icke,  föregeratt 
llaiigboer  varit  en  gåril  i  ilalluuda,  som  ligger  vid  sjön,  och 
alt  lioöljuug  skall  vara  liafUinda.  Men  i/a/ifjboer  lärer  ulan 
tvifvel  vara  Helsingborg,  och  orätt  läst  dä  inscriptionen  af- 
skrefs ,   och   ItoUljuiKj,   denna   sandhed    vid    Helsingborg,     som 


*)   "1   Ii,    Eriks    [Itrönika    säges     Höder     ha   afslaijit   Slark- 
III*» 
odds   hnivud   i   Skåne    vid    Uyn;cl)ro ,     då    svärdet   Skom   föll   i 

ån  och  synes  der  vid  stor  vadufid  (vattenfall,  d.  ii.  då  vatt- 
net fallit).  Här  synes  sagan  localiserad  vid  Ilöane  ä,  sä 
vida  ej  första  handskriften  haft  lika  namn  på  stället  som 
Sa\o.  Då  en  hvaliisk  kunde  gä  upp  i  Heljarjis  å  (se  Pby- 
siograph.  Sällsk.  H  indi.  1 78-2  s.  o8o),  sä  kunde  flä  än  haft 
djupare  vallen  än  nu,  dä  det  blott  vid  vissa  ärsli.ler  ej  kan 
öfverkciras  utan  bntbyggnad.  Vid  Wcgehulm  utvisas  en 
Starkudds  graf.  Aläuga  män  voro  i  forntiden  pilshiike.  Der- 
föie    ha    niäiiga    lider   en   Starkodders   Saga." 


50 


nu  kallas  Ra  SaJuL  ^Volfen  i  sin  Chronolojiia  Danlai  har 
lör  jiret  1(>^^  antcclina! :  Alt  tlen  Jö  Februari  I.oin  Gustaf 
[lorn  lili  Helsingborg  med  Svenska  arnjéen,  inlog  staden  så 
väl  som  det  gamia  förfallna  slottet,  och  fog  der  sill  qvar- 
ter.  Deisamma  beslyrker  llelalionen  om  Gustaf  Horns  krig 
i  Skåne,  hvilkeii  af  Wessnian  i  dess  Skånska  Handlingar  är 
utgifven.  Falllierren  Horn  var  i  beråd  om  Ivenne  vät>;ar,  då 
han  i  Februari  KtA^i  skulle  bryja  in  i  Skåne;  den  at  Chri- 
slianslad  var  ginasi,  men  Wilsjö  skans  låg  honom  i  vägen, 
den  ät  Helsingl»org  var  längre,  och  i  anseende  till  vägen 
besvärligare,  men  här  mode  inga  hinder  och  förskansningar. 
Den  sednare  valdes,  och  den  lo  Februari  stod  Svenska  ar- 
méen  vid  Helsingborg  der  den  blef  liggaude  tills  i  Mars,  da 
han  bröt  upp  och  gick  till  Landskrona.  Huru  har  dä  Sven- 
ska arméen  i  Februari  lOM  kunnat  haft  silt  läijer  vid  Uaf- 
lunda? 

Der  Räå  ljung  slutar  ligger  Rää  läge  och  Räus  by.  Bthis 
skrifves  uli  gamla  handlingar  Rous*)  och  Rää  ljung,  hos 
Saxo    lioe   och   Ro   ljung. 

Efter  den  korta  beskrifninw  öfver  Helsingborg,  hvilken 
Proslcn  J.  Rönbeck  förfadat,  skall  en  gammal  sägen  vara, 
alt  en  af  kejsnr  Caroli  Magni  kämpar  eller  sä  kallade  Jef- 
ningar  l>yggl  Räus  kyrka,  alt  han  hetat  Roland,  och  alt  af 
honom  socknen  och  byn  fäll  namn,  och  alt  det  i  sten  ut- 
huggna menniskoansigie  som  sitter  i  veslra  kyrkogafvela  är 
Ri)l.'inds  och  att  han  varit  sä  läng,  som  från  marken  upp 
till  der  ansiglel  uli  muren  sitter,  dä  älminslone  hans  längd 
utgjort  alla  alnar  om  intet  mer.  Oriralighclen  i  denna  sä- 
gen röjer  sig  lätt.  Fli  kejsar  Caroli  Magni  fid  var  det  än- 
nu ingen  christcndom  i  norden,  och  kämpen  Roland  sä  namn- 
kunnig i  historien,  var  visst  ingen  Skåning.  Några  slenar 
hafva  slåll  uppresta  vi«l  slranden,  der  norra  vakthuset  lag, 
hvilka     blcfvo    lagda     uli   vallen    dä    rclranchemenlet   vid    Räå 


*)  "Råhus  lor<lc  dock  vara  det  äldsta  skrifsältet.  Ve- 
slra delen  synes  visserligen  byggd  lill  ell  hits,  en  fäsliiing 
nära  Räå-äns  utlopp.  Här  mä  nämnas  att  [..aurids  Krabbu 
skief  sig  (ill  Rn/ie,  gift  med  Dorle  iJlle.  liksouj  deras  son 
Olof  Hrabbc  lill  Raae,  Amiman  i  Halland,  hvajs  sonsons 
sond«»llcr  Marea  Hrabbe  säsom  g.  m.  Pastor  Henrik  i  Weile, 
blef  Biskop  Erik  Ponloppidans  slammodcr.  Ixrabbarne  liil 
Raac  förde  elt  rödt  lijerla  i  hvill  fält.  Ulgifv.  kan  nu  ej 
upplysa  hvarest  deras  Raae  läg.  (Nära  ti  hemman  äro  fiälso 
i   Råhus   socken;   nägia    ha    förr   legat    under   Hrabberup.)"' 


40 

1710  anlades,  de  kallades  Höga  slen»rna,  och  allicänhetcn 
säger,  att  derslädes  shall  den  hekanie  Olger  Dansk  vara 
hugad  eller  begrafveu.  1'Jan  väl  vara:  men  mera  skäligt  om 
man  förklarat  dem  vara  minnesv.-irdar  efter  den  namnkunnige 
Starkodder,  "helst  Saxo  dertill  ger  anledning."  Prosten 
Uönheck  menar  att  socknen  och  läget  ftttt  sitt  namn  af  den 
lilla  äj  som  der  löper  ut  i  hafvet,  hvilkeu  eflcr  dess  be- 
rättelse skall  komma  från  Smaland ,  och  äfven  der  knallas  Uää 
ä;  men  härutinnan  irrar  sig  den  hedersmannen.  An  börjar 
straxt  ofvau  Gjedsholnien,  går  förbi  Uellcbei-ga,  och  ncil  till 
Ilåå ,  men  ingenstädes  kallas  tlen  Uä/i  å  ulan  här  nere,  lill 
och  med  vid  Qvisloffa  en  half  mil  härifrän,  heter  den  Qvis- 
tofta,    ocli    längre    upp   Belteberga    å. 

Sannolikast  är,  att  Hons  by  och  ;i  fält  silt  namn  af 
n»gon  betydande  man,  som  der  i  hednatiden  bott.  De  män- 
ga ättehögar  der  ligga  intyga,  att  förnämt  folk  i  äldsta  ti- 
der bott  på  stället.  När  tre  graf högar  ligga  tält  tillsam- 
mans, och  den  mellersta  är  nägol  större  ocii  högre  än  de 
andra,  halla  vara  antiqvarier  före,  att  de  äro  ättehögar  el- 
ler högar  i  hvilka  en  mäktig  och  fiirnäm  ätts  afl.onima  hvilar. 
Pä  trenne  slullen  nära  kring  flåus  finnas  sädana  högar  nere 
mot  stranden,  norr  om  byn  och  öster  om  byn  mot  tijörarp. 
Troligt  att  här  bott  nägon  förnäm  man,  som  hetat  Uoi-,  och 
alt  han  i  mynningen  af  denna  ä  haft  sitt  vikinganäslo.  Os 
kallas  en  äniynning  eller  utlopp  i  gamla  gölhiskan.  Således 
bar  stället  i  början  hetat  fiocos ,  som  sedermera  för  l>ättre 
uttal  blifvit  förkortadl  till  Hons;  kan  ocli  hända  alt  namnet 
deriverar  sig  från  Roii  och  hus,  då  del  blifver  Uochus*), 
och  förkortadt  i  uttalet  llous.  Af  samma  Hoc  har  dä  ljung- 
heden fält  silt  namn.  11  vem  denne  lloc  varit,  blir  en  giss- 
ning; hvarken  några  gamla  sagor  eller  någon  fornsägon  bland 
menige  nian,  längt  mindre  någon  verklig  historia,  kan  här- 
utinnan  meddela  säker  underrällelsc.  Älånga  namnkunnige 
Danske  män  af  det  namnet  lloc  känner  man  icke.  Kung 
Gram,  Skiölds  son,  den  förste  af  Skiöldnngarne  i  Danmark, 
Lade  en  fosterfader  vid  namn  iioar,  känd  för  sin  visdom; 
och  bland  alla  Danska  konungar,  ehuru  längt  register  Saxo, 
Hvilfeld    och    Lyscander   lemnat   pä  desamma,    finner  man  dock 


*)  Skrifvcs,  som  ofvan  är  nämndl,  vanligen  i  äldre 
handlingar  Uaahus,  llähus.  På  Nils  llaga-i  grafsten  af  li»84 
kalbis  dock  församl.  iianvs.  Enligt  Drunii  usigt  om  kyrk- 
tornen, synes  tornet  i  U«us  väl  kunnat  .»<jelf  vara  ett  hus 
eller  fästning. 


41 

icke  mer  äii  en,  som  lielat  lioe.  Denne  Roe  var  kung  Half- 
dan  II:s  son,  kung  Helges  bror  och  den  namnkunnige  Ilolf 
Krakes  farbror.  Saxo  Lerällar  om  honom  alt  han  anlagt 
Roskild  pä  Seland,  efter  honom  kalladt  Kocskilde;  vidare 
har  han  icke  om  denne  konung.  Men  af  Holf  Krakes  histo- 
ria eller  saga,  far  n>an  den  upplysningen,  alt  Roe  rest  myc- 
ket i  vikingsfärd  och  härnad,  lemnandes  riksstyrelsen  åt  sin 
bror  kung  Helge,  att  Roc  uti  England  blifvit  gift  med  ko- 
nung Nordres  dotter  Ogn,  och  att  han  slutligen  blifvit  bo- 
ende i  England.  Men  om  så  är,  hafva  dock  hans  barn  be- 
hållit sin  arfvedel  i  Danmark.  Och  skrifver  Torfacus  härom 
sålunda*):  Ad  NValdaris  dilionera  quod  alfinet,  eam  in  Sca- 
nia fuisse,  ex  eo  colliL^imus,  (jnod  Haraldus  Grandicvus  lilius 
ejus,  Ncpotesque  Halldanus  et  Gudrödus  ibi  rerum  potiti 
bdereditaria  absque  diibio  Successione,  "d.  ä.  Att  Waldars 
besittning  legat  i  Skåne,  iuhemla  vi  deraf,  alt  hans  son 
Harald  den  gamle  och  hans  sonsöner  Halfdan  och  Gudröd 
der  haft  sitt  välde  utan  tvifvel  genom  arfsrällen."  Efter 
Fundiiin  Noregurs  ätleräkning  var  Roe  fader  till  Waldar, 
Waldar  till  Harald  den  gamle,  Harald  till  Halfdan  Snelle 
och  Halfdan  till  Ivar  Vidfamue,  den  bekante  nordens  inkräk- 
tare, från  hvilken  elt  nytt  konungahus  i  Sverige  u|)pkoni. 
Nu  är  det  säkert  ej  allenast  af  Torf;«i  villnesbörd,  ulan  ock 
af  gammal  fornsägen,  alt  kung  Rocs  barn  och  barnabara 
bott  i  Skåne.  Uli  Karlaby  ej  långt  från  Lund  har  bolt  en 
konung  Harald,  hvars  dotter  Helga  blef  gift  med  en  konung 
Heidric.  Minnesmärken  efter  denne  Harald  äro  Haraldsborg 
och  dessutom  Vahleshög,  Thorskär,  Disardal  och  Dise- 
sten. Af  Helga,  kung  Heidrics  drottning,  skall  Heljarp  vid 
Landskrona  fält  sitt  namn.  Heidrics  dotter  var  Hervora, 
som  efter  Fuudinn  Noregur  skall  ha  blifvit  gift  med  Harald 
den  gamle,  och  deras  söner  voro  Halfdan  Snelle  och  Gud- 
röd.  Gudröd  fick  Asa,  kung  IngjabI  Illrådas  dotter.  Hon 
var  nog  elak  all  stifla  oenighet  emellan  sin  man  och  dess 
broder  Halfdan,  hvilken  så  slutades,  alt  Gudröd  slog  Half- 
dan ihjäl,  hvarj)å  Asa  mördade  sin  man  Gudröd,  och  då  Ivar 
Halfdans  son  kom  hem  frän  sin  vikingafärd,  rymde  hon  till 
sin  fader  i  Sverige.  Att  Gudröd  och  Halfdan  varit  konun- 
gar i  Skåne  kan  man  se  hos  Lagerbring  S.  H.  T.  I.  p.  l'2^2. 
Nu  fick  Harald  den  gamle  sitt  gifte  uti  Karlaby;  hvar  har 
dä  [larald  sjelf  bolt?  Hvar  har  hans  lilla  rike  varit  belä- 
get?    Jag   gissar  uli   lious.     Roc  dess   farfar  är  känd  för  sina 


'')  Hist.  Norv.   p.  1)01. 


42 

tnaiif'»  vlkingaf/irdcr.  livar  har  v;il  varit  för  bonora  beqvä- 
mare  slälle  all  bafva  sin  borg  än  vid  RAa?  En  bamn,  dt 
inlopp  uli  cu  å,  nära  vid  Ejrarsund  ocb  ej  långt  frän  Se- 
land var  visserligen  en  väl  belägen  ort  för  en  konungason, 
som  lemnat  rihsstj  relsco  ät  sin  bror,  ocb  endast  satte  sin 
ära  ocb  sitt  nöje  uli  att  fara  i  iiärnad.  Det  är  derförc  rocr 
än  sannolikt,  att  kung  Roe  anlagt  Rous  ocb  gifvit  namn  ät 
den  traklen.  Således  torde  denna  ort  få  skrjla  utaf  alt  va- 
ra fosterbygd  åt  alla  nordens  konungar  af  Ivar  Vidfanincs 
alt,  ocb  alt  kaubända  uli  de  ällcbögar  som  vid  Råns  ligga, 
konung  Roes  barn  ocb  efterkommande,  samt  konung  Ivars 
farfader  äro   bögadc   eller   begrafne  *). 

Vi  cbrisleudonicns  införande  i  Skåne  bodde  rikt  folk  uti 
Uaus  socken.  Kyrkan  vittnar  derom,  bvilken  är  bygd  af 
burgen  sandsten.  Nästan  allesliides  bar  menige  man  någon 
siigen  om  sina  kyrkors  första  anläggning;  om  Råus  kyrka 
berältar  allmogen,  att  en  rik  fru,  som  boll  uti  Örby  ulselt 
plals  till  kyrkan  pä  ett  ställe  nära  än,  kallad  Guldvängs 
Isroken:  byggnadsmalerialier  framskaffades,  men  om  nätterna 
transporterades  de  frän  Guldvängs  kroken  öfvcr  än  in  på  den 
platsen  der  kyrkan  nu  står.  Icke  långt  ifiån  Råns  ligger 
Giörarps  by,  deromkring  finnas  många  ällelnigar,  och  bar 
Prosten  Eimgren  der  i  församlingen  berättat  mig,  alt  för 
40  a  50  är  sedan  dä  en  bög  utkastades,  bar  man  i  den- 
samma funnit  två  små  tenniaflor  eller  plåtar,  på  bvilka  var 
rislad  en  skrift  den  ingen  läsa  kunde.  Skada  att  dessa  rara 
minnesmärken  förkommil;  kanhända  om  en  runkännare  dem 
granskat,  någon  artig  upptäckt  dcrigenom  vunnits.  Giörarp 
börer  till  Bårslöfs  församling;  Bärsliif  kallas  uti  gamla  b.ind- 
lingar  lialtlurs  Lcf.  [Iclvadcrtis  berältar  alt  Baldur,  Odens 
son,  l>ott  uli  Balderslef:  alt  Rune  som  bodde  pä  Runel)crg.« 
blef  misstänkt  för  otillbörligt  förtroende  med  Raidurs  gemål : 
alt  Baldur  i  ett  envige  nedlagt  Rune,  och  all  derom  ;ir  ca 
gammal  kämpcvisa,   b  vars   verser  bafva   douna   slutmening: 

Rune  och  hans  vif 

De  bcgynte  ett  stort  kif, 

På  Thurö  der  slös  Balder  Rune. 


*)  I  denna  Förf:s  mening  ligger  mer  ;in  i  dylika  hos  äl- 
dre topograpber.  DS  den  historiska  Ivarska  ätten  sköt  sin 
rot  ner  i  Skånes  knngasaga,  finnes  intet  ställe,  der  man  san- 
nolikare söker  den  starkaste  kungaborgen  i  den  lid,  då  Skåne 
hade  sin  och  Seland  sin  kung,  äu  just  der  öfvcrfarlsslällct 
dessa   riken   emellan   var   korlast. 


43 

F^ff  helechnar  i  gamla  gölhisltan  tlen  ort,  det  ställe  der 
maa  vistas  och  der  man  liai-  sitt  ujipeliälle.  Balder  cllci* 
Baldcislef,  orten  der  Baldur  holt.  Alt  uti  hednatiden  uti 
Bärslöf  varit  offerställe,  är  mycket  troligt.  På  hyns  egor 
ligga  4  högar  uti  en  rad  och  helt  nära  intill  hvarandra,  de 
tvennc  mellersta  något  högre  än  de  andra  tvenne.  Kring 
dessa  högar  har  man  i  jorden  fnnnit  hen  och  äfvea  hufvud- 
skallar;  menige  man  har  inbillat  sig  att  härstädes  fordom 
varit  en  kyrkogård  5  men  säkrast  äro  dessa  ben  ett  bevis  på 
ett  gammalt  hedniskt  offerställe.  Baldurs  dyrkan  var  blodig, 
våra  gamla  förfäder  utvalde  gemenligen  högar,  lundar  och 
hull  till  sina  offringar,  och  på  samma  högar  höllo  de  mcr- 
ändels   sina   ting  och   allmänna   samlingar. 

fVelluf  ligger  nära  Bårslöf,  byarnas  åkrar  stöta  tillsam- 
mans. Uti  loOD  års  Laudebok  skrifves  socknens  namn  Wed- 
löf  och  hos  Hvidfrld  Wedelöf  *).  Uti  Welluf  socken  har  i 
gamla  lider  legat  en  herregård  vid  namn  Ekeberga  ,  och  fin- 
nas ännu  i  dag  några  rudera  och  märken  efter  densamma  uti 
Ekeberga  mark,  som  ligger  ofvan  östra  Uamlösa  **).  Denna 
egendom  har  sannolikt  tillhört  en  betydande  Skånsk  adels- 
man, vid  namn  Peder  Jacobson,  hvilken  tillika  med  Alarsk 
Stig,  (irefve  Jacob  af  Halland  och  flere  var  deltagande  uti 
det  mord,  som  på  konung  Erik  Glipping  begicks  uti  Finde- 
rup  år  1*280.  Hos  Uvidfeld  i  dess  Cronicha  finner  man  an- 
ledningen alt  tro  det  denne  herre  cgt  Ekeberga  herrgård  i 
Welluf  socken:  Sedan  han  med  flere  på  Nyborgs  Herredag 
är  1287  blifvit  förklarad  fridlös  för  delaktighet  i  konunga- 
mordet, gick  han  med  sina  tvä  söner  INils  Pederson  och  Jo- 
hannes Pederson  till  Grefve  Jacob  i  Halland.  Och  år  1502 
tog  han  så  väl  som  Grefve  Jacob  sin  lillllykt  till  Sverige. 
Konung  Birger  Månsson  gaf  dem  ett  ampelt  skyddsbref,   som 


*)  " ff^edelef  ']emle  kungslefven  Helsingborg,  utgörande 
Helsingborgs  n.  v.  stads-  och  landsförsaraliogj  synes  ha  va- 
rit  en   dit   anslagen  j(UjtiHtrk,   benämnd    af  verln,  jaga." 

**)  /!^ktberf/a  sktxj  namnes  i  Kyrkostolen.  Annars  är 
namnet  bortfallet  i  offentliga  handlingar.  I  Ekeberga  skog 
utvisas  ännu  'llerregårdeu"  af  hvarje  barn.  Först  i  detta 
århundrade  har  det  hemmanet  blifvit  bebygdt  af  en  åbo  i 
Ramlösa  JV?  1,  hvarföre  Ekehergamarken  väl  heter  Ö.  Ram- 
lösa^  men  f.  d.  herrgårdens  ogare  kallas  allmänt  Ekeberga- 
mannen.  I  Rönbccks  lid  voro  ruinerna  ännu  tydligare  af 
sätesbygguadcn.  Mycken  sten  ur  sedan  använd.  Brunnen  m. 
m.   ur  uunu  qvar. 


u 

finnes  Los  Lageibrlng  i  ticss  SvensV,a  Historia.  Uli  clcll;> 
l)ref  kallas  Peder  Jacobsons  söner  Ddmicelli,  en  lilel,  som 
i  <ramla  dagar  endast  aaCs  mvctiet  förniitut  fuik  och  dem  soiu 
ulaf  liungligt  blod  härstammade.  Ar  loOö  var  en  Herredag 
i  Helsingborg  och  ny  ransakning  öfver  dem  som  i  konunga- 
mordut  del  hade.  I-^PJil  var  dem  lemnad,  och  af  alla  uti 
kungamordet  delaktiga  infann  sig  ingen  mer  än  Peder  Ja- 
cobson. En  rätt  sattes  af  i""!  riddersman;  sedan  saken  af 
dem  ntransakad  var,  gafvo  de  delta  sitt  utlåtande  i  målet, 
som  l.ises  hos  Hvitfeld  p.  o2S:  Daa  inkommc  vi  igen  for 
forenefvnde  Konge,  Forster,  Grefvcr,  Herrer,  forsamling, 
Icggendis  vore  hender  paa  det  helige  Evangelium^  daa  bafdc 
vi  fri  utsagt,  alt  alle  dise  forenefnede  ere  skuldige  udi  ko- 
nung Erics  död,  og  hafver  giorill  den  del,  som  er  Crimen 
Lesa;  Majestatis,  og  af  all  don  församling  var  ingen  soui 
sa(>^de  deremod .  udcn  Peder  Jacobson,  som  tilltaledis,  oc 
nogen   de  andre   beskyllle,   deris   Töm*). 

Ar  IÖ07  uppehöll  Peder  Jacobson  sig  i  IVorge.  Kung 
Hakan  gaf  honom  och  Grofve  Jacob  af  Halland  sitt  beskär- 
mclsebref ,  af  hvilket  bref  afven  inhemtas  att  Peder  Jacobson 
varit  till  svaromål  i  Helsingborg;  der  säges  att  de  fridlösc 
kallade  blifvil  ,  utt  vid  allmänt  Danahuf  i  Helsingborg  sig 
mot  lejd  infinna  j  meu  alt  de  aldra  mesta  undandragit  sig 
det  af  den  orsak  ^  alt  de  genom  bref  fått  säker  underräl  tel- 
sc  huru  emot  dem  var  anlagdt  och  tillstäldt,  det  en  del  af 
dem  skulle  icke  få  komma  från  linget  eller  domstället:  att 
de  som  derifrän  fingo  resa,  skulle  på  återresan  gripas;  att 
konungen   af    Danmark    lillnefnde     nogie    mend,     som    skulde 

*)  "1500  den  13  April  eller  1Ö04  d.  -29  .Mars  bevitt- 
nade Dominus  (Riddaren)  Peter  Jacobson  ett  Grefve  Jacobs 
af  Halland  förpanlningsbref  på  Halliiudska  hemman.  En  na- 
turlig son  af  Ii.  Waldemar  Seier,  som  helte  Nils,  blef  I'210 
eller  1418  Grefve  af  Halland  g.  ni.  Ida  af  SchAvcrin,  hade 
söner  Nils  II,  Grefve  af  H.  död  1*221,  hvilken  hade  2  sö- 
ner Nils  ']•  l^TI  och  Jacob  f  loOO,  en  af  kungamördarne 
och  2  döttrar  Adelhcid  och  Cecilia.  Alt  Peder  Jacobson 
varil  af  släglen  Lang  (till  hvilken  Soph.  Hrahc  räknade  Saxo), 
derföre  alt  han  egde  Laugeberga  —  det  langa  berget  —  är 
en  gissning  af  den  art,  som  numera  fallit  ur  modet,  fast 
länge  i  slällectymologier  mycket  använil.  Slägtskapen  mel- 
lan den  mördade  kungen  och  hufvudpersonerna  bland  de 
mördande  hofmännen  kan  ses  af  följande  utdrag  af  Sorö- 
abboten   Martini  uppsats  om    Erkebiskop  .\bsalous  slägt: 


/  s 


.   \%  '^  c    (Cl 


b  S     c5  «      Ö  lf  j  i 


I  -  -  —   ®  ^  =  O 

ic5  "      Ö  "S  J  Ä 

'i  =  ä  »n  ?  .-  2 

S  -3     äS  — 5     •"  ""  "* 


:0     5 


^■=3  > 

1-3 

r 

Cfi    u 

i ,. 

I— 

E 

1*  5- 

t^^'' 

'« 

L 

a 

B 

•    I-i- 
al   u     .    I 

Sr  :  SL  :f    /'.i    —  ~  ffa 


«    O  ■< 


as::« 


-  U;: 


-w 

> 

;= 

ea 

c 

ca 

Oi 

v 

'? 

«\ 

a 

te 

s; 

u^ 

t/: 

40 

svcrgo  dem  sng  paa ,  cplcr  som  liannoui  I)cljageilc.  Han  sii* 
ger  att  deras  gods  var  dem  ifianlagel  ^  deras  fränder  ocb 
svcnner  ibjälslagne;  alt  de  deiföre  sKiilil  saken  under  Påf- 
ven  och  Lans  dom:  att  kuniing  Håkan  dcrföre  tog-Grcfve 
»facobj  Peder  Jaooltson,  doras  I)arn  ocb  de  andre  tridlöse  i 
sitt  hägn.  Ar  1508  gaf  hnng  Hakan  in  sina  hesviirspunkter 
niot  Danska  hofvet,  som  äro  mänga.  liland  annat  andrages 
det  våld  och  den  orätt  som  skett  Peder  Jacobson;  Anders 
Tackeson,  siiger  konnng  Håkan,  bafver  taget  fraa  Peder  Ja- 
cobson alt  det  gods  band  aafe  i  et  Kirke  Sogn  der  beder 
Vedelöf.  Siden  bafver  Nils  Broek  af  Hjlki  röfvet  Peder 
Jacobson  alt  det  gods  band  ätte  i  Nessom  i  liarsysel  i  en 
By  beder  Hongi ,  oc  alt  det  gods  hand  aalle  i  fyen  ,  saa  godt 
gods,  al  det  skylder  bvert  aar  400  mark  pcnninger.  Af 
Herr  Peder  Jacobsons  Börns  möderne  fog  Nils  Broek  10 
mark  korn  ocb  '20  mark  penninger.  Honung  Erik  Menved 
svarade  härpå,  ocb  utom  många  tillmålen,  som  göras  Gref- 
ven  af  Halland  samt  fi..ra  al  de  sammansvurne,  liigges  detta 
Peder  Jacobson  till  last,  att  han  gripit  Olof  Månsson  och 
dess  hofman  innan  freden  gjorder  hlef:  att  han  uppburit  all 
Herr  Simon  Kambs  inkomst  af  14  gärdar,  som  gör  O  läster 
rjlg:  att  han  brutit  hus  och  gårdar  neder,  af  hans  must  har 
Lan  tagit  ö  pund  korn.  Hafver  Peder  Jacobson  slagit  och 
fängslat  Hnut  Skrubb  i  dess  egen  gärd,  och  huggit  benen 
af  Lans  dräng.  Ilafvor  Peder  Jacobson  tagit  från  Neslved 
Borgare  två  skep|>  o(;b  allt  <leras  gods.  Hand  beskattede 
alle  mand  udi  Halland,  och  värdedc  ej  om  hvad  hand  gjor- 
de,  säger   kung   Erik. 

Om  Peder  Jacobson  och  hans  harn  någonsin  fingo  sitt 
gods  igen,  som  låg  uli  Vedclöfs  socken,  vet  man  intet.  Det 
är  utan  Ivifvel  Ekcbergagarden  med  underliggande  hemman, 
som  han  cgt  och  Anders  Takeson  honom  friJntog.  \\\  långt 
från  Ekcberga  ligger  Långeberga  by,  som  är  gammalt  frälse; 
denna  by  har  siikerligen  legat  under  Ekeberga  och  utgjort 
en  del  af  det  gods  Peder  Jacobson  egde  i  Wclluf.  Uti 
gamla  Danska  handlingar  skrifvcs  det  Eangebierg,  tycks  haf- 
va  fått  sitt  namn  af  den  gamla  Danska  ätten  Lang  och  af 
Bierg,  emedan  byn  ligger  pi»  en  höjd.  lianhänga  Langar  t 
äldsta  lider  cgt  denna  by  så  väl  som  Ekeberga;  kan  ock 
Lända  atl  Peder  Jacobson  till  ätten  varit  en  Lang  *).  Bland 
allmogen  i   socknen   är   en   gammal  sägen,     att   den   siste   som 


''')  "Samma  ätt.,  af  Lvilkcu  gauila  heraldiska  skrifter  för- 
klara Saxo  La  varit." 


47 

l)oll  pä  Ekeherga  hcrrogärd ,  var  on  eiiKefrii,  Lvllken.  »13 
hon  for  fiaii  Wedelöfs  kyrka ,  körde  ned  i  den  lorfuiasfn 
som    Hggei"  siraxt   vid    Ekehcrga   oeli    der   omkommit. 

Emellan  Helsingborg  och  Welluf  ligger  liöpinge  hy, 
den  har  ock  i  fordna  dagar  varit  hefydlig.  Städer  hade  man 
få  eller  inga  uti  de  äldsta  tider.  Allmänheten  uti  hvar  lands- 
ort hade  vissa  ställen  der  vissa  tider  om  aret  marknad  hölls 
och  handel  drefs.  Dessa  handelsplatser  kallades  Hntipiinfj ^ 
eller  [»öping.  Sådana  köpingar  voro  flera  i  Skåne.  Delta 
IJöpinge  vid  Öresund  kallas  ock  Luse  liiöpinge,  af  Lusc- 
heck ,  hvilken  löper  fram  utmed  hyn.  Ett  köpinge  var  vid 
Löde  ström,  ett  köpinge  vid  Ystad,  ett  uppe  emot  Christi- 
anstad; vid  delta  köpinge  har  säkerligen  mycken  handel  drif- 
vits  i  äldsta  tider,  emedan  det  ligger  sa  nära  Öresund.  På 
fältet  emellan  liöpinge,  Raus,  Görarp,  Barslöf  och  Welluf 
finnas  en  myckenhet  ättehögar.  Antikvarier  bafva  för  kän- 
netecken alt  der  en  stor  kulle  ligger  ensam,  är  det  en  slägl- 
bÖGT.  När  tre  hö«ar  ligira  i  en  rad  nära  hvarandra,  och  den 
mellersta  högst,  är  dot  liongl.  eller  Jarla  och  mycket  för- 
nämt folks  grafhögar.  När  en  ättehög  ligger  ensam  och  vid 
densamma  står  Bauthall  eller  en  stor  sten  upprest,  hvilar  i 
densamma  en  kämpe  som  uti  envige  stupat.  När  atcr  män- 
ga kullar  här  och  der  ligga  spridda  öfvcr  fältet,  somliga 
större  somliga  mindre,  skall  det  varit  tecken  alt  på  samma 
ställe  statt  ett  stort  och  blodigt  slag.  All  dömma  härefter, 
sa  har  icke  allenast  slorl  folk  sina  griftplatser  i  denna  nejd, 
och  kämpar  som  i  envige  fallit  här  blifvil  lagde  uti  bög, 
ulan  ock  helt  säkert  ett  myckel  blodigt  slag  i  bedendomcn 
på  delta  fältet  stållj  ty  utom  de  mänga  högar  som  ännu  fin- 
nas i  behåll,  äro  oräkneliga  liggande  i  vångarne  och  invid 
byarna,  dels  genom  plogen  jomnade  och  utkörde,  dels  ul- 
gräfnc,  såsom  gamle  män  i  dessa  byar  vela  berätta.  Det 
är  förgäfves  man  söker  underrättelse  om  det  slag  som  här 
stått;  del  enda  blir  en  trolig  gissning,  alt  i  Hägnar  Ijod- 
broks  tid  har  det  sig  tilldragit.  Krakumal  berättar  att  Rag- 
nar slagits  med  Skåningarne  i  Ejrarsund,  att  han  hemsökt 
Hclsingarna  och  Lundaboerna,  med  hvilka  llelsingnr  sanno- 
likt förslås  de  som  bott  ikring  Helsingborg.  Nu  ligger  del- 
ta fält  med  sina  ättehögar  nära  både  Ejrarsund  och  llelsin'''- 
borg,  och  således  troligen  uppkastade  öfver  de  slagne  som 
stupat  i  delta  slag,  hvilket  Ragnar  Lodhrok  höll  Died  Skå- 
ningarne kring  Helsingborg  *). 

*)   'I   Hnyll.  Sagans   01    kap.   omtalas   huru  Asbjörn  Jarl, 


AS 


Eiucllan   Köpluge   ocb   ndsingborg    ligger    Hanilösa     och 
pA   dess   egor   en   surbrunn,     den   yppersta   i   Skåne*).      Öster 


sedan  ban  d.  10  Juli  108C  bedrilVit  S.  Ruuts  mördande, 
drog  norr  upp  till  Öresund  och  tog  härherge  i  en  landsby 
ocb  sof  en  natt  på  en  loflsal  nära  stranden.  Många  flera 
menniskor  voro  inne  på  den  salen  ,  bvilket  vittnar  att  bar 
då  funnos  i  landsbyar  tvåvåningsbyggiiadcr  med  stora  salar. 
Der  anfölls  den  i  kungainordet  dclaktige  af^  råttor,  flydde 
för  dem  till  skepps,  men  förföljdes  ocb  dödades  af  deras 
bett.  Det  bevisade  bättre  l\.  Knuts  beligbct  att  kalla  folk 
i  Helsingborgs  grannskap  råttor  än  menniskor.  Väl  ar  rått- 
slägtet  bär  närgånget,  men  ut  i  båtarne  förfölja  de  ingen, 
så  djerfva  de  än  äro  på  lofterua.  Jlf  42  bland  sigill-af- 
trycken  i  Reuterdabls  Hyrkobistoria  2  B.  1  b.  visar  Brynjulf 
Slallares  sigill,  med  en  rålta  på  ett  bord  med  omskrift:  S. 
Bryniulfi  muris  (se  Peringsk.  mss).  Om  en  väpnare  med  dy- 
likt sköldmärke  funnits  någon  tid  förut  vid  (Jresund  på  Skån- 
ska sidan,  som  anfallit  kungamördarcii ,  buru  lätt  upjistod  då 
ej  deu  anförda  sagan?  3hnis  var  en  gammal  Skånsk  slägt. 
Jep  Muus  Miles  (Uiddare)  bar  ett  minne  i  Drottn.  x>largare- 
tbas   historia.      En   Johan   Muus'   enka   lefde    120^." 

*)  Prof.  \y.\'  J.  J.  v.  Döbeln  i  Lund  undersökte  och 
pröfvade  Ramlösa  källåders  vatten  och  verkan  deraf  på  sjuk- 
domar 1701,  170o  och  1700,  hvarefter  han  öppnade  denna 
"Surbrunn"  till  allmänt  bruk  den  17  Juni  1707,  sjelf  va- 
rande Brunnsintendent  till  sin  död  174o.  Han  ulgaf  Beskr. 
om  Barnlösa  Helso-  ocb  Surbrunns  uppfinnande,  dess  belä- 
cenhet,  natur,  verkan  ocb  rätta  bruk  1708.  Efter  honom 
blef  Prof.  D:r  Eb.  Rosenblad  Brunnsintend.  ocb  var  det  i  oG 
år.  1708  voro  IG  Ryska  fångar  bitkommcnderadc  till  ar- 
bete i  Maj  månad  för  Surbrunnsanläggningen.  Sedan  var 
Provinclalläkaren  D:r  P.  Unge  Intendent  1700 — 1808,  under 
bvilken  tid  eu  mängd  af  byggnaderna  för  brunnsgäster  upp- 
fördes, allt  efter  af  honom  uppgjord  och  af  Hongl.  Maj-.t 
stadfästad  plan.  Skref  Något  om  Ramlösa  Brunn  i  Läkaren 
ocb  Naturforskaren  Tom.  XV  sid.  177  f.  Redan  1805  var 
Med.  D:r  E.  Z.  Munck  af  Rosenschöld,  som  i  sin  morfar  Ro- 
senblads tid  fört  sjukjournalen,  vic.  Brunnsintendent,  blef 
1810  Intendent  vid  alla  bad-  ocb  brunnsinrältningar  vid  Hel- 
singborg, ocb  lemnade  först  genom  sin  död  18'10  Ramlösa 
brunns  Intendentsbefaltuing  till  Öfverfältläkaren  D:r  Bägeii- 
bolm.  För  närvarande  besökes  Ramlösa  helsobrunn  af  mer 
uu    10(X)  personer  under  tiden   från   den  2^5  Juni    till  ilon  10 


49 

om  släden  är  Filhnrna  I>y  *) ,  der  inlet  uiärlivärdigt  funnits, 
uloni  en  enda  ättehög  ett  stycke  fian  l>yn,  som  af  bönderna 
kallas  Dionningahögcn;  men  af  Lvad  anledning  den  detta 
namn  hekommil,  har  ingen  kunnat  säga  mig;  mera  i  norr 
ligga  Pilshult,  Påvelsköp  och  Tinkarp.  Vid  Görarp,  vid 
Ramlösa,  vid  Tinkarp  och  norr  om  staden  pa  dess  egor  fin- 
nas Stenkol.  Af  hvem  första  stenkol^hrotten  blifvit  gjorda 
vet  jag  inlet,  men  är  UJ.iO  **)  har  Danska  Rikshofmäsfaren 
Joachim  Gorsdorph  pä  Tynghyholm,  Axel  Usop  på  Delte- 
berga,  Ivar  lirabbe  på  Jordebcrga  och  Olto  IJragh  fatt  kongl. 
j)rivilt'gium  pä  stenkolsbrottet  vid  Helsingborg,  som  lag  på 
Krabbens  egor.  De  tvenne  första  åren  förunnades  dem  att 
bryta  stenkol  ulan  afgift  till  kronan;  men  sedan  skulle  kro- 
nan hafva  hvar  '10:de  tunna.  Rronobemman  som  lägo  när- 
mast grufvan  fingo  de  säsom  ett  grufvefrälse,  sä  alt  när  in- 
tre&senlerne  betalte  böndernes  årliga  skatt,  räntor  och  land- 
gillen till  kronan,  egde  de  rättighet  att  nyttja  dem  till  ar- 
bete vid  stenkolsbrytningen,  likasom  frälsemannen  sina  bön- 
der till  sitt  landlbruk.  Allt  arbetsfolk  vid  stenkolsverket 
var  fritt  frän  all  kongl.  skatt  och  tunga.  Denna  grufva  må- 
ste säkerligen   vara   den,   som  lag  vid  Tinkarps  grafvar.    1GÖ8 

Augusti  ärligen.  Ställets  naturskönhet  är  europeiskt  bekant. 
En  runsten  visar  sig  jcmte  bäcken,  som  skiljer  mellan  Hel- 
singborgs landsförsamling  och  Raus  socken.  Den  kallas  Här- 
lemanska  stenen.  Man  kan  knappt  läsa  mer  än  sitia  husfru, 
helst  stenarten  har  valls  med  mindre  beräkning,  än  man  val- 
de i  forntiden,  dä  man  ville  uppsätta  minnesvårdar.  Alla 
byggnaderna  vid  Ramlösa  utom  brunnsbyggnaden  ligga  pä 
Köpinges  egor  i  Raus.  I  Wällufs  socken  är  ett  Ö.  Ramlösa, 
i  Helsingborgs  landsförsamling  är  ett  V.  Ramlösa,  men  inom 
Raus  socken  är  intet  Ramlösa  beläget.  Den  märkligaste  bygg- 
naden vid  Ramlösa  brunn  är  Ii.  Carl  Johans  Ilospilalsbygf/- 
nad  af  tvä  våningar  med  frisängar  för  fattiga  sjuke,  hvarlill 
K.   Carl    XIV  Jolian   gifvit   omkring   SOOO   Rdr   Rco. 

*)  Skrifs  i  äldre  skrifter  ofta  Tölborna  och  torde  varit 
bästhagc   för   de   kungliga   fölen,    då   byn   lag  under  slottet. 

**)  '"Redan  IG-iO  hade  en  Skottsk  mästare  börjat  arbeta 
j)ä  Pälsköps  grund.  "Sytlen  kom  en,  loed  sig  kallde  Mestcr 
näst  Gudh,  hedc  Sven  Christenson,  som  en  läng  (id  höll 
bruket  vid  like",  enligt  vittnesmål  inför  Luggude  hiiradsrält 
iG70.  De  la  Gardiska  Arch.  XVII.  p.  07  följ.  Ijiogr.  Lex. 
Litt.  O.  p.  ö''l±" 

Helsingborgs  Distoria.  4. 


50 

l)lef  Skåne  en  Svensk  provins;  dcKa  holag  giek  öfvcr  ända 
och  stcnkolslnylningon  vid  Tinkaip  drefs  af  eg.-iren  på  Kvap- 
perup.  Borgmäsfaren  Panlin  i  llcisinghorg  hade  öfvcrinse- 
cndet  och  styrelsen  vid  stcnholshrollet  i  Tinkarp.  Ar  IG81 
vart  han  af  Grcfvinnan  AJaria  Sophia  Oe  la  Gardie,  som 
rådde  om  Krapparp,  stämd  till  Helsinghorgs  hämnersrätt  för 
otrogen  förvaltning.  Af  de  vid  undersiil.niiigen  framlagde 
handlingar  Lefinnes  alt  ar  167o  frfln  den  o  Jnni  liil  och  med 
den  50  upphrölos  5o7  tunnor  kol;  derifrän  till  den  15  Sep- 
tember hafva  25  grnfarhetare  npptagit  887  tunnor,  frän  don 
tiden  till  den  50  November  hatva  20  arbetare  brutit  74G 
tunnor;  således  från  den  5  Juni  till  den  50  November  i 
Tinkarps  stenkolsgrufva  upptagne  1090  tunnor,  ehuru  i  gruf- 
van,  som  undersökningen  förmält-r.  dä  på  långt  när  icke 
arbetades  med  den  drift  som  i  de  förra  åren  *).  För  hvar 
tunna  fingo  grufarbetarne  II  öre  smt.  Denna  grufva  har  nu 
länge  legat  nere  och  ingen  brytning  der  företagils.  Vid 
Görarp  har  brutits  kol  intill  sednare  tider,  men  varit  min- 
dre lönande.  Egaren  af  Görarps  grufv.i  har  måst  låtit  ar- 
beta i  grufvan  vid  Lundum  i  Iloesliinda  socken ,  hvilken  varit 
den  mest  lönande  af  alla.  tlelsingiiorgs  stad  har  äfven  haft 
sitt  slenkolsbrnit  ute  vid  stranden  och  Nyborgshusen.  Uti 
Rådstuguprotocollet  af  den  50  Mars  lö8o  andragcs,  alt  de 
som  bodde  i  Nyborg  uppgriifde  slädens  grund  och  utan  lof 
bröto  stenkol,  bvaraf  de  några  liundradc  tunnor  utmiitt  och 
sålt,  staden  till  pra\judiee,  hvarförc  de  borde  tilltalas.  Ar 
1G80  logos  riksdagspenningarne  till  Borgmästaren  Langh  af 
det  som  stenkolsbrottet  kastat  af  sig.  Och  år  1680  då  rä- 
kenskaperna för  samma  stenkolsbrott  afslölos,  befanns  dess 
l>ehållning  vara  GöO  Dir  lo  öre  smt;  och  år  IGOö  nedlades 
grufvan  efter  den  var  så  litet  lönande,  som  prolocollct  af 
den  2ö  Juli  samma  år  utvisar;  låg  derpå  glömd  till  år  1727 
då  Bergscollegium  begärde  undersökning  om  densamma.  Sta- 
den, förebärande  sin  oförmögenhet  att  åter  upptaga  grufvan, 
afsade  sig  all  rätt  till  densamma,  då  Bergscollegium  lofvade 
foga  anstalt  om  dess  upparbetande  ånyo;  men  hon  ligger 
orörd  intill  denna  dng,  och  o)an  väntar  hvad  nu  varande 
giiifegare   vela  göra**).    Utom  stenkol  finnas  på  stadens  grund 

*)  "1(507  från  den  1  Maj  till  en  dag  i  Oct.  hade  fålls 
2000  tunnor  på  Tinkeriips  grund,  då  blott  17  soldater  ar- 
betade. Andra  år  lirk  man  5000  hinnor.  1(J70  inarbetades 
295G    tunnor." 


** 


)  "1758  kom   en  bergsman    från    Fahlun   till   Hcising 


^1 

så  val  som  vid  P^Isköp  ocL  Tinkarp  en  fln  sandsten,  som 
hugges  till  slipstenar  ocb  brynor,  Lvaraf  en  ansenlig  myc- 
kenhet föres  rlels  at  Danmark  dels  at  Småland  och  Halland. 
Uti  RHd^^tugujjrolocoIlet  af  den  5  September  1G84  beslöt 
Magistraten,  att  de  som  arbetade  i  stadens  stengrafvar,  skul- 
le betala  samma  afgift  till  staden,  som  gafs  vid  Pålsköps 
stengrufva.  Ar  1376  begyntes  med  Kronoborgs  slottsbygg- 
nad, den  huggna  sandstenen  till  detsamma  bemtades  fråa 
Helsingborgs,   Tinkarps,   Pålsköps   ocb   F^aröds   stengrafvar. 

Hela  trakten  norr  om  Helsingborg  upp  till  Hullaberg 
kallas  Kullen.  Spetsen  utaf  Kullaberg  är  det  vackraste  som 
kan  vara  i  naturen.  Uppå  densamma  ligger  ett  hemman, 
omgifvet  af  åkrar,  ängar,  skog,  lundar,  och  ytterst  är  det 
kala  och  branta  berget;  man  har  här  den  skönaste  utsigt  i 
vcrlden ,  man  ser  ned  under  sig  den  vida  Oceanen,  Hallands 
vackra  kust,  Öresund,  Seland  och  hela  Skåne  så  långt  ögat 
förmår  skönja;  ytterst  på  bergets  brant  är  en  fyrbåk,  de 
sjöfarande  till  rättelse.  Våra  fornälskare  göra  detta  berg 
till  [lerculis  stöder,  hvartill  Plinius  och  Tacitus  gifvit  dem 
anledning.  Plinius  skall  berätta,  att  uti  kejsar  Augusti  för- 
sta regeringstid  har  den  Homerska  fältherren  Drusus  Germa- 
nicus  seglat  omkrin»:  Germanien  till  det  Cimbriska  Promon- 
torium  (livilket  menas  vara  Skagern  eller  udden  af  Jutland) 
och  då  Tacitus  omtalar  detsamma,  säger  han:  att  icke  långt 
derifrån    voro    Herculis     stöder;     men     att    stormen   hindrade 


borg;  ett  jordborr  på  100  alnars  djup,  bestående  af  CO 
satser,  gjordt  i  Ne^vcasllc  kostande  5J  L.  St.  (418  dal.  smt) 
användes,  under  ledning  af  en  Stenkolssocietet^  inom  hvil- 
ken  egaren  af  Kulla  Gunnarstorp  D.  F.  v.  Connowen  befann 
sig.  liongl.  privilegier  på  ett  vidsträckt  distrikt  gåfvos  d. 
20  Mars  s.  å.  1757  hade  Ant.  Swab  och  Er.  Stockenström 
(sedan  U.U.)  varit  i  Helsingborg  och  tagit  i  besigtniog  de 
under  föregående  lider  bearbetade  men  sedan  Icmnade  sten- 
kolsbrott och  grufvor.  Jonas  Alström(er)  förenade  sig  se- 
dan med  de  två  ofvannämnde  herrarne.  Der  arbetades  ännu 
efter  Adolph  Fredriks  ankomst  och  i  en  grufva  med  hans 
namn  arbetades  något  från  1745  tills  1788,  då  Ruuth  åter 
började  här  nedgräfva  pengar.  Den  lU  Augusti  1788  be- 
sagos  de  gamla  arbetsställena  vid  Pålsköp^  Tinkarp  och  Hil- 
tarp;  men  snart  förföllo  dessa  grufvor.  Pålsköp  med  sin 
vackra  skog  och  sina  förtjusande  utsigter  tillhör  nu  Herr 
Hyltmästaren   och  Ridd.   C.   H.  Follin." 


Drusus  all  segla  så  längl   fram   all  han  kunde   få    se    desam- 
ma,  L vilka  sloder  vara   antiqvarier  mena   vara    Kullaberg. 

Alt  hönsa  för  kullen  var  en  gammal  sjömansseJ,  men 
som  nu  är  aflagd.  Den  Leslod  derutiunan  att  livar  och  en 
sjöman  eller  resande,  som  första  gången  seglade  förhi  kullen 
))ands  vid  maslen  och  man  öste  vallen  öfver  honom.  Bättre 
folk  undgingo  detta  hönsande,  i  del  de  gåfvo  hederliga 
drickspenningar  lill  besättningen  pä  skeppet,  hvarmed  de 
gjorde  sig  lustiga  dä   de  kommo   fram  pä   Helsingörs   redd. 

Tukcs  färd  ulför  Hullaberg  är  ock  namnkunnig.  Toke 
var  stamfar  för  Ilvidarne,  tjente  uti  Danska  konungen  Ha- 
rald Blåtands  hof.  Harald  berömde  sig  ofta  deraf  alt  han 
var  den  snällaste  skidlöpare.  Toke,  näsvis  och  obetänksam, 
•yltraJe  sig  all  han  kunde  löpa  lika  så  fort  som  konungen. 
Det  kom  för  konungens  öron,  som  log  det  myckel  illa  upp. 
Harald  reste  till  llidla  Uniba,  så  kallados  Hullaberg.  Toke 
var  med;  här  befallte  konungen  Toke  all  på  skidor  löpa  ul- 
för bergel,  efter  han  var  en  sä  snäll  skidlöpare^  Toke  må- 
ste deran,  etl  lilel  stycke  titför  bergel  blef  han  stående  pä 
sina  skidor  då  de  bruslo  sönder,  han  föll  och  lill  all  lycka 
kom  han  i  fallel  atl  laga  fäste  uti  en  klyfta  eller  spricka  i 
berget  5  gaf  sig  sedan  all  sakta  krypa  frän  en  klyfta  till  en 
»nnan  och  halp  sig  ned  lill  bergets  fot,  der  han  af  clt  för- 
hiseglande  skepp  upptogs.  IMan  fann  hans  söndriga  skidur, 
men  icke  honom,  och  Harald  Irodde  honom  död.  Toke  for 
till  Julin,  blef  anförare  för  de  bekante  Jomsvikingarne,  var 
med  Sven  Haralds  son  då  han  vid  Helganäs  slogs  med  sin 
fader.  Förlikning  var  på  hane  emellan  fader  och  son.  Ha- 
rald gick  ul  i  skogen  ej  långl  från  stranden,  Toke  som 
märkte   del,   lopp  i   förväg  och   sköl   konung   Harald  ihjäl. 

En  klok  man  har  boll  på  luillen  vid  pass  1^50  eller 
1240,  kallad  Kullamannen.  Konung  Waldemar  II  skulle  en 
dag  rida  ut  på  jagl;  färdig  atl  stiga  lill  häst  föll  han  i  så 
djupa  tankar,  att  han  en  lång  stund  blef  stående  orörlig. 
Delta  väckte  uppmärksamhet  hos  hans  hofmän.  Sedan  ko- 
nungen kommit  hem  från  jaglen,  frågade  en  af  dem  hvad 
\igtigl  konungen  dä  tänkte  uppåj  men  då  hade  konungen  så 
glömt  det,  all  han  omöjligen  kunde  erinra  sig  hvad  del  var. 
Sjclf  nyfiken ,  sände  han  bud  lill  Kullamannen  all  han  skulle 
säga  honom  hvad  han  vid  del  tillfällel  tänkte  uppå,  dä  Kul- 
lamauucn  skall  svaral  konungens  utskickade: 

Din  herre  tänkte  uppå 

Ilurulcdcs  det  skulle  hans  söner  gå 

När  han  var  gSngcn  af  iifvc; 


S5 

Men  säg  honom  det  för  sanningen  s3, 

Att  örlig  och  tvedrägt  skulle  do  fä, 

Dock  skola  de  alle  konungar  blifve. 
Svenska  histoi-ici  herätla  alt  Hen  mannen  icl;e  boll  i 
liullcii  ulan  i  Sverige  och  lielat  Tlior  [\nulson  Bonde,  i  sin 
tid  ■namnkunnig  för  sin  stora  visdom.  Men  Danska  Lislorie- 
skrifvare  påslå  alt  han  holt  i  Kullen;  pä  Krapperup,  som 
ligger  vid  fofcn  af  liullaherg,  bodde  Kield  lirogenos  anno 
1000;  af  hans  eflerkoomiaude  voro  nulnga  bvilka  egt  denna 
gärd  intill  lo7o,  dä  den  siste  man  af  den  slägten  dog.  Det 
kan  vara  lika  så  troligt,  alt  Hullamanuen  hetat  Krogenos 
och  boll  i  Kullen,  som  alt  konung  Waldemar  sändt  bud  till 
Thor   Knulson   Bonde   i    Sverige. 

Uti  Kulla  berg  finnas  silfver  och  kopparmalm  och  visas 
än  i  dag  den  bekanta  Silfpickarehalan,  som  är  en  liten  schackf. 
En  Bergmästare  frän  Danzig,  vid  namn  Jörgen  Langenau,  ef- 
terskrefs  af  Danska  regeringen  för  att  i  Danmark  uppsöka 
malmstreck;  och  han  skall  hafva  uppläckt  silfveradror  uli 
Kulla  berg  år  lö(>l.  Han  ingick  med  Danska  kronan  ett  ac- 
kord pä  50  är,  alt  få  upplaga  grufvan  och  drifva  förädlin- 
gen så  högt  han  kunde,  mot  det  han  betalte  hvar  20:de 
mark.  Sedan  Langenau  fält  detla  privilegium  skaffade  han 
sig  medinlrcssenter ,  hvilka  voro  Mogens  (lioe  på  BoUerup, 
Börje  Trolle  pä  Lillö,  Herlöf  Trolle ,  Corfils  Ulfell  och  Laue 
Ulfsland  på  Skabersjö;  men  grnfvan  lades  snart  igen  ty  om- 
kostnaderna  öfverslego   mångdubbelt  afkaslningens   värde. 

"Sjelfva  onigifningen  af  Helsingborgs  stad  vinner  allt 
mer  i  skönhet.  En  w?/  Aj/r^o.^rårri  invigdes  af  D:r  FoUin  I8IG; 
redan  till  hälften  planterad  med  skuggande  träd,  mellan  hvil- 
ka vackra  grafvärdar  tala  lill  de  lefvande  om  de  döde.  Tven- 
ne  Kyrkoherdar  och  tvcnnc  Borgmästare  hafva  der  redan 
nedlnggls.  Alltmera  har  smaken  för  det  enkelt  och  anspråks- 
löst sköna  gjort  sig  gällande  hos  dem  som  rest  minnesvår- 
darue.  Jemle  N.  Kyrkogården  ser  man  lir  Grcfve  v.  Essens 
hus,  oragifvet  af  trädgårdsanläggningar .  kaskad,  springvatten, 
grotta  i  skiflerberget ,  huggen  dä  stället  tillhörde  H.  Exc. 
Gr.   Buuth,     en   utaiärkt   lafvelsamling  *),    berömd    redan     då 


*)  I  Grefve  Essens  samling  finnas  110  lador,  hvaribland 
må  nämnas  S:t  Calliarinas  giflermål  af  Ludv.  Carracei  (Venet. 
scholan),  Jungfru  Älaria  med  Barnet  af  Sohidoni  (Lombard. 
sch.),  S:t  Jacob  af  Velasquez,  Jungfru  Maria  med  Barnet  af 
Palma  Vechio  (Vcnet.  sch.),  Laura,  purlritit  af  Palma  Ve- 
chio,   Jacob   och   Bcbccca    vid   brunnen   af  Uoselli^    Esquissei' 


M 

den  var  i  Env.  Baron  Rehausens  ego.  setlan  (illökt;  Fre- 
driksdal, tillhörigt  Hr  Possessionaten  Hagen,  Ejieborq ,  till- 
hörigt Hr  Possess.  Clausen^  I\urhmda ,  som  nu  hehygges  af 
Hr  Landsh.  Grefve  Fr.  Posse,  Gäsebäck,  lillhörigt  Hr  O.  D. 
Krook,  som  gifvit  -j^  hemman  i  liöpinge  för  alt  fä  liilbyta 
sig  en  dalgäng  vid  en  it,  tillhörig  Raus  förra  ])reslgärd,  vid 
hvilken  å  vackra  anläggningar  nedanom  den  u[)|)förda  Villan 
äro  att  motse  5  CnstafslinHl  f.  d.  M;u'tenstorp.  tillhörigt  Hr 
Ryttmästaren  och  Ridd.  Ouchterlony;  liellstorp  (Filhoina  J>s 
iii) ,  hebyggdt  af  Hr  Assess.  Aherg,  nu  tillhörigt  Baron  A. 
Bannet,  hvarjemte  må  anmärkas  all  flera  bondgårdar  i  sta- 
dens grannskap  aro  utmärkt  vackra,  I.  ex.  V.  Ramlösa,  Pä- 
arp ,  Köpinge  och  Raus.  Ett  hemman  i  Orhy  kallas  såsom 
välbebyggdl,  Fredriksberg.  Pilshult  eges  af  en  Possessionat. 
Bi/debäck,  tegelbruk.  Blolt  pä  i^  niils  afstånd  frän  Hel- 
singborg är  Kidla  Gnniiarstorp  med  f.  d.  Sparreska  lafvel- 
samlingen   beläget,   tillhörigt   H.   Exc.    Gr    C.    De   Geer." 


till  Carnevalsscener  af  Ticpolo,  Vuer  af  Venedig  af  Gana- 
lello  (Venet.  sch.),  Porträtt  af  Maria  Sluart  af  Zuccero, 
lekande  gossar  af  Pielro  V\*chio ,  Chrisli  födelse  af  Piltoni 
(Venet.  sch.),  en  gosse  af  Tintorello  (V^enet.  sch.),  en  sof- 
vande  Amor  af  Carravaggio ,  Ruiner  vid  Rum  af  Ricci,  Ve- 
nus ägande  Gupidu  af  Garracci,  spelande  och  sjungande  figu- 
rer målade  på  sten  af  Manfredi,  en  (|viiina  och  får  vid  ea 
brunn  af  Rembrandt,  ett  landskap  af  Ruysdai,  landskap  utod 
jägare  till  bäst  af  van  der  Äleulen,  en  Hicka  som  mjölkar  en 
get  af  Bergham,  Porträtt  af  Carl  I  af  van  Dyck,  Landskap 
af  Brenghee,  dito  af  Evcrdingen,  dito  af  Mouchcron,  dito 
af  Du  Jardin,  dito  af  Paul  Bi'il,  dito  af  Nimeguer,  dito  af 
Poussin,  dito  af  Pillement,  dito  af  iMoslard  (i>lont  Genis), 
dito  af  Lauri  (Amalthea),  dito  af  Lambert,  dito  af  Zcma- 
relli,  dito  af  IXisbeth,  dito  af  Berger  (Helsingborgs  redd), 
dila  af  Fahlcrantz  (Ulfsunda),  dito  af  Bennet  (utsigl  af  Wik, 
dito  af  Leckö),  dito  af  Mamsell  Lundberg,  ii:ne  dito  (af 
gamla  Tyska  scholan);  Inlericurer  af  «lau  Slein,  van  Loo  och 
Le  Duo,  ett  mänskensslyckc  af  GriÖier,  ett  nickhuivud  af 
GrenzCj  Heliga  Familjens  hvila  esrjuisse  af  Poussin,  en  gub- 
be af  .\lbrecht  Diirer,  Carl  X!:s  fanjilj  af  Ehrenslrahl,  Dr. 
Christina,  email,  en  hvit  räf  af  Paseb,  ett  genrestycke  af 
flamandska  scholan,  Porträtter  målade  ai  Sandberg,  Söder- 
mark, Bcnnel  och  Kjörboe  m.  m.  m  in.  .\mn.  n.igra  af  laf- 
lorna  äro  ännu  på  Wik  och  i  Stockholm.  Samlingen  af  va- 
pen ucb   antifjvilelcr  är   ock  ansenlig. 


bi) 


A  Kap. 
Om  Helsingborgs  Kyrkor  och  Kloster. 

Före  rcfortualionen  och  då  staden  var  i  sin  välmakt  vo- 
ro  der  flera   kyrkor  ocb    kloster. 

f^är  fnioes  kyrka  *) ,  S:t  Clemmeds  kyika  ,  S:t  Peders 
kyrka ,   S:t  Olni  kyrka. 

S:t  Clemmeds  liyiUa,  nedrifvtii  pä  1S20-  eller  30-lalet, 
som  kan  slutas  af  Helsingborgs  Slottsinventariouj  looo,  i 
hvilkct  år  upptaget  och  som  orden  lyda:  En  slor  hoh  Bly, 
som  blef  brödet  af  Sancte  Clemetz  Kirke  for  Helsingborg. 
Efter  defta  bly  är  upptaget  uti  slottels  inventario,  synes 
troligt  att  denna  kyrka  varit  Slottakj/rkfiii,  eller  ock  legat 
under  slottet.'  Dess  kyrkogård  anslogs  paslor  i  staden  till 
lön.  Uti  i,')G9  ars  Landrbok,  som  utsätter  bvad  embetsjord 
kyrkoherden  i  Helsingborg  innehade,  namnes  denna  kyrko- 
gård: iJera  er  till  Praislegaarden  en  Kirkegaardt,  kaliid  S:t 
Clemmids  tiirhetjnardt,  saaes  udi  nu  VI  Skepper  Bygg;  att 
dömma  bäraf  matte  denna  kyrka  legat  utom  slottet,  ty  icke 
kunde  det  passa  sig,  eller  af  regeringen  tillåtits,  att  presten 
inom  slottsmurarna  haft  åkerjord;  men  alt  den  legat  straxt 
utom  slottet  kan  man  sluta  deraf,  att  när  slottets  fästnings- 
verk ICGO  utvidgades,  niiste  paslor  denna  iiker,  enligt  Pro- 
sten Torkel  TuAvasons  intyg  i  sin  uppsats  pa  pastors  inkom- 
ster i  Helsingborg,  der  han  skrifver:  hafver  jeg  mist  min 
afvelgaard   medelst   Fortificaliouen.      Denna   kyrka    bar  således 

*)  Denna  kyrka,  n.  v.  Stadskyrkan,  är  beskrifven  i  Bru- 
nii  Skånska  Ixonstbistoria  för  medeltiden,  af  Prosten  J.  Rön- 
beck  mst,  D:r  Pollin  i  härvarande  arbete  ocb  D:r  C.  Hall- 
beck  i  Biskops-  och  Prostvisitationsboken.  1  Brunii  beröm- 
da arbete  intager  beskrifningen  p.  ^Ö4 — 20o.  Dcrur  med- 
delas, att  dess  hela  inre  längd  är  171  fot  och  dess  hela 
bredd  OSj.  Mellanskep|)et  ^8^  fot  i  bredd,  hvarje  sidoskepp 
15,  då  pelarne  ej  beräknas.  Pelarne  ba  nära  5  fot  i  hvarje 
sida  5  mellanskeppet  är  under  korsskärningen  ÖO  fot  högt, 
sidoskeppen  efler  likadan  niiilning  oO^  fot  hiiga.  F«inster- 
öppningarna  G^  fot  breda.  18  höga.  Tornet  ^1  fot  i  tvär- 
målt,  Iran  marken  lill  liikli-^len  GG.  Dess  murar  G  fot  tjoc- 
ka. Kyrkans  mur  4  fot.  Byggnaden  i  ulväudig  liiogd  ^08 
fot,    bredd    8G. 


oC 

legat  inne  uli  Torusangenj  men  Lvar,  Lar  jag  icke  kunnat 
upptäcka. 

S:t  Pcdcrs  kyrka.  Denna  bar  legat  (ifvan  slottet  pS 
bujden,  och  efter  gammal  sägen  varit  Bonilcfövsamlingens 
eller  Helsingborgs  sockens  kyrka;  hon  är  ock  pä  1500  talet 
nedbruten,  som  man  kan  se  af  Landeboken  der  det  heter: 
Iteni  bafver  Sognepreslen  till  sin  gaardt  tvende  agre,  som 
kaldis  S:t  Peders  kirkegaards  ogre,  i  den  ene  kand  mand 
saa  Bygg  XXX  Skepper,  i  den  anden  Sååes  XX  Skepper; 
dessa  åkrar  hafva  legat  invid  S:t  Peders  kyrka  och  straxt 
utom  slottet,  emedan  denna  åkerjord  vid  nya  fuslniogsver- 
kens  anläggande   äfven   fråntogs   pastor*). 

Om  S:t  Olai  kyrka  bar  jag  icke  kunnat  finna  mera  un- 
derrättelse,  än  den  som  är  lemnad  nli  den  nämnda  korta 
beskrifning  af  Prosten  Rönbeck,  bestyrkt  af  IG.'>7  ars  kyr- 
koräkning,  i  hvilkcn  namnes  S:t  Olai  kyrkogård**) ,  pä  hvil- 
ken  åtskilliga  lik  det  året  hiefvo  bografna.  Denna  kyrko- 
gård har  legat  der  llosenborgska  trädgården  är,  och  vid 
fortificationsvcrkens   anläggande   utlagd  ***). 

Nuvarande  kyrkan  eller  Vår  frues,  sä  kallad  emedan 
hon  vid  sin  invigning  blifvit  helgad  Jungfru  Maria ^  är  efter 
Baron  llårlemans  omdöme  den  bäst  byggda  kyrka  i  gamla 
göthiska  smaken,  som  finnes  i  Skäne,  och  täflar  med  de  yp- 
persta fjamla  kyrkor  i  riket.  När  diMisamnia  byggdes  vet 
man  icke,  men  har  full  anledning  tro  att  hon  före  10*20 
blifvit  uppförd.      Uti   konung   AValdemars  Jordebok  finnes  an- 


*)  Afven  namnes  der  en  S:t  Peders  väng.  Palronats- 
rnttcn  till  S:l  Petri  kyrka  i  Helsingborg  var  omtvistad  mel- 
lan K.  Erik  Glipping  och  Erkebiskop  Jacob  Erlandson.  Script. 
rer.  Dan.  V.  p.  ÖOÖ.  Cronholms  Sk.  Mist.  oo'^.  S:t  Peder 
var  Fiskarncs  patron.  I  andra  danska  städer  ansågs  S:t  Pe- 
derskyrkan  vara  den  äldsta.  En  parochea  Saneti  Petri  extra 
portam   fanns   äfven    i   andra    Danska    städer. 

**)  Att  S:t  Olof  ej  förgätils  pä  Värfrukyrkans  altarskåp 
få  vi  längre  fram  se.  Sannolikt  hade  denna  kyrka  förfallit 
med  stadens  blomstring  före  reformationen.  I  andra  Danska 
städer,  der  man  hade  en  S:t  Olai  kyrka,  uppgafs  stundon» 
att  den  var  anlagd  af  K.  Magnus  den  gode,  i  den  tid,  då 
han  tillika  var  kung  i  Danmark^  till  fradrens  S:t  IMai  åmin- 
nelse  och   iira. 

***)  Här  anlades  sedermera  ett  gjuleri  ,  nu  tillhörigt 
Brukspatron  J.  A.  Drejlik  (llb.  J>S  I).  Afvcn  i  Helsingör 
var  en  S:t  Olai  kyrka. 


S7 

tccltnat:  kioptc  Äbat  Joon  af  Ovil,  for  sva  god  joril  siim 
Iva  mark  Gulhs  i  Garstango,  oc  var  Scöot  i  Melsyngbgh 
Nortliajn  Capell*).  Delta  INorlbocn  eller  Norra  Kapell  är 
ännu  i  dag  i  Helsingborgs  Kyrka,  och  nu  mera  Billeska  graf- 
cborct,  dä  deremol  oboret  öfver  Gjcddcska  grafven  är  det 
Syndve  eller  Södra  Kapellet,  så  kalladt  ännu  IGa^  d.i  Riks- 
rådet, Amiralen  ocb  Sloltsberren  Ove  Gjedda  köpte  detsam- 
ma  af  kyrkan   sig  till   familjcgraf. 

I   kalbolska   liden    bar  uti   denna   kyrka  varit  flera  allaren. 

I  ett  testamente  dateradl:  Feria  lertia  infra  Octavas  Corpo- 
ris  Cbrisli  anno  Domini  M.C.D.L.X.X.IIII  (M74),  som  Jör- 
gen Göije  eller  Giöe,  en  ung  adelsman ,  ocb  om  bvilken  orden 
lyda,  alt  band  bar  vacret  i  Tjcnste  bos  Herr  Joban  Oxe, 
llövedsmand  paa  Helsingborgs  Slott,  bar  p/i  sin  sjuksäng  Ij}- 
lit  författa,  står  bland  annat:  Item  till  SorleBrödre  kloster 
udi  Helsingborg  X  mark  lödig.  Item  till  IJye  kirken  i  Hel- 
singborg X  mark.  Item  till  S:t  Georf/ii  altare  II  mark.  Item 
till  S:t  Erasmi  altare  ibidem  IIII  mark.  Item  till  lleliq  Kors 
altare  ibidem   II   mark.      Item    till  S:t   Gertrnds  altare    ibidem 

II  mark.  Item  till  S:t  Ann(e  altare  ibidem  II  mark.  Item 
till  Comyaniets  altare  I  mark.  Item  Vaav  Frue  Altare  mitb 
paa  guhvetb  **)  III  mark. Item  Sogne  Preslen  udi  Hel- 
singborg Hr  Hans   Hcmerlin  en  Solfsked  paa  III   Lotb. 

*)  Swa  til  fuir  mxrka.  I  detta  norra  kapellet  boll  så- 
ledes Skåne  Lagman  eller  Helsingborgs  läns  domare  ting  ocb 
skötte  jord,  som  en  abbot  i  Färs  bärad  köpt  i  Frosta  bärad, 
bvaraf  följer  alt  Helsingborgs  kyrka  var  residenskyrka  i  ett 
län  som  13^0  var  större  än  i  Helsingborgska  länels  sednare 
tider. 

**)  Detta  uttryck  är  betecknande  för  åldern.  Stieglifz 
i  Gescb.  der  Daukunst  visar,  buru,  i  de  äldsta  kyrkorna  af 
tyska  byggnadssättet,  man  satte  bögallaret  såsom  förnämsta 
platsen  för  cullen  först  i  niidten ,  sedermera  i  den  öfre  de- 
len af  korset  i  uppböjdt  rum,  som  slöt  storskeppets  per- 
spektiv. Betrakt.  öfver  den  sköna  konstens  bufvndperioder 
af  Amadeus  Wendt,  öfvers.  af  C.  A.  Bagge  p.  107.  San- 
nolikt tillkom  cborets  inredning  såsom  det  sista  i  reparatio- 
nen efter  ödeläggelsen  af  Helsingborgs  stad  Mo2  af  Carl 
VIII.  Pelarnc  i  cboret  ba  sina  socklar  neder  i  jorden,  vi- 
sande alt,  då  de  byggts,  de  statt  lika  bögt  öfver  golfvet, 
som  de  i  kyrkan  varande  pelarno.  Då  der  ännu  1005  af 
Biskop  Börje  inlades  reliqvier  i  kyrkor  inom  Helsingborgs  län, 
är  ingen  Ivifvel,  det  helgonben  många  gånger  blifvit  inlagda 


S8 

Sa  nians;.!  altaren  viHna  onu  sJailens  furdna  valmaca. 
il^lilia  stiflaclos  endast  af  rikt  folk  ocb  riktades  sedermera 
af  andra  välmående,  som  vid  sin  <löd  skänkte  och  ansloi;o 
antingen  fasligheter  eller  penningar,  hvaraf  själauiessorna  un- 
derhöllos   och   messepresterna   löntcs. 

f^år  /'»'Hey  altar  midt  pä  golfvet  var  det  förnämsta  och 
är  nu  varande  altar  i  kyrkan^  efter  som  det  säges  alt  det 
stod  mit  paa  Gulwelh,  hafva  säkerligen  de  andra  stått  pA 
sidorna   i   kyrkan   och    uti   dertill   byggda   kapeller  *). 

S:t  Jövfjins  altar.  S:t  Göran  liar  varit  ett  betydande 
helgon  i  Helsingborg;  utom  detta  altar  till  hans  ära  sliftadt, 
l.ig  straxt  utanför  staden  utmed  stranden  en  källa,  som  bar 
namn  af  S:t  Jörgens  kalla,  hvili.en  uti  katholska  tiden 
mycket  söktes  af  sjukt  lolk  och  af  .sjöfarande.  De  sjuke 
trodde  sig  vinna  sin  helsa  åter  dä  de  drucko  af  denna  käl- 
las vatten,  de  .sjöfarande  alt  deras  segling  skulle  gä  lyckligt 
och  de  med  helsan  återkomma.  Midsommars  eller  S:t  Hans 
afton  och  Varfruaflon  voro  de,  dä  enfaldigt  och  vidske|)ligt 
folk  årligen  gingo  till  denna  kalla.  xVnnu  sedan  Helsingborg 
kom  under  svenska  kronan,  var  den  seden  bibehållen  alt  gä 
till  S:l  Jörgens  källa  och,  s/isom  vid  sädana  källor  vanligt 
var  i   päivedömet,   olTra. 

Uti  1(JG5  ars  räkenskaper  för  Helsingborgs  hospital  och 
Lusarmas  cassor  är  uppf.iget  ,  hvad  som  af  oÖer  vid  källan 
inflöt. 

S:t   Hans  afton    ar    IGO^i    ...      7    Hdr   i   mark      5   sk. 

S:t   Hans   afton   år    IGGo    .      .      .18    Udr \2   sk. 

Vår  Frue   afton 7>   Udr 

Siden   pa   ad.skilige   tider   del    år       4    lUlr    i    mark    lö   sk. 

lOGi  gjordes   ett   nytt   bruunkar  öfver  källan. 


i   Värfi  ualtarel    i    Helsingborg.      Största    tillgängen    var  på   XI 
W.  Virgg.   (Se   Bibi.   mst   H.   c.    fol.    löd   i  Lunds   Univ.) 

*)  "Altarsilfret  (väger  o2 1  ^  lod)  är  nämndl  der  do 
som  detsamma  gifvit  äro  anförda.  Tilläggas:  en  kanna  af 
08  lod,  i  hvars  lock  en  skådepenning  är  infattad,  der  man 
ser  K.  Sigismund  och  omkring  läses:  S.  111  l*oloni;c  Svecia; 
Rcx  D(ux)  Prussi.c;  en  oblalask  af  21  lod:  Wilhelm  Fah- 
renhuscn  Brita  Barchman  10i)0;  cu  oblatask  af  '20  lod:  l*e- 
ter  Pihl  Borgmästare  i  Helsingborg  1750.  En  patén  F.  H. 
S.  (en  ibis  mod  orm  i  munnen)  B.  o.  I).  (Ivå  baruansigten). 
Ar  väl  uck  Fabrcnhuscn  och  Brit»   B." 


o9 

Ar   UiGii  iiiQöl  vid  fcällan     .     .  26  Ildr 
Ar   1(>7S    er  samleilt  vid  S:t  Jör- 
gens   kilde    udi    Blacken   nor- 
den  Byen   delle   är    ...      .   31    Rdr   7   sk.   2   fyrt. 
Då     den     liden     och     redan    så   långt   efler   reformationen 
denna    källa   sä   starkt   besöktes,    kan    man   sluta    uli    livad    an- 
seende   bon    varit  j    och    huru    helig   h(tn    blifvit    hållen    i  de  da- 
gar dä    påfvedömets   vidskepelser   mera   allmänt   bland   menige 
man    herrskade. 

Eller  kriget,  som  tog  sin  början  IC7G,  b-^r  all  offring 
vid  denna  kalla  upphört,  och  nu  nyttjas  dess  vatten  endast 
af  en    husman    som    bor   der   bredvid  *). 

S:t  ^-Innce  altar  har  förmodligen  tillhört  munkarne  uti 
S:t  Ann.T  kloster,  och  slå  äatiu  gamla  munkstolar  i  (lelsiu- 
borgs    kyrka  **). 

Coinpnfjtiiets  altar.  I  staden  uppehöllo  sig  mycket  ut- 
länningar, som  dels  hade  handelsaffärer,  dels  besörjde  sill- 
saltning:  desse  utlänningar  hade  sitt  eget  altar  och  sin  egen 
prest;  och  denna  ena  omständighet  vittnar  att  i  fordom  tid 
varit   stor   handel   i    Helsingborg. 

(Ivar  alla  dessa  altaren  stält  är  svårt  att  säga***):  ka- 
pell kallades  de  rum  der  sädana  altaren  stodo,  i  synnerhet 
då  de  voro  alslängda.  Det  Syndve  Capell  kallades  det  rum 
der  dopfunten  nu  stär  och  Gjeddeska  grafven.  Northaen  el- 
ler norra  kapellet.  Billeska  grafchoret.  Det  tredje  kafjellet 
var  ett  utbygge  der  nu  Gjeddeska  läktaren  är,  man  ser  inne 
i  kyrkan  tydliga  märken  efler  den  igenmurade  öppningen  till 
kapellet,   och   utantill   i   muren    sitter  ett   epilhaphium  af  bug- 


*)  Numera  Helsau ,  en  mineralkälla,  upptagen  I80o  af 
D:r  And.  Malmström,  som  der  blef  föräte  Intendent ,  numera 
besökt  af  4 — GOO  personer;  ligger  i  den  vackra  dalgängen 
norr  om  staden,  der  en  bäck  framlöper,  hvaröfver  flera  qvar- 
nar  byggts.  Vid  gången  dit  ser  man  dtu  afhuggning  af  en 
klippa,  som  synes  lemnat  sten  till  kyrkan,  kärnan  m.  fl.  g.im- 
la  byggnader.  Den  källan  torde  ha  varit  offerkälla  redan  i 
hedniska    tiden,  bär  såsom   på   mänga   andra   ställen. 

**)  Dessa  munkstolar  borttogos  vid  reparationen  1840; 
en  afritning  tinnes  inbunden  i  folianten:  "Helsingborgs  kyrka." 

***)  Under  och  mellan  4:de  och  5:te  fönstret  åt  söder 
voro  3  nicher  i  muren,  som  1849  för  väggens  svaghet  skull 
igenmurades.  Framför  dera  lågo  o  altarstenar  af  grof  mar- 
mor, hvilka  förvaras  för  eflerverlden  såsom  använda  vid  i- 
genmurningen   af  nedgången   till  Billeska  grafven  i  N.  kapellet. 


60 

gon  sandsfen.  Det  fjerde  kapellet  synes  Lafva  varit  gcnt 
dercmot  pA  norra  sidan.  Det  fante  kapellet  har  kanske  va- 
rit  den  inre  sacrisJian. 

Det  sjette  altaret,   hvar   det   slålt   finnes   intet  spar  till. 

Uti  »Jörgen  (iioes  testamente  af  1474  *)  namnes  Svart- 
Brödra  kloster.  Af  någon  är  antecknadt,  och  om  jag  intet 
l)edragcr  mig,  i  det  Danska  iMagazin,  alt  i  Helsingborg  va- 
rit fyra  kloster:  Var  Frues  kloster,  S:t  Annac  kloster,  S:t 
Nicolai  kloster  och  Svarlhrödra  kloster.  Elt  af  dessa  klo- 
ster var  mycket  gammalt,  iili  Cronographus  Saxo,  den  Leib- 
nitz  utgifvit,  namnes  .^r  IIOI  en  munk  frän  Helsingborg. 
Ar  1  100  voro  i  Skåne  intet  flera  kloster  än  Lund  och  Dahl- 
by  utom  dctla  i  Helsingborg.  Hos  Jacob  Eecard  Scriptores 
ordin.  Pra;dicalorum  p.  XII,  läser  man:  Dacioe  Provincia, 
Daciam,  Sveciam,  Norvegiam  complexa,  hos  habcbat  con- 
venlus   A:o   MCCCIII.   .   .   .  4:o   Helsingburgensis. 

Ett  af  dessa  kloster  bar  varit  ansenligt j  och  legat  för 
sig  sjelf  uppå  höjden  ofvan  gamla  slottet;  fy  när  Marcus 
Mejer  och  Jörgen  Alynter  lago  med  Lybska  armécn  vid  Hel- 
sinirbor<r  ar  I  So.'),  berättar  Hvidfeld  att  en  del  af  densam- 
ma  låg  uli  klostret,  och  de  öfrige  nere  i  byn  eller  staden; 
och  da  kort  derefler  den  Svenska  arméen  kom  och  angrep 
den  Lybska,  hvilkcn  blef  slagen,  berättar  Hvidfeld  och  llerc, 
att  Marcus  Mejer  med  läOO  man  kastade  sig  in  i  ett  kloster, 
i  tanka  att  der  till  sisla  man  försvara  sig,  men  måste  slut- 
ligen ge  sig  fången.  Detta  kloster  bar  f(irmodligen  egt  don 
åkerjord,  som  än  i  dag  kallas  Munkavangen  **)  och  en  äng 
kallad  Munkaängen.  Vidare  underrättelse  om  dessa  kloster 
har  jag  ännu  icke  kunnat  erhålla.  Uhyzelius  i  sin  Monastc- 
riologia   nämner  icke   Helsingborg***). 


*)  "Tryckt  i   Dansk   Magaz.  GA   h.    p.    124— I2G." 
**)  "Der  såddes  (>  skeppor  bjugg   15G9.     Se    Bona   Cu- 
riaj  i   Landeboken   för   nämnde  år.  ' 

***)  Daugaards  förmodan,  att  Helsingörs  S:t  Anna;  och 
S:t  Nicolai  kloster  genom  misstag  af  någon  antecknats  såsom 
Helsingborgska ,  är  ganska  sannolik.  Endast  ett  Dominica- 
nerkloster  bibehöll  sig  i  längden  i  Helsingborg,  om  ock  ett 
Värfrukloster  från  början  af  12:te  seklet  funnits  jemte  Vår- 
frukyrkau  i  Helsingborg,  en  undervisningsanstalt,  sadane  Be- 
nediclinerne  väl  ej  länge  försummade  att  uppföra  i  de  städer, 
der  så  mycket  skäl  var,  som  i  det  Skånska  (Calais,  hvilkct 
säkert  ej  ville  vara  mycket  efter  det  Seländska  Dover.  Pä 
hegge  ställena  syues  man   ha   haft  inflytande  af  den  tidsanda, 


Gl 

De  fä  luinncsiuärkeD  som  fiuaas  uli  Melsingliorgs  kyrlia 
Lar  jag  upptecknat. 

Uti  tornet  Länga  Ji  klockor*),  och  af  deras  inscriplio- 
ner  är  intet  alt  Leiuta.  Äldsta  och  största  klockan  är  gju- 
ten  lol7  ocL  omgjuten   IGO-i  med  3  skepp:ds  tillökning  **). 


som  tidigt  fyllde  de  Jutländska  städerna  med  kyrkor,  ej 
sällan  med  kloster  vid  sidan.  K.  Knut  inrättade  lOöo  cU 
Mariakloster  vid  Älariakyrkan  i  Wiborg,  der  lienedicliner 
redan  lioO  afskrefvo  höcker  och  undervisade  ungdomen  och 
redan  11^8  måste  kyrkan  tillhyggan.  Vid  samma  lid  synes 
Helsingborgs  Alariakyrka  Lehöft  tillökas.  31öjliglvis  ville 
kungen  ej  eller  Lär  sakna  ett  kloster  säsom  undervisnings- 
anstalt. 

*)  "Kallade  Stora  klockan,  Stormen,  Nioklockan  samt 
Stora  och  Lilla  Kinkan.  Nu  äro  Llott  4  qvar.  Tornuret  är 
frän  1704,  da  det  bekostades  ^  ^f  slads-,  |  af  kyrkocassan. 
Se   det  nrels  Kyrkoråds-protocoll." 

**)  "Der  lästes:  Gloria  in  excelsis  Deo  &  in  terris  pax 
Lominibus  volunlas  tua.  Herren  v£cre  helligil  denne  Klocke, 
Lvilkcn  efter  at  hun  147  är  Lafdc  i  detla  vor  Guds  Luus 
prydet  vor  Gudsljenste  ocL  samlet  hans  folk,  er  paa  kirkens 
bekosining  i  dett  1GG4  aar  efter  Guds  bjurd  omstöbet  ocL 
med  3  skieppund  förbedret:  Da  der  var  Guds  ords  tjenner 
Hr  Jacob   Lauridzön,   H.    kirkens   patroner 

Hr  Henric  Morteusen')     n  .   . 

Hi,^         .   171  >    Uorgmastere. 

r  Liggert  Llers  J  o 

Andreas  Ekcbom  Syndicus 

OttLo  Balszersen  i 

Andreas  Jergensen  \  Ftaadmend. 

Söffror  Nilsen  i 

Casper  Vagt  ' 

Kirkie  vergere  ReinLold  Brunniges 

Jeppe   Pederssön   Piil. 

Im  Nahmcn  der  Heiligcn  Dreijfalligkeit 

Got  sci  gclobet  in  Ewigkeit, 

Das  aus  Fcywer  un  t  Ilitze  ich  flohs 

Und  Hans  Rcnclie  inich  golis. 

Äter  omgjuten   1845,    förökt    med    den   liAc    klockan    (Lilla 

Kinkan)   försedd  med  inscriptioncn:    Hör    Gud    ännu   sin  nåd 

dig  l)juder.     Se  templets  portar  etc.     Omgjuten   10G4  sedan 

den   Lär  varit  begagnad    147    ar,    uter    omgjuten     1845,     då 

Sverige  firade  K.   Carl  XIV  JoLans  2ö:te  regeringsår  af  Fred. 

Sejpel  och  J.  G.  LiljedaLl  i  Stockholm." 


C^2 

Anilra  ocli  fonile  kloetorna  äro  gjutna  år  f  o92  *).  Tredje 
och  fjerde  hlocKoruaj  a  dem  läsas  Inga  inscriptioner.  Äro 
flytJade  frän  S:l  Peders  eller  sockenkyrkan  dä  den  rasera- 
des. De  äro  landsförsamlingens  egna,  sä  alt  vid  hegrafnin- 
^ar  ingen  helalning  (ill  kyrkan  erlägges  af  allmogen  för  de- 
samma **). 

På    Orgellähtnren***)   läses  denna   insoription: 
Anno   (.brisliano.    ÄJ.D.C.X  L.l. 
Pracsiile   Regio    Domino   Chri- 

sloplioro   Ulfelt   de 
Kahelöf  Equile    Auraf.   Magno 
Regni    Consiliario. 
Paslore   et   Prjcposilo, 
Älagislro   Andrea   Gomzacc 
Consnlibus   Casparo    PelraiO    W. 
et   Jano    Clirisliano. 
Jenat.  Jacoho   Werher. 
Andrea    Haggaeij.   Malhia 
iMalbiae.   Tlioma   Jacohi   (jleg. 
Tulorihus   Christophoro 
Frederici   el  Nicolao   Laurcniii. 
Oriran.   Johan   Buxtebude.   In    Laudem  JehoViTC,   et  Ecelesijc 
ornamentum    Repara- 
tum   et   expolitum   est   huc 
organnni. 
Denna   inscription   stär  uli   en   spegel   på   sidan    af  orgel- 
läktaren,    men    frampa   läktaren    (ill    bögcr   finner   man     1'lfell- 
ska   och    Urupska   vapnen,   under  det   förra  inilialbokstäfverna 
C.   W. ,   som  betecknar   Christoper  Ulfelt,   uudcr  det  sednare 


*)  "På  andra   klockan   (Nio-klockan)   läses: 
Vcrbum  Domini  manet  in  ajlcrnum. 
Tää    erc    Borgraeslere    Bertel    Svart    och  Willem    Willemsn 
Hirkewerjer     till    den   Kirke  uti   Helsingborg.      Borchart   Gle- 
geler  me   fecit   lö«)2.      Likaledes   på   Lilla   Kinkan." 

**)   "Stormen,   som   ringdes   i  storm,  är  utan   inskrift. 
Stora   Kinkan,    som  anses  flyttad  från  S:t  Peders  kyrka 
har  med  munkbokstufver: 

riylf  Got  myt  dejner  Gnaden 
Det  my  dyn  werk  volgeraden 
eller  något  dylikt.     Troligen   från    Tyska    furpantningstiden." 
***)  ("Öfver  hvars  dörr  stod: 
Der  Fin-  und  Ausgang  mein 
Lass  dir  o  Herr  befohlen  seyn.") 


05 

F.M.  W.,  som  helyda  Fru.  Mefta.  Wiup.  SloUshenen  Chri- 
stopher  UlfVlls  Fru.  Till  vonster  öro  IJille-  och  Lindenov- 
vapnen.  Under  det  förra  iuitialordcn  S.  B.,  under  del  sed- 
nare   F.  Ii.  L.  ocli   heteekua    Sfen  Bille.    Fru  [\erslina  Lindenov. 

Sten  Bille  var  Landsdomare  i  Skäne  och  död  ar  158o, 
ligger  hegrafven  i  Helsinghorgs  kyrka.  Hans  och  hans  frus 
va|)en  h  ifva  af  ingen  annan  anledning  falt  rum  på  läktaren, 
än  alt  han  antingen  Indragit  till  orgelverkels  anskaffande  i 
sin  tid,  eller  ock  anslagit  någon  sumtna  till  dess  renoverande, 
och  i  hegge  fallen  förtjente  en  tacksam  ihågkommelse.  Uti 
I0Ö5  ars  räkenskaper  namnes  målaren  sou»  renoverat  orgel- 
läktaren,  han  hette  Lauiits  Conlerfej.-r ;  der  är  anmärkt  att 
horgaren  Olof  Bertelson  gaf  till  kyrkan  20  Slette  daler, 
livilka  skulle  hetalas  Laurils  Conterfejer,  som  orgelverket 
att  slofere  sig  åtagit,  till  bjelp  for  den  slore  skade  han  he- 
kom,  då  han  vid  hroen  misle  alle  sine  inskrifvne  ferger, 
guld  och  sifver  dem  han  till  orgelverket  hehöfde.  Delta 
orgelvcrk  ,  snra  heslår  af  "25  stämmor,  är  för  en  summ-a  af 
550  Dir  smt  repareradt  af  en  student  i  Lund  ,  hvaron^  slöts 
conlracl   med    kyrkorådet   den    12   Novemher    1755. 

Stora  Uiktnren  öfver  V.  kyrkodörren  tyckes  vara  vid 
samma  lid  uppsatt  som  predikstolen  i  anseende  till  orna- 
menlernas    likhet  *). 

Läktaren  snedt  emot  predikstolen  är  upphyggd  af  Dan- 
ska Biksrädel,  Amiralen,  Riddaren  af  Elephanten  och  Slotts- 
herren i  Helsingborg  Ove  Giedda.  Han  köpte  af  kyrkan  det 
Stjndre  Capell  till  grafchor  och  derjemte  frihet  att  bygga 
ett  pulpetur  eller  läktare,  med  dörr  och  uppgång  pä  södra 
kyrkoväggen,  och  det  för  en  summa  af  500  Slette  daler, 
hvilket  köp  af  kung  Fredrie  III  den  25  Febr.  1G52  confir- 
nierades.  Amiral  Gieddas  arfvingar  sälde  sedermera  läktaren 
till  friiken  Margreta  Bosenkrans  på  Gunnarslorp  vid  Kullen, 
och  hon  har  lätit  mala  densamma  och  med  anor  pryda,  ef- 
ter  den    lidens   fåfänga. 

Uti  mellersta  spegeln  äro  4  vapen: 
Rosenkran. <iha,  som  är  fäderne,  hennes  fader  het  Jacob 
Bosenkrans.  (jijUenstjcrnn,  hennes  moder  het  Pernilla  Gyl- 
lensljerna.  Ilartlenherg ,  hennes  farmor  var  Helvig  Harden- 
berg,  Eric  Busenkrans's  fru.  lind,  hennes  mormor  var  Mella 
Rud,   [lenric   Gyllensljernas   fru. 


*)  "1850  uppsatt   i   Raus   kyrka,   som   inköpt   densamma, 
da   den  ncdtagils  för  alt  lemua  den  nya   orgclläktarcn    rum." 


64 

Uli  andra  spegeln  ål  choret. 

Cans,  bcnncs  farfars  mor  var  Margrela  Gans,  Hr  Olto 
IlosenhraDs's  fru.  Lycke,  hennes  farmors  mor  Sophia  Lycke, 
Herr  Ilenric  Gjllensljernas   fru. 

Uli   tretlje  spegeln   åt   chorct. 

Flemviing ,  hennes  farfars  farmor  var  Margrela  Fiemming, 
Holger  Rosenkrans's  fru.  Mollznn,  hennes  farfars  mormor 
var  Anna  Mollzan,  Herr  Jesper  Gantz  fru  Ull  Pollilz.  Rön- 
nov,  hennes  farmors  farmor  var  Anna  Uönnov,  Eric  Hartlcu- 
bergs  fru.  ^^ög ,  hennes  farmors  mormor  var  Kerstin  Hög, 
Herr  Ivar  lyches   fru. 

Uti  andra   spegeln  nedåt  kyrkan. 

Pofhhusch,  hennes  morfars  mor  Jyta  Podehusch,  Herr 
Knut   Gyllensljernas   fru. 

Oxe,  hennes  mormors  mor  Pernilla  Oxe^  Herr  Olto 
Ruds  fru. 

Uti   tredje  spegelu   nedåt   kyrkan. 

liuUe,  hennes  mormors  farmor  Durta  Böilc,  Herr  Knut 
Ruds  fru.  Giöe,  hennes  mormors  mormor  Metta  Giöe,  Herr 
Juhan  Oxes  fru.  Bille,  hennes  morfars  farmor  Karin  Rillc, 
Herr  Henric  Gyllensljernas  fru.  Gyllenstjerna^  Herr  Praeben 
Podebusch's  fru  *). 

På  stolarna  i  kyrkan  finnas  dessa  minnesmärken:  på 
kungsstolen:  Waekendorphska  vapnet  och  inilialbokstafverna 
C.  W.  som  belyda  Cbristopher  Wackendorph.  De  tvenne 
nedersta  i  kyrkan  tillhöra  herrskapet  på  Rosendahl,  uppsat- 
ta af  Landsdomaren  Sten  Riile,  hvilkcn  bott  i  Helsingborg. 
På  den  stolen  som  är  å  manssidan  slå  fyra  vapen  groft  må- 
lade. Trolle,  liille,  Vlfstnnd,  Höiinov.  På  fruntinimcrssto- 
len:  RosenJivaiis ,  Lindctiov,  Lange,  Thott,  De  förra  äro 
Sten   Rilles  fiiderne  och  möderne,   de  sednare  hans  frus**). 

Herr  Sten  Rille  var  född  på  Wanäs  den  4  Nov.  \.l)"i.7 . 
Hans  fader  Herr  Claus  Rille,  Danmarks  Riksråd  och  Refall- 
ningsman  på  Bohus  slott,  hans  moder  fru  Lisbet  Ulfstand 
från  Glimmingc^  en  dotter  af  den  namnkunnige  Amiralen  Hr 
Jens  Holgerson.     Claus  Rildc  var  i  sin  tid  betydande  och  är 


*)  Denna  läktare  inköpt  för  15o  Rdr  IG  sk.  Rco  af 
Wcgeholm  omkring  1850,  nedlogs  18o0  såsom  brislfållig. 
Alen  alla  målningarna  äro  tagna  i  förvar  för  att  användas  till 
klädsel  innantill  på  dun  nya  af  Kongl.  JMnj:t  stadfästadc  läk- 
tarbyggnaden   i   S.   sidoskeppet. 

**)  Dessa  slolbrädor  ses  nu  med  sitt  årtal  1547  i  Gicd- 
diska  grafven. 


Ho 

det  äi)  i  histurieii  auteckuadf,  att  tian  fraiuhar  höilelsyxan 
vid  htudbadut  i  Sluckholm  1520;  bau  blef  uck  sainoia  gäng 
vid  Cbristian  Tyrans  kröning  dubbad  lill  Riddare.  Han  e^de 
stora  rikedumar:  bans  gods  utgjorde  OG  läster  Ilarlkorn,  ocb 
vid  sin  död  leuiiiade  bau  uti  coutanta  penningar  60,000  Hdr 
som  i  de  dagar  var  ovanlig  rikedom.  Som  ban  bodde  på 
Bobus,  satte  hun  sin  son  Sten  Bille  i  Draoraiarks  kioster- 
scboia  i  Norge,  der  ban  lade  första  grunden  i  vetenskaper- 
na*); sedermera  sände  bans  fader  bonom  till  den  afsatte 
Erkebiskopen  Tborbjörn  Bille  på  Bosjö  kloster ,  der  ban  njöt 
vidare  undervisning.  Sedan  ban  derslädes  lillbragt  några  år 
reste  ban  till  Paris,  bvaiest  bau  i  5  år  studerade  vid  uni- 
versitetet; från  Frankrike  tog  ban  vågen  lill  England,  Hul- 
land ocb  Tyskland.  Hemkommen  engagerade  ban  sig  i  sto- 
ra Cancellitt,  der  ban  gjorde  tjenst  i  5  år,  samt  brukades 
i  beskickniui^ar  till  Frankrike  ocb  Skottland.  Uti  krisret  mot 
Sverige  tjeute  ban  först  vid  Göingarne,  kom  derpå  till  ea- 
valleriet  :  var  med  vid  det  inbrott  som  de  Danske  gjorde  i 
Småland.  Blef  Fänrik  vid  Skånska  trupperna,  en  bederspost 
men  tillika  äfventyrlig  i  de  dagar.  Efter  kriget  blef  ban  ut- 
nämnd lill  Landsditraare  i  Skåne;  således  både  statsman,  mi- 
litär ocb  jurist.  Från  denna  syssla  tog  ban  afsked  1580, 
mest  för  sjukligbet  skull.  Ar  15oG  fick  ban  ff^esterstads 
lån**),  15Ö0  Ixarlaby  län,  1502  Finja  län,  1504  Sandby 
ocb  llurja  län;  1565  Häredsvad  klosters  län.  Alla  dessa 
län  voro  indragna  biskopsgods  med  un~dcrliggande  bcmman. 
Häredsvads     kloster    både     ban   intill   sin    död  ***).      Han   dog 


*)   Torde   observeras   af  Herr   Prof.    P.   A.   Munch! 

**)  En  Kanik  i  Lund,  Josepb  Botulpbsson  (med  en  bät- 
ta  i  skölden),  gaf  för  lägerstad  bakom  Lunds  predikstol  2 
gårdar  i  Westerstad  till  Lunds  domkyrka  1550.  Sedan  kom 
hela  Westerstad  till  kronan,  som  der  nedsatte  en  Länsberre. 
Stjerncbus  skans  bar  ännu  1587  varit  i  stånd.  Dess  löp- 
grafvar  ses  vid  gränsen  mellan  Färs  ocb  Trösta  härader;  byn 
kallas  Farborrct ,  i  äldre  skrifter /'brftorW^  (Förborgen).  Bru- 
uii  Sk.  lionstbisl.  p,  597.  Ny  Smal.  Beskr.  I:  532.  —  1425 
var  en  välboren  man  Henrik  Älost  af  Westerstad  jemte  Nils 
Jensen  af  Refvinge,  Håkan  Gudmunson  af  Alestad  .  xVrvid  af 
Gårdslånga  m.  fl.  på  ett  Skånes  landsting,  enl.  J^  86  i  Dipl. 
Gapit.    Lund. 

***)   "Han   byggde   Wannås   n.    v.   hus    1562—66." 

Helsinybors  Historia.  *• 


06 

pa  resan  till  Köpenhamn  den  5  Jan.  1,^83.  Begrofs  i  Hel- 
singborg och  Sogne  Prxsten  Nils  Michelson  höll  likpredikan 
öfver  honom. 

Hans  fru  var  Christina  Lindenov,  Herr  Anders  Hansson 
Lindenovs  dotter  från  Alnarp,  med  henne  hade  han  tva  döt- 
trar och  två  söner.  Dottren  Lisbet  Bille  fick  Sivert  Beck. 
Dottren  Anna  Bille  d*>g  ogift.  Äldre  sonen  Claus  Bille  fick 
Wanas,  gift  med  Ingeborg  Parsberg;  yngre  sonen  var  An- 
ders Bille,  som  först  anlade  Rosendabls  gård  och  gods;  han 
dog  ogift  och  Claus  Billes  barn  ärfde  honom.  Bigitsa  Claus- 
dolter  Bille  var  gift  med  Stalder  Haas,  hade  inga  barn.  hon, 
som  var  den  sista  af  Sten  Billes  efterkommande,  dog  1C7^ 
och  henne  ärfde  hennes  systersons  son  liield  Christopber 
Barnekow. 

Herr  Sten  Bille  var  en  aktningsvärd  man  i  sin  tid.'  Han 
egde  ovanlig  lärdom  och  han  satte  värde  på  lärdt  folk*). 
Den  store  Tyke  Brahe,  som  var  hans  systerson,  ansäg  ho- 
nom som  sin  Méecenas;  han  bodde  en  längre  tid  hos  Sten 
Bille  på  Häridsvad^  der  han  nli  ett  af  gamla  klosterhusen  ät 
Brahe  lät  inrätta  ett  chemiskt  laboratorium**).  Sten  Bille 
anlade  Honga  glasbruk  och  pappersbruket  Klippan,  de  för- 
sta som  i  Skåne  äro  kända,  och  härom  vittna  några  latinska 
verser,  dem  Brahe  skrifvit  öfver  honom: 

Nunc  tenet  Antiquo  Bildorum  Sangvine  cretus 
Steno  prosapiae  gloria  magna  Suaj 

Steno  suae  pafrioe  decus  et  tutator  honesti 
Quo,  fera  barbarics,  vindice  pulsa  fugit. 

Teslantur  Venctos  iniitantia  vitra  labores 
Quae  cristalino  clara  colore  nitcnt. 

Testatur  celcbris  prius  ars  inculta  Papyri 
Culta  sub  auspiciis  reddita  Steno  tuis. 

Hac  ego  Stenonis,  quod  noster  avunculus  esset 
Tempore  cum  longo  junctus,  in  ande  moror. 

Herr  Sten  Bille  har  bott  i  Helsingborg,  der  ban  hade 
cgon  gård,  kallad  Billegården,  och  är  troligt  att  han  köpt 
norra    kapellet    i    kyrkan    sig    till    grafchor  ***).      Ucnna  graf 


*)  "Kallas  af  Canutius  i  sitt  mst  de  nobililate  Danica 
Vir  doctrina   et   humanitate   clarissimus." 

**)  "Samt  ett  astronomiskt  obsrrvatoriiim  ,  hvarifrån  Ty- 
cke Brahe  såg  den  stjern.-tn  loO'^  i  anledning  bvaraf  ban  an- 
setts  spå    om    Gustaf  II   Adolphs   storbel." 

***)  Troligtvis  är  denna  graf  lika  gammal  som  kapellet, 
bvilkct   var  till    1250    och    biéf    sannolikt    tidigt    Billeättens. 


07 

tillhör  nu  HosendaLls  egare.  Fru  RUsa  Bille  Herr  Stens 
sondotter  donerade  loO  Ölr  till  kyrkan,  af  hvars  ränta  fön- 
stret och  grafohoret  skulle  underhallas.  Uti  1072  års  rä- 
kenskaper ar  upplaget:  Af  Älichel  Dilmer  Bödeker,  ett  års 
Reute  af  loO  Dir  som  Velhorne  Frue  Rigitse  Biide  föraret 
till  kirken,  som  årlig  er  forfalden  till  S:t  Michaeli  dag  som 
årligen  efter  hendis  död  skall  håldis  begrafvelse  Sted  oc 
Vinduerne  ved  lige  for  udi  kirken,  efter  handskriftens  Iju- 
delse.   .   .   . 

Under  södra  kapellet,  der  dopfunten  står*),  är  Gieddi- 
ska  familjegrafven  **) ,  öfver  hvilkel  ett  epithaphium  sitter 
med   inscription    och   anor. 

Inscriplionen   är    denna: 

Den  fordovi  Högäille  och  ffälborne  Herren  Cfirisfopher 
Giedda ,  Herre  till  Gvnderstorp ,  Hans  lionql.  IfJayt  till  Dan- 
nemark  Kong  Fredric  III.  f/lurvördigst  i  åminnelse,  Tro31an 
och  Major  af  Dess  Lifyardie,  föddes  till  Vcrlden  år  1637 
d.  27  December  på  Eqerhems  Slott  och  i  Herranom  afsom- 
nade  d.  6  Martii  1703  på    Gundarstorp. 


Denna  ätt  inkom  ej  först  med  K.  Christoper  af  Bayern  så- 
som det  uppgifvits.  En  Nits  Torkelsson  Bille  var  Hanik  i 
Lund  1273,  en  Joon  Bille  likaledes  1289.  Sv.  Dipl.  J»l  538 
och  100a.  Jacob  Bille  var  Riddare  och  Riksråd  1397,  dä 
in  castro  Gurvae  (Gurre  slolt  nära  Helsingör)  dömdes  mellan 
K.  Erik  och  Sv.  Sture  af  Riksrådet.  Dipl.  Lagerhring  T.  1. 
Bengt  Bille  Ridd.  Riksråd,  Riksmarsk  ,  var  1498  Slottsher- 
re i  Helsingborg;  son  af  en  Peder  Biide,  hvars  far  hette 
Erik  Pedersson  Biide.  Peder  Biide  var  likaledes  här  Slotts- 
herre lo48.  Erke  Biide  likrtledes  1G03 — 10;  Anders  Biide 
likaledes  1011  — 1029.  Sednare  ärfdes  grafven  af  (!)laus  Bii- 
des dotter  Elisnb.  Bille  och  Hans  liarnekoiv,  så  af  Christi- 
na Barnekow  och  Brita  Scheel,  derpå  af  Ejell  Christopher 
Barnekorv  och  Jlargar.  v.  Ascheherq.  Sedan  kom  grafven  i 
Baronerne  Benncis  ego,  då  I\laja  Lena  Eleonora  Barnekow 
blef  gift  med  Caroline.i  General  ff'ilh.  Bcnnet,  hvars  ättlin- 
gar Friherrarne  Adolph,  I\jt'll  och  deras  bröder  Bennet  öf- 
verlälo  grafven  till  Helsingborgs  kyrka,  med  skyldighet  att 
deo   igenmura.      Se   mera   nedanför. 

*)  Dopfunten  flyttades  l8io  upp  i  choret  norr  om  al- 
taret. 

**)  Liken  blefvo  l84o  nedsatta  i  nya  kyrkogården  ef- 
ter vederbörlig  kungörelse  och  grafven  bibehålleu  för  bisätt- 
ningar. 


68 

Fåderno.'>n()r : 

Giedila   (en   gädda    i   naf.  färg,      Boile     (ett    r«dt     oxhtifvud    i 

lialkvis     ställd    ä     gyllne  svart    fäll.) 

sköld.) 
Ulfelt    (balfuir,    lialf  örn,  riida      Brostrup    (l»lå    hall;  med  «>  rö- 

i    blått   fält.)  »la    rosor,    sliöldcn    ofvan 

af  guld,    nedan    svart.) 
Ulfelt   (dito).  Beck  (gyllne  lilja  pä  hlji  sköld.) 

Lungc    (^   SyH"^   liljor   å   röd      Rosenkrans   (det   bekanta.) 

sköld.) 

VJöderncanor : 

Urne    (gyllne    iirnklo    med    na-      Gyllenstierna    (del   kända.) 

tuvligfo    färgadt    öinlär    i 

blått   falt.) 
Rud    (en  svart  ruta  i  lödt  fält.)      Walkondorpb    (det   kända.) 
Grubbe     (o     sv.     spetsar     frän      Clftlt   (dito.) 

höger   i   hlatt   fält.) 
BöUe   (o   hvita    strömmar,     på      Bille    (dito.) 

den   öfversta  en  svan  med 

guldring     i     näbben,      pä 

blått   falt.) 

Herr  Cbristopher  Giedda  var  son  af  Riksrådet,  Amira- 
len och  Sl(»ttsherren  på  Helsingborg  Herr  Ove  Gieddc,  som 
år  1Gd2  låtit  inrätta  denna  graf*).  Af  alla  Amiralens  barn 
var  Cbristopher  Giedila  den  ende  som  stannade  qvar  i  Skäne. 
Hans  förslå  fru  var  Elisaiieth  Jörgensdotter  Vind,  den  an- 
dra var  Baronessan  Hedvig  Eleonora  von  Buch^valdl,  den 
tredje  var  Anna  Sophia  von  Essen.  Huru  många  barn  han 
haft  med  dessa  sina  fruar  känner  jag  icke,  men  en  dotter 
hade  han  i  andra  giftet.  Hed  vid  Elisabeth  Sophia  Giedda, 
som   fick   Ofversten   Caspar   »Fohan   Berch  **). 


*)  "Lade  grundstenen  till  Danska  besittningen  Tranque- 
bar  och  tecknade  sitt  namu  under  ett  protocoll  rörande  en 
öfverenskommelse  mellan  Honungen  i  Danmark  och  Kejsaren 
af  Cejlon  (se  J.  H.  Schlegels  Sammlnngen  zur  Dän.  Ge- 
schichte  I  B.  p.  2),  har  ocksii  undertecknat  Helsingborgs 
kyrkräkningar  HV,ii  —  iVuiit  såsom  Slottsherre  i  Helsingborg. 
Han  var  Dansk  Riksamiral  och  Danskt  Riksråd.  Se  vidare 
8    kapitlet." 

**)  Gieddevapnit ,  l.varaf  en  del  nedföll  18^8  och  slog 
en  skolgosse  ett  häl  i  hiiCvndel.  nedtogs  18J)0,  för  att  upp- 
sattas  i   sakristian,    men   befanns   vid   verkställigheten   allt  för 


09 

P<^  01)  pelare  nere  i  kvrl.aii  sillcr  oll  c>|>i(u|>Litiii>  lued 
iHsci  ipliuii    och    aiiur. 

Inscripliorien    ;ir   (lci>n;i: 

[\onql.  3Iaijts  Sveritje  foidoiu  Tioman,  Ofverste  för  dess 
Tyskn  LifHeejemcnle  till  fot,  Commcndant  pä  Lutidsci  oiia 
festiiing.  Den  Höqvälborne  ileiven  fieinhohlt  von  Lieivtn, 
är  till  denna  Striden  född  yÉnno  1653  d.  11  iVaij  och  Sa- 
lig nfsnmnad  1701  d.  20  Jnnn.  Dess  anor  liar  jag  icke 
kiinnal  ulicdaj  emedan  jag  icke  är  kännare  af  de  Lifiländska 
adliga    vapnen. 

Denne  Ofverste  Lie^ven  var  gifl  med  Eoierenlia  Buch- 
>\aldt  och  svåger  med  Major  Chrislopher  Gicdda;  hans  lik 
nedsattes    uti   (jieddiska   grafven  *j. 

På  pelaren  geni  emot  södra  kyrkodörren  är  fäst  en  fyr- 
kantig  kopparplåt,   som   har   följande   inscription: 

ller  nnder  ligger  bcgrafven  Erlig  och  f^clbgrdiq  Irland 
Herr  Jidius  du  I' ny,  hnrnföd  pn  hans  fäderne  cjnrd  Lacha- 
sin  i  der  Chnrfurstcliche  liiscopsdöme  Stift  von  Cölen  oc 
döde  her  i  Helsingborg  d.  20  ylprill  1640  gud  gifve  han- 
nem  en  gledelig  opstandclse.  Tvenne  små  vapen  äro  målade 
pä  pläten^  utan  tvifvel  hans  fäderne  och  möderne.  Om  den- 
ne Julins  du  Fay  har  jag  ingen  vidare  underrättelse  än  att 
han  var  gift  med  Ingert  Galt,  hvars  Fader  Ehhe  Andersson 
Galt,  Dansk  adelsman,  hodde  uti  Lyheck  j  Peder  Galt,  Riks- 
råd och  Amiral,  ÄJogens  Galt  kung  Christian  IV.s  Itammar- 
junkare  voro  Ehhe  Anderssons  syskonharn.  Herr  Julius  du 
Fay  har  antingen  varit  öfver  i  Skåne  att  helsa  på  sina  slag- 
tingar,  eller  ock  har  han  varit  i  Dansk  Ijensl  och  dötl  i 
Helsingborg.  Julius  du  Fay  hade  med  Ingar  Ehhesdotler 
Galt   två   söner:  Julius  och   Christopher  **). 


bristfälligt;  nedsattes  derföre  invid  innersta  väggen  i  Gird- 
diska  grafven.  Englarne  med  ahnorna  uppsattes  dock  i  sa- 
kristian. 

*)  Dock  blott  för  någon  tid.  Det  up|)togs  sedan  ur 
grafven  och  fördes  till  familjens  egen  giaf.  H.-in  hade  dolt 
vid  armccn  och  fördes  häröfver  till  Sverige,  ^'apnl'l  af  träd 
och  högst  bristfälligt  gafs  af  sockenstämman  den  15  Sept. 
18o0  till  n.  v.  egaren  af  Wik  ,  i  hvars  kyrka  liket  nedlades. 
—  Först  efter  längre  väntan  och  flera  kraf  gafs  till  kyrkan 
50  daler  för  epilaphii  uppsättning  på  muren  (dervid  piia- 
strarne   på   5   sidor   undaiihöggos ;   resta.in-rade    ISoO). 

**)  Taflan  hade  f(>rsvunnit  före  1848.  En  pilaster  var 
borthuggen   der   hon   suttit. 


70 

Uti  chorel  på  norra  pelaren  hänger  en  tafla^  pa  Lvilkca 
är  målad  en  riddare  som  ligger  på  haä  för  ett  crueifix,  ned- 
under   läsas   dessa   orden: 

Der  Edle  laid  wohlf/ebohrne,  Btisse  Ceuis,  Herrn  zu 
Potlits,  ist  in  Gott  verschieden  den  15  Dfov.  und  alUiier  be- 
grahen,  dem   Gott  gnade.     An7io  1565*). 

Nedunder  i  ehoret  ligger  en  stor  grafsten  med  Ganze- 
vapnet**).  Inscriptionen  pa  stenen  kan  icke  läsas,  ty  den 
ligger  under  altarskranket :  under  denna  sten  är  Kulla  Gun- 
narstorpsgrafven  ***y  Om  denne  herre  varit  i  Dansk  tjenst 
och  under  kriget  med  Sverige,  då  Danska  armcen  hade  sitt 
läger  emellan  Engelholm  och  Fleninge,  hlifvitdöd,  eller  om 
han  endast  hesökt  sina  slägtingar  i  Skåne  kan  jag  icke  säga; 
men  slägt  hade  han  mycken  i  Danmark:  hans  faster  Margreta 
Gans  från  Potlitz  var  gift  med  Ollo  Rusenkrans;  han  var 
således  cousin  med  Holger,  Eric  och  Jörgen  Rosenkrans, 
alla  Riksråder  och  betydande  män.  Denna  slägt  är  gammal, 
stamgodset  Potlitz  ligger  ej  långt  från  Hamburg.  Johan 
Gans  till  Potlilz  lefde  år  1203,  då  han  sökte  kung  Walde- 
mar II:s  beskydd   mot   en   Grefve  af   Scbwerin,    hvilken    med 


*)   Bortkommen   före   1848. 

**)  Stenen  ligger  nu,  jemte  en  dylik  med  uthuggen  rid- 
darbild  i  chorgången  norr  om  altaret. 

***)  Dit  nedlades  1849  en  otalig  mängd  lik  och  ben, 
deribland  riddaren  von  Oelsnitz  i  sin  Riddnrdrägt,  Kyrkoh. 
Huusvig  i  sina  sammetskläder,  flora  prester  i  peruker,  liksom 
de  iJ  gfneralerne  och  ö  olFicerarne,  som  stupat  för  Köpen- 
hamn 10Ö8,  hvareflcr  grafven  val  igenmurades,  så  att  benen 
ej  mera  komma  att  störas  i  sin  hvila.  Då  man  träffar  ett 
monument  öfver  en  Gahr.  Krocken,  som  dött  13G7,  ett  öf- 
ver  en  IJ.  Gans  död  K>Gö,  ett  öfver  C.  Rump  d()d  1563, 
ett  öfver  B.  Eskendorff  död  löGO,  synes  man  ha  skäl  att 
misstänka,  det  tyskar  här  möta,  som  biträdt  Danskarnc  un- 
der kriget  mot  K.  Erik  XIV.  I  Danske  Magaz.  o  Ra.«kke  2 
B.  2  h.  Breve  vedkommende  Krigen  med  Sverrig  lo04 — C6, 
talas  om  den  tjenst  Sten  Bille  (hvars  grafsten  ses  i  norra 
kapellet)  och  hans  of/icerare  gjort  riket  i  sista  Svenska  fej- 
den. Der  anföres  (p.  97)  Bisse  Gans  zii  Potlitz  såsom  död 
och  Cordt  Rninp  såsom  skjuten  (se  nedanför);  p.  91  namnes 
Hr  v.  Potlitz  såsom  kämpande  vid  Svarterå  under  Rendefa- 
nen ,  nämnd  främst  i  "Forvacttn":  näst  efter  uämncs  And. 
Bing,   som   dog  såsom   R.   R. 


71 

våld  ocb  Lärstuakl   (agit  ifraa   honod  ett  dess  slott  vid  namn 
Gråbo. 

Uti  norra  kyrkoväggen  midt  emot  altaret,  är  insatt  en 
messingsplät  med  uppböjda  bokstäfver  ocb  dessa  latinska 
verser. 

Exuvias  abiens  tulit  huc  Kirstina  tenellas 
Quas  Brahaei  olim  nata  Tychonis  erat. 
Illa  quidera  modicum  mundi  fuit  incola  tempus 
Interea  modicis  non  tamen  aucta  bonis, 
Ingenio  sexum  superavit  moribus  annos, 
Eloquii  gräla  dexteritate  pares. 
Ergo  hane  quae  dederat  subito  natura  recepit 
Consveto  majus  ne  quid  adulta  föret. 
Vivit  at  illa  tamen,  naturae  obstacula  vicit. 
Pro  modico  aeternum  tempore  tempus  habet. 
Aetheriisque  potita  bonis  mortalia  temnit 
Per  Christum  civis  legitimata  Poli. 

Obiit  peste  Anno  Domini  M.D.L.XXVI. 
Sept.  die  XXIV. 
Vixit  annos  II.  Menses  XI.  dies  XI.  horas  XI. 
Mors 
Quo  citior  dulcior,  quo  serior  amarior. 
Kirstinae  dulciss.  Filiolae  Naturali 
Praeter  aetatem  industriae  et  moratae  Pater 
F.  et  P. 
Detta  epitapbium  bar  den   store  astronomen  Tyke  Brabc 
låtit    uppsätta    öfver    en   sin   lilla   dotter.      Denne   berre   både 
fattat   karlek   för  ett  fruntimmer  vid   namn   Cbrislina  Barbara, 
som   någre   mena   varit   en   bondpiga   pa   Knutsturps  gods,  an- 
dre  med   mera  skäl   en   prestdoiter,    bvilken     var  fru   Kerstin 
Lindenovs   kammarjungfru.      Hrabe  gifte    sig    sedermera    med 
benne,   oeb   förmodligen   både   ban   gjort   det   genast,   om   icke 
den   tidens    lagar   ocb    författningar   legat   i   vägen;   ty   det   var 
en   uttrycklig   lag,   att  de  som   togo   sig   [Jfri    Qvinder,    deris 
Börn   skall   icke   anses   för   Adelbörn   eller   fri   folk,     ej    beller 
före   Skiöld   og    va;tben,     eller   adelig    Stemmenafn,     ej     beller 
komme   till   arf  af  j(»rdegods   m.   m.      Om   denne    Herre    mera 
på   ett   annat   ställe  *). 


*)   "I   Mon.   Scan.   p.  254,  255  förekommer  Tycbe  Brabes 
mycket   liknande  grafskrift   öfver  'Tiliolus  naturalis''  Claudius : 

Claudius  hic  parva  tranquillus  clauditur  area 
Cui  vivo  in  toto  non  föret  orbe  quies. 

Ilunc  natura  semel  terris  monstravit  et  illic 
Concessit  salt  em  sex  supercsse  dies, 


72 

Pä  en  liten  trädlafla  i  norra  J;yrl,o\ äggen  under  or^el- 
läktaren  läsas  dessa  orden:  Hier  ist  begraln-n  der  Manliaftit^e 
Cord    Rump   versehieden   d.   3   Decentl».    Iö6ä. 

På  pelaren  i  Gyllenskepska  stolen  under  stora  läktaren 
är  ett  epitapbium  i  sten:  iiie  fur  Ueiht  begrahen  der  Efiel 
und  Ehrenfeste  Gabriell  Krockren  i  qodt  versehieden  d.  21 
3laij  1567. 

Uti  norra  väggen  straxt  bredvid  orgelläktaren  i  en  nt- 
huggen   sten   läses: 

Der  Ehrhar  und  3lanhnftig  iinrtel  Eshendorph  wclcher 
in   Gott  versehieden  d.  26  —   1569. 

Desse  äro  officerare,  som  antingen  »fiipat  i  svenska  kri- 
get eller  ocb   på    Helsingborgs   slott   dött  *). 

På  pelaren  vid  Commendantsstolen  är  en  svart  trädlafla, 
med   förgyllda   boksläfver  och   läses  följande**^: 


Ut  tener  &  levior  mortali  late  solutus 
Ad  superos  nullo  pondere  tardus  eat. 
Tempora  pro  modicis  ubi  nunc  selerna  diebas; 
Possidet  et  placida  pace  potitus  övat. 
Obiit  anno  Domini 
MDLXXII  Januari!  die 
YIII,  natus  ejusdem  die  IL 
Nascentes   raorimur 
et 
Morientes  renascimur. 
Claudio  dilecto    filiolo  naturali  ob 
festinum  hinc  in    aeternitatera  discessum 
sibi    non  viso 
Tycho  Brahe 
f.  et  p." 
*)   Hurvuddelarne   i  Krockrens  ocb  Ekendorplis  nionumen- 
ter    äro    uppsatte  i  sakristian   —   se   dess  beskrifning   bär   ne- 
dan  —   ocb   stycken  af  alla  dessa  minnesmärken  äro  nedlaggda 
i    (lieddiska    erafven.      Der   är   ock   en   sten    nedla<;s;d   med   in- 
skrift:    ylno  1622  den  8   ^priUis  is  de  ersnme  Albert  Snndt 
in     Godt    ent    släpen.     Der    sele   gndt   gnedich    is    Ano  1612 
den    26    iiisis    is  de  ersanie  Dlurie  Sändes  in  god  t  entslapcn. 
Der    sele    godt   gnedich    is.       (En    Sändes    var   Borgmästare   i 
Helsingör    1557). 

**)  Grafstenen  öfver  Nils  flagaM  ligger  nu  J)t  (»  vid  an- 
dra pelaren  i  S.  Cboromgangen ,  ocb  de  ben  som  funnos  un- 
der bvad  som  var  quar  of  grafstenen  (der  årtalet  ocb  datum 
för  dödsdagen  eyntes)  äro  lagda  under  stenen.      Taflan,   ytterst 


75 

E  V  I  T  A  F  H  I  V  M 

Pio   ac   Doclo   Viro    D:n   Nicolao    Hagxi    Paslori    olim    Eccle- 
siar.    Raavs   el    Wiillöf. 

Non  procul  Iiinc  Solido  dirce  sub  marmore  Parcae 

Nicolaum  fato  Supposuere  gravi. 
Vir  bonus  atque  bon  is  fuit  ipsc  parentibus  ortus 

Varbergi  et  Patriae  Laus  fuit  älta  Suae 
Lustra  Deo  Vitae  bis  quinque  favente  peregit 

Hinc  trepida  atlonitse  pertulit  arma  necis 
Extra  Urbem  decies  tres  Annos  Raavs  quoque  Widlöf 

Duxit  Sancta  Sui  verba  Sonare  Del 
Ac  validas  Satanre  vires  evertere  Christi 

Ne  mala   tiirba  bonas  dilaceraret  oves 
Foedere  connubii   fuit  en  conjunctus  honesti 

Vir  tribus  hicce  piis  conjugibusque  probis 
Prima  prope  in   laeto  recubat  Margreta  Sepulcro 

Quae  Sobole  hunc  gemina  fecerat  ante  patrem 
Altera  Salva  Sacram  petiit  Sepelerier  extra 

JEåem,  Marinas  hsc  nomine  dicta  fuit. 
Filiolos   lulit  haec  Septem,  natamque  venustam 

Post  obitum  Matris  qui  doluere  Suaj. 
Tertia  grande  dolet  Sibi   fata  necasse  maritum 

Anna,  dilectam  quam  coluere  boni 
Prolibus  haec  fuit  aucta  tribus  carissima  conjux 

Femineis  tenerum  filiolumque  dedit 
Conjugibus  facilem  Se  pracbuit  bisce  Maritum 

Atque  pari  in  natos  usus  amore  fuit 
Carus  erat  Superis  dum   vixit  carus  amicis 

Nam  Studuit  cunctis  usque  placere  bonis 
Hic  ergo  dubiie  Spernans  fallacia  vitae 

Gaudia  Sidereas  caepil  adire  domos 


bristfällig,  gafs  af  sockenstämman  d.  15  Sept.  18o0  till  Raus 
kyrka,  der  Flagani  varit  pastor,  emedan  man  ej  bär  ansåc 
billigt  använda  kyrkans  penningar  till  reparation  ocb  fann 
vanprydligt  för  kyrkan  att  uppbänga  det  oförbättrade,  der- 
emot  väntande  all  flaus  gerna  återställer  en  grafskrift  öfvcr 
en  man  som  för  500  är  sedan  blef  församlingens  kyrkober- 
de,  bvarigenom  församlingen  bar  ett  afgörande  bevis  att  bon 
dt-n  liden  var  moderförsamling  med  Wälluf  susom  annex. 
Som  läsningen  var  nästan  alldeles  urblekt,  önskade  Raus  att 
när  den  skulle  renovt-rasj  en  öfversättning  insattes  i  stället. 
Originalet   är   bärofvan   noggrannt   förvaradt. 


74 

Hic  Sanctae  Triados  Sublimes  cernere  vultus 
iEternae  hic  vitae  fas  Sit  honore  frui. 
Obiit  måne  hora  3  die  II  Januarii  Anno  M.D.CXXXIIII. 
Patri  Suo  desideratis:  amoris  et  Gratitudinis 
ergo  Matthias  cum  Suis  fratribus. 

Denne  Matthias  Hagsei,  som  låtit  uppsätta  detta  epita- 
phium  öfver  sin  fader,  hade  en  broder  vid  namn  Anders 
Hagaei ,  som  var  Hådraan  i  Helsingborg  år  1641.  Hans  namn 
finnes   på   orgelläktaren  *). 

Utanpå  södra  hyrkoväggen  sitter  ett  epilapLium  uthug- 
get i  sandsten,  hvilkcl  snart  iärer  falla  ned^^).  Der  läses 
denna   inscription: 

Anno  1608  den  11  Januarii  hedansoff  i  Herren  Erlig 
oc  Velacklad  mand  Hans  Albritzen  fordom,  Raadmand  her 
udi  Helsingborg ^  Som  ligger  her  begrnfvit  mel  Sin  kiere  ho- 
stm  Elene  Thomisdaater ,  Som  hensof  i  Herrenom  d.  19  No- 
vemb  Anno  1583  hvilhe  Salige  hensofvide  Gud  allsom  Meck- 
tigste  i  deris  egtenskab  hafver  med  7  Börn  velsignet  4  Sö- 
ner oc  3  Daatre  gud  gifve  dem  en  glädelig  opstandelse. 

Nederst  under  detta  epitiiphinm  var  ock  on  inscription, 
nu  sa  förderfvad  att  han  icke  kan  läsas,  meu  har  varit  läs- 
lig i  Prosten  Rönbecks  tid,  ty  han  berättar,  att  Borgmästa- 
ren Thomas  Hansson  låtit  uppsätta  detta  epitaphium,  som 
sitter  utantill  i  södra  kyrkoväggeu  gent  emot  öfversta  tvär- 
gången, hvarest  tillföreue  stått  ett  kapell  eller  utbygge  hvil- 
ket  nu   är  borta. 

Bakom  predikstolen  på  norra  väggen  sitter  ett  stort 
skilleri,  som  föreställer  Herr  Johan  Ennes  men  sin  hustru 
och   barn,   och    läsos   derunder: 

Anno  1662  d.  30  Julii  hafver  Erlig  dgdig  oc  Gudfrug- 
tiq  J}Jatrone  Catharine  Hoffueman  med  hendis  kiere  Börn, 
ladit  delte  Epithaphinm  bekusic.  Gud  till  wre,  lurken  till 
bevrydelse  oc  hendis  Salig  iMand  Johan  Ennes  till  ihukom- 
melse,  som  udi  Herrenom  hensofvede  d.  17  febrti.  1658  udi 
hands  ålders  58  aar,  desligeste  tvenne  Dottre,  som  till/orene 
i  Herrenom  ere  heusofved.  Gud  unde  dennem  oc  oss  som 
igenlefve  jjaa  domsensdag  en  fröjdefull  opstandelse. 


*)   "En   Henr.   Haga^i    var    Kyrkoherde    i   Wanstad   före 
IG^O;   en   Nicolaus  Hagwi  Hyrkoh.    i  Söfde  före   1G15." 

**)   Borttaget   vid   reparationen    1840  och   af  våda   sedan 
sönderslaget;  styckena  äro  nedlaggda  i  Gieddiska  grafven. 


På  väggen  vid  sakristian  slår  ett  epitapbium  öfvcr  Ho- 
spilalspredikanten  Johan   Wilhelm    Laurenberg. 

Johannes    Wilhelm  Laurenberg 
Anna   IVIorheck. 

O!  vandringsman  kom  her  och  se  och  lät  dig  ej  förhasta 

Dir.  ögon  forn  du  går  förbi  på  denna  Tafla  kasta 

Här  hvilar  under  denna  Sten  en  vördig  välLärd  Man 

En  Prasst  i   Christi  kyrkia  ren  En  guds  apostel  San 

Herr  Johan  Wilhelm  Laurenberg  den  Salig  Mannen  heta 

Med  Jesu  mjölk  och  Zions  merg  han  Helsingborg  väl  bete 

I  åtta  år  Hans  Ijufva  tal  i  Chor  och  Praedikstol 

I  Schola,  Kyrkia,  Hospital,  var  som  en  värmand  Sol 

Och  som  hans  tal  som  honung  ran  utaf  dess  lärda  tunga 

Så  och  ett  lefnads  ljus  man  fan  för  gamle  och  för  unga 

Uti  hans  lefvnad  och  hans  dygd,  ty  både  störst  och  smerst 

Vet  at  han  var  i  gudi  nöjd  och  lefde  som  en  Praest 

I  Jesu  sär  så  är  jag  frälst,  var  daglig  hans  munbelle 

Det  samma  batad  honom  helst,  ner  själen  från  sit  stelle 

For  upp  till  den  som  henne  gaf,  och  kom  i  Engla  lag 

Men  kroppen  hvilar  her  i  graf  till  stora  domsens  dag 

I  året  när  man  Nitton  skref  till  Tusen  och  Sjuhundrad 

Då  var  det  Helsingborg  det  blef  med  makan  plötslig  plundrat 

Af  döden  på  slik  unger  Man  af  Sex  och  Trettjo  år 

Dess  död  bland  Stadsens  folk  försan  uttryckte  mången  tär 

Lär  vandringsman  lär  herutaf,  hvad  dygd  och  döden  värkar 

Den  ene  slår  vår  kropp  i  graf,  den  andre  rycktet  sterker 

Ty  döden  slår  vår  kropp  omkull,  men  dygden  ger  vårt  namn 

Som  en  Demant  omlagd  med  Guld  i  Efter  Verldens  famn. 

På   högra   sidan  står: 

Välärevördige  och  HögLärde  flerr  Magister  W^ilhelm 
Laurenberg  berömmelig  Prost  öfver  Bara  härad,  sam  Pastor 
vid  Malmö  Slott  och  Hospital;  Sa  och  Stads  Comminister  *) 
med    Dygdadia   Matrona  Anna   Månsdotter  Ottobnier. 

På   vcnstra  sidan   står: 

Adel,  välvise  och  Högacktade  Herr  Johannis  Morbeck, 
Borgmcstare  och  Handelsman  i  Malmö,  med  areboroa  och 
dygd   ädla   Matrona   Marna   Thomas   dotter  Boding. 

De  förra  voro  Laiirenbergs  föräldrar,  de  sednare  hans 
svärföräldrar.  Laurenberg  blef  Hospitalspredikant  efter  Bun- 
daeus,  som  med  Danska  armcen  1710  gick  öfver  till  Dan- 
mark.    Laurenberg    hade    en    syster,    som  var  gift  med   deo 


*)  Kallas    Nobilis    apud   (Jbios  på  grafskriften   i  Malmu. 
Se  Sjöborgs  Malmö  stads   beskrifoiog  p.    lo6. 


70 

bekanle    Pastorn    Pelir    Leih   uli   Oxic   ocli    Bjcrosjö    om    Lvil- 
kcn    man   liar   så    nianga    löjliga    prcsli»istorier. 

Baknli  cliorcl  pä  norra  väggen  sitler  ell  epifapbiiini : 
Beato  Wilhelmo  Wilhelmi.  qui  in  Consiilalu  exaclis 
annis  22  pie  anno  1022  d.  24  Januari!  Klalis  sna;  anno  73 
ohiit:  Uxori  Johannai  Alexandri  f.  quae  anno  IG  IG  die  22. 
May  anno  pelatis  70  aclum  vitae  Elausit.  J.  31.  Tbomas  Ja- 
cobi  Gleg.  cum  conjuge  Elisaheta  Budaci  f.  tuonumentum  Loc 
prexerunl  *). 

Bakuti    choret     pa     södra     sidan    slår    en   stor  svart   tafla 
uppsätt  ocli    dera   med   gyllne   hoksläfver   skrifvel: 
Ar   eller   Cbristi   födelse 
1739 
Är   denna   kyrkia    uppa    dess   egen    hekäslnad    utan    ocL    innan 
Renoverad   och   uplagad  ,   ocb    då   var   Fu>ng  Frcdric  I.    Rege- 
rande  i    Sverige 

Baron   Wilhelm   Bennet  Doctor  Carl   Papke 

Landshöfdinge   i   Malmö  Biskopp   i  Lund 

Magister  Jöns  Rönbeck  Petter   Pihl 

Prost  Borgmestare 

Handelsman  Erasmus  Meisner  Kyrkioförestandare  i  Helsingborg. 
Si  huru  ny  och  skiön  och  hvit 
Nu  blefven  är  vår  kyrkia 
O!  at  hvar  själ  som  samlas  dit 
At  Gud  af  hiertat  dyrka 
Mä   giöra   sig  af  synden   ren      Esai   1.   16 
Och  utan  skrynkio  fl;icl<   och  men     Ephes.   5.  27 
Fä  .skina  sä.som  solen     Malh.   i 3.  43 
För  Lamhet  och  för  Stolen.     Apoc.   7.   15.   17**). 

Bakuti    eborel    är    på    södra    sidan    ett    epitapbium   och 

läses   der: 

Jler  under  tlenne  Epithnphiiim  ligger  hegrnfven  min  för- 
ste salin  viand  Erlige  och  fVelforstandige  lierlcl  Oisen  Hre- 
mer  fordnm   llandtverker  och  Indvaaner  her  udi  Helsingborg, 

*)  "Denna  tafla  är  genom  Bibliska  stycken  gjord  till 
passande  kyrkoprydnad.  I  nedre  spegeln  ses  liopparormen , 
i   den   öfre   liorsfästelsen." 

**)  Denna  tafla  borttogs  vid  reparationen  IMli.  Före 
denna  hvitmcningcn  bar  kyrkan  varit  målad  inuti.  1  nicber- 
ne  i  storskeppet  syntes  före  sista  öfverkalkningen  flera  figu- 
rer, som  tycktes  "angifva  Bibliska  laflor.  Äfven  V.  muren 
hade  under   kalken    figurer.      Fötter  syntes   mångenstädes. 


77 

hvilken  Cnd  kaldede  Anno  1618  d.  26  Mnij  itdi  sit  60  ål- 
ders nar.  Gud  fjifve  lianntm  med  (die  Guds  Hörn  en  frijd- 
fnll  of)standelse. 

Iler  under  de^ne  Kpitliaphiiim  livilar  oc  min  anden  kiere 
Maud,  Erluj ,  f^elforstnndicj  oc  felacktad,  Johan  Anders- 
son*), fordum  liaadmand  oc  Borfjer  her  iidi  /letsinejborg , 
hvilken  salifjen  hensof  i  ISerranom  1623  d.  10  October  udi 
sin  ålders  63  aar ,  Gud  gifve  hanem  oc  alle  Christne  en  fry- 
dcfuld  ojtstandelse. 

Denne  ofven  staaende  Epithaphiiivi  har  Else  Nilsdotter 
sielf  lodet  bekaaste,  hen  dis  tvende  Salige  Mcnd  till  en  Troe 
oc  tacknemlitjlieds  monument  oc  hendis  börn  oc  eflerkommen- 
de   till  en  evig   ihukommelse  oc  prisbevisninr/ 

Else  ISilsdotter  1627**). 

Uppä  södra  väggen  ned  öfver  Inndsförsanilingens  stolar 
sitter   cit    litet   epitapbium   n   iivilket   läses: 

Iler  neder  ligger  begrafvit  Salig  Rasmus  Aageson,  Bor- 
ger  og  Barnföd  i  Helsingborg  Som  döde  d.  23  Augusti  An- 
no 1597 ,  Desligeste  hands  kiere  hustru  Anna  Lauritsdotter, 
Som  dödde  d.  26   October  1600  hvis  Sjele  gud  naade  ***). 

Pa  nedersta  pelaren  på  norra  gången  är  en  tafla  upp- 
satt,   rler   man   läser   följande: 

Her  under  ligga  begrafvne ,  i  fJerranom  aflidne,  neml. 
Borqaren  och  Gestgifvaren  Jesper  Helt  som  dödde  d.  3  A- 
jjrill  1730,  samt  dess  kiere  hustru  Annika  Löfman,  hvilken 
afled  d.  12  Januari  1741.  Så  och  Hattmakarens  Michel 
Löfmans  kiera  Hustru  Anna  Henning sdotter,  som  genom  dö- 
den bortgeck  d.  16  September  1756  tillika  med  dess  kiera 
Man  Michel  Löfman,    hvilken    afsomnade  d.   30  Mag  1757, 


*)  So  det  äldsta  h.  v.  kyrkoradsprotok.  i  pergaments- 
boken af  1595.  Om  Berthel  Hreiuer  var  af  samma  slägt, 
som  bans  samtida  Borgmästaren  i  Aalborg  Hans  Kremer,  död 
1010,   är  okändt. 

**)  "I  öfversta  spegeln  ser  man  CLristi  Förklaring,  i 
den  nedersta  Lazari  uppväckelse,  der  grupperingen  förtjenar 
uppmärksambet.  Lätt  erinrar  man  sig  dervid  Hörbergs  pen- 
sel ocb  snille.  Jemtc  nedersta  taflan  stå  Moses  ocb  S:l  «Io- 
bannes  med  lambet  pa  boken.  .Moses  bar  en  bok  i  liand, 
der  pa  ena  bladet  den  förra  taflans  ocb  på  det  andra  bladet 
den   sednare   taflans   budord   pä   bebraiska   angifvas." 

***)  Var  borlkommet  före  1848. 


78 

af  honom  är  denna    Tafln  dem  samtelig   till  en  kierlig    åmin- 
nelse behustnd  Anno  17 öG  *). 

På   stora   ljuskronan   läses   denna   inscriplion : 

Richardus  Gedde  hviler  her 

Fra  sorig  og  mogen  mode 

Hos  Karen  Davidsdaatfer  kier 

I  jordens  skjöd  det  blöde 

Der  hafver  nu  Jens  Michelsön 

Och  Anne  Gedde  kiere 

Forferdigl  denne  krone  kiön 

TiJ  Guds  nafvns  lof  oc  aere. 
Anno  l(>6o. 
Under  kronan  på  gången  ligger  Richard  Geddes  graf- 
sten;  Lan  var  Kyrkoföreståndare  uti  Helsingborg;  på  bans 
liksten**)  äro  tvenne  adcliga  vapen:  uli  det  ena  en  gädda 
som  ligger  i  krum,  på  bjelmen  två  born,  och  emellan  hor- 
nen en  balf  gädda  sooi  slår  rätt  upp.  Uli  det  andra  ett 
träd  mot  hvilket  en  bjorl  står  upprest  med  rramfötterna  mot 
trädet.  På  bjelmen  elt  träd.  Förmodligen  äro  dessa  vapen 
bans  fäderne  och  möderne.  Att  sluta  af  flera  omständighe- 
ter var  Richard  Gedde  född  på  loOO-talet,  och  som  bans 
vapen  utvisa  af  adelig  ätt.  Med  Giedderna  på  Tommarp  var 
Lan  icke  slägt^  och  om  han  var  af  samma  ätt,  lärer  han 
förmodligen  härstamma  frän  Eskild  Lauritsson  Giedda.  Från 
Richard  Gedde  härstamma  Ebrenborgar  på  mödernesidan. 
Han  hade  en  son  David  Gedde,  köpman  i  Helsingborg,  som 
dog  år  I6G0  58  år  gammal***),  och  en  dotter  Anna  Ged- 
de, hvilken  blef  gift  med  Jens   Michelsön.      Denne    Jens  Mi- 


*)  Öfverst  ser  man  två  eoglar  hålla  en  hatt.  Nedlogs 
vid  pelarrestaurationen  18o0  och  nedsattes  i  Gieddiska  graf- 
ven.  A  det  skrank,  inom  hvilket  dopfunten  stod  före  1840, 
lästes:  Hoc  baptisteriura  in  gloriam  Dei,  Templi  ornamentum, 
Sui  sudeque  conjugis  memoriam  renovavit  Micbael  Löffman, 
professionis  pilearius  simulque  custos  gazse  civitalis  &  pro- 
curator  scholae  latinae  Helsingburgensis  a'.o  salulis  nosirn; 
MDCCL.  Marc.  10:  14.  Gal.  o:  27.  Marc.  IG:  10.  Joh. 
5;  ^,  C  Dopfunten  står  nu,  som  redan  anförts,  N.  om  al- 
taret i  choret,  med  ett  slort  messingsfal.  Funlen  af  gråslen 
torde  ha  varit  bär  från  det  döpande  började  vid  dt-nna  »>lrand. 
Det  synes  gjordt,  förrän  man  bär  lärt  inhugga  figurer  eller 
siffror. 

**)   Ar  nu  JVI  4   i   S.    chorgången   närmast   allaret. 

***)   Se   längre   ned. 


79 

chelsOD  bodde  pa  Spannarp,  antingen  han  nu  egt  gärden  el- 
ler densamma  arrenderat.  IGoo  d.  ^2  Januari  föddes  deras 
äldsta  son,  kallad  efter  nmrfadren  Richard  och  upptog  tilli- 
ka roödernenamnet  Gedda  tills  år  1GS7  då  fadren  blef  ad- 
lad och  kallade  sig  Ehrenborg.  Den  andra  sonen  var  Ali- 
chel  Ehrenborg,  han  fortplaiilade  ättfn.  Richar<l  Giedda 
Ehrenborg  var  Professor  i  Lund  och  dog  ogift  1700.  Han 
gick  2  år  i  Helsingborgs  schola;  men  dä  hans  far  köpt  Hof- 
dala  gods  af  Ove  Gieddas  arfvingar  och  ditflyttat  tog  han 
sin  unga  son  med  sig,  gifvandes  honom  en  informator  hem- 
ma i  sitt  bus.  Fru  Anna  Giedde  är  nu  varande  åldre  Eh- 
renborgars  farfars  mor,  och  Richard  Giedde  deras  farfars 
morfar. 

Grafstenar  med  inscriptioner  äro  följande  uti  Helsing- 
borgs  kyrka. 

Inne  uti  ohoret  på  norra  sidan  ligger  en  grafsten  pä 
hvilken  synes  Gansevapnct,  men  ingen  inscriplion,  ty  den 
delen  af  stenen  ligger  under  altarskranket  der  inscriptionen 
står  *).  Under  denna  sten  är  Roseokranska  grafven  förr  lill- 
liörande   Kulla    Gunnarstorp. 

På  södra  sidan  en  stor  grafsten,  men  utan  adliga  vapen, 
halfva  delen  döljes  under  altarskranket,  således  bar  man  icke 
kunnat   få   mer   än   halfva   inscriptionen: 

Der  Ehrbar  und  Ereuvesten  Rilter  —  —  —  —  — 
Talsky  **)    ist    in    Godt   vorshed  —   —   —   —   —   —   —   — 

her.  ^-.0  70.   und  liegt  hier  begraben —   —   — 

Godt  gnedeg   und  barmhertzig  —   —   —   —  — 

Tredje  stenen  midl  för  stora  chordörren^  dera  läses  den- 
na inscription  : 

Her  under  hvilnr  Erlig ,  velvts  och  nu  Salig  Jens  Nil- 
son fordum  horgemester  her  i  stadeti  oc  Eongl.  Ridcfoqedt 
i  Luggede  her  ed,  som  saligen  dödde  år  1659  d.  2ri  Junii  i 
sin  ålders  39  dr  ***j. 


*)  Lades  18^9  i  N.  chorgSngen  vid  altaret  J)^  4,  der- 
vid  stenen  väl  blottades,  men  hade  legat  förut  öppen^  så 
att  läsningen  var  nästan  alldeles  bortnött  och  det  som  kan 
skönjas  blott  visar  alt  inskriften  slutals  ungefär  såsom  å  föl- 
jande   sten,   J^   Ii   vid   allaret   i   N.    chorgången. 

**)  Denne  Riddaren  Talsky  med  sin  siridshamraare  i  hand 
bar  sannolikt  varit  en  chef  för  någon  Tysk  fana,  som  käm- 
pat mot  Ii.  Erik  XIV  vid  Varberg  eller  Svartcrå  och  sedan 
varit   förlagd   pä   Helsingborgs   slott. 

***)   Ar  DU  stenen   ^?  3  i  N.   chorgången    jemte   mureo. 


so 

S.-iinmu  ;ir  uli  Augusli  luiinaJ  hlcfvo  tveniie  Svenske 
GtMitialiUJijon  IS  ,  Hans  liölkeis  och  Willielni  Velversoiis,  lik 
i  cicaiiu  g<'"t  licdsutle.  1000  liefulilo  I^yrkuradet  alt  grät- 
ven  skulle  öppnas  till  Borgniäslar  Langb.s  Legralaing.  Hluc- 
kaidrätigeii  Lars  Nilsson  liatle  'agit  sig  i'n  skollickaie  vid 
namn  Olot  Junson  till  bjelp  alt  rengöra  grafven:  denne  lia- 
tle funnit  i  grafven  e!l  engialiurvud  af  silfvtr  son»  vägde  1^ 
lod,  hvilkel  han  ville  sälja  liil  guldsmeden  Hans  Jönsson  j 
men  i  stället  alt  köpa  det  gaf  lian  saken  an  hos  Prosten, 
som  genast  kallade  liyrkorädet  tillhopa  och  lät  hälla  under- 
sökning. Stadscomminislern  Hans  Jacobson  och  en  Handels- 
man Hans  Ericson  bcMätlade,  alt  de  tvenne  Geueralernes  lik 
år  lOoO  i  Augusli  manad  blifvil  i  dt-n  grafven  nedsatte;  de 
hade  slupat  i  belägringen  for  liöpeithamn  och  pä  kongl.  de- 
pence  härslädes  begrafne  *).  [{lockardrängen  tvangs  till  be- 
kännelse, och  han  berättade  alt  hans  företrädare  funnit  silf- 
ver  i  grafven  hvaraf  han  låtit  <röra  sia;  silfverskcdar :  han 
sjelf  hade  ock  funnit  o:ne  englahufvuden  samt  Iveune  silfver- 
plåtar,  som  varit  fastade  på  kistorna,  hvar  plåt  så  stor  som 
en  liten  tunnbotten,  och  detta  silfver  hade  Sven  Guldsmed 
köj)t  af  honom.  Klockardrängen  satles  i  arrest  och  saken  blef 
till  Generalgouvernören  rapporlerad.  Två  är  förut  var  allt 
kyrkans  silfver  burtslulet;  för  den  orsaken  misle  denne  kloc- 
kardräng  allt  hvad  han  egde ,  emedan  del  skett  genom  hans 
vårdslöshet:  nu  blef  upptäckt  att  han  äfven  stulit  det,  och 
ban    vardt   hängd. 

Jemte  dessa  tvenne  Generaler  hade  o  andra  Svenska  of- 
ficerare i  Helsingborgs  kyrka  blifvit  begrafna;  kronan  gaf  I  ill 
kyrkan  i  graf-lega  ^00  Dir  smt,  men  betalningen  erlades  ej 
i  penningar  utan  i  smör,  som  kom  från  Tomarp.  Uti  1005 
ars  kyrkoräkning  är  i  Debet  upptaget  :  Ananimit  som  Herr 
Bogholderen  Nicolaus  Jensson  paa  Tomerup  hafver  aflagt  och 
betalt  paa  Regenskap  for  de  7  höge  Olicerers  Lig  ber  i  kir- 
Ken  nedst  efter  forledne  krig  blef  nedsatt:  10  Tonder  smör 
levererit  d.  29  Sept.  14  Octob.  och  22  Janu.  1003  a  20 
Slette   daler  Tonden   —   200   Dir**). 


*)  Uli  pergaments-klrkiestoelen  för  1000  stär:  Saa  och 
for  7  höge  ollicerers  Liigh ,  som  d.  12  Juli  (iOoO)  i  kirken 
bleff  nedersatl,  de  2  i  en  muret  graflf  i  Coredt  och  de  5 
under  Böndernis  Stoellc  paa  den  Sönder  Sidc,  bvarför  bleflF 
utlolTuit   Penge   —   (inlet  dä   inkommit). 

**)  I  Jens  Nilssons  graf  fanns  cit  ej  ringa  antal  af  bok- 
släfver    och    siffror    af    silfver    (siffrorna    voro    1.   Ii.   samt   O 


8i 

Uppa  tvärgängen  emellan  altaret  ocli  kungsstolen  ligger 
en  grafsten  med   denna  inscription  : 

Memoruc  niinquam  intermoriturte  Generöst  Maximiqnc 
Strenui  D:ni  Chris tophori  de  Oelsnitz  ex  antiquissima  ^obi- 
lique  Snxorum  familia,  qtii  adolcsccntiam  3Iusis  et  Itiiieribus, 
juvenUilem  vero  3larti  consecrans ,  Peragratis  Anglia,  Italia, 
Germanin^j  Gallin,  Belgia,  sub  SereJiiss.  Electore  liranden- 
hurg.  Tyro  Centurio  iii  Expeditione  Invictissimi  Imperatoris 
Eeopoldi  contra  Gallos  Supremtis  yigiliarum  Prcefectus,  tan- 
demque  Potentissimi  Daiioruni  3Joiiarchce  castra  seqnens  Se- 
rcnissimce  Reginw  Legione  Tribiini  Locuni  tenens  fnctus^  ex- 
untlalis  tot  tantisque  pericidis  citm  Helsingburgi  Scanorum. 
nocte  excubias  circumiret  et  visitaret  a  Speculatore ,  infelicl 
fala,  Sclopeto  eken!  interemliis  A-o  oe/ve   Christi  1678*). 

En  gammal  sägen  är  bland  folket,  att  då  de  Danske 
1C78  belägrade  Helsingborg,  har  denne  Öfverste-Lieuteaant 
gått  för  nära  under  fästningsvallen ^  då  ban  af  en  Svensk 
skiltvakt  blifvit  skjuten. 

På  stora  gängen  näst  vid  Commendantstolen  ligger  en 
sten  ,  dera  synes  ett  vapen  föreställande  hals  och  hufvud  af 
en  hjort  med    krona   pä,   och  läses  följande   inscription: 

Her  under  denne  Sten  hvilnr  Erlig  Velforsta^idig  och 
Fornetne  Mand  Bertram  van  Buclnvold,  fordom  Slotts  fogd 
paa  Haderslebshus ,  som  Saligin  bortsomnade  ttdi  Herren,  her 
udi  Helsingborg  Anno  1629  d.  23  februari  under  en  all- 
mindelig  Landsflijchtigheds  Sorgelige  oc  bedröfvelige  tillstånd 
udi  hands  aalders  45  aar ,  Forventendis  med  alle  fromme 
Christne  en  Salig  oc  glade ftdd  opstandelse**). 

Pa  stora  gången  en  grafsten. 

Her  under  hvilar  sig  fordom  ärehorne  och  Högädla  31a~ 
trona  Margareta  Pihl,  barnfödd  uti  Helsingborg  1671  d.  30 
yiprill  och  dödde  1711  d.  8  Juli,  sedan  hon  hade  födt  till 
verlden    10    Barn   och   lefvat   i   äckla   Stånd   med  sin  lucra 


eller  9,  så  att  deraf  flera  ICoO  kunnat  uppkomma ,  och  bok- 
stäfverna  voro  a.  n.  och  o.),  hvaraf  ny  sockenbudskalk  gjor- 
des till  Helsingborgs  kyrka.  Ett  o  förvaras  bland  kyrkans 
silfver  till   åminnelse,   liksom   nugot  svcpc  af  siden. 

*)  Denna  sten  är  nu  jy?  Ii  närmast  altaret  i  S.  chor- 
gångcn.  Liket  hade  väl  bibehållits.  Ofverste-Lieut.  Oelsnitz 
låg  med  stöflor   och  sporrar  i  sin   riddardrägt. 

**)  1849  lades  denna  sten  JW  6  i  S.  chorgangea  när- 
mast altaret. 

Ilelsinijbors  Hisloiia.  6. 


82 

Mfin    Inspecforen    Råd    och    llandelsmnnnen    J.    Cösler    uti 
21  år*). 

Denna  fru  var  faster  till  Borgmiislar  Pibl  i  Helsingborg 
och   farmor   till   Ingenieur   Cöster   och   dess   syskon. 

På   stora   gfmgen: 

Her  under  ligger  hegrafvit  Erlig  oc  Vel for  ständig  Mand, 
Claus  Hanson  IJolst  fordum  liådmand  her  udi  Helsingborg ^ 
sotn  hedensof  i  llerrenom  anno  1612  d.  2  Julii  udi  Dess  ål- 
ders 58  aar,  med  Sin  kiere  Hustrue  Erlige  oc  Gudfrycktige 
Qvinde  britte  Jacobsdotfer ,  som  hedensof  i  Herrenom  1630 
d. .  .  februnrii  udi  hendis  ålders  76  aar.  Gud  gifve  dcnnem 
med  alle  Guds  Börn  en  glädelig  oc  erefuld  opstandelse. 

Holstarne  hafva  varit  en  ansenlig  och  aktad  slagt  i  Hel- 
singborg, don  sisla  af  d<'ni  var  fru  Ingrid  Ilulst,  Radman 
Petter  Cösters  fru,  död  1795,  b  vilken  lemnat  efter  sig  en 
god  och  berömlig   ihågkommelse. 

På   stora   gången: 

Her  under  ligger  bcgrafven  Erlig  oc  felforstandiq  31and 
Hans  Lauritsen  fordum  Baadmand  i  Helsingborg ,  som  he- 
densof i  Herrenom  ^:o  1612  d.  2  !\laj  udi  hands  anlders  aar 


*)  Vid  ofvannämnde  roparafiun  fick  donna  sfen  sitt  rum 
Jl?  G  i  N.  choronigangen  vid  altaret.  Under  don  stenen  var 
l^iblska  grafven  öfver  5  alnar  djup  ocb  full  med  Piblkronor 
och  Herrar  till  Piblshult  och  'liongens  i  Helsingborg'"  m. 
fl:s  ben  af  denna  myndiga  slägl.  Grafven  fylldes  då  grun- 
den till  orgverket  lades.  Uådmon  Job.  Cöster  har  cfterlem- 
nat  talrika  crkommande,  som  bära  ocb  bedra  hans  namn. 
Det  är  ovisst,  om  namnet  hänvisar  till  anor  frän  Laurentius 
Johansson  Cöster  i  Harlem,  född  1570,  som  först  började 
skära  typer  för  bokstafslryck,  om  bvars  försök  Gntcnberg 
skall  ha  fått,  genom  en  frän  Cöster  tlyktande  arbetare,  nå- 
gon kunskap,  förrän  han  gjorde  sina  lyckligare  försök  på 
denna  väg.  Arbetaren  tryckte  i  IMayntz  redan  1^42.  (An- 
dra ansö  att  Cösters  ocb  Gutenbergs  försök  voro  oberoende 
af  hvarandra.)  Cöster  kallades  Laur.  Johansson  såsom  C«- 
stos  eller  kyrkfivärd  i  Harlem,  men  del  blef  sedan  användt 
som  hans  familjnamn.  En  Joh.  Cösterus,  som  dog  i  I^öwen 
Jf)59,  ulgaf  Aml)rosius.  Det  i  boktryckningens  annaler  än- 
nu mera  kända  namnet  SeholTerj  banade  sig  deremot  en  väl 
bekant  väg  till  vär  IXurd.  Inom  nu  lefvaudc  Cösterslägten 
förvaras  minnet,  a(f  don  förste  med  namnet  var  en  kyrklig 
tjeusteman   i   Hulland. 


83 

7å  tnedt  Sin  hiere  Hostrne  Erltcf  oc  Gudfrrjgtig  Qvinde 
Der  te  ISUsdotter ,  som  hedensof  i  llerrenom  A:o  1625  d.  10 
Aufjustl  udi  heiidis  fildert  nav  46.  Gud  gifve  dennom  med 
nlle   Guds  liörn  en   (jlädeliq   oc   Krefttld  opstaiidelse  *). 

Pä   stora   gängen: 

Her  vndcr  Urjger  begiafven  Erlit)  oc  yelacUted  Mand 
Thomis  Hanson  Moct  fordum  tio)fjmcster  i  Helsingborg,  sotn 
heden  sofvnede  d.  24  Augusti  A:o  1612  med  Siii  kiere  Uo- 
stru  Evlige  oc  Gudfrxjgtige  Qvinde  Johanna  I^Villomsdotter ., 
som  hedensof  i  Herren  d.  22  Jttlii  1602  met  begqe  deris 
unge  Sön  Albert  Thomisen  som  hedensof  d.  S  Ang.  1602. 
"Tillägg:  Gud  förlene  dentiem  en  gledclig  opstandelse**).  Till- 
kännagifvcs  sedan  alt  slencn  är  rest  af  en  Fru  Gertrud  i 
Köpenhamn.  Om  GobeinicRådet  MallJi.  Molli,  hvarom  se 
Molbechs  Hist.  Tidskr.  2  B  '2  h  p.  485  och  484,  varit  af 
denna  slägt,  är  obekant.  (Soph.  Am.  Moth  blef  som  Gref- 
viana  af  Sarasö   mor  till  Grefvar  Gyldenlövver  vid  1670-lalet.)" 

På   stora   gängen: 

Her  ligger  begrafvit  Erlig  och  Velackted  Maud  Hans 
Padersen,  som  döde  d.  2  September  Anno  1602.  Gud  gif- 
ve hanuem  en    Er  ef  nid  oc   Glädelig   opstandelse. 

Pä   stora   gången***): 

Her  tigger  begrafvit  Erlig  Forneme  nu  Salig  Söfren 
JXilson  Fordum  Rnndnutnd  her  udi  Helsingborg ,  som  dödde 
udi  Herrenom  1674  d.  15  Martii  udi  hans  ålders  51  aar 
med  sin  kiere  hustrue ,  Erlig,  dygdig ,  Gudfrygtig  oc  nu  Sa- 
lig Qvinde  Marin  Ericsdolter,  oc  som  Salig  i  Herrenom  dö- 
de d.   19  Janu.   1659  udi  sit  ålders  26  aar. 

Pa  denna  grafsten  äro  Ivji  vapen  :  uti  det  ena  intet  sköl- 
demärke utan  hlott  initialbokst/ifverne  S.  N.  och  ett  bomär- 
ke, som  beteckna  Söfren  Nilson.  Det  andra  vapnet  är  ade- 
ligt,  delt  uti  tvä  fält  uppifrån  och  ned,  uti  det  högra  fultet 
en    lilja,   uti   det   venstra   två   rosor -}•). 

På   stora   gängen: 

Her  under  hvilar,  Erlig,  forneme  nu  Salig  David  Gicdde, 


*)  1840  blef  denna  sten  laggd  ^1  7  i  N.  chorgangen 
(den   sista   vid   chorel)   intill   altaret. 

**)   JYi  o   bland   grafstcnarne   i   S.   chorgangen  vid  muren. 

***)  1849  lades  denna  sten  vid  o:dje  pilastern  i  N.  mu- 
ren ,  JVI  7. 

•]•)  Denna  grafsten  blef  1849  J^?  ö  i  N.  chorgangen  vid 
muren  under  5:dje   fenstrct. 


forrlntn  Forneme  Handels  oc  Rnndmand  7idi  Helstnghorq,  som 
Salig  döile  udi  Ilerrenom  1660  i  shi  ålders  38  aar  *). 

Tvenne  vapen:  det  till  höger  en  gädda  i  krtim,  pa  Iijel- 
men  en  balf  rätt  uppstående  gadda  emellan  hornen.  Det  an- 
dra vapnet:  ett  träd  mot  hvilket  en  hjort  reser  sig  upp  på 
framrölterna  ,  på  bjclmea   ett  träd. 

På  stora  gängen: 

Hev  ttnder  ligger  hegrafven  Erlig  oc  Velforstandig  Mand 
David  Jacobson  her  udi  Helsingborg ,  som  döde  d.  20  te- 
briiarii  1598  udi  hans  ålders  49  aar,  med  sin  kiere  Hitstrue 
Erluf  oc  Gudfrygtig  Qvinde  Kerstine  Tliotnisdotter ,  sotn  dö- 
de d.  i  Augusti  1629  udi  hendis  ålders  75  aar  gud  gifve 
denncm  met  alle   (luds  Börn  en  Erefuld  opstandclse  **). 

På   stora   gången: 

Her  under  ligger  hegrafven  Erlig,  Dygderig  og  tneget 
€ttdfrygtig  Matrone  l}largrete  IMadsdolter.  f^vlforneme  Han- 
delsman Jep  Pihls  hustrne ,  som  med  döden  afgangen  är  An- 
710  t669  d,  28  Julii  udi  hendis  ålders  73  aar,  Gnd  gifve 
hende  med  alle  tro  Chrishw  paa  den  yderste  dommedag  en 
erefuld  opstandclse***). 

Pä   stora   gången: 

Her  under  ligger  hegrafven  Erlig,  fis  oc  f^el förståndig 
Mand  Caspar  f^agt  fordum  Itaadmand  i  Helsingborg  som 
itdi  Herren  hensof  Anno  1667  d.  1  Jnlii  udi  hands  ålders 
48  äar  desligest  oc  ha7ids  Eiere  husiruc  Erlig,  Dy  g  dig  oc 
Gudfrygtig  31atrone   Catharina  Ennes,  som  udi  Herren  hen- 


*)  ^  o  vid  muren  i  N.  chorg.^ngen.     Se  ofvan. 

**)   JM   10  vid   norra   väggen   gent  emot   7:de  pelaren. 

***)  Ar  nu  JVs  G  i  S.  chorom2;anc;en  närmast  muren. 
Delta  par  gaf  en  större  vinkanna  till  kyrkan  af  138  lod  silf- 
ver:  der  l;ises:  Jeppe  Pedcrsson  Pilil  h.  Margarela  Madlz- 
dotler  1GG8.  Der  är  infattad  en  medalj  slagen  till  K.  (Miri- 
slian  IV:9  ära  1010.  Likaledes  är  en  mindre  kanna  af  1^1 
lod  gifven  af  Jeppe  Pedersen  Piil  oeh  Leonora  Christina 
Wolfsdolter  Itavn.  Dernnder  ses  hogges  vapen.  Piil  för  ett 
hjerta  genomstunget  af  tvä  korslagda  pilar  (X)»  som  ntskju- 
ta  i  uiidtcn  och  synas  ofvantill.  Pä  hjcimen  i\k  korslagda 
pilar  grnonislingande  clt  (pil)lräd.  Hennes  vapen  är  en  pa 
en  kulle  stående  korp,  Ivå  örnvingar  pä  lijelmcn.  1G74. 
(Piilvapnet   fanns   i    kyrkan    ut.skuret    i    träd. 

'\')  Denna  sten  var  1851)  söndergäng;en  genom  grafvcns 
sjunkning    i    flera    stycken.      [lan    ludes  i  vcslibulen.      Stenen 


85 

Pa   stora  gSngen: 

Hev  nnder  hvilnr  Erlig  oc  Velachted  Manil  David  Pe- 
tlerseti  Forhes,  fordum  Dovgcr  och  forueiue  iJandcIsmnnd  her 
ndi  //elsinfjbovf/,  som  Salif/cn  hensof  udi  iierrenotn  anno  1648 
d.  22  Aiignsli  udi  sit  ålders  46  anr ,  med  sin  kiere  I/usti'ue 
Erlig  Dijcjdeliig  oc  Gudfrtjgtiq  Qvinde  Inger  AJärletidottcr, 
som  ogsaa  Saligen  hensof  i  llerrenom  A:o  16öo  d.  Mars  udi 
sit  ålders  4S  aar ,  Gud  gifve  dcunetn  med  Guds  ndvalde  paa 
domens  dog  en  gliidclig  erefuld  opstandelse  *). 

Pa   södra   gången. 

//er  under  denne  Sfen  ligger  lieqrafven  Erlig  oc  f^el- 
achted  Irland ,  Hans  Thomisson  fordum  liorgemester  her  udi 
Helsingborg ,  nu  Solig  med  Gud,  oc  ved  den  timmelig  död 
hensof  i  Herren  d.  22  September  yinno  1592  (Iö07?^.  Hcr 
ligger  begrafven  Salig  linrin  Thomisdotter,  som  dödde  i  Her- 
renom  d.  28  y/prill  1617  gud  Gifve  hende  med  alle  Guds 
Hörn  en  gliidelig  opstnndelse.    Hendis  aalder  var  71  aar  **). 

Pa   södra   sidan   om   choret. 

Erlig  Förståndig  oc  f  cl  forncme  Mand  Jens  Christen- 
son  fordum  Borgmester  udi  Helsingborg  som  udi  sin  ålders 
€8  aar  Salig  döde  d.  21  Julii  A:o  16Ö2  Gud  gifve  hannem 
inet  alle  Retlc  Chrislne  troende  en  glädelig  opstandelse  paa 
Dommensdag.  Herundcr  tiUige  hviler  hands  hiere  Hustrite, 
Erebornc  Dggdeliige,  Gndfri/gtige  Matronc  Earin  liasmus- 
dotter  barnfödd  udi  Hofgaard  i  Skaajie  /inno  1609  oc  ved 
en  Salig  död  i  Herrenom  hensofvit  d.  10  .4uqusli  1669  i  sit 
60  ålders  aar.  Gud  gifve  hende  en  glädelig  opstandelse  paa 
den  yderste  dag  med  alle  Guds  udvalde  Börn  i  Christo  Jesu. 
Amen  ***). 


är  blä  lued  mycket  Iialfupphöjdt  ornament  (englar,  drufkla- 
sar   to.  m.). 

*)  Lades  I8'i9  vid  5:(Ije  pelaren  i  S.  ehorocigangen  JV? 
7  i  raden  närmast  altaret.  Den  Peter  Forlies,  hvars  son 
David  iilcf  Handlande  ocb  dess  son  Lauritz  hlef  Krigscom- 
missarie ,  Lade  fränder,  som  inträngde  i  Sverige,  der  en  Arfv. 
Forl)US  hlef  Uilisråd  ocli  Friherre,  en  Grefve  De  la  Gardics 
svarfader.  En  Forlios  licitc  Patrik  i  Skottland.  Se  De  la 
Gärd.   Arcb.   IX:  G",   f.     XI:    IJ)2. 

**)  Denna  sten  är  J\i  1  i  i\.  clioromg.Tngen  invid  främ- 
ste  pelaren   vid   allaret. 

"***)  Denna  sten  lades  iH^iO  M  '2  i  N.  Cboromg."ingen 
i  raden   närmast  altaret   blund  Burgmäslaracs   grafätcnar. 


8G 

P4   norra   sidan   mot    Sacrislian: 

Her  tinder  liqqer  heqntfvcn  Efluj  ftlocktail  31inid  [it- 
cliardtis  Dtinker  fordum  Borrjere  vdi  Helsiufjboif/ ,  som  he- 
densof  i  Herren  d.  25  Maij  A:o  1632  itdi  hands  ålders  70 
aar ,  med  sin  luere  Ilustrue  Erlig  oc  Giidfryfjtifj  Qvinde 
Kerstine  Pedersdotter,  som  heiisof  vdi  Herrenom  d.  10  A- 
yrill  1640  ndi  hendis  ålders  SS  aar,  (/tid  (jifvc  dennem  mel 
alle   Guds  Börn   en  qlädeluj   oc   Erefuld  opstandelsc  *). 

Nere   vid   stora    Läktaren    pa    norra    tvärgangcn: 

llier  unter  rahen  die  Gebcine  dess  Ehren  vesten  nud 
ff^ohl  xveissen  Herren  MaUdoi  Eller s ,  geivesener  Burffermei- 
ster  in  Ilundeby ,  So  Gebohren  die  Palmartim  yf.o  15S3  nnd 
alshier  ffestorhen  aitf  seine  vorqenommene  reise  nuch  Cojjen- 
hagen  d.  1  Sepi.  a:o  1632. 

Pa   samma    Ivjirgång**): 

Her  under  hvilar  Genneral  fj^a'inmcslnrcn  vid  Svenska 
arméen  i  Shåne.-  Dykeri  Insjiecloren  öfver  Skåne,  Halland 
Giötheborq  oeli  BohusLähn ,  liollsjarsten  vid  Jäffcri  Staten 
i  Sehthie  och  Hådmannen  i  liclsijujboiq  Herr  Petter  Pihl^ 
som  blef  död  ylno  1736  d.  10  Oetnber  uti  sin  /liders  66  år, 
tillika  med  sin  kiera  Eru  Anna  lihirqareta  Hotst  som  i  Her- 
rnnotn  afsomnade  d.  —  —  i  sit  ålders  —  år,  hvilka  efter 
36  års  sammanlejnad  på  jorden  fröjdas  nu  med  hvar  andra 
vid  Lambsens  himmelska    Bröllop    Evinuerliqa  ***). 

MidtfÖr   stora    Läktaren    pa    gangt-n: 

Diese  Begräbnis  gehört  Herren  ff^ciuhaudhr  Selig  Hans 
Petter  Albrechts  und  seiner  Eran  Anna  Catharina  f^olfs- 
thochler.   Anno  1699^). 

Vid   södra   hyrkodörren: 

Her  hafvcr  sin  Läqerstad  Handelsmnn  Hans  Lorieh  med 
sin  Ixiere  och  Saliqe  Hustru  Inqeborq  Johansdotter  Popp  och 
Barn.      yintio  1699  d.   12  r/«/« -j-l-)/ 


*)  Denna  sten  ligger  jenite  norra  muren  M  tö  frän 
norra   Sacristiedörron    räknad. 

**j  Denna  sten  är  JY^  ti  jemte  N.  muren  i  ofvannämn- 
de   rad. 

***)  Numera  J>»  1)  bland  grafstcnarne  vid  norra  viiggeii 
vi«l   A:i\e    |)ila.sl<'rn. 

•|)  Denna  sten  är  eflep  \HVA  den  l^:tc  i  N.  elutrom- 
gångcn    vid    muren. 

i'i*)  ^-''öö'^''  ""  ^'*'  vestra  ingången  i  veslihulen.  Som 
lian  l'6r  sin  nyttas  skull  vahles  att  der  (|varligga  (ditlurd 
18^0),    uaktadt    de    stenar,     som    egde    tydlig  läsning  <jvarj 


87 

Ute  pA  kyiKogardeii  öCver  Ei!gströu)ska  grafven  ligger 
en   liksten   mod    inskription: 

Iltr  under  hvilar  ErlUi  och  Vdackted  lievl  Lnnrits  Pe- 
dersen  Forhes  fovdum  Skrifver  pein  Uehintjborqs  Slott  oc 
lirix  ComtiHSsnrie  Skrifver  udi  Sknnne,  si>m  Saliqcn  hcnsof 
d.  21  J^Jay  Anno  1629  udi  hans  ålders  33  aar,  Cud  (jifve 
hanem   met   alle   ndvcdde   en    Ercfidd   (tpslandelse  *). 

Vid  Sacrislicdöiien  inne  i  kyrkan  ligger  en  grafstrn  h 
Iivilken    läses: 

Uer  un  ten  lifjger  befjidfvit  Erluj  oc  ffelLerdt  3Iand 
Herr  ISils  Lauritssen,  fordom  SocfnePrcest  till  Kröp  oc  Mö- 
rup  Sogner,  som  döde  d.  lå  September  Anno  1627.  fjud 
gifve  Itannem  glädelifj  opstandelse  **).  Denne  Sten  hafver 
Ennert  Pedersen  liongl.  Matjts  fiijefofjet  oc  Toldere  i  Hel- 
singborg med  Sin  liustru  Eline  Madsdotter  ladet  bekaaste  d. 
14  Sept.   Jnno  1639***). 

Åtskilliga  grafstenar  äro  så  förnulta  att  man  icke  kan 
läsa  kvad  på  dem  varit  skrifvit.  De  epitapbier  och  likstenar 
som  iinnas  efter  fordna  Pastorer  i  Ilelsinghorg,  skola  blifva 
anförde,  da  man  framdeles  kommer  att    nämna   något  om   dem. 

"Om  följande  grafstenar  öfver  andie  personer  må  dock 
för  fuUstnndigbetcns   skull   något  anföras. 

J^  4  i   S.   cboromgången  jenilc   muren: 

Jag  hafver  kiämpat  en  (jod  kamp  etc.  Säll  äst  tu  Van- 
dringsman, när  så  tin  handel  löper   Och   tu  ajbörda  kan  tig 

fingo  enligt  regeln  rum,  der  förtrampande  ej  botade  inskrif- 
ten, så  må  denna  afvikelse  ersättas  genom  atl  meddela,  det 
Hans  Loricb  var  son  af  Tbomas  Loriob,  som  först  kom  till 
Skåne,  en  ättling  af  den  iMelcliior  L.  som  stuckit  \\.  Fredrik 
ll:s  porträtt  i  den  af  P.  de  Rees  författade  lefvernesbeskrif- 
ningcn ;  denne  kom  till  Danmark,  då  And.  Loricb,  nämnd  i 
Ii.  Johan  111:8  bist.,  kom  till  Sverige.  De  anliinde  frun  Ne- 
derländerna, der  flere  lärde  män  funnits  med  detta  namn. 
Se  Jöcbers  Lexicon.  Pastor  i  Svedala  P.  Loricb  ansåg  nam- 
net tagel  af  den  i  Prins  Eugenes  Memoircr  nämnda  byn  med 
samma  namn.  Loricbarne  togo  liinge  vara  på  ett  deras  ätt 
gifvil  kejserl.  riksbrcf;  men  en  fåne  i  släglcn  brände  det  upp. 
Bibi.    ms.    IL   c)   fol.    l(Jo   i    Lund. 

*)   Denna   sten  bar  borlkommit  vid  kyrkgårdcns  planering. 

**)  J^  C  bland  stenarne  vid  norra  muren.  IGIO  döm- 
des  en  tvist   mellan   bonom   ocb    llr  Anders   Bille. 

***)  Denna  sten  är  J\li  \  i  södra  cboromgången  bland 
Kyrkobcrdarnes  grafstenar. 


88 

gä  tin  sijndashuld  Och  tu  rik  varder  här  af  troncs  fina  guld 
Och  du  tiq  Jesum  kiär  til  hästligt  pärla  kiöjjcr  Så  har  tti 
handlat  väl  föruthan  tn  här  vinner  Godt  som  vet  til  godskiäl 
godt  loford  efter  tig  j)u  jorden  levinar  qvar  1  himlen  entelig 
Du  lifsens  krona  taar  Du  bästa  måhl  då  hinner.  Sverdfeier 
har  oc  nådt  så  vida  med  sin  handel  at  han  i  werlden  fådt 
på  hafda  mudar  sin  Trones  fagra  gnid  Sä  han  sliik  stillhets 
crona  fiin  fådt.  Gäck  o  xvandringsman  shit  äfven  så  din 
xvandel. 

Sub  hoc  septdcrali  lapide  fjuiescunt  ossa  beati  dotnini 
Schiverdfeger  Senatoris  rjuondam  et  vicrcutoris  apud  llcl- 
singb.  eenuissim:  tjninfpie  (iliornm  et  quatuor  filiarum  genitO' 
toris  jiati  recnperatce  salutis  ^:o  1659  d.  24  Mart.  denati 
1711  d.  20  Sept.  ciijns  perenyiatiirce  Imtdis  .  .  .  exiguo  hoc 
et  meritis  impari  vionumento  construere  vohiit  .  .  .  iMicliel 
Svertfeijer  och  Elina  Wulfsdolter  gåfvo  1005  kalken  vä- 
gande G7  lod.  Jeppe  l^iil,  gift  med  en  annan  WulfsdoUcr, 
gaf  ea  kanna,  oaktadt  ban  gifvit  en  dylik  under  clt  före- 
gående gifte. 

JYi  ä  i  S.   cboromgången  vid  muren: 

.  .  .  efter  sin  kiere  linstru  ...  ne  Jens  dotter,  som  döde 
d.  10  Jan.  1590 ,  hvis  Siclc  Gud  haffner.  llvo  som  .  .  ,  vel 
gaar  ...  De  4  djuren  i  stenens  hiiru  och  2  adliga  vapen, 
englar  m.   va.   äro   halfuppböjdt   arhcte. 

JYi  7  i  S.   chororogängen   vid  muren: 

Iler  liger  begrafven  Erlig  oc  velact  mand  Lnvre  Pe- 
derssen  Dager,  som  döde  anno  1027  d.  5  Jnltj  ndi  hans  ål- 
ders aar  76.  Disligiste  hatis  kiere  hustru  erlig  oc  gudfrich- 
tig  f/vinde  liarrin  3logens  daater  som  döde  den  1  Juny  ndi 
same  aar  vdi  hindis  ålders  aar  27.  Sambl  begge  deris  2 
hörn  Peder  Laursen  oc  Margret  Lanrzdaatcr  .  .  .  Gtid  gifve 
.  .  .  opstandelse.  Den  lilla  Hickan  Lade  en  hlomma  i  ban- 
den dä   kistlocket  alTull.      Om  en   stund   var  allt  som  fallaska. 

JSl  S   i  S.   cborg.    vid  muren: 

Uer  under  hvilcr  S.  Olof  Bartelson  fordom  forneme 
Dorger  oc  I/andelsmand  her  i  Helsingborg  som  salig  udi  Her- 
ren hedensof  anno  1661  d.  31  ylug.  vdi  hans  ålders  55  aar. 
Gud  qivc  hanem  paa  den  yderst  dag  gledelig  opstandelse. 
Under  denna  sten  ligger  begrafven  erlig  dydig  och  gndfrgck- 
tig  (fvinde  S.  Sophia  liichar<li  datter  som  hensovf  ndi  Her- 
ren d.  20  Sept.  1654.      Gud  give  .  .  .  opstandelse. 

JV?  1)  i   S.   cboronigängcn   vid   muren: 

Her  under  hvilcr  udi  Herren  I'Jrlig  oc  forneme  Irland 
S.   Hans    Madsen    fordum    Dorger    oc   Handclsmand  her  udi 


89 

Helsinghorg  formynder  hersamastedes  oc  döde  i  hans  ålders 
aar  50.     (AfvcQ  hustruns  uamn ) 

JYå   il   vid  S.   luureo: 

Jler  under  Uggcr  .  .  .  erlig  oc  velachted  oc  velfornem 
Mand  Adam  Lughen  fViinhandler  fordum  Raadmand  och 
lurchevergcr  vdi  Helsinghorg  Salig  iidi  Herren  Han  döde 
1653  d.  28  Dec.  .  .  .  Gud  gifve  .  .  .  opstajidelse  .  .  .  Her 
hviler  under  denne  sten  S.  Muren  Adamsdatter  som  hetisof 
i  Herren  d.  11  Jun.  1647  i  hendis  ålders  4  aar.  Gud  .  .  . 
opstajidelse. 

M   12  vid  S.  muren: 

Här  hafver  sin  lägerstad  Rudtnannen  oc  .  . .  ren  i  Hel- 
singborg Anders  Luhman  med  sin  kiära  hustru  Anna  Pers^ 
dotter  och  barn  väntandes  under  jorden  en  salig  upstundelse 
i  JESU  CHRIS  TO.  Anno  1699  d.  7  Junij.  Döden  är 
min  vinning.      PLil.    1. 

J\fi   14  med   uppböjda  hokstäfver: 

Jeg  ved  med  visse  at  Herren  etc.  Herneden  under  den- 
ne steen  hvile  sig  Salige  Peder  Pedersenz  ben,  hves  and... 
etc.  Anno  1570  then  23  Apriliz  hedetisofnede  i  Herren  sa- 
lige Itarebro  (?)  Joensdaatter,  hvis  legetne  her  hviler  og  skal 
yaa  den  yderste  dag  opveckes  etc. 

jyi  lli  med  upphöjda  hokstäfver: 

Vnder  denne  steen  liger  begrajven  Salige  lurstine  Mi- 
chelsdaatlcr  som  hedcnsofnede  vdi  Herren  den  dag  Martii 
anno  1577  hvis  legemme  Gud  skal  visserlig  vpvecka  paa  den 
yderste  dag.  Derefter  en  vers  ur  Rom.  G.  Denna  sten  är 
.uppnedväad,  på  det  att  det  sönderslagna  hörnet  matte  ligga 
iuåt. 

I  S.  choromgången  närmast  omkring  altaret  J\l  o  graf- 
stenen  öfver  Kils  llaga^i,  Pastor  i  Uaus  och  Widlöf,  der 
blott  kan  läsas  d.  il  Jan.  loS4,  hvilken  dag  uppgifves  som 
denne  pastors  dödsdag  på  monumentet,  som  satt  ofvan  stenen. 

1  IV.  choromgången  jemte  muren  är  JVf  1  sannolikt  graf- 
stencn  öfver  liorgmäst.  Willem  ^Villemsen,  död  lGii2,  hvars 
grafv.^rd  är   uppsatt  öfver  stenen   men   läsningen  är  utplanad. 

A  J>?  2  i  i\.  choromgången  vid  muren  läses:  .  .  .  An- 
ders Pedcrscn  .  .  .  fordum  .  .  .  Clokker  i  Helsingoehr  .  .  . 
och  hustru  Gertrud  .   .  .  1626. 

I  Vcslibulen  lades  grafstcnar  allena.  Der  ses,  jemte 
den  ofvauauförda  öfver  Lorich,  en  vid  uppgången  till  norra 
bvalfvct,  hvarå  läses:  Denne  Sten  hafver  liöp  och  Hatulcls- 
manncn  Anders  Christensson  Ränder  för  sig  sin  förra  hustru 
sal.  Metta    Jönsdotter    Drcdh  som   döde   Anno   1707   d.  31 


90 

^ngus.  och  sm  andra  hustru  yinnn  Nilsdolter  Cram  kiöpt  oc 
forfärdiga  låtit  ur  1712.  Statt  vandringsman  betänk  din 
dödelighet.  Lef  som  en  Christen  för  S(mn  då  blir  difj  fröjd 
i  evighet  när  Gud  i  himmelen  beredt.  Sanderlig  etc.  Ps. 
116:  K».  Jag  skall  clc.  Ps.  1)1  :  10.  Mellan  denna  och 
Lorichska  stenen  ses  en  sum  förut  lå|^  närmast  intill  altar- 
skrankct,  njen  1840  blef  tagen  Ull  kalKbänk.  Ora  Erkehisk. 
Peder  Jönsson,  som  dog  här  i  slutet  af  Dec.  loOi  och  odi 
hvars  sten  ingen  kunskap  finns  i  Lund  (uaktadt  Lans  före- 
trädare j  soin  dog  längre  frän  Lund  eller  i  Ahus  fördes  till- 
baka till  Lund  och  der  fick  sin  graf),  har  ock  hlifvit  ned- 
lagd —  i  sin  prehende-kyrka  — j  så  har  det  rimligast  skett 
så  nära  allaret ,  som  var  möjligt.  Och  just  der  låg  denna 
sten.  Trampad  i  nära  ett  hälft  tusen  år  af  presterue  som 
förrättade  altarljensten  hade  hans  inskrift  hunnit  alldeles  ut- 
plånas, men  ett  XI  synes  ha  stått  i  omskriften.  Intill  ho- 
nom ligger  en  sten  med  iKskriften:  Iler  under  hviler  sig  er- 
lig  velachted  mand  Niels  Söre7iso)i  fordum  litlocker  her  pan 
steden  som  döde  oc  hensof  ylnno  1650  d.  2å  Dec.  udi  hans 
ålders  aar  72  oc  hafuer  hand  troligen  oc  med  jlid  forestaet 
sit  kald  oc  beslilling  udi  32  aar.  Died  sin  kierre  Hustru  er- 
lig  oc  qudjructig  ffvindo  iustene  Kieldsdatter  som  döde  oc 
hensof  i  Herren  den  .  .  .  Anno  16  .  .  oc  hafuer  Gud  velsig- 
net  dem  udi  ecteskab  med  12  börji.  Gud  give  dcnnem  de 
sammen  en  gledelig  oc  erefnld  opstaiidelse. 

Forbandet  vere  det  menncske  som  selger  oc  afhcnder 
denne  sten.  Kloekaren  synes  ha  kunskap  om  bruket  att  sälja 
grafstenar.  1  söder  om  hans  sten  ligger  en  grafsten,  som 
lJ>7-4  beslämts  till  minne  af  kär  hustru,  der  hela  »fobs  be- 
kännelse: Jeg  ved  ad  min  Frelser  clc.  uthuggen  i  upphöjda 
boksläfvcr.  Sedan  har  han  användls  till  minnessten  öfver  ca 
Gerdt  Meiger.  Stycken  af  söndergångna  grafstenar  äro  bär 
använda.  A  en  låstes:  Sisselu  och  iurstin,  som  dödo  unge 
1577.  En  var  lagd  öfver  en  datter  15Gö;  en  anuan  1588 
öfver  en  Catharina,  en  annan  1500  öfver  Jören  Holst,  ea 
öfver  Maria  Gregersdotter  1020,  en  öfver  Radm.  Hans  Lau- 
ridson  1022,  en  öfver  Johan  von  von  liormollen  död  1050 
i  7f>:te  ålders  aret  (den  användes  till  grundval  åt  Meisner- 
Rönbeckska  stenen  i  Sakristian),  en  var  105.2  lagd  öfver 
vclforstandig  mand  fordum  Borgemester  her  i  staden  Jesper 
Pedcrsson  död  i  Sl.sta  året;  en  hade  1054  laggls  öfver  en 
Else  Larsdotter y  on  öfver  P.  J.  S.  IS.  och  hustru  J.  II.  D. 
O.  8.   v.  alla  sä  söndrigo,    att  dcraf  blott  stycken  kunde  ao- 


91 

viinilas  lill  gnlfliiggnin!^  vi<J  miiniing.  Oanvända  sjyclion  in- 
ladcs   i    torn«l. 

Den  luinsla  grafslenen  ses  i  N.  choroiug.  viti  oulje  pe- 
];tri>n.  Den  är  20  (nin  l^tng  ocli  8  lum  hred ,  meil  insKiifl: 
Här  lauler  hviler  imnpmnkaren  Salirj  Bertev  3luick,  1738, 
liksom  (less  hustru. 

Vid  reparalionens  hörjan  1 8-19  räknades  Cö  grafslenar 
spridda  I  kyrkans  golf,  mänga  genom  def  undre  jordlagrels 
sjunkande  mer  eller  mindre  söndcrhrustne.  Derlill  äierliera- 
tades  ^1  öfver  100-/iriga.  som  ullörls  lill  den  1810  invigde 
nya  kyrkgarden,  fiir  atl  heläcka  nya  gralvar  tills  bestämda 
grafslenar  öfvei-  derunder  nedlaggda  lik  hunnit  ansKaflas.  Till 
dessa  08  kom  en  som  helt  var  hetäckt  af  jord  ocIi  slol- 
Ijyggnad  och  en  som  varit  inlagd  i  tornet.  Af  dessa  70  ste- 
nar ligga  nu  25  i  norra  choromgangen  och  ut  at  N.  muren 
lill  predikstolen,  2o  i  S.  choromgangen  och  ut  ål  S.  muren 
lill  geni  emot  predikstolen,  1  är  uppsatt  i  kyrkan  under  V. 
fenslrct  i  N.  sidoskej>pet ,  5  i  muren  inom  sakrislian  och  12 
(deraf  Moll  4  med  läslijra  i.isl.rifler)  ha  använts  i  Veslihu- 
lens  g<»lf.  Således  ha  hloll  ou)kring  8  hefunnits  sii  söndrige 
alt  de  endast  vid  mnrning  kunnat  användas.  Om  inskriften 
n  58  slenar  hur  Lär  undei  rättelse  meddelats ,  meräudels  full- 
ständig." 

liyrkan^  såsom  myckel  gammal,  är  äfven  skröplig  och 
)>ristfäliig,  och  sädan  har  Lon  varit  uti  snart  200  år.  Ar 
iOI8  dä  taxan  för  grafslällen  och  likringningar  fastställdes 
af  Sloltsherren  Anders  Biide  jeinte  Prosten  och  Magistraten, 
lördes  redan  den  klagan:  at  Helsingborgs  lurke  är  meget 
bröstfollig  paa  IJygningen  ,  hvarlill  vill  fornöden  giöris  en 
Stor  Summe  penge.  Fr;jn  den  liden  intill  100 1  har  hon  icke 
blifvit  mycket  reparerad;  ty  samma  är  hade  Kyrkorådet  la- 
lit  8  man  besigtiga  kyrkan,  med  de  hus,  som  kyrkan  lilU 
hörde  och  hon  underhålla  skulle,  dä  af  dem  en  reparation 
jfäsattes  stigandes  till  >5,l^0  Udr,  som  efter  nu  varande 
myntvalvation  och  varuvärde  vill  säga  delsamma  som  l(),o00 
Rdr;  i  anseende  hvarlill  Biskop  Winslrup,  da  han  samma  år 
den  12  och  15  duli  Löll  allmänl  Kyrkoråd,  beslöt  atl  ilere 
kyrkans  hus  skulle  säljas,  och  efter  del  scholan  var  mycket 
förfallen,  skulle  kyrkoladau,  som  var  ett  stenhus,  inuti  om- 
byggas och  inredas  lill  scLola.  Organistens  och  Klockarens 
gärdar  skulle  säljas,  och  de  i  dess  ställe  få  hushyra  af  kyr- 
kan. Organisten  50  Dalcr  och  Klockardrängcn  lo  Slelle 
baler. 

Kyrkan   hade  den   tiden   mfinga   gärdar. 


92 

SognePrestens  Residens:  denna  gård  har  legat  söder  om 
liyrkan,  och  funiten  tillhör  nu  Urmakaren  Modevig.  En  Uåd- 
nian  vid  namn  Hans  Pederson,  som  i  flere  år  varit  Kyrko- 
verje^  har  egt  densamma,  och  för  en  halance  af  2^400  Dir 
5^  mark  till  kyrkan  afslntt  gården,  som  heräknadcs  till  1,150 
Dir.  Ar  IGoöi  hlef  gården  kyrkans  och  aret  derpä  flyttade 
Prosten  Mans  Arnoldson  in  uti  den,  hvilken  uli  kriget  1G7G 
i  grund  förstördes,  från  hvilken  tid  och  sedan  framgent  till 
1770  Pastor  af  kyrkan  i  årlig  hyra  hekym  90  Dir  Srat.  'Prest- 
gården  såldes  omkring  1700  till  d.  v.  Prosten  J.  Uönheck, 
som  fick  rätt  att  såsom  sin  välfåugna  egendom  den  hegagna 
och  till  andra  afyttra,  kyrkan  förhehållet  hvad  hittills  utgått 
i  årlig  afgäld,  14  sk.  (Tomlerne  JYi  185  och  184).  Pastor 
gafs  en  för  den  tiden  tillräcklig  hyra,  men  som  snart  fanus 
otillräcklig,  hvarföre  i  D:r  Bergeslröms  tid  en  ny  preslgard 
måste  köpas  för  vida  högre  pris  än  det,  som  iotlutit  för  den 
lörsnlde." 

Gapellanens  Residens,  hade  kostat  kyrkan  1,152  Sletie 
Daler,  vardt  ock  i  kriget  förslördt,  hvarpå  Capellanen  af 
Ityrkan  årligen  fick  i  hyra  oO  Dir,  som  sedermera  förökles 
till  GO  Dir  och  nu  nyligen  till  120  Dir  Smt.  "Seduast  till 
100  Rdr  Rgs." 

Organistens  gård. 

Klockarens  gärd. 

Dessa  hegge  gårdar  såldes  efter  som  afsluladt  var  i  Kyi^ho- 
1'ådet  IGGl  och  en  horgare  i  släden  vid  namn  Michel  Wes- 
sel köpte  dem  för  57;>   Dir  Smt. 

Ilärjcmte  hade  kyrkan  för  ett  lån  af  7ö0  Dir  måst  taga 
Jens  Ohlsons  Ii  Boliger  med  hosliggcnde  Lade  paa  lille  Gade 
vid  knuden  af  Möllestredet. 

En  Murmästare  vid  namn  Börje  Ohlson  ktiple  en  af  des- 
se  Boeliger  för  200  Dldr  och  Laden  köpte  Sofren  INilson 
för  150  Dir. 

Kyrkans  inkomster  äro: 

Terliallionden  af  stadens  jord  och  af  Ilclsinghorgs  lands- 
församling, samt  halfva  kronotionden ,  den  andra  hälften  af 
kronotionden  är  Pastors. 

Men  här  äro  icke  alle  jordar  vid  staden,  som  hctala  tionde 
till  kyrkan:  den  gamla  slottsjorden  är  hefriad  från  tionde- 
afgiften,  utom  till  Pastor  allena,  som  enligt  flera  höga  Re- 
solutioner hör  hafva  en  skeppa  af  tunnlandet. 

Kyrkans  tionde  af  staden,  så  krono-  som  kyrkotiondc, 
utgör: 


05 

R3g    ....     i   tunna  29,'q  l^appar 
Korn  ....  'il      —     28|         — 
Hafra       ...  —      —      lo  — 

Af  Helsingborgs  Socken. 
Terllallionden  uti  skeppan: 

Räg     ....   12      —  1^    skeppa 

Korn  ....  22      —       5  — 

Hafra       ...   12      —        2^         — 

Halfva  kronotionden  i  skeppan: 

USg    ....     G     -         tV  - 

Korn  ....   11     ~  1^  — 

Hafra        .      .      .     (J      —  l^V  — 

Således  utgör  kyrkans  hela  tionde: 

Råg    ....  20     —        1|    kappar 
Korn  ....  SÖ      —     19| 
Hafra       ...  18     —     54  — 

Summa  95    T:r      18^    kappar 

Stadens  tionde  betalas  efter  markegangen,  men  lands- 
församlingens  uti  notiira. 

I  förra  seklet  uppbars  begge  dessa  tionder  uti  kärfvar 
och  kyrkan  hade  sin  egen  tionde-lada,  uti  hvilken  den  in- 
fördes, som  fir  1058  efler  den  i  räkenskaperna  verificerade 
trösk-Iängd  gjorde 

14C  tunnor 
1GÖ9  ...  112   — 
lG7i  .  .  .  129   — 
1G72  ...  124   — 

Landsförsamlingens  tionde  betaltes  efter  tiondesältniogen, 
men  stadens  blott  efter  öfverenskommelse  emellan  jordegare 
och  Kyrkorådet,  hvilken  upprättades  år  1708  och  lyder  så- 
lunda: 

Som  det  med  framlediie  Prosten  här  i  staden  salig  Ma- 
gister Sundii  enka  uj)prältade  arrcndccontract ,  om  kyrko- 
liondens  uppbärande  af  Helsingborgs  siad  och  socken  i  för- 
ledne  år  tilländalopit,  alltså  har  Kyrkorådet  uppdragit  till 
Kyrkoföreståndaren  Herr  Hans  SJiible  bemälte  tionde  för 
detta  är,  som  bör  uppbäras  för  1708  ars  gröda,  efter  a 
part  upprättat  contract,  samt  Helsingborgs  kyrka  beräkuas; 
och  ehuruTäl  hvad  Boiuleförsnmlingen  eller  Helsingborgs  Soc- 
ken vidkommer,  pä  densamma  en  viss  tiondcsällning  är  sall ; 
sä  är  likväl  angående  sladsäkrArna  ingen   viss  tiontlc    påiiatt; 


04 

derföre  ocli  mycket  ogenvilligt  dermed  liDgånget  är,  föp 
hvilkcM)  orsak  Kyrkorådet  hlifvit  Cöraiilålet ,  alt  jemval  denna 
eång,  till  dess  en  viss  tiondesätlning  kan  förfallad  blifva, 
inkalla  åkerdyrkrarna ,  och  följande  uppsats  Föreståndaren 
och  dess  successor  till  efterrättelse  författa,  på  det  kyrkan 
icke  ma  taga  allt  för  stor  skada,  hafvandes  omsider  följande 
sig  l)egifvit  till  alt  erlägga  årligen  tionde  till  kyrkan  af  dess 
åkrar.   .   .   . 

Efter  jordegarnes  begifyande  och  egen  uppgift  af  sin 
jord  utfäste  de  sig  att  årligen  betala  5  kappar  af  tunnlan- 
det, hvilket  var  nog  lilct,  dä  halfva  kronolionden  inbcräk- 
nades.  Kyrkan  är  berättigad  till  hvar  ':20  Irafva  eller  skep- 
pa. Är  afkastningen  ö:te  kornet  borde  tionden  vara  Ij  skep- 
pa, som  man  öfver  hufvud  kan  antaga  för  den  allmännaste, 
ty  mänga  få  öfver  lille  kornet;  de  aldramesta  räkna  min&t 
det  hvart  år,  och  de  äro  få  som  intet  hinna  ö:te  kornet. 
Således  genom  denna  öfverenskommelse  förlorar  kyrkan  ^ 
af  sin  stadstionde. 
Kyrkan   har 

Jordskylds-penningar 10  Dir  Smt  *). 

Hänta   af  ett   hemman   i   Welluf     56   Dir   Smt. 
12   tunnland  jord   i   Sloltsvången   hvaraf  kyrkan   årligen   Lar  i 
landgille   5   tunnor  24   kappar   korn     och    8    sk.    i    penningar. 
Denna   jord   beviljades   i   fordom    tid   Paslorornes    enkor,    som 
man   kan   se   af    1072   års   kyrkoräkning,   hvarest  afföres; 

De  Tre  Tönder  korn  och  8  sk.  penge  af  Kirkcns  jord, 
som  Sösler  Salig  Mestcr  Jacobs  hafver  i  feste  och  nu  efter 
sin  Salig  Mands  död  och  Älagistratens  brcf  njuder  fri  uden 
afgift  i  sit  änke  sädc,  som  forrige  Pra-sle  änker  for  dette 
njudit  hafver.  Denna  kyrkans  jord  är  nu  genom  Kgl.  Kam- 
mar-Collegii  Utslag  af  år  1772  beviljad  Stadscomministern 
alt  nyttja,  dock  mot  städja  och  årlig  räntas  erläggande  till 
kyrkan. 

Gollectmedel  voro  i  gamla  dagar  en  betydande  kyrkans 
inkomst,  men  är  nu  ingen;  ty  hvad  i  håfvarna  samlas,  det 
utdelas   till   de  fattige   hvarje   nyår.      De  kallades  Taflepennln- 


*)  Det  årliga  arrendet  af  de  ej  fullt  försålda  jordarnc 
Sr  dock  något  "högre.  Af  JYi  25  ges  10  sk.  7  rst. ,  af  J^ 
55:  11  sk.  5  rst.;  af  JV?  140  ges  G  sk.;  af  J»f  171  ges  1 
sk.;  af  J^  194  ges  2  sk.  (i  rst.;  af  JVI  iOli  ges  4  sk.;  af 
JY!  214  ges  2  sk.  G  rst.;  af  JV?  221  ges  1  sk.  För  en  äng 
5  sk.,  för  en  dito  K  rst.;  af  en  hage  2  sk.;  af  gamla  prest- 
garden   (JTf   185  och   184)   14  sk. 


93 


gar  emedan  do  upphuros  på  en  liten  tafla,  som  kringgick  i 
slolarne,  hvilka  ännu  voro  i  bruk  IG9G,  då  Kyrkorådet  be- 
slöt alt  tvenne  nya  hafvar  med  silfverbeslag  skulle  förfärdi- 
gas ocb  de  gamla  taQorna  aflaggas.  Utaf  kyrkans  räkenska- 
per finner  man 


Taflepcnningar 

16o7     . 

.     .    107  Dir  1   mk  lo  sk. 

I(iö8    . 

.     .    i07    —    1   —      G  — 

IGÖ9     . 

.     .     .    112 2  — 

16G1     . 

.     .    128    —    1  —    11  — 

iG6^2     . 

.     .113 

IGG3     . 

.     .    lOG    —   2  —    2^  — 

IG71     . 

.     .100    

Denna  insamling  var  betydlig.  En  daler  gjorde  4  mark 
Danska:  kyri«ans  hela  tionde  burtai  renderades  till  Prosten 
Torkel  Tuwason  för  200  Olr  om  året.  Taflepenningarne  ut- 
gjorde således   hälften   mot   kyrkotionden. 

Helsingborgs  stads  invånare  hafva  den  tiden  varit  ett 
frikostigt  och  välmående  folk.  Här  upnburos  tvenne  collec- 
ter  om  Söndagarne,  som  voro  kyrkans  och  scholans,  och  en 
collect  uti  Fredagspredikan,  som  kallades  Fredagslaflans  el- 
ler de  husarmas.  Ar  lG7i  stego  dessa  collecter  till  en  be- 
tydlig summa. 

Kyrkans      .      .      .    100  Dir 

Scholans    .      .      .      82    —     I    mk     2  sk. 

Husarmas  .     .     .     79    —    2  —    13   — 


2G1    —    3  —    lo   — 

Efter  då  varande  markegäng  belöpte  sig  ISO  tunnor  råg 
till  2G0  Dir  i  penningar,  som  vill  i  våra  dagar  säga  minst 
2,i>00   Dir  Sml. 

Kyrkans  inkomster  uppburos  i  gamla  dagar  af  tvenne 
Kyrkovärdar,  som  hvardera  hvartannat  år  svarade  för  upp- 
börden *). 


*)   1850  upplöstes    Kyrkorådet    och    2    Kyrkovärdar   in- 
gingo   i   stället^   enligt   Kongl.   Instr.   d.    12  April    181ö. 


96 

Tillagg  Ull  4:de  Kapitlet  af  Utgifvaren. 

I  anseende  till  den  stora  kyrkoreparationen,  som  skett 
efter  Förf:s  död,  har  kyrkans  historia  fått  en  tillökning,  som 
allmänheten  ej  velat  hur  sakna;  åtminstone  ha  ganska  många 
så  förklarat.  Utan  att  göra  D:r  Follins  arbete  allt  för  led- 
brutet,  har  Ulg.  derföre  ej  kunnat  hlott  i  form  af  noter 
meddela  allt  som  synes  böra  tilläggas.  Man  torde  önskat  en 
omarbetning,  derviJ  kyrkans  minnesmärken  beskrifvits,  så- 
som de  nu  möta  ögat;  men  Utg.  har  velat  bibehålla  texten 
med  tillägg  af  kortare  upplysningar  uti  noter  om  den  ändring 
som  skett,  för  alt  derigenom  bafva  en  historia  öfvcr  det  ut- 
seende^ som  är  försvunnet.  Det  närvarande  historiserar  sig 
sjelft. 

Om  altarlaflan  stod  i  Follins  mst  allenast:  "allartatlan 
är  mycket  gammal  och  från  Catholska  tiden,  utan  inscriptio- 
ner  och  minnesmärken"  och  om  predikstolen:  "Predikstolen 
vet  man  intet  när  han  är  uppsatt,  men  ar  IClo  blef  han 
renoverad."  Dessa  tvenne  hufvudprydnader  i  en  kyrka  äro 
här  af  allt  för  stor  märkvärdighet,  att  ej  utförligare  beskrif- 
vas,  der  hvarjc  rad  å  grafvärdar  och  grafstenar  från  refor- 
niationsepochens  två  första  sekler  äro  noggrannt  uppbevaradc. 

Utg.  har  derföre  ansett  sig  först  särskilt  böra  tillägga 
dylika  beskrifningar. 

I.    yiltartajlan. 

Inskrifter  och  minnesmärken  saknas  der  icke.  Afven 
sculpturerne  och  målningarne  förtjena  sin  beskrifning.  Detta 
altarskåp  har  dubbla  klalTar.  Dä  de  inre  tillslutas,  uppstår 
en  målad  altartada,  hvars  bilder  fortsätta  den  i  träd  utskur- 
nas och  förgylldas.  Och  då  äfven  de  yttre  klallarne  till- 
stängts,  har  man  en  målad  tafla  med  många  figurer  i   fyra  fält. 

Vi  nalkas  henne  först,  då  hon  är  i  sin  högsta  fästlighct. 
De  utslagne  klalTarne  jemte  midteltailau  ställa  för  vår  blick 
11  fält,  fyllande  en  sträckning  af  nära  8  alnar  i  vidd  och 
•4  alnar  i  höjd:  l:o)  Josephs  och  Marias  Irolofning.  Joachim 
lägger  deras  händer  samman.  Anna  står  vid  iMarias  sida,  en 
karl  vid  Josephs.  2:o)  Bebådelsen.  Maria  sitter  och  läser 
i  ett  Breviarium,  der  o  rader  äro  skrifna  och  främst  en  ru- 
brik. Öfver  Gabriels  hufvud  läses  Avc  IMaria  etc.  o:o)  Ma- 
ria råkar  Elisabeth.  4:o)  Christi  födelse.  5:o)  Omskärelse. 
(>:o)  De  vise  män  med  Gloria  in  excelsis  niskrifvcn  ofvan 
Maria,  öfverskyggad  af  Englar.  7:o)  Ilerodcs,  läggande  ena 
fotea  med  en  svart   stöfvel    beklädd    öfvcr    högra    knät^  vid 


97 


sidan  en  i)ötlel  färdig  alt  döda  ett  svennbarn.  8:0)  Simeon 
med  Jesus  i  famn;  9:o)  Jesus  flyr  till  Egypten.  10:o)  Jesus 
döpes,  slående  i  vatten;  Jobanues  liigger  2  finger  på  hans 
panna ^  troligen  för  att  smörja  honom  med  olja.  H:o)  Je- 
sus lärer  i  templet  omgifven  af  o  skriftlärde,  som  hålla  bo- 
hen  framför  sig.  Här  synes  en  Rabbin  varit  tillfrågad  af 
målaren,  ty  bokstäfverna  äro  Rabbinernas  äldre  skrifltecken, 
som  Hr  Missionären  Moritz  och  Rabbinen  Meijer  Griiner  upp- 
lystj  läsande  inskrifterna,  som  ha  ord  ur  Mcssianska  psal- 
mer och  prophctslälleu  anförda  ("ljus  ur  mörkret").  Det  är 
ögonblicket   da   Maria   och  Joseph   iuträda. 

