(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Historiskt bibliotek utgifvet af Carl Silfverstolpe"

This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 
to make the world's books discoverable online. 

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject 
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover. 

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the 
publisher to a library and finally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 

We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of 
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringement liability can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers 
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 



at |http : //books . google . com/ 



i*iÄ-' 




'?-;:'- 



^^. 







_* -** 



w"/^ 



^^M 



V>*<iiö- 





t)igitize ly Google 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



HISTORISKT BIBLIOTEK. 



I. 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



fflSTOMSKT BIBUOTEK 



UTGIF7ET 



CARL SILFVERSTOLPE. 



FÖRSTA DELEN. 



STOCKHOL^, 

KLEMMINGS ANTIKVARIAT OCH SORTIMENT 
1875. 



Digitized by VjOOQ IC 



^ a Ä-t^ %-^\ o ^. ^ 



'■,-V...(i 

HarTard l;r>it<ffi iȌlM*tfy 

Von MaUt^ CaUectkrn 

GlUt of ▲. C. OooUOce 

Jan. U, 190A 




Digitized by VjOOQ IC 



} 



Till 



MIN FAR, 



OENERAL-LÖJTNANTEN OCH KOMMENDÖREN MED STORA KORSET M. M. 



D. L, SILFVERSTOLPE 



CARL. 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



Förord. 

Det arbete, som nu framträder inför allmänheten, saknar icke 
föregångare inom vår svenska litteratur. Redan under förra år- 
hundradet, då intresset för Sveriges historiska minnen började 
sprida sig ifrån de . lärde fackmännen till en större allmänhet, 
framdrogos i ljuset talrika historiska handlingar och urkunder, 
hvilka kunde tjena till upplysning i fosterlandets häfder. Många 
af den tidens historiska arbeten hafva erhållit ett för oss ökadt 
värde genom de bilagor, innehållande historiska aktstycken, hvilka 
tinnas bifogade, under det att åtskilliga andra, som saknat sådana, 
till följd af den historiska vetenskapens utveckling, nu förlorat mer 
eller mindre af sin betydelse. Det vittnesbörd om framfarna tider, 
som frambäres af urkunderna sjelfva, skall af ingen efterverld 
kunna jäfvas och det är derföre man redan länge erkänt att 
det ligger vigt uppå att dessa urkunder i större eller mindre sam- 
lingar blifva offentliggjorda. Af samma orsak vill utg. försöka 
att, efter måttet af sina krafter, gagna det historiska studiet i 
vårt land genom att samla och utgifva sådana historiska hand- 
lingar och skrifter, hvilka kunna anses ega intresse icke blott for 
historieforskaren ut^n äfven, såsom han hoppas, tor en större all- 
mänhet. I hvarje del af Historiskt Bibliotek torde en och annan 
utarbetad afhandling komma att intagas, men utgifvarens afsigt 
är att upplåta det största utrymmet åt hittills icke offentUggjorda 
historiska handlingar, brefvexlvngarj dagMcker, äldre krönikor 
och historiska skrifter. Ehuru urkunderna komma att förenas 
till större grupper och endast undantagsvis enstaka handlingar 



Digitized by VjOOQ IC 



komma att meddelas, skola de dock blifva så anordnade att i 
hvarje del ett i afseende på tid och ämne så mycket som möjligt 
omvexlande innehåll skall erbjudas.. 

Skalle foretaget röna den uppmuntran från allmänhetens sida 
'att förläggame anse sig kunna dermed fortsätta, är det utgifva- 
rens afsigt att låta nya delar, af samma omfåog som den fore- 
liggande, följa utan alltför långa mellantider. Andra delen är 
lagd under pressen. 

Stockholm i Maj 1875. 

Utgifvaren. 



Digitized by VjOOQ IC 



Innehåll: 

Sid. 

Klostret i Vadstena. Historiskt Utkast af C. Silfverstolpe 1. 

En lustigh ooh trowärdig^ Chrönika om Stooholm. Af J. Messenius 73. 

Chrönikans innehåll 178. 

Konung Johan III:s Bygnads- ooh Befästningsföretag. Bref ur 

Eiks-Registraturet 1568—1592. Meddelade af V. Granlund 185. 

Öfversigt af den Polska Litteraturen med särskildt afseende p& 

den Svenska Historien. Af Xaver Liske 285. 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



KLOSTRET I VADSTENA. 



HISTORISKT UTKAST 



O. SILFVERSTOLPE. 



Hist. Bibliotek, I. 



Digitized by VjQOQIC 



Följande utkast till fen monografi öftrer Vadstena Kloster grundar sig på 
ett urval af klostrets rikhaltiga urkunder. Att mycket material här blifnt 
obegagnadt har sin orsak deruti att fÖrf:s afsigt vapt att här endast lemna 
en skildring af detta klosters enskilda öden, utan sammanhang med de öfiriga 
svenska klostrens historia, hvilken han hoppas vid ett annat tillfälle få utför- 
ligare framställa. Derfore har ock en redogörelse for klostrets högst betydliga 
fasta egendomar alldeles uteslutits; den kan först genom att sammanställas 
med alla de andra klostrens besittningar blifvra upplysande for klostrens makt 
och betydenhet under medeltiden samt for k. Gustafs reduktiönshistoria. 

Intet svenskt kloster har så lyckligt bevarat sina urkunder som klostret 
i Vadstena. De tusentals ännu återstående handlingar, som innehålla material 
till detta klosters historia, kunna, vid sidan af de ganska betydliga urkundsam- 
lingar, som röra de öfriga svenska klostren, ådagalägga huru åtminstone kyr- 
kan under medeltiden förstod att i säkert .forvar gömma sina vigtiga hand- 
lingar. Det torde ~ icke vara dristigt att antaga att af våra medeltidshand- 
lingar, hvilkas antal sannolikt icke obetydligt öfverstiger 30,000, åtminstone en 
femtedel kan tjena till grundval för en svensk klosterhistoria, och om man 
jemför Vadstena klosters i början af sextonde århundradet upprättade jorde- 
böcker med de ännu bevarade åtkomsthandlingar, som röra samma klosters 
fa^ta egendomar, skall man finna att af dessa sednare endast en obetydlig del 
gått förlorad. 

De afbildningar af Vadstena klosters och dess konfessors sigill, som här 
meddelas, äro efter originalen tecknade af herr C. F. Lindberg. 



Digitized by VjOOQ IC 




Klostret i Vadstena. 

Historiskt utkast. 

(Källor: Vadstena klosters pergaments- och pappersbref, samt kopieböcker; 
Diarium Vazstenense.) 

De klosterbeskrifningar vår litteratur eger äro icke få, men 
af ett underordnadt värde.*) Rhyzelii Monasteriologia lemnar vid 
sidan af samme författares biskopskrönika ett ojäfaktigt vittnesbörd 
om en, efter den tidens fordringar, omfattande historisk undersök- 
ning, men med all aktning för den gamle, lärde, biskopen, kunna 
vi icke anse något af dessa hans båda hufvudverk motsvarande 
vår tids anspråk. Våra grannar äro bättre lottade. För 20 år 

^) De förnämsta skrifter, som röra Sveriges klosterbistoria, äro följande: 

Sparrman: Dispntatio de coUegiis canonicorum cathedialibus et monasteriis. 

med ett tillägg: Antiqua collegia canonicorum et monasteria regni Svecise. 

Ups. 1671. 4:o. 

Celsius, Gröndell: Dissei-t. de coenohiis Birgittinis. I. Ups. 1714. 8:o; 

II (Celsius, Burman) ibid. 1717. 
'Celsius, Scarin: Historia monasterii Gudhemensis, Ups. 1716. 8:o. 

Hist. Bibliotek, I. 1 



Digitized by VjOOQ IC 



c. SILFVER8T0LPE. 



sedan utkom andra upplagan af Langes historia öfver de norska 
klostren, och 26 år tidigare vann Daugaard priset i det k. Danske 
Videnskabernes selskab för sitt arbete om Danmarks kloster. Då 
ämnet eger betydelse i afseende både på vår historia och vår 
odling, vilja vi här lemna en öfversigt af den personal, som en 
gång bebodde klostercellerna i Vadstena och derifrån utöf^ade ett 
i många hänseenden mäktigt inflytande på vårt folks utveckling. 
Vi stå i stor skuld till dessa nunnor och munkar, ehuru de år- 
hundraden, som ligga emellan dem och oss, icke rätt velat er- 
känna den. H,är äro vi icke i tillfälle att lägga den i dagen, men 
vi våga tro ätt icke någon, som erkänner den välsignelse, hvilken 
vår ursprungligen från klostren utgångna odling fört med sig öfver 
land och folk, skall sakna intrefsse för klosterfolket i vår utan 
jemförelse b,etydelsefullaste klosterstiftelse. 

Munkame utgjorde under medeltiden nästan den enda för- 
eningslänken mellan nordens och det södra Europas civilisatiou,^ 
och man kan derföre med rätta anse det lifliga sambandet mellan 
våra och de södra ländernas kloster såsom den pulsåder, genom 
hvilken odlingens högre lif inströmmade i vårt land. Klosterlugnet 
erbjöd det bästa tillfälle till litterära sysselsättningar, hvarom våra 
bibliotek ännu i dag bära vittne. En fransysk medeltidsmunk har 
yttrat att ett kloster utan bibliotek är såsom en fästning utan 
arsenal. De otroligt rika bokskatter, som samlades i våra svenska 
kloster och särskildt i Vadslena, voro lika litet som vapnen i 



Hermansson, Ekbbman : Alvctstra in O. Gothia monasteriam. Ups. 1722. 8:0. 

Celsius, Bre änder: Dissert. de monasterio Warnfiemensi. Ups. 1723. 8:0.. 

TÖBNEB, BoRiENius: Coenobium Wretense. Ups. 1723. 8:0. 

Alstrin, Celsius: MoDasterinra Sko. Sthlm 1728. 4:o. 

RuYZELius: Monasteriologia. Link. 1740. ~ 8:0. 

SxcBiEUS, Gråsten: Askabyanum in Ostro-Gothia coenobium. Lond. Goth,. 

1740. 4:o. 
Scarin, Rancken: Coenobii Nadhenadala historia. AboaB 1744. 4:o. 
Rein, Cebutz: De initiis raonasterii Vallis GrcUice, Helsingf. 1801. 4:o. 
Wieselgren: Disquisitio de Claustris Svio-Gothicis. Lond. Goth. 1832. 4:o.. 
Fant, Rydberg: Monasteriologia Upsalensis, I. Ups. 1842. 4:o; II (Fant^ 

Ericsson) eod. a; ibid. 

Dessutom hafva åtskilliga kloster blifvit mer eller mindre utförligt be- 
handlade i en och annan topografisk samling. De rikaste bidragen till kloster- 
väsendets historia i Sverige förefinnas i Reuterdahls kyrkohistoria. 



Digitized by VjOOQ IC 



KLOSTRET I VADSTENA. 



medeltidens fästen egnade blott till flärdfull prydnad. Flit och 
möda sögo derur en ymnig honung, och en hvar, som läser ett verk 
af någon bland vår medeltids skriftställare, måste förvånas öfver 
den ansenliga beläsenhet, som röjes i de vanligen talrika citaten. 

Nunnomas färdighet i qvinliga handaslöjder prisas med rätta, 
och de konstmässiga skrudar, som ännu forvaras i Vadstena kyrka, 
äro utan tvifvel förfärdigade af vadstena-nunnomas konsterfama 
händer. Bland de nedanstående bidragen till kännedom om Vad- 
stena klosters personal förekomma många bestämda uppgifter om 
de konster af allehanda slag, som utöfvades inom klostermurama. 
Medeltiden ärfde i de södra länderna från de tider, som föregått, 
en i många afseenden utbildad konst; den ombildade och ut- 
bildade mera än den sjelf uppfann. Hos oss åter kan detta endast 
i någon mån gälla bildhuggarekonsten. De öfriga sköna konsterna 
äro vårt arf från medeltiden. 

Äfven medelbart bidrogo klostren till att uppmuntra dem. 
De fromme christne, som utvalt sina grafplatser inom klostret, 
smyckade gerna det tempel, i hvars sköte de en gång skulle 
komma att hvila, och golfvet i Vadstena klosterkyrka är ännu i 
dag en hel mosaik af rikt skulpterade grafstenar. 

Många främmande klostersamfund hade utbredt sig inom våra 
gränser, då en af vårt lands egna döttrar genom sina framstående 
personliga egenskaper förvärfvade sig påfligt tillstånd att grund- 
lägga en orden, som snart skulle ådraga sig främmande länders 
uppmärksamhet. Den slägt, hvarifrån Birgitta') härstammade, var' 
berömd för fromhet. Redan hennes farfars farfar skall enligt be- 
rättelsen hafva vallfärdats till det heliga landet, och son efter 
fader hade sedermera följt detta exempel. Birgitta företog tillika 
med sin man, herr Ulf Gudmarsson, pilgrimsfärder först till S:t Olaf 
i Throndhjem och derefter till S:t Jakob i Kompostella. Efter åter- 
komsten till sitt hem beslöto de båda makarne att draga sig undan 
från verlden. Ulf ingick i Alvastra kloster, der han afled den 12 
Febr. 1344. Birgitta begaf sig då vid 42 års ålder till samma 
kloster; det väckte förvåning att se en qvinna midt ibland munkar, 
men hennes fromma vandel skulle snart förbyta tadlet i beundran. 

') Vi förbigå Birgittas lefnadshistoria, emedan vårt hufvudsakliga S3'fte 
är att len^na sådana upplysningar, som näppeligen kunna hemtas från annat 
håll än medeltids-urkunderna, och hänvisa för öfrigt våra läsare till Hamme- 
richs: Den hellige Birgitta og Eirken i Norden. 



Digitized by VjOOQ IC 



c. 81LFVERSTOLPE. 



' För sierskans blickar öppnade sig en framtid, stundom hotande 
och skräckfuU, men ock stundom rik på löften och förhoppningar. 
Hon skulle plantera >en ny vingård» och det skulle blifva hennes 
sälla lott att dit inbjuda arbetare — män och qvinnor. Under 
inspirationens ögonblick dikterade hon för underpriom i Alvastra 
regloma för den nya orden, hon var kallad att grundlägga. 

Att Birgitta lyckats väcka konung Magni och hans gemåls, 
drottning Blankas intresse för den tillernade klosterstiftelsen synes 
af deras testamente, upprättadt den 1 Maj 1346, hvilket kan anses 
såsoin Vadstena klosters stiftelse-urkund, på samma gång det lem- 
nar oss en föreställning om huru högt konungaparet skattade väl- 
signelsen, att en gång, såsom de hoppades, få jordas inom den ny- 
planterade vingårdens hägn. Det heter der bland annat: vi gifva 
klostret, som vi och våra arfvingar skola bygga och med Guds nåd 
fullborda i Vazstena, till Guds och Vår Frus heder, hvarest vi 
båda välja vår lägerstad — (förbjudande hvar och en, af hvad 
stånd han vara må, att, hvarhelst än vi kunna dö, i vårt rike 
eller i våra herradömen, nedsätta eller jorda våra lik annorstädes 
än i sockenkyrkan i Vatzstena, om Gud vill oss hädankalla innan 
kyrkan och koret i förenämnda kloster varda fullbordade) — Vatz- 
stena gård i Dals härad m. fl.*) Sedan gifva vi till vår grift och 
lägerstad, som vara skall midt å golfvet i koi:et, vårt gods Ugleem 
i Utlanda, som vi med köp och skifte erhållit af herr Magnus 

' Gudmarsson, med vilkor att vid bådas årstid^) skola alla de prester, 
soöi i klostret äro, hålla messa, låta gör^ kron-ljus och ej bloss 
öfver oss, af tre lispund vax. Dessutom skola hvarje söcknedag 
underhällas öfver vår grift tvenne ljus af ett hälft lispund vax, 
och hvarje helgedag fyra, af ett lispund vax; de skola alla brinna 
så länge de räcka, everldeliga allt intill domedag, och hvad som 
derutöfver inflyter af gårdens ingäld skall anslås till klostrets under- 
håll. Sedan gifva vi till nämnda klosters hög- 
altare ett par altarkläden af stripigt flöjel med guld, belagda med 
hvita perlor, två stycken af guldrandstyg, nedantill försedda med 
hvita perlor, ett hufvudkläde, sänkt ^) med guld och hvita perlor, 
sex mess-skjortor, hvaraf tre äro sänkta med guld utan perlor, 
ett par kläden af röd papaver, en kåpa, ett altarbräm med perlor. 



') Nemligen 10 gårdar i Öster- och Vestergötland. 
2) Arsmot, anniversarium. ^) Broderadt. 



Digitized by VjOOQ IC 



KLOSTRET I VADSTENA. 



en altarpall af guldrandstyg, ett par kläder af hvitt flöjel och ett 
altarbräm med gripar af guld och silke samt ett par altarkläden 
i grönt' och blått med djur af guld; vidare en kalk af sju marker 
guld, en kalk af sex marker silfver, gjorda med smelt'), en kalk 
af fyra marker silfver, förgyld, ett vårfrubeläte af alabaster, huf- 
vuden af två bland de elfva tusen jungfrurna i två trähufvuden 
med kronor, två ljusstakar af kristall och två af fÖrsilfrad koppar, 
ett skrin af kristall med helgedomar^), två amplar af silfver, en 
tafla af trä, i hvilken äro Vår Frus och Johannis evangelistens 
belåten, tre gams-ägg med helgedomar, ett kar af kristall med 
ädla (dyra) stenar, i h vilket kar förvaras törnekronan och andra 
helgedomar af Vår Herre, och ett rökelsekar af silfver, förgyldt. 
Dessutom gifva vi, till inköp af böcker, messekläder och filtare- 
kläden samt andra ting till högaltaret 1,200 mark svenska pen- 
ningar och till andra behöfliga saker 200 mark sv. penningar, och 
slutligen till samma högaltare en tapet af silke, som skall läggas 
ofvanpå alla kläden. Vi vilja äfven att ett altare skall byggas 
norr om högaltaret till helga korsets heder, och dit gifva vi vårt 
silfverkors med ett stycke af helga korset och en inskrift på latin 
om de helgedomar der äro, ett par kläder af rödt flöjel, två par 
messkläder, två par altarkläden, en kalk af två marker silfver, 
förgyld, ett corporale och en messbok samt vår gård Sålda i Öster- 
götjland, med vilkor att dermed skall underhållas ett stort vaxljus, 
som everldeliga skall brinna vid samma altare och aldrig släckas, 
och skulle gården icke kunna underhålla detta ljus, förbinda vi 
oss eller våra arfvingar att genast tillägga tillräckligt gods. Till 
Vårfrualtaret gifva vi ett par hvita kläder både till altaret och 
presten, med vilkor att dagligen vid primtimman en messa skall 
sjungas -för våra och våra föräldrars själar; två par messkläder 
och två par altarkläden, en kalk af två marker silfver, förgyld, 
ett corporale, en messbok och två amplar af silfver, med vilkor 
att två messor i hvarje vecka der skola hållas alltintill domedag. 
Till s. Olofs och s. Eriks altare gifva vi tre par altarkläden och 
tre par messkläder våt presten, en förgyld kalk af två marker 
silfver, ett corporale, en messbok och två amplar af silfver; der 
skall hållas en messa i hvarje vecka; till allhelgona-altaret lika 
mycket. Vi förpligta slutligen det klosterfolt, som dit komma 



') Enjaljerade. ^) Reliker. 



Digitized by VjOOQ IC 



c. 8ILFVERST0LPE. 



skall, att everldeliga hvarje måndag, eller om de då af någon 
större högtid dertill äro förhindrade, någon annan dag i veckan, 
sjunga en messa för våra själar och dessutom hafva våra föräldrar 
och efterkommande i åminnelse i deras messor och böner till 
domedagen. 

En i sanning kunglig gåfva, som utlofvades åt det tillämnade 
klostret. ^) Det var icke förr än år 1370 som Birgitta erhöll påflig 
stadfästelse af sina ordensreglor, men under tiden hade äfven en- 
skilde pei-soner »räckt hjelpsamma händer» till klostrets grund- 
läggande. Riddaren Karl Näskonungsson -) sålde en gård i Dals 
härad till »Konung Magnus och klostret i Vadstena», och riddaren 
Magnus Gislassons^) fru, Birgitta Knutsdotter samt Sigrid Ketils- 
dotter,*) enka efter Johan Gregersson, ^) skänkte 1368 två gårdar 
»till det under byggnad varande Jungfru Marise kloster i Vadstena». 
Ar 1362 stadfästade konung Hakon i Norge sina föräldrars ofvan- 
stående testamente, och det visar sig sålunda att klosterstiftelsen 
frän begynnelsen omhuldades af den christna fromheten, som snart 
skulle öfver henne utgjuta sina håfvor i den frikostigaste ymnighet. 

Den 5 Aug; 1370 titfärdade påfven Urban V en bulla till erke- 
biskopen i Upsala Birger Gregersson*) samt biskoparne Thord i 
Strengnäs och Thomas Johannis i Vexiö, hvari han meddelade dem 
att han stadfåstat den regel Birgitta stiftat för klostret i Vad- 
stena. Sålunda blef det faststäldt att nunnomas antal skulle uppgå 
till 60, abbedissan inberäknad, och munkames till 17, deri priorn 
likaledes inberäkrfades. Munkarne skulle underhålla klostrets guds- 
tjenst, och såsom tjenare fingo 8 lekmän i klostret intagas. Den 
nya stiftelsen skulle tillhöra Augustini orden. 

Vidare erhöUo biskopame befallning att öfvervaka den redan 
påbörjade klosterbyggnaden och att dervid noga tillse det -de båda 
konventens bostäder och öfriga byggnader vore från hvarandra af- 
skiljda, och att så väl kyrkor «om klockstaplar med tillhörande 



') Äfven konung Albrekt skänkte klostret i Vadstena sitt beskjdd. Den 
23 Juli 1366 utfärdade han en skrifvelse, hvari han uppmanar innevånarne i 
Linköpings stift, att årligen den 6 Januari erlägga 1 penning såsom bidrag 
till uppförandet af klostret i Vadstena, »på det att härigenom det af uppror 
och olyckor hemsökta landet måtte vinna nåd inför Gud*. Hans fader, hertig 
Albrekt af Mecklenburg, understödde denna uppmaning den 11 Mars 1367. 

2) Natt och dag i bredden. *) Sparre. *) En uppvänd vinge. *) Klufven 
sköld ; tre ginbalkar i ena fältet. ^) Klufven sköld ; två ginbalkar i ena fältet. 



Digitized by VjOOQ IC 



KLOSTRET I VADSTENA. 



klockor uppfördes, samt att plats beräknades för kyrkogård. De 
skulle äfven, antingen alla tre eller en af dem, till abbedissa ut- 
• välja en person, som utmärkt sig genom vishet och dygd, och som 
noga studerat ordensreglorna. I klostret finge ingen nunna eller 
munk intagas, som icke fyllt 18 år') och genomgått profären, 
men sedan de en gång blifvit invigda, skulle de qvarblifva i klostret 
intill sin död. Alla sina enskilda tillhörigheter* egde de att vid 
sitt inträde bortskänka till hvem de ville, men fingo icke föra något 
af denna verldens goda med sig i klostret. Guld, silfver och andra 
dyrbara ting kunde icke öfverensstämma med lefnadssättet inom 
klostret. Dock var det nunnorna tillåtet att använda guld- och 
«ilfvertråd till väfnad och sömnad. Med besökande egde kloster- 
folket icke att inlåta sig i samtal, utom på vissa bestämda tider, 
m^n äfven då endast bakom jerngaller och i närvaro af vittnen. 
Tystnad skulle iakttagas under största delen af dygnet; vissa faste- 
tider föreskrefvos och noggranna bestämmelser om klädedrägten 
meddelades. 

Af de 17 munkame borde 13 varjj, prester, 2 diakoner och 
2 underdiakoner, hvilka sednare kunde, om de framdeles ville, 
inträda i presteståndet. Priom skulle väljas af konventet för en 
tid af 3 år och valet stadfästas af abbedissan. Han borde utse 
en af presteme att tillika med en af diakoneme fira messan vid 
högaltaret i nunnornas kyrka, och tre andre prester skulle af 
priom och munk-konventet utväljas för att underhålla nunnomas 
öfriga gudstjenst; desse egde att predika på modersmålet. Till 
konfessorer kunde abbedissan i samråd med priorn utvälja två 
bland presterne, hvilka hon ville, och klostrets ombudsmän, som 
voro skyldige att på vissa tider aflägga räkenskap för sin för- 
valtning, skulle årligen väljas. 

Endast i tvenne fall egde munkarne tillåtelse att inträda i 
nunnomas kloster, nemligen för att antingen föra sakramentema 
till en döende nunna eller bära ut en afliden nunnas lik. En 
gång om året borde biskopsvisitation i klostret ega rum, och på 
vissa tider kapitel hållas och klosterregloraa uppläsas. 

Genom denna bulla gjorde påfven dessutom Vadstena kloster 



^) Sannolikt faar den laga åldern för inträde i munkklostret här blifvit 
oriktigt angifven; åtminstone namnes det i en bulla af 1378 uttryckligen, att 
ingen finge blifva munk i Vadstena, som icke fyllt 25 år. 



Digitized by VjOOQ IC 



c. 8ILFVER8TOLPE. 



delaktigt af alla de ynnestbevis och privilegier, friheter och rättig- 
heter, som blifvit gifna åt augustiner-ordens öfriga kloster. 

Vi hafva icke skäl att tvifla på att dessa reglor, med de tid* 
efter annan gjorda tillägg eller förändringar noga efterlefdes, eller 
att, om någon gång brott emot dem begingos, både den biskopliga 
och den påfliga makten straflfade den felande, men antagligt är att 
icke samma undergifvenhet visades för de föreskrifter, som i samma 
bulla meddelades rörande måtta i afseende på den yttre prakten 
inom kyrkorna, och enligt hvilka det skulle för hvarje af de min- 
dre altarena finnas endast 1 kalk af silfver och 2 prestskrudar, 
samt dessutom för de större festerna 1 dyrbarare kalk och några 
diakon-drägter af åtskilliga färger, i öfverensstämmelse med det 
allmänna bruket inom romerska kyrkan. Vid högaltaret borde 
finnas 1 kors, 4 kandelabrar, 2 par rökelsekar, 1 sakramentsask 
samt tvenne andra silfverkärl. 

Denna enkelhet, som täflade med cistercienser-ordens förakt 
för alla yttre prydnader, gaf snart vika för en större yppighet, 
som väl af många tadlades såsom idel flärd, men som dock var 
af betydelse, åtminstone *i det fallet, att den bevarat ända till 
våra dagar månget dyrbart prof på medeltidens konstodUng. 

Genom ofvannämnda bulla och konung Magni testamente hade 
sålunda Birgitta tillförsäkrat sitt kloster såväl kyrkans hägn som 
den verldsliga maktens understöd. På klosterbyggnaderna arbeta- 
des nu^ med ifver; arbetet var stäldt under öfverinseende af biskop 
Thomas i Vexiö och Johan Petersson i Ulberstad, hvilka ännu 
under Birgittas lefnad fingo för klostrets räkning mottaga åtskil- 
liga jordegendomar. Med ljusa förhoppningar om sin stiftelses 
framtid, kunde Birgitta lägga sitt hufvud till hvila och öfverlemna 
verkets fullbordan åt sin dotter Katarina. Att hon ännu intill sin 
sista stund med kärlek omfattade det unga klostret, synes bland 
annat af den påfvebuUa, som Gregorius XI på hennes begäran 
utfärdade, men som icke hann utskrifvas förr än 14 dagar efter 
Birgittas död, eller den 7 Aug. 1373. Han gifver genom denna 
bulla tillåtelse att, under månaderna Oktober — Februari, i anled- 
ning af den mörka årstiden, börja messorna före daggryningen, 
dock med vilkor att klostret så litet som möjligt skulle begagna 
sig deraf, »emedan Christus, såsom sjelf verldens ljus, äfven borde 
dyrkas i ljuset och icke i mörkret». 

Då vi velat här lemna en kort skildring af klostret i Vadstena 



Digitized by VjOOQ IC 



KLOSTRET I VADSTENA. 



och äfven en öfversigt af klosterfolket derstädes, införa vi i noter 
upplysningar om de nunnor och munkar, som företrädesvis ut- 
märkt sig antingen genom konstfärdighet och lärdom ellet genom 
märkligare lefnadsöden. Öfver de öfriga meddelas i slutet af af- 
handlingen en förteckning, hvari, likasom i noterna, de tillagda 
numren angifva den kronologiska ordningen. 

Vadstena klosters grundläggningsperiod kan anses hafva räckt 
läBge efter stiftarinnans död, åtminstone under hela den tid, då 
klostrets styrelse var anförtrodd åt hennes dotter 

Katarina Ulfsdotter. ^) 

Ehuru Katarina aldrig formhgen invigdes till abbedissa, hvilade 
dock vården om klostret uiider dess första period i hennes bänder, 
och åtskilliga bevis finnas att hon af klosterfolket erkändes såsom 
abbedissa och äfven sålunda benämndes. Den 13 Nov. 1373 er- 
höUo hon och hennes broder, herr Birger, pass for sin afresa från 
Rom, hvaraf vi kunna sluta att hon redan följande år började sin 
verksamhet för klostrets bästa, ehuru endast få underrättelser derom 
äro i urkunderna bevarade. Den 25 Mars 1375 skänkte hon 5 
jordegendomar till klostret, »dit hon ingår såsom nunna». Det 
käraste mål, hvartill hon kunde sträfva, var Birgittas kanonisation, 
och om det var hennes djupa beundran och kärlek till sin moder, 
som hufvudsakligen drefvo henne till att frambära inför påfven de 
enträgnaste böner härom, måste hon dock äfven hafva insett den 



^) Bland klostrets äldsta mankar och nunnor anteckna vi här följande: 
Munkar: 

I. Petrus Olavi, magister. Man känner om honom icke mera än att 
han i Yadstena-diariet omnämnes såsom klostrets förste generaUconfessor och 

^tt han varit Birgittas biktfader och lärare, samt författat »een Messe och Guds- 
tjenstordning» för ordens kloster. Han undervisade nunnorna i sång. 1 1378. 

II. Ketilmundus, »en af de förste vadstenabröderne» ; kyrkoprest i Vad- 
stena, redan innan Birgittas reliker ditfördes; berömd för sin skicklighet så- 
som sångare, hvarföre äfven han utsågs till nunnomas sånglärare, f 1384. 

V. GuDMARUS Fbederici^ prcsb.; åtföljde Birgitta på färden från Rom 
till det h. landet, och var en ibland dera, som förde hennes stoft till Vad- 
stena. Framstående predikant, t 1389. 

VII. Magnus Petki; h^de varit gift innan han åtföljde Birgitta till 
Rom och vidare till det h. landet; ordinerades till prest >i anledning af hen- 
nes uppenbarelse». Vadstena-diariet säger honom hafva efterträdt ofvannärande 
Petrus i konfessorsembetet, ehuru han vid sin afgang såsom genercdkonfessor 



Digitized by VjOOQ IC 



10 c. S1LFYER8T0LPE. 10 

, ! 

stora fordel klostret skulle erhålla, om stiftarinnan finge mottaga 
de christtrognas dyrkan. Gregorius XI tillslöt icke sina öron för 
de framställningar, som från många håll gjordes för att verka till 
uppnåendet af detta mål. Sistnämnda år hefalde han biskop Val- 
demar i Odense och erkebiskop Nicolaus i Lund att i Vadstena 
ransaka såväl om den aflat klostret utdelade, som äfven om Bir- 
gittas lif och underverk. Månge förnäme män infunno sig då i 
klostret, såsom biskop Nils i Linköping, höfdingen på Kalmar, 
riddaren Fikke van Vitzen m. fl. Katarina ansåg sig äfven sjelf 
böra personligen frambära sina angelägenheter inför påfven, men 
fick dock aldrig upplefva den dag, då helgonglorian tändes kring 
modrens hufvud. Hon föi*summade icke att samtidigt sörja för 
klostrets väl. Den jäsning, som rådde i sinnena utanför kloster- 
murarna, hotade äfven att bringa olycka öfver klostret, ty det var 
icke att vänta att den verldsliga makten, som denna tid ständigt 
höll bågen spänd, skulle hysa betänkligheter att, om så fordrades, 
träda kyrkans och klostrens rätt för nära. Katarina utverkade 
derföre af Gregorius en bulla, dat. d. 1 Okt. 1377, hvarigenom 
biskopen i Linköping anbefaldes att noga .tillse det hvarken konun- 
gar, furstar eller riddare måtte inkräkta Vadstena klosters egen- 
dom, hålla folkting eller sammandi*aga trupper inom dess områden, 
utkräfva gärder eller på annat sätt tillfoga klostret någon skada. 
Detta verkade icke tillfyllest. Föga öfver ett år derefter klagade 
»abbedissan» Katarina inför Urbanus VI -att icke blott kyrkans 



år 1894 säges hafva innehaft detta embete i endast 9 år. Sannolikt var det 
nnder denna mellantid (1378—1385), som munken Johannes (IX), tjenstgjorde 
såsom vice konfessor. Eeste jemte munkarne Andreas Olavi (VIII) och Johan- 
nes Svenonis (XXVII) 1390 till Rom i anledning af Birgittas kanonisation, 
samt 1394 med ett större följe ånyo till Italien for att grundlägga birgittiner- 
klostret Paradisus vid Florens. Han dog i nämnda stad 1396. Förde i vapnet 
tre liljor snedt öfver skölden. 

VIII. Ain:)BBAB Olavi, diakon, sedermera presbyter; afsändes jemte 
munken, sedermera generalkonfessorn Johannes Petri (XII) till Rom för att 
genomdrifva Birgittas kanonisation, men blef tillfångatagen af Saraceneme och 
qvarhållen i två års fångenskap, hvarunder han utstod svåra lidanden; såldes 
tre gånger såsom slaf, första gången till ett pris af 40 dukater, men sedan 
dyrare, och friköptes slutligen för 400 dukater af biskop Alfonso, en spanior, 
som varit Birgittas biktfader. Blef 1390 ånyc^ afsänd (jemte VII och XXVII) 
till Rom och öfvervar derstädes Birgittas kanonisation sfest. f 1399. 

IX. Johannes, presbyter; tjenstgjorde någon tid såsom vice konfessor; 
kallades för sin andliga vältalighets skull »en annan Chrysostomus», och be- 



Digitized by VjOOQ IC 



11 KLOSTEET I TAIWTENA. 11 

män utan äfven furstar, riddare och andre förnäme lekmän, slotts- 
herrar och stadskommuner inkräktat klostrets tillhörigheter, hvar- 
före påfven nu vände sig till erkebiskopen i Upsala samt bisko- 
parne i Strengnäs och Linköping med befallning att förhindra dy- 
lika våldsamheter, äfven om det icke kunde ske utan tillhjelp af 
den verldsliga makten. 

Att den christna fromheten lät sig angeläget vara att befrämja 
den nya planteringens tillväxt visar sig af de med hvarje år ökade 
gåfvor, som tillföUo klostret. Sålunda hade vid pass hundra fasta 
egendomar dels genom byte och köp, men mestadels genom testa- 
menten och gåfvor kommit i klostrets ego, då Gregorius år 1378 
ytterligai*e befordrade klostrets materiela förkofran genom att ut- 
lofva tre års och tre fyrtio-dygns aflat åt dem, som der infunno sig. 
Dock öfverträflfade hans efterträdare Urbanus VI honom i frikostig- 
het. På det att den mängd af fromme christne, hvilka både från 
Sveriges alla landsändar och från främmande länder plägade vall- 
färdas till Vadstena, ditlockade af de underverk, som skedde vid 
Birgittas graf, ännu mera måtte förökas, beviljade han, d. 30 Juli 
1378, hvar och en, som d. 1 Aug. firade, gudstjensten i kloster- 
kyrkan, all den aflat, som gälde för dem, hvilka samma dag i 
Peterskyrkan i Rom tillbådo relikerna efter s. Peter, Machabeeme 
och otaliga andra helgon, »quorum nomina soli Deo sunt nota». 
I anledning häraf förskaffade sig Katarinas trogne följeslagare 
Magnu3 Petri flerfaldiga afskrifter af de rika aflatslöften, hvaröfver 

römmes för sin stora bibelkunskap; har författat flera årgångar legender och 
predikningar, t 1391. 

X. Martinus Anundt, lekman; skref ett legendaiium, ett kalendarium 
samt ett band evangelier och epistlar, t 1391. 

XI. Rag VALDUS SvENONis ; skicklig vagnmakare och skräddare. Då han 
skulle nedtaga en tapet, som blifvit till prydnad i kyrkan upphängd vid Bir- 
gittas skrinläggningsfest 1393, nedföll han och afled efter några få timmar. 

XIV. Störkarus, presb.; gjorde anteckningar till en förklaring öfver 
birgitter-regeln. f l^l^- 

XV. Benedictus, lekman; bibringade munkarne stor skibklighet i glas- 
beredning, sä att klostret icke behöfde köpa de dyrbara fensterglasen, utan 
kunde af egen tillverkning erhålla tillräckligt antal både för kyrkan och bo; 
städerna. Äfven hans hustru Greta (5) och dotter Gertrud (45) ingingo i' 
klostret, t 1404. 

XVII. Jo VAN Petersson, broder till gen.konf. Magnus Petri. Kallas 
väpnare 1369. Vistades någon tid hos Birgitta i Rom och flyttade 1370, en- 
ligt hennes föreskrift, jemte sin hustru Katarina Bryniulfsdotter (sedermera 



Digitized by VjOOQ IC 



12 G. 81LFVERST0LPE. 12 

Peterskyrkan förfogade och som du skulle komma äfven den höga 
norden till godo. Samma rättighet synes sedermera hafva till- 
kommit alla birgittinerkloster, att döma af en år 1397 utfärdad 
förteckning på ifrågavarande aflat, hvilken af prester vid Peters- 
kyrkan i Rom öfversändes till birgittinerklostret i Danzig. Vadstena 
kloster kom äfven i åtnjutande af rättighet att utdela den aflat, 
som föregående påfvar förunnat alla augustiner-ordens kyrkor. 

Det gamla bruket att en nyvald påfve stadfästade sina före-' 
trädares privilegier var naturligtvis af största vigt för en så ung 
stiftelse som klostret i Vadstena. Urbanus lät i sådan afsigt en 
af sina kardinaler, Elziarius, undersöka huruvida klosterregloma 
voro författade i öfverensstämmelse med de kanoniska lagstadgama. 
I det intyg, denne härom utfärdade, anträffa vi för första gången 
de utförligare föreskrifterna angående birgittinemas klosterlefhad* 
De inledas med den vanliga hufvudregeln om ödmjukhet, kyskhet 
och fattigdom. Derefter följer beskrifning på klosterdrägten. Nun- 
nornas klädnad skulle vara en hvit och en grå kjortel, en hnt 
hufvudbonad (kapuschong), som betäckte kinderna, en grå mantel 
utan veck och rynkor, som sammanhölls öfver bröstet med en trä- 
knapp och som slutade en tredjedels aln ifrån marken. Munkame 
skulle nytja en underklädnad af hvitt vadmal och deröfver en 
kjortel af grått vadmal samt slutligen en grå mantel. På hufvudet 
buro de en grå mössa af kläde eller vadmal med kapuschong. 
Till foder kunde om vintern fårskinn användas. 



nunna, 21) till Vadstena, för att tillika med biskop Thomas i Vexiö förestå 
klosterbyggnaden, hvarvid han ådagalade största nit; anlade nmnkarnes träd- 
gård. Omnämnes i diplomer sista gången såsom klostrets syssloman 1381. 
t 1405 vid 90 års ålder. Förde i vapnet tre liljor snedt öfver skölden. 

XVIII. FiNviDUS, presb.; förfärdigade och »fullbordade» (månne målade?) 
en del af glasfenstren i nya koret, t 1*24. 

XXII. Petrus Johannis, stekare. Ingick 1384 såsom lekman i klostret, 
dit han begifvit sig for att öfvervara den fest, som firades i anledning af att 
Birgittas stoft fördes från Rom till Vadstena. Skicklig bokbindare och glas- 
raakare; tillverkade de glasrutor, som användes till en del af fenstren i raun- 
kames nya kor. f 1^05. 

Nunnor: 

7. Katabina Magnussadotter ; född i Turkiet. Bortröfvades af christne, 
hvilka Öfverlemnade henne till drottning Johanna af Neapel, som ämnade gifva 
henne i Birgittas vård och derföre sände henne till Rom. Vid hennes ankomst 



Digitized by VjOOQ IC 



13 KLOSTRET I VADSTENA. 13 

Då någon tillkännagifnt sin önskan att vigas till nunna, skulle 
hon tillsägas att efter tre månaders förlopp åter infinna sig i 
klostret och då uppgifva för abbedissan hvilken orsak, som för- 
mått henne att taga detta steg, hvarefter åter några månader 
skulle gå förbi innan hennes önskan kunde bifallas, och först efter 
ett år egde biskopen att inviga henne. Tre slags sysselsättningar 
voro nunnorna förelagda, nemligen att lofsjunga Herren, att tjena 
honom med sina händers verk och att vårda de sjuka. Vid mes- 
sorna delades nunnorna, enligt det gängse bruket, i tvenne körer, 
för hvilkas sånger och böner bestämmelser meddelas. Abbedissan 
skulle utväljas af konventen och valet stadfästas af stiftsbiskopen. 
Hvarje thorsdäg skulle kapitel hållas. Altarnes antal borde vara 
13 o. s. v. 

Under sin vistelse i Rom erhöll Katarina ofta bevis på påfvens 
ynnest. Icke mindre än sju buUor äro på samma dag, d. 4 Jan. 
1379, utfärdade till förmån för klostret. De vigtigaste bestämmel- 
ser, som i dem innehållas, äro: att klostret fritages från alla af- 
gifter till påflige nuntier och legater »de latere», samt från tionde 
af de gårdar, som voro under klostrets eget bruk; alla de, som i 
onda afsigter nalkades klostret, hotas med bannlysning, och bisko- 
pen i Linköping samt klostrets konfessor egde uteslutande rätt att 
gifva sådana brottslingar absolution; inga byggnader fingo af hög 
eller låg uppföras närmare klostret än det afstånd, som af bisko- 
pen eller konfessom bestämdes och icke heller skulle något annat 

dit var Birgitta redan död, hvarfore hon mottogs af Birgittas dotter Katarina, 
som förde henne till Vadstena, f 1414. 

18. Gebdica, dotter af Hai-tlef Bolk ifrån Skeninge och bana. husti-n 
Ingeborg (nnnna 65). Abbedissa 1403; afsade sig embetet 1422. f 1438. Se 
nedan. 

22. Ingegerd Knutsdottbr, dotter af riddaren Knut Algotsson och 
hans fru Märta, dotter af Ulf Gudmarsson och Birgitta. Ingick i klostret den 
26 Mars 1375 och skänkte 10 gårdar såsom ingift. Blef 1388 abbedissa, och 
var den första som i detta embete invigdes. Se nedan. Förde i vapnet ett 
mot venster upprest lejon. 

28. Christina Nilsdotteb. Efter undervisning af magister Petrus (I) 
och herr Ketilmundus (II), inöfvade hon de andra nunnornas sång. Var under 
en lång tid priorissa och tillhöll kraftigt nunnorna att effcerlefva regeln, f 1399. 

34. Margaretha Bosdotter, dotter af Bo Thorsson (Oxenstierna) och 
Katarina Petersdotter (Fargalt); ingick den 27 Febr. 1380. Var sedan 1377 
enka efter Birger Lax. Kallas abbedissa i VLTkvmåer från den 11 Jan. 1382 till 
den 17 April 1384, men förestod embetet sannolikt intill 1388. f 1397. Se nedan. 



Digitized by VjOOQ IC 



14 c. 8ILFVERSTOLPE. 14 

kloster, af hyilken orden som helst, få byggas på mindre än en 
half mils afstånd ifrån Vadstena, emedan abbedissan och nunnorna 
önskade att, »ostörda af verldens buller, fä glädjas åt sin enslig- 
het»; i tider af allmänt interdikt skulle gudstjensten i klostret 
dock forblifva ostörd; nunnorna och munkame erhöllo tillstånd 
att utvälja hvem de ville för att i dödsstunden mottaga deras bikt 
och gifva dem absolution, dock med vilkor att detta medgifvande 
icke skulle invagga dem i syndig säkerhet. 

Lägga vi härtill att Katarina förskaffade sig och fyra tölj6- 
slagarinnor tillåtelse att under sina resor i fremmande länder be- 
söka hvilka kloster hon önskade, för att taga kännedom om deras 
reglor, så torde vi hafva ett temligen fullständigt begrepp om 
hennes verksamhet såsom klostrets första abbedissa. Då hon af- 
led, d. 24 Mars 138L,i) hade klostrets rikedomar vuxit betydligt, 2) 
och nu mera kunde det öppna sina portar för hela det antal 
nunnor och munkar, som enligt regloma var stadgadt Snart blef 
också klostret uppfyldt; i Katarinas tid invigdes 22 munkar och- 
35 nunnor.^) \ 

Margaretha Bosdotter. ^Abbedissa 1381 (?)— 1388 (?).*) 

Hittills hade icke kyrkan i Sverige, vidtagit några kraftigare 
åtgärder för att önderstödja det unga klostret. Visserligen hade 
några kyrkosocknar blifvit klostret tillagda, men det kan icke 
anses såsom någon ringa vinst för kyrkan å sin sida, att dermed 



*) Hon begrofs i »Vadstena kyrka eller kapell». 

*) Särskildt må nämnas att biskop Nils i Linköping den 17 Juli 1380 
förordr.ade att de fyi'a närmast klostret belägna socknar, Vadstena, Clastad 
(S. Pers), Örberga och Nässja skulle läggas under klostret, som egde att inom 
dem ombesörja gudstjensten. 

3) Till följd af bristande uppgifter kan icke tiden för de 21 första mun- 
kames invigning med säkerhet bestämmas; dock torde de hafva varit samtida 
med Katarina. 

*) Under denna tid invigdes bl. a. följande munkar och nunnor: 
Munkar: 

XXIII. Laubentius BoÉTHii; bördig från Vestergötland. Prost i Laglösa- 
köping. Invigdes till munk 1385. Utmärkt predikant och flitig skrifvare. f 14^6. 

XXV. Thydekinus, »från Upland». Var född på Seland. Munk 1386. - 
Skref flitigt CoUectarium (se indulgenciarum?), Hymnarium o. s. v. samt ut- 
märkte sig genom sin vältalighet f l^l^^ Var en from och ödmjuk man och 
bar ständigt en skjorta af getragg nännast kroppen. 



Digitized by VjOOQ IC 



15 KL08TBET I VADSTENA. 15 

hafva på klostret lagt ansvaret för gudstjenstens upprätthållande i 
dessa kyrkor under en tid, då tillgången på kyrkoprester var jem- 
förelsevis ringa. Det högre presterskapet hade väl förenat sig med 
konung Albrekt, för att utbreda sitt beskydd öfver klostret, men det 
var icke förr än efter Katarinas död, som det {näktigare ingrep i klo- 
strets angelägenheter. Under namn af Jungfru Marise penning borde 
enligt en af konungen och erkebiskop Peter i Upsala gifven förord- 
ning en allmän afgift u%å till Vadstena klosters uppbyggande och 
underhåll. Erkebiskopen hade dock försummat att härvid fästa löf- 
tet om aflat och derföre synes allmänheten icke hafva varit särdeles 
villig att ställa sig befallningen till efterrättelse. I anledning häraf 
utfärdade hans efterträdare erkebiskop Birger och hans suffraganer 
d. 12 Sept. 1381 ett fömyadt påbud härom, men med det uttryck- 
liga tillägg att 40 dagars aflat skulle blifva lönen för dem, som er- 
lade den äskade afgiften, hvilken borde utbetalas före midfastan 
och uppbäras af kyrkopresterne, för att af dem öfverlemnas till pro- 
stame och slutligen genom domkapitlen komma klostret till godo. 
Detta påbud lades i Herrens egen mun, i det man lät honom ställa 
en uppmaning till menniskoma »om hjelp till ett klosters upp- 
förande, på det att rikets synder må förminskade varda». Hvar och 
en, som kommit till myndig ålder, skulle erlägga 1 penning, utom 
klosterfolk och tjenstefolk, hvilka derifrån befriades. 

^ Klostrets styrelse hade dock fortfarande bekymmer i anledning 
af de verldsliges ringaktning af klostrets eganderätt. Påfven Ur- 

XXIX. Johannes Karoli; genomgick skolan i Prag; presb.; munk 1387. 
Sannolikt har denne skrifvit det »oollectarium indnlgenciarum», som Stjernman 
omnämner i Tal om de lärde Vet, tillst. s. 33 — 34, not. och som innehåller 
skrifvarens namn Jo. Caldarini, med anteckning: Prage scripta anno d. 
MCCCLXXVI. t 1388. 

XXX. Andreas Lydhbkini; läraie i Örebro skola. Munk 1387. Skref 
en del af Vadstenadiariet och »mycket annat>v Afled efter flera års sjukdom 1410. 

Nunnor: 

SS: Eamborg STAFrANSDOTTER. Ingafs i klostret 1382 af sina föräldrar 
Staffan Stangenberg och hans hustru Birgitta. Skicklig i skrifkonsten och 
öfriga arbeten, som tillhörde nunnomas sysselsättning, f ^^^0. 

43. Christina Stapfansdotter, syster till föregående. Redan 1375 
skänkte fadren jord till klostret såsom ingift för henne, men hon invigdes ej* 
förr än 1384. Valdes 1402, då abbed. Ingegerd Knutsdotters lefveme väckt 
missnöje i klostret, att förestå hennes em bete till dess påfven hunnit fälla 
dom i målet, t 1*38. 



Digitized by VjOOQ IC 



16 c. SILFVERdTOLPB. 16 

banus VI måste gifva biskoparne i Strengnäs och Linköping samt 
erkedjeknen i Linköping befallning >att tillse det ingen lekman 
måtte blifva i tillfälle att förskingra de gåfvor, som tillfördes klo- 
stret af firomme beskyddare». 

Så mycket angelfignare voro de mäktige lekmännen att till- 
försäkra sig delaktighet i klostrets välsignelser, då de en gång 
skulle säga farväl åt denna verldens härlighet. Bland andr^, som 
under denna abbedissas styrelse begroivoé i klosterkyrkan, må vi 
särskildt nämna drotzet Bo Jonsson, död 1386, hvai^s grafsten ännu 
bevaras på norra sidan af koret 

Den 23 Okt. 1384 blef, i närvaro af erkebiskop Henrik i Up- 
sala och biskoparne i Srengnäs och Linköping, nunnekonventet fonn- 
ligen invigdt. De då vigda nunnomas antal uppgick till 46. Föl- 
jande dag invigdes likaledes munkarne, till ett antal af 9 prester 
och 7 lekmän, samt några dagar sednare ytterligare 2 prester, 
som varit bortsände i klostrets ärenden. 

Innan Margaretha Bosdotter öfverlemnade ledningen af klo- 
strets angelägenheter åt sin efterträdarinna, hade klosterfolkets 
antal ytterligare vuxit, och de sedermera uppkomna ledigheterna 
blefvo hastigt fylda af personer, som längtansfuUt afvaktade det 
första tillfälle att kunna få upptagas i klostrets gemenskap. 

Ingegerd Knutsdotter. Abbedissa 1388—1403.*) 

Otroligt är det icke, att, med denna tids skrockfulla före- 
ställningssätt en och annan bland klosterfolket trodde sig kunna 

48. Margaretha Larsdotter. Född 1368, nunna efter år 1384. Hen- 
nes moder, Christina Wsemnndsdotter (sparre), begrofs i klostret 1396 och var 
syster till nunnan Katarina Waemundsdotter (52). Berömmes för sin arbet- 
samhet och ödmjukhet, som förmådde henne att, oaktadt sin höga börd, syssel- 
sätta sig med de lägsta göromål. f 1402. 

*) Munkar: 

XXXI. Éricus Johannis, född pä Öland 1362, presb. ; diakon i klostret 
1389. Valdes 1401 till gener alkonfessor. Eeste 1402 i klostrets ärenden till 
Rom och 1410 jemte munkarne Petrus Johannis (XXXVII), Karolus Andreae 
(LI) och Laurentius Öjarsson (XLII) till Eeval, för att enligt biskopens i Lin- 
köping och konventens beslut visitera birgittinerklostret derstädes. Äfven år 
1416 företog han, på konungens befallning, en färd till Lolland för att der 
grundlägga Mariebo kloster, hvanfirån han samma år återvände: Afsade sig 
konfessorsembetet 1423 och afled 1447. Inlade stora förtjenster om kyrkans 
och munkklostrets uppbyggande. Skref ett antiphonarium och ett missale. 



Digitized by VjOOQ IC 



17 KLOSTRET I VADSTENA. 17 

förutsäga den ofärd, som under denna abbedissas styrelse snart 
iskulle komma att störa friden i klostret, då de kort efter hennes 
invigning sågo en häftig vådeld utbryta (d. 14 Juni 1388), som 
•ödelade hela träkapellet, tvenne af stenhusen och en stor del af 
nunnornas byggnad. Yi skola nedanföre se att en dylik aning hade 
yarit väl grundad. 

Den första gärd drottning Margaretha behöfde utkräfva af 
Sverige, sedan hon förjagat konung Albrekt och hans tyskar, bar 
icke det afskräckande utseendet af en despotisk utpressning, utan 
nedlades för hennes fötter af erkebiskopen och rådet såsom ett 
uttryck af erkänsla för den nåd, tröst och hjelp, hon bevisat 
Sverige under den olyckliga tid, hvarpå man hoppades att hon 
«nart skulle göra ett slut. Kyrkor och kloster gingo då icke fria, 
men hon synes hafva hyst betänkligheter att beskatta dem, ty. 
endast trenne dagar efter det att rådet uppmanat* landets inne- 
vånare att, med erläggande .af penningar eller vissa köpmanna- 
varor, betyga den allmänna glädjen, utfärdade samme män en 
kungörelse, hvari de tillkännagåfvo att drottningen, för den nåd 
Oud bevisat henne, ämnade skänka 10,000 lödiga mark silfver till 
kyrkor och kloster. De gifva i samma bref sitt bifall till att drott- 
ningen må, till betalning af nänmda summa, lemna en anvisning 
på Upsala öde eller annan kronans ingäld eller aflingegods, dock 
icke »slott eller muradt fäste». Huru stor del häraf kommit 
Vadstena kloster till godo är icke bekant, dock hafva vi bevis på 



XXXY. Thobibus Andrea, presb.; mimk 1392. .Beste 1402 jemte före- 
gående till Kom och Florens'). Återkom 1406 men begaf sig samma år ånyo 
till Florens för ordens utbredande. Han infann sig äfven i klostrets ange- 
lägenheter på mötet i Costnitz, men afled pä återresan derifrån i Jönköping 
1418. Skref intill 1406 en del af diariet. Under sina resor uppköpte han så- 
väl i Paris som i Costnitz en betydlig samling böcker. Bland dem må nämnas: 
Catholicon, Dictionarium, Speculum Historiale och Rationale Divinorum Offi- 
ciomm. Afv^en afskref han sjelf många böcker. 

XXXVn. Petrus Johannis, skolmästare i Örebro, prebendeprest i Streng- 
näs. Munk 1393; omnämnes såsom prior d. 28 Okt. 1400. Åtföljde general- 
konfess(5hi Ericus Johannis (XXXI) 1410 till Reval och 1416 till Mariebo kloster 
på Lolland, der' han blef konfeasor och dog 1427. Bland minnen, som han i 

') Generalkonfeasorn Lucas i klostret Paradisus hade skrifvit till Vadstena med 
anhällau om att en munk, och helst Thorirns, måtte sändas till Florens. För dy- 
lika utflykter, som enlifi^t vårt föreställningssätt borde haf?a erbjudit loekande till- 
fållen för unge män att se sig omkring i verlden, synas munkarne icke hafva varit 
benägne — om af smak dier af fruktan för verlden, v8ga vi ej afgöra. 

BisU Bibliotek. I. 2 



Digitized by VjOOQ IC 



18 c. 8ILPVER8TOLPB. IS 

att detta kloster, såsom en nationell skapelse, i allmänhet fatt 
mottaga brorslotten af klerkers och lekmäns ynnest. Erkébiskopen 
i Upsala samt biskoparne i Vexiö och Linköping gåtvo t. ex. 
generalkonfessom, Magnus Petri, och i händelse af behof, fyra af 
honom utsedde munkar, tillstånd att meddela personer, tillhörande 
deras stift, aflösning äfven i sådana fall, som voro biskopame sär- 
skildt förbehållna, och utan tvifvel har samma tillåtelse meddelats 
äfven från andra stift, ehuru urkunderna derom gått förlorade. 
En dylik uppoffring från de höge prelatemes sida hörde just icke 
till ordningen för dagen. Mera allmänt utdelades sådana privi- 
legiebref, som de, genom hvilka biskopame i Strengnäs och Vesterås 
vid denna tid förunnade sina stiftsbor 40 dygns aflat, om de bik- 
tade i Vadstena. 

Underhandlingame i Rom rörande Birgittas helgonkröning 
ledo vid dentia tid mot sitt slut. Bonifacius IX hade, enligt hansr 
egna ord, kommit under fund med att »äfven från norden något 
godt kunde komma», och tillkännagaf d. 7 Okt. 1391 för hela 
christenheten att Birgitta, »född långt borta vid verldens yttersta 
gräns, hade genom sin lefnad och sina underverk gjort sig fÖitjent 
af en evig hågkomst». I enlighet med drottning Margarethas och 
de svenske prelatemes och ädlingames böner, inskref han nämnda 
dag hennes namn i de heligas bok. Vadstena-diariet innehåller 
en beskrifning på den fest, som då firades i Rom. 



Vadstena lemnat efter sig, namnes särskildt att det var genom hans inflytande 
som de mäktige i landet sammansköto medel till fallbordandet af pelarn e i 
klostret. 

XXXVIII. LucAS Jacobi, spanior, lekman. Munk 1393. Åtföljde året 
derpå konf. Magnus Petri till Rom, der han ordinerades till prest, förord- 
nades 1401 af päfven till birgittiner-ordens konservator, och reste 1402 tillika 
med Ericus Johannis (XXXI) ånyo till Rom och Florens för att undervisa 
munkame och nunnorna i det nyanlagda klostret Paradisus, der han slutligen 
blef Jconfessor. Besökte 1429 åter moderklostret i Vadstena, för att der öfver- 
vara ett generalkapitel, och var då åtföljd af 6 munkar från andra birgittiner- 
kloster. På återfärden från Vadstena s. å. insjuknade han i Bohus och aflecE 
derstädes, samt begrofs i Kungahella invid Lödöse. 

XXXIX. Sten Stensson. Förde i vapnet tvenne bjelkar. Omtalas så- 
som riddare första gången 1370, lagman i Vestmanland 1374, häradshöfding i 
Bankekinds härad 1377, riksråd 1385 samt lagman i Vestmanland och Dalame 
1386. Gift med Katarina Lafrensdotter, hvilken namnes såsom afliden d. 1 
Maj 1386, då herr Sten skänkte, såsom hennes själagift, tre gods i Vestergöt- 
land till Vadstena kloster. Efter att hafva utdelat många gårdar till kyrkor 



Digitized by VjOOQ IC 



19 , KLOSTEET I TADSTKNA. 19 

Drottningen frambar kort derefter en annan angelägenhet in- 
för påfvens stol. Redan Urban VI hade påbjudit en allmän synda- 
förlåtelse för dem, som under ett visst antal dagar år 1390 be- 
sökte Roms kyrkor, hvilken jubelfest skulle hvarje trettiondetredje 
år förnyas. Drottningen framstälde nu för Bonifacius, att många 
bland de skandinaviska ländemas innevånare gerna velat, men ej 
kunnat infinna sig i Rom under det bestämda aflatsåret. I anled- 
ning häraf tillät påfven att en lika omfattande syndaförlåtelse 
skulle stå dem bland drottningens undersåter till buds, som under 
en bestämd månad år 1394 besökte klosterkyrkan i Vadstena. 
Man kunde vänta talrika besök. Derföre bestämde påfven att 
biskopen eller domkapitlet i Linköping och den påflige uppbörds- 
mannen i norden skulle bland de andlige utse 30 konfessorer, af 
hvilka hvar och en skulle kunna meddela syndaförlåtelse, icke 
blott åt dem, som infunno sig i Vadstena, utan äfven åt andra, 
som af giltiga skäl varit förhindrade att begifva sig dit, men dock 
förrättat andra goda gemingar, eller ock i sitt ställe skickat om- 
bud till den heliga orten; allt med den uttryckliga föreskrift att 
dessa, som sålunda undgått besvärligheterna af en resa till Rom, 
vore förpligtade till andra goda verk och att erlägga de antagliga 
kostnaderna för en resa till och från Rom samt hvad de vid sina 
besök i kyrkorna derstädes skulle hafva offrat. Den ena hälften 
af dessa summor skulle aflemnas till den påflige uppbördsmannen 
och tillfalla vissa romerska kyrkor, den andra åter anslogs till 
Vadstena klosterkyrkas byggnadsfond^ 

L V 

och kloster, nedlade han alla sina embeten och ingick 1395 såsom lekbroder i 
klostret, der han afled 1431. 

XL. Stbphanus Laurentii. Munk 1395. Skötte klostrets klädkammare, 
oeh anlitades äfven såsom urmakare, f 1448. 
Nunnor: 
. 71. Anna Kablsdotter. Nunna 1400. Sändes 1415 jemte tre andra 
nunnor till England för att, enligt engelske konungens önskan, dit utbreda 
orden, 6ch blef då ur klostret högtidligen utförd af erkebiskopen i Lund, alla 
biskopame i Sverige, en biskop från Norge samt riddare och utomordentlige 
sändebud i stort antal. 

72. Maboabetha Greqerödotter. Nunna 1400. Tjenstgjorde länge 
såsom vårdarinna af nunnornas reliker och dyrbarheter, f 1433. 

73. Margaretha, dotter af Nicolaus Kista. Fadren erlade 1394 ingift 
för dottren, som dock icke invigdes förr än 1400. Redan såsom barn lärer hon 
dock hafva mottagits i klostret för att der uppfostras. Annorlunda torde icke 
kunna förklaras den uppgift, som innehälles i fadrens ingiftsbref af år 1394, 



Digitized by VjOOQ IC 



20 c. 8ILFVER8TOLPE. 20 

Biskop Knut i Linköping var vid detta tillfälle stadd på 
resa, hvarfore uppdraget att öfvervaka uppbörden öfverflyttades 
på domprosten i Vexiö, Johannis Ottonis, hvilken snart fann att 
det föreskrifna antalet af konfessorer icke var tillräckligt, utan 
ökade det egenmäktigt och utsträckte äfven tiden för aflatens ut- 
delande. Detta ansåg sig drottningen böra delgifva påfven, an- 
hållande tillika att den aflat, som sålunda blifvit meddelad i strid 
med påfvens föreskrift, måtte tillerkännas gällande kraft, hvilket 
utan svårighet beviljades. Påfvens nåd bar frukt hundrafalt, i det 
att icke mindre än 5,370 mark, i hvarjehanda myntsorter, stycken 
af armringar, rent silfver, vax m. m. sändes till Rom. Det var 
förenadt med icke ringa svårighet att af vissa personer utkräfva 
innestående fordringar för aflat, som erhållits på kredit, men sanno- 
likt dröjde det ej länge innan en lika stor summa inflöt i Vadstena 
klosterkassa. 

Åtskilliga ändringar och tillägg i klostrets stadgar gjordes 
under denna abbedissas styrelse. Generalkonfessom egde icke 
längre att bära titeln af ,prior; han förklarades skyldig abbedissan 
lydnad. Alla kloster af birgittinerorden stäldes omedelbart under 
kurians jurisdiktion och konventen skulle fÖr en tid af tre år utse 
en visitator, som egde makt att bl. u. förflytta klosterfolket från 
ett kloster till ett annat, i händelse han kunde föranledas dertill 
af ordens utbredande eller andra orsaker. In^en af oäkta börd 
kunde vinna inträde i klostret. 

Den sednare bestämmelsen låter oss ana att klostren stundom 
användes såsom tillflyktsorter för barn, hvilka på grund af sin 
börd blifvit brännmärkta af den allmänna fördomen. Vi finna i 
urkunderna många exempel på förnäma personer, hvilka till klostren 
skänkte ganska betydliga egodelar såsom ingift för unga qvinnor 
eller män, Jivilka sannolikt ofta stodo dem närmare än deras namn 
tyckas vilja medgifva. 

Bland personer, hvilka af denna abbedissa upptogos till del- 
aktighet af klostrets goda verk och förböner, må nämnas höfvids- 
mannen på Åbo slott, riddaren Thord Bonde och hans hustru Ram- 
borg Nilsdotter (vase). 

Vadstena-diariet säger väl om abbedissan Ingegerd att hon 

att dottren nemligen dä förde med sig till klostret »säng med underbolster, 
täcken och lakan». (Fadrens vapen var tvenne spetsar nedskjutande från sköl- 
dens öfra kant.) t 1^24. 



Digitized by VjOOQ IC 



21 KLOSTRET I VADSTENA. 21 

den 3 Febr. 1403 »afsade sig sitt embete>. Så alldeles frivilligt 
skedde detta dock icke. Mot slutet af år 1402 hade nemligen 
^killiga bland nunnorna och munkame fattat beslut att icke 
längre lyda under en abbedissa^ mot hvilken man kunde framlägga 
sådana anklagelser, som de, hvartill Ingegerd gjort sig skyldig. 
38 bland nunnorna utvalde Christina Staffansdotter till sin abbe- 
dissa och i förening, med hela munkkonventet tillkallade de en 
notarius publicus, hvilken uppsatte den anklagelsekrift, som de 
emade afsända till påfven. Denna anklagelse gälde äfven biskop 
Knut i Linköping, hvilken beskyldes för att, på grund af sin slägt- 
skap med abbedissan, hafva alldeles tillslutit ögonen för hennes 
brott och ingalunda velat tillåta hennes afsättande. 

Abbedissan hade i hög grad försummat regiens efterlefnad 
och systrarnas andliga väl. Klostrets egodelar hade hon vård- 
slösat, så att armod hotade nu i stället för den rikedom hon vid 
sitt tillträde mottagit, dess dyrbara privilegier och rättigter aktade 
hon föga och försummade alldeles att hålla kapitel och med kon- 
fessom och konventen rådpläga om klostrets bästa. Klostret led 
äfven af det vanrykte hon ådragit sig sjelf genom att ställa sig på 
en förtrolig fot med klerker och lekmän utanför detsamma. ^) 

I klostret förvarades en kista, hvari voro inneslutna de pen- 
ningar, som influtit för aflat, såsom offer o. s. v., och som till 
största delen voro påfvens tillhörighet. Kistan var förseglad med 
erkebiskopens i Noi^e och tvenne andra prelaters sigill. Dessa 
hade abbedissan uppbrutit, uttagit penningarna, och gifvit 200 mark 
åt biskop Knut. Några bref hade af henne blifvit förfalskade, och 
munken Lucas hade hon förledt till åtskilliga felsteg, i det hon 
gömt honom i nunneklostret och der låtit honom vara behjelplig 
med att förstöra påfliga privilegiebref, hvarefter hon affärdat 
honom med mycket guld och silfver till påfven. Sex af de äldre 
munkame kunde icke blifva prester på grund af det förtal hon 
om dem låtit utsprida, ehuru intet annat ådragit dem hennes 
ovilja, än att de icke låtit förmå sig att bryta emot de påfliga 
påbuden eller kränka klostrets privilegier. 

Klostret hade redan förut en gång inför drottningen, erke- 
biskopen i Upsala och hans suffraganer framburit dylika klagomål 



') »Nimia familiaritas et singulaies amores cum secalaribus, tam lajcis, 
quam clericis . . . .» 



Digitized by VjOOQ IC 



22 c. SILFVER8T0LPB. 22 

mot abbedissan, men hon hade då, egentligen på grund af sin 
slägtskap med Birgitta, sluppit undan med en varning och mot 
löfte om bättring. Hennes brottslighet blef dock större med hvarje 
dag, och vid ransakningama trampades rättvisan under fötterna. 
Då slutligen generalkonfessom och munkame, enligt många nun- 
nors bön, inträdde i nunneklostret, iklädde sina skrudar och med- 
förande sakramenten, samt formligen afsatte henne, bröt biskop 
Knuts vrede ut emot klostret. Han uppmanade skriftligen oger- 
ningsmän att våldföra sig på klostrets landtbor och forhärja deras 
gårdar. Munken Johannes Johannis blef af dem gripen och in- 
satt i fängelse på Hofs slott, *) derifrån han dock genom sin egen 
fintlighet lyckades smyga sig undan. Äfven tillsatte biskopen till 
kyrkoprest i de under klostret lagda socknarna Vadstena och 
Clastad, till klostrets förfång, en person, hvilken tillvunnit sig 
abbedissans ynnest. 

En del af nunnorna stälde sig på abbedissans sida, och häraf 
blef följden, att nunnekonventet icke kunde vädja till påfven, hvar- 
tiU hade erfordrats ett enhälligt beslut. Munkame voro enigare, 
och genom dem erhöll påfven kännedom om tilldragelserna i klo- 
stret, och befalde biskopen i Strengnäs, Petrus Johannis, att be- 
gifva sig till Vadstena kloster för att der ransaka rörande de 
framstälda beskylningama och, i händelse de befunnes grundade, 
skilja Ingegerd ifrån sitt embete och föranstalta nytt val af abbe- 
dissa. Denna bulla är daterad d. 3 Nov. 1402, och d. 5 Febr. 
följande år 2) utfärdade biskop Petrus en kungörelse, hvari han 
tillkännagaf att han, vid den anstälda undersökningen funnit abbe- 
dissan skyldig till den skada och det onda rykte, hvaraf klostret 
under hennes styrelse lidit, och att hon derfore blifvit formligen 
äfsatt. Han stadfästade på samma gång valet af den nya abbe- 
dissan, Gerdica Hartlefedotter. 

Att döma af vadstena-diariet, förde den afsatta abbedissan 
sedermera ett frommare lif och afled slutligen år 1412. 

Klosterfolket i Vadstena fick under denna tid ofta mottaga 
besök af drottning Margaretha. Hon var klostret särdeles be- 



*) Nu Hofgården i Hofs socken i Östergötland. 

') Vadstena-diariets ofvan omnämnda uppgift, att abbedissan Ingegerd 
skulle haf^a afsagt sig embetet den 3 Febr., får naturligtvis tillskrifvas diarie- 
forfattarens bemödande att öfeerskyla mycket, som kunde vara menligt för 
klostrets anseende. 



Digitized by VjOOQ IC 



23 KLOSTRET 1 VADSTENA. 23 

vågen, lofvade att der insätta en jungfru och deltog äfven stundom 
i klostrets enskilda angelägenheter, såsom då hon, vid sin vistelse 
der år 1400, bilade en tvist, som uppkommit mellan de båda kon- 
venten. Ko&ungen . och hans gemål skänkte bl. a. till klostret 
1403 ett tusen lödiga mark, för hvilka de till klostret pantsatte 
Aska härad med all konungslig rätt. 

£n gång synes en missämja hafva vänt på väg att bryta ut 
mellan klostret och dess kungUga beskyddarinna, då den sednare, 
åtföljd af biskopar och råd begifvit sig till Vadstena för att lägga 
staden under kunglig skatt. Konventen framvisade då sina bref 
och rättigheter, på grund af hvilka räfstetinget dömde att staden 
borde, såsom hittills, lyda under klostret. 

Gbrdica Hartlefsdotter. Abbed. 1403—1422.^) 

Birgittinerordens guldålder kan anses infalla under denna 
abbedissas tid. Under det att klostret i Vadstena årligen fick 
mottaga talrika bevis på svenska folkets och isynnerhet de för- 
nämes kärlek, hade intresset för sancta Birgittas orden i jfräm- 
mande länder uppnått sin höjd. Vadstena var numera en vall- 
fartsort, der man icke blott vid aflatsfestema trängdes omkring 
helgonets reliker, utan dit man äfven stundom förpligtades att be- 
gifva sig för att försona begångna brott. Våra urkunder låta oss 
mer än väl förstå att de mäktiga slägtema här i norden ofta, på 
grund af enskilda förvecklingar, stodo, likasom Capuletti och Mon- 



*) Munkar: 

XLL Johannes Johannis från Ealinar. Född 1362. Fadren var guld- 
smed. Munk 140å, diakon; reste till Beval 1407 och återvände derifrån föl- 
jande år, samt företog ånyo resor i klostrets ärenden till England 1415 och 
till Lolland 1417. Skref många höcker, hvaribland »Bonaventara super Lucam», 
»vitas patrum», »revelationes Birgittse» m. fl. t 1*^- 

XLUL Olavus, jemarbetare; munk 1406. Afsändes 1416 jemte näst- 
följande munk och tre nunnor till Lolland fÖr grundläggandet af klostret Marie- 
ho. Återvände sedermera till Vadstena, men rymde ur klostret 1419, tagande 
med sig åtskilliga af dess tillhörigheter. 

XLIV. Stephanus Lionoason, stenbildhuggare. Munk 1406. Afsändes 
1412 till Mariendals kloster vid Reval, och 1416 tiU Lolland, t 1*55. 

XLVIL Ulf Biboebsson, son af Birger i Larabo (Lårbo) och Ingeborg, 
soror ab extra i Vadstena. Skolmästare i Linköping, prest. Munk 1407. Val- 
des 1423 till generalkonfessor; afsade sig detta embete 1426. Var en berömd 
uttolkare af de otydligare ställena i Birgittas revelationer, emedan han väl 
viste på hvilka personer de syftade, f 1433. 



Digitized by VjOOQIC 



24 c. silfverstolpe: 24 

taga, med svärden rigtade mot hyarandras bröst Många offer 
föllo för det en gång tända hatet, och endast fä af dessa fejder, 
stundom så romantiska att man skulle vilja förlägga dem under en 
mera glödande sol, slutade med en formlig försoning. När detta 
någon gång inträffade, kunde det naturligtvis icke ske utan att 
den egentlige våldsmannen förpligtade sig icke blott till ganska 
förödmjukande afböner, * utan äfven till botöfningar och långväga 
pilgrimsresor. Först sedan detta skett utfärdades urfejdabref, så- 
som tecken till att fiendtlighetema åtminstone för någon tid upphört. 

Äfven Vadstena kloster öppnade stundom sina portar för så- 
dane botöfvare, och bland dem nämna vi särskildt den myndige 
danske riddaren herr Jens Nielsson. Sjelf tillhörde han slägten 
Löwenbalk, och hade 1404 dräpt en medlem af d^i mäktiga släg- 
ten Brok. Genom drottning Margarethas bemedling, blefenförso-- 
ning åvägabragt, hvarigenom herr Jens måste förbinda sig till så 
många pilgrimsresor, att han ensam ej kunde hinna utföra dem 
alla,- utan erhöll derföre tillåtelse att sända andre i sitt ställe. 
De orter, som skulle besökas, voro Rom, Jerusalem, Kompostella, 
Vadstena och Trondhjem m. fl. Dessutom måste han utlofva messor 
och rikliga skänker till den mördades slägtingar och till slut skulle 
han knäböja inför dem och räcka dem ett draget svärd eller knif, 
ödmjukt bedjande om tillgift;. Sådan var tidens sed. 

1 Ixkjan af år 1406 erhöll klosterfolket i Vadstena besök af 
en person, som vid sitt första uppträdande sannolikt föreföll såsom 



XLVni. NicoLAts El AVI. Munk 1407, diakon. Berömd sångare. 1 1443, 

L. Petbus Olavi, kyrkoprest i Kijl. Munk 1408. Skref många religiösa 
arbeten, såsom t. 9x. en utläggning öfver linköpingskaniken Mathie bibelverk, 
mötets i Basel förklaringar rörande vissa artiklar i Birgittas revelationer, m. m. 
t 1438. 

Ll. Eabl Akdebbbok, född 1369; kanik i Skara och kyrkoprest i Skedvi 
Hunk 1409. Beste 1410 och 1412 till Mariendals kloster vid Beval; afskref 
nnder sin vistelse derstädes åtskilliga böcker och handlingar, f 1414. 

LII. Johannes Haqvini, kanik i Linköping. Munk 1411. Begaf sig 
(jemte LV) till geiTeralkonciliet i Oostnitz 1418, för att utverka bekräftelse å 
klostrets privilegier. Valdes 1421 till erkebiskop i Upsala. t 1432. 

un. GsBABDUB ÅNDBBiD Btnino, lekman. Munk 1412. Beste 141(> 
jemte generalkonfessom Ericus Johannis (XXXI) till Mariebo kloster, och före- 
tog 1434 en resa till birgittinerklostret vid Danzig, för att reparera klostrets 
orgel, t derstädes samma år. 

UV. Andbbab Jacobi, prest i Linköping. Munk 1414. Sändes 1416 
till Mariebo kloster. Vårdade klostrets reliker, hvilket förtroende han afsade 



Digitized by VjOOQ IC 



25 KLOSTRET I VADSTENA. 25 

en skuldbelastad pilgrim. Oaktadt marken var insvept i ovanligt 
djup snö, vandrade han dock med obetäckta fötter, och framkom 
tUl klostret, svårt angripen af den hårda kölden. Han uppgaf sig 
vara en italienare vid namn Robertus, och man gissade snart att 
det var samme man, som i Linköpings domkyrka väckt ett oerhördt 
uppseende genom sina uttolkningar och förklaringar rörande bl. a. 
Christi menniskoblifvande och begynnelse-orden i Johannis evan- 
gelium. Han var af påfven utsänd för att inhemta upplysningar 
rörande kyrkans tillstånd i Skotland, men kunde icke motstå sin 
brinnande längtan att äfven få knäböja vid Birgittas stoft. Man 
fick slutligen veta att han blifvit af påfven vigd till biskop, och 
under den månad han i klostret qvardröjde, uppbygde han ihången 
med sin andliga vältalighet. 

Kort efter dennes afresa infunno sig trenne personer, hvUka» 
uppträdande tillkännagaf att de voro höge herrar. Det var den 
engelske ädlingen Henrik Fitzhuger till Ravenswather, åtföljd af 
en annan riddare och sin slottsprest. Konventen sammankallades, 
och han tillkännagaf inför dem att han önskade upplåta sitt gods 
i närheten af 'Canterbury till ett kloster för birgittinerorden. Han 
anhöll att munkar från Vadstena måtte öfversändas för att upp- 
bygga klostret på nämnda ställe »äfven om konungen eller andre 
mäktige män ville anvisa dem någon annan ort». Det lär sålunda 
hafva varit en viss täflan om att erhålla sancta Britas ynnest. 

Katastrofen vid Tannenberg hade i dessa dagar störtat tyska 

sig 1436. Tillverkade uret i dormitorium och förbättrade ett annat ur, som 
var uppsatt i omgången kring klostret, f 1^38. 

LV. Johannes Hillebbandi, son af Hillebrand Cruse och hans hustru 
' Elisabeth, för hvilkens själagagn mannen grundlade ett kapell i Linköpings 
domkyrka. Eanik i Linköping. Munk 1415. Bevistade generalkonciliet i Cost- 
nitz. Efter flera resor återkom han till Vadstena 1420; sändes 1440 till Norge 
for att visitera Munkalifs kloster. Den utgiftsbok han förde under sin vistelse 
i Eom 1419—1420 förvaras i Upsala Universitets bibliotek (N. 74 i Cat. Benz). 
1. 1454. 

LVI. Ako Johannis, prebendeprest i Vesterås. Munk 1416. Åt^ljde 
1433 generalkonfessom Gervinus (LXTTT) till kyrkomötet i Basel. Reste 1438 
till Finland, för att grundlägga ett birgittinerkloster derstädes. Valdes 1442 
till biskop i Vesterås. Då han 1453 kände sin lefnads slut nalkas lät han 
fora sig tillbaka till klostret i Vadstena, der han afsonmade och begrofs 
nämnda år. 

LVni. Johannes Beneoni, lekman. Munk 1416. Utsågs 1436 till att 
T&rda relikerna, hvilket fortroende han afsade sig 1460. Sammanskref en le- 



Digitized by VjOOQ IC 



26 c. 8ILFTERSTOLPE. 26 

ordens riddare ifrån den höjd af makt, dit de aldrig mera skulle 
uppstiga. Polens konung Wladislaus skref tvenne månader der- 
efter, under belägringen af Marienburg, till biskopen i Pomesanien 
med begäran att han ville skänka sin välsignelse åt det kloster 
konungen ville grundlägga vid »Griinnevelt» (Griinfeld), en liten 
by i trakten af Tannenberg, der han tillkämpat sig den blodiga 
segren öfver sina fiender. Tyska riddarordens halfvilde besegrare 
räknade öfver den stora manspillan slaget vållat, och då han ön- 
skade nedkalla himlens Md öfver de fallne kämparne, var det' 
helgonet från norden han ville anropa om hjelp dertill. Ät Bir- 
gitta skulle klostret helgas. 

^ Äfven lifländske ordensmästaren upplät en naturskön plats 
inom sitt område, ej långt från Reval, för ett birgittinerkloster, 
som blef kalladt Mariendal, dit tvenne vadstena-munkar begåfvo 
sig 1407 för att gifva undervisning i ordensregloma. Från detta 
kloster åter härledde sedermera klostren Marienwold vid Liibeck 
och Marienkron vid Stralsund sitt ursprung. 

De 8. k. broderskaps-bref, hvilka klostret stundom utdelade, för 
att i kraft af dem upptaga sina välgörare till delaktighet af alla 
böner, messor och goda verk m. m., voro naturligtvis så eftersökta 
dyrbarheter, att man ej må förundras öfver att se sjelfva drott- 
ning Margaretha ödmjuka sig för att komma i åtnjutande deraf. 
Vid sitt besök i klostret 1403, då hon anlände på julaftonen och 
qvardröjde under hela helgen, bönföll hon om att sålunda blifva 
upptagen i klosterfolkets krets, och när detta beviljats, kysste hon 

gend om Birgittas kanonisation samt dessutom skildringar af Simeon i templet, 
jungfru Marise fader Joachim, hennes systrar samt Katarina, Birgittas dotter, 
t 1461. 

LX. Laubkntius Haqvonsson, borgmästare i Vesterås. Munk 141?. 
Skänkte till klostret vid sin invigning 8 skeppund koppar och ett dyrbart vig- 
vattenskärl. Åtföljde 1430 generalkonfessom Gervinus (tXIII) till Rom, samt' 
reste åtskilliga gånger till Finland, der han slutligen afled 1451. 

LXI. Johannes Bebnardi från Kalmar. Munk 1420. Beste 1426 till 
Marienwolds kloster, samt åtskilliga gånger till Finland, f derstädes 1445. 
Berömd predikant. 

LXU. 1ngk)lphus, lekman. Munk 1420. Skicklig arkitekt. Ihjälslagen 
af en bjelke vid reparation af klostrets tak 1422. 

LXIU. Gbbvinus Pbtbi, kanik i Linköping och baccalaureus in jure. 
Beste 1426 (jemte LXI) till Marienwolds kloster, för att återställa end^^^n 
derstädes och öf^ervara ett generalkapitel; efter återkomsten deriirån samma 
år, valdes han till generaUconfesaor, i hvilken egenskap han, enligt general- 



Digitized by VjOOQ IC 



27 KLOSTRET I VADSTENA. 27 

hvarje nunna och munk på handen. Från denna ceremoni be- 
rättas en anekdot om en af lekmännen bland munkame, hvilken 
sökte att öfverskyla handen med en flik af sin kåpa, hvilket drott- 
ningen ingalunda ville tillåta, utan fordrade att >såsom nu mera 
hans syster» få kyssa hans hand blottad. Äfven drottning Filippa 
erhöll af abbedissan Gerdica ett dylikt delaktighets-bref.*) 

På Lolland hade Margaretha utsett en lämplig ort for ett 
kloster af Birgittas orden, men hann icke foretaga dess grund- - 
läggning. Detta blef sålunda en angelägenhet, som konung Erik 
tog i arf med kronan. Kort efter drottningens död infann han 
sig också i Vadstena och lofvade att dels fullborda klostrets egen 
kyrkobyggnad, dels gifva sitt skydd åt Margarethas stiftelse, som 
blef kallad Mariebo. 

Ifrån denna tid började klosterfolket i Vadstena att inse huru 
betungande underhållet af Birgittas hus i Rom skulle blifva. En 
romarinna vid namn Francisca hade gifvit Birgitta detta hus, som 
skulle tjena till herberge för de pilgrimer, som från norden an- 
lände till Rom och äfven för de beskickningar, som ofta nog dit- 
sändes från klostret i Vadstena. Atskillige kardinaler inberättade 
1412 att liuset var så utarmadt att der funnos hvarken sängar 
eller husgeråd, och erkebiskop Henriks i Upsala påbud att hvarje 
kyrka och kyrkoprest skulle gifva ett öre penningar till dess under- 
håll, läi^er icke mycket hulpit, ty husets -tilltagande förfall är ett 
, ständigt återkommande ämne i de till klostret ingångna skrifvel- 
sema från Rom. 

Vadstena klosters läge var, liksom klostrens i allmänhet, valdt 
med omsorg och god smak. Icke blott sjön erbjöd en beqväm 



kapitlets beslut besökte Rom 1430 och öfvenrar mötet i Basel 1433.^ Afsade sig 
konfessorssysslan 1443. Dödsåret okändt. 

Nunnor: 

80. Ingeborg, dotter af hertig Gerhard af Sleswig. Nunna 1408, ehuru 
étidast 11 är gammal. Abbedissa 1448. Afsatt 1452, återvald 1461. Se nedan, 
t 1465. 

91. Cecilia Petbbsdottbb, firån Sbeninge; dotter af Peter Trottesson 
och Katarina Benktsdotter. Nunna 1412. Valdes till abbedissa 1456, men 
vägrade att mottaga embetet. t 1^65. 

^) Delaktighetsbref utvexlades ofta klostren emellan. Så erhöll t. ex. Vad- 
stena kloster sådana bref från Tommarps kloster 1407 och från Gudhem 1413, 
och att det icke blef svaren skyldigt, kan antagas såsom gifvdt 



Digitized by VjOOQ IC 



28 c. SILFYERSTOLPE. 28 

kommunikation, utan en allmän stråkväg gick äfven ganska nära 
förbi klostrets murar. Detta var naturligtvis en stor fördel för 
hvar och en, som af andliga behof drefs att uppsöka klostret, men 
ölägenheter deraf skulle äfven snart visa sig. På mötet i Arboga 
1412 klagade man högljudt att en mängd både yngre och äldre 
qvinnor, >bland hvilka många voro starka och arbetsföra», plä- 
gade, iklädda torftiga drägter, ströfva omkring klostret och lefva 
af dess allmosor. Erkebiskop Johannes i Upsala förbjöd kon- 
venten att hysa eller hjelpa dessa qvinnor, emedan deras seder 
befunnits stå i stor strid med klosterlifvet. ^) Det ogräs, som blifvit 
utsådt i vingården under den förra abbedissans styrelse, var icke 
så lätt att nu mera utrota. Väl höra vi icke nu talas om så 
svåra förbrytelser mot regloma som förr, men klostermurama 
erbjödo icke längre något säkert skydd mot den yttre verldens 
lockelser. Då biskop Knut i Linköping, jemte några medlemmar 
af hans kapitel, år 1419 besökte klostret för att enligt statuterna 
undersöka huruvida nunnorna efterlefde regien, erhöll han af ge- 
neralkonfessom och de 4 senioreme icke tillfredsställande upp- 
lysningar. Abbedissan och nunnorna hade låtit förleda sig att 
utan urskiljning mottaga skänker och dyrbarheter af verldslige, 
och insläppt lekmän i klostret, med hvilka de samtalat både på 
hvardagar och helgdagar; vid bestraffande af begångna fel hade 
icke jemlikhet blifvit iakttagen; abbedissan hade icke på dertill 
bestämda tider förrättat revision af räkenskaperna och ej heller 
noga undersökt på hvad sätt offren blifvit förvärfvade, samt dess- 
utom låtit matportionerna orättvist utdelas. 

Biskopen förmanade nunnorna att samvetsgrannare iakttaga 
föreskrifterna i nämnda fall, och stadgade dessutom, af förekomna 
anledningar, att intet bref af vigtigare innehåll måtte beseglas 
med konventets sigill, utan att alla konventsmedlemmame dertill 
gifvit sitt samtycke. Redan påfven Johannes XXIII hade ansett 
af nöden att förbjuda nunnorna i Vadstena att i nunneklostret 
insläppa personer, som infunnit sig vid de högtidliga gudstjen- 
stemas firande, samt att åt dem utdela mat och dryck. Tystnad 
lärer eljest hafva varit den svåraste regien att iakttaga för de 
fromma systrarna, och icke voro dem de gudliga samtalen sins 
emellan nog. Samme påfve tillät nunnorna att, stående så att de 



^) ». . . . otio potationibus noctumis inservinnt». 



Digitized by VjOOQ IC 



29 KLOSTEET I VADSTENA. 29 

sjelfvra ej syntes, samtala med främlingar, då konfessorn och en 
af munkarne, eller ock två munkar eller nunnor, voro närvarande, 
hvilka borde se allt som tilldrog sig, utan att höra samtalet. Jo- 
hannis efterträdare Martinus V ansåg dock icke detta tillräckligt 
betryggande. Han menade att vittnena äfven borde höra allt hvad 
som sades. För öfrigt visade han sig mera frisinnad i afseende 
på den undfägnad klostret hade att bjuda på. Enligt konung 
Henriks i England samt konung Eriks och drottning Filippas för- 
böner, tillät han nunnorna att upplåta sina håfvor åt de be- 
sökande, som hungrade äfven efter annat än andlig spis. 

Abbedissan Gerdica fick äfven mottaga åtskilliga andra påf- 
liga bestämmelser rörande sitt kloster, hvaribland må nämnas till- 
stånd för en hvar, som ej blifvit bannlyst, att begrafvas inom 
klostret, dock med rättighet för sockenkyrkan att göra sina an- 
språk efter den aflidne gällande. Detta var en rättighet, hvaraf 
verldsmenniskoma visste att med förkärlek begagna sig.^) Under 
allmänt interdikt finge gudstjensten i klostret firas »inom stängda 
dörrar och med sänkt röst»; på vissa högtider var det till och med 
tillåtet att öppna dörrarna, låta "klockorna ringa och högt upp- 
stämma sina sånger, såvida icke klosterfolket gifvit anledning till 
interdiktet. Utan abbedissans, konfessorns och båda konventens 
medgifvande var det ingen tillåtet att utträda genom kloster- 
poi*tama, icke ens för att begifva sig till något annat kloster, 
och . alldeles förbjudet var det att öfvergå till någon annan or- 
den, med ett märkligt undantag för karthusienserorden. Den som 
bröte mot dessa föreskrifter hade ingenstädes att påräkna något 
skydd, men kunde deremot af biskopen i stiftet gripas och insättas 
i fängelse. ' 

Efter att hafva i nitton år förestått den utan tvifvel ganska 
besvärliga befattningen såsom klostrets abbedissa, nedlade Gerdica 
Hartlefsdotter sitt embete d. 27 April 1422. 

*) Att de slägter, som på något sätt blifvit förenade med Birgittas, ön- 
skade jordas i hennes närhet, var en följd så väl af den allmänna foreställ- 
ningen om kraften af helgonens beskydd, som måhända icke m^indre af begäret 
att lysa genom berömda anor. Af Bjelke- och Bondeslägterna äro talrika 
medlemmar begrafha i klostret, och bland andra personer som under denna 
period der begrofvos, finna vi abbedissans egen fader Hartlef Bolk, som dog 
redan 1390, men hvars stoft 22 år sédnare flyttades till Vadstena; 'Bo Jonssons 
enkå Mai-garetha Dume begrofs här 1410 och tre år derefter herr Christiem 
Nilssons (vase) hustru, fru Margaretha Karlsdotter m. fl. 



Digitized by VjOOQ IC 



30 c. SILFVBRSTOLPB. 30 

Benkta Gunnabsdottbr. Abbed. 1422 — 1446.*) 
Vid midsommartiden 1422 mottogo konventen i Vadstena en 
påflig befallning, som väckte mycken oro. Martinus V hade sina 
skäl hvarföre han icke längre ville tillåta att de s. k. dubbel- 
klostren fortforo att inom sina murar hysa tvenne konvent. Dels 
motverkade nemligen detta i betydlig grad ordens tillväxt, emedan 
personer, som gema ville bidraga till birgittinerordens utbre- 
dande, nödgades derifrån afstå på grund af de stora kostnader, 
som voro oskiljaktiga från ett dubbelklosters anläggande, dels 
antyddes faran af att nunnor och munkar bodde hvarandra så 
nära. Klosterfolket i Vadstena skyndade sig att genom erkebisko- 
pen i Upsala underrätta konung Erik och hans gemål om detta 
oroande påbud, och anhöll om deras bemedling hos påfven. De 
afsände med anledning häraf dekanen i Strengnäs Nicolaus Rag- 
valdi till Rom. En sådan beskickning var naturligtvis förenad 
med dryga utgifter, men konungaparets, företrädesvis drottningens, 
kärlek och omtanke för sina systrar och bröder i Vadstena skydde 
inga uppoffringar. Martinus gaf med sig. Han utfärdade en ny 
bulla, hvari han medgaf att birgittinerklostren, såsom hittills, finge 
omfatta tvenne konvent. Sålunda voro de hotande åskmolnen för- 
jagade, och säkerheten för framtiden betryggades 10 år sednare af 
Eugenius IV, som bekräftade ordens rätt att anlägga och bebo 
dubbelkloster, dertill föranledd af nödvändigheten för nunnorna 
att hafva presterligt biträde vid gudstjenstema. Han ansåg att 



*) Förf. har icke funnit Benkta Gunnarsdotter omnämnd såsom abbedissa 
sednare än d. 20 April 1446 — och icke hennes efterträdarinna , tidigare än d. 
6 Juni 1449; mellan dessa tidsgränser infalla sålunda den förras afgång och 
den sednares val. 

Bland munkar och nunnor, som under denna abbedissas tid ingingo i 
klostret, nämnas: 

Munhar: 

LXVI. Johannes Bobqvabdi. Munk 1428. Uppsatte de privilegier, söm 
framlades inför konung Christoffer, då han besökte klostret 1442. Valdes till 
generaVconfessor 1443; afsade sig embetet följande år. Företog många resor i 
klostrets ärenden, f i Finland 1447. 

LXIX. SuNO, lekman. Invigningsåret okändt. Förskaffade sig frilös- 
ningsbref af påfvens poenitentiarius, och utgick ur klostret 1434, blef återförd 
och undergick penitens, men frilöstes af påfven från orden och bortgick natte- 
tid samt blef upptagen i Skeninge kloster. 

LXXI. Magnus Unnonis; magister artium & baccalaureus sacr» theo- 



Digitized by VjOOQ IC 



31 KL08TKBT I TAD8TBNA. 31 

det under sådana omständigheter vore att föredraga att dervid 
anlita ordens egne munkar framför att insläppa fullkomligt fram* 
mande personer i klostret. 

Af de ofta sammankallade generalkapitlen kunna vi sluta till 
att många tvister uppkommo bland ordensmedlemmame. Endast 
bristfälliga underrättelser från de vid dessa kapitel fattade beslut 
hafva blifvit till våra dagar bevarade. Så mycket veta vi dock 
att nya stadgar, som tvenne till generalkapitlet i Marienwold ut- 
sände vadstena-munkar derifrån medförde hem, uppväckte mycken 
ovilja och bitterhet, och det kapitel, som tre år sednare (1429) 
hölls i Vadstena lär icke heller hafva särdeles behagat kloster- 
folket. Det heter nemligen härom i diariet att berättelsen om 
nämnda kapitels förhandlingar endast en gång upplästes i klostret, 
och ehuru den derefter öfverlemnades till klostrets arkiv, blef den 
aldrig mera synlig. Det var väl icke heller så lätt att förmedla 
mellan de ^ många olika åsigter, som kunde blifva framstälda på 
detta möte, der representanter från ordens samtliga kloster infunnit 
sig. Bland andra nämnas i urkunderna generalkonfessom i bir- 
gittinerklostret vid Florens, spanioren Lucas, förr munk i Vadstena, 
åtföljd af 6 munkar af samma orden; vidare tre från Reval samt 
många från de öfriga klostren. 

Det anseende moderklostret i Vadstena åtnjöt, föranledde ofta 
till förtroliga skriftvexlingar. Ar 1444 fick abbedissan Benkta mot- 
taga besök af tvenne utländske munkar, som framburo en skrif- 



logise. Eanik i Linköping. Munk 1435. Generalkonfessor 1444. Beste till 
Eom 1445. Besökte Nådendal 1462. Har skrifvit bl. a. »Tractatus de devoto 
modo vivendit i kodex 15 i Upsala Univ. bibliotek, f 1^70. 

LXXV. Olaus Gunnabsson, kanik i Vesterås. Mnnk 1438. Reste 1442 
till Finland. Biskop i Vesterås 1454. t a^ forgift 1461. 

LXXVL Olaus Petbi. Munk 1439. Reste 1444 (jemte LXVI) till Rom 
för att erbåUa stadfästelse på ordensregloma. Utplundrades vid Wilsnak, men 
det lyckades bonom att under allehanda faror återskaffa sina förlorade böcker 
och andra saker. UppeböU sig 1 år i Mariebo och Marienwold. Skref bl. a. 
»Librum s. Thomae», ett missale och hymnarium m. m. f i Munkalif 1452. 

LXXXl. Kabolus Andrea, kyrkoprest i Vist. Munk 1442. Har skrjfvit 
en »Chronologia brevis», hvilken är tryckt i Benzelii »Monumenta hist. Eccl. 
Sveogoth.» sid. 98—100. t 1451. 

LXXXIT. BoTULPHUS Haqvini, från Söderköping. Munk 1442. General- 
konfessor 1452; afsade sig embetet 1454. t 1458. 

LXXXVI. Jacobus Laurentii, kyrkoprest i Vadstena. Munk 1446, 
Berömmes såsom en flitig afskrifvare. f 1460. 



. Digitized by VjOOQ IC 



S2 c SLFWEKnKULnL 32 

Tdse från abbedksui Efeaibeih och konToiten i Ixi^^ittmeftiostrei 
i Gojuleiibarg:. De klagade öfrer att alltsedan den nn regoande 
koTnmgoK &der aäidit^ hade klostret utstått sråra förföljelser af 
aftmdsamma personer, som sökt att b^öfra det dess tionde och 
andra rittigh^er. De Toro nu STäriigaQ i stånd att underhålla 
de ^ peisoner, som roro i klostret, och hyste ea alhariig finktan 
att hela orden inom kort tid skalle forgås, såiida icke klostret i 
Vadstena Tille bistå åasL, och åtminstone sinda dem någon idik 
af Birgitta. Någon tid doefter söktes ett dylikt beskydd af abbe- 
dissan Agnfö Holthnsen i Maiienkroa. och för åen hjelp moder- 
klostret skänkte, erhölls tiU lön hufrndet af en bland de 11,000 
jmigånroa, hTilket sändes till Vadstena firån sistnämnda Uosta*. 

