Skip to main content

Full text of "Historisk tidskrift"

See other formats 


Google 


This  is  a  digital  copy  of  a  book  that  was  prcscrvod  for  generations  on  library  shelves  before  it  was  carefully  scanned  by  Google  as  part  of  a  project 

to  make  the  world's  books  discoverablc  onlinc. 

It  has  survived  long  enough  for  the  copyright  to  cxpirc  and  the  book  to  cntcr  the  public  domain.  A  public  domain  book  is  one  that  was  never  subject 

to  copyright  or  whose  legal  copyright  term  has  expircd.  Whcthcr  a  book  is  in  the  public  domain  may  vary  country  to  country.  Public  domain  books 

are  our  gateways  to  the  past,  representing  a  wealth  of  history,  cultuie  and  knowledge  that's  often  difficult  to  discovcr. 

Marks,  notations  and  other  maiginalia  present  in  the  original  volume  will  appear  in  this  flle  -  a  reminder  of  this  book's  long  journey  from  the 

publishcr  to  a  library  and  fmally  to  you. 

Usage  guidelines 

Google  is  proud  to  partner  with  libraries  to  digitize  public  domain  materials  and  make  them  widely  accessible.  Public  domain  books  belong  to  the 
public  and  we  are  merely  their  custodians.  Nevertheless,  this  work  is  expensive,  so  in  order  to  keep  providing  this  resource,  we  have  taken  stcps  to 
prevent  abuse  by  commercial  parties,  including  placing  lechnical  restrictions  on  automated  querying. 
We  also  ask  that  you: 

+  Make  non-commercial  use  of  the  filés  We  designed  Google  Book  Search  for  use  by  individuals,  and  we  request  that  you  use  these  files  for 
personal,  non-commercial  purposes. 

+  Refrainfivm  automated  querying  Do  not  send  automated  queries  of  any  sort  to  Google's  system:  If  you  are  conducting  research  on  machine 
translation,  optical  character  recognition  or  other  areas  where  access  to  a  laige  amount  of  text  is  helpful,  please  contact  us.  We  encourage  the 
use  of  public  domain  materials  for  these  purposes  and  may  be  able  to  help. 

+  Maintain  attributionTht  GoogXt  "watermark"  you  see  on  each  flle  is essential  for  informingpeopleabout  this  project  and  helping  them  lind 
additional  materials  through  Google  Book  Search.  Please  do  not  remove  it. 

+  Keep  it  legal  Whatever  your  use,  remember  that  you  are  responsible  for  ensuring  that  what  you  are  doing  is  legal.  Do  not  assume  that  just 
because  we  believe  a  book  is  in  the  public  domain  for  users  in  the  United  States,  that  the  work  is  also  in  the  public  domain  for  users  in  other 
countries.  Whether  a  book  is  still  in  copyright  varies  from  country  to  country,  and  we  can'l  offer  guidance  on  whether  any  speciflc  use  of 
any  speciflc  book  is  allowed.  Please  do  not  assume  that  a  book's  appearance  in  Google  Book  Search  means  it  can  be  used  in  any  manner 
anywhere  in  the  world.  Copyright  infringement  liabili^  can  be  quite  severe. 

Äbout  Google  Book  Search 

Google's  mission  is  to  organize  the  world's  information  and  to  make  it  universally  accessible  and  useful.   Google  Book  Search  helps  rcaders 
discovcr  the  world's  books  while  helping  authors  and  publishers  reach  new  audiences.  You  can  search  through  the  full  text  of  this  book  on  the  web 

at|http: //books,  google  .com/l 


Google 


Det  här  är  en  digital  kopia  av  en  bok  som  har  bevarats  i  generationer  på  bibhotekens  hyllor  innan  Google  omsorgsfullt  skannade  in 

den.  Det  är  en  del  av  ett  projekt  för  att  göra  all  världens  böcker  möjliga  att  upptäcka  på  nätet. 

Don  har  överlevt  så  länge  att  upphovsrätten  har  utgått  och  boken  har  blivit  allmän  egendom.  En  bok  i  allmän  egendom  är  en  bok 

som  aldrig  har  varit  belagd  med  upphovsrätt  eller  vars  skyddstid  har  löpt  ut.  Huruvida  en  bok  har  blivit  allmän  egendom  eller  inte 

varierar  från  land  till  land.  Sådana  böcker  är  portar  till  det  förflutna  och  representerar  ett  överflöd  av  historia,  kultur  och  kunskap 

som  många  gånger  är  svårt  att  upptäcka. 

Markeringar,  noteringar  och  andra  marginalanteckningar  i  den  ursprungliga  boken  fiinis  med  i  filon.  Det  är  en  påiniimelse  om  bokens 

långa  färd  från  förlaget  till  ett  bibliotek  och  slutligen  till  dig. 

Riktlinjer  för  användning 

Google  är  stolt  över  att  digitalisera  böcker  som  h;ir  blivit  Jillmän  egendom  i  samarbete  med  bibliotek  odi  göra  dem  tillgängliga  för 
alla.    Dessa  böcker  tillhör  mänskligheten,  och  vi  förvaltar  bara  kulturarvet.    Men  det  här  arbetet  kostar  mycket  pengar,  så  för  att  vi 
ska  kunna  fortsätta  att  tillhandahålla  denna  resurs,  har  vi  vidtagit  åtgärder  för  att  förhindra  kommersiella  företags  missbruk.  Vi  har 
bland  annat  infört  tekniska  inskränkningar  för  automatiserade  frågor. 
Vi  ber  dig  även  att: 

•  Endast  använda  filerna  utan  ekonomisk  vinning  i  åtanke 

Vi  har  tagit  ftam  Google  boksökning  för  att  det  ska  användas  av  enskilda  personer,  oeli  vi  vill  att  du  använder  dessa  filer  för 
enskilt,  ideellt  bruk. 

•  Avstå  från  automatiska  frågor 

Skicka  inte  automatiska  frågor  av  något  slag  till  Googles  system.  Om  du  forskar  i  maskinöversättning,  textigenkänning  eller  andra 
områden  där  det  är  intressant  att  få  tillgång  till  stora  mängder  text,  ta  då  kontakt  med  oss.  Vi  ser  gärna  att  material  som  är 
allmän  egendom  används  för  dessa  syften  och  kan  kanske  hjälpa  till  om  du  har  ytterligare  behov. 

•  Bibehålla  upphovsmärket 

Googles  "vattenstämpel"  som  finns  i  varje  fil  är  nödvändig  för  att  informera  allmänheten  om  det  här  projektet  och  att  hjälpa 
dem  att  hitta  ytterligare  material  på  Google  boksökning.  Ta  inte  bort  den. 

•  Håll  dig  på  rätt  sida  om  lagen 

Oavsett  vad  du  gör  ska  du  komma  ihåg  att  du  bär  ansvaret  för  att  se  till  att  det  du  gör  är  laghgt.  Förutsätt  inte  att  en  bok  har 
blivit  allmän  egendom  i  andra  länder  bara  för  att  vi  tror  att  den  har  blivit  det  för  läsare  i  USA.  Huruvida  en  bok  skyddas  av 
upphovsrätt  skiljer  sig  åt  från  land  till  land,  och  vi  kan  inte  ge  dig  några  råd  om  det  är  tillåtet  att  använda  en  viss  bok  på  ett 
särskilt  sätt.  Förutsätt  inte  att  en  bok  går  att  använda  på  vilket  sätt  som  helst  var  som  helst  i  världen  bara  för  att  den  dyker 
upp  i  Google  boksökning.    Skadeståndet  för  upphovsrättsbrott  kan  vara  mycket  högt. 

Om  Google  b  ok  sökning 

Googles  mål  är  att  ordna  väi'ldens  information  och  göra  den  användbar  och  tillgänglig  överallt.  Google  boksökning  hjälper  läsare  att 
upptäcka  världens  böcker  och  författare  och  förläggare  att  nå  nya  målgrupper.  Du  kan  söka  igenom  all  text  i  den  här  boken  på  webben 
på  följande  länk |http :  //books . google .  com/| 


r 


\ 


r")      r- 


11 


HISTORISK  TIDSKRIFT 


UTGIFVEN 


SVENSKA  HISTORISKA  FÖRENINGEN 


E.  HILDEBRAND 


SEXTONDE  ARGANOEN 
1896 


STOCKHOLM  1896  ,.     , 

THYCKBRIKT.      P.  *,   KOHBTKDT  jl  BftsBB    1_K    U      ^ 


I 


»     •     1    • 

•    « 


•       •    • 


Medföljer  Hist.  Tidskri/t, 


Till  Redaktionen  af  Historisk  Tidskrift. 

Med  anledning  af  den  aktade  signaturen  — rst — 's  egendomliga, 
jag  vågar  säga  oförklarliga,  uppfattning  af  Svenska  Fornskriftsäll- 
skapets  vid  årsmötet  detta  år  antagna  omredigering  af  sina  stadgar 
anhåller  jag  om  plats  för  detta  genmäle. 

Fornskriftsällskapets  stadgar,  §  1,  lydde  enligt  redaktionen  af 
1858  sålunda:  »Sällskapets  hufvudsakliga  ändamål  är,  att  utgifva 
sådana  äldre  handskrifter,  till  hvilkas  tryckning  bidrag  af  staten 
eller  af  redan  stiftade  samfund  icke  kan  påräknas.  Skulle  till- 
gångarna sådant  framdeles  tillåta,  offentliggör  sällskapet  äfven  nyare 
svenska  originalafhandlingar  af  historiskt  och  arkeologiskt  innehåll.  > 
Denna  redaktion  är  ordagrant  densamma  som  förekommer  i  Svenska 
Fornskriftsällskapets  första  stadgar,  antagna  den  1  dec.  1843,  ehuru 
sällskapet  alltifrån  1846  icke  blott  »kunnat  påräkna»,  utan  verk- 
ligen åtnjutit  »bidrag  at  staten».  Detta  bidrag  fortgår  än,  och  »af 
redan  stiftade  samfund»  har  Svenska  Akademien  under  en  följd  af 
år  understödt  sällskapet. 

Enligt  denna,  således  längesedan  olämpliga  ordalydelse  har  i 
Sv.  Fornskriftsällskapets  samlingar  kunnat  intagas  icke  blott  D. 
Hunds  år  1605  författade  rimkrönika  öfver  Erik  XIV  och  åtskilliga 
andra  1600-tals  skrifter  (t.  ex.  de  flesta  utgifna  skrå-ordningar) 
utan  t.  o.  m.  »Sveriges  Dramatiska  Literatur,  bibliografi  t.  o.  ra. 
1876».  Om  med  anledning  af  dessa  häften  af  /^07*/?«Ä;n/«-sällskapets 
samlingar,  — rst —  funnit  att  »det  begrepp,  som  låg  och  väl  fort- 
farande ligger  i  ordet  fornskrift,  blef  glömdt  eller  missuppfattadt», 
skulle  det  visserligen  icke  väckt  min  förvåning.  Men  då  sade 
— rst —  intet  om  stadgarnas  ordalydelse.  Hans  anmärkning  fram- 
kommer först  när  stadgarna  omskifvits  så,  att  sällskapet  inskränkt 
sitt  ändamål  till  y>att  verka  för  utgifning  i  tryck  af  Sveriges  bok- 
skatt, äldre  än  17:e  århundradet,  samt  att  understödja  utgifvandet 
af  därpå  grundade  historiska,  filologiska,  literärhistoriska  och  bi- 
bliografiska arbeten»  —  en  formulering,  som  verkligen  beslöts  »med 
alla  afgifna  röster»,  och  helt  visst  äfven  skulle  erhållit  den  ärade 
ledamoten  — rst- — 's  röst,  om  han  gittat  besöka  årsmötet. 

Ty  han  skulle  då  icke  kunnat  undgå  att  inse,  att  hans  i  Hi- 
storisk Tidskrift  införda  anmärkningar  äro  fullkomligt  obefogade. 
Sättandet  af  en  gräns  framåt  i  tiden  utesluter  ju  icke  de  där  bort- 
om liggande  seklerna,  enligt  vanligt  språkbruk  och  räknesätt.     Ars- 


berättelsen  meddelar  »till  yttermera  visso»  att,  utom  fortsättning  uf 
Södervalls  Medeltidsordbok,  tvenne  1400-tals  handskrifter  redan  för- 
beredas till  utgifning  i  FornskriftsäUskapets  samlingar.  Och  att 
1500-tals  skrifter  tillhöra  området  för  våra  »fornskrifter»,  gillar 
— rst —  själf  i  samma  uppsats,  h vilken  han  inleder  med  klagomål 
öfver  att  sällskapet  »öfvergifvit»  medeltidsliteraturen,  ty,  ehuru  Ni- 
colai  Ragvaldi  af  R.  Geete  i  Sv.  F.  S.  S:r  utgifna  arbete  är  da- 
teradt  1510,  gillar  recensenten  uttryckligen  både  sällskapets  val  och 
utgifvarens.  Och  att  flera  ark  i  detta  arbete  upptagas  af  »Sveriges 
latinska  literatur»,  hindrar  icke  — rst— *s  misstolkning  af  stadgarnas 
uttryck  ^SveHges  bokskatt»  —  alltså,  icke  inskränkt  till  svensk- 
språkig —  hvilken  misstolkning  föranleder  hans  klagan  att  Säll- 
skapet öfvergifvit  icke  endast  hvad  ännu  tinnes  outgifvet  kvar  på 
svenskt  språk  från  medeltiden,  utan  äfven  »Sveriges  latinska  literatur». 

Att  1500-talets  svenska  bokskatt  (=  literatur)  ingår  i  Svenska 
FornskriftsäUskapets  utgifningsplan  från  början  af  dess  förlagsverk- 
samhet och  till  dess  senaste  häften,  visar  förteckningen  öfver  dess 
»Samlingar»,  ifrån  Bibelböckerna  af  1526  och  Peder  Månssons  strids- 
konst och  stridslag  till  Historia  Troyana  och  Jungfru  Marie  Örta- 
gård. Att  Olai  Petri  och  Peter  Svarts  krönikor  af  G.  E.  Kleni- 
ming  utgifvits  på  enskildt  förlag,  visar  endast  att  då  sådant  förlag 
kunde  erhållas,  han  hellre  samtidigt  utgaf  andra  >fornskrifter»  på 
sällskapets  förlag;  men  de  båda  krönikorna  utdelades  jämte  för- 
lagshäftena för  året  till  sällskapets  ledamöter  (liksom  tidigare  kata- 
logerna öfver  Kungl.  Bibl:s  isländska  och  franska  handskrifter  m.  ni.) 

Svenska  Fornskriftsällskapet  vidkännes  alltså  icke  någon  ändrad 
uppfattning  af  sin  verksamhet  och  vågar  hoppas,  att  — rst —  fram- 
deles flitigare  besöker  Sällskapets  årsmöten,  ordentligare  håller  reda 
på  hvad  sällskapet  utgifvit  och  ärnar  utgifva,  bistår  det  med  mogna 
råd  i  stället  för  att  anfalla  det  med  ogrundade  förebråelser  och  att 
han  sålunda  må  kunna  finna  det  lika  angenämt  att  blicka  framåt, 
som  tillbaka  på  sällskapets  verksamhet,  hvars  förtydligande  och 
inskränkning  i  den  nya  redaktionen  af  stadgarnas  §  1  enligt  vanlig 
logik  ingalunda  är  hvad  — rst —  tyckt  sig  finna:  beträdandet  af  ett 
lika  främmande  som  ändlöst  fält! 

Stockholm  15  okt.  1896. 

H.  fVieselgren 

Svenska  FornskriftsäUskapets  Sekreterare. 


Några  ord  till  syar. 

Geuiuälareii  säger,  att  det  är  i  öfverensstämmelse  med  de  ur- 
sprungliga stadgarna,  som  Sällskapet  beslutat  rikta  sin  framtida 
vcrksaralict  ända  intill  begynnelsen  af  det  17:de  århundradet;  att  han 
har  deras  ordalydelse  på  sin  sida,  har  det  naturligtvis  aldrig  fallit  mig 
in  att  bestrida.  Tager  man  däremot  reda  på  innehållet  i  de  110 
häften  Sällskapet  utgifvit,  finner  man,  att  rätteligen  endast  N:r  10, 
K.  Erik  XlVts  Krönika,  tillhör  det  yngre  litteraturområdet.  »Sve- 
riges Dramatiska  Litteratur»  (5  häften)  är  ju  en  utväxt,  som  an- 
tingen får  anses  icke  höra  till  någon  viss  period  eller  också  till 
alla,  —  hvarvid  dock  för  egendomlighetens  skull  kan  anmärkas, 
att  den  enda  skrift^  som  däri  är  införd,  just  är  en  medeltidsdikt; 
att  »Skrå-ordningarna»  från  medeltiden  blifvit  kompletterade  med 
några  från  senare  tider,  förringar  väl  icke  det  häftets  medeltids- 
karakter;  »Bibel-arbetena»  bära  väl  icke  förgäfves  titeln:  »Medel- 
tidens», om  ock  en  af  de  vid  redaktionen  använda  handskrifterna 
är  en  afskrift  från  1526;  Peder  Månssons  litterära  verksamhet  har 
ju  med  fullaste  fog  en  gång  för  alla  infört  hans  namn  i  vår  me- 
deltids litteraturhistoria.  Sålunda  blir  det  104  af  Sällskapets  ut- 
gifna  häften,  som  med  mig  vittna  om  att  stadgarnas  hittillsvarande 
tillämpning  hänvisar  på  en  praxis,  som  står  i  öfverensstämmelse 
med  min  åsigt  och  hvars  öfvergifvande  jag  måste  ogilla  och  be- 
klaga, äfven  om  någan  tröst  skulle  ligga  i  den  ärade  genmälarens 
antydan,  att  Sällskapet  icke  har  för  afsigt  att  alldeles  öfvergifva  sin 
första  kärlek. 

Hvad  som  för  öfrigt  åtminstone  icke  bidrager  till  att  förklara 
Sällskapets  beslut,  är  att  i  våra  dagar  ett  annat  lifskraftigt  Sällskap 
uppstått,  hvars  stadgar  begynna  med  dessa  ord:  »Sällskapets  ända- 
mål är  att  utgifva  svensk  litteratur  från  och  med  reformationen.» 

—rst— 


Innehåll : 

Afbandlingar. 

Sid. 

Finska  kriget  1808-1809.    Af  A.  Hammabskjöld 1,  155. 

Johan  Classon  Risingh.    Af  E.  Fries 31. 

Hvem  har  stiftat  Sveriges  regeringsform  af  1809?    Af  R.  Kjellén  .   .   '79. 

Rangstriderna  inom  adeln  under  1600-talet.    Af  S.  Bergh 117. 

Sverige  och  förbundet  i  Augsburg  år  1686.    Af  R.  FÅhrjeus 201. 

Namnhistoriska  bidrag  till  frågan  om  den  gamla  norska  konungaättens 

härstamning.    Af  E.  H.  Lind 237. 

W.  A.  v.  Schlippenbachs  lifländska  här.     Af  O.  Sjögren    .    •  .    .    .    .  293. 


Strödda  Meddelanden  ooh  Aktstycken. 

TTr  envoyén  Fritz  Cronmans  diarium  vid  beskickningen  till  Ryssland 

1668,  69.    Af  E.  W.  B 104. 

Om  kanslern  Laurentius  Andre».     Af  O.  Ahnfelt 185. 

Yästgötalagens  stadgande  om  konungaval  i  Sverige.    Af  A.  Kock    .    .  192. 

Gustaf  Vasa-minnet.    Af  E.  Hildebrand 194. 

Öfverste  Eosanders   berättelser   till  preussiska  hofvet  från  lägret  vid 

Bender  1712.    Af  E.  C 255. 

Stephan  Löfving.    Af  C.  O.  M 272. 

Smärre  kritiska  och  historiska  utflykter.     12.    Ett  par  anmärkningar 

om  1587  års  riksdag.    Af  Ehd 279. 

Kronprinsen  Karl  Johan  om  unionens  nödvändighet  för  Sverige.    Af  — n  283. 

Ett  nytt  program  for  den  historiska  vetenskapen.    Af  N.  Ed^n  .    .    .  321. 

Ett  uppträde  i  Kongl.    Maj:ts  fyrkant  1655 332. 

Svenska   och  finska  studerande   vid  universitetet  i  Halle  1693 — 1744. 

Af  J.  S.  Pajula 334. 

Ett  bidrag  till  historien  om  folkväpningen  i  Sverige  1788 337. 

Utlåtande  af  lagman  G.  Poppius  i  författningsfrägan  1809 338. 

Beriktigande 344. 

Underrättelser  (Finsk  litteratur  s.  115,  351) 113,  196,  286,  345. 


Öfversikter  och  Granskningar. 

Sid. 

Historisk  läsning  för  skolan  och  hemmet.  Af  S.  J.  Bo6thius.  All- 
männa historien.    I.    Forntiden.    Anm.  af  J.  Centerwall  ....     i. 

Om  kyrkans  angrepp  mot  Revelationes  Sanctae  Birgittee.  Af  O.  Silfver- 
stolpe  samt  Vadstena  klosters  uppbörds-  och  utgiftsbok  1539 — 1570. 
Utg.  af  C.  Silfverstolpe.    Anm.  af  O.  Ahnfelt 7. 


Medeltidens  statsskick  omkr.  800 — 1350.    Valda  texter  atg.  af  H.  Hjärne. 

Anm.  af  Ehd .    .    .    i6. 

Rikskansleren    A.    Oxenstjernas    skrifter  och  bref växling.     Senare  afd. 

VII.     Hert.  Bernhards  af  Sachsen-Weimar  bref  1632 — 39.     Landgr. 

Wilhelms  af  Hessen-Cassel  bref  1032 — 37.     Anm.  af  A.  Rps 23 

Wiirtemberg  uud  Gustav  Adolf  1631  und  1632.    Von  Th.  Schott.    Anm. 

af  P.  SoNDÉN 28. 

TTn    gentilnomo    milanese   guerriere-diplomatico    1763 — 1839.      Appnnti 

biografici  sul  bali  conte  Giulio  Litta-Visconti  Arese.    Da  G.  Greppi. 

.  Anm.  af  T 31. 

Stadier   i    ståndsriksdagens    senare   historia.     Prästeståndets    samman- 
sättning och  formerna  for  dess  riksdagsman naval.    Af  L.  Stavenow. 

Anm.  af  M.  G.  Schybergson 36. 

Klosterlasse.    Et  bidrag  til  den  jesuitiske  propagandas  historie  i  norden. 

Af  A.  Brandrad.     Anm.  af  K.  Hildebrand 38. 

Sverges    Traktater   med    främmande    magter.     Ttg.    af   O.  S.  Rydberg. 

III,  III,  IV.     Anm.  af  Ehd 45. 

Jesniterpateren  Laurits  Nielssen,  saakaldt  Klosterlasse.     Af  A.  Perger. 

Anm.  af  K.  Hildebrand 48. 

Jungfru   Marie   Örtagård.     Vadstenanunnomas   ritual .  .  .    Utg.    af  R. 

Geete.     (Sv.  Fornskr.  sällsk.  saml.  h.  107  och  109.)   Anm.  af — rst — .    52. 
Anteckningar  om  Rönc  härad.    1.  Alla  helgona  kyrka.   Af  K.  af  Schmidt. 

Anm.  af  — est — 57. 

Föreningen  Heimdals  Folkskrifter.     Anm.  af  Ehd 59. 

La  Korvége  devant  le  droit  International.    Par  L.  Aubert.   Anm  af  Ehd.   61. 
Svenska  Adelns  ättartaflor  ifrån  år  1807.     Utg.  af  F.  U.  Wrangel  och 

O.  Bergström.    H.  I — IX.     Anm.  af  G.  Djurklou 71. 

Teckningar   nr   svenska   adelns  familjelif  i  gamla  tider.    Af  E.  Fries. 

Anm.  af  G.  Djurklou 73. 

Danmarks   Literatnr  i  Middelalderen.    Af  J.   Paludan  samt  Danmarks 

Literatar    mellem    Reformationen    og    Holberg.      Af   J.    Palndan. 

Anm.  af  H.  S.  • 77. 

Sveriges  politiska  historia  nnder  k.  Gustaf  III:s  regering.  II.    1779 — 87. 

Af  C.  T.  Odhner.    Anm.  af  L.  S 81. 

Svenska   statsförfattningens   historiska   utveckling  från  äldsta  tid  till 

våra  dagar.    Af  £.  Hildebrand.     Anm.  af  L.  S 90. 

Svenska  bilder  från  sextonhundratalet.     Af  £.  Tegnér.    Anm.  af  Ehd.  .   97. 
Tidskriftsöfversikt 19,  42,  67,  100. 

Bilagor. 

Historisk  bibliografi  för  1895.    Af  Kr.  Setterwall. 

Sv.  Hist.  Föreningens  ärsgammankomst  d.  28  febr.  1896. 

Till  Red.  af  Historisk  Tidskrift.     Af  G.  Grotenfelt  samt 

Gensvar  af  £hd. 

Genmäle  af  H.  Wibselorek  samt 

Svar  af  — est — . 


Finska  kriget  1808—1809 


AP 


A.  HAMMARSKJÖLD 


Sveiiges  krig  &ren  1808  och  1809,  utg.  af  Ctenebälstabens 
Erigbhibtoriska  Afdelning.  i.  IX +  3.73  sid.  med  25  bilagor 
och  2  kartor.  11:1 — 3.  viii -1-390  sid.  med  67  bilagor  samt 
25  kartor  och  6  Ijustrycksplanscher.  Sthlm,  P.  A.  Norstedt  & 
Söner,   1890—96. 

I. 

Ehuru  Sverige  äger  en  så  lysande  krigshistoria,  har 
den  likväl  ända  till  våra  dagar  föga  blifvit  behandlad  af 
fackmän.  I  det  hela  taget  torde  man  kunna  säga,  att  det 
först  var  kapten  Mankell,  som  genom  sina  krigshistoriska 
arbeten  på  detta  område  bröt  bygd.  Den  friskare  fläkt, 
Bom  på  senare  tider  gått  igenom  vår  armé,  har  ock  vållat, 
icke  blott  att  flera  militära  författare  ägnat  sig  åt  krigs- 
historiska studier,  utan  äfven  att  dessa  i  Generalstabens 
krigshistoriska  afdelning  fått  en  medelpunkt. 

Såsom  det  mest  betydande  krigshistoriska  specialverk, 
Bom  i  Sverige  sett  dagen,  måste  man  obetingadt  erkänna 
Sveriges  Jcrig  åren  ISOS  och  1S09,  som  nämnda  afdelning 
under  numera  öfverste  Gr.  Björlins  ledning  nyligen  ut- 
gifvit.  En  mängd  af  arméens  officerare  både  inom  och 
utom  staben  samt  äfven  sjöofficerare  hafva  biträdt  vid 
affattandet  af  detta  högst  förtjänstfulla  arbete.  Knappast 
har  väl    också  något  svenskt  historiskt  arbete  haft  ett  så 

Hist.  Tidskrift  1896.  1 


1 


2  A.   HAMMARSKJÖLD 


starkt  stöd  i  alla  afseenden  af  högsta  vederbörande  som 
just  ifrågavarande.  Vi  nämna  ej  detta  för  att  i  minsta  mån 
förringa  författarnes  förtjänster,  utan  endast  för  att  fram- 
hålla ett  för  hvarje  vän  af  vår  historia  både  ovanligt  och 
glädjande  faktum. 

Arbetet    är    grundadt   på    omfattande    och    noggranna 
källforskningar.      Hvad   Riksarkivets    samlingar   beträffar, 
torde   likväl   protokollerna    i   krigsärenden,  särskildt  hvad 
konceptsamlingen    angår,    ha    kunnat  mera  anlitas,  än  som 
skett.    Men   Krigsarkivets,  Flottans  arkivs,  k.  Bibliotekets 
samt  departements  och  ämbetsverks  urkundsamlingar  hafva 
noga    undersökts;    särskildt   må   ock    framhållas,    att,  tack 
vare  de  ryska  myndigheternas  tillmötesgående,  man  lyckats 
tillgodogöra  sig  hvad  de  ryska  arkiven  innehålla  om  detta 
krig.     I   följd  häraf  kastar  föreliggande  arbete  ett  hittills 
okändt   ljus   öfver    en    mängd   personer  och  händelser,  som 
förut  voro  insvepta  i  ett  större  eller  mindre  dunkel.    Detta 
gäller   framför   allt .  om    C.    O.   Cronstedt   och  dennes  till- 
skyndare   samt    Sveaborgs    kapitulation.    —   Hvad  tryckta 
källor,    som   behandla   denna   tid,  angår,  så  synes  det,  som 
om  en  så  viktig  källa  som  H.  G.  Trolle-Wachtmeisters 
»Anteckningar  och  Minnen»  ej  begagnats. 

Så  godt  det  låter  göra  sig  och  utrymmet  medgifver, 
vilja  vi  nu  lämna  en  öfversikt  öfver  det  rika  innehållet  i 
de  två  band,  som  hittills  utkommit. 

Första  delen  börjar  med  en  öfversikt  öfver  den  politiska 
ställningen  i  Europa  i  allmänhet  och  behandlar  därefter 
särskildt  Frankrikes,  Rysslands,  Preussens,  Danmarks  och 
Englands  förhållande  till  Sverige.  Så  vidt  den,  som  skrifver 
detta,  kan  döma  därom,  bär  denna  inledning  prägel  af  en 
samvetsgrann  och  omfattande  forskning.  I  några  afseenden 
torde  några  beriktiganden  likväl  vara  på  sin  plats.  På  s. 
4  säges,  att  »Napoleons  kränkning  af  det  Ansbachska  om- 
rådet förmådde,  såsom  hekant  är,  den  preussiske  konungen 
att  kort  härefter  öppet  bryta  med  Frankrike».  »Såsom  be- 
kant är»,  var  detta  i  december  1805  visserligen  nära  att 
framkalla  brytning  mellan  de  bägge  makterna,  men  den 
förekoms  genom  slaget  vid  Austerlitz.  Den  förbundstraktat, 
som  Haugwitz  i  anledning  af  sakernas  förändrade  läge  den 
15  dec.  afslöt  med  Frankrike,  ledde  år  1806  till  nya  under- 


^ 


FINSKA  KRIGET    1808 — ^1809. 


iandlingar  och  fördrag,  som  genom  de  preussiska  ministrarnes 
missgrepp  och  Napoleons  macchiavellistiska  statskonst  vållade 
Preussen  nya  diplomatiska  nederlag;  icke  ens  Hannover, 
som  det  i  första  fördraget  fått  löfte  om,  skulle  det 
erhålla.  Detta  jämte  det  tyska  rikets  upplösning,  som 
skedde  Preussen  oåtspordt,  och  Napoleons  sträfvan  att  för- 
vandla Fredrik  den  stores  monarki  till  en  fransk  vasallstat, 
men  icke  kränkningen  af  det  Ansbachska  området  fram- 
kallade på  hösten  1806  den  öppna  brytningen.  Härigenom 
upphörde  af  sig  själf,  fortsätter  förf.,  det  spända  förhållandet 
mellan  Preussen  och  Sverige,  och  Napoleon  fick  en  ny  Jcoali- 
tion  emot  sig.  Det  dröjde  dock  icke  länge,  innan  dennas 
kraft  var  bruten.  Genom  fältslagen  vid  Jena  och  Auerstädt 
vardt  Preussen  besegradt.  Den  fjärde  koalitionen  ingicks 
emellertid,  som  bekant,  ej  1806,  utan  först  1807.  —  Intressant 
är  att  läsa  den  på  s.  5  intagna  redogörelsen  för  Napoleons 
anbud  till  Sverige  om  Norge  m.  m.  samt  hans  underhand- 
lingar med  Grustaf  IV  Adolf  åren  1806  och  1807.  Kejsaren 
hade  nämligen  fullt  klart  för  sig  olägenheterna  af  att  då 
ha  Sverige  till  fiende.  —  I  en  not.  I,  s.  5,  som  handlar  om 
Napoleons  samtal  med  Lagerbielke  och  Essen  1810,  då 
kejsaren  framhöll  det  onda,  som  svenska  arméens  ställning 
1807  vållade  honom,  kallas  Lagerbielke  ^amirah.  Det  är 
högst  egendomligt  att  se  huru  den  ena  militära  skrift- 
ställaren efter  den  andra  förväxlar  öfveramiralen  grefve 
J.  Gr.  Lagerbielke  med  hans  söner.  Både  Montgomery  i  sin 
bekanta  historia  öfver  finska  kriget  och  major  Lindström  i 
sitt  arbete  öfver  Pukes  expedition  till  Västerbotten  låta 
nämnde  amiral,  som  var  chef  för  arméens  flotta  och  för  för- 
valtningen af  sjöärendena,  sommaren  1809  föra  befälet 
öfver  den  svenska  örlogseskadern  i  Bottenhafvet.  På  denna 
eskader,  hvars  chef  var  öfverstelöjtnant  G.  Améen,  tjänst- 
gjorde således  ingen  amiral,  men  väl  majoren  J.  Lagerbielke 
såsom  befålhafvare  öfver  en  fregatt.  Grustaf  Lagerbielke 
åter,  som  jämte  Essen  år  1810  underhandlade  med  Napoleon, 
hade  aldrig  varit  sjöofficer,  än  mindre  amiral,  utan  hade 
börjat  sin  bana  som  diplomat,  hade  till  och  med  varit  hof- 
kansler  och  var  statsråd,  när  han  afgick  på  beskickningen 
till  Frankrike,  där  han  1810  blef  Sveriges  sändebud. 


A.   HAMMARSKJÖLD 


Om  Curt  von  Stedingk  uppges  I,  s.  16,  att  han  allt 
sedan  1790  varit  anställd  såsom  ambassadör  i  S:t  Peters- 
burg; det  var  likväl  först  d.  12  mars  1792  som  han  fick 
denna  rang.^ 

Det  sätt  Gustaf  IV  Adolf  utfann  att  på  egen  hand 
göra  sig  betäckt  för  de  375,000  Rdr.  Bco.,  som  Sverige  en- 
ligt 1791  års  traktat  med  Ryssland  hade  att  fordra  af 
denna  makt,  torde  hafva  behöft  en  närmare  utredning. 
Författaren  af  inledningen  synes  anse,  att  Sverige  verk- 
ligen ägt  denna  fordran  hos  Ryssland.  Presidenten  Forssell 
däremot  framhåller  i  sin  minnesteckning  öfver  Wetterstedt, 
s.  76 — 78,  med  ledning  af  kanslipresidenten  Ehrenheims  ut- 
sago, att  Sverige  enligt  Drottningholmstraktatens  orda- 
lydelse icke  längre  hade  någon  fordran  hos  Ryssland. 

Man  har  mycket  klandrat  icke  mindre  Gustaf  IV  Adolfs 
utrikes  politik  än  hans  krigsledning.  Visserligen  ligger 
det  i  öppen  dag,  att  denna  i  hög  grad  inskränkte  men  ock 
i  ovanlig  grad  hederlige  och  rättänkande  konung  på  långt 
när  icke  var  vuxen  den  politiska  situationen  i  Europa  under 
denna  ödesdigra  period.  Den  frågan  kan  likväl  uppkastas, 
om  man  icke  vid  domen  öfver  honom  lagt  sten  på  börda. 
Månne  icke  ett  krig  med  Ryssland  och  Frankrike  i  alla 
händelser  hade  varit  oundvikligt  för  Sverige  efter  freden  i 
Tilsit,  äfven  om  Gustaf  Adolf  hållit  sig  neutral  och  aldrig 
deltagit  i  den  tredje  och  fjärde  koalitionen  mot  Frankrike? 
För  att  kontinentalsystemet  skulle  kunna  blifva  effektivt, 
var  det  ju  öfverenskommet  mellan  Frankrike  och  Ryssland, 
att  Sverige  och  Danmark  med  godo  eller  ondo  skulle  förmås 
att  antaga  detsamma.  Danmark  hade  ju  icke  utmanat 
Frankrike,  näppeligen  heller  Portugal,  och  likväl  vardt 
fordran  på  kontinentalsystemets  förverkligande  lika  ödesdiger 
för  dessa  stater  som  för  Sverige.  För  vårt  fädernesland  var 
det  snart  sagdt  en  lifsfråga  att  icke  antaga  nämnda  system. 
Däraf  torde  man  kunna  draga  den  slutsatsen,  att  hufvud- 
orsaken  till  1808  års  krig  måste  sökas  i  Napoleons  vilja, 
att    Sverige  skulle  antaga  kontinentalsystemet,  hvilket  na- 

^  Att  Canning,  såsom  det  s.  18  säges,  > kommit  i  spetsen  för  regerin- 
gen» kan  missförstås.  Han  var  ju  endast  statssekreterare  för  hvad  vi 
skulle  kalla  utrikes  ärendena,  men  ej  premierminister;  detta  blef  han  ju 
först  1827.  Att  Adlerberg  s.  22  kallas  för  »Sveriges  ambassadör  i  London» 
i  stället  för  envoyé  kan  ock  påpekas. 


PIKSKA   KRIGET    1808 — 1809. 


turligtvis  icke  hindrar,  att  Ryssland  kunde  hafva  sin  sär- 
skilda anledning  till  ett  fredsbrott,  nämligen  Finlands 
eröfring. 

Efter  den  notväxling,  som  i  augusti  månad  1807  ägde 
rum  mellan  svenske  ambassadören  Stedingk  och  ryske  ut- 
rikesministern, synes  emellertid  förhållandet  mellan  de 
bägge  makterna  hafva  antagit  en  ganska  vänskaplig  ka- 
rakter. Ett  visst  omslag  blef  dock  efter  hand  märkbart. 
Engelsmännens  anfall  på  Köpenhamn  1807  väckte  i  Peters- 
burg ett  oerhördt  uppseende,  och  i  det  samtal,  kejsar 
Alexander  kort  därefter  hade  med  general  Savary,  yttrade 
sig  kejsaren  om  sina  planer  mot  Sverige  i  följande  ordalag: 

>Hvad  Sverige  beträffar,  är  jag  ej  ännu  färdig,  och  jag  begär 
tid  att  reorganisera  mina  genom  sista  kriget  mycket  illa  medfarna 
regementen,  hvilka  dessutom,  alldenstund  de  måste  dragas  från 
rikets  södra  till  dess  norra  del,  äro  mycket  aflägsna  från  Finland. 
För  öfrigt  är  min  armé  ej  tillräcklig  på  en  dylik  krigsskådeplats. 
På  de  nordiska  vikarnas  grunda  vatten  använder  man  mycket  rodd- 
flottor.  Svenskarne  hafva  en  ganska  talrik  sådan;  min  är  ännu  ej 
utrustad,  och  jag  vill  ej  utsätta  mig  för  ett  nederlag  af  ett  så  litet 
land.  Säg  därför  till  Eder  herre,  att  jag  skall  angripa  Sverige,  så 
snart  jag  fogat  mina  anstalter,  men  att  jag  måste  invänta  december 
eller  januari  månad.» 

I  en  depesch  af  den  18  sept.  varnade  emellertid 
Stedingk  svenska  regeringen  för  Rysslands  afsikter.  Sedan 
han  underrättat  Griistaf  Adolf  om  att  England  vägrat  emot- 
taga  Rysslands  medlingsförslag  samt  omtalat  den  växande 
förtroligheten  mellan  Alexander  och  Napoleons  sändebud, 
tillägger  han,  att  det  ej  borde  förvåna,  om  man  i  Ryssland 
började  göra  gemensam  sak  med  Frankrike  mot  Sverige. 
Man  talade  också  redan  ganska  allmänt  därom  i  Petersburg. 
Stedingk  inberättade  vidare,  att  gardesofficerarne  fått  order 
att  hålla  sig  färdiga  och  att  en  kår  af  40,000  man  var 
under  marsch  mot  ryska  Finland.  Sverige  borde  därför 
hålla  sig  beredt  att  mota  den  hotande  stormen. 

Och  redan  den  26  aug.  1807  hade  Napoleon  skrifvit  till 
ryske  kejsaren: 

'Jag  är  otålig  att  få  veta,  hvad  Eders  Majestät  tänker  göra  för 
att  bistå  Danmark  och  tvinga  konungen  af  Sverige  att  göra  gemen- 
sam sak  med  detta  land  . . .  Det  synes  mig,  såsom  om  det  första 
man    skulle    göra    vore    att    tvinga    Sverige    att    förklara    sig    mot 


6  A.   HAMMARSKJÖLD 


England  . . .  Hvad  Sverige  vidkommer,  kan  jag  ej  fatta,  att  den 
nuvarande  monarken  kan  vara  likgiltig  för  hvad  som  tilldrager  sig 
i  Köpenhamn.  Förklaringen  kan  endast  ligga  i  denna  furstes 
karakter.  /  alla  händelser  år  det  obehagligt,  att  han  förblir 
neutral.  Om  han  gör  gemensam  sak  med  engelsmännen,  vill  jag 
minnas,  att  Eders  Majestät  sagt  mig,  att  Eders  Majestät  genom  sina 
fördrag  vore  förbunden  att  hjälpa  Danmark.  För  min  del  skall  jag 
lämna  det  allt  bistånd,  och  den  armé,  som  denna  makt  har  i  Norge, 
skulle  kunna  åstadkomma  en  diversion  vid  det  anfall  Eders  Majestät 
företager  mot  Sverige.» 

Dessa  Napoleons  påminnelser  blefvo  ej  utan  verkan. 
I  oktober  lät  grefve  Romanzov  Stedingk  veta,  att  kejsaren 
önskade  ett  återupplif vande  af  traktaterna  1780  och  1800, 
hvilkas  hemliga  artiklar  såsom  grundsats  framställde  och 
förfäktade  Östersjöns  neutralisering.  Den  27  i  samma  månad 
öfverlämnade  ryske  ministern  i  Stockholm  Alopseus  till 
Grustaf  Adolf  från  kejsaren  ett  bref,  hvari  samma  grund- 
satser uttalades.  Af  kejsarens  bref  liksom  af  ett  samtal  med 
Alopseus  hade  Gustaf  Adolf  emellertid  fått  det  intrycket, 
att  ryska  hofvet  var  särdeles  angeläget  att  lära  känna  den 
ståndpunkt  Sverige  skulle  intaga  i  ofvannämnda  fråga  samt 
att  det  varit  en  dylik  önskan  snarare  än  afsikten  att  bryta 
med  Sverige,  som  föranledt  bref  vet  från  kejsaren.  Men 
kort  därefter  i  sitt  bref  till  Stedingk  af  den  30  okt.  skrifver 
konungen: 

»Om  kejsaren  i  Tilsit  lofvat  Bonaparte  att  förmå  alla  Östersjöns 
strandmakter  att  sluta  sina  hamnar  för  engelsmännen,  skulle  fram- 
ställningen härom,  hvilken  åberopar  fördragen  år  1780  och  1800, 
mycket  väl  kunna  vara  endast  en  fint,  af  hvilken  man,  förutseende 
min  mening,  begagnar  sig  i  ändamål  att  skaflfa  sig  en  förevändning 
till  krig,  i  händelse  ett  sådant  vore  hemligen  öfverenskommet  mellan 
kejsaren  och  Bonaparte.» 

Den  4  nov.  mottog  konungen  från  Stedingk  en  depesch, 
dagtecknad  den  17  okt.  Här  omtalade  Stedingk,  både  att 
fyra  ryska  divisioner  skulle  sammandragas  på  finska  gränsen, 
och  att  han,  tack  vare  sina  förbindelser  inom  diplomatiska 
kåren,  fått  visshet  om,  att  verkligen  »något  dylikt  var  på 
tapeten».  1  en  senare  depesch  sade  sig  Stedingk  likväl 
kunna  hoppas,  att  någon  brytning  mellan  Ryssland  och 
Sverige  ej  vore  förestående.  »Om  den»,  tillägger  han,  »blott 
kan  uppskjutas  några  år,  och  om  Eders  Majestät  kan  lyckas 


FINSKA  KRIGET    1808  — 1809. 


återgifva  sitt  land  fred  och  lugn,  skall  man  snart  hafva 
så  mycket  att  sköta  här,  att  detta  land,  långt  ifrån  att 
vara  farligt  för  Sverige,  kanhända  skall  upphöra  att  vara 
det  for  någon  af  sina  grannar.» 

Emellertid  vardt  efter  hand  spänningen  mellan  Sverige 
och  Ryssland  allt  större  och  större.  Gustaf  Adolfs  steg 
att  till  ryske  kejsaren  återsända  S:t  Andreasorden,  ^  liksom 
han  förut  till  Preussens  konung  återsändt  Svarta  örnsorden, 
emedan  Napoleon  erhållit  dessa  dekorationer,  var  ej  ägnadt 
att  förbättra  ställningen.  Och  sedan  Danmark  den  31  okt. 
1807  genom  ett  formligt  fördrag  förbundit  sig  med  Frank- 
rike, hade  ju  Napoleon  fått  ytterligare  ett  medel  att  bringa 
Sverige  till  undergifvenhet.  »Det  är  blott  konungen  af 
Sverige  kvar»,  skref  Napoleon  den  7  nov.  till  Alexander, 
>och  han  skall  förmodligen  taga  skäl,  då  Eders  Majestät  talar 
litet  allvarsammare  med  honom».  Napoleon  erbjöd  sig  att 
låta  en  fransk-dansk  armé  från  Norge  infalla  i  Sverige 
för  att  underlätta  ryssarnes  angrepp  på  Finland. 

Truppsammandragningen  mot  Finland  pågick  emellertid 
oafbrutet.  »Sedan  tre  veckor»,  skref  general  Savary  d.  14 
okt.  till  Napoleon,  »passera  trupper  oupphörligt  genom 
Petersburg  för  att  gå  till  Finland.  Kejsaren  har  sagt  mig 
att  det  därstädes  skulle  finnas  ej  mindre  än  femtio  tusen 
man.  Det  är  samma  trupper,  som  nyss  kämpade  mot  oss, 
och  de  hafva  tillryggalagt  en  förskräcklig  väg.  Men  jag 
vågar  försäkra,  att  de  äro  i  mycket  godt  stånd,  ty  jag  ser 
dem  alla  dagar.  Till  Finland  har  också  af  gått  en  artilleri- 
träng  af  hundra  fältstycken,  äfven  den  i  allra  bästa  stånd. 
Ja,  i  detta  ögonblick  är  här  samma  verksamhet,  som  om 
det  gällde  att  anfalla  en  stormakt.» 

Stedingks  rapporter  öfverensstämma  i  hufvudsak  med 
Savarys,  enär  enligt  dem  i  Ingermanland  och  ryska  Finland 
i  slutet  af  november  stodo  fyra  divisioner  eller  tillsamman 
sextiotusen  man,  som  utan  dröjsmål  kunde  kastas  in  i  svenska 
Finland.  Samtidigt  lät  danska  sändebudet  Stedingk  veta, 
att,  om  Napoleon  skulle  yrka  på  de  franska  truppernas 
marsch  genom  danskt  område,  skulle  danska  regeringen  ej 
kunna  lägga  något  hinder  i  vägen  därför, 

^  H.    G.    TroUe-Wachtmeister,  Anteckningar  och  Minnen  I,  s.  81, 
82-83. 


8  A.   HAMHABSKJÖLD 


Det  var  sålunda  hotande  moln,  som  sammandrogo  sig* 
mot  Sverige,  ehuru  ryska  allmänheten  afskydde  det  fran- 
ska inflytandet  och  änskönt  vänskapen  mellan  Alexander 
och  Napoleon  något  svalnat  i  följd  af  den  senares  obe- 
nägenhet att  uppfylla  sina  löften  angående  Moldau  och. 
Walachiet.  I  slutet  af  november  yttrade  Stedingk  om  den 
politiska  ställningen  följande:  »Sverige  har  icke  sedan 
länge  befunnit  sig  i  ett  så  kritiskt  läge  som  för  närvarande, 
och  man  måste  sannerligen  vara  beredd  på  alla  möjligheter, 
om  man  ej  vill  blifva  ett  offer  för  dem.»  Han  afrådde 
likväl  sammandragning  af  svenska  trupper  vid  Finlands 
gränser,  på  det  att  Sverige  därigenom  icke  skulle  gifva 
Ryssland  en  förevändning  till  anfall.  Däremot  tillrådde 
han  att  i  all  tysthet  förbereda  alla  upptänkliga  medel  till 
motstånd,  bland  annat  till  uppsättande  af  en  milis  för 
landets  försvar  samt  vargeringens  ordnande. 

Stedingk  hade  icke  afslutat  denna  skrifvelse,  då  en 
svensk  kurir,  medförande  S:t  Andreasordens  insignier,  den 
27  nov.  ankom  till  S:t  Petersburg.  Stedingks  förtviflan 
häröfver  var  gränslös.  Gustaf  Adolfs  återsändande  af 
ordensdekorationen  sårade  kejsar  Alexander  djupt.  Han 
svarade  med  att  återskicka  Serafimerorden.  Kriget  var 
nog  före  dessa  händelser  af  kejsar  Alexander  beslutadt  och 
skulle  nog  i  alla  fall  hafva  inträffat,  men  Gustaf  Adolfs 
steg  att  återsända  den  ryska  orden  vid  denna  kritiska  tid- 
punkt vittnar  om  en  oförsvarlig  oklokhet. 

Gustaf  Adolf  insåg  tydligen  den  fara,  som  hotade 
Sverige  genom  Rysslands  krigsförklaring  mot  England, 
och  att  Sverige  skulle  blifva  angripet  både  från  öster  och 
väster.  Han  begärde  därför  af  England  hjälp  både  till 
lands  och  sjös  och  två  millioner  £sterling  i  subsidier. 
Han  delgaf  äfvenledes  den  engelska  regeringen  de  planer, 
han  uppgjort  för  en  eröfring  af  Norge,  hvarigenom  han 
ville  skaffa  sig  en  ersättning  för  den  befarade  förlusten  af 
Finland.  Han  hoppades  nämligen  vinna  Englands  med- 
verkan till  denna  eröfring.  Den  31  dec.  mottog  konungen 
svar  från  England  angående  subsidierna  och  de  militäriska 
hjälpsändningarna.  Canning,  som  då  ledde  Englands  ut- 
rikespolitik, gillade  helt  och  hållet  Sveriges  hållning  mot 
Danmark   och   lofvade  1,200,000  £sterling  i  subsidier  samt 


FINSKA  KRIGET    1808 — 1809. 


understöd  af  engelska  flottan,  men  några  landtrupper  kunde 
däremot  ej  med  säkerhet  utlofvas.  Den  5  jan.  1808  skref 
Stedingk,  att  den  politiska  ställningen  var  mörkare  än 
någonsin.  Aldrig  tillförene  hade  nämligen  det  franska  in- 
flytandet haft  en  sådan  makt  med  kejsar  Alexander  som  nu. 
De  ryska  rustningarna  voro  så  godt  som  fullbordade,  och 
Danmark  var  färdigt  att  göra  gemensam  sak  med  Ryssland* 
Men  när  Rysslands  krigsförklaring  mot  Sverige,  trots  alla 
Frankrikes  uppmaningar,  dröjde,  sökte  Savary  personligen 
inverka  på  Stedingk  genom  att  uppskrämma  honom  med 
tal  om  Sveriges  delning.  Men  Savarys  försök  att  genom 
den  danske  ministern  närma  sig  den  svenska  ambassadören 
misslyckades  fullständigt.  Stedingk  afböjde  nämligen  alla 
samtal  med  Napoleons  sändebud. 

Grunden  till  kejsar  Alexanders  obenägenhet  för  att  taga 
ett  afgörande  steg  mot  Sverige  låg  helt  säkert  i  den  me- 
ningsskiljaktighet, som  rådde  mellan  honom  och  Napoleon 
angående  löftena  i  Tilsit.  Ingen  visste  åt  hvilken  Napoleon 
ämade  skänka  Donaufurstendömena.  »Då  inträffade  nya 
händelser,  som  grepo  in  uti  världshistoriens  stora  kugghjul 
och  i  första  hand  tvungo  Napoleon  att  behandla  Ryssland 
med  en  viss  försigtighet.» 

Fråii  Portugal  ville  nämligen  Napoleon  fördrifva  huset 
Braganza,  från  Spanien  åter  huset  Bourbon.  Men  som 
därigenom  Frankrikes  krafter  under  den  närmaste  framtiden 
skulle  komma  att  fjättras  i  västra  Europa,  blef  det  af  vikt 
för  Napoleon  att  bibehålla  Ryssland  som  bundsförvant. 
Ett  dylikt  förbund  var  värdt  ett  offer.  Napoleon  gaf  där- 
för ock  i  uppdrag  åt  Caulaincourt,  som  i  slutet  af  1807 
såsom  Frankrikes  ambassadör  afgick  till  Petersburg,  att 
göra  sig  noga  underrättad  om  det  billigaste  priset  för  för- 
band med  Ryssland.  Svaret  lydde:  Moldau  och  Walachiet. 
Frågan  om  Balkanhalfön  hade  numera  förlorat  största  delen 
af  sin  betydelse  för  Napoleon,  sedan  den  pyreneiska  trädt 
i  förgrunden.  Detta  Napoleons  tillmötesgående  hade  till 
följd,  att  Ryssland  icke  längre  kunde  underlåta  att  villfara 
Napoleons  ofta  upprepade  fordran, nämligen  att  tvinga  Sverige 
att  nträda  ur  förbundet  med  England  och  ansluta  sig  till 
kontinentalsystemet.  Redan  efter  den  21  jan.  1808,  eller 
sedan  ryska  regeringen  mottagit  svenska  konungens  förslag 


10  A.   HAMMARSKJÖLD 


om  Östersjöns  neutraKsering,  hvari  han  för  England  äskade 
mera,  än  denna  makt  själf  vågade  begära,  trodde  Stedmgk, 
att  krigsförklaringen  var  omedelbart  förestående.  Från 
denna  tidpunkt  blef  i  Petersburg  tanken  på  ett  krig  med 
Sverige  allt  mera  allmän,  enär  ju  Ryssland  icke  för  Napo- 
leons  skull  kunde  ingå  på  detta  neutralitetsforslag,  hvari 
begärdes,  att  alla  östersjöhamnarna  skulle  å  nyo  öppnas  för 
engelska  handeln,  så  framt  England  förband  sig  att  till 
nämnda  haf  icke  sända  några  krigsfartyg.  Den  engelska 
regeringen,  som  fått  del  af  förslaget,  hade  genast  godkänt 
detsamma,  men  det  ryska  kabinettet  besvarade  det  hvarken 
genom  en  not  eller  något  ultimatum.  Stedingk  måste  där- 
för själf  i  början  af  januari  begära  att  få  veta  kejsarens 
tankar  om  detta  förslag,  i  hvilket  1780  och  1800  års  neu- 
tralitetsfördrag åberopats.  Romanzov  svarade,  att,  som 
kejsaren  fordrat  garantier,  hade  han  ej  kunnat  fästa  något 
afseende  vid  konungens  förslag,  som  endast  stödde  sig  på 
möjligheter. 

Stedingk  hade  emellertid  redan  den  23  jan.,  på  grund 
af  den  oro,  neutralitetsförslaget  väckt  i  Petersburg,  skrifvit 
till  konungen:  »Faran  är  utomordentligt  stor,  och  man 
får  ej  förlora  ett  ögonblick,  innan  ett  afgörande  steg  tages». 
Han  rådde  därför  till  utomordentliga  åtgärders  beslutande 
samt  att  alla  möjliga  krafter  skulle  sättas  i  verksamhet, 
för  att  Sverige  åtminstone  ej  skulle  duka  under  utan  ära. 
Ytterligare  varnade  han  konungen  i  en  depesch  af  den 
29  jan.,  hvari  han  meddelade,  att  den  ryska  krigsförklarin- 
gen redan  vore  uppsatt  och  att  Caulaincourt  öppet  hade 
yttrat,  att  det  nu  vore  slut  såväl  med  Gustaf  Adolfs 
regering  som  med  Sveriges  rike.  Ehuru  grefve  Romanzov 
kort  förut  försäkrat  Stedingk,  att  »ett  anfall  aldrig  kunde 
vara  mera  orättvist  och  mera  motsatt  de  grundsatser,  som 
kejsaren  under  hela  sin  regering  häfdat»,  syntes  kriget 
oundvikligt. 

Den  28  jan.  1808  underrättade  Stedingk  general  af 
Klercker,  som  under  Klingspors  frånvaro  i  Stockholm  förde 
högsta  befälet  öfver  trupperna  i  Finland,  om  faran  för 
krig  och  den  ryska  fälttågsplanen.  På  detta  varningsbref 
mottog  Stedingk  den  5  febr.  ett  svar  från  Klercker,  som  däri 
omtalar,  att  svenska  regeringen  lämnat  honom  i  så  stor  okun- 


FINSKA  KRIGET  1808 — 1809.  11 

nighet  om  förhållandet  till  Ryssland,  att  han  före  mottagandet 
af  Stedingks  bref  ej  haft  den  minsta  aning  om,  att  ett  krig 
kunde  vara  förestående.  I  Finland  hade  därför  allt  befunnit 
sig  liksom  i  djupaste  fred.  Som  Stedingk  långt  förut 
varnat  svenska  regeringen  för  ett  ryskt  anfall  på  Finland, 
måste  detta  Klerckers  meddelande  hos  honom  väcka  den 
största  förvåning. 

Klerckers  bref  gaf  därför  Stedingk  ytterligare  anled- 
ning att  varna  sin  konung  för  den  hotande  faran.  Som 
Gustaf  Adolf  redan  gifvit  honom  fullmakt  att  lämna  Ryss- 
land, när  förhållandena  sådant  fordrade,  hade  han  trott, 
att  man  från  svensk  sida  äfven  var  redo  att  upptaga 
striden.  De  underrättelser,  han  nyligen  mottagit  från 
Finland,  hade  därför  i  hög  grad  oroat  honom.  På  ryska 
sidan  var  allt  i  verksamhet.  Caulaincourt  gjorde  allt  för 
att  påskynda  anfallet.  Danske  ministern,  som  nyligen 
arbetat  däremot,  emedan  hans  hof  hade  befarat,  att  ett 
krig  skulle  hafva  till  följd,  att  svenskar  och  engelsmän 
eröfrade  Norge  samt  att  Danmark  under  en  oberäknelig 
framtid  skulle  få  herbergera  sina  nya  bundsförvanter, 
fransmännen,  understödde  nu  däremot  på  det  ifrigaste 
Caulaincourts  eggelser  till  krig.  Den  styrka,  som  var  be- 
stämd till  första  anfallet,  hade  minskats  till  20,000  man 
linietrupper.  Om  blott  ryssarne  i  början  ledo  ett  nederlag, 
skulle  de  snart  tröttna  både  på  kriget  och  förbundet  med 
Frankrike.  Åtta  dagar  därefter,  eller  den  13  febr.,  skref 
Stedingk:  »Det  finnes  nu  mera  icke  någon  hjälp».  Så 
oundviklig  syntes  honom  brytningen.  Han  uppskattade  då 
den  ryska  anfallshärens  styrka  till  25 — 30,000. 

Nästan  omedelbart  efter  affattandet  af  denna  depesch, 
mottog  Stedingk  från  Gustaf  Adolf  ett  reskript,  dagteck- 
nadt  den  6  febr.  1808.  Sedan  konungen  i  detta  omnämnt 
sitt  svar  af  den  11  jan.  på  den  ryska  noten  af  den  28  nov., 
kvari  han  tydliggjort  sin  svåra  ställning  mellan  Ryssland 
och  England  samt  framställt  förslag  till  förlikning,  förklarade 
kan  sig  ha  blifvit  synnerligen  öfverraskad  af  underrättelsen 
om  nya  fientliga  demonstrationer  från  ryska  sidan,  allra- 
kelst  som  Sverige  ej  gifvit  det  minsta  skäl  till  missnöje 
eller  misstroende  från  Rysslands  sida.  Sveriges  rent  de- 
fensiva  förbindelser   voro    ej   riktade  mot  Ryssland.     Dess 


12  A.   HAMMARSKJÖLD 


tvister  borde  vara  detta  land  främmande.  Det  var  ej 
Grustaf  Adolf,  som  öfvergifvit  kejsaren  af  Ryssland,  utan 
tvärtom  denne,  som  öfvergifvit  konungen  af  Sverige.  »Efter 
de  bevis  på  trohet  och  ärlighet»,  skrifver  konungen,  »som 
jag  gifvit  honom  under  den  tid,  vi  voro  förbundna,  kan  jag 
så  mycket  mindre  tro,  att  han  nu  utan  grund  anfaller  mig, 
som  han  vid  andra  tillfällen  förklarat  mig,  att  han  har 
nog  med  land  och  ej  önskar  någon  utvidgning.»  Efter  detta 
märkliga  yttrande  befaller  konungen  Stedingk  att  å  nyo 
rikta  ryska  kabinettets  uppmärksamhet  på  det  förslag,  han 
framlagt,  att  söka  neutralisera  Östersjön  genom  en  allmän 
öfverenskommelse. 

Efter  genomläsningen  af  detta  reskript  anhöll  Stedingk, 
med  förbigående  af  Romanzov,  hos  kejsaren  om  audiens, 
som  ock  beviljades  honom  den  16  febr.  I  det  samtal,  som 
då  ägde  rum,  förklarade  Alexander  för  Stedingk,  att  han 
led  vid  tanken  på,  att  han  befann  sig  i  tvist  med  svenske 
konungen,  men  att  han  nödgats  därtill  af  omständigheter- 
nas bjudande  makt.  För  det  närvarande  kunde  ju  »hvarken 
han  eller  någon  annan  monark  i  världen  motstå  Frankrikes 
vapen.  Man  måste  vika  för  nödvändighetens  lag,  söka  hålla 
sig  uppe  till  gynnsammare  tider  och  af  två  onda  ting  välja 
det  minst  onda».  Då  Stedingk  därefter  begärde  upplysning 
om  orsakerna  till  de  stora  truppsammandragningarna  vid 
finska  gränsen,  svarade  kejsaren,  att  dessa  endast  voro  för- 
sigtighetsmått,  som  vidtagits  mot  ett  befaradt  anfall  af 
engelsmännen.  »Ni  äro  icke  i  stånd»,  yttrade  Alexander, 
»att  motstå  dem  och  försvara  Eder  mot  deras  inbrott,  men 
om  de  innästlade  sig  i  Finland  och  kunde  begagna  sig  af 
Eder  flottilj,  skulle  jag  vara  ganska  illa  däran.» 

Stedingk  begärde  därefter  att  få  uppläsa  konungens 
reskript,  h  var  till  kejsaren  efter  någon  tvekan  gaf  sitt  sam- 
tycke. Sedan  han  åhört  dess  uppläsning,  sade  han:  »Skulle 
jag  nöja  mig  med  en  sådan  uppgörelse,  vunne  den  dock 
icke  bifall  på  annat  håll.  Faran  kommer  ej  från  min  sida! 
Gud  är  mitt  vittne,  att  jag  icke  eftersträfvar  en  enda  by, 
det  vill  säga^  icke  af  er.  Där  är  mot  faran  från  Norge  och 
Skåne,  som  ni  bör  skydda  er.  Det  är  den  verkliga  faran 
för  er.» 


FINSKA  KMÖBT    1808 — 1809.  13 


Stedingk  vidrörde  slutligen  Napoleons  hot  mot  svenska 
konnngahnset  och  bad  enträget  tsaren  att  rädda  både  sig 
själf  och  Sverige.  »Räddningen»,  svarade  Alexander,  »kan 
endast  komma  från  konungen.  Må  han  förena  sig  med  mig, 
må  han  åtminstone  för  ögonblicket  underkasta  sig  nödvän- 
dighetens lag,  och  vi  skola  draga  oss  ur  spelet.  Jag  har 
200,000  fransmän  på  mina  gränser;  mot  dem  stå  endast 
100,000;  hvad  kan  jag  göra?» 

I  den  depesch,  i  hvilken  Stedingk  redogjorde  för  detta 
samtal,  fällde  han  följande  slutomdöme  om  detsamma.  »Det 
är  helt  och  hållet  negativt».  Genom  audiensen  hade  han 
»intet  annat  vunnit  än  den  innerliga  öfvertygelsen,  att  det 
ej  finnes  någon  hjälp,  och  att  kejsaren  genom  en  oemot- 
ståndlig makt  dragés  ned  i  ett  svalg  af  olyckor,  hvilka 
skola  öfverhopa  Sverige,  likasom  hela  den  öfriga  världen». 
Kejsarens  afsikter  voro  icke  elaka,  men  han  var  till  den 
grad  behärskad  af  fruktan  för  fransmännen,  att  han  icke 
vågade  göra  dem  något  emot.  Hans  ministrar  och  rikets 
store  delade  denna  fruktan.  Därtill  kom,  att  Roman- 
zov  hatade  engelsmännen  och  endast  därigenom  trodde  sig 
kunna  hålla  sig  uppe,  att  han  kastade  sig  i  Frankrikes 
armar. 

Fredsbrottet  var  likväl  icke,  hvad  kejsaren  vidkommer, 
ännu  afgjordt.  Ett  ultimatum  till  svenska  regeringen  var 
dock  redan  färdigt.  Enligt  Zlobin^  skall  ett  ultimatum 
redan  den  ^^  ^Z\  \fj^  varit  uppsatt  och  dagtecknadt  samt 
samma  dag  öfverlämnadt  till  Stedingk.  Detta  påstående 
vederlägges  likväl  därigenom,  att  de  sista  svenska  svars- 
noterna,  som  i  det  verkligen  afgifna  ultimatum  åberopas, 
först  den  ^  jan.  öfverlämnades  till  ryska  regeringen.  Af 
Zlobins'  meddelande  framgår  dock  ovedersägligen,  att  ett 
ultimatum  varit  uppsatt  redan  den  11  jan.  Detta  öfverens- 
stämmer  likväl  endast  till  en  del  med  det,  som  sedermera 
dagtecknades  den  22  febr.  och  slutligen  afgafs  (se  vidare  I,  s. 
83,  n.).  Detta  sistnämnda  afsändes  likväl  redan  den  17  febr. 
med  en  kurir  till  ryska  ministern  i  Stockholm  för  att  till- 
ställas svenska  tegeringen,  men  först  den  21  öfverlämnades 


^  >De    diplomatiska    förvecklingarne    mellan    Ryssland    och    Sverige 
1801-1809>. 


14  A.    HAMMARSKJÖLD 


ett   exemplar   däraf  till    Stedingk.     Det  innehöll,  att  kej- 
saren af  harm  öfver  det  våld,  som  England  tillåtit  sig  mot 
Danmark,    och  på  grund  af  de  bägge  traktaterna  1780  och 
1800  ansåg  sig  icke  allenast  berättigad  utan  äfven  förbun- 
den att  yrka  på  Sveriges  samverkan  mot  England.   Konungen 
af  Sverige  hade  visserligen  icke  förnekat  de  of  van  åberopade 
förbindelserna   men   likväl   vägrat  all  samverkan,  så  länge 
de   franska  arméerna  ej  dragit  sig  tillbaka  från  Östersjöns 
kuster   och    Tysklands   hamnar  ej  voro  öppna  för  Englands 
handel.   Han  hade  därigenom  så  tydligt  som  möjligt  ådaga- 
lagt  sin   partiskhet   för   England.     Kejsaren  hade  vissser- 
ligen  i  en  not  af  den  ^  nov.    å   nyo   yrkat   på   konungens 
samverkan    med    Ryssland  mot  England  men  på  denna  not 
under   nära  två  månaders  tid  icke  erhållit  något  svar  förr 
än  den  ^   febr.    —    svarsnoten    hade    dock,    såsom    redan 
nämndt  är,  öfverlämnats  den  ~    jan.     — ,    och    detta    svar 
hade  burit  samma  prägel  som  det  föregående.    Som  svenska 
regeringen  hemligen  i  London  underhandlat  om  ett  förbund, 
och    som    Sverige    under    skenet   af   en   låtsad   neutralitet 
sökte  dölja  sin  kända  tillgifvenhet  för  England,  så  kräfde 
Rysslands  intressen,  att  det  ej  kunde  tillåta  denna  neutra- 
litet.   Kejsaren  anmodade  därför  för  sista  gången  konungen 
sin  svåger,  och  det  med  hela  den  sanna  vänskapens  värme, 
att   icke   längre   tveka  att  uppfylla  sina  förbindelser  utan 
antaga  det  enda  system,  som  öfverensstämde  med  de  nordiska 
makternas    fördelar.     Det    berodde   därför   på  konungen  af 
Sverige    att   taga  ett  beslut,  detta  dock  ofördröjligen,  som 
kunde  bibehålla  båda  rikena  i  det  närmaste  förbund  och  en 
fullkomlig  endräkt. 

I  Stockholm  hade  man  emellertid  under  större  delen  af 
februari  månad  varit  fullkomligt  okunnig  om,  hvad  som 
tilldrog  sig  på  andra  sidan  Östersjön. 

Ifrån  den  5  till  den  26  febr.  hade  inga  kurirer  anländt 
från  Ryssland.  Drifis  och  snötjocka  hade  hindrat  all  kom- 
munikation mellan  Åbo  och  Grisslehamn.  Först  sistnämnda 
dag  aflämnades  Stedingks  depescher  af  den  2  och  5  febr. 
på  Grripsholm  till  konungen.  Dagqn  därpå  hade  äfven  de- 
pescherna af  den  13  och  14  febr.  framkommit.  Af  dessa 
skrifvelser  framgick  det  tydligt,  att  kriget  var  oundvikligt. 
Och   på   e.  m.  den  2  mars  ankom  en  kurir  från  general  af 


FINSKA   ERieST   1808 — 1809.  15 

Klercker  med  den  märkliga  underrättelsen,  att  ryssarne 
utan  minsta  varsel  den  21  febr.,  således  samma  dag  ryska 
regeringen  till  Stedingk  öfverlämnat  sitt  ultimatum,  gått 
öfver  gränsen  samt  framträngde  på  vägen  mot  Helsingfors. 
Från  ryske  öfverbefälhafvaren  hade  en  proklamation  utfär- 
dats, hvari  finska  folket  uppmanades  till  landsförräderi. 
Samtidigt  fick  konungen  veta,  att  en  rysk  kurir  den  28 
febr.  visat  sig  vid  Signildsskär,  men  på  grund  af  omöjlig- 
heten att  passera  Ålands  haf  tagit  vägen  norrut.  Konungen 
befallde,  att  denna  kurir  skulle  gripas,  hvilket  ock  skedde 
den  7  mars  i  Hernösand.  Det  var  genom  de  papper, 
denne  medförde,  som  konungen  fick  del  af  E-ysslands  ulti- 
matum. 

Under  oro  öfver  Stedingks  öde  hade  Gustaf  Adolf 
emellertid  redan  förut,  eller  den  2  mars,  låtit  arrestera 
den  ryske  ministern  Alopseus.  Rysslands  oväntade  anfall, 
som  icke  var  förutgånget  af  någon  krigsförklaring,  åbero- 
pades såsom  rättfärdigande  detta  steg. 

Orsaken  hvarför  Stedingk  icke  på  länge  låtit  höra  af 
sig,  berodde  på  de  försiktighetsåtgärder,  ryska  regeringen 
mot  honom  vidtagit.  Sedan  han  nedskrifvit  hufvudinne- 
hållet  af  det  samtal,  han  haft  med  kejsaren  den  16  febr., 
hade  han  för  en  kurir  begärt  pass,  hvilket  dock  vardt 
honom  vägradt.  Först  den  21  på  aftonen,  på  samma  gång 
Rysslands  ultimatum  lämnades  honom,  erhöll  han  kurir- 
passet.  Detta  var  dock  ställdt  på  Memel,  hvarifrån  vid 
denna  tid  på  året  öfverfart  var  nästan  ogörlig. 

Kort  därefter  fick  Stedingk  kunskap  om  ryssarnes  infall 
i  Finland,  hvarpå  han  begärde  sina  pass.  Dessa  lämnades 
honom  först  den  27  febr.,  men  som  ryska  regeringen  icke 
vågade  låta  honom  resa  genom  Finland,  emedan  hon  fruktade 
att  den  popularitet,  han  åtnjöt  i  detta  land,  skulle  göra 
Ryssland  skada,  voro  äfven  hans  pass  ställda  på  Memel. 
Stedingk  begärde  då  att  få  återvända  öfver  någon  annan 
ort  till  Sverige.  Man  lofvade  honom  slutligen  att  öfverfbra 
honom  dit  med  ett  ryskt  krigsskepp.  Han  föredrog  likväl 
att  göra  resan  på  ett  svenskt  fartyg,  hvarigenom  afl^ärden 
fördröjdes  ända  till  den  23  juni.  Först  den  6  juli  inträffade 
han  i  Karlskrona,  hvarefter  äfven  Alopseus  fick  återvända 
på  samma  fregatt,  som  afhämtat  Stedingk. 


16  A.   HAMMARSKJÖLD 


Engelska  regeringen  visade  mycken  benägenhet  att 
bistå  Sverige  i  denna  dess  kritiska  belägenhet.  Den  8 
febr.  1808  vardt  förbnndstraktaten  med  England  under- 
tecknad, hvarigenom  de  bägge  makterna  förbundo  sig 
att  hvarken  sluta  fred,  stillestånd  eller  neutralitet  med 
fienden  annat  än  i  förening  och  efter  gemensam  öfverens- 
kommelse.  England  utlofvade  ett  månatligt  understöd  åt 
Sverige  af  100,000  £sterling  under  ett  år,  hvaremot  Sverige 
förband  sig  att  underhålla  hela  sin  landtarmé  och  sin  sjö- 
makt, framför  allt  skärgårdsflottan,  för  att  det  kraftigaste 
motstånd  skulle  kunna  göras  de  gemensamma  fienderna. 
England  visade  sig  hjälpsammare  än  själfva  traktaten 
fordrade.  Så  t.  ex.  utbetalade  det  redan  i  början  af  1808 
i  förskott  de  subsidier,  som  enligt  löfte  först  skulle  utfalla 
under  årets  sista  två  månader.  I  slutet  af  februari  lof vade 
det  att  med  det  snaraste  till  Östersjön  afsända  tretton 
linieskepp  och  ett  motsvarande  antal  fregatter,  under  befäl 
af  amiralerna  Saumarez,  Hood  och  Keith.  Denna  hjälp- 
sändning var  så  mycket  mer  behöflig,  som  äfven  Holland 
fått  befallning  af  Napoleon  att  med  sin  sjömakt  under- 
stödja den  fransk-danska  härens  tillämnade  landstigning  i 
Skåne.  Den  styrka,  som  skulle  användas  för  detta  företag, 
skulle  enligt  Napoleons  befallning  på  inga  villkor  få  under- 
stiga 36,000  man.  Till  marskalk  Bernadottes  22,000  man 
franska,  spanska  och  holländska  trupper  skulle  sålunda 
komma  minst  14,000  danskar.  Bernadotte  fick  befallning 
att,  så  snart  han  erhållit  underrättelse  om  att  ryssarne 
framträngt  till  Åbo,  med  nämnda  styrka  öfvergå  till  Skåne 
för  att  vid  Sundet  bemäktiga  sig  sådana  punkter,  hvarifrån 
han  kunde  hindra  engelska  flottans  genomfart  samt  bereda 
sig  en  befäst  operationsbas.  Innan  detta  skett  och  innan 
han  var  viss  om  att  i  Stockholm  hafva  säkert  stöd  af  ett 
parti,  fick  han  ej  framrycka  mot  denna  stad.  Den  14  mars 
aflämnade  danska  sändebudet  i  Stockholm  sin  regerings 
krigsförklaring  mot  Sverige.  Såsom  skäl  för  detta  steg 
åberopade  danska  regeringen  Sveriges  vägran  att  förena 
sig  med  Ryssland  och  Danmark  mot  England  samt  Sveriges 
förbund  med  sistnämnda  makt.  Afven  en  annan  Ostersjömakt^ 
nämligen  Preussen,  blef  på  grund  af  Rysslands  och  Fran- 
rikes  hållning  tvungen  visserligen  icke  till  krig  med  Sverige 


FINSKA  KRIÖBT  1808 — 1809  17 

men  till  att  afbryta  alla  förbindelser  med  detta  land.  Den 
10  mars  meddelades  den  officiella  preussiska  tidningen  detta. 
Till  svenska  ministern  von  Brinckman  yttrade  den  preus- 
siske ministern  grefve  von  Goltz  i  anledning  af  denna 
sak  följande:  »Ni  kan  icke  känna  hela  vidden  af  vår  rys- 
liga ställning;  det  är  ej  fråga  om  mer  eller  mindre  vik- 
tiga underhandlingar  med  främmande  makter;  de  senast 
från  Paris  med  enspännare  ankomna  bref  lämna  oss  blott 
valet  mellan  ovillkorlig  lydnad  eller  statens  upplösning. 
Bonaparte  har  ändtligen  aiiagt  all  förställning,  befaller  så- 
som segrare  utan  minsta  afseende  på  Tilsitska  freden.^ 
Preussens  ställning  var  ock  ytterligt  svår.  153,000  man 
franska  truppar  stodo  nämligen  ännu  kvar  inom  preussiska 
rikets  gränser. 


11. 

Af  Stedingks  depescher  framgår  det,  att  svenska  rege- 
ringen redan  på  hösten  1807  varnades  för  hvad  som  komma 
skulle.  Det  oaktadt  vidtogos  inga  kraftigare  försvars- 
anstalter. Ännu  i  slutet  af  januari  månad  lefde  man  ju  i 
Finland  liksom  i  djupaste  fred,  såsom  general  af  Klerckers 
bref  till  Stedingk  utvisar.  Att  några  större  krigsrust- 
ningar icke  företogos  hade  sin  egentliga  grund  i  bristande 
förutseende  och  i  landets  tryckta  finansiella  ställning.  Först 
i  början  af  år  1808  erhöll  man  genom  de  engelska  subsi- 
dierna större  penningetillgångar. 

Svenska  arméens  styrka  i  indelta  och  värfvade  trupper 
utgjorde  vid  början  af  1808  på  papperet  66,850  man.  Den 
i  fredstid  befintliga  nummerstyrkan  utgjorde  likväl  endast 
52,872  man  ordinarie  soldater  och  vargering,  hvaraf  19,765 
man  tillhörde  Finland.  Denna  här  led  dessutom  af  betänkliga 
brister.  Flera  verkliga  reformer  inom  svenska  härväsendet 
hade  likväl  påbörjats.  Man  sökte  nämligen  förbättra,  stärka 
och  framför  allt  förenkla  hvad  man  kunde,  men  i  allt  detta 
arbete  felades  det  väsentligaste:  den  sammanhållande  led- 
ningen af  det  hela.  Det  saknades  en  väl  genomtänkt  och 
följdriktig  plan  för  arbetet.    Man  har  ock  kallat  det  skede 

Hist.   Tidskrift  1896.  2 


18  A.   HAMMARSKJÖLD 


i  vårt  försvarsväsen,  som  närmast  föregick  1808  års  krig, 
för  en  de  partiella  reformernas  tid.  Men  som  många  af 
dessa  blott  till  hälften  blefvo  genomförda  och  sträfvandet 
efter  enkelhet  ofta  ledde  till  förvecklingar,  åstadkommo 
reformerna  brister,  större  än  de,  man  ämnat  afhjälpa. 
Personer  med  ej  vanlig  begåfning  stodo  likväl  i  spetsen 
för  flera  af  krigsstyrelsens  grenar,  och  det  arbetades  på 
många  håll  med  plikttrohet  och  en  på  länge  ej  sedd  ifver. 
Bristen  på  stadga  hindrade  emellertid  en  följdriktig  ut- 
veckling af  försvarsväsendet.  Sveriges  härordning  hade 
därigenom  blifvit  ett  verk  af  den  mest  brokiga  och  olik- 
artade beskaffenhet.  —  Och  så  kom  kriget. 

Greneralfälttygmästaren  von  Hellwig  hade  gjort  betyd- 
liga förbättringar  inom  artilleriet,  särskildt  hvad  kanonerna 
angår.  Men  dessa  förbättringar  hade  ty  värr  ej  kunnat 
genomföras  i  sin  helhet  före  krigets  utbrott.  Han  hade 
äfven  konstruerat  ett  reffladt  gevär,  men  ehuru  man  år  1807 
på  detsamma  fastställt  modell,  h vilken  följande  år  under- 
gick några  förbättringar,  kom  likväl  aldrig  en  större  mängd 
af  detta  gevär  att  anskaffas.  Sveriges  gevärsförråd  vid 
krigets  utbrott  var  otillräckligt.  Sedan  vargeringen  blifvit 
beväpnad,  funnos  nämligen  endast  sex-  till  sjutusen  gevär 
i  reserv.  Beklagligt  och  vittnande  om  föga  omtanka  var 
det  alltså,  att  man  under  närmast  föregående  år  till  Ryss- 
land^ och  Preussen  försålt  ett  ej  obetydligt  antal  gevär, 
ensamt  under  år  1806  icke  mindre  än  21,665  stycken.  Vid 
krigsutbrottet  måste  man  därför  anskaffa  nya  gevär  från 
England.  35,000  gamla  gevär  uppköptes  därstädes,  hufvud- 
sakligen  för  landtvärnets  räkning. 

Ehuru  under  tiden  närmast  före  1808  krigskonsten  mer 
än  någonsin  tillförene  i  vårt  land  gjorts  till  föremål  för 
teoretiska  studier,  stod  ej  den  militära  bildningen  högt 
bland  det  högre  befälet.  I  detsamma  fanns  nämligen  allt 
för  mycket  kvar  af  den  gamla  surdegen.  Dugliga  officerares 
befordran  hämmades  på  grund  af  den  ännu  snart  sagdt 
allsmäktiga   anciennitetsprincipen,    hvilken    allt  sedan  Fri- 

^  H.  Gr.  Trolle-Wachtmeister,  I,  s.  78,  berättar,  att  »jämte  de  öfriga 
gamla  dåliga  gevären  frän  Stockholm  skickades  till  Ryssland  äfyen  gevär, 
hörande  till  finska  arméen,  sä  att  nu  (okt.  1807)  äro  där  regementen,  som 
ej  hafva  gevär.  Detta  hlef  icke  regeringen  bekant  förrän  långt  efteråt  * : 
ibid.  s.  82. 


FINSKA  KRIGET    1808  —  1809  19^ 

hetstiden  liksom  en  mara  ridit  vår  armé,  hämmat  dess  ut- 
veckling och  hindrat  dugligheten  att  komma  på  sin  rätta 
plats.  Det  stränga  fasthållandet  vid  anciennitetsprincipen 
har  ock  varit  en  af  hufvudorsakerna  till  olyckorna  under 
1808 — 1809  års  krig,  ehuru  visserligen  icke  den  enda. 

Härens  och  flottans  öf verstyrelse,  sammansättning,  stjrrka, 
beväpning  och  beklädnad  m.  m.  äro  i  första  delen  utförligt 
behandlade  och  belysas  genom  talrika  bilagor.  ^  Hvad  upp- 
gifterna om  fregatternas  bestyckning  beträffar,  så  motsägas 
dessa  rörande  Euridice,  af  Chapman  och  Jaramas  af  Pukes 
besättningslista  för  blockskeppen  och  de  på  sjöexpedition 
utgående  fartygen  (Generaladjutantsexp.  för  flottan  an- 
komna handl.  ^A  1809),  där  nämnda  fregatter  uppgifvas 
föra:  den  första  46,  den  andra  44  och  den  tredje  32  kanoner. 
Puke  förtjänar  nog  i  sina  uppgifter  mer  tilltro  än  R.  Oeder- 
ström.  Uppgiften,  I,  s.  362,  att  en  kanonslupsbataljon  n 
regeln»  bestod  af  1  hemenma  12  kanonslupar  etc,  torde 
kanske  vara  sann,  om  därmed  menas,  att  reglementet  på- 
bjöd detta,  men  i  verkligheten  var  ej  detta  fallet.  Ett  så 
stort  antal  hemenma,  som  detta  skulle  ha  erfordrat,  fanns 
ej;  detta  slags  fartyg  fanns  ju  egentligen  blott  vid  Svea- 
borgseskadern, Stockholmseskadern  hade  endast  en  enda 
hemenma  (Bil.  21).  En  skrifvelse  af  amiral  Lagerbjelke 
om  brigadens  och  kanonslupsbataljonens  sammansättning, 
hvilken  skrifvelse  troligen  är  författad  kort  före  år  1808, 
bestyrker  ej  heller  ofvannämnda  uppgift.  Hvad  som  i  I^ 
s.  297 — 98,  säges  om  flottornas  öfverstyrelse  torde  ock  tarfva 
en  noggrannare  utredning  än  den,  som  gjorts.  Påståendet, 
att  chefen  för  förvaltningen  af  sjöärendena  på  samma  gång 
var  chef  för  arméens  flotta,  torde  väl  endast  så  till  vida 
vara  riktigt,  att  amiralen  frih.  J.  Gr.  Lagerbjelke  beklädde 
båda  chefskapen,  men  föreningen  af  dessa  ämbeten  har 
från  början  ej  varit  afsedd  att  gälla  för  alltid.  Den  var 
endast  tillfällig  och  berodde  därpå,  att  Lagerbjelke,  som 
redan  förut  var  chef  för  arméens  flotta,  utarbetat  förslaget 
till  inrättande  af  det  nya  ämbetsverket.    I  staten  för  detta 


^  Hvad  bil.  20  beträffar,  må  ock  anmärkas,  att  segelbåten  eller,  såsom 
den  i  flottans  handlingar  för  1809  äfven  kallas,  barken  Kusen  pä  detta 
stäne,  förmodligen  genom  förbiseende  vid  korrekturläsningen,  fått  namnet 
Éasen. 


20  A.    HAMMARSKJÖLD 


står,  att  chefen  för  detsamma  skulle  bibehålla  »inne- 
hafvande  ämbetslön  och  förmåner»,  men  ock  att  han  kunde 
lika  väl  tillhöra  örlogs-  som  skärgårdsflottan.  (Krigsregi- 
straturet  ^»'s  1803). 


Finlands  vattendrag  kunna  indelas  i  tre  större  vatten- 
system: Saimas  med  utlopp  genom  Vuoksen  i  Ladoga, 
Päijänes  med  utlopp  genom  Kymmene  älf  i  Finska  viken 
och  Näsijärvis  med  utlopp  genom  Kumo  älf  i  Bottniska 
viken.  Saimas  upptager  icke  blott  hela  Savolaks  och 
Karelen  utan  äfven  östra  delen  af  dåvarande  ryska  Finland. 
Savolaks  och  Karelen  bilda  sålunda  helt  naturligt  en 
krigsskådeplats  för  sig.  Hvad  det  andra  vattensystemet 
beträffar,  voro  vid  nittonde  seklets  början  de  kring  sjön 
Fäijäne  belägna  delarna  af  landet  så  folkfattiga,  att 
större  operationer  därstädes  ej  voro  tänkbara.  Väster  om 
denna  sjös  utflöde,  Kymmene  älf,  som  i  sitt  nedre  lopp  ut- 
gjorde riksgräns,  låg  åter  den  bördigaste  kuststräckan, 
hvilken  i  defensionsplanerna  betraktades  såsom  en  särskild 
krigsskådeplats,  kallad  »Sjökusten»,  och  som  sträckte  sig 
mot  norr  utefter  Bottenhafvet.  Man  kunde  sålunda  sär- 
skilja två  krigsskådeplatser,  hvilka  med  hänsyn  till  deras 
läge  i  förhållande  till  Päijäne  benämndes  den  östra  och  den 
västra,  och  hvilka  sammanföUo  i  norr  vid  Uleåborg. 

Många  planer  voro  uppgjorda  till  Finlands  försvar, 
bland  dem  Augustin  Ehrensvärds  defensionsplan  af  år 
1766.  Ehrensvärd  ansåg,  att  kuststräckan  vore  den  enda 
tänkbara  krigsskådeplatsen,  emedan  enligt  hans  förmenande 
ett  vinterfälttåg  i  Finland  vore  lika  omöjligt  som  öfver- 
hufvud  taget  ett  krig  i  de  inre,  fattiga  och  glest  befolkade 
landsdelarna.  Detta  var  planens  svagaste  punkt,  men  denna 
uppfattning  stod  i  fullkomlig  öfverensstämmelse  med  hvad 
hans  samtida  tänkte  i  denna  sak.  Som  bekant  gjorde  ej  heller 
Gustaf  III  något  vinterfälttåg  under  sitt  krig  med  Ryssland. 

Enligt  Ehrensvärds  åsikt  behöfdes  för  Finlands  försvar 
en  stark  flotta,  som  tryggade  förbindelserna  med  Sverige 
och  skyddade  arméens  flank,  men  både  arméen  och  flottan 
höfde  i  kustlandet  ett  stöd  och  en  tillflyktsort.    Och  detta 


FINSKA   KRIGET    1808 — 1809  21 

skulle  de  hafva  i  en  dubbelfästning,  Helsingfors-Sveaborg, 
som  var  hörnstenen  i  Ehrensvärds  ursprungliga  försvarsplan. 
Till  följd  af  bristande  tillgångar  kom  likväl  denna  dubbel- 
fästning aldrig  till  stånd,  utan  i  stället  kom  Sveaborg 
att  ensamt  göra  tjänst  både  som  hamn  för  flottan  och  som 
place  d'armes  för  hären  utan  att  äga  genom  befästningar 
tryggad  förbindelse  med  fasta  landet. 

Till  Ehrensvärds  plan  hörde  utom  denna  dubbelfästning 
äfven  en  gränsfästning,  som  borde  ligga  vid  stora  lands- 
vägen, hvilken  han  ansåg  som  den  enda  hufvudoperations- 
linien.  Den  lämpligaste  punkten  för  denna  fästning  menade 
han  Lovisa  vara,  så  vida  äfven  ett  mindre  fäste  uppfördes 
vid  Svartholm,  hvarigenom  förbindelsen  mellan  gränsf&st- 
Tiingen  och  den  i  strategiskt  afseende  så  viktiga  skärgården 
tryggades.  Vidare  borde  vid  Anianpelto,  på  näset  mellan 
sjöarna  Päijäne  och  Näsijärvi,  ett  mindre  fäste  uppföras, 
för  att  arméen  skulle  kunna  försvara  linien  Lahtis  —  vid 
Näsijärvis  södra  ända  —  Borgå,  eller  den  smalaste  delen 
af  den  s.  k.  sjökusten. 

1  öfverensstämmelse  med  sin  uppfattning  om  omöjlig- 
heten att  kunna  föra  krig  i  de  inre  delarna  af  landet  kunde 
Ehrensvärd  ej  tillerkänna  Tavastehus,  ehuru  det  är  en  af 
de  viktigaste  punkterna  i  södra  Finland,  någon  större  vikt 
och  betydelse  i  militäriskt  afseende.  Af  samma  skäl  under- 
skattade han  i  hög  grad  Savolaks-Karelens  vikt  såsom  krigs- 
skådeplats, enär  han  ansåg  1,000  man  vara  en  tillräcklig 
styrka  för  att  försvara  Savolaks  och  vägen  därifrån  till 
Uleåborg,  äfven  om  de  ej  egde  någon  fast  stödjepunkt. 

Hvad  Klingspors  plan^  åter  beträffar,  betonar  den  lik- 
som Ehrensvärds  vikten  af  en  dubbelfästning,  där  både  här 
och  flotta  kunde  få  en  stödjepunkt.  »Helsingfors»,  säger 
han,  Tär  med  Sveaborg  att  anse  som  den  viktigaste  hufvud- 
fästning  för  Finland,  där  depot  och  förråder  af  alla  slag 
kunna  ligga  i  säkerhet  och  dess  lokal  lämna  tillräckligt 
utrymme,    så  för  en  svensk  armé  att  sig  där  formera  och  i 


*  I  ett  origiiialprotokoll  för  krigsärendena  '^\  4  1803  finnes  en  försvars- 
plan  för  Finland,  nppgjord  af  ambassadören  Stedingk,  »krigspresidenteni 
Cederström  och  Klingspor.  Ben  sistnämnde  förfäktade  i  denna  konselj 
till  en  början  andra  åsikter  än  år  1808.  Stedingk  ansåg,  att  Finlands 
försyar  kräfde  50,000  man. 


22  A.   HAMMARSKJÖLD 


marschfärdigt  stånd  försätta,  som  i  en  olyckshändelse,  att 
finska  arméen  blir  forcerad  att  öfvergifva  gränsen  och  sig 
där  ej  längre  kunna  försvara,  en  säker  tillflyktsort,  att  där 
med  säkerhet  af  vakta  hjälpsändning  från  moderlandet.» 

Någon  tanke  på  att  vid  den  förnämsta  vägknuten  i 
södra  Finland  eller  Tavastehus,  nyckeln  till  Kumodalen, 
ordna  en  etapphufvudstation  för  hela  finska  arméen  och 
den  västra  krigsskådeplatsen  hade  Klingspor  lika  så  litet 
som  Ehrensvärd.  Den  lämpligaste  punkten  därtill  trodde 
de  Helsingfors  vara,  men  om  denna  punkt  valdes  till  hufvud- 
station  för  ett  vinterfälttåg,  »eller  när  eljes  krigsläget 
kunde  kräfva,  att  man  drog  nytta  af  västra  krigsskåde- 
platsens stora  utsträckning  i  norr  och  Föder,  vardt  man  i 
samma  stund  tvungen  att  äfven  vid  ett  nödtvunget  till- 
bakavikande  från  Kymmenegränsen  förlägga  hufvudopera- 
tionerna  från  Tavastland  till  kusten.» 

I  olikhet  med  Ehrensvärd  framhöll  Klingspor  kraftigt 
betydelsen  af  Savolaks'  försvar,  hufvudsakligen  därför  att 
»en  där  inbrytande  fiende  kunde  antingen  öfver  Kuopio 
hota  svenska  hufvudhärens  förbindelse  med  kuststräckan 
Vasa — Uleåborg  eller  öfver  St.  Michel — Heinola  operera 
mot  nämnda  hufvudhärs  vänstra  flank». 

Enligt  Klingspors  plan  skulle  nämligen  Helsingfors- 
Sveaborg,  Artsjö  och  Varkhaus  blifva  de  tre  hufvudpunkter, 
hvarifrån  arméens  operationer  förnämligast  skulle  dirigeras 
och  hvarifrån  landets  eröfrande  egentligen  skulle  före- 
kommas.  »Helsingfors  och  Sveaborg  i  anseende  till  kom- 
munikation med  Sverige  och  det  biträde  flottorna  borde 
lämna  arméen»;  Artsjö  för  dess  förmånliga  läge  i  landet 
och  den  hjälp,  som  till  detta  ställe  från  alla  orter  af  Fin- 
land kunde  bringas  och  därifrån  sändas  till  de  vid  Kym- 
mene  älf  posterade  kårerna;  Varkhaus  åter  för  dess  be- 
lägenhet vid  Saima  uppå  den  ena  af  de  vägar,  som  från 
Ryssland  genom  Savolaks  går  till  norra  Finland. 

Hvad  fästningarnas  försvar  angår,  behöfdes  det  6,000 
man,  hvartill  endast  kunde  brukas  värfvadt  manskap. 

Af  fälttrupperna  skulle  Savolaksbrigaden,  eller  3,500 
man,  operera  i  Savolaks-Karelen;  de  öfriga  åter  på  den 
s.  k.  nedre  krigsskådeplatsen,  d.  v.  s.  vid  Kymmenegränsen. 
Denna   fördelningsstyrka  uppgick  till  12,500  ä  13,000  man. 


FINSKA  KRIOBT    1808—1809  23 

Men  som  af  densamma  öfver  4,000  man  voro  afsedda  för 
finska  eskadern  af  arméens  flotta,  återstod  endast  omkring 
8,500  man,  hvilken  styrka  enligt  Klingspors  åsikt  vore  all- 
deles otillräcklig,  ty  han  ansåg,  att  minst  25,000  man  borde 
kunna  samlas  väster  om  Kymmene  älf .  Han  insåg  klart 
den  fara,  som  kunde  uppstå  för  hela  försvaret,  därest  denna 
brist  icke  skulle  hinna  afhjälpas.  Faran  låg  nämligen  däri, 
om  ryssarne  i  november  eller  tidigt  på  våren,  då  på  flera 
månader  någon  hjälp  ej  kunde  förväntas  från  Sverige,  in- 
bröte  i  Finland. 

»Såväl  Ehrensvärds  som  Klingspors  planer  gå  ut  på 
defensiv  krigföring,  icke  blott  strategiskt  utan  äfven  tak- 
tiskt.» Detta  är  äfven  den  grundton,  som  genomgår 
alla  den  tidens  försvarsplaner  utom  en  enda,  som  förordar 
offensiven  i  försvaret.  Denna  plans  »anonyme  författare», 
såsom  han  kallas  i  generalstabens  »Sveriges  krig  1808 — 
1809»,  torde  icke  hafva  varit  någon  annan  än  sedermera 
generallöjtnanten  frih.  Gr.  W.  af  Tibell,  hvilken  jämte 
Döbeln,  Sandels  och  Vegesack  af  alla  högre  svenska  mili- 
tärer på  denna  tid  bäst  kände  till  den  moderna  krigskonsten. 
På  denna  plan,  som  helt  och  hållet  hvilade  på  förutsätt- 
ningen af  en  krigsduglig  armé,  tillåter  utrymmet  oss  ej  att 
ingå,  ehuru  den  utan  tvifvel  hade  vissa  företräden  framför 
Klingspors.  Trupperna  skulle  nämligen  samlas  något  längre 
från  gränsen  och  i  en  mera  koncentrerad  ställning  än  enligt 
Klingspors  plan.  Den  anonyme  författarens  plan  hade  vidare 
framför  Klingspors  det  företrädet,  att  enligt  densamma 
arméens  förbindelser  voro  bakåt  förlagda  till  det  inre  af 
landet  i  stället  för  till  sjökusten.  »Retirerar  vår  armé  åt 
Helsingfors»,  säger  den  anonyme  författaren,  »så  är  den  för- 
lorad eller  rättare  sagdt  gifver  landet  förloradt.» 

På  grund  af  de  oroande  depescher,  som  inlupit  från 
Stedingk,  lät  Gustaf  Adolf  den  11  jan.  1808  tillsätta 
en  hemlig  krigsberedning,  hvilken  skulle  föreslå  de  försvars- 
åtgärder, som  ställningen  kräfde.  Ordförande  vardt  gene- 
ralen grefve  Klingspor,  hvilken  sedan  1790  nästan  oafbrutet 
varit  general  en  chef  i  Finland.  Öfriga  ledamöter  voro 
presidenten  i  krigskollegium  frih.  Cederström,  tjänstgörande 
generaladjutanten  vid  flottorna,  vice  amiralen  frih.  v.  Rajalin, 
generalkvartermästaren,  den  ofvan  nämnde  G.  W.  af  Tibell, 


24  A.  HAMMAB8KJÖU) 


statssekreteraren    Lagerbring,    generallöjtnanten    Manner- 
skantz  och  öfversten  af  Schenbom. 

Hedan   den   31   jan.    var   beredningen  färdig  med   sitt 
utlåtande,   som   den   1    febr.   öfverlämnades   till  konungen» 
hvilken   sedan   den   29   dec.^    vistades   på   Gripsholm.    Be- 
redningen  visade,   att  försvarsanstalter  måste  vidtagas  på 
rikets  såväl  östra  som  västra  gräns  och  i  Skåne.     Sveriges 
enda   bundsförvant   var  England,  som  dock  vid  denna  tid- 
punkt  näppeligen   kunde  blifva  till  stor  hjälp,  hvad  flotta 
och   truppsändningar   angick.    Mest   fruktade  beredningen 
för   Finland,   om  ryssarne  vintertiden  inföUo  i  detta  land. 
Under   denna  årstid  kunde  man  nämligen  icke  draga  nytta 
af  de  fördelar,  dess  kuperade  natur  erbjöd.    Ty  i  regeln  var 
ju   under   denna  årstid  samfärdseln  med  Sverige  afbruten. 
Finska   arméens   underhåll    måste   därför  uteslutande  upp-^ 
bringas   inom   Finland,    men    på   grund  af  de  tvenne  före- 
gående  årens    missväxt   kunde  detta  underhåll  icke  blifva 
synnerligen   rikligt.    Klokast  vore   därför,  att,  sedan  man 
sökt   rädda   hvad   af  arméen   frälsas   kan  och  låtit  i  fäst- 
ningarna  å   Svartholmen   och  Sveaborg  inkasta  så  mycket 
trupper,    som   möjligen   där   inrymmas   kunde,    »den  öfriga 
delen    af    finska     arméen    droge    sig    tillbaka    åt    öster- 
bottniska   sidan,   intill  dess  med  första  vårdag  och  ankom- 
mande flottor  kraftigare  anstalter  till  landets  återvinnande 
kunde   tagas».    Att   från    Sverige   öfversända   trupper  och 
förråd   till   Finland   vore   icke    möjligt,    så  länge   vintern 
varade.    Däremot   borde   man   inom   själfva   Finland    hop- 
bringa så  stora  förråd  som  möjligt. 

I  anledning  af  detta  utlåtande  utfärdades  omedelbart 
s.  d.  befallning  åt  generalintendenten  vid  finska  kommis- 
sariatet, öfverste  af  Schenbom,  att  ofördröj  ligen  begifva  sig 
öfver  till  Finland  för  att  anordna  erforderliga  proviant- 
och  fouragemagasin.  På  samma  gång  gaf  konungen  befall- 
ning att  uppsätta  förslag  till  den  instruktion,  som  skulle 
utfärdas  för  general  en  chef  i  Finland.  Den  4  febr. 
var  denna  instruktion  färdig  och  af  konungen  undertecknad. 
Ett  märkligt  tillägg  —  ovisst  af  hvilkens  hand  ,;;;^hadc 
dock  blifvit  gjordt  till  beredningens  försvarsplan,  ty  seSf» 


»  H.  G.  TroUe-Wachtmeister,  I,  s.  84. 


FINSKA  KRIGET    1808  — 1809  25 

det  framhållits,  att  finska  arméen  i  möjligaste  bästa  ord- 
ning borde  draga  sig  åt  Österbotten,  till  dess  med  första 
öppet  vatten  andra  anstalter  kunde  vidtagas  till  landets 
återvinnande,  förekommer  följande  viktiga  förtydligande: 
»Men  ehuru  Vi,  såsom  förr  bemäldt  är,  anse  frälsningen  af 
arméen  och  fästningarnas  försäkrande  böra  blifva  förnämsta 
ändamålet  af  försvarsanstalterna  under  påstående  vinter» 
vänte  Vi  likväl,  att  I,  så  långt  möjligt  kan  blifva,  söken 
att  den  inträngande  fienden  hindra  och  emotstå,  samt  icke, 
förrän  nöden  påtränger,  reträtten  företagen.» 

Hvad  enskildheterna  vidkommer  bestämdes,  att  Svea- 
borgs garnison,  utom  specialvapnen,  skulle  utgöra  6,000  man 
och  Svartholms  500  man.  Så  snart  fara  hotade,  borde  öfriga 
trupper  i  södra  Finland  sammandragas  kring  Tavastehus 
och  fördelas  på  två  brigader.  Trupperna  i  Savolaks  och 
Karelen  skulle  bilda  en  själfständig  brigad.  I  händelse 
af  återtåg  borde  dennas  bägge  afdebiingar  förenas  vid 
Kuopio  samt  öfver  lisalmi  draga  sig  tillbaka  till  Uleåborg. 

S.  d.  uppsattes  äfven  villkorliga  order  om  uppbrännande 
af  arméens  flottas  fartyg  i  Åbo  samt  af  förråden  i  Varkhaus 
och  Kristina.  Därjämte  utanordnades  »för  finska  försvars- 
verket 91,000  rdr  banko  utom  de  20,000,  som  öfverste  Schen- 
bom  personligen  skulle  medföra». 

Men  utom  dessa  order  och  utanordningar  utfärdades 
och  gjordes  s.  d.  äfven  andra,  som  voro  långt  viktigare  än 
de  flesta  af  de  ofvan  uppräknade.  Härom  upplyser  likväl 
generalstabens  stora  arbete  endast  föga.  Orsaken  därtill 
är,  att  man  ej  tagit  kännedom  om  ett  par  af  Riksarkivets 
viktigaste  urkundsamlingar  rörande  denna  tid,  nämligen 
originalprotokollen  öfver  krigsärenden  samt  krigsexpedi- 
tionens registratur  och  koncepter.  Af  dessa  samlingar  fram- 
går det,  att  såväl  presidenterna  i  statskontoret  och  krigs- 
kollegium som  chefen  för  förvaltningen  af  sjöärendena  m.  fl. 
underrättades  om,  huru  stora  summor  skulle  utanordnas 
for  arméens,  flottans  och  fästningamas  behof.^  Dessa  sum- 
mor äro  långt  mera  viktiga  och  upplysande  att  lära  känna 
än  de  ofvannämnda,  respektive  91,000  och  20,000  rdr  banko. 
Dessa  skrifvelser  förtjäna  så  mycket  mera  att  uppmärksammas, 

*   Dessa   den  4  febr.  utfärdade  skrifvelser  mä  jämföras  med  dem,  som 
^rörande  samma  ärenden  utfärdades  den  9  febr. 


26  A.   HAMMARSKJÖLD 


som  beslutet  om  deras  utfärdande  var  en  följd  af  hemliga 
krigsberedningens  till  konungen  \plämnade  förslag  och  som 
detta  beslut  fattades,  innan  man  visste,  att  krigets  utbrott 
var  omedelbart  förestående.  Af  de  order  och  skrifvelser, 
som  utfärdades  den  4  febr,  må  följande  omnämnas.  Greneral- 
fälttygmästaren  befalldes  öka  ftlltartilleriet  med  8  batterier 
12  %,  16  batterier  6  ft  kanoner  samt  12  batterier  8  Ä  haubitser, 
alla  af  järn  och  efter  nyaste  uppfinning  samt  med  full- 
ständig utredning.  Dessutom  skulle  han,  i  den  mån  det 
sig  göra  lät,  sända  1,000  centner  krut  till  Sveaborg. 

De  finska  öfverstarne  fingo  befallning  om  att  sätta 
sina  regementen  och  dessas  vargering  i  tjänstdugligt  stånd. 
De  bägge  generaladjutanterna,  öfverstarne  frih.  A,  F.  Palm- 
felt  och  K.  J.  Adlercreutz,  utnämndes  till  chefer  for  de 
båda  brigader,  som  utgjorde  södra  fi fiska  arméen,  h vilken 
benämning  väl  är  att  fatta  såsom  en  motsättning  mot 
Savolaksbrigaden  såsom  varande  den  norra.  I  förbigående 
må  ock  här  omnämnas,  att  generalkvartermästaren  och 
direktören  för  fältmätningskåren  öfverste  Gr.  W.  af  Tibell, 
om  hvilken  redan  förut  är  taladt,  just  denna  dag  ut- 
nämndes till  generalmajor.  Under  de  närmast  följande 
dagarna  uppsatte  han  förslag  till  militära  befälens  inrättande 
på  södra,  västra  och  norra  gränserna  af  det  egentliga  Sverige, 
hvilka  förslag  ock  af  konungen  godkändes. 

Vidare  fingo  Rajalin,  Puke  och  J.  G.  Lagerbjelke  befallning  om 
flottornas  utrustande.  Af  örlogsflottan  skulle  1 1  linieskepp,  »4  större 
och  1  mindre  fregatt»,  3  briggar,  4  avisfartyg  och  1  sjukskepp  14 
dagar  efter  vidare  orders  erhållande  vid  första  öppet  vatten  vara  färdiga 
att  gå  till  sjös  med  utredning  för  3  och  proviant  för  4  månader. 
Af  arméens  flottas  eskadrar  skulle  tillsammans  164  hemenma,  kanon- 
slupar och  kanonjollar  utrustas,  till  hvilka  skulle  komma  ett  nytt 
slags  fartyg,  eller  8  haubitsslupar,  byggda  efter  Chapmans  ritningar. 

Till  örlogsflottans  utredande  skulle  538,521  och  för  arméeus 
flottas  åter  259,000  rdr  banko  utanordnas. 

För  arméens  och  fästningarnas  i  Finland  behof  anslogos  350,375 
rdr  banko,  de  ofvannäranda  posterna  af  20,000  och  91,000  rdr 
banko  däri  inberäknade.     Jfr  k.  brefvet  V»  till  Lagerheim. 

Dessutom  anslogos  397,758  till  kapotter  m.  m.  för  arméen  samt 
258,000  rdr  banko  till  fåstningarnas  och  fältartilleriets  iståndsättande, 
121,000  till  fästningsbyggnader  och  70,000  rdr  banko  till  de  8 
haubitssluparna  m.  m. 

Häraf  torde  framgå,  att  konungen  endast  afvaktat  hemliga  krigs- 
beredningens förslag  för  att  vidtaga  krigsrustningar. 


FINSKA  KRIGET    1808 — IS  O  9  27 

Följande  dag  på  aftonen,  eller  den  5  febr.,  ankom  en 
kurir  från  Stedingk  med  en  depesch  af  den  29  jan.,  hvari 
fredsbrottet  sades  vara  omedelbart  förestående. 

Gustaf  Adolf,  som  fortfarande  vistades  på  Grripsholms 
slott,  mottog  denna  underrättelse  med  den  största  bestörtning. 

I  förstone  ville  konungen  genast  själf  begifva  sig  öfver 
till  Finland.  Vid  återkomsten  till  Stockholm  följande  dag 
afstod  han  likväl  från  denna  plan,  men  uppdrog  åt  Klercker 
att  såsom  generallöjtnant  föra  befälet  öfver  trupperna  i 
Finland,  tiU  dess  grefve  Klingspor  hunne  dit  ankomma. 
Till  generalmajor  vid  samma  armé  utnämndes  Aminoff. 
Klercker  skulle  vidare  taga  befälet  öfver  den  landsstorm, 
som  i  Finland  skulle  organiseras.  Natten  mellan  den  6 
och  7  febr.  fick  kuriren  återvända,  men  i  följd  af  väghinder 
hann  han  ej  fram  till  Helsingfors  förr  än  den  14  febr. 

Den  73-årige  generallöjtnanten  af  Klercker  hade  likväl 
dessförinnan  sett  sig  tvungen  att  på  egen  hand  vidtaga 
försvarsåtgärder.  Han  var  på  Sveaborg,  då  han  den  1  febr. 
kl.  3  f.  m.  från  Stedingk  mottog  en  skrifvelse  af  samma 
innehåll  som  den  depesch,  hvilken  den  5  febr.  anlände  till 
Stockholm.  Klercker  var  fullkomligt  oförberedd  på  att 
kriget  var  omedelbart  förestående.  »Jag  hade»,  skrifver 
han,  »ej  en  enda  bokstaf  därom  från  vårt  hof  —  inga 
penningar,  —  inga  magasiner.»^  Två,  högst  tre  veckors  tid 
kunde  beräknas  för  krigsrustningar.  Från  Helsingfors  expe- 
dierade han  sedermera  under  loppet  af  samma  dag  ett  trettio- 
tal order  om  truppernas  uppbrott  och  marsch  emot  gränsen 
samt  om  fästningarnas  sättande  i  försvarstillstånd.  De  i 
Finland  varande  trupperna  utgjorde  med  arméens  flottas 
kontingenter  22,200  man.  Klercker  befallde,  att  5,600  man, 
däribland  vargeringen,  skulle  inkastas  i  fästningarna.  På 
västra  krigsskådeplatsen,  d.  v.  s.  landet  söder  och  väster 
om  Päijäne,  tänkte  han,  att  9,800  skulle  operera  samt  på 
den   östra,    eller   i  Savolaks,  4,300  man.    I  följd  af  de  be- 


»  H.  G.  Trolle-Wachtmeister,  I,  s.  82  skrifver  den  12  dec.  1807: 
>Frän  Finland  jämras  öfver  att  intet  försvar  finnes;  inga  magasiner,  inga 
kläder  åt  truppen,  intet  krut,  inga  kulor;  det  vanliga  förrådet,  som  skall 
alltid  finnas  i  Finland,  skickades  i  fjol  landvägen  till  Pommern,  och  så 
vidare. >  Jfr  s.  78.  Om  dessa  uppgifter  äro  öfverdrifna  kan  jag  ej  afgöra. 
Generalstabens  arbete  berör  ej  denna  sak,  men  TroUe-Wachtmeisters  upp- 
gift kan  väl  ej  gärna  helt  och  hållet  sakna  grund. 


28  A.   HAMMARSKJÖLD 


fällningar,  han  den  14  februari  från  Stockholm  mottagit, 
gjorde  han  dock  i  sina  dispositioner  några  förändringar, 
»för  så  vidt  omständigheterna  och  förut  vidtaga  arrange- 
ments  det  medgifvit». 

I  stället  för  att  sammandraga  arméen  kring  Tavastehus 
hade  han  nämligen  bestämt  sig  för  att  så  nära  gränsen 
som  möjligt  möta  fienden.  Trupperna  skulle  fördenskull 
uppmarschera  i  Forsbylinien,  som  ej  låg  långt  västerut 
från  gränsen  vid  Kymmene  älf.  Bättre  skulle  det  likväl 
hafva  varit,  om  han  vid  Lahtis — Marttila— Koskis  koncen- 
trerat sina  trupper.  Om  Klercker  gjort  detta  och  därjämte 
till  spaningstjänst  förstått  använda  sitt  kavalleri,  likasom 
ryssarne,  skulle  han  fått  bättre  kännedom  om  fiendens 
rörelser  och  styrka,  än  han  fick  i  Forsbyställningen.  Rys- 
sarne hade  dessutom  redan  inryckt  i  landet,  innan  hans 
trupper  hunnit  uppmarschera  i  denna  linie. 

Finska  hufvudarméen  fördelades  på  tvenne  brigader, 
af  hvilka  den  första  skulle  utgöra  högra  flygeln  och  enligt 
konungens  befallning  kommenderas  af  öfversten  frih.  Palm- 
felt;  den  andra  brigaden  åter  skulle  utgöra  vänstra  flygeln 
och  kommenderas  af  öfverste  Adlercreutz.  Bägge  dessa  voro 
såsom  nämndt  är  generaladjutanter.  Såsom  Klerckers  general- 
adjutant eller  stabschef  fungerade  öfverste  Gripenberg. 

Hvad  de  till  Savolaks'  och  Karelens  försvar  afsedda 
trupperna  angår,  skulle  dessa  bilda  en  särskild  brigad 
under  chefen  för  Savolaks'  regemente,  generaladjutanten 
grefve  J.  A.  Cronstedt.  Brigaden  skulle  samlas  vid  St. 
Michel,  undantagandes  Karelska  jägarekåren,  hvars  sam- 
lingsplats var  den  viktiga  gränsorten  Joensuu. 

Redan  den  3  febr.  kl.  12, 15  f.  m.  ankom  Klerckers  mobili- 
seringsorder för  Savolaksbrigadens  trupper  till  Heinola,  där 
brigadbefälet  för  tillfället  fördes  af  öfverstelöjtnant  Sunn. 
Både  grefve  Cronstedt  och  chefen  för  Savolaks'  jägarerege- 
mente uppehöllo  sig  nämligen  vid  denna  tidpunkt  tillfälligt- 
vis i  Stockholm.  Mobiliseringen  skedde  emellertid  så  raskt, 
att  trupperna  och  vargeringen  redan  den  10  och  13  febr. 
synas  hafva  varit  samlade  omkring  St.  Michel  och  Varkhaus, 
naturligtvis  utom  Karelska  jägarekåren.  Den  16  febr.  var 
dock  äfven  hela  denna  trupp  samlad  vid  Joensuu.  Chefen, 
öfverstelöjtnant  AminofF,  inträffade  likväl  först  den  3  mars. 


FINSKA    KRIGET    1808  — 1809  29 

Från  första  stund  var  det  Klerckers  hopp  att  kunna 
hejda  fienden  redan  vid  gränsen.  Den  3  febr.  skref  han 
nämligen  till  Stedingk,  att,  om  fienden  lämnade  honom  14 
dagars  anstånd,  skulle  arméen  göra  dess  inbrott  och  lätt 
uträknade  framsteg  skäligen  kraftigt  motstånd,  hvarfor 
han  hade  för  afsikt  att  samla  hufvudarméen  vid  Nyby, 
Artsjö  och  Forsby.  Orsakerna  till  att  södra  finska  arméen 
ej  hann  intaga  denna  ställning  hade  sin  grund  i,  att 
den  gamle,  hederlige  Klercker  icke  tagit  i  beräkning  åt- 
skilliga dolda  krafter,  som  rörde  sig  på  djupet,  hvilka  i 
förening  med  oförmåga  och  oduglighet  annanstädes  skulle 
lägga  tunga  band  på  hans  verksamhetsbegär  och  arbetskraft. 

Innan  Palmfelt  och  Adlercreutz  af  konungen  blifvit 
utnämnda  till  brigadchefer,  hade  brigaderna  eller  fördelnin- 
garna, såsom  de  i  förstone  kallades,  förts  af  generalmajorerna 
Ehrenroth  och  Aminoff,  hvilka  Klercker  gifvit  dessa  befäl, 
emedan  de  vid  denna  tidpunkt,  utom  Klercker  själf,  voro  de 
enda  generaler,  som  vistades  i  Finland.  Och  när  han  med 
dem  och  öfverste  Palmfelt  öfverlade  om  detaljerna  af  den 
från  Stockholm  komna  försvarsplanen,  förklarade  Ehrenroth, 
som  redan  anhållit  om  afsked,  att  »planen  vore  ganska  god 
men  halp  ingenting,  ty  Finland  skulle  ändå  en  gång  höra  till 
JKyssland,  hvilket  vore  så  godt  först  som  sist»,  öfverste  Palm- 
felt åter  —  »efter  gamla  vanan  bakslug  och  gärna  drager 
sig  ur  spelet  när  det  gäller»,  antecknar  Klercker  —  upp- 
trädde bestämdt  mot  planen.  Man  kunde  icke  undgå  till- 
tal, tyckte  han,  därest  man  samlade  trupperna  vid  gränsen 
i  stället  för  vid  Tavastehus,  hvilket  konungen  utsett  till 
samlingsplats.  »Jag  lät  honom  prata»,  skrifver  Klercker, 
»frågade,  om  han  ville  med  flit,  då  nöden  ej  fordrade,  lämna 
fienden  platta  landet  och  lämna  alla  effekter  kvar  i  Helsing- 
fors, som  då  ej  alla  voro  transporterade  från  Sveaborg,  och 
sade  positivt,  att  jag  tog  ingen  trupp  ifrån  gränsen,  förrän 
den  tagna  positionen  vore  bruten.» 