Under  fastlagen  tillstänges  det  inre  altarskåpet  med  2 
mellanklaffar,  och  då  uppkommer  en  målad  altarlafla  med  16 
fält.  l:o)  Chrisfus  rensar  templet,  med  underskrift:  Jtii- 
wertt  Xpc  (Christus)  .  .  .  2:o)  intågar:  Ilir  .  .  .  Xpc  .  .  . 
Jerusalem;  5:o)  beder  i  örtagården:  Ilir  bed  Xpc...  garde. 
4:o)  Judas  kysser:  Hir  ivar  Xp  .  .  .  Juda;  8:0)  Christus 
inför  andeliga  domstolen;  C:o)  hudflänges:  H.  .  .  .  gisselt; 
7:o)  törnkrönes:  Hir  wert  Xp...;  8:0)  inför  verldsliga  dom- 
stolen. Pilatus  sitter  med  ena  foten  öfver  den  andra,  lik- 
som vi  sett  Herodes:  Ilir  xv  .  .  Xp  .  .  Pilat..;  9:o)  Jesus  bär 
korset;  10:o)  korsfästelsen;  ll:o)  nedtagningen;  12:o)  be- 
grafningen;  lo:o)  uppståndelsen;  14:o)  nedersligningen  till 
Helvete,  der  Jesus  predikar  för  de  döda;  lö:o)  Jesus  visar 
sig  som  örtagårdsmästare  för  Maria  —  vid  beggedera  har 
Christus  Dannebrogsfanan;  l6:o)  Himmelsfärden.  I  denna 
afdeluing  9 — IG  äro  epigrapherne  för  det  mesta  utplånade. 
Märklig  är  ordningen  vid  13:o)  och  1-5:0).  Men  mellan  beg- 
ge  afdclningarne  ser  man  16  små  rum  med  16  propheter, 
som  dock  icke  äro  de  -5  större  och  12  mindre  prophetiske 
författarne,  utan  följande:  Abbakuk  propheta,  Jonas  Pro- 
pheta,  Salomon  prophe  .  .  Davit  rex  et  proph.  Isayas  profeta 
(sic),  Amos  propheta,  Daniel  propheta,  Josuuc  dux  et  pro- 
pheta; Ezechchiel  (sic)  propheta,  Jop  propheta  dux;  Ysayas 
propheta,  Gideon  propheta,  Jeremias  propheta,  Joel  pro- 
pheta, Osee  propheta,  Aaron  propheta.  Att  Obadja,  Micha^ 
Nahum,  Zephanja,  Haggai,  Zacharja  och  Malachi  voro  okän- 
da, så  att  man  derföre  måste  intaga  andra  dunkelt  kända 
namn,  synes  ej  antagligt,  när  man  dock  kände  Rabbinernas 
skrifttecken  m.  ni.  Propheträkningen  måste  således  ha  en 
annan  grund,  än  en  minneslexa  af  namnen.  Man  märkeratt 
en  prophct  ser  alltid  upj)åt  och  en  prophet  alltid  nedåt,  för 
«tt  liksom  häntyda  till  ett  sammanhang  mellan  propheten  och 
den  ofvan  eller  nedan  slående  tallan.    Vid  några  är  samman- 

Uelsingborgs  Ut  stortå,  7. 


98 

tangel  klart.  Job  t.  ex.  ser  ned  på  del  stycke,  der  Clirl- 
stus  föreställes  uppstå  ur  grafven  uied  bud  ocb  kött.  Det 
mest  k»nda  språket  i  Job  var  19:  2o,  ^G.  För  niigot  an- 
nat kan  ej  Jub  vara  införd.  Del  synes  då  som  Habakuk  såg 
upp  på  Jesu  kullstörtande  af  vexlareborden,  för  att  erinra 
om  2:  20  jemte  de  ofta  återkommande  ropen  mot  syndig 
vinning.  Jonas  ser  ned  på  Jesus,  der  ban  går  att  lemna 
"Jonrc  propbetens  tecken."  Der  fridskonxingen  intågar  (pä 
åsnan),  der  ser  Salomon  uppåt.  Der  David  ser  nedåt,  är 
hela  Davids  22  psalm  fullbordad.  Der  Jesus  svettas  blod  i 
örtagården^  ser  man  Isai  skåda  uppåt,  erinrande  sig  telnin- 
gen af  Isni  rot,  som  vinträdet  med  vindrufsbloden ,  Amos 
ser  ned  på  Cbristus,  der  ban  nedtages  frun  korset,  monne 
för  all  «rinra  om  alt  denne  propbet  propbetcrat  om  en  "Her- 
rans dag,  som  skulle  bli  mörker  ocb  ej  ljus"?  o:  18,  20. 
Der  Daniel  ser  uppåt  mot  Judas,  som  förråder  sin  Herre 
Gcb  Konung  —  syftas  der  på  Daniel  11:  2o,2G,  huru  för- 
räderi skulle  göras  mot  en  Konung,  ocb  alt  de  som  hans 
bröd  åto,  skulle  bjelpa  till  all  föiderfva  bonom, —  uttryck, 
som  tvifvelsutan  redan  då  lämpades  till  Judas?  Jostia  blickar 
ner  på  JestiS,  der  ban  begrafves,  sannolikt  för  alt  erinra  om 
Josua,  som  begrofs  af  ett  folk,  som  sedan  länge  tjente  Her- 
ren ,  ibågkommande  sin  Josuas  gcrningar.  Der  gamla  Testa- 
mentrts  Öfversteprest  sitter  all  dömma  del  nya  Testamen- 
tets Öfversteprest ,  påminner  Ezecbiel  om  propbetiorne  rö- 
rande det  gamla  templets  förstöring  och  det  nya  templets 
uppbyggande.  Job  ser  derjemte  ned  på  den  uppslående  Je- 
sus. Nästa  propbetpar  är  Esaias  ocb  Gideon.  Esaias  blic- 
kar upp  till  öfre  serien  af  lador,  der  Jesus  "näpst  ocb  plä- 
gad var"  (öö  c.)  och  Gideon  ser  nod  pä  Jesu  nedcrstigande 
till  helvete  i  nedre  serien,  der  "vår  Gideon"  störtar  Baals 
altare.  Der  Jesus  är  törnckrönt,  gisslad  och  begabbad,  ser 
man  Jercmias  nedanför,  erinrande  om  sitt  på  Cbristus  i  li- 
dandel ofta  lämpade  utrop  i  Klagovisan:  Skåder  dock  om 
någor  värk  kan  vara  sådan  som  min  värk,  ty  Herren  hafver 
gjorl  mig  full  af  jemmerklagan.  1:  12.  Der  Jesus  står  med 
en  Örlagårdsmästares  vattenkanna  i  banden,  ser  man  Joel 
under,  som  propbeterat  om  utgjittandet  af  Citds  anda  öfver 
allt  kött.  Der  Pilatus  tvår  sina  bänder  ocb  dömmer  Cbri- 
stus, uppblickar  Oseas,  måhända  för  alt  erinra  om  den  be- 
kanta slrafl'domen  öfver  orällrådighet  i  4:  1 — o.  Sist  ned- 
blickar Aron  öfver  himmelsfärden,  der  man  ser  en  Ofverste- 
vrest  som  till  himmelcn  faren  är,  h vårföre  vi  böra  hålla  he- 
kännelsenf  Ehr.  4:  15 — IG.    Dcuoa  motsvarighet  mellan  pro- 


99 

pKettufvuden  och  scenerna  ur  Jesu  lefverne ,  först  förmodad^ 
sedan  betviflad  af  Utg. ^  vindicerades  af  Th.  Doc.  Skarstedt. 
Nedanför  sculpturtaflan  ser  man  de  12  apostlarne,  i  märk- 
Tärdigt  varierade  gestalter,  alla  naed  böcker,  föreställda  i 
det  ögonblick  då  Apostoliska  tron  dikteras.  Petrus  har  fram- 
för sig:  Credo  in  Deu  Patiö  omuipotente.  Nedanför  taflaa 
ofvan  altarbordet  ser  man  10  målade  figurer.  Till  höger 
om  Jesus  ses  Maria ^  Johannes  med  bägaren,  Jacob  med  yxan 
och  Philippus  med  patriarchalkorset;  till  venster  en  man  utan 
sinnebild  (Joseph?),  Paulus  med  svärdet,  Andreas  med  X 
korset,  Bartholomxus  med  knifven  och  Thomas  med  lansen. 
Då  skåpet  är  stängdt,  ser  man  8  hela  mcnniskofigurer :  l:o) 
Maria  med  ett  naket  barn  (med  gloria)  i  ena  handen;  2:o) 
Johannes  med  Halken,  hvarur  2  ormar  uppstiga:  5:o)  Sancta 
Brigitta  med  sitt  kloster  i  hand?  4:o)  S.  Laurentius  med 
sitt  faalster,  utmärkande  stiftet.  o:o)  S.  Olof  med  Krona, 
trampande  på  en  krönt  menniskohöfdad  drake  (Trollels  Skal- 
le) med  sin  yxa  i  ena  och  ett  stort  riksäpple  i  andra  han- 
den. G:o)  S-.  Catharina  med  krona  på  hufvudet,  svärd  i  ena 
och  spinnrocksbjul  i  andra  handen.  Monne  K.  Olof  är  K. 
Christian  I:s  porträtt  och  S.  Catharina  Drottn.  Dorotheas? 
(Att  de  äro  målade  på  en  allai  tatla  i  en  kyrka  på  Tburö  vid 
Fyen,  se  Molb.  Nord.  Tidskr.  2  B.  4  h.  p.  059)  7:o)  Pe- 
trus med  nyckeln  och  8:o)  Paulus  med  svärdet,  Påfvemak- 
tens  symboler.  Från  altarbordet  till  öfversla  tafvelprydna- 
dernas   spets  är  Gj  aln. 

Heraldikern  kan  lätt  bestämma  taflans  ålder,  ty  då  al- 
tarskåpet helt  öppnas,  ser  man  aldraöfverst  ett  Branden- 
burgskt  (?)  lejon  öfver  norra  flygeln,  Norska  lejonet  öfver 
norra  halfdelen  af  sjelfva  altartaflan  och  de  5  Danska  leo- 
parderne,  svarta  i  gyllne  fält,  öfver  södra  halfdelen,  men 
midt  uti  riksvapnet,  deri  de  Oldenburgska  bjelkarne  utvisa 
liden  efter  1448,  Norska  lejonet  tiden  efter  i4oO  och  det, 
att  de  tre  kronornc  icke  äro  der,  tiden  före  14o7.  De  tre 
leopardcrne  och  den  Wendiske  draken  utgöra  l:staoch4:de 
fältet.  Öfver  södra  flygeln  ser  man  ett  Flemingvapen.  14öO 
känner  Brunius  och  I4o0  känner  Cronholm  Jochim  Fleming 
såsom  Slottsherre  i  Helsingborg.  Scheflerus  i  sin  afhandling 
de  Begni  Suecice  insignibus  Antiquis  p.  113  yttrar:  "Chri- 
stian I,  fastän  sjelf  vald  Konung  till  Sverige,  nydjade  ej  de 
3  kronorna  i  sina  sigillcr,  utan  blott  de  3  danska  Icopar- 
derne  och  Norska  lejonet  före  1457,  då  genom  kröningen 
Sveriges  rike  honom  lemnades."  14o9  insattes  de  llolstein- 
ska  nesselbladen  och  de  2  Slesvigska  lejonen  och   det    Syd- 


100 

Jfutläiidska  öfver  9  bjerlan  gående  lejonet.  K.  Cbristopher 
hade  det  Bajerska  vapnet.  Se  Scheff.  L.  c.  Lilt.  N.  bland 
figurerna. 

Vi  fä  längre  fram  i  Follins  Annalkapitel  se  huru  det 
efter  Carl  Knutssons  härjande  af  Helsingborg  140*2  blef  nöd- 
vändigt att  verkställa  en  större  reparation  af  kyrkan.  Det 
kan  svårligen  pä  skäliga  grunder  nekas,  att  altartaflan  för- 
skrifver  sig  från  den  derpä  följande  reparationen.  Liksom 
K.  Hans'  enkedrottning  sedermera  inkallade  en  Tysk  målare 
Clas  Berg  frän  LiibecL ,  för  alt  på  liongl.  bekostnad  förfär- 
diga en  altartaila  i  Odense,  bar  bär  l\.  Cbrislopbers  enke- 
drottning, bvjlken  pä  Helsingborgs  slott  laggt  sin  första  ge- 
måls ögon  samman,  gemensamt  med  sin  andra  gcmäl  K.  Chri- 
stian i  Sloltsberren  Jocb.  Fleniings  tid  bekostat  Helsingborgs 
altartatla.  Den  är  i  samma  stil  oeb  smak ,  som  den  allar- 
tafla,  bvilken  från  S.  Olai  kyrka  i  Helsingör  omkring  1820 
liOUJ  till  liöpenhamska  Museum  (JVs  4öG) ,  en  smak  som  bred- 
de sig  så  vidt  ut,  att  den  i  Anliqv.  Annaler  1  B.  p.  270 — 
272  bcbkrifna  altartatlan  i  Trondenäs  kyrka  i  Finmarken  tyd- 
liaren   derom   erinrar. 

Den  altartafla  fÖr  hvardagarne,  som  uppstod,  då  klaf- 
farne  tillstängts,  var  mycket  förderfvad,  men  bar  på  Öfver- 
sten  och  Commcnd.  Grefve  G.  v.  Essens  bekostnad  blifvit  i 
hög  tid  renoverad  af  Hr  Wablqvist.  Hr  Jouvel.  Alex.  Slun- 
tbe  bar  benäget  lofvat  återställa  bvad  tidens  tand  fördcrfvat 
bland   sculpturarbefet. 

Denna  altartafla  är  ställd  under  ett  crucifix  i  kropps- 
storlek, säsnm  vanligt  var  i  medeltidens  kyrkor.  Det  ned- 
togs  för  renovation  1840  oeb  upjjsattes.  väl  äterställdt  pa 
Hr  Alex.  Munlhes  bekostnad,  18<j>0.  A  de  2  främsta  pe> 
lame  närmast  allaret  ser  man  copior  af  Luc.  Cranacbs  por- 
trätter af  Ueformatorerne  IM.  Luther  och  Ph.  Mclancbton, 
tippsallc  184o  —  gåfvor  af  enskilda  församlingsboer,  som 
önskat  bär  se  sinnebilder  af  reformations-tidebvarfvet  jemte 
altariallun  frun  kalholska  tiden,  så  att  hela  Nya  Tcstameu- 
lets  tid  mä  ha  sina  erinringar  omkring  altaret. 

2.  Predikstolen. 

Alan  ser  här  i  halfuppliöjdt  arbete  l:o)  Skapelsen,  2:o) 
Fallet  (ofvan  trädets  krona  ser  man  Adam  och  Eva  utjagas 
af  Cheruben),  o:o  Arken,  som  stannat  på  berget,  i  det  ö- 
gonblickel,  då  de  8  personerne  och  flera  bland  djuren  ut- 
gått,   4:o)  Guldkalfvcn,    erinrande  om  bchofvet  af  eu  högre 


101 

Uppenljarelse,  for  alt  motstå  hedendomcns  frestelser  ocb  läg- 
ga hedendomen  under  sig;  «i:o)  Jesu  födelsej  G:o)  Korsfä- 
stelse; 7:o)  Uppståndelse;  8:0)  Iliaimelsfärd.  Mellan  dessa 
fält  ser  man  Aposllarne  med  sina  vanliga  sinnebilder,  alla 
med  lejonsl.öldar.  Inskriftcrne  äro  synnerligen  väl  valda. 
Öfverst  pa  takbimlen  läses  Es.  TiS :  I,  som  här  hörjar:  linnb 
högt,  spar  iche  .  .  .  Öfversl  kring  sjellva  predikstolen:  Hes. 
53:  7  samt  några  ord  ur  8  v.  Nederst  kring  predikstolen: 
Matth.  10:  10  samt  några  ord  ur  SJO  v.  A  pelaren  bakom 
predikantens  rum  ser  man  Danska  Kungens  och  Drottningens 
vapen,  hvaröfver  läses:  Gxids  Ord  hlijvcv  evindeluj.  Vapen- 
sköldarnc  ha  vid  sidorne  Abraham,  Isak  och  Jacob.  Under 
Kungens  vapen  ser  man  R.  C4.  F.  P.  och  under  DrolJnin- 
gens  ett  sammanbundet  A  och  C  men  franimanför  står  U.  M. 
D.  och  efter  slår  S.  S.  T.  Drottning  Auna  Catharina  förcr 
Brandeuburgiska  vapnet,  sådant  hennes  fader  Joachim  det 
förde.  U.  F.  P.  angifver  K.  Christian  lV:s  Symbolum  Regna 
finnat  ytietas,  vanligtvis  anfördt  å  den  tidens  monumenten. 
Drottningens  Symbolum  är  sannolikt  en  from  senlens  på  dan- 
ska eller  tyska.  Pä  predikslolsdörrcn  är  årtalet  IGlo  in- 
lagdt.  Arbetet  är  i  allo  ett  mästerstycke,  vore  blott  kro- 
nan derofvan"  med  sin  barockstil  ej  för  stor  i  anseende  till 
predikstolen.  Nu  griper  den  med  sina  '2  jernhänder  i  den 
sönderhuggna  pelaren  såsom  Finn  sjelf  i  Lunds  krypta  fattar 
i  sin  pelare. 

5.   Orgverhet. 

Det  gamla  af  24  stämmor,  som  blifvit  till  ytterlighet 
skröpligt,  såldes  1840  jemte  orgläktare  och  spiraltrappa  till 
Torrlösa  för  GOO  lidr  Bco.  Målningarne  å  läktaren,  särde- 
les en  Mariabild  med  barnet  och  de  5  Magerne  frammanför, 
uppvägde  mycken   orgelmctall  i  värde. 

Det  nya  orgvcrket,  som  uppföres  å  läktaren  öfver  vesfra 
ingången,  har  20  stämmor.  Den  artistiska  anordningen  är 
benäget  meddelad  af  Hr  Presid.  Daron  Rosén  och  Hr  Direct. 
G.  Mankel,  och  verkställes  of  samme  mästare,  som  bvcca 
den  härliga  orgeln  i  S.  Jacobs  kyrka  i  Stockholm  —  Dlom- 
qvist  &:  Lindgren,  bildade  å  Slrandska  verkstaden  i  Slock- 
liolm.  Under  denna  orgläktare  nedsatfes  i  grundvalen  till 
en  af  pelarne  en  safts  af  Carl  Johans  och  Oscars  mynt  i 
silfver  och  koppar  d.  24  Nov.  1840,  åtföljd  af  en  beskrif- 
ning  å  pergament  rörande  kyrkans  sednastc  reparationers  hi- 
storia, undertecknad  af  d.  v.  Kyrkråds  medlemmar.  Facaden 
och  orgläktaren   ha   uppförts   efter  ritningar  af  Prof.  Brunius. 


109 

K.  Öfverinleadlents-embetets  ritning  visade  en  facad,  mycket 
lik  den  som  ses  å  orgverket  i  Gårdsby  kyrka,  uppsatt  då 
Biskop  Tegnér  var  dess  prehendepastor.  Läktaren  skulle 
galt  Ivers  öfver  vestra  kyrkan  ända  till  tredje  pelaren  frän 
vester,  hvarigenom  5  fenster  till  betydlig  del  bortskymts. 

4.  Sakristian  och  Billesha  graf stenen. 

I  n:r  Follins  lid  var  Sakristian  en  tillbyggnad  at  norr; 
nu  är  förra  biktstolen  i  cborgangen  bakom  allaret  Inredd  till 
sakristia ,  afskild  från  kyrkan  genom  ett  5  alnars  bögt  skrank, 
enligt  Brunii  ritning.  Dörren  till  storgatan  är  igenmurad. 
Här  har  kyrkans  Arcblv  sitt  förvarlngsställe  i  2:ne  skåp. 
Kyrkans  sllfver  och  kläder  förvaras  mellan  altartaflan  ocb 
altaret  samt  sakrislian  i  ett  särsklldt  val  instängdt  rum.  Ma- 
uuscrlptbanden  i  Archivet  ga  till  274  nummer.  Den  äldsta 
kyrkstolen  har  å  permen  läOij  med  första  protokollet  från 
1018^  allt  af  pergament.  KyrkrådsprolokoUerna  ända  fraa 
Prosten  A.  Scharlows  tid  (IGSO-talet)  böra  till  materialler, 
som  förfjena  mer  uppmärksamhet  i  svenska  historien  än  så- 
dant som  läses  hos  alla  den  politiska  historiens  skillrare. 
Det  är  D:r  Follins  sinne  för  historien  som  vi  ha  alt  tacka 
för  Archivels  hopsamling  från  olika  håll;  men  mycket  har 
sedan  dess  genom  brist  af  inbindning  försvunnit,  annat  till- 
kommit. I\u  är  allt  inbundet  och  katalogiseradt.  (Dop-  och 
dödböckerna  äro  fullständiga  från  A.  Scharlows  tid.)  Älen 
Sakristian  har  ock  blifvit  ett  slags  Museum,  hvilket  väl  ma 
anses  bättre,  än  att  ett  dylikt  rum  må  kunna,  som  vi  finna 
af  Byggnads-Commissionen  frän  1840,  jcmnföras  med  ett  hä- 
radsbäkte. 

Då  redan  under  Bodmanska  reparationen  den  grundsats 
gjort  sig  gällande,  alt  kyrkan  bör  vara  ett  Guds  hus  allena, 
ej  en  anllqvilelskammare ,  ville  den  efterträdande  kyrkoför- 
valtningen fullfölja  i  samma  anda  och  qvarlemnade  af  allt, 
som  föranledt  pelares  och  pilastrars  förhuggningar,  alls  Intet. 
Allt,  som  ansågs  kunna  åt  eflerverlden  olTentligen  bevaras, 
inflyttades  i  Sakristian;  det  som  varit  en  vandalisering  af 
kyrkan  att  åter  uppsätta,  såsom  utgörande  några  bräder, 
fötter  ulan  kropp  eller  kroppar  utan  fötter,  armar  och  huf- 
vuden,  åtminstone  näsor,  nedladcs  i  Gieddiska  grafven  och 
utbärs  till  materialboden.  Åtskilligt  häraf  bortgaf  försam- 
lingen å  ofTentlig  sockenstämma.  Inull  kyrkan  tparlemnades 
blott  Tycho  Brahes  lilla  monument  öfver  en  dotter,  der  han 
gjort  både   metallplåt   «)ch    verser  och  inscriptinn    och  2   rao- 


103 

nnracntcr  invid  Sakristian^  jemte  det  accordet  mellan  förra 
Kyrkrädet  och  Hrr  Baroner  Bennet  respeeterades ,  hvarige- 
nom  Bilieska  monunientets  cjvarlemnade  delar  uppsattes  dels 
under  ena  fenstret  i  Bilieska  grafchoret,  dels  under  fcnstret 
i  Sakristian.  Härvid  förstas  dock  ej  livad  som  kunde  läggas 
såsom  golf,  ty  dertill  användes,  sasora  redan  är  upj)lysl,  så 
inånga   grafstenar,   som   voro   användbara. 

I  Sakristian  äro  minnen  hade  från  sextonde,  sjuttonde 
och  adertonde  seklerna.  Från  sextonde  äro  2  Iliddarestenar, 
der  Riddaren  ligger  på  knä  framför  Christus  på  korset,  med 
hästen  hunden  vid  ett  palmlräd.  En  dylik  Iriitafla,  der  Rid- 
daren uppgafs  vara  Busse  (lans  zu  Potlifz,  hvilken  stupade 
i  slaget  mot  Svenskarne  vid  Svartera  loGö,  horlgafs  18^10. 
B.  Gans  fördes  till  Helsingborg  och  nedlades  i  Rosencrantzi- 
ska  grafven  under  choret,  der  ofvan  taflan  var  upphängd, 
emedan  hans  Faster  Märg.  Gans  var  gift  med  en  Otto  Ro- 
sencrantz.  Man  vet,  att  Anna  Rosencrantz,  Slottsherrens  i 
Helsingborg  Peder  Skräms  maka,  skaflade  "Danaskräoken" 
Ake  Juhanssons  (iVatt  och  Bag)  lik  lolO  från  den  valplats, 
der  denne  "tappraste  bland  tappre"  i  Sturarncs  strider  fallit 
i  Helsingborgs  grannskap,  till  en  graf  i  dess  kyrka  och  vi 
ega  all  rätt  alt  sluta,  det  äfvcn  då  Rosenkrantziska  grafven 
öppnades  för  en  frände,  men  cr  tillållig  gissning  allena  skul- 
le det  vara,  att  Fru  Anna  var  lika  ädelmodig  att  skaffa  en 
sten  med  den  atlidnes  bild  framför  Christus  a  korset;  som 
Fru  Margreta  varit,  då  hon  skaffade  en  trätafla  med  fullt 
lika  idé  för  figurteckningen,  då  hon  i  sin  familjgraf  nedlade 
en  stridsfallen  frände,  om  man  ej  nödgades  att  från  samma 
tid  och  samma  mästare  räkna  begge  här  uppsatte  Riddarslc- 
narne  tillkomna.  Den  ena  med  den  yngre  mannen  satt  till 
18-^0  i  ett  monument,  som  dock  var  för  bristfälligt  att  kun- 
na utan  anstöt  helt  och  hållet  uppsättas^  på  detta  lästes  (på 
Tyska)  I  Cor.  lo:  '2'2  och  orden:  Edel  und  Ehreufeste  Ga- 
briel Krockren  vcrschicden  d.  8  Maij  Iö07;  den  andra  tor- 
de vara  en  del  af  det  redan  1840  nedtagna  monumentet, 
der  man  läste:  Der  Ehrbar  und  Manhaftig  Bartcl  Eskcndorph 
welcher  iu  Gott  verschieden  d.  20  —  lo({0.  Att  Busso 
Gans  och  C.  Rume  voro  af  kämparnc  vid  Svartcrå  är  fullt 
liändt  af  samtida  uppgifter  i  Danska  ^lagazinel.  Att  Esken- 
dorfT  och  Krockren  voro  det  ock,  är  sannolikt;  säkert  att 
de  voro  deras  samtida,  som  slogos  så  tappert  under  Daniol 
Hantzau,  hvarom  L.  Ilelveg  yttrar  i  den  Danske  Kirkes  Hi- 
fiturie  efter  Reformationen  (1840)...  De  Evangeliske  Vix- 
dikanter  havde   vakt   en   dybere  religiös   Älvor    hos    det   hclo 


104 

Folk.  Saaledes  knxlede  ogsaa  dea  Kjxkke  Daniel  Rantzau 
med  sine  fire  tusinde  til  l»ön  paa  Falkeuberg-Hede  ved  Svar- 
terå,  forend  de  reiste  sig  lil  en  Kamp,  der  evig  vil  mindes 
som  en  glimreude  Vaabciidaad  i  den  Danske  Historie.  (L.  c. 
p.  158).  Eskendorffs  sköld  torde  visa  oss  byn  Eskendorpb, 
der  en  ask  slår  emellan  en  kyrka  med  högt  spetsigt  torn 
och  tvennc  hus  vid  en  strand.  Den  mellan  riddarstenarne 
uppsatte  crucifixstenen  med  Chrislus  förgylld,  der  en  prest 
och  prcslfru  och  2  söner  och  2  döttrar  kuäfallit  och  der 
man  ser  Jerusalems  stad  bakom  korset,  synes  af  klädcdräg- 
ten  vara  från  samma  århundrade;  monnc  ej  den^  som  var 
Kyrkoherde  här,  da  ett  dylikt  monument  sattes  öfver  Hen* 
Busse  Gans  och  de  förmodade  Svarterå-hjellarne?  —  Den 
förste  till  namnet  säkert  kände  Cvang.  Luth.  Kyrkoherden 
härstädes  Johannes  Erasmi  eller  Jens  llusnmssen,  hvars  O- 
ratio  funebris  öfver  Slottsherren  Hans  Skougaard  är  tryckt 
lo80?  Han  hade  i  sina  yngre  år  varit  bland  de  Kongl.  Ca- 
pellistcrne.  Svårigheter  möta  vid  de  flesta  andra  pastorer- 
nas supponerande,  der  klädedrägten  tillåter  gissning.  Norr 
om  dessa  5  crucifixstonar  ser  man  ett  minne  af  Johannis  £- 
rasmi  efterträdare  den  förste  med  namnet  ^Sils  Michelsson 
bland  Helsingborgs  pastorer,  hvilkeu  dog  som  Kyrkoherde 
vid  Lunds  domkyrka.  Öfver  2  barn  har  han  laggt  en  sten 
loSS,  hvilken  ej  blifvit  förtrampad  såsom  liggande  afsides 
för  gående,  men  der  nära  hade  en  liten  sten^  som  tydligen 
varit  bestämd  att  sitta  i  en  mur,  visande  en  flicka  och  en 
gosse,  blifvit  mycket  utplånad  af  (rampning.  Äro  de  Georg 
och  Catharina,   INils  Michelssons   barn? 

Från  17:de  seklet  äro  inga  minnesmärken  af  presterna ; 
men  af  2  civila  familjer.  En  målning  A^  aln  hög,  A\  bred, 
troligen  målad  af  en  Holländsk  mästare,  visar  en  Köpmans- 
familj med  2  söner  och  4  döttrar,  och  derofvan  Christus  i 
örtagården ,  egaude  både  konstvärde  och  historiskt  intresse. 
Det  är 

John  Innes  af  Skotsk  adel, 

som  började  skrifva  sig  efter  uttalet  Ennes,  hvars  far  John 
Innes  l^JSO  flytt  för  Duc  d'Albas  förföljelser  till  Ostfries- 
land,  der  sonen  föddes  i  Emden  IGOO,  död  lGo8  som  Hand- 
lande i  Helsingborg,  dit  han  kommit  på  IGoO-talct,  g.  m. 
Catharina  Uoffman,  möjligen  en  syster  till  Biskopinnan  Ma- 
ria De  Finc  född  Hoff^mnn,  hvars  man  var  son  af  Kyrkoh. 
H.   De   Fine   i    Helsingborg. 

Johan  Etincs  född  i  Helsingborg  Enne  Eniics,    på    hvars  lihkist- 


105 


1G4  . .  Handlande  först  i  Uelsing- 
Lorg,  sedan  i  Landskrona,  g.  ni. 
Johanna  Johansdotter  Borgmästa- 
redotter från  Helsingör.  Ganska 
rik,  provianterade  haid  Carl  XI:s 
iirlogsilotta  två  gånger,  lånte  kro- 
nan pengar,  ej  tillfullo  åtcrbetalta. 
-{■    1712  i  Landskrona. 

llarthold  Ennes  f.         Casper  Lnnes 

1G79.   Ryttni.  vid  Fältprost,   Rh.  i 

N.  Skånska  Cav.-  Söfde  1720-51. 

lleg.    9  år   fången  Länge  prest  hos 

i  Sibirien.  Gift  ra.  Måns    Stenbock 

A.  M.  Seth.    Död  både  som   Fält- 
1775:     95-årig,        marskalk  och 
Frun    död    1789:  fånge. 

85-årig.  De  hade  I 

lo   barn.  I 


plåt,  funnen  i  jorden,  läses:  Edle 
und  A^ohlEhren  Herr  Herr  E.  E. 
fiirnehme  Kauf  und  Handelsman 
ist  gebohren  in  Uelsingl)org  1642 
d.  1 1  Mart.  und  gestorben  in  Co- 
pculiagen  A:o  1691  d.   11  Maij. 


Fredrik  Ennes 

Handlande  i 

Gelle 


?  Hans  Ennes 
Tar  Vinhand- 
lare i  Hel- 
singb.  1708. 


Bengt  Johan  En- 
nes född  1728. 
Slajor. 


Barth.  And.  Ennes 
f.  1764,  Major, 
R.  S.  O.  Förf.  till 
"Carl  XIIis  Kri- 
gare", Botanist, 
Archaeolog. 


?  Clas  Ludvig 
Ennes,  K.  Hof- 
pred.    Pr.  &  I». 
i  Böke,    befor- 
drad på  Bell- 
mans  poetiska 
förord. 


K.  N.  Ennes 
Ilandl.  i  Geile. 

Pehr  Ennes.  Gross- 
handlare i  Gefle. 
B.  N.  O. 


Charlotta  LsctitiaE. 
g.  m.  Stats-Rådet 
och  Generalen  H. 
Ex.  Grefve  A.  F. 
Skjöldebrand.  F. a. 
Ofver-Hofmästa- 
rinna  hos  H.  M:t 
Drottningen. 

Ea  dylik  tafla  lär  ock  finnas  i  en  af  Helsingörs  kyrkor, 
sannolikt  uppsatt,  då  sonen  Joban  der  torde  varit  bosatt. 
Han  hade  för  kronans  räkning  byggt  en  skeppsbro  i  Hel- 
singör och  må  väl  då  varit  dansk  un<Icrsåte. 

En  annan  målning  visar  oss  en  familj  af  lika  antal  per- 
soner och  med  samma  årtal  (1G58)  hvilket  insattes  på  ett 
så  eget  sätt  i  texten^  att  man  mustc  antaga  ^  att  det  stått 
der  förut.  Nu  läses  å  ena  kanten:  Jeg  ved  at  .  .  .  mig  af; 
å  andra  kanten:  jordene  oc  .  .  .  skal.  Så  läses  ofvan  mål- 
ningen: 1658  se  Glid  i  met  Kiöd  .  .  .  oc  ingen  annan.  A 
tergo  läses:  Jobannis  1  cap.  Se  det  er  Guds  Lam  etc.  Jeg 
ved  at  .  .  .  Job.  10  cap.  Sandelig  han  bar  vor  sjugdom  Es. 
53  cap.  Ha  vi  här  framför  oss  systrcn  Maria  HoQman  och 
hennes  man,  kyrkoherdcsoneu  i  Helsingborg  Arnold  De  Fine, 
aftagoe  då  han  ännu  var  Magister  och  Rector  lOoS,  men 
icke  prest,  det  han  torde  blifvit  först  lG6o.    (Sedan  Biskop 


lOC 

i  TrondLlem),  Lvllken  tafla,  som  synes  tillhöra  Enneslia  fa' 
miljen,  kunnat  uppsättas  i  kyrkan  jeuite  det  större  familj- 
stycket, med  ett  crucifix  och  tlera  bibelspråks  tillsättande  — 
ett  in  duplo  —  efter  de  porträtterade  makarnes  död?  Beg- 
ge  taflorna  synas  vara  af  samme  mästare  och  fruarna  å  laf- 
lurna  ha  syskontycke. 

Dessutom  ser  man  i  Sakrislian  ett  porträtt  och  ett  graf- 
monument  öfver  den  ärevärde  Prosten  Jöns  RönLeck,  Kyr- 
koherde här  1727 — 59.  A  porträttet  häller  han  elt  IXytt 
Testamente,  der  Cbristus  på  Korset  är  målad  å  ena  hladet. 
Framför  foten  ligger  R.  på  knä  omfamnande  korset,  med  be- 
kännelsen ur  Höga  visan  5:  4:  Sä  fann  jag  den  min  själ  kär 
hafver;  jag  häller  honom  och  vill  icke  öfvergifva  honom.  De 
som  gå  i  denna  Sakristia,  för  att  i  bönen  uppvärma  sig, 
innan  de  uppstiga  på  predikstolen,  ha  således  villnesjiörd 
frän  5  sekler,  och  från  både  Riddare  och  Prester  och  Bor- 
gare, att  här  funnits  en  kärlek  till  Christus  i  denna  ort, 
som  ej  blygts  att  bekänna  sig  inför  verlden ,  en  kärlek,  hvars 
låga  aldrig  må  släckas!  Ofverst  ser  man  tvenne  bilder,  som 
föra  Gieddiska  anor,  erinrande  om  den  siste  Skånske  Slotts- 
herre i  Helsingborg,  som  på  Danska  Kungens  vägnar  inköpte 
Tranquebar,  der  Danska  Missionssällskapet  fick  sitt  verknings- 
fält. Ett  minne  af  D.r  H.  Bergström,  som  fanns  i  jorden, 
der  hans  ben  och  kista  förmultnat,  är  ock  här  uppsatt. 

A  en  annan  plåt  läses:  —  ett  vitterhelsprof  från  förra 
seklets  slut  — 

Härunder  förvaras  stoftet  af 
Tull  och  Accis  skrifvaren  i  Landskrona 
Herr  Peter  Lindgren 
Den  vistna  hamn,  som  här  i  grafvens  mörker  sänks 

Utaf  en  ynglings  glans  vid  ätta  tjugo  är 
Med  Vänners,  Fars  och  Mors  och  Systers  tårar  stänks 

Til  ödet  blomman  lik  vid  slutet  af  sin  vär, 
Som  fast  af  tusen  bett  hon  lönligen  förlärdes 

Utaf  en  slingrig  orm,  som  fäst  sig  pä  dess  rot, 
Af  himlens  morgondagg  dock  lika  frodig  närdes 
Och  mera  ljusnande  föll  älskad  vid  dess  fot. 
Lär  Lyckans  sökare  som  tidens  skörd  misströsta 

Och  räds  den  fiende  som  ock  plär  brodden  hösta. 
Född  d.   17  Jan.   17G8  död  d.   IG  Nov.  1705. 

Näst  utanför  Sakristian  äro,  som  redan  nämnts,  2  mo- 
numentcr,  ett  öfver  Borgmästaren  Willum  Willumseu,  som 
var  Kyrkverg  159Ö,  elt  öfver  en  Bertel  Olsson  Kremer,  ea 
Haudtverkare,  född   1588  samt  en  Rådman,  som  undertcck- 


107 

nat  del  äldsta  Kyrkr^dsprotokollet  af  1CI8.  I  SaKristian  ser 
nian  således  målningar  af  Chrtsttts  i  örtagården  i  det  ögon- 
blick Judas  och  krigsknektarne  framsmyga  och  de  5  lärjun- 
garne  sofva,  Laznri  uppväckelse,  Chrisli  förMaring ,  Koppar- 
ormen samt  6  bilder  af  Christus  på  korset.  Dessutom  å  J. 
Rönbecks  minnessten  bilder,  föreställande  Tron,  Kärleken, 
Hoppet,  Fallet  och  Korsfästelsen.  Handlande  och  Handtver- 
kare,  -Magislratspersoner  och  Tullljenstemän ,  Riddare  och 
Prester  ha  här  sina  minnesvårdar. 

De  delar  af  Bllleska  monumentet,  som  här  af  Hrr  Ba- 
roner Bennet  qvarlemnades,  och  som  ej  lätteligen  kunde  upp- 
sättas jemte  grafstenen  i  f.  d.  Billeska  grafchoret,  har  fått 
sin  plats  under  crucifixstenarne.  Texten  i  detta  monument 
öfver  Sten  Bille  säges  vara  af  Tycho  Brahe.  Jernen,  hvar- 
med  stenarne  uppsattes  vid  muren,  äro  de  samme,  hvarpå 
de  vid  Helsingborg  1710  eröfrade  fanorna  varit  upphängda  i 
choret  tills  de  1808  undanflyttades  till  Riddarholmskyrkan 
för  att  ej  falla  i  Danskarnes  händer  vid  deras  tilltänkta  land- 
stigning.     Sjelfva  spikarne  äro  således  historiska. 

I  D:r  Follins  tid  var  monumentet  öfver  Sten  Biide  ännu 
blott  ringa  skadadt^  men  blef  allt  bristfälligare,  tills  det  vid 
I84ä  års  reparation  nedtogs,  för  att  lemoa  rum  åt  ett  nytt 
fenster,  och  lades  under  trappan  till  vestra  läktaren.  Graf- 
kapcllets  höga  trädskrank  qvarstod  ända  till  1849  omkring 
grafstenen,  som  låg  midt  på  golfvel  i  kapellet,  hvilket  ut- 
gjorde det  nordvestra  hörnet  af  kyrkan. 

Grafvens  målsmän  Herrar  Baroner  Bennet  medgåfvo  att 
grafchoret  finge  sänkas  till  jemnhöjd  med  kyrkans  golf  och 
föröka  kyrkans  utrymme,  utfästande  sig  att  betala  kyrkkas- 
san  en  viss  summa  om  det  som  kunde  användas  af  det  ned- 
tagna monumentet  åter  uppsattes  och  grafstenen  insattes  i 
muren  öfver  grafven  under  det  nya  fenstret.  Hvad  kyrkan 
ej  kunde  använda,  förde  Herr  Baron  Ad.  Bennet  till  Rosen- 
dal, för  att  uppsättas,  om  möjligt  vore,  i  en  sal  på  herre- 
gården eller  ock  i  Kropps  kyrka.  Allt  som  egde  historisk 
betydelse  qvarlemnades,  men  det  som  blott  egde  konstvärde, 
men  ej  här  ansågs  kunna  uppsättas  till  något  helt,  åtmin- 
stone utan  allt  för  betydlig  kostnad,  blef  målsmännen  öfver- 
lemnadt,  emedan  på  Helsingborgs  kyrkas  bekostnad  blott  ett 
rum  i  en  materialbod  kunnat  bjudas  dessa  reliker. 

Det  behållna  af  monumentet  uppsattes  under  kyrkans 
främsta  fenster  i  Sakristian.  Der  ser  man  det  gamla  monu- 
mentets midtelstcD  i  det  nya  monumentets  midt.     iVIan  läser: 


108 

Deo  et  Virtuti 
Jllustris  Beros  Steno  Biide  Dominus  JVandaas  deduxit  a  No- 
hilissima  et  loiifja  Majoriim  serie  oriqinem,  qnam  ingenii  cul' 
tura,  hellica  virtute,  togata  disciplina,  liherali  in  adtnirahi- 
liiim  ojjernm  artifices  rmiiu/iceiitia,  dcni(jue  omniiim  virtutitm 
consiirsti  (concursu)  ita  cunndnte  nttxit  oninvilf/ue ,  ut  vivus 
DaHicce  JSobililntis  dcciis  vierito  celebraretur ,  7nortuus  vero 
'placidissime  anno  Salv.is  MDLXXXyi  mensis  Januarii  die 
V,  atalis  Site  (sic)  LIX  et  Deo  et  famce  (elernum  vivat  re- 
sitscita?tdus  hrevi  integer  ad  integrain  gloriam.  Christina 
Lindenoiv  nxor  et  liberi  relicli  jucundis:  olim  coujtinctionis 
tnemores  et  de  futuro  certissimi  hoc  vionumentnm  llJarilo  et 
Patri  dnlcissimo  jitstissimis  consecratum  lachrimis  crexerunt. 
Omliring  stenen  ser  man  på  o  sidor  uthuggna  och  färgbe- 
laggda  de  8  första  anorna  j)å  både  Sten  Biides  och  Christ. 
Lindenows  sida,  som  närmare  heskrifvas,  dä  grafslencn  kom- 
mer i  fråga.  Rankor  fläta  sig  mellan  anorna  och  stenen,  ut- 
märkt väl  gjorda  och  prydda  med  rik  förgyllning,  liksom 
an-tecknen.  Grafstenen  A.  alnar  18  tum  läng  och  2  alnar  2^ 
tum  bred  uppsattes  1830  under  det  vestra  fenstrct  i  norra 
sidoskeppet.  Den  synes  förljena  en  större  uppmärksamhet 
och  som  den  nu  är  det  enda  grafmonument  en  resande  har 
att  studera  som  antif[uarie  i  sjelfva  kyrkan,  med  undantag 
af  T.  Braheska  kopparplätcn,  torde  vi  böra  erbjuda  desto 
utförligare  vägledning  dervid.  Ofverst  läses  med  förgyllda 
boksläfver:  Ps.  LXVIII  Vi  hafve  en  Gud  som  hjclper  oc 
den  Herre  Herre  som  frelser  af  döden.  liom.  XI II I  livad 
heller  vi  lefve  eller  vi  dö  da  höre  vi  Herren  til. 

Ste7i  Biide  lurstcn  Lindenow 

i  riddarrustning  med  i  en   enkel  men 

stridshammaren  i  hö-  smakfull    drägt. 

gra  och  svärdet  i  ven- 

stra  handen. 

Iljclmcn  stnr  mellan  makarnc  vid  föttcrne.  Nederst  med 
förgyllda   bokstäfver: 

ller  ligger  hcgrafven    erlige   oc   velbyrdige    3iand    Sten 
Biide    til    f Vändans    som    döde   i    Herrenom  den   V  Januarii 
aar  MDLXXXVt  dcsligest  hans  Ixiere  Frue  crlig  oc  vclbijr- 
dig  Fm  Hirstine  Lindenoiv  til  Na;sbyholin  sotn  döde  .  .  . 
(en   hufvudskalle)  (ett  timglas). 

Bland  D:r  Follins  cfterlcmnadc  papper  har  funnits  en 
scdnare  l)eskrifning  öfver  Billestenen,  som  vi  dcrföre  med 
smärre  tillägg  införa  i  stället  för  hvad  "llcisiugborgs  Histo- 
ria" inucbäller. 


i  09 

Herr  Sten  Biide ^  LanJsdomare  i  Skåne,  ligger  begraf- 
ven  uti  Helsingborgs  kyrka:  ban  dog  läSö,  född  lö26.  På 
bans  präktiga  liksten  äro  bans  och  bans  frus  anor  utbuggna, 
ocb  finnas  u  bans  anor  följande  vapen.  Dä  i  en  efterverld 
dessa  anor  svårligen  kunna  utredas,  bar  jag  enligt  bvad  jag 
känner  velat  lemna  om  dem  underrättelse  ocb  dem  utreda. 
Hans  Fäderne-  och  Möderne-anor  s'tii  till  böger  och  utgöra 
IG  vapen,  af  bvilka  vapnen  1,  3,  Ii,  7,  i),  Ii,  15,  lo  böra 
till  bans  Fäderne,  men  vapnen  %  %  6,  8,  10,  12,  14,  10 
till  bans  Möderne. 

Vapnet   i  ,  liilde. 
Klufvcn  slijuld,  2   röda   lijelkar  i  halfva  sltölden  slällda  gent  emot  hvit 
sköldgrund  å  aiidia  hälften.   2  Vesselljorn  med  8  stiutsfjcdrar  å  hjelmen. 

Hans  Fäderne.  Hans  far  var  den  namnkunnige  Herr  Claus 
Biide  till  Lyngs  gärd  i  Skäne,  Danmarks  Ilikes  Räd 
och  Noriges  Hikc-s  Hofmästare,  samt  Lansman  på 
Bohus  slott  j  blef  Riddare  i  Stockholm  ilrK};  en  i 
sina  dagar  mäkta  rik  herre.  Uti  jordegods  ägde  baa 
60  läster  harlkorn  ocb  uti  contant  00,000  Rdr.  Det 
enda  som  denne  herre  vanhedrar,  är  alt  ban  fram- 
bar bödelsyxan  vid  Stockholmska  blodbadet.  Han 
dog  1558.  Se  om  honom  Haudl.  rör.  Skand.  Hist. 
2.'D.  p.  7,  8. 

Vapnet  2. 

Hans  Möderne.  Hans  moder  Fru  Lisbet  Ulfstand  frän  Glim- 
minge  i  Skäne.  Förde  5  svarta  spetsar  eller  Ulfs- 
tänder  i  hvilt  fält,  med  2  vesselhorn  ocb  5  slruts- 
fjedrar  å  bjelmen. 

Vapnet  5,  Rönnov. 
Klufven  sliöld,  hälften  guld,  hälften  silfvcr.  Två  vesselhorn  å  lijelmen. 
Fäderne.     Hans  farmor  var  Fru  Marcjrcta  Rönnov,   och  hans 

farfader  Herr  Sten  Rilde    Hasse,    Danmarks    R.    Rad 

och  Landsdomare  i  Skäne,   hvars  liksten  ligger  i  N. 

VVrambs  kyrka;   ban  egde  Löngs  gärd  i  Skåne,    nu 

Billesbolm  kalladt. 

Vapnet  4,  Trolle. 
Ett  hufvudlöst  troll  å  shöld,  med  hufvudct  å  hjelmen. 
Möderne.  Margreta  TroUc;  mormor,  och  hennes  herre, 
samt  således  Sten  Billes  morfader,  var  den  namnkun- 
nige Danmarks  Rikes  Råd ,  Amiral  ocb  Länsman  pä 
Gottland,  Jens  Holgerson  Ulfstand  pä  Glimminge, 
en  af  de  ypperste  herrar  i  sin  tid. 


110 

Vapnet  S,  Lunge  (de  gamle). 
Tva  och  en  gyllen  lilja  i  rödt  fält,  med  2  liljor  pS  hjelraen. 
Fäderne.     Farfars  mor  Sissela  Lunge,  hvars  Herre  var  Tor- 
kjörn   Bille   till  Allinge  på   Seland,  Sten  Biides   far- 
fars fader,  Danmarks  R.  Råd,  som  dog  14Go. 

Vapnet  C^  Roseyisparre. 

Tre  röda  rosor  å  en  bvit  sparre  i  skölden;  med  3  gröna  grenar  IiTar 

med  sin  rosenknopp  å  kjelincn. 

Möderne.  Morfars  mor  Christensa  Rosensyarre ;  hennes  man 
var  Holger  Hindricson  Ulfstand  till  Glimminge.  Dan. 
Rikes  Råd. 

Vapnet  7,  Lille. 

Två  röda  bjclkar  å  gyllen  sköld,  2  vessellioro  5  gånger  omlindade  å 

lijelmcn. 

Fäderne.  Farfaders  farmor,  Elsa  Lille,  hennes  man  och  Sten 
Biides  farfars  farfar,  var  Herr  Bengt  Biide  till 
Allinge. 

Vapnet  8,    ToU. 

Fyrdelad  sköld,  2  fält  gyllne,  2  af  silfver.     Ä  hjelmen  2  af  guld 

och  2  af  silfver  tudelta  vesselhorn. 

Möderne.  Mormors  mor  Beata  Tott,  Iwar  Axelssons  dotter, 
hennes  man  var  den  namnkunnige  ^rvid  Trolle,  Svea 
Rikes  Råd,  R.  och  Lagman,  fader  till  Erik  Trolle, 
som  tiiClade  med  Sten  Sture  den  yngre  om  Riksföre- 
siåndare-emhetet  i  Sverige,  och  farfar  till  Erkehi- 
skop  Gustaf  Trolle;  med  Beata  Tott  fick  Trollen 
Lillö  gods  och  var  den  förste  af  Trolle-älten  i  Skå- 
ne och  Danmark. 

Vapnet  9,   Vasa. 
En   fascin,  sådan  man  då  Lär  i  Skåne  tänkte    sig    Vasen.     Se  Sophia 
Brahes  Slägtebok   och  målningar  af  gamla  anor    i    Gårdstånga  kyrka. 
2  afviga   och   2   rätstullda  C  med   en   tverbjelke    förentde;    alla    af  ett 
band  2  gånger  omslingade.   .2  vesselhorn  en  gång  omtlingadc  å  hjelmen. 

Fäderne.  Farmors  mor,  Brita  f''asa,  frän  Sverige,  hennes 
man  var  Danmarks  Rikes  Råd,  Riddare  och  Hofmä- 
stare,  den  bekante  Claus  Nilson  Rönnov,  om  hvil- 
ken  man  kan  se  Danske  Magazin^  5o  H. 

Vapnet    10,   Blåa. 
En  uppflygande  örn  med  2  hufvuden,  utåt  vända.     A  hjelmen  halfva 

skuldhilden  *). 
Möderne.     Mormors  mormor j    Fru  Margreta^    gift    med    den 


*)  Enligt  Magnus  Jonssons  sigill  J>i  98  i   Peiingskjölds 


Hl 

namnliunDige  Ivar  Axelsson  Tolt,  och  på  Tottlska 
stamtaflan  bos  de  Hofmaa  kallas  hon  Margreta  Lax- 
inand,  en  dollcr  af  Påfvel  Laxmand  den  rike  och 
fru  Lisbet  Krummedig  (men  delta  är  ogrundadt) ;  ty 
Påfvel  Laxniand  var  gift  med  en  Baner,  och  dess* 
atom  yngre  än  Ivar  Tott. 

Vapnet  1 1 ,  Basse. 

Ett  svinhufvud  å  sköIJ   ocb   bjeltn. 

Fäderne.     Farfars  mormor,  Marina  Basse,  af  de  gamle,   ly 

här   voro   två   slägter  af  det  namnet^    de  gamle  som 

förde  ett  svinhufvud  i  vapnet,    de    unge    som   förde 

två     nedvända    horn.      Marina    Basses    man    var    Ove 

,   Lunge  till  Longsgård,   kallad  annars  Ake  Ibsson. 

Vapnet   12.  ? 

En  springande  räf  i  skölden  ocb  en  half  uppspringande  ur  bjelmkronan. 

Möderne.  Mormors  farmor,  Christina  Blå^  en  dotter  af  Sv. 
Drotzet  Kuut  Bengtson  Blå,  som  var  i  rätt  nedsti- 
gande linea  från  har  Blå  på  GrönÖ.  Christina  Blå 
var  gift  med  Ivar  Trolle  och  mor  till  Arvid  TroUe; 
euka  efter  Knut  Stensson  Bjelke*). 

Vapnet  15,  Bxjdelshack. 
Ett  slags  born. 
Fäderne.  Farmors  farmor  —  Bydclshack,  hennes  man  var 
Nils  Rönnov,  fader  till  Bikshofmästarcn  Claus  Nils- 
son Rönnov.  Uti  gamla  slägtlaflor  anföres  väl  att 
Nils  Rönnovs  Fru  var  en  Anna  von  der  Wich ,  men 
dessa  anor  visa  att  hon  var  en  Bydelsback^    vapnet 


Cbaracferes  och  Ulf  Jonssons  sigill  vid  Dipl.  J)fi  12  i  Dipl. 
De  la  Gärd.  i  De  la  Gärd.  Donationen  i  Lund,  förde  de  Sv. 
Blåeroe  en  uppflygande  fägel  med  vilddjursbufvud.  Sanno- 
likast  utmärker   vapnet    J>fl   10  Kerstin    Bläå,   se   JYi   12. 

*)  Om  denna  fru  åsyftas  vid  J\s  10,  är  här  en  v.  Vit- 
zen  i  fråga.  Hr  Stens  farmors  farmor  Anna  v.  Vilzcn,  Nils 
Rönnows  fru.  I  Dansk  Adels  Lex.  läses  om  v.  Vilzen:  Vaah- 
net  vides  ikke.  Men  Ii.  Erik  XIV  ger  sin  anhcrrc  R.R.  Ha- 
rald Gren  i  Stamtaflan  hlaud  De  la  Gärd.  Samll.  på  Löheröd, 
en  maka  Sigrid,  dotter  af  Thomas  v.  Vilzen,  förande  en 
ulf;  deremot  förer  Thomas  v.  Vilzens  eller  dess  dotters  graf- 
sten  i  Vadstena  en  räf.  Här  är  en  räf  i  vapnet.  Liljegren 
tyckle  sig  i  sigillen  ha  sett  ett  lejon  eller  grip.  (v.  Engestr. 
Diplomatarium.) 


är  nästan  lika  med  Urups ,  men  sliillnaden  är  den, 
att  vädursbornet  i  Urupska  är  vändt  mot  höger,  men 
tvertom  i  Bydelshackska,  och  alt  Urup  för  på  hjäl- 
men två  röda  huifciborn,  men  Bydelsback  tvä  vädurs- 
horn.  Blasonen  skiljer  ock  :  Urups  är  rödt  horn  i 
hvitt  fält,  men  det  andra  hvitt  horn   i  rödt  fult  *). 

Vapnet  14,  Hack. 
En  fyrstycliad  sltuld  med  en  fjädeibushe  å  Ljelmen. 
Möderne.  Morfars  farmor  Helle  Hack.  Hennes  man  var 
Hindric  Ulfstand  till  Glimminge,  och  var  hon  en  dot- 
ter af  Anders  Hack  pa  Haeckeherga  och  fru  Gertrud 
Munck.  Anders  Hack  -räknade  anor  från  Thure  Sver- 
kersson, bror  till  Sv.  Konungen  Johan  I ;  hegge  voro 
födde  af  Bcncdicta  Ebhesdottcr  Hvide,   Sv.  Drottning. 

Vapnet  lli,  UrummetUg. 
En  grön  lind  i  hyitt  fält;  2  tredelta  vcsselhorn  å  Ljeliuen. 
Fäderne.     Farmors  mormor  Margreta  Krummedig;    hon    var 
Svenska   Riksdrotsen  Christer  Nilson   Vasas    fruj    en 
dotter  af  Erik  Krummedig.     Hennes  sonsons  son  var 
K.  Gustaf  I. 

Vapnet   IG,  Itilde. 
Möderne.     Morfars  mormor  Christensa  Biide,  hennes  man  var 
Tborbjörn  Rosensparre  till  Skarhult. 

Desse  samme  anor  ser  man  i  Kägeröd  kyrka  öfver  fru 
Beata  Biide  Sten  Biides  syster  Otto  Brahes  fru.  Der  sta  de 
i   denna   ordning: 

Fäderne  Möderne 

Far  Biide  1.  Ulfstand  1,  Mor. 

Farmor  Rönnov  2.  Trolle  2,  Mormor. 

Farfars  mor  Lunge  3.  Rosensparre  ö,  Morfars  mor. 

Farfars  farmor  Lille  4.  Tott  4,  Mormors  mor. 

Farmors  mor  Vasa  S.  Due  !>,  Mormors  mormor. 

Farfars  mormor  Busse  6.  Blå  C,  Mormors  farmor. 

Farmors   farmor  Bydelsback  7.  Uack  7,   Morfars  farmor. 

Farmors  mormor  Krummedig  8.  Biide  8,  Morfars  mormor. 


*)  Det  horn  som  är  vapcnhildca  M  13  är  alldeles  likt 
den  skorpionssljcrt,  som  1310  gafs  en  i  Venedig  conspire- 
rande  ädling  af  Senatorisk  rang  Ticpoli,  hvilket  skymfvapen 
denne  sedan  formade  till  en  Veneliansk  Herligmössa.  Triers 
Wappenkunst  p.  81).  Utg.  har  ej  kunnat  utreda  dessa  ore- 
dor i  de  sista  Billes-anorue,  anser  dock  sannolikt  att  M  13 
utmärker  en  Dansk  Urup. 


113 


Due.    5. 


Ivar  Axelson 
Tott 


Christina  Blå. 
G. 


Birger 
Troile. 


Christensa 
Biide.      8. 


Torbjörn 
Roscnsparre. 


Helle  Hack. 

7. 


Hindric 
Ulfstand. 


JMargreta 
Krummedig  8 


Christer   Nil- 
son  Vasa. 


Bydelsbaek. 
7. 


Nils  Ilönnov. 


Marin    Basse. 
G. 


Ove  Luncre. 


Elsa   Lille. 
4. 


Bengt  Biide. 


o 


a   d   aj 


5  it> 


6*2 


t-:) 


ca 


S     ^     S 

JS,  s 


c/3  nJ 


a 

u 

S  S 
H 


o 

H 


o  -3 

fcj5  a 


•a 
a 


ca 


ca 

a 

91 


lielsinghorgs  Uistori^. 


114 

Då  jag  af  säkra  slägttaQor  känner  de  mesta  af  dessa 
an-herrar  och  deras  fruar,  så  har  jag  kunnat  skäligen  utreda 
dessa  anor. 

1.  Att  Claus  Biide  var  far  till  Sten  Biide,  det  är  säkert 
efter  stamtaflan. 

2.  Att  Sten  Biide  Basse  var  gift  med  3Iargr€ta  Hönnov, 
visar  likstenen  i  N.  ^Vram  och   Danske  Magazin  oS  h. 

3.  Att  Sissela  Lun2;e  var  mor  till  Sten  Bille  Basse  och 
gift  med  Torbjörn  Biide,  det  vet  jag  säkert  af  Bilde- 
och  Lunge-slägttaflorna. 

4.  Att  Torbjörn  Biides  far  var  Bengt  Biide  till  Allinge, 
och  att  Bengt  JSilde  var  gift  med  Elsa  Lille  eller  Lille 
Joensdolter,  det  visar  Bille-stamtaQan.  Lille-ätten  var 
en  verklig  gren  af  Ilvidarue,  härstammande  från  Skialm 
Flvides  sonsuns   son. 

ö.  Alt  Brita  Vasa,  Biksdrotsen  Christer  Nilson  Vasas  dot- 
ter, var  gift  med  Claus  Nilson  Bönnov^  det  vittnar  hi- 
storien.    Lagerbring,  4  Tom.  p.  27ö. 

6.  Alt  Älarin  Basse  var  gift  med  Ove  Lunge,  det  intyga 
slägttaflor  öfver  allt. 

7.  Danska  släglböcker  uppge  Claus  Nilson  för  den  förste 
Hönnov  i  Danmark,  enligt  Danske  Magazin  o5  häftet, 
de  känna  ej  hans  förfäder.  Dock  har  jag  funnit  några 
som  uppgifva  hans  föräldrar  varit  Nils  Hönnov  och  Anna 
von  der  Wischj  men  jag  finner  af  Sten  Biides  anor, 
att   dess   fru   var  en  Bydelsback,   eller   förde  det  vapnet. 

8.  Att  Margrcta  Krummedig  var  Christer  Nilson  Vasas  fru 
ar  bebaut  af  historien. 

Mödernet. 

1.  Sten   Biides  mor  Lisbet  Ulfstand,   efter  slägtlaflan. 

2.  Fru  Lisbet  Ulfslands  far  var  Jens  Holgerson  Ulfstand 
pa  Glimminge  och  hennes  mor  Margreta  Trollc ,  är  utan 
tvifvel. 

5.  Att  Jens  Holgersons  mor  var  en  Roscnsparre,  och  hans 
far  het  Holger  Ulfstaud  på  Glimminge,  det  är  ulan 
tvifvel. 

4.  Alt  fru  Margreta  TroUes  föräldrar  voro  Arvid  Trolle 
och  Beata  Tolt,  dcrom  se  Trolleska  slägttaflan  hos  Cel- 
sius i  dess   Disputation   om  Trolle-ällen. 

Ii.  Beata  Tolt  var  en  dotter  af  Ivar  Axelson  Tolt  på 
Lillö  och  hans  första  fru^  på  Totliska  slamtaflan  kallas 
hon   Laxmau. 


c.    Att  Arvid  Trolles  föräldrar  voro  Birger  Trolle  och  Chri- 
stina Blå  visar   Celsius. 

7.  Att  Hindric  Ulfslands  fru  var    Helle    Hack^    visa    slägt- 
taflorna. 

8.  Torbjörn    Rosensparre    var    gift    med    Cbristcnsa  Biide, 
Erik  Biides  till  Sulleröd  och  Elin   Globs  dotter. 

Jag  har  pa  dessa  anor  funnit  Bydelsbackska  vapnet,  och 
det  liknar  alldeles  det  vapen  som  Albert  Ottoson  Bydelsback 
föi'de.  Iliir  ses  ock  en  ulf  mot  venster  med  en  half  ulf  på 
hjelmen. 

Anna  von  der  TVisch  säges  hafva  varit  Claus  Nilsson 
Uönnovs  moder;  vapnet  von  der  Wiscb  har  jag  funnit,  om 
det  annars  är  samma  slägt  som  i  Sverige  skref  och  kallade 
sig  von  VVitzen.  Af  Finved  Ragvaldsson  von  "SVitzen  har 
man  tvcnne  vapen:  i  det  ena  förer  han  en  röd  räf  mot  höger 
i  guldfält,  i  det  andra  en  sköld  delad  frän  venster  till  hö- 
ger pa  sneddea  i  två  fält,  det  högra  guld,  det  venstra  rödt 
och  midluti  en  hvit  stjerna;  men  detta  är  säkerligen  icke 
något  af  slägten  von  der  Wisch's  vapen. 

Fru  Kersti  Lindenov,   Herr  Sten  Biides  Frus  anor 
uti  Helsingborgs  kyrka: 

Vapnet  M  1. 

Klufven  sliölJ;  ena  fältet  Lvitt  med  2  röda  Ljelkar,    andra  rödt  med 

o   gröna  lindgrenar;  på  Iijelmeii   2   vesselLorii  och  8  strutsfjädrar. 

Hennes  Far  Herr  Anders  Lindenov,    som    genom    byte    fick 
Näsbyholu  i  Skåne  för  Scllerup  i  Jutland. 

Vapnet  M  2. 
Hennes  3lor    Fru    Margrcta    Lange    från    Alnarp    i    Skåne. 
Förde  2  och  en  röd  ros  i   silfver  och  en  fjäderbuske 
på  bjclmen.      Död   löu8,   då  mannen  dog   15G2. 

Vapnet  JM  o. 
En  schacktaflad  balk  iifver  fyrdrlt  skuld,  de  4  fälten   omvexlande  rö- 
da  och   blå  med  ett   fiirgyldt  lejon  på   hvardcra  sidan  af  tvärbalken 
i  de  blå   fultcn.     8   strutsfjudrar  å  Ljelmen. 

Farmor  Fru   Brita   Rosenkrans,  Herr  Hans  Lindenovs  Fru  till 
Hundslund. 

Vapnet  M  4. 

Mormor  Fru  Elsa  Tolt,   hon  hade  först  varit  gift  med   Herr 

Claus    Krunimedig,     som    stupade    i    Diimarsken    år 

1500.     Blcf  sedan   gift  med    Thomas   Lanqe  till  Ly- 

dom.     Fru  Elsa  Tolt  rådde  om  Alnarp,   bon  var  ett 


IIG 

mycket  aktailt  fruntimmer  i  sin  tid  och  vår  Hofmä- 
slarinna  i   Drottning  Kerstins  tid,  Kung  Hans' gemål. 

Vapnet  Jfi  S. 

En  styckad  sköld,   nedre  fältet  scLaclitafladt,   det  öfre  kvitt;  5 
facl»lor  (?)  på   lijclinen. 

t^arfars  tnor.  Af  vapnet  ser  man  alt  hon  varit  en  Emmich 
till  slägten,  om  hvilkcn  släe;t  jag  har  inga  under- 
rättelser, mer  än  att  densamma  varit  mest  i  Jutland 
och  Schlesvig  bosatt;  gammal  och  aktad,  dock  har 
jag  icke  funnit  någon  af  densamma  som  heklädt  Räds- 
emhete  i  Danmark.  —  Hvad  hennes  farfars  mor  hetat 
känner  jag  icke;  men  hon  var  gift  med  Johau  Lin- 
denov  Hansson  *). 

Vapnet  J\l  G. 
Morfars  mor  Fru  Anna  Uosenkrans,  som  var  Herr  Nils  Laa- 
ges  Fru,  till  Lydom. 

Vapnet  J\^  7. 

En  röd  enhörning  eller  tornerhäst  i  Llåit  fält,  en  fjäderbuske 

på  iijeliiien. 

Farmors  mor  Fru  Kerstin  Skräm,  af  den  slägten  som  i  sitt 
vapen  förde  en  enhörning,  Herr  Erik  Rosenkrans  Fru. 

Vapnet  JYs   8. 
Klufven  sköld,  ena  fältet  af  guld  andra  af  silfver,    2  tudelta  Tcssel- 

lioni  å  lijelmrn. 
Mormors  mor  Fru  Ida  Rönnov,  som  var  RiksRådet  och  Lands- 
domaren i  Skåne  Herr  Peder  Nilsson  Totls  Fru  som 
egde  Aluarp. 

Vapnet  M  9. 
Farmors  farmor  Fru  Berta  Rönnov,  Herr  Styge  Nilsson  Ro- 
senkrans' Fru. 

Vapnet  JYI  10. 

En  brit  stolpe  i  svart  fält  å  ena  och   rödt  fält  u  andra  sidan;  å  hjcl- 

nicn  2   händer,  hållande  en  discus. 

Morfars  farmor  Bege  Giordsdotter,    som  var  gift  med  Herr 

*)  Ett  dylikt  vapen  förde  Anders  Finkenovs  son  iMatts, 
som  var  bland  de  Svenske  ädlingar,  hvilka  loOG  borgade 
för  Nyköpingska  beslutet.  Lagerbr.  Sv.  R,  H.  III:  p.  794. 
Fördes  äfven  af  Nicolaus  Erkehiskop  i  Trondlijom  1574.  En- 
ligt en  uppgift  var  Johan  Hansson  L — v  gift  med  Ringbor 
Tinhus. 


117 

Lauge  Lange  till  Lydom.  Denna  ätten  Giortlsen  är 
ihlancl  de  gamla  men  minilre  kända;  I;an  ];i(t  för- 
blandas med  Drefellarne  i  Skåne,  Mand  Lvilka  det 
namnet  Giord  kar  varit  ett  allmänt  dopnamn,  och  i 
anseende  till  vapnet  med  (de  danske)  Ijraherna,  va- 
randcs  enda  skillnaden  uti  klason  eller  färgerna ,  oeli 
uti  lijelmprydnaden,  ty  de  Braber  föra  en  hvit  stol- 
pe uti  svart  fält,  och  pä  lijelmen  tvä  svarta  och 
livifa  hiiffelhornj  med  en  påfjäder  emellan  hornen 
och  3  päfjädrar  j)ä  hvarje  horn.  Dercraot  Giord- 
sönernes  vapen  har  andra  f/irgor  och  pä  hjelmen  inga 
buffcihoru  eller  päfjädrar^  utan  tva  armar  som  hälla 
en   ring*). 

Vapnet  M  II. 
Två  ginbalkar  å  skulden,  med  2  omlindade  vesselLom  å  Ljelmen. 
Farfars  farmor  Limheek,  en  gammal  och  maklig  slägt  uti 
Jutland ,  men  hvad  hon  eller  hennes  föräldrar  hetat 
vet  jag  icke,  troligen  har  hon  varit  en  dotter  af 
Claus  Limheek  den  yngre,  af  hvilken  Drottning  Älar- 
greta  köpte  Skinkcisherg,  men  hon  var  gift  med 
Hans  Johansson   Lindenov  till  Fohislet. 

Vapnet  M  12. 
Det  under  IV;o  10  i  första  serien  Leslirifna  Blåå-vapnet. 
Mormors  farmor.  En  fru  som  förde  en  fläkt  örn  i  sitt  va- 
pen,, och  pa  hjelmen  öfra  delen  af  en  fläkt  örn. 
Uppå  Totliska  stamtaflan  säges  att  INils  Pedersson 
Tott  var  gift  med  Margreta  Durac,  andre  säga  Mar- 
greta  Pedersdotter  Basse;  att  Älargreta  Dumcs  va- 
pen var  en  hlä  fisk  i  hvit  t  fält  med  förgylda  fenor; 
om  sä  varit,  har  Wils  Pedersson  Tott  varit  tvenne 
gånger  gift,  och  i  ena  giftet  haft  en  Due  och  i  an- 
dra en  Dunie ,  men  jag  häller  troligast  att  man  för- 
blandat namnen  Due  och  L)ume.  Dessutom  finner 
jag  efter  Lhha  Grips  slägthok,  alt  Drolscn,  tlen 
mäktige   Bo   Jonsson   Grip  hade  i  seduarc  giftet  Berta 


*)  Tihell  kallar  denna  Holstein-SchIes>vigska  ätt,  som  i 
medeltiden  ocksn  inkom  till  Sverige,  Gört/,.  I\är  v.  Stiern- 
man  i  Ilöfdincam.  I:  Il  kallar  Sten  Pedcrssons  till  Innclstad 
(i  Skäne)  Fru  Karin  Eriksdotlcr  för  Brahe,  är  sannolikt  en 
Giord/e  eller  Giordz  afscdd,  en  ätt  som  af  gamla  Svenska 
Genealoger  kallas  Giordsöner;  sä  vida  ej  en  af  Örnevingfr» 
nes  ätt  varit  i  fråga. 


118 

Dume,  som  var  tysk,  säger  slägtboken,  och  deona 
Fru  Berta  förde  i  silt  vapen  en  lilja.  Säkrast  är, 
enligt  dessa  anor,  att  Nils  Pedersson  Tolt  varit  gift 
med  Margreta  Due  *). 

Vapnet  JYi  15. 
Farfars  mormor  Knob,  vapnet  är  en  ulf  som  i  skölden   siar 
vänd   mot   höger,    och   en   half  ulf  på   hjelmen   emel- 
lan två   huffelhorn.      Hennes  man  var  en  Emmicb. 

Vapnet  M  14. 
En  genstyckad  sköld,  med  en  fjäderbuske  å  bjelmen. 
Morfars  mormor  Fru  Ida  Baner,  benues  Herre  var  Nils  Nils- 
son Rosenkrans  **). 

Vapnet  ^   lö. 
En  röd  ros  omgifven  af  5  livita  nesselblad. 
farmors  mormor  Sehestedt;  bon  var  gift  med  Jens  Christen- 
sou  Skräm  från  Muuketorp. 

Vapnet  JU  IG. 
En  gyllne  stjerna. 
Mormors  mormor  Elin  (jyllensljerna;  hennes  Herre  het  Cor- 
vits  Bönnov.  Efter  en  gammal  slägtbok  skulle  han 
varit  af  de  Bönnover,  som  förde  en  på  sned  liggan- 
de örnvinge  i  sitt  vapen;  men  uti  Fru  Lindenovs 
anor  är  hans  vapen  detsamma  som  andra  branchen 
Rönnov. 

Grafven  under  Bille-choret  innehöll  enligt  en  bos  Hrr 
Baroner  Bennet  förvarad  förteckning  15  ännu  hela  likkistor, 
bvaribland  nämnas:  liigitze  Dillcs.  A  plåten  läses:  Her  un- 
der hviler  ^Eilig  och  Velbyrdig  nu  salig  med  Gud  Frue  Fru 
Rigctze  Bille  Salig  Ställer  Kaasis  till  Bosondal,  som  var 
icrlig  och  velbyrdig  salig  Claus  Bille  til  Vandaas  och  salig 
Fru  Ingeborg  Paarshorg  deris  Dalter  och  var  llun  föd  paa 
Vandaas  anno  10 SO  d.  22  Dec.  och  kallade  Gud  hende  paa 
Boscaduj  anno  1G72  d.  15  Aprilis.  Gud  gifve  hinde  med 
alle  tro  Chrostue  en  glanlelig  oc  aerefuld  Opslandelse.  Sittl- 
ler  lutasis.     A  plåten:    Her    ligger    begrafveu    a;rlig  och   vel- 


*)  I  en  än  scdnare  uppsats  bar  Förf.  kallat  Due-vapnet 
för  Blåa-vapen. 

**)  Delta  B.inncre-vapen  förekommer  ocks/i  i  Danskt 
Adels  Lex.  Vanligen  förde  dock  de  danske  samma  vapcu 
som   du   svenske:   en  hvit   spets  i  rödt   fält. 


119 

biyrdig  mand  Ställer  Kaas  lil  Rosendal,  som  var  harneföd 
paa  Scougaard  udi  Julland  d.  VII  Januari!  ahr  lo87  oc  döde 
paa  sin  gaard  Rosendal  i  Sckane  den  IX  Januarii  aar  IGÖG 
udi  sin  ålders  C9  aar  oc  2  dage.  Gud  lade  hannein  elc. 
Ingeborg  Parshergs.  Her  ligger  hegrafvit  ocrlig  och  velbiur- 
dig  nu  salig  med  Gud  Fru  lugchorrig  Parsherg,  salig  Claus 
Diiles  til  Rosendal,  som  var  foed  i  ScLane  paa  Bckkeskou 
Closlcr  Anno  Iö82  d.  G  April  oc  döde  paa  Rosendal  anno 
1GÖJ>  d.  23  Sept.  udi  sin  ålders  75  aar  oe  G  niaanider.  Gud 
gifve  iiende  etc.  Ixivstine  Lindenovs.  Pa  plafen:  Her  ligger 
begraffen  ärlige  oc  Vel  hiurdige  Fru  luersline  Lindenov, 
salig  Steen  Billis  til  Vandaas,  som  var  salig  Anders  Johan- 
sen  til  Foobeslelt  oc  Fru  Margra^te  Lange  deris  dalter  oc 
kaldcde  Gud  hinde  d.  5  Apr.  1G12  oc  vaar  Hindis  alder  70 
aar.  Gud  alldmegtigste  gifve  hinde  med  alle  Guds  udvaldu 
en  ajrefuld  Opstandelse.  Anders  liäles.  A  plåten  läses;  Her 
ligger  hegraffen  /Erlig  oc  velhiurdige  Mand  Herr  Anders  Bii- 
de til  Rosendal,  Ridder,  Danmarehis  Rlges  Raad  oc  Kongl. 
Majt:  Befalnings  mand  offuer  Herilzwads  Clostcrs  leen,  soui 
var  foedder  sammestedz  d.  12  Novemhris  Anno  io7()  oc 
döde  paa  sin  gaard  Uragholm  d.  G  Oclobris  Anno  i7o3.  Gud 
giffue  . .  .  opstandelse.  Öfvcrslinnan  Friherrinna  Hl.  L.  Ben- 
nets.  Född  Barnekow  d.  28  April  1728,  död  på  Rosendal 
den  G  Aug.  178G.  Baron  Jacob  fVilh.  liennels:  Ofverste, 
C.  W.  O.,  R.  S.  O.  född  d.  18  April  1708,  död  p5  Rosen- 
dal d.  10  Jan.  1792,  Majoren  Frih.  Carl  Bennets,  död  1781, 
samt  7  yngre  personers  och  barns  kistor. 

Rosendalska  grafven  igenfylldes  d.  28  Nov.  1849  p.*» 
det  sätt  att  kistorna  Icmnadcs  alldeles  orörde  och  orubbade 
och  jord  inkastades  som  öfverläckte  dem,  och  derofvan  in- 
skoflades  sedan  jord  så  länge  ske  kunde,  bvareftcr  både  glug- 
gen mot  Kyrklorget  och  ingången  igenmurades,  sä  att  de 
dödes  ben  nog  få  hvila  oslurde.  På  samma  sätt  behandlades 
den  Kulla  Gunnarstorpska  grafven  i  choret,  som  dock  som 
sådan  upphört  att  anses  alltsedan  Rosencranlzar  der  voro 
egarc.  Denna  graf  var  uppförd  sedan  pelarne  i  choret  fåll 
sina  socklor,  som,  på  det  att  grafvens  hvalf  målle  kunna 
böjas,  måst  nedsänkas  i  mull.  Den  Gieddiska  grafven  blef 
blott  till  fullo  utrymd  för  att  nu  kunna  nyttjas  säsom  bi- 
sätluingsrum.  Alla  andra  murade  grafvar,  sasoni  Borgoiäst. 
Pihls,  Borgmäst-  Jöns  ^'ilssons  och  obekanta  personers  ra- 
serades och  igenfylldes,  den  förra  dä  orgläktarcns  grundval 
lades. 


120 


S.     Ljuskronor 

äro  S,  5  i  storskeppet,  en  i  Norra  eller  Billeska ,  en  i  Sö- 
dra eller  Gieddiska  kapellet.  Den  största  midtemot  predik- 
stolen bar  CQ  af  D:r  F.  liärofvan  anförd  inskrift.  Den  andra 
i  storlek  a  gången  i  mellanskeppet  bar  följande  inskrift: 
Anno  l(>o5  hat  Reinboldt  Brunings  mit  Seiucn  lieben  Haus- 
frawen  Fenneke  von  der  Schurren  in  vns  lieben  Frawenkir- 
cben  bie  in  Helsehenborgh  diese  Krone  vcrehret  Got  zu  Eli- 
ren  und  der  Kircbe  zu  cin  Zierat.  Ljuskronan  i  cboret  är 
en  gafva  af  Hr  Leja  i  Stockholm.  För  altaret  eger  kyrkan 
4  ljusstakar  med  inskrifter  angifvande  att  de  2  större  äro 
frän  1610,  då  Jacob  Webber  var  "KirchcAverige  til  Voris 
Frue  Kirche  i  Helsingborig";  och  att  de  2  mindre  äro  gifoa 
af  Skräddareembetct  i  staden  1840. 

G.      yeslihulen 
är  uppförd  efter  ritning  af  Hr  Arcbiteclen  H.  L  Strömberg. 

7.     Minnesvårdar  ä  kyrkans  yttre. 

Nu  mera  finns  blott  en  sten  med    inscription    utvändigt 
anbragt  å  kyrkan  och  det  är  en  solvisare.     Der  läses: 


Polhögd  50 

Magn.  Declin.  14 


Vprest 

af 

C.   Ilårleman 

ocb 

Pebr  Elvius 

Varand.  Borgmäsl 

Pct.   Pibl. 


iMDCCXLIX. 


Dessa  minutstreck  utmärka  en  |  timma  före  och  |  tim. 
efter  kl.  12.  Den  är  insatt  i  S.  tornmuren  der  börn|)i?laren 
kastar  skugg.in.  Jeruct  i  pelarhörnet  påstås  vid  reparationen 
blifvit  tunnare  än  förut ^  sa  att  der  nu  lär  visas  4  minuter 
för  sent.      Om    Tornet  se  liap.   7.   Annalerna  för  ar   lolö. 

8.     Om  kyrkan  i  aUmunhct ,  dess  ålder  in.  in. 

Då  fräga  är  om  denna  kyrkas  ålder,  så  finna  vi  af  vi|i;- 
vattenskaret  i  SÖ.  hörnet,  all  den  varit  till  i  kalholska  li- 
den, af  allurlaflan,    alt  dcuuu   uppsatts  på   1450-lalct;    snmt 


121 

af  golfteglet,  som  fanns  under  stolarne,  fÖrsedt  med  liok- 
släfverne  T.  N.  och  en  sådan  lilja,  som  Eikehiskop  Tuo  Ni- 
eolai  förde  i  sitt  sigill,  (jfr  d.  Schw.  Bibi.  Hl  St.  p.  193 
och  den  i  Sakrislian  inmurade  tegelstenen  jemte  Uönbecks 
sten),  alt  detta  sannolikt  laggts  efter  K.  Carl  VlILs  härjning 
af  Helsingborg  vid  sistnämnde  tid,  pä  denne  Biskops  och 
stadspastors  bekostnad.  Men  ehuru  en  större  reparation  ef- 
ter nämnde  härjning  blifvit  nödvändig,  skulle  en  så  stor 
kyrkas  byggnad  ej  i  medlet  af  lii:de  seklet  kunnat  uppföras, 
utan  alt  diplomerna,  som  för  den  tiden  äro  rikhaltiga,  lem- 
nat  spår  af  insamling  och  gäfvor  utom  det  att  annalisterne 
väl  ej  kunde  ha  öfverallt  glömt  att  yttra  sig  härom.  Det 
är  således  nödvändigt  att  antaga,   det  kyrkan  byggts  förut. 

Kyrkan  har  tillbyggts  åt  vester.  Der  man  ser  skarpkan- 
tade  pelare  vidtaga,  finner  man  ofvan  sidoskeppens  hvalf  ea 
anslutning  till  den  byggnad,  som  har  pelare  med  trestafviga 
framsprang.  Derigenom  ha  2  kapeller  tillkommit,  som  kal- 
lades det  JXorra  Kapellet,  innan  der  blef  en  Billegraf  och 
Södra  Kapellet,  innan  der  blef  en  Gieddegraf.  Alen  redan 
innan  K.  Waldemars  Jordebok  skrefs  omkring  1230,  hade 
Helsingborgs  läns  domstol  sina  sessioner  i  Helsingborgs  norra 
kapell  (Se  här  ofvan).  Urkunderna  föranleda  således  att  an- 
taga den  tydliga  tillbyggnaden  uppförd  före  1230.  Men  skä- 
ligt är  att  förutsätta,  det  i  dessa  tider  folkmängden  ej  så 
hastigt  kunde  ökas  att  kyrkutvidgning  på  första  seklet  efter 
en  kyrkas  uppförande  kunnat  kräfvas.  Omkring  ett  sekel 
förut  se  vi  Danmarks  kung  än  på  Jutland,  t.  ex.  i  Bibe,  ea 
stad  med  utmärkta  kyrkor,  an  i  Helsingborg,  der  han  har 
Norska  kungen  såsom  gäst  och  der  han  väl  ej  ville  sakna  en 
kyrka,  värdig  en  kungaslad.  Vid  denna  lid  kunde  väl  re- 
dan "den  äldre  spelsbågslilen",  hvilken  Brunius  finner  i  Hel- 
singborgs kyrka,  ha  hunnit  om  ej  öfvcr  Tyskland,  dock  di- 
rekte från  England  framtränga  till  Danmarks  kungaborgar. 
Men  utan  tvifvel  behöfde  de  äldre  murar,  som  dervid  torde 
till  större  eller  mindre  del  begngnals,  ej  förut  renas  med 
eld  såsom  nyligen  slutande  inom  sig  afgudabilder.  Mer  äa 
250  år  förr  än  Ii.  Waldemars  Jordebok  kunde  nämna  Hel- 
singborgs kyrka,  hade  Sveriges  och  Danmarks  kungar  i  Öre- 
sund —  enligt  Adamus  Bremensis  —  en  sjöbatalj  mot  Nor- 
ges kung,  då  de  förre  kämpade  "jur  Christna  troti."  Danska 
kungen  kan  ej  länkas  då  sträcka  sitt  nit  som  Christen  så 
vida  och  likväl  ej  ha  lålit  bygga  kyrka,  om  en  sådan  ej  re- 
dan funnits  —  på  närmsta  skånska  landstigningsstället  vid 
Sundet.      Men    när    tillöktes    den  första   kyrkan   sa   att   Norra 


122 

kapellet  uppKoni  före  1230?  Sannolikt  efter  nfigon  den  äl- 
dres härjning,  då  en  stor  reparation  blifvit  nödvändig.  Hi- 
storien kiinner  näst  före  nämnde  tid,  huru  både  H.  Walde- 
mar och  E.  B.  Absalon  emottogos  af  de  upproriske  hönder- 
ne  vid  Ilelsinghorgj  då  tiondelragan  upprört  folkel  1180 
och  1181^  bvarvid  historien  nämner,  att  de  skötlade  Erke- 
Liskopcns  gårdar  m.  ni.  Dä  Erkchiskopen  nu  Iiefallte  till- 
sluta alla  kyrkor  och  delta  väl  först  verkställdes  i  Ilclsing- 
Lorg,  monne  hämnden  ej  der  ulhröt  skarpast,  mot  en  Erke- 
Liskopens  prebendekyrka?  Och  byggde  sedan  ej  efter  se- 
gren  Waldemar  och  Absalon  kyrkan  upp  sådan  hon  nu  slår 
för  våra  ögon?  Men  vetandet,  ej  blolt  gissningen  vinkar 
oss   från   tiden   ofvan    1230. 

De  2  äldsta  skrifter  deri  Helsingborg  namnes,  Adami 
Bremensis  Beskrifning,  författad  omkring  1070,  och  l\.  Hnut 
Svenssons  gåfvobref  till  Lunds  domkyrka  af  d.  24  3Iaj  108Ö 
tillåla  ej  alt  förutsätta,  det  Helsingborg  icke  sjelft  då  redan 
hade  en  stadskyrka.  Adamus  uppgifver  att  Skåne  redan  be- 
höfde  delas  i  2  stift  med  oOO  kyrkor,  och  alt  Helsingborg 
var  det  kortaste  öfverfarlsstället  från  Seland,  der  skepps- 
egare,  som  idkade  kaperier,  bodde.  Han  anmärkte  alt  der 
ej  i  Skåne,  ulan  i  Bleking  och  V^eslergötlaud  var  fäll  för  de 
Skånske  prelaternes  missionsverksamhet.  Hveni  med  någon 
insigt  kan  antaga  alt  Skåne  väl  hade  300  kyrkor,  men  lik- 
väl ingen  på  det  öfvcrfarlsslälle,  dit  man  iättasl  kunnat  kom- 
ma från  de  Chrislna  länderna?  i  kiingabrefvel  af  I08o  an- 
föres,  bland  de  få  gåfvoina  af  dylikt  slag,  ett  anslag  till 
förmån  för  den  grundlaggda  Biskopskyrkan:  de  nnnali  j)cch- 
iiia  nnce  dalur  jtro  arcis  in  Hclsingabnrr/li  tres  inarac.  Del 
var  en  ej  ringa  gåfva.  Man  köpte  i  H.  Erik  Ejegods  tid  en 
skeppa  korn  för  en  penning.  Minst  240  penningar  gingo  på 
en  mark  silfver  i  Sven  Eslridssons  lid.  3  mark  svarade  så- 
ledes vid  denna  tid  mot  omkring  720  skeppor  korn*).  Ef- 
ter 4  skep[)or  på  tunnan  var  det  180  T:r  korn,  som  i  den 
liden  måste  varit  toralören  för  en  betydlig  del  af  stadens 
jordar.  Helsingborg  cuni  altincnciis  var  konungslcf.  Kungen 
måste  således  hafva  afhändigat  sig  alla  de  tomter  med  åkrar 
och  ängar,  som  IräQas  afsöndradc  från  slottet.  Helsingborgs 
kyrka  hade  80  dylika  areai  under  sitt  doniinium  ännu  loCO,' 
du   domkyrkan  i   Lund  ju  ej   hade  något   rjvar  af  gåfvan  från 


*)    Vcischow     om     l{arn|)risen    i    Molbeeks   Nord.   Tidskr. 
1820;   3:dje   B.   p.   380.      Dahlmans   Hist.    (danska    Öfvcrs)   !: 

I>.  240. 


1^5 

1085.  Som  kalbedralen  ej  gerna  släppte  Lvad  den  fått,  och 
som  Lomma  Ijy  (hamostaden  lili  Lund*),  som  IO80  ålades 
att  ock  betala  årligen  5  mark  till  Biskopskyrkan,  ännu  är 
Lundabiskopens  prebende,  sä  låter  det  svårare  förklara  sig, 
att  domkyrkan  i  Lund  förlorat  K.  Knut  den  heliges  gåfva, 
om  man  nekar,  ån  om  man  antager,  att  den  gåfvan  betydde 
Helsingborgs  annectevande  som  ett  prebende  till  Biskopskyr'! 
kan,  livilken  gåfva  således  gick  åter,  då  Helsingborg  fick 
sin  egen  sockneprest.  1200  finna  vi  att  en  Kanik  Christian 
i  Lund  gifver  till  Ordinarien  eller  f^icarien  —  således  pre- 
hende-kyrkan  i  Helsingborg  en  curia  och  denna  curia  tillhör- 
de Erkebiskopen,  då  den  af  Ii.  Carl  VIII  uppbrändes,  hvar- 
efler  Erkebiskop  Tue  fick  för  mera  säkerhet  uppföra  den 
nya  curian  inom  slottsmuren.  1501  dör  en  Erkebiskop  Pe- 
der Jönsson  i  Helsingborg  i  slutet  af  December  månad,  då 
Erkebiskopen  väl  ej  midt  i  julen  vistats  der  utan  att  på  det 
stället  ega  ett  hem.  D:r  Follin  har  träffat  en  bestämd  gam* 
mal  uppgift,  att  Helsingborg  var  Erkebiskopsprebende  i  äl- 
dre tider. 

Om  man  således  eger  skäl  antaga,  att  Helsingborg  och 
Lomma  voro  Biskops-  sedan  Erkebiskopsprebenden  från  1085 
(det  förra  synes  med  Tues  död  ha  fått  en  Sogneprest,  hvar- 
om  se  O  Kap.),  så  är  också  skäl  att  antaga,  det  kyrkor  då 
redan  funnits  vid  dessa  prebeudcn.  Särdeles  otroligt  visar 
det  sig,  att  inom  diplomeruas  egentliga  a;ra  en  så  dyrbar 
kyrka  skulle  kunnat  uppföras  i  synnerhet  vid  ett  biskops- 
och  erkebiskops-prebendc,  utan  att  någon  Erkebiskop  eller 
Kanik  i  den  mängd  af  testamenten,  som  Liber  Eccles.  Lund. 
innehåller,  ihågkommit  fabricam  ecclesix  i  Helsingborg  med 
en  endaste  gåfva,  utom  Kaniken  Cbristian  (så  vidt  vi  påträf- 
fat) och  att  i  Liber  Daticus  och  Necrologium  Lundcnse  inga 
dylika  gåfvor  kunnat   uppspåras. 

Ovist  i  hög  grad  hade  det  ju  varit  att  1080  anslå  sä 
mycken  årlig  afgäld  till  domkyrkan  i  Lund,  om  den  behöfls 
för  kyrkbyggnad  i  sjelfva  Helsingborg,  der  konungen  visst 
fått  bestå  dylika  kostnader.  Blef  Helsingborg  Lundabisko- 
pens prebende,  så  uppbar  han  kyrkans  och  pastoratets  in- 
komster, men  höll  sjclf  Vicarien.  Hedan  den  årliga  tremarks- 
afgälden  för  hustomter  i   Helsingborg,    hvilkeu    K.   Knut  au- 


*)  Ännu  1'2Ö7  hade  Konungen  en  Embetsman  såväl  i 
Lomma  som  i  Helsingliorg.  Den  förre  var  salt  i  band  och 
Erkebiskop  Jacob  Erlandsson  vägrade  lösa  honom  ulnn  alt 
han  betttllc   till   kyrkan   de   böter,    h vartill    han   var  förfallen. 


124 

vist  BiskopsKyrkan.  gaf  nog  öfverskott  fil  Ordinaricn,  sedan 
Vicarien  lönats,  så  alt  bär  uppstod  ett  preLende,  som  kunde 
hebaga   Lundakyrkans   förnämste   prest. 

Då  K.  Sven  Estridsson  hegafvade  Hoskilds  metropolitan- 
kyrka ,  fick  den  straxt  10  prel)enden.  Tidigt  fick  Lund  för 
sina  kaniker  prebenden,  soni  ökades  alltmer^  ucn  Lomma 
namnes   ej    bland   dessa   liksom   ej   Helsingborg. 

På  detta  sätt  låter  sig  förklara,  alt  en  så  skön  kyrka 
visar  sig  i  denna  stad,  utan  att  diplomerna  nämna  dess 
byggnad. 

På  en  pelare  midt  emot  predikstolen  såg  man  1840  vid 
reparationen,  da  kalken  afföU,  tvenne  aposllabilder  med  öf- 
verskrifter:  S.  Jacobus  ocb  S.  «Iudas.  Bokstäfverna  liknade 
mest  dem  vi  ej  se  på  Rääfs  tabell  efler  medlet  af  lo:de 
seklet.  Då  man  beböfde  sälta  '2  apostlar  på  bvardera  pela- 
ren, således  en  bakom  den  skymmande  pilastern,  synes  uian 
kunna  antaga,  att  ej  (lera  pelare  funnits  i  kyrkan  än  de  med 
icke  skatyhantade  framsprang  försedde. 

Anda  till  bafsandsbotten  fanns  menniskobcn,  nnr  grund 
gräfdes  till  orgläklaren.  Der  var  ej  möjligt  taga  ett  spad- 
tag, utan  att  ben  dervid  blottades,  ocb  D:r  Nelzler  fann 
jorden  bär  till  större  delen  beslå  af  förmultnade  lik.  Öfvcr 
allt  var  förbållandet  lika,  så  djupt  man  gräfde.  Detta  allt 
bevittnar  lång  begrafningslid  i  kyrkan. 

Man  må  bärvid  erinra  sig,  att  Danmark  redan  0C5  både 
sina  biskopar  ocb  slift  ordnade,  och  att  Skåne  då  borde  (iil 
Selands-biskopens  stift.  De  från  Jutland  eller  dess  grann- 
skap utvandrade  Anglerne  både  baft  omsorg  alt  sända  Chri- 
sten tro  till  den  gamla  fädernejorden,  förrän  Tyskarne  öfver- 
togo  den  förrättningen,  således  långt  förrän  Sveonernc  och 
Gölarne  på  vår  conlinent  hugnades  af  Missionärers  ankomst. 
Redan  före  Carl  den  Stores  tid  känna  annalerna  Engelska 
Missionärer  i  Danmark  och  Wiltckind  (i  10:de  seklet)  viJl- 
nar  att  Danskarne  af  ålder  voro  cbrislna  (Dani  antirjuitns 
erant  christiani),  ehuru  han  ej  »lerföre  anser  dem  ha  upp- 
hört alt  vara  hedningar.  I  Harald  Cormssons  tid  kunde  en 
kyrka  byggas  i  Lund.  Möjligen  hade  en  dylik  lika  tidigt 
l)efunnils  af  behofvet  |>åkallad  in  brevissiuio  Irajeclu  eller 
på  den  punkt  dit  man  lätlast  kommer  från  Seland,  som  på 
en  ort,  d(;r  hcdnaciilten  synes  ha  haft  sin  hiifvudfäslning.  Vi 
erinra  dock  alt  de  första  kyrkbyggnaderna  vanligen  voro  af 
trä  och  sedan  ersattes  af  stenbyggnader.  Vi  böra  härvid  ej 
förgäta  alt  nära  ett  ])ar  hundra  år  förr  än  Adanuis  Bremen- 
sis  fauu  uästau   lika   många   kyrkor   i   Skåue,    som  der  seder- 


125 

tnera  förhiifvit,  5  Biskopar  funnos  pa  Jutland,  hvarifrån  otn- 
huil  kommo  848  till  ett  Concilium  i  Ingelsbeim,  och  att  eo 
af  de  5  hiskoparne  på  Julland  residerade  i  Arbus  en  dags- 
led från  Helsingborg  i  en  tid,  då  missionslusten  var  brin- 
nande. Var  ock  Liudqutha-hävadet  icke  ett  Lydjutland  i 
hedniska  tiden,  sa  torde  det  så  blifvit  i  cbristna.  iXog  för- 
sökte de  cbtislna  på  Jutland  att  på  Skänska  kusten  upprät- 
ta niissionsstalioner  och  för  det  sträfvandet  var  Helsingborg 
bäst  beläget.  Piratrörelsen  kunde  dock  ej  lika  lätt  utrotas 
på  denna  kust,  som  en  kyrka  uppresas  i  kuststäderna  och 
fisklägena.  Drundby  vid  Kullen  var  en  församling  redan  108Ö. 
Det  må  nu  vara  det  ena  århundradet  eller  det  andra 
bvilket  vi  ha  att  tacka  för  uppförandet  af  den  ulaf  Brunius 
ofta  benämnda  "herrliga  Mariakyrkan  i  Helsingborg",  så  är 
det  dock  den  smädade  katholska  perioden  vi  ha  att  tacka 
för  delta  minnesmärke  af  en  ren  smak  i  byggnadskonst,  hvil- 
ket  ännu  gifver  ett  skönt  Guds  hus  åt  tre  församlingar  af 
Bära  o()00  roenniskor.  Så  varm  förkärlek  vi  än  ha  för  re- 
formationens tidehvarf  i  det  hela,  i  Helsingborgs  kyrkhisto- 
ria  kräfver  sanningen,  som  är  helig,  det  erkännande  att  man 
knappt  kan  tro  huru  illa  deuna  tid  handlat  med  det  dyraste 
arfvet. 

Ännu  loC9  hade  kyrkan  så  mycken  jord,  att  Öfver  80 
arrendalorer  betalte  årliga  för  den  tiden  ej  obetydliga  ar- 
renden —  såsom  vi  tro:  de  area?,  som  först  logos  från  Hungs- 
lefven  och  gåfvos  Lunds  biskopskyrka,  sedan  då  Erkebisko- 
parnc  ej  mera  behöfde  bo,  der  Kungar  alltmera  sällan  bodde, 
tillföllo  kyrkan?  Dessa  kyrkjordar  borde,  väl  behandlade, 
ha  ovilkorligt  kunnat  bära  det  årliga  underhållet,  åtminsto- 
ne till  drygaste  delen.  Men  huru  behandlades  de?  De  sål- 
des ej  efter  hvad  de  voro  värde,  utan  till  det  pris,  all  köpe- 
summans ränta  gaf  de  skillingar,  som  qvarstålt  från  äldre 
tider  såsom  ränta  för  jorden.  Och  tionderätlen  af  mycken 
jord  behandlades  som  vi  redan  sett.  Men  huru  ville  man 
skaOa  medel  till  nödige  reparationer?  Jo  —  1GI8  sade  sig 
Slotlsberren  Hille  och  öfrige  herrarnc  i  Kyrkorådet  till  öf- 
vcrläggning  i  ärendet.  Man  erkiinner  att  'Helsingborgs  kirche 
er  mcget  bröstfellig  paa  liyggningen,  hvorlil  vil  for  nöden 
göres  en  stor  Summc  Pcnger."  Och  dessa  skulle  fås  genom 
att  låta  fåfängan  sköfla  kyrkan  ännu  mer.  För  lä  daler  finge 
man  gräfva  en  graf  i  choret,  för  10  dalcr  mellan  chor  och 
predikstol  och  för  Ii  dalcr  dernedanför.  För  ännu  bättre 
pris  fick  man  stympa  pilaslrarne  alt  rum  målle  bli  för  må- 
lade  bräder,   der  au  krigares,   än   hullmakarcs  emblemer  kun- 


12C 

de  föreviga  annars  förgätna  namn.  Och  man  gräfde  så  alt 
grundstcnarne  utrycktes  i  pelarne,  för  att  fa  ner  ännu  ett 
I4let  barn,  som  ej  kunde  få  multna  i  kyrkgården  utanför, 
och  allt  flera  springor  uppstodo  i  hvalfven  och  golfvet  sjönk 
och  steg  i  den  m;in  grafven  derunder  var  nyare  eller  äldre 
och  de  lefvande,  som  da  sutto  flitigt  i  kyrkan,  inandades  för» 
ruttnelsens  qväfluft,  derunder  smittosamma  sjukdomar,  som 
måste  befordras  af  dylik  atmospber,  ofta  hemsökte ;  men  kas- 
san, som  måste  löna  både  kyrkoinspector  och  kyrkrädsnota- 
rius,  blef  alltid  för  klen  att  bekosta  större  reparationer.  D:p 
Follin  ,  som  lefde  200  år  efter  Anders  Biide,  måste  klaga, 
alt  "kyrkan  såsom  mycket  gammal  är  äfven  skröplig  och 
bristfällig  och  sådan  har  bon  varit  snart  i  200  år."  Ett 
enda  hemman  egde  denna  kyrka,  beläget  i  Wäluf.  1  Lande- 
boken af  1069  heter  det:  "item  haQ'aer  Kirckenn  en  gaardt 
ij  Wedlöf  som  Monns  Erichsen  nu  paaboer  skyller  aarligen 
til  Kircken  Landgille  byg  2  pund."  I  1691  års  jordrefnings- 
protokoll  räknas  det  bland  socknens  geistlifje  hemman.  Men 
någonslädes  fanns  antecknadt,  att  några  skillingar  voro  kro- 
nan förbehållne,  liksom  nu  några  skillingar  äro  kyrkan  för- 
behållna af  kyrkans  förra  gårdar.  Och  hemmanet  blef  i  kraft 
af  detta  förbehåll  ej  blott  bedömdt  såsom  det  der  hade  va- 
rit kronans,  hvilken  med  ett  förbehåll  gifvit  det  till  en  kyr- 
ka, utan  vara  kronans,  som  nu  kunde  ändra  eller  icke  än- 
dra sin  gamla  disposition.  Men  ej  nog  dermed ,  utan  det 
förklarades  vara  ett  kronohemman,  hvartill  en  bonde  måste 
anses  ega  lösningsrätt.  En  ättling  af  en  bonde,  som  inne- 
hade jorden,  förrän  den  blef  kyrkan  öfverlemnad,  således 
från  tiden  före  laCO,  framstod  ej  att  kräfva  tillämpning  af 
1789  års  privilegium,  utan  en  bonde,  som  fått  städjerätt  af 
—  kyrkrådet  i  Helsingborg.  Så  har  landels  högsta  myndig- 
het, den  enda  gång  den  kunnat  hjelpa  detta  alla  myndighe- 
ters stjufbarn,  begagnat  tillfället  att  låta  det  allmänna  bi- 
träda till  den  gamla  kyrkans  bevarande  för  nya  lidehvarf. 
Kyrkan  blef  fattig  på  sätt  vi  sett,  ehuru  samma  forntid,  som 
skänkte  kyrkan,  också  skaffade  rika  medel  för  dess  framlid. 
De  jcmna  krigen  och  de  lagar,  som  skulle  söka  göra  Sverige 
till  ett  fabriksland,  gjorde  communen  fattig  och  uppenbart 
var,  att  kyrkan  kunde  spegla  sitt  framtida  utseende,  liknan- 
de det,   som   I^ärnan   redan  skådar  i   sundets  vågor. 

När  man  ser  i  Suecia  antiqua  et  bodierna  af  Dahlberg 
de  många  härliga  byggnaderna,  som  omkring  1670  utgjorde 
d^jt  närvarande  Sveriges  prydnader,  af  hvilka  man  nu  knappt 
upptäcker    ruinerna,    så  är  lätt  att  sluta,    det    Helsingborgs 


127 

kyrka,  leinnad  handlÖsl  åt  tidens  åverkan,  ej  länge  kuDnat 
motstå,  furriia  den  hlifvit  alltför  dyr  fur  fursamlingarne  att 
restaurera.  Muren,  l>yggd  af  Helsans  skiiTerartade  sandsten, 
blandad  med  tegel^  gråsten,  flintsten  ra.  m.,  synes  ej  ba  baft 
svårare  vid  alt  bli  ruinerad,  än  många  murar,  som  i  vår  tid 
ramlat. 

D:r  Follin  kunde  blott  anskaffa  några  bögst  nödiga  sträf- 
pelare.  D:r  Ilallbeck  gcnonulref  den  vigtigasle  reformen  — 
lakläggningen,  ty  med  ett  otätt  tak  hade  bvalf  och  murar 
ej  liinge  kunnat  bestå.  1850 — 40  var  den  första  reparations- 
ccran.  1801 — 52  insattes  U  nya  fenster,  kostande  74'4  Rdr 
B:co.  1857— oJ)  lades  koppartaket  för  ^25,224  Rdr  hvartill 
blytaket  gaf  vid  försäljning  14,475  Rdr.  D:r  Uallbeek  be- 
stod bvitlimmingen  af  kyrkan  invändigt  1840  för  508  Rdr. 
Under  D:r  Hallbecks  frånvaro  vid  riksdagen  1840 — 41  ge- 
nomdref  Hr  Controllören  vid  Tullverket  C.  A.  Bodman  den 
andra  reparationen  för  890  Rdr  Bco,  bekostad  af  frivilliga 
sammanskott.      Den  rörde  mest  det  inre  i  kyrkan. 

Ett  docunient  af  vigt  för  Helsingborgs  kyrkobeskrifoing 
•är  den  redovisning  på  57  foliosidor  för  reparationen  1840, 
som  afj^afs  julafton  af  Comitcrade  C  A.  liodman,  J.  Rosen- 
berg, J.  Torell,  J.  P.  Ek  och  y/.  ty.  Lznidahl,  inbunden  i 
Pasl.  Areb.  I.  1.  b,  (en  tjock  foliant)  Hörande  Helsingborgs 
kyrka.  Dcrur  må  meddelas:  "Vårt  beslut.  .  .  att  åtminsto- 
ne kyrkans  inre  ej  såsom  hittills  måtte  anses  nära  afskräc- 
kaude  från  gudstjenstens  bivistande  •  .  .  äfvensom  att  nygi- 
riga  främlingar  ej  från  vår  stad  måtte  medföra  den  för  stäl- 
let föi^a  hedrande  föreställninnren  om  stadsinvånarnes  bardt 
nära  intill  vanvård  gränsande  likgillighet  för  vår  kyrka,  bvars 
byggnadsstil  gör  henne  till  ett  märkvärdigt  ålderdomsminne, 
som  väl  förtjent  att  bättre  vårdas.  .  .  .  Att  öfverhölja  kyrko- 
väggen med  tillfällig  grannlåt  och  göra  kyrkan  till  en  arse- 
nal för  allehanda  minnen  om  krig  och  örlig,  för  kungatal 
om  statshvulfningar  och  rikets  politiska  förhållanden,  fur  .  .  . 
måste  på  det  högsta  ogillas  af  bvar  och  en  som  med  sinne 
för  det  rent  kyrkliga  gör  sig  reda  för  templets  ursprungliga 
syfte.  Detta  är  otvifvelakligt  att  för  den  botfärdige  synda- 
ren öppna  en  fristad,  der  han  fur  öfverlcmna  sig  ål  begrun- 
dandet af  sina  andliga  angelägenheter  och  hafva  sin  omgän- 
gelse  i  Gud,  ostörd  af  jordlilvcls  erinringar.  I  Templet  anse 
vi  derföre  åt  inga  andra  minnesmärken  böra  lemnas  rum  än 
åt  sådane,  som  innebära  väckelse  för  det  religieusa  sinnet^ 
alla  andra  böra  förvisas  derifrån."  —  —  Derpå  anföres  an- 
senliga gufvor  af  Hrr  Consuicr  och   Riddare  Roolh  och  Hali- 


128 


berg,  Handelsin.  O.  Holm  —  (vestra  fenstret  öfveP  nya  org- 
läklaren  — )  Enkefru  Ilultman^  Skräddareembetet,  Hr  J.  P- 
Ek,  Hr  Leja,  Hr  Consul  Harström,  m.  fl.  Derpa  redogöres 
för  åtskilliga  förändringar.  Jernbngarne  som  uppehållit  de 
af  M.  Slenbock  tagna  fanorne  borttogos  frän  chorpelarne; 
pelarne  JY3  4  både  åt  N.  och  S.  hade  mislat  sina  pilastrar 
för  att  ge  rum  at  redan  förmultnade  minneslaflor.  Nu  såg 
man  der  blåmålade  skåp  med  glasdörrar  hvari  man  insatt 
kungatal  177"i  och  1810.  Busse  Gans  och  Julii  Du  Fays 
trädmonument  borttogos;  likaså  timglaset  å  predikstolen,  in- 
satt i  en  målad  timtafla,  der  under  lästes  Jacobus  Hartman 
Sand-tirmager  in  Leipzig;  en  annan  tafla  j  som  hade  visat 
årets  månader,  men  var  utnött,  borttogs;  likaså  en  gammal 
ljusstake  af  jern  med  dito  sax.  "Örlogsskeppet"  insattes  i 
Sakristian.  Fragmenterna  af  munkstolen  borttogos,  sedan  en 
afritning  laggts  till  kyrkans  handlingar.  En  ljushållare  af 
träd  togs  från  vapenhuset.  Ljuspiporna  af  bläck  nedplocka- 
des. "Kyrkans  golf  hade  den  mest  oregelbundna  yta,  här- 
rörande deraf,  att  öfverallt  under  gångarne  äro  grafvar,  i 
Lvilkas  lösa  mull  golfbeläggningen  af  mursten  med  inflickade 
grafstenar  blifvit  laggd  .  .  .  hålor  öfver  allt  i  golfplanen  .  .  , 
den  ena  ändan  af  grafstenen  höjd  öfver  golfytan.  Golfvet 
laggdt  af  heterogena  ämnen,  dels  gatusten,  dels  flisor  af  sön- 
derslagna grafstenar  och  dessa  af  allehanda  stenarter."  (Pihl- 
ska  grafstenarne  lågo  t.  ex.  på  halfrutlnade  furuplankor  öf- 
ver en  o  aln.  djup  graf)  .  .  "Qvar  finnas  likväl  på  mångfal- 
diga ställen  samma  anledningar  som  förut  vållat  golfvets 
förfall,  nemligen  likkistor  med  lik  nära  under  golfplanen  och 
när  dessa  förr  eller  sednare  multna  och  sammanfalla,  blir 
den  ousdvikliga  följden  fördjupningar  i  golfvet."  (Nu  äro 
de  döde  förhindrade  att  mera  fälla  de  lefvandc  i  gropen). 
Gallerfenstren  och  bänkskåpen  vid  åtskilliga  läktare  och  sto- 
lar bortskaffades.      Fällbommcn  vid  V.  dörren   borttogs." 

Dcrefter  yttras  önskan  att  orgläktaren  måtte  få  plats  i 
vcster  i  stället  för  mellan  4:de  och  o:te  pelaren  i  norr  der 
den  gamla  hade  sin  plats  (har  nu  skett),  att  södra  läktaren 
måtte  dragas  inom  pelarne,  hvarpå  det  heter:  "med  ledsnad 
finner  man  hurusom  de  fleste  af  mellauskeppets  pelare  varit 
utsatte  för  en  barbarisk  misshandling,  synbarligen  endast  för 
att  bereda  bcqväma  platser  för  epitaphicr  och  sköldemärken 
samt  utrymme  i  bänkarne.  De  som  undgått  missödet  synas 
haft  denna  lycka  endast  dcrföre  att  å  dem  saknas  rundstaf 
och  att  de  platta  sidoutsprångcn  ursprungligen  funnits  be- 
qväraa  för  minnesmärkenas  dithängande.     De  öfriga  stå    som 


1^9 

vidmakthållna  rinner  väntande  på  att  en  tid  måtte  komma, 
iiå  restituerandet  till  deras  ursprungliga  skick  får  vittsorda 
en  restituernd  smak  för  deyi  respectabla  hijggnndsstilcns  vår- 
dande." (Redan  1850  är  detta  önskiiingsmal  upphunnet). 
Det  heter  vidare:  "Murarne  förvittra  .  .  .  Båda  faoaderna  ha 
fatt  obehöriga  tillbyggen,  den  södra  af  ett  vapenhus,  genom 
hvilket  man  har  troligen  det  mest  ostädade  inträde  man  nä- 
gorslädes  finner  till  ett  Guds  hus;  den  norra  af  en  sakristi- 
byggnad ,  ej  bättre  till  utseende  än  ett  illa  underhållet  hä- 
radshäkte. Ryrkans  stora  klocka  är  sprucken."  (Omgjöts 
1845)  .  .  .  "Man  säger:  kyrkan  är  fattig  ...  Då  kyrkan  sak- 
nar tillgångar  för  sina  behof,  sA  är  det  församlingens  pligt 
att  skaffa  dem.  Af  5000  medlemmar  rymmas  endast  omkr. 
700  i  kyrkan."  .  .  .  Coraiterade  kunde  ej  nu  hoppas  "skaffa 
de  summor,  som  kräfdes  för  att  återbringa  kyrkan  till  hen- 
nes ursprungliga  vackra  skick,  pä  hvilket  sekler  tärt  och 
der  vandalismen  härjat"  J  men  de  hoppades  på  "bättre  tider." 
—  Och  redan   inom   ett   årtionde  är   hoppet   fullbordadt. 

D:r  Follin  innehade  pastoratet  under  den  tid,  som  var 
öfverallt  likgiltig  för  kyrkoreparationer.  Då  staten  lät  Borg- 
holms, Stegeborgs  m.  fl.  slott  bli  ruiner,  hvad  ville  mansä- 
ga,  om   faltiga   församlingar   lälo   kyrkorna   förfalla? 

Emellertid  kan  underrättelsen  om  de  vunna  reparations- 
segrarne  förenas  med  D:r  Follins  kyrkbeskrifning,  då  den 
utgår  bland  allmänheten.  Och  nu  först  är  det  man  med 
glädje  kan  läsa  den  goda  historiska  skillringen  om  Helsing- 
borgs  kyrka. 

Den  tredje  reparationen  genamfördes  af  Hr  Borgmästa- 
ren Lundberg  och  leddes  af  Ilr  Prof.  Brunius  hufvudsakligen 
under  D:r  Hallbecks  vistande  vid  riksdagen  1844  och  efter 
Doctorns  död  dcrstädes  ISio.  Den  fortsattes  och  afslöts 
iS^iG.  De  då  utförde  reparationernc  bcskrifvas  i  Hr  Prof. 
Brunii  Skånes  Konsthistoria  under  medeltiden.  Sakristian  åt 
norr  borttogs,  likaledes  vapenhuset  åt  söder.  8  sträfpelare 
blefvo  åter  uppdragnc  och  de  öfrigc  till  större  och  mindre 
delar  ombyggde.  Choromgångens  och  siduskeppcns  omgif- 
ningsmurar  blefvo  till  det  yttre  reparerade.  Södra  och  nor- 
ra portalcrne  återställdes.  Grofva  jcrnslänger  med  ankar- 
skrufvar  anspändes  öfver  mellan-  och  sidoskeppen.  G  förut 
igenmurade  fenster  återställdes,  ett  fick  målade  glasskifvor, 
"som  sprida  en  härlig  dager  öfver  altarplatsen"  —  "en  un- 
derbar  belysning."* 

Kom   så    den   tjerde   loparafioncn,   fiiranledd  af  Enkeborg- 
mästarinnan   Borgs  gåfva  af  8000  Rdr   Bco    till   ett    nytt  org- 
Ilelsttigborgs  Historia.  9. 


150 

verk.  Don  nye  pastorn  ansåg,  alt,  förrän  det  uppsattes, 
hordc  så  Jane  reparationer  furutgå,  som  åtminstone  inom  elt 
balft  sekel  måste  ske,  för  att  oj,  när  de  skedde,  skada  or- 
geln, såsom  grafvars  igenfyllande,  gamla  läktares  nedtagande, 
pelarnes  oeb  pilastrarnes  restaurerande,  golfläggning  m.  m. 
Då  församlingarne  likväl  ännu  drogo  tyngden  af  de  3  före- 
gående rcparalionerne ,  vände  man  sig  till  enskilde.  Herr 
Cons.  och  Ridd.  Rooth  fick  af  Fröken  Constance  Tornerhjelm 
löfte  om  2000  Hdr  Bco  mot  lifslidsränta  till  golfläggning 
och  ny  stolinredning,  och  om  2000  Rdr  Bco  för  samma  än- 
damål och  under  samma  villkor  af  Herr  Handl.  O.  Nilssoii. 
Församlingarne  emottogo  gåfvorna  med  de  nämnda  villkoren. 
Men  då  dessa  reformer  horllogo  2:ne  läktare  och  blott  500 
af  nära  oOOO  nu  hade  sittplatser,  hvarifrån  man  väl  hörde 
predikanten,  gaf  Fröken  Julie  Munck  mot  lifstidsränta  1000 
Rdr  Dco  till  en  läktare  i  lika  böjd  och  med  lika  facad  som 
nya  orgläktaren;  gafvan  mottogs,  villkoret  erkändes  och  alla 
myndigheter  ha  stadfästat  sockenstämmans  beslut.  Denna  läk- 
tare kan  förränta  både  sig  sjelf  och  de  andra  gåfvorna,  sä 
att  församlingarne  derigenom  ha  allt  såsom  gdfvor.  Det  bör 
dock  nämnas,  alt  denna  läktarbyggnad  kom  i  fråga  och  be- 
slöts medan  pelarrestaurationen  ännu  var  utan  utsigt  all  kun- 
na vinnas,  då  således  frågan  om  skönhet  icke  kunde  särde- 
les tagas  i  beräkning,  der  man  snarare  l)ehöfde  med  läktare 
söka  till  någon  del  fördölja  pilastrarnes  sönderbackning.  Alt 
lyfta  från  den  tvungna  beskattningens  axlar  förräntuingen  för 
alla  gåfvomedlen  och  lägga  den  på  den  fria  viljan,  som  fanu 
ett  mot  utgiften  svarande  gagn,  måste  betyda  mera  för  kyrk- 
ftirvallarne  än  afsecnde  på  den  architectoniska  skönheten. 
Till  alla  dessa  reparationsmedel  lade  församlingarne  seder- 
mera anslag  till  pelarnes  och  pilastrarnes,  liksom  murarnes 
och  hvalfvels  reparation  m.  m.  så  att  få  generationer  i  lan- 
det ha  offrat  så  myckel  nu  under  ett  decennium,  som  Hel- 
singborg, för  allmänna  angelägenheter,  och  likväl  ha  på  fä 
ställen  så  stora  gåfvor  gifvits  till  det  allmänna  som  här. 
Man  räkne  till  Fru  Bergs  8000,  Fröknarne  Tornerbjelms  och 
Muncks  och  Herr  Nilssons  5000,  Hr  O.  D.  Krooks  10,000 
Rdr  Bco  till  folkscholehus.  (Detta  scholhus  inbringar  dock 
400  Rdr  Bco  i  årlig  hyra,  utom  att  det  gagnar  som  schol- 
hus). Under  samma  decennium  inflölo  till  Lärdomsscholans 
hus  härstädes  0000  Rdr  Bco  som  gäfva  från  Lund,  hvarvid 
dessutom  bekostades  af  staden  5G70  Rdr.  Kyrktakets  kost- 
nad, sedan  blytakel  försålts,  eller  7,751  Rdr,  tynger  ännu 
under  amorteringen,  genom  en  kyrkskalt;  förökad  geuom  en 


131 

ulgift  af  mer  än  10,000  Rdr  Bco  för  prest£»ardens  reparation 
och  nybyggnad,  att  ej  tala  om  utgifter,  som  ej  komma  till 
pastors  kunskap.  Dessa  uppoffringar  ha  fördelats  på  per- 
soner efter  bevillning  och  amorteras  under  längre  tider,  så 
att  de  drabba  ej  blott  dem  som  både  besväret  förr  än  gag- 
net^  utan  äfven   framtiden,   som  ärfver  förmånerna*). 

Och  vid  påtagandet  af  alla  dessa  tyngder  bar  blott  ett 
stämmobeslut,  och  delta  blott  vid  en  instans  och  af  högst 
få  personer  öfverklagats.  Må  vi  ej  få  hoppas,  att  Gud  så 
välsignar  de  idogas  arbete,  att  de  uppoffrandes  barn  ej  kom- 
ma att  ärfva  mindre,  än  den  nu  lefvande  generationen  ärft 
af  siua  föräldrar,  hvilka  fÖr  det  communala  offrade  så  litet! 
Men  vi  erinra  åter,  huru  dessa  föräldrar  måste  i  krigets  bot- 
tenlösa pung  lägga  större  summor,  äa  vi  nedlägga  på  för  oss 
gagneligare  allmänna  företag. 

Emellertid  äro  scholhus  både  för  lärdoms-  och  apolo- 
gistklasscr  samt  folkundervisningen  anskaffade  och  kyrkan  ej 
blott  räddad  för  efterverlden  utan  återställd  i  sitt  ursprung- 
liga skick.  Hvalfvet,  som  då  alla  springorna  i  April  I80O 
först  igensmetats,  såg  ut  som  en  zebrahud,  injagar  ej  mera 
räddsla  hos  den,  som  hvälfver  sina  blickar  uppåt  i  Guds  hus. 
De  må  nu^  enligt  en  betydande  auctoritet,  ha  tillkommit, 
då  slräfpelare  undantogos  för  alt  uppföra  den  gamla  sakri- 
stian och  vapenhuset,  eller  en  enligt  en  fullt  jemngod  aucto- 
ritet, då  dcsse  för  hastigt  bortlogos  under  den  näst  sista 
reparationen,  blott  de  ej  mera  återkomma,  så  må  efterverl- 
den vara  välbelåten.  De  murar,  pelare  och  pilastrar,  hvil- 
kas  skick  Bodman  och  Archit.  Strömberg  tecknat**)  och 
som  uppenbarade  sig  ännu  hemskare,  när  slolbyggnaden  bort- 
tagits^  äro  restaurerade.  De  gamla,  långt  framom  pelarne 
framskjutande  läktarne  vid  N.  och  S.  sidan,  hvilka  snart 
skulle  blifvit  vadliga  att  begagna,  äro  bortskaffade.  Graf- 
varna  äro  alla  fyllda,  utan  att  grafstenarne  förstörts 5  i  stäl- 
let äro  de  laggde  så  jemte  gången,  att  de  ej  kunna  vidare 
af  trampning  utplånas.     Den  mera  än  500-åriga    slolbyggnar 

*)  Se  härom  i  12:te  Kap.  Tillägg,  en  uppsats  på  Gåf- 
vor  och  Utgifter  under  de  sista  20  åren  med  afseende  på 
Kyrkor,   Scholor  och   Fattigvård  inom  Helsingborgs  pastorat. 

**)  Se  dennes  utlåtande  af  d.  2.j  Mars  I80O  bland  bi- 
lagorna till  kyrkoförvallningens  protocoller  I80O.  Dcrvid 
torde  ock  uppmärksamhet  böra  lemnas  ål  samme  Architects 
utlåtande  rörande  de  sednast  uppförda  slräfpelarne,  bilaggdt 
samma  kyrkoförvaltnlDgs  protocoller. 


132 

den,  som  syntes  hcstämd  att  furdölja  dem  som  deri  sutto, 
har  ersatts  med  en  ny,  deri  dock  mycket  af  det  gamla  vir- 
ket kunnat  begagnas.  Den  nya  orgeln  står  under  byggnad 
pä  den  nya  orgläktaren.  Och  för  alla  dessa  reparationer  un- 
der 13  månader  har  ej  Gudstjensten  en  enda  gång  varit  för- 
hindrad alt  hållas  på   sitt  rätta  ställe. 

Kyikoförvallningen  härunder  utgjordes  först  af  Kyrko- 
rådet, enligt  1725  års  organisation,  i  hvilket  sutto  Ur  Borg- 
mästaren L.  31.  ff^^ejlander.  Hr  Uådman  Häradshöfd.  F.  JV. 
Cöster ,  Hr  Guldsmeden  IS.  P.  Hendeberg ,  Hr  Handlanden 
och  Boktryckaren  J.  Torell  och  Abon  ISils  Davidsson  i  V. 
Barnlösa,  hvartill  adjungerades  såsom  biträden  Hr  Ofversten 
och  C.  St.  Olofs  och  D.  D.  O.  Grefye  G.  v.  Essen,  Hr  Con- 
suIq  och  B.  \y.  O.  och  D.  D.  O.  C.  H.  Rooth,  Hr  Bruks- 
patron J.  yi.  Dreilick  och  Hr  Factor  Sylvajider.  Då  Herr 
Grcfve  von  Essen  utcommenderals  i  fält  valdes  i  hans  ställe 
och  på  hans  förslag  Hr  Coll.  Sch.  Mag.  Sveii  Sjögren.  Då 
kyrkförvallningen  sedan  ordnades  enligt  K.  Instruct.  af  d.  12 
April  181,^,  inglngo  Hrr  Rooth  och  Dreilick  såsom  Kyrk- 
värdar, biträdde  såsom  förut  af  Hr  Mag.  Sjögren  i  repara- 
tionsbestyrel.  Under  hösttiden  har  Ur  Löjtn.  J.  Rosenberg 
varit  anställd  vid  kyrkoförvaltningen,  dels  såsom  kyrkoin- 
spector^  dels  som  räkenskapsförare  och  uppbördsman.  Som 
han  mest  upptogs  vid  preslgårdsbyggnadens  ledning  behöfdc 
han  tydligen  vid  kyrkoarbetet  det  biträde  Hr  Sjögren  kunde 
lemna. 

Både  före  och  efter  andringen  af  kyrkförvaltnings-orga- 
nisationen  har  hufvudsakliga  tyngden  hvilat  på  Hrr  Booth 
och  Dreilick  samt  Hr  Mag.  Sjögren,  som  härunder  i  ärendet 
brefvcxiat  med  Herr  Professorn  och  Ordensledam.  Brunius 
samt  Hr  Architccten  Strömberg  i  Lund.  Den  förre  har  en 
gång,  den  sednare  två  gånger  besökt  stället  under  repara- 
tionstiden. Pastors  många  öfrign  cmbetspligtor  liksom  dess 
Lristande  insigt  och  erfarenhet  i  dylika  stycken  ha  gjort  för 
honom  nödvändigt  att  låta  den  tyngsta  förvaltningsbördan 
falla  på  kyrkovärdarne,  hvilka  med  den  outtröttligaste  upp- 
märksauiiiut  och  det  oegennyltigaste  nit,  samt  ej  sällan  på- 
kallade egna  uppollVingar  användt  sina  ovanliga  insigler,  sin 
rika  erfarenhet  och  sin  dyrbara  tid  i  denna  maktpåliggande 
allmänna  angelägenhet,  dervid  Hr  Cons.  Booth,  såsom  nu- 
mera mindre  upplagen  af  enskilda  angelägenheter,  kunnat 
offra  desto  mera  tid  åt  församlingens,  mer  än  en  gång  under 
den  kallare  årstiden   till  äfvcniyr    för    helsan,    som    i  lifvets 


153 

sjunde  decennium  kräfver  en  ökad  varsambet  iifven  af  det 
varmaste  nitet. 

Tacksamt  bör  ock  bärvid  erkännas,  alt  den  åldrige  Do- 
natorn Hr  Uandl.  O.  ISilsso7i  sällan  någon  dag  saknats  under 
verkställigbeten  af  reparationerne  i  kyrkan,  dervid  noggrant 
vaksam  att  intet  matte  skadas,  i  synnerbet  outtröttligt  bi- 
trädande pastor  i  vården  om  de  dödas  ben,  bvilka  blottades 
vid   hvarje  spadtag  i  jorden   under  kyrkans   golf. 

Herrar  Entreprenörer  J.  P.  Ek,  C.  P.  JVennerherg,  J. 
Murberg,  N.  Lundström,  J.  Böhnan  ocb  ^.  C.  liosendal 
(antalet  visar  att  concurrensen  varit  oförbindrad)  ba  bäruu- 
der  ådagalaggt  berömlig  omsorg  att  fullgöra  sina  älaganden, 
samt  beredvillig  uppmärksambet  åt  kyrkförvallningens  önsk- 
ningar, tydligen  ådagaläggande  att  de  med  lust  och  kärlek 
betraktade  arbetet,  eburu  det  sannolikt  ej  blifvit  riktande. 
Ocb  det  vore  otacksamt  att  bär  förbigå  sjelfva  arbetarne, 
h vilka  bär  leninat  de  betydligaste  profven  på  sin  konst, 
Murarne  Sven  ocb  Gustaf  Ljungberg,  Lars  Hellrick  ocb  Ger- 
man samt  Snickarne  J.  Lindberg  ocb  C.  Strömblad.  Den 
sista  Söndagen  i  Oclober  IStiO  kunde  med  tacksägelsen  i 
bögmessan  i  anledning  af  Cbolerans  uppkörande  inom  både 
län  ocb  pastorat,  en  bögtidligbet  på  aftonen  förenas,  i  an- 
ledning deraf  att  kyrkoreparationen  var  i  det  niirmaste  full- 
bordad, som  under  seklets  femte  decennium  sträfvat  att  åter- 
ställa den  märkvärdiga  kyrkbyggnaden  till  det  vackra  skick 
den  måste  ba   egt   fÖr  mer  än   600  år  sedan. 


Må  i  detta  Guds  bus  Guds  ord  alltid  predikadt  varda 
med  allvar  ocb  kraft!  Må  det  för  otaliga  slägter  blifva  ett 
heligt  rum,  en   hinimelens  port! 

9.     Nija  Krjrlignrden  vid  Helsingborg. 

Till  räddning  för  kyrkans  grundvalar  ocb  till  gagn  för 
församlingens  sundhet  blef,  pä  D:r  Follins  förslag,  begraf- 
ningsplatsen  förlaggd  utanför  både  kyrka,  kyikgård  ocb  stad. 
En  skön  plats  jemte  landsvägen  mellan  bafvet  ocli  den  berg- 
sträckning, som  följer  staden  såsom  en  naturlig  mur  åt  öster, 
utgörande  nära  2  tunnland,  blef  af  beniiille  Doclor  invigd 
18IG.  En  del  är  en  jemn  plan,  en  del  en  pitluresque  back- 
sluttning. Genom  plantoringar  ocb  grafvårdar  liknar  den  re- 
dan de  danske  assistent-kyrkgårdarnc.  Alltmer  bar  man  öf- 
vergifvit  grafstenarne,  som  snart  förvandla  en  kyrkgård  till 
cn  hällebergsyla,  frestande  efterverldens  lefvande  till  kamp 
mot  de  döda,    bvilka    dervid    alltid    besegras.      Alltmer    har 


man  valt  korsen  å  piedestaler  med  lösa  eller  infattade  in- 
skriftsslenar  (de  sednare  äro  tydligen  beräknade  för  efter- 
kommande generationers  gagn,  hvilka  bäst  beböfva  ledning). 
Tusental  af  dylika  kunna  resas  på  nya  kyrkgården  y  innan 
frestelse  uppstår  att  borttaga  något.  Smaken  för  det  enkla 
i  stället  för  det  prunkande  bar  tydligen  varit  den  rådande. 
I  stigande  är  begäret  att  bugfästa  de  aflidncs  minne  genom 
värdar,  å  en  kyrkgård,  der  bjerlat  kan  i  årtionden  ba  bög- 
tidsstundcr;  i  fallande  är  deremot  det  gamla  bruket  att  be- 
dra den  döde  genom  att  bereda  lefvande  tillfälle  att  blott- 
ställa sin  beder. 

Förbi  Grefve  Dav.  Frölichs  urna,  grafstenen  öfver  Di- 
recteuren  C.  31.  Flyhorg  oeb  4  söner  samt  det  i  Pastors- 
serien beskrifna  monumentet,  uppsatt  af  D:r  E.  Follins  12 
barn  öfver  deras  föräldrar,  kommer  man  till  den  berömda 
minnesvården  öfver  Handl.  Paul  31.  lieen  ocb  dess  maka, 
omgifven  af  grafstenar  öfver  5  barn  ocb  fränder  med  samma 
namn.  Vid  denna  Paul  Becns  vård  må  stadens  ungdom  stan- 
na ocb  berätta  främlingen,  att  Hr  B.  byggde  det  stora  folk- 
scbolbuset  ocb  att  arfvingarne  lemnade  det  för  kanske  ^  af 
värdet,  utan  att  utlysa  ny  auction.  Särskildt  fäste  vi  upp- 
märksambeten vid  grafvården  öfver  lieate  JSeen,  Lieutenant 
Gotlscb.  von  Geijers  maka,  mellan  dennes  morfars,  D:r  Fol- 
lins ocb  bennes  faders  Paul  Becns  srrafvar.  Der  nära  finner 
man  minnesvårdar  öfver  ^ke  Hammar  ^  som  i  nära  GO  år 
var  Kyrkinspector.  Vid  sluttningen  af  backen,  der  en  källa 
för  blomstervattning  är  umvårdad,  i  I\.Ö.  börnet  innesluter 
ett  staket  en  slägt,  som  nyligen  fått  bufvudmannen  till  sig, 
GeneralAdjut.  Öfversten,  C.  S.  O.  Achatcs  v.  Plåten  *J*  1$5Ö, 
Lvilken  följde  svenska  fanan  i  alla  Sveriges  krig  i  lO:e  sek- 
let J  bär  bvilande  mellau  svågern  Baron  Otto3Iunck,  en  ung 
krigare  af  mycken  stadga,  ocb  doltren  Fröken  yiline  v.  Plå- 
ten. En  vapenbroder  Öfversten,  R.  S.  O.  J.  JV.  Eklund 
bar  sin  grafsfen  der  nära.  Om  Stadsläkaren  D:r  O.  A.  Ols- 
son påminner  en  vård  der  nära.  Få  läkare  ba  varit  i  sin 
ort  så  älskade  som  ban.  En  pyramid  bär  i  grannskapet  h. 
A.  liijnnoxvs  namn.  Här  bör  all  ungdom  stanna  med  djup 
rörelse  af  vördnad  ocb  tacksamhet.  Han  bar  ej  blott  stiftat 
ett  stipendium  för  studerande  ungdom,  utan  gjort  anslag, 
som  bära  \  af  alla  kostnader  för  b.  v.  folkscbola  ocb  dess- 
dessutum  bvad  söndngsscbolan  särskildt  kräfver  till  den  ar- 
betande ungdomens  tjcnst,  som  vet  bvad  gagn  arbetskraften 
bar  af  ett  odladl  vett,  liksom  af  fardigbet  i  skrifning  ocb 
räkning,    jcnitc    det    söndagsschnlans    stora  antal  Biblar  är  i 


15^ 

ett  godt  rum  tillgängligt  for  alla  hvarje  helgdag,  då  schol- 
lärarne  der  hälla  i  ett  annat  rum  kateebesförhör  med  dem^ 
som  fatt  upphöra  med  den  jemna  scholgången,  men  ännu  ej 
confirmcrats.  Rönnow  hade  samlat  sjelf  sin  förmögenhet, 
grundlaggd  genom  ädelslenshandel  under  vandringar  i  S.  Eu- 
ropa. Han  efterlemnnde  en  dotter  och  gaf  henne  dock  hela 
det  jemt  uppvexande  slägtet  till  medarfvinge,  förklarande 
att  han  ville  mätta  hennes  arf  för  att  göra  henne  vissare 
om  en  lycklig  framtid.  Få  föräldrar  ha  haft  det  förstånd, 
den  verldskäonedom ,  som  deri  uppenbarade  sig'*').  Utan 
sammanhang  med  stadens  folkscboleväsende  äro  ej  eller  de 
4  samtidigt  uppkastade  närliggande  grafvarne  öfver  fVilhehn^ 
Harald,  /ilhert  och  Hildur  Hallberg,  dessa  Cons.  och  Ridd. 
J.  Hallbergs  och  dess  Fru  Charl.  född.  Hulimans  barn,  efter 
hvilkas  död  den  med  stadens  folkscbola  förenade  slöjdscho- 
lan  blef  till  ej  ringa  del  arfvinge  af  den  omsorg,  de  annars 
skulle  erfordrat.  Folkscholsvännen  stannar  ocksä  utan  tvif- 
vol  vid  Borgmäst.  H.  Lundbergs  sköna  grafvård,  erinrande 
sig,  jemte  den  kraftfulle  och  sjelfständige  Borgmästaren,  äf- 
Ten  donatorn  till  SmAbarnsscholan.  Der  ofvan  vid  norra  mu- 
ren ser  man  D:r  C.  Hallbecks  niinnesvård,  dervitl  sä  många 
tacksamma  minnen  knyta  sig.  Återvänder  man  bärifiän  (ill 
stora  gängen,  sä  har  man  främst  en  erinring  om  mycket 
gagn  åt  staden  i  Lagm.  Borgmäst.  Bidd.  ^/.  P.  Sttihles  ut- 
märkta monument,  och  mycket  gagn  åt  kyrkan  i  den  pyra- 
mid, deri  man  läser:  Christina  BJargar.  Landgren,  född  i 
Lund  ^Vj  1769,  död  i  Helsingborg  %o  1845,  enka  efter 
Rudm.  Borgmäst.  J.  F.  Berg.  Denna  Fru  bar  verkat  ett 
stort  mouvement  i  reformerna  inom   delta   kyrkliga  samhälle. 

*)  Grafvården  öfver  hans  mor  Tbeodora  Rönnow  ser 
man  nära  D:r  FoUins  graf.  Lars  Anders  R.  härstammade  ej 
frän  Gasten  Rönnow  i  Abus,  som  fick  arfsrält  till  detta  pa- 
storat, utan  sannolikast  från  Hans  Andersson  Rönnowius, 
som  leninade  Raus  och  Wälluf  till  Pastor  i  Helsingborg  och 
tog  dennes  förra  prcbende  Qvistofla  omkring  1700.  Af  en 
tredje  slägt  var  Arcbialern  Gasten  Ottosson  Rönnow;  men 
dessa  5  grenar  torde  ha  samma  rot,  den  gamla  senatoriska 
Rönnow  släglen  i  Danmark,  som  var  ingiftad  i  svenska  Vasa- 
slägton.  Efter  föreningen  med  Sverige  blcfvo  ytterst  få  Skån- 
ska adelsblägtcr,  som  man  vet,  introducerade,  men  mänga 
beböllo  sina  namn,  då  de  ingingn  i  ofralseslåndet.  Assessor 
Måns  Gastensson  Rönnow  från  Abus  adlades  af  Garl  XII, 
mcD  slut  sjclf  sin   nya  ätt. 


15G 

Hon  gaf  neml.  8000  Rdr  Bco  som  födde  af  sig  innan  an- 
vändningen 1800  Rdr  Bco  ränta  till  vårt  nya  orgverk  och 
orgläktare,  hvaraf  alla  de  öfrige  gåfvorne  och  anslagen  1849 
— 50  blefvo  följder,  på  del  att  de  vigtigaste  reparationerne 
måtte  föregå  orgelns  nybyggnad.  Fru  Berg  hade  grundlaggt 
sin  förmögenhet  genom  det  testamente  hon  fick  af  Pbilos. 
Professorn  i  Lund  Mattb.  Fremling,  bvars  hushållning  honlänge 
förestått.  Vårt  orgverk  är  således  "en  i  former  framsprungen 
philosophi."  Hr  Controllör  Tornberg  och  Hr  Assessor  S. 
Åberg  ha  deraf  utan  Ivifvel  näst  gifvarinnan  den  största  för- 
tjeusten.  På  samma  södra  sida  om  gången  erinrar  än  ett 
monument  om  en  välgörare  för  det  allmänna.  Riksdagsman- 
nen Kiiut  Pehrsson,  född  i  Melby  d.  '%  1748,  död  i  V. 
Ramlösa  d.  ^%  1851,  jemte  Hanna  Larsdotler,  med  hvil- 
ken  han  varit  gift  i  48  år.  Hon  var  född  i  Melby  d.  *% 
1748,  död  i  V.  Ramlösa  d.  >V4  18^2-2.  Denne  Hnut  Pehrs- 
son, ett  tvisteämne  sjelf  under  riksdagstvisterna,  var  hären 
ocmotsägligen  gagnlig  medborgare.  Han  geuomdref  enskiftet 
och  var  lika  lugn,  då  man  dcrföre  hotade  alt  utslå  hans 
fenster,  som  när  man  derföre  ärade  honom,  sedan  man  såg 
jordens  kraft  mer  än  fördubblad.  Landsförsamlingens  Bibel- 
kassa för  nattvardsungdomen  är  af  honom  grundlaggd.  Den 
äldsta  grafvården  å  den  nya  kyrkgården  är  en  liggande  häll, 
laggd  bär  181G  öfver  Handl.  L.  Enqströrn,  som  1778  laggt 
den   å    gamla   kyrkgården   öfver  sin   då   döda   maka. 

Anm.  Vanligen  äro  vårdarne  också  reste  öfver  niakar- 
ne,  utan  att  det  här  alltid  anmärkts.  Någon  gång  är  ett 
särskildt  monument  rest  öfver  makan.  Många  vackra  med 
jernstaket  afslängda  grafvar  ega  soffor  under  skuggande  trän, 
men  utan  vårdar.  Svårligen  kommer  man  hit  utan  att  vid 
någon  graf  träffa  någon  sörjande,  som  vårdar  sin  plantering 
och  mildrar  sin  saknad.  Hyrkförvallningen  har  föreslagit  och 
Synemännen  vid  sista  kyrkreparationen  understöddt  förslaget, 
att  å  gamla  kyrkgården  kring  kyrkan  plantera  trän,  hvarigc- 
nom  kyrkan  undgingc  den  skakning,  som  uppkommer,  då 
tunc;a  vaijnar  rulla  öfver  della  nva  torir,  derunder  en  mäu^d 
gamla  grafvar  göra  botten  mindre  fast.  Åsynen  af  kyrkplat- 
serna  hinsidan  Sundet  t.  ex.  i  Helsingör  närcr  alltmer  den 
önskan,  att  få  kyrkan  omgifven  af  en  fridlyst  plan  i  en  stad, 
der  ej  ännu  är  så  svårt  om  utrymme,  som  i  folkrika  huf- 
vudstäder,  i  hvilka  likväl  många  kyrkgårdar  kunnat  räddas. 
I  sjclfva  hufvudstaden  har  blott  storkyrkan  måst  läggas  mel- 
lan  gator   och   torg. 


137 


5  Kap. 
Om  Helsingborgs  Hospital. 

När  detsamma  först  funderades,  har  man  ingen  säker 
underrättelse;  men  alt  det  icke  varit  stadens  enskilda  ulan 
elt  länshospital,  kan  man  med  trygghet  sluta  deraf,  att  till 
detsamma  årligen  uti  hela  Helsingl>orgs  län  uppburos  frivil- 
liga sammanskott  af  penningar,   spannmål,   bröd  och  viclualier. 

Till  delta  Hosjjital  är  icke  någon  donation  af  kronan, 
hvarken  i  hus,  kronolionde  eller  hemmansräntor.  Dess  fond 
är  af  privata   donationer. 

Välborna  Fröken  3Ielta  Giöe  donerade  till  Helsingborgs 
Hospital:  Hemmanen  JYi  14  ^  och  M  oG  ^  uli  Tommerups 
socken  och  by,  och  hemmanet  J>f  17  |  uli  Vranarps  by  och 
Tommerups  socken,  alla  belägna  i  Irrcslads  härad.  Dona- 
tionsbrefvet  är  af  d.  51  October  1041.  Hon  var  en  dotter 
af  Hindric  Giöe  till  Thuneby  och  fru  Brigilta  Brahe,  hvars 
fader  Axel  Brahe  varil  Slottsherre  på  Helsingborgs  slott. 
Dessa  hemman  ränta  nu  (1798)  årligen  O  Rdr  29  sk.  G  rst. 
men  städja  har  Hospitalet  ingen,  sedan  dessa  hemmans  åboer 
för  några  och  A.0  år  sedan  förunnades  alt  köpa  frälseskatle- 
rält   \in   desamma. 

Donationer  och  penningar  till  detta  Hospital  hafva  varit 
många   och    betydliga.      De   som   man   känner   äro   fuljuude: 

1:0.  Gose  Hermans  donation  af  år  lo97.  Denne  var  en 
välmående  man  och  bodde  i  Helsingör.  Dess  dotter  var  för- 
lofvad  med  Thomas  Hansson  i  Helsingborg,  som  sedermera 
blef  Borgmästare  i  staden.  Med  denna  Gose  Hermans  dot- 
ter och  Thomas  Hanssons  fästmö  rymde  Peder  Tygeson  bort. 
Slottsherren  Axel  Brahe  bemedlade  saken  emellan  Thomas 
Hansson  och  Gose  [lerman,  som  sålunda  bilades,  att  Gose 
Herman  skulle  gifva  till  Helsingborgs  Hospital  100  Dalcr. 
Detta  capital  stod  109'2  uti  Strandlyckan^  såsom  underpant, 
den  Bryggaren  Nils  IMattsen  egde.  2:o.  Ar  1022  Michaelis- 
dag  donerade  R. Rådet  Riddaren  af  Elephanleu  och  Slotts- 
herren på  Helsingborg  A.  Biide  till  Hospitalet  ^00  Rdr. 
Delta  capital,  enligt  donationsbrefvet ,  slår  för  everldeliga 
tider  uti  Rosendals  gods  och  gård.  o:o.  Genom  Prosten 
Hans  Arnoldsson  har  en  okänd  adelsman  donerat  till  Hos|)i- 
lalet  100  Rdr.  Detta  capital  stod  inne  uli  Hindric  Glasmä- 
stares hus  och  gurd  1070,  men  i  det  olyckliga  kriget  blef 
gården   ruinerad  och   tomten   såldes    1090  till  Alexander  Fen- 


138 

ton  för  27  Dir  smt.  4:o  År  1040  d.  19  Fehruari  har  Väl- 
borne Frediic  Rantzov  till  Krapperup  gifvit  till  Hospitalet  i 
Helsingborg  500  Hdr.  Detta  capital  stod  inne  uti  Byfogden 
Cbristopher  Anderssons,  Pehr  Ohlsson  Slåhles,  Tullnären 
och  Rådmannen  Johan  Anderssons  och  Knut  Olsson  Vagn- 
mans  gårdar,  hvilka  alla,  utom  Rådman  Johan  Anderssons, 
i  kriget  ruinerades,  men  efter  detsamma  återbyggdes,  så  alt 
Hospitalet  intet  förlorade  af  detta  capital.  5:o.  Den  20  3Iaj 
1648  har  danska  RiksRådet  Gunde  Rosenkrans  donerat  till 
Hospitalet  200  Rdr.  C:o.  Den  17  April  lGö2  har  Borgmä- 
staren i  Helsingborg  Jöns  Christensson  donerat  100  Daler. 
Capitalet  stod  i  Bryggaren  Jöns  Mattssons  gård,  hvilken  i 
kriget  1670  ruinerades  och  tomlen  såldes  för  40  Daler.  7:o. 
Den  18  Febr.  16u4  har  Borgmästaren  i  Helsingborg  Christen 
Nilsson  donerat  50  Daler.  8:o.  Rådmannen  i  Helsingborg 
Jacob  Hansson  har  gifvit  till  Hospitalet  200  Daler.  Räntan 
af  denna  donation  anslogs  till  Rector  Schola;,  som  derföre 
en  irång  i  månaden  skulle  hålla  gudsljenst  och  predikan  för 
de  sängliggande  lemmar  i  Hospitalet.  1676  stod  Slryge- 
lyckan  i  underpant  för  denna  donation  men  låg  från  1676 
till  1685  för  krigets  skull  öde.  9:o.  Olof  Håkansson  Baga- 
res enka  Maren,  då  hon  i  Hospitalet  blef  inlagen,  förärade 
CO  Daler.  Stodo  inne  uti  Jacob  Andersson  Skomakares  gård, 
i  kriget  förstörd,  men  åter  uppbyggd.  10;o.  Claus  Clausson 
Snedker  och  dess  hustru  testamenterade  Hospitalet  200  Dir. 
Capitalet  stod  i  Arent  Gunnarssons  gård,  som  då  nya  fäst- 
ningsverken anlades,  nedrefs  och  Hospitalet  fick  ingen  er- 
sättning. ll:o.  Borgmästar  Eggert  Ellers  enka  donerade  till 
Hospitalet  500  Daler.  Hon  gick  under  kriget  1676  till  Dan- 
mark, penningarne  stodo  inne  hos  henne,  och  donationen 
sådan,  att  hon  i  sin  lifstid  fick  utdela  räntan  af  summan  till 
bvilka  lemmar  i  Hospitalet  som  henne  behagade.  12:o.  Uli 
sednare  tider  har  Fru  Öllegård  Cöster  född  Brome  donerat 
till  Hospitalet  550  Dir  smt.  En  lem  i  Hospitalet  undfår 
räntan  af  dessa  penningar.  13:o.  Råd-  och.  Handelsmannen 
Wilhelm  Ränder  har  donerat  till  Hospitalet  600  Daler  smt. 
En  lem  i  Hospitalet  njuter  räntan  af  detta  capital.  På  flere 
donationer  har  jag  icke  kunnat  få  reda,  men  flere  hafva  de 
säkerligen  varit;  ty  Hospitalet  hade  före  kriget  1676  betyd- 
liga  capitiiler  jemte   redan   specificerade   donationer. 

Hospitalets,  utom   nämnde  donationer,    år    1676  utestå- 
ende  capitaler  *). 

*)   UpPö'''*-'"   I'"   dessa   ar    förbigången     vid     tryckningen. 


!5d 

Man  fiDDer  af  denna  uppgift  kuru  Helsingborgs  stad  i 
kriget  167G  och  påföljande  4  år  i  grund  blifvit  ruinerad  då 
utaf  42  Lus  och  gårdar  i  hvilka  Hospitalet  hade  inteckning, 
37  ruinerades  i  grund  och  5  allenast  blefvo  stående.  Efter 
lika  förhållande  om  förödelsen  varit  lika,  skulle  icke  mer 
än  40  å  50  hus  i  staden  funnits  vid  krigets  slut. 

Till  General-Gouverneuren  Grefve  Gustaf  Baner  hade 
Hospitalet  lånt  1171  Rdr  uti  Danska  kronor,  detta  lån  hade 
Riks-Amiralen  Grefve  Gustaf  Otto  Stenbock  tillförene  haft, 
och  före  honom  Herr  Jacob  Grubbe  till  Rögle.  Ar  1G66 
bekom  Grefve  Baner  detta  lån;  men  Hospitalet  fick  ingea 
säkerhet  för  detsamma,  ej  heller  betalte  Grefven  upplupna 
intressen.  Grefve  Baner  dog,  hans  egendomar  räckte  icke 
till  hans  gäld.  De  som  hade  inteckningar  fingo  sitt.  men 
Hospitalet  fick  intet.  1082  tillförordnade  General-Gouver- 
neuren Grefve  Ascheberg  Gouvernements-Räntmästaren  Bengt 
Langh  att  vara  vice  Borgmästare  i  Helsingborg,  och  något 
derefter  blef  han  ordinarie.  Denne  driftige  man  tog  sig  Hos- 
pitalets afifärer  an  5  vann  uti  Göta  Hofrätt  efter  långvarig 
process  den  dom:  att  den  Magistrat  som  var  lOGC,  eller 
dess  arfvingar,  alla  för  en  och  en  för  alla  skulle  godtgöra 
Hospitalet  så  capital  som  ränta,  emedan  de  försummat  be- 
vaka Hospitalets  rätt,  och  hvarken  tagit  laga  inteckning  och 
caution  för  lånesumman,  icke  heller  indrifvit  de  resterande 
intressen.  Och  i  följd  af  samma  dom^  beräknades  1  Rdr  i 
kronor  till  7^  mark  samt  i  följd  deraf 

hufvudstolen 2233  Dir  smt 

Intresset  till  October   1G91 5283:  10  rst. 

Rättegångskostnaderna  till 133: 

Summa  SG40:   10  rst. 

Härpå  utmättes  uti  Borgmästar  Eggert  Ellers  frälse- 
gods Eogeltofta  i  Bjera  härad  10  frälsehemman  för  en  sum- 
ma af  4110:   

Rådman  Anders  Göranssons  gård      .     .     .        400:    —  — 
Elt   dess   hus  på   Färgemansgatan       .     .     .  30:    —  — 

30  tunnland  jord  i  Slotlsvången       .     .     .        45'0:    —  — 
En   äng  med  en  fiskdamm,  allt  tillhörande 

Rådman  Anders  Göransson   ....         30:   -—  — 
Samt  hos  de  öfrige 4S9:   —  — 

I  sednare  tider  ha  tillkommit  Randcrska,  Rönnowska  och 
Bjurströmska  donationerna,  hvaraf  den  Randerska  ger  hvar- 
dera  af  4  enkor  100  Rdr  Rgs  årl.  ränta.  Capilalel  står  i 
Pålsköp  och  hus  i  staden. 


140 

Utom  detta  voro  Eggert  Ellers  arfvingar  dömde  alt  be- 
tala Helsinghorgs  kyrka  för  ett  lån  af  samma  natur  och  det 
Baner  äfven  undfått  4Gö5  Dir  smt.  Eogeltofta  gods  hade 
Secreteraren  Hans  Pahl  köpt  pä  Banco-auction  1G88.  han 
lemnade  så  Hospitalet  som  kyrkan  inteckning  i  sitt  gods  för 
begges  deras  fordringar  tillsammans  876o  Dir  smt. 

Likaså  indref  Borgmästar  Langh  en  annan  Hospitalets 
fordran. 

R. Rådet  Gunde  Rosenkrans  både  1648  donerat  till  Hel- 
singborgs Hospital  200  Rdr.  Detta  Capital  ^stod  hos  honom 
inne  och  ränta  deraf  betaltes  till  16ö8.  Ar  1G81  väcktes 
fråga  härom,  och  Gunde  Rosenkrans  enkefru  Pernilla  Ro- 
senkrans, som  fått  en  arfslott  uti  Kulla  Gunnarstorp  lemna- 
de immision  i  denna   sin  arfslolt. 

Capitalet  räknades   till 400  Dir  smt 

och  intresset  till 708    —    — 

Summa  1108  Dir  smt 

Helsingborgs  Magistrat  fann  nödigt  alt  sälja  denna  an- 
del i  Kulla  Gunnarslorp,  och  slöts  handel  med  fru  Pernilla 
Rosenkrans  mag.  Herr  Holger  Rosenkrans  på  Glimminge, 
som  gaf  Hospitalet  uti  ett  för  allt  8oO  Dir  smt;  med  denna 
handel  gick  väl  icke  så  redligt  till.  Uti  ett  kyrkorådspro- 
toooll  af  d.  10  December  1702  har  jag  funnit  någon  under- 
rättelse härom.  Frågan  var  om  548^  lod  silfver,  som  då 
afledne  Borgmästaren  Langh  pantsatt  fÖr  OoO  Dir  smt  af  den 
köpeskilling  Holger  Rosenkrans  till  Hospitalet  inbetalt;  och 
som  ingen  visste  hvar  silfret  vore,  uppkallades  Rådman  Her- 
man Schlyler,  hvilken  berättade:  alt  sedan  Excellencen  A- 
scheberg  fält  vela  det  Gunnarslorps  gods,  som  till  Hospita- 
let var  utlagdt  i  vederlag  för  1108  Dir  smt,  utan  hans  vilja 
och  vetskap  var  bortsåldl,  och  att  Borgmästar  Langh  lånt  af 
de  penningar,  som  för  Gunnarstorp  betaltes,  en  summa  GoO 
Dir  smt,  befallle  Grefvc  Aschoberg  Magistraten  i  Helsing- 
borgj  alt  delta  capital  genast  emollaga  och  till  vidare  or- 
dres deponera;  och  då  har  Borgmästar  Lang  uppburit  något 
silfver,  som  Magistraten  emoltog,  i  en  koffert  lade  och  för- 
seglade, som  sattes  pä  Rådstugan,  hvilken  då  var  i  Michel 
Vessels  hus;  men  huru  silfret  bortkonimit  visste  han  icke. 
Schlyler  berättade  vidare,  att  då  Gunnarstorps  gods  skulle 
Säljas  för  Hospitalets  räkning,  voro  de  som  budit  till  och 
med  2000  Dir  smt.  Michel  Vcssel  blef  dcrpå  ujtpkallad 
och  tillfrågad,  som  berättade  detsamma^  med  tillägg:  att 
Borgmästar  Langh  någon   tid  derefter  i  hans   närvaro    brutit 


141 

upp  kofferten  och  uttagit  silfret,  oaktadt  Vessel  deremot  pro- 
testerat, s»gandos  Borgmästaren,  att  Hospitalet  hade  säker* 
het  nog  i  hans  gård^  att  Langh  vid  samma  tillfälle  sönder- 
riiVit  en  skrift,  som  Vessel  trodde  vara  de  8  st.tdens  äldstes 
caution   för  honom.      Detta  allt  låter  litet  misstänkt. 

Den  jord  som  Hospitalet  nu  i  Slotlsvången  eger  har 
således  tillkommit  1002,  tillhört  Rådman  Anders  Göransson 
och  för  4o0  Dir  Hospitalet  tilldömd.  Denna  jord  ufgör  nu 
efter  sednaste  mätning  2G  tunn-  27  kappland  geometriskt  mål. 

Ar  1700  cgde  delta  Hospital  30  tunnland  åkerjord, 
samt  ett  capital   af  öOO  Rdr  och  något  öfver  10,000  Dir  smt. 

I  danska  tiden  och  före  år  1070  gjordes  insamlingar  i 
hela  Helsiughorgs  län.  Hospitalet  höll  1  par  hästar  och  ca 
vagn  samt  en  dräng,  som  kallades  Bedare,  han  hade  i  lön  ^ 
af  allt  hvad  han  insamlade.  För  att  närmare  känna  denna 
insamling  vill  jag  införa   1071    års  upphörd  af  Bedaren. 

Anamet  som  de  fattiges  Bedere  dette  aar  hafver  Ind- 
hragt,  som  följer.      Anno   1071 

d.   7  Januari  af  Hielmsholdt   1   Dir  2  mk. 

Rug  5  skepper 
Christen  Nilsson   i  Lauröd      —  —   1   mk. 
Af  Gundestorp   i  Kullen     .   .  3   Dir*). 

Hvad  insamlingen  i  länet  angår,  så  upphörde  den  all- 
deles efter  kriget  som  slöts  1079.  Likaledes  indrogs  utdel- 
ningen om  högtidsaftnarne,  emedan  landet  i  grund  var  rui- 
ncradt;  Hospitalet ^förstördt  och  dess  lemmar  107G  till  Se- 
land öfverförde.  Ar  1082  inköptes  Elna,  salig  Hans  Mur- 
mästares hus  och  gård  vid  gatan  hakom  dea  nya  kyrkgårdea 
att  inrättas  till  Hospital. 


*)  De  följande  7  sidorna  äro  vid  tryckningen  förhigäng- 
na.  Insamlingen  har  skett  i  Allerum,  Fleninge,  Kropp, 
Mörarp,  Wramh,  Bjuf,  Björneknlla,  Brohy,  Kågeröd^  Ste- 
nestad,  Ausås,  Slröfvelstorp ,  Qvidinge,  Sönderslöf,  Halm- 
stad, Otlerup,  halfva  Sirköping,  Höja,  Starhy,  Osiöe,  Munk- 
Ijunghy,  Engclhulm,  Båstad,  Fårslöf,  Grefve,  Hjernerup, 
Toslerup,  Barkager,  Rehelhierg,  O.  Ljungl)y,  Kielna,  Grå- 
mcstrup,  Vedhy,  Riseherga,  Färingtofta,  Orkelljunga,  Rya, 
Oderljuoga,  Pcderstrup,  Biundhy,  Weshy,  Welluf,  Rous, 
halfva  Qvistofta,  Fjerreslad,  Baarslcf,  Eghy,  Frilleslad  samt 
Helsinghorgs  socken  i  landsbyarne.  Delta  var  således  i  den 
liden  Helsinghorgs  län  med  en  gemensara  fattigvård.  (Ltoni 
länet  fick  ingen   tigga,  som   hörde  till   länet.) 


142 

Allting  sattes  pa  en  ny  fot:  de  fattiges  underhåll  regle- 
rades, och  hvar  lem  anslogs  14  öre  smt  i  veckan.  Uli  1690 
års  Kyrkoråds-protokoll  af  den  20  IVovemher,  har  jag  fun- 
nit, att  Prosten  Achtscbilling  proponerat,  det  lemmarna  i 
Hospitalet  icke  kunde  lefva  på  14  öre  smt  i  veckan;  man 
borde  hos  General-Gouvernementet  göra  hemställan  om  icke 
dem  kunde  beviljas  2G  öre  smt  i  veckan,  hvilket  hade  den 
goda  verkan,  att  hvar  lem  beviljades  20  öre  smt  i  veckan, 
och  dervid  har  det  sedermera  blifvit. 

Utom  detta  skedde  en  ^hop  andra  förändringar,  som 
medtogo  Hospitalets  fond.  Ar  1700  beslöts  att  ett  nytt 
Hospital  skulle  byggas  i  norra  delen  af  staden,  hvilket  är 
det  nu  varande.  ITOo  inrättades  den  Elospitalskyrka,  som 
invigdes  af  Prosten  Orstadius,  den  första  som  varit,  ty  uti 
danska  tiden  var  ingen  kyrka.  Bector  Scbola?  predikade  en 
gång  i  månaden  uti  sjukstugan  för  de  sängliggande,  de  friska 
gingo  i  stadskyrkan.  Hospitalsprest  antogs  och  honom  an- 
slogs stat  och  lön.  Förut  hade  Hospitalets  räkenskaper  blif- 
vit förde  af  kyrkans  föreståndare,  som  derföre  intet  arfvode 
hade,  nu  antogs  en  särskild,  hvilken  anslogs  lön  och  hyra. 
Härigenom  försvagades  Hospitalets  fond,  och  utdelningen  till 
de  fattige  måste  minskas,    för  att  aflöna  tvenne  betjcnter*). 


*)  Till  ett  bevis  på  ofvanstående  anmärkning  må  anfö- 
ras, att  1767  uppgick  Hospitals-leramarncs  underbåll  till  24S 
Dir  smt  deremot  till  Hospitalsföreståodaren  100,  hushyre- 
hjelp  50,  prest  dito  100,  dertill  36,  Kyrkråds-nofariens  lön 
4,  för  sången  10,  för  ringning  6,  Kamreraren  vid  Hospitals- 
contoret  6,  Postporto  och  skrifmatcrialier  som  vanligt  5:  16, 
lUumination  i  Hospitalets  fenstcr,  då  Kronprinsen  var  i  sta- 
den li>,  till  kyrk-ornamenternas  vanliga  underhåll  4,  Com- 
munion-vin  5:  16,  Städerskan  6  m.  m.  Summa  520  Daler. 
Således  76  Dir  mera  till  beljening  o.  d.  än  till  dem,  för 
hvilkas  hjelp  allt  var.  En  hospitalslem  hade  14  öre  i  vec- 
kan tills  det  höjdes  upp  till  26  öre,  slutligen  52  Dir  om 
året.  Vid  ett  fattighjons  begrafning  behöfdes  en  half  sidas 
räkenskap  på  alla  utgifter.  Presten  för  predikan  öfvcr  graf- 
ven.  Sångarne,  Ringarne  m.  m.  betaltes  af  hospitals-medel, 
t.  o.  m.  drickspengar  till  snidkaren  och  bedaren  voro  att 
redovisa. 

För  8  hjon  höllos  Prest,  Föreståndare  och  Kamrer  vid 
Hospitalscontoret,  och  dessutom  gafs  arfvode  till  Kyrkråds- 
notarie.  Frihetstiden  visar  öfver  allt  att  embcismänncn  ej 
hade  eu  herre  öfver  sig^  ulan  blott  en  magni  aomiuis  umbra. 


143 

Nya  Hospilalshyrkan  stod  icke  läuge,  den  ombyggdes  17C1 
då  åter  en  del  stående  och  fruktbara  capitaler  bortsmulto. 
Ar  1754  var  Hospitalets  inkomst  och  utgift  följande: 

Inkomsten. 

Räntan  af  10,Iö7  Daler  smts  capilal C09:   14 

Räntan   af  hemmanen ^7:   16 

Stoekpenningar 1:    11 

Tomlhyra 1:   — 

Stol-   och   Bänklega 54:      8 

Extra  uppbörd .     12:  20 

G7G:     5 
Utgifter. 

Pensioner  till  lemmarne      .........  5öS:  11^ 

Löningsslat 222:  — 

Hushyror 60;  — 

Vin   och  abialer 2:    12 

Ved 58:  16 

Postporto 5:  — 

Ljuspenningar 11:   — 

Extra  utgifter 30:  — 

745:     7| 
År  1795 

Lade    Hospitalet     1086    Bdrs    capItal, 

26  tunnl.  27  kappl.  och  deraf  ränta  55  Rdr  17  sk.  9  rst. 
Af  sina   hemman  ränta 9    —       8  — 

Uti  Hospitalet  2  lemmar,  som  hvar  hafva  5  Rdr  24  sk. 
om  året,  den  ena  af  fru  Gösters  donation,  den  andra  af  Rad- 
man Randers.  Derjemte  hafva  16  stadens  fattige  husvarelse^ 
eldbrand,   men   inga   fattigpenningar. 

Så  rikligen  lö  lemmar  i  danska  tiden  bär  underhöllos, 
sä  uselt  är  det  nu;  och  besynnerligt  alt  med  1000  Rdrs  ca- 
pital  samt  27  tunnland  åker  skola  icke  mer  än  två  fattige 
kunna  underhållas,  hvars  underhåll  är  sådant,  att  de  icke 
deraf  kunna   lefva   fjerdedclcn  af  året.     Om  aldrig  kyrka  blif- 

Af  Biskopsvisilations-protocollet  1824  §§.  15,  14,  15  ser 
man  att  revision  af  fattigkassorna  från  1809  ej  verkställts, 
då  derom  tillsades.  1815  var  tillsägelsen  ännu  ej  hörsam- 
mad och  ålades  vid  högt  vite.  Delation  medgafs  dock  sedan. 
1819  var  behållningen  3986  Rdr  Bco  som  Biskopen  fana 
alU  för  stor  att  ej  vara  gjord  räntebäraade. 


144 

vit  byggd,  ingen  prcst  och  ingen  föreståndare  på  stat  anla- 
gen, så  hade  delta  Hospital  varit  välmående  och  kunnat  rik- 
ligen  försörja  IH  lemmar;  men  sa  länge  det  blifver  på  den 
fot  det  nu  är,  kommer  det  aldrig  till  välmakt*). 

Fredagstaflan  eller  de  Husarmas  Gassa. 

Utom  Hospitalet  var  i  danska  tiden  en  annan  inrättning 
för  de  fattige.  En  collect  samlades  alla  Fredagar  i  vecko- 
predikan och  som  collect  uppbars  på  en  tafla,  efter  det  gam- 
la skånska  bruket  ^  bvadan  ock  collecter  kallades  Taflepen- 
ningar,    så    fick  ock   denna  insamling  till  de   fattige  namn   af 

*)  Kyrkan  inrättades  slutligen  till  sjukrum.  I  ett  rum 
i  fattighuset  predikar  Stads-Comminislern  o  gånger  om  året 
(2:nan  dag  Jul,  Långfredagen  och  20  Söndagen  efter  Tr.), 
egande  tillika  själavärden  i  Hospitalet,  disponerande  mot  en 
viss  jordskyld  den  jord.  Hospitalspastorn  förut  innehade. 
1848  ökades  byggnaden,  sedan  hela  qvarteret  inköpts,  an- 
senlis:t.  Arbetshus  är  iurättadt  derslädes:  allt  under  det 
Ofversten  och  Commend.  Grefve  v.  Essen  och  Cons.  o.  Ridd. 
Rooth  varit  Ordförander. 

Enligt  1849  års  räkenskaper  hade  Helsingborgs  Hospital 
74  tunnl.  taxerade  till  8,G08 :  IG  Bco ,  husen  och  tomterna 
JYI  121,  122,  125  brandförsäkrade  till  8,850.  Inventarier 
907:  25.  4.  Utlånte  capitaler:  20,180:  ö.  4.  Dito  af  K. 
Carl  Johans  fond  7,800  (minne  af  Carl  Johans  första  land- 
stigning*)), contant  1,010:  20.  7.  Summa  o4,022:  20.  5. 
Arets  inkomster:  Uäntor  2,020.  Jordarrenden  778.  Hem- 
mantalsränlor  11.  Tomtören  1.  K.  Oscars  nådegåfva  500. 
Statsanslag  för  Garnisonsförsamlingen  200.  Fatligprocent 
110.  Saköremedel  1848,  Fattigskatt  af  personer  554 ;  Be- 
villning 1,008:  Summa  1,980;  Tolagsmedel  544.  Hyra  af 
lofler  i  fattighuset  110;  öfverskott  af  arbetsinrättningen  118: 
52.  m.  m.  (skill.  och  rst.  ej  bär  upptagna)  0,452;  Summa 
Summarum  00,474. 

Utgifter  till  20  fattighjon,  som  hade  full  försörjning, 
och  19  som  haft  ansenligare  bjclp:  kostnaden  till  kokinrätt- 
ningen   1,587.     Uppfostringshjelp  för  25  barn  505  o.  s.  v. 

*)  Först  g.if  Kronprins  Carl  Johan  denna  gåf?a,  med  föreskrift 
att  räntan  skulle  uldclas  till  arbctsfoll:  vid  äklensl.aps  shitnnile  till 
bjclp  vid  bosättning;  men  medgaf  sedan  att  gålV.in  Mef  ftircnad  med 
Fattigfonden,  när  den  efter  Lagman  Stables  dud  185'i  utleninades  af 
sterbliuset. 


145 

Fredagsfaflan.  Utom  detta  donerades  capiialer  till  denna  in- 
rättning, Iivars  intressen  ärligen  utdeltes.  Hvad  som  insam- 
lades vid  S:l  Jörgens  kilde  var  ocK  anslaget  till  Fredags- 
taflan  eller  de  busarma;  och  i  hela  Helsingborgs  län  var  på- 
lagdt,  det  alla  de  hvurs  hustrur  i  sömnen  (jvaft  sina  karoj 
skulle  betala  niigot  till  de  husarma. 
Ar    1G02   S'"SO   taflepenniogarne    till    Hl    Dir  2   mk      1    sk. 

Tiilressen    af  capitaler 41     —    1     —        2  — 

För   qväfda    l)arn 27    —    ,,    —      Ii    — 

Vid    S:t  Jörgens   kilde 35     —    ,,     —      ,,     — 

212    —    3    _     G^  — 

År    IG71    Taflepenge 70  —    2  —   13    — 

Intressen        ÖO  —    1  —        j  — 

Af  faltigslocken   i   kyrkian        ...  ,,  —    5  —      1     — 

För   qvafda   bain 4  —    2  —      8     — 

Vid   S:t  Jörgens   kilde 51  —    ,,  —      7    — 

IGG    -    1    —   15^  — 

Den    14   Decemhor   1G71    uldeltes   till   de  fattige  pa  Magistra- 
tens  ordres    184   Dir  3   mark. 

Donerade  capitaler  voro: 

Herr  Jörgen  Brahes  af  d.  29  October  lo99;  han  skänk- 
te de  husarnia  en  gärd  i  staden,  som  sedan  såldes  för  200 
Dir;  hälften  af  denna  summa  stod  inne  i  VVelam  Areatsons 
gärd  1G7G,  g/irden  ruinerades  i  kriget,  han  gick  öfvcr  till 
Danmark  och  tomten  såldes  för  20  Dir,  således  förlorades 
80  Dir.  Deu  andra  hälften  af  capitalet  stod  inne  uti  färge- 
man Esbjörn  Olssons  gård,  i  kriget  förstörd  och  tomten  till 
torg  utlagd;  således  hade  de  husarmas  cassa  pä  denna  do- 
nation   förlorat    180   Dir. 

Denne  llcrr  Jörgen  Brahe  var  en  son  af  Slottsherren  på 
Helsingborg  Ollo  Brahe  och  dess  fru  Beata  Bille;  Herr  Jör- 
gen Brahe  egde  Toslerup  och  Kulla  Gunnarstorp,  hans  fru 
var  Ingeborg  Par.sbcrg,  begge  döde  är  IGOI.  Deras  unga 
son  och  enda  arfvinge  var  föuiic  firahe,  han  har  år  IGOl 
den  13  Maj  donerat  till  de  husarma  i  Helsingborg  100  Rdr ; 
de  stodo  uti  Båd(nan  Thomas  Jacobssons  gärd,  den  staden 
1GÖ7  kö|)le  för  3i>8  Dir,  nedbröt  och  (ill  A\el  torg  utlade, 
staden  blef  således  ansvarig  f«ir  denna  donation.  Denne  Herr 
Tönnc  Brahe  blef  skjuten  för  Calmar  IGll.  Welam  We- 
lamson  Borgmästare  hade  donerat  100  Bdr,  stodo  ock  i  Bäd- 
mau  Jacob   Tbomassons  gärd.     Borgmästaren  Christen  Nilsson 

Iti-lsiitgboi-gx    llixtoria.  10. 


14G 

donerade  CO  Dir  år  1G5C.  Gapitalet  i  Vagnman  Gudmuad 
Olssons  g;°ird  i  kriget  förslörd,  men  1684  aler  uppbyggd. 
Borgmästaren  Pehr  I*ehrsson  donerade  CO  Dir.  Välborne 
Herr  Wilbelm  Coijet  donerade  till  de  bnsarwa  år  1CC7  ^iiO 
Dir.  100  Dir  stodo  i  Jörgen  Anderssons  gärd,  i  Uriget  ru- 
inerad oeh  tomten  såld  till  Christen  Olsson  Hiempe  för  50 
Dir.  loO  Dir  uti  Anders  Olsson  Bagares  gärd,  i  kriget  ru- 
inerad, och  cassan  fick  intet;  Alexander  Fenton  köpte  tom- 
ten för  50  Dir  och  dem  fick  Hospitalet  hvilket  ock  hade 
inteckning  i  garden.  Borgaren  Pehr  Larsson  hade  länt  12 
Rdr,  hans  gård  i  kriget  förstörd  och  cassaa  fick  intet.  Råd- 
man Anders  Cöransstuis  enka  tcstauienleradc  de  husarma  150 
Dir.  Capitalel  stod  i  I\ils  Toistenssons  gärd,  i  kriget  rui- 
nerad. Tomlen  saUles  till  Hnkau  Pehrsson  Vagnmaud  för 
70  Dir.  En  okänd  hade  genom  Prosten  Jacob  Lauritsson 
donerat  100  Dir,  soui  stodo  uti  Fredric  Hanssons  hus  och 
gård.  Ar  1C7C  hade  cassan  118C  Dlrs  capital,  af  hvilket  i 
kriget  förlorades  428  Dir.  Fredagstaflan  hade  inteckning  uti 
en  gård,  som  tillhörde  Olof  Slagtare,  hvilken  genoui  nya 
fästningsverkens  anläggande  utlades;  till  ersättning  härföre 
fick  Fredagstaflan  uti  Sloltsvången  10  tunnland  jord;  men 
sum  efter  sednaste  niätoing  göra  12  tunnland  14  kappl.  och 
hvaraf  gifves  10  Rdr  40  sk.  årlig  ränta.  Nu  undfå  10  fat- 
tige  årligen   af  Frcdagscassan   2   Rdr    12   sk.   hvardera. 


C  Kap. 
Om  Ilclsingborys  Schola. 

Rector  Schol%  Herbertius,  som  inrättat  Scholxboken , 
förmenar  denna  schola  vara  funderad  kort  förrän  R. Rådet 
Anders  Biide  1C22  till  scholan  donerade  aOO  Rdr;  men  af 
de  få  handlingar  till  hvilka  man  har  tillgång,  är  nog  säkert 
att  scholan  är  gammal.  Den  store  Biskopen  i  Lund  Magnus 
Matlhiae,  var  en  son  af  Borgmästaren  Älatts  Pedersson  i  Hel- 
singborg, och  har  åren  1556  och  1557  gått  uti  Helsing- 
borgs  schola. 

Uti    15C0  års   Landebok   är   infördt: 
Ilem   faar  Schola^meslcren   for   Scholan        .      .      .   XXX   mark. 
Iteu)    for    Te    Deum    sjunges     dagligen     i    kirkcn 

faar  hand ij   mark. 


147 

Herlill  hafver  Iiand  vid  iij  Pund  Bygg  ner  hand  kand 
faae  det  altsamme,   dog  del  sker   icke   gierne. 

Ifem  ligger  en  liden  lycke  till  Scholaemestaren  som  sauis 
niet  V  skeppar. 

Intill  år  lo7o  var  scholan  stadens  enskilda  och  under- 
hölls af  staden.  Men  samma  år  gjorde  K.  Fredric  II  i  Dan- 
mark en  vacker  inrättning  med  scliolverket,  han  anslog  kring- 
liggande socknars  helgonskylds-korn,  det  djeknarne  eller 
klockarne  hittills  i  lön  uppburit,  scholorna  till  en  fond,  och 
härigenom  tillföll  Helsingborgs  schola  106y  tunna  korn,  som 
så  fördeltes,  att  102  tunnor  5  skeppor  anordnades  till  lön 
för  Docenterncj  Ö7  tunnor  ^i^  skeppa  till  scholharnen  och 
27   tunnor   till   scbolans    öfriga   bebofver. 

För  scholans  uppbörd  fördes  tvenne  särskilda  räkenska- 
per, som  nogsamt  intyga  att  före  iö7o  bar  staden  underhål- 
lit scholan.  IMan  vill  anföra  ett  kort  utdrag  af  1G09  års 
Scholräkenskaper. 

År  I0G9.     Debet. 

Behållning 75.   2.      7|  sk. 

Intressepenningar 147,  3.    10. 

Taflepenningar 82.    1.     2. 

503.  3.     5|. 
Credit. 

Scholacmästarens   lön 13. 

Tredje   Lecliehöraren 7.  2. 

Andre 7.  2. 

Förste 11.   1.   10. 

Fattige  scholbarn    till  papper 9. 

Efter  välvise   Magistratens  ordres    till    scho- 
lans  barn   till   kläder   till  jul    ....    I4ö.  2.    12. 

39   Scbolgossar    fingo    hvar    sin   klädning,    1 
par  skor,    1    par  strumpor. 

7   Klädningar  af  kläde,  52  af  vadmal*). 

Andra   räkningen: 

År   IGC9.      Debet. 
Degoekorn    anamet    af   Efterskrefne    Sogner 

2ö  Tönder   4  skepper,    gör   udi  penge      43.  3.   12. 
Credit. 
Efter  Sognepraestens  hederlige    oc    Höglerdt 
IMand   M.  Jacob   Lauritsens    oc    Scholae- 


*)  Se  N.   Dunérs    Diss.   hist.   de   Schola    Hefsioghurgensi 
1810,  p.   12. 


inesicms  M.  Laurits  Baggers  dcris  ner- 
verelse  ii(llao;it  oc  lefvererit  lill  Mester 
Leclicns  Degne  oe  Discipler  kläde  tilJubl 

21    alnc  sordt   kläde  a   8   mark 42   Dir 

o  wliie  fint        dilo     a    11^   mark    ....      14   Dir  4  sk. 

D;i  staden  ifrån  första  }>örjan  anlaggt  och  underhållit 
scholan ,  egde  den  rättighet  alt  sjclf  utnämna  Uector  och 
Collegcr,  hvilken  ännu  var  hevarad  i  slutet  af  förra  seklet, 
som  ses  af  Biskop  Hahns  href  till  Helsingborgs  Magistrat  d. 
18   December   1()84. 

Areborne   och   Välvise  Borgmästare   och  Råd,   Ilöglärade 
Gynnare! 

Af  välvise  Magistratens  angenäma  skrifvelse  hafver  jag 
förnummit,  att  förre  Reefor  i  Helsingborg  genom  döden  är 
afgångcn,  och  välvise  Magistraten  igen  rccommenderar  i  dess 
ställe  hans  broder  Ennert  Ebbesen,  gifvandes  honom  ett  godt 
loford  af  hans  skicklighet  och  välförhållande;  alltså  i  anse- 
ende deraf,  så  ock  till  att  gratificera  välvise  Magigistraten , 
hafver  jag  samma  vacania  scholeljenst  bcmälte  Ennert  Elibe- 
sen  eonforeral,  förmodandes,  all  sådant  skall  lända  till  scho- 
lans  uppkomst  och  välvise  Magisl rotens  goda  åtn('>je^  såsom 
jag  till  det  öfriga ,  nä^t  en  fröjdefull  julhelg  och  derpa  föl- 
jande  gladelig  nytt  års   önskan   förblifver   clc. 

Ijenslfärdige   Ijenare 
Caiiiihis  Huhn. 

På  denna  gamla  rättighet  gjorde  Magisiraten  anspråk  år 
17Ö4.  Rector  Borg  har  sjelf  infört  uti  seholboken  följande: 
Som  släden  låg  i  disput  med  Cousistorio  om  rätligheten  att 
kalla  scholbeljonler,  och  saken  ännu  ej  var  afgjord  hos  ko- 
nungen, kunde  ej  Consislorium  gifva  mig  fullmakt  på  Rcctors- 
beställningen  ^  ulan  genom  sill  eonstitulorial  förordnade,  att 
jag  under  vacanceliden  skulle  Reclorsbeställningen  härstä- 
des   förvalla.      Men   dctla   Magistratens   försök   misslyckades. 

Reelor  Schohx'   i   Helsingborg   har   nu   årlig   lön 

Hclgonskyldskorn i\>  T:r    i    skeppa. 

En  jord   vid   släden   af  2   tunnl.  12  kappl. 

Ilemmansränlor 12    Bdr  2o.   O. 

Af  Billeska   intresset o     —     10.    — 

Secnndus   Collega: 

Helgonskyld 2.'>  T:r 

Uemmansräntor r>   Rdr   !(>  sk. 

Af  Billeska  iittresset 1     —    52  — 

Af  Kulla   Gunnarstorp 24  ^ — 


U9 

Primus   Gollega: 

llelgonslijlil 45  T:r  4  sKeppor. 

Heuimansräntor 2    l{dr    15  sk. 

Af  Billeska  inlrcsset f    _    52   — 

Canlor  Scliola;: 

Helgonskyld S8   T:r 

Hciumansräiita 40  sk. 

Af  Scbolcassan 5    Rilr    I  I  sk.  o  i\ 

Spoillcr  äio  fur  liksång,  och  sångafliiartie  Marliui  af- 
ton Rcctors,  Julaflon  Sccniidi  CoIIega,  Nyårsafton  rrinii. 
Trettondagsafton  soholungdoniens.  Canlor  får  bvar  sång- 
afton 5  Dir  smt.  G  å  7  Rdr  på  sin  böjd  vankas  dessa  aft- 
nar för  bvar. 

Till  scbolungdomen  är  anslaget  57  tunnor  4[  skeppur 
korn;  men  härifrån  gå  9  tunnor,  som  flcctor  pä  lönen  år 
tillagd 5  su  alt  det  korn  som  till  ungdomen  utdelas  nu  gör 
allenast  28  tunnor  4j  skeppor.  Delta  korn  uldelas  vid  jul- 
tiden. Det  korn,  som  före  1700  till  scholgossars  hckläd- 
nir.g  uppbars  gjorde  57  tunnor,  men  håra  bafva  flere  kloc- 
l;arc  vunnit  eftergift,  så  att  dess  (jvanlum  nu  sligei-  hlolt 
till  27  lunnor,  som  af  scbolföreståndaren  uppbäres  och  ef- 
ter markegång  löses  *). 

Scbolan  har  haft  och  har  ännu  vackra  capilalcr.  Ar 
1707    up|)börde   inrättningen   att   gifva    scbolgossarne   kläder. 

Kyrkan  har  från  uråldriga  tider  och  allt  intill  1710 
hållit  scbolbus,  sä  väl  läserummen  som  Doccnterncs.  Eller 
Biskop  Vinslrups  anordning  inrättades  gamla  kyrkoladan  till 
schola.  Detta  stenhus  gjorde  Danskarne  1710  till  krulma- 
ga/.in;  efter  slaget  samma  är,  dä  Grefve  Stenbock  bombar- 
derade staden,  föll  en  bomb  i  detta  krutmaga/.in ,  som  flög 
i  luften.  liuag  Carl  XII  lotVade  i  nädcr  att  gil\a  staden 
ett  nytt  seholluis,  och  emellertid  lemnades  ett  bus  till  schola, 
hvilket  var  tilldöuult  kronan,  emedan  dess  egarc  Organisten 
Pelrescb  rymde  med  de  Danske  öfver  till  Seland.  Detla  hus 
har  allt  ifrån  den  tiden  tills  nu  varit  schola.  1788  såldes 
det  och   för   scholans   egna   penningar   inlöstes    det    hus,     som 


*)  Dessa  27  tunnor  öfverlemnade  Ii.  Muj:t  den  20  (Jet. 
1820  ät  staden  Helsingborg  mot  skyldighet  alt  ansvara  (ör 
scbolhuscts  reparationer  och  bestrida  sädana  kostnader  som 
enligt   scholans   räkenskaper  af  denna    fond    tillförne   ulgätt. 


150 

nu  är   apteradt,   så   vät   till   publika   liisiTui»,   som   (ill   boning 
för   Rector   och   Colleger  *). 


*)  Är  1843  invigdes  det  nya  scliolhnsel  *).  Det  är 
byggdt  efter  ritning  af  Prof.  Brunius.  Vidare  se  Rcctor  A. 
Lundqvists  programm  iS^iii  och  Rielz*s  Skånska  Skolväsen- 
dets Historia  Kap.  XV,  hvarlill  kan  laggas,  att  5  duppli- 
canlcr  kuoiniit  till  de  5  ord.  lärarne,  att  disciplarncs  antal, 
som  1840  var  45,  1850  är  110;  att  1848  f.  d.  Päl  Beens 
gärd,  M  125  vid  Kullagatan,  inköplos  till  folkscholhus  för 
10,000  Rdr  Beo,  gifna  af  Handl.  O.  I).  Krook  och  dess  fru 
Euphros.  Morman,  mot  förbehållen  lifslidsränta ,  att  nie(i 
denna  folkschola  1848  förenats  Siinddfjsscliolun ,  med  jordj 
donerad  af  Guldsmeden  L.  A.  Biinnow  och  hans  enka  Pe- 
tronella Aspelin  samt  dennas  sednare  ni.in  Jouvel.  Alex.  Aiun- 
the,  hvilken  jord,  då  ännu  en  gammal  troljenare  dör,  kau 
komma  att  ge  i  ärligt  arrende  omkring  400  Hdr  Bco;  lik- 
som att  8.  a.  Prins.  Etigenias  Slujdescltnht  för  1'lichor  fått 
sig  upplåten  nedra  våningen  i  bemätte  skolhus,  stiftad  af  fru 
Consulin.  Cbarl.  Mar.  Hallberg,  biträdd  af  flera  tiland  sta- 
dens fruar;  Slöjdscholans  grundfond,  ansenligt  ökad  genom 
en  gåfva  af  H.  K.  M:t  Drottn.  Josephina ,  är  till  största  de- 
len insatt  i  jord,  som  bortarrenderas.  Se  4:de  Kap.  Lär- 
jungarnes  antal  i  dessa  5  förenade  schulor,  har  uppgått  till 
450   barn,   (voro   80  år   1847   enligt    Uieiz   och  blott  gossar), 

*)  Ur  redovisningen  för  det  nybyggda  TriTialst-boIliuset  af  d,  21 
IVov.  1846.  undertecknadt  af  II.  Lundberg,  J.  Ilullbcrg ,  C.  E.  Fly- 
iorg ,  B.  Henckel  och  Carl  Trapp ,  må  anliiras:  "Så  Lcfiniies  scLol- 
och  gymnastililius  ha  kostat Dco  Rdr    fG,öG9.   41.  4. 

Af  denna  sninma  har  stiftets  byggnadskussa   leniaat  0,000. 

För  gamla    scbolhuset   erhölls 2,000. 

Staden  har  således  bekostat 5,569.  41.  4. 

l6,5G9rTl.  4'. 

Förut  coiiiribucrade  staden  till  scholoriin  l*ilj:iiidc,  som  grnoni 
nya   huset  liesp.tras: 

Ilusliyra   för  Ileclor loo.    IG. 

Dito   för  Lancaslerschnlaii IÖ3.    IG. 

Den   årliga    rpparalioiicn ,    nu-diuuk   af  fcmårsuJ^ill»'!!   .      .      .         95.    45. 

360.  27. 
Staden   ntgcr   nu     .      .      i>,5G9.    41.   4. 
Och   till   toinlköpet     .  500. 

i),GG9.   41.  4.      ii    procent   dcraf  2{{5.   23.   3. 

Således   ren   vinst   årligen      77.      3.    7. 


151 

7  Kap. 

Helsingborgs  Annaler^  hvilka  innehålla  hvad  märk- 
värdigt sig  tilldragit  y  sä  i  staden  som  i  nejden 
deromkring. 

Norska  Konungen  Helges  l)i]«ger  metl  Prinsessan  Helga 
iiradt  pa  Helsingborgs  slotl,  och  Starkodders  envige  med 
Anganlyr  och  hans  hröder  här  på  Roé  ljung,  är  redan  ona- 
förmäldt,   men   tiden   kan   ej   beslämmas. 

När  Harald  HildeJand  drog  till  Sverige  alt  släss  med 
Kung  Ring,  samlade  han  sin  flotta  i  Öresund,  hvilken  för- 
modligen varit  den  största,  man  derstädcs  nngon  tid  sett^ 
ty  Saxo  i  sin  8:de  bok  berättar,  att  vid  della  tillfälle  låg 
kafvet  så  fullt  af  skepp,  att  man  pä  dem,  som  en  bro,  kun- 
de gå  öfver  från  Seland  till  Skåne.  Förmodligen  bar  Kung 
Harald  då  vistals  på  Helsingborgs  slott  oeb  från  dess  torn 
sett   sin   mäktiga   flotta   samlas. 

Emellan  Halfdan  Branufoslre  och  Sorle  den  Starke  stod 
ett  blodigt  slag  i  Ejrarsand  och  således  icke  långt  frän  Hel- 
singborg. Sorle  slog  Halfdan  ihjäl  oeb  tog  dess  stora  skepp 
Drakan  Skryt.  Flalfdan  var  en  Dansk  Prins,  hade  intagit 
Gcstrikland  oeb  i  strid  nedlagt  K.  Agnar,  Sorles  farbror, 
hvarföre  vigarfs-lagen  ålade  Sorle  alt  bämnas  en  sä  nära 
släglings  död.  Sigismund  oeb  Hogne  äter  att  hämnas  pn 
Sorle,  som  dräpt  deras  fader.  Blodigt  krig  fördes  dem  emel- 
lan, oeb  sedan  Hogne  oeb  Sorle  pröfval  bvarandras  styrka 
blefvo  de  stallbröder  oeb  de  bastå  vänner.  Om  det  slag 
som   slätt   vid   eller   uti   Ejrarsand    emellan    Ragnar  Lodbroek 


nn  vanligen  170 — 200  i  folkscholan,  der  undervisade  af  en 
Ofver-  och  Underlärare  i  de  stycken,  K.  Scbolstailgan  före- 
skrifvcr,  utom  Sängen,  som  läres  af  en  särskild  sånglärare; 
i  slöjder  undervisas  flickorna  halfva  dagen  af  *2  lärarinnor. 
]  söndagsscbolan  biträda  för  särskilda  arfvodeo  äldre  Recto- 
risler   nr    Lärdomsscbolan. 

Vid  Riskopsvisitationen  1821  anföres  i  protokollet,  att 
i  stadsscholan  (ej  den  lärda)  btult  elfva  gossar  (inga  flickor) 
undervisades.  Pastor  hade  nödgats  lära  t.  o.  m.  jnnanläsniDg 
ät  nattvardsbarnen  frän  Helsingborgs  landsförsamling  enligt 
hvad  då  lill  protokollet  upplystes.  Men  genom  en  D:r  Brandls 
anslag  hade  L):r  Kollin  redan  omkr.  10  är  före  si»  död  kun- 
nat Rätla  en  Söndagsschola  i  gäng.  ]  bvad  på  D:r  F.  ankom 
brast  i>j   nit,   men  tidcD  fur  folkscfaolor  var  aonu  icke  kommen. 


im 


och   Skåningarne  j   samt  Helsingarues  nederlag,    dcroni  är  re- 
dan   nämndh 

Ar  980  n/imnes  Helsingborg  för  första  gangon  i  bislo- 
rien.  En  Fyikiskung  och  viking  i  Småland  vid  namn  liol 
Asnuind  Askesidas  son,  hade  sill  lillhåll  uti  Liodhus,  det  är 
Lödöse  numera  Gölhel)org  och  låg  der  med  sina  skepp  i 
vinterhamn.  Denne  viking  oroade  esomoftast  norska  kusten^ 
och  den  raske  Flakan  Jarl,  som  da  var  radande  i  Norige, 
kunde  icke  fördraga  detta.  Nämnde  år  om  våren  utrustade 
«larlen  5  skepp.  Man  sökte  Kol  först  utan  utanför  Liodhus; 
men  han  var  redan  med  sina  skepp  tvången  till  sjös.  De 
träffades  uti  Ejrarsund  utanför  Helsingalands  borg  och  ett 
blodigt  slag  löreföll.  Länge  kämpades  manligen  å  båda  si- 
dor. Kol  sprang  om  bord  på  ett  af  de  norska  skeppen,  allt 
stupade  för  hans  tappra  arm  och  hvassa  svärd,  och  segern 
var  nästan  i  hans  händer,  da  en  aruifust  norrman  med  en 
stor  sten  slog  Kol  svärdet  ur  handen,  då  Asmund  genast  af 
sina  fiender  omringad  dödades,  och  hans  skepp  måsle  taga 
till   flykten. 

"1000  stod  utanför  Flelsingborg,  enligt  Adnmus,  s«ni 
skrcf,  medan  flera  af  kämparne  ännu  torde  lefvat  och  som 
sjelf  öfverseglat  Sundet,  det  stora  sjöslag  mellan  nordens  tre 
kungar,  hvilket  Isländarne  fÖrlaggt  till  tyska  kusten  vid  S^vold. 
(Adami  ord:  in  trajeetu  brevi  Balticis  niaris  Helsingborg,  in 
f|uo  loco  Seland  a  Sconia  possit  videri  äro  ej  tvetydiga.  A- 
damus  hade  fått  upplysningar  af  en  Kung  Sven  Ottos  dotter- 
son. Kanske  skedde  den  första  sammanlrätrningen  häi-.'  '"IOS.'> 
gafs  till  Lunds  Domkyrka  5  marker  årligen  af  den  afgäld 
som  ingick  af  tomter  i  Helsingborg.  Se  4:de  Kap."  "1101 
uppgifvas  iMunkar  såsom  befintliga  i  Helsingborg,  hvarförc 
man  antager  att  en  klosleianläggning  då  redan  funnits." 
"lloi  bofiinno  sig  tillsamman  i  Helsingborgs  slott  Danska 
Kungen  Erik  Euuin  och  Norska  Kungen  Håkan  Gille,  då  den 
scdnare  höll  vad  mod  den  förre,  alt  han  skulle  springa  snab- 
bare iin  K.  Eriks  hästar  och  vann  vadet.  Kiunius  anmiukcr 
alt   dofta    var   den   äldsta    kända    kappliipning   i    IKdsingboi  g."' 

Ar  ri7,j  har  Kung  Waldemar  1.  varit  uti  stor  fara  vid 
Helsingborg.  En  Dansk  Prins  vid  namn  Magnus,  son  al"  K. 
Erik  Lam,  som  vistades  i  K.  Waldemars  hof  och  njdl  af 
konungen  mycken  gunst,  stämplade  efter  konungeus  lif,  för- 
modligen all  sjolf  komma  till  regeringen  hvarliil  han  IriMldo 
sig  bcrälligad ,  såsom  en  son  af  K.  Erik.  I  samråd  med  ho- 
nom voro  i  synnerhet  Ivcnne  Skånska  herrar  liiuil  Eril.>soii 
och   Carl    Eriksson,    Hertig    Eriks  söner    och    Erkebiskopcn    E- 


ioo 


skilds  antingen  syslcr-   eller   dottcrharn ,   samt   en  stor  del  af 
Erkebiskopeus   slägt.      Desse   hade  flera   gånger  stämplat  efter 
att    mörda    konungen,    som    alltid   misslyckats   dera.      Nu    var 
K.   Waldemar  van  att  vissa    tider  med   bela   sitt   hof  vistas  pä 
Helsingborgs   slott.      De  sammansvurne  kände  konungens  pläg- 
sed ,     att     när    Isan    for    till   Helsingborg   lät    han   alllid    Rådet 
och   bela   bofstaten   resa   förut,    men    sjelf    kora   ban  gcmenli- 
gen   ej    förr  än   mot  aftonen,    varandes   bans  vana  att  med  jagt 
roa   sig  under  vägen   emellan    Uoskild   ocb    Helsingör,   som  dä 
kallades   Flunderborg,   bvarifrän   ban   i   en   liten  bät  gick  öfver 
Sundet    till     Helsingborg.      Planen   var  nu    denna,     alt    Prins 
Magnus   tillika   med   Knut   ocb   Carl  skulle  möla  Konungen  der 
ban   steg   i   land   ocb   i   ocb   med   detsamma   de    bonora   vänligt 
ocb   vurdnadsfullt  mottogo,    på    stället    mörda.      Hofvet  kom 
till    Helsingborg,     de   sammansvurne  infunno   sig,    allt   syntes 
gynna   deras   anläggning.      K.    Waldemar   följde   sin   gamla  va- 
na,     mot    aftonen    kom   ban   till  Flunderborg.      Båt  var  i   be- 
redskap,   någon   drif-is   lag  i   sundet,     ett    starkt  väder  upp- 
kom,  som   dref  isen   samman;   Konungens  båt  hindras,   fastnar 
uti   isen   ocb  ju    närmare    Skånska    landet    desto    svårare    att 
komma   igenom.      Frc^n  slottet   ocb   från   staden   såg    man     den 
fara   i   hvilken   Konungen   var.     Alla   balar   vid   stranden  lägga 
ut,   arbeta   sig   fram  i   isen   för  att  frälsa  Konungen,   alla  bans 
bofmän    och    en    stor    del    af    folket    lu[)o   ned   till   stranden, 
ocb   då   ändtligen   Konungen  efter  mycken  utslånden  fara  lyck- 
ligen  bann    till  stranden    ocb    steg  i    land,    voro  sa  munga  till- 
städes att   Prins   Magnus  icke   vågade   förelaga   något  mot  Ko- 
nungens  person.      Således   genom   en   fara   räddades   den  store 
Konungen    från    en    annan.      Detta    tilltänkta    konungamord  i 
Helsingborg   yppades   någon    tid   derefter  pa    ett    besynnerligt 
sättj   som   Saxo   förmäler,   i   det  att  någre  Tyskar,   b  vilka  vo- 
ro  i   Prins   Magni   tjenst,    på     sin    resa    till    Tyskland   en   natt 
vilsefarande   kommit   till   en   eremit   i   skogen,    fått  i  bans  hyd- 
da  nattläger;   ocb,    under  det   de   lågo ,    med    hvarandra    talat 
om   l*rins    Magni    flera     slämplingar     mot    Konungen,    bvilkct 
s.tmtal   eremiten   hört.      Genast   förfogade   ban   sig    till   närma- 
ste  kloster   ocb    upptäckte   alltsammans  för  Abbotcn ,   ocb  Ab- 
boten   för  Erkobiskop   Absalon;    Prins    Magnus    fängslades   ge- 
nast,  men    Knut   ocb   Carl   Erikssöner   rymde   till   Sverige     till 
sin   frändc  Birger  Jarl   Brosa,     der     de    uppeböllo    sig   någon 
tid,   samlade   sig    tru|>[)er,    föllo   in   i    Halland,    sökle    uppvigla 
Halländningarnc    till   uppror,    men    blefvo   besegrade,   dii  Knut 
vardt  fången  och   lagd  i  samma   fängelse    som    Prins   Magnus. 


154 


Erik,   i   siriden   illa   sfiraJ,    fanns   död   liggande   i   en   skog   ull 
Westorgölliland,   dil   ban   efler  slaget  flyktat. 

Ar  H80  yppades  on  stor  orolighet  i  Skåne 5  landet  re- 
ste sig  mol  Erkeliiskop  Absalon.  Saxo  nämner  inlet  om  or- 
saken (ill  denna  resnings  men  Ainus  Mngnxus  i  sin  Seland- 
ska  Chrönica  berattar,  alt  första  missnöjet  kom  dcraf,  att 
Absalon  tillsatt  några  förnäma  Seländare,  såsom  Esbjörn 
Snare  ,  Sune,  som  var  Absalons  syskonbarn ,  ocb  Saxo  Tbor- 
björnssoD  med  flera,  ait  vara  Länsmän  öfver  Biskopsgodsen, 
hvilket  Skåningarnc  misstyckte;  men  då  desse  ålade  Söder- 
skåningarne,  att  ur  skogarne  framsläpa  en  bop  timmer  från 
sådana  ställen ,  dit  de  icke  kunde  komma  med  bästar  ocb 
vagn,  ansågo  Skåningarne  en  sådan  medfart  för  skymflig,  då 
de   liandterades   såsom   oskäliga    kreatur. 

Absalon  var  på  Seland  ,  då  ban  fick  tidning  om  Skånin- 
garnes uppror j  genast  for  ban  öfver  till  Lund,  eburu  bans 
vänner  rådde  bonom  derifrån.  Di-r  boll  ban  allmänt  ting 
med  Skånes  allmoge,  som  klagade  öfver  många  oförrätter 
och  äfvcn  öfver  sin  Gilkare  Tbord  Tott.  Thord  rådde  Ab- 
salon att  samla  dem  utom  staden  vid  [..ybers  hög,  Skåne 
landstings  vanliga  samlingsställe.  Ty  så  länge  de  voro  i  sta- 
den kunde  intet  för  deras  dryckenskaps  skull  uträltas.  .\b- 
salon  stillade  allmogen  sedan  ban  fält  den  ur  staden,  och 
man  trodde  detta  oväsende  vara  förbi;  men  ny  resning  be- 
gyntes  åter  i  norra  delen  af  Skåne.  Allmogen  samlades  vid 
Hvidekilde  ocb  Hvid>köfle.  Absalon  reste  ditupp,  men  hade 
nära  råkat  uti  de  upproriskes  bänder;  ban  måste  flykta  ur 
landet,  så  förbittrad  var  menigheten  mot  bononi.  Tbord 
Tolf  skaö'ailc  bonom  ett  fartyg,  på  hvilket  han  gick  öfver 
till  Seland.  Detta  Skåningarnes  förhållande  log  \\.  Walde- 
mar mycket  illa  upp,  som  derföre  om  hösten  med  sin  flotta 
ocb  en  ansenlig  krigsbär  landsteg  vid  Helsingborg.  När  Ko- 
nungen kom  med  sin  flotta,  var  hela  stranden  kring  Helsing- 
borg full  af  bålar,  ty  allmogen  låg  här  j)å  sillllske.  Allt 
vai'  stilla  tills  Erk<>bisko|)  Ahs.ilons  skepp  kom  till  stranden, 
hvilket  var  ibland  de  sista  uti  Ixonungens  flotta.  Då  de  så- 
go  honom  med  sitt  ske|)p  landa,  rusade  folket  till  det  stäl- 
let, kastandes  sten  mot  honom  oeb  förmenandes  bonont  land- 
gång. När  såg  nu  illa  ut.  K.  Waldemar  vardt  vred  ocb 
kcfalltc  sina  hofinän  gitra  sig  redo  att  angripa  bondbopen. 
Biskop  Sven  från  Arbus,  med  i  denna  ledning,  ttig  Konungen 
om  lifvel  och  med  sina  böner  afvärjde  blodsutgjutelse.  Ab- 
salon, oaktadt  de  iörbittrade  Skåningarnes  motstånd,  kooi 
ändtlii^fcn   i   laud.      Allmo£;cDS    hetta    lade    sig.      Folkel  deltes 


luuu     I     lauvt.        .&iiujuiit;u9     iiuiiti      iiiiii;     ■'■q- 


155 


i   tvenne   flockar;   till   den   ena   talte   Konungen    sjelf,    Ahsalon 
till   den   andra   hopen.      Mot   Konungen   visade   de  all  vördnad, 
men  sina   klagomal   framförde   de   och    anböllo    alt    Konungen 
ville  sl.ilja   dem   vid    ALsalon   och   de   främmande  Länsniannen, 
Konungen   hlef  icke  litet   hrydd   och   hekynnad  dä  Jutländ.ska 
adeln,   som   var   med    pä   delta   tåg   till   Skåne,    gifvo    Skånin- 
garnes    klagomål     bifall.      Ilar    var    ej    ann.-il    alt   göra   än   att 
Ahsalon    måste   vända   om   till    Seland,    och     Konungen     reste 
kring   hela   Skäne   för  all   ställa   allt   till   rätta,    tagandes    med 
sig  Skånska   allmogens  fullmäktige,     för    all   pä    Funderhorgs 
slott    saken     vidare    jeuika    och    hilägga.      Men   här   uträttades 
ingenting;   Skåuiugarnes   fullmäktige   ville   icke   ingå  uli  något, 
utan     alt     först     ha    rådfrågat   sina    hemmavarande   medbröder. 
Desse,     nu   mera   slurske   än   förr,     ville    icke    höra   af  förlik- 
ning  ulan   på   de   villkor,    att  Ahsalon    och   alla   nya   Länsmän 
skulle   ur   landet,   alla    lullar   upphäfvas;   likaledes  tionden  till 
preslerncj   samt  att   presU-rne   måtte   tillåtas   fä   gifta  sig.    Ab- 
salon    befallde   jjreslerskapot  i  Skäne,   all  lillslula  alla  kyrkor, 
upphöra    med     all     gudsljensl     och     bannlysa     hela    provinsen. 
Menigheten    hotade,     men    prcslorne   voro    slåndaklige;     ändl- 
ligen    begärde   menigheten,   alt  bannlysningen  niållc  upphäfvas, 
tills   Ahsalon   sjolf  kom    öfver   till    Skäne;    men  under  alll  det- 
ta  sköflades   Honungens,    Absalons    och    Esbjörn   Snarcs   går- 
dar.     Vid   fastan    1181     kom    äler    K.    Waldemar    till    Skäne 
med   en   krigshär,     och    förmodligen    har    han   då   äfven   land- 
stigit  vid    Ilelsingboro;.      Skånin<rarne   samlade   sig;  trcnom  bud- 
kallar  och    tågade   ned   mot  Konungen.      Vid   Annelöf  stud  K. 
Waldemar  med   sitt   folk,    bondhopen    på   andra  sidan  om  Dy- 
sjö   bro  ,   hafvandes   bron   inne.      Bönderne  ärnade   anfalla  Ko- 
nungens  läger;   när   nu   en   del   af  bondhåren   var  gången  öfver 
bron,     rycker    Konungen   ut   mot   dem,     och   i   delsamma   gick 
Ahsalon   med   rytteriet   öfver   elt    vad    långt  nedanför  brun  och 
anföll    bondhopen,   som   stod    pä   andra   sidau  om  bron  och  ån; 
härigenom    konimo    bönderna    i    en    svär    bolägoiihel  ,    dä   de    på 
en   gång   både    i    fronten    och   ryggen    anföllos,   och    del   kunde 
ej   annat   vara,   än   alt   en   slor   myckenhet  af  dem  skulle  stupa. 
Oella    stora    Skäningarnes    nederlag   har  sedermera   och   intill 
våra    lider   hetat    Dysjö   fall.      Den    segrande    Konungen    drog 
mot   Lund.      Emellertid    hade   en   annan  bundhä:-  samlat  sig  vid 
Gelinge   och   der   vid    broändan   uppkastat   en    slenskans;     mot 
dessa   ryckte   Konungen    ut    fränd   Lund,   och   då   han   icke   för 
»tenskansen   kunde  komu>a   öfver   bron     till    bondhopen,     g>(-'k 
han   öfver   ett   vad   vid   Fiynge.     Da    bönderne  del  märkte  föllo 
de    till    fota    och    anböllo   om   nåd.      Ahsalon   blef  nu  af  Ku- 


loO 

iiungen  aler  Insalt  uli  sin  erkchiskopliga  värdighet,  med  alla 
de  förmoner  han  förr  njutit;  och  menigheten  vanu  intet  mer 
än  att   oket   från   don   dagen   blef  dem   tyngre. 