Äfren med kloster af andra ordnar stod Vadstena i förbin- 
delse. Ddaktigbetsbrrf ntrexlades 1444 mellan Vadstena och s. 
Egidii benediktineridoster i Xumbög, 

Vadstaia stad stod fortfarande i stort beroaide af klostret. 
Då borgmästare och råd 1426 stiftade ett s^lakapell i helgeands- 
hnset i stadai, förbjodo abbedissan och konfessom att äeia än 
högst trå me^or om dagen der finge firas, och förbehoUo sig 
dessutom rätt aU bekräfta rådets Tal af kapell-prest. På sapima 
sa^tt hänsköts äfren tiU klostret Talet af an >kTrkoherre^, som 
dmlle förrätta den godstj^ist i Vadstana bjkyika, till hTars under- 
håll konmig Erik 1430 anslagit 1,100 eng. nobkr, såsom s^Ja^ift 

Smnm or: 

llå. AssiL CLArsDOTTEK: från DuLSuk. Xaaui l^tä St^^Kg i att 
Ircidoa oA texta, t 1454. 

116l Hamgametell AaTiDSDorrca. Xiuma 14ä Be^e till FiDkiid 
14U ock nlåcB tiU abbe^hssi i Xåd«diL Atarrittae dmfrla 143&. f U7a 

122. K%THAmryA Bkkctsdottek. X«bu 1427. Best« IM) till Fialud; 
åjaA<3m lllk Aiie^&tm 1432. Aiaie ^ «mbHet 145d. t 1457. 

1^ CShk^teka Haxsdottex 6åa Soderfc^in^. doa«r af Haas Rodh. 
Xama 14901 f i Fiakad 1447. Har dziMt 2 odi 3 deka af kodei A. 4 i 
KsfS^ Bäbliv^tdoet, iciMhillaade: >de Tirmtibos» & >de iBterpt^tatidae wss»». 

ISl Ajoli Paulsdottel Xvaaa 1436^ iVMrcmk lilrtfiiii 1«96. 
A&ad« sg ea^betgt 1^6. f 1500. 

144. MABCAaETHA CLArsDOTTsa, dotter af kvM)ui^ Eail Eaatsoas kalf- 
fT^er M ai g Mrth a ock XDs SDeasBOB (matt odi dacri Xana 144a jtMtrfiiifli 
U72. t 1486. Har AxHttX dea af Beai^as ock Bmh tmlrta >ClaQakoii de 
S. Bii]^Iua>. 

151. BoTiuHS Petixsdotteb. Kaaaa 1441 t Hm« BqiSiA såsom 



Digitized by VjOOQ IC 



33 KLOSTHBT I VADSTENA. 33 

för sin gemål Filippa, »som sig troget och ärligt beviste allt intill 
sin död». Till att förhöja denna gudstjenst anstäldes derjemte 10 
klerker, som på sina kåpor skulle bära »rikets baner», ett rödt 
kors i gult fält. 

Emot slutet af abbedissan Benktas styrelsetid utfärdade konung 
Christoffer en 'befallning att, alldenstund han förnummit antalet af 
borgmästare och rådmän i Vadstena vara så stort att menigheten 
deraf betungades, desse hädanefter icke skulle vara flere än 4 
borgmästare och 8 rådmän, af hvilka hälften skulle »sitta» hvart- 
annat år. Två af borgerskapet skulle bistå dem vid den årliga 
skatte-uppbörden och sedermera aflägga räkenskap för abbedissan. 
Denna sednare skulle bestämma hvilka af rådet nu sålunda borde 
utträda, och böter ålades en hvar, som visade dem någon sid- 
vördnad. 

Det gifves ingen anledning att tro det klostren ännu förlorat 
något af allmänhetens vördnad. Tvertom visa de under hela 1500- 
talet ymniga tillflödena af gåfvor och testamenten att den fromma 
kärleken hölls brinnande. Vid pass 600 gårdar hade vid denna 
tid kommit i Vadstena klosters ego. Dock kunde det gifvas för- 
hållanden då de af tidens gäsning oroade sinnena icke drogo i 
betänkande att störa lugnet inom klostrens murar. Det hjelpte 
icke alltid att de andlige förenade sina hotelser och till och med 
anförtrodde den förkrossande bannstrålen i generalkonfessorns hand. 
De verldsliges era betsmän och fogdar rufvade på klostrets skatter 
och läto sig icke varna. Derom vittna de »upprepade klagomålen 
från abbedissan och konventen. Klosterfolket led väl icke person- 
ligen häraf, ty så hade klostrets välmåga tilltagit att både humla 
och salt der funnos i öfverflöd, men landtböndeme pressades så 
mycket hårdare af de ogerningsmännen fogdarne. Också kunde 
klostrets vigda rum icke erbjuda dem någon fristad. Efter att 
hafva rågat måttet af våldsbragder, hade Jösse Eriksson 1436 er- 
hållit lejdbref till Vadstena, i hopp om att der kunna finna skydd 
mot den hotande hämnden. Aska härads bönder vågade dock 
bryta kyrkans frid, trängde in i de till nunnekonventet hörande 
byguadema och lyssnade icke ,till varningsropen att ej kränka 
klostrets privilegier. De funno fogden gömd i ombudsmannens 
egna rum och släpade honom vid fötterna utför alla trappor, bundo 

Hist. Bibliotek. I. 3 



Digitized by VjOOQ IC 



34 c. 8ILFVERST0LPE. 34 

honom på en släda »som ett svin»*) samt förde honom till Mo- 
tala, der hans hufvud toU. 

Huru upptagne de verldslige än voro af ständiga fejder och 
politiska förvecklingar, trängde dock en lifligare religiös rörelse 
stundom fram till dem. Detta fick äfven klostret i Vadstena be- 
vittna. En dag år 1442 infann sig i taleporten en man vid namn 
Hemming. Hans tal röjde väl föga bildning, men han sade sig 
hafva fått af den hel. jungfrun befallning att för munkame fram- 
ställa åtskilliga satser, hvilka dock stodo i strid så väl med den 
allmänna bekännelsen som särskildt med Frälsarens regel. Han 
vidhöll dem dock, och de blefvo derföre i klostret uppskrifna samt 
öfverlemnade till biskopen i Linköping, hvilken fann dem irrläriga 
och dömde mannen, såsom kättare, till fängelse. Efter mycken 
»fasta» återtog han sina artiklar och ålades penitens, bestående 
deri, att då biskopen, presterskapet och allt folket gingo i proces- 
sion omkring kyrkan, fördes han midt ibland dem, blottad till 
medjan, och bärande på ryggen en risknippa och i handen ett 
brinnande ljus såsom sinnebilder af det bål, som väntade honom 
om han ånyo gjorde sig skyldig till dylikt brott. Samma penitens 
måste han äfven förnya i klostret, då processionen utfördes af 
munkarne den 4 Mars. Botemedlet hade den åsyftade verkan; 
hans irrlärighet hördes sedermera icke af. . 

Några veckor förut hade en annan procession hållits i klostret, 
som lemnade ett angenämare intryck efter sig. I slutet af Januari 
uppnådde konung Christoffer på sin eriksgata Vadstena kloster och 
mottogs med Te Deum. Så väl nunnor som munkar gåfvo honom 
sin hyllning. Han gjorde sig bekant med förhållandena i klostret 
och besåg alla reliker. Derefter lät han för sig uppläsa de pri- 
vilegier 4ians företrädare skänkt klostret. Munkarne hade varit 
nog omtänksamme att låta en af de skrif kunnigaste, Johannes 
Borqvardi, göra en afskrift af alla dessa äldre privilegier, hvilken 
konungen genast beseglade. Vid ett sednare besök, 1446, gaf han 
klostret förnyade bevis på sin konungsliga nåd, i det han lofvade 
att på den instundande riksdagen i Stockholm, der äfven tvenne 
munkar från Vadstena borde infinna sig, förskaffa klostret ersätt- 



^ ) Nya eller Karls-krönikan begagnar detta loraktfulla uttryck. Är det em 
tillfällighet eller ett drag af större försonlighet, att munkarne vid en motsva- 
rande liknelse i sitt diarium nöja sig med uttrycket »som ett slagtfår»? 



Digitized by VjOOQI^ 



35 KLOSTRET I VADSTENA. 35 



ning for de många förluster det lidit genom det ofta öfverklagade 
våldet af de verldslige. 

iNGEBORa Gerhardsdotter. Abbed. 1447*)— 52 samt 1457— 65. 
Katarina Benktsdotter. Abbed. 1452—1456. 
Katarina Ulfsdotter. Abbed. 1456— 1457 -). 

Den tillåtelse påfven lemnat en af de holsteinske grefvarne, 
hertig Gerhard, att få låta viga sin dotter Ingeborg till nunna 
ehui-u endast 11 år gammal, och som sedermera förnyades till för- 
mån för konung Karls dotter, var väl en af de vanliga artighets- 
betygelser, genom Jivilkas utbytande de andlige och verldslige her- 
rarne ville befästa den ömsesidiga vänskapen, och bör sålunda 
betraktas såsom en eftergift för den beräknande klokhetens for- 
dringar. Den höga börden synes äfven hafva, i ett obevakadt 
ögonblick, bländat de fromma systrarna och bröderne i Vadstena, 
då de valde den under doket dolda furstinnan till sin abbe- 
dissa. Det ser dock ut som om de snart nog hade fått ångra 
detta val. 

De religiösa stiftelsernas helgd var icke så djupt rotfästad i 
det allmänna tänkesättet att icke klostren måste hafvä lidit af den 
öfver hela landet utbredda otrygghet,, som de täta regentombytena 
under denna tid vållade. 

Då konung Christoffer 1448 afled, klagade man i klostret att 
det testamente man visste att han upprättat, icke medförde det 
goda man deraf hoppats, i det att de danske behöllo allt för egen 
räkning. I slutet af samma år gjorde landets nye herre sitt första 



') Valet omtalas ej i diariet, men sannolikt efterträdde abbedissan Inge- 
borg omedelbart abbedissan Benkta. 

2) Munkar: 

LXXXIX. Olavus Johannis. K)Tkoprest i Bringetofta. Munk 1448. 
GeneraUx-onfessm' 1465. Afsade sig erabetet 1468. f 1^77. 

XC. Mathias Laurentit, från Jönköping. Konung Karls kapellan. Munk 
1453. Öfversatte från latinet »Jungfru Spegel», f 1486. 

XCV. Martinus Olavi. Munk 1460, GeneraVconfessor 1479 (?). Af- 
sade sig embetet 1488. t 1490. 

XCVIU. Clemens Petri. Munk 1462. Bevistade 1487 ordens general- 
kapitel i Gnadenbergs kloster. GeneraVconfessor 1488. Afsade sig embetet 
1499. + 1500. 

XCIX. ToRGiLLUS Elavi. Munk 1463. Öfversatte s. Briccii lefvernes- 
beskrifning i kodex A. 3, uti k. Bibi. i Stockholm, f 15^3. 



Digitized by VjOOQ IC 



36 c. SILFYERSTOLPE. 86 

besök i Vadstena och mottogs med sedvanliga ceremonier, under 
sång, som vexelvis iitfördea af munkarne och nunnorna. Det väl- 
villiga tänkesätt han ådagalade mot klostret, tycktes båda godt 
för framtiden, men stridigheterna med Danmark vände hastigt 
hans tankar åt annat håll. Några år derefter begrofs hans gemål, 
drottning Katarina, i det af honom sjelf anlagda kapell i kloster- 
kyrkan. Konung Karl uppehöll sig flera dagar i klostret för att 
taga kännedom om ett af konfessom Magnus aflemnadt förslag till 
stadgar för klostrets tjenare, hvilket konungen i många afseenden 
förbättrade och slutligen beseglade. Han föreskref på samma gång 
att klosterfolket skulle hålla ett visst antal messor för hela riket, 
»på det att innevånarne så mycket villigare måtte erlägga vårfru- 
penningen till klostret». Derigenom trodde han sig bäst kunna 
befrämja det ändamål, hvartill abbedissan Ingeborg och konventen 
uppmanat kyrkans förmän att samverka. I detta upprop till de 
vördige fädren, uppräknas alla mässor, till hvilka klosterfolket för- 
bundit sig. 

I sammanhang med ofvannämnda nya stadgar för klostertje- 
narne stå äfven de åtgärder biskop Nils i Linköping vidtog rö- 
rande de nya bygnadsföretag, dem lian fått sig uppdraget att öfver- 
vaka. Det visar sig af den. ännu bevarade berättelsen härom att 
man funnit nödigt att förlägga klostrets ekonomibyggnader, såsom 
bagare- och brygghus, tjeiistefolkets boningslms ni. fl., utanför de 
egentliga klosterinhäguaderna, nere vid sjön. Den plats, der den 
s. k. borgarestugan och det fprdna kökshuset stått, skulle läggas 
till kyrkogården. 

Våra urkunder lemna oss ingen ledning vid bedömandet af de 



Nunnor: 

178. Christina Hansdotteu Brask. Nunna 1459. Afskref många 
böcker och sannolikt äfven ett Antiphonarium åt abbedissan Margaretha^Claus- 
dotter, hvilket bevaras under N:o 4 i Celses samling å Upsala Universitets bibi. 
t 1520. 

184. Anna Fikkesdotter Bylow. Nunna 14<j2. Var priorissa under 
15 års tid och blef 1501 utvald till abhedlssa, f 1519. Författade det seder- 
mera tryckta arbetet »Chronicon Genealogicum>> och öfversatte »Joachims lef- 
nadsbeskrifning» samt »Elisabeths af Ungern underverk», införda tillsammans 
med den af henne föreslagna öfversättnihgeri af Christi lidandes historia, i 
kodex A. 3 å k. Bibi. i Stockholm. 

188. Katharina Pbdersdotter. Invigningsåret okändt. Var priorissa 
då hon 1465 valdes till abbedissa, f 1473. 



Digitized by VjOOQ IC 



37 KLOSTRET I VADSTENA. 37 

orsaker, som förmådde konung Karl att d. 25 April 1452 gifva 
trenne bland munkarne befallning att utan föregående ransakning 
afsätta så väl abbedissan som könfessorn Magnus Unnonis. Mun- 
karne, som icke funnit dem skyldige till detta straff, vägrade att 
fullgöra den kungliga befallningen, och biskopen i Linköping fann 
ej heller, vid sin kort derefter förrättade visitation, någon skälig 
anledning att afsätta dem. Möjligt är att klosterfolket ansåg abbe- 
dissan och konfessoni oskyldiga, men dristigt hade det varit af 
konungen att obefogadt gripa så kraftigt in i < kyrkliga angelägen- 
heter, och då så väl abbedissan som konfessom genast frivilligt 
afgingo, »på det att icke någon' skada eller kunglig onåd måtte 
drabba klostret», förefaller det som om en beräknande klokhet 
förmått dem att derigenom söka förekomma den verldsliga maktens 
våldsammare åtgärder. 

I de afgåendes ställe valdes Katarina Benktsdotter och Botul- 
fus Haqvini. Kort efter deras tillträde till sina embeten drabba- 
des båda konventen 1453 af bannstrålen från Rom. Föreståndaren 
för s. Britas hus Ericus Vastonis hade tändt den påfliga vreden, 
man vet ej huru. Kapitlet i Linköping fann detta straff obefogadt, 
och man beslöt att genast afsända till Rom tvenne af munkarne 
för att blidka tjenarnes tjenare. Härtill utsagos den nyss afgångne 
konfessörn samt Olavus Gunnari. Deras uppdrag blef lyckligt ut- 
fördt och den sistnämnde, blef året derefter uppsatt på biskopsstolen 
i Vesterås, hvilket visar att han funnit nåd inför påfvens ögon. 
Äfven konung Karl sökte utplåna det dystra intrycket hans obevek- 
liga vilja rörande abbedissans och konfessorns afsättning lemnat 
hos klosterfolket, genom att ingifva sin egen åttaåriga dotter Bir- 
gitta i klostret. Hon invigdes 1455 af erkebiskopen i Upsala Jöns 
Benktsson. Konungen var sjelf närvarande och högtidligheten öka- 
des genom en talrik samling af förnäma herrar och damer. Utom 
konungens dotter vigdes fyra andra jungfrur på samma gång. Hela 
koret och en del af stenläggningen fram till nunnornas port be- 
täcktes af tapeter och kläden, och pipare och lekare gingo fram- 
före nunnorna ända till dörren, som förde in i deras nya hem. 
Ingen sorg spårades i den unga konungadottrens ansigte, ingen 
saknad af den prakt och glans, som hon så tidigt skulle öfver- 
gifva; då hon slutligen öfverlemuades till abbedissan, skyndade 
hon ifrån sin faders armar och till systrarna, längtande att såsom 
de försaka verlden. 



Digitized by VjOOQ IC 



38 c. SILFVERSTOLPE. 38 

Konung Erik och drottning Filippa hade till Vadstena kloster 
öfverlemnat tvenne guldkronor, med vilkor att en nyvald konung 
skulle få begagna dem till sin kröning, i händelse klostret icke 
dessförinnan för egna behof afyttrat dem. Konung Karl fann att 
dessa dyrbarheter, hvaraf klostret i strid emot regloma, men på 
giimd af Filippas testamente, kommit i besittning, kunde bringa 
klosterfolket i »själavåda», och sade sig derföre vilja utbyta dem 
emot något, som kunde vara klostret nyttigare. Kronorna, som 
voro besatta med perlor och ädla stenar, egde ett högt värde; 
drottningens uppskattades till 1073 stockholmska mark och konun- 
gens till 698 mark. Till förderfliga lyxartiklar räknade konungen 
äfven ett halssmycke i form af en hund, värderadt till 130 rhen- 
ska floriner, och en gyllene gördel, värd 1052 mark. Östgötalag- 
niannen Erik Nypertz och flera andra vitnen intygade att de varit 
närvarande då konungen köpt dessa saker af klostret, och betal- 
ning lär hafva följt inom kort*). En guldtafla, som inneslöt reli- 
ker och uppskattades till 270 noblér eller 1080 svenska mark, före- 
visades äfven för konungen, men fick tills vidare tillhöra klostret. 

Konungen sörjde dock icke blott för klosterfolkets andliga 
utan äfven lekamliga väl. Någre munkar ämnade resa öfver till 
Liibeck för att deltaga i det generalkapitel, som der skulle hållas 
1456, men konungen förbjöd dem stiga ombord, af fruktan att de 
skulle råka illa ut för den danska flotta, som oroade Österejön. 
Ett annat tillfälle att visa sin välvilja mot klostret yppades för 
konung Karl då Vadstena borgare inför honom klagade att de be- 
tungades af dagsverken och tomtören till klostret. Konventen be- 
svarade dessa klagomål med en utförlig redogörelse för uppkom- 
sten af nämnda skyldigheter. I klostrets skrifvelse heter det bl. a. 
att, då klostret först grundlades, skänkte konung Magnus dit hela 
den vall, hvarpå så väl klostret som staden sedermiera bygdes. 
Sedan klostret blifvit uppfördt, tillströmmade folket så att staden 
måste utvidgas, och då detta skedde på klostrets egor, blef det 
stadgadt att hvar och en, som ville bygga i staden, skulle till 
klostret utgöra 12 dagsverken och en skatt af V2 "lark sv. pengar 
i tomtöre. Drottning Margaretha gaf staden »bok och stadsrätt», 
,och förbehöll kronan alla sakören och kunglig rätt, men då konung 
Erik blef allena styrande i rik^t, öfverlät han äfven dessa sednare 



J) Den 19 Mars 1456 utfärdades qvittobrefvet. 



Digitized by VjOOQ IC 



39 KLOSTRET I VADSTENA. 39 

rättigheterna till klostret. Då staden brann, befriades borgarae 
under tre års tid från denna skatt, men derefter upptogs den ånyo, 
och konung Christoffer stadfästade alla föregående regenters pri- 
vilegier. På klostrets begäran bekräftade äfven konung Karl 1450 
klostrets rättigheter, hvilket så mycket lättare kunde ske, som 
borgames välmåga på sednare tiden hade betydligt vuxit. 

Tilltagande sjuklighet hindrade Katarina Benktsdotter att 
längre förestå abbedissans mödosamma kall. Hon nedlade detta 
d. 20 Sept. 1456 och^ till hennes efterträdarinna valdes Cecilia 
Petersdotter, som dock på inga vilkor kunde förmås att mottaga 
förtroendet, utan höll sig under flera timmars tid gömd i en vrå i 
en af klosterbyggnadema. Man måste sålunda skrida till ett nytt 
val och detta föll på Katarina Ulfsdotter, men mötte motstånd 
hos konfessorn, som sade henne vara alltför gammal för att bekläda 
denna plats. Han gaf dock omsider vika för den allmänna önskan. 
Redan toljande år insåg hon sjelf att konfessorns betänklighet var 
grundad och öfverlemnade embetet till Ingeborg Gerhardsdotter, 
som sålunda för andra gången fick mottaga det. 

Ett nytt altare invigdes 1459 åt Birgitta af biskopen i Ve- 
sterås, den ofvaA omtalde Olavus Gunnari, och smyckades med en 
tafla, som kostat 600 lUbska mark. 

Konung Christiern besökte klostret åtskilliga gånger, dock 
icke uteslutande för att betyga det sin vördnad. Hans vacklande 
thron måste stödjas af talrika knektar. Hela folket måste gifva 
sin tribut, och de penningar konung Erik gifvit till underhåll af 
ett prestgille, som borde förrätta den af honom instiftade guds- 
tjensten i Vadstena sockenkyrka, ansåg konung Christiern kunna 
tillsvidare bättre användas. Enligt det utfärdade skuldbrefvet er- 
kände han sig hafva af klostret uppburit 858'/2 *) nobler, mot för- 
bindelse att bekosta gudstjenstens underhåll och att inom 4 år be- 
tala till klostret 150 mark. På det att denna skuld måtte sä fort 
som möjligt afbetalas, anslog han dertill skatten af Arboga stad. 
Konungens kända penningebehof gaf hans motståndare anledning 
att utsprida ett rykte om att han ämnade utkräfva pn ännu dry- 
gare skatt än hittills. Derföre meddelade riddai-en Svarte Äke 
Jönsson 1464 klostret ett bref, hvari konungen förklarar för »ab- 
boter, prelater, fribome och frälse män m. fl. i Östergötland», att 



') Diariet säger 900 nobler och 9 svåra eng. nobler. 

Digitized by VjOOQ IC 



40 c. SILFVERSTOLPB. 40 

detta rykte endast vore ett illasinnadt förtal, utspridt si erkebisko- 
pens parti. Detta bref borde konfessom uppläsa från predikstolen 
och sedermera meddela det till borgmästame i Vadstena. 

Ett annat slag af brandskattning förestod nu det svenska fol- 
ket, eller rättare sagdt hela den christna verlden. Constantinopel 
hade 1453 fallit i Osmanernes händer. Pius II utfärdade 1460 
en bulla, innehållande på ssunma gång christenhetens krigsförkla-^ 
ring mot de otrogne, som löfte om fullständig aflat för alla, som 
på något sätt bidrogo till krigets utförande. Det gälde nu att 
samla penningar, och bland de många aflatskrämare, som utsMides 
öfver hela Europa, var äfven en spanior eller italienare, vid namn 
Marinus de Fregeno, hvars olyckliga lott blef att i de nordiska 
länderna söka väcka till lif det slocknade intresset för korstågen. 
Ur Liibecks äldsta stadsböcker äro oss meddelade åtskilliga vär- 
derika upplysningar*) om de öden, som drabbade honom i norden. 
Ett stort antal af de aflatsbret han utdelat i Sverige finnes ännu 
i behåll, och med dem kan man följa hans spår. Den 1 Februari 
1461 uppehöll han sig i Strengnäs och utfärdade derifrån ett af- 
latsbref till förmån för Juleta kloster. Till en början gick allt 
honom väl i händer, men lyckan vänder sig ofta om. En del af 
sina hopsamlade skatter sände han till Liibeck, man vet icke rätt 
huru mycket; en annan del, utgörande 7,000 mark, förde han med 
sig sjelf, men den ständiga penningeförlägenhet, hvari konung 
Christiern befann sig, och som tvang honom, såsom ofvan är sagdt, 
till åtskilliga utpressningar, föranledde honom äfven att göra ett 
djupt grepp i aflatskrämarens kassa. För att icke ådraga sig kyr- 
kans strafif, föregaf han ett tillämnadt tåg emot ryssarne, såsom an- 
ledning härtill. Icke lyckligare gick det med de till Liibeck afsända 
skatterna, hvaraf en del råkade falla i händerna på hertig Fredrik af 
Braunschweig, och en annan del, utgörande 4,240 gulden, bort- 
tappades på vägen mellan Wismar och Liibeck. Konung Christiern 
var dock klokare än att han skulle hafva förbjudit Marinus att 
fortsätta sina spekulationer, men gjorde det statskloka förbehållet 
att hälften af medlen skulle tillfalla konungen. På detta vilkor 
fick Marinus under tre års tid ströfva omkring i landet. Lyckan 
började åter le emot främlingen. Utom penningar samlade han 
äfven annat, som kunde vara af värde, och isynnerhet visade han 



*) Pauli: Lubeckische Zustände im Mittelalter. 2, sid. 85 if. 



Digitized by VjOOQ IC 



41 KLOSTRET I VADSTENA. 41 

sig såsom en stor älskare af dyrbara handskrifter. Så snart han 
anträffade några sådana, sökte han öfvertyga det okunniga folket 
om att dessa litterära skatter tillhörde det rof, som Göterne vid 
Roms plundring bortfört. Skatterna förde dock ringa välsignelse 
med sig. Då Marinus omsider blef i Polen kastad i fängelse, stör- 
tade sig de verldslige herrame öfver hans dyrbara samlingar, och 
konung Christiern lade beslag på en icke ringa del, under tore- 
vändning att legaten icke delat rättvist n^d honom. 

Att Marinus under sina färder i Sverige äfven skulle styra 
sin kosa till Vadstena, var naturligt. Han hade nog hört mycket 
talas om detta kloster, det märkvärdigaste i norden, och med skäl 
kunde han hysa goda förhoppningar att der göra en rik skörd. 
Vadstenadiariet förbigår med tystnad aäatskrämarens person, och 
omtalar endast att aflat uader tre års tid (1462 — 1464) utbjudits 
till försäljning. Man har ingenstädes någbn bestämd uppgift om 
tiden då besöket i Vadstena egde rum, men kan dock vid en när- 
mare undersökning bestämma den temligen noga. Att under hans 
vistelse i klostret det skulle vankas riklig aflat för menige man, som 
väl ogema försummade att att infinna sig vid dessa fester, kunna 
vi lätt förstå, -likasom äfven att urkunderna skulle härom hafva 
ett och annat att förtälja. Något aflatsbref i original, till kloster- 
folkets förmån, lär deremot nu mera icke kunna framvisas, men 
går man till klostrets kopieböcker så finner man verkligen i afskrift 
ett sådant bref och detta dertill af ej ringa intresse. Det visar 
sig nemligen deraf att konventen nu gjorde ett sammanskott, hvar- 
ifrån de dock enligt sina privilegier kunde hafva ansett sig be- 
friade, men hvartill de väl för ändamålets skuld ansågo sig upp- 
fordrade. Derföre tillföll naturligtvis också aflaten en hvar af 
klosterfolket personligen, som gifvit sitt bidrag, och namnen på 
alla nunnor och munkar blefvo alltså äfven i brefvet intagna. Bland 
de uppräknade munkarne förekommer icke Laurentius Michaelis 
(XCVI), hvilken invigdes den 7 Mars 1462, och dä diariet ej heller 
omtalar aäatskrämarens verksamhet under året 1461, utan endast 
1462 — 1464, torde man kunna antaga att hans besök i klostret egt 
rum i början af år 1462. En af de i brefvet uppräknade nunnorna 
omtalas ej i diariet, men för öfrigt öfverensstämma de båda ur- 
kunderna härvidlag fullkomligt, och märkligt är att se huru noga 
en viss rangordning, beroende af åldern, varit i klostret iakttagen. 
Först nämnas abbedissan och priorissan; de efterföljande nunnorna 



Digitized by VjOOQ IC 



42 c. SILFVERSTOLPE. 42 

förekomma i alldeles samma ordning, som de på grund af diariet 
upprättade kronologiska förteckningarna angifva. 

Kort före legaténs besök i klostret hade konventen mottagit 
en skrifvelse ifrån föreståndaren för Birgittas hus i Kom, den of- 
van nämnde Erik Vastason. Han klagade öfver att konungen dit- 
sändt »mäster» Albrekt Krommedik, med befallning att utdrifva 
honom ur huset och fråntaga honom hans befattning. Äfven hade 
tvenne affällingar från orden, den ene från Reval, den andre från 
Danzig, gjort honom mycket förläng, i det att de ville tränga sig 
in i huset; men då han vägrade att mottaga dem, alldenstund de 
affallit och dessutom i hög grad hängifvit sig åt diyckeuskap, be- 
skylde de honom att icke vilja i huset insläppa andra personer äu 
vanryktade qvinnor o: s. v. Rörande denna angelägenhet rådgjorde 
konventen med Marinus, hvilken tillrådde dem att apställa en 
prokurator vid den romerska kurian, som kunde taga klostrets 
ärenden om händer, och föreslog dertill doktor Ludovicus de sancto 
Geminiano. Biskopen i Linköping tillstyrkte detta förslag, hvarom 
föreståndaren i Rom underrättades, och på samma gång tillkänna- 
gaf äfven klostret att skrifvelse till konungen blifvit afsänd, med 
bön om att han måtte hastigt återkalla Albrekt Krommedik. 

Katarina Petersdotter. Abbed. 1465 — 1473*). 

Några få dagar efter abbedissan Ingeborg Gerhardsdottei*s 
död sammankallade konfessorn Magnus båda konventen för att 
skrida till nytt val. De äldre i klostret jemte flera andra nunnor 
och munkar beslöto då af vissa orsaker att icke förrätta valet af 
abbedissa förrän konfessorn afsagt sig sitt embete. Häraf uppkom 
osämja mellan honom och det öfriga klosterfolket, så att nära en 
månad förgick utan att man å någondera sida ville gifva vika. 
Slutligen tillkallades prosten i Linköping Petrus Mört och tvenne 
kaniker, genom hvilkas bemedling priorissan Katarina Petersdotter 



') Munkar: 

CIV. Johannes Thorstensson. Munk 1469. Glasmästare. Ihjälslogs 
vid ett fall ifrån kj^rkotaket, med hvars reparation han var sysselsatt, 1517. 

CV. Johannes Skripvare. Munk 1469. Smög sig heraligen ut ur klo- 
stret 1479 och begaf sig till Munkalif. 

Nu un a: * 

200. Martha, dotter af riddaren Thure Jönsson. Nunna 1470. Valdes 
till abbedissa 1496. Afsade sig embetet 1501. f 1508. 



Digitized by VjOOQ IC 



43 KLOSTRET I VADSTENA. 43 

enhälligt utsågs till abbedissa och blef i embetet invigd af biskop 
Laurentius i Vexiö. Konfessorn kallade kort derefter abbedissan 
och klosterfolket tillsammans och nedlade sin syssla, hvarefter han 
fick mottaga deras tacksägelser för de omsorger han ådagalagt om 
klostret. Till hans efterträdare valdes Olaus Johannis, hvilken vid 
omröstningen erhöll 47 af de afgifna rösterna, men sedermera 
»genom jemkning» alla de öfriga. På klostrets begäran utfärdade 
domkapitlet derefter de nödiga fullmakterna. 

Klosterkyrkan smyckades vid denna tid med tvenne nya bilder, 
hvilka invigdes af isländske biskopen Andreas. Den ena, en Maria- 
bild, upphängdes midt i kyrkan och den andra, föreställande d. h. 
Dorothea, i konung Karls kor. I händelse icke nyfikenheten att 
skåda dessa konststycken skulle locka besökare till klostret, utlof- 
vades särskild aflat åt dem, som visade de båda bilderna sin vördnad. 

Vat)enbuller afbröt denna tid den enformiga tystnaden i klo- 
stret. Efter sitt angrepp på Axewalls slott 1468, drog konung 
Karl sig tillbaka till Vadstena, och omkring honom samlades rå- 
det, för att öfverlägga om hvad som vore af nöden. Följande år 
föreföll mången het dust mellan de svenske och danske i Vester- 
götland, och af de många sårade fördes en del till Vadstena. Plöts- 
ligt blefvo de derstädes samlade herrarne öfverfallne af fogden på 
Hotf, Erik Karlsson, hvilken förde någre bland dem med sig till 
Stäkeholm, för att tvinga dem att med honom göra gemensam sak 
och uppresa sig mot konung Karl. Herr Sten Sture och någre andre 
riddare voro dock snart till hands för att tukta den öfvermodige. 
Under sädana förhållanden var det lyckligt for klostrets innevå- 
nare, att borgmästare och råd i Vadstena vidtogo åtskilliga för- 
sigtighetsmått, som äfven kommo klostret till godo. De utverkade 
sig 1467 abbedissans och konventens tillstånd att omgifva hela 
staden med vall och graf, den förra 10 alnar hög, den sednare 
lika många alnar bred, hvilka skulle utstakas efter klostrets an- 
visning. Staden skulle verkställa arbetet samt underhålla nödiga 
portar och bryggor. Borgarne lofvade att försvara staden om och 
när det behöfdes. 

I så ödesdiger tid, då de verldsliges vapenlycka ständigt skif- 
tade, slöto sig de andhge närmare tillsammans för att med ge- 
mensamma böner söka nedkalla fredens välsignelse öfver det blö- 
dande fosterlandet. Med uppmaningar härtill sluta nästan alla 
skrifvelser, som kyrkans förmän utsände till klostren. 1 Juli 1471 



Digrtized by VjOOQ IC 



44 c. SILFVER8TOLPB. 44 

mottog abbedissan i Vadstena ett bref från biskop Johannes Mar- 
vardi i Skara, der det bl. a. heter: »Magen I veta, besynnerligen 
goda vän, att vi skola utsända vårt bud om perlor, och låten 
kräfva Matts Brask på de två skedar vi i god tro öfverlemnat till 
honom, äfvensom de två små bilderna. Då kaliskinnen') komma 
hem, då skola vi ej förgäta eder. Angående vårt sekret mån I veta 
för sant att vi sända det till Stockholm till herredagen, såsom de 
gode herrar oss tillskrifvit att vi skola antingen sända dit vårt 
sekret eller ock sjelfve dit komma. Dermed befalle vi eder Gudi 
och sancta Birgitta. Bedjen för oss.» 

I slutet af Augusti samma år, sålunda icke långt före det af- 
görande slaget på Brunkeberg, skref erkebiskop Jacob Ulfsson till 
Vadstena kloster om underhandlingarna i och för Katarinas kanonisa- 
tion, och tillade derefter: »Item magen I veta om den [herrejdag nu 

är beramad till s:ti Egidii dag i Stockholm etc att vi allestädes 

hafva utsändt våra bref, lockandes allmogen till någon gudlighet, 
på det Gud för sin mildhets och deras innerliga böns skuld, ville 
värdigas unna oss frid, och lisa oss af denna jämmerliga blodstör- 
telse, som nu varit hafver. Så bedja vi eder kärHgen och förmana 
för Guds skuld, att I viljen troligen tillhjelpa att bedja om frid, 
så att detta bedröfliga örlig måtte varda stilladt, och att I viljen 
låta hålla på förenämnda s:ti Egidii dag högtidliga messor till 
Sveriges skyddshelgon med processioner omkring kyrkogården, och 
litanior, och viljen kunnigt göra för allmogen att man må fasta 
dagen tillförene och sedan höra mässan, och att den, som ej vill 
fasta, må göra andra goda gemingar i allmosor eller annat, som 
Gudi täckt är, bevisandes eder härutinnan såsom 1 sjelfve märken 
att det den heliga allmänneliga kyrkan, det fattiga riket och oss 
alla makt uppå ligger ...» — Han slutar bref vet med löfte att, om 
klostret sände sina bud till den beramade hen-edagen, skulle han 
och alla biskoparne taga deras ärende i öfvervägande. Det var 
derföre biskopen i Skara ansåg nödigt att lugna klosterfolket med 
underrättelsen att om han ock icke kunde personligen infinna sig 
i Stockholm, skulle han i alla händelser ditsända sitt sekret. 
Tidens sed, som icke frågade efter namnunderskrifter på ens de 



') Biskoparne i Skara hade länge erhålht af presterskapet i Verniland en 
ärlig »kalfskinnsskatt», för att fylla behofvet af pergament. Under krigstiden 
försnmmades utgörandet af denna skatt, men 1470 böljade biskop Johannes 
ånyo utkräfva den. Äfveii i andra stift utgjordes en dylik skatt. 



Digttized by VjOOQ IC 



45 KLOSTRET 1 VADSTENA. 45 

angelägnaste statshandlingar, men lade så mycket större vigt på 
alla sigillens vidfåstande, erbjöd en och annan af rikets råd till- 
fälle att saklöst uteblifva från riksvigtiga förhandlingar, om blott 
hans sigillstämpel sattes i tillfälle att infinna sig. Den angelä- 
genhet klostret nu hade att föredraga var frågan om Katarinas 
kanonisation. 

Margaretha Clausdotter. Abbed. 1473—1486. 

Anna Paulsdotter. Abbed. 1486—1496. 

Martha Thuresdotter. Abbed. 1496— 1501 *). 

Kyrkans öfverhufvud lät fortfarande, med korta mellantider, 
aflatshandeln blomstra inom den christna församlingen. Ju mera 
de af påfven förvaltade, från alla håll hopsamlade, skatter. af för- 
böner och goda gerningar hotade att falla i värde, desto ifrigare 
synes han hafva varit att genom utskickade sändebud betrygga sitt 
redan vacklande välde. Någre bland de aflatskrämare, som under 
slutet af 15:de århundradet besökte klostret i Vadstena, känna vi 
ännu till namnen. Bartholomeus de Camerino infann sig 1484, 
efter att hafva blifvit öfverallt i riket mottagen med den största 
vördnad. Ovisst är huru mycket han lyckades i Vadstena förvärfva, 
men sannolikt lät han sig ingalunda nöja med det delaktighets- 



') Munkar: 

CXIU. Johannes Math^i, prest, baccalaureus sacrorum canonura. Munk 
1476. Generalhonfessor tre särskilda gånger, neral. 1499—1501, 1512 — 1514 
och 1517—1524. Reste jerate Petrus Magni iCXXXVlI) 1506 till Rom. (Se 
texten längre fram.) Ett af honom år 1515 skrifvet »Förmanelsebref* till nun- 
norna i Vadstena finnes tryckt i Rietz's Script. Suec. med. aevi, III, s. 128, samt 
omtryckt i Sv. Fornskrift-Sällsk.. Sami., 64 häftet (Läsning för Klosterfolk) s. 
148. t 1524. 

CXI V. NicoLAUS Ragvaldi, prest. Munk 1476. GeneraUconfessor 
1501—1506 och 1511—1512. Besökte klostren vid Danzig och Reval, och var 
i det sednare konfessor under tvä ars tid. Författade en berättelse på svenska 
angående Katarinas »kanonisation», tryckt af prof. Schröder, och äfven i Ser. 
rer. Svec. Öfversatte Josuae bok, hvilken öfversättning förvaras på k. Bibi. i 
Stockholm, och äfven »Jomfru Marise Yrtegardir», som på latin skrefs af Pe- 
trus, Birgittas biktfader, och förvaras under sign. A. 12 på k. Bibi. i Stock- 
holm, t 1514. 

CXIX. Petrus Ingemari, frän Vadstena, prest. Munk 1480. Reste 
1491 till Llibeck för att ombesörja tryckningen af Birgittas revelationer samt 
uppehöll sig några år i Rom såsom föreståndare för Birgittas hus. General- 
honfessor 1521-1524. t 1526. 



Digitized by VjOOQ IC 



46 c. SILFYERdTOLPB. 46 

bref, hvarmed han af klostret hugnades. Sex år sednare efterträd- 
des, han af Antonius Masth, om hvilken vi hafva åtskilliga under- 
rättelser. Diariet omtalar att han »uppreste sitt kors och predi- 
kade». Den betydelsefullaste af alla christendomena sinnebilder 
missbrukades till skylt för den indrägtiga afiatshandeln. Midt i 
kyrkorna upprestes ett rödt kors, omgifvet af fanor, på hvilka påf- 
vens vapen med den tredubbla kronan var måladt, och det förun- 
nades någon gång det fromma folket att skåda huru den Korsfästes 
blod satte sig i rörelse. På ena sidan om korset satt krämaren 
sjelf, högt förkunnande sin aflats underbara makt och förevisande 
den fullmakt påfven gifvit honom, på den andra sidan hade hans 
uppbördsman sin plats, omgifven af blanketter till aflatsbref, pen- 
ningepåsar och skriftyg. Så framställas de på ännu bevarade trä- 
snitt från denna tid. Några återstående räkenskaper från denne 
aflatskrämares vistelse i Sverige ådagalägga att detta värf fortfa- 
rande var i högsta måtto vinstgifvande här i landet. 

Bland de värderikare gåfvor klostret denna tid erhöll, märkes 
en guldtafla fullsatt med reliker, som konung Karl dit testamen- 
terat, och som öfverlemnades af hans dotter Christina, enka efter 
riddaren Erik Eriksson. Beskrifningen på nämnda tafla är visser- 
ligeji kortfattad, men då den alldeles öfverensstämmer med hvad 
som berättas om den tafla konungen beskådat vid ett af sina besök 
i klostret, då han tillbytte sig åtskilliga andra dyrbarheter, är det 
ju ganska möjligt att äfven denna tafla kommit att medfölja och 



CXXIV. Geeardus, tysk. Munk 1487. Bildhuggare och skicklig målare. 
t 1515. 

CXXVII. Sven Thoedsson, frän Vestergötland. Kapellan hos ridd. Nils 
Sture. Munk 1492. Generalkonfessor 1506. Reste 1509 till Nådendal, hvar- 
ifrån han 1510 insände sitt afskedsbref såsom konfessor, men återvaldes efter 
sin återkomst 1514 och bibehöll embetet till 1517. t ^519. Öfversatte »Catha- 
rinas af Siena Underverk» i kod. A. 3 i kongl. Bibi. i Stockholm. 

CXXXI. NicoLAus Amundi, född i Skeninge, kyrkoprest i Röks socken 
i Östergötland. Munk 1498. Generalkonfessor 1517—1520, 1524—1525, 1528 
—1529, samt ånyo tillsatt »af konungens utsände» 1540. Bevistade Örebro 
möte »emot Lutheraneme» 1529. Dödsåret okändt. 

CXXXVII. Petrus Magni, rektor i Vadstena skola och kapellan vid s. 
Peters kyrka. Munk 1499. Vistades i Rom 1506—1524, och blef sistnämnda 
år biskop i Vesterås. Ar den bekante »Peder Månsson», öfver hvars vidlyftiga 
skriftställareverksamhet upplysningar meddelas i företalet till hans af Sv. Forn- 
skrift-sällskapet yitgifna »Stridskonst», f 1534. . 



Digitized by VjOOQ IC 



47 KLOSTRET I VADSTENA. 47 

att sålunda klostret nu endast återfick en förlorad skatt. För 
öfrigt synes rikedomen i klostret hafva tilltagit och man kunde 
nu börja kopparbekläda sakristians tak. Detta arbete utfördes af 
främmande handtverkare, hvilka deri ätVen undervisade en af erke- 
biskop Jacob i Upsala ditsänd person, som sedermera skulle an- 
litas för domkyrkans räkning. 

Litteraturen hade hittills utgått i väsendtligaste mån ur mun- 
karnes händer. Alldeles oberoende af det andliga ståndet in- 
grepo nu lekmännen på det kraftigaste i den menskliga utvecklin- 
gens gång, genom uppfinningen af en konst, som skulle i tusental 
fortplanta det lefvande ordet, och derigenom medverka till den mest 
storartade reform, som någonsin kunde genomtränga ett christet 
samhälle. Det var af stor betydelse att boktryckerikonsten ut- 
vecklade sig såsom ett borgerligt handtverk, i motsats mot den af 
kyrkans män Upprätthållna skrifkonsten. Den intog derigenom en 
industriel ställning, som satte den i stånd att med större hastighet 
utbreda sin välsignelse öfver hela christenheten. Klosterfolket i 
Vadstena ville icke försumma att äfven åt sitt skyddshelgons »uppen- 
barelser» bereda en större spridning. Ar 1491 begåfvo sig derföre 
två bland munkarne till Llibeck, för att der låta trycka nämnda 
verk, samt återvände följande år, medförande 800 exemplar tryckta 
på papper och 16 på pergament. Redan 1494 uppsattes ett bok- 
tryckeri i Vadstena kloster, med blytyper och allehanda andra 
materialier. Dessa fingo dock icke länge göra gagn. Klostret hade 
på sednare tider ofta blifvit hemsökt af härjande vådeldar. 1478 
utbröt eld i taket till fängelse-lokalen och spred sig derifrån till 
munkarnes sofrum, biblioteket o. s. v. samt förtärde äfven en stor 
del af träden i trädgården. 1485 kom elden åter löé i klostret, 
men släcktes snart, och två år derefter hotade en häftig eldsvåda i 



Nuvnor: 

206. Katharina, dotter af borgm. Jöns Gudmundsson i Vadstena. Nunna 
1476. Priorissa under tre ars tid. Skref åtskilligt i kod. A. 3 i k. Bibi. i 
Stockholm, f 1519. 

214. Elisabeth, dotter af Giorderus Laurensson, borgm. i Linköping. 
Nunna 1481. Afskref Maccabeernas bok i nyssnämnda kodex. f 1535. 

230. Birgitta, dotter af Botolf Holmstensson. Nunna 1492. Priorissa, 
Abbedissa 1534. Afsatt af munkarne 1539. 

248. Katharina Eriksdotter, från Dalarne. Nunna 1499. Abbedissa 
1529. Afsatt 1534. 



Digitized by VjOOQ IC 



48 c. SILFYER8TOLPE. 48 

staden att sprida sig till klostret, hvilket dock förhindrades, såsom 
man trodde, genom Birgittas förböner. Deremot åstadkom elden 
stora förluster, då 1495 hela det nybygda sjukhuset uppbrann, och 
då, bland annat, en tunna full med exemplar af Birgittas Uppen- 
barelser, som en borgare från Liibeck der låtit föi*vara till försälj- 
ning, blef lågornas rof. På samma gång uppbrann äfven det ny- 
anlagda tryckeriet. För det nya tidehvar^ som snart skulle inbryta 
för vårt land, var klc^strens omvårdnad om litteraturen icke längre 
af nöden. 

Såsom vamligt var klostret äfven under denna period i flitig 
brefvexling med sina dotterkloster. Många af de bref, som sändes 
till Vadstena, voro egnade att väcka klosterfolkets medlidande och 
föranledde också till de enda åtgärder, hvilka moderklostret egde 
makt att vidtaga, nemligeu förmaningar, visitationer, löften om 
förböner o. s. v. En lagman i Bergen fann sig föranlåten att 1496 
skrifva till Vadstena med begäran att klostret måtte sända en fram- 
stående munk såsom konfessor till Munkalif, »ty der stod ganska 
krankliga till». I annat fall skulle utan tvifvel de svenskar och 
danskar, som der voro, öfvergifva klostret. Den dåvarande kon- 
fessorn Laurentius behöll för egen räkning allt hvad som skänktes 
till klostret och delade intet med sig åt abbedissan. Den fisk 
nordfararne plägade skänka konventen roflade han likaledes åt sig, 
och hade utvalt sin bostad i närheten af köksbyggnaden. Mycket, 
hvarom icke kunde skrifvas, skulle dessutom brefföraren mundtUgen 
meddela. Munken Petrus i Danzig hyste deremot inga betänklig- 
heter att, någon tid derefter, i skrifvelse till Vadstena, omständ- 
ligen redogöra för betänkliga brott emot klosterlefnadens enklaste 
^undreglor, hvartill hans konfessor och medlemmar af båda kon- 
venten gjort sig skyldiga. 

Omständigheterna gjorde snart medlidandet ömsesidigt. Äfv^en 
dotterklostren erforo att systrarna och bröderna i Vadstena också 
fingo pröfva lifvets vedervärdigheter. Detta föranledde abbedissan 
Dorothea Eriksdotter och konventen i Mariebo kloster att 1498 
bönfalla hos konung Hans, erkebiskop Jacob i Upsala samt alla 
värdige biskopar och prelater,, att de ville skydda klosterfolket i 
Vadstena emot den olagliga gästning och allehanda simoni, hvar- 
med det förtrycktes af biskop Henrik i Linköping. Från Vad- 
stena hade nemligen sändebud blifvit skickade till Mariebo för 
att beklaga sig öfver denne biskop, hvilken var »mycket svår med 



Digitized by VjOOQ IC 



49 KLOSTRET I VADSTEKA. 49 

gästeri i klostret, när han skulle der inviga någon, visitera eller, 
förrätta någon annan del af sitt embete. Då gästade han deras 
bönder opUgteliga både när han for till och ifrån klostret, och 
äfven, annars om året när det honom behagade; ej heller ville han 
inviga någon utan att erhålla 10 svenska mark» — hvilket allt- 
sammans stred emot klostrets privilegier. Detta synes hafva upp- 
rört det fromma klosterfolket i Mariebo, hvartore det utfärdar 
nämnda böneskrift, högt beprisande »sin egen lyckliga lott att 
lyda under biskopar, sådane som Karl och hans företrädare, hvilka 
aldrig begärde några penningar, gästade med fog och ringa följe» 
och som foro sin väg så snart de erhållit en enda måltid. — Huru- 
vida klostrets rättigheter i detta afseende framdeles blefvo mindre 
kränkta, veta vi icke; de blefvo icke under århundradets sednare 
del utvidgade, med undantag af den tillåtelse, hvarigenom Sten 
Sture 1492 medgaf klostrets tjenare och sändebud rätt att i 
Östergötland, Vestergötland, Småland och Värend uppköpa boskap 
till konventens behof. 

Anna Fikkesdotter Btlow. Abbed. 1501 — 1519. ^) 
Det var icke blott ett nytt århundrade, som nu inbröt, det 
var en ny verldsperiod, hvars stora betydelse inom kort skulle 
förnimmas. Man kan icke missförstå den redan under århundra- 
dets första början märkbara oro, hvarmed klostren gåfvo akt på 
tidens tecken. Föi^bindelsen emellan dem blef allt tätare. Man 



*) Munkar: 

CXXXVIII. Karolus Benedicti, prest Munk 1501. Generalkonfessor 
1520-1521 och 1525-1528. t 1528. 

CXL. Petrus Dasypodius. Invignings- och dödsår okända. Se texten 
,sid. 54—55. 

CXLIII. Eeicus Beronis, kyrko|)rest i Vårdinge socken. Munk 1506. 
Generalkonfessor 1529-1535. f 1542. 

CXLIV. Olavus Johannis, från Gotland, prebendeprest i Vadstena. Be- 
vistade 1479—1487 kollegier i theologi, logik, fysik och metafysik i Upsala: 
hans anteckningar derom förvaras i Upsala bibliotek. (Se Fant: »Observ. Se- 
lectae» p. 58.) Munk 1506. Reste 1515 till Polen, f i Mariaetriumfs kloster 1516. 

CL VI. Benedictus Petri, kanik i Skara. Munk 1517. Berömd för lär- 
dom. Sändes 1525 af konung Gustaf till att arbeta på Lapparnes omvändelse. 
Nunnor: 

251. Ingegerd, dotter af Toste Bovasteson från Lödösc. Nunna 1502. 
Bekostade 1526 den afskrift på pergament, som förvaras under sign. A. 1 i k. 
Bibi. i Stockholm, och som innehåller en af en munk i Nådendal 1489 verk- 
stäld öfversättning af Moseböckerna, Domareboken, Judith, Ester och Ruth. 
Hi8t. Bibliotek. I. 4 



Digitized by VjOOQ IC 



50 c. SILFVEKSTOLPE. 50 

tycker sig se huru de slöto sig närmare tillsammans, under 
förhoppning att derigenom kunna bättre motarbeta den undergång, 
som mer än tydligt blifvit förebådad af tilltagande förfall och 
splittring inom kyrka och kloster, och äfven af folkets bortdöende 
intresse för de föråldrade kyrkliga institutionerna. 

Delaktighétsbref utvexlades nu mellan klostren mer än förr. 
Abbedissan Anna sände sådana till klostren i Sko och Mariefred; 
priorn i helgeandshuset utanför Söderköping gjorde likaledes Vad- 
stena kloster delaktigt af alla sina förböner och goda gemingar. 
På samma gång som inom landet dylika förbindelser knötos, sökte 
äfven en del af ordens utländska kloster beskydd i Vadstena, un- 
der det att andra syntes vilja undandraga sig. beroendet af mo- 
derklostret, mot hvilket man alltmera högljudt yttrade §itt miss- 
nöje. Från klostret Marienkron vid Stralsund erhöll klosterfolket 
i Vadstena 1514 många bref fulla med klagomål mot biskopen i 
Scljwerin. Två af munkarne i Vadstena, Nicolaus Amundi och 
Erlandus Sivardi, begäfvo sig då af för att söka åstadkomma en 
försoning mellan biskopen och klostret och förskaffade sig på vä- 
gen skriftligt understöd af konungen i Danmark och någre tyske 
furstar. Biskopen frågade dock föga derefter, utan påstod att den 
skada honom af klostret tillfogats uppginge till minst 3,000 du- 
kater. Under en sådan tvedrägt kunde vadstenamunkarne icke 
hoppas på framgång i sina bemödanden. Deras bref till hemmet 
skildra tillräckligt den bedrötiiga ställningen i Marienkron. Vid 
sin ankomst dit funno de icke flere än två prester och tre lekmän 
i klostret, utom en, som suttit några veckor i fängelse. Den äldste 
af munkame återkom dock efter några dagar. Han hade varit 
hos biskop Peter i Schwerin och bedt om goda råd. Biskopen, 
hade då tillrådt honom att förtiga tillståndet i klostret samt, i 
fall någon af granname skulle förundras öfver att ingen gudstjenst 
firades i klostret, utsprida att alle munkarne voro sjuke och icke 
förmådde läsa eller sjunga, o. s. v. Detta råd följdes dock icke^ 



259. Katharina Matheidotter. Nunna 1506. Abbedissa 1539. 

272. Margareta Nilsdotter. Nunna 1510. På hennes bekostnad af- 
skref en annan vadstena-nunna kod. A. 2 i k. Bibi., som innehåller Alani de 
Rupe skrifter. 

278. Anna Girmundsdotter. Invigningsaret omtalas ej. Valdes 151^ 
till abbedissa, och afsade sig embetet 1529. t 1538. Skref en del af kod, 
A. 3 å k. Biblioteket i Stockholm. 



Digitized by VjOOQ IC 



51 KLOSTRET I VADSTENA. 51 

utan brödeme från Vadstena sjöngo och läste så mycket dé för- 
mådde. Det lyckades dem dock icke att ditlocka folket. Klostrets 
anseende hade så sjunkit i det allmänna tänkesättet att ingen vågade 
besöka det, utom »två karlar och tre käringar», som bodde i när- 
heten deraf. Nunnomas sång föreföll vadstenabrödeme »såsom 
finska visor» i jemförelse med sången i Vadstena. Äfven den le- 
kamliga spisen var ytterst torftig, men hvad som synes mest hafva 
smärtat desse munkar, var det vanryckte hvari Birgittas uppen- 
barelser råkat. Man förnekade dem allt värde. 

Om det ännu icke stod lika illa till i de andra birgittiner- 
klostren, hade dock förfallet inbrutit äfven der, och hvad särskildt 
Vadstena angår, ^hade beslut blifvit fattadt på ett af ordens gene- 
ralkapitel,* att man borde utse ett annat kloster till hufvudkloster. 
Den sorgliga underrättelsen härom blef klostret meddeladt af d. v. 
föreståndaren för Birgittas hus i Rom, den för sina många skrifter 
välkände Petrus Magni (Peter Månsson), hvilken lifligt beklagade 
detta beslut, som man hade föga förhoppning att kunna ändra, 
alldenstund dertill fordrades »minst 50 dukater». Samtidigt (1518) 
fick klostret genom honom den första underrättelsen om »en dok- 
tor af sancti Augustini orden nere i Tyskland, i ett studium som 
heter Wittenberg, som utsänder många conclusioner emot aflat; 
hade påfven honom hos sig, han brände honom genast ...» 

Af denne Peter Månssons skriftvexling med klostret i Vad- 
stena, hafva vi erhållit noggranna beskrifningar på tillståndet inom 
Birgittas hus, hvilket af honom förestods under 16 års tid. Ar 
1504 afsände klostret munkame Peter Ingemarsson och Johannes 
Niclisson, hvilka dock straxt återvände, efter att hafva funnit huset 
inkräktadt af främlingar. Johannes Niclisson utsändes dock ånyo 
jemte Bartoldus Leonis; den förre reste snart tillbaka, och den sed- 
nare satte sig ensam i besittning af huset, till föga fromma för 
klostret och de pilgrimer, som der sökte sitt understöd. Under 
den nästföregående tiden hade en italienare Anthonius de Castro 
bebott huset under två år, men då han egde föga hopp att bibe- 
hålla sig i ostörd besittning deraf, tog han kalkar och silfverkle- 
noder med sig och rymde till Frankrike, samt tillsatte en annan 
utländing vid namn Johannes Jonchet i sitt ställe. Då huset för 
tredje gången blifvit tilldömdt Vadstena kloster, for äfven denne 
sina förde, och bemäktigade sig den ringa återstoden af husets till- 
hörigheter. Slutligen blefvo Johannes Mathsei och Peter Månsson 



Digitized by 



Google 



52 c. STLFYER8T0LPE. 52 

utskickade, men tiUfångatogos på sjön af danskame och hölloa 
fångne på Gotland till dess konung Hans gåf dem löse, med till- 
sägelse att de ej skulle få resa till Rom. Peter Månsson begaf 
sig dock snart i väg, åtföljd af Peter Ingemarsson, och vid sin 
ankomst till Rom fann han nyssnämnde Bartoldus såsom husets 
innehafvare. Denne man var född i Hildesheim, och bekymrade 
sig föga om Vadstena klosters fördelar. Han hade åsamkat klo- 
stret stor skuld, till hvars betalande Peter öfverlemnade till ho- 
nom 130 dukater i guld, men dessa penningar använde han i 
stället till att förvärfva sig buUor af påfven, genom hvilka besitt- 
ningen af huset blef honom ytterligare tillförsäkrad. Peter Måns- 
son anstälde då en rättegång emot honom. Nöden -tvingade dock 
snart vadstenamunkame att söka åstadkomma en förlikning, för 
att undgå tvist med kardinalerne, som stält sig på Bartoldi sida. 
Peter Månsson förmådde honom att mot en gåfva af 30 gyllen af- 
stå från sina sjelftagna anspråk och återvända till sin fädernestad. 
Men nya sorger förorsakades Peter Månsson snart af hans egne 
landsmän. En kanik ifrån Linköping, Johannes Magni, gjorde ge- 
mensam sak med husets fiender, och bemötte sålunda med otack 
all den omsorg Vadstena kloster ådagalagt för pilgrimer från nor- 
den *), genom att till Birgittas hus sända penningar, böcker och 
prydnader. Man må ursäkta Peter Månsson om han fann vistelsen 
i Rom mindre angenäm. Han hade dock föresatt sig att der taga 
doktorsgraden, och i sina hemsända bref säger han att han ville 
»tåligt lida den onda tiden, i förhoppning om att glädje skulle 
följa efter tårar, och solsken efter mulen himmel». En kraftig^ 
vilja fot^rades för att bära den nöd och bekymmer, som voro 
förenade med en så lång vistelse i Rom. Under sex års tid hade 
han ännu icke varit i tillfälle att förskaffa sig nya kläder, hvar- 
före ock hans följeslagare Petrus Ingemari hälft skämtsamt sägen 
»visade vi oss på en åker eller i en trädgård, skulle alla foglar 
rädas och flyga bort». — Efter ytterligare några års förlopp bör- 
jade dock utsigterna ljusna. Då han 1515 skref till klostret — 
han hade då icke på 9 månader haft någon underrättelse derifrån 
— andades han synbarligen lättare. Det är ifrån denna tid han 
börjar delgifva de hemmavarande underrättelse om det allmänna 



*) År 1512 besöktes huset af 18 svenskar och 12 danskar, hvilka bodde 
der, Bomlige 2 fnånader, andre mindre. 



Digitized by VjOOQ IC 



KL08TRET I VADSTENA. 53 



missnöjet med moderklostret i Vadstena. Man hade nemligen för- 
nummit att inga visitationer der på lång tid blifvit förrättade. 
På de ofta återkommande generalkapitlen klagades häröfver, och 
då konventen uppmanade Peter Månsson att der infinna sig, sva- 
rade han att det icke skulle lända till någon nytta, emedan »hun- 
dame der uppäta hvarandras ärenden». Huru ofta än de en- 
skilda klostren sökte att bistå och uppmuntra hvarandra i striden 
mot tidsandans öfverlägsna makt, fanns det dock inom orden 
icke tillräcklig sammanhållning för att längre dölja de ohjelphga 
refvor, som vittnade om att äfven klosterväsendet, i sitt ursprung 
eri ibland de renaste af menskliga idéer, var kommet af jord, och 
derföre skulle åter blifva till jord igen. 

Allt hvad Peter Månsson lyckades uträtta för Vadstena klo- 
sters räkning, var utfärdandet af några maktlösa påfvebuUor. Leo X 
tillät klostret att intaga andre pereoner i deras ställe, som begifvit 
sig till Rom eller till andra orter i klostrets eller ordens ange- 
lägenheter,» »på det att icke under deras frånvaro gudstjensten skulle 
afmattas». När sedermera de utskickade sändebuden återvände hem, 
borde dock de efter dem invigde munkame qvarstadna i klostret. 
Likaså egde klostret äfven rätt att upptaga nunnor och mun- 
kar i de obotligt sjukas ställe. Det var ett fåfängt försök att ge- 
nom ökadt anlitande af menniskohjelp inblåsa nytt lif i en döende 
kropp, hvilket icke ledde närmare till sitt mål än en annan 
bulla af samme påfve, hvarigenom han beviljade konfessorns i 
Vadstena ansökan om att fä vid begrafningar i klostret afsjunga 
den bekanta sorgesången »Dies irse dies illa», och att gifva aflat 
åt dem som den instämde, for att med detta lockmedel kalla allt 
flere christtrogne till bön för de aflidne. Jordmånen i norden 
var nu mera beredd att mottaga det utsäde, som tidens unge så- 
ningsman, den bannlyste munken i Wittenberg, höll i sin hand. 
Aflatskrämai*en Johannes Arcimboldus gjorde- val sitt till för att 
hälla sin varas värde uppe, men folket i allmänhet frågade icke 
mycket derefter. 

Vända vi våra blickar till det dagliga lifvet under denna tid 
i Vadstena kloster, så se vi atfe en rastlös verksamhet rådde då 
liksom alltid. Många bland klosterfolket egnade sig åt praktiska 
sysselsättningar, och den af vadstenamunkarne vid klostergodset 
Forsvik anlagda vattencjvam lär hafva varit den första af sitt slag 
i vårt land. Om deras utmärkta trädgårdsskötsel talas ofta i de 



Digitized by VjOOQ IC 



54 c. SILFVERSTOUPE. 54 

gamla* handlingarna. Häri framlyser ock ett drag af klosterfolkets 
erkända skönhetssinne. Många örtaböcker som skrifvits i detta 
och andra kloster äro ännu bevarade, och hvem igenkänner icke 
i mången blommas namn ett minne af den religiösa tendens, som 
munkame utbredde öfver hviirje vetenskap? Den som i våra da- 
gar besöker de grönskande kullar, hvilka omgifva och på några 
ställen äfven betäcka de gamla klosterruinerna, finner ofta nog 
dem öivergjutna af en mängd små doftande blomster, stundom af 
utländsk börd, som tala till oss om de forna klosterträdgårdames 
yppighet och prakt. Ar 1506 funno munkarne i Vadstena nödigt 
att utvidga sin trädgård emellan klostrets och stadens kyrkogårdar, 
och synas dervid hafva kommit i delo med nunnorna. Förlikning 
lär dock snart hafva slutits, att döma af det bidi*ag af 100 mark 
till omkostnaderna, som abbedissan Anna beviljade. Detta arbete 
var förenadt med stora svårigheter, emedan åtskilliga byggnader 
voro uppförda der på platsen, hvaribland äfven det hus, som be- 
boddes af de fattiga (begginer-) qvinnoma. Dessa bortdrefvos af 
munkai'ne såsoiv en förderfiig sekt, och till de efterkommande stäldes 
en uppmaning att, »såvida de ville undvika sina själars förderf, aldrig 
vidare tåla denna sekt i sin närhet». I den tegelmur, hvarmed 
trädgården omgafs, funnos hvalf och inmurade säten, tätt in\*id 
hvarandia, »der man kunde sitta och fröjda sig åt det rika blom- 
sterdoftet och lyssna till den tornöjeliga fogelsången». 

Från Vadstena kloster utgick äfven en vetenskapsman, hvars 
rykte bibehållit sig in i sednare tider. Det var astronomen Petrus 
(CXL) livilken förfärdigade det konstrika unerk, som uppsattes i 
Upsala domkyrka ^) och som visade icke blott dagar och timmar, 
utan äfven månans af- och tilltagande, alla planeters rörelser samt 
de olika timmar under hvilka hvarje planet, enligt astiologernes 
mening, ansågs regera. Detta ur stod sedermera länge undan- 
gömdt bakom altaret i kyrkan, emedan ingen urmakare tilltrodde 
sig att kunna sätta det i gång. Slutligen företog sig Polhem urets 
reparation, och var dermed sysselsatt under två års tid, hvarefter 
det var i gång till dess det förstördes genom branden 1702. 



') Klingenstjenias yttrande i sitt minnesstal öfver Polhem, i k. Vet. Aka- 
demien 1753, att samme Peter äfven tillverkat det r}'ktbara uret i Strasburgs 
domkyrka, grundar sig på ett misstag. Detta är nemligcn utfördt af Conrad 
Dasypodius, och förvexlingen har måhända uppkommit deraf att samma till- 
namn finnes tillagdt munken från Vadstena. 



Digitized by VjOOQ IC 



55 KLOSTRET I VADSTENA. 55 

Mäster Peder synes for öfrigt hafva varit af ett hetsigt lynne. 
Åtminstone klagade borgmästare 6ch råd i Upsala deröfver. De 
skrefvo nemligen till abbedissan att, sedan han i Upsala Ȍda- 
galagt sin konst både i andlig måtto*) och handlig gerning», hade 
han vid sin återfärd till klostret köpt en häst af en bland deras 
medbröder, som var allmänt känd såsom en rättskaffens man, och 
sedermera anfallit honom skriftligen med de gröfsta oqvädinsord, 
fbregifvande sig vara bedragen och hafva erhållit en usel och odug- 
lig häst. De anse, på goda grunder, detta vara osant, och önska 
Ätt klostret måtte anställa en undersökning härom, på det att de- 
ras medbroder måtte erhålla vederbörlig upprättelse. Skrifvelsen är 
Äffattad i ordalag, som visa att den traditionela vördnaden för 
andans män i betydlig grad nu blifvit undergräfd. * 

Klostret i Vadstena liade till Hemming Gadd, sedermera bi- 
skop i Linköping, öfverlemnat 500 dukater, för att, enligt Svante 
Stures oclr rikets råds beslut, »användas till rikets tjenst och be- 
skärm emot de omilde ryssar, christendomens fiender». Man sökte 
nemligen ännu att bemantla sina krigiska planer genom att fästa 
det röda korset på kämpames rustningar, för att sålunda, i hän- 
delse af politiska förvecklingar, kunna skjuta skulden på den högre 
^ vilja, för hvilken man hycklande syntes böja sig. Klostret klagade 
lång tid derefter öfver att skulden icke blifvit betald, och måste 
låta sig nöja med det ovissa löftet om betalning »så snart riket 
åter kommit i lugn». Emellertid rådde dock ännu ingen nöd inom 
klostret. Man kunde till och med börja att arbeta på det dyr- 
bara silfverskiin, hvari Katarinas stoft skulle förvaras. Mäster 
Johannes Mens började detta arbete 1513, men försvann plötsligt 
ifrån klostret, »utan att säga farväl åt någon». Snart fortsatte 
man dock hans verk, och för att hopsamla medel dertill utsändes 
munkar vida omkring i landet och äfven grannländerna fingo bi- 
draga till att förhärliga den första abbedissan i Vadstena, hvars 
rykte skulle lända hela norden till beröm. Erkebiskopen i Thrond- 
hiem utlofvade 1517 aflat åt sina stiftsbor, om de lemnade bidrag 



*) Dä abbedissan och koufessorn förnummit att han under sin vistelse i 
Upsala 1509 hållit föreläsningar för de studerande, fruktade de att han möj- 
ligen kunnat befatta sig med »filosofi och andra ting som stodo i strid med 
ordens privilegier». Erkebiskop Jakob skref dertöre till klostret lugnande un- 
deiTättelser om att föreläsningarna endast omfattat »spheram materialem, 
hvilken ej förbjudes i lagen ^. 



Digitized by VjOOQ IC 



56 , c. 8ILFVERSTOLPE. . 56 

till skrinets fullbordande. Några år derefter lät konung Gustaf 
klosterfolket förstå att enligt rådets vilja en silf?erskatt borde 
utgå från kjrrkorna till landets undsättning, och att det derföre 
vore lämpligt att dertill äfven anslå det silfver, som klostret äm- 
nade använda till nämnda skrin och som utgjorde 103 lödiga mark 
och 10 lod. Konungen gör det tillägget i sin skrifvelse, att klostret 
icke behöfde hysa några betänkligheter härfor, »äfven om någon 
del af silfret redan vore förgyld». 

Innan Gustaf Eriksson ännu hunnit ur grafven uppväcka den 
svenska friheten hade abbedissan Anna aflidit. Med henne slutade 
Vadstena klosters storhetstid. 

Ann^ Girmundsdotter. Abbed. 1519—1529. 
Katarina Eriksdotter. Abbed. 1529—1534. 
Birgitta Botolfsdotter. Abbed. 1534 — 1539. 
Katarina Mattsdotter. Abbed. 1539 — . *) 

De öden, detta kloster nu hade att undergå, äro för nära 
forepade med hela den svenska kyrkans under denna tid, för att 
de skulle kunna betraktas afsöndrade derifrån. Det ingår icke 
heller nu i vår plan att uppehålla oss vid kyrkoförbättringens ge- 
nomgripande omstörtningar. Det gick klostret i Vadstena föga^ 
bättre än de öfriga. Klostren hade att utstå hårda förföljelser. 
Fogdame, och sannolikt äfven adeln, sågo med oblida ögon den 

') Diariet omnämner icke någon nunnas invigning sednare än 1528, men 
(leremot omtalas munkar såsom invigde ännu år 1542. Af den förteckning på 
nunnor under Sigismunds tid, som längre fram liieddelas, framgår dock att 
diariets uppgifter ingalunda äro fullständiga. Blapd klosterfolket från denna 
sista period må här endast anföras: 

Mitnh: 
CLIX. Petrus Nicolai, från Vadstena. Diakon. Munk 1524; vald till 
generaUconfessm' 1535; afsatt af konungens utsände tjenare 1540, men återvald 
1541. Dödsåret okändt. 

Nunnor: 

300. Katarina Benktsdotter Invigningsåret okändt 1 den skrif- 
velse nunnorna öfverlemnade 1594 till konung Sigismund, omtala de att hon 
i nära 60 år, med en ovanlig fromhet, skött abbedissans kall. Troligt är dock 
att Katarina Mattsdotter (se ofvan) varit abbedissa åtminstone till 1545, da 
diariet upphör, t 1^94. 

301. Katarina Olofsdotter. Invignings- och dödsåren okända. Abbe- 
dissa 1594. 



Digitized by VjOOQ IC 



57 KLOSTRET I VADSTENA. 57 

sista återstoden af klosterfolket fasthålla vid besittningen af en 
ringa del af sina fordna härligheter, och i den nya lärans namn 
sökte man att förvägra dem äfven dét oundgängligaste. Utan 
tvifvel är man berättigad att anse reduktionen af de andliga god* 
sen hafva mera än den egentliga kyrkoförbättringen bidragit till 
adelns och de mäktiges bifall till den nya läran. Den rätta 
stunden var kommen; klostrens tid var ute. Det dröjde väl ännu 
nära ett århundrade idnan den flämtande lifslågan i Vadstena 
kloster alldeles utsläcktes, men redan nu gåfvo klostermurama 
hastigt vika för den jemhand, som ville föra spiran äfven öfver 
deras nyss fridlysta områden. 

Vadstena-diariets underrättelser för den sednaste tiden blifva 
allt torftigare, men man kan lätt läsa mellan raderna den sorg 
och oro, som beherrskade klosterfolket. På nyåret 1521 omtalas 
ett kort besök af konung Christiem, och året derpå stadfästade 
riksföreståndaren Gustaf Eriksson klostrets privilegier »i alla sina 
punkter och artiklar». Få månader förgingo derefter innan ut- 
pressningen begyntes. 1523 utbetalade klostret till kronan 146 
marker rent siKver; följande år bortgafs det of van omtalade Kata- 
rinas skrin samt dessutom 12 lödiga mark. I öfverensstämmelse 
med beslutet på riksdagen i Vesterås skulle klostret erlägga en 
årlig skatt af 300 danska mark, och i ersättning bekomma all 
afrad, landgäld och gengärd af de gods, som icke enligt recessen 
blifvit från klostret indragna till kronan. Alla klostrets dyrbar- 
heter, relikskrin, kalkar m. m. »förtecknades» 1540 och kort der- 
efter förseglade konungen »båda brefskåpen» i biblioteket; hans 
tjenare bortförde ett »oräkneligt antal böcker, en stenbild och 
mycket annat, som icke kan uppräknas». Att klostret det oaktadt 
icke blef alldeles utblottadt på kyrkoprydnader skola vi snai-t finna. 

Konungen och hans rådgifvare funno lätt utvägar att använda 
munkame i klostret. Också hör man icke mycket af dem fram- 
deles. De utgingo på bygderna såsom läkare, sändes såsom mis- 
sionärer till Lappland, förordnades till kyrkoprester och anstäldes 
såsom lärare i förnäme mäns hus o. s. v., dock naturligtvis efter 
att vederbörligen hafva afsagt sig »sitt gamla hyckleri» -^ såsom 
konungen benämnde deras och deras fäders lära. Det synes i all- 
mänhet hafva mött föga motstånd att förmå dem dertill. 1 få 
ord antyder diariet detta. När det t. ex. omtalar att konungen 
kallade konfessom Nicolaus Amundi och någre af munkame till 



Digitized by VjOOQ IC 



58 c. SILFVERSTOLPE. ' 58 

riksdagen i Örebro »emot lutheraneme», tillägges eu böu om att 
allt måtte slutas väl. Omedelbart derefter följa orden: »de åter- 
kommo förvillade». 

För nunnorna erbjödo sig icke så lätt några tillfällen till 
verksamhet ute i den yttre verlden. De qvarstadnade derföre i 
klostret och icke så sällan invigdes der ännu unga qviunor. Biskop 
Hans Brask ådrog sig härigenom konungens onåd. En frälseman 
i Östei^götland, vid namn Olof Tyste, hade trolofvat sig med en 
ung jungfru, som kort derefter blef 1527 emot sin vilja ingifven i 
klostret. Han lyckades dock bortföra henne derifrån, men de 
blefvo båda bannlysta af biskopen. När konungen erfor detta, före- 
höU haii allvarligen biskop Hans, icke blott att han bannlyst dem, 
utan äfven att han någonsin invigt jungfrun till nunna, och be- 
faller honom att återtaga bannlysningen, tilläggande: »Vi hafva 
ock förnummit att flera äro (ur klostren) utgångna i edert stift, 
med hvilka det icke räknats så noga som med denna, hvartill Vi 
icke kunna förstå orsaken, om icke att denna vill ingå i äkten- 
skap efter Guds lag, mén de andra tilläfventyrs i löst lefveme, 
emot samma lag». Några månader sednare befalde konungen bi- 
skopen att, om någon ville ingifva en jungfru i klostret, skulle 
han icke påskynda, utan tvertom »förhala invigningen, till dess 
att han inhemtat konungens vilja». 

De personer, åt hvilka konungen gifvit klostren i förläning, 
voro underkastade ett stort ansvar. Det var dem ålagdt att för- 
qväfva den gamla läran, och då konungen 1539 hörde berättas 
att »munkarne i Vadstena ånyo börjat ljuga och predika, bedra- 
gandes menige man, hvilket både synd och skam är», befalde han 
Arvid TroUe att hafva ögonen öppna och icke tillåta det papistiska 
partiet att regera som det behagade, så kärt det honom vore att 
få "behålla klostret i förläning. Det var icke rådligt att sätta sig 
upp emot konungens vilja. Äfven klosterfolket måste ödmjuka sig 
i stoftet. Ehuru nöd och brist nu hotade konventen i Vadstena, 
vågade de icke utan konungens särskilda tillåtelse mottaga och 
uppbära »de allmosor och milda gåfvor som folket ville gifva dem 
till deras nödtorftiga uppehälle och icke heller utsända sina bud 
för att söka hjelp». Konungen gaf dem dock sitt bifall härtill, 
med vilkor att de noga aktade sig för att utsprida någon vidske- 
pelse eller bedrägeri. Gälde detta väl hufvudsakligen munkame, 
så gjorde dock äfven nunnorna sig skyldiga till misstankar för 



Digitized by VjOOQ IC 



59 KLOSTRET I VADSTENA. 59 



papistiska sträfvanden. Konungen infordrade derföre af präster- 
skapet i Linköping forslag till »någon god man, som dem rätt 
imdervisa kunde och reformera dem så, att man icke alltid måtte 
besväras af deras papistiska väsende». De unga nunnorna gjorde 
dock konungen föga oro. Dem blef snart stugan för trång, och 
konungeii öppnade gerna för dem klosterportame, förbjudandes 
abbedissan och de äldre systrarna och brödeme att qvarhålla dem 
i deras »babyloniska fängelse» i fall de ville föredraga att lemna 
klostret och ingå i äktenskap. 

Med år 1545 slutar vadstena-diariet. Under den tid som 
derpå följde och intill århundradets slut bodde de återstående nun- 
norna fortfarande qvar i Vadstena. Såsom abbedissor omtalas 

Katarina Benktsdotter. Abbed. —1594. 
Katarina Olofsdotter. Abbed. 1594—. 

De upplysningar,^ som historiens källor från denna tid erbjuda 
oss om klosterfolket i Vadstena, sakna nästan allt intresse. Det 
är endast ekonomiska frågor, som der beröras, och som ådaga- 
lägga att den konstlade fromhet, som fordom öfverhopade klostret 
med det rikUgaste öfvei-flöd, nu gifvit vika för ett af omständig- 
heterna framkalladt sparsamhetsbegär hos de mäktige, hvilket 
stundom egde tycke af en hårdhjertad egennytta. När olyckan 
slutligen slog ned öfver Vasa-ättens hufvuden, när ingen läkare- 
hjelp ville räcka till att bota kung Eriks vansinne, vände Karin 
Månsdotters gifmildhet sig emot Vadstena kloster för att söka 
hjelp af klosterfolkets förböner, och äfven Göran Persson omtalas 
vid denna tid såsom klostrets wälgörare. 

Ett svekfullt hopp om bättre tider tändes ännu en gång i 
de arma vadstena-nunnomas hjertan. Konung Johan och i syn- 
nerhet hans gemål Katarina omfattade, i enlighet med sin reli- 
giösa öfvertygelse, de få återstående nunnorna i Vadstena med öm 
omsorg. Vid fastlagstiden brukade drottningen sända dem vin 
och specerier samt penningar, och sannolikt var det genom hennes 
bemedling, som {.åfven Gregorius XIII 1583 gaf sin trogne tjenare 
Antonius Possevinus makt att, genom messor i Vadstena kloster, 
lösa de derstädes aflidnes själar ur skärseldens pina. På detta 
sätt bibehöll den gamla tron ännu någon tid fast fot i och om- 
kring birgittinerklostret, och det var äfven der Johannes Messenii 
uppfostran erhöll den katolska riktning, som snart förde honom 



Digitized by VjOOQ IC 



60 c. SILFVERSTOLPB. 60 

i Jesuitemes händer. Konungaparets liturgiska sträfvanden, fort- 
plantade till deras son, mötte dock hos hert^en-regenten ett mot- 
stånd, hvilket, likasom dennes bergfasta vilja i allmänhet, trotsade 
alla försök till katolikemes förmån. Att sjelfva klosterväsendet vid 
denna tid icke var mäktigt af någon hotande tillväxt synes deraf att 
det icke med ett enda ord särskildt namnes i Upsala mötes beslut, 
utan blott torde inbegripas i de »påfviska läror och villfarelser» som 
förkastas såsom »menniskostadgar, igenom h vilka många menniskor 
ofta äro bedragne vordne». Vid sitt besök i riket 1594 möttes ko- 
nung Sigismund af en böneskrift från Vadstena kloster. Nio nunnor 
bland dem, som nu återstodo der, hade utsett Katarina Olofsdotter 
till sin abbedissa och anhålla att konungen ville stadfästa detta 
val. Detta skedde äfven och konungen lät sin sekreterare utfärda 
i öfliga ordalag sitt betydelselösa försvarsbref för den nya abbe- 
dissan och klostret ^). På riksdagen i Söderköping, der den reli- 
giösa stridsfrågan ånyo förevar till afgörande, blef den katolska 
gudstjensten förbjuden och Vadstena kloster formligen upplöst 
enligt följande ordalydelse i beslutet: »Efter som K. Maj:ts för- 
säkran lyder, att emot den augsburgska bekännelsen och Upsala 
förening anno 1593, icke något, antingen med skolor eller kyrkor, 
någonstädes här i riket skall med godo eller ondo inträngas, utan 
dermed hållas som det var i konung Gustafs sista och konung 
Johans första regements-tid, derföre skall allt missbmk i Vadstena 
kloster och dess personer alldeles afskaffas». Knappt hade riks- 
dagen afslutats, förrän hertigen sjelf begaf sig till Vadstena i af- 
sigt att, på grund af .det fattade beslutet, förvisa de ännu åter- 



') En samtida förteckning på klosterfolket upptager följande personer: 

Karin Olofsdotter, abbedissa; 

Ingegerd Månsdotter, blifver i trädgården; 

Ingrid Jansdotter, gammal; 

Karin Johansdotter, blifver hos Ingegerd Månsdotter; 

Ingrid Persdotter; 

Ingeborg Persdotter, gammal; 

Kerstin Persdotter, blifver hos Lars Jönsson; 

Margreta Jacobsdotter, blifver hos Jon Larsson; 

Elin Eriksdotter; 

Margaretha Mattsdotter, blifver hos abbedissan; 

Anna Larsdotter, blifver hos Daniel Hansson. 

Dessutom underhöUos 14 tjenare, hvilka under fogdens uppsigt skötte träd- 
gården och ladugården samt förrättade andra for jordbruket nödiga sysslor. 



Digitized by VjOOQ IC 



61 KLOSTRET I VADSTENA. 61 

stående nunnorna ur klostret, och sålunda afsluta sin faders verk. 
Han lät då upprätta ännu befintliga inventarieförteckningar öfver 
klostrets tillhörigheter. Bland kyrkosakema märkas: 

S:t Britas skrin af förgyldt silfver; 

S:t Katarinas skrin, beslaget med förgyldt silfver; 

2 silfver-ljusstakar; 

1 stor brudkrona med förgylda spännen; 

2 små perlekronor i en ask; 

S:t Karins graf kläde, sänkt med guld; 
1 förgyld monstrans; 

4 silfverkalkar; 

3 silfverpatener; 

Stycken af silfver, som tillhört -S:t Ingrids skrin; 

1 brandgul korkåpa, med guldbroderi; 

31 messhakar, somliga af sammet och atlask, med guld- 
broderier och krucifix, andra mindre dyrbara; dessa 
utdelades af hertigen till sockenkyrkor; 

12 antependier för högaltaret; 

5 relikaskar, på fötter; 

2 små täcken af guldskinn; 

Åtskilliga exemplar af Revelationes S. Birgittse m. m. 

Icke hade sålunda nunnornas gudstjenst blifvit försummad af 
brist på erforderliga kyrkoprydnader. Ännu hafva vi i behåll 
bref från två af nunnorna, daterade 1596, som visa att de lyckats 
utverka hertigens medgifvande att få till döddagar qvarblifva i sitt 
gamla hem. Om den sista abbedissan, Katarina Olofsdotter, be- 
rättas det att hon slutligen flyttat öfver till birgittinerklostret vid 
Danzig. 

Af det forna klosterfolket återstod sålunda nu endast några 
få, ålderdomssvaga nunnor; i stället för det forna lifvet och verk- 
samheten i klostret, såg man nu dessa qvinnor endast upptagna 
af lekamliga omsorger, för att, liksom gengångare från länge- 
sedan försvunna dagar, blicka så långt som möjligt in i den 
nya tid, hvars väsende de aldrig rätt kunde förstå. Innan år- 
hundradet nått sitt slut, hade äfven de samlats till sina fäder. 



Vi hafva här framstält ett kapitel af Sveriges klosterhistoria. 
Vi hafva låtit de enklaste fakta tala sitt okonstlade språk. Den 



Digitized by VjOOQ IC 



62 



c. SILFVERSTOLPE. 



62 



ifver, hvarmed den nya läran omfattades, förledde dess förste be- 
kännare tUl orättvisa domar öfver klosterfolket. En sednare efter- 
värld utgör dock den högre instans, som eger att till slut 
fälla dom öfver hvad som fordom varit, och det är historiens 
sköna lott att vid det domslutet skipa lag och rätt. Det är en- 
dast rättvisa att erkänna att klostren, i vårt land liksom annor- 
städes, lemnat efter sig tillräckliga spår af sitt välsignelserika in- 
flytande, för att äfven det menskliga ögat skulle kunna skönja 
deras sammanhang med de öfrige länkame i utvecklingens långa 
kedja. Väl är det sant att klostren, vid tiden för reformationen, 
alltmera börjat likna hvitmenade grifter, men vi äro skyldige att 
tacksamt erkänna deras stora betydelse för religion och kultur, 
och för egen räkning må vi påminna oss de ord Luther sjelf en 
gång yttrat om klostrens innevånare: »det värsta 4u kan förebrå 
dem är — att de voro menniskor». 




Digitized by VjOOQ IC 



63 KLOSTERFOLKET I VADSTENA. 68 

Förteckning 

på 
Munkar och Nunnor i Vadstena kloster'). 



III. Olavus, scholaris. Vistades 2 år i Rom. f 1«^86. 

IV. Ingolfus, kettilsmidare; innebränd 1388. 
VI. Folko, presb.; t vid hög ålder 1390. 

XII. Johannes Petri. Generalkonfeasor 1394 — 1401. Besökte Rom. 1 1418» 

XIII. Stephanus, presb.; förvaltade klostrets gods. f 1403. 
XVI. Martinus, presb.; t 1427. 

XIX. Petrus; skräddare. Bistod i Rom Birgitta med penningar, t 1405. 

XX. Gregorius, presb.; t 1417. 

XXI. NicoLAUS, från" Häradshammar. Vistades med Birgitta i Rom. f 1409. 
XXIV. Ingevaldus, lekman. Munk 1385. f 1391. 

XXVI. Karl K^tilvastason, presb. Munk 1386. 

XXVII. Karl Oppesson, diakon. Munk 1386. f 1436. 

XXVIII. JoHANNis Svenonis, kauik i Strengnäs. M. 1387. f på vägen till 
Rom 1390. 

XXXII! NicoLAUs Laurentii, lekman. Munk 1389. t 1417. 

XXXIII. Ericus Gudmundi Buza, prost i Finvidhe. M. 1390. Besökte Ita- 
lien, t 1402. 

XXXIV. Katillus Thorberni. M. 1392. Besökte England 1408. f 1442. 
XXXVI. Ragvaldus Olavi, lekman. M. 1392. f 1431. 

XLII. Laurentius (Eghiarsson, lekman. M. 1405. f 1417. 

XL V. NicoLAUS Petri, fr. Vestergötland, presb. M. 1406. t 1448. 

XLVI. Thörnerus Andreje, fr. Åbo stift, presb. M. 1407. t 1435. 

XLIX. Magnus Niclisson, fr. Öland. 'Vallfärdades till Jerusalem 1407. 
M. 1408. t s. L 

LVII. Asmund, prebend. i Skara. M 1416. Besökte Danmark och Norge, 
t 1434. 

LIX. ToRSTAi^us, lekman. M. 1418. t 1469. 

LXIV. Symon, lekman. M. 1423. Besökte åtsk. gånger Finland, t 1459. 

LXV. Clemens, prebend. i Vesterås. M. 1425. Besökte Norge och Finland. 
t 1459. 

LXVII. Simon Ingevasti. Munk 1431. 

LXVm. Johannes Magni. M. 1431. Återbördade vid herred, i Stockholn» 
1446, gårdar till klostret, f 1470. 

LXX, Jacob, skräddare. M. 1435. 

LXXII. Johannes Ktlonis, presb. ; M. 1436. Prior i Nådendal. t fler- 
städes 1454. 



^) De munkar och nunnor, hvilka icke äro här upptagna, äterfiunas i före- 
gående noter; det äldsta klosterfolkets iovigningsår äro okända. 



Digitized by VjOOQ IC 



64 c. 8ILFVERST0LP£. 64 

LXXIII. NicoLAUs RiCARDi, kanik i Upsala. ÄL 1436. f 1455. 

LXXIV. JöNis Pbdbrsson, fr. Halland, lekman. M. 1436. 

LXXVII. Bonde Johansson, fr. Öland, presb.; M. 1440. t 1473. 

LXXVIU. Henekinus, fr. Jönköping, presb. M. 1440. f 1453. 

LXXIX. Jaspae, fr. Tyskland; jägare i klostrets tjenst. M. 1440. Besökte 
Munkalif. f 1469. 

LXXX. MicuAELis SuNONis, kanik i Vesterås. M. 1441. Generalkanfessor 
1454. t 1469. 

LXXXIII. Eeicus Simonis, k3'ikoprest i Lommarjd; skicklig i latin. M. 
1442. t 1464. 

LXXXIV. Magnus Haqvonsson, handelsman i Arboga. M. 1442. Besökte 
Nådendal. t 1470. 

LXXXV. RicHARDus, fr. Kalmar, M.'1445. Besökte NådendaL f l^b, 

LXXXVIl. Thure Magnusson, fr. Danmark; diakon. M. 1446. t 1469. 

LXXXVIIl. Laurentius, kyrkoprest i Tömevalla. M. 1448. t 1458. 

XCI. Olavus Johannis, diakon. Besökte d. hel. landet. M. 1455. t 1483. 

XCII. Andreas, fr. Strengnäs. M. 1458. Besökte Norge, t derst. 1468. 

XCm. Olavus Olavi, lekman. M. 1459. t 1486. 

XCIV. Johannes Johannis, kyrkoprest i Vadstena. M. 1459. General- 
Iconfessor 1468. t 1482. 

XCVI. Laurentius Michaélis, fr. Norrbotten, diakon. M. 1462. f 1494. 

XCVIL GuNNARus Beronis, presb. Besökte d. hel. landet. M. 1462. 1 1478. 

C. GuDZERKus, kyrkoprest i Skeninge. M. 1465. t 1476.^ 

CL Petrus Nilson, lekman. M. 1468. t 149a 

CII. Laurentius Nicolai, fr. Söderköping; presb. M. 1469. t 1480. 

om. Laurentius Juthe, diakon. M. 1469. t 1480. 

CVL JöNis JoNSsofi, lekman. M. 1471. t 1504. 

CVII. Jacobus Johannis, fr. Vadstena, lekman. M. 1471. t 1505. 

CVIII. Knut Hvcbssing; förfaren krigsman, af hög börd. M. 1471. f 1498. 

CIX. Andreas Christmanni, fr. Söderköping; presb. M. 1472. t 1487. 

CX. Birgerus Johannis, fr. Vermland. M. 1472. Reste 1489 till Munkalif. 

CXI» Arvid, fr. Vestergötland; presb. M. 1473. 

GXII. Benbdictus Nicolai, lekman. M. 1473. f 1510. 

GXV. Petrus Karoli, kanik i Skara. M. 1478. t 1497. 

CXVI. Ericus Johannis, kyrkoprest i Lödöse. M. 1478. t 1508. 

CXVII. Henricus Magni, fr. Stockholm; lekman. M. 1479. t 1495. 

CXVIII. Ingemarus Johannis, diakon. M. 1480. t 1509. 

CXX. . ToRSTANUS Johannis, kyrkoprest i Jönköping. M. 1482. t 1505. 

CXXI. Olavus Petri, fr. Vestergötland; diakon. M. 1483. Besökte Munka- 
lif. t 1516. 

CXXII. Erik Svenson, fr. Sala; diakon. M. 1485. t 1493. 

CXXIII. Johannes Svensson, fr. Danmark;' presb. M. 1486. t 1511. 

CXX V. Michaélis Nicolai, fr. Söderköping; presb. M. 1487. Besökte Munka- 
lif. t 1516. 

CXXVI. Simon, i Nora; född i Nyköping; presb. M. 1488. t 1506. 

CXXVUI. Michaélis Gudmundi, prebend. i Upsala. M. 1494. f 1518. 



Digitized by VjOOQ IC 



65 KLOSTEEFOLKET I VADSTENA. 65 

€XXIX. Clemens Mabtimi, fr. Öland; diakon. M. 1495. Besökte NådendaL 
t 1527. 

CXXX. Laurentius Ebici Jercho, lekman. • M. 1495. f 1585. 

OXXXn. Petrus Giordbrus, fr. Vadstena; kanik i Linköping. M. 1498. 
t 1505. 

OXXXIII. Johannes Nicolai R^^f; prest fr. Stockholm. M. 1496. Be- 
sökte Polen och Norge. 

OXXXIV. Jöns Joansson^ lekman. M. 149a t i Munkalif 1511. 

OXXXV. NicoLAus Laurentii, lekman. M. 1498. f 1Ö09. 

CXXXVL BiRGBRUS Stråle, fr. Skara. Invigningsåret okändt. f 1499. 

CXXXIX. Laurentius Benedicti, fr. Vestergötland. M. 1505. Besökte 
Munkalif. Förestod Birgittas hus i Rom. f derst. 1523. 

€XLI. Johannes Rodgeri, presb. M. 1506. t 1543. 

€XLII. Erlandus Sigvardi, fr. Norge; lekman. M. 1506. Beste tiU Ma- 
riekron 1514. 

€XLV! Haqvinus Laurentii, kyrkoprest i Ingatorp. M. 1506. t 1527. 

€XLVI. HoLMSTANUs JoHANNis, kyrkoprcst i Nykil. M. 1510. Beste till 
Polen och 1524 till Rom för att förestå Birgittas hus. 

CXLVII. Olavus Erici, presb. M. 1510. Afvek fr. klostret 1512. 

CXLVIII. Ericus Joansson i Broby; lekman. M. 1510. 

CXLIX. NicoLAus KlTiLSsoN, lekman. M. 1510. t 1523. 

€L. Johannes J^spersson, lekman. M. 1510. t 1534. 

CLI. Andreas Petri, kyrkoprest i Vånga. M. 1512. 

€Ln. Petrus Svenonis Gylta, presb. M. 1514. Reste åtsk. gånger till 
Rom. t 1540. 

€LIII. Arnerus Math^i, lekman. M. 1514. 

CLIV. AndrEx\s Thordsson, borgare i Vadstena. M. 1516. t 1528. 

€LV. Amundus Ingonis, kapellan hos riksf. Sten Sture d. y. M. 1517. Be- 
sökte NådendaL Afvek fr. klostret 1529. 

€LVII. Laurentius Kcenekesson, lekman. M. 1517. t 1539. 

CL VIII. Johannes Laurentii, lekman. M. 1524. t 1533. 

€LX. Petrus Laurenth, lekman. M. 1524. 

CLXI. ' Thorstanus Petri, presb. M. 1525. t 1532. 

€LXII. Petrus Nicolai, skolföreståndare i Skeninge; presb. M. 1526. 
t 1532. 

€LXin. Laurentius Torberni, prest i Vadstena. M. 1526. 

OLXIV. Franoiscus Mabtini, diakon. M. 1526. J 1532. 

CLXV. Petrus Benedicti. Invigningsåret okändt. t 1527. 

OLXVI. Petrus Magni, fr. Skeninge; lekman. M. 1541. 

CLXVII. Laurentius Petri. M. 1542. 

€LXVIII. NioHOLAUs Michaélis, lekman. Invigningsåret okändt f 1542. 



]V u nu o r: 



1. Katharina Ulfsdotter. Nunna 1375. Förestod klostret såsom dess 
första abbedissa. (Se texten, sid. 9 och ft.) 
Hist. Bibliotek. I. 5 



Digitized by VjO.OQ IC 



66 c. SILFVEE8TOLPE. 66 

2. Eathåbima Thomasdottbr. f 1^^* 

3. Ingbbobo Thordadotter. f 1391. 

4. Helga, f 1430. 

5. Gbeta. Hade rarit gift med munken Benediotiu (XV), f l^^- 

6. BoTiLDiB Magnusdottbb. t 1443. 

8. Gtridh. t 1429. 

9. Ikgebobg Ebinbjöbnsdottbb, fr. Vestergötland. f 1^92. 

10. Eathabuia af Söderköping; enka. f 1392. 

11. Eatharina Bibobbsdottbb; enka. f 1^^* 

12. Eathabiba, fi\ Halland; enka. f 1400. 

13. Bakbobg Svensdottbb. t vid 110 års ålder 1401. 
.14. Maegabetha Laubbnsdottbe. t 1402. 

15. Ingrid Niclabdottbr. t 1*02. 

16. Eatharina Eellarsdottbic f 1402. 

17. AsA. t 1409. 

19. Raonild, dotter af Jakob Bekare. t 1411. 

20. Elena Sonadottbr. f 1411. 

21. Eatharina Brtniulfsdotter; g. m. Johannes Petersson, sedermera munk 
(XVH). t 1401. 

23. Christina Tokadottbr. Flyttade 1412 till Marienwalds kloster. 

24. Helena Ernilsdotter. f 1415. 

25. Margaretha Gunnarsdotter, f 1415. 

26. Margaretha Earlsdotter, f 1418. 

27. Eatharina Gerekadotter. f 1421. 

29. Benedirta Gunnarsdotteb; priorissa; abbedissa 1422. (Se sid. 30 o. if.) 

30. Agnes, fr. Norge, t 1422. 

31. Cecilia Andersdotter. f 1423. 

32. Bangnild Laurbnsdotter. f 1425. 

33. Ingegerd Magnidotter, t 1426. 

35. Sigrid Bosdotteb. f 142(). 

36. Gertrud Andfrsdotter. t H26. 

37. Ingeborg Ladbentsdotter. f 1428. 

39. Ragna Johansdotter, t 1428. 

40. Margaretha Johansdotter. »Walska>. t 1431. 

41. Estrid Gudmundsdotter. Skref ett missale för högaltaret, f 1436. 

42. Margaretha Jönisdotter. t 1437. 

44. Margaretha Pedersdotter. f 1438. 

45. Gertrud Benktsdotteb. Dotter af mnnken Benediktas (XV). t 1439. 

46. Christina Pedersdotter. t 1450. 

47. Lucia. Nnnna 1385. t 1411. 

49. Ingrid Signesdottbb, fr. Stockholm; enka. N. 1385. t 1391. 

50. Christina Finwitsdotter. N. 1386. Afreste 1415 till England for or- 
dens utbredande. 

51. Eatharina Wjbmundsdottbr; af hög börd. N. 1387. t 1391. 

52. Margaretha, fr. Finland. N. 1387. Dödsåret okändt. 

53. Cristina Jönisdotteb. N. 1888. t 1422. 

54. Margaretha Niclisdotter. N. 1388. t 1439. 



Digitized by VjOOQ IC 



67 KLOSTERFOLKET I VADSTENA. 67 

55. Ingeborg Laurentsdotteb. N. 1889. 

56. Brynhilda Josephsdotter, fr. Norge; enka. N. 1389. t 1394. 

57. Gybidh Gudlepspotter, sedermera kaUad Birgitta. N. 1389. Döds- 
året okändt. 

58. Kagnild Hennikedotter. N. 1392. Dödsåret okändt. 

59. Elena Haraldsdotter. N. 1392. t 1440. 

60. * Christina Hermansdotter. N. 1392. f 1454. 