Hvad  finska  folkets  sinnesstämning  vid  denna  ödes- 
digra tidpunkt  beträffar,  tyckes  den,  efter  andra  Itällor  att 
dönia,  ha  varit  ungefär  följande.  Adeln  och  krigsbefälet 
torde  hafva  haft  ungefär  samma  tankar  som  Ehrenroth  och 
Palmfelt,  eller  med  andra  ord  ha  önskat  en  förening  med 
Ryssland.     Samma  känslor  synas  äfven  ha  uppfyllt  en  stor 


1 


30  A.   HAMMARSKJÖLD 


del  af  medelklassen.  Af  borgerskapet  ville  de,  som  hade 
affärer  på  Ryssland,  att  Finland  skulle  förenas  med  detta 
land.  Af  bönderna  däremot  stod  allra  största  delen  på 
Sveriges  sida;  detta  kanske  icke  minst  därför,  att  herrarne 
lutade  åt  Ryssland.  Men  ett  stånd  fast  höll  af gj  or  dt  och  obe- 
tingadt  vid  det  gamla  moderlandet,  nämligen  prästeståndet. 

I   en   följande   artikel  skola  vi  behandla  själfva  krigs- 
rörelserna, så  långt  andra  delen  för  oss. 


r 


Johan  Glasson  Risingli 


AF 

ELLEN  FRIES 


I. 

Oliver  Cromwell  anses  gemenligen  hafva  gått  i  spetsen 
för  det  merkantila  fälttåg,  som  Europas  stater  den  ena 
efter  den  andra  under  sextonhundratalet  började  emot  hol- 
ländarnes  handelsvälde. 

Dock  torde  den  äran  ej  vara  hans,  utan  fastmera  Axel 
Oxenstiernas.  Denne  upptog  kampen  mot  det  holländska 
handelstrycket  genom  de  bekanta  skeppsfrihetsförordning- 
ama,  hvilkas  syfte  var,  liksom  den  berömda  navigations- 
aktens,  att  undergräfva  holländarnes  frakthandel. 

Ett  svenskt  östersjövälde  var  en  »kropp  utan  lif»,  så 
länge  handeln  i  denna  svenska  insjö  helt  och  hållet  låg  i 
holländarnes  händer.  Efter  århundradens  erfarenhet  står 
ej  detta  tydligare  för  oss  än  det  stod  för  Axel  Oxenstierna. 
Det  fordrades  likväl  kraftiga  medel  för  att  bringa  den  svenska 
handeln  på  fötterna.  Och  Axel  Oxenstierna  tvekade  ej  att 
använda  dem.  Hans  förmenta  frihandelsgrundsatser  få  ej 
uppfattas  efter  nittonde  århundradets  åskådning.  Det  har 
med  rätta  om  hela  det  s.  k.  merkantilsystemet  blifvit  sagdt, 
att  det  snarare  bör  betraktas  såsom  en  praktisk  handels- 
politik än  som  ett  fulländadt  teoretiskt  system,  och  Axel 
Oxenstierna  var  i  sin  handelspolitik  som  i  sin  diplomati  en 
praktisk  herre,  hvars  styrka  var  att,  såsom  han  själf  ut- 
tryckte det,  »taga  occasionerna  i  akt.» 

Ur  teoretisk  synpunkt  må  man  fördöma  huru  mycket 
man  vill  sextonhundratalets  handelslagstiftning  och  handels- 


32  ELLEN  FRIB8 


politik  med  dess  reglementeringar  och  parteringar  och  mono- 
pol, man  kan  vara  frestad  göra  sig  löjlig  öfver  deras  bam- 
sligheter  och  öfverdrifter,  och  åtskilliga  åtgärders  oklokhet 
faller  genast  i  ögonen,  men  detta  stränga  reglementerings- 
system  hade  sina  obevekliga  historiska  betingelser,  och  den 
«om  genomförde  systemet  konsekventast,  Colbert,  hade  ej 
anledning  att  beklaga  sig  öfver  följderna  af  detsamma.  Det 
berodde  ej  heller  på  Axel  Oxenstierna  själf,  att  han  ej  blef  en 
svensk  Colbert,  ^  ntan  det  berodde  på  flera  viktiga  omständig- 
heter, bland  hvilka  den  ej  minst  viktiga  var,  att  svenskarne 
voro,  såsom  redan  Gustaf  Vasa  erfarit  och  betygat,  »drön- 
göter»  och  »till  handel  fast  oskickelige». 

Axel  Oxenstiernas  son  och  efterträdare,  Erik  Oxenstierna, 
besjälades  af  samma  intresse  för  den  svenska  handeln  och 
industrien  som  fadern,  och  Karl  XI:s  förmyndarregering  sak- 
nade  ej  ansatser  att  fullfölja  den  genom  Karl  X:s  krig  af- 
brutna  Oxenstiernska  handelspolitiken,  om  ock  utan  döss 
kraft  och  klokhet.  De  högadlige  herrarne  stå  dock  tämligen 
ensamma  i  sina  merkantila  sträfvanden.  Nationen  i  sin  hel- 
het hade  sina  blickar  fäst  allenast  på  en  stundande,  allt  för- 
bättrande reduktion  och  såg  i  högadelns  intresse  for  handelns 
och  industriens  utveckling  främst  ett  famlande  efter  utvägar 
att  undvika  denna  fruktade  åtgärd,  en  misstanke,  som,  hvad 
Karl  XI:s  förmyndare  angick,  ej  var  utan  sin  grund. 

Den  genuint  svenska  medelklassen  var  ej  heller  vid 
denna  tid  synnerligen  stark  hvarken  till  antal  eller  infly- 
tande. Sveriges  handelsstånd  bestod  till  en  ej  ringa  del  af 
utländska  element,  för  hvilka  Oxenstiernornas  patriotiska 
synpunkter  måste  f örblif va  främmande.  De  mest  betydande 
handlandena  och  industriidkarne  voro  af  utländsk  börd: 
de  Geer,  de  Besche,  Roquette-Hägerstierna,  Palmstruch, 
de  Moucheron,  Pötter-Lillieflycht,  Larsson  v.  d.  Linde, 
Lefebure,  Bedoire,  för  att  nämna  endast  några  af  de  mera 
betydande  namnen.  Många  af  dessa  herrar  exploiterade  oför- 
synt Sveriges  tillgångar  och  hade  sina  kapital  i  utlandet. 
Deras  intressen  sammanföUo  mindre  än  hvad  man  i  allmän- 


^  Om  appfattningen  af  merkantilsystemet  se  Ro  sch  er,  G-eschichte  der 
National-Oekonoinik,L  a  b  p  e  y  r  e  s,  Geschichte  d.volkswirthschaftlichen  Anschan- 
nngen  d.  Niederländer,  Ney marek,  Colbert  et  son  temps.  Van  Rees, 
Verhandeling  över  de  Maximen  van  JPieter  de  la  Court. 


JOHAN  CLAS80N  RISINGH  33 

het  varit  böjd  antaga  med  de  rent  svenska,  ehuru  det  bör 
erkännas  att  icke  desto  mindre  det  mesta  som  för  svensk 
handel  och  industri  blef  uträttadt,  var  dessa  utländingars 
verk. 

Bland  det  fåtal  svenskar  nedom  de  högadligas  krets, 
för  hvilka  den  svenska  handelns  utveckling  var  ett  lifs- 
intresse  och  som  till  fullo  uppfattade  betydelsen  däraf  för 
Sveriges  *framtid,  intager  Johan  Classon  Risingh  ett  be- 
märkt rum.  Hans  namn  har  blifvit  förknippadt  med  det 
sista,  sorgliga  skedet  i  ett  af  den  Oxenstiernska  handelspoli- 
tikens berömdaste  företag:  Nya  Sveriges  kolonisering.  Johan 
Risingh  var  koloniens  siste  guvernör.  Hans  praktiska  dug- 
lighet kan  med  goda  skäl  ifrågasättas,  men  ej  hans  ekono- 
miska insigter  och  skarpsinne,  framlagda  i  flere  för  sin  tid 
märkliga  arbeten.  Det  kan  därför  om  honom  sägas,  att 
han  genom  sin  företrädesvis  teoretiska  begåfning  var  till 
k3mnet,  ej  blott  till  börden  svensk. 


Be  kortfattade  biografier  öfver  Johan  Risingh,^  som  fin- 
nas, innehålla  många  felaktigheter.  Källorna  rörande  hans 
yttre  lefnadsförhållanden  äro  ock  sparsamma,  dock  torde  de 
fullständigt  begagnade  ställa  hans  personlighet  och  skrift- 
ställarverksamhet  i  en  klarare  dager  än  hittills  kommit 
dem  till  del. 

Magister  Clas  Bothvidi,  förut  rektor  i  Norrköpings  skola, 
blef  1612  kyrkoherde  i  B;isinge  församling  af  Linköpings  stift. 
Han  var  äldre  broder  till  den  berömde  biskop  Johannes 
Bothvidi,  och  måhända  var  det  af  stolthet  öfver  denne 
broder,  som  han  tilldelade  tvä  af  sina  fem  söner,  den  äldste 
och  den  yngste,  namnet  Johannes  eller  Johan.  Dessa  två 
togo  efter  socknen,  hvaruti  fadern  blifvit  kyrkoherde,  nam- 
net Risingh.  En  deras  halfbroder,  också  bärande  namnet 
Johan,  kallade  sig  likaledes  Risingh. 

Det  är  naturligt,  att  en  förväxling  lätt  skulle  uppstå 
mellan  dessa  tre  samtida  bärare  af  samma  namn.     Den  har 


^  \  An  reps  Ättartaflor,  adl.  ätten  Risingh;  Nordisk  Familjebok: 
Biogr.  lexikon;  Stiernman,  Svensk  Adelsmatrickel ;  samt  i Det  lärda  Öster- 
götland!, handskrift  i  Linköpings  bibliotek. 

•     Hist.   Tidskrift  1896.  3 


M  ELLEN  FRIES 


gått  igen  hos  alla  biografer,  och  detta  enligt  den  lagen, 
som  gäller  inom  de  historiska  minnenas  område  likaväl  som 
inom  religionens:  »att  den,  som  mycket  hafver,  honom  skall 
än  mera  gifvet  varda».  Nya  Sveriges  siste  guvernör,  national- 
ekonomen Johan  Bisingh,  har  med  sitt  namn  förenat  åtskil- 
ligt, som  rätteligen  tillkommer  brodern  och  half brodern.  Om 
dessa  tvenne  har  man  visserligen  ej  många  underrättelser, 
men  de  äro  dock  af  sådan  art,  att  de  bestämdt  skilja  dem 
från  hvarandra  och  från  den  tredje,  liksom  de  äfven  be- 
stämma deras  släktskap. 

En  Johan  Classon  Risingh,  var  född  i  Risinge  socken  i 
Östergötland  den  22  mars  1611,  hans  fader  var  kyit oherden 
Clas  Bothvidi.  Han  studerade  antagligen  i  Dorpat,  blef  redan 
1637  kamrerare  i  Stettin  och  dog  där  den  28  jan.  1649 
samt  begrofs  i  Maria  kyrka  därstädes  den  5  febr.  s.  å.  Han 
efterlämnade  tre  döttrar:  Elisabet,  gift  med  borgmästaren 
i  Skeninge  Gabriel  Hack,  Anna,  gift  med  Tomas  Ranth, 
och  Kristina,  gift  med  presten  i  SkeppsholmsfÖrsamlingen 
Erik  Salenius.^ 

En  annan  Johan  Bisingh  var  1667  sekreterare  i  Gröte- 
borg och  utnämndes  den  11  mars  1668  till  notarius  publicus 
därstädes.    Hans  föregående  öden  antydas  ingenstädes,  och 

^  Bland  K.  bibi.  smäskrifter  finnes  ett  fragment  med  följ.  titel:  >Pii8 
Manibns  viri  Nobilis  et  amplissimi  Dn.  Johanms  Olassohn  Rijsing,  Ostro- 
gothi  S:ae  R:se  M:tis  et  Begnornm  Sneciae  per  Pomeraniam  orientalem  Apo- 
logistae  Anno  Aer.  Chr.  cIo  loc  XI.  XI.  Kal.  Apr.  Nati  olo  loc  IL.  IV  Kal. 
Febr.   denaticnm   ipsis   Nonis   febr.    ejnsdem   anni    exnyiae  ejns  in  templo 

catbedrali   ad   D.   Mariae   Stetini   solemniter   deponendae  sunt ut 

Juyentus  debitam  pietatem  frequens  exhibeat,  invitatur  a  M.  Joh.  Micraelio 
rectore.  Typis  Retianis.  —  Jämför  ock  bouppteckning  af  d.  17  sept.  1674 
efter  nationalekonomen  Johan  Risingh  i  Stockholms  förmyndarkammare, 
där  de  närvarande  fruarna  upptagas  såsom  dennes  brorsdöttrar  och  enda 
arf vingar.  En  revers  af  följ.  lydelse  är  bifogad  bouppteckningen:  »Be- 
kenner  iagh  undertecknad,  at  iagh  hos  mig  hafver  innestäendes  min  S.  Broders 
Johan  Classons  (fordom  Camererarens  i  Stettin)  barns  del,  som  them  for 
Grosstorps  skattegärd  tillkommer,  som  ähr  175  Rdr Stock- 
holm 22  aug.  1652  Joh.  Cl.  Risingh».  —  Af  de  i  alla  biografier  national- 
ekonomen Risingh  tilldelade  två  orationerna  från  Dorpat,  bärande  titlarna  1) 
Oratio  de  civitate  Dorpatensi,  Dorpat  1637  in  A  och  2)  Oratio  de  Milite 
Christiano  metrice  Dorpat  1637  d.  5  juli  in  A,  har  jag  ej  lyckats  fä  se  mer 
än  den  sistnämnda,  men  den  förefaller  vara  författad  af  den  här  ofvannämnde 
kamreraren  Risingh.  Efter  talet  följa  några  verser  af  for  hans  afresa  aör- 
jande  landsmän,  däribland  en  från  Arboga,  som  skrifver: 

>Nunc  Dominum  rogito  praesentia  prisca  futura 

Tempora  qui  cernit  quique  creata  regit 

Hinc  ut  te  reducem  Patriae  ad  Poinaeria  terra 

Ducat  et  inde  bona  conditione  locet.> 
Se  ock  Bref  t.  Johan  Oxenstierna  frän  denne  Risingh  i  Tidö  saml. 


JOHAN  CLASSON  BISINGH  35 

om  de  följande  veta  vi  allenast,  att  lian  1675  var  rådsherre 
och  ingick  gifte  med  jungfru  Metta  Brauns,  samt  att  han 
sedan  lämnade  den  luterska  kyrkan.^ 

Efter  att  sålunda  hafva  eliminerat  de  båda  obetydliga 
bärarne  af  namnet  Johan  Risingh,  återstår  att  skildra  den 
namnkunnige  Johan  Risinghs  lefnadslopp. 

Hans  födelseår  är  okändt.  Den  öfverallt  anförda  upp- 
giften 22  mars  1611  tillhör  hans  broder,  såsom  ofvan  visats. 
Antagligen  är  han  yngre  än  denne,  ty  han  inskrefs  först  den 
25  aug.  1635  vid  Uppsala  universitet  efter  att  ha  genom- 
gått Linköpings  gymnasium.^  I  nov.  1639  deltog  han  i 
den  uppvaktning  af  verser,  »Concentus  Metricus»,  som  stude- 
rande af  Östgöta  nation  egnade  Magnus  Gabriel  Dela  Gardie 
vid  hans  tillträde  till  rektoratet,^  och  i  juni  1640  disputerade 
han  för  E.  G.  Emporagrius.^ 

Han  kallar  sig  i  ett  af  sina  arbeten  för  lärjunge  till 
Loccenius,    och    detta    är   den    enda    antydan  vi  funnit  om 

*  Berg,  Sami.  t.  Göteb.  Hist.  sid.  20,  80,  124,  130,  493.  Bref  t. 
Wrangel  Ve  1674,  Skokl.  Sami.  —  I  Sami.  BiograpMca  (RA.)  finnes  ett 
bref  från  en  fjärde  Johan  Risingh  dat.  Norrköping  Vn  1^93  t.  landshöf- 
ding  Eldstierna.  Det  visar,  att  redan  vid  den  tiden  började  man  förväxla 
herrame  Johan  Risingh,  sä  att  en  utredning  var  af  nöden.  Eldstierna  hade 
frågat  hvad  som  blifvit  af  J.  R:s  papper.  Brefskrifvaren  säger  sig  ej  veta 
hvilken  J.  R.  landshöfdingen  menar.  >Då  Sahl.  Johan  Risingh  Clason  d.  ä.> 
(ej  troligt  han  var  d.  ä.,  såsom  nedan  synes,)  »dog  i  Stockholm,  så  lärer  secr. 
Plans,  som  han  då  var  hos  i  Stockholm,  veta  gifva  underrättelser  huru  hans 
effterlätenskap  tog  vägen.  Skulle  ock  vara  den  andra  Johan  Risingh,  som 
var  uthi  Stettin,  så  tror  jagh  hans  dotter,  som  egde  en  holmpredikant  i 
Stockholm,  boendes  på  Ladugårdslandet,  H.  Kerstin  Johansdotter  benämdh,  lär 
gifva  underrättelser.  EUies  här  i  orterne  mast  alle  döda  och  kringströdda, 
som  eUjes  en  halfbroder  Johan  Risingh  uthi  Göteborg  stadssekreterare,  hvil- 
ken för  några  åhr  sades  aposticerat  och  dess  hustru  af  sin  piga  mör- 
dades.»    —    —    RR.  ^Vs  1668. 

^  Se  Album  Studiosorum.  I  Håhls  Matrikel  (Vest.  Sami.  939)  finnes  någon 
undran,  om  det  kunde  ha  varit  2  med  samma  namn,  likaså  i  Palmskiölds 
anteckningar  men  frågan  är  ej  utredd. 

8  Finnes  bl.  K.  Bibi.  Småskrifter.  I  »Det  lärda  Östergötland»  m.  fl. 
st.  omtalas:  »Oarmen  festivitati  nuptiarum  qua  perquam  Rever.  et  Clariss. 
M.  Nicol.  Magni  R.  Dioces.  Lincop.  Senior  ut  et  P.P.  in  Vreta  Kloster  Viro 
doctiss.  M.  Bothvido  Olaudio  Nore.  pastori  in  Hellestadh  donat  filiam  suam  vir- 
tnosiss.  virginem  Anno  1638,  8  juli  in  Vreta  a  Joh.  Cl.  Risingh,  Medio 
Lincop,  in  A.»  Har  ingenstädes  påträffat  denna  skrift,  men  antager  att 
den  är  af  denne  Risingh,  liksom  den  förstnämnde  till  M.  G.  Dela  Gardie. 
Den  andre  Risingh  skulle  redan  då  varit  i  Pommern  och  antagligen  gift. 
Dela  Gardie  var  ock  nationalekonomen  Risingh  s  ständige  beskyddare. 

^  Disputation  ens  titel  är:  »Disputatio  philosophica  de  philosophia  in  ge- 
nere,  quam  ex  altis  affulgente  lumine,  in  Regia  Sueouum  quae  est  ad  Salam 

Academia  etc.» Följer  en  dedikation  t.  M.  G.  Dela  Gardie,  till  fadern 

Cla»  Bothvidi,  till  »fratribus  amantissimis»,  Bothvid,  präst  i  Hellestad,  Georg, 
amanuens  i  Riksarkivet,  och  Johannes  Claudius  Risingh,  »Pomeranise  ci- 
terioris  redituum  curatori  designato  solertlssimo». 


36  ELLEN  FRIES 


den  undervisning  han  i  Uppsala  åtnjutit.  För  de  närmast 
följande  åren  har  det  ej  varit  möjligt  erhålla  några  upplys- 
ningar om  Risingh.  Först  år  1646  i  aug.  dyker  hans  namn 
åter  upp.  Han  är  då  den  unge  ädlingen  Clas  Åkesson  Totts 
lärare.  Antagligen  har  han  ägnat  äfven  de  mellanliggande 
åren  åt  studier,  resor  och  lärarverksamhet.  I  hans  skölde- 
bref  (RR.  20  dec.  1653)  står  att  han  »hafver  användt  sine 
unge  åhr  uthi  studier  och  bokelige  konster  både  på  inric- 
kes  och  fremmande  academier  och  gjort  där  i  märchelige 
progresser,  och  om  dem  så  myckit  mehra  till  att  illustrera 
genomvandrat  åtskillige  konungariken,  landh  och  provincier, 
fbrfahret  deres  seder,  lagh  och  statuter,  lärt  åthskillige 
språk  och  tungemåhl»  etc. 

På  sommaren  1646  var  han  den  unge  gr  ef  ve  Tott  följ- 
aktig  på  en  resa  i  bergslagen  och  vistades  sedan  med  denne 
på  Ekolsund.  Under  hösten  voro  de  åter  i  Uppsala,  då  Risingh 
öfvervakade  Totts  läsning,  ordnade  med  hans  disputation 
och  besörjde  det  än  viktigare  »valetet,»  hvilket  gick  af  sta- 
peln den  26  maj  1647,  hvarefter  de  lemnade  universitetet 
för  att  tillsammans  företaga  den  sedvanliga  »perigrinatio- 
nen»  i  främmande  land. 

Den  blifvande  nationalekonomen  visade  redan  nu  den 
ekonomiska  oförmåga,  när  det  gällde  egna  affärer,  som  sedan 
följde  honom  genom  lifvet.  Några  bref  till  Totts  förvaltare, 
hans  egen  »gode  vän»  Olof  Andersson  Strömskiöld  äro  fulla 
af  klagomål  öfver  dåliga  affärer,  och  framför  allt  öfver  de 
dyrbara  skräddarräkningarne.^ 

I  det  följande  kom  Risingh  att  göra  stränga  reflexioner 
öfver    lyx,    men    lärde  sig  aldrig  att  rätta  mun  efter  mat- 

^  »Gud  vet  hyar  man  skall  vända  sigh  med  den  karlen,  han  förgähr 
oss  rätt  alla  ihop>,  skrifver  han  fr.  Ups.  7  maj  1647,  till  Strömsköld,  »jagh 
klär  mitt  hnfynd  sönder  för  thet  odryga  tyget  han  hafver  på  mina  vegnar 
uttagit:    han   hade  af  migh  inga  order  sä  ochristeligen  tilltaga,  icke  heller 

hafver    han   kunnat   tänkia   hvad    min   lägenhet  kunde  tåhla nu  ähr 

klädningen  allt  skurin.  Jagh  vet  migh  ingen  räd. Jagh  bad  honom  se- 
nast han  skulle  se  till  att  skaffa  migh  en  hatt,  men  then  fick  iagh  inthet. 
Beder  förthenskuU  h.  Camreraren  ville  migh  therutinnan  förhielpa  säsom  och 
itt  par  strumpor,  ändoch  Gudh  vet,  huru  iagh  kan  komma  till  rätta  effter  nu 
mehra  för  migh  uttagit  ähr,  ähn  iagh  med  2  åhrs  löhn  kan  betala.  Jagh 
ville  gierna  till  välb.  Herrens  ähro  mig  nägorledess  fäUkelyck  erhålla,  men 
alldrigh  tänkte  iagh  uppä  att  öfverflöda,  som  Oloff  tilltager.  Men  Gud 
hielpe  migh  en  gängh  theruth,  han  eller  någon  sådan  skola  alldrigh  mehra 
sä  skära  mig  öfver  kamb.»  (se  Tottska  Sami.  RA.,  Bref  fr.  aug.  1646— 
maj  1647). 


JOHAN  CLABSON  RISINGH  37 

säcken.  Han  var  sålunda  ej  den  rätte  mannen  att  lägga 
band  på  den  unge  grefve  Totts  öfverflödiga  vanor.  Resan 
gick  öfver  Holland  och  England^  till  Paris,  där  de  dröjde  en 
längre  tid.  På  våren  1648  voro  de  i  Saumur.  Den  eleganta 
krets,  i  hVilken  Tott  nu  rörde  sig,  och  hans  böjelse  för  spel, 
som  mer  och  mer  framträdde,  väckte  Risinghs  allvarliga 
bek3rmmer.  Han  meddelade  sig  därom  i  bref  till  Totts  frände» 
grefve  Per  Brahe.  Risingh  säger  sig  formana,  råda  och  re- 
sonera med  sin  unge  herre,  men  allt  fåfängt.^ 

På  hösten  1648  var  Tott  åter  i  Sverige,  och  Risingh 
var  honom  följaktig.  Han  tyckes  äfven  nu  besökt  Uppsala 
akademi,  men  genom  sin  gynnare  Magnus  Gabriel  Dela  Gardie 
erhållit  medel  att  företaga  en  ny  resa  till  utlandet  för  att 
ägna  sig  åt  ekonomiska  studier.  Af  drottning  Kristina  erhöll 
han  ett  stipendium  med  uppdrag  att  författa  en  afhandling 
om  köphandeln,  hvarpå  han  ock  vid  denna  tid  började  arbeta.^ 

1  maj  1651  var  han  åter  i  Stockholm  och  utnämndes  till 
sekreterare  i  det  nystiftade  kommerskollegium,  därför  att 
han  vid  sina  studier  och  resor  »förvärfvat  sig  en  synnerlig 
god  förfarenhet  uti  commercieväsendet  och  de  saker,  som 
därtill  höra». 

Att  döma  af  detta  ämbetsverks  registratur  blef  han 
en  af  dess  mest  verksamme  och  nitiske  ämbetsmän,  särdeles 
gynnad  af  dess  nye  direktör  Erik  Oxenstierna. 

Bland  de  ämnen,  som  i  kollegiet  med  stor  ifver  afhand- 
lades,  var  lämpligaste  sättet  att  understödja  kolonien  Nya 
Sverige  i  Amerika  och  dess  guvernör  Johan  Printz. 

^  I  England  besökte  de  Hampton  Conrt,  >ther  vi  Konungens  och  nnge 
Princens  måhltid  besågo  och  vordo  thereffter  införde  uti  en  sahl,  ther  vi 
H.  Maj:ts  hender  kysste >.     Risingh  t.  Per  Brahe  22/10  1647  (Skokl.  Sami.) 

2  >Så  enähr  iagh  thet  bl^  varse,  hafver  iagh  ingen  flit  sparat  att 
afstyrke  honom  therifrån,  med  all  then  macht  migh  thertill  gifvin  ähr, 
nembl.  med  alfvarligh  rådande,  ther  med  iagh  honom  hafver  föredragit 
the  vichtigeste  skäl  iagh  hafver  kunnat  veta  honom  skulle  therifrån  af- 
draga  kunna».    Fr.  d.  s.  t.  d.  s.  Saumur  ^^/ö  1648  (Skokl.  Sami.) 

^  I  Album  Studiosorum  finnes  antecknadt  för  16  okt.  1648  en  > Johan 
Classon  Risingh»,  och  det  kan  ej  gärna  vara  någon  annan  än  denne  Risingh. 
■—  Se  hans  memorial  och  suppliker  i  Sami.  Biogr.  1660 — 1668,  där  hans 
stipendium  och  vistelse  i  Holland  1650  omtalas.  Den  o  sept.  1652  får  lands- 
höfding  E.  Sparre  befallning  att  utbetala  t.  Risingh  »det  honom  resterande 
stipendium  och  dessförutom  att  låta  tryckia  den  bok  han  under  händer  haf- 
ver, giörandes  hela  summan  900  Rdr  el.  1350  dir.  s.  mt».  —  Några  uttryck  i 
Risinghs  uppsats  om  köphandeln  visa  ock,  att  den  började  skrifvas  vid 
denna  tid,  liksom  några  af  hans  smärre  uppsatser  äro  skrifna  i  HoUand. 
Härom  mera  längre  fram.    Bref  t.  M.  G.  De  la  G.  29/5  1651  (De  la  G.  Sami.). 


38  ELLEN  FRIES 


Risingh  intresserade  sig  lifligt  för  detta  företag  och 
begärde  att  själf  få  medfölja  fartyget  öm,  som  utrustades 
genom  Amerikanska  kompaniets  och  kollegiets  förenade  an- 
strängningar. 

Flera  skäl  bevekte  honom  att  deltaga  i  resan.  Först 
och  främst  ansåg  han,  »att  icke  allenast  ther  uthe  nembl.  i 
Nya  Sverie  vore  så  godt  och  beqvämt  både  till  att  nähra 
aigh  och  värfva  någon  godh  förkofringh,  uthan  thet  skulle 
ock  vara  itt  värck  till  fäderneslandzens  ähro  och  nytta  att 
hafva  sin  colonie  ther  uthe  så  väl  som  andra  nationer». 
Sedan  skulle  han  erhålla  goda  villkor,  om  han  ville  med- 
följa expeditionen.  Han  skulle  få  behålla  sitt  ämbete  i 
kollegiet,  få  lön  af  kompaniet  såsom  assistensråd,  erhålla 
ett  större  landområde .  i  kolonien  samt  dessutom  sex  per- 
soner »till  kost  och  frakt»  och  »tolf  till  frakt  allena»,  hvilka 
skulle  hjälpa  honom  vid  koloniseringen.  Det  lofvades  slut- 
ligen att  emigranterna  »skulle  ther  af  mehra  ynnest  och 
ähra  vinna  ähn  förkleningh».  ^ 

Den  9  dec.  1653  insattes  Johan  Risingh  genom  drott- 
ningens bref  till  Commissarius,  »till  att  förhielpa  detta 
verket  dher  att  fortsättia  och  till  att  animera  Grouver- 
nören  såväl  som  colonierne  desto  frimodigare  till  dhenne 
ände  sigh  dher  att  förhoUa,  alldenstundh  dhe  härutaf  vår 
nådigste  villie  till  coloniens  befordringh  desto  vissare  af- 
taga  och  förmerkia  kunna.  Vi  vele  fördenskuldh  be:te 
Johan  Risingh  fuUmechtigh  giöra  och  authorisere  uppå 
vare  vegnar,  till  att  ställa  och  laga  alt  det  han  iempte 
Grouverneuren  kan  befinna  oss  och  compagniet  till  tiänst 
och  nytto,  colonien  dher  till  förbättringh  och  styrckio, 
landet  till  cultur  och  upkomst  lända  kunna,  och  skall  i 
synnerhet  hans  beställningh  medh  rätt  och  ordningar,  iemväl 
och  alt  hvadh  commercierne  angår  medh  alt  det  som  dheraf 
dependerar,  så  att  landet  dher  igenom,  nest  Guds  välsig- 
nelse, måtte  komma  till  dhet  ståndh,  att  dhe  dheruppå 
ahnvände  expenser  måtte  igen  ersättias  och  löhnas  kunna».- 

^  Dessa  skäl  har  han  själf  anfört  i  slutet  af  sin  relation  om  Nya 
Sverige.  (Sami.  Nya  Sv.  RA.).  Skulle  ha  i  lön  1200  dir  smt.  och  200  dir. 
kpmt.  enl.  räkningen  i  Sami.  Biographica. 

*  Sami.  Biographica  RA.  Uttryckssätten  antyda,  att  R.  själf  nppsatt 
instruktionen.  —  Till  kammaren  om  respenningar  åt  Risingh  1,000  rdr. 
Se  RR.  d.  12  och  15  dec.    Fick  1500  d.  smt.  Kam.-KoU.  Reg.  8  dec. 


r 


JOHAN  CLASSON  EISINGH  39 


Ett  memorial  uppsattes  för  assistensrådet  Bisingh,  hvilkét 
fallständigades  genom  kommerskoUegii  instruktion  af  den 
15  dec,  som  innehåller  grundtankarna  för  koloniens  utveck- 
ling samt  en  utförligare  framställning  af  Eisinghs  ålig- 
ganden, i  öfverensstämmelse  med  det  ofvan  anförda  kongl. 
brefvet.*  Kort  efteråt,  den  20  dec,  upphöjdes  Risingh  i 
adligt  stånd.  ^ 

Den  27  jan.  1654  höll  Risingh  i  Göteborg  mönstring 
med  skeppet  Örnens  besättning  och  antagna  emigranter  och 
afseglade  den  2  febr.  Vidriga  vindar  och  sjukdom  tvungo 
honom  till  att  göra  en  omväg  söderut  och  besöka  S:t  Chri- 
stoffer,  hvadan  han  först  d.  20  maj  landade  i  Elfsborgs 
skans  i  Nya  Sverige.^ 

Med  en  djärf  handling  började  han  sin  verksamhet  i 
kolonien.  Dagen  efter  sedan  han  landat,  trefaldighets- 
söndagen  d.  21  maj,  bemäktigade  han  sig  genom  öfverrump- 
ling  holländarnes  skans  Fort  Casimir. 

Mot  all  folkrätt  hade  denna  skans  genom  guvernören 
Printz'  försumlighet  anlagts  på  svenskt  område.  Långt 
ifrån  att  göra  något  försök  till  dess  intagande  hade  Printz, 
emedan  han  nu  ansåg  kolonien  ur  stånd  att  försvara  sig 
mot  mäktiga  grannar,  öfvergifvit  utan  tillstånd  densamma, 
lämnande  befälet  åt  sin  måg  Johan  Papegoja. 

Vid  intagandet  af  Fort  Casimir  handlade  Risingh  efter 
svenska  regeringens  order,  och  det  torde  böra  betecknas 
såsom  en  klok  och  berättigad  handling.  Endast  genom  en 
bestämd  och  kraftig  hållning  kunde  svenskarne  hoppas  att 
bibehålla  sin  ställning  vid  Delaware.  Följderna  af  den 
djärfva   bedriften   visade   sig   också   genast  i  ökad  respekt 

*  Utförligt  refereradt  hos  Sprinchorn,  Kol.  Nya  Sverige,  Hist 
Bibi.  V,  till  hvilket  arbete  hänvisas  för  närmare  underrättelse  rörande  N. 
Sverige,  dä  här  egen  ti.  meddelas  blott  hvad  som  är  belysande  för  Risingh  s 
personlighet.    Se  ock  Acrelius,  Sv.  förs.  i  Nya  Sverige  s.  55 —  88. 

*  Se  hans  ofvan  anf.  bouppteckning  och  RR.  d.  20  dec.  Den  20  juli 
1652  erhöll  han  expektans  pä  hemmanet  Sätra  och  d.  25  juli  1653  hade 
han  erhållit  ett  donationsbref  pä  öfv.  Erik  Henrikssons  donation,  hvilka 
dock  tyckas  varit  bland  dessa  drottning  Kristinas  donationer,  som  aldrig 
erhöllos. 

'  R:s  halfmultnade  journal  ^/t  1654  (Sami.  N.  Sv.  RA.)  och  Lindströms 
journal.  I  anledning  af  hans  resa  utgafs:  »Nobillissimo  Viro  Joh.  Cl.  Ri- 
singh inclyto  Commerciorum  CoUegio  a  secretis  cum  in  Sueciam  novi  orbis 
abiret  sic  Epistola  valedicebat  Johan  Paulinus  >  1653  d.  30  dec.  Upsala 
(Palmskiöldska  Sami.  Topographica  del  74.)  Visar  hvilka  stora  faror  en 
amerikaresa  dä  ansågs  medföra. 


40  ELLEN   FRIES 


fbr   det   svenska  väldet,  som  vid  Risinghs  ankomst  varit  i 
upplösningstillstånd. 

Men  kolonien  var,  hvilket  Risingh  ej  väntat,  utan  laglig 
guvernör.  Johan  Papegoja  öfverlämnade  emellertid  högsta 
befälet  åt  Johan  Risingh,  som  sålunda  kom  att  faktiskt 
uppträda  såsom  guvernör  i  stället  för  såsom  assistensråd, 
biträdd  af  den  ofvannämnde  Papegoja  och  ingeniören  Lind- 
ström,   som   samtidigt   med  Risingh  kommit  till  Delaware. 

Risingh  underrättade  regeringen  i  Sverige  om  för- 
ändringarna i  kolonien,  sade  sig  vara  nöjd  med  hvem  rege- 
ringen sände  ut  till  guvernör,  bara  han  vore  en  duglig,  ej 
egennyttig  man.  Regeringen  utfärdade  ock  en  guvernörs- 
fullmakt  för  Risingh  d.  30  juli  1655,  men  den  hann  aldrig 
komma   honom  till  hända,  innan  han  lämnat  Nya  Sverige. 

En  berömvärd  verksamhetsifver  utmärker  den  nye  gu* 
vemörens  styrelse.  Redan  den  3  juni  begifver  han  sig  i 
väg  på  resor  i  landet,  gör  sig  noga  bekant  med  dess  natur 
och  resurser  samt  låter  kartlägga  detsamma.  För  honom 
blef  det  klart,  att  svenskarne  måste  beherska  hela  JDela*^ 
ware viken,  om  kolonien  skulle  kunna  uppblomstra.  Genom 
ett  plakat  af  den  8  juni  och  energiska  underhand* 
lingar  sökte  han  återbekomma  svenska  emigranter,  som  af 
missnöje  med  Printz'  på  en  gång  svaga  och  hårda  sty- 
relse flyktat  öfver  till  Virginien.  De  holländare,  som  bodde 
inom  svenskt  område,  svuro  trohet  åt  svenska  regeringen. 
En  annan  för  Risinghs  styrelse  karakteristisk  åtgärd  är 
hans  närmande  till  indianerna  för  att  genom  en  förnyad  be- 
kräftelse af  förbundet  med  dem  erhålla  en  rättsgrund  for 
äganderätten  till  landet  gent  emot  holländska  och  engel- 
ska anspråk.  Hans  underhandlingar  med  indianerna  vid 
Printzhof  den  17  juni,  af  flera  författare  skildrade,  därför 
här  förbigångna,  visa  att  han  ägde  den  aktning  föj  landets 
urinvånare,  som  gjorde  de  svenska  kolonisterna  i  Amerika 
mer  omtyckta  af  rödskinnen  än  andra  européer.  Slutligen 
lät  Risingh  utfärda  en  ordinantie  för  att  ordna  det  sam- 
hälle, som  han  styrde,  ett  i  afseende  å  humanitet  och  klok- 
het märkligt  aktstycke.^ 

1  Kom.-KoU.  Prot.  ^Va,  ^\i,  ^Va  1654  m.  fl.:  Lindströms  Journal.  SamL 
Nya  Sv.  RA.  —  Printz  hade  begärt  få  komma  hem,  men  hade  fått  afslag« 
Se  RR.  d.  12  dec.  1653. 


JOHAN  CLASSON  RISINGH  41 

För  landets  uppodling  och  kommersiella  utveckling  hade 
han  många  planer,  för  många  skulle  vi  vilja  säga,  ty  han 
synes  böjd  för  projektmakeri  och  sangvinisk  förslagenhet, 
men  däremot  hafva  saknat  den  besinningsfuUhet  och  ihär- 
dighet, som  tilltvinga  sig  framgång. 

Hans  rapport  till  regeringen  af  den  13  juli  1654^  är 
full  af  goda  förhoppningar,  och  han  anser  kolonien  »vara 
en  juvel  i  den  kungliga  kronan».  Han  hoppas  för  koloniens 
uppblomstring  mycket  af  de  nya  förslag,  som  före  hans 
afresa  utarbetats  i  Sverige  och  som  i  hufvudsak  torde  ha 
varit  hans  egna. 

Först  och  främst  skulle  emigranterna  allodialt  få  köpa 
sin  jord  af  indianerna  eller  kompaniet.  De  begagnade  sig 
ock  häraf.  Vidare  skulle  de  erhålla  hjälp  till  sin  uppsätt- 
ning genom  att  af  kompaniet  på  af  betalning  bekomma  ut- 
säde och  boskap.  Detta  förslag  omhuldades  särskildt  af 
Risingh.  En  hård  vinter  1654 — 55  och  dålig  skörd  stäckte 
dock  i  ej  obetydlig  grad  de  ljusa  förhoppningar,  som  grun- 
dade sig  på  dessa  nya  anordningar.^ 

Befordrandet  af  koloniens  handel  låg  Risingh  mest  om 
hjärtat.  Nya  Sveriges  läge  ägnade  sig  förträffligt  till  ett 
utbyte  af  produkter  mellan  de  norr  och  söder  därom  belägna 
kolonierna.  Vidare  borde  en  liflig  handel  kunna  uppstå 
mellan  moderlandet  och  kolonien,  då  kompaniets  fartyg 
gingo  tulKria  och  öfriga  fartyg  endast  skulle  betala  2  %. 
tull,  enligt  regeringens  memorial  af  den  12  dec.  1653. 
Risingh  hade  dock  många  »desiderata»  att  framställa  till 
regeringen  i  sin  ofvannämnda  rapport.  Han  behöfde  dug» 
ligt  arbetsfolk,  handtverkare  och  bönder.  Främst  af  allt 
fordrades  dock  skeppsladdningar  från  Sverige  för  att  få 
handeln  i  gång.  I  kolonien  funnos  inga  produkter  att  sända 
med  det  hemvändande  fartyget  Örn,  utan  Risingh  nödgades 
från  Virginien  uppköpa  en  last  tobak,  hvilken  blef  föremål 
för  mycken  tvist,  såsom  i  det  följande  skall  meddelas. 

I  ett  med  fartyget  örn  hemsändt  bref  till  koloniens 
gynnare,  Erik  Oxenstierna,  yttrar  Risingh  om  sina  person- 


*  Tr.  hos  Sprinchorn  anf.  st.  s.  92. 

*  Risingh,  mem.  fr.  Frauenburg  d.  18  sept.  1655,  RR.  d.  12  dec.  Se 
ock  hans  uppsatser  om  N.  Sveriges  kolonisering  och  i  >£n  landtbok>,  där 
samma  tankar  gä  igen. 


42  ELLEN   FRIES 


liga  förhållanden  därute  bland  annat:  »Hvadh  mig  belangar, 
så  är  iagh  här,  Gudhi  skie  loff,  väl  nogh  benögd,  vore  här 
allenast  the  persohner  som  the  saker*  hvilke  till  ett  sådant 
värck  behöfvas,  förrätta  kunde,  så  skulle  här  väl  kunna 
tillgå;  ty  iagh  hafver  stor  lust  att  tiena  till  thetta  vackra 
värcketz  fortgångh,  och  ähr  nu  såsom  friare  än  förr  och 
uthi  itt  annat  element,  migh  alltidh  uppehollandes  vidh 
then  förtröstningh,  att  E.  Gr.  Ex:ce  thet  värket  (näst  Guds 

hielp)   på   sine   fulle    gångh  hielpa  skall. Sedhan 

och  är  min  ödmiukeste  böön  och  begiäran,  att  effter  H.  K, 
M:t  migh  vidh  min  afresa  aller  nådigast  gaf  ett  stycke 
landh  här  uthe  till  20  &  30  bönder,  och  ther  uppå  Manlähns 
rätt,  att  nu  E.  Gr.  Excell:ce  ville  migh  gunstigt  befordra 
till  thetta  landet,  som  än  alldeles  inthet  är  rögt  eller 
hygt,  belägit  neder  vidh  Trefalldighets  Skantz,^  sträc- 
kiandes  sigh  ifrån  stranden  uth  medh  en  liten  bäck,  en 
svänsk  fierdedels  mil  upp  i  landet  och  sedhan  alt  uth  medh 
Rivieret  till  Traneudden  inclusive,  och  så  en  fierdedels 
mil  till  evärdelig  egendomb,  hvariblandh  en  godh  del  ähro 
stora  rörflachter  och  kröpelbuskar  medh  en  del  godt  landh, 
hvilket  iagh  (näst  Guds  hielp)  så  snart  och  väl  skall  be- 
sättia  medh  egen  bekostnad,  som  någor  annor  häruthe,  att 
iagh  ther  medh  framdeles  här  uthe  kundhe  ther  hafva  en 
retirade  place,  och  elliest  något  ther  af  vinna,  hvar  medh 
iagh  här  thesto  lättare  kunde  giöra  min  tillfortrodde  tienst. 
Jagh  låter  thetta  i  all  ödmjukhet  E.  Gr.  Excellrce  vara 
recommenderat,  jemväl  och  till  en  godh  hustru,  hvar  om 
iagh  migh  bättre  till  E.  Excellrce  tillförtroor,  än  någon 
annan  i  verlden.  Och  än  doch  att  the  Engelske,  som  här 
varit  hafva,  hafva  icke  obscure  migh  till  sådhant  ombudit, 
så  vill  iagh  doch  inthet  ther  till  giöra,  medh  mindre  iagli 
först  E.  Gr.  ExcelLces  authoritet  ther  uthi  hafver;  skall 
förthenskull  här  medh  bero  låta.»^ 

^  Det   namn,  som  Bvenskarne  gäfvo  det  af  dem  intagna  Fort  CASimir. 

2  R.  t.  E.  Oxenstierna,  Fort  Christina  »V?  1C54  (Sami.  Nya  Sv.  RA). 
—  Enligt  adelns  ättartaflor  m.  fl.  biografier  hade  R.  redan  1638  ingått  äkten- 
skap med  Elisabet  Mänsdotter  Wallefstadia  och  1646  blifvit  änkling.  Vidare 
skulle  han,  ovisst  hvilket  år,  ingått  nytt  gifte  med  Kristina  Eriksdotter 
från  Jönköping.  —  Men  då  de  i  dessa  äktenskap  födda  barnen  bevisligen 
äro  hans  broders,  då  i  bref,  memorial,  boappteekning  och  andra  källor, 
ingenstädes  namnes,  att  han  varit  gift,  torde  »hnstrnma»  hafva  rätteligen 
varit  hans  svägerskor.  Möjligen  var  en  af  dem  hans  moder.  Se  HähU 
herdaminne.     Palmsk.  Sami.  XIII  45. 


JOHAN  CLASSON  RISINGH  43 


Emellertid  väntade  Risingh  förgäfves  på  den  redan  vid 
hans  afresa  från  Sverige  bestämda  förstärkningen  af  folk, 
ammunition  och  handelsvaror.  »Den  Gyllene  Hajens»  ut- 
rustning gick  långsamt,  och  först  den  15  april  1654  läm- 
nade fartyget  Göteborg.  Man  hade  till  skeppare  en  hol- 
ländare, som  tydligen  stod  i  maskopi  med  sina  landsmän, 
han  låtsades  ej  känna  inloppet  till  Delawareviken,  utan 
seglade  in  i  den  norra  viken,  så  att  fartyg  och  last  kommo 
i  den  där  belägna  holländska  koloniens  händer.  Det  tredje 
fartyget,  »Mercurius»,  blef  ej  färdigt  att  afgå  från  Göte- 
borg förrän  i  oktober  1655,  och  när  det  väl  kom  af  stapeln, 
var  redan  sista  akten  i  svenskarnes  kolonisationsförsök 
i  Norra  Amerika  utspelad. 

Den  energiske  guvernören  i  Nya  Holland,  Pieter  Stuy- 
vesant,  fick  genom  Gyllene  Hajens  ankomst  klart  för  sig, 
att  svenskarne  på  allvar  tänkte  befästa  sig  i  kolonien,  och 
påverkad  af  liknande  underrättelser  från  hemlandet,  beslöt 
han  ofördröjligen  våga  ett  steg  mot  Nya  Sverige.  Några 
fartyg  utrustades  med  stor  hast  i  Manhattan.  Stuyvesant 
anförde  dem  och  inseglade  djärft  i  Delawareviken.  Genom 
öfverrumpling  lyckades  han  bemäktiga  sig  den  bäst  be- 
fästade  af  de  svenska  skansarna,  Nya  Elfsborg,  den  30  aug. 
1655,  hvarefter  det  svagt  bemannade  och  bevarade  Kristina 
tvangs  att  kapitulera  den  15  sept.  1655.  Den  svenska  kolo- 
nien föll  utan  ära.^ 

Att  svenskarnes  intagande  af  Trefaldighetsskansen 
skulle  framkallat  denna  konflikt  med  hoUändarne,  såsom 
en  del  författare  påstå,  synes  efter  en  förnyad  granskning 
af  källorna,  föga  troligt.  Snarare  har  denna  kraftåtgärd, 
såsom  redan  förut  framhållits,  för  en  tid  räddat  den  svenska 
kolonien.  Någon  skuld  till  koloniens  fall  i  Risinghs  ad- 
ministration torde  ej  heller  finnas.  Tvärt  om  hade  han 
lyckats    mildra   det   missnöje   Printz'    hårdhet   framkallat 


*  >Een  kort  berettelse  om  thett  anfall,  thermedh  the  hollendske  In- 
liyggiare  af  Nya  Nederlandh  then  Svenske  Colonien  uthi  Nya  Sverige  medh 
fyendtligheeth  oförmodeligen  och  uthan  skäligh  ordsaak  hafva  öff nerfallit  Anno 
l(>o5  sampt  och  Svar  nppå  theras  förvände  ordsaaker,  h  vårföre  the  fyendt- 
ligen  ther  ahnfallit  hafva.»  (Sami.  Nya  Sv.  RA.).  Med  något  olika  titel 
tryckt  i:  >De  Colonia  Nova  Snecia»,  af  Arfwedson  praes.  Greijer  Ups.  1825 
efter  Palmskiölds  afskrift.  Öfversatt  hos  Hazard,  Annals  of  Pensylvania, 
^Ml.  1850.  —  Uppsatsen  är  odaterad  nndertecknad  J.  Risingh. 


44  ELLEN  FRIES 


» 


bland  så  väl  svenska  som  holländska  kolonister.  Främsta 
orsaken  till  koloniens  fall  synes  ligga  däruti,  att  de  vidt- 
omfattande  handelsplaner,  som  den  svenska  regeringen  lik- 
som koloniens  nye  guvernör  hyste,  kommit  till  holländarnes 
kunskap.  Dessa  trodde  dem  närmare  sitt  förverkligande, 
än  de  voro,  och  med  sin  praktiska  klokhet  beslöto  de  att 
stäcka  dem,  så  snart  ett  tillfälle  erbjöd  sig.^ 

Holländarne  i  Amerika  voro  icke  starka,  det  holländsk- 
vestindiska  kompaniet  hade  att  kämpa  med  stora  svårig- 
heter, indianerna  voro  svenskarne  bevågne,  och  alla  hade 
i  engelsmännen  en  gemensam  fiende,  hvadan  ett  upprätt- 
hållande  af  den  svenska  kolonien  ej  hade  legat  inom  ömöj- 
ligheternas område.  Men  då  skulle  den  ock  kraftigt  under- 
stödts  från  hemlandet.  Man  skulle  ej  där  stannat  vid 
discurser»  och  förslag,  endast  ägnade  att  påskynda  hollän- 
darnes anfall.  Men  i  hemlandet  hade  de  dugande  kraf- 
terna riktats  åt  annat  häll.  Samma  dag  Fort  Kristina 
föll   i   holländarnes  våld,  intågade  Karl  Gustaf  i  Krakau. 

De  närmare  omständigheterna  vid  koloniens  fall  hafva 
ofta  skildrats.  Då  vi  ej  hafva  några  nya  källor  att  an- 
föra, hänvisa  vi  till  dessa  allbekanta  skildringar,  som  till 
stor  del  grunda  sig  på  Risinghs  egna  uppgifter.  Af  dem 
framgår,  att  han  nödgades  vika  för  öfvermakten,  att  hans 
närmaste  man  Schute,  ej  försvarade  sig,  som  man  kunde 
ha  rätt  vänta  af  en  1600-talets  svensk  och  att  samma  an- 
märkning, om  ock  i  mindre  grad,  kan  riktas  mot  Risingh 
själf. 

Risingh  hade  icke  väl  uppgifvit  Fort  Kristina,  förrän 
Stuyvesant  erbjöd  honom  att  återfå  fästet  samt  att  med 
sina  svenskar  få  lefva  enligt  svensk  lag  under  holländskt 
skydd.  Det  svenska  kompaniet  skulle  forblifva  vid  sin 
rätt,  men  erkänna  holländsk  ej  •  ^^nsk  öfverhet.  Risingh 
tvekade  ej  att  afslå  detta  anbud,  och  har  själf  förklarat 
oss  hvarför.^ 

Med  detta  förslag  åsyftade  holländarne  att  få  behålla 
de  svenska  kolonisterna,  som  kanske  annars  skulle  vilja  åter- 


^  Andra  skäl  tUl  det  svenska  väldets  undergång  i  Amerika  har  Risingh 
framställt  i  flera  uppsatser,  behandlande  den  svenska  koloniseringen,  till 
h vilka  vi  längre  fram  få  tillfälle  återkomma. 

2  Se  hans  uppsatser  om  Nya  Sveriges  kolonisering,  särskildt  den  i 
Skokl.  Sami. 


■^ 


JOHAN   CLASSON  RISINGH  45 


vända  till  hemlandet  samt  möjligen  erhålla  ytterligare 
andra  fråi?  Sverige.  Men  att  svenskarne  på  detta  sätt 
skulle  tjäna  holländarne  väckte  Risinghs  lifliga  förtrytelse. 
Han  rasade  i  vanmäktig  vrede,  så  att  Stuy vesant  med  till- 
fredsställelse såg  hans  och  de  andra  mera  betydande  sven- 
skarnes återresa  till  Europa. 

Denna  skulle  enligt  kapitulationsvillkoren  ombesörjas 
af  holländarne.  Risingh  for  med  den  ofvannämnde  Lind- 
ström på  skeppet  Bern,  hade  åtskilliga  äfventyr  och  land- 
sattes i  Plymouth,  därifrån  han  afreste  till  London,  såsom 
det  tyckes  för  att  utgrunda  engelsmännens  uppfattning  af 
Delawar  ef  rågan.  Den  var  dock  ej  uppmuntrande,  då  de 
ansågo  sig  ha  oomtvistelig  rätt  till  hela  landet  allt  sedan 
Jakob  I:s  tid.^ 

Han  for  sedan  till  Vlie  samt  till  Harlingen  i  Fries- 
land. Där  blefvo  hans  böcker,  kläder  och  manuskript  kon- 
fiskerade. Gamla  kreditorer  sedan  hans  vistelse  i  Holland 
kanna  med  skäl  misstänkas  ha  någon  del  i  ett  förfarande, 
hvaröfver  Risingh  sedan  förgäfves  beklagade  sig. 

I  juni  1656  var  han  i  Elbing  och  sammanträffade  med 
Erik  Oxenstierna.  Den  18  sept.  inlämnade  han  en  anhållan 
om  en  tjänst  eller  ett  landtområde  såsom  ersättning  för 
lidna  förluster.  Vid  denna  tid  författade  han  sina  upp- 
satser om  kolonien  och  om  dess  eröfring.  Han  ifrade  äfven 
för  att  regeringen  skulle  taga  sig  å  ny  o  an  den  i  hans 
ögon  så  ytterst  viktiga  koloniseringen.  Rikskansleren  var 
dock  ej  hågad  att  inblanda  frågan  om  Nya  Sveriges  fall  i 
de  underhandlingar  han  vid  denna  tid  förde  med  en  hol- 
ländsk ambassad  och  som  ledde  till  traktaten  i  Elbing  af 
den  11  sept.  1656.  ^ 

Ej  långt  efteråt  dog  Erik  Oxenstierna,  Nya  Sveriges 
nitiske  beskyddare.  Ko.  *,ngen  hade  hufvudet  fullt  af  andra 
planer,  och  kolonien  i  Amerika  lämnades  tills  vidare  åt  sitt 
öde.  Johan  Risingh  var  dock  en  användbar  man.  Den  11 
mars  1657  fick  han  fullmakt  »att  vara  öfverinspektor  öfver 
våra  gränse-  och  strömtullar,  och  därhos  verserande  våra 
höge  regalier,  så  ock  an-  och  tolager  i  städerna  och  andra 

^  Se   Leijonbergs   diariam.    Kom  "^^/i^  till  London.    Risinghs  uppsats 
om  Nya  Sv.  i  RA.  samt  Hazard,  Annals  of  Pensylvania. 
^  Se  hans  supplik  af  ^^/g  samt  senare  dylika. 


46  ELLEN  FRIES 


importer  uti  alla  tre  våra  guvemementer  i  Preussen  och 
Pomerellen».  Från  guvernementen  skulle  honom  tilldelas 
1,200  rdr  årlig  lön,  hvaraf  han  dock  aldrig  utfick  för  mer  än 
ett  hälft  år.  Han  tog  de  följande  åren  sitt  hufvudkvarter 
i  Elbing,  där  svenskarne  voro  bäst  sedda.  ^ 

Den  25  jan.  1660  skrifver  han  därifrån  till  sin  gamla 
gynnare  De  la  Gardie  en  ödmjuk  supplik  om  att  åter  blifva 
förhulpen  till  fäderneslandet,  då  Preussen  är  intaget  af 
fienderna  och  han  öfverhopad  af  kreditorer.  I  aug.  s.  å.  är 
han  verkligen  åter  i  Stockholm.* 

Hans  bemödande  blef  nu  dels  att  rentvå  sig  från  be- 
skyllningarna att  hafva  någon  del  i  Nya  Sveriges  förlust, 
dels  att  af  kronan  och  Söderkompaniet  erhålla  de  penninge- 
summor, som  han  ansåg  sig  hafva  rätt  att  fordra,  dels  slut- 
ligen att  få  understöd  till  den  före  utresan  till  Nya  Sverige 
påbegynta  afhandlingen  om  »köpehandeln».  Däremot  var 
han,  åtminstone  i  början,  mindre  ifrig  att  erhålla  något 
nytt  ämbete.  Hans  hälsotillstånd  var  ej  det  bästa,  och 
han    önskade   fullborda    sina  nationalekonomiska  uppsatser. 

Den  25  aug.  1660  ingaf  Risingh  till  regeringen  ännu 
en  beskrifning  på  Nya  Sverige,  resan  dit  och  hoUändarnes 
anfall  på  kolonien,  och  den  8  mars  1661  öfverlämnade  han 
ännu  ett  betänkande  om  kolonisationens  återupptagande, 
»till  Cronones  och  till  Redarnas  och  hela  Compagniets 
förnöjning  och  satisfaktion».  Detta  ledde  dock  ej  till  något 
kraftigare  ingripande  af  regeringen  i  denna  sak.  Vid  de 
underhandlingar  med  Generalstaterna,  som  fördes  1663  ge- 
nom residenten  Heinsius  och  1665  genom  gesanten  Isbrandt 
samt  1667  på  kongressen  i  Breda,  ansågos  så  väl  ersätt- 
ningen för  Guineakompaniet  som  de  för  Sveriges  handel 
fördärfliga  elucidationerna  såsom  långt  viktigare  öfverlägg- 
ningsämnen  än  frågan  om  Nya  Sverige.  Den  var  omöjlig 
att  återbringa  i  sitt  gamla  läge  och  den  berörde  ej  heller 

^  Om  ej  lön,  tyckes  han  dock  ätnjntit  andra  förmåner,  ty  han  yrkar 
aldrig  pä  denna  lön.  Säger  i  odat.  snpplik,  att  han  »öfver  4  ähr  i  Prentzen 
varit  öfver  ahnlagorne,  hvilke  iagh  och  medh  egne  Resekostningar  öfrer 
hela  Prentzen  och  Pomerellen  Inrättat,  dock  allenas  itt  half  ährs  gage 
åthnntit>.  (Biogr.  RA.)  Finnes  ock  särskild  fullmakt  af  Generalissimus 
Adolf  Johan  om  tnlluppbörden  ^'ie  juni  1657. 

^  Se  hans  bref  t.  M.  G.  Dela  Gardie,  De  la  Gardieska  Sami.  (RA.) 
samt  hans  talrika  mem.  i  Sami.  Biogr.  och  Sami.  N.  Sv.  (RA.). 


JOHAN  CLAS80N  RISIN6H  47 

så  många  personers  intressen,  om  ock  denna  kolonis  förlust 
hade  haft  till  följd  Amerikanska  eller  det  s.  k.  Söderkom- 
paniets upplösning  1662.^ 

Någon  del  i  nämnda  underhandlingar  kom  aldrig  B,i- 
singh  att  taga.  Han  fick  tydligen  i  hemlandet  uppbära 
skulden  för  koloniens  förlust,  hvilket  gick  honom  djupt 
till  sinnes.  Och  den  misstro,  som  i  anledning  däraf  af 
många  visades  honom,  försvårade  alla  hans  försök  att  få 
sina  rättmätiga  fordringar  och  önskningar  tillgodosedda. 
Förgäfves  inlämnade  han  i  flera  år  supplik  efter  supplik 
till  regeringen. 

De  i  dessa  framställda  »postulata»  äro  1)  ersättning  för 
i  Holland  lidna  förluster;  2)  tre  års  lön  såsom  sekreterare 
i  kommerskollegium  till  1200  dir  årligen;  3)  att  af  Ameri- 
kanska kompaniets  direktorer  få  ersättning  för  försträck- 
ningar efter  räkningar,  samt  sin  innestående  lön;  4)  ersätt- 
ning för  den  tobak  han  från  Amerika  hemsändt,  gående 
till  3000  rdr  sp.;  5)  »sidst  beder  jagh  allemådigst»,  så  slutar 
en  af  de  många  supplikerna,  »att  Kongl.  Maj: t  täcktes  aller- 
nådigst  förordna  migh  något  visst  deputat  till  den  större 
handelstraktatens  i  sex  delar  fullbordan.»^ 

Sin  fordran  på  lön  i  kommerskollegium  kunde  han  be- 
visa genom  drottningens  bref  af  den  12  dec.  1653,  men  då 
han  aldrig  blifvit  uppförd  på  kollegiets  stat  och  ingenting 
om  hans  resterande  lön  fanns  i  dess  protokoll  antecknadt, 
resolverade  kollegiet  redan  den  27  juni  1661,  att  denna  hans 
fordran  skulle  underkännas.  Genom  förnyade  suppliker  till 
regeringen  och  genom  De  la  Gardies  bemedling  fick  han  dock 
sin  rätt  erkänd  uti  regeringens  skrifvelse  till  kammaren  af 
d.  18  nov.  1668.  Till  Risingh  skulle  utbetalas  hans  lön  såsom 
sekreterare   i   nämnda   kollegium  från  den  1  jan.  1654  till 


*  Se  R:s  m^m.  om  N.  Sv.  i  Sami.  Biogr.  och  N.  Sv.  samt  Appelbooms 
bref  1660 — 65.  Ar  1667  i  febr.  uppsatte  Stiernhök  en  fordran  på.  N.  Sv.  som 
öfverlämnades  till  Apbm.  Fr.  s.  ä.  finnes  af  Eisingh  >En  förteckningh  nppå 
K.  Maj:ts  och  Amerische  Compag:ts  egendohm  i  Nya  Sverie  och  hele  thes 
Rivier,  nembl.  Landeryer,  sä  väl  obrokade  land,  kylar,  Ströhmar,  Qvarn- 
ställen  Bäsom  och  royde  Plantager,  upbrakade  Sädeslandh,  jemväl  Skant- 
zerne  medh  theres  tillbehör,  item  hus  och  gärdar,  jemväl  Boskap  och  Afvel». 

*  Se  suppliker,  de  flesta  odat.  i  Biogr.  och  Sami.  N.  Sv.  (RA.).  I  po- 
stalata af  ^Vio  1664  omtalas  »egendomb  pä  8000  Rdrs  kapital,  dem  Comp.  migh 
afhändt  och  returen  därför  härhemma  i  Stockholm  Anno  1657  Directorerne 
sigh  emeUan  deelat». 


48  ELLEN  FRIES 


den  11  mars  1657,  d.  v.  s.  till  den  tid  han  erhöll  anställ- 
ning i  Preussen,  3,833  dir  smt  10  öre  16  rst.  Kammaren 
hade  dock  ej  ännu  1670  verkställt  denna  utbetalning,  och 
han  torde  aldrig  bekommit  mer  än  några  hundra  dlr.^ 

En  ny  tjänst  fick  Risingh,  då  han  den  16  mars  1665 
erhöll  fullmakt  såsom  assessor  i  sjörätten,  »i  betraktande 
af  de  goda  tjänster,  som  oss  älskelig  Johannes  Risinghfor 
detta  så  i  vårt  Commercie  Collegio  såsom  och  uthi  Vestra 
Indien  gjordt  och  bevist  hafver». 

Sjörätten  var  ett  nyinrättadt  ämbetsverk,  som  skulle 
döma  i  alla  mål  rörande  sjöfarten  på  grund  af  den  under 
arbete  varande  sjölagen,  ett  verk  af  den  framstående  ocli  i 
vår  historia  föga  uppmärksammade  Henrik  de  Moucheron. 
Sjörätten  synes  emellertid  ej  kommit  till  stånd,  och  hela 
1665  års  stat  blef  aldrig  genomförd.^ 

Största  svårigheten  för  Risingh  vid  återkomsten  var 
dock  hans  tvister  med  direktorerna  i  Amerikanska  kom- 
paniet, om  lönen  därifrån  och  om  ersättningen  för  den 
hemsända  tobaken.  Äfven  dessa  frågor  behandlades  först 
i  kommerskollegium.  Direktorerna  Olof  Strömsköld,  Da- 
niel Jungh  och  sekreteraren  Hans  Kramér  inkallades  på 
sommaren  1661,  skyllde  på  hvarandra  för  bristande  bok- 
föring, ville  ej  erkänna  Risinghs  reseräkningar  och  andra 
utgifter,  som  han  sade  sig  gjort,  men  som  ej  stodo  i  kom- 
paniets böcker,  utan  fordrade  i  stället  af  Risingh  räkning 
på  hvad  han  uttagit  af  skeppet  Örnens  laddning.  Denne 
förklarade  »sigh  intet  vara  förtrodd  att  giöra  Compagniet 
någon  Rechning  på  Cargazonen,  utan  dhet  var  en  annan 
factor  dher  till  sätter,  nembl.  Elssevyg,  och  kan  alltså  intet 
tillstå,  att  han  i  böckerna  debiteras  för  dhet  som  Compag- 
niet kan  hafva  till  att  fordra  af  sin  factor».  I  en  resolu- 
tion af  den  7  okt.  hänsköt  kollegiet  målet  till  direktorer- 
nas af  görande.  Dessa  vägrade  inlåta  sig  i  svaromål,  oak- 
tadt  Risingh  inlämnade  därom  en  ny  supplik  (4  nov.).  Svaret, 
affattadt  af  Lagerfelt  (6  dec),  var  i  skarpa  ordalag. 

Risingh  fick  nu  umgälla  direktorernas  missnöje  med 
koloniens  förlust.    Han  låg  vid  denna  tid  sjuk  nere  i  Öster- 

^  Räkningar  och  snppliker  i  Sami.  Biogr.  RA. 

*^  Se  RR.  President  skulle  vara  de  Moucheron.  De  fyra  assessorerna 
med  400  dlrs  lön  voro:  Törnecrantz,  Risingh,  Jungh  och  Olofsson. 


JOHAN   CLASSON   RISINGH  49 


götland,  men  så  snart  han  kom  åter  till  Stockholm,  inläm- 
nade han  (den  7  juli  1662)  en  ny  klagoskrift,  i  hvilken  han 
begärde  enTvommissorialrätt.  Den  beviljades  honom  (5  aug.), 
men  kom  ej  till  stånd  förrän  efter  ny  supplik  i  nov.  1663.  ^ 

Risinghs  förtrytelse  vände  sig  nu  mot  Lagerfelt,  och 
han  uppsatte  en  särskild  skrift  mot  denne.  Skarpa  ord 
växlades  på  båda  sidor.  Risingh  förklarade  uttryckligen, 
att  han  ej  vände  sig  till  participanterna,  utan  till  direk- 
torerna i  kompaniet.  De  hade  af  kassans  förråd  tagit 
fullt  ut  samt  gifvit  andra  betjänte  ej  honom,  som  om  han 
sin  lön  hade  förbrutit,  och  om  ej  allt  kunde  honom  tillstås, 
så  fordrade  han  dock  att  med  dem  participera  i  vinsten 
samt  att  få  ersättning  för  den  hemsända  tobaken,  »och  icke 
kunna  dhe  medh  något  skiähl  vända  deras  oförsvarliga  ger- 
ning  inpå  participanterna,  hvilka  till  min  egendombs  bort- 
tagandhe  aldrig  beviljat^. 

Lagerfelt  klagade  öfver  att  han  blifvit  i  sitt  ämbete 
»högeligen  angripen  och  beskyldh»,  omtalade  att  Erik  Oxen- 
stierna själf rådigt  skötte  kompaniets  angelägenheter,  men 
att  han  själf  alltid  handlat  »koUegialiter»,  hvarom  han  ock 
lämnade  intyg.  Han  förklarade  slutligen,  att  allt  hade  stått 
till  att  hjälpa  »om  Risinghen  så  vähl  landet  som  sigh  sjelf 
hadhe  vetat  rätt  gouvernera  eller  åthminstone  om  han  hade 
blifvit  qvar  och  order  medh  skieppet  förväntat».^ 

Tobaksfrågan  var  likväl  den  mest  brännande  och  hade 
följande  upprinnelse.  Kompaniet  hade  upphandlat  och 
med  skeppet  Örn  afsändt  en  laddning  af  diverse  saker  för 
2,804  rdr.  Vid  ankomsten  till  Nya  Sverige  infann  sig 
hos  Risingh  en  engelsman,  AUerton,  från  Virginien,  som 
hade  flera  skuldräkningar  på  kompaniet.  Han  ville  tvinga 
sig  till  betalning,  Risingh  gaf  honom  då  af  kargasonen,  hvar- 
till  han  hade  dispositionsrätt,  och  köpte  sedan  af  samme 
man  för  egen  räkning,  på  egen  kredit  14,000  skalp,  tobak, 
som  han  betalade  med  1,189  rdr  och  hemsände  med  skeppet 
örnen.  Den  var  adresserad  till  direktör  Norfelt  i  Göte- 
borg.^    Denne    skickade   tobaken   till    kompaniet   i  Stock- 

*  Se  hans  mem.  till  Ehrensten  ^S2  1663.  Sami.  Biogr.  samt  Prot.  i 
HiBinghs  mål.     N.  Sv.  (RA.).     Kom.-KoU.  prot.  ^Ve,  ^Vs,  Ve  1661  m.  fl. 

*  Prot.  25/5  16(53.     (RA.  Sami.  N.  Sv.) 

^  Bref  fr.  Papegoja  till  Risingh  dat.  d.  10  mars  1655,  Risinghs  bref  till 
£.  Oxenstierna  och  Norfelt  handla  om  denna  tobak.    Han  tyckes  ha  önskat 

Hist.   Tidskrift  1896.  4 


50  £LL£N   FMBS 


holm,  som  därför  betalade  2,649  rdr  åt  Norfelt  på  Bisinglis 
konto.  När  sedan  skeppet  Merkurius  utrustades,  mottog 
det  en  kargason,  som  Norfelt  uppköpt  för  de  nämnda  pen- 
ningame.  Då  detta  fartyg  kom  till  Nya  Sverige,  var  emel- 
lertid Risingh  borta,  men  kommissarien  Huygens  upp- 
köpte ett  parti  tobak,  som  hemsändes  och  som  kompaniet 
sedan  sålde  med  egen  vinst,  utan  att  Bisingh  däraf  fick 
ett  öre. 

A  andra  sidan  hade  Risingh  ifrån  Amerika  på  kommers- 
kollegium  traserat   en   växel   på   2,402   rdr,   som  kollegiet 
accepterat  mot  att  den  inkomna  tobaken  skulle  säljas,  hvil- 
ket   ock  hade  skett.    Risingh  hade  ej  heller  lämnat  någon 
räkning  för  örnens  första  kargason  eller  för  de  varor  han 
uppköpt   för  de  genom  växeln  erhållna  penningarna,  ehuru 
han   därom   redan  i  Preussen  flera  gånger  påmindes.     Han 
vidhöll  dock,  att  han  därtill  ej  hade  någon  skyldighet,  att 
Elsewick  hade  fört  bok  häröfver,  och  att  han  hade  lämnat 
stora  försträckningar  till  kompaniet.    Räkningar  uppsattes 
af  båda  parterna,  af  h vilka  kompaniets  lydde  på  den  högsta 
siffran.    Risingh  bestred  dess  riktighet.   Målet  remitterades 
från  kommissorialrätten  till  hofrätten,  dit  Risingh  1667  in- 
lämnade en  ny  berättelse  om  sitt  guvernörskap  för  att  fria 
sig   från    de   beskyllningar   och   misstankar,   hvarmed  han 
enligt  egen  utsago  »var  till  ruin  obarmhertiligen  förtryckt 
vorden».    I   utslaget   af  d.    18   nov.    1668  erkändes  en  del 
af  hans   fordran,    men   han   erhöll   icke    några  penningar. 
Målet  återupptogs  af  hans  arfvingar  mot  Strömskölds  arf- 
vingar.     Slutligen  hänsköts  det  till  likvidationskommissio- 
nen; ändlösa  skrifverier  ledde  till  en  uppgörelse  af  Risinghs 
debet    och    kredit    21    år   efter    hans    död,    d.    23    nov.    år 
1693. 

De  ständiga  tvisterna  tärde  på  Risinghs  kropps-  och 
själskrafter,  och  han  klagar  öfver,  att  de  hindrade  honom 
att  ägna  sig  åt  sin  författarverksamhet. 

Redan  1650  hade  Risingh  under  sin  vistelse  i  Holland 
fått  i  uppdrag  att  författa  en  afhandling  om  köphandeln 
och   åtnjöt   i    detta   syfte  stipendium  af  drottningen.     Vid 


fä    den   såld   i   Göteborg,    sä   att   den   aldrig   skulle  komma  i  kompaniets 
händer. 


JOHAN   CLASSON   RiSINGH  51 


denna  tid  skref  han  några  smärre  ekonomiska  uppsatser  lik- 
som han  uppgjorde  planen  till  sitt  stora  arbete:  »Tractat  om 
kiöphandelen.»  Emellertid  blef  fullbordandet  af  detsamma 
uppskjutet  genom  Risinghs  resa  till  Amerika,  och  vid  åter- 
vändandet därifrån  bortkom  en  del  af  hans  litterära  till- 
hörigheter, såsom  ofvan  nämnts. 

Efter  återkomsten  till  Sverige  var  ingen  ifrigare  än 
han  själf  att  å  nyo  upptaga  arbetet.  Ar  1661  den  14  mars 
inlämnade  han  till  kommerskollegium  en  förteckning  på  de 
källor  han  användt  till  sin  handelstraktat  samt  kort  efteråt 
(27  mars)  en  »Manuductio  eller  Anledhningh  till  en  grun- 
digh  kundskap  om  kiöphandelen».  Denna  uppsats  söker 
påvisa  handelns  nytta  för  ett  rike,  nödvändigheten  af  att 
detta  vrke  liksom  alla  andra  läres  och  att  holländarne  äro 
våra  rätta  läromästare.  Det  förefaller  som  om  Risingh 
genom  detta  lilla  arbete  velat  väcka  intresse  för  sin  vid- 
lyftiga handelstraktat. 

De  följande  åren  arbetar  han  därpå,  dock  skrifver  han 
i  en  supplik  af  1665,  att  »ther  på  ännu,  efter  mycken  be- 
kostnad, tid  och  arbete  användt,  allenast  något  af  tvenne 
delar  ähn  återstår  till  att  fuUgiöras). 

Är  denna  Risinghs  försäkran  riktig,  hade  redan  då  af 
verket  afdelningar  varit  utarbetade,  som  nu  ej  längre  finnas 
i  behåll. 

Planen  till  handelstraktaten  var  anlagd  efter  en  stor- 
artad måttstock.  Den  skulle  utgöras  af  tre  delar,  den  första 
om  varorna,  den  andra  om  penningarna,  den  tredje  om 
växeln,  »efter  the  ähro  handelens  tre  väsentelige  delar, 
hvamtinnan  hela  hans  väsende  och  varelse  består.  Ty 
vahrorne  äro  såsom  handelens  lekamen,  hvarpå  all  handel 
sig  beror  och  stöder.  Penningarna  äro  såsom  siälen,  then 
ther  honom  lefvande  giör,  så  att  han  sin  gång  bekommer, 
och  växelen  är  som  thess  anda  och  förnufi^t,  som  honom 
styrelsen  och  rätta  gången  gifver».  Den  första  delen,  om 
varor,  skulle  bestå  af  tre  böcker,  och  de  båda  andra  hvar- 
dera  af  två  böcker. 

Af  hela  detta  stora  arbete  finnas  nu  endast  första 
delens  första  och  tredje  bok,  samt  kapitelindelning  å  de 
öfriga.  Troligt  är  att  delar  förkommit,  enär  de  varit  skrifna 
endast  i  koncept. 


52  ELLEN  FRIES 


Risingh  började  själf  ^  i  sitt  stora  betryck  tvifla  på 
möjligheten  af  dess  fullbordande  efter  denna  plan,  och  för- 
klarade redan  i  dec.  1664,  att  han  var  nöjd,  om  han  kunde 
få  tryckt  ett  utdrag  af  den  stora  af  handlingen. 

Samma  år  erhöll  han  genom  De  la  Grardies  bemedling 
en  assignation  till  kammaren  på  813  dir  28  öre  smt  tiU  bokens 
tryckande.  Han  hade  likväl  i  kammaren  tid  efter  annan 
uttagit  smärre  summor,  på  den  grund  att  han  aldrig  ut- 
fått hela  det  af  Kristina  utlofvade  stipendiet,^  och  hvad 
han  nu  erhöll  blef  därför  endast  102  dir. 

De  la  Gardie  intresserade  sig  likväl  för  verkets  full- 
bordan och  gaf  därför  Risingh  1667  ytterligare  500  dir  smt 
till  tryckning  samt  300  dir  smt  till  en  medhjälpare  vid  den 
slutliga  redigeringen.  Till  »coadjutant»  förordnades  Nico- 
laus  Hylthenius  (Silfverschiöld),  men  efter  en  kort  tid  blef 
denne  professor  i  Lund  och  afflyttade  dit.  Risingh  var  ej 
ohågad  taga  en  ny  medhjälpare  blott  han  själf  finge  välja 
person  och  ha  hand  om  medlen.  Detta  skulle  påskynda 
verket,  ehuru  alla  delarna,  "förklarar  han,  »redan  af  mig 
dels    äro  fullgjorde  och  dels  utkastade  och  igenomgångne». 

Emellertid  blef  förslaget  om  ett  utdrag  ur  det  stora 
manuskriptet  en  verklighet.  Det  trycktes  1669  hos  Wankiff 
med  samma  utstyrsel,  som  n^gra  engelska  nationalekono- 
miska uppsatser  från  denna  tid.  »Utthoghet»  utgjorde  ett 
sammandrag  af  det  stora  arbetet  med  ungefär  samma  plan- 
anläggning. Vid  förkortningarna  visade  sig  dock  Risingh 
ej  kunna  bibehålla  den  klarhet  och  reda,  som  tillkomma 
den  renskrifna  färdiga  delen  af  själfva  hufvudarbetet. 

»Utthoghet»  har  ett  företal  tillägnadt  De  la  Gardie,  i 
hvilket  Risingh  tackar  denne  för  att  han  låtit  trycka  trak- 
taten och  gifvit  honom  några  100  exemplar  af  arbetet. 
Detta  tyckes  varit  det  enda  honorar  Risingh  åtnjutit,  om 
drottningens  stipendium  frånräknas,  och  att  detta  ej  var  så 
särdeles  inkomstbringande,  omtalar  han  i  bref  till  De  la 
Gardie:    »Emedan   thetta   värcket  väll  många  begära  dock 

1  Dr.  Kristina  har  i  bref  af  i»  7  1652  lofvat  R.  900  rdr  för  >det  reste- 
rande stipendium  som  ock  till  en  boks  tryckiande.>  Af  de  vidlyftiga 
räkenskaperna  angående  utanordningen  af  dessa  medel  synes,  att  han  före 
resan  till  Amerika  utfått  400  rdr.  De  900  rdr  uppskattades  till  1350  dir. 
och  de  af  De  la  Gr.  lofvade  813  dir,  28  öre  smt  ansågos  såsom  rest  pä  sti- 
pendiet. 


JOHAN   CLASSON  MSINGH  53 


ganska  få,  som  något  therlore  gifva  villia,  ty  hafver  iagh 
och  till  Ers  Greffl.  Ex:ence  beröm  och  ähra  låtit  masta 
exemplaren  till  Rikscollegierna  och  Ståndzpersoner  uthdela.» 
Risingh  erhöll  dock  samma  år  af  De  la  Gardie  en  in  visning 
på  600  dir  smt  af  ryska  medlen,  men  han  säger  själf  att 
han  aldrig  lyckades  bekomma  denna  summa,  »utan  alltså 
bortåt  måst  svårligen  lida>.^ 

Risingh  tyckes  dock  ej  alldeles  uppgifvit  hoppet  att 
fullborda  sitt  lifsverk.  Han  lät  renskrifva  första  boken  af 
törsta  delen  och  öfverlämna  densamma  till  Karl  XI,  tillika 
med  en  supplik,  daterad  i  jan.  1671,  med  begäran  om  pen- 
ningunderstöd, >thermed  iag  då  the  be:te  verk  såväl  som 
ock  andra  kunde  på  arbeta  och  fullända,  hälst  om  migh 
därtill  något  årligt  visst  salarium  och  bistånd  uppå  staten 
uppföras  och  förvissas  kunde.  EUies  måste  iagh  medh  allt- 
ihop nederliggia). 

Det  kan  dock  ifrågasättas  om  Risingh  vid  denna  tid 
ännu  arbetade  på  sin  »tractat»,  och  om  ej  snarare  dessa  löften 
äro  att  betrakta  som  en  art  tiggeri. 

Detta  år  lyckades  han  däremot  få  tryckt  ett  annat  af 
sina  arbeten :  »Een  Landbook  eller  några  uppsätter  til  vårt 
käre  fäderneslands  nytta  och  förkofring,  välmente  om  Landt- 
brauk  och  Landlefverne».  Företalet  är  dateradt  1668,  så 
äfven  detta  hade  länge  legat  i  manuskript  och  är  antag- 
ligen ett  sammandrag  af  ett  större  arbete,  som  nu  förkom- 
mit,  men  som  Risingh  själf  anför  med  titeln:  »Coleri  och 
aliorum  husböcker  till  patrioters  lust,  upplysning  och  store 
gagn  af  Johan  Risingh  extraherat  dock  af  många  flere 
authoribus». 

Augusts  af  Sachsen  hof mästare,  Abraham  von  Thumbs- 
hirn,  hade  med  sin  )Oeconomia»,  utgifven  på  1590-talet, 
slagit  in  på  denna  art  litteratur,  som  sedan  i  alla  land 
fick  talrika  efterföljare.  Landtmannen  fann  i  dessa  böcker 
goda  råd  för  hushåll,  trädgårds-  och  boskapsskötsel,  hälso- 
vård m.  m.  Risinghs  bok  är  den  första  tryckta  i  sitt  slag 
i  Sverige.  Grefve  Per  Brahes  :&Oecconomia)  liksom  bearbet- 
ningen af  Coleri  Hushållsbok  utkommo  först  senare.  Shering 

^  Se  R:8  bref  till  De  la  Gardie  ^\'i2  (De  la  G.  Sami).  Suppliker  och 
räkningar  i  Sami.  Biogr.  (RA).  Dessa  senare  äro  med  hvarandra  ej  alltid 
öfverensstämmande. 


54  ELLEN  FRIES 


Rosenhane  hade  ock  vid  denna  tid  börjat  {or£Bitta  sin  Oeco- 
nomia,  hvilken,  om  den  fullföljts,  blifvit  den  yppersta  i 
sitt  slag  i  vår  litteratur,  men  äfven  denna  förelåg  endast 
i  manuskript.  I  jämförelse  med  dessa  arbeten  är  Risinghs 
bok  ytlig,  den  visar  ingen  personlig  erfarenhet  och  inga 
djupare  studier.  De  la  Gardie  hade  gifvit  några  100  dir 
till  bokens  tryckande.  Antagligen  hade  den  flera  af- 
nämare  än  >Utthoghet>,  men  icke  kunde  därmed  upphjälpas 
Risinghs  ekonomiska  betryck.  Detta  fortfor,  och  han  kla- 
gade, säkerligen  ej  utan  skäl,  att  det  hindrade  honom  i 
hans  författarskap.  Om  vintern  frös  han,  så  att  han  ej 
kunde  arbeta,  och  han  hade  ej  råd  skaffa  sig  de  för  arbetet 
nödiga  böckerna  och  skrifmaterialierna.  Endast  genom  sär- 
skilda kungliga  fribref  undgick  han  bysättning. 

Något  hushåll  hade  han  aldrig.  Än  den  ena,  än  den 
andra  var  hans  kostvärd,  hvilken  han  alltid  blef  skyldig 
penningar.  Dock  kunde  en  ungkarl  den  tiden,  enligt  Ri- 
singhs räkenskaper,  få  rum  och  mat  för  10  kpdlr  i  veckan. 
Mot  slutet  af  sin  lefnad  ackorderade  han  med  sin  värd,  så 
att  han  betalade  endast  4  kpdlr  i  veckan,  men  då  hade 
han  också  endast  »en  liten  kammare»  hos  skräddaren  Jöns 
Krok,  och  hans  »slätta  tillstånd  var  nogsamt  bekant».  Hans 
räkenskaper  liksom  hans  bouppteckning  tyda  på  den  största 
torftighet,  om  ock  skräddaren  i  det  sista  synes  ha  varit 
honom  en  farlig  frestare. 

Utan  all  skuld  till  sitt  armod  var  han  troligen  icke.  An- 
tagligen motsvarade  ej  hans  karaktär  hans  intelligens,  om 
det  ock  är  vanskligt  att  efter  knapphändiga  källor  fälla 
ett  omdöme.  Man  bör  ock  taga  i  beräkning  hans  hälsotill- 
stånd. Detta  blef  sämre  år  från  år,  och  tvifvelsutan  var 
det  en  bedröflig  tillvaro,  hvarpå  döden  gjorde  ett  slut  i 
april  1672.1 

Johan  Risinghs  stora  nationalekonomiska  verk  blef  så- 
lunda ofullbordadt.    De  delar  som  där  af  finnas  jämte  hans 

*  Se  hans  förut  anf.  bouppteckning  samt  suppliker.  En  viss  Pontus 
Mårtenson  uttog  300  dir  smt  af  kammaren  till  hans  begrafning,  men  an- 
Tände  penningarna  till  annat  ändamål,  hvarföre  R:s  stoft  ännu  pä  hösten 
1674  var  obegrafvet.  Då  gjorde  en  viss  Tomas  Ranth,  gift  med  en  af 
de  förut  nämnda  brorsdöttrarna,  bouppteckning  efter  honom  och  inlämnade 
en  snpplik  om  begrafningshjälp,  hvilken  tyckes  ledt  till  sitt  ändamål.  (Räk- 
ningar i  RA.)  Summan  af  »infordrad  skuld»  var  enligt  bouppteckning  1314 
dir  kpmt  och  af  »betalande  skuld»  1071,  12  dir  kpmt. 


JOHAN   CLASSON  RISINGH  55 

öfriga  ekonomiska  uppsatser  äro  dock  af  den  betydenhet, 
att  de  gifva  honom  såsom  nationalekonomisk  författare  en 
aktad  plats,  hvilken  blir  dess  mera  bemärkt,  som  han  är  i 
Sverige  den  första  inom  sitt  område  och  den  enda  under 
sitt  århundrade. 

Det  torde  dock  mindre  vara  genom  sina  teorier  och  genom 
sina  litterära  förtjänster  som  hans  skrifter  väcka  vårt  in- 
tresse, än  genom  den  inblick  de  lämna  i  hans  tids  svenska 
handelsförhållanden.  En  dylik  kunskap  kan  visserligen 
erhållas  på  andra  håll,  men  det  har  sitt  särskilda  intresse 
att  höra  dessa  omdömen  från  en  person  med  Risinghs  eko- 
nomiska erfarenhet  och  insikter.  Till  en  redogörelse  för 
hans  författarverksamhet  skola  vi  öfvergå  i  nästa  af- 
delning. 


II. 

Samtidigt,  som  under  de  absoluta  furstarnes  hägn  den 
modärna  staten  skapades,  framträdde  en  medveten  fordran  att 
dess  finansväsen  skulle  ordnas  efter  rationella  grunder.  Uen 
nationalekonomiska  fråga,  som  först  bragtes  under  debatt» 
lydde:  huru  skola  furstarnes  skattkammare  lättast  fyllas? 
Nationalekonomien  vardt  en  del  af  den  på  15-  och  början  af 
1600-talet  blomstrande  vetenskapen  om  staten,  politiken' 
Ur  denna  synpunkt  behandla,  Botero,  Bodinus,  Bornitz 
m.  fl.  de  ekonomiska  spörsmålen  om  tullar,  skråväsen» 
mynt  o.  d. 

Emellertid  uppväxte  på  folkfrihetens  grund  under  slutet 
af  1500-talet  en  stat  eller  rättare  ett  förbund  af  stater, 
8om  på  några  årtionden  utvecklade  sig  till  Europas  rikaste 
handelsmakt.  Denna  de  fria  nederländska  staternas  blom- 
fitring  gaf  anledning  till  reflexioner  öfver  grunderna  till 
ett  folks  ekonomiska  välstånd.  Synpunkten  blef  då  ej  längre 
kameralistisk,  utan  nationel.  Frågan,  som  dryftades,  lydde 
Huru  skall  det  ena  folket  med  framgång  kunna  upptaga 
handelstäflan  med  det  andra? 


56  ELLEN  FRIES 


Den  framställes  först  i  England.  Inga  berördes  obe- 
hagligare af  den  nederländska  uppblomstringen  än  engels«? 
männen,  och  de  undersökte  orsakerna  till  densamma  med 
lika  skarp  som  praktisk  blick.  Walter  Raleigh,  den 
olycklige  upptäcktsresanden,  är  den  förste,  och  han  får  i 
Bacon,  Mun,  Malynes  m.  fl.  talangfulla  efterföljare.  Ge- 
nom vädjan  till  erfarenheten,  redan,  enkelheten,  bortkas- 
tände  af  allt  pedanteri  bilda  dessa  engelska  ekonomiska 
skriftställare  värdiga  föregångare  till  Adam  Smith,  på 
samma  gång  som  äfven  genom  dem  merkantilsystemet  utbildas. 
Genom  den  praktiska  riktning,  som  alltid  utmärker  dessa  för- 
fattare, samarbeta  de  med  den  hänsynslösa,  särskildt  mot 
Holland  riktade  handelspolitik,  som  drefs  af  den  engelska 
regeringen  allt  från  Cromwells  tid. 

Så  länge  holländarne  voro  beati  possidentes  af  handelns 
skatter,  uppträdde  deras  lärde  mera  likgiltigt,  då  det  gällde 
ekonomiska  frågor.  De  behandlade  dem  i  samband  med 
rättsliga  spörsmål,  såsom  händelsen  var  med  Hugo  Gro- 
tius,  Vinnius  m.  fl.  Annorlunda  blef  förhållandet,  då 
det  holländska  handelsväldet  vid  medlet  af  1600-talet  syn- 
tes hotadt  genom  andra  staters  prohibitiva  åtgärder.  Då 
började  holländarne  uppträda  såsom  konsekventa  förfäktare 
af  handelns  frihet,  och  holländaren  Pierre  de  la  Court 
blir  tidehvarfvets  störste  och  originellaste  ekonomiske  för- 
fattare. 

Äfven  i  Tyskland  och  Frankrike  behandlades  under 
1600-talet  de  ekonomiska  frågorna  från  nationel  synpunkt^ 
och  Holland  är  vanligen  utgångspunkten  för  de  ekonomiska 
spekulationerna.  Teorierna  utvecklades  i  dessa  land  konse- 
kvent, men  ensidigt,  ofta  utan  pi^aktisk  hänsyn.  Den  tra- 
ditionella lärdomsapparaten  kastades  ej  af,  den  blott  antog 
nya  former. 

Det  i  dessa  länder  fullt  utbildade  merkantilsystemet 
beherskade  på  slutet  af  1600-talet  både  vetenskapen  och 
den  ekonomiska  lagstiftningen.^ 

Huru  förhåller  sig  nu  Johan  Classon  Risingh  till 
dessa  olika  nationalekonomiska  strömningar? 

^  Kantz,  Die  geschichtliohe  Entwickelung  d.  Nationaloekonomik ;  V. 
Rees,  De  Nederlandsche  Nijverheidspolitiek ;  Laspeyres,  Gresehichte  d. 
volkwirthschaftlichen  Anschauungen  der  Niederländer;  Roscher,  Géschichte 
der  Nationalekonomie. 


JOHAN  CLASSON   RISINÖH  57 

Det  har  om  hans  ekonomiska  uppfattning  sagts,  att 
han  »såg  långt  framom  sin  tid»,  och  att  »han  är  stamfader 
för  läran  om  svenska  näringsfriheten».^ 

Skulle  med  dessa  sväfvande  uttryckssätt  menas,  att 
Risinghs  uppfattning  skarpt  skiljer  sig  från  samtida  för-^ 
fattares  eller  att  han  är  en  af  de  banbrytande  andarne 
inom   nationalekonomien,   så    är  därmed  sagdt  för  mycket. 

Men  å  andra  sidan  böra  ej  hans  förtjänster  underskattas. 
Han  har  tagit  det  bästa  af  sin  tids  idéer,  han  har  fram- 
lagt dessa  själfständigt,  öfverflyttande  dem  på  sitt  fäder* 
neslands  förhållanden. 

Hollands  rikedom  och  handelsvälde  i  Sverige  var  ut* 
gångspunkten  för  äfven  hans  ekonomiska  funderingar.  Han 
har  utvecklat  sina  åsikter  i  merkantilsystemets  anda,  men 
han  är  långt  ifrån  en  konsekvent  anhängare  af  detta  sy- 
stem, hvilket  har  framkallat  den  tanken,  att  han  stod 
framom  sin  tid.  Det  är  dock  riktigare  att  säga,  att  han 
studerat  äfven  författare  från  ett  föregående  århundrade, 
då  merkantilismen  ej  var  fullt  utbildad,  särskildt  må 
nämnas  Bodinus  och  Botero,  och  att  han  liksom  för  öfrigt 
flere  andre  af  århundradets  författare  endast  i  hufvudsak 
är  merkantilist.  Han  har  i  hvarje  fall  intet  af  den  be* 
römde  frihandlaren  de  la  Courts  dristighet,  h vilkens  arbe- 
ten han  ej  heller  kunde  känna,  då  de  äro  utgifna  samtidigt 
med  eller  senare  än  hans  egna. 

A  andra  sidan  skiljer  sig  Risingh  skarpt  från  femton- 
hundratalets ekonomiska  författare.  De  kamerala  grund- 
satserna ha  för  honom  så  godt  som  ingen  betydelse.  Han 
polemiserar  visserligen  emot  de  författare,  som  anse  att 
staten  ej  hade  rätt  till  att  skaifa  sig  några  inkomster 
genom  pålagor  på  handeln,  men  han  fordrar  att  dessa  skola 
bestämmas  uteslutande  med  hänsyn  till  hvad  som  är  bäst 
för  landets  handel,  framhållande,  att  de  då  också  i  längden 
bäst  skola  fylla  skattkammaren.  £;isinghs  synpunkt  är  så- 
lunda nationeL  Målet  för  hans  ekonomiska  spekulationer 
är  den  svenska  handelns  upphjälpande.  Holland  är  äfven 
för  honom  handelns  förlofvade  land  och  att  undersöka  orsa- 


1  Fryxell,  Berättelser  ur  Sv.  Hist.  XVIII,  s.  124.  Flerstädes  an- 
fördt.  Någon  svensk  nationalekonomisk  författare  före  Risingh  finnes  oss 
veterligen  ej,  såvida  ej  såsom  sådan  skall  räknas  Usselinx. 


58  ELLEN   FRIES 


kerna  till  dess  blomstring,  blir  för  honom  att  finna  de 
nationalekonomiska  lagarna. 

Äfven  i  uppställning  och  stil  skiljer  sig  Risingh  från 
äldre  ekonomiska  författare,  Jämförligt  med  dem  är  han 
fri  från  tunga,  pedantiska  former,  historiska  och  filosofiska 
citat.  Han  sträfvar  efter  en  enkel,  klar  stil  och  praktiska 
exempel  och  står  i  detta  fall  framom  sina  tyska  samtida. 
Tydligen  har  han  gått  i  skola  hos  de  engelska  ekonomerna, 
h vilket  han  också  själf  erkänt.  Han  är  dock  mera  syste- 
matisk i  sin  framställning  än  dessa.  Men  denna  sträfvan 
efter  system  mäktar  han  på  långt  när  ej  genomfora,  utan 
han  g(^r  sig  ofta  skyldig  till  omsägningar. 

Risinghs  författarskap  kan  sägas  omfatta  tre  slag. 
Först  och  främst  har  Risingh  skrifvit  en  handelslära  eller 
en  redogörelse  för  alla  de  saker  och  förhållanden,  som  en 
köpman  bör  känna.  För  det  andra  har  han  sysselsatt  sig 
med  förslag  till  den  svenska  handelns  och  kolonisationens 
upphjälpande.  Dessa  ingå  dels  i  hans  handelstraktat,  dels 
utgöra  de  särskilda  uppsatser.  Slutligen  och  för  det  tredje 
framgå  ur  alla  dessa  arbeten  Risinghs  nationalekonomiska 
åsikter.  Utförligast  utvecklar  han  dem  i  samband  med  för- 
slagen om  den  svenska  handelns  upphjälpande. 

1. 

I  den  stora  handelsläran  finnas  kapitel,  ägnade  åt  kontrak- 
ter,  lån,  pant,  borgen  o.  s.  v.,  hvilka  innehålla  en  kortfattad 
framställning  af  handelsrätten  dels  enligt  romersk,  dels  enligt 
svensk  lag.  Talrika  citat  ur  lagarna  förekomma.  Bland  förfat- 
tare, till  hvilka  han  hän  visar,må  nämnas  Loccenius  ochMalynes.* 

I  de  kapitel  af  samma  arbete,  som  handla  om  mäklare, 
obligationssedlar,  handelshus,  packhus,  vågar  o.  s.  v.  lämnas 
många  praktiska  underrättelser.  Författaren  utgår  huf- 
vudsakligen  från  förhållandena  i  Holland,  men  berör  äfven 
franska,  engelska  och  spanska  handelsbruk.  Hänvisningarna 
rörande  svenska  förhållanden  äro  sparsamma,  endast  då  och 
då  berör  han  dem,  såsom  t.  ex.  när  han  omtalar  packhus 
och  åkartaxor  och  påpekar  att  dessa  antingen  lämna  mycket 
öfrigt  att  önska  eller  ock  icke  alls  finnas  i  Sverige.^ 

1  Kap.  7—18  i  Traktaten.     Se  Bil.  B  och  C. 
«  Kap.  25—32.    Se  Bil.  B. 


JOHAN  CLASSON  RISINGH  59 

Det  samma  kan  sägas  om  de  kapitel,  som  behandla  sjö- 
farten, hvilka  dock  ej  synas  vara  med  samma  omsorg  utar- 
betade som  de  föregående. 

Kapitlen  angående  mynt  och  växlar  voro  planlagda 
efter  en  stor  måttstock.  Nu  återfinnas  de  endast  i  »Uth- 
toghet,»  och  innehålla  jämte  åtskilliga  lärda  spekulationer 
nyttiga  redogörelser  för  bestående  fc5rhållanden.  Bland 
anförda  källor  är  Stiernhielms  »Archimedes  Reforma- 
tus.» 

Risingh  åsyftar  med  alla  dessa  redogörelser  att  under- 
visa sina  landsmän.  Handelsvetenskapen  var  otvifvelaktigt 
ett  öde  falt  i  Sverige.  Risingh  klagar  flerstädes,  att  de 
svenska  köpmännen  äro  alldeles  okunniga  i  allt  hvad  som  till 
deras  vrke  hör,  och  han  anser  detta  som  ett  ibland  de  vik- 
tigaste  skälen  till  att  de  blifva  bedragna  i  handeln  med 
utländin  garna. 

Han  ger  äfven  svenskarna  goda  råd  huru  de  skola  bete 
sig  för  att  af  hjälpa  detta  onda.  Handelsskolor  böra  in- 
rättas, där  borgaresönerna  få  lära  hvad  till  deras  yrke 
hörer.  De  böra  läsa  böcker  i  handelsvetenskap.  Framför 
allt  böra  de  besöka  Amsterdam,  som  är  den  bäst  inrättade 
handelsstad  i  världen.  I  sin  s.  51  anf.  uppsats  »Manuductio 
eller  anledhningh  till  en  grundigh  Icundskap  om  kiöphandelen», 
ger  Risingh  de  svenska  köpmännen  18  goda  råd,  hvilka 
torde  vara  lika  många  anvisningar  på  de  brister,  som  vid- 
lådde dem.  För  att  bli  dugliga  i  sitt  yrke  måste  de  i  Am- 
sterdam bland  annat  >helt  agera  en  kiöpman»,  »afläggia  all 
adeligh  stat  och  prackt»,  »sökie  herberge  med  hederlige 
kiöpmen-),  »af  theras  discourser  mycket  om  handelen  af- 
märkia,  och  thet  flitigt  annotera,  therigenom  sigh  och 
beflita  språket  att  lähra,  therpå  the  fast  sensible  ähro. 
Af  hvad  härskap  och  af  hvad  land,  måste  man  inthet 
mycket  omröra,  icke  heller  med  landzmennerne  mycket 
omgås  eller  till  sigh  låta,  ty  i  thetta  proposito  hafva 
the  mehra  misstankar,  ia  ock  jalousier  om  the  svenske 
ähn  om  the  danske  och  andra  nationer;  thet  migh  en- 
gångh  af  en  förnehm,  som  tå  var  i  General  Staten  vart 
i  förtrogenhet  uptäckt,  efi^ter  nembl.  the  svenske  grepo 
them     allena    effter    ögonen    eller    ögnestenen,    som    vore 


m)  ELLEN   FRIES 


handelen;    therlore    måste    sigh    fast    occolte    härati    för- 
holla.-i 

Uti  sin  >Tractat>  räsonnerar  Risingh  om  en  adelsman 
kan  ägna  sig  åt  handelsyrket  och  kommer  till  det  resnltat 
att  detta  möter  intet  hinder.  Han  åberopar  Englands  exem- 
pel, där  adelsmännen  säga  att  det  är  bättre  i^att  vi  sellia 
vårt  gods  än  vårt  blodh,  och  bättre,  att  vi  lefva  af  vår 
egen  svett  än  som  af  andras.v  Risingh  drager  ock  upp  en 
teckning  af  den  fullkomlige  köpmannen^,  sådan  han  i  Hol- 
land lärt  känna  honom.  Såsom  ett  godt  prof  på  B.isinghs 
lifiiga  stil,  torde  ett  utdrag  vara  af  intresse:* 

—  >Man  kan  ock  af  dessa  förbemälte  stycken  väl 

se  och  aftaga,  hvad  möda,  omak  och  hjärnebråk  en  köpman 
hafver  och  måste  hafva,  utaf  alla  de  saker,  som  han  hafver  att 
omtänka  och  beställa,  så  att  han  liten  ro  kan  hafva  natt 
eller  dag.  Ty  förutan  den  stadiga  fruktan  och  tvifvel, 
som  han  tager  om  sitt  eller  sina  skepp  och  de  inlastade 
varor,  att  de  icke  löpa  på  klippor,  på  sand  eller  strand  och 
förgås  eller  att  icke  röfvare  måtte  dem  taga  etc,  så  hafver 
han  därutöfver  andra  ^aker  att  förrätta,  som  honom  hålla 
i  verket  från  tida  på  morgonen  intill  sena  aftonen,  så  att 
han  näppeligen  tid  får  att  äta  sitt  bröd,  ty,  här  hafver  han 
sådant  gods  till  att  köpa  eller  ackord  sluta,  här  ligga  så- 
dana varor,  som  antingen  skola  packas  eller  forsändas,  ut- 
lösas och  utpackas,  förluftas,  omkastas  eller  torkas  etc.  — 
Nu  kommer  en,  som  penningar  begärar,  en  annan  brin- 
gar dem  till  betalning,  en  annan  presenterar  en  assignation 
eller  ock  ett  växlebref,  därpå  han  acceptation  eller  strax  be- 
talning fordrar.  Därborta  ligga  hvete,  råg  eller  annan  säd, 
antingen  i  lichterskepp  eller  i  loft,  then  skall  antingen 
omkastas  eller  varda  inatin,  varda  upplagd  eller  försänd. 
Här  ligger  på  en  flott  skuta  olja,  vin,  ättika  etc,  som 
måste  antingen  försäljas  eller  insättas  eller  ock  försändas; 
ute  på  redden  eller  i  hamnen  ligger  ett  eller  flere  skepp, 
däraf  det  ena  skall  lossas,  det  andra  befraktas  eller  laddas.»  — 


1  I  Palmskiöldska  Sami.  III  d.  1(3  finnes  en  afskrift  från  1661  af  ano- 
nym författare,  innnehållande  räd  for  en,  som  vistas  nti  Holland  och  sär- 
deles i  Amsterdam  ihvad  han  hafver  att  inqnlrera»,  deladt  i  87  pnnkter. 
Möjl.  äfven  af  Risingh.     Mänga  likheter. 

2  Se  4  kap.  af  Tractaten,  innehållande  först  20  råd  för  en  rätt  köpman. 


r- 


JOHAN   CLASSON   RISINGH  61 


2. 

Större  intresse  erbjuda  de  delar  af  E-isinghs  arbeten, 
som  behandla  medlen  att  upphjälpa  Sveriges  handel  och  nä- 
ringar. Utförligast  behandlas  ämnet  i  »En  kort  tractat  om 
Sveriges  Cronos  handel»,  samt  i  det  35  kap.  af  Traktatens 
första  bok;  det  beröres  dock  indirekt  i  flere  andra  kapitel 
af  nämnda  arbete,  liksom  ur  en  mer  speciel  synpunkt  i 
uppsatserna  om  kolonierna,  ryska  handeln  och  sillfisket. 

Den  svenska  handelns  tillstånd  skildras  alltid  af  Ri- 
singh  i  mörka  färger. 

Sveriges  handel  ligger  i  hoUändarnes  händer.  En  del 
af  dessa  hafva  visserligen  blifvit  svenska  undersåtar  för 
att  få  njuta  svenska  rättigheter,  men  hafva  icke  dess  mindre 
sina  kapital  i  Holland,  draga  dit  sin  vinst  och  öka  aldrig 
vår  nationalrikedom.  De  införa  hvad  vi  behöfva  af  främ- 
mande produkter  och  bestämma  dessas  pris.  Sedan  utföra 
de  våra  råvaror:  järn,  koppar  och  trä.  De  deponera  dem  i 
Amsterdam,  sälja  dem  stundom  för  inköpspris  eller  försända 
dem  till  annan  ort,  där  de  för  tillfället  efterfrågas  och 
kunna  betinga  ett  högre  pris.  Holländarne  tjäna  nämligen 
så  mycket  på  införseln  till  Sverige,  att  de  betrakta  de 
utförda  råvarorna  såsom  en  oväsentlig  sak.  ^  »Varda  alltså 
våra  goda  varor  så  hemma  som  borta  under  deras  rätta 
pris  försålda  och  de  främmande  för  dyrt  köpta.  Hvad  för- 
del detta  af  vårt  land  drager  kan  hvar  begrunda,  som  det 
något  eftertänker.»  Olägenheten  för  Sverige  blir  än  större, 
menar  Risingh,  därigenom  att  det  utföres  stapelvaror  och 
införes  »förgängeliga  och  fåfängeliga  varor»,  till  hvilka  vi 
hafva  en  alltför  stor  benägenhet. 

Det  är  svårt  för  svenskarne  att  taga  upp  konkurrensen 
med  holländarne.  Sveriges  läge  »ytterst  bort  under  Polo» 
är  särdeles  ofördelaktigt  jämfördt  med  Hollands.  Men  läget 
gör  ej  allt.  Zeeland  har  ett  utmärkt  läge  och  ringa  handel. 
Värre  är  det  långa  vinterafbrottet,  5  å  7  månader,  ty  »om 
någon  störing  eller  interruption  i  handeln  infaller,  så  är 
det  liksom   ett   stannande   blåsväder,    allt  är  fördärfvadt.» 

^  Res.  Appelboom  i  Haag  ingaf  till  regeringen  ett  märkligt  mo- 
morial  2*/,o  ]1864  angående  Sveriges  handel,  och  som  i  mycket  öfverens- 
stämmer  med  Risinghs  åsikter.  Han  säger,  att  holländarne  betrakta  de 
svenska  stapelvarorna  rent  af  som  barlast.  HoUändarnes  öfvervikt  i  svenska 
haadeln  tilltog  efter  1659,  hvilket  äfven  synes  af  Risinghs  uppsatser. 


62  ELLEN  FRIES 


Däremot  vill  förf.  ej  medge,  att  våra  krig  utgjort  något 
hinder.  Holländarnes  handel  tilltog  just  under  kriget  med 
Spanien,  och  krigen  erbjuda  ofta  nya  tillfällen  för  en  stat 
att  komma  sig  fram  äfven  i  handel,  blott  regeringen  och 
de  enskilda  ägna  sin  uppmärksamhet  däråt.  Sverige  har 
genom  sina  krig  fått  fördelar,  som  det  ej  nog  beaktat,  i 
sydligt  belägna  goda  hamnar  såsom  Stade  och  Wismar. 

Det     kan    ock    ej     förnekas     att     det     är     svårt     för 
svenska   köpmän    komma   in  på  en  upptagen  marknad.     De 
motarbetas   konsekvent   af   de  holländska  köpmännen,  värst 
af   dem,    som    äro   till  hälften  bosatta  i  Sverige  och  sona  i 
grund   känna   de    svenska   förhållandena.     Och   på   samma 
gång  bero  de  svenska  köpmännen  af  dessa  herrar.   De  veta 
ej    annat   än  att  utskeppa  sina  varor  till  Amsterdam,  men 
där   äro  dessa,  som  redan  nämts,  i  vanpris.     När  de  sedan 
skola   inköpa   varor  att  hemföra,  få  de  betala  dem  mycket 
dyrt,  och  de  ha  sålunda  svårare  än  hoUändarne  att  få  sina 
varor  sålda  i  Sverige.    Skola  de  därtill  taga  dem  på  kredit, 
hvilket .  de  ofta  nödgas  göra,  få  de  betala  dem  dubbelt  och 
mer   än  så.     Men  på  detta  sätt  kunna  de  aldrig  samla  ka- 
pital.    Därtill   kommer,    att   de    sällan  ha  samma  drift  och 
skicklighet  som  hoUändarne,  ha  relativt  till  sin  förmögenhet 
högre    lefnadsvanor   än    dessa,    ej  ha  till  sin  första  princip 
att   betala   igen   punktligt   sina  skulder  samt  fordra  större 
vinst   på   sitt  kapital,   hvarföre   de  sälja  dyrare  än  de  be- 
höfva,    men   följaktligen   rätt    ofta   ej    få   sälja   något  alls 
utan  gå  under.     HoUändarne  taga  en  låg  procent,  men  om- 
sätta raskare  kapitalet. 

Sverige  har  dock  på  samma  gång  fördelar  framför 
andra  land.  Det  är  herre  i  Östersjön,  har  tullfrihet  i  Öre- 
sund och  äger  allt  hvad  som  till  skeppsutrustning  hörer. 
Genom  skeppsfriheten  hade  förmyndarregeringen  under  Kri- 
stina sökt  uppmuntra  det  svenska  skeppsbyggeriet  och  den 
svenska  handeln.  Det  var  en  riktig  väg,  som  dock  ej  full- 
följts. Friheten  borde  ökas  till  ^/2  tullen.  Vidare  borde 
de  skadliga  friskeppsprivilegierna  afskaffas.  Omkring  1669 
fanns  enligt  Risingh  flere  hundra  skepp,  som  ägdes  af  hol- 
ländska köpmän,  hvilka  på  ett  eller  annat  sätt,  oftast  ge- 
nom att  försträcka  kronan  penningar,  fått  rätt  till  den 
svenska   tullfriheten,    som   sålunda   blifvit   en  död  bokstfltf. 


JOHAN  CLASSON^  RISINQH  63 


De  svenska  skeppen  borde  dessutom  byggas  mera  praktiskt 
än  hvad  som  skedde.  Holländarne  byggde  små  furuskepp, 
svenskarne  stora  ekeskepp,  förträffliga  i  krig,  men  dyr- 
bara, fordrande  stor  besättning  och  tagande  liten  last. 
Afven  när  små  skepp  byggdes  af  svenskarne,  inredde  de 
dem  opraktiskt  och  fordrade  en  större  besättning.  Detta 
kunde  ock  bero  på  att  svenska  och  finska  sjömän  voro  på 
sjön  de  holländska  vida  underlägsna,  men  de  borde  icke 
förty  till  yrket  på  allt  sätt  »animeras.» 

Den  svenska  skeppsfrakten  ställde  sig  dyr  äfven  till 
följd  af  att  det  ej  hos  oss  fanns  samma  tillgång  på  vik- 
tualier.  Detta  kunde  ändras  genom  att  Sverige  lade  an 
på  att  få  i  sina  händer  en  del  af  den  stora  spannmålshandeln 
från  Preussen  och  Ryssland.  Men  då  härtill  fordrades  ka- 
pital, föreslår  Risingh  »att  uti  hvar  bekvämlig  hamnstad 
låta  upprätta  en  gemen  cassa  (Stock),  däruti  hvar  och  en, 
så  af  städer  som  af  landet,  måtte  sin  skatt  tillgifva.  Uti 
städerna  ock  lotterier  därtill  upprätta;  de  penningar,  däraf 
komma,  i  gemena  kassan  sättia.  Här  till  med  insättias 
kunde  där  H.  K.  Maj:t  nådigast  behagade  accis,  skatt  eller 

tall   städerna   därtill   förära» »Så  hafva  de  engelske 

upprättat  A:o  1628  en  gemen  cassa  till  att  handla  med  ull, 
ullekläde  och  tyg,  och  andra  engelska  varor  och  det  under 
god  direktion  fortsatt  i  Flandern,  Brabant,  Holland  och 
Ransestäderna,  alt  intill  denna  dag  öfver  40  år.»^ 

Med  det  sålunda  erhållna  kapitalet  skulle  sädesleve- 
ranserna  från  de  ryska  och  preussiska  städerna  föras  till 
Sverige,  där  tullarna  borde  sänkas  och  »andra  favorabla  con- 
ditioner»  lämnas.  Vidare  borde  särskildt  förhandlas  med 
Ryssland  att  där  få  upprätta  i  de  norra  trakterna  sädes- 
magasin, hvilket  något  äfventyrliga  förslag  Risingh  anser 
»skulle  storfursten  väl  behaga».  Inga  ansträngningar  för 
att  komma  åt  spannmålshandeln  voro  för  stora.  »Den», 
säger  han,  »som  nu  (1669)  spannmålshandeln  kan  sig  be- 
måktiga,  ty  hon  är  fundamentet  till  all  annan  handel  och 
sätter   köp   på   alla   varor,   han  skall  snart  handeln  på  de 


^  Liknande  forslag  hade  gjorts  före  honom  ntan  resultat.  Se  Oron- 
holm.  Det  behandlas  i  ett  eng.  arbete  med  titel  >A  treatise  of  Commerce» 
by  John  Wheeler  London  1601,  hvilket  R.  antagligen  kände  till,  fastän  han 
ej  anför  det. 


64  ELLEN   FRIES 


andra  varor,  som  vid  Östersjön  falla,  till  sig  draga  och 
redan  allt  efter  handen  den  vesterska  handeln  bekomma, 
efter  dessa  två  armar  kunna  intet  vara  hvarandra  förutan, 
utan  den  ena  fordrar  den  andras  undsättning.» 

Såsom  en  viktig  förutsättning  för  den  svenska  handelns 
uppblomstring  var  dock  en  priviligierad  frihamn  eller  neder- 
lagsplats, hvilket  på  många  ställen  af  Risingh  förordas  så- 
som ett  »fundament»  för  den  svenska  handelns  uppkomst. 
Risingh  var  ju  i  detta  fall  ej  ensam  om  sin  idé.  Både 
Göteborg  och  Landskrona  voro  ifrågasatta  som  frihamnar, 
ehuru  man  stannade  på  halfva  vägen,  som  det  synes  genom 
holländska  köpmäns  afund  och  andra  städers  intriger,.  Ri- 
singh uttalar  dock  flere  gånger  som  sin  åsikt,  att  lämpligare 
såsom  frihamn  än  dessa  städer  vore  en  ort  i  svenska  Tysk- 
land  eller  än  bättre  Slite  hamn  på  Gotland.  Afven  förordar 
han  att  privilegiera  Middelburg  i  Zeeland,  hvarvid  man 
skulle   begagna  sig  af  zeeländarnes  afund  mot  hoUändarne. 