Ar  l^-iö  härjades  Dansha  och  Slianska  kusterna  af  en 
Lyhecksk  llolla.  Axelhus,  af  Alisalon  anlagdt.  nu  Eiiipen- 
hamns  slott,  nedhröto  de  och  i  grund  föistörde,  hvarpä 
denna  flotta  lade  sig  i  Öresund,  men  H.  Erik  Plogpenning 
kom  oförväntandes  öfver  Lyheckarne,  vann  öfver  dem  en 
fullkomlig  seger,  tog  4  deras  hasta  skepp  och  fick  myc- 
ket hytc. 

Ar  l^^iO  *)  förelog  sig  Skånes  allmoge  att  helägra  Ii. 
Erik  I*Iogpenning  pä  Ilidsinghorgs  slott.  l\.  Erik  hade  på- 
lagt sina  undersåtare  en  ny  skatt,  af  hvar  plog  skulle  bon- 
den till  Konungen  helala  en  viss  penning,  och  haraf  tog  fol- 
ket sig  anledning  alt  kalla  konom  Erik  Plogpenning.  Skå- 
ningarna voro  härmed  högst  missnöjde,  och  deras  prester 
underläto  icke  att  underblåsa  missnöjet;  emedan  Honungen 
utverkat  sig  Pafvens  tillstånd  att  få  uppbära  ^  af  tionden 
lill  krigets  fortsättande  mot  hedningarne  i  Estland.  Det  gick 
sä  långt  att  Skånska  allmogen  vägrade  betala  plogpcnningon, 
och  då  Konungens  fog<lar  genom  utmatning  ville  indrifva 
denna  skatt,  blefvo  flera  af  dem  illa  handlerade  och  nåa;re 
ihjälslagne.  Konungen,  för  att  stilla  denna  oro  i  Skåne, 
reste  iifvcr  iill  Lund  och  lät  kalla  Skåuingarne  till  allmänt 
ting  pä  Lybergshög.  iMenit^heten  infann  sig,  men  upprors- 
andan hade  redan  så  antändt  dem,  alt  Konungen  med  go«ia 
ord  och  föreställningar  inlet  hos  dem  kunde  ulrälla  ;  de  voro 
så  förbittrade,  alt  Konungen  icke  fann  sig  säker  om  sitt  lif, 
utan  nödgades  i  största  hast  flykla  undan  lill  Helsingborg, 
dit  den  uppbragla  allmogen  honom  i  hamn  och  häl  följde, 
företagandes  sig  i  sin  ifver  att  belägra  Helsingborgs  slott 
och  det  intaga,  i  tanka  att  få  Konungen  i  sina  händer.  Den- 
na ohyggliga  belägring  tog  sin  början  Tisdagen  efter  Palm- 
söndagen, och  Långfredagsnalten  fick  Konungen  tillfälle  alt 
i  största  tysthet  komma  ned  af  slottet  och  i  en  båt  sälla 
öfver  lill  Seland.  Kedan  hade  llådet  uppbudat  krigsfolk  (or 
att  komma  Konungen  till  undsäll  ning,  och  flerc  samlades  i 
en  hast,  så  att  Kononi^cn  annandag  Piisk  vågade  med  sin 
krigshär  gå  öfver  till  Helsingborg,  dii  den  njiproriska  allmo- 
gen led  ett  stort  nederlag,  tvangs  att  belala  plogskatlen. 
som   den    viigrat  och    till   försoning  för  sill  I)rolt  plilJa  lo,000 


*)   öppgillon   i   nriinii   Iteskr.   öfver   Ilelsingbors  Kärna  p- 
3,   rad.    10:   år  J^i.V,>,   är   tydligen   tryckfel. 


ir>7 

mark  liidig,  som  gör  120,000  Rdr,  Lvill.et  i  de  dagar  var 
en  dryg  summa,  "l^oo  i  »lanuari  gaf  H.  Erik  i  Helsingborg 
en   stadfästelse  af  1».   Abels   frihelsbref." 

Ar  1205  blef  Helsingborgs  sloll  /iterigen  af  Skånes  all- 
moge belägrad  ocb  då  varande  Gilkaren  ur  landet  jagad. 
Markgrefve  All)ert  af  Brandenl)urg ,  Danmarks  Hikes  Höfvils- 
man,  Gilkare  i  Skåne  ocb  Sloltsherre  på  Helsingborg,  hade 
onekligen  gjort  den  omyndige  Ii.  Erik  Glipping  ocb  dess 
moder  Hrollning  Margareta  Sprengbest  slora  tjensler.  Han 
var  allrådande  i  riket,  derigenom  ådragande  sig  adelns  bat 
ocb  aftiud.  1  Skiine  var  ban  batad  dels  för  samma  orsak, 
dels  derföre  alt  ban  strängt  bandlade  med  Skånska  prester- 
skapet.  Af  bislorien  känner  man  buru  Erkcbiskop  Jacoli 
Erlandsson  i  I^und  stiftat  mycken  oro  i  Skåne*  bans  anbang 
kallades  cborkarlar  ocb  både  bela  clerecict  med  sig;  denne 
Jacob  Erlandsson  var  Drottningens  båtskaste  fiende,  cburn 
ban  nu  som  flykting  vistades  utrikes.  Presterskapet  i  all- 
mänbcl  voro  bonom  lillgifne  ocb  detta  var  nog  för  Gilkareu, 
alt  pä  allcbanda  sått  dem  betunga.  Han  lät  fängsla  flere  af 
de  betydligaste  bland  dem.  Sina  Tyska  soldater  lade  ^ban 
in  pA  erke!)isk(>psgodsen  ,  som  af  dem  ulplundradcs.  Ahus 
slott  tillbörde  Lunda  biskopsstol;  på  delta  slott  inlade  ban 
en  Tysk  besättning.  Allmogen  reste  sig,  Abiis  intogs.  Ty- 
ska soldaterna  nedgjordes  ocb  slottet  förstördes:  detta  sked- 
de 1202 1  men  bärmcd  var  icke  oron  stillad.  Aret  derpä 
samlar  sig  menigbeton  förliittrad  mot  sin  Gilkare,  bvilken 
då  vistades  på  Helsingborg;  de  tåga  dit,  belägga  slottet, 
ocb  cbnru  tappert  iMarkgtefvcn  med  sina  Tyskar  det  försva- 
rade, intogs  det  med  stormande  band,  ocb  Gilkaren  kom 
med  största  nöd  ocb  lifsfara  undan  på  en  båt,  som  satte 
honom  öfvcr  till  Seland.  "Härifrån  begaf  ban  sig  snart  med 
vanära  ur  Danmark.  (Hoc  anno  Scanienses  obscderunt  Ha;l- 
singburcb  &  Scanienses  castrum  ceperiint.  Dux  de  Ur.  re- 
ressit   de    Daoia   magno    cum   dedccore   .    .    .    Aiinal.    Esrom.") 

"1200  böllo  Predikooinnkarne  convent  i  Helsingborg. 
Ser.  r.  Dan.  m.  m.  1:  100.  II:  4ö8.  Hnru  lång  tid"  förut 
klostret  af  Dominicanerorden  anlaggis,  kan  ej  uppgitvas.  Or- 
den stiftades  1210.  Dess  kloster  voro  alltid  scholor.  Dä 
Ueulerdabl  i  Sv.  Kyrkobist.  2:  2  p.  571  skrifver:  .  .  .  "Mi- 
noritcrnas.  De  hafva  tidigt  i  vårt  tidelivarf  belåst  sig,  utom 
i  Lund,  äfvcn  i  .  .  .  Helsingborg"  ökar  ban  klostrens  antal 
ulöfver  det  verkliga  fcirbållandet.  Daugaard  känner  blolt  ett 
Domiiiicaiterklostcr  i  Helsingborg;  urkunderna  likaså.  I  det 
citerade    diplomet    i    Dipl.   Sv.   84    slår     Fratribus     minoribus 


158 

Ystatline  tantum.  Fralribus  prcedicatoribus  id  nos  dim.  marc. 
Fratribus  prcedicatoribns  in  bclsin^hurgh  tantum.  På  det  ci- 
terade stället  Langeh.  I:  190  möta  just:  1309  Prcedicatores 
hahuerunt  locum  Helsingburgis.  Lätt  begås  sädana  misstag; 
äfven   med   den   mudosamraaste   vilja   att   dem   undvika." 

Ar  1283  hölls  Danabof  eller  Herredag  i  Helsingborg, 
dä  författningar  ^idtogos  alt  hemma  grymhet  och  öfverflöd, 
som  begge  gått  till  sin  ytterligher  här  i  landet.  E(t  frag- 
ment af  denna  Herredags  beslut  har  jag  funnit  uti  General- 
Lieutenanten  och  Lnndshöfdingen  Baron  Christian  BarnekoTS 
handskrifna  samling,  bvilken  nu  lärer  vara  uti  Landshöfdin- 
gen  Baron  Totts  ego.  Och  som  hvarken  Hvidfeld  i  sin  Chrö- 
nica ,  icke  heller  nägon  annan  Dansk  historiens,  som  jag 
känner,  detta  Herredagsbeslut  omnämna,  tyckes  mig  att  det 
bärstädes  fÖrtjenar  införas:  Anno  IMCCLXXXIII  udi  Mars 
Maaned  paa  den  Allmindelig  Herredag,  som  stod  udi  Hel- 
singborg, hafver  Kong  Eric  met  de  Beste  Alend  Hands  Raad 
beviljet   og  samtyckt. 

l;o.  Ingen  skall  hafve  udskorne  eller  udhoggenc  kläder, 
Dicn   hele   eller   fordelte. 

2:0.  Ingen  skall  og  sine  kläder  smycke  eller  bepryde 
entcn  met  guld  eller  sölf,  undentagen  Koningen  ene  oc  bands 
Börn,  icke  heller  skall  Honingen  bere  udskorne  eller  ud- 
hoggne   kläder. 

3:0  Men  bvilken  som  vill  berc  hands  kläder  lenger  end 
it  aar,   det   skall   banem   ej    lillregnis   for   skam. 

4:o.  Ingen  skall  fremmede  drycke  eller  Tyst  öhl  ber  ind 
udi  Riget  före,  selge  eller  drickc  epter  nest  tillkommende 
Pinds  höjlid,  bvilken  som  fordrister  sig  mod  detle  forbud 
at   giörc,   böde   for   hver  Tonde   XL   mark. 

5:o.  Hvilken  som  vill  brögge  godt  öhl,  da  hafver  hand 
magt   till   at   seljc   det,   som    liand   kand   dyrest. 

(j:o.  Ina;en  skall  bedis  Herber2;e  enten  af  Klerke  eller 
Legmend,  enten  Geisllig  eller  Verdslig,  men  der  skall  nöj- 
acklige  Krug  oppbyggis  for  de  Vejfarende,  der  som  mand 
kand   fånge   hvad   behof  giöris. 

7:o.  Men  slaaer  Mand  anden  Mands  dör  opp,  oc  gån- 
ger met  ofvervaald  udi  hans  gaard  oc  tager  der  nogit  benaf, 
da  böde  lioningen  XL  mark,  oc  den  som  skadan  feck  XL 
mark,  men  gånger  nogen  frcdsommelig  udi  Kroen  oc  vill 
icke  bctale  for  det  hand  hafver  fangit  der,  da  maa  hand  op- 
halde  banem,  men  vill  hand  bortrömmo  met  vold,  da  maa 
band  paa  Granncne  hielp  kalde.  Kan  Herbcrgeren  icke  faa 
fadt  paa   bannem^  met  to  af  hands  Naboer,   da  fare  till  Tings 


159 

oc  Herbergercren  stefvne  bam,  a  t  baud  mödei*  till  vedermaals 
Ting,  oc  betaler  oc  giör  banem  fyllesl  epler  samme  Bygds 
sevene,  kommer  band  intet  oc  staacr  banem  (ill  Rette,  da 
forfolge   banem. 

8:0.  II vem  som  slåar  en  anden  udi  bjäl,  da  bödc  den 
dödis  nesle  frende  met  de  andre,  rcde  penge  oc  icke  andit 
gods;  ocb  skulle  Frender  icke  nödis  till  af  Kuningcn,  at 
böde  mel  iManddrabcrcn ,  uden  band  blifver  svoren  fredlös 
oc  römmcr,  da  böde  frender  saal  Älteboed  oc  epler  Land- 
sens  sedvjcne,   tage   de   stud   oc   bielp   af  Frendeino. 

Oro.  Ingen  af  den  dödis  neste  frender  skulle  befvne  de- 
ris  frenders  död  paa  nogen  Alandraabcris  Frende,  saa  Lenge 
band  lefver,  der  draabet  giurdt  liafver,  bvilken  som  giör 
deremot^  d.-ia  skall  band  saa  strailis,  som  band  både  drxbt 
en   oskyldig   oc  saglus   Mand. 

10:o.  Draeber  nogen  anden  i  bands  egit  bus  eller  Kirkc^ 
daa  er  det  urböde  maal,  oc  for  urböde  maal,  kand  don  dö- 
dis frender  icke  till  böder  kommc,  uden  den  dödis  frenders 
vilje   oc   forbön. 

Så  långt  går  mannscriptet,  skada  att  det  är  defcct^  e- 
mellertid  gifva  dessa  ])unkter  suni  anförde  äro  mycket  ljus 
uti  bvad  som  angär  skånttka  sederna  ocb  lefuadssådct  uti 
15:de   seklet. 

Första,  andra  ocb  tredje  punkterna  bestämma  den  tidens 
kliidedrägt.  Il.^r  förbjudes  till  ocb  med  Honungen  alt  bära 
udbogne  ocb  udskornc  kläder.  Här  förbjudes  att  smycka 
ocb  pryda  sina  kläder  med  silfver  ocb  guld.  Ingen  tillates 
att  bära  silfver  ocb  guld  på  sina  kläder  ulan  Konungen  ocb 
bans  barn  allena.  Ilär  stadgas,  ingen  skall  det  för  skam 
räknas,  ull  längre  än  ett  är  bära  en  klädning;  bvaraf  maa 
ser,   alt   i   de   dagar   yppigbet   i   klädnad    stigit  ovanligen  bögt. 

livad  med  udboggne  ocb  udskornc  kläder  förslås  blifver 
något  svårt  att  förklara.  Onekligen  var  det  en  utländsk 
mode.  Di»  åter  med  Hele  oc  Fordelte  kläder  lärer  menas 
den  gamla  i  landet  brukade  klädedräglin.  Ponlop|)idan  i  sin 
Danske  Allas  Tom.  I.  p.  liö  skrifvcr:  alt  de  Danske  i  äldsta 
tider  brukat  fotsida  kläder;  men  att  deras  myckna  sjöfart 
ocli  desse  kläders  deraf  följande  obeqvämligbet  varit  orsa- 
ken, att  de  lagt  sig  till  kortare,  bestående  i  tröjor,  byxor 
ocb    en   liten   bederskappa. 

tivad  Ponloppidan  förmäler  beslyrkes  af  några  Skånska 
runstenar.  Vid  uppkörseln  till  Kragebolms  gård  sta  tvenne 
stenar  till  grindstolpar,  don  ena  bar  runristning,  ocb  å  den 
andra   ses   en   man  utbuggcn.      Uunrislningcn  är  denna:  Tunae 


IGO 

salle  sfen  denna  efter  Dröm  sin  Haskonde  och  Asgnlcr  hans 
son,  lian  var  beste  Byamnn  oeb  mildaste  Husbonde.  Den 
|)A  andra  stenen  utliuggna  menniskobilden  iir  sex  qvarler  el- 
ler något  iiögre  i  längden.  Dess  liufvudbonad  en  liten  bullrig 
mössa  med  en  liten  tofs  i  kullen,  eller  som  vi  nn  kallat 
pickelbufva.  Hans  klädnad  en  räck,  som  räcker  ned  pa  smal- 
benet, utan  armar,  utan  någon  öppning  fraramantill,  men 
uppskuren  ifrån  armen  ända  ned  åt  sidan,  sä  att  det  syntes 
vara  en  slöja,  öppen  å  båda  sidor;  men  som  man  genomen 
lagom  öppning  drog  öfver  bufvudel  på  sig.  Den  vördige 
Dröm  boll  i  banden  en  staf,  5  qvarter  lång  ocb  i  ändan  si- 
rad med  ett  kors  eller  Tborsbammare,  sjelf  såg  han  mycket 
barsk  ut,  hade  pipskägg  och  stora  moustacLer.  Vid  Hune- 
stad  Bnnas  runstenar  äfven  med  mcnniskobildcr  uppå.  Den 
ena  menniskobilden  vid  Hunestad  är  icke  sa  stor,  som  den 
vid  Kragobolm.  Men  dess  klädnad  är  sådan.  På  bufvudet 
en  carpus,  till  skapnad  lik  en  båt,  med  en  kna])p  i  kullen, 
och  just  sådana  carpuser  brukas  än  i  dag  af  allmogen  der  i 
orten.  Hans  klädnad  är  en  kalt  med  trånga  ärmar,  en  knapp 
öppning  alt  sticka  bufvudet  igenom,  såsom  på  Skånska  stick- 
tröjor; men  vid  höften  och  fiån  den  ända  nedåt  är  han  på 
båda  sidor  uppskuren.  På  den  andra  ruusteneo  vid  Hune- 
stad ser  uian  en  menniskobild ;  på  bufvudet  en  mössa  lik  en 
båt,  alldeles  sådan  som  den  förra,  på  kroppen  en  kort  tröja 
och  byxor,  stora  och  vida  såsom  sjömansbussaronger,  hvilka 
gå  ned  |)ä  smalbenet,  och  skor  har  han  med  bakläder.  Den- 
ne är  så  klädd,  som  vi  än  i  dag  se  våra  fiskare  klädde  vara 
då  de  äro  till  sjös.  Allmogen  der  å  orten  bruka  ännu  i  dag 
I(orta  tröjor  och  byxor  mycket  vida  och  långa',  men  de  knyta 
upp  dem  vid  knäet,  och  de  hänga  som  påsar  kring  dem.  Af 
detta  får  man  så  mycken  upplysning,  att  våra  Skåningar 
brukat  både  lång  och  kort  klädnad.  Den  långa  klädedräg- 
tcn,  säger  Wessman  i  sina  Skånska  Handlingar,  kallades 
(junner,  den  korta  återigen  kallades  Shnn.  Elter  min  tanke 
lärer  den  som  finnes  på  första  Hnnestadsslenen  vara  en  Slinii, 
den  å  Krageholmsstenen  en  Ciinncr.  Och  den  å  andra  Hu- 
nestadsslenen  med  en  tröja  den  nyaste  klädedrägten.  Med 
hele  Ulädcr  är  troligt  att  en  slum  förstods,  ty  det  var  en 
kalt  med  öpjining  i  bröstet,  så  stor  att  man  kunde  träda 
bufvudel  derigenom,  ocb  i  lifvet  sammanhängande  med  skjor- 
tan,  hvilka  för  vighet  och  benens  friare  rörelse  voro  upp- 
skurne.  J\Icd  fovddtc  kläder  åter  Gunner  eller  de  vida  roc- 
kar,  som  voro  öppna   antingen  i   sidorna   eller  frammantill. 


161 

Ofverdrifvel  var  redan  i  Sh/Jne  det  som  vi  kalla  luxe 
och  nästan  ohegrlpligt  alt  den  stigit  till  så  stor  böjd.  Saxo 
herällar^  att  när  Magnus  Nilsson,  l\.  Nils'  son  i  Danmark, 
hade  hröllop  uti  Rihhe,  var  Prins  Hindric  Skalteler  klädd 
i  fårskinn.  Hertig  Hnut  Lavard  kom  ock  till  bröllopet;  baa 
hade  lutit  göra  sig  en  skarlakansklädning  cflcr  Sa&iska  viset, 
bvilkcn  han  då  har.  Dctla  förtröt  Hindric  Skatteler,  som 
derföre  med  stickord  hegynte  anfalla  Heriig  Knut,  sågandes, 
att  uti  krig  kunde  en  sädan  skarlakansklädning  intet  hjelpa 
mot  hvassa  svärd,  hvarpå  Hertigen  helt  kallsinnigt  svarade: 
så  mycket  hjelper  mig  mUt  skarlakan,  som  dig  dina  fårskjnn. 
När  en  Prins  kommer  i  fårskinn  till  ett  Kongl.  hiöllop,  och 
en  skarlakansklädning-  kan  mellan  Prinsar  väcka  afund,  då 
är  ännu  icke  öfverflödet  stiget  högt,  men  när  en  Konung,  i 
samråd  med  sitt  rikes  yppersta  män,  måste  förbjuda  landets 
invånare  utländsk  klådedrägt,  bruket  af  silfver  och  guld  pä 
deras  kläder,  och  tillika  förklara,  att  ingen  skam  är  bruka 
en  klädning  öfver  ett  år;  då  kan  man  billigt  sluta  att  lusen 
galt  till  ytterlighet;  och  sä  hade  det  händt  i  Danmark  inom 
halfannat   århundrade. 

De  gamle  prisas  af  oss  säsom  larflige  och  enfaldige;  vi 
aler  anses  såsom  yppige  och  slösare.  För  flere  sekler  sedan 
kunde  en  son  bära  sin  fars  och  farfars  kläder  med  all  he- 
der, och  vi  skola  årligen  lägga  oss  till  nya,  förändrade  efter 
moden;  men  huru  bedrage  vi  oss  icke  härulinnan.  Hvidfelt 
föreger,  alt  Danska  Adeln  först  lärt  yppighel  vid  bröllopet 
i  Stendal  i  jMcisen,  och  Puuloppidan  i  sin  Thealrum  Danix 
P.  II.  Cap.  VI.  p.  105,  samt  Sperling,  De  Veteri  Danorum 
Vcstitu,  framställa  gamle  Riksmarsken  Anders  Biide  såsom 
ett  mönster  af  den  tidens  enfald  i  klädnad,  berättande  att 
han  vac  högtidsklädd,  med  en  kappa  af  välberedt  kalCskinn, 
en  tröja  af  svart  hommaväfvet  ."i-skaft,  sådant  som  våra  bön- 
der ännu  på  sina  ställen  i  Skåne  bruka  att  väfva  till  kläder, 
och  denna  tröjan  med  röda  ärmar,  samt  ett  par  byxor  af 
bomesin.  Pontoppidan  säger:  man  skulle  i  våra  dagar  taga 
honom  för  en  Hodentott  och  ej  för  en  Uiksmarsk;  och 
Wadskjacr  liknar  honom  vid  en  Kalkulisk  Gesandt  eller  Je- 
rusalems skomakare.  Men  om  den  gamle  Anders  Biide  varit 
singuliaire  i  sin  klädnad,  voro  icke  alle  af  Danska  adeln  så 
enfaldige  i  sin  klädnad  och  följde  visst  icke  denne  beders- 
gubbens  exempel.  Våra  förfäder  hafra  varit  likaså  yppiga  » 
klädedrägl,  det  kan  man  se  af  Helsingborgs  Herredags  be- 
slut, hvars  trovärdighet  man  icke  har  orsak  draga  i  tvifvels- 
mål,    då    det    styrkes    af    andra    historiska    sauna    uppgifter. 

Helsinyborgs  Uistoria.  II. 


162 

Arnoldas  Lyliecensis  i  Bin  Cbronica  Slavornm  skrifver:  Dan- 
skarna följa  Tysltarnes  seder,  ty  många  Tyskar  sälla  sig  ned 
oeb  bo  ibland  dom;  ocb  uli  klädnad  ocb  ruslning  taga  de 
moden  från  utlänningar.  Fordom  voro  deras  kliider  såsom 
KJömäns  skurne^  efler  de  mycket  foro  till  sjös  ocb  bodde 
vid  bafvct;  nu  för  tiden  bruka  de  icke  allenast  skarlakan 
ocb  alla  sorter  tyger,  utan  ock  purpur  ocb  kostligt  linne, 
hvaruti  de  sig  kläda;  ty  de  vinna  stora  rikedomar  genom 
det  sillfiske,  som  årligen  idkas  på  skånska  stranden.  Här  se 
vi  källan  lill  öfverflödcl:  de  rikedomar  som  genom  skånska 
sillfisket  drogs  in  i  landet.  Naturliga  följden  af  rikedomar 
är  öfverflöd,  det  finner  man  i  alla  stater,  ocb  fåfängt  bjuder 
man  till  att  genom  lagar  tvinga  ocb  inskränka  delsamma. 
Sä  var  det  ock  i  Skåne  ocb  Danmark;  det  växte  i  stället 
för  att  taga  utaf;  bvaruppå  jag  vill  anföra  allenast  några 
Iievis.  Olof  Stigson  Itrogenos  på  Bollerup  gaf  sin  dotter 
Magdalena  til!  benigifl:  en  brudkläduing  af  gyllne  sammet, 
bvar  aln  kostade  10  rbcnska  gyllen  eller  dukalcr;  en  kläd- 
ning  af  röd  t  sammet;  en  af  svart  sammet;  en  af  svart  sam- 
met ined  gult  dammask;  en  af  grönt  engelskt;  en  af  rödt 
engelskt  ;  en  blå  klädning  med  gult  dammasklif ;  två  gröna 
med  gult  dammasklif;  en  röd  med  gult  dammasklif  ocb  ber- 
meliner^  en  perlkjortel,  som  kostade  217  mark^  ocb  dess- 
utom bofvct  guld,  guldkedja,  balsband,  spann,  pcrlebiifva, 
böjel  (tcb  byndicke.  Detta  var  vid  pass  år  1400  eller  luOO. 
Ocb  alt  berrarnes  öfverflöd  i  kläder  äfven  svarat  emot  da- 
mernas, kan  mun  sluta  af  deras  många  sammelskåber.  Hol- 
ger Kriksson  Hosenkrans,  som  dog  14iOo,  uloni  del  ban  1cm- 
nadc  sina  Ivå  söner,  gaf  ban  en  silkcskåbe  till  en  messebage, 
en  gul  flöjelskåbc  skänkte  ban  sin  broder  INils  Hosenkrans^ 
ocb  en  blå  flöjciskåbc  gaf  ban  iMariagers  capcll  lill  en  mcssc- 
bagc.      Flöjel   är   sammet. 

Långt  förriin  Antiers  Dilde  blef  Hiksmarsk  måste  l\.  Fredrik 
I  utgifva  en  örverllödsförordning.  Uti  den  stadgas  all  ingen 
Adelsman  fick  bafva  mer  iin  lie  kliidningar.  Hiksliofmästarcn 
neb  Uil.smarsken  undantagne.  Ingen  al  Adeln  fick  gifva  sin 
tiotler  som  bortgiftes  mer  än  tre  sidcnklä<lningar ^  men  af 
kliidc  ocb  underlaget  silke  (balCsiden)  så  många  ban  ville. 
Ingen  af  Adeln  fick  köpa  sin  buslru  ocb  sina  barn  Blianlh, 
(jyllenslyck  eller  Perlekjortlar.  l"ga  l*erlesmöckc ,  Ijöjelc , 
Bennikel.rantsc  eller  Perlebofver  mere  giöris.  Ingen  Pige, 
som  ej  var  af  Adel,  fick  smyckas  med  Perlor.  Inga  frun- 
timmer mera  bära  de  brede  liuuuetle  eller  balte,  smuckede 
eller  usmuchedc.  .  .  . 


1G3 

Men  sä  litet  Helsingborgs  Herrcdagsheslut  verl;ade  att 
hämma  luxen,  sä  litet  äfven  denna  K-  Fredrik  I:s  förordning. 
Är  1558  utgaf  K.  Cbrislian  III  en  annan  förordning  i  sam- 
ma  ämne.  Nn  förhöds,  att  Adelns  fruntimmer  icke  mätte 
bära  gyllenslycken,  hliaut,  siifverstycken  eller  nägon  sort 
siden  med  gnid  och  silfver  inväfd.  Icke  perlor,  utan  alle- 
nast på  faufvudetj  icke  guldbordor,  silfverhordor,  guldsnoer 
och  snören  eller  af  silfver  pä  sina  kläder.  Jungfruerne  pa 
hofvet  undantagne,  i  fall  Drottningen  skulle  skänka  dem  nä- 
gon  höglidsklädning. 

Ar  157G  utkom  en  ny  öfverflödsförordning.  Deruti  kla- 
gas att  adelns  fruntimmer  buro  juveler  pä  sina  mössor  och 
kläder  samt  klädde  sig  som  furstinnor;  derföre  förböds  att 
bruka  juveler,  och  tilläts  ej  mer  än  en  eller  tvä  juvelsmyc- 
ken att  bära  i  halskedjan.  Inga  guldstifter  tilläts  mera  att 
bära  i  bäret  och  pä  kläderna,  längt  mindre  med  guld  och 
guldkedjor  garnera  kläderna.  Ingen  adelsman  fick  gifva  sin 
dotter,  när  han  henne  bortgifte,  mer  än  3  sammetskjortlar, 
och  2   mössor  med  perlor  besatte. 

Så  ser  man  huru  i  alla  tider  gä(t  och  att  med  rikedom 
och  välmuga  växer  öfverOöd. 

Pä  Helsingborgs  Herredag  förböds  att  bruka  guld  och 
silfver  pä  kläder.  Om  man  den  tiden  nyttjat  galoner  kän- 
ner jag  icke  och  tviOar  mycket  derpä,  utan  håller  före  att 
sådant  silfver  och  guld  på  kläderna  bestätt  uti  silfverbucklor, 
silfverspännen  och  häktor,  silfverkedjor  och  guldkedjor^  fa- 
stade kring  axlarna,  bröstet  och  frampå  klädningen,  så 
att  när  mnn  ser  eu  rik  skänsk  bondbrud,  som  på  sin  tröja 
bar  4  a  5  par  silfverbucklor  fäslade,  hvar  buckla  så  stor 
som  en  oval  af  2  a  o  tums  diameter,  kring  halsen,  axlarna 
och  frampå  tröjan  fastade  silfverkedjor  i  flere  fasoner  och 
frampå  bröstet  och  bröstlappen  en  myckenhet  med  silfver- 
grannlåt  af  kors,  bjcllror  och  bucklor,  samt  slulligen  ett 
silfvcrbälte  om  lifvel;  så  far  nian  cU  temmeligen  tydligt  be- 
grepp om  det  som  i  Helsingborgs  Herredags  Beslut  förbju- 
des:   at   smöcko   oc   pryde   sin    kicdi-r   med  guld   och   sölf. 

Fjerdc  Piniltcn  fciibjudor  Tyskt  öl  till  införsel  och 
nyttjande  i  riket.  Ol  liar  varit  nordiska  folkens  förnämsta 
dryck.  Ölet  hörde  till  alla  höglidliglietcr  och  synnerlig  väl- 
fägnad.  Deraf  Julöl,  Jaöl,  Itarnsöl,  Gm  föl.  3Ian  kände 
ännu  icke  konsten  alt  förvandla  säd  i  bränvin^  och  viner 
voro  hade  sällsyntare  och  dyrare.  Rikedomar  föda  af  sig 
vällust;  de  nke  Danskar  och  Skåningar  ville  lefva  väl.  Dröm- 
ton,  011   Engelsman,    kallar   dem   derföre:    Daci  a   natura   Po- 


164 

latores  fortissiaii,  d.  ä,  slarlia  drinkare  och  bjeltar  t!ll  att 
supa.  Och  uli  Actis  Sanctorum  berättas^  atl  tvennc  Munkar 
i  Canterbury  aflade  niunkdrägten  och  foro  till  Termin  Da- 
norum f'olt(j)t»osam,  d.  a  det  vällustiga  Danmark.  Liksom 
de  rike  nu  för  tiden  sätta  mest  värde  uppä  och  söka  att 
alltid  fa  goda  och  tina  viner,  sä  sökle  man  i  gamla  dagar 
att  få  det  bästa  öl.  Och  som  genom  forseln  öfver  sjön  det 
tyska  ölet  alltid  blef  bättre  än  det  hembrygda  skånska  och 
danska,  och  man  i  Tyskland  bäKro  förstod  konsten  alt  bryg- 
ga, var  intet  underligt  om  de  rike  i  bindet  skaffade  sig  tyskt 
öl,  och  Hansestädcrna  gjorde  det  till  en  betydlig  handels- 
vara, liksom  ännu  i  dag  engelskt  poiter  och  öl  utgöra  en 
ansenlig  handelsartikel.  H.  Erik  med  sina  bästa  män  i  lan- 
det insågo  nog  huru  det  myckna  tyska  ölet  som  infördes  i 
landet  drog  penningar  u(ur  delsamma.  Man  ville  hämma 
detta.  Man  hade  redan  år  12G9  förbjudit  allt  Uostoeker- 
öl  i  riket;  nu  på  Herredagen  förböds  allt  tyskt  öl ;  men  med 
detta  förbud  gick  som  i  våra  tider  med  katfe-  och  bränvins- 
förbuden.  Nationens  smak  och  F^iibeckarnes  vinningslystnad 
fingo   snart   detta   ölförbudct    upphäfvet. 

Olof  Stigson  Krogenos  köpte  till  sin  dotters  bröllop  6 
läster  tyskt  öl,  lästen  räknad  till  10  rhenska  gyllen,  'ii,  fat 
Ernst  öl,  fatet  17^  mark.  5  fat  dito,  fatet  15^  mark.  7 
fat  Pryssing,  fatet  8  mark.  2  tunnor  Hamburgeröl,  tunnan 
6  mark.  12  tunnor  mjöd,  tunnan  8  mark.  Dessutom  bryg- 
des  hemma  på  Bollerup  två  läster  malt  och  i  Ystad  bryg- 
des  13  tunnor  malt.  Detta  var  i  slutet  af  1400-talel  och 
då  hade  redan  vin  blifvit  mera  allmänt;  ty  till  samma  bröl- 
lop köptes  4  åmar  rhenskt  vin,  livar  åm  till  20  uiark,  och 
H  åmar   franskt   vin,   ånien   till    IC  mark. 

Ar  1^45  lades  accis  ])å  tyska  ölet,  men  Adeln  utver- 
kade sig  frihet  alt  ulan  accis  få  införskrifva  så  mycket  de 
till  eget  nyttjande  behöfde,  och  år  lo9l  fick  Adeln  i  Norge 
samma  frihet.  Ar  1G2I  blef  tyska  ölet  i  Dunmark  förbudet. 
Det  hade  don  verkan  att  desto  mera  vin  dracks,  och  då  man 
fann  detla  öfverflöd  långt  skadligare  för  riket  än  det  förra, 
utgafs  elt  nytt  förbud:  at  bland  ufrie  folk  intet  vin  maa 
forbrugcs.  Ett  förbud,  som  i  våra  tider  en  dansk  regering 
visserligen   icke   vågat   utlärda. 

3Ied  tyska  ölet  gick  i  Skåne  och  Danmark  som  nu  för 
tiden  med  kalle:  i  början  var  det  allenast  de  rike  som  drucko 
det,  men  sedan  blef  det  allmäut.  £u  Kanik  i  Danmark  vid 
namn  Christen  Pedcrsnu  skref  en  bok:  Om  at  hålle  Hörn  i 
Schola.      Boken  år  tryckt  i  AntwerpcD   1591.     Han   talar  der 


105 

pä  ett  ställe  om  tyska  ölförtäriogcn  i  Daumarli  oeb  annat 
öfverflöd :  Mvortill  beböfve  vi,  skrifver  ban ,  Vin,  Urler, 
Silke,  Flöjel,  Dammask:  vi  kaaste  store  Pen£;e  paa  frem- 
mede  Varer,  som  er  Tyst  Öhl ,  Rostoekcr  Ohl,  Wisinars  Obl, 
Sundiskt  Ohl,  Baarsher,  Pryssing,  iNluaime,  Berndst  OLl , 
Hambiirger  Obl,  Brenier  Obl,  liaberbilie,  Sanisöe  fledje,  oc 
aiidct  oiere.  Hand  er  skiot  aldrig  saa  faltig,  at  band  ej 
skall  bafve  Tyst  Obl,  at  dricke,  skulde  band  end  iigge  der- 
till  oc  selge  siae  Klaer  oc  lioen  af  baasen  derfor.  Sedan 
talar  han  om  buru  de  Tyske  berömde  sig  af  sin  bandel  på 
Danmark   och   säga:   Soe  soll  man  de  borasen  Dänen  uttrccben. 

Den  i  Femle  Punkten  af  Helsingborgs  Herredags  Beslut 
allmänheten  beviljade  frihet  att  brygga  och  sälja  öl  blef  stå- 
ende, och  hafva  Skåningarna  begagnat  sig  deraf  samt  haft 
en  god  afsättning  derpå  under  sillfisketiden.  Uti  Ii.  Erik 
Menveds  Taxa  för  små  tullarna  i  Danmark  af  år  1516  stad- 
gas, att  bvar  bonde,  som  s.^ldc  öl,  skulle  till  länsmannen 
helala  G  Slerling  för  bvar  tunna  öl.  Och  år  1516  är  första 
Bryggare-embetet  i  Malmö  inrättadt;  icke  utan,  att  man  för 
den  liden  bryggt  öl  i  Malmö;  men  såsom  en  rättighet  icke 
ett  enskildt  lag  eller  embete  tillkommande,  ulan  bvar  och 
en  som  ville;  icke  heller  kunde  ett  Bryggare-euibete  hafva 
bestånd  så  länge  allmogen  egde  frihet  föra  öl  till  staden  och 
tunntals  sälja.  Ar  lo^l  ulgaf  I\.  Christian  11  en  förordning 
i  hvilken  stadgas,  att  efter  detta  fick  ingen  bonde  föra  öl 
till  staden  och  tunnlals  sälja,  intet  göra  mera  malt  än  han 
sjelf  behöfde  till  sitt  hus,  utan  föra  sitt  korn  till  staden; 
den  som  bröt  häremot,  han  hade  förbrutit  lif  och  gods  och 
ölet  tillföll  staden.  Ett  hårdt  förbud,  som  icke  af  någon 
annan  än  en   Christian  den   omilde  kunnat   utgifvas. 

Uti  Sjetle  Punkten  stadgas  om  Herbergens  ocb  Krogars 
inrättande,  de  resande  til  bekvämlighet  samt  till  att  forc- 
komma  våldgästning.  Ju  mera  handeln  genom  skånska  sill- 
fisket tilltog  ocb  ju  flere  som  reste  fram  ocb  åter  i  bmdet, 
desto  mera  betungades  de  som  bodde  utmed  allmänna  vä- 
garna af  resande;  ocb  anser  Wessman  i  sina  Skånska  Hand- 
lingar denna  olägenhet  vara  enda  orsaken  till  den  allmänt 
kända  skånska  allmogens  oginbet,  alt  nattetid  rmuttasa  och 
bcrbergera  resande  som  vilja  låna  bus.  Mot  våldgästning, 
så  på  herberge  ocb  krog  som  annorstädes,  stadgas  allvar- 
samt strafl,  nemligen  40  mark  konungen  ocb  AO  mark  mäls- 
cgaren ,  som  tillsamman  gör  80  mark;  var  det  mark  lödig 
gjorde   plikten   HAO  Udr   i   vårt   mynt,    var   det   mark   pennin- 


IGO 

gar  gjorde  pliklen  IGO  Rdr  Specie.  Sådant  var  nödigtj  ty 
folket   var   tilltagset   och   sederna   hland   dem  grofva. 

Uti  8:de,  i):de  och  10:de  Punkterna  stadgas  om  Man- 
dråp. Delta  hrott  straffades  i  fordom  tid  icke  med  lifvet 
utan  med  penningeböter.  Böterna  voro  '^O  mark  till  kronan 
och   40   mark   till    den   dödes   närmaste   släijt.      Här    visar    siff 

o  o 

de  skånska  lagarnas  stora  hrist.  Alt  sälja  och  dricka  tyskt 
öl;  att  vägfarande  komma,  slå  upp  en  annors  port  eller  dörr 
med  vald,  gå  in  och  taga  sig  foder  till  sina  hästar,  mat  och 
förtäring  åt  sig  sjelf;  och  att  slå  en  menniska  med  vilja 
ihjäl,  belades  med  lika  straff,  40  marks  böter.  Hvar  och 
en  som  var  i  följe  med  mandråparen  skulle  plikta  o  mark 
till  konungen  och  o  mark  till  den  dödes  närmaste  slägt.  Om 
någon  af  dem  jemte  mandråparen  sårat  den  döde  skulle  han 
plikta  till  konungen  o  och  till  den  dödes  fränder  O  mark. 
För  sårnader  stadgades  sådan  plikt:  ff^atvn  Sur  och  t/olsar 
Sur,  de  förra  i  tjocka  költet,  de  sednare  i  hulVud,  mage  och 
bröst:  till  konungen  5  mark  och  till  den  sårade  5  å  G  mark, 
efter  sårets   beskaffenhet. 

Blef  någon  dräpen  i  sitt  hus,  vid  sin  plog,  eller  då  han 
satt  silt  spjut  och  sin  sköld  ifrån  sig  och  galt  in  på  ett 
värdsbus,  dä  var  det  urbota  mal.  Så  var  det  i  hedenlima. 
Sedan  Ghristendomen  blef  införd  i  landet  lades  här  till  ett 
urbota  dråp  då  någon  i  kyrka  mördades.  Dessa  dråp  kunde 
icke  med  böter  försonas.  De  böter  som  en  mandråpare 
skulle  erlägga,  af  dem  betalte  han  sjelf  icke  mer  än  en 
tredjedel  och  de  två  tredjiMlelarnc  måste  hans  slägt  vidkän- 
nas. Således  var  i  den  tiden  icke  roligt  alt  hafva  en  öfver- 
sittarc  i  sin  slägl ;  man  kunde  då  ofta  nog  få  onödiga  ut- 
gifter  för    dess    kitslighels   skull. 

Plikt  i  dråpamål  dellos  uti  trenne  så  kallade  Sal:  det 
ena  Sal  var  det  mandråparen  skulle  betala,  det  andra  till- 
kom ^■^fjuatis  och  det  tredje  Sal  tillkom  Cognntis  att  utgöra, 
säger  Andreas  Sunonis  i  sin  Paraphrasis  Leg.  Scan.  Iläraf 
är  kommet  dol  gamla  ordet:  Sala  tillhopa,  d.  ä.  när  Hcre 
lägga   tillsamman. 

En  sådan  lag  kunde  ej  hafva  annat  än  bedröfliga  följ- 
der; ty  i  stället  alt  rörckonima  grymheter,  mord  och  blods- 
ulgjiilelNC  befrämjade  den  sådant.  livad  aktade  en  rik  och 
Välmående  att  slå  .sin  ovän  ihjäl,  när  det  icke  kostade  ho- 
nom mer  än  20|  mark?  hvarföre  ock  uti  K.  Knuts  Slfdga 
om  Dråp  af  år  1217,  den  Lagcrbring  i  sina  !Monum<'nta 
Scanensia  infört,  uttryckligen  sägcs,  att  Skåne  land  framför 
andra    af  dråp   och   mord    var   plågadt.      Ilärjcmlc   var   en    an- 


!G7 

nan  olägenhet  och  ett  oerhörcll  sjelfsvUld,  att  mandr/Spare 
ofta  riktade  sig;  på  släglingars  bekostnad.  De  uppburo  af 
dem  deras  tvii  Sal,  söpo  och  doiihlade  bort  penningarne  och 
hade  intet  n»r  (iden  var  inne  alt  de  vid  ihinget  skulle  l)e- 
talas,  dä  kronans  fogdar  fingo  befallning  att  hos  slägten  ut- 
mäta deras  Ivenne  Sal.  Ii.  Knut  fann  dcM-fore  nödigt  stadga: 
att  sliiglingar  rj  skulle  tvingas  betala  sina  Sal  förr  än  man- 
drä|)aren  först  betalt  sitt:  att  en  a-f  Näindcn  skulle  mottaga 
slägtens  tv.i  S.d,  ofh  af  honom  URilfick  mandråparen  de- 
samma icke  förrän  samma  dag  han  vid  thingel  skulle  öfver- 
iemna  plikten  till  domaren.  Hände  dä  att  mandråparen  sam- 
ma dag  rymde  eller  förstörde  penningarne,  sa  skulle  han 
derföre   bota   o   mark    till    konungen    och  5   mark  lill  sin  slägt. 

Anders  Sunonis  berättar  all  uti  l\.  Knuts  broders  K. 
Waldemar  n:s  tid  har  denna  lag,  att  slägten  skulle  plikta 
med  mandråparen,  hlifvit  upphäfven,  hvilket  äfven  i  Jlelsing- 
horgs  Herredags  Beslut  än  vidare  stadfästes,  hvarest  siad- 
gas,  att  den  som  siar  nägon  ihjäl,  han  skall  betala  bölerna, 
icke  med  annat  gods  utan  meil  contanfa  penningar;  icke  hel- 
ler kan  konungen  tvinga  fränder  all  bota  med  mandråparen, 
hvilket  bevisftr  all  de  genom  lag  dcrifrän  voro  frihallade, 
utom  i  ett  enda  fall:  dä  mandråparen  var  svoren  fredlös  och 
rymde   landet,   då    skulle   släglen   erlägga    sina    Ivä   Sal. 

Biskoparne  fingo  uppbära  dessa  böter  pä  sina  gods  och 
gärdar,  och  synas  de  icke  hafva  varit  obetydlige.  Erke- 
biskop  Carl  i  Lund  anslog  år  ioHQ  alla  bölcr  för  mandråp 
lill  Kanikernas  underhilll,  men  egentligen  deras  som  sjiingo 
i  choret.  Nils  .Mandrup  på  Gladsax  slog  sin  broder  Knut 
Nilsson  ihjäl  är  lo^G;  han  pliktade  för  sitt  brott  och  lill 
vidare  försoning  stiftade  ett  altar  i  Lunds  domkyrka,  kallatlt 
Vår  Frues,  lill  hvilket  han  lade  sitt  srods  uti  Cimbrits  och 
en   väderqvarn. 

Skäningarne  ha  i  gamli  dagar  varit  ett  grymt  folk  5  man 
vet  ännu  att  lala  om  Gyngarnas  sed  alt  spänna  bälte  med 
hvarandra;  alt  hustrurna,  när  de  foro  lill  bröllop  och  stora 
gillen,  logo  med  sig  svepning  ät  sina  män.  För  grymhet  och 
slagsmål  hafva  Ihvocboarne,  eller  de  som  bodde  på  H\vcn , 
här   i    nejden,    i   synnerhet   varit    kände   och    namnkunnige. 

Att  Vigaif  i  Skäne  varit  allmiint  ser  man  iifven  af  [Ll- 
singhorgs  Herredags  Beslut,  i  hvilket  uttryckligen  förbjudes, 
del  ingen  mål  le  hamnas  sin  friindes  död  på  nägon  af  man- 
dråparens fränder,  sä  länge  mandråparen  ännu  lefde;  och  uli 
K.  Knuts  Stadga  af  år  1:217  säges  uttryckligen ,  all  om  nä- 
gon    siar    ihjäl   mandråparen   och   dess   (ränder  sedan   ällebot 


168 

är  erlagd,  han  vare  fredlös  och  dess  gods  (illfalle  konangcn. 
Från  detta  vigarf  eller  rättigheten  och  skyldigheten  att  häm- 
nas sin  närmaste  frändes  död  har  den  lagen  sin  upprinnelse, 
alt  slägten  betalte  2  Sal  af  ättehofen,  pä  det  de  derigenoni 
skulle  anses  såsom  förlikte  med  den  dödas  fränder  och  så- 
ledes   från   vigarfshämnden    frie. 

Detta  Herredags-Beslut  ger  således  mycken  upplysning 
om  det  tidehvarfvets  tillstånd  och  seder;  det  bevisar  en  stor 
välmåga  i  landet,  förenad  med  ett  öfverdrilvet  öfverflöd  och 
grofva    och    grymma    seder. 

"128o  eller  kort  tid  derefter  fick  Helsingborgs  domini- 
canerkloster  sin  andel  i  Lundensiske  Dccanen  B:s  enligt  testa- 
mentet utskiftade   egendom." 

Ar  1288  var  en  stor  förödelse  i  Sundet.  Konungen  af 
Norge,  hafvande  med  sig  de  fredlöse  kungamördarne  som  i 
Finderup  afhandt  K.  Erik  Glipping  lifvet.  kora  med  en  mÖg- 
tig  flotta.  En  Norrman  Kolbjörn  Katlerygg  slrondade  med 
sitt  skepp  vid  Helsingör;  han  med  silt  manskap  måste  ge  sig 
fången  och  allesamman  blefvo  de  halshuggna.  INågra  dagar 
efter  kom  konungen  med  sin  Qotla.  Till  iiämnd  härföre  upp- 
brändes Helsingör,  som  då  allenast  var  ett  Lejc.  Söndagen 
derpå  brändes  Hven  och  Amager;  men  att  skånska  kusten 
eller  Helsingborg  Ii<lit  något  namnes  ej.  Kanhända  man  icke 
vågade  för  Helsingborgs  fasta  slott  skull  anfalla  staden  och 
nejden  skonades  kanske  för  Peder  Jakobssons  skull  på  Eke- 
berg  som  var  med  Norska  konungen,  rådde  om  Ekeberg  och 
både   förmodligen   både   slägt   och    xiinner   i    denna   nejd. 

"1288  d.  17  Mars  var  K.  Erik  Men  ved  i  Helsingborg 
med  sin  moder,  Priorn  af  AntAvorskog,  Joou  Lille  och  Peder 
Drolzct.      Sv.    Dipl.    n.   9o9." 

"1288  d.  18  Ocl.  (S.  Luc.  Ev.  dag)  utfärdade  K.  Erik  i 
Helsingborg  ett  frihetsbref  för  munkarne  i  Bäckaskog  och 
dess  bönder  ab  omni  expcditionis  gravauiinc  et  in  pelicione 
cxactoria.  Innn;  Sltuith  etc.  tesla  Petro  Dapifero.  Lagerbr. 
Dipl.   T.    1.    (ej    upptaget   i    Diplom.    Svec.)" 

1288  komma  Svenske  Gesandlerae  Grefve  Hindric  af 
Glicben  och  Riksrådet  Verner  Brunke  till  Helsingborg,  dä 
giflormålsafhandlingen  uppsattes  och  slöts  emellan  Danske 
konungen  Erik  Menved  och  Svenska  prinsessan  Ingeborg,  K. 
Magni  Ladulåses  dotter;  å  danska  sidan  voro  Drolscn  Poiler 
Hösel ,  (laneellercn  l*rior  Hindric*),  Joen  Lille  på  Tommarp, 
David   Tosteson   och    Bentrt    Vcsteson. 


'')    Delta    var    den    förste    kände  Priorn   i   Anlnurskov, 


169 

"1289,  då  Domprosten  i  Lund  Tiugotus  skrcf  sitt  te- 
stamente, gaf  han  flelsingborgs  doininicanerkloster  en  balf 
mark.  Nepos  Joon  Bille  var  bland  exsecutorerne.  Redan 
1273  var  en  Nils  Thorkelsson  liille  I\anik  i  Lund.  Dipl. 
Lund.   n.  558." 

Ar  1200  blef  en  stor  och  namnkunnig  Norrman  och 
Viking,  vid  namn  Alf  Eilingsson,  i  Helsingborg  rådbråkad, 
halshuggen  och  sleglad.  Hans  fader,  Erling  Alfsson,  bodde 
i  Borggarsyssel  i  Norge.  K.  Waldemar  i  Sverige,  sedan  han 
vid  Hofva  i  Wcstergötland  förlorat  slaget  mot  sin  broder. 
Prins  Magnus,  flyktade  till  denne  Erling  och  Icmnade  till 
honom  sin  son,  Prins  Erik,  ett  barn  om  5  års  ålder.  Alf 
var  således  storslägtad.  Hedan  1*277  var  Alf  en  af  Norges 
fullmäktige  vid  Consrressen  uti  Kon2;f'lf.  Kria;  utbrast  mellan 
Danmark  och  Norge.  Alf  gjorde  sig  under  detsamma  rykt- 
bar och  fruktad.  Ar  1284  sköflade  han  Skanör  och  hela 
kusten.  Med  sin  flotta  lade  han  sig  i  Öresund  och  upp- 
bragte  alla  Danska  och  Hansestädernas  skepp  som  ditkoramo. 
Aret  derpå  sköflade  han  llorsens  och  (^allundborg  på  Seland. 
Hansestädcrna  utrustade  mot  honom  en  flotta  af  30  skepp, 
som  lade  sig  hrir  på  redden  i  Öresund  att  uppassa  Alf;  men 
han  gick  undan  för  öfverlagsen  makt  och  härjade  emellertid 
pu  danska  kusterna  i  Nordsjön.  liriget  slöts  och  Alf  hade 
förvärfvat  sig  stort  namn  och  rykte.  Ar  I^SC]  gjorde  ko- 
nungen i  Norse  honom  till  Jarl.  Svenske  konunn;en  Magnus 
Ladulås,  som  satte  mycket  viirde  pä  namnkunnige  utlännin- 
gar, hade  mycken  ynnest  för  Alf  och  skref  till  honom  ett 
iranska  nådigt  bref,  som  Torfajus  inryckt  i  sin  Hist.  Norveg. 
T.  4,  p.  577,  ett  bref,  så  mycket  mera  märkvärdigt,  dådet 
lärer  vara  det  äldsta  handbref  af  någon  Svensk  konung,  som 
ännu  kunnat  uppvisas.  Ar  1287  råkade  Alf  uti  oenighet 
med  en  betydande  Norrman,  Makel  Augmundsson,  den  Alf 
slog  ihjäl,  hvarföre  han  ock  blef  dömd  fredlös.  Men  den 
unge  Jarlcn  föraktade  domen,  trotsade  sinn  landsmän  och 
satte  sig  i  motvärn.  Det  kom  till  verkligt  utbrott,  och  uti 
striden  förlorade  Alf  200  af  sina  män  som  stupade.  Sjelf 
måste  han  rymma  landet  och  begaf  si<r  till  Halland  der  H. 
Magnus  Ladulås  då  var  ])å  Bobergs  slott  vid  Falkenberg, 
dit  nedrest  för  alt  miita  Danska  Enkedroltningen  Ap;nes  och 
Prinsessan  Mcrla,  som  var  förlofvad  med  Svenska  Kronprin- 
sen.     Konung   Magnus   log  Alf  i   sitt   beskydd.     Nyligen  Jarl , 


Henrik  af  Hoonshnil,    Prior  Johannilarum  i  Daeia ,  Norge  och 
Svcrge,   Kongl.  Gaucciler,   bannlyst  som   Hojalist   I27G. 


170 

nu  landsflyklig,  beslöt  han  alt  gifva  sig  i  kloster,  det  Lan 
ock  gjorde;  men  han  var  icke  skapad  alt  lefva  Och  dö  soio 
muuk.  Ar  1288  ulhrast  ånyo  krig  eoiellan  Norge  och  Dan- 
mark. Alf  i  sill  kloster  lår  vela  del.  Hans  krigslyslnad 
väckes  och  segrar  öfver  all  hans  munkeandagt.  Han  rymmer 
ur  klostret,  reser  i  tysthet  «r  Sverige,  hade  vänner  i  INorge, 
skaffar  sig  skepp  och  manskap,  kaprar  pa  skånska  och  dan- 
ska kusterna,  är  för  svag,  hlir  af  Skåningarne  tagen  och 
dömes  som  sjöröfvare  att  halshuggas  och  sleglas  här  i  Hel- 
singhorg,  dit  man  hade  uppbragt  honom.  Ddla  skedde  år 
1290;  men  tvä  år  dcrefler  hlef  han  af  Norrmannen  Thord 
Biskopsson  af  seglen  nedtagen.  Han  förde  Alfs  vanhedrade 
qvarlefvor  till  Tunsherg  *)  i  Norge  der  de  begrnfvos.  Uli 
Peder  Syvs  Samling  af  gamla  Kiempevisor  linner  man  Ivcnne 
om  denne  namnkunnige  Alf  Erlingsson.  Velejus  säger  uti 
anmärkningarna  (ill  dessa  kämpevisor,  alt  de  handla  om 
Minder  Herr  Alf,  Grefve  af  Tunsbierg,  Slejlet  for  Helsing- 
borg.     Den   första   visan   börjas   sålunda: 

Og  synden  sejle  de  Tyske  Mänd 
Alt  baade  met  mel  og  malt 
Men  Alf  hand  ligger  i  Öresund 
Hand  lager  det  fra  dennom  alt 
Fordi  kleder  Alf  baade  stejle  og  hjul 
Saa  höjt  for  Öresund. 

Velejus  säger  att  han  för  sin  l.^ga  vcxt  kallades  än  Liden, 
än  Mindre  Herr  Alf;  han  (inner  honom  äfven  med  tillnam- 
net den  Milflc,  som  icke  tyckes  passa  med  hela  hans  lefnad. 
Herr  Alf  blcf  öfvervnnnen  och  tagen  af  en  skånsk  eller  dansk 
sjöman,  Benedit  Rimaardsson  ,  Herr  Alfs  fordna  slallbroder, 
som  förde  honom  till  Helsingborg  til!  der  varande  Drollnin- 
cen  Agnes,  på  hvars  liefallning  han  af  Danska  Drotscn  och 
Skånska   Gilkaren    David  Toslensson    till   döden   dömdes. 

Vid  denna  tid  eller  kort  förut  har  varil  en  annan  namn- 
kunnig kämpe,  alltför  mycket  känd  i  Helsingborg,  som  helat 
Joen  Ilimaardsson ,  och  menar  Velejus  alt  han  varit  broder 
till     Herr    Benedit     Rimaardsson,     Herr    Alfs   stallbroder  och 


*)  Della  lär  oakladt  del  lenare  ullalel  helal  Tornsberg- 
Alf  kallas  i  diplomer  af  1280 — 87  (Hiverns  de  .Monie  Spine; 
Gonies  kallas  han  sedan  han  1280  blcf  Jarl  tillika  med  den 
äfven  olycklige  .Vnilrc.»  Hugleiksson  Heslakoin.  Se  om  denne 
Alf  Molhechs  Nord.  Tidskr.  f.  Hist.  F.it.  o.  U.  2  R.  4  h.  p. 
504,  5r.7  f. 


171 

öfverman.  [Icrr  Juens  minne  har  äfven  i  en  ganimal  kämpe- 
visa blifvit  bevaradt.  Velejus  gifver  pa  lionom  denna  korla 
beskrifning:  En  navnkunnig  voghals  och  Söehane,  som  for 
sin  dristighed  och  Söeerfarenhed  hafver  vaeret  berömd  og 
anlagen  i  kongens  gaard.  Han  fick  konungens  ordres  att  g» 
ut  med  ett  skepp.  Det  var  en  gruflig  storm.  Alla  afradde 
ifrån  alt  då  segla  och  isynnerhet  hans  förfarne  skeppare 
Ilogen;  men  Joen  var  en  våghals.  De  kommo  i  sjön,  stor- 
men ökades,  de  drefvo  allt  längre  och  längre  från  land  och 
kust.  Stormens  sä  långvarighet  som  häftighet  gjorde  att  be- 
sättningen begynte  tro,  det  någon  grof  missgerningsman  vore 
ibland  dem,  för  hvilkens  skull  de  måste  sådant  utslå,  beslu- 
tandes derföre  att  genom  lottkastning  utröna  hvem  han  vore 
och  sedan  kasta  honom  öfver  bord.  Lotten  föll  dä  på  Herr 
Joen  Rimaard'$son,  som  på  knä  bekänner  eu  hel  hop  oger- 
ningar  och   ibland   annat  säger: 

Jeg  hafver  gängen  paa  Helsingborg 

Bedrefven  baade  hoer  og  mord 

Saa   mangen  erlig  Bonde  Sön 

Begrafven  i  Iledenske  jord.  .  .  . 
Han   fick   ock   den   ändalykt  han   förtjcnt,   han   kastades   öfver 
bord  i   sjön. 

Annars  i  anledning  af  Tabula  CIrflensi  Sorana  finnes 
en  Joen  Raymoldsson,  gift  med  Cicilia  Ebbcsdotter  Hvide, 
hvilkens  efterkommande  kallade  sig  Lille^  att  Raymold  och 
Riniaard  äro  ett,  endast  i  uttal  förändrade,  är  möjligt.  För 
öfrigt  kan  det  vara  detsamma  om  han  var  adelsman  eller  ej. 
Ar  1290  firade  Danska  Konungen  Eric  Menved  sitt  bi- 
läger pä  Helsingborgs  slott  med  Svenska  Prinsessan  Ingeborgs 
ehuru  man  ingen  beskrifning  har  å  detsamma  kan  man  lika- 
fullt anse  det  för  ett  ibland  de  präktigaste  i  sin  tid.  Begge 
Hofvcn,  Danska  och  Svenska,  voro  i  Helsingborg,  och  då 
Svenska  Konungen  Birger  Månsson  året  derpå  höll  sitt  bi- 
läger i  Stockholm  med  Danska  Prinsessan  Märta,  hvilket 
Svenska  häfdutecknare  bcskrifva  såsom  tlet  präktigaste  nå- 
gonsin varit,  torde  man  med  skäl  falla  på  den  tanken,  att 
dess  öfverdrifna  prakt  härrört  af  en  lällan  med  Danska  hof- 
vet.  Inga  betydande  statsunderbandlingar  hafva  vid  detta 
tillfälle  varit  ä  hane,  men  små  faniiljoangclägenheter  kommo 
i  öfvervägande  under  bilägret  i  Helsingborg.  Konungarnc 
så  väl  i  Sverige  som  Danmark  egde  många  cnskilta  familje- 
gods. Svenska  lionungen  Birgers  olyckliga  farbroder,  K. 
Waldemar,  som  år  I^Oo  dog  på  Nyköpings  slott,  hade  llere 
barn,   bland   dem  Prinsessan   Ingeborg,   gift  med   Grcfve  Ger- 


172 

härd  II  af  Holsten,  som  du  äfven  var  död.-  Hennes  harn 
hade  all  fordra  arf  efler  sin  mor  och  morfar.  Nu  afgjordes 
under  bilägrel  i  Helsingborg,  alt  K.  Birger  skulle  lösa  till 
sig  Grefve  Gerhards  barns  lott  uti  fastigheterna  för  en  sum- 
ma   af   loOO   mark   lödig   Cölnisk    vigt. 

"f^OO  namnes  Mariakyrkan  i  Helsingborg  i  Kaniken 
Christians  testamente  i  Lund.  Han  gaf  da  en  Curia,  belä- 
gen i  nämnde  stad,  som  han  köpt  och  frtin  grunden  upp- 
byggt, i  hvilken  personen  (ordinarien)  eller  vicarien  kunde 
bo;  men  i  annat  fall  finge  den  disponeras  af  kyrkans  värdar. 
Hvad  han  gaf  dessutom  skulle  delas  lika  mellan  kyrkans 
byggnadskassa  och  de  fattige.  Var  det  nu  den  gifna  curian, 
som  sedan  beboddes  af  Erkebiskoparne  såsom  praebendarii, 
hvilken  lag  i  staden  tills  den  br:inn(s  af  Carl  Knutsson  och 
och  sedan  lades  inom  slottsmuren?  Samma  Kaoik  Christian 
gaf  Domiuicanerklostret  i  Helsingborg  en  mark.  S.  å.  be- 
gafvade  Marskalken   Joh.    Halfs   enka   Cecilia   samma  kloster." 

"loOl  kom  bref  frän  Ii.  Erik  Menved  till  Helsingborgs 
borgare  med  tillsägelse  all  ej  hindra  Esroms  munkar  i  deras 
trJidvaru-    och    jernhandel." 

Ar  loOo  var  Herredag  i  Helsingborg.  Vid  densamma 
infunno  sig  Svenska  Herligarne  Erik  och  Waldemar,  Ii.  Bir- 
gers bröder;  de  voro  nedreste  all,  enligt  Kålsälers  dagtin- 
gan d.  lö  Febr.  s.  år,  skaffa  K.  Erik  Menveds  och  Grefve 
Gerhards  af  Holsten  borgen  för  sig,  att  de  denna  dagtingan 
hålla  skulle;  det  var  genom  denna  dagtingan  som  gamle 
Torkel  Knulsson  åtminstone  fjir  nagun  tid  dämpade  utbrot- 
tet af  den  osämja,  hvilken  emellan  Ii.  Birger  och  hans  söner 
uppkommit.  Vid  denna  Herredag  fälldes  också  dom  öfver 
Ii.    Erik    (ilippings   banemäii  ,    hvilken  Herligarne  underskrifvit. 

"!öO<S  vardt  dock  ej  Helsingborg,  ej  ens  Ltiggndc  hä- 
rad, så  vidt  urkunderna  upplysa,  ofredadt  af  Svenska  Her- 
ligarne.     Det    heter  i   Uimchrönikan: 

I  Graföja  voro  tlic  juladoG;  .  .  . 
Sidlian  drogo  thc  till  Halland. 
Lllgifv.  af  Script.  rer.  Svec.  m.  x.  erinra  härvid  om  2:ne 
Grefvie  i  Oxie,  hvilkct  innebär  alt  taget,  som  började  vid 
Småländska  gränsen  närmast  Orkelljunga  och  snart  böjde  in 
i  Halland,  krökt  så  djupt  neder  i  landskapet,  att  man  varit 
sixler  om  IMalmö.  Delin  med  skäl  oväntade  fel  hos  IJtgifv. 
af  Script.  rer.  Svecicarinn  rättar  Reuterdabl  i  Sv.  liyrkobi^l. 
2:  2.  p.  77,  med  uppgiften,  att  Grefvie  är  den  sålunda  be- 
näuinda  socknen  "i  Luggudc  härad."  Då  en  lärd  och  för 
nuggraanhut    berömd    furskare,    som   länge  sutit  i   det   Dum- 


175 

Capifel,  hvarunder  dessa  härader  hora,  kan,  vid  en  rättelse 
af  andra  lärda  ocb  för  noggrannhet  berömda  forskare,  med 
Luggude  förblanda  det  barad,  der  det  Grefvie,  som  bär  med 
allt  skäl  af  D:r  Reuterdabl  åsyftas ,  ovedersägligen  ligger, 
eller  Bjära  barad,  b  vilket  skiljes  af  S.  Åsbo  frän  Luggude, 
jemle  det  både  Bjära  ocb  S.  Åsbo  ligga  till  ocb  med  i  ett 
annat  län  än  Luggude,  —  bvilka  skrifter  äro  dä  fttllt  tUl- 
förlitUfjnT' 

"loOt)    böllo    Munkarnc    af   Predikareorden    ett  allmänt 
möte  i  Helsingborg." 

Ar   lolO    böIls    uti    Helsingborg    en    i  INorden    namnkun- 
nig   Fredscongress.      Hit    kommo   i   Juli   manad:    Danska  Ko- 
nungen  Erik   Men  ved.    Svenska    Honungen   Birger,    H.    Hakan 
af  Norge,    Svenska   Herligarne   Erik    och    Waldemar,    K.   Erik 
Menveds   broder,   Grefve   Cbristopher  af  Halland,   Grefve  Ger- 
hard  af  Holstcn     ocb    Grefve  Hindric   af  Meklenburg,    tillika 
med   många   Prelater*),    Råder,    Riddare  ocb   Svenner  af  va- 
pen ^   så   ifrån    Danmark   som   Sverige  och  Norge,   sina  Konun- 
gar   följaktige.      Afsiglen    med     denna    sammankomst    var  att 
bilägga    all   den   oreda   i  Norden   som   genom   oenigheten   mel- 
lan   K.   Birger  i   Sverige    ocb    hans  bröder  uppkommit.      Det 
skulle    blifva    för  långt  att   ingå    uti   en   fullständig   berättelse 
om   allt   som    tilldragit  sig  från  Koblsäters  dagtingan  till  1510. 
Birger  och   hans   bröder   blefvo   vänner.     Falsk  politik:  Birger 
sva_g  ocb   hans   bröder   sluge.     De   fä   honom   att   uppoffra   den 
store    Torkel     Knutson,    bvars   öde    man   känner,   att   han    för 
sina    trogna   tjeuster   måste   dö   under  bilan  i  Stockholm.    Tor- 
kil  borta.    Birger  utan   stöd.     Hertigarne   Erik  och  Waldemar 
visa   hvad   de   hade   i   sigle.      Håtunaleken    är  bekant.      Samma 
är   blef  Torkel   Knutsson   aflifvad.     Hela   Svenska   hofvet  fäng- 
slades,  den    tappre   Arvid   Smålänning   räddade  Svenska  Kron- 
prinsen    Magnus     och    kom    med    honom    undan   till   Danmark. 
K.    Erik    MiMived    tog   sin    fångna    sv.lgers   parti.     1507    i   årets 
början,     tågar     han     med    stor   krigshär   in   i    Sverige    upp    till 
Bogesund,    der   Hertigarne   med   sin   armé   honom   mötte;    det 
kom    icke     till     fältslag,     utan   stannade   i    en    förlikning  eller 
slilleslånd    pä     ett     år,    under   hvilkct   en   fredsunderhandling 
beramades   i    IMarkaryd.     Vintern    var   detla  år  ovanligt  sträng. 
Sundet   och   Balterna   lågo   i    14   veckor    tillfrusne,   och  bafvel 
emellan     Oland,   Gotland   och    Lifland     var   isbelagdt.      Under 
delta   fältläg   uppfunnos   de  gammaldags  Kaperoniker:   en  huf- 

*)     Derihland    Upsaliske  Erkebiskopen   och   Biskoparne   i 
Skara  och   Wexiö. 


174 

vtidbonad  som  betäcker  mest  bela  ansigtel  ocb  med  siuft 
skyggen  eller  flikar  skyler  bals,  skuldror  och  bröst.  Herti- 
garne,  i  stället  för  att  tänka  på  fredsuuderbandlingen  i  Marka- 
ryd,  tänka  endast  på  att  fortsätta  kriget.  När  stilleståndet 
var  tillända  falla  de  in  i  Skåne,  bemästra  sig  Orkelljunga 
slott  och  magazin  samt  öfversvämma  landet;  um  Julen  hade 
de  sitt  högqvarter  i  Gräfvie,  men  de  blefvo  icke  länge  der, 
de  skynda  tillbakars  at  Halland,  under  återmarcben  härjande 
bvar  de  framtågade.  Om  sommaren  1508  bröt  K.  Erik  Men- 
ved in  i  Smaland  och  ryckte  upp  till  Ljungby:  allt  liknade 
sig  nu  till  ett  blodigt  fältslag^  men  slöts  med  en  vapenbvila 
pA  ett  och  ett  hälft  år  eller  till  d.  8  Scpt.  io09.  Detta 
stillestånd  afgjordes  uli  Berga  kyrka,  som  ligger  emellan 
Ljungby  ocb  IJamneda  i  Småland.  K.  Birger  var  redan  den 
^G  Mars  1508  befriad  ur  sin  fångenskap  mot  mycket  hårda 
vilkor.  Birger  reste  till  Gotland,  från  Gotland  till  Danmark. 
Der  omstöptes  hela  saken.  H.  Erik  Menved  förband  sig  att 
förhjelpa  Birger  till  fullkomlig  besittning  af  Svenska  thronen. 
Prins  Magni  Birgerssons  successousrätt  till  Svenska  kronan 
stadfästes.  Dess  gifte  med  Norska  Konungen  Håkans  dotter. 
Prinsessan  Ingeborg,  om  bvilken  Hertig  Erik  hade  löfte,  blef 
afgjordt,  och  Erik  sin  brud,  åtminstone  till  en  tid,  förlustig. 
K.  Håkan  i  Norge  flck  4  härader  i  Halland  i  ersättning  för 
sitt  mödernearf,  och  det  öfriga  såsom  Danskt  Fahnelän.  — 
Härpå  utbrast  kriget;  mot  hösten  loOO  ryckte  Erik  Menved 
med  en  armé  af  GO^OOO  man  upp  i  Sverige.  Nyköpings  be- 
lägring är  i  historien  bekant.  K.  Erik  måste  uppbäfva  den 
och  tåga  till  Danmark  åter.  Årstiden,  svårigheten  att  pro- 
viantera en  så  stor  armé  och  hans  egna  herrars  otrohet  och 
mutineri  var  orsaken  derlill,  att  han  så  litet  uträttade  till 
K.  Birgers  fördel.  På  hemtågaudet  från  Sverige  hade  K. 
Erik  ett  sammanträde  med  Hertig  Erik.  och  då  öfverens- 
kommo  svågrarne  om  fredscongressen  i  Helsingborg  den  ^0 
Juli  året  derpå  eller  lolO.  Hvad  på  densamma  afhandla- 
des  läses  vidlöfligt  och  utförligen  hos  Dalin ,  Lagerbring  och 
flerej  korteligcn:  Sverige  deltes  emellan  tre  bröder,  och  Bir- 
ger skulle  liära  namnet  af  Honung.  En  annan  Iraofat  slöts, 
att  [lerlig  Erik  skulle  bekomma  Halland  som  Fahnlän  af  H. 
Erik  Menve.l.  Hertig  Erik  afstud  all  pretention  på  Prinses- 
san Ingeborg,  med  bvilken  Prins  Magnus  Birgersson  redan 
var  förmäld.  Deremot  skulle  Prins  Erik  taga  Prinsessan 
Sophia  af  Werde  till  gemål,  K.  Erik  Mt-nveds  systerdotter. 
Men  samma  dag  ändrades  denna  afli.iiulliug  så  vida,  nit  K. 
Hakan    af  Norge  skulle  hafva  Norra  Hulland  såsom  Fahnlän. 


il-ö 


Sällan  Lar  man  mera  politiskt  agerat  än  uti  dessa  under- 
handlingar. Aldrig  var  det  K.Håkans,  K.  Birgers  och  Her- 
tigarne Eriks  och  Waldemars  allvar  alt  hålla  det  de  för- 
bundo  sig  till.  Tiden  visade  det,  isynnerhet  hvad  giftermåls- 
handeln angick.  Först  var  Hertig  Erik  förlofvad  med  Prin- 
sessan Jngehorg;  derpå  ändrades  det  och  hon  förlofvades 
med  Prins  Magnus  Birgersson;  derpå  I  o  10  i  Mars  månad 
slöt  K.  Håkan  fred  med  Svenska  Hertigarne,  och  uti  denna 
fred  utsattes,  all  Herlig  Erik  icke  allenast  skulle  hafva  Prin- 
sessan Ingehorg,  utan  äfven  Norges  kruna,  om  K.  Håkan 
dog  ulan  hröstarfvingar.  Fyra  månader  derefler  vid  Con- 
gressen  i  Helsingborg  *)  afslulas  åter,  att  Prins  Erik  skulle 
hafva  Prinsessan  Sophia  af  Werele  och  Prins  Magnus  Bir- 
gersson Prinsessan  Ingeborg  i  Norge.  Låt  ock  se  slutet, 
och  huru  lilel  det  är  att  bygga  på  regerandes  underhand- 
lingar och  förbindelser.  Herlig  Erik  gifte  sig  med  Prinses- 
san Ingeborg,  Danska  och  Svenska  hofven  till  största  för- 
undran. Prinsessan  Sophia  af  Werele  fick  Herlig  Erik 
Langeben  i  Danmark.  Erik  och  AValdemar  blefvo  i  Nykö- 
ping ömkligen  afdagalagne.  Kronprinsen  Magnus  Birgersson 
fången  och  halshuggen,  K.  Birger  från  rike  och  krona  drif- 
ven.      Sådana    blefvo    följderna    af  en   falsk    politik  **). 

Ar  151 1  kommo  Hansesläderna  och  isynnerhet  Bostock 
och  W^ismar  med  en  llotta  i  Sundet.  Helsingör  och  Amager 
brändes.  Skanör  och  Falslcrho  slott  intogos.  K.  Erik  Men- 
ved lät  aflifva  en  hop  Skånska  och  Seländska  bönder  för 
det  de  icke  bättre  försvarat  landet,  ty  det  var  en  gammal 
lag,  att  när  Dacjn  brände  och  fViehtand  ginge,  hvcm  som 
då  hemma  salt  borde  hänga  vid  sin  egen  bjelke.  Bagn  är 
detsamma  som  vårdkase,  hvilkcn  ländes  när  en  fiende  gjorde 
landstigning:  Wiebrand  var  en  träpinne,  bränd  i  ena  ändan, 
hvilken  sändes  som  budkatle  by  från  by  och  gaf  tillkänna  alt 
fiende  var  i  landet  som  härjade  och  brände.  Orsaken  till 
detta  krig  var,  alt  K.  Eiik  Menved  hade  genom  afbandling 
med  Nicolaus  af  Bostock   hlifvil   egarc   af  Bostocks  stad,   och 


*)  Det  heter  i  Diplomat.:  Item  omnia  reraissa,  ilem 
omnes  diligendi.  Captivi  omncs  dimissi  liberi.  Sv.  Dipl.  d. 
1000. 

**)  Werlanffs  framställning  af  Helsinghorgskc  fredsslul- 
ning  ses  i  Molb.  Tidskr.  2  B.  4  h.  Reulerdahl  (Sv.  Kyrko- 
hist.  2:  2:  81)  anmärker  sin  skäliga  förmodan  att  Wiborgs 
slott  (Golland  med  Wishy  och  W.  si.)  i  Dipl.  Sv.  bör  lä- 
sas:  Wibborgs   slott. 


176 


invånarne  hade  erkänl  honom  för  sia  konung  och  herre.  Är 
1311  gjorde  konungen  en  resa  till  F{ostock,  vid  hvilket  till- 
fälle han  hade  hudit  mänga  af  Tyska  rikets  furstar.  Dit 
kommer  Konungen  med  sin  stora  svite,  20  Furstar,  Hertigar 
och  Markgrefvar  samt  948  Riddare  frän  Danmark  och  Tysk- 
land. Rostock  ville  icke  cmotlaga  sä  mycket  främmande. 
Erik  Meuved  hade  lätit  hygga  ett  stort  hus  eller  palats  för 
sig  och  de  Tyska  furstar  att  bo  uti;  men  detta  refvo  stads- 
hoarne  neder.  Konungen  kom  och  de  vägrade  att  taga  e- 
mot  honom.  Med  sina  förnäma  gäster  var  Konungen  då  nöd- 
sakad att  lägra  sig  utom  staden;  man  hodde  i  pauluner, 
tjäll  och  suiä  hrädhodar,  som  i  hast  kunde  uppsättas.  Rid- 
darspel  och  torneringar  höllos  i  många  dagar.  Här  gjordes 
stora  omkostningar  och  tillförseln  kom  från  Danmark,  ty 
Rostock  skaffade  intet.  Vid  detta  tillfälle  hlefvo  4S0  Rid- 
dare af  Konungen  slagne  eller  dubbade,  bland  hvilka  Hertig 
Cbristopherj  Konungens  egen  bror,  var  den  första.  Det  för- 
tröt Konungen  högligen  att  Rostocks  stad  tillslöt  sina  por- 
tar för  honom.  Grefve  Hindric  klagade  deröfver  all  ^Vis- 
mars  Borgare  nekat  honom  derstädes  hälla  bröllop.  Herti- 
gen af  Riigea  att  Stralsuuds  Borgare  voro  honom  uppstud- 
sige. De  der  församlade  furstar  ingingo  ett  förbund  med 
K.  Erik  emot  Rostock  och  Wismar,  som  man  beslöt  för  de- 
ras uppstudsighet  att  straffa.  Detta  Hngo  de  vela,  som  åter 
å  sin  sida  förbundo  sig  med  Hertig  ^Valdemar  och  några 
furstar  med  Stralsund  och  Greifsvald ,  och  som  de  funno 
rädligare  angripa  än  angripas,  utrustade  de  denna  flotta  som 
sä   mycken   skada   gjorde   i   sundet   och   på   skånska   kusten. 

Aren  1512  och  1515  voro  åter  lysande  sammankomster 
i  Helsingborg.  Michelsmessodag  höll  Hertig  Erik  sitt  biläger 
i  Opslo  med  Norska  Prinsessan  Ingeborg,  och  Lördagen  för 
Thomasmessa  voro  fullmäkliga  Sändebud  från  Hertigen  och 
Konungen  i  Norge  uti  Helsingborg.  Danska  och  Svenska 
hofven  togo  detta  mycket  illa  upp;  det  var  alt  alldeles 
kränka  tro  och  ära  och  hvaii  pä  Congressen  i  Helsingborg 
1510  afslutals.  Intet  kunde  nu  afgöras.  K.  Erik  Menved 
var  ledsen  vid  krig,  annars  hade  nog  brutit  löst  mellan  ho- 
nom och  Herligarne;  K.  Birger  såg  sig  skymfad.  Prinsessan 
Ingeborg,  nu  Hertig  Eriks  gemål,  var  trolofvad  med  hans 
son.  Kronprinsen  Magnus.  Ett  möte  beramades  till  att  hål- 
las i  Falkenberg  vid  Michaelis  1515,  men  innan  dess  möltes 
alla  Nordens  krönta  hufvudcn  i  Helsingborg  vid  Pingsthel- 
gen, K.  Erik  Menved,  K.  Birger,  K.  Hälsan,  Hirtigarne 
Erik  och  Waldemar  från  Sverige  och  Christophcr  af  Halland 


177 

Grefvc  Nicolaus  af  VVerele,  Prinsessan  Sophias  fader.  Nu 
bilades  all  denna  gifternjalslvist  på  det  sätt,  att  Hertig  Erik 
skulle  helala  till  K.  Erik  Menvod  4000  mark  lödig,  och  till 
Prinsessans  fader  Nicolaus  af  Werele  !2000  mark  lödig, 
hvarjemte  Hertig  Erik  med  sin  hror  Herlig  Waldemar  och 
100  Riddare  skulle  gå  ed,  att  Hertigen  icke  för  någon  van- 
hederlig tillvitelse  upphåft  trolofoingen  med  Prinsessan  So- 
phia, utan  i  afseende  på  för  nära  slägtskap,  hvarjemte  Her- 
tigarne sjelfve  skulle  följa  Prinsessan  till  Atrabyttel  i  Hal- 
land, der  K.  Erik  Menveds  fullmäktige  uiölle  för  att  henne 
emollaga    och    till   Danmark    ledsaga  *). 

"1514  d.  10  Dec.  var  K.  Erik  Menved  i  Helsingborg. 
Sv.  Dipl.  JYs  1995.  Redan  d.  S  Dec.  var  Rättartinget  bör- 
jadt.  ^  L.   c.  JVI  2Ö97." 

Ar  1510  har  Erkebiskopen  Esger  Juel  i  Lund  i  Hel- 
singborg mast  ingå  en  svår  förlikning  med  Erik  Menved. 
l:o  Skulle  Erkebiskopen  för  egen  kostnad  i  Rom  utverka, 
att  den  af  Pafven  fällda  dom  mot  Konungen  återkallades; 
2:o  inom  10  år  betala  Konungen  5000  mark  lödig,  och  om 
äa  Konungen  doge,  skulle  dessa  böter  lika  fullt  utbetalas 
till  Konungens  efterträdare  på  thronen;  5:o  måste  han  skrift- 
ligen tiilförbinda  sig  att  hvarkcn  i  Rom  eller  annorstädes 
utom  riket  nägot  mot  Konungen  stämpla;  4:o  icke  på  Born- 
holm tillsätta  någon  Länsman  utau  Konungens  vetskap  och 
samtycke;  icke  heller  lemna  de  fredlöse  dömde,  delaktige  i 
Erik  Glippings  mord,  derslädes  säkerhet  och  tillhåll.  Alt 
Erkebiskopen  skulle  allt  detta  hålla  och  fullgöra,  derföre 
gingo  två  Biskopar  och  flcre  Riddersmän  i  borgen.  Älan  ser 
häraf  att  Erkebiskopens  sak  varit  sjuk,  då  han  i  så  hårda 
vilkor  ingick  och  derlill  samlyckte.  Hemliga  stämplingar 
voro  mot  Konungen.  En  liga  af  de  ypperste  i  landet:  Her- 
tig Chrislopher  af  Halland,  Konungens  egen  bror,  som  ville 
spela  samma  role  i  Danmark  som  Hertigarne  Erik  och  Wal- 
demar i  Sverige,  Hertig  Erik  fjangebcn,  Erkebiskopen  Esger 
Juel  och  många  af  den  rikare  adeln;  men  K.  Erik  Menved 
var  en  annan  herre  än  K.  Birger  Månsson  i  Sverige,  b  var- 
före  de  ock  mot  honom  ingenting  uträtta  kunde.  Hertig 
Chrislopher,  Erkebiskopen  och  åtskilliga  af  adeln  räddade 
sig  med  flykten  och  gingo  öfver  till  Sverige.  Prelaten  skref 
till   Skånska   Presterskapct  och  isynnerhet  Domcapitlet  i  Lund, 


*)  Om  Hvilfelds  uppfallning  af  dessa  förhållanden,  se 
Molbechs  lirilik  i  Nord.  Tidskr.  för  Hist.  Lit.  o.  Konst,  2 
B.  4  b.  Hrö—MG. 

nehiiKjborgs  Historia.  12. 


.ift  (le  skulle  sälla  hela  rikcl  i  h.inn,  men  de  proiesie'- 
radc  emot  hannlysningcn ,  bvaraf  nian  ser  huru  slor  aklning 
och  mynilii^bcl  K.  Erik  iMenvcd  hade  i  sill  rike;  ly  onekli- 
gen hade  Clereciel  slor  anledning  lill  missnöje,  emedan  Ko- 
nungen år  1ÖI8  pålade  en  ny  skall,  nemligen  en  uiark  af 
hvar  plog,  Adeln  10:de  penningen  af  alla  deras  inkomster. 
Plogskallen  /ilades  adelns  och  preslernas  hönder  likn  med 
kronans.  Häremot  protesterade  Esger  »luel,  men  rädd  för 
K.   Erik   Älenved   log   han   flykten   lill   Sverige*). 

"I5IG  den  2G  Sepl.  gaf  K.  Erik  AIcnvcd  "in  caslro 
noslro  Helsinghurch"  staden  Harderochs  horgare  en  vijt  i 
Skanörs   marknad.      Sv.    Dipl.    Jt?   ''iOGö." 

Ar  lo  1 8.  K.  Erik,  i  hebof  om  penningar,  pantsatte 
della  är  Ilelsinghorg  med  hela  Skåne  för  ett  lån,  som  haii 
undfick  af  Danska  Riksmarskcn  Ludvig  Alhertson;  summan 
utgjorde  G81G  mark  Skånska  och  39  mark  silfver  Cölnisk 
vigt.  Konungen  uppdrog  honom  rättighet  all  upphärn  alla 
kronans  inkomster  af  Skåne,  undantagande  af  iMyntel  i  Lund 
och  af  Skanör,  dem  Konungen  sig  förhehöll;  deremot  skulle 
Iliksmarsken  löna  hela  Skånska  stålen,  och  af  ärliga  öfver- 
skottel   göra   sig   efterhand   hetald   så   för   ränta   som   capilal. 

Samma  är  hlef  Ilflsini^horiis  sloll  af  Svenska  Riksföre- 
slåndaren  Malls  Kellilmundsson  helägradt.  Ar  1517  vid  Ju- 
len läl  K.  Birger  Månsson  i  Nyköping  fängsla  sina  hröder 
llerligarne  Erik  och  Waldemar.  Huru  de  omenskligen  i  fän- 
gelset genom  hunger  omkommo,  är  lillräekligen  hekant.  V^id 
midsommaren  ITtlS  var  Birger  från  sin  krona  och  Matts  Kel- 
lilmundsson lill  Biksföreståndare  utvald.  Birgers  hela  styrka 
l.-°ig  uti  del  Intrade  han  väntade  sig  af  sin  svåger,  Danska 
Konungen,  hvilken  redan  i  hörjaa  af  ärel  skickat  Mårten 
Duviu  på  Bollerup  upp  till  Sverige  med  GOO  hästar,  K.  Bir- 
ger och  hans  son  Magnus  till  h,i<^lp.  Malts  Kellilmundsson 
iakttog  den  sluga  statsregel:  hältrc  förekomma  sin  fiende  än 
att  af  honom  förekommas.  Han  såg  förut,  alt  snart  skulle 
en  Dansk  arme  rycka  in  i  Sverige  för  all  understödja  K. 
Birger  och  hans  sons  parti.  Han  samlar  derföre  i  största 
hasl  en  ansenlig  kriirsmakt,  och  faller  in  i  Skåne.  Erik  Men- 
ved  var  icke  oheredd.  Vid  Milkalånga,  som  förmodas  ligga 
i  Färs  härad,  drahha  hegge  härarne  tillsammans.  Den  Dan- 
ska vardl  slagen,  och  hland  fångarne  räknades  oOO  Danska 
och   Tyska   Biddare,     för     hvilkas    lösen   Svenska   kronan   fick 

*)  Om  dessa  placilala  mellan  Konung  och  ErkcLiskop 
i   Helsinghorg   se   Sv.    Dipl.  JV«   2081. 


179 

eu  beiydande  fordran  i  Danmark.  Efter  denna  fullkomliga 
seger  var  hela  landet  öppet  för  svenska  fällherren.  Lätt 
hade  Malls  KeKilmundsson  kunnat  lägga  Skåne  under  Sverige, 
men  ställningen  var  da  för  kinkig  för  alt  en  sädan  inkräkt- 
ning  sktille  kunna  hchallas.  Uiksförestandarcn  var  nöjd,  att 
genom  denna  seger  fullkomligen  hafva  stött  Birger  frän 
Svenska  tronen^  och  soiu  all  den  hjelp  denne  fördrifne  Ko- 
nungen frän  Danmark  kunde  få  nödvändigt  skulle  gå  genom 
Skäne  upp  till  Sverige,  fann  han  mera  enligt  med  sakernas 
då  varande  politiska  ställning  att  föröda  hela  Skåne,  på  det 
en  Dansk  krigshär  derstädes  icke  mera  eller  så  snart  skulle 
kunna  sammandragas  j  också  tror  jag  aldrig  att  Skåne  någon- 
sin hlifvit  grymmare  medhandladt  än  nu:  ty  utom  8  härader 
plundrades  och  hrändes  hela  landet.  Städerna  Lund,  Malmö 
och  Skanör  köpte  sig  med  stora  penningsummor  fria  från 
sköQing  och  brand.  Falsterbo  och  dess  slott  intogs  och 
plundrades.  Sist  kom  ordningen  till  Helsingborg.  Dess  slott 
var  för  fast  att  vaga  med  en  storm  sig  bemästra;  det  in- 
spärrades och  ea  ordentlig  belägring  företogs,  men  under 
belägringen  af  Helsingborg  öppnades  underhandling,  i  Ro- 
skild  skulle  fullmäktige  Mårtensmessodag  sig  infinna.  Fiendt- 
ligheterna  upphörde  genast.  I  Roskild  afslöts  stillcstånd  pä 
5  år.  Svenska  Kronprinsen  Magnus  skulle  blifva  i  sitt  fän- 
gelse, dock  med  full  säkerhet  för  sitt  lif.  K.  Birger  fick 
icke  komma  in  i  Sverige,  men  på  Golland  hade  han  fri-  och 
säkerhet  att  vistas  och  vara.  Slullisen  måste  K.  Erik  Men- 
ved  ingå  att  icke  straffa  de  Skåningar  som  under  denna  fej- 
den varit  svenska  hären,  Hertig  Christopher  och  Erkebiskop 
Juel  tillgifne  och  dem  bistånd  gjort.  Det  blef  ock  öfver- 
enskommet  alt  Svenske  och  Danske  fullmäktige  skulle  sam- 
manträda i  Helsingborg*)  för  att  underhandla  om  en  billig 
och  säker  fred  i  Norden;  men  detta  i  Helsingborg  beramade 
möte  kom  icke  till  fullbordan,  ty  Danska  Konungen  Erik 
Menved  dog  kort  här|)ä,  år  lolO,  hvarigenom  sakerna  fingo 
en  hel  annan  ställning.  Danmark  kunde  nu  icke  mera  blanda 
sig  i  svenska  orolighelorna.  K.  Birger  flyktade  från  Golland 
till  Danmark.  Prins  iMagnus,  Hertig  Eriks  unga  son,  utval- 
des till  Sveriges  licnung.  Prins  Magnus,  K.  Birgers  son, 
bHlshö<'(;s  i   Stockholm    1520. 

"152tl     begärde    Erkebiskop   Esger  i  sin   förlikning  med 
K.  Chrislopher  att  förklaras  (jvitt  och   fri   för  de  öOOO  mark 


*)  Se  Sv.  Dipl.  J»J  2I7Ö. 


i  so 


«i]rv.   lian    funlom    ulTäst    sig   att    betala    (^    Erik,     hvilkct   l{^ 
Chiislopher   raedi^af.      Sv.    Dipl.   JYi  2510  och   2517." 

"t52(>  d.  7  Juni  ufverenskommo  Danska  magnaterna 
och  folket,  att  alla  Hongl.  slott  i  Skåno  och  Halland  skulle 
i  grund  ncrrifvas,  utora  Helsingborg,  Skanör  och  Falken- 
berg. „   Se  Dipl.  JY?  25GI." 

Ar  1527  Danahof  eller  Herredag  i  Helsingborg.  För- 
nämsta saken  som  här  förekom  var  en  tvist  emellan  Erke- 
biskopen  i  Lund  och  Johan  Ulfeson,  Danmarks  Rikes  Råd 
och  Laudsdomare  i  Skåne  angående  Rödne  stad  och  härad 
pa  Bornholm.  Ar  1149  gaf  l{.  Sven  Erkebiskop  Eskil  Ham- 
luarhus  slott  med  5  härader  på  Bornholm,  i  förlikning  för 
det  våld  Konungen  iitöfvat  på  prelaten.  Honungen  i  sin 
vrede  lät  g«'ipa  Erkebiskopen.  lägga  honom  i  en  korg  och 
hissa  honom  upp  under  hvalfvet  i  Lunds  domkyrka ,  der  han 
hänga  niåste  i  några  timmar.  Konungens  vrede  hade  meller- 
tid  lagt  sig.  Prelaten  släpptes  ned,  och  han  hotade  med 
Påfvens  onåd  och  hela  Rikets  bannlysning,  som  så  för- 
skräckte K.  Sven,  alt  han  icke  allenast  gaf  Bornholm,  utan 
ock  Ahiis  slott  i  förlikning.  Ett  härad  på  Bornholm,  Rödne 
härad,  förblcf  kronans;  det  samma  sålde  Hertig  Wratislaw 
af  Pomern  till  Danska  Riksmarskalken  ösfc  IVilsson ,  och  år 
1277  gaf  K.  Erik  Glipping  å  detta  köp  stadfästelse ,  i  hvil- 
fcet  document  säges  uttryckligen,  att  llerlig  ^YraHslaf  på 
sådant  sätt  bekommit  Rödne  härad  och  stad  af  Danska  kro- 
nan ,  det  han  dem  som  sin  egendom  sälja  och  afhända  kunde. 
Ar  129i  lät  Erik  Menved  fängsla  Erkebiskopen  Jens  Grand 
i  Lund.  Process  bäröfver  fördes  i  Rom,  och  riket  sattes  i 
band.  Ivcn  Lille  på  Tommarp  var  tva  gånger  å  Konungens 
vägnar  i  Rom,  och  hemkom  sista  gången  1505  med  det  slut 
i  saken,  alt  Konungen  skulle  betala  till  Jens  Grand  10.000 
mark  iödig,  samt  till  crkebiskopsstolen  i  Lund  afslå  Herre- 
stads  härad  i  Skåne,  Ystad  undantaget,  samt  Rödne  stad 
och  härad  på  Bornholm.  [Iär])å  gaf  Konungen  laga  sköle- 
brtf  på  Rödne  härad,  dock  med  det  tillägg,  att  derost 
Riddaren  L'Q"e  Nilssons  arfvingar  intet  ville  afslå  Rödne  hä- 
rad och  siad,  som  var  deras  egendom,  skulle  erkt  biskopen 
i  Lund  fil  i  surrogat  Wedmundhögs  härad  i  Skåne,  det 
liiddarcn  Holger  Niclisson  uti  förläoing  hade.  Så  stod  sa- 
ken, då  Erkebiskopen  pä  Herredagen  i  Helsingborg  1527 
väckte  frågan.  12  Skånska  Riddare  skulle  uppå  sin  aflagda 
cd  pröfva  målet,  och  sedan  med  ullålande  inkomma,  hvil- 
ken  Rödne  stad  och  härad  lagliga  tillhörde,  då  de  alle  en- 
hälligt sade   dem   vara  Johan   Lllesons  laga  egendom.      Erkc- 


181 

biskopen  gjorde  dcrföre  köpeafiiandlinn;  med  Johan  Uffcson , 
och  lör  Hodne  härad  och  stad  gaf  1000  marh  nya  Skånska 
penningar,  samt  dtMJcnile  Icmnade  Johan  IjfToson ,  att  i  sin 
tid  nyttja  och  hriika  Lunda  stifts  gods,  Sletlolorp,  Hvelinge 
län   i^Skane   och   Tvislofla    pa   Seland. 

Ar  I5'29  paitlsalte  Ii.  Chrislopher  II  hos  sin  halfhroder 
Crcfve  Joiian  af  VVagricn  ,  Helsinghorgs  slott  och  län  tillika 
med  hela  Skäne  för  en  summa  af  O'i,000  mark  Indig,  som 
Grefven  honom  förskjutit.  Men  som  Hiksmarsken  Luiivig 
Alhcrtssons  enka  och  Ijarn  hade  ilelsinghorg  och  Skåne  i 
underpant,  för  ett  län,  det  han  l{.  Erik  3Ienvcd  lemnal; 
måste  Grefve  Johan  först  ingå  uli  underhandling  med  dera, 
hvilket  ock  skedde  andra  dagen  för  allhelgonadag  nämnde 
år  pa  iielsinghorgs  slott;  af  handlingen  läses  in  extenso  hos 
Ilvidfeld ,   och   voro   vilkoren   å    ömse   sidor  i    korthet: 

Att  fru  Elsa  Pehrsdolter,  Ludvig  Alhertssons  enka, 
skulle  till  Grefve  Johan  ullemna  den  fängna  och  på  Hel- 
singborgs slott  sittande  lionungen  Eiik  Chri!>lophersson. 
Skulle  hon  och  hennes  harn  för  deras  panteriitt  till  Helsing- 
bora:  och  Skåneland  fä  i  ersättning;  ljlekin<i(>n  och  Lister, 
Myntet  i  Lund,  kronans  gods  i  Avelund,  l^ers  härad  och 
Asumhs  hy  i  Skåne,  med  allt  kronans  gods  i  samma  härad, 
Venderis  gärd,  llerrebergs  härad  i  Julland.  Skulle  hon 
och  hennes  harn  vara  frie  för  all  efterräkning  för  förvalt- 
ningen i  Skåne  under  den  tid,  de  det  i  underpant  hade. 
Skulle  hon  och  alle  hennes  tjenare  f»  fritt,  ohehindradl , 
utan  tull  och  tynge  bortföra  från  Helsingborgs  slott,  allt 
bvad  dem  tillhörde.  Skulle  hon  och  hennes  barn  få  behålla 
de  förläningar  af  kronan,  som  de  i  Jutlnnd  hade.  Sedan 
detta  var  afgjordt,  gaf  K.  Chrislopher  II  Söndagen  efter 
Mårtens  dag  Grefve  Johan  panterätlighcten  pa  hela  Sl.åne 
land;  och  uti  denna  mårLeliga  act  omtalas  äfven  l\.  Eriks 
lösgifvande  utur  sill  fängelse  pu  Helsingborg.  Så  heter  det 
uti  acten.  Skulle  en  fullkomlig  söne  eller  tillgift  vara  emel- 
lan Konungen  och  alla  bönder  i  Skåne  och  Seland.  Skulle, 
om  Tisdag  åtta  dagar  till,  en  Herredag  hållas  i  Helsingborg. 
Der  skulle  Ii.  Christophers  son  Ii.  l<!lrik  göra  allom  dem  en 
förvissning  och  sone,  om  all  den  del  dennom  er  skedd  emot. 
Och  Onsdagen  dcr|)ä  skall  (irefvc  Johan  öf\erlemna  I».  Erik 
till  dess  faders  Ix.  Christophers  Riddersmän,  som  afsände 
vuro  att  honom  emottaga.  Etl  underligt  uppträde,  alt  se 
en  fangen  konung  inför  sitt  folk  giira  en  sonc  eller  |)/J 
visst  sätt  afhön.  Denne  Ii.  Erik  var  en  bland  det  tidehvnrf- 
vets   olycklige   herrar.      Dess   far  Ii.  Chrislopher  II     tillträdde 


182 

regeringen  efter  Erik  ÄlenvcJ  år  1519.  Ar  lö'2'-2,  I;it  han 
Kröna  sin  son  Erik  till  medregent.  Ar  lo25  blef  ilel  be- 
Kanla  upproret  i  Skåne  sliftadt  af  förra  Riksmarsken  Kils 
Olofsson  och  Knut  Posse,  som  så  slöts,  att  Skånska  adeln 
kom  att  sitta  emellan;  luånge  oskyldige  bland  dem  miste 
både  lif  och  egendom.  Så  bård  medfarl  lade  grun(!en  till 
mera  elände.  io2ö  utbrast  njtt  uppror,  baltre  öfverlagdl ; 
det  började  i  Skåne,  sedan  på  Seland.  Ii.  Cbrislopber  med 
tvenne  sina  söner  Oito  och  Waldemar  tljklade  till  Meck- 
lenburg, den  unge  lionung  Erik  innesluten  på  Tornsborgs 
slott,  måste  efter  14  dagars  belägring  gifva  sig  fången. 
Han  fördes  först  till  Haderslefs  slott;  men  sedermera,  efter 
Dansl.a  Rådets  lieslutj  öfverlemnad  Hiksmarsken  I^udvig  Al- 
Lertsun  att  på  Helsingborgs  slott  förvaras.  Genom  Grefve 
Johans  biträde  kom  1\.  Cljristopher  äter  till  riket,  och  nu 
sjapp  äfveu  K.  Erik  ur  sin  fångenskap  i  slutet  af  året  1529. 
Är  1531  utbrast  krig  emellan  Grefve  Gerhard  af  Holslen 
och  Grefve  Johan.  K.  Christopher  och  hans  son  H.  Erik 
togo  Grefve  Johans  parti,  icke  långt  frän  det  gamla  och 
bekanta  Dannevirke  vid  Leehed  kom  det  till  ett  fältslag, 
i  hvilket  Grefve  Gerhard  behöll  segren.  Under  flykten  eller 
som  vi  kallat  retraiten  stupar  l\.  Eriks  häst,  och  han  slår 
sig  så  illa,  att  han  några  dagar  dcrefter  i  liihl  med  döden 
afgick.  Helsingborgs  slott,  som  nu  öfverlemnades  Grefve 
Johan,  kom  uti  en  Tysk  och  namnkunnig  herres  våld  vid 
namn  Eggert  Brockdorph.  Grefve  Johan  hade  af  honom 
lånt  COOO  mark  lödig,  för  denna  summa  lick  han  Helsing- 
borgs slott  och  län,  för  att  af  dess  inkomster  göra  sig  be- 
talt. Det  arma  Skåne  var  nu  i  den  aldra  uslaste  belägenhet. 
Nyligen  var  det  af  de  Svenska  ulpltindradt ,  nyligen  hade 
dess  adel  i  en  resning  mot  sin  konung  mycket  lidit;  nu 
kommo  Tyskarne,  som  oerhurdt  plågade  och  betungade  lan- 
det med  skatter  och  utgifter.  Alen  ingen  var  grymmare  än 
Eggert  Rrockdorph  på  Helsingborg,  ingenstädes  led  allmän- 
beten mera  än  uti  hans  lån.  Erkibiskopen  i  Lund  klagade 
deröfver  hos  Grefve  Johan,  och  bad  att  en  annan  och  mera 
mensklig  liinsherre  måtte  tillsättas  uti  Helsingborg;  men  fick 
det  svar,  att  honom  och  ]>rovinsen  slude  fritt  utlösa  Hel- 
singborg för  GOOO  mark  lödig;  hvarföre  Brockdorph  hade 
slottet  och  länet  i  underpant.  Skåningarne  förbittrades,  och 
anföllo  Tyskarne  bvar  de  träQade  dem,  isynnerhet  blefvu 
månge  ihjälslagne  uti  Lund  och  kring  Helsingborg.  "Ty- 
likarne  slogos  vid  Helsingborg  1552."  Uti  Lunds  domkyrka 
mördados    på    en    gäng  500  Tyskar.     Tyskarnc  hade   slotten 


185 

inne,  de  upprel.idcs  liärigonom  till  inera  häind.  >langa  af 
adeln  och  de  rikaste  i  landet  förde  de  till  Tyskland ,  hvilka 
sedan  måste  lÖsa  sig  med  stora  sunimur,  oob  ii.  Waldemar  III 
skrifver  liiirom  uti  ett  hrcf.  De  uiosta  af  Iliddcrskapet  och 
menigheten  i  Skåne,  tiallaiid  och  Ulckiiigen,  som  uiulor  Ty- 
skarnes tyranni  mot  all  ära  och  rält  förtrycktes,  måste  flykta 
irau  sina  hemvist  och  rädda  sina  lif.  Följden  utaf  detta 
tyranni  l»lef  den,  alt  Skiitiingarne  är  li>ö'2  gäfvo  sig  under 
Sveriges  krona.  H.  IMaguus  Eriksson  gaf  i  lösen  för  Skäne 
70,000  raark  lödiga,  en  oerhörd  summa  i  de  dagar,  men 
gör  dock  intet  mer  än  öGO,000  Udr.  Ar  1555  besökte  han 
som  hastigast  denna  nya  |)rovins.  "looo  die  Kaiiuti  tog 
U.  .Magnus  Ilex  Sv.  Norv.  &  Scania;  i  Helsingborg,  TLuma- 
torps  Abbot  och  Gonvent  i  sitt  synnerliga  biign."  ''1554 
Erkebiskoj)  Carl  gaf  Dominii  klostret  i  Helsingborg  en  mark 
silfver."  "1558  d.  22  Sept.  skänkte  Borgaren  Peter  Tebrs- 
son  2  bodar  i  flelsingborg  med  hus  och  jord  till  Esroms 
kloster,   der   gifvareu   fåll   brödraskap.    Dangaard." 

Ar  15'50  kom  Konung  Magnus  med  hela  sitt  hof  till 
Skåne  och  bodde  pä  Helsingborg  såsom  det  enda  bofjväma 
slott  i  landet,  alt  berbeigera  ett  talrikt  buf*).  Hit  voro 
Skånes  sländer  kallade  till  en  allmän  Herredag,  då  Etonung 
Magnus  Eriksson  gaf  stadfäslelse  på  Skånes  gamla  privile- 
gier, och  finnes  sjelfva  acten  hos  Lageibring  i  dess  monu- 
mcnta  Scanica  **).  Svenska  bofvet  förblef  nu  hela  året  uli 
Helsingborg  och  år  1541  straxt  efter  nyåret  kom  Konung 
Waldemar  i  Danmark  till  Helsingborg,  då  en  act  uppsattes 
och  af  lionung  Waldemar,  5  Tyska  Furstar,  4  Danska  Bi- 
skopar och  18  Riddare  uuderskrefs,  i  b  vilken  Konung  AValde- 
niar  för  evärdeliga  tider  till  iionung  Magnus'  och  efterkom- 
mande Svenska  konungar  afträder  Skåne,  Halland,  Blekingen, 
Lister  och  Hven,  samt  ufsäger  sig  och  efterkommande  Dan- 
marks konungar  allt  anspråk  å  dessa  länder.  "1540  in  vi- 
gilia  Telri  &  Pauli  utfärdade  K.  Magnus  Sveriges,  INuiiges 
«ch  Skånes  Konung,  privilegier  för  Skåne  i  Helsingborg 
Dipl.  Lagerbr.  T.  1-  (in  medio).  De  inncböllo  1 )  Sladlaslelse 
]in   de  i  Calmar  gifna  privilegierna,   hvarmed  förbandenvai  ande 


*)  Under  Skånes  förening  med  Sverige  i  1  ^:de  seklet 
luåste  Helsingborg  anse»  såaom  tlet  förvndde  rihcls  bulvud- 
stad.  K.  Magnus  skref  sig  Sveriges,  iNorges  och  Skthus 
Konung. 

**)  Ett  sammandrag  deraf  ses  hos  Crunhulm  i  Skånes 
Hist.   p.    101    följ. 


184 

privilegier  coDfirnicrats;  2)  rättighet  för  kapitlet,  kyrkor, 
kloster,  riddare  och  väpnare,  för  annan  skatt,  än  de  sjelfve 
åtaga  sig 5  o)  för  hvarje  Kyrkoherde  i  Skåne  att  ha  en 
prcslgård,  som  kyrkan  haft  från  sin  fundalion,  dä  presten 
med  de  sina  der  bodde,  fri  frän  inne,  stad  m.  fl.  onera^ 
4)  rör.  Riddares  och  väpnares  rättegångsordning  i  Skåne- 
lagen; i>)  eeclesiastikstalens  dito ;  C)  rättighet  för  kyrkorna 
alt  sälja  sin  kyrktionde  till  den  nieslhjudande^  med  rätt  för 
Konungen  att  i  nödställd  belägenhet  för  kronan  mot  borgen 
taga  den  in  natura,  att  sedan  gäldas;  7)  för  Skåningar  att 
ej  lagforas  utom  Skäne,  ulan  förvisas  till  egna  ting;  8)  för 
Riddare  och  väpnare  alt  ej  användas  utom  Skäne,  utom  pä 
Konungens  sold  och  cautiou  mot  förluster;  9)  rör.  ny  vär- 
dering af  K.  Chrislophers  egendom  genom  12  ansedde  Skå- 
ningar, som  skulle  beediga  sin  värdering.  Svenska  Riks- 
råderna  bevittnade.  Under  privilegierna  hängdes  Konungens, 
Drottn.  Blancas,  Erkebiskopen  i  Upsala,  Biskopens  i  Slreng- 
nas    och    12   Riddare    och    Riksråders    frän    Sverige  sigiller." 

"1540  in  octavis  Pelri  &  Pauli  utgaf  i  Helsingborg 
Magnus  Regnovnm  Norvegiae,  Sveciae  ac  terrce  Scaniae  Rex 
ett  frihetsbref  för  Roslocks  borgare  att  under  vissa  friheter 
köpslaga  i  IVorige.  Orig.  i  Rostocks  Stads  Archiv  17o4, 
in  cop.  meddelad  Lagerbring.  l5ol  skref  Magnus  Regno- 
rum Sv,  et  ]Soi'v.  Rex  ne  terroriim  llallandlce  ac  Skanie 
Dombms  ett  bref^  i  Dipl.  Lagerb.  15o(>  skref  Svia  oe  Göta 
Konunger  oc  Herre  öfver  Skåne  land  ett  bref  ibm.  Det 
bör  dock  anmärkas  att  Skåne  latid ,  eller  det  Skune,  hvar- 
till  Magnus  och  Erik  skrefvo  sig  Konungar  jemtc  Sverige 
och  INorige  utgjordes  af  Skåne,  Halland,  Bleking  och  Lister. 
Dahlman  Danmarks  Hist.  I.  p.  Gö4  (danska  öfvcrs.).  1540 
in  fcsto  Pelri  &  Pauli  utgaf  K.  Älagnus  Rex  Svecicc ,  I\or- 
vegice  et  Scnnicc  en  cautio  till  Erkebiskopen  i  Lund  och 
Capitlet  i  Helsingborg  pro  homagio  facia  Regi  Svecisc.  Der- 
vid  borgade  5  svenska  riddare  ISils  Abiörnson  (Sparre), 
Gustaf  Tunasson  (Sture),  Ulf  Gudmarsson  (Hjorthufvud  till 
Ulfusa),  itnut  Folkason  och  Gotskalk  Nilsson  för  Konungens 
löften    (Dipl.   Capit.   Lund.  M  57)." 

Ar  1545  var  ett  sammanträde  i  Helsingborg  rörande 
Skånska  handeln  ;  K.  Waldemar  hade  redan  begynt  väcka 
fräga  dcroni.  1  Helsingborg  afgjordes  inlet,  men  i  War- 
berg  g.>f  Waldemar  sill  skötebref  på  Skåne,  och  en  plikt 
af  50,000  mark  lödig  utsattes,  om  K.  W^aldeniar  någonsin 
den   klandrade. 


185 

Är  ioåli  hölls  ett  Concilium  eller  allmiint  hyrkoniule 
i   Helsingborg. 

Hviiifeld  lemiiar  en  Kort  och  ofullslandig  hcrätfclse  oni 
detta  kyrkomöte.  Och  Ponloppidan  uli  sina  Annal,  Ec- 
cles.  ad  an.  1Ö4Ö  vet  inlet  mer  an  Ilvidfeld;  lutn  klagar 
deröfver  alt  Hvidfeld  som  egt  handlingar  ej  utförligare  be- 
rättelse dcrom  Icmnat,  än  hlott  att  ett  Concilium  hölls  af 
Erkehiskop  Peder  Hausen  (Lykke)  med  hans  sutfraganer, 
hvarvid  de  gjort  en  Constitution  om  kyrkoskick,  ceremonier 
och  sång;  och  önskar,  att  de  suhsidia  som  Hvidfeld  egt  och 
åsido   lagt   voro    nu   att    tillgå. 

V^år  lärde  Lagerhring  har  ur  glömskans  mörker  fram- 
letat dessa  handlingar  och  ufgifvit  tvenne  disputalioner  i 
Lund,  De  Concilio  Helsinghurgensi,  som  innehålla  ^cta 
Concilii  Hclsitigburc/ensis ,  ord  frän  ord,  såsom  de  finnas  uti 
Kongl.  Archivet  i  Stockholm,  uti  Boctii  Johanois  handskrifoa 
samling  af  Handlingar*)  Lit.  y.  p.  24;j  et  sq.  Uti  ingressen 
klagas  Öfver  det  vald  och  den  orätt,  som  presterskapet  till- 
fogades; men  om  en  sann  Christendoms  befrämjande  och  lä- 
rans renhet  namnes  intet  ord.  Först  klagas  deröfver,  att  de 
maklige  i  landet  slogo  under  sig  kyrkans  gods  och  tionde, 
samt  undandrogo  presterna  sina  rättigheter....  Sedan,  att 
många  prcster  våldsamt  handterades  och  fängslades  för  att 
preja  penningar  af  dem.  Vidare  beifras,  att  sjelfva  kyrkans 
stolpar  herrar  Biskoparne  fängslades.  Sä  omtalas  en  osed, 
att  när  adelsmän  reste  på  gästeri,  logo  de  in  hos  presterna, 
der  de  så  godt  som  våldgästade.  .  .  .  Än  en  oförrätt  som 
öfverklagades  var,  att  de  pålade  presterna  tull  och  gärder. 
.  .  .  Än  besvärade  de  sig  deröfver,  att  när  presler  dö,  våga 
lekmän  slå  under  sig  deras  efterlemnade  egendom.  ...  En 
ogudaktighet  öfverklagas,  hvilken  hemmas  borde,  att  heliga 
rum  iutet  voro  fredade:  I  kyrkor  och  pa  kyrkogårdar  ut- 
öfvades  både  slagsmål  och  mord:  man  vågade  gripa  dem 
som  till  dessa  heliga  rum  sin  tillflykt  tagit;  och  dä  ingen 
annan  utväg  fanns,  nödgade  de  dem  fram  ur  denna  fristad, 
i   det    de    med    våld    hindrade,     att   ingen   fick   bära   mat   och 

*)  Deraf  finnes  nu  i  Lund  Lagerbrings  egen  afskrift. 
def.  Se  M  414,  4lo  i  Dipl.  Lund.  samt  en  fullständig  af- 
skrift (Concilii  beslut  upptager  i  Silfversparriska  afskriften 
10  foliosidor).  På  Concilio  llcisingburgcnsi  voro  både  pri- 
orn  och  prosten  från  flora  kloster  närvarande.  Pontoppidan 
D.  Allas  V.  ö^2{).  .\tt  det  hölls  loGo  må  ingen  upprepa 
efter  Ucuterdahls  IJyrkoh. 


180 

dricka  in  lill  dem,  som  flytt  in  ]>n  hyrkog»rdar  och  hyrlior. 
Sliilligen  Klagades  d(M"öfver,  atl  utan  Diskopons  vetskap  vå- 
gade många  all  förskansn  sig  ]>.i  kyikognnlar  och  i  kyrko- 
lorn,  görandes  dom  lill  l)orgar  ooh  (aslcn  *).  En  mnlning  af 
den  lidens  seder  som  icke  är  den  vackraste.  Alldeles  o- 
grnndad  kan  väl  intet  denna  presterskapcts  klagan  vara;  ty 
den  tidens  adel  var  mäktig,  tilltagsen  och  våldsam.  Medel- 
ålderns historieskrifvare  afmåla  prcslerna  säsom  regerings- 
sjuke,  girige  och  myndige,  helst  hiskoparnc,  hvilkct  väl  är 
sannt|  men  så  masle  man  hekän^a  all  adeln  i  de  dagar  varit 
i  ingen  män  hältre;  man  läse  allenast  Svt-nska  och  Danska 
Historien  för  f^ie,  ITiie  och  I4:e  seklerna,  så  lärcr  man 
snart  derom  öfverlygas.  Ilvidfeld  stadläsler  sanningen  af 
hvad  i  Helsinghorgs  Concilio  öfverklagas:  Paa  de  tider  — 
säger  han  —  var  Adelen  ude  Skaane  stedse  og  läng  lid 
öfvid  udi  krig,  hlefven  grumme  og  girige,  saa  de  icke  kunde 
lide  det  rett  var,  det  tttge  med  magi  till  dem,  hvad  dennem 
sjunlis  de  hafde  rt-lt  til,  af  Lunde  Domkirkis  gods  oc  in- 
aen  anden  Uetlergang  paavarcde;  della  ar  väl  heskrifning 
på  lillslnndel  i  Skåne  oO  är  efter  Helsinghorgs  Concilium, 
men  hevisar,  alt  de  då  afkunnade  handlysningar  ringa  aktas. 
Pafve  Gregorius  XI  gaf  1578  en  Bulla,  som  kallas  Lunda 
Kirkes  Beskicrmelsehref;  i  detta  href  uppdrog  hans  Helighet 
Biskoparne  i  Camin,  Liiheck  och  Wexiö,  atl  hannlysa  alla 
herremän  eller  andra,  som  preslerskapct  i  Skåne  något  gods 
frånloge,  eller  heliga  rum  och  ställen  j)a  något  sätt  ohel- 
gade.     Bland    herrar    i   Skåne   som   isynnerhet   varit   tilltagsne 

*)  Del  synes  ej  osannolikt  ,  alt  Tyskarnc  förut  företagit 
sig  alt  hygga  torn  till  Helsinghorgs  kyrka,  hvarvid  elt  då 
redan  uppförts ,  hvarigenom  fenstret  i  södra  sidoskeppels 
veslra  gafvel  igenmurats,  och  all  de  ornat  strax  uppföra  elt 
likadant  vid  norra  sidoskeppels  vestra  gafvel,  hvarigenom 
än  elt  fönster  skolat  igonmuras.  Frän  kyrkans  torn  kunde 
sedan  staden  heherrskas,  äfven  om  del  aflägsnare  slottets 
hot  ej  halp.  Nu  kände  Hansealernc  redan  krutet  och  kunde 
frun  kyrktornens  gluggar  kasta  stenar  med  hlidor.  Afhöjde 
derföre  Erkohiskopen  gonom  (^ncilii-heslutel  af  1545  del 
andra  tornets  hyggnad  i  Helsinghorg?  Det  redan  uppförda 
har  Hora  gluggar,  än  som  synas  ditsalte  för  ljudets  utsprid- 
ning. Tornet  far  erfara  verkningen  af  dessa  mänga  öppnin- 
gar för  vindarne.  Della  torn  vid  S.V.  hörnet  af  kyrkan  är 
tydligen  uppfördl  efter  den  lillhyggnad  af  kyrkan,  som  var 
uppförd   omkr.   1!250. 


187 

namnes  en  Peder  Daa,  Ii.  Magni  giinslling,  Peder  Eskild- 
son  och  Tuve  Galin.  Om  den  grymme  Isegrim  eller  Jens 
Grim  pa  ^YalIen  vid  Tosterup,  hvilkeo  fur  altaret  i  Löderup 
ibjälslug  presten,  denna  tiden  lefvat,  eller  om  del  varit 
förut,  kan  jag  ej  säga.  Uti  Jacob  Erlandssons  lid,  JOO  år 
före  Helsingborgs  (^oncilio,  vet  man  att  uti  Lunds  slifl 
blefvo   8   prester   ihjälslagne   och   2   illa   silrade. 

Att  Diskoparne  till  sina  personer  icke  voro  sakre^  derpå 
bar  man  flere  exempel  inom  ett  enda  seculum.  Jacob  Er- 
landsson i  Lund  blef  gripen  på  Glumstorp  vid  Landscrona 
I-2Ö9,  Biskop  Olof  Glob  i  lUbe  år  1201  af  Uiddaren  Jens 
Glob  ihjälslagen,  Jens  Thorbjörnsson  i  Lund,  fängslad  år 
1294.  Nils  Stigson  Flvile  måste  rymma  från  Hoskilds  Bi- 
skopsstol 1240,  Peder  Bång  12ö5,  Esger  Juel  1ÖI8,  Bi- 
skop Tyke  i  Borglum  hade  1537,  på  Ii.  Chrislo|)her  ll:s 
befallning,  blifvit  fängslad j  men  släpptes  lös  kort  derefler: 
och  i  förlikningen  emellan  bouom  och  Honungen  förbehöll 
sig  Biskopen  öppen  talan,  mot  Riksråden  Eske  Broek  och 
Bo  Falk^  såsom  förnämsta  orsaken  till  hans  arresterande. 
En  så  nyligen  limad  händelse  gjorde  prelalerne  på  llelsing- 
borgska  Conciliet  omtänkta  för  sin  framtida  säkerhet;  och 
derföre,  utom  en  sträng  bannlysning,  uppsattes  en  särskild 
act,  i  hvilken  utstakas,  hvad  hvart  stift  årligen  borde  sam- 
manskjuta  till  den  Biskop,  som  antingen  blefve  med  våld 
drifven  från  sitt  stift,  eller  för  sin  säkerhet  vore  tvungen 
gå  ur  landet.  Taxan  var  denna.  Lund  skulle  betala  25 
mark  lödig,  Schles^vig  2ö  mark,  Uoschild  lö,  llibe  lö, 
Arhus  12,  Borglum  12,  Odense  8  och  Wiborg  8  mark  lö- 
dig;  tillsammans    120  mark   lödig. 

f  Vild  (fästning ,  som  öfverklagas,  var  förbuden;  men  gä- 
steri af  flere  slag  kunde  vara  laglig;  t.  ex.  liongsgäslning 
eller  fp^eislo,  då  Konungen  reste  omkring  i  landet  och  hvarl 
härad  skulle  vissa  dagar  underhålla  hans  talTel  och  skaffa 
allt  hvad  behöfdes;  och  iiiskopsgästning ,  som  aflades  och  i 
dess  ställe  helalles  Cathcdrnlicum,  hvilKet  sker  ännu.  Adelns 
gäsleri  var  mångfaldigt:  IJcnegäsleviy  dä  Adelsman  kom 
sjelf;  Vogdcgäsleri,  då  hans  fogde  kom;  Jugarcfjästeri,  dä 
herremans  jägare  kommo  upp  till  några  dess  hemman  i  skogs- 
bygden att  skjuta  villebråd;  IJästcgästeri  gällde  för  herre- 
mans hästar;  liundegästevi  för  herremans  jagthundar.  Så- 
som län  och  härader  voro  skyldige  skaffa  victualicpersedlar 
till  lionungens  Weitslo  eller  gästning;  så  skulle  ock  Adelns 
bönder  skaffa  sina  herrar,  och  kronans  bönder  länsmannen , 
det  är    Landsbufdingen,    samt   fogden,     hvad  de   till   välpläg- 


188 


nin<T  heliöfde.  KongsgäslDingen  eller  Wei(slti  Lade  upp- 
hört, Biskoparnes  likasiij  men  Adelns  och  Länsmännens  var 
ännu  i  full  gaug  och  varade  ännu  i  ett  par  hundrade 
år.  Konung  Christian  III  uli  sin  recess  eller  handfästning 
förhjuder  herremän  alt  oskäligen  gästa  sina  underhafvandc , 
och  sine  och  kronans  länsmän  förhjnder  han,  att  på  gäsleri 
fordra  och  hegära  utländskt  eller  tyskt  öl.  Då  herremän 
reste  på  sådan  gästning  bos  sina  hönder,  togo  de  sig  den 
friheten  att  inlogera  sig  i  prcslgardarne ,  läto  hönderne  föra 
eästningen  dit  och  förlärde  den  i  prostens  hus,  hvilket  all- 
lid medförde  kostnad  och  hesvär  för  presten,  som  fick  släppa 
till  hade  mat  och  öl  ,  sedan  det  var  förtärdt  som  hönderne 
dit  burit.  lierrarne  kouuuo  icke  ensamme,  de  hade  med 
sig  sina  svenner  till  häst;  och  när  man  känner  allt  detta, 
förstår  man  lätt,  hvad  Clericiet  uti  Helsingborgs  Concilio 
klagar  öfver,  då  det  beter:  Plerumque  eliam  in  multitudine 
equorura  et  sequentium,  Clericorum  et  Sacerdolum  visitant 
mansiones,  ibidem  sua  mobilia  consuiuturi.  Att  kyrkogårdar 
och  kyrkotorn  gjordes  till  små  fästningar,  vittnar  om  tidens 
grymma  seder;  dock  var  det  tillåtet,  allenast  uiau  utverkade 
sig  Biskopens  tillstånd  dertill.  CanoneSy  som  pä  detta  kyrko- 
möte  författades,    voro    14: 

I.  Canon.  Huru  förhållas  Lorde  om  någon  Biskop  öf- 
verfölls,  illa  handterades,  fängslades,  dödades  eller  ulur 
landet  drefs,  samt  rör.  den  bannlysning  då  följde ;  2.  Canon. 
StralY  för  den  prest  som  vågade  förrätta  gudsljcnst  sedan 
bannlysning  afkunuad  var;  5.  Canon.  Huru  förhällas  borde 
när  Canonici  vid  Domkyrkorna,  Abhotcr,  i*riorer  och  Pro- 
star öfverföllos,  särades,  dödades  eller  fängslades,  och  den 
bannlysning,  som  deraf  kunde  följa;  4.  Canon.  iNär  Cano- 
nici vid  Ecclesiae  Collegiala;,  Prester  och  Munkar  lodo  våld 
och  illa  handterades,  och  den  bannlysningen  då  kunde  an- 
vändas; Ii.  Huru  förhållas  borde  när  någon  slog  under  sig 
biskopsgods  och  räntor,  presteinkomsler,  döde  presters  qvar- 
låtcnskap,  lade  pä  dem  och  deras  folk  skatt  och  gärder, 
sloge  under  sig  kyrkotionde,  fängslade  någon,  eller  tvang 
någon  dermcd  att  honom  hindrades  bekomma  mat,  att  gifva 
sig  ur  de  ställen  och  rum  som  hade  Jus  ^JsijU  samt  om 
bannlysning  derf(>re.  Canon.  O.  Bannlysning  öfver  dera  som 
vågade  lägga  krigsfolk  i  kyrkor,  kyrkotorn  och  andra  heliga 
rum  eller  ock  anlägga  skansar  och  bröstvärn  på  sådana  or- 
ter, utan  biskopens  samtycke  och  goda  minne;  Canon.  7. 
Lcgaten  och  Cardinaleu  Ottos  constilulion  förnyades,  som 
iunehållcr   alt   prestcrne   vid  straff  af  bannlysning  skulle  skilja 


180 

sig  vid  sina  Focariae  och  Concuhin^e.  Del  hallas  en  Mor- 
hus  Pestlferus ^  alt  preslerne  höllo  sig  concubiner.  Nu  stad- 
gades alt  Biskoparne  icke  skulle  ulf^rda  fnllninkl  för  någon 
prest  lill  pastorat  eller  praebende  förr  än  han  inicmnal  sia 
skriftliga  förbindelse  att  intet  hålla  någon  focaria  eller  con- 
cubina.  Delta  var  elt  ondl,  som  åtföljde  lialholska  presler- 
skapels  coélibat.  Elurudan  ställningen  var  kan  man  sluta 
deraf,  att  Nicolaus  de  Clemangis  skrifver,  huru  försanilin- 
garne  ej  ville  hafva  prester^  utan  med  del  vilkor  alt  de 
höllo  sig  concubiner,  pa  det  de  måtte  vara  säkra  om  sina 
egna  hustrur.  Ömkeliga  lider,  intet  liättre  än  våra!*)  Man 
har  ännu  elt  bref  från  Påfven  Innocenlius  III  lill  Erke- 
biskopen  i  Lund^  uti  bvilkel  han  skrifver:  Du  berättar,  att 
en  presl  i  dill  stift  hållit  till  och  olukl  bedrifvit  med  en 
bondehustru,  att  bonden  koD)mit  öfver  honom,  gripit  honom, 
skurit  näsan  af  honom  och  sårat  honom  i  tungan.  Delta 
bestyrker  hvad  Aicolaus  de  Clemangis  skrifver.  Också  upp- 
bafdes  med  alla  conciliers  beslut  ej  detta  onda;  delsamma 
öfverklagadcs  och  fcirchades  uti  Köpenhamns  concilio,  som 
hölls  80  år  efter  delta  i  llelsingborgj  Canon.  8.  Uti  gifter- 
målssaker fick  ingen  döma  utom  Biskopen;  Canon.  {).  Ingen 
andelig  man  fick  advocera  och  föra  processer  för  lekmän; 
Canon.  10.  Om  straff  for  prestcr,  som  satte  sig  upp  mot 
sina  förmän,  som  ej  ville  efterlefva  delta  Concilii  canones 
och  som  mot  sin  Biskop  och  sina  förmän  sökte  veildslig 
bjclj);  Canon.  II.  Ingen  Biskop  fick  lemna  kyrkans  slott  och 
län  uli  förläning  lill  någon  ,  utan  Domkapitlets  vetskap  och 
samtycke^  och  utan  all  den  som  länet  fick  först  gifvil  sin 
förbindelse,  all  i  händelse  af  biskoj)Svacance  då  hälla  slolt 
och  län  biskopsstolen  tillhanda;  Canon.  1*2.  Om  delta  Con- 
cilii eflerlefvande  af  Biskoparne;  Canon.  lo.  Stadgar  huru 
Jungfru  Marix  aflelses  högtid,  den  Helige  Påfvens  och  Mar- 
tyrens Lucii,  den  Helige  Biskop  Älarini  och  de  Helige  Jung- 
frur Euphrosyna;  och  Florentia!  fester  ell<-r  helgdag.ir  skulle 
firas.  Biskop  Marinus  och  Jungfruernai  Euphrosina  och  Flo- 
rentia sägas  vara  i  Lunds  domkyrka  begiafne  **) ;  men  när 
och  hvarest  desse  helgon  lefval  namnes  icke;  Canon.  14. 
Innehåller  huru  Summa  Missa  eller  Slura  .Messan  skulle  hällas. 
Delta    concilii     beslut    borde    årligen   i   alla   kyrkor    uppläsas. 


*)  Efter  ell  halfl  sekel  måste  erkännas,  att  viirn  tider 
äro  bättre. 

**)  Sommelius  uttrycker  sig:  inlegra  ihidem  servata 
corpora. 


190 

Actum  in  Concilio  Provinciall  Ilelsinghorg  celehralo  Anno 
Dumini  AICCCXLV  Seplimo  Idiis  lucusis  Maji.  "Dervid  voru 
ulOQi  Erkehiskopen ,  (i  Biskopar  och  nära  20  Abboter,  De- 
caner.   Proslar   elc.   i   Helsingborg." 

Ar  I54G.  K.  Magnus  och  DroUn.  Blanka  gafvo  t  sitt 
testamente  00  mark  till  jemnskifles  at  bröderne  af  predikare- 
orden i  Skaue,  som  hade  kloster  i  Helsingborg,  Lund  och 
Ahus.^ 

Ar  lo-iS  var  l\.  Magnus  Ericsson  åter  i  Helsingborg 
nagnn    lid;   dtv  utgafs   elt  skyddsbref  lör  Esroms   kloster. 

Ar  I  Stil.  Herredag  i  Helsingborg,  "sammankallad  af  H. 
Magnus  i  Sverige";  men  hvad  som  afgjordes  här  vet  man  ej. 
K.  Waldemar  var  der  ock  tillstädes.  livad  Messenius  och 
Hvidfcid  berättar^  att  K.  Magnus  gifvit  Waldemar  hopp  att 
fa  Skäne  igen,  det  anser  Lagerbring  såsom  ogrundade  giss- 
ningar; men  utan  afsigt  gjorde  I\.  Waldemar  visserligen  ej 
den  Sven»>ka  Konungen  så  täta  besök.  Sa  mycket  är  sä- 
kert, att  K.  Waldemar  genom  sina  fullmäktige  väckte  fråga 
i  Lund,  huruvida  Grefve  Johan  kunde  sälja  Skåne  det  han 
aldri<x  esLl.  Enlii>;t  Warberffska  af  handlingen  valdes  full- 
mäktige,  som  i  Helsingborg  sammanträdde,  hvilka  i  anled- 
ning af  samma  traktat  dömde  K.  Waldemar  att  plikta  50,000 
mark  lödig,  dem  K.  iMagnus  eftergaf,  da  Waldemar  aret 
derpå  besökte  honom  på  Lyckas  vid  Jöokiiping  eller  i  Örebro. 
"1548  dödades  i  Hal(m)stad  Borgaren  i  Helsingborgh 
Da>yenard  för  hvars  ärsmötshållande  i  Lunds  domkyrka  ^2 
gärdar  gåfvos  kyrkan.  Lib.  Daticus.  mon.  Scan.  p.  104. 
lo.jl  gaf  Cecilia,  enka  efter  Åke  Uafn ,  Helsingborgs  pre- 
dikomunkar  en   gafva   i   sitt   testamente." 

Ar  1552  var  åter  Herredag  i  Helsingborg,  vid  bvilkea 
K.  Waldemar  i  sällskap  med  Hertigarne  af  Mecklenburg  och 
fleie  Tyska  herrar  åter  sig  infann.  Hvad  här  afgjordes  vet 
man  ej.  Lagerbring  som  ladlar  Dalin,  Messenius  och  Hvid- 
feld  för  ogrundade  gissningar,  när  de  påstå  att  Waldemar 
redan  låg  i  hemlig  underhandling  med  den  svage  I^.  Magnus 
att  återta  Skåne,  föreger  att  Danska  Itonungens  täta  besiik 
vid  Svenska  hofvet  endast  haft  till  ändamål  en  närmare  al- 
lians med  Sverige,  för  att  kunna  vara  säker  för  Grefvarne 
af  Holstein  och  Hertigen  af  Södcr-.Iutland ;  men  detta  aren 
gissning  ulan  bevis.  Waldemar  reste  till  Seland  och  Mag- 
nus till  Lyckas  vid  Jönköping;  men  kort  efter  reste  K. 
^Valdemar  upp  till  Lyckas,  der  Honungen  hade  hemliga  öf- 
vcrläggningar.  Se  vid  15ol.  Vid  delta  tillfallo  entledigades 
Skånska    Gilkarcti    Johan   Holgersson  Ugcrup  från  sin  syssla, 


191 

och  höfdingadiinaet  i  Shano  uppdrogs  «Ien  heliantn  H.  Magni 
gunstling  Bengt  Algolsson,  "lo.jo  d.  20  l)ce.  stadfäste  l\. 
Magnus  Eriksson  i  Helsingborg  Malmö  stads  oonsueludineii 
&  statuta,  liksuni  Lundastaden  fått  stadfastelse  u  sina.  Orig. 
i   Malmö   stads   archiv." 

Ar  15Ö4.  Ett  möte  emellan  Danska  oeh  Svensiia  full- 
mäktige i  Helsingborg,  kort  derefler  ett  lika  sådant  möte 
uti  Roskild,  och  slutligen  vid  Micbelsraessan  samma  år  möt- 
tes äter  K.  ^VaIdem.■^r  och  Magnus  uti  Helsingborg.  Lager- 
bring  säger,  all  man  vet  icke  hvarom  sä  täta  konferanser 
höllos;  men  tadlar  Hvidfeld  då  han  säger,  att  tlet  angick 
Skänska  handeln.  Liidcrligt  ser  det  ut.  lo^lO  godkände 
K.  ^yaldcmar  Skånska  bandt-In.  lo4o  gaf  han,  som  bår 
ofvan  anförts,  skote  ocb  fastebref  på  densamma  med  30,000 
mark  vite,  um  han  någonsin  den  klandrade.  lool  väckte 
han  fräga  om  densamma  ocb  dömdes  att  betala  vitet.  15ii^ 
efterskänkte  Ii.  Magnus  honom  ädömda  vilet.  looo  förnyar 
K.  Waldemar  sitt  afkall  på  Skåne  uch  afsäger  sig  all  rätt 
till  detsamma;  månne  man  intet  på  sädana  historiska  upp- 
gifter kan  tro,  att  K.  Waldemar  låg  efter  den  svaga  Sven- 
ska Konungen,  uch  endast  väntade  tillfället,  dä  han  kunde 
fä   sin   önskan   fram? 

Ar  15^0  vid  midsommaren  möttes  äter  Danska  och 
Svenska  Iionungarne  uli  Helsingborg.  En  afhandling  dem 
emellan  afslötsj  men  besynnerligt  att  alla  våra  historici  intet 
veta   det   minsta   hvad   den   innehöll. 

Ar  loö7  ingicks  en  förlikning  i  Jönköping  emellan  K. 
Magnus  och  hans  son  Prins  Erik.  Riket  deltes  dem  emellan. 
Skåne  kom  pä  Prins  Eriks  lott,  Helsingborgs  slott  skulle 
Magnus  till  honom  aflemna  uch  till  fyra  Svenska  Uiksräder 
alla  handlinsrar  rörande  Skånska  handeln.  Herti<;  Bennrt  Al- 
golsson,  Skänes  höfdinge,  landsförvistes.  Bengt  reste  till 
Danmark  och  blef  vid  Danska  hofvet  väl  antagen.  Magnus 
uppsköt  ena  tiden  efter  den  andra  alt  från  sig  lemna  Hel- 
singborg och  handlingarna  om  Skänska  handeln.  Erkebiskopen 
i  Lund  Jacob  Nilsson  höll  K.  Magni  parti,  ehuru  han  kort 
förut  varit  bland  de  mest  missnöjde  med  honum  och  Herti": 
Bengt,  som  pä  Konungens  lilUlund  salt  sig  i  besittning  af 
alla  erkcbisko|)<ig()dsen  i  Skåne,  umler  det  alt  Jacob  Ails- 
son  var  rest  till  l*äfven  i  Aviguon.  Prins  Erik,  som  kom 
till  Skäne,  lät  på  Abus  fängsla  Erkebiskopen.  Så  snart  K. 
Magnus  llck  det  vela,  förfogade  han  sig  tillbaka  med  Drott- 
ning Blanca  lill  Köpenhamn,  och  lära  de  förmodligen  varit 
på    Helsingborg,    när    tidningen    kom    om    Erkebiskopens    ar- 


11)2 


rest.  Waldemar  sliiekar  en  armé  till  Skåne,  K.  Magnus  till 
Ljelp,  livilken  in(et  annat  gjoide.  /in  plundrade  flacka  lan- 
det och  gick  Lem  till  Seland,  då  Prins  Erik  nalkades  med 
klubbeharen,  ty  sa  kallades  hans  armé,  emedan  de  meste 
voro  väpnade  med  spikklubbor.  Dcsse  fara  fram  pA  samma 
sätt  i  Skäne,  som  Danskarna  förut  der  gjort.  Landet  led 
derigenom  mycket;  och  minnet  af  detta  krig  har  intill  se- 
naste tider  blifvit  bevaradt  samt  kallats :  Ilcvtig  Dtngts  fejde. 
Ar  looO  dog  Prins  Erik  med  sin  gemål,  några  mena  af 
Prinsens  mor  genom  gift  afdagatagen,  derför  att  han  för- 
följde Hertig  Bengt,  hennes  älskling;  andra  säga:  död  i 
pesten. 

Al"  loOO  dagen  för  S:t  Knuts  dag  eller  d.  io  Januari, 
landsteg  K.  ^Valdema^  i  Skåne  med  en  talrik  krigshär  och 
företoa;  genast  Helsingborg'*  belägring:  men  huru  snart  han 
kunde  bemästra  sig  detta  slott,  vet  man  ej;  man  har  anled- 
ningar tro,  att  det  uthärdat  belägring  öfver  ett  år.  Se 
Lagerbring  S.  H.  T.  III.  p,  -^Gö,  04,  men  om  tiden  varit  längre 
eller  kortare,  vare  lika  godt.  Sverige  miste  och  K.  Walde- 
mar återvann  Helsingborg,  men  besynnerligast  är  det,  att 
enligt  Chrönican  O?  o  hos  Ludevig  Relät.  Ms.  Tom.  9  p.  100 
skall  K.  Waldemar  år  15G0  icke  allenast  blifvit  mästare  af 
landet,  utan  ock  att  K.  Magnus  sedermera  varit  i  Helsing- 
borg*), då  han  från  sig  till  Waldemar  lemnat  alla  hand- 
lingar rörande  Skånska  handeln,  samt  att  hans  son  Håkan, 
med  Waldemars  dotter  Mirgareta.  vid  det  tillfället  blifvit 
trolofvad. 

Hvad  som  nu  hände  satte  hela  IVorden  i  rörelse.  Wal- 
demar intog  Gotland  och  plundrade  Wisby  stad:  Svenska 
Rådet  blef  luot  K.  Magnus  uppbragt.  K.  Magnus  reste  ikring 
man  vet  ej  hvar.  Märtensmessan  löGl  kom  han  från  Lill*- 
land     hem     till    Calmar.     då     han    genast    på     sin    sons    och 


*)  Odhlmann  i  sin  Danska  Hist.  anför  att  K.  Waldemar 
var  i  Juli  15G0  i  Helsingborg,  då  Borgmiistarne  stadnat 
qvar  som  vittnen  till  Konungarnes  förhandlingar.  För  be- 
kräftelsen af  deras  friheter  ville  de  erlägga  till  i^OO  och 
måste  ge  1000  mark  Liibsk.  De  rådde  till  en  allmän  mynt- 
fot,   som    hvarken    höjdes   eller  sänktes.      Sarforius   D.    Deut- 


sche Hanse,  der  urkunden  läses  p.  47G — 48^.  Wismarskc 
fångarne  frigåfvos  utan  lösepenningar.  ^^  ismarks  landsherre 
Hertig  Albrcclit  af  Mecklenburg  blef  förlikt  med  K.  Walde- 
mar. Ora  Liibeck  och  Danmark  ville  kriga.  måste  fejdcu 
förkunnas   ett   helt   år  på   furhaod. 


195 


Svenska  Rådets  befallning  i  Galmar  kyrka  arresterades.  Med 
Sverige  och  Hausestäderna  inga  Grefve  Henric  af  Holsteia 
och  Hertig  Henric  af  Meklenburg  uti  förbund  att  bekriga  K. 
Waldemar   och  återtaga   Skåne   och   Gottland. 

"loCl  gaf  Archidiacon.  Jacob  Stigsson  2  mc  denar  till 
predikobröderna  i  Helsingborg." 

Ar  1361  utrustades  en  krigsflotta  i  Lybeck  pa  hvilken 
Hertig  Henrik  af  Mecklenburg  och  Borgmästaren  Wittenberg 
förde  befälet.  Fottan  lopp  ut,  intog  och  plundrade  Köpen- 
hamn, gick  så  för  Helsingborg,  slottet  inspärrades  till  lands 
och  sjös,  och  med  sexton  stenkaslare  eller  blidor  *)  arbeta- 
des natt  och  dag,  att  bryta  dess  murar;  men  da  mesta  fol- 
ket var  i  land,  sysselsatta  med  belägringen,  anländer  Kung 
Waldemar  med  Danska  flottan,  eröfrar  G  af  Lybeckarnes 
förnämsta  skepp  och  uppbrände  några  af  dem  (den  6  Juli) 
bvarigenom  belägringen  upphäfs,  fred  slöts  och  Borgmästaren 
Wittenberg  efter  hemkomsten  mäste  träda  i  arrest,  samt  två 
år  dcrefter  för  denna   misslyckade  belägring  mista    hufvudet. 

"I5G8  sökte  l\.  Albreckt  i  Sverige  förgäfves  att  eröfra 
Helsingborg.  Huru  tappert  det  höll  sig  ännu  i  Juli  1569 
bemärkes.      I  Nov.   slöls   freden." 

Ar  1569  kom  åter  Lybska  flottan  i  Sundet,  intog  och 
plundrade  Köpenhamn,  Araager,  Hven,  Helsingör,  men  Hel- 
siniiborss  slolt  våsrade  de  icke  angripa,  de  hade  i  friskt  min- 
ne  den  olyckliga  belägring  som  ^\ittenberg  sig  företagit  och 
kostade  hans  hufvud. 

Ar  1570  öfverlemnades  Helsingborg  med  hela  Skanc  till 
Lybeckarne  ("'Hanseaterne").  Denna  provins  hade  nu  en  tid 
bortåt  varit  kastad  som  en  boll  emellan  flera  händer.  Ar 
151S  pantsattes  Skåne  hos  Biksmarsken  Ludvig  Albertsson. 
Ar  15^0  förpautades  det  till  Grefve  Johan  af  Wagrien;  ar 
1555  kom  det  under  Svenska  kronan;  15o5  blef  Bengt  Al- 
gotsson enväldig  i  Skåne;  l5o7  förklarades  Svenska  Prinsen 
Erik  för  Herre  och  Begent  öfver  landet;  1560  intog  Kung 
Waldemar  Skåne  och  1570  lemnades  landet  åt  Lybeckarne 
pä   lo  ur.     Uti  fredstraclalen  med  Uanscstäderna  heter  det: 


^ 


*)  Blidor.  Dervid  nyttjades  krut.  Troligen  var  nu  Hel- 
singborgs Kärna  för  första  gängen  blottställd  för  denna  sin 
dödsfiende.  Blidcmästarne  förfärdigade  nu  trädkanoner  med 
jcruband.  Se  Dahlmanns  Hist.  v.  Jenssens  Overs.  "2.  p.  18. 
(Ov — s  not.) 

Helsingborgs  Ilistoria.  13. 


194 

att  hela  Skåne  med  Helsingborgs  slott*),  Skanör  och  Fal- 
sterbo**) uppdrogs  dem,  att  i  15  år  innehafva  och  deraf 
uppbära  §  af  dess  skatter.  Under  dessa  13  åren  voro  lan- 
dels invånare  liksom  lemnade  åt  sig  sjelfva.  Danska  hofvet 
befattade  sig  ej  stort  med  styrelsen  i  Skåne  och  derom  är 
Skenninge  Dagtingan,  som  Skånes  adel  1581  ingick,  ett  tyd- 
ligt vcdermäle,  man  ser  af  densamma  att  de  rådde  sig  sjelf- 
va. De  afgjorde  med  K.  Albrecht,  att  om  han  ville  föra 
krig  med  Danmark,  måtte  det  ske,  men  ej  genom  något  an- 
grepp pä  Skåne:  K.  Olof  i  Danmark  kunde  de  Skånska  Stän- 
derna bistä  med  krigsfolk  mot  dess  Gender,  men  förbundo 
sig  att  icke  lemna  honom  några  trupper  mot  Sverige.  Men 
denna  sjelfrådighet  var  icke  den  bästa,  1  samma  dagtingan 
aftaltes:  "om  någon  fredlös,  eller  hvem  det  helst  vara  må, 
innan  denna  fred  vore  tilländagången,  genom  våld,  förräderi 
och  orätt  bemäkligade  sig  någon  annans  hus,  fäste,  slott  el- 
ler annan  egendom;  så  skulle  ingen  å  någondera  sidan  sådan 
egendom  sig  tillhaudla",  hvilket  utmärker  huru  laglöst  man 
i  de  dagar  lefde. 

"158r>  vid  pingst  sammanträdde  i  Helsingborg  Hansestä- 
dernas  och  Danska  regeringens  ombud  och  K.  Olof  afgaf 
Christi  himmelsfärdsdag  qvillo  för  ålerlemnandet  af  de  dan- 
ska länen." 

Ar  1591  den  51  Dec.  dog  Erkebiskop  Peder  af  Lund 
uti  Helsingborg;  han  har  förmodligen  för  en  kort  tid  rest 
dit,  sjuknat  och  dött,  ty  Erkebiskopen  hade  i  Helsingborg 
en  Curia  eller  biskopsgård.  "Han  stadgade  som  Erkebiskop 
pastorerncs  rält  till  tionde  af  sillfiske.  Var  han  som  prac- 
i>endarius  i  Helsingborg  sjelf  intresserad  i  den  frågan?  En- 
ligt sista  bladet  i  Liber  Dalicus,  hade  han  lefvat  Gudi  och 
menniskor  kär;  död  1  år  och  12  dagar  seJau  han  återkom 
från  Uoni.  Det  skulle  varit  alltför  stort  nit,  om  han,  hem- 
kommen från  en  så  lång  resa,  börjat  göra  vlsitationsresor 
under  sjelfva  julen.  Vi  ha  dcrföre  dristat  förklara  hans  vi- 
stelse vid  denna  tid  i  Helsingborg  behöfva  som  förklaring, 
att  han   här  cgde  ett  hem." 

Emellan  åren  1588  och  1590  skall  Helsingborgs  stad 
af  Vetaliner  tllcr  så  kallade  Felaliebröderne  blifvit  plundrad^ 
och  samma  öde  skall  Malmö  haft. 


*)   Da  hörde  derunder  Lulhgude,  Söndre,    Åsbo,   Rune- 
bergs, Odens,    Hardagers  och    Frosle   härader. 
**)   Derunder  låg  Skötts  (Skytts)  härad. 


19.^ 

Är  lo9A  var  pn  lysande  samling  i  Helsingborg.  Folk 
af  alla  nordiska  riken  voro  der  församlade.  Hansestädernas 
fullmäktige  iufunno  sig  (ill  alt  träffa  någon  afliandling  med 
Drottningen  om  fred  och  Konung  Albrechts  lösgifvande  ur 
dess  fångenskap.  Men  innan  något  uti  detta  viktiga  ärende 
kunde  förelagas,  råkade  några  Danskar  och  Tyskar,  som 
voro  församlade  på  ett  ställe  i  staden,  uti  ordkastning,  man 
vet  ej  hvarom.  Ifrån  ovett  kom  det  till  slagsmål  och  åt- 
skilligc  hlefvo  inne  uti  rummet  nedhuggne.  Borgmästaren 
från  Stralsund,  Grrger  Sverting,  skyndar  för  den  skull  ut  i 
tanka  att  berJtlta  detta  oväsende  för  Drottningen.  Men  då 
han  var  i  sitt  skyndsammaste  lopp  till  slottet,  möter  honom 
en  Dansk  på  gatan  med  dragen  värja  och  hugger  honom  ne- 
der  pä  stället,  hvarefter  de  andra  städernas  fullmäktige  i 
största  hast  förfogade  sig  ned  till  sina  skepp  och  foro  sina 
färde,   så   att   all   underhandling   for   den   gången   afstaonade. 

Ar  159o  infunno  sig  nya  fullmäktige  ifrån  Hansestäderna 
uti  Helsingborg,  om  l{.  Albrechts  lösgifvande  ur  fångenska- 
pen blef  då  icke  allenast  afhaadlndt  utan  denne  olycklige 
Konung  hemtades  nu  från  Lindholm  och  blef  på  Helsingborgs 
slott  till  10  städers  fullmäktige  ullevererad.  "S.  å.  den  8 
Sept.  Sju  Hansestäders  Borgmästare  och  Råd  gingo  nu  i 
borgen  för  K.  Albrecht  och  hans  son.  Molbechs  Hist.  Aar- 
böger  2.  p.  88."  Detta  är  den  andra  Konungen,  som  ur  sitt 
fängelse  i   detta   oroliga   sekel   blifvit   lösgifven   i   Helsingborg. 

Ar  1598  var  ett  Kejsar  Wencelai  sändebud  i  Helsing- 
borg, genom  bvars  bemedling  Preussiska  Härmästaren  von 
Jungingen  mot  9000  Rosonnobler  till  Drottning  Margreta 
afstod  halfva  Gottland,  som  hau  innehade;  till  denna  (lott- 
lands  lösen  måste  hvar  Svensk  bonde  betala  12  öre  Stock- 
holmska. "1598  (ingo  Helsingborgs  predikomunkar  en  mark 
enligt    testamentet   af  Fru  Ida    till   Gladsax." 

''MOl  Sond.  näst  efter  24  Ang.  hölls  i  Helsingborg  en 
riksdag  med  de  5  förenade  rikena,  hvarvid  K.  Erik  stadfäste 
Drottning  Margretas  testamente  till  kyrkor  och  kloster.  Då 
voro  i  denna  siad  hos  Konungen  följande  kyrkans  och  folk- 
maktens representanter:  Erkcbisko|)nrne  af  Lund,  Upsala  och 
Trondhiem ,  Biskoparne  af  Boskild,  Linktiping^  Oslo,  Ribe, 
Skara,  Hammar,  Arw8(Ahus),  Wexiö,  Wiborg,  Abo,  Hol- 
ben  på  Island,  VVestcras,  Wendesyssel.  Skalholt  på  Island, 
Bergen,  Odense,  Stavanger,  Prostar  af  Bergen  och  Oslo, 
Jonas  Andersson  (5  rutor),  Carl  (Sparre)  af  Tofta .  Steu 
Bengtsson  (Bjelkc),  Tuve  Galen  (Gilkare  i  Skåne),  Erngisle 
Nilsson     (Natt   och   Dag   i   längden) ,    Sten    Boson    (Natt    och 


196 

Dag  i  bredden),  Thord  Bonde  Röriksson^  Christian  Kaas, 
Johan  Ulfsson  (Björnfol),  Thure  Bengtsson  (Bjelke),  Iwar 
Nilsson  och  Nils  Iwarsson  (Röde),  Knut  Boson  (Bo  Jonssons 
son,  med  griphufvud  i  sigillet),  H.  v.  Podehusch,  Predh.  v. 
Podebusch,  Jöns  Durea;,  Pether  Nicelsson  af  Agardh,  Abr. 
Broderson  (Tjurhufvud),  Niel.  Svarlesconing,  Stig  Paedherson 
(Krogenos),  Amund  Bolt,  Magn.  Munek,  Magnus  Trotfason, 
Philipp  Carlsson,  Bernike  Skinkel,  Gerit,  Henric  och  Heine 
Snakenberg,  Johan  Scharpenberg,  Peder  Walckendorp,  Jöns 
Falk,  Waldemar  och  Erik  Bydelsbacb,  Otto  Uömer,  Jon 
Darre,  Joh.  Molteke  af  Bawelse,  Eric  Unimereyse,  Fick  och 
Thom.  T.  Fiitzen,  Jönis  Eskilsson  (Torstenssonska  ätten), 
Peder  Laxman,  Claus  Fleming,  Thor  Bonde  Petharsson,  A- 
xel  Petharsson  (Brahe),  Jacob  Biide,  Eric  och  Thure  Stens- 
son,  Gustaf  Algotsson  (Slure)  och  ännu  Gä  Riddare  samt 
•44  väpnare,  så  att  hela  Radssauiliogen  var  178  personer, 
bvilket  ej  kan  vara  eu  Senat,  en  Conselj ,  utan  en  National- 
församlings "trängre"  kammare.  Slottet  i  Helsingborg  hade 
sannolikt  ej  stor  nog  sal  för  en  slik  samlings  öfverläggnin- 
gar.  Der  behöfdes  en  stor  kyrka.  Märkligt  är  alt  se  huru 
de  3  rikena  ej  gruppera  sig  utan  som  ett  enigt  rike  uppgöra 
sin  rang.  Erkebiskoparne  af  Lund,  Upsala,  Trondhiem,  Bi- 
skoparne af  Roskild,  Linköping,  Oslo  o.  s,  v.  Riddarne  sy- 
nas ha  följt  åldersrangen,  kanske  ock  väpnarne.  Philipp 
Bonde,  som  står  näst  den  siste,  bivistade  dylika  möten  54 
år  derefter.  Var  det  så  ärevärdt  att  upplösa  detta  band? 
Hvilkcn  makt  skulle  det  nu  ej  varit,  som  sträckt  sig  från 
Heklas  eldgap  till  Ncwas  mynning,  från  Trondhiem  till  Ar- 
hus?  Hade  det  ej  varit  värdt  att  för  denna  aUmnnna  för- 
del lida  t.  o.  m.  stora  enskilda  besvärligheter,  om  man  ej 
kunnat  på  laglig  väg  afvända  dem? 

Diplomet  af  1401  är  aflryckt  i  N.  Danska  Magaz.  V: 
1   h.  p.  28." 

"1402  gaf  Niels,  Prior  i  Helsingborgs  kloster,  Drottn. 
Margaretha  qviticring  för  7  mark  sölf,  som  hon  varit  klo- 
stret skyldig." 

"140Ö  var  K.  Erik  i  Helsingborg,  då  der  handlades  om 
niorgongåfva  till  Engelska  Prinsessan  Philippa.  Romerike  i 
Norige  föreslogs." 

Ar  I40o  har  Drottning  Margaretha  varit  i  Helsingborg 
och  vid  det  tillfället  förlikt  Jens  Nilsson  Lövcnbalk  med 
Jens  Jensson  Broeks  cnka,  barn  och  slägtingar,  hafvandes 
Jens  Nilsson  slagit  Jens  Brok  ihjäl. 


197 

Den  Orfejde  eller  5ö?ie,  som  i  Drottningens  öfvervaro 
gjordes  är  märkelig  och  visar  huru  adliga  mord  i  den  tiden 
försonades.      Sjelfva  aeten  lyder  sä   och  läses  Los   Hvidfeld: 

Jag  Jens  Nilsson  af  Afvensberg  liiddare,  gör  allom  ge- 
nom denna  skrift  kunnigt,  i  sä  måtto  bär  nedan  skrifvit  står, 
att  jag  har  dagtiugat,  gjord  t  och  slutat  en  evig  Sone,  emel- 
lan Herr  Jens  Andersson  af  Alsendrup  Riddare,  Anders  Jens- 
80n  och  Lauge  Jensson  och  deras  vänner  och  fränder  på  ena 
sidan,  och  mig  och  mina  vänner  pä  andra  sidan,  om  Jöns 
Jönssons  af  Clausbolm  död,  hans  son  och  deras  fader  (hvis 
själ  Gud  hafve).  Först  skall  jag  göra  en  evig  messa  för  ho- 
nom uti  S:t  Clemens  kyrka  i  Arhus,  med  5  läster  korn,  i 
Oppsyssels  och  Lofversyssels  mål,  och  det  altar  vid  hvilket 
messan  skall  hållas^  till  det  skall  förenämnde  Jens  Anders- 
son, barn  och  deras  arfvingar  hafva  jus  patronatus.  Item 
en  evig  messa  uti  Svartbrödra  kyrka  i  Arhus ,  der  förenämn- 
de Jens  Anderssons  lägerstad  är.  Ileni  skall  jag  lata  denna 
messa  på  det  högtidligaste  hållas,  som  jag  åstadkomma  kan, 
och  skall  jag  dertill  bjuda  begges  våra  vänner.  Item  30 
fattige  skall  jag  kläda  samma  dag,  och  de  skola  hålla  oO 
bloss  under  denna  själamessa.  Item  skall  jag  skicka  en  man 
till  Rom,  en  till  Jerusalem,  en  till  S:t  Catharina,  en  till 
S:t  Jacob,  en  till  Vilsnack,  en  till  Åken.  Item  9  män  in- 
omlands i  dessa  5  riken,  som  äro:  en  man  till  S:t  Knut,  en 
till  Wadstena,  en  till  Rye,  en  till  S:t  Hjelpare,  en  till  S:t 
Olof,  en  till  S:t  Erik,  en  till  S:t  Enevold,  en  till  S:t  Lau- 
ritz i  Lund,  en  till  Vår  Frue  i  Köpenhamn.  Item  skall  jag 
med  tvåhundrade  Riddare  och  Svenner  utbedja  mig  tillgift 
af  Jens  Andersson,  Anders  Jönsson  och  Lauge  Jönsson  och 
säga  så:  vore  jag  den  bäste  och  mäktigaste  Riddare  i  Dan- 
mark, och  de  hade  slagit  min  fader  ihjäl,  sä  ville  jag  der- 
före  af  dem  en  lika  sädan  Sone  antaga.  Item  skall  jag  Jens 
Nilsson  med  gode  mäns  bön  och  knäfall,  göra  dem.  Fru  Ida 
Jens  Jenssons  hustru  och  hennes  barn  afbön,  och  skall  jag 
gifva  dem  Fru  Ida  och  hennes  barn  hvar  sitt  klenod  efter 
min  förmåga.  Item  skall  jag  gifva  Jens  Andersson,  Lauge 
Jönsson  och  Anders  Jönsson  ett  draget  svärd  eller  dolk  och 
falla  pä  knä  för  dem,  och  bedja  dem  ödnijukligen  för  Guds 
skull,  att  de  förskona  mig  för  deras  vrede  och  gifva  mig 
fred.  Item  skall  jag  med  ^0  Riddare  och  svenner  gifva  Herr 
Jöns  full  försäkran,  att  dessa  förenämnde  stycken  inom  den- 
na dag  och  S:t  Mårtens  dag  nästkommande  ur  skola  till  alla 
delar  uppfyllda  och  fullgjorda  vara.  Item  skall  jag  Jens 
Nilsson  på  möderne  och  fäderne   vänners  och  fränders  vägnar 


108 

för  Jöns  Jönssons  död  med  bref  och  insegel  försäkra  före- 
nämnde Jens  Andersson,  Anders  Jönsson  oeh  Lange  Jönsson 
och  deras  vänner  och  frånder  hade  på  fäderne  och  uiuderne 
födde  och  ofödde.  För  förenämnde  Sone  och  fred  lofvar  jag 
Jens  Nilsson  och  mina  barn  och  pa  fäderne  och  möderne 
och  våra  vänners  och  fränders  vägnar  födde  och  ofödde,  att 
allt  skall  fnilkoninas  och  fullgöras  inom  S:t  Mårtens  dag 
nästkommande  år.  Härpå  följer  deras  namn^  som  nnderskrif- 
vit  och  slutligen  datum  in  pra;scntia  Iliustrissim.ns  Principissae 
ac  Dominae  Dominse  Margaretae,  Dei  Gratia,  Daciae,  SueciiC, 
Norvegia;   Reg.  A:o   D:ni   1400   Die  Beati   Mathcci  Aposloli. 

"l^ilO  anslog  Erkehiskop  Jacob  en  mark  silfver  i  sitt 
testamente  till  Ilelsinaborns  Dominicanerklosler.  1410  Tref. 
söndagen  var  l\.  Erik  i  Helsingborg,  der  uppvaktad  af  om- 
bud från  S.  Yrians  hospital  i  Ahus,  som  fingo  ett  i  Chri- 
stianstad  ännu   förvaradt  försvarelsebref." 

"1415  den  U  iMaj  gaf  K.  Erik  Malmö  förnyade  privile- 
gier in  castro  nostro  Uelsingb.  Orig.  i  Malmö  stads  archiv. 
S.  å.  fick  Helsingborg  privilegier  af  K.  Erik  XIII,  som  af- 
vika  obetydligt  från  Malmös  och  Landskronas:  confirmerade 
af  Chrislopber,  Christian  I,  Hans,  Christian  H  och  III.  Hel- 
singborgs Birkerätt  synes  ligga  till  grund  för  den  af  Ii.  Hans 
utgifna   allmänna    Stadsrätten." 

"1418  d.  oO  Juli  lades  Helsingborg  med  slott  och  kyr- 
kor —  "i  aska",  utom  klostret.  Cronholm,  Sk.  Hisl.  ool. 
Källan  är  Diar.  Wadst.  (Script.  rer.  Su.  I.  1.  lo9),  der  man 
läser:  conflagrabat  tota  civitas  Helsingborgh  simul  cum  ca- 
stro et  ecclesiis  prajter  claustrum.  Uyklct  hade  då  kommit 
lill  Wadstena  att  stad  och  kyrkor  härjats  af  elden.  Märk- 
ligt är,  att  iuhemske  författare  om  denna  brand  veta  intet. 
Kan  man  då  ordagrannt  tolka  ryktets  nedskrifning  i  Wad- 
stena? En  fullständig  brand  kunde  väl  ej  undgått  de  dan- 
ske oeh  skånske  chrönisternes  uppmärksamhot  i  den  tiden, 
om  än  gåfvobref  i  Diplomatariernc  förtegat  olyckan.  Brunius 
anser  dock  möjligt  all  efter  nämnde  brand  slottet  undergått 
en  större  reparation  och  att  tornet,  som  qvarslär  då  fått 
sin  sista  pregel.  I  kyrkan  var  då  ej  mycket,  som  kunde 
läggas  i  aska  eller  niira  en  eld,  när  hvarken  stolar  eller  läk- 
tare funnos." 

"14-24  d.  .  .  Sept.  höll  K.  Erik  rättareling  i  Helsingborg, 
närv.  Erkehiskop  Pether  i  Lund,  •"  Biskopar,  Hr  Jae.  Bille 
och  andra   Riddare  och  Svenner.      Dip).   Lii:ul.   J\i  578." 

Ar  14^24  under  K.  Erik  af  Pommerns  resa  till  det  för- 
lofvade  landet,  kallade  hans  Drottning  Philippa  de  tre  rike- 


199 

nas  Ständer  till  en  Herredag  i  Helsingborg  för  att  öfverläg- 
ga  om  landets  försvar  mot  Lybeck  och   Hansestädcrna. 

Ar  1427  stod  ett  sjöslag  uti  Öresund  emellan  Danska 
och  Svenska  (lottan  å  den  ena  och  Lybeckska  och  Hamburg- 
ska  å  den  andra  sidan.  Henrie  Höjer  och  Hans  Foss  voro 
beiälhafvande  pa  Hamburgerskeppcn ,  Tidenian  Sten  pä  Ly- 
beckarncs.  Tideman  Sten  slogs  länge  och  tappert  med  Dan- 
ska och  Svenska  flottan,  men  måste  slutligen  taga  flykten, 
ty  han  blef  icke  af  Hamburgarne  understödd;  dessa  hade 
galt  för  långt  in  på  grunden  mot  Skånska  vallen,  att  de 
icke  kunde  vända;  de  blefvo  omringade  af  den  segrande  Sven- 
ska och  Danska  flottan,  och  nästan  allesammans  tagne.  Tre 
timmar  efter  sjöslaget  kom  en  stor,  rikt  lastad  handelsflotta 
frau  Nordsjön,  och  som  den  tillhörde  Hansestädcrna  angreps 
densamma  genast  af  de  Danske  och  Svenske,  ett  nytt  hård- 
nackadt  sjöslag  begynte  atcr  och  varade  inpå  sena  natten,  i 
hvilket  på  Svenska  och  Danska  sidan  1000  man  stupade, 
men  slöts  till  deras  fördel,  i  det  att  50  rika  handelsfartyg 
uppbragtes,  de  öfrige  räddade  sig  med  flykten.  Delta  ne- 
derlag väckte  mycken  oro  bland  borgerskapet  i  Hansestädcr- 
na. Lybske  och  Hamburgske  Amiralerne  hade  inga  ordres 
att  leverera  batalj,  utan  endast  skydda  och  cunvojera  den 
stora  handelsflottan,  som  hemväntades;  hvarföre  också  dem 
ett  desto  strängare  ansvar  förestod.  Tideman  Sten  dömdes 
till  döden;  men  pä  biskopen  i  Lybeck  Johan  Skeels  förbön^ 
slapp  han  med  evigt  fängelse  t  sitt  eget  hus.  I  Hamburg 
var  man  mera  mensklig:  Höjer  och  Foss  dömdes  bluU  till 
stora  penningeböter;  men  i  andra  städer  gick  grymt  till.  Uti 
Wismar  voro  flere  Hädmän  som  illa  handterades  af  borger- 
skapet, och  en  af  dem  vid  namn  Henrie  von  Haaren  hals- 
höggs. Uti  Stralsund  mördade  Borgerskapet  pä  en  natt  hela 
sin  Magistrat.  Sådan  gäsniug  förorsakade  denna  förlorade 
sjöbatalj   uti  Hanscsläderna. 

Samma  år  i  December  samlades  en  stor  del  af  Svenska 
Rådet  uti  Helsingborg.  Rådplägningen  hölls  uti  Specialis 
Camera  Regis  eller  Konungens  eget  rum.  Ofverlägguingen 
rörde  nya  skatter  och  en  ny  krigsgärd.  Erkebishopen  Jo- 
hannes Haquini  frän  Upsala,  Biskop  Sigge  frän  Skara  och 
Arnold  frän  Strengnäs  inlade  en  på  latin  författad  protest 
mot  all  vidare  skatt  och  krigsgärd,  uuderskrifveo  af  tvä  kej- 
serliga Notarier,  den  ena  frän  Upsala,  den  andra  från  Sö- 
derköping. K.  Erik  gjorde  häremot  en  contraprotcst,  och 
finnas  bcgge  dessa  protester  hos  Fjagerbring  i  S.  H.  T.  IV. 
Således  bar  här  varit  en  för  H.   Eric  obehaglig  rådplägning. 


200 

"1450  bevittnades  i  Helsingborg  af  Hartvig  Krumedig, 
att  en  bynian  i  Slagelse  var  skyldig  Hans  Kröpelia,  Höf- 
vidsman  i  Stockholm,  10  niavk  lödig  silf.  Nye  Danske  Ma- 
gaz.  VI.  1.  p.  25.  S.  ä.  den  1  Dec.  hölls  fredsunderhand- 
lingar med  Hanseaternas  sändebud  i  Helsingborg.  Molb.  Hist. 
Aarböger.  2:   101." 

Ar  1452  stod  åter  ett  sjöslag  uti  Orosund  emellan  Han- 
sestädernas  flotta  samt  den  Svenska  och  Danska,  hvilkct  sä 
aflopp  att  Svenska  Amiralerne,  RiksRaden  Broder  Svensson 
och  Grep;er  Månsson  af  Eka  tillika  med  240  goda  Svenska 
sjömän  blefvo  fängne  och  tlere  skepp  förlorades.  De  Sven- 
ske hade  slagits  tappert  och  manligen,  men  de  Danske  gjor- 
de dem  ett  slätt  bistånd  i  slaget.  Svenska  sjömakten  led 
mycket  uti  detla  krig,  den  måste  alla  år  uh-ustas  och  flot- 
tan hålla  sjön,  icke  sä  mycket  egna,  som  Skånska  och  Se- 
ländska  kusterna  till  försvar.  Ar  1427  hade  Svenska  iluttan 
största  delen  i  segren,  som  vanns  öfver  Lyheckarne  i  Sun- 
det. År  1452  största  del  i  sjöslaget  sammastädes,  samt 
största  förlusten.  Är  1429  förgicks  större  delen  af  Svenska 
flottan  vid  Barsebeck  och  Saltholmen.  K.  Erik  hade  om 
våren  samma  år  beordrat  henne  hit  ned  till  Köpenhamns 
försvar  och  säkerhet  mot  Hansestäderna;  hela  sommaren  öf- 
ver låg  flottan  i  Sundet  och  vid  Köpenhamn,  förlärde  sin 
proviant  och  fick  intet  af  K.  Eric.  Många  fartyg  vände  om 
till  Sverige  och  seglade  bort  utan  Konungens  lof  och  till- 
stånd^ ty  ingen  proviant  hade  de  sjelfva  och  ingen  fingo  dej 
de  som  qvarblefvo  måste  upphandla  på  credit  och  en  stor 
del  var  nödsakad  att  sälja  sina  kläder  och  harnesk  för  lifs- 
uppehälle.  Andlligen  mot  Michaiilisliden  fingo  de  Konungens 
tillstånd  alt  segla  hem  till  Svenska  hamnar.  Vid  Saltholmen 
skulle  de  samlas,  och  just  då  de  voro  samlade  uppväxte  den 
faseliga  storm  i  hvilken  en  stor  del  af  flottan  i  grund  fur- 
gicks. 

"1440  den  12  Nov.  och  15  Nov.  utfärdade  K.  Christo- 
pher  i  Helsingborg  Confirmationsbref,  det  ena  utförligare  än 
dot  andra  på  Alalmö  privilegier.  Orig.  i  Malmö  slads  »rcb. 
Likaledes  fick  Lunds  Capitel  de  priv.  som  läsas  i  Dipl.  Capit. 
Lund.  Jfi  24  i   Lagerbr.   afskrifl.'" 

År  1445  utgaf  K.  Chrislopher  af  Bajern  uti  Helsing- 
borg en  allmän  Birkcrätt:  den  skall  vara  uti  K.  Erik  Glip- 
pings  tid  år  1269  sammanskrifven,  men  blef  aldrig  ufgifven, 
af  b  vad  orsak  vet  man  icke;  K.  Christopher  lät  derföre  sätla 
likasom  en  Lagcommission  bär    uti    Helsingborg,    hvilken    ej 


201 

allenast  öfversåg  K.  Eriks  Birkerätt,  utan  ock  förökade  och 
förbättrade   den,  hvarefter   den  i  Helsingborg  blef  utgifven. 

Ar  1448*)  den  6  Januari  slutade  K.  Cbrislopher  af  Ba- 
jern sina  dagar  i  Helsingborg,  ban  var  dä  på  resan  stadd 
till  Jönköping,  dit  ban  till  en  Herredag  kallat  Svenska  Stän- 
derna, som  skulle  taga  sin  början  d.  21  Januari.  Såsom  ett 
omen  eller  förebud  till  de  politiska  stormar  och  oväder, 
hvilka  efter  hans  död  drogo  sig  tillsammans  och  utbröto, 
hafva  de  dä  lefvande  ansett  de  ovanliga  ocb  grufliga  stor- 
mar, som  uti  julhelgen  ocb  kort  före  Konungens  död  rasade, 
då  många  bus  blåste  öfver  ända  ocb  en  myckenbet  stora 
trän  uti  skogarna  nedbrölos.  Christopher  var  en  pratsam 
ocb  munter  herre;  hans  afsigter  voro  goda,  hans  bufvud- 
föremål  var  att  kufva  det  stolta  Ljbeck ;  men  ban  kom  alt 
regera  öfver  ett  folk,  der  aristokrati  ocb  anarcbi  som  oftast 
rasade,  det  hat,  den  afund  ocb  otacksambet  som  ban  hos 
sina  undersåtare  märkte,  betog  bonom  dess  muntra  sinne  och 
ban  förföll  uti  en  tystlåtenbot  och  djupsinnigbet  som  var  mer 
än  märkbar  ocb  gaf  anledning  att  tro  det  ban  några  bemliga 
och  stora  afsigter  badc,  kanske  afsigter  att  hämnas  pä  en 
del  af  de  store;  men  bans  sista  tal  till  Danska  RiksHåden , 
som  kring  bonom  voro  då  ban  afled ,  vittnar  om  belt  annat. 
"J  hafven  aldrig  visat  mig  den  upprigtighet ,  att  i  ögonen 
säga  mig,  bvad  J  ocb  llere  tänkt,  att  jag,  liksom  min  mor- 
bror och  mina  företrädare,  pä  alla  sätt  i  dessa  riken  pen- 
ningar samlat  ocb  bopbragt,  pä  det  jag  slutligen  lemnandes 
eder,  skulle  föra  edra  rikedomar  med  mig  till  milt  fädernes- 
land. Men  jag  betygar  att  sådant  aldrig  varit  min  tanke. 
Jag  har  inga  skatter  på  eder  och  landels  bekostnad  samlat, 
bvad  jag  samlat  är  ej  annat  än  en  förnuftig  besparing  af 
hvad  J  till  min  hofbållning  beviljat,  och  detta  ocb  ingen 
annan  afsigt,  än  för  edert  bästa,  för  alt  ega  tillgångar  att 
dämpa  och  kufva  det  för  de  nordiska  rikena  farliga  Lybeck. 
Nu  måste  jag  lemna  denna  för  eder  nyttiga  föresats  ocb  öf- 
verantvarda  min  krona  och  mitt  lif  uti  Herrans  band.  Eder 
omsorg  blifvcr  nu  att  ömma  för  dessa  rikens  väl,  att  dem 
en  sådan  Konung  välja,   som   dem   visligen  regera,    beskydda 

*)  1447,  enligt  Lagerbring  m.  fl.,  men  efter  den  räk- 
ning, som  börjar  ocb  slutar  året  vid  vårdagsjemningen ;  så- 
ledes 1448  efter  vår  kalender.  Man  vet  alt  Fransmännen 
länge  bibehöllo  den  räkning,  som  började  med  Påsken  ocb 
man  bör  vid  äldre  cbrooologiers  tolkoing  ej  förbise  dcKa 
förhållande. 


202 

och  i  flor  bringa  kan."  Underrjittelsen  om  Konungens  död 
rörde  sa  den  Svenske  Erkehishopcn  Nils  Ragvaldsson,  att 
han  sjuknade  och  dog  d.  17  Fel)ruari.  Men  Ljbeckarne  och 
en  stor  del  Länsherrar  yttrade  en  ogemen  glädje  öfver  hans 
död.  Lybeckarnes  glädje  var  sä  öfver  alla  gränsor,  att  man 
deraf  fattade  misstankar^  det  Konungen  genom  deras  hemliga 
stämplingar  med  gift  blifvit  afdagatagen.  Konung  Christo- 
phers  lik  fördes  med  mycken  högtidlighet  frän  Helsingborg 
till    Roskild   och   nedsattes   der   i   Danska   konungagrafveu. 

Ar  i4ö2  var  elt  bedröfligl  år  för  Helsingborg.  I  Fe- 
bruari månad  detta  år  bröt  K.  Carl  Knutsson  upp  med  Sven- 
ska arméen  och  ryckte  in  i  Skåne.  På  Hteridsvads  kloster 
hade  Konungen  sitt  första  nattkvarter,  der  han  låg  i  två 
nätter.  Derifrån  tå2:ade  han  till  Hel  sias;!)  o  ra:.  Slottsherren 
pä  Helsingborg  utkallades,  och  när  han  icke  ville  "ppge 
slottet,  lät  Konungen  uppbränna  hela  staden  och  alla  de 
skepp  som  lågo  vid  dess  brygga  och  strand.  Från  Helsing- 
borg gick  Svenska  Konungen  till  Landskrona.  Staden,  för- 
skräckt öfver  Helsingborgs  öde,  hyllade  K.  Carl;  vardl  der- 
före  skout  för  plundring.  Konungen  låg  der  i  tre  nätter. 
Från  Landskrona  gick  Svenska  arnicen  tili  Borby  och  Lund, 
som  begge  uppbrändes,  utom  Domkyrkan  och  Biskopsgården 
den  Erkebiskopen  försvarade  *).  Konungen  hade  sitt  (jvarler 
i  Uppäkra.  Elan  hade  ärnat  sig  till  Malmö,  då  tidning  kom 
att  en  myckenhet  allmoge  och  adel  samlade  sig  i  Dahlby  för 
att  undsätta  [jund.  Konungen  bröt  i  hast  upp,  tågade  till 
Dahlby,  och  der  stupade  200  Skåningar  och  2000  fångar 
togos;  de  öfrige  dagtingade,  gäfvo  gisslan  och  lofvade  skatt. 
I  Dahlby  var  så  utplundradt  att  der  fanns  hvarkcn  mat  eller 
dricka.  K.  Carl  låg  der  cfver  natten;  från  Dahlby  tågade 
de  Svenske  upp  till  Wse,  der  Konungen  hade  nattläger.  Hela 
nejden  brändes:  Woe,  Herlöf,  med  många  andra  herrgårdar. 
Ahos  plundrades  men  brändes  icke.  Hvidsköfle  anfölls,  men 
gården  hade  starka  vallar,  djupa  grafvar,  och  Herr  Peder 
Brahes  cnka  försvarade  den  manligen,  så  att  de  Svenske  med 
oförrättade  ärender  drogo  derifrån,  mest  skrämde  deraf  att 
hoQ  med  bakebössor  sköt  på  dem.     Från  Ahus  gick  Konuu- 


*)  "I  anledning  deraf  yttrades  1525  af  Herredagen  i 
Koldinge,  att  Erkebiskopen  i  Lund  var  rikets  port  och  be- 
skärm mellan  Sverige  och  riket,  likavisst  som  Hertigen  af 
Slesvig  mellan  Tyskland  och  Danmark.  Så  hafvcr  Erkebi- 
skopen af  Lnud  utslaget  K.  Carl  af  Skåne.  I\.  Dansk  Magaz. 
V.  I.  p.  M." 


203 

geu  lill  Beckaskog,  bvarest  han  hade  sitt  hufvudqvarter.  Söl- 
vitshorg  i  Blekinge  brändes.  Göingahäraderna  sände  depute- 
rade till  Beckaskog,  luste  sig  från  plundring  med  1000  mark 
silfver  och  3  dagars  förplägning  till  Svenska  arméen.  Der- 
ifrån  gingo  de  Svenske  tillbaka  till  Småland,  och  allestädes 
vardt  landet  brandt  och  utplundradt,  utom  de  orter,  som 
betalte  brandskatt.  Denna  förödelse  har  väl  varit  en  myc- 
ket bidragande  orsak  till  Helsingborgs  stads  aftagande  i  väl- 
makt, likasom  Lunds.  Hvidfeld  berättar,  att  Skåne  i  lång 
tid  icke  kunde  upprätta  den  skada,  som  landet  vid  detta 
tillfälle  lidit,  och  att  i  hans  lid,  100  år  derefter,  gammalt 
folk   visste   mycket   att   tala   om   denna   de  Svenskes  plundring. 

"l4o7  d.  3  Febr.  var  K.  Christiern  i  Helsingborg.  Hist. 
Tidskr.  af  C.  Molb  IV  B.  2  h.  p.  ao2.  Då  har  väl  sednast 
altartaflan  i  Helsingborg  blifvit  fulländad  och  med  kougl. 
vapnet  försedd." 

"1463  lät  Erkchiskop  Tuve  nppföra  i  stället  för  den 
14o2  nedbrända  Curia  Archiepiscopalis  ett  nytt  stenhus  in- 
om slottsporten  vid  södra  sidan.  Den  var  af  2  våningar, 
ofvan  en  sal  för  offentliga  förhandlingar,  nedan  en  stuga  för 
beboende.  Chron.  Episc.  Lund.  Ser.  r.  D.  VI.  p.  634,  633. 
Delta  är  nog  enda  anledningen  till  Rhyzelii  yttrande  i  Svio- 
Gothia  munita:  "Archiebisk.  i  Lund  Tuve  berättas  hafva  år 
1463  utvidgat  både  staden  och  slottet."  1463  var  K.  Chri- 
stian i  Helsingborg  på  väg  till  Finland  i  härtåg  mot  Rys- 
sarnc,^  dä   han   underrättades   om   Carls  verksamhet  i  Danlzig." 

Ar  1408  var  Danska  hofvet  uti  Helsingborg  och  Drott- 
ningen låg  här  i  barnsäng:  förlossningen  var  svår  och  der- 
före  bemtades  den  s.  k.  Jungfru  Mariac  särk  från  Lund,  som 
i  de  dagar  troddes  hafva  en  besynnerlig  kraft  att  hjelpa 
qvinnor  uti  barnsnöd.  K.  Christian  I:s  bref  till  Domkapitlet 
i  Lund  finnes  ännu  och  lyder  sålunda:  Chrislianus  Dci  gratia 
etc.  Kiere  Synderlighe  gothe  venner,  Vi  hafve  förnummet, 
at  J  hafvcn  en  Serk  uti  cther  kirka,  som  gotba  quinnor  uti 
Börns  hyrd  gantzhai  nyttelig  er,  och  thennefor  bete  vi  ether 
kierlighe ,  al  J  oss  henne  laene  vele  oc  genesten  oss  hid  sen- 
de.  Vi  vele  vere  Ether  ther  goth  före,  al  J  henne  uten 
alt  hinder  oc  hielp  redhe  mel  thet  förste  igien  skulle  fånge, 
saa  goth  udi  alle  maadhe.  Thet  förlade  vi  visserligen  lill 
oc  vele  thet  gierne  medt  Ether  forskylde.  In  Chrislo  valele. 
Ex  castro  noslro  Helsingburg  die  Beati  Clementis  Episcopi 
A:o  D:ni  1468.    Denna  särk  bevaras  ännu  i  Lunds  Domkyrka*). 

*)  Lär  numera  vara  förmultoad. 


204 

De  förståndigaste  antiqvarier  bålla  före  att  det  är  S:t  Märtas 
särk;  denna  fru  Märta  var  från  Ölsjö  pä  Seland,  en  gud- 
frugtig  och  from  qvinna;  hennes  man  het  Heloghj  som  mör- 
dade henne  1176  och  nedgräfde  henne  vid  sjöstranden.  Er- 
kebiskop  Ahsaloa  lät  uppgräfva  hennes  lik  och  föra  det  till 
Roskild,  hvarest  det  i  Domkyrkan  nedsattes.  Pontoppidan 
förmäler  att  hon  varit  en  slägtinge  af  Erkehiskop  Ahsalon. 
Frän  denna  tiden  begynner  Helsingborgs  namnkunnighet  ur 
historien  så  småningom  försvinna.  Danska  konungarne  vista- 
des nu  mera  beständigt  i  Köpenhamn;  konungabesöken  i  Hel- 
singborg blefvo  hädanefter  mera  rara,  orten  dcrigcnom  uli 
historien  mindre  namnkunnig.  "Erkebiskoparne  synas  ock  i 
sammanhang  dermed  funnit  onödigt  att  behålla  stadsförsam- 
lingen som  en  pra^benda,  utan  namnes  1474  en  Sogneprest 
i  Helsingborg."  Stadens  fordna  anseende  och  välmakt  aftog 
i  samma   mån   som   Landskrona  och  Malmö  tilltogo  derutinnan. 

"1474  ihågkom  Jörgen  Giöe  jerate  Sognepresten  i  Hel- 
singborg äfven  dess  Svartbrödrakloster  med  gafvor.  147o 
utfärdade  Laurentius  Antonii,  Prior  i  Helsingborgs  kloster, 
litteras  indulgentiorum.  1501,  Trettondagen,  var  K.  Hans 
i  Helsingborg  på  väg  till  Stockholm,  dit  han  inbjudits  af 
Sten  Sture. 

Ar  1508  var  ett  sammanträde  i  Helsingborg  emellan 
Svenske  och  Danske  fullmäktige,  der  intet  annat  afgjordes 
än  att   ett  nytt  möte  skulle  hållas   uti  Malmö. 

Ar  15'20  sammandrogs  vid  Helsingborg  den  stora  Dan- 
ska hä'en,  med  hviiken  K.  Christian  Tyran  underkufvade 
Sverige.  Otto  Krumpen  förde  befälet ;  ljugonde  dag  jul  bröt 
han  upp   från   Helsingborg  och   tågade   mot  Sverige. 

Ar  15'22  kom  Lybeckska  flottan  i  Sundet.  Helsingör 
uppbrändes,  orsaken  dcrtill  var  att  Helsingörs  borgare  hade 
fällt  några  speord  om  Lybeckarne  och  de  Tyske.  Uti  en 
gammal  handskrifven   chrönika  på   Him  säges: 

Ty  satte  the  alh  Helsingölir 
Och  hado  tijt  god  vind  och  böör. 
Thor  lupo  Borgrarna  sin  kos 
Med  bestå  gåfvor  sin  och  gods. 


Ty  brändes  samma  stad  i  grund 
Och  lades  i  aska  på  en  stund. 
Ty  Borgrarna  i  IleJsingöhr 
Ilade  15(it  några  smedcord  föör 
Falla  uli  Kong  Hanses  tid. 
Tå  han  hölt  med  de  Lybske  strid 


20b 

Och  spotskeligen  tillsammans  satt 
The  Lybske  hade  då  en  katt 
Lamskutit  och  et  lår  ifrå 
All  skada  var  de  fingo  tå  .  .  . 

Sedan  Helsingör  var  brändt  gingo  de  på  Skånska  kusten 
och  försökte  landgång  emellan  Råå  och  Helsingborg;  mea 
här  funno  de  tappert  motstånd.  Erkebiskopen  af  Lund  Hans 
Vess  var  tillstädes;  förmodligen  hade  han  uppehållit  sig  på 
biskopsgården  i  Helsingborg,  ty  bär  var  en  Curia  Archiepi- 
seopalis,  och  berättar  Hvidfeld:  "ErchieBiskop  Hans  Vess  af 
Lund  mötte  for  Raa  Ljung  bvar  hand  udi  sex  timmar  man- 
deligen  förmente  dem  Landgång."  Nog  har  der  varit  en  be- 
sättning af  några  hundra  man  på  Helsingborgs  slott.  Bisko- 
pen sjelf  hade  väl  en  hundra  man,  ty  hans  förman  Börje 
reste  aldrig  utan  150  drabanter  med  sig,  och  när  härtill 
kom  tillkallad  och  uppbudad  allmoge,  lärer  en  temlig  styrka 
varit  samlad ,  som  kunde  afslå  Tyskarnes  landgång.  Allvar 
måtte   det   hafva   varit,   när  fäktandet  påstod  uti   sex  timmar. 

Ar  1J>25  belägrades  ^Helsingborgs  slott  af  Sören  Norby. 
Norby  föll  in  i  Skåne,  Ahus  bemästrade  han  sig,  Skånska 
menigheten  Bck  han  på  sin  sida.  Christian  Tyran  lät  han 
allestädes  hylla.  Adeln  förtrycktes,  dess  gårdar  plundrades. 
Junker  Mauritx;  at  Oldenburg,  Severin  Brun  och  Otto  Stig- 
son Pors  voro  hans  Generaler.  Uti  Lund  lemnade  Norby 
Junker  Mnuritz  med  8000  man.  Sjelf  med  en  ansenlig  makt 
tågar  han  mot  Landskrona,  som  genast  öppnade  sina  portar 
och  hyllade  ånyo  tyrannen.  Från  Landskrona  gick  han  till 
Helsingborg:  den  18  April  börjades  belägringen,  den  28 
upphäfdes  den;  Sören  Norby  fick  då  tidning  om  slaget  vid 
Lund  och  dess  för  hans  folk  olyckliga  utgång:  han  hastar 
genast  till  Landskrona  der  2000  man,  resten  af  den  slagna 
corps  Junker  IVIaurilz  anförde,  samlade  sig  till  honom.  Om 
derpå  följande  Landskrona  belägring,  slaget  vid  Bunketofta 
lund  och  Norbys  dagtingan,  skall  på  ett  annat  slällc  mera 
omförmälas.  Detta  Sören  Norbys  infall  i  Skåne  fick  namn 
af  Sören   Norbys  sköfliug. 

Ar  looo  stod  ett  märkligt  slag  vid  Helsingborg.  K.  Gu- 
staf I  i  Sverige  sände  en  armée  af  2000  man  cavalleri  och 
6  fennikor  knektar  under  Johan  Thuresson  (Tre  Rosor)  och 
Lars  Siggesson  Sparres  befäl,  till  att  bistå  K.  Christian  III, 
dess  svåger,  mot  Lybeckarne  och  Skånska  och  Danska  bor- 
gerskapet,  hvars  anförare  voro  Grcfve  Christopher  af  Olden- 
burg, Lybske  borgmästarne  WollenAveber  och  Älejer,  samt 
Malmös    och    Köpenhamns    Borgmästare    Jörgen    Mynter  och 


200 

Ambrosius  Bogebinder.  När  ryktet  kom  om  de  Svenskes  in- 
brott i  Halland,  drogs  en  armé  samman  i  Skåne.  [>  fennikor 
kommo  från  Seland  under  Grefve  Johan  af  Höjas,  Mickel 
Blicks  och  Olof  Giglers  anförande,  4  fenuikor  under  Marcus 
Mejcrs  förande,  5  fennikor  af  Malmö  och  Landskrona  bor- 
gerskap  i  hvars  spets  Jörgen  Mynler  gick.  Sebastian  van 
Jessen  anförde  Tyska  Cavallcriet,  och  härjemte  var  all  Skå- 
nes adel  uppbudad  a!t  stöta  till  Tyska  armécn  i  Landskrona, 
men  underrättade  i  tid  om  de  Lybskcs  afsigl,  att  vid  ankom- 
sten till  Landskrona  dem  desarmera,  taga  frän  dem  deras 
bästar  och  vapen  samt  kasta  de  yppcsle  af  dem  i  fängelse, 
vände  de  om  och  togo  vägen  till  Wai  dit  de  kommo  julaf- 
ton 1534,  förfogandes  sig  sedermera  mot  Halländska  gränsen, 
der  de  förenade  sig  med  Svenska  hären  sedan  de  uppsagt 
Grefven  af  Oldenburg  all  tro  och  lydnad.  Grefvens  armée 
ryckte  upp  mot  Halland,  men  vid  underrättelsen  om  de  Sven- 
skes antagande  drog  den  sig  tillbaka  till  Helsingborg,  dit 
Svenskarne  följde  dera.  Tyke  Hrabbe  förde  befälet  pä  Hel- 
sinnfbor^s  slott.  Det  sökte  de  med  list  att  bemästra  si<;,  men 
Krabben  lät  dem  aldrig  komma  manstarkare  pn  slottet  än 
han  ville 5  de  begärde  att  få  dit  uppföra  en  stor  carfau;  men 
han  afslog  det,  föregifvandes  alt  vindbryggorna  voro  så  sva- 
ga, att  de  icke  kunde  bära  en  sådan  tyngd.  Tyska  arméen 
låg  till  en  del  uti  staden,  en  del  lägo  i  klostret  ofvan  slot- 
tet. Krabben  fick  tidning  om  Svenskarnes  annalkande.  Han 
var  i  stor  villrådighet.  Söndagen  den  10  Januari  kallade 
han  fram  allt  silt  manskap  pä  slottet,  säger  dem  alt  han 
svurit  Grefven  trohet,  men  då  han  nu  förmärkte  alt  Jörgen 
Mynler  med  list  sökte  taga  slottet  ifrun  honom,  trodde  han 
sig  icke  mera  vara  Grefven  nägon  tro  och  lydnad  skyldig, 
bad  derföre  sitt  folk,  att  de  troget  ville  försvara  slottet, 
satte  så  sin  kökemästarc  Jesper  Fris  till  befälhafvande  uppe 
i  Kärnan,  men  sjelf  förde  han  commando  nere  i  slottet  eller 
den  ytlre  borgen.  Om  Mändagsaftonen  den  11  kom  Svenska 
arméen  fram  till  Helsingborg.  Krigsconselj  hölls:  Axel  Brahe, 
Holger  Ulfstand,  Mogens  Gyllcnslierna  och  Axel  Urup  af 
Skånska  adeln  de  förnämste,  kallades  till  conseljen,  nian  be- 
slöt att  leverera  batalj.  Man  visste  icke  hvad  man  skulle 
tro  Krabben  om  på  Helsingborgs  slott,  fann  rådligt  att  lata 
manskapet  hvila  ut  Tisdagen,  som  ock  att  fa  någon  kunskap 
frän  Krabben.  Natten  emellan  Tisdagen  och  Onsdagen  kom 
hemlig  underrättelse  från  slottet,  att  Krabben  var  på  deras 
sida.  Onsdagsmorgon  20:de  dag  jul  gick  slaget  för  sig.  Sig- 
nalen dertill  var  ett  skott  från   Kärnan^  det  Jesper  Fris  sjelf 


207 

lossade  på  Tyskarne  och  hvilkct  skott  nedlade  14  man  i  de» 
ras  här,  som  icke  litet  satte  Tyskarne  i  förskräckelse,  då  de 
hade  Svenska  arméen  framför  sig  och  slottets  kanoner  i  ryg- 
gen. I  detsamma  signalskottet  gick  på  Kiirnan,  börjades  an- 
fallet af  Svenska  arméen,  dess  kavalleri  och  Skånska  adeln 
till  häst  angrepo  det  Tyska,  som  innan  kort  måste  vika. 
Infanteriet  gjorde  något  mera  motstånd,  men  seendes  sig 
omringade  af  kavalleriet  togo  de  flykten,  Jörgen  Mynter  med 
sin  hop  drog  ned  åt  staden,  Marcus  Mcjer  med  liiOO  man 
kastade  sig  in  i  klostret,  som  låg  ofvan  slottet^  men  måste 
ge  sig  sjelf  med  allt  sitt  manskap  på  nåd  och  harmhertighet 
fången.  Den  största  hopen  tog  flykten  nedåt  staden.  Jörgen 
Mynler  var  med  de  första,  han  hade  en  båt  i  beredskap  och 
for  öfver  till  Malmö;  Tyskarne  kastade  sig  in  i  husen  och 
sköto  på  de  Svenske,  som  dem  in  i  staden  förföljde;  detta 
var  en  orsak  att  de  Svenske  satte  eld  på  staden.  Tyskarne 
måste  då  ur  husen,  de  flyktade  till  stranden;  de  båtar  der 
funnos,  togo  de,  men  hvar  och  en  ville  rädda  sig,  flere  lu- 
po  i  båtarne  än  att  båtarne  dem  kunde  bära,  hvarföre  ock 
många  i  sjön  önikligen  omkommo.  Man  kan  föreställa  sig 
huru  bedröflig  denna  dagen  varit  i  Helsingborg.  Den  segran- 
de Svenska  arméen  tog  många  fångar,  1000  Tyskar,  omrin- 
gade af  de  Svenske,  sträckte  gevär:  loOO  gåfvo  sig  på  nåd 
och  onåd  i  Helsingborgs  kloster.  Af  Tyska  Generalerne 
blefvo  äfven  de  meste  fångne.  (jrefve  Johan  af  Hölja  och 
Olof  Gigler  hade  dagen  före  bataljen  gått  öfver  till  Seland. 
Jörgen  Mynter  kom  undan  genom  flykten.  Likaledes  Seba- 
stian van  Jessen.  Men  Marcus  Mejer  Borgmästaren  i  Lybeck, 
Michel  Blick,  Christopher  Hök  och  Petter  von  Gelderen, 
alle  befälbafvande ,  blefvo  fångne.  Om  Marcus  Mejer  npp- 
stod  genast  tvist  hvars  fånge  han  skulle  vara.  Svenska  Ge- 
neralerne rcclamerade  honom  på  sin  Iwonungs  vägnar,  och  i 
synnerhet  som  de  Svenske  vunnit  bataljen,  ty  hela  Skånska 
Adelsfanan  gjorde  ej  mer  än  öOO  hästar.  De  Danske  påsto- 
do  att  han  var  deras  fånge,  ty  han  var  icke  tagen  på  slag- 
fältet ulan  i  ett  Skånskt  kloster.  Marcus  Mejer  ville  ock 
för  ingen  del  falla  i  Svensk  fångenskap,  han  bad  de  Skån- 
ske herrarnc  hellie  döda  honom  än  Icmna  honom  i  de  Sven- 
skes händer,  ty  han  visste  hvad  H.  Gustaf  hade  i  fatet  med 
honom  och  hvad  lön  han  skulle  få  för  sina  stämplingar  mot 
Konungens  lif,  som  voro  up|)dagadc.  Äntligen  bemedlades 
saken  så,  alt  intills  vidare  härom  blefve  afgjordt  skulle  Mar- 
cus Mejer  sitta  på  Warbergs  slott,  hvilket  Truid  Ulfstand 
då   innehade.      Petter  von   Gelderen,   en   naturlig  son  af  Her- 


208 

tigen  af  Gelderen,  anförtroddes  Holger  Ulfstand  på  Häcke- 
berga,  som  derstädes  lät  sätta  honom  i  ett  bögt  torn  ^  men 
Petter  von  Gelderen  skar  sina  lakan  sönder,  gjorde  sig  af 
desamma  rep  dem  han  fäste  i  fönsterposten,  och  der  under 
natten  släppte  sig  sjelf  ned  för  tornet  och  kom  undan.  Ba- 
taljen var  blodig  och  kostade  mycket.  Svenska  fotfolket 
utgjorde,  sedan  slaget  var  förbi,  27o0  man;  huru  många  de 
voro  då  de  gingo  från  Sverige  vet  man  ej,  det  säges  alle- 
nast att  det  var  6  fennikor  knektar.  Cavalleriet,  det  Sven- 
ska, utgjorde  2000  man,  när  det  marscherade  från  Sverige 
och  Skånska  adelsfanan  oOO.  Efter  slaget  d.  15  Jan.  looa 
räknades  begge  att  utgöra  ej  mer  än  1100  man,  således  ha- 
de 1400  afgätt,  och  de  mesta  förmodligen  i  slaget  vid  Hel- 
singborg, hvaraf  man  kan  sluta,  att  de  slagits  förtvifladt  å 
ömse  sidor.  Christopher  Hvidfeld,  Cornet  vid  Svenska  a- 
delsfanan,  afsändes  genast  till  K.  Christian  i  Holstein  med 
underrättelse  om  denna  seger.  Svenska  faltherrarne  gingo 
från  Helsingborg  till  Lund,  der  de  vid  Lybershög  läto  hylla 
K.  Christian  III.  Belägringen  af  Landskrona  företogs  genast, 
och  Malmö   blockerades. 

Köpenhamns  stad  belägrades,  dess  borgare  utrustade 
kaparskepp  kvarmed  de  oroade  Skånska  kusten.  Ar  loo5, 
S:t  Jörgens  dag,  konimo  tvenne  de  öfverdådigaste  af  dessa 
kapare,  som  voro  Jep  Pedersen  och  Jcpllofvit,  begge  bor- 
gare i  liöpenhamn,  och  som  begge  förde  hvar  sin  Pink  med 
50  mans  besättning.  När  rapporten  kom  till  slottet  att  de 
voro  gångne  i  land,  detacherades  en  del  af  besättningen  mot 
dem,  men  hade  ordres  att  hålla  sig  utmed  stranden  och  söka 
afskära  dem  vägen  till  deras  fartyg;  här  blef  ett  skarpt  fåk- 
tande,  kaparne  slogo  sig  igenom,  5  af  deras  folk  stupade. 
Jep  Hofvit  blef  illa  blesserad;  kommen  lyckligen  om  bord, 
skulle  han  hämna  sig  på  sina  fiender  och  lät  sina  små  ka- 
noner lossas  mot  stranden  och  på  Krabhens  folk,  men  idet 
samma  tog  elden  i  hans  krutkammare^  och  Jep  Hofvit  med 
skepp   och   manskap  flög  i  luften. 

Ar  1550  hallshöggs  och  steglades  Marcus  Mejer  vid  Hel- 
singborg. Uti  en  förteckning  på  det  märkvärdigaste  i  Gref- 
ve  Christophers  fejd,  införd  i  Danske  Alagazin  o:dje  B.  p. 
506  läses:  Anno  Domini  Tusind  fembhundrit  Sexton  og  XX 
S:t  Botils  aften  daa  blef  Marcus  Äleyer  og  Rasmus  Kietdson 
Herr  Truids  Capelan  satt  for  Helsingborg  paa  steiler  og  til 
quartcrit  og  Herman  van  Lypke  og  saa  finge  de  deris  relte 
Lön.  Marcus  Mejer,  sedan  han  kom  in  till  Warberg,  ställ- 
de sig  så  väl  och  intog  så  Truid  Ulfstand,  alt  han  lemnade 


209 

Iionom  myckon  frihet,  han  fick  gA  ner!  frÄn  slolfet  J  staden. 
I  staden  voro  de  mesti*  af  horgarne  Tyskarnc  tillgifne  och 
höllo  Köpenhamns  och  Malmös  horgcrskaps  parti  mot  adeln. 
Snart  fick  Mejer  vänner,  snart  uppspänns  en  plan  alt  be- 
mästra sig  slottet.  Mejer  vann  pA  sin  sida  Ulfslands  Capellan 
Rasmus  Kield,  samt  några  Tyskar  af  hesäUningen.  Mejer 
genom  Tyska  soldaternas  bjelp  fick  sig  en  repstege.  Xallen 
och  (imman  ulsaites,  80  stycken  horgare  frän  staden  kommo 
under  slottsmuren.  Mejer  nedsläpple  repstegen,  som  var  fast- 
gjord  i  fensferposlen  ,  på  den  kröpo  de  in  i  Mejers  rum  om 
morgonen,  då  Ulfstand  var  utgången  af  slottet,  ned  till  sjön 
alt  bese  arbetet  pä  elt  der  liggande  nytt  skepp;  rusar  så 
hela  skaran  ut  ur  Mejers  rum,  desarmerar  den  oberedda 
vakten,  samt  besätter  slottsporten  och  alla  tillgångar.  Truid 
Ulfstand  räddar  sig  med  flykten  till  Skåne,  får  manskap, 
hvarmed  han  företager  sig  att  belägra  Warberg;  men  kunde 
icke  blifva  mästare  af  slottet,  förrån  K.  Christian  skickade 
några  skepp  dit  "pp,  som  hindrade  all  tillförsol  från  sjö- 
sidan. Oå  måste  Marcus  Mejer  capitulera,  man  lofvade  ho- 
nom säkerhet  för  sitt  iif,  men  det  hulls  intet.  Härom  kan' 
ulförligen    läsas   hos   Hvidfeld    och    flere  *). 

"1550  nära  eft«'r  d.  24  Aug.  var  Konungen  i  [lelsing- 
borg  hos  Peder  Skräm  både  i  uppresan  till  och  åtorresan 
från    Halland." 

"1550  bicf  Helsingborgs  kloster  förstördt.  En  Munk 
fick   ett   pastorat." 

"1557  ulgaf  K.  Christian  Hl  i  Helsingborg  ett  bref, 
hvarigenom  Malmöboarne  fingo  rätt  att  sjelfva  berga  sina 
skepp  och  båtar  i  Danmark  och  INorige,  utan  att  desse  som 
"vrak"  skulle  tillfalla  Konungen.    De  la  Gärd.  Arch.  V.  p.  152." 

"1558  och  följ.  år  bemlades  en  pipare  från  Helsing- 
borg till  Helsingör  vid  mönstringar.  Först  1505  anslogs 
lön  nt  en  dylik  på  Kronuborg.  2  slott  om  en  pipare  vi- 
sade hushållning,  som  må  anmärkas.  IV.  Hist.  Tidskr.  I:  1. 
p.  215." 

"1502  hade  Helsingborg  G  båtsmän,  1504:  10;  1579: 
10.  då  Malmö  50—100—50;  Landskrona  20—50—20; 
Trelleborg^  15— 50;  \Mad  20—40—15;  Lund  20— lOj 
Wä    10;    Åhus    10   o.   8.    v." 


*)   Enligt   ett    bref  från    Eske    Biide    i    Juni    I55G   har   M- 

Meyer   och   kaplanen    blifvit   afrätlade   i  Helsingör  (Meycr  blef 

salt   på   stegel   och    preslen    lefvande  uppskuren) ;   men   Meyer» 

bror  satt   på   Helsingborgs   slott.     N.   D.    Magar.     V:  5.   228. 

Heliingborgs  Historia.  14. 


9\0 

kr  1563  drogs  Danska  arméen  tlllsammaDs  vid  Helsing- 
borg: d.    I4  Juli   ryckte  den   upp  ocb   tågade  al  Halland. 

Ar  1504  kom  Svenska  Fältniarsken  Claus  Horn,  han 
plundrade  hela  landet  iinda  ned  till  Hclsinghorg,  bvarpå 
han  med  rikt  byte  vande  om  till  Sverige.  Samma  år  kom 
Svenska  Amiralen  Horn  med  Svenska  Flottan  i  sundet.  Det 
var  en  Söndag.  K.  Fredrik  11  var  i  kyrkan,  dä  ban  fick 
tidningen  att  Svenska  flottan  ankrade  på  redden  utanför 
Köpenbamn.  En  af  Droliningcns  boffröknar  skulle  bafva 
bröllop  samma  dag:  nar  Konungen  kom  upp  på  slottet  skall 
han  sagt  till  de  närvarande:  Jcg  frygler  at  andre  Giester 
komme  till  middag  än  de  jeg  budit  bafver.  Horn  lade  sig 
sedan  i  sundet  emellan  Helsingborg  ocb  Helsingör,  tog  tull 
af  alla  skepp  som  kommo  ocb  uppbragie  4  Danlziger  och 
ett  Danskt  fartyg  såsom  goda  priser,  gick  derpå  åt  Lybska 
redden,  trotsar  Danska  flottan,  segrar  öfver  Danska  Ami- 
ralen Herlöf  Trolle,  som  blef  skjuten,  ocb  kort  derefler 
öfver  Ollo   Rud;  som  blef  fången. 

"laG9  egde  Helsingborgs  kyrka  jordar,  som  brukade» 
af  altatio  arrendatorer.  Dessutom  egde  kyrkan  stenbus, 
bågar,  ängar  m.  m.  Bland  arrendatorerna  må  nämnas  Mar- 
kus Badskärarc  (Stadsläkare),  för  en  jord  som  han  både 
gaf  ban  4  skilling,  för  en  annan  som  ban  påbodde  4  sk.; 
Pafvel  Pipare  bodde  på  en  jord,  för  bvilkcn  jordskyldeo 
var  9  sk.  o.   s.   v." 