61. Cecilia Gerhardsdotter. N. 1392. t 1453. 

62. Helga Simonsdotter. N. 1392. Dödsåret okändt 

63. Elena Andersdotter. N. 1393. t 1450. 

64. Ingeborg, enka efter Hartlef Bolk. N. 1393. t 1400. 

65. Juliana Andersdotter. N. 1393. f 1406. 

66. Christina Köriksdotter, fr. Kalmar. N. 1395. f 1406. 

67. Bagnild Esbjörnsdottbr. N. 1395. t 1436. 
• 68. Elena Niclasdotter. N. 1395. t 1445. 

69. Birgitta, dotter af Jeppe By käre. N. 1400. t såsom priorissa 1436. 

70. Elena, dotter af Andreas Skytte. N. 1400. t 1443. 

74. Christina Johansdotter, fr. Kalmar. N. 1400. Öfverflyttade till Ma- 
rienwald 1412. . 

75. Christina Esbjörnsdotter. N. 1400. Afreste 1415 till England. 

76. Ingeborg Johansdotter; syster till gen.konf. Ericus Johannis (XXXI). 
N. 1403. t 1418. 

77. Ramborg Andersdotter. N. 1403. t 1419. 

78. Christina, dotter af Peter Haekla, fr. Danmark. N. 1407. t 1416. 

79. Ragnild Thorirsdotter, fr. Norge. N. 1408. t 1431. 

81. Christina Jönissadotter. N. 1408. t 1452. 

82. Elseby, dotter af Haenneke Starke, fr. Söderköping. N. 1408. t 14:^5. 

83. Tala, fr. Danmark; enka. N. 1408. t 1438. 

84. Katharina Ulpsdotter, fr. Vestergötland. N. 1409. Abbedissa 1456—7. 
t 1461. (Se sid. 35 o. ff.) 

85. Elena, dotter af Tyke Eskilsson. N. 1411. t 1448. 

86. Birgitta, dotter af Johan Klinga i Skeninge. N. 1411. f ^454. 

87. BoTiLDis Pedersdottkr, fr. Seland. Besökte klostren i Mariebo och 
MunkaHf. t efter 1462. 

88. Greta Andersdotter. N. 1411. t 1459. 

89. Margaretha Olofsdotter. Invigningsåret okändt. f vid 35 års ål- 
der 1422. 

90. Marina. Ingafs af konung Erik 1413. t 1423. 

92. Cristina, dotter af Lindorm fr. Vestergötland. N. 1415. t 1450. 

93. Greta Könikedotter. N, 1415. t 1459. 

94. Elseby Hansdotter. N. 1415. t 1465. 

95. Ragnild Tidekadotter. (^ Ingvigningsären okända. Afgingo 1415 till 

96. Anna EsbjÖrnsdotteb. / England. 

97. Christina Sigurdsdotter. N. 1416. t 1443. 

98. Katharina Dansdotter. N. 1416. Reste 1440 till Finland. 

99. Ingeborg Askehsdotter. N. 1416. f 1470. 

100. Sigrid Henriksdotter, fr. Vesterås; enka. N. 1416. t i Finland 1451. 



Digitized by VjOOQ IC 



68 c. SILPVERSTOLPB. 68 

— — — / 

, 101. BiBGiTTA GuDLEKSDOTTBR \ Invigninggåreii okända. Reste 1416 tUl 

102. Christina Stbnsdottbb | Lolland. 

103. iNGBBOEO, dotter af ridd. Lars Ulfsson (blå). N. 1418. t 1454. 

104. Anna Johansdotter Bylow. N. 1418. Reste 1429 till^vaL 1 1*65. 

105. Margaretha Pbtersdotter Kylb. Fadren lagman på Öland. N. 
1418. t i Finland 1441. 

106. Elisbp Olofsdotter, fr. Jutland. N. 1418. t 1*27. 

107. Matilda Thorsdottbr. Fadren gnidsmed i Vadstena. N. 1418. f 1450. 

108. Ragnild Niclisdottbr. N. 1418. t 1*87. 

109. Ragnild Thyrgilsdottbr, fr. Vestergötland. N. 1419. t 1^^- 

110. Ragnild Magnusdotteb N. 1420. t 1476. 

111. Ingegerd Azersdotter. N. 1422. f 1448. 

112. Birgitta Spolesdotter. N. 1423. f l^^- 

114. Helena Hinzadottbr. N. 1423. Besökte Finland, f efter 1462. 

115. Katharina Gudmundsdottbr. N. 1425. t 1444. 

117. Birgitta Gunnahsdotter, fr. Vesterås. N. 1425. f 1435. 

118. Ramburgis Magnusdotter. N. 1425. t efter 1*62. 

119. Margaretha Olapsdottbr. N. 1426. Dödsåret okändt. 

120. Ingegerd Olapsdottbr. N. 1426. t 1*76. 

121. BoTiLD Petersdotter. N. 1427. Kallades sedermera Katarina. Döds- 
året okändt. 

123. Ingeborg, dotter af höfdingen på Axevall Henneke Baekman. N. 1428. 
t 1455. 

124. Katharina Eriksdottbr. N. 1428. Reste till Finland 1444. t 1481. 

125. Margaretha Bodgersdotter. N. 1429. t 1*55. 

126. Christina Andersdotter, fr. Vestergötland. N. 1429. t 1^7. 

127. Christina Nicolaidotter, fr. Skeninge. N. 1431. t 1460. 

129. Birgitta Olapsdottbr, fr. Stockholm. N. 1431. t .1485. 

130. Margaretha Gunnarsdotter, fr. Jutland. N. 1435. t 1452. 

131. Margaretha Petersdotter. Invigningsåret okändt. t efter 1462. 

132. Margaretha Karlsdotter, fr. Lödöse. N. 1436. f 1462. 

133. Katharina, dotter af Magnus guldsmed. N. 1436. f ^455. 

134. Helena Helgedotteb, fr. Lödöse; enka. N. 1437. t 1455. 

136. Birgitta, dotter af Olof Wsesman, fr. Vesterås. N. 1438. t 1453. 

137. Margaretha Ulfsdotter. N. 1438. f efter 1462. 

138. Katharina Jönisdotter. N. 1438. t 1492. 

139. Lucia Buggedottéb. N. 1439. t efter 1462. 

140. Birgitta, dotter af Albert bagare. N. 1439. t efter 1462.. 

141. Ingeborg Svensdotter. N. 1439. t efter 1462. 

142. Mathilda Pedersdotter. N. 1440.. t 1458. 

143. Iliana Mathisdotter. N. 1440. t efter 1462. 

145. Ingeborg Niclisdottbr, fr. Vermland. N. 1440. t 1493. 

146. Katharina, dotter af Lydekinus Wipa fr. Vadstena. N. 1441. t 1488. 

147. Birgitta Jönisdotter. N. 1442. f 1492. 

148. Christina Eriksdotter. N. 1442. t 1496. 

149. Christina Karlsdotter. N. 1443. t 1504. 

150. Anna Pedersdotter, fr. Söderköping. N. 1443. t 1502. 



Digitized by VjOOQ IC 



69 KLOSTERFOLKET I VADSTENA. 69 

152. Elsebt Hebmansdotter, fr. Jntland. N. 1445. f 1452. 

153. Margaretha Pawblsdotter. N. 1445. t 1462. 

154. Christina Pedbrsdottbr. N. 1445. f 1455. 

155. Benedicta Eskilsdottbr, fr. 8kåne. N. 1447. t 1477. 

156. Hermeoardh, dotter af ridd. Lars Ulfsson. N. 1448. t eft«r 1462. 

157. Benedicta Maonusdotter. N. 1450. t 1499. 

158. Inobgerd Höksdotter. N. 1450. t 1495. 

159. Christina Niclisdotter. N. 1450. t 1501. 

160. Elisabeth Albrecktsdotter. N. 1451. t 1499. 

161. Birgitta, dotter af Johannes Dortman, köpman i Vadstena. N. 1452. 
t 1491. 

162. Anna, dotter af gnidsmeden Henrik i Vadstena. N. 1452. t 1495. 

163. Birgitta Pedbrsdottbr. N. 1453. t 1463. 

164. Bagnild Unnadotter, syster till gen.konf. Magnus Unnonis. N. 14.')3. 
t 1495. 

165. Ingegerd Stappansdotter. N. 1453. t 1484. 

166. Birgitta, dotter af konung Karl Enutsson. N. 1455. f 1469. 

167. Margaretha, dotter af ridd. Earl Christiemsson (vase). N. 1455. f 1460. 

168. Birgitta Jbrecodotter. N. 1455. f 1521. 

169. Eatharina Andrisdottbr. N. 1455. t efter 1462. 

170. Eatharina Erengisladotter. N. 1455. t 1506. > 

171. Helena Wivastadottbr. N. 1455. t 1462. 

172. Ingegbrd Pedbrsdottbr. N. 1455. t 1470. 

173. Christina Jönsdotter, fr. Småland. N. 1457. t 1463. 

174. Christina Jowansdotter. N. 1458. t 1518 (?). 

175. Christina Anundsdottbr. N* 1459. t 1465. 

176. Eatharina Niclisdotter. N» 1459. t 1481. 

177. Eatharina Tydekadottbr. N. 1459. t efter 1462. 

179. Anna, dotter af Johan Dortman. N. 1460. t 1465. 

180. Birgitta, dotter af Jöns Gudmundsson, borgm. i Vadstena. N. 1460. 
t 1504. 

181. Birgitta Hansdotter, fr*. Norrbotten. N. 1461. t 1465. 

182. Eatharina, dotter af Peter Torfva. N. 1461. f 1516. 

183. Anna, dotter af Niclis Palna. N. 1462. t 1499. 

185. Eatharina ^Johansdottbr. N. 1468. t 1465. 

186. Ingeborg Hermansdotter. N. 1463. t 1493. 

187. Eatharina Arvastadottbr. N. 1465. t 1506. 

189. Ingeborg Laurbnsdotter. N. 1465. f 1506. 

190. Margaretha Niclisdotter. N. 1465. Dödsaret okändt. 

191. Birgitta Clavussadottbr. N. 1465. t 1498. 

192. Elena Benktsdotter. N. 1465. Dödsåret okändt. 

193. Cecilia Svbnsdotter. N. 1465. t 1493. 

194. Eatharina Jönisdotter. N. 1465. t 1506. 

195. Ingeborg Johansdotter. N. 1466. t 1516. 

196. Ingegerd Olafsdotter, fr. Vermland. N. 1468. Dödsaret okändt 

197. GLi, dotter af Johannes Eoger, fr. Skeninge. N. 1469. t 1506. 

198. Birgitta, dotter af borgaren i Vadstena Jönis Laurensson. N. 1469. f 1514. 



Digitized by VjOOQ IC 



70 c. SILFVERSTOLPE. 70 

199. iNGEBOfeo, dotter af Benkt guldsmed i Vadstena. N. 1470. t 1522. 

201. Kathaeina Alootsdottee. N. 1470. Besökte NådendaL t 1527. 

202. Katharina Ingvarsdotter. N. 1472. t 1528. 

203. Barbara, dotter af Jaeppe Hansson, fr. Dalarne. N. 1473. Priorissa. 
t 150Ö. 

204. MIrta. Invigningsåret okändt. f l^'^^- 

205. Katharina Jo vansdotter i Broby. N. 1476. Dödsåret okändt. - 

207. Anna, dotter af Olavus Laurentsson, borgare i Vadstena. N. 1476.» Döds- 
året okändt. 

208. Christina Övidsdotter. N. 1476. t 1510. 

209. Anna, dotter af Laurentius Ulfsson, borgm. i Vadstena. N. 1478. 1 1492. 

210. Anna Svensdottbr. N. 1478. Priorissa. f 1527. 

211. Anna Pedersdotter, fr. Åland. N. 1478. f Dödsåret okändt. 

212. Christina, dotter af Johannes Sigvardsson, borgin. i Linköping. N. 
1480. t 1487. 

213. BiBOiTTA, dotter af Petrus Nilsson. N. 1481. Besökte Nådendal. 1 1530. 

215. Katharina, dotter af Nicolaus Karlsson i Vadstena. N. 1481. f 1519. 

216. Birgitta, dotter at riksforest. Sten Sture. N. 1485. t 1536. 

217. Christina Henriksdotter, fr. Upsala. N. 1487. t 1506. 

218. Beata Fikkesdotter Bylow. (N. 1474?). t 1487. 

219. Ragnild Petersdotter, fr. Norrköping. N. 1487. t 1492. 

220. Katharina Laurentsdotteb. N. 1487. t 1532. 

221. Angerd, fr. Vestergötland; af hög börd. N. 1487. t 1526. 

222. Helena Haqvonsdotter. Invigningsåret okändt. t 1*88. 

223. Katharina, dotter af borgaren i Vadstena Petrus Bagge. N. 1488. f 15S9. 

224. Anna, dotter af Jolian Brun. N. 1488. f 1527. 

225. Agneta Venzeslaidotter, född i Tyskland. N. 1489. t 1532. 

226. Birgitta, dotter af Andreas fr. Lödöse; enka. N. 1491. t 1*96. 

227. Helena, dotter af borgaren i Vadstena Peter Udsson. N. 1492. f 1527. 

228. Christina Erlandsdotter. N. 1492. f 1504. 

229. DoroThea NiLspoTTER, fr. Norge. N. 1492. t 1515. 

231. Margaretha HIkansdotter. Invigningsåret okändt. t 1493. 

232. BiEGiTTA, dotter af Hans Vinter fr. Söderköping. N. 1493. t 1495. 

233. Birgitta Farmansdotter, fr. Örberga socken. N. 1493. t 1539. 

234. Helena, dotter af Petrus Nilsson, borgare i Vadstei^i. N. 1493. 1 1525.^ 

235. Margaretha, dotter af Nicolaus Krögare i Söderköping. N. 1493. f 1497. 

236. Birgitta, dotter af Olavus Jönsson, rådman i Vadstena. N. 1495. 1 1522. 

237. Anna Nilsdotter, fr. Svanhals socken. N. 1495. t i Nådendal 1511. 

238. Ingeborg, dotter af Peter Jönsson, borgm. i Vadstena. N. 1495. 1 1524. 

239. Helena, dotter af Sven, borgare i Vadstena. N. 1495. Besökte Nåden- 
dal. t 1532. 

240. Ingeborg Johansdotter. N. 1496. f 1544. 

241. Anna, dotter af Mathias Kart, guldsmed i Vadstena. N. 1498. f 1624. 

242. Birgitta Petersdotter. N. 1498. f 1517. 

243. DoROTHEA, dotter af Nicolaus målare. N. 1498. Dödsåret okändt. 

244. Iliana Mattsdotter; af hög börd. Invigningsåret okändt. t 1499. 

245. Margaretha Laurensdo^ter. N. 1499. Dödsåret okändt. 



Digitized by VjOOQ IC 



71 KL08TBRF0LKIT I VADSTENA. 71 

246. Anna Olapsdottbb, fr. Vadstena. N. 1499. t 1^29. 

247. Kathabina Syensdotteb, fr. Laglösaköping. N. 1499. Dödsåret okändt. 

249. Ingbid, dotter af Anbemus fr. Vestergötland. N. 1501. f 1531. 

250. Gybidh. N. 1503. Dödsåret okändt »). 

252. Ingebobg Magnidotteb, fr. Skeninge. N. 1504. f 15*3. 

253. Kathabina Nilsdotteb, fr. Vestergötland. N. 1504. 

254. Elena Mattsdotteb Bbabk, fr. Vadstena. N. 1504. f 1525. 

255. Kathabina Tybgilsdotteb. N. 1506. 

256. Eambobg Bibgbbsdotteb, fr. Vadstena. N. 1506. 

257. Ingebobo Thobsdotteb, fr. Skeninge. N. 1506. 

258. Mabgabetha Olopijdotteb, fr. Nyköping. N. 1506. 

260. Bibgitta Clausdotteb, fr. Vadstena. N. 1506, t 1515. 

261. Magdalena Paulsdottéb, fr. Kopparberget. N. 1506. 

262. Anna Olafsdotteb, fr. Skeninge. N. 1506. 

263. Kathabina Ingevaldsdotteb, fr. Linköping. N. 1508. t 1511- 

264. Ingebobg Thobstensdotteb. N. 1508. f 1526. 

265. Bibgitta Andebsdotteb. Invigningsåret okändt. Besökte 1509 Nå- 
dendal. t 1532. 

266. Ingbid Andebsdotteb. N. 1510. 

267. Bibgitta LindobmsdoTteb. N. 1510. 

268. Anna Månsdotteb. N. 1510. t 1539. 

269. , Chbistina Elopsdottbb. N. 1510. f 1541. 

270. Elena Månsdotteb. N. 1510. 

271. Chbistina Olofsdotteb, fr. Sköfde. N. 1516. t 1526. 

273. Mabgabetha Olofsdotteb, fr. Kopparberget. N. 1517. t 1543. 

274. Elena Jakobsdotteb, fr. Linköping. N. 1517. 

275. Ingbgebd, dotter af Peter Gylta. N. 1517. 

276. CJhbistina Månsdotteb. N. 1518. 

277. Hilica Hansdotteb. N. 1519. t 1533. 

279. Elena Siggesdotteb. N. 1519. t 1530. 

280. Mabgabetha Andebsdotteb, fr. Vadstena. N. 1520. t 1524. 

281. Kathabina Pedebsdotteb. N. 1520. 

282. Bibgitta, dotter af Inge Skytte. N. 1521. 

283. Anna Benktsdotteb. N. 1522. 

284. Mabgabetha Amundsdotteb. N. 1522. 

285. Ingebobg Laubentsdotteb. N. 1524. 

286. Mabgabetha Olafsdotteb. N. 1524. t 1525. 
,287. Elena Haqvonsdotteb. N. 1525. 

288. Kathabina, dotter af Paulus Kyle. N. 1525. f 1541. 

289. Kathabina, dotter af Långe Benkt. N. 1525. 

290. Kathabina Ebiksdotteb; af hög börd. N. 1525. t 1534. 

291. Babbaba Månsdotteb. N. 1526. f 1539. 

292. Chbistina, dotter af borgm. Gunnar i Jönköping. N. 1526. 

293. Ingegebd Laubentsdotteb. N. 1526. 

294. Ingebobg Benktsdotteb. N. 1526. 



*) Om de sista nannorDas döds&r saknas i allmänhet underrättelser. 



Digitized by VjOOQ IC 



72 



c. SILFVEESTOLPB. 



72 



295. 
296. 

297. 
298. 
299. 



304. 
305. 
306. 
307. 
306. 
309. 
310. 



Christina Sdconsdottsb. N. 1528. 

Maboabbtha Johansdottbb. N. 1528. 

Elisabeth Mattsdottbb. N. 1528. 

Anna Petbbsdottbb. N. 1528. 

Ingeobbd Månsdotteb. 

Ingrid Jansdotteb. 

Kabin Johansdotteb. 

Ingbid Pebsdotteb. 

Ingebobg Pebsdotteb. 

Kbbstin Pebsdotteb. 

Mabgabetha Jakobsdotteb. 

Elin Ebiksdotteb. 

Margaretha Månsdotteb. 

Anna Labsdotteb. 



> Se sid. 60, not. 



^'^ 



Digitized by VjOOQ IC 



EN 



LUSTIGH OCH TROWÄRDIG 

CHRÖNIKAOM.STOCHOLM, 

SOM ÄHR PÅ THENNA TIDH SWERIGES RIJKES 
NAMPKUNNIGE HUFWUDH STADH, 

MED SWENSKA RIM BESKREFWEN OCH I ÅTTA BÖKBR BEGREPBN 



JAHAN MESSENIO 

ÅHR 1629. 



ffist. Bibliotek. I. 



Digitized by VjOOQ IC 



•Jag är af den tanken att . allt hvad af denne 
mannen Hr skrifret bör med all tacksamhet fram- 
föras.» 

Scfn Bring (Om Messenius): Handl. i Sv. Hist. 
I. 8.5—6. 

Johannes Messenii »Chrönika om Stocholm*, som nu för första gången 
framträder i tryck, tillhör de många, om en otrolig flit vittnande arbeten, 
hvarmed statsfången på Kajaneborg sökte mildra fangelselifvets dysterhet. Den 
höga tanke om sina egna skrifter, hvilken Messenius ofta lägger i dagen, in- 
vaggade honom ständigt i forhoppningar om att få se sina arbeten offentlig- 
gjorda, och sålunda förvärfva honom det rykte af vetenskapsman och snille, 
hvarom han aldrig upphörde att drömma. Den öfvertygelse Messenius ofta 
visade sig sjelf ega, om att vara kallad till att utföra en mission här i verl- 
den, synes likasom inkasta en solstråle i hans dystra fängelse. Om sin stora 
rikshistoria säger han att den blifvit skrifven »de Skandioter till evig ära, 
undervisning och upplysning, så att det görligen synes att det hafver varit 
Guds gudomliga vilja att detta verk skulle af mig på Kajaneborg förfärdigas». 
Dä han skref titelbladen till åtskilliga af sina krönikor, var det for honom en 
glädje att tänka sig sina arbeten tryckta, hvarefter de, såsom han hoppades, 
skulle komma att förjaga de politiska misstankar, som beröfvat honom frihe- 
ten. De flesta af hans mindre arbeten skola väl endast i sällsynta afskrifter 
blifva bevarade och deribland äfven sådana, hvilkas tryck-ort och tryck-år hans 
fantasi redan uppdiktade, såsom t. ex. krönikan öfver Dalame, men några af 
dem tränga nu, efter århundradens förlopp, fram i dagen. Nyligen har hans 
krönika om Finland blifvit utgifven •); nu följer hans krönika om Stockholm, 
den äldsta historia om Sveriges »namnkunniga huftmdstad». 

Den handskrift, som vid utgifvandet blifvit begagnad, är i qvart och skrif- 
ven af Messenius sjelf. Den eger tvenne titelblad; på det ena har förf. skrif- 
vit: >af Christopher Beusner thär sammastädhes tryckt åhr 1629>; det andra 
förtjenar en särskild uppmärksamhet såsom måhända det sista minnesmärket 
af den svenska historieforskningens fader. Med en af ålder och olycka mattad 
hand har han der tillagt: »Tryckt i Stocholm, hos N. med H. K. M:tz gunst 
och bekåstnat år 1637» '). 

*) Första upplagan utkom väl redan 1774, men har länge tillhört de literära 
sällsyntheterna. 

') Enligt de trovärdigaste upplysningar afled Messenius i Uleä den 8 Febr. 1637. 



Digitized by VjOOQ IC 



3 CHRÖNIKA OM STOCHOLM. 75 

De 14 år Messenins tiUbragt i fångenskap, innan han 83mes hafv^a afslntat 
denna krönika, hade icke kunnat förgå ntan menlig inrerkan på hans snilles 
alster. Den prisade iikicklighet hvarmed han fdmt i sina äldsta dramatiska 
skrifter inpressade det obändiga språket i jemförelsevis lediga knittelverser, 
svek honom nu; tankame voro trötta och deras logiska följd blef icke alltid 
på papperet iakttagen. Det material han under långa år samlat för detta ar- 
bete, eger dock alltid ett högt värde; derfore skall ock forskaren i vår hufvud- 
stads äldre historia här iinna mången vigtig upplysning, huru stel än vers- 
formen stundom förefaller. Det var en betryckt själ, som under författandet af 
dessa verser sökte lefva sigMn i de flydda tiders historia, för att så mycket 
Bom möjligt glömma sina egna dagars nöd. Hans egna ord må gifva oss en 
inblick i de ångestfulla tankar, dem historiens genius alltmera sällan förmådde 
skingra. Bland de få ännu återstående brefven af Messenii hand, finnes ett, 
hittilb sannolikt okändt, hvilket är skrifvet två år innan han befriades ur 
fängelset på Kajaneborg '). Det lyder sålunda: 

Edle, Nådighe och Wälbåme Herrar, som Sweriges Kijkes legeming på 
thenne tijdh förestå. Näst en ödmiuck och troplichtigh helsningh sampt flit- 
tigh tackseyelse för all benegenhett, påminner jagh E:rs Nådh- och Härlighett 
här medh ganska underdånligen thet jagh eländigh fånge haffver skrifvit E. 
N. och H:tt till om min ynckeliga lägenhett för tu åhr sedhan, och medlar 
tijdh haffver jagh inthet förmått besökia E:rs N. och H:tt för än nu medh 
mijna skrifvelser, thet jagh doch gärna giordt hadhe och nödhen fordrat, hälst 
medhan jagh inthet swar än haffver bekommit på samma min ödmiuka begä- 
ran : förty jagh haffver varit här till siuck öffver ett åhr och thet fömämligen 
aff långliget och beswärliget fångzle, theslijkest och af stoort arbethe, effter 
jagh haff\rer varit fangen på adorttondhe åhret och thes förinnan ett sådant 
värck förfårdighat som aldrigh tilförena i Swerighe seet ähr, såsom jagh E. 
N. och H:tt låtit förnimma medh samma mitt breff och elliest här mången 
man skådat haffver; så Gudh synes skeenbarlighen thenna lägenheet haffva 
länge sedan ther till förärnat, såsom jagh elliest aldrigh hadhe kunnat thet 
så uthrätta, och må förthenskull thetta låfliga wärck medh rätta heta, som 
thet och hether, »Suecia illustrata», hvilchet begrijper 17 delar och förhåppas 
jagh visserlighen att thet skall migh förlåssa, om min oskyllighett thet icke 
förmå beställa, och är thet lyka hvilchet thera sådana Christeligha barmhei-t- 
tighett uthrätter, allenast jagh af en s4 långligh bestryckningh bliffv^er hulpen, 
ther om jagh och nu bedher E:rs N. och H:tt ödmiuckligen i Jesu nampn, 
hvilchet E:rs N. och H:tt ähr inthet swårtt att göra effter all machten står 
nu i E:rs N. och H:tz händher. Theslijkest ähr jagh thes förinnan och öd- 
miukeligen till E:rs N. och H:tt bönfallandes om ett barmhertigt bijståndh, 
nemligen att aldenstund här slätt inthet vanckar till kiöps ther medh jagh 
migh nära kan för the peningar E. N. och*H:tt migh gunsteligen til uphälle 
haffve deputerat, uthan menniskior ähro här af hunger dödhe wårdne, the an- 
dre tiggia af migh som inthet haffver, the thär skulle migh födhan sälia; 
thesföruthan hwadh the haffva som doch svåra lijthet' är, ähr thet så dyrt att 

*) Meddeladt af amanuensen i k. Riksarkivet E. W. Bergman. Brefvet tillhor 
k. Riksark. (Acta Rist.). 



Digitized by VjOOQ IC 



76 J. MESSENIUS. 



thet gom koBtadhe för en half, ther begära the före 6 mk, så att jagh inthet 
förmå sådana min nödtårft lossa medh thet onderbål Etrs N. oeh H:tt migh 
gonsteligen haffve förordnat; hade jagh förthenskull här långe sedhan af hun- 
ger varit dödh om jag icke sielf något lijthet booskap höUe, hvilchen jagh 
födher medh stor mödha, och om min fattighe hustru migh icke sålunda i 
många åhr födt hadhe, men nu tager flugx medh henne siuckdomen til, så att 
hon lengre sådant icke fön^iår. Therföre effter hon ähr tillijka här, Gudh 
bettre, medh migh fången, och s. konungen hafiVer henne medh sitt breifgiff- 
vit förlåff att hon i Österbåthn, hwar och när henne lyster, reesa må och vij 
i sådana nödh här stadde äro, såsom icke heller leffva kunnes uthan maatt, 
thet £:rs N. och H:tt ville nådigst och effterlåta henne, efPber samma brefifz 
lydelse, att besökia här godt fålck om hielp. Här på förmodhar jagh, medh 
högsta åstundan ett behageligit swar af £. N. och Härlighett Och befaler i 
medlar tidh sampt altijdh, £:rs N. och H:tt undher Gudz beskärm. Hastigt 
af Caijaneborgh den 2 Augusti åhr 1633 

E:rs N. och Härlighett 

Altijdh tienstviUige 
Jahan Mbssenius. 



Den nämnda handskriften, tillhörande k. Biblioteket i Stockholm, innehåller 
101 blad. Början utgöres af ett företal, tUl låsaren, upptagande 20 verser. 
Hvarken dessa eller de af Messenius sjelf Öfverkorsade verser i sjelfva krönikan 
äro af den betydelse att de ansetts böra meddelas. Krönikans text framträder 
nu sådan dess författare synes hafva ämnat offentliggöra den, endast med 
iakttagande af nutidens användningar af skiljetecken och stora begynnelse- 
bokstäfver. 

O. s-e. 



-Digitized by VjOOQ IC 



Then förste bok om Stocholms stadh. 

Oiu Stocholm, Swergis hufuudh stadh 

en krönika migh skrifua badh 

min egen kärlek then by till; 

och i begynnelsen iagh will 

förkunna huadh iagh om then ort 5 

thär staden bygd ähr, hafuer sport. 

Om Byrkö, Sigtnn, Wpsala 

skall thenna bok ther näst tala, 

som och Swergis hufuudhstäder 

wåro hos de gambla fäder; 10 

wedh Melare strandh i flor the stå. 

Efter theras wndergångh, på 

begyntes Stocholm, thäs tilstandh 

om at skrifua, gif Gudh tin Andh! 



Mitt i Swerge ligger Wplan 15 

thär vthi bor mången stålt man, 

och hälst om kringh träsket Mälar. 

Mällan then och salte siön war 

i wärldenes anfangh landh fast, 

hwilket medh tiden så wtbrast 20 

at them emällan ett sundh wart; 

watn ihop blanda the medh art. 

Stundom Mälaren wtlöper,' 

salt watn stundom honom döper, 

hafwet och träsket än i dagh 25 

e,ij wtan wnder ha then Iagh. 

Men sedan naturen thet sundh 

hade så öpnat, föga stundh 

begynte siöröfvare wist 

infalla thär genom medh list 80 



Digitized by VjOOQ IC 



78 J. ME98ENIU8. 



och göra skada hwar Swensk man 
som bodde wt wedh Mälars strandh. 
När konungen thetta sporde 
en träbom ther öfuer giorde, 

35 medh lås och kiedia war then fäst, 
eij frucktar mehr för sådan gäst 
och helst, såsom migh wist ähr sagt, 
thär hos af et blåckhws hölls wakt. 
Inlåpet af thenna träbom 

40 förwisso thet nampnet bekom, 
som kallades thär af Stocksmidh, 
ön thär hos, Stocholm, samn^ialundh. 



Miidan the wedh Mälaren bo 

hade så för fienden ro, 
45 tykte och kungen wara trygt 

thär wistas och hafua ty bygd 

Swergis hufuudbstäder thär mast 

wedh siön, som war lägenhet bäst; 

åt sin gudztiänst the först en ort 
50 lustigh wällia, som iagh har sport, 

then Wpsalu het för then skull 

han lågh wp i landet och full 

war medh kiöpmän långh tidh hwart åhr 

tå och almogens gudztiänst står, 
55 hwilken han ey i kyrkio har 

wtan wnder himmelen bahr, 

wara gudom förnär menar, 

stängias ihn om mur medh stenar. 

På samma tidh höls rättegångh 
60 i Wpsalu och sledz sak mångh, 

och icke långt the högar frå 

monne kungens sätegård stå. 

Högsta gudztiänst och dom war ty 

och kungzsäte i Wpsal by; 
65 förnämste marchnadz platz ther till. 

Ey annorlund sigh kungen will 

skiifua, än then ort af, 

sigh tytel af Wpsalu gaf. 



Digitized by VjOOQ IC 



CHRÖNIKA OM 8T0CH0LM. 79. 

■ ■ ^ 

och icke af Swergis rijke; 

på Skondön ähr eyrhans lyke; 70 

Öfuerste kungh honom kalla 

Swänske, Danske, Noi^ske alla. 

Man skall weta i Ninus tidh 

blef lyckan then platz först så blidh, 

och efter mångh hundradh åhr 75 

afguda niönsteret thär fåhr 

sitt wphof, staden tillijka 

bygz, tro, iagh will tigh eij swijka. 



Förste hufwdhstad Swenske men fick 

hos Mälaren, thet så tilgik: 80 

Götherna, som här wt gingo 

Österlanden the infingo. 

Af theras herkomst en kungh war, 

sceptret i Phrygien han bar. 

Romare drefuo honom wth. 85 

Ty drogh han till sin wrsprungzknut; 

åt Skondön wägen tager han, 

henne medh krigzmakt öfuerwan, 

nemligen Swerge och Danmarck, 

them norskom war han och för starck, 90 

tu rijken sina barn befalt 

men sielf behåller Swerge alt, 

efter thet war et land fast rijkt 

och inthet af them androm slijkt. 

Then mäktighe kungh Oden heet, 95 

i all wärlden man tala wet 

om honom, och bodde trygger 

i Sigtun, hwilket han bygger; 

som et skampelun war thet lijkt 

Troijenborgh, mycket stort och rijckt. 100 

I wår tidh har thet lijten art, 

napt ähr nu sielfua skuggen qwart. 

Kungh Oden i sin tidh så dref 

i Sigtun all stapelen blef, 

för Norman och Wästfolck ihop, 105 

sampt Österlendingar; stort rop 



Digitized by VjOOQ IC 



.80 J. MES8ENIC8. 



går af then mäkta handel ty, 
som brukades i then stad ny. 
Tyske, Engelsmän, Frantzoser 
110 Flandrer, Rysser, hwar man roser, 
och för then stora profijt skull 
i Stocksundh gifua gärna tull. 



Thes emällan wart Oden dödh, 
i Sigtuna sigh bränna bödh, 

115 offras gudom, them han war hull 
medh mycket sijlfuer och så gulL 
Efter Oden till rijket kom 
Frodhe, som war en konungh from, 
och bygde först Wpsala by, 

120 . thär afgudom en kyrkia ny, 
bekräfter thenna stadz höghet 
mehr än tilförena war sket, 
stadgar at hwar kungh wällias skall 
på Mora ängh, wtan wist fall; 

125 om Sigtuna och wäl lagar, 
handelen thär mast behagar. 
Af hans efterföUiarom en 
lät twert öfuer et slått af sten 
byggia, som het Håtuna bårgh, 

130 sigh och staden thär af för sårgh 
befrijar, fienden frucktar 
för krut och lodh thär från lucktar. 
Wäl är thetta Slättet beiäst. 
Wisby på Gåtland bygz thernäst; 

135 Kungh Wisbur thetta wärcket dref, 
af honom och staden nempnd blef, 
som belägen ähr medh then art 
ath för Östersiön lägligh wart 
thär stapell; haf thetta i ackt 

140 mehr skall tigh sedan blifua sagt. 



Och medlertidh icke förglöm: 
Stocksundh heter nu Norreström; 



Digitized by VjOOQ IC 



CHRÖKIKA OM 8T0CH0LM. 81 

Agnefitt then wijck hwarfore 

kallas, will iagh tigh kungöre. 

Agni war i Swerge boldh kungh, 145 

till Finlandh har en resa tungh, 

hwilket tå han wunnet hade 

åt Swerge strax sin kos ladhe, 

för intill hafuer finnar lönt 

ibland annat rofuegodz skönt 150 

finske kungens dåtter eij slem 

på skeppen förde medh sigh hem. 

Ät Håtuna lät sigh l\jda 

och kan eij så länge bijda. 

Han lade till wedh Stocksundz ö 155 

thär blifuer wygder wed then mö, 

för then ähra löner ijUa, 

hans lif monne hon förspilla. 

Thå han såf war hon icke sehn, 

hängde kungen wp i en gren. 160 

När begången war thenna last 

åt Finland rymer hon medh hast. 

Medh mycken sårgh tagz kungen nedh, 

hans lijck bräns medh prackt som war sedh, 

ofuer hans aska, — then eij lögh 165 

migh sadet, — giordes en iordhhögh, 

emot honom ähro fast små 

the wedh Bonde Wpsala stå, 

hwilken runda högh iämnat ähr 

tå Stocholms stadh begyntes thär 170 

efter otålige månge åhr; 

Så thenna wijk thet nampnet fåhr. 



Medier tidh Sigtuna missgick, 

af mycket krigh thet skada fick; 

Ty kom handelen till Byrkö, 175 

som lågh när hos i samma siö, 

och hade en fast bättre hamn; 

wijdare berömdt war thäs nampn, 

och är icke aldeles ny. 

Tå war och till en annan by, 180 

Biit. Bibliotek, I. 6 



Digitized by VjOOQ IC 



82 J. MESSENIUS. 10 

Telge hade then nampnet fät, 

dock aldrigh i så stor flor ståt, 

som.eij heller then stad Calmar 

på thenna tidh han och till war., 
185 Byrkö kronan bär tor båda 

mädan then stodh wtan wåda, 

ja for hwar stadh Östresiön kringh. 

Medh Julin sker stor forandringh, 

som mäktigh ähr bland the wender, 
190 af skondioter wart bränder. 

Byrckö tager sedan så till, 

for ingen by han wijka will, 

eij for sin fiende häller, 

kungen 'till hiälp när pågäller 
195 till häst 6ch foot wtfora kan 

mehra än fiorton tusen man. 

Thär bodde mången rijck och wijs, 

rätfärdigheten bar thär prijs. 

Tädan har hwar kiöpstadh sin lagh, 
200 som brukas på Skondön i dagh, 

och kallas hoss oss alla slätt 

Swenske, Danske, godh byrkörätt. 



Gönom Stocksundh skall kiöpman hwar 

som af och till med sitt godz far. 
205 Thär gafz ey mindre tull långh stundh 

än som nu sker i Öresundh. 

Afwan och nedan bomen boo 

i små hws fiskiare medh roo 

om sundet på både sijder, 
210 kiöpmannen thera gärna lijder, 

och war eij nödigt theras gäst, 
- som på Stocholmen bodde mast. 

När then helge mannen kom tijt, 

Ansgarius, gör han sin flijt 
215 till Christum omwenda thet folck, 

them wnderwijsar gönom tolck. 

Så giorde och präster andra, 

sopi thär om ått Byrkö wandra, 



Digitized by VjOOQ IC 



11 CHRÖNIKA OM STOCHOLM. 83 

till thäs the togo Christum wedh, 

och bårtlade all hednisk sedh. 220 

En lijten kyrkia bygdes thär 

som helgansholmen wår tidh ähr, 

medh norremalm hänck i hop tå. 

Twert öfuer kyrkian monne stå 

hos bomen en starcker träskantz; 225 

Sanct Oluf hölt med. honom dans, 

och huru thet hafuer gåt till 

jagh kårteligen skrifua will. * 

Harald Grönske het hans far 

och landz konungh i Norge war, 230 

thär om medh en annan trätter; 

efter han intet wträtter 

om bijståndh monne han tänckia 

drogh ty till kungh Erickz änckia, 

hwilken war i Wpsala tå. 235 

Ingen hiälp lät hon honom få 

efter hon hade tijdende 

hennes fåstemans fiende 

at Harald war, och för then skull 

blef hon medh så stor wrede full, 240 

brände honom med alt sitt håf, 

thärfdre bekom lijtet låf. 

Sancht Oluf thet mast förtryter, 

gönom Stocksundh sigh inbryter 

med mordh och brand gör stor oro 245 

allom, som wedh Mälaren boo. 

Oluf Skotkonnungh kom medh makt, 

wedh träskantzen höll bättre wakt, 

wille göra fienderna mehn 

tå sanchte Oluf kom igen. 250 

Men honom annorlunda gick, 

ett nyttigt rådh medh sitt folck fick. ' 

Mällan Stocholmen war landh fast 

och södremalm, som icke brast. 

Ty arbetar som görs behof, 255 

om en höstnät sigh gönom grof 



Digitized by VjOOQ IC 



84 J. MES8EKIU8. 12 

medh sina norske så wnwek 
then swenske konungz makt och swek. 
Så begynte thär samma sin 
260 en stor färs löpa wt och ihn, 

som kallades sedan långh stundh 
af sanchte Oluf konungz sundh. 



Men swenske kungen war i sårgh 
efter eij mehr galt Stocksundz bårgh. 

265 In wthi Mälaren nyt låp 

har fienden mot.swensk mans håp. 
Kungh Oluf war icke rådhwill, 
then wåda får han godh hielp till. 
Wedh Stocholmen en wdd war fast 

270 thär från en kädia, soim eij brast, 
emällan bomar söder wt, 
en annan åt norremalms knut, 
öfuer sundet lät på både 
sijder föra, ingen wåde 

275 han fruktar mehr; så kädieskär 

then wdden långh tidh nämpder ähr, 
på hwilken strax en skantz giordes, 
ingen åt then storma tordes; 
thet skäret löper watnet kringh 

280 i wåra dagar, sem en ringh 
och gråmunckaholm nu heter 
hwem thär efter i byn lether. 



Oluf Skotkonungh wtan roo 
tillijka then Catholske tro 

285 befordrar i Swergis rijke. 

Sonen Anundh ähr hans lijke. 
Bremske bispen medh Gudz nåder, 
för then swenska kyrkia råder; 
honom kungens flijt behagar 

290 för then skull i Byrkö lagar 
thär första biskopssäte blef, 
Hiltinus abbot tijt förskref, 



Digitized by VjOOQ IC 



18 CHRÖNIKA OM SJOCHOLM. 85 

^ som en metropolit war han, 
honom skulle lyda hwar man 
i norlanden the som bodde 295 

öster wt och på Gudh trodde. 
Then höghet warar föga stundh. 
Efter siu åhr förstörs i grundh 
then stormektige Bjrrkö stadh. 
Ät lyckans ostadighet glad 300 

ingen wijs ähr; så wendes om 
medh stapelen, han igen kom: 
Till Sigtuna en biskop ny 
från Bremen sändes till then by. 
Haluard then 3mgre hans nampn war. 305 
I Wpland ingen framgångh har 
mehr hedendomen, för then skull 
refz Wpsala kyrkia om kull, 
och, som iagh har för wisso hört, 
afguderijt wart thär förstört. 310 

En hednisk konungh war eij sehn 
wtanför Strengenes igen 
thet wprättar. Gudh sin styrkia 
gaf them christnom, som en kyrkia 
en half mijU från Wpsal bygge. 315 

Thär bodde the långh tidh trygge, 
och lyckan för them så wäl låp 
the fingo thär egen biskop. 
Honom monne the Söm kalla, 
thär om hade påwen alla 320 

at the måtte i byn flyttia 
then gamble kyrkies platz nyttia. 
Hwad the begierte blef samptyckt, 
eij allenast nyt mönster bygt, 
wtan och archibisp thär till; 325 

Kungh Carl och thet så hafua will. 



Sigtuna by intet så går 

hwilken åter stor skada får, 

af siöröfuare, som medh wåld 

drogo gönom Kedieskärs håld. 330 



Digitized by VjOOQ IC 



86 J. MBSSENIUS. 14 

Plåt öde staden the lade. 

Han aldrigh förwan then skade. 

Inbyggiama sade, hwar må 

Gudh wela stapelen skall stå 
335 här efter? Wij pröfue wela 

på gamble sätt, som eij fela, 

ett döreträ kasta i siön. 

och thär på giorde the sin bön. 

Hwar såsom thet stannade sijst, 
340 thär skulle staden blifua wist. 

Döreträt af wågor och win 

om Stocksundh och Kädieskär ihn 

fördes; på then meningh falla 

thärfore wijse män alla, 
345 i sundet skulle hufiiudstadh 

blifua, hwar man war thär åt gladh. 



Som the spådde blef lyckan blidh 
Stoksundet. Wisby medier tidh 
på Gotland, som Swerge tilhörde, 

350 all handel och wandel förde 
som stapelen i östresiön. 
Tädan kom och then siörätt skiön, 
som Hönsstädema än i dagh 
bruka, och kalla then skepslagh. 

355 Om tre hufuudhstäder här till 

ähr tält, om then fiärde iagh will 

här efter tala, för then bär 

jagh omsorgh mast, som Stocholm ähr. 



Then andre bok om Stocholms stadh. 

Lijtet Stocholmens bomar sköta 
360 siöröfuama, wtan hota 

wplenskom, medh skep infalla 
i Melaren, gönom alla 



Digitized by VjOOQ IC 



15 CMRÖNIKA OM 8T0CH0LM. 87 

kedior och bomar medh sin makt, 

Wpland så ofta öde lagt. 

Byrger Jerl, som war Swenskom hull 365 

och medh them hade för then skull 

medhönkan, tå han medh nåder 

för rijket i sonens stadh råder, 

om sådane landzens skade 

at afwärria, radslagh hade 870 

medh stendema, och thet beslöt, 

som fiendom sedan förtröt; 

byggias skulle starke fäster 

på Stocholmen för the gäster, 

hwilket blef efterkommet så: 375 

mällan tom och rundelar twå 

(wedh nårre ström then ena står, 

then andra wedh södre ström får 

sm funderingh), droges ett par 

strekmurar, hoss friske framfar 380 

en watnet, annor salte hoss, 

för sin starckhet skull ha the ross. 

Så mycket krigzfälck hölt här wagt, 

eij tår esten hijt medh sin makt. 

Ingen sköter hwadan thet blås, 385 

för sigh har Wplandh et fast lås. 



Inne om the twengar i ro 

hade och lust kiöpmän att bo, 

mädan then wäl belägen war 

och en skön hamn then holme har. 390 

Tå Byrger Jerl hörde thär af, 

här till gema samptycke gaf, 

och lät then' högh iemnan göra 

om then iagh monne förr röra. 

Tåi^h gatur och grenner afmätt 395 

blef medh fl^t på then samma slätt. 

Hws wedh hws mast af sten bygges, 

fremmande och thär bo, hygges. 

Dock hende them icke then nådh, 

the borgmästare äller rådh 400 



Digitized by VjOOQ IC 



88 J. MB8tBMIU8. 16 

blefuO) wtan swenske alla 

monne jeAen här till kalla. 

Så bygdes en stadzkyrkia skön 

thäx i fälket skall ha sin bön. 
405 Af sanchte Niclas hon nampn fick. 

'I lagen görs them sedan skick. 

Fursten gaf staden Byrckös rätt 

som thär i dagh bruckz än all slätt. 

Stocholm först icke större war 
410 än thet i wår tidh nampnet har 

mellan murar, thet fast landh på 

bygdes, men thet andra dj så, 

thär medh staden blef större giordt. ^ 

På pålar, som iagh hafuer sport 
415 ähr alt bygt hwadh nedan före 

till fem stadzens bnngkar höre. 

Dock har byn eij thär af nampn fått 

Stocholm, at sompt af honom stått 

pålar har på, såsom en part 
420 hafua skrefuet medh ingen art, 

wtan saken här om sigh så 

hafuer som iagh tigh lät förstå. 



Byrger Jerl thär näst så lagar 

medan then staden behagar, 
425 at han Swergis hufwdstadh blef, 

honom sköna frijheter skref. 

Till sköldemerke then by gaf 

ansiktet sanchte Erick af, 

som war Swergis rijkes patron, 
430 medh långt hår, thet har en gulkron. 

På sex städer i Wpland lagt 

the Stocholms bror skola wedh makt 

hålla, äller skola bota 

om the låta them förröta. 
435 Stocholms inbyggiare än mehr 

af then fursten till willia sker; 

af norre tårnet ett fast slått 

bygger, för fiendemas skatt. 



Digitized by VjOOQ IC 



17 CHRÖNIKA OM STOCHOLM. 89 

som sigh består, thär till han tar 

kyrkian, som nästa holmen har, 440 

och war then herren icke sehn 

byggia thär en spetal igen, 

then han och hans son begäluer 

for Gudz skull, eij medh små håfuer. 

På thenna tidh och annat sin 445 

man och qwinna gåfuo thär ihn 

medh löst och fast som the åtte, 

thet hws ty rijkt blifua måtte. 

Systrar och bröder thär alla 

som i klåster sker, sigh kalla. 450 

I åtskilt rum ha the siuka ro 

helbrögt folck och i annat bo, 

hustru och man i syndrat sängh, 

then som will har pijga och drängh, 

Gudh tiäna till dödz wtan qwal 455 

i thenna riddare spetal, 

then i Rom till sachin lijk 

dock på inkomst icke så rijk. 

Helge Andes hus thet nampn har 

så hetcF siukestufuo hwar. 460 

Ön thär huset står nämns här af 

Helgansholman, sigh nampnet gaf. 

Then hålma mehr än nu war stor, 

mången bårgare och thär bor. 

I förstone malmama på, 465 

hälst södermalm, thär bodde få; 

norre förstadh har ingen knut 

om Brunkeberget wäster ut, 

men på andre sijdan öster, 

thär byggia mången man löster. 470 

Sancht Jacobs kyrkia alla the 

wpsatte så skön man will se. 

Från thenna by långt utheföre 

monne öfuerheten göre 

för spetälskt folck en wåuingh skön; 475 

then henne stijktar får Gudz lön. 



Digitized by VjOOQ IC 



90 , J. MBS8BNIU8. 18 

Icke långt thetta bws ifrå 

bodde beremiter eij fä, 

wnder berget i kula en, 
480 tbär solen icke på tbem sken, 

bwilken blef *medh tiden öde ' • 

när tbe wåro alla döde. 

Röfiiare intogo benne, 

tbem månne kungen wpbrenne 
485 ocb kastade kulan igen; 

eij sker sedan tbär någrom mebn. 

Södremalm medb fälck togb ocb till, 

bwilket egen kyrkia ba will, 

ocb bos öfuerbeten så dref, 
490 Magdalene kyrkia tbär blef 

funderat en lustigb ort på. 

Skön kyrkiogårdb till benne lå. 

Hädan in i sta3en igen 

läsare, kom medb migb eij sebn! 
495 Tbär östan till ey långt bron frå 

bygdes et klåster i en wrå. 

Jobanniter må tu weta 

tbe munckar som tbär bo beta, 

af samma ården ocb lära, 
500 som Eskilstuns munckar ära, 

peigriner ocb siuka sköta, 

tbär medb sina synder bota. 

Tbäs förutan i tbenna by 

stijktades månge gijllen ny; 
505 bwart bandwerck sitt eget både 

ocb ålderman wtan skade. 

Sancbte Gertrus tå fömämst war 

ocb gement för bårgare bwar. 

För kiöpmän ocb kiöpswenner mast 
510 tbe ba sitt capell ocb sin präst, 

sin egen skrå ocb så stort låf 

at tbet beter kungb Artus båf. 

Bröderna bwar dagb wtan rop 

kommo tbär wenligan i bop, 
515 om sin köpenskap rådslogo 



Digitized by VjOOQ IC 



19 CHBÖNIKA OM STOCHOLM. 91 

icke hwar annan bedrogo 

förlijka trätor, stijlla kijf, 

hwar är säker thär på sitt lif, 

och mångt beslutz tå giftermål 

mädan sigh medh en godh ölskål 520 

förlusta, och alt lijka sker 

som man på juncker-håfvet sehr, 

hos dansker herrar i tidh wår. 

I hwar hönsestad thet än står, 

men i Stocholm på thenna dagh 525 

ähr tysk kyrkia thär medh behagh. 



Thenna här gillestufuan näst 

war ibland alle andre bäst 

som nu gref Swantes hws heter, 

napt man en sådan wpleter. 530 

Thär i bodde änckior rijke, 

som ey mehr hade lust fijke 

efter wärlden, äncklingar boo 

i näste hws thär hos medh roo. 

Hwar person thär efter sin dödh 535 

alt hwadh han åtte blifua bödh. 

Siela gijllet strax brede wedh 

blef och bygt, etter gammel sedh, 

hades thär fattiga i badh 

twettades och kläddes på radh, 540 

i ren skiorto, strumpor och skor 

sampt andra kläder, ty hwar tror 

thet wara sielen till lijsa, 

för hwilken the thet bewijsa. 

Näst hos gyllestufuan then gran 545 

Sielegatan för then skull än 

kallas, men sielfua huset ij 

ähr på thenna stundh dryckerij. 

Jungfru Marie broderskap 

tager wedh när thenna redskap, 550 

eij mindre än the andra rijkt, 

som Sanchte Gertrus gijUe slijkt, 

för bröllop skull håls thet wedh makt 



Digitized by VjOOQ IC 



92 J. ME88ENIU8. 20 

och broderskapet alt bart lagt 
555 på åtskilt tidh i månge åhr 

thet förtalt ähr, sitt wrsprungh får. 
Tiden hafuer medb sigb then lagh, 
han gör eij alt wppå en dagh. 



Danske kungen har befalt, 

560 Erick, öfver hans rijke alt 

skulle brukas i köpstadh hwar 
en sådan rätt som Byrckös war. 
Thet samma gör then Norske kungh, 
i Skondön ähr then lagh eij tungh. 

565 Måns Ladulås i Swerge tå 
regeradhe, mot honom stå 
the mäktiga fålkungar hårt, 
sadhe, wij welom ståndet wårt 
fbrswara; till lijten fromma 

570 monne thetta kijf them komma. 
I Skara fångades medh list, 
lifuet ha the i Stocholm mist 
för then träta och wpror skull, 
thär sammestäds läggies [i] mull. 

575 När all ändat war then willa 
och rijket war blefuet stijUa, 
höls ] Stocholm herredagh långh. 
Sedan drogh kungen wt medh bångh 
på Norremalm, som iagh har sport, 

580 thär afmätte en lägligh ort 

för thet klåster, som heter nu 
Sanchte Claras, större än tu; 
och när han sielf medh härligh prakt 
then första stenen hade lagt, 

585 höll thär panket, then rände dust, 
bland herrarna, som hade lust. 
Kung Måns sin son till riddar slä^, 
hertigh Byrgar, och sedan får 
swerdet honom, som medh sin han 

590 till rijddar gör fyretij man, 

hertigh Albrecht af Brunswijck först. 



Digitized by VjOOQ IC 



21 CHRÖNIKA OM 8TOCH0LM. 93 

Medh gått wijn släcks the herrars törst. 
Håfuet medh prål tädan hem drogh, 
mestaren bygningen på togh, 
som på kort tidh fårdigh blifuer. 595 

Kungen sin dåtter thär ingifver, 
Reckissa, hwilken siu åhr war, 
tå hon blef äldre sitt giort har 
hon löfte Gudh medh heligh edh, 
efter som ähr i klåstren sedh, 600 

hwilken och i sin ålderdom, 
till Abbedisse-kall thär kom; 
på sijsta doo fröijken af soot, 
till hwilken wiste ingen booth. 
Medh thet klåstret lät sig nölja 605 

kungh Måns icke, medh annat drögia 
X han will eij länger; Kädieskär 

till sådant klåster ärnat ähr, 
för Bernardiner munchar hälst, 
han menar sin siäl blijr så frälst, 610 

hwilket för then sak skull tags på. 
I bygningh thet eij länge stå 
monne, förr än thet färdigt blef. 
När kungen sitt testament skref, 
wtwalde han thär i sin graf, 615 

dyr prydningh och till kyrkian gaf; 
tå han lifuet endat hade n 
thär honom i graf man lade. 
Hertigh Erik eij medh så stor art, 
efter kort tidh, begrafven wart 620 

i samma klåster, Waldmars son, 
som blef sätter från Swerges thron, 
war han, ijUa lyckans temingh 
för honom låp, för sin fars gemingh 
i Stocholms tom som fånge satt, 625 

thär bödh han och wärlden godh natt. 
Kungh Månses son än bättre gick, 
Byrger, som efter sin far fick 
rijket, och wti Stocholms by 
höll sit bröllop med ståt och gny, 630 



Digitized by VjOOQ IC 



94 J. MB88ENIU8. 22 

medb kungens dåtter af Danmarck, 

Mereta, som tömde hans arck. 

Brudgumen war sin bror så blidh 

Hertigh Erik, på samma tidh 
635 bonom till riddare ban slogb. 

Än mebr lyckan ått kungen logb. 

Medb sin gemål får ban en son 

Magnus bet, som till Swergis tbron 

wtualdes efter åbren try, 
640 på en rycksdagb i samma by. 

Kungb Byrger tå rijket delte 

medb bröderna, ingom felte 

något, marsken stodb alt före, 

Torebil, som nu monne göre 
645 sitt bröllop, ocb ifrån tbet båf 

forgäfiies badb ban om orlof. 

Han kom sedan i onåde 

ocb endock for bonom både 

många, lijkaväl för sin brist 
650 på Södremalm bafuer ban mist 

sitt lif, ocb lades i iordb tbär. 

Tädan Marskens lijk förflyt äbr 

till Kädieskärs klåster medb prakt, 

i munkames capitel lagt. 
655 Här af må bwar wijs man lära 

att fäfengb äbr wärlzens äbral 



Förstema till fånga togo 

strax kungen, for Stocbolm drogo 

tbär näst, bwilket the medb makt sin 

660 något tber efter fijDgo ibn. 

Tbet föll på bertigb Waldmars del, 
tå förlijckt war alt bland tbem fel. 
Tben forlijckningb eij länge står, 
till fångar sina bröder får 

665 kungen, ocb war tbär till eij sebn, 
bödb till taga Stocbolm igen. 
Tbet lyckades bonom eij wäl. 



Digitized by VjOOQ IC 



28 CHRÖNIKA OM 8TOCH0LM. 95 

ty swältes forsterna ihiäl. 

I Stocholm monne både twå 

i stadzkyrkian begrafningh fä. 670 

Fru Ingeborgh war sin så hull % 

herre, hon för Waldmars siäl skull 

then fast herlige stakan gaf, 

som i wår tidh står på hans graf, 

för wtan annat dyrbart mehr; 675 

medh hertigh Erikz förändringh sker 

lijck, som till Wpsala flyt blef; 

hans gemål thenna sak så dref. 

Och för sina farbröders dödh 

kom Magnus Byrgers son i nödh. 680 

Rådet honom thär om skull gaf, 

endock han wiste thär eij af. 

På helgans holmen för thet kiif 

miste fursten sit unga lif, 

begrofz i klostret, wtan ros, 685 

Måns Ladulås sin farfar hos. 



Jahan Bruncke mehra skull har, 

medh rätta han ty wärre far, 

på berget then herren hades, 

thär på stegel och iwl lades, 690 

medh sina stalbröder alla, 

thär af åsen sedan kalla 

Brunckeberg, här till hwar swenzk man, 

så iagh i wår krönika fan. 

Måns, hertigh Ericks son, råder 695 

för rijket medh föga nåder; 

mädan hans regement på stodh 

Stocholms stadh war han lijtet godh, ♦ 

orätwist medh honom lager, 

then sköna frijhet bårtager, 700 

som the förre kungar hade 

gifvet, och gör ty Stockholm skade. 

Mehra staden tå och misgick, 

större af eld han skada fick. 



Digitized by VjOOQ IC 



96 J. MESSENIUS. 24 

705 när then i siutijo sex åhr 

stått hade färdigh, om en wår 

hah och slättet bran i röter; 
, sent fick Stocholm thär på böter, 

hwar häUer på byggia medh flijt. 
710 Medh dråtningb Blancka kommer tijtb 

kungh Måns, tå han half rede war, 

medh henne thär sin kröningh har, 

och höll et swåra herligt håf. 

På samma tidh, Gudi till låf, 
715 som honom effer sin fars dödh 

hade hulpet wtur all nödh, 

och satt på Swergis rijkes thron, 

nu och begåfuadh med thes krön. 

Stadzens södre tom et han gaf 
720 till klåster plass, hans rådh thär af 

och wiste, till bygningen bär 

hwar hiälp, när klåstret färdigt ähr, 

swartmunckom thet lefrerar han, 

skönare hws ingen tå fan, 
725 then ården sin föda tijgger. 

I kyrkian begrafnen ligger 

blandh andre mångay en man lärdh, 

som för sin dygd wat ähra wärdh, ' 

mester Mathias nämn(^ han war, 
730 och ähr sancht Brijtas skrefte far. 

Af en gammal bok iagh spordhe 

han efter sin dödh teckn giorde. 

I then samma las iagh och så, 

ett skönt crucifix månne stå 
735 i kyrkian, som sades göra 

wnder, tå fålket thet höra 
% fick, mången pelegrim drogh tijt, 

thär om hiälp beder Gudh med flijt; 

eij få draga medh helsan hem, 
740 aldrigh war sjuckdomen så slem. 

Helge lösen för then skull alla 

som tijt wandra, honom kalla. 



Digitized by VjOOQ IC 



25 CHRÖNIKA OM 8T0CH0LM. ^ 

Kungh Erick war bewågen mehr 

Stocholm, som iagh af hans bref sehr, 

än faderen^ Måns Smek han ähr, 745 

thet strängia decret witne bär, 

som han mot alla them giorde, 

hwilka wåld tilfoga torde 

bårgmestare, eller hans rådh, 

then skulle straffas wtan nådh 750 

for then gemingh och sådan mehr, 

som mot kungh Månses willia sker; 

honom och hans Blancka förtröt 

sonen, ty kort tidh lifuet nöt, 

then moderen medh sm hand forgaf, 755 

faderen wiste och thär af. 

Sedan styrde eij wtan meen 

kungh Måns Swergis rijke, allén. 

Efter han war på Wisby wredh 

giör han then stad et ondt snedh; 76iO 

danske konungen han wtgör, 

som then herlige by förstör. 

Åt Wisbys wndei^ång Stocholm logh, 

som mehr i handelen tiltogh 

än thet föiT någon tidh har giort, 765 

all handelen tijt wendes fort. 

Kungh Albrecht thär på mycket dref, 

som efter sin morbror kungh blef, 

hwilken han tager till fånga, 

kungh Måns Smek månne så gånga, 770 

på Stocholms slått siu åhr sitter, 

syster sonen så fånga gitter. 



När kungh Albrecht fåt rijket ihn 

och styrer thet efter sitt sin, 

mehr än som efter Swerges Iagh, 7713 

i Stocholm efter sitt behagh 

stijcktar han byrkerätten mött 

sompt medh godh ordh och sompt medh hot. 

The skola hafva wtan nådh 

Hist. Bibliotek, I. 



Digitized by VjOOQ IC 



J. MBS8EKIC8. 2<> 



780 half parten tyskar i sitt rådh, 
i andra städer sammalundh, 
hwilket war mot byrkrättens grundh, 
och kom sådant icke på gångh 
öfuer rijket wtan stort twångh, 

785 och wart insatt af en man klok 
strax wti städernes laghbok, 
och står thär än i thenna dagh, 
endock förendradt är then lagh. 
Wijdare, såsom migh ähr sagt, 

790 war i kungh Albrechtz tidh wedh makt 
then helge Grafs gille och hws, 
kårsmesse dagh tändz thär mångt lius; 
på then högtidh hwar man inslap, 
som eij war af thet broderskap. 

795 Ån mehra för migh en sade: 
ofta Stocholm stadh belade 
norske kungh Håkon medh sin häär, 
lös will ha sin her far kär, 
så mycket wträttar en gångh, 

800 han fick honom af fängzlens twångh, 
som medh tolf tusen lödige marek 
sigh ranssoner, wtur sin arck 
togh Måns thet sylf, och sedan kom 
i Norge på et stort träsk om. 



805 Wnder kungh Albrecht står i flor 
hwar tysk köpman i Stocholm bor, 
hwilka blifua giruga så, 
efter the swenskes wälferdh stå, 
sökte tilfälle på alt sätt 

810 om godz och lif komma them slätt, 
först på them förde misstanckar, 
som mast tå i rijket wanckar, 
for kungh Oluf i Norge skull, 
sade them vara honom hull, 

815 och åstundan sigh till herre. 
Endock the tålde fast wärre 



Digitized by VjOOQ IC 



27 CHRÖNIKA OM 8TOCHOLM. 99 

lijkwäl kungen ingalande 

på sin sijda komma kunde. 

Så hialp Gudh the swenske tben gångh 

whr olyckans beredde twångb. 820 

Men benne eij wndwijka kan 

ber Carl Nielson, en ridders man. / 

Medb ber Bo Jonson till rätta 

gick ban om en swåra träta. 

Så bart bran tbem mällan tbet kijf, 825 

ber Carl war eij säker sitt lif, 

till Gråmunckebolms kyrkia flyr, 

ber Bo eij för tben frijbet skyr, 

så groft sin wederpart båtar, 

som i bögb altaret fatar, 830 

af börnet bugg stycke lijkwäl, 

ocb sedan ber Carl tbär ibiäl 

sampt i så många stycken små 

som stenar bär bonom läggz på. 

Hos wenstre sijdan iagb tben sågh 835 

om altaret, tbär ber Carl lågb, 

många stycken tbär feltes ij. 

Lijtet tbe dödes ackta wij 

monumenter, napt wij wela 

en skall så medb wår graf spela. 840 

Till sådan skam rätt orsak är 

gammal bäfd ingen bafuer kär, 

ocb ingen- tbär efter frågar, 

äller tbär på någet wågar, 

i oförfarenbet wandra 845 

ena åbret från det andra. 

Will tu bär efter blifua klok, 

läs sådan som tbenna äbr bok. 



Kungb Albrecbt regerar bär till, * 

tben lyckan eij länger ba will, 850 

drotningb Margret togb bonom fatt, 

mebr än siu åbr ban fången satt. 

Medier tidb tbe i Stocbolm boo 



Digitized by VjOOQ IC 



100 J. MB88SNIU8. 



honom wåro allena tro, 

855 staden the från allan fara 

mot swenska och danska förswara, 
the wåro tydcar, för then skull 
ähre then orätwijsa kungh hull. 
The Höns-städer, mast Mekelborgh, 

860 hulpe Stocholm wti all sårgh 

medh krigzfålk, wärior och all spijs. 
Skondiskt fokk war gifuet till prijs 
sjöröfuarom, som siön inhade, 
af them få swenske mast skade. 

865 Fetalie bröder the sigh kalla, 
at the Stocholm nödtårft alla 
tilförde, och medh rof och brandh 
skade Swerge till watn och landh. 
För tyskom hafua mindre roo 

870 the swenske som i Stocholm boo. 

Mot them wpuäckz thet gambla kijf^ 
och ståss them efter godz och lif. 
Fienden med orätt sade, 
the stämplingh mot kungen hade, 

875 och höUo på dråtningens sijda, 

the mycket ondt för then sak lijda. 
Hundrade sjuttijo tyska 
the swenske mast hwar dagh tryska. 
Sigh Hättebröder kalla the, 

880 på kungens bästa skall hwar se 
och sin emellan edzswåme, 
whr Mekelbårgh alla båme. 
The blefuo tusen starck framdeles, 
onsko och list them eij feles, 

885 the fömemste swenske fatt togo, 
skåcketals them i fängzle drogo, 
taga bart alt hwad the åga 
och medh träsåger them plåga, 
medh annat grymt tillijka ^niga, 

890 the skola på sigh sielfue liuga. 

Ingen last medh them the skalkar fä, 
till rådz medh hwar annan ty gå. 



Digitized by VjOQQ IC 



29 CHRÖNIKA OM 8T0CH0LM. 101 

besluta them alla förgöra, 

om natte tidh them wtföra 

på Keplingen wtan all lius, ' 895 

thär stodh allén ett gammalt hVs, 

thär i stengias the såsom får, 

dock wärre them här efter går, 

i båradhe hål them twinga 

tri af sina fingrar stinga, 900 

en träpluck slås hoss finger hwar, 

tänck huru ijUa fingren far I 

och när the wåro bundna så 

stackz elden thet råtna hws på. 

Alla oskyldigt wpbrunne, 905 

hwadh theras wener af them funne, 

så wäl hufuudhskallar som lägg, 

insluta i stadzkyrkians wägg 

hemligen wedh sacristians dör 

i en trätrumma, som sigh bör. 910 

Bräderna eij mycket höllo, 

i kungh Jahans tidh utföllo, 

månge män och sedan sågo 

at fömemde been thär lågo. 

En klock man wiste thet allén, 915 

migh sadet wara the mäns been. 



Sancht Niels bisp i Linköpingh war, 

om thenna last han ijfver bar 

och i sin bön, fast ijUa, badh 

ty för then ganska Stocholms stadh, 920 

önsker på Stocholms bro medh rop, 

om tu Stocholms barn gåfwes i hop 

them skulle ej till endan wäl gå, 

thet sker mast som han monne spå. 

Hwar wijs, som icke will på fall, 925 

för thet Gudz straf sigh akta skall I 

Men Stocholms båi^are then tidh på 

thet och all förmaningh försmå, 

wtfalla ofta i Wplandh, 



Digitized by VjOOQ IC 



102 J. MES8BNIU8. 30 

980 göra skade medb mordb och brand. 

Nyköpingz by wpbränna tbe, 

Westerås och then sårgh monne ske. 

Dock eij alla tyskar logo 

när tbe hädan frå bemdrogo. 
935 Icke långt från Enköpingz stadb 

hade them så bönder i badb, 

them monne lijtet behaga 

oftare efter rof draga. 

Dråtningen och them wndsade 
940 och medb tu läger belade. 

Abraham Brorsson feltöfuerst ähr, 

then dråtningh Margret hafuer kär. 

Mekelbårske wåro snai*a, 

när tbe hörde Stocbolms fara, 
945 medb skep och fålck till bjelp komma, 

thet war staden till stor fromma. 

Hertigb Hans dagtingadbe så, 

Stocholm månne stilleståndb fä, 

dock icke längre än ett åbr, 
950 sedan åter kriget angår. 



Then tredie bok om Stocholms stadh. 

Ty medier tidh handlas wäl på 

att kungh Albrecbt lös komma må. 

Hönsstedema göra sin fl\jtt 

snart endas måtte thenna splijt, 
955 och östresiön blifua så ren, 

köpmannen få segla igen. 

The och fursten till then enda , 

sina legater wtsenda 

till drotningh Margret, som tå war 
960 i Helsingborgb, thär möte har. 

Men förr än saken tages an, 

^mellan them och en dansk man 



Digitized by VjOOQ IC 



31 CHRÖNIKA OM 8T0CU0LM. 103 

begyntes ett farliget kijf. 

En af legaternc sitt lif 

thär i miste, bwilken war full. 965 

Eij handladt blef mehr för then skull, 

hwar till sitt tädan hemdrager, 

drotningen nytt krigb tillager. 

Tå stilleståndet war wte 

Tyskarna eij längre nute 970 . 

fredh i Stocholm, som blef belagt 

medh en ståteligh swensk krigzmakt. 

Them belagdom i thenna sårgh 

hielper fursten af Mekelbårgh, 

sender tijt fålck, krut, spijs och guH 975 

mot wijnteren, åtta skep full. 

The framkommo medh swåra nödh; 

förr stupade mången man dödh. 



För thetta krigh skull mången qwijder, 

kungen kom lös sent om sijder, 980 

i trij åhr skulle fredh wara, 

frijtt af och till Stocholm fara, 

och när the wåro till enda 

till fengzlet skulle han wenda 

eller medh sylfuer af sin arck 985 

lösatt för sextij tuse^ marek, 

om han eij wiU, wtan falskt sken, 

drotningen få Stocholm igen. 

Tijo städer i löfte gå, 

dock war theras listighet så, 990 

stadh och slått till sig the toghe 

och thär om sedan rådsloge. 

The wille sylfret wtgifua, 

wedh Stocholm och rijket blifua, 

thet the tro sigh och kunna få. 995 

När the månne annat iorstå, 

gingo the på bättre rådslagh, 

byn gåfuo wp Sancht Michels dagh. 

Drotningen togh tå staden an. 



Digitized by VjOOQ IC 



104 J. H£SS£MIU8. 32 

1000 så kom kungen från Swergis land. 

Thär efter war lyckan en tidh 

Stocholms bårgare något blidh. 

Tå förledne wåro åtta åhr 

staden af wådeld skada får, 
1005 af honom han mast all wpbran, 

thär till hälft annat tusen man. 

Flere menniskior ^samma stundh 

suncko neder till hafzens grundh, 

medh godz och alt thet the åtta, 
1010 båtar och skep eij förmåtte 

så mycket bära, som bars ihn, 

thär till kom hastigh storm och wijn 

fast månge skutor nedsänckte, 

mast qwinfälck och barn fördränckte. 
1015 The som flydde för eldzens glö 

så måtte the i watnet dö. 

Wppenbara Gudz straff thet war. 

Swartmuncka klåstret ijlla far 

af thenna brandh och sammalundh 
1020 thet bygz alt wp sedan af grundh, 

men aldngh then skada förwan, 

som på böker giorde then bran. 

Eij fans så herligt liberij, 

som thetta klåstret war wthi. 
1025 Gråmuncka klåstret bättre gick, 

thet eij skada af elden fick. 

Medh androm thär i war en bror 

och i then helge skreft lector, 

begåfuader medh mycket wet, 
1080 hwilken Jacob Hakenson het, 

högchoret af sitt arf let han 

medh bly teckia, som en from man. 



Medh erchbispen går till rätta 
Stocholms rådet om en trätta, 
1035 han wtan thes samtyckie will 
thär settia skolemestär till, 



Digitized by VjOOQ IC 



33 CHRÖNIKA OM 8T0CH0LM. 105 

på sijstone saken wijnner 

och witne i Lybech finner. 

Thet war bispen sielfner thär, 

hwilken sådant witne bär, 1040 

och sadhe, i min wnge åhr 

jagh Stocholms schole förestår, 

erchbispen har migh thär till giort 

och rådet thär om intet sports 

Ty blef sedan mångh åhr thär wedh, 1045 

medh trons förandringh kom ny sedh. 

Ahret efter åter igen 

gör wådeldh Stocholms stadh stort mehn, 

dock i gammal skreft iagh finner 

eij nu så mycket som förr brinner, 1050 

then masta skade, som han dref, 

war att docomenter och bref 

alla stadzens wpbrunno tä, 

thet sköna rådhuset ochså. 

Aldrigh then skada förwinnes; 1055 

hwadh af then hefd igen finnes 

har iagh medh långh flijt efter sport, 

Stocholm icke ringa gagn giort 

medh thenne bok, som alt i står, 

hwem wet om iagh någon tack får. 1060 



Then helge Matthias segz af, 

som hos swartmunckom har sin graf, 

at Gudh then mannen war så blidh 

teckn görs hos henne thenna tidh, 

som en gammal bok wtvijsar, 1065 

och Gudh thär före fast prijsar. 

Hon förtällier oss än mehra, 

i Stocholm monne grassera 

then grufueliga pesten tå, 

thär af dogo stora och små. 1070 

Gudh oss alla för then fare 

och all annan wäl beware! 

Drotningh Margreta thet så dref 



Digitized by VjOOQ IC 



106 J. MKSSKKIUS. S4 

Erch af Pomeren här kungh blef 
1075 efter sin modersysters dödh. 

Af gunst till StochoUn han förbödh 

i olagligh hamn kiöpslaga 

och tijt medh warur draga, 

them wndseger med swåra hoot, 
1080 som dierfues göra här emot. 

Franciscaner ha och behagh 

till Stocholm, för then skull landagh 

thär höllo, af Skondön hela 

skulle thär ingen munck fela, 
1085 som hade ordens wegna på 

thet han wille låta förstå. 

The lärdeste bror tijt komma 

then hela orden till fromma» 

thär disputeras medh stort rop, 
1090 aldiigh iagh sågh ftere ihop. 



Kungh Erick hafuer en ondh sedh, 
ingen låfuen han blifuer wedh, 
hfiller swenskom ingen Iagh, 
hwilket war them eij till behagh. 

1095 Ty wäUia the sigh en förman, 

Engelbrecht Engelbrechtson het han, 
som råder på all skada bot 
och tyrannen setter sigh mot, 
intager all Wplands fäste, 

1100 Stocholm stadh han thämäst gaste. 
Hans Kröpelin ståthåller war, 
som gått lofordh hos allom har, 
han så medh Engelbrecht begick 
på kart tidh han stillestånd fick, 

1105 och medier tidh kungen råder 
fewergis rijke styra medh nåder, 
men han skötte thär intet om, 
medh stor krigz macht till Stocholm kom. 
Engelbrecht war ty icke sen, 

1110 medh almogen kom tijt igen. 



Digitized by VjOOQ IC 



85 CHRÖNIKA OM STOGHOLM. 107 

belägrar byn på sijder tre, 
thet giorde kmigeu swåra we, 
för then skull, efter sitt behagh 
gör medb Engelbrecht falskt fördragh. 
Strax thäx efter Engelbrecht spor 1115 

at konungen thär emot gÖr, 
fått Stocholms slått en dansk i han 
och thär till fem hundrade maji, 
medh skep sedan till Danmark drog. 
Engelbrecht intet här åt logh, 1120 

som rijckzens rådh thär om sade, 
såaant beslut medh them hade, 
draga för staden i en hop, 
sigh inlåta, hålla an medh rop. 
Tyske bårgemestare twå 1125 

wtkommo, sade thet eij ske må. 
Engelbrecht ähr ty icke sen, 
i halsen fatar af them en, 
marschalken griper then andra, 
medh mackt in för porten wandra. 1130 

The danske skuto rådet på, 
swenske båi^are thet försmå, 
hvrilka storma medh anskrij stort 
innan till ått then norre port, 
ryckzens herrar så inlåta. 1135 

Thet monne danskom eij båta, 
hwilka medh hast ått slättet fly, 
swenskom tillhanda gick then by, 
på fem sijder belegs then båi^h, 
, och giordes them danskom stor såi^h 1140 

till thes the henne wpgifua, 
wille the wedh lifiiet blifiia. 



Medan thetta kriget påstår 

staden sköna frijheter får 

af rijckzens rådh, alt för then skull 1145 

at the skola hwar annan hull 

och i ewigt förbundb wara, 

eij åtskillias mehr i fara. 



Digitized by VjOOQ IC 



108 J. MBS8BNIU8. 86 

Förste priuilegier war thenna 
1150 sedan the gambla monne wpbrenna, 

som Stocholms stadh bekom igen, 

efter han pä sin bref ledh men. 

Kungar och regenter ha mast 

hwar som efterkom them stadfiist, 
1155 somma minskat, somma foröckt, 

och thär medh Stocholms bästa s^, 

som preflegie boken formflr. 

Eij mehr iagh här i skrifoa får, 

men Erick Puke iagh eij må 
1160 i thenna bok platt forbij gå, 

som war en fast modiger helt, . 

så wäl till siös, såsom till felt. ' 

Han fick then dödh, han eij war werdh, 

halshuggen medh ett bödel swerdh; 
1165 i Stocholm på thet stora torgh 

hende then herren thenna sårgh. 

Drotzet och marsken, som iagh har sport, 

för afuundh skull hafua thet giort; 

i Wastena klåster han wart 
1170 begrafuen medh proces och art. 

Eij longt efter på Stocholms hws 

hölt marsken sitt bröllop medh brus, 

i thet panket stor fröjd wanckar. 

Stocholms kq)men ha bättre tancl^u*, 
1175 the som i Dansken(!) handla mast, 

Conrodh Bogge war blan them bäst, 

hos carmeliter thär b^å, 

the norr i kyrkian byggia må 

sanchte Erickz capel och koor, 
1180 till prydningh gafz tijt gåfua stor 

och en altare tafia fijn, 

af röda guUet hon fast skijn. 

Sanchte Erickz belet thär i står, 

hwar Stocholms bårgare thär går 
1185 till kyrkia, om han wte do, 

fick thär sin begrafhingh medh ro. 



Digitized by VjOOQ IC 



87 CHRÖNIKA OM STOCHOLM. 109 

I Stocholm hema åhret näst 

kommer till staden mången gäst, 

fattigh och rijk, leek så och lerdh, 

hwar blef wnfåd efter sitt werdh. 1190 

Tijt wåro alla i sender 

medh bref stemda rijkzens stender. 

På norremalm höls h^rredagh 

och stijktades mången godh lagh, 

thär sanchte Jacobs kyrkia hos, 1195 

i andeligh rätt har then ros, 

wedh lagbokz endan iagh then fan, 

thär tu och henne läsa kan. 

Erick war eij mehr Swergis kungh, 

honom blef lyckan swåra tungh, 1200 

han ähr af then ijUa swijken, 

bart kiört af thessa trij rijken. 

Christof af Beijeren then het, 

som lyckan Swergis scepter leet. 

Stocholm togh honom an medh prål, 1205 

mångt spectakel och pipors skrål 

tå sees och hörs, men aldramäst 

thär rendes dust med mångh skön häst, 

af stoftet war ty mycket damp, 

danske mana swenske till kamp. 1210 

Af the Rantzour war en keck, 

en munck giorde honom till geck, 

whr swartmuncka klåster then kom, 

af herrarna beden thär om, 

en ryttare haden warit, 1215 

ofta till sådan kamp farit, 

på senaste fått annat sin, 

sigh gifuet thär i klåstret in. 

Medh häst och harnisk pryddes han, 

som han wåre en riddarsman. 1220 

Strax muncken med prackt okender 

på tåmerings banan render, 

medh then man har Bantzouen lust 

en gångh eller twå renna dust. 

Andre danske skrytte och så, 1225 



Digitized by VjOOQ IC 



110 J. MB88EN1U8. 38 

medh them moime intet wäl gå'. 

Muncken tilrende som ähr seder, 

hwar efter annan stöter neder, 

the lågo thär med mycken skam, 
1230 när ingen dansk tordes mehr fram, 

för allom stälhatten af tar, 

när fälket sågo hvem then var, 

blef af skratlöije så stort gny 

at thet hördes kringh om then by, 
1235 för tröthet skull muncken eij logh, 

men hästen han nded spåren togh 

och sitt klåster sigh skyndar ått; 

qwar på banan war intet grått. 



Kungen stelte sigh mekta blidh 

1240 mot Stocholms rådh efter then högtidh; 
then frijhet, som ryckzens rådh gaf 
för siu åhr, och iagh sade af, 
stadfester han; en annan dagh 
förändrar något stadzens Iagh, 

1245 dock alt samman efter thet sätt, 

som kungh Albrecht gör förr eij rätt, 
och alt them tyskom till willia 
them från swenskom will åtskiUia; 
sedan bekräftar han thet bref 

1250 som hans morbror, Erck, staden skref, 
tå han olaga hamn förbödh. 
Näste åhr kom Stocholm i nödh, 
then tredie del af staden bran. 
Eij långt efter samma nödh fan 

1255 sancht Clara klåster, thet i grund brinner, 
och then skada sent förwinner. 
När kungh Christopher döder war, 
wedh rijket her Carl Knutson tar, 
i Stocholm till kungh waldes han, 

1260 thär ått gladdes hwar swensker man. 
Förr än thet kom till thetta wal, 
wåro rijckzens herrar i qwal. 



Digitized by VjOOQ IC 



39 CHRÖNIKA OM 8TOCH0LM. 111 

stadzens priuilegier tå 

samtyckia the, stora och små. 

Kungen lät eij thär wedh blifua, 1265 

befaller man skall wtgifua 

pålepenningftr och brotull, 

och sådant alt för then skull 

bron och bomen thär medh wed makt , 

hållas skåla, så ähr hans ackt. 1270 

Af samma konungh mycket mehr 

Stocholms köpmän till willia sker; 

all then frijhet, gammal och ny, 

som gifuen wåre Stocholms by 

af framfame kungh och förste hwar 1275 

och then rijckzens rådh wtdelt har, 

medh bref hafuer han sin stadfäst, 

som thet någon tidh kan ske bäst. 

Tå befählt ähr, hwem som will 

byggia, gifuer han låf thär till 1280 

i byn och på malm, hwar thet ähr. 

dock eij stadzbygningar fomär. 

Stadenom tomptören thär af 

för krigz skada och kungen gaf. 

Thär före han och ähr wärdh låf 1285 

han så stor fredh thet kiöpmäns håf 

wnte, som gyllestufuan kalla wij, 

af hwem thär slogz munslagh wthi, 

then skulle bota af sin arck 

wtan nådh fyrotije marek. 1290 



Stocholms borgare for then skull 

hwar och en war konungh Carl hwU. 

Erchbiskop Jöns ähr icke så, 

han monne thet swåra försmå 

at faderen från rijket trängd war, 1295 

till Carl han hemligt agg ty bar, 

som på senaste så wtbrast 

at bispen landet medh en hast 

mot kungen reste, Strengenes wedh 



Digitized by VjOOQ IC 



112 -J. 1IEB9ENIU8. 40 

1300 lägger han sin fiende nedh. 

Efter kungen for Stocholm drogh, 

tu läger han för staden slogh. 

Tå kungen icke kan then by 

längre förswara, tädan fly 
1305 medh skep till dansken monne han. 

Erchbiskopen slått och stadh wan, 

gaf inbyggiarom mehr frijhet 

än någon tidh förra är sket; 

thär näst han saken så begick 
1310 at danske kungen Swerge fick. 

Christiern i Stocholm tags först an, 

thär war församlat mongen man, 

mast af swartmunckom icke fä, 

som höUo thär capitlum tå. 
1315 Leek och lärdh mot honom gingo, 

och medh prål och sångh wnfingo. 

Mycket wäl then frijhet lyder, 

medh hwilken han staden pryder, 

men wådheld medh byn ijlla far, 
1320 thet myckna folck then wåUet har; 

hela byn lijder jthet elsmen, 

för wtan kyrckioma allén, 

the blefuo frälste medh stor uödh 

från then grymma löga och glödh. 



1325 Medlijdande har kungen ty 

för then bran skull medh Stocholms by, 
wnner thäs köpmän handla mäder 
så frijt som alla wpstäder, 
i Dalar och kåperberget wedh, 

1330 dock the eij förr haft ha then sedh^ 
Han förbinder och samipa sijn 
skepa godz wt äller ihn 
i östhammar och Hemösandh 
och i hwar olagliga strandh, 

1335 efter thet bewisliget ähr 

wara Stocholms köpmän förnär. 



Digitized by VjOOQ IC 



41 CHRÖNIKA OM STOCHOLM. 113 

För kungh Carls skatt skull samma gångh 

wåro swartmunckama i twångh, 

kungen sade sigh hafua drömt 

at the hade hsuis ägor gömt, 1340 

the skulle them nu bära fram 

äller få wist skada och skam. 

Munckama ty icke drögde 

wtan then skatten rögde, 

hwilken i siu stora kramfat 1345 

all näpligen liggia gat. 

Åt honom war kungen gladh, 

medh hast till Danmarck föra badh, 

och hwad han mehr kan få i hop 

sender och tijt, för wtan rop. 1350 

Dock hijt frånHålsten lijtet kom 

och Danmarck, hans pungh hwart åhr tom; 

medh rätta ty honom alla 

här Båtenlös Taska kalla. 



Åhret efter sprijdz ryckte wt, 1355 

kungh Carl hastar till Swergis knut 

medh stor krigzmackt i thetta sin, 

och will tågan från Juten ihn. 

Strax kung Christiem för then skull 

hwem han tror jvara honom hull 1360 

then i fängzle mycket plager, 

och tager bort hwad then åger; 

ty wäro på then tidh många, 

som monne fast ijUa gånga, 

docter Claus Rytingh bland them war, 1365 

eij wäl med honom juten far. 

Kungh Carls cantzler han warit hadhe 

och alt gått honom tilladhe, 

Stocholms borgmester nu ähr Han, 

en wällärdh och förfaren man. 1370 

Erchibispen, som iagh har hört, 

har Claus i thenna olycka fört. 

Lijtet efter Gudh så dref 

Hiit, Bibliotek, I. 8 



Digitized by VjOOQ IC 



114 j. iiEssiMius. 42 

thet på honom rätt hemnat blef. 
1875 Ghristiern tror han will sigh fördrifoa 

och sielf Swei^ regent blifua, 

som han hade konungh Carl giort, 

och akeda talade stort. 

För then orsak kom han på fiall 
1880 och wart afsatter från sitt kall, 

ja fengzlader Stocholms slått på. 

Thet monne her Chetel försmå, 

som biskop i Linköpingh ähr 

och har sitt syskionebam kär; 
1885 men mot konungen war han bös, 

will hafua erchibispen lös, 

när han icke sin wiUia fick 

medh bäggies släckt till rådh gick, 

almogen till krigz wpägger, 
1890 kungen i Stocholm belägger, 

som eij längre för lifz^ara 

tordes på Stocholms bårgh wara, 

wtan bemannade slått och stadh 

och drogh ått Danmarck medh långh radh, 
1895 erchbispen medh sigh tijt förde. 

När biskop Ketel thet hörde, 

konungh Carls rätt han bijfaller, 

honom från dansken inkaller, 

som strax kom medh en skön kngzhär. 
1400 Almogen han wälkommen ähr, 

hwilken till rådz war icke sehn 

her Carl taga till kungh igen. 

Stocholms stadh giorde thet samma, 

intager honom medh gamma. 
1405 Mot Danskorn, efter thenna tidh, 

och slåttet fördes större strijdh, 

hwilket theras förman wpgaf, 

som fångar gingo the thär af. 

Så fick kungh Carl them in både, 
1410 medh staden gör han stor nåde, ^ 

thes frijhet förbättrar medh skäl. 

Biskop Ketel gör icke wäl, 



Digitized by VjOOQ IC 



48 CUBÖNIKA OM 8TOCHOLM. 115 

medh danske kungen handlar så 

at erchbispen lös komma må, 

tilseger honom wtan fall, 1415 

han rijket igen wist få skall. 

Tå wart erchibiskopen frij 

och gör mot knngh Carl nyt krigz skrij, 

för Stocholm sigh medh makt lade, 

medh Carls folck mången stridh hade, 1420 

till thes kungen från stadh och rijke 

måtte annan gångh platt wijke, 

medh Rasborghz län sigh nöija låta. 

Erchbispen monne eij gråta, 

som till Swergis regent satt wart 1425 

och regerar medh ingen art. 



Then fierde bok om Stocholms stadh. 

Erchibisp Jöns gör all sin flijt 

fora kungh Christiem åter hijt, 

och för then skull at han thet dref, 

från regementet sätter blef. 1430 

Erick Axelson kom thär till, 

som konungh Carl igen ha will; 

Iwar Axelson, hans broder, 

war eij mindre kungh Carl göder, 

för thy han war then herres mågb, 1435 

honom husfrun i öran lågh. 

Thetta rådh erchbispen wille 

gema med sin list förspille, 

thärföre Stocholm belade 

kungh Carls wener mädan budh hqde 1440 

efter honom; Jöns eij torde 

thär liggia mehr tå han sporde 

kungen när för handen wara, 

flyttier sitt läger medh fara. 

Stadh och slått snart ber Carl tilgick, 1445 

thämäst thet ganska rijke fick. 



Digitized by VjOOQ IC 



116 ^ J. MB8SBNIUS. 44 

som han eij länge har medh roo, 
wtan kart efter thär från doo. 
På Stocholms slått hände then dödb, 
1450 i Gråmunckahohn kungen bödh 

sigh begrafua, som sker medh heder, 
såsom ähr medh kungar seder. 
I klåster kyrkian i tidh wår 
hans härliga grafz prydningh står. 



1455 Kungh Christiem efter Swerge far, 
sedan konungh Carl döder war, 
ingen godh swensk honom ha will, 
men her Sten Sture tages till 
rijckzens regent, kungh Christiem ty 

1460 medh siuttijo skep Stocholms by 
belegger, theslijkes till landz, 
på Brunckebärget slår han skantz, 
thär af in i staden skiuter, 
ingen thär inne fredh niuter. 

1465 Then oförsagde helt her Sten 

han ähr i thenna nödh eij sehn, 
tå juten tror sigh wara tryggh, 
. med Wplandz folck föll på hans rygg, 
whr staden tillijka alla 

1470 mot fienden monne falla. 

Then nijonde octobris dagh 

för Stocholm stodh et farligt slagli, 

af swenskom blef tå nederlagt 

mast then ganske kongh Christierus mackt, 

1475 sielf blef han och i strijden såår, 
ett hårt skatt i munnen får, 
' thär wtur sloges i sender 
tre wtaf hans fremste tänder. 
Tanne- äller Dannewijck, thär 

1480 sådant sker, rumet nämpt ähr, 
och ähr i wår tidh en spetal. 
The andre danske fä mehr qwal, 
af hwilkom föllo thenna gångh. 



Digitized by VjOOQ IC 



45 CHRÖNIKA OM STOCHOLM. 117 

på watn och landh, tusen fast mångh, 

wnder hwfuudbaneret allén 1485 

fem hundradom hände thet mehn; 

nijo hundrade fångne än 

blefuo danska, mast adelsmän, 

eij wtan fara the andra 

lefuande ått Danmarck wandra, 1490 

och om helge kårs the sweria 

eij wela mehr Wpland häria. 



Qwar blef then segerfulla hop, 

af hiertat tackar Gudh medh rop. 

The som af städerna ähra 1495 

för rådet och her Sten kära 

att the i sitt stadz rådh skåla 

half parten af tyskom tåla, 

swergia om eij förandringh sker 

mot fienden icke gå mehr. 1500 

Rådet och her Sten thärföre 

then stadga till intet göre, 

medh sitt strengia bref befalla 

at här efter skola alla 

bårgmestare, rådmän, ochså 1505 

andre stadz förmän, store och små, 

infödde swenske wara hwar, 

medh tyskom så thet enda tar. 

Dock ähr thet icke än i dagh 

wtstruket wtur wår stadz lagh, 1510 

hwilket medh thet första ske bör; 

innan kort tidh thet kungen gör. 

Docter Claus- Rytingh, en swensk man, 

Stocholms borgemestar ähr han, 

åhret efter thet danska kiif 1515 

af siukdom miste then sitt lif, 

som han badh medh the sijsta ordh 

hos gi*åmunckom läggas i iordh. 

Munckarnas qwardian så gick, 

en wärre ändelyckt han fick. 1520 



Digitized by VjOOQ IC 



118 j. MBtsENnm. 46 

sina bröders siäl ihi then huU, 

the honom hata för then skull, 

han them från synder råder 

och straffar wtan all nåder» 
1525 från odygdena them körde, 

the honom för then sak mörde, 

hwarföre the ylla foro, 

som i then last skyldiga wåro. ^ 

Her Sten Christiems son, som en skref» 
1530 och ett mordh i Stocholm bedref, 

på hemligh huset i hiel slogh 

en bårgare, som ått honom logh. 

Ty skedde wpror her Sten mot, 

ått klåstret rymde han till fot, 
1535 honom wille hielpa wr sårgh 

her Sten Stures fru, Ingebårgh, 

Bland almogen hon sigh gaf, 

om kull stöttes hon en man af 

och miste något sin hälsa 
1540 tå hon will en annan frälsa. 

Rijckzens förståndere her Sten 

wart wredh för thet sin hwsftiius mehn, 

hwilket en läkiare botar, 

her Sten dock Stocholm fast hotar, 
1545 och på sensta så tilgifuer 

at stadz rådet sigh förskrifuer, 

och alla the i Stocholm boo, 

alltidh wara then herre tro, 

medh honom wåga godz och lif, 
1550 sålunda endades thet kijf. 

Her Sten sielf hade och en gångh 

warit wti swåra stor tuångh, 

för then skull, efter sin tros sedh, 

Gudh och Sanchte örian gör edh, 
1555 om han af then nödh frälstes wäl, 

wtan skada till kråp och siähl, 

medh then helge riddars förbön, 

wille honom till prijs och lön 

låta hans figur så göra. 



Digitized by VjOOQ IC 



47 CHRÖNIKA OM 8TOGHOLM. 119 

som han monne tben kamp fora 1560 

medh draken; han bönbörder blef. 
Her Sten till Antwerpen skref 
efter tben kånstrijkaste man, 
som en i bildsnidingz kånst fan, 
i Stocbolm bölt tben länge på, 1565 

förr än ban tbet werck enda må. 
När tbet alt sammans ferdigt wart, 
döms tbet wara giort medb tben art 
at i tbet romerske rijke 
skulle eij finnas tbes lijke. 1570 

Her Sten acktar ty icke stort 
tben bekåstnadb tbär på war giort, 
/ . som war större än någon tror; 

wärcket sätz i Sancbt Anna koor, 

bwilken i stadskyi-kian bygd war, 1575 

många skådare tbet wärck bar. 



Magdalena kyrkio tbet åbr, 

bwilken på södi:e malmen står, 

af Innocentio påwe 

fick bon en fast annan gåfue, 1^80 

nemligen aflat eij ringa. 

Honom monne i Rom tijnga 

Anton Keller en prestman lärdb, 

tå böls ban ty wara lof werdb. 

Mädan i tben Stocbolmske skär 1585 

en grufueligb bwal sedder äbr, 

roskarlom smakade tben wäl, 

som slå bonom medb list ibiäl, 

i Stocbolm sals mast tbenna bwal. 

Nu will iagb bafua annat tal, 1590 

som äbr om sancbte Ercks baner, 

mycken ähra tben fana sker, 

som från Wpsal till Stocbolm förs 

medb proces, mycken sångb tå börs. 

I Clara klåster setz bon nedb, 1595 

ber Sten tager benne tbär wedb, 



Digitized by VjOOQ IC 



120 J. MBSSENIUS. 48 

medh prål baran i Stocholms stadh, 

före och efter har långh radh, 

medh wördningh i bykyrkian stegh, 
1600 för sanchte örians altar n^h, 

baneret setter thär wppå. 

Så monne thet eij länge stå, 

förr än her Sten thet med sigh tc^h 

och ått Finland mot ryssen drogh, 
1605 tror deste wissare sigh må 

segeren thär af fiendom få, 

som han om kesaren hörde, 

Constantino, tå then förde 

mot Masentium kårs baner, 
1610 så håppas medh sancht Erickz sker. 



Tå her Sten kom medh hären tijt, 
mellan honom begyns en splijt 
och her Swante, som marskalk war, 
han wredh tädan till Stocholm far, 

1615 thär Sten för rickzens rådh stemmer, 
och honom medh grof ordh skemmer. 
På sijsta blef trättan så änt, 
her Sten måtte thet r^ement 
wpsegia på rådhuset thär, 

1620 strax fick han från Finland sin häär, 
och ty när han på slättet kom, 
wende han beslutningen om, 
regemingen medh wåld i gen tar, 
han slättet, men rådet byn har. 