Andra  åtgärder  för  den  svenska  handelns  främjande 
vore  att  ha  måttliga  och  fasta  tullar.  Man  varierade  i 
Sverige  härutinnan,  och  detta  vore  icke  lyckligt.  Tullarna 
voro  på  1660-talet  15  %  högre  än  i  Holland.  Afven  detta 
vore  till  rikets  skada.  Dessutom  »besvära  de  sig  mest  i  alla 
hamnstäder  utom  Stockholm  öfver  the  hårda  procedurer,  som 
besökarne  godset  göra,  målandes  hvart  stycke,  och  om  the  1 
eller  2  alnar  öfver  finna,  taga  de  det  bort.  Sist  och  att 
de  oftast  ingen  tullordning  få  se,  veta  alltså  intet,  om 
sådan  tull  till  H.  Kongl.  Maj:t  och  cronones  bästa  eller 
dessom  besökarom  i  händer  blifver.  Detta  decouragerar 
köpman  och  skeppare  och  förjagar  handelen  fjärran,  så  i 
de  egna  som  i  de  conquesterade  land^kaperna.  ^ 

Till  stor  skada  voro  ock  de  godtyckligt  inrättade  mö- 
nopolierna,  hvilka  borde  regleras  efter  andra  grundsatser. 
Ej  heller  vore  det  till  handelns  båtnad,  att  de  enskilda 
ofta  läto  införskrifva  sina  varor  direkt  från  Frankrike  eller 
Holland. 

Viktigast  vore  att  vi  lärde  bearbeta  våra  råvaror.  En 
handel  utan  »handtverkerier»  blefve  aldrig  af  betydenhet. 
Man  kunde  anskaffa  kapital  på  samma  sätt  som  för  spann- 
målshandeln.    Genom   höga   tullar   kunde    man    hindra  ut- 

^  Se  En  kort  tractat  om  handeln  af  1669. 


JOHAN  CLASSON  RISINÖH  65 


ländska  varors  täflan.  I  detta  fall  vore  ock  skäl  att  in- 
kalla utländingar.  Utländska  handtverkare  medförde  ej 
samma  faror  som  utländska  köpmän.  De  skulle  också  öka 
folkstocken.  Men  »där  folket  ökas,  där  måste  ock  gods  och 
penningar  ökas,  ty  där  måste  en  hvar  hafva  sitt  uppehälle 
och  tarf ver,  dem  hvar  för  sig  på  bästa  sätt  söka  att  till- 
skaffa,  där  till  de  förhulpna  och  icke  förhindrade  vara  skola, 
så  att  ju  mera  folk  ju  mäktigare  är  staten».  De  skulle 
behandlas  väJ,  dock  borde  man  främst  se  på  »det  gemena 
bästa».  Borgerlig  frihet  vore  ock  af  nöden,  ty  liksom 
plantan  behöfver  jord  och  regn,  behöfver  m^lnniskan  frihet 
och  trifves  bäst  i  ett  fritt  samhälle. 

Ett  bland  medlen  att  locka  främlingar  in  till  Sverige 
vore  »religionsfrihet». 

Risingh  uppställer  frågan,  huruvida  »åtskilliga  religio- 
ner uti  ett  regemente  kunna  tolereras»,  och  besvarar  denna 
fråga  jakande.  Hans  räsonnemang  därom  är,  säger  han, 
»fast  märkeligt».  Han  söker  att  utreda  frågan  och  ser 
-den  från  olika  sidor.  I  sina  premisser  utgår  han  dock  från 
-en  större  frihet,  än  han  vågar  i  konklusionerna  fasthålla. 
Hans  slutpåstående  är,  att  öfverheten  bör  gifva  mer  eller 
mindre  frihet  »till  borgerlig  rätt  och  äT^beten,  efter  som  de 
i  religionen  med  oss  mer  eller  mindre  förskilja.  Ex.  gr.. de 
evangeliska  hafva  större  frihet  än  påfviska;  kristna  större 
friheter  än  judar,  turkar,  persianer  oqh  tartarejr  och  okrist- 
na, hvilka  alla  i  en  republik  hållas  för  främmande,  fastän 
de  statsrätten  med  penningar  köpte».  Judarne  kunde  man 
dock  tolerera  för  »den  artighet,  som,  d.e  hafva  uti  penninge- 
menage». 

Emellertid  ansågos  dessa  Risinghs  åsikter  »ef tertänkliga». 
Antagligen  har  han  varit  påverkad  af  det  nederländska 
åökådningssättet.  ^  I  hans  tryckta  böcker  framträda  likväl 
ej  dessa  åsikter,  ej  häller  i  hans  senare  uppsatser.  Karl 
XI:s  tidehvarf  har  i  Sverige  ej  att  uppvisa  ett  liknande  för- 
domsfritt åskådningssätt,  och  det  6  kap.  i  Risinghs  han^ 
delstraktat  intar  säkerligen  en  långt  framskjuten  plats  i 
den  svenska  religionsfrihetens  historia. 


*    En   liknande   åsikt   återfinnes    äfven   i    »Briefe  Con^ideråtions»   af 
Beiiry  Robinson.  London  1649.  /  >  > 

m$i.  Tidskrift  1896.  5 


66  ELLEN  FRIES 


Ett  annat  sätt  att  främja  den  svenska  handeln  vore  ko- 
lonisation i  främmande  världsdelar. 

I  sina  uppsatser  om  Nya  Sverige  har  Risingh  framlagt 
en  mängd  skäl  till  kolonisationens  fortsättande.  Dessa  äro, 
skrifver  han  1658  att:  1)  »Det  länder  vår  konung  och  Sve- 
riges crona  till  beröm  och  anseende»  samt  var  Gustaf  Adolfs 
tanke.  2)  Indianerna  kunde  bli  kristna  och  civiliserade. 
3)  Landet,  som  kan  jämföras  i  fruktbarhet  med  de  bästa  i 
Europa,  kunde  inkorporeras  med  Sveriges  krona,  »därige- 
nom då  också  den  store  bekostnadh,  svåre  mode,  arbete 
och  vedervärdighet,  som  vår  nation  ther  under  lagdt  och 
uthstådt,  kunde  recompenserat  och  undersatt  vara».  4) 
Skulle  kunna  blifva  för  Sverige  en  hjälp  med  folk,  skepp 
och   medel,    »i  många  infallande  lägenheter  uti  västersjön.» 

5)  Sverige  skulle  genom  den  draga  handeln  till  sig;  dock 
vore  nödigt  för  detta  ändamåls  vinnande  ha  en  nederlags- 
plats antingen  på  S:t  Christoffer  eller  någon  annan  af  de 
bebodda  orter  i  Vestindien  eller  än  bättre  på  någon  ännu 
obebodd  trakt  eller  ö,  såsom  vid  Florida  eller  S:t  Domingo. 
Sedan  kunde  svenska  skepp  segla  först  dit  med  varor  från 
Nova  Suecia,  såsom  skinnvaror,  tobak,  fisk,  stör,  ostron, 
trävirke,  säd,  bröd,  brännvin,  och  utbyta  dessa  varor  med 
sådana  som  behöfdes  i  Nova  Suecia,  såsom  socker,  bomull  och 
succat.  Därefter  togs  efter  lägenhet  last  från  båda  orterna 
hem  till  Sverige.  Man  kunde  på  så  sätt  göra  ett  par  resor 
om  året,  »och  då  kunde  vi  våra  egna  varor  ut  och  införa^ 
dem  i  pris  hålla  och  icke  af  främmande  oss  låta  underval- 
veras   till   vår   skada   och    själfva   profiten  däraf  indraga». 

6)  De  båda  kolonierna  i  Amerika  och  Afrika  kunde  genom 
en  sådan  sydligare  belägen  nederlagsort  bättre  samman- 
fogas. 7)  Skeppsbyggeriet  kunde  på  detta  sätt  i  Sverige 
ökas,  liksom  allt  material  därför  finnes  äfven  i  Nya  Sverige. 

8)  »Sidst  och  uti  en  summa  af  allt,  så  ähr  at  emedan  Domi- 
ninm  Mari  Balthico,  som  nu  sagdt  är,  medh  the  förnämbste  the» 
hambnar  och  lägenheter  under  Hans  Kongl.  Maj:ts  vår  allemå- 
digste  konungs  välde  och  lydno  falla,  helst  ther  Gudh  nådigst  medh 
Danmark  itt  avantageust  sluth  gifva  täcktes,  och  Commerciema 
som  i  bem:te  östersiö,  Mari  Balthico,  drifves  ähro  såsom  thes 
lif,  så  att  föruthan  Commercierna  är  förbem:te  Dominium  såsom 
dödt  och  ödhe,  och  kunde  dhe  Commercier  igenom  sådanne  Colonier 


JOHAN   CLASSON  RISINGH  67 

som  na  sagdt  äbr,  bäst  och  beqvämast  i  Kongl.  Maj:ts  undersåtares 
händer  ställas,'  i  så  måtto  at  the  yesterske  vahrur,  som  bär  till  af 
främande  medb  tberas  skiep  till  tberas  profit  ocb  våbr  afsaknadt 
införde  äbro  vordne,  ocb  tbe  österske  sammaledes  af  främmande 
atbförde,  kunde  nu  begge  slags  vabrur  af  Eongl.  Maj:ts  undersåtare 
in  och  utbföras  ocb  tben  tber  af  flytande  vinst  Kongl.  Maj:ts 
dresel  ocb  undersåtare  tillfalla;  tber  medb  kunde  vi  tå  göra  oss 
sielfve  våbre  varur  mäcktige  ocb  sjelfve  niuta  tbet  goda  Gudli  oss 
i  bänder  gifvit  bafver,  vinne  båfvor,  medel,  igenom  bvilke  nu  andra 
trafiqaerande  nationer  så  rike  ocb  modige  vordne  äbro,  att  the  sigb 
oss  i  månge  måtto  pro  arbitris  hålla  vilia». 

Handeln  ur  Tyskland,  Danmark,  Ryssland  och  Polen 
kunde  tillfalla  svenskarne.  9)  En  mängd  personer  kunde 
på  så  sätt  få  förtjänst,  utländingar  sätta  sig  ned  i  Sverige, 
»in   summa   Kongl.  Maj:ts  inkomster  sampt  mackt  på  folk, 

skiepp    ocli    gods  merkeligen  förmehras». —  Klimatet 

därute  är  ej  så  dåligt,  som  man  i  Sverige  påstår,  och  den 
svenska  nationen  är  ej  häller  så  oduglig  »vare  sigh  medh 
laiidhröjningh,  plantager  och  åkerbruk,  medh  stor  och  små 
boskap,  med  fiske  och  skytteri,  ja  och  medh  handel  medh  the 
indianer  skall  vår  nation  ingen  annor  ther  efftergifva,  men 
i  handel  medh  the  kristne  ther  uthe,  nembl.  engelske  och 
holländske  äro  the  ännu  icke  så  förfahrne  som  väl  be- 
quäme  och  välartade,  så  the  medh  tidhen  och  öfningen  ju 
så  vähl  lähra  skulle  commercier  att  drifva  och  så  vähl 
som  andre  theras  nähringh,  ja  väl  rikedommar  therigenom 
att  vinna,  och  ther  thet  fast  lättare  ähn  uthi  Europa  giöra 
kunna.» 

Risingh  hade  dock  själf  fått  pröfva  företagets  vansk- 
ligheter, och  ehuru  dess  fullföljande  varit  för  honom  af  per- 
sonligt intresse,  svalnade  dock  hans  ifver  med  åren,  han 
föreslår  andra  kolonier,  och  i  sitt  sista  förslag  till  handelns 
utvidgande  anser  han  svenskarne  böra  koncentrera  sina 
krafter  på  att  bemäktiga  sig  östersjöhandeln. 

Risingh  önskade  att  hans  landsmän  ej  blott  skulle  ko- 
lonisera utan  äfven  företaga  »långa  skeppsresor  till  okun- 
niga landh»,  öfvertygad  att  detta  skulle  främja  deras  handel 
och  öka  deras  rykte.  Hvarje  folk  hade  haft  sin  mission, 
svenskarne  hade  ännu  intet  uträttat.  Det  funnes  dock  ar- 
bete äfven  för  dem,  och  såso^  deras  uppgift  föreslår  han 
—  nordostpassagen. 


68  ELLEN  FHIES 


Såsom  vi  veta,  voro  verkligen  förslag  härom  å  banie 
omkring  1669/  men  Bisingh  framställer  sina  idéer  redan  i 
utkastet  till  sin  traktat,  skrifvet  något  år  mellan  1648 — 54. 
Han  skr if ver  därom  bland  annat: 

:»Thet  är  lättare  till  att  önska  än  att  i  värket  ställa,  måtte  någon 
säja;  dock  vill  jag  ther  till  svara,  att  sådan  undflyckt  sökia  intet 
trefna  utan  lata  männ,  och  effter  oss  lägenhet  gifves,  så  är  oss  intet 
mera  förment  ett  sådant  prisligit  värk  att  företaga  än  som  andra 
folk,  ja  vi  äre  hån  och  last  värde,  om  vi  tiden  försumma.  Gud 
hafver  gifvit  oss  frid  med  alla  våra  fiender  och  en  drottning,  som 
handen  till  sådant  mildeligen  bjuder.  Materie  och  konst  till  akeps- 
bygning  felas  intet.  Sjön  står  oss  så  väl  som  andra  nationer  öpen, 
ther  på  vi  rikedomar  och  ähra  så  väl  som  the  vinna  kunna.  Andra 
hafa  sökt  farten  åt  Ost-Indien  och  omkring  verlden  söder  om, 
ho  vet  hvad  lycka  vi  kunde  hafva  till  at  finna  farten  norr  om- 
kring, hvilken  ännu  är  okunnog,  som  then  förre  fordom  var.  Hvad 
nytta  oss  ther  af  hända  kunde,  gifver  jag  them  till  att  betänka, 
som  förstå  hvad  fördel  utur  Ost-Indien,  Japan,  China  Seas  och 
andra  flera  land  dels  kunnoge  dels  okunnoge,  är  till  att  hämta. 

Ty  thenne  farten  norr  omkring  skulle  vara  effter  Globens  ut- 
visande tu  tusen  mihl  kortare  än  söder  om,  hvilken  therföre  snarare 
och  med  ringare  bekostnad  skulle  fulländas,  och  mindre  folk  skulle 
l)å  then  resan  dö.  Ty  norr  är  altid  sunnare  än  söder  uth,  sär- 
deles ther  man  Linien  två  gånger  passera  måste,  och  ehuruväl  att 
thesse  svårigheter  ther  emot  falla  nämbl. : 

1:)  Att  man  vet  af  Historieme,  at  för  trihundrade  åhr  sedan 
är  thenne  farten  af  Spanjorer,  Frantzoser,  Engeländare  ofta  sökt 
dock  förgäfves  och  en  god  del  af  med  thes  folk  ther  ihjälslagne. 
2:)  Att  fast  än  ther  funnes  någon  genomfart,  så  skall  man  dock 
miste  afkomma  vid  pass  emellan  70  och  82  grader  latitud,  ther 
man  utan  tvifvel  skall  emot  isberg  och  köUd,  emot  villdiur  och 
biörnar  hafva  att  kämpa  och  strida,  och  uti  sådane  obekante  orter 
måste  förgås. 

Dock  likväl  svaras  här  emot,  att  många  hafva  fordom  sökt 
farter  till  Ost-Indien  och  intet  funnit,  hvilket  i  sinom  tid  af  Portu- 
giserne  funnit  är,  the  sig  intet  hafva  låtit  afskräckia  af  the  andras 
förgäffe  resor;  alt  så  kan  ock  nu  vara  tiden  för  handen  här  norr 
om  att  finna  farten,  dhy  Gud  gifver  och  uplåter  alt  med  tiden 
och  i  sinom  tid. 

Ty  är  så  väl  troligt,  att  man  skall  finna  thenne  farten  norr 
om  igen,  så  väl  som  then  söder  om  igenfunnen  är  af  samma  Plinii 
vittnesbörd  bekräfftad,  Hvi  skulle  vi  och  honom  icke  tro  i  then 
iiordre  farten,  som  Portugiserne  thet  giordt  hafva  i  söderfarten  sig  till 
fördel  och  ähra? 


^    Se   A.  Hammarskjöld,    Planen  pä  en  svensk-holländsk  Vega-ex- 
pedition  år  1669.  Hist.  Tidskrift  1887. 


JOHAN   CLASSON  RISINGH  69 

Bisingh  har  äfveri  intresserat  sig  för  fiskeriets  upp- 
hjälpande, och  i  öin  uppsats  om  »Häringsfiskeriet»  lämnar 
hain  en  mängd  upplysningar  rörande  denna  för  Holland  vik- 
tiga näring,  som  han  förordar  till  införande  i  vårt  land, 
där  han  anser  allt  slags  fiske  illa  skött. 

Skulle  Sveriges  kapital  ökas,  borde  alla  dess  hjälp- 
källor anlitas,  äfvenledes  jordbruket.  '■ 

Detta  kallar  Risingh  i  sin  1671  utgifna  »landtbook»  för 
»grundvahlen  till  velståndet  af  hvart  itt  landskap,  ja  öf- 
ver  alle  andra  medel.»  »Ther  nu  i  riket,»  fortsätter  han, 
»igenom  åckerbruket  och  boskapsafvel  sampt  förbättrade 
fiskerier  bättre  kiöp  på  lif smedel  förskaffas  kunde,  hvad 
skulle  tå  vare  rike  bergvärck,  handel  och  egen  skeppsfahrt 
icke  uthi  hvar  stadh  till  en  fast  högre  grad,  ja  till  flor 
bringas  kunna.» 

3. 

Af  ofvan  anförda  utdrag  ur  Risinghs  skrifter  framgå 
till  en  del  hans  nationalekonomiska  åsikter.  Ett  och  annat 
torde  dock  böra  ytterligare  framhållas. 

Risingh  är,  såsom  vi  ofvan  sagt,  ingen  klafbunden 
merkantilist.  Det  synes  af  hans  anförda  yttrande  om  landt- 
bruket.  På  flere  andra  ställen  yttrar  han  dock,  att  han- 
deln är  det  för  ett  lands  rikedom  ojämförligt  väsentligaste. 

Risingh  betonar  först  och  främst  handelns  frihet,  så- 
som det  nödiga  vilkoret,  själfva  »ögnastenen»  för  handelns 
uppkomst,  och  fordrar  »att  hvarken  högre,  jämlike  eller 
lägre  af  missgunst,  afund  eller  girighet  kasta  handels- 
mannen foten  eller  förhinder  i  vägen  i  dess  handelslopp,  på 
hvad  sätt  det  då  hälst  ske  kan.» 

På  varorna  skall  likväl  sättas  ett  visst  pris.  »Thetta  är 
ett  märkeligit  ting  och  hafver  en  stor  värkan  i  hela  landet 
och  menigheten,  dock  icke  förståendes  thet  vissa  priset 
till  paritatem  arithmeticam,  ther  medh  ett  ting  altidh 
lika  många  penningar  gälla  skulle,  hvilket  intet  skie  kan 
någonstädes,  utan  quo  ad  paritatem  geometricam,  ther  med 
en  proportion  och  getilikhet  liålles  på  vahrorne  emot 
hvarändra,  så  väl  hemma  på  våhra  egna  varor,  som  borta 
emot  the  främmande.  Jämväl  bör  och  en  genlikhet  hållas 
emellan  vahrorne  och  penningarne.» 


70  BLLEN  FBIES 


För  öfrigt  förordar  han  i  sin  handelstraktat  utförsel- 
förbud för  råämnen,  införselförbud  för  öfverflödsartiklar, 
samt  förordningar  för  »att  uppehålla  en  genvieht  och  ba- 
lance  i  vår  handel  med  andra  land»  samt  fbr  att  hindra 
det  »landets  penningar  icke  varda  af  landet  utdragna.» 

Han  sysselsätter  sig  särskildt  med  frågan  om  handels- 
balansen och  har  härutinnan  den  vanliga  merkantilistiska 
uppfattningen.  Han  har  reda  på  att  när  guldmassan  stiger, 
prisen   sjunka,   och    att  dessa  äro  beroende  af  efterfrågan.^ 

Däremot  är  han,  såsom  redan  förut  antydts,  motståndare 
till  höga  finanstullar  särskildt  sådana  som  i  Sverige  före- 
funnos  och  som  ingalunda  ^  oro  afpassade  efter  handelns 
kraf.  Angående  dem  har  lian  en  uppfattning,  hvars  kon- 
sekvenser motsägas  af  hans  andra  åsikter,  hvilken  motsä- 
gelse han  delar  med  sina  samtida.^  Han  säger  näml.  i  sin 
handelstraktats  3  bok,  6  kap.:  »Hvar  öfverhet  hafver  väl 
macht  att  sättja  tullen  så  högdt  och  så  lågt  som  han  vill, 
dock  hafver  billigheten,  aequitas,  ther  uti  så  väl  som  uti 
alt  annat  then  förnämste  platsen;  ju  lindrigare  tullen  är 
i  landet,  ju  starkare  ökas  ther  handelen,  men  ju  högre 
tullen  ther  sätties,  ju  mera  aftager  handelen,  och  kan  then 
höga  tullens  svårhet  intet  så  mycket  upbringa,  effter  han 
förtager  och  dämpar  handelen,  såsom  den  ringa  tullens 
ringhet  upbringar  genom  myckenheten,  effter  han  handelen 
formerar,  ther  till  med  skadar  then  stora  tullen  landet, 
ty  undersåtarne  ther  ju  måste  med  theras  skada  betala  så 
mycket  högre  som  tullen  på  varorne  högre  är,  och  ther 
alla  nödiga  varor  varda  dyra,  ther  förgås  alla  näringar* 
handtvärk  ödeläggias,  kiöpmän  bancrotera  eller  begifva 
sig  annorstädes  så  väl  som  andra  nyttige  män  ther  af 
landet  i  armod  och  nedrighet  blifver  sittandes  och  andra 
nationer   i   föracht   hållit.»    Likaledes   är  Risingh  en  mot- 

^  Graswinkel  och  Salmaaius  ha  liknande  resonnemang  och  äro  möj- 
ligen hans  källor. 

^  Briefe  Considerations  concerning  the  advancement  of  trade  and 
navigation  by  Henry  Robinson  London  1649  —  och  »Certain  Proposals  in 
order  to  the  peoples  freedom  and  accomodation  by  Henry  Robinson  London 
1652 >,  äro  arbeten,  som  R.  ej  anför,  men  som  hafva  i  uppfattning  stor  likhet 
med  hans  egen,  och  åtminstone  det  förstnämnda  har  han  troligen  känt  till. 
Det  är  i  utstyrsel  likt  hans  eget.  Att  handeln  ej  tål  några  band  säges 
ock  af  hoU.  nat.  ekonomer.  Se  Laspeyres  anf.  arb.  s.  168;  Boxhor  ni  us, 
Disquisitiones,  ett  af  R.  begagnadt  arbete,  med  hvars  uppfattning  han 
^fverensstämmer  i  mycket. 


JOHAN  GLASSOK  RISINGH  71 

^ståndare  till  den  i  vårt  land  mycket  omhuldade  »stapelstads- 
ofriheten».  Dessa  olika  privilegier  städer  emellan  ogillar 
tan.     Å  andra  sidan  förordar  han  frihamnar. 

Angående  denna  under  sextouhundratalet  mycket  disku- 
terade  fråga  om  monopolier,  har  han  onekligen  en  ovanligare 
uppfattning.  Kisingh  ogillar  dem  flerstädes  i  skarpa  ordalag. 
Han  säger  att  »de  dämpa  mer  handelen  än  förkofra  honom», 
och  förordar,  att  »hvar  som  vill,  hvar  stad  som  bequämb 
ligger,  anten  uti  eller  utom  compagnier,  skulle  få  handla  med 
skeppsfart,  med  ut-  och  inländska  varor,  det  vare  i  öster- 
-eller  vestersjön»  och  blifva  uppmuntrade,  om  de  något  »even- 
tura  ville». 

Det  funnes  dock  ett  slag  af  monopol,  som  kunde  vara 
af  nytta  nämligen  på  utförselvaror,  så  att  en  svensk  vara  ej 
fbrekomme  i  för  stor  myckenhet  i  utländsk  marknad  och  där- 
igenom föUe  i  pris.  Ett  dylikt  monopol  skulle  ha  till  följd 
-ett  faststäUdt  varupris,  för  hvilket  såsom  vi  sett,  Risingh 
-ej  ryggade  tillbaka. 

I  den  då  brännande  frågan  om  kompanier,  är  Risingh  af 
•den  åsikt,  att  ingen  sluten  kompanihandel  skall  tillåtas  på 
nå^ot  lifsmedel,  vare  sig  inländskt  eller  utländskt,  ej  häller 
på  någon  vara,  »däraf  många  sig  nära  kunna».  Det  är 
ingen  lycka  för  en  stat  att  ha  några  mycket  rika  och  andra 
mycket  fattiga.  En  rätt  ordnad  kompanihandel,  som  drifves 
med  inhemskt  kapital,  kan  dock  ha  sin  nytta,  t.  ex.  vid 
handeln  med  en  del  stapelvaror  samt  vid  kolonialhandeln. 
Författaren  hyser  en  stor  beundran  för  de  stora  holländska 
kompanierna  och  framställer  dem  som  mönster.  Han  svär- 
made äfven,  efter  en  engelsk  författare,  Malynes,  för  ett 
xiniversalkompani,  privilegieradt  i  alla  land. 

För  öfrigt  inlåter  han  sig  icke  i  många  lärda  digres- 
aioner.  Det  är  en  praktisk  man,  som  i  sitt  skriftställeri 
€J  syftar  att  teoretisera  utan  att  befordra  Sveriges  merkan- 
tila storhet.  Hans  verk  genomandas  den  varmaste  kärlek 
till  fäderneslandet,  ehuru  han  erkänner,  att  man  skall  vörda 
alla  folk,  »ty  de  äro  alla  af  Grudi».  I  frisinthet  och  huma- 
nitet står  han  bland  sitt  tidehvarfs  främste. 

Hans  skrifter  vunno  dock  ingen  spridning.  Hans  foster- 
ländska entusiasm  för  den  svenska  handelns  utveckling  vann 
ingen    genklang.    Vårt    stormaktsvälde   blef  hvad  Risingh 


72  ELLRN  YKEBS 


fruktade,  att  det  skalle  blifva,  >en  kropp  utan  li£»;  mi 
af  de  missförhållanden,  öfver  hvilka  Kisingh  klagade,  finnas 
ännu,  och  vår  ekonomiska  svaghet  blef  det  egentliga  Pul- 
tava,  som  bragte  vår  yttre  storhet  på  fall. 


r. 


A.  Förteckning  öfver  Johan  Claason  Risinglis  skrifter. 

I.    Tryckta. 

1.  Itt  Uthtogh  om  kiöphandelen  eller  Commercieme,  Sthm  Wankiff  1669. 

2.  Een   landbook   eller   några   npsatter om   landtbmuk  och  landlef- 

werne,  Westerås  1671. 

3.  Relation  om  Nya  Sverige  13  jnli  1654,  tryckt  hos  Sprinchorn,  Kol.  N 
Sverige,  Hist.  Bibi.  1878. 

4.  Relation  om  bolländames  öfverfall,  odat.  tryckt:  1)  De  Colonia  nova 
Snecia  praBs.  Geijer  Ups.  1825;  2)  Hazardy  Annala  of  Pensylvania,. 
Phil.  1850  (eng.  öfversättning). 

II.    Otryckta. 

1.  Een   tractat   om   kiöphandelen.    Tre   olika   afskrifter  af  1.  del.  1.  bok: 
a)  I  Upps.  Bibi.  egna  Sami.  L.  121,  med  företal  till  Karl  XI  samt  dess- 
utom  ett   fallständigt   register  med  alla  delarnes  och  böckernas  ka- 
pitelrubriker.   Originalexemplar. 

h)  I  R.  Ark.,  med  företal  tiU  Karl  XI,  dat.  3  juli  1669,  antagl.  ett  till 
honom  lämnadt  prydligt  exemplar. 

c)  I  Rälambska  Sami.  Kongl.  Bibi.,  utan  företal. 

d)  I   Upps.  Bibi.  egna  Sami.  L.  122.    Innehåller  äfvcn  en  afskrift  af  L 
delens  3.  bok.    Utan  Register. 

En    äldre   variant   af  de  tre  första  kapitlen  i  sistnämnda  Sami. 
L.  125. 

2.  Manuductio  eller  Anledhingh  till  een  grundigh  kundskap  om  kiöphan- 
delen, utkast  egenhändigt  dat!  Sthm  27  mars  1661.  Jämte  denna  finnes^ 
en  på  latin  uppsatt  litteraturförteckning  öfver  af  R.  begagnade  arbeten,, 
dock  både  felaktig  och  ofullständig  (Jämför  Bil.  C).  Upps.  Bibi.  egna 
Sami.    L.  125. 

5.  >£n  kort  tractat  om  Sveriges  Cronos  Handel  >  odat.  Skrifven  under 
Karl  XI:s  tid.    Upps.  Bibi.  egna  SamL  L.  125,  Palmsk.  Sami.  Hl  16. 


JOHAN   CLASSQN  RISINGH  73 

^*  éL      »Om  maschoyiske  handelen  öfver  Archangell  p&  Holland»  och 

is:- 5.      >0m  Hollands  Häring  (Sille)  fiskeri. 

v.,  Dessa  två  uppsatser  äro  odat.,  dock  skrifna  före reiuin  till  Amerika. 

Möjl.  betänkanden   inlämnade  i  kommerskoUeginm.    N:r  4  finnas  i  s. 

samlingar  som  n:r  3.;  n:r  5  finnes  i  den  sistnämnda  saml. 

6.  »Oförgripeligit  betänkiande,  hnrnledes  hela  Östersjöns  Commercier  medh 
den  deraf  flytande  stora  fördel  ifrän  dem  främmande  in  nppä  H.  Kongl. 
Maj:ts  och  Cronan  Sveriges  andersåtar  näst  Gruds  välsignelse  beqnäm- 
ligast  dragas  knnde;»  odat.,  men  antagl.  skrifven  före  1660.  Namnet 
ej  ntsatt,  men  spräket,  åsikter  och  anföranden  tyda  pä  att  den  är 
af  Risingh.    Palmsk.  Sami.  III  16. 

7.  En  berättelse  om  Nova  Snecia  vid  Sydrivieret  dat.  Elbing  3  juni  1656 
(Palmsk.  Sami.  XIV  74).  —  En  odat.  dito  pä  s.  st. 

8.  En   beskrifningh   om  Nova  Snecia  uthi  America  dat.  Elbing  jan.  1658. 

9.  En  odat.  dito.    Besse  båda  i  RA.  Sami.  Nya  Sverige. 

iip'    10.    Dito  i   Skokloster  Sami.    Denna  jämte  n:r  9  skrifven  senare  än  n:r  7 
och  8,  antagl.  omkr.  1664. 

Innehållet  i  alla  dessa  varierar  något. 

11.  »Coleri  och  aliorum  hansböcker  till  Patrioters  last,  applysning  och  stora 
(.            gi^gu   ftf  Johan   Bisingh   extraherat   dock   af  mänga  fiere  anthoribas», 

citeras  af  Risingh  själf,  men  har  nn  förkommit. 

12.  En  halfmaltnad  jonrnal  öfver  resan  till  Nya  Sverige  i  KA.  Sami. 
Nya  Sverige. 

13.  Ordinans  för  nya  Sverige.    Afskrift  i  Lindströms  jonrnal.    EA. 

,,     14.   DlYerse  bref  och  sappliker  i  Sami.  Nya  Sverige,  De  la  Grardieska  Sami. 
;,  och  Sami.  Biogr.  i  EA. 


B.    Förteckning  öfver  haiidelstraktatens  innehåll. 

Första  delen. 

I  Boken:    Om  vahrorna. 

1  cap.  Hvadh  handelen  ähr,  thess  arsprang  och  rättighet,  thess  stora 
och  åthskillige  nyttor,  thess  ätskillige  slagh. 

*2  cap.  Om  the  tre  handelens  delar,  som  äro  vahrorna,  penningarna 
och  växeln  och  hvad  genmätighet  eller  proportion  them  är  emellan  athi 
handelens  lopp  och  fortdrifvande. 

*3  cap-  Framställer  the  maximer  harnledes  handelen  kan  främias  och 
fortstellas.  * 

4  cap.  Hvad  en  rätt  handelsman  är.  Hvem  en  kiöpman  rätt  kallas. 
Hans  egenskaper  och  hans  vetskaper.    Tre  hända  slags  köpmän..^ 


*  De  sålnnda  märkta  kap.  återfinnas  i  förkortad  och  förändrad  form 
samt  i  annan  ordning  i  >IIthtoghet>. 

^  Detta  kap.  är  i  fiere  handskrifter  tndeladt,  hvarigenom  de  andrå  ka- 
pitlen fä  en  olika  namrering,  liksom  de  äfven  ha  formelt  olika  titlar  i  olika 
handskrifter.   Här  följas  k<^pitelrabriker;na  i  exemplaren  a)  ooh  d).  Se  Bil.  A. 


74  BLLEN  FRIBS 


5  cap.  Om  och  håra  man  åtokillige  nationer  skall  kanna  i  sitt  land 
eller  och  siadh  indragna  och  them  ther  i  ro  och  stillhet  h&Ua. 

6  cap.  Hvad  en  religion  är  och  hrilke  dess  delar,  hyad  macht  ofyer- 
heten  halyer  öfyer  religionen  och  hnra  yidha  åtiiskillige  religioner  uthi 
ett  regemente  kanna  toUereras. 

*7  cap.  Hyad  handelsyahror  &hro,  om  theras  åthskillnadh,  aiftrock  och 
f5ryttrande. 

8  cap.  1)  Hyad  slags  Contracter  &hro,  som  mast  nthi  handelen  brakas: 
2)  om  bjte  eller  skipte. 

9  cap.  1)  Om  kiöp  och  såld,  2)  om  thes  yilkor  och  slagh,  med  hyad 
meer  ther  yidh  henger. 

10  cap.    Om  skalders  betalningh  och  om  äterkOp. 

11  cap.    Om  citationer,  arrester  och  om  f&ngelser. 

IJ^  cap.  Om  athpantningh  och  exeqaation  och  om  yads&ttning  eller 
seqaestration. 

13  cap.  Om  kiöp  och  såld  på  yissa  yilkor  och  pä  oyissa  fall  och 
händelser. 

14  cap.    Om  kiöp  och  såld  med  anction  och  med  nthrop. 

15  cap.  1)  Om  låhn  till  att  förbraka,  (lat.  Mntaam);  2)  om  låhn  tUl  att 
braka  och  igengifya;  (lat.  Commodatom),  8)  om  hjro  eUer  lego. 

16  cap.  1)  Om  inlagspenningar  eller  nidsatt  gods  (lat.  Depositnm). 
2)  om  yad  eller  yädjande  och  3)  om  spel. 

17  cap.  1)  Om  pant,  2)  om  borgen,  3)  om  loffyen  och  stipalationer  och 
4)  gåfyor. 

18  cap.  1)  Om  handelsdirektion  hemma  och  borta  och  2)  om  kiöpmäns 
hof  och  Conrter,  medh  theras  priorer  och  consaler. 

*19  cap.  Hyad  genyicht  eller  ballance  ta  eller  flere  land  emellan 
bör  hällas  i  handelen. 

*30  cap.    Om  compagniehandel,  sälskaps  eller  samlagshandel. 

21  cap.    Om  folkplanteringar.  De  Ooloniis. 

22  cap.    1)  Om  egen  fördels  handel,  De  Monopolio,  och  2)  om  forkiöp. 

23  cap.  Hyad  orsaker  ähro  att  priset  på  något  slags  gods  stiger  upp 
och  neder  mer  och  mindre  nthi  en  handelsplats. 

24  cap.    1)  Om  marknader,  messor  och  2)  om  torg. 

25  cap.    Om  factorer. 

26  cap.  1)  Om  kiöpmäns  procnrationer,  2)  creditif  bref  och  8)  om  blanchetter. 

27  cap.    Om  mäklare. 

28  cap.  1)  Om  obligationssedlar  och  hnrnledes  the  gifyas  och  tagas 
för  en  god  betalningh  i  handelen.    2)  Om  notarlis  pnblicis. 

29  cap.    Om  handelshas,  packhas,  denks,  yäg,  craner,  yexlebanco. 

30  cap.    Om  kiöpmäns  merkien  nppä  theras  gods  och  merkien. 

31  cap.  Om  lott,  nembl.  haraledes  gods  ther  med  fördelas  och  sälies, 
item  om  Ijckepottor. 

32  cap.    Om  bancobråkare  eller  banqaerotter  och  om  cessioner. 

33  cap.  Om  några  handelsförslagh  och  om  kiöpmens  åtskillige  konster 
till  att  yinna  penningar  med. 

34  cap.  £n  discnrs  tUl  ett  besiat  om  regementers  och  städers  för- 
ändringar, hyarest  Gnds  mechtiga  hand  sig  se  låter,  som  med  alla  ting  giör 


JOHAN  CLASSON  RISINGH  75 

en  omgångh,  och  gif?6r  medel  till  theras  npkomst,  flor  och  afgäng  och 
YiUsignar  menniskiors  flit  till  theras  förkofring  athi  äkerbrak,  bergsbrak^ 
fiskerier,  handtyerk  och  handel,  som  med  skippsfahrten  thet  förnembsta 
vedlét  är  till  macht  och  rikedom. 

Andra  Boken:  Om  hvart  och  ett  lands  och  thes  fömemste  han- 
diri^lmtser,  serdeles  handel  och  vahror.  Thenna  bok  fdrdelas  i  fyra 
stycken  effter  värdennes  kunnoga  delar,  som  äre  Enropa,  Asla,  Afrioa, 
America. 

Tredje  Boken:  Om  skipsfarten,  som  elliest  kallas  navigation  eller 
aeglation  sampt  med  dess  brnkelige  rätter  och  rättigheter,  innehållandes 
desse  effterfolliande  capitel  nämbl.: 

*1  Cap.:  Om  skeppsfarten  i  gemen,  thes  ordsaker,  fortgång  och  stora 
nyttigheter. 

2  och  3  Cap.:  De  mari  libero  och  de  mari  claaso. 

4  Cap.:   Om  sjörätten  och  om  sjöregementet. 

5  Cap.:  Om  sjöfolk,  skippare  och  båtsmän,  om  theras  ämbete?  och 
firiheter. 

6  Cap.:  Om  skipsbyggning  i  gemen  och  om  åtskillige  slag  skipp? 
och  hyad  thervid  achtas  bör.^ 

7  Cap.:     Om  skips  nthrednlngh. 
.  i    8  Cap.:     Om  skipsfracktningh. 

9  Cap.:     Om  tull,  pålagor  och  licenter,  om  in  och  utgående  varor. 

10  Cap.:  Om  tallens  försnillande. 

11  Cap.:   Om  försäkringh  emot  allehanda  skador  till  slös. 

12  Cap.:  Om  bodemerie. 

13  Cap.:   Om  skipsbrott,  om  sjöhitt  och  strand  vrak. 

14  Cap.:  Om  avarie. 
lo  Cap.:   Om  sjöröfveri. 

16  Cap.:  Om  vachtskepp  och  crenseskepp  emot  sjöröfvare  och  andra 
fienders  osäkerhet,  om  byte  och  om  jnre  postliminii. 

17  Cap.:   Om  repressalier. 

18  Cap.:  Om  skeppspressning  eller  skeppstjänst. 

19  Cap.:   Om  långa  skeppsresor  till  okunniga  landh. 

20  Cap.:  Om  flskerier  och  rättighet  till  att  fiskia. 

21  Cap.:  Om  floders  och  stränders  rättiga  ägo,  gemenskap  och  frihet. 

22  Cap.:   Om  hamnar,  hamnepenningar  och  hamnemästare. 
*23  Cap.:   Om  stapelrätt  och  stapelstäder. 

Andra  delen. 

FOrsta  Bok:  Första  Cap.  Hvad  penningar  äro,  theras  åthskillige 
nampn  och  åthskilligheter. 

Andra  Cap.  Om  öfverhets  rätta  mackt  att  mynta  penningar,  när 
och  till  hvad  enda  penningar  äro  upfundne  och  än  gå  och  brukas  i 
alle  land. 


^  Innehåller  en  ur  språklig  synpunkt  intressant  förteckning  och  defini- 
tion af  olika  slags  fartyg.  Öfverhufvudtaget  äro  detta  arbete  ur  språklig 
synpunkt  anmärkningsvärdt  genom  E:s  försök  att  få  svenska  uttryck. 


76  BLLEN  FRIES 


.  Tridie  Cap.  Om  gulld-  och  silf-natar  i  theras  värde  sig  emiUftn, 
om  koppar,  iern,  tenn,  och  bly  och  andra  materier  ther  af  penningar 
gidras  knnna. 

Fierde  Cap.  Om  assen  och  i  hvad  proportion  goldh  och  silfver 
penningar  myntas  och  förmengias  böre  sig  emellan  eller  med  koppar, 

Femte  Cap.  Om  penningarnes  värdering  sä  effter  tfaeras  invärtes 
godhet,  frijhet  och  vicht  som  effter  theras  utvärtes  värde  till  Öfver- 
hetens  valvation  och  till  theras  gängh  i  handelen  ther  the  gälla  anter 
eifter  theras  högre  eller  lägre. 

Sexte  Cap.  Om  penningars  skapnat  och  fignr,  storhet  och  klen- 
het med  andra  tilfällen. 

Siunde  Cap.  Om  mynte,  officerare,  myntemestare,  mynteslagare,  proberare. 

Ottonde  Cap.  Hnra  man  värt  mynt  emoth  the  fremmande  penningar 
och  emot  vär  gamla  iemföra  och  conferera  skall. 

Nionde  Cap.  Pä  hvad  sätt  penningar  nthi  landet  pläga  förfalskas 
tiU  materien  och  nndervalveras  till  värdet. 

Tionde  Cap.  Pä  hvad  sätt  man  skall  förekomma  falskt  mynt  i  straff 
pä  falske  myntemestare. 

Elfte  Cap.  Sätt  och  maner  hnrn  man  skall  myntet  i  landet  oon- 
servera   i   godhet   och   i   specierne  att  the  icke  varda  dragne  uthnr  landet. 

Tolfte  Cap.  Om  penningars  afsackningh  ther  med  värt  mynt  dragés 
ntnr  landet. 

Trettonde  Cap.    Pä  hvad  sätt  man  kan  föröka  penningar  i  landet. 

Fjortonde  Cap,:  Om  myntetz  ombytning  i  landet,  hvad  thet  med 
sig  hafver. 

Femtonde  Cap.:  Om  ocker. 

Sextonde  Cap.:   Om  interet  och  om  nsura  politica. 

Sjuttonde  Cap.:   Om  penningar  på  lohn  och  lifrenta. 

Ädertonde  Cap.:  Om  länebanko  (Lombarder). 

Andra  Bok:  Om  reduktion  pä  alla  slags  mätt,  mähl  och  vicht  efter 
Stockholms. 

Tredje  delen: 

Första  Bok:    Om  växlarnes  väsende,  värckande  och  lopp. 

Första  Cap.:  Hvad  växelen  är  i  thess  bmk;  när  thet  appfmmit  Sr, 
thess  nytta  och  krafft. 

Ändra  Cap.:  Yäxlarnes  ähtskillige  slagh  och  om  huni  växelen  för- 
delas i  sina  styckien,  som  är:  trasera  och  remittera. 

Tredie  Cap.:  Hvad  pari  ähr  och  huru  äthskilliga  lands  mynt  ther 
på  recknas  skole,  hnrn  växelen  upp  och  ner  stiger. 

Fjerde  Cap.:  Hnrn  växelen  fördelas  i  sine  styckien. 

Femte  Cap.:  Växlars  rätta  form  och  ställningh. 

Sexte  Cap.:  Hnrn  växlar  nndfånges,  accepteras  och  betalas. 

Siunde  Cap,:  Om  växle  sedlars  natnrnr,  om  obillige  och  orätte  växlar 
och  theras  rätta  reformation. 

Ättonde  Cap.:  Hnrn  växlar  refuseras,  om  protester,  som  man  låter 
ställa  hos  Notarins  Pnblicns. 


JOHAN  CLASSON  RISINÖH  77 

Nionde  Cap.:  Håra  växlar  uthi  banco  betalas  bör  och  om  betal- 
ningens terminer. 

Tionde  Cap.:  Om  banco  och  thess  beskaffenhet. 

Elfte  Cap.:   Yäxleloppet  pä  allehanda  handelsplatser. 

Anm.:  >Uthtoghets>  5,  6,  7,  20  kapitel  handla  om  penningar;  dess 
8,  9,  10  och  19  kapitel  om  växlar.  De  åtgöra  natnr ligen  ntdrag  af  hvad 
R.  här  ntförligen  tänkt  behandla  eller  måhända  har  behandlat  i  na  för- 
komna delar. 


C.    KäUop. 

Risingh  har  själf  nppgjort  en  särskild  källförteckning  dat.  ^Vs  1661: 
»labri  ad  tractatam  de  commercils  spectantes,»  (IJpps.  Bibi.).  Bland  de  mänga 
där  uppräknade  arbeten  är  det  dock  flera,  som  han  bevisligen  aldrig  har 
begagnat,  åtminstone  i  de  utarbetade  delarna  af  handelstraktaten,  liksom 
det  ä  andra  sidan  finnas  flera  i  desamma  begagnade  arbeten,  hvilka  ej  äro 

I 

i  sagda  förteckning  införda. 

Dä  det  torde  vara  af  intresse  att  se,  hvilken  litteratur  stått  till  Bisiughs 
förfQgande,  anföras  här  alla  de  arbeten,  hvilka  det  varit  möjligt  att  efter 
Bisinghs  ofta  svärtydda  beteckning  i  bibliografier  igenfinna: 

Baldi,  Prima  &  seconda  pars  conciliorum  domini  Leyden  1559. 

De  beginselen  end  progressen  van't  Oost-Indische  Compagnie  2  vol. 
in  4:o  Amsterdam  1649. 

Bezoldas,  Consilia  1625. 

"W.  J.  B  la  en,  Groote  Zeespiegel. 

Bodin  US,  De  Repablica. 

Bornitins,  De  nammo  et  aerario  Francf.  in  4:o. 
De  rernm  safficientia  Francf.  1625. 

Boxhornius,  Disquisitiones  politicae  1650. 

Bot  er  o,  Politia  regia  1620. 

The  Brittish  Monarchie  London  1576. 

Champlain,  Voyage  de  Siear  Champlain  in  4:o  Paris  1613. 

J.  A.  Colom,  De  vijerighe  Colom,  Amst,  folio. 
£ngelandhs  Royal  Fishing  revived  in  4:o  London  A:o  1630, 

Corpns  Jnris  (>Ex  jnre  romano  ea  qaae  jara  maris  concernant 
eraenda»  etc). 

J.  Damhouder,  Praxis  rernm  civilium. 

M.  Fanst,  Aerarinm,  Francf.  1649  (jemte  flera  andra  arbeten  ang.  mynt). 

D.  Fraelichius,  Itinera  2  vol. 

H.  Gr  o  tias,  De  mari  libero. 

Guicciardino,  Descriptio  belgica. 

A.  de  Herr  er  a.  Historia  Generale  de  las  Indias,  Madrid  1601. 

Hitcocks,  New  years  gifft.  London  1600. 

Hyp.  a  Oollibns,  Axiomata  de  Nobilitate  1593. 

J.  Jansson,  De  oost  end  vest-Indische  Voyagen  4:o  Amsterdam. 

Las  t  man,  Schatcamer  der  Stnnrlieden.    4:o  Amsterdam. 


78  ELLEN  FRIES 


Loccenias,  De  Jare  Maritimo. 

Loccenias,  Synopsis  jnris  sneo  gothici. 

G.  E.  Yon  Ldbneis,  Anlico  Politico  >qiii  malta  de  mercimoniis 
nrbiam  ntilia  desciibit»,  Lfinebmg. 

P.  Mernla,  De  mari  et  oceano. 

G.  Malynes,  Leges  mercatoriae. 

Man,  Englands  treasnre  by  forraign  trade. 

Olearins,  Beise  in  Persien. 

Panierolli,  Tractatns  de  rebns  deperditis  et  inventis  4:o  Köln. 

A.  P  an  or  mit  a.  De  dictis  et  factis  Alpbonsi  B^s  aragonnm  (flera 
gånger  tryckt,  möjl.  upplagan  >Specnlam  boni  principi8>)  Amsterdam 
1646.  (Bisingh  säger  därom:  »mnlta  babet  ad  mercatnram  &  commerclam 
spectantia».) 

J.  Pontanns,  Rernm  et  nrbis  Amstolaedamensis  Historia.    Amst.  1611. 

De  Placaten  v.  d.  Heeren  Staten  (reneral  in  bet  vereenigde  Nederland 
2  vol.  folio. 

S.  Pnrchas,  His  Pilgrimage  or  Relations  of  tbe  world,  and  tbe  Religions, 
observed  in  all  ages.    4tb  edition  folio  London  1626. 

A.  Rntcovii,    Oteticae,  id  est  de  modo  acqnirendi. 
S.  Scaccia,  De  commerciis  et  cambiis.    G«nf. 

B.  Straecbas,  De  Mercatnra  et  Mercatore  Köln  1575  (ofta  anförd). 
Sel  den.  De  Mari  clanso. 

Sjörätter  ocb  ordinantier  fr.  Antwerpen,  Brngge,  Orleans  m.  fl.  städer. 

The  Statates  of  England  fol.  London. 

G.    Stiernhielm,   Archimedes   redivivns  4:o  1644. 

Svenska  landslagen  ocb  landskapslagar. 
Traité  des  commerces  de  France  1648. 

P.  Gregorio  Tbolozano,  De  repnblica  1596. 

Withbarne,  A  discoarse  of  tbe  new  fonnd  land  4-0  London  1622. 

Zeiller,  Itinerarinm  Italiae,  Germaniae  etc. 
Dessutom  åtskilliga  klassiska  förf.,  dock  endast  sparsamt. 
Se  ock  sid.  70  not. 


Hvem  liar  stiftat   Sveriges  regeringsform 

af  1809? 


AP 


RUDOLF  KJELLÉN 


Då  denna  fråga  veterligen  icke  varit  i  tryck  upptagen 
till  direkt  besvarande  inom  vetenskapen,^  och  då  saken 
icke  synes  rätt  klar  uti  litteraturen,^  så  bör  det  icke  vara 
för  tidigt  att  försöka  en  positiv  utredning  däraf. 

I  den  bekanta  proklamationen  från  Karlstad  den  7  mars 
1809  —  revolutionens  första  klämtslag  —  yttrar  Adlersparre 
om  sig  och  västra  armen:  »Vi  hafva  räckt  hvarandra  handen 
uppå,  att  Rikets  Fäder  och  Lagstiftare  skola  äga  frihet,  under 
våra  vapens  beskydd,  att  sammanträda,  för  att  öfverlägga 
och  besluta  öfver  det  lidande  och  eljest  snart  förstörda  Fäder- 
neslandets angelägenheter ...  Vi  hafva  räckt  hvarandra 
handen  uppå,  att  Landets  Fäder  och  Vise  skola  äga  frihet, 
att  återföra  sällhet,  välmåga  och  laglighet  i  Fosterbygden.»* 

^  Äfven  Sandegren,  som  med  sä  mycken  flit  hopsamlat  materialet  till 
frågan  om  RF:s  genesis  (Till  hist.  om  statshvälfningen  i  Sverige  1809, 
Gbg.  1890),  inlåter  sig  icke  pä  ett  distinkt  besvarande  af  denna  särskilda 
fr&flfE 

»Nils  Höjer  vill  (i  Hist.  Tidskr.  1889,  Granskn.,  s.  82)  vederlägga 
insagan  mot  att  Karl  XIII  sanktionerat  Norges  Grnndlov  dermed,  att  »han 
ja  f5rnt  sanktionerat  Sveriges  regeringsform,  hvars  antagande  gjorde  honom 
till  Sveriges  konung». 

^  Se  t.  ex.  Hist.  Tafla  af  f.  d.  konnng  Grnstaf  IV  Adolfs  senaste  re- 
geringsår, III,  bil.  n:r  31,  s.  121,  122.  Proklamationen  var  författad  längt 
fömt  och  pä  förhand  gillad  i  Stockholm,  enl.  Adlersparres  egen  uppgift  ibm., 
bil.  ii:r  30,  s.  110;  jfr  Anckarsvärd,  Polit.  trosbekännelse,  s.  27,  och 
Sjögren,  G.  Adlersparre,  s.  53. 


It' 


80  RUDOLF  KJBLLÉN 


Sex  dagar  därefter,  sedan  konungen  blifvit  fängslad,  gick 
Adlercreutz  med  ett  par  ledsagare  till  hertig  Karl  och  an- 
modade honom  att  förestå  riket,  »tills  Riksens  Ständer  hunno 
sammankallas  m.  m.»^  Ännu  samma  dag  bildades  en  re- 
geringskonselj efter  prejudikaterna  under  hertigens  före- 
gående regentskap,  och  förklarade  hertigen  i  sin  proklama- 
tion till  folket  sin  »oryggeliga  föresats  .  .  .  att  med  E/iksens 
Ständer  öfverlägga  om  de  öfrige  mått  och  steg,  som  skola 
bereda  Svenska  Folkets  framtida  välfärd».*  Riksdags- 
kallelsen utgick  dagen  därpå,  den  14  mars,  och  upprepar 
hertigens  önskan  att  öfverlägga  med  ständerna  om  »nödiga 
mått  och  steg».* 

Riksdagens  medverkan  vid  regementsförändringen  har 
således  från  första  början  varit  en  kärnpunkt  i  revolutions- 
männens planer.  Huru  långt  denna  medverkan  skulle  tagas 
i  anspråk,  det  var  däremot  ännu  obestämdt;*  det  var  icke 
ens  alldeles  klart  af  proklamationernas  ord,  huruvida  öfver- 
hufvud  en  ändring  i  författningen  åsyftades  eller  ej.  Den 
saken  berodde  nu  närmast  på  den  man,  som  i  dessa  dagar  be- 
tydde mera  i  Sverige  än  riksföreståndaren  själf  och  hans 
konselj  —  på  Greorg  Adlersparre. 

Får  man  tro  ett  vittnesbörd,  som  i  sig  själft  bör  väga 
mycket  och  äfven  väl  öfverenstämmer  med  händelsernas 
utveckling,  så  har  Adlersparre  själf  i  förstone  icke  gjort 
sig  så  noga  reda  för  hvilken  roll  ständerna  skulle  spela, 
liksom  han  öfverhufvud  ej  synes  hafva  tänkt  sig  så  långt 
fram.^  Den  15  mars  erhöll  han  underrättelser  om  revolu- 
tionen och  om  proklamationen,  däri  riksdagskallelse  utlofvas; 
på  samma  gång  mottog  han  den  bekanta  ordern  att  dela 
sin  här  och  komma  till  Stockholm  med  den  ena  hälften 
allena.^     Nu    var    således    det    närmaste    ändamålet    med 


^  Adlercreutz'  egen  berättelse,  1  Hist.  Tafla,  bil.  n:r  34,  s.  140  f. 

^  Hist.  Tafla,  bil.  ii:r  35,  s.  143. 

5  Riksdagstidningar  år  1809,  s.  3. 

^  Blott  en  bestämd  uppgift  tillmättes  ständerna,  nämligen,  att  utt&la 
sig  om  den  senaste  krigsgärden  (af  den  7  Jan.);  se  Adlersparres  prokla- 
mation, sista  punkten,  och  särskild  kungörelse  af  den  14  mars,  Hist.  Tafl»t 
bil.  n:r  43,  s.  158. 

^  Anck  ar  svärd,  Pol.  trosbekännelse,  s.  26,  34.  A.  valr  en  af  Ad- 
lersparres närmaste  män  i  befälet  vid  västra  armén.  Visserligen  är  ^tpos- 
bekännelsen>  aflagd  under  omständigheter,  som  i  nägon  män  kunnat  grumla 
dess  objektivitet,  i  hvad  den  rörer  Adlersparres. person. 

*  C.  A.  Adlersparre,  1809  års  revolution  och  dess  män,  II,  72  f. 


HVEM   HAR  STIFTAT   SVERIGES   RBQBRINÖSFORM   AF    1809?      81 

injBurrektionen  vunnet,  och  frågan  öm  ständernas  närmare 
befogenhet  trängde  sig  på.  Först  måste  man  dock  hafva 
visshet  om  att  ständernas  möte  ej  skulle  blifva  en  ren  for- 
malitet. I  bref  af  den  18  mars  förklarar  Adlersparre  åter 
sin  »enda,  enkla  föresats»  vara,  »att  förskaffa  Rikets  Repre- 
sentanter frihet  att  sammankomma  och  frihet  att  inbördes 
^fverlägga  och  besluta».  ^  Hertigen  svarar  dagen  därpå,  att 
han  redan  »sammankallat  Riksens  Ständer,  som  hafva  en 
mnskränit  rätt  att  besluta  om  rikets  välfärdTt,^  Lugnad  i 
detta  hänseende,*  vänder  Adlersparre  då  sin  blick  på  det 
närvarande  ögonblicket,  på  regeringens  ordnande  under 
mellantiden  före  ständemas  sammankomst.  Hans  planer  här- 
vid framstå  fullt  mognade  och  bestämda  i  den  beryktade 
Promemorian  från  Tibble  den  21  mars:  på  andra  dagen 
efter  västra  arméns  inmarsch  i  Stockholm  skulle  trupperna 
och  borgerskapet  samlas  kring  slottet;  »Hans  Kongliga 
Höghet  reclamerar  sin  arfsrätt  till  Svenska  kronan  i  sittande 
Conseil,  förklarar  sig  i  följd  deraf  för  Sveriges  Konung^  er- 
bjuder sig  att  inför  Ständerna  med  Handlingar  bevisa  sin 
arfsrätt,  uppdrar  dem  att  välja  en  adopterad  thronföljare 
efter  deras  eget  välbehag,  kungör  detta  för  Borgarne  och 
Militären  och  utropas  för  Sveriges  Konung».* 

Dagen  efter  det  att  detta  förslag  blifvit  genom  Anckar- 
svärd  tillstäldt  hertigen,  intågade  Adlersparre  i  hufvudstaden 
och  kom  genast  i  direkt  beröring  med  de  ledande  idéerna 
inom  regeringskretsarne.  Som  bekant  koncentrerade  sig 
regeringens  politiska  system  i  detta  ögonblick  kring  Napoleons 
behag  som  medelpunkt.  Detta  synes  hafva  foranledt  Adler- 
sparre tUl  den  första  modifikationen  af  sina  planer.  Under 
den   25    mars    berättar    Wachtmeister    i    sin    dagbok,    att 

*  Ibm  B.  111,  jfr  brefvet  till  Adlercreutz  »»/s,  s.  112. 

>  Ibm  8.  118.  Hertigens  bref  tiU  Adlersparre  vid  detta  tillfälle  finnas 
samlade  i  Handl.  ror.  Sveriges  Hist.,  utg.  af  ett  sällskap,  V,  12  ff. 

^  Framställningen  i  texten  söker  förklara  A:s  handlingssätt  såsom 
konsekvent  och  förestafvadt  af  verklig  omsorg  om  folkets  beslutanderätt, 
i  motsats  mot  Sandegrens  stränga  dom,  anf.  afh.,  s.  7  ff.  Det  måste  dock 
medgifvas  att  saken  icke  är  rätt  klar.  Hans  bref  ^Vs  kan  vara  förestafvadt 
af  själfviska  bevekelsegrnnder,  och  hertigens  svar  kan  hafva  inverkat  pä 
honom  mindre  genom  orden  om  ständernas  rätt  än  genom  det  därpå  följande 
hotet  att  nedlägga  regeringen.  Att  hertigen  ansåg  sig  handla  i  proklama- 
tionens af  Vs  anda,  visas  däraf,  att  han  lät  prokl.  åtfölja  sitt  manifest  till 
folket  "/t:  se  H.  G.  TroUe-Wachtmeister,  Anteckn.  och  minnen,  utg.  af 
E.  Tegnér,  I,  183  (dagbok  för  1809). 

*  Anckarsvärd,  anf.  st.,  s.  2S. 

.  Hist.  Tidskrift  1896.  6 


82  RUDOLF  KJELLÉN 


Adlersparres  parti  nu  tänkte  öfverlåta  åt  Napoleon  att  be- 
stämma tronföljaren,  sedan  hertigen  förmåtts  att  omedelbart 
taga  kronan.*  Man  finner  att  skillnaden  ligger  endast  i 
sättet  för  tronföljdens  ordnande;  äfven  detta  sknlle  nn  nn- 
danhållas  ständerna;  medan  hufvndsaken  för  det  närvarande, 
hertigens  omedelbara  tronbestigning,  fasthöUs. 

Två  dagar  senare,  den  27  mars,  inkom  den  fångne 
konungens  abdikation  till  förmån  för  sin  sonJ  Ett  välkom- 
met tillfälle  syntes  härmed  inne  för  Adlersparre  att  reali- 
sera sin  plan.  Visserligen  uttalade  sig  en  extra  konselj, 
hvartill  han  själf  och  hans  anhängare  ej  blifvit  kallade,, 
samma  dag  emot  antagandet  af  abdikationen,  såsom  ogiltig 
utan  ständernas  medverkan;*  men  detta  hindrade  icke  Ad- 
lersparre att  tillråda  hertigen  dess  antagande,  på  sådant 
sätt  att  hertigen  genast  intog  den  lediga  tronen  och  vill- 
koret af  den  unge  prins  Gustafs  succession  underställdes 
Napoleon.  Denna  listiga  vändning  berättas  af  Wachtmeister 
under  datum  den  28  mars;*  och  dagen  derpå,  den  29  mar  fr 
på  förmiddagen,  har  Adlersparre,  enligt  egen  uppgift,  lyckats 
utverka  hertigens  samtycke  till  planen.^ 

Ur  Tibbleforslaget  af  den  21  mars  hade  således,  genom 
modifikationer  af  den  25  och  28  i  månaden,  utvecklat  sig 
hvad  vi  vilja  karakterisera  som  de  ledande  statsmännen» 
första  ståndpunkt,  med  afseende  på  regeringens  forhål- 
lande  till  den  stundande  riksdagen.  Denna  ståndpunkt  in- 
nebär att  hertigen  genast,  före  riksdagens  sammankomst  och 
utan  dess  åtgörande,  skulle  med  arfvets  rätt  bestiga  den 
genom  afsägelsen  lediga  tronen;  huru  sedan  skulle  ställas 
med  författningen,  det  angifves  ej.  Mycket  snart  har  dock 
denna  ståndpunkt  blifvit  öfvergifven.  Det  visade  sig  näm- 
ligen att  den  icke  obetingadt  gillades  ens  af  Adlersparres 
egna  officerare;  enligt  sin  egendomliga  vana  höll  han  krigsråd 


*  Wachtmeisters  dagbok,  s.  188  f. 

2  Wachtmeisters  dagbok,  s.  190. 

»  Ibm  8.  191  f. 

^  Ibm  B.  192.  Då  W.  talar  om  >de  som  Ingått  nti  planen,  att  hertigen 
skulle  utropas  till  konung»,  så  kan  han  icke  af  se  några  andra  än  det  Adler- 
sparreska  partiet,  som  notoriskt  dref  denna  plan.  Men  härmed  motsäger 
W.  tillika  sin  föregående  uppgift  (s.  191),  att  riksdrotsen,  som  yar  planen» 
förnämste  motståndare,  skulle  hafva  rådgjort  med  Adlersparre  angående 
abdikationens  obrukbarhet  och  fått  dennes  fullkomliga  instämmande. 

^  Anckarsvärd,  anf.  st.,  s.  lö. 


HVBM    HAR   STIFTAT   SVERIGES   REGERINGSFORM   AF    1809?      83 


om  saken  med  sina  bataljonschefer,  och  då  därvid  majorerna 
Flach  och  Klingspor  yttrade  betänkligheter  »att  genom  en 
sådan  handling  träda  den  lagstiftande  makten  för  nära», 
förklarade  han  helt  plötsligt,  att  »hela  frågan  finge  för- 
falla».^ Redan  under  den  30  mars  kan  Wachtmeister  uppgifva, 
att  »all  tanke  på  verkställighet . . .  blifvit  uppskjuten-,  hvar- 
vid  skälet  sökes  i  inväntande  af  ett  budskap  om  Napoleons 
mening;^  och  vid  datum  4 — 6  april  meddelar  samma  källa, 
att  projektet  helt  och  hållet  förfallit,  sedan  i  en  ny  extra 
konselj,  där  Adlersparre  själf  deltagit,  riksdrotsen  bestämdt 
uttalat  sig  däremot.^ 

Här  är  icke  stället  att  närmare  ingå  på  Adlersparres 
personliga  motiver  eller  öfverensstämmelsen  mellan  denna 
plan  och  hans  i  den  första  proklamationen  uttalade  åsikter.^ 
Men  då  man  tillvitat  honom  »det  tvetydiga  steget  att  hindra 
rikets  ständer  att  uttala  sig  om  revolutionen,  att  göra  sig 
till  konungamakare  och  så  fastslå  det  gamla  statsskicket»,'^ 
så  har  man  ur  Tibbleprojektet  dragit  konklusioner,  som 
gå  långt  utöfver  hvad  händelsernas  sammanhang  och  dess 
egna  ord  gifva  vid  handen.  Det  var  först,  sedan  Adler- 
sparre erhållit  hertigens  uttryckliga  erkännande  af  stän- 
dernas »oinskränkta  rätt  att  besluta»,  som  han  framlade  sin 
plan,  och  denna  plan  motiveras  uttryckligen  med  stundens 
behof  af  en  stark  regering  —  den  vänder  sålunda  sin  udd 
icke  emot  ständerna,  utan  emot  den  provisonisTca  regeringen. 


*  Ibm  s.  15  f.;  M.  Björnstj ernås  anteckningar,  II,  GÖ.  Den  senare 
—  äfven  han  en  af  Adlersparres  officerare  —  säger,  att  förslaget  npptogs  så 
motsträfvlgt  i  krigsrådet,  att  saken  >en  gäng  för  alla  afsomnade». 

^  Wachtmeister,  s.  192.  Denna  uppgift  synes  gifva  vid  handen,  att 
det  nyssnämnda  krigsrådet  hållits  på  aftonen  den  29  mars;  det  samman- 
kallades nämligen,  enl.  Anckarsvärds  uppgift,  efter  det  hertigens  bifall  till 
planen  var  vunnet,  och  detta  skedde,  enl.  samma  källa,  på  förmiddagen 
denna  dag.    Jfr  Hist.  Tidskr.  1890,  Granskningar,  s.  80  f 

^  Wachtmeister,  s.  195. 

^  Eedan  i  det  omnämnda  krigsrådet  anmärktes,  att  den  föreslagna  åt- 
gärden innebure  >ett  af  steg  ifrån  Västra  arméens,  nti  dess  proklamation 
gifna,  löfte  att  låta  Landets  Fäder  och  Vise  bestämma  och  afgöra  dessa  sam- 
hällets högre  angelägenheter' ;  se  major  Flachs  votum  hos  Anckarsvärd, 
s.  15.  Samma  uppfattning  uttalas  med  skärpa  i  Bj  örns  t  j  ernås  anteckn., 
a.  68  f,  och  senast  i  Sandegrens  anf.  afh.,  s.  14  f.  Däremot  försvaras 
A:8  handlingssätt  af  C.  A.  Adlersparre  (anf  st.,  s.  163),  som  dock  synes 
förbise  förslagets  inverkan  äfven  på  sättet  för  grundlagsreformema,  samt  af 
Sjögren,  Änf.  st.,  s.  70. 

^  Sandegren,  anf  st.,  s.  16.  Det  mindre  tillfredsställande  i  S:s  upp- 
fattning af  vissa  punkter  i  detta  sammanhang  är  med  skicklighet  upp- 
visadt  af  kritikern  (Varenius)  i  Hist.  Tidskr.  1890,  s.  78  ff. 


84  RUDOLF  KJBLIiÉN 


där  Adlersparre  icke  utan  farhågor  såg  den  gamla  regi- 
mens män  sitta  kvar.^  Nu  är  det  klart,  att  planen  skalle 
hafva  starkt  reducerat  ständernas  inflytande  på  en  kom- 
mande författningslSinåTing,  Men  att  deras  beslutanderätt 
skulle  omfatta  själfva  författningens  omdaning,  var  aldrig 
direkt  ställdt  i  utsikt.  Och  då  man  intolkar  i  den  Adler- 
sparreska  planen  ett  fastslående  af  det  gamla  statsskicket, 
så  jäfvas  detta  af  regeringens  omedelbart  följande  åtgärder 
i  syfte  att  verkligen  åstadkomma  en  författningsreform. 

Redan  den  30  mars  —  således  samma  dag,  som  planen 
sköts  åt  sidan,  men  dock  ännu  ej  definitivt  uppgafs  —  ned- 
satte hertigen  en  kommitté  för  att  utarbeta  »projekt  till 
de  konstitutionsändringar,  som  kunna  anses  böra  äga  rum 
vid  riksdagem.^  Adlersparre  var  en  bland  de  kommitterade, 
och  enligt  en  uppgift  var  det  till  stor  del  på  hans  bedrif- 
vande  som  verket  sattes  i  gång;*  säkert  är,  att  han  tog 
del  af  redaktionsarbetet  och  uttryckligen  gillade  det,  innan 
det  utarbetade  förslaget  den  15  april  framlämnades  af  Hå- 
kanson, som  fått  sig  redaktionen  betrodd.*  Vid  riksdagen 
gick  det  ock  under  namnet  »den  Adlersparriska  constitu- 
tionen»;^  vi  kalla  det  det  Håkansonska  förslaget.  Den  20 
april  granskades  det  af  en  ny  kommitté  och  vann  bifall.* 
Den  23  sammankom  kommittén  ytterligare  för  att  uttala  sig 
om  några  af  hertigen  personligen  framställda  anmärkningar; 
men  kunde  ej  tillstyrka  dem.^ 

Hurudana  voro  nu  regeringens  planer  med  detta  för- 
fattningsförslag, sedan  det  blifvit  afgjordt  att  abdikationen 
skulle   få  anstå  till  riksdagen?    Bédan  under  den  20  april 

^  Enl.  Wachtmeister,  s.  188,  af  säg  projektet  att  förekomma  »de  gräns- 
löst vidsträckta  kabaler  och  intriger,  hvartill  en  provisorisk  regering  gif- 
ver  tillfälle >;  jfr  Anckarsvärd,  s.  14,  och  hela  p.  m.  från  Tibble. 

*  Wachtmeister,  s.  193.  —  Man  skulle  visserligen  också  knnna  fram- 
ställa händelsernas  sammanhang  sä,  att  beslutet  om  författningskommittéen 
fattats  efter  den  förra  planens  appgifvande,  och  sälnnda  inleder  en  ny 
ståndpunkt.  Det  synes  dock  tämligen  tydligt,  att  en  sådan  sak  som  ned- 
sättning af  en  kommitté  för  grandlagstiftning  icke  kan  hafva  varit  en  ögon- 
blicklig ingifvelses  verk,  utan  att  det  måste  varit  pä  förhand  påtänkt. 

^  Sjögren,  anf.  st.,  s.  75;  dock  utan  angif vande  af  källa.  Enligt 
Wachtmeister,  s.  193,  »beviljades»  kommittéen  på  hans  faders,  riksdrotsens, 
förslag. 

*  Wachtmeister,  s.  200. 

*  Skjöldebrands  memoirer  i  De  la  Gardieska  arkivet,  XV,  141; 
Anckarsvärd,  anf.  st.,  s.  26. 

»  Wachtmeister,  s.  199. 
^  Ibm  s.  202. 


HVBM   HAR  STIFTAT   SVBRIÖES  REÖiailNGSFORM  AF    1809?      85 

antyder  Wachtmeister,  att  man  tänkte  låta  den  antagas 
medelst  acklamation^^  och  för  den  24  uppgifves  denna  tanke 
såsom  af  gjord:  vid  riksdagen  skulle  tro  och  huldhet  upp- 
sägas konungen,  därpå  hertigen  »utropas  till  kung»,  ett 
par  dagar  därefter  slutligen  regeringsformen  antagas,  »äf- 
ven  genom  acklamation».^  Emellertid  väckte  denna  poli- 
tik nya  betänkligheter  hos  riksdrotsen,  snart  äfven  hos 
Adlersparre.  Därför  hänsköts  frågan  till  ett  särskildt  sam- 
manträde af  konstitutionskommittéen  den  29  april^  och  blef 
nu  enhälligt  af  gjord  i  den  riktning  riksdrotsen  angaf :  »att 
hertigen  borde,  sedan  ständerna  utropat  honom  till  kung, 
förklara,  det  han  insåg  bristerna  af  1772  års  regeringsform 
och  säkerhetsakten,  och  ville  till  bristernas  afhjälpande 
föreslå  en  regeringsform,  som  han  ansåg  vara  den  lämpli- 
gaste, men  hvilken  han  ej  annorlunda  öfverlämnade  till 
öfverläggning  än  till  enkelt  antagande  eller  af  slående'^  och 
komme  han  i  den  senare  händelsen  att  regera  efter  of  van - 
nämnda  ännu  gällande  grundlagar,  hvilka  ej  utan  kungens 
medgifvande  af  ständerna  kunna  häfvas».^ 

Som  man  ser,  afviker  denna  ståndpunkt  från  den  af 
24  april  endast  därutinnan,  att  ständerna  nu  skulle  äga 
valfrihet  mellan  den  gustavianska  författningen  och  den 
Håkansonska,  medan  de  enligt  den  förra  planen  endast  skulle 
haft  att  mottaga  den  senare.  Formellt  är  det  samma  skill- 
nad som  mellan  ren  oktroj  (24  april)  och  ett  paktum  af  en- 
klaste slag  (29  april);  men  reelt  är  ståndpunkten  en  och 
densamma.  ^ 


»  Ibm  s.  201. 

«  Ibm  8.  203. 

*  Ibm  s.  204.  —  Wachtmeisters  anteckningar  fylla  alla  kriterier  på 
att  vara  en  god  källa,  om  man  ock  måhända  får  göra  någon  afprutning 
på  räkningen  af  antecknarens  natnrliga  böjelse  att  framhålla  riksdrotsens 
person;  något  hvarpå  vi  ofvan  (s.  82,  n.  4)  meddelat  ett  bevis. 

^  Man  synes  icke  heUer  vid  riksdagen  hafva  gjort  mycken  skilln<id 
emellan  den  valda  metoden  och  ren  acklamation.  Så  omtalar  Plåten  re- 
geringens plan  som  >et  litet  project .  .  .  at  man  liksom  per  snrprise  och 
genom  acclamation  skulle  i  första  plenum  anta  denna  Regeringsformen  > ;  se 
bref  till  K.  H.  Posse  */6  1809,  Schinkels  minnen.  Bihang  II,  98,  jfr  C.  A. 
Adlersparre,  1809  och  1810,  I,  72.  I  ett  senare  bref  synes  Plåten  af  se 
olika  ståndpunkter,  då  han  omnämner  rykten  att  hertigen  skulle  såsom 
konung  på  rikssalen  proponera  författningsförslaget,  »som  efter  somliga 
dir  per  acclamation  skulle  antas,  e/ter  andra  skulle  efter  en  kort  öfver- 
läggiäng,  som  ej  borde  få  giöra  stora  modifikationer,  antagas» ;  bref  ^/s,  anf.  st. 
9.  100.  Detta  är  dock  icke  samma  skillnad  som  mellan  regeringens  stånd- 
punkter *■*,  4  och  *%. 


86  BUDOLF  KJBLLÉN 


En  pankt  i  beslutet  af  den  29  april  synes  icke  rätt 
klar.  Det  säges  i  den  citerade  källan,  att  ständerna  skulle 
utropa  hertigen  till  konung.  Var  det  verkligen  meningen  att 
söka  rättsgrunden  till  hans  krona  i  ett  ständernas  val  i 
stället  för  i  grundlagamas  ord  om  arfsrätten?  Att  detta 
icke  kan  hafva  varit  fallet,  visar  dock  redan  slutsatsen,  i 
den  anförda  formuleringen  af  beslutet;  och  saken  blir  klar- 
gjord af  den  närmare  utredning  Wachtmeister  under  den  5 
maj  gifver  af  »den  utväg  som  riksdrotsen  föranledt»:  »kon- 
stitutionsprojektet blir  ett  öfverläggningsämne,  som  hertigen 
öfverlämnar  till  ständerna,  sedan  han  likväl  först  hlifvit  kung 
i  följd  af  grundlagarna  och  med  bibehållande  af  den  i  dem 
förvarade  rättigheten  att  förkasta  eller  sanktionera  hvad 
som  ständerna  föreslå,  hvarefter  resultatet  af  deras  med 
honom  gjorda  öfverläggningar  blifver  en  konstitution,  den 
han  föreslår  med  förbehåll  af  icke  annat  svar  än  nej  eller 
ja.»^  »Nej»  betyder  därvid  det  gustavianska  statsskickets 
fortvaro. 

Man  hade  alltså  stannat  i  följande  plan.  Hertigen 
fortfar  att  som  riksföreståndare  styra  riket  till  riksens 
ständers  sammanträde.  Inför  dem  lägges  konungens  ovill- 
korliga abdikation  för  sig  och  sin  ätt;  sedan  den  erhållit 
riksdagens  godkännande  och  den  regerande  linien  af  furste- 
huset således  blifvit  utstruken  ur  successionen,  inträder  i 
kraft  af  grundlagen  omedelbart  hertigens  arfsrätt,  hvadan 
han,  utan  vidare  kommunikation  med  ständerna  i  denna 
sak,  sätter  kronan  på  sitt  hufvud.  Såsom  konung  gör  han 
därpå  proposition  på  det  Håkansonska  författningsförslaget, 
möjligen  med  en  och  annan  modikation;*  antages  det  oför- 
ändradt   i   grundlagsenlig   ordning,^    så   erhåller  det  sedan 


*  Wachtmeister,  s.  207.  Jfr  längre  ned  på  sidan  och  nästa  s.:  »sedan 
kronprinsen  blifvit  nndanröjd,  är  hertigen  efter  de  ännu  beständande  gmnd- 
lagarna  Sveriges  konnng  och  låter  ntropa  sig,  utan  att  därtill  begära  stän- 
dernas samtycke.» 

*  Se  förestående  citat.  Enligt  Plåtens  och  Armfelts  bref  till  Posse  */6 
(Schinkel,  anf.  st.,  s.  100,  103)  har  Adlersparre  icke  absolut  motsatt  sig 
enstaka  ändringar.  Jfr  Järta,  Valda  skrifter,  II,  63;  Sandegren,  anf. 
afh.,  s.  23,  33  n.  2. 

°  B.  y.  s.  genom  minst  tre  stånds  sammanstämmande  beslut,  se  A  lin, 
Om  beräkn.  af  riksståndens  röster  enl.  1786  års  riksdagsbeslut  i  Hist. 
Tidskr.  1884,  s.  283  ff.  Huru  införandet  af  en  författning  som  den  Håkan- 
sonska skulle  kunna  förenas  med  Säk.  A:s  §  8,  blir  visserligen  en  annan 
fråga. 


HVBM   HAR  STIFTAT   SVERIGES   RBÖBRINGSPORM   AF    1809?      87 

kunglig  sanktion  och  blifver  Sveriges  nya  grundlag;  hvarom 
icke,  så  fortlefver  den  gamla  statsrätten. 

Vi  beteckna  detta  såsom  regeringens  andra  stånd- 
punkt. Från  den  förra  ståndpunkten,  af  den  29  mars,  skiljer 
lien  sig  —  frånsedt  den  då  rådande  oklarheten  angående  för- 
fattningsfrågan öfverhufvud  —  egentligen  därigenom,  att 
den  gör  ahdikationsfrågan  beroende  af  ständernas  uttalande. 
Men  båda  planerna  äro  därutinnan  lika,  att  de  bygga  på  den 
^amla  statsrättens  fortfarande  giltighet.  Ständernas  roll  är  så- 
lunda utspelt,  sedan  de  godtagit  abdikationen;  något  infly- 
tande på  hertigens  egen  tronföljd  äga  de  icke,  den  saken  reg- 
lerar grundlagen  sjäK;  och  deras  delaktighet  i  författnings- 
arbetet begränsas  på  h varje  punkt  af  konungs  veto,  medan 
deras  eget  veto  endast  kan  skydda  den  gustavianska  stats- 
formen. Det  egentliga  steget  i  liberal  riktning  låg  så- 
ledes däruti,  att  regeringen  bestämt  sig  för  att  gripa  initia- 
iivet  i  författningsfrågan. 

Den  1  maj  utblåstes  riksdagen.  Dagen  därpå  inkom 
<TUstaf  IV  Adolfs  ovillkorliga  abdikation,  antedaterad  på 
faderns  dödsdag  den  29  mars.^  Den  4  maj  höll  konstitutions- 
kommittéen  sitt  sista  sammanträde,  i  närvaro  af  talmannen 
o.ch  tvenne  ledamöter  från  hvarje  stånd,  och  meddelades 
dem  vid  detta  tillfälle  regeringens  f örf attningsf örslag.  ^ 
Samnaa  dag  utsågs  Håkanson  själf  till  bondeståndets  sekre- 
terare,^ i  hvilken  egenskap  han  äfven  hade  att  ge  ståndet 
upplysningar  och  öfvervaka  ordningen. 

Planens  framgång  berodde  nu  på,  om  opinionen  var 
tillräckligt  undfallande  eller  om  regeringen  var  nog  stark  och 
^nig  att  i  vidrigt  fall  trotsa  den.  Intetdera  var  händelsen. 
Sedan  regeringen  den  25  april  frigifvit  pressen  —  närmast 
för  att  själf  kunna  anonymt  bearbeta  sinnena  —  sprang 
hastigt  i  dagen  en  störtflod  af  ströskrifter  rörande  den 
stora  frågan.^  Allra  största  delen  af  denna  litteratur  var 
visserligen  utan  allt  värde  och  blef  också  utan  allt  in- 
flytande; men  så  mycket  stod  dock  kvar,  att  den  allmänna 
opinionen    kräfde    betydande   förändringar  i  författningen. 


^  Wachtmeister,  s.  214. 

*  Ibni,  8.  205  f. 

^  Riksdagstidningar  1809,  s.  8. 

'*  Sandegren,  ss.  23 — 31. 


88  RUDOLF  KJBLLÉN 


Och  att  denna  opinion  fann  stark  genklang  inom  riksdagen^ 
skalle  snart  visa  sig. 

Redan  nnder  den  4  maj  kan  Wachtmeister  anteckna, 
att  »sättet,  på  hvilket  propositionen  om  regeringsformen 
skall  verkställas,  börjar  nu  blifva  allmänt  bekant  ock  har 
väckt  mycken  oro  hos  adeln».  ^  Dagen  därpå  bar  hos  ett  »redan 
starkt»  och  ständigt  växande  parti  den  tanken  mognat,  att 
konstitutionen  skall  skrifvas  före  konungavalet;*  och  man 
är  redan  nu  besluten  att  genom  en  deputation  söka  förmå 
hertigen  att  gå  öfver  på  denna  väg.^  Den  7  maj  inlämnade* 
några  adelsmän  en  skrift  i  detta  syfte  till  hertigen.'*  Detta, 
föranledde  honom  till  ett  nytt  återtåg;  och  äfven  denna 
gång  skall  det  hafva  varit  riksdrotsen  som  angifvit  utvägen. 
Hans  råd  var,  att  hertigen  skulle  draga  sig  alldeles  tillbaka, 
därest  det  icke  erkändes  att  »han  vore  kung  efter  arf^ 
föreningen  och  med  rätt  att  pröfva  de  ändringar,  ständerna 
föreslå  i  grundlagarna^.^  1  enlighet  härmed  lät  hertigen 
samma  dag  kalla  till  sig  på  slottet  ett  utskott  ur  alla 
fyra  stånden,  af  ungefär  enahanda  sammansättning  som  den 
4  maj.  Inför  de  församlade  förklarade  först  hofkanslern  å 
hertigens  vägnar,  att  denne  »med  bekymmer  erfarit,  det  irriga 
rykten  kringlupit,  hurusom  et  nytt  förslag  till  Regerings- 
form skulle  på  et  öfverraskande  sätt  blifva  för  Riksena 
Ständer  framställdt,  i  hopp  at  deras  bifall,  utan  öfverlägg- 
ning,  deruppå  skulle  följa».  Därefter  inträdde  hertigen 
själf  i  rummet  och  angaf  sina  af  sikter  »med  förutsättning  af 
ett  sådant  Riksens  ständers  heslut,  Qivaruti  Dess  eget  deU 
tagande  ej  kunde  komma  i  fråga),  hvarigenom  Hans  Kongh 
Höghet  sattes  i  tillfälle  att  från  Svenska  thronen  göra  Riksens 
Ständer  Pr  opositioner, t^  Sedan  han  »till  följe  af  Riksens  Stan* 
ders  beslut,  samt  med  tillämpning  till  detta  heslut  af  Dess 
då  inträdde  arfsrättT>,  antagit  styrelsen,  ämnade  han  oflPent» 
ligen   förklara   den   gällande   statsrätten  otillfredställande. 

^  Wachtmeister,  s.  205.  S.  d.  skrifver  Plåten  om  regeringens  öfver- 
meplings  tanke:  >jag  tror  väl  denna  Insta  förgädt,  sedan  allmänna  tonen  i 
ämnet  starkt  prononcerade  sig  frän  alla  håll,  ntan  kommer  den  (R.  F.)  väl 
under  et  utskotts  granskning>j  bref  till  Posse,  Sch  in  k  el,  s.  98. 

«  Wachtmeister,  s.  207. 

^  Under  den  7  maj  uppgifver  W.  detta  beslut  som  fattadt  »i  förrgår>, 
se  s.  209. 

*  Ibm  s.  209. 

»  Ibm  s.  210. 


r 


HVEM   HAR  STIFTAT   SVERIGE^   REGERINGSFORM   AF    1809?      89 

?Med  dessa  tänkesätt  om  nuvarande  Regeringsform,  vore 
det  för  Hans  Kongl.  Höghet  en  tillfredsställande  pligt  at 
förena  propositionen  om  en  annan:  det  vore  i  sådant  af- 
aeende  som  Hans  Kongl.  Höghet  till  Riksens  Ständers  egen 
öfverläggning  och  noggranna  pröfning  öfverlämnade,  att  om 
den  nya  Regeringsformen  öfverenskomma,  hvars  af  Ko- 
nungen och  Ständer  antagna  grunden^  sedan  angåfvos.  »Då 
detta  vigtiga  ämne  öfverlemnas  till  Riksens  Ständers 
granskning  och  bepröfvande,  vore  deraf  en  naturlig  följd, 
at  den  del  af  nuvarande  grundlagar,  som  strider  emot  en 
sådan  deras  åtgärd,^  til  närvarande  fall  ingalunda  kan 
lämpas,  utan  vore  det  Riksens  Ständers  rätt  att  deröfver 
fritt  och  ohehindradt  rådslå  och  öfverenskomma^  samt  deras 
gemensamma  resultat  till  Kongl,  Maj:ts  pröfning  och  sanction 
öfverlemna.  Hans  Kongl.  Höghet  vore  ingalunda  sinnad  at 
yttra  sig,  hvarken  öfver  sättet  eller  tiden  af  Riksens  Stän- 
ders öfverläggningar  i  denna  granlaga  fråga»;  men  ville 
erinra  om  den  politiska  situationen,  som  kräfde  skyndsamhet. 
Hertigen  uppdrog  slutligen  åt  talmännen  att  bringa  hans 
ord  till  ståndens  kännedom  och  inhämta  deras  meningar.^ 
Har  hertigen  nu  uppgifvit  sin  arfsrätt  till  kronan? 
Man  kunde  frestas  att  så  uppfatta  hans  ord  om  ett  riks- 
dagsbeslut, som  skulle  sätta  honom  i  stånd  att  från  tronen 
göra  propositioner.  Men  vid  närmare  aktgifvande  finner 
man,  att  detta  ingalunda  är  meningen.  Längre  ned  visar 
det  sig  klart  af  ordasättet  att  detta  riksdagsbeslut  skulle 
bana  väg  för  hans  arfsrätt;  det  är  sålunda  frågan  endast 
om  beslutet  i  abdikationsfrågan,  icke  om  något  fritt  ko- 
nungaval. Både  Plåten  och  Wachtmeister  angifva  också, 
att  hertigen  fasthållit  vid  sin  arfsrätt,  och  den  förre  skrif- 
ver  rent  ut  att  den  antydda  förutsättningen  var  »at  Gust: 
Ad:  med  sin  Son  blef  afsatt».^ 

*  D.  T  8.  säkerhetsaktens  ättonde  artikel,  som  belägger  hela  säkerhets- 
akten med  ornbblighet. 

^  S  e  det  vid  sammanträdet  särskildt  förda  protokollet  i  Midd.  och 
Adelns  protokoller  vid  riksdagen  1809,  I,  45 — 50.  Jfr  berättelserna  hos 
Wachtmeister  (hvars  fader  riksdrotsen  var  närvarande,  Ad.  proi,  s.  45)  s. 
210  f  och  hos  Plåten  (som  själf  var  med  bland  adelns  ombnd)  i  brefvet 
till  Posse  %,  anf.  st.,  s.  100  f. 

^  »Under  förutsättande  af  att  Gast:  Ad:  med  sin  Son  blef  afsatt,  trodde 
han  sig  träda  till  kronan  enligt  arfsrätt»,  Plåten,  anf.  st.  s.  101.  Hans 
oryggliga  beslut  var  att  »ej  emottai^  kronan  annorlunda  än  pä  grund  af 
an  ostridiga  arfsrätt»,  Wachtmeister,  s.  211. 


90  RUDOLF  KJBLLÉN 


I  denna  del  har  hertigen  sålunda  icke  afvikit  från 
sin  ståndpunkt;  och  därmed  sammanhänger,  att  han  fort- 
farande gjorde  anspråk  på  att  prof  va  och  sanktionera  den 
nya  grundlagen.  Men  i  frågan  om  sättet  for  grundlags- 
arbetet finna  vi  honom  nu  hafva  gjort  så  stora  eftergifter 
åt  ständerna,  att  han  i  själfva  verket  här  intager  en  tredje 
ståndpunkt  gen  t  emot  riksdagen.  Det  nya  ligger  däruti, 
att  han  tillerkänner  ständerna  ett  fritt  och  oinskränkt  ini- 
tiativ, hvartill  förut  intet  tecken  visat  sig. 

Man   har  varit  något  tveksam,  huruvida  hertigens  ord 
böra   fattas   så,  att  ständerna  själfva  få  uppgöra  hela  för- 
slaget, eller  ej.^    Att  detta  varit  meningen,  kan  man  dock 
otvetydigt  se  i  det  föreliggande  materialet.    Redan  drotsens 
rådslag   innebar   att  ständerna  skulle  få  föreslå  ändringar 
»i   grundlagarna»,   med   hvilket   ordasätt   den  Håkansonska 
lagstiftningen  är  skjuten  åt  sidan.   Det  officiella  protokollet 
gifver  ständerna  rätt  till  fri  och  obehindrad  öfverläggning, 
det   begränsar   hvarken  tid  eller  sätt  för  deras  arbete,  och 
det   omtalar    ^.deras   gemensamma   resultat»  som  skulle  till 
konungen  öfverlämnas.    Wachtmeister  har  fattat  det  så,  att 
nationens  representanter  utan  hinder  af  dessa  (gustavianska) 
grundlagar   fritt   må   öfverlägga   om  en  konstitution,  sådan 
som   den  synes  dem  kunna  hlifva  förmånligast,  men  hvilken 
han  (hertigen)  förbehölle  sig  att  få  pröfva».   Plåten  skrifver 
ännu   tydligare,    att  hertigen  »öfverlämnade  åt  ständer  att 
öfverlägga  och  afgiöra  om  en  ny  Regeringsform,  som  för  sin 
dehl   han    ansåg   böra   vara  grundad  på»  vissa  uppräknade 
principer.     Landtmarskalken  finner  i  hertigens  hållning  den 
största   »aktning  för  Riksens  Ständers  ostridiga  fria  öfver- 
läggnings-rätt»;^   bönderna   tacka  hertigen  »för  det  fria  öf- 
verläggningssätt   uti   det  omnämda  vigtiga  ärende  Riksenfi 
Ständer  blifvit  tillsagdt»;^  och  ärkebiskopen  säger  rent  ut 
till  sitt  stånd,  att  hertigen  »uppdragit  oss  frihet  att  sjélfve 
föreslå  de  lagar,  som  skola  trygga  vårt  framtida  väl».* 


:» 


^  Sandegren,  g.  35  f. 

«  Ad.  prot.  8/6  (I,  50). 

'  Bondest.  prot.  V»- 

*  Prestest.  prot.  */&.  —  Åt  samma  h&U  syfta  uttrycken  i  ett  bref  af 
Lefrén,  som  Sandegren  meddelar  i  n.  till  s.  36:  > Hertigen  gaf  något 
med  8ig,  men  ville  förbehålla  sig  sanktionsrätten  öfver  grandlagame».  Jfr- 
rec.  i  Hist.  Tidskr.  1890,  n.  tm  s.  83. 


HVEM   HAR  STIFTAT   SVERIGES  REGERINGSFORM   AF    1809?      91 

Af  allt  detta  framgår,  hvad  äfven  ett  närmare  aktgif- 
vande  på  formuleringen  i  det  officiella  protokollet  ger  vid 
handen:  att  den  kungliga  propositionen  om  regeringsformen 
icke  tankes  innefatta  ett  utarbetadt  grundlagsprojekt,  utan 
endast  skulle  innehålla  de  anförda  allmänna  principerna; 
inom  denna  ram  hade  ständerna  att  med  fullkomlig  frihet 
röra  sig  vid  förslagets  utarbetning  i  alla  detaljer.  Denna 
ståndpunkt  innebär  alltså  ett  uppgif vande  af  öfverrumplings- 
tanken  och  af  Håkansonska  förslaget,  d.  v.  s.  ett  accepterande 
af  det  rena  paktum  som  princip  för  den  nya  grundlagstift- 
ningen. Och  hvad  skulle  då  blifva  följden  om  ständemas 
förslag  strandade  på  det  kungliga  vetot?  I  betraktande 
däraf  att  kronan  och  vetot  själft  icke  hade  annan  rätts- 
grund än  den  bestående  författningen,  lärer  man  icke 
kanna  förneka  att  detta  skulle,  rättsligt  sedt,  inneburit 
denna  författnings  fortvaro;  men  i  hertigens  bestämda  löfte 
hade  ju  ständerna  en  praktisk  garanti  emot  denna  risk. 

Väl  synes  det  därför,  som  borde  oppositionen  nu  hafva 
blifvit  tillfredsställd;  och  tydligt  är,  att  hertigen  person- 
Kgen  nu  stod  på  en  oangriplig  position,  för  så  vidt  som 
han  ju  alltid  hade  valet  att  draga  sig  tillbaka  och  därmed 
skapa  en  rent  ohållbar  situation.^  Men  oppositionen  lät  sig 
nu  icke  af  några  betänkligheter  af  hållas;  den  var  medveten 
om  sitt   mål,  och  den  fortsatte  utan  tvekan  på  vägen  dit. 

Det  var  dagen  efter  sammanträdet  hos  hertigen,  alltså 
den  8  maj,  som  talmännen  framförde  hans  mening  till 
stånden.  Präster  och  bönder  läto  sig  nöja;  icke  så  adeln, 
och  inte  heller  borgarne. 

På  riddarhuset  uppstod  vett  oanständigt  ovärdigt  gräl»,^ 
men  ståndets  tankar  voro  icke  svåra  att  finna.  De  formu- 
lerades af  J.  Cederström  i  hans  bekanta,  klara  och  distinkta 
anförande:  »Jag  gör  det  högtidliga  förbehåll,  att  den  Ko- 
nung, som  Riksens  Ständer  nu  eller  framdeles  antaga,  icJce 
fnå  med  kraften  af  sin  Konungamakt^  den  en  ny  grundlag 
endast  kan  bestämma,  utan  allenast  för  sin  person,  antaga 
eller  förkasta   en   sådan  grundlag,  af  Biksens  Ständer  utan 

^  Plåten  slår  hnfrndet  pä  spiken,  dä  han  i  sitt  citerade  bref  (anf.  st. 
B.  101)  kallar  hertigens  kraf  pä  sanktion  »en  rätt  som  pä  en  annan  yäg 
do<^  ej  kan  betagas  honom,  efter  han  ej  kan  frändömmas  den  rätt  at  efter 
ftlt  &r  färdigt  anta  regeringen  eller  inte». 

«  Bref  frän  Armfelt  tiH  Posse  8/6,  Schinkel,  Bih.  II,  105. 


92  RUDOLF  KJBLLÉN 


alla  slags  hinder  utarbetad  och  faststäld,  —  Jag  förklarar 
att  jag  vid  Hans  Kongl.  Höghets  Hertigens  af  Söderman- 
land vilkor  at  få  sanctionera  vår  tillkommande  Grandlag 
(i  fall  detta  vilkor  af  Riksens  Ständer  gillas)  icke  fäster 
någon  annan  mening  än  den,  at  Hans  Kongl.  Höghet,  om 
Han  till  Konang  antages,  ifrån  thronen  samma  Grundlag 
kungör,  och  åtager  sig  att  såsom  Konung  derefter  styra.»* 
Skarpare  har  man  icke  kunnat  uttala  afsikten  att  alldeles 
utesluta  hertigen  ur  grundlagsarbetet.  I  samma  anda  ytt- 
rade sig  Kn.  Kurck,  under  starkt  bifall;  och  landtmarskalken 
fann  sålunda,  att  den  »af  Hans  Kongl.  Höghet  gjorda  fram- 
ställning ej  blifvit  af  Bidderskapet  och  Adeln  bifallen* J 

Längre  fram  på  eftermiddagen  skred  borgarståndet  till 
ett  positivt  uttalande  i  frågan.  Ett  protokoll  uppsattes; 
ståndet  förklarade  sig  där  betänkt  på  att  skyndsamt  upp- 
göra ett  fbrfattningsförslag,  och  anhöll  att  hertigen  vUle 
fortfarande  förestå  riket  tills  detta  arbete  var  färdigt, 
hvarefter  man  önskade  se  kronan  på  hans  hufvud.  Orda- 
lagen voro  hofsammare;  meningen  var  alldeles  den  sanmia 
som  adelns. 

Tvenne  stånd  hade  alltså  bestämdt  motsatt  sig  rege- 
ringens plan.  Mer  än  någonsin  hvilade  utgången  på  herti- 
tigens  personliga  beslut.  Skulle  han  tillvarataga  sina 
chanser  —  eller  skulle  han  uppgifva  äf\^en  sin  sista 
position? 

På  eftermiddagen  den  8  maj  kämpade  tvenne  vindar 
om  det  böjliga  rö,  som  i  detta  ögonblick  representerade  den 
monarkiska  auktoriteten  i  Sveriges  land.  Redan  vid  mid- 
dagstiden var  adelns  hållning  hertigen  bekant.  ^  Adlersparre 
uppfordrade  honom  häftigt  till  det  afgörande  steget  att 
nedlägga  riksföreståndarskapet;  Skjöldebrand  åter  manade 
till  eftergift.^  Den  senare  fick  sista  ordet.  Då  han  sent 
på  kvällen  lämnade  slottet,  hade  hertigen  fbrmåtts  att 
förklara,  »det  han  åtog  sig  att  i  egenskap  af  riksföreståndare 

*  Ad.  prot.  ®/6,  8.  51. 

*  Ibm  B.  54. 

*  Lefréns  uppgift,  se  San  do  gr  en,  b.  41,  n.  2. 

^  >Lät  oss  upprätta  yär  Constitution,  antag  eller  förkasta  dertj  då  vi 
få  bjuda  den  till  en  annans  underskrift* ;  Skjöldebrands  memoirer  i  De 
la  Gärd.  Ark.  XV,  141.  Jfr  vidare  Wachtmeister,  s.  212,  Schinkel-Berg- 
man,  Minnen,  V,  s.  62—68,  och  Sandegrens  kritiska  framställning, 
8.  40  f. 


HVBM    HAR  STIFTAT   SVBRIOBS   REGBRINQSPORM   AF    1809?       93 

fortfara  med  regeringen,  intill  dess  ständerna  hunnit  ut- 
arbeta konstitutionen,  då  han  efter  granskning  deraf  ville 
utlåta  sig,  huruvida  han  kunde  mottaga  kronan  eller  ville 
draga  sig  tillbaka  i  sitt  lugn».^  Ännu  samma  afton  blef 
det  på  adelsklubben  bekant,  att  hertigen  medgifvit  ^alt  hvad 
Sidderskapet  och  Adeln  begärt  och  kunnat  önska»;  sitt  beslut 
skulle  han  offentligen  meddela  andra  dagen  därefter,  då 
abdikationsceremonien  skulle  försiggå.^ 

Morgondagens  plenum  plenorum  upptogs,  på  vanligt 
sätt  vid  riksdagens  öppnande,  af  »ceremonier»  och  tal,  hvar- 
vid  enligt  öfverenskommelse  intet  yttrades  i  den  stora  frå- 
gan.^ Den  10  maj  kom.  Vid  sammanträdet  på  riddarhuset 
höll  Adlersparre  ett  stort  tal,  som  på  vissa  håll  uppfattades 
som  ett  sista  försök  att  hålla  på  regeringens  plan.^  Men 
om  detta  var  meningen,  så  kom  det  för  sent;  det  begärdes 
på  bordet,^  och  omedelbart  därefter  tågade  adeln  med  de 
andra  stånden  upp  på  rikssalen.  Sedan  här  Gustaf  IV 
Adolfs  linie  blifvit  förklarad  förlustig  kronan,  steg  hertigen 
upp  och  tillkännagaf  inför  den  samlade  riksdagen  sina 
tänkesätt.  Han  förklarade  den  »nuvarande»  författningen 
otillfredställande ;  han  uppmanade  därför  »Riksens  Ständer 
at  om  en  ny  Regeringsform  sig  emellan  rådslå  och  öfverens- 
Icomma:  at  sjelfve  fastställa  den  grund  på  h vilken  deras 
samtida  medborgares  och  deras  efterkommandes  välfärd, 
säkerhet  och  lugn  skola  hvila;  at  sjelfve  utstaka  det  öfver- 
läggningssätt,  som  snarast  och  lämpligast  kan  dem  til  ända- 
målet vägleda».  Han  manade  därvid  till  skyndsamhet; 
yttrade  sig  sedan  om  de  principer  som  han  i  den  kommande 
författningen  väntade  att  finna;*  förklarade  sig  villig  att 
under  tiden  fortfara  med  regentskapet,  och  slutade  med 
följande    ord  angående  sitt  eget  förhållande  till  ständernas 

^  Wachtm.,  anf.  s.,  och  Silfverschölds  anförande  pä  riddh.  V&i  Ad.  prot., 
8.  57. 

^  Silfverschölds  citerade  yttrande. 

^  Se  talen  i  Biksdagstidn.,  s.  41 — 50. 

*  J.  Adlerbeths  dagbok  (Sandegren,  s.  42). 

^  >Man  vågade  ej  ännn  gå  så  långt  som  att  kasta  det  nnder  bordet, 
bara  gerna  mången  önskade  sig  kunna  det>;  O.  A.  Adlersparre,  1809  och 
1810.  I,  79. 

^  Vi  igenkänna  i  det  hela  »grunderna»  från  den  7  maj;  den  väsent- 
ligaste, och  för  den  nya  ståndpunkten  mest  karakteristiska  skillnaden  ligger 
däri,  att  nu  särskildt  yrkas  garanti  för  »Konungamaktens  helgd  och  verk- 
ningsförmåga».   Jfr  Sandegren,  s.  46. 


94  RUDOLF  KJELLÉN 


arbete:  »Det  är  ej  förr  än  Riksens  Ständer  til  mig  öfver- 
lemnat  deras  vigtiga  arbete,  som  jag,  efter  at  hafva  öf- 
vervägat  hvad  hopp  jag  deraf  kan  draga  til  Fäderneslandets 
välfärd  och  bestånd,  vill  bestämt  yttra  huruvida  Jag  anser 
för  mig  möjligt,  at  til  samma  stora  ändamål,  enligt  Mitt 
hjertas  böjelse,  än  vidare  kunna  medverka,  eller  finner  mig 
föranlåten  at  med  fredadt  samvete  återgå  til  det  lugn,  som 
mina  framfarna  mödor  och  min  annalkande  ålder  gemen- 
samt påkalla».^ 

Skola  vi  nu  fatta  hertigens  uttalade  önskemål  i  af- 
seende  på  fbrfattningens  innehåll  som  ett  initiativ?  Det  är 
uppenbart  redan  af  uttrycken,*  att  så  icke  är  fallet.  De 
innehålla  blott  en  antydan  om  de  förutsättningar,  under 
hvilka  hertigen  framdeles  kunde  personligen  besluta  sig  för 
att  mottaga  kronan.^  Och  lika  litet  kan  han  hafva  afsett 
en  sanktion  med  det  »öfvervägande»  af  ständemas  arbete, 
som  skulle  föregå  hans  definitiva  beslut;  detta  öfvervägande 
skulle  ju  enligt  hans  egna  ord  ledas  blott  af  »hjertats 
böjelse»,  och  dess  resultat  skulle  i  vidrigt  fall  blifva  att 
han  för  sin  person  afstod  från  kronan  —  icke  att  grund- 
lagsarbetet skulle  förkastas. 

Vi  finna  således,  att  hertigen  nu  fullständigt  kapitu- 
lerat. Hans  förklaring  innebär  ett  rent  bifall  till  det  Ceder- 
strömska  partiets  villkor  —  en  fullmakt  in  blanco  åt  stän- 
derna vid  författningens  fastställande.  Detta  är  den  fjärde 
ståndpunkten.  Från  positionen  den  29  mars,  då  hertigen 
tänkte  sätta  på  sig  kronan  som  om  ingenting  händt,  har 
återtåget  skett  genom  tvenne  mellanstadier:  först  den  29 
april,  då  han  erkänner  ständernas  behörighet  att  besluta 
abdikationen,  sedan  den  7  maj,  då  han  medgifver  dem  initia^ 
tivet  äfven  i  författningsrevisionen  —  tills  han  nu,  den  10 
maj,  helt  och  hållet  afstår  från  egna  anspråk,  lämnande 
grundlagsarbetet   från    början    till    slut    i  ständernas  våld. 


^  Se  det  offic.  prot.  öfyer  sammankomsten  den  10  maj,  intaget  i  Ad. 
prot.  "/s,  s.  86  ff. 

^  >Af  Svenske  Medborgares  upplysning  och  varma  fosterlandskänsla 
väntar  jag  med  tillforsigt  ...» 

*  Något  mera  ligger  tydligen  ej  heller  i  Stenhammars  yttrande  i 
prästeståndet  den  4  jnni,  att  det  ej  synes  »otroligt  att  Hans  Kongl.  Höghet 
Riksföreståndaren  för  den  verkställande  Magten  också  torde  ha^va  önsk- 
ningar att  framställa»;  präst,  prot.,  s.  267. 


HVEM   HAR   STIFTAT   SVBBIGES   REGERINGSFORM   AF    1809?      95 

Den  ^oinskränkta  rätt  att  besluta»,  som  han  den  19  mars 
tillerkände  ständerna,  har  blifvit  en  sanning,  äfven  hvad 
författningen  angår. 

Denna  ståndpunkt  blef  ock  den  definitiva.  Det  återstår 
att  i  handlingarna  söka  bekräftelse  härpå. 

Sedan  adeln  den  minnesvärda  10  maj  återkommit  från 
rikssalen  till  riddarhuset,  begärde  Skjöldebrand  —  hertigens 
förtrogne,  och  just  den  samme  som  i  det  afgörande  ögon- 
blicket bestämt  hans  beslut  —  ordet  och  hemställde  om 
en  tacksamhetsbetygelse  för  riksföreståndarens  ^erkännande 
af  Riksens  Ständers  rättighet,  at  sjelfve  utarbeta  och  fast- 
ställa en  grundlag*]^  hvilken  hemställan  med  ett  »starkt 
ja>  bifölls.  Här  är  med  all  önskvärd  tydlighet  intygadt, 
att  hertigens  förklaring  på  riddarhuset  uppfattats  i  den 
mening  vi  angifvit.  Redan  förut  hade  Kn.  Kurck  användt 
liknande  ordalag,  då  han  föreslog  nedsättningen  af  ett  kon- 
stitutionsutskott,^ Efter  ett  par  dagar  var  utskottet  satt; 
Ådlersparre  hade  icke  där  fått  någon  plats.*  Den  15  maj 
fann  sig  äfven  flåkanson  föranlåten  att  afsäga  sig  sin  be- 
fattning i  bondeståndet.^  De  gamla  ståndpunkternas  män 
voro  alldeles  utestängda  från  inflytande  på  grundlagstift- 
ningen. 

Snart  nog  fann  hertigen  anledning  att  ångra  sin  svag- 
het.^ Men  därvid  var  nu  intet  att  göra;  han  nöjde  sig 
med  att  till  ständerna  rikta  en  allvarlig  maning  om  skynd- 
samhet    med    arbetet,     hvilken     maning    landtmarskalken 


*  Ad.  prot.,  s.  69.  Jfr  Schmitterlöws  ord  '/e  om  den  furste,  som  »an- 
sett f5r  sin  högsta  ära  at  möta  Rikets  nu  församlade  Ständer  med  en 
ädelmodig  yälvilja,  öfverlemna  til  dem  lagstiftningens  hela  makt  .  .  .>, 
prot.  I,  538.  Andra  grondade  ständernas  rätt  pä  folksuveräniteten  (Stael 
v.  Holstein  *V6,  Ad.  prot.,  s.  112);  hvilket  väl  ock  var  allas  mening  bakom 
de  vackra  orden  till  hertigen.  —  Dä  debatten  om  R.F.  skalle  börja  Ve»  På- 
pekade Lilljestråle  i  ett  anförande  det  enastående  tillfälle  som  nn  var  kom- 
met, >då  Riksens  Ständer  äga  förmåga  9.tt  fritt  f m-ändra  Con8titutionen> , 
Ad.  prot.,  8.  315. 

^  Han  omtalar,  att  hertigen  >i  nåder  medgifvit,  at  Riksens  Ständer 
sjelfve  mage  föreslå  och  fastställa  en  Grrnndlag>,  Ad.  prot.,  s.  66.  Detta 
anf5rande  hålles  före  sammanträdet  på  rikssalen,  enl.  prot.,  och  intygar 
således  yttermera  att  hertigens  beslnt  vsr  adeln  på  förhand  bekant. 

'  Wachtmeister,  s.  214;  Plåtens  bref  till  Posse  "/s,  Schinkels  Bihang, 
II,  106.  Äfven  här  hade  Skjöldebrand,  den  nya  principens  man,  besegrat 
Ådlersparre;  efter  personlig  agitation,  Biogr.  Lex.,  XIV,  337. 

*  Riksdagstidn.  s.  62  f,,  71;  Wachtmeister,  s.  217;  Armfelt  till  Posse 
'%  Schinkels  Bih.  II,  111. 

*  Wachtmeister,  s.  217  f. 


96  RUDOLF  EJISLLÉN 


kommunicerade  med  konstitutionsutskottet.  ^  Den  22  maj  kan 
Armfelt  meddela  att  »constitution  är  under  renskrifning».  ^ 
Eedan  förut,  den  19,  skall  hertigen  hafva  haft  ett  samtal 
med  Adlerbeth  om  det  nya  förslaget.*  Man  önskade  nu, 
att  hertigen  skulle  utnämna  två  personer  för  att  med  kon- 
stitutionsutskottets delegerade  genomgå  projektet  innan  det 
presenterades  honom  själf.  Detta  slags  tillträdessyn  ägde 
rum  den  24  maj^  och  som  hertigens  gode  män  fur  ^-erade 
därvid  Engeström  och  Lagerbjelke;  äfven  Adlersj  cre  har 
vid  detta  tillfälle  tagits  till  råds.  Förtroendemän'nen,  som 
sedan  meddelade  hertigen  personligen  sina  tankar,  hade  intet 
att  invända;*  den  29  Maj  tillkännagaf  Lagerbjelke  på  adels- 
klubben, att  hertigen  låtit  förslaget  sig  föreläsas  och  icke 
gjort  anmärkning  i  någon  enda  punkt.  ^  Samma  dag  manade 
hertigen  å  ny  o  ständerna  till  skyndsamhet  i  beslut.^ 

Men  förslaget  var  ännu  icke  definitivt;  under  de  skif- 
tande meningarnes  tryck  undergick  det  fortfande  revisioner. 
Den  28  meddelar  Armfelt,  att  man  tillsatt  »några  brouil- 
leurer,  som  jag  tror  Hertigen  skyggar  före,»  nämligen  Ju- 
stitieombudsmannens ämbete  och  Tryckfrihetskommittéen.'' 
Det  befanns  därför  nödvändigt  att  å  nyo  underställa  förslaget 
under  hertigens  bepröf vande;  och  detta  har  äfven  skett  deu 
1  juni,^    Denna  samma  dag  vidtog  man  emellertid  vid  slut- 


*  Se  hertigens  skrif velse  **/b»  Ad.  prot.,  s.  132  ff.,  och  landtmarskalkens 
ord  på  rlddarhnset  ^^/b,  ibm  s.  135.  I  Riksdagstidningarnes  referat  (s.  67) 
äro  orden  om  skrifvelsens  delgifvande  till  utskottet  utelämnade. 

2  Bref  till  Posse,  anf.  st.,  s.  118. 

3  Sandegren,  s.  51. 

*  Se  härom  hertigens  bref  till  L.  von  Engeström,  meddel.  af  Sande- 
gren som  bil.,  s.  86  (jfr  texten,  s.  49)  och  Engeström,  Minnen  och  an- 
teckn.,  II,  132.  Hertigen  tillsände  E.  det  Håkansonska  förslaget,  och  nt- 
tryckte  sin  önskan  »att  den,  som  nu  är  under  görning,  blifver  bättre,  men 
bibehåller  samma  principer,  på  det  att  jag  kan  emottaga  densamma;^  se 
brefvet  n:2. 

^  Sandegren,  s.  51,  jfr  nedan. 

6  Skrifvelse  till  talmännen  ^0/5,  Riksdagstidn.  s.  76. 

'  Bref  till  Posse  anf.  st.,  s.  121.  Att  en  justering  i  antydd  riktning 
ägt  rum  denna  dag,  intygas  äfven  af  andra  uppgifter  och  grunder,  se  Sande - 
gren,  s.  50. 

®  Enl.  påskrift  på  ett  original  af  E.F.  bland  Riksdag särender  f&r 
1809  och  1810  i  Riksarkivet,  som  det  synes  af  Wetterstedts  hand,  och  med 
påteckning  af  Engeström  och  Lagerbjelke.  —  För  så  vidt  den  sistnämndes 
förut  anförda  tillkännagifvande  den  29  maj  beträifat  förslaget  i  den  form,  det 
synes  hafva  fått  vid  justeringen  den  28,  så  har  hertigen  under  hand  fått 
kännedom  om  nyheterna  och  gillat  dem,  innan  de  denna  1  juni  mera  officiellt 
tillställdes  honom. 


HVEM   HAR  STIFTAT  SVSBIGES   REGERINaSFORM  AF    1809?      97 

justeringen   ännu   en  del  rättelser,^  och  måste  följaktligen 

:för  tredje  gången  kommunicera  med  hertigen,  hvilket  skedde 

den    4  juni,^    Dagen   därpå   uppgifver  en  riddarhustalare, 

a,tt  han  hört  det  hertigen  :»vore  för  sin  del  nöjd  at  antaga 

^enna  nya  constitution.»^ 

Man    har    således  med  stor  sorgfällighet  låtit  hertigen 
la  del  af  hvarje  bokstaf  i  förslaget.    Men  det  faller  i  ögo- 
nen,. j,tt  man  härtill  varit  föranledd,  icke  af  någon  rättslig 
skyld^i.  ^bet,  utan  af  praktiska  hänsyn  till  den  situation,  som 
skulle  uppkomma,  om  hertigen  slutligen  funne  regeringsfor- 
men oantaglig  för  sin  person.    Detta  är  uppenbart  redan  af 
-det  forhållande,  att  man  tillställde  hertigen  förslagen  i  alla 
dess  former,  innan  de  af  ständerna  företogos  till  afgörande; 
hade    hertigens   bifall   varit   något   annat  och  mera  än  en 
faktisk   forutsättning,    hade   man   tillagt   detsamma  någon 
rättslig  betydelse,  då  kan  det  icke  uppgifvas  något  antag- 
ligt skäl,  hvarför  man  inhämtade  det  pä  förhand, 

^  Att  en  jastering  ägt  rum  denna  dag,  yisa  landtmarskalkens  ord  pä 
riddarh.  den  1  och  2  jnni  (Ad.  prot.,  s.  314,  383)  och  talmannens  i  bor- 
garet, den  1  jnni  (borg.  prot.,  I,  132).  Rättelserna  finnas  i  form  af  öfver- 
strykningar  och  tillägg  pä  tvenne  Riksarkivets  exemplar,  det  ena  bland  Handl. 
rör.  revolutionen  1809,  det  andra  bland  Riksdagsärender  för  1809—10, 
hvilket  senare  är  själfva  originalet  med  talmännens  egenhändiga  underskrif- 
ter. Dä  dessa  i  sista  stund  införda  rättelser  af  Sandegren  anföras  pä 
spridda  ställen  och  därtill  of allständigt,  må  de  här  angifvas ;  1 )  i  §  11  har 
tillagts  alternativet  annan  statsrädsledamot  i  hofkanslerns  ställe:  2)  i  §  28 
är  tiUagd  klansalen  om  fåstningskommendanter;  3)  i  §  34  inkom  ordet 
> civila» ;  4)  i  §  43  ntsträckes  t.  f.  regerings  användning  till  fallet  inrikes  resa; 
5)  i  §  52  insattes  ärkebiskopens  själfskrifna  talmansbefattning;  6)  i  §§  53, 
87  och  88  har  kyrkolag  ställts  vid  sidan  af  civil-  och  criminal-lag;  och  7)  i 
§  102  inskränktes  konungens  benädningsrätt  genom  tillägg  af  sista  klausulen. 