"1577  gafs  af  Helsingborgs  län  i  bcrregiisleri  054^ 
mark,  "2  sk.  samt  fogdcgäsleri  6170  bäslar,  dessutom  (?) 
herrepengar  609  mark,  då  Landskrona  län  gaf  gästeripengar 
470  mark  ocb  fogdegästningsliästar  811.  Se  Molb.  Hist. 
Tidskr.   2  B.    i    b.    första   afbändl." 

"1579 — 82  for  Honungen  ej  öfver  till  Skåne.  De  gäst- 
ningspengar,  som  inflötu,  voro  sannolikt  större  än  besparing 
»f  att  föda  sig  på  byggden,  bvilhel  Konungen  förut  länge 
synes  ba  föredragit.  iSlolb.  Hist.  Tidskr.  2  B.  Ib.  första 
af  bandlingen   om   Hongclige  IValbold,   Borgeleier  og  Giwsteri." 

"1590  i  Jan.  var  Ii.  Jacob  af  Skottland  nud  Drotln. 
Anna  ocb  sitt  bofl'o1k  i  Helsingborg.  N.  Hist.  Tidskr.  1  B. 
1  b.  p.  226.  Vid  den  tiden  bodde  Tycbo  Brabe,  i  bvilkcn 
K.  Jacob  blef  så  betagen,  både  ofta  ocb  längre  tider  i 
Helsingborg,  der  ban  hade  eget  bus.  Der  hade  bnns  fader 
varit  Slottsherre,  der  blef  hans  broder  Slottsherre.  Der 
föddes  och  dog  hans  äldsta  barn,  der  uppsatte  han  graf- 
vård ,  som  ännu  är  qvar.  Hans  namn  tillhör  derföre  Hel- 
singborgs  annaler.     Se  vidare  Slottsherreserien   Jtl  59." 


Är    IGII     stod    Danska    arniéen    vid    Helsingborg,    med 
bvilkon   K.    Christian   IV  gick    lill    Calmar. 

"I0'24   hiefvo   Helsingborgs   slott   och   stad   försedde  raerf 
förskansningar   och    utanverk. " 

År  16^54  utbrast  ett  oväntadt  krig  emellan  Sverige  ocb 
Danmark.  1  arets  hörjan  gick  Fältherren  Horn  med  14,000 
man  pa  Skanej  han  hade  under  sig  General  Lars  Kagg  af 
infanteriet  och  General  Johan  Wachtraeister  af  cavalleriet, 
och  Casper  Kruse  som  krigscommissarius.  Svenska  arméea 
hade  allenast  tva  vägar  lill  Skåne,  en  på  Helsingborg  myc- 
ket besvärlig,  en  pä  Lund,  mera  beqviim,  om  ej  Witsjö 
skaus  legal  i  vägen.  Viigen  al  Helsingborg  valdes.  Artil- 
leriet lemnades  i  Jönk()piiig  för  del  sv.ira  vaglagets  skull: 
inga  märkliga  hinder  mötte  förriin  vid  Tranarps  vad:  detta 
pass  bevakades  af  en  stark  Dansk  postering;  hvarföre  Fält- 
herren Horn  sag  sig  nödsakad  att  gå  mot  Sönnarslöf,  der 
han  i  fiendens  äsyn  slog  brygga  och  gick  öfver  an,  då  de 
Danske  genast  drogo  sig  undan.  Den  17  Februari  kom  Sven- 
ska arniéen  till  Helsingborg.  Sliirre  delen  af  stadens  in- 
vånare hade  redan  flyktat  undan  till  Seland,  och  slottet  som 
innehade  en  svag  besällning  capitulerade  d.  17  Febr.  5  men 
med  proviant  och  ammunition  var  det  väl  försedt.  Har  stan- 
nade Svenska  arméen  och  hade  sitt  läger  utom  staden  pa 
Råå  ljung.  Härifrån  lät  Fållherren  Horn  ett  manifest  utgä, 
att  allmogen  i  Skåne  skulle  blifva  vid  sina  hemvist;  dem 
skulle  intet  ondt  vederfaras,  allenast  de  godvilligt  gåfvo 
sig  under  Svensk  lydno.  Skåne  var  utblottadt  pa  reguliera 
trupper;  man  måste  utskrifva  bonddrängar.  Ebbe  Ulfelt, 
en  son  af  Slottsherren  på  Helsingborg,  utmärkte  sig  vid 
detta  tillfälle,  och  är  den  enda  af  Skånska  befälhafvare, 
som  gjorde  något  till  landels  försvar.  Han  gjorde  utskrif- 
ningar  bland  allmogen,  och  förstärkte  garnisonerna  med  ra- 
ska bonddrängar.  Bland  allmogen  var  en  bonde  viil  namn 
Bengt  iMänsson,  som  förde  befälet  öfver  en  stark  hop  Fri- 
skytlar  eller  Snapphanar;  denne  Bengt  Mansson,  som  hade 
sitt  mesta  tillhåll  vid  Fiigerhnlt,  uppsnappade  Alla  bref, 
som  Fagerhulls-vägcn  gingo  ål  Skäne.  Derigenom  fick  han 
kunskap  om  Svenska  artilleriels  anmarche  från  Jönköping, 
och  hade  säkerligen  bemästrat  sig  detsamma,  om  intet  Fält- 
herren Horn  varit  sä  försigtig,  att  detachera  800  man  ca- 
valleri  under  Ofverstc  lilingsporrcs  befäl,  all  längl  ofvan 
gränsen  möta  och  sedermera  under  vägen  betäcka  artilleri- 
transporten.  Bengt  Månsson  hade  d.  G  Maj  sköQat  Svenska 
mngasinerna    i    Markaryd    och    uppbränt     kyrkan    derstädcs; 


219 

luen  af  denna  fraingiing  kunde  Luu  ej  länge  skryta.  Kling- 
sporre  knoi  ufver  bunutu  ucb  han.s  Snappbancbup ,  ocb  ned- 
{»jorde  SÄ  vjil  anföraren  sjelf,  som  större  delen  af  dem. 
Ebbe  Ulfelt  både  lättat  posto  vid  Wi(>jö  skans,  i  tanka  att 
Horn  skulle  koiuma  den  vägen;  nar  ban  Hck  veta  alt  Horn 
l^ick  mot  Helsingborg,  beslöt  ban  genum  infall  i  Småland 
att  göra  diversion;  men  bär  fann  ban  Frediik  Stenbock, 
som  duktigt  basade  alla  de  partier  Ullelt  ulsiindt  all  brand- 
skatla,  så  att  ban  niåsle  skynda  sig  tillbaka  inom  skånska 
gränsen.  Fallberren  Horn  lag  stilla  med  aiuiéen  vid  Hel- 
singborg tills  i  slutet  af  Mars  månad,  då  inlade  ban  oOO 
mans  besättning  på  Helsingborgs  slott  oeb  gick  mot  Lands- 
crona,  som  d.  ':2i)  Mus  belägrades  ocb  d.  7  April  uppgafs. 
Hindrik  Hvidfcld  var  Comniendant  pn  Landscruna  slott;  bau 
uppgaf  slottet  med  de  vilkor,  alt  med  flygande  fanor  få  ul- 
marcbera  ocb  föra  med  sig  al!  nödig  tross.  General  Lars 
Kagg  lades  i  Landscrona  med  en  besättning  af  1000  man, 
bvarpa  Falllierren  Horn  med  annéen  giek  tilli.nnd,  der  ban 
tog  sitt  bögqvnrler.  Oeb  som  Danska  krunan  icke  både  nå- 
gon armé  i  fältet,  utan  all  dess  styrka  lag  i  fastningarne, 
beslöt  Horn  alt  förlai;ga  Svenska  krigsbären  i  landet  ocb  i 
synnerbet  på  berrgardarne,  af  bvilka  de  mesta  voro  med 
vallar  ocb  grafvar  on;gifna,  pä  det  ban  derigenom  deslo 
lättare  kunde  skingra  Skiinska  allmogens  samlingar;  ty  bön- 
derne  i  Skåne,  som  voro  mvckel  nitiska  all  vilja  försvara 
landet,  samlade  sig  pa  mänga  orter  oeb  grepo  till  vapen. 
Ett  svenskt  parti,  son»  kom  frän  Helsingborg,  hesliiende  af 
100  Ilastar,  trallade  i  Anneluf  en  bondebär,  bvilken  derstä- 
dés  bitll  pa  att  mönstras,  men  genast  skingrades ,  ty  de  me- 
ste togo  till  flykten  när  de  svenske  komnio,  ocb  de  som 
blefvo  qvar,  gäfvo  frivilligt  ifrån  sig  sina  fanor^  med  löfte 
att  ej  mera  gripa  till  vapen.  Samma  öde  både  flera  bond- 
bnpar  på  andra  ställen  i  landet.  Eriksbolm  var  den  första 
Skånska  berrgåril ,  som  liek  svensk  besättning.  Ebbe  llfelt 
gick  frän  Småland  ned  till  Getinge;  vid  denna  bro  både 
ban  fat  lat  |)osto.  Horn  fann  nödigt  drifva  lionom  derifrån, 
sökandes  tillika  alt  alskära  bonom  relräten  till  Cbristianstad. 
Här  förföll  den  första  allvarsamma  aÖar:  ':200  man  af  LIfelts 
tropp  stupade,  men  det  oaktadt,  badc  det  nära  lyekats  bo- 
nom att  uppkasta  Getinge  bro,  om  ej  General  ^^  acbtmeister 
i  stiirsta  bast  ankommit  med  Svenska  oavalleriet.  Ulfelt 
gick  bärpå  med  sin  eorps  tillbaka  till  Cbristianstad.  Kort 
derefler  inlopp  berättelse,  alt  Llfelt  dragit  till  sig  Cbrislian- 
slads   garnison  samt  flera  trupper,    ocb  var  gangeu  mot  Malmöj 


2ir. 

men  det  var  intet  sS  i  sanninc;.  General  AVacbfmeister  fick 
ordres,  att  bcgifva  sig  till  YstadslraKfen ,  indrifva  conlri- 
l»utioner_oeh  lägga  svcnsl.t  mansl.»[>  p/i  il«'  starkast  hcfäslado 
herrgårdar.  El)be  Ulfelt  hade  galt  till  IlalLiiMl  med  sin  lilla 
armé,  drog  till  sig  Flalmslads  garnison  ncli  arnade  anfalla 
Fredrik  Stenhol; ,  som  slod  på  gränsen  rit  Westergölliland. 
Men  Stenbock,  da  han  det  märkte,  lät  genast  up|)kasla  bron 
öfver  Nissaan,  hvarpä  Ulfelt  sökte  att  pa  elt  annat  slälle 
komma  öfver,  men  blef  efter  ett  4  limmars  skarpt  fäktande  af 
de  Svenske  tillbakadrifven.  Fältherren  Horn  gick  under  detta 
till  (^lirislianstad ,  leinnande  en  del  af  arméen  uti  Hörby  un- 
der fieneralerne  linises  och  Sperlings  befäl.  Uli  Träne 
träffade  han  clt  från  Chrisf ianslad  utgånget  parli,  som  ge- 
nast tog  flykten.  Fällhcrro  Horn  gick  derifrän  till  Laholm. 
Ebbes  bron,  Björn  Ulfelt,  var  Slollsherre  i  Uaholm  ,  som 
innehade  en  staik  besältning,  ty  utom  don  ordinarie  hade 
Ebbe  Ulfelt  skickat  sin  bror  en  förstärhiiing  af  öOO  man 
under  en  Sinclairs  befäl.  Tre  veckors  belägring  uthärdade 
Björn  Ulfelt,  hvarpå  han  capifnleradc  och  uppgaf  slottet  pa 
samma  vilkor,  som  [Ividfild  uppgaf  Uandscrona.  Sinclair 
med  sina  trupper  cscorterades  till  Christianstad ^  men  Björn 
Ulfelt  med  sin  garnison  till  Halmstad.  Bengt  Liljehök  la- 
des in  |)å  Laholm  med  en  Svensk  besättning;  och  Ofversle 
Gyllensvärd  med  sitt  cavalleri  beoidrades  alt  betäcka  Laga 
ån.  Allt  detta  tilldrog  sig  i  Maj  manad.  Uti  Juni  kom 
Fältherren  Horn  till  Landscrona,  här  rådgjorde  han  mrd  Ge- 
neral Kagg,  oui  han  skulle  gå  öfver  till  Seland  eller  onj 
han  skulle  blifva  qvar  i  Skåne  eller  belägra  Mdlmö,  som  af 
Slottsherrn  Thage  Olloson  Tholt  l''örsvaradt's.  Det  senarö 
beslöts,  och  Horn  tog  General  Kagg  med  sig,  leranande 
Ofversle  Bibbing  med  2000  man  i  Landscrona.  Den  18 
Juni  tog  Fältherren  sitt  högqvarler  i  Skreflinge;  under  an- 
luarchen  fick  man  se  några  l)anska  utposter  af  .>Ialmös  garni- 
son j  desse  drefvos  strax  undan  ^  men  (ingu  i  detsamma  suc- 
curs  af  oOO  Danska  dragoner;  mot  desse  detacherades  Of- 
versle Slake  och  Grefve  Carl  Le^veuhaupt.  som  ftii'  ortens 
belägenhet  ej  kuadu  stort  ulrälla.  De  SvtMivke  fingo  12 
döde  och  blesserade;  hvarjemle  General  \Vaelilmeislcr  af 
vSda  blef  skjuten  i  lurct^  i  det  en  karl  af  dess  egne  ovar< 
samt  bandlerat  sitt  gevär.  Från,  Seland  hade  .Malnii)  ny- 
ligen fått  3000  mans  försläikning;  ocli  dessutom  misslycka- 
des den  med  Svenska  flottan  concerterade  planen,  »om  var 
alt  hon  skulle  lägga  sig  vid  Sallhuhuen,  intaga  rennan  af 
»undet     emellan    Malmö    oeh    Seland,     fördrifva    de   Iv^    stora 


214 

bluckliusen  med  kanoner  ocb  manskap  besatte,  som  de  Dan- 
ske lagl ,  det  ena  vid  Amager,  del  andra  vid  Sallbulmenj 
ty  fastän  sjöslaget  vid  Mucn,  der  K.  Christian  IV  af  ea 
spilra  miste  sitt  ena  öga,  ueh  Amiral  Jörgen  Vind  blef 
skjuten,  både  till  de  Svenskes  fördel  aflupit,  var  Svenska 
flottan  ändå  för  svag  att  hålla  sjön;  bon  måste  löpa  in  för 
Chrislionspris  ocb  låg  der  i  5  veckor  af  den  Danska  inne- 
slnniid.  Fältherren  Horn  bicf  således  slående  i  sitt  lä^rer  vid 
Skreflinge,  utan  att  förelnga  något  mot  IMalmö.  Uti  slutet 
af  Augusti  manad  kom  Danska  Riksmarskalken  Anders  Biide 
frän  I^öpcnhamn  med  GOOO  man  friska  trupper.  Horn  drog 
da  sina  trupper  från  Ystadlrakten  till  sig.  D.  4  September 
ryckte  Anders  Biide  med  en  del  af  eavallerict  ut  ur  Malmö, 
ocb  ernadc  narra  Horn  i  ett  forsat  som  ban  utsatt,  i  det 
ban  posterat  sitt  infanteri  bakom  några  höjder,  emellan  sta- 
den ocb  Skrcflinge;  men  antingen  Horn  misstänkte  Bildens 
anläggning,  eller  att  ban  hade  andra  skäl  derlill,  inlät  han 
sig  icke  i  någon  aifär  med  Danska  cavalleriet^  utan  stod 
stilla  i  sitt  läger.  Följande  dagen  gjorde  Bilden  på  samma 
sätt;  men  kunde  intet  uträtta.  —  liort  derefler  kom  Dan- 
ska Konungen  Christian  IV  till  Älalniö.  Strax  besattes  höj- 
derna emellan  staden  och  Svenska  lägret  med  Danska  trup- 
per, ocb  började  canonera  de  Svenska,  men  utan  synnerlig 
verkan.  Ett  af  Fältherren  utsändt  parti,  som  skulle  till 
Tomarpj  trallade  vid  Onsvala  bro  Danska  Öfverstelöjtnanlca 
Anfelt  med  400  hästar.  Här  fingo  Danskarne  stryk,  för- 
lorade 100  ocb  50  fångar,  bvarjemte  Anfelt  sjelf  blef  illa 
blesserad.  Så  snart  kunnigt  blef,  alt  Danska  liionungen  kom- 
mit i  landet  begynte  Skånska  allmogen  alt  resa  sig;  angrep 
de  pa  herrgårdarne  förlagde  små  partier,  hvaraf  ilc  neder- 
gjorde  tit  och  annat,  och  skogarne  uppfylldes  af  Snapp- 
banar,  som  lurade  på  de  Svenske.  Danska  nrméen  var  nu 
lika  sa  slark,  som  don  Svenska;  Fältherren  Horn  fann  dcr- 
före  intet  radligt  att  längre  bli  slående  vid  Malmö.  D.  27 
September  brölo  de  Svenske  upp  ur  sitt  läger,  och  gingo 
iifver  Onsvala  och  Gislöfs  broar,  samt  stannade  vid  Upäkra. 
Horn  hade  gcrna  sett,  att  de  Danske  uti  reträtcn  velat  an- 
falla honom;  men  do  aktade  sig  derlör.  Oclohor  manail 
giek  förbi,  iitau  att  nägot  märkligt  sig  tilldrog:  Andlligcn 
flyttade  Danska  armécn  sitt  läger  och  giek  (örhi  den  Sven- 
ska, vid  hviikct  tillfälle  Danskarne  miste  oOO  man  och  nå- 
gra Ofverstar  tillika  med  Ivenne  standarer.  Danska  infan- 
teriet var  i  mycken  trängsel,  och  hade  alt  tacka  Skånska 
gärdcsvallarnc  för  sin   räddning;  ty   de  hindrade  Svenska  ca 


21a 

valleriet,  att  med  eftertryck  bugga  in.  Danska  arméen  iog 
vägen  nt  Helsingborg,  Fallberrcn  Horn  bröt  andra  dagen 
upp  sitt  läger  ocb  tog  samma  väg  ^  men  gick  snart  tillbaka 
förbi  Landscrona  till  Hji-flinge.  Vid  Rää  Icge  stannade  de 
Danske,  ocb  derifrån  gick  K.  Cbrisliiin  IV  öfver  till  Se- 
land, tagandes  en  del  af  arméen  med  sig.  Man  måste  känna 
orsaken  till  denna  de  Danskes  oförmodade  reträtt,  så  myc- 
ket mera  underlig,  som  do  gingo  från  Malmö  mot  Helsing- 
borg, dä  Malmö  var  en  säker  ort  att  vända  sig  till,  i  bän- 
delse  af  någon  förlust,  men  dercmot  så  väl  Helsingborg  och 
Landscrona  voro  i  de  Svenskes  händer.  Men  saken  var 
denna,  att  de  sågo  sig  intet  i  sländ  förblifva  i  Skåne  vin- 
tern öfver  sedan  Danska  flollan  lidit  ett  så  stort  nederlag. 
Den  28  September  gick  Svenska  Amiralen  Wrangel  frän 
DablarÖn  vid  Calmar,  förente  sig  Wrangels  och  den  Hol- 
ländska flottan  under  Martin  Tbeij^sen ,  sedermera  Ankar- 
bielm,  d.  11  October  signalerades  den  Danska  flottan  emel- 
lan Laaland  ocb  Falster,  d.  12  ocli  15  var  storm,  d.  14 
October  stod  slaget.  Den  Svenska  var  ö6  skepp;  Tbeijssens 
26,  tillsammans  G2  skepp;  den  Danska  under  Amiral  Pors 
Mundi  var  allenast  17  skepp,  af  alla  desse  blefvo  10  st. 
tagne,  2  brände,  5  satte  på  grund,  allenast  2  lättseglande 
fregatter  kommo  undan  ocb  bragte  tidningen  till  Höpeuhamn. 
Hikscancelleren  aOardade  genast  en  depeche  till  Konungen, 
som  genast  beslöt  att  gå  tillbaka  till  Seland  ocb  först  da 
han  kom  till  Råa  svarade  Rikscancclleren.  Rrefvet  lyder  så: 
Icb  habe  aus  deiuem  Scbreiben^  dass  grosse  ungliich  meiner 
flotte,  mit  betriibniss  erseben.  VVeil  er  aber  Sr  Gottlichen 
Majestaet ,  so  gefallcn  hat,  so  kan  icb  micb  trösten,  dass 
icb  zu  dieser  unternebmung  keine  Ursache  gegeben  habe. 
Ich  habe  allés  getban,  so  zur  crballung  dieser  Reicbe  und 
Lender  dienen  köiinlc,  icb  habe  vvieder  mein  Leben,  giiter 
öder  Gesundheil  gescbonef.  Seine  (jöllicbe  Majestät  ricbte 
allés  nacb  seinem  vvillcn  cin  !  Eric  Stensen  ist  nach  Seland 
ubergcfiilirt  worden,  und  Falk  Lycke  mit  seiner  Esquadron 
w^ird  ibm  nachfolgen,  wic  aucb  oOO  man,  so  icb  aus  dem 
Cbrislianstiidbter  Lebnc  gezogeu  babc.  Der  allsmäcbtigc  Herr 
und  Gott  leitc  allcs  zum  Lobe,  Preis  und  Ebre  scines  ^^a- 
mens,  untz  armen  menscben  /um  ti  öste  und  evvigcn  Selig- 
kcit,  amen  vale.  Datum  in  einem  BauerbofTe  bey  Helsing- 
burgh  den  28  October  a:o    lG4i. 

Svenska  arméen  tog  sitt  vinterqvarter  kring  Ystad.  Aret 
f(i4ö  föreföll  intet  synnerligt  märkvärdigt.  Uti  Maj  månad 
gick    Fältherren    Horn    öfver    HelgcA,    hindrade   garnisonen  i 


210 

Cbrisliansilad  att  hispringa  de  Danske  i  Blekinge,  skickade 
Sperling  luot  dessc,  bi-fastade  Suls\  ilsburg ,  der  ett  magasin 
anlades;  gick  derpå  lued  aruéen  uiot  Malrui»,  och  anslaltade 
om  denna  f.-tstniiigs  helägrande,  icsandes  Fällberren  Huru 
d.  7  Augusti  liil  Skanör,  alt  med  Amiralerne  Kyning  ucb 
W^rangel  rådgöra  um  belägringen,  i  det  ilutlau  skulle  bålla 
Malmö  på  sjösidan  inspärrad.  Arméen  siud  vid  Miinsturp 
och  Fällberren  sjell'  budde  der  pä  gården;  General  VVacht- 
meister  stud  med  en  corps  vid  Werpinge;  oien  i  detsamma 
mau  cruade  belägra  Malmö,  slöts  freden  den  lo  Augusti. 
Ocb   är   delta    del   bekanta    Gustaf  Iloins   krig. 

"1G48  reparerade  K.  Cbrisliau  Helsingborgs  slott  ocb 
fästningsverk.  Dä  förstördes  många  gårdar.  1650  gafs  i 
ersäthiing   5  års   accis   ucb    12   ars   skatletribel." 

Ar  16Ö8  är  för  Helsingborg  märkligt.  Svenska  Konun- 
gen Carl  Gustaf  stud  längst  inne  i  Polen,  dä  Danmark  d. 
i  Juni  1637  lät  utgå  sitt  krigs  manifest  mot  Sverige.  D. 
If}  Juli  stötte  Skånska  arméen  tillsammans  vid  Helsingborg : 
uti  kyrkans  räkenskaper  för  det  aret  samt  d.  10  Juli  siar 
in  margine  anuuteradt:  "var  daa  den  Danske  armé  for  Byeu 
liom."  Danska  bofvets  länka  var^  att  med  denna  armé  bryta 
in  i  Sverige;  men  de  bedrugo  sig-  Carl  Gustaf  stud  d.  25 
Juli  inom  Holsteiuska  gränsen.  De  vid  Helsingborg  sam- 
oiaudragna  trupper  blefvu  vid  Helsingborg  liggande  nägon 
tid.  Axel  Urup  pä  Delteberga  var  Geueralguvernör  öfver 
Skåne,  Halland  ocb  Blekinge,  samt  General  en  Cbef  för 
Skånska  arméen.  De  Svenske,  stun  i  den  liden  voro  snart 
färdige  alt  gå  i  fält,  kommo  ned  frän  Hallund,  ryckte  iu 
i  Skäne  och  slogo  sitt  läger  vid  Errarp  ej  längt  från  Eugcl- 
holni;  Fältmarskalk  Axel  Urup  bröt  dä  u|)p  med  Danska 
arméen,  angrep  de  Svenske,  som  stodo  i  elt  förskansadt 
läger  ocb  tvang  dem  alt  draga  sig  tillbaka  till  Laholm;  bär 
hade  de  åter  ett  förskansadt  läger;  men  nödgades  för  de 
Danskes  öfverlägsna  styrka  gä  öfver  Lagan  till  Halmstad, 
bvarpå  Urup  förelog  sig  alt  belägra  Laholm;  de  Svenske 
gingo  åter  för  alt  undsätta  Laholms  slott.  Crup  ryckte 
upp  mot  dem,  ocb  den  51  Augusti  kont  det  till  ett  slag 
vid  Gennevads  bro,  der  Urup  blef  slagen,  mäsle  ii|)phäfva 
belägringen  ucb  draga  sig  undan.  Sedermera  tilldrog  sig 
intet  miirl.ligl  förrän  den  5  Ocluber,  dä  åter  en  allvarsam 
allär  föntöll  vid  Cantersjö  i  Halland,  der  Svenskarne  för- 
loiade  100  man  ocb  2  slandarer.  Men  allvarsammare  gick 
det  till  uti  slaget  vid  Sibbarps  by  i  Ousby  socken  den  28 
September,    der    blefvu    400  Svenskar  pn  platsen,     ehuru   de 


217 

beböUo  segreD  och  nödgade  de  Danske  att  vika;  vid  detta 
tillfälle  stupade  pa  Danska  sidan  Ofverste  Knut  [Jlfeld,  Öf- 
verstelöjlnant   Grass   och   GreJVe   Styrum. 

Den  vanliga  olägenhet,  som  krig  åtföljer,  fick  Helsing- 
borg erfara.  Säden  kring  staden  nedtrampades  och  uppåts 
af  arméens  hästar.  Uti  kyrkans  räkenskaper  afskrifves  pa 
flere  ställen  kyrkans  tionde,  pii  den  grund,  att  säden  "af 
krigsfolkets  heste  pii  marken  hlef  rent  opp  fortoerit."  Fre- 
den slöts  i  Hoskild,  och  till  följe  a(  densamma  skulle  Hel- 
singborg d.  27  Februari  1GÖ8*),  Landscrona  d.  28  Februari 
Malmö  d.  1  Mars  och  Cbristianstad  d.  4  Mars  till  Sverige 
aflcmnas.  En  Svensk  General  jemle  tvenne  Danska  Commis- 
earier  kommo  på  utsatta  dagar,  den  ene  att  emottaga  den 
andre  att  aflemna  nämnda  fästningar.  Den  o  Mars  16o8 
kom  Sveaska  Konungen  frän  Kronoborg  öfVcr  till  Helsing- 
borg. Vid  bryggan  eraottogs  han  af  Commendanten  pä  slot- 
tet   Nils   Kagg,    Magistraten    här  i   staden   och   presterskapet. 


*)  Ställningen  i  det  Danska  Helsingborg  var  ej  utmärkt. 
Omkring  KJGO  voro  visst  Magistralspersoner  och  nägra  hand- 
lande i  bergliga  vilkor,  men  borgerskapet  synes  oftare  varit 
fattigt.  Uådm.  D.  Giedde  hade  IGGl  i  sitt  bo  448  lod 
silfver,  180  lod  förgyldt  siifver,  lö^  lod  guld,  lö,lGOdaler 
fordringar,  boels  förmögenhet  skattades  till  18,9IG  slätte 
daler,  skuld  2874.  Borgmäst.  Jens  IXilssen  hade  ool  lod 
silfver,  8  lod  guld,  boets  värde  G09G  slätte  daler.  Köpm. 
01.  Bertelsson  efterlemnade  I74ö  lod  silfver,  i  boden  varor 
för  8ÖG  daler.  Hådm.  Söfren  Nilssen  död  IGGo  efterlem- 
nade 250  lod  silfver  i  kannor  och  skedar,  boet  värderadt 
till  4{)G2  daler,  Rich.  Gieddes  enka  Karen  har  guld  och 
silfver  809  daler,  deraf  en  kanna  af  106  lod,  värderat  till 
72  daler.  Boets  förmögenhet  45.">7.  Deremot  efterlemnar 
en  Handskmakare  ett  bo,  som  värderats  till  32  dal.  Eu 
färgeman  ett  af  19  dal.  Olle  Skomakare  lemuade  hvart  baru 
7  dal.  i  arf,  Peder  Pil  Skräddare  hade  bo  för  u7  dal.,  men 
142  dal.  skuld.  En  Tullskrifvares  bo  värderades  2ö  dal., 
men  skulden  öfvergick  tillgången  med  lo  dal.  o.  s.  v.  Han- 
deln mäste  ännu  1GG9  bcdrilvas  mest  pu  credil.  En  köp- 
man Broeks  gäldenärcr  pu  22,859  daler  efter  den  hvila  bu- 
ken behöfva  för  sina  namns  uppräknande  92  foliosidor;  cre- 
ditorcrne  i  bruna  boken  nämnas  på  5  sidor  för  8ö2  dal. 
skuld.  Boets  alla  tillgångar  räknadts  till  o7,G7ö  daler.  Pii 
credit  hade  tagits  bodvarur  af  personer  ända  från  Warberg 
och   Lagholm. 


918 

Konungen  behagade  i  Nåder  bvila  öfver  i  Helsingborg  till 
d.  7,  son»  var  ea  söndag.  Uti  I608  års  kyrkoräkenskaper 
står  annoteradt  vid  dato  d.  7  Mars:  "Daa  Den  Högborgne 
Förste  ocb  Herre  Kong  Karell  Gustav  var  ber  i  kirken." 
Sedan  Konungen  bär  i  Helsingborg  spisat  middag,  reste  ban 
till  Landscrona,  dit  ban  mot  aftonen  anlände  ocb  bögtid- 
ligen  emottogs.  D.  9  Mars  skedde  intaget  i  Malmö:  vintern 
var  sträng,  bafvet  tillfruset,  Konungen  åkte  på  slada  stran- 
den utåt.  Vid  Malmös  strandport  mottogs  ban  af  Skånes 
adel  ocb  embcismän,  som  alle  voro  kallade  derslädes  att 
sig  infinna  ocb  bjllningseden  aflägga.  D.  20  Mars  böU 
Konungen  sill  inlag  i  Cbristianstad,  ocb  d.  2D  Mars  uti  Bo- 
bus.  Freden  varade  intet  längre  än  till  Augusti  samma  år, 
då  den  åter  bröts.  Svenska  Konungen  gick  öfver  till  Se- 
land, belägrade  Köpenbamn  ocb  intog  Cronoborg.  En  bäf- 
tig  sjöbatalj  lefvercradcs  i  sundet.  Allt  delta  kunde  Hel- 
singborgs invånare  frän  sina  torn  ocb  backar  skada,  utan 
att  deltaga  i  något.  Holland,  Danmarks  allierade,  utrustade 
en  flotta  till  Köpenbamns  undsättning.  D.  o  Oclober  gick 
den  från  Tesulen;  d.  21  Oclober  ankrade  den  vid  Lappens 
grund,  en  mil  ofvan  Cronoborgj  bvarest  bon  för  motvind 
måste  ligga  i  G  dagar.  Svenska  tlottan  var  stationerad  på 
redden  emellan  Helsingör  ocb  Hven.  Hvilken  syn  från  Hel- 
singborgs backar,  att  skåda  desse  tvenne  formidabla  flottor, 
som  i  bvart  ögonblick  voro  färdige  gä  löst  på  bvarandra. 
Svenska  flottan  både  vind  att  attaquera  den  Holländska  vid 
Lappens  grund,  ocb  många  rådde  dertill  j  men  Konungen  ocb 
Wrangel  voro  deremot.  Holländska  flottan  utgjorde  53  li- 
nieskepp,  utom  fregatter  ocb  ett  stort  antal  lastdragare.  Of- 
verste  Pliicbcr  badc  befälet  öfver  de  om  bord  varande  land- 
trupper, som  utgjorde  flere  tusende  man.  Amiralcrne  voro 
Baron  Jacob  van  Wassenaer,  Opdam,  Witte  Wittcns  och 
Petter  Floris.  D.  27  Oclober  om  morgonen  fick  Holländ- 
ska flottan  en  stående  vind.  Avantgardet  af  1 1  skepp  förde 
"Witte  VVellens.  Hufvuddivision  förde  Opdam,  bestående 
af  13  skepp,  ocb  arriergardet  af  11  skepp  förde  Petter 
Floris.  Emellan  8  ocb  O  om  morgonen  gick  flottan  fram 
emellan  Crono!)org  ocb  Helsingborg.  Saluterade  intet  5  fick 
varningsskott  från  Cronoborg,  som  intet  aktades;  bvarpå  ka- 
nonerne  så  väl  från  Cronoborg  som  Helsingborg  begynte  till 
att  spela;  men  utan  minsta  skada;  ett  enda  skott  från  Helsing- 
borgs brygga  träffade  Amiral  Floris  skepp  ocb  dödade  5  man. 
Svenska  flottan  låg  rangerad  i  4  divisioner.  Den  för- 
sta   division    fördes    af   Amiral    Hindric    Gersson^    en   infödd 


2It) 

Holländare,  men  soui  länge  (jent  i  Sverige;  deo  audra  di- 
vision under  Riksamiralen  Carl  Gustaf  Wiangel  5  den  tredje 
division  under  Amiralen  Claus  Bielkensticrna ;  den  fjerde  di- 
vision var  stationerad  bakom  Hven,  pa  Lvilken  Gustaf  Wran- 
gel  hade  befälet.  Svenska  (lottan  räknades  42  segel  stark  : 
11  i  första,  11  i  andra,  1'2  i  tredje  och  8  i  den  sisla  di- 
visionen. Holhindska  flottan  hade  fördel  af  vinden.  Slaget 
började  nedanför  Helsingör.  Riksamiralen  lade  an  med 
Oj)dam,  men  för  vindens  skull  kunde  intet  de  öfriga  skep- 
pen succurera  honom.  Sju  Hulländska  skepp  lade  sig  kring 
Svenska  amiralskeppet,  som  försvarade  sig  tappert;  men  se- 
dan det  mistat  sitt  roder,  måste  Riksamiralen  draga  sig  ur 
bataljen  och  ankra  under  Cronoborg.  Bielkenslierua  lade  aa 
med  Holländska  Amiralen  Wittensj  de  slogos  desperat ,  och 
med  tilllijclp  af  ett  annat  Svenskt  skepp,  gjorde  Bielken- 
sierna  sig  till  mästare  af  Holländska  amiralskeppet,  sedan 
Amiralen  med  största  delen  af  besättningen  var  nedskjuten. 
Bielkenstiernas  skepp  badc  ock  fatt  så  mycken  skada  ,  att 
det  äfven  måste  lä^o;a  ur  linien.  Detsamma  hade  äfven  händt 
Amiral  Hiiidric  Gertsson  ^  som  förde  Svenska  avantgardet. 
Det  räddade  Holländska  flottan,  att  alla  tre  Svenska  Ami- 
ralerna måste  gå  ur  IräfTningcn.  Hvarjc  Svensk  Commendör 
gjorde  silt  bästa,  men  här  saknades  öfverbefäl  och  signaler. 
Riksamiralen  Wrangel  försökte  väl  alt  gå  på  ett  annat  och 
återtaga  befälet,  men  sjögången  var  så  stark,  att  han  intet 
kunde  komma  frän  sitt.  Hulländarne  tillstode,  att  de  sjelfva 
aldrig  varit  starkare  bemannade,  ty  de  förde  om  bord  trup- 
per Iiiöpenh:iu)n  till  undsättning;  men  de  måste  ock  tillstå, 
att  de  aldrig  haft  häftigare  sjöbalalj.  De  Svenske  söklc  be- 
ständigt lägga  an  och  äntra,  och  till  den  ändan  hade  Sven- 
ska Konungen  låtit  starkt  bemanna  sin  flotta  med  landlrup- 
per;  men  som  Holländarnes  ändamål  var  mera  att  undsätta 
Köpenhamn,  än  att  segra,  så  sökte  de  undvika  all  äntring, 
och  satte  till  med  alla  segel  för  alt  hinna  [uipenhamns  redd. 
De  förföljdes  af  de  Svenske  under  Hven;  men  som  t)  Dan- 
ska skepp  från  Köpenhamn  komrao  Hulländarne  till  und- 
sättning, vågade  intet  Svenska  flollan  längre  jaga  dem.  Ami- 
ral Opdams  skepp  var  illa  medfaret:  tvciine  Svenska  skepp, 
IVIorgonsticrnan  och  Pelican,  hade  laggt  an  med  detsamma 
och  slogos  förtvifladt,  ett  stort  Holländskt  skepp  kom  slut- 
ligen Opdam  till  undsättning,  då  de  tvennc  Svenska  skötes 
i  grund  och  sönko;  men  Opdams  skepp  var  nära  samma 
öde,  det  badc  redan  G  föls  vatten  inom  bords,  och  var 
nödsakadt  slå  igen  understa   lagets  kanonportar.    Amiral  Op- 


'220 

dam  hade  blifvit  tagen,  om  Gustaf  Wrangel  som  fÖrJe  4:de 
division  i  Svenska  flottan  gjort  sin  skyldighet.  Flere  af 
hans  egne  anmanadc  honom  hurtigt  lägga  an  med  Holländ- 
ska arairalskeppet ,  men  honom  feltes  curage.  Opdam  sjelf 
tillstod  i  Köpenhamn,  att  om  Wrangel  det  gjort,  hade  han 
antingen  mast  ge  sig  fången  eller  sjunka.  Denna  är  den 
ryktbara  sjöbataljen  i  Öresund,  som  sa  slÖts ,  att  Svenska 
flottan  förlorade  två  skepp,  Nordstjernan  och  Pelican,  men 
de  öfrige  (ill  större  delen  illa  tilltygade.  Holländska  flot- 
tan förlorade  ett  arairalskepp.  Fyra  andra,  hvilka  dels 
sjunko,  dels  flög»  i  luften,  två  Amiraler  dödsskjutne ,  Wit- 
tens  och  Floris,  fem  Commendörkaptener  och  800  man  ge- 
mena: Hade  intet  vinden  varit  de  Holländske  så  gynnande, 
torde  deras  förlust  blifvit  större;  och  segern  å  de  Svenskes 
sida,  i  samma  mån  betydligare;  men  då  de  vunno  sitt  ända- 
mål, alt  undsätta  Köpcuhamn,  var  Svenska  segern  snarare 
ett  nederlag  och  deras  förlust  en  seger.  Svenska  flottan 
lopp  in  uti  Landscrona  hamn,  och  der  sökte  den  Holländ- 
ska och  Danska  att  henne  instänga,  genom  inloppets  för- 
sänkande, till  hvilken  ända  de  det  förde  ett  gammalt  stort 
linieskepp  kalladt  stora  Curland^  hvilket  de  sänkte,  men 
till  lycka  för  de  Svenske  och  mot  deras  egen  uträknings 
på  så  långt  afstånd,  att  det  intet  hindrade  in-  och  utlop- 
pet. Svenska  flottans  Ordres  de  Bataille,  eller  som  bon  i 
sina   divisioner   låg,   du   slaget   började. 

1  Division. 

1.   Cicsar.   Chefskepp. 
2.    x^poUos  5.    Hjorten. 

5.    Amaranth. 
6.    Svanen.  7.    H.-ilfmånan. 

9.    VVismar. 
10.    Södermanland. 

2  Division. 
1.    Victoria.   Chefskepp. 

5.  Falken. 

ii.  Kronan. 

7.  Alercurius. 

1).  IVlånau. 

5    Oivision. 
1.    Draken.    Chefskepp. 
2.   Nordstjernan.     5.    Jägaren.  4.    Sioisua. 

Ii.    Carl. 


2. 

Lucifer. 

G. 

Pelicao. 

10. 

Samson 

4. 

Weslervik. 

8. 

Tron. 

11. 

Ostcrgöthland 

pp. 
4. 

Svärdet. 

8. 

Mars. 

11. 

Örnen. 

3^1 

6.    Jobannes.  7.    David.  8.    Leoparden. 

9.    Falken. 
10.    Delmcnburst.       11.    Caslellel.  12.    Hapbacl. 

4    Division. 

1.    Hercules.    Cbefskepp. 

2.    Rosen.  5.    Höken.  4.    Smaland. 

o.    Maria. 
O.    Pboenix.  7.    Ingermanland.      8.    Svanen. 

9.    Svenska  Lejonet. 
10.   Salvator.  H.    Lyckan. 

Aldri<;  bar  raan  Kelt  så  många  örlogsfluttor  i  sundet, 
som  den  tiden.-  Den  Danska  ocb  HuUäntlska  lag  i  Köpen- 
bamn,  den  Svenska  i  Landserona.  Den  O  April  lGo9  kom 
Engelska  flottan  upp  i  sundet,  den  "27  Juni  lade  den  sig 
under  Hven;  den  28  Augusti  kom  en  ny  Holländsk  flotta 
ocb  lade  sig  äfven  under  Hven;  den  22  Oclober  gick  Ami- 
ral Opdam  bem  med  den  första  Holländska  flottan,  och  då 
ban  seglade  förbi  Helsingborg  sköt  ban  ned  Helsingborgs 
brygga  ocb  gjorde  stor  skada  på  busen,  som  lågo  närmast 
stranden;  den  2  Mars  lOGO  ville  Danska  Konungen  genom 
brännare  sätta  eld  p/i  Svenska  flottan  i  Landserona  bamn ; 
men  Hollandska  Amiralen  Ueuter  tillstadde  det  intet;  den  10 
Mars  gick  Amiral  Reuter  undan  med  Hollandska  flottan, 
som  boll  Landserona  spärradt;  deo  11  Mars  lopp  Svenska 
flottan  ut  ur  hamnen^  den  12  Mars  var  Svenska  Amiralen 
om  bord  på  Holländska  amiralskeppet.  Freden  slöts  ocb 
flottorna    gingo    bvar    till    sina    bamnar. 

Sedau  Skåue  nu  blifvit  en  Svensk  provins,  fullföljdes 
den  i  Danska  tiden  påbc2;ynta  fastningsbyggnaden  vid  Hel- 
singborg. Deraf  hade  staden  nog  lunga,  så  genom  inqvar- 
tnring,  som  förskotler  till  der  liggande  arbelsmanskap.  Är 
IG68  gjorde  stadens  fordran  bos  kronan  9000  Rdr  specie. 
Den  liqvidorades  med  kronan  år  1747,  då  for  bvar  riks- 
daler betaltes  Gj  mark  eller  1  dir  20  öre  smt,  som  gjorde 
14G25  dir  smt.  För  dessa  penningar  fordrades  redo  i  Borg- 
mästaren Pihis  tid;  ban  gjorde  en  räkning  på  riksdagsmanna- 
arfvode  för  flere  riksdagar,  bvilken  belopp  sig  till  en  an- 
senlig summa,  ocb  slädens  cassa  fick  litet  eller  intet  af 
dessa    penningar*). 

"IGG9  lick  E.  J.  Dahlberg  ledningen  öfver  arbetet  å 
Helsingborgs   slott,    der   flera    nya    försvarsverk    anlades." 

"1G74  afstack  Dihlbcrg  efter  ny  plan  försvarsverk  kring 
Helsingborgs   stad,   då   flera   kyrkans,   skolans  ocb  hospitalets, 


liksom  pastors  jordar  måste  användas,  vanligen  utan  veder- 
lag. LöpgratVarne  blefvo  5G  fot  djupa,  kärnan  fick  ett  an- 
senligt liufvudverk  med  4  regelbundna  bastioner.  Se  vidare 
Brunii   Beskrifning   p.  2-5   f." 

Ar    1676    ett    olyckligt    ar  för  Helsingborg,    fredsbrott 
emellan    Sverige    och    Danmark    var   oundvikligt.       Om   våren 
detta     år    låt    K.   Carl     uppkasta    ett    relrancheinent    emellan 
Råa   läge   och   Helsingborg,    för  alt   hindra   de   Danskes   land- 
stigning.     Generalqvartcrmästarcn    Paul    Ludvig    Lejonsparre 
var   då   Löjtnant   af  forlification ,    en    bland   de   officerare   som 
bestyrde    om     detta    retranchemenfs     förfärdigande.      Den   23 
Juni    eller    midsommarafton   gick    Danska   flollan   från   Köpen- 
hamns  redd,   hafvandc   om   bord   en   armé   af  1600  man;     den 
50  Juni    landstego    Danska    trupperna    emclinn    Rnå   läge   och 
Helsingborg,   icke    långt    från    ett   ställe   af  stranden,    kalladt 
Haken.      General   Nils   Rosenkrans   och   Löjhiant   Palle   Kragb 
med    två   musketerare   saltes   i   land   för  att   recognoscera   ku- 
sten.     De    funno    det    pä   stranden   uppkastade   relranchement 
af  de   Svenske   öfvergifvet,   då    de  genast   gingo   ombord  med 
rapport   derom.      Hertig   Juhan   Adolph   af  Plöen,    som   förde 
öfverbefälet ,    beordrade    Drottningens    lifregemente   till   land- 
stigning   samt    alt    besätta    relranchemenlet.       Sedan   hela   ar- 
méen   kommit   i   land,   fick   Nils  Rosenkrans  befallning  att  med 
allt  infanteriet   marchera   mot  fästningen,   och  kringrändes  den 
31   Juni  5    man     började    genast  arbeta   på   löpgrafvar;     den  2 
Juli   hade   Rosenkrans  såsom   General   af  dagen    befälet  i   löp- 
grafvenj     i     dagningen    gick    han   upp   på   ett   bröstvärn,     som 
han   om   nallen   lätit   uppkasta,     för  att   recognoscera   fästnin- 
gen^   då    ea    kula    träffade    honom.       Skottet   tog   i   hufvudet, 
han    bars     niistan     död   in    i    sitt   tält,     lefde    två    timmar   dcr- 
efter.      Fru   Pernilla   Ro-;cnkrans   på    llulla  Gunnarstorp,   hans 
slägtinge,     och    Knut    Tolt     voro     hos     honom     då    han    dog. 
Deras    närvaro    vid   hans    död    villnar,    alt   de    infunnit   sig    vid 
Danska   arméen   och   således   mera    Danskt   än  Svenskt  sinnade. 
Danska   flottan   hade   lagt   sig   pä   redden,    och   staden    besköts 
af  trenne   lätt   och   grundt  gående   fregatter.      D.   4  Juli    u|)p- 
gafs   fästningen;   Qere   orsaker   voro    derlill:   staden  ruinerades 
af  Danska   flollan.     Fästningen   var   för   svag   att   ulhärda  lång 
belägring.       Bcsätlningen    hade   förlorat   modet,     sedan    en    in- 
kastad    gr.inat    itändt     14    tunnor    krut.      Commcndanten   Of- 
verstelöjluiint    Hiistsko    fick    en    honorabel   capiluialion ;     men 
njöt   densamma    fö^a   till   godo;   i   stället  för  fri  afmarch ,   nöd- 
gades  han    gå   om    bord   på    Danska  skepp,   som  transporterade 
honom    och    manskapet    till    Riga,     och    derifrån   fingo   de  gS 


225 

hvart    de    ville^    under    denna    transportering    led    Lan   med 
sitt  folk  mycket  ondt. 

Den  G  Juli  begyntes  Landscronas  belägring;  d.  3  Au* 
gusti  uppgaf  CommendaDteu  ()fvcrsle  Lindberg  fäsf ningen, 
hvarföre  öfver  bonom  krigsrätt  sattes,  som  dömde  Lonom 
att  arkebuseras,   bvilket  ock  skedde. 

Den  IG  «luli  gick  H.  Carl  XI  frän  Christianslad  till 
Carlsbanin,  kort  efter  kom  Danska  Generalen  Sandeberg  med 
1^00  man  till  Chrislianstad.  K.  Carl  vände  om  med  sitt 
cavallcri,  i  tanka  alt  öfverrumpla  Sandebcrg;  men  Langebro 
vid  Cbrislianstad  både  commendanten  lalit  uppkasta.  Ko- 
nungen kom  intet  öfver;  rajiste  derföre  ga  till  Torsebro, 
der  ban  var  första  gäng  i  bandgemäng  med  sin  fiende.  Ett 
Danskt  parti   drefs   på   flykten   och   Sandeberg  retirerade. 

Den  2-5  Juli  borttogs  Konungens  faltcassa  i  Lousbult 
af  ett  Danskt  parti  i  följe  med  en  bop  Snapphanar.  Cassan 
bestod  i  flere  tunnor  slantar  ocb  bvitt  mynt.  Ett  Konun- 
gens tält   bicf  ock   taget. 

Den  15  Augusti  stormades  ocb  intogs  Cbristianslad. 
Commendanten  Öfverste  Wulfklov  oeb  bela  besättningen 
gjordes  till  fångar,  men  stormen  kostade  de  Danske  löOO 
man.  Danska  Generalen  Duncam  var  di-tacberad  med  4000 
man  att  intaga  Halmstad;  bär  mötte  bonom  Grefrc  Asclie- 
berg,  som  genast  angrep  den  danska  corpsen.  Ulaf  4000 
man  voro  knappt  oO  som  kommo  undan;  de  andre  blefvo 
antingen  döde  eller  fängne.  På  underrättelsen  bärom  gick 
Danska  Konungen  från  Cbristianslad  mot  Halmstad.  Carl  XI 
drog  sig  undan  ät  Skåne^  och  fick  under  vägen  förstärkning 
af  trupper  ifrän  Sverige.  Den  51  October  slog  ban  sitt  lä- 
ger i  Borslöf  vid  Helsingborg.  Den  4  Nov,  lägrade  sig 
Danska  arméen  vid  Qvistufta,  gentemot  den  Svenska;  Bors- 
löf canonerades  af  dem  och  isynnerhet  prestgärden ,  der  K. 
Carl  hade  sitt  hufvudqvarter.  En  bonde  sköts  ihjäl  och  9 
kulor  gingo  genom  busen  i  preslgärdcn.  I)ansl.a  och  Sven- 
ska posterna  slodo  så  nära  hvarandra,  att  de  kunde  talas 
vid;  på  bröd  var  brist  i  Svenska  oeb  på  tobak  i  Danska 
lägret,  hvarföre  ock  de  Svenska  soldulernc  bytte  sig  till 
bröd  af  Danska  för  tobak.  Väderleken  var  svår,  manshapet 
gick  i  gytlja  up|)ät  benen,  och  soldaten  var  aldrig  torr. 
Den  7  Nov.  bröt  Danska  arméen  upp,  samt  gick  mot  Kjäf- 
linge  och  Lund.  Den  O  Nov.  var  den  Svenska  i  Zireköping 
och  Reslöf.  Den  11  Nov.  slog  den  läger  vid  Lilla  Harrie 
och  Örtofta.  Konungen  låg  i  Benslorp,  General  Ascheberg 
på  örtofta.     Danska  arméen  stod  emellan  Lund  och  Svenstorp 


*224 

Lödde  slröm  skilde  begge  arméerne  at.  En  stark  köld  in- 
föll ,  en  skön  ekeskog  i  Reroarlöfs  ängar  utböggs  till  eld- 
ning vid  Svenska  lägret,  bvarest  tillståndet  var  rätt  beklag- 
ligt. Grefve  Ascheberg  i  sin  dagbok  skrifver,  att  i  Svenska 
lägret  var  ingen  Skåusk  adeKiuan,  som  uppvaktade  Honun- 
gen, ocb  ingen  bonde  som  dit  förde  proviant.  Bröd  skulle 
transporteras  ned  frän  uiagazinerna  i  Markaryd ,  boskap  dref» 
in  från  byarne  i  kring;  men  salt  feltes  till  saltning.  Dricka 
var  intet  att  fa.  Soldalen  måste  gräfva  sig  byddor  i  jorden. 
Natten  emellan  d.  5  ocb  A  Dcc.  gick  Svenska  arméen  pä 
isen  öfvcr  Lödde  stiöm.  Den  Danska  ryckte  ut  från  Lund 
ocb  Svenslorp,  då  det  bekanta  Lunds  slag  genast  börjades, 
som  så  slöts,  alt  Svenska  arméon  behöll  segern,  de  Danske 
förlorade  5700  man  ocb  pä  Svenska  sidan  stupade  5295. 
Danska  arméen  förfogade  sig  till  Landscrona.  Den  11  Dec. 
gick  Svenska  bären  mot  Belteberga,  ocb  pä  denna  berrgärd 
firade  Konungen  Julhelgen.  Väv  alt  betaga  Danska  arméen, 
som  låg  i  Landscrona,  all  tillförsel  ocb  isynnerhet  bo  ocb 
halm  lill  deras  cavallcii,  befalles  att  nejden  kring  staden 
skulle  brännas.  Emellan  11  ocb  15  Dec.  lades  uti  aska: 
Tofta,  Lilla  ocb  stora  Mörstad,  Örja,  Tullslorp,  Waden- 
8Jö,    Säby,    Herslöf,    Arrarp,   Qvislofta    ocb    Glumslöfs   byar. 

Nyårsdagen  är  IG77  mäste  Danska  Cummendanlen  på 
Helsingborgs  slolt  ocb  fästning  uppge  densamma  till  Sven- 
ska Generalen  Schoullz,  som  med  en  del  af  arméen  var  de- 
tacberad  att  återtaga  Helsingborg.  Svenska  Ofversten  Carl 
Hård  blef  commendant,  och  under  bela  detta  året  hade  Hel- 
singborg ingen  känning  af  kriget,  säiskildt  värd  att  nämnas j 
men  året  1G78  var  desto  bedröfligare.  Den  9  Juni  plun- 
drades Helsingborgs  stad  af  de  Danske.  En  Fransk  Hertig 
De  la  Croix,  som  ijente  i  Danska  arméen,  uppdrogs  af  Ge- 
neral Arendorpb  denna  grymma  förrättning.  Kort  efter  be- 
lägrades slöttet.  Carl  XI  låg  vid  Christianslad.  En  kurir 
sändes  ned  till  Öfversle  Härd  med  Konungens  ordres  att 
försvara  Helsingborg  lill  sisla  man.  Konungen  skulle  innan 
koil  komma  honom  lill  undsältiiing.  Denne  kurir  föll  i  de 
Danskes  bänder,  som  l)r"8"nade  sig  af  ett  svek.  De  skrefvo 
ett  annat  bref  af  innehåll,  alt  Ofverste  Hård  borde  vara 
män  om  ett  hederligt  accord,  emedan  Konungen  intet  kunde 
komma  honom  till  und.sällning.  Du  hade  sn  eltera|)at  sjelfva 
Svenska  caucelli-slylen  och  Konung  Carls  namn ,  alt  för  Här- 
den var  omöjligt  alt  märka  nägot  bedrägeri;  dessutom  var 
brefvet  försegladl  med  Konungens  eget  sigill,  bvilket  kom- 
mit i   de  Danskes   händer,  när  Svenske  Generalauditöreo  Rolb 


225 


vid  örup  året  förut  blcf  fangen,  ocb  hade  det  Los  sig.  För 
att  fa  delta  bref  (ill  Öfversle  Hård  på  Helsingborg,  arre- 
sterade de  Danske  Prosten  i  Kropp  Erasnius  Hofgaard  och 
satte  honom  p*i  Landskrona  slott ^  livarpå  en  officer  kom  till 
hans  hustru  och  antydde  henne,  att  derest  hon  icke  skaffade 
detta  bref  till  Öfversle  Härd  pä  Helsingborg,  skulle  hennes 
inan  kastas  i  härdare  fängtlse  och  presf gården  uppbrännas, 
hvarpä  hon  mäste  beqvama  sig,  att  anställa  om  brefvets 
framkomst.  Om  detta  är  sannt,  som  synes  nog  otroligt  och 
tyckes  snarare  uppdikladt  till  att  befria  Hofgaard  från  miss- 
tankar, så  ma  man  säga  att  desse  Danske  voro  elakt  folk. 
De  kunde  ju  fält  en  bonde  för  några  daler  penningar  till 
detsamma.  Hård  fick  detta  bref  den  23  Juni.  Dagen  dcrpä 
ryckte  Danskarne  fram  mot  fästningen.  Den  28  capilulcrade 
ban.  Carl  XI  var  redan  i  anniarsch;  d.  29  lag  han  på  Hvid- 
arp.  Den  50  mötte  Öfversle  Hård  Konungen  emellan  Ge- 
tinge och  Skarhult,  som  ej  litet  deröfvcr  blef  surprinerad. 
En  Dansk  besättning  inlades  pä  Helsingborgs  slott  under 
Öfversle  Tettons  befäl,  som  blef  der  liggande  tills  freden 
slöts   i   slutet  af  året    1079. 

Der  läses  i  Anecdota  Benzcliana,  Linköpings  Ribliolheks 
Handlingar,  H  D.  p.  569:  att  Hård  kom  i  onåd  för  det  han 
gaf  upp  Helsingborg;  gick  så  till:  han  hade  godt  manskap 
inne  och  nog  att  lefva  af,  skref  ock  .K.  Carl  XI  till,  att 
han  med  Guds  hjcip  väl  skulle  hålla  sig  O  veckor  emot  be- 
lägring. Men  de  Danske  skrefvo  ett  bref  i  Konungens  namn 
med  (^ancelliRädet  Rhenskölds  namn  under  och  Konungens 
sigill  före,  att  Commendanten  ingalunda  skulle  läla  komma 
an  på  extremiteten,  utan  dä  han  såge  sig  bli  härdt  angripen, 
lemna  fästningen  och  salvei'a  folket.  Samma  piga,  som  tjen- 
te  hos  en  prost  icke  längt  ifrän  Helsingborg  och  blef  hela 
tiden  brukad  alt  bära  in  brefven  till  Commendanten,  bar 
ock  in  detta.  När  Härd  fick  se  det,  kom  det  honom  myc- 
ket underligt  före  och  visste  aldrig  huru  han  var  deran,  el- 
ler hvad  det  betydde:  kallade  alllsä  Krigsråd  och  öfverlade 
hvad  der  vore  till  görandes.  De  sågo,  som  de  mente,  Ko- 
nungens ordres,  och  borde  sådana  efterlcfvas;  men  påstodo 
ntt  ännu  ej  var  nägon  extremitet.  Härd  fick  åter  en  trum- 
petare till  sig  frän  Danska  Generalen,  som  undsade  honom, 
att  der  han  nu  ej  loge  an  conditioncrna  skulle  de  ej  mera 
bjudas,  utan  vid  fästningens  öfvergång  livar  raenniska  huggas 
neder.  Hård  ger  honom  derpä  upp.  När  beskickningen  kom 
(ill  Konungen,  som  då  var  i  antågande  ait  undsätta  Hård, 
ransakades   derefter.      Kård   viste  fram  sina  ordres.   Konungen 

Ilrlsiitghorgs    Historia.  *«•• 


^2G 

visste  ej  annat  än  det  var  sin  band,  Rbensköld  sin,  och  in> 
gendera  fannt  sig  deruti.  Hård  hlef  dock  dömd  friin  sin 
tjenst.  1681  fick  Grefve  Bjclke  i  Paris  af  Danska  Envoyén 
veta  huru  det  gått  till,  och  alt  de  fått  anledning  till  cbif- 
ferne  och  sigillet  af  Senatens  href,  som  de  tilltörne  upp- 
snappat tillika  med  Sekreteraren  Liljeflykt,  då  han  var  på 
vägen  från  Stockholm  till  I^ongl.  iMaj:t  ned  i  Skåne,  och 
hvad  sigillet  angick,  hade  de  tryckt  af  det  med  en  kula, 
som  egentligen  dertill  preparerades  af  qvicksilfver  och  annat. 
Sedan  detta  hlef  kunnigt  kom  Hård  till  nåd  igen  och  hlef 
Öfversle  for  Jcmtarne,  hvarvid  han  ock  dödde.  (NB.  detta 
sednare  mindre  grundadt;  han  dog  som  Landshöfding  i  Norr- 
land.) 

Det  är  otroligt  hvad  Helsingborg  så  väl  som  hela  Skåne 
under  detta  krig  led,  ulaf  57  gårdar  i  staden,  i  hvilka  Ho- 
spitalet hade  inteckning,  ruinerades  50.  Deraf  kan  man  slu- 
ta, att  största  delen  af  staden  var  förödd,  och  på  landet 
kring  Helsingborg  stod  icke  heller  bättre  till.  Uti  Raus  och 
Wellufs  kyrkböcker  finnes  infördt:  "Emedan  som  kyrkan  udi 
de  foregagne  aaren  107G,  77,  78,  79  ingen  tionde  eller 
jordskyld  kunnat  hafva,  alldenstund  arméerne  der  i  nejden  i 
förenämde  är  städse  haft  deras  stånd,  hvarigcnom  socknen 
är  vorden  totaliter  ruinerad  och  intet  är  vorden  sådl,  hvar- 
före  bemelte  Tionder  och  jordskyld  för  samma  åren  ej  hel- 
ler upptagas."  Af  Raus  kyrkbok  för  år  1682,  två  år  efter 
freden,  ser  man  bur  det  stod  till:  "Hyrkotionden  var  17^ 
tunna  Råg,  ^o  tunnor  Korn,  55  tunnor  Hafra ;  Läraf  afskrefs 
för  öde  hemman  llj  tunna  Råg,  15  tunnor  Korn,  24  tun- 
nor Hafra"5  således  ^  af  socknen  öde  5  år  efter  kriget.  1G87 
var  ännu  hälften  öde,  först  år  IGOO  voro  alla  bcniniun  i  bruk 
upptagna,  man  förskref  folk  frun  Småland  och  andra  orter, 
som  fingo  kronobemman  för  intet,  och  äro  flera  slägter  i 
dessa  socknar  som  räkna  sina  förfäder  från  Småland.  Lika- 
så var  det  nästan  öfverallt  i  Skåne.  Adel,  preslerskap,  bor- 
gare och  bönder,  alle  voro  de  Danskt  sinnade,  och  detta 
ådrog  dem   bård  raedfart. 

Jörgen  Krabbe  på  Tosferup  arkebuserades  på  Malmö 
torg.  Ove  Ramel,  Knut,  Holger  och  Tage  Tott  samt  Chri- 
stopber  Walkendorpb,  balsböggos  in  efligie  på  Malmö  torg 
och  stoglades  på  vallarne.  Lave  Beck  på  Andrarum  lät  Snapp- 
hanar  laga  sig  och  föra  sig  till  Landskrona  såsom  fången, 
hvarifrån  Danskarne  förde  honom  till  Danmark.  Otto  Lin- 
denov  arresterades  d.  9  April  1G78  och  fördes  till  Malmö. 
Hans  brott  var  hemlig  correspondence  med  de  Danske;    fick 


227 

nSd.  Skånska  adelns  gårdar  ledo  mycket.  Skarhnlt,  Grefve 
Pontus  Fredr.  De  la  Gardies  gård,  brändes  167G  kort  före 
slaget  vid  Lund;  Borby  brändes  den  17  Maj  1678,  Knuts- 
torp d.  28  Juni,  Araslöf,  Mollerod,  Hofdahla  i  «Tuli,  Flijnge, 
Ousbyliolm,  Hörby,  Ericsholm  ,  Rönncholm,  Häckebcrga  i 
Augusti,  Ljungby  ladugård  satte  Snappbanarne  eld  uppa. 
Kring  Landskrona  lät  K.  Carl  XI  bränna  många  byar,  kring 
Cbristianslad  gj(»rde  de  Danske  sammaledes.  Hela  Orkeneds 
socken  brändes  för  Snapplianarnes  skuld.  Städerna  under- 
gingo  samma  öde.  Engeibolm  brändes  d.  27  April  iG78; 
d.  3  Juni  Ystad;  d.  II  Augusti  Lund,  der  IGÖ  gärdar  af- 
brändes;  d.  10  Sept.  Landskrona,  der  70  de  bäst?»  huscD 
uppbrändes;  man  skyllde  Polska  soldater  under  Ofverste 
Fianlses  regemente  för  denna  eldsvåda.  Cbristianstad ,  en 
gäng  med  storm  taget  af  de  Danske,  blef  åter  utbungradt  af 
de   Svenske. 

Uti  Spegels  Diario  läses:  d.  5  September  blefvo  Danska 
Generalmajoren  31eerbeims  ordres  intercepterade,  uti  bvilka 
han  både  befallt,  att  Snappbanarne  skulle  sköfla,  bränna  och 
förbärja    hela    Malmöbus   län. 

En  annan  utväg  vidtogo  de  Danske  att  ruinera  landet. 
Spegel  i  sitt  Diarium  skrifver:  d.  20  Maj.  Uti  dessa  dagar 
lät  det  Danska  Gommissariatet  ocb  Knut  Tott  uti  Konungens 
namn  af  Danmark  utgä  margfaldiga  plakater,  alt  alla  inbyg- 
gare i  Skåne,  adel,  prester,  borgare  och  bönder,  skulle  med 
all  sin  egendom  flytta  in  pä  Seland,  hvarest  dem  all  önsklig 
commodilé  skulle  öppnas  ocb  tillålas,  men  de  som  deu  till- 
budna  näden  ej  nyttja  och  det  kongl.  budet  icke  lyda  ville, 
hotades  med  sköfling,  brand,  fängelse  och  döden;  hvarpä 
mänge  prester  öfvergåfvo  embete  och  försantlingar,  månge 
bönder  lupo  ifrån  hus  och  gård  och  de  saratlige  gingo  frän 
sin  ed  och  ära  ocb  foro  till  Seland.  Den  14  Juli  upplästes 
ett  annat  Danskt  plakat  på  de  flesta  predikstolar  i  Skåne, 
uti  hvilket  med  mänga  svära  hotelser  föiböds,  att  ingen 
skulle  inhösta  antingen  hö  eller  säd:  Lagerbring  säger  väl  i 
sin  Svenska  Historia,  att  dessa  K.  Christians  plakater  blefvo 
visst  icke  eflerkomne..  Men  utom  det  att  Spegel  i  sitt  Dia- 
rium uttryckligen  säger,  att  mänge  gingo  från  embclc  och 
församlingar,  bus  och  egendom,  beder  och  ära,  vet  man  att 
Åtminstone  bär  i  nejden  flere  prester  rymde  till  Danmark, 
såsom  Prosten  i  Helsingborg,  Hans  Hjort,  Prosten  Rasmus 
Hofgard  i  Kropp,  Pastorn  i  Welluf  Mogens  Gundeson,  så 
ock  Pastorn  i  Bårslöf.  Och  alt  mycken  allmoge  gått  ulur 
landet  intygar  Spegel  i  sitt  Diarium,  ty  när  Svenska  arméen 


228 

7  veckor  efter  Danska  kungörelsen  kom  till  norra  Hvedinge, 
var  der  i  nejden  öde:  den  26  Aug.  hafver  Hans  Maj:t  låtit 
sin  armée  sälta  sig  vid  norra  Widdinge,  på  hvjlken  ort  och 
rundt  omkring  man  befann  alt  alla  byar  voro  merendels  öde- 
lagda, och  de  bönder  som  voro  qvar,  i<odde  i  kyrkorna  och 
på   kyrkogårdarna. 

Alen  eländet  i  landet  ökades  iinnu  mer  af  Snnppbanarne. 
Detta  röfvarparli  bestod  me'<t  af  Skånska  bönder  och  bond- 
drängar;  och   ar   nästan   oerhördt  hvad    om   dem   berättas. 

Biskop  Spegel  i  silt  Diarium  skrifver:  d.  lö  Juli  1G7S. 
Snapphanarne,  som  ej  fingo  den  rang  de  ville,  gjorde  sig 
ett  sarskildt  läger  vid  Fjelkestad  uli  kärr  och  moras  och 
skansade   omkring  sig.      De   voro   således   stora   flockar. 

Den  19  Sepl.  1G78  hade  400  Snnpphanar  samlat  sig  i 
Helsingborg  under  Commendanlon  Tetlons  proteclion,  och 
när  Svenska  Ofversten  Zelow  ville  angripa  dem,  belade  Tet- 
ton alt  skjuta  pä  de  Svenska.  Under  Landskrona  slott  lago 
70  a  80  Snapphanar.  De  drefvo  commcrce  med  Danska  be- 
sättningen i  Landskrona;  ty  hästar,  gevär,  och  mera  dylikt 
som  dem  blef  till  rof,  sålde  de  för  ringa  penningar.  Men 
uti  skogsbygderna  var  egentligen  dessas  tillhåll.  Stor  var 
deras  grymhet,  men  de  bicfvo  ock  grymt  handtcrade  då  de 
föUo  i  de  Svenskas  händer.  Uti  Febr.  1077  kom  Öfversle 
Abraham  Cronhjort,  Major  Ollongren  och  Löjtnannt  Creutz 
till  Brönestads  preslgård,  hafvandes  med  sig  7  dragoner.  De 
l;igo  om  natten  uti  preslgärden:  dervarande  Pastorn  Jöns 
Bring  varnade  dem  för  Snapphanarne,  hvilka  der  i  mycken- 
het uppehöUo  slg^  men  hans  varningar  föraktades.  På  Finja 
sjö  mölte  Snapphanarne  dem;  de  omringades,  en  vak  liöggs 
pä  isen,  i  hvilkcn  alla  dränktes,  utom  Öfverste  Cronhjort, 
som  på  Comministern  i  Brönneslad  Herr  Hans's  förbön  skon- 
tes,  hvilken  skulle  följa  de  Svenske  öfver  sjön.  Uli  Wii 
uta:af  H.  Carl  XI  en  förordninir  daterad  d.  22  Febr.  1077: 
att  om  nngon  å  allmänna  vägen  ilijälslogs  eller  plundrades, 
skulle  socknen,  der  det  skedde,  hota  1000  I\dr  och  hvar 
5;djc  man  i  socknen  sliaOas  lill  lifvet.  Ousby  och  Loshults 
socknar  ingingo  i  den  förbindelsen,  att  för  hvar  Snapphane 
bland  dem  skulle  de  betala  1000  Rdr  och  hvar  10:dc  man 
hänga;  den  22  och  25  April  1078  npphrändes  hela  Örke- 
ncds  socken,  utom  tvä  gårdar  lederna  och  Lönshoda ,  i  afsigt 
att  utrota  Snapphanarne,  som  der  hade  silt  mesta  tillhåll. 
Drifna  från  skogsbygderna  sökte  de  ned  lill  kusterna  och 
höllo  sig  under  Landskrona  och  Helsingborgs  fästningar.  Öf- 
versle Tcttoo,   Dansk  Commcodant  i   Helsingborg,   lat  genom 


229 

utgången  liungörclse  kalla  alla  Snappbanar  sig  till  möles  vid 
Qvidinge  bro.  SOO  infiinno  sig.  lian  ville  engagera  dem  i 
Dansk  tjenst ,  npprälta  en  coi-ps  friskyliar,  indela  dera  i  com- 
pagnicr  och  lillsäKa  ofiicerare.  Della  sednare  misshagade 
dem  högeligen;  de  ville  icke  sta  under  nägons  befäl,  således 
ej  veta  af  några  oflieerarcj  de  vora  alla  lika.  Tetton  uträt- 
tade ingenting  hos  dem,  och  de  skildes  ät.  Eincllerlid  upp- 
söktes de  af  Svenska  partier  pä  alla  orter,  och  en  mycken- 
het hragles  in  till  Svenska  liigret.  Deras  straff  och  död  var 
att  spetsas.  Ett  glödgadt  sjsjut  stacks  genom  nedre  delen 
uppät  ryggraden  ut  i  nacken,  hvarpli  uslingen  fastades  vid 
en  pälc  utmed  allmänna  landsvägen,  allmogen  till  varnagel, 
och  berättas  alt  flera  af  dessa  ogudaktiga  sällar  i  flera  dagar 
på  sina  spjut  och  pålar  suttit  lefvande,  rökt  tobak  och  ut- 
öst ovell  mot  de  förbiresande.  Vid  brohusen,  som  ligg-i  ^ 
inil  från  Helsingborg,  hafva  många  af  de  Snappbanar  blifvit 
spetsade,  som  tagit  sin  reträtt  till  Helsingborg.  Huru  väl- 
signad var  icke  freden  för  detta  land,  som  gjor<le  en  ända 
på  all  denna  förödelse,  grymhet  och  elände,  den  slöts  i  Lund 
den  29  Sept.    IG79. 

Ar  IGSO  den  4  April  kom  Danska  At  fpiinsessan  Ulrica 
Eleonora  till  Helsingborg.  Svenska  Kongl.  Rådet  Johan  Gyl- 
Icnstjerna  var  afsänd  att  hämta  den  Kongl.  Bruden.  Vid 
Helsingörs  brygga  steg  Prinsessan  i  en  mycket  präktig  slup, 
sum  convoyeradcs  af  40  Jiikter.  Tvenne  furstinnor  jemte 
Ambassadörcrnc  Gi-efve  Jtili.-in  Gyllensljcrna ,  Grefve  Anton  *) 
och  Hr  JiMis  Juel.  Vid  Helsingborgs  brygga  mottogs  Prin- 
sessan af  Sv.  Enkedrottningpu ,  Konungens  Fru  Moder,  och 
en  talrik  hofstat.  Grefve  Bengt  Oxenstjerna  förrättade  Riks- 
marskalkssysslan  och  complitnenterade  Hennes  ligl.  Höghet. 
Grefve  Gyllenlöf  med  två  andra  Danska  Herrar,  som  kommo 
straxt  derefter  frän  Itupenbamn,  lyckönskade  Hennes  K.  Hög- 
het ä  Danska  Konungens  vägnar  att  vara  till  Sverige  lyck- 
ligen anländ.  Prinsessan  hvilade  natten  öfver  i  Helsiiiaborjr, 
fortsatte  dagen  derpå  sin  resa  till  Skillinge,  der  hon  åter 
tog  sitt  nattläger  och  derifrån  d.  G  till  Skotlarp  i  Halland, 
Lvarest   hon   samma   dag  med   sin   höge   Gemäl   copulerades. 

Annalevnas  fovtsätlnlng  ses  i  12- te  luip.  J\'i  1. 


*)   Grefve   Anton,   Tysk   Riksgrefve  af  Allenburg,    Kongl. 
Danskt   Gebeimeråd  och   Guvernör  i  Oldenburg. 


230 


8  Kap. 

Om  Helsingborgs  fordna  Slottsherrar  och 
Commendanter. 

Som  Helsingborgs  slott  i  äldsta  tider  var  det  yppersta 
i  Skåne,  så  blefvo  ock  de  ypperste  herrar  valde  till  Läns- 
män öiVer  Helsingborgs  län,  ocb  till  Befalluingsmän  eller 
Slottsherrar  på  Helsingborgs  slott.  Och  då  man  i  historien 
finner,  att  flere  Sliänes  Gilhare  eller  Ståthållare  haft  Hel- 
singborgs slott  i  förläning,  har  man  mycken  anledning  tro, 
det  Gilkare-  och  Slottsherrevärdigheten  på  Helsingborg  varit 
förenade. 

'I  Follins  ^ntechningar  om  Skåne  upptagas  såsom  Skå- 
nes Kungar,  bvilka  sannolikt  hade  ett  af  sina  residcnser  å 
Helsingborgs   slott*): 

1.  fJeimdal  (Odens  son). 

2.  Eric   Heimdals  son   eller  Rik. 

5.  Dntfj)  eller  DagErik,  hvars  ena  bror  fick  Witala  hed 
eller  Welland  (Willands  härad);  han  helte  Godrik,  efter- 
trädd af  sonen  Filmer,  som  följdes  af  sin  son  ^Yåderesen, 
favars   son   Verland  hade  sonen  Vidga.      Daup   efterträddes  af 

4.  Dariy   Danmarks  Konung. 

5.  Ring,  Dans  son   eller  brorsson. 
C.  Sigurd  Ringsson. 

7.  Osten,  satt  af  Svenske  Konungen  Vanlaod  till  Kung 
i  Skåne  (Messen.  Scond.  111.   U.   54). 

8.  Dager,  Ostens   son. 

9.  Skalk  Skåning,  lefde  320. 

10.  u^tte  eller  Alle,  Saxos  Atila  vid  400.  (Monne  Alle 
i  högen   vid  Allerum   nära   Kungshult?) 

11.  Omund  Atlcson,  Saxos   Homoth  450. 


*)  Då  LJlg.  här  meddelar  denna  series,  anmodas  alla, 
som  stöta  sig  derpå,  att  straxt  ofi'ra  på  kriiikens  altare  nära 
förra  hälften  af  dem  som  antagas  ha  varit  herrar  eller  be- 
fälhafvare  öfver  Helsingborg.  De  som  deremot  önska  se 
bvilka  man  i  äldre  dagar  föreställt  sig  ha  varit  herrar  öfver 
eller  på  den  höjd,  der  Kärnan  står,  så  långt  tillbaka  någon 
namnförteckning  går  i  våra  Sagor  och  äldsta  anteckningar, 
ursäkta  säkerligen,  att  Förf.  gjort  sig  besväret  med  en  dylik 
serie  af  Skånes  höfdingar,  förutsatt  att  de  derigenom  varit 
Slottsherrar  i   Helsingborg. 


251 

12.  Hothar,  salt  af  Oltar  Vendilkråka  till  Skånes  Kung. 

13.  Ingjald y  Danske  Kung  Frocles  son,  K.  Halfdans  bror. 
Denne  K.  Halfdan  hade  sönerne  Helge  ocli  Hoe.  Helge  blef 
Dansk   Kung,    men 

14.  Roe  Skånsk.  Gift  med  en  Engelsk  kungadotter  Ogn. 
Byggde  Roelius  på  Roeljung  vid   Helsingborg.      Hans  son 

15.  ^Valdar ,  Rolf  Krakes,  kusinens,  samtida.  Slogs  af 
f^esete,  som  kallades  Kung  i  Skåne,  men  besegrades  af  Wal- 
demars  son   Harald. 

10.  Hiorvard,  Heidrek  CJlfbamns  son,  slog  K.  Rolf  i 
Ledro,  men  slogs  af  Veggo. 

17.  Pdng   lefde   omkring  540. 

18.  Ring   Ringsson   ^70,  bodde  ej   långt  från    Halland. 

19.  Hake  Hanuindarson  580.. 

20.  mifdan  Branafostrc.  eller  H.  Ylfing. 

21.  Harald  den  gamle  COO.  Förblandad  af  Saxo  med 
H.   Hildetan.      Son   af  JYi   lo,   g.   m.   Hervora  Hcidriks  dotter. 

22.  (itidröd,  Haralds  son,  gift  m.  Asa  Ingjald  Ilrådas 
dotter. 

23.  Halfdan  Snialle,  brödren  och  sarakouungen.  Den- 
nes son 

24.  Iwar   IVidtfamne  lade  Sverige  under  sig. 
23.    Olof  Kung  i   Skåne  i  Sigurd    Rings   tid. 

26.  Harald  eller  Heraud,  ansedd  för  Olofs  son,  slogs 
pa  Ullaryds  mark  vid  Landskrona,  då  åfven  elt  sjöslagslod 
i  Öresund.  "Ingen  hurtigare  Jarl  hade  laggt  ut  frän  Lun- 
davall"   (vid  Lomma). 

27.  Borhard.  Hans  sonson  Harald  Klak  döptes  i  Metz 
826.      Nu  möla  Skånes  förste  män   under  namnet  Jarlar. 

28.  Arnold  Jarl  020. 

29.  Stritt  Harald. 

30.  Torkil  Hafa. 

31.  Ulf  Jarl  Sprakelägg. 

32.  Harald    Torkilsson,   son   af  JYt  30. 

33.  Sveti   Estridssoji,   sedan    Danmarks   Kung." 

Nu  återgå  vi  till  Follins  series  af  Helsingborgs  Slotls- 
herrar  i   Helsingborgs   Historia. 

34.  Sveii  Fieldiug  är  den  fildsla  Slollsberre  i  Helsing- 
borg jag  ännu  funnit  niimnd.  Om  bonom  hnr  man  en  g;im- 
nial  kämpevisa,  som  Peder  Sy  v  infört  i  sin  samling.  Den 
börjar  sålunda: 

Sven  Fielding  hand  sidor  paa  Ilelsingborig 
Gg  reser  hand  af  sin  färd. 
Og  hand  var  sig  baade  mild  og  blid. 
Han  giordet  sig  met  sit  svaerd. 


252 

Vclejus  har  skrifvit  historiska  anmärkningar  öfver  dessa 
visor.  Han  hcrättar,  ^att  Sven  Fielding  höll  pa  Selufskog 
gård  icke  långt  (Van  Arhus;  alt  i  Selufs  kyrka  funnits  elt 
mycket  gammalt  document  eller  kyrkohok,  i  hvilken  på  latin 
och  med  munkstil  varit  aulccknadt:  att  S:t  Älalhiae  Aposloli 
dag  dog  Sven  Fielding.  Hhus  hustru  Asa  S:t  Michels  dag. 
Deras  dotter  Ingert  på  S:t  Påvels  omvändclsedag ,  och  hen- 
nes son  pä  nästa  söndag  efter  Ask- onsdag;  men  året  dä  det 
tim.it  ar  icke  ulsatt,  så  att  man  är  alldeles  oviss  om  tiden 
när  han  lefvat.  Vid  Aakier  i  skogen,  ej  långt  från  Selluf- 
skog  gård,  syntes  i  fordom  tid  rudera  efter  ett  stenhus,  och 
var  en  allmän  sägen  på  orten,  att  Sven  Fielding  här  haft 
sitt  stall,  der  han  med  jenilänkar  hundit  sina  raska  hästar, 
som  varit  de  ypperste  i  hela  landet.  En  Jörgen  Rostrup, 
som  för  vid  pass  200  år  sedan  ee;t  Selufskons  s^ård,  har  i 
sin  tid  funnit  grundval  efter  ett  stenhus,  i  hvilket  Sven  Fiel- 
ding skolat  holt,  och  nere  uti  en  ulgräfven  vall  eller  hög 
vid  gården  har  funnits  en  mycket  stor  koppargryta,  ett  har- 
nesk  och   ett  långt  svärd. 

Om  Sven  Fielding  här  varit  född,  kan  man  ej  med  viss- 
het säga.  Velejus  medger,  att  i  den  delen  hade  allmänheten 
olika  muntlig  sägen.  Kring  Helsinghorg  är  sägen  denna:  alt 
Sven  Fielding  är  född  i  Köpinge  hy  i  Håus  socken,  uli  den 
gården  som  ligger  längst  i  söder  och  i  kronans  jordehok  har 
JV?  1;  alt  hans  fader  varit  honde.  Vid  Råns  hy,  ligga  Iren- 
ne  stora  ättehögar,  som  på  orten  kallas  Grölhögarne,  och 
åkrarne  derinlill  Grölhögs  Agre,  ett  namn  som  de  hurit  från 
äldsta  tider,  och  under  hvilket  namn  de  äro  upptagne  i  1569 
års  Landehok. 

Sven  Fielding  gick  en  dag  från  Köpinge  till  Råns,  och 
som  han  gick  tält  inlill  mcllcrsla  och  största  ättehögen, 
kom  ett  stort  troll  och  drog  honom  in  i  densamma,  eller 
som  de  vidskeplige  fordom  sade:  han  hief  herglagen.  Trol- 
let sKall  frågat  honom  om  der  voro  någre  starke  kämpar, 
sedan  folket  i  landet  antagit  den  chrislna  tron.  Trollet  skall 
derpå  hefallt  honom  lyfta  en  jernstång,  som  stod  i  en  af- 
krok;  men  Sven  Fielding  mäklade  icke  röra  den  ur  ställ<-t. 
Derpå  satte  trollet  honom  all  röra  i  en  stor  grötgryta,  som 
stod  öfver  elden  och  kokade,  och  cick  så  ut.  Sven  Fieldiooj 
rördo  troget  i  trollets  grötgryta;  men  gröten  såg  god  ut, 
matlust  kom  på  honom.  IJan  smakar,  och  som  man  säger, 
beta  lockar  heta;  han  åt  sig  nästan  malt.  Nu  faller  hontxn 
in,  att  gå  hört  och  forsöka  om  han  icke  kunde  lyfta  den 
stora  jcrnsliingen:    han    fattar  uti  densamma   med   hegge  siua 


255 

händer,  och  till  sin  stora  förundran  förmådde  han  ej  alle* 
nast  lyfta  den,  utan  ock  svänga  ihring  lued  densamma.  Han 
ställer  stången  i  vrån,  går  till  sin  grötgryta,  rörer  flitigt  i 
den,  men  under  detsamma  äter  af  gröten  tills  lian  hlcf  väl 
mätt,  då  sätter  han  sig  ned  och  tager  som  Skånsk  Londc 
sin  gröthvila.  Äter  försöker  han  jernslangen,  och  dä  kunde 
han  liku  så  lätt  och  färdigt  handtera  den,  som  en  slang  el- 
ler stake  af  trä;  hvarpA,  när  trollet  kom  hem,  Sven  Fiel- 
ding  med  denna  jernstång  ger  det  sin  hane,  tager  stangen 
och  grötgrytan  med  sig  och  gar  hem.  Dfnna  gryta  skall 
vara  den  koppargryta  soui  fanns  i  högen  vid  Solufskog.  Slän- 
gen aler  den  stälslång  han  hrukade  i  sina  envigen  och  med 
hvilkcn  han  dödade  ett  troll  i  Tyskland,  hvaroni  kämpevi- 
san förmäler.  Ättehögarna  vid  Råus  fingo  af  denna  händelse 
namn  af  grölhögarne.  Sven  Ficiding  hief  snart  känd  för  sin 
styrka,  han  hlcf  en  sventjenare  i  Konungens  hof  pA- flelsing- 
l)org,  samt  gjorde  sig  slutligen  genom  sin  mandom  och  rid- 
derliga gerningar  förtjent  att  blifva  Slottsherre  dcrslädes. 
Sådan  är  sägen  om  honom  här  a  orten,  och  huller  jag  onö- 
digt anföra  flera  orimliga  och  vidskepliga  berättelser  om  ho- 
nom,  som   allmogen   härstädcs   än   i    dag   veta   att   förtälja. 

Den  gamla  kämpevisan  om  honom  är  diktad  i  anledning 
af  ett  hans  envig  i  Tyskland   under  sin  pilgrimsresa  till  Rom. 

Sven  Fielding  lofver  sig  en  Pelegrims  gäng 
Alt  intill  Rom  at  gange. 

På  denna  sin  pilgrimsfärd  kom  han  till  en  residensstad 
i  Tyskland  kallad  HofdingsÖ.  Som  Dansk  Riddare  hIef  han 
mycket  väl  emotlagon,  och  Prinsessan  gaf  honom  högsätet 
vid  bordet,  troendes  att  han  var  Konungen  af  Danmark.  Hon 
sade   till  Riddar   Ficldin!;: 

Jeg  ser  det  paa  Eders  Skiorte  smaa 

Hun  er  met  röde  Gukl  festc, 

At  J  er  Kongen  af  Danncmark , 

Thi  ville  J  vide  vört  beste. 
Sven  Fielding  tager  henne  genast  ur  den  tanken,  försäkran- 
des att  han  var  en  Dansk  Hiddare,  soui  gick  såsom  pilgrim 
till  Rom;  och  som  han  såg  huru  bitlerligen  Prinsessan  gret 
under  det  hon  sydde  sin  silkessöm,  tog  han  sig  drisligheten 
alt  fråga  efter  orsaken  till  hennes  sorg.  Hon  lät  honom  dä 
veta,  att  en  grym  och  oöfvervinnelig  resc  eller  jette  för<idde 
landet,  att  han  förnämligast  sökte  fånga  fruar  och  jungfrur: 
alt  ingen  riddersman  fanns,  som  hade  mod  att  möta  honom 
i  marken  och  skifta  hugg  med  honom.    Sven  Fielding  önska- 


254 

de  att  hao  hade  haft  sin  bäst  och  sitt  harnesk  med  sig,  så 
skulle  han  våga  sig  i  kamp  med  honom.  Prinsessan  lät  då 
leda  ut  500  bvita  hästar  af  sitt  stall,  af  hvilka  han  kunde 
välja  den  ban  tyckte  raskast  vara ;  men  ingen  af  dem  kunde 
bära  vår  Riddare,  ty  när  ban  lade  banden  i  sadeln  knälade 
de  ned  till  jorden.  Sven  Fielding  var  rätt  bekymrad  alt  in- 
gen duglig  bäst  fanns;  men  i  detsamma  kom  en  Möllare,  som 
erbjöd  en  Dansk  bäst,  bvilken  var  pälaggd  i  Saebylund  i 
Danmark.  (Efter  menige  mans  sägen  bär  å  orten  lag  Saeby- 
lund  der  Gråen  i  Landskrona  nu  är;  det  vet  man,  alt  Lands- 
krona stad  före  sin  anläggning  var  en  bondby  och  kallades 
Saeby.)  Vår  Danske  Riddare  fick  nu  en  Dansk  bäst,  i  silt 
slag  likaså  stark  ocb  rask  som  Riddaren  sjelf.  Han  sadlades, 
men  inga  sadelbjordar  böllo.  Prinsessan  lät  då  slingra  en 
af  guld  ocb  silke,  som  var  7  alnar  lång,  ett  qvarter  tjock 
ocb  5  spän  bred.  Denna  böIl,  ocb  Riddar  Fielding  satte 
sig  upp  i  sadeln.  Man  räckte  bonom  en  vanlig  lans,  men 
ban  begärde  en  mast  af  en  skuta.  Uti  marken  möter  han 
resen.      De  rida  mot  bvarandra.      Uti  visan  qvades: 

Det  förste  red  de  sammen  rede 

Diefvulen  hand  var  fuld  sterk. 

Deris  heste  begge  i  knaene  ginge 

Og  spererne  dref  i  mark. 

Dermed  slutades  kampen  den  dagen.  Morgonen  derpå  möt- 
tes kämparne  på  samma  ställe.  Hela  bofvet  ocb  alla  stadens 
invånare  gingo  ut  alt  se  på  striden.  Sven  Fielding  tog  nu 
sin  stålstång.      Han  säger  i  visan: 

J  tage  mig  hid  min  gode  staal  stäng 
Udi  Dannemark  loed  jeg  den  giöre. 

?^u  rida  de  mot  bvarandra: 

Det  andet  red  de  sammenrede 

De  Ilellede  vere  begge  saa  \Tede. 

Troldens  hals  brast  sönder  i  to, 

Hands  hofved  dref  långt  i  hede. 
Fram  gingo  nio  riddare;  de  togo  Sven  Fielding  af  hästen, 
ocb  tillbjödo  bonom  rike  ocb  land,  om  ban  ville  taga  Prin- 
sessan till  gemål;  men  den  tappre  Riddaren  både  redan  gif- 
vit  sitt  bjerta  åt  en  jungfru  i  österlands  rike,  ocb  benne 
ville  ban  icke  svika.  Han  utbad  sig  allenast  den  vedergäll- 
ningen, att  utanför  staden  måtte  byggas  ett  hus  till  Danska 
pilgrimer  der  de  bederligen  undfägnas  skulle.  —  Denna  färd 
ocb  detta  envig  är  det,  som  vår  tappre  Riddare  berömmer 
sig  af,  då  han  sitter  i  ro  på  Helsingborgs  slott. 


253 


Ibland  deo  gamle  och  namnkunnige  Sven  Fieldings  be- 
drlfter^  får  man  ej  glömma,  att  han  mänga  bandrade  år  ef- 
ter sin  död,  bar  tillsatt  prest  vid  Skånevigs  pastorat  i  No- 
rige,  bvilket  låter  mycket  underligt  men  iir  så  i  sanning. 
Efter  gamla  seden  skulle  alla  prester  i  Norige,  då  de  böllo 
profpredikan ,  äfvcn  sjunga  psalmer.  Nu  voro  tre  pä  förslag: 
tvenne  böllo  sig  vid  Psalmboken,  begynie  och  sjöngo  bvar 
sin  psalm.  Den  tredje,  en  lustig  ture,  stämmer  in  och  sjun- 
ger: Sven  Fielding  band  sider  paa  Helsingborig;  bvilket  så 
behagade  de  Norske  bönderne ,  att  de  enhälligt  valde  honom 
till  sin  prest. 

Med  visshet  kan   man   ej   säga   om 

3ö.  Stig  Hvitnladir  varit  Slottsherre  pa  Helsingborg, 
men  troligt,  af  bvad  redan  anmärkt  är,  alt  han  som  Hertig 
i  Skåne  haft  det  yppersta  länet.  Dalin  nämner  honom  Her- 
tig i  Skåne.  Lagerbring  förkastar  det  och  påstår  att  inga 
andra  i  den  tiden  kallades  Hertigar  än  konungasöner.  Mea 
begge  komma  de  deruti  öfvcrens,  att  han  varit  en  förnäm 
man,  alt  han  bott  uti  Skåne,  varit  gift  med  K.  Waldemar 
den  stores  syster.  Prinsessan  Margareta;  att  Sveriges  K.  Carl 
Sverkersson  år  1105  blifvit  förmäld  med  Stig  Hvitaladirs 
dotter  Cliristina.  Dalin  tager  för  afgjordt  att  ban  till  släg- 
ten  varit  en  Hvide.  Lasrerbrinj;  anser  det  för  obevist.  Hans 
skäl  synas  starka.  Han  säger:  bvarken  Martin  Pederssou, 
som  skrifvit  en  afhandling  om  Absalon  Hvides  slägt,  icke 
heller  Saxo  nämna  något  om  Stig  Hvitaladir.  Väl  linnes 
hos  dem  begge  en  Stig  Hvide  omtalt,  en  son  af  Skialm 
Hvide;  men  ingendera  af  dem  säger,  att  han  varit  Svenska 
Drottningen  Christinas  fader  och  Danska  Honungens  svåger, 
en  omsländjghet  den  de  icke  förbigått,  om  sä  i  sjelfva  ver- 
ket varit.  A  andra  sidan  synes  Dalin  hafva  skäl  till  sin  upp- 
gift, du  man  temligcn  säkert  vet,  att  namnet  Hvitaladir  va- 
rit antaget  uti  Skialm  Hvides  ätt.  Hvidfelt,  p.  ^47  och  48 
säger:  Samme  tid  (fikil)  gaf  K.  Hagen  i  Norige  en  af  de 
ypperste  Riddere  i  Dannemark,  hed  Herr  Sti  Andersson,  den 
Norske  Cronicke  kalder  hanem  Sti  Hvitlader,  sin  dotter  In- 
geborg, han  blef  siden  Higens  Marsk,  og  kaldis  Marsk  Stig, 
som  giorde  stedse  mangc  upror  hcr  i  Uiget.  Denne  Stig 
Andersson  var  en  Hvide,  hans  fader  Anders  Sligsson  Hvide, 
Hans  farfar  Stig  Skialmsson  Hvide,  hvilken  Dalin  kallar  Stig 
Hvitaladir,  Hertig  i  Skåne.  Denne  Stig  Hvitaladir  är  sam- 
tidig med 

56.    Thor    Totty    som  äfven  varit  Gilkare  i  Skåne,    men 
om    han    äfven    haft    Helsingborgs    slott    i    förläning  kan  jag 


236 

icke  säga.  Hvidfelt  berättar,  att  år  116^  bar  Skånes  Hirke- 
rätt  blifvit  författad  efter  Skånska  menighetens  åstundan,  og 
den  sag  befordrede  Thor  Gielker.  Under  Skånska  allmogens 
uppror  mot  Erkehiskopen  Absalon  led  Thor  Tolt  mycket. 
Hans  så  val  som  Eshjörn  Snares  gårdar  förstördes  och  upp- 
brändes af  den  förbittrade  allmogen.  Denne  herre  hade  en 
enda  son,  som  var  Canonieus  vid  Lunds  Domkyrka.  Han 
hade  öfvergifvit  verlden,  och  Thor  Tott  säg  förut,  att  all 
hans  egendom  skulle  en  gäng  falla  i  de  andliges  händer, 
hvarföre  han  ock  gjorde  sitt  gods  Bosjö  till  ett  kloster,  och 
lade  derunder  Klinta  by,  Fogderuppa  by,  en  gård  i  Hole- 
berga  ,  en  mölla  i  Sätofla,  en  gardstange,  en  i  Skarhelte, 
en  i  Orshy,  och  alit  annat  gods  han  egde.  Halfva  Böge- 
obra,  halfva  Ringsjö  fång  eller  fiske,  sä  länge  han  lefde, 
sedan  efter  hans  död  alltsammans.  Han  är  den  siste  man 
som  jordades  i  Keflinge  hög,  och  hafver  man  om  honom 
denna  gamla   vers: 

Kielby  mölle  og  Dahlby  vaang, 

Böge  ohre  og  Kingsiö  faang 

Det  gifver  jeg  dig  Bosöe  kloster  ny 

Og  self  hviler  jeg  i  denne  hög. 
"57.  Ingemar  Praefectus  Scaniac  1211." 
Flere  Gilkarc  hafva  varit  emellan  Th.  Tott  och 
58.  Johan  Erlandsson  af  Ellinge  och  Alfvastorp,  men 
man  har  om  dem  icke  kunnat  få  någon  underrättelse.  Jens 
eller  Johan  Erlandsson  hel.lädde  Gilkarevärdiglieten  år  l^oO, 
och  Hvitfelt  kallar  honom  Gilkarc  eller  Major  Baro  Terrx 
samt  Höfvilsman  pä  Helsinghorg.  Hans  broder  var  den  be- 
kante Ei-kehiskopen  i  Lund,  Jacob  Erlandsson,  som  låg  uti 
beständig  osänija  och  tvist  med  H.  Christopher  \.  Landets 
invånare  söndrades  härigenom  uti  tvenne  partier:  Konungens 
och  Erkebiskopens,  hvilkct  sednare  fick  namn  af  Chorkarlar. 
Johan  Erlandsson  höll  Erkebiskopens  parti  och  var  hufvudet 
för  chorkarlarne.  Nils  Erlandsson,  Konungens  Länsman  i 
Lund  och  öfver  Torna  och  Bara  härader,  höll  med  Konun- 
gen. Hvidfelt  berättar,  alt  lionungen  sökte  ofta  att  fängsla 
Erkehiskopen,  men  han  kunde  icke  få  tillfälle  dertill,  ty 
bvilken  han  sände  till  att  gripa  prelaten,  vågade  icke  full- 
göra detta  uppdrag  af  fruktan  för  allmogen  och  för  Erke- 
biskopens broder,  Johannes  Erlandsson,  som  var  Gilkare  i 
Skåne  och  Höfvitsman  på  Helsingborg.  Men  ändtligen  fanns 
en  Tysk  vid  namn  Henric  af  Mecklenburg,  som  hade  mod 
dertill,  och  grep  Erkehiskopen  på  Giselherga  gård.  Hans 
egen   broder,  Nils  Erlandsson,   Länsman  i  Lund,  var  med  vid 


237 

hans  fängslande.  Sådana  följder  har  partiyra.  Detta  bragte 
Konungen  i  grafven  och  riket  i  elände.  Biskoparne  Peder 
och  Jens  Baug,  Erkebiskopcns  systersöner,  gingo  öfver  till 
Rixgen,  fingo  Furst  Jarimer  pä  sin  sida,  ly  han  var  deras 
slägting.  Anders  Erlandsson,  en  annan  Erkehiskopens  bro- 
der, gick  ock  till  Riigen.  Trupper  sammandrogos.  Born- 
huloi  och  Hamoiarhus,  som  Honungen  låtit  besätta;  återtog 
Anders  Erland.  På  Seland  segrade  Jarimer  och  Peder  Bång 
öfver  Konungens  parti.  I  Skåne  reste  sig  cLorkarlarne  så 
snart  Jarimer  kom.  Han  for  gruflis;a  fram,  och  alla  de  plun- 
drades, som  voro  på  Konungens  sida.  Jarimer  omkom  ömk- 
ligen,  en  bondhustru  stack  honom  ibjäl  med  en  knif,  då  haa 
var  i  begrepp  att  plundra  hennes  hus.  Gilkaren  Juhan  Er- 
land har  v/il  icke  suttit  stilla  under  allt  detta;  men  hvad 
del  han  haft  uti  chorkarlarncs  resning  känner  man  icke,  ej 
heller  om  han  vid  detta  tillfälle  sjelf  blifvit  fängslad  och 
från  sina  embeten  skild,  eller  om  deila  sedermera  sig  till- 
dragit; men  det  är  visst,  alt  han  år  l':27!2  i  fängelse  slutat 
sina  dagar.  Huru  uselt  i  Skåne  tillgick,  och  huru  mycken 
grymhet  och  gudlöshet  i  de  dagar  hcrrskade^  kan  man  sluta 
deraf,  att  de  som  begingo  hor,  bludskam  och  mord  icke 
straffades  till  lifvet,  och  att  många  sådana  alldeles  vågrade 
att  undergå  den  penitence,  som  dem  af  Biskopen  pålades. 
Älånge  bannlyste  aktade  icke  bannlysningen,  de  gingo  lika- 
fullt i  kyrkan.  På  flera  ställen  hände  att  liken  uppgrofvos 
på  kyrkogårdarna,  och  derpå  nedgrofvos  i  hedenjord.  Att 
bönder  med  dragna  värjor  förföljde  h varandra,  ända  upp  till 
högaltaret  i  Lunds  domkyrka.  Alt  sedan  K.  Chrisloplier  I 
kommit  till  regeringen  hade  uti  Lunds  stift  alla  preslcr  blif- 
vit ibjälslagne  och  trenne  illa  sårade,  ulom  månge  lekmän , 
och  dessa  mord  hade  aldrig  blifvit  straffade.  IMångenstädes 
togs  kalken  ur  kyrkan  och  i  gästabud  dracks  skålar  ur  den- 
samma. Att  ting  hölls  på  Lunda  kyrkogård  och  mycket 
mera;  men  grufligast  af  allt  var  inbördeskriget  emellan  clior- 
karlarne  och  Konungens  parli,  hvill.et  utbrast  efler  Erkebi- 
skopens  fängslande.  Jens  Erlandsson  liar  således  uti  ea 
mycket  orolig  tid  föreslån  Gilkareembclet  i  Skåne ;  och  kan- 
ske  äfvcn    deruli   haft   mycken    del. 

lividfclt  säger  att  han  var  till  slägtcn  en  Hvide,  som 
så  vida  eger  grund,  att  han  på  möder^oet  från  dem  härstam- 
made, men  ej  på  fäderne.  Fadren  var  Erland.  Herre  till 
Ellinge  och  Alvastorj),  förmodligen  densamme  Erland,  som 
uti  Calcndarium  Martyrolugicum   p.  247  namnes:    Obiit  Uer 


258 

landus,  vir  probitate  *)  conspicuus  et  miles  egregias,  och 
kanske  den  Erling  eller  Erland,  en  Velbyrdig  man ,  som  var 
med   Absalon   till   Venden. 

Modren  var  Cerilla  Sune  Hvides  af  Hnarstrup  dotter- 
dotter.     Erland   och   Cerilla   hade   fyra   söner   ocb  tvii  döttrar. 

l:o.  Jens  eller  Joban  Erlandi^son;  om  bans  fru  vet  man 
icke  hvarken  bvad  bon  betat  eller  af  bvad  slägt  bon  var; 
men  söner  både  bon  tvennc,  Jacob  ocb  Anders  samt  en  dot- 
ter  Cecilia. 

2:o.  Andra  sonen  var  Jacob  Erlandsson,  den  namnkun- 
nige Erkebiskopen  i  Lund,  som  beständigt  l;°ig  i  trala  med 
K.  Christoplier  I  ocb  var  en  orsak  till  mycket  ondt  i  landet. 
Hvidfelt  skrifver  derom  sålunda:  Som  nu  Konungen  og  Er- 
cbieBiskoppen  i  saa  maade  kifvedis  met  bver  anden^  oprör- 
dis  Almuen  igen,  og  samlet  sig  det  forige  Parlbie  sammen 
igen,  som  förr  om  er  sagt,  paa  ErcbieBiskoppens  side.  Disse 
kallede  dennem  Chorkerie,  ligcsom  de  der  lioldt  paa  Cborct 
og  Praestfoikets  side,  udi  det  aar  tilforne  12ÖG  oc  nu  alter 
1257  nederslog  de  mange  Kongens  slolte  oc  fesle,  som  vae- 
re  ubesatt  eller  svage.  De  bafde  icke  andre  vaaben ,  end 
Jernkolfver,  oc  Traikolfver ,  Haabendis,  at  de  formedelst  de 
megtiges  vold  og  Tyrannie,  läng  tid  liafver  vaeret  Irabaal- 
den  guds  ord,  at  de  det  icke  bafver  forstandit.  Konungen 
hafver  paa  det  siste  most  rustet  sig,  og  nederlagt  dennem 
ber  og  der,  bvor  band  förnam  deris  forsamling  at  vxre  .  .  . 
Om  denne  orolige  prelat  får  man  bästa  underrättelse  uti 
Scriptores  Rerum  Oanicarum.  Tom.  V.  St.  CLVII.  Processus 
Litis  inter  Cbristophorum  I  et  Jacobum  Erlandi  från  s.  482 
till   s.   G14. 

5:0.  Den  tredje  sonen  var  Anders  Erlandsson;  om  bo- 
nom  skrifver  Hvidfeld:  ErcliieBiskop  Jacob  både  en  Broder 
hed  Anders,  som  var  Lofackligere  og  oprickligerc  end  de 
andre,  og  Icnge  hafde  Bornholm,  og  det  forsvarede  imod 
Kongens   Parlie   paa   Broderens   vegne. 

Med  tilllijelp  af  sin  frände,  Furst  Jarimer  från  Riigen , 
bemäktigadc  sig  Anders  Erlandsson  Bornholm  och  Hammar- 
hus  slott,   det  Konungen   efter  hans  broder  Jacobs  fängslande 


*)  Om  här  var  frågan  om  Erkebiskopens  fader,  så  döm- 
des i  detta  Calendarium  bättre  än  Erkeb.  Jacob  dömde  sjelf. 
Han  bad  Påfven  Alexander  IV,  att  fa  till  andliga  inrättnin- 
gar gifva  någon  efter  föräldrarne  ärfd  förmögenhet,  bvilken 
ban  befarade  till  någon  del  vara  af  dem  mindre  ärligt  för- 
Värfvad.     Denna  bön  biföll  Påfven  1257.  (Sv.  Dipl.  JW  458.) 


'239 

satt  sig  i  besiltaing  af.  200  af  Konangens  folk  togos  till 
fänga  och  Anders  Erlandsson  behöll  Bornholm  till  år  1265, 
då  han  efter  en  långvarig  belägring  måste  uppge  Hammarbus 
slott   och   blef  fån2;en.      Om   han   med  sin  bror  Johan  Erlands- 

•  •  •     i 

son  haft  lika  öde,  att  dö  i  fängelse  eller  ej,  känner  jag  icke; 
ej  heller  om  han  varit  gift  och  haft  några   barn. 

4:0.  Fjerde  sonen  Nils  Erlandsson  var  af  olika  tänkesätt 
med  sina  bröder;  Hvidfeld  skrifver  om  honom:  Nils  Erland- 
son Laensmand  till  Lund,  Bispens  Broder,  raade  Bispen  al- 
tid  han  skulde  lade  sig  forlige  med  Kongen  ,  og  trakte  efter 
det  som  fridligt  var;  men  hands  Raad  galt  intet.  På  ett 
annat  ställe,  nemligen  i  sin  Bispe  Cronicha,  skrifver  Hvid- 
feld om  honom:  Men  Niculaus  den  anden  broder,  som  den 
tid  var  LandsHerre  öfver  Skaane,  og  som  der  liesis  en  an- 
den sled,  var  Major  Baro  Terrse  .  .  .:  när  man  läser  sam- 
manhanget hos  Hvidfeld,  finner  man,  att  den  tid  Anders 
Erlandsson  hade  Bornholm  ocb  Hammarbus  inne,  var  Nico- 
laus  Landsherre  öfver  Skåne;  bvaraf  man  slutar  med  temlig 
säkerhet,  att  sedan  Jacob  Erlandsson  var  gripen,  fängslades 
äfven  Gilkaren  Johan  Erlandsson,  och  att  Nils  Erlandsson, 
som  höll  hofvets  parti,  till  belöning  blifvit  utnämnd  till  sin 
broders  efterträdare  i  embetet.  Eller  ock  bar  han  succede- 
rat  Grefve  Albert.  Han  lefde  ännu  år  128o.  Han  var  en 
bland  de  10  g.tmle  män  hvilka  utsagos  att  på  sin  aflagda  ed 
säga  hvem  Alsland  i  Schlesvig  rätteligen  tillhörde,  antingen 
Konungen  af  Danmark  eller  Hertig  Waldemar;  han  kallas 
härstädcs  Nils  fordum  Foget  ofver  Lund,  det  han  ock  var 
under   den    tid   hans   broder  Jacob   var   Erkebiskop   i   Lund. 

Nils  Erlandsons  fru  helte  Elisabeth,  en  dotter  af  Peder 
Strangeson  och  Ingeborg  Snare,  den  namnkunnige  Esbjörn 
Snares  dotter.  Nils  Erlandsson  hade  tvenne  döttrar,  den 
ena  gift  med  Johan  Ryning,  stamnior  for  de  Skånske  Ry- 
ningar,   den   andra   med   Grefve   Olavus   af  Rostock. 

5:o.  Äldsta  dottrcn  som  Erland  hade  syster  till  Johan 
Erlandsun,  gjorde  ett  förnämt  gilte,  hon  fick  Skialm  Bång, 
gom  var  en  livide,  deras  barn  voro  många,  ocb  bland  dem 
namnkunnigast  Peder  Bnng  Biskop  i  Ruskild  efter  sin  mor- 
bror Jacob  Erlandson,  som  från  Roskild  kom  till  Erkesätet 
i  Lund,  ocb  Cecilia  hvilken  Hck  Torbjörn  Grand,  bvilkas 
son  Jens  Torbjörnsson  vart  Erkebiskop  och  lika  så  namn- 
kunnig som  dess  mors  morbror  Jacob   Erlandson. 

6:0.  Den  andra  Erlandsdotter  het  Margareta,  bon  fick 
Esbjörn   Vogenson  Gallen,  äfven  en  Hvide,  deras  dotter  Ge- 


240 

cilia  fick  Grefve  Albert  af  Evcrslen,  och  deras  son  var  den 
namnkunnige  Ludvii^  Alhertsson,  om  bvilken  framdeles  mera. 

59.  Albert,  Markgrefve  af  Brandenhurg,  Llef  efter  Jo- 
han Erlandsson  Gilkarc  i  Skåne  och  Sloltsberre  eller  Höf- 
vitsman  pä  Helsingborg.  Denne  herre  var  en  nära  sliigling 
till  Drottning  Margareta  Sprenghesl,  som  efter  sin  gemål 
Chrislopher  I:s  död  förde  riksstyrelsen  under  sin  son  Erik 
Glippings  minderårighet.  Den  lidens  historia  visar  hvilka 
stora  tjenster  han  gjorde  Drottningen;  men  som  Tysk  ådrog 
han  sig  nationens  hat.  Han  var  hatad  af  preslerskapet,  dels 
emedan  de  voro  sin  fängna  Erkchiskop  tillgifna,  bvilken  Al- 
bert ansåg  för  sin  och  Drottningens  bufvudiiende ;  dels  eme- 
dan hon  nog  härdt  handlade  med  presterna:  han  satte  sig  i 
besittning  af  Abus,  som  tillhörde  erkesatet  i  Lund,  och  in- 
lade der  en  Tysk  garnison;  detta  retade  så  presterna  och 
allmogen,  att  de  stormade  till  Abus,  nedgjorde  garnisonen 
och  i  grund  förstörde  slottet.  Aret  dcrpä  12Go  steg  för- 
bittringen i  landet  än  högre:  menighoten  tågar  mot  Helsing- 
borg: iMarligrefven  ,  som  ser  sig  för  svag  att  försvara  slottet 
mot  den  förbittrade  allmogen,  räddar  sig  med  flykten  och 
kommer  på  en  båt  från  Helsingborg  med  knapp  nöd  undan 
till  Seland.  Att  han  icke  haft  lust  återtaga  styrelsen  öfver 
denna  provins  är  nog  säkert.  Samma  är  förmäldes  den  unge 
K.  Erik  med  dess  syster  och  år  1271  förmäldes  Markgrefve 
Albert  med  Prinsessan  Mechlild  Honungens  syster,  och  de- 
ras barn  voro:  Prinsessan  Beata,  som  fick  Hertig  Henric  af 
Mecklenburg   och   Agnes   K.   Primislavi  H:s   gemål  i   Polen. 

Efter   Marligrefve   Albert   har 

40.  JSils  Erlnmlsson  förmodligen  blifvit  Landsherre  öf- 
ver Skänc  och  tillika  Slottsherre  på  Helsingborg;  men  huru 
länge  han  innehaft  dessa  cmbeten  vet  man  icke;  om  honom 
är  redan  anfördt  hvad  man  om  dess  lefnadsöden  och  dess 
slägt   har  sig   bekant. 

41.  David  ToslesoJi.  Gilkare  i  Skåne  1283  och  tillika 
Danmarks  Uikes  Drols.  Efter  de  Hofmans  uppgift  uti  dess 
Portraits  des  hommes  Illustres  de  Dannemark,  skall  han  till 
slägten  varit  on  Hack,  och  således  af  Svenskt  kungablod 
och  verklig  ättling  af  Sverkcrian^ka  ätten.  Torficus  i  sin 
Historia  Norvegiae  Lib.  VIU.  Gap.  2.  p.  406  skrifver  om  ho- 
nom: Eodem  tempore  (lo0'-2)  David  Tostenus;  pliires  per 
annos  Satrapac  Magistratu  apnd  Scanenses  gesto  dien>  ohiisse 
memoralur,  vir  ut  bello  et  pace  cgregius,  ila  Regi  Danornm 
inter  caros  praecipue  habilus.  Han  var  förlofvad  med  Ingria 
Svantepolk,     en     dotter    af    Svenska     RiksHådel     Svantepolk 


Knutson:  men  denna  bans  brud  cnlcvcradcs  af  en  svensk 
riddersman  Folke  Algolson,  en  son  af  den  hckania  vcslgöllia 
lagmannen  Algol  Brynolfsson,  som  hade  elfva  söner,  af  bvilka, 
Siisom  Älesscnius  säger  sig  hafva  funnit  i  elt  gammalt  manu- 
skript, sju  uppå  Honung  Magnus  Ladulås  befallning  blifvit 
oflifvade,  bvartill  någon  hemlig  orsak  malle  varit;  ty  att  så 
strängt  beifra  en  flickas  borlförande  öfver  gränsen  synes  vara 
största  orättvisa.  Det  vet  man,  alt  för  denna  sak  fängslades 
gamle  Lagman  Algot  och  Hörik  Algolson  hans  son.  Brynolf 
Algolson  biskoppen  i  Skara  måste  undangömma  sig  i  Alvastra 
klaster.  Pcllcr  Algolson  Konungens  Caneellcr  oeb  Bengt 
Algotson  rymde  utur  landet.  Carl  Algotson,  delaktig  med 
sin  bror  Folke  uti  fröken  Ingrids  borlförande,  som  vågade 
sig  öfver  Norska   gränsen   in   i    Wcstcrgölhland,   vardt  genast 


gripen  oeb  pä  Lindö  gärd  b»lshuggen  ,  bvarest  Ingrid  Svante 
polk  vistades,  dä  Folke  henne  cnlcverade.  Ulan  tvifvel  1/irc 
David    Tosteson   högeligen   bcifrat   den  oförtält  och  skymf  son 


honom  genom  bans  bruds  borlröfvantle  tillfogad  var,  och 
detta  mycket  bidragit  till  Konung  IMagni  stränga  förhällande 
mot  Algolsönerne.  Hvem  som  efter  David  IVjsleson  blef  Gil- 
kare  i  Skäne  har  jag  icke  någorslädes  kunnat  uppleta,  och 
med  visshet  kan  man  icke  heller  säga,  om  han  varit  slotts- 
herre pä    Helsingborg. 

"42.  Peder  Jocnsson  eller  Pelius  Joneson  var  D.  R.  R. 
1209  (Pontanus  Lib.  VIII  p.  58Ö) ;  kallas  Praifeclus  Scania; 
i29G,  kallar  sig  1510  quondam  praifectus  Scanias.  Ichsell 
anför  honom  som  höfding  loOo — 1.'08  i  sitt  Skånska  Höfd. 
Alinnc  mst.     Förde  o  svarta  bjelkar  öfver  bvit  sköld. 

45.  iMarlinus  dichis  />;«)«?  pra.'feclus  Scaniai,  Milcs  (Rid- 
dare), kallas  quondam  j)r.Tfeclus  Scania;  150i  oeb  1510. 
Sv.  Dipl.  n.  1459  och  1(J87.  Petrus  Marlini  DIclus  Duva;, 
som  15(i4  pantsatte  Faurcholni  till  K.  Waldemar  IV,  var 
Älartins  son.  I  Folllns  anteckningar  om  Skäne  anförcs  ur 
Saxo,  alt  Harald  Hildcland  log  den  försle  Duve  säsom  Ven- 
disk  höfvitsman  till  fänga.  Fn  Viibelm  Duve  var  D.  Riks- 
Renlmäst.  i  K.  Nils  lid,  flyende  lill  Pohlen,  hvars  son  Peder 
Due  stod  i  mycken  näd  bos  Wladislav  II  i  Schlcsien.  Mea 
ett  uttryck  om  Furslinnan  och  en  herr  Dobierska,  framkalladt 
af  Furstens  yttrande  om  fru  Due  och  en  abbot,  vällatle  honom 
en  utskuren  lunga  och  ulslungna  tignn.  Han  dog  1149.  Kn 
Nils  Pedersson  Duve  Icfde  i  Skiwie  128'»;  lär  haft  bröderno 
Anders  D.  till  Bollerup,  dius  I),  och  Mart.  D.  Denne  sisl- 
nämnde  sändes  till  Sverige  med  bjolplroppar,  000  man  lill 
häst,  dä  Svenskarnc  rest  sig  mot  Ii.  Birger  för  dess  mördade 
Ihhinghorgs  Ilisloria,  10. 


24i 


bröder.  Dit  Ixiiiil  INisse  l^oiii  med  l»jel|>,  g'>ck  M-  D.  till- 
baka  till  Skänc.      Hau   lefde   der  ännu    15'il." 

44.  Ludviij  yiibeiison  (tberstein):  hoiiooi  IcniDade  K. 
Eric  Meiivcd  hela  Skåne  i  underpant  /ir  1518,  och  satte 
houuin  till  Hofvitsniau  öfver  Skåne  land  och  Helsingborgs 
slott.  Han  hade  rättighet  att  uppbära  all  kronans  inkomst 
at*  provinsen,  undantagande  myntskatten  i  Lund  och  Skanörs 
tullu|)j>börd,  soni  Konungen  sig  turbehöll;  dercwot  skulle 
han  biilla  alla  slut(i-n  vid  like  och  aflöna  alla  stater:  af  öfver- 
skoilel  skulle  han  sä  till  ranta  som  capital  göra  sig  betalt 
iör  ett  lån  till  kronan  af  081G  mark  skånska  och  o9  mark 
lödig  Cölnesk.  £n  ringa  summa  i  våra  dagar,  för  hvilken 
en  den  minsta  sätesgård  i  Skäne  vore  mer  än  tillräcklig  under- 
pant. Fyra  och  en  bulf  mark  skånska  penningar  gjorde  i  de 
dagar  en  mark  lödig;  således  gjorde  hela  lånet  luöo  mark 
lödig,  som  a  8  Ildr  specie  räknade  pä  marken  belöper  sig 
till   ett   capital   af   l2424   Udr   specie. 

Ar  1519  afsomnade  Honung  Eric  Menved.  I  sitt  testa- 
mente hade  han  utnamt  Ludvig  Albcrlson  till  Execiitor  af 
detsamma.  Han  ägde  denna  Konungs  förtroende^  mcu  ban 
följde  ej  det  rad,  som  han  på  sitt  yttersta  gaf  honom  ocL 
de  förnämste  af  danska  adeln,  alt  ej  efter  dess  död,  välja 
hans  broder  Hertig  Cliristopher  af  Halland  till  Konung,  ty 
Eric  Menved  hade  inga  barn  ,  som  honom  öfverlefde.  Ludvig 
Albertson,  tillika  med  Lauge  Åkeson,  Holger  Niclison  och 
l'eder  Stygge,  voro  de  som  lyfte  Christopher  pä  ihroncn 
och  ban  hyllades  till  konung  öfver  allt  Dana  välde.  St.  På- 
vels  dag  15^0.  Men  Ludvig  AIbcrtson  ångrade  snart  bvad 
ban  gjort.  Annan  dag  l^°isk  samma  är,  pä  Herredagen  i 
Vordingborg,  tog  konungen  frän  honom  Skäne  förläning, 
och  gaf  honom  i  dess  ställe  Blekingen  och  Lister.  Till  Gil- 
kare  öfver  Skåne  utnämndes  Anders  Pedcrsson  till  Alnarp, 
och  UiksMarsk-embclet  som  Ludvig  Albcrlson  i  förra  Konun- 
gens  tid   beklädde,  gafs   nu   ät   Lauritz  Joeneson. 

4a.  Anilcvx  Pcderson,  Skånes  Höfvitsman  eller  Gilkare, 
var  en  bland  K(Hiung  (Christopher  ILs  trognaste  män,  han 
skref  sig  Jill  Alnarp  i  Skåne.  Om  ban  till  släglen  varit  en 
ToJl  kan  jag  intet  säga,  och  om  i\ils  Pcderson  Tutt  till 
Aln.trp  varit  biins  sonson.  Uti  Maisken  Nils  Olsons  uppror 
böII  ban  troget  sin  Konungs  parti,  var  och  nyttjad  af  Kon- 
uno^cn  all  Inlägga  det  missTörsländ ,  som  uppkommit  emellan 
Konungen  och  Ludvig  Albcrlson,  som  man  kan  se  af  15^5 
års  Dnglingan,  dä  Ludvig  Albcrlson  nppgaf  llawmarhus  på 
Uornbolm    liH    Konungen    efter    ett    helt    års    belägring.      Här 


245 


säges:  AU  hvad  Herr  Anders  Pcderson  paa  Alnerup  lillforoe 
Lafver  bandiet  met  Lannem  paa  vore  vaigne,  skall  stadigt 
och  fast  blifve  eptor  de  brefvis  lydelse,  vi  derpaa  bafve  gifvit 
hannem.  Hvad  andre  brefve  Herr  Anders  Pederson  og  oss 
ere  emellan  gagne,  for  den  handel  giordis,  eller  siden.  Skulde 
icke  förstaas  eller  ultydis  till  denne  handel.  .  .  .  Men  när 
åter  igen  ett  nytt  uppror  utbrast  lo2G,  för  hvilket  Knut 
Posse,  Ludvig  Alberlson  och  Lauritz  Jonasson  voro  hufvud- 
män,  och  Konung  Chrislopbcr  maslu  flykla  med  sina  bara 
ur  riket,  fogade  Anders  Pederson  sig  efter  tiden,  lemnade 
Konungens  parti,  men  måste  också  lemua  Gilkare-syslan  till 
Ludvig  Alberlson  åter,  som  ånyo  fick  Skäne  i  underpant 
och  kom  i  besittning  af  Helsingborgs  slott.  Är  1528  åter- 
kallades den  fördrifne  Konung  Christopher.  Ludvig  Albert- 
son och  Laurits  Jonaeson  voro  redan  med  döden  afgångnej 
och  med  Grefve  Gerts'  af  Holsten  förmyuderskap  var  adelu 
isynnerhet  högst  missnöjd.  Bland  dem  som  isynnerhet  arbetade 
för  Konung  Christopher  och  hans  återkallande  till  riket  nam- 
nes Anders  Pederson  lill  Alnarp;  han  lärer  kort  härefter 
vara   död. 

Ludviy  /Élbertson  för  andra  gängen  Gilkare  i  Skåne  och 
Slottsherre  på  Helsingborg  åi-  1520.  Missnöjd  blef  Ludvig 
Albertson  med  Konungens  förhållande.  15'25  utbrast  ett  upp- 
ror i  SkTuie,  hvars  hiifvudman  var  förra  RiksMarsken  Xils 
Olson  en  rik  och  maktig  skånsk  adelsman,  ansedd  till  börden 
vara  en  Porse  eller  Gyllensljerna ,  ty  han  förde  en  Tuddig 
gul  sljerna  i  blått  fält  uti  silt  vapen.  Han  var  landförvist 
och  hade  i  Eric  Menveds  tid  gått  utur  riket.  Med  Hertig 
Baruim  af  Pommern,  Knut  Posse  i  Halland,  Ludvig  Albert- 
son och  ErkeBiskoppen  EsgerJuel,  slod  han  i  hemlig  under- 
handling. 

Skånska  adeln  och  presterskapet  fick  han  på  sin  sida: 
de  voro  missnöjde  med  Konung  Christopher  II,  som  ålagt 
dem  att  betala  lOale  poiiningea  af  alla  sina  inkomster  till 
kronan.  Detta  uppror  tog  ett  olyckligt  slut :  Konungen  seg- 
rade: Nils  Olson  flydde  lill  Sverige,  och  skånska  adelu  fick 
betala  laget.  Måiige  af  dem  fängslades,  aflifvades,  deras  gods 
dömdes  under  kronan,  och  såldes  till  andra  för  hälft  värde, 
ja  flere  verkligen  oskyldige  förlorade  pu  blotta  misstankar 
både  lif  och  egendom.  Ludvig  Alberlson  kom  undan,  men 
hans  gods  lades  under  kronan  och  han  sjclf  förklarades  bil- 
tog  eller  landaflyklig.  ErkeBiskoppen  Esger  Juel  hade  varit 
tned  uti  spelet  ,  derför  sändes  danska  Hiks.Marsken  Peder 
Veudelbo    med    en    krigshär    till  Boroholm  år   io^IA,    att  be- 


<2M 


niägliga  sig   denna   u   mod   Hammai-ljus   sloU,    Itvilka   tillhörde 
Lunds    ErKcsiilc.      Ludvig    AlIxM-lson    liado   i   flcro   är   inn«diaft 
sA    <in ,    som    slollol.      IN.ir   i-jsjvor   dn»d   i    liiic   M«'nveds    (itl   är 
ir>l8    rjnide   lill   Sverige,   s;indc    lioinini;    Eric  sin  M.-irsk  Lud- 
vig   Allcrlson    rill    hcniaslrn   sia,    Ucinholm.      En    l*alne   docii- 
soii    var   liisKoppcns    fjiilinsman    på  ön  och  Ilofvilsnian  pA  llam- 
inarlids.      lian    »[»pi^af   hade   ön   orh  sloJlct  lill  Emivig  Alhcrl- 
son,    mot   villior,    all   Eiidvii^   Alliorlson   skulle   hclala   honom 
(»00    inarh,    f()r    de    onil.oslnader    han    £;jort    |)a    slollcls    för- 
itälirande   och    helaslande.      För   dessc   (»1)0   mark   lödig  behöll 
Ludvig   Alherlson   [>urnholm.      Ii.  Eric  iMenved  «log  1511)  ulan 
alt    utlösa    honom.      Chrislopher   II    slog    pä    ihronen.      Esgei" 
»Jucl    kom   tillhaka    lill    Lund.      Han  päslod  alt  han  hörde  åtcr- 
f;i    lioruholm.      Ludvig   Alherlson    viigrade   all   Icmna   ifrån  sig 
slotlel    och    (in    fttrr   än    han   fick    sina  (jCå)  mark   lödig.      l'^kc- 
Tiiskopeti    ville    oj    helala    denna    summa,    i    dess   slallc   bann- 
lyste   han    Ludvig   Alltcrlson,    hviikcn   lilcl   eller   intet   aktade 
bannlysningen.   Han  behöll  lioinholm  och  just  nu,  da  I^onungcn 
genom     l'eder    Veudelho    ville    bem/ikliga    sig     ön,    upphiifdc 
l*jrkcDi»kupen    haunlysniiigon.      Ludvig   Alherlson    var   sjolf  pä 
llammarhus   slolt.      Beliigringcn    varade   öfvcr  är.      Dalholomei 
dasj    lö-.">    mäsle   han,    Ivnuiren   af  hunirorsnöd ,   iu"a  dajrlingan 
och    nppgc    slottet.      D.igliugan    bestod    af    följande    punklcr: 
Ludvig  Alherlson   öfveriemuade   öu    och   sloltct  lill  Konungen. 
Deremot  erkände   Itonuugeu   alt   han   var   honom  skj  Idig  OoGO 
mark    sk/inska,    hvilka   han    utfästo   sig   bclala:    nemligen   näsl.t 
Kyndelsmcssa    1000   mark   och   sa    vid   samma  tid  ärligen  1000 
luark ,   iulills   hela   summan   vore  ulli<|uiderad.      De  000  mark, 
som    Ludvig   Alherlson    var   skyldig    1'aloe   »Joensons   arfvingar, 
förband     sig    äfven    luinungon    att    belala.       Slulligen]   upptog 
lionungen   Ludvig    Alherlson    med   sin   sliigl   och  anhängare  uti 
sin    kongl.    nåd    och    lemuade    dem    åter    all    deras    gods   och 
egendom.      Men    freden    varade    ej   länge,    l^rkel>isko|)cn   ('arl 
Uödc,    Esger    »luels    cflerliädarc,    ville   bafvc  IJornholm   äler. 
Ludvig    Alherlson    hade  mist  sina   ])antelän   och   var  oviss  om 
sin    helalning.      Ijaurils  >lon;cson  hade  liouungen  fränlagil  Arrc 
Jän   i   Tyskland.      Skånes   adel   var   förhillrad   öfver  tlen  grym- 
het  hvarmed   Konungen    dem    handleral,   allmogen   slod   färdig 
till    resning    för    de    dryga    och    lunga   skaller   liouungen   dem 
j)älagt.      Knut   l*orse   i   Halland   var  icke  heller  nöjd  med  lion- 
iingen.      I    Skåne    utbrister    upproret    aldra   först.      Hela   pro- 
vinsen   uppsäger   Konungen   all  tro  och  lydnad.      Pä  Vordings- 
borg    vistades   Konungen   då    tidningen  kom  om  resningen ,   och 
kort   derpä   inlopp   undcrrällolsc   om  en  uästnn  (tllmän  gäsning 


2io 

på    Fyon    ocli    JuII.tiuI.     Eric,    Iionnngons   äldsta   son,    roil.m 
krunt   och   anlagen    till    IJonuiig    och    sin   fars  niodrei^ont,   sam- 
lar  i   hast   lic  hiisla  Irnppcr,    c^»i-  lili  Tornshorg,    invniilnr  ilcr- 
slädes   mera   niansltnp    loi*  alt  gå  tifver  till  Jul  land,    men  nndci' 
del    han    viinlar    sill    folk    till    sig,    I.omitia    l'«nul    l^orsc    och 
Ludvig   Allicrlson  med  sina  Kl./ii)iiigar  ocli  iiollänningar  ,   liiing- 
riinna    Toinslorg    och    cflcr    Hi    d.igars    i)ol.i^iiiig    niidgas    h' . 
Eric    alt   daglinga,    ly   alla    infuddo   tiansl.ar   liland    hans    trop- 
par  gingo   öfver   till    sl.aningaina ,    cndasl  lysKarna  hiclvo  hon- 
om   trogne    och    deras   hop    var   ganska    lilen   samt   otillräcklig 
alt   försvara   slollet,    dessntom   säg   han   sig   icke   kunna    vänta 
någon    undsällning   frän   sin    far   Ii.  (Mirislopher ,   som  med  sinn 
tvennu    yngre   söner   Ollo   och    ^Valdenlar   i    lid    Kuunade   riket 
och     hegat"    sig    till    i^lecklenlxirg.       Ii.    Eric    hief    nu    Ludvig 
Alhoilsons   rängc   och    tordes   först    lill    Iladdcrslt-f  slolt  i  Jul- 
land j    men    sedermera    på    <!:tnslia    Ständernas    hegiiran   öfvcr- 
lemnad,  i   Ludvig  Alhertsons   värd   och   sattes   på  H<'!sIngI)or^s 
slott.      Sedan   nu   en   lionung  var  drifvcn  i:r  riket  och  en  annan 
lillfängatagen ,   valdes   nu  den  tretlje,   en  ung  llerlig  af  Schles- 
wig,   vid    namn    Waldemar  5    del  la    skedde    p/i     Herredagen    i 
Nyhorg     nr     lollii.       IJiket     gafs    nu    lika    som    till    sköllings. 
Grefvc   Gerhard  af  llulslen  ,   tion  unga  lujnungens  förmyndare, 
fick    hela    regeringen    ojn    h.inder,     och    han    skulle    nu    hafra 
SchlesAvig,   sedan    hans    pn|>ill    var   hiefven    lioniing  i  hanmaik. 
Lanrils    Jonasson    fick    igen    Arrc    län,    som    Ii.    (yjiristophcr   II 
honom   fråntagit,    och   dcrlill    Langeland;    Knut    Pors»?,    södra 
Halland,    mcil   Samsö   och    Lallun<lhorg ,    ■'IrkeBiskopen   l»orn- 
holm,   Ludvig   Alherlson    hIef  äter  UiKs.M.irsk  ,    fick  tlere  slott , 
städer   och    härader  på  Jnlland,   sauti  hela  SKiinc  med  Ilelsing- 
horg,     dock     niäsle    han    till    linul    l*orse    afsla    Norra    Asho 
härad.      ir>''i8    lic!;    han    af  ilen    unga    Ii.    >Valdemar    riillighet 
ntl    upphära    alla    inUoinster    af  SUaiuir   och    Falslerho,    hvars 
lull     och    sakören    voro    uli    förläningar    kionan    föihehållnc, 
stigande  i   de   dagar   lill   stora   summor. 

Denne  Iferre,  som  hragl  sig  upp  till  så  storl  välde  oc!i 
anseende  i  Danmark  och  isyniiorhel  i  SKäne,  slöl  sina  dag.>r 
år  lo':2S  och  hcgrofs  uli  ^^'il)org.  ll.ms  fru  Elsa  l'eders- 
doller,  med  fem  harn  som  lian  eller  sig  ieinnat  ,  l)ili(ill  Hel- 
singborg och  Skäne  med  (Icre  Ludvig  Alhertsons  loi  läningar. 
AL-d  henne  ingick  Grefve  Johan  af  llolslen,  I»,  (^iiristophcr 
II:s  halfhroder,  en  afhandlinq;  om  Sl.äne  och  llelsiniihorir, 
som  uli  Annalerna  redan  är  omnämnd.  tKh  dii  Ii.  Waldt-niar 
var  i  Skiino  lt»r»r»,  fuk  hon  lofle  om  sina  penningar,  h\ilka 
hcune    rikligt    ulhttalUs  ,    ly    chuiu   slut    K.  Magni  j  cgciing  ho- 


246 

skrifves,    så    mnsic    mali  ändA   tillstå,  alt  uti   hetalningsvagon 
var  iian  ordbållen   ocb   accurat. 

Om  Ludvig  Alhertsons  härkomst  äro  tvänne  oliha  me- 
ningar. Några  hålla  förn  att  han  varit  en  Grefve  af  Gleickcn 
och  Everstein.  Hans  far  Alherl  gift  med  Cecilia  Vogenson^ 
hans  farfar  Ernst  gift  med  Ingchurg,  Peder  Slrangetons  dotter 
af  Kallundhorg.  Andre  |)ästå  alt  han  varit  en  Rosencrantz 
och  efter  Rosenrrant/iskn  slägtens  stamtaila,  sådan  som  den 
finnes  införd  hos  de  Hofman  i  dess  Porlraits  des  Hommcs 
Illnstrps  de  Dannemark,  skall  F^udvig  Alhertson  varit  en  son 
af  gamle  Riksmarshcn  Alhert  Mathisen  och  dess  fru  Cecilia 
Esbjörn  Vogensons  dotter.  Ludvig  Ali)ertson  hade  två  bröder: 
Tver  och  Albert.  Ludvig  Albertson  var  eilt  med  Elsa  Peders- 
dotterj  de  hade  5  barn,  af  dem  sonen  Peder,  RiksRad,  dog 
ogift  och  sonen  Jens  Ludvigson 5  denne  Jens  Ludvigson  säges 
vara  stamfar  för  alla  Rosencranlzar  i  Dannemark  och  Skåne, 
hans  fru  var  till  slägleu  en  Giörstning:  af  hvilkendera  släglen 
Ludvig  Alhertson  varit,  sa  var  han  storsliigtad ,  och  den  stör- 
ste aristocral  i  sin  tid.  "Med  största  skal  ha  de  flesle  an- 
tagit  honom   vara    en   Eberstein." 

40.  Eifgert  I)iochdorj>h ,    Slottsherre   pä   Helsingborg  ar 
1529.      Grefve   Johan,    som    försträckte  sin   olyckliga   broder 
K.   Christophcr  II   5400  mark   lödig,    hade   af  Eggert   Broch- 
dorph    länt    COOO    mark,    för    hvilka   han   honom  i  underpant 
lemnadc  Helsingborgs  slott,  med  derunder  liggande  län.   Denne 
herre    var  en   verklig    tyrann,    och   af  alla   tyska   länsmän   och 
fogdar  i  Skåne  den  grymmaste.     ErkeBiskopen  i  Lund  klagade 
för    Grefve  Johan    öfver   hans   grymhet   mot   folket   i   sitt  län, 
och   bad   alt   Grefven   ville   tillsälta   en  annan  och  mera  mensk- 
1ig   Slottsheriej   men   fick   af  Grefven   det  svar,   alt   han   ej  på 
annat   sätt   kunde   hjelpa    den  saken  ,   än  alt  skåningarne  sjcifve 
utlöste  Brochdorph   med  0000  mark  lödig,   da  de  ock  sjelfve 
skulle  få   tillsälta   den   Slottsherre   de   ville;   men  så   stor  pen- 
ningsumma   var    ej    så    läll    alt   uppbringa  uti   ett  utplundradt 
och  olyckligt   land.      Elände   och   förtryck   alstrade  af  sig  för- 
tviflau:     Lunds     blodbad     är    namnkunnigt,     i    dess    domkyrka 
mördades   500  tyskar,   som   dit   hade   tagit   sin   undanflykt  för 
den   förbittrade   menigheten.      Ryktet    härom   var   ej  förr  kom- 
mit  till    Helsingborg,   än   menigheten   grep  till  vapen  ,   och  alle 
tyskar,   som   de   öfvcrkonuno,    nedgjordes  utan  all  barmhertig- 
hot;   men  Helsingborgs  sloll  kunde  de  ej  bemästra  sig.     Emcd- 
lertid    uppretades    tyskarna  till  än  mera  grymhet .    och  Ii.  Wal- 
demar  IV    skrifver   uti   ett   bi  ef  sålunda:    De   lleste  af  ridder- 
bk.ipt  t   ocli   adeln  samt  menigheten  i  Skåne,   som  uudcr  tyskar- 


247 

nes  tyranni,  mot  all  ära  ocli  rält   förtrycktes,   mastc  för  att 
rädda   siua    lif  flykta   från   sina   hemvist. 

Ilar  var  ett  uselt  tillstånd,  ra?inge  af  adeln  och  de  rika- 
ste i  landet  fängslades,  fördes  (ii!  Tyskland  och  inästc  sedan 
med  stora  summor  lusa  sig.  Älange  flydde  öfver  lill  Sverige, 
och  slutligen  blef  det  skåningarnas  enda  räddning,  att  ge 
sig  under  Sverises  krona ,  da  deras  osen  Konuns;  och  herre 
icks  förmådde  alt  skydda  dera  mot  tyskarnas  tyranni,  hvilket 
skedde   1552. 

Eggert  Brochdorph  hlef  nu  ullöst*),  och  rådligast  för 
honom  att  icke  länge  hlifva  quar;  han  gick  till  sin  födelse- 
ort Holstcn.  Han,  sa  väl  som  flere  af  hans  slägt  voro  mycket 
väl  hos  Grcfve  Johan.  En  Johan  Brockdorph,  Grefvens  gunst- 
ling, vardt  ihjälslagen  uti  elt  värdshus  under  Grefvens  resa 
till  Flalland  för  att  bevista  Knut  Porscs  biläger  med  Hertig- 
innan  Ingeburg,   K.   Magnus   Smeks   moder. 

Sedan  K.  Magnus  Smek  lagt  Shane  under  sin  krona, 
blef  Helsingborg  för  honom  dess  förnämsta  slott  och  der 
kan  städse  vistades  när  han  besökte  denna  sin  nya  provins.  En 
47.  Johan  Holgerson  Ufjenipf  infödd  skåning  och  af  den 
äldsta  ätt  i  landet,  sattes  af  lionungen  lill  Stålhållarc  öfver 
Skåne  land  och  har  han  förmodligen  som  Giikare  haft  Hel- 
singborgs slott  som  residens,  hvilkcn  värdighet  han  beklädde 
till  Sr  I5.')2,  dä  han  d.  50  Augusti  fick  konungens  befriolse- 
bref  för  allt  ansvar,  i  anseende  lill  dess  förvaltniug  af  Höf- 
dingadömet  Skåne.  Denne  Johan  Holgerson  frän  Ugerup  var 
tvänne  gånger  gift:  hans  första  fru  var  Kersti  Ovesdotler 
och  med  henne  hade  han  tre  söner  och  två  döttrar,  den 
andra  frun  var  Ingolf  Mafzdotler  frän  Sverige,  som  förde  i 
sitt  vapen  en  sparrc  med  tre  rosor,  och  var  således  af  de 
svenske  Rosensparrar.  Han  hade  med  henne  en  son  Peder 
Urup ,  Sveriges  H.Håd,  gift  mctl  Agneta  Geed,  andre  säga 
hon  hetat  Agnes  Puke,  de  hade  två  söner  Jiins  och  EviCy 
Jöns  fortplantade  de  skånska  Uruper,  Eric  biff  i  Sverige 
och  lefde  ännu  iWi^i.  Eric  Urup  var  gift  njcd  Brita  Matz- 
dotter  Lillie,  sedan  med  fru  Anna  af  Grauholu).  Deras  barn 
voro   mänga: 

I.    Ixersll    Ericsdollor    Urup   af  forsla   giftet,   fick    UR.   i 
Sverige  Eric   Pederson   Ryning. 


*)  ErkeBiskopen  i  Lund  hade  uppdrag  af  Grefve  Johan 
af  Wagricn  år  155iJ,  alt  för  0000  mark  utlösa  Helsingborgs 
slott  från  Eggert  Brochdorph.  Reuferdiihls  S\.  I»risl.  "-lA.  MYi. 
Grefve  Johan   beräknas   af  Tollin  i  höf<lingscrien    I5'21) — 5i. 


248 

2.  Karin  Ericsdollcr  äf  första   giftet,   fick  Nils  Kagg- 

o.  Anna  Ericsdollcr  af  första  giftet,   fick   Pavel   Iiylc. 

4.  Peder  fjnif)  Ericson  (af  första  giftet),  fick  Cbrisliaa 
Store,  Thor  Svensons  dotter   till  Thorestorp. 

o.  Iiarin  (af  andra  giftet),   fick   Waldemar  Galt. 

6.   Anna   (af  andra   giftet),   fick  Johan   Aloltoka. 

Peder  Ericson  Urup  och  fru  Christina  Stores  dotter 
Mcrta  Urup  fick  Christer  Gregerson  Lejouhufvud  till  Ekhol- 
men:  deras  son  var  Ahrahan»  Clirislerson  Lpjonhufvud,  gift 
med  Brita  Alansdolter  Natt  och  Dag  från  Göksholmcn.  Deras 
son  var  Eric  Ahrahamson  Lejouhufvud,  gift  med  Ehha  Wase. 
Deras  dotter  3Iargrela  Lejonhufvud,  Konung  Gustaf  l:s  an- 
dra  genial. 

"48.  Lars  Karlson  Riddare.  Prefcct.  Scauiaj  15i>2:  Sjö- 
borgs  series." 

49.  Bengt  /ilgotson,  den  namnkunnige  K.  Magni  Smeks 
gunstling  hlef  Gilkare  eller  Ståthållare  i  Skåne.  Han  var 
en  orsak  till  mycket  ondt.  Straxl  han  tillträdl  Gilkarecm- 
l)ctot  förhöjde  han  tullen  för  hansestäderna  och  hade  snart 
kunnat  ädrai^a  sin  lionuns:  slridiiiheter  med  desamma.  Ro- 
stock  gjorde  mycket  allvarsamma  föreställningar  vid  svenska 
hofvct,  och  Bengt  Algotsons  nya  tullförfattning  i  Skåne  upp- 
Läfdes.  Men  ännu  djerfvare  steg  var,  alt  gripa  Clereciet  an. 
Den  utvalde  ErkeBiskopen  Jacob  Nilson  reste  loo.')  till  Påfvctt 
uti  Avignon  för  alt  bekomma  Confirmalion  och  Pallium.  Under 
hans  bortovarande  behagar  det  Bengt  Algotson,  att  lägga  alla 
ErkeBiskopsgodsen  i  Si.nnc  under  kronan.  Prins  Eric  grep 
till  vapen  mot  sin  egen  far  för  denna  gunstlings  skull,  ocb 
i  det  bekanta  sammanträdet  i  Jönköping,  der  far  och  son 
förliktes,  var  vilkoret,  all  Bengt  Algolson  skulle  afsältas 
frän  Slälhållaresyslan  i  Skäne  och  landsförvisas.  Bengt  Al- 
golson tog  nu  sin  tilinykt  till  danska  hofvet,  der  han  med 
uppräckta  armar  emotlogs,  och  vågade  esomoftast  resa  öfver 
till  Skåne.  För  hans  skull  gick  danska  konungen  öfver  till 
Skäne  med  en  krigsmagt,  härjade  landet,  men  drog  sig  till- 
baka öfver  sundet  till  Seland,  så  snart  Prins  Eric  kom  med 
svenska  arméen ,  som  i  historien  kallas  klnbbehärcn ,  ocb 
sjelfva  kriget  Ilcrlig  licnfjts  fcjdc.  Hertig  Bengt  Algotsons 
landsnykl  förHyades  Aler  pä  Riksdagen  i  Söderköping  loiit), 
men  han  aklaile  dolla  Ständernas  beslut  lika  som  ilel  förra, 
uppehöll  sig  iin  i  Danmark,  iin  i  Skåne,  och  det  till  sin 
(dycka.      På    Rönneholms   gärd*)   i  Skäne   blef  han  ihjälslagen 

*}  I  Anlcckning.ir  om  Skune  p.  04  angifver  Follin  Rönuc- 
holm   der   Bengt   Algolson  mördades  vara  belägen  pä  cu  Luliue 


249 

af  Erngislc  Jarl  ocb  Carl  Ulfson  Sparro,  ocli  var  ensl.ildt 
familjcLal  lucr  än  polidslta  afsiglcr  drinjcdcrn  lill  delta  luurd, 
som  tilldrog  sig  loOO.  Bengt  Algotson  var  gift  med  Ulf 
Anihjornson  Sparres  dotter,  Carl  Ulfsons  syster  ocb  Erngisle 
Jarls  systerdotter.  Da  Algot  Bengtson  hlifvit  utnämnd  lill 
Hertig  af  Halland  och  Ståthållare  öfver  Skåne,  försKöt  han 
sin  fru.  Hon  reste  till  Uoni,  och  hennes  nian  sökte  andra 
nöjen:  den  tidens  Cronicle  Scandalcuse  påslår,  att  han  varit 
Drottning  Blaucas  araant. 

"öO.  Peder  Dan  utnämndes  af  svenska  Konungen  (ill 
Gilkare  da  Bengt  Algotson  afsattes  löoT,  men  hlcf  snart 
fången;  Icfdc  dock  ännu  1574;  då  läggande  under  sig  capi- 
telgods." 

Sedan  Skåne  ar  15G0  åter  förcotcs  med  Danmark,  salte 
Waldemar 

"51.  Ake  Ingevardsson  till  pricfeclus  Scania;  sannolikt 
15C0.  Namnes  såsom  pr.  Se.  loOoj  underskref  det  fördrag, 
som  K.  Waldemar  IV  gjorde  med  Grefvarne  Henrik  och  Claus 
af  Stormaru  i  Koldingcu  St.  Knuts  dag  löGö,  men  kallas 
dcrvid  ej  Pr.  Se." 

52.  Vicke  IMoltina  hlcf  efter  A.  I.  Cilkare  i  Skåne. 
Hans  Fader  var  Vicke  Johansson  Moltke,  hans  fru  het  Chri- 
stina, och  han  hade  en  son,  som  äfvcn  het  Vicke*).  '"Dä 
loG4  Hausestäderua  slöto  förhund  vid  midsommarstiden  i 
Stralsund  med  K.  Waldemar ,  underskref  V.  M.  som  Gilker 
i  Skåne." 

53.  Titwe  C(dlcn  (skrifves  äfvcn  Galin);  den  sista  Gil- 
karcn  i  Skåne,  uti  K.  Olofs  hnndfästning  af  år  lo7G  kallas 
Lan  Gilkare.  Han  var  i  sin  tid  en  myndig  och  tlllfagsen  man. 
Han  anförde  skånska  krigsuiagtcn  mot  K.  Alhrccht  år  1582, 
men  blef  slagen.  Dess  hulfhroder  Peder  Holgerson  stupade 
i  slaget   och   dess   slott  Tostcruj)sö   intogs   och   förstördes. 

Till  släglcn  var  han  en  llvidc,  och  förde  lika  vapcu 
med  en  gren  af  dem.  Skialm  Tykeson  llvide  hade  en  son 
som  hette  Sune,  Sunes  son  var  Joen  Gallcn,  dess  son  Suno 
Jocuson  Gallen ;   var  gift  med  Margareta  Wogensdotter,   deras 


i    Böuncå    nära     Luntcrtun    och    Engelholm.      Denna    mening 
truilu   vi   ock   i   Brunii   Skånes   Itonstliistoria   p.  oG8. 

*)  Då  Hanscstäderna  lu7() — 85  skulle  u|>|)h:ira  inkoin- 
sterue  af  Helsingborgs  län  uppdrogo  de  I/Diiiiiuj  liudchnsk 
förvaltningen  ocb  försvaret ,  Itmuaude  bouom  j  af  iukom- 
stcrnc. 


250 

goQ  Wogen  Gallen,  dess  sou  Jöns  Wogenson.  Tuwe  Gallen 
var  gift  med  Ingefred   Pedersdotter;  nieu   hade  inga  harn. 

Man  kan  väl  icke  med  full  visshet  säga,  om  alla  desse 
Skånes  Gilkare  varit  tillika  Slottsherrar  pä  Helsingborg  5  det 
lemnas  derhän,  och  denna  förteckning  pä  Skånes  Gilkare  har 
man  blott  infört  till  deras  nöje,  som  älska  delta  landskaps 
fornhäfder. 

"54.  Stig  Agesson  till  i\äs  (Tott)  namnes  såsom  Gilker 
på   Helsingborgs  slott    159o." 

"00.    Johannes  Duece  (Due)   var  Höfvitsman  ibm    loOO." 

56.  Sten  Beck  var  Höfvitsman  på  Helsingborg  år  1425; 
Lan  har  underskrifvit  den  Alliance  som  K.  Eric  ingick  med 
Hansesläderna.  Alliancen  är  skrifven  på  tyska,  uti  under- 
skriften hos  Hvidfelt  läses  Stutlen  Bcick ,  som  man  lätt  finner 
vara  förbråkadt  och   rättligen  böra   heta  Slen   Beck. 

57.  Peder  Oxe^  Danmarks  R.Il.  och  Drolz,  Höfvitsman 
pä  Helsingborgs  slott  145o*).  Hans  Fader  hetle  Johan  Oxe, 
den  förste  man  i  denna  slägt,  som  danska  Genealogisler  kanna: 
hans  moder  var  af  en  ätt,  som  förde  en  uggla  i  vapnet  och 
pa  hjelmen  och  skref  sig  Kettilskow,  förmodligen  af  stam- 
godset Kielskof  i   Danmark. 

Peder  Oxe  hade  förut  varit  Länsman  på  Örekrog,  nu 
Helsingör,  förut  elt  fiskeläge.  Dess  lilla  slolt,  nu  Krono- 
borg, hetfe  förut  Flunderborg.  1425  anlades  Helsingörs  stad 
och  fick   sina  privilegier  af  K.  Eric  af  Pommern**).     Ar  i4öG 


*)  Då  var  Golskalk  ErkeBiskopens  Decanus  in  Ludgut- 
bcret.     N.  343  i   Dipl.   Lund. 

**)  Haléyri,  Halsör  skall  efter  feröingasagan  hafva  varit 
till  vid  Harald  Blåtands  tid.  Jfr  MiilIers'Saga  Bibi.  I:  I7G. 
111.  9.  Reulerd.  K.H.  1  :  35.  Namnen  Ilaleijri  eller  Hel- 
sinqneyri  lära  omvexlat.  Se  .Molbcchs  Nord.  Tidskr.  f.  Hist. 
Lit.  o.  Konst  2  B.  4  h.  p.  501.  Tidigt  jagade  visserligen 
de  af  Adauius  vid  Ilalsingaburg  kände  Pii-ateine  de  pä  Öster- 
sjön handlande  phoenicier,  araber  m.  fl.  intill  den  djupare 
hamnen  på  Seland  för  att  erlägga  tull.  Älan  vet  alt  Öre- 
sundslullcn   uppvexte   på   den   grunden. 

Sverige  bar  för  sitt  biträde  i  detta  grundläggande  af  ett 
Tunis  eller  Tripolis  vid  Helsingör  blotl  mur-rascl  i  backen 
under  Kärnan  qvar.  Emellerlid  ha  fördrag  uppställ  mellan 
danska  makten  och  andra  handlande  nationer,  som  uiäsle  vara 
lika  bindande,  som  nndra  knutar  i  politiken.  Och  något  är 
det  väl  för  dessa  makter  värdt,  att  Danmark  är  sjclfslandigt 
och    ej   ryskt,   engelskt   eller  tyskt   lydrikc. 


^231 


d£  Engclbrecht  Engelbrcchfson  andra  gängen  gf^p  till  vapen 
mol  K.  Eric  och  frän  Halland  med  en  del  af  svenska  arméen 
tngade  ned  till  Skåne,  förde  Peder  Oxe  befälet  öfver  skå- 
ningarna, som  hlifvit  uppbådade  till  landets  försvar.  Vid 
Rodne  bro  möttes  begge  krigshärarnc ,  och  som  Engclbrecht 
märkte  skåningarna  vara  honom  i  slyrka  öfverlägsne  ,  lät  han 
i  hast  uppkasta  bron.  Peder  Oxe  log  derpå  en  omväg  och 
gick  mot  Tranarpe  vad  ,  i  länka  att  der  gå  öfver;  men  Engel- 
hrechl  som  gissade  hans  afsigt,  skyndade  i  förväg;  sa  att 
när  Peder  Oxe  kom  till  Tranarp,  fann  han  passet  af  de  sven- 
ske besatt.  I  stället  alt  släss,  begynles  här  en  slilleständs- 
undcrhandling  och   ficntlighetcrna    upphörde. 

Peder  Oxe  var  född  på  J580  eller  OOtalet,  uli  ett 
gammalt  panlebref  af  år  1408  kallas  han  beskedne  Sven  j  en 
tittel  som  tillades  en  ung  och  ogift  adelsman  den  intet  em- 
hete  ännu  beklädde.  Hans  död  är  obekant;  men  före  14o0 
har  han  lämnat  delta  timraliga;  ty  uti  ett  gammalt  perga- 
mcnls  Skiödebref  af  år  I4o0  namnes  hans  Cm  Nobilis  Ma- 
trona  Oomina  IMa,'lhe.  Ilclicta  Petri  Oxe  de  Assvvardebode. 
Hon  var  tiil  slägten  en  Codow.  Med  denna  sin  fru  hade 
Peder  Oxe   Irenne  söner  och    Irenne   döllrar. 

1.  Sonen  Peder  Oxe.  Han  var  en  betydande  man  i 
sina  dagar:  år  M70  förde  han  befälet  öfver  danska  arméen 
som  ryckte  in  i  Sverige;  men  hade  olyckan  alt  af  Sluren, 
Carl  Knutsons  fältherre  blifva  slagen,  förlorandes  oOO  man. 
K,  Christian  I  var  sjelf  närvarande  och  fick  vid  samma  till- 
fälle en  blessyr.  Slaget  stod  på  skogen  Tiveden.  Denne 
herre  dog  ogift  150Ö.  Han  har  ägt  Djörkcberga  slott  i 
Werums  socken ,  och  han  var  den  sista  herreman  som  der 
bott.  Uudera  synas  ännu  efter  detta  slott,  hvilket  varit 
bygdt  i  åttkant.  Bland  allmogen  är  än  i  dag  en  sägen:  alt 
han  varit  en  ogudaktig  man,  som  grufligen  ])lagat  sina  under- 
hafvandc,  och  att  den  onde,  som  kommit  åkande  till  Björke- 
berga  i  skapnad  af  en  förnäm  herre,  tagit  Peder  Oxe  och 
furt  honom   lefvande   bort. 

2.  Sonen  Eskild  Oxe  var  Danmarks  RiksRud,  dog  äfven 
ogift  H80. 

*>.   Sonen  Johan  Oxe,   om  honom   mera   i   del   följande. 

1.  Doltren  l\erstin  Oxe,  död  loOo;  hon  blef  gift  med 
Iver  Jensson  Dyre,  och  deras  doltor  var  den  i  historien  be- 
kanta fru  Mel  la  Dyre,  som  i  sill  första  p,ifte  hade  Anders 
von  Bergen,  i  det  andra  llnul  Algolson  Bos  och  i  tredje 
giftet  Biksföreslandarcn  Svante  Nilson  Sluie.  Hon  miss- 
tänktes   hafva   i   en   ärtsoppa   förgifvil    Riksföreståndaren   Sten 


252 


Sliarc    (len   /ildcc,    pu   det  all  hennes   herre  deslo   foir  skiiHe 
na    högsta   viinligliolon   i   riket. 

Den  andra  Peder  Oxes  doller  het  /Énnn,  gift  racd  Fol- 
mar  Knoh    till   riyllelioa   i   Slsåne. 

Den  tredje  Elsa  0\c,  gift  med  Marcor  Shiernow.  Död 
15^51.      Måtte  varit   nära    100  ur  gammal. 

Flcre  Slollsherrar  hafva  onekligen  varit  emellan  Herr 
Peder  Oxe  och  hans  son  Juhan^  men  man  har  icke  knnnat 
Unna   någon   underrälelse  om   dem. 

"ö<S.  Jocliini  tleininfi  namnes  af  niunins  såsom  Slotts- 
herre l^oO  och  Cronliolm  1  "ioO.  lians  vapen  ses  på  allar- 
lallan  i  Helsingborg,  hvilKcn  masle  tillkommit  efter  I  iöO 
och    före    14Ö7." 

"30.  Kund  Tvticilssmi  var  Castellan  l-itJÖ  enligt  Chron- 
holm.      SkTmcs  llist.   p.    i>77.      Brnn.   Hels.    Kiirna    p.   /i':2." 

"GO.  fJoliiif/crtis  (Ilolmger)  (^.ipilaneus  Casfri  Ilclslng- 
l)org  namnes  i  Juramenluui  Joh.  lirostrnp  såsom  Lunds  l:Ii  kc- 
Diskop    147:2.      n.    IjO   i   Dipl.    Capi».    Lund." 

Cl.  Johan  Oxe  llöfvitsman  på  Helsingborg  lIT^i.  Han 
liar  i  sin  ti<l  varit  en  betydande  man  och  mycket  brukad. 
Ar  l-i^iii  Lähnsman  pu  krogen,  det  rir  Ilronoborg,  hvilke» 
förläning  han  ännu  innehade  140(>*).  I^^CO  linnes  han  bland 
danska  llådslierrarna  nämnd.  1404  i  Stockholm  lilngcn :  han 
var  en  bland  de  danska  herrar,  åt  hvilka  (Christian  I  upp- 
dragit Sveriges  styrande  under  sin  frånvaro:  donna  dansk» 
Senat  utgjordes  af  Biskop  Jeppa  i  Börglum,  Claus  iiunnoAv  , 
Knut  Hendricson  Gyllensljerna ,  Johan  Oxe,  Stränge  jXilson , 
Johan  Frille,  Eiic  Åkeson,  Pliilipp  Axelson  Tholt  och  Anders 
Nilson:  alle  Danmarks  BiksUåd.  Biskop  Kettil  i  Linköping 
till  ällcn  en  Vase,  grep  till  vapen  och  reste  hela  riket  mot 
Christian,  sedan  han  liitil  gripa  och  till  Danmark  borllVtra 
den  bekanta  KrkeBiskopen  Jcins  Bengtson  O.xensl jerna.  (Jarl 
Itnntson  inkallades  äter  i  riket.  Slockbolm  beliigrades;  tie 
danska  herrar  ilaglingade  pa  del  sålt,  alt  om  ej  K.  Cliiislian 
kom  Stockholm  till  undsättning  innom  S  dagar  efter  .Michacli, 
ville  de  liimna  sig  och  staden  uti  K.  Carls  och  Biskop  Ket- 
tils  vald,  men  undsättningen  kom  ej,  och  de  som  nyss  varit 
rogenler    blefvo    nu    fångar.      Johan    Oxe    kora    genast   lös  uå' 


*)  I  eflerrelnlngen  om  Currc  slolt  i  Molb.  Hisl.  Ti<lskr. 
I  B.  ^2  h.  p.  47S  anlöres  att  Johan  Oxe  till  F(»rsÖ  (Thor- 
sjo),  B. B.  var  Hofvilsman  pa  Krogen  och  Coire  l^i<»0,  nämnd 
i   diplomer  säsom   Hot\itsmau    på    Kiogen    Iii>o  —  OG^   pa  Hel- 


singborg   1 4G8   och    till   sin   dod. 


Q:J.' 


sin  fanqc-nsl.op,  lians  fru  var  niira  sl;i{>t  med  svonsK  Drolt- 
ninn;cn,  som  ilciii!!  mycl.ct  Mtlragit.  Il.in  v.-»r  1^(>Ö  en  bland 
de  af  UAdcl  som  voro  niirvarando  »lA  l>.  ClirisUan  I  ocli  Jöns 
iJenglson  alor  lilcfvo  förliklc  och  ErlallisKoiuMi  ur  silt  f:in- 
j^olse  lös2;afs,  I^KJS  ni>j)drn£^s  honom  orb  Olof  Goed  alt 
l»ol;igra  l.illö,  Ivar  Axelson  Tolls  gärd  i  Skåne.  lii-Iägriiigen 
var  sträng;  ])A  ena  sidan  låg  Mogens  (»ran  och  Tlinrc  Tliiirc- 
MMi  lijelke  med  en  arnjé,  ii  den  andra,  »lohan  Oxe  och  Olof 
()ccd  med  sin  här.  Man  sidJe  uthungra  hcsältningen :  men 
Ivar  kom  de  sina  lill  undsäKning:  han  angrep  den  tropp, 
som  flohan  Oxe  och  Olof  (ieed  honuuenderadc,  och  slog  dem 
pii  flykten,  dä  Green  och  lijelken  iifven  måste  upphäfva 
hlockaden.  Blef  1472  utnämnd  lill  lionungens  Procuralor 
uti  saken  emellan  1».  Chiisfian  I  och  de  bekanta  Axelsönerna. 
Var  HS7  i  Lund  alt  hylla  Prins  Christian  till  sin  faders 
cflerlrädare.  1-^88  resle  han  med  Enkcdrollning  Docothca 
till  l«om.  Hans  fru  var  Ilofmästarinna  hos  änkedrottningen, 
och  han  var  Iiennes  Canzler.  Frän  liuia  ärnade  hon  sig  till 
<!)hrisli  graf;  men  Pafven  frikallade  henne  frän  denna  j)ilgrims- 
fiird,  högsl  farlig  i  ansecmlc  till  di>  i  heliga  landet  slröfvande 
Saracener,  i  dess  ställe  gaf  Lnkedrollningen  penningar  till 
ett  hospital  i  Uom,  ett  I  Malmö  och  ett  i  Itöpenhamn.  Pii 
liemvjlgen  Itcsöktc  hon  Lirandcnburgska  hofvct  och  gjorde 
en  resa  till  N\ilssnack,  en  för  sina  helgedomar  och  dit  an- 
stiillda  vallfarter  mycket  namnkunnig  ort.  Genom  sin  Canz- 
ler  herr  »lohan  Oxe  utverkade  hon  i\:\  ting:  först  svenska 
Uiksforesländarcn  Sten  Stures  bannlysning,  del  för  att  han 
satt  sit;  i  besitlniiii;  af  l']iikcdrotlniiiuens  Lif^edinire  Örebro 
och  dess  län.  Och  det  andra^  alt  St.  luiuts  l.låster  i  Oden- 
se skulle  äter  upprättas.  K.  Christian  I  hade  ut  verkat  sig 
päfligl  tillställd,  att  uj»|)häfva  detta  kloster,  och  anslå  dess 
egendom,  och  inkomster  till  Domherrarnas  underhäll  i  Odense. 
rVti  hade  ninnkania  inbillat  l'>iikedrullningen  ,  att  lioiinngens, 
hennes  salig  herres  sjiil,  (or  denna  sakens  skull  icke  så  snart 
kunde  kunuiia  nr  skärselden  och  man  viste  icke  när.  .\f  öm- 
het lör  sin  heiri-s,  i  dess  tankar^  myckel  i  skärselden  pinta 
och  plägade  själ,  utbad  hon  sig  som  en  nåd  af  Pii  f  v  en  .  alt 
Odense  kloster  iiter  iniifte  upprättas.  Hemkommen  med  päf- 
ligl tillsliind  dertill,  väcktes  en  häftig  träta  emellan  l)om- 
Lerrarnc  och  munkarna;  de  bannlyste  och  öfvcrföllo  hvar- 
andra.  ErkeHiskopen  måste  bruka  all  sin  andliga  myndighet 
alt  skilja  dem  ät.  Munkarna  fingo  sill  kloster  med  all  dess 
egendom  äter;  men  älades  att  ärligen  bet.Tla  frän  sig  till 
Dumheriarne  20  läster  korn,  som  gjorilc  COO   tunnor  i  goilt 


254 

mål;  hvaraf  man  kan  sluta  huru  riha  inkomster  detta  kloster 
bar  haft.  Före  ar  1491  är  Johan  Oxe  död,  ty  samma  år 
skref  sig  hans  fru  Ingår  Biide,  för  herr  Johan  Oxes  efter- 
lefverske. 

Johan  Oxe  var  två  gånger  gift:  hans  första  fro  var  Brita 
Bondesdotter  Tolt  från  Krageholin,  Peder  Brahes  cnka  pä 
Widskiöfle*).  Hennes  moder  var  fru  Sissela,  Eric  Walde- 
marsons dotter.  Hennes  morfar  Eric,  K.  Waldemars  natur- 
liga son.  Fru  Sissela  hade  i  första  giftet  haft  den  namn- 
kunnige Ahraham  Broderson,  Drottning  Margretas  gunstling. 
Som  Sissela  var  Drottningens  brorsdoler,  stiftade  hon  sjelf 
detta  giftermål^  med  Ahraham  Brodersou  hade  hon  en  dotter 
Margreta,  som  fick  Thure  Stenson  Bjelke  i  Sverige  och  deras 
dotter  var  Brita  Bjelke,  K.  Carl  Knutsons  Droltniug.  Efter 
Abraham  Brodersons  död  fick  Sisela  Bonde  Ihson  Tott  pa 
Kragcbolm,  och  med  honom  en  son  och  två  döttrar.  Sonen 
Jens  Tott,  som  kallade  sig  Due,  och  döttrarne:  Marina, 
Knut  Truedson  Hasses  fru  till  Örtofta,  och  Brita  Johan  Oxes 
fru.  Brita  var  således  storslägtad;  Drottning  Margreta  var 
hennes  mors  faster,  och  Drottning  Brita  Bjelke  i  Sverige 
hennes  syskonbarn.  Efter  fru  Brita  Totts  död  gitte  sig  Johan 
Oxe  med  U. Rådet  Torbjörn  Biides  dotter  Ingår.  Han  hade 
med  desse  fruar  flere  genom  sina  öden  namnkunniga  barn. 
Af  första  giftet  tyckes  Olof  Oxe  till  Torsjö  i  Skåne  hafva 
varit;  emedan  Jens  Due  Tott  gaf  honom  skriftelig  försäkran 
om  Herrestads  gods  och  gård  i  Skåne,  i  händelse  han  sjelf 
dog  utan  barn.  Denne  Olof  Oxe  var  en  oregerlig  mcnniska. 
Med  våld  satte  han  sig  i  besittning  af  Pavel  Laxmans  sätes- 
gård Assaibo,  medan  han  var  i  Sverige;  och  inför  sittande 
rätt  ibjälsköt  han  en  Häradsfogde**).  Han  var  gift  med 
Thale  Tousdoller  Rosengård  och  hade  två  barn,  en  son  Olof, 
som  dog  ung,  och  en  dotter  Berta,  Priorinna  i  Roskilds 
nunnekloster. 

Den  andra  Johan  Oxes  son  het  Torben;  af  namnet  kan 
man    dömma,    att   han    varit    med    sednare    giftet,    uppkallad 


*)  "Det  var  hon  som  1452  satte  en  gräns  för  K.  Carl 
Knutsons  triumpher  i  Skåne,  då  han  hunnit  till  Vidsköfle. 
Ser.  R.  D.  T.  VI.  p.  654.  D.  Magaz.  I.  s.  löli.  Lgbr.  S. 
R.  H.  4    471." 

**)  Enl.  aflrycket  af  domen  i  De  la  Gärd.  Arch.  2:  45, 
sköt  O.  O.  till  Häradsfogden  och  väldeligen  dref  honom  från 
tiogct;  att  han  ej  kunde  der  bli  qvar  och  hjelpa  hvar  man 
till  lag  och  rätt.     Sköt  till  måste  således  betyda  xindanskuffade. 


255 

efter  sin  morfar  Torbern  Biide.  Hao  var  Ståthållare  på 
Köpcnbainns  slott.  Det  var  deune  herren,  som  Christiera 
Tyrann  niissläukte  för  Dy  vikas  död,  och  all  han  varit  hennes 
hemliga  amant.  K.  Cbristiern  anklagade  honom  för  det  svåra 
brott,  alt  hafva  sin  liouungs  säng  vanärat  och  besmittat ,  och 
dä  Hädet  dömde  honom  oskyldig,  lät  Kungen  inkalla  12 
böndor  frän  Solberga  by,  hvilka  utanför  slottsporten  öfver 
Torben  Oxe  denna  dom  fiilde:  tiands  egne  gierninger  dömde 
ham:  pä  hvilken  orimliga  dom  Tyrannen,  utan  afseende  på 
Drottningens,  Påfliga  Legatens  och  hela  Rådets  för])ön  for 
Oxen,  lät  honom  pä  St.  Gertruds  kyrkogärd  i  Köpenhamn 
halshuggas*). 

Den  tredje  Johan  Oxes  son  het  Johan,  var  D.  R.  R. 
gift  med  MeUa  ^logensdotter  Giok  och  dog  i5'ö4.  Han  bodde 
pä  Nilstrup  i  f^äland.  Uti  grefvens  fejde  och  under  den  då 
allmänna  böndernas  resning  mot  adeln,  anfölls  Nilstrups  herre- 
gärd. Johan  Oxe  som  med  grafvar  och  vindbryggor  afhöU 
första  anfallet,  såg  sig  för  svag  alt  fördrifva  bondhopen, 
mutade  de  tvänne  bönder,  som  voro  anförare  för  hela  flocken, 
gifvandc  dem  hvardera  en  stor  silfverkanna;  hvarpå  beläg- 
ringen upphofs;  men  under  hemvägen  fingo  de  andra  bön- 
derne  kunskap  om  de  tvänne  silfverkannornc ,  hvilka  deras 
anförare  undfått,  hvilket  så  förbittrade  dem,  att  de  först 
slogo  sina  trolösa  anförare  ihjel  och  derpä  vände  om  till  Nil- 
strup, att  ånyo  bestorma  detsamma.  Johan  Oxe  hade  ett 
par  falkoneter  eller  kanoner  pä  sin  gärd:  han  lät  ladda  dem 
och  tänkle  tappert  försvara  sig;  men  dä  han  sjelf  riktade 
och  antände  en  af  dem,  sprang  falkonetten  i  stycken  och 
slug  låret  af  honom,  hvaraf  han  genast  dog.  Han  hade  många 
barn,   men   ingen  af  hans  barn  fortplantade   ätten.     Sonen 


*)  Enligt  Svanings  serättelse,  var  BondeJuryns  utslag: 
Vi  dömme  icke  Torben,  men  hans  egne  gierninger /orrfeMJwe 
ham.  I  denna  cause  celebre  ha  Koldernp  Rosenvinge,  C. 
Molbech,  Rohman  i  Hist.  Tidskrift  5  B.  1  h.  meddelat  vig- 
liga kritiska  belysningar,  som  göra  det  svårt  att  längre  ställa 
Oxe  uti  idel  ljus  och  Konungen  uli  idel  mörker,  utan  synas 
dessa  män  täfla  i  slafveri  under  sina  orena  passioner.  Var 
Konungen  öfverlygad  att  O.  först  velat  våldtaga  och  så  för- 
gifvit  Dyveke,  sä  kunde  ä  hans  sida  oj  mindre  vänfas  äa 
som  skedde.  Om  ett  annat  T.  Oxes  våldsverk,  se  Dela  Gärd. 
Arch.  2.  02  och  Koldeiup  Rosenvinges  anmärkningar  (der 
en  bättre  afskrift  af  luifvudommen  meddelas)  i  Hist.  Tidskr. 
af  den  danska  Hist.  Förening  Kbhvn   i841. 


2I5G 

1.  Johan,  (icrrc  Ull  Torsjö,  en  myckel  lärd  man,  som 
öfvcrsalte   [lomcrus   p/i   lalinsli   vers*); 

52.    Torhcrn,  död  oglfl   \oM . 

J>.  Peder,  den  namnkunnige  Riksllormästaren,  gift  med 
Mctla   Rosenkrans,   hade   Inga   barn. 

A.   Esliild,   liongl.    Uenlmäslarc.      Dog  ogift   löCO. 

.'i.  Albert  Oxe,    gift  med  Sosela   Urne,    kade  inga  barn. 

C.  Dletla  Oxe,  gift  med  Johan  Darnekov,  den  förste  af 
den  ätten   i   Danmark. 

7.  Ingav,  gift  med  Jörgen  Brahe  på  Toslerup,  Tykc 
Brahes  fostermor.  En  rik  fru,  lemnade  efter  sig  i  Juveler 
guld  och  penningar  70000  Bdr,  som  var  stora  penningar  i 
de   tider.      Hon  var  llofmästarinna**). 

8.  ^nna,  gift   med   Frans  Baner. 

9.  Siscla  med  Eric  Podebusch. 


*)  Han  var  vid  Willenbergs  akademi  lo40 — 50,  i  Paris 
l5ol  —  52.  Prof  på  hans  latinska  version  af  Iliadcn.  2  Bhaps. 
Odysscus  tal: 

Jam  tibi  Rex  omnes  Graji  parerc  recusant 

Atquo  tuo  generi  maxima  probra  parant. 
Namque  fidom  frangunt,  quam  quondam  cuncta  dcdcmnt 

Agmina;  cum  Trojam  pergcre  laeta  parant. 
Ut  non  ad  patrios  vellent  remcarc  Penatcs, 

Pergama  ni  manibus  diruta  tota  forent. 
Niinc  contra  taxlet  tantos  porferrc  laborcs, 

Et  moesti  clamant  ut  mulicbre  genus. 
Ad  patriam  cupiunt  Tröja  vicirico  rovorti; 

Qvi  dolet,  ad  pntriam  gestil  adirc  suam 


Kt  dum  prxclaras  divum  sacravimus  äras 

Sub  pulcbisc  platani  stipito  proptcr  aqvas 
Forte  venit  coluber,  qui  lubrica  tcrga  trabebat 

Talia  signa  dedit  Jnppiter  iixso  patcr. 
Scrpsit  humi  primum,  platanum  mox  scanJit  in  allum 

Passeris  ut  pullos  dilaccrarct  avis, 
Qvos  maler  gcnuit  non  parvo  forte  laboro 

Frondibus  in  densis  pignora  cara  sibi. 
Hos  toncros  primum  morsu  depascilur  anguis 

Post  malrcm  mocslam  sollicilainquc  rapil." 

Han  dog  ogift   lo59. 

**)  Om   Ingår  Oxe,   Pcdcrs   syster,   se   Do  la  Gud.  ,\rc!i. 
IV.  222.  2ö2.     V.   151.  lo2. 


2f)7 

10.  Pernilla  med  Amiral  Otto  Rud*). 

11.  Johanna  dog  ogift. 

12.  Elin  dog   barn. 

Slottsherren  på  Helsinghorg  Joban  Oxe  både  med  sin 
fru  logar  Biide,  än  en  son,  som  bet  Peder j  han  dog  ung, 
och  dessutom  tvenne  döttrar:  Mella  Oxe,  som  fick  Joban 
Urne  till  Engeltofta  ,  och  Anna  Oxe^  som  fick  Henning  Wal- 
kendorpb. 

"G2.  liengt  liille  1491,  Ridd.,  Mar&k,  R.R.  Diplomer 
styrka  alt  B.  Bille  ock  141)2  var  i  Helsingborg  såsom  Slotts- 
Lerre. 

Go.  Laurids  Skinkel  innebadc  Helsingborgs  län  lo08  — 
— 1315.  Möjligen  innebadc  Skinkel  länet  till  lölo,  ehuru 
ej   på   stället   vistande   längre   än   till    lolO." 

G4.  Tijke  Krahbe.  Herr  Tyke  Rrabbc  var  redan  år  lo09 
Danmarks  Rikes  Rad  och  år  lölO  Slottsherre  pä  Helsing- 
borg. Samma  år  gjorde  den  tappre  Svenska  fältherren  Åke 
Johansson  (Natt  och  Dag),  som  kallas  i  historien  Lanio  Da- 
norum, ett  infall  i  Sknnc.  Lasse  Frost,  född  i  Halland,  en 
naturlig  son  af  Erkebiskopen  Birger  i  Lund,  var  Ake  Johan- 
sons vägvisare:  denne,  i  samråd  med  Tyke  Hrabbe,  narrar 
Svenska  Generalen  in  uti  cit  Ir/ingt  pass,  kalladt  Fantebule, 
några  mil  frän  Helsingborg,  der  Kral)ben  med  siit  manskap 
låg  betäckt.  Här  börjades  en  mordisk  strid.  De  Svenske 
voro  IGOO  man,  värjde  sig  tappert  ehuru  på  alla  sidor  kring- 
räode,  både  säkert  slagit  sic:  icrenom,  om  icke  Lasse  Frost 
med  en  hillebard  i  stridens  början  nedlagt  anföraren  Ake 
Johansson:  hans  död  gjorde  hela  truppen  försagd ,  största  de- 
len stupade,  en  del  togos  till  fånga  och  den  minsta  hopen 
liom  undan  genom  flykten.  Tre  Svenska  fanor  eröfrades ,  ocb 
på  valplatsen  gjorde  Krabben  Lasse  Frost  till  adelsman , 
bvilket  adelskap  Ronungen  sedermera  stadfästadc.  Krabben 
reste  öfver  till  ICöpenhamn  med  sina  Iropbeer.  Med  mycken 
högtidlighet  buros  de  frän  slottet  till  Var  Frue  kyrka,  der 
Te  Deum  söngs.  ^Segren  ansågs  mycket  betydande,  i  det 
Danmark  genom  Ake  Johanssons  död  befriades  frän  en  fien- 
de, hvars  blotta  namn  var  dem  en  skräck.  Ake  Johanssons 
lik   fördes   till  Helsingborg,    om    bvilkets    anständiga  begraf- 


♦)  Enligt  Hisf.  Tidskr.  af  C.  Molbcch  Ii  B.  1  h.  p.  42 
var  bon  g.  m.  Hnud  Rud.  Iö72  befallde  K.  3I:t  att  Borg- 
mästare och  Rad  skulle  vara  henne  hörige  i  allt  bvad  hon 
pa  Kungens  vägnar  befallle  i  de  köpstäder,  som  bon  hade 
säsom  K.   Rads  cflcrlefvcrska,   i  befallning. 

Helsingborgs  Historia,  17. 


258 

vanile  Tykc  Krabhcs  fru,  Anna  Rosenkrans,  under  sin  Lcrres 
frånvaro  i  Köpenhamn,  an<;taltadc;  lion  var  med  Svenska 
fältherren  beslägtad  *). 

År  1318  följde  Tyke  Krahbe  K.  Christian  II  till  Sverige, 
Slagen  vid  Bränkyrka  af  Sluren  och  liggandes  för  motvind 
vid   Elfsnaben   tillböd  Christian   fred ,   och   mot  gisslan   lofva- 


*)  Om  hans  begrafning  är  nämnd  t  vid  kyrkans  beskrif- 
ning.  D:r  Follin  har  antagit  att  Äke  Johansson  var  en  Tott 
och  dcraf  funnit  hans  släglskap  med  fru  Krabbe,  som  var 
Olof  Axelsson  Totts  dotterdotter.  Men  Ake  Johansson  Natt 
och  Dag,  hvilkens  far  var  Riksforest.  Svante  Nilssons  syss- 
ling,  hade  en  syster  g.  ni.  Ake  Johansson  Tott  och  var  derige- 
nom  beslaglad  ntcd  fiu  Krahbe,  dessutom  säsoui  slagen  Rid- 
dare lyOo  kräfvande  af  en  Riddares  fru  en  hederlig  begraf- 
ning. Follin  har  troligen  följt  Uggla  i  tillägget  till  Rads- 
längdens  5:die  afdelning;  men  (ifvervägande  äro  skälen,  hvar- 
före  Dalin  i  S.  R.  II.,  Utgg.  af  Ser.  rer.  Siiec.  vid  Rimchrön. 
Fryxell  i  Berättelserna,  Afzelius  i  SagohäiVlerna  ra.  fl.  kalla 
honom  Natt  och  Dag.  Dock  Icfde  vid  denna  tid  tvenne 
Achatii  Johannis,  än  kallade  .4lie  Hansson,  iin  Ake  Johans- 
son, begge  RiksRädcr;  den  ene  Höfding  i  Vestergöthland , 
den  andre  i  Örebro.  A  el  t  permbref  hade  en  af  dem  hängt 
sitt  sigill,  men  det  vidhängande  sigillet  tillhörde  hvarken 
den  ene  eller  den  andre.  Tibell  har  ej  träffat  denne  Natt 
och  D.Tg  förr  eller  sednare  än  loOö,  men  denne  Tott  ännu 
1510,  Riddare  redan  löOi.  Den  förre  var  gift  med  Ingeb. 
Nilsdolter  Grip,  den  sednare  anses  ha  varit  ogift,  men  haft 
en  naturlig  dotter  Ingeborg,  g.  m.  en  prest,  hvars  dotter 
Karin  födde  i  ett,  som  det  påstods,  niorganaliskt  äktenskap 
med  Hertig  Johan  (sedan  K.  Johan  III)  Sophia  Gyllenhjelm, 
Frih.  Pontus  De  la  Gardies  maka.  Ake  Hansson  Tott  var 
son  af  Hans  Åkesson  till  Biurum  och  Kjerstin  Eriksdotter 
Gyllensljerna;  Ake  Johansson  Natt  och  Dag  var  son  af  Jo- 
han (Jöns)  Månsson  till  Göksholm  g.  ni.  l:o  Alfrida  Jöns- 
dottcr  (Tre  Rosor  till  Möiby),  4:o  Anna  Bjelke,  som  i  Kal- 
mar skyddade  Gustaf  Eriksson.  (Biurum  blef  ett  Soop-gods 
da  R  Rädet  Harald  Knntsson  gifte  sig  med  Hans  -Vkesson 
Totts  dotter  Karin.)  Att  en  medlem  af  Göksholmsslägten 
här  är  i  fräga,  är  så  mycket  troligare,  som  Joh.  Magnus 
XX.  15  anförer,  huru  så  väl  Engelbrechts  mördare  sjclf  af 
samvetsqval,  som  alla  hans  efterkommande,  upptändes  af  det 
outsläckligaste  hat  mot  Dunskarne,  som  lockat  mördaren  till 
denna  illbragd. 


2J>9 

(le  att  personligen  hesöka  Slurcn.  Sex  Svenska  Ridclersmän 
och  hland  dem  Gustaf  Eriksson  Wasa  skulle  såsom  gisslan 
möla  vid  Kuiigshatf.  Huru  desse  mot  heder,  ära  och  aftal, 
Died  våld  togos  till  Danska  flottan  och  sedermera  fördes  som 
fångar  till  Danmark,  är  af  historien  hckant.  Denna  mindre 
hedrande  förrättning  hade  tyrannen  uppdragit  Tjke  Krahhe; 
han  mötte  svenska  gisslan  uti  sjön,  tog  de  svenska  herrarne 
mot  deras  vilja  och  deras  protest,  förde  dem  till  K.  Chri- 
stian, som  nu  fått  god  vind  för  sin  flotta  och  genast  lyfte  an- 
kar och  gick  till  segels.  Tyke  Ilrahhe  trodde  visserligen 
icke,  da  han  tog  (justaf  Eriksson  Wasa  på  ett  sä  ovärdigt 
och  trolöst  sätt,  att  han  derigcnoni  hcfrämjade  Försynens 
dolda  afsigt,  att  innan  kort  frälsa  Svenska  folket  från  Dan- 
ska oket;  men  just  härigenom  hevaradcs  denne  dyre  man, 
som  skulle  en  dag  hlifva  sitt  fäderneslands  befriare,  ty  om 
han  icke  härigenom  fått  så  stor  öfvertygelse  om  tyrannens 
trolöshet,  hade  han  säkert  i  Stockholmska  hlodhadet  om- 
kommit. 

Skulle  man  tro  Hvidfell  och  en  gammal  Rimchrönlca, 
har  Tyke  Krahhe  kort  härefter  lemnat  Helsingborgs  slott  till 
Otto   Urtanye.      I   denna  Chrönika   läser  man: 

Efter  Guds  börd,  tå  man  sä  skref, 
Tusend  fombhundrade  Tjugo  bicf 
Tå  OUo  Krump  af  Helsingborg 
Utsiind  at  giöra  Svenskom  sorg. 

Och  åter  på   ett  annat  ställe  i  samma   Chröniska: 

Han  liit  pä  samma  ar  ocksä  (IS^I*) 
Herr  Otto  Knmipe  taga  fra, 
Helsingborg  bäde  Slott  och  Lähn , 
Det  var  den  gunst  han  fiek  igen 
Han  hade  i  fejdetiden  sig 
Bevist  mot  Sverige  Ridderlig. 

Flvidfeld  bestyrker  detsamma.  Han  skrifver,  att  FJ.  Christian 
H  tog  frän  Otto  Hrum])C  Helsingborgs  slott  utan  nägon  or- 
sak*),   och    alt    det    var  den   belöning  han   fick   för  del   han 


*)  Möjligen  kan  en  orsak  ha  uppstått  Iö2l  eller  aret  mel- 
lan utnämningen  till  Länsherre  och  afsättningen.  Ty  nämnde 
(ir  utgaf  i{.  Christian  en  förordning  till  städernas  förmån  mot 
landsbygden  eller  att  ingen  ulsegling  finge  ske  från  ItuUeu, 
Räå,  Glumslöf,  IJarscbiick  samt  Flydde  och  Fromma  ämyn- 
ningar,   hvilkct  adeln   tog  mycket  illa,     h  var  vid    O.   K.   kan   i 


2C0 

nt  honom  intagit  Sverige  och  förhulplt  honom  till  Svenska 
kronan.  Men  man  har  någon  anledning  tro,  det  hade  Hvid- 
feld  och  llirachrönican  misstagit  sig  pä  namnen,  och  för  Hel- 
singör skrifvit  Helsinghorg;  ty  enligt  hvad  Helsingörs  stads 
beskrifvelse  p.  206  förmäler,  skall  Otto  lirumpe  ar  lo22 
lemnat  Helsingörs  slott,  dä  kalladt  Krogen,  numera  Crono- 
borg ,  till  Vincentz  Lunge.  Denne  herre  var  i  sin  tid  myc- 
ket använd  och  namnkunnig.  Hans  föräldrar  voro  Jörgen 
Krumpon  och  fru  Anna  Rosenkrans.  Han  hade  till  husfru 
Anna  Lycke,  och  dog  1569  dä  han  minst  varit  88  år,  ty 
hans  fader  dog  1-482.  Uti  Mariagers  kyrka  är  slägtens  fa- 
miljegraf.  På  en  uti  en  pelare  insatt  sten  är  Krumpevapnct 
uthugget,  och  läses  derunder:  Hosr  ligger  thi  Krumpen  slaegt. 
Om  Helsingborgs  slott  blifvlt  Otto  Krumpe  utan  orsak  från- 
taget, så  måste  detsamma  händt  Hrahhcn,  och  då  Krumpen 
miste  denna  förläning  lö22,  har  Tyke  Hrahhe  återfått  den- 
samma. 

"GS.  3fogens  Fahtev  innehade  slottet  en  liten  tid.  K. 
Fredrik  I  lemnade  dercfler  T.  Krabhe  Helsinghorg  för  andra 
gängen  och  skulle  Hr.  gifva  Konungen  1000  mark  och  hälft 
sagfald  og  alt  vraget  oc  paa  tieniste.  Nyt  D.  Magaz.  VI.  iv. 
p.  285.  Härifrän  undantogos  de  bönder  och  kronans  fjenare 
i  Kullen,  i  Brunby  socken,  som  Claus  Podebusch  förut  hade. 
Länet,  som  nu  gafs  till  T.  Krabhe,  afträddes  af  Mogens  Fal- 
ster.  I'i95  var  vissa  räntan  af  hela  Helsingborgs  län  (bådo 
Kullen  oc  andet  intet  undantaget)  utom  hö,  jern,  säckar  oc 
fyrre  bordt,  5180  mark  5  sk.  engelsk.  L.  c.  p.  511.  Hel- 
singborgs byskal  t  till  K.  Hans  var  HG  mark  A  sk.,  som  lades 
till  slotlet,  dä  iMalraö  gaf  500  mark ,  Lund  100,  Landskrona 
100,  Bäslad  liii  mark  10  sk.,  Trelleborg  GO  mark,  Falstcr- 
1)0  och  Skanör  106  mark,  Yslad  180  mark.  Någon  tull 
gafs  ej  af  Helsingborg,  dä  deremot  Malmö  gaf  2000  mark 
i  tull,  accis  och  sakfall;  Trelleborg  20  mark  i  dito  dito. 
Tullen  för  höstfisket  i  Falsterbo  och  Skanör  gick  till  2,500 
mark.  Deremot  gaf  Helsingborgs  slott  1500  mark  utom  sak- 
fall, dä  blott  60  mark  gäfvos  af  Falsterbohus.  L.  c.  p.  514. 
vvnqet  afser  skeppsvrak.  Paa  tjenisle  skulle  T.  Krabhe  hålla 
50  ryttare  till  kronans  och  50  till  slottets  Ijenst  samt  G 
hästar  till  Kungens   behof  (kungshästar)  j    4  nätters    gästning 


klander  eller  handling  förgålt  sig.  Chrlstlern  var  nemllgen 
i  frågor  mellan  adel  och  det  lägre  horgerskapet  gerna  på 
det  seduares  sida. 


201 

egdo  KuDgen  med  sitt  fulk  ock  kräfva  ulan  hetalning.  Slot- 
tets  underhäll   drahhade  äfven  länsherren." 

Emellerlid  hände  det  Krahben  alt  l{.  Christian  tog  ifråa 
bonom  en  hans  egendom  kallad  Fiskehech ,  och  det  utan  laga 
dom  och  skäl,  detta  bidrog  ej  litet  till  det  djerfva  steg  han 
sedermera  tog,  att  störta  tyrannen  frän  ihronen  1523.  Bi- 
skoparne pä  Jutland  och  Tyke  Krabbe ,  I\ils  Hög,  Jacob 
Lycke  och  Peder  Lycke  voro  de  som  å  hela  Hädets  vägnar 
uppsade  tyrannen  all  trohet,  skrefvo  (ill  Herfig  Fredric  och 
erbödo  honom  kronan;  skrcfvo  till  alla  provinser,  uppma- 
nandes adel  och  menige  man  alt  göra  ett  med  sig,  och  för- 
klarade alla  dem,  som  det  icke  ville,  för  sina  och  fädernes- 
landets fiender.  Det  är  väl  sannt,  att  Uikshofmästaren  Mogen 
Giöes  namn  fanns  under  alla  dessa  acler^  men  han  var  hvar- 
ken  närvarande,  ej  heller  hade  han  underskrifvit.  Hade  Chri- 
stian II  haft  ett  godt  samvete  och  styrka  i  charakteren,  ha- 
de han  blifvit  qvar  i  riket  i  stället  att  nesligen  rymma  der- 
ur,   så  hade   Tyke   Ivrabbe   med   flere   lupit   stor  fara. 

Ar  1024  dog  Nils  Hög.  Efter  honom  utnämndes  Tyke 
Krabbe   till    Danmarks   Uikes   marsk. 

Ar  152o  föll  Sören  Norbye  in  i  Skäne.  Tyke  Krabbe 
uppbudade  Skånska  Adelsfanan  och  ryckte  upp  mot  Ahus, 
men  var  för  svag  att  kunna  göra  Norbye  motstånd,  och  re- 
tirerade till  Malmö.  Johan  Hantzov  sändes  af  I\.  Fredrik 
till  Skånes  undsältninsr.  Han  hade  med  si»:  två  fennikoi* 
knektar  och  Selundska  Adelsfanan.  I  Malmö  lag  förut  2  fen- 
nikor  kneklar  under  Reinhold  von  Hadenstrnps  befäl  och 
Skånska  Adelsfanan.  Hela  styrkan  utgjorde  1000  man  fot- 
folk och  300  ryttare.  I  Malmö  var  ingen  proviant  och  inga 
penningar.  Tvenue  dagar  å  rad  hölls  krigsconselj ;  äntligen 
stannade  man  i  det  beslut  att  angripa  en  öfverlägsen  fiende. 
Den  7  April  om  morgonen  ryckte  Uanlzov  och  Krahben  upp 
och  gingo  mot  Lund.  Sa  snart  Junker  3Iauri(z  derom  fick 
kunskap^  lät  han  sitt  manskap,  som  log  i  Lund,  rycka  ut. 
Han  tog  en  vagnborg  med  sig,  hvilken  de  Danske  fordom 
nyttjat  i  Sverige.  Inom  denna  vagnborg  stod  han  med  sin 
krigsbär  då  Uant/ov  och  lirabbcn  kouimo  antagande.  Slaget 
Legynte  med  kanonerande  a  ömse  sidor.  Uanlzovs  och  Hrab- 
Lens  artilleri  serverades  l)ätlre  än  Junker  Mauritz^s  och  dö- 
dade mycket  folk  för  honom,  iianouaden  varade  en  half 
timma,  hvarpu  angrepj)  skedde.  Va  vagnborgen  var  en  öpp- 
ning för  kavalleriet  alt  rycka  in  och  ut;  just  här  kom  Krab- 
bens  ryttare  att  hugga  in  och  drcfvo  Junker  Mauritz  kaval- 
leri genast  på  flykten,   infanteriet  följde  efter,   trängde  sig  iu 


2C2 

i  vagnborgen,   och  efter  en   hård    kamp  vunne  de  en  fullkom- 
lig   seger.      På    valplatsen    hlefvo     loOO    af    Junker    Maiiritz 
ryttare,  SOO  af  Norhyes  bästa   soldater  och  oOOO  bönder.    De 
flyende    förföljdes    genoui    staden    Lund,     som     både  det  ödet 
att  blifva  plundrad.      Sextio   af  stadens  invånare  grcpos  i  kyr- 
kan,    drogos     derut    ocb     balsböggos.      Efter    detta    nederlag 
måste  Norbye   uppbäfva  belägringen    för   Ilelsiuborg  och   dra- 
ga  sig  till   Landskrona,   dit  äfven   öfverlefvan  af  den  vid  Lund 
slagna  arméen   retirerat.      Lördagen    före  andra  söndagen  efter 
pasK    lade    Hantzov   ocb   Krabben   sig   för  Landskrona    alt   det 
belägra.      Atla   dagar   derefter   kommo   flera  trupper  öfver  friin 
Seland.       Dagen    derefter    inlopp    tidning    att    Otto     Sligsson 
Pors,   Sören  IVorbyes   adjutant,    var  i   anmarsch    med    10.000 
bönder   för  att   undsätta    Laudskrona.      Uantzov    ocb    Hrabben 
brölo    upp    en    timma    före    dager    andra   morgonen,     trålTade 
bondbopen   icke   långt    frän   eu    liten    skog   som    beter     Bunkc- 
tofta     lund.      Bönderna    blefvo     snart    drifna     på    llykien    ocb 
drogo   sig    in    uti    lunden.      Ofverste     fJadcnstrups     regemente 
bröt  in   på   böndcrne   i    lunden,  men   blofvu   så   emot  tagna  att 
de  med   mycken    manspillan    måste    vika    tillbaka.      Dönderoe 
tillböds   lejd    på   de  villkor:    att    sjelfve    uttaga   ocb   till   lifvet 
stralTa     bufvudmännon     bland   sig;     att   åter   svärja    K.    Fredric 
tro   och  lydnad;   att,   om   de   funno   Otto   Stigsson,   honom  ut- 
levereraj    att    om    någon   bland   dem   ville   uppvigla   nytt   upp- 
ror,    hans     bus    skulle    de    tillsi)ika  ,     honom   med    hustru   ocb 
barn    och   allt   bvad   han   cgde,   uppbräuna.     (lärtill   samtyckte 
bönderna   och   finno   så  ijå   hem    till   sitt   hvar   och   en   af  dem. 
Men     sedermera    ålades    allmogen    eu   stor   penningebot,    den 
Krabben    uppbar,    ocb    för    hvilken    han    Jlo^C,     S:t   Viti   och 
Modesti   dag,   fick   K.  Fredric   I:s  qvitlo. 

Landskrona  belägring  fortsattes.  Sören  Norbye  capilu- 
Icrade,  och  aldrig  kunde  en  rebell  botinga  sig  hederligare 
villkor  än  de  honom  beviljades.  Delta  korta  krig  kallades 
Sören  Norbyes  sköfling;  ty  såsom  bau  plundrade  adelns  går- 
dar, så  handlade  adeln  bårdt  med  bönderna.  Adeln  höll  K. 
Fredriks  och  allmogen  Sören  Norbyes  eller  Christian  Tyrans 
parti.  Fröken  Lisbet  liilde  skrifvcr  sålunda  om  Tykc  Krabbe 
ocb  hans  värdiga   förhållande   i   detta   krig: 

Hand  var  Kigcns  Rad  och  Älarsk  den   i\Ian 

Som  maegtig  forsvarlc  sit  födelaiul 
Udi  Sören  Norbyes  fejdc, 

Daa  Dannemark  ej  kunde  tviiige  liaiuls   mod 

Hand   ki^^ide  Noihyc  al  faldo  til  fod 
Og  bcJc  om  frod  og  om  Lejde. 


265 

Af  hands  folk  hand  dra^bte  for  Lunde  Bye 
Half  fjerde  Tusinde,  som  gånger  af  Rye 
De  andre  af  slaget  bortflycde. 

Hand  äter  nedlagde  en  morgenstund 
To  Tusinde  Bönder  i  Bunktofta  Lund 
For  Dannemark  fred  kunde  ny  de. 

År  1S33  dog  K.  Fredric  I  på  Goltoip,  och  Danska  ri- 
ket rakade  uli  stor  nöd  och  villervalla.  Adeln  var  delad  i 
tvenne  partier:  Biskoparne  med  sina  anhängare,  som  ville 
upprätthålla  katholska  läran  och  utestänga  Prins  Christian 
frän  thronen,  Lutherska  och  Prins  Christians  parti,  hvars 
hufvudmän  voro  Mogens  Giöe,  Eric  Baner  och  Mogens  Cyl- 
]ensticrna ;  horgerskapet  i  riket  var  mot  adeln,  och  deras 
hufvudmän  hegsc  de  största  städernas  Borsjmäslare,  Amhro- 
sius  Bogehinder  i  Köpenhamn  och  Jörgen  Mynter  i  Malmö. 
Lyheck,  ännu  mäktigt  i  norden,  styrdes  af  Mejer  och  Wol- 
lenweher.  Desse  missnöjde  mod  Oanska  regeringen  i  anse- 
ende till  de  handelsförmäner  man  förunnat  Holland  och  Ne- 
derländerna. Amhrosius  och  Mynter  insinjjo  med  dera  alt 
lemna  Malmö  och  Köpenhamn  i  deras  händer.  Pä  riksdagen 
lu5o  i  Köpenhamn  uppsköts  konungavalet  tills  om  ett  år. 
Lutherska  lärans  anhängare  förföljdes,  och  dera  förunnade 
friheter  indrogos.  Tnusson^  luthersk  Kyrkoherde  i  Köpen- 
hamn, och  den  fcirste  hland  de  sina  afsatlcs.  Tyke  Krahbo 
var  ordförande  då  detta  skedde:  han  v.ir  nitisk  katolik  .  .  . 
Han  skall  längt  förut  hafva  skrifvit  lill  Svenska  K.  Gustaf 
Wasa,  afrådt  honom  frjui  reformation,  försäkrandes  honom 
att  derigenom  skulle  han  hlifva  10,000  man  starkare  i  sitt 
rike.  Kriget  utbrast  io5^,  den  bekanta  Grefvcns  fejde.  Ly- 
heck anlog  Grefve  Christopher  af  OIdenburg  till  sin  härfö- 
rare. Krigsanledningen:  att  Grefven,  biträdd  af  Lyberk,  ville 
sätta  den  fangria  Christian  Tyran  icke  allenast  pA  fri  fot, 
utan  ock  på  Danska  thronen  äter.  Mynter  och  Ambrosius 
voro  med  i  spelet.  Signalen  gafs  genom  Slottsherren  i  Malmö 
Mogens  Gyllenstiernas  fängslnmle,  som  skedde  på  Malm(» 
radhus  fjerdedag  pingst.  Borgcrskapel  stormade  slottet,  då 
obetydligt,  ty  det  var  gamla  tullgården,  ett  i  sig  sjclft  fast 
stenhus,  men  icke  n;igot  betydande  slott.  l*ortarne  slogos 
till,  ingen  fick  komina  ut,  men  alla  (ingo  komma  in.  Kort 
efter  anlände  Lybska  flottan  i  Sundet.  Grefve  Christopher 
landsteg  vid  Skogshiifvud ,  gick  på  Buschild,  derifrjln  |)a 
Kröge  och  så  till  Köpenhamn,  som  utan  motstånd  öppnade 
sina     porlar.      Uvidfclt     bcrältar:    Mange    af    Dmske     Baadet 


2G4 

voro  i  Kiövenhaven  saniiue  tid  den  Lybske  flöde  kom  i  Sun- 
det. Tyge  Krahbc  kom  behändigt  ur  staden  samme  natt  som 
den   anlandt. 

I  denna  kridska  beläsreubet  faun  adeln  i  Skåne  rådligast 
alt  gifva  sig  under  Grefven.  Fyra  af  de  mest  betydande  i 
landet:  Tyke  Krabbe,  Holger  Ulfsland,  Axel  Urup,  Knut 
Biide,  afsändes  genast  till  Köpenhamn  ocb  svuro  Grefven 
oeb  den  f^ngue  Christian  Tyran  tro  och  huldhet.  Krabben 
insinuerade  sig  hos  Grefven  af  Oldenburg,  vann  dess  förtro- 
ende och  blef  tillika  med  Anders  Biide  hans  yppersta  råds- 
Lerrar.  Något  före  jul  samma  år  1554  följde  de  Grefven 
till  Coldingbus,  som  Mogens  Biide  hade  i  förläning.  Der 
var  ett  sammanträde  beramadt  emellan  Grefven  och  Prins 
Christian  för  att  i  godo  bilagga  saken.  Prins  Christian  till- 
böd  Grefven  en  stor  summa  penningar,  men  han  ville  icke 
böra  talas  om  förlikning  på  andra  villkor,  »n  alt  Christian 
Tyran  skulle  komma  lös,  återfå  Norige,  Seland,  Fyen  ocb 
alla  öarna,  då  deremot  Julland  skulle  tillfalla  Prins  Chri- 
stian; men  Prinsen  fann  delta  så  orimligt,  att  couferencen 
genast  upphäfdes  ocb  herrarne  reste  från  Coldingen  med  o- 
förrällade  ärender.  Emellertid  sökte  Hertig  Albert  af  Meck- 
lenburg att  komma  till  Danska  kronan,  och  han  infann  sig 
året  derpå  i  Köpenhamn,  görandes  gemensam  sak  med  Gref- 
ven. Denne  herre  hade  förut  fört  correspondoncc  med  de 
betydligaste  af  katholska  ligan.  Uti  ett  bref  till  Anders  Bii- 
de af  den  2o  April  lo5i>  skrifver  Hertig  Albert:  vi  hafve 
denna  vå^r  mening  tillskrifvit  Erkcbiskupen  i  Lund,  Bisko- 
parne i  Al-hus  ocb  Roschilde,  herr  Tyki  Krabbe,  herr  Hans 
Biide,  herr  Johan  Urne.  Alen  att  Krabben  med  honom  in- 
gått uti  någon  närmare  politisk  förbindelse  är  icke  sannolikt. 
Han  hade  kort  för  jul  varit  med  Grcfvc  Chrislophcr  i  Col- 
dingcn,  som  förut  nämndl  är,  hemkommen  begaf  han  sig  till 
Helsingborg  och  Grefven  litade  pä  honom  såsom  sin  man; 
men  Svenska  armén,  tågande  från  Halland,  nalkades  Skåne: 
allt  kom  i  alarm,  Skånes  adel  var  i  fara  all  af  Grefven  blif- 
va  nedgjord,  de  vände  sig  till  den  Svenska  hären.  Krabbeu 
låg  villrådig  på  Helsingborg,  utgången  var  oviss.  iMarcus 
Mejer  och  Jörgen  Mynler  sökte  tillfälle  all  öfverraska  honom 
och  få  in  Helsingborgs  slott,  men  Krabben  var  dem  för  slug. 
Tjugondedag  jul  15ÖÖ  gick  slaget  vid  Helsingborg  för  sig; 
b  vad  del  Krahben  deruti  hade  är  redan  i  Helsingborgs  An- 
naler berättat.  Segren  vid  Helsingborg  förändrade  helt  «*i-h 
hållet  politiska  ställningen  i  landet.  Krabben  var  uu  i<'kc 
uiera   Grefvens  man:  Uan   gick  helt   och   hållet  påPriusChii- 


2CS 

stians  eller  den  utvalde  Konungens  sida.  Som  Riksmarsk 
antog  han  öfverbefälet  vid  Malmös  belägring,  som  varade 
öfver  ett  år.  Icke  något  synnerligen  märkvärdigt  tilldrog 
sig  under  denna  belägring.  Men  att  visa  bvud  myndighet 
och  välde  en  Uiksmarsk  i  de  dagar  cgde,  fur  man  berätta 
hvad  Krabben  gjorde  med  en  militär.  En  vid  namn  Nils 
Kundse  hade  tappert  förhållit  sig  vid  ett  utfall  som  Malmös 
borgcrskap  gjorde.  Krabben  slog  honom  på  stället  till  Rid- 
dare; men  då  densamme  vid  ett  annat  tillfälle  visade  feghet 
och  i  otid  tog  till  flykten,  slog  Kiabben  honom  med  all  rid- 
derlig  högtidlighet   från   sitt   ridderskap. 

Detta  olyckliga  krig,  kallat  Grefveus  fejd,  slöts  1330 
och  Christian  111  steg  på  thronen.  Krabben  var  nu  både 
thcologice  och  politicc  omvänd.  Förut  emot  Prins  Christian 
var  han  nu  tillgifvcn  Konung  Christian^  förut  Biskoparnes 
vän  och  stöd,  nu  den  som  var  i  Rådet  med  att  störta  dem. 
Det  var  S:l  Laurentii  Martyris  dag  som  Konungen  i  ett  hem- 
ligen  tillkalladt  Råd  beslöt  alla  Biskopars  fängslande  och 
afsättande. 