1625 Danske kungh, hans hielp beden om, 

medh stor krigzmacht för Stockholm kom. 
Her Sten ähr icke thär ått gladh, 
som nu har ihnne slätt och stad, 
och boss sigh icke mehra än 

1630 tijo tussen sine krigzmän; 

dalekarlom för then skull bödh, 
sigh komma till hielp i then nödh, 
af them trettijo tusen man 



Digitized by VjOOQ IC 



49 CHRÖNIKA OM STOCHOLM. 121 

till Rotebron kommo strax an,* 
medh hwilkom her Sten gör anslagh, 1635 

the skola sanchte Michels dagh 
falla an på fiendens rygg, 
som lågh på Brunckeberget trygg; 
af byn wille han tdllijka 

slå pån, och honom så swijka. 1640 

Her Sten almogen thet tilskref, 
om then list juten warze blef, 
föl ty natten förr bonden på, 
af then monne han segren få, 
medh hest sedan tilbaka drogh, 1645 

bongens fenickor medh sigh togh. 
Her Sten menar sigh till fromma, 
som sagt war, dalekaren komma, 
faller wt emot middagen, 
mången swensk halt wart tå slagen, 1650 

her Sten sielfuer kom medh nöd åter 
trängdes af bron och blifuer wåter, 
i norre ström en fiskiar from 
hononi till hielp i then nödh kom, 
mången stålt herre medh sin båt 1655 

till landz hielper, eij wtan gråt. 
Sedan blef trätan förlijckt så, 
at kungh Hans skulle Stocholm få 
och thet swenske rijket hela, 
Finland skulle thär i fela, 1660 

hwilket skulle hafua allén 
' wthi sin förläningh her Sten. 
I staden förs kungen thär näst, 
medh hast hålles thet kröninghfäst, 
thär i her Sten riddare blef; 1665 

stort fick och Stocholm frijhetz bref. 
Her Christiern, konungh Hanses son, 
samma tidh wäls till Swergis thron. 



Så mången swensk herre thär fans 

medh stort pancket plägar kungh Hans, 1670 



Digitized by VjOOQ IC 



122 J. MItSENIUS. 50 

när gästebudet ändat war 

medh sina iro män blijdh tal har, 

frågar om them tyckte eij rätt, 

swenske wara på bäste sätt 
1675 plägade? Swarar en them iblan, 

en ondh rådgifuare war han: 

migh tyckes thär i wara fel, 

tå lycktet war all fröjd och spel 

at bödelen kom eij medh sitt swerdh, 
1680 lönte hwar swensk, som han ahr werdh, 

för thet motståndh giort ähr Ers Nådh. 

Kungen behagar eij thet rådh, 

wtan medh hast sigh lagar till 

åt Danmark han hemresa will, 
1685 Stocholms slått en dansk man förtror, 

hwar borgare i staden bor 

på nytt sigh mot kungen förskref, 

thär emot gaf han och sitt bref, 

thäs säkrare sedan drager. 



1690 Danmarck eij länge behagar, 

medh sin husfru war han eij sehn, 
Kirstin, kom till Stocholm igen, 
hwilken i Wpsala krönt wart 
medh tilbörliget prål och art, 

1695 thär från drogh till Stocholm åter. 
Om kungen ingen wäl låter 
thet klagas han har en ondh sedh, 
bref och löften eij blifuer wedh, 
medh ingen rätt tager igen 

1700 förläningama från ber Sten, 
ty syns till wpror lända alt. 
När kungen blef thär om förtalt, 
i Stocholm håller herredagh, 
will alt åter komma i lagh, 

1705 han almogen till sigh hyllar, 
her Sten för wproret skyllar, 
hwilken sigh enskyllade så 



Digitized by VjOOQ IC 



51 CHRÖNJKA OM 8TOCHOLM. 128 

hans oskyldigfaet alla förstå. ^ 

Dock en spått then herre skedde^ 

tå han wr stadzkyrkian ledde 1710 

dråtningen, han medh sitt selskap 

then gångh intet på slättet släp. 

Om her Sten och flere then dagh 

höls i rijckzsalen ondt rådslagh; 

en dansk hop thet rådet wtga^ 1715 

them skulle slås hufwden af. 

På slåttet war bödelen ty, 

men af mordet gick intet gny, 

kungens narr warnade allén 

thär om her Swante och her Sten. 1720 

Bisp Conradh Rogg war i then sal, 

thär som sades thet onda tal, 

swarar som en ärligh swensk man, 

wedh rutet ägg Ujknade han 

her Sten, mädan thet är helt, sade, 1725 

medh sin stanck gör thet eij skade, 

men om någon thet sönder slår, 

odrägelig lucht thär wtgår, 

sålunda wara medh her Sten, 

om han eij rörs, gör han eij mehn. 1730 



Till rådz the sw^iske herrar gå, 

när the kungens wpsått förstå, 

komma till Stocholm annat sihn 

medh siu hundrade krigzmän ihn. 

Af håfmän war her Sten så starck, 1735 

rädz eij för kungen af Danmarck, 

men kungh Hans bär för honom fara, 

här will han eij längre wara, 

sin drotnin^h medh et tusen man 

qwar på Stocholms slått lefde han 1740 

och drogh till Danmarck i then akt, 

will komma igen medh stor mackt. 

Her Sten drogh förr thenna stadh af 

och stendema tilkenna gaf 



Digitized by VjOOQ IC 



124 J. ME89BNIU8. 52 

1745 hwar then regeringh fast förtröt 

Her Sten medh hwar man så beslöt, 

the skulle knngh Hans bart drifoa, 

han, som förr, rijckzens förman blifua, 

medh danskom hwar krijga löster, 
1750 her Sten sigh mot them strax röster, 
^ alla fremmande bart iager, 

rijckzens land och slått intager, 

drotningen i Stocholm belade, 

medh borgame så rådh hade 
1755 han släp medh hären i byn ihn, 

tå blecknar slåtz fålcket om kijn, 

hwset wart hårdare belagt, 

drotningen har thet i godh ackt 

Mast plågar danske hungers nödh, 
1760 mångh hundrade swälta till dödh, 

icke längre än et hälft åhr 

fienden mot the swenske står. 

När ingen hielp från Danmarck kom, 

wändes alt håppet för them om, 
1765 drotningh Kirstin slåttet wpga^ 

för fängar gingo alla af. 

Kungh Hans thär efter dagar få §• 

monne i Stocholms skären nå, 

hwilken wende tilbaka brått, 
1770 tå han hörde thet war så gått; 

han hade fått af her Sten skam, 

haden kommet närrmare fram; 

I Stocholm håls sedan landagh, 

alt tingh ställes i bästa lagh, 
1775 och för thet Stocholm war sigh tro, 

gaf her Sten staden sampt Åbo 

skön rättighet, af gunst och nådh, 

thär till samptyckte rijckzens rådh, 

nemUgen hwem i Gefle fans, 
1780 som medh godz foro wtanlans 

i Wlf by äller öregrundh, 

östhammar, Raumo sammalund, 

eij till Stocholm och Åbo by, 



Digitized by VjOOQ IC 



53 CHRÖNIKA OM STOCHOLM. 125 

then skulle så strafifas förty, 

från lif och godz skulle han gå. 1785 



Mot Stocholm war her Sten from tå, 

hwarföre thenna stadh förtröt 

rijket honom eij längre nöt, 

öfuer hans -död mangen man grät, 

her Swante Nielson honom lät 1790 

förgifua; sådant fåhr then mehn, 

som tror sin förlijckte owen. 

Her Steens lijck whr Stocholm fördes, 

mångh sorgeligh röst tå hördes, 

i Mariefredz klåster han blef 1795 

begrafuen; her Swante så dref 

han rijckzens forståndare wart 

och stadfäste medh lijka art 

Stocholms frijhet såsom her Sten, 

kungh Hanses ähr ingalunda wen, 1800 

fegden mot honom ty wåUer 

her Swante i Stocholm håller 

en herredagh och lorbundh gör 

medh Hönstädema, som iagh spor, 

mot kungen, Hemingh Gadd dref så 1805 

medh then oration han har tå. 

Och näst efter fölliande åhr, 

meden thetta kriget påstår, 

en borgare i Stocholm from, 

af prestema beden thär om, 1810 

förskaffar the pelarna tre, 

som wij på södermalmen se, 

på Christi pina the lyda, 

hör till! iagh will thet wttyda: 

Från rådstufuan till then längst står, 1815 

så långt Christ wnder kårset går, 

thet han från Pilati hws bär, 

the andra, som staden stå när, 

betyda, huru ofta wist 

och långt från fol medh kårset Christ. 1820 



Digitized by VjOOQ IC 



126 J. MESSENIVS. 54 

Wthuggen ähr hwar pelar så 
at tu thär af alt fata må. 
I gamble tiden war then skick, 
folcket i proces thär wt gick, 
1825 ett skönt altare thär bygz för hwar, 
thär presten sin bön till Gudh har. 



Jagh will nu låta tigh höra 
hwadh buller swartmunckar göra, 
som af predika stolen spå, 

1830 huru Stocholm skall snart förgå, 
nemligen siuncka nedh i grundh, 
för folcket nemde dagh och stundh, 
på hwilka thet teckn ske skulle; 
om skonsmål alla på knä fulle, 

1835 mäste parten whr byn römde, 

i skep och på bergh sigh gömde. 
Men Stocholm nådh hos Gudi fan, 
så at then spådom wart eij san. 
Samma sommar i thenna by 

1840 blef hållen en herredagh ny, 

hwilket skedde mast för then skull 
at her Swante war lagd i mull. 
En ny förman swenske walde, 
och so som en migh förtaide, 

1845 twå herremän the ha i wal, 
som förde hwar annan i qwal. 
Erick Trolle ähr af them en, 
then andre war wngh her Sten, 
som ähr her Swante Stures son, 

1850 i walet fick han ty förmon, 
staden inne hade och slått. 
Af gråmunckeholm hörs mängt skatt, 
her Erick Trolle medh sin häär 
i full slagtordningh håller thär, 

1855 her Sten war och beredd till slagh, 
så ha bispema eij behagh, 
hwilka pådrefuo med all makt 



Digitized by VjOOQ IC 



55 CHBÖNIKA OM 8T0CH0LM. 127 

at all trätta blef nederlagt. 

Her Sten regeringen behölt, 

stor oreda thet sedan wölt. 1860 

Men nu Stocholms kiöpmän och rådh 

war her Sten bewågen medh nådh, 

hwilken gunst skedde för then skull 

at byn mot Trollen waren hull. 

Stocholms inbyggiare alla 1865 

monne han ty för sigh kalla, 

ett långt och milt tal med them har 

och tager them i sitt förswar, 

medh hustrur, barn, gods fast och löst, ' 

i nödh will wara theras tröst, 1870 

och Stocholms gambla frijhet hwar, 

som byn af påwama fått har 

sampt kungar, regenter och sä 

rijkzens rådh, stadfaster han tå. 



Her Sten regerar i siu åhr. 1875 

Erckbiskop Göstaf försmår 
at Erick TroUe, sin far kär, 
från regeringen sätter ähr. 
Mot her Sten ty örlogar han 
och många medh hielpare fan. 1880 

Kickzens förståndare her Sten 
försuara sitt ståndh war eij sehn, 
erchbispen och hans hela magt 
på Steckz slått hafuer han belagt, 
i Stocholm fadren fången blef, 1885 

^ sonen om hielp till Danmarck skref : 
kungh Ghristiern alt Swerge få skall 
om han will hielpa i thet fall. 
Juten eij försummeligh ähr, 
hans krigzmacht kom i Stocholms skär, 1890 
åt Steket hastar medh stort gny 
och hotar mycket Stocholms by. 
Her Sten medh sin här them mötte, 
och wnder Wedla så stötte 
at fömemste delen af them 1895 



Digitized by VjOOQ IC 



128 j. MBasBNius. 56 

kommo aldrigh till Danmarck hem. 

När erchibispen thet förstodh 

fick han och hans anhangh ondt modh; 

her Sten höll i Stocholm landagh, 
1900 thär till hafaa the eij behagh, 

tijt kom bispen wtan fara 

och kunne sigh eij försuara, 

blef ty så dömdt wtan all n&dh 

af alt rijkzens och Stocholms rådh, 
1905 efter han afwogh skiöld och swerdh 

fört har mot fosterlandet, werdh 

eij war för then skull biskops kall, 

och att Steket nedrifuas skall, 

mädan thär af ofta skade 
1910 erchibispema giort hade. 

Her Sten huset strax neder bröt, 

Göstaf TroUe sitt stijckt ey nöt. 



Kungh Christiem thet eij behager, 
wtan hoss påwen så lager, 

1915 att thet befalles wnder ban, 

bispens wederparter, hwar man, 
honom gifua stijcktet igen, 
och slåttet wpbyggia af sten, 
( och för motståndet af sin arck 

1920 bota hundrade tusen marek 

till påwens kammar; men sitt lijf 
skall ingen mista för thet kijf, 
och slogz thenna sententzen nedh, 
tå påwen fick om saken beskedh. 

1925 Af henne lijckwäl kungen togh 
tilfålle, och till Swerge drogh 
medh stor krigzhär, och förebar 
han af påwen så heden war 
utföra wedh sin consciens, 

1930 mot the bansmän samma sentens. 
Swergis hufuudstad och fäste 
' Stocholm will han först gaste, 
sin skans slår han för södre port, 



Digitized by VjOOQ IC 



^7 CHRÖKIXA OM 8TOCHOLM. 129 

thär före winner intet stort. 

H^ S^u mtåk sin faiiär tqt åt kom, 1985 

när juten fick weta thär om 

wedb Brennekyrkia hölt en dagb 

medh honom et farliget slagh, , 

drifz på malmen tilbaka ihn, 

thär blef eij länge thetta sin, 1940 

till skepsflåtan sökio alla 

af staden swenska wtfalla, 

mången dansk man i siön iaga, 

tryhundrade fångar taga. 

I skären låg börfast länge 1945 

hans folck, hunger och törst tränge; 

som en räf kungen wr then brist 

will han sigh luelpa medh en list, 

lätz wara benägen till fredh, 

från Stocholm får spijs med thet snedh, 1950 

så när hade och ber Sten fåt, 

hade eij Stocholms rådh forståt , 

hans falskhet; gislare ty* 

begärte wtur Stocholms by, 

at han thär sielf wtan alt mehn 1955 

må om fredh tala medh ber Sten, 

hwilka när kungen till sigh fick 

åt Danmarck han till segels gick. 

Medh ber Sten hade gått lijka, 

faadén kunnat till sigh swijka. 1960 



Thär efter eij mycket tidh långh 

kommer han igen annan gångh 

och håppas Swergis rijke få 

mädan thet wnder bannet lå. 

Lyckan war ber Sten intet blidh, 1965 

som blef slagen i första stridh, 

på gråmunckebolm lägz i graf. 

Till fienden sigh Trollen gaf, 

juten medh rådh och mackt hielper, 

fosterlandet then bof stielper. 1970 



Biit. Bibliotek. T. 



Digitized by VjOOQ IC 



180 J. MsatfiNiot. 58 



Then fempte bok otn Stoehokns stadh. 

Fiendens hop för Stocbölm drogh, 

i staden thär åU ingen logh. 

Fru Kirstin, her Stens änelda, har 

staden medh sina i förswar, 
1975 hon ähr en behiertat qwinna. 

Tå juten såg han e^ winna 

kan Stocbölm medh makt, tror medh list 

han skall honom bekomma wist 

Endock han har i sinnet mordh, 
1980 gifuer wt många söte ordh, 

stadzens commissarier så 

wt sigh till tals monne han £å, 

medh them och androm så begick 

på byn och rijket löfte fidc, 
1985 wtlåfuar, som är jutens seder, 

medh sina bref och falska eder, 

at alt, både lijtet och stort, 

som sigh och sin har hr ähr giort 

och farfar mot af Stocholms stadh, 
1990 hwar swensk skall wara i then radh, 

skall till ewigh tidh blifua skenckt 

och aldrigh them till wärsta wränkt, 

Göstaf TroUes sak tillijka, 

och at han them e\j skall swijka 
1995 tar thet wärdiga sacrament. 

Och när them mällan alt war änt 

medh prål ihn i staden fördes, 

hwadh hans wpsåt ähr strax hördes, 

galge lät resa på hwart tårgh, 
2000 the wåro Stocholms första sårgh. 

Tbärnäst monne han tijt kalla 

ständerna till kröningz alla, 

hos them medh listighet så dref 

han till arfkonungh walder blef. 
2005 Sedan håls then kröningz högtidh, 

mot swenska gäster war mast bUdh, 



Digitized by VjOOQ IC 



CHKÖNIKA OH BtQCHOLM. 131 

panketet stodh i dagar U*e, 

annat memne thär efter ske, 

partema lät igen läsa, 

i alla gatur omb^töa 2010 

ingen SKuUe af sitt faws gå; 

på store tårget fördes tå 

så wäl rijkzens som stadzens rådh, 

thär blefuo the wtan all nådh 

halshugne och fast flere än 2015 

edle och andre godhe män; 

nijetijo fijra war talet 

på them som fullo i thet qwalet, 

af them hengde blefwö eij få 

medh stöflor och splU*ar tå, 2020 

twå gråmunckar han och dränckte, 

theslijkest nunnor, nedsenckte, 

gaf falskeligan ty före 

the wille honom lorgöre 

på Stocholms slått medh eld och krut, 2025 

sielf hade han thär ströttet ut, 

och at han war beden thär om, 

för biskop Göstafz skull, från Rom, 

han skulle straffa then skade, . 

som the som bansmän giort hade, 2030 

seger: min sak iagh gaf them till, 

men sin påwen slätt intet will, — 

oanset thet icke så war, 

som hwar man sedan förståt har^ 



Än mehra lagh om thet mord spor, 2035 

wtan präst och sacrament dör 

hwar af them, och war jutens håp 

mörda tillijka siel och kråp. 

Wijdare then tyrannen dref 

at her Stens lijk wpgrafuet blef, 2040 

thet bland the andra lät kasta, 

sedan monne han sigh hasta 

wt på tårget och som en hund 



Digitized by VjOOQ IC 



182 J. MsatiNius. 60 

i her Stens Igk bet medh sin mund. 
2045 Bloden som watn åt brincken flöt, 

thet blodhunden intet förtröt. 

Hwar swensk man åt spectaklet grät, 

kungen lijken wtsläpa lät 

på Södremalm, thär brändes the, 
2050 medh tiäru, eldh monne thet ske. 



Erch Jahanson war them iblan, 
en rådzherre och riddersman, 
han har en son, then Gustaf heet, 
hans faders dödh honom hårt beet 

2055 sampt hela Swergis rijkes tuångh. 
Han ty wtan betenckningh långh 
sätter sigh kungh Christem emot, 
medh mycket folck till häst och foot 
kringh om hela Swerge drogh, 

2060 landh och slått från juten intogh. 

Sedan kom han for Stocholms stadh 
och lybske rådet om hielp badh, 
en skepsflåta han tädan fick, 
illa för danskorn sedan gick. 

2065 I Stocholm, thär ledo the meen, 
af them wart tå insatt then sten, 
som i stadzkyrkians pelar står, 
hwart hen wt thes påskrifningh går 
kan en fömuftigh man förstå, 

2070 som henne läs och skådar på 
the figurer thär hugna näst, 
fast then ähr eij prophet och präst; 
skall iagh then hemlighet tyda, 
skreft och figur thär på lyda: 

2075 Swerge ähr som en sliprigh fisk, 
som göms eij wäl för någons disk, 
wtan i laan och starck kista. 
Then icke Swerge will mista, 
han skall thet hålla i stor twångh, 

2080 ällicst gör thet wpror och bångh. 



Digitized by VjOOQ IC 



61 ^ CURÖNIKA OM 8TOCHOLM. 188 

Hade kungh Christern så mehr giort, 

eij hade Gustafz sak gått fort, 

menar then skreft, hwilken iag wil 

låta blifua, och kommer till 

Stocholms belägringh; then påstår 2085 

längre än som hälft annat åhr. 

Her Gustaf har swåra möda 

förr än han juten kan wtöda, 

mycket blodh giutz för them båda, 

på senste fk swenske råda. 2090 

The danske män till rådz gingo, 

3tadh och slått i hender fingo 

them lybskom, Bnedh hwilkom strax så 

dref Göstaf, han alt monne få. 



Så kom Stocholra af then wånda 2095 

och gick her Gustaf till hånda, 

som nu walder till konungh war, 

medh prål han in i Stocholm far, 

thär all oreda wäl lagar 

såsom honom bäst behagar, 2100 

låfuar byn all frijhet igen, 

håller han sigh modh honom wen. 

Än mehra bewijser han nådh, 

efter staden har intet rådh, 

them gemene man hafua will, 2105 

thetta kallet satte han till, 

borgemästare, rådmän och så. 

Strengnes bispen sågh thär wppå, 

hos hwilken så kungen begick 

han till stadzens skrifuare fick 2110 

mester Oluf, en lärder man, 

half präst i Strengenes ähr han, 

hwilket skedde mast för then skull 

han war then lutherske tro hull, 

som få hade här taget wedh, 2115 

bårtlagt then gambla tro och sedh. 

Pch huru saken her gåt till 



Digitized by VjOOQ IC 



134 J. MEssBNiua. 62 

grunligan iagh beekrifua will: 

Påwen hade Bigh taget före 
2120 sanchte Peers kyrkia bättre göre, 

till sådant wärck behöfde han 

almåsa af all christna lan. 

Sina badh thy han wtsender 

kringh wärlden till alla länder, ^ 

2125 stor afladh han allom them bödh, 

som hulpo Guds hws i then nödh. 

Then som i Tyskland här medh far 

lijten beskedenhet han har. 

På thet misbruk will råda bot 
2130 en lärder man och thär emot 

sigh satte» thenna muncken heet 

docter Mårten Luther, iagh weet. 

På sijstone han så wijt kom 

all then gambla tron will slå om, 
2135 i Witenbergh har en stor hop 

disciplar, them lärer medh rop. 

Oluf Pedersson for och tijt, 

then troes meninge fattar medh flijt, 

mestar hem tädan kommer han, 
2140 i Strengenes lägenhet fan, 

thär skolestuffuan förestår, 

läs for chorpräster i tu åhr, 

them först på sin sijda förde* 

Honom erchidiecknen hörde, 
2145 mester Lars Andersson, och så, 

när han monne then sak förstå, 

hemligan medh henne håller. 

Att saken får framgångh wåUer 

thet bispen hade mist sitt lif^ 
2150 älliest haden ther om haft kijf; 

mester Oluf halp fort thär näst, 

honom stodh bij mester Lars bäst, 

först i Sttengnes capitlet mot, 

eij gör skada the canikars hoot. 
2155 Sedan, tå mestw Lars cantzler blef, 

hos kung Göstaf then sak så dr^ 



Digitized by VjOOQ IC 



68 CHRÖNIKA OH 8T0CH0LM. 185 

kungen then memogh wedtager, 

mester Oluf och framdrager, 

och hafuer mester Lars gått håp 

han skall här medh sampt wexa wp, 2160 

ny bisp i Strengenes blifua. 

All trons förändring tiie twå drifua, / 

^ gönom them först till Stocholm kom, 

dock hafua the något hört om 

then tro förr, the tyskar mast 2165 

af sin släckt, wen^ och sin gäst, 
' och alreda lutherske wåro, 

efter mehr förandringh foro. 



Ty ha the mester Oluf kär, 

stadzskrifuar och tillijka ähr 2170 

han predikant, honom kalla 

Oluf i korgen thär alla, 

och åt honom hwar swensk man lehr, 

hwilket for then orsaken sker 

at honom bygz i Stocholms by 2175 

en predikestol, högh och ny, 

honom thär på sker mången gångh 

af gemene man mycket bångh, 

blef neddrefuen, eij wtan mehn, 

med keppai*, tåflor och medh sten. 2180 

Hade icke kungen warit 

ofta haden illa farit, 

honom och tron togh i förswar, 

och ty mester Oluf fort far. 

Michel Långerben then man heet, 2185 

en mestare medh kånst och weet, 

nys komihen hem från Witenbeigh, 

ther suget i tron samma merck, 

mester Oluf till hielp sätz han 

och kom till kyrkie herde stan. 2190 

Från Hålland kommo samma sin 

twå wederdöpare här ihn, 

handwerckare både ähra. 



Digitized by VjOOQ IC 



186 J. MiiMKivs. 64 

sin tro togo the på län 
2195 them tyskom, wm i Stockolm boo; 

af them ledo större oro 

the cathokke i Stocholms by, 

än af lutherskom, som the sky. 

Ewangelske eij förtaTta 
2200 the hällender spetzen bryta, 

intet sköta them emot stå, 

på sensta the icke förmå 

sanchte Jahans kyrkia taga» 

theras predikor behaga, 
2205 wppenbarelse boken mast, 

sanchte Johan ha the till läst. 

Här monne hwar. så lärdh blifua, 

på predike stolen klifiia 

sigh drijsta skomakare, dock mast 
2210 will hwar skinmyre wara präst, 

i swartmuncka klåster predika, 

i malmkyrkioma tiimka. 

Sedan predikan wte war 

tiien galne hop kringh staden £ar, 
2215 medh belätema krigh föra, 

för rop och skrij kan en napt höra, 

grymmeligen stackar lugga, 

öron och näsor af hugga 

thessa och andra i en ringh 
2220 settes gatur och tårg omkring. 



På en af them lät Gudh f(n*stå 
at hans nådh monne thet försmå; 
sanchte Niclas belät medh skägg 
stogh wedh hans Ininck i en hws wäggh, 

2225 medh sin yxa thär i högg en, 
och giorde thet i axlen men. 
Then samma gick icke långt fram 
förr än han fick thärföre skam, 
en bagant på gatun mötte 

2280 och så för honom i stötte. 



Digitized by VjOOQ IC 



65 CHRÖNIKA OM STOCHOLM. 187 

han får en obotligh skade 

thär och som belåtet hade, 

så läDge han i lifuet ähr 

medh kroket rygg han märckie bär. 

I kungens frånwara alt sker, 2235 

när han kom hem thär eij åt lehr, 

mäster Oluf tå skuUen gaf, 

han eij ha styrt thet buller af, 

som bäst han må sigh enskyller. 

Medh wederdöpama fyller 2240 

kungen tornen, sedan förwijsas 

landet, ^her Gustaf ty prijsas. 

Så blef alt i staden stilla 

sedan dämpat wart then willa^ 

trons förandringh wexte till mehr 2245 

men på. landet än thet eij sker. 

Nu fick mester Oluf höra 

huru doctor Luther må göra 

bröllop medh en nunna; ty war 

han eij sehn, sigh och en brudh tar, 2250 

i Stocholm sker thet giftermål 

och bröllopet håls thär medh prål, 

i gästebudet war kungen och så; 

hwar wndrar thet giftermål på, 

mädan ingen fiirr hafuer sport 2255 

någon prest har thet wåga tort. 

Klerkrijt buller thär om gör, 

sedan teckes thet, som iagh spor, 

munckar och nunnor och hwar präst, 

kap öfuer kap,, sigh gifta mast. 2260 

På mester dufz brölk)pz dagh 

war lutherskom så till behagh, 

at första swenska messa tå 

blef hållen, then alla förstå, 

mester Oluf hade så seht 2265 

i Witenbergh förr wara sket 

på Caroktadii bröllopsfäst, 

thär i hölt först tysk messa en präst. 



Digitized by VjOOQ IC 



188 J. MEssxNii». 66 

En af borgemästorna war, 
2270 till trons fönuadringb eij lust har, 

han het Jöns Carlscm, Nils hans bror» 

för tron skuU göra the wpror, . 

ty lät kungen th^m hugga af 

hufuuden; sigh om sitt lif gaf 
2275 ingen thera; aade: medh roo 

dö wij för then catholske tro, 

mångh tusen marther, som är sport, 

hafua så tiUorene giort 

Erchebispen Jöns Swinefot 
2280 war och tben nya tro emot, 

ty föll han i kungens onådb, 

mester Oluf och mester Lars rådh 

gäfuo, han hos gråmunckom blef 

fången, men, som en annan skref, 
2285 swartmuncka klåster fånget ij 

wart alt Wpsala clerecij. 

Thär näst rijket förwijses han 

och medh honom mången präst man. 

Bisp Per af Westerås blef quar, 
2290 för samma sak han wärre far, 

tillijka prosten mester Knut, 

medh lifuet slijppa the eij wt, 

medh fastelagz spectakel i radh 

föras the kringh om Stocholms stadh, 
2295 för kåken the stanna både, 

thär händer then andra onåde, 

bödlen them dricker döden till, 

the swara: ske såsom Gudh will. 

Mot kungen och tron tillijka 
2300 heftigt the båda predijka, . 

hwilket ingen thera halp, 

mester Knut i Stochdm stalp 

för swerdet, i Wpsala får 

bisp Peer döden thet neste åhr, 
2305 i dödz stunden et stort tekn sker 

på himmelen, thet mången sehr. 



Digitized by VjOOQ IC 



67 CHRÖNIKA OM 8T0CH0LM. 1S9 

Men tbe ewangelska i flor stå; 

Stocholm8 rådh gör tbär beslut på, 

at efter kyrkian war obskur 

af sanchte Jörans häst figur, 2310 

som stod i sauchte Anna chor 

och ähr mitt i kyrkiau för stor, 

thet skulle flyttias tijt i dagh 

belåtet står; thet till behagh 

ähr intet then catholske hop, 2315 

medh nödh stijllas thäs hot och rop, 

the lutherska thet eij ackta, 

fara medh saken fort sakta, 

then gambla tro i byn luter, 

för rätten mast rådet besluter 2320 

th^i lutherska tro skall fort gå, 

then swenske messan Ujka så^ 

stundom then latinska thär hos. 

Tre af rådmännen fingo ros 

hos thet catholiske folck mä^, 2325 

at the sade här emot bäst. 

Kungen will hafoa alt i lagh, 

i Westerås ty hölt rijckadagh, 

Stocholm thär medh kungen håller 

mot stend^na, och mast wåller 2330 

han waat; låfuar i all fara 

honom till hand w^ förswara 

sin stadh längre än som try åhr, 

för then skull kungens sak framgår 

sampt the ewangelskes begär. 2335 

Kungen ty Stocholm gunstigh ähr, 

thet wnder sitt hegn och förswar 

medh löst och fast han nådigst tar, 

och thäs priuilegier mast 

stadfäster, som tiden ledh bäst 2340 

All then catholske kyrkes rätt 

blef här dömdt i kungens wåld slätt, 

sampt alt hennes godz, löst och fast, 

på ägor ty honom eij brast. 

Beslötz och för fienden skull 2345 



Digitized by VjOOQ IC 



140 i. MEmKius. 



at klåstret och kyrkiorna omknll 
på Stocholms forstäder båda ^ 
må förstöras för then wåda; 
thet folck som bor mahnama på 

2850 skall till kyrkio i staden gå. 

Stocholms gråmunckar dref och wt 
strax thetta Westerås beslut, 
sanchte Clara nannor thär brödh 
skole hafua in till sin dödh, 

2855 thärföre flyttia alla the 

in på holmen medh hiertans we. 
Medh theras klåster så tilgick, 
af eld thet första skadan fick, 
sedan bekom thet annat mehn^ • 

2860 i grundh nedh rijfwes sten från sten; 
sanchte Jacobs Iq^kia och så 
lijka undergångh monne fä 
Magdalense i Sörförstadh, 
ingen Gudz hwses fall af badh. 

2865 Ägorna togh kungen sigh af, 
något fast han åt androm gaf ; 
i byn på samma sätt tilgår, 
Hendrich Tor Borgh till skenkz får 
thet hws Wastena klåster frå, 

2870 som Anders Kett i wår tidh fä 

monne af Hendricfaz släckt för gull. 
Mången annan, som och är hull 
kungen, gille och .klåster hws 
gåfues sampt kyrkie; thär i rus 

2875 hallo hofkempar sedan mast, 

som förr bodde i munck och präst; ^ 
men the bästa tomtar bekom 
adlen som badh kungen thär om; 
så många hws besittia ty 

2880 nu ridderskapet i then by. 



Hwart muncken kringh i staden gick 
slätt ingen almåsa thär fick, 



Digitized by VjOOQIC 



69 CHRÖNIKA OM STOCHOLM. 141 

af borgarna tben störste part 

har tagit an then nya art 

medh trona; ty får och smne 2385 

munchen annat, wiil eij ihnne 

i klåstemom längre wara. 

The Jahanniter wtfara 

först af sitt klåster, thet refz nedh, 

tomptet togh en wärdzligh man wedh, 2390 . 

thet lösa godz wart och så skift, 

somma munckar hafua sigh gift. 

Swartmunckarna för lijka nödl^ 

the få i staden eij mehr brödh, 

rådet sitt klåster i hender 2895 

gifua och gå wt i sender, 

af lösöret en del fingo, 

piester Lars och Oluf tilgingo 

och låto. bära thet bäst war 

på slåttet; thet klåster så far 2400 

som the andra, slåttet thär af 

förbättras, men grunden hårt gaf 

kungen och sålde them som boo 

tijt wt wedh iämtårget medh roo. 

Thär kyrkian war örtegårdh blef, 2405 

sigh till gangn en doctor thet dref, 

han giorde som en fåwisk man, 

för Gudh aldrigh thet swara kan, 

eij må förgängeligh ört gro, 

thär som the himmelske ha roo. 2410 

Dock fast större synd the. göra 

som dödas mull tädan föra 

och från andra orter slijka 

medh then på saltpetersbruck fijka; 

eij ähr christeliget i wäder 2415, 

så skiuta sina förfäder! 



Tå klåstret på malmen war kull, 
blef staden större för then skull 
på wästre sijdan berget om. 



Digitized by VjOOQ IC 



142 j. MESSENirs. 70 

2420 Klåstrens fasta ägor bekom 

några, helgans hoset dock f& åhr 

här efter på then bohne står. 

Af slåttet medier tidh wpbran 

en del, aldrigh förwinna kan 
2425 Swerge then skade, thärföre 

at then eld monne och göre 

rickzens documenter till glödh, 

som wåro wärde i gulstödh 

gömmas, the älsta och Imsta 
2430 i tiockt hwalf medh lås mlästa. 

Här till hade kungen förstått 

at Stocholm wnte sigh fast gått 
' och wåro alla thär i boo' 

sigh af hiertat hull och tro. 
2485 Sådana frijheter gaf han ty, 

som ingen kungh förr thenna by, 

kiöpmans gillet hafuer stadfäst, 

wnder sitt hägn taget hwar gäst, 

hwilket tyskt folck efter få åhr 
2440 för sin nation till kyrkia får, 

then finske hopen tillijka 

på åtskijlde tider predijka. 

Medh them swenskom gör han och nådh, 

sigh kyrkieherde stadzens rådh 
2445 wtan bispens låf wällia må; 

än wijdare skall tu förstå 

stadskyrkian war prydd med half dom, 

thär till mackt hade hon från Rom, 

stijcktens erchidieckn then war, 
2450 som thär kyrkieherdes kall har. 

Annat iagh tigh låter weta, 

thär efter må tu eij leta. 

I rijket ähr nu stort buller, 

wästgöthen war intet huller 
2455 kungen, wtan gören oroo, 

at framgångh har then lutherska troo. 

Trij herrar lät han ty fånga, 

illa monne tuå af them gånga. 



Digitized by VjOOQ IC 



71 CHRÖNIKA OM §TOGHOLM. 14S 

her Måns Brunteson, for tbEen brist, 

her Niels Olsson ha sit lif mist, 2460 

i julio på Stocholms tårgh 

wederforo the herrar then sårgh, 

i Gråmunckaholm the liggia. 

Then tredie måtte lifuet tiggia 

och kiöpa thet för mycket gull, 2465 * ^ 

thet sker och för hans mors gråt skulL 



Then siette bok om Stocholms stadh. 

Sedan för tron skull then willa 

war nu åter blefuen stijlla, 

mehr modh the lutherska fingo, 

till rådz i Stocholm the gingo 2470 

och hufuuden i hop luta; 

medh rådet gemene besluta 

fyrotijo män, icke mehr, 

wtan the andras willia sker, 

at swenske messan allén skall 2475 

hållas i Stocholm, wtan fall, 

tijt presterskapet ty kalla, 

så medh alfuar thet befalla, 

sigh at betänckia gifz respijt, 

efter tu dygn kom igen tijt, 2480 

låfua sigh efterkomma wela, 

at på them skall inthet fela. 

Så blef allom af rådet sakt 

på mester Larses gifua ackt 

befalningh, mester Olufz ther till, 2485 

och hwadh kyrkioherden ha will. 

Kungen mehr giorde thenna dagh 

Stocholms bårgare till behagh, 

jungfru Marie gilleståfua 

monne han them thär till låfua 2490 



Digitized by VjOOQ IC 



144 J. MBStXNIUS. 72 

sina InröUops fast håUa thär, 

then sedh än i dagh hos them ähr. 



Medh lutherska i lagh alt kom, 
the om en biskop se sigh om, 
. 2495 mester Olufz bror wäls thär till 
i Stocholm, så kungen ha will, 
het mester Lars och förestår 
Wpsala schola; samma åhr 
till erchibiskop wigder blef 

^2500 i Gråmunckaholm, brödren thet dref, 
kongen och hans första husfru 
wijgde, bröllop hålles nu 
på Stocholms slått, hon kallat war 
Karin, och bor hennes her far 

2505 i Neder Saxen, thär kalla 
honom hertigh Magnus alla. 
Men Stocholms stadh eij förr wiste 
än han mester Oluf miste 
whr rådstufuan, han cancellär 

2510 konungh Göstafz i try åhr är, 
dock wndertiden tillijka 
monne han i byn predijka. 
Johan Nielson kom från Skara, 
thär monne han swartmunck wara, 

2515 och sit lefueme omskifte, 

kom till Stocholm, thär sigh gifte, 
personen kungen behagar, 
mester Oluf så lagar 
han Stocholms kyrkieherde wart, 

2520 lutherske tron lärer medh art. 



I Örebro håls herredagh 
och thenna tidh, thär görs then lagh, 
at Gråmunckaholms klåster skall 
blifua helganshws och spetal. 
2525 Nunnema blifua qwar lijkwäl, 
akta the sinkas kråp och siel. 



Digitized by VjOOQ IC 



73 CHRÖNIKA OM 8T0CH0LM. 145 

The spetelskas hws förstördes 
på Norremahn, the siuka fördes 
till klåstret; förandiingh och så 
sker Helgansholman lijka på, 2580 

folck och ägendom fördes tijt 
till samma klåster alt medh flijt. 
Men medh then holma blef så fat, 
thär wart konungens stall wpsat. 
Giiäh wnne then aldrigh sin nådh, 2535 

' som thär till gaf wt förste rådh, 

thär siuckt och fattigt folck ha roo, 

skall warda hästom hws och boo, 

then Helge Andz hws och spetal 

blifua beesters krubbo och stall! 2540 

På wärdzens sijsta dagh här om 

warder Gudh fållandes strengh dom! 



Rickzens rådh, som iagh hafuer sport, 

medh kungens willia nu ha giort 

en stadga, om hamnar then ähr, 2545 

efter som war Stocholms begär, 

hwilkes inwånare drifua 

wisse kiöpmanshampnar blifua 

satte öfuer Swerges land alt, 

så är och af kungen befalt. 2550 

Läs them så warder tu mege klok 

wedh endan på thenna här bok. , 

Men efter thenna tidh godh stundh 

görs mot kungh Göstaf oiidt förbundh, 

lybske bårgare förtryta 2555 

han monne then frijhet bryta, 

som war thera i rijket för runt 

af honom och stenderna wnt. 

Ty practisera thär wppå 

the wela honom taga frå 2560 

rijket, som the hwlpen thär till, 

thet förtient ähr them eij wnna will. 

Mångh wtrömdh swensk för trona skull 

JI%9U Bibliotek. I. 10 



Digitized by VjOOQ IC 



146' J. MEMBNIUS. 74 

them lybskom ähr i then sak hull, 
2565 sina bemsläckt på then si^jda 

och fbrer, som icke lijda 

äller kungen, för han har byt 

trona och infört annat nytt 

Biskop Hans Brask thar wthe war, 
2570 med sin syster-man lönt rådh har 

hema, then Anders Hansson heet. 

Af them lybskom ähr och så sket, 

tyske kiöpmän i Stocholms stadh 

the lybskes budh thär om så badh 
2575 wara sina landzmän bulle 

och kungh Göstaf mörda skulle. 

Lybske låfnade them igen 

Stocholm måtte så blifua en 

af Hönse städerna, medh nåde 
2580 som skola för Swerge rade. 



Till thetta mördeske anslagh 
har mången i Stocholm behagh, 
medh hwad sätt thet skall bäst fortgå^ 
tenckia the hemligan wppå. 

2585 Nu kom till kyrkioherdes kall 
. mester Oluf, om thetta fall 
i skrieftermål förnimmer han 
och thet mester Lars segia kan 
men eij kungen, som thet angick, 

2590 olycko han ty sedan fick. 

Kungen sigh thär om intet gaf, 
som wiste thet förbundh eij af. 
Efter helganshuset flyt war 
thäs inkompst på nyt stadfäst har, 

2595 af Clara klosters thär till lagt, 
som iagh tilförene har sagt. 
Lyckan war och honom godh så 
medh sin husfru monne han få 
en wnger son, then Erich heet; 

2600 hwadh i hans födelse ähr sket 



Digitized by VjOOQ IC 



75 CHRÖNIKA OM 6T0CH0LM. 147 

i hans chrönika tu finner, 

jagh thet mebr icke påminner, 

såsom eij äller om barn käre 

kungens flere, the och ähre 

födde i Stocholm ^hen andra af 2605 

hans gemål, bwart könet Gu^h gaf. 



I Danmarck the lybskes practika 

går fort, i Stocholm eij swijka 

wela the tyska kiöpmän nu, 

ibland them wåro partij tu, 2610 

myntmästaren Anders Hansson 

medh sin hop the catbolskes mon 

sökte, menar få ihn igen 

medh then gamble tro Hans Brask, sin wen. 

Slåtzskrifuaren het Mårten Munck, 2615 

then hölt och fast medh thenna punckt. 

Men tbe tyske borgare mena 

then ewangeliske tro allena 

behålla så, hwar thera part 

sitt wpsåt dolde medh stor art, 2620 

dock låta hwar annan höra 

huru the kungen må förgöra 

medh krut wnder hans kyrke stol 

äHer medh förgift wedh hans bol, 

om eij myntemestaren wille 2625 

i silfkammaren fÖrspille 

hans lif med en knif äller dart. 

En then stemplingh har wppenbajrt 

i dryckensmål, strax blefuo ty 

alla the fångna i Stocholms by, 2680 

hwar sitt lif och ägor miste, 

som af thetta anslagh wiste, 

men Anders Hanson wart sträckt så 

han monne thär af döden få, 

i tornet lågh länge hans kråp 2635 ' 

till thes mys hwar hans fingertåp 

afåtoj sedan wtkastas, 



Digitized by VjOOQ IC 



148 J. MBWBNIU8. 76 

till fem stegel medh then hastas* 
och förr än han kom i döds nödh, 
2640 try tusen för sitt lif han bödh 
wngerske gyllen, förgäfves. 



Annat förbundh thär näst wäfoes 
\ Stocholm, tijt danske kungen kom, 
swenske kungen badh han hielp om 

2645 mot then lybske practika dem, 

wart hulpen, förr än han drogh hem. 
Men tå han först tijt kommer an, 
ett wnderliget teckn sågh man 
på hipamelen när lösen bäggias 

2650 skiötz, thet kan eij wäl wtläggias, 
somma thet teckn så wttyda, 
menandes thet skall wist lyda 
at wår kungh sin swåger rådh gaf 
han skulle sättia Danmarkz af 

2655 bisper, och införa ny tro 
hos alle them i rijket boo. 
Men efter kungh Christian tidh kart 
hemdrogh hädan af rijket bart, 
dör fru Karin, kungens gemål, 

2660 i stadzkyrkian begrafz med präl. 
Jahan, som kyrkeherde war, 
endock han hustru taget har 
' lijkewäl medh andra han hor gör, 
hwilket när konungh Göstaf spor, 

2665 lät honom i fangzle kasta 

och monne hans odygd lasta, 
sade: tu må tigh tin beest skemma, 
när tu wast munck kan tu tigh thema, 
men nu tu egen hustru har, 

2670 efter horor, som en hundh, far. 
Medh fasto wiltu eij speckia 
titt kiött, iagh skall snart wtsl^lckia 
then kåthet. Mester Oluf bars 
och i fängzlet, sampt mester Lars. 



Digitized by VjOOQ IC 



?7 CHRÖNIKA OM STOCHOLM. 149 

Konungen gaf them bådom skull, ^ 2675 
sade: i hafuen warit hull 
eij migh och eij wårt fosterlan, 
hwilket thär af bewijsas kan, 
med ondh rådh wthi min wngdom 
haden i så när kommet om 2680 

migh, all min wälferdh, at i tå 
rådde iagh skulle taga på 
trons fbrandringh; eij något tingh 
ähr, som thet i ny regéringh 
farliget; thär näst gör eij gått 2685 

någon ärligh swensk man then spått, 
i rijkzens krönika och dreft 
förfalskadt ha medh eder skreft. 
I aren olärde och toock, 
dock welen i wara mehr klok 2690 

än törfame gamble män ähre, 
som fast annat om oss lare. 
Then tredie eder last och brist 
• med fast fler§, at i ha wist 

then lybske stemplingh och dolt then, 2695 

hwad ähren i nu ty för män? 

Rickzens rådh dömde them till swerdh, 

sade: för the laster skull wärdh 

ähr hwar thera eij lefua mehr, 

för mångens bön skull them nådh sker, 2700 

fem hundrade togh sin arck af 

wngerske gyllen och wtgaf 

Stocholm för mester Olufz lif. 

Mester Lars och så från thet kijf 

kommer, han thär pä alt wåger, 2705 

hwad han i wärldene åger. 



Dock så stor harm till them fatar 

kungen, till dödz han them hatar, 

ofta han them med hamrar slogh. 

Åt theras olycka fast logh 2710 

then catholske hop, och sade: 



Digitized by VjOOQ IC 



IS^ J. MESSfiNlUS. 78 

them hände rätt, som råt hade 

honom titl trons förandringh mast 

och att förföljd blef sä mångh präst 
2715 För then spätt skull mei-a q^ojda 

mestema, än alt the lijda 

af kungen. Dock efter trrj ähr 

i Stocholm sitt kall. igen får 

mester Oluf, men till sin dödh 
2720 lefde mester Lai*s i stor nödb. 

Medier tidh kungen ^sigh före 

togh bygningh, ingen kungh göre 

förr monne Stocholm slätt wppå 

sä mycket, som ber Göstaf tä. 
2725 Mycken annan skön bygningh blan 

tornet tre cronor giorde han 

fast högre, och kringh slottet graf ; 

stort stycke för then skull togh af 

stadzkyrkian; och pä samma tidh 
2730 hals thär annan räf[s]t eij blidh,i 

pä guU och sijlfuer hon rijck war, 

i sin skatt kungen thet alt tar. 

Mångens förbön monne wålla 

at staden fick cronan behälla, 
2735 som brucktes fordom hwar brudh på, 

jungfru Marie belät frå 

togz haa Så fingo och sitt fall 

i hwar kyrkia beläten all, 

Christi kårs eij äller skönt blef, 
2740 Torbiorn, stadzklockaren, wist skref, 

han mångh wnder har hört och seet. 

När så i stadskyrkian war sket 

med belätom, som sättz i wrå, 

at ingen them mehr skall sehe få, 
2745 medh them görs sedan then ende 

the blefuo alle wpbrände. 



En grufueligh stor hwalfisk kom 
whr hafuet in för Stocholms bom. 



Digitized by VjOOQ IC 



79 CHRÖNIKA OM 8T0CH0LM. 151 

i siu wekor hölt then sä skick 
ingen wt och in segla fick, 2750 

på sijstone förswinner bart. 
Kungh Grustaf ther efter tidb kart 
lät i skären Waxholm byggia, 
ty boo the i Stocholm tryggia. 
Drotningh Margreta intet war 2755 

tryg for döden, han henne tar, 
i Stocholms sacristie nedh 
lägz hennes lijck, såsom ähr sedh. 
Samma åhr konungen så dref 
Ut siukestufuan wtflyt blef 2760 

af staden och klåstret för stanck, 
then som gjorde mangen man kranck, 
spetalen, thär han thenna dagh står, 
et fast lägligare rum får. 
Dannewyken, som tu har sport, 2765 

kallas i wår tidh samma ort. 
Men Stocholm sedan i mångh åhr 
i clostret scholestufue fåhr, 
en annan förr i en gran hade, 
then icke byn öde lade, 2770 

wtan then till annan nytte 
borgemester och rådh förbytte. 
Af wådeld får skada åter 
Stocholm, hwilket mången gråter; 
sorgh fick och Abo af eldz glödh. 2775 

Samma tidh wart i Stocholm dödh 
, mester Oluf, hans stalbroder 
mester Lars, trogen och göder, 
i Strengenes fick han dödz sot, 
till hwilken eij äller fins bot, 2780 

i aprils manadh them både 
hender thenna dödzens wåde. 
At så skedde fältes mångh dom, 
men Gudh wet sanningen thär om, 
thärfore lijda förtal mast, 2785 

när theras sak stod i flor bäst, 
at the hafua wtsprijt et bref 



Digitized by VjOOQ IC 



152 J. MEMBNIUS. 80 

kring Swerge, tbet sielfuer wt skref 

mester Oluf, och trijckia lät, 
2790 i Ghristi nampn förmåner thet 

alla them, som i rijket boo, 

till the ewangeliskes tro. 

Många wåro tben meningh wedb 

tbet war fallet från bimblen nedb, 
2795 stencktes medb blodb ocb kastas wt 

wedb catbolskas ocb closters knut; 

så enfaldiga till sigb drogo, 

förståndigt folck tbär åt logo, 

sade: man må trons sak wdii 
2800 eij bruka så finantzeri! 



Mebr bär om iagb intet finner; 
i Junij månadb wpbrinner 
Södremalm nästan i röter, 
så mången fick aldrigb böter. 

2805 Abret näst gaf en wt ondb rådb 
af satans ocb eij af Gudz nådb, 
at stadzkyrkian lågb till beswär 
i fegde tidb slättet förnär. 
Kungen let sigb eij förtryta, 

2810 wille kyrkian ty nedb bryta, 
ocb at stadzfolket måtte gå 
till kyrkia Gråmunckabolm på. 
I staden äbr en förnemdt man, 
Oluf Skepper så kallas ban, 

2815 med konungen bafuer långt tal 

ocb kommer bonom wr tbet qwal, 
sade: man skall tben låta stå 
ocb flijteligb i benne gå, 
bedia Gudb, af bwilken fredb äbr, 

2820 fienden eij kommer så när, 

för tben synd kan Gudb släppan tijt^ 
eij bielper tå menniskiors flijtt; 
alt så fick stadzkyrkian quar stå. 
Stor wälsignelse af Gudb fä 



Digitized by VjOOQ IC 



81 CHKÖNIKA OHSTOCHOLM. 153 

monne och skepper Oluf ty, 2825 

sälle hans barn i Stockholms by 

bodde, dåttren ähr mitt bewijs, 

för sin dygd skull bar hon all prijs, 

hustru Malin Gyntes tben heet, 

om hennes fromhet hwar man weet. 2830 



Annat iagh tigh förkunna will, 

om tu medh flijt will höra till. 

Stocholm sin egen bisp nu har. 

mester Jahan, then nampnet bar. 

Kungh Göstaf i sin dödz siuckdom 2835 

honom spor sielenes trösi om; 

kungen do nu, som jagh har hört, 

till Wpsala wart hans lijck fört, 

thär med sina dråtningar twå 

monne han skön begrafningh fä. 2840 

Swergis konungh och Stocholms blef 

hertigh Erick, ny frihet skref 

han thenna stadh, tillijka gaf 

hwadh nyttigt ähr then gambla af, 

gaf och befalningh wt thär om, 2845 

i Stocholm wart then högsta dom 

i rijket sätter, thär blef änt 

hwar sak, som för ett parlament 

konungzliget; om en trätta 

gick han thär före till retta 2850 

medh sin her bror hertigh Jahan 

sade, han mot rijket ondt han 

medh fienden skulle ha giort, 

hwilket i sanningh eij blef sport, 

på Stocholms rådhws lijkawäl 2855. 

wart han dömder medh ingen skäl. 



Kungh Erick fruktar sigh för fall; 
att Stocholm troget wara skall 
thäs priuilegier föröckte 



Digitized by VjOOQ IC 



154 j. MEssBNins. 82 

2860 och älliest stadzens gagn sökte. 

Konungen war han för then skull» 

så länge han fönnåtte, hulL 

Medh seger han från Danmarck kom, 

Stocholms stadh, påminter thär om, 
2865 medh all ära honom togh wedh, 

gönom södre port han inredh 

medh triumph, så som en af Rom 

Kesar ärades thär fordom. 

Thenna triumph, tu år på redd, 
2870 ähr medh stor prackt kungh Erick skedd, 

men Niels Sture medh annor radh 

fördes i gönom Stocholms stadh. 

Kungen skyllten förwtan brist, 

sade, sigh hafua förståt wist, 
2875 han hade olycka wållet, 

i kriget sigh illa hållet; 

thärföre hände honom rätt 

han förs i triumph på thet sätt: 

på en wtmager häst sätz nedh 
2880 och gönom södre port inredh, 

i lur för honom blåsa tuå 

och för them andra tienar gå, 

hwilka grufueligan ropa, 

medh granskatur gatun sopa, ^ 

2885 thär flögh omkringh så mycket dam 

at her Niels sågh napt rijda fram. 

När han kommer på thet ierntårgh, 

thär hender mehra spått och sårgh, 

en halmkrans på honom lades 
2890 och medh försmädelse sades, 

then krans af kungens ladugårdh 

sendes honom för han hölt wårdh 

i Swarterå slaget så wäl, 

sigh försuarade han medh skäl. 
. 2895 Jöran Peersson ty befalte, 

som alt dref, om han mer talte, 

at hillebårdh skulle stötas 

i honom, och intet botas. 



Digitized by VjOOQ IC 



ds CHRÖNIKA OM 8T0CH0LM. 15S 

På hans sadelknap och hängt blef, 

wtan någon ^reft, ett stort bref, 2900 

wtroptes, thär i war beskrefuet 

hwad dygd h^n i krigh har bedrefuet; 

medh sådant proces wthi ringh 

fördes her Niels staden omkringh. 



Sådan och annan orätt gör 2905 

konungh Erick, som hwar man spor. 

På sijstone lager han till 

bryllops i Stocholm och ha will 

till drotningh sin frijlla fast skön, 

ingens förmaningh äller bön 2910 

kan thär från hans hierta wända, 

som monne hans ståndh och slächt lända 

till wanära, mädan hon var 

alt för ringa mans barn, till far 

hade en knecht; först thär emot 2915 

sättia sigh hans her bror medh hoot, 

mast härtigh Jahan, som nys war 

wr fängzlet sluppen, thär till har 

mishagh; kungh Erick eij sköter 

bröderna och adlen höter, 2920 

medh sitt giftermål far han fort 

och i Stocholm gör bröllop stort, 

sin brudh han thär kröna låter 

och sin dårskap sedan gråter. 

Till hertigema ty alla 2925 

monne strax swenske män falla 

och hafua kungen medh stor makt 

i Stocholms stadh så hårt belagt, 

att om han wille wedh lif blifua, 

skulle han staden wpgifua. 2930 

Så nödgades kungen thär näst 

wpgifua Stocholms slått och fäst, 

medh hustru och barn sätz fången, 

hans olycka gråter mången. 



Digitized by VjOOQ IC 



156 J. MBMBNIUt. 84 



Then siunde bok om Stocholms stadh. 

2935 Sköna fxijheter Stocholms by 

gaf näste åhr then konungh ny 

sampt the gambla ^adfUster bsm, 

them han staden nyttiga fan. 

Här efter togh på annan sak, 
2940 på annan tro hafuer fått smak, 

then catholske mehr behagar, 

än then lutherska, så lagar 

fru Catharin, hans drotningh from, 

medh hennes hielp åter in kom 
2945 till Stocholms stadh then gambla tro, 

könungen gaf hon förr eij roo 

än han togh catholske präster 

i sitt håf, och samma gäster 

Gråmunckeholms klåster ingaf, 
2950 ingen luthersk wiste tUar s£ 

thet the jesuuiter wåro, 

medh thenna sak the så foro 

hemligan; stor schole och så 

monne the i thet klåtter få. 
2955 Mehr monne drotmngen wålla, 

i byn the catiiolske hålla 

wppenbarliga i et hws 

sin Gudz tiänst medh sånger och lius. 

På Drotningaholm thet och sker, 
2960 konungen gönom finger sehr 

medh thetta, och gema wille 

han kunne medh något snille 

then catholske tro införa, 

så then förandringh eij göra 
2965 må wpror; ty finner hsuis nådh 

med sina på ett sådant rådh. 



Mellom catholske först ha will 
och lutherske, hwad som åtskill 



Digitized by VjOOQ IC 



85 GHRÖKIKJI Oil STOCHOLM. 15? 

whr wegen, en medel tro gör, 

doch menar kungen, som iagh spor, 2970 

then gamble tro småningom så 

infora; när swenske förstå 

wäl thenna sak, skola the wist 

medh tiden blifiia wtan brist 

catholske. Först messeboken 2975 

förimdras af en man kloken, 

messa litui^a heter, 

om tu i greska böker leter, 

för thetta medh handboken skick 

litur^e nampn then tro fick. 2980 

Hos Stocholms prästerskap medh snedh 

först drefz, ihei tager henne wedh, 

i stadz och slåtz kyrkian så wäl 

hålles lithurgian medh skäl. 

Mångh stycken prästerna lära 2985 

folket, som catholske ära. 

När the sent om sijder förstå 

hwar på kungens meningh wtgå 

monne, sättia sigh thär emot. 

Medh fängzle, skräcker och medh hoot 2990 

kungen och then sak så wijt dref 

the blefuo wedh segel och bref. 



När tron war så kommen på gångh, 

besinnajT kungen at kyrkia mångh 

feltes i staden, som förr stodh thär, 2995 

och Gudh och byn till heder ähr, 

förstördes ty eij rätt fordom, 

och at hans her far sigh thär om 

sedan gaf swåra, hade seht 

gema thet aldrigh wåro sket. 3000 

För thessa och annan sak skull 

war kungh Jahan Stocholm så hull, 

han begynte medh iBijt wppå 

kyrkioma stora sampt och små 

byggia igen, och thär till gat 3005 



Digitized by VjOQQIC 



158 J. MBMBNIUS. 86 

the penningar, som GSilo af 

alla saker Swerge om krin^ 

på heredz och på lagmaais tingh, 

thär wthinnan giorde full wäl 
8010 för sin och mången annars siäl. 

Sanchte Clara kyrkia först blef 

på Norremalm fardigh, så dref 

Niels Hanson, som borgmästar äbr, 

then all dygd har af hiertat kär; 
8015 thet capellet fulbordat wart 

sedan icke medh mindre art, 

på Södremalm, thär som brendet 

the herrar. Flere éij endes 

kunne förr än kungh Jahan dör. 
3020 Dock sin jBijt han om andra gör, 

som Marie Magdalenas war, 

sanchte Jacobs och så fort far, 

men på swartmuncka kyrkian mehr 

drifues, thäs grunwal hwar man sehr, 
3025 som 'wijsar at i wårt ryke 

eij hade syns hennes lijke. 

Stadzkyrkian, then i wår tidh står, 

wälgemingh och af then kungh fär, 

lät gaflen medh then ros sköna 
3030 pryda, och älliest monne hon röna 

hans rundhet både hel och half. 

Och wnder thenna kyrkios hwalf 

henger, som iagh tigh will båda, 

om tu har lust them at skåda, 
3035 sancht Olufz sporar och stormhat, 

som höUes för eij ringa skatt 

i Norge, och fördes hijt tå 

när kungh Erich slog juten på. 



Gråmunckaholms tempel och fått 
3040 af samma konungh mycket gått, 
thärföre honom fast prijsar, 
blytaket sådant wtwijsar 



Digitized by VjOOQ IC 



87 CHRÖNIKA OM STOOHOLM. 159 

och som fins i wåra skrefter, 

theslijkes the kungars grefter, 

som thär för hwars mans ögon stå, 3045 

i hwilka kungar hwijlas twå, 

honom medh rätta berömma. 

Slåsskyrkian will iagh eij glömma, 

then wte och inne pryd så 

at ingen kan henne försmå, 3050 

then åfuan äller nedan fins, 

hon ähr dubbel, som iagh wist mins. 

Men öfuer all skönhet fast går 

thet Jesu nampn på tåmet står. 

Till öfre kyrkian ähr en gångh, 3055 

på hans väggar syns skrefuen mångh 

herUgh sentens, söm hafuer tröst 

och bewijsar hwad i sitt bröst 

then kungh hade; hwar går thär på ^ 

huru rijket wäl styras må. 3060 

Ja, om så ähr iagh rätt minnes, 

mångestedz på slåttet finnes 

sådana flere, i then sal bäst, 

som drotningh Karin war i mast. 

Bygningen sielf ähr och wärdh prijs, 3065 

som han har bygd, som 'en kungh wijs. 

Stadzens rådhws hafuer och pryt 

så at thet wart så gått som nyt 

gaflen, som weter tåi^et åt 

medh wers och målningh har skönt ståt. 3070 

Ja, han för hwart hws som ähr 

i hela/staden omsorgh bär 

och bårgama byggia råder, 

gifuer frijheter och nåder, 

gärna haden, som iagh har sport, 3075 

Stocholm till Rom och Fenedig giort. 



Medier tidh påwens legat från Bom 
i Stocholm till kungh Jahan kom, 
Antonius Poswinus, så 



Digitized by VjOOQ IC 



160 J. MESSBNIOB. 88 

8080 kallades han, tu weta må, 

som i troDS sak kunden rådh gaf ; 

fä perssoner wiste thär af, 

then lågh i Stocholm någre åhr, 

trons handlen mädau framgångh får, 
3085 såsom och tiien pestelens fick, 

som medier tidh i staden gick, 

mångh tusen af henne dö, 

them ingen kånst halp i then nödL 

Arnold Grothus i stort wärde 
3090 ähr hos kungen, hans son lärde 

i mången sak, som en from man, 

thenna stadh hos them hielpte han. 

Rådet ty här på rätt tänckte 

och honom thärföre skänckte 
3095 en skön tompt, som tilhört hade 
swartmunckom, thet en migh sade, 

tbe ha sitt gille haft thär på, 

för then sak monne thär hws stå, 

hwilka wåro nedh falna mast, 
3100 fordom stodh them före en präst 

af munckom, ^m thär i medh snille 

hölt Marie Rosenkrans gille. 

Arnold lät thär på hws göra, 

the nu hans ärfwom tilhöra, 
3105 tyske scholan hålles thär ij, 

så hafwom efberlåtet wij. 



En stadztiänares hustru, bor 

i samma gran, och hon wart mor 

åt fem fulkomne barn en tidh, 

3110 them war allom lyckan så blidh 
the monne alla dopet få, 
och strax doo hwar, modren och så, 
hon kom medh them wthi en graf, 
hwad som behöfz, drotningen gaf. 

3115 En stor herredagh näste åhr 

medh mycket prakt i Stocholm står. 



Digitized by VjOOQ IC 



89 CHRÖNIKA OM STOeHOLM. 161 

hertigh Sigsnmndtts war gläder, 
som waldes thär, och hans fader, 
till successor på Swergis thron, 
som konungh Jahans enda son. 3120 

Then glädie stod eij på länge 
förr än sårg^i monne Irange, 
hans fru mor doo ihen andra höst, 
som war alle catholskes tröst, 
wr Stocholms stadh förs hennes lijk 3125 
medh så stort prål, napt sågs tu slijk, 
ingen präst skulle thär fela 
af konungadömet hela, 
hwar klädder i sin röklingh hwijt, 
tänt waxlius i hand, som kom tijt, 3130 

wt om byn så långh raden war 
en half mijl i längden wäl tar 
för wtan then w«:lzliga hop, ,» 

Ujket föres medh sångh och rop 
på wtståfferadh bår medh prijs, 3135 

alt efter konungzUget wijs, 
och lägz i Wpsala mull nedh, 
som ähr hos stora herrar sedh. 
Efter drotningh Earines dödh 
kommo the catholske i i»>dh 3140 

i Stocholm, lutherska tilgingo 
och collegium igen fingo 
på Gråmunckaholm, och måtte 
jesuiterna medh hwad the åtte 
af rijket, förbuden och blef 3145^ 

kyrkian i byn, nödhen så dref ; 
kungen för farligt buller skull 
dock ähr catholikom fast hull, 
them gifuer relgion^ frij 
efter kart tidh kyrkiona ij. 3150 

Mädan förbudet höls, händer 
ett wnderteckn, som man bekänder; 
i stadzkyrkian, tå endat war 
. predikan, i en fålcka skar 
mäckta storan, på en söndagh 3155 

JSist. Bibliotek. I. 11 



Digitized by VjOOQ IC 



162 J. ME98INID8. 90- 

sker et fiEurliget åskedagh, 
thet kom in gönom eödre der, 
dock iogen annan skada gör 
än bränner fokket benen om. 
3160 Så stor förfärelse påkom 

at en öfuer tben andra ^nrångh, 
efter döran wart hopen trånga 
gönom fönstren en part wille^ 
sent blef thet bulleret stille. 



8165 Men medh kärlekz eldh prästen bran, 
som iagh tror ber Mårten het han, 
hwilken stadzens cappelan ähr, 
bredewedh hustrun har tben kär 
en wngh kana, henne som drängh 

8170 klädde och brukar, i sia sängb 

tbå han reser, och när thet spors, 
en lustigh wijsa thär om görs, 
ber Mårten medh sin drängh på fall 
kom och blef af medh präst och kalL 

8175 Elåsters läsemestama nödh 
och ledo, hwilka £biga bödh 
kungen, at hans nådh wist sporde 
the sigh mot lithui^^ian torde 
sättia, som the ha taget wedh 

3180 medh bref, segel och medh sin edh. 
Mester Erch Skeppar them ähr blan,. 
pententiarius war han, 
må nu sielf göra penitens, 
sade: iagh mot min consciens 

8185 har taget litburgian an, 

wijdare iagh thet icke kan; 
dock släp han icke från tben boot. 
I Stocholm grasserar tben soot, 
som man pesten plägar kalla, 

3190 för henne mycket folck falla 

monne, eij snart wende bon af. 
Sköna priuilegier gaf 



Digitized by VjOOQ IC 



91 CHRÖNIKA OM BTOCHOLM. 163 

^tocholm kungh Jahan samma tidb. 
Rickzens rådh war han eij så blidh» 
then onåda emot them wölt, 3195 

han herredagh i Stocholm hölt, 
them för rätta sedan ställer, 
I lifuet och äran thär gäller, 

dock intet thera miste the, 
men långt efter monne så ske. 3200 



Thäs emellan kungh Jahan do, 

Gudh gif honom en ewigh roo, 

medh hwilken himmelen ähr full, 

för hans dygder och fromhet skuUj 

I Stocholm grep honom döden, 3205 

som hwar menniskia ähr öden. 

Tädan så förs hans lijk medh prackt, 

som ähr om drotningh Karins sackt, 

i Wpsala han och hwijlar. 

Sigismundus till rijket ijlar, 3210 

tå han kommer, så som sin far 

Stocholms stadh honom emot tar, 

på prästerskapet ähr han wredh, 

lagd war hårt liturgiae sedh, 

och huru sådant kommer till 3215 

medh få rhim iagh förkunna will. 

Kungens farbror och rijckzens ständer 

fruckta sigh alla i sänder 

när han till'kungzliget wälle 

kåmme, skulle få tillfälle 3220 

först liturgian trängia på, 

thär näst catholske tron och så, 

et concilium hålla ty, 

förr än han kom, i Wpsal by, 

thär görs af allom thet beslut 3225 

the båda troer skulle slätt wt 

af Stocholm och rijket hela, 

then lutherska tro eij fela 

skall någorstädes, om han will 



Digitized by VjOOQ IC 



164 J. 1IB88ENIU8. 92 

3230 komma rijckzeiis regeringh till. 

Thär efter sigh låter hasta 

hwar liiargian bart kasta, 

i Stocholms kyridor sk^ först så, 

konungen monne thet försmå, 
3235 som sågh förhindras så sitt sin, 
' föra then cathol^e tro ihn. 



Dock förtryter konungen mast 
^ at i staden hwar luthersk präst 
af predikestolema så 

3240 the catholiska ropar på 

och then gamble tro fördöma. 
Kungens präster eij förglöma 
then lutherska trona igen, 
bewijste at hon war eij ren, 

3245 och medh argument förlade 
hwad the lutherska mot sade. 
Wederparten sigh snart om swar 
beflijtar, ty sin turant(?) har 
på. båda sijdoma hwar part, 

3250 till predikastolen medh art 

kommo beredda. Af thet kijf 
annat wäxer, som mångens Uf 
kastar, till hwar annan leda 
påler och swenske sampt wreda 

3255 fatade, wte äller ihnne 

war icke man äller qwinne 
säkre hwarken dagh äller uat, 
så war then tidh i Stocholm fatt 



I Gråmunckaholms kyrkia först 
3260 sigh et wpror tildrager störst, 
the påler wille thär en död 
begrafua, thet ingen förbödh, 
men predikastolen thär till 
Ujckpredickningen icke will 
3265 eiEterlåta then luthersk hop. 



Digitized by VjOOQ IC 



93 CHRÖNIKA OM 8TOCHOLM. 165 

The cath(^ke swara medh rop: 
kyiidan och alt som här i ähr 
hafua wpbygd wåra förf&r, 
som ha samma tro haft som wij, 
i hafuen trängd eder här ij 3270 

som kättare, wtan all lagh! 
Så när hade bleftiet stort slagh, 
men kungen medh wijshet så dref 
at thet buller strax stijUat blef 
och lagar sigh till jwla fäst, 3275 

thet hölt för honom mången präst 
catholisk, hwilkom och iblan 
påwens legat tå finner man- 
Kungen, honom och så trona 
lutherska präster eij skona, 3280 

till offentligh disputation 
the catholiska them om tron 
wtmana, och at then part må 
i eld kastas, som orät på 
hafuer ståt. Mester Erch swarar, 3285 
Skeppare: icke som harar 
ährom wij redda, dok i dust 
gå medh papister ingen lust 
hafuom, eij häller på sin tro 
twiflar the män i Stocholm boo. 3290 



I Wpsalå kröningen står, 

annat konungen göra får 

förr än han fick på sigh kronan 

nödgades lutherska tronan 

kringh hela Swerge samtyckia, 3295 

thefn catholska wtelyckia 

och ingen swensk catholisk man 

till något kall hielpa skaU han, 

och eij äller någon ränta 

then samma af kronan wänta« 3300 

Än mebr skulle kungen göra, 

catholske kyrkior förstöra 

allestädes rijket kringh om. 



Digitized by VjOOQ IC 



166 J. MESSExNlUS. 94 

I 

thär till hertigh Carl honom kom, 
8805 som hade eij långt från krigzmackt 

och höl på thenna sak godh ackt. 

Thär från kungen eij wtan sårgh 

drogh första wår till Stocholms bårgh, 

tröstar sigh at en twungen edh 
3810 och löfte are Gudi ledh, 

sina wederparter höter, 

om then lorskrifningh eij sköter 

så wijt hon mot samwetet ähr 

och trona, som han hafuer kär, 
3315 hwilken konungen för then skull 

intet i Stocholm slår omkull. 

Slåtzkyrkian han catholisk präst 

befalte, en annan thär näst 

på Dråtningholm, tredie will 
3320 i staden ha, kiöpte thär till 

Anders Ketz liws siu tusen för 

gyllen och thär i kyrkia gör 

catholiskom; Ketten hade 

af Hendrich Torborg,* som en sade, 
3325 kiöpt thetta hws, honom thet gaf 

konungh Göstaf, som togh thet af 

Wastena klåster, igen så 

monne the catholske thet få. 



Länge fastan catholske nu 
3330 hålla, then konungens husfru, 
dråtningh Anna, har så i akt, 
som helga menniskior om sagt 
ähr fordom. Till sigh fattigt fålck 
kallar på slättet wedh siu tålck, 
3335 wist tuå gångor i wecku hwar, 
så länge fastetijden war, 
medh mat och dryck plägar them bäst, 
then hon bar sielf fram för them mast, 
och när the från henne gingo 
3340 penningar och kläde fingo. 



Digitized by VjOOQ IC 



95 CHRÖNiKA OK 8T0CH0LM. 167 

X 

Men tå dcäretorsdagen kom, 

Mala Si»na, påwens från Rom ^ 

senningabud, fattiga tålf 

satte han på slåtzkyrkians gålf 

och theras fötter thär twätter, 3845 

dråtningen sedan medh rätter 

som förr them plägar; för then skull 

war långh tidh i staden them hull 

ingen bårgare, thet förkasta, 

dråtningens och legatens lasta 3350 

barmhertighet, ty lärde så 

wåro the af prästerna tå, 

hwilka wtan något försyn 

predikade thär om i byn. 

Kungen har eij thär till behagh, ^ 3355 

lijckwäl håller sin påska dagh, 

som sedh ähr the catholske hos, 

eij skiöter lastningh äller ros, 

om Christi wpståndelses prål 

— medh trummers och basuners skrål, 3360 

medh skiutande af skytt alla, 

iagh tror tre kronors tom skall falla — 

håller åminnelse then natt. 



Sigh har kungen näst föresat 

på kart tidh till Påland dragha. 3365 

Om Swerge will han först laga, 

rijckzens rådet och sin farbror 

Swergis regemente betror, 

dock har han medh them någon twist 

om then regeringz förmå sist, 3370 

hwilken the intet antaga 

wtan en annan sigh laga 

sedan kungen från Stocholm drogh. 

Sin dåtters lijk han medh sigh togh, 

then i Stocholm ähr född och dödh. 3375 

Kungen i skären liggia bödh 

motwäder, wekur icke få. 



Digitized by VjOOQ IC 



168 i. MiassNivs* 96 

I medier tidh händrnr ihei «å 

at åskian i tben aktpsmast slc^h, 
3880 medh bwilko påwens legat drogh. 

När till staden thet wnder hör8, 

mången predikningfa thär om görs 

bnru Gadh af himelmi nedh 

wamade så för påwens snedh. 
3385 Ty 'war en catbolUic eij sehn, 

gaf skipper ISasAi tbet swar igen, 

önskar honom först en god qwäl: 

ästu mester i Israel, 

thär näst skref : och icke lärt har 
3390 at tordön af en owis far - 

så händelse och eij medh flijt 

s]^ på iordene hijt och dijt? 

Keringar pläga så tala, 

som i Trångesund ha fala 
3395 nötter, åskian efter trall slår, 

hos them i skola du wist går, 

odi f&st ofta hos eder hänt 

liungeld har kyrkioma wpbränt 

och åskeslagh klufuet i tu 
3400 tornet, thärföre lijka na 

om tin tro dom tu fella må 

och i keringars skola gå. 

Stocholms kyrkeherde eij wäl 
^ står bedraga så mångens siäl! 



3405 Hertigh Carl, påminter thär om 

af rådet, till Stocholms slått kom, 
stadz och rijkzens regeringh an 
tager. Af sin gemål fick han 
fru Kirstin mycken glädie thär, 

3410 en son honom till wärlden bär, 
som föddes Stocholms slått wppå, 
thär monne han och dopet få 
och i tbet efter sin farfar 
tben bögbårne pilt sitt nampn tar. 



Digitized by VjOOQ IC 



97 CHRÖNIKA aM STOCHOLM. J6d 

Här om iagh sedan tala wiU 3415 

men nu konungen kommer till 

Sigsmundumy som någon tidh kart 

förr än han for af Stocholm bart 

the priuilegier seht har, 

som stadenoin gaf hans her far; 3420 

them samptyckte han alla mast 

och några tillade thär näst. 

the stadzfolcket bdiaga ^ 

at Stocholm medh konungen stå 

låfuar sigh i all nödh wela, 3425 

intet monne thär i fela. 

Hertigen wiste wäl thär af, 

hwilken sigh tijt medier tidh gaf, 

som tilförene nogh är sagt, 

thär medh rijckzens herrar rå<Ui kgt 3430 

huru hau skall efterkomma 

konungens edh, byn till froma 

och rijket alt, dock om tron roäst, 

för sigh kallar hwar catholsk präst, 

som konui^en tiiär left hade, 3435 

om hans edh och lyfte sade, 

the skulle sigh tillaga ty 

till honom fara från then by.. 



På Stocholms slått alt thetta sker, 

för hender har än fursten mehr, 3440 

stadz prästen kallade och tijt, 

mester Erich Skeppar, medh flijt, 

som then saken tå fram förde 

the skulle blifua wtkii^de. 

Medh honom i disputas kom 3445 

en catholisk präst trona om, 

her Anders Olsson hette han. 

Skepparen tilfrågar then man 

hmj the påweske mångh tingh lare, 

som eij författade ähre 3450 

i then helge skreft? Och thär om 



Digitized by VjOOQ IC 



170 J. MESMMlOi. 98 

nappades en stnndli; aå wijt kom 

at her Andera mn wederpart 

gör mot et argament medh art: 
3455 Hwad som i tben helge skreft står 

klarligan, ingen neka fär, 

fast en skall tbär efter leta, 

om then eij will kettar heta. 

Men at Tobise hade hund- 
3460 rumpa, åt sin herre en stundh 

thär medh smeckte, är skrefuet så, 

ingen ty sådant neka må 

wtan then kettar heta will. 

Eij kunne Skepparen thär till 
3465 swara; när fursten sågh then nödh, 

tbem bådom återwenda bödh, 

hädan till Söderköpingh far 

och thär medh rijkzens stender har 

en herredagh, at kungen wedh 
3470 skall sin förskrifningh och sin edh 
, blifiia och wtrotas alla 

som sigh catholiske kalla.' 

I Wastena och Stocholm så ' 

monne thet medh them strax tillgå. 
3475 Af slättet och staden både 

sampt Drotningholm wtan nåde 

måtte prästerna först sin kos. 

Theras åhörare sigh hos 

the lutherske få gifua ihn, 
3480 men störste part har förre sin. 

Kungen medh legater sina, 

swenske och polnske herrar fina, 

hwilka Stocholms stadh till sigh fär, 

ifrån Påland thet näste åhr 
3485 Söderköpingz beslut emot 

protesterar, och på alt bot 

will skall rådas, och thär på swar 

gaf h^rtigh Carl, hwilket stält har 

Typotius sampt ryckzens rådh, 
3490 som begynte nu kungens nådh 



Digitized by VjOOQ IC 



99 CURÖNIKA OM 6T00H0LH. 171 

sökia och all skallen wända 

på fursten; till sådan ända 

kom ty sak^, han wpsade 

regeringen. Rådet hade' 

sit budh till kungen och then fick^ ' 3495 

men hertig^i förtröt tiiet skick, 

i Arboga kallar i hop 

almogen, thär wart han medh rop 

till regeringen igen satt 

och Sörköpingz slut bekreftat. 2500 

Then eij här medh hålla wille, 

ähra, lif och godzförspille 

skulle han. Rijkzens rådet ty 

sampt flere till kungen bart fly, 

som legater på nyt sender 3505 

och slätt intet tiiär medh ender. 

Fursten han för then skull hatar 

sampt till wapn och wärgia £atar. 



Sina har fursten och i akt, 

och efter thet honom wart sagt 3510 

at Sörköpingz beslut emot 

sättia sigh finnarna medh hoot, 

höU hertigh Carl herredagh ny 

medh sit anhangh i Stocholms by, 

thär blef stadfäst hwad som war sket 3515 

Sedan har fursten sigh beret 

till krigz medh ständemas willia 

mot finnema, som sigh skillia 

från rijkzens gemena beslut, 

med stor här drogh från Stocholm wt. 3520 

I staden regnar blodh then gångh 

hwilken wptogh på gatun mångh, 

hwad han betydde wart och spåt, 

så ähr thet och, Gudh bättre, gåt 

När fursten kom till Abo strån 3525 

till krigz the finska för sigh fan 

beredda, dok måtte the fly. 



Digitized by VjOOQ IC 



172 . j. MUNmut. 100 

Åbo slått tager in och by 

ber Carl och eq läiigre bart far» 
8530 många han tfaär till fiUigiMr tar» 

them medh sigh till Stocholm förde. 

Medier tidh man hjir wist hörde 

hertigh Guetaf på Stodiolms slåt 

do af thet han fiU;t hade skåt^ 
8535 fin Lisbet, hans morqrster, och så, 

i Wpsal hwijla både twå. 



Thetta togh gör kangen mdir harm» 
till krigz lagar sigh medh alarm» 
sigh till hidp komma i then nödh 

8540 finske krigzmakt^i han och bödh» 
som seglar flux åt Stocholms skär, 
^ tijt kangen än eij kommen ähr. 
Men fursten war i Stocholm tå, 
när han monne sådant förstå 

8545 finska wåro wedh Grönebårgh, 

fick hans nådh i hiertat stor sårgh 
och hela Wj^nd them esm)t 
reser, så wäl till häst som fot. 
Wpsala läsemestare 

8550 på thetta wptogh drefuo the» 
som wåro fursten fiast hulle 
och foloket anföra skulle. 
Hwar af them i thetta här fall 
hade &tt kriges b^als kall» 

8555 halte moster Jacob medh drogh» 
åt hans bössa mången man logh» 
en pusakti^ man har medh leek 
låsen tilfäst medh trå och bek 
och bössan lätt medh miöl och krut» 

8^60 tå feltprädikanten skiöt wt» 
i thet han skulle draga af, 
stort loge tiiet i hären gaf 
tå miölet åögh hufuudet kringh» 
om honom stodh folcket i ringh. 



Digitized by VjOOQ IC 



101 CHRÖNTCA OM 8TOCHOLM. 17S 

Massäcken på ryggen sm hwar 3565 

' brödh och skinka thär wthi har, 
skinck^^get kallas tiiet ty. 
När finske th&r af hörde gny 
och at fursten till siös sielf koa, 
wende the till FinlaDdet om, 8570 

hertigens flota et stycke 
jagar efter, mädan thai lyeke 
har kungen, then icke kom på 
honom, Hans Maiestet lät stå 
åt Galmar och finnar alla . 8575 

monne han tilbakars kalla. 



Fursten församlar och sin hop 
tå han om kungens ankompst rop 
hörde, och medh honom en dagh 
i Östergöitland hölt et slagfa. 8560 

Hertigh Carl öfuerhanden fick, 
till förlijgnings medh kungen gid(, 
och mädan thär icke wedh ble^ 
fursten thet så wijt sedan dref, 
han behölt alt Swergis rijke, 3585 

thär från kungen måtte wijke. 
Mädan kommo finska igen 
och ackta fursten göra mehn, 
i Stocholm the män fast raska 
på några dagar först braska. , 8590 

När the gönom Sörström alla 
wille furstendömet ^uifalla, 
hafua the medh stor sårgh förståt 
huru thet war konungen gåt, 
hwilken olycka the lasta 8595 

.och hem medh skipen sigh hasta. 
Hertigh Carl eij äller hwijlar 
wtan till Stocholm fast ijlar, 
och när han förnimmer thär hos 
kungen war till Påland sin kos, 3600 
till staden har förtömat modh, 



Digitized by VjOOQ IC 



174 j. MBMiNiro. 102 



ty han thär wiste Hiåageii god 
wara kungen, ihem plflckar wt, 
mast römde the från Sw^rgis knut, 

3605 kungens tienare, till^^ 
boi^gare, the icke swijka 
wille; the som igen wåro 
wnder hertigen sigh swåro. 
Dock war staden först i stor twåogh 

8610 och blef så lagat theona g&ngb 
at borgmestame för then brist 
hafua stadz-portz-nycklama mist, 
som thär efter för all fara 
skulle huar natt på slåttlet wara. 



Then åttonde bok om Stocholms stadh. 

3615 I Stocholm stodh en herredagh, 

kung Sigismundo till behagh 

war then icke, mädan thär frå 

blef han sagder Swerge, dock så 

at sonen skall komma thär till 
3620 om fadren hijt in senda wiU 

honom, annan tro, som sigh bör, 

lära, men om lum thet eij gör, 

^så wäl sonen som fadren skall 

till Sw^i^e ha mist sin rätt all. 
3625 Och efter sonen intet kom 

störtes hans rättighet och om 

och hertigh Carl blef Swergis thron 

antwardat och hans älsta son, 

om honom strijt månge åhr 
3630 medh kungh Sigsmundo och än står 

kriget, Gudh nådligen wende 

thet buller till en god ende! 

Men iagh wender åter eij sehn 

till Stocholms beslutet igen. 



Digitized by VjOOQ IC 



108 . CHRÖNIKA OM.ITOCHOLM. 175 

I thet blef wijdare afsagt 3635 

hertigen skall draga medh mackt 

till Finland och thär laga så 

the finska eij medh kungen stå. 

Med stor häär tijt drogh fursten ty 

samma sommar från Stocholms by 3640 

och thet folck till lydno twinger» 

för bödels swerdet tå mångt springer 

hufuudh oeh föri)undh, som iagh spor, 

thär medh ryssen tå fursten gör 

och tädan sigh gladh begifuar 3645 

till Stocholm» thär samtyckt blifuer ' 

at hertigen till Eistiand far, 

som kungh Sigismundus än har. 

Från Stocholm han och hans gemål 

sampt barnen tijt segla medh prål, 3650 

them ledsagar en krigzmackt stor, 

the estlender som far och mor 

fursten och furstinnan wnfå. 

Hertigen sigh eij nögier så, 

faller in i lifland thär näst 3655 

och thet wnder sigh lade mast, 

länge medh the påler ther om 

fecktat. När han till Stocholm kom, 

stadenom skön frijhet gifuer. 

Medier tidh han till kungh blifuer 8660 

wtualder wti Linköpingh, / 

och thär höls om rijckzens rådh tingh, 

som för thetta pålenska kijf 

hafua medh swerdh thär mist sitt lif. 



Mast behagar then konungh ny, 8665 

som hufwudstaden, Stocholms by, 

whr östergötiand reste tijt, 

om rijkzens saker gör sin flijt 

och om them herredagh thär hölt 

Thenna bok håller intet dolt 3670 

at kungh Måns Ladlås en son har. 



Digitized by VjOOQ IC 



176 j. MBSSBNnrs* 104 

som hette hertigh Watdemar, 

tben i Stooholms stads kyrkiafik 

sm begrafuingh, medh henne gidc 
3675 på thenna tidh som icke borde, 

en thet dåra göra torde, 

hwilken på thenna tidh så dref 

hans barn thär i begrafaet blef, 

klef medh thet i högkoret fram, 
8680 then stimpare hade bort skam, 

som medh sin kläp såledz skryta, 

then murade graf wpbryter, 

förer wt ibland kalck och sten 

thenne högbåme furstes been, 
3685 kastar till grunwal åt then port 

thär murades, som iagh har sport, 

på Helgans holman. Oreften han 

förnyar och i henne fan 

the wissa teckn och moniment, 
3690 af hwilka han hafuer wäl kent 

thär i lågh et fursteligt lijk, 

i gemene måns graf eij slijk 

tingh finnas, som ähr ömagåt 

af gyllenduk och skor, medh ståt 
3695 giorde, sampt annor tygh och full 

medh edle stenar, perlor, guU. 



Rijckzdagh åter i thenna by 
monne hållas efter åhr try, 
hwilken war mycket bullersam, 

3700 till lif, ära och godz får skam 
mången. Hogenskel Bielche en 
på alla try tingh iijder mehn, 
tå hafuer han sitt hufuud mist 
på Stocholms tårgh för någon brist, 

3705 öfuer södre port thet satt ble£ 

Men kungb Carl medh all sin mackt dref 

thet liflenska kriget wppå, 

tijt sielf medh ny häär far och så. 



Digitized by VjOOQ IC 



105 CHRÖNIKA OM 8TOCHOLM. 177 

Samma tidh, läsare, eij glöm 

war så wttårckadh Nårreström 3710 

at man törskodh på båtnen gick, 

medh blåtta hender taga fick 

fiskar af allahanda slagh, 

them stadz fälket har till behagh. 

Sådana teckn rijken höte; 3715 

i Stocholra stodh herremöte, 

hielp af stenderna kungen will 

hafua liflenska kriget till. 

I then landagh fick sin dödz soot 

kunghen och till henne eij boot. 3720 

Från Stocholm sedan kung Carl far, 

then staden eij mehra seht har, 

på Nyköpingz slått han bart doo, 

i Strengenes fick hans kråp roo. 

Efter honom till Swergis thron 3725 

kommer hertigh Gustaf, hans son. 



lagh will nu lyckta thetta wärck 

huadh långh tidh skrefuet ähr märck! 

Här medh farwäl Stocholm en stundh, 

hwad om tigh sagt glöm ingalundh, 3730 

och önskar iagh tu eij i sårgh 

må falla såsom Troyenborgh, 

Avtan stå så länge som Rom 

medh makt i flor, och rijkedom 

som Fenedigh stadh samblar stor. 3735 

O huru lyckesam hwar bor 

i Stocholm tå! Gudh hielp thär till, 

stadh och fålck iagh tigh befalla will! 



Hist. Bibliotek. I. 12 a 



Digitized by VjOOQ IC 



17^ 



J. MES8ENIUS. 



loe 



Chrönikans innehåll. 



Första boken. 

Vers. 

1—14. Inledning. 
15 — 42. Stockholms läge; försvars-åtgärder mot sjöröfvarne; uppkomsten af 

stadens namn. 
43—78. Konungen valde der sitt säte; han bar förut titeln konung af Up- 

sala samt hedrades såsom öfverkonung i Skandinavien. 
79—112 Sveriges äldsta hufvudstad; Oden, konung i Phrygien, underkufvade 
de skandinaviska länderna och anlade Sigtuna; borgen liknade 
Tröjas; der blomstrade handeln med främmande nationer. 
113—140. Oden efterträddes af Frode; han uppb3'ggde Upsala och en af hans. 

efterföljare Håtuna borg; Visby anlades af konung Visbur. 
141—172. Namnet Agnefitts uppkomst. 

173—202. Sigtuna förföll genom krigen, hvarefter handeln flyttades till Byikö;. 
dess hastiga tillvext; derifrån erhöUo alla köpstäderna sin lag, 
*byrkö-rätten». 
203—262. Tull vid Stocksund; Ansgarii ankomst; en kyrka bygdes på Helge- 
andsholmen; striden mellan Olof den Helige och Olof Skotkonung. 
263—282. Anledningen till namnet Kedjeskär. 

283 — 326. Byrkö blef biskopssäte, men staden förstördes snart, hvarefter det 
flyttades till Sigtuna; hednatemplet i Upsala nedrefe; christen- 
domen utbredde sig. 
327—358. Sigtuna förstördes af sjöröfvare; hufvudstaden anlades vid Stock- 
sundet; Visby var den förnämsta stapelstaden vid Östersjön. 

Andra boken. 

359 — 386. Birger Jarl bygde fästen på Stockholmen emot sjöröfvarne. 

387—422. Han tillät köpmän bygga på holmen; torg, gator och gränder ut- 
stakades; stadskyrlian erhöll namn af s. Niclas; stadsdelarna 
nedanför brinkama bygdes på pålar. 
' 423—476. Stadens sköldemärke; stadens broar underhöllos af sex städer iUp- 
land; Birger bygde ett slott och hospital, det sednare benämn- 
des Helgeandshus; dess ändamål; stadens gränser; s. Jacobs 
kyrka; sjukhus för spetelska. 

477—526. Eremitemas kula; intogs af röfvare, hvilka uppbrändes; Magdalena» 
kyrka bygdes på Södermalm; ett Johanniter-kloster knlades samt 
många gillen: s. Gertruds gille. 



Digitized by VjOOQ IC 



107 CHRÖNIKA OM STOCHOLM. 179 

Vers. 

527—558. Gille for enkor och enklingar; namnet »Själagatan» ; jungfru Ma- 
rise brödraskap. 

559—656. Byrkö-rätten öfverfördes till Danmark och Norge; Magnus Ladu- 
lås i strid mot Folkungarne; herredag i Stockholm; konun- 
gen anlade s. Olaras kloster; riddareslag;, konungens dotter 
Richissa blef abbedissa; han uppbygde ett benihardinerkloster 
på Kedjeskär och begrofs der; hertig Erik Valdemarsson blef 
ock der begrafven; Birger Jtfagnusson delade riket mellan sina 
söner; Torkil Knutsson. 

657—686. Strid mellan konungen och hans bröder; deras begrafiiings-platsér. 

687 — 742. Johan Brunke; Magnus Eriksson minskade stadens privilegier; 
vådeld härjade staden; konung Magni och drottning Blankas 
kröning; konungen upplät ett af stadens södra tom till plats 
för svartmunkar; ett under-görande krucifix gaf klostret nam- 
net Helga Lösen. 

743—772. Konung Erik tog stadens råd i sitt hägn; afdagatogs af modren; 
Visby ödelades; konung Magnus tillfångatogs. 

773—804. Konung Albrekt handlade mot Sveriges lag; insatte tyskar i sta- 
dens råd; Helga Grafvens gille; norske konungen Håkan be- 
lägrade Stockholm ; konung Magnus friköpte sig ur fängelset. 

805—848. Tyske borgaine förtalade de svenske; herr Bo Jonsson dräpte 
riddaren Carl Nilsson i Gråmunkeholms kyrka. 

849—916. Drottning Margareta tillfångatog konung Albrekt; tyskame i Stock- 
holm togo hans parti; understöddes af Hansestädema; Fetalie- 
brödeme; Hättebrödemas grymhet mot Stockholms borgare. 

917—950. Biskop Nils i Linköping förbannade konungens anhängare i Stock- 
holm; Nyköping och Vesteräs uppbrändes; böndeme nedgjorde 
tyskame vid Enköping; drottningen belägrade Stockholm; 
dagtingan. 

Tredje boken. 

951—978. Hansestäderaas underhandlingar; hertigen af Mecklenburg und- 
satte tyskame i Stockholm. 
979 — 1032. Fred slöts: vilkoren rörande Stockholm; stor vådeld; svartmunke- 
klostret uppbrann och äfven dess bibliotek; giSmunken Jacob 
Håkansson lät med bly bekläda klostrets tak. 

1033—1060. Erkebiskopen tillsatte en skolmästare utan rådmännens samtycke; 
ånyo vådeld; rådhuset med alla stadens handlingar uppbrann. 

1061—1090. Underverk skedde vid mäster Mathias graf i svartmunke-kjTkan 
(jfr v. 726—732); pesten häijade; Erik af Pomem konung; 
han utvidgade stadens handelsprivilegier; franciskaner-mun- 
kame höllo kapitel i Stockholm. » 

1091 — 1142. Engelbrekt Engelbrektsson uppreste sig mot konungen; Hans 
Kröpelin afslöt stillestånd med honom; Stockholms belägiing 
af Engelbrekt. 



Digitized by VjOOQ IC 



180 J. MESSBNIUS. 108 

Vera. 

1143—1186. Rikets råd gåfvo staden privilegier; Erik Puke halshöggs och be- 
^ grofs i Vadstena kloster; marskens bröllop; Stockholms köp- 

män bygde ett kapell åt s. Erik i karmelitemes kyrka i Danzig. 

1187 -1238. Herredag i Stockholm; Christoffer af Baijern konung; mottogs 
med lustbarheter i Stockholm; en svartmunk öfvervann i tor- 
nering de danske riddame. 

1239—1290. Konungen stadfästade privilegierna; en tredjedel af staden upp- 
brann och kort derefter äfven s. Clara kloster; Earl Enutsson 
konung; han utvidgade privilegierna; utfärdade stadgar for 
köpmansgillet. 

1291—1324. Erkebiskop Jöns i strid mot konung Karl; erkebiskopen intog 
Stockholm; Christiern konung; privilegier; hela staden led af 
vådeld. 

1325—1354. Konungen utvidgade stadens handelsprivilegier; svartmunks^ne 
nödgades till konungen utlemna den skatt konung Karl gif- 
vit dem i forvar; konungens öknamn. 

1355—1426. Stridigheter mellan Christiern och Karl; borgmästaren Olaus Ry- 
ting; biskop Ketil i Linköping anföll konung Christiern; Karl 
åter konung, men blef snart fördrifven af erkebiskopen. 

Fjerde boken. 

1427—1454. Erkebiskopen belägrade Stockholm; drog sig undan för konung 
Karl; Karls död; han begrofs i Gråmunkeholms kyrka. 

1455—1492. Sten Sture riksföreståndare; slaget på Brunkeberg. 

1493—1576. Sten Sture stadgade att stadens alla borgmästare och rådmän 
skulle vara infödde svenskar; gråmunkarne mördade sin gar- 
dian; herr Sten Christiernsson ihjälslog en borgare; uppror i 
anledning deraf; Sten Sture lät en bildsnidare från Autwer- 
pen förfärdiga s. Jörans staty. 

1577—1610. MagdalensB kyrka på Södermalm erhöll rätt att utdela aflat; ros- 
karlarne dödade en stor hval; s. Eriks baner; herr Stens kors- 
tåg till Finland. 

1611—1668. Oenighet mellan Sten och Svante Sture; strid mot konung Hans 
af Danmark; han blef Sveriges konung. 

1669—1689. Konungen höll gästabud, anförtrodde slottet åt en dansk man 
och återvände till Danmark. 

1690—1730. Konungen och hans gemål kröntes i Upsala; klagomål mot ko- 
nungen; herredag i Stockholm; onda rådslag mot herr Sten; 
biskop Conrad Rogge. 

1731—1785. Konungen begaf sig till Danmark och qvarlemnade sin gemål på 
Stockholms slott; Sten Sture belägrade Stockholm; konung 
Hans vågade ej komma till undsättning; Stockholm och Åbo 
erhöllo nya privilegier. 

1786—1826. Herr Sten blef frigifven af herr Svante; begrofs i Mariefreds klo- 
ster; herr Svante riksföreståndare; stadfäster stadens privile- 



Digitized by VjOOQ IC 



109 CHRÖNIKA OM STOCUOLM. 181 

Vers. 

gier; herredag i Stockholm; förbimd med Hansestadema; en 
borgare lät uppsatta trenne pelare på Södermalm till åmin- 
nelse af Christi gäng till korsfästelsen. 

1827—1874. Svartmunkame förespådde Stockholms undergång; herredag; unge 
herr Sten riksföreståndare; Erik Trolles uppror; stadens pri- 
vilegier. 

1875—1912. Erkebiskop Gustaf Trolle i strid mot riksföreståndaren; slottet 
vid Staket nedrefs. 

1913—1960. Konung Christiem utverkade att erkebiskopens motståndare blefvo 
bannlyste; han belägrade Stockholm; slaget vid Brännkyrka. 

1961—1970. Sten Stures nederlag; han begrofs i Gråmunkeholms kyrka. 

Femte boken. 

1971—2034. Herr Stens enka, fru Christina, försvarade StockhQlm; danskarnes 
förräderi; Christiem konung; hans kröning; Stockholms blod- 
bad. 

2035—2050. Christiem Tyrann lät uppgräfva herr Stens lik; fortsättning af 
blodbadet. 

2051—2094. Gustaf Erikssons uppresning emot Christiem; danskame insatte 
en sten i stadskyrkan, hvarpå Sverige framställes såsom >en 
slipprig fisk»; Stockholms belägring. 

2095—2168. Gustaf konung; han tillsatte borgmästare och rådmän; mäster 
Olof stadsskrifvare; katholicismen undanträngdes. 