'  Enl.  päteckning  med  Engeströms  hand  pä  ex.  bland  Riksdagsärender: 
det  inlämnades  till  hertigen  denna  dag  af  Rosenstein.  —  Man  kan  tveka,  om 
ändringarna  den  1  juni  verkligen  voro  de  sista.  Det  förefaller  nämligen 
egendomligt,  att  utskottet  denna  dag  skulle  tillställt  hertigen  ett  oförändradt 
ex.,  i  samma  ögonblick  det  gick  att  ytterligare  revidera  projektet;  det  är 
likaledes  egendomligt,  att  man  dröjt  i  tre  hela  dagar,  tills  redan  debatten 
var  öppnad,  att  inlämna  det  definitiva  förslaget;  och  själfva  det  förhållan- 
det, att  man  ej  hunnit  skrifva  om  något  exemplar  utan  låtit  ändringarna 
inflyta  i  det  officiella  ex.  genom  öfverstrykningar,  synes  antyda  att  man 
gjort  dem  senare  än  1  juni.  Ej  heller  hänför  sig  någon  punkt  i  K.  U:s 
mem  af  Vo  till  de  sista  inläggen.  Detta  kan  dock  bero  på  deras  obetydlig- 
het. Afgörande  synes  vara,  att  dessa  inlägg  finnas  redan  i  det  ex.,  som 
upplästes  på  riddarhuset  den  2  juni,  enl.  prot.  s.  383  ff. 

3  Bergenstråle,  se  Ad.  prot.  ^/6,  s.  543.  Han  hade  hört  det  »af  de 
Herrar  som  förleden  Lördags  på  eftermiddagen  hade  den  nåden  upvakta» 
hertigen.  Detta  var  den  3  juni,  och  visar  således  att  hertigen  under  hand 
fick  kännedom  om  det  fortskridande  arbetet,  innan  det  officiellt  förelades  honom. 
—  Den  3  juni  hade  Wijkman  i  prästest.  (prot.  s.  228)  försvarat  stadgan  om 
kontrasignationsvägran  därmed,  att  ständerna  väl  ej  borde  hysa  betänklig- 
heter, dä  hertigen  ej  gjort  det. 

Hivt,  Tidshrift  1896,  7 


98  RUDOLF  KJELLÉN 


Då  därför  adeln  den  5  juni  gick  att  fatta  beslut  i  den 
stora  frågan,  så  fick  beslutet  sådan  lydelse,  att  ståndet  — 
i  den  fasta  öfvertygelsen,  att  hertigen  »icke  funne  i  denna  .... 
Regeringsform  någon  ting  hinderligt  for  dess  böjelse  at  for 
Fäderneslandet  än  vidare  sina  välvilliga  mödor  fullfölja»  — 
skulle  »denna  sålunda  af  Riksens  Ständer  sjelfva  och  allena 
uprättade  och  fastställda  Begeringsform  Hans  Kongl.  Höghet 
i  underdånighet  förelägga,  under  erbjudande  at  Hans  Kongl. 
Höghet  måtte  täckas  af  deras  händer  på  en  gång  mottaga 
Svenska  Kronan  til  lön  för  sina  välgerningar  och  denna 
Grundlag, Tt^  Denna  formulering  lämnar  i  tydlighet  intet 
öfrigt  att  önska. 

Till  fullständig  belysning  af  ett  längesedan  klart  resul- 
tat anteckna  vi  ur  tal  ocb  handlingar  vid  ceremonierna  den 
6  juni  och  i  sammanhang  därmed,  hvad  som  för  vår  syn- 
punkt har  betydelse. 

Redan  på  aftonen  den  5  juni  hade  landtmarskalken  vid 
uppvaktningen  hos  hertigen  förklarat  ständernas  önskan 
vara,  »att  jämte  öfverlämnande  af  den  Grundlag  Eder  KongL 
Höghet  nådigst  låtit  oss  sjelfve  föreslå^  och  vi  nu  samfäldt 
antagit^  uti  det  säkra  hopp,  att  E,  K.  Höghet  äfven  dertill 
täckes  lämna  dess  nådigste  bifall:  tillika  f å  .  .  .  anhålla»  att 
han  ville  mottaga  kronan.^  I  samma  riktning  går  hans 
officiella  tal  den  6  juni:  »Ridderskapet  och  Adeln  smickrar 
sig  med  det  glada  hopp,  att  denna  till  Eder  Kongl.  Höghets 
Nådigste  pröfning  framställde  Grundlag  måtte  vinna  dess 
höga  bifall,  och  anhåller»  tillika  det  hertigen  »täcktes  emot- 
taga  Spiran,  för  att  som  Sveriges  Konung  efter  den  nu 
antagna  Grundlag  styra  .  .  .»  Erkebiskopen  begagnar  samma 
ordasätt:  att  hertigen  »tillåtit  oss  sjelfve  föreslå  de  Lagar» 
etc,  men  tillägger,  utan  att  nämna  någon  pröfning  å  herti- 
gens sida:  »Emottag  dem,  Dyre  prins,  och  med  dem,  rättig- 
heten att  vara  deras  Högsta  Beskyddare.»  Borgarståndets 
talman  säger  att  »Svenska  Nationen»  nu  ^skapat  sig  nya 
samt  förbättrade  Lagar,»  frambär  sedan  ståndets  önskan  att 
hertigen   »täcktes   fullkomna  Nationens  hopp  och  jemte  den 

^  Ad.  prot.,  s.  602.  De  andra  ståndens  beslut  affattades  i  samma  anda, 
ehnrn  med  mindre  precision  ur  vär  synpunkt.  Borgarståndet  omtalar  därvid 
denna  >Con8titution,  som  Riksens  Ständer  enhälligt  lära  till  efterlefnad 
-besluta,^  se  t.  ex.  Riksdags tidn.  s.  105. 

*  Biksdagstidn.,  s.  107. 


HVEM  HAR  STIFTAT   SVERIGES  REGERINGSFORM   AF    1809?      99 


nya  Grundlagens  antagande  befästa  vårt  lugn»  genom  att 
mottaga  kronan,  samt  slutar  med  uttalande  af  förhoppningen 
att  man  snart  måtte  vinna  den  trygghet,  som  skänkes  af  »en 
fullmyndig  Konung  och  en  stadgad  Regeringsforfm.  Bön- 
demas talman  omnämner  det  »vigtiga  värf  som  varit  Rik- 
sens Ständer  ålagdt,  det  att  öfverenskomraa  om  den  Grund- 
lag» etc,  samt  anmäler  att  ståndet,  »jemte  Grundlagens 
antagande,  .  .  .  enhälligt  förenat  sig»  om  att  kalla  hertigen 
till  konung.  I  sitt  stora  svar  fäller  hertigen  följande  ord: 
>I  hafven  utarbetat  denna  Lag  .  .  .;  /  hafven  den  samma 
fastställt  och  till  Mitt  antagande  öfverlemnat,  I  hafven  der- 
jemte  ....  uttryckt  Eder  önskan,  att  jag  såsom  konung  må 
efter  nämnde  Grundlag  styra  detta  åldriga  Rike.  Jag  skyn- 
dar att  uppfylla  hvad  Jag,  pä  Riks-Salen  den  10  Maji,  såsom 
vili-or  för  Mig  sjelf  utstakade,  innan  något  heslut  rörande  Min 
Person  kunde  fattas.  Frivilligt  ....  antager  Jag  nu  den 
af  Eder,  Sveriges  Rikes  Ständer,  fastställda  Regerings-Form: 
Till  dess  obrottsliga  efterlefnad  f&rbinder  Jag  Mig  inför  Gud 
och  Svenska  Folket.»  Sedan  han  derpå  intagit  tronen,  om- 
nämner han  i  talets  förtsättning  »den  Regerings-form,  som 
nu  antagen  och  fastställd  blifvit.»^  Därpå  upplästes  kungör- 
elsen till  svenska  folket;^  det  heter  der  att  det  varit  »Vår 
första  omsorg  att  åt  Riksens  Ständer  ovillkorligen  öfverlemna 
fastställandet  af  en  ny  Regeringsform  ....  Hos  Oss  hafwa  nu 
Riksens  Ständer  .  .  .  anmält,  att  de  fullbordat  det  vigtiga  upp- 
drag Vårt  och  Svenska  Folkets  förtroende  dem  ålagt,  samt  sig 
emellan  öfverenskommit  om  den  Grundlag,  hvarefter  Sverige 
hädanefter  samt  i  evärdeliga  tider  bör  och  skall  regeras. 
Jemte  anmälan  härom,  och  anhållan  att  Vi  samma  Grund 
lag  till  efterlefnad  ville  antaga,  hafva  Riksens  Ständer  i 
Nationens  namn  utkorat  Oss  till  .  .  .  Konung». 

Bondeståndets  bekanta  motsträf vighet  gaf  konungen 
anledning  att  ännu  två  gånger  beröra  formen  för  grund- 
lagens tillkomst.  Ett  bref  till  de  högre  ståndens  talmän  af 
den  15  juni  börjar  med  orden:  »Sedan  den  af  Riksens  Stän- 
der öfverenskomna  och  fastställda  Regeringsform  af  3Iig  hög- 
tidligen   blifvit   antagen  .  .  .»,  och  innehåller  längre  ned  en 

*  Se  >Protocoll,  hållet  inför  Konungen  i  närvaro  af  Sveriges  Rikes 
Ständer,  på  Riks-Salen  d.  6  juni  1809,»  i  Riksdagstidn.,  s.  108—115. 

*  Riksdagstidn.,  s.  89  f. 


100  RUDOLF  KJBLLÉN 


förklaring  att  »en  af  Riksens  Ständer  omedelbart  öfverens^ 
kommen^  frivilligt  fastställd^  högtidligen  till  Konungen  öfver- 
lemnad  och  af  Honom  lika  högtidligt  antagen  Grundlag» 
endast  med  alla  parters  samtycke  kan  ändras.  ^  I  talet  till 
bönderna  på  slottet  den  27  juni  omnämnes  sammankomsten 
den  6  juni,  då  bönderna  och  konungen  mötts,  »I,  .  .  .  for  att 
till  mig  öf verlemna  den  Regerings-form,  som  af  Eder  sjelfva 
blifvit  öfverenskommen  och  fastställd:  Jag,  för  att  samma 
Grundlag  till  Min  och  allas  efterlefnad  antagai^;  hvarpå 
grundlagen  sedan  antydes  vara  tillkommen  i^genom  Min  och 
Biksens  Ständers  gemensamma  åtgärd>.* 

Två  dagar  senare,  vid  kröningen  den  29  juni,  afgaf 
Karl  XIII  sin  konungaförsäkran,  efter  formulär,  som  en 
vecka  förut  blifvit  granskadt  och  godkändt  i  stånden.  Det 
heter  där,  att  ständerna  ^utkorat  och  antagit»  honom  till 
konung  för  att  regera  »efter  den  Regerings-Form  Biksens 
Ständer  sjelfve  den  6  i  denna  månad  såsom  Bikets  främsta 
Grundlag  godkänt  och  fastställts,^  Den  1  juli  svarade  stän- 
derna med  sin  hyllningsed,  att  försvara  :»konungamagtens 
och  Riksens  Ständers  rättigheter,  i  öfverensstämmelse  med 
den  af  Biksens  Ständer  den  6  Junii  1809  fastställda  samt 
af  Kongl.  Maj:t  och  Biksens  Ständer  till  efterlefnad  antagna 
Begerings-Form^.^  Strax  förut  hade  konungen  i  sitt  tal 
helt  kort  och  godt  sagt,  att  »I  utarbetaden  och  faststälden  en 
Begerings-Formy^  —  utan  att  med  ett  ord  antyda  sitt  eget 
deltagande.  ^'^ 

Gå  vi  nu  slutligen  till  Regeringsformen  själf,  så  läsa 
vi  i  ständernas  intimation,  hurusom  de  »genom  den  nyligen 
timade  Regementsförändringen  ....  inträdt  i  rättigheten^  att 
sjelfve^  genom  upprättande  af  en  förändrad  Statsförfattning, 
för  framtiden  förbättra  Fäderneslandets  belägenhet.»  Den 
kungliga  ingressen  åter  innehåller:  »att  sedan  Vi  med  oin- 
skränkt förtroende  till  Bikets  Ständer  ovilkorligen  öfverlemnat 

fastställande  af  en  ny  Begerings-Form, uppfylle  Vi  en ... . 

efterlängtad   pligt,   då  Vi   härmedelst  allmänt  kungöre  den 

^  Biksdagstidn.,  s.  110. 

«  Ibm  s.  134  135. 

»  Ibm  B.  182,  jfr  s.  204. 

*  Ibm  8.  182  f.,  jfr  s.  207.  Samma  distinktion  meUan  af  riksdagen 
fastställd  och  af  konung  och  riksdag  till  efterlefnad  antagen  inflöt  i  vår 
nuvarande  Konungaförsäkran. 

*  Riksdagstidn.,  s.  141. 


HVBM  HAR   STIFTAT   SVERIGES   REGERINGSFORM   AF    1809?     lOl 


Grmndlag,  som  af  Rikets  nu  församlade  Ständer  ....  enhäl- 
ligt fastställd  och  antagen  hlifvit,  samt  till  Oss  i  dag,  i  före- 
ning med  Deras  frivilliga  .  .  .  anbud  af  Sveriges  Krona  och 
Regering,  nppå  Rikssalen  öfveriemnad  ....  Vi  vele  således 
denna  af  Biksens  Ständer  samtyckta  Regerings-Form  här- 
med anta^a^  gilla  och  bekräftaT>. 

Det  är  uppenbart  dessa  sistnämnda  ord,  som  kunnat 
undanskymma  den  verkliga  karakteren  i  denna  handling, 
genom  hvilken  hertigen  erkände  RF:s  giltighet.  De  tillhöra 
en  formel,  som  både  förut  ^  och  efteråt  användts  vid  kungliga 
sanktioner  af  grundlagsförslag,  hvarvid  dock  är  att  märka, 
att  sanktionerna  på  de  tre  grundlagarna  från  1810  uttryck- 
ligen referera  sig  till  konungens  i  RF:s  §  85  skrifna  rätt.^ 
Vi  hafva  äfvenså  i  några  af  de  ofvan  citerade  ordalagen,  sär- 
skildt  landtmarskalkens  den  5  och  6  juni  samt  konungens 
den  15  och  27,  funnit  sväfvande  uttryck,  som  i  och  för  sig 
väl  skulle  kunna  grunda  ett  tvifvel  om  meningen.  Men  det 
får  a  priori  icke  antagas  att  denna  tidens  män  vid  detta 
tillfälle  vägde  sina  ord  på  guldvigt;  det  är  den  i  händel- 
semas sammanhang  uppenbarade  tanken  det  kommer  an 
på,  icke  mer  eller  mindre  valda  uttryckssätt.^  Det  är  då 
tydligt,  att  tillfället  den  5—6  juni  icke  var  lämpligt  att 
pointera  ständernas  seger  öfver  hertigen  i  frågan  om 
formen  för  grundlagsarbetet;*  och  det  är  likaså  förklarligt, 

*  >giUa,  bekräfta  och  bestvrka>,  RF  1772  (jfr  RF  1719):  >gilla  och 
Bamtycka»,  För.  och  Säk.  A.  1789  (»vedertaga  och  bekräfta>,RF  17fK)) 

*  Dessa  grandlagar  hafva,  i  kraft  af  denna  §  85  RF,  tillkommit  genom 
beslut  af  konnng  och  en  riksdag.  —  Dä  stånden  beslöto  att  deras  anmärk- 
ningar mot  RF.  sknlle  behandlas  som  hvilande  grundlagsförslag,  sä  innebär 
detta  besiat  ett  anderskjatande  ej  blott  änder  ny  riksdags  mening  utan 
äfven  under  konungens  veto. 

'  Jag  har  t.  o.  m.  funnit  det  betänkliga  ordet  > sanktion»  användt  en  gäng 
vid  forhandlingarna  om  RF,  och  detta  från  ett  så  vederhäftigt  håll  som 
Adlerbeth  i  konstit-utskottet ;  han  slutar  nämligen  sitt  bekanta  mem.  om 
representationssättet  med  en  hänvisning  tiU  den  tid  då  ^Regeringsformen 
vwM%it  behörig  scmction^;  se  K.U:s  mem.  vid  riksdagen  1809 — 10,  prot.- 
utdr.  *V*  8.  86.  —  Lägges  härtill  det  motsatta  vittnesbördet  af  Hallström, 
som  i  prästest.  ^/o  uttrycker  sin  glädje  öfver  »den  Regements-författning, 
som  vi  sjelfve  fått  skapa  och  gillar  (prest.  prot.,  s.  309),  sä  torde  jag 
hafva  meddelat  åtminstone  alla  väsentliga  inlägg  i  protokollerna  rörande 
mitt  ämne. 

*  Huru  liten  betydelse  man  bör  tillägga  ordalagen  vid  detta  tillfälle, 
därpå  finnes  ett  slående  exempel  i  samma  landtmarskalkens  tal  den  %,  hans 
ord  rörande  den  med  formen  för  grundlagens  antagande  korresponderande 
frågan  om  hertigens  rättsgrund  till  kronan.  Han  anhåller  nämligen  å  adelns 
vägnar  >att  få  öka  Eders  Kongl.  Höghets  rätt  till  Sveriges  Kronan  med 
ståndets   enhälliga  röst.    Jfr  härmed  kung.  af  s.  d.,  där  hertigen  förklarar 


102  RUDOLF  KJELLtiK 

att  denne  sedermera  som  konung  gent  emot  bönderna  ville 
framställa  grandlagens  antagande  den  6  juni  i  så  bindande 
uttryck  som  möjligt.  Så  mycket  klarare  kommer  verklig- 
heten fram  i  de  handlingar,  där  inga  biafsikter  spela  in,  i 
Karls  tal  och  kungörelse  den  6  juni,  i  konungaförsäkran 
och  i  den  första  passus  af  ingressen  till  ajälfva  grundlagen. 
När  regenten  uttryckligen  förklarar  sig  nu  gå  att  uppfylla 
sitt  beslut  den  10  maj,  och  när  man  finner  en  genomgående 
-  teknisk  distinktion  gjord  emellan  RF:s  »fastställande»  af  stän- 
derna och  låntagande  till  efterlefnad>  af  hertigen,^  då  af- 
speglar  sig  innebörden  af  hertigens  antagande  fullkomligt 
så  som  den  historiska  utredningen  förut  gifvit  osa  vid 
handen. 

Och  bakom  alla  lojala  fraser  visar  sig  denna  verklighet 
uppenbar  redan  i  sättet,  hvarpå  stånden  bjödo  och  hertigen 
mottog  krona  och  grundlag.  Med  ena  handen  räckte  de 
honom  den  förra,  med  andra  handen  den  senare.  Men  till 
innebörden  är  detta  tvenne  olika  handlingar;  frågan  är, 
hvem  som  rättsligt  föregått  den  andra;  och  här  visar  det 
sig,  att  alla  de  officiella  talen,  från  bägge  partemas  sida. 
först  beröra  grundlagsfrågan  ocb  därefter  tronföljdsf rågan. 
Detta  framställer  riktigt  den  senare  såsom  betingad  af  den 
förra,  ej  tvärt  om.  Må  därför  icke  den  konventionella  for- 
men vid  grundlagens  erkännande  förvilla!  Hertigen  var  ej 
konung,  då  han  gaf  sitt  antagande,  han  blef  konung  i  och 
genom  detta  antagande,  som  var  ständernas  villkor  för  kwTiga- 
raleti  mfin  antagandet  gjorde  honom  också  omedelbart  till 
tt  RF:s  kungörande  är  en  handling  af  konunga- 

ämsta  grundlag  äger  sålunda  ingen  sanktion. 
:,  hvarigenom  Karl  XIII  antog,  gillade  och  be- 
är  af  rent  privat  innebörd;  den  prtesumerade 
klarade  sig  för  sin  enskilda  del  nöjd  att  mot- 
1,*  sådan  som  den  var  lagfäst  i  den  föreliggande 
lagen  hämtade  häraf  icke  större  rättslig  gil. 
1  redan  hade,  men  den  sattes  i  praktisk  tillämp- 


i  tsl  '/«,  kougSrelsen  uf  s.  d.,  taJet  till  bSoderna  ^!b,  hyll- 


HVBM   HAR  STIFTAT  SVBRIÖBS  REGERINGSFORM  AF    1809?     103 

ning  och  verksamhet.  Karls  ställning  till  den  nya  författ- 
ningen har  således  varit  densamma  som  Marias  och  Wilhelms 
till  Englands  declaration  of  rights  1689  eller  Leopolds  af 
Xoburg  till  Belgiens  grundlag  1831.  Liksom  dessa  författ- 
ningsakter är  vår  RF.  ett  verk  af  representationen  ensam, 
som  genom  revolutionen  var  vorden  en  konstituerande  natio- 
nalförsamling. 

Vi  känna  dessa  konstituerande  församlingar  på  revolu- 
tionär   grund,    vi   känna   dem    alltsedan  den  stora  franska 
revolutionen    från    kontinentens    olika  hörn,  från  Paris  och 
Berlin,  från  Bruxelles  och  Wien,  från  Eidsvold,  Frankfurt  och 
Cadiz;  vi  veta,  huru  de  allestädes  hemfallit  åt  en  doktrinär 
-ensidighet,  som  sökt  garantierna  för  folkets  frihet  i  tronens 
förnedring.     Om  1809  års  lagstiftare  till  sin  evärdliga  ära 
undgingo    denna   ensidighet,    så   ligga  orsakerna  därtill  på 
flere  håll:  i  riksens  ständers  sammansättning  och  arbets  vana,  ^ 
i  den  politiska  situationen,  som  tvang  till  enighet  och  skynd- 
samhet,   i  erfarenheterna  från  vår  historia,  särskildt  under 
frihetstiden;  men  icke  minst  i  det  här  afhandlade  förhållan- 
det,   att    vid   tronens    fot   stod   en  man,  hvars  intressen  af 
konungamaktens  bestånd  man  af  praktiska  skäl  måste  till- 
godose, alldenstund  han  var  själfskrifven  till  den  nya  kronan. 
Ur  dessa  synpunkter  springer  än  mera  i  ögonen  likheten 
emellan    den  regementsförändring,  som  gifvit  oss  vår  ännu 
gällande    regeringsform,   och    den,    som   engelsmännen   med 
stolthet  kalla  »the  glorious». 

^  Bet  hade  icke  saknats  röster,  som  yrkat  äfven  hos  oss  vid  detta  till- 
fälle en  pä  allmän  rösträtt  byggd  nationalförsamling;  så  Grevesmöhleni 
«n  broschyr,  San  de  gr  en,  s.  81. 


strödda  meddelanden  ocb  aktstycken. 


Cr  eiiTOftfn  Fritz  CronmaHS  dUrinm  vid  beskiekDinKen  till 
Ryssland  166S,  69. 

Öfverstetöjtnant  Fritz  Cronman,  en  livl&ndare,  som   hade  del- 
tagit i  en  gränsek  om  mission  med  rysaarne  i  Keksbolm,  bvilken  dock 
blifvit  afbruten   på  gmnd  af  de  ryska  kommissariernaB  piataliga  af- 
reaa   nnder  ännu  pågående  förhandlingar,  fick  af  svenska  regeringen 
samma  år,    den   26    september   1668,  uppdrag  att  sisom  extra  ordi- 
narie   envoyé   afgå  till    Kyssland.      Den    8    oktober   afreste   ban   sjO- 
ledes   till   Finland   ocb    därefter  landvägen  till  Narva.     Ben   10  no- 
vember ankom  han  till  ryska  gränsen  vid  Orlina,  där  en  rysk  pres- 
taf    med    20   strelitzer  väntade   bonom   för   att  konvojera  honom  till 
Novgorod,  bvarest  till  hans  mottagande  några  tnsen  man  strelitzer 
stodo  uppställda  på  båda  sidorna  om  vägen  ända  till   hans  kvarter. 
I  en   sin   skrifvelse    från  Novgorod  till  den  svenska  regeringen,  däri 
ban  omtalar  delta  mottagande,  säger  han,  att  ryssarne  ofelbart  må- 
ste vara  drifna  till  sådana  ovantiga  höflighetsbetygelscr  antingen  un- 
der tryck  ifrån  fiendernas  sida  eller  af  fmktan  för  sina  vänner.    Till 
Moskva   anlände  han  den  28  december.     Hans  följe  ntgjordes  af  3& 
personer,    ocb    erfordrades   till  fortskaffande  af  denna  personal  jämte 
bi^^e    ej    mindre   än    59    skjutshästar  förutom  gesandtena  i   egna. 
Oaktadt  det  förekommande  sätt,  bvarpå  han  under  resan  behandlades, 
lyste    dock    emellanåt   barbarens   klumpighet  fram   i    beteendet   emot 
honom,  såsom  då  den  till  gesandtens  beledsagande  utsedde  dvoreanin 
(sekreterare)    i  Novgorod,   vid   inbjudningen  till  bonom   att  begagna 
den    till    hans  disposition  af  tsaren  Alexei  Michailowitach  erbjndna 
"'"•'"-   """■    '■"ntar,   icke   ville   afatå  från   sin  fordran  att  själf  i  alä- 
fömämligare  platsen  till  höger.     På  samma  sätt  till- 
^sandtens  sammanträffande  med  prestaven  (en  kapten) 
lenne  inbjöd  honom  att  taga  plats  i  taarcns  släde,  men 
till  hOger,    då  gesandten   tog  honom  i  armen  för  att 
ver  på  den  vänstra  sidan,  men  denne  dock  icke  ville 
ks,  utan  småste  jag  alltaå>,  skrifver  Cronman,  >deras 
nig  låta  bebagai. 
mottogs  Cronraau  fOr  ö&igt  icke  på  samma  högtid- 
i  Novgorod,  bvilket  gaf  honom  anledning  att  fråga. 


STRÖDDA   MEDDELANDEN  OCH  AKTSTYCKEN  105 

^hvar  deras  folk  vore,  som  för  detta  för  kongl.  afskickade  pläga  stå 
i  gevär?»  hvartill  svarades,  att  s^det  lutet  vore  maner,  utan  allenast 
då  stora  legater  komma»;  hvarvid  Cronroan  genmälde,  att  han  väl 
visste,  att  de,  som  före  honom  nti  samma  kvalité  varit  skickade,  där- 
med varit  behedrade,  »dock,»  sade  han,  »att  jag  det  väl  kan  låta  mig 
behaga;  den  äran,  som  mig  af  H.  T.  M.  intet  bevisas,  hafver  jag 
intet  nödigt  att  tacka  före.» 

Vid  framkomsten  till  Moskva  måste  gesandten  hålla  sig  inne- 
stängd i  det  honom  anvisade  kvarteret,  »hvilket  hvarken  var  rent 
eller  varmt  gjordt»,  till  dess  audiensen  hos  tsaren  hade  försiggått, 
2>hvilket  tycktes  honom  skymfligt  vara,  att  så  länge  vara  instängd». 
Hos  kanslern  Boctoroff  anhöll  han,  att  en  eller  tvänne  af  hans  folk 
måtte  få  tillstånd  att  gå  nt  för  att  i  staden  inköpa  förnödenheter. 
Detta  beviljades,  men  endast  så,  att  de  fingo  besöka  bodarna  och 
torget  men  icke  gå  till  »det  svenska  hofvet»  och  alltid  skulle 
beledsagas  af  tvänne  soldater,  »på  det  de  icke  skulle  blifva  skym- 
fade af  pöbeln».  Först  efter  audiensen,  hvilken  oaktadt  gesandtens 
enträgna  yrkande  därpå  först  den  8  januari  1669  ägde  rum,  fick 
gesandtens  folk  full  frihet  att  ut-  och  ingå  efter  behag,  likasom  den 
svenske  residenten  i  Moskva,  Adolf  Ebersköld,  först  då  fick  tillstånd 
att  besöka  gesandten.  Efter  audiensen  tilldelades  ock  Cronman 
samma  dag  tsarens  taffel  på  20  stora  silfverfat  med  den  påminnelsen, 
att  ingen  af  gesandtens  kvalité  före  detta  det  åtnjutit;  hvar* 
förutom  härefter  utlofvades  dubbel  proviant  om  dagen.  Såsom  ut* 
tryck  af  sin  erkänsla  gaf  Cronman  öfverbringarne  4  dukater.  Själfva 
audiensen  beskrifves  på  följande  sätt: 

Först  aftågade  20  kanslibetjänte,  sedan  hofmästaren,  därefter 
12  adelsmän  af  gesandtens  svit,  så  sekreteraren  Eosander,  hållande 
gesandtens  kreditiv  i  handen  högt  uppsträckt,  sedan  i  en  tsarens  släde 
gesandten  själf  med  prestaven,  men  denne  äfven  nu  på  högra  sidan, 
på  båda  sidor  om  släden  6  gesandtens  lakejer  i  livré  och  därefter 
den  öfriga  betjäningen.  När  gesandten  med  sin  svit  inkom  på  slotts- 
gården, var  en  stor  mängd  människor  där  församlad,  och  emellan 
kanslihuset  (pricaset)  och  palatset  stodo  två  regementen  strelitzer 
uppställda  i  gevär  med  röda  fanor  på  båda  sidor  om  gatan.  Så 
snart  man  stigit  ur  slädarna,  fordrade  tolken,  att.  vapnen  skulle  af- 
länmas;  de  andra  aflämnade  strax  sina,  men  gesandten  fortsatte  sin 
väg,  till  dess  prestaven  förklarade,  att  han  icke  skulle  få  gå  vidare, 
innan  han  aflämnat  sin  värja,  hvartill  gesandten  svarade:  )^hellre  än 
att  vara  orsak  till  någon  fruktan,,  vill  jag  aflägga  den»,  och  lämnade 
ban  den  därpå  åt  en  af  sina  tjänare.  Då  han  inträdde  i  tsarens 
palats,  yrkade  de  kringstående,  att  han  skulle  blotta  sitt  hufvud, 
hvilket  han  dock  icke  gjorde,  förrän  han  kom  in  i  audienssalen 
framför  tsaren.^     Denne  satt  i  en   upphöjd  stol  af  silfver  och  var 


'  Frågan  om  betäckt  eller  obetäckt  hnfvnd  vid  audienser  blef,  som 
bekant,  vid  den  stora  legation,  som  är  1673  frän  Sverige  afgick  till  Moskva, 
af  så  brännande  natar,  att  en  särskild  budskickning  med  förfr&gan  i  saken 


106  UR  ENVOTÉN  FRITZ  CRONMANS  DIARIUM 


klädd  i  en  mörkbrun,  tarflig  dräkt,  med  en  lång  stridshammare  i 
handen.  Till  höger  om  honom  stodo  4  herrar  jämte  kanslern 
Doctoroff,  till  vänster  sutto  några  och  tjugu  rådsherrar,  iklädda  lika 
dräkter  med  tsaren,  alla  på  en  bänk  i  rad.  Efter  att  hafva  uppl&st 
K.  M:ts  skriftliga  hälsning  till  tsaren  fick  Cronman  personligen  till 
tsaren  aflämna  sitt  kreditiv,  hvarpå  tsaren  reste  sig  från  sin  plats, 
blottade  sitt  hufvud  och  frågade  gesandten  om  sin  broder  konung 
Karls  välbefinnande.  Till  sist  fick  gesandten  och  hans  svit  tillåtelse 
att  kyssa  tsarens  hand,  hvarmed  audiensen  var  afslutad. 

Vid  2:e  konferenser  med  tsarens  rådsherrar  framställde  ge- 
sandten sina  klagomål,  hvilka  hufvudsakligen  omfattade  4  punkter. 

Den  första  besvärspunkten  gällde  bristande  uppfyllande  af  be- 
stämmelserna i  fredsfördragen  i  Kardis  och  vid  Pliusa-strömmen 
angående  fångars  lösgifvande.  I  sammanhang  därmed  hade  gesand- 
ten ock  att  förebrå  ryssarne  deras  sätt  att  behandla  dessa,  då  de 
medelst  de  svåraste  hotelser  hade  tvingat  dem  att  öfvergå  till  den 
grekiska  religionen,  h vilket  han  trots  deras  förnekande  förklarade 
sig  kunna  med  fakta  bevisa. 

I  skrifvelse  till  den  svenska  regeringen  omtalar  han  ock  många 
exempel  därpå.  Så  hade  till  hans  kvarter  kommit  en  livländsk  kap- 
ten  Schultz,  som  klagade  öfver  huru  han,  efter  att  jämte  andra  sina 
landsmän  hafva  suttit  fängslad  i  Astrakan,  medan  hans  hustru  hölls 
annorstädes  i  förvar,  blifvit  tvången  att  låta  döpa  om  sig,  i  det  en 
skrifvelse  ankommit  från  tsaren  med  befallning  att,  om  de  icke  gjorde 
det,  skulle  de  afsändas  till  Sibirien  och  där  dagligen  trakteras  med 
knut.  Han  klagade  med  ^årar,  skrifver  gesandten,  Öfver  att  han  af 
fruktan  för  dessa  kval  förnekat  sin  Gud,  men  förklarade,  att  han 
dock  i  sitt  hjärta  ärade  Gud  och  gärna  ville  dö,  om  han  blott  kunde 
komma  ur  detta  elände  och  kunde  fatta  ånger  öfver  sina  synder. 
Andra  fångar  från  Livland,  som  höUos  fängslade  i  Astrakan  och  som 
af  denne  kapten  namngåfvos,  voro  korpralen  Johan  Brandt,  Johan 
Halgo  och  Henrik  From,  hvilka  till  följd  af  sitt  hårda  fUngelse  voro 
nästan  från  sina  sinnen.  Schultz  uppgaf  ock,  att  i  Moskva  vore 
många,  som  blifvit  tvungna  att  döpa  om  sig,  men  som  icke  vågade 
angifva  sig,  innan  de  visste,  om  de  skulle  blifva  frigifna.  Senare 
kommo  ock  själfmant  flere,  hvilka  beklagade  sig  för  gesandten  öfver 
huru  de  blifvit  med  våld  omdöpta,  såsom  en  underkonstapel,  Janne 
Knutson,  hvilken,  när  Nyen  afbrändes,  hade  blifvit  tillfångatagen. 
Han  hade  utförts  på  isen  och  satts  i  valet  antingen  att  låta  omdöpa 
sig  eller  att  blifva  nedstucken  under  isen.  Andra  berättade,  huru 
de  likaledes  blifvit  utförda  på  isen,  där  en  vak  upphuggits,  då  de 
med  draget  svärd  hotats  att  antingen  på  stället  nedgöras  eller  stic* 
kas  ned  under  isen,  om  de  ej  läto  sig  omdöpas.  Gesandten  tröstade 
dem,  så  godt  han  kunde,  och  lofvade  att  lägga  sig  ut  för  dem  till 
det   bästa,    hvilket   han    ock  vid  samtalen  med  de  ryska  herrarne 


mäste  af  den  svenska  legationen  afsändas  till  Sverige,  innan  audiensen  di 
kunde  äga  rum,  hvilket  fördröjde  den  under  sex  veckors  tid. 


STRÖDDA  MBDDBLANDBN  OCH  AKTSTYCKEN         107 


gjorde,  men,  såsom  det  ser  at,  utan  resultat,  då  de  icke  ville  vidgå 
dessa  anklagelser. 

Den  andra  besvärspunkten  handlade  om  de  betungande  handels- 
förordningarna  och  de  dryga  tullar,  de  svenska  handlande  i  Ryssland 
vore  underkastade  i  strid  med  fördragen.  I  den  tredje  besvärs- 
punkten  klagades  öfver  att  svenskarne  icke  blifvit  godtgjorda  för 
sina  fordringar  i  Ryssland,  och  i  den  fjärde  yrkades  på  fortsättning 
af  den  afbmtna  gränseregleringen.  Något  fullt  nöjaktigt  svar  på 
sina  klagomål  fick  gesandten  icke  utom  i  afseende  på  den  fjärde 
punkten,  i  det  öfverenskommelse  träffades  om  en  viss  tid  för  denna 
gränsereglerings  afslutande. 

Cronmans  diarium,  affattadt  på  tyska,  innehåller  en  noggrann 
redogörelse  för  hvad  som  timade  under  hans  gesandtskap  likasoro 
för  de  politiska  nyheter  rörande  ryska  förhållanden,  hvilka  under 
hans  vistelse  i  Ryssland  kommo  till  hans  kännedom.  Enligt  det  all- 
männa intryck,  C  ronman  fick  om  tillståndet  i  landet,  var  detta  då- 
ligt, särskildt  till  följd  af  de  förhöjda  tullarna,  hvilket  föranledde 
måoga  främnfiände  köpmän  att  draga  ur  detsamma.  ^  öfver  dessa  tullar 
klagade  tsarens  egna  .undersåtar  själfve  mest,  men  utan  att  blifva 
börda,  så  att  därför  en  allmän  lamentation  var  rådande  bland  ge- 
mene man.  Vi  ingå  dock  här  icke  närmare  på  hvad  Cronman  i  ett 
och  annat  afseende  rörande  Ryssland  meddelar,  utan  redogöra  i  stäl- 
let, såsom  af  ett  särskildt  egendomligt  intresse,  för  Oronmans  samman- 
träffande med  en  kalmuck-gesandt,  som  samtidigt  uppehöll  sig  i 
Moskva  i  en  beskickning  från  sin  herre.  Man  får  här  höra  ett  och 
aimat  från  en  hednisk  folkstam,  som  hade  sina  bopålar  inemot  den 
kinesiska  gränsen  söder  om  Sibirien  i  det  nuvarande  Dsungariet. 

Kalmuck-gesandten,  hvars  närvaro  i  Moskva  för  Cronman 
dittills  varit  obekant,  erhöll  audiens  hos  tsaren  samma  dag  som  den 
svenske  gesandten,  men  anlände  till  fots,  fick  icke  uppträda  i  sina 
egna  kläder,  utan  måste  begagna  af  tsaren  honom  tillställda  och 
infördes  till  audiensen  på  en  annan,  mindre  förnämlig  bakväg.  Oron- 
mans  beröring  med  honom  inleddes  därmed,  att  han  skickade  en  af 
sia  betjäning  till  honom  för  att  köpa  några  varor,  då  han  på  samma 
gång  inbjöd  honom  att  göra  sig  ett  besök,  hvilken  inbjudan  denne 
beredvilligt  antog,  och  begaf  han  sig  till  Oronmau  redan  samma  dag 
i  hemlighet  efter  mörkrets  inbrott  tillika  med  sin  närmaste  man  och 
tre  tjänare.     Sällskapet  beskrifves  af  Cronman  på  följande  sätt: 

Gesandten  själf,  af  judisk  börd,  liten  till  växten  med  svart  skägg, 
af  judiskt  utseende,  hade  i  sin  ungdom  blifvit  tillfångatagen  och,  se- 
dan han  vuxit  upp,  antagit  kalmuckernas  religion  och  blifvit  deras 
öfverstepräst,  talade  tyska.  Ben  andre  mannen,  var  en  förnämlig 
kaes  af  medelmåttig  längd  med  platt  ansikte  och  näsa  och  föreföll 
att  vara  mycket  välvillig,  de  tre  tjäname  voro  alla  välväxta  med 


'  Sä  mäste  t.  ex.  svenska  köpmän,  i  stället  f5r  att  fornt  blott  ha  er- 
li^  til^8amlnan8  8  proc.  fdr  till  Moskva  in-  och  utgående  varor,  nn  betala 
intill  30  proc.  af  varomas  värde. 


108  UR  ENVOYÉN  FRITZ  CRONMANS  DIARIUM 


platta  ansikten,  långa  öron  och  en  lång  hårpiska  hängande  ned  fråå 
hufvndet.  Dräkten  var  närmast  lik  den  ryska.  Gesandten  hlef  vän- 
ligt röottagen  af  Cronman,  och  inleddes  dem  emellan  ett  samtal,  för 
hvilket  diariet  lämnar  en  närmare  redogörelse,  som  här  återgifves. 
Oronman  frågade  först  om  deras  Schortochams  välbefinnande  oeh 
huru  det  hade  gått  dem  på  resan.  Kalmncken  svarade,  att  han 
vore  hitsänd  af  sin  kejsare  och  att  deras  resa  hade  gått  väl,  på 
samma  gång  efterfrågande  den  svenske  kejsarens  välbefinnande.  Kal- 
mncken yttrade  vidare,  att  det  hade  varit  honom  hjärtligt  kärt  att 
höra  om  den  svenske  gesandtens  hitkomst.  Stode  det  dem  fritt  och 
de  kunde  få  fri  passage,  så  kunde  det  väl  hända,  att  deras  egen 
kejsare  också  en  gång  skulle  sända  honom  till  Sverige.  Cronman 
svarade,  att  det  icke  skulle  vara  oangenämt  för  den  svenske  konungen 
att  få  se  hans  kejsares  gesandt  hos  sig,  och  vore  han  förvissad,  att 
all  heder  och  välvilja  skulle  bevisas  honoro.  I  fråga  om  rätt  att 
passera,  så  funnes  ing«a  betänkligheter,  då  sådana  öfverenskommelser 
vore  ingångna  med  ryssarne,  att  alla  andra  potentaters  gesandter 
skulle  hafva  fri  passage,  för  så  vidt  de  icke  stode  i  fientligt  för- 
hållande till  tsaren.  Kalmucken  hörde  sig  vidare  för,  huru  man 
lättast  skulle  komma  öfver  till  Sverige.  Som  han  icke  plägade  vara 
öfver  fyra  veckor  hemma  utan  att  åter  brukas  i  gesandtskap  an- 
tingen till  Eina,  till  Chittay  eller  till  andra  tsarer,  kunde  det  väl 
hända,  att  han  också  blefve  skickad  till  Sverige,  synnerligast  som 
det  af  hjärtat  skulle  glädja  honom  att  få  se  »tyskarne».  Cronman 
upprepade  sin  försäkran,  att  man  skulle  bevisa  honom  all  ära.  Då 
erbjöd  kalmucken  Cronman  i  en  hvit  skål  litet  tobak  samt  en  pipa 
och  ett  stycke  salt,  förklarande  att,  om  han  hade  vetat,  att  svenske 
kejsarens  gesandt  varit  här,  skulle  han  hafva  velat  medföra  sköna, 
rara  saker,  hvartill  Cronman  svarade,  att  han  mycket  mer  än  alla 
skänker  värderade  att  hafva  gjort  hans  bekantskap,  tog  därpå  en  bä- 
gare för  att  föreslå  en  välgångsskål  för  hans  Schortocham,  m«n  kal- 
mucken ville  ej  tillåta  det,  utan  yrkade  på  att  han  först  skulle 
dricka  en  välgångsskål  för  sin  egen  kejsare;  men  Cronman  sade,  att 
han  ville  göra  det  för  att  hedra  sina  gäster;  därefter  ville  Cronman 
dricka  till  en  lycklig  utgång  af  deras  värf,  men  då  stodo  kalmno- 
kerna  upp  och  sade,  att  de  först  ville  dricka  en  välgångsskål  för 
Cronmans  kejsare.  Cronman  gick  in  härpå  och  räckte  dem  en  stor 
bägare  spanskt  vin,  då  de  båda  stodo  upp  med  blottade  hufvnden 
och  drucko  ut  bägaren,  sägande,  att  de  ännu  aldrig  druckit  så  myc- 
ket vin  för  någon,  särskildt  den  förnämligare  af  dem,  enär  han  var 
präst,  och  visste  enhvar  i  Moskva,  sade  han,  att  han  aldrig  ville 
dricka  vin,  men  för  att  ära  den  svenske  kejsaren  hade  han  gjort  det 
och  uttryckte  därvid  sin  lifiiga  önskan  att  få  se  honom.  Cronman 
uttalade  sin  tacksamhet  och  frågade  honom,  om  han  någonsin  sett 
den  svenska  konungens  contrefait,  hvartill  denne  nekade.  Då  gaf 
Cronman  honom  H.  K.  M:t8  bild,  gjuten  i  silfver,  och  presenterade 
honom  den  såsom  en  minnesgåfva.  Han  mottog  den  med  stor  tack- 
samhet och  vördnad,  besåg  den  och  höll  den  öfver  sitt  hufvud,  sägande, 


r 


STRÖDDA  MBDDBLANDBX  OCH  AKTSTYCKEN        109 

att  man  hos  dem  icke  hade  några  andra  hilder  i  silfver  än  af  gudar 
och  att  man  på  så  sätt  ärade  dem.  Cronman  sade,  att  stora  konungar, 
såsom  H.  K.  M.  i  Sverige,  voro  gudar  på  jorden,  frågade  därpå, 
ham  hans  kejsare  hette*  huru  gammal  han  var  och  huru  många  arf- 
vingar  han  hade.  Kalmucken  svarade,  att  han  hette  Schortocham, 
vore  omkring  50  år,  hade  haft  en  fullvuxen  son  och  tvänne  yngre, 
den  ene  11,  den  andre  7  år,  men  som  man  hos  dem  trodde  att, 
när  människan  dör,  hennes  själ  födes  å  nyo,  hade  man  genom  en 
giftdryck  förgifvit  den  äldste,  och  skulle  således  kejsarens  sonson 
blifva  hans  arftagare,  då  faderns  själ  nu  lefde  i  honom. 

Cronman  frågade  vidare,  om  hans  kejsare  äfven  haft  krig  med 
den  nuvarande  ryske  tsaren,  enär  de  nu  gåfve  sig  under  hans  be- 
skydd, men  kalmucken  förklarade,  att  de  icke  hade  gifvit  sig  un- 
der hans  beskydd,  utan  vore  han  blott  hitsänd  för  att  anknyta 
vänskapsförbindelse  med  tsaren.  I  Tobolsk  hade  man  först  velat 
uppehålla  honom  och  icke  lämna  honom  fri  passage,  hvarför  han  å 
sin  kejsares  vägnar  hade  förklarat  för  vojvoden  Gadenof  att,  så 
framt  man  ej  läte  honom  passera,  då  de  kommo  i  vänskapliga  af- 
sikter,  skulle  hans  kejsare  bekriga  Sibirien,  hvarpå  de  hade  låtit 
honom  passera.  Cronman  frågade,  huru  långt  han  hade  till  sin  kej- 
sare, hvartill  kalmucken  svarade,  att  på  andra  sidan  Tobolsk  hade 
han  ännu  4  dagars  resa  till  gränsen  och  sedan  ytterligare  7  veckors 
tid  att  komma  till  kejsaren. 

Cronman  frågade  åter,  om  han  här  fått  godt  besked  och  huru 
U.  T.  M.  behagade  honom.  Tsaren  vore  en  bra  karl,  svarades,  men 
hans  bojarer  och  kneser  vore  skälmar;  man  hade  icke  velat  tillåta 
honom  att  få  företräde  hos  tsaren  i  hans  egna  kläder  och  yrkat,  att 
de  skulle  under  knäfall  förebringa  sitt  ärende,  men  de  hade  efter 
deras  plägsed  suttit  med  benen  i  kors,  hvilket  kejsaren  själf  hade 
tillåtit  dem,  och  hade  han  mycket  vänligt  talat  med  dem.  Sitt  up))- 
drag  skulle  de  förebringa  i  det  posolska  pricaset,  hvilket  ännu  ej 
skett;  de  andra  kalmuckerna,  som  voro  sända  från  hans  kejsares 
broder  och  som  först  hade  framfört  sitt  värf,  hade  ännu  icke  fått 
besked,  och  ville  han  förut  invänta  det.  Själf  hade  han  åtskilligt  att 
föredraga,  såsom  först  att  föreslå  upprättande  af  ett  vänskapsförbund 
ined  kejsaren,  vidare  att  utbedja  sig  älghudar  för  sin  kejsares  räk- 
ning till  krigardräkter  m.  m. 

Den  ryske  tolken  Philat  gjorde  emellertid  stort  väsen  af  att 
kalmuck-geaandten  hade  kommit  in  till  Cronman  och  insände  skynd- 
samt strelitzer  för  att  kalla  ut  honom.  Men  kalmucken  gaf  honom 
till  svar:  »hvad  hafven  I  att  beställa  med  att  utfordra  mig,  mån' 
jag  kommit  till  Ryssland  för  att  sitta  i  tornet?  Jag  måste  hafva  fri- 
het att  gå  hvart  jag  vill,  och  samma  frihet  skolen  I  ock  hafva,  när 
någon  af  eder  kommer  till  oss.  Tsaren  får  ej  veta  af  att  jag  är  här, 
utan  är  det  blott  ett  föregifvande  af  edra  tjufvar:  bojarerna,  kne- 
sema  och  tolkarne.»     På  sådant  sätt  affärdade.  han  dem  kärft. 

Det  afbrutna  samtalet  fortsattes  å  nyo,  då  kalmucken  yttrade 
■  till  Cronman,  att  ryssarnes  kejsare  fruktade  för  den  svenske  kejsaren 


110  UR  ENVOYÉN  FRITZ  CR0NMAN8  DIARIUM 


och  därför  icke  ville,  att  han  skulle  tala  med  honom,  men  han  ön- 
skade högeligen  att  få  se  Cronmaus  kejsare,  hvarvid  Gronraan  be- 
tygade för  honom,  att  kom  me  han  till  Sverige,  så  skulle  aJl  åra 
vederfaras  honom.  Cronman  frågade  nu,  huru  han  och  hans  kam^ 
rat  hette  och  hvad  ställning  de  innehade  i  sitt  hemland.  Kalmucken 
svarade,  att  han  hette  Jakob,  hade  såsom  liten  gosse  blifvit  tillfånga- 
tagen af  kalmuckerna  och  hade  antagit  deras  religion  och  blifvit  de- 
ras öfverstepräst,  hvilket  hos  dera  var  en  hög  ställning.  Hans  kam- 
rat hette  Sanshin  och  var  en  af  deras  förnämsta  furstar.  Cronman 
frågade,  om  de  bekände  sig  till  den  turkiska  eller  den  persiska  reli- 
gionen. Han  svarade,  att  de  hade  sin  egen  religion,  tillbådo  eu  stor 
bild  af  silfver  och  trodde,  att  människans  själ  efter  döden  komme 
tillbaka  i  en  annan  moders  lif  och  föddes  å  nyo.  Sedan  Cronman 
också  uppgifvit  sitt  namn,  besett  deras  kläder  och  samtalat  om  de- 
ras lefnadssätt,  förevisade  de  för  honom  sitt  medfölje,  med  sina  röda 
ögon  och  långa  öron,  hvarpå  de  blefvo  på  det  vänligaste  undfågnade. 
Ryssame  yrkade  nu  emellertid  enträget  på  att  de  skulle  afiägsna  sig, 
då  de  togo  af  sked,  betygande  sin  vänskap. 

Några    närmare    upplysningar  om  kalmuckerna  erhöll  Cronman 
äfveu  från  annat  håll  genom  besök  af  en  öfverste  Zeitz  af  tysk  bord, 
hvilken    senast  i   14  år  varit  i  Ryssland.     Förut  hade  han  tjänat  i 
Tyskland,  dels  såsom  svensk  kapten-major  och  öfverstelöjtnant,  dels 
såsom    öfverste    hos  de  kejserliga,  men,  sedan  han  kommit  i  miss- 
sämja  med    hertigen  af  Kurland  på  grund  af  en  resa  till  Chittay, 
hade  han  gått  i  rysk  tjänst.    Denne  var  nu  en  tämligen  gammal  man, 
som    brukats    i   kriget  mot  Sibirien,  kalmuckerna  och  tatarerna  och 
därvid  blifvit  lam  och  ofärdig.     Han  började  själf  berätta,  huru  illa 
han  här  behandlats.     Sedan  han  blifvit  lamskjuten  och  man  såg,  att 
man  ej  längre  kunde  betjäna  sig  af  honom,  hade  han  blifvit  afskedad, 
men  man  ville  ej  lemna  honom  fri,  hvarför  han  gärna  såge,  att  han 
skulle    få   komma  till  kalmuckerna,   enär  deras  sändebud  hade  hos 
tsaren  anhållit  om  att  erhålla  en  tysk  officer.     Så  mycket  Cronman 
kunde  förstå,  hade  han  en  god  insikt  i  dessas  statsförhållanden,  och 
erbjöd    han    sig    att,    om  han  komme  dit,  stå  till  K.  M:t8  tjänst  i 
hvad  som  kunde  önskas  på  den  orten.     Cronman  frågade,  hvad  an- 
dragande    kalmucken    hade  hos  tsaren.     Han  svarade,  att  han  hade 
läst  allt,  kände  gesandten  förut,  och  vore  hans  värf  att  framföra  hälsning 
till  tsaren.    Kalmuck-fursten  hade  mottagit  skänker  från  tsarens  skatt- 
kammare, nämligen  ett  persiskt  rör  och  sabel  jämte  allahanda  siden- 
tyger, och  berömde  han  röret  och  sabeln,  klingan  vore  väl  ciselerad 
och  fästet  väl  infattadt  i  kristall;  såsom  genskänker  sände  fursten 
till  tsaren  en  damaskerad  harnesk,  en  diamant  och  en  rubin,  siden- 
tyger   m.  m.     Tillika  lät  han  tsaren  veta,  att  hans  gud  Dalaimina 
hade  gjort  honom  till  tsar  öfver  alla  kahnucker;  han  hade  förut  flere 
gånger  velat  sända  sina  gesandter;  ryske  tsaren  hade  visserligen  mot- 
tagit skänkerna  i  Tobolsk,  men  icke  låtit  gesandterna  passera,  hvar- 
för han  begärde  veta,  om  han  ville  vara  hans  vän  eller  fiende;  ville 
han  vara  hans  vän,  så  skulle  hans  folk  äga  att  fritt  resa  och  handla 


STRÖDDA   MEDDELANDEN  OCH   AKTSTYCKEN  111 


i  hans  rike,  och  ville  han  hålla  god  vänskap  med  honom,  hvaremot 
ock  hans  eget  folk  måste  åtnjuta  samma  fördelar  i  tsarens  rike;  den 
sibiriske  tsarevits  ville  han  ej  heller  bistå,  hade  ej  heller  gjort  det, 
ehara  han  uppehållit  sig  i  hans  rike;  begärde,  att  tsaren  skulle  sända 
till  honom  någon  afskedad  officer,  som  kunde  anlägga  ett  lusthus 
och  en  trädgård  åt  honom,  tillika  anhöll  han  om  att  få  garfvade 
älghudar  sig  tillsända.  Nashokin  hade  också  redan  lofvat  honom  att 
få  hvad  han  önskade.  Häruppå  berättade  öfversten  för  Cronman, 
hvilken  mäktig  herre  Schortocham  vore,  och  kunde  han  uppsätta  i 
fält,  sedan  han  hade  öfvervunnit  sin  yngre  broder,  1,000,000  man, 
ty  många  andra  chams  hade  han  under  sig,  såsom  Solotto  orda  (gyl- 
lene nationen),  Kirijtzerna  (på  tyska  himmelsfolken),  hvilka  inom  sitt 
område  äga  berg,  de  kiriska  bergen,  af  rent  silfver,  så  att  man  kan 
taga  det  färdigt,  Zerebro  orda  (silfver  horden),  Blela  kalmucker  (hvita 
kalmucker),  Zora  kalmucker  (svarta  kalmucker),  Scholati  kalmucker 
(gula  kalmucker),  Tubina  orda,  Zopatzka,  Brati,  hvilka  skola  vara 
mycket  mäktiga  och  folkrika,  likaså  en  del  af  Bucharderna  och  an- 
dra; till  kalmuckerna  gränsade  sultan  Monshaks  område,  en  mäktig, 
oberoende  monark,  som  ofta  betjänar  tsaren  i  Astrakan.  Schorto- 
chams  gud,  som  residerar  i  Baruthel,  skall  7  gånger  dött  och  åter 
blifvit  lefvande,  skall  aldrig  föråldras,  utan  alltid  hafva  samma  ge- 
stalt, till  utseendet  en  man  om  40  år,  skall  ock  hafva  en  konung 
Baranthela  under  sig,  som  regerar  sitt  land,  och  skall  guden  veta 
allt,  som  passerar  i  hans  land,  äfven  på  förhand  veta  hvad  främ- 
mande gesandter  hafva  att  föredraga.  Hos  Schortocham  skall  den 
sibiriske  tsarevits  Kiitscham  uppehålla  sig  i  en  stäpp,  en  tapper, 
resolverad  herre.  Han  menade  ock,  att  floden  Daure  har  sitt  ut- 
Höde  i  västersjön,  och  funne  man  reda  därpå,  så  kunde  en  outsäglig 
mängd  guld,  silfver  och  ädelstenar  föras  ur  landet;  när  han  komme 
dit,  skulle  han  skicka  någon  till  Sverige  och  söka  tillfälle  att  veder- 
gälla  ryssarne  hvad  de  gjort  honom*  Kalmuckerna  skola  vara  myc- 
ket välvilligt  stämda  mot  svenskarne,  men  däremot  icke  mycket  hålla 
på  ryssarne.  Han  sade  att,  om  han  komme  dit,  ville  han  först 
sända  sin  son  till  Riga  till  fursten  i  Kuiland,  och  samtidigt  kunde  han 
förhandla  med  svenska  kronan  om  dess  fördelar;  han  lofvade  ock  att 
meddela  Cronman  den  kalmuckiska  och  sibiriska  karta,  som  han  delvis 
själf  upprättat.  Denna  karta  fick  också  Cronman  sig  tillsänd  genom 
den  svenske  residenten,  och  behöll  han  den  hos  sig  öfver  en  natt  för 
att  afkopiera  den.  Kartan  var  på  tsarens  befallning  utarbetad,  måste 
således  hafva  varit  den  bästa,  som  vid  denna  tid  ännu  fanns  öfver 
Asien.  Såsom  belysande  dåtida  geografiska  föreställningar,  har  den 
sitt  stora  intresse.  Finnes  bilagd  Cronmans  skrifvelser  till  K.  M.^ 
öfverste  Zeitz  återkom  efter  några  dagar  och  utlofvade  att  ut- 
rätta något  stort  genom  kalmuckerna,  men  Cronman  litade  ej  till 
honom  och  hörde  blott  på,  utan  att  gifva  något  bifall. 

^  Ett  aftryck  af  samma  karta  förekommer  i  tidskriften  Ymer,  sjandc 
ärgängen,  2:a — 4:e  häftena,  efter  en  annan  kopia,  som  förvaras  i  kangl. 
biblioteket. 


112  UR  ENVOTÉN  FRITZ  GRONMANS   DIARIUM 

Den  9  februari  skickade  kalmuck-gesandten  en  sadel  till  Cron* 
man  och  lät  anmäla  sig  t>ll  besök  samma  afton.  Kalmucken  kom, 
men  strelitzerna  ville  icke  släppa  in  honom;  hans  3  tjänare  angrepo 
dem  då  och  stötte  bort  dem,  då  han  med  yåld  kom  in.  Cronman 
mottog  honom  vänligt  och  trakterade  honom  med  sött  vin.  Kal- 
mucken upptäckte  då  för  Cronman,  att  H.  T.  M.  begärde  af  hans 
cham,  att  han  skulle  hjälpa  honom  emot  tatarerna  på  Krim,  och 
önskade  af  gesandten  få  veta,  huru  snart  hjälpen  kunde  erhållas, 
men  han  hade  svarat,  att  han  härutinnan  icke  kände  sin  chams 
hjärta,  och  sade  han  till  Cronman,  att  han  icke  trodde,  att  det 
skulle  ske,  därtill  vore  vägen  alltför  lång,  då  det  fordrades  öfver  tre 
månader  för  att  komma  dit;  han  varnade  ock  Cronman,  emedan  han 
förnummit,  att  man  ämnade  sända  en  abgesandt  till  Sverige  och  då 
laga,  att  denne  skulle  afresa  före  Cronman  själf  och  framkomma  före 
honom;  från  Sibirien  ville  också  ryssarue  själfve  sända  en  abgesandt 
till  hans  cham  för  att  anhålla  om  hjälpen;  samma  dag  hade  honom 
lofvats,  att  han  skulle  komma  till  konferens  i  pricaset,  men  nu  vore 
det  åter  uppskjutet.  In  summa:  de  talade  intet  sant  ord;  tsareu 
vore  en  god  karl,  men  hans  furstar  idel  dåligt  folk,  betygade  därvid 
på  det  varmaste,  huru  kärt  det  skulle  vara  för  hans  cham,  om  han 
kunde  sluta  ett  vänskapsförbund  med  Cronmans  kejsare,  och  gaf  att 
förstå,  att  när  han  komme  tillbaka  till  sin  cham,  skulle  ofelbart  en 
gesandt  affärdas  till  Sverige,  om  de  blott  finge  tillstånd  att  passera. 
Cronman  svarade,  att  enligt  fredstraktaten  vore  H.  T.  M.  förbunden 
att  lämna  alla  gesandter  fri  passage.  Kalmucken  frågade,  om  vår 
resident  skulle  kunna  hjälpa  dem  igenom,  när  de  kommo.  Cronman 
mente,  att  det  visserligen  skulle  gå.  Slutligen  frågade  han,  huru 
långt  det  vore  till  Narva,  hvilket  afstånd  Cronman  angaf  vara  140 
mil  och  gaf  honom  för  öfrigt  besked  på  allt,  hvarpå  han  tog  ett 
vänligt  af  sked  af  honom.  Så  snart  han  hade  gått,  underrättade  tol- 
karne, att  25  strelitzer  hade  blifvit  kommenderade  från  slottet  att 
afhämta  honom,  men  då  var  han  redan  gången. 

Härmed  var  nu  afslutad  Cronmans  förbindelse  med  kalmuckerna, 
hvilken  ryssarne  åsågo  med  så  misstänksamma  blickar,  och  därmed 
ock  afbruten  planen  till  en  diplomatisk  anknytning  mellan  Sverige 
och  kalmuck-folket.  Cronman  afreste  från  Moskva  den  13  febru- 
ari och  anlände  till  Stockholm  den  23  mars. 

JE7.  W.  B. 


UNDEBRÄTTELSER  113 


Underrättelser. 

—  Ben  bekante  kulturhistoriske  skildraren  Johannes  Sund- 
blad har  aflidit  d.  17  febr.  Bland  hans  arbeten  mäxkas  »Gammal- 
dags bruk»  (1881),  »Bland  kräklor  och  mitror»  (1886)  m.  fl. 

—  Juris  professorn  i  Kristiania  L.  M.  B.  Au  b  ert  afled  d.  5 
sistl.  febr.  Vid  sidan  af  speciellt  juridiskt  författarskap  sysselsatte 
han  sig  äfven  med  rättshistoria  och  utgaf  på  detta  område  bland 
annat  ^De  norske  retskilder  og  deres  anvendelse»  (1877).  På  sista 
tiden  behandlade  han  äfven  unionshistorien,  och  hans  lilla  skrift 
>>Kielertr aktatens  opgivelse  som  unionens  retslige  grundvold»  recen- 
serades utförligt  i  denna  tidskrift  år  1894. 

—  Den  tyske  arkeologen  J.  Overbeck  afled  d.  8  nov.  1895. 
Mest  kändt  bland  hans  arbeten  var  den  i  flera  upplagor  utkomna 
boken  »Pompeji». 

—  Teol.  kand.  H.  Levin  har  för  vinnande  af  kompetens  till 
lektorat  d.  8  febr.  försvarat  en  kyrkohistorisk  afhandling  med  titel 
Religionstvånget  och  religions friheteh  i  Sverige  1686 — 1782. 

—  Vi  hafva  ej  förut  haft  tillfälle  att  omnämna  andra  delens 
tredje  häfte  af  H.  Hildeb rands  kulturhistoriska  skildring  Sveriges 
medeltid^  som  afhandlar  dräkten  och  smycken  och  genom  sin  rike- 
dom på  illustrationer,  mer  än  300  på  160  sidor,  torde  varaoöfver- 
träffadt  i  vår  litteratur.  Vi  påpeka  särskildt  de  många  bilderna  af 
krigaredräkten,  t.  ex.  de  omkring  ett  hälft  hundrade  hjälmformerna 
8.  332—336,  likaså  sköldformerna  s.  341  f.  Af  bilderna  s.  364 
finner  man  påtagligen,  att  den  på  sin  tid  blomstrande  s.  k.  Ferla- 
åttens  vapen  utgjorts  af  två  korslagda  klubbor.  Riddar  Sankt  Gröran 
har  bl.  a.  lämnat  stoflf  till  flera  vackra  illustrationer. 

—  Våra  fornminnesföreningar.  Upplands  fomminnesför^ 
ening  har  nyligen  utgifvit  ett  innehållsrikt  häfte  (n:r  XVII).  Man 
finner  där  en  längre  illustrerad  uppsats  af  riksantikvarien  H  i  Ide- 
brand om  »Sko  kloster  och  dess  kyrka»,  som  bekant  ett  på  sista 
tiden  omtvistadt  ämne.  Hr  C.  Kjellberg  har  meddelat  »Några 
blad  ur  Uppsala  domkyrkas  äldre  byggnadshistoria»,  hr  E.  v  Ehren- 
heim  en  skildring  af  Utö  (jfr  h.  4,  1894,  s.  112),  ett  af  de  få 
medeltida  adelshusen  i  Sverige,  som  ännu  i  tämligen  orördt  yttre 
finnas  kvar;  uppsatsen  åtföljes  af  en  stamtafla  öfver  ätten  Skack, 
som  hört  till  Utös  ägare;  bibliotekarien  Annerstedt  har  meddelat 
»Uppsala  landshöfdingeämbetes  riksdagsberättelse  för  åren  1765 — 
1768»  o.  s.  v.  Arsafgiften  i  föreningen  ftr  endast  två  kronor.  — 
Meddelanden  af  Gestriklands  Fornminnesförening  för  1895,  som 
äfven  kommit  oss  till  banda,  upptages  af  en  längre  uppsats  Bidrag 
till  Gefle  stads  äldre  historia, 

Hist.   Tidskrift  1896.  8 


114  UNDERRÄTTELSER 


—  Uti  tidningen  Fyris  n:r  11  för  i  år  har  hr  C.  K — g  med 
anledning  af  den  i  senaste  häfte  af  Hist.  Tidskrift  införda  uppsatsen 
om  Gustaf  Vasas  födelseår  ytterligare  behandlat  detta  ämne.  Det 
enda  nya  af  väsentlig  vikt,  som  han  framhåller,  skulle  vara,  att 
hustru  Brita  Kristiernsdotters  morfar  Knut  Eskilsson  möjligen  varit 
gift  två  gånger  och  att  hon  sålunda  vid  kusinens  födelse  kunnat 
vara  rätt  gammal.  Detta  stöder  han  på  tvänne  anteckningar  af 
Rasmus  Ludvigssou.  Enligt  den  ena  var  Knut  Eskilsson  gift  med 
en  Kristina,  dotter  till  den  danske  riddaren  Erik  Nilsson  [Gyllen- 
stierna],  enligt  den  andra  var  han  gift  med  en  Kristina,  dotter  till 
svensken  Erik  Månsson  [örnefot].  Något  större  värde  synes  dock 
ej  kunna  tillmätas  dessa  uppgifter,  för  så  vidt  Rasmus  ej  uttryck- 
ligen omtalar,  att  Knut  Eskilsson  varit  gift  med  de  båda  Kristinorna, 
den  ena  först  och  den  andra  sedan.  Att  eljest  samma  Kristina  kun- 
nat i  en  släktledning  göras  till  dotter  af  en  Erik  Nilsson,  i  en 
annan  till  dotter  af  en  Erik  Månsson  är  ej  något  märkvärdigt,  när 
det  är  fråga  om  en  så  opålitlig  genealog  som  den  gamle  Rasmus. 
Hvad  hr  C.  K — g  åter  vill  bevisa  med  den  kursiverade  uppgiften, 
att  Brita  Kristi ernsdotter  var  »samtida  och  släkt  i  tredje  led»  med 
Kristina  Gyllenstierna,  förstå  vi  ej  rätt,  då  det  allmänna  antagandet 
år,  att  den  senare  var  född  i  början  på  1490-talet  (1494  enligt 
Schlegel  och  Klingspor)  och  således  högst  ett  par  år  gammal,  när 
Gustaf  Vasa  föddes. 

I  fråga  om  en  möjlig  släkttradition  må  anföras,  att  i  en  hand- 
skrift af  Gustaf  Vasas  krönika  i  Skoklosters  arkiv,  som  tillhört  en 
måg  till  hustru  Britas  dotter  Kristina,  Johan  Sasse,  Gustaf  Vasas 
födelseår  uppgifves  till  1496  den  12  maj.  Uti  en  för  öfrigt  ofull- 
bordad anteckning  på  latin  i  Riksarkivet,  som  synes  vara  af  Rasmus 
Ludyigssons  hand,  i  hvarje  fall  är  från  1500-talet,  uppgifves  lika- 
ledes födelseåret  till  1496. 

—  Den    lifländske    historikern    B.  C  or  dt  har  1894  i  »Acta  et 


commentationes  Imp.  Universitatis  Jurievensis  (olim  Dorpatensis)» 
n.  2  offentliggjort  Mitiheilungen  aus  dem  Briefwechsel  des  Grafm 
Jacob  de  la  Gardie,  Publikationen  omfattar  följande  rubriker: 
I.  Bref  från  Gustaf  Adolf  A)  till  Jakob  De  la  Gardie  1613—1629; 
B)  till  åtskilliga  personer  1616—1629.  II.  Bref  till  Gustaf  Adolf 
1621—1628.  III.  Bref  från  Jakob  De  la  Gardie  1610—1614.  IV. 
Bref  till  Jakob  De  la  Gardie  1610-1651.  V.  Åtskilliga  brefskrif- 
vare  1613—1637.  VI.  Åtskilliga  aktstycken  1609—1645.  Bihang. 
Ur  grefve  Johan  Oxenstiernas  brefväxling:  bref  från  Johan  Oxen- 
stierna 1638—1641;  bref  till  Johan  Oxenstierna  1646—1648;  bref 
till  Ingemar  Persson  Frisk,  Johan  Oxenstiernas  kamrer,  1641 — 1649. 
Åtskilliga  brefskrifvare.  För  flertalet  bref  lämnas  emellertid  endast 
datum.  Blott. af  några  meddelas  utdrag,  utförligast  bland  dem  några 
bref  från  svenske  kommissarien  i  Moskva  Johan  de  Bodes  till  Jakob 
De  la  Gardie.  Publikationen  åtföljes  af  ett  namnregister.  Utgifva- 
rens    inledning    är  gjord  på  ryska.     Själfva  redigeringen  af  brefven 


UNDERRÄTTELSER  115 


år  på  tyska  och  utdragen  äro  aftryckta  på  det  språk,  på  bvilket  de 
åro  affattade. 

—  Den  i  Lemberg  utgifna  polska  tidskriften  Kwartalnik  Hi- 
^toryczny  har  i  första  häftet  för  1896  meddelat  en  öfversikt  af 
handlingar  till  Polens  historia  uti  svenska  arkiv  och  bland  annat 
infört  de  uti  Meddelanden  från  svenska  Riksarkivet  tryckta  kata- 
logerna öfver  Polonica,  Cosacica,  Turcica,  Transsylvanica,  Moldavo- 
Valachica  och  Tartarica  (med  polsk  öfversättning).  Vidare  lämnas 
öfversikter  öfver  handlingar  ang.  Polen  förvarade  i  Skoklosterarkivet 
och  på  Uppsala  universitetsbibliotek,     öfversikten  är  författad  af  d:r 

A.  Hirschberg,  som  förliden  sommar  besökte  Sverige. 

—  En  historisk  förening  har  1894  bildats  i  Bergen  och  har 
redan  börjat  en  litterär  verksamhet  under  titeln  »Skrifter  udgivne  af 
Bergens  Historiske  Förening»,  af  hvilka  två  nummer  föreligga.  Första 
häftet  innehåller  »Das  Gartenrecht  in  dem  Jacobsfjorden  vnndt  Bell- 
garden»,  ett  slags  gårdsrätt  för  nämnda  område,  det  andra  några  af 

B.  £.  Bendixen  meddelade  skildringar  och  aktstycken  angående 
Kampen  paa  Bergens  vaag  166Ö,  eller  en  på  sin  tid  ryktbar  hän- 
delse, då  den  engelska  flottan  angrep  den  holländska  ostindieflottan, 
som  med  en  mycket  dyrbar  laddning  i  den  norska  hamnen  sökt 
skydd.  Företaget  misslyckades,  men  om  engelsmännen  väntat  några 
dagar,  hade  danska  regeringen  gjort  gemensam  sak  med  dem  och 
utgången  blifvit  en  annan. 

—  Danska  riksarkivet  har  1895  utgifvit  sin  sedvanliga  redo- 
görelse för  en  treårsperiod,  1892 — 94.  Den  danska  arkivorganisa- 
tionen har  under  denna  tidrymd  fullbordats  och  omfattar  numera 
ett  riksarkiv  samt  tre  därunder  sorterande  provinsarkiv  med  en  år- 
lig budget  af  omkring  70,000  kr.,  som  eventuellt  efter  15  år  kan 
stiga  med  ännu  ett  10,000-tal  (81,550).  Anslaget  för  litterär  verk- 
samhet utgår  sedan  1872  med  3,500  kr.  I  öfrigt  redogöres  för  ut- 
komna författningar  om  arkivväsendet  samt  för  de  egentliga  arkiv- 
arbetena. Bland  dem  må  nämnas,  att  de  forna  afdelningarna  »Sverig» 
och  »Svenske  lokale  dokumenter»  blifvit  omordnade  och  fördelade. 
—  I  anslutning  till  förut  tryckta  vägledande  öfversikter  har  vidare 
1895  utgifvits  Stifts amtmcend  og  amtmcend  i  kongeriget  Danmark 
og  Island  1660 — 1848  eller  en  öfversikt  af  de  danska  länen  under 
ifrågavarande  period  med  i  dem  gjorda  förändringar  samt  med  bio- 
grafiska notiser  om  amtmännen.  Det  är  en  publikation,  hvars  mot- 
svarighet i  Sverige  skulle  vara  mycket  välkommen  för  arkivbesökare 
och  historici  i  allmänhet. 

—  Finsk  biografisk  litteratur.  Universitetsrektorn,  statsrådet 
Th.  Re  in,  hvilken  sedan  några  år  tillbaka  varit  (jämte  prof.  £. 
Aspelin)  sysselsatt  med  utgifvandet  af  Johan  Wilhelm  Snellmans 
skrifter,  har  nyligen  publicerat  förra  delen  af  sin  länge  förberedda 
biografi  öfver  den  finske  statsmannen  och  tänkaren  (f.  1806,  f  1881). 
Bet  nu  föreliggande  digra  arbetet  (575  s.  +  v)  behandlar  Snellmans 


1 1 6  UNDBKRÄTTBLSER 


lefnad  intill  år  1855.  Med  ospard  möda  har  förf.  i  Finland,  Sverige 
och  Tyskland  insamlat  de  mest  detaljerade  upplysningar  om  S.-s  lif 
och  enskilda  förhållanden;  på  ett  synnerligen  underhållande  sätt 
skildrar  han  dennes  akademiska  studier  och  missöden,  hans  resor, 
hans  litterära,  vetenskapliga,  pedagogiska  och  publicistiska  verksam- 
het samt  hans  ställning  till  tidens  intellektuella  strömningar.  Täm- 
ligen vidlyftigt  redogöres  för  Snellmans  vistelse  i  Stockholm  åren 
1839 — 42,  för  de  litterära  fejder  han  dels  såsom  enskild  skriftstäl- 
lare, dels  såsom  medarbetare  i  »Freja»  bestod  med  Almqvist,  tid- 
ningen »Biet»  o.  a.,  för  hans  senare  planer  på  professurer  i  Upp- 
sala och  Lund  m.  m.  De  filosofiska  arbetena  —  af  hvilka  det  för- 
nämsta, »Läran  om  staten»,  utkom  i  Stockholm  1842  —  äro  före- 
mål för  en  lika  så  klar  som  skarpsinnig  utläggning.  Att  närmare  redo- 
göra för  innehållet  —  hvilket  icke  bör  sakna  intresse  för  litterära 
kretsar  i  Sverige  —  är  för  denna  gång  onödigt,  då  vi  framdeles, 
när  verket  föreligger  färdigt,  hoppas  kunna  återkomma  till  det- 
samma. Det  må  blott  tilläggas,  att  den  grundliga  forskning,  det 
mogna  och  kritiska  omdöme  samt  den  goda  stil,  hvilka  känneteckna 
den  nu  utkomna  delen,  gifva  de  bästa  förhoppningar  om  att  arbetet 
i  fullfärdigt  skick  skall  intaga  en  framstående  plats  i  den  nordiska 
biografiska  litteraturen,  på  samma  gång  som  det  skall  utgöra  ett 
värdefullt  bidrag  till  kännedomen  om  Finlands  historia  i  nyaste  tid. 

(C.  v.  B.) 

—  Senast  utkomna  häften  af  supplementet  till  Nordisk  Fa- 
miljebok gifva  oss  anledning  att  påminna  om,  hvad  som  för  öfrigt 
är  allmänt  erkändt,  nämligen  den  omsorg,  som  är  nedlagd  på  den 
historiska  och  biografiska  afdelningen,  hvarigenom  detta  arbete  kan 
sägas  ersätta  ett  historiskt  lexikon.  Så  vidt  vi  kunnat  finna,  står 
denna  svenska  publikation  i  afseeude  härpå  icke  blott  i  jämnhöjd 
med,  utan  öfver  utländska  encyklopedier,  och  man  skall  i  den  förra 
finna  äfven  om  utländska  historiska  personligheter  både  fullständigare 
och  riktigare  uppgifter.  Det  vore  lätt  att  i  supplementets  hittills 
utkomna  häften  påpeka  sådana  artiklar.  Vi  kunna  endast  ur  det 
sista  nämna  biografien  öfver  den  holländske  statsmannen  Beuninghen 
liksom  ett  par  tillägg  under  Birgitta-rubriken. 


Rangstridema  inom  adeln  under  1600*talet 


AP 


SEVERIN  BERGH 


Den  lilla  undersökning,  hvars  resultat  här  skall  fram- 
läggas, handlar  om  en  fråga,  hvilken  i  midten  af  1600-talet 
började  blifva  mycket  ömtålig,  en  fråga,  som  regeringen 
och  rådet  knappast  vågade  vidröra  och  som  på  riddarhusét 
föranledde  uppträden,  hvilka  voro  sådana,  att  man  flera 
gånger  var  nära  att  gripa  till  värjan,  ja,  det  berättas  till 
och  med,  att  somliga  vid  ett  tillfälle  hotat  att  kasta  ut 
sina  motståndare  genom  fönstret.  Hvad  var  det  då,  som 
kunde  komma  så  mycket  buller  åstad?  Jo,  det  var  en  efter 
våra  begrepp  underordnad  sak,  men  som  på  sin  tid  hade 
en  viss  praktisk  betydelse,  särskildt  för  de  högre  kretsarna 
i  samhället,  nämligen  frågan  om  adelsmäns  rang  utom 
riddarhusét.  Striden  härom  pågick  egentligen  under  Karl 
XI:s  förmyndareregering  men  får  sin  förklaring  i  förhål- 
landen, som  redan  tidigare  inträdt,  och  kan  knappast  anses 
fullständigt  afslutad  förrän  1680. 

Härmed  förhöll  sig  på  följande  sätt:  Enligt  1626 
års  riddarhusordning  var  adeln  som  bekant  delad  i  tre 
klasser.  I  den  första  sutto  de,  som  voro  :^till  herrestånd 
förhöjde»,  nämligen  grefvar  och  friherrar,  »grefvarne  främst 
och  därnäst  friherrarne»,  till  den  andra  klassen  hörde  de 
ätter,  hvilka  kunde  visa,  att  någon  af  deras  förfäder  be- 
klädt  riksrådsämbetet,  och  den  tredje  bestod  af  den  öfriga 
adeln.    Vid   votering  på  riddarhusét  röstades  efter  klasser, 

Hist.  Tidskri/t  1896.  9 


118  SEVERIN  BERGH 


så  att  hvarje  klass  hade  en  röst.  Att  nu  de,  som  tillhörde 
en  högre  klass,  inom  riddarhnset  hade  företräde  eller  >för- 
stäUe»,  som  det  hette,  framför  dem,  som  sutto  i  en  lägre, 
det  var  en  solklar  sak,  och  därom  tvistades  icke  heller. 
Men  striden  gällde  den  frågan,  huruvida  klassindelningen 
skulle  hafva  någon  betydelse  äfven  utom  riddarhuset  vid 
offentliga  tillställningar  och  processioner  eller  i  privata 
samkväm. 

Därvid    bör    först    och    främst   observeras,    att    andra 
klassen   aldrig   —    så   vidt   man  vet  —  gjorde  anspråk  på 
företräde   framför   den   tredje  utom  riddarhuset,  och  vidare 
att  sammanhållningen  inom.  första  klassen  var  mycket  klen. 
Man   kunde  ju   möjligen   tro,  att  grefvar  och  friherrar  på 
grund  af  gemensamma  högadliga  intressen  skulle  hålla  ihop, 
men  det  var  ingalunda  händelsen.    Friherrarne  voro  mycket 
afundsjuka   på   grefvarne,  och  det  var  till  och  med  en  fri- 
herre,   som    ställde    sig   i   spetsen  för  oppositionen  mot  de 
grefliga    anspråken,    nämligen    Johan    Gyllenstierna.     Be- 
tecknande  för   situationen   är   också,  att  grefve  Per  Brahe 
1664   sade,    »att   friherrar   hafva   så   väl   haft   deras  stånd 
som   grefvar,  men  att  det  ståndet  är  på  en  kort  tid  afsig- 
kommet,    kanske    genom    någons   eget   förseende».^     Gustaf 
Baner   åter,    som  var  friherre,  yttrade  vid  samma  tillfälle, 
att    det    är    »förtreteligt,    att    grefvarne    skola    säga,    att 
deras   rättighet   är  att  hafva  förstället».    Här  blef  således 
en   rangstrid   mellan   grefvarne   å   ena  sidan  och  hela  den 
öfriga   adeln   å    den   andra.    De   förra   ansågo  sig  ha  rätt 
till   företräde   ensamt  på  grund  af  sitt  herrestånd,  alldeles 
oberoende    af   ämbetsställning,  ålder  och  meriter,  under  det 
ätt   deras    motståndare    fordrade    att   få  en  bestämd  rang- 
ordning,  uppgjord   efter   den   principen,  att  ämbete  bör  gå 
före    stånd.      I    denna    strid   måste    grefvarne  naturligtvis 
alltid   komma  .till  korta,  så  länge  den  utkämpades  pd  rid- 
darhuset.   Adelns   beslut   i   rangfrågan  fattades  vanligtvis 
enhälligt,    d.   v.    s.    med   alla  tre  klassernas  röster,  hvilket 
gick  till  på  det  sättet,  att  andra  klassen  instämde  med  den 
tredje,  hvilken  alltid  började  voteringen,  och  i  första  klassen 
röstade  friherrarne,  som  utgjorde  niajoritet,  emot  grefvarne 


»  Rådsprotokoil  »%  1664. 


RANGSTRIDERNA  INOM   ADELN  UNDER    1600-TALET  119 

ocli  bestämde  sålunda  klassens  votum.  Men  ibland  inträf- 
fade, att  grefvar  och  friherrar  råkade  i  så  häftig  dispyt, 
att  intet  ordentligt  votum  för  klassen  kunde  afgifvas. 

Om  således  saken  berott  ensamt  på  adeln,  hade  åtmin- 
stone själfva  principfrågan  lätt  nog  blifvit  klarerad,  men 
nu  kunde  man  ju  på  riddarhuset  ingenting  annat  göra  än 
att  med  besvär  och  suppliker  vända  sig  till  Kungl.  Maj:t. 
Återstår  sålunda  att  se,  hurudan  ställningen  var  inom  råd- 
kammaren. 1  Karl  Xl:s  förmyndareregering  satt  först  och 
främst  riksdrotsen  grefve  Per  Brahe,  en  styf  högaristokrat 
och  ifrig  förfäktare  af  läran  om  grefvarnes  absoluta  före- 
träde framfor  andra  människor,  som  han  sammanfattade 
under  benämningen  »svinefötter».  Lars  Kagg  och  Karl 
Gustaf  Wrangel,  hvilka  efter  hvarandra  beklädde  riks- 
marsksämbetet,  samt  riksamiralen  Gustaf  Otto  Stenbock 
voro  alla  tre  grefvar;  om  deras  åsikter  i  rangfrågan  vet 
man  emellertid  icke  mycket,  ty  de  deltogo  föga  i  diskus- 
sionerna därom,  men  någon  lust  att  väsentligen  afvika  från 
Per  Brahes  uppfattning,  lade  de  i  alla  fall  icke  i  dagen. 
Rikskansleren  grefve  Magnus  Gabriel  De  la  Gardie  intog 
i  denna  liksom  i  de  flesta  andra  frågor  en  vacklande  håll- 
ning; hans  sympatier  voro  uppenbarligen  på  grefvarnes 
sida,  men  han  insåg  nog  också,  att  missbruk  förefunnos, 
som  borde  afskaffas,  och  längre  fram  blef  han  förskräckt 
öfver  de  häftiga  uppträdena  på  riddarhuset,  öfver  att  adeln 
alltjämt  behandlade  rangfrågorna  med  »tämmelig  altera  tion» 
och  »särdeles  chaleur»,  såsom  han  själf  uttryckte  sig.  Han 
var  därför,  åtminstone  tidtals,  böjd  för  att  göra  vissa  efter- 
gifter. Riksskattmästarne  —  Gustaf  Bonde  på  1660-talet 
och  Sten  Bielke  på  70-talet  —  voro  i  själfva  verket  de 
enda,  som  inom  regeringen  förde  riddarhusets  talan  och 
obetingadt  gingo  in  på  adelns  fordringar. 

I  rådet  utom  regeringen  funnos  år  1660  tio  grefvar,^ 
under  det  att  friherrarne  voro  några  och  trettio.  Om  nu 
dessa  senare  hade  varit  lika  ogynnsamt  stämda  mot  gref- 
varne  som  friherrarne  på  riddarhuset,  kunde  adeln  uti  dem 

^  Grnstaf  Otto  Stenbock  därati  inberäknad,  som  då  ännu  icke  kommit 
in  i  regeringen.  En  af  de  tio,  nämligen  Schlippenbacb,  afled  redan  samma 
&r  (i  noY.)  och  tre  af  de  öfriga  nnder  de  närmast  följande  åren.  Endast 
två  nya  grefvar  inkommo  sedan  i  rådet  nnder  förmyndaretiden,  nämligen 
P.  Fr.  De  la  Gardie  (1666)  och  Joh.  Gabr.  Stenbock  (1668). 


120  SEVERIN   BERGH 


haft  ett  godt  stöd.  Men  så  var  icke  förhållandet,  och  det 
af  ganska  naturliga  skäl.  Friherrarne  i  rådet  behöfde  näm- 
ligen icke  för  egen  del  befara  att  blifva  utsatta  för  några 
chikaner  frän  de  unga  grefvames  sida,  ty  så  långt  hade 
det  dock  icke  gått,  att  dessa  gjorde  anspråk  på  att  hafva 
företräde  framför  riksråd.^  Icke  heller  hade  grefvarne  nu- 
mera inom  rådet  någon  förnämligare  ställning  än  fri- 
herrarne.*   Och    äfven   om    de   friherrliga   riksråden   velat 


^  För  ^efrinnor  och  fröknar  måste  dock  äfven  riksråd  stundom  vika. 
Gnstaf  Bonde  yttrade  nämligen  1660,  att  riksens  räds  respekt  förminskas, 
»därigenom  att  fruntimret  taga  in  ställen  pä  bägge  sidorna,  såsom  nu  ny- 
ligen skedde,  och  riksens  råd  måste  sitta  nederst  och  vid  dörren»  (råds- 
protokoU  "  10  1660). 

'  Angående   grefvarnes   ställning   inom    rådet   under   olika   tider   må 
några  upplysningar  meddelas.     Man  har  därvid  egentligen  att  hålla  sig  till 
den  ordning,  i  h vilken  rådsherrarnes  namn  äro  uppräknade  i  eller  tecknade 
under  offentliga  handlingar,  särskild  t  de  s.  k.  rådslagen  (se  Meddelanden  från 
sv.  riksarkivet,  haft.  II  o.  f.).     I  alla  dylika  handlingar  frän  det  närmaste 
årtiondet  efter  grefvevärdighetens  införande  (juni  1561)  stå  grefvarne  först, 
och    det   är   i   synnerhet  betecknande,  att  den  gamle  Gustaf  Olofsson  Sten- 
bock  måste   vika   för   dem   (se   t.    ex.  rådslag  sept.  1565  och  28  okt.  1567 
samt   Svenska   riksdagsakter,    II,  s.  77,  100,  297,  404).    Förut  hade  Gustaf 
Olofsson  helt  naturligt  haft  företräde  framför  Per  Brahe,  Svante  Sture  och 
Gustaf  Johansson  Tre  Rosor  (ibid.  I,  s.  577,  614,  714:  II,  s.  26  m.  fl.).   Om 
man   sedan   går   vidare   till   1500-talets  sista  årtionden,  så  finner  man,  att 
ordningen  var  mera  omväxlande     Exempelvis  kan  nämnas,  att  grefve  Axel 
Leijonhufvud,  som  blef  riksråd  1586,  i  ett  rådslag  af  den  5  sept.  1589  står 
efter  Erik  Gustafsson  Stenbock  (riksråd  på  1560-talet)  men  f5re  Klas  Åkes- 
son   Tott    och    Gustaf  Baner    (båda    riksråd   på  1570-talet).     Grefve  Morits 
Sture,   som    blef  riksråd    samma  år  som  Axel  Leijonhufvud,  har  i  ett  råd- 
slag  af   den    15   sept.    1589  sin  plats  efter  både  Erik  Gustafsson  och  Klas 
Åkesson    men    före    Gustaf   Baner.     Bland    namnteckningarna  under  Upsala 
mötes   beslut   återiinner   man  Axel  Leijonhufvud  f&re  Erik  Gustafsson  och 
Hogenskild   Bielke   (Sv.   riksdagsakter,  III,  s.  90)  men  i  ett  rådslag  af  den 
30  maj  1594  efter  dessa  båda  herrar.    Under  Karl  IX:s  tid  däremot  intaga 
grefvarne  åter  igen  regelbundet  främsta  rummet.    Morits  Leijonhufvud  ocli 
Magnus  Brahe  voro  visserligen  till  tjänsteåldern  de  äldsta  bland  Earl  IX:9 
rådsherrar,   men    äfven   Abraham   Brahe,  som  utnämndes  till  riksråd  1605. 
står    alltid    före    dem    som    kommo  in  i  rådet  1602.     De  båda  förstnämnda 
innehade   också   drots-  och  marsksämbetena,  men  eljest  åtnjöto  riksämbets- 
männen under  Karl  IX:s  regering  icke  något  gifvet  företräde  framför  rådets 
ofri  ga   ledamöter,   h  vilket   man   kan   se   af  riksamiralen  Axel  Rynings  och 
riksskattmästaren   Seved   Ribbings   platser   bland   namnteckningarna  nnder 
rådslagen.    Men  från  början  af  Gustaf  II  Adolfs  regering  blir  det  regel,  att 
riksämbetsmännen    stå   först   och   sedan   de   andra   riksråden  efter  tjänste- 
ålder (se  jämte  rådslagen  äfven  Gustaf  Adolfs  instruktioner  för  rådet  nnder 
1620-talet  samt  rådsprotokollens  öfverskrifter,  där  de  närvarande  uppräknas). 
Ett   par   undantag   finnas   dock   från  denna  regel.     Grefve  Abraham  Brahe 
behöll   nämligen   ända   till   sin   död   1630   rangplatsen   närmast  efter  riks- 
drotsen  och  före  de  öfriga  riksämbetsmännen.    Jakob  De  la  Gardie,  riksråd 
1613  och  grefve  1615,  har  undertecknat  endast  ett  rådslag  från  förra  hälften 
af   Gustaf  Adolfs  regering  (juli  1617),  och  där  står  han  mellan  riksdrotsen 
grefve   Magnus   Brahe  och  rikskansleren  Axel  Oxenstierna  (Abraham  Brahe 
har  icke  tecknat  under  denna  handling) ;  De  la  Gardie  hade  då  ännu  icke  bllfvit 


RANGSTRIDERNA   INOM   ADELN   UNDER    1600-TALET  121 


godkänna  grundsatsen,  att  ämbete  bör  gå  före  stånd,  så 
ryggade  de  dock  tillbaka  för  de  svårigheter,  som  voro  för- 
enade med  utarbetandet  af  en  detaljerad  rangordning.  Det 
vore  omöjligt,  menade  de,  att  ställa  alla  till  freds,  man 
kunde  blifva  utsatt  för  deras  ovilja,  som  ansågo  sig  ställda 
för  lågt  på  rangskalan,  och  därför  vore  det  klokast  att  låta 
saken  hvila,  till  dess  konungen  själf  öfvertoge  regeringen- 
Ett  ceremoniel,  gifvet  af  en  myndig  konung,  skulle  antag- 
ligen bättre  respekteras  och  åtlydas  än  en  rangordning» 
utfärdad  af  förmyndareregeringen,  ja,  somliga  satte  till 
och  med  i  fråga,  om  den  senare  ens  hade  rätt  att  blanda 
.sig  i  sådana  saker,  ty  därigenom  kunde  man  ingripa  i 
Kungl.  Majits  »regale  och  höghet».  Häremot  invändes  vis- 
serligen från  motsidan,  att  när  regeringen  utfärdade  en 
mängd  andra  kungliga  förordningar,  slöt  traktater  med 
främmande  makter  etc,  så  kunde  den  väl  af  gör  a  en  jäm- 
förelsevis så  oviktig  fråga  som  denna,  och  om  här  vore 
något  »odiosum»,  så  borde  man  icke  påbörda  H.  Maj:t 
den  »invidiam».  Men  talet  om  uppskof  till  konungens 
myndiga  år  var  i  alla  faU  ett  bekvämt  och  användbart 
argument  för  dem,  som  helst  ville  skjuta  undan  alltsammans, 
och  i  brist  på  andra  bevis  användes  det  också  så  ofta,  att 
det  till  sist  blef  skäligen  utslitet.^ 

riksmarsk,  men  det  var  kanske  hans  fältherretitel  (jfr  Oronholm,  Sveriges 
historia  under  Gustaf  II  Adolfs  regering,  IV,  a.  654)  i  förening  med  grefve- 
titeln,  som  berättigade  honom  tiU  en  så  förnäm  plats.  Men  Per  Brahe 
d.  y.,  som  blef  riksråd  1630,  och  alla  grefvar,  som  sedermera  inkommo  i 
rådet,  måste  nöja  sig  med  att  intaga  sina  platser  i  ordning  efter  tjänste- 
åldem  (se  rådslag  och  rådsprotokoll).  Att  en  förändring  genomfördes  under 
Grnstaf  Adolfs  regering,  kanske  efter  Abraham  Brahes  död,  framgår  äfven 
däraf,  att  det  i  en  handling  från  1668,  som  längre  fram  kommer  att  ut- 
förligare omnämnas  (se  s.  189),  heter,  att  konung  Gustaf  Adolf  synes 
hafva  >reflekterat  på  ämbeten  framför  alla  andra  respekter,  hvilket  är  be- 
synnerligen  till  att  se  af  den  förordning,  som  är  gjord  och  introducerad  af 
högstbemälte  konung  uti  riksens  råds  säten,  oansedt  utt  tillförende  annor- 
lunda var  därutinnan  praktiseradt>. 

^  Såsom  exempel  på,  huru  man  gjorde  saken  mera  invecklad,  än  den 
egentligen  behöfde  vara,  kan  anföras,  att  en  person,  antagligen  ledamot  af 
regeringen  eller  rådet,  fordrade  att  få  icke  mindre  än  sjutton  särskilda 
frågor  besvarade,  innan  han  ens  kunde  yttra  sig  i  ämnet. 

Frågorna  voro  följande:  1.  Om  i  rangen  allena  skall  observeras  sine 
ullo  alio  respectu  dignitas  officiorum?  2.  Huruvida  officia  skola  konside- 
reras  än[da]  ifrån  riksråden  allt  intill  den  minsta  som  (o:  så)  civil  som 
militär  tjänst?  3.  Om  ibland  adel  och  oadel  skall  göras  någon  distinktion, 
och  med  hvad  fundament?  4.  Om  ingen  ålder  bör  observeras?  f).  Om 
ingen  börd?  6.  Om  intet  stånd?  7.  Hvar  man  skall  taga  fundamentet  till 
rangen   och   emellan   tjänst   och  tjänst  distinguera  kunna?    8.  Om  i  någon 


122  SEYBRIN   BBRGH 


Under  dessa  omständigheter  bör  man  emellertid  icke 
förvåna  sig  öfver,  att  det  dröjde  länge,  innan  den  efter- 
längtade rangordningen  blef  färdig.  I  början  var  det,  som 
sagdt,  icke  många,  som  voro  benägna  att  lyssna  till  adelns 
önskningar.  Men  ställningen  förändrades  med  tiden.  Åt- 
skilliga af  rådets  ledamöter  voro  gamla  oeb  slutade  sina 
dagar  redan  under  första  hälften  af  1660-talet.  I  deras 
ställe  inkommo  sedan  nya  och  friska  krafter,  t.  ex.  Klas 
B/ålamb,  Gustaf  Kurck  samt  bröderna  Gröran  och  Johan 
Gryllenstierna;  och  dessa  lyckades,  med  tillhjälp  af  adelns 
ständigt  återkommande  påminnelser,  till  sist  bringa  det 
därhän,  att  i  förmyndareregeringens  elfte  timme  en  rang- 
ordning utfärdades,  som  visserligen  var  knapphändig  men 
hvarigenom  dock  de  mest  öfverklagade  missförhållandena 
afhjälptes. 

Men  funnos  då  inga  lagliga  bestämmelser,  som  man 
kunde  rätta  sig  efter?  Jo,  sådana  saknades  verkligen  icke. 
I  de  adliga  privilegierna  af  1617  §  2  lofvar  konungen  att 
>^vilja  älska,  ära  och  uti  vyrdning  hålla  riksens  ridderskap 
och  adel,  grefvar,  friherrar,  riddare  och  svenner,  hvar  och 
en  efter  sitt  ämbete,  stånd,  härkomst  och  värde»  etc.  Äm- 
bete namnes  här  sålunda  före  stånd  och  härkomst.  Men.det 
var  i  synnerhet  ett  annat  ställe,  som  adeln  aldrig  trött- 
nade att  åberopa  såsom  stöd  för  sin  fordran,  att  ämbete 
skulle   gå    före    stånd,    nämligen   riddarhusordningens   26:e 

konangs  tid  hafver  varit  praktikabelt  i  Sverige  allt  härtill?  Eller  om 
exempel  finnes  i  något  konungarike  i  Earopa  na  eller  i  förra  tider?  10. 
Hvarför  förra  konungar  det  ej  hafva  gjort,  som  lell  for  riket  na  skattas 
sä  salutairt  vara?  11.  Om  stånd  böra  vara  i  riket  och  pä  hvad  funda- 
ment  de  böra  vara  grundade?  12.  Om  en  privilegierad  person  af  en  svensk 
konung  är  af  lika  värde  som  en  af  kejsaren  privilegierad?  13.  Om  en 
sådan  förändring  kan  ske  i  stånden  och  privilegierna  utan  K.  Maj:ts  höga 
intresses  laesion,  särdeles  dess  gifna  försäkring^*  14.  Om  icke  en  sådan 
privilegiernas  förändring  kan  vara  för  alla  stånden  i  riket  per  conseqnen- 
tiam  farlig?  15.  Om  icke  majorum  merita  et  gloria  lider  tort,  sä  konungars 
som  alla  väl  meriterades?  IB.  Där  svårt  faller  göra  uni versaliter  rangen, 
om  då  alldeles  det  skall  lämnas  vid  en  konfusion,  eller  om  icke  vissa 
ämbetens  dignitas  kunde  stabilieras?  17.  När  det  bäst  och  tjänligast  ske 
kunde? 

>Förr  än  jag>,  säger  författaren  tiU  ofvanstående  frägepunkter,  >i 
dessa  qvsBstioner  blifver  informerad  grundligen,  kan  jag  intet  betänkande 
gifva  i  saken.  >     Efteråt  äro  sedan  ytterligare  tre  punkter  tillagda. 

Dessa  s.  k.  »praeliminär  qvsestioner  angående  rangen >  finnas  bland 
Handlingar  angående  rangordningar  i  riksarkivet  och  hänföra  sig  antag- 
ligen till  1664,  ty  en  kopia  af  dem  är  skrifven  i  följd  efter  en  afskrift  af 
1664  års  resolution  om  rangen. 


r 


RANGSTRIDERNA  INOM   ADELN  UNDER   1600-TALET  123 


pnnkt,  så  lydande:  »Och  ändock  vi  för  god  ordnings  skull 
och  all  confusion  till  att  undvika,  således  hafva  velat  för- 
ordna om  ridderskapets  ordning  och  säten  uppå  riksdagar 
och  möten,  så  skall  dock  sådana  ordningar,  säten  eller 
stämmor  ingens  tjänst,  ämbete,  kall  eller  dygd  komma  till 
men,  utan  varde  eljest  respekterad,  som  han  är  man  till 
och  hans  dygd,  qvaliteter  och  andra  orsaker  hvarjom  och 
enom  tillegna.»  Besinnar  man,  att  denna  punkt  står  i  ett 
slags  motsatsförhållande  till  den  i  det  föregående  stadgade 
klassindelningen,  förefaller  det  tämligen  uppenbart,  att  denna 
senare  enligt  riddarhusordningen  icke  skulle  gälla  utom 
riddarhuset.  Något  tvetydigt  är  dock  uttrycket,  att  hvar 
och  en  skall  respekteras,  »som  han  är  man  till»,  men  detta 
förklarades  af  Klas  Eålamb  på  följande  sätt:  »Med  detta 
ordet  man  förstås  både  ämbete,  dygd  och  börd,  men  i  syn- 
nerhet refereras  det  till  ämbetet,  efter  embetet  är  funda- 
mentet  till  all  ära  och  respekt,  så  att  den,  som  icke  har 
varit  värd  och  kapabel  till  att  förestå  ett  konsiderabelt 
ämbete,  har  ock  icke  varit  uti  någon  konsideration.»^  Detta 
låter  kanske  öfverdrifvet  byråkratiskt  men  är  i  alla  fall 
en  bättre  lagtolkning  än  Sten  Bielkes  bibeltolkning.  Denne 
sade  nämligen,  att  »de  orden  uti  evangelio:  den  som  är 
ärligare  än  du  böra  förstås  om  den,  som  har  förnämare 
tjänst».^  Detta  var  väl  en  något  långsökt  förklaring  och 
dessutom  tämligen  onödig,  ty  anhängarne  af  principen 
ämbete  framför  stånd  ägde  ju  ett  så  pass  godt  stöd  i  själfva 
privilegierna  och  riddarhusordningen,  att  de  knappast  hade 
behöft  anlita  bibeln. 

Grefvarne  sökte  emellertid  försvara  sig,  så  godt  sig 
göra  lät.  De  gingo  tillbaka  ända  till  grefve-  och  friherre- 
värdigheternas  instiftande  af  konung  Erik  1561  och  an- 
förde utdrag  ur  en  berättelse  om  huru  därvid  tillgick. 
Enligt  denna  berättelse  föredrogs  för  ständerna  på  mötet 
i  Arboga,  »att  Hans  Kongl.  Maj:t  ville  åter  bringa  grefve- 
ståndet  i  riket,  som  fordom  kallades  jarl,  och  blef  af  alla 
ständerna  för  godt  funnet  och  beviljadt».  Sedan  lät  konun- 
gen »med  trumpeter  och  härpukor  uppblåsa  om  grefvestån- 
dets  inrättande  vid  sin  kröning»,  och  en  härold  förkunnade, 

>  RådeprotokoU  «Vn  1672. 
*  Ibid.  »Vii  1672. 


124  8EVERIN   BERG^H 


att  »eftersom  Svea  rikes  tron  och  konnngasäte  under  ärftlig 
rätt  och  rättighet  stadgadt  är,  så  vore  lofligt,  att  ärftliga 
härligheter  också  mage  vid  kungliga  hofvet  införas;  ty  är 
Hans  Kongl.  Maj:t  sinnad  grefveståndet  inrätta  och  det 
med  särskild  förmån  för  de  andra  stånd  i  riket  bepryda^ 
etc.  Detta  vore  nu,  menade  grefvarne,  lika  god  lag  som 
den,  hvilken  adeln  åberopade,  ty  den  var  gifven  af  konun- 
gen och  af  alla  ständer  enhälligt  godkänd.^ 

Dessutom  kunde  nog  invändningar  göras  mot  adelns 
sätt  att  tolka  privilegierna  och  riddarhusordningen.  Be- 
träffande 2:a  punkten  i  1617  års  privilegier  anmärkte 
grefvarne,  att  ehuru  ämbete  namnes  vid  sidan  af  stånd,  sa 
lofvar  dock  konungen  uttryckligen  att  låta  ridderskapet 
och  adeln  »samt  och  synnerligen  hvar  och  en  för  sig»,  så- 
ledes också  grefvarne,  hvilka  för  öfrigt  särskildt  uppräknas, 
njuta  alla  deras  välfångna  »friheter,  privilegier,  immuni- 
teter,  härligheter,  rättigheter  och  lofliga  sedvanor»,  hvar- 
jämte  liknande  löften  äfven  förekomma  i  regenternas  ko- 
nungaförsäkringar. Nu  ansågo  grefvar^e,  att  det  ovill- 
korligen hörde  till  deras  »rättigheter  och  lofliga  sedvanor» 
att  hedras  framför  andra,  såsom  också  konungame  själfva 
gjort  i  »kröningsprocesser,  kungliga  bröllopsakter  allt  ifrån 
konung  Johans  tid»,  vid  intagande  i  rådet,  i  legationer  och 
kommissioner  etc.^ 


^  Se  en  af  skrift  af  ett  »betänkande  och  votam»  i  anledning  af  adelns 
snpplik  om  rangen  vid  riksdagen  1664  (Handlingar  ang.  rangordningar  i 
riksarkivet).  Betänkandet  är  ej  nndertecknadt,  men  af  innehållet  framgår, 
att  det  är  skrifvet  af  en  medlem  af  förmyndareregeringen,  troligtvis  riks- 
drotsen.  Utdraget  nr  berättelsen  af  1561  är  här  ofvan  ätergifvet  efter 
Svenska  riksdagsakter,  II,  s.  8. 

^  Se  nyss  anförda  betänkande  af  är  1664. 

Att  grefvarne  vid  intagande  i  rådet  faktiskt  åtnjutit  företräde  fram- 
för andra,  är  obestridligt.  De  hade  varit  sä  godt  som  själfskrifna.  Med 
högst  fä  undantag  hade  nämligen  alla  till  mogen  ålder  komna  grefvar  blifvit 
riksråd,  och  de  fingo  1  allmänhet  detta  ämbete  vid  unga  är.  Under  tiden 
från  och  med  Johan  III  till  och  med  G-ustaf  II  Adolf  var  medelåldern  34 
år.  Under  Kristinas  förmyndareregering  kom  ingen  grefve  in  i  rådet.  Går 
man  sedan  till  Kristinas  egen  regering,  sä  var  grefvarnes  medelålder  31  år 
men  de  öfrigas  41  år.  Endast  en  af  de  11  grefvar,  som  Kristina  utnämnde 
till  riksråd,  var  öfver  40  år,  nämligen  Hans  Kristofer  von  Königsmark 
(51  år),  under  det  att  4  grefvar  voro  under  30  år;  den  yngste  bland  dem 
var  Klas  Tott  (23  år).  Bland  de  33  friherrar  och  adelsmän,  som  under 
samma  tid  blefvo  riksråd,  var  endast  en  under  30  är,  nämligen  Gustaf 
Bielke  (28  år),  under  det  att  16  voro  öfver  40  år,  bland  dem  ett  par  60- 
åringar. 

En  annan  fråga  blir,  om  grefvarne  inom  rådet  haft  företrädesrättig- 
heter oberoende  af  tjänsteäldern.    Se  härom  ofvan  s.  120,  not  2. 


RANÖSTRIDBRNA   INOM   ADBLN  UNDER   1600-TALET  125 

Vidare  angrepo  grefvarne,  ehuru  med  föga  framgång, 
sina  motståndares  starkaste  position,  riddarhusordningens 
§  26.  Grefve  Nils  Brahe  påstod  nämligen  1672,  att  som- 
liga på  riddarhuset  voro  af  den  åsikten,  att  de  omtvistade 
orden:  soni  han  är  man  till  borde  förstås  »om  hvar  klass 
å  part»,  så  att  ifall  t.  ex.  af  tvenne  friherrar  den  ene  har 
>försätet>  på  riddarhuset,  bör  han  utom  riddarhuset  icke 
gå  framför  den  andre,  om  denne  har  högre  ämbete.  Denna 
egendomliga  tolkning  föranledde  Jöran  Gyllenstierna  att 
utropa:  »Inte  vill  jag  gå  på  riddarhuset  och  proponera  dem 
den  distinktionen;  jag  vet,  att  jag  skulle  icke  blifva  väl- 
kommen, och  Johan  Gyllenstierna  sade,  att  det  vore  dem 
alla  till  största  prejudice.^ 

Slutligen  framhöllo  grefvarne,  att  man,  oberoende  af 
mer  eller  mindre  tydliga  lagbestämmelser,  borde  taga  hän- 
syn till  förfädernas  meriter,  deras  »i  börden  kontinuerande, 
till  många  grader  och  leder  fullföljde  tapperhet  och  väl- 
förhållande». Och  då  det  just  var  de  mest  framstående, 
som  blifvit  upphöjda  i  grefligt  stånd,  så  skulle  deras  efter- 
kommande icke  »förtryckas»  och  »invideras»  utan  hellre 
»äras  och  congratuleras»  af  deras  medbröder,  hvilka  af 
höflighet  borde  gifva  dem  företräde.^  »Det  vore  en  orim- 
melig  ting,  att  de  barn,  som  vore  af  förnämlige  föräldrars 
lika  och  ansenliga  meriter,  icke  skulle  komma  i  konsidera- 
tion  i  förmån  emot  dens  barn,  som  i  dag  eller  i  går  blef 
adlad.»  ^ 

Emellertid  måste  rättvisligen  erkännas,  att  de  för- 
ståndigare bland  grefvarne  uppmanade  sina  mera  hetlefrade 
ståndsbröder  att  med  moderation  bruka  de  företrädesrättig- 
heter, de  ansågo  sig  hafva,  och  beklagade  öfverdrifterna, 
som  de  senare  gjorde  sig  skyldiga  till.  Dessa  välmenta 
förmaningar  hade  dock  icke  åsyftad  verkan,  ty  säkert  är, 
att  klagomålen  öfver  grefvames  uppträdande  blefvo  allt- 
mer allmänna  under  loppet  af  1650-  och  1660-talen.  Förut 
hade  saken  just  ingen  praktisk  betydelse,  ty  ännu  när  1617 
års  privilegier  och  riddarhusordningen  af  1626  skrefvos, 
fannos   endast   tre  grefliga  ätter:  Brahe,  Leijonhufvud  och 

»  Rådsprotokoll  ««/ii'  1672. 

^  Se  ofyannämnda  betänkande  af  1(>64. 

^  Sv.  Ridd.  o.  Adels  riksdagsprotokoll,  IX,  s.  408. 


126  SEVERIN  BERGH 


De  la  Gardie,^  alla  tre  tämligen  fåtaligt  representerade, 
men  helt  annat  blef  förhållandet,  sedan  under  Kristinas 
tid  ytterligare  aderton  greflig^  ätter  tillkommit.  Och  att 
klagomålen  icke  voro  alldeles  obefogade,  framgår  af  en 
mängd  vittnesbörd  från  olika  håll,  icke  minst  från  gref- 
varne  själfva. 

Exempelvis  må  här  anföras  följande:  Vid  riksrådet 
Ture  Sparres  »likprocess»  1664  måste  landshöfdingarne  för 
grefvarnes  skull  aflägsna  sig,^  och  vid  en  annan  begrafning 
samma  år  inträffade  ett  uppträde,  som  längre  fram  kommer 
att  omnämnas  i  sammanhang  med  riksdagen  1664.  Det  lär 
också  ha  hän  dt,  att  grefvarne  stigit  framför  fältmarskalkar, 
ja,  ofta  en  kapten  framför  en  öfverste.  »Huru  kan  kungens 
tjänst  på  det  sättet  förrättas»,  frågade  Jöran  Gyllenstierna 
med  anledning  däraf.*  Det  berättas  äfven,  att  den  unge 
grefve  Wittenberg,  några  grefvar  Douglas  och  andra,  som 
nyss  hemkommit  från  sina  resor,  ville  gå  framför  gamla 
generaler,  Spärrar,  Ascheberg  m.  fl.* 

Ganska  upplysande  är  äfven  följande  lilla  dialog  mellan 
Johan  Gyllenstierna  och  rikskansleren: 

Johan  Gyllenstierna:  »Man  kan  tänka,  hvad  förtret  det 
är  för  en  väl  meriterad  person  både  uti  civila  och  mili- 
tära ståndet  att  cedera  en  annan,  som  inga  meriter  hafver.» 

Rikskansleren:  »Det  gör  mig  så  ondt,  när  jag  sådant 
ser,  att  hjärtat  må  blöda.» 

Johan  Gyllenstierna:  »Det  praktiseras  likväl,  som  jag 
säger.» 

Rikskansleren :  »När  jag  får  gäster  till  mig,  låter  jag 
dem  själfva  rangera  sig  för  att  icke  choquera  dem.» 

Johan  Gyllenstierna:  »Därigenom  händer  ofta,  att  de 
taga  hvarannan  vid  hufvudet,  när  de  gå  bort.» 

Rikskansleren:  »Det  rår  jag  inte  för.  Jag  dricker  ofta 
ingen  till  af  mina  gäster  för  att  icke  choquera  dem.»^ 

Gustaf  Kurck  beklagade  sig  öfver,  »att  många  för  en 
dels  arrogans  måste  sig  utur  alla  solenne  assembléer  absen- 


*  Grefliga  ätterna  Sture  och  Tre  Rosor  hade  utdött  pä  manssidan. 

2  Rädsprotokoll  »Ve  1664. 

3  Rådsprotokon  ^/n  1672. 

*  Enligt  grefve  Grustaf  Bondes  >Anecdoter  i  svenska  historien»  (Loen- 
boms  »Historiska  märkvärdigheter».  IV,  s.  84). 

»  Rådsprotokon  i*/n  1672. 


RAN08TRIDERNA   INOM  ADELN  UNDBR   1600-TALET  127 

tera»,  Gustaf  Posse  framhåller,  »huru  sensibelt  det  är  att 
lida  förakt  och  margehanda  förtret  så  uti  dagligt  umgänge 
som  andra  kongresser  och  oundvikliga  sammankomster»,^ 
och  grefve  Klas  Tott  erkände,  att  det  icke  var  väl  gjordt, 
att  grefvarne  så  »häfva  upp  sig>.^ 

Det  mest  stötande  var  dock,  att  omyndiga  barn  stego 
framför  äldre  meriterade  personer,  och  att  fröknarna  — 
d.  v.  s.  grefvedöttrama  -—  gjorde  anspråk  på  företräde  fram- 
för fruar.  Redan  1638  skref  Per  Brahe  om  sin  nioåriga 
dotter:  »När  min  syster  Kristinas  bröllop  står,  vill  jag 
ingalunda,  att  min  dotter  Elsa  Beata  skall  vara  därvid 
tillstädes,  efter  jag  vet,  att  henne  sker  förakt,  i  det  några 
vilja  gå  framför  henne,  som  intet  böra,  och  hon  är  liten 
och  kan  intet  taga  emot.*  Gustaf  Bonde  yttrade  1660,  att 
det  »inritade»  missbruket  med  barnen  och  fröknarna  »från  den 
ena  tiden  till  den  andra  hafver  tilltagit».*  Och  det  är  be- 
tecknande, att  grefvarne  själfva  samma  år  funno  sig  för- 
anlåtna att  offentligt  förklara,  att  deras  pretensioner  an- 
gående rang  »icke  böra  förstås  om  barn  utan  om  dem,  som 
till  deras  myndiga  år  komna  äro».^  Däremot  synas  de 
hafva  hållit  på  fröknarnas  företrädesrättigheter.  Åtmin- 
stone talade  grefve  Karl  Leijonhufvud  om  »den  orimlig- 
heten, att  en  fröken  skulle  gå  under  en  nyadels  fru.»^ 
Och  då  riksskattmästaren  Bondes  fru  1666  på  grefve  Axel 
Lillies  bröllop  var  af  brudgummen  bjuden  att  representera 
hans  mor,  måste  hon  dock  vika  för  grefvinnor  och  grefve- 
döttrar.  ^ 

Ännu  1672  klagar  Ernst  Creutz:  »Vi  lefva  nu  uti  en 
så  olycklig  tid,  att  ingen  dygd  kommer  i  konsideration ; 
man  måste  nu  tåla,  att  barn  och  ynglingar  sätta  sig  öfver 
en,  hvaraf  med  tiden  mycket  ondt  lärér  följa,  dueller  och 
slagsmål;    en  ärlig  karl  tjänar,  därför  att  han  skall  blifva 


^  Se  Knrcks  och  Posses  skriftliga  vota,  bilagda  rädsprotokoUet 
^2  1672. 

2  Rådsprotokoll  »Vio  1660. 

^  Per  Brahe  till  sin  mor  med  anledning  af  fältmarskalken  Åke  Totts 
pftermäl  med  Kristina  Brahe.  Yttrandet  citeradt  af  Ellen  Fries,  Teck- 
ningar or  svenska  adelns  familielif,  s.  114. 