Ar  1557  Icinnade  Krabben  Helsingborgs  slott  till  sia 
måg  Amiralen  Peder  Skräm.  Lefde  sina  få  återstående  ål* 
uti  stillhet  antingen  på  Wegeholm  eller  Bistrup  i  Jutland. 
Dog  1Ö41.  En  likadan  grafsten  som  linnes  öfver  honom  i 
Ströfvelstrups  kyrka  vid  Vcgeholm,  berättar  Iloofman,  skall 
finnas   i   Bystrups   kyrka  på   Jutland 

Han  lät  uppbygga  Vegcholms  gård  15ol.  I  sin  tid  en 
stor  man.  Uti  ett  Danskt  mst  kalladt  Scditiones  Danix,  gif- 
ves  honom  det  löjliga  beröm:  att  fastän  han  var  en  Jute, 
var  han  dock  så  qvick  som  någon  Tysk.  Bland  Ja?gerspris 
vackra  minnesvårdar  efter  store  män  i  Danmark,  har  han  en. 
llau  härstammade  från  en  uråldrig  ätt,  och  han  lemnade  ef- 
ter sig  en  talrik  ätt.  Han  var  i  sjunde  led  från  stamfadren 
Hans  Krabbe,  eller  den  första  på  ättens  slägttaQa.  Hans  far 
var  Mogens  Krabbe  och  hans  moder  Lisbet  Lunge,  Tyke  Lun- 
ge  och  Anna  Kabels  dotter.  Hans  fru  Anna  INilsdoller  Ro- 
sencrant/ ;   de    hade   många   barn: 

1.  Sonen  Eric  Krabbe,  Ridd.,  RiksRåd,  gift  med  Karin 
Lycke  och  Margreta  Reventlov,  död  lo.'»8;  hade  varit  bru- 
kad uti    18   beskickningar   till   utrikes   hof;   en   lärd   herre. 

2.  Mårten  Krabbe,  RiksRåd,  gift  m.  Mätta  Matsdotter 
Wifert,   barnlöse. 

3.  Nils  Krabbe,   g.   m.   Anna  Axelsdoller  Urup. 

4.  Knut  Krabbe,    död   i    Dresden    IG  år   gammal. 

ti.  Mogens  Krabbe  till  Vegeholm,  g.  ni.   Karin  Geed. 


260 


G.  Anna  Krabke,  g.  ni.  Ejler  Rönnov. 

7.  Elisabeth  Krakbe,  g.   m.  Peder  Skräm. 

8.  Olivia  Krabbe,  g.  m.  I)  Carl  Udson,  <2)  Eric  Gyl- 
lensljerna   ocb  5)  Ivar   Lycke. 

9.  Vivika  Krabbe  g.    m.   Clas   Tolt  till   Hjuleberga. 

10.  Gertrud  Krabbe,   g.  in.  Anders  Christenson  Sandberg. 

11.  Magdalena   Krabbe,  g.   tu.  Börje  Jensson  Ulfstand. 

C6.  Peder  Skvnm.  Slottsherre  löo7.  För  sin  tapperhel 
ocb  mandom  kallad  IVofvehals  for  Dannemark.  Född  pa 
Urups  gård  i  norra  Julland  1491  5  hans  far  Christen  Skräm, 
hans  mor  Anna  Reventlov.  Pä  silt  tolfte  är  miste  han  sin 
fader.  Pä  sitt  14:de  år  smasven  i  Henric  Giöes  hof,  der 
Lan  lärde  alla  ridderliga  öfningar,  och  var  han  den  förste 
Riddare  i  sin  tid  som  ingen  kunnat  stöta  ur  sadeln,  utom 
K.  Christian  III,  hvilket  det  en  gäng  lyckades.  1518  följde 
han  med  Henric  Giöe  på  tåget  till  Sverige,  var  med  uti  del 
bekanta  slaget  vid  Biankyrka  ej  längt  frän  Stockholm*,  der 
stupade  hans  äldre  broder  Knut  Skräm.  Io:20,  pä  det  rykt- 
bara läget  till  Sverige,  red  han  sjelf  tredje  för  sina  gods, 
och  stod  under  Henric  Giöes  baner;  var  med  i  slaget  vid 
Bogesuud.  Sedan,  då  de  Svenskes  förhuggning  på  skogen 
Tiveden  stormades  och  intogs^  blef  han  illa  sårad  af  en  pil 
i  venstra  skuldran,  af  hvilken  bicssur  han  intill  sin  död  hade 
mycken  känning.  Deltog  uti  slaget  vid  Upsala,  så  olyckligt 
för  de  Svenska  bönderne.  emedan  de  ingen  anförare  hade. 
I  början  säg  det  illa  ut  för  de  Danske:  Otto  Krumpen  blef 
illa  särad  af  tvenne  pilar,  och  IMogons  Gyllenslierna,  som 
förde  bufvudbaneret ,  träffades  af  en  pil  i  högra  lärel  och 
blef  tagen.  Här  aflade  Peder  Skrara  cl  t  stort  prof  af  man- 
dom. Han  högg  sig  in  och  icke  allenast  älertog  bufvudba- 
neret från  de  Svenske,  ulan  befriade  äfvcn  Gyllenslierna  från 
sin  fångenskap.  Härpå  bevistade  han  belägiingen  för  Stock- 
holm och  var  sedermera  ett  äsyna  vittne  af  det  grymma  blod- 
badet. Tog  straxt  derefter  afsked  och  reste  hem.  Bevista- 
de år  1^)24  Köpenhamns  belägring.  Staden  försvarades  af 
Henric  Giöe,  som  höll  tyrannens  parti.  Vid  denna  belägring 
fick  Peder  Skräm  tvenne  blessurer  i  sio  ena  arm,  men  han 
rände  lansen  durch  genom  sin  fiende  som  honom  särat.  Ef- 
ter Köpenhamns  öfvergång  rcsle  Peder  Skräm  till  Julland 
åter.  Gick  derpå  uti  Erkebiskopens  af  Bremen  Ijenst;  sedan 
i  Churfurstcns  af  iMainlz  tillika  med  sin  landsman  Knut  Hen- 
ricsson  Sparre  frän  Klägerup.  "lli^27  förenade  sig  Tyge 
Krabbe  mot  thet   lutthcis  uchrislelig  Icrdom." 


2G7 

1S51  kom  ChrisHan  Tyran  frAn  IXederlände  til]  Norige 
med  en  ansenlig  floHa  och  krigsmakt.  15o2,  tidigt  om  va- 
ren,  sändes  Peder  Skräm  med  nngra  skepp  att  undsätta  Mo- 
gens Gyllenstierna  ])å  Aggerhus.  Uti  Boftöe  iiamn  vid  Mar- 
strand (ick  han  underrättelse  om  tyrannens  ilulta,  han  upp- 
sökte den  under  Jersöe  vid  Tönsherg.  Skärthorsdagen  vå- 
gade han  sig  i  slag  med  densamma  och  efter  en  hårdnackad 
strid  tvang  den  alt  taga  flykten.  Aggerhus  undsattes  med 
manskap  och  proviant^  och  Peder  Skräm  gick  tillbaka  till 
Köpenhamn,  dit  havi  anlände  kort  eftei"  påskhelgen.  Emel- 
lertid var  hela  Danska  flottan  utrustad  och  med  den  en  del 
af  den  Lyheckska.  Biskopen  i  Odense,  Knut  Gyllenstierna, 
hade  öfverbefalet,  Peder  Skräm  förde  sitt  förra  skepp  l\ö- 
gelcn.  Tyrannen  såg  sig  nödsakad  dagtinga  med  Gyllenstier- 
na; men  villrådig,  sände  han  Peder  Skräm  och  andre  till 
Danmark  att  bekomma  närmare  ordres.  Skräm  reste  skynd- 
samt och  kom  snart  åter,  medbringande  befallning  att  ej 
nied  tyrannen  inga  dagtingan;  men  Gyllenstierna  hade  redan 
gått  så  långt,  att  han  samma  dag,  som  Skräm  återkom,  un- 
dertecknade  den. 

Är  löo^i  infann  han  sig  hos  Prins  Christian  i  Colldiu- 
gen ,  gick  på  Prinsens  sida,  var  med  i  slaget  vid  Oxeberg 
på  Fyen  samma  år,  der  han  aflade  nya  prof  af  sin  vanliga 
tapperhet,  tick  7  dödliga  blessurer;  fördes  till  Odense,  der 
han  i  jungfru  Anna  JXilsdotters  hus,  mot  all  förmodan,  blef 
läkt.  iiiöli  hade  han  bröllopp  på  Helsingborgs  slott,  och 
14  dagar  derefter,  om  fredagen  i  [)åskveckan,  reste  han  till 
Stockholm,  Hvidfeld  säger:  att  vara  Amiral  för  Svenska 
flottan;  men  som  Svenska  flottan  fördes  af  Måns  Svensson 
Sommc,  var  afsigten  af  hans  resa  att  med  Svenska  Amiralen 
rådgöra  och  öfverlägga.  Tre  flottor  förenades  under  Gott- 
land:  Svenska,  Danska  och  Preussiska.  Svenska  utgjorde  11 
skepp.  Danska  14  och  Preussiska  1^2.  Svenska  fördes  af 
Sommc,  Danska  af  Skräm  och  Preussiska  af  Pein.  Den  ii 
Juni  trälTades  Lybska  flottan,  som  blef  slagen.  Flera  Lyb- 
ska  handelsskepp  uppbragtes.  Peder  Skräm  miste  på'  sitt 
skepp  74  man.  Förenta  flottan  gick  åt  Lilla  Belt  för  att 
hindra  Grefven  sätta  trupper  i  land  vid  Nyborg.  Här  träf- 
fade Skräm  1)  Lybska  skepp,  dem  han  allesammans  borttog; 
manskapet  riiddade  sig  i  bålar,  gingo  i  land  på  Seland,  der 
de  af  K.  Chrislian  lll:s  folk  dels  nedgjordes,  dels  lillfånga- 
logos.  Flottan  gick  åter  till  Öresund,  lade  sig  utanfcir  Kö- 
penhamn alt  hindra  tillförsel  från  sjösidan.  Vid  Mårtensmes- 
san   kom  Wolleu>veher   från   Lyheck   för  alt   proviantera    Kö- 


268 

peuhamn.  Han  sökte  slå  sig  igenom  Danska  flottan ,  men  det 
misslyckades  Lonom.  Peder  Skräm  blef  i  slaget  skuteu  oied 
ett  dubbelt  bagcllod  i  sitt  venstra  ben,  bvarföre  Lan  dageu 
efter  måste  gå  i  land,  och  Konungen  skickade  sin  egen  chi- 
rurg  Mestcr  Michel  att   honom  läka. 

Wollenweber  som,  kosta  hvad  det  kosta  ville,  skulle 
undsätta  Köpenhamn,  försöker  ånyo  att  slå  sig  igenom. 
Preussiska  Amiralen  Pein  eller  Prén  förde  nu  befälet.  lian 
råkar  med  sitt  amiralskepp  alt  gä  på  grund  vid  Dragör^ 
denna  händelse  satte  cunfusion  i  Danska  flottan,  och  de  Lyb- 
ske  kommo  lyckligen  igenom  till  Köpenhamn.  Christian  III 
besökte  ofta  Skräm,  som  låg  af  sin  blessur.  IXär  Lybeckar- 
ne  slagit  sig  igenom  och  Konungen  kom  till  Amiral  Skränig 
skall  han  sagt:  Min  son,  Gud  ba;dre  mig,  at  du  värst  icke 
daer,  da  den  ulycke  nok  var  bleven  afverget.  Michel  Broc- 
kcnhus  fick  befälet  på  flottan  medan  Skräm  liig  af  sin  bles- 
sur; som^  så  snart  han  kunde  gå  vid  krycka,  återtog  sitt 
commando.  Vintern  var  för  handen.  Flottan  förlades  i 
Landskrona  hamn.  Att  ej  vara  orklös  under  denna  tiden 
fick  Skräm  tillstånd  att  belägra  Orekrog,  nu  Cronoborg. 
Groft  artilleri  togs  af  flottan.  Slottet  besköts  med  den  häf- 
tighet^ att  inom  några  veckor  måtte  Lybska  eller  Grefliga 
Oommendanten  Barschhund  ge  upp  detsamma.  Alt  tidigt 
vara  i  sjön  med  flottan  betydde  mycket  för  nästa  års  cani- 
pagne;  ty  om  Köpenhamn  med  första  öppet  vatten  finge  und- 
sättning från  Lybeck,  skulle  det  ännu  längre  draga  ut  på 
tiden  med  stadens  intagande.  Flottan  låg  infrusen.  Vinlren 
var  stark  och  långvarig,  kölden  så  sträng,  att  en  ung  herre 
Ulric  Pentz  frös  ihjäl  på  Peder  Skräms  skepp;  man  måste 
såga  sig  igenom  isen^  och  efter  en  otrolig  möda  låg  flottan 
Vårfrudag  i  öppet  vatten.  Peder  Skräm  lopp  genast  mot 
Femerska  vallen  och  uppbragte  IG  Lybska  skepp,  som  voro 
destinerade  till  Köpenhamn  med  proviant  och  ammunition. 
Philippi  &  Jacobi  dag  lade  Peder  Skräm  sig  på  Köpenhamns 
redd;  der  han  behöll  sin  station  tills  staden  capitulerade. 
Här  anstälde  han  ett  krigsputs  för  alt  bcmaktiga  sig  den 
flotta  som  låg  inne  i  hamnen  vid  luipenhamn.  Alla  handels- 
fartyg, som  kommo  till  Örekrog,  anhöllos:  pä  dessa  utdel- 
tes  kanoner  och  krut.  De  skulle  från  Sundet  löpa  ned  mot 
Köpenhamn,  föreställa  en  örlogsflolta  och  angripa  Peder 
Skräm.  Det  skedde  så.  Man  såg  en  stor  flotta  komma  med 
fulla  segel,  dem  de  fällde ^  då  de  kommit  den  Danska  på 
kanonskott  nära,  hvilken  a  sin  sida  gjorde  alla  manövrer  till 
ett  sjöslag.     En  stark  kanonad    börjades  å   ömse  sidor.      Kö- 


260 

pcnliamns  inviSnarc  lossa  i  glädje  lianonerna  kring  Iiela  fäst- 
ningen, straniJporlen  öppnas  ocli  med  klingande  spel  gå  d« 
ned  till  stranden  troendes  den  Burgundiska  flottan  vara  kom- 
men dem  till  undsättning;  men  det  Skräm  vänlat,  att  do 
skulle  lAta  sina  i  hamnen  liggande  skepp  löpa  ut,  denna  till 
biträde,  bände  icke.  Efter  några  limmars  försläld  sjödrabb- 
ning gick  den  inbillade  flottan  tillbaka,  ocb  liiöpcnbapins- 
koarne   sågo   sig  i   sitt   bopp   bedragne. 

Köpenbamn  måste  slutligen  gifva  sig  pa  nad  ocb  onåd. 
It.  Christian  III  höll  sitt  intåg  i  denna  sin  förödda  bufvud- 
slad,  kröntes  ocb  vid  kröningen  dubbades  Peder  Skräm  med 
flere  till  Riddare.  Då  l\.  Christian  III  kom  till  honom  alt 
gifva  honom  riddarslagct,  skall  han  bafva  sagt:  Du  dyrbare 
Helt  est  vel  vcrd  at  slaae  til  Ridder.  Aret  derpa  1557  fick 
Lan  Helsingborgs  slott  ocb   län   efter  sin  svärfar. 

Danmark  hade  nu  fred,  men  i  sjön  var  en  q varlefva  ef- 
ter de  förra  täta  krigen.  De  Danska  farvattnen  oroades 
städse  af  sjöröfvare.  Mot  dcsse  sag  Danska  regeringen  sig 
nödsakad  att  hålla  städse  några  krigsskepp  i  sjön.  Peder 
Skräm  gick  sjelf  ofta  ut  fiir  alt  utrola  delta  skadliga  följe. 
En  gång  bände  då  han  med  örlogsskeppet  Svanen  var  ute  på 
kryssning  mot  dcsse,  alt  han  nära  hade  omkommit.  Under 
Slevens  klint  stack  upp  en  sa  stark  och  häftig  storm,  att 
han  måste  kappa  alla  sina  master  ocb  slutligen  söka  rädd- 
ning i  skeppsbålen:  denne  drefs  mot  stranden,  men  just  som 
man  var  i  landningen  kantrar  han,  alla  drunknade  utom  Pe- 
der Skrani,  som  genom  sin  radighet  i  faran  frälste  sig;  han 
kom  ihäg  att  om  vagcn  spolade  honom  upp  pä  stranden^  sa 
skulle  hon  genast  draga  honom  med  sig  tillbaka.  Det  sido- 
gevär han  hade  på  sig,  drar  han  genast,  och  då  böljan  ka- 
stade homim  pa  stranden  hugger  eller  sticker  han  detsamma 
sa  djupt  i  sanden  han  förmådde,  hållandes  sig  med  beggc 
bänder  fast,  alt  böljan  Icke  kunde  draga  honom  med  sig 
tillbaka,    ocb   på    detta   sätt    räddade    han   sig  lyckligen    i   land. 

Är  löi-l  fick  Peder  Skräm  befallning  att  med  Skånska 
trupperna  marschera  till  Smaland,  Gustaf  I  till  bjelp,  mot 
den  bekante  Däcken  och  hans  anhang.  Näst  honom  voro 
Skånska  befälbafv.Tndc:  Hörje  Ulfsland  frän  Glirominge,  Tago 
Tolt  och  Jacob  Mauriizson  Sparrc  frän  Svaneholm;  på  det- 
ta tag  uträllades  icke  stort;  men  ett  ocb  annat  Däckens 
parti  blcf  skingradt,  dess  Licutenant,  Lille  Nils  kallad,  om 
hvilken  berältas,  alt  han  hade  sex  tar  pä  hvar  fot,  blef 
slagen,   fangen  ocb  på   stegel   lagd. 


270 

Är  1548  förde  Amiral  Skrani  Kronpinsen  Frcdric  fill 
Norige  att  der  hyllas.  Flottan  var  mera  grannt  än  slarlit 
utrustad  och  hade  mera  hoffolk  än  soldater  om  hord.  Prin- 
sen hade  i  sin  svit  Anton  Bryske  Rikscanceller,  Börje  Ulf- 
stand Munskänk,  Otto  Brahe  till  Knutstorp  Marskalk,  Axel 
Brahe  till  Krageholm,  Claus  Biide  till  Lyngsgård,  Knut  Bud, 
Marqnor  Tideman,  Mogens  Krabbo  på  Vegeholm ,  Claus  Daa 
och   Peder   Rud   med  flere. 

Ar    ioo3   tog  Peder   Skräm  afsked   ur  tjensten. 

Ar  1ÖG3  sedan  Jacob  Brochenhus  förlorat  sjöslaget  mot 
de  Svenske  och  sjelf  blifvit  fJlngen,  uppdrogs  å(er  befälet  åt 
Peder  Skräm,  som,  med  6  Lybska  skepp  förstärkt,  lopp  d. 
5  Augusti  ut  med  en  flotta  af  oo  segel.  Den  1 1  September 
träffade  han  Svenska  Amiralen  Bagge  emellan  Gottland  ueh 
Modelsten.  l^agge  hade  icke  mer  än  18  skepp,  men  värjde 
sig  tappert.  Slaget  räckte  mest  hela  dagen:  mot  aftonen 
drog  Bagge  sig  undan  in  åt  skären.  Della  ansåg  Skräm  som 
hade  Bagge  flytt,  och  som  segrande  beslöt  han  att  förfölja 
honom.  Bagge  orädd  vände  slraxt  med  sin  flotta.  Slaget 
börjades  åler  med  all  envishet.  Vice  Amiralen  Frans  Biide 
blef  skuten,  amiralskeppet  Fortuna ,  som  Skräm  sjelf  förde, 
fick  så  många  grundskott,  att  det  kna])past  kunde  hålla  sjön^ 
pa  detsamma  stupade  Fske  Broek  och  Jens  Juul ,  som  tjente 
under  Skräm.  Mörkret  skilde  flottorna  åt:  begge  tillegnade 
sig  scgrcn.  Peder  Skrani,  hemkommen  med  flottan,  undan- 
bad sig  det  honom  uppdragna  öfverbefälet  och  begaf  sig  som 
gammal  man,  och  redan  72  år,  i  sitt  lugn  tillbaka  pä  La- 
bolms  slott.  Men  kort  derpä  kringrändes  Laholms  slolt  af 
de  Svenske,  hvilka  uniler  fältherren  Horns  befäl  giugo  ända 
ned  mot  Helsingborg.  Laholms  stad  uppbrändes  af  dem, 
likaså  den  under  slottet  liggande  ladugården;  men  slottet 
försvarade  Peder  Skräm  så  tappert,  att  de  Svenske  måste 
upphäfva  belägringen  af  detsamma,  och  till  belöning  derförc 
skänkte  Konungen  Peder  Skräm  i  sin  lifstid  kronans  årliga 
inkomst  af  F^aholms  slott  och  län.  Peder  Skräm  blef  ock 
beständigt  boende  på  Laholms  slolt  till  år  1Ö78  då  hans 
husfru  Elsabe  Krabbe  dog,  då  han  flyttade  till  sitt  fäderne- 
och  stamgods  Urup  i  .futland,  hvilken  gård  han  i  sin  tid 
låtit  helt  och  hållet  ombygga.  Här  slutade  han  sin  långa 
och  ärofulla  Icfnad,  i  en  ålder  af  00  år  och  5  månader; 
dagen  då  han  afled  var  d.  i  1  Juli.  Öfvcr  hans  graf  i  Bierre 
kyrka   ligger   en   sten   med  anor  och   denna   inscriplion: 

Iler   ligger    begrafven    Erlig    oc    Vclbyrdig    Mand,     Herr 
Peder  Skräm  till  Urup,   Riddcr,  som  udi  sin  tid  haver  veret 


271 

4  kongers  Admeral  udi  Oesler  oc  Vester  Söen,  mod  Rigens 
fiender,  oc  döde  aar  lo81  then  Ii  dag  Julii.  Med  sin  kiere 
hustrue  Erlig  oc  Velliyrdig  Fru  Elsabe  Krahbe,  som  var  Tyge 
Krabhes  daalter  af  Bustrup  oc  döde  paa  Laholm  aar  1578 
then  8  Martii.  Gud  gifve  dennem  haade  med  alle  Throe 
Christne  en  glädelig  opstandelse   paa  den  yderste  dag.  Amen. 

Peder  Skrauis  minne  bevaras  ock  vid  Jsegerspris  på  Se- 
land. Hans  fru  Elisabeth  Krabbc  var  i  sin  tid  ett  vittert 
fruntimmer.  Hon  skref  i  då  varande  smak  vackra  vers,  har 
ock  författat  flera  psalmer,  en  samling  af  Danska  ordspråk 
i  mst  samt  flere  böner.  Hon  har  afven  författat  Johan  Skau- 
gaards  till  Gundestorp  lif  och  lefverne,  samt  sin  mans  Peder 
Skräms;  likaledes  uppsatt  slägtregistcr  öfvcr  några  Danska 
familjer.  Detta  värda  par  hade  Herren  välsignat  med  18 
Larn,  sju  söner  och  elfva  döttrar.  Af  sönerna  var  endast 
en  som  fortplantade  ätten:  herr  Nils  Skräm  till  Urup,  gift 
med  Kerstin  Uosencrantz,  en  dotter  af  Styge  Ejlerson  Ro- 
sencrantz  och  fru  Marin  Knob.  De  andre  hans  söner  dogo 
dels  unge,  dels  ogifte.  Christen  Skräm  stupade  i  slaget  på 
Gullbergs  ängar  i  Halland  löOO.  Peder  Skraoi  blef  sotdöd 
i  Laholm  samma  år.  Döttrar:  Brita  Skräm,  gift  med  Peder 
Tott  till  Boltinge;  Anna  Skrani  g.  m.  Henning  Giöe  till  Kiell- 
strup;  Karin  Skräm  g.  m.  Laurits  Brockenhus  till  Egeskov; 
Johanna  Skräm  g.  m.  Hans  Lange;  Elsabe  Skräm  g.  m.  Ove 
Biide;   Oliva   Skräm   g.   m.   Johan   Due  *). 

07.  Peder  liilde  till  Svaneholm,  Danmarks  Rikes  Råd. 
Af  ett  K.  Christian  lll:s  href,  datoradt  Söndagen  Quasimodo 
Geniti  \o^él^ ,  införut  uti  Danske  Magazin,  bar  man  siiker  kun- 
skap att  han  varit  Slottsherre  på  Ilelsingborg.  Ulanskriften 
är  denna:  Oss  Elskelige  I'eder  Biille  vor  IMand,  Tjenere  oc 
Embitsmand  paa  vört  Slott  Helsingborg.  Brcfvet  innehåller 
en   kallelse,   att   följa   Konungen   till   Turgo    och    bevista    dess 

*)  I  Peder  Skräms  Lcvnet  fortalt  af  hans  dotter  i  Dansk 
Magaz.  tredje  Raekke  IH  B.  2  h.  1849  står:  loo8  forlenede 
K.  Christian  ham  med  Helsinghorig  Slot  og  Len,  hvilket 
han  havde  i  10  aar  og  havde  han  Hyldust  og  Yndest  af  sin 
Herre  og  Konge  og  desligcst  af  Fattige  og  R'ge,  saa  jeg 
haabes  ingen  kan  med  Rctte  sige  at  han  uforrcite  Xogen  i 
nogen  Maade.  K.  Brcfvet,  som  upplät  honom  Helsingborg, 
är  af  den  25  Nov.  1Ö5G.  1048  den  I  ."i  Ocl.  fick  Lan  Fol- 
gebref  till  Helsingborg  och  W.  .M.  gård  i  Landskrona  ad  gra- 
tiam;  detta  förnyades  den  10  Oct.  looO.  Han  blef  begge 
"slolteo"  tjvitt  den  2  Juni   ioöö. 


272 

dotters,  Prinsessan  Annas ,  biläger  med  Hertig  August  af 
Saxen.  lian  skulle  hafva  med  sig  sju  svenner  i  liveri,  efter 
det  mönster  som  nu  skickades.  Hans  egna  och  hans  sven- 
ners  kläder  skulle  vara  af  svart  flöjel,  och  deras  sadelmun- 
dur  af  samma  slag.  Till  tourneringen  hörde  han  taga  med 
sig  sina   Backaneilikehanske,   och   sitt  Ringharnisk. 

Är  15o8  sändes  han  med  flera  herrar  på  en  Ambassade 
till  Muscow.  De  hade  med  sig  bland  andra  presenter  det 
bekanta  uret,  hvilket  Czaren  ansåg  för  en  trolldom  och  icke 
ville  emoltaga. 

Uti  den  skriftliga  berättelsen  om  denna  beskickning, 
som  Peder  Biide  med  de  andre  till  Konungrn  inlemnade, 
skrifva  de  sålunda.  Dass  zeiger  wergk  ■\velcbes  Inn  E.  Ko. 
Mait  nahmen  dem  Grossfiirsten  Yorchrelt,  ist  erstlich  an- 
genhommen ,  und  demnach  am  dritten  tage  widderumb  ab- 
geschicket  worden  und  angezeigt:  E.  Ko.  i\lait  Freundschafi't 
seye  der  Grossfiirsten  lieb,  das  geschenke  aber  sej  Im  als 
dem  Chrisllichen  Keijser,  welcher  an  Gott  Glaube,  unnd  mit 
dem  planeten  und  zeichen  nichts  zu  scbassen,  undicnlich , 
begere  dasselbige  hin  widerumb  an  E.  Ko.  Mait  zuriicke  zu 
bringen ,  und  solcbes  aber  nicht  änders  als  inn  gutten  zu- 
vormerchen  unnd  viel  zur  entschuldigunge  vorwenden  lassen. 
Detta  ur  var  ett  konststycke;  jemle  timmar  visade  det  dag 
och  datum,  ny  och  nedan,  solens,  månans  och  planeternas 
gång.     "löoJ)  namnes   P.  B.   bland    D.   R.R." 

loG2  var  Peder  Biide  befullmäkligad  vid  en  underhand- 
ling med  de  Svenske,  att  förnya  de  fordna  fredsfördragen 
dessa  riken  emellan,  som  ej  bättre  aflopp,  än  att  kriget  kort 
derefter    utbrast. 

Ar  1572  var  han  bcfullmäktigad  då  Stetinska  fördraget 
slöts. ^ 

Ar  lo77,  da  Prins  Christian  döptes,  stod  han  som 
Drottningens  Hofmästare  vid  hennes  säng  och  emoltog  fad- 
dergåfvorna.  Den  seden,  som  ännu  bibebållcs  bland  menige 
man  i  Skåne,  att  gifva  faddergåfvor,  har  fordom  sträckt  sig 
till  hofvet.  Han  var  en  son  af  Rikshofmäslaren  Eske  Biide 
till  Månstorp  och  Sophia  Krummedig.  Han  var  gift  med 
Brita  Rosencranfz,  Olof  Rosencrantz'  och  Ida  Muncks  dot- 
ter.     De   hade  mänga  barn: 

1.  Ejler  Biide,   död   ogift. 

2.  Olof  Biide,   gift  med   Margreta  Rosencrantz. 

5.  Eske  Biide,  gift  med  Elsa  Skräm,  en  sondotter  af 
Peder  Skräm,  Nils  Skräm  och  Kerslin  Rosencrantz/  dotter; 
ban    fick    mycket    gods  med  henne,  men  han  förstörde  allt- 


^75 

sammans  *) ;    liaii   oi^do  Svanebolm,   ic}>o  della  i   Skåne,   ulan 
elt   som    ligi^cr   ]>«    Seland. 

^i.   Sopbia    iiildc    fick   Jacoh    Sefclt 

Ii.   Brila   Biide   fick   Ove    Luiige. 

O.   Anna    Biide   fick   Johan    Barnekov. 

7.  Karin    Billc   dog   ogift. 

8.  HiIlel)oia   Biide   dog   ung. 

08.  Gövfjcn  31arsvin;  uli  Axel  Urups  anor  namnes  Lan 
Konungens  Befallningsman  pä  IJelsinghorg.  Annor  underrät- 
telse liar  man  icke.  Hans  fader  var  Peder  Jcirgcnson  Älar- 
svin  till  Dybeck,  som  dog  iö'28,  och  hans  moder  het  Helle 
Tajiesdoller  llolunijer.  Ar  löOö  anförde  Lan  Skånska  ar- 
méen,  som  var  beordrad  att  rycka  in  i  Småland  och  und- 
sätta Ranlzow,  som  befann  sig  i  en  mycket  kinkig  ocL  far- 
lig ställning;  men  Lan  mötte  vid  Vernamo  en  Svensk  troupc 
af  Brynte  Lilja  ocL  Nils  Silfvcrsparre  anföii! ,  som  så  emot- 
tog  Lonom,  alt  Lan  med  ganska  få  af  sitt  folk  kom  undan 
lill  Skåne.  Han  var  gift  med  Karin  Gyllensticrna,  en  dot- 
ter af  Otto  Gyllensticrna  och  H»^lvig  Giöe.  Deras  Larn  voro: 
Otto  Marsvin,  gift  med  Melia  BraLe;  Anna  Marsvin,  gift 
med  Hans  Arnfell;  Helle  Marsvin,  g.  m.  1)  Axel  Urup,  2) 
Beck;  Brila  Marsvin,  g.  m.  Frcdric  Ulfelt;  Elin  Marsvin, 
g.  m.  Ludvig  Munck;  deras  dotter,  den  Lekanta  Grefvinnan 
Christina  Munck,  LIef  CLristian  IV:s  gemål;  Elsa  Marsvin, 
g.  m.  Envåld  Kruse;  Helvig  3Iarsvin,  g.  m.  Gudc  Galde; 
Peder    »Jörgensson   Marsvin,    g.   m.   Mctta    Axelsdolter   BraLc. 

00.  Jacob  tirochcnhiiHS.  Han  namnes  Hauptman  zu 
HelsingLorg  Io02;  var  med  Ejlir  Hardenherg  ocL  Jens 
Truidsson  IJlfstand  på  en  Leskickning  till  Muscow.  Ar  löOo 
Amiral  på  Danska  flottan  som  låg  vid  Borueholm  att  uppassa 
den  Svenska,  hvilken  från  Rostock  skulle  hemta  Prinsessan 
Christina  af  Hessen,  l\.  Eric  XlV:s  tilltänkta  Gemål.  Bro- 
cLcnLuus  angrep  Svenska  Amiralen  Bagge.  Sjöslaget,  Llo- 
digt,  varade  i  Ii  timmar  och  slöts  med  full  seger  för  de 
Svenska.  Amiralernc  BrocLenLuus  ocL  Otto  Krumprn  LIcfvo 
fångne,  och   Peder  Lyokc   ocL   Eric   Ugcrup   skjutne. 


*)  Han  var  väl  den  Eskc  Biide,  som  af  Canutlus  kallas 
Danicus  Lucullus.  Billcsläglen  introducerades  lOOi  under 
n.  28,  men  ätlemanuen  återvände  till  Danmark.  lOou  Lade 
en  Ludvig  Speleman  Bille  introducerats  under  n.  258.  Om 
detta  varit  Skalden,  Lvilkcn  antagits  vura  Gustaf  AdolpLs 
pseudonym^    Lör   undersökas. 

Belsinijborgs  Historia,  18. 


274 

70.  "BjUTn  Kaas.  loG2~Go"  •). 

71.  Otto  Brahe  till  Hnutstorp.  Danmarks  Rikes  Rad 
och  Slolfsherre  pä  Helsingborg,  1J)GG — G8.  Ligger  begraf- 
ven  i  Kågeröds  kyrka.  Öfver  honom  ett  cpiinphium,  som 
stär  i  grafcboret:  Her  ligger  begrafven  Erlige  og  Velbyrdige 
Mand  Otto  Brahe  till  Knutslrup,  Dannemarks  F{igis  Haad, 
som  döde  pa  Helsingborgs  Slott  år  1571,  d.  1).  dag  Mnjus. 
Hans  ålder  var  Jioj  ar.  Desligest  hands  kiere  Hustriic  Erlig 
og  Velhyrdige  Frue  Bcatte  Biide,  som  döde  pa  Billesgardt 
i  F^nnd  är  IGOö  d.  18  dag  Oclobris,  hendes  ålder  var  7J) 
aar  og  lefvede  di  till  sammens  udi  27^^  aar.  Cdi  mediertid 
hafver  Vor  Herri  Velsignel  dem  med  femb  söner,  og  femb 
dötlrer.  Gud  gifve  dennem  en  glädelig  ärefuld  opslandelse. 
I  D.  Magaz.  stär:  Dog  1571  paa  Helsingborgs  Slott,  Lvor 
hand  i  mange  aar  hade  vwret  Ixongens  Befallningsmand ;  uti 
Helsingöhrs  Beskrifvelse  läses:  Otto  Braikc,  Higens  Raad, 
og  anno  löt)l  har  hand  nog  vaeret  Hofvitsmand  paa  Helsing- 
borg. Huru  härmed  kan  hänga  tillsammans,  kan  jag  intet 
veta,  men  onekligt,  att  Jacob  Brochenhuus  loGS  var  Haupt- 
man  zu  Helsingborg.  Ollo  Brabc  var  en  son  af  Riksrådet 
Tyke  Axelsson  Brahe  till  Toslerup,  som  stupade  i  en  atlaire 
vid  iMuImö  1525,  och  fru  Sophia  Rud.  Otto  Brahes  fru  var 
Beata  Biide,  en  dotter  af  Rike  Claus  Biide  pä  Lyngsgaard. 
Hon  var  Hofmästnrinna  i  Fredric  His  hof.  Otto  Brahe  hade 
med   sin    fru    fem   söner  och   fyra   döttrar. 

1.  Tyke  Brahe,  den   namnkunnige  astronomen. 

2.  Knut  Brahe,   gift    med   Alargreta   Lange. 

5.   Jörgen   Brahe,   gift  med   Ingeborg  Parsberg. 

4.  A\el  Brahe,  R.R,,  gift  med  1)  Metta  Giöe.  2)  Ker- 
stin Hardenberg. 

5.  Sten  Brahe,  gift  med  1)  Berta  Roscncrantz.  2)  Ker- 
stin  Holk.      5)   Sophia   Rostrup. 

G.   Maria   Brahe,   död   harn. 

7.  Sophia  Brahe,  för  sin  lärdom  och  sina  öden  så  namn- 
kunnig; gift  med    1)   Otto  Thott.     2)  Eric  Lange. 

8.  Kerstin   Brahe,   död  ogift. 

O.   Lisbet   Brahe,   gift  med   Hindric   Gyllenstjerna. 

Hiirvid   till.-igger  FÖrf.   i   ett   löst  papper: 

"Tyke  Brahe  är  föild  i  Skäne  på  Knutstorp.  Fadrcn 
var  Ollo  Brahe.  iMoilrea  Beata  Biide;  hans  födelsedag  är 
den  W  December  15iG.  Det  anses  som  ett  lyckligt  öde  att 
vara  född   tvilling;  det  hände  Tyke  Brahe,   men  hans  broder 


*)  A.  Crooholm  i  Skäncs  pol.  hist. 


275 

dog  innan  födelsen.  Då  ban  ännu  var  ett  spadt  barn  blcf 
ban  af  sin  farbroder,  Jörgen  BraLc  till  Tosterup,  och  baus 
fru,  Iiigar  Oxe,  bvilket  förnäma  par  inga  egna  barn  både, 
i  bemliglicl  ocb  utan  hans  föräldrars  minne  och  vetenskap 
till  Tosterup  förd,  och  der  säsom  deras  son  uppfostrad,  tills 
ban  var  18  är  gammal.  En  lycka  för  detta  stora  snille^  ty 
hans  fader  var  ej  synnerligen  män  om  att  lata  sina  barn 
studera,  da  äter  Jörgen  Brahe  sökte  att  gifva  sin  fosterson 
all  nödig  uppfostran.  Under  privat  education  i  sin  farbro- 
ders hus  lärde  ban  latinska  språket  och  gjorde  så  snabba 
framsteg,  att  innan  ban  fyllt  tretton  är  var  han  mägtig  att 
skrifva  prydlig  latin  uti  ligat  och  solut  styl.  På  sitt  lo:de 
Sr  I5Ö0  kom  han  till  Köpenhamns  Universitet,  der  ban  straxt 
fattade  smak  för  astronomien,  och  pä  sitt  lG:de  nr  började 
han  i  pennan  fatta  astronomiska  observationer,  som  än  i 
Mscr.  förvaras.  löG^  började  han  sina  resor,  besökandes 
först  Universitetet  uti  Leipsig,  bvarest  han  måste  sälla  sig 
till  att  studera  medicin,  emedan  hans  bofmästare  uti  sia  in- 
Btruction  var  anbefald  att  honom  endast  till  de  vetenskapers 
lärande  tillhålla,  genom  hvilka  han  kunde  blifva  en  stor 
lagkarl  och  minister.  loGo  gjorde  han  sina  observationei* 
öfver  Saturni  och  Jupitcrs  conjunction.  Sina  flitpeuningar 
använde  han  till  astronomiska  böckers  köpande.  Den  för- 
ste utlänning,  som  i  astronomien  undervisade  honom,  var 
Bartbolomeus  Scultetus,  bvilket  endast  skedde  umgängesvis 
och  genom  blotta  samtal.  Ar  loG<>  dog  hans  farbror  och 
fosterfader,  Jörgen  Brahe,  vär  unge  astronom  till  icke  ringa 
saknad.  Han  hade  redan  fatt  befallning  att  begifva  sig  hem 
till  Danmark,  hvilkcn  han  ätlyddc;  men  året  härpä ,  loGG, 
reste  ban  äter  ut,  tagandes  vägen  till  Wittcnberg;  efter  ö 
månaders  vistande  der  ä  orten  måste  ban  för  pestens  skull 
bcgifva  sig  till  Rostock.  Knappt  hade  han  varit  en  månad 
i  Bostock  förr  än  en  stor  förmörkelse  i  mänan  d.  28  Octo- 
ber  inföll;  denna  badö  han  förut  på  Heroisk  vers  bcskrif- 
vit,  och  dessa  pn  Acadcmien  uppslagit.  I  dessa  vers  hade 
han  spalt  Turkiska  Kejsaren  Solymans  död,  och  som  få  vec- 
kor härefter  stadfäslelse  i  gasellerna  kom,  blcf  vär  unga 
Brahe  mycket  namnkunnig.  Kort  härefter  råkade  han  i 
querclle  med  en  sin  landsman  Mandrup  Parsberg,  dä  de 
bada  till  bröllops  uli  liackracisters  hus  voro,  bvarvid  Tykc 
Brahe  miste  en  del  af  sin  näsa,  hvilkcn  förlust  han  genom 
sin  händighet  ersatte,  låtande  göra  sig  en  näsa  af  elphen- 
ben ,  som  alldeles  passade  honom.  loG7  kora  ban  äter  hem 
till  Danmark,  men  for  innan  kort  till  Tyskland  igen.  Uti 
Bostock    började    han  ulcr  sina  observationer,  och  på  titel- 


^7C 

bladet  för  dessa   sednare  nliscrvalioncr  af  år  i5C8  skref  Laa 
dessa  vers: 

Tcrapora  Labunlur,  tacilisque  Senescimus  annis, 
El  fugiunt,  frcno  non   romorantc,  dies. 

Eburu  Tyke  Bralie  redan  började  få  flera  ovänner  ocb 
missgynnare  i  sin  fosterbygd,  rönte  ban  dock  ar  loC8  det 
första  profvet  af  K.  Fredric  II:s  nad  i  det  bonom  gafs  sur- 
vivanre  på   första   lediga    Canikedöme   uti   Roskild. 

Ar  1Ö69  reste  ban  till  AiigsburgJ  der  upptäckte  ban 
några  nya  instrumcnter,  qvadrant  och  sextant,  samt  en  bör- 
jan gjorde  med  Cbemien,  på  bvilken  vettenskap  han  hittills 
ej   synnerligen   sig  lagt. 

Ar  1570  lät  ban  göra  sin  slora  biuimelsgloh  på  samma 
ort   ocb   for  samma   år   hem   till    Danmark. 

Är  1571  dog  hans  fader  och  fick  han  Knutslorpj  men 
flyttade  kort  efter  till  sin  morbroder  Sten  Biide  till  Herrids- 
vads  kloster,  som  var  sjolf  en  lärd  man  och  älskare  af  ve- 
tenskaper; här  arbetade  Tyke  Biahe  mest  uti  Chemien;  till 
den  ändan  hade  hans  morbror  lemnat  bonom  cll  gammalt 
klosterbus,  bvilket  låg  ett  stycke  från  gården ,  men  ])ä  sjelf- 
va  stongården  hade  ban  sitt  ohservatorium.  Då  ban  den  11 
Nov.  1575  om  aftonen  gick  från  sitt  Chemiska  laboratorium, 
fick  ban  först  skåda  den  ovanliga  stora  sljernan,  om  bvil- 
ken många  lärde  sina  tankar  yttrat.  Vid  denna  tiden  bör- 
jade Tyke  Brahe  att  hlifva  af  sina  landsmän  högt  aktad; 
i  synnerhet  voro  hans  Mecenater  Konungen  sjclf  och  Pe- 
der Oxe. 

Ar  1578  fick  Tyke  Brahe  en  besvärlig  frossa ;  men  dess 
kyla  var  ej  mägtig  att  dämpa  kärlekens  eld.  Han  tog  sig 
en  maka;  somligc  säga  att  hon  var  en  piga  af  luiutslorps 
gods,  andre  att  hon  tjcntc  honom  ))å  gården,  och  mena  nå- 
gre  att  hon  varit  en  presldoltcr  der  i  nejden.  Med  bonne 
ingick  ban  äktenskap,  kanske  i  början  Mariage  de  conscicncc, 
hvilket  dock  till  slut  som  verkligt  aktades,  och  af  honom 
sjelf  med  sliigtcns  samtycke  stadfästes,  lian  var  i  del  fa  sia- 
giiliaire  som  i  många  andra  ting;  han  hade  med  denna  frun, 
som   honom   <"»fvprlefde.   8   barn. 

Ar  157^4  liiill  han  sina  föreläsningar  för  adeln  i  luipen- 
bamn.  Tyke  Brahe  var  kommen  i  stort  rop  ocb  anseende; 
verldcn  regeras  af  eflerdömen;  den  unga  adeln  i  Danmark 
fållade  på  en  gång  lust  lill  I^lathematiska  vetenskapen,  som 
de  lärdaste  i  landet  knappt  till  prima  Elcmenta  kände.  Un- 
dervisning brast  dem  bärutinnau  vid  Universitetet  i  luipen- 
bamn;  de  sukte  alt  öfvcrtala  Tyke  Brahe  gcuom  franska  3Ii- 


277 

uistern  Dancé  och  Professor  Protensis,  ad  linn  ville  åtaga 
sig  atl  f(>i'  dom  hålla  föreläsningar 5  incii  TyKc  Drahc  afslog 
(let,  tills  Honungen  sjelf  för  den  studerande  adeln  interce- 
derode,  hvarpå  han  icke  längre  hisndc  neka,  utan  förelog 
sie:   att   förklara   Tahnlas    Prulenicas. 

Ö  f. 

Ar  ir>7o  reste  han  utrikes  till  Tyskland,  Schweiz  och 
Italien;  under  denna  resa  hade  han  utsett  Basel  som  den 
hcqvämaste  ort  för  sig  alt  hu ,  ueh  var  han  fullt  och  fast 
sinnad  alt  år  1o7G  med  hustru  och  barn  iemna  sitt  foster- 
land och  hegifva  sig  dit;  mea  K.  Fredric  U  ville  ej  till- 
slädja  det;  han  sökte  med  nadeprof  tvinga  honom  hlifva 
qvar;  ty  först  gafs  honom  öOO  Uiksd:rs  årlig  pension.  Se- 
dan fick  han  ön  liven  uti  iorläning  med  alla  dess  inkomster; 
detta  skedde  i  slutet  af  iMaj,  och  i  Augusti  månad  hade  han 
redan  grunden  till  en  del  byggnader  lagd;  d.  8  i  samma 
manad  var  det  som  den  franske  iMinistern  Oaneé  i  munga 
förnämas  närvaro  lade  första  grundstenen  till  det  öfver  all 
vcrlden  berömda  Uranienborg  \m  Hven.  Till  hösten  blef  det 
så  färdigt,  att  han  kunde  bo  der.  D.  14  December,  som 
var  hans  födelsedag,  gjorde  han  pä  liven  sina  första  obser- 
vationer, forlfarandes  dermed  uti  21  iir,  eller  så  länge  hnn 
på   ön   bodde. 

Ar  1t>77  föddes  l\.  Christian  IV,  och  blcf  bans  nativi- 
tet af  Tyke  lirahe  på  Konungens  befallning  författad;  delta 
ur  uppfann  han  sitt  förnämsta  astronomiska  instrument,  eller 
Sextans,  och  blef  samma  år  till  Ilector  IMagnificus  vid  Uni- 
versitetet i  Köpenhamn  utvald;  men  undanbad  sig  den  hedern. 
Ar  lö7$  fick  han  af  Konungen  expectans  på  ett  prc- 
bcnde  i  Uoskild  Domkyrka  och  tillika  Nordfjord  län  ocb 
fögderi   i   Norge. 

Ar  1582  gjorde  Tyke  Brahe  n/igra  observationer  öfvcr 
planelen  INlars ,  hvilka  gnfvo  honom  anledning  till  dess  Sy- 
stcma,  som  är  det   tredje  astronomiska   systemet. 

Ar  1585  skänkte  K.  Fredric  honom  ett  nytt  skepp  af 
50  å  CO  lästers   rymd. 

Ar  1584  var  Ii.  Fredric  sinnad  att  skänka  Tyke  Brahe 
un  Hven;  men   del  blcf  sedermera   icke  af. 

Ar  158G  var  Konungen  och  Drottningen  på  Ilvcn  hos 
Tyke  Brahe,  ocb  för  storm  skull  hvilade  öfvcr  tre  hela  da- 
gar. På  en  ruta  i  Uranienborg  skall  Drottningen  skrifvit 
sill  valspråk:  Gott  vericst  die  Seinrn  nicht.  Men  kort  h:ir])ä 
g^jorde  hon  samma  är,  tillika  med  sin  fader,  Hertig  Ulric  af 
Alcchlenburg,  och  sin  moder,  Hertiginnan  Clisabctb,  Tyke 
olt  nytt  besök. 


278 

Är  1S88  dog  K.  Fredric,  Lvars  AlmanachsKiifvarc  Tvke 
varil;  ty  man  liaaer  af  Honungens  egenli/iudiga  Lref,  alt 
Tyke  årligen  2  eller  o  aluianachor  lill  Hans  iMaj:t  öfver- 
sände.  Fast  denne  Lans  Mecenat  dog,  njöt  han  ock  stor 
gunst  af  den  nye  Konungen:  det  första  profvet  var  att  Ko- 
nungen betalte  Tyke  GOOO  Riksdaler  gäld,  bvaruti  han  sig 
fördjupat   Lade   genom   sina   byggnader   och   inslrunienter. 

Ar  io90  uti  Mars  månad  Lade  Tyke  BraLe  ett  förnämt 
Lesök  af  K.  JacuL  af  England^  och  skref  Konungens  Can- 
celler   S.   Rlettelus   häröfver: 

Yidit  et  obstupuit  Rex  Uvennem  Scoticus  almam, 
Miratus  clari  tot  monumenta  Yiri. 

Aren  Lärpå  var  K.  CLristian  IV  pA  Hvenj  Tyke  skänkte 
Konungen  en  förgyld  glob,  af  Lonom  sjelf  inrättad,  Lvilken 
genom  mechanik  vände  sig  sjelf,  utvistc  solens  ocL  månans 
lopp  samt  timmarna  på  dagen.  Konungen  skänkte  Tyke  en 
stor  ocL  konstigt  arbetad  guldkedja,  sådan  som  Konungen 
sjelf  brukade  att  bära,  med  dess  portrait  uti;  af  dess  fader 
hade  Tyke  fått  en  kedja  med  en  elepLant  Langande  uti, 
fastän  Lan   icke   var   Riddare. 

Vid  denna  liden  började  något  Lemligt  agg  alt  upp- 
komma mellan  Tyke  BraLe  ocL  några  förnäma  Lerrar,  isyn- 
nerhet CLrislopLer  WalkcndorpL  ocL  Christian  Fris.  Tvif- 
vclsutan  Lar  vår  Astronom  Lärtill  till  en  del  sjelf  orsak  va- 
ril; ty  Lan  var  något  envis  ocL  egensinnig,  ett  fel  som  alla 
stora   lärda   män  gcmenligen   Lafva,   Lelst   AlalLematici. 

Ar  lo92  den  17  Januari  dog  fru  Ingår  Oxe  till  Tosle- 
rup;  Lon  Icmnade  efter  sig  i  lösören  90,000  Rdr,  af  Lvil- 
ket  en  del   tillföll  T.  B. 

Ar  1Ö94  miste  Tyke  BraLe  sina  två  bästa  vänner  och 
Mecenater,  Cancellcren  i  Danmark  IXils  Kaas,  som  alltid  så 
länge  Lan  Icfde  höll  Tyke  BraLe  ryggen  fri  mot  dess  ovän- 
ner, samt  Cancelleren  i  Österrike  Senftenow,  Lvilken  Lerre 
som  Ambassadcur  i  Danmark  redan  hade  lillbudit  Tyke  Brahe 
att  skada  honom  de  hederligaste  vilkor,  om  han  ville  bc- 
gifva    sig   till   Wien,   och   äfven   lofvat   honom   sitt   eget   hus. 

Ar  1590  fick  Tyke  en  ledsam  sak  att  dragas  med.  En 
Medicinic  Doctor  och  Ganik  i  Lund ,  Gcllius  Sascerides,  hade 
uti  O  år  såsom  lärling  i  Astronomien  varit  på  Uranicnborg; 
Lan  blef  der  kär  uti  Brahcns  äldsta  dotter  Magdalena,  och 
fick  både  hennes  ocL  föräldrarnes  ja  ocL  samtycke;  men  in- 
nan saken  Lann  till  fullbordan,  uppkom  der  någon  ovilja 
mellan  magen  ocL  svärfadren;  Lela  processen  är  för  vidlöf- 
tig;  dcu   fiuues  införd  uti  Danska  Magasinet,  ocL  tyckes  dcraf 


270 

alt  Gellius  Stråt  sig,  och  att  Herr  Tyke  varit  en  envis  och 
besynuerlig  man.  Delta  &v  (illslöllc  och  en  annan  vidrig- 
het. ([Ihristoplier  Walkendorph  var  Mifvcn  Hofmästare  och 
Christian  Fris  Cancellor;  den  furre  Ilcrr  Tykes  ovän,  den 
sednare  icke  synnerligen  vår  Astioaoiii  tillgifvcn ,  fast  man 
ej  bar  orsak  kalla  honom  ovän.  livad  dessa  Herrar  uträtta 
knnde^  rönte  Tyke  straxtj  ty  honom  hicf  hans  norska  för- 
läning  fråntagen.  Han  skrifvcr  sjelf  öfvcr  detta  året,  som 
besvärligt: 

Ut  me  turbet  Eris,  turpisque  calumnia  lurpet 

Invidiam  suprat  spe  molioris  Eros. 
I  slutet  af  året  skref  han  till  Cancellcren  Fris,  Uranehurgi 
Dannrum  ur  loUC,  alt  han  skulle  hos  Konungen  utverka, 
det  han  finge  ännu  någon  tid  hehålla  norska  förläningcn, 
hvarjcmlc  han  bifogade  en  co|)ia  af  ett  bref,  som  hela  Uå- 
dut  under  minoreunitcten  gifvit  Bralie,  hvilkcn  innehöll,  att 
kronan  ätog  sig  underhålla  det  begynta  astronomiska  verket 
|)ä  liven  och  honom  nödig  försträekning  göra.  Härpå  fick 
ban  till  svar,  att  hvad  norska  länen  angick,  kunde  det  all- 
deles icke  lata  sig  göra,  och  hvad  det  af  Hadct  utgifna  bref- 
vet  beträflade,  hade  Honungen  sagt,  att  han  icke  hade  läg- 
lighet af  kronans  medel  göra  förskott.  liärpä  märkte  Tyke 
Drahc  hvad  klockan  var  slagen.  Han  lag.nr  sig  till  att  Hylla 
från  Hven,  inpackade  sina  böcker,  instrumenler ,  boktryc- 
kareverkstad och  husgcrnd,  lät  föra  det  öfver  till  sin  gård 
i  Köpenhamn  och  flyttade  sjelf  efter  d.  ^9  x\pril.  När  bön- 
derna på  Hven  märkte  alt  Tyke  stod  illa  vid  hofvet,  insi- 
nuerade de  sina  besvär  mot  honom  och  klagade  öfver  hård 
niedfart,  vinnandes  Walkendorphs  medhåll,  hvaraf  Tyke  åter 
Lade  förtret.  Efter  burtflyttningeu  skickar  Walkendorph 
tvenne  lärda  män  till  llranienborg  alt  se  cfler  inrältningarna 
och  instrumcnierna  på  llvcn^  dessc  voro  släta  Astronomer 
och  förslodo  ej  de  stora  instrumenters  bruk  som  IJrahe  <jvar- 
lemnat.  I)c  ansågo  dem  för  onödiga  verktyg  och  en  kost- 
sam curiositct.  1  liöpenhanui  fick  Brahe  icke  bruka  sig  i 
astronomien.  Walkendorph  lät  byfogden  tillsäga  honom,  att 
upphöra  med  sina  ohservulioncr  uti  det  tornet  som  låg  vid 
vallen   siraxt   bredvid   hans   hus. 

Han  for  derföre  i  .Inni  l.">97  till  Rostock  med  hela  sin 
familj;  men  var  oj  förr  bortrrsl,  än  hans  förliinirig  i  Uoskild 
Lonom  fråntogs  och  gafs  ('aucellcrcn  (>hrislian  Fris.  Från 
lloslock  skref  han  till  sin  lionung  ,  men  fick  ett  hårdl  svar; 
säletles  beslöt  han  alldeles  lemna  Danmark;  och  som  pesten 
grasseradc   i  Uuslock,   cmotlog  han  Ilindric  llaulKUVS  tillbud 


280 


alt  flyUa  lill  cll  af  lians  slott,  utv.-iljandes  Wandeshorj»  - 
som  låg  en  lialf  mil  ifrån  llarahurg,  dit  han  anlände  i  Uclo- 
lier  manad.  Sedermera  kom  denne  läide  herre  lill  Uudulph 
II  i  Döbmen  och  dog  i  Prag  IGOl,  der  han  med  stor  ståt 
I)lef  hegrafven. 

Denne    Herres  valspråk   var:    Esse    Potins    qiiani   haheri , 


hvilkct    alldeles     slammer    ufverens     med    hans   sinnel: 


Ua 


Rathman  skref  en  recommendation  för  en  studerande  yngling 
till  Tyke  Brahe,  och  bland  annat  säger  alt  han  var  j\]agister; 
svarar  Brahe:  Om  han  är  lilefven  mästare  i  bokliga  konster 
jir  mig  lika  myckel;  dock  ville  jag  beldre  all  han  var  det 
verkligen  än  att  han  tjbitt  sii  kallas.  Men  dertill  hinner  man 
icke  sä  lätt;  del  kunde  vara  nog  alt  vara  en  lärling  i  bok- 
liga konster.  Till  sill  sinnelag  var  han  något  envis  och  sin- 
guliaire,  isynnerhet  var  han  ej  god  hofman,  och  förslod  ej 
alt  dölja  sina  tankar;  hans  lefnad  behagade  icke  alla  af  hans 
stånd,  ty  som  philosoph  frågade  han  ej  efter  sill  stånds 
lidsfördrif,  utan  lefde  ensligt,  sysselsatt  med  sina  böcker 
och  sljernorna  på  himlen.  Det  berättas  att  Tage  ixrai)be 
en  gång  skämtvis  förebrått  honom  del  och  sagt:  Här  kom- 
mer  Diogenes  Cynicns.  Hvarföre  så?  frågade  Tyke.  Jo, 
du  ligger  alllid  inne  som  Diogenes  i  sin  tunna  ^  svarade 
Krabbe.  Brahe  gaf  då  en  rätt  artig  replik:  Jag  vill  icke 
likna  dig,  säger  han,  vid  en  så  ringa  man,  tverloni,  du  är 
lik  Julius  Caesar;  ly  likasom  Cajsar  ville  hellre  vara  den  yp- 
perste i  en  annan  stad,  än  den  andre  eller  tredje  i  Hom^ 
så  vill  du  heldre  vara  den  förnämste  bland  gäckar,  än  deu 
andre   eller   tredje   bland   vise   och   lärde. 

Till  Astronomiens  upprättande  mn  man  väl  säga,  alt 
Lan  sin  hela  tid  och  allt  sill  goda  anväudt;  hans  stora  bygg- 
uader,  hans  dryga  anläggningar  uppå  liven,  hans  kostsamma 
inslrumrnler,  hafva  kraft  slura  summor:  Dranienborg,  Sljern- 
borg,  Tryckeri,  L;d)oratorium  Chemieum,  hans  4i  stora 
astronomiska  instrumcnlcr ,  bland  hvilka  den  stora  koppar- 
globen bör  först  räknas  som  kostade  ÖOOO  lidr.  lians  oO 
liskdauimar,  hvilka  han  pä  liven  anlade,  b  varigenom  han  pä 
den  ort,  som  bonden  förut  om  sommaren  knappt  hade  vall- 
ning  lill  sin  boskap,  egde  en  qvarn  med  slaujp  och  pappers- 
bruk i  sådant  ständ  salt,  all  den  vinter  oeh  sommar  alltid 
lika  gick.  hvilket  allt  hade  koslal  7ii.000  Bdr.  Dock  hade 
han  lik  visst  hederliga  förläningar:  oOO  Bdr  årlig  ])ension , 
ett  län  i  rVoige,  som  jo  ligen  renderade  1000  Ildr,  samt  ett 
eanikdouie  i  Hoskild  ,  hvilket  gaf  10  läslei  korn  och  700 
Udr.    Man   kan   således  med    visshet   säga,   att  Uuus   ärligare* 


281 

vcnue^  uloiu  livad  liven  och  Kiii:(s(of|)  iiiiporlerade,  var  10 
läster  eller  ^80  tuiiuor  kom  ocb  2000  Udr  coiitant.  Om 
haus  tiitikesält  i  relij^ioo  gifva  baus  liciulci-  mindre  fördelak- 
liga  nndcrraHclser.  Uti  etl  Monitorium  som  lö97  eller  nyss 
efter  Tykes  disgracc  är  niol  I'astorn  ]ti{  Ilvcn  af  IJisp  Peder 
Vinslrup  på  Selands  Landsmötc  afgifvel  ,  läses  följande.  Pre- 
sten  på  ilvon  af  Uranietihorg  hief  förvist  med  Kongens 
ugunst,  för  hand  icke  hålder  sig  efter  Ordinancen  och  Alter- 
hogen  med  dahens  ord  (Jeg  besvär  dig)  men  brnger  änder- 
ledis,  så  og  at  hand  icke  hafver  straffet  og  påmint  Tyge 
Drahc  på  Hven  som  i  18  år  icke  har  vaerel  till  Sacramentet, 
men  med  en  Bisloperske  ligget  i  oudt  Lefnet.  llli  Danska 
Magasinet,  22  H.  p.  olS,  nndskylles  Brahe,  alt  han  kan- 
hända brukat  nådemedlen  vid  luuilstorp  i  Sknnc,  der  han 
årligen  ocb  ofta  var.  Der  anföres  ock  till  hans  försvar  »less 
egna  ullålelser  om  Uj>penbarelscn  ocb  Aterlösningen;  neml. 
Episl.  Aslron.  |).  läo  et  se(|u. ,  der  han  skrifver:  Dei  n. 
Solius  gloriam  in  omnibus  speclandam  scmper  censui,  cum 
veritas  absque  ipsius  palefactione  el  dono  inlrospici  nequeat  J 
omnc  enim  donum  peifeclum  a  Dco.  Ocb  nli  Aslr.  Instaur. 
Mechau.  Fol.  A.  skrifver  ban  om  en  hieroglypbisk  målning 
han  låtit  förfärdiga:  Qiiihns  innnimns,  nihil  hon)inem  bearc 
et  immortalitate  in  a;ternnm  donaro  pusse,  prakter  meritum 
Filii  Dei  Christi  redemptoris  cjusquc  doclrinas  cl  vilai  oli- 
servantiam.  Jessenins  i  sin  Oration  in  obit.  Tych.  Brahe 
berömmer  honom   för  ett  chrislligl  lefvernc. 

livad  orsaken  varit  till  Tyko  Brahes  disgrace  vet  man 
ej  precist.  Gassondus  och  Holberg  äro  af  den  tanken ,  att 
Christopher  VValkendorph  genom  sin  myndighet  endast  här- 
till bidragit,  ocb  alt  första  fiendskapen  mellan  dessa  herrar 
härrört  deraf,  all  då  Walkcndorpli  I  oOO  tillika  med  Ko- 
nungen var  på  Hven,  bar  ban  velat  gå  in  i  Tykes  studer- 
kammare, men  blifvit  vid  dörren  af  dess  engelska  dogg  an- 
fallen, hvaraf  alarm  blef,  och  Walkendorpb  ocb  Brahe  för 
kundens  skull  kommit  i  någon  hård  ordvexling,  hvaraf  hat 
uppkommit.  Men  Iluelius  bar  loG2,  under  sill  vistande  i 
Köpenhamn^  gj^''^  ^'n  nogare  underrättad,  all  en  engelsk 
Minister,  som  varit  i  luipenhamn,  haft  en  öfvermattan  slur 
och  vacker  dogg,  den  Tyko  Brahe  af  honom  begiirl,  tillika 
med  Walkendorpb.  Ministern,  som  icke  ville  neka  hvarkeu 
den  ena  eller  andra  af  desse  Herrar,  lofvar  all  vid  sin  hem- 
komst sända  dem  hvardera  en,  hvilkel  hau  ock  höll;  men  af 
dessa  doggar  syntes  den  ena  hade  vackrare  och  större,  och 
den   \illc  bdda   hafva  ^   lioniiugcu   lilldömde   dii    Walkendorpb 


282 

densamma,  Lvilkct  förtröt  Tyke,  60m  i  sin  Larm  fälile  n'i- 
gra  obetänksamma  ord  om  Konungen^  dem  Walkendorph  för 
Konungen   framförde  ocb   hvarigenom   lian   rakade  först  i  onåd. 

Sex  talet  bar  uti  denne  Astronoms  Icfnad  alllid  varit  be- 
synnerligt. lo46  är  ban  född,  lo5(>  började  ban  att  lägga 
sig  på  Astronomien,  10(36  miste  ban  sin  näsa  i  Rostock, 
1570  fick  ban  Hveu  I  förläning,  ITjSG  både  ban  besök  af 
Konungen  ocb  Drottningen,  159G  rakade  ban  uli  onåd  ocb 
måste  Icmna  sitt  fosterland.  Om  bans  död  berättas  olika; 
somlige  säga  att  ban  baft  nåden  äka  uli  Kejsarens  vagn  ocb 
att  respecten  bindrat  bonom  stiga  derur  ocb  kasta  sitt  vat- 
ten, bvarigenom  urinblasan  blifvit  skadad.  Men  det  sanna 
är,  att  deu  Svenske  Grefven  Eric  Brabe,  som  da  var  i  Prag 
och  Tykes  goda  vän,  bar  fört  bonom  med  sig  till  Herrens 
af  Rosenbergs  bord,  der  ban  fick  sin  sjukdom.  Denne  Eric 
Drabe  var  var  Astronoms  stora  vän  ocb  både  beständigt  va- 
rit bos  bonooi  i  bans   sjukdom. 

Ar  1.^)00  vid  midsommarstiden  reste  Tyke  Drabe  med 
hela  sin  familj  till  Prag;  bär  blef  ban  nådigt  cmottagcn. 
Cancellern  Curlius  von  Senftenows  bus  köptes  för  10,000 
Rdr  ocb  lemnades  Brabe  till  att  bruka  på  lifslid ;  af  trennc 
kejserliga  slott  tilläts  bonom  att  välja  bvilket  ban  ville  att 
bo  pä,  dä  ban  utvalde  Benalki,  ö  mil  från  Prag,  2000  gyl- 
len till  äreskänk  ocb  oOOO  i  årlig  pension,  bvarpä  ban  fick 
cbarakter  af  Kejserligt  Råd.  I  sin  dödsstund  säges  ban  ba 
suckat:  ne   frustra   vixissc   videas. 

Efter  Tyke  Brabes  död  blef  bans  slägt  uti  Böbmenqvar; 
Lans  fru  köpte  sig  straxt  en  egendom  i  Böbmen  och  fick 
derjemle  20,000  Rdr  för  sin  mans  instruraenter.  Sonen 
Tyke  blef  gift  med  en  Wilbstumb;  dollren  Kiisabcth  fick 
en  Tysk  herreman,  Frantz  Tcgenagel,  Gebeiraeräd  ocb  Mi- 
nister i  England;  Sisela  en  Baron,  bvars  namn  man  icke  vet. 
Ar  IG04  dog  Tyke  Brabes  cflericmnade  cnka ,  Cbrislinn 
Barbara,  ocb  ses  af  ett  hennes  döttrars  bref  det  hon  niye- 
Let  sörjt  sin  salig  berre,  ett  tecken  att  deras  äkta  samruao- 
Icfuad  varit   dem   Ijuf  och  angenäm. 

Sophia  Brahe  är  född  i  Skänc  I.*>5(>.  Fadren  var  Otto 
Brahe  till  Knutstorp,  modren  Beata  Biide.  Vid  pass  1578 
blef  hon  gift  med  Otto  Tolt  till  Ericsbolm.  Efter  sin  her- 
res död  beböll  hon  Ericsbolm  i  morgongåfva,  tills  hon  i 
nytt  äktenskap  med  Eric  Ijange  trädde,  bvilket  dock  icke 
var  långvarigt,  hvarpå  hon  sin  (ifriga  tid  hos  sin  son  Otto 
Tott  tillbraglc,  tills  hon  dog  1045,  uti  sitt  87:de  äldcrs 
ur.    lIouDCS  öden  äro  lika  sä  besynnerliga  som  dess  broders, 


283 

Tyko  Brahes.  Efter  sia  första  herres  död  tlllhrngte  hon  siu 
tid  ciulels  [>ä  Ericsholni,  cndels  hos  sin  broder  på  Ilveu. 
Här  var  det  som  hon  första  gängen  råkade  sin  käre  Eric 
Lange,  en  herre  af  mycken  lärdom^  isynnerhet  uti  Poesien 
och  mest  Chemien,  hvarutinuan  han  som  andra  Adopli  gick 
sä  liuigt,  att  han  uppbrände  sitt  vackra  fåderncarf  och  til- 
lika för  gäld  ät  creditorer  måste  lemna  Bygholms  län,  det 
han  af  kronan  hade.  Vid  pass  löOO  blofvo  dessa  tvenne 
lärda  och  förnäma  personer  förlofvade  med  Tyke  Drahes 
goda  ja  och  samtycke,  men  de  öfrige  af  hennes  slägt  och 
syskon  visste  ej  deraf,  hvilket  dem  sedan  högeligen  för- 
tröt att  de  voro  förbigångne,  hvaraf  hon  sedermera  fick 
känna  påföljden,  i  det  de,  i  stället  för  att  hjelpa  henne  un- 
der dess  tryckande  omständigheter,  alldeles  togo  sin  hand 
ifrån  henne.  i"2  år  gingo  förbi  innan  delta  äktenskap  blef 
fullbordadt.  Eric  Lange  vägade  sig  ej  till  Danmark  för  sina 
creditorers  skull;  emedlertid  var  fru  Sophia  endels  pä  Hven, 
endels  pä  Ericsholm.  Vid  detta  sednare  ställe,  som  af  hen- 
nes svärfar  var  uppbyggt  och  i  de  dagar  präktigt ,  hade  hon 
kunnat  haft  allt  nöje,  om  hon  ej  saknat  sin  älskare.  Vid 
gärden  var  en  trägård,  i  de  dagar  den  präktigaste  i  Skåne, 
emedan  Halhman  i  sina  bref  till  sin  herre,  Laudgrefven  af 
Cassel ,  denna  trägård  berömmer.  Ilär  hade  hon  i  ett  lust- 
hus sin  tillkommande  makas,  Eric  Langes,  portrait  hängande; 
här  var  hennes  angenäma  arbetsrum  j  här  skref  hon  sina  Öm- 
ma vers,  i  hvilka  hon  med  en  Naso  täflar.  Hitintills  hade 
endast  längtan  och  oro,  som  en  öm  kärlek  alllid  mcdförer, 
stört  hennes  lefnadslugn,  men  nu  började  flera  motgångar 
tillstöta;  ty  endels  råkade  hennes  mest  älskade  broder  uti 
onåd  och  måste  lemna  sin  fosterbygd,  härjemte  hade  hon 
sjelf  genom  sitt  chemiserande  ådragit  sig  en  stor  gäld,  och 
såsom  en  följd  häraf  blef  hon  af  sina  creditorer  och  när- 
maste slägtingar  angripen,  hvarigenom  hon  föll  uti  en  djup 
melancholi.  Det  kunde  ock  icke  annat  vara  för  ett  ömsint 
fruntimmer.  En  kärlek,  som  hon  ej  kunde  öfvcrvinna,  la- 
gade städse  i  dess  bröst ;  men  städse  såg  hon  sig  fjerran  det 
målet  att  nå  dess  fullbordan.  En  broder,  den  hon  af  hela 
sin  slägt  endast  kunde  anse  som  sin  vän,  dess  olyckor  rörde 
henne  lika  mycket  som  dess  egna,  den  hårdhet  hvarmed  hon 
af  alla  sina  anhöriga  blef  bemött,  den  nästan  oofvervinner- 
liga  svårigheten  för  Eric  Lange  all  våga  sig  till  Danmark, 
åtminstone  att  någon  tid  ho  och  vistas  der,  allt  detta  kun- 
de ej  annat  än  åstadkomma  melancholi,  och  denna  åter  å- 
drog  fru  Sophia  Brahe  en  sjukdom,  som  satte  sig  uli  cua  aidau. 


284 

Ledsen  vid  sill  fäderncslaiul  och  sedan  hennes  broder  blif- 
vil  i  Prag  clablerad  reser  hon  ul  till  Tyskland  ar  IGOl.  i 
tanke  att  begifva  sig  till  de  varma  SchAveizeibadeu  och  der- 
ifrän  under  vägen  besöka  sin  broder  i  Prag.  Det  är  en  all- 
män berällelse  all  bon  verkligen  varil  i  Prag,  i  lankc  all 
finna  sin  broder,  men  han  var  dä  död  och  dess  slägt  ulflyt- 
tad  på  landet.  Här  skall  bristen  pa  penningar  varit  sa  slor 
för  henne,  som  dessuloni  ej  egde  någon  enda  bekant  pä  or- 
ten, att  hon  har  måst  till  sin  bergning  sitta  vid  mangelske- 
slol  och  sälja  små  kram,  tills  dess  en  dag  dess  son,  Tage 
Toll,  som  nu  sina  utländska  resor  fullföljde  och  till  Prag 
äfven  kom,  gåendes  öfver  torget  af  henne  igenkänd  blifvit, 
hvarpå  hon  med  honom  till  Danmark  reslf  och  skall  den 
signelringen,  som  hon  sin  son  visle  för  att  öfverlyga  honom 
det  han  ej  vilsetog  sig  på  person,  ännu  i  ett  förnämt  cabi- 
nett  vara  och  länge  i  familjen  såsom  en  märkvärdig  ling 
blifvit  bevarad  5  men  huruvida  detla  kan  ega  grund  tviflar 
Auctorn  till  Danske  Alagasin,  ^ä  H.  p.  20.  År  1002  träf- 
fade hon  efter  12  ars  förlofning  sin  älskade  Eric  Lange, 
men  tillika  uti  sådana  omständigheter,  alt  hon  som  ett  AG 
års  fruntimmer,  sjukligt  och  sjelf  uti  vidlyfligheler  fördju- 
pad!,  bordt  hafva  halt  betänkande  med  honom  ingå  äkten- 
skap, ty  Herr  Eric  Lange  salt  då  Ekhiiför  för  gäld  inmant 
af  Bcnedix  UanlzoM';  dit  reste  hon  och  14  dagar  för  P/isk 
lät  sig  med  honom  viga:  ett  prof  af  en  grundfasl  kärlek, 
men  tillika  romanesk.  Någon  tid  förblef  hon  i  Tyskland, 
men  kom  sedan  hem  lill  Skåne  och  bodde  på  Ericsholm. 
Hennes  man,  Eric  Lange,  lärer  få  år  efter  deras  giftermål 
från  verMen  afgått  och  i  Prag  slutat  sina  dagar;  kanhända 
all  fru  Sophia  iJralie  der  varit  med  honom,  och  all  hennes 
vidrigheter  i  den  staden  till  den  tiden  böra  hänföras.  Emel- 
lertid var  deras  tillstånd  under  vistandet  i  Tyskland  ganska 
slätt,  som  ett  fru  Sophia  Brahes  bref  till  sin  syster  Magda- 
lena nogsamt  utvisar.  Hon  tackar  först  för  sin  systers  god- 
het och  det  halfva  hundrade  daler  som  hon  sändt  henne; 
bon  klagar  öfver  det  obilliga  skinncri  som  å  den  orten  var 
der  hon  nu  vistades,  så  all  ofta  räntan  för  100  Hdr  om 
uret  steg  till  250  Hdr.  Om  sin  slägls  uppförande  skrifver 
hon  vidlyftigt:  fru  Magdalena  var  alltid  tvär  emot  henne 
och  förebrådde  henne  flera  ting  som  misshagade."  —  —  — - 

"72.     Olaf  Moritsen   1571.  73. 

73.  Corfils  JFifJcrl  1573.  En  mängd  af  hans  domar 
träffas  i  C.  Wifferts  Dombok  i  De  la  Gardicska  donalioncu  i 
Lund." 


285 

(Orilnlngcn  mellan  C8 — 74  är  ej  utredd.) 
74.  iknut  iiiedda.  Utom  det,  att  pa  Gicddiska  stam- 
taflan  lios  IIofTman,  uti  dess  Portraits  des  Ilommcs  clc.  han 
namnes  liefallningsman  på  Helsingborg,  (Inner  man  detsamma 
uti  Corvilz  von  Ulfelds  Mcrh^vUrdiges  Lehen.  Copenli.  I7öS. 
8:o.  p.  G,  der  det  säges:  Maigrela  UUeld,  welcLe  Knut 
Giedde  auf  Tommerup  Befehlshaberen  auf  Schlosse  Helslng- 
burg  bekam.  Han  var  en  son  af  Knut  Lauritssun  Giedda  till 
Spannarp  och  Kögla  och  fru  Sisscla  Brostrup.  Han  var  gift 
med  Älargreta  Ulfeld,  Claus  Eggerlsson  Ulfelds  och  Dorta 
Lunges  dotter,  och  deras  son  var  Brostrup  Giedda.  1534 
begärde  Riksrådet  af  Skånska  adeln  enligt  ett  bref  i  Lands- 
krona d.  !24  Juli  för  Knud  Giedde  ni.  fl.  fri  lejd  fur  att 
skicka   dem   till   Gref  Ghrislophcr. 

7ö.  Hans  Skaurjnard,  Danmarks  Rikes  Råd  och  Slotts- 
herre på  Helsingborg.  "lö7C  till  Julen  förärades  efter 
Borgmästares  och  Råds  i  Helsingör  befallning  till  Hanns 
Skougardt,  Höfvidsman  pa  Helsingborg,  5  tunnor  Rostocker- 
ul ,  da  hvar  tunna  kostade  ^^  mark,  4  sk.  Dansk  Magaz. 
5:dje  Rckke,  ^2  B.  ö  H.  p.  198."  Han  dog  d.  18  Juli  1580 
pä  Helsingborgs  slott  och  ligger  begrafven  uti  Wrambs  kyr- 
ka. Hans  fru  var  Anna  Vernersdoller  Parsberg.  Han  hade 
med  henne  två  söner,  Jörgen  och  Fredric  Skaugaard.  Den 
scdnarc  cgde  Fliingegard.  Hans  dotter  Anna  Skaugård  hade 
Holger  Jensson  Ulfstand  pa  Skabersjö.  Anna  Parsberg,  hans 
cfterlefvande  cnka,  fick  sedermera  Riksmarsken  Hack  Ulfs- 
tand på  H.TCckeberga.  "Öfvcr  H.  S.  utkom  en  likpredikan  af 
J.  Erasmi,  Past.  i  Helsingborg  1580.  Denne  H.  S.  bör  ej 
förblandas  med  en  äldre  H.  S. ,  hvilkcn  enligt  Gillbergs 
Beskr.  öfver  iMalmöhus  län  funderade  Wrams  Gunnarstorp 
15r»0,  och  hvilkcn  Electus  Frans  Wormordscn  I5oo  med 
vald  fråntog  Stubberup  län  och  Wäsby  (De  la  Gärd.  Arch. 
V^.  170).  H.  S.  d.  y.  tillbytle  sig  Fliinge  gård  och  gods  af 
K.  Fredrik  H  ar  1579.  Till  Helsingborg  anlände  Professorn 
i  Greifswald  31ag.  Joh.  Sccccrvicius  och  Med.  l*rof.  Doct. 
Joh.  Francescini  Ripensis,  sedan  de  i  Lund  bevislat  det  bröl- 
lop Superinlend.  ^'ils  Hvid  gjorde  för  en  sin  dotter,  den 
dag,  da  Hr  IL  S.  dött.  Den  förre  skrcf  då  cll  poem  öfver 
honom  som  är  tryckt  i  andra  boken  af  hans  latinska  vers- 
samling, hvarutur  vi  anföra  början: 

Eheu  quam  subito  vecors  post  gaudia  luclus, 

Et  dolor  et  Iacrym;c  curaquo  trist  is  adosf. 

Helsingboige!  luus  I'ra:scs,  qua  nocle  reversi 

Venimus,  occlusit  luniina  morte  gravi. 


28G 

Quis  mihi  nunc  tantos  .  .  .  Anna  doloret, 
Quis  rcferct  planctus  Nobilis  Anna  tuos." 

7G.  Arild  Uffentp  kom  efter  Hans  Skaugaard.  Uti  en 
förordning  af  år  lö80,  huru  invånarne  pa  Hven  skulle  upp- 
föra sig  mot  Tyke  Brahe,  nämner  Konungcu  Arild  Ugerup 
vor  Mand^  Tjener  og  Embitsmand  paa  vört  Slott  Helsing- 
hurg.  Han  var  född  på  Sölfvitshorgs  slott  1328,  Onsdagen 
näst  för  Catiiedra  Petri,  Lvilken  alllid  inföll  d.  22  Februari. 
Han  gick  i  scbola  uti  Herriswad  kloster.  Gjorde  utrikes 
resor.  Frän  dem  hemkommen  uti  fjenst  vid  K.  Christian 
III:s  hof  antagen.  Gavaliere  hos  den  afsatte  H.  Christian 
Tyran  pa  Callundborgs  slott,  då  honom  tillika  var  uppdra- 
get att  pu   honom   hafva   ett   vaksamt  öga. 

År  l()3o  sänd  till  ^Vismar  med  den  brudskatt,  som 
Hertig   Hans  af  Mecklenburg  fick  af  sin  svärfar  K.  Christian  III. 

Ar  15o7  gifte  han  sig  med  Gisela  Podebusch,  en  dot- 
ter af  R.R.  Claus  Podebusch  till  [»rapperup  och  fru  Anna 
Krogenos,  då  han  Icmnade  hofvet  och  blef  boende  på  sitt 
gods  Ugerup. 

Ar  löGO  sände  K.  Fredric  II  honom  till  Sverige,  atl 
vid  K.  Eric  XIV:s  kröning  såsom  Dansk  Minister  vara  när- 
varande och  frambära  Danska  Honungens  lyckönskan.  Krö- 
ningen förrättades  i  Upsala  Domkyrka  och  var  den  mest  ly- 
sande som  ännu  i  Norden  skelt.  En  ny  Uiddareoiden,  kal- 
lad S:t  Salvators,  nu  Seraphimer,  inrättades.  Tjugutre  Rid- 
dare dubbades  i  kyrkan,  och  sedan  den  nykröute  Konungen 
kommit  frun  kyrkan  upp  i  slottet,  dubbades  ännu  ficre,  och 
l>land  dem  Arild  Ugerup.  I  Sverige  hade  han  mycken  slägt, 
Eric  och  Thure  Trolle  voro  hans  morbröder.  Ingeborg  Trolle, 
Nils  Rynings  fru,  hans  cousin.  Likaså  voro  Gabriel  Oxen- 
stjernas,  Lars  Sjggeson  Sparres,  Erland  Båts,  Carl  de  Mor- 
uays  och  Johan  Åkesons   till  Tidön   fruar   hans   cousiner. 

Ar  1505  sände  Danske  Cancelleren  Christian  Friis  ho- 
nom tvenne  gånger  till  Danske  Ambassadeuren  Slcn  Ericsson 
Lejonhufvud  för  att  varna  honom  att  icke  företaga  sig  resa 
genom   Danmark   utan  Danske   Konungens   pass   och  lejd. 

Samma  år  gick  han  med  Danska  armécn  till  Halland, 
bevistade  Elfsborgs  belägring  och  intagande ^  samt  var  i 
Halmstad  och  bidrog  tappert  alt  försvara  samma  stad,  hvil- 
ken  af  de  Svenske  belägrades. 

Ar  15G4  gick  han  från  arméen  till  flottan  och  fick  li- 
nleskcppet  David  alt  föra.  Han  gick  ut  på  kryssning  och 
Lade  fyra  gånger  slagits  med  de  Svenske,  femte  gången  var 


287 

ticn  12  Augusti.  Ilcilof  Tiolle  förde  Lcfalet  på  DansKa  flot- 
tan, som  var  åO  segel  slarfc.  Sjöslaget  stod  under  Gotland 
vid  en  klippa,  kallad  Jungfrun.  Slaget  varade  Lela  dagen ^ 
utan  att  nägon  kunde  lillegna  sig  segern.  Den  Svenska  gick 
nt  Öland,  den  Danska  nt  Goltland.  Stormen  skilde  dem  at. 
Arild  Ugerup  vardl  tagen.  Det  gick  sa  till,  att  under  stor- 
men om  natten  efter  sjöslaget  bafva  de  Svenske,  som  sökte 
Öland,  skjutit  Dansk  lösen,  och  dermed  narrat  4  Danska 
skepp,  som  höllo  sjön,  att  ställa  kosan  till  svensk  hamn. 
AriUi  Ugerup,  Eric  Hud,  Peder  Daa  och  Torbjörn  Daa  ka- 
sta ankar  tält  invid  Svenska  flottan.  I  solens  uppgång  sago 
de  sitt  misstag.  Eric  Hud  med  sitt  skepp  kom  undan,  men 
de  trcnnc  andra  hlefvo  efter  en  härd  sirid  tagne.  Arild 
Ugerup  Lade  200  mans  besättning,  IGO  voro  skjutne  innan 
han  strök  flagg,  och  han  både  icke  gifvit  sig,  om  icke  Sven- 
ska Amiralen  lofvat  honom  och  hans  folk  en  dräglig  fån- 
genskap; hans  beslut  var  alt  spränga  sig  och  skepp  i  luften. 
Utur  sin  fångenskap  kom  ban  15GÖ,  utväxlad  mot  Svenska 
Fältmarskalken  llogenscbild  Bielke.  Vid  denna  lid  gifle  ban 
sig  med  Thale  Tagesdolter  Tbolt  fiån  Naes.  Hon  var  un- 
der hans  fångenskap  förlofvad  med  en  annan  herre,  förmod- 
ligen tvungen,  ty  emellan  henne  och  Arild  Ugerup  var  hem- 
lig kärlek.  Han  enleverar  henne  i  trägården  vid  IVais  tvä 
dagar  före  bröllopet,  han  för  henne  till  Ugerup,  der  hon 
vigdes  med  Arild  samma  dag  som  annars  var  utsatt  lill  hen- 
nes bröllop  p/i  Nacs.  Denna  händelse  gaf  anledning  lill  fa- 
miljestridigbeler.  Vid  denna  tid  skall  Ugerups  fur  eller  skog 
vara  anlagd.  Man  bcrältar  att  Arild  fåll  i  Sverige  kunskap 
om  Thale  Thotts  gifte,  att  han  utverkat  sig  frihet  få  resa 
ned  till  Ugerup  och  der  blifva  tills  han  fick  skörda  hvad 
han  då  satt;  hemkommen  om  våren  lät  han  genast  beså  ett 
stort  fält  med  furufrö,  och  dn  hösten  kom  och  han  påmin- 
tes om  sin  parole,  alt  utcr  infinna  sig  i  Sverige,  svarade 
han,  att  det  han  satt  ännu  icke  var  växt,  långt  mindre 
skördadt. 

Ar  lo77  sändes  U. Rådet  Jacob  Ulfelt,  Arild  Ugerup 
och  Greger  Truidson  Ulfsland  till  Torup  ät  Hyssland.  Den 
28  Augusti  1578  slöts  i  Sloboda  en  Tractat,  som  var  Ja- 
cob Ulfclts  olycka.  De  Hyskc  uppsatte  Iractaten  efter  eget 
behag,  och  Jacob  Ulfelt  var  nog  svag  att  foga  sig  efter 
dem  och  gä  öfver  sin  insiruolion.  I  slällct  för  förnyandet 
af  det  gamla  eviga  föibundct  samtyckte  ban  blott  ett  stille- 
sland  pä  lö  är.  Det  förbehull  alt  ingcnilera  af  magier- 
na skulle    begära    lijelplruppcr    af   den    audra,    som  Ulfeils 


288 

iitslruclion  uttryckligen  innehöll,  var  uleglumd^  i  dess  ställe 
inrycktes  i  tractalen,  alt  Czarens  fiender  skulle  vara  Konun 
gen  af  Danmarks.  Två  Ryska  Gesandter,  Alexei  Da^vidof 
och  Thirnolhei  Pelrowiscli,  följde  Danska  Elcrrarnc  till  Kö- 
penhamn. Ii.  Fredric,  helt  missnöjd  med  Ulfelts  förrätt- 
ning, casseradc  hela  tractaten.  Ulfelt  föll  i  onåd,  uteslöts 
från  Rådet,  och  de  Ryska  Sändehuden  måste  med  oförrät- 
lade  ärender  resa  hem  igen.  Sannolikt  synes,  alt  Arild  Ugc- 
rup  ingen  del  haft  uti  Ulfelts  rädda  och  fega  underhandling, 
utan  snarare  salt  sig  mot  densamma,  ty  han  var  en  man, 
som  hade  hjerta  i  bröstet  och  icke  lät  skräma  sig;  icke  hel- 
ler finnes  minsta  anledning  att  han  ådragit  sig  sin  Honungs 
enad;  tvertom  som  ett  hevis  af  synnerlig  nåd  hör  man  anse, 
alt  han  kort  tid  efter  ulnämdes  till  Slottsherre  på  Helsing- 
horg.  Han  hade  först  haft  Roskilds^ biskopsgård  i  förläning, 
sedan  fick  han  Odense,  och  sisl  Ahus  och  Ellehnlms  län. 
Desse  tvcnne  sisla  län  fick  han  behålla  tillika  med  Ilclsins;- 
borg,  som  ulmärkle  mycken  nad.  Ar  Iö80  tillträdde  han 
detta  län,  och  är  1Ö87  d.  o  Februari  afied  han  pä  Helsing- 
borgs slott  i  sitt  59:de  ålders  år,  och  ligger  becrafven  uti 
Äsums  kyrka  i  den  gamla  Ugerupska  familjegrafven.  Han 
var  i  sin  tid  en  den  största  och  resligaste  man  till  vä.xlen, 
kvilkct  hans  balsamerade  lik  bcvitluar,  som  för  iiO  år  sedan 
lag  i  sin  kista  oskadadt,  utom  det  att  skägg  och  här  aiTal- 
lit.  Magen  var  fyld  med  humbla  och  kroppen  med  alun 
balsamerad.  Den  längd  han  i  sin  kista  hade  höll  inemot 
fyra  alnar,  och  ä  en  plät  å  kistan  fäst  lästes  denna  inscrip- 
tion:  Ärlig  oc  V^elbyrlig  Mand,  Arild  Ugerup,  som  var  Herr 
Axel  Ugerups  och  Fru  Anna  Trolles  Son,  hand  hafdc  Ivenne 
hustruer,  den  första  Fru  Giselc  Podebusch,  den  anden  Fru 
Thale  Tholt,  hands  Eflerlefverska,  og  dödde  hand  paa  Hel- 
sinuborscs  Slott  d.  ö  Febru.  Aar  efter  Guds  börd  lo87. 
hvis  själ  Gud  hafvc.  Han  jordfästes  i  Helsingborgs  kyrka 
och  likpredikan  hölls  af  Nils  Michelsen,  dervarandc  Sognc- 
proest.  Äled  sin  första  fru  Icfde  han  ej  mera  än  18  vec- 
kor. Hon  dog  löo7  och  är  begrafveu  i  Lund.  "På  hennes 
sten  står: 


18  uger  efter  att  brollupot  stod 

Gud  ved  det  var  hannem  hart  ymod." 

Ar  IJJO.")  trädde  han  i  nytt  gifte  med  Thale  Tholt,  som  ef- 
ter hans  död  fick  Danska  Fältherren  Gert  Ranlzov.  I"g<') 
barn  kade  han  med  dessa  sina  fruar. 


280 

ilolTman  i  sina  Purlraits  Flistoriqucs  säger  oin  honom: 
Il  eloit  fort  fanipux  de  son  tems.  Han  var  en  tapper  herre, 
men  tillika  af  en  ädohnoilig  cliarakter:  han  liknade  sina  för- 
fader, som  kallades  de  starke  Uniper.  LJti  hans  Personalier, 
som  tyckas  vara  mera  sanna  iin  don  tidens  vanliga  och  svas- 
saudc  heröm,  namnes  hans  frikoslighot  emot  och  omvårdnad 
om  schohc-ungdomen  i  lielsinghorg  och  om  den  stadens  fat- 
tige. Man  hade  vid  sill  gods  Ugernp  ett  fattighus.  Och  vid 
slottsporten  i  Ilelsingliorg  hade  han  for  egen  räkning  låtit 
bygga  ett  fallighus.  Till  Hospitalet  i  Wae  skänkte  han  100 
Daler  i  penningar.  Afvenledes  herönimos  hilligt  hans  sunda 
tänkesätt  i  anseende  till  folk  af  lägre  dassen,  da  han  hvar- 
ken  tillät  sig  sjelf,  eller  hos  andra  kunde  tala  ett  högdra- 
get uppförande  emot  dem.  Han  var  en  far  för  sina  hönder 
och  gynnade  allmogen  i  hvad  han  hilligt  kunde.  Han  plä- 
gade ofta  säga:  det  vore  de  som  trälade  för  det  Herreman- 
nen hade  godt  af  Och  mer  än  en  gäng  skall  han  af  egen 
cassa  helalt  de  falliges  kronoutskylder.  En  sådan  Höfdings 
minne    förljenar   att    från   glömskan    hevaras. 

77.  ''Gcvdt  Rantznn  förläntos  med  Hclsinghurgs  slott 
och  liin  1587,  då  han  hefallde,  att  i  länets  alla  kyrkor  en 
hok  skulle  hållas,  i  hvilken  kyrkans  egendom  och  räkenska- 
per skulle  skrifvas.  D.  24  Fehr.  loSS  utlemnades  på  Slot- 
tet till  [iyrkvergcrne  de  granskade  räkenskaperna.  Pastorer 
fingo  2  mark  för  deras  uppgörande.  Bihl.  msta  i  Lund.  H. 
c)  fol.  lOo.  G.  II.  inskref  i  kyrkohoken  hvilka  fingo  gä 
omkring  efter  allmosor.  Prest,  liyrkvergen  och  socknens 
Länsman  skulle  tillse  att  inga  andra  gingo  vid  Konungens 
onåd."  *) 

78.  Sten  lirahe.  Han  var  Höfvitsman  på  Helsinghorgs 
slott  1589 — 1392,  och  har  samma  åi'  till  seholan  derstädes 
donerat  lOO  gamla  goda  dalrar,  hvaraf  årliga  intresset  skulle 
användas  till  papper  och  Mäek  ät  schola-ungdumen.  Sten 
Brahe  vai'  Danmarks  Itikes  Häd  och  Ståthållare,  en  Herre 
af  K.  Christian  iV  mycket  älskad  och  aktad.  År  1588^  dä 
K.  Fredric  II  hegrofs,  ledde  Sten  Brahe  och  Christopher 
Walkendorph  Flisahet,  den  äldsta  af  de  Kongl.  Prinsessorna. 
Ar  1G0(>  en  af  de  fyra  Uådsherrar  som  följde  Ii.  Christian 
IV  till  Fnglaud,  då  han  hesökte  sin  syster,  dervarande  Drott- 
ningen, lirahe  fick  en  guldhägare  om  oOO  Pund,  en  guld- 
kedja om  400  Pund  <»ch  penningar  2.">0  Pund.  Ar  lOIO 
vid   Prins   Christians    hyllning   i    luipenhauin     har    Sten    Brahe 

*)  I   Prosten  Adolph   Faxes  uppgift   till   G.   Sommelius. 
Helsingborgs  Ilistoria.  19. 


2J)0 

g|>ir;in.  Ar  1GI9  bland  de  sex  Danska  Il.Råder,  som  mötle 
de  SvfBska  uli  Ulfsljccli,  der  alla  uppkuiuna  tvisligbeter  e- 
luellaii  Sverii^e  och  Danmark  bilades.  Ar  IG^O  d.  11  April 
slöt  baii  sina  dngar.  Hans  iursta  fru  bet  Berta  Uoscncranlz, 
en  dotter  al"  Otto  Holgersson  Husencrantz  till  Na^sL^bolm 
ucb  Fru  Ida  Guie;  bans  andra  fru  Kerstin  Holk;  bans  tredje 
fru  Sopbia  lloslrnp.  ^Jed  ilen  forsla  både  bau  tre  söner 
ocb  Ire   döttrar  och   med   den   andra   en    dotter. 

1.  Sonen  Otto  Jjrabe,  g.  m.  1)  Margreta  I{rafse,  -i) 
Karin  Uud,   o)   Anna   Biide. 

2.  Eric  Brabe,  öfversle  i  Holländsk  tjenst^  g.  ui.  Lucia 
von  Eisingen. 

5.  Jörgen    Brabe,   g.   m.  Anna   Gyllenstjerna, 

4.   Sopliia   Brabe,   g.    m.   Jörgen    Lunge. 

t>.    Id^    Brabe,    död    ung. 

(i.    Berta   Brabe,    g.    ni.    Fredric    Rciz. 

7.  Af  andra   giftet,   Helvig   Brabe,   g.    m.   Falk   (iiöe. 

79.  Cliristopher  TValhendurph  *).  Uti  Helsingöbrs  stads 
Beskrifvelse  sägcs  alt  Cbristopber  NValkindorpb  varit  Slolls- 
berre  på  Helsingborg  år  l."»l)'i.  Liinge  drog  jag  denna  npp- 
"ift  i  tvifvelsmal ;  men  äudtlig(n  ocb  af  en  biindelse  fann  jag 
den  genom  ett  monument  i  Helsingborgs  kyrka  stadfäst ;  j^c' 
som  der  uuga  letat  efter  alla  gamla  minnesmärken,  faun  pa 
Kungsstolens  döirstolpar  tvenne  zirater,  dem  jag  oftare  sett 
men  icke  nogare  beskåda!  ,  bvilka  ziraler  voro  NYalkendorpb- 
ska  va|)net,  dock  ulan  lijclm  ocb  lijelmprydnad ;  ocb  ånnu 
mer  öfverlygades  jag  derom  da  jag  fann  vid  begge  vapnen 
initialbokstäfverna  C  \.  ntskurne.  Slottet  bar  denne  berre 
efter  Sten  Brabe  fåll  i  förläning  ocb  i  uiigra  är  innebaft. 
Denne  berre  är  i  Danska  bistoiien  mycket  namnkunnig.  Fa- 
ilren  var  Henning  Walkendorpb  ocb  modren  Sissela  Fris. 
Året  dä  ban  föddes  bar  man  sig  icke  bekant.  Han  fick  i 
sin  ungdom  föga  undervisning  i  vet  lenskaper,  men  lärde  väl 
ridderli"a  ölningar.  Hufjunkarc  bos  K.  (Christian  III  ocb  af 
lionom  niycket  afbållen.  lööG  ulnämd  till  [länsman  på  Ber- 
<;enbns  i  Norge,  en  dii  mycket  kinkig  post.  l.')Gl  utnämdes 
Sv.  till  Slålbållare  i  Lifland  ocb  residerade  pa  Aiensborgs 
slott   på   Ösel.      lo71    Länsman   pa   Goltland.      Jens  Billu   till 


*)  "Till  denne  berres  bistoria  finnas  rika  källor  i  af- 
tryckningen  af  liongl.  bref  ocb  befallningar  till  Cbpbr  W. 
frän  l.")öS  till  IGOO  i  Nye  D.  Magaz.  1  "B.  1  — G  b.  llaa 
granskade  llelsiugborgska  läuels  kyrkböcker   liiOi — Oo." 


291 


Billebolm  var  hans  företrädare.  Tillslåndel  på  Gollland 
uselt.  Hillen  efterlåten.  Domar*»  och  emhetsraän  gjonle  hvad 
de  ville.  Menige  man  förliycklcs ^  och  allting  uti  slörsta 
oreda.  loTG  hcmkallad  och  förordnad  alt  vara  Rigens  Ren- 
temestare,  hvilken  syssla  han  beklädde  lill  löOO.  lo77  ut- 
nämnd (ill  RiksRad  jemte  det  han  behöll  sin  Ränlmästare- 
syssla.  IÖ80  j)å  ett  raöle  med  de  Svenske  uti  Knäred.  Iö88 
do^  H.  Fredric  If,  hans  son  och  efterträdare  var  ett  barn 
om  11  år:  intet  förordnande  af  I».  Fredric  gjordt  om  för- 
myndarregeringen. Enkedroltningen  och  IJonungens  broder 
Hertii;  Johan  hade  väl  varit  närmast  berätli^^adc  till  att  föra 
riksstyrelsen;  men  Danska  adeln  och  isynnerhet  Rådet  var 
på  den  tiden  mäktigt.  Enkedroltningen  öfverlaltes  af  Can- 
celleren  IXils  Råas  att  hon  afstod  från  sin  förmyndarrält, 
Hertig  Johan  uteslöt  Rådet  af  egen  myndighet.  .Man  öfver- 
enskom  alt  fyra  Rädsherrar  skulle  vara  den  unge  Konungens 
förmyndare,  man  valde  först  enhälligt  Cancelleren  Haas,  se- 
dan Riksamiralen  Peder  JMunk;  den  tredje  som  fick  Rådels 
förtroende  var  Ståthållaren  öfvcr  Jutland  Jörgen  Rosencrantz 
och  den  fjerde  gamle  Riksmarsken  Peder  Gyllenslierna ;  men 
denne  herre  undanbad  sig  förtroendet  för  sin  höga  ålderdom 
skull,    dä   rösterne   enhälligt   föllo  pä   Walkcndorph. 

Under  denna  förmyndarregering  var  AA'^.  en  myndig  man. 
Men  genom  tvä  ting  har  han  fläckat  sin  ära  nemligen  Mogens 
Ilcini-sons  aflifvande  och  Tyke  Rrahes  föl  följande.  Mogens 
lleineson,  eo  bland  Danmarks  käckaste  sjömän ,  och  till  hvars 
minne  hos  cfterverlden  äfven  en  stod  finnes  vid  Ja?gerspris 
på  Seland,  var  född  på  Ferrö,  hade  utmärkt  tjent  Danska 
kronan  i  K.  Fredrik  Hrs  tid.  Gick  i  Spansk  tjenst,  försedd 
med  Hertigens  af  Parma  kaparbref  uppbragte  han  Engelska 
priser.  En  pris  sålde  han  i  Bergen  i  Norge;  Engelska  re- 
geringen anklagade  honom  i  Danniiirk  såsom  sjöröfvarc.  Vid 
Köpenhamns  underrätt  dömdes  han  som  sjöröfvare  alt  hals- 
buggas.  Domen  gick  till  regeringen.  W.  ensam  underteck- 
nade densamma,  då  han  åtminstone  af  Irenne  Regeringsråd 
bort  vara  underskrifvcn,  och  på  W:s  ordres  exe(jverades 
Mogens  lleineson  loSO.  Hans  enka  Sophia  Gyntelberg  log 
sin  tiilllykt  lill  Landsdomaren  i  Jnlland  Hans  Johansson  Lin- 
dcnov,  som,  då  han  genomsett  alla  hans  doknmonter^  fann 
buru  orättvist  man  handlat  med  hennes  man.  Herredag  var 
utsatt  att  hällas  i  Colldingcn  om  sommaren  loOO.  Hans 
Lindenov  lätcr  eftrr  all  lag-fornialilc  instämma  den  mäktiga- 
ste man  i  riket  och  som  presenterade  Konungens  person, 
Rcgeringsrädet    Walkcndorph.      En     rätt    sattes     för     hvilkcu 


292 


Lindenov  såsom  kärande  och  W.  såsom  svarande  framträdde. 
I  rätlen  presiderade  K.  Christian  IV  sjelf,  eharu  ännu  icke 
myndig.  Bredvid  Lonom  de  Irenne  Regeringsråden,  sedan  det 
öfriga  Rådet  och  derefter  menige  Ridderskapet  och  Adeln. 
Här  öppnar  uu  Lindenov  sin  talan  mot  den  mäktigaste  man 
i  riket  med  de  svåraste  klagomål:  en  hlodsdom,  som  i  sig 
sjelf  var  orättvis:  en  dom  som  en  enda  af  Regeringsråden 
vågat  underteckna,  de  andre  oåtspordt,  och  som  han  varit 
nog  förmäten  all  låta  verkställa.  Ett  förhållande  som  inne- 
fattade tyranni  och  den  största  sjclfmyndighet.  lians  Johans- 
son Lindenov  hevisle  inför  denna  rätt:  att  den  aflifvade  Mo- 
gens Heineson  hade  Hertigens  af  JParma  Spanska  Guvernören 
i  Nederländerna  cummiss  att  kapra  på  Engelsmän.  2:o  Att 
det  Engelska  skepp  Itan  tagit  och  som  tillbörde  en  köpman  i 
London,  hlifvit  till  Ostende  uppbragt,  som  var  Spansk  hamn , 
derstädes  af  Amiralitelsrältcn  dömdt  för  god  och  laglig  pris. 
5:o  Att  Itan  med  samma  för  god  pris  förklarade  skepp  seg- 
lat åt  Norigc,  der  han  sålt  hade  skepp  och  laddning.  Scdac 
han  allt  detta  med  ojäfviga  dokumenter  hestyrkt  och  \V. 
dera  svaral,  utföll  Herredagens  dom:  l:o  Alt  Mogens  Heine- 
sons  lik,  som  hlef  halshuggen  den  8  Febr.  1589,  ^kulle  upp- 
tagas och  cbristeligen  hegrafvas.  2:o  Att  underrätlens  dom 
skulle  utur  Köpenhamns  dombok  ulstrykas.  0:0  Att  Wal- 
kendorph  skulle  gifva  Mogens  Heinesons  enka  och  barn  oOOO 
Rdr  i  förlikning.  4:o  Skulle  betala  Hans  Johansson  Linde- 
nov rätteiiångskoslnaderna,  som  äfven  2;inu;o  till  en  stor  sum- 
ma.  Så  stor  Hans  Johansson  är  i  denna  sak,  sa  lag  ar  W. 
och  säkerligen  har  autini^en  Engelska  hofvets  grace  eller  sär- 
skildt  hat  till  Mogens  Heineson  varit  verkande  orsaken  till 
W:s  f(>rhållande.  Den  olyckliges  lik  fördes  till  Orslöfs  kyrka 
på  Jutland,  der  Lindenov  öfver  honom  lät  uppsätta  ett  epi- 
taphium,  som  finnes  uti  Pontoppidans  Marmora  Daoica.  Det 
är  stickande  mot  W.  och  slutas  med  dessa  orden:  Men  af 
Dievelens  avind  er  döden  kommen  i  verlden,  oc  de  som  ere 
af  hands  del,  hielpe  ogsaa  derlill.  W.  synes  hafva  ångrat 
sitt  brott,  han  ej  allenast  betalte  de  honom  ådönule  ÖOOO 
Rdr  och  rättegångskostnaderna,  han  gjorde  sedermera  enkan 
och  hennes  barn  mycket  godl,  så  att  de  alle  blefvo  fram- 
dragne   och   vardt   dugligt   folk   af  dem. 

"1Ö97,  då  förbundet  mellan  Danmark,  England  och  Ge- 
neralstalerna  förnyades  (Danmarks  Legater  voro  Arild  Hvid- 
feld  och  Chr.  Barnekow),  yltrades  i  10:de  art.:  Nulhis  um- 
quam  Anglns  per  ulluni  Danum  fuit  spoliatus,  pr;eler  Möns 
Henriksen,    m    fjucm   ob   sim   ddicta  capitaliter  fnit  animad- 


295 

verstim,  qui  et  instructione  ne  oommissionc  Bcigica  et  non 
Daoica  luunitus  fuerat.  Således  vidhull  Danska  kabinettet 
äoDU  7  år  efter  det  Måos  Hcinesen  uppgrofs  ur  galghacken, 
att  han  for  brott  sitt  straffats*).  Miijiigcn  var  det  ej  blott 
rättfcirdigbet ,  utan  litet  af  den  välbekanta  politiska  fiendska- 
pen, som  dref  Hans  Lindenov  alt  åtaga  sig  den  kaparens 
sak,  under  det  sannolikt  andra  sådana  tilltag  lemnades  utan 
heifran.  I  detta  böga  spel  torde  spänningen  mellan  T.  Br. 
ocb  Chr.  W.  snarare  haft  en  causa  suiTiciens,  än  i  afund 
rörande  2  doggbundar.  Hans  Jobansson  Lindenov  hade  c- 
niellerlid  särat  Walkendorf  odödligt.  L.  kunde  ej  utföra 
denna  sak  ulan  att  ba  ett  stort  parti.  Hörde  Tyke  Brahe, 
som  egde  så  stora  förbindelser  till  Sten  Billes  enka  Kirst. 
Lindenov,  ej  till  Hans  Lindenovs  parti?  Hade  Brabcs  snille 
biträdt  vid  kampen  mellan  opponent(>n  ocb  ministern,  så  upp- 
kom lätt  en  sinnesstämning,  bvarunder  den  minsta  sak  lätt 
kunde  bli  en  stridsfråga.  3]en  utan  en  dold  anledning,  blir 
det  en  skymf  mot  både  T.  Br.  ocb  Chr.  W.  att  se  Ledas- 
ägget   för   deras   verldskunniga   strid   i   ett   doggöra." 

År  IÖ94  höll  W.  Hätlarting  pa  Cjotlland.  År  Io96 
tillträdde  \\.  Christian  IV  regeringen  ocb  Regeringsr.idcn  af- 
Bkedades  i  nåder.  W.  utnämndes  då  till  Biksbofmästare , 
nedlade  nu  Uäntraästarsysslan,  den  Sivert  Beck  efter  honom 
fick  och  uti  2G  år  bestridde.  Ar  VÖWl  reste  den  unge  Uo- 
nangen  till  Mecklenburg.  W.  uppdrogs  regeringen  under 
lionungcns  bortovaro.  Nu  (lek  ban  tillfälle  att  uiöfva  sin 
bämd  pä  den  store  Tyke  Brahe.  Hunda  Tornet  i  Köpenhamn, 
bygdt  för  Brahes  skull,  förböds  honom  ocb  W.  nekade  ho- 
nom att  der  vidare  få  göra  sina  astronomiska  observationer. 
Under  föregifvande  af  fara  för  eldsvåda,  förböds  honom  alla 
cbcmiska  laborationer  hemma  i  dess  eget  hus.  Bönderna  på 
Hvcn  uppeggades  att  stämma  Brahe  för  hård  medfart.  Han 
sjelf  ocb  hans  domcstiker  öfverföllos  af  elaka  mcnniskor, 
ocb  när  Brahe  dem  inslämnde,  förböd  W.  byfogden  alt  döm- 
ma  i  saken.  Detta  allt  tilldrog  sig  uuder  Konungens  borto- 
varo. Brahe  drog  ur  riket,  och  den  store  mannens  lands- 
flykt blir  en  skamfläck  för  W. ,  "som  snart  ökade  sitt  onda 
rykte  genom  den  flottas  släta  utrustning,  bvilken  skulle  föra 
K.  Jacob  och  Danska  Prinsessan  Anna  till  deras  bufvudstad. 
Man   såg   häri   förräderi.      Med  möda    räddade    de    sig    genom 


*)  De  la  Gärd.  Arch.  5:  IGi.  Enligt  conceplinslruclio- 
ncn  för  Hvidfcld  och  Chr.  Barnekow,  nu  förvarad  i  Lunds 
Tuiv.   Bibi, 


294 

aU  gä  i  land  i  Norigc.  Efler  allt  detla  synes  W.  känt  eu 
nödvändigliet  alt  försona  eflerveilden  med  sitt  namn  genom 
några  "goda  verk."  Della  lyckades  dock  ej.  Ilun  har  i  folk- 
minnet en  afskräckande  gestalt.  Vid  Löberöd  nära  Clnistine- 
lorp  (det  Tengelsås,  livarom  Drottn.  Pbilippas  nämnd  dömde 
l^i^o)  är  eu  åker,  der  sällan  blir  god  gröda.  Folket  för- 
klarar det  deraf,  att  der  engang  bott  en  Walkendropp ,  o- 
gudaktig  man,  bvars  bus  sjönk,  da  den  onde  tog  Herre- 
mannen. 1  dennes  cbrönika  uti  traditionen  finner  man  alt  det 
är  JM.  Heinesons  ocb  Tyke  Brahes  förföljare,  som  är  i  fräga." 
Ar  loOo  köpte  W.  llvila  kloster  i  Kö|)enliamn  och  inrätta- 
de detla  till  ett  collegium  för  IG  studenter,  som  bafva  fria 
rum,  fri  cldbland  ,  fri  uppassning  och  ärlig  pension  50  Udr. 
Utom  det  gaf  han  dagligen  i  silt  hus  mat  at  fattige  studen- 
ter, och  dem  som  voro  utmärkt  snälla  och  lofvade  nägot 
stort,  gaf  han  penningar  att  resa  utrikes.  Till  V/ir  Frue 
kyrka  skänkte  han  500  goda  Dalrar.  Dog  d.  17  Jan.  1001. 
Han  var  ogift  herre.  Begrofs  i  Var  Frue  kyrka  och  ett 
präktigt  epitaphium  upprestes  öfver  honom.  Glorup  på  Fyen, 
familjecgendom,  hade  lian  öfvermåttan  förbältral;  han  lem- 
iiade  den  till  sina  brorsbarn.  Ätten  är  gammal  och  härstam- 
mande frän  Tyskland.  Peder  Walkendurph  var  den  förste 
i  Danmark  1580,  gift  med  Mel  ta  iMandrup.  Deras  son  Hen- 
ning W.  gift  med  Ingår  Axelsdotter  Giöe.  Deras  son  Axel 
W.  gift  med  iMargareta  Ulfelt.  Deras  son  Henning  W.  gift 
med  Anna  Passow.  Deras  son  Henning;  W.  Jiift  först  med 
Anna  Oxe,  sedan  med  Sisela  Fries.  Deras  son  var  Chri- 
slopher,  utaf  sednare  giftet.  Af  denna  ätt  finnas  personer 
l)ädc  uti  Skäne  och  Danmark,  uicn  uti  största  uselhel.  Ar 
17o5  var  ett  ogift  fruntimmer  af  Walkendorphska  slägten 
uti  I^öpenhumns  sjähiboder,  som  hade  faltigdel,  och  en,  hvil- 
ken  som  piga  tjente  hos  advoeat  Lo^ssen;  i  Skäne  är  en  AV. 
som  länge  tjent  som  gemen  vid  Sprengtportska  regementet 
och   skall   nu  vara   undcrolliccr  *). 


*)  Se  härom  Barfods  Märkvärdigheter  r.  Sk.  adel.  Toll 
skref  1800  den  lö  Apr.  till  Jacob  De  la  Gardic:  'Jag  har 
intet  hört  talas  om  näi>-on  forsknins;  efter  fullmakter  af  ca- 
pila.  Förmodligen  resa  de  vise  och  fäderna  sjelfva.  För 
detla  (^orporalerne  Walkeudorf  och  Kääsc  skola  redan  vara 
pä  vägen  för  att  kunna  lägga  största  delen  deraf  lillrygga 
innan  bränvinsbränningsliden  är  expirerad."  En  W — f  var 
kogubbe  eller  nägot  dylikt  i  en  Skånsk  prcstgärd  omkring 
IS^iOj    dä    en    Boscnslrälc    ansökte    att   fä   fritt  resa   upp   till 


80.  ^xel  Brahe  var  I;i97*)  [löfvWsuian  pS  Helsino;- 
horgs  slolt;  en  son  af  SloUshcrren  (Mlo  Brnlic  ocli  fm  IJoala 
Billie  saml  hrodor  (ill  i\vn  store  Tyhe  Brabc.  1597  l)Ief 
han  i  Rådet  inkallad  lillika  med  Iloiiric  Uamel ,  Jörgen  Fiics, 
I*ra;l)cn  Gyllenslierna  ^  Olof  Roseiisparre,  Esl;e  Droch  och 
Christian    [lolk. 

Ar  IG02  följde  han  med  linnnngens  !)roiler  Hei  lig  Hans 
lill  Mnseow,  som  skulle  förmälas  med  en  Rysk  Prinsessa. 
Ar  1012  med  Christian  Fries,  Mandrnp  Parsherg  och  Eske 
Broek  i  Knäred,  der  de  mötte  Svenska  sändeljuden  Axel 
Oxenstierna,  Nils  Bjelke,  Gustaf  Slenhock  ,  Henric  Horn  och 
den  heknnta  freden  slöts  emellan  Sverige  och  Danmark.  Axel 
Brahe  var  Ivenne  gånger  gift,  dess  första  fru  Let  Melta  Giöe 
och  den  sednare  Kerstin  Ilardenherg.  Uti  första  giftet  hade 
Lan  fem  harn  och  i  det  sednare  fyra.  Uti  en  gammal  slågt- 
kok  har  jag  funnit  anlecknadt:  Axel  Brahe  och  Melta  Giöe 
hade  to  söner  cg  tre  döttrar.  Otto  Brahe  en  smuck  fin 
Herremand ,  hade  lenge  studeret  iidi  frangerige  og  var  der 
meget  ansedd  og  agte«l ;  hand  hlef  intet  gift.  Den  anden 
Son  Falk  Brahe,  hand  feck  Anna  Galt.  Brita  Brahe,  Henric 
Giöe.  Sophia  Brahe  Holger  Rosenkrans  og  Anna  Brahe  Gil- 
Icr  Qvilzov  till  Lerkesholm.  Aar  lo98  hade  alle  tre  döt- 
trernc  sil   Bir)ll(»|)   i   Malmö   paa   en   gäng. 

So|)hia  Brahe  hade  med  sin  herre  Holger  Rosencranlz 
lo  harn.  ilolgcr  Roscncrant/  var  i  liirdomsvägen  en  likasä 
namnkunnig  man  som  Tyke  Brahe,  fast  i  olika  vetenskaper, 
och  hade  samma  öde  som  Brahe  att  raka  uti  K.  Christian 
IV^:s  onåd.  Han  kallas  den  lårde  Rosencrantz,  och  med  sin 
stora   lärdom   förenade   han   en   exemplarisk   gudsfruktan. 

Anna  Brahe  hade  med  Giller  Qvilzov  14  harn.  Henric 
Giöcs  och  Brita  Brahes  dol  ter  jungfru  Melta  Giöe  skänkte 
Helsingborgs  hospital  o  bondhemman  i  Tomcrnps  socken  och 
Jerrestnds   härad. 

"Emellan  Axel  Brabc  (1002)  och  Eske  Biide  (1004) 
anföres  **) : 

81.  Chrixtian  Ituruckow  1002.  Denne  i  Danska  Histo- 
rien vanligM»  förbisedde  man,  som  lorljenar  lika  ära  i  Dan- 
ska, som    Henric   Wrede   i  Svenska  Historien,   var  född  l.">-10, 

riddarhuscl  med  en  lill  riksdagsman  vald  prcst  susom  den- 
nes  heljent. 

*)  Granskade  Helsingborgs  läns  räkenskaper  loJ)G  — 
1 002. 

**)    .Af  (Jronholm   i    Skånes   polit.    hist. 


29(j 

fcallas  IKDO  D.  U.  R.  sedan  Legat  lill  England,  Generalsla- 
terna,  Sverige  ni.  m. ,  Länsherre  liil  Liindagard  och  S:t  Ve- 
ders Closter  1Ö9Ö,  K.  Befallningsraan  på  Lundagard,  Amt- 
Dian  till  Malmö  lo97,  Befallningsinan  på  Landskrona  slott 
1605—09,  Kiigsöfveiste  1612.  i  De  la  Gaid.  Arch.  V.  p. 
99  följ.  finner  man  acter  rörande  denne  Herre  finn  Asien, 
Turkiet,  Italien,  England,  Hulland,  Skottland  (bref  fr.  Kung 
och  Drottning),  Sehueilz  och  Tyskland.  1612  riiddade  han 
i  Halland  K.  Christian  IV,  genom  ntt  f/ifvn  hoiwvi  sin  liust^ 
fienden  sitt  lif  och  Gud  sin  själ.  En  röd  mossa  på  stenarne 
ä   Köllereds    hed   kallas   ännu    Christian   Barnehoxvs  blod." 

82.   Eske   liilde,   Slottsherre   pä  Helsingborg  ar   160i*). 

85.  Anders  Biide  till  Rosendahl.  Befallningsman  pä 
Helsingborgs  slott  161 1  — 1629.  Han  var  en  son  af  Sten 
Olausson  Biide  till  Wanäs,  Landsdomare  i  Skäne,  och  fru 
Kerstin  Lindenov.  Han  byggde  först  Rosendahls  gärd,  der 
hans  porträtt  ännu  bevaras.  Ar  1606  var  Anders  Biide  Kam- 
marjunkare  hos  K.  Christian  IV  och  följde  sin  herre  till  Eng- 
land,  då   han   besökte   Drottningen   sin   syster. 

Är  1611  tilldrog  sig  en  besynnerlig  händelse.  Engelska 
Ministern  Jacob  Spens,  stamfar  för  nuvarande  Svenska  Gref- 
varne  Spens,  kom  1607  till  Sverige  såsom  Ofverste  för  ett 
Skottskt  och  Engelskt  regemente,  värfvadt  för  Svenska  kro- 
nans räkning.  1610  utnämndes  Spens  till  Engelska  hofvcts 
Minister  i  Sverige.  1611  om  vären  skulle  han  resa  till  Eng- 
land:    han     tog    vägen    öfver    Helsingborg  «t   Hamburg.      Vid 


*)  Granskade  Helsingborgs  läns  räkenskaper  1G05 — 10. 
Uti  Danske  Magazin  2  Bindet  p.  507  är  infördt  ett  bref  från 
Tyke  Brahe  till  Herr  Eske  Biide  dat.  Lindav.  d.  28  Febr. 
1604.  Utanskriften  lyder  sä:  Erlig  oc  Velbyrdig  iMand  Eske 
Biide  till  Wallen  Kongl.  Maijts  i  Dannemark  hefallningsmand 
paa  Helsingborgs  slott,  min  synderlig  gode  vän,  ganske  ven- 
ligen  tilskrifvct.  Eske  Biide  var  en  son  af  Herr  Jörgen  Biide 
till  Ellinge  och  fru  Margreta  Broek.  Eske  Biides  fru  het 
Helvig  Giöe,  en  dotter  af  Falk  Giöe  och  Karin  Iversdolter 
Krabbc.  Han  dog  barnlös.  1595  följde  han  Cancellercn 
Christian  Fries  till  Sverige  såsom  Ambassadcavaljer.  \\.  Chri- 
stian IV  var  buden  af  Hertig  Carl  att  sta  fadder  vid  dess 
sons  den  Store  Gustaf  Adolfs  dopact.  Danska  Konungen 
skickade  sin  Canceller  alt  i  sitt  ställe  vara  vittne  vid  Prin- 
sens dop,  och  hade  Lan  med  sig  fyra  cavaljcrcr.  1610  var 
han  Länsman  på  Mariager  och  1018  innehade  han  ännu  sam- 
ma län. 


297 

ankomsten  tiil  Uelsingliorg  vägrade  Slotlsherrn  Anders  Biide 
honom  öfverfarten  till  Seland.  En  courir  afifärdades  till  Kö- 
penhamn. Efter  tre  dagar  kom  Danska  bofvets  ordres  att 
Minister  Spens  skulle  genast  föras  tillhaka  öfver  Svenska 
sransen,  emedan  honom  ieke  kunde  tillåtas  få  resa  srenom 
Danmark.  Tre  Danska  cnspännare  eskorterade  honom  till 
gränsen  emellan  Fagerbult  och  Markaryd.  Knappast  kommen 
60  half  mil  öfver  gränsen  upp  emot  iMarkaryd,  anfölls  han 
af  'i200  Danska  ryttare  förklädde  uti  hondkläder.  De  togo 
ifrän  bunoui  alla  lians  kläder  och  alla  bans  papper,  allt  bvad 
han  egde  och  med  sig  hade.  En  af  bans  hetjening  slogo  de 
ihjäl,  fyra  hlefvo  illa  sårade  och  han  sjelf  i  största  lifsfara. 
De  Svenske  misstänkte  Anders  Biide  att  bafva  tillställt  allt 
delta,  så  nedrigt  och  så  stridande  mot  folkrätten.  Danska 
Rikshärolden  Claus  Delaivall  förmäler  uti  en  på  vers  skrif- 
ven  relation  om  sin  beskickning  till  Sverige  med  krigsför- 
klaringen samma  år:  att  de  Svenske  i  Jönköping  förebrått 
honom  det  på  Engelska  Ministern  öfvadc  våld  och  påstodo 
att  Danska  Konungen  samt  Anders  Biide  sjelfve  varit  oär- 
varande   då   det   begicks.      Han   skrifver: 

Siden  f;mclt  de  paa  en  anden  Kaas. 
Og  sagde  Anders  Biide  var  der  hos, 
Paa  tegen  de  han  em  kiende 
Paa  hands  armbond,  pistol  og  raske  hest, 
Paa  hvilken  hand  forlad  sig  aldremest, 
Med  den  hand  kunde  rende. 
Kort    härefter    utbrast    kriget   emellan   Sverige  och    Danmark. 
Anders  Biide   bevistade   detta    fälttåg.      Bevistade   Calmar  be- 
lägring,   och    efter    Anders    Sinclaire    IGI2   Commendant  pä 
Calmar  slott.      Han   försökte    tvenne  gånger  att  bemäktiga  sig 
Oland,    men    Svenska   befälhafvaren   Hammarsköld   mottog  så 
de    Danske,    att    de    med    flykten   måste   rädda   sig.      Vid    den 
bekanta   afl'ären    vid    Vitsjö,     då     Gustaf   Adolf    var   på   vägen 
alt  antingen    drunkna   eller    blifvn     fången,     anfördes     Danska 
trupperna    af  Gert    Hanlzov    och    Anders    Biide.      Samma    år 
med   U.H.   Axel     Brahe     och     Krigscommissarien    Thage    Tolt 
Dansk     fullmäktig    vid     fängbytet    i   Sjöared    och   sedermera   i 
Markaryd   uti   samma   ärende.      Cartellet  uppsattes,    men  fång- 
vexlingen   kom   ej    till   verkställighet,     ty    genom    freden    föl- 
jande året   lösgåfvos  alla   krigsfångar  n  ömse  sidor  utom  Hant- 
zov.      Emellertid   var  en   sådan   lösen   uti  Markaryd    öfverens- 
kommen,   att   för   en   furstlig   person,   men  utan  Ijenst  i  armen, 
skulle   gifvas   ■^(X)  gyllen;    hade   han    Ijenst   och   chargcn  öfver 
Byltmästare   7000   gyllen,    hvar    gyiicn    28    sk.   Lyhsk.     En 


298 

General- validn/istare  4000  gyllen.  En  General-öfversfo  ocli 
Stabs-comniissarius  4000.  General-aiclielicniäslare  4000.  Ge- 
neral-qvarlormäslare  4000.  (Jfveisle  1000.  <)fvcrsle-lieulc- 
nant  ^00.  I{yllmäsfarc  400.  CapKaine  oOO.  CHpitaiiic-lieiile- 
iiant  GO.  Cornet  GO.  Fenrik  GO.  En  adelsman  12  daler 
för  Lvar  bäst  han  Iiöll.  En  gemen  12  daler.  Freden  slöls, 
Elfsborg  löstes  med  en  million  Svenska  riksdalrar,  som  fick 
namn  af  Elfsborgs  lösen,  penningarne  uibclaltes  i  vissa  ter- 
miner^ mollogos  af  de  Danske  i  Elfsborg,  deponerades  bos 
Anders  Biide  pä  Helsingborg  och  fördes  sedan  öfver  till  ränt- 
kammaren  i  Röpenhamn.  Sista  nlbetalningen  gjordes  1616 
den  28  Januari;  och  då  kommo  58  qvadranles  eller  fjerdin- 
gar  med  flinthiirda  riksdalrar  till  Helsingborg.  Ar  1617  kom 
Svenska  Herligen  Carl  Philip  till  Flelsingborg  och  resle  öf- 
ver till  Cronoborg,  der  han  präktigt  undfägnades  af  Danska 
Konungen.  1618  började  han  skrifva  sig  till  Rosendal;  skrcf 
sig  förut    lill   Uåbelöf. 

Ar  1619.  Anders  Biide  tillika  med  Uikscancellcren 
Christian  Fries,  R.U.  Sten  Brahe,  H.R.  Olof  Rosensparre, 
Jacob  Ulfelt  och  Holger  Rosencranlz  till  mötet  i  Ulfsbeck, 
der  alla  emellan  Sverige  och  Danmark  förevarandc  tvislighe- 
ter  i   godo    bilades. 

1616  den  1  December  hade  K.  Christian  IV  ninämnt 
Anders  Biide  till  RiksRåd  och  dagen  derpå  dubbad  till  Rid- 
dare. Uli  Helsingörs  Beskrifning  berättas,  att  Anders  Biide 
1616  blef  slagen  till  Ridderc,  daa  den  orden  Sva>rdcl  blef 
instiflet,  bvis  tegen  var  en  harnisket  arm,  med  et  dragit 
Svajrd.      (Slangcs   Christian    1V:S   bist.    I.    p.   o86). 

Ar  1619  i  slutet  af  Februari  manad  gjorde  l\.  Gustaf 
Adolf  sin  nabo  Danska  Konungen  ett  besök  i  Halmstad:  An- 
ders Biide  och  Holger  Rosencranlz.  sändes  till  gränsen  att 
cmottaga  Svenska  Konungen.  När  Gustaf  Adolf  kom,  stan- 
nade han  med  sin  svit  vid  markaskälet  rikena  emellan.  Pa 
Dansk  jord  slodo  Holger  Rosencranlz  och  Anders  Biide,  af 
Lvilka  den  fiirrc  pä  sin  Konungs  viignar  betygade  sin  fägnad 
öfver  Svenska  IJonungens  ankomst  och  bad  honom  vara  väl- 
kommen. Gustaf  Adolf  salt  till  bäst.  Svenska  R.R.  Johan 
Skylle  stod  bredvid  Konungen  och  besvarade  de  Danskes  tal, 
härpä  red  Konungen  öfver  gränsen  och  fortsatte  resan  en 
mils  viig  dä  han  satte  sig  i  sin  vagn,  och  hade  de  Danska 
sändebuden  nådou  att  äka  hos  Konungen.  Halländska  Ryt- 
tarfanan  utgjorde  eskorten.  En  half  mil  frän  Halmslad  mötte 
Danska  Konungen.  Han  tillika  med  hela  siti  R.^d  de  ypper- 
sta af  sitt  rikos  adel  suttu   till   häst,    och    bakom    dem    höll 


290 

Skånska  ocb  Seländska  i-yKarranorna.  Konungarne,  så  n;1i'a 
att  (le  skulle  hclsa,  sicgo  af  sina  hastar  ocli  omfnmnadc 
hvarancJra,  hvarpa  Ilikscancellereii  Cliristiaa  Fries  höll  ett 
tal  till  Koniingou  af  Sverige,  det  han  sjelf  hesvarade,  vän- 
dande sig  till  Danska  Iionungcn.  HärpA  sfego  de  älcr  till 
häst.  Först  redo  de  Svenska  KiksRåden,  sedan  de  Danska, 
dercfter  Konungarne  omgifne  af  sina  drahanter,  och  dem 
följde  deras  hofmän  och  adel,  sist  kommo  de  tre  Danska 
ryltarfanorna.  Inlaget  i  Halmslad  skedde  under  kanonad  och 
skön  iältmusik.  Gustaf  Adolf  tillhranrte  flera  da^ar  hos  sin 
granne  under  lustharheter  och  vänskapshelygelser.  Pä  slot- 
tet gafs  trenne  gTuiger  hal  under  det  att  Konungen  var  der. 
Den  2t>  Fehruari  om  aftonen  kom  Gustaf  Adolf  och  den  5 
Mars  reste  han  derifrän.  Anders  Biide  och  Holger  Uoscn- 
cranlz  hade  nädcn  att  följa  honom  till  gränsen,  der  Danska 
RiksRåden,  stående  på  Dansk  l)otten,  höllo  ett  afskedslal, 
som   RiksRädet  Johan   Skytte   frän   Svenska    sidan    hesvarade. 

Ar  IG^O  donerade  han  1000  daler  in  specie  till  Hel- 
singborgs schola  och  hospital ,  hälften  hvardera  y  som  för 
everldeliga   tider  uti    Rosendahls   gods   innestå. 

Ar  1G24  voro  han  och  Thage  Tott  sända  till  gränsen 
vid  Rohus  att  möta  Svenska  Gesaudterne  Oxenstierna  ocb 
Sticrnsköld. 

Han  lefde  ännu  16o5,  fick  Hajridsvads  kloster  i  förlä- 
nins;   då   han   leranade   Helsingborgs   slott. 

Herr  Anders  Biide  dog  ogift;  var  förlofvad  först  med 
Anna  Rosencrantz  *)  ocb  sedan  med  Gisela  Mauritzdotter  Po- 
debusch ,  hon  dog  kort  förrän  deras  bröllop  skulle  firas  är 
IGIO,  hvarpa  han  beslöt  alt  aldrig  mera  gifta  sig.  Rosen- 
dals gods  tillföll  hans  syskon  och  Claus  Biide  till  Wanås, 
hans   broder  utlöste  sina   systrar. 

Han  var  en  sträng  herre,  och  äro  ännu  flera  berättelser 
på  orlen  om  hans  strängbet.  Han  var  ingen  halare  af  könet, 
uti  det  stenhus  som  ligger  i  Rosendals  trägård  skall  han  haft 
sin  seralj.  Vidskepelsen  har  tillska|iat  mänga  spökhistorier 
efter  honom.      Han   skall   om   uätterna    rest    emellan    Helsins- 


*)  "Folket  berättar  alt  då  denna  fästmö  kom  till  honom 
pä  hans  gärd,  fann  hon  en  bonde  hunden  på  gården.  Hon 
frågade  hvarfÖr  han  stod  ijudrad  som  ett  kreatur.  Bille 
svarade:  dcrföre  att  han  kommit  för  sent  lill  dagsverke.  Hon 
bad  dä  alt  han  mältc  lösas,  men'  B.  ville  det  oj.  Då  sade 
fästmön:  villfares  ej  ens  en  sä  ringa  bön  af  fästmön,  hvad 
hlcf  dä  makans  öde?  ucU  reste  hem  igen." 


300 

borg  och  Rosendal  och  mycket  farligt  att  möta  bonom^ 
detta  hans  spökande  bar  ej  upphört  förrän  Mäster  Staffan 
i  Haeslunda  manat  honom  ned  i  jorden  *).  Sådana  orimlig- 
heter  hörde  till  det  tidehvarfvet.  Alla  stora  och  betydande 
spökade   då   efter   sin   död.    INu   spöka  de  blolt  medan  de  lefva. 

84.  Christia7i  Thomson  Sehestedt,  år  1(>^8  utnämnd  till 
Slottsherre  pa  Helsingborg,  då  ban  återkom  från  beskicknin- 
gen  till   England   och    Frankrike. 

Ar  1G52  var  han  redan  i  Rådet  inkallad.  Han  tillika 
med  Thage  Tott  sändes  samma  är  till  K.  Gustaf  Adolf,  som 
då  belägrade  Ingolstad  i  Tyskland,  med  fredsförslag  samt 
anbud  af  Danmarks  medialion  vid  freden^  men  härmed  al- 
rattades   ej   något. 

Är  1G54  var  Sehestedt  Rigens  Canceller,  vid  Danska 
Kronprinsen  Christians  och  Sachsiska  Prinsessan  Sibillas  bi- 
läger i  Köpenhamn  dubbades  månge  Riddare  och  bland  dem 
var  Sehestedt   den   förste. 

o 

Ar  1G40  utnämndes  Sehestedt  till  Kongens  Canceller  i 
den  aflidne  Christian  Fries  ställe,  och  efter  Sehestedt  blcf 
Just   Hög   Rigens   Canceller. 

Ar  164o  Ordförande  å  Danska  sidan  vid  fredscongresseu 
i  Brömsebro.  De  Danske  fullmäktige  voro  ban,  Corfilz  UU 
felt  Rigens  Hofuiästare,  Cbristopher  Ume  Slålhållare  i  No- 
rige   och  Jörgen   Sefeld   RiksRåd. 

Christian  Thomson  Sehestedt  var  en  mycket  lärd  herre 
och  högaktad  för  sin  ärlighet  och  jemna  väsende.  Han  var 
född  den  17  Febr.  1.^)90.  Hans  far  var  Thomas  iMaltesson 
Sehestedt,  och  hans  mor  fru  Anna  Lunge.  Hans  fru  Mctta 
Rosencraiilz ,  en  dotter  af  den  lärde  Holger  Roseucrantz  och 
fru   Sophia    Brahe. 

85.  Christopher  Uljeld  Danmarks  Rikes  Råd  och  Ridda- 
re af  Elephanten,  Slottsherre  pä  Helsingborg  1050  — 1041). 
Hvad  år  han  ar  född  har  jag  mig  icke  bekant,  men  som  hans 
far  Knut  Ulfeld  dog  i58(f  synes  som  han  vore  född  pa  1580- 
talet  eller  deromkring.  Ar  1012  bevistade  han  affären  vid 
Witsjö,  så  namnkunnig  genom  Gustaf  Adolfs  fara,  att  an- 
tingen drunkna  eller  blifva  fången,  och  genom  det  nederlag 
de  Svenske  ledo.  Ar  1019  Länsman  på  Gottland,  hvilken 
förläninc:  han  till  1024  innehade.  Pä  Gottland  var  i  hans 
lid    högst    uselt.       1019    började    pesten,    som    yppade    sig 


*)  "Som  Bille  kunde  förebrå  Staffan  ett  ungdomsfel,  kun- 
de denne  ej  fullt  ålägga  honom  stillhet^  men  au  far  han 
blott  en  natt  om  uret." 


301 

Larsmessan  i  Lädebro  pä  Gottland.  1631  var  der  en  oer- 
hörd vinter,  som  tog  sin  början  Martensmessan  ocb  varade 
oafbiutet  intill  Philippi  Jacobi  dag:  (iöldcn  var  sa  stark  alt 
en  myckenhet  hästar,  kor,  får,  svin  ocb  getter  fröso  ihjäl, 
och  en   del  omkommo   af  brist  på   foder. 

Ar  1652  var  han  redan  utnämnd  till  RiksRåd;  samma 
år  tillika  med  Otto  Skcel  afsänd  till  Gustaf  Adolf  i  Brcslau 
att  underhandla  om  Tyska  rikets  fred,  hvarlill  Danmark  er- 
böd  sin  niediation,  men  som  dä  icke  blcf  antagen.  1655 
Riddare  af  Elephanterorden ,  och  samma  år  utnämnd  till  Slotts- 
herre  pä   Helsingborg. 

Han  lefde  ännu  1648  och  har  undcrskrifvit  det  skrift- 
liga intyg,  som  hela  Danska  Rädet  gaf  d.  18  April  nämnde 
år:  att  K.  Christian  IV  verkligen  var  gift  med  Christina 
Munk,  och  deras  barn  för  äkta  förklarade.  "I  hans  tid  kom- 
mo  de  långa  käpparne  inom  länets  kyrkor  i  bruk,  för  att 
väcka  de  sofvande,  enligt  K.  Christians  brcf  af  den  17  Maj 
1646." 

Han  var  en  son  af  Knut  Ebbesson  Ulfeld  till  Svenste- 
rup  i  Skåne  och  dess  fru  Beata  Hvidfeld.  Han  gifte  sig  med 
Marin  Urup,  en  dotter  af  Ove  Urup  till  Ovesholm  och  fru 
Kerstin   Kaas.      De   hade   mänga   barn: 

1.  Knut  Ulfeld  till  Svensternp,  Slottsherre  pä  Lands- 
krona slott  och  Ofverste  för  Skåningarne'  gift  1659  med 
Vivika  Podebusch,  enka  efter  Olto  Lindenov  till  Borbye  och 
en  »lotter  af  Claus  Podebusch  till  Ivrapperup  och  fru  Sophia 
Ulfstand.  Denna  hans  fru  dog  d.  1  Mars  16'5ö.  Aret  der- 
pä  trädde  han  i  nytt  gifte  med  Edela  Rosencrantz,  dotter 
af  Jacob  Rosencrantz  och  Pernilla  Gyllensljerna ,  samt  enka 
efter  Gabriel  Pedersson  Laxmand  till  Toislefs  gård.  Ar  16o7 
blef  Knut  Ulfeld  skuten.  Uti  Ousby  kyrkobok  i  Skåne  står 
annotcradt:  Anno  16o7  d.  28  Septcmlier  b.  10  a.  m.  stod 
träifningen  pä  Sibbarpe  Ry  här  i  Ousby  socken,  emellan  Of- 
verste Sven  Rank  och  Ofverste  linut  Ulfeld,  och  blef  Knut 
Ulfeld  i  samma  (räflfiiing  pä  valplatsen  död.  Han  hade  med 
sin    första    fru    en   son    och    fyra    döttrar. 

Dottren  Margrela  Ulfcld  blef  gift  med  den  store  och 
namnkunnige  Amiralen  Nils  Jucl.  Hon  var  ett  stolt  frun- 
timmer och  egde  ovanliga  egenskaper,  hennes  minne  bevaras 
uti  stiftelsen  af  Roskilds  FrökenkIos(er,  der  en  priorinna  och 
20  fröknar  njula  underhull.  Till  denna  stiftelse  bidrog  Mar- 
greta  Ulfeld  hälften  och  f i  u  Brila  Skcel,  enlia  efler  Gcneral- 
lieutenanten  och  Slälhallaren  INils  Rosencranlz,  som  stupade 
vid   Helsingborgs  belägring,  andra  hälften,     Knut  Ulfelds  son 


302 

Cbiisloplier  Ulfeld  var  född  lG4o,  gick  först  i  Landskrona 
publika  scbola,  studerade  sedan  pa  Sorö.  Reste  utrikes 
lOOO.  Hora  hem  IGOo.  Gifte  sig  1GG7  med  Sophia  Amalia 
liragb,  dotter  af  den  bekante  Otto  liragb,  både  med  bcnnc 
tvä  döttrar  som  dogo  sma,  den  ena  af  dem  begrofs  med  sin 
far.  IGGO  sökte  bau  tillstund  bos  Svenska  regeringen  att  fa 
gA  i  Dansk  tjenst  ocb  svärja  Danska  Konungen  trobct,  eme- 
dan han  hade  egendomar  så  väl  i  Danmark  som  i  Skåne, 
hvilket  honom  tiilstaddes,  men  utan  kränkning  af  den  ed 
han  svurit  Svenska  kronan.  Han  var  plitgad  af  mclancboli  i 
hög  gi'ad,  mot  hvilken  han  både  utom  och  inom  riket  sökte 
l)otj  han  nyttjade  slutligen  en  alcbemist  ocb  bedragare  vid 
namn  Josepb  Frans  Burbii,  som  stod  i  utmiirkt  niid  bos  Iii. 
Fredric  111.  Han  sjuknade  den  8  efanuari  iG70,  den  10  vi- 
sade sig  koppor.  Hans  fru  låg  i  barnsäng.  Samma  dag  gick 
han  in  till  henne,  men  måste  genast  gå  tillbaka  i  sitt  rum, 
ocb  detta  var  sista  gängen  han  såg  henne  j  den  1^2  Jan.  kl. 
1^   om   dagen   afled   han. 

Chrislopber  Ulfelds  ocb  Marin  Urups  andra  son  var  lijörn 
Ulfeld   till   Kåbelöf,   mera   om   honom   på   ett  annat  ställe. 

Tredje  sonen  var  Christopber  Christopbersson  Ulfeld, 
han  var  förlofvad  med  iMetta  Biide,  Fältmarskalken  Anders 
Biides   dotter,   men   hon    dog   kort   före   bröllopjjet. 

Fjerde  sonen  var  Ebbe  Ulfeld ,  mycket  namnkunnig.  lian 
föddes  på  Häbelöf  IGIG,  fick  god  uppfostran,  reste  utrikes, 
uppehöll  sig  länge  vid  Franska  bofvel,  hemkommen  utnämnd 
till  liammarjunharc.  Gick  i  kejserlig  tjenst  som  Kjltmästa- 
rc,  derpa  i  Spansk  tjenst  som  Major  af  cavallcriet.  Gjorde 
en  resa  till  Italien,  uppvaktade  Päfven  Urban  VIII.  1042 
fick  han  Cliristianstads  slott  ocb  län.  IGiö  gift  med  Chri- 
stian lV^:s  dotter  Grefvinnan  Hedvig.  IGi^  Generalmajor  ocb 
Gouvernör  öfver  Ösel.  Samma  år  kommenderade  han  Skån- 
ska trupperna  mot  Gustaf  Horn  ocb  var  den  ende  af  de  Dan- 
ske Generaler  som  gjorde  något  till  landets  försvärj  distin- 
guerande  sig  uti  allären  vid  Gelinge  bro.  "Han  förlorade  väl 
^00  man  ocb  måste  afstå  frän  brons  u|)pkastande  för  att  af- 
skära  Svenskarne  df»  General  Wacbtmeisler  kom  med  caval- 
leri,  men  Svenskarne  erkände  att  han  gjorde  bvad  göras 
kunde  af  en  capabel  General.  E.  U.  ledde  Snap|)lianechefen 
Bengt  IMansson,  som  bärunder  var  så  vigtig.  Sedan  Bengt 
stupat,  drog  U.  in  i  Halland,  der  han  tog  Halmstads  garni- 
son med  sig  ocb  besvärade  Fr.  Stenbock  ,  ehuru  han  måste 
till  slut  diaga  sig  tillbaka  till  Laholm,  der  han  förstärkte 
gainisoncnj    un  n    han  luiide  ej  glädja  sin   Uung  med  uuder- 


505 

rättelse  om  segrar  till  lands,  da  K.  Mit  d.  28  Oct.  IGM  in 
einer  Baueiliaufo  bey  Helsingborg  skref  till  sin  Canceller  ett 
så  bedröfvadt  bref  oui  (lollans  förlust.  Dock  eröfrades  ej 
Skanc  den  gängen."  lO^S  vid  K.  Fredric  IIl.s  kröning  biet" 
E.  IJ.  Riddare  af  Elcpbanterurden.  IGol  fick  ban  Hornholoi 
i  förlaning.  IGö^  gick  ban  öfver  till  Sverige  af  nussnöje , 
dä  bau  såg  sin  frus  familj  förtryckt;  i  Sverige  blef  ban  Ge- 
neralmajor af  cavalleriet.  1G58  reste  ban  öfvcr  till  Dan- 
Binrk ,  arresterades  i  [iöpenbamn,  satt  fången  |)ä  Nascbo^v 
slolt  tills  i  Juli  iGö9  då  slottet  intogs  af  Svenska  Fältmar- 
skalken (jrefve  Gustaf  Otto  Slenbock,  dä  ban  ur  sin  arrest 
lyckligen  nlkoni.  Uli  Hoschildska  freden  IGGO  inrycktes  en 
separatartikel  ^  att  Ebbe  Ulfeld  skulle  åleifå  allt  sitt  gods 
ocb  egendum  i  Danmark.  'IGG4  utnämnd  till  Svenskt  Itiks- 
Håd  ocb  IlufrätlsUäd  i  Gölba  Hofrätt.  IGGo  Riksbufmästa- 
re.  1G7G  förde  befälet  i  Sm/iland ,  Calmar  ocb  Blekinge  mot 
de  Danske.  1G71)  Lagman  i  Ostergö(bland.  Samma  år  dog 
lians  Grefvinna.  1G8'2  slöt  ban  sina  da^ar.  Man  badc  in^eu 
soHj  men  tre  döttrar:  .A^na  Catbarina,  gift  med  General- 
majuren  Carl  Gustaf  Skytte  p.^  Sinklersbolm  5  (M)ristina,  gift 
med  Majur  (]arl  Bonde;  Sopbia  Maria,  gift  med  Major  Jo- 
han  llolfast  Kidderscbautz  *). 


*)  I  D:r  E.  Follins  llandskriftsamlingar  ba  vi  iräflfat  en 
K.  M:ts  Ucsulution  öfver  nägra  tvistiga  mål  angående  den 
emellan  framl.  Hgl.  Kåilel  ocb  OfveisteJagmäst.  Välb.  Ilen* 
Ebbe  IJlfells  arfvingar  ocb  creditorer,  till  följe  af  H.  M:ls 
bem.te  parter  emellan  fiillte  revisionsdom  af  d.  4  ocb  Förkl. 
af  d.  10  Jan.  är  1G87  förrättade  liqvidalionen  ,  gifven  i  Råd- 
kammaren på  Stockbolms  slott  d.  ^20  Febr.  KiOO.,  samt  De 
privilegiis  &  considerationibus  creditorum  in  eoncursu  —  en 
upplysning  af  en  jurist,  som  synes  åtföljt  resolutionsafskrif- 
len  till  alla  credilorerne.  Desse  både  antoiiit  i  betalnini;  Rä- 
belöf  en  T:a  Säteris  ränta  å  4ö  Rdr,  en  T:a  bonde-  ocli 
qvarnränta  ;i  5.">  Rdr.  Agerbolm  en  T:a  sä  t.  r.  å  5ö',  en  T:a 
gods-  ocb  <|varnrånta  å  ''lli  Rdr.  Färlöfsbolms  ocb  Ouits- 
bolm  en  T:a  sät.  r.  u  4o  Rdr,  en  T:a  goJs-  ocb  (jvain- 
ränta  å  5ö  Rdr  sanit  (idesgodsen  (tcb  galubusen  för  10  Rdi* 
T:u  alla  u  ^2  d.  smt  Riksdulern  beräknadt.  Kungl.  RTulet  E. 
II — s  testamente  var  af  den  7  Juni  1GS5.  Inventariet  var 
uppgjordt  först  1G8.">.  Skulden  till  Banken  var  880G  d.  smt. 
Hemman  i  pant  innebades  af  Prosten  Erasm.  HuOgaards  arf- 
vingar, Prosten  Söfriu  Hanssons  enka ,  Prosten  Cl.  Magnus- 
soos  arfvingar,  liyrkub.  J.  Classous  i  Fjelkeslad  arfvingar  m. 


S04 

Christopbcr  Ulfelds  och  Maria  Urups  femte  son  var  Ja- 
cob Ulfeld,  den  sjetle  sonen  Axel,  den  sjunde  sonen  Ove, 
bvilka   tre  dogo   i  sin   uppväxt. 

Christopher  Ulfelds  och  Maria  Uiups  dotter  Beata  Ul- 
feld, fick  Henric  Lindenov  till  Öfvits   kloster. 

Deras  andra  dotter  Edela  Ulfeld  fick  Amiral  Henric 
Bjelke   till   Wankifva. 

Döttrarna   Karin   Ulfcld   och   Christina   Ulfeld    dogo    små. 

8C.  Björn  Ulfeld^  Slottsherre  pa  Helsingborg  IGöO. 
Född  pä  Svenstorp  i  Skåne  den  ^0  Aug.  I6I0.  .\r  10'20 
kom  han  till  Sorö  Riddar-akademie  ;  1652  reste  han  utrikes; 
IGoi)  Hofjunkare;  16ö9  Cornett;  1644  Commendant  pä  La- 
holms slott,  det  han  tappert  försvarade  mot  Fältherren  Gu- 
staf Horn,  men  måste  efter  tre  veckors  belägring  capitulera, 
erhöll  hederliga  villkor  och  marcherade  ut  till  Halmstad  med 
flygande  fanor  och  nödig  tross.  1644  Ryltmästare  och  Landt- 
commissarius;  16o2  afträdde  Helsingborg  och  fick  i  dess 
ställe  i  förläning  Lyse  klosters  gods  i  Norige.  I6ö6  dog 
han  i  koppor.  Hans  första  fru  var  Margrcta  Brahe ^  Otto 
Stenssons  dotter.  Deras  bröllop  stod  i  Köpenhamn  den  51 
Mars  1659.  Hon  dog  1648.  Med  henne  hade  han  två  sö- 
uer  och  tvä  döttrar,  af  bvilka  ingen  hann  till  ålder.  Sonen 
Otto  Christopher,  född  1646,  dog  1665.  Honom  ärfde  hans 
farbror  Ebbe.  Trädde  uti  nytt  gifte  I600  med  Margreta 
Krabbe,  dotter  af  RiksUådet  Ivar  Krabba  pä  Krageholm, 
och  var  en  syster  till  den  bekante  och  olycklige  Baron  Jör- 
gen Krabbe,  som  i  Malmö  arquebuserades.  Med  denna  sed- 
nare   fru    hade  Björn  Ulfeld  inga  barn.     Uon  dog  41  år  gammal. 

87.  Holger  fVind.  Uti  IJofmans  Purtraits  des  Hommes 
etc.  5  Del.  p.  6  namnes  han  Lansman  på  Helsingborg;  om 
han   det   varit   före  eller  efter  Björn   Ulfeld    kan  jag  ej  säga, 

fl.  som  antyder  att  flera  bland  de  Skånska  presterne  den  ti- 
den egt  penningar  att  utsätta.  Kyrkor  på  Ösel  och  i  Skåne, 
Hospitaler  i  Ystad,  Malmö  och  Christianstad  m.  fl.  hade  for- 
dringar för  län  ,  men  Kungsholms  kyrka  i  Stockholm  för  bö- 
ter. Inteckningar  egdes  af  Öfverste  Bion,  Fältmarsk.  O.  W. 
Königsmarks  sterbhus.  Mag.  Nils  Söfringson,  Assess.  i  Kö- 
penhamn Jörgen  Kllers,  Borgmäst.  och  Råd  i  Christianstad, 
m.  fl.  Blott  reverser  hade  29  creditorer,  deribland  Öfverste 
Sten  Holk,  Prosten  Marqvardssons  arfvingar ,  Slaktare,  Kop- 
parslagare, Borgmästare,  Rådmän  m.  fl.  bvaraf  man  finner, 
att  Hr  Ebbe  haft  en  stor  förmåga  att  skafla  sig  andras  pen- 
ningar. 


305 

men  mycket  kort  tyckes  han  innehaft  förläningen;  han  fick 
i  stället  för  densamma  förtroenJcsyssIan  att  vara  Kronprin- 
sens Gouvernör.  Utan  Ivifvel  har  lian  afträdt  länet  till  sin 
svärfar  Amiral   Giedde. 

Holger  Wind   var    född    IG25.      Fadren     var    RiksRådet 
och   Amiralen   Jörgen    Wind,    och    modron    Ingehorg  Ulfstand, 
dotter   af  Holger  Jensson   Ulfsland    till    Skahersjö  och  frn  An- 
na  Skangaard.      Pa   Sorö    Riddar-akademie   studerade   han   i   o 
år.      1040   följde   han   sin   far   pa   dess   amhassad   till    Sverige; 
sedermera   Corfilz   Ulfeld   till   England.      Reste    till    Frankrike 
och   Italien;   var   1044   i    Rom   der   han    hief  speciell    känd    af 
Franska    Amhassadöreu     Marqiiis     de     Chaumont.      Sag    Päfve 
Urhan   VIII:s    hegrafning.      For   åter  genom  Frankrike  till  Eng- 
land,  och   kom   samma    dag    till   London   som    Erkehiskopen  af 
Canterhury   der   halshöggs.      Reste   sedermera   till   Holland.      I 
Amsterdam   träffade   han   Comte   de   Brezé,    Fransk   Minister  i 
Polen;  i  sällskap   med   honom   reste   han    till    Lyheck.      I64Ö 
hemkommen    från   sina   resor   utnämnd  till  Hammarherre.    1048 
sänd     till    Wien    att    notilicera    K.    Christian    IV^s   död.      Gick 
frän    Ulfeldsl.a    partiet    på    hofvets   sida.      lOoO   IJronprinsens 
Gouvernör;    1001  Ledamot  i  Höjeste  Ret;  sedermera  Gehcime- 
Råd  och  President   i   Danska   Slatscontorct ;    1071  vice  Skatt- 
mästare  och   Riddare   af  Dannehrogen;    1079   Riddare   af  Ele- 
phanten.      Han   var    ock    vice    Canceller,     och     under     honom 
uppdrogs   Schumacker   sedermera   GriÖenfeld,     så    namnkunnig 
i    Danska   historien.      Holger   Wind    dos   d.   o   Juni    1085.    De 
Ilofman   tecknar   honom   sålunda:    II    eloit   grand,    hienfail,    de 
bonne   mine,   il  avoit   Tame   droite  et  naturellement  vertueusc, 
et  Tesprit  élevé. 

Han  var  gift  med  Margreta  Giedde,  Amiral  Ove  Gied- 
des  dotter.  Han  var  förlofvad  med  Sophia  Elisahclh,  K. 
Christian  V:s  dotter  med  Kerstin  Munk,  enka  efter  Grefve 
Christian  Penlz;  men  när  efter  H.  (Christian  IV^:s  död  alla 
hans  barn  med  Kerstin  Munk  förlorade  sill  anseende^  och  i 
synnerhet  af  den  nya  Drottningen  icke  taltes,  samt  Corfitz 
Ulfeld  föll  i  onäd,  sä  öfvergaf  Holger  Wind  henne.  Hon 
blef  deröfver  sä  förbittrad,  all  hon  sände  honom  sitt  (hans?) 
eget  porträtt  åter,  det  han  henne  gifvit,  men  ögonen  på  det- 
samma  utstunsna.      Han   hade   mån<;a   barn: 

1.  Jörgen  Wind,  i:ifl  med  Charlotta  Hedvia;  Roscncrantz. 
I   Paris   stucken   i   duell   af  en    Rantzov. 

2.  Fredrik  Wind,  blef  Baron;  död  1702;  g.  m.  Sophia 
Catharina   Juel. 

o.   W^ilhelm  Carl   Wind ,  g.  m.   Margrela  Skcel   Ramel. 
Helsingborgs  Historia.  20. 


S06 

4.  Christian  Wind,  g.  m.  Anna  Catharina  Walkendorph. 

^.  Eric  Wind,  g.   ra.   Ellen   Urne. 

G.   Ove  Wind,  g.   m.   Annette   Margrela   Dorn. 

7.  Ingehorg  Dorotbea  Wind,  död  1692,  gift  först  med 
Baron   Ejler  Holh,   sedan   med  Juhan   Fredric   Pindsfeld. 

8.  Rigilsa  Sophia  Wind,  gift  först  med  Wilhelm  Gyl- 
lenkrona,  sedan   med  Baron  Jens  Juel. 

9.  Charlotta  Amalia  Wind,  g.   m.  Anders  Trolle. 

10.  Anna   Elisabet,  g.   m.    Didrik  Grubbe. 
Ii.  Sophia   Amalia,   g.   m.  Anders  Skeel. 
12.  iMetta   Wind,   ogift. 

15.   Sophia   Wind,   ogift. 

Han  egde  Wrambs  Gunnarslorp  i  Skåne,  hvilken  egen- 
dom han  sålde  till  sin  svåger  Christopher  Giedde ,  från  hvil- 
ken  den  sedermera   kommit  uti   Bergiska   familjen. 

88.    Ove   Giedde^  den   sista   Danska   Slottsherren   på  Hel- 
singborg.     Var,    när  han    fick    furläningen    1052,    Danmarks 
Rikes   Håd,  Riddare  af  Elephanten   och   Amiral.      Hans  fader 
var  Brostrup   Giedde  pä  Tommarp,   Ståthållare   på   Gotlland, 
och  hans  moder  var  Dorothea   Ulfeld,   en   dotter  af  Palle  Ul- 
feld  och   Margreta   Beck.      På   sitt    15  år  kom    han    till    Sorö 
Riddar-akademie,    der    han    i    5  år  njöt  undervisning.     Fort- 
satte sina   studier  vid  Tyska  universiteter.     Gick  i  Holländsk 
tjenst  vid  Giclderska   cavalleriet;  blef  år    iOIö   hemkallad  af 
sin   förmyndare,   Cancclleren   Christian   Fries,   och  antagen  uti 
stora    cavalleriet.      Större    bevis    om    en    väl  anlagd   ungdom 
och  många  samt   mogna   insigter  kan   ej  gifvas  ,  än  att  honom 
1GI8   anförtroddes  en   mycket  vigtig  expedition.     Han   var  en 
herre  om  24  år  då   honom   uppdrogs   att   med  G  väl  utrusta- 
de skepp   gå   till  Ceylon,   för  att   sluta  handelstractat  och  an- 
lägga  nybygge.      Saken   hade   någon   tid  varit  påtänkt  och  pro- 
ject  dertill  gifvet  af  en  Holländare  Marehelis  Boshower,  hvil- 
ken  följde  Ove   Giedde  på  resan.      Denne  Holländare  hade  en 
längre    lid   uppehållit  sig  på   Ceylon,   der    han   kunde   veta   sa 
ställa  sig  in   hos   Kejsarn,   att   han   vann  dess  utmärkta  ynnest 
och   förtroende.      Han   skulle  vid  ankomsten   till    Ceylon    föra 
underhandlingen,    som    efter    allt    utseende  lyckligen   aflupit, 
om   han   icke   under  resan    dött.      Donna    händelse    satte    Ove 
Giedde   i  mycken   förlägenhet.      Han   ankrar  pä  Ceylonska  ku- 
sten, går  i   land,   får  audience  hos   Kejsarn;  men  ingen    han- 
delstractat:    ingen    tillåtelse  att  anlägga   nybygge   kunde   vin- 
nas^ ty  BoshoAver  var  död,  och  de  andre  alle  i  landet  okände*). 


•)  "O.  Giedde  ankrade  vid  Ceylon  d.  16  Maj  1G20  och 


507 

Han  beslöt  försöka  på  annan  Ostindisk  kust  bringa  sitt  pro- 
ject  till  verkställighet.  Han  lyfter  ankar,  seglar  till  Naga- 
patnan.  Han  lät  anmäla  sig  iios  Kejsarn  i  Tanjour ,  med 
hvilken  han  efter  flere  underhandlingar  slöt  en  bandclstractat 
och  fick  anlägga  colonien  Tranquebar  *).  Tracfaten  pä  Ma- 
labariska  språket,  ristad  pa  silfverplåtar,  förvaras  uti  Asia- 
tiska Compagniets  arcuiv.  Ar  1G22  den  4  Mars  kom  Ove 
Giedde  tillbaka  och  ankrade  på  Köpenhamns  redd  efter  o 
års  och  o  månaders  bortovaro.  Af  sin  Konung  emottogs  han 
med  utmärkt  nåd,  och  af  sina  landsmän  bemöttes  han  med 
mycken  aktning.  Man  hade  trott  att  Ove  Giedde  skulle  släd- 
nät inom  sjöslaten;  men  hans  anlag  sträckte  sig  vidare.  Ar 
IGiä-S  blef  han  Capitainc  för  ett  Compagnie  som  han  sjelf 
värfvat,  och  bestod  det  af  ':iOO  man.  IG42  Öfverste-Lieute- 
nant  vid  Aggerhus  regemente;  1044  af  Konungen  befalld  att 
komma  till  Köpenhamn;  lG4ö  den  1)  Mars  utnämnd  HiksHåd 
och  Amiral.  Den  13  April  lopp  han  ut  med  en  flotta  af  20 
skepp  att  kryssa  i  Nordsjön,  hvarefler  Gölheborg  ä  sjösidan 
af  honom  med  8  linieskepp  bloquerades,  under  det  alt  K. 
Christian  IV  pä  landsidan  belägrade  staden.  Men  då  han 
blef  nödsakad  alt  upphäfva  belägringen  och  skynda  till  Kö- 
penhamn tillbaka,  befalldes  Ove  Giedde  att  gå  med  flottan 
ät  Sundet  för  att  förslärka  den  som  skulle  löpa  ut  åt  Öster- 
sjön, och  gä  den  Svenska  till  mötes.  En  dag  bäst  han  seg- 
lar stöter  amiralskeppet  på  en  blindklippa.  Skeppet  med 
hela  besättningen  i  sank,  och  Amiralen  räddade  sig  med  mö- 
da uti  slupen;  men  i  det  han  sprang  uti  densamma  träffade 
honom  den  olyckan,  alt  han  bröt  af  sill  högra  ben.  Detta 
benbrott  jemte  sviter  af  hans  Ostindiska  resa  gjorde  honom 
för  sin  öfriga  lifslid  till  en  sjuklig  herre,  hvilket  gaf  kanske 
anledning  till  ett  i  Skåne  väl  känt  och  än  brukligt  ordspråk: 
Det  er  nde  ined  Ove  Giedde.  Annars  har  man  en  sägen, 
alt  en  Skånsk  bonde  aldraförst  gifvit  anledning  dertill ,  som, 
dä  han  varit  pä  slottet  i  Helsingborg,  sett  Amiralen  med 
guldschamererade  kläder  äta  snilad,  ansett  hans  guldgaloner 
för  halm  och  hans  sallad  för  gräs,  och  således  vid  sin  hem- 
komst frän  staden  sagt  till  sina  grannar:  Nu  er  det  ude  med 
Ove   Giedde;   och   du  de   frågat  om   orsaken,   har  han   svarat: 


slöt  en  ny  tractat  d.  2 1  Ang.  deri  Kejsaren  kallar  sig  Cc- 
nuirad  Adassin  ,  Kejsare  af  Ccylon,  Kung  af  Candy  ...  Herre 
af  den  gyllne  Solen,     Nye   Danske  Magaz.   I.   p.  578  f." 

*)  Såldes   1847  jemte  flera  Danska    "besitlclser"   i   0st- 
indicn   till  England. 


508 

Hand  äder  gräs  og  stopper  sine  kläder  med  balm.  G.  fick 
derp»  Helsingborgs  län  såsom  en  stilla  post,  den  han  utan 
besvärlighet  kunde  bestrida,  och  bvilken  han  innehade  till 
1C38  då  Skåne  blef  Svenskt.  Kriget  brast  återigen  ut  sam- 
ma år  i  Augusti.  Ove  Giedde,  som  befarade  det,  hade  in- 
packat alla  sina  redbarheter,  förde  dem  till  Helsingborg  i 
tanka  att  låta  öfverföra  dem  till  Danmark,  och  sjelf  begifva 
sig  dit;  men  hans  inpackade  egendom  qvarhölls  i  Helsingborg 
och  han  ^jclf  arresterades.  Han  tillika  med  Danska  RiksRå- 
den  Jörgen  Brahe  till  Knutstorp  och  Christian  Urne  till  Dy- 
beck fördes  till  Älalmö  slott,  der  de  blefvo  sittande  till  lOGO 
då  de  mot  Svenska  Ministern  i  Köpenhamn  Sten  Bjelke  ut- 
vexlades. 

Efter  återvunnen  frihet  gick  Ove  Giedde  öfver  till  Dan- 
mark. Dessa  sednare  årons  vcdervärdigheter  hade  ytterst 
försvagat  hans  belsa^  han  dog  d.  19  Dec.  IGGl  07  år  gam- 
mal. Han  hade  i  Helsingltorgs  kyrka  låtit  bereda  åt  sig  ocb 
sin  familj  en  vacker  graf;  men  hans  hopp  att  der  hvila  sina 
ben  vann  ej  fullbordan.  Hans  fru  var  Dorotliea  Urne,  en 
dotter  af  Knut  Urne  till  Asmark  och  JM/irta  Grubbe  frän 
Beckaskog.  Gift  10^^,  och  hade  med  henne  12  barn.  Ove 
Giedde  egde  mycket  gods  i  Skåne.  Tomarp,  Dragsholm, 
Herreslad,  Gylleboa,  Hofdala,  Maglöe,  S:t  Oliifs  gård  och 
Hallarup   i    Halland    tillhörde   honom.      Hans   barn    voro: 

I.  Alexander   Giedde,   död   i   barndomen. 

!2.   Brostrup   Gidde,   gift   med   Anna   Giersdorph. 

3.  Frcdric  Ejler  Giedde,  GoheimeRåd  och  Riddare,  g. 
m.  Elisabeth  Adelacr,  sedan  med  Sophia  Amalia  Lövenheim, 
sist  med  Abela  Cnlharina  von  Buchwaldt.  Hans  sou  Carl 
Wilhelm   blef  Baron. 

A.   Christian    Giedde,    g.    m.    Magd.    Sibilla   Urne. 

4.  Chrislojjher  Giedde  till  Wrambs  (luunarstorp,  gift 
först  med  Elisabeth  Wind,  sedan  med  Helvig  Eleonora  von 
Buchvvald ,  sist  med  Anna  Sophia  von  Essen.  Hans  monu- 
ment  ses   i   (iieddegrafven   och   i   Helsingborgs   sacristia. 

G.  Knut  Giedde,  g.  1)  m.  Ida  Bielke,  2)  med  Lena  Ca- 
tharina   Kaas. 

7.  Amalia   Gicilde,   död   ung. 

8.  Dorolhea   Giedde,   g.    m.   Christopb.   Giersdorph. 

9.  Melta   (jieddc,   g.   ro.  Nils   Lange. 

10.  Sophia    Giedde,   g.    m.    Malhis   Budde. 

II.  .Margrela   Giedde,  g.   m.   Holger   Wind. 
12.   Rigitza   Giedde,  g.   m.  Ove  Bielke. 


509 

Alla  egendomarna  såldes  ocb  insren  af  barnen  stannade 
i   Skåne  ulom   Cbrislopber. 

Sedan  Skåne  aftraddes  till  Svenska  kronan  hafva  följan- 
de  Svenska   berrar   varit   Commendanler. 

89.  Johan  Hård^  till  Giellö,  Öfverste,  emottog  iG58 
Helsingborgs  slott  ocb  lan.  Ar  1C()()  äfven  Landsböfding 
öfver  en  del  af  Malmöhus  län.  1  OGo  Landsböfding  i  Hal- 
land. IGGG  d.  11  Juli  Generalmajor,  ocb  samma  är  den  O 
Oet.  vice  Gouveniör  i  Skåne  på  en  kort  tid  ,  bvarpå  han 
återlos;  sitt  Landsböfdin»dume  i  Halland.  1G74  General- 
lieulenaiit;  fick  1G7G  pä  begäran  afsked.  Han  var  född  1617 
den  ^G  Sept.,  död  1G91  den  24  Sept ,  begrafven  i  Tegeläs 
liyrka.  Son  af  HamniarberreD  Peder  Eriksson  Härd  och  Chri- 
stina  Hansdolter   Ulfsparre. 

90.  ^ils  Kntff/,  Ofver&te-lieutenant.  lGo8  Commecdant 
på  Helsingborg.  Hård  var  Landsböfding,  men  Kagg  Com- 
mendant.  Han  var  en  son  af  Matts  Nilsson  Kagg  ocb  Märta 
Jobansdotter  Ulf.  Hans  fru  bette  Ingeborg  Mörner,  dotter 
af  Landsböfdingen  Stellan  Mörner  och  Iiarin  Aronsdotter 
Måneskiöld. 

90.  JVähthn  i^luscamy ,  Öfverste;  år  1GS9  utnämnd  till 
CoDimendant  på  Helsingborg  äfven  Landsböfding  öfver  Hel- 
singborgs län  efter  Johan  Härd;  men  mäste  lemna  Lands- 
böfdingsysslan  til]  Peder  Hammarskiöld .  som  den  17  Dec. 
IGGl  dertill  utnämndes.  Han  hade  ock  Landskrona  ocb  en 
del  af  Malmöhus  län.  Uti  1GG2  års  Ilegistratur  Tom.  L  p. 
2G,  dat.  22  Januari  är  antecknadt:  Peder  Pedersson  Ham- 
marskiöld Landsböfding  öfver  Landskrona,  Helsingborgs  län 
ocb  en  del  af  Malmöbus  län,  efter  som  Landsböfdingarne 
Johan  Härd  ocb  Wilhelm  Miiscamp  mAste  gå  af.  Om  Öf- 
verste Muscamps  ätt  ocb  gifte  har  man  ingen  underrättelse ; 
men  sä  vida  Lar  man  sig  hans  död.sår  bekant,  samt  att  han 
slutat  sina  dagar  på  Helsingborgs  slott,  som  uli  kyrkans  rä- 
kenskaper för  år  IGGö  är  annoleradt:  IGGÖ  d.  7.  Velborne 
Commendanten  pä  Slottet  Salig  Wilhelm  .Muscham  för  klåe- 
korne  sooi  då  ringdes  pä,  en  muelig  betalning  efter  begie- 
ring   oc  salt    derfore    Feml»   Uiksdaler.      Pengc    7    Dir  2  mark. 

92.  Ilenric  von  f leken,  ()rversle.  IGG5  d.  7  Februsiri 
utnämnd  till  Commendant  i  Helsingborg,  bvilken  syssla  han 
innehade  till  följande  aret  IGGG;  vartlt  se«iermera  IGG7  Lands- 
böfding i  Calmar;  1G79  F^andsböfding  öfver  EHsborgs  län 
med  Dalilsland  ,  död  IG89.  Ilnn  var  lödd  i  Preussen.  Unns. 
far  Johan  von  Vickcn  liongl.  Polsk  liamnuu  het  re  ocb  Öf- 
veräte-lieuteuaot.      llenrjc    von    Nicken    var    gift    först    meil 


510 

Mara;reta   von   der  Liiben,  sedan   med  Anna   Posse.    Pa  Sven- 
ska  Riddarhuset   imniatriculerad   år    1075. 

J)o.  Georg  Anton  Brakel,  Commendant  på  HelsingLor^s 
slott.  Född  i  Lidand.  Hans  fader  Ilenrie  Jubausson  Brakel 
tjll  Koektbal,  hans  moder  Margreta  Jurgensdolter  Wrangel. 
Ar  1G44  Drabant  i  Drottning  Cbristinas  bof;  IG4G  Corporal 
af  gardet  ocb  samma  år  följde  ban  Grefve  Magnus  De  la  Gar- 
die  på  dess  ambassad  till  Frankrike;  1G48  Lieutenaut  vid 
Wiborgska  regementet  under  Ofverste  von  Gerdten;  IGoO 
Regements-qvarlermästare;  JGöJj  Capitaine;  1GÖ7  Ofverste- 
lieutenant  vid  R.R.  Christer  Horns  regemente  i  Ingermanland ; 
1GÖ8  vice  Commendant  på  Ivanogrod.  Samma  år  (jfverste- 
lieutenant  vid  Jönköpings  rcgeruente;  IGOG  Commendant  i 
Helsingborg;  167(>  Ofverste  för  Jlarinerne,  fick  så  Kronobergs 
regemente;  iG78  Tavaslebus  regemente;  JG70  vice  Commen- 
dant i  Narna.  Död  1G8G  d.  lö  Jan.  pa  Öfverslebostället 
Gamlegärden.  Begrafven  1G89  den  4  Jan.  uti  domkyrkan  i 
Narwa.  IGoö  var  han  med  vid  Danzigerhoffs,  Posens,  Gne- 
sens ,  Warscbaus,  Krakaus  intagande,  ocb  IGoG  vid  Thorn, 
Elbingen  ocb  Marienburgs.  Bevistade  bataljen  vid  Warschau, 
som  varade  i  tre  dagar.  Försvarade  Dorpts,  som  Ryssarue 
belägrade.  Var  med  i  aff/irerne  vid  Augdov,  Jumla^  Hamo 
och  bidrog  till  segren  öfver  Ryssarne  pii  alla  dessa  ställen. 
JGo8  bevistade  han  fålltåget  pa  Seland  och  sjöslaget  i  Sun- 
det emellan  Svenska  ocb  (]olländska  flottorna.  S;imma  år 
med  i  bataljpn  vid  Nyborg  på  Fyen^  der  han  blef  fången. 
1G7G  uli  sjöslaget  under  Gotlland,  så  olyckligt  för  den  Sven- 
ska flottan,  som  fördes  af  Lorentz  Crculz.  IG78  när  haa 
skulle  resa  till  Svenska  armcen,  som  gick  in  i  Preussen^ 
vardt  ban  uli  Velona  fangen,  men  efter  nägra  veckor  lösgif- 
ven.  Man  var  gift  med  Catharina  Wellingh,  en  dotter  af 
Ofverste   Oito    Wellingh    och   Christina   Mannersköld. 

Di.  Hieronijinus  Litidcbcrq ,  dt-n  G  .Mars  1GG7  Ofverste 
och  Commendant  i  [lelsingborg ;  1G70  Commendant  i  Lands- 
krona; 1G7G  den  2  Augusti  uppgaf  han  Landskrona  åt  de 
Danske,  som  belägrade  slottet.  En  General- krigsratt  sattes 
öfver  honom  den  18  Nov.  1G77  ocb  som  det  befanns  att 
han  utan  trängande  nöd  och  verklig  fara  oförsvarligcn  upp- 
låtit slottet  till  de  Danske,  dömdes  ban  till  döden,  och  kort 
derefler  arqucbuscrad.  Det  säges  i  allmänhet  att  hans  hu- 
stru med  tårar  och  böner  legat  öfver  honom  ocb  förmått 
honom  att  uppge  slottet.  Hon  het  Ingrid  Appelbom,  en  dot- 
ter af  Landshöfdingcn  Andersj  Appelbom.  Af  l»gl.  nåd  gaf 
K.   Carl  XI  henne  ocb  heaues  barn  ca  ärlig  pcusiou   af  400 


311 

Dir  smt  uU  hemmansrfint(tr.     öfverste  Lindebcrg  var  en  son 
af  Majoren   Mårten   Liudobeig  och   Ingrid   Hieronymidolter. 

Oo.  Petter  flestsko.  Ar  1005  Major  för  en  Sqvadron 
Finska  och  Skånska  dragoner;  ICiGl)  den  10  Dec.  Comraen- 
dant  i  Helsingborg  och  dagen  efter  Ofverste-lieutenant;  1676 
belägrad  af  de  Danske  och  måste  den  4  Juli  uppgp  fästnin- 
gen med  hederligt  ackord,  men  fick  föga  njuta  det  till  godo  j 
ty  da  han  med  sitt  folk  skulle  aftåga,  nödgades  de  att  gå 
om  bord  pä  Danska  skepp  och  fördes  till  Riga  ,  hvarifran  de 
sedermera  fingo  frihet  att  bcgifva  sig  till  Sverige.  Under 
denna  transportering  led  han  med  sitt  manskap  mycket  ondt. 
Hans   vidare  lefnadsöden   känner  man   icke. 

96. Schöiifelt,  Dansk  Öfverste.  Sedan  Helsing- 
borgs fästning  var  kommen  i  de  Danskes  våld  förordnades 
han  till  Commcndant;  men  efter  Danska  arméens  nederlag 
vid  Lund  beordrade  K.  Carl  XI  (Jeneral-majoren  Sclionlt^  att 
med  en  del  af  Svenska  hären  tåga  mot  Helsingborg  och  det 
återtaga.  Den  17  Dec.  1676  börjades  belägringen  och  dea 
50  uppgaf  Schönfelt  fästningen,  såsom  von  Sliernman  berät- 
tar,  men   enligt  Spegels   diarium   uppgafs   den  d.  1  Jan.  1677. 

07.  Carl  Hård  till  Bjursnäs,  utnämndes  till  Commen- 
dant  pS  Helsingborg  d.  ^  Jan.  1677,  var  då  Ofverste-lieute- 
nant; den  14  Aug.  Öfverste  vid  Veslgötha  infanteri;  1678 
Öfverste  för  N«'rikes  och  Wermlands  regemente.  Samma  hr 
uppgaf  han  Helsingborg,  derlill  narrad  genom  falska  ordres 
som  de  Danske  på  ett  listigt  sätt  honom  tillställde,  och 
hvarom  ofvanför  är  taladt.  l68o  Commendant  på  ^Varherg. 
Derpä  vice  Landshiifding  i  Halland;  1702  vice  Landshöfding 
i  Veslernorrland.  Son  af  Riksjägmästaren  Carl  Olofsson  Hård 
och  Rcata  Kriksdotter  Kyhle;  gift  med  Elisabeth  Stenbock» 
RiksRådet  och  Rikstygmästareo  Grefve  Erik  Gustafsson  Sten- 
bocks dotter. 

08. Tetlon,  Dansk  Öfverste,  Commcndant  i  Hel- 
singborg efter  Carl  Hård. 

99. liobert,   Öfverste,   utnämnd   till  Commendant  i 

Helsingborg,  som  de  Danske  adämoade.  Han  uln.nmndes  d. 
20  Oct.  1670.  Som  Danskarne  begynt  och  till  en  stor  del 
raserat  fästningsverken,  så  beslöt  Svenska  regeringen  att  helt 
och  hållet  rasera  densamma ,  och  från  den  tiden  har  Com- 
mendantsposlen   i   Helsingborg   icke   varit  betydlig. 

100.  Ji)ns  Calmberg ,   Capitaine,   Cummeudant   1682. 


51-2 

101.  Johan  Glaroiv*),  Capitaine,  Commendaiit  IG85, 
död   1601. 

104.  Gilius  Ehrenberr/ ,  Rogenienls-qvarlerniäslare.  1091 
den  25  M.ij  Capilaiiic  ocli  Comuieiidant  i  [lelsinghurg;  död 
1G05.  Han  var  sun  af  Laiulsdumaren  i  Skåne  Gilius  Ebroii- 
berg,  hvars  fru  var  en  Ingman  ,  liefallniugsiuannen  pä  Ske- 
nas  Benst   In«;raans    iloller. 

Vice   Comaieiulanf    Lieutenant   Coijet    1G95. 

105.  Pehr  Härd.  1(»95  d.  15  Augusti  Cummendant  i 
Helsinghorg;  1701  Ofvorsle-lieutenanl  och  Commendant  på 
Bohus;  1722  General  niajois  afsked.  Död  1729  d.  10  Sept, 
begrafven  i  Hofva  kyrka.  Hans  fru  Brita  Liljchök  var  en 
dotter  af  Landsböfdingen  i  Halland  Bengt  Cliristopbersson 
Liljebök   oeb   Anna    Ekeblad. 

Vice   Cummendant   Capitaine   Burensköld    1C94. 

Vice   Cummendant   Capitaine   de   Vite    1G99. 

104.  Lieutenantcn  Baron  Christian  Blörner  Commendant 
i   Helsingborg    1702. 

lOö.  Christopher  Klerck ^  Lieutenant.  1705  vice  Com- 
mendant i  Helsingborg.  Han  var  ännu  1709  Commendant  i 
Helsingborg:  uti  kyrkboken  Gnnes  anteckuadt,  att  d.  17  Mars 
1709  stod  Commendanlen  (^hristopber  Klerck  fadder  till  sol- 
dalen   Roligs   barn. 

106. Uruse.)    Öfverste  lieutenant    och   Commendant 

i  Helsingborg  1707.  Uti  stadens  RadstugnprotocoU  af  den 
25  Nov.  1707  omnämnes  den  månatliga  service,  som  staden 
utgjorde  till  Öfverste-Iieutenant  Hruse,  nemligen  8  marker 
Jjus   och   G   lass   branne   eller   ved. 

107.  Christer  Jioije,  Ceneral-adjutant;  efter  slaget  vid 
Helsingborg  förordnad    till   Cummendant  derslädes. 

108.  Pehr  Lnnnér,  sedermera  Lannerstierua,  son  af 
Prosten  i  Skateluf  Abraham  Petri  Lannerus  och  Ingrid  Pau- 
lin.  Studerade  i  Upsala.  1700  Volontär  vid  gardet;  sam- 
ma år  Fällvebel  vid  Smålands  Treuiänningsregemente  till  fot; 
1701  Adjutant;  1702  Fänrik;  1704  Lieutenant  vid  Helsinge 
regemente;  1705  låg  han  i  Mittan  ,  .infölls  af  Ryssarne ,  gjor- 
de med  cii  lilen  trupp  on  mycket  öfverlägsen  makt  ett  gan- 
ska tappert  uiulständ ;  men  förlorade  dervid  sitt  högra  ben; 
1709  (>apilainc  vid  Urouuborgs  regemente;  1711  d.  4  Mars 
Major  och  Commend.nil  i  Helsingborg;  1715  d.  25  Maj  blef 
dess   fullmakt   af  I».   Carl    XII   efter    heujkomslen   från    Bender 


*)   v.   Stiernman    kallar   honom    Cnrlou   och   sa  slår    del  i 
dödbuken  i   h.   v.   paslorsarehiv. 


515 

stadfäst.  Samraa  ar  aillad.  1717  Ofverste-lieutenant;  1742 
den  O  Juli  Öfveisle  och  Commendant  i  Landskrona.  Född 
1G80,  död  d.  23  Mars  1748.  Gift  med  Catharina  deLyes, 
född  i  Libau   1682,  död  d.  25  Mars   1748. 

Tilläggas : 

Dereftcr  innehades  högsta  militära  hef/ilet  af  den  Husar- 
esquadronschef,  som  var  förlaggd  i  Helsingborg,  till  1810. 
Sedermera   hafva  2:ne   Commendantcr   varit: 

109.  Carl  Eman.  von  Ceijer.  Född.  d.  12  Aug.  1777. 
Fanjunkare  vid  Lifliusarerne  d.  1  Nov.  179Ö.  Cornelt  vid 
iVlörnerska  Husarregementet  7  Mars  1790.  Premier-adjutant 
d.  O  Nov.  1800.  R.  S.  O.  20  Juni  1807.  Commendant  i 
Helsingborg  1810.  Major  i  armécn  17  Febr.  181ö.  Adlad 
11  Mars  1817.  Regements-Qvartermästare  5  Juni  s.  å.  Öf- 
verste-Lieutenant  i  Ceneralstaben  10  Juni  s.  å.  Ofverste  i 
arméen  20  Jan.  1822,  i  Generalstaben  1825.  Erhöll  afsked 
från  regementet  22  April  s.  å.  Ståth/illare  på  IJerrevads 
kloster  s.  å.  Intendent  vid  4:de  Passevolance-Commissariatet 
6.   å.      Erhöll   pä   begäran  afsked    ur    arméen    50  Sept.    1850. 

Son  af  Brukspatronen  Salom.  Gottsch.  Geijer  och  Mag- 
dalena Löfman,  dotter  af  Brukspatron  P.  Löfman.  Gift  med 
Maria  Christina  Follin,  Dotter  af  Coutractsprosten  D:r  E. 
Follin   och   Sophia   Bergeström. 

110.  Abraham  Zibet  Callerhohn.  Född  24  Febr.  1786. 
Sergeant  vid  K.  värfvade  regemente  9  Juli  1805.  Fenrik 
22  Oct.  180o.  Lieutenant  i  arméen  26  Jan.  1815,  i  Regrtet 
16  Mars  s.  å.  Capitaine  1817,  i  Reg:tet  22  April  1825. 
Commendant  i  Helsingborg  2  Juli  1824;  Major  i  arméen  24 
Aug.  s.  a.  Capitaine  vid  Hallands  ligl.  Infanteribataljon  4 
Apr.  1829.  R.  S.  O.  24  Jan.  1852.  Öfverste-lieutenant  i 
arméen  22  Nov.  1859.  Bär  tapperhelsraedalj  af  guld  sedan 
1814.      R.   K.   D.   Dannebrogsorden    184Ö. 

Son  af  Lagmannen  och  Borgmästaren  i  Cbristianstad  Nils 
Callcrholm  och  Johanna  Carolina  Zibeth ,  dotter  af  Cornctten 
Abraham   Gustaf  Zibeth   (Hofcancelleren   Zibeths   cousin). 

För  närvarande  är  Ryltmästarcu  Herr  TU.  Bollenstern 
Esquadrous-befälhafvarc   i   Helsingborg. 


514 


9  Kap. 

Om  Helsingborgs  Cleresi. 

"I  annalerna  ha  vi  sett  skäl  anförda  för  antagandet  af 
den  meningen,  att  Helsingborg  varit  bland  de  första  punk- 
ter i  Skåne,  dit  Missionärer  från  Cbristna  länder  anliindt 
och  dcrifrån  en  verksamhet  utgått,  hvaraf  vi  redan  på  1000- 
talet  se  följder,  som  förutsätta  seklers  arbete,  eller  hundra- 
tals uppf()rda  kyrkor.  Ej  är  troligt  att  de  till  namnet  kände 
förste  christne  lurarne  i  Skåne  foro  förbi  den  hamnstad,  dit 
de  hade  närmast  från  Seland.  Ansqaviiis  och  Vntte  trängde 
än  längre  in  på  vår  continent;  men  hade  ej  blott  seglat 
förbi  Skåne,  utan  äfven  lärt  derstädes  (efter  8^G).  ^idal- 
dag j  Kejs.  Otto  I  och  ll;s  Canceller,  förmådde  H.  Harald 
Gurmsson  att  inrätta  Biskopsstift  i  Danmark;  under  etldera 
af  dessa  räknades  Skåne.  Biskop  Popo  i  Arhus  hade  när- 
mast till  Luggude  härad,  hvilket  säges  först  ha  christnats 
bland  de  Skånska  häraderna.  Biskop  Lifdafj  i  Ribe  reste 
mest  omkring  till  atlägsnarc  orter  i  Danmark  och  må  väl 
antagas  ha  predikat  för  piraterne  i  Helsingaburg;  än  säkrare 
Oditikar  Hvide ,  som  Lagerbring  kallar  Skåuingarnes  ypper- 
ste lärare.  Godehald  från  England  predikade  i  Skåne  ouikr. 
ar  1000.  Asmund  från  Magdeburg  och  Engelsmännen  Gcr- 
hrand  och  Bernhard  hade  ock  arbetat  i  den  Skånska  Vin- 
gården, förrän  man  der  kunde  inviga  2:ne  Biskopar,  hvar- 
dera  med  sitt  stift^  då  Skåne  näst  förut  hört  under  Selands 
Biskop.  Men  af  alla  dessa  namn  kunna  vi  ej  börda  något 
mera  till  Helsingborg  än  andra  ställen  i  Skåne,  ehuru  all 
sannolikhet  är,  alt  dcsse  och  dylika  män  förberedt  hvad  som 
visar  sig  då  Helsingborg  först  namnes  i  Ityrkohisloricn  eller 
1080^  då  lionungen  ansåg  sig  i  Helsingborg  kunna  undvara 
eo  stor   skatt   af  jordar   till   förmån   för   Lunds  biskopskyrka." 

Helsingborgs  pastorat  har  varit  i  fordom  tid  liggande 
till  Erkebiskopsstolen  uti  Lund,  och  dess  Pastorer  Erke- 
biskopcns  Vicarier.  Erkebiskopen  hade  ock  i  Helsingborg 
hus  och  boställe.  Uti  Erkebiskopen  Tuwes  Chronicon  be- 
rättas att  år  ],*>^2  har  Carl  Hnutsson,  då  han  med  svenska 
arméen  ryckte  in  i  Skåne,  uppbrännt  Curias  Arcliiepiscopa- 
les,  llelsinghburgh,  Borgeby,  Werpinge  et  Gicltofta  apud 
Auosiam*).      Ar    li()5    bygde     Erkebiskopen    Tuwe    ett   nytt 


*)    Auus    d.  ä.  Ahus.     Euligl    en    afskrift :    omnia    fere 


Slö 

Biskopsbus,  och  på  det  att  detta  ej  måtte  i  en  framlid  vara 
undcrkasladt  samma  öde  som  det  förra,  har  han  utverkat 
sig  lionungens  tillstånd  alt  fa  bygga  inom  slollsvallen ,  dä 
hnn  slraxt  inom  slottsporten  pä  södra  sidan  af  fästningen 
lät  uppmura  ett  Biskopsbus,  hvilket  icke  var  synnerligen 
stort,  ty  det  heslod  af  tvä  våningar,  udi  den  undre  var  en 
Stue   oc   ofvan   paa   en   Sal. 

Vid  hvad  tid  Helsingborg  blifvit  en  Curia  Archiepisco- 
pales  kan  man  intet  säga;  men  säkert  är,  att  frän  äldsta  ti- 
der har  detta  pastorat  legat  under  liiskopsstolen ;  och  orsa- 
ken derlillj  att  som  Erkebiskopen  satt  uti  Hädet  och  var 
den  förste  näst  Konungen,  Konungarna  ofta  vistades  pä  Hel- 
singborgs slott,  Erkebiskopen  vid  Hofvet  sig  oflare  infinna 
och  uppehålla  måste,  hafva  de  Andelige  Proelaler  gjort  Hel- 
singborg sig  till  en  Praebenda.  Det  är  skada  att  jag  förlo- 
rat flerc  af  mina  historiska  annotationer  och  anmärkninsrar: 
bland  dessa  var  en,  som  bestvrkte  sanningen  af  det  jag  an- 
fört. En  Erkcbiskop  i  Lund  hade  bortskänkt  antingen  hela 
eller  en  del  af  Tionden  i  Helsingborg;  men  hvilken  Erkc- 
biskop det  var,  och  hvartill  han  skänkt  Tionden,  påminner 
jag  mig  icke.  Helsingborg  kan  skryta  deraf,  att  de  meste 
Lunds  Erkebiskopar  tillika  varit  Kyrkoherdar  i  Helsingborg; 
men  som  desse  primater  icke  sjelfve  förrättade  embetet, 
hafva  de  hällit  sina  Vicarier,  och  således  allt  intill  Refor- 
matiuneu  bafva  Pastorerne  härstädcs  icke  varit  annat  än  Vi- 
carier, som  af  Biskoparne  blifvit  lonte  *).  Erkcbisk.  Petrus 
dog  i   Helsingborg   151)1. 

"Uå  frän  år  IO80  Helsingborg  så  ansenligt  måste  bi- 
draga till  underhållet  af  den  nya  Biskopskyrkan  i  Lund,  kan 
skäl  ej  saknas  att  derifrån  räkna  den  tid,  då  Prelaten  i 
Lund   disponerade  Tionden  i  Helsingborg,   derstädes  hållande 


bona  sedis  Archiepiscopalis  (Carolus  Canuli)  incendio  dele- 
vit  et  vilas  Arcbicpiscopales  Helsingburg,  Borgebv,  Wer- 
pinge  &  Geltofta  apud  Abusiam  combussit.  Lund  hade  laggt 
under  sig  kyrkor  än  längre  bert.  Först  Luntertun,  sä  En- 
gelholm  hade  i  (kantorn  i  Lund  sin  Sogneprest,  som  der 
skulle  genom  en  Vicarie  hålla  gudsljensleu  uppe.  Oipl.  Lund 
infinc.      Dylika    församlingar   knlladcs   ecclesia*   Canonicales. 

*)  Vi  erinra  oss  den  upplysning  Erkebiskop  Lencus  gaf 
IGÖO,  att  den  s.  k.  Taxan  på  hvarjc  pastorat  ar  det  arren- 
de, Vicarien  gaf  Kaniken  eller  Biskopen,  som  innehade  sock- 
nen, egaude  rätt  att  sedan  uppbära  för  sig  sjelf  hvad  som 
kuode  fås. 


316 

sina  Vicarier.  Vi  börja  emellertid  Pastorsserien  från  nämnde 
Sr.  De  anförda  voro  ålminstone  de,  som  mest  förljente 
namn  af  Rectores  Eccl.   Helsinghtirg. 

a)    Kalholska  tiden. 

1.  Richwnld,  Biskop  I08Ö — i 089,  säges  skaffat  Dom- 
kyrkan 9  prebendeu,  deribland  han  rimligen  valde  det  för 
sig  sjelf,  hvarigenom  han  kunde  ba  ett  bem  nära  det  slott, 
der  Konungarne  väl   oftast  vistades   då   de  besökte   Skåne. 

2.  Ascer  Svensson.  1089 — 1157.  Först  Biskop.  Erkc- 
biskop   1103. 

3.  Eskil  Christiernssoii.  1139 — 1178.  Död  i  Clair- 
vaux   1182. 

4.  Ahsalon  Ascersson.  1178 — 1201.  Kanske  brändes  ocb 
sedan  reparerades  ocb  tillbyggdes  Helsingborgs  Maria  kyrka 
i  bans   tid. 

5.  Doct.  Jnders  Sunesson.  1201  —  1222.  Död  på  Iwö 
1228. 

6.  Petnis  Saxesson.     1224—1228. 

7.  Uffo    Trugotson.    1230—1252. 

8.  Doct.  Jacob  Erlandsson.    12o3— 1274. 

9.  Erland  Erlandsson.     1274  —  1276. 

10.  Trugot   Torstesso7i.   1276—1280. 

11.  Johannes  Droes.    1280-1289. 

12.  Doct.  Johannes  Crand.  1289—1302.  Död  1326 
som  Biskop  i  Biga.  Fördes  1294  fangslig  genom  Helsing- 
borg. 1299  s;af  Kanik  Christian  en  curia  för  Ordinarien 
eller  bans  Vicarie  i  Helsingborg.  Kanske  hade  Christian  haft 
Helsingborg  susom  Kanikpraebeude  under  det  ingen  Erke- 
biskop   fanns  i   landet. 

13.  Isarn.  1302 — 1309.  Transp.  till  Erkebiskop  i  Sa- 
lerno.  I  hans  tid  blef  Wäsby  i  Luggude  pra^bende  till  Lunds 
Biskopskyrka. 

14.  Esger  Jnel.    1310—1325. 

ly.  Carl  Eriksson  Hud.  132o — 1334.  Bidrog  mycket 
till  Skånes  förening  med  Sverige,  under  hvilken  tid  Helsing- 
borg mycket  besöktes  af  de  Svenska   Konungarne. 

16.  Petrus  Johannesson.  133i  — 1353.  Höll  kyrkmötc  i 
Helsingborg   1545. 

17.  Jacob  Nilsson  Eyrnitig.    1355 — 1361. 

18.  Nils  Johansson.    1361  — 1379. 

19.  Magnns  Nilsson.     1379  —  1390. 

20.  Petrus  Jönsson.    1390 — 1391.     Död   under  julen  i 


517 

tlekingborg,   sedan  bao    1   år  och  11  dagar  varit  Erkebiskop' 
Sannolikt  ock  begrafven  under  altaret   derslades. 

21.  Jacob   Gerhardsson.    1592—1410. 

22.  Petrus  Uruse.    1411  —  1418. 

23.  Petrus  Lijcke.    1418— 145C. 

24.  Hans  Laxman  Påfvelsson.    14ö6 — 144o. 

2,^.  Tuve  Nilsson.  1443  —  1472.  Sedan  K.  Carl  Knuts- 
son  14Ö2  härjat  Helsingborg,  uppbyggde  han  väl  en  euria 
Archiepiscopalis  inom  slottsmuren  och  synes  bidragit  till 
kyrkans  separation,  men,  då  tionungarne  sällan  började  här 
intinna  sig,  hade  Erkebiskopen  ej  behof  af  Helsingborg  så- 
som prxbende,  utan  skaiFade  sig  nog  pA  annat  hall  ersätt- 
ning. Emellertid  har  Domkyrkan  före  lofiO  förlorat  all  in- 
komst från  Helsingborg,  som  lOSo  anslagils.  Nu  blefvo 
särskilda  Pastorer  eller  Sogneprester  anställda  både  vid  Wår- 
frukyrkan  och  S.  Peders  eller  Bondekyrkan.  Om  yntronat- 
shapet  till  den  sednare  tvistades  mellan  lionung  och  Erke- 
hiskop,  hvaraf  synes  följa,  att  Erkebiskopen  förut  plägat  till- 
sätta den  Sognepreslen  ,  fast  församlingen  låg  under  Hongl. 
Slottet.  Sannolikt  hade  äfven  der  blott  Vicarius  hållits  af 
Erkebiskopen,   då   han   innehade  Stadssocknen. 

26.  änders  namnes  som  Sogneprest  i  Helsingborg  i 
Matthis  Wagnssons  testamente  af  är  1472,  enligt  uppgift  af 
S.  Cavallin,  som  med  stor  flit  utarbetar  ett  Lunds  stifts 
Herdaminne.  Sannolikt  var  Anders  Pastor  i  S.  Peders  för- 
samling. 

27.  Hans  Iloimmehjn,  samtidig  och  tydligen  Pastor  i 
Stadskyrkan,  ty  i  nyssnämnde  testamente  af  1472  namnes 
en  gåfva  till  S.  Jörgens  och  S.  Gerlruds  altaren,  på  det 
Hr  II.   H.   skulle  bedja   för  Testators  själ.    Enligt  S.  Cavallin." 

Om  en  enda  af  Helsingborgs  Sogneprester  under  lia- 
iholska  tiden  bar  jag  fått  underrättelse;  nemligen  uti  det 
Danska  IMaga/.inet  (VI.  120);  hans  namn  var  Hans  Hermelin. 
En  Dansk  Adelsman,  Jörgen  (liöe,  dog  på  Helsingborgs 
slott  i  tjenst  hos  Joh.  Oxe  1474.  Han  gjorde  sitt  testa- 
mente, och  i  detsamma  ihugkom  Sogncprcsten  H.  Hermelin 
med  en   sölfsked   om  3  lods  vigt  *). 

b]  Lutherska  tiden, 

28.  Olaus  Bång  eller  liiug.  Den  första  Lutherska 
Sogneprest  i  Helsingborg.    Holberg  kallar  honom  Bång,   men 


'')  Se  ofvan  i   Annalerna   vid    14G8. 


518 

Pontoppidan  tillägger  Iionom  sednare  namnet.  Ar  1533  ef- 
ter K.  Frcdric  I:s  död  blef  han  af  Erkebisk.  Thorbern  Biide 
afsatt  och  ur  landet  drifven.  Härona  skrifver  Pontoppidan 
sålunda:  Anno  1553.  Absonderlich  tobete  Torbern  Biide, 
Archi-Electus  zu  Lund,  rechtschaffenea  wieder  die  Protestan- 
tischen  Lehrer  seines  Stifts.  Ein  sebr  guter  Man,  nahmens 
I).  Olaus  Bjug,  PriTediger  zu  Helsingborg,  so  auch  andere 
mehr  zu  Landscrone,  Wae  und  Trelleborg  Aviirden  mit  Schimpf 
zum  Lande  bin  aus  gejagt,  welches  noeh  gnaedig  seyn  solle. 
"En  Olaus  Bång  Icfde  verkligen  vid  den  tiden.  Han  var 
först  Legationssekreter  bos  den  Pafl.  Nuntien  i  Consfanlino- 
pel  Thomas,  i  bvilken  befattning  han  1517  blef  adlad  af  H. 
Ludvig;  men  ovisst  är,  om  denne  sedan  eröfrades  af  refor- 
mationen och  blef  prest  samt  pastor  i  Helsingborg.  Den 
kyrkliga  specialbistorien  vid  reformationsstriden  i  Skåne  är 
ännu  föga  bearbetad,  men  lätt  är  att  begripa^  det  kampen 
varit  allvarlig  pä  djupet,  innan  loo6  års  händelser  pä  ytan 
kunde  bli  följd  af  en  riksdagsproposition.  Kyrkoherdarne  i 
städerna  stodo  i  allmänhet  i  spetsen  för  de  Evangeliske,  men 
många  landlkyrkoherdar  blefvo  Pafven  trogne.  Då  O.  B, 
var  Luthers  vapendragare  i  Helsingborg,  så  stod  Pastor  i 
Borlunda  som  en  stolpe  för  Cnrian  i  Rom.  Det  heter  i  en 
liten  skrift,  som  trycktes  i  Malmö  samma  år  O.  B.  fördrefs 
från  Helsingborg,  kallad:  En  qräselig  ond  Tidende  som  Paf- 
ven fick  till  Rom,  der  "en  Cardinal  talar  till  Påfven  och 
säger :" 

Allerhelligsle  fader  kiere  En  tidonde  hafver  jeg  at  bäre, 
Jeg  hafver  her  ffit  et  sendebref  Her  Procst  af  Borlunda  til  mig  skref. 
Saa  lenge  jog  liafver  vandret  omkrin.^  Hörde  jeg  icke  en  farligere  ting. 
Den  förstöring  som  var  i  Jerusalem  gjort  Var  ej  saa  farlig,  hafver  jeg  sport. 

Men  Prosten  i  Borlunda  hade  alltför  ochristliga  Biskopar 
att  försvara,  och  Pastor  i  Helsingborg  och  hans  själafrän- 
der  en  god  sak.  Den  sednare  masle  väl  fly  for  Erkcbiskop 
Thorb.  Billes  dom,  oaktadt  den  frihet  Ii.  Fredrik  medgifvit 
Bibelpredikanlerne  att  förkunna  Evangelium;  men  Svenskar- 
ne, redan  goda  Lutheraner,  stå  snart  utanför  Helsingborgs 
färdiga  att  ända  intill  hafsstranden  förfölja  sina  fiender 
Christiern  Tyrann  och  den  Katholska  oppositionen,  och  se- 
gren  blir  reformalionsvännernas  äfven  i  Danmark.  Gustaf 
Olsson  Stenbock  var  nu  i  spetsen  för  Snialändniiigarnc  och 
hade  glädjen  kunna  komma  som  en  räddare  för  de  under 
tyranni  och  biskopsvälde  nedtryckta  Skaningarne.  Vi  känna 
om    denna    märkliga    strid    och    följdrika  seger  alltför  litet; 


SI9 

men    ega    rSlt    att    furmoda,    att   den  förjagade  Olaus  Bång 
eller  Biiig    under    skygd   af  de  Svenska  vapnen  väl  nalkades 
åter  den   hjord   han   nödgals   öfvergifva.     Hette   han   Biug,   så 
torde   han   egt  fränder  hland   de   Smäländningar,   som  kallade 
sjg  Ulfsparre.      Gustaf  I  var  här  ej   sjelf,    men     hade    sändt, 
säger  Fryxell,     sina    trovänner    till   svågerns   och   de   Luther- 
ske grannarnes   skygd:  Johan  Turesson   (Tre  Rosor,  ej  Boos), 
Lars    Siggeson    Sparre,     Holger    Gere,     Birger    Grip,     Peder 
Härd,     Carl   Gyllensljerna ,    Måns  Natt   och   Dag  m.   fl.  jemte 
Stenhock,    som   först   hlef  hans   svåger   och   sedan    hans  svär- 
fader.     Efter  den  segren   vid   Helsingborg,   der   Svenskar  och 
Danskar     voro     fattade    af    en    ridderlig    Skandinavism .    bar 
Guds   ord    oafbrufet    kunnat    predikas   i   denna   stad.      Tre   är 
efter   det   Erkehiskop   Bille   förjagat  O.   B.   frnn   Helsingborg, 
föll     Erkebiskopen    för    en     ännu    mera   förkrossande   dom   af 
Adel,    Prester,    Borgare    och    Bönder,    pa    anklagelse  af  K. 
Christian   HL      Episcopalisnicn    var    här   en   blott   förklädd   a- 
ristokrafi.     Adelsmännen  Bille,  Gyllenstjerna ,  Krumpen,  Rön- 
now,    Munck,    Friis   m.   fl.   hade  köpt    sig    den    fårklädnaden 
frän    Rom,  under  hvilken  den  krigiske   ulfven   kunde   ännu  mer 
förderfva   Chrisli  hjord;   men   slutligen    hade    de   blifvit  slagne 
med    fullkomlig    blindhet.       Midt    under     det     reformationen 
gjorde   sina   första   segrar  i   andra   länder,   se   vi  Biskop  Sfyge 
Krumpen  än   taga   en   adelsmans  fru   och   behälla   henne  i   hus 
och    säng,     oaktadt    mannen   å   öppet   ting  äterkräfde   henne, 
än  sticka   en   bonde  i   den   arm,   med   hvilken   han   framräckte 
ett   Konungens   utslag,    än    låta   reta   allmogen   att   ä    ett   ting 
slå   en   Länsherre   ihjäl;   under   det   vi   se   Biskop  Jar.  Rönnow 
än  låta  sina   svenner  ostralTade   slå   ihjäl   en   ädlings  skrifvare, 
sjelf    öfvcrfallande   en   borgare   med   en   stridshammare,   dess- 
utom ansedd   delaktig  i   niurdet  ])å  en  fattig  man  på  en  kyrko- 
gärd;   än     se   vi   honom    kräfva   rikssigillct   och   hörsamhet   för 
allt   det  han   dermed   beseglade,    än    rifva   K.   Fredriks    bref  i 
bitar,   som    kastades    en   borgare  i  ansigtet ,    utropande   l^unun- 
gen     som     den     gamle     narren     och    kättaren,    en    annan    gång 
skriande    om   Narren   af  Hessen   och   Gäcken   af  Holstein,   ja, 
—  rasande  mot   sjelfva   ]iärvislia   kyrkan   i   så  måtto,    att   han 
slog   priorn   i   Antvorskov   med   en   eldgaflVI,    när    han   ej   fick 
en   klosleregendom  ,   till   hvilken   han  hade  lust,   häri  lik  Slyge 
Krumpen,    hvilken     skickade    sina    svenner    alt  sofva   in   i   Ö. 
Nunnekloster.      Och     under    det    Prins   tlhristiau,    sedan   Kon. 
Christian   III    läste  sin   Bibel    och    hans   Riddare   föllo  på   knä 
i  varma  böner,     bad    Biskop    Jörg.   Friis    Gud    att    få   bli   en 
djcfvul,    för    alt    få  plåga  K.  Fredriks  själ,  bäraude  honom 


520 


äa  till  eld  äa  till  kuld^  ocb  Biskop  Gyllenstjerna  erhöd  sig 
att  anföra  upprorshären  mot  Konungens  rätte  arfvinge,  hvar- 
emot  Biskop  Ove  Biide  gret  öfver  att  han  ej  vågade  neka 
sitt  samtycke  till  K.  Christians  utkårelse.  Och  då  Olaus 
Bång  och  Spandemager  och  Tondebinder  predikade  i  Hel- 
singborg, Lund  och  Malmö  Evangelii  frids  och  strids  ord 
bland  ett  hänfördt  borgerskap  —  denna  reformationens  kärn- 
tropp  —  sä  lade  Biskop  Ivar  Muuck  hög  tull  på  köpman- 
nens gods,  som  ut  ur  riket  fördes,  hvilket  blef  gnistan  till 
borgarnes  uppror;  så  red  Erkebiskopeu  Th.  Biide  omkring 
med  hopar  af  drabanter  för  att  styra  riket,  och  tillstänga 
tillförseln  vid  städerna,  intet  aktande  allt  det  som  gjorde 
riket  till  en  röfvarkula,  eller  allt  mord,  rofferi,  jungfru- 
kränkelse  o.  d.  som  rasade  under  interregnum  öfver  allt^ 
men  drifvande  bort  "med  eld,  vatten  ocb  stenar"  Evangelii 
predikanter,  görande  de  Borgarne  fredlöse,  som  emoltagit 
dem  inom  städerna. 