2169—2220. Mäster Olof predikade; Michel Långerben gafs honom till biträde; 
två vederdöpare anlände från Holland; skomakare och skin- 
nare predikade; bildstormare. 

2221—2268. Konungen satte vederdöparae i tornen; mäster Olofs bröllop; 
prester, munkar och nunnor gifte sig. 

2269—2306. Konungen läi halshugga två borgmästare, som fasthöUo vid ka- 
tholska läran; erkebiskopen Jöns Svinefot landsförvistes; bi- 
skop Pers i Vesterås och prosten, mäster Knuts öden. 

2307—2380. S. Jörans bildstod flyttades; riksdagen i Vesterås; Stockholms 
privilegier stadfåstades; klostrens i Stockholm undergång; re- 
duktionen. 

2381 — 2416. Johanniter- ech svartraunkeklostren nedrefvos. 

2417—2466. Helgeandshuset uppbygdes ; slottet uppbrann ; likaledes rikets hand- 
lingar; konungen gaf staden ökade privilegier; uppror i Vester- ' 
götland. 

SJette boken. 

2467—2492. Svenska messan infördes i hufvudstaden ; borgame tillätos fira 

sina bröllop i Marise gillestuga. 
2493—2520. Mäster Olofs broder, Lars, vigdes i Grämunkeholms kyrka till 

erkebiskop; konungens bröllop; mäster Olof blef konungens 



Digitized^by VjOOQ IC 



182 



J. MES8BNIU8. 



110 



Vers. 

cancellär; Johan Nilsson, srartmnnk från Skara, utnämndes 
till kyrkoherde i Stockholm. 

2521—2542. Herredag i Örebro; Qråmnnkeholms kloster förändrades till ho- 
spital; konungens staU uppfördes på Helgeandsholmen. 

2543—2580. Stadga om hamnar; borgame i Lilbeck stämplade mot konungen. 

2581—2606. Mäster Olof yppade stämplingama för mäster Jjars; Helgeands- 
husets inkomster; prins Eriks födelse. 

2607—2641. Myntmästaren Anders Hansson ro. fl stämplade mot konungens 
lif ; förräderiet upptäcktes och straifodes. 

2642—2674. Danmarks konung sökte konung Gustafs bistånd mot Liibeck; 
tecken på himmelen; kyrkoherden Johim fängslades; äfrenså 
mäster Olof och mäster Lars. 

2675—2706. Konungens anklagelser mot dem. 

2707—2746. Katholikeme fröjdades öfver deraé olycka; mäster Olof återvann 
konungens nåd; Stockholms slottsbyggnad; 'bilderna i stads- 
kyrkan uppbrändes. 

2747—2800. En hvalfisk stängde inloppet till Stockholm ; Vaxholm uppbygdes; 
hospitalet flyttades till Danneviken; vådeld i Stockholm och 
Åbo; mäster Olof och mäster Lars afledo; mäster Olofs bref 
mot katholicismen. 

2801 — 2830. Södermalm uppbrann; konungens plan att nedbryta stadskyrkan 
afvärjdes af Olof skeppare. 

2831—2856. Konung Gustafs död; han begrofs med sina gemåler i Upsala; 
Erik konung; privilegier; oenighet mellan konungen och her- 
tig Johan. 

2867-2904. Konung Eriks triumftåg — och Nils Stures. 

2905—2934. Konungens bröllop; hans fångenskap. 



Sjunde boken. 

2935—2966. Konung Johan gaf staden nya privilegier; konungen och drott- 
ningen återinföra don katholska läran. 

2967—2992. Lithurgien; våld användes mot lutheraneme. 

2993—3038. Konung Johan anslog konungs-sakören till uppbyggande af kjr- 
kor i hufvudstaden; s. Olofs sporrar och stormhatt 

3039—3076. Konung Johan förskönade kyrkor och andra byggnader i hufvud- 
staden. , 

3077—3106. Antonius Possevinus; Arnold Grothus erhöll af rådet det hus, 
som tillhört Marise Rosenkrans' gille. 

3107—3164. En stadstjenares hustru födde 5 barn på en gång; herredag i 
Stockholm; hertig Sigismund valdes till thronföljare; drott- 
ningens begrafuing; lutherska läran utbreddes ånyo; åskan 
slog ned i stadskyrkan. 

8165—3200. Stadens kapellan, herr Mårten, afsattes; lectoreme i klostret till- 
fångatogos; pesten härjade; nya privilegier. 



Digitized by VjOOQ IC 



111 



CHRONIKA OM STOCHOLM. 



183 



Vers. 

3201—3236. Konung Johan dog i Stoc)tholm; Sigismund anlände till Stock- 
holm; kyrkomötet i Upsala. 

3237—3258. Oenighet mellan svenskar och polackar. 

3259—3290. Lutheranerne sökte hindra de katholske* att hålla begrafning i 
Gråmunkeholms kyrka: katholikerne önskade att en offentlig 
disputation emellan de olika bekännarne måtte hållas; mäster 
Erik Skeppare afstyrkte det. 

3291—3328. Kröningen; Sigismund lofvade med ed att förstöra de katholska 
kyrkorna, men bröt sitt löfte; katholsk kyrka inrättades i 
Anders Ketts hus. 

3329—3363. Fastlagens firande; drottning Anna och påfvens legat, Mala Spi- 
na, vårdade de fattiga. 

3364—3404. Sigismund afreste till Polen; åskan slog ned i legatens skepp; 
skrock i anledning deraf. 

3405—3438. Hertig Carl förde regeringen; konungen stadfästade och förökade 
stadens privilegier; hertigen aflägsnade de katholske presteme. 

3439—3508. Ordvexling mellan Erik Skeppare och Anders Olsson; herredagar 
i Söderköping och Arboga. 

3509 — 3536. Herredag i Stockholm; hertigens krigsrustningar mot finname; 
blodregn i Stockholm; hertigen intog Åbo slott; hertig Gu- 
staf afied i Stockholm. 

3537—3576. Konungen rustade sig till krig; halte mäster Jakobs bössa; »skink- 
tåget»; konungen anlände till Kalmar. 

3577—3614. Stångebro slag; hertigen fördref konungens anhängare i Stock- 
holm; nycklarna till stadsportarna fråntogos borgmästame 
och förvarades på slottet. 

Åttonde boken. 

3615—3664. Herredag i Stockholm; konungen afsattes; hertig Carl uppsteg 
på thronen; hans strid med Sigismund; :»än står kriget». 

3665—36%. Herredag i Stockholm; hertig Valdemar Magnussons lik uppgräf- 
des i stadskyrkan. 

3697—3726. Herredag i Stockholm ; Hogenschild Bjelke afrättades; konung Carls 
krigståg till Lifland; Norrström uttorkades; konungen dog i 
Nyköping och efterträddes af sin son Gustaf 

3727—3738. Slutord. 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



KONUNÖ JOHAN IIII 



BieNADli- OCI BEFiSTIIINGSFORETiG. 



BREF UR RIKS-REGISTRATURET 1568—1692. 



UEOOELADE AF 



VICTOR GRANLUND. 



I. 



Histr Bibliotek. I. 12 b 

Digitized by VjOOQ IC 



Det är för en hvar bildad läsaie väl bekant, att ingen svensk konung 
så som Johan III raed förkärlek cgnat sig åt b3'gnad8- och beföstningsarbeten 
i alla delar af riket. Men det är endast genom att taga noga kännedom af 
Eiks-Registraturet för samma konungs regering, som man kan erhåUa en riktig 
föreställning om verkliga vidden och beskaffenheten af den utomordentliga* 
verksamhet han på detta område utvecklade — också nästan det enda på 
h vilket han åt efterverlden efterlemnat några mera betydande spår af en 
nyttig sådan. Ja det förefaller som om bygnadsvurmen så beherrskat nämnde 
konung, att man i den bör söka en hufvudanledning till den overksamhet i 
andra riktningar, som betecknar hans regering, frånräknadt naturligtvis de åt- 
gärder, som de olyckliga krigen framtvingade. 

Då vi velat efterkomma uppmaningen att lemna en framställning af de 
offentliga bygnadsarbetena under denna i detta hänseende märkligaste period 
af vår historia, har detta synts kunna ske bäst och på det mest öfverskädliga 
sätt genom att meddela dels fullständigt, dels i utdrag dé kongl. bref som 
röra detta ämne och som ännu äro till var tid bevarade. En hvar bearbetning 
af materialet skulle på långt när ej lemnat specialforskaren samma fördelar, då 
derigenom en mängd enskildheter, hvilka ofta utgöra det mest intresseväckande, 
måst dels förbigås, dels svårligen kunnat erhålla sin rätta belysnipg. 

Om betydelsen af de urkunder, som här komma att meddelas rörande 
en för Sveriges kulturhistoria särdeles vigtig tidrymd, lärer den sakkunnige 
läsaren sjelf bäst kunna döma. Någi-a bref rörande detta ämne synas hafva 
utfärdats, hvilka icke blifvit i Registraturet intagna. 

I afseende på planen har man ansett det medföra vida öfvervägande 
fördelar att gruppera de handlingar, som röra hvaije särskildt bygnadsforetag 
för sig, i stället för att endast iakttaga den chronologiska följden; en anord- 
ning som vi hoppas att läsaren skall gilla. Enligt denna plan komma först 
att intagas de handlingar, som angå bygnadsarbetena på Stockholms slott och 
stad samt Svartsjö slott, hvilka också utgöra den största af delningen och som 
svårligen kunna skiljas, enär de flesta bref rörande det senare äfven innehålla 
föreskrifter rörande Stockholms slott; hvarefter följa de som röra Upsala, 
Amö o. 8. v. 



Digitized by VjOOQ IC 



I. Stockholms slott och stad samt Svartsjö slott. 

^ Swar till Anders Målere belangendes then bygning widh 

-■■• Siocholm, Datum Stegeborgh 18 Janu: [1570]. 

Thijnn schrifiwelse Anders Målere hafFwe wij här på Stege- 
borgh thenn 17 Januarij vndfångitt, och såsom thu till thet förste 
giffwer tilkenne, atthu icke kan fulkompne the bygninger både 
med Cappellett och elliest hwad tigh är befalett på ^tocholms 
Slott att bygge, med mindre thu bekommer flere Elmbetzmänn ifrå 
Vpsale, Så gifFwe wij tigh ther vpå så för swar, att ändoch wij 
gäme såge thet the bygninger så på begge orther äre förhanden 
kunne gå för sigh, Men efifther thet icke wäl kan skee, Dherföre 
see wij för godtt ahn, atthu lather fordre både Snidkere och andre 
Embetzmänn ifrå Vpsale så månge som kunne vmbäres och al- 
delis så lagett, att the bygninger på Stocholms Slott med thet 
tbrste måtthe förfärdigede blitfvte, så mykett mast möijeligitt känn 
ware, efther som tigh tiltorenne är befalett, Jngelund^ tagendes 
härvdinnen någen försumelse, ' 

Dhernäst såsom thu giflfwer tilkenne, att Muren i then gamble 
Gillestugu icke är så starck, att han kan dragé någett hwalff aff 
tegell, Så twiffler oss inthet att när som samme Mur med gode 
Pellere både sijder vpå längden förbättfet bleffwe, skall man wäl 
kunne göre ther vpå hwalff aff tegell, ther thu och alle sacher 
west etfther rätthe, att wij ther vm aldelis welé haffwe bestältt, 
effter som wij tigh vdi eigen person vm samme bygningh fram- 
delis wår meningh wele tilkenne giffwe. 

Såsom thu och giffwer tilkenne att then Nye Bastugu icke 
kan i thenne Winther bliffwe tilrede. Så wele vrij atthu med 
theste större flijt lather fömye then gamble Bastugu, ^å att hon 
både med fötther och elliest till thet bädzste bliffwer förbättredtt 
Sammaledis med ett Swimbadh, effther thet sätt som widh Vlffwe- 
sundh är, ty wij wele icke*allenest haffwe then Nye bastugu widh 
machtt, vthen och then gamble, 



Digitized by VjOOQ IC 



188 HANDLINGAR UR KIK9KE0ISTRATURET. 4 

Hwad thin schriffwelse elliest förmäller vm the andre byg- 
finger som thu på Stocholm haffwer förhåndeD, ther vm lathe 
wij Oss wäl behage, och wele atthu ähnuu ytherligere beflijther 
tigh sådantt tilrede göre, Och såsom wij tigh hafifwe latidtt til- 
schriffue vm thenn döör emellen wår käre hussfrwes maak, och Jung- 
frw Salenn, Så wele wij ändeligen att samme Döör måtthe bliffue 
tilrede för wår ahnkumpst, Så framptt thu wiltt göre thet oss är 
behageligitt, Ther thu weet tigh eflfther rätte. Datum vt supra. 

[Riks-Registratnret 1570, fol. 10.] 



Swar till Annders Målere vm bygningen på Swartzöö, 
2, huru han then fulfolie schall, Datum then 15 Ja- 

nuarij 72. 

Wij haffwe bekommitt thin "schriffwelse Anders Målere sampt 
thett Skamplun opå Swartzö bygningh som tw oss haflF^er til- 
schickett, Så lathe wij oss thett så behage, Dogh må tw wethe, 
att wij vm samme bygning wele så hafifwe fÖrandret och bestelt, 
som här effter fölger, Till thett förste, att then långe gången, som 
är emillen the öffwerste wåningeme schall deles tiij, så att ther 
vtafif kan blififwe twå Saler, och Farstugunn mitt emillen både 
Salerne, Och schall ther medh så läges, att farstugun bliffwer 
giordt thett minste som mögeligit kan ware, widh pass haUFempte 
alin bretth, vpå thett att både Salerne mage bliffwe teste längre, 
Vm thett Södre tomedt som störst ähr, och icke ähnnw ähr ful- 
bordet, haffwe wij oss så betencht, att ther ännw schall bliffwe 
en wåningh högre, widh pass tretton alner högtt, Dogh icke vdi 
fyrekant som Skamplunen war giordt, vthen aldeles Circkellrundt 
innen och vthen, så widt och bret i allne taell på alle sijder, 
innen till, så att thett kan bliffwe vndentagendes Murenn, effter som 
tw aff thette inneluchte Skamplun, som ähr giordt effter fundamenthet 
fömimmendes wardher, Doch schall samme wåningh stå vpå pe- 
lare, så ^t the vnderste rum vdi samme Tom icke bliffwe ther 
aff förmörckrede. Men wij achtedt therföre, att inge rum eller 
fenster bliffwe therigenom förmörckrede eller vm inthet hwar thett 
så bliffwer giordt som wår meningh ähr, och schall thett så bliffwe 
giordt, att Skorstenen icke förtager någet aff rundheten på tornet 



Digitized by VjOOQ IC 



5 K. JOHAN 111:8 BYGNAD8-FÖRETAG. 189 

innen till, Och schall Spitzen vpä samme Torn bliffwe fast högre, 
ähn på the andre trij små tom, så att man och kan haffwe ther 
en time klåcke oppe, Och forschicke wij tigh här medh ett 
Skamplun ther effter wij gärne såge att samme Spitz måtthe 
blififwe giordh i thett nemeste, eflfter som thett best kan schicke 
sigh, Men vm the nedre och nederste wåninger, wele wij så haffwe 
bestelt, att the tw Torn som then gamble Målningen ähr inne, 
schole bliffue runde giordh, och stön^e fenster opå, effter som 
thett best kan schicke sigh, althenstundh samme Tom icke are 
giorde effter Circkelenn, Och thett westre Tomedt, som planeterae 
stå målede inuen till, Schall icke allenest göres mndt, och större 
fenster vpå, som förschriffwitt står, vthenn och iämwäl golffwet 
bliffwe nedersencht, lijke medh the andre mm, som ther hooss 
äre, effter som tw wår meningh tilförenne ther vm wäl förstådt 
haffwer, Thett mm som wår käre Syster, fröken Elizabett plager 
wistes vdi, hwilckitt och ähr måledt med gamble historier och 
ähr mykitt förmörckt, ther schall och göres större fenster vdi, 
effter thett sätt som förberört ähr, Så wele wij och att thett ene 
westre Tomedt, som tw schriffwer ähnnw ähr otäckt, måtthe i 
winther så snartt mögeligit ähr täckt bliffwe, Thette wij tigh vm 
samme Swartzö bygningh icke haffwe weledt wår meningh för- 
hålle, Ther tw weth tigh effter rätte, och aldeles så lager thett 
meste mögeligit ähr, måtthe i så måtthe bliffwe fulkompnedt innen 
then tidh wij vdi egenn person will Gudh ther tilstädes komme, 
Datum vt supra. 

Schedell 

Och effther tw wäl haffas er förstådt, att oss* icke behager the 
fenster, som medh hwalff bygde äre, på Stocholm, Dherföre schall 
tw samme fenster förandre, så att the bliffwe afflångh fyrkantt, 
Och effter på then Södre sijdenn vdi Dröttninge Maket, äre 3. 
fenster mitt emillen the 2. ähr ett smalt fenster, Dherföre wele 
wij att thett smale fensteret schall bliffwe igen muredt, så att the 
2. andre fenstren måtthe bliffwe teste bredere, och atth i förbe:te 
Dröttninge maak icke bliffwer flere ähn trij fenster, Tw söder vt 
ett öster vth, Dogh alle trij lijke stoor. Datum vt in literis. 

[Riks-Registratnret 1872, del. I. fol. 13.] 



Digitized by VjOOQ IC 



190 HANDUKGAR UK RIKSBB6I8TRATURBf . 



Till Anders Målere belangendes bygningenn pä Stoc- 
3, holm och Swartzö, Datum Calmare thean 27 Martij, 

Anno 72. 

Såsom wij tilförenne haffwe schriffwidt tigh till, huru wij wele 
haffwe besteldt vm bygningerne i Stocholm och på Swartzö, Så 
lathe wij tigh nw här medh widhere förstå huru wij yterligere wele 
hafifwe besteldt innen till vdi Dröttninge Maket, Til thett förste, 
att the Benckier schole bortrififwes som äre spijkede widh wäggenn 
alt vm kringh, och paneledt ther eflfter förordineres, effter som thett 
kan bedzst schicke sigh, Och som tw lilförenne wäl hafifuer för- 
stådht wåi* meningh, att wij wele haffwe thett vtskome lötfwärckett 
förgylt som är i paneledt på wäggen i samme Dröttninge Mak,. 
Så tyckes oss dogh, att the Nye Roser som wij haffwe latidt göre, 
icke schicke sigh ther till, effter the äre giordbe på en annen 
arth medh fruchter, Therföre wele wij att the förgylthe Roser som 
äre vpsatte i lusthusedt schole nedtages och vpslåes vnder takedt 
vdi Dröttninge Makedt, effter the schicke sigh bättre med thett 
vtskorne arbethe som ther är inne, Menn the Roser som wore 
achtede i Drötninge Maket schole vpslåes vnder takedt i lust- 
husedt, vdi samme stadenn igen, och vm the Roser icke tillräcke 
som sothe i lusthusedt till Drötninge Maket, Så må man lathe 
göre någre andre ther till, som ther till kunne ware tienlige vm 
the än icke bliffwe effter samme sätt, och seden förordne them 
hwar vm annen effter som thett kan best bäre åth, Befale för- 
thenschuld att tw medh thett förste lather oss förstå huru här 
vm besteldt ähr eller bliffwe kan så frampt pestilentien icke för- 
hindrer, både tfiett och annett mere, Och effter the Roser som 
wij lothe göre när wij senest wore i Stocholm, wore alle giorde 
medh fruchter, Therföre wele wij att någre schole göres på en 
annen artth såsom äre medh allehånde Blomer, både Lilier, Ro- 
ser och Neglicker, aff allehånde slagh, ,Wij förnimme at tw haffwer 
begyntt legge golffwet i Konunge och Dröttninge Maket,, aff then 
Steen som är kommen ifrå Finlandh, ther till haffwe wij och be- 
hagh. Och effther thett både takett och gplffwet bliffwer anseendt- 
ligit och stadtligit, så will icke wäl tiene the Skårstener som ther 
nw äre inne, Dherföre schall tw så bestelle, att både i Konungz 
och Dröttninge Maket, måtthe bättre och högre Skårstener til- 



Digitized by VjOOQ IC 



7 K. JOHAN ni:S BYGNAD8-FÖEBTAG. 191 

hugne och inmurede, medh thett förste, Tw schall och så läge att 
samme Skårsten i Konungz Maket måtte bliffwe wäl insatt på läg- 
ligh städh, på thett rumedt måtthe håUe sine fyrkanther,' och vm 
än thet andre mmdre rumedt som ther hooss är schulle ther- 
igenom någet bliflfwe skamfäret, så wore thett bättre på thett Ko- 
nungz Makedt måtthe hålle sijn rätte schick, effter man icke wäl 
kan sättie Skårstenen in bättre, medh mindre thett stiger igenom 
thett mindre rumedt som förschriffwit står, Thette tw så bestelle 
schalt, och som förrwit står medh thett förste wethe oss ther vm 
bescheedh. Och vpå thett the förgylthe Roser som schole vpslaes 
vnder taketh icke måtthe blifiFwe skamfärede aff damb och stuflft 
så schall tw icke lathe vpslå samme Roser och löfiFwärch, för än 
golffwen och Skårstenerne äre inlagde, och färdigh giordhe som 
thett sigh bör, Wij haffwe och fömummidt thett tw är tilsinnes 
lathe inlägge golflf aff samme finsche Sten i Jungfru Stugun, Så 
görs thett icke behoff, vthen see heller, atttw lather lägge Saal 
golffwett aff samme Steen, om tw kan så myckitt ther aff be- 
komme. Och vpå thett samme Steen måtthe teste mere förslå. Så 
wele wij att tw lather tage aff thenn Sten som tagz i Olandz 
häredt, och sénder till Stenhuggeme i Vpsala, att the hugge ho- 
nom fyrkant, effter samme sätt som thenn i Finlandh huggen är, 
och att the poUeren wäl om the kunne, hwar the och icke wethe 
rätt till att poUere samme Sten, så må tw sende någre strr till 
Antonio Stenhugger i Finlandh, att han poUereren på thett man 
finge see hwadh ther kan bliffwe aff, vm han ther till är tienligh 
eller icke. Datum vt supra. 

Zedula. 

Endogh wij någre reser haffwe latidt schriffwe tigh till, och 
befaledt att tw så schulle bestelle, att thet beste Embetzfolcket 
måtthe för then Gudz plage pestilentien schuldh ifrå Stocholm 
bliffwe sendt och förskingredt Så fömimme wij att sådane wår 
befalning icke ähr effterkommen, ther till wij platt inthett behagh 
haffwe. Oss är och berättedt att then Swensche ^ålere, lille han- 
schen aff samme siuckdom är dödh bliffwenn then vd] icke gärne 
hade vmboridt, 

Tigh kommer och wäl ihugh huru wij befaledt haffwe vm wår 
Salige käre her faders Conterfey bestelle Så wethe wij icke hwadh 



Digitized by VjOOQ IC 



192 HANDLINGAR UR R1K8RBQI8TRATURET. 8 

tw ther till giordtt haffwer och hwar tw icke äanw haffwer ther 
vm besteldt attw Dhå så lager, att tbett effter wår befalning 
måtte giordt bliffwe, Sammeledis weeth tw och wäl tigh Erinre 
vm thett panele wärck som bleff nedertagidt på Vpsala Slott i 
the Twå Camrer ther som wår käre Syster Fröken Elizabet 
plager wistes vdi, Så befale wij tigh att tw haffwer inseende och 
acht thett samme panele wärch icke måtthe bliffwe förrycht» 
vthen tw må lathe komme thett anthen till Stocholm eller Swaitzö» 
hwar thett lägligit kunne brukes, hwar och golffwet i Kistsalen på 
Stocholm icke ähnnw wore förhögd, effter som wij tigh befaledt 
haftwe, attw dhå medh thett förste ther vm besteller, 

Wij wele och haffwe the twå Gaffler på Stocholms Slott för- 
andret som Kongh Erich loth vpmure och med Bly täckie, effter 
som tw och ther vm tilförenne haffwer förstådt wår meningh, Item 
att then Raket ban måtthe och ther i graffwen bliffwe vpbygd aff 
bräder och annedt träwärch, Dogh så att tw bruker then Gråstens 
Mur, ther medh graffwen är fodret, för en wägg till samme 
Raketh ban, effter som wij tigh tilföirenne haffwe tilschritfwit, och 
att en lithenn Gammer eller Stugu aff trä måtthe bliffwe ther 
strax hooss vpsatt, ther wij kunne gå in aff Raket banen, Cläde och 
tårcke oss när wij wele, Tw schall och besee, tbett gamble Sten- 
huuss som är på Arnöö, och om thett står till att reformere så 
må tw så bestelie, att thett bliffwer tacht anthen medh halm eller 
elliest, till tess man haffwer bätter lägenheetter till att byggie 
samme huuss, 

Sammaledis wele wij och haffwe widh Skoo Clöster vpbygt 
en aff the gamble wåninger, ther wij kunne haffwe wår wist en 
natt eller twå när wij så rese i Mälarenn, Ther vm tw så beställer. 
Datum vt in literis. 

[Riks-Registatoret 1572, del. I. fol. 85.] 



4. 



Swar till Anders Målere, att han schulle lathe för-, 
färdige then watukonst nidh vdi thett tomn widh 
gamble Badstugun Datum Calmare then 10. Aprilis 
Anno 72. 



Wij haffwe vdi thesse dagar bekommit tin schriffwelse Anders 
Målere, thervtinnen tw till thett förste giffwer tilkenne, vm then 



Dfgitized by VjOOQ IC 



9 K. JOHAN lUlS BTONAD8FÖEBTAQ. 19$ 

lägenheett medh watakonsten, som tw haffwér nw nyligen vteeetth 
nedre ydi thett torn widh gamble Badstuugun, Så lathe wij oss 
th^t så behage som tw för^iffwer. Och wele att ther vm måtäie 
så besteldt bliffwe, så att man medh samme konst icke allenest 
kunne lede wattnedt in till badstugan och seden i kökett som tw 
schriffwer, vthen och annerstedz in på Slottedt hwart man wille 
haffwet, Dhemest hwadh belanger thenn förfordringh tw b^är^ 
till Swartzö bygningh, medh Taak kopper och Takbly, Murmestere, 
Timbermän, Tegell och Ealck, ther vm haffwe wij nw effther tin 
begären latidt wåre Fougter widh the orther tw hafifwer nampn 
gififwidt och elliest andre alffwarligen tilschriffwe, och forschicke 
tigh same breff här medh tilhånde. 

Såsom tw och föregiffwer för hwadh orsaker schuldh, Rakethet ^) 
icke kan bliffwe vprättedt vdi graffwen på westre sijden vm Slotz- 
broen, effther som wij thett haffwe befaledt, Så fömimme wij attw 
icke haffwer thervtinnen förstådt wår meningh rätt, Ty wår 
mening haffwer waridt och ännw ähr, att then ene wäggen 
schulle bliffwe aff then Gråstens Mur, som the haffwe begyntt att 
före graffwen medh, och icke ähnnw är fulbordet och the andre 
tre wägger aff Trä, så at Bakethett ingestedz kommer widh Slot- 
tedt, Så kan thett och icke förhindre någet vttlop ifrå Bad- 
stugun såsom tw föregiffwer, 

Hwadh belanger thenn flijse Steen som tw fordrer ifrå Ölandh, 
till golff vdi fönne Raketh baner, ther vm haffwe wij och latidt 
besteile. Men vm tw icke så hastigt bekommer sådane golff Steen, 
Så schall tw elliest göre ther annedt golff aff iordh eller Leer, 
effter som tw best kan. Men thett Awstranch ifrå Finlandh, som 
till golff vdi Dröttninge Maket och andre rum på Stocholms Slott 
brukes schall, Ther vm haffwe wij så latidt besteile, att thett 
schall medh thett förste sendes tiU Stocholm, Till thett Sidzste 
begärer tw vdi vnderdånigheett att wethe wår meningh, huru wij 
wele haffwe bestelt vm then finsche Kyrckie, både vm Tom och 
eUiest Så kunne wij tigh ther vpå ingen annen swargiffwe, vthen 
tw må aldeles rätte tigh effther thett bescheed som wij. tigh ther 
vm offte tilförenne, både mundtligh och schriffteligh giffwidt 
haffwe, althenstundh i thenn måtthe slett inthett haffwe förandret 
wår förre meningh, Och effter wij ändeligen wele haffwe samme 



*) o: Bollspelsbanan. 
Hist. Bibliotek, I. 13 



Digitized by VjOOQ IC 



194 . HANDLIHOAE J3R EIK9*R10UTftATUBBT. 10 

Kyrcke förlengd, effter som tw wår wilie ther vm nc^sampt for- 
«tådt haffw^, Dherföre haffwe wij latidt wåre vndersåther Boi^- 
mestere och Elådh i Stocholm sampt Kyrckeherden M: Oluff siunpt- 
ligen och alffwarligen tilschriffwe att the ther till 8chole'*yplathe 
thett huuss, som Eyrckeherdegårdenn tillyder, och wij tilföremie 
ther till emedt haffwe, wij wele ther emott lathe lägge någet an- 
nedt till samme Kyrckeherdegårdh, Och effther wij wäl konne tänclde 
att thett store Torn som wij haffwe befaledt vprätte widh then 
westre gaffwell på Kyrckien, icke kan så hastigt bliffwe vpbygdt 
och förfärdiget, Dherföre ähr wår wilie och befalningh, att tw nw 
först schall lathe vpsättie ett lithett Tom aff Trä mitt på kyrckenn, 
och lathe täckie thett medh kopper eller bly, dog icke tess mindre 
medh flijt lathe vpmure samme store Tom i Sommer, så att thett 
kunne bliffae färdigt. 

Hwadh Stocholms Slotz bygningh belanger som wij i thenne 
Sommer kunne tenckie kan bliffwe tilgiordt, ther vm haffwer tw 
tilförenne och nogsampt fömummidt wår wiUe och befalningh Så 
att wij medh Mumingen icke wele någet i thenne Sommer ther 
lathe widhere företage, ähnn hwadh som görs behoff till att för- 
andre och fömye the wåninger innen till, som tw weth wij wele 
haffwe färdige till wår ankomst, och att the vthugne gaffler 
måtthe ypsatte bUffwe, efter som wij tigh befaledt haffwe, elliest 
icke någen annen bygningh ther företagendes, vpå thett tw nw 
så lager, att Swartzö bygningh måtte i thenne Sommer bliffwe 
medh Mumingh och elliest fulbordet, och huru såsom wij än yter* 
ligere wele haffwe förandret samme bygninger på Swartzö, seden 
wij senest lothe schriffwe tigh till ther vm, thett warder tw för- 
nimmendes aff sielffwe Schamplunen, then wij tigh medh förste öpedt 
wattn wele lathe tilschicke, Ther tw weth tigh aldeles effther 
rätte, Datum ut supra. 

Zedula. 

Wijdhere kunne wij tigh icke förhålle, att wij både vtaff wåre 
gode Mäns, och Stadthålleres schriffwelse så och elliest haffwe 
fömummidt, om then olycke som sig haffwer tildragit medh then 
brandh på Stocholms Slott, Sä effter man måste nw täckie the 
wåninger som i så måtte äre affbrände, och tig wäl wetterligit 
ähr, hum wij wele haffwe them förandrede, Dherföre schall tw så 
laget att the måtthe medh thett förste som mögeligit ähr, bliffwe 



Digitized by VjOOQ IC 



11 K. JOHAN III:S BTONADSPÖRBTA6. 195 

så vpbygde och forfärdigede, såsom tw wår wilie ther vm til- 
fbrenne fömummidt haflfwer, Dogh så att tw therigenom icke för- 
sumer att fulborde the wåniiiger och Maak ther wij plage wistes 
vdi, effter som wij tigh nogsampt haffwe ther vm latidt tilschriffwe, 
Datum vt in literis. 

[Riks-Registrataret 1572, del. I, fol. 105.] 



Swar till StathoUerne på Stocholm 

5. ^ 

Datum Calmar 10. Aprilis 72. 

Wij lathe edher och här medh gunsteUgen . fömimme, att 
efffeher wij gärne såge, thett then finsche Kyrckie måtthe i thenne 
Sommer bUffwe medh Mumingen fulbordet och elliest fonärdiget, 
Sammeledes och någet förmuredt på Slottet i Stocholm efifther then 
bescheedh som Anders Målere thervm bekommitt haffwer, Dherfore 
ähr wår gunstige wilie att i forhandle medh borgmestere och 
Rådh och menigheethen i Stocholm att the i thenne Sommer lathe 
slå så mykitt Tegell som till samme Kyrckie och Slotz bygningh 
behöffwes, och vplathe oss sådåne Tegell för peninger, effter wij 
wäl kunne tänckie, att man elliest aff Slotzens Tegellader icke 
kan komme så mykitt Tegell tillwäge i Sommer som ther till will 
behöffwes, J wele och så laghe att Stadzmurmesterne i Stocholm, 
måtthe hielpe till förme finsche Kyrckies Murningh, vpå thett hon 
kunde teste för bliffwe färdigh, Sammeledes att någen kalck måtthe 
bliffwe besteldt ifrå Alandh till samme bygninger, både for penin- 
ger och elliest, efl'ter som i ther vm best bestelle kunne, Och hwadh 
förfordringh som för:de Anders Målere behöffwer till Stocholms 
Slotz bygningh, att han thervtinnen medh alle nödtorffter i tidh 
måtte forfordret bliffwe, så att the wåninger ther wij och wår 
käre hussfrw plage wistes vdhi, måtthe innen till effter wår befal- 
ningh till wår ankomst aldeles bliffwe forfärdiget, så att wij kunne 
haffwe ther till ett gott behagh, hwilckitt wij icke haffwe weledt 
vnderlathe giffwe eder tilkenne på thett i mage wethe edher ther 
effter rätte, Gudh edher befalendes, Datum vt supra. 

[Riks-Registratnret 1672, del. I, fol. 102, 104.] 



Digitized by VjOOQ IC 



196 HANDLINaAK UK RIKS*BBGISTRATUBET. 12 



Till Anders Mälere tm thet Skamplun på Svartzö for- 
Q^ andringh Kong:e M:tt honom nw lather tibchicke, 

Datum Calihar thenn 26. Aprilis Anno 72. 

Eifther såsom tw tilförenne haffwer fömummidtt wår wilie 
och meningh, huru såsom wij wele hafiFwe forandret bygnmgen 
widh Swartzö, Så haffwe wij nw latidt forandre thett Skamplun 
som tw oss i höstes hijt sende, och förschicke tigh ^inme Skam- 
plun nw tilhånde, på thett tw ähnnw yterligere må fornimme huru 
wij om samme Swartzö bygningh wele haffwe besteldt, Och wele 
wij att thett store runde tomedt måtthe bliffwe tiU 14 alner högt 
eller mere, opå thett rumedt kan få sin tilbörlige högd, Befale 
tigh för then. schuldh ännw såsom för, att tw medh all flijt i 
thenne Sommer fulborder samme bygningh, på thett wij åth åre 
kunne lathe någon annen bygningh haffwe förhänder Ther tw weUi 
tigh effter rätte, Datum vt supra. 

[Riks-Registrataret 1572, del. I, fol. 121.] 



Till Anders Målere Belanngedes bygningen på Stoc- 
7, holm och Swartzö Datum Calmare then 17. Maij 

Anno 72. 

Effther thett Anders Målere wij fömimme att man i thette 
åhr, ingen syimerlig bygning kan haffwe för händer på Vpsala 
Slott, för then store olycke och skade ther händt är, och synner- 
ligen för fetalie löse schuldh vndentagendes allenest hwadh soä 
ther med täckning och annedt i thenne Sommer kan bestelles. Så 
vpå thet then bygning som wij haffwe befaledt, wid Stocholm och 
Swartzö skulle företages, måtte teste bättre, medh thet aller förste 
och medh all flijt bliffwe fulbordedt, Dherföre är wår wilie, attw 
fordrer ifrå för:de Vpsala, både Snidkere wärck Tegell Kalck, och 
annedt mere, hwadh ther kan ware förhanden, och tw kant tänckie 
täden kan vmbäres och till the bygningers förfordringh widh Stock- 
holm och Swartzö behöffwes, Vdi lijke måtthe må tw och bestelle 
om thet Embetzfolck widh för:ne Vpsala haffwer waridt förord- 



Digitized by VjOOQ IC 



18 K. JOHAN ni:8 BT6NADSFÖRBTA6. 197 

nede, ooh thäden fordre thett folck som tw kant tänckie widh 
Vpsala på thenne tidh icke brukes, eller behöffwes, och them eff- 
ther nödtorfften bruke widh Stocholm och Swartzö, ändeligen för 
alt annedt så lagendes, att all ting widh förme Swartzö på thet 
flijtelig:te och vthen all fÖrsumelse måtte förfårdiges effther thett 
bescheedh som tw ther vm aff oss nogsampt tilförenne bekommidt 
haffwer, så att wij ther till kunne haflFwe ett nådigt behag her- 
vtinnen tw all flijt schalt förewende, och ingen försumdse företage, 
Så frampt tw wilt gÖre thett oss är behägeligit. Datum vt supra. 

[RikVRegistraturet 1672, del. I, fol. 149.] 



r. Swar till Anders Målere belangendes bygningen på Stoc- 

®« holm Datum Idhösundh thenn 13. Julij Anno 72. 

Wij hafifwe bekommidt tin schriflfwelse Anders Målere tess 
innehåldh fomummidt, Och giffwe tig ther vpå så för swar, att 
ändogh wij wäl hade förmodet att tw medh större flijt schulle 
haffwe fulkompnedt bygningen på Stocholms Slott, Så iÖrnimme 
wij dogh gansche ringe ther till ware giordt effter som tin schriff- 
welse förmeller, och effther ther icke mer är giordt till saken 
med fönde Stocholms Slotz bygningh, Dherföre må tw nw ther 
medh bestå i thenne Sommer så mykitt som Mumingen belanger. 
Och hwad forrådh som ther ähr, både medh Tegell Kalck och 
annedt, schall tw bruke till Swartzö bygning, Sammeledes och 
Murmestere och annedt Embetzfolck som widh Stocholm ähr, och 
till Murningen brukes plage, måtte och nw strax bliffwe fordrede 
till Swartzö, aldeles så lagendes att samme Swartzö bygningh 
måtte efflher wår förre befalningh i thenne Sommer thet meste 
mögeligit ähr förbygd och färdig giord bliffwe Men hwadh innen- 
bygningen belanger på Stocholm vdi wåningeme, både medh Snid- 
kere wärck och elliest hwadh behöffwes, schall tw på thet flijtig:te 
lathe färdigt göre, Sammeledes att thenn brände Mur och andre 
wåninger måtthe bliffwe tachte och förwarede för dröp, Wij haffwe 
och latidt tilschriffwe och befaledt them som kopper och Bly 
haffwe hender emillen att the i tidh schole lathe framkomme och 
leffrere både till Stocholm och Swartzö, både Bly och kopper så 



Digitized by VjOOQ IC 



198 U ANDUNGAR UE RIK9-EB6nTEATUEST. 14 

mykit som till täckningen behoff görs» ther ypå tw och boos 
ih&ax fordrer» och så lager att samme wåninger måtte UifiFwe tächte» 
Hwadh förfordringh tw b^ärer medh Glaes ther vm haffwe 
wij och nw latidt hermen lepper tilschrifiFwe, att han tigh sådant 
både till offtebe:te Swartzö bygningh och Stocholm lather be- 
komme, förmane tigh förthenschuldh ähnnw här medh alfiFwairligere 
att tw större flijt förwender medh samme bygmngh här effther, 
än som här till skeedt ähr. Så frampt tw wilt göre thet oss är 
behageligit Och efiFther wij fömimme att tw haffwer stort fedl på 
arbetes folck, såsom tw föregiffwer, Så schall tw ther vm besteUe 
effther thett sätt som tw nu haffwer företagidt i Stocholm medh 
the knechter som arbethe för dagelön. Så att tw forschaffer tigh 
till samme Swartzö bygningh Tiuge personer som stedze och dag- 
ligen arbethe för dagelön anthen aff the knechter som ther nest 
vm kringh boendes äre eller annedt folch hwar tw sådant kan 
bekomme, och wele ther emot lathe vpbäre peninger för åhrUge 
dagzwercken, och ther medh bettale samme arbetes folch som 
dagligen arbethe, Hwar tig och feles Tegell eller Kalck till fönde 
Swartzö bygmngh, schall tw sampt med Fougten bestelle sådane 
partzeler anthen i Stocholm eller annerstedz för peninger, så att 
samme bygningh ändeligen måtthe i thenne Somm^ bliffwe fär- 
digh, Ther vm tw tigh och till thet högste sampt medh Fougten 
Måns Persson schall beflijthe, och härvtinnen icke tage någen för- 
sumelse, widh wår ogunst Datum vt supra, 

Sedula. 

Effther thet Embetzfolch både Stenhuggere och andre haffwe 
steldt sig så motwillige och försumelige som tw vdi tin schriffwelse 
föregiffwer, therigenom bygningen mykidt är tilbake bliffwen Så 
äre wij och icke tilsinnes, at lathe giffwe them någen lön eller- 
besoldningh, ther vm wij och haffwe latidt wåre tilförordnede på 
Stocholm tilschriffwe, att the sådane lön schole them förhålle, och 
platt inthett lathe them bekomme. Datum vt in literis, 

[Riks-Registrataret 1572, del. I, foI. 203.] 



Digitized by VjOOQ IC 



15 t. JOHAN 111:8 BTONAD&FÖBBTAO. 199 



9. 



Till Anders M&lere att han så besteller, att hwad smn 
ähr täckt med kopper och Bly i Stocholm måtte 
haffwe en färge, Datum Stäkeborg then 7. Au- 
gusti 72. 



Må tw wethe Anders Målere, att wij haffwe bekommitt then 
affmålning på then Spetz tw achter ypsettie på Stocholms Slott 
på then sijde som tilforenne är täckt med Bly i Kong Erichs tidh. 
Så lathe wij oss så behage, och må tw ther vm så bestelle, eff- 
ther som tw kan tänckie thett sig bedzst will schicke, och vpå thet 
att hwad som på samme befestning täckt ähr, både medh kopper 
och Bly måtte haffwe teste mere anseende. Så wele wij att tw 
schalt så läge thet både thett som medh kopper och Bly täckt 
äi*, måtte haffwe en färge, ehwadh lempe och sätt tw ther till 
kan finne, ther vm schaU tw tig för all ting beflijthe, så att thet 
kunne bliffwe giffwen någen warachtig ferge Men vm then Gudz 
plage pesti^entzien får för mykit öffwerhånden ther i Staden, Så 
må tw så bestelle att thett bedzste Embetzfölck som ther är måtte 
bliffwe täden schickedt, dog så att the stelles till arbetz på 
Swartzöö Vpsala eller Westerås, ther ingen siuckdom wancker, 
Ther tw weth tig effther rätte Datum vt supra. 

[Riks-Registraturet 1572, del. I, fol. 230.] 



10. 



Till Anders Målere belangendes bygningen på Swartzö 
Datum Stäkeborg 10. Atigusti 72. 



Må tw wethe Anders Målere att wij af wår tieneres philippi 
Barberers berättilse haffwe förnummidt, att thett will icke aldeles 
schicke sigh, att bygge widh Swartzö effther thett Skamplun som 
wij tig sendt haffwe, helst effther ther medh bUffwer för mångh 
fenster förmörckredt. Såsom wij thet och nw widhere sielffwe 
kujme betänckie, och ändogh wij nw icke haffwe här någen Må- 
lere eller andre som kunne vtkaste huru wij wele haffwe samme 
bygningh. Så förschicke wy tig dogh här innelucht någerledes för- 
technedt vm samme bygningz förandringh, ther aff tw i thet 
nemeste kan fömimme wår meningh, och wilie Och wele tig här 



Digitized by VjOOQ IC 



200 HAKDUNOAR UE miKS-KtGItTlATUBIT. 16 

medh haffwe förmanedt, att tw nw medh thet aller förste beflijter 
tig samme Murningh foi^etage och folfölie, så mykit mest kan 
mögeligit ware och vpå thet att arbetes fblcket ther widh Swartzö 
måtte thäste bättre förfordret bliffwe medh Maatt och ööll, Th^- 
före haffwe wij nw befaledt ther ifrå afflegge thet borgeläger 
som ther warit haffwer, wij wele och på thenne tidh icke någet 
anuédt haffwe bygt widh Stochokn vtiien inbygningen och taken, 
alt annedt förrådh som i Stocholm kan ware må tw broke till 
Swartzö bygning, efft^ som wij tig och tilforenne thar ym haffwe 
wår meningh tilkenne giffwidt, Ther och then Gudz plage pesti- 
lentie begynner wancke för mykit i Stocholm som oss ähr berät- 
tedt, så må tw så läge, att thet beste Embetzfolkedt måtte i tidh 
dragé vnden och till andre orther ther tw kan them broke, oss 
till godhe, Ther tw må wethe tig effther rätte och här vm så be- 
steller. Datum vt supra. 

[Riks-Regittratnret 1572, del. I, fbl. 241.] 



11. 



Till Anders Målere belangendes bygningen pä Swiurtzö 
Datum Norssholm then 15 Septem: 



Såsom wij för någre dager seden goffwe tig tilkenne Anders 
Målere, huru wij wille haffwe besteldt vm thet störste Tomedt på 
Swartzö som Söder vt ligger. Så haffwe wij oss i någre hände 
måtte annerlundhe ther vm betencht, och är wår wilie, att thet 
aldeles så schall bliffwe företagidt som här effther fölier och som 
tw aff thette innelvchte papeer kant yterUgere see och fömimme. 
Till thet förste schall thett störste runde tomedt förhöies ett rum 
högre, tretton allner högt och schall samme rum stå på pelare, 
att thet öffwerste rumedt måtte bliffwe thet störste som mögeligit 
kan ware, och schole pelame stå hart in på muren så att the 
icke förmörckie the andre rumen som nedenföre ähre, Ther tw 
weth tigh effther rätte. Och här vm så besteller. Så frampt tw 
wilt göre thet oss är behageligit Datum vt supra. 

[Riks-Regiitraturet 1672, del. I, fol. 272.] 



Digitized by VjOOQ IC 



17 K. JOHAN IIIS8 BYGNADSFÖRETAO. 201 



Till Anders Målere Byggemester, Huruledes han skall 
12, beställe medh bygningen vdi huuset på Swartzöö 

Datum Wadztene 8 Januarii Anno 73. 

Effter som tigh wäl ihugkommer Anders målere, att wij både 
genum wåre schriffwelser, Så och thenn tijdh tw senest war hoos 
088 på Stäkeborgh, haffue befalett tigh, äiett tw skulle beflijthe 
tigh ther vm, att the Tw rum Saalen och Kappelet, som skole 
göres i thett stoore Södre tomedt, måtte bliffue giorde thet störste 
och wijdeste, som mögeligitt kan ware, Ty wij wele i samme saal 
som offtest fhå oss maath, effter thett är oss, sampt wår Elskelige 
käre huusfrw for träteUgitt altijdt gå nidh i thenn andre saalen, 
Och opå thet tw må änn nw fornimme wår wilie och mening, vm 
samme Tw rum, Derföre förschicke wij tigh thenne inneluchte aff- 
målning. Och ther som tw icke kan så fulkommeUgh, rätte tigh 
ther effter. Så må tw giffue oss tilkänne, huru tw förstår samme 
affmålning, på thett, wij. tigh een wijdere förclaring, måghe lathe 
tillschicke. Såsom wij och wele, att tw skall sände oss beskreffuen 
lengden och bredden på förme Tw rum, TesUgis huad som tw 
elliest haffuer vträttedt i the saaker, som wij tigh senesth på 
Stekeborgh befalede, thett tw och ingelunde försume skaltt, Så 
frampt tw wiltt haffue wår gunst. Datum vt supra. 

[Riks-Registraturet 1573, fol. 4 v.] 



Till Anders Målere, att han som offtesth giffuer Kong:e 
]^3, M:tt tilkänne huru besteltt är vm bygningerne. 

Datum Vlffuesundh 11. Februarii 73. 

Effter thett Anders målere, wij slätt ingen bescheed iffrå tigh 
bekomme, huru tw kan haffue bestältt vm bygningen wedh Stoc- 
holm, och elliesth huad wij tigh både mundtligen och genum 
schriffuelser haffue befälet. Icke heller om thenn porth, som tw på 
Stocholms Slott skulle opsättie och föruidge, såsom wij thett före- 
goffiie i wår senere schriffuelse, Derföre befale wij tigh her med 
alffuarligen, att tw med thet allerförsthe, både vm thette förme 
och elliesth vm alt anoet, som tw kan tenckie, att wij wele wette 



Digitized by VjOOQ IC 



202 HANDLINGAR Vft BIK8-R10I8TKATURET. 18 

aff tigh bescheed vm, gifiiier oss med thin schriffdelse tillkänne, 
Och syanerligen huar som tw ioke trösther falborde med samme 
bygning, altt huad wij tigh på Stäkeborgh befaldte, mnen themi 
tijdh tigh bleff föresteltt. Oss förvndrer och icke liithett, att tw 
icke bruker thenn leronimus Snidker tig till hielp, effter som wij 
ther till samptycktte, opå thett med samme bygning teste snarere 
kunne någet fruchtbarligitt bliffue vUirättedt,- efiFter wij fornimme, 
att tw äst vndertijden någet siukachtig, Så må tw doch wette, att 
wij icke teste mindre wele haffue med fönne bygninger fullfölgdt 
Ther tw aldelis må wette tigh efifter r^tte, och såsom förb^nelt» 
gifiFuendes oss her vm wiss bescheed, med tl^t allerförste» så firampt 
tw wilt göre thet oss är behageligitt. Datum vt supra. 

[Riks-Registrataret 1578, foI. 23.] 



^ . Svar till Anders Målere, om bygningen på Swartzöö. 

-'■^* Datum Westeråhrs thenn 18. Februarii. Anno 1573. 

Wij haflfue bekommidt thin schrififuelse Anders Målere, dherv- 
dinnen tw giffuer tilkänne, att tw wäl haffuer förstått wår mening, 
huru wij wele haifue föranndret med bygningen vdi thett Södre 
Torneth på Suartzöö, och att sådanne wår befalning wäl ^an skee, 
så att bredden på samme thom blififuer tuertt öffuer Cirkelen 26 
alner effter som thet nu är fdrordnedt. Så lathe wij Oss thett så 
behage, Menn ther som tw änn ny kunne så laghe, att samme 
rundheet öffuer Circkelen måtte änndhå theröffuer, bliffue ther- 
öffuer, till änn 4. eller till thett minsthe 2. alner, såge wij thett 
gerne, och wele, att tw skall tigh ther vm beflijthe, och med thet 
försthe wette oss ther vm bescheed. 

Huadt thenn nye porth belanger som i Stocholm opsätties 
skall, och tw effter wår befalning, wäl kan förhöge och förwidge, 
thett late wij oss och wäl behage. Och haffue wij befalett wår 
troo vndersåte Willem Dantzeuill, att han aff kopper, skall lathe 
giuthe ett stort wapn, som skall komme öffuer samme porth effter 
thett sätth, som wij lathe tigh förstå på Stäkeborgh, 

Huad som thin schriffuelse förmäller, vm the Tuå vthuggne 
Skorstener *) huilken there tw skall opsättie i Stocholm, anthen 

*) o: Spislar. 



Digitized by VjOOQ IC 



19 K. JOHAN IIZ:8 BTGNADSFÖEETAO. 208 

thenn Luchus haffuer giort eller Bertill. Ther opå giffue tigh så 
till suar, att tw må tage then som sköneste arbetedt är opå. 

The Snidkere Drengier, tw b^^er iffrå Vrban Snidkere, ther 
vm wele wij sielffue lathe befaale honum, effter han nv är till Oss 
förschreffuin, Och förmaane tigh her medh ämi nv såsom tillforenne 
alffiiarligen att tw i alle motthe beflijther, falkompne medh samme 
bygninger huad som wij tigh på Stäkeborgh, haffuer opälagt och 
befalett. Wij haffue och befalett wåre tillforordnede, StådthoUere 
på Stocholm, sampt med wår tien^e Oloff Knutson, att thet em- 
betzfolch, som tw till samme bygninger bruker, skole bekomme 
theris Ihön, som tw schriffuer vm, Och haffue tigh thette till suar 
Datum vt supra. 

[Riks-Registraturet 1573, fol. 25 v.] 



Till Erich Biömsson, vm wax. Item vm wathn kon- 
15, sthen i Stocholm. Datum Westeråhrs then 24. Fe- 

bruarii a:no 73. 



Tu haffuer och tillforenne offte nogh förstått wår mening vm 
then wathuu konsth, som wij i Stocholm wele haffue oprättedt, Så 
haffue wij nv på nytt handlett med een nederlender, som samme 
konsth haffuer loffuet sigh wele oprätte i thenne tilkommende 
Sommer, wele förthennskuld her medh haffue tigh förmanett och 
befalett, att han både med een Deel och annen, måtte bättre och 
med större flijt bliffue förfordret» änn thenn gamble watbu konst- 
när, som ther tillförenne war, och för onnd förfordren skuld, 
måtte öffuergiffue fuUfölie, huad han opå samme konnsth ther be- 
gynnth hade. Och effter wij medh försthe lägennheet i whår achte 
begiffue oss till Stocholm, Så är wår wilie, att tw förskaffer tigh 
gott förrådh, på allehonnde fetalie, både till wårt egett köke, Så 
och huad som till wårt hoff fömöden när, Sammeledes, att the byg- 
ninger som wij haffue befalett Anders Målere på Stocholm föran- 
dre och färdige göre mötte och bliffue förfordrede, så mykitt som 
tigh bör att göre ther till. Ther tw mhå wette tigh effter rätte. 
Datum vt supra. 

[Rika-Registraturet 1573, fol. 29.] 



Digifized by VjOOQ IC 



204 HANDLDi«AB UR BTKS^BIGISTBATUUT. 20 



16. 



Swar till StådthoUeme på Stocholm, om Sölff Skatten. 
Item vm wathukonsthen och bygningen i Stoc- 
holm. Datum Westeråhrs thenn ^. Februarii. Amio 
1573. 



Wij kunne eder och icke förhoUe, Att effter themi gamble 
wathu konstnhär M: Niclaes är dragen aff landett, Så haffae wij 
nv på nytt latidt handle med een annen, som s^er sigh samme 
konsth wele här tilwäge bringe och oprätte, och hafFuer han 
giffuitt Oss thenu förtröstenn, att han sådant i thenne tilkommende 
Sommer will färdigt göre, Så opå thet han teste förr motté stelle 
saaken i wärkedt och komme till arbetz, Så wele wij her medh 
haffue eder befaledt, att i handle med honum. och göre en wiss 
Gontract och besluuth huad han skall haffue för samme wathu- 
konsths oprättilse, och han måtte tillseije ee wiss tijdh och Ter- 
min, huru snart thett kan bliffue tillreede, effter som wij wijdere 
haffue befalett wår troo vndersåthe Willem Dantzeuill, ther vm 
giffue eder wår meningh tilkänne, huilken wij haffue befalett ware 
tberrdöffuer, sampt medh eder, när i medh honum aff handle. 

I wele och så laghe, och tillseije wår Befalningzman på Stoc- 
holm, att thenn nye Badstugu mötte bliffue färdig giord med thett 
försthe, Sammeledes att huad forfordring thenn Anders Måliare 
elliesth behoff haffuer till all annen bygning ther wedh ^ottedt, 
som honum är opålagt och befalett foranndre, forbyggie, och till 
wår annkumpsth färdigh göre, mötte honum icke bliffue förhollen 
eller förwägret på thet han framdeelis ther med icke skall haffue 
att endtskylle sigh, huar med sådanne bygning, effter wår befal- 
ning icke bliffuer fuUfölgdt, vthen att i så laghe, att han ther- 
vdinnen till thet bedzte med alle Deeler, motthe forfordrett bliffue 
Datum. 

[Riks-Registrataret 1573, fol. 30.] 



Digitized by VjOOQ IC 



21 E. JOHAN ni:8 BTGNAD9FÖBBTAO. 205 



17. 



Suar till Anders Målere vm then fortröstning han gififuer 
vm bygningen i Stocholm, Item vm Amöö. Tes- 
ligist Antonio Snidker. Datum Westeråhrs thenn 25 
Feb. 73. 



Wij haflfu« bekommit thin schrififuelse Anders Målere, Tha:- 
-vdinnen tw förtröster oss, att tw känn fullfölie och färdigt göre, 
huad som wij tigh vm bygningen i Stocholm och på Suartzöö 
haffue opålagt och föresteltt så frampt tw bliflfuer med alle nöd- 
torfifther till samme bygninger förfordret Sä lathe wij Oss thett 
aldelis behage, och haffue nv alffuarligen latidt tillschriffue både 
StådthoUeme och Fougdten , på Stocholm, att the tigji sådanne 
förfordring skole lathe bekomme, och näi' tw wijdere giffuer oss 
tilkänne, aff huem tw skall bliffue förfordredt, Så wele wij och 
ther vm med wår schriffuelse lathe bestelle, så att tw ther opå 
icke framdelis haffue någett Schotzmål, huar med sådanne bygning 
icke bliffuer fullföld. 

Huad Arnöö och Schoeloster belanger, wele wij och lathe 
schriffue fougdterne till vm thenn förfordring, som ther till wiU 
behöffiies, thett doch kan ware ringe, effter wij nv så hastigt icke 
någett synnerligit wele på the orther haflue förhygt, vthen allé- 
nfesth medh teckning och innebygning effter som tw ther vm till- 
förenne haffwer förstått wår meningh. 

Themesth, huad thinn schriffuelse förmeller vm thenn Antonio 
Snidkere, haffue wij latidt befaale wåre tillförordnede på Stoc- 
holm, att the skole alffuarligen seije honum till, thett han bliffuer 
wedh sitt embethe, och fullfölier tiiett arbethe han haffuer vnder 
hender, och huad tw elliesth befaler honum på wåre wägne, att 
färdigt göre, 

Tw haffwer nogsampt tillförenne förstått wår mening, att wij 
wele haffue then Marmorsteens porth som iflrå Findland kom, wäl 
opsatt. Så opå thett att ther medh icke måtte någett förseedt 
bliffue, Så wele wij ingelunde att tw skall lathe opsättie samme 
porth, förr änn Anthonius Stenhugger iffrå Findlandh her tillstedes 
kommer. Ther är^ och een Skorsteen ibland aff samme marmor- 
steen vthuggen, thenn tw inthet achtedt haffuer, vthen hollett thett 
för een porth, thenn wele wij, att tw vthséer ett rum, som han 



Digitized by VjOOQ IC 



HANOLTNGAB UR EIKS-miOItTEATUBST. 



besth kanne bliffue opsatth, anthen i Konungz makett eller i tiien 
Saalen, ther wij dagligen plage f hå oss maath. Kunne samme 
Skorsteen schicke sigh i Konungzmaakett, o&ge wij ihett helst. 

Huad themi wathakonstDär belanger» haffue wij be&lett Stådt- 
holleme handle med honom, effter som Willem Dantzeaill weet 
tigh ther vm tillkänne giffue, Målere guld haffue wij och befalett 
fönne Willem fbrskaffe tigh, så mykitt tw behoff haffuer, For- 
seendes 068, att tw all mögelig äijtt förewender, ther medh byg- 
ningeme måtte bliffue vträttedt huad som wij tigh befalett haffue, 
Thervdinnen skeer thet oss är behageligitt Datum. 

[Riks-Regittratoret 1573, fol. 80 ▼.] 



18. 



Swar till Anders Målere. Datum Westeråhrs thenn 26 
Martij 73. 



Wij haffue bekommit thin schriffuelse Anders Målere, Tess 
innebold fömummedt, Och såsom tw till thett försthe giffuer til- 
känne, att tw änn nv icke haffuer bekommit the vthugne Skor- 
stener iffrå Vpsala, som wij i Stocholm wele haffue opsatte, Och 
förthennskuld begärer att tw them änn nv med thet försthe iffrå 
fönde Vpsala bekomme mötte, Så haffue wij nv wår Byggmester 
ther sammestädz latidt tillschriffue och befälet, att han tigh fönde 
Skorstener vthen all förhindring, skall bekomme lathe, Och be- 
f hale tigh förthennskuld her medh alffuarligen att tw både vm 
fönne Skorstener och elliesth annen bygning så besteller, effter 
som tw wår wilie tillförenne förnummet haffuer. 

Huad thenn Spitz belanger, som wij haffue befalett opå Råd- 
huset opreeses skall. Och tw giffuer tilkänne, att thet skulle besth 
schicke sigh, att een spitz på huar gaffuell på samme Rådstugu 
bleffue opreesth Så kunne wij och thet wäl lijde, Dogh wette wij 
icke giffue tigh ther opå någen endtUg swar, för änn tw tillschicker 
oss ther opå Schamplun, huru tw meener, thet wiU sigh besth 
schicke, huilkett tw och medh thet försthe bestelle skall. 

Thernesth Låter tw förstå, att tw icke haffuer bekommidt 
så monge Timbermän och annet embetzfolch iffrå helsingland, 
som till bygningerne behöffues will, Och förthennskuld begärer, att 
tw någen vndsättning med Embetzfolch iffrå andre orther bekomme 



Digitized by VjOOQ IC 



28 K. JOHAN 111:8 BIGMAD8FÖRBTA6. 207 

mötte, Så Ia4;he wij tigh ther opå fomimme, att wår Fougdte i 
Helsinglandh Hans Biugg haffuer för oss berättedt, att han ther i 
fönde landzände haffuer vtnempdt till ann 60 timbermän, ynden* 
tagendes murmestere och anneth Embetzfolch, och huar the all- 
reede till Stocholm icke are ankompne, Dhå warde the liguäl 
medh thett förste ther tillstedes kommendes Och försee wij Oss, att 
tw seden tigh med them hielpe kan. 

Thett Fönster som wij haffue befalett tigh bryte på Suartzöö, 
vdi thet Maak, som wår Elskelige K: Syster Fröken Elizabett 
plager wisthes vdi, wele wij, att tw med thet förste effter wår be- 
falning schall lathe tillpynthe, Och huar tw nw icke haffuer så 
så mykitt glaas, som ther till behöffues will, kan tu dhå sådant 
framdelis i Sommer bekomme. 

Huad then Kleinsmed tw begärer iffrå Vpsala, Synes oss icke 
förnöden att tw fordrer honum iffrå Vpsala, vthen att han ther 
förarbether både lååsz och annett Jeni smijde som tw till Stoc- 
holms bygning behöffuer. Then peer kopperteckier tw begärer 
tigh till hielp, haffue wij latidt fordre hijtt till oss. seden skall 
han till Stocholm förschickett bUffue. 

Tu giffuer och tilkänne, att M: Vrban Snidker i Vpsala, haffuer 
tagit till sigh någre Snidkere Drengier, som M: Jeronimus lärdt 
haffuer, Szå änndåch oss är berättedt, att tw i Stocholm haffuer 
Snidkere nogh. Så att ther gå een parth fåfänghe, Så haffue wij 
dogh nv befalett M: Vrban, att han skall dragé till Stocholm, 
och tage måtth vm thet täcke som i Vpsala giort är, will tiene i 
Stocholm, vdi någett rum ther wij wele wistes vdi. När han till 
Stocholm kommendes warder, mhå tw med honum handle vm 
samme Snidkere Drengier, eiflfter som legenheteme fordre. 

Wijdere lather tw och förstå, Att Antonius Snidkere, will in- 
thet arbete tage sigh före, vthen haffuer begiffuitt sigh till wår 
k: Broder, then högbornne Fursthe hertig Carl, achtendes bliffue 
vdi h. K:ttz tienisth, Så haffue wij nv latidt tillschriffue wåre till- 
förordnede StådthoUere på Stocholm, och them befalett, att huar 
han icke will fullfölie och arbete huad som honum befalett är, 
Dhå schole the lathe settie honum fencklig till wijdere bescheed 
iffrå oss. 

Till thet Sidzte, giffuer tw tillkänne, att vdi then Innsiöö 
emellen Munckeleden och Norremalm schall ware besthe lägenn- 
heet, till att byggie the fiske Dämmer, som wij befalett haffue. 



Digitized by VjOOQ IC 



208 HANDLINOAK UE RIK8-SEGT8TRATURST. 24 

tber wedh Slottedt oprätte, Så latbe wij oss thett så behage» Och 
be£aale tigh förthennskuld her medh alfifuarligen, att tw samme 
fijskedammer, med thet försthe som mögeligitt är skaltt lathe för- 
fårdige och tillreede göre, effter som tw vdi thin sehriffuelse för- 
meller. Sammeledes skall tw och lathe göre then broo fsurdi^ 
emellen Norrmalm och Mutickeleden efiFtersom thin schriffiiielse 
förmeiler, Och skall hoon bliffue så starck, att wij kunne saker 
rijde ther öffuer när oss sjmnes Datum. 

[Rik8-Rcgi8tr»turct 1673, fol. 57 v.] 



19. 



Till Anders Målere, att Kong:e M:tt är behagelitt såsom 
han haffuer forandret wåningeme, och elliest be- 
steldt vm bygningeme på Stocholms Slott Datum 
Wesby thenn 8. Maij Anno 1573. 



Må tw wette Anders Målere, Att wij vtafif wår troo tienere 
philipp Barberers berättilse, haflfue fömummedt, huru såsom tw 
haffuer besteldt vm the wåninger och annen bygning, som wij 
wele haffue förandrede och forfärdigede opå Stocholms Slott, Szå 
haffue wij ther ett nådigt behag till, Och såsom tigh tillforenne 
wäl wetterligitt är, thet vnj icke kunne wäl lijde the huus och 
wåninger, som med låghe taak och trottzninger bygde äre, synnerligen 
ther wij dagligen skole wijstes vdi. Derföre skall tw så lagedt, 
att thenn saal ther wij plage fhå osz maath vdi på Slottedt, måtte 
för wår ankumpst med taak bliffue förhögd och förandret vdi så måtto, 
att tw först skall late bortriffue thenn Trossning som nv är på 
samme Saal, och i thenn Stadh vpslå och med thet allerförste 
förfärdige, ett taak aff bräder, såsom ett hualff, in vnder the 
sparrer eller bielker, som äre offuan till nest vnder koppertakett, 
och thett öffuerdrage med lärefft, och seden öffuerstrykedt med 
krijthe. Och fönstren på samme Saal, skall tw late göre både högre 
och bredere, effter som tw thet wiidere aff thette inneluchte 
schamplun haffuer till att förnimme, Sammeledes, skall tw och så 
lagett, att vdi samme Saal måtte bliffue inlagdt nytt gulff, så 
slätt och iempt giort, lijke som thett wore höfflet, Så frampt thett 
gamble gulff icke stode till att slätt göres, eller iempnes. Och 
ther som tw icke kan fulkomligen rätte tigh effter samme skam* 



Digitized by VjOOQ IC 



25 K. JOHAN 111:8 BTQNAD8FÖRETAG. 209 

plun, dhå skall tw med tbet allerforste förfoghe tigh till osz ehuar 
wij kunne stadde ware, på thett, wij både ther vm och annet 
huad som wij wele haffue besteldt om bygniDgen både ther wedh 
Slottedt, så och wedh Suartzöö, kunne tigh wår wilie och mening 
ytterligere tilkänne giflfue. 

Thernest, såsom wij någre reeser tillförenne haffue befalett, 
att tw sampt Slottzfougdten Eiich Biörnson, skulle late huijtlijme 
altt Slottedt vthen till. Så wele wij och änn nv både tigh och 
honum ber med haffue alffuarligen på mindt och befälet, att i 
samptligen så bestelle skole, att Slottedt mötte altt vthen till för 
wår ankumpst bliffue huijtt giordt, Så frampt tw wilt göre thet 
osz är behageligitt, Män alle taak så wäl koppertaaken som alle 
andre taak öffuer heele Slottedt skall tw late göre rödh, Ther till 
wij haffue latidt bestelle een hoop Rostbly eller gruffueklij iffrå 
Kopperbärgett, huilkett med thett förste skall komme fram till 
Stocholm, J midler tijdh må tw bruke kopperröök och wäl brändt 
teghell sönderstött, och tillhope biandett etfter som tw thett till- 
förenne bruuke plager. Och på thett sådanne rödh färge, icke 
måtte affgå när rägn och wäthe kommer, Så skall tw strax late 
öffuerstryken medh lijnolie eller Tråån. 

Wijdere, såsom tw vthen tuiffuel tillförenne wäl fömummedt 
haffuer, wår mening, thett wij icke haffue ther någett behag till. 
Att borgeme i Stocholm haffue giort Stadzkyrckien huijt, Derföre 
skall tw sampt medh them så bestelle, att samme kyrckie måtte 
bliffue all rödh giordt. Och ther som the icke kunne komme så 
mykin kopperröök tilluäge, som ther till will behöffues Dhå mage 
med thett förste haffue theris budh opp till Kopperbärgedt, effter 
någre tynner aff fönde Gruffue klij huilkett the ther bekomme 
skole så snart the warde ther opå fordrendes, Menn kyrckietaaken 
bliffue såsom the tillförenne äre, Doch skole. the runde Circkler 
som äre på tomedt göres huijte, och tornedt rött, så mykitt som 
muuren tillseger. Vdi lijke måtte, Schall tw och teropå fordre. 
Att thenn Spettz som Borgerne skole late reese öffuer Södreporth 
måtte och medh thet allerförste och för wår annkumpst bliffue 
tillreede, Och haffue wij befalett wår troo tienere Lenardt Ger- 
mundson, att han vten all försumelse skall late tillreede göre till 
änn 20 eller 30 skipp:dt taakbly, huilkett wij äre tillsinnes att 
effterlate wåre vndersåter för betalningh, till att beslå samme 
spetz medh, Och mage the förthennskuld sielffue haffue theris 

Hist. Bibliotek. I. ' 14 

Digitized by VjOOQ IC 



210 HANDUNGAR UR RIKS-REOISTRATURET. 2ft 

budh till Westeråhrs, och wette sådanne taakbly teden fordre, Tw 
skaltt och så sampt med them så bestelle, att offuan för samme 
porth, måtte blififue opsatt Rijgisins wapn, vdi bly gutidt; föi^ltt, 
och på thet 8tådtlig:te vtstofferedt, effter som tw kan tenckie osz 
kan ware behageligitt. 

Ytterligere Såsom tigh och wäl ihugkommer, huru offte wij 
tillförenne både egenum wåre schriffuelser och elliest haffue tigh 
befälet, om thenn vthdgne port, som iflfrå Findlannd kommen är, 
Och tw ther wedh Slottedt opsettie skulle. Så fömimme wij, att 
ther skall änn nv inthet ware tillgiort huilkett osz inthett be- 
häger. Befale tigh förthennskuld änn nv her med alifuarligen, att 
tw tigh aldelis effter wår förre befalning\rätte skaltt, och sä la- 
gett, att samme vthuggne port, måtte ändeligen for wårannkomst 
bliffue opsatt Så frampt tw wilt vnduijke wår ogunst. Och ther 
som then gamble port, som nv skall nedertages ther wedh Slottedt, 
wore tienligh för Suartzöö huus, Dhå skall tw late fören tijtt och 
ther opsettien, Menn huar och icke, dhå skall tw med thet förste 
förskaffe tijtt någen annen vthuggen port, som ther till är tienlig» 
Wij wele och att tw med thet allerfÖrste, och fÖrr änn wij komme 
Jill Suartzöö, skaltt late förbygge thenn öffuerste Saal, som ther 
på huuset nv nyligen är tillreede giordt, mitt i Tw, och then al- 
delis så late tillflye, att wij kunne haffue ther ett nådigt behag 
till, Sammeledes Skall tw och late suart göre kring vm alle fön- 
stren på heele huusedt, effter som tw och tillförenne ther vm 
haffuer förnummedt wår wilie, Ther tw weeth tigh aldelis effther 
rätte, Och änndeligen så lagedt, att huad som wij både her medh 
och tillförenne, haffue tigh befalett vm bygningeme wedh Stocholm 
och Suartzöö, måtte med thet allerförste, och på thet flitigste 
bliffue besteldt, Så frampt tw wilt någen gunst haffue aff osz att 
förmode Datum. 

[Riks-Registratoret 1573, fol. 107 v.] ' 



Till Anders Mälere, vm täckningen på Stocholms Slott, 

20, Item att wåningerne måtte ware tillreede till K: M:ttz 

ankomsth. Datum Suartzöö 22 Octobris. Anno 73. 

Wij late tigh förstå Anders Maler, att wij haffue fÖmumett 
aff wår tienere M: Philipz schriffuelse, till wår troo man och Se« 



Digitized by VjOOQ IC 



27 K. JOHAN 111:3 BYGNADS-FÖRETAG. 211 

< ' 

creterer Johannes Henrichson, att huar oss sä wore behageligitt, 
Dhå kunde Kopperslageren vthslå thenn plåtekopper som ther i 
Stocholm är liggiendes, raykitt tynnere änn som thenn nu är, Osz 
till prophit och fordeel, Så att man med samme tynne kopper, 
både zijratligere och bättre skall kunne teckie, Så och kunne thett 
seden meere förslå, Ther opå giffue wij tigh till suar, att sådannt 
är osz aldelis behageligitt, och befale tigh, att ther vm mötte med 
all flijt och alffuar blififue änn nu widere fullfölgdt, så att huad 
som i Stocholm täckes skall mötte medh samme vthslagne och 
tynne kopper, bliffue täckt. Och effter wij achte osz såsom i mor- 
gen Otte Dagher till heden till Stocholm, Så förmane wij tigh, att 
wåningerne ocli annet huad som waj haifue befälet tigh ther för- 
färdige och förandre, mötte innen tess och med thet allerförste 
bliffue tillreede, och synnerligen att Kotiungzmaakett och Saalen 
mötte effter wår befalning bliffue fÖrfärdigett, Sammeledes i Drott- 
ningemaakett huad som mest mögeligitt kan ware, och att thén 
lille Cammeren som är wedh gången ther wij plage vtgå i Krydde- 
gården, mötte bliffue täckt, så att thett hade bättre annseende 
änn thett nu haffuer, Tu skaltt och wette, att wij ingen endt- 
skyllen wele höre vm samme bygning, icke wele wij heller töffue 
her vdöffuer föi^sagde tijdh, såsom wij nu senest mötte göre i Stoc- 
holm, for thenn bygning skuld her wedh Suartzöö, vten tu skall 
aldelis wette, att wij på förme tijdh wele (rnestGudz hielp:) ware 
i Stocholm, Ther tu och aldelis weet tigh effter rätte. Datum. 

[Riks-Registrataret 1573, fol. 254 v.] 



^, Suar till Anders Målere Belangendes Bygningeii på 

"^i* Stocholms Slott Datum 27 Octob: 73. ^ 

Wij haffue bekommit thin schriffuelse Anders målere, Ther- 
vdinnen tu giffuer tilkenne, huru tu haffuer handlett med then 
Kopperslager, som skall vtslå Taakkopperen, Tesligist att tu haffuer 
med målninger, Fönster, Trapper, och elliest förandret effter som 
tigh bleff befalett. Så är osz sådannt behageligitt, Och huad thett 
belanger, förme Kopperslager begärer förbättring på sin bestell- 
ning, ther äre wij icke obenägne till. Och så snart wij komme till 
Stocholm, wele wij ther vm lathe beställe, Wij wele och haffue 



Digitized by VjOOQ IC 



212 HANDLINGAR UR RIK8-RBGI8TRATURET. 28 

tigh befalett, att tu beflijter oeh winlägger tigh ther om, att han 
oförsumeligen med all flijt mötte hålle opå, vtslåå samme kopper, 
på thet tu kunne |ate täcke och förfårdige, thett meste mögeligitt 
är till wår annkompst. 

Wijdere, Såsom tu och låter förstå, att tu icke kan komme 
tilluäge förhöije bielkeme vdi thenn Saal wij plage fhå maath, 
med mindre taket skall röres, Så effter tijden är för kort, mhå tu 
i thenne reese late bestå medh samme bielker, och lathe them 
blififue, som the nv äre. 

Thett glaas, som tu föregiffuer, att ther f heles wedh Slottedt, 
Ther vm haffue .wij latidt schriflfue Jacob Bagge och Erich Biörn- 
son till, att the skole thett optage effter som tu begärer, Wij 
haffue och förschickett henffrå till tigh the Embetismän både 
Snidkere, mälere och glaasmestcre, tu schriffuer om, Och är wår 
alffuarlige wilie och ändelige befalning, att tu all mögelig flijt 
ther till anuender, att wåningeme till wår ankompst mötte bliffue 
tillreede, och så förfärdigede, att wij kunne haffue ther till behag. 

Till th^tt Sidzte, Effter tu inthett schriffuer, huru tu haffuer 
besteldt om the Rooser tigh bleff befälet att förandre vdi thet 
maak wij plage wistes vdi, Så kunne wij icke wette huad tu ther 
till giort haffuer, Och huar tu ther vm icke allreede haffuer be-, 
styrt, Dhå wele wij haffue tigh alffiiarligen befalett, att ttf änn 
nv ther vm så besteller, huar tv samme rooser skulle tage, som 
vdi wårt maak skulle opsetties igenn, haffuer tu aff wår mundtUge 
berättilse förnumett. Datum. 

[Riks-Registraturet 1573, fol. 258 v.] 



Till Nils Biug, atth hann förhandler medh thenn me- 
nige mann vdj Håbo och Erlingehundretz Häreder, 
^^ vm Daxwerkenn till Suartzöö, Så och om eenn hoop 

^^* Tegel ifrå Skoo Clöster och till förme Swartzöö 

framföres schall. Datum Stocholm thenn l:a Maij, 
Anno 1574. 

Må thw wethe Niels Biug, Atth wij för någenn tijdh seden 
lothe tilschriffwe dhenn Högbome Furstinne, Frw Sophie, Her- 
tiginne till Saxen, wår Elschelige käre Syster, och wore begä- 
renndes, att H: K:tt mlle efterlathe Oss alle årlighe Daxwer- 



Digitized by VjOOQ IC 



29 K. JOHAN III:S BYGNADSFÖRETA6. 213 

kenn aff H: K:ttz förläningh, för thette närwarendes åhr, till 
Swartzöö bygningh, Så kunne wij tigh icke förhoUe, atth än- 
dogh wij haflfwe tilbuditt H: K:tt fultt wederlag för samme Dagx- 
werken, will H: K:tt them dog likwell icke efterlathe, Och efter 
wij medh alifware wele i thenne Sommer lathe företage och fuU- 
fölie samme Swartzöö hwss bygningh, ther till eenn heell hoop 
Dagzwerkenn wele behöflfwes, Dherföre biude och befale wij tig 
her medh alfifwarligenn, attw på wår^ wägne medh thenn menige 
mann wåre trogne vndersåter vdi Håbo och Erlingehundretz hä- 
reder på thet fogeligrte förhandle schaltt, att the lathe sigh finnes 
wälwillige och obeswärede medh thet allerförste att vtgöre till 
för:ne Swartzöö Fyre hielpe Dagzwerckenn, hwar mann enär ther 
opå fordredt bliifwer, hwilkett wij hwariom och enom gunsteligenn 
betenckie wele. 

Wijdere lathe wij tigh förstå, atth wij någre reeser haflfwe 
befaledt wår Fougte vdi Hagunden Peder Matzsonn, att hann 
schuUe lathe brythe enn heel hoop Tegel aflf Skoo Clöster, och 
thet sedenn till förme Swartzöö lathe framfordre, Så fömimme 
wij att thet will falle wåre vndersåter vdi förme Hagunden En- 
delis beswerligitt allene framföre samme Tegel, Dherföre schal tw 
sampt medh Lentzmenneme vdi för:de Håbo och Erlingehundretz 
heredher så bestelle, atth thenn menige mann ther samme stedes, 
måtthe och hielpe ther till, atth sådenne Steenn måtthe medh thet 
allerförste bliffwe framfördh, annammendes så månge Skutor och 
store båther af wåre vndei^såter vdi Sichtuna som nödtorflfteligenn 
behöflfwes, Ther tw weeth tigh alldelis efter rätthe, och hervdinnen 
icke tage nogenn försumelse, Så frampt tw wiltt vndwijke wår 
ogunst och straff, Datum vt supra. 

Mutatis mutandis till Peder Matzssonn. 

[Riks-Registraturet 1674, fol. 88.] ^ 



23. 



FuUmacht för Vrban Snidkere, Att fullfölie thett Ar- 
bette widh Stocholm, Vpsala och Swartzöö, som 
Konung:e M:tt befalett haflfwer. Datum Stocholm 
then 17 Junij, Anno 74. 

Wij Johan etc Göre wetterligitt, att efter wij alflfwarligen 
haflfwe befaletth wår tienere Vrban Snidkare, Att hann medh thet 



Digitized by VjOOQ IC 



214 HANDUNGAR UR RIKS-RBGI8TRATURET. 30 

allertorste i thenne Sommer schall göre någett Snidkere Arbette 
tillreede både widh Stocholms Slott, Vpsala och Swartzöö, efter 
thett mundtlige beskeedh som hanu ther om afif Oss wijdere be- 
kommitth haffwer, Så vpå thett han icke schall haffwe förebäre 
och sigh ther medh endtskylle, Att hann icke är wården befor- 
drett medh then deel som hann på hålla schall till samme Arbette, 
Dherföre biude och befale wij ber medh alffwarligeu, wåre Be- 
fallningzmän mdh för:de Stocholms Slott, Vpsala och Swartzöö, 
att the i tijdh och vthenn all genseijelse schole förschaflfe forbe:de 
Vrban alle nödtorfifter som hann på äschendes warder till atth 
fulkompne thet Arbetthe wij honom haffwe befalett, Ther forbe:de 
wåre Befallningzmän aldelis schole sigh efter rätte, Sä frampt 
the wele göre thett Oss är behageligitt och vnd\iijke wår ogunsth. 
Datum ut supra. 

[Riks-Registraturet 1574, foL 140.] 



21 



Till Sigfredh Jacobsson, atth så månge hwssmän och 
lösningz karler teshg:t Knechter, Bysseskyttere, Båtz- 
män och andre som på sijnn eigen hondh äre, och 
ingen tienist haflfwe, och ther i Swartzöö län finnes, 
schole Arbethe på Swartzöö hwss. Datum Stocholm 
then 25 Augusti, 74. 



Ändogh Sigfridh Jacobsson, wij tillförenne haflfvve befalett, 
att alle the hwssmän och Lossnings Karler, tesligit Knechter, Bysse- 
skyttere, Båtzmän och andre som gå på sin eigen hondh, kringh 
om Landett och ingen tienist haifwe, ehwar the kunne finnes her 
i Vplandh, schuUe vptages och förschickes till Salebärgett och ther 
hoUes till arbette. Så efter wij endeligen wele haffwe thenn byg- 
ning fortt som nw haffz förhänder ther på Swartzöö, thet meste 
som i thenne Somer mögeligitt är, Dherföre haffwe Tvij lor gått 
anseett, att så månge af fijrme partij, som vdi så måtto vdi 
Swartzöö Lähnn äre vpschriffne, eller finnes kunne, schole i thenn 
stadh' the wore förordnede till förme Salebärgett, her efter arbette 
widh Swartziö, Thw schaltt fördenschuldh så läge, att the medh 
thet förste måtte bliffwe fordrede till fönne wår gårdh, och medh 
alle machtt håller vpå både medh Murningen och elliest hwad 



Digitized by VjOOQ IC 



31 K. JOHAN III:S BYGNADSFÖRETAG. 215 

wij haflfwe tigh befalett att fulfolie, Så frampt thw wiltt göre thet 
Oss är behageligitt, Menn hwar någre wore som medh mottwillig- 
heet och olydno vdi så måtto latthe sigh förnimme, och icke wille 
medh gode bliflfwe widh Swartziö tilj arbetes, Då schall tw för- 
schicke them wällforwarede till Salebärgett. Wijdere opå thet 
tw icke schaltt haffwe till att förewende, att tigh haffwer feletz 
Dagxwerke, hwar medh ofte:de bygningh någett bliffwer försumedt, 
Så wele wij ändå ther vthöffwer efterlatthe, att Avåre vndersåter 
som stå tilbaka medh gamaltt aflfradh, och icke haflfwe rådh thet 
till att vtgöre, mage då ther före göre Daxwerkemi efter then 
ordningh som ther vppå giordh är, Her om medh all flijtt bestel- 
lendes' efter som thw känn tenkie wij ther till behag haflfwe kunne, 
Ther tw wetth tigh efter rätthe. Datum ut supra. *) 

[Riks-RegistrÄtufet 1674, fol. 213 v.] 



Till Peer Matssonn i Lagunden, vm Hielpe Dagzwercker 
25, ^ff Håbo härede, til Swartzöö schall vthgöres, thenn 

17 Maij. Anno 76: 

Eflfther thett Peder Matssonn, Wij förnimme. Att thenn Byg- 
ningh som widh Swartzöö haflfz förhänder, icke kan haffue sin 
forttgångh såsom thett sigh bör, för the fhå Dagzwerkers schuld, 
som ther til liggie, Dherflföre hafue wij för gott ansehett att lathe 
fordre någre hielpe dagzwercker, aflf the heereder ther nest vm 
kringh beleegne äre. Beflfale tigh förthenschuU härmedh, att thu 
på thett fogelig:e förhandler medh Wåre trogne Vndersåther thenn 
mhenige Mann vdi Håboo häredt Att the lathe sigh finnes wäll- 
willige, att göre till För:de Swartzöö, medh thett förste Trij hielp 
Dagzwercker hwar mann, Ändeligenn så lagehdes, att her vm medh 
thett förste mätte så beställtt bliflfue, opå thett Bygningenn måtte 
bliflfwe fulbordett, förr änn Wij titt ankomme, Sådanth Avij them 
medh gunst och nådhe wele betencke. 

Samme mehningh till Nils Biugge. 

[Riks-Registraturet 1576, fol. 111.] 

') 1 ett bref af samma dag till Pontus De la Gardie, talas om kalk 
ifrån Dagö, ämnad till slottsbygnaden i Stockholm. 



Digitized by VjOOQ IC 



216 HANDLINGAR UR RIKS-BEGI8TRATDRET. 32 

^^ Till Mester Philip, belangendes Clöstredt och Bygnin- 

^^* niugenn, Datum Swartzöö thenn 9 Junij. 

Wij hafue foraummidt Mester Philip af thin schrifuelse till 
wår Cammer tienere Mauritz Christophersonn, Att med mindre 
Clöstredt dher i Stocholm blifuer intäpt och medh Murar om- 
stengt, är dher ingen Fredh huarchen på tegell eller annedt, Så 
schall och icke heller arbethet ther samme stedes wäll dhess for- 
vthenn gå för sigh, Så weest tu well sielf, medh hwad alfuer wij 
wele hafue samme bygningh dher i Clöstredtt fulfölgdt, Dherflföre, 
skall tu lathe igen stenge alle dhe porther dher äre, efter som tu 
kant tencke nödhtorftenn kräfuer, och oss kan ware behageligtt, 
Vdi. lijke måtte är och wår alfifwarlige wilie och befalningh, att 
tu Låter tilhugge alt thet träwircke, som will behöfues till thet 
Torn wij wele lathe vpsättie på thenn Cammer som nu förffär- 
diges til wår Elschelige käre hwsfruwes behoff, Och så snarth 
Muhrwärcket är kommidt till en tilbörligh högd, schall tu late 
sättie same Spetz ther opå, beflitendes digh dherom att thet måtte 
för wår ahnkompst bliflfwe till reedhe, Thesligest är och wår alf- 
uarlige wilie, att thet taak tegell som brennes widh Calmere schall 
blifue slagett efter thett sätt, som wij ther i Stocholm slå lathe, 
Och hwad thenn Gullsmedh belanger som begärer sin betalningh. 
Så må tu seije honum, Att när thet arbethe som han vnder hen- 
deme haffwer till wårt behoff blifuer tilreedhe, dhå schall han 
blifue bethaledt, både för thett han nu och eliest tilförene för oss 
hafuer arbeteth. Männ huad dhenn Gerd Cantor är anrörendes, 
dher om hafue wij latidt schriffue Jacob Bagge till, huru han sigh 
emoth honom schall förhoUe, Dogh befale wij digh, att thu på 
Tisdagh nestkommendes skällt begiffue digh hijtt till Oss, Ther 
dhu hafuer tigh efter rätte. 

[Riks-Registrataret 1576, foI. 134 v.] 



Swar till Mester Philip, vm bygningen vdj thenn store 
27, iiye Saall, Item vm Glaass. Datum Swartzöö thenn 24 

Junij Anno 76: 

Wij haffue förstådt af thin schriffuelse Philip Kernn, huru 
tw bestälth haffuer vm gulffwedt i thenn, store nye Saall, Så lathe 



Digitized by VjOOQ IC 



33 K. JOHAN 111:8 BYGNAD8FÖRETAG. 217 

wij Oss behage thett tu i så måtte wår wilie haffuer eflfterkommith. 
Och hwad ännw kan ware ther till ogiordt, anthen medh Bielcker 
eller Muhr Anncker schall tu vdi alle måtte tigh ther vm beflithe, 
att gulffwedt vdhi förme Saall måtte bliffue wäll förwaredt, Såsom 
och wår alfifwarlige wilie ähr, att tu vdi alle måtte tigh ther vm 
winlegger Att thenn Högborne Furstinne, Wår Elschelige Käre 
husfruwes Cammer måtte bliffue tillreedhe, både medh Muhrwerck 
och Spetzer, effter som tigh tilförenne ähr befaleth wordeth och 
tu kan tencke Oss ware behageligit. Hwadh thett Glaass belanger 
som Hans Skulte haffuer bestelth, och tu giffuer tilkenne, att thet 
icke schall ware tienligt att brwkes till Fenster vdj wåre wåninger, 
Så må tu sådanth Leffrere för:ne Hans Skulte igenn, Och hafue 
fbrthenschuldh beffaleth wår Köphmann Anders Larsonn Att han 
sså mykett af thett Frantzössche Glaass schall vpköpe som behöffues, 
Ther opå tw och fordre schaltt, och lathe thett sedenn förffärdige 
medh thett förste, Wij haffue och latidt tilschriffue Mester Willem 
Boije, Att hann befliter sigh om att tih^eedhe göre, hwad som til 
förme Cammer behöffues, och han vnder henderne haffuer, Samme- 
ledes och befaleth wår tienere Vrban Snickere, Att han medh 
thett förste schall begiffue sigh till Stocholm, medh thett arbethe, 
som han haffuer förftardigett och vdi för:ne Cammer ware schall, 
Tw schalt och fordre aff Johnn Månsonn the Reenshuder tu schriff- 
uer vm, ther opå han wår befalningh nu bekommith haffuer, Thenn 
Steen portt här ähr schall tigh medh Lucas Sthenhuggere bliffue 
tilschicket, Män thet Blyhwijtt och Malere GuU tu schriffuer vm, 
thet wele wij Lathe bethale medh peninger och icke medh Swaffuell, 
som köphmannenn begärer, tu skalt forthenschuldh sampt medh wår 
köphman Anders Larssonn om köpet förhandle och så bestelle, 
att thett bliffuer vptagitt, Thette wij tigh till swahr icke haffue 
weleth förhålle, och tw må wethe tigh effter rätte: 

[Riks-Registrataret 1576, fol. 149 v.] 



Till Johannes Henrichsonn att M: Philip är förschickett 

Qrj till Stocholm, att berätte M: Willam Boij, huru 

"^^^ som Kong. M:tt will att förandres skall vdi H: K: 

M:ttz egenn Cammar. Datum vp: thenn 3 Octo: 77. 

Wij lathe tigh her med förstå Johannes, att wij nw haffwe 
förskickett thenne wår Cammartienere Philip Kemn häden och 



Digitized by VjOOQ IC 



218 y HANDLINGAR UR RIK8-REGI8TRATURET. 34 

till Stocholm att han schall tillseije, och vnden^-ijse wår tUlfor- 
ordnede Byggemester Willam Boie, hwad som wij wele haffwe for- 
andrett med bygningen ther opå Slotedt till wår ankompst, syn- 
nerligen vdi wår egen Senge Cammar. Och på thett att förbe:tte 
Philip måtte haffwe dhes bättre tillfälle thenne wår befalningh 
effterkomme, wele wij att honom icke schall bliffwe for meentt, att 
komme ther in opå Slotedt, emäden samme bygningh haffz för- 
hender, effter som hann beklager sigh tillförenne i åhr wara skedt. 
Och effter dhet wij fomimme, att någonn agg och trätte schall 
ware på ferde eder emellen. Så wele wij icke att emellen wåre 
tienere, them wij dagligen behöffwe att bruke schall wara någonn 
oenigheett, ther igenom wåre nödtorfitige saker som bestelles schole 
kunne bliffwe förhindrede. Wele förthenskuldh haffwe tigh nw 
som och tillförenne gunsteligen och alffwarligenn förmanedt, attw 
icke för någon ringe missemie skull inlåter tigh j någon trätte 
med honom, ther igenom wårtt gagn känn bliffwe tilbake satt. 
Såsom wij och i lijke måtte haffwe alffwarligenn tillsagt honom, 
att hann schall haffwe thett fördragh, som oss är emott så frampt 
hann will göre thett oss är behageligit. Wettendes tigh her al- 
delis effter rette. Gud befalendes. Datum. 

[Riks-Registraturet 1577, fol. 234 v.] 



29. 



Swar till M: Philipz schriflwelse om Bygningen udi 
Stocholm thenn 16 Octob: Anno 77. 



Wij haffwe bekommitt tinn schriffwelse Philip, Ther med tw 
låter förstå, att thenn lille Saall icke wäll vthen longsam för- 
dröijelse och stor omkostnedt känn bliffwe högi^e änn till 10 alner, 
effter som tw förmäller. Så må thett bliffwe ther wed. Och wele 
wij, attw s^mpt med Byggemesterenn Willam Boij, så besteller att 
ther måtte bliffwe ehnn sådenne kakell vgnn insatt, som känn till- 
fyllest att hålle samme Saall werra, effter ther nw är högre och 
fönstren större. Hwad täckningen på fönne Saall tillkommer thett 
lathe wij oss så behage till thes wij framdelis sielffwe kunne be- 
see, huru thett sigh schicke will. Thesligrt som tw och giffwer 
tilkenne, att thenn itye Cammer icke kan bliffwe större, änn till 
19 fötter lonngh. och elloffwe fötter bredh. Så kunne ^ij thett 
icke tro, vthenn hålledt therföre, attw icke rett haffwer förstått 



Digitized by VjOOQ IC 



35 K. JOHAN III:S BYGNADSFÖRETAG. 219 

wår meningh Och wethe wij wäll, att thenn Cammer kan bliflfwe 
i lengden, som är ifrå söder till Norr altt inn till thett store fen- 
stredt vdi wårtt förmaack någott lenger till thett minste twå föt- 
ter, och i lijke måthe till änn twå fötter bredere, Ty wår käre 
Dotter Fröckenn annas lille Senge Cammer är tolff fötter lånngh 
och ther är tiocke murer, ther emott bliffwer vdi themie Cammer 
tunne Korsswärckz wäggh, allenest ehnn halff steen tiock, Och 
haffwer man tilleffwentyrs icke achtedt thenn monen, hwarföre 
måtte man så lagedt att förme Cammer kunne bliffwe till 21 foott 
eller till thett ringeste 20 fötter lånngh, och 13 eller 12 fötter 
breedh, theslig:t 8 eller 9 alner högh. 

Wij wele och icke haffwe mere änn ett fenster på samme 
Cammer, thett schall wethe Österutt, och bliflfwe till twå alner 
och ett quarter bredt Doch lijke högh med the andre fönster på 
thenn nye muur, så att thet mätthe haffwe altt enn porportionn, 
och Dören bliflfwer vnder fenstredt ther wår sengh plager stå, 
huilken icke schall blifliwe meere änn 3V'2 alen högh på thett 
fonstredt icke känn ther igenom förhindres. Thett wij tigh till 
swar haflfwe giflfwe latedt, och tw haflfwer tigh eflfter rette. Datum. 

Zedell. 

Wij wele och attw sampt med M: Willam Boij schaltt aflfmäte 
lengden och bredden på Scholstugun i Stocholm, och besee lägen- 
heten, om ther kunne ware lägligitt att opsettie ehnn kyrckio för 
thenn Tydzsche församliugh eller om man ther med kunne för- 
byte någedt annedt huus, som ther till kunne ware både tienligit 
och lägligitt, och her om med thett förste gifl[we oss tilkenne. 

Vdi lijke måtte wele wij och wethe hwad ther bliffwer till- 
giordt med then gångh till kyrckion, som wij haflfwe befalett, att 
förfärdige med the vtthuggne pelere, eflfter som tw och Bygge- 
mesterenn i thenn måtte wäll haflfwe förstått wår meningh. Ther 
tw haflfwer tigh eflfter rette. Datum. 

[Riks-Registraturet 1577, fol. 242.] 



Q^ Swar till Erich Biörszonn Datum Vpsala thenn 21 Oc- 

^^* tobris Anno 1577. 

Tinn schriflfwelse Erich Biörssonn haflfwe wij i thesse dager 
bekommitt ther vdi tw förmäller, hun^' såsom besteltt är medh 



Digitized by VjOOQ IC 



220 HANDLINGAR UR RIK8-REOI8TRATURET. 36 

bygningen på thenn lille Saall. Och att ByggemestereA Willam, 
Boij begärer att thett måtte bliffwe wed thett som nw ther opå 
giordt är, opå thet mann theste bättre schulle knmie fullfölie med 
kyrckie bygningen ther opå Slotedt. Ther opå lathe wij tigh for- 
nimme att wij alrede för någre dager sedenn haflFwe giflFwitt fönde 
wår Byggemester och wår tiener Philip Kemn wår meningh til- 
kenn^, så att {hett må blififwe wed samme högd, ther eflfter the 
sigh och vthen twififwell rettendes warde. Wele och hafiFwe tigh 
befalett, attw opå thett fliteligste befordrer både thenn kyrckio 
bygningh ther opå Slotedt, och annedt mere, hwad wij haffwe 
befalett, ther att haflfwe förhender. 

Thenn LijnoUe tw schriffwer om, att till bygningen och syn- 
nerligen till täckningen will behöflfwes. Wele wij tillseije wår 
köpman Anders Larssonn, när hann till oss kommendes warder 
att hann schall ther om bestelie, Ändoch wij wäll kanne tenckie 
att man then icke känn bekomme för änn i tilkommende wåår. 
Wij hafifwe och allerede latedt tillschriflfwe wår factor vdi Arboga 
att han i thenne höst schall lathe vttslå till någre hundrede 
schippundh sådenne Jemn plåter, som kunne ware tienlige att 
teckie medh. Tu begärer och i samme tinn schriffwelse, att [wi]j wille 
lathe befale wåre fougter i Stocholms länn, att the i tijdh måtte 
ware förtenchte att lathe fr^mkomme the bygningz partzeler som 
ther till will behöffwes till 78 årss bygningh, eflfter the Registers 
innehåld som tw till oss vdi titt breff tillschickedt haflfwer. Så 
haflfwe wij ther om lathett bestelle och schicke tigh samme breflf 
her med tillhande. Och haflfwe tigh thette till swar icke welett 
förhålle. Ther tw haflfwer tigh eflfter rette. Datum. 