*  Rådsprotokoll  ^o/io  1660." 

^  Sy.  Ridd.  o.  Adels  riksdagsprotokoll.  VIII,  s.  107. 

«  Rådsprotokoll  «Vio  1660. 

^  Se  Bondes  nyss  anförda  anekdoter. 


128  SBVERIN  BBRGH 


hedrad,  därför  hafver  ock  konung  G-nstaf  satt  hedern  till 
embetet,  men  i  denna  tiden  gäller  det  icke,  så  att  man 
måste  snart  tvifla,  om  det  icke  vore  så  godt  att  vara 
odygdig  som  dygdig,  efter  dygden,  som  alltid  följer  em- 
betena,  icke  blifver  hedrad.»^ 

Detta  yttrande  är  kanske  ett  uttryck  för  en  öfver- 
drifvet  pessimistisk  uppfattning  men  är  i  alla  fall  karak- 
teristiskt och  ingalunda  enastående. 

Efter  dessa  allmänna  anmärkningar  vill  jag  gifva  en 
öfversikt  af  rangstridens  gång  från  1660,  då  den  egentligen 
började,  till  1672,  då  den  första  rangordningen  utfärdades. 
Afslutningsvis*  komma  också  några  ord  att  nämnas  om  1680 
års  rangordning,  som  kan  betraktas  såsom  en  utvidgning 
af  den  nyssnämnda  rangordningen  af  1672. 

Hufvudkällorna  äro  naturligtvis  rådets  och  adelns  proto- 
koll, i  synnerhet  rådsprotokollen,  hvilka  innehålla  mycket 
utförliga  referat  af  de  långvariga  öfverläggningama  om 
rangfrågan.  2 


Det  viktigaste  ärendet,  som  behandlades  vid  riksdagen 
i  Stockholm  på  hösten  1660,  var  utan  tvifvel  det,  som  rörde 
omarbetning  af  eller  tillägg  till  1634  års  regeringsform. 
Regeringen  framlade  ett  tbrslag,  hvaröfver  ständerna  ytt- 
rade sig.  I  adelns  »påminnelser»  vid  detta  förslag  om- 
nämnes  rangfrågan  i  10:e  punkten,  där  det  begäres,  dels  att 
hvar  och  en  »uti  gående  och  sittande  uti  alla  samqvämer» 
må  hedras  efter  sitt  ämbete  och  icke  efter  sitt  säte  på 
riddarhuset,  dels  att  en  rangordning  måtte  göras  mellan  civila 
och  militära  ämbeten  samt  mellan  civila  ämbeten  inbördes. 
Och  är  detta»,  heter  det  till  sist,  »så  mycket  högnödigare, 
som  det  angår  alla  stånd  och  [är]  ett  yppigt  medel  att 
stifta  ett  godt  förstånd  gemyterna  emellan,  som  det  eljest 
är  dygd  och  ära  likmätigt.» 


^  Sv.  Ridd.  o.  Adels  riksdagsprotokoll,  XI,  s.  93. 

"^  Adelns  protokoll  äro  tryckta  (Sveriges  ridderskaps  och  adels  riks- 
dagsprotokoU,  del.  VIII— XIII).  Hvad  r&dsprotokollen  beträffar,  hafva  origi- 
nalen i  riksarkivet  anlitats,  men  utdrag  ar  dessa  (hnfvadsakligen  för  riks- 
dagen 1664)  finnas  i  Adlersparres  i^storiska  samlingar»,  IV,  s.  166  o.  f. 


RANGSTRIDBRNA   INOM   ADELN  UNDER    1600-TALET  129 


Den  25  okt.  förekom  saken  första  gången  i  rådet.  Det 
var  dock  icke  rangfrågan  i  hela  dess  vidd,  som  då. var 
föremål  för  öfverläggning,  utan  egentligen  endast  de  unga 
grefvames  oförsynta  uppträdande.  Grefve  Karl  Leijon- 
hufvud  tyckte  emellertid,  att  adeln  »icke  hade  någon  orsak 
att  begära  någon  innovation».  Men  sedan  Gustaf  Bielke 
och  andra  framhållit  motsatsen,  ^  beslöts,  att  adelns  begäran 
skulle  bifallas.  Sedan  erinrade  Gustaf  Bonde  om  en  sak, 
som  adeln  i  sina  påminnelser  icke  vidrört,  nämligen  frågan 
om  fruntimrens  rang.  Han  påstod,  att  det  var  detta,  som 
mest  »choquerade»  adeln,  och  föreslog  därför,  att  först  skulle 
grefvinnorna  gå  och  sedan  fruar,  fröknar  och  jungfrur, 
sägandes,  att  om  sådant  icke  skedde,  »skulle  största  delen 
absentera  sig  från  begrafningen».  ^  Det  var  då,  som  grefve 
Karl  Leijonhufvud  hade  det  förut  omnämnda  yttrandet, 
att  det  var  en  »orimlighet»,  att  en  fröken  skulle  gå  under 
en  nyadels  fru.  Flera  förslag  framställdes,  t.  ex.  att  fruarna 
skulle  gå,  »som  männerna  hafva  respekten»,  eller  att  man 
borde  rätta  sig  efter  klasserna,  men  till  sist  resolverades 
att  uppskjuta  hela  frågan. 

Följande  dagar,  den  26  och  27  okt.,  höllos  konferenser 
mellan  deputerade  af  rådet  och  ständernas  utskott.  Då  be- 
slöts angående  rangen,  att  bestämmelser  därom  icke  skulle 
ingå  uti  regeringsformen,  men  rådet  lofvade  att  så  snart 
som  möjligt  utfärda  ett  särskildt  ceremoniel. 

Det  såg  således  ut,  som  om  knuten  skulle  kunna  lösas 
ganska  lätt.  Men  i  själfva  verket  var  det  tämligen  klent 
beställdt  med  rådets  beredvillighet  att  rätta  sig  efter 
adelns  önskningar.  Vid  en  ny  konferens  den  29  okt.  för- 
klarade nämligen  rikskansleren  rent  ut,  att  saken  vore  »im- 
practiserlig»  och  borde  uppskjutas,  till  dess  konungen  kom- 
mer till  sina  myndiga  år.  Dock  raedgaf  han,  hvilket  väl 
borde  hafva  varit  själf klart,  »att  de,  som  äro  barn  och  icke 
kunna  representera  en  karl,  de  måste  likväl  cedera  dem, 
som  äro  komna  till  deras  år  och  kunna  göra  tjenst  åt  kronan». 

Men  härvid  tänkte  adeln  icke  låta  bero,  ty  följande 
dag,  den  30  okt.,  företogs  en  votering  på  riddarhuset,  hvari- 

*  Bielke  talade  om,  huru  de  unga  grefvarne  >klefvo  fram  för  brafve 
och  förnämlige  karlar>. 

^  Konung  Karl  X  Gustafs  begrafning. 


130  SBVSRIN  BBR019 


genom  beslöts,  att  man  skulle  hos  rådet  begära  att  >main- 
teneras»  vid  adliga  privilegier  och  riddarhusordningens  26:e 
punkt,  i  hvilken  »utom  riddarhuset  ämbetena  och  ej  stäm- 
man komma  i  konsideration»,  samt  att  detta  ärende  om 
möjligt  skulle  afgöras  före  riksdagens  slut,  och  borde  rådet 
skriftligen  underrättas  härom.  Grrefvarne,  som  inom  l:a 
klassen  blifvit  öfverröstade  af  friherrame,  protesterade  med 
användande  af  mycket  högtidliga  uttryck;  de  talade  om 
»den  eminence,  som  för  det  ståndet  i  hela  verlden  är  bruk- 
lig», om  »den  digniteten,  som  af  framfarne  konungar  är 
dem  konfererad»,  samt  sade  sig  strida  »för  jure  regali  och 
Hans  K.  Mrts  respekt». 

Samtidigt  redogjorde  rikskansleren  i  rådet  för  den 
sista  konferensen,  hvilket  föranledde  en  längre  öfverlägg- 
ning.  Somliga  ansågo,  att  man  icke  borde  mycket  röra 
dessa  saker  eller  att  man  till  och  med  borde  påbjuda  klass* 
skillnaden  äfven  utom  riddarhuset  och  att  rangordningen 
skulle  bestämmas  »mellan  dem,  som  voro  af  en  klass». 
Andra  åter  ställde  sig  på  adelns  sida,  menandes  att  man 
måste  »förekomma  vidare  inconvenientier»,  emedan  adelns 
begäran  vore  billig  och  grundad  i  privilegierna.  Men  de 
flesta  ville,  att  man  skulle  gå  en  medelväg  och  lofva  adeln 
»consentement»  längre  fram  och  att  de  värsta  »abuser»  skulle 
korrigeras.  Denna  mening  segrade  också,  ty  resolutionen 
innehöll,  att  landtmarskalken  skulle  uppkallas  och  »dispo- 
neras» att  söka  öfvertala  adeln  att  icke  vidare  »urgera»  på 
någon  viss  rang,  men  att  regeringen  ville  allvarligen  rätta 
de  missbruk,  som  en  tid  bortåt  »med  fröknarnas  gång  och 
de  unga  grefvars  framsteg  äro  inritade»,  och  skulle  till 
nästa  riksdag  göra  deras  begäran  till  fyllest. 

Samma  dag  på  eftermiddagen  framlämnades  adelns  skrif- 
velse  af  ett  utskott,  hvarpå  rikskansleren  svarade  ungefär 
så,  som  rådet  på  förmiddagen  kommit  öfverens  om.  Men 
utskottet  blef  tydligen  icke  tillfredsställdt  af  detta  svar, 
ty  Johan  Gryllenstierna  yttrade  helt  oförskräckt,  att  gref- 
varne  de  facto  et  non  jure  hafva  tillegnat  sig  de  rättig- 
heter, hvarom  nu  vore  fråga,  och  efter  en  påminnelse  af 
rikskansleren,  »att  sådant  icke  måtte  sägas,  som  vore  ko- 
nungslig höghet  för  när»,  tillade  han  ytterligare,  att  han 
talade   »efter   allas   enhälliga   mun   och   mening  på  riddar- 


RANGSTRIDERNA  INOM  ADELN   UNDER    1600-TALET  131 

hnset».  Att  grefvarne  således  alldeles  ignorerades,  föran- 
ledde emellertid  grefve  Gustaf  Johansson  Baner  att  upp- 
repa samma  högtidliga  protest,  som  på  förmiddagen  af- 
gifvits  mot  adelns  beslut. 

Härmed  voro  förhandlingarna  om  rangen  vid  denna 
riksdag  afslutade.  Men  frågan  vidröres  äfven  i  adelns  be- 
svär, 33:e  punkten,  där  ungefär  samma  begäran  som  i  skrif- 
velsen  af  den  30  okt.  upprepas,  ehuru  med  den  skillnaden, 
att  man  nu  nöjer  sig  med  att  anhålla  om  ärendets  afgö- 
rande  till  nästa  riksdag  i  stället  för  till  riksdagens  slut. 
1  den  kungl.  resolutionen  på  adelns  besvär  svaras  med  några 
allmänna  fraser  om  huru  vederbörande  borde  »comportera 
sig>  emot  hvarandra  med  höflighet  etc. 

Rådet  hade  i  alla  fall  lofvat  att  söka  ställa  adeln  till 
freds  innan  nästa  riksdag,  men  detta  löfte  infriades  icke, 
ty  när  ständerna  åter  sammanträdde  i  början  af  maj  1664, 
var  ännu  ingenting  gjordt.  Somliga  rådsherrar  voro  emel- 
lertid oroliga  för,  att  man  skulle  stå  alldeles  svarslös,  ifall 
—  såsom  antagligt  var  —  adeln  toge  sig  den  friheten  att 
uppfriska  vederbörandes  minne  och  erinra  om  de  gifna  löf- 
tena. Den  10  maj  föreslog  därför  Gustaf  Baner,  att  man 
skulle  uppdraga  åt  några  deputerade  af  rådet  att  för- 
bereda rangfrågan  och  uppsätta  ett  projekt.  Knut  Kurck 
instämde,  särskildt  framhållande,  att  något  borde  göras, 
innan  saken  åter  blef  framdragen  på  riddarhuset,  och  att 
det  vore  bäst,  om  ^»senaten  sinsemellan  först  vore  ense  här- 
öfver,  på  det  man  kunde  veta,  hvad  man  skulle  svara  dem, 
när  de  fråga  därefter».  Sedan  följde  en  diskussion,  om  hvil- 
ken  det  heter,  att  den  var  »något  vidlyftig  och  konfus», 
hvarefter  votering  anställdes  med  det  resultat,  att  Baners 
förslag  antogs.  Detta  beslut  hade  emellertid  ingen  verkan; 
så  vidt  man  kan  se,  blefvo  icke  ens  några  deputerade  till- 
satta. Säkert  är  i  alla  fall,  att  om  herrarne  i  rådet  trodde, 
att  adeln  skulle  nöja  sig  med  blotta  ryktet  om  att  något 
var  i  görningen,  så  misstogo  de  sig  grundligt. 

Den  20  juni  var  adeln  sysselsatt  med  genomläsning  af 
de-  vid  förra  riksdagen  ingifna  besvären  och  resolutionen 
därå.  Det  var  nämligen  vanligt,  att  man  vid  de  nya  be- 
svärens  uppsättande   först   undersökte,  huruvida  de  gamla 


132  SEVERIN  BBRGH 


klagomålen  voro  af  hjälpta.  När  man  vid  denna  läsning 
hunnit  till  33:e  punkten,  som  delvis  handlade  om  rangen, 
uppstod  fråga  om  hvad  som  borde  göras  med  anledning 
däraf,  att  adelns  begäran  lämnats  utan  afseende.  Man 
kunde  upprepa  samma  anhållan  i  de  nya  besvären  eller 
också  inlämna  en  särskild  supplik.  Den  senare  utvägen 
rekommenderades  af  Johan  G-yllenstieina,  som  på  samma 
gång  framhöll,  att  om  man  ser  sig  i  sin  honneur  prejudi- 
cerad,  så  är  det  »så  sensibelt,  att  en  kan  vräka  värjan  i  den 
andra».  Adeln  beslöt  också  att  ingå. till  K.  Maj:t.  med  en 
supplik;  tvenne  koncepter  uppsattes,  af  hvilka  det  ena  föl- 
jande dag  godkändes,  och  den  23  juni  framlämnades  suppli- 
ken  till  rådet,  ^  som  lofvade,  att  adeln  skulle  bekomma  svar 
med  det  snaraste. 

Uti  suppliken  begärdes,  dels  att  vid  befordringar  hän- 
syn måtte  tagas  endast  till  ära,  dygd  och  meriter,  »så  att 
ingen  för  ringare  extraktion  och  härkomst  lämnas  oemploy- 
erad  och  oavancerad  eller  för  förnämare  uti  employer  och 
avancementer  må  föredragas»,  dels  att  före  riksdagens  slut 
ett  ceremoniel  måtte  utfärdas,  öfverensstämmande  med 
Sveriges  fun  damental-lag  och  adliga  privilegier.  »Och  så- 
som själfva  billigheten  likmätigt  är»,  heter  det  vidare,  »att 
den  sig  igenom  ära  och  dygd  och  meriter  qvalificerar,  att 
han  ock  utan  åtskillnad  af  klasser  blifver  avancerad,  så  är 
ock  adliga  privilegier  conformt,  att  ock  densamme,  hvilken 
ett  ämbete  bekläder,  måste  njuta  den  äran  och  vördighet, 
som  det  erfordrar,  och  icke  blifva  af  andra  mindre  meri- 
terade uti  företrädande  despekterad,  hvilka  utan  något  skäl 
och  tvärt  emot  adliga  privilegiers  rätta  förstånd  pretendera 
utom  riddarhuset  att  hafva  framför  andra  preferencen  jäm- 
lik den,  som  dem  allenast  efter  adliga  privilegier  uti  riddar- 
huset tillkommer». 

Denna  supplik  upplästes  i  rådet  den  30  juni  och  för- 
anledde en  lång  öfverläggning.  De  flesta  ville  helst  upp- 
skjuta hela  saken,  och  någi«a  skyllde  som  vanligt  på  att 
man  icke  borde  fatta  beslut  härom  under  konungens  minder- 

*  I  rubriken  till  den  kungl.  resolutionen  af  den  23  juli  heter  det,  att 
adelns  supplik  presenterats  den  27  juni,  men  detta  mäste  bero  pä  ett  skrif- 
fel  eller  missförstånd,  ty  på  det  i  riksarkivet  förvarade  originalet  till 
suppliken  är  antecknadt:  >Pr8esent.  den  23  junij  1664>.  Och  härmed  öfver- 
ensstämma   både   rådets  och  adelns  protokoll.    Suppliken  tr.  Ad.  prot.,  IX. 


RANGSTRIDERNA  INOM  ADELN  UNDER   1600-TALET  133 


årighet,  en  uppfattning,  som  särskildt  rikskansleren,  nu 
liksom  1660,  försvarade,  ehuru  han  för  öfrigt  sade  sig  önska 
en  god  förlikning  i  saken.  Kiksskattmästaren  Grustaf  Bonde 
ställde  sig  däremot  afgjordt  på  adelns  sida,  visade,  att  det 
låg  i  Kungl.  Maj:ts  eget  intresse,  :»att  bland  undersåtame 
alltid  är  ett  godt  förstånd,  så  att  den  ene  icke  må  eller 
kan  trycka  den  andre»,  och  framhöll  äfven,  att  man,  ifall 
berättigade  klagomål  ix?ke  af  hjälptes,  kunde  befara,  att  »det 
händer  här,  som  adeln  i  Danmark  öfvergånget  är».^ 

Riksdrotsen  åter  uppträdde  ifrigt  som  målsman  för  de 
grefliga  anspråken  och  yttrade  bland  annat  följande: 

Sedan  Sverige  blifvit  arfrike,  så  hafva  alltid  konun- 
garne sökt  att  göra  det  något  så  när  likt  andra  riken,  och* 
till  den  ändan  konung  Erik  gjort  åtskilliga  stånd,  såsom 
grefvar  och  friherrar,  väl  vetandes  —  han  så  väl  som  hans 
successorer  —  hvad  det  importerar  att  hafva  stånd  i  riket, 
h  vilka  göra  det,  att  alla  icke  är  o  såsom  svinefötter,  utan 
att  den  ene  därigenom  eminerar  öfver  den  andre.  Sådant 
gifver  en  konung  icke  allenast  auktoritet  utan  är  ock  bruk- 
ligt i  andra  välbeställda  riken,  såsom  Spanien,  Frankrike, 
ja  ock  i  Italien  och  Polen,  hvarest  man  ser  furstar,  grefvar, 
vojvoder  etc.  framför  andra  hedras  och  respekteras.  Skulle 
nu  Sverige  afsöndra  sig  från  världen  i  detta,  så  blefve  man 
icke  heller  respekterad  mera  än  in  casa  sua.  Följer  alltså 
däraf,  att  merita  icke  kunna  alltid  så  noga  konsidereras. 
Eljest  skulle  gamla  familjer  ligga  under  eller  ock  neder- 
stötas,  hvilket  vore  alltför  svårt,  väl  vetandes,  att  de  per- 
soner, som  konungar  hafva  upphöjt  till  ära  och  dignitet, 
deras  största  regard  hafva  haft  på  deras  efterkommande 
och  icke  så  mycket  på  län  och  beneficia,  som  bredvid  gifna 
äro.  Skulle  det  annorlunda  här  i  vårt  fädernesland  ske, 
så  vore  vi  värre  konsidererade  än  turkar  och  hedningar. 
Därhos  är  det  klart  nog,  att  konungen  hafver  gifvit  enom 
stånd  och  rang,  och  kan  icke  betagas  af  någon  annan  än 
en  konung  och  således  icke  af  någon  regering.  Icke  heller 
är  det  till  att  praktisera  att  upprätta  något  ceremoniale 
öfver  ett  helt  rike,  som  det  eljest  i  ett  kungligt  hof,  något 
collegio    eller   små   städer   kan  ske;  utan  det  är  inauditum 


^  Syftar  pä  adelsväldets  störtande  1660. 

Hist.   Tidskrift  1896.  10 


134  SEVBRIN  BBRGH 


och  lärer  icke  heller  någonsin  stå  till  att  praktisera  utan 
stort  tvång  och  största  disordre  samt  skymf  och  mycken 
vedervärdighet.  Slutligen  föreslog  talaren  en  radikalknr 
emot  rangsjukan,  bestående  däruti  att  man  borde  alldeles 
afskaffa  >de  många  måltider  och  solenne  samkvämer»,  som 
i  Sverige  mera  brukas  än  någonstädes  i  världen. 

Under  diskussionens  fortgång  framställdes  sedan  flera 
olika  förslag.  Somliga  f&rordade  lottning,  och  slutligen 
uttalade  rikskansleren  en  from  önskan,  »att  hvar  och  en 
ville  bruka  civilitet  i  samkvämer  och  processioner  eller  ock 
hålla  sig  därifrån,  och  att  den,  som  icke  är  med  sitt  ställe 
benöjd,  att  han  droge  ut  och  gjorde  sig  bättre  meriterad, 
1^  behöfdes  om  detta  icke  så  stor  deliberation».  Sten  Bielke 
instämde  men  tillade,  att  han  fann  det  »något  förtreteligt 
att  absentera  sig  för  sådana  dispyter». 

Man  kunde  emellertid  icke  komma  tUl  något  resultat, 
utan  frågan  fick  åter  hvila  ända  till  den  19  juli,  då  rådet 
ändtligen  valde  deputerade,  hvilka  dock  —  karakteristiskt 
nog  —  fingo  i  uppdrag  icke  —  såsom  man  möjligen  skulle 
kunna  vänta  —  att  utarbeta  en  rangordning  utan  tvärt  om 
att  »finna  några  expedienter  till  att  komma  därifrån».  Un- 
der sådana  omständigheter  är  det  ej  underligt,  att  den 
kungl.  resolutionen,  som  slutligen  öfverlämnades  till  adeln 
den  23  juli,  icke  innehöll  någon  lösning  af  tvistefrågan; 
denna  blef  i  stället  ytterligare  tilltrasslad. 

Hufvudinnehållet  i  den  ganska  omfångsrika  resolutionen 
var  följande:^  Först  erkänner  regeringen  tämligen  oförbe- 
hållsamt, att  man  vid  ämbetsmäns  tillsättning  måste  fästa 
mera  afseende  vid  kapacitet  och  meriter  än  vid  stånd  och 
börd.  Så  till  vida  var  allting  godt  och  väl.  Men  det  var 
ju  icke  egentligen  därom  man  tvistade,  ehuru  adeln  i  sin 
supplik  hade  ställt  detta  i  samband  med  rangfrågan.  Om 
denna  sistnämnda  heter  det,  att  den  var  »mäkta  benig  och 
svår»,  hvilket  för  säkerhets  skull  upprepas  på  flera  olika 
ställen  fastän  i  något  varierande  ordalag.  Fyra  särskilda 
synpunkter   angifvas   emellertid,  hvilka  böra  iakttagas  vid 


^  Originalet  finnes  bland  bilagorna  till  adelns  protokoU  (i  riddarhus- 
arkivet).  Tryckt  hos  Stiernman,  Riksdagars  och  mötens  beslnt,  II,  s.  1440 
o.  f.  Ett  .koncept  med  mänga  ändringar  finnes  bland  riksdagsakta  i  riks- 
arkivet.   Ändringarna  gälla  dock  endast  formen,  ej  själfva  hnfvndinnehållet 


RANÖSTRIDBRNA   INOM   ADELN  UNDBR   1600-TALET  135 

bestämmande  af  en  persons  rang,  nämligen:  1.  herreståndet, 
d.  v.  s.  grefvarnes  och  friherrarnes  stånd;  2.  förnämliga  för- 
fäders meriter  och  gammal  släkt;  3.  förnäma  tjänster;  4.  en 
hög  och  hedersam  ålder.  Men  huru  skulle  detta  i  hvarje 
särskildt  fall  tillämpas?  Jo,  genom  ömsesidig  »diskretion 
och  civilitet  samt  på  alla  sidor  öfvad  deference»  borde  enig- 
het och  förtroende  inom  adeln  :&stabilieras  och  grundfastas». 

Det  är  möjligt,  att  detta  var  ett  mästerstycke  i  konsten 
att  kringgå  svårigheterna,  men  inte  kunde  väl  herrarne 
i  rådet  gärna  föreställa  sig,  att  dessa  svårigheter  voro  i 
minsta  mån  undanröjda  genom  en  så  opraktisk  förordning. 
Och  trodde  de  verkligen  detta,  så  blefvo  de  snart  tagna  ur 
sin  villfarelse.  Det  dröjde  icke  många  dagar,  innan  Sten 
Bielke  inberättade  den  föga  glädjande  men  knappast  öfver- 
raskande  nyheten,  att  de  på  riddarhuset  voro  »mycket  alar- 
merade» öfver  den  sista  resolutionen  angående  rangen. 
Gustaf  Baner  sökte  då  trösta  sig  själf  och  sina  medbröder 
därmed,  att  kanske  ändå  icke  hela  adeln  var  alarmerad, 
hvilket  för  öfrigt  var  sant,  så  till  vida  att  grefvarne  nog 
hade  skäl  att  vara  glada,  eftersom  »ståndet»  nämndes  först 
bland  de  fyra  synpunkterna.  G-refve  Gr.  Oxenstierna  var 
också  den  ende,  som  på  riddarhuset  formligen  förklarade 
sig  vara  nöjd  med  resolutionen. 

Denna  hade  emellertid  blifvit  uppläst  för  det  s.  k.  »stora» 
utskottet  redan  samma  dag,  då  den  öfverlämnades,  och  den 
26  juli  föredrogs  den  i  adelns  plenum.  Missnöjet  var  all- 
mänt inom  alla  tre  klasserna,  och  det  beslöts,  att  man 
skulle  hos  regeringen  begära  upplysningar  angående  några 
»mörka»  punkter  i  den  kungl.  resolutionen,  öfverläggnin- 
gen  härom  fortsattes  äfven  den  27  juli  på  förmiddagen, 
och  på  eftermiddagen  ägde  en  konferens  rum  mellan  adelns 
utskott  och  deputerade  af  rådet.  ^  Utskottet  anmärkte  här- 
vid, dels  att  det  stred  mot  riddarhusordningens  §  26,  att 
ståndet  skulle  vara  en  omständighet,  den  där  borde  tagas  i 
betraktande  vid  bestämmande  af  rangen  utom  riddarhuset, 
dels  att  »ära  och  dygd»,  d.  v.  s.  ämbete,  borde  ha  företräde 
icke  på  grund  af  höflighet  utan  de  jure,  hvaraf  också  följde, 
att  rangen  icke  skulle  göras  beroende  af  enskilda  personers 

^  Konferensprotokollet  är  tryckt  i  Sv.  ridd.  o.  adels  riksdagsproto- 
koll, IX,  bil.  24. 


136  SEVEEIN   BERGH 


godtycke  utan  foreskrifvas  af  Kungl.  Maj:t.  Härpå  kunde 
de  deputerade  egentligen  ingenting  annat  svara,  än  att  re- 
geringen och  rådet  så  »noga,  väl  ocb  enhälligt»  öfverlagt 
detta  ärende,  att  därutinnan  nu  intet  stode  att  ändra. 

Med  sådant  besked  måste  nu  adeln  tillsvidare  låta  sig 
åtnöjas.  Men  huru  det  gick,  när  man  skulle  lita  på  hvars 
och  ens  diskretion,  civilitet,  modestie  m.  il.  dygder,  som 
uppräknades  och  rekommenderades  i  den  kungl.  resolutionen 
af  den  23  juli,  det  fick  man  snart  ett  utmärkt  exempel  på. 
Den  21  aug.,  således  knappt  en  månad  efter  resolutionens 
utfärdande,  ägde  en  högtidlig  begrafning  rum  i  Stockholm. 
Det  var  en  af  änkedrottningens  hofjungfrur,  som  var  död, 
och  adeln  hade  särskildt  blifvit  inbjuden  att  bivista  be- 
grafningen.  Då  inträffade,  att  grefve  Königsmark  —  den 
sedermera  ryktbare  Otto  Vilhelm^  —  händelsevis  kom 
att  gå  till  vänster  om  friherre  Karl  Sparre.^  Denne,  som 
hade  högre  ämbete  än  Königsmark^  och  som  dessutom  var 
12  år  äldre  och  med  af  seende  på  förfädemas  meriter  säker- 
ligen öfverlägsen,  borde  väl  hafva  haft  företräde  äfven  en- 
ligt resolutionen  af  den  23  juli,  om  denna  på  ett  förnuftigt 
sätt  tolkades;  det  var  åtminstone  adelns  åsikt.    Men  Königs- 

^  Euligt  Adlersparre,  a.  st.,  s.  207,  skulle  det  ha  varit  dennes  äldre 
broder.  Konrad  (Cordt)  Kristofer.  Att  tvekan  om  person  kan  uppstå,  beror 
därpå,  att  förnamnen  icke  stå  utsatta  hvarken  i  rådets  eUer  adelns  proto- 
koll. Men  att  här  var  fråga  om  Otto  Vilhelm  Königsmark,  är  pä  grand 
af  åtskilliga  omständigheter  alldeles  uppenbart.  Först  och  främst  har  Otto 
Vilhelm,  men  icke  Konrad  Kristofer,  undertecknat  så  väl  ständernas  för- 
klaring mot  hertig  Adolf  Johan,  dat.  den  25  maj  1664,  som  riksdagsbeslutet 
af  den  27  aug.  och  adelns  den  31  i  samma  månad  framlämnade  supplik  om 
administrationen.  Vidare  kan  anföras,  att  i  adelns  riksdagsmatrikel  står 
gref  Königsmark  utan  förnamn  (Sv.  ridd.  o.  adels  riksdagsprot.,  IX, 
bil.  40).  Då  nu  Otto  Vilhelm  bevisligen  var  vid  riksdagen  närvarande,  kan 
med  gref  Königsmark  icke  gärna  af  ses  någon  annan.  Om  Konrad  Kri- 
stofer också  hade  bevistat  riksdagen,  skulle  man  säkerligen  i  matrikeln  ha 
användt  pluralisformen  Königsmarkar  i  analogi  med  Oxenstiernor,  Sten- 
bockar, Wranglar  etc,  och  i  de  uti  adelsprotokollet  intagna  förteckningarna 
öfver  utskottsledamöter  hade  nog  förnamnen  varit  utsatta,  om  namnför- 
växling kunnat  äga  rum,  men  där  står  öfverallt  endast  gref  Königsmark. 
För  öfrigt  är  det  icke  troligt,  att  händelsen  i  fråga  väckt  så  stor  upp- 
märksamhet, om  båda  hufvudpersonerna  haft  samma  ämbete.  Konrad  Kri- 
stofer Königsmark  var  nämligen  generalmajor  liksom  Karl  Sparre. 

^  Enligt  rikskanslerens  och  Königsmarks  uppgifter  skulle  den  senare 
först  ha  gått  till  höger  men  sedan  blifvit  undanträngd  af  Sparre;  detta 
omnämnes  dock  hvarken  i  landtmarskalkens  redogörelse  inför  rådet  eller  i 
adelns  protokoll  och  förnekades  bestämdt  af  Sparre. 

^  Han  var  generalmajor  och  chef  för  lifgardet,  under  det  att  Königs- 
mark var  öfverste.  Denne  blef  generalmajor  i  kursachsisk  tjänst  1667  men 
i  svensk  tjänst  icke  förrän  1672. 


RANGSTRIDBRNA   INOM   ADELN   UNDER    löOO-TALBT  137 


mark,  som  måtte  känt  sig  generad  af  att  gå  till  vänster 
om  en  friherre,  trängde  sig  vid  ett  lämpligt  tillfälle  fram 
till  grefve  Dohna  och  grefve  Gustaf  Oxenstierna,  hvilka 
gingo  i  ledet  närmast  framför,  hvilket  högeligen  förargade 
Karl  Sparre,  som  utropade:  »Så  aktas  kungliga  resolu- 
tioner!» 

Denna  händelse,  som  antagligen  hade  många  motstyc- 
ken, eftersom  klagomålen  mot  grefvarne  voro  så  allmänna, 
skulle  troligtvis  icke  väckt  synnerligt  uppseende,  om  den 
icke  fått  ett  efterspel  på  riddarhuset.  Följande  dag  afgafs 
nämligen  därstädes  en  berättelse  om  hvad  som  hade  pas- 
serat, och  under  den  öfverläggning,  som  i  anledning  däraf 
uppstod,  yttrade  öfverste  Sjöblad,  att  äfven  3:e  klassen  an- 
såg sig  prejudicerad.  Då  uppträder  grefve  Anton  Stein- 
berg,  känd  såsom  en  stor  bråkmakare,  hvilken  nästan  vid 
hvarje  riksdag  ställde  till  skandaler  på  riddarhuset.  Han 
säger  nu  till  Sjöblad:  »Viljen  I  ock  gå  öfver  grefvarne?» 
Men  innan  Sjöblad  hann  svara,  blandade  sig  Johan  Gyllen- 
stierna  såsom  en  tertius  interveniens  in  i  dispyten  och 
utropade:  »Ja.  hvarför  icke,  om  han  har  bättre  tjänst!» 
Steinberg  vänder  sig  då  till  Gyllenstierna:  »Broder,  vill 
du  detta  determinera,  som  Kongl.  Maj:t  icke  hafver  gjort 
utan  ställt  till  inbördes  civilitet?»  Hvarpå  Johan  Gyllen- 
stiema  svarade:  »Har  jag  bättre  tjänst,  vill  jag  icke  gä 
nedan  om  en  grefve.  >  Nu  uppstod  ett  förskräckligt  oväsen, 
så  att  sekreteraren  antecknade  i  protokollet,  att  han  icke 
kunde  höra  något  mera  »för  sorl  skull».  Steinberg  rusade 
fram  till  Gyllenstierna,  ropande,  att  han  borde  skämmas  att 
så  tala,  och  enligt  hvad  den  senare  efteråt  berättade,  lär 
Steinberg  också  ha  sagt:  »Hvarför  sen  I  så  sur  ut?»  Slut- 
ligen lyckades  landtmarskalken  göra  sig  hörd  och  yttrade, 
att  »om  de  icke  bättre  vilja  hålla  hand  öfver  sitt  riddare- 
hus,  än  härtill  skedt  är,  utan  fara  fram  med  så  heta  ex- 
pressioner  och  sitta  som  på  en  krog,  så  är  bättre  att  vara 
ifrån  riddarhuset».  Därefter  beslöts,  att  som  både  adeln 
och  landtmarskalken  funno  sig  »Isederade»  af  att  somliga 
»med  sådan  chaleurv  springa  från  sina  platser  så  skulle 
saken  inberättas  till  Kungl.  Maj:t. 

Ett  utskott  med  landtmarskalken  i  spetsen  afgick  genast, 
och   rikskansleren   lofvade    att   anställa  en  opartisk  under- 


138  SEVERIN   BEBGH 


sökning,  hvarefter  Königsmark,  Sparre,  Steinberg  och  Gyl- 
lenstierna  inkallades  i  rådet,  en  i  sänder,  samt  förhördes; 
den,  som  därvid  redde  sig  sämst,  var  Steinberg,  som  —  löj- 
ligt nog  —  påstod,  att  han  talat  »utan  någon  animositet>. 
Regeringen  och  rådet  fann  emellertid,  att  grefve  Steinberg 
»mycket  illa  hade  sig  comporterat  och  att  han  därför  meri- 
terade stort  åtal».  Hela  historien  slutade  därmed,  att  riks- 
drotsen  och  rikskansleren  höllo  en  konferens  med  samtliga 
grefvarne  i  lilla  rådkammaren,  h varvid  de  senare  uppmanades 
att  efterlefva  Kungl.  Maj:ts  resolution,  hvilket  de  lofvade, 
»så  mycket  görligit  vore». 

Vid  riksdagen  löfJS,  den  lugnaste  under  Karl  XI:s  för- 
myndareregering, var  rangfrågan  nästan  alldeles  undan- 
skjuten. Man  sysselsatte  sig  i  stället  med  mera  praktiska 
och  mindre  ömtåliga  ämnen,  såsom  bankväsendets  ordnande, 
speciella  lagstiftningsarbeten,  anslag  till  Södertälje  kanal 
m.  m.  Till  underlättande  af  ett  fredligt  samarbete  bidrog 
för  öfrigt  den  omständigheten,  att  regeringen  afväpnade 
Johan  Gyllenstierna  genom  att  utse  honom  till  landtmar- 
skalk,  och  detta  maktpåliggande  uppdrag  fullgjorde  denne 
också  med  en  takt  och  skicklighet,  som  vann  allmänt  er- 
kännande. 

I  förbigående  vidrördes  dock  rangväsendet  äfven  under 
denna  riksdag.  När  nämligen  den  18  juli  fråga  uppstod 
om  adelns  deltagande  i  en  procession  vid  riksskattmästareii 
jGrustaf  Bondes  begrafning,  förklarade  3:e  klassen,  att  den 
gärna  ville  följa  med,  om  man  blott  kunde  få  besked  om  rangen; 
»det  vore  eljest  ondt  att  gå  och  låta  skämma  ut  sig».  Första 
klassen  påminde  då  om  den  kungl.  resolutionen  af  1664, 
hvilken  upplästes.  Men  3:e  klassan  stötte  sig  på  att  ordet 
stånd  var  satt  framför  ämbete  och  åberopade  sig  på  en  för- 
klaring, som  Kungl.  Maj:t  sedan  gifvit  öfver  denna  resolu- 
tion.^ Slutligen  beslöts,  att  adeln  genom  ett  utskott  skulle 
begära  hos  Kungl.  Maj:t  att  få  blifva  vid  26:e  punkten  i 
riddarhusordningen  och  2:a  punkten  i  de  adliga  privilegierna, 


^  Härmed  åsyftas  antagligen  det  avar,  som  adelns  atskott  fick  af 
rådets  deputerade  den  27  juli  1664  och  som  i  form  af  protokollsutdrag  del- 
gafs  adeln  (se  ofvan  s.  135). 


RANOSTRIDERNA   INOM   ADELN  UNDER   1600-TALET  139 

»hvarest    på    begge    ställena    tjänst    och    ämbete    stå   före 
stånd». 

Detta  beslut  synes  icke  haf va  blifvit  verkstäUdt,  ty  en 
månad  efteråt,  den  18  ang.,  gjorde  Anders  LiUiehök  åter 
påminnelse  om  att  3:e  klassen  ofta  önskat  få  ett  bestämdt 
ceremoniale,  hvarför  han  begärde,  att  hvad  däruti  är  vo- 
teradt  måtte  Kungl.  Maj:t  förebringas.  Ett  projekt  till 
snpplik  hade  under  tiden  blifvit  uppsatt  och  remitterades 
nu  till  ett  särskildt  utskott,  som  sammanträdde  redan 
samma  dag  på  eftermiddagen.  Projektet  blef  då  uppläst, 
och  utskottet  ansåg,  att  det  borde  föredragas  inför  samt- 
liga ridderskapet  och  adeln.  ^  Saken  omnämnes  emellertid 
icke  vidare  i  protokollet,  och  säkert  är  i  alla  händelser,  att 
suppliken  aldrig  framlämnades  till  Kungl.  Maj:t.^ 

^  Det  är  utan  tvifvel  detta  projekt,  som  finnes  i  riddarhasarkiyet  i 
ett  häfte,  kalladt  Några  miacellanea  och  innehållande  strödda  jiandlingar 
från  1600-talet.  Förslaget,  som  är  odateradt  och  ej  nndertecknadt,  tyckes 
vara  renskrifvet  efter  ett  koncept.  Här  har  adeln  åt  regeringen  och 
rådet  tillagat  åtskilliga  beska  piUer,  ehom  pä  sedvanligt  sätt  insockrade  i 
vackra  fraser.  Bland  annat  förekommer  en  utförlig  kritik  af  16G4  års 
kung],  resolution.  Angående  de  i  denna  resolution  fastslagna  fyra  syn- 
punkterna, som  hvar  och  en,  så  godt  han  kunde,  borde  iakttaga  vid  be- 
stämmande af  en  persons  rang,  säger  sig  adeln  hafva  önskat,  att  samma 
momenter  i  den  ordning  hade  blifvit  införda,  som  privilegierna  den  diktera, 
där  deras  2:a  punkt  så  väl  dom  riddarhusordningens  26:e  punkt  ämbeten  och 
tjänster  framför  stånd  och  andra  omständigheter  föredrager.  Vidare  talas 
det  om  den  oförmögenhet  och  ofullkomlighet,  som  tyvärr  hos  nästan  hvar 
och  en  människa  finnes  till  att  kunna  alla  de  af  K.  K.  M:t  andragna  mo- 
menter, helst  där  fiera  än  ett  hos  samma  person  äro  att  konsiderera,  »efter 
deras  vikt  således  öf verväga,  jämka  och  proportionera,  så  att  man  skaU 
kunna  privatim  däröfver  fatta  någon  dijud]kation>.  i  synnerhet  som  rådet 
själft,  ehuru  i  besittning  af  konungslig  makt  och  myndighet,  icke  ens  i  ett 
af  förbemälta  momenter,  nämligen  ämbetet ,  har  förmått  >  något  visst  att  sluta 
och  determinera>.  Adeln  framhåller  också,  att  om  hvar  och  en  skall  få 
Sjjälf  bestämma  sin  rang  i  förhällande  till  en  annan,  så  är  det  fara  värdt, 
»att  sådan  dijudikation  efter  mänsklig  svaghet  och  den  kärlek,  som  en  och 
annan  mera  drager  till  sig  själf  än  till  andra,  esomoftast  lärer  falla  honom 
själf  alltför  favorabel  och  andra  alltför  vedervärdig  och  ogin».  Vid  sidan 
1^  dessa  tämligen  närgångna  anmärkningar  förekomma  emellertid  uttryck 
af  det  mest  Öfverdrifna  beröm.  Där  talas  om  K.  Maj:ts  »prudence»,  för- 
siktighet och  9tora  rättrådighet;  resolutionen  af  1664  säges  vara  grundad  på 
»kraftiga  och  konsiderabla»  skäl  och  argumenter,  som  böra  anses  med  »ad- 
miration»  och  hållas  i  den  allra  största  »respekt  och  estime»  etc.  Om  man 
icke  visste,  att  ett  dylikt  uttryckssätt  var  vanligt  och  så  att  säga  hörde 
till  pjesen,  skulle  man  nästan  kunna  tro,  att  rådet  här  gjordes  till  före- 
mal för  drift.  —  Kärnpunkten  i  den  långa  suppliken  —  den  upptager  15 
tätt  skrifiia  folioaidor  —  var  ett  upprepande  af  adelns  vid  de  båda  före- 
gående riksdagarna  framställda  begäran  om  en  bestämd  rangordning,  som 
alla  skuUe  vara  skyldiga  att  rätta  sig  efter. 

^  Vid  ett  utskottssammanträde  den  4  okt.  1672  upplästes  »det  gamla 
supplikationskonceptet,  som  anno  1668  var  uppsatt  men  icke  till  Hans 
Kungl.  Majrt  öfvergifvet.»     (Sv.  Bidd.  o.  Adels  riksdagsprot.,  XI,  s.  d8). 


140  SEVERIN  BBROH 


Men  äfven  i  ett  annat  sammanhang  blef  rangfrågan 
vid  denna  riksdag  uppmärksammad.  Regeringen  framlade 
nämligen  ett  förslag  till  begrafningsordning,  och  i  ett  ut- 
skottsbetänkande angående  denna  sak  framhölls  såsom  skäl, 
hvarför  man  borde  afskaffa  alla  processioner  vid  begraf> 
ningar,  äfven  det,  att  »vidlyftigheter»  och  »förargelser» 
med  afseende  på  rang  därigenom  nästan  alldeles  skulle 
kunna  undvikas. 

Om  således  en  viss  politisk  stiltje  var  utmärkande  för 
riksdagen  1668,  så  kan  detta  däremot  ingalunda  sägas  om 
förmyndaretidens  sista  riksdag  1672.  Då  bröt  stormen  lös 
igen;  de  motsatta  meningarnas  förkämpar  voro  lika  slag- 
färdiga som  förut,  men  hos  majoriteten  på  riddarhuset  var 
hoppet  om  framgång  större,  ty  nu  satt  Johan  Gyllen- 
stierna  själf  i  rådet,  och  man  hade  all  anledning  att  för- 
moda, att  han  energiskt  skulle  söka  genomdrifva  sina  åsikter 
om  rangväsendets  ordnande,  ifall  den  saken  kom  på  tal, 
och  häruti  bedrog  man  sig  icke  heller.  A  andra  sidan 
fingo  grefvarne  på  riddarhuset  vid  denna  riksdag  ett  godt 
stöd  hos  själfve  landtmarskalken,  grefve  Gustaf  Oxenstierna, 
hvilken  ingalunda  uppträdde  med  den  opartiskhet,  som  man 
kunde  ha  skäl  att  vänta  hos  adelns  talman;  han  hade 
mycket  svårt  att  dölja  sina  sympatier  för  de  grefliga  an- 
språken och  sin  motvilja  mot  flertalets  uppfattning,  ja,  han 
försökte  till  och  med  ibland  att  hindra  voteringar  och  gjorde 
svårigheter  vid  framförandet  af  adelns  suppliker  till  rege- 
ringen och  rådet. 

Det  som  närmast  förorsakade  rangstridens  återupp- 
tagande, var  frågan  om  konungaförsäkran.  Med  anledning 
af  regeringens  hemställan  i  den  kungliga  propositionens 
första  punkt,  hvilken  handlade  om  konungens  myndighets- 
förklaring och  öfvertagande  af  regeringen,  tillsatte  adeln 
ett  utskott,  som  utarbetade  ett  projekt  till  konungaför- 
säkran. När  detta  projekt  den  28  sept.  upplästes  på  riddar- 
huset, föreslog  3:e  klassen  ett  tillägg  till  sjette  punkten, 
innehållande,  att  »hvar  och  en  skall  efter  sin  tjänst  hedrstö 
och  efter  riksens  förråd  till  dess  nödtorftiga  uppehälle 
blifva  försedd»,  hvilket  bifölls  af  båda  de  andra  klas- 
serna. 


RANGSTRIDERNA  INOM   ADELN   UNDER   1600-TALBT  141 


Vid  de  konferenser,  som  sedan  höllos  den  1  och  2  okt. 
mellan  regeringen  och  rådet  samt  adelns  utskott,  måtte 
kndtmarskalken  icke  hafva  tillräckligt  tydligt  framhållit 
adelns  önskningar,  ty  när  han  den  3  okt.  på  riddarhuset 
redogjorde  för  resultatet  af  den  sista  konferensen,  blef  han  af- 
bruten  af  flera  personer,  som  med  en  viss  häftighet  begärde 
att  få  veta,  hurudan  resolution  gifvits  angående  ämbetenas 
hedrande  framför  ståndet.  Och  när  landtmarskalken  endast 
gaf  undvikande  svar,  uppstod  en  oro  i  lägret,  hvilken  små- 
ningom urartade  till  »ett  farligit  allarm»,  som  det  heter  i 
protokollet;  många  sprungo  :»med  ifver»  från  sina  platser, 
och  de  flesta  bullrade  »med  en  sådan  confusion  och  sorl, 
att  ingen  kunde  föra  det  till  pennan».  Sedan  den  upprörda 
sinnesstämningen  omsider  blifvit  något  lugnare,  begärdes 
votering  om  saken.  Landtmarskalken,  som  hela  tiden  icke 
utan  talang  uppträdt  som  en  sannskyldig  advokat  för  gref- 
varne,  synes  helst  ha  velat  förekomma  en  omröstning,  men 
då  han  insåg,  att  detta  icke  var  möjligt,  utropade  han 
otåligt:  »Voteren  i  Jesu  namn!»  2:a  och  3:e  klasserna 
röstade  för,  att  adeln  åter  skulle  ingå  till  Kungl.  Maj:t 
med  en  supplik,  men  då  l:a  klassen  skulle  säga  sitt  votum, 
blef  omröstningen  af  bruten  genom  en  häftig  dispyt  mellan 
grefvarne  och  friherrarne.  Saken  var  i  alla  fall  af  gjord, 
eftersom  två  klasser  fattat  samma  beslut.  Men  nu  inträf- 
fade ett  besynnerligt  uppträde.  Landtmarskalken  lade  näm- 
ligen stafven  ifrån  sig  på  bordet  och  vägrade  att  frambära 
suppliken,  förrän  han  fått  Kungl.  Maj:ts  tillstånd.  »Jag 
understår  mig  icke»,  sade  han,  »att  frambära  något,  som 
jag  vet  icke  vara  behagligt .  .  .  Jag  kan  icke  tala  emot 
mig  och  mitt  stånd  utan  vill  först  förfråga  mig.»  Sedan 
tänkte  han  aflägsna  sig  och  hade  redan  under  allmän  rö- 
relse i  salen  hunnit  till  dörren,  då  man  i  sista  stund  lyckades 
öfvertala  honom  att  återvända.  Slutet  blef,  att  ett  ut- 
skott tillsattes  för  att  uppsätta  suppliken. 

Emellertid  hade  ryktet  om  hvad  som  passerade  på 
riddarhuset  spridt  sig  hastigt  nog.  »Fåfängt  är  att  stryka 
öfver  detta,  ty  hela  staden  är  full  där  af»,  yttrade  riks- 
kansleren  i  rådet  på  eftermiddagen.  Han  tyckes  för  öfrigt 
ha  blifvit  riktigt  uppskrämd,  ty  han  sade  sig  befara,  »det 
sådant   kan   hafva   någon   farlig   suite  och  förorsaka  större 


142  SEVERIK  BHIUjFH 


villervalla,  om  det  icke  i  tid  blifver  stilladt  och  reme- 
dieradt  ...  Jag  har  af  andra  fömummit»,  tillade  han,  »att 
i  dag  var  en  sådan  motas,  att  föga  fattades,  att  man  icke 
hade  gripit  till  värjan.» 

Riksdrotsen  sade  sig  »hisna,  när  han  betänker,  att  ge- 
mene man  vet  tala  om  detta  väsendet .  .  .  G-ud  gifve  de 
många  ceremonierna  vore  afskaffade». 

Under  den  diskussion,  som  sedan  utspann  sig,  yttrade 
Johan  Gryllenstierna,  att  man  borde  »röja  ur  vägen  det,  som 
kan  förorsaka  missförstånd»,  men  Benkt  Horn  och  andra 
kommo  åter  fram  med  det  vanliga  argumentet  om  uppskof, 
tills  konungen  blefve  myndig.  Man  beslöt  emellertid  att 
tillsvidare  afvakta  adelns  supplik. 

Denna  lät  icke  länge  vänta  på  sig.  Den  10  okt.  blef 
den  uppläst  och  antagen  på  riddarhuset  samt  öfverlämnades 
samma  dag  till  Kungl.  Maj:t.^  Adeln  framhåller  i  början, 
hurusom  man  redan  1660  fått  löfte  om  ett  ceremoniel  men 
hittills  icke  kommit  i  åtnjutande  däraf,  »vidare  än  att 
Eders  Kongl.  Maj:t  oss  med  dess  nådiga  resolution  de  anno 
1664  till  civilitet  och  andra  circumstancer  och  reflexioner 
månde  remittera».  Sedan  följer  en  visserligen  i  ganska 
hofsamma  ordalag  affattad  men  dock  dräpande  kritik  af 
nämnda  resolution,  h vilken  nu  —  enligt  adelns  mening  — 
borde  upphäfvas  och  ersättas  med  en  speciell  rangordning. 
För  öfrigt  är  suppliken  full  af  variationer  öfver  samma 
tema,  som  förut  mångfaldiga  gånger  upprepats  i  olika  ton- 
arter. Mot  slutet  får  den  nästan  en  poetisk  anstrykning: 
»De  frukter,  som  därutur  (nämligen  ur  en  efter  adelns  re- 
cept tillagad  rangordning)  böra  emanera  och  utgå,  kunna 
icke  annat  blifva  än  så  mycket  mera  glorieuse  för  Eders 
Kongl.  Maj:t,  så  och  för  dess  rike  och  stat  tilldrägliga, 
gagneliga  och  Ijufliga,  som  att  Kongl.  Maj:t  lärer  häri- 
genom befordra  Guds  ära,  förtaga  åtskilliga  vederviljor  odk 
oenigheter  och  ibland  sina  undersåtar  stadfästa  freden  och 
vänskapen  .  .  .  Och  när  gemötema  äro  sammanknippade 
uti  ett  godt  förstånd  och  endräkt,  så  kan  ingen  rest 
eller  kvarlefvor  blifva  öfriga  utaf  någon  annan  semula- 
tion    än    allena   den,    som   loflig   och  berömlig  är,  och  utaf 


*  Suppliken  är  tryckt  i  Sv.  ridd.  o.  adels  riksdagsprotokoU,  XI,  bU.  5: 


RAKGSTRIDERNA  INOM  ADELN   UNDER   1600-TALBT  143 

livilken  hvar  och  en  lärer  animeras  att  vilja  den  ene  den 
andre  med  dygd,  qvaliteter  och  meriter  öfverträffa  eller 
åtminstone  inbördes  hvarannan  hjelpa  och  understödja  uti 
trohet,  nit  och  zéle.» 

Adelns  otålighet  var  nu  större  än  någonsin,  ty  tre  sär- 
skilda gånger  skickades  utskott  upp  till  slottet  för  att  på- 
minna om  svar.  Såsom  skäl  för  ett  påskyndande  af  sakens 
behandling  framhöll  utskottet  vid  den  andra  audiensen,  att 
adeln,  ifall  ingen  rangordning  före  konungens  myndighets- 
förklaring utfärdades,  icke  skulle  kunna  deltaga  i  de  där- 
med förenade  festligheterna;  karuseller,  ringränningar  o.  d. 
sknlle  nämligen  då  äga  rum.  När  sedan  öfverste  Sperling 
på  riddarhuset  föreslog,  att  man  för  tredje  gången  skulle 
gå  upp  till  Kungl.  Maj:t,  försökte  landtmarskalken  af  styra 
detta,  men  förgäfves. 

Kådet  hade  emellertid  redan  efter  den  andra  påstöt- 
ningen funnit  för  godt  att  taga  saken  i  allvarligt  öfver- 
vägande.  Först  behandlades  själfva  principfrågan,  om  äm- 
bete skulle  gå  före  stånd,  hvarvid  Johan  Gyllenstierna  och 
grefve  Nils  Brahe  voro  de  mest  framstående  representan- 
terna for  de  motsatta  åsikterna.  Några  nya  argumenter 
kunde  dock  knappast  framdragas  å  någondera  sidan,  men 
grefve  Brahe  vände  sig  emot  adelns  onekligen  något  skruf- 
vade  resonemang  om  festligheterna  vid  tronbestigningen ; 
»om  intet  annat  vore»,  menade  han,  »som  skalle  drifva  dem 
till  att  anhålla  om  ett  ceremoniel  och  att  få  svar  inom  8 
dagars  tid»,  så  kunde  man  väl  vänta  ännu  några  veckor 
och  låta  konungen  själf  lösa  knuten.  Rikskansleren  intog 
en  förmedlande  ståndpunkt;  han  medgaf  visserligen,  att  de 
högsta  tjänsterna  böra  gå  före  stånd  och  börd,  men  ville 
icke,  att  denna  regel  skulle  utsträckas  till  alla  tjänster, 
bland  annat  därför,  att  i  så  fall  många  ofrälse  personer, 
såsom  öfverstar,  sekreterare  m.  fl.,  skulle  få  högre  rang  än 
adelsmän,  hvilket  han  tydligen  ansåg  vara  betänkligt.  Här- 
emot invände  Knut  Kurck,  att  »sådane  meritera  att  blifva 
adelsmän,  och  den  som  längst  har  tjänt,  går  framför  de 
andra».  Saken  af  gjordes  till  sist  genom  en  votering,  i 
hvilken  det  frisinnade  partiet  segrade.  Det  beslöts  näm- 
ligen, »att  det  fundamentet  skall  blifva,  att  kall  och  äm- 
bete skall  gå  före  stånd». 


144  SEVERIN   BEROH 


Detta   skedde   den    15   nov.     Grmndsatsen   var   således 
ändtligen  fastslagen  i  enlighet  med  adelns  upprepade  gånger 
uttalade    önskningar.      Men    sedan   återstod   att   bestämma 
ordningen    mellan  ämbetena,  och  för  det  ändamålet  utarbe- 
tades  under  Johan  Gyllenstiernas  auspicier  ett  projekt  till 
rangordning,^    hvilket  foredrogs  i  rådet  den  26  och  27  nov. 
samt  den  9  dec.    Förslagets  motståndare  ansträngde  sig^  nu 
att   göra   alltsammans   om  intet  dels  genom  att  framhålla, 
huru   svårt,  ja  omöjligt  det  vore  att  ställa  alla  till  freds, 
dels  genom  att  åter  påyrka  uppskof,  hvilket  var  detsamma 
som    att   upprifva   beslutet   af  den    15  nov.;  och  när  detta 
icke   lyckades,  sökte  de  att  inskränka  antalet  tjänster,  som 
i    rangordningen    upptogos,    till    det   minsta   möjliga.     De 
första  punkterna  i  projektet  antogos  emellertid  utan  svårig- 
het.    Det   bestämdes,   att   näst   efter   riksråd   skulle  följa 
generalguvernörer    och  fältmarskalkar,  hvilka  skulle  hafva 
samma   rang   och   gå  efter  tjänsteålder;  sedan  de  tre  riks- 
tjänsterna:   rikstygmästare,    riksstallmästare    och   riksjäg- 
mästare; vidare  generaler  och  generallöjtnanter  utan  några 
motsvarande    civila   ämbeten    samt  efter  dem  hofkansleren. 
Så  långt  gick  det  bra,  men  när  man  kom  till  landshöfdin- 
gar,    amiraler   och    generalmajorer,    var   det  slut  med  enig- 
heten.    I  projektet  voro  landshöfdingarne  placerade  framför 
amiraler  och  generalmajorer.     Men  nu  uppträdde  grefvame 
med  rikskansleren  i  spetsen  samt  äfven  andra  mycket  ifrigt 
såsom   generalmajorernas   försvarare.     Dessa  senare  måste, 
menade  rikskansleren,  tjäna  i  några  och  tjugu  år,  innan  de 
nå  den  chargen,  men  mången,  som  tjänar  6  eller  8  år,  kan 
blifva  landshöfding.    Grefve  Stenbock  påpekade,  att  general- 
majorer kunna  blifva  landshöfdingar  men  att  intet  exempel 
finnes,    det   någon    landshöfding    blifvit  generalmajor.     Och 
Nils  Brahe  fruktade,  att  mången  genom  den  nu  föreslagna 
rangordningen  kunde  »disgusteras».     Men  Klas  Båiamb  frå- 
gade  då  med  skäl,  hvarför  det  vore  »mindre  betänkligt  att 
disgustera    så   många   ärliga    män,  som  äro  landshöfdingar, 
än    några  få,  som  äro  generalmajorer».     Knut  Kurck  fram- 
höll,   hurusom   landshöfdingen  representerar  konungen  själf 
i  sitt  landshöfdingedöme  och  sitter  där  i  Hans  Maj:ts  ställe; 

^  Ett   odateradt   och   något   oredigt   koncept,    skrifvet  af  sekreteraren 
Lillieilycht,    finnes  bland  Handlingar  angående  rangordningar  i  riksarkivet. 


RANOSTRIDERNA   INOM  ADELN  UNDER    1600-TALEt  145 


mången  hade  också  vid  unga  år  blifvit  riksråd,  men  icke 
kunde  kan  därför  gå  nedan  om  den,  som  tjänat  längre.  — 
Den  egentliga  anledningen  till  att  åtskilliga  högadliga 
herrar  togo  parti  för  generalmajorerna  mot  landshöfdin- 
game,  synes  hafva  varit  den,  att  en  och  annan  uppkomling 
tidigt  nog  blifvit  landshöfding.  Särskildt  nämndes  ett  par 
gånger  under  debatten  landshöfding  Graan.  Men  Johan 
Gyllenstierna  anmärkte,  att  om  konungen  ^»känt  honom 
värdig  till  tjänsten,  så  måtte  han  ock  af  andra  kännas  god 
till  att  ha  äran».  Och  Knut  Kurck  insinuerade,  att  det 
kanske  funnes  generalmajorer,  som  icke  voro  af  bättre  släkt. 
—  Efter  en  mycket  långvarig  diskussion,  som  delvis  rörde 
sig  omkring  den  redan  afgjorda  hufvudfrågan  om  börd  och 
ämbetsmeriter,  *  framställdes  slutligen  ett  medlingsförslag, 
enligt  hvilket  landshöfdingar,  generalmajorer  och  amiraler 
skulle  sammanslås  till  en  rangklass  och  gå  »pari  passu:^ 
efter  tjänsteålder.    Detta  blef  också  rådets  beslut. 

Sedan  talades  om  öfverkammarherrar  och  hofmarskalkar, 
och  i  enlighet  med  projektet  beslöts,  att  de  förra  skulle 
hafva  företräde.  Såsom  motiv  anfördes  bland  annat,  att 
»om  de,  som  äro  kring  om  H.  Maj :t,  icke  hafva  den  lustre, 
som  sig  bör,  så  tyckes,  att  H.  Maj:t  därmed  sker  för  när», 
samt  att  »det  ämbetet  bör  vara  i  estime,  på  det  att  andra 
få  den  ambition  att  uppvakta  H.  Majrtv. 

Efter  hofmarskalkar  ne  följde  i  projektet  ytterligare 
tre  rangklasser,  nämligen  vice  presidenter  och  råd  i 
kollegierna,  vidare  statssekreterare  och  landsdomare  i 
Skåne  samt  slutligen  hofstallmästare,  hofråd,  öfverstar  och 
amirallöjtnanter.  Inom  hvar  och  en  af  dessa  klasser  skulle 
man  rätta  sig  efter  tjänsteåldern.  Här  stötte  man  på  nya 
svårigheter.  Somliga  ville  t.  ex.,  att  kollegierna  icke  skulle, 
såsom  i  projektet,  vara  likställda  utan  rangeras  i  bestämd 
ordning.  Vidare  frågades,  om  endast  krigs-,  kansli-  och 
kammarråd  —  de  enda,  som  på  den  tiden  hade  rådstitel  — 
skulle  hafva  rang  och  icke  t.  ex.  assessorerna  i  Svea  hof- 
rätt,  hvilka,  såsom  riksskattmästaren  anmärkte,  visserligen 
icke   hafva   namn    af   råd    men    likväl  göra  detsamma  som 

^  Denna  del  af  protokollet  återgifves  som  bilaga  nedan  sid.  150.  De 
olika  synpunkterna  framhäfvas  här  sä  skarpt  och  tydligt,  att  man  får  en 
Birdeles  klar  föreställning  om  rangfrågans  egentliga  innebörd. 


146  SEVEBIN  BERGH 


råd.^  En  särskild  tvistefråga  var,  om  vice  presidenten  i 
Svea  hofrätt  skulle  hafva  företräde  framför  de  öfriga  vice 
presidenterna,  öfverstarnes  ställning  var  också  omtvistad, 
ty  åtskilliga  ansågo,  att  dessa  i  projektet  fått  alltför 
låg  rang. 

Då  uppträdde  till  sist  (den  9  dec.)  Benkt  Horn  med 
ett  förslag,  som  tvärt  af  klippte  diskussionen.  »Vi  se>,  sade 
han,  »huru  vi  äro  en  peine  att  göra  rangen  emellan  dessa 
få  tjänsterna,  som  vi  nu  hafva  tält  om  .  .  .  Ar  icke  då 
bäst  att  göra  ceremonielet  kort  och  stanna  vid  landshöfdin- 
gar  och  generalmajorer?»  Men  som  rådet  ju  redan  hade 
fattat  beslut  om  öfverkammarherrar  och  hofmarskalkar, 
föreslog  rikskansleren,  att  äfven  dessa  skulle  medtagas, 
hvilket  också  godkändes. 

Följande  dag,  den  10  dec.  1672,  utfärdades  rangord- 
ningen.^ Och  adeln  hade  nog  skäl  att  vara  nöjd  med  den- 
samma, åtminstone  om  man  jämför  den  med  resolutionen  af 
1664.  Men  i  ett  hänseende  var  den  dock  otillfredsställande 
för  dem,  som  drefvo  den  satsen,  att  en  persons  rang  ute- 
slutande och  under  alla  omständigheter  skulle  bero  på  hans 
ämbetsstäjlning.  I  den  nya  rangordningen  var  nämligen 
regeln  om  ämbetes  företräde  framför  stånd  tillämpad  endast 
på  de  högsta  tjänsterna,  men  om  de  andra,  som  icke  voro 
i  ceremonielet  upptagna,  hette  det,  att  man  borde  kon- 
siderera  »stånd,  börd,  venerabel  ålder,  förnäma  embeten  och 
andra  skäliga  förmåner>^. 

Adelns  program  i  rangfrågan  var  således  icke  fullstän- 
digt realiseradt  genom  1672  års  rangordning,  men  hvad  som 
återstod  att  göra  det  blef  gjordt  1680.  Uppslaget  tUl  en 
ny  diskussion  på  riddarhuset  om  rangväsendet  gafs  af  en 
öfverste,  som  hette  örneklo. 

Midt  under  sammanträdet  den  20  nov.  1680  framträdde 
han  nämligen  och  föreslog,  att  rangverket  nu  borde  »komma 
till  fuUkommenhet»,  och  det  så  väl  fbr  män  som  för  deras 
hustrur.    I   alla   andra  stater  och  republiker  vore  det  lag, 

^  Georg  Gyllenstierna  yttrade,  att  >sal.  konnngeii>  ville  gifya  asses- 
sorerna i  hofrätten  titel  af  råd^  men  eftersom  de  alltid  ha  hetat  assessorer^ 
ville  de  bli  därvid.  Och  grefve  Johan  Stenbock  tiUade,  att  de  kunde  kallas 
justitieråd  men  icke  hofrättsråd. 

^  Tryckt  hos  Stiernman,  a.  st.,  II,  S..1687. 


RANGSTRIDERNA   INOM   ADELN   UNDER    1600-TALBT  147 


att  hustrun  har  samma  rang  som  mannen,  men  här  är  det 
icke  så,  utan  kommer  en  adelsmans  hustru  i  samkväm  med 
de  stora  släkterna,  blir  hon,  äfven  om  hennes  man  har  ett 
högt  ämbete,  så  föraktad  af  grefve-  och  friherrefruama  och 
deras  barn,  att  hon  måste  hålla  sig  dädan. 

Betta  väckte  stor  munterhet,  och  somliga  sade,  att  han 
icke  törs  hem  till  sin  hustru,  om  han  icke  skaffar  henne 
rang.  Flera  unga  herrar  samlade  sig  omkring  Orneklo  och 
gåfvo  honom  åtskilliga  »pikante  ord».  Men  Hans  Mörner 
yttrade,  att  det  ändå  icke  är  så  galet,  det  örneklo  säger, 
om  han  bara  får  tala  ut.  Sedan  uppträdde  Hans  Wacht- 
meister  med  ett  långt  anförande.  Han  sade  sig  visserligen 
icke  vilja  gå  vidare  än  till  »manfolken»  men  ansåg,  att 
rangordningen  borde  utsträckas  till  de  lägre  tjänsterna. 
Efter  äran  är  dygdemas  lön,  hvilket  K.  M:t  redan  erkänt 
genom  att  förordna  om  högre  ämbetsmäns  rang,  hvarför 
skall  man  icke  med  skäl  af  H.  K.  M:t  kunna  begära,  att 
H.  M:t  bevisar  »de  nedrigare  betjänte»  samma  nåd  och  dem 
assignerar  vissa  ställen  och  grader,  från  hvilka  ingen  må 
hafva  makt  att  tränga  dem?  Till  sist  accentuerade  han, 
att  han  endast  talade  om  manfolksrangen,  »ty  om  frun- 
timret», sade  han,  »understår  jag  mig  så  mycket  mindre 
att  röra,  00m  sal.  konung  Karl  Gustaf  hafver  måst  be- 
känna, att  göra  rang  emellan  fruntimret  vore  en  så  svår 
ting  att  determinera,  att  han  förskräcktes  därför;  därför  är 
det  ock  ännu  blifvet  ogjordt,  som  det  ock  bäst  är.» 

Diskussionen  fortsattes  emellertid  både  länge  och  väl 
»med  löje  och  inblandadt  pikanteri  på  Örneklo».  Den  ende, 
som  talade  till  förmån  för  damerna,  var  vice  presidenten 
Grass,  som  förklarade,  att  3:e  klassen  önskade  en  rang- 
ordning äfven  för  kvinnfolk. 

Något  beslut  fattades  dock  icke;  men  följande  dag  upp- 
läste Hans  Wachtmeister  ett  projekt  till  supplik  angående 
rangen,  hvilket  »fanns  mycket  väl  och  moderat». 

Per  Sparre  gjorde  dock  ett  inkast,  nämligen  att 
många  »vackra»  män  funnos  utom  adeln,  såsom  kaptener, 
majorer,  öfverstelöjtnanter.  Huru  skulle  då  de  anses  uti 
i*angen? 

Härpå  svarade  Hans  Wachtmeister,  att  de  gå  efter 
tjänsten. 


148  SEVSRIN  BBROH 


Detta  föranledde  Stålarm  att  utropa:  >Så  haiVer  adels 
man  ingen  förmån  för  det  han  är  adelsman,  om  en  annai 
utom  riddarhnset  hafver  samma  förmån!» 

Hans  Waehtmeister:  »I  lika  charger  hafver  adelsmai 
preferensen.;. 

Detta  lilla  intermezzo  är  jämte  rikskanslerens  ocl 
Knut  Kurcks  ofvan  anförda  yttranden  (se  s.  143)  bely 
sande  för  uppfattningen  af  de  ofrälse  ämbetsmännens  ställ 
ning  i  förhållande  till  de  adliga. 

Den  "29  nov.  anhöll  öfverste  örneklo,  att  Wachtmeisteu 
förslag  åter  skulle  uppläsas  och  tillägg  göras  om  kvinii! 
folken.  Då  detta  bestreds,  emedan  saken  redan  vore  al 
gjord,  framlades  en  af  några  adelsmän  undertecknad  sär 
skild  supplik,  i  hvilken  begärdes,  att  hustrun  må  följa  su| 
mans  kondition,  och  att  inga  andra  konsiderationer  äd 
chargerna  böra  gälla. 

Båda  supplikerna*  öfverlämnades  sedermera  till  K.  M; 
och    besvarades    med  en  skyndsamhet,  som  bjärt  sticker 
mot  långsamheten  under  förmyndartiden.     Eedan  den  4  d 
utfärdades   nämligen    en   kungl.  resolution  på  åtskilliga 
adeln  insinuerade  ärenden.*    Om  rangväsendet  heter  det  d 
»Kongl.    Maj: t   vill   också   med   det  första  låta  vidare  fo 
sätta   den   för   detta   allaredo   påbegynta   förordningen  oi 
rangen    och   det    till    följe    i    lika  måtto  om  rangen  för 
öfriga   betjänte  en  viss  disposition  och  reglemente  med  d 
forderligaste  författa;  bepröfvandes  KongL  Maj:t  emelle 
på  raison  och  skäl  grundadt  hvad  som  någre  af  ridderska 
och    adeln    uti  deras  ingifne  underdåniga  skrift  begära 
anhålla  om  angående  rangen  emellan  kvinnfolken,  näntU, 
att    hustrun    följer   mannens   tjänst,   eftersom    ock    Konj 
Maj:t  detsamma  härmed  vill  hafva  stabilierat  och  förordn 
så  att  härvid  inga  andra  konsiderationer  än  chargerna  gä 
skola;    men   de,    som   ogifta   äro,  hafva  rangen  sig  emel 
efter  åldern  och  som  de  äro  gamla». 


^  De   äro   tryckta   i  Sv.  ridd.  o.  adels  riksdagsprotokoll,  XIII,  bU.| 
o.   23.     Suppliken    om   fruntimmers   rang   är   undertecknad   af  friherri 
R.    von  Ascheberg,  Otto  Vellingk  (för  sig  själf  och  för  Taube  af  Kuddi 
B.   de   Mortaigne,   Hans   G.  Mörner  och  Reinh.  Rehbinder  samt  tjuga  U 
möter   af  3:e  klassen.    Det  är  att  märka,  att  friherrarne  tillhörde  de  aj 
yngsta  friherrliga  ätterna. 

«  Tryckt  hos  Stiernman,  a.  st.,  II,  s.  1870  o.  f. 


RANGSTRIDERNA  INOM  ADELN   UNDER    1600-TALBT  149 


Trots  gycklet  på  riddarhuset  och  »pikanterierna»  mot 
Ömeklo  hade  konungen  således  fullständigt  gillat  den  se- 
nares  förslag  och  icke  tvekat  att  villfara  3:e  klassens  önskan. 
Tillägget  om  ogifta  fruntimmer  åsyftade  kanske  att  bota 
deras  rangsjuka. 

Det  i  resolutionen  utlofvade  reglementet  utfärdades 
sedan  den  10  dec.^  och  upplästes  samma  dag  på  riddar- 
huset. 

Angående  denna  rangordning  må  först  en  anmärknings- 
värd omständighet  framhållas.  Medan  under  förmyndare- 
tiden rangfrågan  gifvit  anledning  till  ändlösa  diskussioner 
och  onödigt  prat,  finnes  —  så  vidt  jag  kunnat  se  —  icke 
ett  enda  ord  om  den  saken  i  1680  års  rådsprotokoll.  Rang- 
ordningen utfärdades  antagligen  utan  rådets  hörande.  Hvad 
innehållet  beträfi^ar,  ökades  nu  antalet  rangklasser  från  9 
till  28,  den  sista  omfattande  ryttmästare,  kaptener  och 
assessorer  i  kollegierna.  Öfverstarne  fingo  högre  rang  än 
enligt  1672  års  projekt;  de  ställdes  nämligen  näst  efter 
hofmarskalkar  samt  före  statssekreterare,  vice  presidenter 
och  råd  i  kollegierna.^  I  inledningen  fastslås  nu  utpu 
någon  inskränkning  den  grundsatsen,  att  vid  bestämmande 
af  rang  »inga  andra  konsiderationer  än  chargerna  mage  gälla». 

Det  var  således  konung  Karl  XI  som  till  sist  löste 
detta  liksom  så  många  andra  svåra  problem.  Men  den  po- 
litiska ställningen  var  också  nu  en  helt  annan  än  förut. 
Gustaf  Bondes  profetia  (hade  gått  i  fullbordan:  det  som 
öfvergått  den  danska  adeln,  hade  inträffat  äfven  här.  Hög- 
adelns makt  var  bruten,  och  »herreståndet»  kunde  under 
sådana  omständigheter  icke  längre  hafva  någon  betydelse 
vid  rangväsendets  ordnande,  ja,  det  blef  blott  en  tidsfråga, 
när  klassindelningen  skulle  försvinna  äfven  på  riddarhuset. 

^  Finnes  särskildt  tryckt  och  dessutom  i  Stiernmans  > Samling  af 
kungl.  bref,  Btadgar>  etc,  IV,  s.  294  o.  f. 

^  Eedan  1675  hade  K.  Maj: t,  pä  förfrågan  af  fältmarskalken  Gustaf 
Baner,  resolverat,  att  vid  krigsrätters  hällande  i  krigskollegium  öfverstarne 
skulle .  hafva  säte  framför  de  krlgsräd,  som  icke  därjämte  innehade  eller 
förut  innehaft  någon  öfverstecharge  (Eiksreg.  11  april  1675).  —  Att  öf- 
verstarne fingo  rang  framför  statssekreterarne,  torde  icke  hafva  behagat  de 
senare.  I  riksarkivet  (Handlingar  ang.  rangordningar)  finnes  ett  odateradt 
memorial,  där  det  med  anförande  af  åtskilliga  exempel,  särskildt  från 
Karl  X  Gustafs  tid,  bevisas,  att  statssekreterare  borde  hafva  högre  rang  än 
öfverstar.  Det  var  också  den  principen,  som  följdes  vid  upprättandet  af 
förslaget  tiU  1672  års  rangordning  (se  of  van  s.  145). 

Hist.  Tidskrift  1896.  11 


150  SEVERIN  BERGH 


Bilaga. 

Utdrag  ur  riksrådets  protokoll  den  26  november  1672.^ 

Hr  Rolamb:  Nar  Konungen  befaller  en  ting,  så  måtte  under- 
såtame  lyda;  älliest  går  aldrig  rätt  till.  När  Hans  Maij:tt  har  slutit 
en  ting  och  sagt,  at  dhet  så  skall  hållas  dermedh,  så  vore  en  mycket 
fahrlig  ting  dhet,  oni  någon  ville  säga,  han  är  inthet  tillfredz  der- 
medh,  och  understode  sig  att  disputera  Hans  Maijrttz  stadga. 

Hr  Johan  Gyllenstierna  Jör[ansson]:  Dhen,  som  sätter  sig  dher- 
emot,  bör  exemplariter  straffas.  Och  den,  som  har  varit  värdig  till 
at  få  itt  embete  af  Hans  Maijitt,  han  bör  också  åtniuta  dhen  ähran 
och  respecten,  som  det  samma  embete  tillkommer,  och  den,  som  har 
ringare  tienst,  inthet  understa  sig  at  gå  öfver  den,  som  förnähmare 
tienst  har. 

Grefve  Stenbock:  Hvar  står  dhet,  at  den,  som  äldre  är  i  tieDsten, 
skall  gå  före?     Dherpå  är  hvarken  lag  eller  privilegier. 

Hr  Kolamb:  Förnufftet  geer  dhet  med. 

Hr  Johan   Gyllenstierna  Jör[an88on]  idem. 

Hr  Knut  Kurck:   Qui  prior  tcmpore,  prior  jure. 

Grefve  Nils  Brahe:  Skola  då  förfädernas  meriter  inthet  con- 
sidereras  ? 

Hr  Knut  Kurck:  Jo  männ,  dhet  är  myckit  vell,  om  Hans  Maij:tt 
såsom  en  nådig  herre  reflecterar  på  förfädemas  meriter,  men  om  dhe 
efterkommande  inthet  ha  dhen  capacitet,  som  sig  bör,  eller  och  villia 
inthet  evertuera  sig,  så  kan  den  samma  inthet  för  sina  förfäders 
skuld  praetendera  at  stijga  fram  öfver  andra,  som  hafva  större  em- 
bete, dygdh  och  meriter. 

Grefve  Nils  Brahe:  Jagh  vill  inthet  till  at  disputera  emot  uthan 
discoursive  såga  min  ringa  mening  härom.  Jagh  tycker,  at  äfven 
som  dhet  står  hos  Konungen  at  dela  tienster  uth  och  at  determinera, 
uthi  hvad  värde  den  eller  den  tieusteii  bör  vara,  äfven  så  står  dhet 
och  till  Hans  Maij:tt  att  göra  ståndh  och  at  determinera,  hvad  åt- 
skillnad dhet  bör  vara  emillan  stånden.  Dhet  ena  kommer  af  Hans 
Maij:ttz  höghet  så  vell  som  dhet  andra,  och  den  förmonn,  som  forne 
Konungar  haa  gifvit  en  eller  annan,  dhet  tyckes  mig,  at  vij  inthet 
kunna  nu  betaga  någon  eller  sluta  något  dherom,  uthan  dhet  bör 
Hans  Maij:tt  sielf  göra.  Dhet  är  en  stor  distinction  emillan  osa  och 
dhet  vij  göra  nomine  Regis,  och  emillan  personam  regiam  och  dhet 
Hans  Maij:tt  sielf  gör.  Vij  kunna  fuUer  nu  säga  vare  tankar  dherom 
och  effter  den  edh,  som  vij  äro  Konimgen  och  fäderneslandet  för 
bundne    med,  gifva  vårt  rådh,   men  at  sluta  något  nu,  håller  jag  be- 


*  Efter  sekreteraren  Lindskölds  originalprotokoll  i  riksarkivet.    Jämf 
ofvan  s.  145. 


RANGSTRIDERNA   INOM  ADELN  UNDER    1600-TALET  151 

taDkeligit,  effter  som  Hans  Maij:tt  tor  äundå  kanske  alt  ändrat.  Men 
när  Hans  Maij:tt  säger  sielf  en  gång,  at  han  vill  haat  så  och 
att  så  skall  hållas,  då  blir  dhet  en  lag,  och  då  lahrer  jag  gema  stijga 
opp  och  säga,  at  jag  vill  rätta  mig  dhereffter.  Skulle  dherföre  oför- 
grijpeligen  tycka  bäst  vara  at  dröja  dher  médh. 

Hr  Jöran  Gyllenstierna :  Om  dhet  nu  skulle  skutas  opp,  så  blir 
dbet  illusorium  för  hela  Ridderskapet. 

Hr  Johan  Gyllenstierna  Jör[ansson];  Vij  sittia  här  såsom  rådz* 
personer  och  få  inthet  considerera  hvarken  Grefvar  eller  Frijherrar, 
uthan  måste  råda  till  det,  som  rätt  och  equitable  är  effter  vår  edz- 
plicht.  Dhet  är  vist,  som  Grefve  Nils  sade,  att  dhet  dependerar  af 
Hans  Maijittz  höghet  at  göra  Grefvar  och  Frijherrar,  och  jag  är  ovär- 
dig en  af  dhe  äldste  Frijherrar,  som  i  Sverige  g  ijorde  äro.  Men  inthet 
dhet  at  något  oss  betages  af  det,  som  oss  är  gifvit,  dherigenom  at 
einbete,  dygd  och  meriter  considereras  framför  ståndh.  När  vij  sittia 
på  Riddarhuset,  så  niuta  vij  den  förmonnen  till  goda,  som  privilegierna 
förmå.  Vij  niuta  grefveskaper  och  frijherreskaper,  och  dherföre  böra 
vij  i  underdånighet  tacka  Hans  Maij:tt,  som  jag  och  nu  tackar  Hans 
Maij:tt  underdånigst  för  alt  dhet  goda,  som  min  faroilie  i  så  måtto 
åtbniuter.  Men  om  vij  gå  dherpå  och  säga,  at  vij  haa  någon  ärftlig 
höghet,  och  at  vij  äro  födde  till  den  samma  och  böra  eo  ipso  gå 
framför  alla  andra  och  näst  Riksens  Råd,  så  är  dhet  en  ting,  som 
strider  emot  Konungens  höghet  och  fäderneslandets  vellferdh,  ja  och 
emot  sielfva  privilegierna.  Ty  dher  står  expresse,  at  dhe  skola  innom 
Riddarehuset  så  sittia,  men  dheruthom  gånge  hvar  som  han  är  man 
till  uthan  någons  embetes  prasjudice.  Om  jag  eller  någon  annan  ville 
praBtendera  någon  äriftlig  höghet  och  förmedelst  den  samma  at  gå  fram- 
för andra  Hans  Maijittz  betiente,  som  haa  förnämare  embete  och  som 
lia  lenge  och  vell  tient,  hvem  skulle  då  haa  lust  till  att  tiena  på 
sådant  sätt,  när  han  såge  sig  ingen  heder  haa  dherföre?  ÄUiest 
också  är  dhet  at  considerera,  at  dhet  är  snart  dhet  endaste  medlet, 
hvarmed  Hans  Maij:tt  nu  kan  gratificera  dhem,  som  tiena  troget  och 
vell,  at  dhe  få  avancera  från  dhet  ena  embetet  till  dhet  andra,  ty 
grefskaper,  frijherreskaper  och  några  hundrade  bondegårdar  har  Hans 
Maijitt  inthet  mehr  at  gee  bort.  Jagh  contesterar  Gudh,  at  jag  talar 
detta  effter  bästa  mitt  vett  och  samvete  och  anser  inthet  mitt  stånd 
eller  den  förmonn,  som  jag  hoppas,  at  jag  kan  hafva  så  vell  som  en 
annan  uthi  mine  förfäders  meriter  och  g[i]orde  tienster,  om  jag  ville 
beropa  mig  dherpå.  Men  jag  tycker,  at  jag  giorde  illa  emot  Konun- 
gen och  mitt  fäderneslandh,  om  jag  satte  dhet  framför  embete,  dygd 
och  meriter. 

Grefve  Nils  Brahe :  Jagh  är  af  samma  mening  som  Hr  Johan  är, 
men  inthet  finner  jag  dhet,  at  när  en  Konung  confererar  en  stånd, 
dignitet  och  värde,  at  om  den  samma  han  säger,  at  han  är  född  till 
dhen  förmonnen,  som  Konungen  har  gifvit  hans  förfäder,  at  han  dher- 
med  begär  något,  som  pugnerar  mot  jura  Majestatis. 

Hr  Johan  Gyllenstierna  Jör[ansson]:  En  kan  inthet  vara  född  till 
dhet,  som  han  inthet  är  berättigad  till. 


152  SEVERIN  BEROH 


Grefve  Nils  Brahe:  Ed  som  ar  född  adelsman,  han  är  ju  född 
till  at  gå  för  en  bonde. 

Hr    Knut   Kurck:    Bonden  är   inthet  pä  itt  Riddarehus  med  oss. 

Hr  Johan  Gyllenstiema  Jör[ans8on]:  Icke  heller  har  han  våra 
privilegier. 

Hr  Rolamb:  Qui  bene  distinguit,  bene  docet. 

Grefve  Nils  Brahe:  Emillan  Ridderskap  och  Adel  ha  alla  forna 
Konungar  g[i]ordt  distinction,  och  dhet  görs  ännu.  Men  at  säga,  at 
en  Grefve  är  född  till  at  gå  nämst  Riksens  Rådh,  dhet  iraprobera  alla 
Grefvarne  sielfva. 

Hr  Johan  Gyllenstiema  Jör  ansson]:  Dhet  är  lijkvell  skedt. 

Grefve  Nils  Brahe:  Om  dhet  är  skedt  härtill,  så  kan  dhet  nu 
corrigeras,  men  lijkvell  kan  dhet  inthet  nekas,  at  offta  en  är  född 
till  dhe  föriiionner,  som  en  annan  inthet  är  född  till.  Dhen  som  är 
född  af  itt  sådant  hus,  som  har  g[i  ordt  konungen  och  fäderneslandet 
stora  tienster,  han  har  haift  altijdh  den  förmonnen,  om  han  inthet  sielf 
har  vahnslächtr  [tjs,  at  man  har  hafft  mehr  regard  på  honom  ann  elliest. 
Jngb  har  och  hört  af  mine  föräldrar,  at  Konungen  altijdh  har  haft 
reflexion  på  den,  som  har  hafft  la  nnissance,  framför  den,  som  inthet 
har  hafft  la  naissance. 

Hr  Johan  Gyllenstiema  Jör[ans8on]:  Dherutinnan  äro  vij  ense 
med  Grefve  Nils,  at  dhet  bör  reflecteras  på  naissancen,  men  lijkvell 
erabete,  dygd  och  meriter  först  och  främst  considereras. 

Grefve  Nils  Brahe:  Jagh  tycker,  att  jus  Maj:ti8  består  dheruthi, 
at  hvar  considereras  innom  sine  gräntzer,  och  om  vij  nu  in  genere 
ville  säga,  at  alla  charger  skulle  gå  framför  stånd,  så  vore  dhet  alt 
för  vidt  gångit.  Men  dhet  tyckes  mig  fiiller,  at  somblige  tienster 
böra  gå  framför  ståndh,  somblige  inthet. 

Hr  Stieraschöld:  Dhet  hafve  vij  och  tänkt  och  så  inrättat  vårt 
project. 

Hr  Johan  Gyllenstiema  Jör[ansson]:  Dhet  är  fnnnit  härtill,  at 
Grefvarne  ha  stigit  framför  Feldtmarskalkar. 

Hr  Jöran  Gyllenstiema:  Ja  offta  en  Capten  framför  öfverstar. 
Huru  kan  Kungens  tieust  på  dhet  sättet  förrättas? 

Grefve  Nils  Brahe:  Dhet  vore  illa,  om  en  Grefve  eller  Frijherre 
ville  gå  framför  alla;  dhet  är  ingen,   som  gillar  dhet. 

Hr  Rolamb:  Ar  då  icke  bäst  at  gå  effter  chargen,  som  har  sitt 
praB,  dherföre  at  man  prtesupponerar,  at  meritum  är  dherhoos. 

Grefve  Nils  Brahe :  Saken  i  sig  sielf  kan  vara  biUig,  allenast  jag 
tycker,  at  vij  böra  attendera  den  distinctionen,  om  vij  göra  något 
slut  häruthi  nu,  så  är  dhet  helt  annorledes  änn  om  Hans  Maij:tt  gör 
dhet  sielf. 

Hr  Johan  Gyllenstiema  Jör[an8son]:  Dhet  står  änndå  sedan 
hos  Hans  Maijrtt  att  gilla  eller  at  ändra  dhet,  som  vij  nu  göra. 

Hr  Rolamb:  Antingen  Hans  Maij:tt  gör  dhet  nu  eller  något  hä^ 
effter,  så  lärer  änndå  Hans  Maij:tt  med  Riksens  Rådz  rade  görat. 

Grefve  Nils  Brahe:  Dhet  är  lijkvell  svårt  at  nu  göra  en  sak, 
<<om  forna  Konungar  inthet  haa  velat  taga  på  sig. 


RANÖSTRIDERNA  INOM   ADELN   UNDER    1600-TALET  153 

Hr  Johan  Gyllenstierna  Jör[ansson]:  Dhet  är  myckit  svårare  at 
vägra  Eidderskapet  och  Adeln  svar  på  dhet  dhe  så  inständigt  be- 
gära. Mycket  svårare  är  dhet  at  låta  alt  gå  i  confusion  och  låta 
HaDB  Maijrttz  tienst  lijda.  Ar  icke  dhet  billigt,  at  Hans  Maij:tt  re- 
flecterar  på  ett  helt  stånds  suplique  och  igenom  en  god  ordning 
hindrar  och  förekommer  alt  dhet,  som  kan  förorsaka  träta,  oreda  och 
mordh?  Dliet  är  solenniter  dherom  voterat  i  Hans  Maij:ttz  och  i 
Hennes  Maijrttz  Drottningens  nährvaro,  at  dhet  skall  skee,  och  dher- 
före  får  ingen  nu  mehra  tala  dheremot. 

Grefve  Nils  Brahe:  Jagh  mente,  at  vij  skulle  få  discourrera 
dherom. 

Hr  Johan  Gyllenstierna  Jör[ansson]:  Inthet  om  dhet,  som  reda 
slutit  är.  Vij  haa  privilegierne  för  oss,  och  vid  dhem  hoppas  vij  at 
Wij  conserverado,  och  at  dhereffter  itt  slut  görs. 

Grefve  Stenbock:  Dhet  har  jag  fuUer  altijdh  hÖrdt,  at  när  en 
ting  slutes,  så  har  dhet  olijka  krafft,  som  en  myndig  och  som  en 
omyndig  Konung  gör. 

Hr  Jöran  Gyllenstierna:  Skulle  dhet  principium  gälla,  så  voro 
alla  alliancer,  alla  tractater,  som  nu  slutne  äro,  fåfänge  och  krafftlöse. 

Hr   Rolamb:  Dhet  vore  en  fahrlig  consequence. 

Hr  Johan  Gyllenstierna  Jör[ansson]:  Jagh  vill  läggia  skriftligen 
in  mitt  votum.  Jagh  vet  i  mitt  samvete,  at  jag  har  rådt  som  en 
ährlig    rådzperson,    som    har  ment  Konungen  och  fäderneslandet  vell. 

Hr  R.  Admiralen:  Jagh  tror  vij  haa  fuller  alla  den  intentionen 
at  mena  Konungen  och  fäderneslandet  vell. 

Hr    R.    Admiralen:    När    privilegierne    gofvos,   då  var  R.  Gantz- 
leren,    som   g[i]orde  dhem,    myckit  mot  Grefvarne,  men  lijkvell  taltes 
inthet  om  dhet,   som  nu  moveras. 


Hr    Johan    Gyllenstierna    Jör 


ansson]:    Då    voro    man    2   eller  3 


Grefvar,   men  nu  äro  så  månge;  dherför  har  det  mehra  på  sig  nu. 

Grefve  Stenbock:  Skola  dhe  mista  något  dherföre  at  dhe  äro 
många. 

Hr  Johan  Gyllenstierna  Jör[ansson]:  Nej,  men  dhe  haa  aldrig 
hafEt  rätt  dhertill. 

Hr  R.  Feltherren  läste  opp  uthaf  privilegierne  den  25  och 
den  26  §,  hvad  som  dheruti  om  embete  och  dygd  förmäles,  och  at 
hvar  och  en  uthom  Riddarehuset  skall  respecteras,  som  han  är  man  till. 

Grefve  Nils  Brahe:  Jagh  har  hördt,  at  somblige  på  Riddarehuset 
8å  distinguera  dhetta,  at  dhe  mena,  dhet  skall  förstås  om  hvar  classe 
ä  part.  Nembligen  at  om  tvenne  Frijherrar  äro,  af  hvilka  den  ene 
på  Riddarehuset  har  fÖrsätet,  så  bör  den  samme  uthom  Riddarehuset 
inthet    gå    fram    om  den  andra,  så  framt  han  har  förnämare  embete. 

Hr  Jöran  Gyllenstierna:  Inthet  vill  jag  gå  på  Riddarehuset  och 
proponera  dhem  den  distinctionen.  Jagh  vet  jag  skulle  inthet  blij 
vellkommen. 

Hr  Johan  Gyllenstierna:  Dhet  vore  dhem  alla  till  största  pre- 
judice. 


154  SEVERIN  BEROH 


Hr  GuBtaf  Carlson  Bonde:  Inthet  tror  jag,  at  någon  antingen 
finner  dhet  i  privilegierne  eller  tänker,   att  dhet  så  kan  förstås. 

Grefve    Nils    Brahe:    Somblige  i  tertia  classe  lähre  sielfve  sägat. 

Hr  Johan  Gyllenstiema  Jör[anBSon]:     Aldrig  har  jag  hordt  dhet. 

Grefve  Nils  Brahe :  Lätt  man  denne  ceremonialen  komma  ned  på 
Riddarehuset,  så  få  vij   se,  om  dhe  blij  dherom  ense. 

Hr  Jöran  Gyllenstierna :  Han  bör  inthet  komma  på  Riddarehuset; 
dhet  vore  mot  Ronungens  höghet,  som  äger  sielf  at  statuera  häruthi. 

Hr  Knut  Rurck:  Skulle  dhe  corrigera  dhet,  som  Hans  Maijitt 
godt  finner?  Dhe  haa  icke  heller  begärt,  at  dhe  skulle  få  ceremo- 
nialen på  Riddarehuset,  men  dhet  ha  de  begärt,  at  Hans  Maij:tt  täckes 
göra  en. 

Hr  Johan  Gyllenstierna  Jör[ans8on]:  Dhet  kommer  dhem  inthet 
till  at  säga  deruthi,  ty  Konungen  rår  sielf  om  sine  tienster.  Man 
måste  inthet  med  sådane  questioncr  hindra  itt  så  hälsosamt  värk. 


Finska  kriget  1808—1809 

AP 
A.  HAMMARSKJÖLD 


III. 

Den  ryska  fälttågsplanen  var  uppgjord  af  ingeniör- 
generalen  Johan  Peter  van  Suchtelen  (f.  i  Holland  1759, 
sedan  1783  i  rysk  tjänst).  Med  utmärkelse  hade  han  1789 
— 90  deltagit  i  kriget  i  Finland.  Därefter  hade  han  varit 
ledamot  af  en  kommitté  för  samling  af  statistiskt  material 
rörande  Finland  och  Sverige  samt  för  granskning  af  äldre 
fälttågsplaner  för  ryska  krig  i  Finland.  Ar  1800  hade  han 
varit  befälhafvare  öfver  de  trupper,  som  skulle  skj^^dda 
5vita  hafvets  kuster  mot  engelsmännen.  Han  hade  sedan 
af  kejsar  Alexander  fått  i  uppdrag  att  organisera  och  ut- 
bilda den  af  denne  kejsare  1801  återupprättade  ryska  general- 
staben; »den  skicklige  och  viljestarke  mannen»  lyckades  väl 
lösa  denna  uppgift,  trots  allt  det  motstånd,  som  mötte  ho- 
nom såsom  utländing. 

I  det  drama,  som  kallas  det  finska  kriget  1808 — 1809, 
var  van  Suchtelen  kanske  den  mest  framstående  af  de  le- 
dande personerna.  Icke  ens  den  lysande  Kamenski  torde 
hafva  gjort  Ryssland  så  stora  tjänster  som  han. 

Enligt  den  uppgjorda  fälttågsplanen  skulle  ryssarnes 
högra  flygel,  omkring  7,000  man  stark,  under  befäl  af  ge- 
nerallöjtnanten Tutschkoff  I  operera  på  östra  krigsskåde- 
platsen, d.  v.  s.  i  Savolaks,  krossa  den  i  detta  landskap 
under  befäl  af  öfver  sten  grefve  J.  A.  Cronstedt  stående 
Savolaks-brigaden  eller  åtminstone  drifva  den  från  det  vik- 


156  A.   HAMMARSKJÖLD 


tiga  Kuopio  upp  mot  Dleåborg.  Därefter  skulle  en  del  af 
denna  flygel  operera  väster  ut  för  att  öfver  Heinola  för- 
ena sig  med  ryska  arméens  center.  Denna  skulle  bestå 
af  nära  9,000  man  under  generallöjtnanten  furst  Bagration. 
På  Keltis-  och  Anjala- vägen  skulle  centern  i  två  kolonner 
inbryta  i  svenska  Finland;  den  högra  mot  Ny  by  och  Lahtis 
på  Tavastehus- vägen,  den  vänstra  mot  Elimä,  Orimattila  och 
Marttila.  Den  vänstra  flygeln,  omkring  8,000  man,  skulle 
under  generallöjtnanten  furst  Gortschakoff  framrycka  på 
kustvägen  från  Fredrikshamn  öfver  Mämmälä  och  Högfors, 
intaga  befästningarna  vid  Aborrfors,  därefter  framrycka  till 
Sibbo  i  två  kolonner,  som  i  förening  skulle  operera  mot 
Helsingfors. 

»Grundtanken  i  denna  plan  var,  att  vänstra  flygeln 
skulle  framgå  mot  Helsingfors,  där  de  svenska  hufvudkraf- 
terna  antogos  befinna  sig,  medan  midten,  genom  en  rörelse 
i  riktning  mot  Tavastehus,  skyddade  dess  högra  flank  men 
därvid  hölls  något  tillbaka  för  att  vid  behof  kunna  tjäna 
såsom  reserv  för  vänstra  flygeln.  Vidare  skulle  högra  fly- 
geln, sedan  den  fyllt  sin  uppgift  på  östra  krigsskådeplatsen, 
delvis  öfverföras  till  den  västra.  Skulle  det  visa  sig,  att 
motståndarnes  hufvudstyrka  stode  annanstädes,  t.  ex.  vid 
Tavastehus,  skulle  åt  detta  håll  samlas  hela  midten  och 
nästan  hela  vänstra  flygeln.  Kröntes  dessa  operationer  med 
framgång,  skulle  Sveaborgs  eröfring  blifva  nästa  mål. 

I  händelse  åter  af  motgång  skulle  högra  flygelns  huf- 
vudstyrka under  Tutschkoff  vika  tillbaka  till  Jokkas,  under 
det  att  mindre  afdelningar  kvarlämnades  vid  Rantasalmi 
och  Puumala  till  flankernas  skyddande.  Midten  och  vänstra 
flygeln  skulle  gå  tillbaka  till  Borgå-linien  för  att  där  i  be- 
fästa ställningar  invänta  reservtrupper.» 

Hela  styrkan  af  de  tre  divisionerna,  som  utgjorde  flyg- 
larna och  midten  af  den  ryska  operationsarméen,  skulle 
sålunda  utgöra  omkring  24,000  men  torde  i  verkligheten  ej 
hafva  varit  mer  än  18  å  20,000  man.  I  ryska  Finland 
skulle  likväl  stå  12  å  17,000  man  reservtrupper.  Hufvud- 
målet  för  fälttågsplanen  var  ockuperandet  af  hela  Finland 
till  Bottniska  viken.  Arméen  skulle  med  en  bred  front 
öfvergå  gränsen.  Öfverbefälet  skulle  föras  af  generalen  af 
infanteriet    grefve  von  Buxhöwden,  som  tillhörde  en  gam- 


FINSKA  KRIGET    1808—1809  157 


mal  baltisk  adelssläkt  (f.  1750).  Hans  krigserfarenhet  var 
mycket  stor,  framför  allt  om  den  jämföres  med  de  svenska 
generalerna  Klingspors  och  Klerckers.  Han  hade  bland  an- 
nat fört  vänstra  flygeln  i  slaget  vid  Ansterlitz,  äfven  år 
1806  hade  han  innehaft  ett  högt  befäl  mot  fransmännen. 

Den  mest  framstående  af  hans  undergeneraler  var  chefen 
för  21:a  divisionen  eller  centern,  Peter  Ivanowitsch  Ba- 
gration,  af  en  gammal  georgisk  furstesläkt.  Han  hade 
med  utmärkelse  deltagit  i  alla  ryssarnes  senare  krig  och 
liksom  Kamenski  varit  en  stor  gunstling  hos  Suvorov. 

Natten  till  den  21  februari,  som  blef  den  första  opera- 
tionsdagen, innehade  de  svenska  trupperna  följande  ställ- 
ning. Långs  gränsen  stodo  i  Aborrfors,  Anjala,  Värälä 
och  Keltis  de  vanliga  gränsposteringarna.  Af  hufvudstyr- 
kan  hade  första  brigaden  under  öfversten  friherre  Palmfelt 
vid  denna  tid  endast  delvis  gjort  sin  uppmarsch.  Den  andra 
brigaden,  under  Adlercreutz,  hade  sin  ställning  kring  Artsjö 
och  Nyby  o.  s.  v.  samt  mot  den  öster  och  sydöst  från  dessa 
ställen  belägna  vägknuten  vid  Elimä,  o.  s.  v.  Delar  af  denna 
brigads  artilleri  och  kavalleri  hade  dock  ej  ännu  hunnit 
framkomma. 

Tidigt  på  morgonen  söndagen  den  21  februari  öfverskredo 
den  21:a  och  17:e  ryska  divisionen,  eller  Bagrations  och 
GortschakoiFs  kårer,  gränsen  vid  Keltis,  Anjala,  Hirvikoski, 
Strömfors  och  Aborrfors.  Klockan  6  på  morgonen  lossades 
vid  sistnämnda  ställe  det  första  skottet  af  den  svenska 
gränsposteringen,  som  trängdes  undan  af  en  rysk  skvadron. 
Afven  de  svenska  trupperna  kring  Tessiö  och  Elimä  drogo 
sig  tillbaka.  På  kvällen  hade  ryssarne  uppnått  linien  Kau- 
sala — Elimä — Lovisa.  På  svenska  sidan  stod  visserligen 
hufvudstyrkan  kvar  bakom  Forsbyån,  men  som  Klercker 
insåg,  att  hans  trupper  ej  skulle  hinna  verkställa  sin  upp- 
marsch i  denna  linie,  beslöt  han  den  22  februari  att  förbereda 
den  anbefallda  koncentreringen  kring  Tavastehus. 

Under  den  22  skulle  ryssarne  fortsätta  sin  framryck- 
ning  mot  Forsby-linien.  Endast  en  af  Bagrations  kolonner 
skulle  observera  Keltis — Tavastehus-vägen  fram  till  Nyby, 
men  hans  båda  öfriga  och  vänstra  flygelns  bägge  kolonner 
skulle  framrycka  mot  Helsingfors,  emedan  Buxhöwden  trodde, 
att  den  svenska  hufvudstyrkan  där  stod  samlad. 


158  A.   HAMMARSKJÖLD 


Den  mellersta  af  Bagrations  kolonner  stötte  den  23  på 
e.  m.  vid  Mörskom  på  en  svensk  kommendering  nnder  kapten 
Brehmer,  som  två  gånger  tillbakaslog  ryssames  anfall  och 
ej  drog  sig  tillbaka,  förrän  ryska  skidlöpare  visat  sig  på 
hans  flanker.  Bagrations  högra  kolonn  (omkr.  2,000  man), 
nnder  generalmajor  Mtiller,  råkade  vid  Artsjö  i  strid  med 
öfverste  Fleming,  som  kommenderade  Abo  läns  regemente 
och  några  andra  trapper,  tillsammans  omkr.  1,600  man. 
Striden  blef  skarp  men  ärofnll  för  svenskarne.  Särskildt 
utmärkte  sig  en  division  artilleri  under  befäl  af  underlöjt- 
nanten Hagelstam,  som  så  kraftigt  i  flanken  besköt  de  ryska 
anfallskolonnema,  att  dessa  måste  draga  sig  tillbaka.  Fle- 
ming inväntade  ej  ett  nytt  anfall  utan  verkställde  Adler- 
creutz'  redan  förut  gifna  order  att  retirera. 

Bagrations  första  kolonn  under  generalmajor  Tatseh- 
koff  III  hade  den  24  vid  Kuuskoski  (vid  Forsby-ställningen 
ganska  nära  kustlandsvägen)  trängt  undan  en  bataljon 
Bjömeborgare,  medan  Bagrations  andra  afdelning  i  två 
kolonner  anföll  Forsby-ställningens  front  under  öfverste 
Gripenberg.  Denne  afslog  det  första  ryska  anfallet,  men  vid 
underrättelsen  om  att  hans  vänstra  flank  var  hotad  drog 
han  sig  tillbaka  till  Borgå.  Där  förenade  han  sig  med  en 
bataljon  nyländingar  under  öfverste  von  Döbeln,  som  hej- 
dade fienden,  hvarefter  svenskarne  enligt  order  anträdde 
återtåget  mot  Mäntsälä  n.  v.  från  Borgå. 

Svenskarnes  återtåg  till  Tavastehus,  som  nu  omedel- 
bart företogs,  kom  att  äga  rum  på  två  kolonner,  den  ena 
under  Palmfelt,  den  andra  under  Adlercreutz.  Från  den  24 
februari  till  och  med  den  26,  eller  på  tre  dagar,  marscherade 
Palmfelt  under  ihållande  sträng  köld  på  snöfyllda  vägar 
nio  nymil.  Genom  detta  onödigt  hastiga  återtåg  gick  kän- 
ningen med  fienden  förlorad.  Den  28  stod  han  vid  Turenki 
eller  15  km.  från  Tavastehus. 

Adlercreutz  handlade  med  större  besinning.  Sedan  han 
natten  till  den  25  februari  mottagit  Klerckers  order  om 
reträtt,  drog  han  under  nämnda  dag  sin  vänstra  flygel  till 
Lahtis,  på  stora  landsvägen  mellan  Tavastehus  och  Keltis, 
och  sin  högra  till  det  några  mil  söder  om  denna  landsväg 
belägna  Orimattila,  till  vänster  om  hvilken  by  åboländin- 
garne  och  Nylands  jägare  under  Fleming  lågo  i  byn  Käkelå- 


FINSKA   KRIGET    1808  —  1809  159 


Som  Adlercreutz  ej  anbefallt  bevakning  åt  vägen  till  Artsjö, 
lyckades  Bagrations  högra  kolonn  under  Mtiller  den  26  på 
kvällen  öfverrumpla  Fleming  i  Käkelä.  Vid  1  O-tiden  an- 
föUo  de  ryska  förtrupperna  under  »förfärligt  skrik»  åbolän- 
dingarne,  af  hvilka  den  ena  hälften  oklädd  måste  strida  i 
36  graders  köld,  medan  den  andra  hälften  klädde  på  sig. 
Först  vid  half  3-tiden  på  morgonen  drogo  sig  ryssarne  till- 
baka, hvarefter  Adlercreutz,  som  fått  order  att  påskynda 
sin  reträtt,  äfven  drog  sig  tillbaka  för  att  på  den  stora 
Keltis — Tavastehus-landsvägen  förena  sig  med  Lahtis-kolon- 
nen.  Den  28  februari  på  aftonen  voro  hans  trupper  sam- 
lade på  stora  landsvägen  Lahtis — Tavastehus  omkring  Kan- 
kaantaka.  De  stodo  likväl  55  km.  från  den  kring  Turenki 
stående  hufvudstyrkan  af  Palmfelts  brigad. 

Men  redan  den  28  februari  gaf  Klercker  order  till  Palm- 
felt  och  Adlercreutz,  att  de  med  sina.  trupper  skulle  besätta 
linien  Tavastehus— Hattula,  i  hvilken  ställning  Klercker 
tänkte  bjuda  den  ryska  arméen  spetsen. 

Redan  den  28  februari  var  r^^ska  hären  lika  mycket  splitt- 
rad som  den  svenska.  Ryssarnes  splittring  varade  emeller- 
tid ungefär  8  dagar  eller  betydligt  längre  än  hos  mot- 
ståndaren. Mullers  kår,  som  framkommit  till  Lahtis,  stod 
nämligen  sex  mil  aflägsen  från  den  i  linien  Borgå — Mänt- 
sälä— Sibbo  stående  hufvudstyrkan  af  ryska  arméen,  hvilken 
utgjordes  af  två  kolonner  af  midtens  eller  Bagrations  trupper 
samt  af  vänstra  flygelns  båda  kolonner. 

Men  den  28  fick  Buxhöwden  omsider  klart  för  sig,  att 
svenska  hufvudstyrkan  icke,  såsom  han  förut  trott,  var 
koncentrerad  kring  Helsingfors  utan  höll  på  att  blifva  det 
kring  Tavastehus.  Som  den  ryske  generalen  var  öfvertygad 
om  att  Klercker  ämnade  försvara  denna  viktiga  punkt  till 
det  yttersta,  beslöt  han  att  med  samlad  styrka  kasta  sig 
öfver  honom.  Han  ämnade  nämligen  den  8  mars  med  sina 
samtliga  kolonner,  eller  11,000  man,  därstädes  anfalla  den 
förres  7,700  man.  Ett  falskt  rykte  om  att  en  större  svensk 
styrka  stod  vid  Helsingfors  förmådde  honom  emellertid  att 
till  den  9  mars  uppskjuta  anfallet  på  Klercker. 

General  Karl  Natanael  af  Klercker  var  en  ärans 
man.  Att  hans  militära  erfarenhet  var  ringa,  rådde  han 
ju  ej   för.     Han   hade    nämligen  ej  deltagit  i  några  andra 


160  A.    HAMMARSKJÖLD 


krig  än  det  pommerska  och  Gustaf  III:s  ryska  krig.  Under 
det  senare  hade  han  efter  Anekarsvärds  arrestering  blifvit 
tillförordnad  chef  för  Sveaborgs-eskadern  af  arméens  flotta 
men  hade  ej  aktivt  deltagit  i  själfva  kriget.  Han  hade 
sedermera  vid  olika  tillfällen  varit  kommendant  på  Svea- 
borg. Det  var  en  stor  olycka,  att  han  ej  vid  krigets  ut- 
brott i  stället  för  Cronstedt  hade  detta  befäl.  Där  skulle 
han  hafva  varit  på  sin  plats  och  nog  till  sista  man  och 
sista  patronen  försvarat  Sveaborg.  Hans  organisatoriska 
och  administrativa  talanger  tyckas  hafva  varit  af  särdeles 
framstående  art,  och  i  motsats  till  Klingspor  var  han  äfven 
oegennyttig.  För  att  leda  ett  fälttåg  däremot  var  han 
både  för  gammal  och  för  gammalmodig.  Likasom  han  inger 
långt  mer  sympati  än  Klingspor,  hade  han  äfven  i  det  af- 
seendet  ett  företräde  framför  denne,  att  han  var  en  verk- 
ligt behj  artad  man.  Däremot  har  man  öfver  höfvan  berömt 
honom,  för  att  han  vid  Tavastehus  ville  leverera  ryssarne 
en  hufvudbatalj.  Han  var  visserligen  där  starkare  än  hvad 
Runeberg  säger  — ,  ehuru  likväl  ej,  såsom  denne  påstår, 
>lika  stark  som  fienden»  utan  tvärt  om  ryssarne  betydligt 
underlägsen.  Om  han  fått  utföra  sin  plan,  skulle  finska 
hären  näppeligen  undgått  en  katastrof.  Var  Klingspor  en 
mindre  behj  artad  man  än  Klercker,  så  var  han  dock  näppe- 
ligen underlägsen  Klercker  såsom  fältherre. 

Vilhelm  Maurits  Klingspor  (f.  1744)  hade  1779 
blifvit  regementschef.  Under  1789 — 90  tjänstgjorde  han 
såsom  generalintendent  vid  arméen  i  Finland  och  inlade  i 
denna  egenskap  stora  förtjänster,  ehuru  han  redan  då  gjorde 
sig  känd  för  egennytta.  Efter  krigets  slut  1790  utnämndes* 
han  till  generallöjtnant  och  högste  befälhafvare  i  Finland. 
Denna  post  innehade  han,  med  ett  kortare  afbrott  1791 — 92, 
till  kriget  1808.  Om  den  plan  han  utarbetat  till  Finlands 
försvar  och  om  dennas  öfverensstämmelse  med  Augustin 
Ehrensvärds  samt  om  hans  ledamotskap  i  den  hemliga 
krigsberedningen  i  januari  1808  är  redan  taladt.  Då  han  i 
början  af  febr.  fick  order  att  skyndsamt  afresa  till  Finland  för 
att  återtaga  befälet  öfver  de  därstädes  stående  trupperna, 
erbjöds  honom  likväl  att  få  lämna  detsamma,  »om  han  funne 
sig  oförmögen  att  uppfylla  det  under  nuvarande  omständig- 
heter».   Men  han  begagnade  sig  ej  af  tillbudet  utan  påtog 


FINSKA   KRIGET    1808 — 1809  161 


sig  märkvärdigt  nog  det  stora  ansvaret,  kanske  hufvudsak- 
ligen   på   grund   af  detta   befäls    anseende  och  inkomster.^ 

Klingspor  skulle  den  9  februari  ha  afrest  men  kom  ej  att 
lämna  Stockholm  förr  än  några  dagar  senare.^  Före  sin  af- 
resa  fällde  Klingspor  sitt  bekanta  yttrande,  att  han  icke 
ville  åtaga  sig  att  försvara  Finland  mot  ryssarnes  stora 
öfvermakt.  Detta  yttrande  behöfver  likväl  icke  tydas  såsom 
en  feg  modlöshet  utan  kan  snarare  förklaras  genom  hans 
grundliga  kännedom  om  det  finska  försvarsväsendets  brister. 
Egendomligt  måste  det  likväl  det  oaktadt  förefalla,  att  re- 
geringen lät  honom  få  behålla  befälet.  Aktivt  hade  han  ju 
icke  deltagit  i  något  fälttåg  sedan  sjuåriga  kriget.  Hans  för- 
tjänster om  intendenturen  voro  visserligen  obestridliga  men 
kunde  väl  icke  berättiga  honom  till  erhållandet  af  det  an- 
svarsfullaste uppdrag,  som  vid  denna  tid  kunde  anförtros  en 
svensk  man,  liksom  de  väl  näppeligen  heller  rättfärdiga,  att 
han  öfverhopats  med  alla  möjliga  slags  utmärkelser.  Men 
Klingspor  är  icke  den  ende  under  detta  tidsskede,  hvars 
lysande  befordringar  måste  väcka  undran  och  förvåning. 
Sådana  funnos  nämligen  flera  både  inom  arméen,  flottan 
och  den  civila  administrationen.  Detta  kastar  en  hemsk 
och  betydelsefull  dager  öfver  detta  skede  i  vår  historia. 
Dock  må  man  akta  sig  att  ensamt  på  Gustaf  IV  Adolf 
kasta  skulden  för  dessa  missförhållanden.  Grunden  till  dem 
ligger  djupare.  De  härledde  sig  från  den  byråkratiska 
anda,  som  under  Frihetstiden  blifvit  hart  när  allsmäktig 
och  som  icke  upphörde  med  Gustaf  Adolfs  fall. 

Till  tjänstgörande  generaladjutant  vid  finska  arméen, 
d.  v.  s.  till  chef  för  dess  generalstab,  hade  Klingspor  fått 
den  37-årige  öfver  sten  grefve  Gustaf  Karl  Fredrik  Lö- 
venhielm,  hvilken  såsom  inspektör  för  kavalleriet  inlagt 
stora   förtjänster.    Lövenhielm   var   utmärkt   för   mod   och 


^  Hnra  stor  lön  och  hnru  stort  dagtraktamente  han  hade  såsom  ge- 
neral-en-chef känner  jag  icke.  Men  af  en  Lagerhrings  promemoria  ses,  att 
Klingspor  för  resans  verkställande  till  krigsskådeplatsen  för  sig  och  sin 
adjutant  i  statskontoret  begärt  1,000  rdr  (specie)  i  förskott.  S.  d.  befaller 
konnngen  presidenten  Lagerheim  till  Klingspor  förskottsvis  ntbetala  2,000 
rdr  banko.  S.  d.  befalles  äfven  Lagerheim  till  Klingspor  ntbetala  4,000  rdr 
banko,  hvaraf  500  i  guld,  200  rdr  i  silfver  och  resten  1  banksedlar.  Dessa 
4,000  rdr  banko  skulle  väl  dock  användas  »till  hemliga  utgifter >.  Original- 
protokollen  «/2  1808. 

*  Trolle-Wachtmeister,  I,  s.  89. 


162  A.   HAMMAB8KJÖLD 


ridderlighet,  men  om  han  ägde  någon  stärre  militärisk  be- 
gåfning,  är  ovisst.  I  afseende  pä  fosteriandskärlek,  karak- 
ter och  duglighet  hörde  han  emellertid  nog  till  de  bästa 
bland  sina  samtida. 