Der  en  Honung  framträdde  med  dylika  anklagelser 
pa  ett  folkting,  dit  borgare  och  bönder  för  första  gången 
blifvit  inkallade,  var  det  lätt  att  beräkna  hvad  Biskoparnes 
öde  skulle  blifva.  De  afsattes.  Några  flydde,  uppkrypande 
på  stockar  invid  taket,  men  ertappades  snart  och  fingo  än 
svårare  fängelse.  Sannolikt  återgick  nu  O.  B.  till  Helsing- 
borg, der  han  nu  väl  blott  fick  en  kyrka,  sedan  Bondkyr- 
kan  och  Klosterkyrkan  nedbrutits  och  Slottskyrkan  snart  torde 
undergått  samma  öde.  Vi  känna  sedan  ingen  pastor  i  Hel- 
singborg,  förrän 

29.  Petrus  Erasmi,  som  af  Tyche  Asmundius,  enligt  en 
i  S.  Cavallins  samlingar  afskrifven  förtt-ckning  på  de  presler 
bemälte  Superintendent  ordinerade,  blef  invigd  till  prest  så- 
som  utnänid   Kyrkoherde   i  Helsingborg  d.   29  Juli   loG7. 

50.  Johannes  Erasmi  eller  Jeiis  Hasnitisen  kallas  Pastor 
i  Helsingborg,  der  han  anföres  i  Sommelii  Specimen  Lexici 
Erudith.  Scanens.  Vol.  II,  past.  XXVI.  Han  stod  i  synner- 
lig ynnest  bus  B.R.  och  Slottsherren  Hans  Skaugaard,  som 
dog  lo80,  öfver  hvilkcn  sin  store  gynnare  han  skrifvit  en 
Oratio  Funebris  de  vila  et  morte  Joh.  Schougardii ,  tryckt 
i  Köpenhamn  1Ö8I.  Ulur  hans  dedication  framför  denna 
oration  hemtas  så  mycken  underrättelse,  att  år  löGG  har 
Johannes  Erasmi  varit  bland  Capellisterna  uti  K.  Capellet, 
att  han  då  blifvit  känd  af  Johan  Skaugaard,  vid  samma  tid 
Secreterare  Danska  Caucelliet,  bvaraf  man  kan  sluta ,  att  han 
varit  en  snäll  musicus.  Vidare  berättar  han,  att  han  från 
den  tiden  haft  fri   tillgång  till   Hr  Johan   Skaugård,    och  att 


321 

denne  bans  patron  visat  honom  stora  prof  af  hans  godhet* 
Men  att  han  då  var,  eller  varit,  Pastor  i  Helsingborg  näm- 
ner han  icke.  Dedication  är  daterad  Köpenhamn.  Wormius 
i  sitt  Lexieon,  1  Del.  p.  282,  liksom  Sommelius  nämner 
honom  Pastor  i  Helsingborg,  utan  att  utsätta  tiden*).  Maa 
kan  derföre  icke  med  visshet  säga,  om  han  beklädt  Kyrko- 
herde-embetet  för  eller  efter 

31.  Mag.  ISils  J}Jichelsson.  Denne  mannen  var  Sogne- 
prest  ar  lo77.  Var  1Ö78  i  Lund  alt  välja  Biskop  efter 
Tyge  Asmundsson,  som  hade  nedlagt  Biskops-embelet  och 
för  sin  öfriga  lifstid  åtnöjde  sig  med  en  Kaniklägenhet  i 
Lund.  Uti  de  dagar  valde  icke  hela  Stiftels  Presterskap  sin 
Biskop.  Kanikerne  i  Lund  och  Sognepresterne  i  städerna 
voro  endast  röslegande.  Och  berättar  Hvilfeld  i  sin  Biskops 
Chrönika:  at  Kiöbsted  Preslernc  i  Lunde  stift  voro  paa  Ko- 
nungens befaldning  kaldedc,  at  jemte  Dom-Capillet  velja 
Biskop;  och  at  de  voro  följande:  Mester  Olof  Björnsson  i 
Lund,  Isac  i  Malmö,  Jacob  i  Landscrona,  Nils  i  Helsingborg, 
Nils  i  Trailleborg,  Peder  uli  \Vae ,  Jacob  i  Ahus ,  Mårten  i 
Ystad,  Jörgen  i  Lauholm,  Joen  i  Halmstad  och  [Jans  i  War- 
berg.  Förmodligen  är  den  Mester  Nils  i  Helsingborg,  som 
var  vid  Biskopsvalet  i  Lund,  Sognepresten  Nils  Michelssoo, 
hvilken  loSö  höll  Likprpdikan  öfver  Laodsdomaren  Sten 
Biide,  tr.  i  Köpenhamn  li>87,  och  lo87  öfver  Slottsherren 
Arild  Ugerup.  Den  sednare  af  dessa  predikningar  är  tryckt 
Sr  1G06,  och  dedication  till  fru  Thale  Thott  är  daterad 
Lund,  samma  år,  hvaraf  man  slutar  att  han  fr^n  Helsing- 
borg fått  Iransport  till  Lund.  På  tilelbladet  till  Arild  U- 
gerups  Likpredikan  kallar  han  sig  Nils  Michelsson,  fordom 
Guds  ords  tjcnare  i  Helsingborg.  "Var  1Ö84  såsom  depute- 
rad frän  Luggude  härad  i  Köpenhamn  vid  Prins  Christians 
(sedan  K.  Christian  IV:s)  hyllning.  Mag.  Nils  Mikkelsen  var 
född   i   Qvidinge,     prestvigd     den   ö   Dec.    löGo    till   medhjel- 


*)  Möjligen  var  det  hans  son,  som  under  namn  af  E- 
rasmus  Johannis  var  Kyrkoherde  i  .Vusås  l,')8S — 1018.  kal- 
lad Friis;  ovissare  är  det,  om  den  bekante  Philippislen  Friis, 
en  dansk  presi,  som  i  DroJlning  Christinas  tid  förföljdes  i 
Halland,  var  af  samma  Friis-slägt.  Uedan  är  den  tanken 
framlaggd ,  att  vi  torde  se  J.  E.  och  hans  fru  och  barn  på 
Cruoifix-sfenen  med  en  förgylld  Christus  i  Sakrislian  mellan 
2  riddare  i  saynmn  ställning  från  samma  lid.  En  Friis-slägt 
träffas  sedermera  vid  lilockarelägenhelen  i  Wälluf,  hvarur 
den  store  Naturforskaren  Ben^t  Fr.  Fries  härstammade. 
Hehingborgs  llistorta,  21. 


332 


pare  Los  fadreu  Mikkel  i  Qvidinge,  hvilkcn  ban  efterträdde, 
dercfter  transporterad  till  Helsingborg  1577  5  sökte  1582 
förgäfvcs  att  fä  för  sjuklighet  återvända  till  Quidinge;  Llef 
loÖri  Kyrkoherde  vid  Lunds  Domkyrka,  var  Io90  Prost  i 
Torna,  hlef  Lector  i  Lund  1G02,  emedan  hao  för  ålder- 
doms och  sjuklighets  skull  ej  kunde  förestå  predikstolen. 
Dog  i  Dee.  1G07.  Enligt  Sommelius  och  Cavallin."  Andra 
minnesmärken  efter  Mäster  ISils  har  jag  icke  funnit,  än  en 
liten  liksten  öfver  tvenne  hans  sma  barn,  en  son  Jöran  och 
en  dotter  Catharina,  hvilken  sten  ligger  icke  långt  från 
chordörren  under  Borgmästar  Wilhelmssuus  epitaphium.  På 
stenen  läses   denna  latinska  vers: 

Hic  teciim   Catharina  tcgor   Tuimdata  Georgij 
Unicus  ill  conclat  corpora  bina  lopis 
Nicoleos  sacro   Iractans  pia  dogmata   Templo 
In  vera  erudiit  nos  pietate  Pater. 

Dulciss.   Lihcris   Memorlse  Solaliique  Ergo 

M.  P.   P.   (moestus  PaJer  posuit) 

Anno.       88     Mcnse  Marlii. 

"Slencn    med    de    lat.   versarne  och   en   sten   der  gossen 

och    flickan    synas    vara    afhildade,  som   låg  nära  den  förra, 

äro   insatta  i   Sakristians  mur." 

32.  Michel  Olsson,  Ha3radsprost  och  Sogneprest  i  Hel- 
singborg ar  lo98.  Detta  fanns  antccknadl  öfver  dörren  pa 
gamla  predikstolen  i  Bårslöf  kyrka,  och  af  Prosten  Roa- 
beck  i  dess  korta  Be.skrifning  öfver  Helsingborg  anmärkt. 
"Doc.  Cavallin  har  meddelat  följande  ur  sina  rika  samlingar 
till  ett  Lunds  stifts  Herdaminne.  Magister  Michel  Olu/Jseti 
var  15t)0  Prost  i  Luggude  och  S.  Åsbo  härader  och  har  på 
en  förteckning  angående  resterande  studiiskalt  skrifvit:  "si- 
den jeg  bielF  Provst  som  var  Anno  94";  hvaraf  ses  att  han 
elterträdt  Nils  Michelsson.  Kongl.  Br.  24  Oct.  IGi2  anbe- 
faller Biskopen  i  Lund  nit  undersöka  de  mut  Mäster  Michel 
gjorda  anklagelser  att  b.-ifva  varit  drucken  på  predikstolen 
och  i  (ifrigt  fört  ett  ogiulaktigt  Icfvcrne;  befunnos  de  grun- 
dade borde  han  "afskalfas."  Pastorerne,  särdeles  INils  Paaske 
i  N.  VVram  (Biskop  i  Bergen)  hade  klagat  på  honom.  Af- 
sättningen  skedde  den  22  Nov.  s.  a.  i  närvaro  af  Kongl.  Be- 
fallningsmanncn  i  Helsingborg,  stadens  Magistrat  och  Pasto- 
reruc  från  angränsande  härader.  (Biskop  Pål  Mårtenssons 
visitalionsanlcckningar   på    Kongl.   Bibliolhekct  i  Köpenhamn.)" 

33.  ]\ils  Michelsson  ^ialborg.  En  namnkunnig  man.  Han 
var  född  i  Aalborgs  stad    d.   1(3  Scpt.   1562.     "1577   beko- 


stade  Radman  Michel  Nielsen  en  predikstol  i  Säby,  Aall)orgs 
stift.  D.  Atlas."  Med  lyckligt  snille  begAfvad  gjorde  ban 
snara  och  stora  framsteg  uti  studier.  Valde  först  Medicinen 
till  vilas  genus,  bomtade  så  vid  universitetet  i  Köpenhamn 
som  utrikes  acaderaier  kunskaper  i  denna  vellenskap.  Än- 
drade föresatis  och  beslöt  blifva  prcst.  Ar  Io80  dispute- 
rade han  uti  Köpenhamn  de  Baptisrao  Infantum  under  Pro- 
fessor Ole  Slangendorphs  pr.iesidium.  Samma  är  (rättare 
1590)  utnämnd  till  Pastor  pA  Hammarhus  slott  vid  Christian- 
stad. År  IGOO  transport  till  Nosaby  och  Aratslöfs  pasto- 
rat. 1615  kallad  till  Sogneprest  i  Helsingborg  och  uln;imnd 
till  Prost  öfvcr  Luggude  och  Södra  Åsbo  härader.  IGIl 
lät  ban  utgifva  och  trycka  en  Conimentarius  öfver  Uppen- 
barelseboken, hvilket  arbete  tillskyndade  honom  stora  led- 
samheter. Han  hade  uli  förklaringen  öfver  9:e  versen  i  7:c 
Kap.  yltrat  sig  nog  fritt  om  hedningarnas  salighet.  1614 
gjordes  anmärkningar  vid  denna  Conimentarius.  Saken  var 
denna.  Prosten  Olof  Coccius  vid  S:t  Nicolai  kyrka  i  Kö- 
penhamn riikade  i  disput  med  Doctor  Hesonius,  som  sä  slöts, 
att  Coccius  förklarades  för  Calvinian,  miste  embetet  och 
landsförvistes.  Coccius  och  Prosten  Nils  Michelsson  Aalborg 
voro  gamla  vänner  och  hade  i  mänga  är  fört  en  förtrolig 
correspondance;  detta  gaf  anledning  att  misslänka  den  sed- 
nare  för  samma  villfarelse,  och  misstanken  förbyltes  i  en 
verklig  sanning  genom  ofvannämnde  förklaring.  Saken  upp- 
toirs  och  anmäldes  för  Konunsren,  som  genast  befalltc  un- 
dersökning.  Biskopen  i  Lnnd,  Pavel  Mårtensson,  preside- 
rade, och  Bisittare  voro  Rector  AcademicTC  och  Professores 
Theologiac  i  Köpenhamn.  En  Nils  Eggebrecht  förordnades 
till  Actor  Publicus.  Denne  anmälde  mot  honom  kättersk 
lärdom  uti  sin  utgifna  Commentai-ius.  Skälig  anledning  alt 
han  med  Coccius  vore  af  enahanda  tänkesätt  och  Zvinglii 
lära  tillgifven,  och  det  i  anseende  till  den  förtroliga  bref- 
vexling  dem  emellan  underhAilils,  och  slutligen  huru  han 
kunde  Aberoj)a  sig  Tlieologiska  Facullelens  approbalion  till 
tryck  för  denna  sin  kätterska  bok.  Nils  Michelsson  svarade 
bära  först  i  anseende  lill  den  kätterska  birdomen,  nemligen 
hedningarnes  salighet  j  sä  hade  han  endast  anfört  andra  lärde 
mäns  tankar  i  det  ämnet,  såsom  Fockii^  Eudovici  Vives  och  E- 
rasmi  lloterodami,  förklarandes  sig  beredvillig  alt  denna  för- 
klaring säsnm  kättersk  återkalla.  I  anseende  till  brefvexlin- 
gen  med  Coccius  betygade  han  densamma  vara  oskyldig, 
icke  innehålla  kätterska  saker,  icke  heller  någon  delaktighet 
uti   Coccii  stridigheter,    och    bad    alt   honom  dess  egna   bref 


324 

mätte    föreläggas  och  framvisas  sSsom  ojäfviga  vittnen;    och 
antingen    man    icke   hade   i   händer  ifrågavarande   hrefvexling, 
eller    man     deruti    icke     fann     något    som     kunde    fälla     Nils 
Michelsen,    sä    afstod    Åctor  från   vidare  åialan  i   den  delen. 
1  anseende  Theologiska   facultetens   censur,     su     framgaf    han 
tvenne     Doctor    Aslacs    href,    af  hvilka   inbemtadcs   att   både 
han    och    Ductor   Rcsenius   gifvit   hifail   till   hökens   tryckning. 
Detta    hragte     dessa     herrar    uti   mycket   bryderi.      Hela   felet 
var   pa   deras   sida.    Ingen   af  dem   hade   genomläst  manuscrip- 
let.      Rcsenius    sköt  skulden   pä   sina   trägna   göromnl.      Aslac 
förebar,   att  Resenius   genom   sin   son  sändt  honom  manuscrip- 
tet,   och   låtit   säga,   alt   han   gaf  silt   bifall    till   dess   tryckan- 
de 5    Aslac   hade   derföre   här   och   der  genomögnat   detsamma, 
litande   på    Resenii   ord,   derjenile   älieropandes   sig   sina  1610 
tryckta   predikningar,   der   han   pä   ett   ställe  alldeles  förkastar 
och    vederlägger     läran    om    hedningarnas    salighet.      Oaktadt 
allt     delta    fälldes     dom    den    10  Juni    lGi4    af   innehåll,   alt 
han   skulle   misla   silt   embcte,     en   dom,    som   icke   vanhedrar 
Wils   Michelsen   Aalborg,     men     alltför    mycket   hans   domare, 
hvarföre   ock   Pontoppidan   derom   skrifver:    Ein    solches   ver- 
fahrcn     möchle    zu     unseren    Zeilen     niehl    Amor  Ortodoxiae, 
sondern    Orthodoxomaniaj     heisseu.      Domen     hemstäldes    Ko- 
nungens   vidare    stadfäslelse   och,    det   som   förunderligt   var, 
af  Konungen   underskrefs   och   till   verkslällan   gick.     Man  kan 
säga  alt   här   skedde   största   orällvisa;     ty     först     och    främst 
hade   han   icke   annorlunda    framställt   ihesen   om  hedningarnas 
salighet,   än   som   en   några    lärde   mäns   mening;   om   del  vore 
skäl   nog,   sä   skulle   många  Theologcr   blifva   kättare.     Seder- 
mera  hade   hans   arbete   undergått   censur;   om   hans  kätlcrska 
mening   då    blifvil   uppläckt   och    han   »lagd   alt  återtaga   den, 
men   icke   velat,   dä   hade   han   varit   brottslig,   men   icke  förr; 
och   då   saken   räll   betraktas   kunde   han   som   Lutheran  aldrig 
dummas,   utan   all   tillika   förkasta    l^ulher.     Made  INils  Michel- 
sen  i   stället   för   Fockius,     Ludovicus   de   Vives   och   Erasmus 
Roterudamus    citerat    Luther,    så    hade   hela   den   andliga   or- 
todoxa  domstolen   blifvil  bragl   i   slörsta   förlägenhet.    Luther 
uti   sina   Tesch-Redcn   p.   1>M   säger:    Ciccro,   ein   weiser   und 
fleisiger   Man,    halt    viel    gelitten  und  gclhan,    ich    hoffe,   unser 
Herr   Gott  Avirdl   ihm   und   seines   gleichen   gnädigseyen;   och 
i    sin    (^ommenlarius   öfver    Genesin    säger   Lulhi^r   liap.  4  v.  O. 
Viele     heidon     seyn    selig   Morden    durch   eine  /.ufellige  barm* 
herl/igkeit   Goltes.    Med   fa   ord   säger   Lulherus  just   detsam- 
ma som  Nils   Michelson   vidlölligare   afhandlar.      Han  skrifver 
säluada:   Dog   vil  jeg  kortcligen  iudförc  lärde  Mxuds  mening 


325 

Gud  almsegtige  raader  sjelf  for  at  slsienke  og  gifve  Saliglic- 
ten  hvem  hand  vil.  Noglc  af  dem  hesegler  hand,  og  mangc 
tusende  besegler  hand  icke,  men  ligeva?!  staa  de  for  Lara- 
liet,  ikloede  hvite  kiortler.  Jöderne  i  det  gamle  Testamen- 
tet, og  vi  Cbristne  i  det  nye  Testamente,  formedelst  ordet 
og  Sacramenterne,  cre  noch  som  heseglede  og  förvaret  ora 
vor  Salighed.  Hvorföre  vi  maa  (acke  den  Alsmspglige  Gud. 
Herforudeo  ere  mange  tusende,  som  icke  siges  haer  at  vacre 
besiglede,  og  Hgvel  slaae  for  Stolen  og  for  Lamhet:  del  er, 
de  ere  hlevne  Salige.  Hvorföre  mange,  arme  fvrblindede 
Hedninger,  som  af  andre  uskyldeligen  ere  forfuldle  med  f^old 
og  Tyrannie,  om  det  Guds  Lamh ,  som  af  Verldcnes  begyn- 
delse  wr  slagtet,  vil  meddele  dem  sin  döds  og  -pines  for- 
tjenste,  hvo  vil  hancm  det  forhyde?  Efter  hand  er  en  Herre 
över  himmelen  och  jorden.  Och  åter  på  ett  annat  ställe: 
Littd  Gud  raade  at  giöre  af  sit,  hvad  han  vit  At  gifve  dig 
Saligheden  formedelst  beseglingeny  og  gifve  en  anden  Salig- 
heden  uden  besegling. 

Är  icke  delta  just  alldeles  detsamma  som  Luther  skrif- 
vit?  Ar  det  icke  förundransvärdt,  all  man  för  sa  oskyldiga 
tankar  dumt  en  stolt  man  frän  cmhelct.  Men  man  fann 
snart  hvad  orält  denne  mannen  lidit  och  han  fick  en  he- 
drande reparation.  Konungen  utnämnde  honom  till  Pastor 
vid  den  nya  Holmens  kyrka  i  Köpenhamn.  VVolfen  i  sin 
Chronologia  förmäler:  Ar  1GI9  den  lö  September  er  Hol- 
mens kirke  invied  af  Doctor  Johanne  Resenio,  og  var  Mesler 
Nils  Michelsson  Aalhorg,  som  hafver  den  menige  mand  til 
beste,  adskiliige  bögcr  ladet  udgaa.  Sammestädes  förste 
Sogneberre.  Men  Ponfoppidan  säger,  att  han  ar  IG17  ut- 
nämndes till  Pastor  vid  Holmens  kyrka.  Kanhända  han  ut- 
nämndes och  fick  lön  innan  kyrkan  vardl  färdig.  Vid  denna 
församling  gjorde  han  en  trogen  och  »ilisk  lärares  Ijensl  i 
20  ar.  1G39  begärde  han  Ijenstfrihet  såsom  gammal  och 
svag  och  de  sex  sista  aren  af  sin  lefnad  tillbragte  han  i 
stillhet  och  lugn,  samt  saligen  afsomnade  ar  IG4o  uti  sitt 
83:e  ålders  år.  Sannolikt  var  Älargar.  Aalhorg  hans  dotter, 
som  blef  g.  m.  Oberst  Wachtmester  i  Dansk  Ijenst  (öfv. 
Licut.)  Carl  von  Brunow,  som  bodde  pa  Mårtenstorp,  n.  v. 
Guslafslund  i  Helsingborgs  landsförsamling.  Hr  C  v.  B.  var 
född  i  Curland  IG40,  död  på  M.irlenstorp  IG7o.  Fru  Märg. 
Aalhorg  gaf  1000  dal.  kpml  lill  Ilaus  kyrka  1701  för  graf- 
vens  underhåll,  der  grafsten  och  monument  äro  nvar,  men 
grafvcn  fyllts.  Testamentet,  valveradt  liU  %i  Hdr  Ugs,  är 
af  K.   Maj:t  år   1850  anslaget  till  Alborgska  scholbänkar»  in- 


526 

redning  i  Raus  liyrba,  för  att  bevara  gifverskaus  nama.  C. 
v.  B.  och  M.  Aalhorg  hade  ^2  döttrar,  en  hlef  g.  m.  Kyrkoh. 
Sven  Torell,  en  annan  med  Mag.  Joh.  Bagger,  Kyrkoh.  i 
Trelleborg,  brorsson  till  Biskop  Bagger  i  Köpenhamn ,  Grefve 
Griffenfelts  svåger  och  i  sitt  första  äktenskap  Erkeb.  Svanes 
mag.  lGo7  fingo  C.  v.  B.  och  M.  Aalhorg  nedsätta  ett 
dödt  barn  i  Helsingborgs  kyrkoherdegraf.  N.  M.  Aalhorg 
var  onekligen  en  lärd  man,  och  har  utgifvit  18  särskilda 
verk,   dels  egna,  dels   öfversättuingar. 

1.  El.  Hasenmiillers  Historia  Jesuitica.  Köpenhamn.  8:o.  1607. 
Ofversättning. 

2.  Commentarius  Öfver  Apocalypsin.  4:o.  Köpcnh.  1611.  Kallas 
af  Worm  Förklaring  över  S:t  Johannis  Aabenbaring.  Eget  arbete.  För- 
sta edition  blef  föibuden.  Ar  mycket  rar.  Pontoppidan  faller  detta 
omdöme  om  boken :  Dass  Buch  maclit  etwas  zwey  Alphabet  in  4:o. 
aus,  und  enthalt  ohne  widerspruch  viel  grundlicbcs  und  erbauliches, 
ist  auch  nach  verlauf  16  jahren,  nemlich  1627,  wieder  aufgelagt, 
doch  mit  a'islassung  desi?  jenigen,  was  man  itzo  darin  anstöthig  ge- 
funden. 

3.  L.  Hutteri  Enchiridion.    1618.    8:o.    Öfvers. 

4.  Luthcri  Bota-nkning.    Om  man  maa  fly  for  Döden.    ib.  1619. 

5.  Huus  og  Skibs  Postil.  4:o.  Cbristiania  1620,  Khvn  1624,45. 
Eget  arbete. 

6.  Philip  Melanchtons  Loci  Communcs.    8:o.    1622.    Öfvers. 

7.  Philip  Kegelii  Aandeliga  Vojviser.    8:o.    1625.    Öfvers. 

8.  Chronologia  Sacra.     Om  Verdcns  Enda.      16:28,   1642.     12:o. 

9.  Om  Gog,  Magog,  Abbadon,  Apollion.    li?:o.    1629.    Öfvers. 

11.  Davids  Psalter,  med  meget  stor  Stiil.     1632.    fol.  *) 

12.  Laegebog.  8:o.  1633,  1634,  1635,  1640,  1664.  Möjligen 
oftare.     Bartholin  rccommcnderar  densamma  mycket. 

13.  Lulheri  Advarsel  til  de  Tydske.     12:o.     1633.    Öfvers. 

14.  Augustini  Haandbog.    8:o.    1635, 

15.  Bcrnhardi  IMeditationes.    1637.    8:o.    Öfvers, 

16.  Nye  Huusholdnings  Calcnder.  Itera  om  Bior.  8;o.  1635  och 
1665.     Berömmes  af  Bartholin. 

17.  Ligprscdikcn  över  Arild  Ugcrup.     Khvn    1606.    8:o. 


*)  I  N.  C.  Östs  Materialier  till  et  Dansk-biographisk-liferansk 
Lexicon  p.  184  och  189  anföres,  att  N.  M.  A.  skrifvit  Förtalen  til 
den  Davids  Psalter,  som  K.  Christian  IV:s  svärmoder,  Ellen  Marsviin 
(Kirstin  Muncks  mor)  lät  "p''^"la":  Kbhvn  1632.  Resen  säger  att 
blott  30  ex.  trycktes.  Titeln  är:  Den  höye  opliuste  oc  mcctige  Guds 
Mands  Konning  Diuids  Psalter;  in  folie.  Hr  Nils  kallar  sig  hSr  Nils 
Michelsen  A.,  Sognepricst  til  K.  M.  Sogn  Bremerholm. 


527 

18.  Philip  Kegelii  XII  aandelige  Betaenkn inger.  12:o.  Öfvers. 
1647,  61,  64,  67. 

I  Mscr.  har  ban  efter  sig  lemnat:  Danmarks  Furste  Bc- 
gyndelse  og  Herkomst  af  den  Giötiske  Kronike  fordanskct 
af  Nils  Michelssoa,  Praest  uti  Noseliy  og  Aralzlöf;  med 
temmelig  gammal  och  nätt  hand  skrifven.  Detta  Mscr.  för- 
varas bland  det  Danske  Selskahs  Handlinger.  A.  har  jemte 
Nils  Svab  och  Biskop  H.  Ucsen  öfversalt  den  bibel,  R.  redi- 
gerade och   utgaf  1(>07. 

o4.  Johannis  /irnoldi  de  Fine ,  da  varande  Hector  vid 
Helsingörs  schola,  utnämndes  genast  till  Prost  och  Pastor  i 
Helsingborg  i  den  afsatla  Nils  Micbelssons  ställe.  Han  var 
född  1571).  Hans  fader  var  Arnold  de  Fine,  bördig  från 
Antvcrpen,  hvilken  för  religionens  skull  under  den  stora 
förföljelsen  i  Hertigen  af  Albas  tid  måste  flykta  till  Dan- 
mark. Som  snäll  Musicus  antogs  han  till  K.  Christian  III:s 
och  Fredric  ITs  Capellmästare  och  af  Erasmus  Lactus  de 
Beb.  Dan.  berömmes  mycket.  Johannes  Arnoldi  var  en  lärd 
man,  hade  besökt  flere  utrikes  universiteter  i  Tyskland, 
Frankrike  och  Holland ,  och  gjorde  sig  känd  genom  flerc 
Acadcmiska  arbeten.  Hemkommen  frän  sina  utrikes  resor 
befordrades  han  till  Reclor  vid  scholan  i  Helsingör.  La^rer- 
bring  uti  sina  Monumenta  Scanensia  nämner  honom  med 
detta  loford.  Pari  modo  Johannes  Arnoldi  de  Fine^  Pastor 
Helsingburgensis,  otio  Literario  Sese  nohilitavit,  evulgatis 
circa  An.  1G08  et  iGOl)  Giesac  variis  Disputalionibus  ut 
alia  Industrix  taceamus  monumenta.  Prost  d.  i)  Oct.  lOlö. 
Han  slöt  sina  dagar  d.  O  Juni  1G57,  uti  en  ålder  af  o8  år. 
Hans  fru  helte  Christina  Knutsdotter,  och  med  henne  hade 
han  flera  barn.  På  dess  grafsten  i  Helsingborgs  yttre  Sacri- 
stia  *)   läses   denna   inscription: 

Hic  Sepultus  est  IXevcrendus  et  Clarissimus  fir  D:n 
Johnntics  Arnoldi  de  Fine,  Ecclesiw  hvjtis  ^intistes,  Ficinn- 
rumqtie  Prccpositus,  qtii  post  vavias  Peregritiationes ,  Schohc 
llehingöhr  Hector,  htic  Pastor  vocatits ,  ctitn  annos  23.  pie 
docnisset  exacto  (vtalis  58  in  Dco  placide  ohdormiint ,  die  9 
Junii  1637.  y/nno  vero  1650.  21.  Dloif  pie  ohiit  31nlrona 
Firtuassissima  Christina  lianuti  filia ,  quw  /ilioritm  (juinniic 
et  sex  filianiin  Muter,   ylnnis  (ctatis  65  exnctc  peractis,   Mag. 


*)  1849  lagd  först  bl.'ind  pastorernas  grafslpnar  öster 
om  södra  Sakristidörrcn  J\i  1  vid  muren.  Han  hade  184"» 
förts  frän  den  vttre  Sacristiau,  som  dnborttojrs,  och  lassls 
vid   Vtistra   dörren  i    vapenhuset,   der  ban   söndertrampats. 


528 

Johanni  jirnoldoi  secundo  suo  Mariti,  suh  lapide  hoc  as- 
sociala  seciira  quiescit. 

Af  Johan  Arnoldi  flere  barn  har  sonen  Arnold  isynner- 
het gjort  sig  bekant.  Han  föddes  i  Helsingborg  1614.  Egde 
mycket  snille.  Philologien  och  Historien  voro  hans  hufvud- 
yrke.  1657  befordrad  till  Rector  vid  Gathedralscholan  i 
Bergen  genom  sitt  syskonbarn,  dervarande  Biskopen  Ludvig 
Munlhe.  1659  Magister.  1665  Theologiae  Lector  i  Bergen- 
Mycket  bekant  med  Stor-Cancellern ,  den  namnkunnige  Grif- 
fenfeldt,  med  hvilken  herre  han  fÖrde  en  lärd  brefvexling. 
Genom  hans  åtgärd  Biskop  i  Trundbiem  år  167'2^  mensam- 
ma är  den  6  IVov.  slöt  han  sina  dagar.  Han  dog  för  alta- 
ret i  Domkyrkan,  sedan  han  förut  ordinerat  några  prester. 
Hans  fru  het  Muria  HofTman.  Han  hade  en  son  vid  namn 
Hans  de  Fine,  Landsdomare,  som  dä  Amalienburgs  slott  år 
1684  afbrann,  olyckligen  i  elden  omkom.  Fadren,  Biskop 
Arnold  de  F. ,  utg.  en  beskrifniog  pä  latinsk  elegisk  vers 
öfver  vädelden  i  Bergen  1640j  Havn.  1641.  "Incendium, 
quod  Bergis"  etc;  en  Traetat  över  S:te  Mos.  B.  20  Kap. 
kaldet  Herren»  Stridslov.  Kphvn  1662.  Themis  Aretoa. 
Havn   1671.    FoI. 

Kyrkoherden  i  Helsingborg  Joh.  Arnold  de  Fine,  som 
i  Kyrkans  räkenskaper  skref  sig  Hans  Arnoldtsson,  då  han 
som  Prost  undertecknade  dem  1650 — 1656,  hade  utg.  Diss. 
Physiologica  de  mari,  Giessae  1608;  diss.  de  potentia  et 
aclu  ibid.  1608;  diss.  de  primis  rerum  naturalium  principiis 
ibid.  1600.  Enneas  dissertationum  physiologicarum.  ibid. 
1609.      Liigpraediken  över  Claus   Podebusk.     Kphvn   1617. 

De  Fine  eller  Von  Entenslägten  från  yintivcrpen  samt 
dess  frändcslägt  Muutbe  må  i  korthet  utredas: 


©  .«  "5  ,a  * 


550 

Nils  Muntho  var  son  af  en  Tullfiirvallare  i  Helsingliorg, 
livars  bröder  Jacoh  ocL  Bernb.  äro  upptagne  i  10:de  Kap. 
Kyrkob.  Sven  Munthe  i  IMalmö  var  son  af  en  Tullförvaltare 
i  Cimbritsbamn,  Hans  M.,  Prof.  Sv.  Joh.  M:s  broder.  Men 
om  Tulförvaltarcn  i  Helsingborg  oeb  Cimbrilsbauin  var  sam- 
me person,  är  ej  visst,  eburu  intet  ivifvel  att,  äfven  om  2 
äro  i  fråga,  dessa  voro  af  samma  slågt. 

Den  förste  af  slägten  var  Hans  Muntbe,  hvilken  blcf 
Prins  Clrics  Tiigtemesfer  1S85.  Nyt  Hist.  Tidskr.  af  C. 
Molbecb,  5  B.  i  b.  p.  2ö.  En  Brigadicr  Muntbe  var  g.  m. 
en  Rantzau.  En  Ofverstin.  Munthe  namnes  i  Danske  Atlas 
17G9.  Slägten  har  äfven  i  Norge  uppstigit  till  anseende. 
Ea  Munthe  har  adlats  med  namnet  3Iorgenstjerne.  Om  Of- 
verste  v.  Enten,  som  1709  intog  Helsingborg,  varit  af  sam- 
ma slägt,  som  denna  stads  fordne  pastor,  hvilken  som  lärd 
skref  sig  på  latin  de  Fine,   kan  Utg.   ej   upplysa. 

55.  änders  Peilerson  Gemzevs  eller  Geniz'6  *).  Född  år 
lOOö,  men  bvar  vet  man  icke.  Efler  väl  anlagda  studier 
förordnad  till  Collega  vid  Wiborgs  scbola,  samt  sedermera 
vid  Helsingborgs.  Efter  Johannes  Arnoldi  död  ulnamnd  till 
Kyrkoherde  i  Helsingborg,  hvilken  syssla  han  i  15  år  be- 
klädde. Han  dog  i  sin  bästa  ålder  d.  1  Mars  IGöO.  Hans 
fru  het  Christina  och  lefde  ännu  1C71.  Hon  njöt  i  sitt 
enkestånd  50  dal.  smt,  husbyra  af  staden,  hade  kyrkans  jor- 
dar utan  landgilleafgift  och  fick  derjemte  årligen  af  Pastor 
12  t:r  spannmål.  De  hade  G  barn.  En  af  sunerne  Mag. 
Erasmus  Andreoe  Gemzeus  var  hv  1080  Pastor  och  Prost  uti 
Norra  AVramb,  som  ses  af  Welluf  och  Råus  kyrkoräkenska- 
per för  det  aret.  Skall  efter  Prosten  Ståhls  roeddella  un- 
derrättelse blifvit  Pastor  i  N.  Wramb  IGol.  Död  1G94. 
Uti  första  giftet  haft  sin  företrädares  dotter  Anna  Toren- 
dabl ;  i  andra  giftet  en  Brunow,  hvars  moster  hade  Biskop 
Stegman.  Med  en  af  dessa  sina  fruar,  förmodligen  den  för- 
sta, hade  han  en  dotter  vid  namn  Elisnbclh,  gift  med  den 
namnkunnige  Prosten  Casten  Hönnov  i  Abus,  som  gömde  K. 
Carl  XI  på  spjellct  i  sin  salsspis,  när  Danskarnc  voro  efter 
honom;  hvarföre  Konungen  lade  Hikkaby  och  Kiaby  socknar 
under  Ähus,   samt  gjorde  pastoratet  ärftligt  uti  Casten  Kön- 


*)   Då   A.  P.  (i.  undcrskrcf  Helsingborgs  läns  räkenskaper 
kallade  Lau  sig  blott  Anders   Pederssou   1650—49. 


551 

novs  Att,  sS  på  qvlnno-  som  manslinien.  År  168^  fick  Casten 
Hönnov  Halmstad  och  1G87  Prost  i  Orehro.  Ar  1G91  död. 
Han  var  af  Skotsk  adelig  ätt.  Hans  far  Iiet  Magnus  Dublar, 
Ilad-  och  Handelsman  i  Dublar.  Casten  Rönnovs  ocb  Elisa- 
beth Gemzcci  dotter,  Christina  Catharina  Rönnov,  fick  Olof 
Aulin,  som  efter  sin  svärfader,  Casten  Uönnov,  blef  Kyrko- 
herde i  Ahus.  Deras  son  var  Prosten  i  Kropp,  Hr  Casten 
Aulin,  som  sedermera  kom  till  Malmö.  Bakom  choret  på 
södra  sidan  i  Helsingborgs  kyrka,  uppe  till  väggen,  har 
Prosten  Anders  Pedersson  Gcmzeus  sitt  hvilorum.  Stenen 
öfver  honom  lagd  är  sönderslagen  *)  och  med  möda  har  man 
kunnat  läsa  denna  inscriplion: 

In  Nomine  Jesu. 

Vir  Venerahilis  31.  Andreas  Petri  Gemzeus  qtii  lahori- 
bus  annos  hene  mtdtos  in  Schola  Vihurgensi  nec  non  Hel- 
singhurgensi  feliciter  exantlatis  Ecclesice  huic  verhi  Divini 
■primum  Comminister,  Pastor  deinde  Primarius,  Nomarchias 
tandem  Lugudianoi  et  yishoance  jéustrali  Prcepositus  Consti- 
tuebattir.  MDCV.  nalus.  VI  FHiorum  filiarumque  Pater. 
Anno  MDCL.  denatus  I.  Martii  animam  Salvatori  -placide 
reddidit  eandem  vero  et  Jesum  reducem  sub  Cippo  hoc  modo 
prcestotatur  postqtiam  mortalis  vixisset  Annos  XLV. 


*)   1849  lagd  vester  om  Södra  Sakristidörren^  den  för- 
•la  bland  pastorernas  grafstcnar  i  raden  närmast  allaret. 


'n 


Qi  - 


*      e 

3  2. 


ftW 


S\^ 


a-r  u        =-  K  ~  /   * 


^  3 


■      o:  t    f>    1^ 

2    g    N    : 
^  P-  C-  I 

-•3  »  -S" 
o   cs  _  5 

2  «r  ?S 


58  = 


«.'    3 

1  S  S°  ^  -* 

3     N 

(O  e  a 

t): 


c  « 

"  3 

?l 
»  2. 

CL   B; 

n  «-•• 

1  e 

c 

•  O) 

B    • 

s? 


I 


tag  >    <■ 

3    re    3    3  "^ 


lO 


/-s 


N 


o-^irZ 


r  3 


2  s« 


-^  ? 


CO  —  =-  tA>  2.  I  ^"^ 

^O»  =      I  I 


?  =  «^ 
*  ?  S-  S--  , 


5  "«  r 


~  w  2 


Soc 


«  ?■  3 

=?.3 
II 


«    e:  -    — 


^   3 


3  cr? 

3    re  ' 


^h. 


OJ    C" 
O  •-•I 

B- 


Z  ö 


Cft=   sr 


.   ca     ^   — ' 


s 


3'    ? 


—5  ^ 

==  O  ^  2    \     o 

i^^.  3    K:   2       )     - 


SJT 


•9 

B«T3 


TT 

o  q   n 

03  E-  3 

M  re    S 
-     O-H 
re    C 


2  Si^a-^l  5 


"  ö 

sr  a 


O 

M 


C5_ 


oca© 

C5  2.  ^ 

'    2.  P 
£  o. 


»r 


355 

"Obs.  Oreatad  prcst  har  ett  helt  annat  minne  i  urkunder- 
na,  än  i  traditionen.  lians  besynncrli|^a  uttal  ^  som  begab- 
bades, hade  uppkommit  af  dansk  misshandling,  då  han  för- 
tärt ett  bref  af  Alans  Stenbock  till  denne  trofaste  Svensko 
man,  hvilket  Danskarne  ville  rycka  ifrän  honom.  Hans  gäng 
var  haltande,  emedan  Danskarne  on  annan  gäng  nära  stekt 
honom  vid  en  eldbrasa,  pa  det  de  made  pina  fram  någon 
bekännelse  om  Svenskarnes  förehafvanden ,  hvarom  han  un- 
derrättats. AU  misshandling  vardt  fåfängt  använd  mot  bo- 
nom.  Stenbock  sjelf  tillskref  Gemzaei  biträde  en  stor  för- 
tjenst  vid  bedömande  af  Helsingborgssegern,  drack  i  glädjen 
brorskål  med  G.  och  kysste  honom.  Grcfvinnan  Stenbock 
kysste  honom  ock,  men  blef  ej  hans  "syster",  enligt  anteck- 
ning af  S.  Rönbeck,  Pr.  &  P.  i  Gårdstånge.  Jeppe  Collin, 
en  af  Gemza>i  efterträdare  i  Orcstad,  Juristen  H.  S.  Collins 
fader,  har  lemnat  en  uppsats,  förvarad  i  Bibi.  i\ls.  H.  c) 
fol.  16o  i  Lund  rörande  A.  Gemzaeus  i  Ornestad,  som  in- 
tygar att  mannen  var  en  prest  med  både  kunskaper  och 
prestliga  förljenster,  samt  att  hans  lyten,  som  efterverlden 
allena  ihågkoraniit,  voro  följder  af  hans  patriotiska  verksam- 
het såsom  M.  Stenbocks  verksamme  vän,  da  Skåne  räddades 
at  Sverige.  Här  är  ett  prof  pä  eflcrverldens  tacksamhet.  I 
nära  ett  och  ett  hälft  sekel  har  hans  minne  blott  forllefvat 
på  spefoglarnes  läppar,  som  hvarkcn  gjort  samtid  eller  ef- 
terverld   gagn." 

50.  Jacob  iJiniswifj.  Af  dess  liksten  uti  Helsingborgs 
kyrka,  som  ligger  framföre  Kungsstolen  pi^  högra  sidan ,  kan 
man  sluta  alt  han  blifvit  Pastor  efter  Gemzeus,  men  dött 
samma  år  kort  efter  sitt  äntrade  till  pastoratet.  På  ste- 
nen *)  läses: 

Slaa  du  Pelegyim  og  hur. 

Jeg  M.  Jacob  Hiitiswig,  fordnm  Sognepra;st  her  uti  Hel- 
shifjbotg,  var  Gudi  kier,  og  fordi  jcg  It-fvcde  ihUiud  Sijn- 
dere,  blrf  jeg  borttagen,  tnin  Själ  beliagede  Gud,  derfore 
haslede  hand  med  vieg  ifraa  Ondskab.  Sap.  A.  v.  10.  14. 
Alt  er  min  Sjvl  udi  (tuds  hand,  og  pinen  rörer  icke  den, 
men  mitt  Lcgeme  i  delte  kamen  og  har  lucket  dören  efter 
mig  indtil  en  vrede  gaar  ofver.  Esai  "lit,  v.  20.  Saa  ved 
jeg  at  min  Frelscre  skal  staa  yaa  jorden ,  oq  efter  at  de 
have  genomstuckit  denne  min  hud ,   daa   skall  jeg  se   Gud,   af 


*)   Nu  lagd   den  ^:dra   bland   pastorernas   grafstcnar  i  S. 
Cboromgangen  vid   muren. 


554 

dette   mitt    kiöd.     Johs.   19.  26.  Derfore  saa  tenk  paa  min 

dom,  thi  sna  skall  og  din  vicre^  mig  i  gaar ,  din  i  daq.  Syr. 

58.   v.  25.  -           :/       J 

A.  A  R 

(De  sista  hoksläfverna  ocb  ziffrorna  beteckna:  Anno  A  Re- 
demtione  Mundi  Hujus  1650.)  "Onakring  stenen  läses:  Hvo 
som  er  langmodig  band  er  et  klog  meniske  tbi  vi  blefve  i 
gaar  ocb  vide  intet  og  vore  dagc  ere  en  skuge  paa  jorden, 
derfore  om  Herren  end  för  os  ber  underlig  saa  skulle  vi 
dog  siden: 

Öfvergar  nn   till  stenen,   ofvan  inskriftens  början: 
skinnc  som  den  utstracte  Befestnings  Skin." 

At  Jacob  [iuuswig  är  död  samma  år  som  Gemzeus, 
deruti  möter  ingen  contradiclion.  Gemzeus  slöt  sina  dagar 
d.  1  Mars,  Huuswig  i  slutet  af  aret  och  kort  efler  sitt  än- 
trade till  pastoratet.  I  de  tider  slodo  aldrig  prestekall  sä 
länge  lediga  som  nu;  de  tillsattes  genast  ocb  nådar  bindra- 
de  aldrig  den  utnämnde  Pastorns  tillträdande^  ty  med  nåd- 
åren förböU  sig  sålunda  i  danska  tiden,  att  den  utnämnde 
Pastorn  delade  med  sin  företrädares  enka  ocb  barn  det  årets 
inkomster,  men  deremot  besörjde  om  embetet.  "Den  1  Mars 
16o0  dog  Gemzxus,  d.  22  April  uppgjordes  räkenskaperna 
utan  prestj  d.  7  Juni  s.  a.  preslvigdes  Rectorn  i  Cbristian- 
stad  M.  Ernst  Baden,  såsom  utnämnd  Hyrkoberde  i  Helsing- 
borg. Huuswig  bar  således  blott  i  April  och  Maj  16o0 
kunnat  vara  Pastor  bärslädes.  Inskriften  på  grafstenen,  der 
Bibelskrifternas  text  är  närmare  följd  än  i  den  svenska  öf- 
versättningen,  antyder  i  allt  en  hastig  ocb  oförmodad  död. 
Då  ett  litet  barn  låg  med  en  sidenblomma  i  band  vid  sidan 
af  den  kista,  der  Huuswig  låg  i  sina  starka  sammetskläder, 
ocb  maka  namnes  å  stenen  ocb  ingen  enka  namnes  då  hans 
företrädares  enka  får  enkobjelp,  synes  som  om  H.  kommit 
enkling  ocb  här  snart  slutat  jemte  sitt  barn  alt  Icfva.  San- 
nolikt bar  J.  H.  sjelf  författat  sin  grafskrifl.  Hans  bänder 
ligga  ännu  oupplösligt  sammanknäppta  ofvan  hans  bröst  i 
den  hvälfda  grafven  under  choret  och  allaret.  Doc.  S.  Ca- 
vallin  bar  meddelat  IJtg.  följande:  Mag.  »/rtcoft  Mndsen  IIiiS' 
%vig  preslvigdes  d.  16  April  1650  till  Paslor  härslädes.  R. 
Br.  d.  4  Mars  16o0  anbefaller  Länsman  i  Helsingborg  Björn 
Ulfeld  att  bos  Borgmrislare  ocb  Råd  i  Helsingborg  rekom- 
mendera bonom  till  att  erhålla  det  da  lediga  pastoratet. 
Han  var  borgareson  från  Köpcubamn.    Två  paslorslillsätlnin- 


555 

gar  kunde  i  de  tiderna  val  ga  för  sig  inom  5  månader.  Som 
exempel  ma  anföras  följande:  Pastor  i  Solberga,  Michel  Tho- 
racson,  dog  \'  IGSO.  Jens  Pallcsen,  Stadskaplan  i  Yslad , 
predikade  y  i  Solberga  i  Prostens  närvaro,  men  som  ej  alla 
"kaldsmännerna"  voro  tillstädes  hlef  ingen  kallelse  af  den 
dagen,  följande  Söndag  V  predikade  bemiilte  Jens  P.  i  bå- 
de Solberga  och  Hasslebösarp,  och  samma  dag  begärdes  och 
erhölls  "Länsmannen  i  Malmö"  Herr  Tbage  Totis  bifall  till 
kallelsen,  som  utfärdades  '^^  ;  hvarp/i  den  kallade  erhöll  Bi- 
skopens "forskrifvelse  till  Slottsherren  om  Collalz  at  bekom- 
me",  hvilken  han  V  presenterade  ofvanbemäle  Herr  Thage 
Thott  pa  liierysholm  och  erhöll  fullmakt.  Redan  %^  s.  å. 
installerades  J.  Pallesen  af  Prosten  Anders  Matsson  i  Kjells- 
torp.  —  "Fovdoni"  pä  M.  Jac.  Husvigs  grafsten  betyder  väl 
detsamma   som   "i  lifstiden."" 

37.  Mäster  Enisl  kom  efter  Huuse^vig.  Prosten  Torkel 
Tuwason  nämner  honom  händelsevis  uti  sin  efterlemnade  un- 
derrättelse om  Helsingborgs  pastorat,  da  han  berättar  hvad 
förmoner  prestenkorna  der  njuta:  Nyder  hon  og  naagit  af 
Sognepraisten ,  ner  hiin  det  söger  med  en  vänlig  mellanhand- 
ling  af  gode  Mocnd  Kirkens  Patroner,  paastående  hade  for 
et  Exempel  skylld,  som  paa  stedeu  findes,  og  Mester  Ernst 
Salig  foruden  en  Summe  penge  hand  gaf  licrstiu  Mester  An- 
ders, end  side  cndog  gaf  hende  Tjenden  efter  af  all  den  jord 
hun  brugcr,  hvilkct  jeg  og  efter  faanem  hende  tilstaaet  ha- 
ver, og  gaf  hindc  gierne  i  den  sted  aarligen  4  Tönder  Rug 
og  Bjugg  8  Tönder  efter  som  hun  havde  ved  8  Pund  Saed 
og  den  half  anden  del  kom  Praesten  til  af  Tjenden.  —  Den- 
ne Mäster  Ernst  var  ej  Prost,  ty  uti  IGöo  och  lGo6  års 
räkenskaper  för  kyrkan,  som  dä  på  Helsingborgs  slott  revi- 
derades, namnes  han  ej  som  närvarande,  utan  i  dess  ställe 
Prosten  Rasmus  Rasmussen  Hufgaard  från  Kropp,  som  efter 
Mäster  Anders  Pedersson  Geinzt-cos  blef  Häradsprost.  Om 
Mäster  Ernst  härkomst,  lefnadsödeu  och  död  har  man  intet 
funnit.  Intet  cpita|)hium,  ingen  liksten  öfvcr  honom  i  Hel- 
singborgs  kyrka.      Del   coda   man   vet  att   han   varit   Mäster. 

"Dog  IGöG.  Han  hette  Ernst  Baden.  Det  var  hans 
bror,  som  namnes  i  Rcctorsscrien  i  Helsingborg  under  namn 
af  M,  Jacob  Ernstssön  Baden,  IGol — o8 ;  således  son  af 
Borgmästaren  Ernestus  Badenius  eller  Ernst  von  Baden  i  Hor- 
sens, som  var  gift  med  en  Erkebisk.  Joh.  Svanes  syster.  M. 
Ernst  blef  Rector  Scholac  i  Chrislianslad  omkr.  IG^8,  disp. 
i  Köpenhamn   IG40  d.  8   Miij.     Samma  år  den  7  Juni  prest- 


356 

vigd  såsom  Kyrkoherde  i  Helsingborg.  Namnes  i  Winslrups 
Epigrammata  p.   1088—80." 

58.  Torkel  Tuivasons  företrädare,  som  fÖre  året  I6ö7 
tillträdt  Helsingborgs  pastorat,  bvilket  man  deraf  med  säker- 
het vet,  att  samma  år  bar  Magistraten  beordrat  en  stads- 
tjcnare,  alt  tillika  med  Prosten  Mäster  Torkel  Tuwasong 
tjenare  gå  omkring  ocb  granska  säden  på  marken  "bvis  skada 
Soldatesquens  beste  giordt  bavde."  Ty  i  Juli  nämnde  år 
drogs  Danska  arméen  tillsammans  vid  Helsingborg,  ocb  låg 
der  hela  sommaren  öfver,  bvarigenom  stadens  jordar  mycket 
ledo.  Han  hade  många  besvärligbeter  i  sin  lid  i  anseende 
till  det  då  brinnande  kriget  emellan  Sverige  och  Danmark. 
När  kriget  upphörde,  Skåne  blef  Svensk  provins,  anlades 
nya  fästningsverk  kring  Helsingborg,  då  han  förlorade  all 
sin  åker  och  äng,  och  hade  i  tvennc  år  intet  alt  så  eller 
skörda,  men  utverkade  sig  slutligen  ersättning  för  den  jord 
han  mist;  då  han  i  stället  för  10  tunnland  åker  fick  10 
tunnland  och  lA  lass  äng.  1005  har  han  författat  en  un- 
derrättelse om  Helsingborgs  Pastorat,  hvilken  han  skrcf  på 
pergament.  Sjelfva  originalet  är  förkommet,  men  vidimerade 
afskriftcr  och  utdrag  Gnnas  ännu,  och  uti  Kammar-Collegii 
archivs  documentsbok  fol.  14lo  är  ett  cxtract  af  Torkel  Tu- 
Wasons  Relation  om  Helsingborgs  Pastorat.  Se  bland  de  in- 
bundne handlingarne  "rörande  pastorsluneu"  i  Pastors-archi- 
Vet  I)  M  M.l  en  afskrift,  som  det  tyckes  af  Prosten  J.  Rön- 
becks   hand. 

Han  har  utgifvit  en  förklaring  öfver  "1  Cor.  lo  Om 
Ghristi  og  vores  Opstandelse",  hållen  uti  veckopredikningar 
i  Helsingborgs  kyrka  och  är  tryckt  i  Iiöpenbamn  100:2.  '  Lig- 
predigen  över  Niels  Krabbe,  ib.  lOOo."  Zwergius  uti  Siel- 
Icndske  Cleresie  Historia  p.  CÖ8  säger  att  Torkel  Tuvvasou 
lOOö  blifvit  kallad  till  Pastor  vid  Holmens  kirke  i  Köpen- 
hamn. 1004  sålde  han  sin  stora  tr.^gård,  som  låg  vid  östra 
ändan  af  torget,  och  den  han  1001  köpt  hade  af  Holger 
Wind  på  Gunnarstorp,  och  1007  sålde  han  sin  graf  i  Hel- 
singborg till  Borgmästaren  Jöns  Nilssons  enka  Anna  Laurits- 
dotter.  Hans  fru  har  hetat  Kerstina  Larsdolter,  och  med 
henne  hade  han  tvcnne  barn.  Dess  öfriga  öden  känner  man 
icke.  "I  Jens  Worms  Lex.  över  Lacrde  M:cnd  upptages  Tor- 
kild  Tuescn  under  namnet  Tiillitts  ThnrchilHus,  född  i  Jut- 
land  (kallas  i  Nyerups  Lärdoms- Lex.  Thorkil  Thttesens).  Mag. 
i  Köpenbumn  lOöl,  då  Lan  disputerade  de  chorograpbia 
Palestina;.  Var  1012  (enligt  Nyerup)  Sognepr.Tst  til  Frue- 
kirke  i    Helsingborg.      Sognepracst    og    Provst    ved    Holmens 


337 

kit-ke  i  KupeiiLnmn  1004.  K.  Dansk  Hofpreilikant  och  Con* 
fessionarius  lOOO.  Död  1008  d.  24  Dec.  ulnämnd  Biskop  i 
Aalhorgs  stift.  Gift  med  Tolder  Peder  Halses  enka  i  Skeen. 
Hennes  syster  bodde  i  Helsiughorg  1007.  Någonstädes  har 
Utg.  hört  att  T.  T.  dog  pä  resan  lill  sitt  stift.  En  hans 
dotter  hlef  gift  med  M.  Jacoh  Ernslsson  Baden,  som  anfö- 
ras i  Uectorsserien.  Då  han  dött,  fanns  icke  sn  mycket  han 
kunde  hegrafvas  f(>r,  enligt  Zwergii  Siellands  Cler.  p.  0Ö8, 
utan  Kungen  bekostade  hans  likfärd,  dii  han  blef  begrafven 
på  kyrkogården  i  Hilleröd.  I  Sognepr.  Chiph.  Lidovs  Hist. 
regia;  scholoe  Fridericiburgoc  kallas  han  en  mycket  vällärd 
och  vältalig  man.  Obegripligt  erkänner  Zwergius  det  faclum 
vara,  att  Tucssons  arfvingar  dömdes  att  betala  0400  Rdr 
till  Fredriksborgs  schola.  På  Sii  kort  tid  kunde  ej  scholan, 
enligt  Z:s  rimliga  förmenande,  haft  så  stora  inkomster,  som 
T.  T.  kunde  haft  hos  sig  stående  i  dödsstunden.  Alen  då 
utbetalningen  skedde  efter  Höieste  Hets  dom,  må  det  ej  va- 
rit ett  godtyckligt  straflf  för  någon  politisk  otrohet  mot  Dan- 
mark till  förmon  för  Svcrigo.  För  sedliga  brott  dömdes 
visst  i  den  tiden  dylika  böter  lill  scholor  och  kyrkor^  men 
om  ett  dylikt  varit  kiindt  t.  o.  m.  misstänkt,  synes  orimligt, 
att  han  så  nyss  förut  blifvit  utnämnd  till  Biskop.  Aalhorgs 
stift  blef  ledigt  d.  M   Oct.  1008  och  T.  dog  d.  24  Dec.  s.  å." 

50.  Älag.  Jacob  Lauritsson  ikiöge.  Pastor  i  Helsingborg 
efter  Torkel  Tuwason;  var  förut  Sladscomminister.  Han 
kallas  af  sin  företrädare,  uti  dess  berättelse  om  Helsingborgs 
Pastorat,  en  fin  man,  som  efter  Dansk  dialekt  betyder  en 
hederlig  och  artig  man.  Hans  härkomst  känner  man  icke, 
men  förmodligen  var  liiöge  på  Seland  hans  födelseort ,  efter 
han  kallade  sig  Jacob  Lauritsson  Kiöge.  Han  kallades  af 
Philosophiska  FaculJelen  i  Lund  ti!  den  första  Magisterpro- 
motion, som  vid  denna  nya  akademi  1070  Grades.  Han  ut- 
gaf  sin  Disp.  Gradualis:  De  Prim.Tvo  ae  Aulhenlico  Charac- 
tere  Lilleraruni  Vetoris  Testamcnti,  Proesidc  Pelr.  Holmio, 
Lundx'  10(>«>.  4:0.  lin  likpredikan  har  man  efter  liononi  öf- 
ver   Borgmästaren   Fggert   Filers,   tryckt   i   Lund    1(>07.   -iio. 

Herr  Jacob  Lauritsson  dog  af  slag  på  predikstolen  i 
Helsingborg   d.   5   Sept.    1072. 

"Han  får  ej  förblandas  mod  Jacobus  Laurentii  Coagius, 
som  var  Kyikoherde  i  Hcrsbif  lOöI  —  lOO.j  enligt  nya  Slifls- 
matrikeln^  helst  J.  L.  Ii.  1(».">8 — 07  var  Comminisler  i  Hel- 
singborg, såvida  han  ej  egde  Herslöf  som  prebende.  (Sed- 
nare  sökte  Comm.  i  Helsingborg  att  få  Bårslöf  till  prebende). 
Hans  slägtskap  med  Andr.  Pelri  Congius  eller  Anders  Kiögc, 
lielsingbovgs  Disioria.  22. 


S58 

född  i  Kiöge,  Malb,  Prof.  i  Köpenhani  och  sedan  1.^78  Ca- 
non, i  Lund,  känd  som  Förf.,  är  oviss.  Jacob  l\.  både  11 
barn,  5  i  sill  första,  8  i  sitt  sista  äktenskap:  enligt  boupp- 
teckningen eflerlemnade  han  461^^  lod  silfver,  23  folianter^ 
S2  avarter,  40  oetaver  i  boksamlingen.  Hvarje  barn  ärfde 
5072   daler,    och   när   skulder   betalts,    1184   daler." 

Hans  eflerlefvande  enka  Söslre  Hansdotter  förunnades 
samma  förmåner,  som  Prosten  Genizaei  enkefru  haft.  Uti 
1672  års  kyrkräkning  finnes  antccknadt:  De  Tre  Tunnor 
Korn  och  8  sk.  penge ,  af  kirkens  jord,  som  Söster  salig 
Mester  Jacobs  hafver  i  faeste,  och  nu  efter  sin  salig  .Mands 
död  och  Magistratens  brcf  niudcr  fri  uden  afgift  i  sit  änke- 
stånd, som  forrige  Pricste  änker  for  detle  niudet  hafver. 
Prosten  Jacob  Laurilsson  hade  en  son,  som  sedermera  blef 
Stadscomministcr  uti  Helsingborg  och  het  Hans  Jacobaeus. 
Han  lefde  ännu  1710  och  sattes  af  Danskarne  till  Prost  i 
Helsingborg  uti  Prosten  Troilii  slälle,  som  vikit  undan  och 
gick  till  Grefve  Stenbock.  Sedan  Danskarne  förlorat  slaget 
vid  Helsingborg,  mJJsle  Hans  Jacobaeus  rymma;  han  följde 
dem  öfver  till  Seland,  der  han  slutat  sina  dagar;  men  om 
han  derslädes  vunnit  någon  befordran  vet  jag  icke.  Han 
hade  en  son  Johannes  Frilz  som  1700  gick  i  Helsingborgs 
schola  och  med  sin  far  flyktade  till  Danmark,  der  han  fort- 
satte sina  studier  och  vardl  Rector  Schoiae  uti  Slangerup  på 
Seland. 

Jacob  Laurilsson  har  si(t  grafslalle  på  norra  sidan  om 
choret  gent  mot  Braheska  e|)itaphium.  På  hans  sten  läses: 
Her  under  hviler  Ilederlifj  oc  Ilöijterdt  3Iand  Mester  Jacob 
Lauritsen  liiörfe  i^oruje  Sofpie  Praist  her  ndi  llelsinqborg , 
som  saliq  i  Uerrenoin  hensof  d.  3  September  Anno  1672  vdi 
ha7is  ålders  49  nr.  Ctid  forläne  hnnem  med  nlle  Guds  tid' 
valde  en  cflädeliff  opstandetse  paa  dommens  dag. 
Som  han  en   Guds   opricktig  Mand 

Till  döden  tro  har  va;rit 
I   Lärdom  j  lefvnet  idelig  sin   Gud 

Och  Herre  (er it. 
Sä  har  han   nu  till   Lön  derför 

Dfkommit  lifscns  krone 
Med  Cherubim  och  Seraphim 

Sig  frtjder  for  Guds   Throne  *). 
40.    Prosten    Hans   Ccrvinus   eller   fljort  fick    fullmakt  på 
Helsingborg   d.   20  Siplember    1072,   2o   dagar  efter  sin  före- 


♦)  J^«  2  i  S.   Choromgnugea  i  raden   närmast  altaret. 


551) 

trädarcs  död.  Man  var  en  lärd  man.  1642  s'isom  Magislcr 
utnämnd  till  Pastor  i  Warherg,  liioo  i  Halmstad,  underskref 
Malmö  recess  I6G2.  iOGG  Prost  i  Ilalmstarl  ocli  Prseposi- 
tus  Gcneralis  öfver  bela  Halland.  Ivalias  på  en  klocka  i  Ha- 
rup  Arcbipracposidis  1GG7.  iGGS  utnämnd  lill  ThcologicC 
Professor  vid  den  nya  Garolinska  akademien  i  Lund;  den  7 
Mars  IGGO  introducerades  kan  i  sin  nya  värdighet,  vid  hvil- 
ket  tillfälle  Kector  Magnificus  flostins  ulgaf  ett  programin, 
deri  han  kallas  Johannes  Cervinus  och  uti  protocollet  hållet 
i  Consistorio  Academico  kallas  han  Johannes  Frederici  Cer- 
vinus. Var  akademiens  Ilecfor  1G71  och  Dec.  i  Teol.  Fac. 
.1672;  men  han  behöll  sin  Prostsyssla  i  Halmstad  ocb  der- 
förc  som  han  ofta  reste  till  flalmstad  och  längre  tid  sig  det* 
uppehöll;  beslöt  Consistoriiui  d.  4  Sept.  IG72  att  Prosten 
Magister  Hjort  skulle  påminnas  att  ej  sä  länge  uppehålla  sig 
i,  Halmstad,  utan  sköta  sin  Professorssyssla.  Kanske  denna 
påminnelse  mycket  bidragit  dertill,  att  han  sökt  Helsingborgs 
lediga  pastorat.  Jenite  fullmakt  på  Helsingborg  afgick  bref 
till  Biskopen  i  Lund,  Peder  VVinstrup,  uti  hvilket  Kongl. 
Maj:t  gaf  Biskopen  sin  nädiga  vilja  tillkänna,  att  Professor 
Hjort,  Domprostaamn  och  värdighet  tillägga,  samt  att  han 
under  Biskopens  skröplighet,  som  var  en  bedagad  man,  vid 
visitationer  och  andra  episcopala  förrättningar  i  stiftet  ho- 
nom biträda  skulle,  hvilket  mer  än  tillräckligen  bevisar  att 
Professor  Hjort  eller  Cervin  stått  uti  utmärkt  nåd  vid  hof- 
vet  och  egt  Biskop  VVinstrups  föitroende  *).  Denne  man 
hade  de  vackraste  utsigter,  och  man  kunde  sannolikt  dömma 
att  Svenska  regeringen  utsett  bunom  redan  lill  VVinstrups 
efterträdare. 

167G  utbiasl  det  olyckliga  kriget  emellan  Sverige  och 
Danmark.  Helsingborg  var  den  första  eröfringen  ,  soui  de 
Danske  gjorde  i  Skåne;  staden  intogs  af  dem  i  Juli  nämnde 
år,  men  återtogs  af  de  Svenske  S^yårsdagen  IG77.  Huru 
Prosten  Hjort  i  denna  critiska  tid  sig  förhållit  vet  man  icke, 
men  på  nägol  sätt  hade  han  ådragit  sig  K.  Carl  XI:s  onåd. 
och  han  log  del  beslut,  att  llykla  öfver  till  Seland  ,  der  han 
af  Danska  Honungen  benådades  med  ett  litet  landtpastorat. 
Hans  öfriga  öden  har  man  sig  icke  kunniga.  Hans  fader  var 
Fredric    Hjort   eller   Cervinus.    Pastor   i   Ausås   och   Ströfvels- 

*)    Den    slutsaisen    är   oj    lilia    siikcr   som    den  om    hofgun- 

slen;     ty     Winstiup    egdc   ej    denna    sednare   med  st(»r    tillfor- 

iitlighcl.      Cervinus     kallas    Stiftsprost    i    Bexclls  Götheborgs 
St.   Hist.  2:   194. 


54Ö 

truj)*),  hans  farfar  var  Hans  Laiiritsson  Hjort,  l*rost  i  Halui- 
stad,  som  dog  1(>17|  han  hade  i  sin  harndoui  som  fånge 
kommit  (vhn  Tyskland  till  Halmstad,  gick  der  i  schola ,  var 
redan  1587  derslädes  Pastor.  Från  denna  inau  härstammade 
alla   i   Skåne   varande   Cervine^. 

41.  Eric  Pcetreits,  Pastor  i  Helsingborg  1680.  Haft 
var  född  i  Bondernp  vid  Duhthy  d.  24  Febr.  1054.  Fadren 
Petrus  Georgii  Kyrkoherde  derslädes,  modren  Catharina  Erics- 
dolter.  Studerade  i  1  1  nr  vid  I^unds  och  Ystads  scholoi'^ 
sändes  till  universitetet  i  Köpenlianin ,  hvarest  han  i  10  ar 
studerade  theulogien  med  sä  utmärkt  Hit  alt  han  1060  lilef 
BaccaLaureus.  lOOG  kallad  till  husprest  hns  General-Gou- 
vernören  i  Skäne  Grefve  Gustaf  B.mer,  i  livars  hus  han  var 
i  3  år.  lOOO  Sladscomminister  i  Helsinghorg.  1680  Kyrko- 
herde derstädes.  1682  trans|)(n'l  till  Ausås  och  Siröfvelslrups 
pastorat,  hvilket  han  i  16  år  förestod;  tillika  Prost  öfver 
Bjera  uch  södra  Asho  härader.  Död  1608  d.  50  Januari 
64  år  gammal.  Gift  med  sin  företrädares  Christian  Fredric 
Cervins  efterlemnade  enka  Maria  Hofgaard,  och  hade  med 
henne  fyra  harn.  Hans  epilaphium  :ir  uppsatt  i  Ausas  kyrka. 
f\-ji:(his  Dotn:nns  Ericns  Petrens  celtbemmis  Pav.bus 
Patre  Hev.do  Dom-.tio  Pctro  (jiorgie.  DIat.  Catharhia  Evici 
filia.  honäenipioe  d.  24  tvhr.  1634  na  lus.  Primo  dovii  ad 
Itnnnm  yi:m  et  de  inde  in  Scholis  Lundensi  et  Eustnd-.si  ^:os 
11.  ivformatKS.  In  jicadetnia  f/ninr.si  10  atinos  S.  S:(e  Theol. 
Studiosus,  Titulo  BaccaLaurei  .<-/:«  IGGO  decoratus.  Excell-.mi 
D:ni  (Muslavi  Bnneri  3  ^luuos  Concionntor  yiulicus  EccUcc 
itelsin(jbufff:sis  11  .k/.oä  Coimniuister,  et  2  Annos  Pastor.  Ad 
Ecclesias  Ausoiom  et  Slröbei.m  vocatus  ib:m  4.  Liberor.  Pa- 
rens. l(i  An:os  Marilus  tt  Pastor^  ISomarchiarum  3lont.  et 
j4sbo:is  Australis  Prcepositus.  A:o  Chrisli  1698  d.  30  Jan. 
et  Oitatis  sucv   64  denatus. 

h^-l.  Mag.  Andreas  Schartnv  af  K.  Carl  XI  1682  till 
Ityrkohi-rde  i  Helsingborg  utnämnd.  Sum  släden  mycket  li- 
dit genom  sista  krigel,  och  var  niislan  i  grund  förstörd,  an- 
slo<'  il.  fiiil.  M.-ijrt  i  nå(ier  Ovistofla  och  Gluuislöfs  försam- 
lingar   håsoni   anne.Xj     I*roslen    Scharlo«' **)     till    förbättring   i 


*)  Oer  eftcrtrjidd  af  en  son  (Mirislian  Cervin  eller  Hjort. 
Fredericus  Cervinus  ulgaf  en  uratio  mctrica  in  natalitia  Jesu 
Christi.      Havnijc    1622. 

**)  And.  Scharlow  var  Kyrkoherde  i  Andrarnm  1677 — 
81,  i  Qvislofla  ensamt  1681  —  82,  i  Helsingborg  och  Qvis- 
tufta   1682  —  01.      Han    salt    i    Cuoiiuissiou    tillsumiuaus    med 


o4i 

sina  inkomster;  men  dessa  församlingar  voro  ej  d^  hvad  de 
nu  äro.  Alla  byar  i  densamma  hade  i  Deoemhcr  1G70  pä 
Honungens  liefallning  hlifvit  afbr/indc  oeli  soehnarne  således 
till  större  delen  öde.  108.')  fann  Proslen  Scharlov  sig  för- 
anlåten alt  hos  General- Cionvernören  :inh;°tlla  om  utväg  att 
fa  Qvislofta  preslgård  u|»|)l)yggd;  hvarpa  Grefve  Ascheherg 
resolverade:  Såsom  Herr  Proslen  sig  pa  det  högsta  beklagar, 
alt  prestgarden  till  Qvistofla  kall,  som  honom  lör  en  pr.x- 
lienda  iir  tillagd,  ännu  ligger  öde,  suni  sedan  krigstiden, 
då  han  med  hela  socknen  blef  afhränd,  hvilket  Hans  Excel- 
lence  sig  sjelf  påminner,  anhållandes  Herr  Prosten,  efter 
som   den   ringa   inkomst   han   af  detta  kallet  bafver,   uti  många 


General  Ascheberg  m.  11.  från  1081  d.  9  Nov.  till  ICS^  d. 
2o  Nov.  att  granska  rörande  Skånska  prester,  som  under 
kriget  öfvergifvit  sina  pastorater.  Lär  varit  Riksdagsman 
1(J89  (protokoller  för  den  riksdagen  saknas  i  presteslåndels 
archiv)  och  hcill  dä  pa  Stockht)Ims  slott  en  s.  ä.  tryckt  pre- 
dikan på  •!  Sond.  i  Faslan  med  ämnet:  Trons  och  Talamo- 
dets kamp  och  krona.  Den  i  Biogr.  Lex.  XIII.  p.  o^^S  nämn- 
de "mindre  väl  kände",  med  hvilken  en  Seharloii»  ej  ville 
ha  lika  namn  och  derföre  kallade  sig  Schart^rf,  torde  varit 
Proslen  Andreas  Scharlovs  son  Andreas  (se  nedanförc  om  J. 
Rönbecks  kyrkradsverksamhel).  Då  Prosten  A-  Sch.  hade 
denne  sonen  Anders,  är  ej  antagligt,  att  han  hade  äfven  den 
sonen  An(|(>is,  som  var  född  i  Qvistofla  och  sojn  sedan  blef 
Iliidman  i  .Malmö,  Proslen  Henric  Seharlaus  fader,  ulan  var 
denne  sannolikare  son  af  någon  Hyrkoherdcns  i  Qvislofta  A. 
Schartovs  broder  eller  åtminstone  frändc  med  namnet  Schar- 
tov,  som  varit  den  vice  Pastor  A.  Sch.  säsom  Kyrkoherde  i 
Helsingborg  mnsle  hälla  i  Qvistofla.  En  Chr.  Fredr.  Schar- 
tov  var  liyrkoh.  i  Gudniunlorp  1077,  en  J.di.  Scharlov 
Kyrkoh.  i  Sörby  I7:i8  —  Ö.'J.  Som  Rådmannen  A-  Sch.  had« 
bcggc  namnen  lika  med  Hospilalsmetitentmen ,  hvilken  var  sil 
förfallen,  var  ej  under  om  han  skilldc  nnmnols  slafning. 
Detla  torde  observeras  vid  Henr.  Sch:s  hiographi  i  Riogr. 
Lex.  H.  M:t  gaf  en  summa  lill  .\.  S:s  enkas  och  barns  un- 
derhall, hvaraf  doltren  Karens  anparl  r>00  dal.  snit  ulsalles 
på  ränta  genom  Riskop  Papkes  och  Prosten  II.  Itönnovs  i 
Welluf  forslag.  F<>r  räntan  sattes  Haren  hos  Hr  Xils  Riman 
1000.  Hon  baile  dock  ärft  100  daler,  hvilka  blefvo  inne- 
ståendc  i  Gåsebäcks  mölla,  hvilken  egis  af  fadren  men  sål- 
des lill  Capit.  v.  Vicken;  liksom  <"00  daler,  som  slodo  i 
Wilh.   Farcnhus'   gård,   som   köptes   af  Rorgmäistar   I..öfjjrcu.- 


54^2 

Sr  iiilel  kan  forsla  sa  mycket  som  lill  saDima  prestgards  upp- 
Jiyggande  erfordras,  och  han  dessutom  inga  medel  bafver, 
dertill  att  använda;  alltså  väl  i  anseende  deraf  som  af  den 
redlighet  och  trohet,  han  framför  andra  uti  krigstiden  eoiot 
Kongl.  ÄIaj:t  bevist,  hvilket  Koiigl.  Majrts  egne  honom  med- 
delte  bref  betyga,  ra/ittc  på  ett  eller  annat  sätt  åtnjuta  hjelp 
till  presf gardens  uppbyggande;  och  alltså  verkligen  kunna 
hugna  sig  af  den  näd  Kongl.  Maj:t  emot  honom  uti  samma 
dess  allernådig^tc  bref  förklarar  5  alltså  lofvar  Hans  Eecllence 
vela  draga  försorg,  att  samma  ]>restgard  skall  blifva  upp- 
hulpcn.  Af  detta  General-Gouvernöreus  yttrande  om  den 
synnerliga  nåd  Prosten  Schartov  stod  uti  hos  sin  Konung, 
blifvcr  onokiigt,  att  han  under  kriget  visat  utmärkt  tro  och 
redlighet,  dä  sä  m.-jiiga  Skånska  prester  röjde  allt  för  myc- 
ken och  stor  !)evågenhct  för  Danska  regeringen.  Hans  pa- 
triotism har  säkert  befordrat  honom  till  llelsinghorgs  pasto- 
rat; men  der  njötte  honom,  såsom  en  ärlig  och  Svenskt  sin- 
nad man,  många  ledsamheter  af  hanskl  sinnade  åhörare  ;  kan 
ock  hända  alt  han  sjelf  varit  en  het  och  stridig  man.  INled 
sin  embetsbroilcr  Mans  tiacob.tus,  "som  slutligen  måste  rym- 
ma öfver  till  Danmark,  staikt  compromctterad",  kunde  han 
ej  länge  lefva  i  sämja,  men  hvems  skulden  egentligen  varit, 
vet  j.ig  icke.  Ett  bref  frän  Biskop  Hahn  i  Lund  till  i>Iagi- 
straten  i  Helsingborg  omrörer  denna  usämja,  och  är  af  detta 
innehåll : 

Ädle,  Velvise  ,  Högaektade  Herrar  Borgmestare  och  Råd, 
Högtäradc  Gynnare  och  tillförlätelige  Synnerlige  Gode  Venner. 

Såsom  jag  fast  ogicrna  månde  förnimma,  at  någon  osära- 
ja  och  irring  är  upkommen  emellan  Erevördige  och  Hög- 
Ijärde  Candidaten  rra'|)ositum  och  Pastorem  Herr  Andreas 
Schartov  och  Comministercn  Vyrdigc  och  VelLärde  Herr 
Hans  .lacdbson,  hvilket  mig  så  fast  mer  till  hierlat  går ,  som 
jag  ser  et  sådant  missförstånd  förorsakar  stor  förargelse  och 
orimmeligheler;  altså  har  jag  dit  skickat  ärevördige  och  Val- 
Lärde  Herr  David  Arentson  Prost  i  Gynga  härad  och  Pastor 
i  Äljälby  och  Tjörnarps  Församlingar  at  han  adjungerar  sig 
ärevördige  och  VelLärde  Herr  Erasmum  Geuizeum  Prost  öf- 
ver Södra  Åsbo  Härad  och  Kyrkioherdc  uti  Wramb  och 
Bjuf,  samma  sak  at  Examinera  ,  sökandes  så  mycket  giörligit 
är,  den  at  componera;  men  i  vidrigt  fall,  de  icke  skulle 
kuniia,  antingen  f()r  dess  vicklighet.  eller  med  Parlernes 
goda  vilje  och  samtycke  komma  till  rolighet,  då  sielfva  pro- 
cessen hit  till  Cunsistorium  öfverskicka ,  hafvandes  sedan 
Parloruc,     at    undfå    den   decision   som  lag   och   rätt   dicterar. 


Ö4Ö 

RecouiDieiuleraiules  derfure  urvanhcniclle  Ebre\U)r(lig(>  ocb  he- 
derlige Mäu,  Velvise  Magistraten  tiil  det  hesla,  föiuiodandes 
all  hicip  och  förfordran,  som  desse  FuIImäeklige  desidcrera 
kunna,  på  d»;t  denna  tvisten  kan  få  ett  godt  och  hastigt  slut, 
alt  missförstånd  dcwpas ,  och  Christi  Hike  utvidgas.  För- 
hlifver  till  det  öfvrige,  nesl  et  Irogil  gudi  befallande  till 
all   skiöns   välfärd.      Lund    d.    14   Martii   A:o    1085. 

Canutus    Habn. 
Huru   denna   undersökning   aflupit   bar    jag    mig    icke   be- 
kant.     Men  just   vid    samma    tid    hade    Prosten     Scbartov     en 
annan     ledsambet,    som    Kämnersrältens   protokoll   af  den    17 
April    1(>85   utvisar.      Prosten   Scbartov   hade   med    några   sina 
goda     vänner     rest     öfver    till     Helsingör.       Elaka    mcnniskor, 
hans    fiender,     uispridde    ett   rjkie    oin    honom,     alt    han    upp- 
sökt    en    sköka  ^     som    rymt     tian    Helsingborg   till    Danmark, 
och   med   henne   satt   möte.      Schartovs   egna   ord   inför   proto- 
collet   lyda   så:   att   som  jag   för   sådant   för   ofvanmält,   är  in- 
simulerad,   som    uti    det    pa-^iquilanliskc    uti    Helsingör,     af  lik- 
sinnade   hömörer   pracliceral    och    prodnceiat    skrift  är  infördt, 
bit   äfvcn    fördt    o<b    producerat  ,    bvilket  skrift  ber  skall  blifve 
insinuerat,     med   begiäran,    det    matte   opiåsis  och    päskrifvis; 
altsa   emedan   mit   embctis   och   Persons    Exislimation  ej  anstår 
lida   någon   sådan   Lugnlist eiigen   intenderad   skamfläck   på  mit 
erliga   namn;   liksom  jag   antingen   skulle   vara    en  borekåppla- 
re   eller   velat   sjelf  sökt   någon   olaglig  omgiänge    med     horor 
i   ett    annat     rike,     ty    till   att    undfly   etc.   —    Härpå   afböides 
Scbartovs   ressällskap,   och   deras    viltncshörd    urskuldade   ho- 
nom   fulleligen    frän    dessa   äreröriga    beskyllningar;    men    man 
ser    deraf,     att    mannen    haft   många   ovänner*).      Af  gammalt 
folk   i   staden    omtalas   Prosten   Scbartov   ännu   i    dag    som    en 
sträng   man.      Det   berättas   all   han   egt   Gåsebccks  mölla,   den 
han   låtit    uppbygga:     atl    han    vid    byggnaden    betingat   arbete 
af    timmermän,     murmästare,     snickare,     smeder,   glasmästare 

*)  Man  finner  af  det  följande,  att  Prosten  Scbartov  up- 
pehöll den  ordning  kyrklagen  ålaggt  Pastor  såsom  Ordfö- 
rande i  kyrkrådct;  de  som  der  fiirmanades  eller  i  prediknin- 
gar "om  domen,  rättfärdighelen  och  kyskbeten"  beslrafladcs, 
funno  visst  en  lisa  uti  att  ock  kunna  draga  sin  prest  inför 
rätta:  en  lisa,  som  prestcn  grrna  bör  unna  dem  som  beböf- 
va  den,  emedan  de  <lå  mindre  frestas  att  hämnas  genom  vida 
gröfre  brott.  Det  lillbråkade  språket  till  protokollet  bar 
väl  prolokollisteo  liufvu«lsakligen  bestått,  i  kyrkråd>pi  olo- 
kollerna   är   Ordförandens   stil    oklanderlig. 


5U 

och  flcte;  luen  när  arbetet  var  färdigt,  har  han  icke  hctalt 
dem  n»got  deiTörj  dock  lärer  saken  föiuiodligen  Lunga  så 
lillsammans  att  en  hop  borgare  i  staden  aldrig  fullgjort  sina 
skyldigheter  mot  pastor;  och  att  Prosten  Schartov,  sedan 
de  gjort  arbetet  färdigt,  afqviHat  sina  innestaende  rättighe- 
ter. Man  kan  aldrig  tro,  att"  flere  gjort  som  llådman  Her- 
man Schlyter,  en  äkla  Danskt  sinnad  man,  hvilken  vägrade 
honom  tionde  och  blef  af  Kämnersrättcn  dömd  att  på  en 
gäng  betala  Prosten  Schartov  14  tunnor  råg,  14  tunnor 
korn,  14  tunnor  hafra  samt  51  Dir  18  öre  smt  i  penningar. 
Hade  handtverkarne  pj  kunnat  få  en  större  contralagsökning, 
hade  de  väl  ej  glömt  att  do  kunnat  sjellVa  lagsöka.  Uätlast 
af  Schartov  hade  dock  varit  att  ej  sjelfpanta,  men  om  han 
ville    hafva   sin    rält,   ocksä    uttaga   den. 

Uti  stadens  Copia^buk,  Anno  1080  den  7  Jan.,  finner 
man  inryckt  en  klagan  öfvcr  presterna  i  staden  och  deras 
predikningar.  Om  härtill  varit  orsak,  eller  om  det  skett  af 
nfund  vet  jag  ej.  "Sch.  började  de  äldsta  qvarvarandc  kyrk- 
böcker öfver  vigde,  födde  och  döde  1(588 :  han  höll  kyrk- 
rådssammanträden  efter  kyrklagen  för  alt  förlika  oeniga  ma- 
kar, bcstralfa  en  sällsynt  kyrkgäng,  undersöka  om  dem  som 
öfver  aret  hållit  sig  frän  11.  II.  ]\.  borde  christligen  begraf- 
vas  o.  d.  Comministern ,  Rector  Scliohc  och  Borgmästaren 
voro  bisittare.  Klockaren  inkallas  och  förmanas  till  lydnad. 
Smeder,  som  slagit  hiislrurna  med  tången^  lofva  beskedlig- 
het,  hustrurna    lofva    tystnad." 

Prosten  Schartov  d(»g  i  Helsingborg  d.  G  Februari  IGOl^ 
begrofs  ilm  ^^  Mars  af  Prosten  Johan  Hofverberg  i  Lands- 
krona; leiunandes  efter  sig  enka  och  tvenne  barn,  en  son 
Anders  och  en  dotter  Karen.  Enkeproslinnan  dog  några  år 
dei-efter.  Sonen  saltes  i  lära  hos  en  snickare  i  Helsingborg, 
och   di)flr(<n    uppfostrades   hos   sina   slägtingar. 

45.  .Mag.  ISicolaiis  i\icol(d  .^(/rcU,  fick  1091  Kgl.  full- 
makt pa  Helsingborgs  pastorat,  men  kom  ej  att  tillträda, 
han  dog  innan  afiytlningen  från  Torup  i  Halland,  der  han 
var  Pastor  förut.  "1  dödboken  läses:  A:o  1091  d.  5  Sept. 
om  aftonen  kom  vår  Högehrevyrdig  Hr  Probst  Magister  Ni- 
colaus  Agrell  först  hit  till  Helsingborg.  Gud  gifve  honom 
lycka  och  välsignelse,  och  begrof  han  Per  Svänsson  färge- 
mans liMc  dotter  d.  1*2  Sept.  Vice  Pastor  hade  Andr.  Julien 
varit  och  blef,  sedan  Agrell  väl  återvändt  till  Torup.  Dog 
sedan  vid  flyttningen  frän  Torup  till  Helsingborg  109^.  Gift 
med  Gunilla  .Auscn,  O.  Dalins  moster.  "Lärd  och  ansedd 
man",   enligt   Bcxell.      Fattig.      Efter   .\grcll   nppgifvcs    Olaus 


S4Ö 

Bartholdi  /Équilonius  i  Löderup  ba  hlifvit  transporterad  till 
Helsingborg.  Han  var  son  af  M.  Bertilliis  Canuli  Aquilonius, 
känd  som  författare  af  en  känd  bandskrift  de  JSohililate  Da- 
tiica  och  en  mängd  bos  O.  Worm  nppräknade  skrifter.  Lär 
dock  aldrig  varit  af  Honungen  utnämnd,  utan  blott  af  Dom- 
capillet    föreslagen." 

M.  Mag.  Gilitts  Petrceus  AchtscheliUng ,  i092  till  Pa- 
stor i  Helsingborg  utnämnd.  Han  var  född  i  Stockholm. 
Hade  studerat  i  Lund.  \iV7\  disputerade  pro  exercitio:  De 
JVlysterio  Unionis  Personalis  under  Professor  Christian  Papke. 
1085  ordinerad  till  Uegcmentspastor  vid  Drottningens  Lif- 
regemente.  1G84  försvarade  sin  gradualdispulation  :  De  Sub- 
jecto  et  Adjuncto,  under  l*rof.  «Ioh.  Lundersleus  prci^sidio. 
Samma  är  prQmo,verad  Philos.  Älagisler  och  s.  ä.  Pastor  i 
Löderup  samt  Prost  i  Ingelstads  härad.  1G9:2  Pastor  i  Hel- 
singborg samt  Prost  öfvcr  Luggude  och  södra  Åsbo  härader. 
Han  utverkade  i  sin  tid  nådigt  tiilslånd  att  fa  Uaus  *)  och 
Wellufs  socknar  till  annex  i  stället  för  Qvistufla  och  Glums- 
löf,  så  snart  <Iå  varande  Pastorn  Hans  Honnovius  med  dö- 
den afginge;  men  gjorde  sedermera  byte  med  samme  P»ön- , 
nov,  som  Hyttade   till  Qvislofta  **).      iÖOS   blef  G.  A.  trans- 


*)  "I  1070 — 71  Jordrefningsprotokoll,  som  utgör  Jord- 
boken på  oförmedlade  hemman,  enligt  \{.  M:(s  Resolution  pa 
Skånska  Allmogens  Besvär  vid  1800  års  riksdag  (se  Biogr. 
Lex.  XII.  178,  under  Landshöfd.  G.  F.  Rosen),  läse»  om 
Rousze  Sogen :  Ilofjvedssoqen  til  fJcluf,  som  Cronen  tilhurer 
Jhs  pntronadts." 

**)  "Derigenora  kom  Raus  och  Wellufs  paslorsserie  att 
bli  gemensam  för  dessa  fursamlingar  och  Helsingborg.  Biide 
Raus  och  Wellufs  kyrkor  äro  från  katholska  tiden,  då 
hvardcra  kyrkan  hade  sin  sogneprest.  A  Raus  ena  klocka 
lästes  172<):  Ave  Maria  gracia  plena  Dorainus  lecum  bene- 
dicta  tu  in  mulieribus.  Anno  Domini  AICDLVI  et  bcncdictus 
fruetus  ventris  tui  Jesus  Christns.  Amen.  Pä  ^^'ellufs  stora 
klocka  stod:  Anno  Domini  MCCCCLXVII  O  Rcx  glorian  veni 
cum  pace  Osanna.  Berig  Laurens.  Ave  Maria  gralia  plena  -j* 
Dominus  tccum  bcnedicta  tu  M.  Jcnson  gott  mig.  Nu  äro 
begge  omgjutna.  Pastorer  i  Raus  från  katholska  tiden  kän- 
ner man  ingaj  i  Lutherska  äro  i  linus  och  ffidlöf  följande 
kände : 

1.  AVco/flM*  ilngcei,  som  torde  betyda  .inge  eller  Åke- 
son ^  kvilken  bluf  Kyrkoherde  i  R.  och  W.  löo'i,  född  i 
Warbcrg  omkring   looO,   död   d.   '2   Jan.    loS^i   kl.  o  på  Dior- 


540 

porterad    till  Landskrona,   dä   lian   blef  Häradsprost   i    Uönne- 
berga   ocli    Harjager,    och   samma   år   afsouinadc    han   saligen    i 


gonen;  gift  I:o)  med  Margareta,  som  födde  2  barn;  2:o) 
med  Marina,  som  födde  7  söner  ocb  en  dotter 5  7>:o)  med 
Annaj  som  öfverlefde  bonom ;  bon  födde  5  döttrar  och  en 
son.  Sönerne  Mallbias  och  Anders  kallade  sig  Hagaeus.  Den 
sednare   var   Rådman  i   Helsingborg. 

2.  Rasmus  Ibson  innehade  "begge  prtcstegaardcrne  så 
den  i  Raus  som  i  Annexen  Wellöfsogn"  1050,  enligt  "pp- 
gift  i  ett  officielt  documenl  från  den  tiden.  Hans  namn  står 
både   på   Raus   och   Wellufs   dopfuntar   med  årtalet    16o5. 

o.  Jacob  Gregerssön  "pr.Test  i  Raus  oc  Wellufs  Sogner" 
10'59,  då  kyrkor  och  prester  gåfvo  bjelp  att  återuppbygga 
den  nedbrända  preslgården  i  Raus.  Hans  namn  stod  på  en 
stol  i  Raus  kyrka  före  tillbyggnaden  1859,  nära  prediksto- 
len och  årtalet  löoSj  likaledes  stod  det  på  båda  kyrkkal- 
karne  med  årtalet  1G45  före  sisla  omarbetningen.  På  Wel- 
lufs står  ännu  J.  G.  S.  (P.?)  L.  1G45  och  Chrislopher  Cl- 
'  feldts    och   M.   Urnes   vapen. 

4.  I\logcns  Ciindesen  var  l(>o5  deputerad  af  Luggude 
härad  såsom  Kyrkoherde  i  Raus  och  ^Vidlöf  vid  hyllningen 
i  Köpenhamn.  Underskref  kyrkräkningarnc  1GG2  —  78,  kal- 
lande sig  Magnus  Gund.ncus  Helsinj^burgensis ,  namnes  i  IG70 
års  »f(»rgrefningsprotokoll  såsom  Pastor  i  Raus  och  Wclluf, 
gynnade  Danskarne  och  fann  bäst  att  vid  slutet  af  kriget 
IG79  fly  öfver  till  Danmark.  IG47  hade  han  från  Helsing- 
borgs  scliola    kommit    till    Köpenhamns    uiiiversiict. 

Ii.  Hans  A)i(leisson  Itönuoviiis  kom  1G80,  namnes  i  IG9I 
års  tiondesältning  *) ,  bytte  pastorat  mod  Pastor  i  Helsing- 
borg, som  lemnade  honom  Qvistofla  och  Glumslöf  aflrädan- 
de  VVelluf  och  Raus.  Welluf  hade  nu  börjat  anses  som 
moderförsamling,  emedan  pastor,  sedan  preslgården  i  Raus 
brunnit,  väl  ej  af  sammanskottcrna  knnnat  hygga  bonings- 
hus, utan  flyttade  till  slombhcmmanet  i  Welluf  och  lem- 
nade Raus  preslgård  åt  en  brukare.  3Ien  ännu  i  afträdcs- 
syncn  d.  27  Juli  1700,  som  in  originali  förv.iras  i  Domca- 
pitcl-ai  chivel,  kallas  Wellufs  preslgård  för  "prästaslonibnon, 
80m  brukas  af  Höglärde  Hr  Probslen  sjelf."  I  1G70  års 
jordrcfningsprolokoll  upplages  prästcguvden  i  Hans  och  bland 
pastors   öfriga   inkomster   namnes   ''laudlgille   m.  m.  af  ^hinc.x- 


*)  LagcrLi-iiin;  har  i   Luggude  Iiärnds   liiigsprotoh.   af  IC92  funnit 
nSmnrIt,  att  pastor  rninck   på  H'i  hoddc   i   KA. 


I 


347 

HcMTanoD).  iian  var  en  sn/ill  latinsk  poet,  och  dcssiilom 
lärd  man.  'I  kyrkråiisprotokollsbokcn  finner  man  alt  hau 
uppcböll  ordningen  enligt  lagens  kraf^  men  använder  denna 
inyndigliel  nog  eget  n/ir  han  inkallar  inför  denna  förmanings- 
domstol  Reclor  Seholaj  ooh  l>eggc  Collegcrna  och  förständi- 
gar  dem  alt  hiidanefler  ulan  vidare  påminnelse  biträda  med 
predikande  i  dömelvcekan,  da  alla  dagar  skulle  predikas, 
hvilket  vore  för  Paslor  och  Comni.  fast  olideligl."  Om  hans 
härkomst,  fru  och  barn  har  jag  ännu  icke  kunnat  få  någon 
underrättelse.      "Han    var   Riksdagsman    1(j97." 

4ö.  3Iag.  Johannes  Dlagni  Sundins  tilUiäddc  pastoratet 
den  1  Maj  1098  och  är  död  d.  iVi  Jan.  1701;  han  ligger 
hegrafvcn  i  den  inre  sacristian,  der  äfven  hans  porträtt  är 
uppsatt  och  derunder  läses  dessa  orden:  IMagister  Johan 
Sundins  Pastor  et  Pripposilus  Helsingbiirgensis  natus  Anno 
IGG2,  dcnatus  d.  lo  Jan.  1701.  Således  dess  hela  ålder 
59  år.  Om  hans  härkomst  och  födelseort  har  jag  ingen  un- 
derrättelse    bekommit*).       En     broder    hade     han,     Zacharias 


.  gården'  i  Welluf  i  Donicapillet  förvaras  ock  ett  intyg 
inför  K.  Chrislian  IV  af  d.  10  April  KjoO,  gifvet  af  Pastor 
och  Hiiradsprost ,  souj  folllygar  att  Raus  då  var  moderför- 
samling. Som  sådan  anföres  iXen  i  (jillbcrgs  Malmöhus  läns 
beskrifning ,  ja  i  sjelfva  Tuncids  Gcographi.  Sedan  försam- 
lingarne blifvit  annecterade  Helsingborg  syntes  det  ovigligt, 
hvilken  som  nämndes  först,  och  då  bibehöll  Welluf,  som 
brukades  af  Prosten  sjelf  vid  afträdessynen  ,  all  skrifvas  först 
och  så  inkom  den  i  nyare  jordeböcker  som  moderförsamling 
och  den  gamla  Raus  preslgård  behandlades  som  mensal- 
hemman,  ehuru  den  var  sjelfva  mcnsa  pasturis.  I  li>09  års 
!.<Rndebok  kallas  både  Raus  och  NYidlöfs  prostgårdar  Cnrioc 
pastoris,  cgandc  jemle  sig  en  Cnria  oidilui  i  hvardera  sock- 
nen. Klockargården  i  Raus  är  anslagen  Helsingborgs  lär- 
domsschola,  klockaren  i  Welluf  har  sin  gård  qvar.  Der 
Curia  pasloris  i  loG9  års  Landebok  bcskrifves,  uppräknas  de 
/ikrar  och  ängar,  som  tillhörde  Raus  J^s  G,  förrän  det  ut- 
flyl  lades    till    (iåsebäck." 

*)  "Född  IGGl  i  Oslergölhland ,  Fadrcn  Magn.  S.  var 
Kyrkoherde  i  Asby  och  Prosl  i  Ydrc.  Ilar  som  Amanuens 
vid  [junds  Univ.  Ribl.  lemnat  spår  af  sin  flil,  Reclor  i  Lands- 
krona 1G89.  Snäll  äfven  i  musik.  Kyrkoherde  i  .\sum  1G95, 
der  OelreicLar  varit  pastorer.  Ulgaf  en  disp.  de  freto  Her- 
culeo  under  A.  Sloba-us  och  en  Likprcd.  Berömmes  för  sin 
lärdom   och   goda   lefvcrne." 


548 

Sundius,  Borgmästare  i  Malmö.  lians  fru  het  Catharina  Oel- 
reicb,  enka  crter  en  Ekelund,  och  i  detta  gifte  hade  hon  en 
son  Johan  Gustaf  Ekelund  1716  Uytlmästare,  ocli  en  doller 
Maria  Juliana  Ekelund,  gift  med  Kyrkoinspectoren  Olof 
Feuk.  Med  Prosten  Sundius  hade  hon  trenne  harn,  sonen 
Mallhias  Sundius  hlef  Pastor  i  Östra  Sallerup,  sonen  Mag- 
nus Sundius  Pastor  i  Ivetofla,  sonen  Johannes  —  raonne  han 
ej  hlef  Handlande  i  London?  Prosten  Sundius  lemnade  sitt 
hus  i  välstånd,  efter  houppteckningen  steg  det  till  8000  Dir 
smt,  som  svarar  mot  4000  Kdr  Specie.  Under  kriget  1710 
gick  det  mesta  af  denna  egendom  forloradt.  Prostinnan  hod- 
de  i  Pjerrestad  då  Danskarne  föllo  in  i  landet,  der  vardt 
hon  plundrad  och  till  och  med  illa  handterad  af  Danska 
ströfvande  parlier.  Hennes  vackra  hus  i  sLulen,  det  hon 
borlhyrt  till  Tullinspecloren  Appelherg,  gjorde  de  till  raa- 
gazin  och  Itlef  så  illa  medfaret  alt  det  i  miinga  år  ej  kunde 
bebos.  Eukefiu  Sundius  var  annars  ett  katigt  och  äredrygt 
fruntimmer,   samt   hade   flera   processer. 

Prosten  Sundius  omtalas  ännu  i  dag  af  allmogen  i  Wel- 
luf  och  Hans  socknar  säsom  en  klok  man,  den  der  kunde 
tillrättaskaffa  hvad  bortstulet  var.  Han  brukade  sjelf  Wel- 
lufs  prestgård.  En  gång  hände  att  vid  presfgarden  bort- 
kommo  ett  par  oxar:  gårdsdrängen  letade  efter  dem  i  Ivenne 
dagar,  men  forgäfves;  gick  sä  till  Helsingborg  ocli  beklagade 
sig  för  sin  husbonde,  att  de  bästa  oxarna  voro  bortstulna. 
Prosten  svarar  honom  genast:  vänta  litet  så  skall  jag  siraxt 
säga  dig  hvar  oxarna  äro;  gick  sn  in  i  sin  bokkammare  och 
efter  en  lilen  stund  kom  ut,  säg.mdes  till  drängen:  gäck  lill 
den  byn  Hjort.shög  eller  Frilleslad,  i  den  gården,  hos  den 
bonden,  der  finner  du  dem,  de  slå  uti  bans  fähus.  Drängen 
gjorde  sä  och  fann  oxarna.  En  annan  gäng  slals  en  kalt  nr 
en  liten  hage  vid  preslgårdcn.  Forgäfves  efterspanades  den. 
Drängen  gick  till  Prosten,  berättade  hvad  som  skelt  var. 
Prosten  gör  på  samma  salt  som  förra  gången,  säger  drängen: 
kalfven  hur  en  husman  i  det  och  det  huset  stulit,  men  han 
är  redan  slaglad;  du  skall  emellertid  gä  dit  och  när  du 
kommer  in  i  slugan,  slär  en  kalfstek  pä  kakelugnen,  dcu 
ta^or  hustrun  och  bär  ut  i  ett  annat  rum  så  snart  du  hetsat 
på  henne;  bvilket  allt  hände  som  Prosten  sagt.  Man  begri- 
per lätt  alt  allt  delta  var  Prostens  egen  tillställning,  och 
alt  han  bcdt  mannen  taga  in  oxarna,  samt  skänkt  husmannen 
kalfven,  sägandcs  dem  huru  de  skulle  förhälla  sig.  Men  siu 
dräng  och  sitt  öfriga  tjenslcfolk  i  Welluf  satte  han  i  dcu 
tron,     alt     han    kunde    skaffa   lillrälla   hvad   borlkouimet   var, 


i 


549 

livai-igcnom  de  från  all  otrohet  afsKräckles,  befarandes  alt 
derns  husbonde  var  sä  klok,  att  h.in  visste  och  kunde  få 
tält  pa  allt  hvad  de  undunstulo.  "I  kyikindsprolok<t1lerna 
ser  man  att  1608  blef  bvalfvet  späekadt,  grafstallen  lingos 
fur  bättre  köp  i  kyrkan,  dubbcikatheder  byggdes  i  scholan, 
stolslällestvister  afdöramas,  dervid  Pastors  hustru  får  intaga 
Comininisters  hustru  i  sin  stol,  pä  det  en  förnäm  fru  mä  fä 
rum  efter  den  förra  (dylika  tvister  ersätta  nu  tvister  mellan 
makar);  jordar  bortarrenderas  till  allt  högre  afgifler  för  kyr- 
kan j  gamla  burgare  intagas  i  hospitalet,  suni  ge  sina  gärdar 
till  detsamma.  Efter  hans  död  satt  Comminister  Hans  Jaco- 
baeus  i  kyrkradet  biträdd  af  Collega  Scholaj  Coccius.  Då 
såldes   kyrktionden   pä   öppen   auktion." 

4(>.  Mag.  Olaus  Orstadius,  Prost  och  Pastor  i  Helsing- 
borg 1702.  Transporterad  till  Carlshamn  1 70o ,  Riksdags- 
man 1710.  "1702  d.  3  Juni  desiderade  O.  kyrkrädets  för- 
klaring, huru  Huspitalsföresländaren  Pripp  kunnat  intaga  hjon 
utan  bäde  vice  (iouverneurens  och  "hans  faderlige  Högvör- 
dighct"  Biskopens  tillstånd.  Den  7  Juli  var  Biskopen  när- 
varande. Borgmästaren  och  Magisiraten  voro  anklagade  af 
Ministerium  Helsingburgense,  att  ej  ha  Icmnat  fundalions- 
brefven  för  hospitalet  i  kyrkans  förvar.  Borgmäst.  Perment 
och  vederbörande  ansägos  böra  restitucra  kyrkan  obevakade 
fordringar,  som  förlorats.  Borgmästaren  påminles  af  Prob- 
sien  än  om  sitt  embeics  fullgörande,  än  om  betalning  af 
gäld  till  kyrkan  (ofia);  Proslen  anklagade  åler  Magistraten 
för  undnnhällna  räkenskaper  och  ducumcnter  inför  hans  fa- 
derliga Högvördighet  i  Lund,  skaffiule  en  cliarta  på  publika 
jordar,  för  att  förebygga  att  ej  private  lade  dylika  under 
«ig,  pruieslerande  sulennissime  mot  Borgmästarens  inflyttning 
i  en  kyrkan  lillliörig  gärd,  förrän  löO  Dir  smt  betalts  på 
köpeskillingen.  Borgmästaren  bemäkligade  sig  dock  gärden, 
oakiadt  nycklarna  var  hos  Prosten,  utan  alt  betala,  enligt 
löftet  till  v.  Gonveineuren ,  en  skilling,  och  ulan  caulion; 
då  Prosten  förehöll  honom  hans  eccnvilliira  och  olaelitra  dis- 
position,  hvartill  Borgn)ästaren  intet  annat  svarade,  än  att 
han  skulle  fullgöta  v.  (jouverneurens  ordres:  men  Prosten 
resolverade  alt  lillskrifva  v.  Couvern.  och  Biskopen.  FÖr- 
manle  Prosten  ocksä  Borgmästaren  alt  ej  sä  Irögt  och  ovil- 
ligt comparera  i  kyrkradet,  finnande  deri  en  oförsvarlig  neg- 
ligence  och  nachlässighet.  Borgmästaren  lofvade  bättring. 
På  vidrig  händelse  ville  I*roslen  besvära  sina  resp.  förmän 
med  klagomal.  Snart  kunde  Prosten  leverera  Borgmästaren 
ett  skarpt  Lref  från  v.  Gouvern.  Faltzburg  om    prompt    be- 


550 


talning  eller  exsecution.  1704  blef  Borgmästaren  afsalt. 
Med  G.  Löfgren  synes  Orstadius  dragit  öfverens.  Då  börja- 
des ransakning  om  Engeltofta.  Prosten  O.  slutade  ej  sin 
strid  med  Borgmäslar  Perment,  förr  än  denne  blef  afsalt, 
hvarefter  ban  snart  dog.  Ofta  såg  man  i  städerna  dessa  båda 
Consuler  —  den  andlige  ocb  verldslige  —  i  en  sä  uppenbar 
spänning,  att  de  neutraliserade  bos  en  stor  del  af  folket 
begge  embetenas  kraft.  Om  ock  presfcrne  bärigeuom  togo 
rätt  på  någon  förlorad  penning,  förlorades  dervid  ej  mycket, 
som  med  intet  mynt  kan  uppvägas?  Ar  der  visbel  i  den 
legislalur,  som  tvingar  presten  att  af  sin  samvetsgrannbct 
jemt  "dela  arf  mellan  bröder"?  IMå  man  ej  glömma  Dahl- 
grens saga  om  scbolmäslarerockcn,  som  också  var  sängtäcke 
ocb  golfmatta  ocb  hästtäcke.  Vann  rocken  på  denna  mång- 
sidiga användning?  Eller  vann  den  som  skulle  begagna  roc- 
ken? Eller  vann  den  som  skulle  begagna  den  som  begag- 
nade rocken?" 

47.  Mag.  Olaus  Troilius.  Han  var  född  den  31)  Nov. 
IGG9.  Hans  fader  Borgmästaren  i  Fablun  Zacharias  Unuson 
Troiiius,  hans  moder  Christina  Fredriksdotter,  hans  farfar 
Prosten  Uno  Trulsson  i  Lexand  och  hans  farmor  Margreta 
Bure,  kallad  Stonnor  i  Dnlom,  hans  farfars  far  Tiiils  Lars- 
son och  hans  farfars  farfar  var  bonden  Lars  på  Backa  gnrd 
i  Hyltinge  socken  i  Södermanland.  Hemma  i  sina  föräldrars 
bus  njöt  Olof  Troilius  privat  information  till  1085  dn  ban 
reste  till  Upsala  ocli  fortsatte  sina  studier.  Disputerade  pro 
exerc.  under  Lagerlöf:  De  Lingua  Suecana;  pro  gradu  under 
Ahrrcnius:  de  Cruce  Veterum.  t(J8{)  promoverad  Mag.  1003 
på  Landshöfdingen  Gripenhjelms  kallelse  prestvigd  i  Upsaln. 
1007  Rogemcntspastor  vid  norra  Skåningarne.  Fältprost. 
Såsom  slägling  till  Biskop  Sleuch  i  Lund  blef  han  väl  emot- 
(agen,  fick  hans  tillstånd  att  resa  utrikes,  då  ban  besökte 
akademierna  i  Rostock,  Leipzig,  Wiltenberg,  Halle,  Helm- 
stad;  tog  vägen  öfver  ILimburg  och  Lybeck,  och  kom  åter 
till  Skåne  1700.  Samma  år  den  10  Jan.  fick  ban  fullmakt 
pä  Dablby  och  Hellestads  pastorat.  1701  d.  7  Maj  gift  med 
Anna  Magdalena  Ehrenreuter,  en  dotter  af  Kongl.  Slallmä- 
starcn  Ejlert  Gerts  Ehrenreuter  på  Iljinge  kungsgärd.  Erke- 
biskop  Sleuch  i  Lund  förrättade  vigseln.  Med  denna  fru  hade 
han  tvenne  barn,  sonen  Ejlert  som  blef  Hofrätts-Commissa- 
rie  och  en  dotter,  hvilkcn  dog  kort  före  sin  mor  år  1704. 
1700  utnämnd  till  Prost  och  Pastor  i  Helsingborg.  1707 
för  andra  gången  gift  med  Catharina  Svärdfeger ,  en  dotter 
af  Råd-    ocb   Handelsmannen    Micbael    Svärdfeger    i    Helsing- 


351 

horg  saDit  fru  Anna    VYulf;     tued    henne    både  han    15  barn, 
11   söner   och  2   döttrar. 

Ar   1700  kommo   de   Danske  i  landet.     Danska  Konungen 
tog  sitt   bögqvarter    i    Helsingborg.      En    f  Danska    eancelliet 
uppsatt   förbön   för   det  Danska   Kongl.   buset  och  dess  vapens 
framgång   tillsändes   Prosten   Troilius    med    befallning    att   det 
i     de    allmänna    gudstjensterna     uppläsa.       Som    ärlig    Svensk 
man   hade   han   icke   bjerta   dertill;    att   ej   hörsamma   de   Dan- 
skes  befallning,   sng   han   skulle   blifva   af  sviira  följder:   rym- 
ma   var   enda   utvägen;    men    det  var  icke   heller  så   lätt.    Han 
lat     sadla     sin     häst,     tog    sin    kappa   och   lät   klockaren   bära 
socknebudstygen ,     föregifvandcs     socknebud    på    landet    utom 
staden,     och    reste    så    bort   utan   minsta   misstanka.      Tog   vä- 
gen  till   Småland   och   infann   sig   hos    Grefvc    Stenbock,     som 
genast     utnämnde     honom    till    Fältprost   för   Svenska   arméen. 
Sä   snart   Prosten    Troilii   flykt   blef  kunnig,    förordnade   Dan- 
ska  Regeringen   Stadscapellanen    Hans  Jacobanis     till     Prost  i 
Helsingborg;     men     hans     prostavärdighet    varade    icke   länge. 
De   Danske   måste   rymma   landet   och   dem   följde   Hans   Jaco- 
baeus,     Hospitalsprestcn     Bundaeus    och     Organisten    Petresch. 
Troilius   var   närvarande   vid    Helsingborgs   slag.      När   han   nu 
återkom   fann   han   sitt   kära    Helsingborg  jemmerligen  tillpyn- 
tadt;   men    till    sin   glädje,    sin    fru   och    barn,     som    han    qvar- 
lemnat,   vid    lif  och   helsa.      Ofver   honom   och    Stadscommini- 
Ktern    Hans   Jacobxus   skrefs   af  någon   en   vers   af  egen   smak, 
blandad    med   latin   och   svenska,   som   till    Prosten   Troilii   he- 
der  icke   bör   förglömmas.      Han   lyder   sålunda: 

Illius  Tro  ur  icke  Hans 
Hans  Tro  är  ej  illius. 
Nam  il  le  est  in  fuga  stans 
Et  manet  Pastor  Pius» 
Sed  fugit  etsi  stat  Herr  Hans 
Non  stans  in   Tro  Illius. 

1  fruklan  för  de  Danskes  återkomst  lill  Skåne  sökte  Pro- 
sten Troilius  transport  lill  Gcmsjö  och  INäsums  pastorat  i 
Blekinge,  hvarpå  han  undfick  liongl.  Badens  fullmakt  d.  28 
April  1711,  hvilkcn  sedermera  afU.  Carl  XII  d.  2  Maj  1717 
uti   Lund   confirmerades. 

1714  Prost  öfver  Willands  härad,  och  1727  den  17 
Januari  afsomnadc  han  i  en  ålder  af  o7  år,  1  månad  och 
17  dagar.  Hans  sonson  var  Amiralitets  liammarrådct  Troi- 
lius, som  för  kort  tid  sudan  afsomnade  i  Stockholm,  och 
eli   hans   sonson   är   boende   i    Gölheborff. 


*'I  Prosten  Troilii  tid  skaffades  böudcrne  i  landsförsarn-' 
lingen  vissa  stolruoi  vid  stora  gången,  der  stadsboer  måste 
lemna  dylika.  Åberopande  tionden  till  kyrkan  ville  bönder- 
ne  ingen  slollega  betala.  De  soui  ej  godvilligt  gåfvo,  kräf-> 
des  ej  eller.  Slolarne  i  siJoskeppen  kallades  bonderörsatu-' 
lingens  stolar,  ocb  för  deni  syns  ingen  slollega  varit  ifråga- 
satt. O.  Tr.  blef  Riksdagsman  1710  såsom  Kyrkoherde  i 
Jemsbög  *). 

4^.  Mag.  Johan  Carlfjuist ,  född  i  Ronneby  1G82;  gick 
i  Lunds  schola.  1G9J)  Student.  Reste  utrikes  till  Greifs- 
ivald  och  Roslock;  på  sednare  stiillet  begagnade  han  Pro- 
fessorerne  Fechtii  och  u^pini  undervisning.  Under  den  sed- 
nares  pra?sidio  ulgaf  och  försvarade  han  sin  disput.  De  ÄIo- 
ralitate  Graduuui  Academicarura  ex  Juris  Naturae  Principiis 
contra  Fanaticos  etc.  A:o  170:2.  (kreerades  till  Magister  och 
lemnade  Tyskland  1700.  Hemkom  med  Professor  Johan 
Fechtii  ampla  recommcndalionsbref  till  Consistorium  i  Lund. 
1708  prestvigd  och  ulniimnd  till  vice  Paslor  i  Gemsjö  med 
full  försäkran  om  pastoratet  efter  den  gamle  och  sjuke  Pro- 
sten Sorbons  död,  som  timade  tvä  är  derefter  1710.  Men 
emedan  Prosten  Truilius  för  flera  orsaker  starkt  sökte  trans- 
port, kunde  Carlquist  ej  blifva  Surbons  efterträdare,  oak- 
tadt  dess  undfäugna  survivance;  saken  jemkades  sålunda,  att 
Troilius  fick  Gemsjö  och  Carlqvist  kom  efter  honom  till 
Helsingborg,  hvilket  pastoiat  han  ÖO  ärig  i  Maj  1712  till- 
trädde. Så  stora  ledsamheter  mötte  honom  val  icke  som 
hans  förelr.Hdare,  men  sä  fick  han  nog  drygt  vidkännas  den 
tidens  tryckande  besvärligheter:  han  lefdc  i  en  ständig  fruk- 
tan för  Danskars  och  Ryssars  infall  i  landet,  och  måsic  der- 
jemtc  vidkännas  dryga  kostnader:  1017  ålades  honom  och 
clerecie-staten  i  Helsingborg  att  till  presterskapels  Dragon- 
cassa  erlägga  Prosten  liO  Dir  snit,  StadscuminiuisSern  Hier- 
sowius  15  Dir,  Hospitalspresten  Laurcnberg  10  Dir ,  Collega 
Scholce  5  Dir,  Cantur  Lundocus  Ii  Dir.  1718  hade  Prosten 
för  sitt  nummer  lätit  till  dragon  insätta  en  Tysk  vid  namn 
Johan  Goltfried  Kliescr^  som  i  värfning  koslat  honom  au- 
ansenligt,  me-^  denne  recryt  casserades  för  ingen  annan  or- 
sak, än  att  han  var  lysk.  Ordres  kommo  att  till  prester- 
ncs  dragoner  llngo  inga  i^yskar  antagas,  och  Prosten  Carl- 
quist förelades  att  inom  5  veckor  skaQa  en  duglig  Svensk 
karl.      Detta  synes  nog  hårdt  i  eu   tid   dä    sä    svårt    var    att 


*)  Se  om  bonoDi  Biogr.  Lex.    Troiliernas  biogrnphicr  af 
Skariitedt. 


5r,5 

få  dagligt  Svenskt  krij^sfolk.  En  lycklig  hand»*!  gjorde  Pro- 
sten Carlquisl  samma  är,  om  annars  andras  lidande  kan  vara 
oss  nägon  fördel.  Han  kö|)le  den  Lvckan  utom  staden  som 
Cervinska  arfvingarna  nu  ega,  betalte  den  med  5o0  Daler  i 
mynttecken,  och  8  dagar  efler  sedan  lian  betalt  köpeskillin- 
gen, kom  kungörelsen  som  nedsatte  mynttecknen  från  f  Dir 
smt  till  I  rst.;  sä  alt  den  mannen  af  hvilken  Prosten  Carl- 
qvist  köpte  jorden,  hvilken  ena  veckan  hnde  fått  OÖO  Da- 
ler, den  andra  egde  icke  mer  än  o  Dir  'iOI  rst  smt.  Pro- 
sten Carlqvist  var  gift  med  Hedvig  Sorbon,  Prostens  dotter 
i  Gemsj(»,  hade  mod  henne  7  söner  ocli  '2  döttrar.  En  af 
hans  söner,  Lars  Carlquist,  blef  Postinspektor  i  Malmö,  en 
af  dera  Cantor  i  Helsinglxirg.  Prosten  darlqnist  dog  den  8 
Febr.  1 7^24  42  är  gammal.  Intet  griftminne  finnes  öfvcr 
'lionom   uppsatt   i   Helsingborgs   kyrka  *). 

49.  Mag.  Jihts  Hönbecl,,  fiidd  i  (iemsjö  socken  1685, 
Fadren  bonde  derstädes.  1704  kom  han  till  akademien  i 
Lund.  Disp.  pre»  excrc.  De  Prnpagatione  Aniniae.  P.  I.  1709 
pä  Biskop  Sleucliii  kallelse  j)reslvigd.  1711  Kyrkoherde  i 
Skanör  och  Falsteibo.  1710  d.  IS  Jan.  om  natten  tagen  i 
sin  säng  af  den  bekante  Tordenskiöld  och  öfverförd  till  Kö- 
penhamn, hvarnui  han  sjelf  leninat  en  utförlig  berättelse. 
Samma  är  Responderade  för  P.  II.  af  sin  ofvanrwininde  Disp. 
och  i  Lund  creirad  Phil.  Mag.  l7'-20  Pastor  vid  S:t  Petri 
klosters  församlin";  i  Yslad.  ll^lo  Pastor  i  Helsineborj;- 
i7^27  presiderade  vid  Preslmölel  i  Lund.  I7o0  på  förslag 
till  Superintendensvsslan  i  Carlskrona.  Samma  är  Riksdags- 
man. Under  sitt  vistande  vjd  Riksdagen  predikade  han  flera 
gSnger  pä  hofvet.  (ijnrde  profpredikan  i  S:t  Cathaiina  i 
Stockholm  och  lick  vid  valet  de  llesla  rösterna,  men  BåH, 
ni  fällor,  fick  Konungens  fullmakt.  Riksdagen  derpä  vald 
till  Riksdagsman,  nien  undanbad  sig  förlroenilet.  1759  kal- 
lad till  Kyrkoherde  i  Malmi)  och  undfick  genast  Konungens 
fullmakt.  Samma  är  vid  Biskopsvalet  efler  Rydelius  nära 
Biskopsförslaget.  Dog  i  Malmö  1740  den  G  .\ugusti  ?)0  år 
och  nägra  månader  gammal.  Begrofs  i  Malmö;  Biskopen  i 
Linköping  Eric  Benzelius  höll  likpredikan  öfvcr  honom.  Hans 
lik  fördes  till  Helsingborg  och  nedsattes  i  den  graf  han  sig 
der   hade    valt. 


*)  Sannolikt  var  det  hans  lik.  som  lag  framför  4:de  N. 
pelaren  j  kläddt  i  en  lockig  peruk,  med  sid  mess-skjorta. 
Nedsattes  1849  i  den  hvälfdu  och  sedan  tillmurade  grafven 
under   choret. 

Helsingborgs  Uistoriu.  23. 


Uii  södra  cborväggen  bar  Lans  cfterlefvande  enkefru  låtit 
iasiitla  el  t  epitapbium  af  buggen  sten  ocb  läses  dera  denna 
inscription : 

Till  kieilig  ocb  everdelig  Åminnelse  af  Råd-  och  Han- 
delsmannen Simon  Meisner,  som  år  1677  den  8  Aprill  be- 
gynte,  men  år  17Ö1  d.  2  Junii  lycktade  at  dö.  Samt  Prob- 
sten  ocb  Kyrkioberden  i  Helsingborg  Magister  Jöns  Rönbeck, 
som  år  1G85  d.  1 1  Martii  iklädde  men  ar  1740  d.  G  Au- 
gusti afklädde  sig  dödeligbctcn,  är  denna  Sten  bekästad  af  De- 
ras älskansvärda  hustru  ocb  maka  Christina  Catharina  Erman, 
som  år  1082  tillträdde,  men  år  174^2  d.  8  Junii  afträdde 
Förgängligheten,  och  hos  begge  sine  älskelige  Män  hafver 
här  sit  bvilorum.  Tilläggning  (å  en  mindre  sten):  Ar  1739 
blef  Salig  Prosten  Magister  Jöns  Rönbeck  genom  Hongl. 
Maijts  Allcrnådigste  Fullmagt  Transporterad  till  Malmö, 
hvarcst  han  blef  död.  Hans  efterlämnade  Anka  Salig  Chri- 
stina Catharina  Erman  döde  jämvel  i  Malmö,  och  blefvo 
begges  deras  Lik  hvart  efter  annat  bit  förde  och  här  ned- 
satte *). 

Salig  Prosten  Rönbeck  var  tveone  gånger  gift:  först  med 
Johanna  Maria  Möllensledt  1711.  Denna  hans  fru  var  allt- 
sedan 1711)  mycket  sjuklig  och  under  tiden  till  sina  sinnen 
litet  rörd,  hvilket  den  förskräckelsen  förorsakat,  som  henne 
påkom  då  de  Danske  togo  hennes  man  och  förde  honom  till 
Köpenhamn.  Hans  sednare  fru  het  Christina  Catharina  Er- 
man, en  dotter  af  Kyrkoherden  Johan  Erman  i  Ilvelinge  och 
fru  Sibilla  Ebelnian.  Enka  efter  Handelsman  Simon  Meisner 
i   Helsingborg,  med   henne  gift    1752.      Denna   fru   var  i  mån- 


*)  Dessa  2  stenar  nedtogos  vid  pelarrestaurationeo  1850 
och  uppsattes  i  den  nich,  der  gamla  sakristidörren  förut  va- 
rit i  sakristian,  så  alt  muren  äfven  der  blifvit  fylld.  Det 
är  otroligt,  huru  tanklöst  elt  sterbbus  efter  en  pastor  ocb 
en  kyrkinspektor  ännu  för  ett  sekel  sedan  kunde  handtera 
kyrkan  för  ett  grafminnes  skull.  Pilastern  var  ej  blott  till 
I  af  sin  längd  borthuggen  ulan  mer  än  hälften  af  Jen  svaga 
södra  muren  på  flera  qvadratalnars  vidd  ulrifven.  Som  min- 
nesstenen ej  var  lika  djup  som  urgröpningen ,  hade  man  bak- 
om honom  ofvanifrån  inkast;it  lösa  tegelsteusslycken  och  ler- 
klumpar. Slenen  bör  jeinföras  med  Sten  Billes  från  lo85 
af  den  som  studerar  vårt  konstsinnes  historia.  Man  kan  lätt 
begripa  Herr  Bodmans  harm  mot  den  i  Helsingborgs  kyrka 
ofta  upprörande  vandalismen,  du  man  bemärker  d j  lika  till- 
tag, som  möltc   der  på   så   många  ställen. 


ga  hänseenden  ett  hederligt  fruntimmer,  men  alltför  hashålls- 
aktig  eller  reut  ut  sagdt  snål.  Prosten  åter  var  en  i  högsta 
måtto  gifmild  man  mot  fattige.  Gamle  mannen  Engelov, 
som  kände  Prosten  Rönheck  och  hans  fru,  har  berattat  mig 
att  hon  visiterat  sin  mans  fickor  när  han  kom  från  landsför- 
samlingarna, eller  varit  ute  i  staden  i  någon  förrättning: 
att  en  gång  har  hon  spändt  af  hans  skor  och  sett  efter  om 
han   ej   i   dem   undangömt   några   penningar. 

Salig  Prosten  var  af  höjden  utrustad  med  förträffliga 
erabelsgåfvor.  Doctor  Muntbe  som  i  Malmö  ofta  hört  honom 
predika,  betygade  att  han  aldrig  hÖrt  dess  like.  Detta  sitt 
stora  pund  nedgräfdc  han  icke,  han  var  den  flitigaste  man  i 
sitt  embete  och  sparade  sig  aldrig.  Hans  vandel  var  exem- 
plarisk ,  hans  umgänge  behagligt,  hans  charaktcr  ärlig,  vän- 
fast, färdig  att  tjena  alla  som  honom  fillitade,  och  isynner- 
het mot  fattige  välgörande.  Han  lemnade  inga  barn  efter 
sig;  båda  hans  äktenskap  voro  ofruktsamma.  Hans  utkomna 
arbeten  äro :  trenne  Disputationer  och  den  sista  af  dem  en 
en  synodal,  för  hvilken  han  presiderade. 

En  Bönedagspredikan  1731. 

Likpredikan  öfver  Prosten  i  Hvelinge  Petter  Hedengrahn, 

> —    öfver  Regina  Brenner, 

' —    öfver  Rad-  och  Handelsman  Simon  Meisner, 

öfver  Rådman  Lucas  Lohman, 

^ —    öfver  Ryttmäsfaren  J.   C.  Höpken  *). 

Slutlis;en  får  man  införa  Prosten  Rönbecks  egen  berät- 
fcise  om  dess  bortförande  till  Köpenhamn,  så  lydande:  Ut- 
förlig berättelse  om  det,  som  med  mig  undertecknade  pas- 
serat ifrån  d.  18  Janu.  1710  då  jag  tillika  med  vackthaf- 
vande  Officeren  Herr  Fendric  Sichtern  och  min  Dräng  Jons 
Jönsson  till  Riöpenhamn  bortförd  vardt,  intill  den  2:2  Ejus- 
dem,  då  jag  tillika  med  ofvannemde  Följe  vardt  tillbaka 
bragt  och  upsnlt  här  vid  Skanör.  Natten  emellan  Lördagen 
d.  17  och  andra  Söndagen  efter  Tretlondedagen  d.  18  Jana. 
klåckan  vid  pass  1  efter  midnatt,  då  jag  med  min  hustru 
och  hela  mit  hus  låg  uti  vår  säkraste  sömn,  och  port  och 
dörar  voro  alla  till  stängde,  skedde  et  bultande  pu  förstug- 
dören   måtteligen   starkt.      Tjenslepigan,     som   deraf  vaknade. 


*)  ydgva  AnmdrUninffar  om  Helsingborgs  stad,  skrifna 
1729j  är  en  handskrift,  som  i  Helsingborgs  kyrkoarcbif  bar 
JV?  II.  22,  a.  gifven  dit  i  scdnare  tider  jemte  en  afskrift. 
Skriften  är  begagnad  of  D:r  Follin.  I  Biskop  Faxes  Sam- 
lingar finnes   ock  en  afskrift,   köpt  på  Sv,  Lagerbrings  auction. 


556 

9lod  upp  uch  frägade  bu  der  var:  Del  svarades  utifrån,  nt 
buii  straxt  shulle  lata  upp^  eller  en  luan  i  byea  låg  helt  för 
döden,  som  ofördröjeligcn  måste  befjenas  med  Herrans  He- 
liga  Nattvard.      Det   samma    föll    äfvea    ml:;    ocb     min     bustru 

•  OJ 

iu,   som   då  jämväl   vaknat,    och    talte   derom    pa   sängen   med 
hvarandraj   bvarfore   ocb   min   bnstru   ringde   på   pigan,   till  at 
förnimma   hvad   på   ferde   var.      Men   bon   hade   emedierlid  oss 
oHtspo'dt   öppnat    förstuga    dörren ,     ocb   genast    både   en    hop 
med     Musqueler    ocb     pa^krufvade     Biijooetter    trängt    sig   in. 
Hela    svermen    Kom   ofurdröjeligen    in   i    kammaren  der  jag  låg, 
dä    en,     som  jag   sedan    kunde    merka,    var    Scboutbynachten 
Tordenskiöld ,   steg   till    sängen  med  befallning,   at  stra:xt  stiga 
upp   ocb   gå   ut,   emedan   der   var   en   som   ville   tala   med  mig. 
Jag   vägrade    mig,    efter  jag   intet    kiände  honom,    begiärandes 
åtminstone   fä    vt-ta    bvem    der    voie,     ocb     at    vänta    tills   Ljus 
blef   tändt,     emedan  jag   icke    kiäude,     bvilka    jag    till    giästcr 
fåt;     men     mig     föruiiles    inlct    upskåf  jag    måste   slraxt    upp. 
Både    jag    och     Min     hustru    blefvo    bervid    helt    förskräckte; 
emedan    vi    nu    lätt    kunde   sluta    huru   det   sl<>d    till,    ocb  ännu 
mer  ökades   vår   häpmhet,   när  vi  då  ljuset  inkom  blefvo  varse 
de    främmandes    utseiiule   och    anstalter,     hvarvid     min    bustru 
började   et   högt  jämrande,   dock    måste    vi  snart  låta  öfvertala 
oss    till    tystnad,   derigenom   alt   Bajonetten    saltes   o.-s  på  brö- 
stet,  och   hotelse   giordcs,   at   håra    o>s   igenom,   om  vi  giorde 
det   minsta    buller.      Emedierlid     skyndades     på    mig    al   kläda 
mig   I   största    bast,     och    under   del,     at    det   skedde,    giordes 
både   mig   ocb    min    bustru,    under   allehanda    hotelser,    åtskil- 
liga   frågor    om     Vackten     och    serdeles    huru   stark   den   var. 
Hvarpå  jag   svarade,    at    han    plägade    vara    emellan   40  a   60 
man,   ehuru    väl  jag   viste,     at    han   icke   slog   öfver  20.      Vid- 
löftigare   Examen    tillät    icke   frucktan    lör    Tarm    och    för    vår 
väckts   ankomst.      Tordenskiöld     med     de    öfvrige     Officerare, 
bvilka  j.«g   sedermera   ärlarit,    hafva    varit    en    Sjö  Capilain  vid 
namn    Budd,   en   Sjö    Lieutenant    von    Osten   och  en  Lieulenant 
af  Infanteriet,     hvars   namn  jag   icke    vet,     begåfvo    sig   derpå 
bort,   så    lyst   de   kunde,   länuiandes  4  man,  som  genast  skulle 
bringa    mig    till    stranden    och    10  a    I"!   man,   som    vid  min  ut- 
färd   blefvo    slåendes    i   stugan,    utan    at  jag  vet  lill  hvad  anda. 
Jag    (efter    al    li;.fva    varit    vitne    till    det    plundrande,    som  sol- 
daterne   efter   Officerarms    bortgång   löretogo,    i    det    de    togo 
med   sig.     alt    hvad    de   i    hast    kunde   öfverkomma ,     och    deri- 
btaud    äfven    en   del   af  mina    kläder,     samt    med    Bajonetlcrne 
pröfvade   skåp   och   kistor,   fast   än   för  frucktans   och    hastig- 
hetens  skuld  onyttigt)   blef  af  de  4   karlarne   helt  oklädd  ul- 


537 

Jrageo,  utan  at  bafva  mera  på  mig  än  en  vcst,  naUcråk  och 
uallmysäan.  Min  hustru  haiie  straxt  dii  jag  var  borta  och 
bon  falt  litet  U-dighet ,  liitit  lirän^en  gä  u|>  at  ringa  pä  stura 
kläckan,  i  atsickt  at  aiarmer.i  folket  till  otin  untisättning. 
Men  det  skedde  fur  sent.  Inuan  Trumuiao  hördes  var  jag 
en  half  fjerdings  vag  utom  staden,  der  uian  i  mörkret  drog 
mig  omkring  nästan  en  timma  förr  än  jman  rakade  stranden. 
Ifrän  stranden  drogo  mig  mina  ledsagare  ut  i  vattnet  vid 
pass  o  goda  mousquet  skatt  till  den  ena  Slupen,  hvarvid 
valnet  geck  npp  till  medjan  och  her  hief  jag  uptagen.  Far- 
tygen voro  in  allcs  en  jackt,  två  slupar  och  en  hat,  son» 
låg  nermare  inpä  landet,  för  att  vänta  pa  Schouthynacbtens 
återkomst.  Torden»kiöld  kom  äntcligen  deruti  till  oss,  se- 
dan jag  suttit  vid  pass  ^  timma  pa  slupen,  och  tog  samma 
Båt  jämväl  mig  in,  hvarvid  jag  till  icke  liten  hepenhet  för 
mig  fant  vår  vacklbafvande  Fendrik  Sichlern,  i  nästan  sam- 
ma drägt  som  jag  hade  neml.  med  INallcråek  och  naltniyssa. 
AJin  Dräng  som  hade  rört  klackao,  var  också  med  i  samma 
följe.  Vi  tre  voro  nu  det  hY'*-';  som  Turdenskiöld  tog  med 
sig  ut  pä  Jaekten.  Annars  hade  han  ])å  den  och  på  de  an- 
dra fartygen,  ulan  ofvan  iiäut<le  OiUcerare  tillsammans  nägra 
och  S20  Soldater  samt  oO  a  4i)  ^latroscr  och  med  hela  detta 
följet  seglade  han  nu  mt)!  Kiöpenhamn  tillhaka.  Vi  ankum- 
mo  dit  till  hrvggan  på  Bremerholmen,  just  da  kläckao  slog 
12,  efter  at  förut  pä  nejden,  vid  en  Skanis  kallad  pröfve 
Sten  hafva  hlifvit  korl  anhållne  och  hesicktigade ,  siraxt 
hlcfvo  vi  upfurde  uti  staden  uti  Tordenskiölds  hos,  och  der 
måste  vi  hlifva  sittande  till  aftonen,  då  Tordenskiöld  kom 
Lem  igen,  sedan  han  sielf  Raporlcrat  konungen  Sin  Expedi- 
tion. Fendriken  hlef  dä  först  inkallad  för  iiunum  och  Exa- 
minerad, utan  at  någon  nier.k  vara  lillslädcs,  an  en  skrifva* 
re,  som  höll  deröfver  l*rolucoll.  Sedan  vardl  äfveu  jag  in- 
kallad och  pä  lika  sätt  forliörd ;  men  min  Dräng  hlef  hvar- 
ken  ondl  eller  gudt  tilltalat.  Milt  forbor.  såvida  jaj;  kan 
erhindra    mig,    hesiod    lornemligast    i    följande  frågor  orh  svar, 

1:a  Frågan  hvad  ntilt  namu  ocl*  Fiubete  var?  Svar: 
Jöos   Hönheek   Pricst   i   Skaniir   orh   Falsterbo. 

"2:o    Hvar  jag    var   född?      S.    i    Klekingen. 

5:o    Huru   gammal?      S.  örV   ar. 

4:o    Huru    länge  jag    varit    l^aslor?      S.    på    8   året. 

t)-.u  Huru  her  stod  till  och  i>yni)rrli«l  om  var  konung 
var  Död  och  när  del  skedl?  S.  d.  ^0  Nov.  sistledne  efler 
vår   styl    hade    den    bvklageligu    uhckan  traflut   uss. 

G:o   Om   her   ringos   fiir   Hans   högst    Salig    liongl.    Maijt  , 


358 

och  om  nSgon  Sorjedrägt  är  anlagd?  S.  Rigning  sker  alla 
dagar  ifråa  kl.  12  lill  1.  Altare  och  Prxdikstolarna  äro 
med  Svart  öfverdragne,  och  en  hvar  drager  den  Sorgedrägt 
som   hans   vilkår  lilliita. 

7:o  Hvem  då  nu.  är  konung,  eller  hvilken  antagit  Re- 
geringen? S.  Hennes  Kongl.  Alaijt  vår  Allernådigsta  Drott- 
nins:  Ulrica   Eleonora. 

8:0  Hvar  Hertigen  af  Holsten  vore?  S.  Förmodeligea 
uti  Stockholm. 

9:o  Om  han  ej  vore  eller  nyligen  varit  i  Malmö?  S. 
Det  hade  jag  intet  hördt. 

I0:o  Hvad  det  varit  för  skjutande  af  Canoner  för  några 
veckor  sedan ^  som  hördts  från  Malmö  om  aftonen?  S.  Det 
både  utan  tvifvel  sked  t  för  Ofversle  Haslfers  Begrafning. 

ll:o  Om  nägon  Riksdag  skulle  hållas,  hvar  och  när? 
S.  Han  är  redan  börjad  i  Stockholm  d.  20  Janu.  Gamla 
stylen. 

l2:o  När  Kongl.  Maijts  Begrafvoing  skulle  slå,  och  om 
någon  kröning  skulle  snart  värkstellas?  S.  Derom  bar  jag 
ingen   kunskap. 

l«5:o  Om  Baron  Görtz  vore  aresterad ,  bvarest  och  bvar- 
före?  S.  Det  berättas  at  han  skall  sitta  i  Stockholm,  men 
hans   sak   vet  jag  ej. 

14;o  Hvar  Grefve  von  der  Nalh  är,  och  i  hvad  tillstånd? 
S.   Han  säges   äfven   väl   vara   i   Stockholm   aresterad. 

iS:o   Hvarföre?     S.   Det  är  mig  obekant. 

lG:o  I  hvad  stånd  och  bvarest  vår  armé  är?  S.  Det 
är  mig  obekant ,   såsom  jag   ej   emottagit   Raportcr. 

l7:o  Huru  mycket  folk  var  i  Skåne?  ehuru  litet  curieux 
jag  vore,  måste  jag  åtminstone  hafva  mig  det  bekant?  På 
den  orten  jag  bor  ligger  folk  öfver  alt,  och  Inquarteringen 
är  stark;  Så  lärer  det  och  vara  annorstädes^  men  huru  myc» 
ket   vet   jag  intet. 

i8:u  Huru  många  Regetaenter  Garnizon  i  Malmö  bestod 
utaf?  S.  Det  hade  jag  aldrig  varit  curieus  at  efterfråga, 
men  at  der  var  folk  nog  var  otvifvelacktigt. 

I0:o  Om  vår  förlust  uti  Norige  varit  stor?  S.  Det 
trodde  jag  icke,   efter  intet   ryckte  derom  gådt    hos   oss. 

20:o  Om  det  Skånska  Cavalleriet  var  kommit  och  med 
bvad  förlust?  S.  Det  var  hem  kommit  med  några  sjuka, 
men   det  hördes  intet   af,   at  någon   blifvit  borta. 

^l:o  Huru  det  stod  till  med  vår  Genneral  Armfelt  och 
hans  följe?     S.   Derom  har  jag  ingen  underrättelse. 


3o0 

22:o  I  hvad  stånd  fluttan  var?  Derom  kunde  Jag  äTvea 
sä  lilet  giöra  besked. 

2o:o  Hvad  tid  det  vore  i  Skåne  pa  Uäg,  korn,  bafra 
och  andra  Victualie  Persedlar?  S.  Råg  hafver  jag  ingen 
hördt  handla  med,  efter  den  var  hiefven  ringa  i  Skåne  lör- 
ledit  ar;  men  kornet  kastar  8  och  hafran  Ii  daler  smt.  tun- 
nan.     Om   andra   varor  viste   jag  intet  besked. 

24:o  Hvad  mynt  vore  gångbart  i  landet?  S.  Dels  silf- 
ver,   dels   koppar,   eller  de   sä   kallade   myntelecken. 

i25:o  Om  jag  hade  några  af  samma  sorter  hos  mig?  Hår 
blef  jag  befall  j  at  dem  i  den  bendelsen  framgifva ,  men  når 
jag  ej  var  så  snar  till  at  svara,  som  Schoutbynachten  ville, 
visiterade  han  mig,  och  fant  lli  inyntetecken ,  bestående  af 
flink  och  färdiga  Saturnus  och  Jupiter,  jämte  25  hvita  2  öre 
stycken,   men  jag  feck   denna   gängen   igen   altsammans. 

26:0  Om  jag  viste  något  vara  at  berätta?  S.  Als  intet, 
tillika  betygade  jag  mit  missnöje  öfvcr  det  Samtal^  som  re- 
dan  var  hållit. 

När  detta  var  renskrifvit  uti  tvcnne  Exemplar,  af  hvilka 
Tordenskiöld  bar  det  ena  till  Konungen,  och  det  andra  till 
KammarHerren  von  Gabel  som  ochsii  är  Konungens  öfvcr 
Secreter  i  Krigs  Expedition,  blefvo  vi,  neml.  Fendrikcn  och 
jag,  Fendrikcn  sedan  han  fatt  sin  Råck  och  vest  på,  som 
Danske  Soldaterne  hade  honom  ifränröfvat,  och  jag  en  gam- 
mal Svart  Back,  som  varit  Tordenskiölds  ögen,  och  den  han 
äfven  val  för  kiölds  skuld  lat  mig  på  åter  resan  behålla, 
om  aftonen  kl.  7  ledsagade  till  bemelte  Gabel,  då  vi  af  ho- 
nom uti  salen,  i  Tordenskiölds  närvaro,  tillika  discoursive 
tillfrågade,  merendels  öfver  detsamma,  som  ProtocoUet  in- 
nehöll, dock  med  den  åtskillnad,  at  när  frågan  kom  om  Re- 
geringens förvallande,  om  Riksdagen  och  dylikt,  examinera- 
de Gabel  nogare,  om  Regerings  formen  skulle  blifva  på  sin 
gamla  fot,  eller  om  ej  nägon  förändring  vore  der  uti  begynt? 
Jag  stälte  mig  såsom  den  der  om  sa  höga  saker  har  hvarken 
kunskap  eller  förstånd.  Men  han  geck  in  uti  en  kammare^ 
och  kom  straxt  ut  med  ett  papper  i  handen,  hvilkct  han 
lämnade  mig  med  dessc  orden:  Vet  J  det  intet,  sä  skall  jag 
visa  eder  det,  bcfallandes  der  jämte,  at  jag  skulle  läsa  det, 
och  frägandes  derpå  om  j.ig  kiändc  det  igen.  Det  var  en 
ricktig  afskrift  af  lumgl.  Mayls  Allernädigsle  Placat  dat. 
Stockholm  d.  15  Dccemiier  1718  hvaruti  nutification  om  Re- 
geringens tillträdande  och  Ivitation  till  Riksdagen  var  giurd; 
och  jag  kunde  ej  merka  deruti  någon  annan  skillnad  ifrån 
de   till   vnra   kyrkior   komne   Exemplaren,  än  orden  voro  staf- 


560 


vade  och  omböjde  efter  Danskan.  Man  öfvertygade  mig  om 
Min  mindre  uprickligliet.  Jag  nödgades  äikianna  det  ocb 
tillstå  at  det  samma  var  hos  oss  på  Praedikslolarna  publiee- 
ratj  men  i  slellet  för  und$k}'llning,  beklagade  jag  mig  öfver 
den  alt  för  goda  Correspondance  som  Herrarna  uli  Danne- 
mark  hade  ifrån  vår  sida.  V^idare  giordes  den  frågan,  bvar- 
före  inlet  Sverige  Notificerat  Dannemark  vår  högst  Salig 
Konungs  död,  hvaiför  utan  deras  hof  ingen  Sorgedrågl  kunde 
anlägga.  Jag  svarade,  at  jag  derom  viste  als  inlet,  ocb 
dermed  uphörde  delta  förhöret;  bvarpå  Fendrikcn  ocb  jag 
beledsagades  på  ett  verldsbus  Stadt  Hamburg,  der  vi  fingo 
kammare  och  nytt  herberge.  Den  följande  dagen  gingo  vi 
till  Tordenskiöld,  och  anhöllo  om  friliet  at  komma  hem  igen; 
men  fingo  befallning  af  kl.  2  om  efter  middagen  infinna  oss 
på  Slotts  Platsen,  tor  at  se  når  Konungen  Spisade,  om  Hans 
Maijt  ville  tala  med  oss.  De  Kungl.  kommo  för  Postens 
Expedierande  skuld  ej  förr  än  kl.  4  om  eftermiddagen  in  i 
matsalen.  Sedan  de  salt  sig  till  bords,  gingo  ålskillige  af 
Cavaliererne  och  Betjenterne  ut,  som  inlet  hade  alt  befalla. 
Fendrick  Sichlern  beljente  sig  af  detta  tillfelle  och  följde 
med    en   dipitain   af  (iarderne    vid    namn   Revenklov,    som    var 

miä      "        "         ~ 


med    honom    besvågrad 


MtMi    mig    befalle     Tordenskiöld     ut- 
tryckeljgen    blifva   slående    tills   måltiden    vore    slutad.      Efler 


en  liten  stund  Ix-gvole  Konungen  kasta  ögonen  på  mig,  som 
stod  geni  emot  hunom,  men  temmeligon  långt  ifrån;  och 
når  han  fått  vela,  at  jag  var  den  öfverbragte  Svenske  Prae- 
sten  ,  och  <lcrl'öre  gifviJ  befallning,  at  j^g  skulle  gå  långre 
fram,  böljade  han  giöra  mig  Irngor:  i  lorstune  om  min  egen 
Person  och  tillstånd;  nästan  som  det  förut  skedt  i  Förhöret : 
men  med  den  tillökningen,  at  jag  här  blef  befall  at  berätta 
hela  förloppet  af  milt  borttagande,  hvar  vid  när  jag  berät- 
tade med  hvad  jämmer  och  lamentaiion  min  hustru  blef  ryckt 
ifrån  mig  med  våld,  gifvandes  lillkiänna  min  länglan  at  kom- 
ma hem  tillbaka,  intercederade  Drollningen  för  mig  på  Ty- 
ska; och  Itonungen  svarade:  al  det  skulle  stå  mig  trilt  kom- 
ma hem  när  jag  ville.  Efter  hand  blefvo  samma  frågor  om 
andra  ting  mig  föresläldc,  som  förr  uli  förhören;  dock  med 
mera  resonerande  å  de  frågandes  sida;  men  under  delta  gior- 
des  åtskilliga    nya,    som  jag    vill   anföra. 

l:o  Om  in^cn  vore  som  talade  till  Hertigen  af  Holstens 
fördel?      S.   Jag   hade   ingen    ting   hördt   derom. 

2:0  llvilken  vore  niirmast  till  Succession  af  Hikel,  Hen- 
nes Kongl.  Maijt  Drottningen  eller  Hertigen  af  Holsten?  S. 
Del  vore   för  högt  för  mig  att    säga,     som    icke     viste     hvad 


361 

tillförenc  vore  beälutit  ocb  förafskedat  emellan  Vare  Högst 
Salige   IionuQgar  ocli    Stäiiiieina    pä    Riksdagarna. 

3:o  Om  intet  Testamente  var  giordt  af  Högst  Salig  Hans 
Kongl.   Maijt?      Intel   sum  jag   hördt   omtalas. 

4:o  För  hvem  vi  bedja  i  allmenna  Kyrkiobönerne  på 
Pra:dikstoIarnc?  S.  För  vAr  Alskelige  Drotning  Ulrica  Ele- 
onora ocb  bennes  böglälskelige  gemäl  ArCprinsen  af  Hessen 
ocb   bela   det  Kongl.    Huset. 

0:0  Om  intet  nämdes  Specifice  om  Hertigen  af  Holsten? 
S.  Ej  vidare,  än  som  ban  kan  begripas  under  det  Kongl. 
huset. 

G:o  Om  sorgen  ibland  Undersåtarena  är  stor  öfver  deras 
Konungs  död?  S.  Det  torde  Hans  Kongl.  Mayt  sielf  kunna 
tänka,  at  bvar  redelig  ocb  förståndig  undersåte,  ej  annat 
kan  än  taga  sig  ett  så  bedröfveligit  tall  bögeligen  lillsinnes : 
helst  som  Högst  Salige  Konungen  varit  en  sä  dråpelig  och 
stor   Hjelte. 

7:o  J  bar  rätt  at  ban  varit  en  Stor  Hjelte;  men  J  baf- 
ven  ju  i  bans  tid  baft  idel  krig  ocb  besvärligheter:  nu  åter 
kunnen  J  hoppas,  al  snarare  fä  frid?  S.  Del  hoppet  lindrar 
väl  till  en  del  den  sorgen,  som  eljest  vore  odrägelig;  dock 
vet  jag  ej  annat,  än  at  både  krig  och  frid,  står  icke  blott 
i    Konungens    ulan    färnemligast    uti    Guds    band. 

8:0  Hvilkendera  Undersålrarne  väl  skulle  bälst  önska 
till  Regeringen?  S.  Det  vill  ej  anslå  mig  at  dömma  om  an- 
dras  hiertan,    då   jag   ej    kunde    su   så    djupt. 

9:o  J  vet  åtminstone  bvad  Ert  bierla  är?  Säg  oss  dock 
det?  S.  Gud  gifve  ocb  stadfäste  öfver  oss  den  öfverbeten, 
som  nest  guds  ära,  en  önskelig  frid  ocb  välstånd  ibland  un- 
dersåtarena   bälst   söka    ocb   befordra   ville. 

10:o  När  frågan  blef  om  Mynte  tecken,  blef  mig  befalt 
upvisa  nägra  af  dem  jag  hade  bos  mig,  jag  tog  fram  tre 
stycken,  et  af  bvar  ofvan  nämde  sort,  lefvercrandes  dem  till 
Genneral  Lieutcnanten  Rutlisten,  som  satt  närmast  der  jag 
stod.  De  l*r;csenterades  Konungen,  gif^go  sedan  kring  bor- 
det till  bemälte  Rotbsten  igen  ocb  beböllos  af  honom;  men 
jag  feck  i  stellet  en  Dan^k  Daler  smt.  Konungen  frågade 
derpä  om  inga  sedlar  voro  bos  oss  i  gäng?  jag  svarade  nu 
inga.  Derefter  begynte  Konungen  sielf  resonera  om  desse 
tvenne  myntsorter,  pricfererandes  sedlarne  i  det  afseendet, 
at  de  ej  så  lätt  kunde  efter  giöras.  Riket  till  skada,  fast 
än  IMynt  tecken  voro  bequäniare  till  at  handtera;  Men  i  det 
samma  stego  de  upp  ifrån  bordet  ocb  jag  geck  ut.  Jag  an- 
höll  nu   hos  Tordenskiöld    om  vnr  hemresa;   men  han  svarade, 


36^2 

at  det  ej  kunde  ske ,  förr  än  han  varit  hos  GebeimeRådet 
Wibbe,  och  detta  äter  icke  kunde  ga  för  sig  förr  än  Tis- 
dagen. Tisdags  middagen  följde  mig  änteligcn  Tordcnskiöld 
till  hemälle  Wibbe.  HammarHerren  Gabel  var  der  tillstädes. 
Der  discurerades  om  det  samma,  som  förr  är  omrört,  och 
sist  giordes  aflal  om  vår  återförsel.  Onsdagen  om  morgonen 
geck  jag  nter  till  Tordenskiöld,  at  påminna  om  vår  dirnis* 
t>ion.  Han  befalte  oss  da  alla  at  gå  til  Gabel,  dit  ban  ville 
komma  efter,  at  vi  matte  blifva  expedierade;  men  det  kom 
hinder  emellan,  af  en  i  det  samma  anländande  Norsk  Post, 
med  Capitain  Saraiets  Fregatt,  bvilken  man  frugtade  vara 
förgången.  Vi  blefvo  åter  förvisfe  till  vårt  quarterj  och 
det  var  icke  förr  än  om  aftonen  kl.  «)  som  Tordenskiöld  lat 
kalla  oss  till  sig:  Då  förkunnade  ban  oss  nmsider,  at  vi  den 
följande  morgonen  skulle  få  komma  fort  alla  tre,  neml.  Fen- 
dricken,  jag  och  min  dräng.  Detta  skedde  Torsdags  mor- 
gonen, och  blefvo  vi  kl.  8  beledsagade  ned  till  Bremerbol- 
men.  Vi  intogos  af  Amiral  Uudicker,  bvilken  under  det 
anstalten  giordes  till  vår  resa,  dels  genomläste  och  påskref 
några  öppna  bref,  som  private  personer  skrifvit  till  deras 
antingen  i  fångenskap  eller  eljest  bär  varande  vänner;  dels 
höll  et  vidlöftigt  tal  om  fredens  nödvändighet  för  oss,  och 
sättet  at  erhålla  den^  till  hvilket  alt  jag  icke  svarade  utan 
med  önskan,  at  en  gagnelig  ocb  välsignad  fred  måtte  snart 
vinna  fullbordan.  Amiralen  och  Tordcnskiöld  talte  vidare 
om  en  Soldat,  som  de  glömt  på  en  Post,  bär  i  Skanör,  den 
natten  vi  borttogos,  ocb  begiärte  at  den  måtte  återsändas, 
hotandes,  då  jag  svarade  mig  intet  dertill  kunna  bidraga 
mera  än  genom  refererande  af  dess  ord,  at  om  det  icke 
skedde,  komma  med  första  tillbaka  ocb  hålla  ännu  verre  bus. 
Men  klåckan  vid  pass  12  sattes  vi  i  en  Slup  af  (>  par  åror, 
commcnderad  af  en  Qvartermestarc  med  en  Tambour  och 
hvit  flagga,  som  skulle  öfverföra  oss  till  udden  ber  utanför 
Schanör,  eller  i  hendelse,  at  oss  ett  eller  annat  motstånd 
mötte,  annorstädes  nermast  i  nejden.  Om  aftonen  kl.  7  an- 
lände vi  nordan  för  Schanör,  bvarest  et  långt  grund  stöter 
ut  i  sjön.  Östra  [laka  kallat.  Der  släppte  de  oss  af  Slupen, 
ner  den  ej  längre  kunde  flyta,  fast  än  vafnet  geck  oss  till 
medjan,  låtandes  oss  sedan  sielfve  söka  landet.  Det  var  sa 
mörkt  af  snö  och  moln,  at  man  med  möda  kunde  se.  Vi 
råkade  dock  omsider  på  posterna  af  vnr  väckt  utan  för  Sta- 
den. De  ropade  oss  an.  Och  sedan  vi  gifvit  oss  till  kicn- 
na,  förde  oss  till  Vackthafvände  Fendriken  Volker;  men  de 
omtalte  öppna  hrefven  försändes  till  Herr  Majoren  Klingsporre. 


565 

Af  anstalterne  och  tal  som  gingo  ibland  de  Danske,  kunde 
jag  intet  mera  erfara  i  Kiöpenbamn:  an  l.:o  de  olika  rykten, 
som  voro  om  Genneralen  Armfelt  och  hans  armé^  som  lik* 
väl  för  deras  skiljacktighet  ej  förtjcnte  berättas.  ^:o  at  6 
örlogsskepp  begynte  utredas,  dock  utan  at  de  sade  sig  veta 
hvartbän,  och  at  Tordenskiöld  skulle  anföra  ett.  5:o  at  Ad- 
ministratorn  af  Furstcliga  Holstein  så  väl  som  Franske  Am- 
bassadeuren de  la  Marquc  ifrån  Stockholm  väntades  till  Kiö- 
penbamn; samt  4:o  at  hufvudorsaken^  bvarfÖre  Tordenskiöld 
blifvit  commenderad  at  skaffa  fångar  ifrån  Skåne,  varit  et 
ryckte,  som  gådt  öfver  alt,  at  Hertigen  af  Holstein  lagt  sig 
i  Malmö  med  8  Regementer,  i  afsigt  at  begynna  någon  Pro- 
test om  Svenska  kronan.  Priscouranten  af  d.  50  Januari 
nya  stylen  visade  mig  Rammarherren  Gabel^  hvarefter  1 
Tunna  Håg  giälde  5  Daler,  1  Tunna  Dantziger  5  Daler  16 
öre,  1  Tunna  Malt  ^  Daler  24  öre,  1  Tunna  Korn  il  Da- 
ler, 1  Tunna  Hafra  1  Daler  4  öre  och  en  Tunna  Salt  7  a 
8  Daler. 

Detta  är  alt  hvad  jag  mig  kan  påminna  af  det,  som  un- 
der den  olyckliga  mig  ariverande  händelsen  passerat,  hvilket 
jämväl  sandt  vara,  och  så  vida  minnet  kunnat  medgifva^  helt 
oförändrat  förestält,  betygas  med  egen  band.  Skanör  d.  29 
Januari   1719.  Jöns   RöJibeck*). 

*)  "Af  Prosten  J.  R.  finnes  ett  porträtt  i  Helsingborgs 
sacristia  anno  aetatis  47,  dera  han  häller  en  Bibel  i  hand, 
bvarest  1  Cor.  2:  v.  2.  är  uppslagen  och  på  2:dra  bladet 
ett  crucifix  måladt,  vid  bvars  fot  R.  i  prestlig  skrud  knä- 
fallit; omfamnande  korsstammen  med  öfverskrift  Cant.  Cantit. 
5:  4.  Rönbeck  var  Riksdagsman  1751.  Han  började  åter 
inför  kyrkrädet  inkalla  de  osedlige.  Hospitalsmedlemmca 
Anders  Scbartow  hade  i  Comniinister  Lars  Lefgrens  närvaro 
1759  slagit  Snidkaren  H.  Harder  och  hustru  under  svordo- 
mar. Allvarlig  förmaning  och  straff  i  minskad  förplägning 
följde  (se  ofvan  i  Series  Pastorum ,  J\fi  lo).  1752  hade  Sa- 
delmakaremästaren  Sahlstrum,  som  sattes  från  Herrans  Hel. 
Nattvard  för  sitt  brottsliga  uppförande,  då  han  utstod  det 
bonum  pålaggda  stockstraOet ,  yttrat  sin  önskan  att  åter  bli 
admitterad;  inkallad,  förklarade  han  sin  sinnesoro  och  sin 
längtan  efter  försoning.  Prosten  förmanade  honom  ytterli- 
gare att  afstå  från  fylleriet,  som  vore  förnämsta  orsaken  till 
ogudaktigheten.  Finge  komma  förut  till  enskildt  förhör. 
Cantorn  inkallades  och  förmanades  med  erinran  om  afsatt- 
ning  om  bot  ej  följde.     Han  finge  ej   uppdraga   skolgossarna 


564 

50.  Prosten  Sven  Tr(egärd.  Född  d.  10  Sepl.  1G91. 
Fadren,  då  Regimeiits-Pastorn  vid  Norra  Skåuska  Regimen- 
tet, sedermera  Kyrkoherden  i  Norra  Uörum  Hr  Lars  Tra;- 
gärd*),  modren  fru  Annina  Allsén,  en  dotter  af  Lector  All- 
sén  i  Götbeborg.  Njöt  undervisning  hemma  i  sin  fars  bug 
och  följde  sin  informator  Arvid  Kenorin  till  Helsingborg, 
vid  bvars  skola  Kenorin  till  Reclor  utnämnd  blifvit.  1709, 
då  de  Danske  föllo  in  i  landet,  lemuade  den  unge  Trxgård 
Helsingborg  och  reste  till  Lund,  der  ban  sina  studier  vidare 
fortsatte.      1715   utsåg   Consislorium   boiiom   till   Comminister 


siu  tjenst  ocb  gå  ut  o.  m.  s.  Hustrur,  som  skamligt  band- 
terat  sina  män,  f(>rekallades,  suparc  ålades  ordentligbet  vid 
10  dalers  vite  ocb  förlust  af  Herrans  Hel.  Nattvard.  £u 
gång  inkallas  Commin.  B.  Tenglöf  för  att  inför  kyrkradet, 
bestående  af  Prosten,  Borgmästaren  H.  Sylvius,  Rådman  J. 
D.  ocb  Kyikoinsp.  E.  JMeiner  förmanas  för  fel  i  sina  predik- 
ningar. Vittnen  voro  ock  inkallade.  T.  skyltade  på  sitt 
svaga  bufvud,  efter  bugg  ocb  slag  ban  bekommit,  ocb  lof- 
vade  att,  om  ban  slipper  predika  mer  ån  en  balf  timma  i 
Aftonsängarna,  dylika  confusioner  ej  mer  skulle  påkomma. 
Kyrkradet  lofvade  alt  om  ban  bölle  det  gifna  löftet  ej  an- 
mäla bon«>m  bos  förmännen.  Sedan  blef  B.  Tenglöf  suspen- 
derad. Scbolgossar  fa  kläder  ocb  annan  bjelp  af  kyrkradet 
då  de  synas  vara  goda  ämnen.  En  man,  som  badc  slagit 
sin  bustru  med  en  yxa,  ålägges  vid  5  dalers  vite  att  ej  lef- 
Ya  illa  med  denna  sin  maka;  bon  förbindes  vid  samma  vite 
att  ej  reta  mannen  med  onda  <»rd.  En  mängd  dylika  casus 
afbjelpas.  Somliga  visas  till  DomcapiiKt  alt  förmanas  för 
fylleri  ocb  svordom.  Vanligen  följer  fcirlikniiig,  som  bestar, 
men  stundom  vända  sig  diinkarne  oböfviskl  mot  kyrkrädets 
ordförande.  Stadsfaltskären  B.  inkallas  för  fylleri  ocb  un- 
dandragande från  Herrans  Hel.  Nattvard  ;  ban  lofvar  bättring. 
Några  oeniga  makar  sätt»s  för  elak  sammanlefnad  på  Lands- 
krona slott  på  vatten  ocb  bröd,  sedan  kyrkrädets  varningar 
följts  af  anmälan  inför  dumstol.  Otukt  omnämnes  blott  eu 
gång.  Prolokollerna  äro  utförliga  som  vid  en  domstol.  Kyrk- 
radet, som  vanligen  blott  beslod  af  Pastor  ocb  Borgmästare, 
styrde  då  för  kyrkodisciplinen,  falligvärden  ocb  lärdoms- 
skolan. Märkligt  drag  af  den  tidens  anda,  att  Malmö  stad 
kallade  Rönbeck  till  Kyrkoherde,  då  man  väl  kände  alt  ban 
dragit  CD  stor  mängd  medborgare  med  makar  inför  förmå- 
ningsdumstolen." 

*)   En    Lars  Trägård   var  Kyrkob.   i   Börja    1010—56. 


365 

i  (jleiiiåkra  med  säkert  löfte  nm  survivaoce,  men  detta  fin- 
drades  ocb  Hr  Tracgard  stannade  qvar  i  Lund  såsom  Deca- 
nus  vid  Comoiunitetet.  1714  GoIIegn  uti  4:dc  eller  Öfversta 
dassen  i  Malmö  scbola.  1715  prestvigd.  1716  gift  med 
Anna  Maria  Meisner,  enka  efter  Kyrkolierdcn  Nullerotb  t 
Höör.  1717  Regements-Pastor  vid  Norra  Skånska  Cavalle- 
riet.  1718  följde  Lan  Regementet  till  Norge  och  hevislade 
detta  för  Sverige  olyckliga  fälttag.  Han  var  mycket  älskad 
af  sina  officerare^  han  hade  det  förtroende  att  de  fleste  af 
dem  anförtrodde  bononi  att  gömma  ocb  bevara  deras  pen- 
ningcassor.  K.  Carl  Xlhs  död  timade  d.  50  Nov. ,  bvarpå 
kela  svenska  armcen  bröt  upp  ocb  gick  ur  Norge;  på  bem- 
marcben  inföll  stark  vinter  med  djup  suö^  mot  Strömstad 
hade  Norra  Rpgeraentet  rasteläger.  Pastor  Traegard  sakna- 
des. Ofverste-Lieutenant  Hasenkauip,  som  förde  Regimentet, 
lät  genast  fräga  eltcr  sia  prost,  men  ingen  visste  bvar  ban 
var.  Patruller  anordnades  genast  rida  ut  ocb  söka  bonom, 
som  ändlligen  funno  lionom  i  djup  snö  liggande  nästan  ibjäl- 
frusen  ocb  utan  all  sansning.  Näst  Guds  lijelp  var  det  dess 
cbefs  ömma  omsorg  som  räddade  bans  lif.  Freden  slöts. 
Rfgements-Pastorn  Traegard  lefde  i  lugn  pa  sitt  boställe  till 
1725;  förra  Regements-Pastorn ,  som  i  flera  år  suttit  uti 
rysk  fångenskap,  bemkom,  ocb  dn  måste  ban  för  bonom  gå 
undan,  lenina  bostället  ocb  indelningen  ocb  med  sin  redao 
talrika  familj  flytta  till  Riseberga,  der  ban  både  byrt  sig  ia 
uti  en  bondgård,  SHilermera  till  Bårslöf,  der  ban  i  embetet 
gjorde  biträde.  Sådan  var  bans  belägenhet  till  1726,  da 
Konungen  honom  i  nåder  utnämnde  till  Kyrkoherde  öfver 
Gessie  ocb  F^skilstorps  församlingar.  17o7  Prost  öfver  Oxie 
härad.  1739  transporterad  till  Helsingborg.  1745  Prost 
öfver  Luggede  Contract.  1741  aisomnade  hans  första  fru. 
Med  henne  hade  han  lefvat  ett  kärt  äktenskap  uti  2o  år. 
1744  trädde  han  i  nytt  gifte  med  iMaria  Dröms,  enka  efter 
Kyrkoherden  Rosclius  i  Karup  uti  Halland.  17o7  dog  denna 
bans  älskade  maka  ocb  d.  18  Mars  1775  afsumnade  Prosten 
Trxgård  i  en  ålder  af  82  år  ocb  6  mänadcr,  sedan  ban  i 
58  är  tjent  i  Herrans  församling.  Bi-grafvcn  i  Helsingborgs 
yttre  Saeristia  bredvid  Prosten  Johannes  Arnuldi  *).  Likpre- 
dikan hölls  af  Prosten  Tengmark  i  Landscrona  ocb  paren- 
tation     af    Mag.   Otto    Wåhlin.      Prossteu    Tr;cgård    var   en    far 


*)   Stenen   har   fiirstörts    1840.     T:s  ocb  Kyrkob.  de  Fines 
hen   ligga   pä   norra   kyrkotorgel   nära   5:djc   slräfpelareu. 


3G6 

till  mänga  barn,  af  hvilka  fä  nu  lefva.  Uti  första  giftet  19 
och  uti  sednare  6  samt  tvenne  sfyfdötlrar.     Äldsta  sonen 

Erasmus  Traegnrd,  Pastor  i  Esphult,  död   1776. 

Elias  Traegärd,  Professor  i  Greifswald,  död  1798  i  en 
ålder  af  81   år.  Förf.  af  en  Ebr.   Gramm.  m.  m. 

Lars  Traegard,  Prost  och  Pastor  i  Gessie  17C9 — 1804. 
Häradsprost  i  Oxie. 

Isae  Traegard,   Pastor  i  Billebcrga,  död   1795. 

Simon  Traegard,  Lcctor  vid  Hadettcorpsen  och  sedan 
Prost   och   Pastor  i   Lösen    1778 — 97. 

Sven  Traegard,  Stads-Comminister  i  Helsingborg. 

Johan  Samuel  Tragärd,  Stads-Gomminister  i  Malmö  1789, 
Kyrkoherde  i  Qviinge    1798. 

"Prosten  Trägärd  hade  en  svårare  Borgmästare  vid  sin 
sida  än  Rönbeck.  I  början  synes  Peter  Pihl  helt  passif, 
men  snart  respecierar  han  ej  ens  Laodshöfdinge-embetets 
förordnanden.  Han  blef  låntagare  af  "publika  husens"  pen- 
ningar och  sedan  uppstår  der  spänning.  Prosten  kräfde  att 
prolokollerna  skulle  genomdragas  med  2  sigiller  då  de  ju- 
sterats och  protokollsföranden  var  dertill  benägen.  Borg- 
mästaren infann  sig  ej  allenast  icke  i  kyrkrådet  utan  gjorde 
sammanträdena  omöjliga  genom  att  hålla  derifrån  alla  Icda- 
möterne  utom  en,  som  fått  Landshöfdingens  constitutorial 
att  vid  Borgmästarens  förfall  i  hans  ställe  vara  Ledamot  af 
kyrkrådet,  men  t.  o.  m.  då  upptagna  kapitaler  lefrerades 
kunde  de  ej  mottagas,  emedan  den  som  hade  Borgmästarens 
nyckel  vägrade  att  utom  i  hans  närvaro  öppna  och  Borg- 
mästaren förklarade  sedan  att  han  ej  erkände  någon  annan 
än  Magistraten  berättigad  att  förfoga  om  säte  och  stämma  i 
kyrkrådet.  Nu  reste  sig  Pihls  "kreatur"  mot  Prosten.  Sjelfva 
Cantorn  var  inför  sittande  kyrkrådet  högst  "vanvördig." 
Hospitalsföreståndaren  hänviste  Hospilalspresten  att  uttaga 
sin  lön,  der  Föreståndaren  sade  sig  ba  enskilda  fordringar,  men 
ej  hade  dylika.  Fattighjonens  anslag  r|vilterades  genom  Fö- 
reståndarens tillsägande  att  han  skulle  betala  der  de  tagit 
på  crcdit;  men  han  betalte  ej,  hvarföre  credilen  försvann 
och  hjonen  svulto.  Slutligen  synes  Tr.  dock  ha  "skrifvit  så 
länge"  till  höga  förmän,  under  det  de  som  öfvcrklagats  blott 
önskade  brefven  "lycka  på  resan",  alt  allt  måste  och  efter 
tidsutdrägt  kunde  redovisas.  Trägård  höll  också  kyrkodisci- 
plinen uppe  genom  kyrkrådet,  dervid  Pihl  ej  synes  varit  af 
annan  mening.  Då  förra  Comministerboställcts  tomt  lemna- 
des  åt  en  annan,  när  Pastor  ville  att  den  först  skulle  hem- 
kjudas  Comministern,    lade   dock  Pastor  strax  ned  sin  talan 


SG7 

Dch  synes  ej  sökt  sfrid,  hvarföre  en  sådan  också  ej  Lar  mänga 
spär  i  protokoUerna.  Lundsbötdingcn  synes  ba  ännu  betraktat 
Helsingborgs  hospital  såsom  det  gamla  Helsingborgs  läns, 
t.  ex.  när  han  dömde  en  ursinnig  person  från  Kropps  för- 
samling att  vid  nästa  öppning  bli  intagen  i  Helsingborgs 
fattigbus  och  sjukstuga,  kalladt  Hospital.  Som  en  Radman, 
vanlig  bisiltare  i  kyrkr/idet,  ville  ha  survivance  åt  en  svä- 
gerska, synes  Landsböfdingens  utslag  ej  kommit  till  verk- 
ställigbet""*). 

"Triegård  resp.  vid  prestmötet  I7^ö  och  predikade  ib. 
I7l5.  Hans  egenbandiga  uppgift  till  Helsingborgs  beskrif- 
ning  och   egen   biographi  ses  i  Lunds  Bibi.   Ms.  H.  c)  fel.  165." 

.^1.  Hans  Bergeström.  Theol.  Doctor  och  Prost.  Var 
född  på  Etiarups  herregård  i  Halland  d.  25  Juli  175Ö.  Hans 
far  var  Frälseinspecloren  Magnus  Bergeslröm;  hans  farfar 
Gästgifvaren  Hans  Månsson  på  Bergesjö  gästgifvaregård  t 
Norrland.  Fadren  Magnus  Bergeslröm  kom  i  Ijenst  bos  Pro- 
fessor Upmark  i  Upsala,  hade  snille,  lärde  vid  lediga  stun- 
der alt  skrifva,  rita,  tyska  och  något  latin.  Blef  Sergeant 
och  bevistade  de  Ivenne  sista  H.  Carl  XII:s  fälttåg  i  Skåne 
och  Norge,  hade  Honungens  nådiga  löfte  att  blifva  Officer^ 
men  dess  oförmodade  död  och  derpå  följande  freden  gjorde 
denna  befordran  till  intet.  Regementet,  vid  hvilket  han  stod, 
reducerades  och  han  antog  tjenst  hos  Öfverste-Lieutenant 
Trolle  såsom  Inspector  på  ett  af  hans  gods  samt  sedermera 
på  Eltarup  i  Halland.  Vardt  så  Inspector  vid  perlfisket  i 
Norrland,  och  derifrån  befordrad  till  Cummissarie  vid  Norra 
Dykeriet.  Uti  Halland  blef  han  gift  med  Engela  Vinberg, 
en  dotter  af  Tullinspeclorcn  Johan  Weinberg  i  Warberg. '  I 
sin  späda  ålder  måste  Doctor  Bergeslröm  börja  alt  vandra 
verlden  ikring.  Från  Ettarp  reste  hans  föräldrar  till  Carls- 
hamn, derifrån  sjöledes  till  Stockholm  och  från  Stockholm 
till  Norrland.  1758  från  Norrland  till  Stockholm,  sedan  hans 
far  blifvit  Commissarius  vid  Dykeriet,  Fattigdom  följde  ho- 
nom under  allt  delta.  Hans  fur  var  en  i  hotlen  ärlitr  man* 
bvarken  som  Frälseinspector  eller  nu  vid  Dykeriet  ville  han 
sig  något  olagllgen  och  olofligen  förvärfva.  Hans  lön  som 
Dykeri-Commissarie  var  ringa:  han   delte  med  sig  af  densam- 

*)  "Efter  Trägårds  tid  glömde  kyrkrådet  andra  pligler, 
än  det  ekonomiska  bestyret,  som  minskades  allt  mer.  Först 
undandrogs  lärdomsschohin ,  sedan  fniligvården,  slutli<T(>n  upp- 
hörde Institutiooeu    18öO  i  kraft  af  K.  Inslruct.  d.  12  April 

181Ö."  ^ 


568 

ma  hvad  möjligt  var,  men  i  Stockholm  otillräckligt  till  dess 
hustrus  och  barns  uppehälle,  hvarföre  ock  D:r  Bergeströms 
mor  och  systrar  måste  nära  sig  med  söm  och  hroderi.  En 
7  års  gosse,  en  ålder  dä  andra  harn  gå  ocli  leka,  hade  han 
redan  lärt  att  temligen  väl  brodera  kilar  på  strumpor.  Han 
sattes  i  schola  hos  en  student  som  höll  pinedagogi;  genast 
röjde  sig  hans  eldiga  snille  och  då  scholau  är  andra  barn 
en  plåga,  var  den  honom  ett  nöje;  endast  hans  fattigdom 
oroade  honom,  då  han  såg  alla  sina  kamrater  bättre  klädda 
än  han  var;  men  en  olyckshändelse  afbrut  snart  hans  be- 
gynta  scholgång:  han  hade  mycken  lust  till  att  rita,  och 
samma  böjelse  gjorde  en  af  hans  kamrater  till  hans  intima 
vän;  denne  följer  han  hem,  i  tanka  att  de  skulle  roa  sig 
med  ritande,  men  andra  piltar  kommo  oförlänkt:  blyarts  och 
lekdon  lades  bort  och  en  annan  lek  påtänktes.  De  gå  s»mte- 
ligen  ut.  Kn  väderqvarn  stod  i  grannskapet  och  gossarna 
finna  på  det  upptåg  alt  springa  fram  emellan  väderqvarns- 
vingarna  då  de  gingo  i  starkaste  målning  och  omlopp.  Ovan 
vid  denna  farliga  lek  händer  den  unge  Bergeström  vid  för- 
sta språng  han  gör,  alt  han  af  qvarnvingen  får  ett  slag  i 
bufvudet  och  venstra  sidan,  hvaraf  han  föll  genast  ned  på 
marken  såsom  död.  Q  värnen  gick  i  sin  fulla  gång;  ingen  af 
hans  kamrater,  förskräckte  af  hans  olycka,  vågade  sig  fram 
att  draga  honom  undan.  Han  qvicknar  vid,  och  i  detsamma 
sträcker  han  ut  det  venstra  benet,  då  qvarnvingen  ånyo 
trääar  honom  och  slår  venstra  lårbenet  tvertaf.  Alla  gåfvo 
honom  förlorad.  I  denna  ömkansvärda  belägenhet  bars  han 
hem  till  sin  fattiga  mur,  hvars  bekymmer  i  dess  fattigdom 
ökades  genom  denna  olyckshändelse.  En  skicklig  läkare  till- 
kallades och  mot  allas  förmodan  räddades  den  unge  Berge- 
ströui,  ehuru  han  länge  måste  både  hållas  vid  sängen  och 
gå  på  kryckor.  Nio  år  var  han  då  denna  olycka  hände  ho- 
nom. Aret  efter  kom  dess  fader  hem  uch  blef  hela  vintern 
i  Stockholm;  han  njöt  nu  inga  dagtractamenten  af  Dykeriet, 
som  då  han  var  i  dess  ärender  sladd,  han  måste  derföre  länka 
på  någon  ärlig  och  anständig  utväg  att  försörja  sig  och  de 
sina.  Han  kunde  mästerligen  göra  piphufvuden  af  ler;  han 
inrättar  dertill  sin  egen  lilla  verkslad,  och  salig  D:r  Berge- 
ström, hans  ende  lef\'ande  son,  blef  sin  fars  handtlangure. 
Buken  lades  till  sida,  spaden  och  lerklubban  i  dess  ställe. 
1  slitna  kläder,  med  skor  på  fötterna  som  måste  bindas  med 
bast,  följde  han  sin  far  ulum  staden  i  Kallaste  vintern:  fa- 
dren  upphackade  ler  och  sunen  drug  del  på  en  kälke  hem. 
I  kallt  rum,  i  strängaste  vinterköld^    måste    han  sedan  med 


J509 

klubba  älta  delsamma,  bvaraf  bans  far  sedermera  formade 
ocb  brände  piphufvuden.  Dessa  föryltradcs  partivis  till  små 
kram-  ocb  tobaksbnndlarc,  ocb  den  unge  Bergoström,  med  en 
påse  pä  ryggen,  bragte  dem  frän  sin  fars  bus  till  kram-  och 
tobaksbndarne.  Emedlertid  föll  bans  far  in  uti  en  svär  ocb 
långvarig  sjukdom  ocb  arbetet  stannade  af.  Till  all  lycka 
var  ett  temligen  godt  (örråd  af  osulda  pipbufvuden;  uti  bo- 
darna var  icke  synnerlig  frågan  derefter,  ej  beller  betaltes 
de  skäligen  när  de  i  parti  såldes^  ocli  dessutom  beböfdc  den 
faltiga  slägten  en  daglig  styfver.  Likasom  tiggaren  med  flin- 
tor ocb  svafvelslickor  går  omkring  pä  gatorna,  måste  salig 
D:r  Bcrgeström  gä  med  pipbufvuden  ocb  dem  utbjuda.  Om 
morgonen  när  ban  gick  ut  fick  ban  litet  frukost,  smakade 
sedan  intet  förrän  ban  om  aftonen  hemkom,  men  var  sä  öm- 
sint och  ärlig,  att  ehuru  hungrig  han  mången  gäng  var,  han 
aldrig  köpte  sig  en  kringla,  utan  ju  mera  ban  sålde  ju  mera 
gladde  ban  sig  ät  aftonen,  dä  han  kunde  komma  hem  med 
litet  penningar  till  sina  fattiga  föräldrar  och  systrar.  Långt 
ut  på  söder  bodde  de,  och  har  den  salige  mannen  ofta  be- 
rättat, att  dä  ban  dagligen  gick  ut  med  sin  lilla  pip-päse 
och  passerade  öfver  Catharinse  kyrkogård,  stannade  han  all- 
tid vid  kyrkan  ocb  gjorde  sin  bjerlliga  bön  till  Gud,  isyn- 
nerhet bedjandes  ait  Gud  ville  välsigna  hans  handel,  sä  att 
ban  den  dagen  måtte  få  sälja  mänga  pipbufvuden,  ocb  aldrig 
gick  han  öfver  samma  kyrkogård  hem  utan  att  tacka  Gud, 
isynnerhet  när  han  hade  gjort  nägon  god  handel.  Uti  ett 
och  ett  hälft  är  mästc  han  pä  detta  sätt  gå  omkring  Stock- 
holms gator  ocb  sälja  pipbufvuden.  Ar  1740  skickade  Dy- 
kerict  bans  far  till  Tielläng  i  Stockholmsskären  att  upptaga 
ett  förolyckadt  fartyg;  ban  tog  sin  son  med  sig,  som  nu  var 
pä  elfte  aret.  Medan  fadren  var  pä  sjön  och  arbetade  pä 
att  upptaga  fartyget,  som  sjunkit  pä  12  famnars  djup,  var 
sonen  pä  landet  och  gjorde  pipluifvuden.  Der  mädde  ban 
rätt  väl,  ehuru  arbelet  var  strängt,  ty  ban  hade  ej  så  ondt 
om  födan  som  i  Stockholm.  Älest  ett  är  tillbraglcs  vid 
Tjelläng5  ålerkomslea  till  Stockholm  var  honom  oändligen 
kär,  ty  han  älskade  så  ömt  som  nägot  barn  sin  mor  ocb 
som  en  liror  sina  systrar.  Ar  \1  \1  om  vintern  reste  hans 
far  till  i\yk<iping,  hvarcst  vid  ett  ställe,  kallailt  Högsten, 
ett  [lolliindskt  farlvg  strandat.  Il.in  tog  då  med  sig  hela 
sitt  husliåll,  sin  hustru  ocb  sina  b.irn.  Ilar  idkades  pip- 
fabriken,  tiock  ej  med  don  trägonhct  som  föriif;  <len  unfrg 
Bergeström  fick  Horc  limmar  om  dagen  att  till  skrifvande 
använda.  Ar  1748  om  hösten  flyttade  ban  med  sin  mor  och 
TtclsinfjbGrgs   Historia.  24. 


370 


systrar  till  Carlsbamii ;  han  far,  som  Ijurjadc  blifva  gaiutnal , 
tröttnade  vid  Dykeriljensten  och  hade  arrenderat  Hunnemora 
Tegolhruk  vid  Carlsliamn.  Uesan  gicli  sjöledes  frän  Nykö- 
ping till  Calmar,  mycket  fatal,  ty  de  voro  hela  (>  veckor  pA 
sjön  och  flera  gånger  pä  vägen  att  förgås,  hvarjeuilo  D:r 
Bergeströui  af  on  svår  frossa  plägades.  Frän  Culniar  reste 
hans  moder  til!  ^Vexiö  all  hesöka  sin  syster,  der  variinde 
TuUinspecloren  Engelholuis  fru.  Denna  goda  mustern  hchöll 
sin  systerson  hos  sig  och  här  hörjade  han  ånyo  all  studera, 
kandledd  af  en  gymnasist  vid  namn  Collinndcr.  Men  vistan- 
det i  Wexiö  hlef  ej  synnerligen  långvarigt  5  han  följde  sin 
fader  till  Carlshauin,  som  efter  slutad  ledogörtlse  vid  Dy- 
lieriet  nedkom  frän  Stockholm.  IVu  afgjordcs  l):r  Bcrgeströms 
\itaj  genus.  Hans  far  ville  sätta  honom  till  nägot  förmån- 
ligt handtverk;  hans  mor  åstundade  alt  han  till  studier  sig 
cmplojera  skulle,  och  efter  hennes  önskan  sattes  han  i  Carls- 
hamns puhlika  schula  år  174}).  17Ö5  dog  hans  fader,  lem- 
iiaudes  sin  hustru  och  harn  uti  stor  falligdont.  I):r  Berge- 
ström hade  under  denna  liden  råkat  uti  en  svår  andelig  fre- 
stelse, ovanlig  vid  hans  älder.  Han  plägades  af  den  tanken 
att  ingen  Gud  vore;  han  grubblade  pä  vcrldens  uppkomst, 
antingen  af  en  evighet  eller  af  en  slump,  ilau  var  sjelf  ha- 
lare af  dessa  tvifvelsmål,  men  han  kunde  icke  slippa  dem^ 
han  full  i  svårmodighet.  Delta  själens  onda  pliigade  honom 
i  några  år,  dock  icke  så  som  i  början;  han  öfvervanu  det 
slutligen  till  större  styrka  för  sin  tro.  17ö'5  reste  han  till 
Ijunds  academi;  fattigdom  nekade  honom  länge  qvarblifva  vid 
delta  lärosäte.  Tiden  användes  med  ilit;  han  tog  examen 
Theologieum  och  disputerade  under  Lanrel:  De  usu  Figura- 
rum Syllogistiearum  perexiguo.  For  så  hem  att  hjelpa  sin 
fattiga  mor  med  Tegelbruksiiushällningen.  175Ö  hösttermi- 
nen infann  han  sig  vid  acadensien,  tog  examen  Styli,  under- 
gick examen  Uigorosum.  IJans  lillgängar  voro  så  knappa, 
att  iian  mängen  dag  lefde  blott  af  bröd  och  mjölk  eller 
bröd  och  dricka.  ISagra  grafsticklar  voro  hans  enda  arf  ef- 
ter dess  far;  dem  nyttjade  han  vid  lediga  stunder,  stack 
pitschafler  ät  de  studerande  och  förljente  dermed  så  myc- 
ket alt  hnn  kunde  betala  sina  leclioner  och  sin  hushyra. 
l7oli  mot  Julen  reste  han  Eiil  (Jötheborg,  mottog  condition 
i  Grosshandlanden  ^Vollf.^l•lllS  hus,  fick  G  disciplar  och  loO 
daler  h:mts  lön.  De  äldste  voro  redan  sä  färdige  i  engel- 
skan, all  de  snarare  kunde  undervisa  honom  än  han  dem. 
Delta  förargade  D:r  Bergeslröm;  i  största  tysthet,  ulan  att 
haus    patron    eller    disciplar    viste   det,  gick   han   till   en   en- 


371 

gclsk  språkmästare  i  Gutbebori^  Iialfannan  manad  ocb  an- 
vände sS  väl  den  liden,  att  han  uli  denna  litteratur  mäster- 
ligen  Kunde  undervisa;  och  för  alt  rätt  lära  språkets  uttal 
gick  han  ständigt  i  engelska  kyrkan,  der  han  fäste  sin  upp- 
oiärksanihet  lilia  på  ord  som  på  saker.  17oC  om  vintern 
for  han  på  8  dagars  lid  ned  till  Lund  och  försvarade  sin 
gradualdispufation  under  Lagerhring,  de  Templis  Lundensi- 
bus.  1757  Philos.  ÄlagisJer  och  samma  år  efter  midsomma- 
ren for  han  sjiiledes  från  Gölhehorg  till  Slockholm.  V^id 
ankomsten  till  hufvudsladen  var  hans  cassa  all;  han  nödga- 
des sälja  tvenne  sina  gtildringar  för  att  hetala  skepparen  sin 
frakt.  Okänd  ocIj  nödställd  träffar  han  en  gammal  vän  och 
bekant,  vid  namn  Ilimmelberg;  hos  honom  fick  han  logis. 
Till  Doctor  Pettersson  hade  han  rccommendation  från  Gö- 
tbeborgj  och  genom  honom  kom  han  som  informator  i  Her- 
mclinska  linset.  Hans  vän  Himmelberg  skaflade  honom  cre- 
dit  och  han  equiperade  sig  med  högst  nödiga  kläder,  hvarpå 
han  från  Stockholm  reste  ut  till  Engoby,  der  Krigsrådet 
bodde.  17o7  fick  han  General  Stakelbergs  kallelse  till  Prest 
vid  Adelsfanan.  l7o8  i  Upsala  på  samma  kallelse  prest- 
vigd,  sedan  Consistorium  ett  helt  år  dröjt  alt  svara  på  Ge- 
neralens kallelse.  17ö9  reste  han  med  sin  discipel  till  Up- 
sala; der  föll  han  in  uti  en  dubbel  qvarlan^  måste  lemna 
unga  Hermelin  vid  Acadcmien,  reste  till  Engeby  och  sedan 
till  Slockholm,  blef  slutligen  så  liårdt  af  denna  frossa  an- 
gripen det  fara  var  om  hans  lif:  tillfrisknade  och  föll  derpå 
in  uti  en  andelig  svårmodighet  ^  hvilken  härledde  sig  frän 
VoIlaircSj  Rousseaus  och  flerc  fritänkares  läsning;  många 
tvifvelsmål  i  gudalärans  sanningar  väcktes:  de  voro  hans 
plåga,  ocb  under  detta  luttrades  hans  själ  från  otrons  slagg, 
och  de  himmelska  sanningarna  blefvo  för  hans  hjcrta  desto 
dyrbarare.  Samma  år  på  Baron  lleuterholms  anmodan  mot- 
tog han  Generalen  Grefve  Posses  söner  att  informera;  men 
uti  Possiska  huset  blcf  han  icl:e  mer  än  två  månader,  då 
han  deruti  tog  afsked,  kauhiinda  till  on  del  af  förhastadt 
missnöje  å  dess  egen  sida.  Flyt  tade  tillbaka  i  Ilcrmelinska 
buset,  dock  icke  mera  som  informator.  Lectoissysslan  uti 
engelska  litteraturen  vid  liadettcorpsen  i  Carlscrona  hade 
längre  tid  stått  ledig,  emedan  ingen  anmälde  sig  till  den- 
samma. Hon  erböds  l):r  Iteigeström  och  han  tillträdde  den 
17CI.  Siraxt  i  hörjan  mycket  väl  antagen  i  Carlscrona  af 
der  varande  herrskapcr  och  ftirmän,  men  efter  någon  tid  fick 
han     många    ovänner.      Uti   Itadettcorpsen   uppkom  parti   mel- 


372 

lan  Lärarne,   ocb  voro  Lectorerne  Gollmark  och  Bergeström 
de,   mot   bvilka   alla   de   öfrige   sig  förenat. 

Under  detta  anhöll  D:r  Bergeström  17G2,  att  enligt 
KadeUcorpsens  Reglemente  fa  säte  och  slamma  i  Amiralitets- 
Gonsistorium.  Amiralitets-Collegium  bänviste  målet  till  Con- 
sistorium.  Directeuren  vid  Kadellcorpsen  Professor  Slröm- 
mer  sökte  genom  sina  vänner  hindra  det,  men  efter  mycken 
strid  beslöt  Consislorii  pluralilet  alt  bifalla  D:r  Bergeströms 
begäran.  Amiralitels-Cullegium  visade  sitt  höga  missnöje 
bäröfver,  då  de  satte  D:r  Burgeslröm  under  fiscalisk  aclion. 
Han  förklarade  sig  med  den  styrka,  att  hans  ovänner  mäsle 
tiga.  17G5  ingick  han  ett  Ijuft  äktenskap  med  Demoiselle 
Maria  Klein,  då  vistande  i  Uillehrandska  huset,  och  stod  de- 
ras bröllop  på  Djursnäs  ej  Ifmgt  från  Slockholm.  Han  hade 
17^)8  blifvit  förlofvad  med  en  mycket  rik  Prosldotler  i  Hal- 
land, enda  barnet;  men  det  varade  ej  mer  än  ett  år.  En 
Ledragarc  kom  och  friade  till  flickan,  gaf  sig  ut  för  Baron 
och  skröt  af  sin  rikedom.  Den  gamle  Prosten  lät  draga  sig 
vid  näsan:  en  så  förnäm  och  rik  mha  killade  hade  hans  hös- 
mod  och  girighet.  Han  tvang  sin  dotter  alt  slå  upp  med 
D:r  Bergeström  I  men  gubben  blef  snart  ångerköpt  och  det 
kostade  honom  en  dryg  process  samt  slutligen  flera  tusende 
daler  i  förlikning  för  att  blifva  af  med  den  Högvälhorue 
inågcn.  Fländelsen  var  ock  för  Doclor  Bergeström  en  lycka; 
ty  om  han  sedermera  icke  fick  en  så  rik  fru,  ilck  han  en 
maka,  hvilkens  egenskaper  voro  oändligen  mera  att  akta  än 
de   största   rikedomar. 

I\u  hade  Amiralitets-Collegium  hos  Honungen  anmält 
besvär  öfver  Doclor  Bergeslröms  säte  i  Consislorio;  och  pa 
deras  anförda  skäl,  att  Lectorerne  i  Kadellcorpsen  icke  hade 
tid  att  bevista  sessionerna  i  Consislorio,  vardt  han  genom 
nådigt  utslag  derifrån  entledigad.  Samma  år  föll  Doclorn 
in  uti  en  svår  och  långvarig  sjukdom.  1704  förordnad  som 
Consisloriifullmäktig  uti  en  process,  hvilken  Leclor  Gott- 
mark  var  nödsakad  begynna  mot  Professor  Slröuinier  och 
flere,  för  hvarjehanda  våldsamheter  som  honom  öfvergålt; 
men  Amiralitets-Collegium,  som  visste  att  Bergeström  och 
Gollmark  voro  intima  vänner  och  kände  den  förres  styrka 
att  tala  och  skrifva,  kullkastade  detta  Consislorii  förordnan- 
de genom  ett  anei.Tt  deras  eget,  medelst  hvilket  de  ålade 
honom  alt  läsa  i  Leclor  Goltm.irks  ställe.  Samma  år,  pii 
Co!le:'ii  och  Directcurernes  anmodan,  ålog  sig  D:r  Bcrge- 
ström  extra  läsclimmar  för  Kadellerna,  mot  serskildt  arf- 
vode;    men   detta  arfvode  nekades  houom  sedermera  af  Gol- 


575 

legio   ocli  den  i  Strömmers  ställe  nykomna   Directearen  Pro- 
fessor   Bergström;     han     säg    sig    således    nödsakad    att   ined 
besvär  i   underdånighet   vända   sig   till   Konungen,    der   nådigt 
utslag   vanns,   arfvodot   hekoms,    men    med   detsamma  motslan- 
darnes   hat   och   afund,   som   snart   röjde  sig;   tyda  D:r  Berge- 
ström   17Go   pa    Honungens   höga   namnsdag    uti    Kgl.    Kadclt- 
corpsen    höll   ett   tal    pa    engelsk    vers,    infann    sig   ingen    af  A- 
miralitets-Collegii    ledamöter,     ehuru     dcrtill     solent    hallade. 
Detta   oroade   så    D:r   Bergeström,     alt    han   om   aftonen   sjuk- 
nade   och   låg   5   veckor   till   sängs;     frisknade    åter    till,    men 
något  derefter  omsjuknade  och  var  nära   döden.     I7(>G   var   för 
honom   ett   hedröfligt   år;    han    hörjadc   nu   förlora   G   sina   kä- 
raste   vänner.      Med    Kyrkoherden   Peter   Murheck    i   Friedlef- 
stad   hade   han   knutit  ett   fast  vänskapshand;   gemenligcn  den 
vackra   årstiden    från   våren   till   hösten   reste   han   alla    Lörda- 
gar  till   Friedlefstad ,    hief  Söndagarna   öfver,    Inträdde   stun- 
dom   med    predikande;    hafvandes  alltid   sin   hustru   och  harn 
med   sig.      Denne   vännen   dog   först j     och     öfver    honom   höll 
han    på     sterhhusets    begäran     likpredikan.      Derpå    dog   han« 
mor,    fru    Engela    \Veinhcrg,   som    allt    från    hans    tillträde  till 
Lecloratet     varit    i    hans    hus.       Derefter    Covaerdie-Capitain 
Klein     och    dess    fru,    som   voro   kära   och   högt   aktade   svär- 
föräldrar.     Under    det    han   var  i    Carlshamn   alt   hegrafva   sin 
svärfar,     fick     han   nolilikation    att   Superintendenten    Murheck 
var  afsomnad.   och   kort   efter   sterhhusets   kallelsehref  alt  öf- 
ver  honom   hålla   likpredikan;    han   undanbad   sig  det,   men  de 
förnyade     sin     anhållan.      Carlscrona    prcsterskap    betedde   sig 
mycket    ovärdigt;    efter    som    ingen   af  dom   njöt   förtroendet 
att  predika   öfver  atlidne   Superintendenten,   kommo  de  öfver- 
ens   att,    fastän   formell   budne,   blifva   borta   från  begrafnings- 
acten.      Doelor   Bergeströms     hållna     Likpredikan   ingafs   i    A- 
miralitets-Consistoriura    till    censur,   improberados  och  förhöds 
att   tryckas,   utan   all   han    kunde   få    ve(a  hvarföre,    icke  heller 
att  Consistorium   ville   lemna   något   skriftligt    ullålan<lc,   oak- 
tadt    han    dcrom   anhöll.    Ett   så   ovärdigt   och    afundsjukl   för- 
hållande  ansåg   han    som    det   borde    anses.     Likpredikan  öfver 
Superintendenten   Murheck   skickades   till   \Vcsterås,  der   den 
pn    Consistorii   benägna    och    hedrande   censur    tryckles.     17(51) 
föll     D:r    Bergeström     in     uti    en    svår    sjukdom,   till   hvilken 
många   förutgående    ledsamheter   varit  en  verkande  orsak.    Han 
skrifver  sjelf  derom   sålunda:     Att    icke   mitt   sinne   skulle   få 
bvila    från    bekymmer    underhölls    sliindiga   stridigheter   inom 
Kadcttcorpsen ,     hvaresl    man    hopskapadc    på    en    dag.   genom 
flere   så   kallade   höge   män,    som     med   all   möjlig   våldsamhet 


574 

och   en   grofhct   ulan   gräns   ville   tvinga   mig  från  sanning  och 
rättvisa,    en   act ,    soui   likväl   slutligen   tillshynclade   vederbö- 
rande   föga    heder.      Här    var   jag   ett  mål   för   de   verldslige, 
och    blef  det   icke   långt   efter   äfven   för   några    andlige.      Man 
tilltalte     mig,     som    skulle    jag   hafva   författat   en   suplik   till 
Lunds    Consistorium    för    en    bonddräng  frän   Friedlefstad,   i 
afsigt    att     förskafifa     eu     olycklig   lifsfånge,   prestmanneu   Elf- 
ving,    till    själasörjare    da    han    skulle   beredas   att   föras  till 
döden;     en    sak    som   genon>   mina   andliga   ovänners   slämplin- 
gar   tillskyndade   mig  mycken   oro,   men   slöls   efter  flera    till- 
fogade   oförrätter    med   samniangaddningeas   blygd.      Alt   allt 
sudaut   kunde  lägga  grund   till   den   svara  uerffeberj  i   hvilken 
D:r    Bergeström    inföll    f7G9,    är    alltför    tydligl;    på    tredje 
veckan     gäfvo     honom     alla     läkare    förlorad.      Då    intet   hopp 
mera    var   tillkallades   D:r   liehler;     hans     hela    ordination   var 
ett  spetsglas   Seltersvallen     hvarnnnan   timma,  som   så   välsig- 
nad   verkan    hade,     att     om    aftonen    första     dagen    fann    Du- 
Bergström   en   oförmodad   och    underlig  förbättring,   och   der- 
pä   dag   från   dag,   under  brukandet  af  detta  oskyldiga  medel, 
tillfrisknade,   sin    fru   och   sina    barn   till   icke   ringa   glädje. 

Efter  Kyrkoherden  iMurbeck  i  Friedlefstad  kallades  han 
till  fjerde  man.  Härom  skriiver  han  sjelf  sålunda:  Valför- 
rättningen skedde  på  ett  mot  mig  liendlligt  sätt,  till  följe 
hvaraf  Församlingens  begäran  blef  i  Lunds  Consistorio  afsla- 
gen.  Desse,  trygge  om  sin  oskuld,  besvärade  sig  deröfver 
hos  Konungen,  och  utslaget  blef,  att  valförrättaren  felat  och 
nytt  val  skulle  hållas.  Detta  skedde  och  pluraliteten  för 
mig  sii  märklig  att  den  numera  icke  kunde  borträknas.  Men 
Consistorium  afslog  för  andra  gängen  deras  begäran,  nu  först 
af  den  anledning  att  jag,  som  varit  nägra  år  längre  vid 
scholan  än  lag  säger,  icke  var  nog  meriterad.  Församlingen 
insinuerade  nytt  besvär  hos  Konungen ,  som  kullkastade  Con- 
sistorii  aCslag  och  ansåg  min  förtjenst  tillräcklig.  «lag  pre- 
dikade således  prof  1770  uli  Friedlefstad  och  fick  eller  det 
tredje  hållna  valet  främsta  rummet  pä  förslaget.  Tvcnne 
församlingens  lodumötcr  reste  til!  Stockholm  alt  suppliccra 
i  underdånighet  om  D:r  Bergeströms  utnämnande;  men  extra 
ordinarie  Kongl.  Ilofpredikantcu  Gyllenskepp  fick  pastoratet 
ulum    förslag. 

Aret  förut  eller  17(>i)  vart  han,  efter  förut  allagda  spe- 
cimina.  frånvarande  af  Tlieol.  Facullelen  i  Biilzou-  promove- 
rad till  Tlieol.  Doctor.  År  1770  äter  sjuk  och  nära  döden; 
dä  hade  Doetorn  första  känning  af  sin  slenpassion.  Ar  1771 
sökte     D:r   Bergeslröm    Lödcrups    pastorat.     Af  Consisloriutu 


i  Lund  förhigÅngcn.  Klagade  hos  Honungen ,  då  Prosten 
Bnizelius  måtte  lör  honom  ga  af  förslaget;  reste  till  Stock- 
holm, men  förgäfvps;  ly  Uii.sens  da  församlade  Ständer  hade 
blandat  sig  i  saken,  eller  rättare,  en  riksdagsman  hade  ge- 
nom Ständerna  gjort  sådan  författning,  att  dess  hroder, 
Hector  Gram  i  Ilelsinghor»;,  skulle  utom  förslag  hafva  denna 
lägenhet.  Uevolntionen  1772  inföll 5  D:r  Bergeström  var  i 
Stockholm,  skref  några  verser  öfver  densamma,  som  General 
Horn  presenterade  Konungen,  da  han  frän  Artillerigården 
kom  till  slottet  tillhakars.  Dessa  verser  npptogos  ganska 
nådigt,  och  Landfniarskalken  Baron  Axel  Lejonhufvud  skref 
å  desamma  uti  Konungens  förmak  en  approhationsvcrs,  hvar- 
pä  de  genast  trycktes.  Doclor  Bergcslröm  hade  tvenne  gån- 
ger audience  hos  Konungen  och  fick  nådigt  löfte  alt  få  utom 
förslag  söka  när  han  ville.  I  förlitande  härpå  anmälde  han 
sig  först  till  Sköfde  och  sedan  till  Östhammar,  men  gick 
miste  om  begge.  1775  sökte  han  Värö  och  Stråvalla  i  Gö- 
thehorgs  stift,  men  Prosten  Wettcrherg,  en  vid  förra  riks- 
dagen hctydande  man,  utnämdes.  I77'2  hemkommen  från 
Stockholm  proptinerade  han  inrättningen  af  Theologiska  Sam- 
fundet i  Carlscrona  och  hief  en  ledamot  i  detsamma;  äfven 
delta  ar  ledamot  af  Vitterhets-sällskapet,  och  tillsändes  ho- 
nom förnämsta  gi-Mdcn  af  detla  Sällskaps  orden.  1773  sökte 
han  förslag  till  IL  Isinghorg ;  Consislorium  uteslöt  honom. 
Han  klagar;  Prosten  Faxc  i  Qvislofla  måste  för  honom  gå 
af  förslaget.  Han  reste  till  Stockholm^  och  den  ^1  Juni 
177-i  utnämdes  till  Kyrkoherde  derstädes.  Den  20  Augusti 
flyttade  Doctorn  fiån  Carlscrona  till  Hcisingliorg .  scdsn  han 
med  sin  företrädares  sterhhus  aecorderat  om  nädåret.  för 
hvilket  han  gaf  lli7'2  daler  s.  m.  Han  hlef  Prost  1771). 
Ledamot  af  K.  W.  W.  Sällsk.  i  Göthchorg.  Vid  sin  an- 
komst till  Helsingliorg  vann  hann  ovanlig  och  allmän  aktning 
och  kärlek,  som  varade  någon  liten  tid.  .Mm  här  up|>kom- 
mo  tvenne  märkliga  processer.  Den  ena  om  hos  I  ill  Pastor 
i  staden,  det  kyrkan  hälla  skulle;  den  andra  om  Biideska 
donationen  lill  Hclsinghorsjs  schola  och  hospital.  Doclorn 
fann  att  kyrkan  allt  till  l(>7(>  hällii  hus  till  Paslor;  pa  ilvii 
grund,  sed;in  församlitigen  var  hörd,  liiloll  Bishopen  och 
Landshiifdinge  enihctel ,  att  hus  skulle  till  Paslor  anskalTas, 
som  ock  skedde j  men  nägra  iir  dereffer  hefaller  [..anrlsluif- 
dingc-emltelct,  att  samma  hus  och  gärd  skall  säljas.  D:r 
Bergcslrnm  gar  till  Kanimar-Collegium  ocb  vinner.  En  enda 
man,  vid  namn  von  l»ergcn ,  gar  med  besvär  till  Konungen 
öfver   Kammar-Collegii    uls|a<^,     men    Konungen    linoer   besvä- 


570 

ren  obefogade  och  statlfäster  utslaget.  1  danska  tiden  bygde 
och  underhöll  Helsingborgs  kyrka  preslgård  åt  Pastor  i  sta- 
den. Prosten  Torkel  Tuvesen,  som  äfven  under  Dansk  re- 
gering «utit  Pastor  i  Helsingborg,  förmäler  uti  en  af  honom 
efterlemnad  berättelse,  uppsatt  1065,  att  Resideulzen  (vill 
säga  prestgarden)  er  fri  og  läder  kirken  den  minste  saa  Tcl 
som  det  förste  bekosle  til  dess  vedligehaaldelse.  Sedan 
Skåne  i  en  lycklig  stund  kommit  under  Sveriges  krona,  blef 
genom  Svenska  regeringen  uti  Malmö  d.  18  Sept.  1GG2  en 
Recess  gjord,  hvars  9:e  §.  innehåller  alt  Presterna  hafva  att 
njuta  de  beneficier  och  uudcrhåld,  som  de  för  deras  kall 
och  embeten  faertill  åtnjutit  hafva,  beslåendes  uti  theras 
proeslegårdar,  stommar,  offer,  tionde  och  hvad  mera  dem 
med  rätta  tillkommer.  Bland  Clereciets  beneBcier  var  ock 
helgonskylden,  men  för  den  helgonskyld  som  de  af  sina  för- 
samlingar uppburo  voro  de  skyldige  att  sjelfve  bygga  och 
underhålla  sina  prestgårdar.  Som  nu  Pastor  i  Helsingborg 
ingen  helgonskyld  hade  hvarken  af  staden  eller  landsförsam- 
lingen, var  han  fri  för  prestgärdens  byggande  och  under- 
hållande; kyrkan  hade  från  urminnes  tid  både  byggt  och 
tinderbållit  prestgård.  Den  prestgård  som  då  var  hade  kyr- 
kan köpt  IGoo  och  kostade  henne  lliiO  daler.  I  kraft  af 
den  i  Malmö  gjorda  Recessen  bibehölls  Pastor  vid  detta  sitt 
beneficium  som  kyrkans  räkenskaper  visa*").  Hosendahlska  pro- 
cessen är  så  namnkunnig,  att  jag  icke  behöfver  skrifva  myc- 
ket om  densamma.  Det  är  märkligt  att  circa  100  år  förut 
hafva  tvenne  sådana  processer  existerat,  dem  hospitalet  utan 
svårighet  vunno.  En  fordran  hos  General-Gouverneuren  G. 
Baner  på  1171  Hdr  in  spocie  uti  kronor,  hvilket  län  han  af 
hospitalet  bekom  lOGO,  och  dä  inga  tillgångar  i  baus  sterb- 
hus  funnus,  dömdes  dåvarande  magistrat  och  deras  arfvingar, 
en  för  alla  och  alla  för  en,  att  betala  capilalet  och  upp- 
lupna r.'iutan  och  beräknades  hvar  Bdr  uti  kronor  till  7^ 
mark  uti  slätt  mynt.  En  annan  hospitalets  fordran  hos  E^- 
celleocen  Gunde  Bosencrantz  vanns  äfven:  han  hade  1G4S 
donerat   till   hospitalet  200   Bdr   in   specie ;   capitalet  stod  hos 


*)  Bergeström  yttrar  i  sin  autobiogr.  uppsatts  till  Prof. 
Sommelius,  att  v.  Bergen  var  köpt  af  Thott  till  alt  krängla. 
B.  läste  för  Nattvardsbarnen  8  å  12  timmar  i  veckan  i  flera 
månader.  Ack  fattighus  byggda  i  de  o  landsförsamlingarne, 
utrotade  tiggcriet  i  Helsingborgs  stad  genom  att  gående  från 
hus  till  hus  samla  på  ti  år  minst  700  Bdr  specie;  förde  på 
egna    medel   processen   rörande  hospitalets  fordran  ännu  1780. 