[Riks-Registratnret 1577, fol. 243 ▼.] 



Till M: Willam Boij att hann så besteller att the wå- 

31, niger opå Stocholms Slott måtte bliflfwe förferdigedt 

till Kong: M:ttz ankompst. Datum up: 26 Octo: 77. 

Wij lathe tigh Willam Boij her medh förstå att wij strax 
efliter nästkommendes Martini tijd achte med Gudz milde tilhielp 
begiflfwe oss häden ifrå Vpsala till Stocholm igen med wår Elsche- 
lige Drottningh och bamn. Ähr förthenskuld wår alflfwarlige wilie 
och befalningh, attw med all flijtt så besteller att the wåninger 



Digitized by VjOOQ IC 



87 K. JOHAN III:S BYGNADSFÖRETAO. 221 

ther wij och hog: wåf käre hussfrw schole wistes vdi, måtte nw med 
thett förste göres färdige, effter som tw wår wilie och meningh 
tillföremie ther vm förstått hafifwe. Thesligrt att thenn Kackell- 
vgnn, som i thenne lille Saall schall vpsätties måtte strax förfär- 
diges, och sedenn vdi thenn Saall såsom och i alle wåningeme 
wäll lathe elde på thett att ooss och annen obequemligheett måtte 
ware ther vthe, för änn wij ditt ankomme. Ther om aldelis så 
liestellendes, att wij kunne hafifwe ther ett nådigt behagh till, när 
wij ther tillstädz komme. Wetendes tigh her efifter rette. Datum up. 

[Riks-Registraturet 1577, fol. 246.] 



Till Niels Erichsson vm bygningszpartzeler och StafiF- 
Q^ rums wedh, hann af sijnn befalningh och till Stoc- 

"^* holm schal framkomme lathe meden Acheförett ähr 

Datum Swartzöö thenn 12 Martij A:o 79. 

Efther som wij för någre Wecker sedenn lothe tigh Nils 
Erichsson tillschrififwe, vm någre bygningz partzeler som thw aflf 
thin befalningh schuUe vtihfordre och till Stoqholm framkomme 
lathe. Så wele wij ännw Hafifwe tigh hSr medh Alfifwarligenn be- 
faledt, Att thw medh all flijtt ther på drijfifwer, Atth hwadh som 
då pålagdt blefif, måtthe ändeligen nhw mädenn fhörett och winthe- 
renn ähr, bliflfwe framfördt, Szå frampt thw icke wiltt sware ther 
till om bygningen theregennom bliflfwer förhindrett. Och efter wij 
vdi thenne tilkommende wåår och Sommer wele hafifwe Dubbeltt 
meere Tegell slagitt och bräntth på MunckeLedeme ähnn som 
här till skeedt ähr, ther till mer wedh will behöfifues ähnn som 
tillförenne, Befale tigh fördenschuldh här medh Alfuarligenn, Att 
thw medh foge så besteller medh wåre vndersåther, Atth hwar 
mann vdi Solentuna och Walentuna häreder måtthe nhw medh 
thett förste hielpe till för:de Tegellade Etth stafifrum wedh, och 
hwar gestmann eller Hwssman Ett staffrum. Och kunne samme 
gestmänn icke medh rätthe sigh der vdi förwägre, efter the elhesth 
Inthett göre Oss och Cronon om åhrett till godhe, Bestellendes 
her vhm så, Atth bygningen måtthe efter wår befallningh blifue 
befordredt. Så frampt thw wiltt göre thett som Oss ähr behage- 
ligitt. Datum vt supra. 

[Hiks-Registraturet 1579, fol. 63 v.] . _ 



Digitized by VjOOQ IC 



222 HANDLINGAR UR RIK8-REG18TRATURET. 38 



Till Erich Biörsson vm dagzwärcken som äre ärnede 
33, till bygningen på Stocholms Slotth. Datum Swartzöö 

thenn 28 Martij 79. 

Efter thett Erich Biörssonn, wij fömimme. Att the dagz- 
wärcker som ähre ärnede till Bygningenn widh Stocholm både 
vdaf Slotzlänedt och elliesth icke kunne ther till förslå, efter som 
nödtorften thet fordrer. Therföre haffwe wij för gått ahnnseedt, 
Atth så månge som äre boendes vdi wåre gode männs aflf Ade- 
lenns Gårder på Norremalm, skole för thette åhr så wäll som 
andre wåre vndersåther thersammesteds göre Oss någre Dagz- 
wärcker till samme bygningh, Och befale tigh Fördenschuldh här 
medh, Att thw (: när så behoff görs:) skall fordre afif fönne Malm- 
boer samme hielpe Dagzwärcker, efter som Gårderne och Tomp- 
teme ähre store till. Förseendes Oss atth the som äge samme gårder, 
schole sigh thervdinnen icke beswäre, hälst efther wij icke wette 
Oss haffue giffuitt them, ther opå någenn Frijheet, Ther dw weetth 
tigh efther rätthe. Datum ut supra. 

[Riks-Registraturet 1579, fol. 76 v.] 



34. 



Till M: Willam Boije, vm the Tinner som schole blifwe 
murede nedersth altt vra kringh Slotzmuren, ther 
som de swarflwede Pelere ähre. Datum SwartzöÖ 
then 4 Aprilis, Anno 79. 

Mhå thw wethe Willam Boije, Att wij annerlunde hafue Oss 
betenchtt om Tinneme som schole blifwe murede nedersth altth 
vm kringh Slotzmuren ther som de swarffwede Pelere nhw äre, 
Och kunne wij wäll tencke atth thet Maneer som thw föregafif, 
icke kan altth vm kringh Slotthet till wår ankompsth blifwe för- 
färdigett, Dherföre haffwe wij betenchtt etth annedt ^tth, huilc- 
kedt snarere känn bliflfwe tillreede bådhe med mindre omak och 
halfparten mindre Tegel och Kalck, efter thet wij wele haffwe 
thett gennomsichtigtt, någett nähr widh thette sätthe som wij på 
Etth stycke papijr vttkastedt Kaffwe, Huilkett wij tigh här inne- 
luchtt tillschicke, Wij försee Oss, Att thw ther afl* kantth förstå 
wår meningb, och dherföre mhå thw lathe thett på Ett papper 



Digitized by VjOOQ IC 



39 K. JOHAN 111:8 BYQNAD8FÖRETAG. 223 

afmåle, efter som thw känn tencke thet sigh bädzsth schicke 
wil, och thett Oss sedenn medh thett Förste tillschicke, Och skall 
thett till thett högste ware till Twå alner, och känn på thette 
sättedt snarest wardhe tillreede, Och efter man icke känn så snartth 
bekomme ther till vtthuggne Steenknapper, så schall thw i thenn 
stadh brwke heele eller Duble Kartoge lodh, htdlcke schole an- 
then förgylles eller förmåles, efter som tijdenn thett känn med- 
giffwe, Menn the swarffwede Pelere och Pelestal som ther nhw stå, 
schalt thw lathe sättie innen på muren emotth Träägården så atth 
gången blifuer emellen the murede Tinner och swarffwede Pelere, 
efter som wij tigh ther vm mundtligh hafue befaledt, Wij wele 
och haffwe Trapper ifrå thenn öfuerste Trägården till thenn ne- 
derste, huilcke thw medh thett samme skältt lathe förfärdige. 
Datum ut supra. 

[Riks-Registraturet 1579, fol. 90.] 



Till Matz Peersson Borgmestere, belangendes thett Tomn 

35, ' widh Norre portth som medh Mur schall blifwe 

förhögtt. Datum Swartzöö thenn 5 Aprilis, Anno 79. 

Efther thett Matz Peerssonn, Wij medh thett -förste wele 
hafue thett Nye Tomn öffuer Norre portt, någedt medh mur för- 
högtt, och seden enn Spitz ther vpå, efter thett sätth som wår 
Byggemestere M: Willam Boije weeth Skamplunen föregiffue, Tes- 
ligis Rijkzens wapnn öfuer porthenn, efther thett sätt som in opä 
Slotthet giordt ähr, och förbe:te Willam Boij vdi lijke måtto weeth 
att föregiffwe, Dherföre befale wij eder här medh Alffwarligen, 
Att j- strax lathe hålle oj)å samme Tornn på thet flijtig:te till atth 
vpbygge medh Murningh, Spitz och annedt mere efter som för- 
berördt ähr, Så att wij kunne hafue ther ett nådigtt behagh till, 
när wij medh Gudz nådige tilhielp tijt kommendes warde, Ände- 
ligenn så lagenndes, Att samme Tornn thett förste mögligitt ähr, 
måtthe blifue reede såsom thet sjgh bör, och allersenesth Innen 
wår ankompsth, Ther medh skeer thet oss ähr behagligitt. Och j 
hafue eder efter rätthe. Datum ut supra. 

[Riks-Registraturet 1579, fol. 92 v.] 



Digitized by VjOOQ IC 



224 HAKDLINOAK UB RIK8-RBGISTRATLBET. 40 



Till Stadtholleren och SlotzlofiFwen på Stocholm, Att 

alle the som vdi Stocholms Stadh, sampt på Norre 

36, <x5h Södremalmer boendes äre, schole huardere göre 

Thw dagzwärcker till bygningen på Stocholms Slott. 

Datum Swartzöö thenn 28 Maij 79. 

Efther som j her Claes Achessonn sampt j andre vdi Slotz- 
lofifwen wäll wetthe hwadh befordriugh will behöflfues till thenn 
bygningh ther på Stocholms Slott, Så frampt denn efther wår be- 
fallningh jnnen bestemde tijdh skall kunne blifue förfärdigett, Så 
haffwe wij nhw för nödigtt Anseedt, Såsom och wår Alflfwarlige 
wilie och befallningh ähr, Att alle som vdi Stocholms Stadh, 
sampt på Norre och Södremalmer boendes äre, thett ware sigh 
anthen wåre egne tienere eller Adelens, borgere eller Embetzmän, 
schole hwardere göre Tw Dagzwärcker till fönne Bygningz for- 
fordringh, I wele fordenschuldh ther vpå medh störste Alffwar 
fordre lathe. Ingen medh samme Dagzwärcker förschonendes. Så 
frampt de icke äre j wår Daglige ti[e]nisth eller elliesth på någre 
Bijkzenns Tugh och reeser, Her vm j så ändeligen bestelle schole, 
och skeer der medh thett Oss är behagligitt Gudh eder befa- 
lendes. Datum ut supra, , 

[Riks-Registraturet 1579, fol. 153.] 



Till M: Willam Boije, Atth han lather vpsättie Spitzen 
37, på thet Nye Tomn på Swartzöö. Datum Westerås 

thenn 3 Nouembris, Anno 79. 

Ändogh Willam Boije wår troo tienere och Befallningzmann 
på Swartzöö Hws, hafuer nhw när hann hoos Oss hafuer stadd 
waritt, föregifuidt någre endtskyllinger och hinder, Hwarföre thenn 
Spitz som wij befalett hafue. Att vpsättie på thenn nye Tornn 
som ännw är ofulbordett på Swartzöö hws. Icke kan på thenne 
tijdh stelles vdi wärckett, efter som hann digh ther vm wijdere 
weeth till att berätte och tilkenne giflfwe. Så wele wi dogh i then 
måtte ingenn endtskyllen lijdhe, vthenn befale tigh här medh 
Alffwarligen, Att thw medh thett AUerförste schaltt så bestelle. 
Att thenn byggere som fönne Spitz schall forfärdige, och ther vm 



Digitized by VjOOQ IC 



41 K. JOHAN III:S BYONADSFÖRETAG. 225 

tillförenndhe ähr befalett wordett, måtte begiflfue sigh till fönde 
Swartzöö, och så lagedt, Att för:de Spetz som hann allreede hafuer 
vpå begynndt, kunde medh thet förste i thenne winther blifue till- 
huggenn och vpsatt, efter som thw tillförennde ther vm hafuer 
iorstådt wår meningh, och för:de Sigfridh Jacobssonn änn ytter- 
ligere weetth Digh berätte, Tagendes här före ingen försumelse, 
Så frampt thw wiltt göre thett Oss ähr behagligitt, Ther dw hafuer 
tigh efther rätte. Datum ut supra. 

[Riks-Registraturet 1579, fol. 277.] 



^Q. Till Måns Persson vm bygningz partzeler till Stocholm. 

^^* Datum Wadzstena thenn 30. Decembris, Anno 79. 

Digh är wetterligitt Måns person, Att i tiordh den tijdh dw 
hade Befallningen vdi Sottholms och Swartlöse häreder, blef Al- 
mogen vpålagt Att de schuUe köre någre Stocker till bygningen 
widh Stocholm, Dw weesth och wäll, Att böndenie hafue icke 
ännw tillfyllesth vttgiordt samme Stockai-, vthenn der står ännw 
någre tilbaka. Hwarföre befale wij Digh här medh pä dett Alf- 
uarlig:te Att dw medh dett förste schaltt lathe samme Restantie 
Stocker komme till förine Stocholm, när wår Befalningzmann der 
på Slotthet Erich Biörssonn lather fordre dem af digh, Dhw schaltt 
och lathe kojnme till Nogra Rijkseens quarner alle de Sågestocker 
som ännw stå tilbaka i ditt • förre Fögderij för i Fiordh, der dw 
haffuer tigh efter rätthe, Så frampt dw wiltt vndwijke wår ogunsth 
och straff. Datum vt supra. 

[Rika-Registraturtt 1579, fol. 306.] 



Till någre Fougter vm bräder till Swartzöö huss täck- 
39, öingh, Datum Lijnköpingh then 16 Martij Anno 

1580. 

Effter thett Hans Erichson, att wij ändeligen wele haffue then 
rundeell wedh Swartzöö Huss vpmuredt är, vdi thenne Sommer 
vnder taaÉ och eliest ther opå Enn Spetz vpsatt, ther till ibland 
andre bygningz partzeler behöffues och een hoop Bräder, Dherföre 
är här medh wår alffuarlige wilie och befalningh, att thw fogeli- 

Hi»t. Bibliotek. I. 15 



Digitized by VjOOQ IC 



226 HANDLINGAR UR RIK8-RBGISTRATURBT. 42 

gen handier medh wåre Vndersåter i tijt Fougterij, thett the wäl- 
willigenn vtgöre een lijthen hielp till fönne bygningh vdi Bräder* 
huar Schattebonde tw bräder, huarie tree Chrone bönder och tw 
bräder, och hwar Freises bonde ett Bräde, Och seden them medh 
thett allerförste till Swartzöö frarafordre. Och på thett att samme 
hielp mötte någett förslå och icke komme ther afiF någett till- 
spilles, schall Du så bestellet, thett hwart bräde bliflfuer Sexten 
alner longt och halfft annedt quarteer breedt j lille Enden, Du schalt 
och wäre förtencht, att sware till all then deell som ther aff til 
fönne Swartzöö icke fram kommer, Ther thw hafiFwer tigh effter 
rätthe. Datum vt supra. 

[Riks-Registraturet 1580, foI. 40 v.] 



.^ Swar opå M: Wellem Boijes schriflfwelsse Datum Stäke- 

"!"• borgh thenn 25 Junij Anno 80. 

Wij haffue bekommith tijn schriflfwelsse Wellam Boije, förmä- 
lendes om bygningerne ther på Stockholm wedh Swartzöö och 
Torflfuesundh, Och lathe oss behage hwad som ther till giort är. 
Men om the twå Pelere i kyrcken är wär meningh nu som til- 
förende, att wij gäme såge, dhett the mötte bliflfue aflf Enn Steen, 
Doch ther som thw icke så hastigt kunde få the Pelere ifrå Finland 
eller Vpsala, och för än Hwalflfuet therföre schuUe någet siuncke, 
eller icke bliflfue tilpyntedt, såsom Dw schriflfuer, Då må du settie the 
twå Pelere vpp som ther äre, Doch wele wij framdeles när Man 
får andre, lathe riflFue them nedh igen, Och hwad täckningen 
är anrörendes, schalt Du medh störste flijtt bestelie, synnerligen 
att takkopperen mötte vthen all fördrögningh bliffue vtslagen, 
ehwad rådh thw kant wette till kopperslagere, Och ther som then M: 
Jören wed WälUnge icke allene kunde vtslå kopperen, eller han 
til äffuentyrs wore förhindret genum siukdom eller eliest. Då schall 
Dw sampt wåre trogne Män och tillförordnede ther på Slottedt, 
förschaflfe ther Enn annen till, ehuar j then kunde vpspane, Doch 
wele wij lathe förfhare, om här wore någen kopperslagere till att 
vmbäre, dhen som kunde sändes tijtt vp, allenest at du j medier 
tijdh wender all flijtt före till att bestelle hwad tigh är möge- 
ligitt, med alt hwad som ther hörer till för:ne bygningh ther wed 
Slottedt, Dher näst såsom dw beretter, att till Swartzöö huss be- 



Digitized by VjOOQ IC 



43 K. JOHAN 111:8 BYGNADSFÖRETA6. 227 

höffues bräder till att göre taket dubbelt medh. Så kunoe wij 
icke annedt tencke, än att på then Deell schal uv med thet förste 
komme vndsetningh ifrå Norlanden, effter wij alreede i Winters 
haffue latedt wåre breff ther vm vtgå, Doch ther söm thw kunde 
i midler tijd wette någen rådh, till att få så monge Bräder till 
läns, må du göre thet beste Wijdere hwad Torffuesund bygningh 
belanger, Ähr for all tingh wår wilie och befalningh, att dw be- 
flijtter tigh att förfärdige någre rum ther på Husset, Dher wij 
sielffue sampt med wår Elskeligh käre Drotningh och Barn, kunne 
wistes vdi, effter wij med thet förste will Gudh, achte begiffue Oss 
tijtt, Och wele icke offtere wistes vdi the Träästugur ther wedh 
Gården, som wij senest wore inne. Hwad Penninger dw behöff- 
uer, och fordrer opå, till att betale tiglet medh, vdöffuer the tre- 
tije Daler Dw haffuer, Wele wij framdeles lathe sände tigh hä- 
den tillhonde. Wij haffue och latedt förschicke Enn Drabant som 
schall fordre the Järnplåtter till täckningen, som thw begärer, 
huilket wij tigh til swar på samme tijn schriffuuelsse icke haffue 
welet förhoUe Datum xi supra. 

[Riks-Registraturet 1580, fol. 103.] 



41. 4 October 1580. 

Till M. Willam Boy vdi Kong:e M:ttz och Johannes Secre- 
tererens nampn om täckett vdi Winter Salenn i Stocholm och be- 
grafningenn vdi Strängnäs. 

[Riks-Regwtraturet 1580, fol. 228 v.] ') 



42. 31 October 1580. 

Till M. Willam om täckett i Winther Salenn, Jtem om Plå- 
ther som Torffuesundz bygningh schall täckes med Sammeledes 
om Galrer omkring begraffningen vdi Strängnäs. Så och om then 
gång som vprättes schall rundt om kring Stocholms Borgårdh 

[Rik8-Regi8traturet 1580, fol. 230.] 

*) Af de bref, till hvilka endast öfverskrifterna meddelas, utan samman- 
dragningstecken, finnes endast det här återgifna upptaget i Riks-Registraturet. 



Digitized by VjOOQ IC 



228 HANDLINGAR UR RIKS-RBGI8TBATURET. 44 

43. 13 December 1580. 

Till Slotzloffuenn om Bygningenn på Stocholm Slott att hon 
mötte blififae warachtigtt giordtt och opmuredtt. 

[Riks-Registraturet 1580, fol. 284 t.] 



. . Till Bårgmester och Rådh i Ståcbolm, ath the lathe 

'!'*• byggie och beprydhe Staden, Datum 1 Januarij 81. 

Jahan etc. Wår gunst och nådige willie tilförende. effter såsom 
i trogne vndersåther wår willie och mening altidh hafi\e förnum- 
mitt, vtij dett att wij welle hafwe wår Hufwudh Stadh, Stocholm, 
wäl bygdtt och prydh, thett och sielfwe Borgerskapedt och in- 
byggieme thär sammestädz, ähr till nytto och heder, så ähre wij 
ännu wedh samme wårtt opsåth, och welle eder här medh gun- 
steligen hafwa påmintt och befalett, att i medh Allsomstörste Alf- 
war, tillseije och förmane wåre trogne vndersåther, bådhe förbcte 
Borggerskap, så och andre som vtij förb:te Stadh Stocholm* någre 
Huus eller Tompter äghe, att the thär till ähre förthänSktte, att 
all Träbygning må där blifwa vnderrifwin, och Steenhus i Staden 
igen oprättade, och synnerligen till så mykitt anthal, såsom the 
åhrligen sigh att vpmura welle fbrplichtett hafwe. Såsom wij och 
endeligin welle, att alle Stadsenss befästninger, bådhe Toni, Por- 
thar. Murar och Wallar, så och kyrkierne därsammestädz skolle 
blifwe förbättrade och igen opbygde, och efter dett att wij och 
welle att Tornett opå Klösterkyrkian på Gråmunckeholm, skall vtij 
denne wår medh muring blifwe fulfölgd, så högdt som wij dätt 
hafwe ährnadh, ther opå sädan skall blifwe bygdt, Een skiön högh 
spidz och i lijke motto ocbså opå dän Finske Kyrckiann, Teslikest 
welle wij och hafwe något förandrett opå StadzKyrckian, huilcke 
wij medh wår bekostning, welle lathe beställe, Därföre hafv\e wij 
för godtt ansedtt, att huardere vtaf eder bhfwer tilldeelet sijn 
andpartt vtaf sådane bygninger ther i Stocholm, opå dett, att 
dett kunde sädan. däste snarare, och Alfwarsambligare blifwe före- 
tagitt och fortt drefwett. Och fördänskuld förordnadh tigh Oluf 
Gunmundson, att du vtij dätte åhr, skall tigh opå taghe förb:te 
Clösters och Kyrkiers bygninger, och du Lasse Erichson, skaltt 
opå dett flitheligeste och troligeste achte, huadh som opå Stadz- 
sens befästninger, Broer och elliest thär wedh Staden, i thette åhr 



Digitized by VjOOQ IC 



45 K. JOHAN 111:8 BYGNAhSFÖRETAG. 229 

mötte byggiess, och ändogh att huar tager thett före på dett fli- 
theligeste att driffwe som honom ähr befalitt, skall dogh Lijkwäll 
ingen thän andre medh dagzwerken Redhskap, och all annan sådan 
nödhtorftigh förfordring, som där till kan behöflfwes, förhindre, 
vthan troligen huar annan bistå och förfordre, mädan sådandt alltt 
kommer Staden tillgodho, och på dett, att den ene bygningen 
icke skall förhindre thän andre, så welle wij att nu medh dett 
förste, skall medh muringen blife begyndtt opå Klosters Tornedh, 
medan thär till ähr bådhe Kalck och Tegell i förrådh, och i med- 
ier tijdh, mädan man bruker där till Mlirmästare, må man lathe 
hoUe opå Wallen, vthe wedh Södre Porth, then wij welle hafwe 
opbygdh, medh Jordh, Tårf, grus, dyngie och annett sådandt; 
som dogh mötte bäress vthur Staden, huilckett sädan skall läges 
efther thett bäste säth, såsom Man dett vthan Landz medh sådane 
waller, wedh Städerne och Andre belastninger, plager beställe, 
och som man sigh hoos Byggmästarener, och andre som där opå 
hafwe förstånd, wijder kan förspörie, thär medh kan då bådhe 
kalck och Steen sä och annett tilfong, som behöfwes till Ring- 
muren och andre J)ygninger i Staden (: the och strax -sädan skoUe 
företages :) blifwe sparde och holdne i förrådh, och när wij nv 
härvthinnen förnimme wår flith, såsom wij icke annars förmodhe, 
då welle wij icke allenest eder huardere efterlathe halfparthen af 
then Löön som framledne Mattz Pärsson, plage åhrligen vtaf Stoc- 
holms Rådhstugu, bekomme. för sith omaak, för sådane bygninger, 
vthan och elliest ware eder medh all Konungligh gunst och nådhe 
bewågne, ther i mage hafwe eder tilförlathe, och i wette eder 
effter Rätte. Datum vt supra. 

[Riks-Registrnturet 1581, fol. 127.] 



45. 22 Maji 1581. 

Till Oluf Knuttson, om Bly till Stocholms Slättz förbyigning. 

[Rik8-Registraturet 1581, fol. 231.] 



46. 4 Febiniarii 1583. 

Till Erich Oluffson Fouthe vdij Ferentuna och Broo Häredtt, 
om Bygningz Partzeler.till Swai*ttssiö. 

[Riks-Registraturet 1583, fol. 387.] 



Digitized by VjOOQ IC 



230 HANDLINGAR UR RIK8-REOISTRATURET. 46 

47. 13 Februarii 1583. 

Till Nillsz Erichsson om thet Timber och Pålewircke, som vdij 
Åker ssokn skall hugges, till Stockholms Slottz forbygningh. 

[Rik8-Regi«tratiiret 1583, fol. 387 v.] 



48. 



Till Siflfridh Jacobsson och Erich Olsson Att the lathe 
hugge sä mykitt Timber och bielcker, som köket 
wedh Swartzöö kan förfårdiges medk Datum Stock- 
holm then 1/7 Julij Anno 83, 

Wår nåde tillförenne. Må tu wethe SifiFridh Jacobssonn samptt 
Erich Olssonn att efltter Oss ähr berättet wordett att ther skall 
ähnnu fhele enn heel hoop Bielcker till Kirckenn och till Kökett 
widh Swartzö, huilkett oss inthet behager, Dherfore ähr här 
medh wår alflfuarlige wilie och befalningh atti nu medh thet aller- 
föi^ste lathe hugge huadh som ther till vdi så mötte fattes, Men 
effter thet ähr nu så i hööahnden w ele wij icke atti skole betunge 
wåre och Cronones Boofaste Bönder ther medh, vthen tage ther 
till alle the Husmän som linnes vdi Broo och Färentuna häreder 
så wäll vtaff Frelssis hemmen såsom elliest, Så lagendes att byg- 
ningen icke måtte ther medh vdi någen mötte bliffwe försatt, 
Ther medh skeer wår wilie fyllest, och j schole edher fulkomligen 
eflfter rätte. Datum vt supra. 

[Riks-Registraluret 1583, fol. 191.] 



49. 



Till Staffan Erichssonn om et hundrede Kloflfuer Näff- 
uer han hijt till Stockholms Slottz bygningh för- 
skafife skall. Datum Stockholm then 20 Septembris 

A:o 83. 

[Riks-Registratiiret 1583, fol. 266.] 



50. 2(?) December 1583. 

Till Arendtt Hofslagh att lathe förskaffe till Stocholm af then 
Rödhe Marmor som linss i Westergiöttland. 

[Rik8-Regi8traturet 1583. fol. 393 v.l 



Digitized by VjOOQ IC 



47 K. JOHAN 111:8 BYQNAD8FÖRETA6. 231 

51. 16 Mars 1584. 

Öppedtt breff för jEiich Biörsson att late beställe både huadh 
Muren och Arkeliet tilkominer på Stocholm. 

[Riks-Rcgistraturet 1584, fol. 138.] 



52. 18, Mars 1584. 

Till Johan Bagge om then bygning som Erich Gregerson skal 
late vpbygge vthi Bårgården \Nddh Stocholms Slott. 

[Riks Registraturet 1584, fol. 138.] 



53. 20 Mai-s 1584. 

Item til Per Hansson om nagre Skippund Stånge Jern till S. 
Clare kyrkebygning. 

[Riks-Registraturet 1584, fol. 138 v.] 



M, 24 Mai-s 1584. 

Till M: Willam Boij om then Finske Kyrkes förbygning, jtem 
att han skal late förandre then Spetzen på Clöster kyrken. 

[Riks-Registraturet 1684, fol. 138 v.] 



00. 18 Junii 1584. 

Till Anders Larsson och Lars Erichson Fougte på Lindes berg 
och Nore skoga om Stånge Jern till S. Clare Kyrke. 

[Riks-Registraturet 1684, fol. 143 v.] 



56. 27 Julii 1584. 

Till Slotzlåffuen på Stocholm Sendes Sex himdrede daler 
medh Myntt skriftueren Matz Andersson, till Bygningernes för- 
fordring. 

[Rfks-Registraturet 1584, fol. 146 v.] 



Digitized by VjOOQ IC 



232 UANDLINOAR UR RIK8*REGI8TRATURET. 4B 



57. 



Till M. Willam boij om then gång som skall vpbygge& 
vtli wedh Dantzse Salen, ki till Köket, huilken K: 
M:tt wil haffua förferdigh medh thett aldra förste. 
Datum Vpsala Then 8 Septembris, Anno 84. 

Jahau etc. Wår ynnest och nådhe tilförende. Wij giffue tigh 
tilkänne M: Willam boy, att ^vij haffue latitt oss före läse thett 
breflf, som tu haflfuer skriffuit wår Cammer tiener Bengt Jörenson 
till, om then gång wij wele haflfua vpbygd vthwedh Dantzsesalen 
in till köket, och soryi tu ther medh gör tijn vrsächt huarföre tu 
icke kan begynne på samme gångh, Så skal tu wette att wij in- 
galunde welee eller kund(!) höre någon vrsächtther vthi, vthan wår 
alflfuarlige wilie och befalningh är, attu medh thett allerförste vthan 
all fördrögningh skalt tage digh samme bygning före, och ther som 
tu icke haffuer ther till någre pelarer eller Täliesten såsom tu 
föregiffuer. Så skal tu dogh likuäl icke thess mindre begynne på 
Grundwalen och foten så högh som honom bör wara och late 
mure den framdelis, anten i höst eller tilkommande wår säJtie 
them vp, och eliest fulbygdt gången såsom wij honom haffue wele. 
Såsom wij och her medh vthi like måtto alffuarligen befalendes, 
att tu skalt late fulborde then gångh öffuer gamble Fougte stuff- 
uan, så att han och endeligen för all tingh måtte bliffue tilredt i 
thénne höst. Tre pelarer höge, och wele wij såsom förbe:dt är in- 
gelunde höre eller lidhe attu offtere före bär någon vrsächt, an- 
ten för feel på Kalk, Sten eller elliest. Ther tu må wette tigh 
fulkomligen effter rette. Datum ut Supra. 

[Riks-Registrataret 1584, fol. 94 v.] 



58. 19 October 1584. 

Till Slotzlåtfuen ther pä Stocholm thett the late bygraesteren 
dersammastädes bekomme all den deel som han till bygningen be- 
höffuer och han påfordrendes warder. 

[Riks-Registrataret 1584, fol. 155 v.] 



59. 2 November 1584. 

Till Per Andersson och Lasse Jönsson widh Finspångz bruuk, 
om Spijk och Stånge Jern till Stocholmz Slotz bygning. 

[Riks-Registrataret 1584, fol. 157.] 



Digitized by VjOOQ IC 



49 K. JOHAN 111:8 BT6NADSFÖRETA6. 233 



60. 16 December 1584. 

Till Slotzläflfuen på Stocholm om then quarn som skal bygges 
i Norre Ström, och att de hålle embetzmenneme före att de fli- 
tigt håUe på arbete på Stocholms Slott. 

[Riks-Registraturet 15^4, fol. 160.] 



Till Slotzlåflfuen på Stockholm om Målere GuU och 

Gullfärge, the skole handle medh Baptista Maler, 

Q\^ att han vplater thet Kouugre M;tt för bethalningh 

Item om Ett stycke Fiolebrunt Gyllenduck till hög:te 

Konug:e M:ttz behoff then 22 Januarij Anno 85. 

Wår besynnerlige ynnest. Wij wele eder trogne Männ och 
tienere icke förhålle, att Oss är giffuitt tillkänne, thet stoor brist 
skall ware i Westeråhrs på Målere GuUdh, Blå och Guuhl färge, 
till thet wij ther haffue befaledt att föifärdige innen wår till- 
kompst, Befale eder förthenskuldh här medh alffuarligen atti be- 
flite eder om förskaffe thett meste måhlere Gull så och förrne 
färge, som ther i Stockholm känn ware till att bekomme, Och 
ther fönne Gull och färga inge annerstädes wore till att bekomme. 
Då är Oss föi-wisse tillkänne giffuidt, att Baptista Målere skall 
haffue både Målere Gull Blå och Guuhl och färga, wäll så myckitt 
som på thenne tiidh i Westeråhrs kan behöffues. I skole förthen- 
skuldh medh list och lämpe handle medh fönne Baptista att i 
thét aff honum kunné bekomme för sådane bethalningh som thett 
kan ware wärdt. Sameledes haffuer och wår Stallmester Claes 
Joensson giffuit Oss tillkänne thet han weeth ehn som haffuer ett 
stycke Fiolenbrun Gyllendwk Och effther thet wij dhen storUgen 
på thenne tiidh behöffue, Derföfe befale wij eder här medh, atti 
fråge för:de Claes Joensson huadh thett för ehn är som samme 
Gyllendwk haffuer, och sedhen handle så medh honum, att wij 
dhen måtte strax bekomme och elliest få här om Swar och be- 
skeedh i morgon, Ther medh skeer wår willie. Och i haffue eder 
efl\er rätte. Datum. 

[Riks-Regi8traturet lo8o, fol. 27.] 



Digitized by VjOOQ IC 



234 HANBLINOAH tR RIK8-REGISTRATUBET. 50 

^^ Swar på Philip Kerns Schriffuelse thenn 14 Aprilk 

*>^* Anno 85. 

Wår ynnest tillförende. Såssom tigh tillforende är bleflfuet 
tillschrilfuit Philip Kära, attii skulle lathe förfärdige ther i Vpsala 
någre täcker och dörer, som'skole brwkes vthi the nye wåninger pä 
Stockholm, Dogh attu fordrede ther wiss b^skeedh om såssom och 
Skamplunen, aff Willem Boij, hure samme täcker skole ware giorde, 
Så twiflfle wij inthet ther opå attu wäll allrede haflFuer ther om 
bestältt, Och befale tigh ännw här medh attu endeligenn skynder 
opå Snidkerae thet the lathe lijde medh samme Arbethet, och icke 
tage nå gen forsuramellse före. Hwad wår tillkompst till Vpsala till- 
kommer, wele wij attu så beställer alle saker thet wij kunne 
komme tidt enär Oss syhnes, Wethendes tigh her eflFter rätte, 
Datum vt supra. 

[Riks-Registraturet 1585, fol. 106 v.] 



r»q Swar till Slotzlåftuen på Stockholm på deres schriffuelse 

^* then 27 Aprilis Anno 85. 

Wår besynnerlige ynnest. Wij haffue latidt Oss före läse eder 
schriffuelse trogne Männ Såssom wij och för någre dager seden 
hörde vpläses then Minnesschrifft som i vår tro tienere Nils 
Simonssonn hade medhgiffuit. Och wele eder först opå förbe:de 
Minnesschrifft till Swar nådeligen icke förhåUe, att hwadh Slotz 
byggningen tillkommer, haftue wij thalet medh Byggemesteren 
och giffuit honom thet meste mögeligitt kan ware och elliest täncke 
till sätt och medell, huru Arbetz och Embetz folcket känn bliffue 
affbethaledt och fömögdt, I wele och icke heller försumme medh 
hwad deel som behöffues till wathukonstens fullborden försee Oss 
och att Stadzbroen snart bliffuer tillrede besynnerligh för wår 
tillkompst, ther medh icke lenge bliffuer fördrögtt, ther effter i 
och mage wettje rätte lägenheterne. Kunde och murningen på den 
Finske kyrcken icke allenest bliffue någedt påbegynt, vthen och 
fuUkompnedt för wår tillkompst, såge wij thet gärne. 

[Riks-Registrataret 1685, fol. 112 v.] 



Digitized by VjOOQ IC 



51 K. JOHAN I1I:S BYGNAD8PÖRBTAG. 285 

64. 11 Februari! 1586. 

Bestelning för Jecop Gabrielsson, Glassemestere widh Stocholm * 
Swartzö och Drotningeholm. 

[Riks-Registraturct 1686, fol. 225.] 



05. 4 Mars 1586. 

Till willem Boij om then skampelun, som Han haffuer hijtt 
på then trappe som på Stocholms [slott] skall bygies. 

[Riks-Registraturet 1586, fol. 226.] 



66. 18 April 1586. 

Till Willam Boij om store salens bygning pä Stocholm. 

[Riks-Registratnret 1586, fol. 232.] 



67. 9 Maji 1586. 

Till Göstaf Gabrielsson på Räffle att han besteller der ifrå 
till Stocholms Slotts bygning ett Hundrede och femtije trappe 
stenar, och någre Tusend Flijser i Fyrkant aldeles tillhugne. 

Till Antonius Stenhuggere vdij Findland om Huggen steen till 
Stocholms och Wpsala Slotts bygningh. 

[Riks-Registraturet 1586, fol. 237.] 



68. 31 Maji 1586. 

Förskrifft för Baptiste Målere til Slottzlofuen på Stocholm, att 
the Lothe honom bekomme til bygningen så myckitt guld målere 
silffuer och ferge som han behöffuer. 

[Riks-Registraturet 1586, fol. 240.] 



69. 10 Junii 1586. 

Till SlottzLoffuen på Stocholm att the så bestelle att then 
bygning som ther haffues för händer mötte medh thett förste 
bliflfue tilrede, för Konnungh M:tts tilkompst. 

[Riks-Registraturet 1586, fol. 242.] 



Digitized by VjOOQ IC 



236 HANDUNGAR UR RIKS-REGISTRATURET. 52 

Till Nielz Larzszon Tulskriflfuare i Stocholm att han 
Låther willain Boij bekomma någre Hundrade Daler 
till ath Lone Embetz folket medh både der widh 
Stocholm och Swartsiö Then 18 Julii Anno: 1586: 



70. 



Jahan: Wår nådhe tilförende, Tigh kommer wäl i Hugh Nielz 
Larzszon hwadh bpfalning, thu tilförende haffuer bekommit både 
munntheligh wthi Calmar så och skriffteligh, att thu skulle aff 
Låthe wår Bygningmester Willem Boij til någre hundrede Daler 
som han kunnde stelle wårt Embetzfolk tilfridz med widh Stoch- 
holms och Swartsiö, Såsom och eliest bestelle in [i] riket en hop 
allehonde slagz ferge, och eft\er wij fömimme samme wår befäl- 
ningh ähr ännu ike effterkommen, hwilket osz slett inthedt beha- 
ger, tenckie och ike heller, till att bolla tigh sådanne thin ohör- 
samhett och försumelse tilgode, Therföre wele wij ähn nu een rese 
liaffue Digh her medh alffuarligen befalladt att thu aldeles retter 
tigh her effter, må thu wår fönde befalning, och medh thett aller 
förste, wthen all widere Dröghzmål och wrsekt Låthee fönde 
Willem Boije bekomme then Deell som han kan holle fönde Em- 
betzfolk willigtt medh, och må thu wäl wette att thet skall inthedt 
hielpe tigh, thet thu månge befalninger om wtgiffter bekommer. 
För thij såsom thu wett hwad för Lust wij hafiFue aflf Bygninger, 
Så måtte thu och wäl haflfue thet förreståndet att the wthgiffter 
som komma till utt öke wår Lust, och besynnerlige begeren, the 
borde gå för alle andie, Rette tigh för then skuld ähn nu, eller 
ther til skall annadt btififua ther till giordt, Ther må thu tigh 
fulkommeligh eflfter rette och her wm så bestelle. Så Liuff tigh är 
wår nåde. Datum Borgholm then 18 Julij Anno 1586. 

[Riks-Registratiiret 1586, fol. 103 v.] 



Suar På Greffwe Perz, och Her Erich sparres skriflfiiel- 
'!• "" ser Then 18 Julii Anno 1586. 



— — — — — J haffue och Her Erich sparre schriffuidt 

oss till om ett Leijon som en Engelsk Herman haiffwer för ähredt 
oss, och nu skal ware förwaredt vthi Kädior på Helgens holmen, 
begerandes dher hoss wette hwarest wij wele haffue thet ståenn- 



Digitized by VjOOQ IC 



53 K. JOHAN III:3 BYGNADSFÖRETAG. 237 

des, så mage i dher till Låthe vpsettie ett stort skiönt huuss widh 
then neste Ladugården, Huilken skall ware f()rfluxst(I) högtt på 
wägerne och eliest fördeelt wthi tu eller trij rum effter thet sett 
som der till höffues och i sielffue well wette, på thet att för:de 
Leijon vthafif trängsle eller aff ondh Lucht ike mötte haffue någon 
wanthreiFnedt, I wele och eliest så befalladt att samme Leijon, 
så wäll som dhen dher wppå achter och skoder, mötte bliffiie 
nödtorfftelig bespisett och wnderholdne 

[Riks-Registraturet 1686, fol. 103 v.] 



72. 16 Julii 1586. 

Till Slotts Lofwen på Stocholm om Täckett wthi thet stora 
Konnunghz makeett. 

[Riks-Registrataret 1586, fol. 248.] 



73. 14 Augusti 1586. 

Till Slotts Loffuen på Stocholm om Rött och Grönt Lennper, 
Mönster och Görlesk till att Cläde Wåningerne medh. 

[Riks-Registratnret 1586, fol. 252.] 



74. 15 Augusti 1586. 

Till Willem Boije att han förfärdiger de rum på Swartsiö 
huss, som honom tilförende är befallett. ^ 

[Riks-Registratnret 1686, fol. 253.] 



75. 1 October 1586. 

Till willam Boije om kyTkemer(!) på Swartssiö. 

Till SlottsLoffiien att the Låthe vp sättie ett Capelie på 
Södermalm med Korsbygning. 

[Rika-Regiatratnret 1586, fol. 263 v.] 



76/ 8 October 1586. 

Till Nilz Hansson om S. Klare bygning Klocher och Altare 
taffle 0. 

[Riks-Registraturet 1586, fol. 265.] 



') Ett bref om samma ämnen utfärdades den 17 s. m. 



Digitized by VjOOQ IC 



238 HANDUNGAR UR RIKSRBGISTRATCRBT.' 54 

77, 19 November 1586. 

Till Swen Nilszon, Nilz Biugh, Matts Erichzsson och Jon 
Swensson att the Låthe fram före Bielker stoker spirer Tillier till 
Stocholms bygning. 

[Rikt-Rpgittratoret 1586, fol. 269 v.] 



78. 23 November 1586. 

Till Nils Larsszon på ÖLand belangandes om Huggen Sten 
till Slottsbygningen på Stocholm. 

Till Willam Boij om Bygningeii på Stocholm. 

Tenne hieelp skall menige man' wthi tesze efiflerskrefne Fög- 
derij vtgiöra till hielp till Stocholm Slott och TegelLadan på 
MunnckeLegerett. 

[Rik8-Regi8traturet 1586, fol. 269 v.] 



79. 10 December 1586. 

Till Hans Grott om ett Hundret Läster Kalck till Stocholms 
Slotts bygning. 

[Riks-Registraturct 1586, fol. 272.] 



80. 13 December 1586. 

Memorial för Hans Kranch att bestella om Bygningeme på 
Stocholm. 

[Riks-Registratoret 1586, fol. 272 v] 



81. 19 December 1586. 

Till Nilz Jonsson om S. Clare Kyrkies Fönster Steen som 
skole wtthugges wed Wretta. 

[Riks-Registraturet 1586, fol. 278.] 



82. 30 December 1586. 

Till Hans Biugg om Ett Tusend allner Hel^ngelärfit han skall 
förskaffa till Stocholms Slotts bygning. 

[Riks-Registraturet 1586, fol. 274.] 



Digitized by VjOOQ IC 



55 K. JOHAN 111:8 BYGNADSFÖRETAG. 239 

83. 1586, 31 December. 

Till Håkan Stenhugere på ÖLand att han ilitteligen sammpt 
med Willem Jahanszon årbeter på the stener som skole till Stoc- 
holms Slotts bygningh. 

[Riks-Regiatraturet 1586, 2: 274.] 



^^^ Till Månss Strenge, att her på Swartssö, skall bort- 

rijfwas Träwåningerne af Borggården och Vpsättias 
vthan til på leglig Rum, sampt om wäntholms byg- 
ning. Datum Borgholm then 27 Aprilis Ahr 88. 

Wår nåde tilförende. Wij hafwe förnummitt Måns Stränge, 
att tu hafwer achtatt lathe rijfwe the Brastufwjer som Erich Gre- 
gersson och andre wåre tienare plager wijstes vthi på Swartzö, 
vth med Trägården, och vpsättie der andre i Staden igen, Så 
effter wij elliest wele hafwe bortt refne alle de wåninger och huss, 
som Stå vth med Trägården alt in til CantzeUedt och i then Stad 
vpsatt en Mur effter som Bygmestaren Willem Boije, är ther om 
tilskrifwidt, och wett tig tilkenne gifwe. Therföre är här med wår 
wilie och befalning att tu skaltt lathe komroe thet samme timber 
som tw hafwer ärnadt til samme Sj;ufwer, til wentholmen och 
ther af sampt vthaf thet Timber som tw elliest tijt hafwer fram- 
köre lathi^t, medh thet förste ophugger ett Korswerke på Muren 
ther sammestedz effther thet sätt som fonde Willem Boije weet 
tig före sättia, och emädan thet sker, skal tw lathe nedrififwe then 
Store träbygningen som tilförende står på samme rum, och sättie 
den ned på Jorden, där hon bäst kan få rum där widh gården. 
Och ther som fönde Timber, icke kan recke till for:de Korswerke, 
Så skal tw så lagadt, att tijtt måtte ännu föres så myckitt som 
ther til feler, ifrå Alznö och Mundzö effter wij icke annadt kunne 
tenkie, än att tw ju hafwer lathidt hugge en hoop timber som 
siöledes vthi flåther kan tijdt framfores, Så skal tw och bestelle 
widh för:de Swartzö, att the Trästugur både den som Rijkzena 
Rådh plage hafwe deres tilhåld vthi så och borgestugén och an- 
dre som här fönde äre, måtte nedrijfwes och åther vpsätties vthan 
för Borggården både vth med Siön och elliest ther the best wele 
skicke sigh, Såsom och then bygning som wår ElskeUge Käre Son 
Konungen i Pålens Predicanter plägade wistes vthi, skal flyttias. 



Digitized by VjOOQ IC 



240 HANDUNGAR VK RIK8-MEGISTRATUKBT. 56 

ifrå Trägården och sättias in modt Wedegården, eller annorstädz 
ther hon får Rum, Och seden tw i så måtte hafwer lathidt före 
samme bygninger skal tw lathe flöttie trägårdz Plankedt in på 
Borggården så widt som Stufue eller hus tompteme tillsäije, Så 
lagendes at thette altt modte ware så besteldt för wår tilkomst 
til Stocholm, Så frampt tu wiltt göre thet oss är behageligitt 
Datum ut supra. 

[Riks-Registrataret 1588, fol. 121 v.] 



Till Willem Boij att han lather Guldsmedeme i Vpsale 

35, förgylle Croneme och Engelen till Tomedt Tre 

Croner. Datum Stägborg then 14 Junij anno 88. 

Wår ynnest och nåde tilförende. Oss är förekommit Willam 
Boij, Att Gulsmedeme vthi Stocholm icke mindre begäre ähn 
Trijhundredt Vngerske gyllen til att förgylle the Croner och En- 
gelen med som skole komme på thet tomett Tre Croner huilckedt 
aldeles är olideligidt och borde them Straf ther före som så myc- 
kidt ther til äske och begäre, Så efifter thet Dirich Gulsmed i 
Vpsale och hans medarbetare ther sammestedz mene sigh kunne 
förgylle för:de Croner och Engel med så när halfparten mindre 
GuU, derföre är här med wår wilie och alfwarlige befalning, attu 
ingen annen lather förrte Croner och Engel förgylle vthan för:de 
Gulsmeder i Vpsala. Hwad gulledt tilkoramer warde wåre trogne 
Män vthi Slotzlofwen der på Stocholm ther til lefrerendes. här tw 
tigh effter redte skaldt. Datum vt supra. ^ 

[Riks-Registrataret 1688, fol. 166.] 



Till Oloff Knutzon att han leffrerer till Stokholms Slottz 
36, byggöingh Etthundre skippund Kopper, denn 3 Ja- 

nuarij. Anno 1589. 

[Riks-Registrataret 1589, fol. 1.] 



Digitized by VjOOQIC 



57 K. JOHAN III:S BTGNADSFÖRETA6. 241 

Till Slotz lofifuen i Stokholm om helige Trefalligheetz 
§7, Kyrckie. ^) Datum Vpsala then 6 Januarij Amio 

1589. 
Wår besynnerligh ynnest och nådige willie tilförende. Effter 
thett trogne män och vndersåther, Wij endeligen medh thett för- 
ste, och vthen någen widere fördröijelse, wele hafiFue helige Tre- 
faldigheetz Kyrckie byggningh i Stocholm stelt i werckett, och än- 
dogh wij haffue lathed skrifue wår tro vndersåthé, Anders Larson 
der om till (: mage icke thess mindre medh störste flijt och alf- 
uar på wåre wegne driffue der opå att han i tijdh och besynner- 
ligen strax i thenne wintter besteller der till både Grundhwals 
sten Kalk och anran tilfongh så att grundwalen och öster ga£Fuelen, 
till dhed minste motto bliffue i tilkommende sommer opfordh. Hure 
wij wele haffue besteltt om Slotzbygningen på Stocholm, ther om weet 
Willam Boij WÅr willie och befallningh. Och hwadh hielp som wij 
haffwe lathed wåre vndersåther i Stocholms Slotz lähn påläggie, 
medh spirer, Tillier och bielker haffue i af thenne innelagde Ze- 
dell dhett att förnimme. Wij sende och här medh eder een fuU- 
macht för den som skall fordre på dhedh Jern, spijk, sampt an- 
nedt meere som från Bergzlagenn till fönde Stocholms byggningh 
behöffues. Och äre wåre breff till Fougdterne der om vtgångne. 
Thessligest hafwe wij och lathed förbiude så wäl i wår Räkninge 
Camar, såsom och i wart Cantzelij, att inge inwisninger skole skee 
på the återstädher, som äre i Stokholms Slottz lähn, vtan att the 
skole komma till fönne Slotz byggningh, hwilket wij eder haffue 
weledh wette lathe, på thett att i på altt thette kunne fliteligen 
fordre lathe. Datum vt supra. 

[Riks-Registrataret 1589, fol. 1.] 



QQ Till Olof Gregerson om Gråmuncke kyrckespitzen. Da- 

^^* tum Vpsala then 6 Januarij, Anno 1589. 

Wår ynnest och nådige wilie tilförende. Effter thett Oluff 
Grelson wij medh thett förste i Wåhr wele haffue en annen spitz 

^) TrefaldighetskyrkaD var, enligt k. Sigismunds br. den 30 Junii 1594, 
ämnad att byggas på den plats der Svartmunke- eller Dominicanerkloster förut 
legat, och som genom k. br. den 14 Jan. 1607 öfverläts åt tyska församlingen, 
och der tyska kyrkan sedermera uppfördes. 

HisU Bibliotek. I. 16 



Digitized by VjOOQ IC 



242 HANDLINGAR UR R1K8-RIGISTRATURBT. 58 

opsatt på Gråmuncke Kloster Kyrckie, effter thett, som M. Willem 
Boij weet föreschrifue. Derföre är wår wilie och befalningh, att 
(Iw nu i winter besteller och lather införe så mykedh wircke och 
annen tilfongh, som der till will behöffues. Och wele wij att för- 
skriffi^e spitz, såsom och spitzen på S:te Glara skole blifwe både 
techte med Kopper. Du må förthenskuld sampt medh Anders Lar- 
son förslå hure myken Kopper, som der till kan behöffues. Ty 
han weet hure månge skeppund Kopper som kom på thet nye 
husedh, och der aff kan man wäl någedh när gisse huru mykedh 
till fönne Spitzen behöffues. Wij wele och här medh såsom til- 
förende tigh nådeligen och alfuarligen förmanedh, att tw medh all 
flijt fulfölier medh S. Jacobs Kyrcke Byggningh på Norremalm, 
bestellendes der till nii i winter, Steen, Kalck och annen tilfongh, 
på thett Bygningen i tilstundende Wåhr må haffue teste större 
framgångh. Ther medh skeer wår wilie och thett oss aldeles be- 
hager. Datum vt supra. 

[Riks-Registraturet 1689, fol. 1 v.] 



^Q Till Anders Larson om helge Trefaldigheetz Kyrke byg- 

^"« ningh. Datum Vpsala then 6. Januarij, Anno 1589: 

Wår ynnest och nådige wilie tilförende. Du haffuer nogsampt 
förstaedt Wår meningh, Anders Larson att wij wele bruke tigh 
till att förestå helge Trefaldigheetz Kyrke byggningh som medh 
thet förste i Stocholm skall haffues förhender. Så effter wij haffue 
giffuitt wår tro tienere M. Willem Boij, fulkomligh vnderwisningh 
hure samme Kyrcke skall företages, der opå han tigh en afmål- 
ningh skall bekomme lathe. Och wij ingeluude wele medh samme 
Kyrkie byggningh lijde någen fördröijelse. * 

[Riks-Registrataret 1589, fol. 2.] 



Till Dominicus Par om Stenhuggemes befordring och 

90, om Peleme till Stockholms Slotzkyrckie, Wist denn 

11 Januarij 89. 

Wår nåde tilförende, Tigh är wäl witterligidt Dominicus Par, 

att wij wele lathe bekläde Stockholms Slotzkyrckie på wäggeme 

medh vthuggen Steen och Pelere såsom du widere warder wår 



Digitized by VjOOQ IC 



59 K. JOHAK 111:8 BYGNAD8PÖRETAO. 248 

wilie förnimmendes af Mester Willam Boijes Schriffuelse och den 
AfmåJning eller eflfterlichnelse som hann digh deropå tilsänder, 
Så efifter wij ändeligen och vthen all vndskyllen wele i tilkom- 
mende Wåhr hafue för:ne Kyrckie och eliest alle wåninger på 
Slotted reede så att der engång må blifue ände opå Derfore be- 
fale wij digh härmedh alfwarligen att du lather de Stenhuggere 
på Öland äre öfuergifue altt anned arbete som them aff tigh känn 
ware föresatt till Calmer och Borgholms bygning och medh all 
iiijth hoUe opå thed arbethe som fonde Willam Boij them warder 
fbrestellendes, Och på thed att medh samme Arbethe mötte lijde 
theste mere Så lathe wi nu sende tijt någre Steenhuggere ifrå 
Stocholm huilche wij wele att ther skole holles flitheligen till ar- 
bete och blifue medh alle nödtorfter befordrede, Och är wår alf- 
warlige befalning att du så lager att ingen Oeenighheeth mötte 
komme emellen themm anthen deraf att den ene parten blifuer 
befordred och then andre intted, eller eliest, Ty wij wele inge- 
lunde haffue giordt emellen them någen athskildned anten medh 
förfordring eller eliest, Vthen du sampt med Befalningzmannen 
Nils Brömpz och Fougden Nils Larsson så lager och besteller att 
denne wår ändelige wilie troligen och flitheUgen mötte blifiFue eff- 
terkommen och fulfölgd så att samme arbete till förste öped 
watn ändeligen mötte blifue reede. Och skall någre Skutor blifue 
ifrå Stocholm åstadhsände samme uthugne så wäl som och en 
hoop ovthuggen Steen till att hempte Jcke thesmindre skole och 
alle the Skuthor som där till tiäne både i Calmer och wedh Öland 
finnes kunne i like mötte blifue optagne medh förste öpedt watn 
och fulle med Steen till Stocholm sände, effter som wij derom 
hafue Befalningzmannen och Fougdeme tilskriflfue lathidt och på 
thed du må hafue theste större hörsamheeth medh Stenhuggeme 
att de blifue willige till arbetes, så lathe wij ännu sände tigh til- 
hande wåre Bref till thesse effterme Fougder huilche skole medh 
thed försle lefrere tigh så månge Penninger som för huar står 
Schrififuidt, Dermedh du skall stelle för:ne Steenhuggere till fridz. 
Och tuifle nu intted att du medh sådane flijth drifuer her opå 
som du känn tenckie thed ware Oss behageligidt om du will för- 
tiäne tack Der rätte digh effter Datum vt supra. 

Nils Larsson på Öland. Peng: 70 Dal: 

Abraham Nilsson i Möre Peng: 40 Dah 

Måns Person i Konga häredt 50 Dal: 



Digitized by VjOOQ IC 



244 HANDLINGAR Ua RIK8-RBGISTRATURET. 60 

Michil Sef redsson i östre H: 80 Dab 

Nils OlufsoD i Westre H: 60 Dal: 

[Riks-Registraturet 1589, I: 8 ▼.] 



Til Her Arffwed Gustafsoim Att han sender till Stoc- 
91, holm then Claes Snickere och Arendt Maler i Wad- 

stene, Datum Vpsala den 11 Januarij. 
Wår besynnerlige ynnest Wij wele eder her ArflFuedh Gustafs- 
son Nadeligen icke förhoUe Att wij nu haflfue fulkommeligen satt 
oss i sinnedt Att lathe fulfölie den Bygning som på Stocholms 
Slott är företagen, Så att thed ene gäng mötte komme till ände 
besynnerligen att wij kunne fä wistes der för än wij i tilkömmende 
Sommer Om Gudh will dragé till Liffland Och effter thed att mest 
alle de beste EmbethesMänn äre nu i denne förledne Höst aflf 
Pestielentzie döde bliffwe så att ther i Stocholm nepligen skall 
finnes någre som någedgott arbethe förfärdige kunne besynner- 
ligen Snickere och Målere, Derföre medan Oss är berätted att i 
Wadstene skall ware en Godh konstelig Snickere benempd Claes, 
Är wår nådige wilie och beCalning atti sende honom sampt alle de 
Snidkere der äre till för:ne Stocholm, Så och then Arendt Maler 
som der förhoUer sigh och är vdi wår tiänist så lagendes att de 
till Fastelagen allesenest äre i för:ne Stocholm vthen all Orsächt 
och mothsägh:e tilstädes Görendes dermedh thed Oss är behage- 
ligidt Gudh befallendes. Datum vth supra. 

[Riks-Registraturet 1689, I: 7 v.] 



Til Borgmestare och Rådh i Stockholm om 

92, — — — Kyrcken på JämTorgedt skal bygges. 
Datum Vpsala den 28. Janua: Ahr 89. 
Wår ynnest — — — — 

Wijdare efter wij wele läthe opbygge een Kyrcke wid Jem- 
torgedt, ^) huarföre icke wil tiene at then rättere Platzen och Kå- 
ken skal blifua ther ståendes. Ähr fordenskuld wår w41ie, atij 
låthe tagee then dädan och settie i den stadhen een uppå huart 
Malmtorgedt, — — — — -. 

[Riks-Registraturet 1589, I: 18]. 



^) Denna plan kom aldrig till utförande. 

Digitized by VjOOQ IC 



61 K. JOHAN 111:8 BTGNADSFÖRETAG. 246 

93. 29 April 1589. 

Til Slotzlofuen på Stockholm om de Trägärder som äi:e på 
Stockholms Slotzbacke, — — — — — 

[Rik8-Regi8traturet 1689, I: 131 v.] 



Til Philip Käru om Tree Croner adt han med förste 
'94. sender dem till Stockholm. Datum Vpsala den 8 

Maij. Åhr 1589. 

Effter dhet Philip Kern, du hafuer af Erich Gregersson an- 
nammedt de Croner till dig szom skole komma på Tree Croner 
på Stockholms Slot, dem du strax skulle hafua sendt til Stock- 
holm, thet doch icke ännu skedt är, huilkedt oss inthed behager, 
och efter wij ändeligen wele hafua för:ne Croner förgylte och up- 
satte innan tesz wij dijt komme. Derfore är wår wilie och befal- 
ning, adt huar du icke alrede hafuer. sendt dem från dig, at du 
då szå lager, atthe innan Morgon Afton äre i Stockholm tilstedes. 
Szåsom du och med ded samme skal senda dijdt een Gulsmed 
szom weet til at omgå der med til at förgylle szådant wärck. här 
om ändeligen oforsumeligen bestelandes. Sch:t Datum vt Supra. 

[Riks-Registratnret 1589, I: 57 v.] 



95. 6 Junii 1589. 

Till Erich Gregerson om den store Knop til Kåppertäckedt, 
der medh honom sendes 30 vngerske gyllen till fbrgylning. 

[Riks-Registratnret 1589, I: 133] 



96. 13 September 1589. 

Till Willam Boij at han skal låthe opmure ett Tom på 
Stockholms Slot, ther som Klåckeme ähre uthi. 

Til Philip Kärn at han medh thed allerforste förfärdiger 
Kåppertäckedh i thed store Fyrekantige Konungzmake. 

[Riks-Registratöret 1589, 1: 137.] 



Digitized by VjOOQ IC 



246 HANDLINGAR UR RIK8-RBOI8TRATURET. 62 

97. öpett brefif för Anders Larsonn om thenn Tax aflf kopper 

vtgöres skall. Datum Stokholm thenn 28 Januanj 

Anno 1590. 

Wij Jahann etc. Göre witterligitt att efther ^ij hafwe befälet 

och tillbetrott wår troo vndersåthe Anders Larsonn Helge Treefal- 

digheetz kyrkije bygningh. Och till samme bygning forfordret, for- 

ordnett thenn ^Yax som wij nu hafue wele aff all Plåthe kopper, 

nemligenn fyre marker afif huart skippundh. Derfore wele wij 

och ath fonne Anders Larsonn wdi alle Steder och Markneder eller 

hwart någen kopper fordh bliffwer samme Tax inmane och opbäre 

skall. 

[Rik8-Regi8traturet 1690, I: 19 v.] 



QQ Till Philip Kärn om bygning på Swartesiöö Datuin 

y^* Stokholm thenn 28 Januanj Anno 1590. 

Wår ynnest och iiåde tillförennde. Effter thet Philip Kärnn 
wij wele hafwe någet Snidkare arbethe giordt wed Swartezöö, 
Såsom och kyrken här på Stokholm. Derfore befale wij tig alfwar- 
ligen, attu så snart thette wårdt bref kommer tig till hände säger 
then Jeronimus Snicker till, som ther är vdi Vpsala, att han med 
flere Snickare och theris redskap, oförsumligenn och strax begifuer 
sig till för:de Swartziö, att arbete och göre huad honum ther på 
wåre wegne bliflFwxr tilsagdt och befälet, Sammaledes skal thu och 
alfwarligenn tilsäije mhurmestenie, besynnerlig the som medh stuken 
arbete kunne, att the oförsumligenn begifwe sig hijt, så ath the 
dagen effter kyndermesse dag mötte wara här tillstädes. Tu skalt 
och i like mötte säije Dijrich Guldsmid till att han vthan all för- 
summelse innen Tuå eller tree dagar til thett högste kommer här 
tilstädes effter wij någett hafwe ath lathe befale honum. 

[Rik8-Regi8traturet J590, I: 21 v.] 

*) Af k. brefreD af den 9 Jan. 1590 till Nils Biörns och Nils Larsson och 
den 27 Jan. s. å. till den föratnämnde (Riks-Registraturet, foL 2 v., 19) om 
anskaffande af kost och lön till stenhuggarne på Öland och pråmar till ste- 
nens transport, synes att deras arbete afsåg Hel. Trefaldighets- och S. Jakobs 
kyrkor i Stockholm. 



Digitized by VjOOQ IC 



63 K. JOHAN ni:S BT6NA08FÖRBTA6. 247 

99. 22 October 1590. 

Till Nilss Hanssonn om Stenhuggernes arbethe på Treefaldighettz 
Kyrkebygningh och om Anders Larsons betalningh. 

[Riks-Registraturet 1690, fol. 222.] 



Till Slottzloflfwenn på Stocholm om altertafflenn här i 
Kyrkiann på Swartzö och Roosenn der offwer Alta- 
reth så och om thett teckett som göres skall emil- 
200^ lann Nye Hwalffwed och vpgånngenn ått öffre wå- 

ningerne, Thesslikes om thenn Pyramide som göres 
skall här vthann för Kyrkienn. Datum Swartzö 14 
Jan. Ahr 91. 

Wår besynnerligh ynnest och nådige willie tillforennde. Wij 
wele eder trogne Männ och tiänere icke förhoUe, att wij well hade 
förmodett, att all tinng skole haffwe stådt bättre till här på 
Swartzö änn som wij nu föniummitt haffue, sädenn som wij hafiFwe 
begyndtt någedt gå vtth och see oss om. Och effter thett att här 
Ydi Kyrkienn på gårdenn icke änn nu är bestelltt om nogenn altar- 
taffle, såsom om Roosen vdi Fönstrett öffwer alltarett sönder så 
wäll som och sielffwb glasett. Derföre skole i alflFwarligenn säije 
Willem Boij till att hann strax nampngiffwer någre afif Stadzenns 
Snidker som oförsumlig kunne göre samme tafQe ferdig, thesslikest 
och någre afif Stadzmålerne som samme alltéi-taffle medh thed samme 
kunne medh mållnning, såsom ther på tiennlig ähr, medh thett 
snareste förfårdige. Männ här om skole i intett lijthe på förrde 
Willem Boij, allenest att hann nampngiffwer Embettzmännenn och 
säger them huru tafflann skall bliffwe giord och förmålett. Vthan 
i skole esomofftest ther opå fordre oCh måne att sådenntt mötte 
bliffwe medh thed förste giordtt, som wij nu thett befalett haffwe. 
I skole och elliest alffwarhgenn befale för:de Willem Boij att hann 
strax aflärdiger ehn hijtt som känn göre för:de roose färdigh hwad 
heller thett skeer aff huggenn eller brennd steen. Såsom och la- 
ther någre Murmestare komme hijt som leggie gulff aff tegell vdi 
dett nederste rummett på störste rundelenn ther gånngenn är ege- 
num nid till Trägårdenn, förty offteb:te Willem haffwer icke bättre 
bestelltt änn een Tridie deell aff samme gulff är off^^erlagtt medh 
löse bräder, och thett mere är höldt öffwer medh grännrijs. Hann 



Digitized by VjOOQ IC 



248 HANDLINGAR UR RIK8-RB6I8TRATURBT. 64 

skall och elliest senDde hijtt ehn som känn forfärdige täckett 
emellan thett nye hwalffwed vdi necterste gångenn, emellenn samme 
store rundel och vpgångenn till thee öfifre wåningeme, fordy wij 
meente alltt hade waritt huelfftt, män n^ wij såge till, war thett 
intett annedtt än lärefft och lister på slagne. Så skole i och vdi 
lijke mötte hoUe Willem Boij alfifwarlige före att hann nu strax 
latter förbättre gulflfwett emellenn wår Cammer och stor Sahl- 
dörenn på Drottningeholm for änn wij komme tijdtt, hwad heller 
thett ske känn aff hugginn eller. Tegelstenn fordy tillförennde 
haffwer ther, waritt lagde alldeles otiännlige och hwasse Flijser» 
Ehnn partt aff eder känn wäll vare wetterligitt om thett ynnkelige 
och förfärlige roop och låth som hördes här på Swartzö vthann 
för portenn på högdenn vnnder Jordenn Anno 59 om höstenn 
emillenn 10 och 11 för middag. Så effter thett wij ändeligenn 
wele haffue någed opsatt till åminnellse ther om for effterkommen- 
denn; Derfore skole i och säije Willem Boij att hann tillsäger 
ehnn wiss Stenhuggere, som strax vdi desse dager tillhugger ehnn 
Pyramidem aff hwad slagz sten som ther vdi förrådh ähr, och 
thessförinnen wele wij sennde opschrifftenn tijdt som' ther opå skall 
huggin bliffwe, Och kunne wij icke annerledes troo ähn att i Erich 
Matzonn wäll wette Månedz och dage talett, hwar och icke kunne 
i fråge ther effter aff anndre som i wette då haffwe waritt när- 
stadde och sedenn ther om giffwe tillkenne. Om alltt thette i så 
änndelige bestelle, så frampt skee skall thett oss behager. 

[Riks-Registi-ataret 1591, foI. 14 v.] 



101. 21 Maji 1591. 

Til Hans Broms om then Skepz ladning huggen sten som 
Claes Döpke thädan ifrå Öland och hijtt till Stocholm före skal. 

' ' [Riks-Registraturet 1691, fol. 206 v.] 



102. 16 Junii 1591. 

Til Nils Olufsoon på Horns gård om Steen som skal inskeppes 
vdi Skuther och föres hijtt til Stocholms Kyrkio bygning. Ithem 
til Hans Broms och Oluf Andersson om pråmar. 

[Rika-Registratnret 1591, fol. 209 v.] 



Digitized by VjOOQ IC 



65 K. JOHAN 111:9 BYGNADSFÖRETA6. 249 

103. 31 Augusti 1592. 

Zedell till Jacop Bagge, om thu Schippund, Take Kopper 
schall sendes till Swartzöborgz bygning ifrå Stocholms Slott. 

[Hiks-Registraturet 1592, fol. 99 v.] 



104. 28 September 1592. 

Till Hans Helsing, att han af huarie 32 bönder opbär een 
oxe till Swartzö folchs behoff. 

[Riks-Regi8traturet 1592, fol. 101.]') 



IL Dpottningholm.') 

105. 18 Maji 1581. 

Till Hustru Margaretha S: Hindrich Arfwedhsåns effterlefwer- 
ska till Wellinge, anlangendess någre Tolfter Sågbräder till Drå- 
ningholms iorbygning. 

[Riks-Registrataret 1581, fol. 231.] 



106. H Augustii 1592. 

Till Fougdenn wedh Nacka, om tu Schippund Stångiämn till 
bygningz behoff wedh Drottningholm. 

[Riks-Registraturet 1592, fol. 98 v.] 
Se dessutom förut n:r 40, i slutet, om Torflfuesund, n:is 42, 64 och 96. 

*) Utom förestående bref finnas i Biks-Registraturet öfverskrifter införda 
till skrifvelser rörande Stockholms och Svartsjö slott, utfärdade den 15 April 
1583, 9 Maji, 16 Aug. 14 o. 18 Oct samt 23 Nov. 1586, 1 Junii 1589, m. fl. 
hvilka dock ej innehålla några närmare upplysningar. Ett par andra rubriker 
upplysa att ett bref af den 24 Mars 1584 handlade om finska kyrkan och spet- 
sen på klosterbygnaden, och ett af den 20 Jan. 1589 om koppar till S. Clarae 
kyrka. I ett bref af den 22 Maji 1574 talas om »Tw Täcke till twå wåninger 
her på Swartzöö Hvs,» som ifonungen bestält af Vrban Snidkere. 

*) Drottningholm hette förut Thorssund eller Torffiiesund, men erhöll sitt 
nuvarande namn af drottning Katarina Jagellonica. Det stenhus, som på denna 
tid här uppfördes, uppläts åt de inkallade jesuiterne. 



Digitized by VjOOQ IC 



250 HANDLINGAR UR RIK8-RBOI8TRATURET. Q6 

m. Ul^nda.') 

Till Philip Kernn, vm bygningerne på VlfiFwesundh till 
107, Kt M:ttz ankomsth Datum Westerås thenn 28 Oc- 

tobris 79. 

Dhärnästh hwadh bygningerne der widh Vlfuesundh tilkomer, 
Så wele wij hafue dett Stakeet der är kringh gården så förfar- 
digett och medh porter förbättredt, Att porteme kunne blifue til- 
låste nähr mann will, der vm dw medh dett förste schaltt bestelle, 
Desligis denn Saal der widh gården är anrörendes, som wij sielfwe 
wele wistes vdi, den schall dw medh thet förste så förbygge och 
tillpynthe som dw tillförende hafuer förstådt wåi* wilie der vm, 
den tijdh dw drogsth dijtt, För all tingh så lagendes, Att för:ne 
Saal är till wår ankompsth så förfärdigett som wij dett hafue 
wele, Nemligen, Att hann schall bliflfue så stoor som Salen widh 
Wäsby gårdh. Och der dett någerledes känn schee, see wij geme. 
Att der blefue bygd een Kammer vdi fönne Saal till wårtt behooff, 
så stoor och på dett rum som dett sigh bädzst kan schicke, Och 
schall dw wette. Att wij medh förste Lägenheet eller allersenesth 
medh förste Akeföre, äre tillsinnes, will Gudh, Att begififue Oss 
häden till förnie Vlfuesundh, Till huilcken tijdh dw må fulleligenn 
ware förtenchtt att bestelle både vm bygningen der widh gården 
och annedt mere som dw sielfif hafuer tilbudett och loffuedt digh 
wele bestyre till wår ankomsth, der rätte digh efter, Så frampt 
wij icke schole tale tigh till, huar någett är försumedt. Datum 
ut supra. 

[Riks-Registraturet 1679, fol. 268 v.] 



lY. Waxholm.^) 

108. 29 April 1589. 

Til Willam Boij om Bij Rundels takedt på Waxholmen. 

[Riks-Registratnret 1589, fol. 131 v,] 

*) Sätesgård i Bromma s:n, Sollentuna härad nära Stockholm. 
') De första befästningarne på Waxholmen anlades af kon. Gastaf I, som 
här 1549 lät uppfora ett stentorn med 10 alnars tjocka murar. 



Digitized by VjOOQ IC 



67 K. JOHAN 111:8 BTONAD8FÖSETAG. 251 



Till Jöns Personn att lian lägger en' stok på hwar man, 
109. ^^^^ Waxholme bygningen Datum Stokholm then 

16 Januarij 90. 

Effter thet Jöns Peersonn wij ändelige med thet förste wele 
hafue vpsatt en bygningh vpå Waxholmraen, effter then beskeed 
som wij wår tienere hans Fellerman ther om hafue gifue latidt. 
Derföre är wår alfuarlige wilie och befalning, attu så snarth thette 
breff kommer tig tilhonde, skalt opå läggie wåre Vndersåther, så 
wel Frelsis Landbönder som wåre egne hwar en hielpe stok til 
samme bygning, Hwilke de nu med åke föredt är skole titt fram- 
komme lathe ther tu weet tig Fulkomligen effter rätte Datum vt 
Supra. 

[Riks-Registraturet 1590, I: 9.] 



Y. Upsala. 



110. 12 April 1568. 

Till M. Hans Gårdenär, att han begiffuer sigh till Stocholra, 
med sina Snickara ifrån wpsala, ') 

[Riks-Registraturet 1568, fol. 223.] 



111. 



Swar till Siwardh Krwse, vm Her Pontus de Lagarde. 
^: Willam och andre medt thet förste skole till 
Vpsale förskickes, att vnderwijse honom vm byg- 
ningen. Datum Stocholm 29 Martij Anno 69. 



Wij haffwe bekommitt tijnn skriffwelse Siward Ki-wse, och 
thervdaff förstått, att tw ähnn nw ingen beskeedh ifrå oss bekommitt 
haffwer vm thenn bygningh widh Vpsale till wår Kong:e Cröningh, 
Så haffwe wij allrede länge sedenn atferdigett Anders Målere till 



*) Detta bief angifver så väl att* arbetena på Upsala Slott redan då 
böljat, som tiden för början af bygnadsarbetena pä Stockholms slott, ehuru 
Riks-Registraturet ej om de sednare lemnar någon vidare upplysning förr an 
ett och trefjerdedels år senare. "^ 



Digitized by VjOOQ IC 



252 BAKDLIKGAB UR R1K8-RBQ1STRATURET. 68 

tigh tilbake medt beskedh vm alle saker. Och kunne icke nog- 
sampt förvndre hwarföre hann icke till tigh är framkommen, ther 
till wij platt intitt behagh haffue, Och opå thet tw änn nw widere 
wår wilie vm alle saker hure wij wele bestält haflfwe måtte fbr- 
nimme, Dhertore wele wij nw medt thet förste i thenne weke 
afferdige wår tro Man och Hofifmestere Her Po[n]tus de la Garde, 
sampt medh then M: Willam Cleophas-och flere, som tigh vm 
samme bygningh både medt en deell och annen skole vnderwise. 
Ther tw tigh weett effter rätthe, och aldelis så besteller, att ther 
medt icke måtte widere någett bliifwe fördrögdt, vthan alle saker 
medt thet förste förfärdigede, eflfter som wij tigh tillförenne haflF^e 
befaledt. Thervdinnen sker thet oss ähr behageligitt Datum vt 
supra. 

[Riks-Registratoret 1569. foI. 127.] 



Till Erich Henricson på Vpsala vm Bielckeme i then 
112, wåningh Söder vt på Slottedt, hann schuUe lathe 

förhöije, Datum Calmar, thenn 28. Martij 72. 

Tigh kommer wäl ihugh Erich Henrichsson hwadh befalningh 
wij gofifwe tigh senest wij widh Vpsala Slott stadde wore, vm then 
wåningh Söder vth, som wij lothe begynne förhöije Bielckeme vdi, 
att tw then medh thett förste som mögeligit wore schuUe lathe 
förfärdige och tilrede göre, Så kunne wij icke wethe huru här 
vm är besteldt eller hwadh som ther kan ware tilgiordt, effter wij 
haffwe förnummidt att bygmesteren som ther till war förordnedt 
haffuer föge waridt ther tilstädes, seden wij täden förreste icke haff- 
wer tw heller giffwitt oss någen synnerligh bescheedh vdi midler 
tidh vm samme bygningh huru ther vm är besteldt, Wele för- 
thenschuldh här medh haffwe tigh alffwarligenn på mindt och be- 
faledt, att tw tigh aldeles effter sådane wår föfre befalningh. rätte 
schalt, och så förschaffedt, att samme wåningh måtthe så bliffwe 
förfärdiget och förbygd, såsom tw wår wilie och meningh ther vm 
förnummidt haffuer och elliest så lagedt, att alKwåninger ther widh 
Slottedt måtthe bliffwe \^äl tillflyede, att wij kunde haffwe ther 
någet behagh till när vrij ther tilstädes komme, Ther tw weth tigh 
effter rätte, och härvtinnen icke tage någen försumelse, Datum vt 
supra. 

[Riks-Reitistraturet 1572, fol. 89.] 



Digitized by VjOOQ IC 



69 K. JOHAN 111:8 BY0NAD9FÖRBTA0. 25S 



Till Erick Henricsonn och Mäster Lodwich belangendes 
IJ3. Domkyrkenes bygningh, Datum Calmar thenn^ 19. 

Maij Anno 72. 

Wij hafifwe icke vthen stort bekymmer och beswäring for- 
nummidt Erich Henrichsson och M. Lodwich, then store olycke och 
schade, som nw nyligen Gudh bättret, ähr händt så wäl medh Vp- 
sala Slott, såsom och med Domkyrkien och Stadenn, hwilkedt icke 
lätteligen står till att vprätte igenn, Så effther wij och vtafif wår 
tieneres, Peer Larssons schrififwelse haffwe förstådt att en heell 
hoop Spannemål och fetalie schall och ware vmkommen vdi samme 
brandh vpå Slottedt, så att Man förthenschuldh i thenne Sommer 
ingen synnerlig Murning kan haffwe ther förhender effther som 
wij tilförenne befaledt haffwe, Dheiiore är wår wilie och alffwar- 
lige befalningh att i för all tingh winlägge eder ther vm, att dom- 
kyrckien så myckidt mögeligit kunde ware måtte någerledes bliffwe 
hulpen och komme vnder tak, och ther någet aff hwalffwedt wore 
nederfallidt heller elliest stode till fÖrbättrendes, Dhå wele wij att 
i ther till schole lathe förhielpe medh the Murmester som widh 
Vpsala Slott förordnede äre, tesligis lathe ther så mykin Steen 
och kalck till som behöffues Men all then Steen ochkalck som se- 
den öffwer bliffuer schole i lathe komme till Stocholms Slott och 
Swartzö gårdh, effther wij haffwe befaledt Anders Målere att han 
schall ipaedh alffwar lathe fulfölie the bygninger som ther haffwes 
förhänder, Sammeledes schole i och lathe honom bekomme Mur- 
mestere och annedt Embetzfolch ifrå Vpsala sampt hwadh mer han 
påfordrendes warder, icke tess mindre måtte i och ther till för- 
hielpe, att then bygning medh Domkyrckien kunde medh alffwar 
foretages, och i thenne Sommer göres til sakenn så mykit mest 
mögeligit ware kan, effther som wij och ther vm haffwe latidt wår 
Tndersåthe Swerckill Simonsson tillschriffwe, och förordnedt honom, 
att han sampt med edher flijtigh acht och tilsyn ther på haffwe 
schall, Men hwadh Slottedt belanger måtte i ther winlegge edher 
om, att alle wåning^r besynnerligen the förnempste, ther både wij 
och wår Elschelige käre hussfrvN^ och Drötningh plage wistes vdhi, 
kunne thett förste som mögeligit ähr, komme vnder taak, effter 
som wij wår Befalningzman Peer Larsson ther vm alffwarligen 



Digitized by VjOOQ IC 



2M UAMDLINOAB UB RIKS-RlGltTmATOEST. 70 

haffwe latidt tillschriffwe och befale, Ther i wethe edher effter 
rätte, Datum vt supra. ') 

[Rikf-Registrataret 1572, fol. 152.] 



^^ . FuUmacth för Frannsiscus phar att bliifwe Bygmester 

^"' på Vpsala, Datum Calmar 17. Junij. 

Göre wetterligidt att effther thet wij ändeligen och fiilkom- 
ligen haffwe så för gott anseedt och beslutedt att Vpsala Slott 
som är affbrändt måtte bliffwe vpbygt och reformeret igen, Dher- 
före haffwe wij giffwidt thenne breffwijsere wår tro tienere och 
bygmester Franciscus phar, falmacht och befalningh, att han fönde 
Vpsala Slotz bygningh i alle måtthe schaU förestå och vpbygge 
effther then bescheedh och vnderwissningh som wij honom ther vm 
giffwidt haffwe, Sameledes haffwe wij och befaledt honom att han 
både medh rådh och dådh schall förhielpe att Vpsala Domkyrkie 
måtthe bliffwe täckt och elliest förbygd hwadh som förfallidt ähr, 
Biude förthenschuldh och här med alffwarligen befale wåre Fougter 
och Befalningzmän på förrde Vpsala, sampt alle andre som för 
wåré schuldh wele och schole göre och lathe att the widh wår 
högzste ogunst och straff ingelunde göre fönde Fransiscus^här- 
vtinnen näget hinder eller förfångh, vthen heller ther till vdi alle 
måtthe wälwilligen förhielpe, både med Dagzwercken Mursten 
Kalck Bielcker och annedt träwircke, sampt all annen deell som 
han till förrde bygningh behöffwer, och han effter wår befalningh 
påfordrendes och tilseieendes warder, Wij befale och här. medh 
alffwarligen alle Embetzmän som äre Snidkere, Stenhuggere, Mur- 
mestere. Smeder, Timbermän och alle andre ehwad nampn och 
Embethe the helst haffwe kunne sampt thet daglige arbetesfolck 
som widh förme Vpsala Slotz bygningh brukes schole att the äre 
offteberte Fransiscus hörigé och lydige, troligen och flijteligen effther- 
kommendes huadh som han them på wåre wägne till offtebrte byg- 
ningz förfordringh tillseiendes och befalendes warder, hwar någen 
aff them lather sig härvtinnen motwillig och ohörsam befinnes 
han schall therföre tilbörligen strafiedt bliffue Ther hwar och en 
weth sig aldeles och fulkomligenn effther rätte, Datum vt supra. 

' [Riks-Registratnret 1672, fol. 178 v.] 

') Ett bref af samma dag till erkebiskopen, rörande samma ämne, finnes i 
Eiks-Begistraturet. 



Digitized by VjOOQ IC 



71 K. JOHAK III:S BYGNADSFÖRETAO. 255 

i 



Beställningh för Byggemesteren och andre Embetzmän 
JJ5, P^ Vpsala Datum Stäkeborgh thenn 15. Februarij 

(JuUj?)») Anno 72. 

Göre här medh wetterUgit, att effther thet Vpsala Slott ähr 
för någon tidh seden, igenom en hoop DiefiFuuls ledemot och mord- 
bränneres tilschynden wordet afbränt, therigenom oss och Bijkedt 
ingen ringe schade är tilfogedt, Så på thett att förberörde Slott, 
hwilckidt med Rijkzens store och swåre bekostnedt är på begynt, 
måtte icke aldeles förfalla, vthen bliffwe vprättedt igen, Therföre 
haffwe wij tilschickedt och förordnedt, såsom wij och nw medh 
thette wårt öpne brefif tilschicke och förordne thenne oss Elschelig 
wår tro tienere Fransiscus Phar, att han på wåre wägne öfiFwerste 
befalningen haffwe schall, till at vpbygge och förbättre, hwadh 
som på för:de Vpsala Slott är wordet förderffwet och seden widhere 
fulföUe medh bygningen, effter som han ther vm wår wilie för- 
stådt och förnummidt haffuer och wårt öpne fulmachtz breff, som 
wij honom ther på giffwidt haffwe widhere förmeller, Så på thett 
att samme Slotz bygningh, måtte medh tess mere alfiVar och 
större flijt komme på gångh, och vthen all fördröielse i wärckedt 
steldt bliffwe, Therföre haffwe wij gunsteUgen vndt och efterlatidt, 
att så månge Swensche Embetzmän både Murmestere Snidkere 
Timbermän och andre som till samme arbetes förfordringh i Vpsala 
aff oss tilförenne haffwe waridt bestelthe och än här effther be- 
stelles kunne, att the med Månedz kost på wisse tidher vm åhret 
schole ther försörgde bUffwe, effther then vträckningh, som wij 
nw ther vpå haffwe göre latidt, och vdi thette wårt öpne breff är 
författedt. Men the Mestere Embetzmän som tilförenne haffwe wår 
bestelningh, mage ther widh bliffwe, och för lijke månge Måneder 
leffreres them theris fetalie effther bestelningen, Biude förthen- 
schuldh och här medh befale wår tilförordnedhe Fougte på för:de 
Vpsala, Tesligis och andre som någen leffrering haffwe hender 
emillen, att the nw strax vthen all geenseielse schole leffrere 
för:de Embetzfolch för hwar person n. Månedz kost i alle partzeler 
öom them på hwar Månedt haffwe bör, effther then ordningh som 
ther på giordh ähr, begynnendes på then n. dagh i n. Månedt 



*) Dateringen i Registraturet är tydligen felaktig. 



Digitized by VjOOQ IC 



256 HANDLINGAR UR RIKS-BE6I8TRATURBT. 72 

och lychtendes then. Octobris Seden schall them för hwar Må- 
nedt åtskileligen effter samme ordningh bliffwe lefireret sådane 
fetalie så lenge the medh Murningen kunne för wintrenn foort 
fhare, Och hwar thenne wår befalning icke skeer fyllest, och ther- 
igenom medh samme bygningh någet blififuer försumedt, Dhå schole 
både Fougteme och andre the som sådane lefifreringh medh fetaUe 
haflfwe hender emillen icke allenest vprätte oss then skade, wij 
ther på lijde, vthen och tilbörligen för sådane olydno straffede 
blififwe, Ther hwar etc. Datum vt supra. 

[Rik8-Regi8traturet 1672, fol. 207 v.] 



FuUmacth för Erick Henrichson att förestå Domkyrcke- 
]\Q^ nes bygningh i Vpsala, Datum Stäkeborgh thenn 

17. Novembris Anno 72. 

Göre wetterligidt, att effther wij förnimme, thett Vpsale Dom- 
kyrckie, som för någen tid seden bleff afif wådeldh förbrändh icke 
är så fulkomlig vpbygd som thet sig borde, och wij thett gäme 
seedt hade, Så vpå thet att hwadh som wij hafifwe befaledt ähnnu 
yterligere medh samme bygningh schall företages både medh kop- 
pertäckningen och elliest, måtte på thet flijtigste bliffwe fulfölgt 
och efterkommit Dherföre haffwe wij nw giffwidt thenne wår tix) 
tienere Erich henrichsson vdi befalningh att han för:de Dom- 
kyrckies bygningh schall förestå, och nw i thenne winther fordre 
och bestelle hooss wåre Fougter vdi Vpsala Stift, och elliest all 
then deell, som ther till behöffwes och förnöden ware will. Såsom 
han och schall haffue tilsyn medh thet Embetz och Dagzwärkes 
folch som på fönne Domkyrkie bygningh arbethe schole, att the 
måtte göre hwadh them bliffwer befaledt, Biude förthenschuldh 
och här medh befale wåre Fougter och Befalningzmän vdi fönde 
Vpsala Stifft och Län, tesligist alle Embetzmän, som till offteberte 
bygning bliffwe brukede, att i äre fönne Erich henrichssonn på 
wåre wägne hörige och lydige, wälwilligén effterkommendes, hwadh 
som han effter Avår befalningh till för:ne Vpsala Domkyrckes vp- 
bygningh och förmeiing påfordrendes och tilseiendes warder, Ther 
hwar och en weth sig effter rätte, Datum vt supra. 

[Riks-Regiatratoret 1572, fol. 324 v.] 



Digitized by VjOOQ IC 



73 K. JOHAN III:S BTGNADSFÖltfiTAO. 257 



117. 



Till Matz Månsson vm byggningz partzeler till Vpsala, 
Datum Stocholm thenn 11 Martij, Anno 74. 



Tigh kommer wäll ihug Matz Månssonn, atth wij som offtest 
medh wåre schriflfwelser haffwe latidt formane tigh, atth thw 
ijchuUe medenn föret och winteren wore lathe framkomma till 
Vpsala Slotz bygningh hwadh deel som ther till wille behöffwes, 
Så förnimme wij dogh, att thw sådenn wår befallningh intbet achtet 
«ller efterkomitth haffwer, vthenn bönderna haffwe störste parten 
aff the Bygningz Partzeler ännw inne medh sigh som them opå- 
lagde äre till att frarafordre, till förbe:te Vpsala, hwilkett Oss 
jlatt inthet behager, Och efter wij alffwarligen haffwe befaledt 
wår Byggemester, atth hann i thenne tillstundende Sommer schall 
fuUfölie samme bygningh thet mäste mögeligitt ware känn, Dher- 
före biude och befale wij tigh ber med ännw alffwarligen, attw 
oförsumeligen och medh thet allerförste medh all flijtt fordrer vpå, 
ratt hwadh bygningz partzeler som wåre vndersåthar vdi thijnn be- 
fallningh pålagde äre, både Stocker, Bielker, Spirer, bräder, Kalck 
och Kalksteenn eller hwadh nampnn thet helst haffwe känn, och 
synnerligann thenn Kalck och Kalcksteenn som ligger wid örby, 
måtte nw mäden någett före är bliffwe framfordredt till Vpsala, 
»Och hwar med samme bygningh bliffwer någedt försumet, så atth 
Byggemesteren icke bliffwer vtaf tigh befordradt medh then deell 
som vdi så måttho will behöffwes, och tigh bör lathe framkomme, 
Dhå wele wij haffwe tigh ther om så tilltalett, atthw schallt för- 
nimme thet wij medh alffwar mene hwad som wij både thervd- 
innen och elliest befale. Ther tw må wetthe tigh Fulkomligenn 
^fter rätthe. Datum ut supra. 

widh samme meningh till Anders Larsson och Bryniell Eloffizsonn. 

[Riks-Registraturet 1574, foI. 46 v.j 



m 



öpett bref for Byggemesteren och Embetzfålkett på 
Vpsala, att the theris vnderholdning vdi Gestricke- 
landh bekomme schole. Datum Stocholm thenn l;a 
Julij, Anno 74. 

Wij Johan etc. Göra watterligitt, Att efter thet Vpsala Slott är 
ior någen tijdh sedenn eg[e]nom Eeldzwåde wårdett afbrenndt ther 

ffitt. Bibliotek. I. 17 



Digitized by VjOOQ IC 



258 HANDLINGAR UR RIKS^REGISTRATURET. 74^ 

igennom Oss och Rijkett ingenn ringe skade är worden tillfogettr 
Och Fördenskttldh ald^ förnödenn är, att hwadh som ther samme- 
stedz med R^kzemis store och swåre bekåstnedt är wordett yp- 
bygtt, måtte icke aldelis förfalle, Vthenn bliffwe vprättedt, ypbygdt 
och medh allsomstörste alffwar förbättredt igen, Therföre haffwe 
wij nw giffwitt themie Oss Elscheligh wår troo tienere och till- 
förordnede Bygmestere Fransiscus Phar fulkomlig befaUningh att 
hami samme bygningh medh allsomstörste alfiware och flijtt schall 
j werket stelle, efter thenn vnderwijsning och beskeedh wij honom 
ther på giffuitt hafifwe, Och på thett, att samme bygningh måtte 
thess bättre gåå for sigh, och icke vdi någen måtthe forsumedt för 
thenn forfordring schuU som ther till will behöflfwes, synnerligenn 
medh FetaUe ther thet Swenske och Tydzske Embetz Falck som till 
forbe:de Vpsala aff Oss äre besteltte och förordnede kunne haflfwe- 
theris yphelle vtaf, att the måtthe wette enn wiss städh ochortth 
hwar the sådantt fordre och bekdmme schole, Dherfore haflfwe 
wij gmisteligen efterlatidt som wij och nw her medh fulkomligen 
efterlatthe, att hwadh deel som samme Embetz Falck både Swenske 
och Tydzsche her efter bör bekomme efter thenn Ordningz lydelse 
och inneholdh som wij tillforennde ther vpå haflfwe göre och be- 
stelie latedt, skall wår Befallningzman j Gestrickelandh Peer Lars- 
son ware forplichtedt them j rätthenn tijdh vdi alle partzeler leflT- 
rere och bekomme latthe, nähr ther vpå fordrett bliffwer, aff 
thenn vpbördh som hann årligen haflfwer aflf Förbe:de Grestricke- 
lanndh. Wij haffwe och gunsteligen efterlatidt att fonde wår 
Byggemestere Fransi[8]cus Phar, må vdi lijke måtthe fordre then 
deel som wij honom för sijnn person medh wårt öpne och vnder- 
schreffne breflf till vnderholdh nådigist efter latidt haffwe, synner- 
ligen hwadh Spannemål och Fetalier belanger, aff färbe:de wår 
Fougdte vdi Gestrickelandh. Biude Och befale fördenskuldh ofte- 
be:de wår Befallningzman Peer Larsson, atth hann vthenn all 
geenseijelse och endtskyllen, för hwar Månedt åttskilelig Leffrerer 
forbe:de wår Byggemestere och Embetzfälkett sådenne Fetalie, efter 
som ordningen ther vm lörmäller, Och hwar thenne wår befaU- 
ningh icke scheer tillfyllest, och ther igenom medh samme Byg- 
ning någet blifiwer forsumedt. Då schall forberde Peer Larsson 
och the som sådanne Leffreringh medh Fetalie haffwe hender 
emillen, icke allenest vprätthe Oss thenn skade, wij ther af tage, 
Tthenn tilborligen for sådanne olydno straffede bliffwe, Th&r for- 



Digitized by VjOOQ IC 



75 K. JOHAN 111:8 B¥ONAD»FÖRBTiie. 259 

b6:de Peer Larssonn och alle andre mage wette sigh aldelis och 
fulkomligh efter att rätthe. Datum ut supra. 

[Riki-BegUtratoret 1674, foI. 154.] 



Bestellningh för Fruisiscus Phar och thett Embetz Fålk 
]^|9, haxin haffwer j Befallningh. Datum Stochokn thenn 

10 Julij, Anno 74. 
Wij Johan etc. Göre wetterligitt, Atth efter thet Oss Elscheligh 
Fransiscus Phar wår Byggemestere på Vpsala icke känn ther till- 
fyllest bekomme thenn deel som wij honnom sampt thet Embetz- 
fälck hann j befallningh haffwer till årligh besoldningh både vdi 
Peninger och kläde gunsteligen efterlatidt haffiie. Och wij för in- 
gen deel wele att wåre bygninger wedh för:ne Vpsala schole ther 
igenom förhindrede och försumede bUffwe. Dherföre haffwe wij 
gunsteligen ynndt och efterlatidt, att förbeite Fransiscus Phar må 
årligen anname så månge Peninger och andre waror aff årlige 
rentthen vdi Gestringelandh som sigh ther vpå känn belöpe, Dogh 
efter thenn bestellningh och Ordningh som wij förbeide Fransiscus 
och thett Fremmende och Inlendzsche Embetzfälck på Ölanndh 
giffwitt och tillförenne ordnedt haffwe, och medh thenn beskeedh 
att offtebe:te Fransiscus Phar årligen schall wetthe göre Oss reede 
och Regenschap för altt thett som hann j så måtte af fönne 
Lanndzende ther vpå vpbärendes warder. Ther wårtt Cammerådh, 
Cammererer, Tesligis wår Fougdte och Befallningzmän vdi Gestricke- 
landh, aldelis och fulkomlighenn mage wetthe sigh efter rätthe, 
icke görenndes honnom hervdinnen någett hinder widh wår ogunst. 
Datum ut supra. 

[Riks-Registrataret 1574, fol. 161.] 



öpett Breff för Byggemesteren och Embetz Folkett j 
1^^ Vpsala, atth bekomme theris vnderhold ifrå Ge- 

-»^^« strickelandh. Datum Stocholm thenn 25 Julij, An- 

no 74. 
Wij Johan etc. Göre wetterligitt. Att efter thet wij alffwarligen 
haffwe befalett thenne Oss Elschelig wår troo tienere och till- 
förordnede Byggemestere Fransisscus Phar, att hann medh all flijtt 
schall vprätte och förbättre hwad som på Vpsala Slott är wordett 



Digitized by VjOOQ IC 



260 HANDLINOAK tR RlKChRBGI8TRATUR«T. 76 

förderfwett, efter thenn ynderwijssningh och bescheedh ¥rij honnom 
ther på giffwitt hafFwe, Och på thet samme Slotz foygningh måtte 
thess bättre gå for sigh, Dherfore haffwe wij gunsteligen eflerlatidt, 
att alle Embetzmän både Swensche och Tydzsche så månge som 
till fbrrde Arbetes forfordringh j Vpsala äre forordnede och be- 
steltte, både Steenhuggere, Murmestere, Snidkere, Timbermäti och 
andre mage her efter på enn viss stadh, nemligen vdi Gestringe- 
land, bekomme theris Fetalie och vnderholdh, efter thenn Ordningz 
lydelse och inneholdh som wij them ther på tillförenne haffwe 
giffwe lattidt, Och schall wår tillförordnede Befallningzmann j 
forbe:de Landzende Peer Larsson ware förplichtedt samme theris 
vnderholdh j rättenn tijdh efter wår vnderschnffne Ordningz inne- 
holdh j alle Partzeler leffrere af årlige rentten, och thenn vpbördh 
, hann elliest haffuer, Wij haffwe och gunsteligen efterlatidt, att 
forbe:de wår Byggemestere Franciscus Phar må vdi lijke måtto 
fordre thenn deel som wij honnom for sijnn person medh wårt öpne 
och vnderschriffne bref till vnderhold nåd:t efterlatidt haffwe» syn- 
nerligen hwad Spannemål och Fetalien belanger, af fonde wår 
Fougte vdi Gestringelandh. Biude och befale Fördenskuldh 
oftebe:te wår Befallningzman Peer Larsson, att hann vthen all 
geenseijelse och endtskyllenn for hwar Månett åttskillelig lefifrerer 
forbe:de wår Byggemestere och Embetz Folck sådane Fetalie, 
efter som ordningen ther vm formäller, Och hwar thenne wår be- 
fallningh icke scheer fyllest, och ther ^enum med samme byg- 
ningh någett blefiwe försumett. Då schall forbe:de Peer Larsson 
och the som sådenne Leffreringh medh Fetalie haffwe hender emillen 
icke allenest vprätte Oss then skade wij ther af tage, Vthei^ och 
tilbörligen för sådanne olydne straffet bliffwe. Ther förbe:de Peer 
Larsson och alle andre mage wette sigh alldelis och Fulkomligen 
efter rätthe. Datum ut supra. 