Under  det  Klercker  samlade  sina  trupper  kring  Ta- 
vastehus  och  ryska  arméen  börjat  utföra  Buxhöwdens  plan 
att  koncentriskt  framrycka  mot  denna  stad,  anlände  emel- 
lertid hans  excellens  generalen  af  infanteriet  grefve  Kling- 
spor  och  Lövenhielm  till  arméen.  Som  de  måst  taga  den 
långa  omvägen  rundt  om  Bottniska  viken,  saknade  Kling- 
spor  före  sin  ankomst  till  Tavastehus  tillförlitliga  under- 
rättelser om  gången  af  operationerna.  Först  dagen  före  sin 
ankomst  till  sistnämnda  stad  eller  den  29  febr.  hade  han 
från  Klercker  fått  en  rapport,  däri  denne  i  korthet  med- 
delade honom  hvad  som  händt,  sedan  fienden  gått  öfver 
gränsen,  men  tillika  den  felaktiga  uppgiften,  att  ryssarnes 
styrka  i  striden  vid  Artsjö  den  24  februari  uppgått  till 
8,000  man,  ehuru,  såsom  redan  nämndtär,  den  blott  utgjort 
2,000  man.  Under  sin  resa  genom  Finland  till  Tavastehus 
hade  Klingspor  utfärdat  befallningar  om  etappväsendets  och 
den  finska  landstormens  organiserande.  Vid  framkomsten 
till  Tavastehus  befallde  han  slutligen,  att  den  öfver  Tam- 
merfors till  Ny-Karleby  ledande  Näsijärvi- vägen  skulle 
inrättas  till  operationslinie  för  arméen  samt  att  för  detta 
ändamål  proviant-  och  furagemagasin  på  tre  ställen  skulle 
upprättas.  Denna  väg  för  återtåget  ogillade  dock  Klercker, 
emedan  han  ansåg  en  reträtt  genom  det  inre  af  landet  för 
ett  så  orimligt  företag,  att  det  skulle  i  grund  ha  förstört 
trupperna.  Dock  gaf  han  på  Klingspors  befallning,  ehuru 
för  sent,  kommissariatet  därom  order.  Många  lidanden 
skulle  likväl  hafva  besparats  finska  arméen,  om  denna 
Klingspors  plan  kommit  att  utföras,  och  Klercker  har  onek- 
ligen gjort  sig  skyldig  till  ett  fel,  då  han  icke  genast  gick 
i  författning  därom. 

Den  2  mars  öfvertog  Klingspor  befälet  öfver  arméen, 
som  nu  var  samlad  kring  Tavastehus.  I  det  krigsråd,  som 
sammankallades,  tillkännagaf  Klingspor  sin  afsikt  att  draga 
sig  tillbaka  längre  norr  ut.  Klercker  var  af  olika  åsikt; 
han  ville  slåss  vid  Tavastehus,  men  han  lyckades  ej  genom- 
drifva   sin    vilja.     Genom    den   uppfattning    af   krigsläget, 


■    FINSKA   KRIGET    1808—1809  163 

Klingspor  i  hastigheten  förskaffat  sig,  hade  han  nämligen 
fått  den  mest  öfverdrifna  föreställning  om  ryssarnes  styrka. 
Och  att  Klingspor  kommit  till  denna  uppfattning,  därtill 
var  Klercker  till  god  del  skulden,  emedan  han  aldrig  vetat 
skaffa  sig  tillförlitliga  underrättelser  om  ryssarnes  styrka 
och  förehafvanden.  Klingspor  å  sin  sida  begick  vid  detta 
tiUfälle  det  felet  att  icke  framlägga  någon  detaljerad  ope- 
rationsplan. Han  ville  endast  afvakta  fiendens  mått  och 
steg  för  att  därefter  taga  sina  dispositioner.  Om  en  sak 
var  han  likväl  från  början  öfvertygad,  nämligen  att  arméen 
måste  retirera,  men  för  proviantens  och  den  stora  artilleri- 
parkens skull  måste  han  likväl  stanna  kvar  ännu  några  dagar 
vid  Tavastehus.  Men  den  5  mars  fick  han  från  Savolaks- 
brigadens  chef,  J.  A.  Cronstedt,  underrättelse  om,  att  ryssarne 
i  fyra  kolonner  gått  öfver  Savolaks-gränsen  samt  att  de  med 
en  femte  ämnade  anfalla  St.  Michel.  Cronstedt  hade  därför 
ansett  sig  tvungen  att  draga  sig  tillbaka  öfver  Leppävirta. 
Härigenom  kom  ryska  Savolaks-kåren  att  stå  Uleåborg  20 
mil  närmare  än  finska  hufvudhären  och  ungefär  lika  nära 
Gramla  Karleby  som  denna.  Krigsläget  blef  därför  i  Kling- 
spors  ögon  högst  betänkligt.  Han  beslöt  fördenskull  också 
att  genast  med  hela  arméen  draga  sig  tillbaka  till  Öster- 
botten, och  denna  plan  var  onekligen  bättre  än  Klerckers; 
ty  om  Klingspor  några  dagar  till  overksam  stått  kvar  vid 
Tavastehus,  skulle  återtåget  för  arméen  äfventyrats. 

Däremot  hade  en  annan  utväg  under  de  första  dagarna 
af  mars  stått  Klingspor  öppen,  och  om  han  tillgripit  den 
och  handlat  med  kraft  och  beslutsamhet,  skulle  han  hafva 
hört  till  de  stora  fältherrarnes  antal.  Han  borde  nämligen 
genast  efter  sitt  öfvertagande  af  befälet  gripit  till  offen- 
siven och  riktat  stöten  mot  söder  eller  sydväst.  Om  han 
detta  gjort,  synes  det  icke  oantagligt,  att  de  mot  Tavaste- 
hus framryckande  ryska  kolonnerna  kunnat  blifva  slagna 
hvar  för  sig. 

»En  offensiv  i  början  af  vinterfälttåget  skulle  sålunda  kunnat 
medföra  storartad  framgång,  ja,  kanhända  ledt  därtill,  att  belägringen 
af  Sveaborg  måst  uppskjutas,  hvarigenom  dess  undsättning  från  sjö- 
sidan vid  inträffande  öppet  vatten  blifvit  lättare.  Bibehållandet  af 
denna  starka  fästning  skulle  då  tryckt  sin  prägel  på  hela  fälttåget. 
Så  länge  den  var  Sveriges  krona  tillhörig,  hade  fienden  ej  fått  fast 
fot  i  landet.» 


164  A.    HAMMARSKJÖLD 


Likväl  kan  det  icke  läggas  Elingspor  till  last  ^såsom 
något  bestämdt  feh,  att  han  ej  grep  till  offensiven.  De 
oriktiga  rapporter,  han  mottagit  af  E^lercker  och  Adler- 
creutz  om  de  ryska  afdelningamas  numerär,  hade  ju  ej 
kunnat  annat  än  förtaga  honom  tron  på  att  en  offensiv 
kunde  krönas  med  framgång. 

För  truppernas  reträtt  hade  Klingspor,  som  sagdt.  först 
ämnat  välja  de  inre  och  kortare  vägarna  till  Österbotten. 
Han  tänkte  anordna  återtåget  på  tre  kolonner,  af  hvilka 
den  högra  skulle  följa  Tammerfors — Kauhajoki — Lappovägen, 
den  mellersta  Näsijärvi- vägen  och  den  vänstra  Peijäne- 
vägen.  Som  krigskommissariatet  genom  Klerckers  forvål- 
lande  ej  fått  tillfälle  att  anordna  magasin  på  Näsijärvi- 
och  Peijäne-vägarna,  måste  Klingspor  låta  sin  plan  falla 
och  i  sista  stund  lägga  Klerckers  plan  till  grund  för  åter- 
tåget. Klercker  hade,  såsom  redan  är  berättadt,  från  bör- 
jan ogillat  reträtten  öfver  Tavastland.  Enligt  hans  plan 
skulle  en  kolonn  följa  kustvägen  öfver  Björneborg  och  en 
annan  antingen  sommarvägen  Tammerfors — Kauhajoki — 
Lappo,  eller  vintervägen  genom  Ikalis  och  Jalasjärvis  sock- 
nar, eller  mera  väster  ut,  än  Klingspor  velat.  Därigenom 
blef  dock  vägen  längre.  Palmfelts  brigad  skulle  gå  genom 
Akkas  och  Verilaks  socknar  till  Lautakylä,  där  magasin 
fanns,  och  Björneborg.  Adlercreutz'  brigad  skulle  gå  samlad 
till  Tammerfors.  Därifrån  skulle  en  mindre  del  gå  ofvan- 
nämnda  vinterväg  till  Ny-Karleby,  den  större  delen  till 
Lautakylä  och  Björneborg.  Alla  transportkolonner  skulle 
gå  öfver  Björneborg.  Den  6  mars  kl.  8  e.  m.,  således  om- 
kring 36  timmar  före  den  dag,  Buxhöwden  med  samlad 
styrka  tänkt  slå  det  afgörande  slaget  mot  svenskarne  vid 
Tavastehus,  anträdde  dessa  återtåget.  Den  10  mars  delades 
Tammerfors-kolonnen ;  den  svagare  förde  Adlercreutz  själf, 
den  större  öfverste  v.  Numers.  Den  11  uppbröto  båda  kolon- 
nerna från  Tammerfors,  Numers*  för  att  i  ilmarscher  i  Kumo- 
dalen  verkställa  sin  förening  med  Palmfelt.  Den  11  vardt 
en  af  Numers'  eftersta  bataljoner  vid  Hatanpää  anfallen  af 
ryssarnes  förtrupp  under  generalmajor  Jankowitsch.  På 
Pyhäjärvis  is  öfverrumplades  denna  bataljon,  som  till- 
hörde Abo  läns  regemente  och  kommenderades  af  major 
Reuterskiöld,  som  likväl  icke  tappade  hufvudet  utan  tvang 


FINSKA  KBiaET   1808—1809  165 

genom  en  väl  riktad  eld  de  fientliga  ryttarne  att  draga 
sig  tillbaka. 

Sedan  Jankowitseh  misslyckats  i  detta  försök,  vände 
han  sig  norr  ut  för  att  intränga  i  Tammerfors.  Där  var 
han,  i  följd  af  att  svenskärne  åter  försummat  bevaknings^ 
tjänsten,  nära  att  tillfångataga  Adlercreutz,  som  var  sys- 
selsatt med  förberedelserna  för  sitt  vid  middagstiden  till- 
ämnade  återtåg.  För  att  möta  kosackerna  funnos  blott  12 
ordonnanser.  Brigadadjutanten  Stackelberg  dref  dock  med 
denna  lilla  styrka  kosackerna  ut  ur  staden.  Adlercreutz, 
som  allarmerat  sina  trupper,  angrep  sedan  Jankowitseh  vid 
Hatanpää  *och  bibehöll  sin  ställning  vid  Pyhäjärvis  norra 
strand  i  3  timmar,  hvarigenom  de  långa  trosskolonnerna 
hunno  komma  undan.  Adlercreutz  drog  sig  därefter  till- 
haka på  vägen  till  Tavåstkyro  för  att  göra  sin  långa  och 
besvärliga  marsch  genom  en  snöfylld  ödemark. 

Att  förfölja  Klingspor  och  afskära  honom  återtåget  till 
Vasa  beordrade  emellertid  Buxhöwden  den  10  mars  general- 
löjtnant Rajefski  med  21  :a  divisionens  liaafdelniug.  Andra 
trupper  fingo  order  att  besätta  Åbo,  Åland,  Ekenäs  och 
Hangö.  17:e  divisionens  2  afdelning  och  reservtrupperna 
åter  skulle  belägra  Sveaborg  och  Svartholm. 

Men  sedan  Jankowitseh  från  Tammerfors  inrapporterat, 
att  svenska  huf vudstyrkan  drog  sig  tillbaka  åt  Björneborg, 
trodde  Buxhöwden,  att  Klingspor  där  ärnade  hålla  stånd. 
Den  ryske  öfvergeneralen  befallde  därför  Bagration  och 
nästan  hela  21:a  divisionen  att  fördrifva  Klingspor  från 
nämnda  ort.  B,yssarne  framryckte  nu  mot  Kumodalen, 
öfver  hvars  öfre  del  de  redan  den  14  blefvo  herrar.  Öfverste- 
löjtnant  Kulneff,  som  aflöst  Jankowitseh,  hade  redan  dagen 
förut  ^besatt  Tammerfors. 

Vid  denna  tidpunkt  hade  emellertid  Klingspor  lyckats 
förena  Palmfelts  och  Numers  kolonner  vid  Kumo  kyrka. 
Af  Numers  trupper  bildades  nu  3:e  brigaden,  öfver  hvilken 
Gripenberg  fick  befälet.  Orsaken  till  Klingspors  brådstör- 
tade  reträtt  var,  att  han  fruktade,  det  vägen  till  Lautakylä, 
där  hans  närmaste  magasin  var  beläget,  skulle  blifva  ho- 
nom afskuren.  Men  knappt  hade  han  undgått  denna  fara, 
förrän  en  ny  fruktan  af  samma  slag  grep  honom,  eller  att 
en   rysk   kår,   som  öfver  Verilaks  följt  efter  honom,  skulle 

ni»t.  Tidskrift  1896.  12 


166  A.   HAMMARgKJÖLD 


sända  en  del  af  sina  tmpper  vintervägarna  öfver  Mouhi^ 
järvi — Lavia — Norrmark,  hvarigenom  reträtten  skalle  afskn* 
rits  svenskarne.  Denna  fara  tyckes  dock  icke  ha  förefunnits. 
Klingspor  fortsatte  emellertid  sitt  återtåg  långs  kustvägen. 
Den  18  utrymde  svenskame  Björneborg,  som  samma  dag 
besattes  af  Jankowitsch.  Buxhöwden  befallde  samma  dag 
Rajefski  att  förfölja  Klingspor  till  Kristinestad.  Dit  skulle 
äfven  Eulneff,  som  från  Tammerfors  var  på  marsch  mot 
Kauhajoki,  skynda  för  att  om  möjligt  afskära  Elingspor 
från  Vasa. 

Vid  denna  tidpunkt  föll  Svartholm  i  ryssarnes  händer. 
Den  22  besatte  de  Åbo.  I  södra  Finland  hade  ftvenskame 
således  endast  kvar  Sveaborg,  som  belägrades  af  general- 
löjtnant Kamenski. 

Klingspor  förföljdes  emellertid  på  stora  kustvägen  af 
Rajefski  och  på  vägen  Tammerfors — ^Kauhajoki  af  Kulneff. 
De  ryska  befälhafvame  skulle  afskära  honom  återtåget  vid 
Kristinestad  eller,  om  detta  ej  lyckades,  åtminstone  vid 
Vasa.  Detta  misslyckades  likväl,  och  därigenom  räddades 
Klingspor. 

Den  svenske  öfvergeneralen  befann  sig  dock  i  ständig 
fruktan,  att  fienden  skulle  före  honom  hinna  fram  till  Vasa, 
Gramla  eller  Ny-Karleby.  Den  ena  farliga  punkten  var  icke 
passerad,  förrän  en  annan  lika  farlig  dök  upp  längre  bort  i 
norr.  Att  detta  skulle  blifva  följden  af  den  gamla  Ehren- 
svärdska  åskådningen,  som  förbjöd  hvarje  anordning  af  inre 
förbindelsevägar,  var  naturligt,  ty  därigenom  tvangs  man 
att  lämna  de  inre  vägarna  till  fiendens  fria  förfogande. 
Klingspor  hade  sålunda  ej  annat  att  göra  än  att  påskynda 
marschen.  Men  att  detta  skedde  med  sådan  brådska,  att 
»bloden»,  såsom  Löwenhjelm  skrifver  till  Adlercreutz,'  »står 
om  fötterna  på  de  arma  soldaterna»,  kan  ej  gillas.  Det 
förefaller  nämligen  i  högsta  grad  egendomligt,  att  Rajefski 
med  12  kompanier  anställer  jakt  efter  Klingspors  36.  Hade 
förskräckelsen  för  turnering  på  svenska  sidan  varit  mindre, 
torde  detta  krigföringssätt  icke  länge  kunnat  äga  rum. 

Klingspor  tänkte  emellertid  ej  hålla  stånd,  om  han  ock 
lyckats  passera  Vasa.  Icke  ens  om  han  skulle  slå  ryssame 
vid  Gramla  Karleby,  ville  han  stanna,  förrän  han  förenat  sig 
med  den  från  Savolaks — Kuopio — Uleåborg-vägen  retirerande 


FINSKA  KRIOBT  1808-^1809  167 

fjärde  brigaden  under  Cronstedt,  hvilken  dock  ännu  mera 
än  Klingspor  onödigtvis  brådstörtat  sin  reträtt.  Redan 
den  29  mars  intågade  nämligen  Cronstedt  med  större  delen 
af  sina  trupper  i  TJleåborg. 

Adlercreutz'  kolonn,  som  slagit  in  på  vintervägen  öfver 
Tavast-skogen  åt  Storkyro  för  att  skydda  hufvudhärens 
återtåg  öfver  Vasa  mot  ett  ryskt  anfall  på  vägen  från 
Kuopi,  utförde  väl  sin  uppgift.  I  Ny-Karleby  förenade 
han  sig  den  27  med  hufvudarméen.  Klingspor,  som  den  28 
ankommit  till  trakten  af  Jakobstad,  lät  sina  trupper  där 
rasta  men  befallde  samma  dag  Adlercreutz  att  fortsätta 
återtåget  till  Gamla  Karleby,  dit  denne  ock  följande  dagen 
ankom. 

Ryssarnes  försök  att  vid  Vasa  afskära  svenskarnes  åter- 
tåg hade  sålunda  äfven  misslyckats.  Först  den  28  nådde 
Knlneff  vid  Lappo  tvärvägen  Kuopio — Vasa  och  vann  där- 
igenom samband  med  den  från  Savolaks  framryckande  Tutsch- 
koffs  främsta  afdelning,  som  den  31  mars  besatte  Vasa. 
Dagen  förut  hade  Kulneff  intågat  i  Ny-Karleby. 

Den  ryska  styrka,  som  omedelbart  förföljde  Klingspor, 
var  dock  icke  mer  än  5,000  man,  medan  svenska  hufvud- 
hären  utgjorde  7,000  man  och  efter  föreningen  med  Savo- 
laks-Karelska  brigaden  10,000  man.  Hade  verkliga  krigs- 
läget varit  kändt  inom  svenska  högkvarteret,  skulle  det 
varit  Klingspors  ovillkorliga  skyldighet  att  afbryta  åter- 
tåget och  göra  front  mot  fienden.  Genom  en  kraftig  offen- 
siv skulle  Klingspor  kunnat  förstöra  ryssarnes  högra  flygel, 
som  följt  efter  Cronstedts  brigad,  då  den  drog  sig  tillbaka 
åt  TJleåborg.  Högra  flygelns  trupper  voro  nämligen  i  slutet 
af  mars  echelonnerade  långs  vägen  Kuopio — Vasa  och  stodo 
afskilda  från  den  ryska  hufvudarméen.  fiajefski  åter  hade 
gjort  halt  i  Vasa.  Lika  litet  som  Klercker  förstod  dock 
Klingspor  att  skaffa  sig  riktiga  underrättelser  om  fienden. 
Arméens  lyckliga  koncentrering  i  TJleåborg  var  förnämsta 
målet  för  Klingspors  fältherrekonst,  och  denna  hans  åsikt 
delades  äfven  af  andra.  I  slutet  af  mars  skrifver  Aminoff 
till  Adlercreutz:  »Om  vår  reträtt  kan  verkställas  till  be- 
stämd ort,  så  intacte  som  hitintills,  torde  den  förtjäna  ett 
utmärkt  rum  i  historien,  och  general  Klerckers  försvars- 
oeh  reträttplan,   som   blifvit  följd,  förtjäna  det  äfven.»    I 


168  A.   HAHBiMARSKJÖLD 


samma  anda  skrifver  hertig  Karl  till  Klingspor  om  finska 
arméens  vinterfälttåg,  eller  att  »dess  historia  är  en  epok 
uti  krigshistorien  och  eder  reträtt  en  s^a vante  lära  för  alla 
efterkommande  militärer.» 

Buxhöwden  vidtog  emellertid  anstalter  för  att  bemäk- 
tiga  sig  Uleåborg.  Han  befallde  nämligen  Tutschkoff  att 
låta  general  Bulatoff  från  Kuopio  öfver  Kajana  framrycka 
till  Uleåborg,  medan  Tutschkoff  öfver  Gamla  Karleby  lät 
en  stark  afdelning  närma  sig  förstnämnda  stad.  Den  1 
april  uppbröt  Klingspor  från  Karleby-trakten  norr  ut.  1 
en  af  de  småstrider,  som  under  detta  återtåg  ägde  rum, 
blef  gr  ef  ve  Lövenhielm  tillfångatagen.  Dagen  efter  denna 
händelse,  eller  den  17  april,  utnämndes  Adlercreutz  till 
hans  efterträdare,  och  öfverste  von  Döbeln  blef  i  hans  ställe 
chef  för  andra  brigaden. 

Redan  följande  dag  fick  Döbelns  omkring  2,200  man 
starka  brigad,  som  utgjorde  svenska  arméens  arriergarde. 
vid  Sikajoki  upptaga  striden  med  ryska  arméens  lika  starka 
avantgarde  under  Kulneff,  ehuru  denne  endast  var  öfverste- 
löjtnant.  Det  höll  likväl  icke  på  att  blifva  någon  större  strid 
af,  ty  ehuru  Adlercreutz  återkallat  Palmfelts  och  Gripen- 
bergs brigader,  gaf  han  likväl  ungefär  samtidigt  med  deras 
återkomst  eller  kl.  mellan  5  och  6  e.  m.  order  åt  alla 
trupperna  att  fortsätta  återtåget.  Men  Kulneffs  öfverdåd 
kom  Adlercreutz  att  ändra  åsikt.  Medan  öfverste  Turt- 
schaninoff  på  Kulneffs  order  med  vänstra  flygeln  gick  öfver 
älfven  hack  i  häl  efter  den  retirerande  Döbeln,  kastade 
Kulneff,  som  alltid  föredrog  offensiven,  i  elden  sina  sista 
reserver  på  högra  flygeln  för  att  på  denna  sida  öfverflygla 
svenskame.  Det  lyckades  honom  också  till  en  början.  Hans 
främsta  afdelningar  rusade  öfver  älfven  men  kunde  icke 
vinna  vidare  terräng,  emedan  en  del  af  Gripenbergs  brigad 
hejdade  dem.  Men  då  Adlercreutz  nu  märkte,  att  ryssar- 
nes artilleri-  och  infanterield  i  centern  mattades,  under  det 
att  de  alltmera  utbredde  sig  åt  flyglarna,  beslöt  han  att 
med  en  kraftig  stöt  spränga  deras  midt.  Han  gaf  därför 
order  åt  major  von  Hertzen  att  med  Nylands  jägare  och  åt 
löjtnant  Kihlström  att  med  en  afdelning  jägare  af  Tavaste- 
hus'  regemente  storma  kyrkbyn.  Ehuru  Kihlström  stupade 
på   isen,   lyckades  anfallet.    Kulneffs  flygel  måste  nu  hals 


FINSKA   KRIGET   1808 — 1809  169 


öfver  hufvud  draga  sig  tillbaka  och  snart  äfven,  ehuru  mera 
långsamt,  Turtschaninoffs.  Sedan  Kulneff  åter  samlat  sina 
trupper,  upplågade  striden  med  stor  häftighet.  Först  mörk- 
ret gjorde  slut  på  densamma. 

Svenskarne  hade  sålunda  vunnit  sin  första  seger  under 
detta  fälttåg.  Att  ryssarne  därvid  icke  ledo  ett  förkros- 
sande nederlag,  berodde  på  svenskarnes  vanliga  taktik  att 
i  början  af  striden  endast  insätta  arriergardesbrigaden  och 
låta  den  förblöda,  innan  hufvudstyrkan  ingrep.  När  Dö- 
beln  omkring  kl.  half  6  e.  m.  drog  sig  tillbaka  öfver  älfven 
och  i  striden  aflöstes  af  första  och  tredje  brigaderna,  hade 
Döbelns  brigad  denna  dag  marscherat  omkring  3  mil  och 
slagits  i  öfver  2  timmar.  Runeberg  låter  i  sin  sköna  sång 
^Adlercreutz^,  hvari  han  skildrar  slaget  vid  Sikajoki,  Döbeln 
sist  ingripa  i  striden  och  afgöra  densamma.  I  stället  var 
det  han,  som  först  var  i  elden,  och  Palmfelts  och  Grripen- 
bergs  brigader,  som  afgjorde  densamma. 

Ur  strategisk  synpunkt  var  striden  vid  Sikajoki  utan 
betydelse  för  svenskarne,  emedan  de  af  brist  på  lifsmedel 
ej  kunde  förfölja  ryssarne.  I  moraliskt  afseende  däremot 
hade  den  större  betydelse.  Den  öfverdrifna  föreställningen 
om  ryssarnes  stora  öfvermakt  blef  nämligen  efter  denna 
strid  skingrad  i  det  svenska  högkvarteret. 

»Genom  Cronstedts  besinningslösa  återtåg,  med  hvilket  hufvud- 
hären  på  den  längre  kustlandsvägen  omöjligen  kunnat  hålla  jämna 
st^,  hade  en  förskjutning  uppkommit  mellan  trupperna  på  båda 
krigsskådeplatserna.  Denna  svaghet  skulle  en  företagsam  fiende  icke 
förbisett.  Än  brydsammare  skulle  svenska  hufvudhärens  läge  sanno- 
likt blifvit,  om  Buxhöwden  gillat  Tutschkoffs  förslag  att  med  divisio- 
nens hufvudkrafter  följa  efter  Cronstedt  till  Uleåborg  i  stället  för 
att  marschera  på  Vasa.  Men  i  stället  fick  Tutschkoff,  såsom  nämndt 
är,  med  större  delen  af  sin  styrka  lämna  Cronstedts  reträttväg,  och 
Bulatoff,  som  nu  allena  skulle  utföra  förföljarens  roll,  stannade  overk- 
sam i  Kuopio.  På  detta  sätt  undgick  Cronstedt  äfven  under  detta 
skede  genom  en  lycklig  slump  följderna  af  sina  grofva  felgrepp.» 

Grenom  detascheringar  till  Brahestad  hade  Cronstedt 
emellertid  själf  tagit  ett  steg  för  att  fylla  luckan  mellan 
sin  kår  och  hufvudhären.  Detta  var  naturligtvis  icke  till 
fyllest.  Klingspor  befallde  honom  emellertid  att  låta  San- 
dels med  större  delen  af  Savolaks-brigadens  trupper  besätta 
det  strategiskt  viktiga  Frantsila.    I  början  af  april  stodo 


170  A.   HAMMARSKJÖLD 


ock  Sandels  trupper  echelonnerade  utmed  vägen  Frantsila — 
Uleåborg.  Med  hänsyn  till  utrymme  i  kvarteren  och  för- 
plägnad  var  denna  förläggning  särdeles  ändamålsenlig,  och 
härtill  kom,  att  spaningstjänsten,  som  förut  skötts  illa  af 
de  flesta  högre  svenska  befälhafvarne,  af  Sandels  ordnades 
så  klokt,  att  hans  trupper  snart  kunde  koncentreras  vid 
Frantsila. 

Af  Sandels'  trupper  bildades  ungefär  vid  denna  tid 
femte  brigaden.  Enligt  order  af  Klingspor  den  12  och  13 
april  koncentrerades  både  Sandels'  och  Cronstedts  brigader 
omkring  Limingå — Kempele — Frantsila.  Cronstedt,  som  förde 
befälet  öfver  hela  denna  styrka,  hade  uttrycklig  befallning 
att  på  det  kraftigaste  försvara  Frantsila,  som  ansågs  hotas 
från  två  håll. 

Buxhöwden  hade  nämligen,  sedan  »couperingen»  vid  Vasa 
misslyckats,  utfärdat  order  om  en  operation  mot  Uleåborg. 
I  följd  däraf  hade  Bulatoff  den  6  april  brutit  upp  från 
Kuopio.  Men  efter  några  dagars  marsch  fick  han  af  Tutsch- 
koff  order  att  lämna  Kuopio-vägen  för  att  vid  Revolaks 
ställa  sig  i  förbindelse  med  hufvudhären. 

Den  20  april  uppbröt  Bulatoff  från  Fulkkila  mot 
Vihanti.  Han  måste  därvid  utföra  en  flankmarsch  på  ett 
afstånd  af  endast  20  km.  från  den  vid  Frantsila  stående 
fjärde  brigaden. 

Det  strategiska  läget  under  dessa  dagar  är  ganska 
märkligt.  De  bägge  kring  Frantsila  stående  svenska  bri- 
gaderna voro  öfverlägsna  Bulatoffs  trupper.  Som  Cronstedt 
visste  detta,  borde  han  ha  gjort  en  oftensiv  stöt  mot  Pulk- 
kila  eller  ock  ett  anfall  mot  fienden  under  dennes  flank- 
marsch mot  Vihanti.  Efter  en  seger  någonstädes  mellan 
dessa  bägge  orter  skulle  Cronstedt  kunnat  framgå  i  flanken 
mot  de  ryska  trupper,  som  opererade  långs  kustlandsvägen, 
och  i  förening  med  den  svenska  hufvudhären,  om  denna 
ryckte  fram  öfver  Sikajoki,  lätt  kunnat  bringa  de  ryska 
trupperna  just  i  det  läge,  som  ryske  öfverbefälhaf våren 
tillämat  svenskarne  eller  mellan  tvenne  eldar.  Men 
intet  af  detta  gjordes.  Cronstedt  följde  bokstafligen  hög- 
kvartersordern att  försvara  Frantsila,  hvarigenom  fienden 
utan  att  oroas  fick  tillfälle  att  förena  sig  med  de  ryska 
hufvudkraftema.     Som  Frantsila,  sedan  Bulatoff  gått  förbi 


FINSKA  EBIWT   X808— 1809  171 

detsamma,  förlorat  sin  betydelse  för  en  ren  defensiv,  fick 
Cronstedt  den  21  april  order  att  utrymma  orten  och  mar- 
schera norr  ut. 

Trots  segern  vid  Sikajoki  hade  Klingspor  med  första, 
andra  och  tredje  brigaderna  gått  tillbaka  till  Lumjjoki  för 
att  vinna  samband  med  Cronstedts  och  Sandels'  trupper. 
Klingspor  hade  samtidigt  befallt  Sandels  att  med  femte 
brigaden  besätta  Oulunsalo  och  Cronstedt  att  samla  fjärde 
brigadens  styrka  vid  Temmes. 

I  denna  ställning  stod  arméen  den  25  april,  dä  under- 
rättelser ingingo,  att  ryssarne  samlat  2,500  man  och  6  ka- 
noner vid  Vihanti  och  Revolaks  i  tydlig  afsikt  att  i  för- 
ening med  de  trupper,  som  stannat  bakom  Sikajoki,^  framgå 
till  anfall  mot  svenska  hufvudhären  vid  Lumijoki.  För  att 
förekomma  detta  beslöt  sig  Elingspor  omsider  för  att  gripa 
till  offensiven.  Utfölle  operationerna  lyckligt,  skulle  Cron- 
stedt förfölja  i  riktning  mot  Brahestad  för  att  söka  afskära 
den  ryska  Sikajoki-afdelningens  återtåg,  medan  svenska 
hufvudhären  framryckte  mot  dess  front. 

På  grund  af  de  order,  Cronstedt  den  26  april  i  Paavola 
mottagit,  borde  han  taga  sina  mesyrer  så,  att  han  följande 
dag  kl.  3  om  morgonen  med  sin  2,250  man  starka  brigad 
kunde  anfalla  fienden  vid  Revolaks.  Samtidigt  lofvade 
Adlercreutz  vara  till  hands,  sedan  Cronstedt  redan  börjat 
affären. 

Adlercreutz  inträffade  verkligen  på  utsatt  tid  med  150 
man  infanteri  och  30  dragoner.  Ehuru  ej  Cronstedt  hördes 
af,  började  Adlercreutz  affUren  i  förhoppning,  att  Cronstedt 
snart  skulle  hinna  fram. 

Den  ryska  styrka,  som  den  24  april  besatt  Revolaks, 
utgjordes  af  generalmajor  Bulatoffs  omkring  1,500  man  och 
6  kanoner  starka  kår.  I  prästgården  hade  Bulatoff  själf 
och  hans  stab  tagit  kvarter,  i  kringliggande  byar  och  går- 
dar voro  hans  trupper  förlagda.  Starka  posteringar  voro 
framskjutna  på  Paavola-,  Limingå-  och  Lumijoki-vägarna, 
och  bevakningstjänsten  sköttes  af  ryssarne  såsom  alltid  ut- 
märkt. Detta  gjorde,  att  Adlercreutz'  kår  snart  upptäcktes. 
Efter  stora  förluster  måste  Adlercreutz  redan  kl.  7  på  mor- 
gonen draga  sig  tillbaka,  sedan  han  gifvit  hela  företaget  till 
spillo.    Cronstedt  fick  dock  frihet  att  handla  efter  eget  skön. 


172  A.   HAMMARSKJÖLD 


Bulatoff  skulle  just  uppsätta  rapport  om  sin  seger,  då  un- 
derrättelser inlupo,  att  en  stark  svensk  kolonn  var  i  an- 
ryckande  på  Paavola- vägen.  Det  var  Cronstedt,  som,  ehuru 
han  genom  skidlöpare  fått  bud  från  Adlercreutz  om  dennes 
återtåg,  likväl  beslöt  att  angripa  fienden,  hvars  hufvud- 
ställning  han  antog  vara  vid  kyrkan.  I  två  kolonner  fram- 
ryckte han  fbr  att  anfalla  fienden  i  fronten  och  högra  flan- 
ken. Det  ena  ryska  detaschementet  efter  det  andra  måste 
vika.  Härunder  utmärkte  sig  den  af  Runeberg  besjungne 
Lode.  I  prästgården,  som  utgjordes  af  en  kringbyggd  fyr- 
kant, beslöt  emellertid  Bulatoff,  ehuru  svårt  saxad,  att  till 
det  yttersta  försvara  sig.  Härifrån  tänkte  han,  sedan  han 
.på  kort  håll  afiossat  de  två  vid  hufvudingången  stående 
kanonerna  med  ett  grenadierkompani  göra  ett  kraftigt  utfall. 
I  denna  afsikt  hade  han  stigit  af  hästen  samt  just  utropat: 
»Framåt,  tag  dem  på  bajonetterna^  då  han  träfiades  af  en  kula 
i  bröstet  och  medvetslös  störtade  till  marken  mellan  kano- 
nerna och  grenadierema.  Därmed  var  ryssarnes  motstånds- 
kraft bruten,  vid  10-tiden  på  f.  m.  gåfvo  sig  de  på  gården 
inneslutna  åt  de  inrusande  svenskarne.  Genom  denna  seger 
återvann  Cronstedt  i  högkvarteret  det  anseende,  som  han 
förspillt  genom  sin  brådstörtade  reträtt  från  Savolaks. 

Ehuru  tre  brigader  eller  omkring  5,000  man  af  svenska 
hären  under  dessa  dagar  lågo  overksamma  kring  Lumijoki, 
medförde  likväl  slaget  vid  Revolaks  viktiga  strategiska  följ- 
der. Tutschkoff,  som  hade  order  att  taga  Uleåborg,  måste 
nämligen  genom  ett  hastigt  återtåg  rädda  sig  från  att  blifva 
afskuren  från  sina  förbindelser.  Redan  den  28  eller  dagen 
efter  slaget  drog  han  sig  tillbaka  till  Pyhäjoki  och  därefter 
ända  till  Gamla  Karleby.  Klingspor  var  nöjd  med  hvad 
han  vunnit.  Endast  5:e  brigaden  framsändes  ett  stycke  på 
Savolaks-vägen.  Sandels  skulle  visa,  att  årstiden  icke  lade 
hinder  i  vägen  för  en  tilltagsen  befälhafvare. 

Vid  underrättelsen  om  detta  nederlag  beordrade  Bux- 
höwden  två  regementen  från  ryska  Finland  att  marschera 
till  Tavastehus  för  att  där  utgöra  en  allmän  reserv.  Och 
redan  efter  Sikajoki-afi^ren  hade  han  befallt  Rajefski  att 
från  Vasa  framrycka  till  förstärkning  åt  Tutschkoff,  men 
det  skedde  för  sent.  Från  anfall  måste  Buxhöwden  därför 
nu  öfvergå  till  strängt  försvar,  om  icke  allt,  som  han  under 


FINSKA  KBIGBT   1808—1809  173 


sex  veckors  ständig  framgång  vunnit,  lika  hastigt  skulle  gå 
förloradt.  Med  stor  kraft  vidtog  han  sina  mått  och  steg 
for  att  skydda  så  stor  del  af  det  eröfrade  Finland  som  möj- 
ligt, dels  mot  Klingspor  i  norr,  dels  mot  befarade  landstig- 
ningsförsök  i  söder.  Enligt  hans  åsikt  var  den,  som  be- 
härskade landet  mellan  Helsingfors  och  Tavastehus,  herre  i 
Finland.  Därför  hade  han  redan  den  22  april  befallt,  att 
Helsingfors  skulle  vara  samlingsplatsen  för  17:e  divisionen 
och  Tavastehus  för  den  21:a,  medan  åter  5:e  divisionen,  om 
så  behöfdes,  skulle  draga  sig  tillbaka  till  Kuopio  för  att 
skydda  hufvudhärens  förbindelser. 

Hvad  fältarméens  operationer  angår,  kan  vinterfälttåget 
anses  afslutadt  med  slaget  vid  Revolaks.  Under  detsamma 
hade  svenskame  i  döda,  sårade  och  fångar  förlorat  662  man; 
ryssame  åter  enligt  egna  källor  1,311  man.  Svenskarnes 
förlust  vid  Sikajoki  var  211  man,  ryssarnes  387  man.  Vid 
Revolaks  åter  de  förres  94,  ryssarnes  600  man. 


IV. 

Af  Generalstabens  stora  verk  om  kriget  1808  och  1809 
torde  den  afdelning,  som  handlar  om  Sveaborgs  kapitulation^ 
för  den  stora  allmänheten  vara  den  mest  intresseväckande, 
så  pinsam  den  än  är  för  hvarje  fosterlandsvän  att  genom- 
läsa. 

Denna  afdelning  börjar  med  en  historia  öfver  Sveaborgs 
fästning,  som  utrymmet  dock  ej  tillåter  oss  att  beröra. 
Genom  flera  Ijustrycksplanscher  får  läsaren  en  tydlig  före- 
ställning om  den  väldiga  fästningens  utseende  från  olika 
sidor.  Sveaborgs  fästen  har  den  mestadels  stormfria  fron- 
ten åt  alla  håll,  således  äfven  mot  den  inre  redden,  men 
det  inre  försvaret  inom  hvarje  fäste  var  tillgodosedt  endast 
å  Gustafssvärd,  Vargö  och  stora  Öster-Svartö.  Skulle  fien- 
den hafva  lyckats  intränga  i  något  af  de  andra  fästena, 
borde  hans  fördrifvande  därifrån  dock  varit  ganska  lätt, 
åtminstone  hvad  beträfi^ar  Väster-  och  Lilla  Öster-Svartö. 
Dessa  behärskades  nämligen  fullständigt  från  Vargö.  Lång- 
örn, som  låg  mera  frånskild,  var  det  för  stormning  mest 
utsatta   af   alla.     I  egenskap  af  sjöfästning  hade  Sveaborg 


174  A.   HAMBCARSKJÖLD 


nattirligtvis  sin  största  styrka  mot  stonnning  vid  öppet 
vatten.  Att  stormfriheten  var  mindre  vintertiden,  då  isen 
bar,  är  tydligt.  Det  var  emellertid  lättare  att  under  så- 
dant förhållande  återeröfra  ett  förloradt  fäste.  Att  Svea- 
borg utgjordes  af  flere  skilda  fästen  var  med  afseende  på 
stormning  naturligtvis  en  stor  fördel,  ty  härigenom  tvin- 
gades fienden,  som  omöjligen  kunde  storma  alla  fästena  på 
en  gång,  till  flera  olika  anfall. 

Sveaborg  hade  sin  största  fortifikatoriska  svaghet  i  det 
otillräckliga  antalet  bombfria  rum,  och  de  som  funnos  voro 
långt  ifrån  mönstergilla.  Enligt  detalj  uträkning  fanns 
bombfritt  utrymme  för  2,440  och  icke  bombfritt  för  5,420 
man,  således  i  allt  bostäder  för  omkring  7,860  man.  Under 
belägringen  1808  utgjordes  besättningen  af  7,120  man,  stri- 
dande och  icke  stridande.  En  ytterligare  svaghet  var,  att 
många  af  Sveaborgs  icke  bombfria  byggnader  hade  ett  gan- 
ska högt  läge,  och  åtskilliga  af  dem  voro  uppförda  i  flere 
våningar,  hvilket  gjorde,  att  de  voro  mycket  utsatta  for 
den  anfallandes  eld.  Vid  öppet  vatten  kunde  en  stark 
flotta  rikta  ett  kraftigt  bombardement  mot  Sveaborg.  A 
yttre  redden  var  framför  hela  fästningen  på  lagom  afstånd 
10 — 12  famnars  (18 — 21,6  m.)  djup;  bottnen  delvis  lera,  del- 
vis sand.  Ankringsförhållandena  voro  sålunda  vid  lugnt 
väder  mycket  gynnsamma.  Under  vinterförhållanden  måste 
det  däremot  för  fienden  möta  stora  svårigheter  att  till- 
räckligt nära  fästningen  på  eller  bakom  de  kala  bergen 
och  öarna  bygga  så  många  batterier,  att  dessa  kunde  blifva 
fästningens  talrika  artilleri  öfverlägsna.  Ett  bombarde- 
ment under  en  vinterbelägring  var  —  åtminstone  under 
förhållandena  år  1808  —  sålunda  mindre  att  frukta  än  om 
sommaren. 

Ehrensvärd  hade  i  sin  rapport  1747  om  Sveaborg  ut- 
talat den  förhoppningen,  att  fästningen  »kan  svårligen  be- 
lägras, och  ännu  svårare  intagas,  då  den  är  försedd  med 
all  nödtorft  och  äger  en  god  kommendant,  som  vet  att  nyttja 
alla  förmåner.»  Men  det  var  företrädesvis  det  senare,  som 
Sveaborg  saknade  1808  —  fästningens  kommendant  visade 
sig  till  slut  vara  hennes  största  svaghet. 

Liksom  de  tre  andra  hjältarne  i  slaget  vid  Svensk- 
sund har  icke  Karl  Olof  Cronstedt  fått  någon  uttömmande 


FINSKA  KRIGET    1808-— 1809  175 


biografi.  Den  bästa  tillgängliga  står  att  läsa  i  Nordisk 
Familjebok;  dess  författare  brukar  det  kända  märket  H.  W. 
Denna  biografi  åberopas  ock  i  Generalstabens  stora  arbete, 
genom  hvilket  den  likväl  i  flera  punkter  kompletteras  ur 
ej  förut  tillgängliga  ryska  källor. 

Karl  Olof  Cronstedt  (född  i  Finland  1756)  var  i 
bägge  sjöslagen  vid  Svensksund  flaggkapten.  I  följd  däraf 
har  man  tilldelat  honom  den  hufvudsakliga  äran  för  segern 
år  1790.  Åt  denna  uppfattning  har  bland  andra  Runeberg 
gifvit  uttryck  i  den  bekanta  versen: 

»Den  svenska  flottans  största  glans, 
dess  seger  vid  Svensksund,  var  hans.» 

Denna  uppfattning  låter  näppeligen  försvara  sig.  Ur  hand- 
lingarna kan  klart  och  tydligt  bevisas,  att  batalj  planen 
var  uppgjord  af  alla  fyra  eskadercheferna  jämte  öfverste 
de  Frese,  som  ända  till  morgonen  af  batalj  dagen  fungerade 
såsom  flaggkapten.  Något  bevis  på  att  Cronstedt  på  ett 
af  görande  sätt  ingripit  i  själfva  bataljen  har  ännu  ej  blif- 
vit  uppvisadt  och  lär  väl  heller  aldrig  kunna  uppvisas. 
Den  lysande  manöver,  som  den  af  sitt  otacksamma  fäder- 
nesland en  lång  tid  så  godt  som  förgätne  öfverste  Jakob 
Töming  utförde  och  som  afgjorde  det  stora  slaget,  synes 
efter  alla  urkunder  att  döma  hört  till  själfva  krigsplanen 
eUer  följt  såsom  ett  korollarium  af  densamma.  Att  i  fråga 
om  denna  sak  ingå  i  närmare  detaljer  är  här  ej  rätta  stället. 
Jag  har  endast  velat  konstatera  detta  faktum.  Dock  bör 
det  äfven  betonas,  att  det  troligen  endast  var  undfallenhet 
for  den  kungliga  viljan,  s(mi  hindrade  Cronstedt  att  afstyrka 
bataljen  vid  Svensksund,  och  som  vållade,  att  Gustaf  III 
gjorde  honom  till  flaggkapten  under  slaget. 

Som  sjöminister  torde  Cronstedt  både  under  Gustaf  III 
och  Gustaf  IV  Adolf  visat  duglighet,  men  han  råkade  1801 
hos  den  sistnämnde  i  onåd;  han  befanns  »för  konstig  och  be- 
nägen att  skada  andra».  Konungen  afskedade  honom  där- 
för från  gener  ålad jutantskapet  för  flottorna,  men  lät  honom 
trots  sin  ofördelaktiga  uppfattning  af  hans  karakter  sedan 
aflösa  den  hederlige  Klercker  såsom  kommendant  öfver 
Sveriges  starkaste  fästning  Sveaborg.  Det  var  med  miss- 
nöje  Cronstedt    mottog   denna    post,    och    i  detta  missnöje 


176  A.   HAMMARSKJÖLD 


har  man  velat  söka  en  af  orsakerna  till  hans  häpnadsväc- 
kande brottsliga  beteende  år  1808.  Klercker,  som  person- 
ligen kände  honom,  ville  icke  frånkänna  honom  militärisk 
skicklighet,  men  säger,  att  »han  var  af  Jägerhornska  släk- 
ten —  Cronstedts  mor  hette  nämligen  Jägerhom  —  och  af 
samma  esprit».  Till  Klercker  har  han  ock  fällt  utlåtanden, 
som  gingo  i  samma  riktning  som  de,  hvilka,  efter  hvad  re- 
dan anförts,  uttalats  af  Ehrenroth  och  Palmfelt,  eller  att 
Sverige  aldrig  kunde  försvara  Sveaborg  och  Finland,  om 
Ryssland  förstode  att  begagna  sig  af  sin  öfverlägsna  makt.^ 

Konungens  order  om  krigsförberedelserna  erhöll  Cron- 
stedt  först  den  14  febr.  Men  redan  dagen  innan  konungen 
utfärdat  denna  order  eller  den  4  febr.  har  han  befallt  general- 
fälttygmästaren  att  så  fort  det  sig  göra  lät  landvägen 
till  Sveaborg  af  sända  1,000  centner  krut.  Det  är  rent  af 
obegripligt,  att  denna  order  icke  långt  för  detta  utfärdats. 
I  följd  däraf  har  den  ej  heller  hunnit  verkställas. 

De  order  Cronstedt  mottogo  den  14  febr.  innehöllo 
bland  annat  befallningar  att  sätta  fästningen  i  försvars- 
tillstånd och  att  utrusta  en  del  af  Sveaborgseskadern  samt 
hellre  än  att  låta  denna  falla  i  fiendens  händer  uppbränna 
densamma. 

Genom  Cronstedts  egen  och  finska  krigskommisariatets 
försorg  försågs  fästningen  med  proviant,  som  enligt  Cron- 
stedts egen  utsago  var  tillräcklig  till  slutet  af  maj  månad. 
Med  nit  och  drift  satte  han  ock  snart  fästningen  i  försvars- 
tillstånd. Enligt  ryska  uppgifter  togos  vid  Sveaborg  öfver 
2,000  kanoner,  däraf  870  till  valls.  I  förstnämnda  siflPra 
torde  dock  många  obrukbara  pjeser  vara  inberäknade.  En- 
ligt senast  kända  bestyckningsplan  har  fästningen  endast 
varit  armerad  med  1,430  skjut-  och  230  kastmaskiner.  På 
projektiler  fanns  ingen  brist,  och  krutförrådet  utgjorde  2,424 
centner,  ehuru  nyssnämnda  1,000  centner  ej  hunnit  fram- 
komma.     Sistnämnda    omständighet   gaf  likväl   Cronstedt 

^  Huru  öfvermättan  höga  tankar  man  vid  krigets  utbrott  hade  om 
Cronstedt,  framgår  af  hvad  Trolle-Wachtmeister  d.  ^^/g  gkrifver  (I,  s.  90— 
91):  Amiral  Cronstedt  hade  satt  Sveaborg  i  försvarstillstånd.  Det  är  hans 
rådighet,  man  egentligen  har  att  tacka  for  alla  de  mått  och  steg,  som  Klercker 
tagit  (!),  hvilken  själf  är  för  gammal  att  omfatta  alla  detaljer.  —  T.-W. 
tillägger,  att  finnarnes  esprit  var  utmärkt,  och  om  icke  bristen  af  gevär 
samt  annan  ammunition  låge  i  vägen,  skulle  innan  fjorton  dagar  ryssarne 
finna  emot  sig  en  tillvuxen  armé  af  50,000  man. 


FINSKA  KRIGET    1808 — 1809  177 

tillfälle  att  påstå,  att  krutförrådets  otillräcklighet  nödgat 
honom  till  fästningens  uppgifvande.  Hade  han  med  måtta 
och  klokhet  användt  sina  ammunitionsförråder,  hade  dessa 
varit  mer  än  tillräckliga,  till  dess  nya  förråd  i  medlet  eller 
slutet  af  maj  kunnat  från  Sverige  ankomma. 

Den  2  mars  besatte  17:e  ryska  divisionen  Helsingfors. 
Vid  middagstiden  samma  dag  anlände  grefve  Buxhöwden 
själf  till  staden.  När  den  ryske  öfvergeneralen  med  hufvud- 
styrkan  tågade  norr  ut,  kvar  lämnade  han  utanför  Sveaborg 
endast  omkring  2,000  man.  Men  ehuru  Sveaborgs  garnison 
utgjorde  omkring  7,000  man,  gjordes  intet  försök  att  an* 
falla  denna  svaga  ryska  styrka,  som  först  inemot  den  15 
mars  förstärktes  till  3  å  4,000  samt  den  1  april  till  om- 
kring 6,500  man. 

Buxhöwden,  som  dessförinnan  återkommit  till  Helsing- 
fors, skref  d.  15  mars  till  kejsaren,  att  en  stormning  mot 
Sveaborg  var  omöjlig,  likaså  en  formlig  belägring.  Följ- 
aktligen måste  han  nöja  sig  med  att  hålla  fästningen  i 
strängaste  blokad  och  att  åstadkomma  en  kraftig  bombar- 
iering.  Men  till  sistnämnda  åtgärd  behöfdes  andra  kano- 
ner än  de,  som  Buxhöwden  fört  med  sig.  Han  anhöll  där- 
för förslagsvis  om  24  st.  (minst)  24-<S:ga  kanoner  och  15  st. 
(minst)  5-«:ga  mörsare.  Emellertid  öppnade  ryssarne  redan 
den  19  mars  elden  från  ett  batteri,  som  likväl  endast  be- 
stod af  fyra  fältkanoner.  Således  hade  icke  Cronstedt  mot 
detta  behöft  på  det  »planlösaste»  slösa  med  sin  ammunition. 
Att  under  denna  strid  kulor  från  fästningen  nedföllo  i 
Helsingfors  är  ej  att  undra  öfver.  Borgerskapet  har  likväl 
ej  klagat  däröfver.  Men  ryssarne  skyndade  att  på  sitt 
*ätt  draga  nytta  af  hvad  som  skett  genom  att  begagna  sig 
af  stadsbomas  förmenta  klagan  för  att  åt  sig  rädda  det 
helt  enkelt  oumbärliga  inkvarteringsutrymmet  i  staden. 
Denna  under  humanitetens  mäsk  gjorda  vädjan  till  Cron- 
stedts  känsla  för  sina  lidande  medmänniskor  utgjorde  upp- 
slaget till  den  parlamentering,  som  började  den  21  mars 
och  som  snart  skulle  bära  så  olyckliga  frukter  för  Sverige. 

Den  21  mars  kom  ryska  hofrådet  Hagelström  ut  till 
ftlstningen  såsom  parlamentär.  Han  åtföljdes  af  löjtnant 
van  Suchtelen,  en  son  till  chefen  för  ryska  araiéens  gene- 
wlatab.    De   mottogos   på   isen   af  öf verste  Jägerhorn  och 


178  A.   HAMMARSKJÖLD 


några  andra  officerare.  Ett  bref  aflämnades  till  Cronstedt. 
I  detta  begärdes,  att  Helsingfors  skulle  betraktas  såsom 
neutralt  område,  eller  att  det  ej  skulle  beskjutas.  Ville 
Cronstedt  ej  samtycka  därtill,  skulle  staden  uppbrännas 
eller  hämnd  på  annat  sätt  utkräfvas.  Efter  någon  tvekan 
förklarade  Cronstedt,  att  han  ginge  in  härpå.  Följande 
dag  återkom  Suchtelen,  åtföljd  af  öfverste  Anshelm  de  Gri- 
bory.  Jägerhorn  mottog  äfven  denna  gång  de  ryska  parla- 
mentärerna.  Den  sistnämnde  af  dessa  yrkade  enständigt  på 
att  »mundteligen  få  framföra  sina  depescher  till  kommen- 
danten». Detta  villfors.  Ett  samtal  mellan  ryssarna  och 
Cronstedt  ägde  ock  rum  på  isen.  Hvad  som  därunder  före- 
kom är  obekant,  men  på  eftermiddagen  återkommo  ryssarne 
och  insläpptes  mot  allt  krigsbruk  i  fästningen.  Efter  någon 
svårighet  mottogos  de  af  Cronstedt,  som  underhöll  sig  med 
dem  bortåt  en  timme. 

Parlamentärema  skola  äfven  ha  medfört  ett  bref  från 
Buxhöwden,  som  däri  afslog  Cronstedts  begäran  att  få  ut- 
släppa tärande  munnar,  dock  erbjöds  det  grefvinnan  Cron- 
stedt att  få  med  sina  barn  bosätta  sig  i  Helsingfors.  Den 
23  mars  af  böjde  Cronstedt  detta  anbud,  så  vidt  det  ej  skulle 
utsträckas  till  alla  officersfamiljer.  På  eftermiddagen  hade 
Cronstedt,  åtföljd  af  Jägerhorn  och  ett  par  andra,  vid  det 
lilla  skäret  Lånnan  ett  samtal  med  general  van  Suchtelen» 
som  därunder  yttrade,  att  själfva  klokheten  fordrade,  att 
fästningen  öfverlämnades  åt  ryssarne.  Cronstedt  svarade^ 
att  han  nu  vore  »i  den  författning,  att  han  kunde  försvara 
sig,  hvilket  skulle  ske  till  sista  man,  och  att  hvar  och  en 
sådan  propos  alltid  skulle  besvaras  med  fästningens  kano- 
ner.» Suchtelen  förklarade  därför  ock  efteråt,  att  Cronstedt 
under  hela  detta  samtal  uppfört  sig  »som  en  ärans  man». 

När  Cronstedt  återkom  till  fästningen,  sammankallade 
han  genast  en  krigskonselj.  Inför  denna  omtalade  Cron- 
stedt med  »marquant  förakt»,  att  fästningen  uppfordrats. 
Alla  de  13  tillkallade  ledamöterna  förklarade,  att  fästt 
ningen  hade  intet  att  frukta.  Samma  kväll  vidtogos  sär^ 
skilda  åtgärder  till  dess  tryggande  mot  öfverrumpling. 
Vidare  fick  garnisonen  icke  blott  på  natten  utan  äfven  M- 
jande  nätter  stå  i  gevär,  ehuru  intet  anfall  förspordes. 
Detta  ständiga  nattvak,  i  förening  med  iesågning  och  annat 


FINSKA  KRIGET   1808—1809  179 

hårdt  arbete  om  dagen,  uttröttade  trupperna  i  hög  grad. 
Bataljonscheferna  gjorde  också  föreställningar  mot  detta 
slöseri  med  manskapets  krafter;  de  önskade  i  stället  att  få 
göra  ett  utfall,  men  deras  ord  hade. ingen  verkan.  Den  25 
mars  uppfordrades  Sveaborg  för  andra  gången,  men  för- 
slaget tillbakavisades,  och  Cronstedt  yttrade  inför  de  13, 
att  han  hoppades,  att  alla  skulle  uppfylla  sina  skyldigheter 
att  försvara  fästningen. 

Då  ryssarne  märkte,  att  ännu  ingenting  stod  att  vinna 
med  underhandlingar,  förnyade  de  den  28  mars  bombarde- 
ringen,  som  fortgick  till  den  1  april.  Ehuru  ryssarne  där- 
under inkastat  öfver  1,500  projektiler  i  fästningen,  hade 
dennas  motståndskraft  på  intet  sätt  rubbats. 

Den  2  april  e.  m.  återkommo  G-ibory  och  löjtnant  van 
Suehtelen  såsom  parlamentärer  och  infördes  af  Jägerhom  i 
fästningen.  Denna  gång  sökte  de  genom  hot  och  skrämsel 
samt  en  mängd  falska  rykten  inverka  på  Cronstedt.  Denne 
visade  dock  till  en  början  fasthet.  Han  framhöll,  att  fäst- 
ningens försvarsförmåga  var  oförminskad,  hvarför  han  ej 
behöfde  låta  föreskrifva  sig  några  lagar.  Till  slut  förkla- 
rade han  sig  emellertid  ieke  ovillig  att  sluta  ett  stillestånd 
till  den  13  maj,  dock  på  det  villkoret  att  allt  skulle  för- 
bUfva  orubbadt.  Erhölle  han  icke  ansenlig  förstärkning 
före  denna  tidpunkt,  lofvade  han  genom  kapitulation  öfver- 
lämna  fästningen.  Detta  högst  betänkliga  steg  på  efter- 
gifternas slippriga  väg  tyder  likväl  ^mindre pd  ett  småningom 
mognande  beslut  än  på  någon  särskild  förekommen  anledning^ 
som  dock  ingenstädes  med  bestämdhet  meddelas:^.  Gribory  var 
likväl  långt  ifrån  att  nöja  sig  härmed.  Såsom  ett  oefter- 
gifligt  villkor  för  en  dylik  vapenhvila  fordrade  han  näm- 
ligen öfverlämnandet  af  fästena  Långörn,  Väster-  och  Öster 
Svartö  samt  ett  mindre  fäste.  Af  den  ryska  rapporten  om 
denna  underhandling  framgår  tydligt,  att  Cronstedt  för  sin 
personliga  del  ej  synes  hafva  visat  öågon  egentlig  ovilja 
mot  att  ingå  på  dessa  oförsynta  villkor.  Något  bestämdt 
svar  gaf  han  dock  ej  denna  dag,  utan  underhandlingarna 
uppskötos  till  den  följande  eller  den  3  april.  Hvilken  vikt 
ooh  hvilka  fördelar  ryssarne  väntade  sig  af  denna  vapen* 
hvila  och  af  nämnda  fästens  öfverlåtande  till  dem,  visar 
ett   bref,   som   Buxhöwden   s.   d.    skref  till  kejsaren,  och  i 


n 


180  A.   HAMMARSKJÖLD 


hvilket  han  förklarar,  att  ingen  fara  är  för  handen,  att 
isen  skulle  gå  upp  fbre  den  1  maj,  men  äfven  om  så  hände, 
skalle  hans  artilleri  då  vara  färdigt  att  på  alla  punkter 
med  den  kraftigaste  eld  mota  svenska  flottan. 

Cronstedt  tillkännagaf  emellertid  den  2  april  för  krigs- 
rådet ryssames  fordringar,  men  förklarade  ock,  att  han 
ville  söka  förmå  dem  till  hilli^are  villkor.  Han  ville  en- 
dast inrymma  dem  Långörn.  A  andra  sidan  skalle  fienden 
förbinda  sig  att  utrymma  tvenne  af  sina  positioner  på  fasta 
landet  samt  att  utsträcka  stilleståndet  till  den  13  maj. 

Hvad  provianten  vidkom  trodde  Cronstedt,  att  den 
skulle  räcka  till  maj  månads  slut.  Af  ammunitionen  åter 
vore  en  tredjedel  redan  förbrukad,  återstoden  kunde  ej 
räcka  mer  än  14  dagar.  Krigsrådet  hade  ej  något  att  in- 
vända mot  Cronstedts  stilleståndsförslag. 

Dagen  därpå  ägde  den  beramade  sammankomsten,  på 
Lånnan  rum.  Cronstedt  åtföljdes  dit  af  4  officerare,  bland 
dem  Jägerhorn.  Denna  gång  fördes  ryssarnes  talan  af 
general  van  Suchtelen. 

Sedan  Cronstedt  förklarat,  att  krigsrådet  motsatt  sig 
utrymmandet  af  de  begärda  i^stena,  och  att  han  själf  öfvef' 
talats  att  hylla  samma  åsikt,  förklarade  han  sig  oförhindrad 
att  föreslå  afslutandet  af  ett  stillestånd  till  den  13  maj  på 
de  villkor  han  inför  krigsrådet  framställt.  Suchtelen  åter 
vidhöll  de  villkor  Gribory  föreslagit. 

Sedan  Cronstedt  återkommit  till  fästningen,  förklarade 
han  for  krigsrådet,  att  han  ansåg  ställningen  ohållbar,  och 
att  fienden  ej  ville  pruta  af  på  sina  fordringar.  Han  skild- 
rade truppernas  krigsduglighet  samt  proviant-  och  ammu- 
nitionsförrådens otillräcklighet  i  de  mörkaste  färger.  Den 
logiska  slutföljden  af  hans  tal  måste  därför  blifva  och  blef 
äfven  den,  att  en  konvention,  vore  det  än  på  de  hårdaste 
vUlkor,  var  det  enda  försök  till  räddning,  som  återstod. 

Likväl  afgjordes  fästningens  öde  först  under  öfverlägg- 
ningama  följande  dag  eller  den  4  april.  Hade  det  i  krigs- 
rådet förut  funnits  något  motstånd,  var  detta  nu  brutet.  Af 
Buxhöwdens  bref  framgår  det  också,  att  det  först  var  efter 
den  4  april,  som  »verket  fortsattes  med  stor  framgång».  . 

I  sammankomsten  på  Lånnan  följande  dag  nedsatte 
ryssarne   sina   anspråk   så  till  vida,  att  de  samtyckte  till, 


FINSKA  KRIGET  1808 — 1809  181 

i 

att  ofvannämnda  fästen  skulle  »lämnas  dem  i  pant»  för 
konventionsvillkorens  stränga  iakttagande.  Mot  denna  i 
själfva  verket  endast  formella  afprutning  gjordes  å  svenska 
sidan  den  vida  mera  betydande  eftergiften,  att  tidpunkten 
för  stilleståndets  utgång  vardt  tillbakaflyttad  från  den  13 
till  den  3  maj.  H vilken  betydelse  detta  medgif vande  inne- 
bar, framgår  af  hvad  Buxhöwden  rapporterade  till  kejsaren, 
eller  att  man  allra  tidigast  i  slutet  af  april  kunde  vänta 
^ppet  vatten  i  Hamnen.  Granska  ofta  kunde  det  dröja  ända 
till  midten  af  maj,  innan  segelleden  gick  öppen.  »Jag  he* 
slöt  därför»,  slutar  den  ryske  öfvergeneralen,  »att  göra 
kommendanten  benägen  för  ett  stillestånd,  men  endast  och 
allenast  i  afsikt  att  vinna  tid.» 

Det  icke  minst  intressanta  i  denna  rapport  är  Bux- 
böwdens  uttalande  om  nödvändigheten  af  fästningens  iso- 
lering, äfven  sedan  farvattnet  blefve  fritt  från  is,  hvilket 
med  andra  ord  vill  säga,  att  han  redan  nu  tänkte  på  att 
bryta  konventionen,  därest  isen  skulle  gå  bort  före  stille- 
ståndstidens  utgång. 

1  krigsrådet  förkunnades  att  krutmängden  räckte  till 
60  skott  per  kanon,  men  krutförrådet  tyckes  ha  varit  2  ä 
300  centner  mer  än  som  uppgafs.  Hvad  konventionen  an- 
går, var  flertalet  hågadt  att  ingå  därpå.  Major  Hjärne 
och  ett  par  andra  talade  dock  emot  en  sådan  och  menade, 
att,  om  man  nu  afslog  det  ryska  förslaget,  kunde  man  vinna 
bättre  villkor.  Men  då  uppträdde*  Jägerhorn  »med  impo- 
nerande ton  och  snäste  alla». 

Under  öfverläggningens  fortgång  sökte  Cronstedt  visa 
konventionens  nödvändighet.  Det  var  troligen  därunder 
han  fällde  följande  bekanta  yttranden:  »Mina  herrar!  Jag 
är  hvarken  feg  eller  lejd,  men  jag  ser  intet  annat  medel 
att  hålla  fästningen  Kungl.  Maj:t  och  riket  till  banda  vid 
öppet  vatten  än  att  ingå  på  konventionen.»  Uan  erbjöd  sig 
äfven  att  sjukrapportera  sig,  om  någon  af  de  andra  ville 
öfvertaga  kommendantskapet  och  fortsätta  underhandlin- 
garna med  den  ryske  generalen.  Cronstedt  sökte  ock  visa 
sannolikheten  af  att  det  skulle  vara  öppet  vatten  före  den 
första  maj.  Han  yttrade  således  motsatsen  af  hvad  Bux- 
höwden skrifvit  till  sin  kejsare.  Hvad  fästena,  som  skulle 
öfverlämnas   till   ryssarne,   beträffar,  ansåg  Cronstedt,  att 

Hist.   Tidshnft  1896.  13 


182  A.   HAMMARSKJÖLD 


dessa  voro  lätta  att  återtaga,  om  fienden,  såsom  major  Hjäme 
befarade,  bröte  konventionen.    Om  denna  kom  det  slutligen 
till    votering,   genom   hvilken   konventionen  till  alla  delar 
antogs.     Vid   slutet   af  sammanträdet  bragte  Cronstedt  på 
tal   konungens   befallning   om  skärgårdsflottans  förstöring, 
ifall  fästningen  icke  kunde  försvaras.     Han  sökte  visa,  att 
en  sådan  åtgärd  var  icke  blott  onödig  utan  t.  o.  m.  skadlig. 
Någon    diskussion    om  denna  viktiga  punkt  kom  dock  icke 
till  stånd.    Krigsrådet  hänvisade  kommendanten  till  konun- 
gens instruktion.     Om  man  sammanställer  Cronstedts  skäl 
mot  uppfyllandet  af  konungens  order  och  hans  uraktlåten- 
het att  före  fästningens  öfverlämnande  förstöra  flottan  med 
hvad  som  Buxhöwden  den  7  april  skref  till  kejsaren,  måste 
man  få  det  intrycket,  att  det  i  hemlighet  ingått  i  öfverens- 
kommelsen   med   ryssarne,   att  flottan  icJce  skulle  förstöras 
utan  tillika  med  fästningen  öfverlämnas  åt  ryssarne.    Bux- 
höwdens  ord  voro  följande:  »Min  ifrigaste  önskan  var  emel- 
lertid  att   erhålla   flottan   oskadad.    Dess   förstöring,   som 
lätt  kunnat  blifva  en  följd  af  fästningens  beständiga  bom- 
barderande, skulle  nämligen  hafva  beröfvat  vår  sjömakt  en 
ej  obetydlig  förstärkning.  —  Den  forstärkning,  ryska  flottan 
fick  genom  erhållandet  af  Sveaborgs-eskadern,  var  betydlig; 
den  vållade  ock  längre  fram  svenskame  stora  svårigheter. 
Cronstedts  handlingssätt  vid  detta  tillfälle  vittnar  om 
förräderi  äfven  därigenom,   att  han  i  sin  försvarsskrift  sä- 
ger, att  fästningen  icke  kunde  försvaras  mot  en  öfver  isen 
anfallande   fiende.    Har   denna   åsikt   verkligen  varit  hans 
öfvertygelse,  och  har  han  för  denna  orsak  af  slätat  konven- 
tionen,   så   borde   han   väl  under  konventionen  ha  vidtagit 
några  åtgärder  för  att  uppfylla  konungens  order;  men  detta 
har   han   icke  gjort.    Detta  hans  handlingssätt  har  därför 
ock,    till  och  med  innan  man  kände  innehållet  af  Buxhöw- 
dens   sistnämnda   bref,    varit  en  så  ytterst  graverande  om- 
ständighet  för   honom  och  gifvit  den,  som  mera  grundligt 
sökt  sätta  sig  in  i  Cronstedts  handlingssätt,  en  ledtråd  till 
den   upptäckten   att  hans  uppgifvande  af  Sveaborg  var  en 
handling   af  förräderi   och  icke   såsom  åtskilliga  ha  äflats 
att   göra   gällande,    af   svaghet   och   lättrogenhet.     Genom 
Generalstabens  arbete  vederläggas  de  tre  hufvudskäl  Cron- 
stedt anför  för  konventionens  afslutande,  nämligen  omöjlig- 


FINSKA  KRIGET   1808 — 1809  188 

heten  att  försvara  fästningen  mot  en  öfver  isen  anfallande 
fiende,  fästningsverkens  dåliga  skick,  besättningens  svaga 
styrka  och  ringa  krigsduglighet  samt  vidare  förrådens 
otillräcklighet,  särskildt  hvad  ammunitionen  angår. 

Hvad  första  punkten  angår,  vederlägges  den  af  Bux- 
höwdens  förklaring  till  kejsaren,  att  fästningen  var  oin- 
taglig; den  andra  åter  af  att  Sveaborgs  garnison  var  större 
än  den  ryska  belägringshären;  hvad  det  tredje  skälet  an- 
går, var  på  lifsmedel  ingen  brist,  och  af  ammunition  hade 
man  60  skott  per  kanon  ehuru  man  vid  kapitulationen  upp- 
gaf,  att  det  fanns  blott  40  skott  per  kanon. 

Således  kan  man  väl  ej  längre  påstå,  att  Cronstedt  ej 

gjort    sig   skyldig   till   förräderi.^    Runebergs   ord   i  hans 

straffsång  öfver  Cronstedt  äro  rättvisa: 

Den,  som  förrådt  sitt  land,  han  har 
ej  ätt,  ej  stam,  ej  son,  ej  far. 

Näst  Cronstedt  har  Jägerhorn  största  skulden  i  detta 
svarta  brott.  Missnöje  med  Sverige  och  de  maktägande 
därstädes  samt  guldets  lockelser  förledde  dessa  bägge  män 
och  andra  samt  äfven  fruntimmer.  De  sistnämnda  ha  väl 
dock  uteslutande  låtit  vinningslystnaden  bestämma  deras 
handlingssätt.  Den  mest  brottsliga  af  dem  var  kaptenskan 
Helena  Charlotta  Reutersköld,  född  de  Frese.  I  samråd 
med  åtskilliga  officersfruar,  bland  andra  öfverstinnan  Bru- 
now,  friherrinnan  Grustafva  Sofia  Hjärne  samt  sin  ogifta 
syster  Karolina  Gustafva,  synes  hon  hafva  från  första  stund 
arbetat  på  fredens  återställande.  —  Gustaf  III:s  i  juni  1788 
utfärdade  stränga  förbud  rörande  officersfruarna  på  Svea- 
borg vittnade  således  om  förutseende,  M.  Anckarsvärd  må 
i  sina  »Minnen»  (s.  9)  tadla  det,  huru  mycket  han  vill. 

Den  6  april  af  slöts  konventionen.  Sista  akten  af  An- 
jalaförbundets  sorgliga  drama  var  fullbordad. 

Ryssarne  erhöllo  i  det  slutliga  affattandet  flera  för- 
delar än  som  förut  enligt  Cronstedts  anförande  inför  krigs- 
rådet lofvats  dem.  Detta  fick  man  veta,  då  det  ryska  för- 
alaget till  konventionen  upplästes  inför  krigsrådet.    Vid  de 

*  Trolle-Wachtmeister  (I,  s.  195)  har,  stödjande  sig  på  de  upp- 
giiter  general  Lagerbring  pä  yären  1809  under  sin  vistelse  i  Finland  in- 
hämtat, anfört  åtskilliga  för  Cronstedt  förmildrande  omständigheter,  som 
dock  icke  ntbärda  någon  verklig  kritik.  Icke  ens  grefvinnan  Cronstedts 
>gråt>  har  haft  det  inflytande  T.-W.  tillägger  densamma. 


184  A.   HAMMAB8KJÖLD 


anmärkniiigar,  som  då  framställdes,  fäste  amiralen  ingen 
vikt,  emedan  han  ansåg  ändringarna  endast  vara  bagateller. 
Den  7  april  afreste  två  svenska  officerare  som  kurirer  till 
konungen  med  rapport  om  konventionens  afslutande.  Den 
ene  skulle  resa  södra  vägen,  den  andra  den  norra.  Rys- 
sarne tvungo  likväl  båda  att  taga  norra  vägen.  I  följd 
häraf  framkommo  de  icke  till  Stockholm  förr  än  i  maj,  den 
ene  den  3  och  den  andra  natten  till  den  8  maj.  Svenska 
regeringen  fick  således  först,  då  det  var  för  sent,  kännedom 
om,  att  Sveaborg  måste  undsättas  före  den  3  maj,  så  vida 
det  skulle  kunna  bibehållas  åt  Sveriges  krona.  Afven  i 
andra  afseenden  bröto  ryssame  konventionen,  men  ehuru 
man  gjorde  Cronstedt  uppmärksam  härpå,  brydde  han  sig 
icke  om  att  äfven  å  sin  sida  bryta  densamma  för  att  till 
det  yttersta  försvara  fästningen.  I  stället  utrymde  sven- 
skarne redan  den  3  maj  Grustafssvärd,  den  6  maj  var  utrym- 
mandet af  hela  Sveaborg  fuUbordadt.  Hvad  besättningen 
angår,  gjordes  skarp  åtskiUnad  meUan  svenskar  och  finnar. 
De  senare  fingo  pass  och  fördes  under  betäckning  till  sina 
hemorter.  Svenskarne  däremot  sändes  såsom  krigsfångar 
till  Ryssland. 

S.  d.  lämnade  Cronstedt  Sveaborg.  Vid  ankomsten  till 
fasta  landet  mottogs  han  af  de  där  stående  ryska  trupperna 
med  alla  militära  hedersbetygelser.  Den  8  maj  skedde  fest- 
ningens  högtidliga  besittningstagande  af  ryssame. 

Svartholms  få;Stning  hade  dess  kommendant,  major  Karl 
Magnus  Grripenberg,  efter  några  dagars  bombardement  redan 
den  18  mars  öfverlämnat  åt  ryssarne,  ehuru  den  efter  Such- 
telens  och  Buxhöwdens  utsago  befann  sig  i  ett  förträffligt 
försvarstillstånd.  Besynnerliga  underhandlingar  foregingo 
äfven  denna  fästnings  öfverlämnande.  Af  Buxhöwdens  korre- 
spondens har  man  trott  sig  kunna  sluta,  att  samma  medel 
användts  vid  Svartholms  eröfring  som  vid  Sveaborgs.  Därom 
kan  man  likväl  ej  med  säkerhet  döma,  enär  genom  freden  i 
Fredrikshamn  bestämdes  att  den  påbörjade  rättegången  ej 
fick  omfatta  de  officerare,  af  hvilka  de  viktigaste  upplys- 
ningarna stodo  att  vinna.  Angående  motiven  till  fästningens 
förtidiga  öfverlämnande  måste  därför  eftervärlden  stå  spör- 
jande. 


1    I 


strödda  meddelanden  ocli  aktstycken. 


Om  kanslern  Lanrentins  Andre». 

Efter  biskop  Rundgrens  vackra  och  utförliga  minnesteckning  af 
den  store  kanslern  kan  det  med  det  sparsamma  ljus,  källorna  ge  oss 
med  afseende  på  hans  lif,  blott  bli  fråga  om  ett  försök  att  klargöra 
en  och  annan  detalj,  som  är  ägnad  att  närmare  belysa  det  hela. 
Ett  intressant  bidrag  till  hans  karakteristik  utgör  det  i  Historisk 
tidskrift  för  år  1894  ss.  356 — 360  af  H.  Lundström  meddelade 
dokumentet,  hvilket  innehåller  ett  bref  af  den  31  januari  1527  till 
electus  i  Strängnäs,  Magnus  Sommar,  jämte  formulär  för  den  ed, 
som  vid  den  stundande  biskopsvigningen  borde  afläggas.  Försam- 
lingarna skulle  ej  vara  utan  biskopar  —  sådan  var  då  äfven  konungens 
tanke  ^  — ,  men  det  skulle  ej  vara  papistiska  biskopar,  hvarför  äfven 
förbindelsen  till  lydnad  för  påfven  skulle  ur  eden  uteslutas,  utan 
evangeliska,  hvilka  skulle  predika  och  befordra  Guds  ord,  vara  nöjda 
med  de  inkomster,  som  befunnes  skäliga,  bevisa  konungen  trohet  och 
i  öfrigt  iakttaga  hvad  som  hör  till  en  kristen  biskops  kall. 

I  den  nämnda  skrifvelsen  samt  i  brefvet  till  Vadstenabröderna 
af  år  1524  innehålles  hela  mäster  Laurentii  reformprogram.  Kyrkan 
består  ej  blott  af  prästerskap  utan  är  liktydig  med  det  kristna  fol- 
ket, hvilket  då  ock  har  rätt  att  till  fosterlandets  räddning  och  rikets 
välfärd,  om  så  behöfves,  anlita  kyrkans  egendom.  Den  lutherska 
läran  bör  ej  a  priori  förkastas  utan  prof  vas  efter  skriften,  i  hvilket 
fall  den  synes  honom  skola  hålla  profvet.  Men  församlingarna  skola 
ej  sakna  biskopar,  hvilka  i  evangelisk  och  fosterländsk  anda  utföra 
sitt  kall. 

Det  är  en  betydelsefull  åskådning,  som  ligger  till  grund  för 
dessa  tankar.  Under  det  att  hela  den  klass  af  kyrkans  prästerskap, 
som  benämnes  sockenpräster,  hvilkas  lefnadskall  är  fästadt  vid  en 
bestämd  sockenkyrka,  var  helt  och  hållet  en  medeltidens  stiftelse,  så 

^  I  granden  betraktar  dock  konungen  redan  dä  saken  nr  helt  annan 
synpunkt  än  kanslern.  Öfverensstämmelsen  är  endast  skenbar.  Biskops- 
vigningen är  för  honom,  såsom  visar  sig  af  hans  bréf  den  7  november  1527 
till  electns  i  Strängnäs,  i  och  för  sifc  likgiltig  och  har  för  honom  betydelse 
endast  för  kröningens  skull  och  därför,  att  allmogen  ej  skulle  vara  till  freds 
utan  vigda  biskopar. 


186  STRÖDDA   MEDDELANDEN   OCH   AKTSTYCKEN 

fortlefde  däremot  fornkyrkans  klerikala  ordningar  i  biskoparne  och 
det  till  deras  kyrkor  hörande  och  i  medeltiden  till  domkapitel  orga- 
niserade prästerskapet.^  En  af  reformationens  konsekvenser  måste 
bli  ett  böjande  af  sockenprästemas  ställning,  i  den  mån  de  blefvo 
mogna  därför.  Men  en  af  de  stora  frågorna  var,  huruvida  den  forn- 
kyrkliga  ordningen  borde,  med  utrensande  af  medeltidens  osunda 
utväxter,  bibehållas  och  förbindas  med  det  nya  eller  helt  och  hållet 
bortkastas.  Mäster  liaurentius  bestämde  sig  afgjordt  för  det  förra 
alternativet:  biskopsämbetets  återförande  till  dess  fornkyrkliga  be- 
tydelse. 

Med  samma  historiska  sinne,  hvarmed  han  betraktar  författnings- 
frågan, följer  han  ock  kyrkoegendomen  tillbaka  till  dess  ursprungliga 
mening.  Om  den  användes  till  statsändamål,  så  sker  det  ej,  som  om 
den  vore  kronans  egendom.  Den  är  gifven  till  kyrkliga  ändamål. 
Men  kyrkan  är  församlingen,  det  kristna  folket.  Liksom  man  ur- 
sprungligen använde  de  genom  församlingens  gåfvor  samlade  medlen, 
koUekterna,  till  behöfvande  medmänniskors  understöd,  så  borde  ock 
en  kristen  nation  ha  rätt  att  till  fosterlandets  och  statens  hjälp,  om 
så  behöfdes,  använda  af  kyrkans  egendom,  i  all  synnerhet  om  den 
var  så  riklig,  att  kyrkans  tjänare  hade  öfverflöd  och  därigenom  dro- 
gos ifrån  sin  egentliga  uppgift,  under  det  att  fosterlandet  led  nöd. 

Det  nu  nämnda  reformprogrammet  behärskar  hela  hans  verk- 
samhet såsom  kansler:^  Västerås'  recess  och  ordinantia,  Örebro  mö- 
tes beslut,  konungens  försvarsskrifvelse  till  ständerna  vid  riksdagen 
i  Strängnäs  1529  och  bréfvet  till  biskop  Brask  samma  år. ^    Af  hans 


^  Enligt  den  gamla  kyrkans  ordning  utgjorde  ett  stifts  prästerskap  en 
enhetlig,  vid  katedralkyrkan  immatriknlerad  korporation,  hvilken  hade  att 
efter  biskopens  anvisning  fnngera  vid  hufvudkyrkan  samt  filial-  och  landt- 
kyrkorna.  Själfständiga  sockenkyrkor,  med  af  patronus  anordnad  dotation 
och  af  honom  kallad  präst,  nppstodo  först  bland  de  kristnade  germanfolken, 
framför  allt  bland  f ränkerna  i  Gallien,  h vilka  togo  landsbygden  i  besittning, 
nnder  det  att  den  gamla  ordningen  fortfor  i  städerna,  som  ännn  någon  tid 
voro  stödjepnnkter  för  romersk  kultnr  och  romerskt  samhällsskick.  Genom 
den  kyrkoorganisation,  som  Bonifatins  grundlade  och  som  fullbordades  un- 
der Karl  den  store,  bibehöll  sockenprästerskapet  sin  ställning  såsom  sådant 
men  ställdes  i  ett  genom  lag  närmare  bestämdt  underordningsförhällande 
till  biskoparne.  Samma  ordning  infördes  ock  bland  de  folk,  som  sedermera 
kristnades.  I  Sverige,  med  dess  gamla  odalmannastånd,  fingo  i  regeln  socken- 
bönderna samma  rättigheter  och  skyldigheter  som  eljest  patronus. 

^  Den  efter  en  handskrift  från  1750-talet  af  Thyselius  i  Handl.  ror. 
svenska  kyrkans  och  läroverkens  hist.  II  s.  1  ff.  af  tryckta  uppsatsen :  »Can- 
celleren  Laurentii  Andrese  tankar  om  presterskapet»,  hvars  hufvudsakliga 
innehåll  äfven  förekommer  hos  Celsius,  Kon.  Gustaf  den  förstes  hist.  s.  210 
f.,  utgör  ett  i  sak  korrekt  åt  er  gif vande  af  of  van  anförda  åskådning.  När 
den  ifrågavarande  uppsatsen  uppstått,  torde  ej  kunna  anses  afgjordt;  meo 
i  h varje  fall  tillhör  den  i  sitt  närvarande  skick  1700-talet,  såsom  framgår 
af  de  ur  Karl  XII:s  bibel  hämtade  citaten. 

^  Laurentii  Andrese  uppfattning  af  kyrkan  såsom  det  kristna  folket 
kräfver,  att  kyrkan  ej  talar  ett  blott  för  prästerskapet  begripligt  språk 
utan  folkets  språk.  Därför  väckes  vid  Örebro  möte  förslag  om  döpelse- 
formulärets  >utsättande>  på  svenska,  hvilket  ger  anledning  till  Svenska 
handbokens   utgifvande.     I    sin   skrifvelse  till   ständerna  vid  riksdagen  i 


OM  KAKSLERN  LAURENTIUS  ANDRBiE  187 

enskilda  skrifvelse  till  electus  i  Skara  Sven  Jacobi  af  den  19  okto- 
ber 1530  visar  sig  emellertid,  att  en  viss  spänning  då  uppstått  mel- 
lan konung  och  kansler  angående  biskopsfrågan.  Äfven  om  upp- 
^kofvet  med  tillsättning  af  ärkebiskop  kunde  sammanhänga  med  af- 
vaktan  af  den  utgång,  riksdagen  i  Augsburg  skulle  få,  finner  han 
det  dock  bekymmersamt,  att  ärkestiftet  så  länge  skall  vara  beröfvadt 
-en  herdes  tröst  samt  att  man  ej  mycket  lägger  den  saken  på  hjär- 
tat. Han  undrar  ock,  om  det  är  det  förutnämnda  skälet  eller  något 
annat,  som  föranleder  electus  i  Skara  att  ej  påskynda  sin  biskops^ 
vigning.^  Följande  år  lyckas  han  dock  att,'  i  sammanhang  med 
förberedelserna  till  konungens  förmälning,  få  sin  önskan  angående 
ärkebiskopsval  och  de  valdas  vigning  uppfylld,  hvarefter  han  träder 
tillbaka  från  kansleriatet. 

I  ett  bref  till  samme  biskop  Sven  af  den  2  november  1532* 
uttalar  han  med  den  för  honom  egna  klokheten  och  omsiktsfullheten 
sin  uppfattning  angående  bannlysning  och  huru  långt  man  i  detta 
hänseende  inom  de  af  Västerås'  ordinantia  angifna  gränserna  skulle 
kunna  gå.  Biskop  Sven  har  i  exkommunikationens  intresse  åberopat 
Melanchton  såsom  auktoritet,  hvarvid  han  dock  ej  fullt  riktigt  åter- 
gifvit  Melanchtons  mening.  Användningen  af  bannet  var  visserligen 
ej  genom  Västerås'  ordinantia  förbjuden,  blott  missbruket  däraf.  Men 
mäster  Laurentius  är  tveksam,  huruvida  exkommunikation  bör  an- 
vändas mot  den,  som  föraktar  den.  All  kyrkotukt  bör  nämligen 
afse  en  felande  broders  återvinnande  och  är  att  betrakta  som  ett 
läkemedel,  hvilket  blott  bör  användas,  då  det  kan  lända  till  gagn. 
>Dem,  som  utantill  äro»,  d.  v.  s.  som  själfva  genom  sitt  hela  för- 
hållande ställa  sig  utom  kyrkan,  nksM  Gud  döma^».  Då  emellertid 
någon  ordning  för  kyrkotukten  ej  fanns,  ville  han  ej  ge  något  råd, 
så  vida  det  ej  skulle  vara  det.  att  man  borde  från  Herrens  bord 
utestänga  sådana  brottsliga  och  oförbätterliga  personer,  hvilket  ock 
kan  anses  såsom  ett  slags  exkommunikation.  Detta  strider  ej  mot 
Västerås'  ordinantia,  där  det  blött  förbjudes  att  för  gäld  till  prästen 
vägra  sockenbo  nattvarden.  För  öfrigt  hänvisar  han  till  konungens 
sekreterare,  mäster  Kristoffer.  Själf  är  han  nästan  alldeles  skild 
från  konungens  tjänst,  och  mäster  Olaus  hoppas  ock  snart  att  bli 
»fri  från  sigillet». 

Hans    här    uttalade    tankar    röja   en  finhet  i  uppfattningen  af 
kyrkotukten  såsom  dels  ett  värnande  om  sakramentets  helgd.  dels  en 


Strängnäs  förklarar  konungen  sig  ej  ha  rätt  att  förhindra  svensk  mässa 
samt  munkars  och  prästers  giftermål,  emedan  han  ej  har  någon  makt  öfver 
Guds  ord.  För  öfrigt  uttalas  i  denna  skrifvelse,  liksom  i  brefvet  till  biskop 
Brask,  alldeles  samma  uppfattning  angående  kyrka,  kyrkoegendom  och  bi- 
skopar  som  i  kanslerns  bref  till  vadstenabrödema  och  till  biskop  Magnus. 

^  I  det  af  kanslerns  hand  skrifna  brefvet,  hvilket  förvaras  i  riks- 
arkivet, heter  det:  »Si  illo  vel  aliis  motivis  dueimini,  quod  non  multum 
acceleratis  ad  consecrationem,  nescio»  etc.  Hos  Troil  (I  s.  358)  står  ducimur 
i  st.  f.  dueimini.,  hvilket  gör  meningen  obegriplig. 

*  Brefvet  är  efter  excerpt  från  riksarkivet  upptaget  i  biskop  Rundgrens 
minnesteckning,  s.  105  f. 


188  STRÖDDA  MEDDELANDEN   OCH   AKTSTYCKEN 

församlingens  kärleksverksamhet  mot  en  felande  broder,  i  motsats 
till  medeltidens  satisfaktionssystem,  men  också  till  hvarje  sträfvaa 
att  göra  kyrkotukten  blott  till  ett  politiskt  straffmedel.  Kyrkan  är 
för  honom  ej  ett  med  politisk  straffmakt  utrustadt  rättsinstitut  utan 
en  religiöst  sedlig  samfundsorganism.  Liksom  i  fråga  om  kyrko- 
författning och  kyrkoegendom  återgår  han  äfven  i  kyrkotuktsfrågao^ 
så  vidt  förhållandena  det  medgifva,  till  de  fomkyrkliga  grundsatserna. 

Bet  kan  ej  vara  tvifvelaktigt,  att  Laurentii  Andrese  kyrkliga 
åskådning,  så  tacknämlig  den  än  varit  för  konungen,  så  länge  den 
tjänade  såsom  stöd  och  försvar  för  reduktionen,  kräfde  vida  större 
frihet  och  själfständighet  för  kyrkan,  än  konungen  var  hågad  att 
bevilja.  De  trångt  åtdragna  band,  med  hvilka  konungen  genom  instruk- 
tionen för  ärkebiskopen  den  11  november  1533  inskränker  de  kyrk- 
liga myndigheternas  handlingsfrihet  särskildt  i  fråga  om  reformations- 
verket, lägga  i  dagen  den  klyfta,  som  uppstått.  Konungens  kyrko- 
politik kräfde,  att  kyrkan  skulle  underordna  sig  hans  vilja  och  i  aUt 
foga  sig  efter  hans  och  statens  intressen.  Föga  kunde  detta  tilltala 
de  män,  för  hvilka  det  stod  fast,  liksom  för  Luther,  att  »det  andliga 
och  världsliga  regementet»,  ehuru  de  borde  samverka  för  folkets  väl- 
färd, dock  voro  i  grunden  åtskilda.^  Det  kom  ett  fall,  då  denna 
åtskillnad  torde  ha  gjort  sig  gällande  för  Olaus  Petri  och  Laurentiu» 
Andreae  på  ett  för  dem  själfva  ödesdigert  sätt.  En  åt  prästen  an- 
förtrodd bikthemlighet  känner  denne  endast  i  egenskap  af  Guds  ords 
tjänare,  icke  såsom  privat  person  eller  såsom  medborgare.  Denna 
skarpa  åtskillnad  var  hos  dem  af  Luther  inpräglad  på  ett  sätt,  som 
ej  syntes  tåla  någon  modifikation.  Men  om  bikthemligheten  var  så- 
dan, att  den  gällde  konugens  lif  och  rikets  välfärd,  så  var,  från 
konungens  synpunkt  sedt,  dess  förtigande  liktydigt  med  högförräderi. 

Den  klyfta,  som  uppstått,  vidgar  sig  alltmer.  Konungen  har, 
af  farhåga  för  upproriska  rörelser,  blifvit  alltmer  betänksam  angå- 
ende det  hittills  följda  reformationssystemet.  Af  hans  bref  till  ärke- 
biskopen den  24  april  1539  framgår,  att  han  ogillar  åtgärderna  för 
införande  af  svensk  mässa,  hvilken  tydligen  legat  denne  samt  hans 
broder  och  Laurentius  Andrese  mer  om  hjärtat,  än  könungen  anser 
nyttigt.  Skolväsendet  borde  upparbetas  och  goda  predikanter  med 
konungska  tänkesätt  utsändas,  i  stället  för  att  man  nu  yrkade  lu- 
thersk mässa  och  i  sina  predikningar  ej  skonade  konungens  person. 
Vidare  misstänker  konungen,  att  man,  då  man  begärde  medel  till 
kdrdjäknar  för  ett  värdigare  firande  af  mässan,  blott  af  såg  att  öka 
de  biskopliga  inkomsterna,  liksom  han  öfver  hufvud  misstänker  kyr- 
kans målsmän  för  sträfvan  efter  ökad  makt.  Missnöjd  med  hela  det 
svenska  reformationsverket,  vänder  han  sig  med  sitt  förtroende  till 
sin  nye  kansler,  von  Pyhy,  och  den  af  Luther  och  Melanchton  så 
varmt  förordade  Georg  Norman. 

Under  sådana  förhållanden  hölls  på  hösten  1539  i  Upsala  det 
kyrkomöte,    hvilket    vi  känna  genom  ett  bref  från  biskop  Johannes 

^  Denna  åskådning  är  med  all  önskvärd  tydlighet  nttalad  i  Lanrentii 
Petri  »förklaring  på  Västerås  recess»  af  år  1533  eller  1534. 


OM  KANSLERN  LAURENTIUS  ANBREiE  189 

Magni  i  Linköping  till  biskop  Sven  Jacobi  i  Skara,  antagligen  samma 
möte,  som  först  varit  bestämdtatt  hållas  på  sommaren  och  af  hvil- 
ket  man  då,  enligt  ett  föregående  bref  från  samme  biskop  Johannes 
till  skarabiskopen,  väntade  »omnis  consummationis  finem».  Den  förre, 
som  på  grund  af  sjukdom  måst  lämna  mötet,  har  genom  bref  från 
den  senare  underrättats  om  hvad  som  timat  efter  hans  afresa.  Han 
förandras  öfver  kanslern  von  Pyhys  harm  med  anledning  af  de  vill- 
kor och  förbehåll,  som  han  själf  och  andra  vidfogat  sina  under- 
skrifter. Han  antyder,  att  han  har  kännedom  om  upphofsmännen 
till  missnöjet  mot  »vördige  herr  känsloren:»,  d.  v.  s.,  så  vidt  jag  kan 
se,  Laurentius  Andreae.^  Han  hade  nämligen  märkt,  att  det  misshagat 
flera  af  mötesförsamlingen,  att  han  själf  och  hans  meningsfränder 
ännn  vinnlade  sig  om  »enheten  och  den  heliga  lydnaden  för  den  all- 
männeliga  kyrkan»,  d.  v.  s.  ej  ville  gå  in  på  beslut,  genom  hvilka 
svenska  kyrkans  sammanhang  med  den-  allmänneliga  kyrkan  och  lyd- 
naden för  dess  traditioner  skulle  upphäfvas.  Nu  godkände  han  emel- 
lertid, att  biskop  Sven  ej  blott  å  egna  utan  ock  å  hans  vägnar  utan 
villkor  (simpliciter)  underskrifvit,  och  fritog  honom  från  allt  ansvar 
i  detta  afseende.  Han  har  ock  i  ärendet  tillskrifvit  ärkebiskopen 
och  biskopen  i  Västerås.  Att  hans  afresa  från  mötet  väckt  missnöje, 
synes  framgå  däraf,  att  äfven  biskop  Henrik  i  Västerås  lagt  sig  ut 
för  honom  och  tagit  hans  försvar.  Han  betygar  ock,  att  allvarsam 
sjukdom  gjort  hans  resa  nödvändig.  Han  anade  ej  då,  att  sådana 
fbrtretligheter  skulle  uppstå  med  afseende  på  underskrifterna.  Slut- 
ligen förklarar  han,  att  han  angående  kyrkoceremonierna  ej  gör  nå- 
gon ändring  i  sitt  stift,  förrän  recessen  blifvit  ytterligare  pröfvad  och 
af  K.  M:t  stadfästad. 

Efter    de    viktiga  händelser,  som   sålunda  antydas,  utfärdas  af 
konungen  superintendentsfullmakt  för  Georg  Norman  den  8  december, 


^  Att  här  ej  kan  menas  den  dåvarande  kanslern,  juristen  Konrad  von 
Pyhy,  är  alldeles  säkert  pä  grand  af  titeln:  *reverendum  dominnm  canoel- 
lariam»,  hvilken  omöjligen  kunnat  användas  om  denne.  På  det  föregående 
stället  i  brefvet,  där  von  Pyhy  af  ses,  heter  det:  ^apectabilia  viri  domini 
cancellarii>.  Man  har  bland  kanslererna  blott  att  välja  mellan  Laurentius 
Andre»  och  Olaus  Petri.  Att  biskop  Johannes  ej  närmare  angifver,  hvilken 
han  menar,  beror  tydligen  däraf,  att  hans  bref  är  ett  svar  pä  biskop 
Svens  skrifvelse,  i  hvilken  säkerligen  den  person  namngifvits,  som  blifvit 
föremål  för  det  nämnda  misshaget.  Det  är  i  hög  grad  sannolikt,  att  det 
varit  mäster  Lars,  dels  pä  grund  af  hans  mycket  långvarigare  och  betydelse- 
fullare kansleriat,  dels  på  grund  däraf,  att  anklagelserna  mot  honom  under 
den  sedermera  följande  rättegången  till  största  delen  gälla  hans  åtgärder 
såsom  kansler,  under  det  att  Olaus  Petri  blott  betecknas  såsom  en  dålig 
kansler  och  dessutom  äfven  de  olägenheter,  konungen  skulle  ha  haft  af  ho- 
nom såsom  sådan,  skyllas  pä  Laurentius  Andre»,  som  rekommenderat  honom 
till  efterträdare.  Lägger  man  härtill  det  fortroliga  förhållande,  som  rådt 
mellan  biskop  Sven  och  Laurentius  Andrese,  såsom  framgår  af  den  senares 
bref,  samt  den  omständigheten,  att  hvad  som  namnes  såsom  orsaken  till 
missnöjet  närmast  träffar  in  på  den  förste  kanslerns  tydligt  uttalade  reform- 
program,  så  blir  det  ännu  antagligare,  att  det  är  han,  som  i  de  bägge  bi- 
skoparnes brefväxling  varit  på  tal.  Härigenom  försvinner  först  det  dunkel, 
som  eljest  skulle  hvila  öfver  meningen  i  detta  bref. 


190  STRÖDDA  MEDDELANDEN  OCH   AKTSTTCKEN 

och  nyårsaftonen  1539  börjar  rättegången  mot  Laurentius  Andrese 
och  Olaus  Petri.  Hvad  är  den  närmaste  anledningen  härtill?  Ua 
dessa  bägge  vägrat  att  återtaga  de  förutnämnda  ^»Tillkoren  och  för* 
behållen»?  Att  biskopen  i  Skara  å  egna  och  linköpingsbiskopens  väg- 
nar utan  villkor  underskrifvit,  ha  vi  sett  af  brefvet.  Säkerligen  har 
biskop  Henrik  i  Västerås  gjort  detsamma,  eftersom  han  följande  år 
blir  Normans  medhjälpare  vid  visitationema.  Och  antagligen  ha 
jämväl  ärkebiskopen  och  biskop  Botvid  i  Strängnäs  fogat  sig,  efter- 
som de  kort  därefter  jämte  biskop  Henrik  bevista  den  herredag  i 
Örebro,  där  de  dels  voro  ledamöter  i  den  rätt,  som  hade  att  döma 
i  de  anklagades  sak,  dels  torde  ha  deltagit  i  det  beslut  angående 
reformation,  som  genom  Normans  visitationer  skulle  genomföras  och 
som  säkerligen  stått  i  nära  sammanhang  med  det  vid  unisalamötet 
fattade  och  undertecknade  beslutet.  Att  just  nu  vreden  urladdar  sig 
mot  de  bägge  f.  d.  kanslererna  för  förbrytelser,  som  de  till  större 
delen  för  länge  sedan  skulle  ha  begått,  tyder  på,  att  de  vidhållit 
den  opposition,  som  omtalas  i  det  förutnämnda  brefvet  och  som  där 
säges  vara  hufvudanledningen  till  den  ognnst,  för  hvilken  »vördige 
herr  kansleren»  blifvit  föremål. 

Granska  vi  närmare  de  öfverdrifna  anklagelser,  som  framställas 
särskildt  mot  Laurentius  Andrese,  så  visar  sig,  att  bottensatsen  i 
dem  varit  just  hans  förut  nämnda  reformprogram.  Själfva  förfogandet 
öfver  kyrkoegendom,  hvilket  nu  säges  ha  skett  i  egennyttiga  syften, 
predikofriheten,  till  följd  af  hvilken  konungens  person,  t.  ex.  af  Olaus 
Petri,  ej  skonats,  och  ifrandet  för  svenska  mässan  m.  m.,  som  fram- 
kallat allmogens  uppror,  samt  mäster  Laurentii  häfdande  af  bisko- 
pames dignitet  framstå  såsom  viktiga  anklagelsepunkter.  Ett  sken- 
bart berättigande  få  de  uttalade  misstankarna  genom  bikthistorien, 
hvilken  också  ensam  anföres  i  domen  den  2  januari.  Men  huru 
mörk  är  ej  den  skugga,  som  faller  öfver  anklagelsens  upphofsmän, 
dessa  »autores  istius  displicentise  erga  reverendum  dominum  cancel- 
larium:»,  då  man  jämför  de  motiv,  som  här  tilläggas  honom,  med  de 
verkliga,  hvilka  så  klart  framstå  i  hans  bref  till  vadstenabröderna 
och  till  biskop  Magnus!  Syftet  har  emellertid  så  till  vida  vunnits, 
att  kyrkoreformationen  från  och  med  1540  kommit  in  på  en  ny  bana 
i  strängt  statskyrklig  anda  med  antibiskopliga  tendenser  och  ett  poli- 
tiskt, kanske  mer  än  kyrkligt,  disciplineradt  prästerskap.  ^   I  stället  för 


^  £n  af  de  utförligaste  artiklarna  i  Normans  kyrkoordning  innehåller 
en  instruktion  angående  predikan  och  innehåller  ateslntande  föreskrifter  for 
hora  predikanterna  böra  inskärpa  undersåtars  plikter  mot  sin  öfverhet.  De 
kyrkliga  organisationsplanerna  med  införande  af  en  superattendent  eUer 
ordinarins  och  hans  adjunkt  samt  seniorer  och  konservatorer  äro  ett  försök 
att  efter  danska  och  tyska  mönster  genomföra  den  landsherrliga  myndig- 
heten öfver  svenska  kyrkan.  Hvad  som  i  sammanhang  härmed  hittills  ej 
beaktats  &r,  att  år  1538,  året  innan  Georg  Norman  anlände  till  Sverige, 
wittenbergerteologerna  tiU  kurfursten  ingåfvo  ett  mycket  utförligt,  af  Ju- 
stas Jonas  affattadt  betänkande,  hvari  förordas  inrättandet  af  konsistorier, 
hyilka  skulle  handlägga  äktenskapsmål,  exkommunicera,  öfvervaka  präster- 
nas  ämbetsförvaltning   och   lefverne  samt  likformighet  i  fråga  om  kyrko- 


OM  KANSLERN  LAURENTIUS   ANDRBiB  191 

mäster  Laurentii,  ideeUt  sedt,  vackra  tanke  om  det  kristna  folkets  rätt 
att  i  fosterländskt  syfte,  om  så  behöfdes,  använda  kyrkoegendom 
träder  nu  konungens  maktfullkomlighet  att  förfoga  däröfver  såsom 
statsegendom  och  att  i  sin  skattkammare  samla  hvad  han  ansåg  så- 
som kyrkornas  öfverflödiga  klenodier.  Dit  fördes  t.  ex.,  betecknande 
nog,  skarabiskopens  staf,  under  det  att  han  själf  fick  säte  i  det 
kungliga  regementsrådet  för  Västergötland.  Dackefejden  blef  dock 
ett  slående  bevis  på,  att  det  nya  reformationssystemet  ej  var  mer  i 
allmogens  smak  än  det  föregående.  Huruvida  den  gamle  ärkedjäknen 
under  sin  tillbakadragenhet  i  Strängnäs  fått  röna  något  bevis  på  en 


ceremonier,  ha  tillsyn  med  kyrkoegendom,  kyrkobyggnader  m.  m.  Med  an- 
ledning af  detta  utlåtande  beslöt  kurfursten  samma  är,  såsom  framgår  af 
ett  ofullbordadt  utkast  till  fullmakt,  att,  tills  konsistorialordningen  kunde 
definitivt  genomföras,  inrätta  ett  provisoriskt  konsistorium;  han  vill  näm- 
ligen ge  i  uppdrag  åt  två  teologer  och  två  jurister  att  såsom  hans  kommis- 
sarier eller  befallningsmän  (»archidiakoner»  benämnas  de  på  ett  ställe  i 
wittenbergerbetänkandet)  handhafva  de  i  utlåtandet  anförda  »kyrkosakerna» 
samt  förklarar,  att  han,  därest  han  ej  för  tillfallet  varit  förhindrad,  skulle 
utfärdat  en  »ordentlig  instruktion»  för  dem;  i  tvistiga  fall  skulle  de  vända 
sig  till  doktor  Martin,  magister  Philipp  och  de  öfriga  teologerna  samt  till 
juristerna.  I  februari  1539  utfärdas  ock  en  fullmakt  af  nu  angifna  inne- 
håll, hvilken  gäller,  tills  konsistorialordningen  1542  definitivt  och  med  ut- 
förlig instruktion  genomföres.  (Jfr  Richter,  Geschichte  der  ev.  Kirchen- 
verfassung,  ss.  82 — 96  samt  115  ff.).  I  Danmark  hade  på  Luthers  uttryck- 
liga råd  genom  1537  års  kyrkoordinans  domkapitlen  bibehållits;  de  skulle 
jämte  värden  om  domkyrkorna  och  till  dem  hörande  skolor  och  hospital 
handhafva  äktenskapsmål.  Att  wittenbergerteologerna  önskade,  där  så  ske 
kunde,  domkapitlens  bibehållande,  visar  sig  sedermera  ock  af  deras  är  1541 
afgifna  utlåtande  angående  de  två  sachsiska  evangeliska  biskopsdömena,  i 
hVilket  de  tillråda  så  väl  biskopsämbetets  och  domkapitlens  bibehållande  som 
ock  att  domkapitlen  und,er  biskopsvakans  skulle  examinera  och  ordinera 
prästkandidater,  »hålla  konsistorier  och  synoder»  samt  visitera.  Att  seniors- 
instruktionen, hvilken  i  sakligt  hänseende  har  åtskilliga  beröringspunkter 
med  wittenbergerbetänkandet  af  år  1538,  äfvensom  bestämmelserna  angående 
seniorer  i  Normans  kyrkoordning  och  i  hans  bref  till  Skara  domkapitel  af 
är  1545  tillkommit  under  inflytande  af  nu  anförda  åtgärder  och  sträfvanden, 
synes  mig  mycket  antagligt.  Otvifvelaktigt  har  man  tänkt  sig,  att  senio- 
rerna eller  de  andliga  befallningsmännen,  hvilka  borde  vara  två  liksom  de 
andliga  medlemmame  af  wittenbergerkonsistoriet,  skulle  stå  i  samband  med 
domkyrkan,  hvilket  framgår  dels  däraf,  att  de  skulle  på  högtidsdagar  i  hög- 
mässan där  officiera,  dels  däraf,  att  de  uppräknas  tillsamman  med  »läse- 
mästaren»,  teologie  lektorn  m.  fl.,  dels  af  den  på  ett  ställe  förekommande 
benämningen:  »seniores  de  capitulo».  Den  af  Luther  så  väl  vitsordade 
husitiska  »brödraunitetens»  af  seniorer  (biskopar)  och  conseniorer  (med- 
biskopar)  bestående  »senatus  ecclesiasticus»  har  måhända  hvad  namnet  och 
dess  bibliska  motivering  beträffar  gifvit  upphofvet  till  Normans  seniors 
inrättning.  Efter  1545,  samma  år  som  den  s.  k.  wittenbergerreformations- 
formeln  med  sina  biskops  vänliga  tendenser  kommer  till  stånd,  försvinna  alla 
spår  till  de  nämnda  organisationsplanerna.  Ett  nytt  slags  »ordinarier», 
som  konungen  i  samband  med  stiftens  delning  tillsatte,  voro  helt  enkelt 
sockenpräster,  försedda  med  superintendentsfullmakt.  Sådana  voro  kyrko- 
herdarne  i  Stockholm,  Gäfle,  Kalmar  o.  s.  v.  Det  har  antagligen  varit 
konungens  mening  att  till  deras  nivå  sänka  innehafvarne  af  de  gamla 
biskopsstolarna,  ehuru  det  påståendet  ej  torde  fullt  hålla  stånd,  att  han 
aldrig  skulle  ha  användt  biskopstiteln  om  de  efter  år  1543  utnämnda. 


192  STRÖDDA  MEDDBLANDEN  OCH  AKTST70EEN 

blidare  stämning  från  konungens  sida,  vet  man  väl  ej.^  Men  visst 
är,  att  hans  tankar  och  strftfvanden,  särskildt  hvad  kyrkans  författ- 
ning angår,  åter  kommo  till  heder,  då  efter  de  stora  omhvälfnings* 
planernas  nppgifvande  Laurentius  Petri  småningom  kunde  häfda  sin 
ställning  såsom  svenska  kyrkans  primas. 

Otto  AhnfeU. 


Tästgötalagens  stadgande  om  konungaTal  i  Syerige. 

Vår  äldsta  svenska  lag  stadgar  som  bekant  i  Retlosse  bolkaer, 
huru  det  skall  tillgå,  då  konung  skall  tagas  i  Sverige.  Då  detta 
stadgande  i  statsrättsligt  afseende  har  har  stor  betydelse,  har  det 
blifvit  mycket  och  ifrigt  kommenteradt.  Emellertid  är  enligt  min 
uppfattning  hvarken  den  vanligaste  eller  den  (så  vidt  mig  är  be- 
kant) nyaste  tolkningen  tillfredsställande. 

Kjellén  har  i  en  intressant  och  lifligt  skrifven  afhandling  »Om 
Eriksgatam  (Upsala  1889)  egnat  denna  fråga  stor  uppmärksamhet, 
och  tolkningen  af  ifrågavarande  ställe  i  Västgötalagen  är  af  väsent 
lig  betydelse  för  den  af  honom  uppställda  teorien  beträffande  Eriks- 
gatan. 

I  äldre  Västg.^lagen  R.  B.  1  pr.  heter  det:  »Sveaer  egho  konong 
at  taka  ok  sva  vrsekae».  Stadgandet  lyder  på  samma  sätt  i  yngre 
Västg. -lagen:  »Swear  agho  konongh  at  taka  ok  swa  at  wrsekae». 

Spörsmålet  är:  hvad  betyder  vrcekce  i  detta  sammanhang? 

Kjellén  framhåller  anf.  afh.  s.  11,  att  Ihre,  Lagerbring  och 
Schönberg  ansågo  vrcekce  af  se  ett  moment  i  själfva  valet,  en  för- 
klaring eller  presentering  af  Svearnas  tronkandidat  inför  förbunds- 
folken, en  åsikt  som  äfven  Geijer  först  (Iduna  h.  IX,  227)  hyllade. 
Emellertid  opponerade  sig  Collin  och  Schlyter  i  sitt  glossar  till 
Västg.-lagen  mot  denna  tolkning  och  öfversatte  ordet  »förkasta,  af- 
sätta:  reiicere,  removere».  Denna  tolkning  (»afsätta»)  har  sedan  varit 
den  vanligaste. 

Med  full  rätt  framställer  Kjellén  invändningar  emot  den.  Den 
viktigaste  betänkligheten  synes  mig  vara,  att  en  lags  bestämmelse 
om  tagandet  af  konung  svårligen  kan  tänkas  tillika  innehålla  ett 
stadgande  om,  huru  konung  skall  afsättas,  i  alla  händelser  icke  ett 
dylikt  stadgande  utan  all  motivering.  Att  afsätta  konung  måste  i 
de  allra  flesta  fall  anses  vara  en  handling,  som  strider  mot  lagen. 
Om    lagen    därför  skall  inlåta  sig  därpå,  måste  det  ske  med  någon 


1  Se  dock  Hist.  Tidskr.  1894,  b.  354  f. 


VASTGÖTAiiAGENS   STADGANI>B   OM  KORUNGA  VAL  I   SVERIGE.    193 

motivering  som  förutsätter,  att  konung  gjort  sig  tronen  ovärdig. 
Man  kan  ej  tänka  sig,  att  en  lag  utan  all  dylik  motivering  så  att 
säga  i  samma  andedrag  talar  om  konungs  både  till-  och  afsättande. 

Men  den  af  Ejellén  föreslagna  tolkningen  synes  mig  icke  heller 
tillfredsställande.  Han  menar,  att  de  äldre  forskarna  —  Ihre,  Lager- 
briug,  Schönberg  —  hade  väsentligen  rätt,  och  han  anser  (s,  15), 
att  Lagerbring  kommit  ^»sanningen  närmast  med  sin  tydning,  att 
Uppsveama  hafva  att  föredraga  ärendet,  d,  v,  s,  framställa  sitt 
val  för  de  andra  landskapema  till  stadfästelse^»,  Själf  synes 
han  vara  mest  böjd  (s.  14)  att  öfversätta  vrwkoi  med  »genomdrifva», 
och  som  stöd  för  denna  mening  anföres  särskildt  ceroendi  sit  vrakce 
(Y&stg.-lagen  I  Gipt.  B.  1),  der  vraka  betyder  »framställa,  fullgöra». 

Det  är  alldeles  riktigt,  att  mrainde  vraka  (i si.  reka  erendi), 
som  är  ett  ganska  vanligt  uttryck,  har  denna  betydelse,  och  i  isländ- 
skan förekommer  reka  i  denna  mening  äfven  med  åtskilliga  andra 
sakliga  objekt.  Så  lyder  det  af  Kjellén  åsyftade  stället  »Konongser 
vil  sser  kono  bipia.  .^r  {)8et  vtsen  konongrikiz  .  pa  skal  msen  sinse 
latae  farae  .  ok  aersendi  sit  vrakse  .  .  .»,  och  vi  ha  att  öfversätta  det 
»uträtta  sitt  ärende».  Men  det  ligger  i  sakens  natur,  att  vrceka  i 
dylik  betydelse  kan  hafva  blott  ett  sakligt,  ej  ett  personligt  objekt; 
man  kan  naturligtvis  icke  säga  »uträtta  en  man»,  »uträtta  en  ko- 
nung:» eller  något  dylikt,  och  så  vidt  mig  är  bekant,  finnes  därför 
intet  exempel  på  en  dylik  konstruktion,  h vilken  skulle  kunna  an- 
föras såsom  stöd  för  Kjelléns  öfversättning. 

Ordet  vrcekoB  betyder  däremot  i  Västg.-lagen  R.  B.  »förskasta  den 
såsom  kandidat  uppträdande». 

Alldeles  samma  betydelse  har  wraka  i  Cod.  B.  af  Smålands- 
lagen 4,  där  det  (jmf.  Schlyters  upplaga  noten  57)  heter:  »Nu  kan 
ey  sokn  vm  prsest  ssemia .  tha  aghse  bönder  till  biscops  fara .  prsest 
at  bethaes.  tha  agha  bönder  J)rea  j  wal .  laeggise .  oc  biscoper  enn 
aaff  taka .  sliksen  som  hanum  thsekkis.  Nw  kan  biscoper  nocon  aff 
pem  wraka  mép  sannum  skselum .  pa.  Ideggin  böndir  annan  i  then 
staj)».  —  Här  är  det  fråga  om  att  bönderna  skola  utse  tre  kan- 
didater till  embetet  och  framställa  dem  för  biskopen.  Då  det 
vidare  förutsattes,  att  biskopen  kan  nocon  aff  pem  tvraka,  så  vill 
detta  tydligen  säga,  att  biskopen  kan  »förkasta  någon  af  de  upp- 
ställda kandidaterna»,  ty  det  tillägges,  att  bönderna  i  så  fall  skola 
uppställa  en  annan  kandidat  i  hans  ställe.  Vrage  har  i  nydanskan 
alltjämt  denna  betydelse;  så  kan  man  t.  ex.  säga:  »den  pige  har 
vraget  mange  friere»»  Som  bekant  äro  vrceka  och  vraka  väsentligen 
identiska  ord,  och  för  Öfrigt  uttrycker  äfven  i  si.  reka  detsamma: 
»förkasta  något  erbjudet  såsom  icke  fullgodt».  Så  heter  det  t.  ex. 
i  Olaf  beiges  större  saga  157,  26  ff.  »Satt  er  et  fomqvepna .  sva 
ergiz  hverr  sem  elldiz  .  sva  er  J)er  oc  prandr.  letr  Karl  enn  marsca 
reca  fe  fyrir  per  i  dag  allan».  Uttrycket  reka  fé  betyder  här 
»förkasta  (erbjudet)  silfver  såsom  icke  fullgodt». 

Vi    hafva  alltså  att  öfversätta  Svecer  egho  konong  at  taka  ok 
sva  vrcekce  sålunda  »svearna  äga  att  så  väl  antaga  till  konung  som 


194  STRÖDDA  MEDDELANDEN  OCH   AKTSTYCKEN 


ock  förkasta  den  uppträdande  konunga-kandidaten  (tronpretendenten)f. 
Detta  gifver,  så  vidt  jag  ser,  en  enkel  och  fullgod  mening. 