577 

honom    inne     och    intresse    var  ej   hetalt  från    l6o7.      Denna 
fordran     vanns    och    hospitalet   fick   immission   uti   Kulla   Gun- 
narstorps  gods,   i  hvilket   Gunde   Hosencrantz;'  fru   hade  arfve- 
del.      lUir    räknades    till   8   mark.      Men     Uuscndahlska     saken 
drogs    på    längden.      Processen    började    177G   och   var  ännu 
icke   i  Hofrätten   afdömd  1784,  då  D:r  Bergeström  dog.    Utom 
dessa    hade  han   andra   besvärligheter.      En   medbroder,   Gum- 
min.  Chrejman,    gjorde    honom    många   ledsamheter   och   han 
nödgades   i   (konsistorium   anklaga   honom.     Denne   måste   slut- 
ligen  göra   Doctorn   afbön.    En   usel   advocat   vid   namn  Flens- 
burg    skref    mot   Doctorn   en   smädeskrift.      Flan   stämmes   till 
Kämners-Hallen.      Det    är    nästan     oerhördt   hvad   olidigheter 
och    försmädelser    Flensburg  cgde  frihet  under   denna   rätte- 
gång   utösa    mot     D:r  Uergeström.      Målet    blef  anhiingigt   d. 
30  Mars    1781|   och     slöts    d.    lo   Febr.    1782,    då    Kämners- 
Rätten   hänviste   detsamma  till  Rådstugu-Ratten.     Doctorn  jäf- 
vade    Rådstugu-Ratten    såsom    sina   vederdelomän.      En   extra 
Rådstugu-Rätt   saltes   och   dess   Ordförande   var  Borgmästaren 
Morian   i  Landscrona.      Flensburg  dömdes   från   äran,   en   må- 
nads  fängelse   pä   vatten   och  bröd,   smädeskriften  att   på   tor- 
get  af  profossen   uppbrännas,   och   slutligen    skulle   Flensburg 
göra   Doctorn   offentlig  afbön.     Han   hade   goda   skäl   att  jäfva 
Magistraten:     uti     en     förklaring     till     Konungen    öfver    några 
Borgares  besvär   hade   de   angripit   D:r   Bergeström  5    hela   de- 
ras  förklaring  rörer   föga   vid  ämnet  och   de   andragna  besvä- 
ren,  den   går   allenast   derpå   ut   att  personalisera  Doctorn  och 
afmula    honom    med   de   svartaste   färgor,   ett   steg   så   mycket 
mera   ovärdigt,   som   Doctorn   uti   saken   icke   hade   den  minsta 
del,    och     kunde    således    icke    få    tillfälle   att  inför   thronen 
skydda    sia    ära.      Men    allt    detta   tjente   ej   till  annat  än  alt 
göra    honom    stor.      Från     alla   mot   honom   uppviglade   rätte- 
gångar   gick     han     med    all    heder.      Presfgårdsprocessen ,   så 
chicaneusc,   vardt   sist  afgjurd   hos  konungen   till   hans  faveur. 
Rättegången   om   Biideska   donationen   ger   honom   i   alla   tider 
en   välförljent   ära;   och   hade   han   Icfvat,   så   hade   den   redan 
till  hospitalets   och   scholans   fördel   varit   afgjurd.     1785   höll 
Doctorn     Uådstugupredikan  j    den     var    rörande     och    vacker  j 
gick   ur   kyrkan   på   rådhuset     och    var     der    före    Magistraten 
och  stadens   äldsta,   gjorde   dem   en   rörande   föreställning  och 
med    sin    vanliga     vältalighet    bilade    furtlaa   stridigheter   och 
stiftade    fred.      Tog    derpå     sitt   aflrädc   och   gick   hem;     icko 
väl    kommen    inom    sina    dörrar  förrän   Magistraten   och  Sta- 
dens äldsta  cu  corps  iutinna  sig  i  prostehuset  att  compllmen- 
tera   Doctorn  för  sin  vackra  predikan^    men    isynnerhet    (ö^ 


578 

dess  fiiibhesök  pa  railljuset,  sä  ovänladt  som  fulclmodigt  , 
Lvarisenom  de  hoppades  att  i  detta  länge  söndrade  och  o- 
euiea  samhälle  frid  och  sämja  skulle  aterhringas.  Det  sista 
året  af  sin  lefna<l  fick  l):i'  Beigestiöm  ändlligen  i  lugn  fram- 
lefva.  Han  hade  oftare  varit  sjuk,  men  om  våren  1784  an- 
greps han  af  sina  vanliga  krämpor,  som  allt  mer  öktes  och 
tilltogo.  Stenpassion,  gikt  och  vatfensot  i  hröslct,  förenade 
med  svår  andläppa,  bidrogo  till  hans  död,  som  inföll  d.  '29 
Juli   1784*). 

D:r  Bergcslröm  var  en  stor  menniska.  Som  en  af  Gud 
hepröfvad  clirislen  hade  han  genomgått  många  andeliga  lie- 
dröfvelser.  Som  en  rätlfiirdig  man  hade  han  måst  mycket 
lida.  Han  var  i  all  sin  lid  sjuklig  och  fattigdom  hade  följt 
honom  från  lifvcls  höijnn  till  iless  slut;  men  sådan  fattig- 
dom som  Arnaud  hcskrilver.  II  y-a  rien  si  respecfuense  sur 
la  lerre,  qu'une  pauvreté  honette  et  vertueuse.  I  Carlscrona 
satt  han  i  12  år  som  Lecior  och  mesta  tiden  med  half  lön. 
Hans  frus  hela  arf  efter  sina  föräldrar,  hennes  vackra  gar- 
derob, allt  hennes  silfver  och  åtskilliga  dyrbara  nij)pi'r,  allt 
måste  föryttras  för  alt  kunna  lefva.  Med  skuld  kom  D;r  B. 
från  Carlscrona  och  med  skuld  dog  han  i  Helsingborg.  Hade 
icke  Baron  Hermelin  eftergift  it  sin  fordran,  så  hade  concurs 
blifvit   efter   hans   död. 

D:r  Bergström  var  en  man  af  el  t  vackert  och  intagande 
utseende.  Hans  qvicka  och  eldiga  ögon  röjde  hans  snille; 
hans  själ  var  stor,  hans  hjerla  gf>«lt,  hans  tankekraft  genom- 
trängande, hans  snille  eldigt,  hans  inbillningskraft  Icfvande. 
Han  var  stor  predikant,  skön  poet,  förtriifllig  jurist.  Han 
var  rättvis,  oförskräckt,  vänfast,  välgörande  oci»  i  sina  tagna 
beslut   orygglig.      Han   var   i    umgänge    oförliknelig    och     vän- 


*)  D:r  Bergestriim  är  begrafven  inom  choret  norr  om 
altaret.  Grafven  bada  sjunkit  så  att  vid  dopfunten  var  äf- 
venlyrligt  för  den  döpande  att  slå.  Då  den  fylldes  1841) 
upptogs  plåten  å  kislan,  som  no  ses  i  sakrislian.  Der  läses: 
Här  hvilar  dens  kropp  hvars  öujina  och  dygiliga  sj.il  aldrig 
bvilade.  Vandringsman,  kjänner  du  igen  på  denna  bcskrif- 
nin"-  Probslon  D:r  Hans  Bergesliöm.  Solen  lyste  för  honom 
pä  "samma  ställe  då  han  föddes,  gifie  sig  och  dog.  D.  19 
Juli  175:>  var  hans  förslå  lefnadsdag,  d.  1J>  Juli  1705  de- 
lade han  sitt  hjcrta  med  Maria  Klein;  d.  19  Juli  1784  lem- 
nade  han  sin  herdeslaf,  för  att  se  Öfvcrherden  ansigte  mol 
ansigle.      Hans   valspråk   var:   Vorden   Herrans   vilja. 


379 

Dcrs    sällskap    var    Lans  bästa   medicia;   ban  gluiuile  då  sina 
plågor. 

D:r  B.  predikade  med  sä  strängt  allvar,  alt  ban  väckte 
barm  bos  sin  vittra  samtid,  eburu  ban  sannolikt  var  vittrare 
än  du  som  stötte  sig  på  bans  prestmötespredikan ,  der  de 
nymodiga  sedernas  osedligbet  strängt  stralTudc.s.  Brott  mot 
(j:te  budet  framböllos  som  vanärande  brott  både  mot  Gud 
ocb   sambället. 

I  fragmenter  af  busförbörslängder  från  B:s  tid  finner 
man  buru  allvarsamt  dessa  förbör  böllos.  Vid  bvarje  bus- 
bäll  är  antecknndt  om  der  bolls  busandukt  ocb  bvilka  ande- 
liga  böcker  der  egdcs,  ora  kyrkgängen,  om  samicfnaden,  om 
grannsämjan  m.  m.  Att  dömma  af  anteckningarne  var  ställ- 
ningen  i  allmänbet  god. 

Hans  poetiska  stil  kan  uppskattas  af  baus  Ode  öfver 
tttsitfttn  af  Helsingborg. 

Der  nu  den  hvassa  plogen  går, 

Der  nu  de  digra  axen  bäfva, 

Der  blommors  Ijufva  fägring  rår, 

Der  tusen  nöjda  foglar  sväfva, 

Hur  Stenbocks  hjeltemod 

Förtjent  sin  ärestod. 

Hvem  ej  minnes 

Hur  segren  utan  möda  vinnes 

Der  gamla  svenska  hjertat  finnes? 

Kring  Ringstorps  bleka  falt  sin  ära  hjelten  skref 

Och   bjellar  undundief. 
Men   när  Hammarsköld   satte  i   fråga,   om   Leopold   i   sina  all- 
varsamma  dikter  öfverträflat   Bergeström,   fur  man  deraf  blott 
sluta   till  B:s   förtjcnst,   men   ej    till   L:s   nacbdel. 

D:r  B.  var  gift  med  Maria  lilein,  en  dotter  af  Sjö- 
Capitain  Joban  Itlein  i  Carlsbamn  ocb  dess  fru  .  .  .  Smitb. 
Hon  var  en  fru  för  sina  egenskaper  lika  så  aktningsvärd  som 
dess  man.  Mänga  år  både  bon  som  Demoisclle  varit  i  Kn- 
voyén  (lillebrands  bus;  följde  dess  grofviiina  ocb  fröknar  till 
Madrid  ocb  Paris,  egde  mycken  vcrld.  känile  franska  språ- 
ket i  grund,  älskaile  Icclure  ocb  skötte  med  stort  förnuft 
sitt  bushåll.  Hon  öfverleCdc  sin  man  allenast  fä  är;  bon 
dog  d.  lö  Dec.  i787.  Sörjd  ocb  saknad  af  sina  vänner  ocb 
sina  efterlefvande  barn.  Sonen  Joban  Magnus  Bergeström, 
som  i  sina  bästa  år  dog  i  Finland  1789,  Adjutant  vid  Hel- 
singe regemente.  Uoltren  Hedvig  Sopbia,  gift  med  sin  fars 
efterträdare  i  cmbelet.     Maria  Catbarina,    gift    med    Kyiko- 


580 

Inspectoren  Åke  Hammar   och  Engel   Christina,    som  ännu   ar 
ogift. 

D:r  B.  var  en  arbetsam  man.  Hans  tryckta  arbeten  äro 
följande. 

1.  Disp.  De  usu  Figurarum  Syllogisticarum  perexiguo.  Prses. 
Laurel.    1765. 

2.  Disp.  Gradualis  De  Templis  Lundensibus.    Praes.  Bring.  1756. 

3.  Achates  et  Sosastrus.     Carlscrona  1763.    8:o.     195  sidd. 

4.  Select  Miscellanous  Pieces  1765.    8:o.    218  sidd. 

5.  Sveriges  Sellhet,    Poeme.   1765.  8:o.  *) 

6.  A  Poetical   Discourse  en  Sciences.    Carls.   1766. 

7.  Försök  till  en  ratt  Christelig  Barnauppfostran.  1766.  8:o. 
273  sidd. 

8.  Ode  Sur  la  Mört  de  M.  Löfvenskiöld.    1766. 

9.  Likpredikan  öfver  Petter  Murbeck.    4:o.    1767. 

10.  Dito        öfver  Doctor  Lorens  Murbeck. 

11.  Indianska  Bref.    1770.  8:o.  400  sidd. 

12.  Ode  öfver  Menniskans  Elände.   8:o.  1771. 

13.  Lyckönskan  vid  Konungens  ankomst  till  Sverige  1771.  4:o. 
Carlscrona. 

14.  Nhakhanhahmahahem ,  eller  Dårskapens  och  Dumhetens  land. 

1771.  8:o. 

15.  Le  Naufrage.  1771.  8:o.  Traduit  de  TAnglois,  tillegnadt 
Hertig  Carl. 

16.  Fröjdeqväde  öfver  den  ätervundna  friheten,  skrifvet  i  Stock- 
holm på  sista  revolutionsdagen  och  med  ett  impromptu  pS  andra  si- 
dan  titelbladet  skrifvet  med  en  vitter  och  hög  herres  hand,   1772**). 

17.  Det  förlorade  men  äter  frälsta  Sverige.    8:o.    1772. 

18.  Ett    litet    försök    till    öfversiittning    af    Ovidii    Klagoqväden. 

1772.  8:o. 

19.  Tal  om  Andeliga  Föreningens  rätta  beskaffenhet  och  ändamåL 

20.  Andeliga  Betracktclser  till  den  flycktiga  Ungdomen.  8:o. 
74  sidd. 

21.  Rättegång  om  Biideska  Donation.     8:o. 

22.  Prestmötspredikan  om  äktenskapet.   1780. 

23.  Samling  af  D:r  Bergeströms  Poetiska  arbeten.  2  Delar.  8:o. 
l:a  Del.  437  sidd.    2:a  Del.  458  sidd. 


*)  Lär  vara:  Sveriges  Sällhct  grundad  vid  Konungens  b.  kröning, 
en    oration    på    svensk    vers,    hållen   i  K.  Cadett-corpsen.      Sannolikt 
besjöng  B.  ej  Sveriges  sällhct  äfvcn  genom  Ständerväldet. 
**)  A,  G.  Lejonhufvuds.     Han  skref: 
Ett  värdigt  snillcprof  som  lyckas   Med  heder  under  pressen  går. 
Hvarförc  skall  det  icko  tryckas,  Som  tryckt  i  allas  hjertan  står. 
Det  Gustafs  tidehvarf  sin  heder  Och  Aucfors  eget  lof  bereder. 


581 

Enligt  Auctors  uppgift  till  Sommelius  må   tilläggas: 

24.  Ode  öfver  Fattigdomen. 

25.  Fabler  öfversatta  från  Engelskan. 

26.  Ode  öfver  Maj  månads  lyckliga  dagar,  under  H.  K.  M:ts  höga 
vistande  i  Carlscrcna. 

27.  Enighetens  röst  till  Svenska  folket. 

28.  Dygden.     Hjelteqväde. 

29.  Den  väckta  själens  rop  till  sin  Gud. 

30.  Dertill  ett  stort  antal  brud-  och  grafskrifter. 

Öfver  honom  hölls  ett  Åminnelsetal  d.  27  Aug.  1784  i 
Lärdomsscholans  sal  af  Collega  Scholae  Andreas  Leufslröm^ 
förvaradt  i   h.    v.   kyrkoarcbiv. 

Det  elfte  hrefvet  uti  hans  Indianska  Bref  är  märkligt: 
han  skref  1770  det  som  1788  hände  i  Frankrike.  Och  al- 
drig bar  någon  i  Franska  IXationalfursamlingen  så  ädelt,  sä 
öfvertygande,  men  ock  utan  att  stöta,  kunnat  vi.^^a  orimlig- 
beten  af  ärftligt   adelskap. 

52.  Elins  Follin*)  föddes  d.  8  OcJ.  174(>  i  Svinstad, 
der  fadren  Samuel  Follin  då  var  adjunct  hos  sin  svärfar 
Elias  Ekerolh  ,  bvilken  han  efterträdde  i  emhelet,  sedan  be- 
fordrad till  Törnevalla,  der  ban  dog  som  prost  1780,  i  silt 
äktenskap  med  Anna  Christina  E.  välsignad  med  12  barn, 
hvaraf  4  söner  voro  presfer  och  en  dotter  g.  m.  Tb.  Doct. 
J.  D.  Wallman  blef  den  lärde  Leclorn  J.  H.  Wallmans  mo- 
der. E.  F.  intogs  i  Linköpings  schola  17oG,  Stud.  i  Upsala 
17G3.  Kom  17Gi>  såsom  informator  i  (lofmarsk.  Bar.  Säcks 
hus,  der  han  vistades  i  tio  år.  Denne  Baron  var  en  i  hi- 
storien ganska  bevandrad  man  med  stora  samlingar  i  foster- 
landets häfder.  Pa  Bergsbammar  lära  ännu  dryga  foliantcr 
af  hans  memoirer  öfver  samtida  händelser  förvaras.  Här  för- 
des Follins  båg  lill  historiska  studier,  deri  han  eröfrade  o- 
vanliga  insigler  och  fick  lust  alt  vid  skrif bordet  bvila  ut  från 
det  arbete,  som  tillhörde  hans  kall.  Han  synes  ha  fått  olust 
för  jaglnöjet,  då  ban  under  informalurstiden  höll  pa  att  en 
gång  skjuta    ihjäl   den   unge   Grefven   Pehr  Brahe  som  var  Ba- 


*)  Vid  utarbetandet  af  denna  biographi,  hvartill  Ufcr. 
lägger  efterträdarens  D:r  C.  Ilalibccks,  bar  allt  det  facliska 
begagnats,  som  (rälTals  i  D:r  Follins  autobiograplii ,  stannande 
vid  tillträdet  af  Helsingborgs  pastorat,  med  undantag  af  så- 
dant, som  tydligen  visade,  att  arbetet,  då  detta  skrefs,  ej 
var  beslämdt  för  pressen,  och  son»  Förläggarne  derföre  ön- 
skade borttaget  för  den  bristande  märkvärdiglictens  skull  för 
andra  än   Förf:s  barn. 


582 

jon  J.  G.  Säcks  systerson.  Dereffer  lär  en  svAr  rojeltsjuka 
iippslålt,  under  hvilhen  F.  gick  till  fots  raellan  Upsala  och 
Törncvalla,  den  ena  välfärden  cfler  den  andra.  På  Baron 
Säcks  kallelse  till  Huspredikant  blef  prestvi£;d  i  Linköping 
1771.  1775  förordnades  Lan  alt  förrätta  Gudstjensten  i 
Hertiginnans  af  Södermanland  liof  på  Hvidarp  under  H.  Ix. 
H:s  vistande  i  Skåne.  1774  hief  F.  kallad  till  Huspredikant 
af  Grefvinnan  Pipor  på  Hrageholra.  177o  den  51  Ocl.  uln. 
till  Kongl.  Flofpredikant ,  dock  utan  skyldighet  all  göra  ijenst. 
1780  af  Serapliimergillel  kallad  till  Hospitalsprest  i  Malmö 
och  Pastor  öfver  Oxie  och  IJjeresjö  församlingar  på  half  lön, 
emedan  försle  Sladscomministern  i  Malmö  skulle,  tills  han 
fick  annan  befordran,  behålla  halfva  lönen.  f78ö  liyrko- 
lierde  i  Helsingborg,  utnämnd  i  anseende  till  församlingar- 
nes enliålliga  bönfallan  hos  liongl.  Maj:t,  hvilken  befordran 
F.  sjelf  ansåg  vara  "emot  al!  mensklig  föriaodan."  Doelor 
Kullberg  var  på  förslag  till  Helsingborg,  derundor  kallad 
att  profpredika  till  Domprosteriet  i  Götheborg,  der  en  stor 
mängd  velat  presentera  honom  inför  Honungen,  då  likväl 
flera  begärt,  att  med  dervarande  Biskopsembcte  få  förena 
Doraprostsysslan  j  hvilken  bön,  som  vi  veta,  nådigst  bifölls. 
Hvar  nian  trodde  då,  och  äfven  F. ,  alt  den  högt  förljente 
Kullberg,  född  i  Helsingborg,  då  han  förbigåtts  i  (iölheborg, 
skulle  blifva  nämnd  till  del  pastorat,  ])å  hvars  förslag  han 
stodj  men  kärleken  till  den  kraflige  och  efter  sin  död  all- 
mänt värderade  Dir  Ijergeslröm  upplågade  hos  folket  inom 
församliugarne  uti  så  enhällig  förbön  för  det  frånfallna  presl- 
husels  måg,  att  K.  Gustaf  III,  som  säkerligen  högt  aktade 
den  både  vittrc  och  verksamme  Dcrgeslröm,  samt  sannolikt 
lärt  känna  Folliu  som  en  lilterat  presl,  en  egenskap,  som 
då  ej  var  jnst  vanlig  bland  pasloratscundidater ,  nämnde  Fol- 
lin,  som  derom  antecknade  i  sin  sjelfbiugraphi:  "kännandes 
mig  ovärdig  och  oförljent  till  den  lycka  jag  gjort,  är  det 
min  enda  tillfredsställelse  att  jag  icke  likt  och  sträfvat  efter 
densamma,  utan  låtit  Gud  och  goda  vänner  råda."  Kullberg 
fick  sedan  V.  Karup,  som  är  ett  bättre  pastorat,  än  Hel- 
singborg var  i  Follins  hand.  F.  visste  ej  det  ringaste,  fiirr- 
än  han  redan  kunde  anses  såsom  designerad.  Sitt  friarcbref 
till   Mamsell   Bergeström   skref  han   pä  fransyska  *).      Oaktadt 

*)  H(»n  hade  länge  vistats  såsom  gouvernant  hos  en 
Svensk  Minister  i  Spanien  och  var  dcrigcnom ,  då  F.  skref 
friarcbrefvct ,  mest  vand  alt  skrifva  fransyska,  h vilket  för- 
klarar  hvarföre   F.    valde   det  språket. 


585 

del  sirliga  dori,  ser  man  att  lians  hjcrta  gick  försanilingar- 
n<?s  önskan  i  möte.  Mau  kan  Iro  Lonom  lulll  på  orden ,  alt 
Lan  lilutl  skrcf  sin  ansökan,  åliciopandc  sina  14  ars  meriter 
utan  att  anse  det  lill  nä|^ot  gac;na,  ganska  nöjd  med  den 
tastmö  han  vunnit,  ulan  alt  llelsin^^horgs  pastorat  LeLölde 
mcdfiilja.  Af  tacksamhet  mot  de  stadslioar,  sum  nitälskat 
för  hans  hefoidran,  iipjilog  han  viil  knappt  i  de  54  åren 
iiägou  tionde  af  stadens  jordar,  fastan  hans  töreträdare  upp- 
gjort coitvention  deroui  och  lät  heslutet  om  en  fullständig 
prestgardsreparation  hvila  under  samma  tid.  Pii  installations- 
dagens  uHirj^on  lemnade  Biskop  Celsius  Follin  en  j)rosll"ull- 
makt.  180Ö  hief  han  Häradsprost  i  Lugi^ude;  Theol.  Doct. 
3  809.  F.  ehuru  stark,  tog  skada  lill  sin  hclsa,  dä  han  den 
29  Dec.  18SG  invigde  nya  hegrafningsplatsen ,  emot  sin  15i- 
skops  råd,  derunder  afl/iggande  yllerkladerna.  Död  den  18 
Dec.  1819.  Uegrafven  vid  norra  muren  af  nya  kyrkogåiden , 
der  man  läser  pä  den  uppresta  grafvården:  Elias  follin.  f'öJtl 
i746.  Död  1819.  Dess  härn  J}!ahn  lledvif/  Sojjliia  Berge- 
striim.  l< 0(1(1  ir 67.  Död  1812.  Tolf .  EftcrUmnade  .  Barn  . 
Läto  .  Till.  3lin)ie  .  .//".  Jf  ordade  .  Eöräldiar  .  Hesa.  Sleneii . 

Barnen  voro  följande:  1.  Hans  Snnuiel,  f.  1788,  död 
såsom  [lanilelshokhiiilare.  2.  Sophia  Eleonora,  f.  1791,  d. 
ogift.  5.  iMarie  Christine,  f.  1792,  g.  m.  Ofverste  C.  E. 
v.  Geijer.  4.  Enr/vl  Catharina,  f.  1795,  lefver  ogift.  S. 
u^ke  Johan,  f.  1794.,  Föreståndare  för  Uddeholms  hruk  i 
Wermland.  G.  Carl  Harald,  f.  1795,  Hyltmäslarc,  R.  S.  O. 
Egare  af  Pähiskjöps  gärd.  7.  Nancy  Charlotta  ylinalia ,  f. 
1797,  död  ogift.  8.  'iVafinus  lieinhard  Thiodolf,  f.  1799, 
Hamncapilaiiie  i  Ilelsinghorg.  9.  (in  st  af  Elias,  död  som  Ge- 
schworner  i  Fahlun.  10.  7V/</e  Johan,  f.  1805.  Egare  af 
Aspenäs  i  Bohuslän.  W.Anna  Ulrika,  f.  180G,  g.  m.  Lands- 
kamier  lijellander  i  Christianstad,  drunknad  tillika  med  ho- 
nom och  syslrcn  12.  Emma  Helena  Lovisa,  f.  1810.  —  I 
s>in  späda  älder  dogo  sonen  Elias  Ulatjntis  och  dollreu  Ca- 
tharina. 

Som  författare  kom  I):r  Fullin  ej  atl  under  sin  lifslid 
hli  känd.  lian  utgaf  hlott  el  t  tal  vid  Iliiradsproslen  i  Eug- 
gude  och  Kyrkoh.  i  Frillestad,  Adolf  Faxes  graf,  1805; 
men  i  handskrift  efterlemnade  han  ilera  arhelen,  som,  om  de 
utkommit  dä  du  författades,  hade  för  sin  tid  varit  utmärkta 
skrifter.  Ilelsinijhorqs  Historia  äv  i  läsarens  hand ,  en  be- 
römvärd frukt  af  trägen  och  grundlig  forskning.  Uedan  1794 
hrefve.xladu  han  med  Carl  Sonnherg  Uönheok ,  som  då  var 
anställd    vid    Domcapilelä-archivct ,   fur  att  fä  maUrialier,    och 


584 

änna  ISOö  arbetade  ban  på  delta  verk,  inen  sannolikt  ej 
efter  1808,  då  boken  igenkomrait  från  Torp.  Dess  ^inteck- 
ningar om  Sk(hie ,  samlade  af  Elias  Folliyi,  både  af  FöiT. 
lemnats  till  Hr  Bisk.  D:r  V.  Faxes  disposilion,  bvilken  år 
1820  godhelsfullt  skänkt  arbelet,  med  sterbbusefs  bifall,  till 
Lunds  Univ.  Bibliolbek,  der  det  är  signeradt  J)s  lo8  infol. 
Bibi.  mscr  H.  c).  Det  innehåller  140  ark  med  lät  stil.  Skrif- 
vel  omkring  1801  bar  det  varit  i  Förf:s  band  ännu  181o 
(se  pag.  G  aversa).  Det  har  begagnats  af  Prof.  Sjöborg  och 
Secr.  Barfod,  bvilka  begge  citera  detsamma.  Detta  arbete 
är  mindre  utarbetadt  än  Helsingborgs  Historia,  innehåller 
åtskilligt  gemensamt,  intagande  äfven  inom  sig  det  hufvud- 
sakliga  af  "Skånska  iicvreffårdars  fordna  e<jare\  hvaraf  dock 
blott  l:sta  delen  (Alnarp — Krappcrup)  finnes  qvar.  En  quart 
af  4o2  sidor  förvaras  ännu,  kallad  "Supjjleynent  till  ISatural- 
historien",  omfattande  alla  naturens  riken,  visande  alt  för- 
fattaren varit  en  af  Linnes  flitigare  lärjungar,  som  inhcratat 
vackra  kunskaper  i  hans  läroämnen.  Lär  skrifvits  för  bar- 
nens undervisning  i  dessa  kunskapsämnen.  Ett  qvartband  af 
55  ark,  handlande  "Om  lieligionen"  (i  alla  verldsdelar)  är 
förfaltadt  under  studium  af  Hesebcskrifningar  och  andra  ny- 
are källor,  sannolikt  för  pressen.  Han  arbetade  dock  mest 
i  finance-läran  och  statistiken.  Ett  band  af  22  ark  innehål- 
ler åtskilliga  artiklar  I  dylika  ämnen,  deribland  vi  som  exem- 
pel må  anföra:  "Uppgifter  på  Englands  export  och  import, 
från  1G98  till  17t)o',  utgörande  flera  ark  med  blott  siÖVor. 
Under  studium  af  Raynals  "Histoire  Philosophique  et  Poli- 
tique"  har  han  gjort  vidlyftiga  excerpter.  I  Svenska  sjö- 
tullsväsendet, sillfisket,  bergverken,  tabellverket  och  dylikt 
bar  han  samlat  en  massa  u])pgifter.  Med  sådana  förstudier 
har  han  skrifvit  ett  href  i  Mars  1800,  då  Riksdagen  bör- 
jade, hvilket  upptager  TiO  sidor  in  folio  med  fin  stil;  liksom 
ett  kortare  bref  vid  riksdagens  slut.  Begge  äro  ställde  till 
en  vän,  som  var  vid  riksdagen,  och  afscr  realisationsfrågan. 
Vännen  är  sannolikast  Biskop  Lindblom ,  med  bvilken  F.  för- 
de en  trägen  brefvexling  och  som  väl  vid  riksdagen  begag- 
nade bvad  ungdomsvännen  hopsamlat.  Det  var  en  verklig 
Siuisnns-kalf  att  plöja  med  för  en  af  andra  göromål  från  så 
grundliga  studier  då  förhindrad  person.  Vid  1800  års  Doc- 
torspromotion  glömde  L — m  ej  sin  lärde  vän  i  Helsingborg, 
om  än  dess  eget  Domcapitel  så  gjorde.  Få  ulaf  riksdags- 
männen, som  år  1800  regerade  riksdacsalTärerna ,  torde  haft 
en  grundligare  kunskap  i  dessa  ämnen.  Med  skäl  undrar 
man  öfver,  alt  Skånska  prcstcrskapet  ej  lill  riksdagarne  upp- 


i 


38Ö 

sände  en  man  med  dyliha  insigter,  oalitadt  han  ej  var  född 
Skåning. 

Alt  han  ej  sökte  utmärkelser,  ulan  när  ban  kunde,  i 
stället  undvek  dem,  må  med  en  anekdot  ådagaläggas.  Ung- 
domsvännen Lindl)Iom,  nu  Svea  Rikes  lig-kibiskop,  ankum  i 
Octol)er  1810  till  Helsingliorg,  för  alt  fara  öfver  till  Hel- 
singör och  i  '2:ne  liivrkolierdars  närvaro  enioKaga  af  den  ut- 
valde Hronprinsen  Bernadotte  Lulhersk  confession.  Han  ville 
medföra  Follin  som  den  ene  och  Nordvall  frän  Uiseherga 
som  den  andra  assistenten.  Wahlin  i  Farhult  och  Palm  i 
Wram  hade  ock  på  sin  Biskops  tillsägelse  anländt.  Man 
visste  att  Kronprinsen  hloft  påräknade  hehof  af  2  gulddosor 
(ill  ^  assistenter.  Follin  senterade  att  hade  han  och  Nord- 
vall  voro  utstiftsharn  och  dä  Nordvall  under  intet  villkor 
syntes  vilja  försaka  den  ära,  Erkehiskopen  önskade  hereda 
honom,  hief  F.  alldeles  oheveklig,  fast  Erkehiskopen  upp- 
manade Flytfraåslarcn  v.  Geijer  att  öfvertala  sin  svårfader  alt 
medfölja.      Nordvall   och    Palm    fingo   äran   och   dosorna. 

D:r  Follin  var  lika  undfallande  såsom  lärd.  Han  luste 
och  skref  af  hehof,  men  sökte  ej  förfallaräran  i  en  tid,  då 
han  skulle  bland  de  ii\  medtäflarne  intagit  ett  ulmäikt  rum 
och  verkligen  gagnat  till  en  grad,  som  knappt  gjorde  blyg- 
samheten rättmätig.  Vestrum  scire  uihil  est,  nisi  prosit  pu- 
blico:  lade  han  ej  så  på  hjeilat  som  den  äldre  satsen:  Bene 
qui  latuit,  bene  vixit.  Den  liden  hade  brist  pa  förfallare. 
Och  hvar  lid  bohöfver  samlida  skriftställare,  ty  äldre  böc- 
ker läsa  få.  F.  skulle  salt  mycken  kunskap  i  omlopp,  om 
han  utgifvit  skrifter  af  den  gedigna  art^  som  Lans  bandskrif- 
ter äro. 

Kanske  voro  elementarstudierna  ej  så  grundliga  som  de 
i  mogen  ålder  insamlade;  i  stafningen  visar  sig  felande  kän- 
nedom af  grekiskan  (vanlig  hos  lärda  i  hans  tid);  den  logi- 
ska sammaiihindningeu  är  ej  alltid  klar,  den  grammati»ka 
constructionen  har  brister;  men  dylikt  hade  så  småningom 
ofbulpils,  om  han  fått  större  öfning ,  under  correcturläsning, 
att  lägga  ullima  linia  till  sitt  arbete.  Han  hade  ett  vackert 
historiskt  bibliothek  och  goda  lärda  bekanlskAper.  I  den 
tiden  voro  flera  ädlingar  och  prcsler  i  Skåne  samlare  i  hi- 
storien. Landsltöfd.  (Christian  Barnekow  både  samlade  och 
författade,  lånade  sina  skaller  till  presler,  som  deraf  togo 
afskrifter.  Biskop  O.  Celsius  genom  Itönbeck  lemnade  goda 
upplysningar.  En  Kyrkoherde  Alarlin  Elmgren^  dnris  Doctor 
H.  S.  Collins  morfar,  hade  vackra  samlingar  och  bearbetade 
en  Series  öfver  Skånska  Possessionater  af  Baron  Barnekow, 
llvhingboi-gs  Historia.  2i}. 


586 

hvilken  D:r  Folliu  fick.  Hr  L.  A.  Rönno-vv  hade  ock  en  vac- 
ker historisk  boksamling.  F.  säges  ba  efterlemnat  flera  band 
in  folie  och  quarto,  som  nu  äro  förkomna.  Af  de  lösa  pap- 
per som  återstår,  kan  man  ega  riitt  att  sluta ^  del  dessa 
fulländade  arbeten  bufvudsakligen  omfattat  historiska  och  sta- 
tistiska ämnen.  Och  i  historien  stannade  hans  forskning  ej 
inom  fäderneslandet.  En  liten  uppsats  uppgifver  de  böcker, 
som  äro  nödvändiga  för  den  ,  som  vill  lära  universalhistorien, 
dervid  egentligen  fransysk  litteratur  dock  ärafsedd,  men  de 
recensioner,  som  merendels  följa  bokuppgiften ,  visa,  att  det 
Sackska  bibliolhekets  tillgångar  blifvit  flitigt  begagnade. 
Sannolikt  är  delta  utkast  användt  som  ledtråd  vid  den  unge 
Baron  Säcks  undervisning.  I  de  classiska  författarne  ha  be- 
vis för  Christendomen  uppsökts.  Ur  kyrkofäderna  och  Con- 
ciliers  beslut  och  Justiniani  lag  ha  utdrag  gjorts  för  att 
framhålla  de  gamles  allvarliga  kamp  emot  den  verldsliga  Här- 
den. Del  som  antecknats  i  theologi,  är  vanligtvis  på  latin. 
Ponti/iciorum  dogmatn  ha  blifvit  recenserade  med  Luthersk 
stränghet,  men  frän  dessa  studier  synes  han  helst  ha  åter- 
vändt  till  fosterlandels  historia,  der  t.  o.  m.  heraldiken  med 
grundligt  allvar  behandlats.  I  genealogien  gör  han  rättelser 
äfven  i  följd  af  heraldiska  upptäckter^  och  ådagalägger  miss- 
tag hos  hans  tids  hufviuirörfattare.  An  läser  han  IJumes 
Essais  Philosophiques  med  skrifpennan  i  hand  och  vaken  re- 
flexion ,  än  en  skrift  af  Locke,  än  af  Leibnilz,  än  af  Mos- 
beim,  än  af  Pauliano,  än  af  Abbe  Coyer,  än  De  Molas 
Voyage  historiquc,  än  Formeys  Defense  de  la  Heligiou,  än 
Philosophic  de  la  Nalnre,  än  Arthur  Joung,  än  aliademiska 
disputalinncr  hvarur  rika  excerptfr  göras,  dock  ej  förgälau- 
des  Benzelii  Hepetiiio  Theolugica,  öfver  hvilken  han  skref 
lärda  anmärkningar.  Ofta  leder  en  tillfällig  allmän  angelä- 
genhet hans  forskningar.  Kanske  är  det  vännen  Lindblom, 
som  egde  sin  konungs  öra  eller  vid  riksdagen  var  en  infly- 
telserik man,  hvilken  han  upplyser  mod  hundradetals  siffror, 
att  ett  bränvinsförbud .  då  del  egl  rum,  inbesparat  hvad  in- 
försel af  "200— ."00,000  tunnor  säd  kostade  landet.  Under 
en  viss  tid  hade  dessutom  det  bränvinsbrännande  Sverige  in- 
fört, ulom  H,ll8,40o  T:r  säd,  410.590  p:d  smör,  r>8G,090 
p.d  fläsk,  MAy7^2  st.  skinkor,  21,53^2,890  p:d  ost,  :>II,G-29 
p:d  talg  o.  9.  v.  till  stor  del  dtrföre  att  kreaturen  futt  dran- 
ken    allena,   då    folket   söp   musten   af  säden. 

Älen  D:r  F.  var  ej  bl(»lt  minnesvärd  vid  sitt  skrifbord. 
Dä  Uyssarne  1788  bränt  Håå,  var  fisklägets  prest  mycket 
verksam  för  de   husvillas  bästa.     Äfven  under  den  jemna  em- 


587 

embetsutöfningen  var  han  aktningsvärd  för  sin  välvillighet 
och  ofortruienbet  i  utöfvandet  af  de  mest  olikartade  pligter^ 
som  förenats  med  hans  prestliga.  På  annat  ställe  i  detta 
arbete  är  crinradt,  huru  han  hade  den  sorgliga  äran  att  helt 
oförmodadt  bereda  den  älskade  Kronprinsen  Carl  August  till 
hans  död  genom  en  predikan  för  H.  K.  H.  några  timmar  före 
dödsfallet,  handlande  om  Bönen,  om  bvilken  predikan  H.K. 
H.  sade  till  F. :  det  var  en  predikan  för  mig.  Om  Follin 
som  prest  har  Ufg.  fått  rättighet  att  meddela  följande  yt- 
trande af  hans  siste  Biskop:  ''D:r  F — ns  sätt  att  vara  böd 
aktning,  lian  hade  ett  förmånligt  yttre.  Omtalades  i  all- 
mänhet såsom  egande  lyckliga  embetsgäfvor.  Han  var  nog 
mera  omständlig  och  vidlyftig,  än  kort  och  skarpsinnig.  Hans 
uttal  var  godt.  I  egenskap  af  Häradsprost  förtjente  han  och 
hade  mycken  aktning.  Hans  expeditioner  utmärkte  sig  för 
noggrannhet,  fullständighet,  pålitlighet  och  säker  erfarenhet. 
Ingen  hade  anledning  kbga  öfver  missbrukad  myndighet.  E- 
gennyttan  var  långt  ifrån  honom."  F.  var  ej  som  predikant 
barn  af  sin  samtid,  utan  hade  före  Gustavianska  tidehvarfvet 
fått  sin  homiletiska  bildning,  bvilken  han  troget  bibehöll.  F. 
synes  predikat  efter  smärre  utkast.  Att  dömmu  af  dylika 
bland  hans  cfterlemnadc  papper,  blickade  Lan  från  den  fasta 
klippgrunden  inom  2:dra  trosartikelns  råmärken  gerna  in  på 
erfarenhetsläror  inom  o:djc  artikelns  område,  i  en  tid,  då 
stadspresternc  vanligen  stadnadc  inom  första  artikelns,  med 
mer  eller  mindre  skygga  blickar  kastade  inom  den  andras, 
liksom  bäfvande  för  att  omtala  det  inre  andliga  lifvets  stri- 
der  och  segervinningar,  åtminstone  såsom  Guds  Ord  derom 
talar. 

De  läror  F.  förkunnade,  då  den  älskade  Kronprinsen 
Carl  August  sista  gång  uppbyggdes  af  Guds  ords  predikan, 
återfinna  vi  utan  tvifvel  i  ett  utkast  om  Guds  bnrnns  felak- 
tigheter nli  lianen,  om  också  ej  just  detta  schema  låg  fram- 
för F.  då  Carl  August,  som  dagligen,  enligt  kammarljenar- 
nes  intyg,  bad  med  böjda  knän,  tacksamt  fann,  att  "predi- 
kan just   var   för   honom." 

Guds  hamns  felaktigheter  i  Bönen  uppkomma  i.  af  o- 
ktainighet  om  hvad  som  förnämligast  bör  ombedjas  i  bönen. 
Vi  bedja  t.  ex.  ofta  om  frimodighet,  hög  tröst  och  veder- 
qvickelse,  ehuru  det  vore  mera  nyttigt  för  oss  alt  blifva  än 
mer  förnedrade,  ödmjukare,  djupare  grundade  i  andans  fat- 
tigdom. Nybegynnare,  som  ej  varit  i  några  farligheter  i  an- 
delig  måtto  och  som  ännu  ej  begripa  syndaförderfvets  djup, 
syndalustarncs   häftighet,   sin   egen  svaghet,   verldens  retelser 


588 

ocb  salans  lisligheler,  försfit  ej  alt  heitja  oro  eft  vist  ocb 
]yiiaktigt  iijerla,  utan  anse  nog  alt  hcdja  um  ett  känslofullt 
och    rörilt. 

2.  ^f  träldomsandn,  som  nfmuter  vissa  timmar  åt  bönc 
öfningar.  Vi  blilva  olla  oiolii-a ,  när  något  hiniler  möter 
for  den  vanliga  böneliden.  Vi  höra  likväl  vakta  oss  för  den 
inotsalla  läl  (sinnigheten ,  som  inga  bönestunder  har.  Bönc 
andakten    behöfves   hade   i    lid    oeh   olid. 

o.  yij  vfverdrift  i  tiyyshnttningen  nf  de  ntvärtes  ntbör- 
dernns  vigt.  Det  ar  godt  all  med  Daniel  i  mången  ankakts- 
slund  falla  j)a  sina  knän,  när  själen  hojl  sig  inlörGud;  det 
är  godl  att  med  Publicanen  sta  ohetuiukt  af  andra  än  Gud 
och  sia  sig  iör  ett  qvalfulll  bröst;  men  en  felaktighet  är, 
om  man  Iror  sig  ej  höra  bedja,  då  man  ej  kan  göra  det  i 
en  viss  ställnin<>;.  Dereraot  vakte  man  sio;  för  den  lältsin- 
nigbet  som  ingen  vigt  bygger  pä  del  yttre  ullrjcket  af  vördnad. 
4.  yif  ett  iiu{jsli(ft  bemödande  att  yelf  verka  rörelser. 
Egen  tankespänning  och  känsloväckelse  kan  ej  kalla  Guds 
ande  neder.  Vi  böra  vakta  oss  för  de  liiltsinniges  tankspridd- 
bet  och  känslolöshet;  men  är  der  ell  barnsligt  förtroende  i 
var  bön,  så  ma  vi  sända  den  till  var  Gud  i  Jesu  namn, 
upplyftande  vara  bjertan,  ulan  all  ängslas  öfver,  om  der  ej 
år  en  viss  drift,  känsla  och  rörelse.  Detta  är  en  Guds  gäf- 
va,  som  ingen  kan  taga  ulan  da  den  varder  oss  gifven,  om 
den  up|)kommer  af  Guds  andes  lillskyndelse ;  meu  är  den  af 
var  egen  anda,  sä  kunna  vi  lättare  bedraga  oss,  dii  den  är 
upprörd,  äu  då  den  är  stilla.  Vilja  vi  ej  bedja,  när  vi  icke 
erfara  en  viss  spänning  i  sinnet  ocb  komma  till  en  sådan 
känsla  vi  åslunda^  sä  biottställe  vi  oss  för  att  komma  i  an- 
fäktningar. 

ö.  Af  för  mycken  vitjt,  som  liiqqes  j)ä  förmafjnn  att 
finna  ord.  Vi  böra  vakta  oss  för  likliel  med  de  lättsinnige, 
som  anse  nog  att  der  förnimmas  några  goda  tankar  i  hjerlat, 
som  verka  nägra  suckar;  m<  n  å  andra  sidan  ar  del  en  fel- 
aktighet alt  altilanna  med  sin  btin,  derföre  att  orden  pa  lun- 
gan ej  bli  flytande.  Iljertats  bön  utan  ord  är  ej  dold  för 
Gud.  Men  vi  behöfva  orden  för  att  rätt  samla  lankarnc. 
Dervid  höra  vi  dock  ej  lägga  för  mycken  vigt  på  vissa  bö- 
ner  i    minnet,   ehuru    vi   visst   alla    behöfva   sädana    ledtrådar. 

(5.  y/f  afinidsjnlll  seende  pii  andras  större  bönefjåfvor. 
När  vi  deraf  töistumntas  i  egen  bön,  i  stället  för  all  upp- 
lifvas,    sä   är   det   en   slor    filaklighet. 

7.  .///"  tro  på  bönliörilsc  för  vår  egen  böns  lifaktighet, 
i  stället  för  Jesu  förböns.     INär  andakten    blir    varm,    oidea 


589 

flödande,  fanltarna  vackra,  bA  freslas  hedjaren  alt  derpR 
gninda  vissLel  ooi  huiiliörelsc.  Men  del  «r  en  slor  felakfig- 
bet,  som  skall  Iiortlaga  all  liunens  gagn.  Tv  lioppel  om 
Jjönhörelsc  liar  hlolt  ett  fast  ankare  —  »losu  förbön.  Och 
den  fäller  var  Frälsare  för  den  uppriktige  liedjarcn,  sriiu 
ännu  Idnll  känner  sin  andes  falligdoui,  så  väl  som  för  den, 
iiviiken    redan   är   uppfylld    af  andans   alla    ^äfvor. 

LjIi;.  liar  förkortat  utkastet  ocli  ej  alllid  kunnat  hibe- 
{lalla  Förlrs  uttryck;  men  torde  derigenoui  bvarken  förbät- 
trat eller  försämrat  detta  betydelseril.a  prof  pä  predikantens 
cbarakter.  Vi  glädjas  utan  tvifvel  alla,  att  den  prest,  som 
för  sista  gången  taLtde  <Mn  gtidakligliefens  bemliglieter  för 
de;i  älskade  ICroiiprinsen  Carl  August,  talade  detta  lungo- 
målet. 

Sa  bjerlligt  F.  än  talade  i  sin  predikstol,  sA  väl  som 
annorstädes,  der  han  böjde  sin  röst,  sörjde  ban  dock  öfvcr 
att  det  ej  verkade  bvad  ban  önskat.  Tidens  otrosvindar 
l)l«slc  nu  in  i  landet  ocb  förde  med  sig  upplösning  af  många 
sedliga  band.  Förrän  de  nya  lärttrnas  skördetid  inföll,  ville 
man  ingenstädes  rätt  lyssna  pA  det  gamla  goda  Guds  ord, 
som  röster  i  öknen  lörkunnade.  Men  vi  ega  riitt  alt  antaga, 
(let  Frankrikes  atbiisni  ocb  Danmarks  deism  i  bans  tid  skulle 
ännu  fullständigare  nedbrutit  den  cbrislna  tron  på  var  kust, 
om  den  ortbodoxe  predikanten  i  denna  gräus-ta<I  ej  varit 
både  aktud  ocb  sA  älskad.  (lans  ntomordentliga  bötligbet 
ocb  vänligbet  mot  alla  afväpnade  de  dä  sä  moderna  prest- 
batarne.  Förmådde  ban  <trksH  sj  bämma  en  oordning  eller 
förekomma  en  orättfärdigbel  ,  sä  undgick  ban  den  söndring, 
«om  vanligen  fidjer  af  dylika  sträfvaHden  ocb  verkade  i  still- 
het inom  de  bröst,  som  voro  tillgängliga  för  sanningen.  In- 
om landsförsamlingen  skedde  i  bans  tid  den  stöista  reform, 
folkminnet  förvarar.  Före  enskiflet  beskrifves  t.  ex.  F^ilborna 
|jy  säsom  bebodd  af  pu  fattig,  till  ej  ringa  del  försupen  all- 
moge, lian  följdes  till  sin  graf  af  en  bäde  väl  bergad  ocb 
i  allmänbel  sedlig.  Eo  medlem  i  kyrkrådel,  Riksdagsmannen 
linul  Pebrsson.  var  själen  i  denna  reform,  oeb  utan  tvifvel 
hade  sökte  ocb  fick  ban  råd  bos  sin  i  statistiken  så  grunri- 
lärde  pastor.  För  iniiiltande  af  en  söndagsscbola  i  staden 
arbetade  F.  nitiskt  ocb  kunde  vissa  lider  uppebälla  en  dylik, 
understiidd  af  en  frikostig  Med.  Doct.  Hrandt.  Flera  dona- 
tioner till  fattigvården  inlrälVade  i  I):r  Follins  tid.  Offentliga 
handlingar  ådiigalägga ,  att  ban  ocb  en  Borgmästare  lingo  i-n 
slags  föri>slällning  af  Landsböfding  ocb  Itiskop  lör  vägran 
all   8laga    sig    ett    ansvarsfullt    ujipdiag    i    dt    testamente.     Den 


390 

som  känner  D:r  Foliin,  inser  lätt,  att  ban  —  ej  velat  vara 
af  olika  tankar  med  Borgmästaren.  Mctl  en  annan  Borgmä- 
stare  delade   ban   —   ansvaret. 

Ingen  kunde  grundligare  än  Pollin  granska  kyrkoarchi- 
ver  ocb  söka  utreda  bvad  som  tillkom  hans  kyrkor.  Du  ban 
derom  underrättat  församlingarnc^  ansäg  ban  väl  med  rätta 
alt  ban  fylll  bvad  honom  ankom.  V^olenti  non  ht  injuria. 
Hvad  församlingar  efterskänka  individer,  lägga  de  pä  egna 
skuldror.  Kyrkan  far  blott  en  säkrare  debitor,  men  förlora 
kan  bon  icke.  Dock  kan  dervid  den  ena  generationen  vara 
orättvis  mot  den  andra ^  men  det  ar  svårt  för  preslen  alt 
"dela  arfvet"  mellan  olika  generationer.  Da  F.  ej  fann  sig 
kunna  uträtta  bvad  ban  önskat  bland  samlida,  slängde  ban 
dörren  om  sig  ocb  de  gamla  vännerna  ä  bokhyllorna.  Hvil- 
kcn  får  ej  samma  lust,  då  ålderdomen  nalkas  ocb  krafterna 
försvagats? 

Skrifter:  Helsingborgs  Historia,  tr.  i  Upsala  1851.  —  Tal  öf- 
ver  Prosten  Adolpn  Faxe,  tr.  1803.  —  Anteckningar  om  Skåne,  en 
fol.  på  Lnnds  Univ.  Bibi.  —  Skånska  Herrogårdars  fordne  egare,  l:a 
Del.  —  Bref  till  en  vän  vid  Riksdagen  1800.  —  Dito  vid  Riksdan 
gens  slut.  —  Supplement  till  Naturalhistorien.  —  Om^  Religion;  — 
Statistiska  Anteckningar.  —  Dito  i  alphab.  ordning.  — Åtskilliga  frag- 
menter  i  Historia  och  Statistik  m.  m.  Alltsammans  gifvet  till  Lunds 
Universitets  Bibliothek. 

Tryckt  källa:  C.  Hallbecks  personalier  och  L.  A.  Palms  lik- 
predikan öfver  E.  Foliin. 

55.  Carl  Hallbeck,  föddes  i  Malmö  d.  28  Dec.  1782. 
Fadreu  Tunnbindaraidermanneu  Pål  II.,  modren  Ingr.  Helena 
Sandgren.  Fadren  dog  1780,  då  en  äldre  broder  Jacob  II. 
log  sin  yngste  balfhroder  C.  II.  till  sig  ocb  uppfostrade  ho- 
nom gemensamt  med  sin  egen  son  II.  V.  II.  som  dog  säsooi 
Missionär  Biskop  i  .\frika.  Se  C.  Babnins  biographi  i  Biogr. 
Lex.  C.  H.  blef  Sludcnt  i  Lund  1801.  Mag.  1808,  prest 
1800.  Presid.  de  Concilio  Gonslantiensi  1814.  Blef  Lärare 
för  II.  Exe.  Grefve  Jacob  De  la  Gardios  ende  son  Gustaf  D. 
och  brorson  Glaes  I).  diJ  Grefven  lemnadc  Sverige,  för  att 
afgå  som  Sv.  Minister  till  Spanien.  Blef  litulerad  l\.  Ilof- 
predikant  1810.  Huspredikant  p;1  Kulla  (lunnarstorp  bos 
Grifvinnan  Am.  Sparre  f.  Ramel  1818.  Kyrkoherde  i  Hel- 
singborg 1820.  Prost  182^.  Gontr.Prost 'i  Luggnde  182G. 
Uiksd-igsfiilliDäktig  185^,  40  ocb  44.  Ledamot  af  Samfund. 
Pro  hd.-  &  Christianismo  1854.  L.  N.  O.  l8oG.  Tb.  D:r 
184u.  Död  d.  G  Juni  s.  ä.  i  Stockholm.  Gift  med  Cath. 
Mar   Flyborg   1821.     Barn:  Carolina   Helena   Elisabeth,   född 


391 

och  död  1822;  Carl  Alfred,  född  1823,  Student,  död  1842 
i  Lund;  Enarna  Sophia,  f.  I82ö,  död  I84Ö  i  SlockLoIm; 
Selma  Helena  Elisabeth,  i.  !82,">,  c;,  m.  vice  Pastor  A.  .1. 
Björck.  Denne  v.  Pastor  ^nd.  Joh.  Björck,  f.  1813,  Stud. 
i  Lund  1829,  prest  1857^  var  som  nådårspredikant  efter 
sin  svärfaders  död  ganska  verksam  under  den  första  lältligen 
besvärsrika  tillämpningen  af  Hongl.  Skolstadgan  af  1842  och 
hann  att  fä  2:ne  skolhus  uppbyggda.  Här  mötte  dock  min- 
dre motstånd  mot  sjelfva  lagen  om  skolhus,  än  tvist  om 
stället,  der  skolhus  skulle  uppföras.  Emellertid  uteblefvo 
ej  på  flera  banor  tillfällen  för  v.  Pastorn  att  ådagalägga  ut- 
märkt ordningssinne  och  skicklighet  och  han  genomgick  se- 
grande hvad  han  medhann  att  företaga.  Efterträdare  äro 
skyldige   erkänna   hans   förljenst   i   flera   hänseenden. 

AJed  14  års  meriter  (magistergradens  inberäknade)  kunde 
Hofpredlkanten  U.  lika  litet  som  Hofprcdikanten  Follin  förut, 
hoppas  att  vinna  ett  af  stiftets  största  pastorater.  Det  var 
församlingarnes  önskan,  som  nu,  liksom  I78Ö,  bestämde  Ko- 
nungens röst.  Hallbeck  visade  samma  erkänsla  som  företrä- 
daren, boende  ulan  knöt  i  en  prcslgärd,  hvaraf  hälften  se- 
dan befanns  omöjlig  att  reparera.  (Qood  dilfertur,  non  au- 
fertur,  är  dock  el)  gammalt  ordspråk,  som  en  sednare  ge- 
neration länge  får  besanna.)  Oegennyttig  intill  efterlåtenhet 
liksom  företrädaren,  efterlemnadc  han  liksom  denne  föga  an- 
nan  egendom   än   ett   aktadt   namn   och   nådåren. 

II.  var  ytterst  samvetsgrann  och  punktlig  i  sin  embels- 
förvaltning,  tärande  sjelfva  liiskrafterna  af  fruktan  att  ändå 
ej  uppfylla  alla  sina  miingartade  pligler.  Och  olik  stads- 
prester  i  allmänhet  ansåg  han  ej  pastorsexpeditionen  för  huf- 
vudsak ,  lemnande  unga  medlijelpare  att  uppträda  som  fol- 
kets moraliserare,  utan  predikade  nästan  söndagligen,  ora- 
vcxlande  mellan  stad  och  land.  Man  anmärkte  lätt,  att  D:r 
Iledrén  varit  hans  homiictiska  mönster,  ehuru  man  ej  fann 
en  afskrifvare  eller  härmare.  Mot  hans  lefverne  var  ingen 
anmärkning  att  göra.  Märkligt  är,  all  i  hela  serien  under 
Lutherska  tiden,  blott  en  pastor  af  de  2(>  lemnat  en  skugga 
pä  sitt  minne.  Denna  lycka  för  staden  bör  erkännas.  I  strid 
för  rätt  var  hans  valspråk:  franfji  non  flecti.  Och  hans  kraft 
bröts  alltmer  under  bemödandet  alt  uppeliiilla  rätt  och  rätt- 
färdighet. Hjopt  smärtade  honom  alt  ej  kunna  hälla  sed- 
vänjorna i  jemnvigt  med  kyrkolagorna.  Då  kapplöpningarna 
anställdes  i  Helsingborg  om  söndagarna  (dermed  fortfors  tills 
efter  hans  död  Kung  Oscars  närvaro  och  vttrade  opinion 
verkade  ändring),   så   fårades   hans   panna   och  mörknade  hans 


592 


l»Iick  för  de  tömda  kyrliornas  och  fyllda  Lrogariias  skull. 
Enskilda  sorger  tillstötie  ock.  Enda  sonen  dog  10-årig  Tid 
iiniversiietet  och  den  ena  af  de  tva  återslaendc  barnen,  en 
lO-Arig  dotter,  dog  i  Stockholm,  dit  bon  följt  sin  fader, 
da  han  begaf  sig  till  den  oulje  riksdagen.  Snart  följde  ban 
henne  i  grafven.  En  vacker  gralv/lrd  är  af  Herr  v.  Fastor 
Björck  och  dess  fru  upprest  der  fadren  och  dess  2  sist  döda 
barn  hvila,  på  backsluttningen  vid  norra  muren  ä  nya  kyrk- 
gården. 

Mycket  minnesvärdt  utriittudes  i  embelel  af  D:r  H.  un- 
der ett  fjerdedels  sekel.  Fattigkassans  r/ikenskaper,  hvari 
ban  skaffade  full  reda,  visa  ett  stigande  af  den  räntebärande 
fonden  under  hans  ordförandeskap  i  fattigvården,  frän  1'2.000 
till  55,000  K<lr  Bco.  Han  dolde  ej  att  han  nödfler  företog 
de  dyra  kyrkreparationerna ,  fy  ban  ville  sk»»na  sina  åhörare 
frän  utgifter,  så  länge  möjligt  var.  En  kyrktillbyggnad  sked- 
de i  Raus.  ett  skolhus  byggdes  på  Hiiå  redan  i  början  af 
hans  embetstillträde.  Han  såg  ej  lärdomsschulans  i  Helsing- 
borg vackra  byggnader  uppförda,  men  delade  med  Borgmä- 
star  Lundberg  förtjensten  af  beslutet  och  var  verksam  för 
vinnande  af  det  ansenliga  bidraget  utur  stiftets  byggnads- 
kassa. Söndagsskolans  och  Bibelkassans  capilaler  vnnnos  i 
hans  tid  5  vid  det  sednare  finner  man  tydligen  alt  hans  infly- 
tande varit  det  bestämmande j  vid  det  förras  fredliga  erölVing 
genom  nedlaggd  rättegång  se  vi  honom  jemte  dcu  verksamme 
Borgmästaren   Lundberg. 

Utg.  bar  begärt  en  eharakterislik  af  D:r  Hallheck  af  en 
än  mera  competent  domare.  Uennc  skrifver:  "D:r  H.  våren 
trål  i  sitt  embete.  Frän  morgon  till  afton  salt  han  i  sitt 
embetsrum,  oupphörligt  omgifven  af  anmiilanden  och  förfråg- 
ningar. Deremellan  måste  han  utarbeta  sina  predikningar. 
Dessa  voro  allvarliga  och  christliga.  Språket  slädadl  ,  utan 
sökta  prydnader,  med  sträfvan  alt  väcka  insigt,  men  ej  upp- 
seende. Uttalet  var  högt  och  starkt,  passande  för  större 
kyrkor,  men  mindre  för  enskilda  rum.  De  tillställningar, 
som  i  Helsingborg  ofta  vidlogos  å  söndagar  under  sommar- 
tiden fur  allmänna  sammanträden  och  nöjen,  oroade  honom 
mycket  såsom  störande  sabbalhens  helgd  och  gudsljcnsteus 
andakt.  Han  söklc  förekomma  dem,  men  saknade  dellagan- 
de och  åtgärd  för  vinnande  af  det  ändan)ill  han  åsyftade. 
Hans  proslvisitationer  utmärkte  sig  för  ordenllighel ,  fuU- 
stiindighet  och  nit.  Skolans  ansreläarenheler  bevakade  han 
såsom  Inspcctor  med  synnerlig  ni)puiärksamhet  och  värma. 
Häradsprosten  J.   RI.   Faick    yttrar    i    de    vid    grafveu    hållna 


305 

och  seilan  trychia  niinnesortleu ;  "Sin  Konung  med  varai  tro- 
het till^ifvcn  inplanlade  han  saoiaia  tanliesätt  hos  sina  åhö- 
rare. För  de  faltiga  sörjde  han  som  en  fader.  Man  känner 
så  väl  den  långa  och  allvarsamma  strid,  han  k:im[>ade  för 
deras  fördehir,  som  det  enskilda  välgörande  h vilket  han  lika 
frikostigt  utölVade,  som  nödigt  ville  hafva  hekant.  Pa  riks- 
dagarne gjorde  han  sig  känd  som  en  varm  försvarare  af  den 
asigt,  han  omfattat.  Han  tänkte  redigt  och  författade  väl." 
Prosten   Theander   sjöng   vid   grafven: 

)j^Ian  förutan  vald  och  ränker 
I  ditt  allvar  lugn  och  klar! 
Tankar,  som  den  vise  tänker, 
Känslor,  som  en  fader  har, 
Skönt,  harmoniskt  hos  dig  bodde 
På  din  lefnads  pröfvostig 
Och  ett  högre  väl  du  trodde 
I  hvar  sorg,  som  mötte  dig.» 

U  t gifn a  Skrifter:  De  concilio  Constantiensi.  Lund  1814.  — 
Personalier  öfvcr  D:r  Follin,  tryckte  i  D:r  L.  A.  Palms  likpred.  1S19. 
—  Tal  öfver  Fru  Prostinnan  Arrhén,  född  Forssell.  —  Minnesord  vid 
Ryttmästaren  P.  Möllers  kära  maka  C.  B.  Rooths  jordfästning.  —  Yt- 
tranden i  Presteståndets  protokoller  riksd.    1834,  40,  44. 

J)4.   /*.    JVieselgren,   född   i   Spjlnlinlt   af  ^Vieslanda  soc- 
ken  den    1    Octoher    1800;    Fadren    Jonas    Jonsson.    Bonde. 
Stnd(>nt    i    Lund     1840;    Orerade,    såsom   Stipcnd.   Tiliandro- 
Colliandrianus ,   pa    latinsk    vers   öfver    Prosten    D:r   P.   Tilian- 
der   i   Wirestad    182-2;     Ordnade    Grefl.    De   la    Gardieska    Bi- 
bliothekels    Manuseripl-samling   pa   Löheröd    1821 — 22;   Mag. 
1825;    Docens   i    Hist.   Lill.    1824;    Ord.   Esthet.   Adjunkt   s. 
å.;   Ledamot   af  Evang.   Sållsk.   i   Stockholm   s.   ä.;    af  Sv.    Bi- 
helsållsk.    derstiides   ».   å.;    E.   O.   v.   Bihliothekarie    vid   Univ.- 
Bihl.    1828;   Bihs-Anliqvariens   Omhud   under   resor   i    S.  Sve- 
rige,  med    lika   rälligh.    och    skyhiigh.   som    Hiks-.Anti<{varien , 
1828;   v.   Bihiiolhckarie    18o0;    föreslod   Eslht-l.  Professionen 
i   är   och    Lniv.-Bihl.   5   ar;   (Inrator   för   Snjål.   INalion  185u; 
Prest   d.  27    Febr.   s.    n.;     Hallad    till     Lyrkoherde   i    Wesler- 
slads  patr.  Pastoral  af  Lunds   Slifl    180."";   Piosl    1804;    Uppf. 
på    förslag   till   Theol.    Pasl.    Prof.   i    Lpsala  1854  och  lill  Hal- 
senianska    Prof.    inom   Theol.    Fae.   derst.    18ÖG;    Aihel.  Leda- 
mot   i    Sv.   Litlerat.    Foren.     1852 — öö;     Corresp.    Ledamot    i 
Hongl.    Samf.    i    Stockholm    för    ulgilVande    af  Ilandskr.,    röran- 
de  Skandin.    llist.    1801;     Ord.    I.,ed.imot    i    det    Kongl.   i\ord. 
Oldskrift-Selskahet  i  Uöpenhamu    1853;    Arbetande  Ledaoiot 


594 

i  Malmöbus  Läns  Husbållniugs-Sällskap  1854;  Ordinarie  Med- 
lem i  Kongl.  Danske  Selskab  for  Foedrelandels  Historie  og 
Sprog  i  Köpenbamn  i85(i;  Den  Danske  Histor.  Förenings 
Medlem  1858;  af  Sv.  Fornskr.  Sällsk.  i  Stockbolm  1844;  Med- 
lem i  Selsk.  f.  Dansk  Kiikebist.  1849;  Heders-Ledamot  i  Sv. 
Nyklerhets-Sällsk.  1858;  Ständig  Ledamot  i  Sällsk.  för  We- 
xel-undervisningens  befrämjande  i  Stockbolm  s.  å.;  Besökte, 
som  Ombud  friin  Lunds  Nyklerbetsförening,  S.  Sveriges  Nyk- 
terbetsföreningars  ärsmölc  i  Madesjö  1858,  i  Kalmar  1859, 
i  Jönköping  1840,  N.  Sveriges  i  Hudiksvall  1840  ocb  S. 
Sveriges  dito  i  Skara  18  il,  i  Wexjö  1842,  i  Linköping 
1845;  Besökte  ett  dylikt  möte  i  Stockbolm  1840  ocb  Skan- 
dinaviska Nykterbets-Sällskapernas  General-Församl.  i  Stock- 
holm 1846  ocb  i  Köpenbamn  1847,  det  förra  som  Ombud 
för  Lunds  IVykterbels-Sällskap,  det  sednare  som  Ombud  för 
Sv.  Nykterbets-Sällskapet  i  Stockbolm;  Kallad  att  aflägga 
Predikoprof  af  Slorkyrkoförsamlingen  i  Stockbolm  vid  Pa- 
storis  primarii-embetets  ledigbet  1841;  Återfick  af  Kongl. 
Maj:t  extra  ansökningsrält  1845;  Tb.  Doctor  184o ;  Uppförd 
pä  förslag  till  Tbeol.  Pastor.  Prof.  i  Lund  1846,  samt  till 
Biskops-Emb.  i  Wexjö  1847;  Kyrkoberde  i  Helsingborgs 
Stads-,  Lands-  ocb  Garnisons-  samt  Wälluf  ocb  Raus  För- 
samlingar 1847;  Medlem  i  Directionon  för  Missions-Institutet 
i  Lund    frcln   Stiftelsen    1846   till    18o0;   L.   N.   O.    1848. 

Skrifter:  Minnes-Sånger  ur  Wärend.  Stockholm  18'24,  S:o. — 
Starkodds  Sånger.  Ib.  s.  ä.,  8:o.  —  Horners  Uiad,  en  Jonisk  Folksäng 
öfvers.  till  en  Svensk,  1  Sängen.  Ib.  s.  å.,  8:o.  —  Vägen,  Sannin- 
gen och  Lifvet,  poemer  införda  i  en  Sv.  öfversälfning  af  D:r  Valentis 
skrift  om  protestantiska  kyrkans  förfall.  Ib.   1825.  (l?:dra  uppl.   1842.) 

—  Bibel-Ilistorien  författad  i  Sänger  efter  Grundtvig.   1  h.  Lund  1845. 

—  Minnes-Sänger  öfver  Is.  Ilyllenius  1821,  Louise  Collin  1822,  C. 
J.  af  Wirsén  1825,  .1.  J.  Dorph  1827,  L.  v.  Engeström  vid  Minnes- 
festen i  Lund  1828,  P.  Roos  1832  m.  fl.  —  Deliciaj  Bihliothecae  De 
la  Gardianu).  (Diss.  pr.  Grad.)  Lund  1823.  —  Om  Talarekonst  jemfe 
nägra  idéer  i  Kallitechnik.  Ib.  1828.  —  Ilisloriam  K.  Gustavi  l:mi 
Monumenta  qu*  respiciunt.  P.  I — YIII,  cum  Thesibus  Aesthel.  Ib.  1829. 

—  Lusiones  Prosodic;e.  P.  I — VIII.  ib.  1828 — 20,  deraf  Völo-spa, 
h.  e.  Carmen  Veledae,  Islandice  et  Latine  Commentariolis  strictim  illu- 
stratum. Lund  1829,  särskildt  utgafs.  —  Philanlhropinismo  nondum 
succubuisse  Universitates  exteras  indicia  nonnulla.  P.  I — IV.  Ib.  1831, 
4:o.  —  Catalogus  Manuscript.  Bibi.  Lundens.  P.  I — IV.  Ib.  1830,  8:o. 

—  De  Claustris  Svio-Gothicis,  Disquisitio  Historico-Eccles.  cum  Thesib.- 
Theol.  (spec.  Pastor.)  P.  I — XV.  Ib.  1832 — 33,  4:o.  —  De  la  Gar- 
diska  Archivct  Iliift.  I.   Lund   1829.     De  la  Gardiska  Archivet   Del.   1. 


395 

Stockholm  1831.  (deri  ny  uppl.  af  1  häftet  ingått).  Delarne  2 — 20. 
Lund  1832 — 4-3.  Bihang  1844,  8:o.  —  Ett  Poem  i  D.  13  öfver- 
satt  på  Holländska  af  Ludvig  De  Geer  i  Haag,  tryckt  i  Kersmis  1842. 

—  De  la  Gardiska  Archivet  på  Löberöd  och  Gyllenstjernska  Archivet 
på  Krapperup,  Kalalogs-utdrag  i  17:de  Del.  af  Handl.  rörande  Skan- 
dinaviens Historia.  Stockholm  1832,  8:o.  —  And.  Lidbecks  lefnads- 
teckning,  företal  till  Anmärkn.  ang.  ämnen  ur  Psychologien,  Estheti- 
ken  etc.  af  A.  Lidbeck,  utg.  af  P.  Wieselgren.  Lund  1830,  8:o.  — 
Öfvcr  200  Biographier  som  medarbetare  i  Biogr.  Lexicon,  utg.  Upsala 
1835  följ.  (56:te  häftet  är  under  tryckning)  signaturen  — \.  —  Nils 
Månsson  i  Skumparp,  Minnesteckning.  Lund  1837,  8:o.  —  J.  J.  Raab, 
Lefvernesbeskrifning  i  dennes  skrifter  i  Medborgerliga  ämnen.  Ib.  1838, 
8;o.  —  Ord  vid  H.  3L  Rosenqvists  Jordfästning.  Ib.  1838.  —  3Iinne 
af  A.  H.  Florman,  hållet  i  Lunds  Nykterh. -Sällskap.    Ib.   1840,    8:o. 

—  Förord  till  Fröken  Florenfinas  af  Oberweimar  Berättelse,  efter  Lu- 
thers text  öfvcrsatt  af  Jur.  D:r  J.  Holmbergsson  med  teckningar  af  J. 
Holmbergsson,  sonen.  Stockholm  1842.  —  Minne  af  A.  O.  Lindfors, 
hållet  pä  Smålands  Nations  i  Lund  begäran  dä  Minnesstoden  aftäckfes. 
Lund  1843,  8:o.  —  Bidrag  till  P.  L.  Sellergrens  personalier  af  J.  P. 
Hultbring.  Wexjö   1843.  —  Jöran  Jacob    Thomaeus,    Nekrolog,    införd 

.i  Minnesbok  för  Sv.  Prester  af  J.  J.  Thomaeus,  utgifven  efter  författa- 
rens död.  Christiansfad  1845.  —  Bidrag  till  Lunds  Stifts  Herdaminne, 
i  förening  med  D:r  H.  M.  Melin  m.  fl.,  IL  I.  Lund  184G,  8:o.  — 
Ännu  några  ord  om  Kaiasfrophen  vid  Fredrikshall  1718  (i  anledning 
af  Meddelanden  ur  Franska  Heml.  Riks-Archivet).  Lund  1841.  —  K. 
Carl  XIV  Johans  Historia  i  korthot  berättad.  Lund  1844  och  Wexjö 
1844.  —  Virdaland.  Wexjö  1844,  utgörande  en  del  af  Ny  Smålands 
Beskrifning,  livaraf  1  och  2  Del.  utkommo  i  Wexjö  1844 — 45;  3 
Del.  i  Lund  1845,  8:o.  —  Bihang  till  Ny  Smålands  Bekrifning.  Jön- 
köping 1847,  8:o.  (Med  J.  Pontén,  W.  Rappe  m.  fl.  som  medarbetare). 
-. —  Syd-Skandinaviens  Förslfödslorält,  ett  bidrag  till  Kritik  af  Skandi- 
naviens urhäfder.  Stockholm  och  Upsala  1845,  8:o.  —  Sveriges  sköna 
Litteratur,  en  öfverblick  vid  Akademiska  Föreläsningar.  l:a  Del.  Sven- 
ska kyrkans  sköna  Litteratur.  Lund  1833,  S:o.  Ny  upplaga  i  2:ne 
häften.  Stockholm  och  Upsala  1846 — 47,  8:o.  2:a  Delen,  Statens 
sköna  Litteratur.  3Iedeltidens.  Lund  1834.  3:e  Delen  1520 — 1718. 
Lund  1835.  4:e  Del.  1  haft.  1718 — 1772.  2  haft.  1772 — 1809. 
Stockholm  och  Upsala  1847 — 48,  8:o.  5;e  Del.  180") — 1844.  Stock- 
holm och  Upsala  1849,  8:o.  —  Den  nya  Svenska  Psalmbokens  be- 
kante författare  i  en  Psalmboks-ujiplnga,  utg.  i  Malmö  1831.  — Hvad 
skall  man  säga  om  detta  nyklerhetsväsen,  i  fall  man  annars  tror  Guds 
ord?  Lund  1837,  8;o.  ()fversa(t  med  Titel:  Die  Enthaltung  von  slar- 
ken  Getränkcn  in  ihrer  Beileulsamkeit  fiir  Christen.  Aus  dem  Sclnve- 
dischen  von  I.  D.  Runge.  Hamburg  1844.  1  Suppl.  Christi  exempel. 
Lund  1837.  Ny  uppl.  Ib.  184G.  2:dra  Suppl.  Öppet  Bref  till  alla 
som  supa  utan  att  bränna.  FahJun  &  Helsingborg  etc.  6:te  uppl.  1838. 


39C 

3:dje  Suppl.  Öppet  Bref  till  alla  som  brSnna.  Lund  1839.  Fahlun  s. 
S.  4:de  Suppl.  Bidrag  till  Svenska  Ilufvudnäringcns  Historia  under 
nära  300  är.  Lund  1838.  5:fe  Suppl.  Ytterligare  Bidrag  etc.  Ib.  s.  å. 
6;te  Suppl.  Öppet  bref  till  alla  med  inflytelse  på  Svenska  bränvinsfrä- 
gan  såsom  ett  lagstiftningsärende,  till  allas  tjenst,  som  vid  Historiens 
ljus  vilja  fatta  ett  sjelfslandigt  omdöme  rörande  en  af  hufvudfrågorna, 
både  för  Dagen  och  Seklet.  Ib.  1839.  7:de  Suppl.  Förslagsmeningar 
rörande  en  ny  nationel  Bränvinsförordning.  Lund  1839.  —  Äter  ett 
öppet  bref  till  dem  som  biänna.  Helsingborg  1840.  —  Hvem  var  vi- 
sast, Hr  Sven  eller  Fru  Svea?  Christianstad  1837.  2  uppl.  —  Är  ab- 
solut afliållsamhet  från  starka  drycker  så  grundad  i  de  lärdomar,  er- 
farenheten lemnat ,  att  den  kan  eller  bör  yrkas  som  en  pligt  för  Sven- 
ska medborgare  under  den  Svenska  Bränvins-lagstiffningens  närvarande 
skick?  En  af  dagens  frågor  i  korthet  besvarad.  Lund  1839.  (Mot- 
skrift  mot  en  skrift  af  D:r  M.  E.  Ahlman).  —  Historik  öfver  Svenska 
Bränvinslagstiftningen  under  200  är.  Lund  1840,  S:o.  —  Bihang; 
Förklaring  i  anledn.  af  D:r  Reuterdahls  Anmärkningar  i  Theol.  Qvar- 
talsskrift  1838,  3  haft.  Om  Nykterhet  och  Nykterhets-Sällskaper.  — 
Hvad  skole  vi  nu  göra,  vi  som  ville  höra  Riksdagsbeslutet  förrän  vi 
togo  något  Nykterhetsbeslut?  Lund  1841.  Skara  s.  å.,  8:o.  —  Tal 
hållet  i  Sv.  Nykterhets-Sällskapets  l:sta  Filial-Förenings  vanliga  local  i 
Stockholm  den  16  Augusti  1840, -på  anmodan  af  dess  Förvaltnings- 
Utskott.  Stockholm  1840,  8:o.  —  Tal  hållet  vid  Svenska  Nykterhets- 
Sällskapets  l:sta  Filial-Förenings  Qvar(al-sammankomsf  å  Stora  Börs- 
salen i  Stockholm  den  17  Augusti  1840,  på  anmodan  af  dess  För- 
valtnings-Utskott. Stockholm  1840,  8:o.  —  Tal  hållet  i  Gefle  Stads 
kyrka  efter  Gudstjensfens  slut  d.   30  Augusti   1840.  Gefle   1841,  8:o. 

—  Satser,  som  komma  alt  offentligen  försvaras  på  Cons.  Eccles.  Ses- 
sions-sal i  Lund  1840.  —  Satser,  som  etc.  på  Frimurare-siilen  i  Jön- 
köping, .lönköp.  1840.  —  Satser,  försvarade  i  Stockholms  Prostsällskap 
1840.  Stockholm  s.  å.  —  Tale  i  Maadeholdsmödof  i  Kjcibcnhavn  den 
IG  Juli  1847.  Udgivon  paa  Dansk  af  Maadeholdsföreningen  i  Kjö- 
benhavn.  Kjöbenh,  1847.  —  Hvilken  är  Sveriges  Religion?  Med  Bi- 
hang af  Sv.  Kyrkans  ännu  gällande  Symboler.    Stockholm   1827,  8:o. 

—  Försvar  mot  anmärkn.  af  J.  M.  Almqvist,  infördt  i  Kometen  (utg. 
af  C.  Dahlgren)  1827  JYI  57 — 60,  och  mot  Anmärkningar  af  J.  Ty- 
beck,  infördt  i  Journalen  (utg.  af  P.  A.  Wallmark)  Jfi  118—127, 
detta  scdnaro  kalladt:  Svedenborgarcn  och  Lutheranen,  Novell  ur  Stock- 
holmska Andeverlden.  —  J.  Bolhwidi  predikan  öfver  Kon.  Gustaf  II 
Adolph  jemtc  en  framställning  af  den  öfriga  Prediko-LiKeraturen  vid 
Konungens  död,  utgifven  vid  Jubelfesten  1832.  Stockholm  s.  3.  — 
Christlig  predikan  \id  Skånska  Preslerskapets  förslå  sammanträde.  Lund 
1835,  8:o.  —  Predikan  på  Annandag  Påsk,  hållen  i  Skeppsholms- 
kyrkan i  Stockholm  1826,  tryckt  i  G.  H.  'SM]in>  Den  Christliye  Pre- 
dikaren 1  h.  —  Predikan  öhcv  Michaclisdagens  hogm.-fext,  hållen  i 
Wexjö  Domkyrka    1842   vid  S.  Sveriges  Nykterhot.s-Sällskapers  årsmöte ; 


597 

tr.  i  G.  n.  Mellins  Den  ChiistUge  Predikaren,  3rg§ncen  1841.  Sär- 
skildt  aftryck.  Stockholm  1841.  Öfvcrsatt  på  Tyska  med  titel:  Von 
Verläugnen  der  iErgernisse,  Predigt  iiber  Mattli.  18:  v.  7 — 9,  Aus 
dera  Schwedischen  iibersetzt  und  dem  veielirlichen  Enthallsamkeits- 
und  Mässigkeits-Vereinen  gewidmet  von  I.  D.  Runge.  Hamburg  1843. 
—  Ottesängspredikan  på  irsta  Bönedagen  och  Aftonsängspred.  på  3:dje 
Bönedagen  1841  i  Bönedagspred.  för  1841,  ulg.  af  L.  Feuk  och  T. 
N.  Hassclqvisf.  Christianslad  1841.  —  Medarbetare  (vanligen  med  sig- 
naturen — n)  i:  Tidningar  om  Evangelii  framgång.  Slokh.  1823 — 24 
(Recens.  af  F.  M.  Franzéns  skaldestycken  m.  m.) ;  i  Uriel  eller  Nytt  ur 
Guds  Rike.  Stockh.  1825 — 26  (Recens.  af  Justitie-Rädet  M.  Toréns 
skrift  om  orsaken  till  de  ökade  brottmålen  m.  fl.) ;  i  Eccles.  Tidskrift. 
Upsala  1827 — 28  (Förslag  till  ingen  Evangelii-Bok.  Recens.  af  Doct. 
Bergqvists  Förnuft  och  Uppenb.  m.  fl.);  i  Theol.  Qvartalskrift.  Lund 
1828 — 31  (Förslag  till  en  Jubelfest  1830;  Pietismens  tidehvarf  m. 
m.);  i  Svenska  Litteratur-föreningens  Tidning,  utg.  i  Upsala  1833 — 38 
(Recens.  af  Anckarsvärds  Petitionslista,  Skrifter  af  E.  S.  Bring,  Cron- 
holm,  Alilqvist,  Bexell  &  Lignell,  A.  Lindeblad,  C.  Rodhe,  P.  Sparre, 
M.  L.  Stähl  m.  fl.);  i  Skandia,  Tidskrift  för  Vetenskap  oc  Konst.  Up- 
sala 1836 — 37  (Bildningsanstalterna  i  Sverige  i  3:djc  och  5:te  Band. 
m.  m.);  i  Fr.  Boijes  Konst-  och  Nyhets-magasin  (Om  Kongl.  Målnings- 
galleriet i  Köpenhamn).  Stockh.  1829;  uti  J.  J.  Thomici  Kyrkopost. 
Chrislianstad  1838 — 40  (A.  G.  Rudelbach  och  dess  skrifter.  Om  Kloc- 
karnes  helgonsky Id  i  Skåne,  motion  ingifven  af  Färs  Härads  Ombud 
vid  Riksdagen  1840,  i  fråga  om  Folkskolor  m.  m.);  uti  Läsning  i  Blan- 
dade ämnen  (ny  serie)  utgifven  af  C.  A.  Adlersparre.  Carlstad  1839 
(Öfver  (jeijers  Frihetstid,  Geijer  och  Litteraturbladet);  i  Brage  og  Idun. 
Kjöbenhavn  1840  (Om  Nordens  Vetenskapliga  Förening  i  anledning 
afGrundtvigs  artikel  i  samma  ämne.);  uti  Janus,  Jahrbiichcr  Deufscher 
Gesinnung,  Bildung  und  Tliat,  Herausgegeb.  von  V.  A.  Huber.  Berlin 
1845  (Ein  Janusblick  auf  Schweden.);  uti  Palmblads  Läsning  för  Bild- 
ning och  Nöje.  Upsala  1847 — 48  (Tal  öfver  Es.  Tegnér,  hållet  pä 
Stud.  ungdomens  i  Lund  begäran  d.  10  Jan.  1847;  Friherrinn.  Stael 
von  Holstein;  Förklar,  i  anledning  af  Paludan-Miillers  skrift  ora  Carl 
XII:s  död  m.  m.);  uti  Hermoder.  Stockholm  1847  (Jon  Bengtsson, 
Småländsk  Riksdagsman);  uti  Skånska  Correspondenlen  1832,  1835 
— 40,  47;  uti  Nyklerhetsvännernas  Tidn.  10  årgångar,  (ansvarig  Re- 
daktör i  flera  år).  Lund  1837 — 47;  uti  Fosferlands\ännen.  Stockholm 
1737 — 38;  uti  Missions-Tidningen  ulgifven  i  Lund  1846 — 47  (Till 
högra  sidan  och  vensfra,  särskildt  aflrjckt  försvar  mot  Missionssakens 
motståndare).  —  Anföranden,  intagne  i  Svenska  N\klerhels-Föreningars 
utgifna  Handlingar  vid  årsmöten  i  S\erige  1838  följ.  samt  i  Förhand- 
lingar vid  de  Nordiska  Nykterhets-Föreningarnes  allmänna  årsmöte  i 
Stockholm  den  15 — 17  Juni  1846.  Stockholm  1847.  —  Om  några 
missförstånd,  som  förhindra  Skandinavismens  idé  att  mera  allmänt  göra 
sig  gällande  i  Skandinavien.     Ett   föredrag   i   Skandinaviska   Sällskapet 


598 

i  Köpenhamn  den  20  Nov.  1847.  Köpenhamn  1848.  —  Predikningar 
och  Föredrag  hållna  i  Stockholm  1850,  l:sta  häftet.  Stockholm  1850. 
—  Medarbetare  i  den  Svenska  Psalmboken  af  år  1819.  Öfversedd  af 
J.  H.  Thomander,  P.  Wieselgren  m.  fl.    Malmö   1849. 


Under  dessa  5  sista  pastorernas  tid  ba  inom  detta  pa- 
storat ganska  ansenliga  capilaler  trädt  ur  den  enskilda  nyt- 
tans i  det  allm/innas  ijenst  Llotl  för  kijrhor,  scholor  samt 
sjuk-  ock  fattigvård  eller  för  sådant  som  räknas  till  "Eccle- 
siastik-expeditiooea"  i  vårt  land.  Vi  anföra  för  de  sista  20 
åren 

a)  såsom  gi/vet*): 

I.    K.   Carl  Johans  fond  Ildr  Beo 7,800:   — 

Denna  fond,  som  ingår  och  redovisas  bland 
Fattigvårdens  öfriga  fonder,  är  bildad  af  de 
500  Rdr  Bco,  som  Carl  Joban  årligen  gaf 
till  åminnelse  af  sin  första  landstigning  bär- 
städes;  de  skulle  enligt  första  beslämnielscn 
hvarje  år  utdelas  till  fattiga  oeb  dygdiga 
flickor,  som  trädde  i  äktenskap.  Utdelnin- 
gen skedde  likväl  så  sparsamt  att  vid  1851 
års  slut  både  en  fond  uppstått  stor  5,150 
Rdr  utom  räntor.  Följande  året  väckte  Hr 
Borgmästaren  Lundberg  proposition  att  nämn- 
de fund  borde  ingå  till  fattigverket  ocb  år- 
liga räntan  utdelas  till  bcböfvande,  bvilkea 
förändring  bifölls  slutligen  af  den  böge  gif- 
varen,  sä  att  frän  1855  räkningen  öfver 
dem  ingick  i  futtigslyrelsens  redovisning. 
1857  föreskrcfs,  att  fonden  med  1858  bor- 
de under  eget  namn  utmärkas  i  räkenskaper- 
na. Efter  Carl  Jobans  död  bar  årsanslaget 
fortfarit,  men  ej  laggls  till  capitalct,  utan, 
emedan  derom  ingen  föreskrift  lemuats,  år- 
ligen utdelats. 

'2.    K.   Carl    Jobans    gåfva    till    ett    f^azaret    vid 
Bamlösa  brunn  (i  Helsingborgs  Landsförsam- 


*)  Åtskilliga  mindre  gåfvor  äro  bär  ej  anförda,  t.  ex. 
Riksdagsm.  luiut  Pebrssoos  gåfvor  till  Dibclkassa  för  Lands- 
församlingen m.   fl. 


591) 

ling).      Omfaltar    ej    blott    denna    commun, 

utan   hela   länet 8,000:  *) 

5.  Enkefru  Bergs  gåfva  till  en  orgel  i  Helsing- 
borgs   kyrka 8,000:   — 

Upplupna   räntor   före   användningen     .      .      .      1,800:   — 

4.  Fröken  C.  Tornerbjelms  gäfva  1849  till  vissa 
reparationer  i  Helsingborgs  kyrka  mot  lifs- 
tidsränla 2,000:  — 

5.  Hr  Ola  Nilssons     d:o     d:o     d:o      .     .     .     .     2,000:  — 

6.  Fröken   J.   S.   Muncks      d.o      d:o      ....      1,000:   — 

7.  Hr   O.    Holm   till    ett    fönster  i   Helsingborgs 

kyrka 300:   — 

8.  Gäfvor  af  C.  E.  Flyborg  (153:  16),  C.  H. 
Rooth  m.  fl.  till   den   reparation,   som   leddes 

af  Budman,   Rosenberg,  J.   Torell   m.   fl.  700:   — 

(upplogos   aldrig  i    kyrkans   räkenskaper). 

9.  L.    A.     Uönnows     testamente     till     Söndags- 
scholan,   enligt   förlikning  mellan  arfvingarne 
å   ena   och   Doctor   Hallbeck   och  Borgmäslar 
Lundberg  «   andra   sidan,   penningar  3,000:  — 
ioflulne   'iMS. 

Jordar,   taxerade  till  4,200,  rantande  5,tiSii, 
således   svarande   mot  ett   capilal   af  minst    .      7,000:   — 
aflemnade   1848.      Deraf   ga    00:   32   till   ett 
stipendium   åt    1    å  2   studerande  **). 
iO.     O.    D.   lirooks  gafva  mot  lifstidsränfa ,   gifven 

1848,   till    folkscholhus   i   staden      ....    10,000:  — 

11.  Ur   Sdftets   byggnadskassa   till    lärdouisscho- 

lans   husbyggnad,   pä  ansökan  af  D:r  Hallbeck     9,000:   — 

12.  Prinsessan   Eugenias   fond   till   en   slöjdschola 
för  fattiga  flickor  i  staden,    grundlaggd  ge- 

*)  182G  var  fonden  8,503:  19.  4  Bco,  men  har  nu  se- 
dan Lazarcttet  ar  185G  byggts  lemnat  ett  öfverskolt  allena 
af  3,700  Udr  Bco,  bvaraf  ränta  18ö  Udr  Bco  årligen  an- 
vändes till  de  sjukes  och  fattiges  förmun,  som  å  Lazareltet 
under  brunnstiden  intagas.  Der  finnas  omkring  40  sängar. 
Ett   rum   är   inrcdt   för   Fatligläkaren. 

**)  Hönnowska  stipendiet  sökes  vid  hvarje  ars  slut  hos 
förenade  Skolstyrelsernas  Ordf.  Pastor  i  Helsingborg,  och 
kan  få  behållas  i  3  år.  Slägtingar  ha  företräde,  dcrnäst 
Guldsmedssöner,  dcrnäst  Handtverkarsöner  i  Helsingborg.  Kan 
delas  mellan  2  skolgossar,  men  gifvcs  odeladt  till  Student 
vid  universitet  eller  konstakademi. 


400 

nom   en   gafva   af  Drottning  Josepbina,   ökad 

af  Hr   Consul   Hallberg   och   dess    fru   m.  fl.   .         86C:   — ' 

15.     Sven   Nilssovis   lestamcnte  000:   52,   laggdl  i 

D:r    Hallbecks    band,    nu    växt    till    ....  700:    — 

(Bibelfond  för  slädens  fallige  nattvardsbarn 
soiu  alla  kunna  fa  Biblar  i  b ö t- j an  af  s\u  be- 
rcdelselid.) 

14.     Rlanistll   Sandbergs   testamente 400:  52 

till  kläder  o.  d.  lill  2  flickor  i  Prinsessan 
Engenias   slöjdsebola,    »flemnadt    1849. 

lo.     Till   inköp   af  ett   sjukbus    18o0: 

Cbolerafonden    frän    1854:      .      .      2,000:   — 

Sparbankens   räntcfria    lån       .      .      4,000:   — 

(uppsages   blott    om   Sparbanken 

får   stora    förluster.) 

Gåfvor    samlade    af  D:r  Nelzler      1,408:  52 

Skuld    .     .     .' 1,555:  10     8802:*) 

S:a   71,157:    12 

b)  såsom  contrlhiievadt: 

1.  Helsingborgs    stads-    ocb    landsförsaml.     till 

kyrktak    Rdr  Bco 7,7öi:  — 

—  till   reparationerna    1841 — 40     ....    10,589:    — 
(Storklockans   omgjutning,   5  nya  fönster  och 

de  af  Professor  Brunius  ledda  reparationerna 
1844—40), 

—  till  reparationerna  1849 — liO,  ulom  livad 
gafvorna    beläckte 2,592:   24 

2.  Helsingborgs     stads-     och     landsförsaml.     lill 
prestgårds-reparation    ocb    nybyggnad    1848 

—  1800 10,409:  — 

5.     Helsingborgs   stad    till    lärdomsscbolans    bus 

1845      .    ' 5,070:  — 

4.  Helsingborgs   stad    till   inköp  ocb  tillbyggnad 

af  falligbus   1840 2.555:   10 

och   1848 1,055:   10 

(Detta  utgick  dock  mest  af  fattigvärdsfonden). 

5.  Hans     församling     till     kyrkbyggnad 
1858-44 7,200 

Kyrktak   1849 4,000  11.200:  — 

*)  Sjelfva  inköpssuraman   var  7555:   10  Bco;  det  ufriga 
aovändt  pti  reparation   m.   m. 


401 

G.     Wällufs   hyrkreparallon   omkring   1840    .      .      1,400:   — • 
7.     Sex   scholliiis   i    de     tre    laucilCursatulingarna 

minst 10,000:  — 

Sl^~G2,898:    8. 
Lägger  man  bärtill  gäfvorna 7l,Io7:  12. 

sa   uppslår   en   Summa    154,0oa:  20. 

Afräknas   de 8,000:  — 

som  gifvits  länet,  ej  commtinen,  alerslSr  för 

pastoraret  ensamt 126,0oo:  — 

I'ramti(lcn   far   dock   något   deltaga   alt   hära 
kostnaderna^    ty    det    hade  varit  oharmbertigt 
att   af  en   generation    begära   allt. 
Skulder,    som   på   gifvarnes   lifstid   förräntas    men 

ej   betalas,   äro lo, 000:   — 

Skulder,   som   på   viss   tid   amorteras       ....    17,555:    16 

Ofrigc   skulder,    omkring 4,0G6:  52 

Skuld   utom  ränta^   som   möjligen  kan  komma  att 

betalas 4,000:   — 

41,000:  — 

Af  dessa  41,000  Rdr  kunna  dock  blott  de  22,000  be- 
traktas såsom  obetaitc.  Men  ingen  skuld  kommer  att  ärfvas 
af  framliden  oförminskad.  Nästan  obemärkte  af  de  flcste 
torde  de  börja  att  lörsviana,  när  en  tids  amortering  sänkt 
dem.  Och  detta  bar  en  generation,  med  sin  Konung  främst 
ibland  sig,  offrat  för  det  allmänna,  under  det  att  prcstcrne 
dock  predikat  <ien  ebristna  troslär;ui  om  gerningarnas  oför- 
måga alt  (JU  förut  ocb  förvärfva  någon  salighet,  helst  him- 
lens salighet  berodde  allenast  på  menniskans  inre  stämning 
och  ställning  till  Gud  i  Christo  —  nägot,  hvari  den  fattige 
kan  hinna  lika  längt  fram  som  den  rii.e,  men  dä  "goda  verk" 
äro  något,  hvari  mången  brottsling  kan  hinna  längre  än  dcD 
ärligaste   man! 

Afven  bär  torde  således  ett  bevis  vara  framlaggdt  att 
gifinildhet  och  tåligt  dragande  af  bördor  för  allas  gagn  ej 
l)ehörva  falska  bevekelsegruiuler  för  alt  kunna  uppväxa  i  niea- 
niskohjertut ,  ulan  att  sanningeyt  är  den  bästa  jordmånen  för 
alla    dygder. 

Mä   ingen   lärare   i   dessa    kyrkor,     dessa    scholor    nånsin 
frukta  alt   föredraga    Luthers   lära   om   salighet   genom  tron  på 
Jesum,    hemlad   af  Guds    Ord,    framför   Te/els   atlatslära,     om 
ock   försedd   med   neologisk   eller  rationalistisk  förgyllning! 
Ilclstiigborgs  Historia.  2G. 


40*2 


Upplysuiogsvis    torde   bar   böra   anföras   att    Helsingborgs 
pastorat  bestar  af,   enligt  Forsells  Sockenstatistik  (af  1850), 


o. 

c. 


-NI 
CD 


CO 


O» 


o 


©  00 

:o  10 
©  is 

*^G1 


1»  <e 

rs  'V 

«-  ät  bC 
oe    ^  O 


» 


a  - 


S  :es 


C5 


© 


JO 


OO  (?l  10  00  JO 

10  »o  —  "^  SI 

©_  0<  IC  ©^  s? 

10  •■'  (jf 


.     60    . 

615  S    bC 

S      cs      C 

•  —       IB     •  — 


m;      2      ») 

t-     C     s- 

•.o    e  :o 


bli  bC  60 

s.     ;-     U 

O     O     O 

'6Jc,Ti3'5JD 

CCS 

3  3^  = 

4'     Of     i;     n 


00 


© 


10 


9     S 

bC  O     , 
S     00 

*-  o  o 


-     a  sp 


•^  a 

•s  ' 

=  bO 

^  c 

K  2 


-    O    ~    «^ 

a;  „    4,    «    c 
^  S     —   — 

C  =   ^ 

:o  _2  •."  ca 
tnrz  c: 

3   «   «   5   =« 

:.  a  s;2  S 

«    M    g    g  ^ 
"?  Ci    o    «    1) 


'Ii     ^ 

*  •  « 


c     - 

gj      (B  w  —  t.       g,        -_ 

p  —  «K  •'=      ^ 

=    S  g  "=  S    biJ 


a   c  -r  cÄ 


-  =  i  a 


c  =     so 


~       O)       J;       o       i/i    S 

ti  •  -  iJ    biJ  ,  .=    -O 

?«  «  =  -  i  -^  ;§ 

.E  2  ?i  =  ^  -^  S 

—  M  =—  r  "^   ffl 

a      ^^  :  _;       ?> 

O!  -IS    X  "",.:,    £^ 

„  ©  *~  a  t  s  •E' 

i£  =»  Jl    r  g  bjj  J 

Sele*-" 
,  4  -2  i" « -=  >  -'* 

-  t:    5    o    c  .5    a, 

2^  S  a 

;;^  J  S  =  i:i  ? 

=  =  !,-:*_  ••"3 
.^  "^  :S  =  to'"  - 
^  —  -i     2      "  =M 

t.  «  -  s  =  "  * 
C{j    c  _«    =  "O 

a  -^  t*"--?  =^  J  = 

"      .        <«      c      «      4)      yj 

<u    ^    «    r    .,        -- 

C    -  s    ?    :5  __    a 

6j3-=  —•":«:—  .t; 
^    u    :.  _C    >     «    > 

o    bK—    -  —    ^  ^ 

«B     S     „  ^  S-^     BD     eo 

-a   «   so    ^-.^ 

c    --    -    S    ^ 

.     5    ::    1^    's    o 

'T  r  --^  bc  :ij  a 
a  jr  ,„  c  —  o 
es  as  j  -- 

fc.  n  «  ■—  OJ  2  « 
'«-     So  J  J  =—     o   JO 


bl5 


c  2 


.4 
a 
.2-0 


«B    "O 


•r  -3 


ra 


-   c^   "J-a 


cs  ;!l2    c 


t-  -M         bJ3 

aj    4J    «    Jb" 

O  —3  ^ 


c 

a  i2  t-j  Ts 


405 

Vid  slutet  af  sin  series  pastorum  bar  D:r  Follia  anfört 
nya  serier,  l:o)  upptagande  alla  pastorerne  i  den  ordning 
de  varit  här  anställda  med  uppgift  på  till-  och  aflrädes-är, 
så  vidt  det  var  liändt;  2:o)  etter  som  de  länge  varit  i  pa- 
storatet samt  uppgift  om  antalet  af  deras  barn;  «>:o)  efter 
som  de  gamle  varit  då  do  dogo;  4:o)  efter  som  de  varit  ut- 
märkta för  lärdom;  Tjro)  efter  som  de  genomgått  svåra  öden 
eller  märkliga  händelser  tilldragit  sig  i  deras  Icfnad.  Utg. 
fruktar  atl  vid  arbetets  trjcknlog  on  sadau  fullständighet  af 
serier,  hvad  [tyrkohordarne  vidkommer,  snarare  skulle  vålla 
klander  såsom  pretentiöst  än  väcka  intresse.  Den  som  af  de 
meddelade  biograpliierna  vill  uppgöra  allehanda  serier  och 
klassitleationer,  har  materialier  i  det  anförda.  Förkortadt 
kan  dock  hvad  som  deri  var  af  någon  vigt  pä  följande  sätt 
meddelas.  (Lätt  kan  en  hvar  se  urdniugsnumrens  namn  i 
noten.) 

2:o)   Efter  som   de  länqe  varit   Pastorer  (efter    IGOO): 
M  lid   Pastor  i    54  är   med   25   barn. 


52 

— 

54 

— 

14 

— 

55 

— 

25 

— 

4 

— . 

54 

— 

25 

— 

Ii 

— 

49 

— 

15 

— 

— 

— 

■35 

— 

15 

— 

6 

— 

48 

— 

12 

— 

9 

— 

51 

— 

iO 

— 

4 

— 

55 

— 

9 

— 

?1 

— 

38 

— 

9 

— 

2 

— 

42 

— 

9 

— 

2 

— 

59 

— 

8 

— 

11 

— 

47 

— 

7 

— 

15 

— . 

44 

— 

6 

— 

— 

— 

40 

— 

S 

— 

— 

— 

57 

— 

4 

— 

1 

— 

46 

— 

4 

— 



— 

45 

— 

4 

— 

4 

— 

41 

— 

2 

— 

4 

— 

56 

— 

1 

— 

i 

— . 

45 

— 

0 

— 

— 

— 

252^ 

— 

114 

— 

gon  tid  öfvcr  9000  personer  som  hvarje  ögonblick  ega  på- 
kalla en  enda  person  och  denne,  delande  ansvarighet  för 
mer  än  100,000  Rdr  Dco  vid  de  årliga  rcdovisuingsstäoi- 
morna,   varande  Inspcctor  SchoK-e  för  öfver   12,000  barn. 


404 

3:o)   Efter  som  de  gamla  varit  (de   öfriges  ålder  ohänd). 

M   35  —  83  år.       J>f  49  —  5ö  ar. 

gO  —  H'2   —  59  _  49  — 

52  —  73  —  fji  _  49  — 

41  _  G4  —  44  —  48  — 

55  _  05  —  3o  —  4ö  — 

54  _  58  —  48  —  42  — 

47  _  57  —  4o  —  39  — 

4:o)   Efter  som  de  varit  nlmärkta  för  lärdom. 

J^  40  Theol.   Professor. 
55   ulgifvil    18   skrifter. 

54  ufg.    12   akad.    disptilt.    1    likpredikan. 

58  ulg.    en    predikosamling   och    en  likpred.J   lilcf  Biskop. 

41  studerade   theologion   i    10  är  i   Köpcnhaiun. 
44   Latinsk    poetj    lärd    man. 

47  studerade   vid   utrikes   akademier. 

48  reconimenderad   fi)y   lärdom   af  Fecht   (Antipietisten). 

49  lärd   och    hegåfvad    prost. 

51    Th.    Doclorj     ulg.    30    skrifter    pa    vers    och    prosa; 
"stor   hade   prest,   poet   och  jurist"*). 

ö:o)  Efter  som  de  geuotiifjdtt  svåra  öden  etc. 

JVs   28   afsatt   och   fördrifven   som    Lutheran. 

55  afsatt   för   irrliirighet   —   oskyldigt- 

38    salt   vid    pastoratet    i   en  orolig  tid  (lOiio — 1G64)  och 
hade    många    ledsamlicter. 

59  dog    af   slag    j)å    predikstolen. 

40  mäsle   rymma,     nära   alt   hli   Biskop   i   Lund  (lek   han 
ett   litet   prestekall   i    Danmark. 

42  för  sitt   nit   mindre   älskad;   hade  många   ledsamholer. 

47  måste   flykta   för   Danskarnc,   Icfde  i   mycken   osaker- 
hel   och  "fruktan    (170o— 12). 

48  hefarade  dagligen  Danskars  och  Byssars  infall  i  landet. 


*)  Obs.  »/»I  28  Olaus  Bång,  55  Nils  Miehelsson  Aalhorg, 
54  Hans  Arnoldsen  de  Fine,  5o  And.  Gem/,a;us,  30  J.  IIuus- 
wiig,  37  Ernst  Baden,  38  Torkel  Tuvason,  39  Jac.  IJiöge, 
40 'H.  Hjort,  41  E.  Petr.Tus,  42  A.  Schartovv ,  45  N.  Agrell, 
44  G.  Achtscheldlng,  4ö  Joh.  Suudius,  40  01.  Orsladius, 
47  01.  Troilius,  48  Joh.  Carlqvist,  49  J.  Rönhcck  ,  oO  Sven 
TrägiJrd,  lil  Hans  Bergeslröm,  ö2  Elias  Follin,  lili  Carl 
Hallbäck. 


403 

Jlf  49  bortfördes  af  Tordcnskiöld,   bvilket  rubbade  hustruns 
förstand    oeb    kunnat    bryta   bans   belsa. 
Ul    bans    fiender    uppväckte    många    leilsanibeter   för   bo- 
nom   i   anledning  af  prestgårdsfrägan    ocb    Rosendal- 
ska   processen. 

"Stads-  Comministrar  *). 

Der  fanns  i  Danska  tiden  ett  Capolians-residens,  bvars 
!)rislfalHg,l»eter  aflmljjos  på  kyrkcassans  bekostnad,  enligt 
hvad    bvaije   års    ral.ning   visar. 

1.  Redan  1017  var  i  HeIsini»borg  en  Comtninister,  som 
i\.  O  April  gifte  sig  med  Hertig  Ulriks  amma.  K.  Cliristian 
IV  j»^jorde  sjelf  bröllopet^  enligt  bans  egen  anteckning  i  det 
årets   almanacb   (N.    Hisl.    TidsKr.    IV,    1    H.    p.   209). 

2.  Andi'.  GeinzoiHS  siiges  ba  varit  Comminister,  da  han 
såsom  Rector  1057  blef  Pastor.  Således  har  han  förenat 
Reclors-    ocb   Comministers-ljcnsterna. 

5.  Jens  Capcllnii  namnes  i  lGt>7  ars  räkenskap.  Han 
hade  af  kyrkan  tionde  20  skeppor  rag,  8  tunnor  korn,  lö- 
ste  det   aret   m<d    18   dal.   4.   8. 

4.  Jacob  Lnitridshn  Itiäge,  CapcIIan  1058  —  fCOG,  då 
haa   blef  Kyikokerde    i    Helsingborg. 

ii.  I\Hs  i/nmbraius  tillsades  1000,  sannolikt  en  upp- 
svensk af  den  kända  Hambr;eiskn  släglen  ,  som  snart  fick  bät- 
tre l)efordran.  Vi  finna  en  Nils  (Msson  H.im!)raMis  såsom 
Kyrkoherde  i  I>»ndskrona  vara  Riksdagsman  1072  ocb  1075'^ 
han   var   Häradsprost  i   Rönuebergs   härad,   då   han  1077  lem- 

•)  I  Torkel  Tnessons  uppsats  af  IGO."  läses:  Er  eliest 
dissc  Sogneprestens  bärliglieder,  at  han  haffuer  macbt  at 
praesentera  dem  eu  {terson  till  Capellan  i  Byen  og  at  kalde 
hannem  med  Rorgmesler  og  Radb.  —  Det  ban  icke  lyster 
at  forrette,  det  sorlcrer  till  Capelianen.  Capelianen  ar  ock 
pliglig  för  sitt  kalls  href  alt  forrette  tjenslen  for  Sognepre- 
slen,  naar  ban  tilsigendis  ^varder.  Sognepreslen  kau  bruge 
modcralion  i  allt.  Jig  bar  förundt  .  .  .  »lessliges  den  ngcn 
som  ban  bölder  morgcnbön  inlrddnelionspengc  som  de  gilne, 
mel  mindre  nåi^rc  selir  lornemme  (^vinde  inlrodueires,  da 
hafucr  ieg  mig  det  foibeboldet;  iloek  det  er  icke  en  rettig- 
heet,  men  Sogneprestens  velvilligbot  af  mig  begynt  for  den 
dannemands    fina    og   crbiuliga   confessation. 

Danncmaii  betyder  bär  tydligen  Hedersman ,  tillaggdt 
Jens   f]apellan. 


406 

nade  rum  för  Canutus  Habn  (sedan  Biskop)  och  Iransporfe- 
rades  till  Malmö  sv.  förs.  der  han  hlef  Häradels  prosl  ,  var 
riksdagsman    1680,    död    109a. 

Utan  tvifvel  en  inflytelseiik  man  vid  Skånes  försvenskan- 
de. Hans  dotler  Ebba  var  g.  m.  den  lärde  Haqv.  Slridsherg, 
Professor   i    I^nnd. 

C.  Erik  PcU(eus  i671  — 82,  dii  han  hlef  F^yrkolierdc  i 
Helsingborg. 

7.  ålans  Jacohceits  el.  Jacobsson,  son  af  J^f  5,  var  Cora- 
ministcr  redan  1600  och  ännu  17!0.  di»  han  af  Danska  mak- 
ten utnämnd  till  Kyrkoherde  i  Helsingborg  i  den  tlvklade 
Troilii  ställe,  efter  Stenbocks  seger  gick  öfver  till  Danmark 
i  sällskap  med  Hospitalspresfen  och  Cantorn.  Vi  bafva  i 
Kyrkoherden  Troilii  biographi  sett  en  vers  om  Herr  Hans' 
tro.  Han  hör  ej  förblandas  med  en  samtidig  presl  i  H.-iradet, 
Hr  Hans  Jacoh;ieus  Hyrkoherde  i  Iirooj).  Han  var  lill  den 
grad  ifrig  svensk,  alt  när  han  i  Hropps  kyrktorn  såg  Dan- 
skarnes framgång  i  hörjan  af  slaget  J7I0,  han  tog  det  så 
nära^  alt  hans  död  deraf  påskyndatles.  'Herr  Hans"  i  Hel- 
singborg synes  ha  varit  en  politisk  vinglare.  som  höll  ett 
Danskt  partisinne  uppe,  under  del  Pastorerne  höllo  elt  Svenskt 
parli   omkring   sig. 

8.  Lnrs  Hiersnvins    1711—21. 

9.  lienfjt    Tenglöf  17^2 — oo  .   suspenderad. 

10.  Erasmns  libök  1750 — 75  biide  ComminisJer  och 
Hospitalspredikunt. 

Genom  Hona;!  hrefvet  d.  29  Juni  1756  afslogs  ansökan 
att  få  Bårslöf  eller  Qvistofla  såsom  prehendepasiorat  lill 
Sladscomministraturen  ,  men  deremot  bifölls  föislaget  all  för- 
ena Hospilalspred.  och  Capellanien.  Pi  esten,  som  innehade 
hegge  tjensterna  och  lönerna  skulle  predika  i  kyrkan  aflon- 
sångarne  och  om  Onsdagarnc  i  Hospitalet  i  stället  för  i  kyr- 
kan (Sockenstämman  hade  ansett  samuia  predikan  kunna  be- 
gagnas); men  ollesångspredikningarne  indrogos  utom  på  jul- 
dag, nyårsdag,  långfredag,  påskdag  och  pingstdag  samt  bö- 
ncdagar. 

11.  Jitc.   hindren    !774       Hog   af  slag   på    predikstolen. 

12.  ,1oh.  Ercflr.  i^reijmtin  1778.  Liksom  J)s  7  och  JYs 
9  i   strid    med    pashtrerne. 

15.    Sven    TriKjård    1790— 1 80Ö. 

\\  3If,rt.  liohmnn  1806—1812,  då  han  hlef  Kyrkoh. 
i    Södern iddiniie. 

o 

1.'».  .Mag.  And.  Borg  1812  blott  Comminisler.  men  med 
skyldighet    atf^-i  gånger   årligen   predika  i  Hospitalet,  Annan- 


407 

dag    Jul,     Långfredagen     och     öfver    Yttersfa     domens    evan- 
gelium. 

16.  Paul  Chr.  Httllbeck  1820— 2G,  då  ban  hlef  Kyrko- 
herde  i   N.   Wram. 

17.  Jnd.  Jexp.  Muller  1826—53.  da  ban  blef  Kyrko- 
herde 1   Norrwiddinge. 

18.  Jndr.  Rundström  1836—44,  då  han  blef  Kyrko- 
herde i   Billinge. 

19  Mag.  Joh.  Chr.  JVadstein  1844.  —  Född  den  17 
April  1810 'i  S.  Rörum.  Student  i  Lund  1853.  Prest  1859. 
Mag.    1841.      G.    m.   C.   M.   Pellersson." 

"Hospitalspredikan  ter. 

Denna  series  var  länge  gemensam  med  Recforsserien, 
ehuru   obekant,   då   så   begynte. 

1.  Johan  Bundceus  var  Hospiialsprest  1704,  flvktade 
1710  till  Dannn-trk  med  Stadscomrainisiern  Hans  Jacobccns 
och   Organisten    Petreski. 

2.  Joh.  fFiUi.  Lnurenhercj  1711  — i7J9  Född  l68o. 
Fadren  W.  L.  Slottspastor  och  HospilatspredikanI  i  Malmö 
samt  Häradsprost  i  Bara  nedslammade  från  Med.  Prof.  D:r 
Wilb.  Laurenberg,  Nobilis,  i  Rostock,  bvars  ena  son  Job. 
L.  blef  Mat  11.  Prof  vid  Sorö  akademi  1623,  rikhaltig  för- 
fattare och  berömd  latinsk  skald,  och  bvars  andra  son  SVilh. 
L.  var  Med.  Prof.  i  Köpenhamn,  författare  i  botanik.  Joh. 
L — s  i  Sorö  son  Sebasf.  L.  blef  Mat  b.  Prof.  i  Itöpenbamn^ 
författare  i  geograpbi.  Minnesversarnc  öfver  Ilospilalsprrsten 
i  Helsingborg  J.  VV.  L.  aro  i  4:de  Kap.  anförda;  men  tatUn 
hvarä   de   stått,   är  förstörd. 

3.  C  G.  Radier  1720 — 36.  Med  hans  cnka  Catharina 
Tangé  gifte  sig  den  för  öfvergängna  förföljel.ser  namnkonnige 
Kyrkoherilcn    C.    v.    Bergen   i   Friliestad- 

Efter  hans  död  blef  ijenstcn  med  StadäconirainislralarcD 
förenad." 

"Härmed   förena    vi   en   strles   ;if 

ilelsintjborgs  Stads  Mediet. 

(Utförligare   biograpbicr   för  M   1 — 6  ses  hos   Sacklén.) 

1.  D:r  Lars  Mnqu.  v.  licrqen  176^ — 97,  son  af  Kyrko- 
herden i  Frillestad  C  v.  Bergen,  bvars  lefverne  och  religions- 
process   han   utgaf   1768.      Före   bnuom   syne>i    blott  en  Stads- 


408 


fältsliär    ha    funnits;    —    en    gäng  Llef  en   dylik  inkallad   fur 
kyrkr«del   för   fylleri  och  försummelse  i  saliglictsmedlens  bruk. 

2.  D:r  A.  P.  Fries  1797—1804,  son  af  Georg  Fries, 
niockare  i  "SVelluf,  sjelf  egande  en  natnnkunnigare  son  i  D:r 
Bengt  Frcdr  Fries,  Prof.  och  Intendent  öfver  I\.  Vclcnskaps- 
Akad:s  Naturaliesamlingar  i  Stockholm.  En  dotter  af  A.  P. 
Fries   dog   såsom    Prosten    D:r   A.    IJahls    l:sta   maka. 

o.  D:r  And.  Mahnströin  1804—1808.  Denne  Slads- 
pysicus   upptog   Helsans   mineralkalla. 

4.  D:r  G.  E.  Hnlenius  1808  —  1820.  Tillika  Dlslricts- 
läkare.  Var  Primus  vid  Medic.  Doctorsprouiolioneu  i  Lund 
181o.      Tjenslgjorde  vid   Kronprins   Carl   Augusts   liköppning. 

3.  D:r  J.  P.  Jlöqman  1820 — ol.  Sfads-  och  Dislriet- 
läkare.       18o0   Distriots-läkare   i   .Malmöhus    lan. 

C.  D:r  Ol.  A.  Ohlsso?i  J 852— 1848.  Född  i  Ystad.  G. 
ID.   Erhardine   Hertz.      Död    1848. 

7.  D:r  Joachim  Fredrik  ISctzler  1849.  Född  den  II 
Nov.  1809  i  Flensburg.  Fadren  Grosshandlaren  Carl  Fre- 
drik Nelzler.  Blef  uppfostrad  hos  en  morfar  med  namnet 
Hescler,  som  var  presl  i  pastoratet  Slerup  i  Ängeln ,  hesttkte 
sedan  Gymnasium  i  staden  Schlesvig  och  blef  akademisk  Bor- 
gare i  Kiel  1828;  studerade  sedan  14  »r  vid  universitelerna 
i  Berlin  och  J«Mia,  kom  1850  till  Köpenhamn  och  (og  Ts.va- 
iiifn  anatomico  chirnrqicmn  samt  medico-prncticum  vid  Aca- 
demien  i  Kopenhnnni  1854  om  våren;  begaf  sig  sedan  s.  å.  pa 
Sanitcts-Coliegii  uppfordran  till  Sverige  vid  Cholerans  utbrott, 
der  han  öfvertog  sjukvården  i  skärgården  under  epidemieo. 
I  Nov.  s.  a.  återvände  till  Danmark;  men  p»  uppfordran  af 
en  del  persotier  begaf  sig  pi»  vilrcn  185Ö  till  Yslad  der  han 
prakti.serat  omkring  ^  år,  dels  som  privat  läkare,  dels  som 
tillförordnad  Stads-,  Bataljons-  och  Karantäns-läkare.  Under 
en  vetenskaplig  resa  gen(»m  Tyskland  år  1841  j  då  ]\.  eo 
längre  lid  uppehöll  sig  i  Jena,  disputerade  han  för  Doetors- 
graden  derstädes:  De  viorhis  tubae  Fustnchianae  cjusque  ca- 
theterisntione  et  remedio  eorum.  Ar  184G  reste  han  till 
Stockholm  och  genomgick  Chirurgia;  Ma2;islerexamens  alla  o 
afde!nin<rar.      1848   i   Oclober   utnämnd   till  Stadsläkare  i  Hel< 


singborg. 


Gift  med  Jacobiua  Krook. 


409 


10  Kap. 
Om  Rectorerne  vid  Helsitighorgs  schola. 

'"Här  blir  redigast  att  för  ;il(!sta  tiden  omarbeta  Förf. 
efler  de  upplysningar  Kyrkoli.  A.  Ltindfqvist  såsom  Hcctor 
Scholac  i  proi;;rammet  till  det  nya  scholhusels  invi^jning,  och 
Akad.  Adj.  fiielz  i  SIwujska  Scholväsendels  historia  medde- 
lat. Det  nia  dock  ske  i  korthet,  emedan  de  nämnda  käl- 
lorna  äro   allmänt    tillgängliga." 

"Att  redan  12G9  en  Hloslerschola  af  Dominicanerorden 
fanns  i  Ilflsinghorg  är  i  7:de  Kap.  upplyst.  Dä  klostret 
nedhröfs  lo»>G  blef  nödigt  att  uppbygga  nytt  schollius.  Anda 
till  184Ö  var  dock  scholhuset  en  ringa  byggnad.  Iöö7  var 
Scholan  cröfrad  af  reformationen.  Vi  känna  ej  namnet  på 
Scitolans  lärare  i  lC:de  seklet,  men  ex  analogia  kunna  vi  ej 
neka  möjliglielen  att  desse  voro  lika  vittra  som  deras  likai* 
hinsidan  sundet  vid  samma  tid.  Vi  må  da  erinra  oss,  att 
lians  Capelian,  som  ock  var  Skolemästare  i  llelsinqör  *)  y 
lö6o  fick  för  uppförande  af  skådespel  under  julen  10  mark 
rundt  mynt;  under  fastlagen  för  spektakel  och  lekar  \''l 
mark,  för  ^  lekar,  han  agerade  under  fiistlagen  lo(>G  20 
mark,  fiir  en  dito  pingstdagen  Io7o  på  kyrkf/ården  10  mark, 
för  en  lek  med  scholbarnen  på  Radhuset  lo7^  efler  Borg- 
mästare och  Rads  befallning  10  mark.  I  Helsingör  förfat- 
tade Hr  Dans,  som  först  var  blolt  Rcclor  Scholaj  men  efter 
löOG  tillika  stadens  Gapelian,  sjelf  en  pies,  I\ortvendning  ^ 
der  en  hop  gossar  ä  ena  sidan  föreställde  den  tid,  som  nu 
gick  ner,  och  andra  gossar  på  andra  sidan  den  tid,  scm  nu 
gick  upp.  I  första  aclen  säg  man  i  förra  ledet  en  Grefve, 
en  Hanik,  en  Munk  etc.  ståtligt  till[)yntade,  som  beskrefvo 
stolt  sin  lycka,  då  i  ledet  gent  emot  en  Riddare  (fattig), 
en  Sekreterare,  en  Capellan  etc.  jemradc  sig  ölver  sin  ve- 
dervärdiga fortun.  Men  i  sista  acten  hade  de  bytt  kläder 
och  roler  och  nu  var  Riddaren  innehafvare  af  grefskapet, 
Skrifvaren  af  kanonikalet,  Capellancn  af  klosterhemman,  så- 
som anslagna  åt  en  Sögneprcst,  alla  prisande  sin  lycka,  då 
de  omklädde  erkände  huru  lyckan  vänder  om  skepelsen  som 
ett  kort  eller  inom  helt  kort  tid.  Se  Dansk  personel  ocU 
Tids-Hist.   i    lG:de    urh.    ved    Justitz-Råd    »lacobsen    i    Molb. 


*)  Hans   Christcnscn   Slcnius   Roskildensis,  sist  I^yrkoh.  i 
Malmö   loSo — JGOj,  "en   förträfllig  talare   och   skald." 


410 

Hist.   Tidskr.      I  Sverige   uppförde   skolungdom   och  studenter 
skådespel   nästan   under  hela    17;de   seklet." 

"Rectorsserien. 

i.  Peder  Sigxvnrdsson,  född  i  Helsinghorg  1577,  intogs 
i  scbulan  derslädes  1084.  Blef  si-dan  Collega,  derp;°i  Reclor 
ib.^  sedan  han  ålcrkommil  frän  Köpenhamns  Univ.  der  han 
deponerade  lo9C.  Blef  som  Rcct.  SchoK-c  Kyrkob.  i  Häsl- 
veda  1G05,  der  han  höll  bön  i  kyrkan  oiorgon  och  afton. 
Död   1048. 

2.  Baccal.  Ericiis  Johnnnis  blef  baccal.  philos.  i  Kphvn 
1610.  iGI^-i,  l(Jlö,  IGIO  fann  Biskopen  Helsingborgs  schola 
i   blomstrande   skick. 

3.  M.  Tnrfjillns  JSicolni  Aslovius,  född  i  Opslo  i  Norge 
lyO'?,  Rect.  1GI7,  men  samma  ar  Slottspastor  pa  Elfsborg. 
Kyrkob.  i  Cbrisliania  1641.  Död  1669.  IJtg.  Epigrammata, 
prosodia   grseca  m.   m. 

4.  Johniines  yidzeri  eller  Jens  Assnrsson,  Ludi  reetor 
1617,  Kyrkoherde  i  Hardeberga  1621.  1618  skölle  Rector- 
ijensten  dåligt,  enligt  Biskopsvisitationens  protokoll.  16':20 
voro   de   flesle   ynglingar   döde   af  pesten. 

o.  Andrens  Martini  Cimher^  Reclor  1622,  Kyrkob.  i 
Akarp,   död    16ö8. 

6.  M.  JSicolaus  Joannis  ISestehedensis,  Reclor  1627,  då 
han    blef  Magister   i   Köpenhamn. 

7.  Gerhardus  Gcrhardi,  Reclor  1630  med  3  collcger 
vid    scholan. 

8.  M.  yÉndv.  Pctri  Gemzcctts,  Reclor  1631—37.  Se 
Kyrkoherdoserien. 

9.  M.  Ernsvnis  I/cffgard ,  Reetor  1639,  Kyrkob.  i  Kropp 
1642,  g.  m.  Dorolh.  iMiinlhe,  som,  då  K.  Carl  XI  bodde  i 
preslgiirdcn,  stal  hans  sigill  och  lagade  en  befallning  till 
Svenska  Commcntl.inlcn  alt  iippgifva  Helsingborgs  slott ,  eme- 
dan Konungen  ej  kunde  komma  honom  till  hjelp.  Fästnin- 
gen uppgafs  ocksä  d.  27  Jan.  1678  af  den  bedragne  Com- 
mendanlen.  Snart  måste  fru  Dorothea  fly  och  mannen,  som 
skall  ha  varit  okunnig  om  bennos  svek,  följde;  men  dog 
snart   af  sorg   öfvor   hnslruns   bjcllomod. 

10.  Bacc.  lians  Anwldsson  iVunthe,  Reclor  1645,  Kyr- 
kob. i  Bösarp  1649,  död  1684.  Han  var  Dorothea  Älun- 
thes   bror. 

11.  Docl.  Eric  Moffenson  Grnvc,  Rect.  1649 — oO,  se- 
dan  Kyrkob.   på  .futland,  Biskop  i  Aarhus   1664,    Th.   Docl. 


411 

1GG8.  Död  1691.  Se  om  bonom  utförlig  biographi  i  Zwer- 
gii  Siell.  Aer.  p.  052 — 045;  Pontopp.  Aniial.  Eccl.  IV.  1G7 
ff.;  Poulsons  Bibi.  Aarhus.  p.  84  ff.  —  Ar  ICoO  dimiflera- 
dcs  1!  ynglingar  från  Helsingljorg  till  I^öponbamn.  dfraf  en 
fr/u)  iVorgt',.  en  frän  Hulland.  —  En  |)anf'gyrist  lijlcrknnncr 
Giavr:  Angnslini  lardoiu.  Ti'r(ulli;ini  nit,  An)l)rosii  vigt, 
Lacl.inlii  flöilande  ocli  Chrysostnnii  välij;id;inde  tallionst  samt 
Ir<  n;iL'i  (Vdniliel.  Gollfr.  Arnold  i  sin  Ijyrlio-  ooh  Kält.Hist. 
fraiiihäller  G.  sasoDi  en  til]  öfverdrifl  sträng  berre.  Bor- 
garne i  Helsingborg  l;allade  G.  till  Pastor  eller  A.  Geoiz^us, 
men  ban  uudskylde  sig  uied  sill  svaga  bröst  för  den  stora 
kyrl.an. 

Skrifter:  Likpred.  öfvor  Mette  Rosenkrantz  1G66;  ö.  Erik  Ro- 
senkrantz  1683;  Biskopin.  Märg.  Bång  170'J;  Stiftsprosten  Mag.  H. 
Rliuman  1702.  —  Bland  hans  kända  handskrifter  anföres  hans  upp- 
sats i  förening  med  tre  andra  Th.  Doctorers:  Om  man  uden  sin 
Salighets  Spilde  kan  bekicnde  sig  til  den  Rom.  Cath.  Rehgion?  (sva- 
rades nej),  och  hans  eget  svar  pa  spörsmålet:  Om  de  reformerte  kan 
tilstädes  tVi  Relig.  Öveise;  skr.  d.  17  Sept.  1 G80.  Äfven  här  svara- 
des nej. 

1^.  tJctir.  ISissenius,  Rect.  IGÖO.  Kyrbob.  i  F.jnngby 
IGöl.  Prost  i  "NViilands  barad.  död  (GOö.  lians  barn  ad- 
lades med  namnet  von  der  Wellering ,  men  ej  inlrodueerade. 
Hans  yngsta  duller  Cliristensa  vnr  en  sbtinliet.  Det  var  benne 
Julian  Gyilenstjerna .  enl.  .\ncedoles  de  Svede.  ville  föra  i 
K.  Carl  XI:s  säng.  Hon  blef  gift  med  Rasmus  Fredries,  se- 
dan med  General-Major  IiJiinigsfelt.  En  son  af  Prosten  H. 
N.  blef  g.  m.  Helena  Ebrcnmarb,  meii  lemnade  ingen  man- 
lig  poslerilet. 

15.  M.  Jacob  Erntsön  Baden,  Rect.  IGol.  I(iö8  Hvr- 
kob.  i  Herslöf,  sedan  i  Landskrona,  sist  i  Holbek.  Hans 
far,  Ernst  von  Baden.  Borgmästare  i  Horrens;  bans  mor, 
Anna.  var  syster  till  Erkebishnp  Svane,  sa  verksam  vid  re- 
gementsändringen  IGGO.  Mäster  Jacob  mästc  plikta  50  dal. 
till  fal  tiga  skolbarn  i  Helsingborg  ocb  underg."i  uppenbar 
skrift  ,  derföre  alt  lästmön  var  före  vigseln  bäfilad.  Biskop 
P.  Winslrup  var  gift  med  en  Jac.  Badens  syster.  J«c.  Ba- 
dens son  Tbork.  P»aden  var  liksom  dennes  son  Jacob  B.  och 
dennes  son  Jacob  Baden  forfallarc  af  aktade  historiska  ar- 
beten. Rector  J.  Badens  i  Helsingborg  porträtt  ses  (ulan 
preslkrage)    i    N.  V.    Iiörnel    af  Lunds    domkyrka. 

15.  a.     Peder    Johaiisaou ,    Scbola'mester    i    Helsin^born- 
1GG5.      Eu   Dansk   man. 

14.  Peder  Danielsson  Giemsöe,  Rector   IGGC— G8. 


412 


iii.  Lauruh  Baggcr,  UecJor  1CG8— 71,  Hyrkoli.  i  Ta- 
num.  Uig.  dispp.  Son  af  Tb.  Prof.  II.  Baggcr  i  Lund,  hror 
till  II.  Baa;£^er,  som  var  Danmarks  förste  Biskop  J()75 — i)o, 
i  första  i^iftct  Grcfvc  GrKFcnfelts  svåger,  i  andra  Erkchiskop 
Svanes    nwij;;. 

IG.  Bacc.  linsin.  Ihismiissou  lloffqnrd ,  äfvcn  kallad 
liropp,  llcct.  I«71,  Hyrkoh.  i  Fiillestad  IC70.  Son  af  J»| 
9  i  denna  serie.  lians  portrtill  i  kroppsstorlek  ses  i  Frille- 
slads    kyrka. 

17.  Lmn:  Noriman,  Bcct.  1677—80.  Född  i  Trond- 
liiem.  Föreslod  läni^e  pastoratet  under  kriget,  då  begge 
presterna   i    församlingen    voro   borta. 

18.  A7c/.  Ebbcssoii,  Rcct.    IG80— 8^. 

19.  En7icrt  Ebbcssou  eUer  Il>so7i,  Hect.  IC8^  — 87.  Kyr- 
koh.    i    Brnnl.y.      Död    170i.      Ijnndo    icke    tala    lomma    glas. 

<20.  Ilcvberhts  Lmncntil  Hrrbcrdiis,  Becl.  1G87  — 9."5. 
Kyrkoh.  i  Ö.  Ljungby.  Död  J7(>r>.  Inriitlaile  den  äldsta  nu 
qvarvarande  ''seholboukon."  (Deri  scholans  rattigbelor  genom 
tiondelängdcr  ocb  afskriiler  al'  K.  Bref  tu.  m.  vindicerades, 
docentes   et    disoentes    matrieuliMades   m.    m. 

2L  i>l.  Ilnus  J(xc<)ba:its,  Bector  1G94— 97.  Kyrkoh.  i 
Kropp.      Se    Coniminislersserien. 

i'ef.  Grimbnrg  dog  IG9G  ^  ,  50  ar  gammal,  kallad  Skole- 
mästare,   möjligen    vicaric   eller   blott   biirare. 

lieurjt  Ebbesson  dog  1697'/,  4i  år  gammal,  kallad 
Skolemäslare,    möjligen    oeksiJ    viearie    eller   blott    liöiare. 

^11.  Eric  Sinius.  Bect.  1698—1705.  IV.  &  P.  i  Brunn- 
by.      Namnkunnig    genom    Kyrkoli.    v.    Bergens    biograplii. 

25.    llichdid  von   der   Laehn ,    I70i.    Past.  i  Tra*ne  I70S, 

24.    M.    ^Irvid   Eennrin,    1708.     Past.  i  Wemmerlof  I7IG. 

2ö.    Petter    Pel)  i   liiibeniiis,    17  IG.     Past.    i    Andrarum. 

2({.    ISicolntiS    IIerenber(f,    1717.     Past.    i    llögestad  1725. 

27.  Erans   Leelie,    ll-l^i.      Past.  i    Torlösa    17^29. 

28.  Ceorfj    CInistopli.    Elintsbetfj,    1729.     Död    Bector*). 

29.  Justus  Christoph.  J/zm-^ccA  .  1 752.    Past.  i  Fosie  1742. 

30.  Mag.  Docens  binders  llvnling,  1745.  Past.  i  (irefvie 
17o4. 

51.  Mag.  Docens  t.ars  Jnton  Borg,  1704—56.  Prost  i 
liarup. 

52.  Mnj 
55.    Maj; 

Billeberga. 


Johan   (irnm,    1758.     Prost   i   Löderup    1772. 
Docens  flJngntts  Stobxus,   1775 — 75.   liom  till 


•)   1744  skref  ban  sig  ännu  Bect.  Scb.   Ilb. 


I 


415 

54.  Mag.  Docens  /Ver/.  Stenbeck,  1773.  Amiralitets- 
Pastor  s.  å. 

5o.   .Mag.  Docens   yHs  Jonce   Uruidius,    177G,    döfl  J787. 

5(5.  Mas;.  Johan  Georrj  Urook,  178S.  Prost  och  Kyrkoh. 
i  Qvidn^c    1794. 

57.\Mag.  iMatthias  Stollz,   i70'<— 1804.   KyiLoh.  i  Höj. 

58.  Mag.  Jcms  Pet.  Liijebnrfi ,  Rect.  lSO:j— I81G.  Prost 
och   Kvrkoli.    i    AV.    Wr.im.      Coolract^prosl. 

o!).  .Mag.  J671S  II.  StUlcner ,  Heclor  1S17 — 1818.  Kyr- 
koh.  i    Burluf. 

40.  -M-Tg-  Carl  Chv.  Eberstein  ,  Prof..  Prost  och  liyikoh. 
i  W.   Kamp. 

41.  .M'«g-  Jcc.  Pettersson j  18io — 185o.  Prost  och  Kyr- 
koh.  i    O.  Wemenhög. 

4"2.  3Iag.  Henv.  Sam.  åkerberg.  ISoG — 1842.  Prost  och 
Kyrkoh.    i   Qvislofla. 

45.  Mag.  .(•/««/.  Liindifvist,  1845 — oO.  Kyrkoh.  i  Grå- 
cuansturp. 

44.  Mag.  //.  F.  J.  fVesterberg ,  I8o0.  Lcfrer  jemte  7 
förelr/iilare,   JM  56,   58 — 45. 

Ännu  förestås  denna  lardumsschola  af  den  uimärkte 
Reclorn  Mag.  ,/.  Lundrivist.  Han  är  född  i8I0  i  Ahns, 
Stud.  i  I.und  18:io,  Magister  1841,  Kvrkoh.  i  Giämanslorp 
18o0.  Scholan  har  under  lians  recloral  f.-ilt  mer  än  duhhla 
antalet  lärjnng.-»r;  hon  hade  1840,  enligt  Rietz,  4.J  och  har 
nu  llö.  5  gånger  ha  de,  som  för  aret  fält  del  högsta  he- 
tyget  i  Studentexamen  i  Lund,  varit  af  honom  dimilterade 
från  Helsingborg.  Härvid  har  han  verksamt  understiidis  af 
2:ne  Collegpr  Sv.  Ol.  Sjögren,  f.  1811,  Stud.  i  Lund  18^27, 
Magister  1841,  som  arbetat  vid  järdomsscholor  sedan  1856, 
samt  J.  G.  Malmström,  t.  1S08.  Slud.  i  Lund  1820,  .Magi- 
ster i85;j,  som  arhetat  vid  lärdonjsschnlor  sedan  1859, 
Dessa  ord.  lärare  äro  numera  liilradde  af  diipplikanterne 
Mag.  A.  Ii.  Crrvni,  Mag.  O.  //'.  Thulin  »amt  .Mag.  Ant. 
Ljiinfjfjren.  Sånglärare  \id  Scholan  är  Qvarlermäst.  «/.  D. 
Lund.  Lärare  vid  Gymnastiken  har  ej  annat  än  tillfailinl vis 
af  brist  pä  löocanslng  kunnat  skaffas,  hvarföre  den  dvra  och 
vackra   bvggnaden   ofta    står   oovtlig." 

'"Följande  framför  I):r  Follins  förteckning  på  märkliga 
personer  som   ulgält  ur  Helsingborgs  schola,   må   anföras: 

1.     Stifts- Chefer. 
D:p    Mofjens    Madsen    eller    iVaqnus    Matthia;.      Född   i 
Helsingborg  1Ö27.     Fadreu,    Älalts   JPedersson  Töndcbioder, 


414 

var  stadens  Borgoiästare.  Sonen  intogs  i  H.  scbola  ioö7, 
Magister  i  Köpenhamn,  reste  i  Iluliand,  Frankrike  och  Tysk- 
land, berömd  för  lärdom  och  goda  seder.  K.  Hofpredikant 
och  informator  för  Kronprins  Fredrik,  sedan  K.  Fredrik  II; 
Kanik  i  Lund,  föreläsande  Thcologi ;  D(im]>rost  io71,  Biskop 
i  Lund  1589.  Död  iOn.  Ulg.  en  Andaktsbok,  tr.  1592, 
14  Synodaldispp.  lOOi,  7  latinska  orationer,  2  likpredd., 
1  parenlatio,  förf.  en  Series  Episc«>porum  Lundens,  som  ut- 
kom 17 SO,  ofta  rädfrågad  af  vara  författare,  förf.  en  Con- 
sultalio  de  ritis  circa  baplismuui  deque  exurcismo,  som 
tryckts   i    Diin.   Bibi.   T.   IV. 

Mag.  Lantilz  Nilson  Helsinghurqicns  (det  sista  namnet 
linnes  ä  grafvarden),  först  kallad  Stiihlnviis ,  troligen  född  i 
Slnbliarp  af  Helsingborgs  landsförsamling.  Studerade  äfven 
vid  Tyska  universiteter,  därefter  Sehohcmester  (Recf.  Sch.) 
i  Wisby,  Kyrkob.  vid  Darlingbo  och  Ekeby,  Prost  öfvor  N. 
Tredinge,  Siipei  intendent  pa  Goltland  och  Pastor  i  Wisby 
1601,  kallad  PriX'positus  Generalis  Gullandin^  JG07,  men  hade 
rätt  att  viga  presler  IÖ12  i  tvist  med  Gouverneuren  Br. 
Giedde.  Död  IG  1 3.  "Var  en  försiglig  och  alharsam  man, 
som  i  sin  tid  rättade  månget  oskick."  Kan  ej  ha  varit  Kyr- 
kob. i  Hishult  och  Fagerhult  1000,  utan  synes  inskriiten  pa 
Hishults  predikostol,  anförd  i  Bexells  Götheborgs  Stifts  hi- 
storia ^:  284.  "Sub  pracside  Dom  Broct.  .  .  .  Gied  compleri 
curavit  Laur.  Kilian  Stob.Tus  Pastor  Ecclesioe  hujus  lOOG", 
böra  läsas:  S.  p.  Domino  Brostrup  Gjedde  .  .  .  Laur.  Niels- 
son  Slubbacus  och  förklaras,  att  Hishult  fatt  predikstolen 
från  Barlingbo  eller  Wisby,  då  der  gjorts  en  ny  pu  ett  af 
dessa  ställen,  ifall  verkligen  inskriften  hänvisar  lill  nämnde 
personer,   under   den   tid   de   voro   anställde   på   Gottland. 

Mag.  ^4rnol(l  de  lune ,  född  1014  i  Helsingborg,  fadr. 
Prosten  Hans  de  F.  derstädes.  1057  Cou-Rector  i  Bergen, 
1059  Magister,  10^l7  Bector,  1005  Lect.  Th.  och  Sogne- 
prest  lill  Phanöe,  1072  Biskop  i  Trondhiem,  död  s.  ä.  Gift 
med  Marie   HolfmaD.      Skrifter:    Se  Series   Pastorum. 

Om  hans  kusin,  Ludv.  3JnntUe ,  som  blef  Biskop  i  Ber- 
gen,  vistats  hos  morbrodern  och  dcrundcr  begagnat  denna 
stads  schola,  är  okändt.  Då  vi  tuiuuas,  att  en  af  scholans 
Ilectorer  blifvit  Biskop  i  Aarhu»,  en  stadens  Kyrkoherde 
Biskop  i  Aalborg,  och  alt  en  af  slädens  pastorer  var  som 
sådan  vice  Biskop  i  Lunds  stift,  finna  vi  alt  det  gamla  Erke- 
biskopsprcbendet  i  Helsingborg  äfven  i  protestantiska  liden, 
under  det  århundrade,  som  följde  på  reformationsseklet,  haft 
l>eröriogar  med  det  episcopala  elementet  i  kyrkan. 


413 


'i.     Professorer 
träffa    vi   färre   hlaiid   Helsingborgska   scLoIaus   elever. 

Richard  Gieilde  Ehrenborrj ^  född  16öi),  c^^c^  2  år  i 
denna  scliola  innan  Lan  hlef  Stud.  i  Lund  l(i70.  Besökte 
sedan  utländska  läroverk,  derihland  Oxford.  E.  O.  Jtir.  Prof. 
1C87,  Ord.  1G1)6.  Död  1710.  Hans  ätt  har  gifvit  hans 
namn  ökadt  anseende  på  den  juridiska  emhetsniannahanan. 
Vår  tid  har  sett  en  President  och  en  Justitie-Omhudsuian, 
som   hedrat   delta    namn.      FoIIin    tillägger: 

Johannes  Lcche,  Medic.  Professor  i  Aho,  en  af  v.  Lin- 
nés  märkligare   lärjungar^   Paslorsson   från    Barkåkra. 

^Érv.  Henr.  l'lorntan,  Medic.  Prof.  i  Lund,  R.  N.  O., 
Inspectorsson   frän    Hosendal.      Se   Biogr.    Lex.      Samt 

ylnd.  JSicander ,  Tiillinspector  i  Westervik ,  som  för 
sin  latinska  verskonst  fick  Professors  titel.  Prestson  från 
Näshult  i  Smaland.  Under  hans  scholtid  måste  Helsingborgs 
läroverk  ha  varit  i  flor;  ty  1725  och  1724  höll  N.  derstä- 
des    tal   på    latinsk   och   grekisk   vers.      Ny    Sra/il.   Beskrifuing 

m.  2 lo. 

3.      Kyrkoherdar. 

Framför  dem  Follin  nppgifvit,  må  vi  anföra  först  dem, 
som   burit   namn   af  staden  i    17:de  seklet: 

I/elsin(jbnr(/cusis ,  Petr.  Lanrentii,  Eccl.  Lund.  Canoni- 
cus,  Fräter  Sodalilii,  Uect.  Sch.  i  Malmö  i  19  år,  Hyrkob. 
i   Uäby    i    10.      Död    1011.      Bcgrafven   i   Lunds  Domkyrka. 

Peder  fJbbcsön ^  född  i  Helsingborg  laSl,  Slotts- 
pastor i    VVarberg   och   Hyrkhoh.   i   Träslöf   1017 — Ö8. 

Ebbe   Christojtheri,    Hyrkoh.    i   Akarp    1010. 

JSicol.    Chrislierni ,    Kyrkoh.   i   Tranås  1054 — 56. 

Joanncs  Joannis   (Jöns  Jönsson),  Kyrkoh.  i  He- 

luisdynge    104S  —  74. 

lians  ^ndersso7i^   Ityrkoh.  i  Winslöf  IGÖl — 74. 

Thomas   ^indrete,     lemnadc   Helsingborgs   schola 

1040,  Stud.  i  liöpenhamn  s.  å.  Ityrkoh.  i  Ousby  1001 — 91. 
Hans  son,  Th.  Doct.  A.  Thonucus  i  Uaflunda,  hade  en  son, 
Joh.  Christ.,  som  såsom  adlad  kallade  sig  Adelsköld,  Lag- 
man. Dennes  bror,  Thomas  ThomaMis.  IJyrkoh.  i  Fjelkinge, 
var  Kyrkohislorikern  J.  J.  Thonuci  läder  och  Domprosten  J. 
H.   Thomanders   morfar. 

Johannes  Jacohi,    Kyrkoh.  i  Qvidingc  1G05 — 9ö. 

David  Davidsson,  Kyrboh.   i  Tranas   1008 — 85. 


416 


—  Mr,  Johmmis,   Kyrkoh.  i   Sloby    IG75— 91     i  Ii 

stad  S;;'!'s'^' ""'"'  ^""^  ^'^"^^-'>'  '^^"•^«'^-  ^ « • 

Frän    Rå/i   och   Helsingborgs   schola    torde 

coutracTTamf  K   T  i'^'-    "»BaK,    sou,    var   P.ost  i   Labolcn 
coiäliact   samt  Kyrkob.   i    VVeinge   i   Halland    lG^2o. 

Dessulom   må   anföras: 
/>/«/^   Clausson,   IJyrkob.  i   Wolde  vid   Ber«en     var  födr 

f.erÄ.   //o/.vf,     lödd    i    Helsingborg    IG-S^i.     fadr.   TullinsD 
N.Is  Hansson    ibid.,   död   som   k/.KoL   i   Örtofta.         '"'""'P-l 

till  ,?';;" V'''"'''lr.^""  ^^^""'^'^  ''^'^^''••'^  dimil.oradosflere' 
t.ll  hopenbamns  Un.versilel  KJU-ICGT,  enl.  Hie.z'  Scbol- 
va.ende.s  b.s.ora.  Till  Helsingborgs  sobola  s.ndes  man  fri  I 
H  Iland  t.  ex.  B.  N.  Hallandius  1G17,  T.  I.  Hallandus  1G57), 
Seland  (t^  ox.  J.  R  Selandus  IG37)  ocb  Fyon.  Bland  Bac- 
calauro.  Pb.Ios.  i  Köpenhamn  se  vi  Er.  .lobannis  såsom  Rec- 
tor  .  Hels.ngborg  Um  (blef  sedan  Biskop),  och  Axel  Jani 
HeJsingburgensis    IGoo." 

Följande   listan   är  af  E.   Follin,   mod   tillökning  af  Hyr- 
^atriL';:!^"^''  ''"'"'  '^''^'^^'  '   Helsingborg,   enlfst  Schll- 

hafva^'/''""'/'  '"  ',  ^'"^'m  '"■"  ^^^''^'''  "•>♦*'&«  '"»^e'sn3än 
batva  |...g  grunden  t.ll  sina  kunskaper  och  sin  befordran 
Ull    llelsinghorgs    scbola. 

Sven  Trwrimd.  l'roslson  från  Norra  Hörum,  dimilterad 
J..,scbola„  1709  Prost  i  Helsingborg.  A7.o„  ^/,,,// .w' 
Ho.gareson  frän  Helsingör,  dimiderad  1709.  Paslor  i  3Iör- 
rum.  Jacob  Herslovius ,  Illockareson  frSn  Helsingbori;  1709 
Comm.n.  i  B^s.ad.  Georgius  fJvrjelov,  Iu,pmanss;.n  f.-än  Hel' 
8.ngborg,  1709,  Pastor  n(i  Wa«sby.  Jo/,n.n,es  Frilz,  Slads- 
Lapellansson    i    Helsingborg,   gick    med    sin    far   öfver  .ill  |)«„. 

r      f  v  'r'"''  "^'  •*^'-'S--'l>-     /^-'-„„.v   Tra.;nnL  Prost- 

son  frän  i\.  Hörum,  1709,  Pros.  i  Carlshamn.  Johannes 
\J'^  T\  }::'^'^"  <"•""  Hiseberga,  1709,  I»astor  i  Rise- 
"^^'''linu  .!''*•  ^'^''""'  '^^'^f«^"'^stcr,  Prosfson  frän  Glim- 
«hra,I70J,  Pastor  i  Raflunda.  Evasmns  Iii,k ,  Rädmansson 
lian  Hclsiugborg,   1710,  Stads-Capcliaa  i  Helsingborg.     Pe- 


417 

trus  Fiintsberq ,  Klockarson  frän  Woelingc,  1710,  Pastor  i 
Haeslunda.  Hoétiiis  Tydell,  Mönsterskrifvareson  från  Hel- 
singborg, 1713,  Pastor  i  Slaarp.  Lanrentitia  Retzell ,  Bond- 
son frän  Dörup,  1710,  Collega  i  Helsingborg,  Pastor  i 
Maglebeni.  Christian  Rosenborg ,  Trägårdsmästareson  fraa 
Helsingborg,  1715;  Student,  olycklig  för  ett  pasquill;  Cor- 
poral  vid  N.  Skåningarne;  Tull-Inspeclor  i  Eugelbolui,  Hel- 
singborg, Carlsbaoin.  Magnus  Aulin,  Prestson  frän  Ahus, 
1710,  Gon-Rector  i  Carlscrona.  Georg  Flintsberg  ^  Kloc- 
kareson frän  Waelinge,  171G,  Recfor  i  Helsingborg.  Jo- 
hannes Schlyter,  Rädmansson  från  Helsingborg,  1710,  Com- 
mendeur-Gapitain  vid  Danska  flottan.  Johannes  Olterström^ 
Prestson  från  Ottarp,  171o,  blef  Pastor  i  Ottarp.  Elias  Ot- 
terstrum,  bror  till  den  förra,  17 !G,  Pastor  i  Kellslorp. 
Jacob  Otterström,  äfven  en  bror,  1716,  Pastor  i  Osjö.  Jo- 
hannes Qviding ,  Prestson  från  Qvidinge,  1716,  Pastor  i 
Weramerlöf.  Jlatthias  Sundius ,  Proslson  från  Helsingborg, 
1716,  Pastor  i  Östra  Sallerup.  Magnus  Sundius,  den  för- 
ras bror,  1716,  Pastor  i  Ifvetofta.  Carl  Carsell,  Postmästar- 
son från  Engelbolm ,  1716,  Häradshöfdiag  i  Gynge  bärad. 
Andreas  Borg,  Gontrolleurson  från  Helsingborg,  1712,  Borg- 
mästare i  Garlscrona.  Petter  Pihl,  Rådmansson  frän  Hel- 
singborg, Borgmästare  i  Helsingborg.  Johan  Abraham  Lan- 
neV,  fadren  Major  och  Gommendant  i  Helsingborg,  Gapitain 
i  fransk  tjenst.  Petter  Adolph  Lanner,  Öfverste,  död  1787 
i  Helsingborg.  Petrus  Hering,  Pastor  i  Bara.  Herman  Ap- 
pelberg,  Tullinspectorsson  från  Helsingborg,  Tullförvaltare  i 
Malmö,  sedan  i  Stockholm.  Magnus  Prytz,  Gästgifvaresoa 
frän  Aby,  Pastor  i  Halmstad  och  Serkiöpinge.  Janus  Leche, 
Rectorsson  från  Helsingborg,  1750,  Pastor  i  Villie.  Petrus 
ytndrem  Lunnius,  Prestson  frän  Barkåkra,  1734,  Pastor  i 
Hxddinge,  död  1796.  Petrus  Petri  Foss,  Gastgifvareson 
från  Helsingborg,  1734,  Gancelli-Räd  i  Danska  Holstein, 
Gencral-Krigs-Gommissarie  i  Norge.  Sven  ISilsson  Brask, 
Ladufogdeson  från  Rosendahl,  1734,  Pastor  i  Waesby.  Pe- 
trus Lundoius,  Gantorsson  i  Helsingborg,  1738,  Prost  i 
Tygelsjö.  Johannes  Sglvius,  Borgmästareson  frän  Helsing- 
borg, Postinspcctor  i  Norrköping.  Lars  Thulin,  Prestson 
från  Karup,  1732,  Pastor  i  Hammenbög.  Carl  IJijidric  Lan- 
nerstierna,  son  af  Gomracndanten  Lanncrstierna.  Gustaf  Lan- 
nerstierna.  F^redric  Lanncrstierna,  Licutenant  vid  Artille- 
riet. Magnus  Lanncrstierna,  Major.  Carl  F^redric  Radier, 
son  af  Hospitalspredikantcn  Radier  i  Helsingborg,  Pastor  i 
Sörby.     Lars    Carlquist,    Prostson   från  Helsingborg,   1737, 

Helsingborgs  Historia.  27. 


t 


418 

Posliuspeclor   i    Malmö.      Paulus    Lyhechev .    Fonrilssson    frAn      1 
Raa.    1757,    Prost    i    Stohy.    ilöd    1707*).      Htmt   Luudquist,  ^^ 
Klockareson     IViin     Parhu!» ,     1745,     Pastor   i   Höxeröd.      ISUs 
Oltlsim     Ohlin,     Bondeson     frän     W.Tsby,     1 7-^5.     Prost    och 
Pastor  i    VVasshy.      Jötis   Enqelnv.   Köpmansson   frän   Helsing- 
borg,    Regementspastor    vid   Södra   Skåningarne.      Jacob  An- 
dréen,   Färgemansson    Iran  Helsingborg,    1744,   Stads-Commi- 
nister  i   Helsingborg.    Jflicliaél   Cöster,   Rådmansson    från   Hel- 
sinaborar.    Borgmästare    i    Wexiö.     Jacob   IMiinthe.    Tnllförval- 
tareson  i  Helsingborg,    Magister  Docens,  Häradsböfding.     Lars 
Trceqård ,   Preslson   från   Helsingborg,  1746,  Pastor  i  Gjessie. 
Isnc    Tvmrjård ,    1746.    Pastor  i  Billeberga.      Simon    Trceqård, 
Lcetor    vid   Cadetlscbolan   i   Carlskrona,     sist     Prost   i   Lösen. 
Hans   son   Hofrälts-Rådet   Sv.   Tr. ,     R.   N.   O.,    Bondeståndets 
Seer.      Bernhard    JiJunthe ,    Tullförvaltareson     från     Helsing- 
borg,  Pbilos.   Adjunct   oeb    Reolor   i   Malmö.      Carl  liullberq, 
Sniekarcson     från     Helsingborg,     Theol.    Doctor,     Prost    i    V. 
Kamp**).      Jp])pa   Vvllin .    Bondson     frän     NVramb,   Pastor   i 
Önnestad  ***).      Anders   Corvin,    Prestson   frän    Borslöf,    Pa- 
stor   i    Nöbbelöf.       Petter     Corvin  ,     Pastor   i    Finja  i).      Gtid- 
inund  Skjött,  Bryggareson   frän    Helsingborg,    176Ö.    Pastor  i 
Qvidinge,   K.   Hofpredikant.      Sveii    Tra;cfård ,     Prostson     från 
Helsingborg,     Stads-Capcllan    i    Helsingborg.      Johan    Samuel 
Trwqård,   StadsCapellan   i   Malmö,   Kyrkoh.  i  Qviinge.     Carl 
Scharlinq ,    Bokbindareson    frän    Helsingborg,    1771,   Prost  i 
Härslöf.      En    bans    bror   blef  Amiralitelsbokbindare   i    Köpen- 
hamn.     Deras   son   blef  Språkmäslarc   i   I\öpenbamn   ocb  både 
2   söner   som    blifvil    Prof<'ssorer   vid    Kupcnbamns  Universitet  ^ 
en   är   Kyrkoh.   på    Seland.      En   annan    bror   till   Prosten   Sch. 
i    Helsingborg     blef     EtaJsräd    på   Jutland.      Lars   Johan   Silf- 
versparre ,   Jägmästareson   frän   Smaland,   Fenrik   17J)8.      An- 
ders   Petter   /'ViV.v,    Klockareson    frän    Welluf,    Med.   Doctor 


*)  D:r  A.  Hylander  boll  öfver  honom  likpredikan  med 
ett    varmt    villnesbtird. 

**)  I  Srholmatrikeln  står:  "afgick  i  brist  på  kostdagar 
till  Landskrona  schola  17;>6."  Hans  biographi  ses  i  Biogr. 
Lex.  Up<.  uppl.  Sonen  A.  O.n  af  K.  Hof-Canceller,  Stats- 
Secr.   i   Eccl.    Exp..    Biskop   i   Kalmar,   C.   N.   O.    m.   Si.   K. 

***)  Sonen  ,Iur.  D:r  H.  S.  C.  var  jemte  Schlytcr  till  sin 
död   Uig.   af  Sveriges   Gamla   I^agar. 

t)  L.  Andreas  Ii ön n oiv .  Guldsmed  i  Helsingborg,  do- 
natorn af  jordar  och  capilal  till  Söndagsscholan  och  Fattig- 
scholan   faarslädes. 


419 

och  Stads-Physicus  i  Helsinghorg  *).  binders  Tattsson,  Rad- 
mansson  i  Helsingixtra;,  Conlrolleur  i  Helsingborg**),  ff^il- 
heltn  Fred.  Nibeliiis,  Prpstson  frnn  Arrarp,  Pastor  i  Gustafs 
församling.  IIär.it{s|)rost.  (Hiir  slular  Fullins  förlechning.) 
"JSils  Landergvpn,  född  i  Haus  socken  17öJ).  död  såsom 
stiftets  Senior,  Prost  och  KyrKoli.  I80O.  B.  Potnmcr,  död 
såsom  Prost  ocli  liyrkob.  i  liarslöf.  ISils  Dunét\  Prost  och 
Kyikoh.  i  Billcherga.  Aiidr.  Jesjt.  Möller,  Prost  och  Kyr- 
kob.  i  Norrviddingc.  Hnns  3lnqn.  l{ö7itioiv,  Philos.  Mag., 
Stads-Notarie  ocb  M  igislrats-Sokret.  i  Helsingborg,  scdao 
Handlande  dersauimaslädes,  flitig  Botanist.  Gust.  Ludv.  Holm- 
gren,, Kyrl.ob.  i  Höxeröd  I84ö.  Håknn  Lundberg,  Borg- 
mästare i  Helsingborg  1857.  Fredr.  ttorneij,  Älagister  Pri- 
mus i  Lund  18^26.  Regementspastor  1827,  Ryrkoh.  i  Mällby 
1845.  Pehr  Höqfe.llt,  Lärare  vid  Navigationsskolan  i  Stock- 
holm 1856.  Zacharias  Fredr.  ylgathon  Stenkula,  Med.  D:r, 
Regimentsläkare  1840,  ijenslgjort  i  Schleswig  1849 — oO. 
Bevistat  polska  frihetskriget  1851  som  läkare.  Nicolaus 
Hemmes,  kallar  sig  nu  Hcmesse,  Heclor  Scbola;  i  (larlshamn 
1858.  Thomas  Minton,  iVJed.  Doclor,  bekant  Cbirurg  och 
Oculist  i  Stockholm.  Chr.  Lor.  Ixemner,  Kyrkob.  i  Bärslöf. 
Olof  Th.  Hultberg,  v.  Häradshöfding,  slutligen  Polismästare 
i  Stockholm.  ISils  Fr.  H^epperling ,  Novellförfattare  under 
pseudonymen  Nils  Perling.  (justnf  Andersson,  PUilas.  Mag, , 
vice  Rector  vid  Lunds  Katedralschola.  Anträdde  I80O  en 
vetenskaplig  resa  på  egen  bekostnad  till  S.  Europa.  Fredr. 
Borg,  Philos.  Mag.,  Rector  Schola»  i  Malmö.  Carl  Gustaf 
GrähSy  Med.  Doctor,  Läkare  pä  Carlberg.  Sven  Sjögren, 
Philos.  Mag.,  Collega  Scbobne  i  Helsingborg,  Kyrkförvaltnin- 
gens  biträde  vid  kyrkrcparationen  1849 — lil.  Carl  3J.  Ful- 
lin, Musicus,  vistats  i  Frankrike  1845 — 44,  död  såsom  fri- 
villig i   Oran   i   Afrika    1846. 


Ej  blott  den  publika  scbolan,  utan  äfven  enskilda  un- 
dervisningsanstalter i  Helsingborg  ha  vunnit  en  större  upp- 
märksamhet. 


*)  Sonen  iiengt  Fries,  Professor,  utmärkt  naturforskare. 
Intendent    vid    W.    A:8   Natur.    Samll. 

•*)  En  son.  Major  vid  W.  Artill. ,  R.  S.  O.  En  dotter, 
g.  m.  Brukspatron  Mcijer  i  Carlshanin,  med  hvars  dotter 
Emilie   Dompr.   D:r  Tbomandcr  är  gift. 


420 


Mag.  Otto  Christ.  fVählin  hade  som  Collega  Sch.  och 
T.  Reclor  i  Helsingborg  upprätl.-it  en  privatschola  af  stort 
rykte,  som  började  pä  1770-talet  och  fortgick  till  1782,  då 
han  blef  Akademiens  Ränlmäslare  i  Lund.  Bland  lärjungar 
nämnas  Prof.  A.  H.  Florman,  Uevis.Secr.  C.  af  Agardh  och 
Brigad-Generalen  vid  Franska  Artilleriet  Charles  Brambere 
(Brandberg).  Dir  L.  P.  Wåhlin  i  Norrviddinge  var  hans 
fosterson. 

Molbech  yttrar  i  sin  resa  i  Sverige  1812,  att  en  frun- 
timmerspension dä  var  i  mycket  flor  och  anseende  i  Helsing- 
Lor»',  och  mera  omtalad  än  slädens  Trivialschola.  Denna 
pension  förestods  af  en  emigrantska  af  högt  stånd  med  lä- 
nadt  namn,  Dupuysé,  biträdd  af  en  ännu  talangfullare  dot- 
ter efter  Bourbonnernas  återkomst  gift  med  en  hög  embets- 
nian  af  K.  Ludvig  XVlIlis  omgifning.  I  pensionen  voro  stun- 
dom öfver  20  "helpensionärer."  För  närvarande  finnas  4 
flickscholor,  der  undervisning  lemnas  i  lefvande  språken.  I 
den  största  bland  dessa  äro  omkr.  40  elever  och  f.  n.  3  un- 
derlärarinnor, der  dessutom  Svenska,  räkning  m.  m.  läres  af 
Coll.  Sch.  .Mag.  Sv.  Sjögren ,  och  dä  Med.  Cand.  M.  Wies- 
lander  här  var  anställd  som  Läkare  undervisade  denne  elev 
af  sin  svåger  El.  Fries  derstädes  i  ISaturalhistorien. 


11  Kap.-) 
Om  Borgmästare  i  Helsingborg. 

I  medeltiden  var  här  både  en  Borgmästare  och  Under- 
borgmästare  (Consul  et  Proconsul).     Före   1580  var 

1.  Michel  Pederssen  hedervärd  man  (honorabilis  vir) 
Proconsul  i  Helsingborg.  Hans  arfvingar  sålde  lo80  en  gärd 
till   David  Tidemansson,    borgare   (villanus)   i   Helsingborg. 

2.  Thorhorn  linai  var  Consul  och  3.  Johatines  Skytte 
Proconsul  1580,  dä  en  Laur.  Skytle  V^äpnare  bevittnade 
jemle  de  förre  ett  köp.  K.  Olofs  Skötebref  är  Jfl  257  i 
Dipl.  Lund,  Köpebrefvet  J»l  25G. 

*)  Detta  kapitel  har  Ulg.  omskrifvit  och  dervid  gjort 
tillägg  af  anteckningar  ur  Bädhusarchivet,  som  funnits  bland 
Färf:s  papper,  tilläggande  dylika  efter  egna  exscripter  ur 
Diplom.  Lund.  och  ofvannämnde  Arcbiv. 


421 

I  nya  liden   knnna   vi 

4  Matts  Pedersen  Töndehinder,  som  möjligen  lill  tjcnst 
för  Helsingborg  varit  bland  dem  som  förordat  K.  Ghristiern 
Tyranns  furbud  af  10*21  mot  all  utskeppning  frän  Raa, 
Kullen  ocb  Glumsluf,  sä  väl  som  Barsebeck,  Lydde  och 
Lomma  åmynningar.  Visst  är  alt  ban  underskref  som  Borg- 
mästare io30  Helsingborgs  Slotts  inventarium,  da  Riksmar- 
sken Tyke  Iirabl)e  aflcmnade  detsamma.  Vi  känna  ej  ora 
han  var  af  samma  slägt  eller  bandtverk  som  Malmös  förste 
Evangeliske  predikant,  men  vi  veta  med  säkerhet  att  Magnus 
Matlhide,  hvilken  bluf  Biskop  i  Lund,  var  denne  Borgmästa- 
res son. 

r>.  Bertel  Svart,  Borgmästare  lo92,  då  en  af  tornkloc- 
korna  götos,  derpä  hans  namn  står.  Ända  till  1G79  voro 
liär  2  Borgmästare  i  sender,  tydligen  en  JustilicT,  en  Po- 
litiae,  med  en  Fogde  under  den  sednare.  Vi  kunna  dock  ej 
fördela   serierna. 

(>.  Hans  Thomeson  dog  som  Borgmästare  Iö97,  g.  m. 
Karin  Thomasdolter.  Hans  grafslen  ar  J^  1  i  IV,  Chor- 
omgången   (lag   förut   på   siidra   gången   i   kyrkan). 

7.  Thomas  Hansson  3Io€t  dog  som  Borgmästare  1012, 
g.  m.  Johanna  Willomsdotler.  Grafslencn,  Jtl  5  i  S.  Chor- 
omgången  vid  muren,  låg  förut  på  stora  gängen.  Se  början 
af  ö:te   Kap.      Grafstenen  auföres   i   4:de   Kap. 

8.  fVillom  fVillomsen  dog  som  Borgmästare  1622.  Pa 
kyrkostolen  loOÖ  stär  W.  W.  K.  W.  bvilket  synes  betyda 
Willom  Willomsson  Kirkeverge.  Donerade  scliolan  190  da- 
lers capilal  och  skänkte  kyrkan  en  biktstol,  som  stod  der 
n.   v.   Sakristian   är.      G.   m.   Johanna   Alexandersdotter.    Obe- 

'kant  om  han  var  slägt  lill  Wollomsenerne,  en  Borgmästarc- 
slägt  i  sednare  hälften  af  l(3:de  seklet  i  Helsingör,  som  ad- 
lades med  namnet  Rosenvinge.  Hans  cpilaphium  ses  i  N. 
Choromgångcn. 

9.  Jens  Olufsen,  Borgmästare  1622,  då  han  falide  en 
dom  rörande  en  scholjord,  för  hvilken  borgaren,  som  den 
brukade,  ej  ville  betala  jordskyld  till  Rector.  iG^^^ö  namnes 
han  i  kyrkans  räkenskaper.  Han  liadc  pantsalt  sin  gård  i 
kyrkan  för  7o0  dalcr.  Då  den  tillföll  kyrkan  uthyrdes  ban 
mot   oO  dalers   hyra. 

iO.  Jesper  Pedersscn,  på  gamla  Orgläktarcn  kallad 
Casper  Petrants  fV.  1641.  Var  redan  1627  Borgmästare. 
Dog  16ö2,  81  år  gammal.  Hans  grafslen  var  alllftir  sön- 
derbruten för  alt  kunna  användas  vid  gnlfläggning.  Stycken 
äro   dock    nedlagda  i   Vcslibulen.      Han    hade  i   sin   tid   ulver- 


Ai2 

kat  Helsingborg  privilegiiiin  pA  all  handel  i  Baslad.  Jcmie 
boDoin  lär  en  tid  den  H.  Peder  l*eders»oii  varit  Borg- 
mästare  som   gifvit   oO   daler   till   de   liusarnta. 

12.  Jens  Christensen ,  pa  gamla  oigläktaren  kallad  Ja- 
nus  CUristianus ,  var  Borgmästare  IG-SI;  dog  iG52.  G.  m. 
Karen  Rasmusdotter  Hofgaard.  Donerade  100  daler  till 
Hospitalet.  Likstenen,  som  fornt  iag  på  Södra  gången,  är 
nu   Jl?  2   i   JVorra   Clioromsiänscn   närmast   allaret. 

lo.  Ennert  Pcderseti,  Borgmästare  I(5ö0,  äfven  ICoo. 
Var  Byfogde  (Stadsfiskal)  ocl»  Tullnär  i  Helsingborg,  da  han 
1629  lade  grafstencn  öfver  Kyrkoherden  i  Kropp  JNils  Lau- 
ridzen. 

14.  Christen  Nilsen  Broek,  Borgmästare  IGöo.  Sälde 
»iu  trädgärd  till  begralningsplats  at  kyrkan  for  100  Rdr. 
Han  köpte  kråkclyck.m  af  Tullaren  Alatts  Mattsson  Gallaud, 
för   bvilken   ban    betalte    balancen    i    dess   tulluppbörd. 

lö.  Jens  ISdsen,  Borgmästare  och  tillika  Ridefog<le  i 
Luggude  härad,  död  16^)9.  Grafslenen  är  JV?  5  i  N  Chor- 
omgängen  vid  muren.  Ovisst  om  det  varit  JY?  9  eller  M 
11  bland  Borgmästarne  eller  en  tredje  Jens,  med  hvars  dot- 
ter Sophia  Prosten  Fossius  blef  gift.  Hans  svärfar  kallas 
nemligen  Jens  Kanre,  Borgmästare  i  Helsingborg.  Fossius 
var  Med.  Prof.  i  Lund,  K.  Lifmedieus  oeli  slutligen  Assessor 
i  Höjesle  Rett  i  Kiipenhamn.  Han  var  då  enkling  efter 
en  dotter  af  Biskopen  på  Seland  Scavenius.  iMäbäuda  var 
Kaare  blott  Radman,  såsom  Zwergius  kallar  honom  i  Siell. 
Chr.  p.  G46. 

16.  Efffjert  Elers,  Borgmästare  IGoG,  g.  m.  en  Sophia. 
Hon  dog  1GG7.  Sannolikt  son  af  den  bär  begrafne  Matlbias 
Elers,  Prost  i  Ronneby.  Eggert  Elers  son  .foban  blef  Danskt 
Etats-Råd.  Elersslägtcn  forflefver  ännu.  Handelsman  .lob. 
Elers  bär  i  staden  känner  flera  i  slägten,  som  betat  Mat- 
tbias,  Eggert  och  Johan.  Förf.  af  de  'Glada  qvädena",  Joh. 
Elers  var  sannolikt  af  samma  siägt.  Eggert  Elers  jcmlo  Råd- 
männen i  kyrkrådet  liinade  till  Gcneral-Gonvernenren  G.  Ba- 
ner af  kyrkans  och  hospitalets  medel  6,098  dal.  smt,  utan 
alt  dock  kräfra  anuan  säkerhet  än  den  höge  embetsmanncns 
namn.  (i.  B.  dog  iusolvent.  iXu  viiude  man  sig  till  langif- 
varne  och  Engeltofla  gärd  frändömdes  Elats-Rådct  Johan 
Elers  för  8,7G<>  dal.  smt  som  jemnl  bctäckle  kyrkans  for- 
dran, bvilken  med  resterande  räntor  blifvil  4,Göö  daler  smt 
och  hospitalets  fordran  som  på  samma  sätt  ökats  till  4,116 
daler  smi.  Dessa  beiiiie  kassor  innehade  eiiendomen  i  län^ 
lidj     hvarunder    mycken    strid   uppstod   ino.u   kyrkiadet,   som 


4-25 

dä  förvaltade  både  kyrkaus  ucb  hospitalets  cgcndoiB.  Häd- 
männen,  sum  varit  hisittare  i  kyrkrndot,  fingo  uck  dela  an- 
svaret, men  Pastur  synes  då  i>j  haft  del  i  den  ekonomiska 
förvaltningen. 

17.  Hindric  iMårtensson  Iticrzeel  var  Borgmäsiare  IGOO. 
I  hans  tid  instämde  en  bonde  i  O.  Göinge  llr  Eric  iiyllen- 
sljerna  till  Svaneholui  inför  Helsingborgs  by-ting,  för  alt 
bevisa  det  deras  broder  mördats  på  audia  sidan  Helsingör 
pa  hans  tillställning.  Vittnen  kunde  dock  blolt  intyga^  alt 
bemältc  herres  fogde  ocb  '2  skyltar  kommit  till  Helsingborg . 
då  den  mördade  bonden  bevisligen  Icfde,  satt  sina  hästar  i 
Organislgården ,  farit  öfver  till  Helsingör  ocb  älerkon>ini}  , 
då  bonden  bevisligen  var  dödskjuten.  Efter  Hierzeels  död 
dömdes  hans  eiterlefvande  arfvingar  alt  liil  kron:w)  »trrbara 
5,787  d.  smt.  Del  synes  g:illt  pengar,  bvilka  h;»»  baft  un- 
der händer  såsom  eassör  vid  fortifiealionen,  dä  Hflsingborgs 
nya  fästningsverk  anlades.  \  H:s  tid  niunnrs  furst  en  Apo- 
thekare   i   Helsingborg,    e!l    ^Jallh.    Hboile    I()(I7. 

18.  iieiKjl  Pild ,  BorgiHiistjue  1<)08,  «lä  ba»  grnftnidref, 
att  staden  lånte  kronan  ÖOCK^  Hdr,  bvilka  först  1747  kundi; 
återfås.  JfJGO  kunde  lolags-  uch  släinj>elprniiii!garne  bor»- 
arrenderas  lör  5.'i()  slälle  dajer  ocb  baojjenningaine  till  4a() 
daler.  Hällarfriheten  gaf  950  »laler,  Mccisen  105 J  dal.  sml. 
B.  P.  var  g.  m.  en  dotter  af  Bådmannen  Herm.  Seblyter, 
en  väldig  mun,  som  fängslade  Borgmästaren  Panliii  neb  för- 
de en  skarp  oilentlig  strid  med  pitstor  Scbarto^v,  bvilka  begge 
voro  svenskt  sinnade:  men  Heruian  var  en  stark  dansk. 
Svenska  regeringen  sökte  erötra  den  som  bon  ej  ansåg  sig 
kunna  trotsa,  men  ej  i  hans.  utan  i  magens  person.  B.  P. 
adlades  d.  IG  Nov.  lG7o  med  namnet  i'ihlcronfi.  Vapnet 
var  ett  bjerta  genomborradl  af  "1  pilar  i  liggande  kors  (X ) ; 
men  Svenska  adeln  medgaf  aldrig  den  nya  ädlingens  inlro- 
daclion,  bvilket  Begeringen  sannolikt  ej  tog  illa.  Ku  de)  af 
Hongshult  bebyggdes  nntier  namn  af  Piblsbult  af  den  rike 
borgmästaren.  Enligt  Barfod  skall  han  ba  fflerlemnat  en 
enka,  som  var  född  fröken  Urnc,  en  af  de  sista  i  en  ält, 
som  räknade  anor  från  bedenbös.  Med  henne  hade  B»>i)gt 
Pihicrona  fått  Axevold.  Billesbolm  egde  han  som  under- 
pant för  stalsförskotter.  Men  enkan  husbällade  så  illa,  att 
bon  måste  nära  sig  som  kringresande  stortiggerska  på  herre- 
och  prestgärdar.  Om  bon  leidu  ännu  1750,  så  måste  bon 
som    ung   ba   gilvit   A^n   gamle   Borgmästaren   sin    band. 

10.  yindciA  Ektlnim  var  Borgmästare  1G7:J.  Var  fr;ii» 
Vermliiud.      (i,   ui.    Saia    (Ueniedsdoltes.      Vid    hustruns    dud 


424 

värderades  boet  till    1519  daler,   med   oOO  dalers  skuld.     En 
son  Anders  var  då  4  år. 

20.  Gabr.  Hilleten,  Borgmästare  vid  samma  tid  som 
Ekebom,  men  den  sisle^  som  både  en  Borgmästare  jemte  sig. 
Han  var  son  af  Magnus  Paulinus,  IläradsLufding  i  Wester- 
gölland,  af  den  gamla  preslslägt  i  Markaryd,  som  från  den 
lid  K.  Gustaf  II  Adolph  der  bodde,  under  möten  med  K. 
Christian,  haft  utmärkt  nåd  hos  sin  Öfverhet.  Gabr.  Helle- 
ten  eller  Hilleton  blef  adlud  med  delta  namn  108u,  då  han 
var  OfverCommissarius.  (I  sjelfva  bandskriften  till  Helsingborgs 
Hist.  kallar  Förf.  honom  Sam.  Hyltén,  men  i  en  sednare  upp- 
sats, Gabr.  Hilleten.  Man  känner  ännu  ingen  annan  Sam. 
llyltén,  än  den  som  blef  Baron  j  men  denne  lemnadc  fÖrst 
scbolan    1701). 

21.  Magnus  Patdiii,  Borgmästare  1081.  Fadren  Petrus 
Paulinus  var  Kyrkoherde  i  Hinneryd ,  dä  skildt  frän  Marka- 
ryd, pä  del  2  bröder  måtte  kunna  befordras  vid  deras  faders 
död.  Denne  P.  P.  var  Håradshöfding  M.  Paulini  broder,  så- 
ledes var  Borgmästaren  M.  P.  cusin  med  Gabr.  Hilleten.  En 
Burgmnstaren  M.  Paulius  bror  Carl,  Håradshöfding  i  Färs  och 
Frosta,  blef  adlad  med  namnet  Liljcngrip.  M.  P.  hade  före 
sin  befordran  i  Helsingborg  varit  Grefvinnan  M.  S.  De  la  Gar- 
dies  förvaltare  pä  Krapperup.  Herm.  Scbyter,  biträdd  af 
en  annan  Rådman,  Joh.  Andersson,  arresterade,  som  vi  redan 
nämnt,  sin  Borgmästare,  oaktadt  hofrältcns  utslag  befriat 
honom  frän  att  träda  i  arrest,  i  anledning  af  en  Grefvinnans 
anklagelse  för  oredlig  förvaltning.  Sv.  Uegeringen  lemnade 
Rådmännens  tilltag  oanmärkt,  men  befordrade,  sedan  han 
iC92  dömts  sitt  Burgmästare-embetc  förlustig,  den  afsatta 
Borgmästaren  till  Häradshöfding  i  Luggude  härad,  hvilket 
väl  ej  passat,  när  staden  läg  i  samma  härad,  om  anklagel- 
serna varit  betänkliga.  M.  P.  egde  Pälköps  gård,  g.  m.  i) 
Ottiliana  Rafn,  död  lCJ)ö;  2)  Petronella  v.  d.  Hagen ,  död  i 
barnsäng   1G1)8;  5)  Catharina  Stjernfelt,   död  i  barnsäng  1701. 

22.  Bengt  Lnngh,  Borgmästare  1G82,  död  1090,  g. 
m.  Catharina  Selnecker,  dotter  af  Lagman  O.  S.  och  Maria 
Leyoncrona.  B.  L.  var  säledcs  systerson  till  Skalden  Chri- 
stopher  Leyoncrona.  Denna  Borgmästare  bildad  i  Aschebergs 
canzli,  var  ytterst  driftig.  Emedan  förra  hospitalet  var  i 
grund  förslördt  under  kriget,  köptes  1082  bakom  nya  kyrko- 
gärden (vid  preslgatan)  en  tomt  med  hus  och  gärd  till  hos- 
pital. Stor  fattigdom  päkallade  nu  mycken  hjcip  åt  busarma. 
1  Juni  1078  hade  en  stor  del  af  staden  plundrats,  afbränts 
och    ncdbrutils.     Många    flydde    till  Seland,    men  återkommo 


425 

bjelplösa.  1685  gaf  Koogl.  Maj:t  magistratens  jordar  till 
lönelörLöjning ,  utvisande  dem  å  den  gamla  fästningsjordco. 
1G8G  beslöts  att  scbolbuset  skulle  äter  uppbyggas.  Samma 
år  bevistade  L.  riksdagen  oeb  betäckte  kostnaden  genom  den 
inkomst  af  stenkolsbruket,  ban  sjelf  anskaffat.  1087  beslöts 
alt  bygga  ny  rådstuga  ocb  att  dertill  börja  kontribuera.  I(j88 
anlades  tobaksspinneri  med  K.  KammarCollegii  privilegium. 
Ett  köpmanscompagni  motstreds.  Ett  bagareanit  stiftades 
IGOi.  1C9.J  öfverlades  om  byggnad  af  prestgjJrd,  i  stallet 
for  den  i  kriget  förstörda,  oeb  vugbod  i  Engelbolm  låg  ej 
längre  under  Helsingborg,  men  under  staden  borde  5  lastage» 
platser,  Bästad,  Ilalsabamn  och  Skepparkroken.  Exporten 
blef  allt  betydligare.  Då  fråga  var  om  ordning,  var  B.  L. 
sträng.  Ej  blott  oringade  svin  på  åker  och  äng  (Ingo  sak- 
löst nedskjutas,  utan  stadsljenaren  skulle  sättas  i  balsjcrn  om 
svin  ocb  bockar  visade  sig  pn  gstorna.  Det  var  B.  L.  som 
återskaffade  kyrkan  ocb  bospitalet  bvad  som  förlorats  under 
Eggert  Elers  tid.  Det  skedde  pa  Aschcbcrgs  uppmaning.  Så 
stora  ansträngningar  för  det  offentliga  som  i  B.  L:s  tid,  kunde 
Helsingborg  sedan  uppskjuta  att  underkasta  sig  ända  till  ij 
sekel  derefter.  L.  begrofs  först  i  Helsingborg  men  liket  för- 
des  till  Landskrona   1G08. 

23.  yint07i  Perment,  Borgmästare  1696.  Afsatt  170^. 
Derom  bar  upplysning  lemnats  i  Kyrkobcrden  Orstadii  bio- 
grapbi  i  pastorssericn.  P.  dog  1705,  g.  m.  Calh.  Mar.  Diete- 
rich   från  Malmö. 

24.  Cahr.  Liifman ,  Borgmästare  1704.  Häradsböfding 
öfver  Willands,  Gcrs  ocb  Albo  bärader  omkring  1710.  I 
Löfmans  tid  uträknades  kyrkans  tionde  böra  gå  till  180  å 
200  tunnor,  men  tills  en  viss  tiondesätlning  kunde  ske,  borde 
betalas  |  eller  ^  skeppa  af  hvarje  tunnlands  utsäde.  Se 
Rådh.   Protok.  5  Aug.   ocb  G  Oct.   1705. 

25.  llenr.  Silvitis,  Borgmästare  från  1710  till  sin  död 
1757.  Riksdagsman  1719  ocb  1725.  Halsabamn  och  Skep- 
parkroken voro  171G  stadens  utskeppningsplalser^  hvarifrån 
påttaska,  beck  och  tjära  exporterades,  bvilkcn  export  var 
reparterad  på  handlande  efter  skattläggningsballct^  bvarest 
de  handlande  skulle  årligen  bålla  lager  af  GOO  tunnor  salt 
och  1000  tunnor  spanmål.  1726  d.  26  Mars  cederadc  sta- 
den de  i  Carl  X:s  tid  till  kronan  förskjtitne  12000  Rdr  och 
5000  dal.  smt  för  inqvartering  i  sista  fejdetiden,  tillsammans 
liquideradt  med  20000  dal.  smt  i  anseende  till  brobyggnaden 
med  förbehåll  att  efter  förra  resolutioner  och  privilegier  be- 
hålla bropenningar  till  Magistratens  aflöniog.     1727  förklarade 


426 

sig  Borgerskapet  ofurniöget  att  uppehålla  stenkulsbrottet» 
som   dä   lörföU. 

i26.  Petter  PilU,  Borgmästare  frän  1738  till  siu  död 
i7o9.  Sannolikt  sonson  af  en  Borgare  Petter  Pihl,  som  dog 
fattig  pä  1600  talet,  hvilkeu  lär  varit  Borgmästaren  B.  Pihl- 
cronas  bror.  Generalvagnmästaren  ocb  tlollzfursten  Pibl, 
hvars  sten  låg  öfver  öppningen  på  Piblska  grafven,  synes 
varit  Borgmästaren  P.  Pibls  fader.  Den  Märg.  Pibl,  som  var 
g.  va.  Rådman  Joli.  Cöster,  bvilkas  grafsten  lag  jemte  den 
förra,  var  Borgmästarens  syster,  ocb  bennes  barn  blefvo  bans 
Irämsta  arfvingar.  Borgmästaren  P.  P.  både  nemligen  ej  bloft 
byggt  en  särskild  läktare  för  Piblska  slägteo,  under  dennes 
lifstid  (den  läktarn  blef  sedan  nedtagen),  ulan  ock  en  ö  alnars 
djup  graf  för  den  samma  som  död,  ehuru  han  ej  fick  uägou 
posteritet,   som   der   kunde  nedsättas. 

Efter  fulländade  studier  blef  P.  P.  tidigt  Undman  i  Hel- 
singborg (före  1720)  ocb  betydde  mycket  under  Borgmäslar 
Sylvii  tid.  Nu  mera  hade  folket  eröfrat  friheten  i  en  af 
Fredrikshalls  löpgrafvar,  bvilket  innebar  att  de  enda,  som 
hunnit  upp  till  en  politisk  bildning,  d.  v.  s.  adel  och  eni- 
betsmän ,  ansägo  sig  nu  ha  ryckt  souverainiteteu  ur  kunga- 
handen, för  att  mot  de  svagare  nyttja  den  äskvigge,  bvilken 
kungarnc  nyttjat  mot  de  starkare,  olta  till  de  svagares  värn. 
Och  P.  P.  visste  att  använda  sin  makt.  Blott  adelsmannen 
v.  Reiser,  hans  granne  i  det  gamla  huset  JYi  57,  ocb  stadens 
Kyrkoherde   dristade   möta   honom   som  jeranlikar. 

Borgmästar  P.  P.  är  den  äldsta  Borgmästare  folkminnet 
ännu  erinrar  sig.  INIen  traditionen  är  honom  icke  gunstig. 
Han  säges  ba  befallt  sina  betjenter  springa  ut  pä  galan  och 
afslå  bvar  ocb  en  borgare  biUten,  ifall  denne  ej  blottat  sitt 
hufvud,  dä  han  cick  förbi  Hurijmäslarens  fenster,  der  måtte 
synas  någon  eller  ej.  Hos  K.  Fredrik  lär  han  egt  synnerlig 
näd,  men  H.  Adolph  Fredrik  ville  ej  ens  resa  genom  släden, 
"emedan  staden  hade  förut  en  kung  ocb  han  ville  ej  samman- 
trätia med  en  dylik."  Sedan  kallades  P.  allmänt  lunicjcn  i 
llelsinqborq.  Sägnerna  om  bans  girighet  gä  stundom  till  det 
otroliga,  t.  ex.  dä  han  säges  i  sterbhusen  lagit  för  bout- 
redningsbesväret  deras  största  dyrbarheter.  Vi  ba  i  F«)llins 
annaler  sett,  att  han  länge  oredoviste  beh()ll  de  l'46'2,'»  dal. 
smt,  som  staden  förskjutit  till  staten  i  Carl  Xl:s  tid  och 
när  ändtligen  äterbetalningen  kräfdcs,  återgäldade  han  hvad 
i  redovisningen  erkändes  med  qvitlensen  för  sina  riksdags- 
kostnader,  då  han  ej  tillåtit  staden  att  förena  sig  med  en 
annan    stad,     utan     velat     väljas     till    representant,    sannolikt 


427 

finnande  en  vinst  i  alt  under  riksdagarne  lefva  på  "partikassans 
bekostnad",   säsuni   ufiigt    var   i   den    tiden. 

Alyeken  välsignelse  följde  ej  med  den  sanjjade  rikedo- 
men. Dä  någon  gårdsegare  hehöfde  iäna  penningar ,  var  han 
beredvillig;  då  låntagaren  ej  kunde  betala  ,  blef  gården  liorg- 
mästar  Pibls.  Så  egde  ban  snart  22  bus  ocb  gärdar  i  sta- 
den. Han  åkte  i  vagnar,  som  kastade  mer  an  månt^ot  af 
bans  bus.  Emedlerlid  både  ban  god  credil,  då  han  beliöfde 
penningar.  Så  uppstodo  skulder,  soui  gåfvo  Loniun  fattig 
mans  bekymmer,  medan  han  ännu  väckte  andras  afund  så- 
som  rik. 

Som  embetsman  synes  ban  ej  erkänt  någon  slå  öfver 
en  Borgmästare.  Det  var  den  tidens  liberalism.  Vi  ba  i 
Paslorsserien  sett  anfördl,  att  ban  ej  ansåg  en  bögre  auelori- 
tet  bemyndigad  alt  förordna,  buru  Kyrkorådets  functioner 
skulle  kunna  ba  sin  oafbrutna  gång,  oaktadt  Borgmäslaren 
af  Ircdsko  der  ej  infann  sig  ocb  betalte  den  som  både  kist- 
nyckeln  uleblilVa.  Af  Uådbiisprolokollerna  synes  att  mannen 
dock  varit  vuxen  sin  plats  ocb  sannolikt  just  genom  sin  öfver- 
lägsenbet  frestad  till  sin  sjelfrådigbct.  Ltan  tviCvel  bar  han 
också  varit  kunnigare  an  Borgmästare  den  tiden  plägade  vara 
i   smiirrc   städer. 

Bouppteckningen  började  l7o9  ocb  afslöts  d.  15  Juli 
17G1,  men  denna  ogillades  d.  28  Febr.  I7GG  af  Götha  bof- 
rätt,  då  cu  ny  förrättades  d.  0—27  i  i>Jaj.  Enligt  denna 
som  upptager  142  foliosidor,  hade  Borgmästaren  cfterleninat 
22  numererade  bus  ocb  gårdar  (jy?  10,  II,  nuvarande  Triv. 
scbolans  tomt,  J>?  441  CommerceHådet  iMölers,  nu  Handlande 
J.  Ohlssons,  J\f?  \1  ocb  48  Handlande  G.  E.  Hammars ^  M  öO 
Handl.  O.  D.  lirooks,  JVI  ol  Handl.  G.  P.  Enbergs,  M  o5 
v.  .\udit.  Beens,  M  54  en  del  af  Cons.  ocb  Ridd.  C.  H. 
Rooths,  M  50  Skrädd.  Lundins,  M  81  då  en  trädgård, 
M  110  med  båge  Färjem.  Andersons,  M  111  nu  bebodt 
af  21  personer,  M  110  den  s.  k.  Hamelska  gården .  ett  tre- 
våningshus, M  123  en  \  af  nuvarande  fattighus  mot  söder. 
der  då  en  bäslqvarn  var  inrättad,  M  12G  ocb  127  med  ge- 
mensam gårdsplats  midt  emot  h:isl(|varnen .  mästc  \aril'nu 
varande  folkscholcbuset ,  vanl.  kalladt  Pål  Beenska,  M  120 
Ryttmästar  Sjökronas,  M  1,"!  Handl.  Rombergs,  M  155 
då  en  trädgård,  nu  Handl.  Krooks  packbus,  M  150  La^- 
manskan  Ståbles  balfva  bus  vid  torget,  dessutom  Iräd-ardar 
ocb  hagar  utan  nummer:  Holstens  gärd  vid  torgel,  en  \m\"& 
JSl  201  nu  bebodt  af  Bokbindar  Sjölander,  en  lia"e  ..It  200 
nu     bebodd     af    Smeden    Andersson,     Handskmakar     .>Iöllcr, 


428 

Qrartermäsfar  Görtz  och  f.  Sladshetjenlen  Pählsson ,  en  vä(ler° 
qvaiD,    m.  m.  allt    värderadt    till    7986    dal.  smt,    då  JVf  44 
värderats  till  400  daler,  J»l  33,  54  till  400  dal,  Jfl  126, 
127    till    200    dal.    o.   s.   v.     Akrarne    och    jordarne  äro  29, 
värderade  till   10478   daler,   då   tunnlandet  vanligen  sattes  till 
60    a    70    daler.      Guld    fins    räknadt    till    100    ducatcr,    med 
pretiosa    värderadt    till    872    daler    da    hvar    daler  betyder  ^ 
ducat.     En    gulddosa    af    14    lod  hade  K.   Fredriks  porträtt, 
tydligen    en    kungagafva.      Silfrel  vägde  2500  lod.     I  "samt- 
lige    betjenternes"    sluga    voro    3    ur.      Pihls    3  perukkammar 
voro  af  sköldpadd,   näsdukarne  voro  ostindiske,  8  kompasser; 
i    förra  bouppteckningen    voro  icke  upptagne:    ett  Bregantin- 
skepp,    säldt   för  2343  daler,    hälften   i  ett  aunat  skepp,   en 
silfverbägare    pantsatt   af  Rådman   Sylvius  m.   m.     I  rustkam- 
roaren   funnos  9  par  pistoler,   lli   kanoner,  2  nickhakar  m.  m. 
En  stor  fyrsitsig  vagn   klädd  med  rödt  scharlakan,    värderad 
till    300    daler,    en    tvåsitsig    dito   med   lika   klädsel  250  dal. 
(lika    med    Holstagårdens    tomt   och   gamla   hus),    en   Phaeton 
gulmålad,    80   daler,   —    18  nummer,    lika   mänga   i  slädför- 
teckningen,    12    hästar,    men    blott  2  kor;    hans  liberi   var  i 
i   folianter  50,   qvarter92,   octaver  00,    12:o  50.      Vi  nämna: 
Geneal.   Adelshisturia ,    Corpus  Juris  Giv.  Rom. ,    Digesta  Juris 
romani,     Weilcs     Glossarium     Jurid.     Hugo    Grolius    de    jure 
belli  et  pacis  på  tyska,  Poesies  Galantes,   IModeri  verk,  Sfjern- 
mans    Riksdagsbeslut,    3000    lustiga    historier.      Le   Cbien   de 
Boulogne,    Clots    Synopsis    Caussarum   Griminalium,    Mercure 
Galante,    Deuiocritus   ridcns,   en  tysk  roman,   m.  m.  som  synes 
antyda   att   Herr  Borgmästaren  älskade  sin  lids  romanvitlcrhet. 
All    stadsegendomen    ur    värderad    till    70o04    daler.      Landt- 
egendomar   voro:    1)   i  Helsingborgs   landtförsamling:  Pålsköp 
1    helt,    Senderöd   2^,   begge   kostat   i   inköp  9i>00  daler,   Gy- 
hult    ^    inköpt    1742    för '84  daler,    en  skog  20  daler;  2)  i 
Allcrum  Larör  med   Kattarp  J}s    14,   enl.  K.   KammarCollegii 
skattebrcf  80  daler;  3)   i  Svedbergs  by  Vestregård  JU  4  med 
väderqvarn    och    4  gatehus,    samt  myregården  ^f  ö,   j  hem. 
allt  med  inventarium   värderadt  till  2-5624.     4)   På   ön   Hven 
der     kungsgården     Uraniborg    arrenderats,    inventar.    och    ett 
gathus     1961     daler.       Utestående    fordringar    hos    Baron   W. 
Bcnnct,    Grofve    Döekcr,    Ofverjägmästar  Hammarberg,    Herr 
Grill  i  Stockholm,   m.  fl.;   i  Engeltofta  gård  intecknadc  2^000 
daler,    summa    52961  ;    osäkra  30087   daler  däribland   Baron 
Lievcn,    Herrar   Grill,    R.   R.   Grefve  Lieven  genom  invisning 
på    Hofmarsk.    v.    Broman    (2000),     R.   R.  Fleming,    General 
Baron     Bconcl    o.    s.  v.,    summa   30087;    summa    summarum 


429 

15S,$4G.  Skuld  hade  anmälts  i  sterhbusct,  till  Magi&tratcn 
för  houppleckn.  en  slyfver  pA  hundradel  1234  dal.,  för  landt- 
egendomeo  oö3,  för  plägning  vid  auctionerna  o.  d.  1000: 
innestående  löner  utfordrade  till  stort  antal  och  hög  summa 
för  flera  år  af  flera,  pä  tionden  till  prest  hräfdes  ej  lilott 
rester  af  d.  v.  Kyrkoh.  Trägärd,  utan  af  Hönbecks  arfvingar 
från  ]7o5  till  och  med  1758,  dessutom  skulder  i  Dantzig 
och  Köpenhamn  —  alla  skulderna  uppgående  till  106,810. 
Da  dessa  lOG.SlO  dragés  från  108,840  hlcf  öfver  52,026. 
Årfvingarne,  som  uppgåfvo  egendomen  och  undertecknade 
den,  voro  M.  A.  Cöster,  Henr.  Cöster,  P.  Cöster,  M.  Cö- 
ster,  Oilegärd  Broome  och  Wulf  Sverdfeger.  Herr  Pihl 
hade  emellertid  gjort  sig  en  stor  möda  att  frnn  flera  håll 
på  ett  samla  materia,  hvilkea  andra  sedan  skulle  åter  utspri- 
da pä  flera   händer. 

27.  Nicolaus  Cervin,  Borgmästare  från  1761  till  sin  död 
1791.  Var  Riksdagsman  och  som  sådan  ^  medan  ännu  frihets- 
tiden varade,  Hatt,  stödd  af  Schau  och  Mildabn  i  Lands- 
krona, Borup  i  Lund,  Morian  i  Engelholm  och  Landgren  i 
Gimhritshamn;  alla  kämpande  i  statsmannavucr  med  Mössorne 
Engellander  och  Kockum  i  Malmö  samt  bvilka  riksdagsmän 
som  helst,  hvilka  kunde  sändas  af  Christianstads,  Ystads  och 
Skanörs  voterande  pluralitetcr. 

28.  Mallhins  Giilich ,  Borgmästare  från  1791  till  sin 
död  1792.  Han  efterlemnade  en  son  Mattbias,  en  son  An- 
ders och  en  dotter  Brita  Lisa.  En  af  sönerne  dog  som  ti- 
tulerad  Borgmästare. 

29.  Cdvl  Gustaf  Eckerholm,  Borgmästare  från  1792  till 
sin  död  1808.  Lagman.  Gift  med  en  Engström.  Egde  och 
bebodde  Eneborg.  En  dotter  Maria  Lovisa  Elisabeth  föddes 
1794.     Söner:  Jonas  blef  Länsman^    Carl  dog  som  Student. 

30.  ^nd.  Pet.  Stuhlc,  Borgmästare  från  1809  till  sin 
död  1832.  Född  i  Helsingborg  1774,  der  slägtcn  Ståhle 
då  varit  i  öfver  100  år.  Efter  fulländade  studier  Stadscas- 
sör  i  Helsingborg  1792,  Bädman  derstädes  1800,  Borgmä- 
stare 1809;  fick  Lagmans  titel  s.  å.  B.  W.  O.  1818.  R. 
N.  O.  1824.  Revisor  öfver  Banco-  och  Riksgaldsverkcn 
1801.  Riksdagsman  1809,  1823  och  1828.  Död  1832. 
Egde  och  bebodde  Fredriksdahl.  Gift  med  Chr.  M.  Been. 
Söner:  Nils,  död  som  Ryttmästare  vid  Kronprinsens  Husarer; 
Isac,  Ryttmästare  vid  Skånska  Husarerne;  Peter,  Capitaine 
vid  Kongl.  Vendes  Artillerireg:te;  dollren  Joh.  Botilla  lefver 
ogift  hos  sin  moder.  Redan  matrikeluppgifterna  ådagalägga, 
att  St.  varit  en  man  med  bepröfvad  skicklighet,    väl  ansedd 


450 

af  sin  öfveihet.  Alt  det  vai-  en  embelsman  med  euergie,  he- 
böfvcr  ej  betviflas.  Minnet  af  hans  förljenster  är  ännu  utan 
behof  af  nägon  ledning.  Dess  grafvård  å  nya  kyrkogarden 
ses  jcintc   stora   gången   vid    norra   sidan. 

51.  Håkan  Lundberg,  Borgoiästare  från  185'^  till  sin 
död  18V).  R.  W.  O.,  H.  D.  d/O.  Född  d.  26  Oet.  179Ö 
i  Abus ,  men  uppfostrad  i  Helsingborg,  der  fadren  blifvit 
Sjölullsvaklmästare.  Student  i  Lund  JS15,  disp.  pro  ex., 
predikade  i  Helsingborgs  kyrka,  tog  Hameralexamen  1816 
och  Hofrättsexamen  1817.  Auscullant  i  Götba  Hofrätt  s.  a. 
Tillf.  Häradshöfd.  i  Ö.  ocb  V.  Göinge  härader  1819  V.  Kem- 
nersprescs  ocb  Stadsnotarie  i  Helsingborg  s.  å.  Hemners- 
preses  1824,  Hådman  1852,  Borgmästare  s.  å.  Bancorevi- 
sor  i  Slockbolm  185ä,  Discontrevisor  i  Malmö  1840.  H.  D. 
D.  O.  1844,  R.  W.  O.  1846,  Ledamot  af  Selsk.  f.  Trykke- 
frihednns  rotte  Brug  i  Kiöbenb.  1856,  Ledamot  i  Sällsk.  för 
spridandet  af  nyttiga  kunskaper  i  Sloekbolm  1855.  Gift  m. 
Anna  P.  Laurel  (af  Prof.  L.  Laurels  slägf)  1826.  Afven  bär 
ådagalägga  matrikeluppgifterna,  att  man  bar  framför  sig  en 
Borgmästare  af  erkänd  skicklighet,  rättvist  bemärkt  af  sin 
öfvcrhct.  Hans  ovanliga  egenskaper  äro  ännu  i  s/i  friskt  min- 
ne, att  ingen  erinring  härom  beböfs.  Fullständigare  uppgif- 
ter  Iräflp.is   i   Helsingborgsposten   för   den    19  Maj    1849. 

Ä  nya  kyrkogärden  vid  foten  af  backsträckningen  geni 
emot   stora   ingångsporten   ser   man   hans   grafvård. 

L.  testamenterade,  att  utgå  efter  cnkans  död ,  5000  Rdr 
Bco  till  förmän  för  de  barn,  som  äro  under  den  scbolålder, 
der  det  allmännas  pligter  enligt  H.  Skolstadgan  vidtaga,  men 
som   ej   af  enskilda   kunna   påräkna   vård   ocb   undervisning. 

52.  Lars  Magnus  ff^jlander.  Borgmästare  från  1S49. 
Född  d.  2  April  1806  i  Helsingborg.  Fadren  Postdirektör 
ibid.  Student  i  Lund  1821  ,  der  Hofrättsexamen  togs  1826. 
llofrSttsauscultaut  i  Cbrislianslad  s.  a.  Tillf.  Postcommissa- 
rie  i  Helsingborg  någon  tid  1827j  haft  flera  förordnanden 
såsom  Domare  i  Luggude ,  Rönneberga  och  Onsjö  härader 
1829—52.  V.  Häradshöfding  1852.  Innehade  förslag  till 
Borgmästarembetet  i  Helsingborg  s.  å.  Rådman  dcrst.  1855. 
Tillf.  Borgmästare  derst.  1847.  Ord.  Borgmäst.  1849.  G. 
m.   Christina   C.   Rooth.      Sonen   Carl   Henrik   född    1845. 

liådviän  äro  f.  n.  v.  Häradshöfd.  /'V.  ff^.  Cöster  och  v. 
Häradsböfd.  O.  Clir.  ff^uhlin,  Magistratssecreterare  v.  Hä- 
radshöfd Corf.  Ludv.  Gullander,  Stadsfiskal  J.  Rosenberg, 
Lieutenant,  Stadskassör  S.  L.  U.  Mnlmstein;  Sladsingcnieur 
J.   I*.   Hallbäck,   Commissions-laodlmätare. 


431 

yid  Kongl.  SjöUiIlskamtnaren: 

Tullförvaltare  J.  fV.  Fnhrceus ;  Contiolleur  (t.  f.)  Edv. 
Du  Puy;  Kammarskrifvare  J.  K.  L.  Eneman ,  Philos.  Mag.; 
Ofveruppsyningsman   S.   P.   Hignell. 

Utländska  makters   Consuler: 

C.   H.    Booth,    Handlande,    R.  W.  O.,    R.   D.  D.  O.,    f.  d. 

Dansk    Consul. 

C.  J.   F.   Rooth,   Handlande,   K.   Preussisk   Consul. 

Joh.  HnUbevff,  R.  W.  O.,  K.  Belgisk  Consul,  Kejs.  Rysk 
v.  Consul,  K.  Portugisisk  v.  Consul,  Franska  repu- 
blikens  v.   Consul. 

^.   C.  v.   Bjormark,  K.  Dansk    v.   Consul. 

tiongl.   Postcontoret: 

C.   F.   Leche,   Philos.   Magister,   Consul,   R.   K.   Pr.   R.  Ö.  O., 

Postcommissarie. 
A.   C.   Björnmark,   Conlrollör. 

llamndirectionen : 

Ordför.   Borgmästaren. 

Ledarn.    P.   Pettersson,   Handlande. 

O.   D.   Iu'ook ,   Handlande. 

R.   P^oUiii,    Hamncapitaine,     Capitaine-Licutenant  vid 
K.   Maj-.ts   Flotta. 
Örlogsskrifvare:   Fr.  Möller. 

I  staden  äro  2  tryckerier  och  utgifvas  2:ne  tidningar: 
Helsingborgsposten  tillhörig  Hr  Handl.  J.  Torell  och  Öre- 
sundsposten,   tillhörig    Hr  Philos.   D:r   O.   P.   Sturtzenbecker. 


43'2 


12  Kap. 
Tillägg  till  2:dra  Kap.  om  Helsingborgs  stad. 

1.  Jemnförelse  emellan  Helsinghorqs  Borgerliga  näring  1709 
och  1802  samt  1849. 

1709:     1802:  1849: 

Handlande 10*)  2  5(> 

Gäsfgifvare 2  1  — 

Tracteurer,    Krögare    och 

Markelentare     ....  —  1  11 

Bryggare 18  10  7 

Apotbckare —  1  1 

Urmakare 1  2  3 

Guldsmeder 2  4  5 

Fältskär 1  —  — 

Doctor —  1  Stadsläkare      .     .     1 

Bokbindare 1  1  S 

Trägårdsmästare        ...     1  1  1 

Bakare 4  4  G 

Drejare 2  2  1 

Målare 1  1  4 

Görllare —  2  2 

Tenngjutare —  i  1 

Skräddare 7  6  8 

Bundtmakare 1  —  — 

Hattmakare 4  2  2 

Knappmakare 1  1  — 

Pussementmakare       ...  —  —  — 

Fällberedare 2  2  — 

Handskmakare      ....     4  4  C 

Skomakare 10  9  20 

Väfvare 1  1  — 

Smeder 6  4  G 

Garfvare 4  2  G 

Kopparslagare       ....      1  2  4 

Sadelmakare —  2  4 

Remsnidare 2  —  — 

Snickare 5  5  9 

Bötkare 4  2  Tunnbindare    .     .     4 

Timmermän 1  2  Timmermsistare  2 


*)  17  enligt  en  uppgift  i  slutet  af  2:dra  Kap. 