[Riks-Registratoret 1574, fol. 17S v.] 



112. 



Till Fougterne i Norlanden, Att the sende någre Ogiffte 
Drenger till Byggemestem i Vpsala, huilche kunne 
lära Embether. Datum Stocholm then 25 Februarij 
Anno 76: 

Efther thet Hans Andersson Wij haffue befaleth wår Bjgge- 
mestere på Vpsala, Att han schal til allehånde Embethe och Hant- 



Digitized by VjOOQ IC 



77 K. JOHAN' lU-.S BYGVADSFÖRBTAQ» 261 

wercke, late ööfue och lare een hoop vnge Drengier, så at tbe j 
framiijden kimne ware brwkeligey Dherfföre befale wij tigh her- 
med alfwarligen, at tu endeligen med thenne brefwijsere skalt 
förskicke til wår Befalnipgzman eller byggemester wid förme 
Ypsala, Tolflf vnge och ogiftte karler, the ther til skickelige och 
tienlige ware kimne, Och när the tijtt framkomme, schole the ther 
blifwe wäl lorsörgde, med huad deel the behöfue, Ther tu schall 
tig efter rätte, så frampt tu wilt göre thet Oss ähr behageligitt. 

Same mebning, till 

lOlufif Helsing 12| 

vm I Hans Biugge 12l Drenger. 

I Per Erichsson 6) 

[Riks-Registratnret 1576, foI. 40.] 



Fulmachtt För Nils Esschilsson Att ware Byggemesterenn 
222, ^^^^ hielp och FörflFordrenn. Datum Swartzöö thenn 

22 Junij Anno 76. 

Göre weterligitt, Att efifter.wij haffue förstådt, Ath thenn 
Bygningh, som widh wårt Sloth Vpsala hafifs förhender, icke 
bhffuer så fulkomligenn och nödhtårfteligenn förffordreth medh 
alle nödtorflfter, såsom Wij gäme såge, och thet nogsampt be» 
faleth haffue, Vthen sådanth schall genom wår Befalningzmans på 
lbr:de Vpsale, thesliges Häredz Fougternes försumelse och eliest 
mykitt ware förhindreth. Oss till ingen ringe schade, Althenstund 
Wij Ahrligen moste hoUe ther Een sthor hoop fremmende Embed^ 
Folck på stohr vmkostnedt, the ther vnder tiden moste för then 
orsak, at the icke bliffue nödtorffteligen förffordi*ett, gå Ledige, 
Så på thett, att medh fönde Bygningz förffordringh ber effter 
theste skickeligere och bättre måtte tilghå, Dherfföre haffue wij 
tilschicket och förordnet, som wij och tiu ber medh tilschicke och 
förordne thenne wår troo tiänere Nils Esschilsonn, Att han schall 
ware wår tilferordnede Byggemester på för:de Vpsala Franciscus 
Phar till hielp, i så måtte. Att han schall bevStälle, om alle the 
nödtorffter, som til fönde Bygninghz förffordring wil behöfues, 
både medh Dagzwercken, Bielcker, Stocker, Tegell, Kalck, Kalch- 
sthen. Bräder, Spijk och annet mehr ehwadh nampn thett då 
hälst haffue känn, som offtebe:de Byggemester effter nödtorfftenn 



Digitized by VjOOQ IC 



262 HANDLINGAR UR RIKS-REOIåTRATURST. 78 

på fordrendes warder, Så att Bygningen iw i alle måtte kimne 
faaffue fiijnn rätte fordtgånngh, och icke antiienn genom föisumelse 
eller elliesth (:efter såsom wij fömimme här till skeedt ware:) 
bliffue fdrfiindrett, Vthenn att om alle nödtorffter j tijdh, efther 
såsom thett känn behöffues, måtte bestält blifue, Efter såsom wij 
for.de Nils Eskilsonn mundtligen wår wilie och mhening ther om 
haffue fulkomligh förstå latedt, Biude forthenschuldh och här medh 
alfuarligenn befale fönde wår Befahiingzmann på Ypsala, Thesliges 
redfougteme i härederne sampt alle andre, som vm sådane forffor- 
dringh beställe schole, Att the i alle måtte äiteligenn efterkomme, 
hwadh som fönde Nils Eskilsonn i så måtte, hvariom och enom, 
effther wår befalningh till wårt gagn tilseijendes och befalendes 
warder, Och aldelis så lagett, att om allé nödtorfifter till offlebe:de 
Bygningz forflfordring, måttiie vthenn all försumelse och endtskyllenn 
bliffue bestälth och i rätten tijdh framffordrett. Och schall fönde 
Nils Esschilson, som offtest giffue oss tilkenne, hure sådane wår 
alfwarlige beffalnii^gh bliffuer efterkomenn, Ther förberte wår 
Befalningzmann Fougter och alle andre mage wethe sigh aldelis 
och fulkomligenn effter rätte. 

[Riks-Registratawt 1576, foU 147.] 

Till Anders Larssonn, vm Kalcksthen som schal brytes 
123. ^^ Vpsala Slotz Bygningh. Datam Swartzöö thenn 

23 Junij Anno 76: 
Efther som tu tilflförenne Anders Larson nogsampt haffuer 
förnummidt, medh huadh alfware Wij wele late fulffolie Vpsale 
Slotz Bygningh, Så äre wij ännu aldelis widh same mhening, Och 
föi-thenschuldh giffwitt wår troo tiänere Nils Esschilsonn vdi be- 
falningh, Att han vm alle partzeler bestelle schall, som till Byg- 
tiingen wele behöfues, Så lagendes att the i tijdh måtte till fönne 
Vpsala bUffue framffordrede, Och på thett att ther vm i tidh måtte 
bestelt bliffwe, och icke genum någen fördröghningh någet medh 
fbrme Bygningh bliffue försumeth, Dherffore är wår alfwarlige 
wilie och befalning att tu håller wåre vndersåter före vdi thin 
befalningh att the nu i tidh vpbrythe så myken kalchstheenn, som 
the äre whane åhrligen til fönne Vpsala framffordre, eller och 
mhere, på thett att när som fönde wår tienere ther på fordrendes 
warder, samme Stheen måtte dhå ware tillreede och förhanden, 
Her vm tu så bestelie schalt, och wethe tigh här efther rätte. 



Digitized by VjOOQ IC 



79 K. JOHAK lUiS BYQNAD8FÖVSTA6. 263 

Mutatis Mutandis 
Till Bryuiell Elefsoim vin same laehning, och att vnder- 
^terne vdi hans befialning schole framföre til Vpsala the Bielcker 
-och Stocker them opå lagdt ähr. 

[Riks-Regiatraturet 1576, fol. 149.] 



Till Nils Eschilsonn att han niedh större flijtt her effter 
J24. achter påå Vpsala Byggningh ann her till schedt är. 

Datum Stocholm thenn 19 Aprilis Anno 77. 

Wij haffwe förstått Nfls Eschilssonn, att thenn Lasse Helgessonn 
isom till foagte opå vpsala Slott förordnett ärj schall ännw icke 
wara titt ankommen icke är ther heller någenn annen, som lather 
isigh någedt synnerligitt wårda hwäd framgångh som Bygningen ther 
sammestädz känn haffue. Ther vdöffwer Bygg[m]esterenn sigh mykitt 
boklager, efifter hann icke bliffwer forfordrett, med thenn Deell 
han schall på hålla. Så är thett tigh wäll witterligitt, att wij för 
thenn saack haffwe schickedt tigh ther till och ther opå giffwitt 
tigh wårtt fulmachtz breff, attw schaltt haffwe acht och tillsynn 
ther med att samme byggningh kunne gå foortt for sigh, och att 
ingenn deell schuUe fattes, som byggemesterenn opå eschendes 
wordhe. Menn effter wij fömimme thett icke så wara schedt, såsom 
wij thett befalett haffwe. Så må tw wethe att thett är Oss intedt 
behageligitt vthénn wele änn ehnn tijd haffwe tigh formanedt, 
■och alffwarUgen buditt och befaledt attw tencker till med större 
alffware att achte wårtt gagnn med fönde Bygningh och inn till 
thes, att ther känn komme någen fougte. Så och sedenn med 
störste flijtt driffwer ther opå att arbetedt måtte gåå för sigh, så 
att wij kunne haffwe ther till ett nådight behagh, när wij fram- 
<lele8 i Sommer warde oss titt begiffwendes, Så frampt hwar an- 
norlunde scheer, och någedt bliffw^er genom tin forsumelse obesteltt, 
tå schalttw thertore straffedt bliffwe. Wetendes tigh her effter 
rette. Datum ut supra. 

[Riks-Registratnret 1577, fol. 88 v.] 



Digitized by VjOOQ IC 



264 HANDUKOAR VR RIKS-KEGISTRATCRBT. 80 

Swar till Erich HenriGhssons och Melcher Jönssons^ 
\2^^ schrifwelsse, vm Vpsale Domkyrckes förbygningh. Da- 

tum Stocholm then 28 Februarij Anno 78. 

Wij hafwe bekomitt edher schrifwelsse Erich Henrichsson och 
Melcker Jönsson, och ther af förnumitt hwadh förrådh i hafue på 
wircke, till thet Torn wij wele hafue vpreest, Szå är oss samme- 
edher flijtt behagligh, Och efther thet vdi samme edher schrif- 
welsse begäre een Tornbyggere ther till, Theriore hafwe wij latidt 
tilschrifwe wår byggemester vdi Vpsale Fransiscus Pahr, att han 
skall Aförordne edher then Timberman Christoffer, som på wårt 
Slott Vpsale hafwer här till arbethett, hwilken efther förbe:te 
bygmesters angifwende och vndei^wijsningh skall företaghe sigh 
samme Torn till att bygge, Hwadh then Tijende Spannemål be- 
langer i äre begärendes till samme bygningh, Ther till kunne wi) 
inthet förre til sware, ähn wij få fÖrnimme huruledes och till 
hwadh thet anlagdt ähr, som wij tilförenne till fönne bygningh 
förläntt och eflftherlatidt hafwe. sedhen wele mj oss ther vm be- 
tenckie hwar och huru myckitt wij ther till efther thenne tijdz- 
lägenheet kunne eftherlathe, Wijdhere efther wdj nådigist ähre til- 
sinnes, att samme Domkyrckie skall aldeles blifwe medh fleere Torn 
reformeredt och förbätredt efther som hon tilförenne war, tterföre 
ähr wår gunstige och alfwarlige wilie, att i så beställe skole nu 
meden föredt ähr, att så myckitt wercke måtte framfört blifwe 
som till the andre Torn som på Korskyrcken tilförenne hatfwer 
warit, will behöfwes, här vm i aldeles så beställe skole. Och göre 
i ther medh thet oss ähr behagligitt. Datum vt supra. 

[Riks-Registrttnret 1578, fol. 41 v.] 



126. 



Fulmacht för Philip Kern att haffwe inseende widh byg- 
ningeme som hafz förhänder bådhe widh Vpsale 
och Westeråss, Thesligist medh täckningh och elliesty 
Datum Stocholm then 4 Februarij Anno 78. 

Göre wetterligitt. Att efther wij fömimme och förmerckie, 
thet medh the bygninger som wij wele hafwe fönärdiget wedh 
Vpsale och Westerårss, så wäll hwadh Slotzens by^nger tilkomer 



Digitized by VjOOQ IC 



81 K. JOHAN 111:8 BYQK\D8PÖRETA6. 265 

som och hwadh Domkyrcken tilhörer bådhe medh täckningh x)ch 
elliesty icke så alfwarligen blifwer fulfolgdt och eftherkommit efther- 
som wij thet nogsampt hafwe buditt och befaledt, Dher före hafwe 
wij befaledt thenne wår troo Camer tienere Philip Kärn, att han 
ther medh nöge inseende hafwe skall och vdi alle måtte sampt 
medh wåre Fougdter ther samestädz sigh till thet troligeste be- 
flijthe ther vm, att medh för:ne bygningher måtte alfwarsamligen' 
fulfölies efther then beskeedh han mundtligen af oss bekomitt 
hafwer, til hwilcke bygninger han nu i tijdh vdi thenne winther 
skall så beställe och laghe, att alle the bygningz partzeler som 
ther till kunne ware af nödhen och behof görs måtte framkomme, 
Och för ingen deell någett tilbake lathe att på fordre som till 
fönne bygninger will behof ware, Biude förthenskuld och här medh 
alfwarligen befale fönde wåre Fougdter och Befalningzmän, sampt 
alle andre wåre trogne vndersåther och tienere, som för wåre 
skuld wele och skole göre och lathe, att i rätte edher efther 
thenne wår Fulmacht, och att i troligen och flijtigen(!) ther till 
förhielpe, att fönne bygningz partzeler måtte vthen all försummelsse 
och endtskyllen framkomme, ther opå och för:de wår tienere 
fordre skall, efther then beskeedh som han af oss, efther som för- 
berörtt ähr, mundtligen haffwer, Ther medh skeer thet oss ähr be- 
hagligit och hwar och een hafwer sigh aldeles efther rätte, Datum 
vt supra. 

[Riks-Registratnret 1578, foI. 44 v.] 



Till Erich Henrichsson och Melcker Jönsson vm Dom- 
127. kyrckienes och hospitalens bygningh widh Vpsala, 

Datum Stocholm then 7 Februarij Anno 78. 

Wij hafwe forstådt Erich henrichsson och Melcker Jönsson 
atti ähnuu föghe hafwe bestäldt vm the nödtorfther som will be- 
höfwes till Domkyrckennes och hospitalens bygningh ther vdi 
Vpsale, efther som wij edher vmbetrodt och befaltt haff^^e. Szå 
skole i wette, att wij hafwe ther inthet behagh till, och ther som 
i icke medh meere flijtt och alfware här efther förskafife till fönde 
bygningh och elliest, efther som i oss thet lofwett och tilsagdt 
hafwe, Dhå äre wij icke tilsinnes att eftherlathe edher någett 
vnderhold, efther som wij edher ther medh tilförende hafwe för- 



Digitized by VjOOQ IC 



^66 HANDLINaikE UR BlKft-RlGI»TRATUR£T. 82 

tröetedty Jcke heller Uthe edher niuthe then gunst och nådbe dam 
i här till af oss haftt hafwe, Ther i wette edher fulkomligen dUier 
rätte, Datum yt supra. 

[Rikf-Registratoret 1678, fol. 46.] 



Too ^^^1 ^l^f Knutzson wm Taackkopper til Vpsala dom 

1^. Kyrckie, Datum Stocholm denn 19 Junij. Åhr 1578. 

Effter thet Oluff Knutzson at oss är tilkenne gifuidt af wår 
tienare Philip kem, at wåre vndersåther meste Parthen udi Hel- 
singeland skole ware Kopperslagare, och med samme konst och 
arbetbe szå wäl kunne utbslå Taackkopper som Kätz[l]ekopperen, 
dertore hafue wij nu låtidt schnfue wår Fougdte ther ij landet Mår- 
then Larsson till at han skal handle medh them som samme Kopper- 
slagere Embethe kunne, at huar mötte efther förmögenhethen 
som han bruker Embethe till uthslå szå rayckin Taackkopper szom 
han förmå och mest kan åstad komme, och szå snart som han 
med them ther um ibrhandlet hafuer, skal han låthe tigh förstå 
huru myckin kopper som the kunne förarbethe, Befale tigh för- 
thenskuld at tu låther fdrbe:de wår tienare szå myckin Kopper 
bekomme som han på fordrandes warder, och ofthebe:de Kopper- 
slagare mest tröste uthslå, görandes ther medh thet som oss är 
behagligit, Schrifuitt på wårt Kong: Slott Stocholm Datum vt supra. 
wdi wår Regementz tijdh på thet Tijende. 

[Riks-Registraturet 1578, fol. 104 v.] 



129. 



Till Matz Måntzszon om Trij hundradhe Daler han Philipp 
Käm lefrere skall till Vpsala Slotz och Domkyrches 
bygningz forfordringh. Datum Stocholm den 21 
Nov. 

[Riks-Registraturet 1578, fol. 166.] 



Swar vpå Philip Kemns schriffuelsse, belanngendes byg- 
130, ningen widh Vpsala och Westerås Slott Datum 

Stocholm thenn 3 Januarij, Anno 79. 
Wij haffwe b^ommitt titt swar Philip Kemn på wår schriff- 
uelsse, Ther medh thw giffuer then endtskyllen före vm Westerås 



Digitized by VjOOQ IC 



83 K. JOHAN 111:8 BYGNADSrÖftlTAG. 267 

Slotz bygningh. Och att thett som Oss nw nyligen annerlonde ähr 
wordet berätthet om samme bygningh, änn thett som thw hafiaer 
Oss tillsagdt, schall ware Oss osanfärdeligen andragett, Thw lather 
och der hoos förstå, huadh som nhu blifuer giortt på Vpsala byg- 
ningh, Så lathe wij thett blifwe vdi sitth wärde, hwadh som widh 
Vpsala känn bestelles, efter wij Jw icke annett kunne tencke, vthen 
atth ther Jw någett blifuer giortt till saachenn, Män hwadh som 
Oss ähr tilkenne gifuitt om Westerås, thett wetthe wij så ware, 
«om Oss ähr berätthet, så atth wij icke kunne haffwe Lägenheet, 
atth komme tijtt till thenn tijdh som wij hade achtedt, och thw 
Oss hafuer förtröstedt, huilkitt wij gennom wår eghenn troo Cam- 
mer tienere Jacob Bagge, hafue latidt besee och förfhare, thenn 
Wij j så måtto wäll stelle troo till, efther wij honnom vdi andre 
saacher, icke medh uågenn osanningh hafue befunnedt, Och haf- 
uer samme Jacob Bagge icke allenesth thenn berättelse af Slotz- 
Fotigtenn och Byggemesteren ther sammestedz, hwadh som thett 
kunde lijde medh bygningenn, vthenn hann hafuer thet och sielff 
«eedt, såsom hann och efter wår egenn befallningh haffuer ran- 
saket och beseedt om Bielckerne vdi the wåninger wij schuUe wi- 
«tes vdi, och haffuer befunnitt, att när som Panelen vnder taakett 
hafuer bliffwitt affriffuen. Då haffwe Bielckeme waritt så förråtne, 
atth mann medh händeme hafuer nästen kunnet rijffwe them sön- 
der, huilckett.ähr kommett af thenn ränne som hafuer legatt twertt 
öffiier alle Bielckeme, Och wele wij Fördenskuldh icke stelle Oss 
€ller wår Höge wordnedt vdhi thenn f harligheet, att wij wele wi- 
stes vdi sådenne Wåninger som icke bättre äre förwarede. Hwar- 
före wij och ingelunde ähre tillsinnes att begiffwe Oss till fönde 
Westerås, förre änn wij wethe, att alle wåre egne Wåninger äre 
medh gode och nye Bielcker både ofuan och nedhann så förwarede 
som thett; sigh bör, Och må dw fördenschuldh ware förtencht att 
så bestelle ther om, och lathe hoUe ther vpå, sampt hwadh mere 
samme Hwss förbygningh tilkommer, thett mäste mögligit ähr, 
^fter som thw wår meningh ther om tillförennde Förstått hafuer, 
Thw schaltt och icke teste mindhre så lathe bestelle widh Vpsala 
såsom wår seneste schriffuelse förmäller. Och vpå thett arbethet 
beggestedz teste bättre kunde gå för sigh till wår ankompsth. Så 
må thw brwke Vrban Snidkere medh sitth selschap qwar till thett 
Arbete thw honnom haffuer förordnedt. Och wele wij latthc för- 
schaffe her ifrå Stocholms Stadh så månge snidkere till S^^artzöö, som 



Digitized by VjOOQ IC 



268 HAMDLI3«eAR UR RlKS-mEOISTKATUEET. 84 

ther nhw knnne behöffues, Wettenndes tigh här efther lätthe. Da- 
iom ut sapra. 

[Riks-Registritnret 1579, fol. 2.] 



^ Q^ Till Philip Kernn, belangendes Vpsala Domkyrckés teck- 

^^^* ningh. Datum Stocholm thenn 7 Januarij Anno 79, 

Efther som Dw wäll westh Digh ihugkomme Philip Kernn, 
hure ofte wij både mundtligh och schrifUigh hafue beialett tigh 
vm Vpsala Domkyrckés täckningh, och att thenn Luttrede Kapper 
som Byggemesteren haffwer, schuUé der till vttslås, Szå y^ele wij 
ännw hafwe tigh alffwarligenn buditt och befalett. Att thw icke 
lather Förschingre någett af thenn Luttrede Kapar, vthenn Dw 
schaltt lathe slå honnom vtth till fonne Domkyrckés täckningh. 
Så lagendes, att Taakett måtthe bliffwe färdigtt till Sommaren 
som Dhw Oss t)ier medh fdrtröstedt hafuer, Och denn Luttrade 
Kapar som Byggemesterenn hafwer, schall dw och tage der tiU, 
efter wij j denn stadh wele lathe lefrere honnom Råkåpar igen, 
sä att han schall inthet miste, dett thw honom tillseije känn. Och 
hwadh som medh för:de Kapar icke känn täcktt bliffwe, thett 
schall thw lathe täcke medh Spann, och öffuerstryken medh Ferghe, 
efther thett sätth som nw på slotthet täcktt ähr, ther vm wår troo 
tienere M: Hanns Gardenär, wijdere wetth tigh wår wilie och me- 
nmgh atth berätthe. Och må thw nhw i tijdh och vdi thenne 
winther Förskaffe in aff Häredz Fougdteme så myckin Spån som 
thw känn tencke behöffues will, Wij befale tigh och her medh. 
Att thw må j tijdh mäden winthren och förett ähr,'Förschaffe så 
myckitt wircke som will behöffwes till Twå Spitzer på the Tw höghe 
Steen tomn, Eenn Spitz på hwardere Tomn, huilcke wij och vdi 
Såmmer wele hafwe Färdige, Ther dw haffuer tigh efthör rätthe* 
Datum ut supra. 

[Riks-Registraturet 1579, fol. 8.] 



Till Oluff Knutzson, vm then Kapar som till Vpsala 
J32. Domkyrckés täckningh ämedt ähr. Datum Stoc- 

holm then 16 Januarij. Anno 79. 

Wij wele tigh icke förholle Oluff Knutzsson, Att wij haffwe 
bekommitt wår troo tieneres Philip Kems schriffwelse, ther vdi han 



Digitized by VjOOQ IC 



85 K. JOHAN 111:8 BTGNADSFÖBBTAG. 269 

lather förstå, Atth the 106 skippundh som wår köpman här j 
Stocholm vdi förlidne hösth bekom ifrå Domkyrkenn icke ännw 
ähr lefreredt och bittaltt, Oanseedt, Att thw Oss på samme tijdh 
både medh handh och munn tillsade thett fönne kåper schulle 
strax ther efther bliffwe bettaledt och lefreredt, Och wij änn yt- 
Ugere haffwe tigh befalett, påmintt och förmanedt egemiom wåre 
schrifuelsser icke eene reese vthenn och flere, Att thw samme Kap- 
per schulle bittale, ypå thett att Domkyrcken måtthe medh thett 
Förste bliflfwe täcktt, Så fomimme wij, atth thw sådenn wår befall- 
ningh inthet haffwer efterkommitt till huilckett wij platt inthett 
behagh haffwe efther thett ähr Oss och Rijkett till dråpligh ska* 
dhe och dubbel bekostnedh, som wij for samme tijnn och fleres 
forsumelsse måste på fönne Domkyrcke anwende, ther wij medh 
ringere hade kunnedt tillwäge komme, Befale tigh fdrdenschuldh 
hermedh AlfiFwarUgen, Att thw för alltingh så lager och besteller, 
atth samme Kappar ähnnw j thenne dager måtte lefifreredt bliflfv^e 
till samme hytte ther köpmannen thenn andre annammede. 

[Riks-Registratnret 1579, foI. 12.] 



Swar på Philip Kems Skriffwelse, belangendes 

233« Sammeledes vm Spåån till Domkyrckens teckningh. 

Datum Stocholm thenn 17. Januarij. Anno 79.*) 



Wij hafwe tillförenne latidt schriffwe tigh till hure såsom wij 
wele att Vpsala Domkyrcke schall medh Spåånn täcktt blifue, 
thett som medh Kappar så snartth icke känn fulf[)Ues, huilckenn 
Spann medh Ferge schall blifue ö£fuerstrukenn, såsom på Slotthet 
skeedt ähr, och icke medh Tiere, Och wele wij ännw hafue tigh 
her medh påmint och Alffwarligen befalett. Att thw nhw i thenne 
winther Förskaffer thenn mäste Spån som thw tillwäghe komme 
känn. Datum ut in litteris. 

[Riks-Registrataret 1579, fol. 18.] « 

*) I ett annat bref af samma dag befaller konungen Ph. Kern att »till- 
flye alle våningeme (på U. slott) som wij wele wistes vdhi», och att vid slottet 
låta nppsätta >Trastuffwr» for konungens tjenare, samt »een synnerligh wåningh 
«om känn ware tienligh till wår Cläde Cammer». 



Digitized by VjOOQ IC 



270 MAMDLIMQAR SR RIXt-llOISTIlATUBXT. 86 

Swar till Phil^) Kenm, vm bygningen widh Vpsala 
134. ^^^^^ ^ Kong:e M:ttz ankompsth. Datum Stocholm 

theim 25. Januar^, Anno 79. 

r Män efter thw 

ännw såsom och tillforennde, fulkomligeu fortröster Oss, Atth wå- 
ningerne ther sammestedz, ther wij medh wår Elschelige Drott- 
ningh och Bamn, wele wistes vdi, kunne blifwe färdige jnnen enn 
k&rtth tijdh, Dherföre achte wij jnnen någre fhå wecker her ef- 
ter, Att begifiFiie Oss till för:de Westerås, Och känn schee, när wij 
på samme wägh stadde ähre, atth vdj då på någre Nätter till- 
görenndes kunne dragé till Vpsala, till att besee hure medh byg- 
ningenn ähr fullfölgdt, sedenn wij ther senesth wore, och befale, 
hure wij ännw ytterligere om samme Bygningh wele haflEiie besteltt, 
Thw schaltt fördenschuldh så lagett, Att wåningeme ther vpå vp- 
sala, måtte så blifue tillflyede, Att wij på någen ringe tijdh, 
kunde Oss der forhoUe, besynnerligen ther wåre legenheter sår 
kunde sigh begiffwe, Att wij dijtt komme kunde, Hwilckett wij tigh 
till swar icke haffwe welett forhoUe. Datum ut supra. 

[Rik8-Regi8traturet 1679, fol. 19.] 



135. 



Till Oluff Knutzson, belangendes thenn Kapper som till 
Vpsala Domkyrckes täckningh beskeedt ähr, tesligist 
Timber till Hammersmidien, Så och Hambrer, Städh 
och andre tilbehöringer som till Tree Hammersmidier 
widh wällinge will behöffues. Datum Swartzöö themi 
15. Martij, 79. 

Tigh kommer wäll ihugh Oluff Knutzsonn, huadh beskeedh 
wij goffwe tigh vm thenn Kappar som wij hafue befalett till Vp- 
sala Domkyrdces täckningh, Så kunne wij tigh icke förholle, Atth 
wår troo tienere Philip Kemn, haffwer latidt Oss förstå, Atth vm 
samme Kappar Luttringh schall ännw inthett ware bestältth, Vthenn 
atth förrne Kappar nhw^försih schall ware framkommen och icke 
ännw på någenn kortt tijdh känn bliffwe luttredt, Tesligist och atth 
inthett Timber till Hammer Smidien ännw ähr framkomipitt, efther 
som wij egennom wår schriffwelsse till Jörenn Larssonn thet be-^ 
faledt haffuer, thett Oss fasth förvndrer, Hwij Fougdtenn ther 



Digitized by VjOOQ IC 



87 K. JOHAN in:8 BYONAD8PÖRETAG. 271 

iBedh så fördrögtt hafiFwer^ Och wele wij ännw haffwe tigh här medh 
Alffwarligen befaledt, Att thw for All deel så lager, Att så myckin 
Kapper som till Domkyrcken nhw ämedt ähr, måtthe strax efter 
wår förre befallningh bHffwe Luttredt, och sedenn till Hambreme- 
ther hann ytthslåes skall leffireredt. Så som thw och ther vppå 
driffwe schall, Atth fonne Hammersmidie måtte medh thett Förste- 
bliflfwe Färdigh, Och efter wij wele lathe flere Hamrer vprätte wedh 
wälinge, Therföre befale wij tigh, Atth thw lather vtthsmide så- 
månge Hambrer, Städh och andre tillbehöringer som till Tree Ham-- 
mer smidier will behöfifwes. Görendes ther medh thet som Oss 
ähr behageligitt och Dw hafiier tigh efter rätthe. Datum ut supra.- 

[Riks-Regiatratnret 1579, fol. 64 ▼.] 



136. 



Swar till Philip Kernn, vm bygningen på Vpsala Slotth. 
Datum Swartzöö thenn 9 Aprilis Anno 79. 



Wij haflFwe bekommitt thijnn fechrifiFiielse Philip Kernn, sampt 
the Twå Skampluner på Täckenn som thw Oss ther medh till-- 
schickedt hafifwer. Och såsom thw föregiffwer. Att altth schall 
blifwe färdigtt och tillreede till wår ankompsth, så frampt thw 
känn bekomme någett GuU, Glaas och Twå Murmestere ifrå Stoc- 
holm, huilcke thw nampn giflfuitt haffuer. Så wele wij tigh till 
swar icke haflFwe förhoUitt, Att huadh Gullett ahm^örendes är, 
haflFue wij nw här inthet till att aflflathe, Och på thet, Att Ar-- 
bethet måtthe blifue till wår ankompst färdigtt. Så wele wij hafwe 
tigh gunsteligen och AlflFwarligenn befalett, Att thw på wår betta^ 
ningh besteller och forschaflfer tigh så myckitt-gull som nödtorfte- 
ligenn will behöflfues. Och wele wij så haffwe vm förgyllningen 
besteltt. Att the vnderste wåninger schole förfylles medh Twiste 
gull, Mönn the öffuerste medh Fijntt GuU, och fasth meer £ör- 
gyltt änn rundelen sr förgyltt. Ohm Fenstrenn wele wij så haflFwe- 
besteltt. Att efther thett Glaas som förhonden ähr, behöflFwes widh 
Stoeholm och mann nhw så hastigtt icke känn bekomme så myc-^ 
Idtt Glaes som fomöden ähr till the öflfre wåninger, Hwarfore wij 
och icke kunne ware eller wistes vdi dem, Skaltt thw förden- 
schuldh lathe göre Fensterbogheme tillreede och färdige, Lijke 
som the schole ware, och ther vdi lathe göre Trä Fönster, huilcke- 
schole göres grå lijke som the wore Glaas. Muimesterne som thw 



Digitized by VjOOQ IC 



272 HANDLINOAB UR RUCS^RieitTBATURBT. 88 

begärer ifrå Stockholm, kimne nhw på th^me tijdh ther ifråkke 
aäathes, vthenu thw må beflijte tigh, att forschaffe andre ehwar 
thw kana them vpspana, Och wele wij tigh icke forhåUe» Ätt wij 
haflfwe satth Oss före, Att wele begiffue Oss här ifrå tijtt till Vp- 
sala thenn 20. Maij, eller så snartth gröntt bliffwer, ther wij acht 
Oss på Twå eller Tree weker förholle, Befale tigh fördemischuldh 
här medb, Att thw rättber thine saaker tiier efter, och till thet 
förste beflijter tigh atth Spitzeun på rundelen på Slotthet, måtthe 
till thenn tijdh blifue vpsatth, och att wäaingeme på Slotthet, som 
wij wår Elschelige käre husfrw och bamn, sampt wår käre Syster, 
Fröken Elijzabett, schole wistes vdi, Tesligist Eenn Gammer för 
wåre Gläder, måtthe blifue färdige, Sammeledes haffwe wij och så 
forordnedt, Att Hertigh Gliristoflfer, om hann jnnen then tijdh 
hijtt jn j Rijkett konnnendes warder, schall blifiFwe på Kongz Går- 
den, och thett Spansche Sendebudh j Gamble Biscopz gården. Här 
vm thw så bestelle schaltt, Att wåningeme mage medh Fönster 
och elliesth blifue tillflyede, Att wij kunne hafue ther ähre vdaff. 
Såsom thw till thett Sid^te vdi tijnn schrififwelse begärer, 
Atth wij nådigistt wele efterlathe the Fyre pundh Spanmål som 
ligg^ j gamble Vpsala kyrcke härbäi-ge till fönde Kyrckes bygningh 
som thw nhw hafuer latidt påbegynne, Ther medh äre wij så nå- 
digist tillfridz, Att samme Spannmål till fÖnde Kyrckebygningh må 
blifue anwendt, Thette wij tigh till swar hafue giffwe weledt. Da- 
tum ut supra. 

[Riks-Registrataret 1579, foI. 97.] 



Till Oluff Knutzson, vm thenn Käppar som till Vpsala 
237, Domkyrckes täckningh schall vttslås. Datum Vp- 

sala thenn 13. Augusti, Anno 79. 

Efter som wij för någre Dager sedenn lothe tigh Oluff Knutz- 
sonn tilschnffue och befale. Att Fyretije Skippundh Kappar som 
wij Emedt haffwe till Vpsala Domkyrckes täckningh, schulle bliffwe 
oförsumeligen wår troo tienere Philip Kemn tilhonde Ld^redt, 
them hann schall lathe vttslå till Taak Kappar widh Watwholmen, 
efter wij äivdeligen wele, att samme Kappar måtte blifue medh 
thet allerförste hijtt fördt och komme här tillstädes mäd^ wij 
här stadde ähre, Dherfdre haffwe wij åstadschickett themifi wår 
tienere och Drabantt Peer Siffwordsson, och honnom b^alett, Att 



Digitized by, VjOOQ IC 



89 K. JOHAN III:S BY6NADSFÖR£TAG. 278 

hann fönne Kappar egenom Dagh och Natth hijtt framfordre schall. 
Befale tigh fördenschuldh här medh '' Alffwarligen, Att honnom 
fönne 40. skippundh Kappar vthenn all endtskyllen strax schaltt 
öffwerandtwarde, ändeligen så lagendes, att hann icke motthe ther 
bliffwe vppehoUeu, vthenn medh samme Kappar strax däden 
skyndett och i alle måtte medh thett Allersnareste medh all nöd- 
torftigh förfordringh befordredt, Tesligis efter wij nhw ändeligen 
wele, att fönne domkyrcke måtte i thenne Höst all öfifwer bliffwe 
medh Kappar täcktt, Dherföre ähr wår Alffwarlige wilie. Att thw 
så besteller, thett the Tiugw skipp:dh råkåppar som wij tillförennde 
haffwe befalett, Att^wedh Kåpparbärget till Taak Kappar vttslåes 
schall, måtte medh thet allerförste blifue vtthslagne, För alltingh 
så lagendes thett samme Kappar thet förste som mögligit ähr 
mötte och hijtt till förrne Vpsala schyndett och framfordrett bliffwe. 
Wij wele och haffwe tigh Här medh Alffwarligen befaledt. Att th~w 
medh thet allerförste schaltt befiijte tigh vm, att nedschicke till 
westerås och seden wijdere till Stocholm the 40. Skeppundh Kap- 
par som wij haffwe befaledt, att widh wättinge [wällinge] till 
förnie Domkyrckies täckningh schall vttslås, Om altt thette fönne 
schall thw vthen all fördröijelse medh störste flijtt beställe, Så 
frampt thw wiltt göre thet Oss är behagligitt och niutlie wåhr 
Konunglige gunsth. Datum ut supra. 

[Riks-Registraturet 1679, fol. 226.] 



138. 



Fulmacht för Erich Jonsson och Matz Månsson att the 
skulle kennes wedh Fraiicisci Pars ägodelai* och 
setties j quarstad till thes hanss rekenskap är 
öfuerseedt. Ithem och the anhtage the thwå Hani- 
mersmeder vdi Ko. M:z tienst som haffwer warit 
hoss fönne Byggemester then 30 Augusti Anno 80. 



Wij Jahan etc. Göre witterligitt att effter wij förnimme att 
Wår Bygmester vdi Wpsala Franciscus pahr, schal för nogre Dagar 
seden ware död blifuin och wij icke wethe huru om hanss rekenscap 
ware kan, effter han haffuer anammadt och wpburidt en stor hop 
Koppar, Theslikest rede päninger ocli annedt mere, och therföre 
ähn nu icke giordt nogen räkenskap, Derföre haffue wij giffuit 
thesse wåre trogne tienere Erich Jönsson, sampt wår befalningz- 

HisU Bibliotek. I. 18 a 



DigitizesI by VjOOQ IC 



274 HAMDLINGAK CR RIKS-BEGISTRATURBT. 90 

man på föndé Wpsala Matz Månsson vdi befalning, att the på 
wåre wegne skolle wederkennes alle the ägodeler som fönde 
Byggemester hafuer hafft efther sig, ehuad- helst thet ware kan, 
huilket schal aldeles oiorycht vdi god förvaring ligge tilstädes till 
thes förbe:te Byggemesters Rekenskap kan blifue förhörd och Klaar 
giord. Sammeledes skolle och fönde Wåre thienere anthage wthi 
wåre thienst the 2 Hammer Smeder som her till haffue warit vdi 
fönde Byggemesters tienst, och them sampt med then Hammer 
Smed och Messingzgiutere the tilförende vdi wår thienst hafiFue 
antagidt, på wårt arbethe widh Wathuholmen och Jesuwads ham- 
mer bruke lathe, them för:de wår Befalnin^man till widere be- 
sked med all nödtorftig förfordriug tilbörligen och efther nödthorf- 
then skall försörie och flitehgen till arbethes holle, Vdi like mötte 
eflfter wij icke weethe huru mykit Bly thet kan förslå som är 
nedertagedt af domkyrkien j fönde Wpsala. Derföre schoUe 
för:de wåre tienere med thet förste lathe Samme Bly wpwäge, 
och giffue oss tilkenne huru mykit thet ware kan, och om thet 
allt kan wara tienligit ähu nu på Nytt att Teckie med. Sädan 
skolle the bekomme widere besked huar till Samme Bly skall 
bruket bliffue, Ther huar och en som haflfuer sig efifter rette, 
Schrifuidt på wårt Konglige Slott Stocholm then 30 Augusti. 
Anno 80. 

[Riks-Registraturet 1580, fol. 152.] 



139. 19 October 1580. 

Fulmachtt för Antonio Primo, att förestå bygningerne på 

[Rika-Registraturet 1580, fol. 229 v.] 



140. 19 Januari 1581. 

Till Foutherne om Byggningz wircke och Partzeler de skolle 
lefrere till Vpsala Slåth 

Memoriall Lefreratt af Mattz Månsson,, om Bygningens för- 
fordring wedh Vpsala 

[Riks-Registrataret 1581, fol. 229.] 



Digitized by VjOOQ IC 



01 K. JOHAN 111:8 BYGNADSFÖKETAG. 275 

141. 24 Jamiarii 1582. 

Till Erick Månsson för menige man vdij Lagund, förskonede 
medh en fierde partt på dett bygningzwircke them pålagtt ähr. 

[Riks-Registrataret 1682, fol. 112 ▼.] 



Till Biörn wessgöthe och Oluff Gudmunsson belangendes 
142. om Tegell körslen widh Vpsala Slott Datum Stock- 

holm thenn 23 Julij Anno 83. 

Effter thet Biörnn Wässgöthe och Oluff Gudmunsson wij för- 
nimme, att bygningen widh vpsala går icke så för sigh, såsom wij 
gäme såge, för then orsaak skuldh att ther icke ähre så månge 
wärckhester widh Slottett som effter nödtorfften will behöffues till 
att köhre vp Tegell medh, Dherföre äre wij wordne förorsakede 
att fordre någen körssl aff wåre trogne vndersåther som ähre bo- 
andes närmest för:de Vpsale, Och befale eder förthenskuldh här 
medh atti medh thet allerförste fogeligen handle medh then me- 
nige mann vdi edre Fögderij, att the lathe sigh finqes willige till 
att köhre vp ifrå Tegelvgnen till Slottet, Tije Lass Tegell hwar 
man, enär wår Befalningzman ther sammestädz ther vpå fördren- 
des warder, Ther medh skeer wåi' willie fyllest. Och i schole eder 
effter rätte. Datum Vt supra. 

[Riks-Registraturet 1583, fol. 201 v.] 



143. 8 Julii 1584. 

Till Tyle Hampe thett han låter opköpe 50 tolffter Såge- 
bräder till Vpsala Slotz bygning, huilke han oförsumeligen dijt 
3ände skal. 

[Riks-Registraturet 1584, fol. 145.] 



144. 



Till Jahan Sasse, om någre Schippundh Rååkåpper som 
skall vtslåes widh Wathuholms Kopperhammer, till 
Vpsala Domkyrkies täckningh, then 14 Januarii 

A:o 85. 



[Riks-Registratnret 1585, fol. 15.] 



Digitized by VjOOQ IC 



276 HANDLINGAR UR R1K8-RS6ISTRATURET. 92 



145. 



Till Johan Sasse om Tiugu Schippundh Stångiäm till 
Vpsala Slotz byggningh then ^26 Aprilis Anno 85. 



[Riks-Regiåtraturet 1585, fol. 112.] 



Öpett Breff På Någre Herredher Som schole Liggie till 
146, Vpsala Slotts medh theres Daghzwerker: then 4 

Martij: 86. 

Göre wetterlighitt att eflfter thet wij fömimme att bygningen 
vidh Vpsala Slott icke gåår så för sigh som thett sigh bör, for 
the få Daghzwerker skuldh som ther til Ligge. Terföre haff^^e 
wij nu så Låthidt förordne att wåre trogne vndersåther vdij Sime- 
tuna och Torstuna samt tröghdh och åsunda herredtt, skolle her 
efifter på någre åhr tilgörandes göre theris åhrlige wthskylder och 
hielpe Daghzwerker [them] til kommer, schole the så nu som förre 
göre til the städer som the tilförendee ähre wahne Biude för Denn 
skuld och her medh alffwarligen befalle wåre Fougther som haffue 
samma Herreder i befalningli att the åhrligen vthi retteii tidh 
Låthe för:de åhrlige Dagzwerker komme fram til för:de Wpsala enär 
som helst wår Beffalninghzman ther samma städes ther opå for- 
drandes warder, Ther medh skeer wår wilHe och fönde wåre Fougther 
sampt Vndersåther wthi för:de Simtuna torstuna Trögd och As- 
sunda Hereder wette sigh effter Schrifuit på wårt Slott Calmar 
then 4 Martij Anno: 86. vdij wår Regemenths tidh På thett Ader- 
tqndhe Wnder Konunngh:e Jhsigle. 

[Riks-Registratiiret 158fi, fol. 33 v.] 



147. 9 Maji 1586. 

Till Phihp Kärn att han medh alsom störste alfwår och flijtt 
driffuer wppå, att bygningen ther widh wpsala mötte gå för sigh 
i thenne Sommer. 

Till Erich Biörsson om Bygningen som widh wpsala Slott i 
tilkommende Sommer skall haffues för händer Ther till att han 
thess förinnen skall late bygge någre Pråmer som elliest annedt 



Digitized by VjOOQ IC 



98 K. JOffAN in:s bygnadsföäetaö. 277 

hwadh som will behöffi^s att framföre Kalk och steen medh till 
fönde bygningh. 

[Riks-Registraturet 1686, fol. 287.] 



148. 15 October 1586. 

Swar till Philip Kern på Hans skriffiielse medh bygmesteren 
först om bygningeu sedan om Borglägredt Der widtt wpsala Slptt. 
Teslikest om snickere hwilka han skall sende der iffrå till Stoc- 
holm ithem om Kalkberg i Löste Sochn i Simetuna herredt 

[Riks-Registraturet 1586, fol. 265 v.] 



149. 16 October 1586. ' 

Till Philip Kern att han fordrer Glassblåseren som der är. 

[Riks-Registraturet 1586, 266.] 



150. 17 October 1586. 

Till Philip Kärn om ett Hospital som skall oprettes wdij wp- 
sala der som Clöstrett tillorende stått haffuer. Teslikest om Arno 
bygning. 

[Riks-Registraturet 1586, fol. 266.] 



151, 2 April 1590. 

Till Philip Kernn att han skall latte bygge enn dam till 
Asper ther widh vpsala. 

[Riks-Registraturet 1590, 1: 206.] 



,^^^ Beställning för Baltzer Glaasmester Datum Vpsala thenn 

^^^* 6 Janiiarij. 

Wij Jahann, etc. Göre witterligitt att wij hafwe latidt annamme 
thenne brefwijsere Baltzer vdi wår tiännst för Glassmästere på wårt 
Slott Vpsala, och på thett hann må ware thess flijtigere vdi 
samme Embete, hafwe wij nådeligenn vnndt honnom åhrlig Lönn 
både för penninger och Kläde ottetie mark, theslikest till föde 



Digitized by VjOOQ IC 



278 HANDUKttAR UR ftlKS-RieitTaATURRT. 94 

och Ynnderhold Spannemåll åhrligenn bekomme och annamme här 
wid wårt Slott Vpsala, doch med sådanne förordh, att ther som 
wår befallningzmann framdeles när förste åhrett ähr vde, förnim- 
mer sig rinngere kunne komme til wäge med att bethale vdi stycke 
thaall för hwart Fönnster för sigh, må hann då ther vdinnenn göre 
föranndring efter tillfiUlenn. Ther wårt Cammerrådh, Cammererer 
och befallningzmann hafwe sig efter rätte, låthanndes fönde bref- 
wijsere fönde löhnn och vnnderhold vdi rättann tijdh om åhrett 
-vthbekomme. Datum vt s. 

Baltzer Glassmesters bestälningh 

Penninger 20 daler 

Spannemål 6 pundh 

Humble 4 Lp 

Enngelst 12 alner 

Sallt V2 t:a 

Smör V2 ^^ 

Lax r. V2 ^^ 

Torsk V2 ^"a 

Strömming V2 ^^ 

Torrfisk 5 £ 

Oxe 1. 

Får 6. 

[Riks-Registratnret 1691, fol. 7.] 



153. 14 Januarii 1591. 

Till Erich Gregersson Fataburs förståndere om Kopperlisternes 
försölfring vdi dett fyrekante Konungzmaket thär på Slottet der 
till wil behöfwes 2 £ eller 20 Schålpund Salarmoniach. 

[Riks-Registraturet 1591, fol. 201.] 



154. 28 April 1591. 

Till Isaak Nilson om dett arbete Wulf Maler hafwer lofwatt 
göre i Vpsale i Cappellett derpå Slottett. 

[Riks-Registratnret 1591, fol. 205.] 



Digitized by VjOOQ IC , 



9b K. JOHAN I1I:S BYGNADSFÖRETAO. 279 

155. 11 Augusti 1592. 

Till Jsach Nilssonn och Byggemesteren dher i Vpsala om dhen 
fbrfordring the hafue begäredtt till bygningen dher sammestädz. 

[Riks-Registrataret 1592, fol. 98 v.] 



156. 14 September 1592. 

Till Jsach Nilsonn, om Embetzfolchsens bespijsning wedh Vp- 
sala Slotz bygningh. 

[Riks-Registraturet 1592, fol. 100 v.] 
Se dessutom n:is 7, 9, 23 och 67. ') 



TI. Sko kloster. 

157. ^^ förut brefven n:r 3, i slutet, och n:r 17. 



158. ni. Arno. o 

Till Anders Målere vm Arnöö huuss han schulle täcke 
lathe, Datum Stäkeborgh thenn 25. Septembris 72. 

Efifter thett Anders Målere wij fomimme att på Arnöön schall 
ware godh lägenheet både medh fiske och elliest så att man medh 
tidhen wäl kunne ther vprätte en Säthégårdh till wårt behof, Och 
efft^r thet Stenhuus ther vpå ähr, kan medh ringe omak och 
bekostningh blifiwe vpbygt, så att wij ther kunne haffwe natt- 
läger när wij rese, althenstundh mestedelen aflf Muren som ther 



*) Rubriker till skrifvelser rörande bygoaderna i Upsala, raen utan när- 
mare upplysningar, äro i Registraturet intagna för den 16 Maji 1581, 17 Get. 
1584, 22 Sept och 10 Dec. 1586 samt 5 Nov. 1590. 

^) Amö, ett urgammalt henesäte, beläget på ön af samma namn i Öfver- 
Grans s:n, Håbo härad, Upland, innehades från 1280-talet af erkebiskoparne i 
Upsala, men indrogs af kon. Gustaf I vid reformationen, såldes 1622 till en- 
skild person men reducerades 1684, och är nu öfversteboställe. 



Digitized by VjOOQ IC 



280 HANDLINGAR UR RTKS-RB6I8TRATURET. 96 

tilförenne waridt haffwer, och synnerlige kellerne schole ähnnw ware 
oförderffwade och widh macht, så att thett lättlige kan stå till att 
hielpe,' Dherföre haffwer oss syntz gott ware att lathe renouere och 
vpbyggedt igenn, Och wele förthenschuldh här medh haffwe tig be- 
faledt att tw i thenne höst och så snart tw haffwer besteldt vm then 
bygning på Swartzöö, schall begiflfue tigh till fönne Amöön och see 
till huru samme huus måtte bliffwe vpbygt igenn. Och ändeligen 
beflijte tigh att thet måtte medh taak bliffwe förwaredt, för än 
winthren påkommer, ehwadh rådh och medell tw ther till finne 
kan, Tw schalt och tilseie wåre Fougter ther vm kringh att the 
på thett fogelig:te händle medh wåre trogne vndersåther vdi theris 
befalningh att the nw i thenne tilkommende winther till samme 
huuss vtgöre oss en lithen hielp, medh Bielcher, Bräder och annen 
tilfångh, som ther till nödtorffteligenn will behöffwes, och the nw 
kunne haffwe rådh och macht att vtgöre och framfordre. Så att 
man i tillkommende Sommer när lägligit wore, och när tw icke 
haftVer någen annen bygningh förhänder, kunne bygge samme 
huuss, medh taak fenster och Dörer, så mykitt att wij ther vdi 
wistes kunne, när oss så förefulle, Dog så att tw therigenom icke 
försumer medh Swartzö bygningh, vthen then med alffwar fulfölier, 
wettendes tigh aldeles här effther rätte, Datum vt supra. 

[Riks-Registraturet 1572, fol. 283 v.] 



159. fill P^er Matsson, Om Arnöö Bygning 

Må tw wethe Peer Matssonn, Att Wij medh thet förste i til- 
kömende wåhr wele lathe vpbygge Arnöö Clöster, som någen tidh 
hafwer waridt förfallidt, och efther ther till, iblandh andre Byg- 
ningz partzeler, behöffues een hoop Bielcker, Timber, Spirer och 
Stälninge Wircke, såsom tw wijdere af thenne inneluchte Zedell 
haftuer till att förnimme, Dherfföre hafwe Wij för gott anseeth. 
Såsom och wår wilie ocli befalningh ähr. Att wåre vndersåter then 
mehnige man i Håtuna, Egby, Kulla och Åkers Sochner vdi thin 
befalningh, schole hielpe til fönde Bygning, så mykett wircke som 
samme Zedell förmäler. Och befale tig fördenskuUd her med alf- 
warligen, att tw med förme wåre vndersåther i fönde Sochner på 
thet fogelig:te förhandle schalt. Att the lathe sigh finnes wälwillige 
och obeswärede för:de Stocker, och annedt wircke, efther oftebe:de 



Digitized by VjOOQ IC 



97 K. JOHAN III:S BT6NAD9FÖRETAO. 281 

Zedels inneholdh att vthgöre, och thet seden medh thett aller 
förste til fönde Arnöön framfordre, Sådant mj them medh gunsth 
och uådhe wele betencke Ther tw weeth tigh aldelis efther rätte, 
Datum Stocholm then 24 Februarij Anno 76: ' 

[Rik8-Regi8traturet 1576, fol. 39 v.] 



160. ^6 Maji 1584. 

Till Philip Kärn om K. M:ttz tilkorast till Amö hus, och om 
förme huus bygning. 

[Riks-Registraturet 1584. fol. 141 v.] 



Till Hans Joensson att han leifrerer till Arnöös huus 

161^ byggningh alle åhrlige dagzwerker Item Stocker 

Biellker, Tegell och AA^eedh then 26 Aprilis Anno 85. 

Effter thet Hans Joensson, wår fullkomlige wilie är, att then 
Byggningh på Arnöen ändeligen skall fuUföUies, Derföre är här medh 
wår alflfwarlige willie och befallningh, attu leffrerer till förme bygg- 
ningh alle åhrlige dagz^verker, Thesligist Stockar Biellker och Te- 
gell weedh som du mest känn åstadh komme, Dogh sfi att dagz- 
werken icke flere göres ther till hwar dagh för sigh som wår 
tienere Philip Kärn ther vppå fordrendes warder, Ther du haffuer 
digh att effter rätte, Datum vt supra. 

[Rik8-Regi8traturet 1586, fol. 112.] 



162. 11 December 1586. 

Till Hans Joeensson om förfordring till Amö huss. 

[Riks-Registraturet 1586, fol. 272.] 



Till Philip Kärn att han förfardiger Arenöö Bygning, 
,^Q så ath Kon: M:tt kan vdi tilkommende Sommar 

^^* wistas ther vdi, sammeledes thet Lusthuus Datum 

Sthokholm then 9 Januarij, Anno 90. 

Wår ynnest och nåde tilförende. Effter thet Philip Kärn wij 
endeligen hafwe satt oss före vti tilkommande Sommer (will Gudh) 



Digitized by VjOOQ IC 



282 HANDLINGAR UE R]KS*RBGI8TltATl}RET. 98 

at begiifwe oss till Arnöö hws, Derföre är här med wår allftrar- 
lighe willie och befalningh^ attu nu strax vdi Febroarij Måxiedt 
begynner opå att lathe hwelffae Cappelen ther sammestedz, Så 
lagendes, att for:ne Cappälle med thet alleforste i whår mötte al- 

deles wara tilrede och färdigdt bygdt *) 

hafue behag till, Jcke foreberendes . 

om thet Lusthuset som vpsetties skall vti 

— Så welle wij nu ingeledes haffue ther inne — 

tig for then skuld här med allfuarligenn, att tu 

winter ther om så besteller, brukendes ther till then 

af then Stora Spitzen, som nidh togz ther på Slottet, — 

då strax blef befalett, Och wele wij endeligenn at nu 

Strax i Winter mötte blifue opsatt, på thet att och Som- 

mer för thenn orsaak icke mötte uåget försumes murningenn 

Och skall nu samme Lusthus icke kapper, som tilforende 

var ämedt, vthan med Tynn klädes, Hwilken här i Stock- 
holm ther till slås kett kan wäll blifue aflf Spån, effter 

den tå först kan blifue — redt, såsom på Arnöö hus är giordt. 

Här om tu såsom för:t står bestelle skalt. Så frampt 

skeer [thet oss är bejhagligitt, Thär thu weet tig effter rätte. 
Datum. 

[Riks-Registratoret 1590, I: 4;] 
Se dessutom förut n:r 3, i slutet, niis 17 och 150. 



VIII. Enköping. ) 

Till Peer Larsson, vm Eenn Träbygningh som wedh 
Jg4. Eneköpingh vpsätties schal. Datum Stocholm thenn 

17. Januarij, Anno 79. 

Efter thett Peer Larssonn, wij äre tillsinnes, att lathe före- 
tage Een Träbygningh ther wedh Eneköpingh, Sådenn som wij 
och wår Elschelige Kere Hwssfrw kunne wistes vdi, när legenheten 



*) Skriften är genom fukt delvis aldeles oläslig. 

*) Det här af k. Johan III uppbygda »Kungshus» nedbrann 1609 och 
äterstäldes sedermera icke. 



Digitized by VjOOQ IC 



^ K. JOHAN III:S BY6NAD8FÖRETA6. 283 

så begifwer, Att wij Oss tijtt begiffw endes wardhe, hwilcken wij wele 
haffwe vpsatt på någenn lägligh platz widh thenn Kelle som är be- 
lägenn neden för Sandåssen, Dogh efther wij äre tillsinnes, Att 
framdelis någett när samme platz lathe förbygge Stenhws, Dher- 
före wele wij, atth Trääbygningen icke schall bliffwe vpsatt på 
thenn platz som Steenhwssett känn bliffue tillhinders, Så att föride 
Träbygningh för thenn orsaak framdelis icke måtthe nedrijffwes, 
bekostneden förgefwes giordh. Och är her medh wår wilie och 
Alffwarlige Befalningh, Atth thw medh wåre Vndersåther vdi tijnn 
Befallningh Fogeligen Förhandle schaltt, så att the wälwilligen 
måtthe lathe sigh befinne, till atth hugge och framköre tijtt till 
för:ne Eneköpingh så månge Tim ber Ståcker och annedt Wircke 
som till samme Bygningh behöffwes ynll, Och wele wij att thw 
lather Oss förstå nhär samme Stocker och wircke ähr altt fram- 
kommitt, sedenn schall thw bekomme beskeedh ifrå Oss, hure och 
wedh hwadh sätth wij wele haflfwe samme wåningh vpbygd, Ther 
thw weetth tigh efter rätthe, och her om aldelis så bestellendes. 

[Riks-Registraturet 1579, fol. U.] 



165. 15 Februarii 1582. 

Till Philip Kern, att han skall lathe opsättie i then gården 
i Eneköping som de[n] Wcfijwoden Wolodemier skall wistess vtij 
så monge stugur, som der kan behöfwess, och elliest förskaffe ho- 
nom huadh deell han behöfwer. 

[Riks-Registraturet 1582, snppl. fol. 39.] 



166. 11 December 1586. 

Till Anders Persson om Eneköpings Huss. 

[Riks-Registraturet 1586, fol. 272.] 



IX. örbyhus slott. ') 

167. 16 April 1589. 

Til Isack Nilson om Örbyhuss bygning, och om Skipet. 

[Riks-Registraturet 1589, I: 131.] 
Se äfven n:r 168. 



') I Wendels s:n, Örby härad, Upland. Godset egdes 1451—1641 at 
Wasa-slägten. 



Digitized by VjOOQ IC 



284 HANDLINGAR UK RIK»-RBGISTaATUaBT. 100 



X. ElfkaHeby.) 

168. 27 Januarii 1589. 

Till Isaak Nilsson om Bygningen wedh Elfkaiiby, theslikest 
att han må beholle alle Ahrlige Renthe Penningerne och all an- 
nen Ahrlige ränthe till bygningeme, Ithem om Tegel till Örby. 

[Riks-Registraturet 1589, I: 128.] 
• ) Kungsgård i socknen med samma namn vid Dalelfven. 



ey <> ti) 



Fortsättning jemte register intages i nästa del. 



Digitized by VjOOQ IC 



ÖFVERSIGT 



AV 



DEN POLSKA LITTERATUREN 



MED SÄRSKILD! AFSEENDE PÅ DEN SVENSKA HISTORIEN 



XAVER LISKE 

PROF. VID UNIYERSITETET I LEMBERG. 



ÖFVEBSÅTTNING FBÅN FÖBFATTABENS TYSKA OBIOINAL-HANDSKBIFT. 



Hist. Bibliotek. I. 18 b 

Digitized by VjOOQ IC 



De slaviska folkens historiska litteratur är en gmfva, rik på skatter^ 
hvilkas värde man hos oss mera anar än lärt känna. Våra förbindelser med 
dessa folk hafva under vissa tidrymder varit så inf^^ipande i vårt lands oden 
att det, ju mera häfdaforskningen fördjupar sig i detaljer, blifver en nödvän- 
dighet för våra historieskrifvare att göra sig till godo det nya ljus, som lyser 
fram i dessa folks häfder, om annars man viU söka undvika en ofta skef och 
partisk, alltid ofullständig skildring af tilldragelserna. Möjligheten att lära 
känna denna litteratur förutsätiper en kunskap i dessa folks för oss i så hög 
grad främmande språk, som väl aldrig kan komma att annat än undantagsvis 
uppnås. Hvad nu särskildt Polens historiska litteratur angår, är det endast 
en ringa del deraf som, öfversatt på något af de mera bekanta moderna 
språken eller ursprungligen på latin affattad, varit tillgänglig fÖr våra 
häfdatecknare, och de luckor, som härigenom uppstått, träda allt mera i dagen. 
Den framställning af den polska historiska litteraturens vigt och betydelse för 
Sveriges historia, som utg. har nöjet att här framlägga for sina läsare, är 
författad af professorn vid universitetet i Lemberg, R. K. N. O, d;r Xaver 
Liske, hvilken redan förut visat den svenska historieforskningen tjenster. Lektor 
A. G. Ahlqvist har nyligen af honom erhållit det égenhändiga, på tyska språ- 
ket aifattade manuskript, hvilket blifvit, med författarens samtycke, benäget 
stäldt till utgifvarens förfogande och nu här i öfversättning meddelas. På 
samma gång utg. härmed offentligen betygar heiT prof. Xaver Liske sin tack- 
samhet för detta vigtiga bidrag till fäderneslandets historia, önskar han att, å 
de svenske historieforskames vägnar, få taga fasta på de löften om fortsatta 
bidrag till kännedomen om den polska historiska litteraturen, hvarmed han 
behagat öka värdet af föreliggande uppsats. 

Öfversättningen är verkstnld af amanuensen i K. Riksarkivet E. W. Berg- 
man. De latinska urkunderna, som i författarens manuskript äro införda i 
texten, meddelas så väl inom texten i öfversättning som ock pa originalspråket 
vid uppsatsens slut såsom bihang tiUika med de anförda tyska urkunderna, 
hvilka det icke ansetts nödigt att på svenska åt«rgifva 

a S-e. 



Digitized by VjOOQ IC 



Förhållandet mellan Sverige och Polen var alltsedan slutet af 
XVI århundradet ingalunda vänligt, men deremot blefvo ifrån 
denna tid nästan med hvart årtionde beröringspunkterna allt flere, 
tills de åter under XVIII århundradets andra qvartalsperiod aftogo 
och ändtligen nästan upphörde. Den polska historiska litteraturen 
måste derför såväl i samtida skildringar som i senare framställ- 
ningar äfven omfatta den svenska historien, for så vidt denna stått 
i sammanhang med den polska, om hon annars klart vill fram- 
ställa hvad som angår hennes egen. Det fiimes derför inom denna 
litteratur ett icke obetydligt antal arbeten, som alla mer eller ^ 
mindre egna sin uppmärksamhet åt Sveriges förhållande till Polen, 
en mängd samlingar af källurkunder, som innehålla ett fruktbart 
material för den svenska historien. 

Jag har för alsigt att i förestående blad gifva en framställning 
af dessa material i hopp att dermed bevisa den svenska historio- 
grafien en tjenst genom att rigta forskarenas uppmärksamhet på 
af handlingar, dokumenter och urkund-samlingar, som troligen hit- 
tills icke blifvit af dem beaktade. Skulle det visa sig, att de af 
mig anförda arbeten verkligen innehålla något af intresse och 
vigt, så torde det väl ej vara svårt att göra dem tillgängliga på 
samma sätt som detta redan skett med FrzezdzieckVs Jagiellonki 
Poldkie^) och skulle jag gema härvid stå till tjenst. 

I denna min framställning förbigår jag alla på latin affattade 
polska krönikor såsom Heidenstein^ Solikowski^ Kochowski, hvilka 
visserligen äro af vigt för Sveriges historia, men hvilka jag an- 
tager såsom kända af dem, som sysselsätta sig med historisk 
forskning inom samma tid. Af de på latin skrifna arbeten eller 
af de material-samlingar, som företrädesvis iimehåUa latinska do- 
kumenter och skrifter, antor jag derför här blott de, om hvilka 



•) De af prof. Xaver f.A&ke på tyska öfversatta ntdrag af nämda arbete, 
hvilka åberopas i lektor Ahlqvists monografi öf?er Karin Månsdotter, förvaras 
i Kongl. Riksarkivet. Ofvers. anm. 



Digitized by VjOOQ IC 



288 XAYEB LI8KE. 



jag kan förutsätta att de icke äro kända i Sverige. Men oaktadt 
jag således på detta sätt kommer att utesluta mycket, skulle dock 
ramen af en uppsats icke räcka till för att ens någorlunda 
fullständigt behandla iMgavarande ämne; det är derför min af- 
sigt att göra detta i en rad af uppsatser, af hvilka denna är af- 
sedd att utgöra den första, för så vida utgifvaren af dessa blad 
finner det öfverensstämmande med planen' för sitt arbete. Längre 
fram skall det kanske vara mig möjligt att meddela åtskilligt från 
den polska litteraturen, som ännu är i tryck outgifvet, manuskript- 
samlingar af vigt för den svenska historien, för att dymedelst 
göra dem tillgängliga för forskaren. 



I. 

Om Sveriges förhållande till Polen under XV århundradet 
känner den polska historiografien och dess källor blott f(%a, såsom 
om Erik XIII:s förhållande till polske konungen Wladislaw Jagiello, 
om Eriks vistelse i Polen, särskildt i Krakau år 1424, knapt mer 
än hvad som står att läsa i Dlugosz Historia Polonise, Liber XI, 
pag. 474 — 477, leipziger- upplagan. Något nytt har härutinnan i 
senaste dagar Caro meddelat i det af honom utgifna arbetet Liber 
CanceUarioe Stanislai Ciolek (band I och II, Wien 1871 och 
1874, Wien, Gerold): band I, sid. 109, 114, 115 och 150, band U, 
sid. 152. Då de 4 detta arbete offentliggjorda handlingar äro 
skri&a på latin och inledningen och kommentarien på tyska, så 
ingår jag ej här närmare på dem. 

Materialer för den följande perioden förekomma, för så vidt 
jag vet, först i och med XVI århundradet och äfven för denna 
tid äro de ännu i början mycket sparsamma. 

Den under namn af Äcta Tomiciana bekanta stora samling 
af polska konunga-kansliets handlingar från Sigi^nund I:s r^e^ 
ringstid, hyaraf hittills utkommit 9 stora qvartband (omfattande 
åren 1507 — 1527), innehåller högst obetydligt för den svenska hi- 
storien. Angående det ur Messenius och Dalin bekanta förslaget 
att förena Gustaf Wasa med en dotter af Sigismund I förefinnes i 
denna samling ej mer än ett bref. Deremot finnes deruti aftryckt 
under år 1522 (band VI, sid. 179—188) det bekmta s. k. »Excidium 
Holmense» [jemför E. G. Geijer, G^schichte Schwedens (Hamburg 



Digitized by VjOOQ IC 



5 POLSK LITTERATUR RÖRANDS SVERIGES HISTORIA. 289 

1832), band I, sid. 248, not 1]. Huru denna handling råkat ibland 
det polska konunga-kansliets akter är oförklarligt. 

De öfriga här befintliga materialer äro följande: 

Från år 1516 (band IV): n:o 88: Foedus cum Christiömo 
rego Danise, n:o 89: bref Mn Sigismund I till staden Danzig; 
uppmaning till staiien att i Danmarks fejd med Sverige bistå det 
förra riket och' icke tillåta någon annan makts inblandning den, 
n:o 210: Sigismunds bref till Christian angående en danziger-bo, 
Birger Adrian Flinth, som blifvit plundrad af en viss kapten 
Christians; — 

Från år 1522 (band VI): Sigismimds bref till Christian an- 
gående några af konungen i beslag tagna fartyg; — 

Från år 1523 (band VI): Mandata a rege Daniae et a Mar- 
garetha archiducissa Austrise ad referendum Regi Polonise, datum 
ex Morchlinise IV Kalendas Junias; — 

Från år 1526 (band VIII): Sigismunds bref till konimg Gustaf 
Wasa, hvari han uppmanar honom att träda i sina förfäders fot- 
spår och förblifva vid den katholska tron, i betraktande af att 
påfven Clemens VII hyser de bästa afsigter emot honom och ny- 
ligen afsändt biskopen i Skara till moscowiten för att medla fred 
mellan honom och Sverige; — 

Slutligen från år 1527 (band IX): n:o 38: Sigismundus archie- 
piscopo Upsalensi, n:o 39: Sigismundus episcopo Lincopensi, n:o 40: 
Sigismundus summo pontifici, n:o 41 : episcopi regni Polonise summo 
pontifici, n:o 42: Petrus "Tomicki episcopus episcopo Lincopensi, 
alla rörande den i Sverige frambrytande lutheranismen; n:o 206: 
Sigismund till Gustaf Wasa af följande innehåll: Sigismund har 
genom Gustafs sändebud, Herman Fosserth, förnummit hans klagan 
öfver Danzig, han skulle bemöda sig att afhjelpa densamma, och 
ändtligen n:o 56: Sigismunds bref till Gustaf Wasa angående det 
ofvan omnämda giftermålsförslaget. Detta är väl det intressantaste 
af alla och innehåller möjligen något nytt. Det är af följande 
lydelse (orig. handl. på latin, se bih. n:o 1): 

»Helsning och all lyckas ständiga tillväxt! Högbome furste 
och herre, broder och käre vän. Eders höghet har genom en viss 
Wolfgangus, eder sekreterare^ låtit oss veta Eders höghets önskan 
att ingå förbund och ständig fred med oss och att erhålla vår 
förstfödda dotter till äkta. Hvad förbund och vänskap angår, äro 
vi såsom alltid tillförene villige att ingå på de freds- och vänskaps- 

Hist. Bibliotek. 1. 19 

Digitized by VjOOQ IC 



290 XATIR LI8KE. 6 

förbindelser, som enligt våra ömsesidiga förhållanden knnna synas 
lämpliga; men hvad angår vår högboma dotter, så, emedan hon 
är den högbome konungens af Ungern systerdotter, är det icke 
i vår makt att svara något utan hans Maj:t8 vetskap och råd; vi 
hafVa också redan gifvit honom tillkänna Eders höghets önsk- 
ningar, hvarpå dock hittills icke något svar anländt till följd af 
de många maktpåliggande krigiska värt som taga hans uppmärk- 
samhet i anspråk.*) Vi bedja derför Eders höghet upptaga det^i 
godo, att vi ännu icke kunna svara något visst härutinnan, men så 
snart den högbome konungen af Ungern först förklarat oss sin 
mening, skola vi strax meddela Eders höghet bådas vår vilja och 

*) Koniing Sigismunds ökrifvelse till Johan Zapolya, konung af Ungern, 
hvars syster Barbara, Sigismunds första gemål, var prinsessan Hedvigs moder, 
om hvilken prinsessa det här handlar, lyder sålunda (orig. handl. på latin, 
se bil. n:o 2): »Högborne furste och herre, min käre svåger och sonlige vän! 
Vi hafva skrifvit till Eders Maj:t med Michael Spis angående det som Eders 
Maj:t genom Nipschiez gifvit oss tillkänna om vår dotters, Eder systerdotters 
ifrågasatta giftermål. Sedermera har ett annat forslag tillbjudits oss. Den 
högb. konungen af Sverige önskar nämligen att erhålla hennes hand och att 
ingå förbund och slägtskapsförbindelse med oss. Pursten är en yngling och 
vår granne, hans rike ganska rikt och mäktigt och närgränsande till mosco- 
witerna, våra fiender, hvarför denna förbindelse skulle vara oss mycket nyttig; 
likväl skulle det, hvarom Eders Maj:t antydt, vara mycket nyttigare och äro- 
fullare, om det kunde ske pa något värdigt sätt, hvilket vi betvifla. Enär 
Eders Maj: t är vår egen dotters morbror och likasom vår egen son, hafva vi 
imellertid icke velat svara den nämde högb. konungens af Sverige sändebud 
utan Eders Maj:t8 vetskap och råd, och bedja vi derför att Eders Maj:t behagade 
gifva oss tillkänna sin tanke, hvad vi böra svara den högb. konungen af Sverige 
och hvad vi böra tänka om det andra giftermålsförslaget, på det vi icke måtte 
förlora ett tillfälle, som nu erbjudes oss men sedan möjligen icke kan ernås. 
Vi önska äfven att Eders Maj:t ville låta oss fa veta i hvad belägenhet Eders 
Majrts riksangelägenheter för närvarande befinna sig, enär vi af hjertat önska 
Eders Maj:t såsom en egen son allt god t. Datum >. 

Äfven här saknas den närmare dateringen (Acta Tomiciana IX, n:o 57). 
Svaret pä denna skrifvelse förefinnes icke i samlingen. Till förklaring af dess 
innehall bifogar jag här följande: Konung Johan Zapolya af Ungern smick- 
rade sig med tanken att kunna bortgifta denna sin systerdotter med konung 
Frans i Frankrike (såsom bekant är, blef hon sedermera förmäld med mark- 
grefven Joakim af Brandenburg) ; om detta giftermålsförslag upplyses man 
genom en Sigismunds skrifvelse till Johan, deruti konungen af Polen uttrycker 
sitt tvifvel om att detta förslag skulle kunna komma till stånd, då, såsom 
kändt är, konung Frans redan hade förlofvat sig med Eleonora, kejsarens syster 
(Acta Tomiciana IX, n:o 43 och 67. Den sista numraern innehåller Sigismunds 
svar på en Johan Zapolyas beskickning). 



Digitized by VjOOQ IC 



7 POLSK LITTERATUR RÖRANDE SVERIGES HISTORIA. 291 

skola icke underlåta något vare sig i denna sak eller eljest hvad- 
helst som kan synas lända till ömsesidig välvilja och förbindelse. 
Vi äro nämligen derom förvissade, att Eders höghet styr sig och 
sitt rike efter samma vishetsr^lor, samma lagar och religion som 
Edra förfäder och med de egenskaper en rättskaffens och katholsk 
konung bör ega och icke tillåter sig bestickas af dessa tiders for- 
derfvade, kätterska tros-läror, såsom vi eljest se fallet vara med 
de fleste andra unga prinsar. Tillönskande Eders höghet all väl- 
måga och välvilja för oss. Datum». (Den närmare dateringen 
saknas.) 

Jag förbigår för denna gång en längre tiderymd*) för att 
vända mig till de materialer, som d!en polska litteraturen inne- 
håller för Erik XIV:8 och hans efterträdares tid. Att jag härvid 
går förbi Frzezdziecki^s verk, har jag redan ofvan tillkännagifvit. 
Såsom den vigtigaste material-samling för denna tid bör väl anses 
det s. k. Biblioteka ordynacyi Krasinskich (det Krasinskiska or- 
dinatets bibliotek). Hittills hafva häraf utgifvits fem stora band 
i imperial-octav, af hvilka band I icke innehåller något för den 
svenska historien, banden II — IV, såsom vi genast skola få se, 
ganska mycket, band V åter föga. Banden II — V innehålla näm- 
ligen det polska konunga-kansliets akter (till största delen polska, 
dock mycket äfven på latin) från den tid, då Frans Krasinski var 
vice kansler eller från år 1569 till 1573. I det sista bandet 
(det femte) finnas supplementer, till största delen tagna ur wiener- 
arkivet. Det är mig här icke möjligt att in extenso anföra alla 
de correspondenser, som hänföra sig till Sveriges historia, då dessa 
skulle upptaga ett betydligt rum. För att väcka forskarens upp- 
märksamhet på denna samling, skall det vara nog att här anföra 
de vigtigare personligheter, för hvilkas historia denna publication 
innehåller materialer, jemte angifvande af motsvarande pagina, 
kanske skulle det ock vara ändamålsenligt att på samma sätt som 
skett med JPrzezdziecki's verk göra dem tillgängliga för svenske 
historici. Till Erik XIV:s historia höra: band II, n:o 5, 6, 15 
(Instructio posterior Sacrse Regiae Maiestatis, data intemunciis in 
Daniam antea ablegatis, die 17. Marcii anno 1569) och 249, — 



*) Oanmärkt bör dock här icke lemnas, att äfven ibland de preussiska 
urkundshandlingama finnes mycket för denna föregående tid, som berör den 
svenska historien, såsom i det senast utgifna band V af Scriptores remm 
pmssicarum, framför allt sid. 517— -528. 



Digitized by VjOOQ IC 



292 . XAYBR LI8KE. 8 

band IV, mo 6; — till konung Johan ULs historia höra: band 
n, n:o 5, 6, 15, 22, 24, 25, 26, 187, — band III, n:o 18, 158, 
160, 285, — band IV, n:o 6, 13, 52, 260, 382, 389^ 390 och 396; 
— till Katharinas, Johans gemål, historia höra: band II, n:o 25, 
26, — band IV, n:o 382. Detta är hvad som i denna samling 
förekommer specielt rörande Sverige; men dessutom är mycket att 
finna i brefven till Carl Danzai, fransyskt sändebud, som deltog i 
underhandlingarna mellan Danmark och Sverige, i de ganska tal* 
rikt förekommande brefven till Fredrik af Danmark, biskop Martin 
Kromer, hertig Magnus af Holstein, Peter Kloczewski, Johan De- 
metrius Solikowski, Ghristofer, hertig af Mecklenburg, och många 
andra. 

Delvis äro i följande uppsatser förhållandena mellan Polen 
och Sverige bearbetade: först i tvenne biografier öfver Martin 
Kromer, den ena på tyska af Anton Eichhorn {Braunsberg, 1868), 
den andra på polska af C. Waletvski (Warschau, 1874), dock är 
den senare biografien ej annat än ett bättre anordnadt, med sorg- 
fällig biografisk förteckning öfver Kromers arbeten försedt aftryck 
af den föregående. De polska källorna äro i båda arbetena blott 
delvis rådfrågade. Om förhandlingarna i Rostock och Stettin 
finnes här föga som ej är förut bekant ur Dalin. Med samma 
ämne sysselsätter sig också Wladislaw Nehring, o zydu i pis- 
mach Jana Dymitra Solikowskiego (Om Johan Demetrius Soli- 
kowski's lif och skrifter, Posen, 1860). Solikowski var, som bekant 
är, flere gånger använd vid beskickningar under de dansk-svenska 
stridigheterna. Nehring har utom de polska tryckta källurkun- 
dema begagnat en vig4;ig handskrift ur dresdener-arkivet (n:o 17, 
fol. . ., skåpet G) under titel: Litterse res Polonicas anni 1569 et 
1570 illustrantes, hvaruti finnes ett stort antal akt-stycken, som 
beröra fredsunderhandUngarna 1569 och 1570. Solikowski spelade 
här jemte Martin Kromer den vigtigaste rolen bland de polska 
sändebuden. Redan 1564 (han var född 1539) erhöll Uan uppdrag 
att i en beskickning afgå till pommerska hertigame och 1568 
med Kloczewski till Danmark. Då Johan III 1569 bestigit den 
svenska thronen, visade sig hans svåger, Sigismund August, upp- 
riktigt angelägen att göra slut på det dansk-svenska kriget och 
sökte oaf brutet att vända sina grannars uppmärksamhet på deu 
växande moscowitiska makten. Då bad den danske konungen om 
Frankrikes och Polens bemedling. Men det var ej lätt att stäfja 



Digitized by VjOOQ IC 



POLSK LITTERATUR RÖRANDE SVERIGES HISTORIA. 298 



de båda konungarnes krigslystnad. Förutom Polen och Frankrike 
skulle äfven några tyska stater deltaga i denna bemedling. Ifrån 
Polen afsändes Martin Kromer, Solikowski och Stephan Loys, de 
båda senare konungens sekreterare. Pä det franska sändebudet 
Danzais bedrifvande bestämdes Rostock till öfverläggningsort, ehuru 
denna plats föreföll de polske kommissarierna oläglig och den 
svenske konungen klagade, att han ingen kännedom haft om ut- 
lysningen af denna kongress. Såsom bekant är skickade Johaii ej 
heller å sina vägnar något sändebud dit. Det var svårt att under 
pågående hårdnackad strid tänka på fredsunderhandlingar och af 
Johans bref ser man, att han sjelf ej heller mycket tänkte på 
fred. Sedan de polske kommissarieme med möda och knapp nöd 
undkommit en hotande fara på det blott svagt tillfrusna hafvet, 
anlände de d. 14 December till Rostock, men möttes här dels af 
likgiltighet dels af ovilja. Danzai's och Solikowski^s bref gifva en 
klar föreställning om förhållandena. Så skrifver Danzai ifrån Kö- 
penhamn d. 31 Dec, att körningen af Sverige vore det hufvud- 
sakliga hindret för freden, då det blott var ett falskt förebärande 
af honom att han icke kunnat erhålla något vapenstillestånd. Hsec 
ego domino Solicovio amico integerrimo scripsi non legato. Soli- 
kowski åter å sin sida skildrar i en skrifvelse af den 9 Jan. 1570 
sakemas läge på följande sätt: »de svenske fullmäktige skola icke 
infinna sig vid kongressen, ty konung Johan har ingen lejd för 
dem af konungen af Danmark, men derför har han det ej, eme- 
dan han ej förut begärt det, och derför har han ej begärt det, 
emedan under tiden händelser inträffat, som ökat förbittringen; 
men dessa händelser åter hafva inträffat, emedan man ej hade 
något vapenstillestånd. Derför hafva vi beslutat att resa hem.» — 
Genom en skrifvelse af d. 15 Jan. 1570 kallade ock Sigismund 
August sina fullmäktige tillbaka ifrån Rostock. — Den 31 Jan. 
befann sig Kromer åter i Heilberg. »Möda och kostnad — säger 
Eichhom — voro förgäfves använda. Ännu måste strömmar af 
blod flyta för att afkyla de upphetsade sinnena, innan en fredlig 
biläggning af striden kimde möjliggöras. Kromer hade till följd 
af någon förkylning och genom den ogynsamma årstidens menliga 
inflytande ådragit sig en sjukdom, hvilken såsom varande af kro- 
nisk natur blef honom mycket besvärlig.» Imellertid förekommo 
alltjemt nya anledningar till oenighet mellan Danmark, Polen och 
Sverige. Sigismund Augusts »fribytare» hade tagit några svenska 



Digitized by VjOOQ IC 



294 XAYBB LI8KB. 10 

skepp, deremot hade åter svenska kaparskepp ^d finska kusten 
tagit konungen af Polen tillliöriga fartyg. Sigisnmnd August 
.skickade till sin syster, drottning Katharina, några kalliolska and- 
lige och desse blefvo i Köpenhamn qvarhållne. När derför genom 
det kejserliga sändebudet Minckwitz's bemedling vapenstillestånd 
hade afslutats och en kongress blifvit sammankallad till d. 1 
Juli 1570 i Stettin, befunno sig de polske kommissarieme, Kro- 
mer, Solikowski, Loys och Justus Claudius i en svår belägenhet; 
de skulle uppträda såsom medlare på samma gång de sjelfve hade 
anspråk att framställa. Men denna gång gick det lättare för sig 
att komma till en uppgörelse. Då de polske gesandteme d. 29 
Aug. ankommo till Stettin, hade kongressen redan under någon 
tid rådplägat. Vid sessionen d. 1 Sept. utverkade polackame ge- 
nom Solikowski'8 vältalighet, att Sverige skulle återlenma åt Po- 
len Reval, Padin, Weissenstein, Sonnenburg och Leal; åt konungen 
af Danmark afträdde de de Mändska besittningarna såsom for- 
läning; af bådadera staterna fordrade de, att de skulle förbjuda 
moscowiten skeppsfart på Narova och med Polen afeluta ett för- 
bund emot honom; ändtligen fordrade de ock återlemnandet af 
hvad som blifvit eröfradt och skadeersättning tor lidna förluster. 
Sjelfva fredsvilkoren äro kända ur DaUn. Kromer skyndade nu 
ifrån Stettin öfver Posen till Warschau och* afgaf här d. 12 Jan. 
1571 inför konungen i ett längre på polska hållet tal en slut- 
berättelse, som innehåller ganska mycket af intresse. Detta tal 
är hvarken förut tryckt eller eljest af någon begagnadt, det in- 
tager öfver 14 folio-sidor. Framdeles hafva vi tänkt meddela en 
öfversättning af detta arbete. 

Till år 1570 hör äfven en annan gesandtskapsberättelse, som 
står i beröring med den svenska historien och som förekommer i 
en polsk publication, hvilken for öfrigt icke har något samman- 
hang med Sveriges historia. I de af Joseph Szujski utgifna 
Scriptores rerum pölonicarum, hwaraf band I innehåller tre 
riksdags-dagböcker från åren 1548, 1553 och 1570, finnes näm- 
ligen aftryckt (I, sid. 144 — 147 en Andreas Schleichtings relation, 
hvilken det dåvarande kejserlige sändebudet Cyrus, abbot af St. 
Vincent, jemte sina egna rapporter öfverskickade till Wien. Der 
har Szujski i det kejserliga arkivet funnit den och aftryckt den i 
ofvan af honom utgifna arbete. Berättelsen är skrifven på tyska. 



Digitized by VjOOQ IC 



11 POLSK LITTEBATUB BÖBANDB 8VEB1GES HIS)'OBIA. 295 

Vi meddela derur ioljande såsom berörande den svenska historien 
och hittills troligen ännu för dess 'forskare okändt. *) 

Af denna berättelses fortsättning ser man, att dess författare, 
Andreas Schlichting, under sju års tid varit i Moskwa och under 
senare delen af år 1570 derifrån återvändt. 

• På de nästföljande sidorna af denna Szujski's publication fö- 
rekomma sju bref af Sigismund August från år 1570 till grefve 
Johan Chodkiewicz, general-befålhafvare öfver de polska trupperna 
i Lifland. De angå alla de svensk-lifländska angelägenheterna. 

Om redan, såsom vi sett och äfven derförutan är väl kändt, 
Polens förhållanden till Sverige under den tid, som hittills syssel- 
satt oss, icke alltid varit af vänskapUg art, så blef dock detta för- 
hållande genom Sigismund Wasas olyckliga upphöjelse på den 
polska thronen ojemförligt sämre. De ^Dsvenska krigens afspegla 
sig i samtida uppsatser, bref, minnesmärken, likasom ock i senare 
historiska framställningar och gifva åt de polska skildringarna en 
ton af hatfuU stämning mot Sverige, hvilken icke ens i våra da- 
gar alldeles utslocknat och äfven i de under senaste tid utkomna 
skrifter finner ett starkt återljud. Ifrån denna tid blifva anteck- 
ningarna och de historiska afhandlingarna så talrika, att det vore 
omöjligt här upptaga alla. I det jag hoppas framdeles återkomma 
till källsamlingama för denna senare tid, skulle jag här blott ännu 
vilja närmare behandla några af de historiska teckningarna från 
denna tidepunkt och något utförUgare ingå på deras innehåll. 

Så hafva vi öfver tiden för det fÖi-sta svenska kriget i Polen 
under Carl Gustaf tvenne monografier; den ena af Carl Szajnocha: 
Krysztof Opsalinski (i hans Szhice historyczne, Historiska skiz- 
zer, band III, Lemberg, 1861), den andra af okänd författare: 
Wielko-polska w cjsasie pierwszei wojny szwedzMej 1655 — 1657 
(Stor-polen under tiden för det första svenska kriget 1655 — 1657, 
Posen, 1864). Båda monografierna behandla samma tid, Szajnocha 
i den afdelningen af sitt arbete som kallas Zdrada pod Ujsciem 
(förräderiet vid Ujscie). Vi skola här något utförligare framställa 
resultatema af dessa båda arbeten, dels emedan de innehålla 
mycket som är nytt, dels för att visa på hvad sätt förhållandena 
till Sverige af polska skriftställare behandlas. Båda skriftställame 
hafva för öfrigt utom de tryckta polska källorna haft ett ganska 

*) Det utdrag af omförmälda relation, som författaren härefter anförer, 
återfinnes i bihanget n:o 3. öfv. anm. 



Digitized by VjOOQ IC 



296 XAYSR L18KE. 12 

rikligt manuskript-material till onderiag för dna arbeten, Szaj- 
nocba ur lemberger-ossolinska* institutets rika handskrifter, d^ 
andra ur posener-arkiven och en samtidig posener-benedictiner- 
nunneklostrets krönika. 

Den egentliga gränsen imellim Stor-polen och det dåvarande 
tyska Preussen gick vid denna tid några mil i norr £rån den lilla 
staden Ujscie. Imellan denna stad och gränsen låg således en 
betydlig landsträcka, der enskilda städer kunde göra ett allvar- 
samt motstånd mot den under fältmarskalk Wittemberg anryckande 
svenska bären. Men den egentliga gränsskilnaden i norr bildade 
dock floden Netze med sina vid denna tid talrika moras, sjöar, 
befästade slott och städer. En af dessa nycklar vid Netze var ock 
staden Ujscie, belägen imellan Nakel och Gzamkow. 

Till denna gränsvall, hvilken den anryckande svenska styrkan 
hade att öfverskrida, ilade i slutet af Juni och början a£ JoU 
1655 enskilda afdelningai* af det polska s. k. »pospolite ruszenie» 
(allmänna uppbådet) under ledning af sina wojwoder, kastellaner 
och andra smförare. Hufvudanförare voro Ghristoff Opalindd, 
woiwod (palatin) af Posen, Andreas Carl Grudzinski, wojwod af 
Kalisch, Maximilian Miaskowski, kastellan af Kriewen, Paul €re- 
bicki, kastelian af Meseritz, Jacob Rozdrazewski, wojwod af Inow- 
roclaw, Peter Opalinski, wojwod af Podlachien m. fl. 

På detta sätt församlade sig vid Ujscie ett ansenligt antal 
beväpnade, af somliga uppskattade till 15,000, af andra ända till 
24,000 man, bestående af fotfolk och rytteri; groft artilleri fattades 
ännu; men man hoppades dock att erhålla sådant från Warschau. 

Men hvad som här var olycksbringande var bristen på enhet 
i ledningen af det hela. Närmaste anspråket derpå hade Opalinski 
redan såsom wojwod af Posen, således på grund af sin stÄllning 
såsom förste ranginnehafvare inom denna landsdel, och delvis an- 
såg man honom också såsom den förnämste befälhafvanden, dock 
mera emedan han tillhörde den mäktiga magnatslägten Opalinski 
än derför att han innehade högsta värdigheten i landet. Men på 
subordination, disciplin och lydnad var i detta sammanrafsade lä- 
ger ej att tänka. Det bildade sig efter hand tre särskilda afdel- 
ningar på venstra stranden af Netze under ledning af wojwodema 
af Posefl, Inowroclaw och Podlachien. 

Så stodo dessa afdelningar under några dagar i början af 
Juli utan minsta kännedora om de svenska truppernas framryc- 



Digitized by VjOOQ IC 



13 POLSK LITTERATDB RÖRANDE 8YEBIGE8 HISTORIA. 297 

kände, dock kunde det ej vara tvifvelaktigt, att de snart skulle 
mträ£Ea. Det oaktadt var de här församlade, oöfvade skaromas 
enda åstundan att åter få komma i ro och de hängåfvo sig allt- 
jemt åt hoppet att kriget dock icke skulle bryta ut. Enhvar tillät 
sig att bedöma de militäriska befaUningar som utgåfvos, och den 
fattigare adeln började snart skarvis återtaga hem, så att, redan 
innan de svenska trupperna visat sig, en betydligare del hade för- 
svunnit. 

Då kom underrättelse om svenska härens anryckade. 

Med 17,000 man krigsöfvade trupper hade Wittemberg (i 
hvars svit äfven befann sig den polske förrädaren Hieronimus 
Radziejowski) den 11 Juli öfverskridit polska gränsen vid Hein- 
richsdorf och lägrat sig vid OzapUnek. Intet tvifvel kunde vara 
om utgången af den förestående sammandrabbningen mellan dessa 
utmärkta, väl anförda trupper och de sammanrafsade hoparna af 
det polska »allmänna uppbådet.» Frågan gälde derför nu att 
icke till olyckan af ett nederlag foga den större olyckan af van- 
ära, och detta förstodo ej de polske anförarne. 

Den 18 Juli ankom en svensk trumpetare till det polska lägret 
ocii aflemnade tvenne skrifvelser till de polske befålhafvarne: den 
ena var från förräddaren Radziejowski, den andra från Wittemberg 
sjelf. Den senare innehöll blott en verifikation af den förra skrif- 
velsen och tiUika säker lejd för dem bland de polske anförarne, 
som desse borde skicka till det svenska lägret för att förhandla 
om Stor-polens öfverlemnande åt Carl Gustaf. 

RadziejowsWs skrifvelse, daterad Stettin d. 12 Juli (Szajnocha 
meddelar den in extenso efter en i lemberger-arkivet förvarad 
handskrift), var, såsom man vanligen finner hos renegater med 
förrädiska afsigter, mycket ordrik och oklar. Men så mycket man 
deraf kuhde förstå, handlade det om att den stor-polska adeln 
borde öfverlemna sig åt den svenske konungens beskydd, hvilken 
till vedergällning lofvade dem bekräftelse på deras rättigheter och 
privilegier och dessutom utlofvade dem sitt skydd för den kathol- 
ska kyrkan och presterskapet. 

De polske herrar senatorer rådslogo hela aftonen den 18 Juli 
om dessa båda skrifvelser och följande dags morgon uppsattes 
svaren såväl till Wittemberg som Radziejowski. I skrifvelsen till 
Wittemberg beropa de sig på de ännu mellan Polen och Sverige 
existerande stilleståndsfördragen, hvilka de till Stockholm afskickade 



Digitized by VjOOQ IC 



298 XATfiR LI8KB. 14 

men ännu ej återvände polske sändebuden hade i uppdrag att 
förvandla till en stadigvarande fred. Så länge ännu dessa sände- 
bud ej vore återkomna, tillhörde det ej Stor-polens ständer att 
utan gemensam öfverenskommelse med den öfriga delen af riket 
å egna vägnar skicka några kommissarier till det svenska lägret. 
Af samma innehåll var ock svaret till Radziejov^rskiy dateradt i 
lägret d. 19 Juli (äfven detta återgifves ord för ord af Szajnocha). 
Båda dessa skrifvelser undertecknades af Opalinski. Åt den sven- 
ske trumpetaren gaf man 10 dukater och återsände honom med 
akt-styckena. Under tiden hade Wittemberg med sin här ryckt 
fram och var nu på blott en dagsmarschs afstånd från de polska 
ställningarna. De tre polska afdelningama förenade sig derför nu 
till ett helt. En patrull under wojwodens af Podlachien anförande . 
stötte på eh i antal ringaie svensk afdelning och medförde 9 fån- 
gar till det polska lägret. 

Nu hade man i hvarje ögonblick att förmoda ett anfalL 
Imellertid försökte ännu Wittemberg och Radziejowski att under- 
handla. De skickade derför åter en trumpetare med en skrifvelse 
till det polska lägret, hvaruti de uppfordrade Stor-polens in- 
byggare att öfverlemna sig åt konung Carl Gustaf, som vore Johan 
Casimirs slägting och medförde hjelptrupper emot kossackerna. 
dEu för långt drifven ironi och fräckhets — tillägger den anonyme 
polske skriftställaren. 

Återigen begynte inom det polska lägret förhandlingar, huru 
man skulle svara på denna skrifvelse. I början rådde förtrytelse 
bland senatorerna och adeln, me» snart öfvergick detta till fruk- 
tan, synnerligen då Wittemberg omedelbart efter aflFärdandet af den 
ofvan anförda skrifvelsen vidare framryckte och d. 24 Juli stötte 
tillsammans med den polska hären vid Pila. En afdelning af det 
polska rytteriet blef genast skingrad och den Svenska armeen 
visade sig på motsatta stranden gentemot det polska lägret. Nu 
började en dock ej synnerligt blodig strid och en föga verksam 
kanoneld, hvarvid naturligtvis de polska trupperna kommo till 
korta. Så ingick natten mellan d. 24 och 25 Juli, då anarkien 
och förskräckelsen i det polska lägret alltmera tilltogo. Under 
det här rådde fullkomlig upplösning och modlöshet, i det man 
ömsesidigt påbördade hvarandra skulden för denna dags resultat, 
öfverskred den svenska armeen eller åtminstone en betydlig af- 
delning af densamma, floden Netze vid byn Dziebow. Tidigt d. 25 



Digitized by VjOOQ IC 



15 POLSK LITTEBATUB BÖBANDB SYEBIGES HI8T0BIA. 299 

Juli vid dagiiingen såg sig den polska hären fullkomligt omringad. 
Nu skickade befälhafvame den hittills ännu q;\rarhållne svenske 
trumpetaren tillbaka tiU Wittemberg med den förklaring, att de 
voro villiga att ingå i underhandlingar. 

Genast afsändes säker lejd för de polske kommissarierna och 
ännu tidigt samma dag begåf^o sig OpaUnski och Grudzinski jemte 
några andra till den imellan båda lägren utsatta mötesplatsen. 
Der väntade dem redan de svenske delegerade: general Wiirz med 
några öfverstar och Radziejowski. Ett lifligt samtal inleddes, hvari 
Wiirz och Radziejowski sinsimellan täflade i ifver att förmå po- 
lackarne att gifva sig. Den förre upphöjde till skyame kcmung 
Carl Gustaf och hans för Polen välvilliga afsigter, den senare 
öfverhopade Johan Casimir med de skymfligaste smädeord. 

Enligt Wiirz's utsago skulle polackame i den svenske konungen 
finna en mäktig försvarare mot alla sina fiender. Johan Casimir 
åter hade enligt Radziejowski för all den myckna orättvisa han 
tillfogat landet, för de genom honom föranledda kossack-krigen, 
för alla de oupphörliga attentatema mot statens fri- och rättig- 
heter, ändtligen för den i Radziejowski's person förtrampade bor- 
gerliga friheten och oskulden förtjent att af alla öfvergifvas. En 
sådan öfvertalningskonst var imellertid alldeles ej af nöden för att 
fånga Opalinski och hans oerfarne brorson i nätet. Båda sam- 
tyckte till de dem förelagda vilkoren, men fordrade ett uppskof 
för att kunna öfverenskomma med de i lägret qvarblifne och er- 
hålla deras bifall. De svenske delegerade samtyckte till några 
timmars anstånd; hvarefter kapitulationsvilkoren skulle skriftligen 
uppsättas. 

Häruppå följde således ännu en sista rådplägning i det polska 
lägret, — ett sista tillfälle för Opalinski att göra bruk af sin 
senatoriska vältalighet. Hittills hade han begagnat den för att 
omintetgöra goda rådslag, — säger Szojnocha — nu gälde det 
för honom att tillråda sina landsmän ett af de skymfligaste steg 
historien känner. Men till och med inom en sådan församling 
som den vid Ujscie läto sig några röster höras, som uppfordrade 
de närvarande att förkasta de förelagda punkterna. Så föreslpgs, 
att man skulle slå sig igenom till Thorn, för att der förena sig 
med de från kurfursten af Brandenburg väntade hjelptruppema. 
Andra åter röstade för att man skulle försvara sig i morasen kring 
Jfetzé. Men då Opalinski icke understödde någotdera förslaget, 



Digitized by VjOOQ IC 



800 XAVBR USKE. 16 

och största delen af det »allmänna uppbådet» ingalunda gjorde 
någon hemlighet af sin önskan att så hastigt som möjligt, om äf- 
yen med vanära, få återvända till sina hem for att der öf^rlemna 
sig åt veklig ro, så fi5rklingade utan gensvar de enstaka behjer- 
tade stämmorna och klenmodet segrade. Man förenade sig om att 
antaga vilkoren och redan samma eftermiddag satte sig åter de 
båda wojwodema med de öfnga kommissarierna till häst for att 
ännu en gång förhandla med Radziejowski och svenskame. Nu 
kommo här de bekanta Ujscie-artiklama till stånd. »För att ka- 
rakterisera ärligheten och omdömesförmågan hos de män, som af- 
fattat denna skymfliga kapitulation och deruti deltagit, — säger den 
anonyme författaren — är det nog att omnämna, att det icke ens 
ett ögonbUck kommit i «venskames tanke att uppfylla något enda 
af de nedskrifna vilkoren.» 