Det  bör  emellertid  framhållas,  att  det  är  möjligt,  kanske  tro- 
ligt, att  Schlyter  själf  på  äldre  dagar  öfvergifvit  sin  i  glossariet  till 
Västgötalagen  framställda  mening  och  hyllat  den  ofvan  påvisade  eller 
en  därmed  väsentligen  öfverensstämmande  åsikt.  Han  har  dock  an- 
tydt  denna  förändrade  uppfattning  på  ett  så  föga  framträdande  sätt, 
att,  så  vidt  jag  vet,  de  som  i  våra  dagar  yttrat  sig  om  frågan, 
trott  honom  alljämt  hafva  fasthållit  sin  ursprungliga  mening.  I  sin 
ordbok  upptar  han  nämligen  under  vrceka,  vraka  såsom  betydelsen 
3  »förkasta,  v,  konung  )(  taka  VG,  där  Ihre  tror  detta  ord  be- 
tyda renuntiare.  kan  biskuper  nokon  af  pem  r.,  d:  finna  honom 
ej  vara  antaglig,  Sm.  4  pr».  Han  har  således  vid  öfversättningen 
uteslutit  det.  i  glossariet  till  Västg. -lagen  efter  ^s^förkasta»  tillagda 
»afsätta»  och  anfört  vrcekw  konong  under  samma  moment  i  ord- 
boken som  det  ofvan  diskuterade  stället  i  Smålandslagen.  Tydligt 
har  han  dock  ej  uttalat  sig  i  frågan. 


[Sedan  ofvanstående  nedskrifvits,  har  man  fäst  min  uppmärk- 
samhet på,  att  märket  Ehd  i  en  anmälan  af  Kjelléns  afhandling  i 
Hist.  Tidskrift  1890,  s.  10  äfven  framställt  den  förslagsmeningen,  at-t 
det  diskuterade  vrceke  kan  öfversättas  »förkasta  (ett  'kungsämne')».] 


A.  Kockm 


Gnstaf  Yasa-miimet. 

Gustaf  Vasa-minnet,  som  iirades  den  12  sislidna  maj,  har  ej 
framkallat  en  lika  rik  litteratur  som  Gustaf  Adolfs-minnet  för  två 
år  sedan.  Märkligast  i  vetenskapligt  hänseende  är  den  påbörjade 
publikationen  (1532 — 41)  af  Per  Brahes  krönika  om  Gustaf  Vasa, 
som  åtföljer  Lunds  universitets  inbjudning  till  firande  af  minnes- 
festen. Det  har  länge  varit  bekant,  att  Per  Brahe  sysslat  med  sin 
store  frändes  historia.  Hans  ryktbara  teckning  af  morbroderns  per- 
sonlighet har  sedan  gammalt  varit  känd  och  trycktes  redan  1782. 
Den  har  blifvit  nationens  egendom  och  har  sin  märkvärdighet  redan 
däri,  att  den  säkerligen  är  den  första  utförliga  nära  samtida  karak- 
teristik vår  litteratur  äger.  I  öfrigt  har  man  icke  i  den  historiska 
litteraturen  ägnat  Per  Brahes  anteckningar  den  uppmärksamhet  som 
de  förtjäna.  Det  var  först  bibliotekarien  H.  Wieselgren,  som 
vid  den  boskillnad  mellan  Gustaf  Vasa-krönikorna,  hvilken  han  före- 
tog uti   en  i  Hist.  Tidskrift  1890  införd  undersökning,  :»Krönikoma 


GUSTAF  VASA-MINNET.  195 

om  Gustaf  Vasa:»,  påpekade  de  många  viktiga  egendomligheter,  som 
utmärkte  Per  Brahes  verk.  Vi  ha  därför  alla  skäl  att  vara  professor 
O.  Ahnfelt  tacksamma,  som  företagit  sig  utgif ningen  af  detsamma. 
De  för  närvarande  kända  handskrifterna,  som  innehålla  Per  Brahes 
bearbetning,  ha  af  honom  kunnat  begagnas,  och  han  har  varit  lyck- 
lig nog  att  till  grund  för  sin  publikation  kunna  lägga  en  hand- 
skrift, som,  enligt  hvad  han  anser  sig  hafva  funnit,  härstammar  redan 
från  slutet  af  1500-talet  och  som  hittills  tyckes  hafva  undgått  upp- 
märksamheten, Cod.  E.  226  i  Uppsala  universitetsbibliotek.  Peder 
Svarts  krönika,  som  Per  Brahe  införlifvat  med  sitt  verk,  slutar  med 
1533.  Då  den  berömda  karaktersskildringen  är  införd  redan  under 
1532,  börjar  emellertid  prof.  Ahnfelt  sin  utgifning  med  detta  år. 
Afven  till  de  föregående  åren  har  dock  Per  Brahe  gjort  åtskilliga 
tillägg,  stundom  af  verkligt  intresse,  och  vi  hoppas,  att  utgifvaren 
låter  desamma  medfölja  sin  publikation,  när  den,  såsom  är  att  för- 
moda, snart  blir  fullbordad.  Forskaren  skulle  då  på  ett  ställe  finna 
sammanfördt  hvad  som  tillhör  denna  redaktion  af  1500-talets  an- 
teckningar om  Gustaf  Vasa. 

Det  för  dagen  märkvärdigaste  i  den  handskrift,  som  prof.  Ahn- 
felt användt  som  hufvudcodex,  är  anteckningen  om  Gustaf  Vasas 
födelsedag.  Den  lyder  så:  3>När  man  schref  1497  then  tridie  dag 
maji,  blef  han  boren  och  föd  til  verlden  på  Lindholm  i  Upland  hos 
sin  liaormoder  fru  Sigridt».  Det  är  ingen  fråga  om  att  icke  detta 
oväntade  inlägg  i  den  omtvistade  frågan  om  Gusaf  Vasas  rätta 
födelseår  förtjänar  den  största  uppmärksamhet.  Det  får  ett  egendom - 
ling  bestyrkande  genom  ett  meddelande,  som  frih.  Klinckowström 
för  kort  tid  sedan  gjorde  i  Svenska  autograf  sällskapet  och  af  hvil- 
ket  vi  fått  tillåtelse  att  här  begagna  oss.  Han  medförde  nämligen 
och  förevisade  en  anteckning  af  Gustaf  Vasas  tredje  gemål  Katarina 
Stenbock,  hvilken  utan  tvifvel,  på  grund  af  jämförelser,  som  vid 
tillfället  gjordes  med  hennes  namnteckningar  från  olika  år  —  det  enda 
af  hennes  hand,  som  man  eljest  veterligen  har  kvar  —  måste  anses  vara 
egenhändig.  Den  lyder:  »1560.  Konungh  Köste  blef  dödh  på  Stock- 
holm och  var  hans  aller  60  3  (sic!)  år».  Nu  vet  man  visserligen 
icke,  när  denna  anteckning  är  gjord,  och  man  måste  alltid  göra  af- 
seende  på  möjligheten  af  ett  minnesfel  eller  en  onöjaktighet,  särskildt 
när  man  tänker  på  den  tidens  förhållanden,  vid  en  dylik  allmän 
uppgift,  men  sammanträffandet  har  i  alla  fall  sin  märkvärdighet. 
Brottningens  anteckning  lär  för  öfrigt  i  facsimile  komma  att  åt- 
följa ett  senare  häfte  af  Autografsällskapets  tidskrift.  En  annan 
omständighet,  som  härvid  bör  påpekas,  är,  att  d.  3  maj  1497  var 
dagen  före  Kristi  himmelsfärdsdag.  Vi  föras  därmed  tillbaka  till 
hvad  som  är  det  enda  fullt  säkra  med  afseende  på  Gustaf  Vasas  födelse- 
tid, nämligen  att  den  inföll  omkring  Kristi  himmelsfärdsdag.  Det 
var  mycket  vanligt,  att  man  den  tiden  vid  dylika  uppgifter  icke 
fäste  så  noga  afseende  vid  om  det  var  själfva  dagen  eller  någon 
dag  förut  eller  efteråt.  Men  då  Kristi  himmelsfärdsdag  rättar  sig 
efter  påskterminen,  kommer  man  ingen  vart  med  denna  säkra  stödje- 


196  STRÖDDA   MEDDELANDEN   OOH  AKTSTYCKEN 

pankt.  Skall  man  nu  antaga  Per  Brahes  uppgift  för  god?  Därom 
är  det  kanske  ännu  ej  rådligt  att  med  bestämdhet  yttra  sig.  Märk- 
Yärdigt  blir  det  alltid,  huru  man  tidigt  oeh  allmänt  kunnat  komma 
till  d,  12  maj  såsom  födelsedag  och  lokalisera  detta  datum  på  så 
skilda  år  som  1490,   1495  och  1496. 

Den  öfriga  nyframsprungna  litteraturen  om  Gustaf  Vasa  afser 
en  populariserande  framställning.  Dr  O.  Sjögren  har  påbörjat 
en  illustrerad  lefnadsteckning  af  den  store  konungen.  Amanuensen 
Hammarskjöld  bar  meddelat  några  drag  till  en  historisk  bild  af 
Gamle  kung  Gösta.  Professor  Stavenow  i  Göteborg  har  utgifvit 
ett  väl  genomtänkt  Tal  till  Gustaf  Vasas  minne  hållet  å  Göte- 
borgs högskola  d.  12  maj  1896,  och  i  serien  af  föreningen  Heim- 
dals  folkskrifter  hafva  vi  själfva  slutligen  sökt  lämna  en  samman- 
trängd framställning  af  den  moderna  uppfattningen  utaf  det  natio- 
nella konungadömets  gmudläggare  i  Sveriges  nyare  historia  och  af 
hans  verk,  sådana  de  framstått  i  belysningen  af  Forssells  och 
andras  arbeten  men  äfven  med  stöd  af  egna  studier,  hvilka  vi 
hoppas  kunna  snart  nog,  åtminstone  delvis,  framlägga  med  åtföljande 
vetenskaplig  apparat. 

Tilläggas  må,  att  en  ny  del  af  K.  Gustaf  I:s  Registratur  (1545) 
af  arkivarien  V.  Granlund  vid  tiden  för  minnesfesten  utgafs. 

Em  Hildéhrand. 


Underrättelser. 

—  Bruksägaren  Gustaf  11  o Ido  Stråle  afled  d.  11  sistlidna 
mars  efter  en  lång  tids  sjuklighet  nära  70  år  gammal.  Vid  sidan 
af  sin  praktiska  verksamhet  som  afiärs-  och  kommunalman  fann 
Stråle  äfven  tid  till  författareskap.  Bland  hans  skrifter  må  nämnas 
de  historisk-keramiska  arbetena  »Rörstrand  och  Marieberg»  (1870). 
»Grafkärl  funna  i  svensk  jord»  (1873);  »Rörstrands  historia  och  till- 
verkningar 1726 — 1850»  (1879);  »Mariebergs  historia  och  tillverk- 
ningar 1758 — 1788»  (1880);  dessutom  »Alingsås  manufakturverb 
(1884)  och  i  Hist.  tidskrift  »Om  les  Anecdotes  de  Suéde»  (1887). 
S.  ägde  äfven  litliga  bibliografiska  och  historiska  intressen.  Han 
var  känd  som  en  af  våra  största  och  mest  raffinerade  boksamlare. 
Under  senare  år  förvärfvade  han  talrika  afskrifter  i  synnerhet  till 
frihetstidens  historia  så  väl  ur  riksarkivet  som  ur  utländska  arkiv, 
och  det  var  honom  ett  nöje  att  själf  skrifva  om  afskrifterna  i  ett 
för  hans  samlingar  enkom  afpassadt  format.  Bland  annat  lade  han 
särskildt  an  på  en  fullständig  samling  af  partiskrifter  och  pamfletter 
från  frihetstiden.  Ur  dessa  omhuldade  samlingar  lämnade  han  till 
Hist.  tidskrift  »Henrik  Hölterlings  observationer  i  Sverige  1716»  (1888) 
samt  »Presidenten  baron  E.  M.  v.  Nolckens  berättelse  om  rikets  tillstånd 


UNDERRÄTTELSER  197 


från  1719  till  1742»  (1889).  Hela  den  stora,  väl  inbundna  sara- 
lingen har  tillsvidare  deponerats  i  K.  biblioteket,  och  det  är  att 
förmoda,  att  den  kommer  att  kvarstanna  därstädes. 

—  Domprosten  förste  teologie  professorn  vid  Uppsala  univer- 
sitet m.  m.  dr  U.  R.  F.  Sundelin  afled  d.  5  sistl.  maj  endast  49 
år  gammal.  Han  representerade  kyrkohistorien  vid  nämnda  uni- 
versitets teologiska  fakultet,  och  bland  hans  skrifter  må  nämnas  föl- 
jande två  af  historiskt  innehåll:  »De  svenska  lappmarksprivilegierna 
från  statsrättslig  och  nationalekonomisk  synpunkt»  (1873)  samt  »Sve- 
denborgianismens  historia  i  Sverige  under  förra  århundradet»  (1886). 

—  Norske  riksarkivarien  Michael  Birkeland  afled  d.  24 
maj  i  Kristiania  vid  65  års  ålder.  Han  var  1863 — 74  chef  för 
riksarkivet  och  återtog  1875  denna  befattning,  då  under  titeln  riks- 
arkivarie. 1889  tog  han  initiativet  till  bildandet  af  den  norska  hi- 
storiska föreningen.  Såsom  hans  förnämsta  arbeten  anses  »Selskabet 
for  Norges  vel  1809 — 29»  (1861)  samt  »Norges  politiske  historie 
1815 — 16»  (tr.  i  Morgonbladet).  Därjämte  ledde  han,  såsom  ord- 
förande för  den  s.  k.  »Kildeskriftfond»,  de  stora  historiska  publi- 
kationer, som  af  densamma  utgifvits. 

—  Det  Beskowska  stipendiet,  som  för  närvarande  hvart  annat 
år  utdelas,  har  Vitterhets-  historie-  och  antikvitetsakademien  i 
år  tilldelat  fil.  licentiaten  Karl  Hildebrand. 

—  Akademiska  af  handlingar.  Fil.  lic.  M.  Hamnström  har 
d.  16  maj  försvarat  en  afhandling  med  titeln  Om  realisationsfrågan 
vid  riksdagen  i  Norrköping  1800  samt  lic.  E.  R.  Sund  in  d.  27 
maj  en  aftiandling  med  titel  Om  svensk  konungs  rätt  att  upp- 
lösa riksdag.     Båda  i  Upsala. 

—  Kammarjunkaren  Carl  Lagerberg  har  utgifvit  en  liten 
rikt  illustrerad  heraldisk  undersökning  under  titeln  Göteborgs 
stads  vapen,  hvari  han  med  ledning  af  privilegier  samt  mynt,  me- 
daljer, sigill  och  andra  afbildningar  dels  fastställer  vapnets  korrekta 
utseende,  dels  visar  de  växlande,  delvis  oriktiga,  former  detsamma 
haft  under  tidernas  lopp.  Den  lilla  omsorgsfullt  utförda  undersök- 
ningen slutar  med  en  afbildning  af  Göteborgs  vapen,  sådant  det  af 
K.  Maj:t  nyligen  blifvit  fastställdt  jämte  en  utförlig  beskrifning  till 
ledning  vid  dess  aftecknande  eller  återgifvande. 

—  Docenten  vid  juridiska  fakulteten  i  Lund  Carl  Björling 
har  under  titeln  Vår  äldsta  lagkommentar  utgifvit  några  i  hand- 
skrifter af  stadslagen  ofta  förekommande  kommentarier,  bestående 
af  ett  »förspråk»  samt  »en  undervisning  uppå  några  capitle  och  ord  i 
lagen».  I  afseende  på  författaren  ansluter  sig  hr  Björling  till  prof. 
Schacks  åsikt,  att  det  varit  ingen  mindre  än  Stockholms  stads  se- 
kreterare, mäster  Olof  själf.  I  föreliggande  häfte  meddelas  kommen- 
tarierna  till  konunga-,  giftermåls-,  ärfda-  och  jordabalkarna.  Texten 
åtföljes  af  resonnerande  noter  utaf  utgifvaren. 

Hist.  Tidskrift  1896.  14 


198  STRÖDDA  MEDDELANDEN  OCH   AKTSTYCKEN 


—  *  Utaf  Jahresberichtes  der  Geschichtsmssenschaft  har  år- 
går.gen  för  1894  utkommit,  öfversikfen  för  Sverige  är  författad  af 
af  d:r  Severin  Bergh. 

—  I  »Hvad  nytt  från  Stockholm»  n:r  1 — 5  för  i  år  har  varit 
infördt  bibliotekarien  Wieselgrens  föredrag  om  pnnc^s^aw  Cecilia 
under  rubriken:  Den  skönaste  Vasadottern  efter  anteckningar  af  H.  W.» 

. —  Uti  Kirkehistoriske  samlinger^  4:e  raekke  IV,  har  professor 
O.  ''.  lin  fel  t  i  Lund  infört  en  undersökning  Om  revisionen  af  Lunds 
dontAK^lpiteh  statuter  efter  reformationen^  hvari  han  redogör  för 
tillkomsten  och  utvecklingen  af  denna  kyrkliga  lag,  som  först  så 
sent  som  1489  fick  sin  fullständiga  formulering.  Statuterna  af 
1489  äro  af  Weibull  aftryckta  i  Föreningens  för  Skånes  fornminnen 
och  historia  samlingar  II  (1874).  De  erhöllo  till  en  början  1587 
ett  supplement,  och  tre  år  senare  utfärdades  nya  statuter.  Supp- 
lementstadgarna äro  här  för  första  gången  aftryckta.  1590  års  sta- 
tuter äro  förut  tryckta,  men  författaren  meddelar  här  de  i  den 
tryckta  publikationen  uteslutna  underskrifterna. 

—  Uti  tidskriften  Samlaren  har  vice  bibliotekarien  L.  Bygden 
infört  en  intressant  undersökning  af  den  berömda  Disa-myten^  som 
bland  annat  gifvit  stoff  åt  Messenius  till  ett  drama  och  åt  Johan 
Gabriel  Oxenstierna  till  en  spirituell  och  förtjusande  saga  i  franskt 
maner.  Förf.  konstaterar,  att  sagan  varit  utbildad  redan  under 
medeltiden,  ty  den  omtalas  af  Olaus  Magnus;  att  den  har  sitt 
ursprung  i  ett  försök,  i  den  tidens  anda,  att  på  den  lärda  vägen 
förklara  namnet  på  det  ryktbara  Uppsala-tinget.  distingen  eller 
disernas  ting,  hvarvid  man  gjorde  genitivformen  disa  till  en  no- 
minativ  form,  men  att  i  den  så  utbildade  sägnen  upptagits  sam- 
nordiska sagomotiv  dels  ur  aslögssagan,  dels  ur  sägnerna  om  beslut 
att  vid  inträffande  hungersnöd  låta  åldringar  och  vanföra  omkomma 
äfvensom  att  den  stora  tillströmningen  af  norrländingar  till  distings- 
marknaden kunnat  gifva  näring  åt  föreställningen  om  en  stor  ut- 
vandring från  Uppland.  Huru  sagan  blifvit  lokaliserad  till  Venn- 
garn,  där  Ehrenstrahl  på  1600-talet  utförde  sin  berömda  serie  af 
taflor  öfver  disasagan,  ser  han  sig  åter  icke  i  stånd  att  förklara. 

—  Af  professor  M.  G.  Schybergsons  Finlands  historia  (jfr 
rec.  i  Hist.  tidskr.  1890,  Gr.  s.  51)  har  utkommit  en  tysk  öfver- 
sättning  (Gescbichte  Finnlands,  Gotha,  Perthes,  1896),  som  ingår  i 
fortsättningen  på  det  stora  Heeren-Ukertska  samlingsverket.  Öfver- 
sättningen  är  verkställd  af  den  för  sin  kännedom  om  svensk  historia 
väl  kände  d:r  Fritz  Arnheim  i  Berlin.  Originalet  är  i  vissa  delar 
förkortadt.  De  kapitel,  som  behandla  den  inre  utvecklingen  i  Fin- 
land, äro  tämligen  oförändradt  återgifna,  under  det  att  öfversiktema 
af  den  politiska  ställningen  i  Sverige  äro  sammandragna.  Men  där- 
jämte har  förf.  väsentligen  omarbetat  och  utvidgat  framställningen 
af  Finlands  historia  efter  1809.  Den  upptager  fullt  en  sjettedel  af 
hela  boken   (119  sid.)  och  kan  sålunda  meddela  en  ganska  utförlig 


UNDERRÄTTELSER  199 


redogörelse  för  Finlands  andliga  och  materiella  utveckling  under  de 
snart  gångna  nittio  åren. 

—  På  Hirzels  förlag  i  Leipzig  har  i  år  utkommit  y>Leitfaden 
fur  Archivhenutzer»  af  kgl.  archivar  d:r  Max  Bär  i  Hannover. 
Förf.  vänder  sig  särskildt  till  nybörjarne  bland  arkivforskarne  ocl? 
framför  allt  till  alla,  som  göra  samlingar  till  familjehistorier.  Arbel^t 
är  af  ringa  storlek,  blott  71  sidor,  och  uppdelas  i  smärre  kaptel, 
grupperade  i  sex  afdelningar;  den  första  behandlar  arkivens  9-»:- 
vändning  och  innehåller  upplysningar  om  uppställning,  form(  Viör 
utverkande  af  tillstånd  till  besök  samt  olika  sätt  för  arkivsti  num, 
såsom  skriftliga  förfrågningar,  personligt  besök,  lån  af  urkunder 
0.  d.  Sedan  följer  en  förteckning  på  dylika  stats-  och  större  stads- 
och  familjearkiv  samt  äfven  på  viktigare  utomtyska  arkiv;  under 
Sverige-Norge  anföras  riksarkivet,  kammararkivet  och  krigsarkivet  i 
Stockholm  samt  riksarkivet  i  Kristiania.  —  Vidare  lämnas  några 
orienterande  upplysningar  om  paleografi,  heraldik,  kronologi  o.  d., 
men  den  litteratur,  som  åberopas,  är  delvis  föråldrad;  så  omnämnes 
blott  första  upplagan  af  Lorenz,  Genealogischer  Hand-  und  Schol- 
atlas  af  år  1892,  ehuru  en  förbättrad  upplaga  utkommit  1895,  och 
af  Dahlmann-Waitz,  Quellenkunde  der  deutschen  Geschichte  upp- 
tages femte  upplagan  (1883),  ehuru  en  sjette  utgafs  1894.  —  Till 
sist  komma  några  kronologiska  tabeller  (öfver  rörliga  fester,  öfver 
helgondagar;  en  påsktabell  o.  d.). 

—  Deutsche  Zeitschrift  fur  Geschichtswissenschaft  har  ut- 
sändt  sitt  sista  häfte  under  redaktion  af  L.  Quidde.  Utgifvarens 
inblandning  i  politiken  och  politiska  författarskap  med  sin  skarpa 
antikejserliga  riktning  synes  hafva  gjort  samverkan  mellan  honom 
och  hans  kolleger  omöjlig,  hvarföre  ock  tidskriften  under  de  sista 
åren  utkom  mycket  oregelbundet.  Den  kommer  nu  att  utgifvas  i 
Leipzig  under  redaktion  af  hrr  Lamprecht,  Mareks,  Seeliger  och 
Buchholz. 

—  Efter  H.  v.  Sy  hels  död  har  den  preussiska  arkivförvalt- 
ningen omorganiserats  på  det  sättet,  att  från  och  med  den  1  april 
i  år  den  högsta  ledningen  är  anförtrodd  åt  tvenne  direktorer.  Till 
förste  direktor  är  utnämnd  den  berömde  historikern  professor  Rein- 
hold Koser  och  till  andre  direktor  arkivrådet  Sattler.  Den  senare 
skall  handlägga  arkiv-tekniska  ärenden. 

—  Ordningsregler  för  Vatikanska  arkivet,  fastställda  1894,  äro 
publicerade  i  »Revue  Internationale  des  archives,  des  bibliothéques  et 
des  musées:»  1896.  Arkivet  hålles  tillgängligt  från  d.  1  okt.  till  27 
juni;  arbetstiden  är  från  kl.  ^/2  9 — 12  dagligen,  utom  söndagar  och 
torsdagar ;  dessutom  är  det  en  veckas  ferier  jul-,  fäste-  och  påsktiden. 
Inga  anteckningar  eller  afskrifter  få  göras  utan  att  efteråt  under- 
ställas en  tjänsteman.  Utgifvare  af  otryckta  urkunder  eller  texter 
förplikta  sig  att  till  arkivet  öfverlämna  ett  exemplar  af  sin  publika- 
tion.    Afskrifter  betalas  med  4  å   1  fr.  bladet  alltefter  handlingens 


200  STRÖDDA   MEDDELANDEN   OCH   AKTSTYCKEN 

ålder;  kollationering  med  1  fr.  första  bladet  och  50  cent.  för  hvarje 
följande;  vidimering  af  ett  dokument  med  5  fr.  Bland  ordnings- 
reglerna märkes  för  Öfrigt  följande:  »man  förhålle  sig  tyst  i  salen, 
iakttagande  alla  de  artighetens  och  höflighetens  fordringar,  som  ett 
dylikt  rums  värdighet  äskar.  All  öfverläggning,  hvarje  samtal, 
hvarje  störande  ljud,  af  hvad  slag  som  helst,  äro  uttryckligen  för- 
V  Uudna.» 

s 

^  —  Nyssnämnda  publikation  (I,  4)  innehåller  äfven  en  öfver- 
sik»  af  innehållet  i  häftena  I — XIX  af  Meddelanden  från  svenska 
riksarkivet.  De  svenska  rubrikerna  äro  återgifna  med  en  osedvan- 
lig nöjaktighet,  den  franska  öfversättningen  icke  alltid  fullt  exakt 
(t.  ex.  rådslag  =  délibérations  de  la  chancellerie,  statsrättsliga  hand- 
lingar =  documents  originaux  éraanés  du  conseil  d'État). 

—  Red.  af  Hist.  tidskrift  anser  sig  böra  påpeka,  i  anslutning 
till  ett  tillkännagifvande  på  första  sidan,  att  författare,  som  önska 
få  sina  uppsatser  eller  föredrag  omnämnda  i  tidskriften  eller  i  Hist. 
Bibliografi  böra  insända  dem,  äfven  i  separat,  till  Redaktionen.  Det 
är  för  densamma  af  naturliga  skäl  fullkomligt  omöjligt  att  eljest 
fullständigt  följa  med  den  litteratur  som  utkommer,  i  synnerhet  når 
det  sker  i  formen  af  särtryck  ur  tidningar  o.  dyl. 


Sverige  ocli  förbundet  i  Augsburg  år  1686 


AF 

R.  FÄHRiEUS 


Die  Augsburger  Allianz  von  1686  von  Rikard  Fester  VIII  4- 187 
sid.  Miinchen,  Rieger,   1893. 

o 

Ar  1893  utgafs  af  Rikard  Fester  i  Miinchen  en  af- 
handling,  benämnd  »Die  Augsburger  Allianz  von  1686». 
Ehuru  denna  afhandling  hvilar  på  ett  rikt  källmaterial, 
hufvudsakligen  på  förut  föga  bearbetade  kretsakter,  måste 
den  dock  betraktas  såsom  ett  ganska  ensidigt  bidrag  till 
kännedomen  om  ofvan  nämnda  förbund.  Så  har  förf.  ej  varit 
i  tillfälle  att  besöka  det  kejserliga  arkivet  i  Wien,  där  säker- 
ligen mycket  varit  att  inhämta,  och  han  har  naturligt  nog 
ej  kunnat  stödja  sin  framställning  på  några  ursprungliga 
svenska  källor.  Så  mycket  mer  egendomligt  måste  det 
förefalla,  att  förf.  aktat  skäligt  att  i  sina  omdömen  om 
Sveriges  politik  anslå  en  ton,  som  ej  kan  anses  öfverens- 
stämmande  med  vetenskaplig  objektivitet.  I  själfva  verket 
ger  en  granskning  af  de  svenska  källorna  vid  handen,  att 
hans  omdömen  i  hufvudsak  äro  falska.  Fester  sväfvar  i 
okunnighet  om  den  dåtida  svenska  politikens  allmänna  rikt- 
ning och  tendenser,  liksom  öfver  hufvud  taget  den  svenska 
legeringens  uppträdande  under  de  förhandlingar,  som  ledde 
till  Augsburg-alliansen.  Vi  hafva  därför  tagit  till  upp- 
gift att  med  stöd  af  de  svenska  källorna  gifva  en  teckning 
af  Sveriges  ställning  till  förbundet  i  Augsburg  i  samband 
uaed  Sveriges  dåtida  tyska  politik.  Vi  blifva  då  också  i 
tillfälle  att  under  framställningens  gång  tum  för  tum  upp- 
taga Festers  påståenden  till  bemötande. 

HUt.  Tidskrift  1896.  14 


202  R,    FÅHR^US 


I. 

Freden  i  Nimwegen  betecknar  Frankrikes  öfvermakt  i 
Europa:  det  hade  efter  ett  segerrikt  krig  lyckats  konung 
Ludvigs  skicklige  diplomater  att  splittra  motståndame  och 
diktera  Jagar  för  både  vän  och  fiende.  Att  denna  öfver- 
makt innebar  ett  hot  mot  Europas  frihet  och  fred  blef  alloni 
kunnigt,  när  konungen  kort  därefter  började  sina  beryktade 
reunioner.  Men  har  Ludvig  XIV  menat,  att  allt  motstånd 
numera  var  brutet,  har  han  storligen  bedragit  sig.  Han& 
hänsynslöshet  har  tvärt  om  omedelbart  drifvit  Frankrikes 
fiender  till  handling.  Mellan  dem,  som  kände  sig  hotade, 
Holland,  Spanien,  de  tyska  furstarne,  började  nämligen  från 
denna  tid  på  föranstaltande  af  Vilhelm  af  Oranien  under- 
handlingar föras  i  syfte  att  grundlägga  ett  stort  motförbund, 
som  kunde  upprätthålla  de  nyss  ingångna  frederna.  Europa 
syntes  blifva  splittradt  i  tvenne  läger.  I  denna  intresse- 
kamp har  äfven  Sverige  beslutat  ingripa  och  sällat  sig  till 
Frankrikes  motståndare. 

Orsakerna  till  denna  förändring  af  den  svenska  politiken 
äro  af  djupgående  art.  De  äro  icke  i  främsta  rummet  att 
söka  i  någon  känsla  af  kränkt  ära,  sådan  som  Frankrikes^ 
beteende  under  det  sista  kriget  och  de  därpå  följande  frederna 
lätteligen  kunnat  uppväcka,  ej  heller  i  väsentlig  mån  i 
några  dynastiska  hänsyn  med  anledning  af  Zweibrtickens 
ockuperande.  Sådant  må  i  sin  mån  hafva  medverkat;  den 
innersta  grunden  är  dock  icke  att  söka  här.  Den  svenska 
politiken  stod  i  själfva  verket  vid  en  afgörande  kris:  den 
sökte  sig  nya  mål.  »Att  sluta  offensiva  allianser  kan  fuUer 
intet  intentionen  vara,  efter  man  har  nog  göra  att  försvara 
de  conquester  Sverige  allaredan  hafver»,  yttrade  Bengt 
Oxenstierna  i  rådet  den  2  oktober  1680;  och  några  veckor 
senare  förklarade  han,  att  »såsom  K.  M:ts  intention  är  att 
bibehålla  freden,  så  måste  man  ju  amplectera  alla  medel, 
som  därtill  tjäna.»  ^  I  dessa  yttranden  ligger  Bengt  Oxen- 
stiernas hela  politiska  program.  Sverige  skulle  med  upp- 
gifvande    af   den  gamla  eröfringspolitiken  söka  bevara  sin 


^  RådsprotokoU  d.  2  oktober  och  4  november  1680. 


SVERIGE  OCH  FÖRBUNDET  I  AUGSBURG  Ar  1686      203 


maktställning  i  Europa  och  sin  dyrt  köpta  fred.  En  sådan 
politik  betingades  just  af  ögonblickets  närmaste  kraf. 
Sveriges  oerhörda  raaktutveckling  under  loppet  af  det  17:de 
århundradet  hade  inom  den  svenska  statens  eget  sköte 
alstrat  ekonomiska  och  sociala  missförhållanden,  som  ytter- 
ligare skärpts  genom  det  sista  kriget  och  som  kräfde  snar 
rättelse,  om  ej  den  stolta  byggnaden  skulle  falla  sönder. 
Fred  blef  stundens  mest  tvingande  behof.  Att  sörja  för 
fredens  bibehållande  var  den  enda  föreskrift  Karl  XI  gaf 
Bengt  Oxenstierna,  när  han  åt  honom  år  1680  anförtrodde 
de  diplomatiska  ärendenas  handhafvande;^  fred  var  det  första 
yrkande,  som  1680  års  sekreta  utskott  framställde  såsom 
svar  på  den  sekreta  propositionen.^  Men  freden  skulle  med 
all  säkerhet  icke  bevaras,  om  Sverige  åter  emot  sitt  eget 
intresse  inläte  sig  i  förbund  med  Frankrike,  som  var  tidens 
eröfrande  makt.  »Frankrike  vill  krig  och  krafsa  under  sken 
af  fred  allt  under  sig,  och  vi  vela  fred,  alltså  måste  vi  ju 
hålla  med  dem,  som  hafva  samma  intention  med  oss.  Detta 
är  rätta  fundamentet  och  intet  annat  till  de  allianser,  som 
i  min  tid  äro  slutna»,  skrifver  Bengt  Oxenstierna  några  år 
senare.^  Af  sin  fredskärlek  var  Sverige  hänvisadt  till  ett 
förbund  med  fredspartiet  —  sjömakterna  och  några  af 
Tysklands  furstar.* 

Om  möjligheten  att  indragas  i  de  europeiska  förveck- 
Ungarna  innebar  en  fara  för  Sveriges  fred,  så  funnos  i  det 
svenska  väldets  sammansättning  och  grann arnes  hämnd- 
lystnad andra  faror  för  så  väl  freden  som  Sveriges  makt- 
ställning i  Europa.  Denna  var  i  själfva  verket  ganska 
vansklig.     Sveriges  makt  hvilade  sedan  gammalt  på  herra- 


^  Carlson,  Sveriges  historia  under  konungarne  af  Pfalziska  huset, 
III,  74. 

«  Sekreta  utskottet  1G80  i  R.A. 

^  I  ett  bref  —  hvaraf  ett  fragment  finnes  bland  Bengt  Oxenstiernas 
concepter  i  R.A.  —  dateradt  Rosersberg  d.  5  februari  1684  och,  efter  hvad 
det  synes,    skrifvet   till    kanslipresidentens  svåger  Hans  Wachtmeister.     I 

samma   bref   heter   det:    »Alltifrån  den  tiden att  K.  M:t  i  nåder 

behagade   mig    att   bruka   vid   publique  affairernas  direction hafver 

mitt  endaste  ögnamärke  varit  att  lämpa  rådslagen  därhän,  att  den  så  dyrt 
fÖTvärfvade  freden  mätte  kunna  blifva  conserverad>. 

*  Den  6  oktober  yttrade  Oxenstierna  i  rådet:  »Såsom  uti  Europa  äro 
tvenne  hufvudpartier,  Hus  Österrike  och  Frankrike,  och  det  ena  önskar 
intet  mera  än  få  sitta  stilla,  det  andra  intet,  sä  tror  han,  att  det  vore 
Sverige  lättare  att  hålla  med  dem,  som  vilja  sitta  stilla  än  med  de  andre>. 


204  R.   FÅHR^US 


väldet  öfver  Östersjön,  som  splittrade  den  svenska  staten  i 
tvenne  hälfter;  det  var  för  att  bevara  detta,  som  Gustaf 
Adolf  dragit  ut  i  det  trettioåriga  kriget,  det  var  förlusten 
däraf,  som  beredt  det  sista  krigets  olyckor.  »Den  kroppsens 
ledamot,  som  är  svagast  och  noblast,  behöfver  först  medicin 
och  styrka;  nu  är  Sveriges  sjöflotta  den  svagaste  och  är 
dock  den  delen,  hvarpå  rikets  försvar  och  säkerhet  förnämst 
hänger,  ty  måste  man  härutinnan  söka  styrka»,  yttrade 
Bengt  Oxenstierna  vid  denna  tid.^  1  denna  lifssak  hade 
Sverige  af  Frankrike  ingen  hjälp  att  förvänta.  Under  kriget 
hade  den  franska  flottan  af  hänsyn  till  England  icke  vågat 
sig  in  i  Östersjön,  under  det  Danmark  och  Holland  hade 
behärskat  hafvet  och  därmed  lösslitit  de  tyska  provinserna 
från  allt  samband  med  det  egentliga  Sverige.  Vårt  lands 
läge  och  maktförhållandena  i  Europa  hänvisade  Sverige  att 
sluta  sig  till  sjömakterna.^ 

Men  svagheten  i  Sveriges  maktställning  berodde  ej 
blott  på  svårigheten  att  försvara  länder,  som  genom  hafvet 
skildes  från  moderlandet,  utan  äfven  på  hämndlystna 
grannars  farliga  anfallsposition.  Bland  dessa  stodo  Danmark, 
Brandenburg  och  de  Itineburgska  hertigarne  i  främsta 
rummet.  De  hade  »i  sista  kriget  fått  smak  för  conquester» 
och  troddes  nu  hysa  fientliga  planer.  Danmark  sökte  redan 
1680  med  våld  göra  sina  aldrig  glömda  anspråk  gällande 
gent  emot  hertigen  af  Holstein-Grottorp,  och  därmed  började 
å  nyo  denna  holsteinska  strid,  som  var  af  sådan  vikt  för 
Sveriges  maktställning  i  Tyskland.  Att  »Sverige  måste  stå 
i  godt  förstånd  med  kejsaren  och  imperio  för  tyska  provin- 
sernas conservation  skull»  blef  under  sådana  förhållanden 
en  svensk  statsmaxim.  ^  Äfven  från  denna  synpunkt  var 
ett  förbund  med  de  tyska  furstar,  som  hörde  till  freds- 
partiet, af  stor  betydelse  för  Sverige. 

Vi  hafva  granskat  orsakerna  till  den  svenska  system- 
förändringen   måhända   väl    utförligt,    då  dessa  redan  med 

^  Ett  kort  raisonnement  öfver  Sveriges  alliansverk,  uppläst  i  rådet 
d.  2  oktober  1680,  bland  Handlingar  rörande  Sveriges  yttre  politiska  for- 
håUanden  1680—83  å  K.  Bibi. 

^  >Sä  skalle  alliansen  mod  bägge  sjömakterna  vara  det  första  ibland 
allt,  som  Sverige  måste  låta  sig  vara  angeläget».  Ofvannämnda  raisonne- 
ment. Om  tyska  provinsernas  betydelse  säges  i  K.  M:t8  sekreta  proposition 
för  riksdagen  1686:    »Sveriges  säkerhet  består  förnämst  i  dessa  förmnrar». 

^  Jfr  ofvan  nämnda  raisonnement. 


SVERIGE  OCH  FÖRBUNDET  I  AUGSBURÖ  ÅR  1686      205 


all  önskvärd  klarhet  skärskådats  af  flera  svenska  forskare^ 
och  till  och  med  i  samband  med  hela  systemskiftet  gjorts 
till  föremål  för  specialundersökningar,^  men  vi  hafva  ansett 
det  vara  af  vikt  att  emot  Festers  i  denna  fråga  afvikande 
mening  kunna  stödja  oss  på  de  tillförlitligaste  svenska 
källornas  vittnesbörd,  så  mycket  mer  som  denne  förfis  upp- 
fattning af  Sveriges  politik  under  de  följande  åren  till 
väsentlig  del  synes  bero  på  hans  missuppfattning  i  detta 
stycke.  ^  Enligt  honom  har  Sveriges  dåtida  politik  helt  och 
hållet  varit  ledd  af  hänsyn  till  Danmark  och  de  holsteinska 
tvistigheterna.  Med  Tysklands  furstar  däremot  hade  det 
ingen  intressegemenskap:  de  voro  blott  brukbara  verktyg  i 
dessa  strider.  »Icke  Strassburgs  eröfrare,  utan  Danmarks 
mäktige  allierade»  har  Sverige  i  Ludvig  XIV  bekämpat. 
Ett  sådant  omdöme  —  för  så  vidt  det  skall  gälla  själfva 
systemskiftet  —  faller  på  det  enkla  faktum,  att  Sverige 
började  bekämpa  Frankrike,  innan  Danmark  och  Frankrike 
voro  allierade  och  medan  ännu  Danmark  och  Sverige  voro 
bundsförvanter,  och  att  af  denna  systemförändring  följde 
Danmarks  aflägsnande  från  Sverige  och  närmande  till 
Frankrike.  Icke  heller  har  under  de  närmaste  åren  ut- 
vecklingen af  denna  politik  uteslutande  eller  ens  hufvud- 
sakligen  berott  på  någon  ensidig  hänsyn  till  Danmark  eller 
den  holsteinska  frågan,  hur  viktig  än  denna  var  för  Sveriges 
maktställning.  Sveriges  politik  har,  som  vi  sett,  bestämts 
af  så  allmänna  intressen  som  fredens  bevarande  och  östersjö- 
provinsernas skyddande  »contra  quoscunque»,  och  just  därför 
kunde  Sverige  utan  några  egoistiska  biafsikter  förbinda  sig 
med  alla  fredsälskande  tyska  furstar,  som  hade  samma 
intresse. 

Fester   påpekar,^   att   man   öfverskattat  betydelsen  af 
Zweibrlickens    ockuperande    af   Frankrike,  då   man  i  detta 


^Carlson  a.  a.  och  senast  Stavenow  i  hans  af  handling:  Sveriges 
politik  vid  tiden  för  Altona-kongressen  1686 — 1689. 

^  FåhrsBus,  Om  förändringen  af  Sveriges  allianssystem  åren  1680 — 1682 
i  dess  sammanhang  med  de  europeiska  förvecklingarna. 

^  Sina  åsikter  om  den  svenska  politikens  allmänna  riktning  fram- 
lägger Fester  utförligast  och  i  sammanhang  i  4:de  kapitlet:  >Nordische 
Wirren»,  särskildt  sid.  77  ff.  Men  äfven  på  andra  ställen  i  sin  af  handling 
nttalar  han  sig  i  denna  fråga,  så  sid.  18  vid  redogörelsen  för  kretsdagen  i 
Nurnberg  och  sid.  61  ff.  på  tal  om  kongressen  i  Augsburg. 

*  A.  a.  sid.  98. 


206  R.    FÅHRÄUS 


ser  en  orsak  till  Sveriges  förändrade  politik.  Vi  gifva 
honom  rätt  sä  till  vida,  att  denna  reunion  icke  i  nämnvärd 
mån  framkallat  systemförändringen,  men  den  saknar  dock 
icke  sin  betydelse.  Den  visade  för  det  första,  hur  ringa 
hänsyn  Frankrike  tog  till  Sverige  och  dess  konung,  och 
ådagalade  därigenom  omöjligheten  af  ett  franskt  förbund. 
För  öfrigt  var  Zweibrticken  ej  för  Karl  XI  så  likgiltigt, 
som  Fester  förmenar:  i  och  för  sig  var  landet  ej  så  viktigt, 
men  dess  betydelse  låg  däri,  att  Sveriges  maktställning  i 
Tyskland  stärktes  genom  denna  besittning.^  För  den,  som 
känner  Karl  XI:s  ovilja  att  någonsin  af  stå  från  en  rätt- 
mätig fordran,  förefaller  det  också  mer  än  sannolikt,  att 
den  zweibrtickska  frågan  för  honom  haft  en  stor  personlig 
betydelse.  Och  af  detta  bar  säkerligen  Bengt  Oxenstierna 
vetat  att  begagna  sig. 

Resultatet  af  våra  undersökningar  har  blifvit,  att  Karl 
XI  för  att  bevara  freden  och  tillika  Sveriges  maktställning 
inom  Tyska  riket  omfattat  Vilhelms  af  Oranien  plan  att 
bilda  ett  stort  motförbund  mot  Ludvig  XIV.  Han  är  i 
själfva  verket  den  förste  suverän,  som  häri  ställt  sig  vid 
Oraniens  sida.  Mellan  dessa  båda  furstar  slöts  sålunda  i 
Haag  år  1681  den  s.  k.  garantitraktaten,  som  skulle  bilda 
grundvalen  för  detta  förbund.  1682  inträdde  kejsaren  och 
Spanien  i  alliansen;  s.  å.  slöt  kejsaren  ett  specialförbund 
med  Sverige.  Redan  härigenom  var  motståndet  mot  Ludvig 
XIV  organiseradt  och  Sveriges  tyska  provinser  hade  blifvit 
skyddade.  Men  från  båda  dessa  synpunkter  ansågs  det 
nödvändigt  att  äfven  vinna  andra  tyska  furstar.  I  fredens 
intresse  var  det  en  sak  af  yttersta  vikt,  att  dessa  stärktes 
genom  förbund  sinsemellan  och  med  de  makter,  som  ställde 
sig  fientligt  gent  emot  Frankrike;  för  Pommerns  och  Bremens 
bevarande  åt  Sverige  gjorde  ej  kejsarens  vänskap  tillfyllest. 
Så  började  en  rad  af  underhandlingar  med  de  tyska  ständerna, 
i  hvilka  till  sist  Karl  XI  visade  sig  mer  nitisk  än  Vilhelm 
af  Oranien.  Utsikterna  till  ett  godt  resultat  syntes  i 
början  stora,  ty  Tyska  riket  var  vid  denna  tid  närmast 
hotadt  af  Ludvig  XIV.    Det  hade  genom  freden  i  Nimwegen 


^  I  K.  M:tg  sekreta  proposition  till  riksdagen  1686  säges  Zweibrticken 
kunna  blifva  Sverige  >till  ett  märkeligt  biträde  uti  sammanstämmande  vid 
tyska  rikssakerna  och  kronan  Sveriges  däruti  verserande  intresse». 


SVERIGE  OCH  FÖRBUNDET  I  AUGSBURG  ÅR  1686      207 


åter  lidit  ansenliga  förluster;  reunionerna  gällde  nästan 
uteslutande  dess  furstar. 

I  sin  sträfvan  att  vinna  de  tyska  ständerna  hafva 
Wilhelm  III  och  Karl  XI  haft  en  ovärderlig  hjälp  i  Vilhelms 
vän  Georg  Fredrik  af  Waldeck.  Hedan  1679  hade  denne 
stiftat  en  defensivallians  mellan  åtskilliga  furstar  i  den 
•öfver-rhenska  kretsen,  den  s.  k.  öfver-rhenska  unionen.^ 
Efter  garantitraktatens  afslutande  satte  han  som  sin  närmaste 
uppgift  att  utverka  de  tyska  ständernas  biträde  till  denna. 
På  hans  initiativ  ingicks  också  i  Laxenburg  den  10  juni 
1682  mellan  kejsaren  å  ena  sidan,  den  frankiska  kretsen 
och  den  öfver-rhenska  kretsen  å  den  andra  en  treårig  allians, 
hvari  parterna  förbundo  sig  till  uppställande  af  en  armé 
på  70,000  man  och  till  inträde  i  förbundet  mellan  Sverige 
och  Holland,  om  detta  ej  redan  skett.  För  att  kunna 
sammanbringa  en  så  stor  här  måste  man  dock  först  förmå 
andra  stater  att  sluta  sig  till  förbundet;  i  själfva  verket 
uttalades  som  de  allierades  afsikt  att  söka  vinna  så  många 
riksständer  som  möjligt  för  inträde  i  detta.  ^  På  grund 
häraf  har  alliansfördraget  med  stor  rätt  blifvit  kalladt  ett 
»alliansprojekt.»  ^ 

I  full  öfvensstämmelse  med  fördragets  bestämmelser 
hafva  kontrahenterna  under  den  närmaste  tiden  biträdt 
garantitraktaten  på  b  år.  Den  kejserlige  ministern  i  Haag, 
Crampricht,  blef  härför  befullmäktigad,  hvarefter  fördragen 
på  öfligt  sätt  ratificerats  och  utväxlats.  Detta  gäller  äfven 
den  frankiska  kretsen,  en  sak,  som  Fester  förnekar.  Att 
han  häri  misstager  sig,  bevisas  helt  enkelt  däraf;  att  rati- 
fikations-instrumentet finnes  i  det  svenska  riksarkivet.*  I 
detta  stycke  nådde  Holland  och  Sverige  således  sitt  mål. 
Äfven  på  annat  sätt  har  Sverige  vid  denna  tid  stärkt  sin 


^Se  Muller,  Wilhelm  III  von  Oranien  und  Georg  Friedrich  von 
Waldeck,  sid.  58  ff.;  Fester,  Die  armirten  Stände,  sid.  42  ff. 

^  Muller,  a.  a.  sid.  84  If.  och  Fester  a.  a.  sid.  45  if.  Betecknande  nog 
omtalar  den  senare  ej  den  paragraf  i  Laxenburg-traktaten,  som  föreskref 
inträde  i  det  svensk-holländska  förbundet. 

^  Fester  a.  a.  sid.  47. 

"*  Den  frankiska  kretsens  accession  är  daterad  Haag  d.  28  december 
1682,  den  öfver-rhenska  kretsens  är  af  samma  dag.  Det  öfver-rhenska  krets- 
direktoriets  ratifikation  undertecknades  i  febr.  1683,  de  frankiska  krets- 
deputerades ratifikation  är  af  d.  ^^-^p"V  1683.     Alla  hithörande  urkunder 

29  mars 

finnas  i  RA. 


208  R.    FÄHR^US 


ställning  i  Tyskland:  Baiern,  Pfalz  och  hertigarne  af 
Sachsen-Weimar  och  Sachsen-Grotha  biträdde  år  1683  garanti- 
traktaten.  Med  de  llineburgska  hertigarne  plägades  samma 
år  lifliga  underhandlingar  om  ett  förbund.^ 

Svårare  var  att  förmå  flera  tyska  ständer  att  ingå  i 
Laxenburg-alliansen :  väl  förband  sig  kejsaren  år  168S 
med  Baiern  och  Hannover,  men  alla  försök  att  förmå  den 
schwabiska  kretsen  till  inträde  i  förbundet  strandade  på 
Frankrikes  intriger,  och  förbundstrupperna  nådde  aldrig 
upp  till  beramadt  antal.  ^  Detta,  att  Tysklands  furstar  ej 
kunde  sluta  sig  enigt  tillsammans  i  ett  förbund,  var  — 
tillika  med  fredspartiets  stämplingar  i  Holland  och  det 
turkiska  kriget,  som  sysselsatte  kejsarens  politik  —  orsaken 
till  att  Frankrike  i  stilleståndet  1684  fick  behålla  lejon- 
parten  af  sina  reunioner. 

För  dem,  som  något  kände  de  tyska  ständernas  politik, 
syntes  det  troligt,  att  så  väl  rustningarna  som  allianserna 
i  det  tyska  riket  skulle  efter  stilleståndets  ingående  dö 
bort  såsom  obehöfliga.  Detta  innebar  en  stor  fara.  Ty  det 
gällde  nu  att  förhindra  Ludvig  XIV  att  göra  stilleståndet 
till  en  fred,  det  tillfälliga  besittningstagandet  af  gamla 
tyska  länder  till  ett  beständigt.^  Redan  i  oktober  1684 
vände  sig  därför  kejsaren  till  den  frankiska  kretsen,  varnade 
för  nedläggande  af  vapen  och  yrkade  på  fortsättande  af 
den  snart  tilländalupna  alliansen  i  Laxenburg.  Hotelsen, 
att  kretsen  i  motsatt  fall  skulle  gå  miste  om  sin  frihet 
från  inkvartering,  ledde  därhän,  att  den  redan  väckta  frågan 
om  afväpning  uppsköts  och  att  allt  förblef  vid  det  gamla. 
Liknande  beslut  tyckes  den  öfver-rhenska  kretsen  hafva 
fattat.^ 

I  detta  sakernas  läge  har  den  svenska  regeringen  åter 
framträdt  med  yrkande  på  ett  allmänt  förbund.  Ty  äfven 
Sveriges  ställning  syntes  efter  fördraget  i  Regensburg  hotad. 
Under  de  förhandlingar,  som  ledde  till  detta  stillestånd, 
hade    Karl   XI   fordrat    en   universell   uppgörelse    af  alla 

^  Det  å  svenska  sidan  nppsatta  förbundsfördraget  —  som  alltså  aldrig 
atväxlats  —  finnes  i  RA.  Om  Waldecks  försök  att  förmå  de  luneburgska 
hertigarne  att  biträda  garanti  traktaten,  se  Muller  a.  a.  I,  sid.  78  if. 

^  Fester,  Die  armirten  Stände,  sid.  49  ff. 

■■*  Muller,  Wilhelm  III  und  Georg  Friedrich  von  Waldeck,  II,  sid.  8. 

*  Fester,  Die  Augsburger  Allianz,  sid.  4  if. 


SVERIGE  OCH  FÖRBUNDET  I  AUGSBURG  AR  1686      20& 

tvister  och  en  allmän  garanti,  men  hade  icke  förmått  göra 
sin  mening  gällande.  Sverige  blef  icke  i  fördraget  upp- 
taget som  »principal  paciscent»  af  vestfaliska  freden;  den 
holsteinska  tvisten,  som  nn  nått  den  punkt,  att  hertigen 
blifvit  fördrifven  från  sitt  land,  blef  icke  bilagd.  Häri  såga 
de  svenska  statsmännen  en  fara  för  de  nordiska  fredernas, 
bestånd,  en  väg  banad  för  Danmark  och  Brandenburg,  om 
de  ville  anfalla  Sverige.  Men  stilleståndet  hade  äfven  en 
annan  betydelse  för  Sverige.  Garanti-traktaten  i  Haag 
hade  haft  till  syfte  att  förhindra  Ludvig  XIV:s  reunioner; 
genom  fördraget  i  Regensburg  fick  han  sin  besittningsrätt 
till  större  delen  af  dessa  erkänd  —  låt  vara  endast  på  en 
viss  tid.  Härmed  kunde  traktaten  anses  hafva  spelat  ut 
sin  roll.  De  alKanser,  med  hvilka  Bengt  Oxenstierna  beredt 
Sverige  skydd  från  den  tyska  och  danska  sidan,  hade  där- 
igenom fått  en  föiirossande  stöt.  Och  hvad  värre  var:  då 
Sverige  ej  förmått  i  någon  mån  skydda  de  tyska  ständerna, 
för  JFrankrikes  öfvergrepp,  började  man  i  Tyskland  tvifla 
på  Sveriges  förmåga  eller  goda  vilja  att  där  bevaka  sitt 
intresse  och  vara  de  andra  ständerna  till  någon  hjälp. ^ 
Sådana  tvifvel  visste  naturligen  Danmark  och  Brandenburg 
att  på  allt  sätt  underhålla;  och  den  svenska  regeringen 
fruktade  till  sist,  att  dessa  makter  skulle  uttränga  Sverige 
hos  dess  nya  vänner  och  därefter  tillika  med  de  alltid 
opålitliga  lUneburgska  hertigarne  ^  anfalla  dess  tyska  pro- 
vinser. 

1  denna  farliga  belägenhet  beslöt  Karl  XI  att  på  allt 
sätt  söka  kvarhålla  sina  bundsförvanter  vid  allianserna, 
uppmana  flera  tyska  ständer  att  däri  inträda  och  ännu  mer 
befästa  sin  ställning  genom  att  söka  förmå  dem,  som  redan 
ingått  i  det  stora  förbundet  mellan  Sverige  och  Holland,, 
att  äfven  biträda  de  speciella  konventioner  om  ömsesidig 
hjälpsändning,  som  dessa  båda  makter  tillika  med  kejsaren 
och   Spanien  redan  år  1683  af  slutit.     I  detta  syfte  afgingo 


^  Redogörelsen  för  Sveriges  nnderhandlisgar  i  Regensburg  och  dess 
ställning  efter  stilleständets  afslntande  är  hämtad  ur  Beugt  Oxenstiernas 
Relation  om  utländska  sakernas  beskaffenhet,  uppsatt  i  kansliet  d.  29 
augusti  1684.    Se  Memorial  och  Relationer  i  utrikes-ärenden  1684 — 86,    RA. 

*  Dessa  hade  i  början  af  år  1684  beslutat  ej  ingå  i  associationen. 
Kon.  till  Bengt  Oxenstierna  d.  23  februari  1684. 


210  R.   FÅHR^US 


genast  order  till  de  svenska  sändebuden  i  Tyskland,  sär- 
«kildt  til]  Snoilsky  i  Regensburg  och  Oxenstierna  i  Wien.  ^ 

Men  Sveriges  ställning  blef  icke  förbättrad.  Den  hol- 
steinska  tvisten  tillspetsades  allt  mer.^  Man  ansåg  sig 
fortfarande  ha  skäl  att  tvifla  på  vännerna  —  Danmark 
«ökte  ifrigt  förbund  med  generalstaterna  —  och  nya  bunds- 
förvanter kunde  icke  förvärfvas;  underhandlingar  hade  i 
detta  syfte  förts  med  Kur-Sachsen,  hertigarne  af  Ltineburg 
och  Hessen-Kassel,  men  utan  resultat.  Några  närmare 
konventioner  med  dem,  som  biträdt  garantitraktaten,  in- 
gingos  ej  heller.  Orsakerna  till  denna  Sveriges  isolering 
äro  att  söka  däri,  att  man  alltmer  började  tvifla  på  nyttan 
af  ett  förbund  med  Sverige,  enär  dess  tyska  provinser 
saknade  nödigt  försvar.  Därför  tillstyrkte  Bengt  Oxen- 
stierna Karl  XI  att  framför  allt  afsända  en  truppstyrka 
till  Pommern  och  att  beordra  alla  Sveriges  i  Tyskland 
varande  sändebud  att  med  hänvisning  till  detta  faktum 
påpeka  vid  de  resp.  hofven,  att,  sedan  konungen  »allt  väl 
förordnat  om  sin  milis  hemma  i  riket»,  ville  han  »ock  med 
allvar  sätta  sig  därute  i  det  tillstånd»,  att  han  kunde  vara 
sina  bundsförvanter  till  hjälp.  Stödd  på  denna  förklaring 
borde  man  uppehålla  sina  allianser,  och  då  de  vore  nära 
att  utgå,  i  tid  förnya  dem.  Hvad  särskildt  beträffade  för- 
bunden med  Kur-Baiern,  frankiska  och  öfver-rhenska  kret- 
sarne samt  de  ernestinska  furstarne,  som  blott  på  fem  år 
ingått  garanti-traktaten,  borde  man  till  dem  affärda  ett 
sändebud  för  att  förnya  allianserna  och  förmå  dem  till 
specialförbund,  om  de  därför  funnes  disponerade  —  allt  i 
syfte  att  afhålla  dem  från  Danmarks  och  Brandenburgs 
förbund.^ 

Karl  XI  ogillade  i  en  viktig  punkt,  hvad  hans  minister 
tillstyrkte.  Han  förklarade  nämligen  det  vara  omöjligt 
att    sända  en  truppstyrka  till  Pommern,  ty  då  måste  man 


^  >K.  M:ts  slutliga  godtfinnande  utöfver  några  punkter,  som  utländska 
sakerna  angå  och  d.  29  och  30  augusti  och  1  september  1684  uti  K.  M:ts 
råd  äro  föredragne  och  öfverlagde  vordne.»  Se  ofvan  nämnda  memorial- 
samling. 

^  Stavenow.  Sveriges  politik  vid  tiden  för  Altonakongressen  1686—89, 
Hist.  Tidskr.  1895,  sid.  177  ff. 

3  Jfr  Relation,  uppläst  för  K.  M:t  i  rådet  1  september  1685.  Ofvan 
nämnda  samling. 


•   SVERIGF  OCH  FÖRBUNDET  I  AUGSBURG  ÅR  1686      211 

också  bygga  fästningar,  där  folket  kunde  försvara  sig,  och 
skaffa  lifsmedel  till  dess  underhåll,  penningar  till  lön  och 
magasiner  af  krigsammunition  etc,  och  till  allt  detta  funnos 
icke  medel.  Därmed  var  emellertid  »fundamentet»  för  Bengt 
Oxenstiernas  diplomatiska  underhandlingar  undanryckt,  och 
han  fick  se  till,  hur  han  utan  detta  kunde  lotsa  sig  fram 
ur  ögonblickets  farliga  situation.' 

De  resultat,  till  hvilka  han  under  sådana  förhållanden 
kom,  synas  af  de  båda  ungefär  samtidiga  bref  han  efter 
dessa  rådslag  lät  utgå  till  de  båda  främsta  sändebuden  i 
tyska  riket,  Oxenstierna  i  Wien  och  Snoilsky  i  Regensburg. 
Det  förra  beordrade  ministern  vid  det  kejserliga  hofvet  att 
försäkra  kejsaren  om  Sveriges  fortfarande  vänskap  och  be- 
ständighet i  sina  allianser  samt  förhindra  Danmark  och 
Brandenburg  att  till  Sveriges  skada  innästla  sig  hos  kej- 
saren. För  att  stärka  dennes  förtroende  till  Sveriges  för- 
måga borde  Oxenstierna  »med  den  lämpa,  som  försiktigheten 
medgifver»  förmäla,  att  Karl  XI  satt  sig  i  så  godt  tillstånd 
hemma,  att  han  kunde  gif va  sina  vänner  kraftigt  understöd. 
Att  han  dock  ej  höll  så  stort  manskap  i  de  tyska  provin- 
serna berodde  därpå,  att  han  ville  skona  dessa  för  sådana 
bördor,  enär  de  ännu  ledo  af  det  sista  kriget.  Kejsaren  borde 
uppmanas  att  genom  »råd  och  admonitioner»  förmå  Baiern, 
de  frankiska  och  öfver-rhenska  kretsarna  samt  de  ernestinska 
furstarne,  hvilka  alla  biträdt  garanti-traktaten  på  endast 
fem  år,  att  stå  fast  vid  alliansen,  och  att  arbeta  därpå, 
att  Kur-Sachsen,  hertigarne  af  Llineburg  och  huset  Hessen 
m.  fl.  kunde  förmås  till  »virkelige  engagementer,  allt  till 
den  ända,  att  enighet  i  Riket  åstadkommes».  ^ 

Ett  par  dagar  därefter  utskrefvos  order  till  Snoilsky. 
Han  uppmanades  att  ^sondera  och  erfara»,  hvad  de  tyska 
stater,  som  biträdt  garanti-traktaten  —  bland  dessa  nämndes 
särskildt  den  frankiska  kretsen  — ,  nu  hade  för  tankar  om 
bemälta  traktat,  huruvida  de  ansåge  den  nyttig  och  nödig 
och  huru  de  ämnade  »underhålla  och  fullfölja  den».    Visade 


^  Oförgripligt  betänkande  öfver  de  punkter,  hvilka  den  1  september 
1685  i  K.  M:ts  råd  voro  framställda  att  öfverläggas  angående  ntländska 
sakerna.  Uppsatt  i  kansliet  och  uppläst  i  rådet  den  7  september  1685. 
Ofvan  nämnda  samling. 

^  Karl  XI:8  bref  till  Carl  Oxenstierna  d.  9  september  1685.    Reg. 


212  R.   FÅHR^US 


de  benägenhet  för  Sverige,  kunde  Snoilsky  med  dem  öfver- 
lägga  om  ^närmare  conventioner  angående  modum  auxiliorum»; 
i  alla  händelser  skulle  han  på  alla  sätt  söka  afvända,  att 
de  icke  inläte  sig  i  några  »partier  och  concerter»,  som  lände 
Sverige  till  men  och  skada.  ^ 

Då  Oxenstierna  i  enlighet  med  ordernas  innehåll  afgaf 
hvarjehanda  försäkringar  vid  det  kejserliga  hofvet,  mot- 
togos  dessa  synnerligen  väl.  Man  synes  här  åter  begynna 
fatta  tilltro  till  Sveriges  pålitlighet  och  dess  makt.^  Där- 
med var  redan  mycket  vunnet,  men  ännu  viktigare  blefvo 
de  åtgärder,  som  Snoilsky  i  följd  af  konungens  bref 
vidtog. 

Honom  syntes  tillfället  lämpligt  till  ett  aktivt  upp- 
trädande, enär  de  tyska  ständerna  åter  underhandlade  om 
en  allians.  Vi  hafva  sett,  att  kejsaren  redan  i  oktober 
1684  bragt  en  sådan  i  förslag,  men  att  saken  tills  vidare 
uppsköts.  Sedan  årets  ungerska  fälttåg  afslutats,  skulle 
man  återupptaga  alliansfrågan  inom  den  frankiska  kretsen. 
Detta  var  nu  så  mycket  viktigare,  som  Ludvig  XIV  just 
vid  denna  tid  framkom  med  sina  anspråk  på  vissa  delar  af 
Pfalz.  För  att  under  sådana  förhållanden  bringa  ett  för- 
bund till  stånd  skickade  kejsaren  grefve  Hohenlohe  som 
befullmäktigadt  sändebud  till  den  i  december  1685  samman- 
trädande frankiska  kretsdagen  i  Niirnberg.^  När  situa- 
tionen var  sådan,  beslöt  Snoilsky  att  äfven  resa  dit.  Visser- 
ligen hade  han  icke  af  sin  regering  fått  några  order  att 
inlåta  sig  i  alliansunderhandlingar,  ja,  ej  ens  att  resa  från 
Regensburg  —  tvärt  om  säger  konungen  i  sitt  bref:  »Endast 
om  hos  dem  (kretsarne)  någon  vidare  inclination  funnes, 
torde  vi  komma  på  de  tankar  att  anbefalla  er  att  göra  resa 
till  en  och  annan  af  dem»,  således  hänvisande  till  kommande 
order.  Men  å  andra  sidan  är  det  klart,  att  Snoilsky  funnit 
tillfället    inne    att    »sondera»    vederbörandes    ställning  till 


1  Karl  XI  till  Snoilsky  12  september  1685.     Reg. 

'^  C.  G.  Oxenstierna  till  K.  M:t  Jf  oktober,  ^J  december.     Oxenstierna 

29  dec. 

inlämnade   g  ■^'  ett  memorial  till  kejsaren,  där  han  yrkade,  att  kejsaren  ej 

måtte  ingå  någon  allians  utan  föregående  >commanication»  med  STerige, 
och  förklarade,  att  Karl  XI:s  trupper  vore  i  godt  tillstånd.  Detta  memorial 
är  bilagdt  Oxenstiernas  bref  d.  7  februari. 

3  Fester,  Die  Augsburger  Allianz,  sid.  10  ff. 


SVERIGE  OCH  FÖRBUNDET  I  AUGSBURG  ÅR  1686      213 

garantitraktaten    och   å   andra    sidan   i  de  gängse  allians- 
ryktena spårat  några  för  Sverige  skadliga  »partier».^ 

När  Snoilsky  anlände  till  Nlirnberg,  hade  förhandlin- 
garna redan  någon  tid  fortgått.  Redan  samma  dag  krets- 
dagen öppnades  hade  den  kejserlige  ministern  inlämnat  ett 
memorial  till  kretsen.  Här  påminde  han  om  den  allians 
denna  ingått  med  kejsaren  och  öfriga  riksstånd  till  fredens 
bibehållande,  erkände  svårigheten,  för  att  icke  säga  omöjlig- 
heten, för  ständerna  att  lämna  det  kvantum  krigsfolk,  som 
där  bestämts,  och  lofvade  en  lättnad  häri,  men  på  samma 
gång  uttalade  han  den  förhoppning,  att  ständerna  »in  quali» 
ej  ville  förändra  något  i  sin  allians  med  kejsaren  och  öfriga 
bundsförvanter,  utan  på  grund  af  tidens  osäkerhet  stå  fast 
vid  sina  förra  beslut.^  Festers  yttrande,^  att  Laxenburg- 
traktaten  ej  omnämndes  med  ett  ord  i  detta  memorial,  är 
—  såsom  af  ofvanstående  synes  —  alltså  riktigt  endast  i 
den  meningen,  att  traktaten  icke  nämndes  »expressis  verbis». 
Men  tydligt  är,  att  Hohenlohe  just  hänsyftade  på  denna 
traktat  med  ord,  som  förstodos  af  en  och  hvar,  och  att  han 
ville  taga  Laxenburg-alliansen  till  utgångspunkt  för  nya 
förbund. 

De  rådslag,  som  följde  på  detta  memorials  inlämnande, 
visade  de  tyska  småstaternas  ömkliga  politik  i  sin  rätta 
dager.  Man  såg  ej  eller  ville  ej  se  någon  fara  hota  från 
Frankrike,  men  väl  från  de  mäktigare  riksstånden,  som 
önskade  underhålla  sina  krigshärar  på  de  svagares  bekostnad. 
Man  enade  sig  alltså  om,  att  alliansen  i  Laxenburg  ej  skulle 
förnyas,  men  man  beslöt  ersätta  den  med  en  vanlig  krets- 
allians under  kejsarens  presidium  för  att  slippa  ifrån  de 
fruktade  inkvarteringarna  och  genommarscherna.  I  samman- 
hang härmed  skulle  truppernas  antal  betydligt  reduceras. 
Från  förbund  med  utländska  makter  skulle  man  alldeles 
afhålla  sig.*^ 

Man  hade  emellertid  ej  ännu  härom  fattat  något  af- 
görande    beslut,    när    det    svenska    sändebudet  anlände  till 

»  Karl  XI:s  bref  tiU  Snoilsky  12  sept.  1685,  Snoilsky  till  konungen 
■i*f  december. 

'  En  kopia  af  memorialet  är  bilagd  Snoilskys  bref  till  konnngen 
■ff  december. 

'  Die  Angsburger  AUianz,  sid.  15. 

*  Snoilsky  till  kon.  1*4  december.    Jfr  Fester  a.  a.  sid.  14  ff. 


214  K.   FÅHR^US 


Ntirnberg.  Snoilsky  kom  som  en  objuden,  oväntad  gäst, 
säger  Fester.^  Objuden  var  han  för  visso,  men  oväntad 
torde  han  icke  hafva  varit  for  dem,  som  under  de  näst- 
förflutna  åren  fått  någon  inblick  i  Karl  XI:s  fullt  konse- 
kventa tyska  politik.  Som  han  ej  var  befullmäktigad  att 
bevista  denna  kretsdag,  kunde  han  ej  officiellt  deltaga  i 
några  underhandlingar,  men  genom  kejsarens  och  Baierns 
mot  honom  välvilligt  stämda  sändebud  kunde  han  dock 
arbeta  för  sin  konungs  intresse.  Hans  uppträdande  för- 
ändrade i  själfva  verket  med  ens  situationen.  Denna  syntes 
honom  vara  sådan,  att  han  måste  ingripa:  man  under- 
handlade om  alliansernas  förnyande,  och  den  frankiska  kret- 
sens ständer  hade  visat  benägenhet  att  lämna  alla  ut- 
ländska förbund,  alltså  upphäfva  garanti-traktaten.  Detta 
var  nu  i  bestämd  strid  mot  Karl  XI:s  önskan.  Snoilsky 
hänvände  sig  därför  till  Hohenlohe,  påminde  honom  om 
kejsarens  löfte  att  söka  vidmakthålla  och  stärka  förbundet 
mellan  Sverige  och  de  tyska  ständerna  och  begärde  i  detta 
stycke  hans  hjälp,  tydligen  allt  i  syfte  att  bereda  Sverige 
en  plats  i  ett  kommande  förbund,  om  ett  sådant  inginges. 
Hohenlohe  tyckes  ej  i  början  hafva  varit  benägen  för  Sveriges 
biträde,  utan  förklarat,  att  Sverige  genom  sitt  förbund  med 
kejsaren  vore  indirekt  förbundet  med  den  frankiska  kretsen 
och  att  dess  tillträde  till  den  beramade  alliansen  alltså 
vore  onödigt;  dessa  åsikter  delades  af  det  baierska  sände- 
budet. Men  genom  Snoilskys  bearbetningar  förmåddes  bägge 
snart  till  löftet  att  inför  ständerna  på  det  allvarligaste 
rekommendera  vidmakthållandet  af  garantitraktaten. 

Samtidigt  underhandlade  Snoilsky  —  fortfarande  helt 
och  hållet  enskildt  —  med  åtskilliga  af  de  andra  ständernas 
ombud  och  synes  härmed  hafva  vunnit  åtminstone  det  resul- 
tatet, att  man  i  allmänhet  fått  en  högre  tanke  om  Sveriges 
makt  och  goda  vilja  gent  emot  de  tyska  furstarne.  Att 
han  detta  oaktadt  icke  af  dem  lyckades  erhålla  något  löfte 
om  garantitraktatens  bibehållande,  tillskref  han  intrigerna 
från  det  brandenburgska  partiets  sida.  Inom  kretsen  fiinnos 
nämligen  två  furstar  af  det  brandenburgska  huset:  furstarne 
af  Baireuth  och  Ansbach.^ 

^  A.  a.  sid.  18. 

*  Denna  redogörelse  stöder  sig  på  Snoilskys  bref  till  kon.  -,*f  december. 


SVERIGE   OCH   FÖRBUNDET  I   AUGSBURÖ   ÅR    1686  215^ 

En  gång  vunnen  af  Snoilsky,  började  Hohenlohe  snart 
uppgöra  vidtgående  planer.  Han  yrkade  å  kretsdagen  på. 
det  bestämdaste  Sveriges  inträde  i  förbundet,  i  det  han 
visade  Karl  Xl:s  intressegemenskap  med  de  tyska  ständerna. 
—  såsom  garant  af  vestfaliska  freden,  hertig  af  Zwei- 
brticken  och  närmaste  agnat  till  den  pfalziska  kurlinien  — 
och  hans  militära  styrka,  som  skulle  blifva  de  tyska  fur- 
starne till  stor  hjälp.  ^  Ständerna  voro  ej  heller  alldeles 
obenägna  härför:  protokollet  öfver  deras  öfverläggningar 
visar  tvärt  om,  att  mer  än  ett  riksstånd  yrkat  på  förbund 
med  de  utländska  makter,  som  tillika  vore  att  betrakta 
som  tyska  riksständer  —  Ntirnberg  nämnde  speciellt  Sverige; 
men  många  varnade  också  for  »vidlyftiga  allianser»,  som 
skulle  splittra  kretsens  krafter  och  göra  alliansbördan  ännu 
tyngre.^  Enligt  Snoilsky  har  motståndet  till  en  början 
ledts  af  de  brandenburgska  furstarnes  ministrar,  som,  trogna 
huset  HohenzoUerns  politik,  nu  uppträdde  fientligt  mot 
Sverige  och  hotade  att  upplösa  kretsdagen  och  draga  hem 
hellre  än  att  ingå  förbund  med  främmande  makter.  Egen- 
domligt nog  hafva  äfven  dessa  ministrar  under  kretsdagens 
lopp  närmat  sig  Sverige,  tydligen  på  grund  af  den  vid 
denna  tid  skedda  omkastningen  i  Kur-Brandenburgs  politik 
gent  emot  Karl  XI.  ^ 

Ständernas  beslut,  som  fattades  d.  7  december,  blef 
emellertid  till  en  början  ett  atlDöjande  af  Hohenlohes  förslag: 
man  beslöt  ett  förnyande  af  allianserna  med  kejsaren,  Kur- 
Baiem,  de  schwabiska,  baierska  och  öfver-rhenska  kretsarne,, 
de  westerwaldiska  ständerna  och  det  ernestinska  huset  utan 
att  omnämna  garanti-traktaten  eller  tala  om  det  svenska, 
förbundets  bibehållande,  ehuru  man  visserligen  tillade,  att 
hvar  och  en,  som  ville,  skulle  i  framtiden  äga  rätt  att  bi- 
träda alliansen.  Snoilsky  tydde  också  denna  formulering 
som  ett  af  slag.* 

Hans  ställning  var  nu  ganska  svår:^  han  hade  inga. 
bestämda  order  att  underhandla  på  denna  kretsdag  och  ansåg, 

^  Fester  a.  a.  sid.  18  if.  Hans  framställning  häraf  hvilar  på  Hohen- 
lohes »Monita  pro  inclusion  regis  SaecisB  ad  foedas  Franconam.> 

'  Protokollet  är  i  kopia  bilagdt  Snoilskys  bref  till  kon.  JJ  december. 

^  Snoilskys  bref  till  kon.  ^f  december. 

*  Frankisches  Creiss-Conclusum  uber  d.  6  propositionspnnct  ratione  der 
Allianzien  är  i  kopia  bilagdt  of  van  nämnda  bref. 

^  Nedanstående  skildring  är  byggd  på  hans  bref  JJ  dec. 


^16  R.   FÅHRiBUS 


att  ett  vidare  yrkande  på  förbundets  bibehållande  såsom 
något  för  Sverige  angeläget  eller  nödvändigt  skulle  minska 
ständernas  respekt  för  Karl  XI;  det  vore  äfven  onödigt,  då 
garanti-traktaten  —  hvad  den  frankiska  kretsen  vidkom  — 
Ännu  skulle  gälla  i  två  år.  A  andra  sidan  syntes  det 
honom,  att  Sveriges  rätt  verkligen  vore  för  nära  trädd,  då 
ständerna  beslutat  ett  försvar  af  frederna  utan  att  taga 
hänsyn  till  Karl  XI  såsom  »compaciscent  och  garant»,  och 
då  krets-beslutet  i  viss  mån  tycktes  upphäfva  deras  accession 
till  garantitraktaten.  I  den  kejserliga  propositionen  hade 
nämligen  framställts  frågan  om  och  med  hvilka  kretsen  ville 
bevara  sina  förbund;  i  svaret  hade  åtskilliga  tyska  ständer 
uppräknats,  men  ej  Sverige.  Detta  kunde  nu  tolkas  som 
€tt  förnekande  af  garanti-traktatens  giltighet  för  den  fran- 
kiska kretsen.  Under  sådana  fbrhållanden  beslöt  Snoilsky 
att  gå  en  medelväg:  han  skulle  fortfarande  yrka  Sveriges 
bibehållande  vid  alliansen,  men  därvid  bruka  »behörig  pre- 
-caution  och  moderation,  så  att  icke  det  ringaste  sken  af 
något  empressement,  som  skulle  vara  likaså  disreputerligt 
som  till  sina  följder  skadligt,  måtte  synas  i  hans  under- 
handling:». 

Han  tyckes  dock  ej  så  lätt  hafva  fått  kejsarens  och 
Baierns  sändebud  på  sin  sida.  Slutligen  föranstaltade  de 
dock  ny  öfverläggning  d.  8  december.  Men  då  framlades 
«tt  alternativt  förslag  till  ny  formulering:  Sverige  skulle 
inneslutas  i  alliansen  antingen  »expresse:»  eller  »generaliter» 
under  namnet  riksständer.  Sedan  man  å  de  världsliga 
furstames  sida  uttryckt  sin  förvåning  och  ovilja  öfver  att 
Snoilsky  ej  såsom  befuUmäktigadt  sändebud  skriftligen  in- 
lämnat detta  förslag,  såsom  sedvänja  var,  skred  man  till 
votering,  hvarvid  det  sista  alternativet  antogs,  såsom  det 
vill  synas  —  af  kretsdagens  alla  fyra  »bänkar.»^ 

Men  härmed  var  Snoilsky  ändock  icke  nöjd.  Han  på- 
pekade, att  Sverige  ej  rätteligen  kunde  benämnas  blott  och 
bart  riksstånd,  då  Karl  XI  såsom  konung  och  ej  såsom 
hertig  slutit  garantitraktaten.  Efter  nya  bearbetningar 
från   den    svenske    ministerns    sida  har  Hohenlohe  då  inför 


^  Kopia  af  protokollet  öfver  denna  nya  öfverläggning  är  bilagd  Snoilskys 
bref  4}  dec. 


SVERIGE  OCH   FÖRBUNDET  I  AUGSBURG   ÅR    1686  217 

kretsdirektoriet  yrkat,  att,  då  man  innerligen  önskade 
Sveriges  bibehållande  i  förbundet,  man  skulle  uttrycka 
detta  i  krets-beslutet  med  tydligare  ord.  Efter  förnyade 
protester  från  de  världsliga  furstarne,  hvad  beträffar  formalia, 
antogs  det  af  Hohenlohe  uppsatta  ändringsförslaget  af  de 
världsliga  furstarnes  majoritet,  af  grefvarne  och  de  fria 
städerna,  af  de  sistnämnda  enhälligt.  De  andliga  furstarne 
däremot  höllo  fast  vid  det  förra  beslutet.  I  kretsafskedets 
sjette  paragraf  —  som  just  handlade  om  alliansfrågan  — 
inrycktes  alltså  en  punkt,  enligt  hvilken  tillträde  till  för- 
bundet lämnades  åt  »i  riks-  och  kretsskatter  deltagande, 
förut  allierade  makter  och  ständer.»^ 

Genom  en  sådan  formulering  afsåg  man  att  utestänga 
Spanien  och  Holland  från  alliansen,  men  möjliggjorde  Sveriges 
tillträde,  på  samma  gång  man  genom  att  ej  direkt  nämna 
Sverige  sökte  undvika  att  alltför  mvcket  reta  Frankrike. 
Att  man  så  länge  sträfvat  emot,  berodde  till  en  del  därpå, 
att  Snoilsky  ej  var  befullmäktigad  till  någon  underhandling, 
hvilket  väckte  misstro  till  Sveriges  goda  vilja,  men  främsta 
orsaken  låg  i  den  fruktan  man  hyste,  att  denna  utvidgning 
af  alliansen  skulle  blifva  de  tyska  ständerna  till  en  börda, 
men  till  föga  gagn,  enär  Sverige  —  efter  hvad  som  för- 
spordes —  skulle  hindras  af  Danmark  och  Frankrike  att 
öf versända  trupper  till  Tyskland.^ 

Den  frankiska  kretsen  hade  således  för  sin  del  beslutat 
förnya  alliansen  med  kejsaren,  åtskilliga  tyska  ständer  och 
—  ehuru  i  förtäckta  ordalag  —  Sverige.  Samtidigt  beslöt 
man  att  härom  med  det  snaraste  underrätta  vederbörande, 
så  att  man  skulle  kunna  sammankomma  och  närmare  råd- 
göra om  de  särskilda  förl)undsvillkoren.  Först  sedan  denna 
underrättelse  skriftligen  utgått,  åtskilldes  kretsdagen.  ^ 

Vår  undersökning  af  denna  har  ledt  oss  till  resultat, 
som  i   ett    och   annat   afvika   från  Festers  framställning.* 


^  Se  protokollet  öfver  sammankomsten  ^J  december,  i  kopia  bilagdt 
Snoilskys  bref  till  konungen  ^f  december. 

*  Enligt  Hohenlohes  meddelande  till  Oxenstierna  i  Wien.  Se  dennes 
bref  till  kon.  10  jannari  1686:  »Hafvandes  kreisen  vid  den  förflutna  con- 
venten  haft  betänkande  att  Sverige  angående  något  antaga,  emedan  Snoilsky 
en  sådan  speciell  fallmakt  icke  har  kunnat  uppvisa.  > 

^  Fester  a.  a.  sid.  43. 

*  a.  a.  sid.  16—20. 

Hist.   Tidskrift  1896.  15 


218  R.   FÄHRÄUS 


Att  Snoilsky  här  uppträdde  är  icke  att  betrakta  som  ett 
oväntadt  och  obehörigt  ingripande  i  rent  tyska  frågor  ntan 
var  en  naturlig  följd  af  Sveriges  och  de  tyska  ständernas 
föregående  diplomatiska  förbindelser.  Det  är  ej  heller  sant, 
att  Snoilskys  sträfvanden  å  kretsdagen  gingo  ut  på  att 
bruka  de  tyska  småfurstarne  och  städerna  för  ensidigt 
svenska  intressen;  Sveriges  politik  leddes  vid  denna  tid  af 
vida  allmännare  synpunkter,  som  framkallade  en  naturlig 
intressegemenskap  vid  Tysklands  stater.  Lika  litet  framgår 
af  källorna,  att  —  såsom  Fester  söker  göra  troligt  —  endast 
den  kejserlige  ministern  understödt  Snoilsky,  under  det  den 
frankiska  kretaens  ständer  alltigenom  varit  obenägna  för 
en  svensk  allians:  den  förre  har  endast  med  svårighet  för- 
måtts att  upptaga  Snoilskys  förslag,  de  senare  hafva  i  sak 
ej  haft  så  mycket  att  invända.  Hvad  man  kan  förebrå 
Snoilsky  för  —  och  en  sådan  förebråelse  har  berättigande, 
endast  om  man  ser  hans  uppträdande  i  samband  med  de 
följande  händelserna  —  är,  att  han  väl  ifrigt  yrkat  på  en 
allians  och  måhända  —  en  sak,  hvarom  dock  hans  egna 
bref  intet  förmäla  —  gifvit  väl  runda  löften,  men  det  är 
att  märka,  att  den  svenska  regeringen  härför  ej  kan  dragas 
till  ansvar.  Ty  Snoilsky  var,  såsom  ofvan  är  visadt,  ej 
beordrad  att  så  energiskt  uppträda,  som  han  gjorde.  För 
öfrigt  var  äfven  till  honom  ställd  befallningen  att  »med  den 
lämpa,  som  försiktigheten  medgifver»,  utbreda  sig  om  den 
svenska  krigsmaktens  utmärkta  tillstånd  och  Karl  Xl:s 
löften  om  understöd.^  Också  tillskyndade  honom  hans  till- 
vägagående på  kretsdagen  senare  ett  skarpt  bref  från 
konungen.  Denne  påpekade,  att  hans  order  ej  »autoriserade 
honom  till  slika  offentliga  negotiationer  på  Creyssdagar  och 
solenne  möten»;  det  vore  betänkligt  att  drifva  ett  sådant 
verk  »med  stor  bruit»,  ty  Sveriges  »illviljande»  kunde  lätt 
taga  orsak  och  tillfälle  till  mera  vidrighet»,  om  de  såge 
Sverige  »hafva  fullt  uppsåt  att  styfva  de  andra  mot  dem». 
Snoilsky  förständigades  att  hädanefter  »gå  häruti  med  mera 
varsamhet».^ 


^  Karl  XI:s  order  till  Oxenstierna  af  d.  9  sept.  sändes  i  afskrift  till 
Snoilsky    att    användas    vid  lägliga  tillfällen.     Kon.  till  Snoilsky  12  sept 

*   Knn     till    Annilalrv   9S   rlpoAmhAr 


*  Kon.  till  Snoilsky  23  december. 


SVERIGE   OCH   FÖRBUNDET   I  AUGSBURG   ÅR    1686  219 


II. 

Från  kretsdagen  i  Nlirnberg  utgick  redan  den  20 
december  1685  en  skriftlig  inbjudan  till  förbund  till  Kur- 
Baiern,  Schwaben,.  den  öfver-rhenska  unionen  samt  hertigarne 
af  Weimar  och  Gotha.  Med  hänvisning  till  denna  skrifvelse 
uppfordrade  kejsaren  den  7  och  12  januari  1686  ofvannämnda 

;  furstar  och  kretsar  att  skicka  sändebud  till  Nlirnberg  i 
slutet  af  februari.  Men  detta  syntes  de  inbjudna  väl  tidigt, 
och  äfven  i  Wien  blef  man  först  vid  denna  tid  färdig  med 
Hohenlohes  instruktion,  som  uppsatts  på  grundvalen  af  ett 
af  honom  själf  utarbetad  t  förbundsprojekt.  ^ 

Detta  projekt  är  att  betrakta  som  det  kejserliga  hofvets 
program  för  den  beramade  sammankomsten.  Här  förklarades, 
att  kejsaren  på  föranstaltande  af  den  frankiska  kretsen 
beslutat  förbinda  sig  med  några  kurfurstar,  furstar  och 
ständer  samt  »i  riket  intresserade  potenzer»  till  skydd  och 
försvar  för  sina  egna  länder,  rikets  tio  kretsar  och  ofvan- 
nämnda makters  område.  En  gemensam  här  skulle  upp- 
rättas, om  hvars  befäl,  öfningar  och  underhåll  detaljerade 
bestämmelser  gåfvos;  den  skulle  utgöra  60,000  man.  Häraf 
skulle  kejsaren  uppsätta  10,000  man,  Baiern  8,000,  den 
baierska  kretsen  2,000,  den  frankiska  4,000,  den  schwabiska 
6,000,  den  öfver-rhenska  unionen  4,000,  de  sachsiska  furstarne 
S,000,  Spanien  6000  man.  Kronan  Sveriges  förbundshjälp 
sattes  till  10,000  man,  med  tillägg,  att  det  själft  erbjudit 
^n  sådan  hjälp.  Andra  furstar,  som  ville  i  proportion  till 
sina  länders  styrka  ingå  i  detta  förbund,  skulle  upptagas, 

;  -om  de  blott  därom  gjorde  anmälan  hos  kejsaren.  Schweiz' 
biträde  borde  särskildt  sökas.  Alliansen  skulle  äga  bestånd, 
tills  gränstvisterna  med  Frankrike  vore  af  gjorda,  och  borde 

r  man  vid  en  kommande  förlikning  sörja  för  att  de  i  detta 
förbund  införlifvade  »potenzer;^  blef  ve  däri  inneslutna.^ 

Sedan  Hohenlohe  afrest  med  ofvan  nämnda  aktstycken 
för  att    bereda    sinnena    i  riket,  utfärdade  kejsaren  en  ny 

^  Fester,  a.  a.  sid.  43  ff. 

*  En   afskrift   af  projektet  är  bilagd  Snoilskys  bref  till  kon.  ^y  juli. 

Innehållet  är  äfven  i  hufvudsak  meddeladt  af  Zwiedineck-Suden- 
liorst  (Die  Angsburger  Allianz  von  1686,  sid.  5  f.,  Archiv  fiir  Österreichische 
Oeschichte,  76),  som  äfven  redogör  för  instruktionen. 


220  R.  fAhr^us 


inbjudan  till  en  korrespondenadag  i  Augsburg  i  juni  1686. 
Med  anledning  häraf  rustade  sig  ständerna  till  att  förse 
sina  sändebud  å  detta  med  nödiga  instruktioner.^  I  detta 
syfte  sammanträdde  åter  en  frankisk  kretsdag  i  Ntimberg 
den  19  maj  1686:  äfven  nu  var  Snoilsky  närvarande.  Efter 
åtskilliga  underhandlingar  beslöt  kretsen  att  i  den  instruktion 
för  de  frankiska  sändebuden,  som  här  uppsattes,  förklara, 
att  alla  »ordinario  vel  limitato  modo»  riket  tillhöriga  ständer 
skulle  få  biträda  alliansen,  men  att  kejsaren  skulle  äga 
allena  afgöra  angående  utländska  makters  tillträde.  Dock 
gjordes  härutinnan  genom  en  bi-instruktion  åtskilliga  in- 
skränkningar: Holstein-Grottorp,  som  skickat  ett  sändebud 
till  denna  kretsdag,  hänvisades  till  Augsburg  och  kurfurstens 
af  Pfalz  understödjande  gjordes  beroende  af  de  andra  för- 
bundsmedlemmarnes  deltagande.^  Äfven  den  öfver-rhenska 
unionen  utarbetade  på  Waldecks  tillskyndan  en  fullmakt 
för  en  af  sina  medlemmar,  landgrefven  af  Hessen-Kassel, 
att  underhandla  i  förbundsvänlig  riktning  å  Augsburg- 
mötet,  men  i  den  baierska  kretsen  blef  förslaget  tydligen 
ej  ens  bragt  på  tal,  och  den  schwabiska  afsände  visserligen 
ett  sändebud,  men  för  att  motsätta  sig  de  kejserliga 
planerna.^ 

Äfven  konung  Karl  XI  i  Sverige  blef  af  kejsaren  upp- 
manad att  af  sända  sin  minister  till  det  beramade  mötet.  ^ 
Uppmaningen  var  icke  ovälkommen.  Redan  vid  under- 
rättelsen om  hvad  som  beslutats  på  kretsdagen  i  Ntirnberg 
hade  den  svenska  regeringen  fattat  sitt  beslut:  Sverige 
borde  ingå  i  det  nya  förbundet.  Orsakerna  voro  desamma, 
som  dikterat  Sveriges  alla  politiska  underhandlingar  i 
Tyskland  dessa  år.  Sverige  skulle  härigenom  —  menade 
man  —  få  större  skydd  icke  allenast  för  sina  genom  vest- 
faliska  freden  förvärfvade  provinser,  utan  ock  för  Zwei- 
briicken,  och  Karl  XI  skulle  genom  att  ingå  i  en  slik  för- 
bindelse vinna  allt  mer  »credit  och  förtroende»  hos  alla  tyska 
patrioter,    som   då   insåge,    att   Sverige  ej  ville  söndra  sig 


^  Fester,  a.  a.  sid.  46  f. 

^  Jfr  Fester,  a.  a.  sid.  51  ff.     Snoilsky  nämner  i  sina  bref  till  kon. 
ingenting  om  denna  sammankomst. 
^  Fester,  a.  a.  sid.  52—58. 
**  Kon.  till  Snoilsky  d.  6  februari. 


SVERIGE  OCH  FÖRBUNDET  I  AUGSBURG  ÅR  1686      221 

från  dem.  Faran  att  blifva  förbigången  af  andra  vore 
härigenom  afvärjd  och  Sveriges  fiender  skulle  afhålla  sig 
från  alla  anslag,  när  de  såge  rikets  fasta  allianssystem.^ 

På  grund  här  af  lät  konungen  den  6  februari  1686  till 
Snoilsky  utgå  instruktion,  fullmakt  och  kreditiv.  ^  I  in- 
struktionen förklarar  konungen,  att  han  frångår  sin  en  gång 
intagna  ståndpunkt,  att  garanti-traktaten  skulle  läggas  till 
grund  för  förbundet,  enär  detta  stött  på  svårigheter,  och 
medgifver,  att  den  nya  alliansen  betraktas  som  ett  särskildt 
verk  och  såsom  en  utvidgning  af  förbundet  i  Laxenburg. 
Detta  medgifvande  finge  dock  ej  anses  hafva  kullkastat 
associationen  i  Haag,  som  ännu  några  år  ägde  giltighet, 
tvärt  om  beordras  Snoilsky  att  vid  alla  tillfällen  visa  de 
tyska  ständerna,  hvilken  nytta  de  hade  af  bemälta  associa- 
tion. Denna  nya  allians  ville  konungen  biträda  för  alla 
sina  länder  i  Tyskland,  så  att  han  icke  begärde  några 
prestationer  utom  tyska  riket  i  kraft  af  detta  fördrag; 
alliansen  borde  blifva  defensiv  och  hafva  till  syfte  kontra- 
henternas säkerhet  och  försvar  »mot  all  invasion  och  turba- 
tion  contra  quoscunque».  Hvad  hjälpsändningens  storlek 
beträffade,  yrkade  konungen,  att  hvar  och  en  presterade  en 
kontingent  i  proportion  till  provinsemas  storlek. 

Snoilsky  beordrades  dessutom  att  med  ifver  arbeta  därpå, 
att  kurfursten  af  Pfalz  inneslötes  i  förbundet  och  genom 
detta  erhölle  nödigt  skydd,  och  han  skulle  »på  det  möjligaste» 
söka  befordra  hertigens  af  Holstein-Gottorp  åstundan  att 
ingå  i  alliansen  så  väl  för  Slesvig  som  för  Holstein.  För 
att  underlätta  den  senares  upptagande  i  förbundet,  lofvade 
konungen  att  åtaga  sig  hans  anpart  i  manskap,  tills  han 
själf  blefve  i  stånd  att  uppfylla  sina  förbundsplikter. 

Detta  är  den  första  instruktion  Snoilsky  bekommit  att 
knyta  nya  förbindelser  med  de  tyska  ständerna.  Man  ser, 
att  konungen  för  tillfället  uppgifvit  tanken  att  bilda  ett 
stort  europeiskt  förbund  emot  Ludvig  XIV,  en  tanke,  som 


^  Bengt  Oxenstierna  till  kon.  7  augusti.  Skrifvelser  till  K.  M:t  från 
riksråd. 

^  Att,  såsom  Fester  säger,  a.  a.  sid.  60,  Snoilskys  fullmakt  endast 
känförde  sig  till  nästa  frankiska  kretsdag,  äger  sin  riktighet;  men  denna 
fullmakt  gaf  honom  rätt  att  underhandla  med  sändebud  från  kejsaren  samt 
andra  tyska  furstar  och  ständer.  Kreditivet  är  däremot  endast  ställdt  på 
frankiska  kretsdirektoriet. 


222  R.  fAhr^us 


så  länge  hägrat  för  honom  liksom  för  Vilhelm  af  Oranien, 
Orsaken  härtill  är  att  söka  i  de  tyska  ständemas  å  krets- 
dagen i  Nttrnberg  visade  ovilja  mot  ett  allmänt  förbund^ 
en  ovilja,  hvars  berättigande  från  deras  synpunkt  sedt 
konungen  fullt  inser.  ^  Han  besluter  då  att  i  stället  knyta 
ett  specialförbund  med  några  tyska  furstar.  Men  under 
sådana  förhållanden  var  det  ganska  naturligt,  att  han  in- 
skränkte förbundet  till  Sveriges  tyska  provinser  och  ut- 
lofvade  en  hjälpsändning  endast  i  förhållande  till  dessa» 
storlek.  De  deputerade  i  Nttrnberg  hade  önskat  ett  ute- 
slutande tyskt  förbund:  Karl  XI  tog  dem  pä  orden.  Att 
han  härvid  trodde  sig  tillmötesgå  deras  önskningar,  synes 
framgå  af  instruktionens  ord.  Han  kan  alltså  i  denna  punkt 
ej  rättvisligen  beskyllas  för  egoism. 

Att  Karl  XI  icke  nu  fullföljde  någon  ensidig,  endast 
på  de  nordiska  förvecklingarna  riktad  politik,  visar  sig 
äfven  af  hans  olika  order  angående  kurfurstens  af  Pfalz 
och  hertigens  af  Holstein-Gottorp  inneslutande  i  förbundet. 
Bet  förra  yrkar  konungen  med  bestämdhet  och  sätter  denna 
fordran  som  ett  af  villkoren  för  sitt  inträde  i  alliansen; 
angående  Holstein  uttrycker  han  sig  mera  allmänt:  han 
anbefaller  Snoilsky  hertigens  intresse  och  förständigar  honom 
att  söka  befordra  dennes  åstundan  att  inträda  i  förbundet^ 
men  han  tillägger,  att  Sveriges  inclusion  ej  får  studsa  på 
en  vägran  härutinnan. 

Sedan  alla  dessa  olikartade  instruktioner  och  fullmakter 
blifvit  utfärdade,  anlände  de  respektive  sändebuden  under 
loppet  af  juni  månad  till  Augsburg,^  där  förhandlingarna 
genast  togo  sin  början.  Angående  formen  för  dessa  beslöt 
man  på  Hohenlohes  förslag,  att  de  kejserliga  ministrarne 
skulle  underhandla  om  projektet  icke  i  en  plenarförsamling^ 
utan  i  särskilda  konferenser  med  de  olika  sändebuden.  Man 
tänkte   på    detta    sätt   kunna  hålla  saken  hemlig  och  däi^ 


*  >Vi  se  fuUer,  hvad  skäl  och  considerationer  frankiske  ständerna  haft 
till  att  sätta  afsides  bemälta  association,  i  synnerhet  för  den  faras  sknll, 
som  de  bära  att  blifya  inblandade  i  främmande  saker,  och  för  de  omkost- 
ningar,  som  de  måste  göra  att  hälla  det  manskap  i  beredskap,  som  till 
förbundets  fullgörande  fordras >,  skrifver  kon.  d.  6  februari. 

^  Utom  Hohenlohe  afgick  nu  såsom  kejserligt  sändebud  äfven  v.  Seilern. 
.  För  dem  utfärdades  ny  instruktion  d.  21  maj  i  samma  anda,  som  den  före- 
gående.   Zwiedineck-Siidenhorst,  a.  a.  sid.  11. 


SVERIGE  OCH  FÖRBUNDET  I  AUGSBURG  ÅR  1686      223 

igenom  minska  möjligheten  för  Frankrike  att  genom  intriger 
hindra  underhandlingarnas  gång  och  på  samma  gång  undvika 
den  tidsutdräkt,  som  ett  strängt  iakttagande  af  det  sed- 
vanliga ceremonielet  förde  med  sig.  Fester  ser  häri  en 
annan  afsikt:  de  kejserlige  ville  ej  visa,  på  hur  lös  sand 
den  tilltänkta  alliansen  hvilade.  Må  hända  har  äfven  en 
sådan  synpunkt  gjort  sig  gällande.  Under  tre  veckors  tid 
höllos  emellertid  sådana  konferenser;  de  flesta  anmärkningar 
mot  projektet  gjordes  muntligt,  intet  protokoll  fördes.^ 

Sedan  ofvan  nämnda  beslut  var  fattadt,  ankom  Snoilsky 
till  Augsburg.^  Han  vände  sig  genast  till  de  kejserlige 
ministrarne  med  förfrågan,  hvarför  man  i  Wien-projektet 
upptagit  den  styrka,  som  Sverige  borde  sända  till  förbunds- 
hären, till  10,000  man  och  framställt  saken  så,  som  hade 
ett  dylikt  erbjudande  kommit  från  Sverige.  De  kejserlige 
genmälte,  att  de  de  därtill  haft  många  skäl:  Sverige  hade 
ständigt  yrkat  på  bekräftelse  af  associations-alliansen  i 
Haag,  enligt  hvilken  det  vore  skyldigt  att  uppsätta  6,000 
man,  i  nödfall  t.  o.  m.  dubbla  antalet;  vidare  kunde  kejsaren 
ej  annat  tro,  än  att  Sverige  »pro  salute  Germanica»  ville 
hålla  en  så  stor  styrka  på  tysk  jord.  Men  främsta  skälet, 
hvarför  man  fastställt  detta  antal,  vore  att  man  därmed 
ville  förmå  de  mera  betydande  ständerna  att  deltaga  i  verket 
och  hos  dem  ingjuta  nödig  tillförsikt.  Man  ursäktade  sig 
med,  att  det  blott  vore  ett  projekt  och  att  man  vore  beredd 
att  höra  Karl  XI:s  mening  häröfver.  Men  de  kejserlige 
ministrarne  läto  sig  ej  nöja  med  dessa  förklaringar  ock 
ursäkter;  de  fogade  till  dessa  en  anhållan,  som  skulle  få 
viktiga  följder.  De  begärde,  att,  om  Karl  XI  också  icke 
ville  utlofva  en  så  stor  undsättning,  som  de  hoppats,  Snoilsky 
dock  tills  vidare  ej  i  denna  punkt  skulle  uppträda  emot 
projektet,  utan  låta  därvid  bero,  »tills  verket  bättre  avancerat 
och  man  finge  se,  hvartill  de  öfriga  ständerna  skulle  förstå 
sig  och  hur  högt  de  grepe  sig  an.» 

Genom  denna  diplomatiska  list  af  de  kejserlige  råkade 
Snoilsky  nu  i  en  mycket  svår  ställning.  Konungen  hade 
beordrat   honom   att   på   bästa   sätt   understödja  kejsarens 


*  Snoilsky  till  kon.   ^%-  juli.    Fester,  a.  a,  sid.  58  f. 

^  Nedanstående  skildring  hvilar  på  hans  bref  till  kon.  ^^^  juli. 


224  R.  fAhr^us 


planer,  och  denna  order  synes  han  här  hafva  ansett  sig 
böra  tillämpa.  Men  å  andra  sidan  bestormades  han  med 
frågor  angående  Sveriges  ställning  till  alliansen  af  de  öfriga 
ständerna.  Enligt  egen  uppgift  höll  sig  Snoilsky  därför 
»under  en  eller  annan  prsetext  helt  och  hållet  retiré»,  ocl 
svarade  blott  i  allmänna  ordalag,  till  dess  efter  samarbete 
mellan  de  kejserliga,  baierska  och  frankiska  gesandterna 
ett  andra  projekt  blef  utarbetadt,  som  innehöll  åtskilliga 
modifikationer  af  och  tillägg  till  det  första.^ 

Såsom  upphofvet  till  alliansen  nämndes  här,  att  kejsaren 
för  de  med  honom  hittills  förbundna  kretsar,  kurfurstar, 
furstar  och  städer  meddelat,  hur  nödigt  det  vore  att  be- 
fästa freden  i  det  romerska  riket;  dessa  hade  därefter  in- 
gått ett  förbund  på  tre  år,  hvars  syfte  vore  bibehållande 
af  Tysklands  frihet  och  fred,  beskydd  och  säkerhet  för  det 
romerska  rikets  ständer  samt  garanti  af  de  vestfaliska  och 
nimvegiska  frederna  liksom  af  stilleståndet  i  Regensburg. 
Kontrahenterna  skulle  vara  förpliktade  att  hjälpa  hvarandra 
ej  blott  mot  fientligt  anfall  och  annat  förfång  ittan  ock 
mot  irreguliära  marscher  och  olagliga  inkvarteringar,  och 
skulle  af  den  anfallande  eller  förfördelande  utkräfvas  full 
ersättning  för  den  anfallnes  lidna  förluster.  Förbunds- 
truppernas antal  och  fördelning  på  de  olika  allierade  be- 
stämdes i  enlighet  med  det  första  projektet;  för  Sveriges 
vidkommande  gjordes  dock  den  ändringen,  att  det  skulle 
för  sina  länder  i  Tyskland  gifva  10,000  man.  För  befälets 
aflöning  m.  m.  skulle  man  hafva  en  gemensam  kassa,  till 
hvilken  kontrahenterna  skulle  bidraga  med  en  i  fördraget 
bestämd  summa,  hvars  storlek  stod  i  förhållande  till  hvart 
stånds  kontingent  i  manskap.  Det  kejserliga  projektets 
rent  militära  bestämmelser  upptogos  här,  likaså  hvad  som 
rörde  andra  staters  tillträde.  Hvad  dessa  utomstående 
stater  beträffar,  tillkom  i  detta  projekt  ett  förslag  att  ge 
hjälptrupper  åt  kurfursten  af  Pfalz,  och  åt  hertigen  af 
Holstein-Gottorp  gafs,  om  ock  i  sväfvande  ordalag,  löfte 
om  understöd. 

Emot  detta  projekt  uppsatte  Snoilsky  skriftligen  sina 
erinringar.  2     Han   rådde  åter  till  bibehållande  af  garanti- 


*  Bilaga  till  Snoilskys  bref  ^^^  juli. 
2  Bilaga  till  hans  bref  ^  juli. 


SVERIGE  OCH  FÖRBUNDET  I  AUGSBURG  ÅR  1686      225 

traktaten  under  påpekande  af  att  tyska  ständerna  ej  kunde 
hafva  annat  än  vinst  däraf,  att  främmande  makter  antoge 
sig  försvaret  och  garantien  af  de  vestfaliska  och  nimvegiska 
frederna,  och  betonade  med  skärpa,  att,  om  också  icke  någon 
förnyelse  af  denna  traktat  skedde  eller  någon  närmare 
konvention  på  dess  grundval  inginges,  traktaten  likväl  icke 
genom  denna  nya  sammansättning  kunde  anses  upphäfd. 
För  öfrigt  var  han  icke  nöjd  med  den  nya  formuleringen, 
hvad  beträffade  uppräknandet  af  dem,  som  af  kejsaren  in- 
bjudits till  underhandling,  utan  yrkade,  att  i  detta  samman- 
hang äfven  skulle  nämnas  »andra  medelst  omedelbara  riks- 
land och  konfederation  med  kejsaren  och  riket  förbundna 
puissancer.»  Han  förklarade  i  full  öfverensstämmelse  med 
konungens  order,  i  hvad  mån  denne  ville  ingå  i  alliansen 
och  hvad  prestationer  han  härför  fordrade  af  sina  allierade. 
Förbundets  syfte  borde  ej  blott  vara  garanti  af  de  båda 
ofvan  nämnda  frederna,  utan  äfven  af  andra  därtill  hörande 
eller  däri  grundade,  Stilleståndet  i  Regensburg  borde 
garanteras  »efter  sitt  sanna  och  genuina  förstånd  tam  in 
ecclesiasticis  quam  in  politicis».  Hvad  den  ömsesidiga  hjälpen 
angick,  borde  hvars  och  ens  kontingent  till  kassan  lämnas 
obestämd,  till  dess  flera  ständer  biträdt  alliansen,  undsätt- 
ningen i  manskap  borde  gifvas  i  förhållande  till  provinsernas 
storlek.  Hvad  särskildt  den  svenska  hjälpsändningen  be- 
träffade, förklarade  Snoilsky,  att  Sveriges  qvantum  ej  kunde 
bestämmas,  förrän  konungen,  som  velat  afbida  och  se,  hur 
högt  bundsförvanterna  velat  sätta  sina  bidrag,  därom  hunne 
ge  närmare  order.  För  att  förtaga  det  sorgligaste  intrycket 
af  detta  meddelande,  tillade  ministern,  att  han,  om  de 
allierade  så  önskade,  vore  villig  i  en  särskild  akt  försäkra, 
att  utelämnandet  af  denna  bestämmelse  i  själfva  recessen 
ej  skulle  bringa  bundsförvanterna  i  någon  fara,  och  att 
hans  konung  vid  utväxlingen  af  ratifikationerna  skulle  be- 
stämma ett  proportionerligt  och  tillräckligt  qvantum  för 
sina  provinser  i  Tyskland.  Till  sist  yrkade  Snoilsky  Pfalz' 
och  flolsteins  upptagande  i  förbundet  med  tillägg,  att  Sverige 
åtoge  sig  det  senare  landets  skyldigheter. 

Man  ser,  att  Snoilsky  i  dessa  erinringar  noga  iakttog 
sin  konungs  intresse:  för  Sveriges  trygghet  borde  garanti- 
traktatens  giltighet  erkännas  och  dess  speciella  freder  garan- 


226  R.   FÅHKEUS. 


teras  tillika  med  de  allmänna;  genom  en  kraftigare  garanti 
af  fördraget  i  Regensburg  skulle  konung  Ludvig  förhindras 
att  för  framtiden  företaga  något  i  Zweibriicken  Karl  XI 
och  hans  rättigheter  till  förfång.  Dessa  tillägg  tyckas 
också  ej  hafva  stött  på  motstånd  hos  de  församlade  sände- 
buden. Ej  hvad  erinringarne  innehöUo  utan  hvad  de  lämnade 
å  sido  väckte  ovilja. 

Snoilskys  erinringar  blefvo  i  själfva  verket  föremål  för 
en   omild  kritik,  emedan  han  så  sväfvande  uttalat  sig  om 
hur  stort  antal  trupper  konungen  ville  sända.    Ansatt  med 
förfrågningar  härom,  svarade  han,  att  han  icke  tviflade,  det 
Karl   XI    liksom  kejsaren  och  de  öfriga  riksstånden  skulle 
lämna  en  kontingent  i  proportion  till  en  rikshär  på  60^000 
man,    men  detta  svar  behagade  vederbörande  ännu  mindre. 
Man  sade  honom,  att,  ehuru  detta  företag  vore  ett  »riksverk», 
vore  ingen  tvungen  att  inskränka  sin  patriotiska  ifver  till 
det  nödvändiga,  kejsaren  och  den  frankiska  kretsen  gjorde 
visserligen   blott    sin    skyldighet,  men  denna  vore  för  dem 
mycket    högt   beräknad,    så   att    de  redan  genom  att  fylla 
den    gjorde    ett    »extraordinarium.»     I    det   hela    erkänner 
Snoilsky,  att  han  haft  stor  möda  att  lugna  så  väl  de  kejser- 
liga sändebuden  som  de  öfriga. 

Vid  sidan  af  underhandlingarna  om  den  svenska  hjälp- 
sändningen  var   det  två  andra  tvistefrågor,  som  efter  det 
andra   projektets  författande  vållade  Snoilsky  bekymmer.^ 
De  gällde  Pfalz'  och  Holsteins  tillträde  till  förbundet.    Ett 
sändebud  från  hertigen  af  Holstein-Gottorp,  Samuel  Rachelius, 
hade   nämligen    anländt   till    Augsburg   och   yrkat  på  sin 
herres   upptagande  i  alliansen.    Men  trots  Snoilskys  ofvan 
nämnda   anbud   och   fortsatta    bearbetningar  motsatte  man 
sig    detta   yrkande,    ty    man    fruktade    att   inblandas  i  de 
holsteinska  tvisterna.     För  att  emellertid  ej  stöta  hertigen 
eller    Karl   XI  gaf  man  till  svar,  att  man  före  förbundets 
ratificerande  endast  ville  sluta  med  de  särskildt  inbjudna, 
och  hänvisade  hertigen  —  i  enlighet  med  traktatens  lydelse 
—  till  kejsaren.^    Hvad  kurfursten  af  Pfalz  åter  beträffade. 


^  Snoilsky  till  kon.  -j^^  juli. 

^  De  kejserlige  ministrarnes  resolution  är  i  kopia  bilagd  Snoilskys 
bref  j\  juli.  Jfr  äfven Fester,  a.  a.  sid.  61— 63o.  Zwiedineck-Siidenhorst, 
a.  a.  sid.  14. 


SVERIGE  OCH  FÖRBUNDET  I  AUGSBURG  ÅR  1686      227 

förklarade  han  sitt  tillträde  bero  af  den  honom  i  det  andra 
j>Tojektet  utlofvade  hjälpen.  De  kejserlige  ministrarne 
i:alade  alltså  härför,  Snoilsky  erbjöd  hjälp  å  sin  konungs 
ATägnar,  men  majoriteten  af  sändebuden  beslöt  dock  att  i 
a,llians-recessen  utesluta  den  paragraf,  som  handlade  om 
hjälpsändningen  till  Pfalz.  Kurfurstens  tillträde  ställdes 
alltså  äfven  på  framtiden.^ 

Sedan    dessa   frågor  sålunda  fått  en  —  om  också  till- 
lallig    —   lösning,    skred    man  efter  åtskilliga  rangtvister, 
livari    Snoilsky    tyckes    hafva   uppträdt   som   medlare,    till 
alliansens    undertecknande. ^      Förbundstraktatens    slutliga 
redaktion   företer   stora    likheter  med  det  andra  projektet; 
de    väsentliga    olikheterna   bero   nästan   utan  undantag  på 
Snoilsky s  anmärkningar.     Så  nämndes  i  inledningen  bland 
dem,  med  hvilka  kejsaren  trädt  i  underhandling,  äfven  »andra 
med    kejsaren    och   riket   genom  omedelbara  riksländer  och 
konfederation    förbundna  potenzer».     Garanti-traktaten  blef 
visserligen  hvarken  förnyad  eller  ens  omnämnd,  men  i  den 
paragraf,  som  bestämde,  att  alliansen  skulle  räcka  i  tre  år, . 
insköts  en  parentes:  »utan  af  brott  i  andra  de  allierade  sins- 
emellan  redan    slutna   förbund,  såsom  de  där  härigenom  i 
ingen    måtto  derogeras»,  hvarigenom  ju  Karl  XI:s  mål  till 
en  del  var  vunnet.     Garantin  utsträcktes  på  sätt  Snoilsky 
åstundade,  utom  hvad  beträffade  stilleståndet  i  Regensburg; 
man  tillade  nämligen  ej  orden :  efter  dess  sanna  och  genuina 
förstånd.     Närmare    bestämmelser    om    bidrag   till   kassan 
lämnades  tills  vidare  å  sido.    Angående  Sveriges  kontingent 
i  manskap  antogs  en  artikel,  i  hvilken  förklarades,  att  för 
Sveriges    tyska    provinser   af  vissa   orsaker   ett   bestämdt 
qvantum  ej  nu  kunde  utlofvas  men  att  svenska  sändebudet 
afgifvit  en  försäkran,  att  hans  konung  skulle  bidraga  med 
ett  »så  proportion eradt  och  tillräckligt  qvantum»,  att  bunds- 
förvanterna därmed  skulle  blifva  nöjda.     Konungens  beslut 
skulle  af  sändebudet  senast  vid  ratifikationernas  utväxlande 
meddelas   de   förbundna  och  anses  såsom  en  del  af  allians- 
recessen.  ^ 


^  Fester,  a.  a.  sid.  63 — 65. 