455 

1709:      1802: 

(tlasmästare 1  1 

Slagtare 8  i 

Murmästare 4  S 

Krukmakare 1  1 

Kakeliignsmakarc       ...   —  1 

Perukmakare —  2 

Färgemän 16  24 

Vagnmän  och  åkcrhrukare      8  11 

Qvarnäkare 2  — 

Broläggare 2  -~ 

Mjölnare 6  3 

l'S2         152 

Jerngjuteri 1 

Degel-  ocb  Slcnkärlsfabrik   ...      1 


1849: 
1 
2 
5 

2 

12 


Vagnfabrik 

Färgerier    . 

Bläekslagare 

Repslagare 

Vagnmakare 

Barberare  . 

Bukhandlare 

Boktryckare 

Conditorer 

Fiskare 

Instrumcntmakare 

Skeppare    .     .     . 


t 
1 
i 
3 
1 
2 
2 
2 
2 
2 
2 
18 
i 
8 


22S 


2.  Folkmängd  och  folkökning ,  Ullägg  till  3:dje  Kap.   Om 
nejden  kring  Helsingborg. 

Fr;*in  ocb  med  1G88  till  ocb  med  1797  är  summan  af 
fuddc  ocb  döde  fuljnnde  uti  Helsingborgs  stad  ocb  deruoder 
liggande  landsförsamling. 

Från  till  Födde  Döde 

IG87— 1098         771         602  180 

1098—1708         721         653  08 

1708—1718         488         835  343 

1718—1728         590         472  118 

1728—1758         005         ö8o  20 

1758—1748         010         550  CO 

1748—1758         050         580  70 

1758—1708         049         579  70 

Hehtngborgs  Histot  ta.  28. 


432 


Från          till 

F(idde 

Dude 

17G8— 1778 

050 

01  o 

15 

1778—1788 

040 

0^21 

123 

1788—1797 

095 

o07 

120 

7050       0025         781      o45  *). 

På    110  är  äro  450    menniskor    födde    öfver    de     dödas 
antal,   och  således  församlingen  falt  en  tillväxt  af  liha  antal**). 

Största   niortaliteten   bar   varit 

år  1711  då   dogo    249  pest 


1710 

198 

1778 

104 

1740 

101 

1098 

98 

1752 

98 

1724 

94 

(blott  stadsfursaiul.) 
1857  95 

1847  92 

1842  85 

1840  82 

minsta  antalet   1810  14 


^)   Utg.   fortsätter,  men   blott  med  bäuscende   till   stads- 

Friin          till  Föddo  Döde 

1798—1808  572  410  150 

1808—1818  551  348  183 

1818  —  1828  585  528  55 

1828—1858  855  710  127 

1858—1848  774  719  55 


5515       2727         580 


I 


**)   På   50  år  äro  580  fler  födde,  än  döde,   då  dcremot 
under    100  år  förut   blott   450  menniskor  förökle  genom  föd-       i 
sel  invunarncs   antal.  I 

1780  var  folkmängden   i  staden   1190 
1790  1415 

1800  1741 

1810  1889 

1820  2250 

1850  2780  : 

1840  5002  ? 

1849  3038 


455 

När  mail  joiufui-  du  ((Mld.-is  aiit;«l  under  alla  10-ialeii, 
SCI'  man  all  församlingen  varit  folKriiiast  emellan  1G87  och 
1098;  mellan  1708  ocli  !7^8  fdlLfanignst.  Sedermera  små- 
ningom ökals  och  nu  liiinnit  (ill  samma  tolhmängd  som  1G87. 
Starkaste  Colliökningen  har  varit  frän  1778  till  1708.  på 
dessa    sisla   20   aren   aro   2j1    llero   födde   än   döde. 

I  Helsinghorgs  landsförsamling  hodde  170J)  på  löJ^ 
hemman  2C8  menniskur  d.  ä.  17  personer  pa  I  helt  hem- 
man. 1800  voro  7<i2  personer  d.  ;'i.  47  pers.  pjj  hemmanet. 
1840  lefde    der    I5t4    d.   .-i.   84   på    hemmanel. 

I  släden  lefde  är  1700  pers.  784  och  ar  S800  pers. 
1741.  I  förra  seklet  ökles  folkslocken  jtu  ji/irn  100  av 
med  0o7  i  staden  och  484  i  landsförsamlingt-n.  Sedan  har 
stadens  folkmängd  på  ett  hälft  sekel  ökats  från  1741  lill 
5058  eller  med  1807,  således  mer  än  förduhhlals.  Lands- 
församlingens folkstock  har  på  samma  tid  ökals  från  7ö2 
till  1514,  eller  med  o(J2.  Af  de  752  voro  hloft  500  ho- 
ende  a  hemmanen  som  älioer,  med  hustrur,  harn  och  Ijensl' 
folk.      De    öfrige   voro    liskarc.    inlivsesfolk .    husmän    o.    d. 

1  Follins  Anteckningar  om  Skäne  p.  2o8  anföres  i  folk- 
ökningsfrågan.  att  i  Luggude  härad  från  17o0  lill  1700  var 
i  oäkta  af  48  harn,  från  1700  iill  5  770  1  oäkta  af  ly^ 
barn,  frän  1770  till  1780  I  oäkta  af  40  harn,  1780—00 
1  af  53,  1700—1800  1  af  27,  1800—02  1  af  22.  I  Hel- 
singhorgs landsförsamling  fö<ldes  I77;">  —  Hli  intet  oäkta.  178o 
— Öo  Taf  10,  !70:>-i805  1  af  18.  Vi  tillägga:  1858  O 
oäkta  af  20  harn,  1840  8  oäkta  af  58  harn,  1840  O  oäkta 
af  51  harn  eller  mellan  hv.u  t  5:dje  och  4.(le.  I  Helsing- 
horgs stad  177.j;— 8Ö  var  1  oäkta  af  O.  178o— Oö  1  af  8, 
170Ö  — 1805  1  af  7;  tilläggande:  "J\är  hlir  en  gäng  ett  noii 
plus  ultra?  leke  förr  än  herasökelsedagarna  komma."  Vi 
tillägga  till  del  allmänna  vetlcls  hel)jertande ,  alt  från  1807 
lill  1847  ha  oäkta  harnens  antal  i  stadsförsamlingen  varit  i 
t\v  (1818)  mellan  hvart  2:dra  och  5:(lje  (2!  af '^0)  ,  8  år 
mellan  hvarl  5:dje  och  4:de  (1851  10  af  (iO;  1820  20  af 
01;  1840  28  af"  lOo;  1825  22  af  78;  1817  10  af  Oö ; 
1857  25  af  Or>  o.  s.  v.);  10  är  mellan  hvart  4:de  ocb  5:!e 
(1844  25  af  08;  1824  15  af  02;  1822  10  af  04  o.  .<!.  v.) 
7  år  mellan  hvart  iirte  och  0:te  (1850  lö  af  78,  1820  lo 
af  75  o.  s.  v.)  O  är  mellan  hvart  <»:te  och  7:de  (1842  18 
af  iOI);  2  är  mellan  hvart  7:de  och  8:<le,  samt  4  är  mel- 
lan hvart  8:(le  och  12:te.  18o0  visa  l.ihellerna  55  oäkta 
kland  155  —  således  mellan  hvarl  5:dje  och  4:de.  V'i  fH 
härvid   Oj   glömma,     att    llelsinghorg  är  en   gästgifvorgård  pé 


454 

vcrldsvagcLartan  och  Sveriges  Spaa.  Staden  drager  följder- 
na  ensamt   men   ej   ansvaret. 

Man  liar  plägat  räkna  mellan  Lvarl  2:dra  oeb  3:dje  i 
Paris,  tivarl  5:dje  oeh  4:de  i  Slockholm  och  Köpenhamn  och 
hvart  0:tc  i  Berlin.  Delta  är  ett  samhällsondt,  som  måste 
afhjelpas  genom  andra  medel,  än  ''hyllningssånger"  om  huru 
"Mången  med  förkrympt,  med  inskränkt  själ 
Framtidstankar  kallar  för  besatta" 
ncende  i  sjelfva  äktenskapet  del  onda,  hvarom  "ljusels  rid- 
dersmän"   skola   ropa  : 

Hvad  som  fördom,  list  och  maktspråk  snört 
Nu  i  trånga  former  in ,  skall  lossas. 

Det  (jäv  i  sanning  ej  an  att  hlunda  för  försöken  alt  ge 
nya  philanthropiska  theoricr  åt  gammal  mennisko-fiendtlig 
praxis.  Den  liberalismen  är  blott  —  lösaktif/het.  Utom  kysk- 
helens  och  äktenskapets  ära,  hlifver  den  fatliga  qvinnans  öde 
uslare  än  slagldjurets.  Här  hehöfves  aler  ett  riddarskap  mot 
dessa  qvinnoskändare,  hvilka  dela  qvinnan  i  en  klass,  der 
förförelsen  kostar  hjerlhlod,  och  en  klass,  der  försakelsen 
knappt  kostar  pengar.  Qvinnofriden  tillsvors  oss  redan  af 
Birger  Jarl.      Må   var   tid   lata   den   lagen    hlifva   en  safininff. 

"Du  gör  folket  mycket,  men  dermed  gör  du  ej  glädjea 
mycken'',  sä2;er  Esaias  Prophelen  till  Gud;  seende  glädjen 
Llott  deri,  att  Christus  kommer  och  utgjuter  sin  sanning 
och  frid  i  verlden.  Folkökningen  är  ett  glädjeämne,  om 
hland  skarorna  finnes  tro  och  ära,  hön  och  arhete;  annars 
kunna  tahellcrnas  ökade  sifl'crtal  väcka  förskräckelse.  Sjelfva 
statsekonomen  niäste  häfva  om  menniskoslägtets  förökning 
skall  öfvergå  till  kreaturens  frihet.  Få  hednareligioner  ha 
så  förhiselt  äktenskapels  vigt  som  var  lids  upplysning.  Skole 
vi  gå  ''framåt",  tills  vi  hunnit  till  vildens  cullur?  Ilar  gäl- 
ler sannerligen:  rcvocare  cfradttm.  Alt  dessa  sanningar  röra 
all  land  och  ej  hlott  pa  vissa  orter  ha  sin  tillämpning,  är 
klart   som    dagen.  • 

()fverallt  hehöfves  all  uppmärksamhet,  ora  ej  sochnen 
skall  öfverga  frau  en  gemensamhet  i  gxidstjenst  till  en  socia- 
listisk förening  för  baryis  u))pfödande  ntaji  kända  fäder,  der 
mödrarnc   beskatta   communen  härdare  än  hade  stat  och  kyrka. 

Prailereaque  censeo  hane  Cartbaginem  ctiam  esse  de- 
lendam. 

Om  kyskhet  och  nykterhet  blefvo  allmänna,  huru  stor 
fattigskatt  skulle  en  commun  af  5000  mcnniskor  och  rika 
arbetstillfällen  bchöfva  med  2  tunnor  gulds  capitaler? 


/i37 

Men  hvad  kan  aterupriitta  hyskLct  ocli  nykterhet  bos 
de  förfallna,  utan  en  själsrörelse,  starkare  än  dessa  passio- 
ner, hvilken  af  okyska  och  rumlarc  kan  utropas  för  svär- 
meri?    "Men   visdouicnom   varder  rält  gifvcn  af  all  sin  barn." 

llamlösa  Runsten. 

Denna  är  upplai^en  i  Baron  C.  Hfirlcmans  Dagbok  1741) 
vid  p.  150  (JU  ö  blaud  plancherne).  Der  läses  med  runor 
tecknadt : 

Harl  .  Horleman  .  med  .  sin  .  husfru  .  Fl  .  J  .  Liven  .  reste  . 
denne  .  sten  .  til  .  lakksamt  .  minne  .  af.  Ramlösa  .  vatns  .  dygd  . 
uk  .  Grefvinnan  .  Uumels  .  omvordnad  .  an  .  MDLLLLL  . 


Annalernas  i  7ule  Kaj),  fortsättning. 

Icke  fulla  50  är  fick  Helsingborg  njuta  fied  och  lugn. 
Ar  1700  d.  1  IVov.  landslogo  Danskarnc  vid  I{;i;i  fiiikläge. 
Fältmarskalken  Stenbock  stod  med  5  kavalleriregementen  e- 
mellan  Päblsturp  och  Glumslöf,  men  sag  sig  icke  i  stanil 
alt   hindra   landsligningcn. 

Om  detta  fälttag  sa  vidt  det  rör  Helsingborg  vill  Förf. 
lemna  ej  blott  den  uvderrältelse  som  är  hämtad  ur  Fältmar- 
skalk Stenbocks  lefvcrne ,  utan  ock  ur  Ivenue  Danska  Gene- 
raladjutanters dagböcker,  samt  Major  Scbecis  Holaiion  om 
Helsingborgs  slag.  Enligt  dessa  hade  Danska  armcen  cmbar- 
<[uerat  pa  Höponhamns  rodd  och  den  O  IVov.  nya  stilen  kl. 
7  om  aftonen  gick  Gencralifctel  om  bord.  D.  10  lade  flot- 
tan ut  och  lag  för  motvind  till  ankars.  Den  11  kl.  7  om 
morgonen  lyftades  ankar  och  flottan  gick  under  segel.  Uom- 
men  ett  par  mil  ut  i  sjön,  hördes  att  de  Svenske  lossade 
alla  kanoner  kring  Malmö  och  Landskiona  fästningsvallar. 
Danska  Amiralen  svarade  derpå  med  5  skott,  eller  Dansk 
lösen;  kl.  (>  om  aftonen  ankrade  flottan  vid  Kåå  bogt.  Fa 
Lieulenaut  Uevenllov  och  50  grenadicrer  gingo  med  en  bar- 
kas i  land  vid  Tegt-lugnen.  dei-  några  Svenska  ryttare  stodo 
posterade,  pil  h vilka  sköts  med  niokhakar  frän  barkasen. 
Kort  derpå  lade  sig  en  fregatt  utanför  Tegelbruket,  som 
hela    natten    kanonera<ie   stranden. 

Delta  öfvcrensslämmer  i  det  hufvudsakliga  med  Helalion 
i  Grcfve  Stenbocks  lefvcrne.  Fältmarskalken  hnde  sitt  hög- 
kvarter i  F^auilskrona.  Signalerna  voro  sålunda  anoidnade: 
alt    när    ^   svara    skott    laoiisamt     lossades     frän     Lmd^krona. 


^58 

signalerade  det  all  de  Dansl.e  ernade  landstiga  vid  Baräfliäck. 
Sex  skott,  all  de  ernade  gå  i  land  vid  Håä  (tcb  Barsebiicii. 
På  signalen  af  sex  skolt  drog  sig  Öfversle  [Ijerla  med  sitt 
kavalleriregemente  till  f{aus  kyrka,  Generalmajor  Gylleusljer-' 
na  Ull  Hya  och  Ölversle  Levenhaupt  till  Glumslöf,  n»en  sa 
förtäckt,  att  fienden  ej  kunde  miirka  dem.  Vid  Bydehecks 
tegelbruk  kastade  Danska  flottan  ankar,  satte  ut  oO  till  (iO 
esj)ingar  med  kanoner  i  tVamsläfven  iivilka  pejlade  stranden 
och  skolo  på  Fältmarskalken  Stenbock  och  hans  suite,  soul 
recognoscerade  stranden  och  Danska  flottan.  Om  natten 
läto  de  Danske  sin  flotta  drifva  med  strömmen  ned  mot  Håä 
läge,  hvarcst  becjväware  plats  till  landstigning  fanns.  D.  12 
debar(|veradcs,  och  landslego  af  Danska  arméen  iOOO  man 
under  Generallieiitenant  Gersdorphs  befäl,  som  slöto  en  ba- 
tallion  (juarrc  med  Spanska  ryttare  kring  sig.  Kl.  2  om  ef- 
termiddagen kom  Danska  iioiiungcn  i  land  och  log  sitt  qvar- 
ter  i  den  lilla  kiogen,  som  lag  vid  Ilaå  bio.  Kl.  10  om 
aftonen  kom  en  Skånsk  bonde  till  Danska  lägret.  Han  be- 
rättade, att  de  Svenske  hade  oOOO  man  iiavalleri  och  ernade 
om  natten  anfalla  de  landstigna  Danska  trupperna.  Slraxt 
beordrades  u/jn;ra  Danska  fiejjatler  att  hiirnra  siii;  nära  mot 
landet,  för  att  kunna  beskjuta  fältet  fr.iniför  Hää.  General 
Reventlov  patrullerade  till  kl.  I  om  natten,  Generallieule- 
nant  Gersdorph  från  kl.  1  til!  5  och  Generalmajor  l*]ichstedt 
friJa  kl.  o  till  o.  Efter  berättelsen  i  Grefve  Stenbocks  lef- 
vernc,  skall  Danska  Konungen  kl.  8  om  morgonen  kommit 
på  en  fregatt  frnn  Köpenhamn,  och  vid  sin  ankomst  med  ett 
grufligt  skjutande  frän  Danska  flottan  blifvit  saluterad:  delta 
nämner  icke  Generaladjutanten  Ilvidfelt  i  sin  Journal,  han  be- 
rättar endast  alt  Konungen  trätt  i  land.  —  i).  15  Nov.  de- 
harquerades  resten  af  Danska  infanteriet.  Frän  Helsingborg 
kommo  bönder,  som  berättade  alt  Svenska  garnisonen  reti- 
rerat sig  derifrän.  Sedan  kom  en  del  af  borgerskapet  frän 
staden,  som  soumitlerade  sig  och  blefvo  af  Danska  Konun- 
gen om  nåd  försäkrade.  Desse  berättade,  att  de  Svenske 
hotat  bränna  upp  Helsingborgs  stad,  hvarföie  de  ock  an- 
höllo  om  Dansk  piolection,  och  alt  i  staden  en  sl.'irk  gar- 
nison mätte  inläggas.  Samma  dag  fick  Ofverslelieutenant 
Scheel  befallning  alt  utsticka  elt  nvtl  läger  för  hela  Danska 
orméen. 

Samma  dag,  som  var  den  '2:di'a  efter  gamla  stilen,  drog 
Fältmarskalk  Stenbock  sig  undan  mot  Belteberga.  sedan  han 
ulan  infanteri  och  kanoner  funnit  oiförliiit  hindia  Danskarnas 
l«nusligning;     d.    T»   och    ^    gamla    stilen,    gick    han    om    .\nnc- 


löf  och  lieflinge  till  Svenstorp,  den  Ii  till  Maluiö:  Skäiiska 
rjllarne  lade  han  i  garnison  derstiides,  men  alla  deras  Lä' 
står  sände  han  iipp  till  VVexiö.  D.  M  IVov.  var  Honungen 
af  Danmark  med  (Jeneral  Revt-nlluv  ute  att  recognoscera  1^ 
mil  från  lägret,  bafvandes  en  eskort  af  GOO  man,  da  de 
passerade  vägen  genom  tegelbruket.  Flere  legementer  beor- 
drades att  hälla  sig  ma- sehfärdigc.  I>.  lo  kom  Ofverste  v. 
Enten  med  sill  regemente  till  Helsingborgs  satte  sig  i  pos- 
session af  staden  och  slottet;  straxt  derpit  om  eftermiddagen^ 
ryckte  Prinsen  af  Hessen  med  sitt  regemente  in  i  Helsing- 
borg och  kl.  il  om  cllermiddagen  for  Danska  I^onungen  från 
Raå  till  Helsingborg,  eskorterad  af  uO  man  garde  till  hast. 
Den  IG  blef  Öfverstelieutenant  Heinsen  commenderad 
till  Helsingborg,  alt  genast  författa  plan  och  ritning  till  fäst- 
ningsverks anläggande  kring  staden.  Danska  Honungen  red 
ut  till  lägret  om  eftermiddagen,  passerade  arméens  begge 
linier  och  efter  en  timmas  uppehåll  for  åter  till  Helsingborg. 
Underrättelse  inlöpte  genom  Skiinska  bönder,  att  Grefve 
Stenbock  med  oOOO  man  kavalleri  passerat  Gclinge  bro  och 
camperade  ^  mil  på  andra  sidan.  Samma  d.ig  hegyntes  med 
Salva  Gardics  brf  fs  utgifvande  till  adeln  oc!i  andre  som  dem 
begärde.  Den  ^0  kom  Danska  Drottningen,  Prinsessan  och 
Prins  Carl  till  Håå  att  bese  arméen.  Den  21  marscherade 
Generalen  till  Hnutstorp,  Amiral  Ankarsljcrnns  g^^rd,  och 
derifriin  till  Helsingborg;  under  vägen  fick  General  flevent- 
löv  veta  alt  Grefve  Stenbock  var  i  Malmö,  och  att  han  låtit 
uppkasta  Gelinge  och  Iiuflinge  broar.  Den  24  begvntes  med 
forlificationsarbelet  kring  Helsingborg  och  att  palisadera.  D. 
2(}  gafs  ordres  att  gå  i  Cantoneriparler.  Grenadierregcmen- 
tet  som  Kammarherrn  EicLstedt  coiumendcrade  blef  i  Hel- 
singborg. Lifgardel  till  fot  pa  Gunnarstorp.  Drottningens 
regemente  i  Glumslöf.  Blöckcrs  regemente  i  Hilleshög.  Gaf- 
frons  regemente  i  Härslöf.  Kronprinsens  uti  Tirop.  Öfverstc 
von  Sees  i  Säby.  Legards  i  Wadcnsjö.  Ltgi-ls  i  Hurinc- 
Lerga.  Laur\vigs  i  Sirköpinge.  Artilleriet  i  (Miarj).  Ol^tMste 
von  Entens  *)  commenderaill  p;i  arbete  i  Ht-lsingborg.  Ge- 
neral lievenllöv  på  iJelleberga.  Generallieulenant  Gersdorph 
i  Waläkra.  Gcnerallieiiten.  Kanl/.ov  i  Sirköpinge.  Goneral- 
major  Eichstedt  i  Htlsingborg.  Generalmajor  iSrockdmph  i 
Glostrup.  IJrigadier  Uotslen  pii  Duege.  Ltrigatlior  Li-yard  i 
Wailensjö.      lirigatlier    I'rinseii    af   Hcssrn    i    Kamliisa. 


*)    Var    han    af    !»amuia     sl.igl     som     Helsinghurgs     fordiic 
Kvikoherdc    De    Fine    (von    Knlen)'.' 


440 

Den  20  Nov.  var  Daaska  HonungeQ  uppe  pä  Käroan , 
red  sedan   ut   till  Palskup  ocb  Pilsbult. 

Den  4  December  reste  Danska  Konungen  ut  ocb  besåg 
alla  cantonerqvarteren. 

Den  5  gick  Danska  Konungen  frän  Helsingborg  öfver 
till  Helsingör  ocb  samma  dag  bcgyntes  med  Danska  Lifgar- 
dets   transporterande   öfver  Sundet   till  Seland. 

Den  7  kom  en  Dansk  desertör,  som  först  rymt  till  Lands- 
krona ucb  nu  äter  rymt  derifiån.  Han  berättade  att  Sven- 
ska garnison  var  600  man,  ocb  att  borgerskapet  måste  isa 
grafvarna.  Samma  natt  blef  allarm  i  Danska  cantonerqvar- 
teren, så  att  allt  manskapet  matte  bcla  natten  vara  under 
gevär;  ty  en  rapport  både  inliipit,  att  de  Svenske  voro  i 
full  anmarscb  att  surprenera  dem;  men  dagen  derpå  iick  man 
veta,  att  ett  Svenskt  detacliement  af  oOO  bästar  på  o  mils 
afständ  varit  på   recognoscering. 

Den  8  kommo  tvä  Svenska  desertörer  ocb  berättade  att 
ett  Svenskt  parti  af  500  bästar  varit  uti  Orkcljunga,  att  en 
prest  i  östra  Ljungby  vid  namn  Coceius,  som  bodde  en  mil 
derifrån,  rest  till  dem,  ocb  när  ban  kora  bem  lät  ban  i  kyr- 
kan offentligen  tillsäga  bönderuc,  att  ingen  mätte  bysaeller 
berbergera   någon   Svensk   desertör. 

Den  15  kom  General  Beventlöv  frän  Helsingborg  der 
bau   fått   till   sig   den   sista   transporten   af  Sprcngcls  dragoner. 

Den  IG  kom  en  prest  frän  Landskrona,  som  frambar 
Svenska  Goniraendantcns  bclsniug  till  General  Ileventlöf,  med 
begäran  att  Generalen,  när  ban  var  fiirdig  att  belägra  fäst- 
ningen, ville  Inta  bonom  veta  bvad  bus  ban  logerade  uti,  så 
skulle  Gomnicndanten  icke  lata  skjuta  pä  detsamma;  dä  Dan- 
ska Generalen  svarade:  alt  bans  qvartcr  blefve  i  löpgrafven 
ocb  pä   batterierna. 

Den  17  fördes  de  tvenne  Rådmännen  som  tagits  till 
gisslan   i   Lund,   derifrän   till   Helsingborg. 

1710  den  Ii  Jan.  arrestc>iadcs  en  prest  ocb  fördes  till 
Helsingborg  dcrlör  att  ban  pä  predikstolen  bedt  för  Danska 
Kungen ,  vägrande  uppläsa  Danska  Kungens  pnbud  om  con- 
tributioncr. 

Först  med  Mars  drog  sig  kriget  mot  Helsingborg.  Den 
5  Mars  stod  Danska  arméen  pä  höjden  ofvanför  Rää,  invän- 
tandes den  Svenska,  ocb  både  derföre  rangerat  sig  i  ordre 
de   bataille. 

Den  4  .Mars  kom  en  förstärkning  af  4  bataljoner  landt- 
milice  frän   Danmark.      General    Kevcnllöv   som    sjuk  gick  till 


441 

Helsingborg.     Generallieutcnant    Ran(zov    fick    befälet    ufver 
aroiéen. 

Den  5  ändrades  ordre  de  bataille;  Danska  arméen  drog 
sig  till  Helsingborg,  och  dess  läger  slogs  ofvaufÖr  staden, 
pä  ett  kanonskotts  afståiid ,  så  att  arméen  hade  Helsingborg 
bakom  s?g,  ett  moras  på  bögra  flygeln,  ett  litet  moras  och 
skogDiark  på  venslra,  samt  höjden  hvarest  de  posterade  sina 
kanoner.  Två  kanoner  indeltes  pil  hvart  infanteriregemente 
och  fyra  stora  kanoner  posterades  på  en  böjd  midt  i  den 
första   linien. 

Den  G  kom  gardet  till  häst  öfver  till  Helsingborg.  Flere 
partier  utskickades  till  att  recognoscera,  bvilka  återkommo 
med  underrättelse  att  de  Svenske  slodo  vid  Landskrona,  och 
hade   derifriin   samt   från   iMalmö   hämtat   till   sig   artilleri. 

Den  7  kom  Grefve  Holks  regemente  öfver  lill  Helsingborg. 

Den  8  var  General  Rantzov  ute  att  recognoscera,  under 
bans  frånvaro  kom  en  fausse  allarme  i  Danska  lägret.  Ed 
Dansk  Lieutenant,  som  varit  ute  på  parli,  hade  stött  på  ett 
Svenskt  detachemcnt  och  af  detsamma  jagad,  kom  i  fullt 
sporslreck  till  lägret  och  berättade  alt  hela  Svenska  arméen 
var  i  antågande,  då  General  Eichstedt  lät  från  Kärnan  ge 
signal   med   3   skott,   hvarpä   hela   arméen   gick   under   gevär. 

Den  9  voro  partier  ute  alt  recognoscera,  bvilka  enhäl- 
ligt berättade,  att  de  Svenske  voro  |»å  |  mil  nära,  hvarpå 
General  Uantzov  gaf  ut  ordres  att  arméen  skulle  vara  allart 
och   kavalleriet    liafva    sadladl. 

Delta  är  hvad  vid  Danska  lägret  passerat  enligt  Hvid- 
felts  journal,  hvad  vid  det  Svenska  sig  tilldrog  får  man  äf- 
ven   kortligen   berätta. 

Den  21  Febr.  gamla  stilen  reste  Grefve  Stenbock  till 
Malmö. 

Den  22  sammankallade  han  borgerskapet ,  uppmuntrade 
dem  att  göra  sammanskott  till  arméen.  lians  tal  vnr  så  rö- 
rande, att  alle  gingo  hem,  togo  hvad  de  hade  och  lemnade 
till  deu  bchöfvande  Svenska  soldaten;  Grefve  Stenbock  fick 
både  penningar  och  proviant.  En  bataljon  under  Baron  Ha- 
miltons  befäl  togs  af  Malmö  garnison  och  20  kanoner,  2 
mörsare  samt  2  hnubitser  med  all  lillbehöris;  ammunition 
afsändes  derifrån  till  arméen.  Samma  dag  reste  Grefve  Sten- 
bock   tillhaka    till   hög(|vartcret   i   NorrLviddinge   prcsfgård. 

Den   24   kom    manskapet    och   artilleriet    från    Malmö. 

Den  20  om  morgonen  kl.  2  bröt  Svenska  arméen  upp 
från  INorrhviddingo  och  gick  i  fyra  colonncr  till  Tågarps  bro, 
derifrån    till    Giedsholm    och     H.islunda.       Ofvcrstcliculcnant 


442 

Beniict  förde  avanlgaidet  af  1000  man,  ocb  2  regcmenteo 
kavalleri  voro  beordrade  att  soulenera  honom  när  sä  hehöf- 
des.  Vid  GicdsLolm  och  Uäsluuda  hief  Svenska  arméeu  stå- 
ende öfvcr  natten.  Grefve  Stenbock  trodde  säkert  alt  Dan- 
skarne hade  kunsli}i|)  om  hans  marsch,  och  att  de  således 
sknllc  vall  den  i  Grefvens  tanka  bästa  ställningen ,  nemligen 
emellan  Kropps  och  Wellnfs  masar;  derföre  hade  Grefve 
Stenbock   sin   armée   rangerad   bäde   till  marsch  och  till  batalj. 

Den  27  bröt  Stenbock  upp  frän  Häslanda.  lian  hade 
haft  närmare  atl  ga  ät  Frilleslad,  Welluf,  Ramlösa,  men 
der  mötte  flera  hinder,  vägen  togs  ät  Kropp  och  Fleninge. 
Der  camperadc  Svenska  armccn  i  ett  svart  väder.  Grefve 
Stenbocks  afsiiil  var  att  komma  fiendens  veuslra  flvgel  i 
flanken. 

Nu  kommer  den  märkliga  dagen  i  Helsingborgs  annaler. 
Trenne  särskilda  relationer  far  jag  meddela:  den  ena  af  Ge- 
neraladjutanten tlvidfelt,  den  andra  uldragen  ur  Grefve  Sten* 
bocks  Icfverne  och  den  tredje  ur  ett  tyskt  manuscript,  sora 
Major  Scheel  cger,  och  hvaraf  General  Dyke  fatt  afskrift, 
hvilket   lemnar   den    fullständigaste   underrätteisen. 

Den  10  Mars  kl.  S  om  morgonen  fick  General  Kantzov 
tidning  alt  fienden  var  i  anmarsch,  hvarpå  han  straxt  red 
ut  fl  ån  Helsingborg  till  lägret  5  något  dercfter  lossades  o 
skutt  pu  Kärnan  till  signal  alt  de  Svenske  voro  i  annalkan- 
de och  atl  en  hvar  skulle  vara  på  sin  post.  Kl.  emellan  10 
och  11  syntes  nägra  Svenska  förlruj)per,  hvarpä  Geueral- 
licutenanlcn  lät  kavalleriet  silta  upp,  och  arméen  rangerades 
efter  förut  gifna  ordres  de  bataille;  derpä  hörde  vi,  sagor 
Hvidfelt,  ett  grufligt  skjulande  af  de  Svenske,  som  plundra- 
de eller  rensade  sina  gevär.  Kl.  ungefär  11  såg  man  de 
Svenske  med  silt  kavalleri  i  full  marsch  komma  fram  ur  sko- 
gen, hvaiest  de  efter  hand  formerade  sin  slagtordning  pä 
ett  kanonskott  nära  framför  den  Danska.  (jeneral  Hant/ov 
och  Brigadier  \Vii>(er  redo  upp  på  höjden  framför  Danska 
arméen  för  alt  bese  fiendens  anmarsch,  och  som  Generalen 
märkte  all  de  Svenske  drogo  största  delen  af  silt  kavalleri 
))A  deras  venstra  flygel,  ocl>  tillika  avancerade  su  högt  upp, 
att  uian  kunde  märka,  det  de  crnade  gå  på  andra  sidan  om 
del  moras,  sou»  l;ig  på  Danska  högra  flygeln,  och  de  Sven- 
skas af.>igt  således  syntes  vara  alt  med  sill  kavalleri  hugga 
in  i  de  Danskas  högra  flank  eller  ock  afskära  dem  reträtten 
till  Helsingborg:  sä  l.tl  General  Kant/ov  allt  kavalleriet  på 
Danska  högra  flygeln  marschera  upp  på  andra  sidan  om  mo- 
raset   som   betäckle   högra   flv-reln,    och    der   rangerades   Dau- 


445 

islia  kavalleriet  sålunda,  alt  del  hade  moraset  till  vehsfer  ocb 
till  iiöger  en  gärdesvali  och  eii  buskmark,  hvarcsl  det  stod 
Svenska  kavalleriet  till  uiiUes,  som  deriJt  syntes  st/illa  sin 
marsch. 

Emellertid     kailonei-ade     Danska    artilleriet    starkt    |)/1   de 
Svenske,   och   General   Ranlzov,   som   ännu    höll   stilla    p.i  höj- 
den  att   observera    fiendens   rörelser,    befallle   Generaladjutan- 
ten   Ilvidfelt,     att    beordra     Danska    högra   flygelns    kavalleri, 
som   General   Rolhsten    commenderade,     att     genast     avancera 
för   alt   vinna    hitjden,     hvilken    låg   lika    rätt   framfiir   kavalle- 
riet  pji    sidan    om  byn  Filborua.    Generaladjutanten  fVambragte 
orderne   och   General   Rolhsten    svarade  all    han    masle    hafva 
lid   alt    rangera   regomenlerr.a ,   något   derefter  avancerade  ka- 
valleriet  och   i   synnerhet  gardet    till   h/ist,   som   var  rangeradt 
tva    man    högt   eller    pa    två    leder,    och     var    gardet    vid    pass 
80  skridt   före   de   andre.      De   Svenske    |)å    sin   sida    ryckte  an 
i    fullt     sporstreck:     under    detta    kom    Danska    infanteriet    pä 
högra   flygeln   i    full   marsch   mot   de   Svenskas    venstra.      Dan- 
ska  gardet   till    häst   culbuterade   de   Svenska   sqvadroner   med 
hvilka   del   träflade,   hvarpu   undra   Svenska   sqvadroner  ryckte 
an^   soiu   afven   måste  vika,    da    i   delsamma   en   Svensk   sqva- 
droa   högg   in   i   flanken    och   i   ryggen    pä    en   af    Danska     gar- 
dets  sqvadroner,    hvilken    hade    blifvit   slagen    om    ej    en    sqva- 
dron   af  Ofverste    Ejflers   regemente   kommit    till    seeours    uch 
huggit   in    i    flanken   pu   den    Svenska.     Danska  kavalleriet  hade 
emellertid   all   framgång   och    dreC   den   Svenska  venstra  flygeln 
för  sig,    h varunder  myckel   folk    stupade    pä  de  Svenskas  sida, 
sä   att   det   syntes  som   scgren   var  i   de    Danskas   händer^    un- 
der  detta   kom    Danska  infanteriet   i    tratfning    med    de    Sven- 
skas   venstra   flygel   och    voro    i   fullt   handgemeng.      En     lucka 
var    blifven     emellan     Danska     infanteriet     och    kavalleriet    pä 
högra    flygeln   of  vid    pass    1000   skridt;     man     kunde    således 
icke   sä    noga   ubservera    hvarandra   och    huru   di.l  gick  till.    De 
Svenske     hade     emellertid     fått    nya    friska    Sfjvadroner   fram, 
som   atta(jverade   de    Danskes   kavalleri    pä    högra    flygeln,    och 
berättar   Ilvidfelt,   att   du    han    kom    ridande   och    säg    sig    till- 
baka,  blef  han    varse   Ofverste   Ilolsles    dragoner  i  full  reträtt 
och   af  de   Svenske     förföljde,     det     han    alldeles    icke    kunde 
begripa.      Straxl     derpä     träUar     han    General    Hothsteu,     som 
ropade    till   honom,     att    han    genast    skulle    rida    burl    och    se 
lill    att  han    Kunde    få    något    infanteri    åt    den    sidan,     son»   ge- 
n«>ui    sin    eld    kunde   satta    eller    np|)C'halla   Svenska    kavollcrict 
tills     det     Danska     repousserade    kavalleriet    finge    rådrum   att 
iuellcra  sig.      Han   skyndar   sedan   han   fält  dessa   ordres,   men 


444 

då  han  kom  ned  åt  valplatsen  s»g  Lan  intet  Danslit  infanteri 
utan  blott  Svenskar,  hafvandes  da  redan  Danska  infantei-jet 
dragit  sig  mot  strandsidan  ^  utom  en  enda  bataljon  af  Prin- 
sen af  Hessens  regemente,  som  avancerade  med  fronten  mot 
Svenska  kavalleriet,  bvilket  förföljde  de  Danske,  och  retl 
Prinsen  sjelf  för  samma  bataljon.  I  det  Generaladjutanten 
Hvidfelt  red  längre  upp  fick  han  se  hela  Danska  högra  flv- 
gelns  kavalleri  i  full  reträtt,  och  det  gerad  ncdat  Riiåsidan , 
varandes  allenast  en  lilen  del  som  log  vägen  at  Engelholras- 
porlen,  och  allesammans  af  det  segrande  Svenska  kavalleriet 
förföljde.  Infanteriet  tog  äfven  flykten,  och  detsamma  fann 
Hvidfelt  under  fäslningsvallarna  hade  mot  llai»  och  Engcl- 
bolrasporten.  Vid  denna  tullen  trallade  han  General  Rant- 
zovj  som  sökte  att  förmå  det  der  varande  Danska  kavalle- 
riet att  åter  formera  sig  i  sqvadroner,  rycka  ut  och  afslä 
de  Svenske,  som  på  alla  sidor  förföljde  de  flyktande;  men 
som  Generalen  var  blesserad  ,  uppdrog  han  delta  at  Hvidfelt, 
som  fick  litet  kavalleri  af  Byio^vs  dragoner  och  af  gardet 
att  rangera,  med  hvilka  han  tillbakadref  ett  parti  Svenskar 
som  gått  förbi  ett  pass  genom  ett  jorddike  och  nu  avance- 
rade emot  Engelholmsporten.  De  Svenske  förlorade  vid  detta 
tillfälle  40  a  i)0  man.  Sedan  Svenska  arméen  segrande  stan- 
nat pä  valplatsen,  gick  Danska  kavalleriet  och  infanteriet  in 
uti  Helsingborg,  hvarpå  de  genast  commenderades  att  gå  till 
valls,  och  hiefvo  rangerade  tre  leder  högt  rnndt  omkring 
fästningen. 

Den  11  kom  Danska  Generallieutenanten  Carmillion  till 
Helsingborg  att  emottaga  befälet  öfver  trupperna.  Samma 
dag  kom  Ofverste  Diicker  med  en  trumpetare  från  Svenska 
lägret  och  lät  å  Svenska  Fältmarskalken  Stenbocks  vägnar 
veta,  att  som  han  såg  att  de  transporlcr.-idc  sina  trupper  öf- 
ver till  Seland,  crnade  han  sturma  staden,  och  då  iäla  allt 
springa  öfver  klingan,  om  de  dcrmed  forlforo^  men  ville  do 
ingå  capitulaliou  och  gifva  sig  till  fångar,  skulle  dem  för- 
unnas hederliga  vilkor;  hvarpå  de  Danske  svarade  spotskt 
med  försäkran  att  de  till  sista  man  crnade  försvara  sig.  Den 
1'2  gingo  Generalerne  (Carmillion  och  Eichstcdt  till  Seland, 
och  Generalmajor  Dewitz  fick  befälet  i  Helsingborg.  Samma 
dag  gjorde  hela  arméen  sin  ed  att  försvara  sig  till  sista  man, 
jifven  gafs  det  ordres  alt  alla  kavalleriets  hästar  skulle  skjutas 
ihjäl.  Den  lo  marscherade  de  Svenske  tält  upp  emot  sta- 
den, och  syntes  som  de  ernadc  angripa  den:  friin  Kärnan 
kanonerades  pä  dem.  Alla  hus  som  lägo  utanför  förskans- 
ningarne,   stuckos   i   eld,   och   som   de   Svenske   märklc   att  de 


44o 

Danske  ernadc  göra  ett  furlvifladt  niotslSnd ,  drogo  de  sig 
tillbaku,  men  i  dess  ställe  uppkastade  de  ett  batteri  vid 
stranden,  från  livilket  de  sköto  pa  bryggan  och  de  sma  Dan- 
ska larlvg  der  lågo.  Danska  fregatter  lade  upp  och  drefvo 
de  Svenske  frän  delta  batteri.  Om  natten  liegjnles  bomb- 
kastning frän  Svenska  lägret,  bvilken  ingen  synnerlig  skada 
gjorde,  ty  de  gingo  öfver  manskapet  som  stod  pa  vallarne. 
Om  natten  deserterade  4  borgare  iit  till  Svenska  lägret.  Om 
aftonen  förut  hade  krigseonselj  blifvit  bällcn.  Alla  sjuka 
oeh  blesserade  voro  samma  dag  transporterade  till  Seland, 
itlla  gärderna  barrikaderade ,  alla  rust-  och  ammunitionsvag- 
iiar  uppbrände.  Den  14  transporterades  alla  ryttare  ocb  dra- 
goner öfver  till  Helsingör.  De  Svenske  fortforo  med  bomb- 
kastningen.  Om  aftonen  föll  en  bomb  uti  Danska  krutmaga- 
zinet,  dä  en  o  till  4000  bomber  ocb  granater  sprungo, 
Lvilket   gjorde   en   stor   consternation. 

Den  lo  kora  en  Ryltmästare  med  en  trumpetare  frän 
Svenska  lägret  ocb  begärde  lista  pade  Svenske,  bvilka  Dan- 
skarne hade  gjort  till  fångar,  samt  föreslog  fångutvexling. 
Samma  dag  kommo  fyra  Danska  örlogsske|)p ,  en  myckenhet 
copverdieslicpp  ocb  smä  fartyg  till  Helsingborg.  Kl.  4  om 
eftermiddagen,  under  en  mycket  stark  dimma,  begyntes  em- 
barqueringcn.  Först  gick  ena  linien  från  vallarne  och  trans- 
porterades ut  på  skeppen,  då  den  var  ombord  den  andra 
och   sist   den    tredje   linien. 

Maga/inerna  plundrades,  säden  kastades  ut  på  gatorna 
10,000  tunnor  råg,  korn  och  hafi-a  utom  ärter  och  salt; 
när  sista  linien  ryckte  ned  från  vallen  förnaglades  alla  ka- 
noner och  krutet  skämdes.  En  Lieutenant  med  oO  man  gjor- 
de sista  barrieren  vid  bryggan,  när  den  var  färdig  gå  om 
bord,  uppkastades  några  plankor  på  bron.  General  Devils 
och  Generaladjutanten  Hvidfelt  voro  de  siste;  så  snart  allt 
livad  danskt  var  var  om  bord,  gingo  de  i  en  båt  öfver  till 
Helsingör. 

Det  var  en  stor  lycka  för  de  Danske  att  en  tjock  dim- 
ma betäckte  deras  cmbarquering,  ty  annars  hade  de  Svenske 
kunnat  storma  vallarne  och  älmiiislone  nedgjort  eller  till- 
fångatagit  en   del    af  sista   linien. 

Delta  är  ett  utdrag  af  Generaladjutanten  Hvidfelts  på 
Tyska  skrifna  Journal,  den  han  på  befallning  den  11  April 
1710   till    Danska    Konungen   ingaf. 

Berättelsen  om  detta  slag  i  Grefve  Stenbocks  lefvernc 
är  korteligcn   denna: 

Dea  28  Februari  i  gryningen  bröt  Svenska  arméen  upp, 


440 

gick  mot  Alleriitn  och  PihlsbuU  genom  en  trång  och  skogig 
väg.  Ofverstelieutenant  Bennel  med  1000  man  gick  förut. 
lian  traiTadu  en  Länsmun.  Denne  ansåg  honom  och  hans 
corps  för  Danskar-,  ty  de  främsta  lederna  hade  hvita  kappor. 
Länsmannen  talte  mycket  öppenhjerligt  med  Ofverstelieute- 
nant Bcnnet;  men  när  han  märkte  silt  misstag  att  de  voro 
Svenskar^  hlef  han  högeligen  förskräckt,  da  han  bad  om  näd 
och  gaf  Ofverstelieutenant  Bennet  underrättelse  huru  han 
utan  larm  skulle  kunna  kumma  in  på  Danska  l-ägrcl.  Fyra 
Danska  utposter  blefvo  genast  borttagne  utan  att  ett  skott 
lossades:  derpä  Danska  Stallmäslaren  Hcskow  med  12  fou- 
ragevagnar.  Af  honom  fick  Ofverstelieutenant  Bennet  veta, 
att  el  t  parti  fourage  skulle  komma,  och  kort  derpå  mötte 
han  en  Dansk  Begemenlsqvartermästare  med  8  furirskyllar, 
af  hvilka  en  vardt  skjulen,  de  andre  räddade  sig  med  flyk- 
ten. Härpå  hördes  larmskott  frän  Helsingborgs  Kärna.  Dan- 
ska armucn  ryckte  slraxt  ut.  Grefve  Stenbock,  da  han  kom 
fram  vid  Piblshult,  fick  se  fiendens  armée  uppsfälld  i  slagt- 
ordning.  Helsingborg  hade  de  bakom  sig.  Högra  flygeln 
sträckte  sig  öfver  vägen,  som  går  frän  Helsingborg  till  Kropp. 
Venslra  öfver  vägen,  som  går  (ill  Pihlshuit,  framför  det  så 
kallade  Jöran  Jöranssons  hus.  Grefve  Stenbock  såg  de  Dan- 
skes ställning  långt  fördelaktigare  än  han  tänkt.  Han  öfver- 
iäukte  i  hast  sin  plan;  gjorde  en  helt  ny  arrangcring,  och 
lät  läska  gevären,  som  om  natten  blifvit  våta.  Omsider  när 
klockan  var  12  och  lösen  gifvcn:  iMed  Guds  och  Jesu  hjclj), 
hegynle  arméen  röra  sig  till  venster.  Detta  skedde  oied 
mycken  svårighet,  ty  trupperne  måste  passera  flera  moraser 
som  ej  voro  alldeles  tillfrusna.  Desslikes  besvärades  de  af 
Danska  kanonerna,  som  gåfvo  beständig  eld.  Kfter  en  tim- 
mas förlopp  var  General  liurcuskjölfi  framkommen.  Han  hade 
icke  mer  än  nio  sqvadroner  eller  hälften  af  sin  flygel.  Han 
atlaqverar  Danska  gardet  med  värjan  i  hand  så  häftigt^  alt 
de  blefvo  något  lillbakadrifue,  men  satte  sig  straxt,  och 
under  General  liantzoi^s  anförande  åter  å  sin  sida  med  en 
häftighet  attaqverade  de  Svenske,  att  Svenska  och  Danska 
leder  bröto  kors  igenom  hvarandra,  då  de  Svenske  såsom 
svagare  måste  vika,  ehuru  de  Danske  vid  denna  atlaque  för- 
lorade Öfverstarne  Holst  och  Sjjreuqel.  Emellertid  kom  Ge- 
neral Gyllenstjcrna  med  sina  sqvadroner  och  uppehöll  Dan- 
ska kavallci-iet ,  hvarigenom  de  slagne  Svenska  sijvadronerna 
fingo  tid  alt  sätta  sig,  och  Grefve  Levenlianpt  hann  komma 
fram  med  reserven.  Dessutom  tog  Grefve  Stetibock  sjelf 
Grefve   Diiker   med   femmänniugarne,   Ofverstelieutenant   Ben- 


447 

net  med  2   compagnier    af   adelsfanan    och    4    compagnicr    af 
Smålands   kavalleri   från   högra   flygeln,     lill     alt    dermed  för- 
stärka  den    venstra.      Med   denna   nya   styrka  hlefvo  Svenskar- 
ne  de   Danske   i   kavalleri     vida    öfvcrlägsne    och    lyckan    och 
segrcn    viinde   sig   nu   pä   Svenska   sidan.     Från  Danska  venstra 
flygeln,     som   General  Dewitz  comuienderadej     sändes    genast 
Legels  och   Laurwigs   regemenfer,     hvilka     kommo    fram     och 
träffade   samman   med   de   Svenske,    men    kunde    ej    afslå    dem 
eller   hindra   deras  framgång   och   seger,    hvarpä    Dewilz   sjelf 
med     fyra    sqvadroner,     tvärt    emot    Ofverslarne    Mesers   och 
Scheels   föreställningar,    rycker  fram    till    högra    flygeln,    för 
att  secundcra   densamma,   men   kom   försent,    och  iniisle  följa 
med   de   flyende,   som   af  Svenskarne  förföljdes  under  Helsing- 
borgs  vallar.      Svenska   infanteriet   hade   emellertid   avancerat, 
det    Danska    stod    fördelaktigt  på   höjden   tätt  intill   moraset. 
De  Svenske   måste   fram   igenom   kärret   och    tufmarken.      Ha- 
luiltous   och    von    der    Nolhs   regemcnter  voro   de   på   Svenska 
venslra   flygeln,   som    efter   en  gifven  salva  pä  50  stegs  afständ 
med   bajonetten   bröto   in    pä    Danska    infanteriet,     ehuru    med 
Spanska   ryllare   försvaradt.      General    Palrafjvist   gjorde    det- 
samma,  samt  Sparrfelt  och   Taube   på   högra    flygeln.    Danska 
Grenadiergardet  gjorde   tappraste  motstånd,   och  gjorde  länge 
segren   för  infanteriet   tvifvelaktig;   men   sedan  Svenska  kaval- 
leriet  hade   slagit   det   Danska   pä   flykten,   äfvcn  på  deras  ven- 
stra  flygel,   fick    General   Mejerfelt   tillfälle   alt   detachera   nå- 
got  kavalleri,   för  att   secundera   General   Sparrfelt,     som   var 
i   härd    träffning   med   Danska   infanteriet  och  isynnerhet  nämn- 
de  Grcnadicrgarde,     och    i   delsamma   kom   Öfverstc   Schomer 
med   en   bataljon   Saxarc ,    och  gaf  del   käcka  Grenadiergardet 
en   duktig  salva   i   flanken,     hvarpä     de    måste    vika    och    hela 
Danska   corps   de   bataillc   taga   flykten.      Under   reträtten  för- 
lorade  de   Danske   mycket   folk.      Några   bataljoner  blefvo  all- 
deles   afskurna     och    måste    sliäcka    gevär.      IMyeket   manskap 
blef  qvarsiltande   i   kärret   och   af  de  Svenske  neuluigget.    Öf- 
vcrstelieutenant  Bennct   förföljde   de   flyende    tält  under  palli- 
sadernc   och   gjorde  mänga   fängar.      lian   drog    sig   derpä  till- 
baka  och   satte   sig   med   sin    trupp    emellan    tvä    moras,     det* 
han   efter  Svenska   berättelsen,     al    Uant/.ov,     men   enligt  den 
Danska,   af  Deivitz,  åter   atta(|uerades;    men   måste  äter   vika 
och  med   flykten   sig   rädda.      Härmed   slöts  bataljen  och  Gref- 
ve   Stenbock    hade    inom    tvä    tin)mar    vunnit    en   herrlig   och 
fullkomlig   seger.     l*ä   Svenska   sidan   stupade  Ofverste  von  der 
Noth    ocii     Ofverste    Tundcrfelt,     Major    Flehvood    och    810 
gemena.    Blesserade  voro  Ofverste  Uestcsko,  Ofverste  Brauo, 


448 

som  dog  dagen  efter,  Öfverstelicutenanterne  Cojet,  Falken- 
berg och  Carl  Bildstein,  Majorerne  Silfversparre,  Bonde, 
Odelströo),  Morman  och  en  myckenhet  andre  oiHcerare  samt 
^400  man  gemena.  De  Danske  lemnade  pa  valplatsen  4000 
döde  och  derihland  10  Ofverslarj  Öfverstelieulenanter  och 
Majorer,  5000  tagne  till  fånga  och  hlaud  dem  90  officerare 
af  olika  grader;  General  Ranlzov  hlesserad.  Prinsen  af  Hes- 
sen fick  (vå  skott  i  högra  handen,  och  af  de  gemena  voro 
5000  hlesserade.  Af  Danska  gardet  till  häst  funnos  ej  mer 
än  10  man  efter  bataljen^  80  af  gardet  till  fot,  och  hvar- 
dera  regementet  utgjorde  före  bataljen  1500  man.  5o  man 
voro  igen  af  Kronprinsens  regemente  och  Uli  af  Prinsens  af 
Hessen.  Hela  Danska  lägret  med  20  metallkanoner  och  2 
haubitscr  föll  i  de  segrandcs  händer.  Kl.  4  om  eftermidda- 
gen aifårdade  Grcfve  Stenbock  Regcmcntsqvartermästaren 
Henric  Hammarberg  till  Stockholm  med  berättelse  ooi  denna 
herrliga  seger.  Grefve  Stenbock  tog  sitt  högqvarter  på 
Pahlsköp. 

Sådan  är  i  korthet  den  Svenska  berättelsen  om  Helsing- 
borgs slag,  med  hvilken  man  kan  jemföra  följande  utdrag  af 
en   fullständig  Tysk   och   i   Danmark    författad   relation. 

Sedan  uti  Danska  generalitetet  beslutadt  var,  att  arméen 
skulle  bryta  upp  frän  Christianstad,  blef  frågan  hvarthäo: 
General  J>ewitz  höll  före  bäst  vara  att  gä  mot  Ystad.  Ge- 
neral Ilothsten:  att  canlonera  kring  Rönnö  å  och  der  sub- 
sistera;  General  Ranfzov  förente  sig  med  De^vitz;  General 
Eicbsledt  var  af  den  tanken  alt  ga  till  Helsingborg  i  anse- 
ende till  närmaste  communieation  med  Seland.  General  Re- 
ventlöv  att  fatta  posto  vid  Getinge  och  Keflinge  å,  der  för- 
skansa  sitt  läger  och  subsistera  af  den  rika  Malmö  slätt,  som 
man   då   hade   bakom   sig. 

Den  24  Febr.  nya  stilen  kom  Danska  Konungens  ordres 
att  man  skulle  hålla  sig  å  porte  att  kunna  draga  till  huf- 
vudarmcen  den  corps^  som  under  General  Brochdorphs  befäl 
låg  vid   Malmö. 

Den  20  satte  sig  Danska  arméen   vid  Skarhnlt. 

Den  1  Mars  kom  Brochdorphs  corps  från  Malmö  till 
Roclsberga. 

Den  27  Febr.  lemnade  General  Reventlöv,  som  var  sjuk, 
befälet  till  General  Ranlzov.  Conselj  hölls  om  man  skulle 
sätta  sig  bakom  Getinge  it  eller  om  man  skulle  gå  till  Hel- 
singborg?    Det  sednare  beslöts. 

Den  28  kom  Ryttmästar  Oerts  med  Konungens  ordres 
att  gå  mot  Helsingborg,  hvarpå  marschen  fortsattes  lill  Rön- 


440 


nekerga  och  vidare  till  Haa  ,  der  arméeu  den  2  Mars  fattade 
stånd.  Den  venstra  flygeln  beläcktes  af  Råa  å  och  by, 
den  högra  sträckte  sig  ända  upp  på  höjden  vid  Glunislöf. 
Allt  bagaget  och  tälten  voro  förut  gangne  till  Helsingborg; 
armcen  måste  således  natten  öfver  stå  under  bar  himmel, 
hvilket  hade  händt  dera  två  gånger  förut.  Om  natten  beslöts 
rycka  fram  till  Helsingborg,  och  Generalqvartermästar  Scheel 
afsändes   om   morgonen   att   utstaka   lägret. 

Den  5  Mars  rangerades  arméen  en  ordres  de  bataille 
och  ryckte  fram  mot  höjderna  vid  Vadensjö.  Danska  kaval- 
leriet  hade  lidit  mycket,  och  af  infanteriet  voro  1000  man 
sjuka,   som    fördes    till    Helsingborg. 

Den  4  befalltes  att  alla  Generaler,  Ofverstar  och  Com- 
pagnicbefer  skulle  lemna  sina  hästar  ut  kavalleriet,  samt 
skrefs  lill  Ministern  F^enlhe,  att  han  skyndsamt  måtte  öfver- 
sända  Fuhrmans  och  E]olkiska  kavalleriregempnterna.  Samma 
dag  hölls  en  lång  conselj  hvar  man  skulle  slå  läger  och  af- 
vakta  fienden.  Efter  tlera  och  olika  meningar  derom,  l.>eslöts 
alt  man  borde  intaga  samma  läger  som  Christian  V  haft  och 
der  han  med  arméen  stått  då  Helsingborgs  citadcll  år  J07G 
belägrades  och  intogs.  Geueral(|varlermästareu  Scheel  hade 
redan    afstuckit   det. 

Den  ki  Mars  ryckte  arméen  in  i  lägret.  Några  bataljo- 
ner felades  tält  och  dessa  förlades  i  närmaste  byar.  Leppels 
regemente  och  1  sqvadron  lifdragoner  lades  uti  Filborna  by, 
östra  Seländska  bataljon  under  Öfverstc  Berg  och  Läländska 
bataljon  under  Öfverstc  Juel  lades  i  Itamlösa.  Uti  Helsing- 
borg inc|varterades  den  andra  vcstra  Seländska  bataljon.  Sam- 
ma dag  om  eftermiddagen  kom  Danska  Konungen  oförmod- 
ligeu  till  Helsingborg.  Besökte  den  sjuke  General  Ueveotlöv, 
var  en  timmas  tid  i  hemlig  öfverläggning  med  honom.  Alla 
Ofverstar  och  Chefer  ingåfvo  sina  betänkanden  till  Rantzov, 
huru  armcen   bäst  skulle   rangeras   till   slag   och    träffning. 

Den  O  Mars  ryckte  armcen  ut  en  ordres  de  bataille. 
Konungen  besåg  densamma  och  fann  dess  ställning  fördelak- 
tig. Venstra  flygeln  betäcktcs  af  en  djup,  med  skog  beväxt 
och  tcmligen  morasig  och  sumpig  ravin;  den  högra  flygeln 
af  ett  kärr  och  af  förposterna  som  lågo  i  Filborna.  Fron- 
ten för  första  trelTen  sträckte  sig  fram  från  venstra  flygeln 
till  den  högra,  öfvcr  ett  lemligen  högt  men  slätt  fält  i  slutt- 
ning mot  högra  flvgeln.  Nedanför  var  en  jemn  men  sumpig, 
tufvig  och  morasig  plan,  som  endast  på  5  ställen  var  gör- 
ligt alt  passera.  Till  vensler  gick  vägen  åt  Pilhshult.  Uätt 
fram   gick   vägen     till     Fngelholm,     och    till    höger   vägen    till 

Helsingborgs  Ilisloria.  29. 


4oO 

Filborna.  Emellan  den  sumpiga  och  morasiga  terrainen  och 
lägret  var  vid  pass  1000  shridt  slätt  fält,  närmast  lägret 
bårdt  och  fast,  men  längre  ned  mot  moraset  stenigt  och 
tufvigt  slutligen  sumpigt,  framför  högra  flygeln  en  höjd ,  från 
bvilken  man  kunde  se  öfver  hela  nejden.  Der  sattes  en  fält- 
vakt, af  en  Ryttmästare,  en  Löjtnant  och  en  Cornett,  samt 
50  ryttare;  och  framför  venstra  flygeln  en  ännu  ansenligare 
böjd,  der  o  tolfpundiga  kanoner  och  2  hauhitser  uppdrogos. 
Af  det  öfriga  artilleriet  delades  2  kanoner  på  hvart  rege- 
mente. Konungen  af  Danmark  resle  derpå  till  staden  åter, 
spisade  middag,  besökte  den  sjuka  Grefve  Revcntlov  och  tala- 
de med  honom  i  enrum  en  timmas  tid,  for  så  öfver  till  Hel- 
singör pä  sin  speljagt  och  lät  genast  gardiet  till  häst  trans- 
porteras öfver  till  Helsingborg.  General  Rothsten  och  med 
honom  nägra  andra,  föreslogo  om  man  intet  borde  uppkasta 
retranchementer  kring  lägret;  men  det  ansågs  mindre  nödigt. 
Prinsen  af  Hessens  tanka  var,  alt  man  skulle  lägga  redoultcr 
pä  flyglarna,  bvilkct  icke  heller  vann  bifall.  Samma  dag 
utsändes  tre  partier,  bvardera  af  en  Löjtnant  och  12  väl  be- 
ridne ryssar.  Ett  parti  mot  Vadensjö,  ett  mot  Bolleberga 
och  ett  mot  Ekebro.  Desse  så  väl  som  spioner  raj)por(c'rade, 
att  svenska  arméen  fouragerade  och  hämtade  arlillori  från 
Malmö  och  Landskrona.  Samma  dag  beslöts,  ad  när  signal 
gafs  från  Kärnan  med  5  skott,  skulle  alla  regementer  rycka 
ut,  bvarpä  sitt  anordnade  ställe.  Samma  dag  gick  ett  parti 
ut  på  fouragcring  till  Häslunda;  samma  dag  kom  Holkens 
regemente,   som   lades  pä   andra   sidan   om   kärret. 

Den  8  utsändes  två  partier:  ett  åt  Ekebro,  det  andra 
åt  Valäkra  bro,  det  scdnare  skulle  blifva  vid  Valåkra  slående, 
tills  att  en  utgången  fouragcring  vore  väl  till  lägret  åter- 
kommen, och  emellertid  insända  rapport  om  någon  fiende 
förnummcs.  Kl.  O  om  aflonon  kom  ett  parti  åter,  som  varit 
åt  Relteberga  med  rapport,  att  svenska  armcen  marcherat 
genom  Häslunda  och  voro  vid  Frillestad  |  mil  från  Ranilösa 
och  1  mil  från  lägret,  hvarpå  Ranlzov  genast  beordrade  de 
regementer  som  lågo  inqvarterade  i  Ramlösa  att  rycka  fram 
till  lägret,  samt  de  i  Filborna  förlagde  trupper  ntt  vara  pä 
sin  vakt  ^  sedan  kom  undcrrällelse  att  man  vid  Hjortskog 
blifvil    fienden   varse. 

Den  i).  Söndag.  General  Ranf/.ov  red  ut  att  rccogno- 
scera  ^  mil  från  lägret,  fick  då  underrättelse  af  bönder,  att 
tiendoii  stud  vid  Roltobcrga  och  Halmstad,  af  andre  att  han 
var  pä  marschen  till  Kropp  och  Rosendahl.  Nya  partier  ut- 
sändes   ät     Valåkra     och     Ekebro.      En    postering    sattes    vid 


451 

Brobagen  af  luO  man  infanteri  oeli  12  Lastar,  äfven  sattes 
en  postering  vid  PåLIsköp  kallat  Hotenhause.  General  Rant- 
zov  kora  hem  vid  pass  ki.  10,  bevistade  gudstjensten,  och 
sedan  han  spisat  red  åter  nt  med  flere  Generaler,  tagandes 
vägen  genom  Filborna.  Komna  \  mil  ofvan  Filhorna  fingo  de 
höra  5  larmskott  från  Kärnan.  Hanfzov  som  ingen  iiende 
märkte  blef  förundrad,  satte  tillika  med  de  andre  i  fullt 
spårsträek  emot  Helsingborg.  En  Capten  Buchwaldt  var  or- 
sak till  detta  larm.  En  svensk  patrull  hade  jagat  efter  honom 
och  det  utgångna  parti  han  förde,  kommandes  till  lägret, 
lät  han  slå  larm  och  berättade  att  fienden  kom  frän  Ram- 
lösa sidan.  Eichstedt  gaf  signal  från  Kärnan:  arméen  ryckte 
ut,  men  man  märkte  snart  misstag  och  förhastande.  Fem 
partier  utkommenderades  genast,  ett  mot  Ramlösa  och  neder 
mot  sjökanten  bestående  af  en  Löjtnant  och  20  man.  Ett 
mot  Kropp,  som  var  bcordradt  att  hålla  stånd,  amuscra  de 
svenskas  förposter,  och  således  ge  tid  att  rycka  ut.  Ett 
parti  ät  Häslunda.  Det  fjerde  bestående  af  5  Löjtnanter 
och  12  man  skulle  patrullera  på  sidan  om  Filborna.  Det 
sista  partiet  mot  Påhlsköp  och  kring  sjön.  Det  partiet  som 
var  gänget  ät  Kropp  kom  åter,  hvilket  sä  väl  som  flere  bön- 
der, berättade  att  svenska  arméen  stod  med  högra  flygeln  vid 
Fleninge  och  den  venstra  vid  Kropp ,  hvilket  bestyrktes  af 
General(|vartermästarcn  Scheel ,  som  med  ett  litet  parti  var 
utgången  och  sjelf  sett  huru  svenska  arméen  gjorde  halt  vid 
Kropp,  samt  sedan  drog  sin  linea  mot  Fleninge.  Om  aftonen 
beordrades  Öfverste  Eifler  med  en  Ofverstelöjtnaut ,  en  Major, 
tre  Captener  och  sex  Löjtnanter,  samt  400  man  på  piquel, 
som  sattes  pä  vensta  flygeln  fiamför  Billovska  dragonerna, 
och  skulle  hvar  halftimma  utskicka  en  duktig  oiltcer  med 
12  välberidna  ryttare  att  recognoscera.  Om  aftonen  såg  man 
i  de  svenskas  läger  eldar,  Ranlzov  befalte  derföre  att  allt 
kavalleriet  skulle  hafva  sadladt.  De  trupper  som  i  brist  på 
tält  hade  cantonerf|uartcr  i  byarna,  måste  blifva  qvar  i  läg- 
ret. Gencralmajorernc  Rothslcn  och  Prinsen  af  Hessen  voro 
tieneralcr  af  dagen,  de  lågo  i  lägret  uti  en  liten  koja  fram- 
för  Drottningens   regemente. 

Hvad  denna  naltcn  passerat  intills  andra  dagen  slaget 
begyntc,  måsle  jag  förbigå;  ty  till  min  harm  och  ägarens 
skada  var  ett  helt  ark  borta  i  manuskript'  t  ,  hvilket  allt  detta 
innehöll;   men   förmodligen  just   icke   något   intressant. 

Den  10  Mars  .  .  .  man  såg  svenska  arméen  på  o  colonner 
\  mil  frän  danska  venstra  flygeln  marschera  fram  i  skogs- 
bryoen  uti  en  tufvig  och  stenig  mark.  Kavalleriet  stod  pä 
flyglarna   och  infanteriet  midt  uti. 


43^ 

Vid    Göhult    der   de   måste   deRlcra,   drog   sig   deras   ven- 
strå   mycket  starkt  upp  mot   danska   högra  tlygeln.      Emot  kl. 
II   om   förmiddagen  lade  sig  dimman,  att  man  kunde  se  öfver 
hela    fältet,    och    huru    de    svenske    stälde    sig  i   slagordning, 
sålunda:    att    de    lemnade    sitt    infanteri    till    vänster   om   den 
från   Brohusen   till   Filhorna   sig   sträckande   steniga   och  högst 
ojemna   marken,   och   intogo   den   höga   plan,   som   var  framför 
danska   högra   flygelti.      På   svenska  högra  flygeln  stod  kavalle- 
riet  framför   Pihishult   mot   Senneröd   och  Påhlsköp,   eller  det 
vid    stranden    liggande    röda    hus.      Under    denna   de   svenskas 
manöver    hördes   eti    starkt   skjutande,    i   det   de   svenske   ren- 
sade   sina    gevär    och    laddade    nya    skott.       Som    de    danske 
Generalerna   trodde   alt   Grefve   Stenhock  ärnade  angripa  deras 
venstra   flygel,    emedan   styrkan   af  svenska   arméen   stod   gent 
emot    densamma,     skickade    General    Hantzov   Generalqvarter- 
mästaren     Scheel,     att    anfalla    Letfelska    Regementet    i    andra 
trcffen,    att    stöta    till    General    Denitz,     som    kommenderade 
venslra   flygeln,   samt   alt   sälta   sig   som   en   förposl    hakomen 
stenig,   huskig   och   sumpig   slätt,   som   gick   ned   ål   sjön   intet 
långt    frän    Påhlsköp,    för  att   dymedelst   betacka    venslra   fly- 
geln.     Generaladjulanlen   Klipping  sändes   äfvcn   ull  heiula  det 
grofva    artilleriet,    som    Gf^ncral    Rant/ov   genast    läl    plantera 
venster   om   Engelbolms   vägen,   uppå   den  der  varande  höjden , 
med   hvilket   han   ärnade   till   höger   och   venster  flankera  sven- 
ska  arméen.      General  Dewil/,  fick  befallning,    om  så  behöfdes, 
med   Gaffrons   regemente   försvara  delta  balter! ,   hvilket  Öfver- 
ste   \Vilsler   begärt,    då    han    rangerade    och  afdelte  artilleriet, 
det    han    så    skyndsamt   verkställde,   att   kl.    10   var   det  i   sin 
ordning.      På   vägen   som   gick   åt   Filborna  hade  Wilstcr  plan- 
terat   2    fyrapundiga    kanoner   och   ^    vid    Bliichers    regemente. 
Likaledes    hade    han   planterat   5  tolfpundiga    kanoner,    G  fyra- 
pundiga,  '■2   tviipuiuliga,    samt   en   Ilaubits   på   den   hori/.ontela 
planen   och   höjden,   med    hvilka   han   begynte  beskjuta  svenska 
venslra  flygeln  under  dess  deplojering  och  det  me<I  god  verkan. 
Ranl/.ov    skickade    nu    Generaladjutanten    Birchholl/.    till 
staden,   med   ordres   till   EtatsRadet   Giese,   Chef  för  Commis- 
sariatel ,   alt   han   genast   skulle   afl'ärda   en   kurir  till  Ronungen 
med    underritllelse  om  bataljens  början.     Ofverste  Rippen  hade 
befälet   i    Helsingborg;   sä    snart    Birchholl/.    kom,    lät    han  för- 
sta   seliiudska   bataljon   gä   till   valls   och  satle  en  Capten  med 
GO   nian   vid    Itlngelholms   ])orten ,   med   ordres   all   inlet  släppa 
iiägon     in     i    släden    utan    kommendantens    lillsländ.       Danska 
kavalleriet    utgjorde    olOO    man,    1300    på    hiigra,    1800    på 
dcu    venslra.      1    anseende    till    denna    olikhet  gjorde   General 


4Ö5 

Rothsteii  föreslälluing,  att  om  l]<iii  ititot  finge  rörsiurl.iiing 
\)"i  högra  flygeln,  uiidsade  han  sig  allt  ansvar  för  utg/iugen ; 
oicn  Itanl^ov  svarade,  att  han  intet  trodde  att  högra  flygeln 
skulle  sä  snart  angripas,  och  Geneialen  af  vcnstra  flygeln, 
Dewitz,  försäkrade,  att  i  fall  förstärkning  skulle  behöfvas  pä 
den   högra,   skulle  den  genast   houima. 

Emedlcrtid  hade  de  svenske  med  god  conlenance  mar- 
scherat fram,  ehuru  mycket  danska  ai'lilleriet  hcsvårade  dem. 
Och  sedan  deras  venstra  flygel  hunnit  höjden  vid  Brohusen, 
syntes  som  de  ändrat  desseiu  att  angripa  den  danska  venstra 
flygeln,  ty  de  läto  kl.  half  12  sitt  kavalleri  pa  högra  flygeln 
stå  en  paune  under  danska  artillerielden,  och  drogo  sitt  in- 
fanteri till  venäter  mot  danska  högra  flygeln.  Derpä  red 
RaDlzov  till  Corps  de  Bataille  och  högra  flygeln,  och  beslöt 
alt  med  arméen  göra  en  svängning  till  venster,  för  att  occu- 
pera  den  lilla  höjden,  hvilkcn  lag  nedanföre  nt  Filboroa  till. 
Generaladjiitaitten  Klipping  är  den  enda  som  berättar,  att 
Uantzov  ansett  denna  ändring  för  nödig,  och  alt  han  varit 
derpå  betänkt,  att  lala  högra  flygeln  falla  poslo  vid  Filborna 
by,  och  byn  med  infanteri  besätta.  Eichstedt  och  Dewilz 
tillstå  äfven,  att  dagen  förut,  och  samma  dag  om  morgonen 
blifvit  beslutadt,  att  i  händelse  sa  fordrades,  skulle  denna 
by  betäcka  högra  flygeln.  Nu  såg  General  Ilanlzov,  att  de 
svenske  allt  mer  dro^o  kavalleriet  Iran  sin  hö^ra  till  sin 
venstra  flygel:  att  svenska  kavalleriet  högt  upp  avancerade, 
alt  sannolikt  syntes  de  ärnadc  gä  förbi  det  moraset,  som 
beläckte  danska  högra  flygeln,  och  således  deras  afsigt,  an- 
tingen falla  danska  högra  sidan  i  flanken,  eller  ock  afskära 
dem  reträtten  till  Helsingborg.  Derföre  lät  llanl/ov  genom 
Generaladjutanten  Hvidfclt  tillsäga  General  [(olhslcn,  alt  han 
skulle  med  kavalleriet  rycka  fram  och  occupera  byn  Filborna. 
Detta  verkställdes  straxt,  dock  pä  sä  sätt,  alt  General  Uolh- 
sten  drog  sig  på  andra  sidan  om  moraset^  som  förut  beläekte 
högra  flygeln^  men  sträckte  den  intet  så  längt  fram,  all  den 
stötte  till  Filborna,  ulan  slöt  densamma  upp  emot  en  stcn- 
ocb  buskmark.  De  två  balaljonor  af  Kronprinsens  rrgcmente, 
som  voro  instuckna  mellan  esqvadronerne  blefvo  något  efter. 
Uantzov  gaf  nu  genom  Generaladjutanlen  Klipping  ordres  att 
högra  flygeln  skulle  allt  mer  draga  sig  mot  l<'ilborna.  u)en 
venstra  blifva  stäende  der  li.in  var.  och  sedan  skulle  Hlippin^ 
rälla  linicu.  Banl/.ov  red  dt-rpå  i  fullt  galopp  lill  kavalleriet 
och  lUipping  lill  infanteriet  och  corps  de  balaille  på  högra 
flygeln,  som  genast  begynie  marchera  upp.  Forsla  IrelTen 
tog    sin     point    de    vuc    på     Senneröd.      Andra    trelVen   följde 


4o4 

efter  i  olika  ställning.  Vid  moraset  der  de  stannade  plan- 
terades äter  regementets  stycken  och  danska  kanonerna  gafvo 
en  häftig  eld  på  de  svenske.  Rantzov  höll  pä  höjden,  för 
att  se  huru  detta  företagande  aflopp:  vid  kl.  1'2  säg  han  som 
han  kunde  räkna  25  svenska  esquadroner  uti  tre  kolonner 
rycka  an  fråu  Brohusen.  De  Icmnade  den  steniga  terraincn 
bakom  sig,  och  togo  sin  point  de  vue  på  Filliorna,  som  om 
det  vore  deras  tanka  öfverflygla  det  danska  kavalleriet.  Rant- 
zov sände  genast  Hvidfelt  med  befallning  till  General  Roth- 
sten,  att  genast  avancera  med  högra  flygeln,  och  se  till  att 
ban  kunde  vinna  höjden^  som  låg  vid  Filborna,  och  genast 
ataquera  de  svenske.  Prins  Christian  eller  Kronprinsens  rege- 
mente, som  Ofverste  Ludorph  anförde,  kunde  icke  följa 
kavalleriet,  utan  blef  med  sina  kanoner  stående  i  den  svåra 
och  djupa  vägen.  Corps  de  bataille  på  högra  flygeln  ryck- 
te nu  i  hast  fram  ända  till  kärret.  Genom  denna  linicns  ut- 
sträckande, uppkom  en  lucka  af  1000  steg  emellan  högra 
flygeln  af  corps  de  bataille.  Och  Generaladjutanten  Hlip- 
ping  fann  äfven  en  lucka  emellan  grenadiererna  och  jut- 
ska  regementet.  Infanteriet  pä  högra  flygeln  hade  råkat  in 
på  ett  svårt  och  sumpigt  fält,  och  hade  i  den  skyndsamma 
marschen  varit  tvungne  att  lemna  sina  kanoner  efter  sig. 
Hela  linien  måste  nu  rycka  an,  och  det  skyndsamt,  att  de 
mäste  af  manskapet  blefvo  utplustrade  och  hade  svårt  att 
komma  under  andan.  Under  denna  infanteriets  uppmarsche- 
ring  gingo  regementerne'  Legel  och  Lurvig  uli  fullt  galopp 
frän  vcnstra  flygeln  till  den  högra.  General  Dewilz  berättar 
att  bau  desse  regementer  efter  aftal  aftiändt^  så  snart  hau 
såg  att  högra  flygelns  kavalleri  passerat  Filborna.  General 
Brochdorph,  som  kommenderade  andra  linien  af  högra  fly- 
gelns kavalleri,  då  han  såg  denna  starka  anmarsch ,  befalde 
han  ut  Itnaphengst  med  sina  tre  esquadroner  och  Sprengels 
dragoner  skulle  följa  gardiet,  men  noga  observera  sin  secund- 
linea,  h varpå  ban  red  att  söka  General  Rantzov,  som  då  ban 
fick  se  General  Brochdorph  ropade:  säg  öfversle  Mörner ,  alt 
ban  attaquerar  fientliga  kavalleriet.  Danska  gardiet  till  häst 
som  iMörner  förde,  var  stäldt  på  2  leder  och  avancerade  genast 
en  80  skridt  förut  emot  fienden,  som  äfven  ryckte  an ,  bvars 
första  esqvadruncr  undveko  choquen  ,  i  det  de  i  fullt  galopp 
kastade  sig  bakom  cit  träsk  fullt  af  vatten  och  is,  som  låg 
till  vensler  om  danska  gardiet.  Den  eflerloljande  svenska 
venstra  flygeln  formerade  sig  allt  mer,  sä  att  General  Ruth- 
sten,  som  med  större  delen  af  sin  flygel  vur  i  fullt  antågande, 
fann  sig  icke  mer  än  12  skridt  från  fienden  just  då  ban  bana 
den  höjden,   som  honom   var  aubcfulld  att  intaga. 


4oö 

Den  fursta  cboque  med  5  esqnadroncr  af  gardiet  och 
G  esqtiadroner  lifdragoner ,  som  danskarne  gjorde,  var  på 
vägen  til!  Hropp  och  Engclholui  och  sheddc  med  den  hjiflig- 
Let  alt  liela  svenska  första  linien  enlljuterades ,  månge  ned- 
liöggos  oeb  de  öfrige  en  100  skridt  repouserade :  den  danska 
reserven  högg  nu  ofter  de  flyende  svenska  esquadroner,  som 
voro  nödsakade  rädda  sig  mellan  elt  stenklammer  och  en 
häck,  vid  det  lilla  huset,  som  liggor  emellan  Filhnrna  och 
Hauhorna,  der  många  svenska  stupade  och  flere  standar  för- 
lorades. Lifdragonerna  log  o  standar,  Rytlmästar  Bildsteia 
och  Grefve  Stenbocks  adjutant  Berg  blefvo  fängne:  General- 
löjtnant Burensköld  togs  af  danska  gardiet.  Pa  danska  sidan 
stupade  Ofverste  Ilolst,  som  förde  lifdragonerna,  hvilka  äfven 
voro  stälda  på  två  lod ;  och  delta  förcgaf  General  Rothsten 
vara  orsaken  till  den  derpa  följande  oljckanj  ty  derigcnom 
blefvo  de  desto  snarare  debanderade,  isynnerhet  under  det 
de  förföljde  de  slagne  svenska  esquadroner  bakom  bäcken  åt 
Filbornaj  så  att  då  Ranlzov  såg  de  svenske  med  friska  esqa- 
droner  äter  komiisa  anryckandeSj  måste  han  sända  Adjulant 
Landting,  alt  ålcrkalla  Rollisten  med  lifdragoncrne  och  3 
esquadroner  af  Sprengels  ,  samt  tillika  i;enom  Generaladjutan- 
ten Hlipping  draga  I^övenhjelms  regemente  dit;  och  var  att 
Rothsten  kunde  komma  i  rattan  tid  tid  äter,  och  raillera 
sina  esquadroner,  då  andra  Iräflfningen  gick  för  sig;  General 
Brochdorph  kom  ock  nu  i  samma  ögonblick  med  meru  kaval- 
leri från  venslra  flygeln  5  ty  nu  hade  de  svenske  ryckt  in  i 
den  stora  luckan  emellan  kavalleriet  och  infanteriet  på  dan- 
ska högra  flygeln  och  desse  esquadroner  blefvo  af  General 
Brochdorph  med  värjan  i  hand  angripne,  och  just  nu  skedde 
andra  treffen  eller  choquen  emellan  svenska  venstra  och 
danska  högra  flygeln,  då  ilc  svenske  ånyo  repooserades  och 
sex  esquadroner  culbuterades.  Rantzov,  som  intet  ville  gifva 
dem  tid  all  sätta  sig,  förföljde  det  svenska  kavalleriet  med 
all  häftighet,  och  mycket  folk  stupade  på  svenska  sidan  ^ 
så  att  segren  syntes  redan  vara  i  de  danskas  händer.  Men 
Grefve  Stenbock  soutcnerade  de  flyende  Esquadroner  med 
nya;  ty  de  svenske  voro  i  kavalleriet  öfverlägsne  på  den  fly- 
geln: de  hade  oG  esquailroncr  och  de  danske  blolt  M.  Träs- 
ket hindrade  alt  man  iulet  kunde  altaquera  de  svenskas  front. 
Deras  slagna  esquadroner  sal  le  sig,  formerades  åter,  gjorde 
uytt  anfall,  och  de  danske  tvungos  att  vika.  Gardiet  på  två 
leder  måste  hugga  igenom  svenska  esquadroner  på  (J  ä  8 
leder.  Lifdragonerna  h;ule  mist  sin  (Mverslelöjlnant  Ito])laii 
i    andra    trutl'uins;cn .     som    var    illa    blesserad ,    nå<;ra    af  dem 


4oG 

blefvo  öfver  ända  kaslnde  af  de  svenske ,  och  efler  andra 
treffen  med  Sprengels  dragoner  melerade.  En  esquadron  af 
lifgardiet  hlef  af  en  svensk  esquadron  huggen  i  flanqnen  och 
ryggen,  och  åter  den  svenska  af  en  dansk.  Nu  blef  saken 
rätt  allvarsam.  General  RanJzov  förföljde  de  flyende;  men 
straxt  blef  honom  rapporterat  af  t  de  svenske  forcerade  starkt: 
han  kunde  intet  begripa  att  de  svenske  huggit  in  i  ryggen, 
att  gardict  nu  kämpade  mot  en  fördubblad  svensk  linea,  att 
Öfverste  Mörner  och  Aere  officerare  blifvit  blcsserade,  samt 
Ofverste  Sprengel  borta;  men  sä  var  det,  att  sedan  gardiet 
tre  gånger  gjort  choquc  och  lifdragonerna  Ivenne  gånger 
rakade  de  i  en  hast  i  en  sildan  confusion,  att  Generalerne, 
oaktadt  all  möda  de  sig  gjorde,  skrik,  hot,  till  och  med  sabel- 
hugg, ej  voro  i  ständ,  att  ffi  dem  till  alt  raillera  sig,  och 
äter  formera  esquadroner:  väl  hade  General  Rothsten  fått 
samla  några  små  trupper,  och  honom  uppdrog  Ranf/.ov  att 
på  venstra  handen  åter  formera  kavalleriet:  ibland  desse  voro 
flere  af  gardiet,  som  följde  sin  Pukhäst:  General  Rothsten 
sände  Hvidfelt  och  Landting  alt  söka  Prins  Christians  rege- 
mente; på  det  han  genom  infantericlden  skulle  kunna  arrel- 
tera  det  svenska  kavalleriet  och  skafla  de  sina  tid  att  sätta 
sig,  men  de  funno  intet  rcgenientol^  ty  sedan  genom  danska 
kavalleriets  hastiga  framryckande,  regementet  blifvit  efter 
och  förlorat  sin  öfverste,  hade  det  dragit  sig  till  venster  till 
det  andra  infanteriet.  General  Rantzov  som  först  blef  varse 
Laurvigska  och  Leeelska  rea,emenlerne  under  Deden  och 
Schachs  anförande,  befalte  dem  genast  angripa  fyra  svenska 
esquadroner,  som  jagade  efter  de  flyktande  danske.  Sjelf 
red  Rantzov  till  dragonerne  och  erböd  sig  anföra  dem,  emedan 
de  undskyllade  sig  dermcd,  att  deras  Öfverste  Ilolst  var  död, 
och  deras  Öfverslelöjtnant  fången.  Rantzov  vardt  vred  då  de 
intet  ville  lyda;  skjöt  ned  tvenne,  och  högg  ned  tre  af  häs- 
tarna,  bvilket  gjorde  någon  confusion  bland  Sprengels  dra- 
goner, men  bragtc  det  sä  vida  genom  denna  nödvändiga  hård- 
het, att  fyrafio  man  af  flere  regementen  formerade  sig,  med 
hvilka  Rant/ov  högg  in  i  flanqnen  på  de  4  svenska  esqua- 
droncrne,  som  i  detsamma  af  Laurvigs  och  F^egels  regementer 
i  fronten  attaquerades.  Rantzov  blef  i  handgcmenget  af  en 
svensk  cornclt  skulen  i  bröstet  och  skuldran,  då  han  ryckte 
standarct  ur  corneltens  bänder.  Rantzov  log  standaret  i  den 
friska  handen,  tygeln  i  munnen  och  red  på  det  sättet  i  fullt 
spårsträck  bort.  Rantzov  möter  Rothsten.  honom  ber  han 
att  han  ville  föra  sitt  regemente  i  elden,  men  förgäfve.s  kun- 
de  Rollisfen   förmå   sitt  gamla  regemente  att  stanna,    de  flydde 


4a7 

allt  bvad  du  kunde.  Ranl/ov  var  nära  att  dana  bort  at*  sin 
undfångna  hlessur,  det  svartnade  för  bans  ögon,  och  utan 
att  veta  buru ,  kom  ban  ned  till  danska  gardict  till  föls.  De 
fyra  esrjuadroner  af  Laurvigska  oeb  Legelska  regementerne, 
sona  gjort  front  mot  de  fyra  svenska  esquadronerne ,  dem 
Ranlzov  i  flanquen  attaquerade ,  desse  fyra  danska  esqiiadro- 
ner  måste  äfven  vika  fur  de  svenske.  Just  nu  kom  andra 
soucoursen  från  danska  venslra  flygeln,  ty  General  De^vitz, 
då  ban  såg  buru  danska  bugra  flygeln  ensam  ryckt  an  mot 
de  svenske  oeb  derigenom  skilt  sig  från  infanteriet,  samt 
tillika  buru  de  svenske  dragit  sitt  mesta  kavalleri  från  deras 
bögra  flygel,  som  stod  mot  danska  venstra  flgeln,  den  Gene- 
ral Devilz  kommenderade,  beslöt  ban  att  skynda  till  danska 
bögra  flygeln^  som  var  i  full  action  mot  de  svenska  venstra, 
belst  ban  sag,  att  de  svenske  icke  med  någon  framgång  kunde 
atlaquera  bans  venstra  flygel,  som  var  af  kärr  oeb  skuguiark 
ketäckt.  Generalfjvartermäslaren  Scheel  oeb  Generaladjutan- 
ten Meijer  afrädde  detla  företagande  pä  det  bögsta  ,  förut- 
spåendes  venstra  flygelns  antingen  totala  nederlag,  eller  nöd- 
vändighet att  retirera;  men  Devits  blef  fast  i  sitt  beslut, 
ban  tog  Holkens  oeb  Ejflers  kavalloriregemeutcr  oeb  i  fullt 
spärstreck  skyndar  till  bÖgra  flygeln  för  att  stanna  de  sven- 
ske uli  deras  framgång.  Klipping  kom  ock  i  detsamma  ,  och 
på  Rantzovs  befallning  fordrade  mera  kavalleri  till  bögra  fly- 
geln. De>vilz  som  marscherade  fram  bakom  andra  linicn  af 
corps  de  bataille,  ty  den  första  var  redan  i  elden,  och  den 
andra  hade  ryckt  an  efter  den  första,  blef  slraxt  varse  lif- 
dragonerne  och  Sprengels  flyktande,  bvilka  uti  största  con- 
fusion  på  2  a  oOO  skridts  afstånd  redo  bonum  förbi,  eftersatte 
af  tre  svenska  esquadroner,  mot  bvilka  sednare  General  De- 
wits  genast  delacberade  en  esquadron  från  bvart  af  sina 
medbafvande  regementer  .  som  med  eftertryck  attaquerade  de 
svenske,  slogo  dem  till  rygga  och  jagade  dem  mer  än  1000 
skritt  ned  mot  Filborna,  vid  bvilket  tillfälle  många  svenska 
stupade.  Devits  velandes  uträtta  något  betydligare,  höll  för 
onödigt  så  långt  förfölja  tre  esquadroner;  skickar  derföre 
sin  Adjutant  Finnigo  till  Ryltmästar  Brochenbus,  som  förde 
de  två  esquadronerne,  bvilka  jagade  de  svenske  mot  Filborna , 
med  befallning  att  genast  vända  om,  för  att  sedan  nyttja  sin 
hela  styrka  på  annat  håll.  och  hoppas  Generalen  att  få  lif- 
dragonerne  och  S|)rengcls  alt  sätta  sig,  och  sedan  förena  sin 
korps  med  dem;  men  det  var  fåfängt,  de  stannade  ej  förrän 
under  palisaderne  vid  Helsingborg.  I  det  samma  lick  Gene- 
ral   Dewits  se  gardiet  till   bäst ,    Lcvenbjelms   och   Legels  re- 


458 

gemcnter  flyende   och   pa  alla   sidor   rida   honom   förhi,    af  de 
svenske   med   tätt   slutna   esquadroner   en    furie  förföljde.     Fal- 
tet   var    mycket    lufvigt    och    ojemt ,    som  ock   mycket  bidrog 
till    dauska    kavalleriels    desordres.      De  svenske   studsade  väl 
litet,    dä    de    hlefvo    varse    de    tväone   nämnda   De^vits  esqua- 
droner;   men   forlforo   straxt,  att  jaga  de  flyende  in  under  val- 
larne   vid    Helsingborg.      Deivits   säg   sig   intet   kunna   uträtta: 
svenskarne    gjorde    intet    halt,    för    alt   angripa   honom,    hans 
egne   flydde   pA   alla   sidor  om   honom.      Andra   linien  af  infan- 
teriet,  bakom   hvilken    DcAvils   höll   med  sin  lilla   trupp,   gjor- 
de   äfven    Reis    aus.      Hvarken    kavalleri   eller  infanteri   kunde 
bringas   att   stanna.      General   Devits  måste  liksom  följa  ström- 
men  ät    och    äfven    begifva    sig    pä    flykten.      Med    danska   in- 
fanteriets   nederlag    gick   så    till.      Sedan   General   Devvils   med 
sista   secoursen   frän   venstra  danska  flygeln  brutit  upp,    ryckte 
straxt    danska    corps    de   bataille   med   starka   skrit  fram   emot 
moraset,    för    att    bättre    sluta    sig    tillsammans   och   allignera 
sig.      Sedan    första    treÖ'en    af  högra   flygeln   var  kommen  fram 
till   kärret   och   passerat   den   på   flanqucn   liggande  höjd,    som 
betog  dem  utsigtcn  till  kavalleriet,   och  Wilfter  med  artilleriet 
äfven    galt    ned    från    den    höjden,    hvarest  han   det   placerat, 
och  med   mycken   möda   och   arbete   hann  fram  i  linien ,  begyn- 
tes    action    emellan    infanterierna.      Wilfter    brukade    sina   ka- 
noner bäst   han   förmådde;   men   de   fältkanoner,   som  pä  hvart 
regemente   fördelte   voro,    kunde   de  icke   föra  med  sig,    hvar- 
igenom    danska    arlillericldLMi    myckel    försvagades.       Deremot 
kom   det   svenska   infanteriet   helt  längsamt  antågande,   förande 
troget  sina   kanoner   med   sig,   tills   de  hunno  fram  till  kärret, 
då    de    pä    en    gång    gjorde    öppning    och    läto    sina   kanoner, 
dem  de   hittills   intet   nyttjat,   med   en   häftighet  spela  pä  dan- 
ska   infanteriet,    hvarvid    mänga    deras    oflicerare   och   mycket 
folk    stupade.      Detta    hände   just    vid   samma    tid,     då   danska 
högra   flygelns   kavalleri   begynte   till  alt  vika  och  laga  flykten, 
hvilket    infanteriet  icke   märka   kunde,    dels  emedan   en   lucka 
af    1000    skritt    var    emellan    dem    och   kavalleriet,    dels   ock 
deraf,    att    höjden   betog   dem   ulsigten.      De  svenske  beljenle 
sig    af   denna    sin    fiendes    belägenhet,     och   under  en   ständig 
kanoneld,   hvars   rök   dref  pä   de  danske,   trängde  sig  de  sven- 
ske   igenom    det   halflVusna   moraset  och   satte  sig  frammanför 
danska   linien,   börjandes  att   chargera   med   densamma,   under 
det     de     tillika    nyttjade    sina    kanoner.      I    anseende    till    den 
förändring  som   var  skedd  genom   högra   danska   flygelus  upp- 
marschering,    var  danska   linien   blefven   oblique,   och   således 
kommo   de  svensko   att   först   (rälTa   mot  danskarnes  högra  fly* 


4a9 

gcls    infanleri,    der    de    af    danska    gardiet    med    en  jemn   och 
stark     pluloueld    einoltogos,     Drottningens    regemente    gjorde 
och     detsamma,     ehuru    svenska    artilleriets    eld    dem    mycket 
plägade,   näst  drottningens  stod  Fycns  regemente  under  Öfver- 
ste    von    Enten,    mot    hvilket  en  svensk   hataljon   framryckte, 
som    med    en    het    salva   cmottogs;    men   i    detsamma   hcgynte 
drottningens   regemente  alt   vika.      Prinsen   af  Hessen   och  Of- 
verste    Arenholtz    sökte    väl   raillera    dem,    men   kunde   ingen- 
ting   uträtta,    det    stod    intet    till    att    öfvertata    dem   att   åter 
fatta   stånd,   ulan   Ivaitom,   de   drogo   fyenska  regementet  med 
sig,    och   jutlandska    och    liliichers    följde    sedan    cfler    detta. 
Det   är   utan   tvifvel   att    vinden,    som    lås;   de   danska  i  ögonen, 
och    svenska    kanonerna  ,    som    på    lö    stegs    afstånd   skj()to   a 
briile    point,    hvilkas    eld    icke   kunde   besvaras,    ly   de  meste 
danska   regementer   hade   Icmnat   sina    kanoner  efter   sig,   samt 
Ofverste    Diies    död,     som    anförde    Drotlnin^ens    regemente, 
hvilken   mist   en    arm    och   ett   hen,    hidrogo   mycket   til!    detta 
nederlag;    men   isvnuerhct ,    att   svenska   kavalleriet   redan    be- 
gynt  att   hugga    in    pä  gardiet  och  högra  flygelns  infanteriflank, 
som   dock    tappert    värjde   sig.      Den   första    linicn,    hvilken  nu 
var    på    flykten,    satte    gent    mot  andra  linicn  :    man   sökte   fä 
dem  att  stanna:   Ofverste  Arenholtz,   Major  Jansen,   Ofverste 
Enten,    Birchholts    och    Prinsen    af   Hessen   samt  flere  Chefer 
bemödade   sig    hade   med   godo    och   ondo.   alt   förmå   dem    till 
att  vända   om:    de   trängde   så    pä   andra   liuien,   all   de   nästan 
kommo   uli   en   melé,   fast  andra   linien    var   uti   full  anmarsch. 
Prinsen    af    Hessen,    som    redan    var  blesserad   i   handen,    fick 
saken    sä    vida    hul|)en ,    att    han   med  andra   linien   kom   upp, 
nästan   pä   samma   ställe  der   den    forsla   slätt ,    och   forsla   ba- 
taljon  af  hans  regemente,   som  slod  j)å  högra  flygeln,   be^vnle 
redan    i    god    ordning,    att    ledvis    gifva    eld    pä    de    svenske, 
tills    att    de    nägot    litet   derefler   blefvo   svenska    kavalleriet   i 
flanken    varse^    som    då    de    sågo    De\vits    esquadroner   gjorde 
halt.      Åsynen    af    svenska    kavalleriet    förfärade   så   de   danska 
soldater,    att    fast    än   ingen    nöd    tvang   dem    deitill,    togo    de 
flykten,    och    hängde   ända   in  i  Den  ils  esquadroner,    som  höllo 
linien.      Hvarkeu   General    DeAvits   eller   Prinsen  af  Hessen  eller 
ofticerarne   kunde   ej    med   ord    eller   hugg   få   dem  att  stå.     Lli 
de    tvä    första    choquerne    hade    danska    kavalleriet    på    högra 
flygeln    pousserat    de    svenske,    men    uti    tredje   choquen    hade 
de   danska    blifvil   afslagne   och   voro   nu   uli  /ull  dcroute.     Dc- 
wils    kom    just    nu,     och     han    såg    sig   inlet   i    stånd,     med   så 
svagt     kavalleri     han     hade,     alt    beläcka    infanteriets    flanque 
mot   hela    svenska   kavalleriet:   PrinseD  af  Hessen  förde  väl  sin 


4G0 

första  bataljon  ånyo  an  mot  svenska  kavalleriet,  för  att  are' 
tera  detsamma;  men  ban  måste  åter  vika,  bvarigenom  danska 
gardiet  till  fot,  som  var  i  full  träffniog  med  svenska  Hamil- 
tonska  regementet,  blef  pa  alla  sidor  blottstäldt  oeb  i  båda 
flankerna  anfallet.  En  kanonkula  log  i^egge  benen  af  danska 
Öfversten  Dankwardt,  men  ban  blef  ändå  några  minuter  stå- 
ende ocb  fullföljde  sitt  kommando  ,  tills  den  inbrytande  sven- 
ska soldaten  stötte  ocb  trampade  bonom  ned.  Gardiet  vardt 
af  fyra  svenska  bataljoner  omringadt.  Ena  bataljon  af  danska 
gardiet,  bvilken  ville  sluta  upp  till  en  liten  trupp  af  danska 
gardiet  till  bäst,  som  sakta  retirerade  förbi,  blef  af  svenska 
kavalleriet  till  större  delen  nedbuggen:  den  andra  danska 
gardesbalaljon  måste  sill  större  delen  ge  sig  fången.  Det 
var  just  då,  när  gardiet  på  alla  sidor  atlaquerades,  som  Ge- 
neral Rantzov  kom  ridande,  eburu  illa  blesserad  ban  var. 
Han  fann  deras  beliigenbet  förtviflad:  ban  såg  en  skockad  bop 
af  flyktingar  ulaf  Drottningens,  Kronprinsens  ocb  öslra  se- 
ländska  regementerne :  ban  sökte  bringa  dem  i  ordnings  ocb 
Major  Jansen  arbetade  på  det  samma,  föreställandes  dem, 
att  i  annor  händelse  de  ofelbart  af  svenska  kavalleriet  skulle 
blifva  uedbuggne.  General  Holbsten  arbetade  alt  få  Prinsen 
af  liessens  tvenne  bataljoner  ocb  Drottningens  regemente 
rangerade,  för  att  föra  dem  till  vcnstra  flygeln ,  bvars  infan- 
teri ännu  höll  stånd,  men  förgäfves.  Alla  dessa  flyktande 
bataljoner  togo  vägen  ned  vid  Uamlösa  ät  Råa  till  ocb  Lade 
det  öde,  som  Ranlzov  dem  propbeterat ,  att  blifva  af  svenska 
kavalleriet  nedbuggne.  Prinsen  af  Hessen  var  åsyna  vittne 
dertill  ocb  måste  genom  ett  moras  sauvera  sig  sjelf,  kom- 
mandes lyckligen  till  Helsingborg.  Generaladjutanten  Klip- 
ping  hade  väl  förmått  vostra  seländska  regementet  att  hålla 
stund;  men  en  bataljon  ocb  en  esquadron  svenskar  dref  dem 
snart  på  flykten.  Nu  var  största  delen  af  danska  corps  de 
Iiataille  slagen,  ocb  de  svenske  kunde  således  draga  sin  styrka 
från  deras  venstra  flygel,  för  att  med  desto  mera  eftertryck 
angripa  danska  venslra  flygeln,  bvilken  ännu  höll  stånd  ocb 
fäktade  tappert.  Hcia  svenska  infanteriet  pä  högra  flygeln 
under  Sparrfells  kommando  bcgynte  nu  äfven  alt  gå  på  och 
angrep  danska  granadörgardiet  på  venslra  flygeln  ,  hvarest 
äfvcn  Kepels  ocb  Biilows  dragoner  samt  Gaffrons  regemente 
stod.  Granadörgardiet  angreps  både  i  fronten  ocb  flanken; 
ty  den  ena  flanquen  var  bar,  derigcnom  al  infanteriet  af 
corps  de  balaille  tagit  flykten  och  den  andra  flanken  deri- 
genom  ,  att  General  Denilz  dragit  mesta  kavalleriet  från  den- 
samma  för  att  soutcnera   högra   flygeln.      GalTrons  regemente. 


4C1 

som  skulle  betäcka  ett  batteri  der  grufva  artilleriet  var  pla- 
ceradt,  stod  1000  skrit  ifrän  och  kunde  ej  komma  i  bast  till 
hjelp.  Granadörgardiet  fäktade  förlvifladt.  Generaladjutautea 
Klipping  som  sag  denna  hårdnackade  strid,  befalte  Major 
Schoultz  med  5  esquadroner  af  Sprengels  dragoner  rycka 
fram  och  beläcka  dessas  flanque,  på  det  att  de  mot  svenska 
kavallcriels  inhugg  måtte  vara  säkra;  men  innan  Majoren  hano 
fram,  ty  fältet  var  mycket  sumpigt  och  elakt,  blefvo  grana- 
dörerne  drefne  uti  kärret,  bvarest  deras  granater  väl  hade 
kunnat  hålla  fienden  tillbaka,  om  de  intet  vid  det  bastiga 
arméens  utryckande  hade  glömt  åtskilligt  tillbehör  till  gra- 
natkaslningcn:  de  försvarade  sig  nu  blott  med  skjutande  och 
huggande;  tills  en  bataljon  saxare  ryckte  fram  och  gaf  dem 
en  glatt  salva  i  högra  flanken  ,  hvarpå  äfvcn  granadörgardiet 
måste  laga  till  flykten.  Under  det  granadörgardiet  så  käckt 
slogs,  kom  ordningen  till  de  andra  trupper  pä  venslra  fly- 
geln. Leppelska  och  GalFrons  regementer  stodo  ännu  och 
hade  intet  varit  i  elden,  dem  de  svenske  med  allt  skäl  trodde 
sig  snart  kunna  nedlägga;  ty  då  kavalleriet  på  svenska  fly- 
geln märkte,  att  danska  corps  de  bataille  var  slagen^  jagade 
de  intet  efter  det  flyktande  infanteriet,  utan  en  del  satte  i 
full  karier  genom  den  lucka  som  var  blcfven  i  danska  linieu , 
svängande  opp  kring  höjden,  der  artilleriet  slod  och  gingo 
löst  pa  Bulowska  dragoncrne:  desse  gjorde  väl  allt  det  mot- 
stånd man  vänta  kunde,  och  Wilster  vände  äfven  sina  ka- 
noner mot  svenska  kavalleriet  och  förföljde  dem  med  kulor 
och   kartecher   så   godt   han   förmådde,   men   det   halp  intet. 

BuloM  ska  dragonerna  kastades  snart  öfver  ända  och  sven- 
ska kavalleriet  satte  rätt  åt  Helsingborg  och  danska  lägret 
för  att  afskära  de  flyende  retraiten;  de  skyndade  derförc  till 
den  stendämning  der  vägen  gar  till  staden,  de  besatte  detta 
pass.  Här  kom  det  till  ett  förlvifladt  fäkfande  med  de  unger- 
ska dragonerne  af  Öfversle  Biilo^vs  regemente.  De  svenske 
begynte  vid  della  pass  all  nedhugga  alla  danskar  som  kommo. 
De  danske  ropte  pardon,  men  det  gafs  intet,  det  var  här, 
som  de  svonske  bonddrängar  svarade:  du  skall  dö,  antingeo 
du  är  grefve  eller  baron,  ty  de  förstodo  intet  ordet  pardon. 
Ungerska  dragonerne  höggo  sig  igenom:  de  svenske  måste 
vika  och  förlorade  mycket  folk;  de  danske  kommo  fram  till 
slagbommcn  vid  Engelholms  porten.  Svenska  kavalleriet  be- 
mägtigade  sig  nu  hela  lägret  med  allt  bagaget.  De  danska 
flyktingar  hade  nu  delat  sig  i  Ivännc  bo|)ar:  de  meste  bestå- 
ende af  regementerne  EiUer,  Holk,  Laurwig  ,  Lifdragonerne, 
jenite  några  mellerade   trupper,  hade   tagit  vägen  ut  Uamlösa 


462 

och  derifrån  iill  södra  eller  Råå-tullen  ,  der  Dewitz,  som 
lucd  sina  två  csquadroner  ntäste  följa  dem  ^  återigen  rangerade 
desse  rcgeuienter.  Mindre  Lopar  af  gardiet  och  Sprengels 
dragoner,  som  längre  hållit  ut  i  bataljen,  men  sedan  infan- 
teriet tog  flykten,  blifvit  eftersatte  och  jagade  af  svenska 
Ofverstelöjtnanten  Bennet,  måste  flykla  rätt  upp  mot  Kär- 
nan ända  in  till  pallisaderne  oeb  vallen  ,  der  de  trängde  sig 
fram  i  den  smala  vägen  som  går  till  Engelholms  porten,  och 
ville  in  i  släden.  Då  de  nu  voro  i  begrepp  att  upprycka 
pallisarderne,  skyndade  Öfverste  Rippen  som  ägde  befälet  i 
staden,  och  från  vallen  sett  huru  allt  aflopp,  ned  till  slag- 
bommen ,  och  lät  vakten  med  fälda  bajonetter  afbålla  de  fly- 
ende från  bommen,  samt  botade  att  gifva  eld  på  dem^  om 
de  intet  vände  om  och  gäfvo  sig  ut  på  fältet.  Öfverstlöjt- 
nant  Bennet,  som  helt  nära  under  vallen  dem  förföljt  och 
många  fångar  gjort,  vände  nu  om  och  satte  sig  ])å  denna 
sidan  om  dunska  lägret,  på  en  höjd  mellan  tvänne  små  kärr, 
bringandes  små  esquadroner  i  ordning,  som  under  jagandet 
efter  de  flyende  råkat  i  någon  oordnings  samt  för  att  up- 
passa det  slagna  danska  kavalleriet,  som  gått  åt  Råa  sidan, 
der  han  sannolikt  trodde,  att  de  skulle  åter  rangera  sig,  och 
kanhända  komma  tillbaka  för  att  altaquera,  hvilket  också 
hände.  Rothsten  hade  förlorat  sin  häst  och  var  till  fot,  han 
geck  in  till  Helsingborg.  Dewilz  åter  ryckte  upp  med  det 
rangerade  kavalleriet,  attaquerade  Bennet  och  tvang  honom 
att  retirera  100  skrit;  men  i  detsamma  kommo  friska  sven- 
ska esquadroner  anryckande,  som  på  20  sicg  gåfvo  de  dan- 
ska en  duktig  salva  och  i  det  samma  dem  öfverända  kastade 
pä  flykten  jagade  och  ända  intill  södra  eller  Landscrona-tul- 
len  förföljde,  hvarcst  de  derstädcs  plantade  kanoner  tvungo 
de  svenske  alt  draga  sig  tillbaka.  Under  detta  hade  ännu 
flera  flyktaudc  kommit  till  Engelholms-porten ,  som  på  Öf- 
verste Rippens  föreslällning  åter  begåfvo  sig  ut  pä  fältet. 
General  Rantzov  kom  i  detsamma,  men  af  sin  blessyr  så  matt, 
all  han  intet  mera  tålle  rida,  han  uppdrog  åt  Generaladju- 
tanten llvidfelt,  all  äler  formera  kavalleriet  vid  Engelholms- 
porten,  och  att  Ryttmästar  Langhard  af  gardiet  gaf  han  be- 
fälet. Delta  var  ganska  nyttigt,  ty  redan  var  ett  parti  sven- 
ska på  denna  sidan  dämningen  eller  Röcmöle,  som  trängde 
sig  fram  mot  slagbommen  och  så  nära  att  en  Peloton  från 
vallen  gaf  eld  på  dem:  delta  svenska  parti  blef  af  Lang- 
bard,  isynnerhet  genom  ungerska  dragonerne  tillhakadrifvct 
och  förlorade  de  svenske  M)  a  <>0  man.  Genom  denna  lilla 
schermytsel  ,    men    mest   derigenom,    att    svenska    kavalleriet 


463 

med  danska  lägrets  plundriDg  sig  uppehöll^  fick  venstra 
danska  flygels  infanteri  tillfälle  att  draga  sig  åt  strandsidan 
till  kiillapurtcn.  General  Eicbstedt  då  han  såg,  alt  svenska 
kavalleriet  dref  Biilows  dragoner  mot  Engelholius-porten ,  att 
grenadiergardet  måste  retirera  och  utoin  Ejflers  och  Leppel- 
ska  regementerna,  som  ännu  böUo  stånd,  hela  arméen  vara 
pä  flykten,  fann  omöjligheten  att  förnya  bataljen,  bvarföre 
han  ock  beslöt  att  skyudesammast  retirera  och  sauvera  hvad 
som  af  arméen  kunde  räddas.  Grenadiererna,  von  Entens^ 
Bliichers,  Gatfrons  och  Leppels  regementer,  alle  gingo  de 
mot  stranden  ned  till  Kulla-porten^  och  var  en  stor  lycka, 
att  de  svenska  intet  föllo  pä  den  tanken,  alt  coupera  dem 
passen,  hvilket  om  det  svenska  kavalleriet  det  gjort,  hade 
svårligen  nägon  enda  kommit  undan.  Men  artilleriet  gick 
förloradt:  några  fältkanoner  hade  Vilster  tagit  med  sig  i  re- 
trätten, de  blefvo  slående  i  den  trånga  vägen  vid  möllerna. 
Reträtten  för  infanteriet  på  högra  flygeln  var  mindre  lycklig: 
stora  vägen  kunde  de  inlet  komma;  ty  de  svenske  voro  mäs- 
tare af  densamma,  de  måste  fram  genom  tufvor  och  rooras; 
svenskarnc  afskuro  dem  passen;  flere  bataljoner  måste  ge  sig 
fängna:  1  bataljon  af  gardet,  1  af  Drottningens,  1  af  Prins 
Christians,  1  af  Prinsen  af  Hessens,  1  af  vester  seländska 
regementet.  Desse  Cngo  quarter  med  vilkor  att  de  skulle 
draga  alla.  kanonerna  upp  ur  morascn  der  de  stodo;  och  så- 
ledes blefvo  de  svenske  mästare  af  valplatsen,  af  artilleriet, 
af  lägret  och  af  bagaget,  ulaf  lA  å  loOOO  man  danskar, 
hlcfvo  5000  pä  platsen  och  2500  fängna,  så  att  resten  var 
i)  ;\  10000  man,  bland  hvilka  voro  rätt  mänga  kicsserade. 
Unnlzov,  dä  han  kom  till  staden,  tog  in  uti  Giesens  quurter 
för  att  lata  förbinda  sii;:  Giescn  var  ul^än^en  och  i  staden 
var  ingen  enda  chirurg;  Rantzov  gick  ned  till  skeppsbron, 
der  fann  han  Giescn  ,  som  anstaltat  om  den  fångne  svenska 
Generallöjtnanten  Burenskölds  öfverförande  i  sällskap  med 
Ofversten  för  danska  gardet  till  häst,  Mörner,  l)egge  blcs- 
serade.  De  voro  färdiga  alt  sliga  i  bålen  när  Uantzov  kom , 
som  straxt  gjorde  följe  med  dem,  och  i  samma  bät  gick  öfvcr 
till   Helsingör. 

livad  som  mycket  bidrog,  nit  rädda  den  danska  arméen, 
var  kommendanten  Uippcns  stränghet  som  intet  i  staden  in- 
släppte de  flyktande,  utan  tvang  dem  utanför  staden  hålla 
ständ  ;  ty  hade  han  straxt  öppnat  slagbomuien,  hade  de  sven- 
ske lälteligen  uti  pressen  och  tiän^seln  kunnat  komma  med 
in;  och  dor  de  hade  kommit  med  in  i  staden,  hade  den  för- 
strödda  danska  arméen   varit  helt   och   hållet   furlorad,    ty  Ue 


4(J4 

både  varit  couperade  fraii  bvaraudra :  de  som  galt  åt  Hulla- 
sidan och  de  som  flyktat  åt  Råå  kunde  intet  störta  tillsam- 
mans eller  soutenera  hvarandra.  Ofverste  Rippeu  ville  intet 
insläppa  General  Rotbsten  efter  han  icke  var  blesserad ,  förr 
an  Generalerne  Eicbstedt  ocb  Brocbdoipti  komnio,  bvilka  ge- 
nom en  af  de  andra  tullarna  sluppil  in  i  staden;  då  ban  äfven 
öppnade  Engelbolms-hommen  för  Hotbsteu.  3Ian  fann  Ofver- 
ste Rippens  uppförande  mycket  vist,  och  General  Eicbstedt 
skyndade  till  Hulla-porten  ^  bvarest  ban  gjorde  den  anstalt, 
alt  inga  andra  än  de  blesserade  släpptes  in  i  staden.  De 
som  voro  friska  måste  genast  gå  till  valls.  Generaladjutanten 
Klipping  kom  in  gennom  Kulla-porten,  red  genast  till  den 
södra  eller  Landskrona-porten,  bvarest  retracbementen  voro 
svagast,  ocb  bvilka  ban  äfven  fann  otillräckligen  besatte; 
bvarföre  ban  genast  vände  om  ocb  tog  en  bataljon  af  fyen- 
ska  regementet,  det  ban  slraxt  beordrade  dit.  De^vilz  med 
sitt  kavalleri,  som  uti  sednare  traffningen  med  Beunet  både 
för  andra  gången  måst  taga  flykten,  boll  utanför  denna  tull, 
ocb  beordrades  att  marscbera  ut  på  sandplanen  mot  Råå,  på 
det  fäll  måtte  vara  till  att  skjuta  från  relracbementet ,  om 
så  skulle  beböfvas;  men  slraxt  beslöls,  att  kavalleriet  äfven 
skulle  rycka  in  i  staden.  Engelbolms  bommen  öppnades  i 
detsamma  ocb  de  rustvagnar  der  voro,  Gngo  tillika  med  man- 
skapet komma  in.  Allt  infanteriet  och  en  del  af  dragonerna 
måste  genast  gå  till  valls,  ocb  släldes  treman  bögt,  der  de 
blefvo  slåendes  hela  dagen,  natten  och  andra  dagen  anda  till 
kl.  G.  Detta  är  elt  kort  utdrag  af  den  tyska  relationen, 
som  synes  vara  mycket  tillförlitlig  ocb  utan  all  partialité  för- 
fattad;   kanhända    utaf  Generalqvartcrmästaren   Scbecl. 

Denna  seger  är  ocb  blir  en  ibland  de  mest  lysande  ocb 
ärofulla  uti  svenska  Tideböckerne  ocb  uti  sina  följder  den 
vigligaste;  ty  genom  densamma  bevarades  Skåne,  Halland, 
Blekinge,  som  annars  efter  allt  utseende  gått  förlorade,  om 
den   svenska   armccn   blifvit  slagen. 

Man  bar  fordom  sagt  om  en  Caesar  ocb  en  Gustaf  Adolph : 
Veni,  Vidi,  Vici,  =  jag  kom,  jag  såg,  jag  segrade;  men 
om  de  varit  i  samma  belägenhet  som  Grefve  Stenbock,  torde 
bända  de  icke  vunnit  detta  ärorika  valspråk,  bvilket  på 
honom   med  största  rättvisa    lämpas   kan. 

INär  de  danska  den  1  November  g.  st.  1700  brölo  in  i 
Skåne,  var  hela  svenska  styrkan  5  kavalleriregemcnter,  000 
Saxare  och  1000  man  garnison  uti  Malmö.  Ingen  arme  i 
riket,  inga  penningar,  inga  magazincr  och  ingen  proviant.  I 
bast    ulskrifves   ocb   utsattes  en  krigsmagi  af  15  ä  l>iOOO  mau, 


46S 


fivaraf  hälffen  fitminntone  voro  gamla  gubhar  och  nnga  poj- 
kar, hvilket  gaf  de  danske  anleilning.  att  pä  spe  säga  om 
Grefve  Slenhock:  Häcken  ined  sine  Gefhpnage.  Det  är  ett 
lialft  underverk,  att  ])ä  fyra  månader  fa  en  armé  på  benen 
d«  ingen  var:  att  draga  den  lillsamoians  frän  hela  oO  a  40 
milens  afstand,  i  vinterns  tid,  i  svåraste  väglag  föra  den- 
samma till  Skåne:  illa  exercerad,  illa  klädd,  illa  provian- 
terad ocli  ulan  större  fältkassa  än  oO.OOO  daler  smt.  Att 
med  en  sådan  armé  innom  14  dagar  hafva  rensat  ett  land 
af  12  mils  längd,  från  en  öfverlägsen  fiende:  honom  i  den 
häsla  position  angripa,  och  öfver  honom  den  fullkomligaste 
seger   vinna. 

Huru  stor  var  icke  skillnaden  emellan  svenska  ocb  dan- 
ska härarna.  De  svenske  voro  mest  guhhar  och  pojkar,  de 
danske  ett  stort  och  fört  folk;  de  svenskas  kavalleri  slätt 
beridet,  hade  sma  och  magra  hästar,  de  danske  högt  beridne 
och  ståtliga  hästar;  de  svenska  uselt  klädde,  så  alt  man  såg 
hela  regemenfer  i  slarfviga  bondejackor  och  det  talas  ännu 
i  dag  om  Stenbockens  Irädskoryttare ,  som  i  stället  för  stöf- 
lar  hade  trädskor,  för  bandeler  och  gehäng  bastrep  och 
för  uniform  en  trasig  bondetröja.  De  danske  äter  väl  niun- 
dcrade  och  klädde.  De  svenske,  största  delen  rekryter,  som 
knappt  lärt  första  handgreppen.  De  danske  gamle  och  exer- 
cerade trupper.  De  svenske  ledo  brist  på  allting.  De  dan- 
ske hade  merendels  öfverflöd  och  alltid  tillräckligen.  Grefve 
Stenbocks  egna  ord  till  senaten  i  Stockholm  gifva  oss  bästa 
underrättelsen.  lian  skrifver:  "Det  var  en  jämmer,  at  se  det 
"brafva  folket,  som  ej  högre  åstundade,  än  bvart  ögnablick 
"komma  med  fienden  uti  handgemäng.  huru  de  falla  i  kull 
"och  försmägta  af  hunger,  blifva  liggandes  bortdanade  pä 
''vägen  af  maltighet,  och  sannas  nu  hvad  jag  tillförene  skrif- 
'vit,  hvad  svåiighet  det  är,  när  man  utur  byarna,  utan  pen- 
"ningar,  en  armé  fiida  skall."  Uti  ett  annat  bref  skrifver 
han:  "Och  som  lolkct  i  några  dagar  ej  en  brödbeta  åtnjutit , 
"föllo  de  neder  som  döde:  häslarna  lade  sig:  otålige  af  In- 
"fanteriet  hafva  blifvit  efter;  så  hafva  de  öfrige  Generalerne 
"med  mig  för  godt  funnit,  alt  stanna  några  dagar,  för  att 
"refraichera  folket."  Inga  marketentarc  funnos  vid  svenska 
arméen,  en  del  regementer  hade  inga  fällkilllar,  sn  alt  om 
de  fingo  kolt,  biinde  det  mangen  gång  att  de  mållc  Icmna 
det,  ty  de  hade  intet  att  koka  det  uti.  Mycket  svårt  att  lii 
fourage  till  häslarne:  uti  bvarne  der  arméen  lagade  fram 
skulle  det  lagas,  och  der  hade  danskarne  förut  allting  för- 
tärt;  dessutom   var  marschen   sträng.      Brist   på    hastar  var  sh 

Helsingborgs   Historia.  30. 


40(i 


s(or,  att  icl>e  eil  tiliräcklij^l  antal  kunde  auskaffas  till  sjuk- 
vasiiaruc.  Då  lujul  ueb  annan  proviant  ficks  och  utdelles, 
fattades  proviantvagnai*  och  skjuts.  Få  kanoner  hade  arméen, 
men  for  dem  och  aiuunilionsvagnarne  var  dåligt  anspar.u.  De 
hastar,  som  Grefve  Stenbock  uti  Smaland  lick  och  voro  su)å 
usla  bundeök  ^  dem  måste  han  under  hela  marschen  bruka; 
man  kan  väl  vela  huiu  fort  man  kunde  komma  med  sädana 
artillerihästar  uli  moras  och  djupa  skånska  vägar;  dessutom 
brast  än  en  axi'1,  än  ell  hjul  och  ingen  var  som  kunde  laga 
det^  hela  rortincatiuiisslateii  hade  t  va  eländiga  limmermuu. 
Med  eu  sådan  aruié  var  det,  som  Grefve  Stenbock,  han  kom, 
han  sjlg,  han  segrade.  Den  oO  Januari  efter  gamla  stylen 
bröt  Grefven  upj)  från  VVexiö  och  den  28  Februari  stod  sla- 
get vid  (lelsingburg.  A  tia  dagar  för  u|«pbroltet  samlades 
arméen  regomenlsvis  vid  Wexiö,  och  Grefve  Stenbock  till- 
slod, all  han  aldrig  selt  uslare  trup[)er.  De  fa  dagarnc  då 
arméen  drogs  lillsainnians  vid  VVexiö,  använde  Grefveu  till 
manskapels  exercerande,  och  var  det  på  en  liten  sjö  utanför 
staden,  som  då  låg  lilUVusen,  der  Grefveu  dem  inölvade  uli 
handgreppen  och  svängningar,  han  hann  knappt  lära  dem  hand- 
greppen, ty  från  sina  hemvist  hade  de  måst  hufvudslupa 
på  marschen;  och  under  marschen  hade  de  icke  kunnat  lära 
något.  Grefve  Stenbock  brukade  ett  artigt  säil  all  muntra 
rekryten  och  få  honom  snart  lära  exerciserna:  han  tog  alllid 
sina  lickor  fulla  af  pjeser  dä  h.in  gick  ul  på  sjön  till  man- 
skapet, v;ii'  då  någon  rekryt  s<»m  ulmärkle  sig  uli  lärdighet 
framför  de  andra,  slraxt  gaf  Grcfven  honom  en  pjes,  «lella 
satte  läflan  i  den  oöfvade  lruj)peu,  Grefveu  lömde  sina  lickor 
flere  gånger  om  dagen 5  men  han  uträttade  på  8  dagar  mera 
än  annars  på  en  månad,  genom  den  lilla  belöning  han  ul- 
ileltc  till  folkel.  Med  denna  armé  gick  Grefveu  lili  Skåne, 
försäkrad,  som  han  sade,  all  de  slängar  som  soldalen  i  sin 
skiupels  gaf,  voro  jifven  så  kraftige,  som  de  der  uldelles  af 
honom  i  en  snygg  och  koutplell  uniform.  Onekligen  bör  mau 
tillskrifva  Grefve  Stenbocks  stora  geni  räll  mycket,  men  när 
alla  omständigheter  nogare  besinnas,  tillkommer  den  iiogste 
Guden  all  ära,  och  kau  man  säga,  all  detta  var  hans  stora 
verk  till  Sveriges  räddning  frän  undergång,  b  vartill  Gret  ve 
Stenbock    var   ell   medel   i    hans   hand. 

En  trovärdig  man,  som  då  var  eu  20  års  yngling,  har  för 
längru  tid  sedan  bcrällat  mig,  alt  en  terreur  påkom  de  danske 
före  bataljen.  ]\är  svenska  arméen  kom  fram  vid  Pihishult  j  lät 
Grefve  Stenbock  densamma  plundra  gevären  och  ladda  om, 
härpå    begyntes   ett   grulligt  skjutaude,    som   injagade   en   stor 


467 

förskräckelse  hos  de  danske;  och  många  danska  fångar  efter 
bataljen,  tillstodo,  att  när  de  borde  detta  skjutande,  då  tänkt: 
Nu  ärna  de  svenske  oss  en  het  salva.  Det  är  ock  visst  att 
första  svenska  salvan  skall  varit  skarp,  ty  som  det  berättas, 
hade  Grefvcn  befallt  att  ladda  med  en  passkula  och  o  räna- 
kulur,  samt  tillika  gifvit  cheferne  ordres,  att  inlet  skjuta, 
förr  än  de  voro  sa  nära  att  de  sago  det  bvita  på  fiendens 
öga.  Det  säges  ock,  när  första  salvan  gätt,  att  danskar  stupat 
som  korn  faller  för  lian,  dock  torde  de  svenskas  väl  ser- 
verade artilleri  gjort  bästa  verkan.  Om  en  småländsk  gosse 
som  var  ryttare,  har  samma  man  berättat  mig,  att  så  snart 
esquadron  skulle  bryta  igenom  och  choquen  skedde,  har 
gossen  blundat,  ropat:  Herre  Jesu  anamma  min  anda  och  i 
detsamma  ränt  värjan  i  en  dansk.  Och  så  oftu  han  varit  i 
någon  träff,  pä  samma  sätt  uppfört  sig.  De  som  bevistat 
actionen  berättade  huru  besynnerligt  det  såg  ut,  när  till  slut 
svenska  kavalleriet  med  sina  små,  magra,  eländiga  hästar 
kullkastade  danska  gardet,  hviiket  hade  hästar  mestadels  till 
11  quarters  höjd:  det  tycktes  som  de  svenske  fått  vingar, 
för  alt  lyfla  sig  från  jorden ,  dock  var  väl  saken  den ,  svenska 
esquadronerne  voro  (i  till  8  man  höga,  men  det  danska  gar- 
det blott  stäldt  på  2  mans  höjd.  Man  kan  sluta  huru  litet 
de  svenske  voro  di$.ciplinerade ,  då  de  intet  förstodo  ordet 
pardon.  När  ungerska  dragonerne  vid  Uoemölle  dämmning 
ropade  det,  svarade  de  svenska  ryttare:  Du  skall  dö,  antingen 
dn  är  grefve  eller  baron,  inbillande  sig  att  pardon  var  det 
samma  som  baron.  Det  berättas  alt  de  danske  fångne  sol- 
dater, seendes  sig  bevakade  af  bara  gossar  ocli  gubbar,  hade 
ärnat  mutinera ,  rycka  gevären  från  svenska  bevakningtn  och 
sätta  sig  på  fri  fot;  men  som  Grefve  Stenbock  höll  hela 
svenska  aruiéen  tillsammans  och  så  godt  som  ständigt  under 
geväret,  tills  fångarne  voro  transporterade  upp  åt  Sverige 
och  Helsingborg  intaget,  vågade  de  intet  detta  djerfva  steg. 
När  danska  ofllccrare  fördes  till  Grefve  Stenbocks  tält,  der 
svenska  soldater  i  slarfviga  bondkläder  höllovakt,  har  Gref- 
ven  sagt,  att  de  voro  Lap|)ar  och  Finnar,  som  inga  andra 
kläder  lida  kunde  än  dem  de  buro  i  sitt  eget  land,  och  på 
det  sättet  öfverskylt  svenska  armodet.  När  slaget  skulle  be- 
gynna red  Grefven  genom  hela  armccn,  «ich  då  ban  fann  nå- 
gon karl  som  såg  nedslagen  och  modfäld  ut,  har  ban  sagt: 
se  ond  ut  min  gosse,  så  springer  dansken  för  dig.  Det  be- 
rättas ännu  i  dag,  att  Grefve  Stenbock ,  förklädd  som  skånsk 
bonde,  varit  i  Holsingbori;  och  haft  ärter  alt  sälja:  uli  det 
hus     som    nu    tillhör    fru    Hxbsackcr,    bodde    då    en    Rådmaa 


4GB 

Pihl  nrl)  hon  Lonom  hade  danska  Generalen  sitt  qTnrler.  Di* 
ji^ick  den  förklädda  Grefvc  Stenbock  med  sina  ärter,  och  kom 
snart  i  lal  med  de  danske:  desse  ratade  lians  ärter  såsom 
»ro»,  dit  han  svarat,  att  inom  några  dagar  skulle  han  komma 
igen  med  större:  Radman  Pihls  fru  köpte  arterna,  hon  kände 
igen  Grefvcn  och  gaf  honom  en  sup  efter  landsens  sed,  men 
då  han  hlef  i  det  stora  rnmmcl  eller  salen  stående,  der  dan- 
ska Generalen  och  oflicerarne  gingo,  tog  fru  l*ihl  honom  i 
armen  och  sade:  ut  honde,  dn  bar  intet  ntt  gÖra  i  herrarnes 
rum.  Älan  menar  att  Grefve  Stenbock  då  skaffat  sig  under- 
rättelse om  de  danskas  styrka  och  deras  slällning,  som  seder- 
mera vid  sjelfva  bataljen  mycket  gagnat  honom.  Mon  man 
drager  med  allt  skäl  dcsse  berättelser  uti  tvifvelsm.^1 ,  da 
man  betänker  huru  litet  det  passar  sig  för  en  General  en 
Chef  alt   agera   spion    och   exponera    sin    person. 

Efter  bataljen  uppbadades  flora  socknar,  alt  rensa  val- 
platsen och  nedgräfva  de  döda:  gamle  män  af  Filborna  he- 
rälla,  livad  de  af  sina  fädor  hört,  att  man  mycket  lätt  kunde 
skilja  danska  och  svenska  kro|)par  ål;  ty  de  förra  voro  feta 
och  frodiga,  men  de  sednare  torra  och  magra.  Vid  Bro- 
husen skall  efter  deras  berätlelsc  mycket  folk  legal,  och  vid 
sjelfva  grinden  högar  af  dcidii  kroppar,  att  man  knappt  kunnat 
komma  fram.  Filborna  by  vann  mycket  vid  denna  bataljen, 
der  hade  en  hel  hop  danske  markctentare  sina  qvarter;  som 
då  de  Siigo  att  segren  var  pa  de  svenskas  sida  i  största  hast 
räddade  sig  med  flykten,  lämnandes  eflcr  sig  allt  hvad  de 
ägde  och  hade.  Uti  en  gård  slod  sju  förespända  vagnar, 
från  hvilka  ägare  och  skjutskarlar  lupo  bort  och  lämnade 
hondon  alltsammans.  Danskarne  hade  i  detta  kriget  mycket 
tnildl  handterat  invauarne  i  Skåne:  allt  betalte  de  med  pen- 
ningar och  sade:  Det  er  kun  vores  Börn  og  vört  land.  Åter- 
igen klagades  öfver  svenska  soldaten,  han  var  grym  och  o- 
bnrmhcrtig.  Men  det  kunde  intet  annat  vara:  ty  dä  de  dan- 
ske betalte  kontant,  skulle  bonden  föda  de  svenske  för  intet , 
och  då  kan  man  väl  veta  att  både  bonden  ocb  soldateo  skulle 
blifvn   missnöjde   med   hvarann. 

Detta  Helsingborgs  slag  är  det  sista  märkliga  oli  Hel- 
singborgs annaler  och  blifver  hos  efterverldcn  i  beständigt 
minne.  Af  de  betydligaste  krig  i  Skåne  har  monighclen  gjort 
sig  antingen  vissa  epoquer,  eller  ock  vissa  ordspråk:  Om 
någon  som  mot  lörmodan  tappar  och  förlorar,  siigor  man  än 
i  Skniie:  Han  vann  som  dansken  vid  Helsingborg.  Hiiget  uti 
IJ.  Carl  XIrs  tid  kallas  af  menigheten:  Fyra  årskricn,  ly  de 
Toro    fyra    hiirda    år    fur    Skåne;    och   på  Ystads  slätt   säges; 


i 


460 


Nfir  Trumf  la  in  for  Ystcd.  Kritad  i  Drolhiing  CLristinnt 
tid:  Gösla  flurns  kri.  luiget  i  K.  Eric  X!V:s  lid:  Den  sven» 
ske  fejde.  Hriget  dA  förra  Helsingborgs  slag  stod  löo,*)  och 
det  de  svenske  äfven  vunno,  kallas  GretVens  fejde:  ock  der* 
af  ordspråket  när  niigon  företager  sig  en  föriuäten  sak,  som 
fur   en   dålig   nfgäng:    (lan    kom    i    Grefvens    lid. 

Itriget  soni  löljile  på  Christian  Tyranns  uldrifvande, 
kallas  Söien  INorbyes  sl.iöfling.  Kriget  da  K.  Eric  Magnus- 
son med  sin  kluhheiiär  uldref  danskarna  ock  Hertig  Bengt 
Algolson,  Sknncs  StallKillare,  kallas:  Hertig  Bengts  fejde. 
Upproret  i  Skåne  mot  Erkeltiskop  Absalon  ocb  skånska  böu' 
dernas  nederlag  vid  Oysjö  bro  ej  långt  från  Annelöf,  fick 
uamn   af  Dy^jö   fall. 

(ifver  i\cn  seger  Grefve  Stenbock  vann  vid  Helsingborg 
»logs  fyra  medaljer.  Den  sista  af  dem  är  slagen  utrikes, 
föreställer  en  stenbock  som  stångas  med  en  elepbanl,  med 
devis:  Dic  Mönstra  pellere  lU-gno:  ocb  nedanföre:  Qvis  Gre- 
dcrel?  å  andra  sidan:  Fauia  med  en  trumpet  i  liögra  banden 
ocb  en  bok  i  den  venstra,  i  bvilken  läses:  Scania  liberala, 
ofvanföre:  Deo  Vindice.  nedanföre:  d.  10  Marlii  1710.  Alt 
ban  :ir  utrikes  slagen,  kan  ses  deraf,  att  dalo  10  Mars  är 
utförd,  som  var  nya  slylen,  bvilken  ännu  icke  var  anlagen 
i  Sverige.  Denne  så  väl  som  de  andre  medaljerne  finnas  i 
kopparstick   uti    Hnögis    tyska    upplaga    af  K.  Carl  XII  bisturia. 

Sedan  danska  arméen  var  gången  öfver  lill  Seland,  vardt 
svenska  arméen  förlagd  uti  kantonerqvarter ;  men  General- 
adjutaneen  Ckrister  Boje  lämnades  som  befälbafvande  uti  Hel- 
singborg, för  alt  draga  försorg  om  stadens  rensande,  att 
ibopsamla  ocb  konlisquera  bvad  af  fienden  kunde  vara  qvar- 
lemnadt  samt  förstöra  de  danskes  uppkastade  försvarsverk. 
Man  kan  torestälia  sig  buru  jämmeiligen  det  sett  ut  i  sta- 
den, när  på  dess  gator  lågo  utkastade  många  tusende  luunor 
säd;  uti  sädcsbingarne^  i  brunnar,  i  källare,  i  bus,  på  går- 
dar ocb  på  gator  lågo  ibjälstucknc  bästar.  Stank  för  näsan  » 
styggelse  för  ögat  bvai't  man  gick.  Uti  skiäddar  Hjerlons 
gärd,  då  ban  för  ijugu  år  sedan  rensades;  bar  man  funnit 
bäslben,  betsclslängel ,  ötverlefvor  af  en  sadel,  som  intyga 
sanningen  deraf  att  danskarne  kastade  sina  ibjälstuckna  bastår 
uti    brunnarna. 

Grefve  Stenbock  skrifvei'  härom  sålunda  nti  ett  bref  lill 
Senalen  i  Stockholm  af  den  1^  Martii:  Eders  Grefveliga  Excei- 
leoccr  kunna  aldri";  no£<rsamt  si^  fiirestella  huru  eländigt  det 
ser  ut  i  Helsingborg,  genom  de  m.-'ln^a  döda  der  felde  hastar 
och    andra    kroppar,    hvilka   således   i   stugor   ocb   kicllare   iu- 


470 

släpade  ligga,  som  \i»  galorna,  öfver  ö,000  till  antalet .  ncb 
oacktat  jag  all  anstalt  giorl  till  deras  skyndesamma  utslä- 
pande; sä  är  icke  antalet  sa  stort,  vägarna  så  (äselige.  at 
man  knappt  kan  komma  igenom;  bonden  dessulem  uti  Skåne 
af  det  sinnet,  at  beldre  vela  dö,  än  utsläpa  något  as,  så  at 
jag  befarar  vid  detta  vårvädret,  den  derutaf  enlstäcnde  stan 
ken    torde  förorsaka   Confagion. 

Något  öfverdrifvet  är  väl  nppgifna  antalet  pa  de  dödade 
hästaruc;  danska  kavalleriet  uti  bataljen  gjorde  5,100.  Offi- 
cers- ocb  tross-  samt  artilleribästar  kunna  icke  bestiga  sig 
till  2,000;  dessutom  då  man  afräknar  alla  de  som  blefvo  på 
valplatsen  ocb  alla  de  som  öfverfördes  till  Seland,  så  torde 
antalet  blifva  mycket  mindre;  men  slorl  nog  för  alt  göra 
tillståndet  i   Helsingborg   vämjeligt   ocb   farligt. 

Som  en  Rådman  i  Helsingborg  vid  namn  Sciilyter,  Slads- 
kapelancn  Hans  Jacobacus,  Hospitalspredikanten  Bundanis  , 
Organisten  Petresk  ocb  nagre  flere  rymt  öfver  til!  Danmark, 
som  ock  städerna  Helsingborg  ocb  Kngeiboln»  med  Lugge- 
de,  Onsjö  ocb  Ilönnebergs  bärader  svmit  danska]  konungen 
trobetscd;  så  gjorde  Grefvo  Stenbock  (örlVägan  bos  regerin- 
gen i  Stockbolm,  buru  med  dem  förballas  skulle.  Man  be- 
rättar om  Scblyter,  att  ban  rymde  med  dan<«karne  öfver  lill 
Seland,  för  att  icke  träffa  Grefve  Stenbock,  ly  det  säges, 
att  han  varit  i  svenska  lägret  och  rapporterat  Grefven.  att 
de  danska  underminerat  Kärnan  ocb  en  del  af  fästningsver- 
ken, dem  du  ärnade  låta  springa  i  luften  om  de  svenske  stor- 
made staden,  bvilken  Scblylers  rappoit  skall  afiiållit  Grefven 
ifriin  att  våga  en  storm,  det  bau  annars  beslulit.  Härigenom 
räddades  de  danske,  men  Scblyter  fruj^tade  billigt,  att  da 
falskbeten  af  hans  rapport  blefvc  uppdagad,  skulle  ban  som 
en   förrädare   straffad    varda. 

Grefve  Stenbock  föredrog  i  senaten  vid  samma  tillfälle 
om  intet  Helsingborgs  Kärna  borde  sprängas,  emedan  en  fi- 
ende der  kunde  fatta  posto,  begagna  sig  af  gamla  fästnings- 
verken ocb  än  en  gång  nyttja  samma  läger  ocb  valplats, 
hvilken  Grefve  Stenbock  höll  för  förlräflHig  ocb  formidable, 
om  den  blefve  med  retrancbementer  ocb  förskantsningar  för- 
sedd. Likaledes  ville  Grefve  Stenbock  bnfva  bort  alla  läiien 
pa  kusten,  ban  skrifver:  det  vore  väl  alt  Kongl.  Kegeringen 
gäfvo  sin  befallning,  att  de  fiskelägen,  som  lågo  utmed  stran- 
den, byggde  emot  kongl.  förordningar  till  enskildas  nytta, 
men  det  allmänna  ocb  landet  till  stor  skada ,  raserades^  eme- 
dan de  endast  tjentc  till  förbudna  varors  ocb  danska  speja- 
res  inskaffande,    samt  folks   bortförande  ur   landet.      Regerin- 


471 


gen  svarade  biirå,  all  hva*!  IleJsini>borgs  och  Eni^elholuis 
städer  vidkom,  scrdeles  de  förrymde,  sl.ullo  malel  angifvas 
uti  KongK  Justitio;  Revision;  men  Hä(!m<-)n  Sclilyters  och 
liapelanens  m.  fl.  rymdes  hns  och  gärdar  sLulle  fiirslöras 
ocb  Irädvirliel  föras  lill  F^andskrona  ,  alt  nyttjas  till  baracker. 
Delta  utslag  lilef  sedermera  sa  ändradt,  all  biide  deras  eg«n- 
dom  ocb  bus  skulle  använrUts  till  del  nya  bröstvärn^  sora 
emellan    Råa   ocb    Helsingborg    uppkastades. 

Den  27  Julii  gamla  sljlcn  kom  Grefve  Stenbock  lill 
Hel$in<>bor<; ,  ban  både  lill  <len  28  lalit  inkalla  En^elbolms 
innevånare  ocb  allmogen  friln  Onsjö,  Rönnebrrgs  oc!i  L"g- 
gede  härader,  bvilka  svurit  danska  konungen  liobetsed.  Till 
dem  höll  Grefven  pa  Helsingborgs  lorg  ett  mycket  vackert 
tal,  ocb  lät  derpn  Helsingborgs  innevånare  samt  de  ofvan- 
nämnde  dit  kallade  ånyo  aflä(2;ga  trohetsed,  hvilken  trohetsed 
tillika  med  förmaningen  pa  presterskapets  beg/iran  trycktes 
ocb  bland  allmogen  utdelades.  Allt  var  nu  lybt  ocb  sliila, 
men    nian    lefde   uti    en    ständig    fruktan    för   de    d.mske. 

I7i0,  Julaftonen,  sattes  Helsingborg  /inyo  uli  förskräck- 
else. En  liten  slup  med  två  nickhak.-ir  kom  oeb  lade  sig  utan- 
för Helsingborg  ocb  lossade  Ivå  skarpa  .<>kott  mot  staden. 
Faran  var  ringa;  men  första  förskräckelsen  stor:  slupen  gick 
slraxt   sina    färde. 

Samma  dag  haile  en  dansk  fail.))s(  ocb  en  skarbät  galt 
frän  Helsingör.  Vid  Svinabeck  b(irlloi:^o  »le  en  svensk  fiskar- 
bål med  nal  och  redskap-,  seglade  dcrifiån  lill  Mölle  läge, 
skolo  ihjäl  nngra  kor,  som  gingo  pä  stranden,  dem  «le  genast 
bemlade  till  sig:  lossade  tv;>  skarpa  skoll,  gingo  I  land  för- 
klädde som  biinder,  svärtade  i  ansiglet.  Pä  läget  r()f\nde 
och  borltogo  de  allt  hvad  de  kunde  öfverkonuna  .  slogo  och 
illa  handterade  folkit,  tvingade  dem  ined  s[)ända  gevär  och 
dragna  värjor  att  taga  franj  sina  penniiii>;ar .  s«iii(kMböggo  och 
fördel  fvade  deras  fiskreiLkap,  gi'>go  derpå  om  bord,  hissade 
svensk    flagg   ocb    skolo    Ivå    skoll. 

Delta  föranledde  Grefve  Stenbock  all  den  oO  December 
förordiia  Genei  aladjulanlen  Christer  R<>je  till  CommendanI  i 
Helsingborg  ocb  guf  honom  niigol  inaiisk.-i|)  lill  besältning, 
jemle  fyra  kanoner  liän  Landskrona,  ilmi  han  fick  ordres, 
att    pä    tvenne    vid    bron    uppkastade    ballciier   lägga.      Skulle 


fienden  göra  landslii^nin: 


hade  Commendanlen  befallning  sälla 


eld  på  bron  ocb  Itärnan ,  förnagla  kanonerna  ocb  bränna  upp 
lavetterna,  lluii  skulle  oek  halva  uppseende  pä  de  resande» 
pa   pestvaklerna    oeb    pä   fiendiiis    rörelser   m.    ui. 


472 

Pesteo  stängde  nu  du  danske  fr^n  Sknne,  om  sommaren 
J7I0  yppades  han  i  StocliLolm ,  dilföid  fiiln  Tiiikiet  med 
resande  och  bemkoiamande  flyktingar  sum  passerat  Pälen  och 
Liifland.  Uti  Ciirland  var  han  i  Augusti  manad  ,  i  Seplenihcr 
uti  Pommern.  Grefve  Stenhock  vidtog  alla  försiglighetssteg 
for  att  hindra  dess  kringspridande  i  Skåne.  Strängeligen  för- 
böds,  att  ingen  som  kom  från  I^iflland  och  Pommern  fick 
landstiga  vid  Ystad  eller  annorstädes  pa  kusten.  Alla  vägar 
ued  till  Skåne  besattes  med  vakt.  Inrättning  gjordes  med 
Qvarantainhus  och  rökning:  men  detta  oaktadl  iukum  smittan 
uti  IVäsums  socken  och  kunde  vidare  intet  stängas  ute.  Se- 
dan de  danske  härom  fått  kunskap,  iingo  inga  Helsingborgs 
färjemän,  som  förde  engelska  och  holländska  Alinislrarnas 
post  till  Helsingör,  komma  i  kmd:  d.tnska  tärjemän  mötte 
dem  uti  sundet  och  med  långa  jerntänger  togo  emot  bref- 
väskorna.  Sa  snart  öppet  vatten  blef  och  sjön  ren,  kryssade 
danska  fregatter  under  skånska  vallen,  för  att  hindra  all  fart 
från   Skåne   till  Seland. 

Den  20  Martii  17H  reste  den  oförlikneliga  Grefve  Sten- 
bock från  Malmö,  sedan  han  lämnat  General-Gouvernementet 
till  Generalliijlnanten  Burensköld,  vid  hvilket  tillfälle  Prosten 
Severin  Uisberg  skref  både  en  lyckönskans  och  klagoskrift. 
Poesin  är  väl  intet  efter  vår  tids  förädlade  smak,  men  dcsse 
versar  vittna,  så  väl  om  hans,  sum  andras  stora  aktning, 
erkänsla  och  kärlek  för  Grefve  Stenbock.  Han  skrifver  «ä- 
luoda: 

Titt  oförskräckta  mod  vi  aldrig  skola   glömma, 
Tin  flytand  tunga  och  din  tappra  hielte  hand 
Vet  och  en  dumb  bland  oss  mod  undran  att  berömma 
Och  aldra  högst  du  dig  förbundit  Skåne  land. 
Gud  signe  ovigt  dig  sä  vist,  du  llielte  dyre, 
För  hvar  en  timma  du  har  suttit  vid  vårt  styre. 
Den    17   .Mars   hade   några   danska  bålar  vid   kullen  bort- 
tagit   18   fiskare  och  enrolleringsbåtsmän  ;   men  med  deras  egen 
vilja.      Några    dagar   derefter   landslog  ett  danskt  parti  ej  lungl 
från    Helsingborg,    burttogo    fyra   båtar   med   femlon   båtsmän 
och    fyra   gossar.      En   Löjtnant,   som   hade   svenska  vakten  vid 
kusten,   vardt   skarpt   tilltalad    för  denna  händelse,   såsomför- 
orsakad   genom   hans   försummelse. 

Den  '20  Mars  kommo  några  danska  båtar  med  50  å  40 
man  under  stranden  vid  Helsingborg  alt  pejla  djupet;  Dien 
Comniendanten  Doje  helsade  så  pä  dem  med  sina  kanoner, 
att  de  straxt  måste  fly  derifrån:  Generalen  Baron  Skytte  lät 
uck    stiait    förstärka    bcsältuingcn    med    f>0  man  af  östgötba 


475 

inTaDieri ,  hyilket  regementti  då  utu  rinteru  ]äg  på  straodvakt 
uti  Skuue. 

Den  15  Aprill  rymde  17  BAlsniäii  frän  Arilds  läge  till 
Danmark.  De  trodde  sig  der  fn  större  hyra  än  svenska  kro- 
nan gafj  men  hedrogo  sig.  Del  hände  nngra  svenska  rym- 
ningar, att  då  de  anmälde  sig  vid  danska  Amiralitetet^  till- 
sporde  vice  Amiralen  Uaab  dem,  hvarföre  de  gått  från  Sve- 
rige, då  de  förehurit  det  skäl  att  svenska  kronan  icke  ville 
giCva  dtm  mer  än  A  Rdrs  hyra  om  månaden;  Amiralen  skall 
dä  sagt  dem:  valen  J  ej  tjena  för  de  penningar  i  Sverige, 
aren  i  skälmar.  De  tillfrågades  vidare  om  de  ville  taga  tjenst 
i  Danmark,  hvartill  de  betygade  sig  nöjde,  och  derföre  öfver- 
gångne;  men  till  deras  stora  bestörtning  uttog  Amiralen  en- 
dast de  yngste  ibland  dem,  och  gjorde  dem  till  årsljenare , 
med   10  sk.   hyra   i   månaden. 

Den  19  Aprill  1711,  åter  ny  oro:  16  danska  fartyg 
kommo  i  sundet,  neml.  2  jakter,  4  slupar  och  10  skärbålar, 
starkt  bemannade  med  soldater  och  försedde  med  nickhakar 
ocb  falkenetter.  De  fördelade  sig  så,  att  ena  jakten  med 
G  båtar  gick  åt  kullen,  den  andra  jakten  med  8  båtar  gick 
åt  Råå  och  Tegelgården,  samt  Ahlaboderna.  I  dagningen 
begynie  de  alt  anfalla  staudposteringen  på  båda  sidor  om 
Helsingborg  och  tvingade  den  genom  kanonerande  draga  sig 
tillbaka.  På  Håå  läge  hade  en  ofllcer  med  1:2  man  vaktj 
100  man  danskar  landstego.  Svenska  posteringen  drog  sig 
öfver  Råå  bro,  ocb  stäldc  sig  bakom  en  jordvall,  hvarifrån 
de  gåfvo  några  salvor  på  de  danske,  dem  de  intet  stort  ak- 
tade. På  lägel  begingo  de  många  våldsamheter  och  plun- 
drade de  arma  fiskarena;  men  deras  Kapitaiu  tvang  dem  att 
återbära  allt  rofvet  och  lämna  del  till  sina  ä^arc.  Vid  samma 
tid  gjordes  landgång  på  Heltarps  läge,  satte  oO  man  i  land 
och  fördrefvo  svenska  vakten,  men  gjorde  ingen  skada  utan 
gingo   genast   tillbaka. 

Den  '20  Aprill  kommo  de  danske  till  Mölle  läge,  men 
kär  aflopp  det  icke  så  lätt:  det  i  land  satta  manskapet  jaga- 
des af  öslgölharna  i  sjön  upp  till  halson,  tills  de  af  danska 
slupar  bergades.  Allt  detta  ansågs  som  ett  förebud  att  dan- 
skarna ärnade  göra  ny  landstigning  på  Skåne  5  och  derföre 
fann  svenska  regeringen  så  myckel  mera  angelägel  på  Grefve 
Stenbocks  föreställning,  att  vid  Råå  anlägga  ett  retrancbement. 

Den  '20  Augusti,  som  var  en  biinedag,  kom  ett  danskt 
örlogsskepp  med  Ivå  espingar  till  Råå  läge.  200  danskar 
sattes  i  land,  som  plundrade  alla  liskarehuscn  utan  barm- 
bertigbet,    sönderhöggo    deras   Bsknat   och   båtar,    och   gjorde 


474 

all  möjlig  skada,  intilliless  Öfverstelöjlnant  Gripenskjöld , 
som  lag  i  Ramlusa,  med  svenskt  manskap  kom  lill  undsätt- 
ning, då  de  danske  nödgades  draga  sig  tillbaka.  På  Ryde- 
becks  tegelbruk  voro  18  danskar  i  land.  som  föröfvade  samma 
vålilsambeter.  Frän  Raå  gick  delta  örlogsskepj)  med  en  slup 
ocb  en  esping  och  lade  sig  midt  för  Helsingborgs  brygga, 
kanonerande  staden,  då  3  hus  mycket  skadades.  Commen- 
danlen  PehrLannér,  sedermera  Lannerstjerna  ,  hegynle  genast 
med  sina  4  sexpnndiga  kanoner  att  skjuta  på  de  ilanske.  Hans 
kulor  träffade  tre  gånger  skeppet  ocli  en  gång  espingen.  De 
lade  längre  upp,  midt  för  Pålsköp  och  satte  manskap  i  land , 
för  att  uppbränna  några  fiskarbåtar;  men  iMajor  Launér  hade 
redan  kommenderat  en  Löjtnant  med  20  man  ,  .<<om  var  dem 
i  förväg  och  så  mottog  dem,  all  de  bals  öfver  hufviid  masle 
i  slupen  och  fingo  tvii  blesserade.  Vid  Grafvarna  lade^de  åler 
i  land  och  uppbrände  en  stor  ny  båt  och  en  mindre,  bvilket 
intet  händt,  om  den  svenska  Capitainen  varit  vaksam;  ty  han 
med  sina  GO  man  hade  posterat  sig  sä  högt  upp  från  stran- 
den,  att   de   icke   i    rällan    lid    kunde    komma    lill   räddning. 

Generalmajor  Palmquist  hade  bekommit  ordres,  att  dels 
sjelf,  dels  genom  Forlifikalionscapitain  Stockman  undersöka 
skånska  stranden  mellan  Landskrona  och  Helsingborg,  bvil- 
ket ock  skedde,  dä  tvänne  ställen  funnos  för  Aenden  beqväme 
att  landsliga,  som  med  bröstvärn  borde  förses.  Det  ena  var 
vid  Råå  läge,  der  danskarnc  flere  gånger  gått  i  land,  det 
andra  vid  liliiite  kulle.  General  Palmrjuist  fann  stranden  vid 
Riiå  flack  och  slullandej  utan  minsta  betäckning  för  kanonad 
från  örlogsfarlyg,  om  de  lade  sig  der  utanför.  Här  föreslog 
han,  att  ett  bröstvärn  skulle  anläggas,  som  om  det  än  i  freds- 
tider förföll,  kunde  ändå  snart  repareras,  sedan  vallen  en 
gån<^  var  anlagd.  Detta  bröstvärn  skulle  sträcka  sig  från 
Råå  å  mot  Helsingborg,  i  längden  4,800  alnar,  anläggas 
löO  alnar  från  vattenbrynen  ocb  uppdragas  8  fot  öfver  bori- 
zonlen.  Vallen  borde  göras  fast  och  a  Tepreuve  du  (>anon: 
infattas  med  Fasciner,  hvardera  slödd  med  två  pålar,  01 
quarter  långa  och  ri  ä  5  lum  tjocka,  framanförc  försedde 
med  en  graf  och  bakom  med  communicaliouslinier^  gjorda 
som  approchcr,  hvarmcdelst  både  kavalleri  och  infanteri  kun- 
de säkert  defilera  intill  bröstvärnet,  bvilket  skulle  beslyckas 
med  r>0  adertonpuudiga  kanoner.  Härtill  lät  rogeringen  an- 
skaffa nödige  malerialier  ocb  arbetsfolk  beordrades  af  näst- 
gränsande  härailers  allmoge,  hvarpå  anläggningen  följande 
året  17l':2  fullbordades  under  Generalqvartermästaren  Lejon- 
sparres inseende.  Den  vackra  skog  som  var  i  nejden  kring 
Helsingborg  hlcf  vid  detta  tillfälle  medtagen  och  nästan  utödd. 


475 

Utdrag  ur  iM.  Stenbocks  Rapport  till  Honung  Carl  d.  I2:te 
om   kriget   i   Skåne   och   singel   vid  Helsingborg. 

Den  '2ö:te  hölls  med  alla  Gcncralerne  och  Öfverslerna 
Krigsrad ,  öfver  den  föreslående  Operationen;  uti  hvilket 
Krigsråd  enliälligen  beslöts  det,  som  förut  resolverat  var, 
nemligen  att  man  skulle  fienden  (Kosla  bvad  det  ville)  med 
alla  krafter  angripa;  och  som  jag  ej  annat  inbilla  kunde  än 
att  fienden  numera  hade  notice  om  Arméens  annalkande ,  och 
varda  emot  mig  lagande  fermere  messures  än  tillförne,  samt 
olvifelaktigt  torde  sökia  at  disputera  defiléen  vid  Allerum 
och  Pilshnlt;  commenderades  Öfversle-Lieutenanlen  Bennet 
med  1000  hästar  lill  avanlgnarde  med  Ordres  fienden  lapp- 
ort at  angripa  och  amusera  intill  dess  Arméen  ankomuie, 
som  marcherade  i  fem  Columner^  Cavallerict  uphröt  ifrän 
begge  llyglarne  och  formerades  på  höger  och  venster.  De 
beggc  ytlersla  Coliimnerna  pa  höger  18  Esqvadroner  af  den 
första  linien,  och  så  tålf  af  den  andra,  på  vänstra.  Likaså 
18  af  den  första  och  tålf  af  den  andra  linien.  Infanteriet 
Rom  formerade  två  Coliunncr  upbröt  mitt  uti,  så  mycket 
bättre  och  snarare  att  kunna  göra  front,  när  de  komma  ut- 
ur  defilcer,  l)cslående  den  Culumnen  på  högra  handen  af  6 
Battailoner  lill  första  Liniens  formerande  och  5  till  den  andra, 
och  likaså  den  andra  Coliimnen  på  vänstra.  Artollerriet  mar- 
schcrade  mitt  uti.  Den  högra  Columnen  Cavallcrie  commen- 
derades af  Gencral-Liuclenanl  Meyrfelt,  General-Major  Aschen- 
berg  och  General-Major  Duker;  den  vänstra  commenderades 
af  General  F^eiutenaot  Buhrenschiöld  ,  General-Major  Gyllen- 
stjerna  och  (ifverste  Grefve  Lcvenhaupt,  som  gjorde  General- 
IVlaJors  tjenst;  Infanteriet  på  högra  commenderades  af  General- 
Majur  Sparfelt  och  Taube,  den  på  vänstra  ulaf  General-Major 
Palmqvist,  Öfversterna  Ilamillon  och  von  der  Nolh,  som  beg- 
ge förrättade  General-Majors  Ijenst;  Artolleriet  fördes  under 
commende  af  Major  Cronstedt,  Ga|)itaincrne  Vicken  och  Fly- 
gare, sä  uti  Columnen  indelte,  at  hvart  och  ett  Regemente, 
vid  uppmarscherandet,  sina  stycken  hade  vid  handen.  Huru 
Hegementerue  följde  det  ena  på  det  andra  ulvisar  carlan  af 
Baltaillen.  Alla  Generaler  och  Ofverstar  hade  Ordre  hvar 
och  en  att  giöra  sitt  bästa,  dock  allid  observerandes ,  at 
den  ena  soutinerade  den  andre  och  trängde  till  centrumet  samt 
att  Gencralerne  borde  sig  antaga  så  reserven  som  träflen  at 
allt  gick  och  rengerade  sig  i  god  ordning,  när  derlill  Kom 
at  fienden  skulle  angripas,  emedlcrlid  skulle  Gcncralerne  hvar 
för  sin  Column  sökia,  at  riidia  vägen  och  leta  sig  bäst  de 
kunde   igenom   morastcn    och   defiléen,   således   at  den  eua  Co- 


470 

luuiuen  deu  andra  altid  se  uch  soutincra  kunde;  ocb  som 
licndens  liiger  var  mychet  fördelaklij^t  posterat  p»  en  l»og 
backe  om  atskillige  svarc  morasler,  sum  hclackte  säväl  dass 
front,  soui  flauquerne,  resolverade  jag  at  altaqiiera  dess  vän- 
stra flygel  och  derslädes  sukia  at  falla  lioiioni  i  flanqucn , 
helst  som  Icrrainen  (ehuru  sviir  han  allestädes  var  at  pous- 
8era)  pä  den  sidan  efter  inkomne  berättelser  judieerades  vara 
mast  accessible. 

Fördenskull  anställtes  marelien  ifrån  Fleninge  till  Aller- 
um, igenom  en  så  trång  med  Skog  och  atskillige  defiléer 
couperad  viig  ,  så  at  fienden  sielf  måste  tillstå ,  sig  icke  hafva 
kunnat   förmoda,   at    vår   Armée   derigenom    sk(»lat   ankomma. 

Ifrån  Allerum  togs  marchen  till  Pilshult,  bvarest  så  snart 
vi  vore  komne  utur  skogen;  man  fick  see  liendens  läger  och 
Armée  (som  dagen  förut  igenom  tre  ifrån  Seeland  öfverkomna 
Regementer  blifvit  förstärkte)  rengerad  uti  Ballaille  framföre 
lägret  vid  pass  \  mil  ifrån  Pilshult,  hafvandes  llellsingborg 
bakom  sig,  dass  högra  Hygel  öfver  den  vägen,  som  löper 
ifrån  ilellsinghorg  lill  Kropp  och  inemot  det  så  kallade  Bro- 
huset men  den  vänstra  öfver  den  vägen  som  löper  ifrån  Hell- 
singborg  till  Pilshult  och  det  framför  det  så  kallade  Jöran 
Jöraiisons  hus.  Och  ehuru  väl  fienden  på  sådant  salt  hade 
ställt  sig  fast  annorlunda,  än  man  i  anledning  af  de  inkomne 
rapporter  hade  förmodat  och  dass  högra  flygel  långt  på  vår 
Tänstra  band  befunnits  vara  exlenderat  och  franuyckler  in- 
emot morastet,  sä  faut  jag  mig  dock  deruti  och  frögdade 
mig  at  fienden  icke  hade  ockuperat  deliléen  vid  Pilshult,  va- 
randcs  en  tjock  dimha  om  dagen,  vädret  fienden  i  ansiktet, 
6u  at  han  ej  väl  kunde  deterrera  de  Svenskas  ankomst,  för 
au  jag  i  största  bastighet  Armécn  en  Bataille  af  ^  Linier  up- 
slällte  och  lätt  läska  alt  geväret,  som  om  nallen  hade  blifvit 
vått,  hvarnppå  jag  Iroupperne  hvar  för  sig  med  el  t  Ijenligt 
tahl  till  manlighet  upmunlradc,  låtandes  Armcen  avancera  och 
i  det  samma  draga  sig  till  vänster,  sä  at  vår  vänstra  flygel 
mål  te  komma  at  ex  tendera  sig  iemt  med  fiendens  högra,  och 
resten  af  Arméen  likaledes  komma  at  altaquera  fienden  en 
frout.  (Detta  skedde  intet  utan  mycken  möda  och  svårig- 
het, efter  vi  hade  at  passera  morasterne,  som  låg  oss  i  vägen 
och  fiendens  front  merendels  beläckte.)  Dock  som  Gud  gaf 
tillycka,  at  dessc  morasler  vore  tillfrusne,  så  at  de  någor- 
lunda dt)ck  icke  alldeles  huru,  sä  komiuo  och  Trouppcrne, 
som  måste  sökia  sic:  isrenom  del  bästa  de  kunde,  dock  likväl 
ändteligen  fram^  men  måste  emedlcrlid  låhia,  at  fienden  mod 
däsi  canoner  spelte  ibland   dem,   hvaremot   och   !<å   vara  slyc- 


477 


kon,  »A  fort  de  igenom  don  (ufvelta  och  morastigc  (erraincn 
avancera  kunde  lappert  svarade  lill  dass  ändtcligcn  sjelfva 
träffningcn  inemot  elt,  oied  Guds  ocli  Jesu  bjelp  l)örjades 
igleudm  Cavalleriet  ifrån  vår  vänstra  flygel,  dä  och  dioiban 
upphörde,  och  vart  et  härligt  väder,  noder  hvilkens  faveur 
II.  General-Licutenanten  Buhrenschiöld  i  det  samma  så  nära 
in  på  fienden  avancerad,  att  han  intet  fant  rådeli|^t  al  laquen 
at  upskiuta,  oackladt  han  ändock  intet  hade  mer  än  O  Esqva- 
droner  som  var  hälften  af  dass  flygel  uti  Lioien  upslällte, 
och  de  öfrige  genom  moraslet  ännu  inlet  framkomma  vore, 
bälst  emedan  fienden  hude  honom  eljest  anfallit,  den  han 
gärna  ville  förekomma,  fördenskull  H.  General-Lieutcnanten 
sjelf  a  la  Icte  med  sior  lapperhct  fienden  angrep  och  sirax 
det  Oanska  Cavallier-Guarde  med  flere  af  fiendens  förekom- 
mande troupper  och  esqvadroner  repouserade,  men  som  till- 
förne herättadt  är,  att  en  dehl  af  vårt  Cavajlerie  icke  ännu 
var  framkommit  utur  morastet  och  fienden  fördenskull  med 
vigucr,  som  värket  ärfordrade  icke  kunde  förföljas,  ly  satte 
han  sig  straxt  igen  och  attaquerade  de  våra  å  nyo,  hvilka 
emedan  II.  General-Lieutenanten  Bulirenschöild  i  det  samma 
hlef  tillfånga  tagen  och  de  af  fiendens  lahl  öfvermannade  vore, 
hegynte  något  at  vika  lill  rygga  ,  som  dock  slraxt  igenom 
Herr  General-Majoren  Gyllensljerna  högst  herömmligen  raij- 
lerades  och  med  fienden  a  nyo  mellerade  hlefvo,  lill  dass 
Grefvc  Leuvenhaupt  som  vid  den  flygelen  General-Majors  ijenst 
förrättade*)  kom  och  Högra  flygelen  af  Infanteriet  commen- 
derad  (es?)  af  General-Major  Sparfellt  och  General-Major 
Tauhe  lill  träffandet  som  med  lika  hravour  och  tapperhet  fien- 
den anföllo  och  på  flykten  drefvo.  Den  högra  flygelen  Ca- 
vallerie  commenderad  af  Herr  General  Lieutcnanten  Mcyerfelt 
och  Herr  General-Major  Grefve  Aschenherg,  atlarjuerande  i 
detsamma  ochså  fiendens  vänstra  med  olörliknelig  hravour 
ech  lapperhet  hvarmcdelsl  icke  allenast  fiendens  Eqvadroner 
blefvo  öfver  ända  kastade  och  på  fl\|,len  lill  Hellsingliorg 
förjagade  utan  och  hlef  Herr  General-Major  Sparfells  l{egc- 
mente,  som  stod  ytterst  på  hiigra  af  Infanteriet  och  träfl.ide 
med  det  Danska  Grenadier-Gaardet ,  igenom  förbomällu  il.  H. 
Generalers  försiktige  och  bravc  cotuluitc  märkeligon  secun- 
derat,   bvartill   Olverste   Schonimer   med   dass  Saxar,   som  sig 

*)  Levenhaiipl  anförde  venstra  flygelns  reserv.  Stenbock 
förde  sjelf  en  del  af  högra  flygelns  reserv  till  den  vänsfras 
förstärkning.  En  otydlighet  eller  ett  ord  synes  här  vara  ute- 
glömdl!  1>.    M. 


478 

under  denna  Battaillen  belt  manligen  beledde,  kom  at  gifva 
förberörde  Granadier-guarde  en  stark  salva  i  den  högra  flan- 
qnen  bvariiiedelst  de  således,  å  begge  sidor  trängde ,  oblige- 
rades  at  vända  ryggen  och  ryiuma  fältet,  retirerandes  sig 
inom  föromtalte  deras  retranchemeule.  Major  Cronsledl ,  som 
comraenderade  Artolleriet  gjorde  och  under  denna  Actionen 
fienden  stor  afbräck  med  dass  stycken,  acquitlerandes  sig 
icke  mindre  an  Capitaiuerne  Vicken  och  Flygare  af  deras 
plikt  med  berömlig  ilit  och  manlighet.  Det  är  och  märkvär- 
digt at  de  Svenska  stycken  fyrade  på  fienden  på  15  Stegs 
distance,  och  som  en  del  der  stadnade  uti  moraslet  och  de 
Danska  Battalionerne  i  det  samme  tigde  om  lifvet,  gafs  dem 
avarter  om  de  allenast  kunde  upsläpa  Styckerne  ur  kärret, 
bvartill   de   ej   funnes   seue. 

Fortifications-Officerarne  hafva  iemwäl  som  brafve  karlar 
bevisat  denne  baltailen;  men  som  för  dem  under  varande 
action  ingen  särdeles  fuuction  var  at  förvalta,  höllo  de  sig 
under  slaget,  dels  hos  mig  och  dels  hos  General-Major  Palm- 
qvisl  all  såsom  Adjutanter  bringa  Ordres  dit  som  behof  gjor- 
des;  in  Summa,  alle  Oflicerare  och  gemene  ifräu  den  högsta 
till  den  lägsta,  hafva  vid  detta  tillfället  gifvit  ett  fullkom- 
mcligt  prof  af  deras  underdanigste  plikt,  zele  och  goda  vill- 
ja,  till  Kongl.  May:sle  lionst  och  K:r  fäderneslandels  för- 
svar, i  det  de  hvar  för  sig  enhälligt  och  med  oförskräckt 
mod,  hafva  giordt  till  fiendens  förstörande,  allt  hvad  man 
af  tappre  och  redelige  Krigsmän  fodra  kan.  Hvarmodelsl 
Gud  den  allsmäkligc  hafver  nädigst  behagat  innom  Ivil  lim- 
mars tid ,  bekröna  Eders  Kongl.  M.ij:ste  rättmätige  vappen 
med  en  stor  och  för  hela  Hiket  ooskelig  Seger,  och  således 
efter  förljenst  med  blygd  nesa  för  den  opassiooerade  värden, 
afvisa  den  orättmäliga  fienden  utom  Skåne  Land  med  meren- 
dels total  förlust  och  ruin  af  dass  i  Landet  inbragle  slällta 
Armce,  Guds  heliga  och  stora  namn  vare  derföre  evinnerli- 
gen  låfvat  och  prisat,  han  förläne  och  till  detta  Krigels 
lyckeliga    utförande   dass  ytterligare    nåd    och  rika  välsignelse! 

Uii  förfogandet  af  den  flyklige  fienden,  är  alt  hvad  man 
har  kunnat  ärtappa,  dels  nedgiorl  dels  till  fängatagel.  Men 
sedan  han  med  dass  öfverblefna  Infauterie  wunnit  sitt  väl 
förpallisaderade  relrenehemcnte  och  sig  derbakom  till  vidare 
molsläud  recolligerat  och  upslälll  hade,  höll  jag  vara  be- 
tänkcligt,  fienden  uti  dass  fördehlakliga  post  all  atlaquera, 
bälst  som  vårt  Infauterie  icke  allenast  igenom  l|  mihis  myc- 
ket besvärlige  marche,  dass  förinnan  at  slaget  begyntes,  utan 
och    scdau  genom  ett   vigeureust   fäcklande  och   fiendens   för- 


479 

fölgande,  befarits  vara  mycket  trött  ucb  utiuattadt ,  varandes 
iemväl  de  mäste  Officerarnc  uti  battaillvo  slagen  eller  blesse- 
rade:  ocb  en  slik  attaque  som  med  en  god  lörulgiorder  dis- 
position borde  entrepieneras j  sä  mycket  mindre  i  sådan  bast 
st«id  at  ulföras  som  det  led  emot  aftonen,  folket  ocb  igenom 
facktandet  var  kommit  uli  nägon  confusion  samt  både  för- 
strött sig  på  fältet.  Dässutom  fodrades  till  5000  fångars 
bevakande  ett  ansenligt  manskap,  lanledning  af  dässa  och 
flere  kraftiga  skiabl  fant  jag  bäst  till  förekommande  af  ytter- 
ligare blods  utgiutande  bland  Eders  Maj:ste  så  nyss  uprätta- 
de  ädla  manskap,  dem  för  denne  gången  till  en  bazarde  och 
oviss  utgång  vidare  icke  at  exponera  en  så  slor  ocb  bärlig 
af  Gud  den  bögste  allaredan  förläut  seger;  befallte  förden- 
skull troupperna  at  stadua,  bvarpå  de  sedan  uli  möjligaste 
gud  ordres  marcberade  tillbakas  inpå  wablplatsen,  upsläll- 
audes  sig  dersammaslådes  tätt  ulmed  fiendens  för  detta  bafde 
läger,  up|)å  bvillkct  alla  dass  tälter  uti  Ordres  sludu  iipslag- 
ne,  som  tillika  med  bagage  ocb  allt  bvad  der  fants  blef  Se- 
geruionaren  till  byle,  lika  så  fiendens  Artollcrie  beslående 
af  ^9  Metall  stycken  ocb  5  baubizer,  jemte  några  par  Pukor, 
estandarer  ocb   Fabnor. 

På  platsen  äru  af  fienden  inemot  fyra  tusende  man  slag- 
ne, bvaribland  o  Öfverslar  ocb  måni^a  andre  Officerare  vo- 
ro,  Irelusende  lillfån^atao-ne  ocb  deriblandt  nåiiia  ocb  90 
Ofver-Olficerare  af  allebanda  Caraclerer  ifrån  Ofverste-Lieu- 
tenanler   lill   Corncller   ocb    Fendricbar. 

Föröfrigt  bar  man  af  de  Danskas  egen  berättelse,  de^t 
öfver  oOOO  af  deras  undsluppne  skulle  vara  blesserade.  A 
vår  sida  äro  blefne  på  platsen  Ofversten  Baron  von  der  Noth, 
och  Öfverste  Tunderfeldt,  Majoren  Flelwood  ocb  en  debi, 
andra  Officerare  af  ringare  Caraclér,  jemte  810  gemene,  men 
blesserade  Ofvorstc  Brun  som  några  dagar  derefler  dö  månde^ 
Öfveisle  Ilaslsko^  Öfverste  Lieutenant  Coyet,  Öfverste- Lieu- 
lenant  Billslen,  Majorerna  Silfversparre ,  (iyllensljerna  och 
Odelslröm,  med  mänga  andra  flere  officerare,  som  på  en 
apart  Lista  specificerade  finnes  ocb  barbos  fölljer,  iemte  vid 
pass  2100  man  gemene.  Fienden  både  efter  detta  undfång- 
na  ncMierlaget  fått  en  sådan  skräck  at  ban  straxt  om  nallen 
derefler,  så  väl  som  under  de  näst  påföljande  nälter  nppä 
sina  bålar  ocb  lätta  farlyg,  lät  transportera  lill  Helsingör 
först  de  siuke  ocb  blt-sserade,  med  bvad  de  af  deras  luigage 
iilnr  slaget  kunnat  salveras.  ocb  ulur  vvagiii.rne  nppå  bålbar 
flyla  kunde.  Denne  de  Danskes  praecipilanie  retraite  på  skyn- 
dades  ey   miudre   genom   deu  redan  injagade  skräcken,   än  der- 


4S0 

,        •      nit    man   lät  dem   genom   sine   mcdhralite  bomber   rä 

e-   1         sli^a    al     eii    allenast   en    dt-lil   af  staden   rakade   i   brand 
iorlie''<'      ~ 

.lu  blef  och  deras  magazin  af  bomber  och  granater  sa  an- 
tänt, at  det  öfver  en  par  timmar  varade  i  fnit  brak^  sä  att 
den  flyktande  fienden  nu  på  altvis  och  s/Ut  sökte  sig  att 
salvera,  intet  afväntandes  båtarne  vid  stranden  utan  språng 
dem  emot  i  vattnet  under  armarne,  ia  den  åtrå  bvar  och  efi 
hade  at  se  sig  in  salvo,  kan  i  det  öfriga  Fariemanncrne  af 
hvilka  fienden  sig  äfven  betienle  nogsamt  bevittna,  efter  som 
de  hnpelals  till  båts  i  oväder  och  motvind  och  så  uhr  den 
ena  lifsfaran  i  den  andra,  bäst  som  bäst  kunde,  sig  skynda- 
de hvarigcnom  och  åtskilliga  båthar  skola  fullastade  omkomit. 
Nu  ehuruväl  sedan  jag  fåll  recolligera  vårt  folk  och  afsändt 
de  danske  fångarne  till  Halland  fullt  och  fast  hade  i  sinnet 
flendcn  bakom  dass  fördehl  at  angripa,  så  kunde  dock  sådant 
icke  skie,  utan  at  alt  forniyckct  exponera  Eders  Kongl.  lMaj:st9 
nyss  upsatle  Armée,  i  dy  retranchemenlet  var  icke  an- 
norlunda at  ankomma,  ån  genom  en  svår  defllée,  som  förde 
till  Tornet  och  milt  emällan  2:ne  skanlsar,  varandes  stranden 
med  skiepp  och  Brigantiner  på  begge  sidor  om  staden  genom 
deras  stycken  så  försvarad,  att  icke  en  man  där  utan  en  full- 
komfig  tranches  förande  sig  visa  kunde;  Altså  Continuerade 
jag  med  bombers  och  glödande  kuhlor  inkastande  på  dässa 
flycktingar  välseendes  att  deras  qvarstad  eij  kunde  blifva 
lång,  och  utom  det,  at  för  en  flychtande  fiende  bör  bygga 
gyllende  bryggor  fant  man  efter  en  så  härlig  erhållen  seger 
hela  denna  förströdda  dcbri  föga  vara  värd  at  däremot  låta 
apufl'ra  en  Svensk  l)lod  dråppa.  Den  G:te  Älarii  emot  afto- 
nen begynte  fienden  at  eml»arquera  dass  ännu  öfverblefne  fri- 
ska manskap  med  sådan  prccipitcnce  att  strax  efter  midnatt 
ingen  Dansk  var  at  finna  på  den  Svänska  sidan  i  Skåne  mer 
ån  de  som  under  Svensk  förvahr  funnes.  Således  var  nu  de 
danskas  (igenom  Gnds  tilhkyndelse)  hädanfart  hvilken  dem 
så  mycket  mer  bör  tillsinnesgå ,  som  deras  blods  girughet 
hos  de  Svänska  barn  att  föröfva  genom  den  alldrabögslen 
bistånd,  i  så  måtto  blef  fienden  sjelf  fiirst  lill  en  rättrådig 
näpst  och  sedan  dem  dästo  nesligare,  som  de,  seendes  sig 
slätt  intet  annat  uträtta  kunna,  iin  at  de  med  sina  egna  vär- 
jor deras  Ilastar  öfver  COOO  lill  liihlet  inasacrerade  och  ned- 
ergiorde  nplylllc  därmed  sladon,  så  i  husen  som  Camrar, 
liiok,  Kallare  och  ])rnnnar,  samt  torg  och  gator,  och  sådant 
Horgerskapet  till  tachsiigelse ,  för  den  dem  påbördade  mened 
lämnades  tle  staden  genom  dässe  niångf.illdigi*  Iläslars  dödan- 
de susom   en   skinnare  grufva ,    så   al   fast   man   väl    förärlefvat 


48  i 

och  hört  att  sliKa  Hästar  och  annat  faä  är  vordet  afliifvat 
och  senorna  pa  hcncn  af  huggna ,  men  sedan  utkiörda,  har 
dock  alldrig  (som  här  skiedi)  försport  at  någon  sådant  myc- 
kenhet uti  trängselen  folckct  till  fördäif  massacreradc  vor- 
den, lärandes  derföre  så  mycket  mer  verden  finna  detta  up- 
offrande  vederslyggeligt ,  som  det  ock  okrisleliget  var,  att 
fienden  dcssförufan  iemväl  på  gatorne  under  alt  och  häste- 
blod utkastade  den  ädla  Spannemälen ,  som  de  merendels  häri 
landet  ifrån  oskylldiga  anckor  och  barn  till  några  1000:de 
tunnor  beröi\at  hvarigenom  eij  allenast  Guds  Låhn  profane- 
rat  vordet  utan  och  hvar  Kristen  derföre  skiäligen  fasta  bör, 
i  dy  at  ett  slikt  Spectacel  alldrig  tillförene  är  hört,  men 
vähl  att  Magaziner  (där  en  tiende  derigenom  någon  afsaknad 
kände)  äre  förbrände  vordne.  Härhos  föllier  begges  Ordre 
de  bataille,  samt  Planer,  Situationen  af  AVahlplatsen  med 
namn  af  alla  Commendcrade  Officerare  men  som  antahlet  af 
Esqvadroner  och  Batallioner  å  vår  sida  synas  drygare  än  de 
danskas,  har  iag  trodt  min  underdånigste  plickt  vara  Eders 
Kongl.  Majrst  deraf  at  utgifva  en  perlinent  detaill,  hafvan- 
des  sielf  funnit  och  räknat  alle  vare  Esqvadroner,  som  vore 
till  tahlet  (JO,  af  hvilcka  de  mäste  eij  vore  80  a  90  man 
starke,  men  föres  här  ut  till  100,  som  giör  .  .  .  GOOO. 
22  Batailloncr  ingendera  öfver  2o0  man  giör       .     .      78öO. 

Summa  158o0. 
De    danske    som    bestodo    af   ö2    Esqvadroner  be- 
stego sig  till 5900. 

Iufanteriet'^22  Battailloner  å  -500  effective  .      .     .  9900. 


Summa  15500. 
Ett  sådant  Valete  hafva  nu  de  danske  uhr  Skåne  tagit, 
där  de  dock  som  hela  Landet  vet  att  betyga ,  ofta  hafva  däs- 
se  förmätne  ord  ulbäfvit  at  vore  dät  med  en  kiädia  under 
himmelen  hängt  så  ville  de  det  dock  nedertaga  och  sig  be- 
mäktiga  icke  ärhindandre  sig,  at  segorens  lycka  och  olycka 
kommer  ifrån  Herrans  hand.  Fördenskull  som  den  alldra- 
bögste  Guden,  hvilkcn  efter  sitt  goda  behag  det  ena  konunga- 
riket uphöger  och  det  andra  förnedrar  härigenom  denna  Seger 
nogsamt  vist  hurukiärt  han  ännu  har  Eders  Kongl.  Maj-.sts 
Rike  och  folk;  altså  bör  oss  allesamman  hembära  hans  gu- 
domnieliga  Majrst  en  Hjertans  tro-inncrlig  tacksäijellse  för 
dänita  dass  stora  nåd  samt  mäcktiga  värn  och  försvar;  Den- 
samma Guden  beskydde  än  vidare  Ed.  l»gl.  Maij:sts  Land  och 
Rike  under  dass  nåderika  svingar ,  färslöre  Eders  ligl.  Maij:sfs 
orättmätiga  fiender.  Och  som  jag  haft  den  Lyckan,  all- 
Ilelsingborgs  Uistoriti,  5  1. 


dranndigsta  Honung  som  en  trogen  och  Zell  Eders  Kgl.  Maij:stfl 
iindersät ,  at  föra  bufvudvärket .  vid  den  bärofvan  omtalte 
Campigne  ocb  Battaille;  så  skattar  jag  och  för  min  bögsta 
lycl.salighet  at  det  sä  Lyekel.  aflupct,  önkandes  af  biertat 
at  min  ringa  Conduite  bärvid  måtte  Eders  Kgl.  Maij:sl  vara 
till  ett  nädigsl  nöje,  samt  recommendprandes  mig  uti  Eders 
Kgl.    Maijtsts   höga   nåd,   förblifvcr  uti   diiipasle  underdanigbet 

Stockholm   den  Eders  liongl.  M-iijrsts 

I5:de  Junii    1710.  Magnus  Stenbock. 

Ordres    Utgifne    of  Hans    Excellence    General   Stenbock 
för  Slaget  ^vid   Helsingborg  1710. 

l:o  Artilleriet  raarscherai  i  wägon  med  sine  medCommcnderadc. 

2:o  Pä  högra  banden  von  der  ]\olb  ,  Upland,  Ostgiötarne  och 
AVässmanlands. 

0:0  Pä  Avänstra  banden  om  .\rlilleriet  Gen-Major  Sparfeldt, 
Siidermanlands   Calmare    Liins   ocb    Ofverste   Schommcss. 

4:0  På  bögra  Iianden  om  Infanteriet  marschera  Ofverste  Ilier- 
ta ,  Lcijonbufvud  ,  Lifregemente,  4  Compagnier  af  Öfver- 
ste-Lientcnant  Bouett  Jönköpings  Läns  Infanlerie  ocb  5 
Compagnier  af  General-.Major  Gyllensfiernas.  Dässc  sam- 
me såsom  Gylienstiernas  Denets  ocb  Jiinköpings  Läns 
formera   den   andra   Linien   på   bögra   flygeln. 

r>:o  Pil  -»vänstra  handen  om  Infanteriet  marscherar  General- 
Älajor  gref  .Vsbenberg ,  Ostgiiila  Cavallerie,  Smålands  och 
4  Compagnier  af  Benels,  Cronohcrgs  Läns  ocb  o  Com- 
pagnier af  Gyllensliernas  formera  den  andra  Linien  pä 
>vänslra  flygeln.  Och  skulle  begge  Linieruc  giöras  en, 
sä  rycker  bögra  flygeln  af  reserven  emellan  von  der  Noth 
och  Uplands  Ucgemenle,  deu  wanslra  emellan  Sparfells 
och   Sörmanlands. 

Generalernc  fördelas  således:  Gen.-Leutenant  Buhrcn- 
shiöld  pa  bögra  General-Major  Mejerfeldt  på  ^vänstra, 
General  Major  Gyllenstierna  pä  bögra,  General-Major  Spar- 
feldt  pä  Avänstra ,  Palmqvist  på  högra,  Taube  pä  >vänst- 
re  och  von  der  I\otb  giör  Gen. -Majors  tjenst  pä  bögra. 
I  fall  reserven  formerar  den  andra  Linien  så  tager 
sig  densamma  General-Majoren  af  Infanteriet  så  på  bögra 
som  Aviinstra  handen. 
Der    nu    Gud    låter    Hongl.    Maij:sts    Trouppar  råka   med 

fienden   tillsauuuans,   sä   är  jag  sä   myckel   mer   viss   om  Guds 

mildcrika    biständ,   som  ^vår  sak  är  rättfärdig  och  alldenstund, 

hela    Sveriges    uällfärd    alldeles    beror    uppå    Kongl.   Maij:sts 


485 

■»vapens  lyckeliga   utgång,   t»;*   giör  iag  mig  så  mycKet  mer  om 

livais    ocb   ens    tappre   förhållande,    som   iag   är   förAvissad   alt 

Gud    för    oss    strida    lärer,    förmanandes    alla    Officerare    uch 

gemene. 

l:o  At   laga   sil   fasta   förtroende   pä   Gud   allena. 

2:0  wara   lyste. 

5:o   intet  öfverila   sig. 

4:o  Cavalleriel  bruka  intet  annat  än  wärjan ,  tugga  inlet, 
men   stickcs  ät   halsen   och   ögonen. 

S:o  Infanteriet  på  oO  steg  när,  går  fienden  under  ögonen 
med  Mousquetter  på  axlar  ocb  högburna  Piquai-,  ijruka 
sedan  sit  ge^vär  genom  balfva  rotarne  som  an^vist  är  med 
Bajonetten   i   sidan   på   fienden. 

6:0   Ingen  wände  Hyggen  till  så  länge  andan  och  Blodet  röres. 

7;o  Ingen  understa  sig  under  svarande  Action  at  afkläda  eller 
plundra  någon  död  ocb  blesserad  ,  så  framl  icke  hela 
Bataillon  eller  Ragemcnlcr  gifva  sig,  bör  ingen  uppe- 
hålla sig  med  fångars  tagande  utan  falla  hvad  falla  kan. 
In  summa,  hvar  ocb  en  Coniniendant  af  Hegeraen- 
lerne,  giore  som  rättskaffens  Svänske,  Fienden  all  den 
afbräck  som  de  förmå,  och  sökia  att  Soulinera  den  ena 
den  andre  det  bästa  de  gilla  i  fall  tillfället  det  krafde, 
och  om  Generalerna  eij  sä  iust  hos  dem  tvistandes  voro, 
tillseendes  dock,  at  ingen  sig  otur  Linieo  förlängt  achar- 
cberar.      Datum,  Ericksholm   d.   20   Februarii   1710. 

Magnus  Stenbock*). 

"Vid  1710  har  Förf.  afbrutit  sina  Annaler.  Efler  den 
dyrköpta  segren  dä  synes  staden  lemnat  ringa  ämne  för  en 
Läfdatecknare.  Der  lefde  då  borgare,  sum  utstått  O  a  10 
plundringar  (Rädhusprotok.).  Efter  en  sådan  epoch  reser 
sig  ej  en  stad  su  lätt  (ill  någon  märkvärdighet,  synnerligen 
under  elt  sådant  regeringssält ,  som  Frihetstidens,  då  landet 
saknade  Kung  med  makt  i  sin  bufvudstad  och  fick  fcirtryc- 
kare,  som  ingen  kunde  hejda,  i  hvarje  annan  stad  och  by. 
Nägot   må   dock    tilläggas: 

1710  den  17  Dec.  höll  Skånska  adeln  elt  slags  llerre- 
da"  i  Helsingborg.  Beslutet  in  orig.  med  12  sigiller  förva- 
ras  i    Bibi.    msc.   i   Lund    II.    c)   fol.    1G5.      Der   valdes   5   alt  å 


*)  Dessa  handlingar  äro  meddelade  af  häfdaforskningens 
upplyste  och  verksamme  Vän  Herr  Byltmäst.  och  Ridd.  P. 
Mölli-r    på    Skollarp,   som   förvarar   originalernc   och  ansvarar 


fur  afskriileruas  riktighet. 


484 

de  väljandes  oeh  de  öfrige  hemniavnrandf s  vägnar  lidii^t  be- 
gifva  sig  till  riksdagen,  som  började  den  14  »lan.  !7'20  och 
en  —  Lagman  Rosensparre  —  valdes  aU  h;ir  hemma  föra 
Directionen  och  gifva  de  tre  ombuden  inslructioncr.  Hans 
fullmakt,  som  tillika  är  instruction,  är  undertecknad  af  W. 
Bennet  pä  egna,  Grefvinnan  S.  L.  Aschebergs  och  Tottens 
vägnar,  af  C.  Ankarstjerna  pä  Märg.  Sparres  vägnar,  af  Öf- 
verste  Stobée  m.  fl.  Den  som  ej  sjelf  for  till  riksdagen  el- 
ler icke  sände  laga  fiEllmäktigc  skulle  till  föreningens  kassa 
plikta  20  dal.  smt.  Men  den  som  reste,  skulle  uppbära  siu 
reskostnad  ur  föreningens  kassa,  till  bviiken  hela  Skånska 
adeln  skulle  betala  4  öre  smt  af  hvar  tunna  harlkorn  ä  god- 
sen i  Skåne.  Dessa  penningar  skulle  Ordningsmannen  och 
Direktören  Rosensparre  indrifva.  "Som  många  hvarken  för- 
stodo  eller  dristade  maintencra  sin  räft  vid  en  riksdag"  bor- 
de de  bos  Direktören  angifva  sina  petita  och  han  derom  un- 
derrätta de  valde  ombuden;  äfven  inbördes  stridigheter  skulle 
de  hus  honom  annrifva  och  han  söka  i  godo  biläo:n;a.  All 
Direktörens   kostnad   skulle   honoa^   ersättas. 

Vi  finna  häraf,  att  man  redan  dä  kände  behofvet  af  att 
välja  inom  adelsklassen.  Man  må  erkänna  att  öfvertygelser- 
na   mof/na  hhiqsnmt. 

Miiii  d.  10  Oct.  hölls  så  märkvärdig  i  Helsingborg,  att 
man  ansåg  en  sten  böra  till  dagens  minne  uppresas.  I  Itärnan 
stär  en  dylik  —  ovisst  hvar  den  förut  suttit  —  som  inty- 
gar, att  nämnde  dag  mötte  Cronprinls  Gustav  här  sin  brud 
Printsess.   Sophia   Miigdalena. 

1788  namnes,  om  ej  Helsingborg,  dock  Råa  fiskeläge  i 
historien.  Toll  läg  i  Helsingborg  med  A.  F.  Skjöldebrand 
såsom  Adjutant,  då  Ryska  flottan  låg  i  Sundet.  Den  "stora 
Kejsarinnan"  fruktade  blott  en  fiende,  som  hou  ansäg  värdig 
utmaning  pä  vär  Svenska  kust.  Del  var  det  arma  fiskeläget 
på  Rää  ljung  hvilket  uppbrändes.  S.  ä.  uppbyggdes  Vakt- 
huset genf^  emot  Rådhuset  vid  nedgången  från  torget  till 
hamnen.  A  byggnaden  läses:  /».  Gustaf  III  har  låtit  it}>p- 
^yfjfjft  detta  f^nkfluts,  du  Tage  Thott  var  Landshöfdivfj  7iti 
Malmöhns  län  och  Manritz  von  DijUe  Bcfälhnfvare  i  IleU 
singboirj  år   1788. 

Omkring  179(>  (det  gamla  kunde  boilsäljas  1797)  upp- 
byggdes nya  Rådhuset,  ett  tväväningshus ,  i  hvars  nedre  vå- 
ning äfven  o  arrestrum  äro  inredde.  Förut  hade  det  hem- 
ska unilcrjordiska  mörka  fängelset  i  liärnan  begagnats,  ehuru 
det  är  en  verklig  "ormgrop."  A  rådhussalen  ser  man  ett 
porträtt  af  Grcfve  Muns  Stenbock,  gifvct  af  Giefvc  M.  Slca- 


48Ö 

hock  pa  Thorsjö.  ll.^Sdluisarcblvet  hörjar  med  IGCO,  är  visst 
till  1710  mycket  defecl ,  men  är  en  ej  oviglig  källa  för  de 
Läfdaforskare,  som  sjelfva  anse  sig  böra  se  händelsernas  väf 
på  innansidan,  ekuru  de  förstå  att  ej  framkalla  denna  sida 
i   sina    konstverk. 

1807  vistades  någon  tid  K.  Gustaf  IV  Adolph  i  denna 
stad,  der  han  studerade  Jungs  förklaring  öfver  Uppenharelse- 
hoken  och  gjorde  sina  siiTcruträkningar  för  att  förvissa  sig 
om  att  Nnpåleon  Bånnapaartest  var  vilddjuret  GGC;  dervid 
biträdd  af  sin  lärde  Protokollssecreterare  B.  samt  uppvaktad 
af  den  svärmiske  Halldin,  som  du  bodde  i  Helsingborg,  med 
sådana  "vinkningar"  ur  andeverlden,  hvarmcd  denne  besyn- 
nerlige man  haft  frihet  att  uppvakta  H.  Gustaf  III.  (De  la 
Gärd.  Arch.  XIX:  07.  78).  De  Danska  fanor,  M.  Stenbock 
uppsatt  såsom  tropheer  i  h.  v.  kyrka,  blefvo  nu  förda  på 
K.  31aj:ts  befallning  till  Slockholm  för  alt  oj  kunna  af  Ber- 
nadotte återtagas,  då  han  låg  i  Danmark  för  nit  sysselsätta 
sjHinsha  krifjare,  hvilka  Nnpoleoii  beliöft  afläf/siini  talande  om 
att  göra  landstigning  i  Skåne,  hvilket  dock  ej  skedde  oak- 
tadt  Sundet  lade   sig. 

1810  d.  28  Maj  åt  Kronprinsen  Carl  August  frukost  i 
n.  v.  Tullkammarens  hus  vid  Kyrktorget,  hörde  D:r  Pollia 
predika  om  Biinen  och  skildes  vid  bryggan  från  sin  broder, 
då  C.  A.  föll  i  högljudd  gråt,  anande  att  aldrig  mera  återse 
den  älskade.  På  e.  m.  dog  han  af  blodslag  på  Qvidinge 
hed.  A.  C.  v.  Plåten  skref  s.  d.  från  Helsingborg,  sedan 
han  berättat  II.  l\.  Il:s  död:  "när  regementet  utryckte  från 
Bonarp,  uppsteg  en  så  häftig  orkan,  att  man  trodde  att  alla 
hus  skulle  omfalla  och  folket  knappt  kunde  hålla  sig  på  hä- 
starne. När  Prinsen  kom  blcf  himmclen  öfverhöjjd  med  svarta 
moln,  ett  starkt  hagel  föll  och  under  detta  satte  han  sig 
till  häst,  hvilket  allt  conlinucradc  till  dess  olyckan  var  förbi 
eller  skedde.      Sedan  blef  vackert   väder." 

1810  d.  20  Oct.  blef  åter  en  historisk  dag  för  Helsing- 
borg. A  ena  sidan  af  en  minnesvård  vid  hamnen  läses: 
Iu'onpvinsc7i  Carl  Johan  enhälligt  vald  of  Svenska  folket 
landsteg  här  d.  XX  Oetob.  H/DCCCX.  Han  hade  s.  d.  i 
Helsingör  till  Sveriges  Erkebiskop  öfverlemnat  sin  Evang. 
Lutherska  coufessiun.  II.  l\.  H.  bodde  då  i  huset  JT»  4G,  47 
"vid  stora  gafan  gcnt  emot  Plalcnska  vattenkonsten.  Om  af- 
tonen var  xVrfprius  Oscar  hos  II.  Kx.  Grefve  Er.  Buuth  (hu- 
set JYi  1)  och  vann  bland  jemnåriga  barnhjertan,  som  äuou 
klappa   varmt   vid   minnet   häraf. 


480 

1811  utbröt  boodupproret  vid  Hingslurps  backe  utanför 
Helsingborg;  men  blef  snart  utan  manspillan  skingradt,  dcr- 
vid  D:r  Follins  niag  d.  v.  Byttioästaren  n.  v.  Öfversten, 
Ståthållaren  och  Riddaren  C.  E.  v.  Geijer  var  anförare,  lyck- 
lig att  ej  behöfva  utgjuta  blod  ur  medborgare,  blott  ingjuta 
förstånd   i   en   förvillad   ungdom. 

18^2  i  Dec.  när  Kronprins  Oscar  återkom  från  södern, 
der  baa  vunnit  Furstinn.  Josepbiuas  bjerta ,  möttes  ban  af  en 
mängd  Svenska  deputationcr  i  Helsingborg,  som  fyllde  sta- 
den med  jubel.  Tegnér  medförde  sitt  oförgätliga  poem: 
"Välkommen   Prins!   Till   trofast   sköte"   etc. 

ISo^  fulländades  bamnbyggnaden  vid  Helsingborg.  A 
ena  sidan  af  det  monument,  som  förvarar  minnet  af  Carl  Jo- 
hans landstigning  1810,  läses:  Under  A'.  Carl  XIV  Johans 
regering  byggdes  hamnen  och  fullbordades  31DCCCXXXII. 
Ytterst  vid  hamnbyggnaden  skref  H.  Carl  Johan,  då  ban  för- 
sta gången  besåg  den  färdigbyggda  hamnen,  sitt  namn  med 
rödkrita,   bvilket   sedan    utböggs   och   förgylldes. 

184G  om  sommaren  bodde  den  Svenska  Kungafamiljen 
en  längre  tid  i  Helsingborg,  K.  Oscar,  Prins  Gustaf  och 
Prins  August  hos  Hr  Cons.  och  Ridd.  C.  H.  Rooth,  Drottn. 
Josephine  och  Prinsess.  Eugenia  bos  Hr  Cons.  och  Ridd.  J. 
Hallberg,  Enkedrottningen  Desirée  hos  Hr  Brukspatron  J. 
A.   Drejlich   samt  Kronprins   Carl   hos   Handl.  C.  E.   Flyborg, 

här   en   da<;   besökte   af  Danska   kuns;abuset   och  flera  furstli^^a 

n  o  o 

personer.  I  ett  rum  i  Hr  Rooths  hus,  der  äfven  Danska 
Kungen  tog  in  (Hr  R.  var  då  Dansk  Consul),  är  en  min- 
ncssskrift  insatt,  som  föitjenar  att  tilläggas  till  de  många 
förut   anförda    offentliga   inskrifterna   i    denna   stad: 

"Då  Hans  Maj:t  Konungen  af  Sverige  och  Norge  Oscar 
I  detta  års  sommar  under  en  månads  tid  bebodde  samman- 
hängande öfre  våningarne  i  busen  Jfi  oö  och  oO  bärstädes, 
tillböriire  undcrtocknad ,  hade  Hös:stdensarame  d.  20  Juli  om 
aftonen  till  sig  inbjudit  och  voro  således  här  församlade: 
H.  Maj:t  Kon.  af  Danmark  Christian  f^IIJ,  Hennes  IMajit 
Drottn.  af  Danmaik  Carolina  ^Jmalia,  H.  K.  H.  liron- 
prinsen  af  Danmark  h^redrik  Carl  Christian,  H.  K.  H.  Prins 
Fredrik  Ferdinand  af  Danmark ,  H.  K.  H.  Prinsess.  Carolina 
af  Danmark,  H.  K.  H.  Prinsessan  af  Danmark  Juliana  So- 
fjhin,  Enka  efter  Prins  Fredrik  af  Hessen-Philipslbal-Barch- 
feld ,  II.  Durchl.  Landgrefven  ff^ilhelm  af  Hessen-Cassel,  Dess 
Gemål  H.  K.  H.  Prinsessan  af  Danmark  Lovisa  Charlotta, 
H.  D.  Prins  Christian  af  Holstein-GIiicksburg.  Dess  Gemål 
n.   D.   Priusessau    af  Hessen-Cassel    Lovisa    fVilhelmina   Fre- 


487 

diikn,  H.  D.  Prins  Fredrik  fVilhelm  Georg  yidolph  af  Hes- 
sen-Cassel,  H.  D.  Prinsessan  af  Hessen-Cassel  Augusta  Fre- 
drika 3laria  Carolina  Julia^  H.  Maj.t  Drolln.  af  Sverige  och 
Norge  J ose phina  31aximiliana  Eucjenia,  H.  iM:t  En- 
kedrottn.  af  Sverige  och  Norge  Eugenia  Bernhardina 
Desideria.  H.  K.  H.  Sveriges  och  Norges  Arffursle  Ilert. 
af  Upland  Frajis  Gustaf  Oscar,  II.  K.  H.  Sv.  och  N.  ArflF. 
Hert.  af  Dalarne  ISicolans  August,  H.  K.  H.  Sv.  och  N.  Prin- 
sessa Charlotta  Eugenia  Augusta  Amalia  Albertina.  V^id  sam- 
ma tid  uppehöll  sig  iifven  liär  i  staden  H.  K.  H.  Sv.  och  N. 
Kronprins,  Hert.  af  Shane,  Carl  Ludvig  Eugene,  men  han 
var  af  sjukdom  Lindrad  atl  vid  ofvanberörde  tillfälle  vara 
tillstädes.      Helsingborg   i    Augusti    I84G. 

Carl   Henric   Rooth." 

FiJ  städer  i  Norden  ba  besökts  af  så  mänga  Konungar, 
som  Helsingborg.  Före  Erik  Erauns  tid  voro  väl  fa  Danska 
och  än  längre  tillbaka  i  tiden  få  Skånska  Kungar  som  ej  satt 
sin  fot  på  Skånska  stranden  gent  emot  Helsingörs  redd.  Ef- 
ter 1100  äro  fa  regenter  i  Danmark,  som  ej  kunna  bevisas 
ha  varit  i  Helsingborg,  der  man  under  tiden  sett  många  och 
sedan  1GÖ8  alla  Svenska  Konungar.  Minnet  bar  ock  förva- 
rat huru  män.  som  redan  eller  sedermera  regerat  öfver  Skot- 
tar, Fransmän  ra.  fl.,  här  varit  gästvänner.  Men  före  1846 
torde  ej  19  Kougl.  och  Furstliga  personer  pä  en  gång  gä- 
stat i  denna  stad  med  det  sannolikt  äldsta  konungaslottet  i 
Sverige. 

1848  om  sommaren  då  tvänne  öslgötba  regementer  en 
längre  tid  funnos  bär  förlagda,  hedrade  K.  Oscar,  åtföljd  af 
Kronprins  Carl  och  Prins  Oscar,  denna  stad  med  sin  när- 
varo. Någon  tid  förut  hade  ett  sällskap  af  mer  än  100  dan- 
skar, beledsagade  af  Polilie  Borgmästaren  Ulrich  i  Helsingör, 
besökt  Helsingborg  och  bår  aflaggt  danskars  tacksägelse  för 
svenskars  sympatlii  för  brödrafolket,  under  det  verlden  såg 
en  förklaring  på  Esopi  gamla  fabel  om  vargen  och  lammet 
vid  källädrcn.  Hundratals  drakar  kommo  vid  den  tiden  mer 
än  en  gång  hit  och  allt  sedan  dessa  syskonslammar  nedsatte 
sig  på  bvarsin  sida  om  sundet  eller  skiljdes  ål  genom  öster- 
sjöns  och  nordsjöns  möte  vid  denna  kust,  torde  förbindelsen 
emellan  folken  ej  varit  innerligare.  Hade  detta  närmande 
börjat  med  Tegnérs  och  Oeblenschlägers  möte  pä  Lunds  par- 
nass, sä  var  skäl  att  sängen  ofta  ilälade  in  en  af  sina  blom- 
ster i   vänskapskransen*). 

*)  1845  sändes  från  Helsingör  ett  på  Helsingborgs  råd- 
hus förvaradt  poem,  som  ma  anföras: 


488 

Denna   lid   bar   saft.      Mänga,   sum  straxt  väntade  skörd, 
Isa   visst  harmats   öfvcr  felslagna  förhoppningar^  men  en  gång 
torde   rikare   frukter  inhergas   af  den  närvarande  generationen 
uppoffringar    i    delta,     än    i    mänga   andra   hänseenden.      Hv 
som  arbetas  för  hela  folk  är  allt   för  stort,  alt  kunna  m- 
efter   dagar   och   är.      Dylika   skördar   mogna   under,   men 
sä    för    sekler.      Hade   vara   fäder   i   Sverige   och   Danma 
kelat   för   ett   sådant   närmande,    som   varit    mål   för  så 
samtidas   sträfvande,   så   torde  Sverige  aldrig  förlorat  sin 
liga   öfversjölaudskaper   och   Danmark   skulle  säkerligen 
kunnat   trotsas  af  en   tysk   befolkning,   som   inträngt  in( 
par   af  dess   provinser.      Afiinden   har   gjort  begges  var  i 
Skandinaviens    enhet    är    dock    sannerligen    lättare    att 
komma  än   Tysklands.      Men  utantälamod,   fördragsamli 
billighet    hinncs    ej    målet.      Europa    kan    hindra    oss    fr 
göra     hvarandra     allt     godt    vi    önskat,     men   aldrig   skii 
kunna   tvinga   oss   alt  göra   hvarandra   ondt.      O!    om   de 
möjlighet   alltid  varit  till!     Dä  behöfde  ingendera  i  denna 
rådfråga   någon   annan   makt  än   sitt   eget   hjerta. 

Om  freden  hädanefter  fär  oafbrutet  herrska  på 
sidor  om  sundet,  sä  torde  framliden  erkänna,  att  IJelsi 
också  har  ett  namn  i  våra  fredsnnnaler. 


Saa  lange  Öresundets  stolte  Bölge 
Jfruser  sig  om  gamle  Kronborgs  fod, 
aldrig  Broder  mer  sin  Broder  skal  förfölgc, 
iVid,  Avind  aldrig  mor  udgyde  Blod; 
Danskon  elsker  Dig  Du  gj;icve  Broder! 
/ngen  magt  skal  sönderrive  dotle  Baand. 
A^ordens  Son  har  kun  en  f;ollcds  Moder 
aldrig  kues  Kierligliedens  Aand. 
For  fordomsstrid  nu  Venskab  söner 
/  Glcmsels  Nat  vi  ville  dysse  den 
Ei  Sprog  fra  samme  Laebe  toner 
iVyd  Lykke,  Heder,  Held  Du  svenske  Ven! 


PLEASE  DO  NOT  REMOVE 
CARDS  OR  SLIPS  FROM  THIS  POCKET 


UNIVERSITY  OF  TORONTO  UBRARY 


6R1EF 

DL 
0012417 


X 


o  OJ 


;jirg{«|«;1!ri;.; 


liliMiiiii!!!:";^;