Sedan kapitulationen var underskrifven, anstälde Wittemberg 
en lysande bankett för wojwoderna och den ansenligare adeln, 
hvari dessa efter sålunda fulländadt värf verkligen också deltogo. 
Det »allmänna uppbådet» spridde sig nu åt alla håll, och på samma 
sätt det enligt vilkoren till svenskame öfverlåtna infanteriet. 

Underrättelserna om hvad som passerat vid Ujscie kommo 
hastigt fram till Posen. Redan d. 26 Juli om morgonen hörde 
man på gatorna larmet af de från staden flyende. »Skynda, fly 
hvart du kan, — hette det öfverallt — svenskame äro här innan 
middagen.» Snart ankommo de båda wojwodema, Opalinski och 
Grudzinski. De sammankallade rådsherrame till rådhuset; de 
röster, som här höjdes för att man skulle försvara staden, ned- 
tystades med hotelser; fred och kapitulation — hette det — är 
afslutad, staden måste med välvilja upptaga svenskame. Sedan 
de så uppskrämt rådsherrame, lemnade de sjelfve omedelbart sta- 
den. Strax efter deras afresa urladdade sig öfver staden ett finik- 
tansvärdt åskväder med häftiga regnskurar, dunder och blixt — 
säger benedictiner-krönikan — och under detta oväder visade sig 
för de undrande och uppskrämda stadsinvånarae åt förstaden 
Chwaliszewo till de första afdelningama af det svenska rytteriet. 
. Samma krönika beskrifver deras ankomst på följande sätt: 
»Efter abbedissans och flere systrars afresa inträffade svenskame 
på den hel. Annas dag (26 Juli) straxt efter middagen och bör- 
jade ännu samma dag att plundra och roffia. Våra herrar, woj- 
wodema af Posen och Kalisch, hade åtföljde af en svensk trum- 



Digitized by VjOOQ IC 



17 POLSK LITTERATUB EÖRANDE SVERIGES HISTORIA. 301 

petare anländt före dem och befallt staden att gifva sig. Då bor- 
garena icke ville verkställa deras befallning och påstodo, att de 
vore i stånd att försvara sig, sade herrame: »om I försvaren eder, 
så hålla vi ej längre ett med eder och då kommer det att gå 
eder värre, ty vi hafva redan alla öfverlemnat oss åt konungen af 
Sverige.» Då visste rådet ej längre någon hjelp och underkastade 
sig; trumpetaren fick således meddela svenskame, att de obehin- 
dradt kunde intåga i staden. Dagen derpå kom den svenske kom- 
mendanten, en 'kommissarie och flere högre svenske officerare; 
men våra herrar lemnade skyndsamt staden. Befallning gafs ge- 
nast att till den utanför staden lägrade hären skulle utlevereras 
fourage, samt dagligen: 30 oxar, 100 får, 3,000 limpbröd, 100 
tunnor öl; förutom dem, som man måste upptaga i staden, hade 
en betydlig del stannat utanför, alla eländiga och utmattade. De 
yttrade sjelfve till våra landsmän: »om blott 300 väl rustade man 
af edra hade marscherat ut emot oss, så skuUen I med lätthet 
besegrat oss, fastän vi voro 7,000.» Första dagen sade man, att 
det redan var- fred, våra egna herrar vore anlända; men redan 
andra natten började de att plundra judames och andra stads- 
boars butiker; hela vinfat togo de ur magasinema, tömde deras 
innehåll och vältade sig sedan på marken såsom vilda djur; utan 
svårighet skulle de här till sista man kunnat nedgöras, om någon 
velat angripa dem. Efter några dagar ankommo konungens svå- 
ger, kansleren och Radziejowski; dessa borttogo alla stadens ka- 
noner. De fordrade desautom af staden dess privilegii-handlingar 
och konstitutioner, hvilka borgarena hade undandolt eller rättare 
bortsändt och hvarom de alldeles intet ville yppa. De föregåfvo 
att de utan sin konungs tillstånd icke vågade det; då man här- 
utinnan såg dem orubbliga, kastades de äldste i fängelset och 
borgmästaren bevakades noggrant, hvarthelst han färdades voro 
ryttare tätt efter honom. Slutligen tvungos de att svära på att 
de ej visste, hvarest våra privilegier nu vore. Efter edens afläg- 
gande behandlades rådsherrarne mildare och utsläpptes ur fän- 
gelset, dock höll man dem ännu under bevakning. Derefter till- 
satte de svenske herrame sina egna tjenstemän och de våra hade 
intet mer att säga.» Så långt benedictiner-krönikan. Då sven- 
skarne inryckte i staden, föll för en svensk ryttares hand suffragan- 
biskopen Branecki invid domkyrkan; vid bernhardiner-klostret ned- 
gjorde de en annan prestman. Först d. 2 Aug. kom Wittemberg 



Digitized by VjOOQ IC 



802 lATn U8KE. 18 

■ ■ I 

sjelf till staden, han befallte det man skulle fredligt umgås med 
invåname, och lät till och med till varnagel hänga några af de 
Yärsta missdådame, hyarpå han d. 7 Aug. ryckte till Szroda. I 
Posen förlades såsom garnison under platskommendanten Duder- 
städts befäl 1,200 man fotfolk och 300 ryttare, och vid Duderstädts 
sida insattes såsom civilkommissarie Anton Giinther Weismann. 

Längre fram i sitt arbete tecknar den anonyme författaren, 
hyars framställning vi här återgifva, på följande sätt kriget mellan 
Polen och Sverige: »Detta krig, sedan det utbredt sig vida om- 
kring, förlorade helt och hållet karakteren af ett politiskt krig, 
som för stridiga rättigheter föres mellan tvenne likberättigade 
makter, och antog den fruktansvärda, grymma arten af ett race- 
krig. Denna dess* karakter låter lätteligen förklara sig af svenska 
härens sammansättning. Konungen sjelf var en hertig af Zvv^ei- 
briicken vid Rhen, således tysk; bland den svenska armeens befäl- 
hafvare finna vi hans broder, vidare tjrska furstar af Baden och 
Hessen och generalerna Wittemberg, Miiller, Weihard och många 
andra. Ännu talrikare var väl det tyjka elementet representeradt 
bland de lägre officersgradema och det gemena manskapet, och 
om vi ännu dertill lägga den i Polen inryckande kurfurstens af 
Brandenburg här, så visar det sig, att den officiela karakteren 
af ett svenskt krig blott såsom en skylt dolde verkligheten: den 
under århundraden förda striden mellan slavism och germanisnu 

Efter denna inledande karakteristik angifver författaren vi- 
dare, huru de svenska tiiippema voro fördelade i Stor-polen: i 
Posen stod såsom plåtskommendant Duderstädt, senare Roland och 
slutligen Ängel, i Zbaszyn Schmelenberg, i Miedzychod Bober, i 
Sierakowo Overb|3ck, i Leszno ryttmästar Lindwurm, i Znin Schmidt» 
dessutom hade städerna Meseritz, Koscian, lÄowroclow m. fl. dy- 
lika garnisoner. Dessa garnisoner — säger författaren — voro 
en fruktansvärd plåga for landet och häraf hade Stor-polens folk 
bort lära, att den blodigaste och mest förtviflade strid dock skulle 
hafva kraft mindre blod och egendom af dem, än ett sådant fri- 
villigt upptagande af ett främmande ok, som genom krigsdom- 
stolars exekutioner utgjuter det på slagfältet sparade blodet, ge- 
nom kontributioner och plundringar indrifver de från det offent- 
liga altaret undandragna penningarna och beöäckar den under- 
kufvade nationens innersta merg och historia med erinringar om 
vanära och förnedring. 



Digitized by VjOOQ IC 



19 POLSK LITTERATUR RÖRANDE SVERIGES HISTORIA. 808 

Med stöd af en mängd doms-akter från posener-arkiven fram- 
ställer nu författaren vidare, huru de svenska trupperna huserade 
i landet, ännu medan man förhöll sig stilla, iakttog den olyckliga 
kapitulationen vid Ujscie och utan motstånd underkastade sig sitt 
öde. Sådana voro frukterna af landets förrädiska uppgifvande. 

Ställningen var i högsta grad sorglig, ja förtviflad. Vid hvarje 
minsta ^ tvist vände sig den klagande till den närmaste svenske 
befälhafvare. Denne vägrade aldrig sin hjelp; han infann sig van- 
ligen i egen person i byn med några beväpnade ryttare och fot- 
folk, dock glömde han dervid aldrig sin egen fördel, Sedan han 
uppfyllt den klagandes önskan, bortröfvade han allt husgeråd, 
fi-amför allt vapen, jagtredskap, sadlar, betsel, härefter undersökte 
han spanmålsboden, konfiskerade spanmålen och sålde den strax 
derpå till den brandenburgske köpman, som lurade på en sådan 
förtienst. Dock härmed hade han icke nog; han förekallade den 
adlige godsegaren och frågade efter hans penningar. Var denne ej 
villig att svara, så hade man tortyr-jedskap till hands, vanligen 
användes härtill med god verkan fingrarnas inskrufvande i mu- 
sköthanen. Författaren anför talrika exempel ur domstols-ak- 
terna: »Den svenska hären — säger han — dref en sådan terro- 
rism, att det såg ut som om den satt sin uppgift i att förvandla 
landet till en öken.» Det sorgligaste var att vid sådana vålds- 
gemingar och rofferier vanligen landets egna inbyggare utförde 
rolen af spion, vägledare och uppviglare; oftast var det någon 
»hauländare» (den vanliga benämningen på de tyska kolonistema), 
men ganska ofta äfven infödda polackar, till och med adelsmän, 
för det mesta dissidentef, icke-katholiker, men äfven stundom 
katholske adelsmän. En samtida skildring uttrycker på följande 
sätt sin klagan häröfver: »Utan hänsyn till den allmänna rätts- 
lagens stränghet emot förrädare eller fäderneslandets beklagans- 
värda öde antog adeln tjenst hos svenskame och brandenburgame 
contra patriam och handlade more hostium rebelles.» Men något 
vedervärdigare kan ej finnas för en polack med en gnista af pa- 
triotism än den lågsinte förrädaren RadziejowsWs uppträdande 
härvid. Om hans föregående historia, innan han öfvergick till 
Carl Gustaf, vore lika känd i Sverige som den på grund af au- 
tentiska akter är det i Polen, så skulle man äfven der kunna be- 
döma denna personlighets hela låghet och afskyvärdhet 

Äfven den stor-polska adeln hade ingått kapitulationen vid 



Digitized by VjOOQ IC 



804 XATSR LI8EB. 20 

Ujscie af rent materiela skäl: för att betrjgga ama besittmngar 
mot krigets förhärjningar. Det var då en rättris nemesis deri, 
att den trots denna förrädiska handling ändock hade att bära 
samma betryck, lida samma förföljelser, som om den hade fört 
krig med svenskame. Kapitulationen medförde icke blott icke 
någon fördel åt adeln utan drog dertiU öfver den skam och vanära. 

De resultat, som följa af den anonyme författarens bok, äro 
icke till fördel för den svenska armeen, men man skall väl älven 
i Sverige gifva mig rätt deri, att, om man vill haiva ett rätt be- 
grepp om dessa förhållanden, måste man hålla sig till de välkända 
orden: audiatur et altera pars. Eröfringskrig, och något annat 
var ej heller konung Carl Gustafs, fä dock, likasom alla strider 
öfverhufvud, endast från denna synpunkt betraktas, så att båda 
partemas olika framställning af saken jemföres med hvarandra. 

Innan vi följa författaren vidare i hans skildring, vilja vi 
ännu anföra ett stycke ur den samtida benedictiner-krönikan. 
Den beskrifning denna gifver om den svenska garnisonens upp- 
trädande i Posen är verkligen fasaväckande. Krönikan förtäljer 
nämligen: »de i Posens närmaste omgifhing liggande kyrkor 
plundrade de, de andlige misshandlade de, hvarefter de läto dem 
gå såsom de utur moderlifvet kommit; näsa, öron, förskräckligt 
att omtala, afskuro de, borttogo hufvudskålen och infylde deri 
bränvin. Och såsom det syntes skedde allt detta utan kommen- 
dantens vetskap. När ' man i sådant outsägligt betryck anförde 
klagomål hos honom, lät han efterhöra gemingsmännen, och så 
var dock ingen ände på dessa outhärdliga oförrätter. Och under 
natten påböd han, att man skulle tillfoga de våra så mycken 
skada som möjligt var, och sjelf en fiende till de andlige blef han 
en tyran emot dem. På slottet anordnade han tortyr-redskap för 
dem, och under natten marterade han dem, såväl de vid kyrkorna 
anstalde som jesuiterna; några af dem blefvo med käppslag dö- 
dade och detta för kyrko-skattemas skull, som svenskame redan 
borttagit, men hvaraf de ännu sökte mera. Alla kyrko-nycklar 
borttogo de och lemnade för den katholska gudstjensten blott 
hufvudkyrkan, sjelfve inrättade de åt sig några bönesalar i en- 
skilda hus, på rådshuset och i våghuset. Före påsken detta år 
(1656) läto de sammankalla alla de andlige (såväl de vid kyr- 
korna som klostren anstalde), hvaraf ännu funnos qvar i Posen 
till ett antal af 60, sedan drefvo de dem ut ur staden och tillkänna- 



Digitized by VjOOQ IC 



21 POLSK LITTERATUR RÖRANDE SVERIGES HISTORIA. 805 

7 

^åfvo detta genom en trumpetare. Blott tre jesuiter fingo efter 
trägna böner qvarblifva i staden för att förrätta gudstjensten för 
-de troende". 

Denna skildring torde väl i enskildheter vara öfverdrifven^ 
i det hela måste den väl dock såsom samtida berättelse anses 
trovärdig. 

Men ännu svårare tider skulle drabba Stor-polens land. Van- 
ligtvis påstås, att den brandenburgske kurfurstens här först efter 
.afslutandet af marienburger-fördraget intog Stor-polen. Men så var 
icke förhållandet. Den 25 Juni 1656 försiggick afslutandet af detta 
fördrag mellan Carl Gustaf och den brandenburgske kurfursten. 
Kurfursten underrättar Johan Casimir i ett bref från Königsberg 
den 1 Juli om de» med svenskame träffade öfverenskommelsen, 
enligt hvilken han såsom oafhängig monark skulle erhålla hertig* 
4ömet Preussen och de tre stor-polska wojwodskapen: posener, 
kalischer, sieradzer och wieluner landet. Nu först skulle, enligt 
historieskrifvames påstående, kurfursten med 16,000 man besatt de 
polska provinserna. Men den anonyme författaren ådagalägger, 
att saken förhåller sig annorledes. Brandenburgame visa sig på 
krigsskådeplatsen redan temligen långt förut, kanske för att så 
snart som möjligt försäkra sig om andel i det utlofvade bytet, 
kanske för att aflösa den nu för hertig Adolf Johan och Douglas 
i fält nödiga svenska garnisonen eller ock för att under sken af 
att försvara sina egna gränser besätta de polska landsdelarna. 
Nog af, under fastlagstiden 1656 (påsken inföll detta år ÖTter nya 
stilen den 16 April) inföll den brandenburgske generalen Dörff lin- 
ger i Stor-polen, härjade och plundrade staden Babimost (på tyska 
Bomst) och klostret Przement och mördade vid detta tillfälle när- 
mare 1000 försvarslöse. Brandenburgame aflöste vid påsktiden 
den svenska besättningen i Miedzyrzecz (på tyska Meseritz), Zbaszyn 
<Bentsche) och Koscian (Kosten). Strax efter påsk (före d. 8 
Maj) lemnade den svenska platskommendanten Burkhard Muller 
med sin besättning staden Posen och hans plats intogs af Wedig 
Bonin, general och brandenburgsk kommissarie, Christian Kleist, 
-öfverste, Johan Reissfeld, Wilhelm Hubert och Thomas Brasse, 
jmed 2,000 man brandenburgare. 

Imellertid hade ändtligen, såsom bekant är, det polska lan- 
det rest sig till ett kraftigare försvar, Stor-polen under tiden från 
påsk till den 8 Maj. Det kom nu tiU en lång följd af strider, 

Hist. Bibliotek. 1. 20 



Digitized by VjOOQ IC 



806 XATIR LI8KE. 22 

som småningom betydligt försvagade svenskarnes styrka. Vi ingå 
ej i enskildheterna, så mycket må blott sägas, att den största de- 
len af Stor-polens polska adel nu deltog i det allmänna uppbådet 
och i den polska härens stxider. 

Under denna tid huserade de brandenburgska besättningarna 
i Stor-polen ännu värre än de svenska förut gjort. Det är besyn- 
nerligt att kurfursten af Brandenburg, som hade för afsigt att 
tillegna sig denna landsdel, tillät sina befälhafvare att erfara p& 
detta sätt, såsom om de ville öfverlemna åt honom en öken och 
ej ett kultiveradt land. I posener- arkiven hafva förvarats en 
mängd handlingar, som intyga detta förhållande. Den redan fiere 
gånger af oss citerade benedictiner-krönikan säger härom, för så 
vidt det specielt gäller Posen: "Detta år (1656) vid påsken för- 
lorade svenskame Posen och intog brandenburgam strax dera» 
ställe. Han var ännu hårdare än svensken, ty svenskame upp- 
brände förstäderna och nedrefvo kyrkorna för att bygga skansar, 
men brandenburgarne uppbrände de förnämsta kyrkor och kloster; 
14 kyrkor och 5 kloster blefvo då förstörda". 

När Carlson i sin bekanta "Sveriges historia" *) anför ett ex- 
empel på den polska adelshärens vildhet vid intagandet af staden. 
Wielun, så är visst denna händelse högst beklagansvärd och gör 
ingalunda heder åt den polska hären, men för rättvisans skull 
måste man å ena sidan taga i betra]^tande hvad allt de svenska 
besättningarna i det polska landet bedrifvit och å andra sidan, 
hurusoilf en så lång kamp och så mycket betryck och lidande 
måste hos den polska befolkningen väcka en djup hämdkänsla. 
Krigen vid denna tid fördes i allmänhet icke såsom i våra dagar^ 
deruti har utan tvifvel verlden gjort framsteg, och detta må tjena till 
ursäkt för båda partema. Dock låtom oss nu återgå till Stor-polen^ 

Här gick det nu med raska steg framåt till afgörelse.' Slutligen 
blef Posen med sin brandenburgska besättning innesluten och be- 
lägringen begynte. Den 28 Augusti 1657 måste brandenburgarne ut- 
rymma Posen, likaså Kumik och Kosten. Kort före denna kapitula- 
tion hade äfven de sista svenska besättningarna lemuat det stor- 
polska landet, den sista af dem lemnade staden Filehne vid Netze 
d. 9 Augusti, sedan den förut uppbränt det ståtUga slottet derstädes. 
Så kom Posen efter mer än tvåårigt främmande öfvervälde till- 



') Gesch. Schwedens IV, s. 136, not 2 (Sv. orig. uppl. I, a. 158, not 3). 



Digitized by VjOOQ IC 



iZ POLSK LITTERATUR RÖRANDE SVERIGES HISTORIA. 307 

baka under sin egen regering, men i hvilket tillstånd! såsom en 
sorglig, till en del af bränd, till en del förödd ruin, i hvilken, utom 
kathedral-kyrkan, ännu blott benedictiner-klostret stod oskadadt. 

Med slutet af år 1657 återkom här småningom allt i sitt förra 
skick. Men det olyckliga landet måste än en gång, om ock blott 
för en kort tid, undergå ett svårt prof, som pålade det nya för- 
luster, nämligen då Polens "bundsförvandter**, de kejserliga hä- 
rarna, tågade ifrån Schlesien till belägringen af Thom. "Ty dessa, 
— säger den ofta anförda krönikan — hvilka skulle understödja 
oss, uppträdde alldeles såsom fiender, hvad svenskame ej hade 
borttagit eller förstört, det borttogs af dem. Äfven denna uppgift 
bestyrkes af flere rättegångshandlingar från denna tid. 

Man .har ej behof af denna min afhandling, det är nog att känna 
Carlsons "Sveriges historia" för att fatta att detta svenska krig 
för lång tid, ja väl ända intill våra dagar, icke kunnat annat än 
qvarlemna en bitter känsla hos den polska befolkningen och att 
namnen af en Stephan Czamiecki, den hjeltemodige anföraren för 
den polska hären, och en Rordecki, föi^svarare af klostret Czenstoc- 
howa, intill i dag räknas såsom Polens mest firade namn. Det 
skulle vara min innerligaste önskan att nu, då det olyckliga Po- 
len nästan ett helt sekel varit förlustigt sin politiska sjelfstän- 
dighet och underkastadt det olyckligaste öde, som kan drabba 
ett folk, att nu, då länge sedan kanonskotten från de svenska 
striderna tystnat och all tvedrägt mellan de båda fordom tidtals 
mot hvarandra fiendtliga folken för alltid och evigt utslocknat, 
äfven i den svenska historiografien en mildare stämning kunde 
finna rum vid behandlingen af våra ömsesidiga förhållanden, ett 
lidelsefriare bedömande, som mera toge hänsyn till den motsatta 
partens betryckta ställning. Om min svaga penna dertill kunde 
bidraga, så funne jag deri min rikaste lön. 

Om det af oss sålunda behandlade arbetet blott sysselsätter 
sig med en del af denna stora kamp och derför ingår på alla 
dess enskildheter utan att taga i betraktande de diplomatiska för- 
hållandena, så erbjuder det verk, som vi nu skola anföra, en efter 
större måttstock utf5rd bild af detta krig och framför allt af de 
dermed sammanhängande underhandlingar. » 

Detta arbete är utgifvet af f. d. professorn i allmän historia 
vid universitetet i Krakau Anton Walewsky: Historia wyzwo- 
lenia PolsM za Jana Kazimierza 1655 — 1660 (Historia om 



Digitized by VjOOQ IC 



308 XAVBR LI8KE. 24 

Polens befrielse under Johan Gasitnir 1655 — 1660). De två ban- 
den af detta verk, som jag nu har framför mig (tr. i Krakau 
1856 och 1868), gå i tiden ända till 1658. 

Jag har om författaren i en af mina afhandlingar sagt: han 
är mera österrikare än kejsaren af Österrike sjelf, mera kathoUk 
än påfven sjelf; hans konservatism, hans partiskhet, hans ten- 
densiösa sträfvanden öfvergå* alla gränser. Denna karakteristik 
har han i detta och alla sina öfriga arbeten besannat, det synes 
såsom om han valt sitt ämne endast för att visa huru ädel- 
modig Österrikes politik städse varit emot Polen, huru mycket 
den bidragit till landets räddning. Det vore här alltför omständ- 
ligt att i det speciela ingå på innehållet af detta verk. Dock 
skulle jag åtminstone vilja fästa uppmärksamheten derpå, att för- 
fattaren haft tillträde till de hemligaste akt-stycken i wiener-arkivet 
och ur dem meddelar så rikligt material, att äfven den svenska 
historiografien, för a^t döma efter Carlsons arbete, skulle ur Wa- 
lewskis bok kunna hemta många tillägg, belysningar och berikti- 
ganden, framför allt hvad angår de diplomatiska förhållandena. 
Ty om också författarens slutföljder, omdömen och kombinationer, 
på grund af hans tendenser, blott alltför ofta äro oantagliga, så 
qvarstår dock alltid den rika urkundsamling, som vriener-ärkivet 
erbjudit honom, och hvilken väl knappast hittills blifvit fullstän- 
digt begagnad för den svenska historien. Att här angifva inne- 
hållet af detta verk, för så vidt det berör Sveriges historia, så att 
deraf skulle härflyta någon nytta för densamma, måste jag imel- 
lertid förneka mig, då en sådan afhandling ensam för sig väl 
skulle fylla åtskilliga tryckark, och dessutom låta de med Sverige 
förda underhandlingarna ej lösrycka sig från de, som samtidigt fördes 
med de medlande makterna, förnämligast Österrike och Frankrike. 

I stället för att här närmare afhandla detta arbete, vill jag 
hellre anföra några af de af författaren ur wiener-arkivet hem- 
tade med hans arbete såsom bilagor vidfogade urkunder, h\ilka 
bafva afseende på Sveriges historia*). 



^) Bland de af författaren härefter anförda akt-stycken förekommer en in- 
struktion gifven af kon. Carl Gustaf for Joh. Fredrik Friesendorf vid beskick- 
ning till protektorn Crdmwell. Detta akt-stycke anföres af författaren endast 
i förkortad form; sjelfva konceptet till samma skrifvelse finnes forvai'ad i 
K. Riks-arkivet, och meddelas derfor i bihanget n:o 9 en fallständi^ a&krift 
af ifrågavarande handling. Öfv* anm. 



Digitized by VjOOQ IC 



28 POLSK LITTEEATUR RÖRANDE SVERIGES HISTORIA. 309 

Drottning Christinas af Sverige bref till Carl Gustaf. 
(Orig. handl. på latin, se bih. n:o 4). 

Min herr broder! Lyckligen hal* jag hit anländt och erhållit 
Hans Helighets samtycke att under Hans hägn förklara mig för 
hvad jag i sjelfva verket är. Länge redan ansåg jag min lycka 
vara att lyda Honom och denna ära har jag foredragit framtbr 
den att herska öfver de mäktiga stånd och stater, som nu äro 
underkastade Ditt herravälde. Visserligen borde Du fästa värde 
vid denna min handling, om Du än kanske menar, att jag gjort 
ett dåligt byte eller illa valt, ehuru det för Dig är såväl nyttigt 
som ärofullt. Jag bedyrar till sist, att jag ingalunda förändrat 
de känslor af vänskap, som j^ alltid hyst för Dig, och än mindre 
den kärlek, som jag är skyldig Sverige. Ekler båda skall jag 
tjena, så länge jag lefver. Inspruck d. 8 November 16;'»5. 



Christopher Fragstein till kejsaren. Krakau den 19 
Sept. 1656. (Orig. handl. på latin, se bih. n:o 5). 

Det kungliga partiets ställning blir här med hvar dag svårare; 
ty adeln, som åtföljt konungen, bar uttröttad på krigstjensten 
och de dagliga besvärligheterna enständigt dag från dag yrkat 
på att något allvarsamt måtte så skyndsamt som möjligt före- 
tagas mot fienden. I annat fall hafva de hotat att återvända 
till sina hem. Då derför konungen under sakernas brydsamma 
belägenhet ej fann någon utväg, beslöt han sig för fjorton dagar 
sedan att, ^huru konungen af Sverige samma afton hade förenat 
sig med Wittemberg, utan fotfolk och artilleri rycka fram emot 
fienden i hopp att kunna öfverraska honom på hans marsch eller 
skilja rytteriet från fotfolket Sedan derför konungen samma 
afton genom några fångar fått' underrättelser om fiendens väg, 
ryckte han följande dag närmare och sammandrabbade våra och 
fiendens förtrupper med hvarandra vid staden Zarnow, under 
hvilken första skärmytsling de våra fingo några fångar, som de 
skickade till konungen. Och visserligen skulle genom ett häftigt 
anfall något väsendtligt kunnat uträttas, om ej trånga pass, sko- 
gar och sumpiga vägar jemte polackames långsamma uppställ- 



Digitized by VjOOQ IC 



310 XAVBR LiSKS. 2G 

nisg förorsakat dröjsmål; hvarigenom fienden fick tid icke alle- 
nast att ordna sig utan äfven att intaga bättre positioner för 
fotfolket och artilleriet och omedelbart både med rytteri och fot- 
folk så våldsamt anfalla våra linier, att adelns mod svigtade och 
konungen blef nödsakad att i god ordning draga hären tillbaka; 
men detta återtåg började snart urarta till en formlig flykt, då 
genom fiendens häftiga anfall, som blef desto våldsammare när 
de våra begynte återtaga, de polska linierna icke mera gåfvo nå- 
got skydd och någon hjelp åt de afdelningar, som stodo närmare 
fienden och som till större delen utgjordes af tyskar; så att i de 
omförmälda passen, de hindersamma skogarna och morasen en 
betydlig del af de våra dols omkom, dels tillfångatogs. Som po- 
lackame skjöto skulden för denna olycka på tyskame, a&kickade 
de genas^ hit till Krakau bi*ef med sådana beskyllningar och sökte 
äfven att fläcka en oskyldig rytteri-öfverstes, den Unge Wallen- 
radts goda namn och ryckte, och gåfvo honom åtskilliga krän- 
kande tilhnälen, såsom att han skulle hafva stått i brefvexling med 
fienden och ställt sig till hans disposition, då han tvärtom fram- 
för de andra stridit tappert mot fienden och vid ett pass, sedan 
omkring 10 af hans kamrater stupat, ända intill öfver midnatten 
ensam med en ärofull djerf het hejdat de framrusande rytteri- 
sqvadronema och derigenom hindrat fienden att vidare bemäktiga 
sig något af häreps tross. För öfrigt måste vi, sedan vi samma 
afton och natt retirerat fem mil (milliaria), ånyo uppsöka det 
föregående dagen vid Przedboni öfvergifna lägret Följande dag 
öfvergaf största delen af adeln konungen och återvände till sina 
hem och vi tillryggalade samma dag med den öfriga värfvade 
hären sex mil (milliaria) till Wloscoviam, hvarifrån konungai 
i går, lemnande fältherren med 5000 man (hvilka sägas vid ett 
pass hafva nedgjort 1000 svenskar), sjelf bröt upp med tvenne 
regementen dragoner och sitt garde och i dag hit ankom. Fien- 
den tågar hit i snabba dagsmarscher och skall här (må det til- 
låtas att derom underrätta) finna föga motstånd, då hans skynd- 
samma anryckaude gör sinnena modfälda, synnerligast som kanske 
redan mango äro böjda att taga hans parti. In summa förutan 
den gudomliga försynens särskilda mellankomst synes det vara ute 
med den gode fursten, ehuru denna plats, om man beslutsamt och 
ärhgt grepe till verket, icke lätteligen skulle falla i fi^idens hand« 
mod den ringa styrka han disponerar. Härmed nedsänker jag mig 



Digitized by VjOOQ IC 



I 
27 ?OLSK LITTERATUR RÖRANPB SVERIGES HISTORIA. 811 

i stoftet infor Eders Majestäts heliga fötter och frambär vörd- 
eamt min ödmjukaste tacksägelse for det nyligen mig nådigst till- 
delta understöd likasom äfven for rådstiteln och skall jag alltid 
bemöda mig om att vara Eders Majestäts ödmjukaste underdå- 
nigste tjenare och undersåte. 



Lisola's skrifvelse till kejsaren. Czenstochowa den 23 
Mars 1657. (Orig. handl. på latin, se bih. n:o 5). 

. Karakteristik öfver Carl Gustaf. 
Carl Gustaf rådför sig sällan med sina senatorer och sitt 
krigsbefäl utom i yttersta nödfall, hvilket gör att hans närmaste 
omgifning är afvogt sinnad mot honom, men han beherskar så alla 
genom sin öfverlägsna kraft och sitt snille, att de känna fruktan 
vid hans blotta åsyn och icke våga motsäga honom. Han har 
förlorat de fleste sina krigsbefälhafvare och ministrar, dels hafva 
de falUt i fiendens våld, dels aflidit eller ledsnat och återvändt 
till sitt fädernesland; sjelf utför han nästan allt med en otrolig 
arbetsdrift, för hvilken börda han dock till sist måste duka under, 
Fpr öfrigt eger han ett klart och lifligt förstånd, är beslutsam 
och skarpsynt, synnerligen skicklig att tillvägabringa och ombilda 
factioner, men orolig, brådstörtande och af alltför stor sjelftillit, 
uppblåst i medgången, i motgången visserligen icke modfäld, men 
tygellöst uppbrusande och icke nog besinnande de menskliga tin- 
gens vexling, Ukasom om han ville röfva af lyckan det hon ej 
vill skänka honom. 



Erkebiskopens af Gnesen skrifvelse till grefve Hatzfeld. 
(Orig. handl. på latin, se bih. n:o 7). 

Om slaget vid Warschau. 
På det ej ryktet, som vanligen plägar växa under sin gång, 
måtte till eders excellens' öron frambära oriktiga uppgifter, vill 
jag troget återgifva allt och skickar tillika en min kamrerare, som 
sjelf Tant ögonvittne. Sedan våra särskilda härafdelningar under 
flere dagar stått stilla vid Warschau och tartarerna under tiden 
anländt, beslöt man att öfvergå floden Bug och med förenade 
krafter anfalla fienden. Mot aftonen sistledne fredag, som var 



Digitized by VjOOQ IC 



812 XAYMR LI8KE. 2S 

den 28 Juli, skickades derför den lithauiska hären och tartarema 
till Bug, men den härafdelning, som var vid Warschau, öfV^* 
gick på en bro floden Weichsel och ställde sig på samma 
ställe, der förut den lithauiska hären stått. Konungs af Sverige,, 
som trodde att hären var delad och ej visste att tartarema 
redan anländt, lät skyndsamt hela sin här tillika med bran- 
denburgarne, inalles omkring 20,000 man jemte artUleri, fram- 
rycka emot den punkt, der vår här var uppstäld och framkom en 
timma före aftonen samma dag, dä han genast med all makt 
sökte att få bron i sitt våld. De våra, redan förberedde på hans 
ankomst, motstodo tappert och mötte hans häftiga anfall med en 
stark artillerield; så stred ^man utan någon förlust å vår sida, till 
dess natten gjorde slut på kampen. A båda sidor stodo härarna 
hela natten stridsfardiga; imellertid ankommo under natten några 
tusen tartarer, följande dag, som var söndag, inträffade äfven den 
lithauiska hären. I första gryningen på lördagsmorgonen stodo 
således härarna ordnade till strid; de våra ville börja den, men 
svenskarne ej, å båda sidor spelade artilleriet väldeligen, till större 
skada dock för fienden än för oss. Imellertid gjorde de våra täta ' 
anfall mot den fiendtliga högra flygeln; tartatema anföllo i ryggen, 
men fiendenia hade terrängen till sin fördel, ty de skyddade sig 
genom den angränsande skogen och dess täta busksnår. Icke desto 
mindre blefvo de tvungna att vika på högra flygeln, som stödde 
sig mot Weichsel, och såg det ut såsom om de toge till flykten, 
Imellertid ordnade fienden sin här i månform, utförde den ur 
skogen, betäckt af ett starkt artilleri och anföll före aftonen häf- 
tigt den högra flygeln, som kommenderades af Czarnecki. Nu 
började återigen en väldig artilleristrid å båda sidor, hvarefter de 
våra störtade in på fienden och särskildt gjorde våra husarer med 
sina lansar, ehuru blott 300 man starka, fienden stort af bräck; 
på detta sätt fortsattes striden ungefärligen en timma, men det 
var omöjligt lör de våra att genombryta en så väl ordnad slag- 
linea; på högra flygeln drefs dock en del af det fiendtliga rytteriet 
på flykten, men knapt någon undkom här; med nattens inbrott 
var åter striden slut. Våra döda denna dag uppskattades till lOO 
man eller något mera, men många voro sårade och en mängd 
hästar dödade, fienderna förlorade öfver tretusen man. Dagen d&rp& 
stod åter fienden slagfärdig, äfven de våra stodo rustade till strid, 
artilleriet spelade länge, men de våra ville ej förnya striden, då 



Digitized by VjOOQ IC 



29 POLSK LITTERATUR RÖRANDE SVERIGES HISTORIA. 813 

det skulle blilVit svårt att genombryta fiendens linier; och då de 
således icke ville strida, drogo de sig tillbaka; fienden intog lägret 
Större delen af fotfolket gick öfver bron åt Warschau till, hvar- 
efter konungen, sedan han med general Potocki passerat densamma, 
befalte att den skulle uppbrännas; den öfriga delen af fotfolket 
och en stor del af artilleriet loU i fiendens händer. Om derför 
någon skulle påstå att hären vore tillintetgjord, så må eders 
excellens icke tro derpå; vår egen här, såväl som den lithauiska 
och tartarernas, är fullkomligt oskadad. Czarnecki och Koniec- 
polski åtfölja oss; med den lithauiska är general Gronsiewski, ty 
den andre generalen, Sapieha, bröt sitt ben dagen före fiendens 
ankomst. Vår konung har afrest tillstaden Czersko i afsigt att 
der öfvergå Weichsel och förena sig med hären och tartarema. 
Men hela den folkskara, som var i härens följe, är skingrad och 
en stor del af vagnarna har fienden tagit. Vår plan är derför, 
då de våra numera sakna tross, att på tartarernas vis oroa fienden 
dag och natt, hvilket jag tror äfven i natt skett, ty ifrån midnatt 
och ända intill dagningen hördes af de våra talrika kanonskott, 
men härom vet jag intet visst, då jag skrifver detta. Hvad här- 
efter komma skall, skall jag ej ' underlåta att underrätta eders 
excellens om; imellertid beder jag, att detta måtte komma till 
Hans Heliga Kejserliga Majestäts kännedom, och rekommenderar 
jag mig i hans nåd. Dat. byn Zawady d. 31 Juli 1656. 

Andreas grefve af Leszno, 
erkebiskop. 



Punkter, framstälda för konungen af Polen genom en af 
svenskarne atfärdad hemlig delegerad. (Orig. handl. 
på latin, se bil. n:o 8). 

1) Om förhandlingar inleddes utan någon medlande, så skulle 
på detta sätt inom 24 timmar fred kunna slutas och tillika en 
förening af de stridande härarna bestämmas. 2) Till bevis på god 
vilja borde alla fångar frigifvas. 3) Till de kommissarier, som äro 
afsända för de moskowitiska underhandlingarna, skrifves, att de 
tills vidare uppskjuta med tmctats-preliminärernas afslutande. 4) 
Åt den brandenburgske kurfui*sten gifves biskopsdömet Ermeland. 
5) Åt furst Radziwil gifves i förläning Podlachien. 6) Radziejowski 
erhåller landsträckan mellan floderna Drewenz och Narew. 7) För- 



Digitized by VjOOQ IC 



314 XAVBR LI8KE. 30 

ändring göres säväl i stats- som militärväsendet 8) Ktmong^ 
af Sverige skall det stå fri^t att afsända någon af de sina till 
kossackema, sedan likväl innehållet af hans meddelanden fönit 
blifvit delgifvet. Ingen proposition skulle göras om Preussen. 

Svar: 

Till den l:sta punkten. Offentlig underhandling utan någon 
utsedd medlande makt kunde icke företagas, men deremot väl 
en hemlig sådan, om någon konungens äf Sverige legat under 
förevändning att besöka fångarna hos Zamoiski afsändes, så att 
hvardera partens intresse blefve bevakadt. Secreteraren Canther- 
stein kunde derefter under annat förebärande komma med svar 
•tillbaka till konungen. — Till 2:dra punkten. Det vore icke 
lämpligt att nu frigifva fångarna, men omedelbart efter fredens 
afslutande skulle det ske. — Till 3:dje punkten. Det vore icke 
gagneligt att uppskjuta de redan med moskowitema inledda under- 
handlingarna. — Till 4:de punkten. De kyrkliga landområdena 
kunde på intet vis afyttras. — Till 5:te punkten. Då i Pod- 
lachien funnes såväl kyrkliga gods som konungen och enskilda 
tillhöriga, kunde detta land lika litet afyttras. — Till 6:te punk- 
ten. För Radziejowski vore bättre, om han sökte nåd ^f staten än 
nya ynnestbevis. — Till 7:de punkten. Denna punkt är med tyst- 
nad förbigången. — Till 8:de punkten. Denna punkt kunde icke 
före freden medgifvas för moskowitemas skull och äfven om fred 
komme till stånd, så vore det emot furstens heder att tillåta en 
främling ingå förbund med hans undersåter. 

För dessa punkters öfverbringande lät konungen nyss kalla 
mig och sade, att han gaf mig detta uppdrag af synnerligt för- 
troende, föreläste dem för mig på polska, men sade sig icke kunna 
villfara min begäran att erhålla dem skriftligt, utan lät mig i 
stället, så mycket det var mig möjligt, intrycka dem i mitt minne.') 



*) Dessa punkter bletVo från Carl Gustaf med en polsk adelsman, Gi- 
zycki, öfversända till Johan Casimir i Lublin, hvarest denne då uppehöll sig. 
Den kejserlige gesandten Fragstein, för.hvilken konungen föreläste dem, så- 
som vi se af ofvanstående slutord, skickade dem till Wien till delgifvande; 
och der liar Walewski funnit dem (Belatio Fragsteini ad Imperatorem. Datum 
Lublini 26 Aug. 1656 i stats-arkivet i Wien). Så mycket jag kunnat se af 
Carlson*), äro dessa punkter hittills ej kända. 

•) Gesch. Schwedens IV, a. 163 ff. (Sv. orig. uppl. I, a. 180 if.) 



Digitized by VjOOQ IC 



31 ^ P0L8K. LITTERATUR BÖRANDE SVERIGES HISTORIA. 315 

Utom dessa här återgilna akt-stycken, som specielt angå Sve- 
riges historia, innehålla bilagorna till de båda delarna af Wa- 
lewskis verk ännu andi^ urkunder,' som, om än ej direkt, dock 
indirekt kunna vara af vigt för Sveriges historia, såsom 't. eix. 
bilagorna rörande de kejserlige gesandtemas underhandlingar i 
Moskau. 

Härmed afslutar jag den första delen af mina meddelanden 
ur den polska historiska litteraturen, i hopp att deri möjligen åt- 
skilligt njtt erbjudits. 



Digitized by VjOOQ IC 



816 XAVER L1SKE. 32 



B i h a n g. 

N:o 1, se sid. 289. 

Salutem et oranis felicitatis continuum incrementum. Serenissime 
princeps et domine, fräter* et amice charissime. Significaverat iam- 
pridem vestra Serenitas per quendani Wolfgangum, secretarium suum, 
se cupere nobiscum fedus et pacem perpetuam inire sibique filiam 
nostram primogenitam in uxorem daii. Nos vero, quod ad fedus et 
amicitiam nostram attinet mutuara, fuiinus seraper et sumus etiara- 
num parat i eas conditiones pacis et benivolentie cum vestra Serenitate 
inire, quecunque ej: usu utriusque nostrum före videbuntur; de sere- 
nissima vero filia nostra, quia illa neptis e.«t ex sorore gerniana sere- 
nissimi domini Ungarie, non erat nobis integrum, absque illius 
Majestatis scientia et consilio quicquam respondere; verum significa- 
vimus illi iampridem postulata v.re Ser.tis, ad que usque huc nobis 
non respondit haud alia causa quam ob gravissimas curas et occupa-* 
tiones bellicas quibus destinetur. Rogamus it^que Ser. tern v. ram boni 
consulere velit, quod nondum illi quicquam certi in eo negotio respon- 
dere possimus, quam primum vero ipse ser.mus rex Ungarie nobis 
s.ententiam suam declarabit, e vestigio Ser.ti v.re voluntatem utriusque 
nostrum signiiicabimus neque quantum in nobis erit aliquid preter- 
mittemus tam in hac re, quam etiam aliis omnibus, quodcunque 
benivolentie et coniunctioni nostre mutue conducere videbitur. Credi- 
mus enim, quod Ser.tas v.ra se et regnum suum ea virtute hisque 
institutis et religione gubemet, que a maioribus suis accepit, et 
quibus probum et catholicum regem preditum esse decet neque 
horum temporum pravis et heretieis opinionibus dogmatibusque, quod 
plerisque aliis principibus iuvenibus accidere videmus, sese corrumpi 
sinat. Felicissime valeat v.ra Ser.tas et nos diligat. Datum. 



N:o 2, se sid. 290. 



Serenissime princeps et domine, fräter affinis et tanquam fili 
charissimi. Rescripsimus Maiestati vestre per Michaelem Spis ad illud, 



Digitized by VjOOQ IC 



33 POLSK LITTERATUR RÖRANDE SVERIGES HISTORIA. 317 

quod per Nipschicz de matrimonio filie nostre et neptis sue M.tas v.ra 
nobis significavit. Posthac oblata est nobis alia conditio. Ser.mus 
rex Suecie optat illam sibi in matrimonium däri et nobiscum coniunc- 
tionem et affinitatem inire. Princeps est iuvenis et vicinus, regnum 
satis dives et potens vicinumque Moscis, hostibus nostris, propter quod 
esset nobis hec coniunctio multum utilis ; tamen illud, de quo M.tas 
v.ra significavit, inulto utilius esset et honorificentius, si aliquo modo 
decenti fieri posset quod nos dubitamus. Itaque quum v.ra M.tas 
avunculus ipsius filie nostre sit et nobis tanquam fiiius noluimus 
absque scientia et consilio M.tis v. re nuncio dicti ser.mi regis Suecie 
quicquid respondere rogamusque M.tem v.ram, ut- nobis t.empestive 
consilium suum perscribere dignetur, quid ipsi ser.mo regi Suecie 
respondere et quid de illo alio matrimonio nobis persuadere debeamus, 
ne quam occasionem nobis oblatam amittamus, que postea recuperari 
non posset. Cupimus etiam, ut nobis M.tas v.ra statum rerum suarum 
describat, nam illi non secus quam filio omnia bona ex animo favemus. 
Que felicissime valeat et nos diligat. Datum. 



N:o 3, se sid. 295. 



Nova ex Moscovia per nobilem Albertum Schlichting allata 
de Principis Iwani vita et tyrannide. 

»Vom Herzogk Magnus, Es hat ihn der Moskowitter zu einem 
Kenige in Lieffland gemacht vnd bei grosser Straffe ausschreien 
lassen, daz in ein Jeder also nennen vnd darvor halten sol; das 
gemeine geschrei ist dort also gewest, daz der Moskowitter Herzog 
Magno alle SchlÖsser in Liefflandt het obergeben, halt auff diese Stunde 
aber nichts ahnselichs von Im. 

Es hat auch der Moskowitter Herzog Mangnussen zugesagt seines 
vettem Tochter, des Knäs Wolodimir, welchen ehr zuvor mit sampt 
seinem weibe vnd mutteY vmbracht hat, doch mit der Condition, so 
ehr Rewel einbekommen wurde, dan Hertzog Magnus, sich vor dem 
Moskowitter nit alleine gerumet, sondem vor gewiss zugezagt, ehr 
hette ein heimlich vomehmen mit etlichen von Rewel, die wttrden 
Im die Stadt eingeben. 

Da Hertzog Mangnus bey derselbigen seiner kunfftiegen braut 
der Jungfraw Wolodimirowna gewest, hat sie Im geschenckt 3,000 
Rubel, allés ahn gutten dziengen'), auch etzliche zobelne Schauben 
vnd marmurkowe *^) sticken öder mtitzen, auch viel sachen von leinen 



M Dziengi = penningar. 

*) Marmnrek = marmorräf, svart räf. 



Digitized by VjOOQ IC 



S18 XATSR XISKS. 34 

gewandt. Der Jungfrawen aber hat ehr nohr geschenckt ein gross 
gttlden Keiten von 500 vngrischer gulden, ist nach dem baldt wieder 
aus der Mosk mitt seinen Deutscben, welcher Ehr 200 Boss gehabt, 
gezogen, zu Pskow hat seiner gewart Knäs Jurgi Tokmakaw mit 
3,000 mahn, hemoch hat Im der Moskowitter geschickt mit dem 
iwan Piotrowitz Chironow mehr volcks, daz ehr also oberall 7,000 
mahn gehäbt, mit denen ist ehr vor Rewel dieselbige einznnehmen 
gezogen, hat nach einander zwene schnelle Poten öder gonietz zum 
Moskowitter abgefertiget, aber der Moskowitter hat sie nicht wollen vor 
sich lassen, als beforchte ehr sich, daz sie nit aus dem Sterben kwemenn, 
ihn der warheit aber zomig gewest, daz ehr gemerchet, es wirde sich 
nicht also finden, wie Herzog Magnus sich mit seinem (welches ehr 
mit» denen von Riga solt gemacht haben) vomehmen gerumet hatte. 

Ihn der Mosk hat der Moskowitter Hertzog Magnussen zugesagt 
vnd angeglobt, daz ehr im volck vnd gelt gnug geben wolt, ehr 
solte nur ihn Liefflandt die Stet vnd Heuser, ahn welchen was ge- 
legen wehr, einnehmen, ehr wolte Ihm hulffe thuen bis zu seinem 
letzten volck. Sondem der Moskowitter machen ihnen diese Rechnung, 
daz dieweil Herzog Magnus so ehr was einnehm, allés mit Mosko- 
wittem besetzen muste, so wirdt ehr nit allemahl auch derselbigen 
stellen öder Schlosser nach seinem gefallen mechtig sein. 

Von des itzigen Kenigs atis Schweden gesanten, Dieser gesante 
leidet in der Mosk grose not: mahn giebet Im einen tagk nit mehr, 
den 3 gulden oberal auf 57 personen, also das ihr viel schon hunger 
gestorben sein, mtlssen nur wasser trincken, Kwassietz *) selten, honig 
öder bier nimmer. Wie Eure Königliche Majestät (des Königs von 
Polen) aus der Mosk seindt gezogen, ist des Kenigs von Schweden 
gonietz öder schneller bot mit 4 personen hinkommen, man hat neben 
einem diak öder Schreiber etliche Oprzitzne ^) (derer helt der Mosko- 
witter bei acht hundert) nach im geschickt, ist von Inen bezwungen 
worden, daz ehr seine mtitze hinter den gurtel hat stecken, den brief 
welchen ehr von seinem hem dem Kenig aus Schweden gehabt mit 
einer handt aufheben, mit der andem sich ahn das leder des diaks 
sattul, ahnhalten vnd also nebenn dem ros, was' es hat draben konnen, 
gegen Hoff lauffen mtissen. Democh hat man In aus zu dem Schwe- 
dischen(?) gesanten ins gefengnus gestossen. Ist eine feine schene 
grose person mit ein halb graulichen bart gewest.» 

^) Kwasiec, en sur dryck, som ännn begagnas i Ryssland och beredes af tor- 
kade äplen. 

^) Betydelsen af detta ord är mig icke bekant, synes varit ett slags förstens 
lifgarde. 



Digitized by VjOOQ IC 



35 ' POLSK LITTERATUR BÖRANDE SVERIGES HISTORIA. 819 

N:o 4, se sid. 309. 

Litterse reginae Sueciae ad Carolmn Gustavnm. 

Mi doinine fräter. Feliciter huc adveni, permissionem ac direc- 
tionem Sanctitatis Suae hic inveniens me declarandi eam, qualis revera 
sum. Diu iam beatain me reputavi, Eidem si possem obedire, et hane 
gloriam prsetuli alteri isti, imperandi tot potentissimis statibus ac 
dominiis, quae nilnc possides. Amare sane debes hane actionem, eti- 
amsi forte autumes, male me mutasse vel elegisse, quandoquidem 
illa tam utilis Tibi tamque est gloriosa. Contestor denique me 
neutiquam imjnutasse sensum amicitiae, qua in Te semper propendi, 
multo minus amorem, quem debeo Sueciae. Utrumque servabo, donec 
hane vitam semperque ero etc. Inspruk 8 Novembris 1655. 



N:o 5, se sid. 309. 



Chriötophori Fragstein relatio ad Imperatorem. Cracoviae 
19 Septembris 1656. 

Sinistra partium regiarum conditio in dies hic ingravescit: assi- 
fetens enim huiusque serenissimo Regi nobilitas militiae huius et in- 
commodi quotidiani pertaesa, in dies instanter ursit, ut contra hostem 
capitale quidpiam quantocius tentaretur. Se alias in casu contrario 
domos suas repetituram. Non inveniens itaque bonus rex in tanta 
rerum confusione remedium, decima quinta huius, quamvis eodem 
vespere rex Sueciae cum Wittenbergio se coniunxisset, absque peditatu 
et tormentis contra hostem exercitum movere coactus est, sperans 
eundem in itinere nihil spemntem offensurura aut illius equitatum a 
peditatu separaturum. Postquam igitur eodem vespere serenissimus 
rex de progressu hostis per captivos informatus fnisset, sequentique 
die ulterius processisset, anteriores nostrae cohortes prope oppidum 
Zamow primas in itinere hostium phalanges offenderunt, praemissaque 
velitatione captivos aliquot regi miserunt. Et sane fructuosi quidpiam 
in furia effici potuisset, si exercitum nostrum diversi passus augusti, 
silvarum anfractus et paludosa itinera tardaque Polonorum in ordines 
dispositio non retardassent, cessit itaque hosti tempus non solum or- 
dines instruendi, verum etiam meliora loca pro peditatu et tormentis 
occupandi, quibus etiam imriiediate cum equitatu et peditatu simul 
procedendo, ita ordines nostros infestare incepit, ut non tantum no- 
bilium animi statim altemati fuerint, verum etiam ipse serenissimus 
rex eam intentionem sumere coactus sit, exercitum cum bono ordine 
reducere: verum receptio illa dein formalem fugam repraesentare in- 
cepit, postquam instante hostium impetu (utique recessu nostrorum 
magis animati) Poloni oi*dines non servarent et vicinioribus hosti 
cohortibus maiori ex parte Germanis succursus non daretur; ita ut 



Digitized by VjOOQ IC 



320 XAYBR LIBKl. $6 

apud memoratos passus, angustos silvarum transitus et obstantes 
paludes notabilis numenis nostrorum partim interierint, partim captivi 
abducti fuerint. Poloni ut causam mali istius in Grermanos derivarent, 
immediate litteras huc Cracoviam expediverunt, et in Germanos culpam 
totam derivantes ausi sunt innocentis colonelli cuiusdam regiminis 
equestris iunioris Vallenradt flamam attingere, et tanquam cuin hoste 
correspondentiam habuisset seque tunc eiusdem potestati commisisset 
diversa scommata evomere, qui tamen prse cseteris generosius cum 
hoste conflixit, et ingruentes turmas apud passum quendam, 10 
circiter suorum amissis, ultra mediam noctem solus memorabili 
audacia detinuit, et ne plura exercitus impedimenta in manus 
hostium devenirent, impedivit. Caeterum eodem vesperi et nocte 
ad 5 milliaria recedentes, pridie deserta castra Przedborii repetere 
neccessum habuimus. Sequenti die maxima pars nobilium regem 
deserentes, ad sua se recepere, et nos die eadem eum reliquo militis 
stipendiarii exercitu 6 milliaria conficientes Wloscoviam peiTenimus; 
ubi hestema die serenissimus rex Campi Ducem cum 5,000 circiter 
post se relinquens (qui ad passum quen<lam mille Suecorum caedisse 
dicuntur) cum duobus regiminibus vulgo Dragonorum et sua Guardia 
illinc se loco movit, et hodie huc Cracoviam appulit. Hostis maximis 
itineribus huc contendit, et inveniet (ut advertere licet) hic exigua 
satis resi&tentiae media, ob celerem eiusdem progressum constematos 
animos, et multos forte iam in partes suas non mediocriter mclinatos. 
In summa nisi extraordinaria divina operata fuerit providentia actum 
esse video cum bono principe, quamvis locus iste, si cum resolutione 
et sinceritate res aggrederetur, hisce hostium viribus haud facile in 
potestatem eiusdem redigi posset.' Quibus me ad inclitos sacrae vestrae 
Maiestatis pedes devolvens ei pro concesso nuper mihi clementissime 
subsidio quemadmodum etiam titulo consiliarii humillimas gråtes ve- 
nerabundus referens, humillima cum submissione semper reperiri ad- 
nitar. 



N:o 6, se sid. 311. 
Lisola, relatio ad Caesarem. Czenstochoviae 23 Martii 1657. 

Carolus Gustavus raro senatorum ac ducum militis consilio utitur 
nisi urgente necessitate, quod procerum animos ipsi reddit aversos, 
tale est tamen ferocis ingenii prsBdominium, ut ad ipsius adspectom 
trepident nec audeant obloqui. Destitutus est. (derisque militise du- 
cibus ac status ministris, qui partim in hostium veniere potestatem 
partim morbis sublati vel tsedio reversi in patriam, ipse fere omnia 
exequitur improbo quodam labore, sub cuius tandem onere corruet. 
Oseterum vivida ipsi est mentis acies, promtum ac sagax ingenium ad 
misoendas formandasque factiones aptissimum, sed turbidum, praBceps 



Digitized by VjOOQ IC 



37 POLSK LITTERATUR RÖRANDE SVERIGES HISTORIA. 821 

nimiaque sui fiducia fervidum, elatnin in prosperis, in adversis non 
deiectum quidem, sed impotenter ferociens nee satis expendens rerum 
jbumanarum vices, quasi raperet ipsi fortnna^ quidquid non tribuit. 



N:o 7, se sid. 311. 



Litterse archiepiscopi gnesnensis ad comitem Hatzfeld. 

Ne farna, quae crescit eundo aliam ad aures Excellentiae Vestrse 
deferat relationem, ego genuine omnia, quae gesta sunt desCribo et 
de meis camerariis unum horum oculatum testem mitto. Cum per 
multos dies exercitus nostri ad Varsaviam in otio starent, Tartaricus 
vero exerditus advenisset, conclusum erat trajicere fluvium Bugum 
et omnibus viiibus aggredi hostem. Die itaque Veneris praeterita, 
quae fuit 28 Julii missus exercitus Lithuanicus et Tartari versus flu- 
vium Bugum, exercitus vero, qui erat ad Varsaviam, traiecit fluvium 
Vistulam per pontem, et constitit in eodem loco, ubi ante stabat 
exercitus Lithuanicus. Rex Sueciae putans divisum esse exercitum, nec 
sciens advenisse iam Tartaros, cum toto exercitu suo et Branden- 
burgico circiter viginti millium tormentisque, summa celeritate ad 
illum locum, ubi noster exercitus constiterat, porrexit una hora ante 
-vesperam, die eodém, volens pontem cum summa vi recipere. Nostri 
iam praemoniti de ipsius adventu, fortissime restiterunt, et magno 
eonatu irruentem tormentis reiecerunt: dimicatum aliquantulum, sine 
ullo nostro damno, nox interim diremit proelium. Stabant ab utrim- 
que per totam noctem parati exercitus: interim nocte aliquot millia 
Tartarorum advenerunt, sequenti quoque die, quae fuit Sabbathi, 
exercitus Lithuanicus venit. Summo måne eodem die instructae ab 
utrinquae acies: nostri volebant pugnam committere, sed Sueci nole- 
bant, ab utrinque tormentis potentissime iaculabatur, maiori hostium 
damno, quam nostro. Interim nostri saepius assultus in dextrum ho- 
stile cömu faciebant; Tartari* vero a tergo ipsos infestabant, sed ho- 
stes commoditas loci iuvabat, habebant enim vicinam sibi silvam et 
rubeta, in quibus haerebant. Coacti nihilominus sunt cedere ab illa 
parte dextra, qiiae Vistulae adhaerebat, et quasi fugere videbantur. 
Interim hostis instruxit aciem ad instar lunae et ex illa silva eduxit, 
multis tormentis flrmata acie, magnoque impetu in dextrum comu, 
<5ui praeerat Czamecius, ante ipsam vesperam ferebatur. Ibi iterum 
tormentis ab utrinque potentissime certatum; postea nostri irruerunt 
in iUam aciem hostium, et Ussari nostri cum bastis, quorum non 
fuerunt tantum trecenti, maxime ipsam turbarunt, pugnatum una ' 
eirciter hora; sed nulla ratione potuerunt nostri perfringere tam bene 
ordinatam aciem : ex dextro saltem comu pars equitatis hosiilis terga 
vertit, sed vix quispiam illorum evasit, nox postea diremit proelium. 

Hist, BUliothek. L 21 



Digitized by VjOOQ IC 



322 XAVAB L18KE. 3S 

Nmnerantur nostri occitd illo die centum vel panlo amplins, Tiiliierati 
mnlti, equi plurimi occisi, hostinm ad minimum tria millia esBsa. 
Hsesterna demum die ordinavit iterom suam aciem hostis fortissimey 
nostri quoque stabant in acie^ et tonnentis actom din, nolebant enim 
nostri pugnam committere, cum difficile esset perfringere illam aciem, 
et ita non committendo pngnam, secessit noster exercitos; hoeti^ 
occupavit castra: peditatos magna pars per pontem reoessit versns 
Varsaviam et serenissimus rex cum nno genendi Potoccio postqnam 
transivit pontem, illum accendi iussit, reliquus peditatus et magna 
pars tormentorom cessit hosti. Si quis itaque affirmaret deletum 
exercitmn, non credat Exoellentia Vestra; est totos et integer exer- 
citus noster et LLthuanicus et Tartari omnes. EiSt cum exercitu nostro 
Czamecius et Eoniecpolscius; cum Lithuanico est generalis Gonsiewski, 
alter enim generalis Sapieha pedem fregerat uno die ante adventnm 
hostis. Serenissimus noster ivit versus oppidum Czersko ut ibi 
Yistulam traiiciat et se iungat exercitui ac Tartaris. Plebs saltem, 
qu8B fiiit in exercitu, dispersa; et magna pai*s curruum ab hoste re- 
cepta. Ck)ncilium itaque nostris est, more Tartarico, cum iam nulla 
habeant nostri impedimenta, hostem die noctuque vexare: quod quidem 
credo etiam hac nocte factum, in media enim nocte usque ad ipsum. 
diem auditsB sunt a nobis frequentissimse explosiones tormentomm, 
sed nihil adhuc certi, dum Iubc scnbo, habeo. Quid posthac fiet, non 
intermittam significare Excellentiae Vestrae: interim vero petens, ut hoe 
totum Sacrse Csesares^ Maiestati notum faciat, ipsius gratise me com- 
mendo. Datum in villa Zawady die 31 Julii 1656, 

Andreas comes de Leszno 
Arcbiepisoopus. 



N;o 8, se sid. 313. 



Puncta per privatum delegatum a Suecis regi Poloni» 
proposita. 

1) Ut tractatus sine mediatoribus instituantur, posse eo modo 
inträ 24 horas pacem concludi una cum coniunctione armorum. 2) 
Ut in signum boni affectus captivi dimittantur. 3) Ut destinatis 
commissariis pro tractatibus moscoviticis scribatur, ut pr8eliminari& 
tractatuum interea prolongent. 4) Ut Electori brandeburg. episcopa- 
patus warmiensis detur. 5) Principi Radzivillio in feudum Podlachia* 
6) Et Badzieiovio quidquid inter fluvios Drevenza et Narev contine- 
tur. 7) Ut ordo alius tam in Bepublica quam militia instituatur. 
8) Ut liberum sit regi Suecise eommunicatis tamen litteris aliquam 
ex suis ad Cosacos expedire. Caeteroquin de Prussia nullam facere 
mentionem. 



Digitized by VjOOQ IC 



Sd P0L8K LITTERATUR RÖRANDE SVERIGES HISTORIA. 328 

Responstun : 

Ad Imum. Publicain tractationem sine mediatoribus declaratis 
non posse institui, privatam vero posse, si minister aliqnis confidens 
a rege Sueciae tanqnam captivos Zamoiscii visitaturus, ad servandain 
utriusque principis repntationem illuc mitteretur. Et secretarius deinde 
Cantherstein tanquam alind agendo cum resolutione inde ad serenis- 
simum regem veniret. — Ad 2dum. Post pacem conclusam im- 
mediate captivos dimittfendos, pro nunc autem non expedire. — Ad 
3tinm. Non posse nec expedire iam semel inchoatos tractatus mo- 
scoviticos prolongari. — Ad 4tum. Non posse ullo modo bona 
ecclesiastica alienari. — Ad 5tum. Cum et ibi in Podlachia vel sint 
bona ecclesiastica aut regia aut etiam privatorum eodem modo non 
posse alienari. — Ad 6tum. Radzieiovio magis consultum före, si 
gratiam a Republica petat, non nova beneficia. — Ad 7mum. Si- 
lentio prateritum est. — Ad 8vum. Non posse id ob Moscos con- 
cedi ante pacem conclusam, et, licet etiam concluderetur, esse contra 
reputationem principis concedere extemo alicui cum subditis suis aK- 
quam confoederationem inire. 

Ob hsBc puncta curavit me nuper serenissimus rex vocari, et ille 
dicebat, se id ex singulari confidentia facere, coram me in lingua Po- 
lonica perlegit, ad manus autem licet peterem dåre, se non posse 
aftirraavit, impressi tamen omnia, quantum possibile erat, memoriae. 



N:o 9. 

Secrete Neben Instruction, welche Die Konnigl: May:tt 
Ihrem Bath vndt Abgesandten nacher Engellandt dem 
wolil Edlen vndt vesten . . . Johan Friderich von Frie- 
sendorffen nebenst seinem Collegen, mit högster discre- 
tion, vnt-er dem negotiations Wercke daselbst zuge- 
brauchen vndt zue mesnagiren mit geben lassen ^). 

1. 

Dass Mann den Herren Protecteuren mit aller dexterität vndt 
vorsichtigkeit palpiere, vndt zusehe, wie weit mann Ihn in dies dänische 



/) Om denna i det tyska originalet blott i ntdrag meddelade tkrifTelte yttrar 
sig författaren pä följande sätt : »En samtida kopia af detta ytterst intressanta akt- 
stycke, dateradt "Wedel den 3 Ang. 1657, finnes i wiener-statsarkivet; vi hafva här 
orda^ant Itergiffit densamma efter Walewski^s aftryck med bibehlUIande af skrif- 
▼elsens egen ortografi. Om detta aktstycke är okändt för de svenske bistorie- 
forskarne (sjelfva originalet borde egentligen finnas i det svenska arkivet), si hop- 
pas jag härmed gifva ett värdefullt bidrag till belysning af Carl Gnstafs afsigter.» 
(Jfr sid. 308, noten.) 

öfvers. anm. 



Digitized by VjOOQ IC 



924 XAVIR LISKE. 40 

wesen mit engagieren könne alss pro tempore das vomembste vndt 
allemötigste, welches man Ihme suchen. möss woll zue impiimiren, 
dass es so woll zue seiner alss der Cron Schweden sicherheit diene, 
sich in keine andei*e weitlaufftigkeit einzulassen, biss ''ie hiemit fertigh 
währen, welches dann sölcher gestalt baldt geschehen könte, vndt 
dass im wiedrigen, da es ohne seine des Protectoris erklekliche hulffe 
währe, d. Kön. May:tt obligiret sein wUrden, dem Hausse öster Beich 
entzwischen zue flattieren, vndt alsso die gemeine sache zue verlassen, 
da mit Sie diese reebt &ssen möcbten, dan es ja die höcbste raison 
dictierete, dass Mann sich zuerst friede in seinem eigenen hause sebaffte, 
vndt zwar gegen einen sölchen feinde, welcher gleichsamb mitten im 
heiizen sitzet, vndt die adventtes aufif allén Orthen verrennen känn, 
wie es itzo ain Tage ibt, wie schwer aber alsdann die last dehnen 
tibrigen Parthey Verwandten fallen wtirde, solches währe zum theif 
abzunehmen auss dehme, was mit Franckreich vndt andem passieret, 
seit der zeit dass die Cron Schweden auss dem Teutschen Kriege 
geschieden, dass demnach der Herr Protector sein vomembstes augen- 
marck neben die Konigl. May.tt hieher wenden wolle, damit man 
vnterdessen dass gemeine werck woll projectieren, vndt bey ehest 
ereugender occasion deste besser zur handt nehmen, vndt mit mehrem 
nachdrtick fortsetzen könne, vndt suchen Ihm alsso mit glimpfif immer 
mehr vndt mehr an zu gewinnen. 



Ist Er nun zu disponieren dass Er sich gegen Dennemarck reelle- 
ment angreiffen, vndt seine vires mit Ihre Kön. May:tt zusammen 
Setzen will wie sein eigen Interesse solches erfoi-dert (denn er sich 
ftlr Dennemarck vndt Hollandt, wann sie gross werden solten, mehr 
als fttr Spanien vndt Osterreich zu furchten propter vicinitatem et 
opportunitatem nocendi) auch nich eher auf hören, gegen Dennemarck 
mit zu agieren, biss es in den estat gebracht worden, dass man sich 
nicht mehr ftlr dem selben zue förchten, vndt dass die restabilition 
de libero usu commercionim, zu sampt der freyen farth durch den 
Sundt ftlr alle Nationen möge wieder gebracht sein, vndt dass Cron 
Schweden die länder wieder bekomme, welche f&r allters dahin gehöret, 
alss Schonen, Bleking, Hallandh etc. vndt dasselbe Beich von Denne- 
marck a terra abgeschieden werden möge, wegen der fttr die fremb- 
den vndt zue mahl die benachbarten hoch importierenden balance im 
Sunde, Endlich ftlr die, so es von Dennemarck in Brehmen empfangen, 
die ^Grafifschaft Pinnenberg, sampt Cremper vndt Marsch ttber komme, 
vndt dass der herr Protector zue dem ende seine Armée zue wasser 
vndt Lande mit J. Königl. May:tt coniungieren will, so seindt J. Königl. 
May:tt dahingegen erbötigh, contra Austriacos, vndt alle deren ad- 
haerenter nochmahls zue wasser vndt Lande, auff gewisse zeit von 



Digitized by VjOOQ IC 



41 POLSK LITTERATUR RÖRANDE SVERIGES JIISTORIA. 325 

Jahren, wie vorhinn zwischen Schweden vndt Pranckreich Capituliei^et 
worden (NB primitus ad quadrienninm, salva prorogatione) mit 
ihme anzutreten, vndt fttr einen man zu stehen, wie dan weiters die 
adventagiouseste Conditionen beij dieser Expedition Ihme zue gönnen, 
die Er, so woU zum establiesement seines hanses (doeh dass man 
diesen punct sehr delicat hanthiere, vndt sich nicht Schrifftlich mit 
ihme dartiber einlasse, viel weniger zue maintenierungh seiner privat 
Intressen sich verbinde) als fttr den publiquen Estat in Engellandt 
immer soU begehren können, wortiber Man diese folgende gradation 
woll in acht zue nehmen. 



Zufoderst zwar erbiethen sich J. Kon. May:tt, dem Herren Pro- 
tectori einen fuss auf den Teutschen boden zue gönnen, nemlich durch 
Cession Ihrer Erbpraetension an Delmenhorst (da von die grtindtliche 
deduction mitgehet) wie dann mit aller macht demselben behtilfflich 
zu sein, besagte Graffschafft Delmenhorst, wie auch Olderiburg zue 
conquestieren, vndt fttr sein eigen zue behallten, vndt dann weitei^s 
dass Ptirstenthumb Ostfriesslandt, Stifft Mttnster, vndt so viel 
von Westphalischen Creisze, alss der Protector immer mehr bestreiten 
känn; zue seinem Quartier vndt verpflegung seiner Armée zu- 
geniessen, ja es seindt J. Kon. May:tt des weitem gnedigsten 
erbiethens, im fal der Protector /alssbaldt resolvieren wil, mit dem 
grossesten theil Ihrer Armée da selbst posto zu fassen, vndt Ihme 
auf alle begebenheiten bey der handt zue sein, stehefalsso dem 
H:r Protectori woll einzubilden, wie gross seine advantages hieunter 
sein, dann ohne dehme,* dass es kostliche vndt nutzreiche örther 
seindt, vielmer als Brehmen^ so werden sie Ihme auch vielfåltig 
dienen, so woll fiXr sein particulier, dass Er daselbst allerhandt 
Nationen an sich ziehen, dieselbe benificieren vndt alsso Ihrer auf 
allen^ fall sich versichem känn, welches sich Engellandt der gestalt 
nicht thun lasset, alss fttr den publiquen Estat in Engellandt, 
dass es Schweden daselbst an der handt hat, vndt jen allén seiten, 
so woll Dennemarck, alss denn HoUändem vndt dem Hausse öster 
Reich beykommen karm, vndt solcbes vmb so viel mehr anitzo weiln 
es mit so gutem vndt fundiertem prsetex geschehen känn, dass Nem- 
lich J. ^ Kon. Mayrtt sich vom Reiche verlassen klagen, vndt alsso 
nothwendig frembder Htilfife sich hierunter bedienen mtissen, zuge- 
schweigen, dass sie ohne dessen auch grosse raison dazue haben 
dahero, dass Oldenburg mit' Dennemarck, die Catholischen Ptti^sten . 
vndt Stiffter mit Hollandt zue dehro prseiuditz colludieret. Es möchten 
sich vieleicht auch mittele finden, den Ftirsten von Ost Priesslandt 
vndt Grafifen von Oldenburg zue des herren Protectoris devotion zue 
disponieren, Jehnen weiln Er gerne von hollandt looss sein will, vndt 



Digitized by VjOOQ IC 



826 XAVBft LX8KE. 42 

eich öffters J. Kön. May:tt angetragen, diasen, weill Er allea fleis 
thut, die Graffscbalft auff seinem Filium Naturalem zue continuieren, 
vndt derselbe vieleicht mit dem vsu fructu vndt utili Dominio dehrer 
Erblichen vndt angekaufiten gtithere sich vergnttgen möchte, J. Kön. 
May:tt werden in allewege keinen fleiss erwinden lassen, den H:m 
Protecteoren in den possess zue bringen, vndt da bey maintenieren 
zue helffen. 



Solte dieses nicht zuereichen wollen, vndt der Protector judicieren 
Ihme convenable zue sein, dass Er etwass am den konnig in Pohlen, 
wie aueh am Dantzigk praetendierete, fttr die Torts, so Er von dannen 
empfangen, wie auch, dass J. Köng. May:tt zugleich mit ihme, dass 
hauss öster Reich von der seiten durch Slesien incommodieren könten, 
80 seindt dieselbe weiters dahinn erbötigh, Ihme die Haupt Shantze 
zusampt einen theil von Pommerellen abzutreten (doch vorbehaltlich 
alle Donationes, Pfandt verschreibungen vndt andere dispositionen, 
dass dieselbe in ihrem vigeur verpleiben, vndt die Possessores dabey 
erhalten werden mogen, bis entweder der occupans öder pristini 
Possessores Sie ausslössen) auch Ihme behtilfflich zue sein, Putzke 
zue emportieren, wie djym andere seine advantages, alss melioration 
der Commercien ftlr seine vntherthanen befordem zue helffen, biss sie 
Ihme gerecht werden, vndt dass werck in Pohlen zum ruhigen stände 
erdeyen möge, Zwart solten J. Kön. May:tt lieber sehen, dass diese 
offerte wegen Pommerellen gantz nacbpleiben möchte, aber weiln sie 
sich einmahl dess fals aussgelassen, im fal hart drauff solte bestanden 
werden, wollen dieselbe von ihrem Worte nicht weichen. 



5. 

So haben auch J. Kön. May:tt die obige offerte wegen Oldenburg 
vndt Delmenhorst cum annexis zue dehm ende gethan, dem Herren 
Protectori einen fuss in Teutschlandt zue gönnen, vndt alsso diese 
gewiindschte advantage in die hände zue geben, wann derselbe in 
dem algemeine wesen sich ktinfftig engagieren will, sonsteu solten sie 
fast mehr zue frieden sein, dass Er J. Kön. May.tt dehro prsetention 
auff Delmenhorst, Oldenburg vndt die andere Örther frey liese, vndt 
an den Däni.schen conguest«n participierend, Noii Jtltlandt sampt 
denen statlicher Haafen bey L'ster-diep, auch allén daher umblie- 
genden Insulen, alls Slit, Lis vndt Rem, an sich nehme, welches 
Ihme auch fast zuträglicher sein wtirde, wegen proviantierung seiner 
Flotten, mehrer Mannschafft vndt. andere bequemmigkeiten, doch be- 
halten sich auf sölchen fal J. Kön. Maytt. aus iforder Jiitlandt vor 
dass ampt koldingen vndt Horssens, öder in stelle ftir Horsens, Rypen, 



Digitized by VjOOQ IC 



4B POLSK LlTTKRATUll äÖRANDli SVERIGES HISTOUIA. 827 

-da&i? selbige, sampt deui Ubrii^en von Jtithlaudtj wie auoii gantv- 
SleHSwig viidt HolsteLn» auäisgenoiumeii die olibeuauie drev sty^^ken, 
alss Pinneberg, Asilster vndt Creraper Mai^sch, J, DuiT-hl. dem Hert- 
zogen von Hobtehi. vnter dem titul von ^ouvejnfliin tnöehten Uber- 
la^eHr vndt die^elbe mit gesamiJter matdit von l^eiden Crolinea daliey 
nijiintenieret werden^ So sol t en J, Kon. Maj;tt högHtgeun d* boch 
ftirytl, durelil. FUbnen vntei' aelbigen titnl woll gönnen, vndt tsölcbert 
zne bilUger wiederlaagen, dass dieselbe Iliie prijetenöion vndt Erbrecht, 
welcbeä 8ie an ()ldeubm'gj Dolmenhoist, wie aucb der Graif^hafft Pin- 
nenl)ei'g liaben, aJi bemelte l>eeden Cfohnen cedieren. Dass; Ubiige 
von denn Dänjscben conquesten mHate allevdmgic zue -J. KiJn. lVlay:tt 
freyen disposition auäs stebeu, ^dainit zue tbnn vndt zue gebahrden, 
ivie sie es ftit' sicb vndt dass gemeine We^en ani bes?ten eracliten 
wiirden, ea an Exnen öder andem Pai'they vei^wandten zue bringen, 
öder vntei' kleine Grandei^ vndt ^^louverainä zu vertlieileu, docb mtiss in 
dies^em allén sebr Subtil vudt bebdtsauib gegangen wejden, da mit man 
\reder den Piotet^tuii /.ne viele^i weis uiaebe, noch aucb Ihme am gegen 
tbeil Kue gnxsse ombiage vndt jalousie ^'on J. May:tt des^eignen gebea. 



6. 

Solte Kr aueb da mit nocb nicbt itue gewinnen taein, i*ondeni 
begebiie fiir Oldenbnrg vndt Delmenboi>1, öder för -Jtithlandt, lieber 
ditmarg^^bf n (zu versteben den Konigb Theil) Cremper ^iidt Asil- 
ster Mai^cb, ir^ampt denn Injsulen bey Lyster-diep zwe haben, so könte 
Ibme aucb darinnen nacbgeseben weiden, doeli i«, dass Man J. Könii^]. 
Mayitt auif alle manier Pinne berg vorbehielte, vndt Hamburg aller 
prseten:i:ionT r^ o woll von Hol^tein abn Storm a ni entsHiblge, vndt ftir 
eine freye 8tadt vndt Standt erkbiretet aucb obljfjjr^agter maafjjsen, Er 
eeine visée auff den ÄsiJsterstrom (?) wie aueh Preussen alsf=danti 
quittirete. vndt si^lcber gestallt kt'>nte Man Ihme Nacbgeben, dass Er 
akbaldt GHlckistadt allaquirete, vndt al&^o den gantiien tractuiu an 
der Ebbe bekSbme. wobs^elb^^t ^. K^n* May:tt Ibme gleicb zur band t 
sein wUrden. Solte Er aber endlicb den FusSp. auf beeden StrÖmen 
baben wollen. vudt kein änder mittel sein* Ibn /ue obbesagter rnptur 
vndt i^eUen assi.ntence gegen Denjiemarck ziie bringtm, so dienete 
\jeB8er ebe Mann dat^s wei-ck zergeben liese, aueh dann endlieh zue 
kommen, nur Piunenberg ^^orbehiUtboht ^^ie obgeineidt, Da mit man 
Burt zue J. Kön. May:tt vorgeisetzlen kuliitiet Ka wirdl aber seiner 
Friesendorft";ä dexterilät zugetranwet, da^f^ er sieh mit dies^en offeiien 
tnit niehten [U'a*cipitieren^ sondem behiltÄambi^t die vorgesobnebene 
gradation in aebt nehmen wei^e, vndt bey debnen geringsten vndt 
tolerablei^ten Conditionen ssich so länge lialten. ah^ einige apimrence 
i^t, da mit dureh sue kommen. 



Digitized by VjOOQ IC 



328 XAVBR LISKB. 44 



7. 

Dem Protectori aber die ombi-age wegen der conqueste von 
Dennemarck zubenehmen, öder ja leidlicher zue inacben, so MUste 
män da hmnfallen, das8 die Königl. May:tt die Chrone ftlr sich nicbt 
begebrten, sondem nar, dass auf den fal Sie Meister von Dennemarck 
wtirden, dieselbe an Jemandt Ibrer Freunde, zue welcbem Sie sich 
des besten zue versehen hatten (eminus indigitando serenissimum 
Principem HolsatisB) gelangen J. Königl. May:tt aber allein die 
Provincien, so von Alters zue Swee Göthes Reiche Igehörig gewesen, 
bekommen, vndt, vmb sicber von der seite zue sein, mit der See 
gräntzen vnd durch dieselbe von Dennemarck geschieden sein möchten, 
wie solcbes zue verhtitung vieler der gleichen querellen nötigst sein 
wtlrden auffs wenigste ja, Sie zue Ibrer sicherheit etzliche örther 
alss Babus Lähn, sampt Cbristiania vndt dessen i-evier, wie äuch ' 
Truntbeims Läbn bebalten, dann sie sonsten gegen Dennemarck stets 
allert stehen mttsten, zumabl es solcber gestalt nicbt die geringste 
ombrage an Jemandt wtlrde geben können, so seindt aucb J. Kön* 
May:tt erbötigb, im fal der Protector deroselben hiezue beforderlich 
sein, vndt dabey mainteniren belffen will, nicbt allein obbesagter 
maassen, den Sundt von aller bescbwerung an zoll vndt andem 
bissanbero gebreucblicbon auflaagen vndt vexationen (woU zu ver- ' 
steben, wann die Scbiffe nur durcbsiegeln) gentzlicb zue befreyen, 
vndt desswegen gnugbsame versicberung zue geben, Sondem auch 
weiters, zue benebmung aller Ombrage vndt weit zielenden desaeignen, 
dass gantze Preussen, entweder per pacificationem cum Polonia, öder 
sonsten auf andere vergleicbungs wege an Einem Ewangeliscben Herren, 
alss den Churfttrst^n von Brandeburgb öder jemandt andem, der sicb 
gegen der Catolischen zunötigungen zue maintenieren wtisten wozue 
der Herr Protector auff sölcben fal möglicbst belffen wttrde, bonis et 
legitimis modis abzutreten, dann es in der Päpstlen bände bey so 
gestalten sacben wieder zue geben, wolte deroselben weder Batio 
status nocb conscientisB zu lassen, vndt wttrde al^sdann die erkennen, 
dass es J, Kön. Mayrtt nicbt darumb zue tbun wäbre, welcbes Man 
deroselben ungtitlicb beymessen wollen, vndt dass Sie vieleicbt auff 
Preussen so bart nicbt gestanden bätten, wann mann nicbt der mässen 
inverso ordine damit vmbgangen wäre, vndt die abtretung der Länder 
J. May:tt zugemutbet batte, ebe vndt bevor dieselbe gewust öder 
erfabren können, wass fttr sicherbeit Sie in kUnfftig von Poblen baben 
wttrden, damit Sie nicbt wie bissbero auss debro eigenen Landen 
gegen dieselbe Krieg zue fttbren bätten, an webn Sie die Länder 
abzuträten, wie die bedrangte religions verwandten, welcbé gutwilligh 
in Kön. M:tt devotion getreten, vndt vmb weitem schtttz, wegen der 
änder seitz obstehenden högsten gefabr flehentlich anruffen, zue main- 
tenieren wäbren, endlich, was fttr aequivalent J. Kön. May.tt auff 
sölcben fal zugewarten baben solten, welcbes dann woU nicbt geringe 



Digitized by VjOOQ IC 



4é POLSK LITTERATUR RÖRANDE SVERIGES HISTORIA. 329 

sein mtlste, nach proportion dehrer angewandten vnmässigen verlohi-nen 
vnschätzbahren Maimsclia£ft, vndt. anderer hundertfeltigen schäden, 
insonderheit dehrer J. Mayitt auff den halss gewelzten vielen vndt 
vnendlichen kriegen vndt wiirde man von seiten Pohlen nichts w^iiger 
begehren können als gantz LijMandt cum pertinentijs (Ohurlandt 
«uverstehen) sampt einer ansehnlichen vndt zue Contentierung der 
Militie erklecklichen Post geldes (vorbehältlich aller in Preussen 
gemachten verordnungen, wie oben beij Pomerellen gemeldet worden) 
a parte Electoris hatte man hinter Pommern nebst einiger mehren 
zugaabe, so viel dieses besser ist zue, zubegehren, dass es von dorten 
vorgeslagen, nicht aber disseitz begehret, viel weniger aber tanquam 
ex mandato regio geredet wttrde, Solte man mercken, datss der Pro- 
tector dennach J. Kön. May:tt siegreiche waafen vndt desseignen, 
gleich wie HoUandt redoutierete, so hette man bey gelegenheit dieses 
anzuwerffen, dass dessen kein raison währe, vndt dass Schweden sehr 
woU in högstem flor neben Engellandt stehen könte, gleich wie auch 
Frankreich, weiln Ihre Interessen nicht gegen ein änder lieffen, noch 
von ein andem dependierten, vndt in sonderheit weilln diese Reiche 
auff sich selbst bestehen, fast mehr alls Schweden propter opportu- 
nitatera loci vndt zumahl in dem obig projectierten desseing, im fal 
Schweden hier unter wachsen solte, so wttrde Engellandt immer mit 
wachsen, vndt sie sich allso einander gnugsamb in der balance halten, 
wélches eine gantz andere gelegenheit mit Hollandt hatte, dann weilln 
disselbe kein pondus in sich selbst haben, sondem gleichsamb oben 
am Zttnglein sitzen, vndt dann fast alleine, öder ja ftimemblich von 
der Ost See dependieren, so haben dieselbe dahero so genawe ach- 
tung zue geben, dass niemandt vnter dehnen benachbarten des Orthes 
im gewichte einigen aussschlagh geben, vndt Sie auss Ihrer postur 
bringen möge, welche sich dann nicht vnbillig, so länge sie diese 
balance alsso hallten können, nicht vnbillig des Dominij vndt arbitrij 
Commerciorum liihmen, vnd eben dieses ist es, dadurch Sie sich so 
gross vndt andem formidabel machen, Schliesslich dienet doch hieran 
zu hancken, dass J. Königl. Maij:tt auss sonderbahrer guten gegen 
dem Herren Protectore habenden inclination sich dahin erbiethen, 
seiner Nation fttr allén andem in dehro Reichen vndt Seehafen zue 
favorisiren, vnd jährlich etwa eine gewisse anzahl Schiffe in denn 
zöllen, gleich Ihren eigenen zue tractii-en, welches doch biss auffs 
allerletzte muss versparet, vnd nicht alss bey erherschender presen- 
testen noturfft vorgebracht, vndt wie zue anfangs gesagt, sein ge- 
mttth vndt innerliches geftthl woU vntersuchet, vndt demselben nach- 
gegangen werden. 



8. 

Solte Er dann gar auff keine Manier wieder dennemark in den 
Harnisch zu bringen sein, vndt der vorgeslagenen Conquesten gegen 



Digitized by VjOOQ IC 



880 XAYXR LI8KE. 46 

selUgee Reiche 8ich TheilhafEt machen wollen, so mtiste Mann Dm 
zufoderst zwar vmb so viel mehr gegen öster Beicb vndt dessea 
Parthey eschanttieren, mit vorst^Uungh der grossen vndt aagensdbein- 
lichen ge&hr in welche, &ls dieselbe J. Kön. Ma7:tt in den Bttcken 
gehen, vndt irgendtz eine Ihrer Beichs Provincien, alss Pommern 
öder Brehmen emportieren solten, dass gantze £wangelische wesen 
vndt zumahl die arme protestierende Ftlrsten in Teatschlandt gerathen, 
vndt wie vnyei-antwortlich sölches fttr Gott vndt der wehrten posteri- 
tät fiällen wtlrde, dann hemacher anffs, wenigste dahin suchen zUe 
bringen, dass Er J. Kön. May:tt desseingen, wie Hollandt, an Denne- 
marck thnt, facilitiren thäte, es wäbi*e mit ber scbiessong gewisser 
Subsidien, Leibnng öder Verheurung einiger Oapablen Schiffe, öder 
ja nar Yerstreckung einer ansehnlicben Post geldes, gegen gnogbsabme 
Versicberung dasselbe durcb ein änder SBqnivalent gntlglicb wieder 
einzuebringen, vndt endlicb, welcbes dass allemötigste ist, so woU 
ftlr seinem alss J. Königl. May:tt Estat, die Holländere so weit in 
zaume halten, dass im fal diesselbe Ibre abseben auft' den Snndt 
ricbten, vndt in dieses werck einer öder anderer gestalt sicb miscben 
möchten, Er pari passu neben debnen selben ber, vndt auff sölcben 
£ei1 feindlicb auf Sie looss gebe, weilln Ibme sein Jnteresse nicbtz 
änders zusaagen woUe, wie Er solcbes leicbt an den fingern zue zeblen, 
per dii'ectam misciendo, dass wen dieses nicbt erfolgen solte, die 
ratification des ElbingisCben tractats, worauff von zeiten boUandts 
anitzo gedrungen wtirde, för J. May:tt dass letzte vndt necbste re- 
medium sein. 

9. 

Tesmoignieret Er einige affection öder pitié ftlr bollandt, vndt 
dass Er dasselie nicbt geme baben wolte, öder aucb Ombrage da von 
nebme, so möste Man sicb disseits eben woll dabin anlassen, vndt 
J. Mayrtt wegen bedeuren, dass dieselbe sicb so sebr zue Ibr genötigt, 
da sie Ibres Ortbs nicbts mebres wfindscbten, alss mit Ibnen in 
gutem vemebmen könten Sie wegen dess gemeine Interesse der pro- 
testierenden x^eligion gar woll in der general alliance mitleiden ftinde 
Mans aber am gegentbeil so bescbaffen, dass es mit Engellandt vndt 
Hollandt zur ruptur kommen möcbte, vndt Er sicb dabero passionieret 
gegen Sie erwiese, so stunde ibme damitzue flattieren, dass J. Kön. 
Mayrtt die obbesagte ratification des Elbingiscben Tractats in res- 
gard von Engellandt geme aufibalten wolte, so länge Sie nicbt 
^ die högste Noth darzue brachte, gestalt derselbe J. Kön. Mayrtt nicbt 
allein die frey hände benehme, sondem aucb expres zur assistence för 
Hollandt obligierete. 

10. 

Wolte Er aucb etwau excuniren vndt eine meditation mit Denne- 
marck vorschlagen, f^o möste mann Ihn suchen von solchen gedancken 



Digitized by VjOOQ IC 



47 P0L8K LITTERATUR RÖRANDE 8VERIQBS HISTORIA. 881 

baldt abzuebrmgen, dass es nemblich nicht de tempore, vndt die nöch 
länge in debm Zustande nicbt wäbren, dayon zue reden, dan Er selbst 
vemllnfftigst zuermässen bätte, weil die Tractaten vndt verbriefangen 
bey dennemarck so wenigb yerschltigen, dass J. Kön. Maj^tt sich 
zueforderst dureb Ibre waafen mebre securität yon demselben schaffen 
mtlsten, wie dan aucb einige billige vndt in Jure Gentium fondierte 
satisfaction, för die empfangené gantz vnverschuldete Torts Ihme 
extorquieren. 

11. 

Nach diesem allén, vndt wantt das obige auff einen öder den 
andem wegh wie zue hoffen stehet, nach J. Mayrtt Intention wirdt 
reussieret sein, so hat man alssdann die gedancken weiters auf den 
andem haupt punct zue wenden, nemblich auff die general alliance 
g^en den Spanisch-österreichischen Dominat zue wasser vndt Lande, 
vndt dem Herren Protectori nach vorgangener weitletlflPbigen vndt 
behUtsahmen sondierungh seines gemttthes, zue reprsesentieren, wie 
viel däran gelegen seye, dass Man Spanien seine Silberflotten, alss 
die haupt seule aller seiner Macht incommodieren vndt an sich ziehen 
könte, weilln damit seine sachen zue einem mahle tlber haufen liegen 
wttrden, dass zwar sölches der herr Protector selbst vemtofftigst . . . 
Vndt schon lengst sein absehen dahinn geriohtet, ohne zweifel aber 
auss dem verfolge wtirde erlemet haben, dass es ein Schweres vndt 
fast vnmtlgliches desseing ftir Einen seye, vndt dass demnach J. 
Königl. Mayrtt auf die gedancken kommen, dass das werck von 
^llen so dieser Parthey verwandt, alss Schweden, Engellandt, Franck- 
reich vndt^ Portugall, auch Hollandt, so es wolt« Communi sumptu 
et viribus, möchte aufgenommen, vndt Idweder nach proportion seiner 
^mcht, vndt vermögens zur See, auch der situation seiner Ländere, eine 
gewisse anzahl Schiffe hergeben, die direction aber Einem aufgetragen 
wer(^n, (wobey ihme zue flattieren, dass J. May:tt es Ihme leicht- 
lich zustimraen wttrden) vndt des ttbrigen wegen ein gemeines 
Conseil niedergesetzet, welches von allén gleich dependieren, vndt in 
form einer Chambre demis partie, zue verhtttungh Confusionen vndt 
Zwistes allés debattiren vnd Sichtig verrechnen mtiste, welches das 
heilsambste vndt importanteste desseing währe, so jemahls zue nieder- 
legung der Spanischen Monarchey vndt aufbringung des gedrtikten 
Ewangelischen wesens auff den tapet kommen, J. Kön. Mayrtt zwei- 
felten mit nichten dass Franckreich vndt Portugall Ihr hier vnter- 
habendes starkes Interesse von selbsten beobachten vndt högstens 
embarassieren werden, gestalt dan J. Kön. Mayrtt, von des Herren 
Protectoris Inclination vorhero versichert seinde, mit besagten Chronen 
auffs schleunigste drauss wolten Communiciren lassen in dessen dass 
werck zue projectieren vndt gewinnen beliebung zu unterwerffen 
stttnde, da mit es etwa kunfitigen Sommer in gäng kommen möchte, 



Digitized by VjOOQ IC 



832 XAV£E L18KE. 48 

den. Krieg zne lande angehend, un fal nar Franckreich vndt Portugal 
an Ihrem Orthe wie biss bero agieren wollen, vndt Engellandt obbe- 
sagter maassen, in Teutscbland posto fassen, yndt J. Kön. May:tt 
gleichsamb zur reserve stehen, im Ubrigen gleich denen andem, ob 
woll Sie in wtbrcklicher Action begriflfen, J. May:tt mit annuellen 
subsidien vnter die ai-me greiffen, so seindt dieselbe des erbiethens, 
dass tibrige werck zue lande werts auff sich zue nehmen vndt dass 
Hauss Osterréich cum adhserentibus, so enge alss immer nötigh, ein 
zu halten, gestalt dann dieselbe, als ein yomehnies glied des Römischen 
Reiches mit andem Ihren mit Ständen vndt getrewen Patrioten, sich 
dahin berathen vndt resolvieren werden, was ratione CaBsareae digni- 
tatis e re ipsorum atque Imperij sein werdc, aller maassen besagten 
hochlöblichem Reiche wenigh damit gedienet, von einem sölchen haupte 
gouvernieret ztie sein welches durch die eingewtirtzelte Continuation 
am Reiche in ao weit aussehende desseignen gerathen, die Lautere 
kriege vndt vnrube nach sich zöhgen, undt dnrcb aggrandiesement 
des hauptes die tibrige gliedere gar verzehrete wor in so woll der 
H:r Protector als Frankreich, vndt Er vmb so viel mehr, wegen dess 
Interesse dess algemeinen Ewangelischen wesens mit wttrde cooperie- 
ren helffen, vndt wttrde nochmals zur deliberieren stehen, auff wass 
ftir ein Hauss diese dignitat fttglichst zue bringen, Item, wie die 
Reichs dignitat, die man gemeinet hatt ohne österreich nicht bestehen 
köndte, änder weit erhalten^ auch derselbe der in vorschlagh kähme, 
dieser Parthey obligieret werden möchte, vndt was dazUe weiters ge- 
hören wttrde, wie solches Friesendorff, als dehme die sachen bekandt, 
bey veranlassten discours wirdt in acht zue nehmen wissen. 



12. 

Schliesslich wirdt Ihme auch dieses recommendieret, ehe vndt 
bevor Er sich publiquement in Engellandt presentire, dass Er solches 
vorhero mit dem HeiTen Protector communiciere vndt in rath stelle 
ob derselbe diesen Estat pro tempore et natura negotij zein befinde, 
weiln Ihre May:tt verstanden dass Er einen Ministrum zue deroselben 
en cacher abfertigen woUe, im fal nun nicht, dass Er Friesendorff, 
als dann den prsetext nehme, dass Er gerade auff Portugal geschickt 
seye, hette nur umb relation wegen hiesigen wesens daselbst ab zu 
statten wie dann wegen seiner^ wechssele vndt andere particularitet 
dahin abtreten mttssen, vndt dass so länge helte, biss die affaires 
vnter der handt zue mehrer reiffigkeit vndt perfection kommen, dass 
es keiner weitem dissimulation dabey bedörffte, im fal es aber kein 
bedenck desswegen gebe, faciat quod habet in mandatis, wie dan die- 
ses vndt allés, so weiter hiebey concurrieren kan, legalitati et dexte- 
ritati ipsius committieret wirdt, insonderheit, so bsddt Er in Ham- 
burg depeöchieret wordwi, dass Er sich den nfthesten vndt richtigsten 



Digitized by VjOOQ IC 



49 POLSK LITTERATUR RÖRANDE SVERIGES HISTORIA. 333 

wegh nacher HoUandt nehme vndt sich ftir allem die mesnage der 
zeit auffs högste recommendieret sein lasse, die Königl. Mayrtt wtind- 
schen Ihme gltick zur Reise, Vndt pleiben Ihme mit königlicher hulde 
woll gewogen, Geben im Haupt Quartier Wedell an der Elbe den 3 
Augustij A:o 1657. 



CARL GUSTAPF. 
(L. s.) 



E(dward) S(hiUpson Ehrenstém), 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



RÄTTELSER: 

Sid. 36 rad 16 nppifr. står: mässsor •— las: messor; 

> 44 > loch2 > > Mar-vardi — > Marqvardi; 

> > > 15 nedifr. > mässan — > messan; 

> 121 > 13 nppifr. > bönans — > bondens; 
» 181 > 9 nedifr. > ech — > och; 

> 189 > 1 > > 1872 — » 1572; 

> 196 » 16 > > Belanngedes •— > Belanngendes; 

> 260 N:r > 112 - > 121; 

t 282 > 3 > > aldeles •— > alldeles. 



Digitized by'VjOOQlC 



STOCKHOLM, IVAU HAOO^TBÖMS BOKTRYCKKRI, 1875. 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 




Digitized by VjOOQ IC 



Scan 2405.5 
HiBtortskl t>lD<lotik 
Wld«nef Library 



flf Ca 

003114210 



||||||||l|Ll|||ll|| 

,11 „„ 

3 2044 084 706 027 



^i>: 



^t 



Ir 



» . K."».! 



% 




* »