2  Snoilsky  till  kon.  f^  juli;  Fester,  a.  a.  sid.  Q^o. 

3  Traktaten  finnes  tryckt  i  Dumont,  Corps  Diplomatique,  VII. 


228  R.   FÄHRiEUS 


Af  Snoilskys  ofvan  skildrade  uppträdande  i  Augsburg 
gör  Fester  ett  stort  nummer.  Han  förvånar  sig  öfver,  att 
ingen  af  de  tyska  småstaternas  ministrar  nu  genomskådade 
Sveriges  egenyttiga  afsikter,  och  påpekar  —  såsom  det  synes 
med  tillfredsställelse  —  att  en  samtida  kritik  dock  icke 
uteblef.  Denna  kritik  kom  från  det  franska  sändebudet 
vid  den  tyska  riksdagen,  Verjus  de  Crecy.  Denne  har  näm- 
ligen vid  denna  tid  tillskrifvit  Snoilsky  ett  hånande  bref, 
där  han  frågar,  om  Sverige  nu  vore  beredt  att  skicka  1,2()0 
man  till  hjälp  mot  turken,  och  tillika  uttalar  den  förmodan, 
att  genast  efter  alliansens  undertecknande  de  10,000  sven- 
skarne skulle  erhålla  kvarter  i  riket,  under  det  den  schwa- 
biska  kretsen  öfvertoge  försvaret  af  Livland  och  Lappland 
så  väl  som  de  spanska  besittningarna  i  Vest-  och  Ost- 
Indien.  ^ 

Oss  synes  denna  kritik  icke  vara  någon  kritik,  emedan 
>^  den   hvilar   pa   falska  förutsättningar.     Verjus'  mening  är 

V      tydligen  den,  att  Sverige  tillförsäkrade  sig  skydd  för  sina 
^  mest    aflägsna   provinser   och    därmed  lade  oskäliga  bördor 
på  de  tyska  ständerna,  men  å  andra  sidan  noga  aktade  sig 
att   gifva   bundsförvanterna   någon    kraftig   hjälp.     Sådant 
var  emellertid  icke  det  nuvarande  läget.    Karl  XI  fordrade 
—    för   att  göra  alliansen  mera  smaklig  för  de  tyska  små- 
staterna  —  icke  skydd  för  annat  än  sina  tyska  provinser, 
men   ämnade    icke    heller    gifva  någon  hjälp  annat  än  för 
dessa   provinser   och    i  proportion  till  deras  styrka.    Hade 
han    utbedt   sig   hjälp   till  försvar  för  hela  sitt  rikes  vid- 
sträckta  gränser,    hade  han  naturligen  varit  mer  frikostig 
i  sina   erbjudanden.     Festers    supposition,    att    Snoilsky  på 
grund  af  öfverraskning  —  eller  emedan  han  ansåg  det  hela 
för  en  grof  mystifikation  — ,  visade  detta  bref  för  de  andra 
ministrarne,  håller  därför  också  icke  streck.     När  Snoilskv 
sedermera  meddelar  saken  för  sin  regering  och  insänder  en 
kopia   af   skrifvelsen,  sker  det  med  ord,  som  visa,  att  han 
ej    ansåg    kritiken    träffande.-     Han   kunde  med  lugn  raa 
brefvet,    da    han    ej    fann    det   innehålla    några  obehagliga 
sanningar,  men  väl  opassande  till  sitt  skrifsätt. 


^  a.  a.  sid.  60  f. 

«  Snoilsky  till  kon.  .J§  juU. 


SVERIGE  OCH  FÖRBUNDET  I  AUGSBURG  ÅR  1686      229 

Lika   litet  träffande  finna  vi  Festers  egen  kritik,  som 
han    tyckes    vilja    utsträcka    till    Sveriges    hela    dåtida 
yttre  politik.     Sverige  har  enligt  honom  vid  hvarje  opposi- 
tionsförsök   mot    Frankrike    trängt   sig    i    förgrunden    och. 
eggat    andra   till    motstånd,    men   hvarje  gång  vid  det  af- 
görande    ögonblicket   undvikit    att    åtaga  sig  förpliktelser, 
som    svarat   mot  dess  visade  ifver;  »det  har»,  såsom  orden 
falla    sig,    »oupphörligen   rasslat  med  en  sabel,  om  hvilken 
ingen  rätt  visste,  huruvida  den  var  af  stål  eller  messing.»  ^ 
Vi  lämna  tills  vidare  å  sido,  om  denna  dom  i  allmänhet  är 
rättvis,  vi  vilja  nu  blott  se  till,  om  den  äger  sin  giltighet, 
hvad    beträffar   underhandlingarna  i  Augsburg.     Vi  förstå 
väl,    hur   Fester    kunnat   missuppfatta    dessa.     För   honom 
måste  det  synas,  som  hade  Sverige  först  lofvat  10,000  man 
och   sedan   plötsligt   dragit    sig   tillbaka.    Men  äfven  med 
dessa  förutsättningar  har  han  ej  rätt  att  så  döma  Sveriges 
politik.    Af  de  källor,  som  stått  honom  till  buds,  inhämtar 
man,    att    Sverige   för  denna  —  med  orätt  såsom  utlofvad 
ansedda    —    hjälp    skulle    erhålla  skydd  för  alla  sina  pro- 
vinser.^ När  denna  bestämmelse  i  det  andra  projektet  ströks, 
skulle  Sverige  hafva  varit  i  sin  goda  rätt  att  återtaga  ett 
löfte,  om  det  gifvits.   Men  såsom  vi  ofvan  visat,  är  emellertid 
detta    ej    förhållandet:    den  svenska  regeringen  kan  ej  ens 
dragas    till    ansvar   för   några  allmänna  försäkringar,  som 
Snoilsky  möjligen  —  en  sak,  hvarom  hans  egna  bref  lämna 
oss  i  ovisshet  —  afgifvit  i  Ntirnberg  eller  Augsburg.   Där- 
emot  vilja   vi   erkänna,  att  Snoilsky s  beteende  i  viss  mån 
är   klandervärdt:   han   har   lånat   sig  till  verktyg  för  den 
kejserliga   politiken   och   därmed   fört   de  andra  ständerna 
bakom   ljuset.    Men  största  skulden  hvilar  i  detta  fall  på 
den  tyska  kejsarens  sändebud,  ej  på  den  svenske  konungens. 
Här   framställer   sig   en   fråga:    har   för   öfrigt    Snoilsky s 
handlingssätt  skadat  eller  kunnat  skada  de  tyska  ständerna? 
Af  hans  egna  bref  med  dess  rika  bilagor  framgår,  att  han 
kraftigt  befordrat  alliansens  af  slutande  och  till  en  del  be- 
stämt traktatens  lydelse;  den  kejserlige  ministern  i  Stock- 
holm har  intygat,  att  den  kejserliga  politiken  i  honom  haft 

1  a.  a.  sid.  61,  77  ff. 

*  Se   det  första   projektet,  i  af  skrift  bilagdt  Snoilsky  s  bref  till  kon. 
ff  juli.    Jfr  sid.  219. 


230  R.   FÅHR^US 


sitt  bästa  stöd.^  Och  häri  se  vi  för  vår  del  en  afgjord 
förtjänst.  Ty  detta  förbund  hade  blifvit  de  tyska  ständerna 
—  och  därmed  äfven  Europa  —  till  stor  välsignelse,  om 
man  från  tysk  sida  gripit  sig  an  därmed  med  lika  stor  ifver 
som  från  svensk.  Denna  svenska  ifver  motsvarades  äfven 
af  förpliktelser.  De  voro  icke  kända  i  Augsburg,  men  man 
misstänkte  redan  här,  att  Sverige  skulle  gifva  sitt  i  riks- 
matrikeln  bestämda  bidrag,  hvilket  äfven  blef  fallet.  Detta 
motsvarade  visserligen  icke  de  tyska  ständernas  stora  för- 
hoppningar, men  kan.  jämfördt  med  de  öfrigas  bidrag,  icke 
anses  litet,  allrahelst  om  man  betänker,  att  de  öfriga  allierade 
voro  mer  utsatta  för  faran  af  ett  krig  än  Sveriges  tyska 
provinser.  Och  i  alla  händelser  var  Sverige  den  enda  större 
nord-tyska  makt,  som  ingick  i  förbundet. 

För  att  afsluta  förhandlingarne  angående  de  i  Augsburg 
oafgjorda  frågorna  och  tillika  utväxla  ratifikationerna  beslöt 
man,  innan  man  åtskildes,  att  mötas  i  Ntirnberg  i  augusti 
1686.  Den  16  augusti  öppnades  den  nya  kretsdagen. ^  För 
Snoilsky  förelågo  här  två  icke  så  lättlösta  uppgifter:  han 
skulle  förtaga  alla  vidriga  intryck  af  den  omständigheten, 
att  Karl  XI  ej  ännu  gifvit  något  specificeradt  löfte  om 
hjälp,  och  han  skulle  understödja  den  till  Ntirnberg  hän- 
visade holsteinske  hertigens  anhållan,  att  äfven  för  Slesvig 
inneslutas  i  alliansen;  det  senare  var  så  mycket  mer  makt- 
påliggande,  som  han  därom  fått  nya  order  af  sin  konung.^ 
I  den  förra  frågan  yrkade  ständerna  på  ett  snabbt  afgörande, 
i  det  de  betonade,  att  de  öfriga  oafgjorda  frågorna  —  om 
bidrag  till  kassan  och  utnämning  af  generalerna  ~  ej  kunde 
slutbehandlas,  förr  än  frågan  om  manskapets  antal,  på 
hvilken  dessa  berodde,  vore  klar.  För  att  göra  Sverige 
mer  villigt  att  utlofva  en  stor  undsättning  föreslog  det 
baierska  sändebudet  —  och  många  af  de  öfriga  tyckas  häri 
hafva  instämt  —  att  den  stat,  som  lämnade  mer  trupper 
än  i  proportion  till  sina  länder,  dock  skulle  slippa  ifrån 
ett  större  bidrag  till  kassan.  Snoilsky  hade  på  allt  detta 
intet  annat  svar  att  gifva,  än  att  han  härom  saknade  nödig 


1  Bengt  Oxenstierna  tiU  kon.  11  augusti.    Skrifvelser  till  K.  M:t  från 
riksråd. 

2  Snoilsky  tiU  kon.  ^^  j^li  o.  Fester,  a.  a.  sid.  96. 

^  Kon.  till  Snoilsky  2  augusti;  kon.  till  Bengt  Oxenstierna  2  augusti. 


SVERIGE  OCH  FÖRBUNDET  I  AUGSBURG  ÅR  1686      231 


instruktion.  Man  började  därför  nu  misstro  honom.  Hvad 
den  holsteinska  frågan  beträffade,  lät  den  kejserliga  be- 
skickningen öfverlämna  till  den  holsteinske  ministern  en 
generellt  hållen  revers  öfver  hertigens  upptagande,  och  detta 
ehuru  många  af  ständerna  motsatte  sig  det  af  fruktan  för 
krig.  För  att  ej  stöta  bort  från  förbundet  möjligen  till- 
trädande makter  hade  man  i  denna  revers  undvikit  att 
nämna  Slesvig,  hertigens  mest  hotade  land.^  I  lika  gene- 
rella termer  —  man  nämnde  på  de  kejserliga,  svenska  och 
spanska  ministrarnes  råd  ej  de  särskilda  landsdelarne  — 
upptogs  Pfalz  i  förbundet,  men  den  i  Augsburg  utlofvade 
hjälpen  kom  ej  kurfursten  till  hända.  ^ 

Angående  de  allierades  olika  hjälpsändning  råkade 
vederbörande  snart  i  tvist:  den  öfver-rhenska  unionen  och 
de  sachsiska  hertigarne  ville  ej  höja  sitt  kvantum,  om  ej 
den  frankiska  kretsen  gjorde  det.  Om  det  ömsesidiga  bi- 
draget till  kassan  kunde  man  ej  heller  ena  sig.  Då  sålunda 
inånga  frågor  återstodo  att  lösa  och  de  spanska,  svenska 
och  baierska  ratifikations-instrumenten  ej  i  rattan  tid  an- 
kommit, beslöt  man  —  allrahelst  »gemöterna»  befunnits  för 
»opräparerade»  —  att  uppskjuta  vidare  förhandlingar  om 
alliansen  till  november,  då  man  åter  skulle  sammankomma 
i  Numberg.^ 

I  dessa  snöpliga  kretsdagsförhandlingar  ser  Fester  — 
och  i  visst  afseende  med  rätta  —  alliansens  bankrutt- 
förklaring, dess  undergång.^  Detta  är  dock  ej  så  att  förstå, 
att  härefter  alla  alliansunderhandlingar  upphörde;  dessa 
hafva  ännu  en  tid  fortsatts  i  syfte  att  dels  ordna  ännu 
sväfvande  frågor,  dels  —  och  detta  är  ej  det  minst  egen- 
domliga —  utveckla  förbundet  till  ett  allmänt  europeiskt 
förbund.  Vi  hafva  närmast  att  tänka  på  Sveriges  ställning 
till  dessa  frågor. 

I  Sverige  erhöll  man  först  i  början  af  augusti  under- 
rättelse  om   alliansens  afslutande.     Bengt  Oxenstierna  såg 

^  Snoilsky   till   kon.    ^  september;  svenske  och  spanske  ministrarnes 
förklaring,  bilagd  brefvet;  jfr  äfven  Fester,  sid.  97 — 101. 
«  Fester,  sid.  101  f. 
3  Snoilsky  till  kon.  y^  september;  Frank.  Creiss-conclusum,  bilaga  till 

ofvannämnda   bref ;    Sämbtl.    Alliirter   Verlass    zu   Nurnberg  2~^pt  »  bilaga 
till  d:o. 

*  Sid.  102. 


232  R.    FÄHR^US 


häri  ett  nödigt  skydd  emot  Frankrikes  och  Danmarks  rätts- 
kränkningar,  som  båda  berörde  det  romerska  riket,  och  på 
samma  gång  ett  medel  att  stärka  Sveriges  maktställning  i 
Tyskland.  1  På  hans  råd  afsände  konungen  därför  ofördröj- 
ligen  —  den  8  augusti  —  ett  bref  till  Snoilsky,  där  Sveriges 
biträde  fastställdes  och  ratifikationernas  snara  afsändande 
utlofvades.^  Först  den  28  augusti  af  sändes  emellertid  dessa. 
Samtidigt  afgaf  konungen  sin  förklaring  angående  storleken 
af  den  truppstyrka,  som  han  vore  villig  lämna. 

Härom  hade  hvarjehanda  underhandlingar  förts:  Bengt 
Oxenstierna  hade  —  med  erkännande  af  hur  mycket  det  skulle 
öka  Sveriges  prestige  i  Tyskland,  om  det  kunde  lämna  mer 
manskap  än  sin  i  matrikeln  bestämda  kontingent  —  tillrådt 
konungen  att  för  sina  provinser  dock  ej  utlofva  mer  än 
denna.  Men  han  yrkade  tillika,  att  Sverige  borde  åtaga 
sig  att  uppsätta  600  man  för  Zweibrticken  och  utgöra  Hol- 
steins  tillbörliga  kontingent  samt  dessutom  —  för  att  inge 
de  tyska  ständerna  förtroende  —  utlofva  att,  »när  en  slik 
casus  af  en  utvärtes  invasion  eller  ruptur  romerska  riket 
skulle  påkomma,  det  med  mera  manskap  efter  tidernas  och 
sakernas  beskaffenhet  samt  proportion  af  faran  och  nöden 
att  undsätta».^  Innan  emellertid  order  i  denna  riktning 
hunno  afgå  till  Regensburg,  gjorde  den  kejserlige  ministern 
i  Stockholm,  v.  Nostitz,  ett  försök  att  inverka  på  den 
svenska  regeringen.  På  samma  gång  han  försäkrade,  att 
kejsaren  för  sin  del  vore  nöjd  med  att  Sverige  lämnade  en 
kontingent  enligt  matrikeln,  betonade  han,  att  det  vore 
väl  både  för  Sveriges  egen  säkerhet  och  det  »gemena  bästa», 
om  man  gåfve  något  mera  undsättning:  Sveriges  tyska 
provinser  skulle  mer  befästas  mot  dess  fienders  anslag  och 
dess  kredit  växa,  under  det  i  motsatt  händelse  de  tyska 
ständernas  mod  skulle  sjunka.^  Men  trots  dessa  if riga  upp- 
maningar affärdade  Karl  XI  order  till  Snoilsky  i  enlighet 
med  Oxenstiernas  råd. 

Såsom    skäl    föregaf  man,  att  de  tyska  ständerna  för- 
klarat  sig   ej    vilja  upptaga  utländska  makter  i  alliansen 


^  Bengt  Oxenstierna  till  kon.  7  angasti.     Skrifvelser  frän  riksråd. 
^  Jfr  äfven  Karl  XI:s  bref  till  Bengt  Oxenstierna  d.  10  augusti. 
3  Bengt  Oxenstiernas  ofvan  nämnda  bref. 
*  Bengt  Oxenstierna  till  kon.  11  augusti. 


SVERIGE  OCH  FÖRBUNDET  I  AUGSBURG  ÅR  1686      233 

annat  än  för  deras  tyska  provinser  och  att  ingen  af  dem 
utom  Baiern  gifvit  mer  än  sin  vanliga  kontingent;  skulle 
en  större  truppstyrka  afsändas,  skulle  Danmark,  som  vid 
minsta  rustningar  i  Sverige  slog  allarm,  åter  börja  sitt 
intrigspel.  och  söka  hjälp  hos  främmande  makter,  hvilket 
skulle  bringa  Tyskland  i  fara;  Sveriges  tyska  provinser 
vore  dessutom  ej  i  tillstånd  att  underhålla  en  större  här. 
För  öfrigt  vore  en  sådan  onödig,  då  Sverige  genom  andra 
traktater  vore  skyldigt  att  äfven  på  annat  sätt  hjälpa 
kejsaren,  Baiern  och  flera  kretsar.  Sådana  voro  de  skäl, 
hvarmed  man  i  Stockholm  bemötte  Nostitz.  och  hyarmed 
Snoilsky.  skulle  försvara  möjliga  angrepp  mot  Sveriges 
politik.^  Här  fanns  ett  ännu  mera  vägande  skäl,  som  man 
visligen  officiellt  förteg:  Sverige  hade  icke  medel  att  under- 
hålla en  större  truppstyrka,  allra  helst  som  en  sådan  kräfde 
större  magasiner  och  enligt  traktatens  lydelse  skulle  haf va 
medfört  ett  större  bidrag  till  den  gemensamma  kassan.^ 

Snoilsky  mottog  dessa  order  först  i  september  1686. 
Han  var  icke  nöjd  med  dem,  ty  han  fruktade  med  rätta, 
att  de  skulle  återverka  på  de  tyska  ständernas,  särskildt 
Baierns,  beslut.  Afven  ansåg  han  dem  sväfvande,  då  det 
ändock  vore  ovisst,  hur  mycket  folk  Sverige  vore  beredt 
att  sända,  särskildt  för  Holstein  och  Zweibrticken.  Han 
yrkar  härom  få  närmare  order  och  meddelar,  att  de  kejser- 
liga och  spanska  ministrarne  såsom  det  mest  lämpliga  före- 
slagit 1,200  man  för  Pommern  och  Bremen,  800  man  för 
Zweibrticken,  1,000  man  för  Holstein.^  Detta  förslag  blef 
slutligen  af  konungen  antaget  i  november,  då  order  i  denna 
riktning  afgingo  till  Snoilsky.^ 

När  dessa  vid  årets  slut  kommo  honom  till  hända,  var 
emellertid  redan  ställningen  mycket  förändrad,  till  den 
grad,  att  Sveriges  slutliga  afgörande  saknade  all  betydelse. 
Den  till  november  beramade  sammankomsten  i  Ntirnberg, 
som  skulle  bestämma  öfver  de  oaf gjorda  punkterna  i  allians- 
traktaten, hade  aldrig  blifvit  af.  ^    Och  härefter  vidtog  den 

^  Kon.  till  Snoilsky  28  augusti ;  Bengt  Oxenstierna  till  kon.  11  augusti ; 
kon.  till  Bengt  Oxenstierna  14  augusti. 

^  Bengt  Oxenstierna  till  kon.  7  augusti. 

^  Snoilsky  till  kon.   ^^  q^^.  ' 

*  Kon.  till  Snoilsky  13  no  v. 

*  Snoilsky  till  kon.  ||  nov.;  Fester,  a.  a.  sid.  117. 

Jiist.   Tidskrift  1896.  16 


234  B.   FÅHRiEUS 


frankiska  kretsen  inga  åtgärder  för  att  bringa  förbundet 
till  stånd.  ^  Lika  litet  intresse  hade  den  schwabiska  kretsen 
visat  för  saken:  den  hade  från  början  beslutat  uppskjuta 
all  öfverläggning  om  Augsburg-alliansen  till  ett  allmänt 
kretskonvent  och  undvek  sedan  samvetsgrant  att  samman- 
kalla ett  sådant.  Endast  från  den  öfver-rhenska  unionen, 
kejsaren,  Spanien  och  Sverige  ankommo  under  år  1686 
ratifikationsinstrument,  men  dessa  blefvo  nu  naturligen  ej 
utväxlade.  2 

Lika  stor  likgiltighet,  som  vederbörande  visade  i  att 
bringa  förbundsunderhandlingama  till  ett  lyckligt  slut, 
lika  planlösa  hade  deras  sträfvanden  varit  att  vinna  andra 
makters  biträde.    Äfven  här  har  Sverige  spelat  en  viss  roll. 

Som  ofvan  är  visadt,  var  det  från  början  kejsarens 
tanke  så  väl  som  Sveriges  att  med  förbundet  i  Augsburg 
förena  äfven  andra  stater  i  och  utom  Tyskland,  som  voro 
benägna  att  uppträda  emot  Frankrikes  våldshandlingar. 
Sådant  var  äfven  i  allianstraktaten  förutsedt.  Men  verk- 
ställandet svarade  icke  mot  uppsåtet.  Brandenburg,  som 
man  från  början  velat  vinna,  underlät  kejsaren  att  särskildt 
inbjuda  till  förbundet,  troligen  af  fruktan  för  dess  makt.* 
Ingen  nordtysk  stat  kom  heller  att  biträda  alliansen.  Där- 
emot vände  man  tidigt  sina  blickar  mot  Bolland,  som  man 
hoppades  lätt  kunna  draga  på  sin  sida.  Generalstaternas 
ombud  i  Regensburg,  Valkenier,  hade  —  såsom  privatman 
—  varit  närvarande  i  Augsburg  men  utan  att  inlåta  sig 
i  någon  underhandling.*  I  augusti  1686  sammanträffade 
Vilhelm  af  Oranien  och  Fredrik  Vilhelm  af  Brandenburg  i 
Cleve,  och  här  har  troligen  den  förre  sökt  förmå  »store  kur- 
fursten» att  ingå  i  förbundet.  Med  ett  ord:  Oranien  syntes 
beredd  att  biträda  alliansen  och  t.  o.  m.  utvidga  denna  till 
ett  allmänt  europeiskt  förbund.^  Under  sådana  förhållanden 
sände  kejsaren  en  minister  till  Haag  för  att  förmå  general- 
staterna  till  biträde,  och  Gryldenstolpe  beordrades  af  Karl 
XI   att   kraftigt  understödja  denne.    Men  Oranien  började 


1  Fester,  sid.  118. 

2  Fester,  sid.  118. 
^  a.  a.  sid.  75. 

*  a.  a.  sid.  67. 

^  a.  a.  sid.  84—87. 


SVERIGE  OCH  FÖRBUNDET  I  AUGSBURG  ÅR  1686      235 


nu  frukta  alliansens  upplösning  och  förklarade  sig  ej  vilja 
biträda,  förrän  Brandenburg  och  hertigarne  af  Ltineburg 
ingått  i  den.  ^  Alliansens  utvidgning  till  ett  allmänt  euro- 
peiskt förbund  var  därmed  omöjliggjord.  Det  var  också 
onödigt,  ty  samtidigt  föll  —  såsom  vi  sett  —  alliansen 
sönder  af  sig  själf. 

Förbundet  i  Augsburg  har  alltså  från  alla  synpunkter 
sedt  endast  varit  ett  misslyckadt  försök.^  Hvem  som  bär 
skulden  för  att  planen  icke  kom  till  utförande,  är  natur- 
ligtvis svårt  att  säga.  En  viktig  orsak  till  alliansens  upp- 
lösning tro  vi  oss  se  i  kejsarens  okloka  politik  gent  emot 
kurfursten  af  Baiern,  som  till  ersättning  för  sitt  frikostigt 
erbjudna  bidrag  till  förbundsarméen  fordrade  att  få  behålla 
sina  subsidier  och  erkännas  såsom  general  för  denna  armé 
men  genom  kejsarens  vägran  härutinnan  förmåddes  öfver- 
gifva  sina  fattade  planer  och  närma  sig  Frankrike.*  Ett 
ännu  större  ansvar  synes  oss  falla  på  dessa  tyska  små- 
stater, som  —  enligt  Snoilskys  utsago  —  ville  med  andras 
penningar  och  folk  föra  krig  och  skydda  sina  gränser  men 
själfva  hålla  ringa  manskap  och  i  följd  däraf  gifva  ringa 
bidrag  till  den  gemensamma  kassan.*  Det  var  dem  alliansen 
i  första  hand  skulle  skydda;  det  oaktadt  ville  de  vräka 
största  bördan  på  andra.  Från  denna  synpunkt  bör  man 
ock  se  den  misstämning  angående  Sveriges  hjälp,  som  väsent- 
ligen framkallat  deras  likgiltighet  för  förbundet.  Sveriges 
skuld  härutinnan  är  däremot  af  Fester  mycket  öfverdrifven. 
Det  ligger  i  det  hela  mycket  litet  konsekvens  i  hans  anfall 
mot  den  dåtida  svenska  politiken.  Först  klandras  den  för 
sin  afsikt  att  vilja  narra  de  tyska  småstaterna  in  i  vid- 
lyftiga allianser  till  försvar  för  vidt  aflägsna  länder.  Och 
när  den  svenska  regeringen  sedan  —  af  hänsyn  just  till 
denna  ständernas  fruktan  —  endast  biträder  alliansen  för 
Sveriges   tyska   provinser,    klandras    den,  för  att  den  icke 


^  Fester,  sid.  115  f.;  kon.  till  Gyldenstolpe  4  aug. 

*  Möller  (Wilhelm  III  und  Georg  Friedrich  von  Waldeck)  ser  dock 
en  ideell  betydelse  af  förbandet:  det  var  ett  bevis  pä  Frankrikes  isolering, 
på  en  förändring  af  den  allmänna  meningen  i  Europa.    Jfr  a.  a.  II,  sid.  14. 

*  Jfr  Fester  a.  a.  sid.  97,  112  f.  o.  Zwiedineck-Sndenhorst  a.  a. 
sid.  13,  15  ff. 

*  Snoilsky  till  kon.    ^q  ^^^  ' 


236  R.   FÅHBiEUS 


understödjer  förbundet  med  hela  rikets  makt.  Bäst  hade 
onekligen  varit  för  de  tyska  ständerna,  om  Sverige  åtagit 
sig  skyldigheter  i  förhållande  till  rikets  hela  styrka  men 
endast  fordrat  skydd  för  sina  tyska  provinser.  Att  de  égen- 
nyttiga  tyska  ständerna  kunde  hysa  denna  fromma  önskan, 
är  mycket  förklarligt,  men  att  en  nutida  tysk  historie- 
skrifvare  ser  saken  från  samma  synpunkt,  är  obegripligt. 


Namnhistoriska  bidrag  till  frågan  om  den 
gamla  norska  konungaättens  härstamning 


AP 

E.  H.  LIND 


Vikingatiden  är  historiens  morgongryning  här  i  Norden. 
Den  half dager,  som  hvilar  öfver  denna  tids  händelser  och 
förhållanden,  medför,  att  teorier,  kombinationer  och  hugskott 
här  hafva  en  vidsträckt  tummelplats,  men  att  finna  fast 
grund,  som  gör  det  möjligt  att  uppnå  resultat  af  högre 
rang  och  värde  än  hypoteser,  har  sig  så  mycket  svårare. 
Allt,  som  möjligen  kan  vara  ägnadt  att  bilda  fasta  håll- 
punkter för  forskningen  i  denna  villsamma  periods  historia, 
bör  därför  vara  af  intresse  och  förtjäna  att  framdragas 
till  skärskådande. 

Till  de  många  tvistepunkterna  i  vikingatidens  häfder 
hör  numera  äfven  frågan  om  de  norska  s.  k.  ynglinga- 
konungarnes  härstamning  eller  ursprungliga  nationalitet. 
Att  ynglingaätten  var  svensk,  och  att  de  norska  konungarne 
tillhörde  en  gren  af  denna  ätt,  har  på  grund  af  Tjodolfs 
Ynglingatal  och  Snorres  därpå  byggda  Ynglingasaga  allt 
intill  senaste  tid  gäUt  som  ett  oanfäktbart  historiskt  faktum. 
Men  tilltron  till  de  nämnda  källskrifternas  pålitlighet  är 
numera  så  starkt  rubbad,  att  den  säkerligen  aldrig  kan 
återupprättas,  och  därmed  har  bland  annat  äfven  den  gamla 
norska  konungaättens  ursprung  blifvit  föremål  för  en  me- 
ningsstrid, hvars  utfall  ännu  måste  betraktas  såsom  oaf- 
gjordt.  Professor  Noreen  har,  såsom  mig  synes  på  goda 
sannolikhetsskäl,  häfdat  den  åsikten,  att  ynglingarne  voro 
en  östdansk  konungaätt,  men  hans  mening  synes  icke  hafva 


238  E     H.   LIND 


vunnit  allmännare  erkännande  eller  tillslutning.  För  så  vidt 
de  norska  konungarne  tillhörde  ynglingaätten,  skulle  alltså 
äfven  de  vara  af  danskt  ursprung. 

Oberoende  af  Noreen  och  på  en  helt  annan  väg  har  jag 
kommit  till  enahanda  uppfattning  i  denna  härstamnings- 
fråga. Under  sysslande  med  de  isländska  och  fomnorska 
personnamnen  har  jag  med  undran  lagt  märke  till,  att 
inom  den  norska  konungaätten  i  ej  ringa  omfång  användas 
namn,  som  annars  dels  icke  alls  eller  ytterst  sällan  före- 
komma i  Norge  och  på  Island,  dels  uppträda  först  i  en  så 
sen  tid  och  med  så  ringa  frekvens,  att  man  med  hög  grad 
af  sannolikhet  kan  antaga,  att  de  inkommit  i  Norge  just 
genom  konungafamiljen.  Då  det  nu  visar  sig,  att  dessa 
från  norsk  synpunkt  gåtfulla  namn  samt-  och  synnerligen 
återfinnas  i  de  danska  konungalängdema  från  800-  och  900- 
talen  och  öfver  hufvud  äro  särdeles  väl  hemmastadda  i  Dan- 
mark vid  denna  tid,  så  synes  förklaringen  till  det  egen- 
domliga förhållandet  vara  funnen,  och  slutsatsen  i  fråga  om 
den  norska  konungaättens  nationalitet  ligger,  med  kännedom 
om  forntidens  sätt  att  välja  namn,  mycket  nära  till  hands 
eller  kan  väl  rent  af  betecknas  såsom  oundviklig. 

Innan  jag  skrider  till  detalj  behandlingen  af  mitt  ämne, 
vill  jag  göra  ett  par  allmänna  anmärkningar. 

Det  är  hufvudsakligen  de  äldre  leden  i  den  norska 
konungasläkten,  som  här  komma  i  betraktande.  Längre  ned 
i  tiden  naturaliseras  den  mer  och  mer  i  Norge  äfven  med 
hänsyn  till  namnen,  så  att  de  onorska  bortläggas  och  in- 
hemska träda  i  stället.  Märk  t.  ex.  berättelsen  i  Heims- 
kringla,  Harald  flårfagers  saga  kap.  37,  huru  namnet  Håkon 
först  kom  in  i  ätten. 

Jag  har  icke  förbisett,  att  de  s.  k.  fornaldarsagornas 
konungar  och  hjältar  rätt  ofta  gå  under  något  af  de  här 
nedan  upptagna  namnen.  Detta  förklaras  enligt  min  mening 
däraf,  att  då  såsom  i  Norge  konungafamiljen  i  äldre  tid 
hade  så  att  säga  sitt  särskilda  namnfc^rråd,  måste  det  ligga 
nära  till  hands  för  dylika  äfventyrssagors  författare  att 
utstyra  sina  uppdiktade  personligheter  med  just  dessa 
»konunganamn»,  som  voro  mycket  ägnade  att  gifva  sagan 
ett  sken  af  verklighet,  trovärdighet  och  ålderdomlighet  — 
åstadkomma  illusion  med  andra  ord.    I  alla  händelser  torde 


NORSKA  KONUNGAÄTTENS  HÄRSTAMNING         239 

denna  omständighet  ingenting  bevisa.  Detsamma  gäller  väl 
om  de  apokryfiska  släktledningar  och  konungalängder,  i 
hvilkas  sammansättande  isländingarne  funno  ett  sådant  nöje. 
Äfven  här  var  man  naturligtvis  angelägen  att  få  in  så 
många  granna  namn  som  möjligt. 

I   vikingatågens   häfder  möter  man  vidare  flertalet  af 
de    här    ifrågavarande   namnen   mycket   ofta.     Beträffande 
vikingahöfdingarne  i  Frankrike  och  England  faller  sig  detta 
naturligt  och  lättförklarligt,  då  danskarne  där  äro  afgjordt 
for  härskande,    men   att   förhållandet   är  ungefär  detsamma 
på   Irland   och   delvis  äfven  på  de  skotska  öarna,  är  mera 
oväntadt.     På    grund    af    den    brokiga    folkblandningen    i 
vikingahärarna   är   det   emellertid  som  bekant  i  allmänhet 
svårt   att   med  säkerhet  bestämma  dessa  höfdingars  natio- 
nalitet och  släktskapsförhållanden.   Det  är  alls  ingen  omöj- 
lighet, att  anförarne  kunna  vara  af  annan  härstamning  än 
massan  af  deras  krigarskaror.    Dessutom  är  väl  att  märka, 
att.  den    dublinska   konungastammen:    Olof  den  Hvite  och 
hans  bröder  och  deras  efterkommande,  som  spela  en  så  stor 
roll  på  Irland  och  de  brittiska  öarna  öfver  hufvud  under 
denna   period,  efter  allt  att  döma  tillhöra  samma  ätt  som 
de   norska   konungame,  d.  v.  s.  ynglingaätten.    Från  min 
synpunkt  äro  alltså  de  danska  namnen  i  denna  släktlinie 
väl    på    sin    plats.     Olof   den  Hvite  och  hans  ättemän  äro 
till  ursprunget  danskar,  vare  sig  att  de  utgått  från  Dan- 
mark eller  från  Norge.    Att  dessa  namn  icke  kunnat  vara 
mycket  gängse  bland  vikingarne  på  Irland  och  de  skotska 
öarna,  framgår   väl  äfven  däraf,  att  de  alldeles  saknas  på 
Island,    som    fick    sina    flesta    bebyggare   just    från   dessa 
vikinganästeti  på  öarna  och  Irland. 

Då  konungasagorna  och  öfriga  urkunder  för  den  ifråga- 
varande tiden,  i  synnerhet  om  man  såsom  här  måste  bortse 
från  konungafamiljens  medlemmar,  röra  sig  med  en  jäm- 
förelsevis fåtalig  personal,  är  det  för  vårt  ändamål  en  sär- 
deles lycklig  omständighet,  att  en  mycket  rikhaltig  samling 
af  norska  namn  från  samma  eller  en  föga  senare  tid  finnes 
att  tillgå  pä  annat  håll,  nämligen  i  den  isländska  Land- 
namaboken.  Namn,  som  saknas  i  denna,  har  man  redan  af 
detta  skäl  anledning  att  betrakta  såsom  åtminstone  mindre 
brukliga  i  Norge  under  vikingatiden. 


240  E.   H.   LIND 


De  norska  konunganamn,  hvilka,  så  vidt  jag  kunnat  finna, 
icke  äro  norska  utan  danska  och  därigenom  ägnade  att 
ådagalägga  dera^  bärares  danska  ursprung,  äro  Mjande.    - 

Halfdan,  »Half dansken», .  en  man  af  blandad  dansk  ock 
annan  börd,  passar  icke  riktigt  in  i  det  normala  forn- 
nordiska namnbildningssystemet.  Hvarken  Half-  eller  -dan 
ingå  i  något  annat  sammansatt  namn.  Antagligen  har  det 
från  början  varit  ett  binamn.  Att  af  dess  blotta  förekomst 
i  den  norska  konungaätten  på  grund  af  betydelsen  direkt 
sluta  till  danskt  ursprung  hos  denna  låter  sig  väl  icke 
göra,  ty  egennamn  bibehålla  aldrig  länge  den  a^pellativä 
betydelse,  som  stundom  kan  hafva  förefunnits  hos  dem. 
Halfdan  synes  vara  både  äldst  och  vanligast  i  Danmark 
och  är  troligen  där  först  uppkommet.  Att  nu  vid  den  tid, 
då  det  visar  sig  i  Norge,  medvetandet  om  dess  ursprungliga 
betydelse  skulle  varit  så  lef vande,  att  det  icke  kunnat  an- 
vändas oberoende  af  denna,  endast  därför  att  det  var  ett 
traditionellt  släktnamn  t.  ex.,  förefaller  mindre  sannolikt. 
Halfdan  är  likväl  enligt  min  mening  ett  af  de  norska 
konunganamn,  som  vittna  om  konungaättens  danska  här- 
stamning. Detta  synes  mig  nämligen  framgå  däraf,  att 
det  så  väl  i  Norge  som  på  Island  är  ytterst  sällsynt,  ja, 
nära  nog  obefintligt  i  äldre  tider  utanför  konungaätten, 
där  det  åter  som  bekant  är  ett  af  de  vanligaste.  På  Harald 
Hårfagers  tid  namnes  en  Halfdan ;  jarl,  som  äktade  en  af 
konungens  döttrar,  men  om  hvilken  för  öfrigt  inga  närmare 
upplysningar  meddelas.  Hans  norska  härkomst  torde  åt- 
minstone icke  vara  höjd  öfver  allt  tvifvel.  Voro  konungame 
själfva  komna  från  Danmark,  så  hade  de  naturligtvis  icke 
kommit  utan  danskt  följe,  och  just  bland  de  högst  uppsatta 
i  deras  omgifning  har  man  då  först  och  främst  anledning 
att  vänta  sig  danska  ^  namn.  ^  För  öfrigt  omtalas  icke  i 
konungasagorna  och,  så  vidt  jag  kunnat  finna,  icke  heller 
annorstädes  en  ejida  norrman  med  namnet  Halfdan  förrän 
på  1300-  och  1400-talen,  och  äfven  då  är  det  långt  ifrån 
någon  vanlig  företeelse.  Enahanda  är  förhållandet  på 
Island.  Bland  landnamsmännen  och  deras  närmaste  efter- 
kommande finnes  ingen  Halfdan.  Först  på  1200-talet  upp* 
träder  bland  oddavärjarne  en  Halfdan  Seemundar  son.  Ödda- 
värjarne  räknade  sig  i  släkt  med  den  norska  konungaätten 


NORSKA  KONUNÖAlTTENS  HÄRSTAMNING  241 

odi  hade  dessutom  i  en  senare  tid  genom  gifte  trädt  i  för- 
bindelse med  densamma.  Sannolikt  ligger  häri  förklaringen 
till  de  norska  ^^konunganamnen»  Halfdans  och  Haralds  före- 
komst just  i  denna  isländska  släkt.  Efter  1200-talet  träffas 
Halfdan  någon  enstaka  gång  på  Island  liksom  i  Norge, 
men  sällsynt  har  det  alltid  varit  och  är  så  än  i  dag 
enligt  den  i  Skyrsla  um  landshagi  å  Islandi  I  intagna  namn- 
statistiken.  I  de  gamla  norska  och  isländska  ortnamnen 
har  Halfdan  lämnat  mycket  svaga  spår  efter  sig.  En  Half- 
dansgård  i  Bergen,  ett  HaldinsJ)orp  i  Smålenene  och  ett 
Haldingsstadir  i  Lier  samt  en  gård  Halfdanartunga  på 
Island,  som  omtalas  i  Liösvetninga  och  Sturlunga  saga  men 
icke  i  Landnåmabök,  är  det  enda  jag  kunnat  upptäcka. 
Af  dessa  är  det  sistnämnda  af  intresse,  såsom  varande  det 
äldsta  vittnesbördet  om  namnets  befintlighet  på  Island. 
Hvem  den  Halfdan  var,  efter  hvilken  denna  gård  blifvit 
uppkallad,  känner  man  icke,  men  det  är  ju  åtminstone  ieké 
otänkbart,  att  han  varit  dansk.  Att  Halfdan  var  ett  i 
äldre  tider  litet  eller  intet  användt  namn  i  Norge,  är  så- 
ledes uppenbart.  I  Danmark  däremot  träffas  det  under 
vikingatiden  och  äfven  senare  ganska  ofta  icke  blott  såsom 
konunganamn  utan  äfven  såsom  allmogenamn.  Det  har 
tydligen  där  sitt  egentliga  hemland. 

Flitigt  användt  inom  den  norska  konungaätten  men 
nära  nog  omöjligt  att  upptäcka  utom  densamma  är  vidare 
Q-u6r05r.  På  några  ställen  har  detta  namn  inkommit  i 
texterna  genom  felskrifning.  Så  finner  man  i  den  legen- 
dariska Olafs-sagan  bland  Olof  den  Heliges  följeslagare  på 
flykten  från  Norge  år  1028  en  GuÖr^ör,  som  tydligen  skall 
vara  Olofs  halfbroder,  men"  dennes  rätta  namn  var  Guö^ 
])ormr.^  Den  GruÖbrandr  Skafh^ggs  son,  som  var  raåg  till 
konung  Eystein  Sigurds  son,  kallas  i  Huldas  redaktion  af 
•Håkon  HeröabreiÖs  saga  (Fornm.  sögur  VII)  Guör08r  Skaf- 
h^ggs  son,  en  felskrifning  som  egendomligt  nog  undgått 
Munchs  uppmärksamhet.  I  Fagrskinna  sid.  171  ^^  namnes 
en  Gu8r0Ör,  som  äfvenledes  uteslutande  har  ett  af skrif vare- 
misstag att  tacka  för  sin  tillvaro.  Jämförelsen  med  öfriga 
redaktionet  af  detta  ställe  visar,  att  där  skall  stå  GyrÖar 


*'Jfr  Mnnch,  Historie  I,  2  s.  7Ö2  n. 


242  B.   H.    LIND 


i  stället  för  Gu8r0Öar.  I  ett  pärmebref  af  år  1401  (DipL 
norv.  III  s.  409)  förekommer  slutligen  en  »Sweinungar 
Gudrodason».  Det  är  möjligt,  att  vi  här  omsider  hafva  en 
verklig  norsk  Gudr0dr,  men  sä  alldeles  säkert  är  det  icke. 
Det  finnes  nämligen  i  Norge  ett  tämligen  snarlikt  namn, 
Gannr0Ör,  som  visar  sig  emellanåt  i  diplomerna  och  annor- 
städes.  Detta  skrifves  ofta  med  inskjutet  d  Gundrodr. 
»Gudroda-»  kan  lätt  vara  felskrifning  för  Gudroda-,  i.  e. 
Gundroda-,  ehuru  jag  icke  bestämdt  vågar  påstå,  att  så 
är,  då  ifrågavarande  Sveinungr  olyckligtvis  icke  påträffas 
annorstädes  än  i  det  nämnda  brefvet.  Det  GuöifidÖr  och 
Gudrider,  som  visar  sig  på  några  ställen  i  DipL  norveg., 
får  väl  på  grund  af  vokalen  i  senare  leden  betraktas  såsom 
ett  lånenamn  af  tysk  upprinnelse.  1  de  gammalnorska  ort- 
namnen finner  jag  intet  spår  af  Gu8r08r.  På  Island  är  det 
så  obrukligt,  att  man  har  svårt  att  tro  sina  ögon,  då  man 
i  Arne  biskops  saga  (Bisk.  sögur  I  s.  725)  stöter  på  en 
Guör0dr  bonde.  Denne  namnes  ingenstädes  annars  och  står 
på  Island  så  fullständigt  isolerad,  att  man  ovillkorligen 
kommer  på  misstankar,  att  äfven  här  föreligger  ett  af- 
skrifvarfel.  Sagan  är  också  tryckt  effcer  afskrifter  från 
1600-talet.  Lika  okändt  som  i  forntiden  är  detta  namn  på 
Island  i  våra  dagar  enligt  den  förut  åberopade  namn- 
statistiken. Ännu  bestämdare  än  i  fråga  om  Halfdan  vågar 
jag  således  påstå,  att  Guör08r  är  ett  onorskt  namn.  Det 
har,  trots  den  upprepade  användningen  i  konungafamiljen, 
icke  ens  lyckats  vinna  så  mycket  insteg  i  Norge,  att  man 
kan  förete  ett  enda  säkert  bevis  på  dess  förekomst  där- 
städes utanför  konungasläkten.  I  urkunderna  till  Dan- 
marks äldsta  historia  behöfver  man  däremot  icke  leta  länge 
efter  namnet  GuSr0Ör.  Godefridus-Godfred-Gudred  är  där 
mycket  användt  särskildt  såsom  konunga-  och  höfdinga- 
namn  men  äfven  inom  lägre  samhällslager,  och  det  fort- 
lefver  äfven  efter  vikingatidens  utgång.  I  Libri  memor. 
capituli  Lundens,  förekomma  t.  ex.  tvenne  Godefridi  från 
llOO-talet. 

Om  Ragnarr  gäller  ungefär  detsamma  som  om  Halfdan 
och  Guör0Ör.  Det  är  liksom  dessa  väl  hemmastadt  i  Dan- 
mark under  vikingatiden  och  senare.  I  nyss  anförda  Libri 
memor.    cap.    Lund.  träffas  fyra  personer  med  detta  namn, 


NORSKA  KONUNÖAlTTBNS  HÄRSTAMNING  243 


alla  från  1100-talet.  Af  den  norska  konungafamiljen  heter 
en  son  till  Harald  Hårfager  Ragnarr  Rykkill.  Dennes  son- 
8on  skall  ock  hafva  hetat  Bagnarr.  Hertig  GruÖI)ormr, 
Harald  Hårfagers  morbroder  och  förmyndare,  som  synes 
hafva  tillhört  samma  släkt  som  de  norska  konungarne, 
skall  ock  enligt  Egils  saga  ha  haft  en  son  med  namnet 
Ragnarr.  Vi  hafva  således  här  åter  ett  för  den  danska 
och  den  norska  konungahistorien  gemensamt  namn.  Utanför 
konungasläkten  kan  det  däremot  i  Norge  näppeligen  med 
säkerhet  uppvisas  förrän  långt  efter  vikingatidens  slut. 
En  biskop  Ragnarr  i  Nidaros  på  1000-talet  och  en  biskop 
med  samma  namn  i  Hamar  på  1100-talet,  om  h vilka  ingen- 
ting närmare  är  bekant,  äro  till  börden  alltför  osäkra  att 
kunna  gälla  som  bevis.  Det  andliga  ståndet  i  Norge  var 
på  den  tiden  och  äfven  senare  mycket  uppblandadt  med 
främmande  element,  såsom  man  kan  märka  just  på  de  ut- 
ländska namn,  som  ofta  bäras  af  präster.  I  början  af  1200- 
talet  namnes  en  Ragnarr  Gamals  son,  hemmahörande  i  Viken. 
I  ett  pärmebref  af  1367  (Dipl.  norv.  II  s.  311)  förekommer 
en  Rseidar  Raghnarsson,  i  ett  annat  dylikt  af  1457  (Dipl. 
norv.  IX  s.  307)  en  Ragnar  Matisson,  bägge  från  det 
sunnanljällska  Norge,  och  ändtligen  en  f>orstein  Ragnarsson, 
köpman  i  Bergen  i  början  af  1400-talet.  Dessutom  har 
Eysteins  jordebok  ett  Ragnarsriodr  beläget  i  Resteröds 
socken,  Bohuslän.  Detta  danska  namn  har  således  endast 
lyckats  vinna  ett  svagt  rotfäste  i  den  sydliga  delen  af 
Norge.  På  Island  åter  finner  jag  icke  det  ringaste  spår 
till  dess  förekomst  vare  sig  i  äldre  eller  nyare  tid. 

Sigfr0Ör — Sigr08r  och  Ragnfr08r  representeras  i 
Norge  hvartdera  af  en  enda  person.  Sigfr0Ör  är  en  af 
Harald  Hårfagers  och  Ragnfr0Ör  en  af  Erik  Blod0x'  söner. 
Det  senare  är  det  danska  konunganamnet  Reginfridus,  som 
tyckes  vara  täraUgen  allenastående  äfven  i  Danmark.  Sige- 
fridus  -  Sigfred  är  däremot  ett  i  urkunder  för  vikingatiden 
ofta  framträdande  danskt  konunga-  och  vikinganamn.  Det 
Sigfrider,  som  på  1300-talet  och  senare  någon  gång  visar 
sig  i  Norge,  är  säkerligen  lånadt  från  Tyskland.  På  Island 
äro  så  väl  Sigfr08r  som  Ragnfr08r  fullkomligt  okända. 
Huru  främmande  sådana  namn  som  Sigr0Ör,  Gudr08r,  Rag- 
narr  voro   för   de   gamla   isländska  afskrifvarne,  kan  man 


244  E.   H.   LIND  I 

märka  på  dessas  tydliga  benägenhet  att  utbyta  dem  mot 
mera  bekanta.  I  stället  för  Sigr0Ör  insattes  sålunda  SigurSr; 
i  stället  för  Gudr0Ör  Gunnr08r  och  för  Ragnarr  R^gnvaldr.  ; 
Härigenom  har,  såsom  Munch,  Hist.  I,  1  s.  583,  anmärker^  \ 
tillskapats  åtskilliga  kuriösa  historiska  dubbelgångare,  i  det 
personerna  liksom  klufvits  i  tu,  och  hvardera  halfvan  sedan 
agerar  en  själfständig  person. 

Ett   välkändt   danskt   konunganamn  från  forntiden  är 
Frööi.    Afven  detta  återfinnes  i  den  norska  konungaätten. 
En  af  Harald  Hårfagers  söner  heter  FröÖi.    Dessutom  om- 
talas  i   Egils   saga   en   Prööi,  som  säges  vara  frände  till 
Erik   Blod0x.     En    af  Harald  Hårfagers  samtida  och  mot- 
ståndare   var    enligt    konungasagorna   FröÖi   Eysteins   son 
konung  på  Hedemarken.    Huruvida  den  släkt,  som  han  till- 
hörde,   var    af  inhemsk  upprinnelse,  är  mycket  osäkert.    I 
Halfdan  Svartes  saga  talas  om  frändskap  mellan  denne  och 
en  medlem  af  samma  släkt.     Småkonungarne  i  det  sydliga 
Norge  under  800-talet  synas  för  öfrigt  till  stor  del  ha  varit 
af  dansk    härstamning   lika   väl   som    den  s.  k.  ynglinga- 
ätten, så  vidt  de  icke  rent  af  tillhöra  utgreningar  af  denna. 
Namnen  antyda  något  sådant.    Om  en  af  dem,  Erik  Agnars 
son,    konung   på  Vestfold,  heter  det  uttryckligen,  att  han 
var    sonson    till    Sigtrygg,  konung  »å  Vindli»,  d.  ä.  Vend* 
syssel  i  Jutland.     I  direkt  samband  med  Danmark  ställas 
äfven    konungarne   på   Ringerike.     Där  härskar  en  Frode, 
som   är   bror  till  den  danske  konungen  Helge  den  Hvasse 
och    efterträdas    af   dennes   son    Sigurd   Hjort.    Det  är  ju 
möjligt,    att   detta    icke    i    allo  är  ogrumlad  historia,  men 
anknytningen  till  Danmark  är  i  alla  fall  anmärkningsvärd 
och    betecknande  i  afseende  på  förhållandena  mellan  detta 
land  och  det  sydliga  Norge  vid  denna  tid.   I  Kormaks  saga 
förekommer    en    Frööi    jarl,    hvars    nationalitet    är   oviss. 
Dennes  dotterson,   som  var  norrman,  skall  ock  hafva  hetat 
Frööi,  tydligen  uppkallad  efter  morfadern.  Landnamsmannen 
Löpt    Orms   sons   farfar  hette  enligt  Landnamabok  Frö3i. 
Dennes  far  åter  bär  binamnet  Skåneyiarskilmir,  som  antyder 
förbindelse  med  Danmark.    Möjligen  kan  det  äfven  här  vara 
gifte,  som  bragt  namnet  in  i  släkten.     Detta  är  allt  hvad 
jag  kunnat  uppspåra  angående  namnet  Frööi  i  Norge  under 
vikingatiden.     Sedan    är    det   i   lång   tid    som  försvunnet 


NORSKA   KONUNGAÄTTENS   HÄRSTAMNING  245 

Från  och  med  1300-talet  träffas  det  åter  någon  enstaka 
gång  i  diplomer  från  det  Sunnanfjällska  och  i  Eysteins 
jordebok  för  Oslo  stift.  Några  ortnamn  af  obestämbar  ålder 
vittna  också,  att  det  icke  var  alldeles  okändt  i  denna  del 
af  Norge.  Det  tidigast  omnämnda  torde  vara  FröSaås  vid 
Tunsberg,  som  förekommer  i  Sverres  saga.  På  Island  söker 
;Dian  detta  namn  förgäfves.^  Den  enda  antydan  om  att  det 
.möjligen  funnits  äfven  där  skulle  vara  några  ortnamn: 
Frööå  på  Snaefellsnes,  Frööastadir  i  Myra  sy  sia  samt  ett 
Frööaholt  och  ett  Frööaengi  i  Diplomat,  island.  I  fråga  om 
ortnamnen  bör  dock  påpekas,  att  det  i  dem  ingående  FröÖi 
åfven  kan  vara  det  bekanta  likalydande  binamnet.  Sär- 
Bkildt  beträffande  de  isländska  torde  denna  förklaring  icke 
sakna  sannolikhet,  då  förnamnet  Frööi  där  icke  är  att 
finna,  och  ortnamnen  mycket  ofta  visa  sig  vara  uppkomna 
af  binamn. 

Ett  ytterligare  fOr  den  danska  och  den  norska  konunga- 
sagan gemensamt  namn  ärHrérekr.  I  den  norska  konunga- 
ätten bäres  det  af  en  son  till  Harald  Hårfager  samt  af  den 
på  Olof  den  Heliges  tid  lefvande  fylkeskonungen  Hrjårekr 
hinn  Blindi.  I  den  äldsta  danska  konungasagan  är  det  såsom 
bekant  ett  ofta  återkommande  namn.  En  Rohrictus  i  Libri 
memor.  cap.  Lund.  visar,  att  det  fanns  kvar  i  Danmark 
ännu  på  1200-talet.  I  Norge  vet  Egils  saga  att  förtälja 
om  en  Hr^rekr  Hildiriöar  son  på  Harald  Hårfagers  tid, 
men  sedan  finner  man  ingen  förrän  på  1300-talet,  då  i  ett 
par  pärmebref  namnes  en  R0reker  01fuersson  från  Bohuslän. 
Af  ortnamn  har  Eysteins  Jordebok  ett  R0regsj)orp  och 
Björgynjar  Kalfskinn  ett  RoreksstaÖir.  På  Island  är  nam- 
nets befintlighet  tvifvel  underkastad.  En  Hraerekr  eller 
EoÖrekr  i  Landnamabok  bevisar  ingenting,  då  han  såsom 
träl  sannolikt  är  af  främmande  börd,  något  som  också  nam- 
nets skrifning  antyder.  Såsom  bevis  skulle  då  återstå  ett 
i  en  måldage  (Dipl.  island.  III  s.  588)  förekommande  ort- 
namn Hrserekstadir,  om  nu  detta  är  riktigt.  Stället  synes 
icke  finnas  nämndt  annorstädes,  och  måldagen  är  tryckt 
efter  en  af  skrift  från  1600-talet. 


^  En  Frööi  i  HeiÖarviga  saga  (Isl.  sög.  II  s.  374)  kan  icke  komma  i 
betraktande.  Läsningen  är  här  ytterst  osäker  och  beträffande  detta  namn 
uppenbart  oriktig. 


^ 


246  E.   H.   LIND 


Alldeles  speciellt  danskt  är  namnet  Gormr.  Icke  heller 
detta  saknas  i  den  norska  konungaätten.    En  son  af  Erik 
Blod0x   hette   enligt  Agrip  och  Historia  Norvegiae  Grormr. 
I   Heimskringlas   och   Fagerskinnas   uppräkning  af  Eriks- 
sönerna  saknas   denne   Gormr,    men   upptages  i  stället  en 
Godormr,    som   Historia  Norvegise  icke  känner  till.     Agrip 
har   både   GoÖormr   och   Gormr.     Då  dessa  egentligen  äro 
samma  namn,  kan  Agrips  uppgift  näppeligen  vara  riktig. 
Hans  rätta  namn  torde  vara  Gormr,  ty  annars  förstår  man 
icke,  huru  detta,  som  är  så  genuint  danskt,  kunnat  komma 
in  i  en  del  källskrifter.    I  Norge  har  man  då  i  stället  f5r 
eller   vid   sidan  af  det  främmande  Gormr  användt  det  in- 
hemska  GoöJ)ormr — Goöormr,  och  därigenom  har  slutligen 
författaren    af  Agrip   föranledts   eller   förledts  att  tudela 
personen   i   en    Goöormr  och  en  Gormr,  på  sätt  som  förut 
anmärkts   beträffande   några   af  Harald   Hårfagers   söner. 
H varken  i  Norge  eller  på  Island  har  denne  Gormr  Eiriks 
son  en  enda  namne  under  hela  medeltiden.   En  Arne  Gorms- 
son  förekommer  ^'i8serligen  i  Dipl.  norveg.  V  s.  311^,  men 
läsningen  är,  såsom  utgifvarne  anmärka,  osäker  i  fråga  om 
Gorms-.    Ortnamnen  hafva  icke   heller  någon  bestämd  upp- 
lysning att  lämna  rörande  detta  namns  tillvaro.  Ett  Groms* 
rud   i    H0land  skulle  dock  möjligen  kunna  vara  bildadt  af 
Gormr,  ifall  detta  finge  antagas  ha  haft  en  biform  Gromr, 
som  verkligen  finnes  på  ett  ställe  i  Saga  Egils  ok  Asmundar 
(Fornaldarsögur   III   s.   377).     Sakses  uppräkning  af  brå- 
vallakämparne    har    också    en    Gromer    och    en    Grombar. 
Detta   kan  vara  samma  biform.    Gromer  kallas  den  verm- 
ländske,  och  i  Vermland  finnes  ett  Grums  härad  och  socken. 
Grombar  skall  däremot  vara  isländing.     Här  är  det  därfbr 
troligen  riktigt  att,  såsom  A.  Olrik  (Arkiv  f.  nord.  filol.  X 
s.    251)   föreslår,   i    stället   läsa   Gliimr.     Sakse  har  ersatt 
detta  isländska  namn  med  ett  honom  bekant  snarlikt  danskt. 

Med  säkerhet  danskt  om  ock  mindre  vanligt  men  af 
mycket  tvifvelaktig  norskhet  är  vidare  Sigtryggr.  Bland 
de  många  vikingahöfdingarne  med  detta  namn  äro  flera 
uppenbarligen  af  dansk  börd,  men,  så  vidt  jag  kan  finna, 
ingen  med  visshet  norrman.  Om  Sigtryggr  »konungr  å 
Vindli»,  hvars  efterkommande  märkligt  nog  återfinnas  på 
Vestfold  i  Norge,  är  förut  taladt.     När  Kröka-Refr  under 


NORSKA  KONUNGAÄTTENS  HÄRSTAMNING         247 

sin  vistelse  i  Danmark  uppträder  såsom  inföding  med  fin- 
geradt  danskt  namn,  kallar  han  sig  Sigtryggr.  Ännu  på 
1400-talet  förekommer  en  Sffithrich  i  ett  danskt  pärmebref. 
I  den  norska  konungafamiljen  heter  en  son  till  Harald 
Hårfager  Sigtryggr  —  »er  sumir  kalla  Tryggva»  tillägga 
några  handskrifter,  under  det  andra  uppföra  Sigtryggr 
och  Tryggvi  såsom  olika  personer.  Jag  ser  i  det  citerade 
tillägget  en  antydan,  att  Tryggvi  är  att  fatta  såsom  en 
förkortning  af  Sigtryggr,  något  som  ju  i  och  för  sig  är 
mycket  rimligt.  I  formen  Tryggvi  återkommer  namnet 
sedan  ett  par  gånger  men  är  därmed  ute  ur  släkten.  En 
Sigtryggr  Eysteins  son  Halfdan  Svartas  motståndare  tillhör 
samma  opländska  konungasläkt,  som  var  på  tal  här  ofvan 
vid  behandlingen  af  namnet  Froöi.  Sigtryggr  Snarfari  var 
en  af  Harald  Hårfagers  betrodde  män.  Han  omtalas  ut- 
förligast i  Egils  saga  och  säges  där  vara  hemmahörande 
i  Viken,  på  Hisingen,  och  därjämte  i  släkt  med  konung 
Harald.  I  detta  fall  är  namnet  Sigtryggr  således  icke 
ägnadt  att  väcka  öfverraskning.  En  Sigtryggr  i  Niåls 
saga  är  frigifven  träl  och  således  sannolikt  icke  af  inhemsk 
börd.  För  öfrigt  finner  jag  ingen  Sigtrygg  vare  sig  i  Norge 
eller  på  Island  och  icke  heller  några  med  detta  namn 
sammansatta  ortnamn.  Förkortningen  Tryggvi  har  bibe- 
hållit sig  något  bättre.  I  norska  diplom  från  1300-  och 
1400-talet  visar  sig  Trygge  och  Trygger  någon  enstaka 
gång.  Om  en  i  Droplaugarsona  saga  s.  4^^  omtalad  Tryggvi 
jarl  på  Suöröama  känner  man  ingenting  närmare.  På  Island 
torde  detta  namn  icke  kunna  uppvisas  i  äldre  tid.  Först 
i  Sturlunga  saga  påträffas  en  Alöf  Tryggva  döttir  och  en 
Sigurör  Tryggva  son.  I  intetdera  fallet  meddelas  någon 
närmare  underrättelse  om  personen,  som  burit  det  ovanliga 
namnet,  och  ingen  sådan  synes  heller  stå  att  erhålla  på 
annat  håll.  Bland  nyisländska  namn  finner  man  både 
Sigtryggur  och  Tryggvi,  dock  bägge  föga  brukliga  och 
efter  all  sannolikhet  upptagna  i  nyare  tid. 

Agnarr  är  ett  namn,  som  hör  hemma  i  diktens  värld 
mera  än  i  verklighetens.  Det  bäres  dock  af  en  del  mer 
eller  mindre  historiska  personer,  och  flertalet  af  dessa  synas 
hafva  Danmark  till  hemland.  En  son  till  Ragnar  Lodbrok 
heter    Agnarr.     Likaså    en    son    till    den    förut    omtalade 


248  S.   H.   LIND 


konung  Sigtryggr  å  Vindli.  I  Rolf  Krakes  saga  förekommer 
ock  en  Agnarr.  I  den  noraka  konungaätten  skola  tvenne 
sonsöner  till  Harald  Hårfager  ha  haft  detta  namn:  Agnarr 
Hrings  son  och  Agnarr  Bagnarr  Bykkils  son.  För  öfrigt 
finner  jag  intet  tecken  till,  att  det  varit  användt  i  Norge 
eller  på  Island.  Att  det  med  tvenne  fall  ingår  i  den  ny- 
isländska  namnförteckningen,  betyder  väl  ingenting  annat, 
än  att  det  i  senare  tid  upptagits  ur  .den  gamla  littera- 
turen. 

Ett    mycket    använd.t    gemensamt    danskt   och   norskt 
konunganamn  är  slutligen  äfven  Haraldr.   I  den  isländska 
litteraturen    och    särskildt    i    konungasagorna   möter   man 
detta  så  ofta,  att  man  lätt  får  det  intrycket,  att  det  hör 
till  de  allmänt  gängse  i  Norge  och  kanske  äfven  på  Island. 
Detta  är  emellertid  endast  en  synvilla,  beroende  på  konunga- 
namnens  talrikhet   och   täta  förekomst  i  sagorna.     Under- 
söker inan  saken  något  närmare,  så  visar  det  sig,  att  allt 
intill   Sverres   och    Hakon   den    Gramles   tid   faller  det  sig 
ganska  svårt  att  uppleta  någon,  menig  nued  namnet  Harald 
i   Norge,  och  på  Island  söker, man  dem  alldeles  förgäfves. 
Af  norrmän   lefvande   före   1100-talet  har  jag  icke  kunnat 
upptäcka  mer  än  ett  par,  nämligen  landnamsmannen  Haraldr 
Hringr,  som  att  döma  af  binamnet  var  från  Ringerike,  samt 
vikingen  Haraldr  Jårnhauss  på  Hakon  jarls  tid.   Om  några 
småkonungar  på  800-talet  gäller  detsamma,  som  redan  fram- 
hållits   i    det    föregående,  nämligen  att  deras  norskhet  är 
mycket  tvifvel  underkastad.    Bland  bråvallakämparne  näm- 
ner   S^gubrot   en   och   Sakse  tre  Haraldi,  som  skola  vara 
norrmän.    Det  kväde,  ur  hvilket  denna  namnlista  hämtats, 
är  ju  emellertid  en  ren  fantasiprodukt  och  kan  icke  gälla 
såsom  något  historiskt  dokument.    För  öfrigt  är  här  fråga 
om  »duces»,  höfdingar,  som  författaren  kan  hafva  tänkt  sig 
vara  af  kunglig  börd,  i  hvilket  fall  ett  sådant  namn  som 
Hiarald  är  väl  på  sin  plats  äfven  bland  norrmännen.    JEtt 
motstycke  till  denna  förteckning,  men  af  verklig  historisk 
rang,    är    den    öfver    kämparne  på  Ormen  långe  i  Svolder- 
slaget.    Där  saknas  också  både  Harald  och  alla  de  öfriga 
här  behandlade  »konunganamnen».    Från  och  med  1100-talet 
börjar   Haraldr   uppträda  något  oftare  i  Norge,  och  under 
1300-  och  1400-talen  är  det  om  än  icke  just  ett  af  de  aU- 


NORSKA  KONUNGAÄTTENS  HÄRSTAMNING         249 


männare  dock  tämligen  vanligt.  Det  är  tydligt  nog,  att 
det  vunnit  mycket  säkrare  rotfäste  än  något  af  de  före- 
gående. De  tvifvelsmål  angående  namnet  Haralds  ursprung- 
liga norskhet,  hvartill  sålunda  redan  ställningen  i  Norge 
kan  gifva  anledning,  bekräftas  fullständigt  genom  en  under- 
sökning af  förhållandena  på  Irland  under  samma  tid.  Utom 
den  nyss  omtalade  landnamsmannen  Haraldr  Hringr  har 
jag  där  icke  kunnat  upptäcka  en  enda  Harald  före  den  på 
1200-talet  lefvande  Haraldr  Saemundar  son,  broder  till  den 
fornt  omnämnde  Halfdan  Ssemundar  son.  Den  sannolika 
anledningen  till  dessa  bröders  för  isländingar  så  ovanliga 
namn  är  påpekad  i  det  föregående.  Haraldr  har  också  på 
Island  fbrblifvit  mycket  sällsynt  och  är  äfven  i  våra  dagar 
föga  brukligt.  Ortnamnen  lämna  ingen  upplysning  om  dess 
tiUvaro  därstädes  men  väl  i  enstaka  fall  för  Norges  vid- 
kommande, såsom  naturligt  är,  då  det  visar  sig,  att  namnet 
där  vunnit  långt  mera  msteg  än  på  Island.  Afven  Haraldr 
synes  sålunda  vara  ett  af  de  namn,  som  i  Norge  under 
vikingatiden  fungera  såsom  konunganamn  men  icke  såsom 
allmogenamn. 

Den  här  framhållna  gemenskapen  är  ingalunda  in- 
skränkt inom  de  redan  angifna  gränserna.  Man  skulle 
ytterligare  kunna  anföra  t.  ex.  Hårekr,  Ölåfr,  Eirikr, 
Eysteinn,  R^gnvaldr,  Sigurdr,  men  då  dessa  både  i  Norge 
och  på  Island  äro  brukliga  äfven  utom  konungaätten,  kunna 
de  icke  tillerkännas  samma  bevisande  kraft  som  de  förut 
behandlade.  Jag  fäster  därför  ingen  särskild  vikt  vid  denna 
klass.  Att  några  upptagits  från  det  nya  hemlandet  Norge, 
t.  ex.  Håkon,  Erlingr,  Gamle,  Bi9rn,  Dagr,  Hringr,  kan 
icke  väcka  förvåning  eller  gälla  som  motbevis.  Det  ligger 
i  sakens  natur,  och  anledningen  är,  såsom  i  flera  fall  tyd- 
ligt märkes,  de  inhemska  äktenskapsförbindelserna. 

Såsom  resultat  af  den  verkställda  undersökningen  tror 
jag  mig  således  kunna  uppställa  följande  satser: 

1.  De  flesta  och  mest  använda  namnen  inom  den 
norska  konungaätten  i  dess  äldsta  skede  äro  icke 
norska  utan  danska, 

2.  Dessa  danska  namn  äro  väsentligen  desamma, 
som  man  känner  från  den  danska  konungahistorien 
under  vikingatiden. 

Hist.   Tidskrift  1896.  17 


250  E.   H.   LIND 


De  ifrågavarande  namnens  främlingskap  röjer  sig  icke 
endast  i  deras  obefintlighet  eller  stora  sällsynthet  i  Norge 
och  på  Island  i  äldre  tider  ntan  äfven  i  den  ögonskenliga 
svårighet  de  haft  att  vinna  terräng  till  och  med  i  det 
förra  landet.  Flera  af  dem  förekomma  gång  på  gång  i 
Norges  högst  uppsatta  och  mest  inflytelserika  släkt.  Kvinn- 
liga medlemmar  af  denna  ingiftas  tidt  och  ofta  i  de  in- 
hemska stormansätterna,  och  många  sidolinier  öfvergå  i 
dessas  led,  men  de  danska  namnen  fortplantas  trots  allt 
detta  endast  i  mycket  ringa  grad.  Till  och  med  inom 
konungafamiljen  själf  visa  de  en  tydlig  benägenhet  att 
dö  ut,  under  det  de  gammalnordiska  namnen  för  öfrigt 
alls  icke  röja  någon  sådan  tendens  på  västnordiskt  område. 
Tvärt  om  har  där,  särskildt  hos  allmogen,  i  alla  tider 
iakttagits  en  sträng  konservatism  i  fråga  om  dopnamn. 
Icke  ens  det  konungsliga  föredömet  har  varit  starkt  nog 
att  öfvervinna  densamma,  såsom  just  dessa  »konunganamn» 
visa. 

Att  dessa  namn  icke  kunnat  vara  allmännorska  under 
vikingatiden,  torde  i  alla  händelser  vara  uppenbart.  Men 
möjligen  skulle  man  kunna  tänka  sig  sammanhanget  så, 
att  de  varit  brukliga  i  den  del  af  Norge,  där  konungaätten 
först  uppträder,  d.  v.  s.  den  sydöstra,  ehuru  detta  till  följd 
af  källornas  torftighet  numera  icke  med  säkerhet  kan  kon- 
stateras. Någon  grund  för  ett  sådant  antagande  kunde  man 
finna  däri,  att  de  i  en  senare  tid  onekligen  visa  sig  i  viss 
mån  lokaliserade  just  i  denna  landsdel.  Deras  obefintlighet 
på  Island  finge  då  anses  bero  därpå,  att  denna  ö  mottagit 
så  få  invandrare  från  dessa  trakter.  En  sådan  förklaring 
har  dock  det  väsentliga  emot  sig,  att  den  icke  förklarar 
det  faktum,  som  uttryckts  i  den  senare  af  de  två  här  ofvan 
framställda  satserna,  eller  den  märkliga  öfverensstämmelsen 
mellan  danska  och  norska  konunganamn.  Den  kan  förden- 
skull näppeligen  anses  tillfyllestgörande. 

Att  här  föreligger  något  mera  än  en  blott  och  bar 
namnöfverensstämmelse  utan  vidare  reell  betydelse,  får  väl 
betraktas  såsom  otvifvelaktigt.  Namngifningen  skedde  i 
forntiden  icke  på  slump  eller  efter  ögonblickets  ingifvelse 
utan  enligt  bestämda  principer  och  fasta  traditioner.  Den 
påfallande    skiljaktighet,    som   i    här   ifrågavarande  punkt 


NORSKA   KONUNGAÄTTENS   HÄRSTAMNING  251 

förefinnes  mellan  den  kungliga  och  andra  norska  släkter, 
kan  icke  bero  på  en  tillfällighet.  Man  kan  ju  följa  ganska 
inånga  sådana  nästan  så  långt  tillbaka  i  tiden,  som  norsk 
historia  öfver  hufvud  sträcker  sig^,  men  någon  motsvarighet 
till  namnförhållandena  inom  konungaätten  finner  man  hos 
dem  aldrig.  Deras  norskhet  tager  sig  genomgående  uttryck 
äfven  i  norska  namn.  Att  så  icke  är  fallet  inom  den  kung- 
liga familjen,  därtill  måste  finnas  någon  särskild  anledning, 
en  bestämd  faktisk  grund. 

Enligt  min  mening  är  ingen  rimlig  och  tillfredsstäUande 
förklaring  af  den  egendomliga  företeelsen  möjlig  under 
annan  förutsättning  än  den,  att  den  norska  konungaätten 
i  verkligheten  är  dansk  till  ursprunget  eller,  närmare  pre- 
ciseradt,  en  i  Norge  omplanterad  gren  af  ett  danskt  konunga- 
hus från  vikingatiden.  Den  slutsats,  till  hvilken  dessa  namn- 
fbrhållanden  leda  fram,  stämmer  således  fullständigt  med 
den,  till  hvilken  Noreen  förut  kommit  med  stöd  af  andra 
premisser.  Denna  öfverensstämmelse  torde  ock  få  anses 
innebära  en  icke  oviktig  bekräftelse  på  slutsatsens  riktighet. 

De  med  någorlunda  säkerhet  kända  historiska  förhållan- 
dena i  Danmark  och  Norge  under  800-talets  tidigare  del 
synas  icke  lägga  hinder  i  vägen  för  en  sådan  slutsats. 
Man  vet,  att  det  danska  riket  då  omfattade  äfven  en  del 
af  Norge,  provinsen  Vestfold,  hvars  dåvarande  omfång  är 
omöjligt  att  bestämma.  Man  vet  vidare,  att  det  var  en 
mycket  krigisk  och  orolig  tid,  och  att  Danmark  var  sönder- 
slitet af  oupphörliga  tronstridigheter.  Under  sådana  om- 
ständigheter tyckes  det  icke  ligga  någon  orimlighet  i  an- 
tagandet, att  en  afkomling  (eller  flera?)  af  ett  danskt 
furstehus  begagnat  ett  gynnsamt  tillfälle  till  att  i  det 
aflägsna  och  med  det  danska  väldet  antagligen  ganska  löst 
förbundna  Vestfold  skapa  sig  ett  själf ständigt  herradöme. 

Det  är  en  länge  sedan  gjord  upptäckt,  att  den  i  tyska 
annaler  såsom  Karl  den  Stores  motståndare  omtalade  danske 
konungen  Grodpfridus  måste  vara  samme  man  som  Ynglinga- 
sagans Gruör^dr  hinn  Mikillåti  eller  VeiÖikonungr.  Denna 
identitet  synes  verkligen  svår  att  komma  ifrån,  men  huru 
en  norsk  konung  kan  sammanfalla  med  en  dansk,  har  fallit 


^  Jfr  stamtaflorna  hos  P.  A.  Mnnch,  Det  norske  folks  historie. 


252  E.    H.   LIND 


sig  icke  mindre  Bvårt  att  utreda.   Från  norsk  sida  har  man 
hållit   på   hans   norskhet   och   förklarat  hans  uppträdande 
i   Danmark   såsom   innebärande  en  norsk  eröfring  af  detta 
land,   hvilket   sålunda   under  bortåt  ett  århundrade  skulle 
hafva   behärskats    af  norska   konungar.    Från   dansk    sida 
har   denna   teori   med  rätta  betecknats  såsom  föga  rimlig. 
Man  har  där  hållit  sig  till  de  tyska  annalernas  uppgifter 
och   ansett   de   norska   källornas   bero   på  förväxling  eller 
misstag,    en   utväg,   som  tydligen  icke  heller  är  utan  sina 
betänkligheter.    Månne   icke   källskrifternas  skenbara  stri- 
dighet   försvinner,   om   man   utgår   ifrån,    att   den    norska 
ynglingaätten  egentligen  är  en  dansk  konungasläkt?     Att 
Gudröd   rätteligen   och    väsentligen   är   dansk   konung,    är 
uppenbart,  men  han  kan  också  i  viss  mån  sägas  vara  norsk, 
nämligen  för  så  vidt  han  faktiskt  härskade  äfven  öfver  det 
norska   Vestfold,   d.   v.   s.   den  del  af  Norge,  som  var  den 
senare  norska  konungaättens  stamhåll,  innan  Harald  Hår- 
fager   samlat   Norge   till   ett   enhetligt  rike,  samt  tillika 
för  så  vidt  de  efterföljande  norska  konungarne  äro  Gudröds 
afkomlingar  och  därför  icke  utan  en  viss  rätt  räknat  honom 
bland   sina   företrädare.    Man  undgår,  synes  mig,  på  detta 
sätt  de  stötestenar,  som  legat  i  vägen  för  båda  de  tidigare 
häfdade  uppfattningarna.   Den  osannolika  norska  eröfringen 
af  Danmark   bortfaller   å   ena   sidan,  och  man  behöfver  å 
andra  sidan  icke  heller  alldeles  underkänna  de  norska  käl- 
lornas vittnesbörd  utan  endast  gifva  det  en  något  modifierad 
innebörd. 

En  annan  lifligt  debatterad,  med  den  förra  nära  sam- 
manhängande tvistefråga  är  den,  huruvida  det  var  två 
skilda  ätter  eller  endast  olika  pretendenter  af  samma  ko- 
nungaätt, som  gåfvo  upphof  till  tronstridigheterna  i  Dan- 
mark  under  800-talet.  Afven  här  stå  en  norsk  och  en  dansk 
uppfattning  emot  hvarandra.  Gust.  Storm,  förfäktaren  af 
den  nyss  omnämnda  norska  eröfringsteorien,  anser  i  kon- 
sekvens med  denna  den  s.  k.  Godfreds-  eller  ynglingaätten 
vara  en  främmande  eröfrardynasti,  alldeles  skild  från  den 
inhemska  Haralds-  eller  sköldungaätten.  A  dansk  sida  be- 
strides  så  väl  ättedelningen  som  eröfringen.  De  täflande 
pretendenterna  höra  alla  till  samma  dynasti,  och  denna  är 
dansk,   icke  norsk.    Att  afgöra,  hvilkendera  som  har  rätt, 


NORSKA   KONUNGAÄTTENS   HÄRSTAMNING  253 

är  utan  tvifvel  en  kinkig  uppgift,  men  kanske  skulle  man 
kunna  tänka  sig,  att  ingendera  parten  har  den  fulla  rätten 
på  sin  sida,  utan  att  sanningen  åter  igen  ligger  ungefär 
midt  emellan.  Storm  kan  näppeligen  hafva  rätt  uti  att 
göra  den  ena  dynastien  till  norsk,  men  i  och  med  detsamma 
som  hans  eröfringsteori  förfaller,  synes  mig  å  andra  sidan 
Johannes  Steenstrups  argumentation  mot  ättedelningen  för- 
lora betydligt  af  sin  bevisande  kraft  och  giltighet.  Jag 
tror  med  andra  ord,  att  man  kommer  sannolikheten  närmast 
genom  att  antaga,  att  det  var  två  skilda  dynastier,  som 
kämpade  om  den  danska  tronen,  men  båda  danska  till  bör- 
den. Af  dessa  har  den  ena,  den  s.  k.  Godfredsätten,  delat 
sig  i  en  dansk  och  en  norsk  linie.  Den  förra  fortsatte 
striden  med  motdynastien  i  Danmark,  i  början  med  fram- 
gång, men  dukade  slutligen  under  och  gick  ut  redan  i 
början  af  870-talet.  Den  norska  ättegrenen  fortlefde  däremot 
och  vann  genom  Harald  Hårfager  herraväldet  öfver  hela 
Norge.  Det  blir  sålunda,  tvärt  emot  Storms  teori,  Norge  som 
eröfras  af  en  dansk  fursteätt,  hvilket  också  i  sig  själft 
förefaller  långt  rimligare  än  motsatsen,  isynnerhet  då  man 
med  säkerhet  vet,  att  danskarne  redan  af  gammalt  hade 
fast  fot  i  sydöstra  delen  af  detta  land.  Jag  kan  icke  under- 
låta att  i  sammanhang  härmed  påpeka,  huru  naturligt  det 
är,  att  tanken  på  en  sådan  eröfring  eller  samling  af  de 
norska  fylkena  till  en  politisk  enhet  skulle  uppstå  just 
hos  en  från  Danmark  härstammande  dynasti.  Det  danska 
riket  bildade  redan  sedan  långt  tillbaka  en  sådan  enhet, 
och  hos  en  furstesläkt,  hvars  förfäder  härskat  öfver  Dan- 
mark, måste  den  nämnda  samlingstanken  så  att  säga  ligga 
i  blodet. 

De  stora  uppgifter,  hvilkas  lösning  tog  den  norska 
ättegrenens  uppmärksamhet  och  dådkraft  i  anspråk  i  det 
nya  hemlandet,  först  riksenhetens  upprättande  och  be- 
fästande, därpå  kristendomens  införande,  förklara  tillräck- 
ligt uppgifvandet  tillsvidare  af  ättens  kraf  på  den  danska 
kronan,  hvilka  denna  gren  annars  haft  god  anledning  att 
göra  gällande,  då  den  danska  linien  utslocknade.  Att  den 
gamla  antagonismen  mellan  de  två  täflande  danska  dyna- 
stierna ingalunda  är  utslocknad,  därför  att  den  ena  för- 
flyttats   till   ett   annat  verksamhetsfält,  därom  vittnar  de 


254  E.   H.  LIND 


följande  århundradenas  historia  tydligt  nog.  Striden  mellan 
de  två  dynastierna  blir  nu  en  strid  mellan  två  folk  eller 
riken.  De  danska  konungarne  göra  anspråk  på  öfverhöghet 
öfver  Norge  och  lyckas  äfven  tidtals  förverkliga  detta  an- 
språk. De  norska  återupptaga  å  sin  sida,  så  snart  för- 
hållandena i  Norge  tilläto  det,  striden  om  den  danska 
kronan.  Med  Magnus  den  Gode  intager  en  medlem  af  den 
gamla  Godfredsätten  åter  Danmarks  tron. 

Om  benämningen  ynglingar  af  den  norsk-isländska  tra- 
ditionen med  rätta  tiUägges  de  norska  konungarne,  är  det 
således  antagligt,  att  detta  ättenamn  medförts  från  Dan- 
mark och  där  tillhört  den  dynasti,  af  hvilken  den  norska 
är  en  fortsättning.  Den  s.  k.  Godfredsätten  blir  då  identisk 
med  ynglingaätten  och  är  sannolikt,  såsom  Noreen  för- 
modat, östdansk  eller  skånsk  till  skillnad  från  den  ödanska 
Haralds-  eller  sköldungaätten.  Huru  det  kan  komma  sig, 
att  samma  ättenamn  tillägges  Upsalakonungarne,  och  att 
den  norska  konungaätten  ställes  i  samband  med  dessa, 
synes  mig  icke  ännu  vara  fullt  tillfredsställande  förkla- 
radt,  och  för  egen  del  har  jag  intet  förslag  att  framställa. 
Säkert  är  emellertid,  att  de  här  påpekade  namnförhållan- 
dena tala  lika  bestämdt  emot  den  svenska  släktledningen 
som  för  den  danska. 

Dessa  flyktiga  antydningar,  huru  man  enligt  min  me- 
ning  kan   tänka   sig   det   historiska  sammanhanget  under 
den  här  gifna  förutsättningen,  framställas  naturligen  utan 
alla   anspråk.    Mitt   hufvudsyfte  har  varit  att  fästa  upp- 
märksamheten  på   den   hittills  förbisedda  intima  öfverens- 
stämmelse,  som  förefinnes  mellan  de  danska  och  de  norska 
konunganamnen  och  de  slutsatser,  som  däraf  måste  dragas 
beträffande  den  norska  konungaättens  egentliga  nationalitet. 
Till    hvad   resultat  en  sakkunnig  och  fördomsfri  pröfning 
af   det   intressanta  spörsmålet  ur  mera  rent  historisk  syn- 
punkt  kan    komma,   återstår   att   se.    Det    är   att  hoppas, 
att  en  sådan  icke  alltför  länge  måtte  låta  vänta  på  sig. 


strödda  meddelanden  ocli  aktstycken. 


Öf^erste  Eosanders  berättelser  till  preussiska  hofyet  från 

lägret  Tid  Bender  1712. 

I  fråga  om  Karl  XII:s  vistelse  i  Turkiet  och  det  åskådnings- 
sätt, som  därunder  gjorde  sig  gällande  bos  konungen  och  hans  om- 
gifning,  flyta  tillförlitliga  källor  ur  första  hand  endast  sparsamt. 
Såsom  trovärdiga  vittnesbörd  i  detta  hänseende  ha  ifrågavarande 
berättelser,  till  hvilka  originalen  förvaras  i  Geheimestatsarkivet  i 
Berlin,  ansetts  förtjänta  af  att  blifva  allmännare  kända,  hvadan  de 
bär  nedan  i  oförändrad  form  publiceras. 

Till  orientering  förutskicka  vi  några  notiser  om  berättelsernas 
upphofsman  och  den  politiska  situation,  hvarunder  de  tillkommit. 

öfverste  Johan  Fredrik  Eosander,  sedermera  adlad  och  baroni- 
serad  Göthe,  ehuru  aldrig  introducerad  å  svenska  riddarhuset,  hade 
under  sitt  besök  i  Karl  XII:s  läger  vid  Bender  sept. — dec.  1712  ej 
blott  godt  tillfälle  att  göra  iakttagelser  utan  äfven  många  förutsätt- 
ningar att  rätt  uppfatta,  hvad  han  där  såg  och  hörde.  Född  i  Liv- 
land såsom  svensk  undersåte,  hade  han  redan  före  nordiska  krigets 
utbrott  tagit  afsked  ur  svensk  militärtjänst  och  öfvergått  i  branden- 
burgisk.  Af  konung  Fredrik  I  af  Preussen  omfattades  Eosander 
med  synnerlig  ynnest  och  befordrades  efter  hvartannat  till  hofarki- 
tekt,  öfverste  och  direktör  öfver  fortifikationen.  Vid  preussiska 
hofvet  blefvo  hans  konstnärliga  förmåga  och  tekniska  färdighet  ofta 
tagna  i  anspråk  vid  anordnandet  af  festligheter  och  vid  utförandet 
af  de  många  byggnadsföretag,  som  den  praktälskande  Fredrik  I  satte 
i  gång.  Bland  annat  har  Eosander  medverkat  vid  uppförandet  af 
kungliga  slottet  i  Berlin. 

Äfven  i  diplomatiska  värf  och  särskildt  i  förhandlingar  med 
Sverige  hade  Eosander  långt  före  sin  beskickning  till  Bender  varit 
brukad.  År  1703  hade  han  först  blifvit  sänd  till  Stockholm  för  att 
söka  inleda  förhandlingar  om  ett  ifrågasatt  giftermål  mellan  preus- 
siske kronprinsen  och  prinsessan  Ulrika  Eleonora  samt  senare  till 
Karl  XII  i  Polen  för  att  i  hemlighet  gifva  del  af  Fredrik  I:s  planer 


256  STRÖDDA   MEDDELANDEN  OCH   AKTSTYCKEN 

rörande  de  polska  förhållandena.^  Påföljande  år  förhandlade  han 
äfven  å  Preussens  vägnar  med  svenske  konungen  i  Warzawa  och 
med  svenska  rådet  i  Stockholm. 

År  1712  tycktes  en  vändpunkt  förestå  i  de  nordiska  affärerna, 
hvarvid  Preussens  intressen  måste  nära  beröras.  A  ena  sidan  växte 
tsar  Peters  makt  på  ett  oroväckande  sätt;  han  hade  ej  blott  de 
svenska  östersjöprovinserna  i  sitt  våld  utan  gjorde  äfven  dag  för  dag 
sitt  inflytande  alltmer  gällande  i  Polen;  ryska  trupper  höllo  Stral- 
sund  inneslutet,  medan  danskarne  hårdt  ansatte  Stade.  A  andra 
sidan  väntades  Stenbock  med  en  stark  undsättningshär  skola  öfvergå 
från  Sverige  till  Pommern;  man  talade  om  Karl  XII:s  återkomst 
från  Turkiet  såsom  nära  förestående,  och  rykten  gingo  om  ett  för- 
nyadt  fredsbrott  från  turkiska  sidan  gent  emot  Ryssland.  Kriget  i 
västra  Europa  var  nära  sitt  slut,  och  fråga  måste  då  uppstå,  huru 
Preussen  skulle  använda  de  trupper,  som  dittills  kämpat  i  de  allie- 
rades led.  Den  tid  nalkades,  då  Preussen,  som  förut  hållit  sig  neu- 
tralt i  det  nordiska  kriget,  måste  fatta  parti  för  någondera  af  de 
stridande  parterna. 

Under  sådana  konjunkturer  framkom  från  preussiska  sidan,  där 
man  instinktivt  ryggade  tillbaka  för  tsarens  hotande  öfvermakt  och 
helst  önskade  ett  kraftigt  förbund  med  Sverige,  planen  till  en  väp- 
nad »ammansättning  mellan  Sverige,  Preussen  och  Polen.  Dessa 
makter  skulle,  på  grundvalen  af  Stanislai  frivilliga  tillbakaträdaude 
från  Polens  tron,  ordna  förhållandena  i  norden  genom  att  gemen- 
samt uppställa  en  här  på  60,000  man  och  sålunda  tvinga  tsaren 
till  fred  på  villkor,  att  Sverige  återfinge  sina  förlorade  östersjöländer, 
att  Preussen  erhölle  Elbing  och  andra  åstundade  fördelar  i  Polen 
>amt  att  konung  August  för  lifstiden  lämnades  i  okvald  besittning  af 
polska  kronan,  som  vid  hans  död  skulle  tillförsäkras  Stanislaus.  Ett 
sådant  förslag,  uppsatt  af  Ilgens  hand,  hade  redan  under  namn 
»Pensées  libres  sur  les  affaires  du  Nord»  öfverlämnats  till  Mauritz 
Vellingk    vid  de  underhandlingar,  denne  i  juli  1712  dref  i  Berlin.^ 

Ehuru  förslaget  syntes  innebära  beaktansvärda  fördelar  för  Sve- 
rige, icke  minst  i  dess  dåvarande  isolerade  och  bekymmersamma 
läge,  följde  dock  under  den  närmaste  tiden  från  svenska  sidan  intet 
svar  härå.  Emellertid  sökte  man  vid  hofvet  i  Berlin  genom  en  sär- 
skild utskickad  till  konung  Stanislaus,  som  då  vistades  i  Sverige, 
göra  sig  förvissad  om  dennes  bifall  till  planen,  hvarvid  svaret  som 
vanligt  blef,  att  saken  först  måste  hemställas  till  Karl  XII:s  pröf- 
ning.^  Då  nu  den  militära  ställningen  alltmera  tillspetsade  sig  och 
Preussen  vacklade  mellan  fruktan,  att  tsar  Peter  skulle  bemäktiga 
sig  Stettin  eller  att  Karl  XII  skulle  återkomma  och  med  tillhjälp  af 
Stenbocks  här  samt  turkarnes  diversion  i  söder  slå  tsaren  till  mar- 


»  E.  Carlson,  Sverige  och  Preussen  1700—1709,  Hist.  bibi.  1880,  s.  155. 

*  J.  Gr.  Droysen,  Geschichte  der  preussischen  Politik,  Leipzig  1872, 
IV,  s.  265. 

^  B.  Lundberg,  De  diplomatiska  förbindelserna  mellan  Sverige  och 
Preussen  från  Poltava-slaget  1709  till  fredsbrottet  1715,  s.  60. 


EOSANDERS  BBBÄTTELSER  FRÅN  BENDER  1712      257 

ken,  beslöt  Fredrik  I  att  genom  en  utskickad  till  Bender  i  hemlig- 
het söka  utforska  Karl  XII:s  mening  om  den  framkastade  förbunds- 
planen och,  om  möjligt,  förmå  honom  att  påskynda  sin  hemresa, 
hvilken  ansågs  skola  utöfva  ett  viktigt  inflytande  på  krigsoperatio- 
nerna. 

Beskickningen  uppdrogs  åt  Eosander,  som,  utrustad  med  ko- 
nung Fredriks  egenhändiga  bref  och  en  särskild  instruktion^  af  ofvan 
angifna  syfte,  i  sällskap  med  svenske  sekreteraren  Brunell  i  augusti 
1712  afreste  till  Bender,  där  han  blef  nådigt  mottagen  och  under 
tre  månader  kvarstannade.  Härunder  lyckades  väl  Eosander  vinna 
konung  Karls  gunst,  hvilket  bland  annat  visade  sig  däraf,  att  han 
adlades,  baroniserades  och,  efter  att  ha  återgått  i  svensk  tjänst,  inom 
kort  tid  befordrades  till  generalkvartermästare  och  generalmajor.  Ända- 
målet med  hans  beskickning  vanns  emellertid  icke,  emedan  Karl  XII, 
såsom  vanligt  okänslig  för  de  fördelar,  som  på  diplomatisk  väg  bjödos 
honom,  ej  lät  rubba  sig  i  sin  en  gång  inslagna  tankeriktning. 

De  berättelser,  som  Eosander  under  sin  vistelse  i  Bender  afgaf 
till  preussiska  hofvet,  äro  icke  dess  mindre  af  stort  intresse,  då  de 
troget  återgifva  hans  samtal  med  konungen  och  dennes  uppfattning 
af  situationen.  De  visa  kanske  bjärtare  än  något  annat,  huru  hvarje 
underhandling,  äfven  den,  som  innebar  de  mest  lofvande  utsikter,  hos 
Karl  XII  allt  fortfarande  strandade  på  samma  blindskär  sor>  förr 
—  motviljan  att  erkänna  August  II  såsom  Polens  konung.  Ja,  han 
skall  till  och  med  gifvit  luft  åt  sin  harm  öfver  Stanislai  medgörlig- 
het  att  vilja  afstå  från  den  polska  konungavärdigheten  med  de  orden: 
>0m  inte  han  vill  ha  den,  så  skall  någon  annan,  men  aldrig  konung 
August.» 

Härmed  låta  vi  Eosanders  på  en  ofta  något  egendomlig  fransk^ 
aftattade  berättelser  tala  för  sig  själfva. 


Devant  Bender,   ^^/27  septeinbre. 
Sire, 


8  s.  v. 


C'était  le  — ^—  septembre  qiie  j^arrivais  ici,  mais  une  pctite  in- 

commodité  m'empécha  deux  jours  de  sortir. 

Sa  Majesté  avait  témoigné  beaucoup  de  contentement  sur  mon 
arrivée,  ordonnarit  Elle-méine  d'avoir  soin  pour  tout  ce  qui  me  fallail 
d  étre  å  mon  aise,  et  que  I'on  devrait  aller  me  voir  pour  me  fairc 
pasaer  le  temps.  Le  troisiéme  jour  le  Kamler  ^  venait  me  dire  ^ 
qu*il    avait    été    incommodé.     Nous    parlåmes    done,    entré    autres,  de 

^  Eosanders  instruktion,  daterad  i  Alten-Landsberg  16  ang.  1712,  fin- 
nes i  koncept  i  Greheimearkivet  i  Berlin  och  i  en  ntskrift  i  svenska  riks- 
arkivet bland  »Förhandl.  mellan  Sverige  och  Preussen  1701 — 1713».  Hufvud- 
innehåUet  återgifves  af  B.  Lundberg,  anf.  a.,  s.  66  o.  f. 

*  v.  Muller n,  Gr.  H.,  baron,  hofkansler  och  statssekreterare  för  ut- 
tikes  ärenden. 

'  De  kursiverade  orden  äro  i  originalet  skrifna  med  chiffer. 


258  STRÖDDA   MEDDELANDEN  OCH   AKTSTYCKEN 


Taffaire  en  question,  sur  quoi  il  avait  plusieurs  difficultéB,  principale- 
raent  sur  taffaire  de  Pologne  dont  on  avait  con^u  une  tout  autre 
idée  que  celle  du  pr  oj  et,  Mais,  å  la  fin,  il  se  rangea  de  luon  cöté, 
étant  entiérement  convaincu  par  mes  raisons. 

Le  quatriéme  jour  fétais  å  taudience  auprés  du  Roi,  å  dix 
heures  au  matin,  ce  qui  dura  jusqu^å  deux  heures  apres  midi,  le 
Chancelier  y  present.  Apres  que  favais  mis  la  lettre  de  Votre  Ma- 
jesté  entré  les  mains  du  Roi  avec  des  assurances  de  la  parfaite 
estime  et  amitié  de  Votre  Majesten  et  que^  pour  une  preuve  incon- 
testable,  Votre  Ma  jesté  avait  songé  ä  un  moyen  que  le  Roi  pouvait 
non  seulement  abattre  torgueil  et  la  force  des  Moscovites,  mats  aussi 
délivrer  tant  de  braves  ofjiciers  et  soldats,  avant  quils  périront  dans 
leurs  prisons,  et  de  regagner  tant  de  provinces  et  places  fortes  et 
de  tirer  tant  de  ndeles  sujets  de  leur  malheur  extreme, 

jSa  Majesté  ne  répondit  rien,  faisant  seulement  une  révérence  et 
une  mine  de  contentement.  et  me  demanda  Cétat  de  Votre  Majesté  et 
cent  mille  autres  circonstances.  Le  tratte  de  la  neutralité  foumissait 
aussi  un  long  entretien.  Mais  il  fut  désabusé  et  convaincu  par  des 
raisons  valables  lesquelles  il  gotlta  aussi. 

On  changea  de  discours,  et  quoique  je  tentais  quelquefois  å  tou- 
cher le  point  en  question,  il  me  traversait  avec  d^autres  matdéres. 
Apres  deux  heures  d'entretien,  il  commen9a  de  soi-méme.  Mais 
taffaire  de  Pologne  lui  /rappa, 

D'abord  je  répliquai  que  Sa  Majesté  ne  désisterait  aucunemefit 
de  Ses  desseins  dans  les  affaires  de  Pologne,  ni  que  Sa  parole  ou 
Sa  gloire  ser  a  blessée;  car  il  ne  faisait  que  de  laisser  taffaire  in 
statu  quo  quasi  reposer  jusqu^å  ce  que  le  bon  Dieu  fasse  un  change- 
ment  dajis  les  personnes;  que  le  roi  Stanislas  garderait  le  titre,  droit 
et  la  succession  de  la  couronne,  avec  un  revenu  royal  et  une  rési' 
dence  de  méme;  qu'en  attendant  Sa  Majesté  se  rendrait  maitre  de 
Ses  ennemiSj  reg  agnera  tant  de  provinces  lesquelles  avaient  couté  ä 
Ses  ancétres  tant  de  sa7ig  et  de  millions  pendant  une  guerre  de  plus 
que  d'un  siecle,  quoique  les  forteresses  étaient  alors  hors  de  déferne^ 
mais  présentement  redoutablement  fortijiées. 

Il  me  répondit  toujours  qu'il  fallait  recommencer  par  t affaire 
de  Pologne,  et  que  Ton  ue  saurait  étre  sur  des  promesses  du  roi  de 
Pologne,  et  (si)  des  autres  puissances  voudraient  lui  faire  la  guerre, 
ce  serait  pour  quelques  autres  raisons. 

Je  répliquai  qu^ils  auront  assez  de  raisons,  méme  s'il  ne  fut  que 
pour  rétablir  la  paix  en  Pologne  et  pour  empécher  que  ce  royaume 
ne  sera  entiérement  ruiné,  brtllé  et  désolé  et  mis  dans  un  si  déplo- 
rable  état  que  l'on  n*en  pourrait  espérer  quelques  secours  pendant  un 
siécle,  en  cas  de  besoin;  et  que  toute  TEurope,  mais  principalement 
TEmpereur  en  était  intéressé. 

Le  Roi  réitérait  que  ton  ne  saurait  trouver  une  garanti^  sure 
pour  affermir  taffaire  de  Pologne,  tant  que  le  roi  Augusts  y  avait 
les  mains,  On  disputa  cette  affaire  pour  et  contre  jusqu^å  deux 
heures. 


EOSANDERS  BERÄTTELSER  FRÅN  BENBER  1712       259 

Toute  la  cour  avait  remarqué  que  le  Roi  était  fort  réveur  ce 
jOMr-lå. 

J^avais  thonneur  de  lut  parler  le  soir  en  public,  comme  aussi 
les  deux  jours  suivants.  Ou  raisonnait  supcrficiellement  de  la  guerre 
et  de  la  paix,  ayant  aper9u  que  le  Bot  croyait  que  le  transport  fera 
d'abord  sortir  les  ennemis  de  Poméranie^  étant  tres  assuré  de  leur 
arrivée  au  commencement  du  septembre. 

Je  trouvai  roccasion  diraanche  apres  le  sermou  lini  de  lui  parler 
seul,  faisant  voir  la  carte  de  Poméranie  et  de  la  manier e  que  les 
Moacovites  se  défendront;  que  les  Suédois  auront  trois  retranchements 
å  forcer:  celui  depuis  Tribsee  juBqu'å  Greifswalde;  celui  derriére  la 
Peene,  depuis  Demmin  jusqu^å  Anclam^  et  le  troisiéme  dei*riere  le 
Ucker;  que  les  Danois  en  attendant  se  joindront.  Mals  comme  ce 
Prince  ne  counait  aucun  danger  ni  difficulté,  il  rendait  tout  cela  tres 
iaisable   et  facile. 

Lendemain  au  soir  je  parlai  le  Roi  seul,  bien  trois  heures  de 
suite,  parlant  de  toutes  sortes  de  sciences,  dont  il  raisonne  avec  beau- 
coup  de  jugement  et  avec  avidité  de  sa  voir  toutes  les  circonstances  et 
l'e88entiel  de  chaque  chose.  Je  pris  Toccasion  dUassurer  que  la  seule 
amitié  et  affection  que  Votre  Majesté  avait  con^ues  pour  sa  personne, 
avait  falt  naitre  ce  projet  pour  revoir  bientöt  Sa  Majesté  Suédoise 
au  eomble  de  la  gloire  et  du  bonheur,  et  que  Votre  Majesté  /«  sou- 
haite  pour  le  bien  de  la  Suede  aussi  bien  que  pour  celui  de  t  Europé^ 
et  qu'il  serait  plus  nécessaire  que  jamais  que  le  roi  de  Prusse  avec 
la  iSuede  soient  bien  unis  ensemble  pour  donner  la  contre-balance  aux 
Hollandais  aussi  bien  qu'aux  Franqais^  et  que,  par  cette  raison-lå, 
Votre  Majesté  souhaitait  ardemment  que  le  roi  de  Suede  fut  dans 
un  état  redoutable. 

Le  roi  de  Suede  en  témoigna  beaucoup  de  contenteuient  et  pa- 
raissait  méme  en  étre  ravi.  Je  ne  voulais  pas  lui  parler  ce  soir  sur 
cette  affaire-lå,  afin  qu*il  ne  soup^onne  pas  que  l'on  voulait  lui  forcer 
pour  y  entrer. 

Le  Chancelier  me  disait  le  lendemain  que  Sa  Majesté  avait  plus 
de  conjiance  au  roi  de  Prusse  quk  tout  le  reste  des  alliés,  et  qu'il 
ferait  tout  au  monde  pour  étre  bien  uni  et  lié  avec  lui;  qu'il  sou- 
haitait que  Ton  y  pourrait  venir  satis  texpédient  de  taffaire  de  Po- 
logne;  qu'avec  le  roi  Stanislas  il  pourrait  faire  avoir  au  roi  de  Prusse 
bien  plus  des  avantages  pour  les  avgmentations  de  ses  étatSj  comme 
aussi  pour  la  sureté  de  ses  pays^  dont  il  voudrait  contribuer  tout  au 
monde.  Mais  pourtant,  dit-il,  le  Chancelier^  comme  tarbre  ne  tombe 
pas  par  un  coup,  je  devrais  seulement  continuer,  comme  je  l^avais 
commencé,  et  donner  mes  sentiments  par  écrit,  pour  les  faire  con- 
cevoir  plus  clairement.  Je  répondis:  quoique  je  n'avais  point  d'ordre 
den  communiquer  quelques  écrits,  je  donnerais  pourtant  une  feuille 
volante  sous  titre,  ^Reflexion  sur  les  affaires  du  Nord*.  On  espére 
que  le  Roi  pourrait  se  faire  une  meilleure  idée;  car,  en  parlant  avec 
lui,  il  coupe  les  discours  par  des  autres  matiéres.  Je  le  ferai  dont 
tenir  en   peu   de   jours  bien  amplement,  et  je  (ne)  manquerai  pas  de 


260  STRÖDDA  MEDDELANDEN  OCH   AKTSTYCKEN 

presser,  pour  avoir  une  resolution  fixe  et  d'obtenir  la  permission  de 
retoumer.  Il  est  tres  certain  que  tous  ceux  qui  ont  les  affaires  d'État 
en  couirounication,  en  soient  pleinement  convaincus  et  contents  et  en 
souhaitent  une  heureuse  réussite;  méme  ils  en  travaillent  de  toutes 
leur  forces. 

Il  est  constant  que,  st  favais  eu  une  lettre  du  Stanislas  dans 
laquelle  il  le  deinandait  lui-niéme,  on  aurait  eu  bien  plus  de  facilité 
dans  cette  entreprise.  Je  souhaite  fort  que  j^en  aurais  des  avertisse- 
ments  avant  mon  départ.  Comnie  le  Roi  est  extrémement  lent  ä  ré- 
soudre  dans  les  affaires  d^État  et  qu'il  ne  veut  pas  étre  trop  pressé, 
il  faut  attendre  quelque  jours,  å  ce  qu'il  aura  bien  lu  et  compris  ce 
que  (je)  m^eo  vais  donner  en  écrit,  qui  sera  presque  sans  réplique, 
qu'aussi  en  peu  de  jours  j'en  apprendrai  Teffet,  dont  je  ferai  une  tres 
humble  relation  å  Votre  Majesté,  sans  perdre  un  moment.  Je  presse- 
rai  en  méme  temps  mon  re  to  ur. 

Le  roi  de  Suede  se  perstiade  tres  sflrement  que  le  Grand- Vizir 
sera  bientöt  dépossédé,  et  que,  par  ce  moyen-lå  il  obtiendra  une  escorte 
considérable  et  une  soinme  Jargent,  Sans  ces  deux  il  ne  veut  pas 
partir  d^ici.  Le  Bassa,  gouvemeur  de  Bender  et  de  quelques  pro- 
vinces,  fut  hier  auprés  du  Roi.  Il  est  fort  porté  pour  la  cause  du 
roi  de  Suéde.  //  a  prété  tme  soinme  d^argent,  en  sorte  qu'il  est 
obligé,  pour  son  propre  intérét,  de  soutenir  la  cause  du  Roi.  J'ai 
fait  voir  que,  si  le  Grand- Vizir  sera  de'posséde\  on  n'en  ga^era  pas 
beaucoup,  puisqu^on  n'avait  taTit  d^argent  prét,  comme  il  faut  pour 
corrompre  le  Grand- Vizir. 

Le  Chancelier  niasstire  aA'ec  bien  de  sincérité  qu'il  n'y  a  rien 
de  tout  conclu  ni  méme  sur  le  tapis  avec  la  France,  en  sorte  que 
ce  bruit  que  l'on  en  a  eu,  parait  étre  sans  fondement.  Le  roi  de 
Snede  méme  men  a  parlé  avec  indifférence  et  mépris;  c' est  qui  me 
fait  croire  les  assurances  du  Chancelier, 

Le  sieur  Fabri  dus  qui  est  ici  pour  t  affaire  de  Holstein,  (a) 
aussi^  il  me  semble,  de  commission  pour  la  cour  d! Hanovre.  Jt 
n  aperc^ois  pas  pourtant  que  l'on  ait  quelque  intelligence  avec  Ha 
novre.  Le  Roi  me  disait  ce  jour-ci  que  Hanovre  est  bien  fin  et  quil 
avait  de  vastes  desseins,  mais  que  leurs  desseius  n'étaient  pas  tou- 
jours  d'une  bonne  réussite. 

Il  arriva  ce  jour-ci  le  priuce  Wisnowitzky.  Ces  messieurs-lå 
assurent  beaucoup  de  Tassistance  pour  le  Roi,  quand  uu  jour  il  entrera 
en  Pologne. 

Il  est  impossible  que  le  Roi  puisse  partir  dUci  avant  le  prin- 
temps,  faute  d^argent;  car  ils  ont  pour  plus  que  de  400  000  ecus 
de  detteSy  et  quoique  la  Porte  les  a  proinis,  elle  nen  fera  rien,  si 
le  transport  ne  fasse  une  victoire  d^éclat  sur  les  Moscovites.  Alors 
ils  les  feront  par  peur;  car  on  craint  le  Roi  en  ce  pays-ci.  Avant 
que  cela  n*arrive,  il  n*y  (a)  point  d'apparence  que  le  Roi  se  puisse 
mettre  en  chemin. 

10,000  spahis  sont  campés  tout  proche  d4ci;  mais  il  ne  sont  que 
4,000,    selon    leur   camp  que  j*ai  vu.     Les  baraques  et  cabanes  dont 


EOSANDERS  BERÄTTELSER  FRÅN  BENDER    1712  261 

ils  sont  occupéB  å  b&tir,  font  assez  connaitre  qu'ilB  hivemeront  dans 
leur  camp.  Le  Tartare-Kan  est  campé  deux  lieues  d'ici  avec  10,000 
hommes.      Il  entretient  le  Roi  dans  Cespérance  d'une  rupture. 

On  attend  le  retour  du  Bassa  que  le  Grand-Seigneur  a  envoyé 
en  Pologne  avec  des  ordres  exprés  do  s^informer,  s^l  sy  trouvent 
quelques  Moscovites.  Il  a  dans  sa  suite  deux  Suédois  déguisés  en 
Tures;  V  un  posséde  la  langue  turque  et  fautre  le  Polonais,  Selon 
leurs  nouvelles  le  Bassa  doit  étre  tres  mal  satisfait  des  Polonais  qiii 
lui  ont  voulu  faire  croire  qu'il  n'y  étaient  plus  des  Moscovites,  ayant 
été  asstiré  du  contraire;  et  s*il  revient  avec  un  tel  rapport,  il  est 
constant  que  l'on  verra  un  nouveau  changement,  d'autant  plus,  si  en 
attendant  on  aura  de  nouvelles  staes  de  quelque  victoire  ou  par  mer 
ou  par  terre,  dont  on  doute  nuUement  ici. 

Je  n'ai  pas  osé  écrire  plus  töt  å  Votre  Majesté,  n'ayant  pas  eu 
de  matiére  digne  d^EUe.     Je  Lui  supplie  etc. 


Devant  Bender,  7   octobre  st.  v. 
Sire, 

La    feuille    volante   dont   j'ai   fait   mention  dans  ma  précédente, 

est   présentée    par    le    Chancelier  au  Roi.     Il  Va  lue  avec  attention. 

C'était    si   ample   que  l'on  ne  pouvait  pas  trouver  å  redire,  et  comme 

le    Roi    me    fait   la   grace  de  me  parler  tous  les  jours  et  quelquefois 

cinq    heures    de    suite,    j'ai   eu   Toccasion   de  lui  en  parler  bien  clair 

et    net,     lui    representant,    quoiqu'il    regagnerait   dix   batailles  sur  les 

ennemis,    il    ne    regagnerait    pas    par   lå   tant  de  villes,  que  la  seule 

Riga    coÄterait    au    moins    12,000   hommes   et  une  campague  entiére, 

sans    compter    la    dépense.      Que   tout   l'univers    savait   tres  bien  que 

la    Suéde    manquait    déjå   et  des  hommes  et  de  Targent;  qu'on  juge- 

rait  fort   facilement   en    quel   état   la   Suéde    sera,   si    la   guerre  dure- 

rait  encore  deux  ans.     Que  les  Moscovites  le  pourront  encore  soutenir 

vingt    ans,    ayant   assez   de  nionde  qui  ne  cotltait  rien  å  nourrir  dans 

les  campagnes,  et  qu'il  était  une  vraie  impossibilité  de  regagner  tant 

de    places    fortes   avec   les   armes    seules;    et  que,  d'ailleurs,  il  serait 

tiés  nécessaire  que  Sa  Majesté  revienne  bientöt  en  Suéde,  pour  y  re- 

médier   å  bien  des  désordres  qui  y  étaient  glissés,  lesquels  s'aiigmen- 

teront   de   jour  en  jour;    et  que  Dieu  et  Sa  conscience  L'obligeait  de 

pré/érer  Sa  propre   cause   et  le  bonheur  de  Ses  sujets  å  une  affaire 

de    peu    de    conséquence    pour   la    Suede^   puisque  la  couronne  de  la 

Pologne    n'était    pas    heréditaire,   et  si  le  Stanislas  venait  ä  décéder 

peu  de  temps  apres  le  commencement  de  son  regne,  quelle  satisfaction 

aurait    la    Suede   pour  tant  de  pertes  d' hommes  et  d^argent?     Et  si 

le   Bot    serait    obligé    de    laisser    seulement   Pétersbourg,  sa  famille 

royale  aussi  bien  que  toute  la  Suede  courraient  risque  d'étre  un  jour 

soumises  å  cette  puissance  barhare^ 

Le  Roi  m^écoutait  tranquillement,  disant  qu'il  comprenait  tout 
ce  que   j'avais   lui    dit,  que  j'avais  raison  en  bien  des  endroits;  mais 


262  STRÖDDA  MEDDELANDEN  OCH  AKTSTYCKEN 

que  ton  navait  aucune  stlreté  avec  le  roi  Auguste,  et  qu'il  ne  cessera 
jamats  de  persécuter  la  tSuede,  et  que  Votre  Majesté  meme  ne  pour- 
rait  Se  fier  bien  aur  ses  promesses, 

Je  répliquai  que,  si  le  roi  Auguste  (ne)  tiendrait  pas  sa  parole^ 
ses  affaires  seront  en  plus  mauvais  état  que  jamais,  puisque  Sa  Ma- 
jesté aurait  en  attendant  regagné  Ses  provinces  et  sera  plus  en  état 
que  présentement  de  mettre  le  Stanislcts  sur  le  trone.  et  que  le  roi 
Auguste  aurait  å  faire  aussi  bien  avec  le  roi  de  Prusse  quavec  la 
Suede^  et  que  par  ce  coup  le  roi  Auguste  s^était  acquis  une  haine 
étemelle  des  Moscovites,  en  sorte  qu'il  n'y  aurait  aucun  appui  å  espé- 
rer;  mais  quoi  qu'il  fasse,  Jes  affaires  de  la  Suede  seront  mises  dans 
un  meilleur  état. 

Le  Roi  disait  qu'il  soubaitait  fort  de  prendre  mesures  avec 
Votre  Majestéj  si  cela  puisse  étre  å  Ve^vclusion  du  roi  Auguste',  qu'il 
espérait  que  les  Moscovites  seront  bientöt  chassés  de  la  Poméranie 
Suédoise,  et  que  tété  qui  vient  il  ménera  les  ennemis  que  Votre  Ma- 
jesté n'aura  rien  ä  craindre  pour  le  royaume  de  Prusse,  Si  alors 
Votre  Majesté  voudrait  dans  une  liaison^  que  le  roi  de  Suede  poar- 
rait  assurer  Votre  Majesté  qiiElle  trouvera  mieux  Son  intérét  avec 
le  Stanislas,  å  quoi  il  lui  portera^  ajin  qu'il  y  conseotisse. 

Je  répliquais  que,  si  on  laissait  écbapper  cette  occasion,  il  serait 
une  vraie  impossibilité  de  regagner  tant  de  places  fortes  avec  les 
armes ;  qu'å  la  fin  Sa  Majesté  serait  obligée  de  céder  quelques  places 
å  la  MoscoviSj  ce  qui  serait  un  coupe  gorge  pour  la  Suede  dont  il 
aura  å  se  reprocher  dans  le  tombeau,  et  qu'assurément  tEmpereiir  et 
les  Hollandais  sen  méleront  aussi. 

Mais  je  ne  pouvais  tirer  d^autre  réponse  que  celui  que  je  viens 
de  dire.  Je  lui  ai  dit  plusieurs  fois  des  sentiments  par  lesquels  je 
crois  attendrir  une  pierre  sans  effet.  Il  me  fait  la  grace  de  me  par- 
ler  seul,  presque  tous  les  jours,  mérae  il  a  dit  hautement  qu'ii  pre- 
nait  plaisir  de  raisonner  avec  moi,  puisque  je  savais  raisonner  de 
ton  tes  sortes  de  choses.  Je  me  suis  donc  attacbc  d'autant  plus,  et 
je  suis  sur  que  son  confesseur  n'a  jamais  tellement  touche  sa  consci- 
encej  comme  je  Vai  fait.  Il  raisonne,  il  comprend,  il  entré  méme 
tres  bien  dans  la  matiére;  mais  son  cosur  est  trop  endurci^  et  il  na 
pas  la  force  de  se  vaincre  soi-méme.  Tout  le  raonde  dit  qu'il  na 
jamais  été  si  réveur  que  pendant  que  j'y  suis.    > 

Il  est  å  souhaiter  que  je  recevasse  des  nouvelles  de  la  commis- 
sion  du  bourgmestre  ^  sur  Taffaire  en  question  avant  mon  départ; 
peut-étre  que  cela  romprait  la  glace.  Et,  selon  les  nouvelles  que 
Ton  a,  il  est  déjå  un  domestique  du  Stanislas  en  chemin.  Apres 
son  arrivée,  je  ferai  mon  possible  pour  retourner. 

Avant-bier,  un  exprés  apporta  la  nouvelle  de  T  arrivée  du  comte 
Steinbock  sur  Land  Riigen;  que  la  flotte  danoise  fut  chassée,  en  sorte 
que   le  transport  passerait  sans  obstacle.      Ces  nouvelles  firent  oublier 

^  Arnold,  Benjamin,  borgmästare  i  Lissa.  Han  hade  från  Berlin 
skickats  till  konung  Stanislaus  för  att  erfara  dennes  tankar  om  den  ifråga- 
satta abdikatlonen. 


EOSANDERS  BERÄTTELSER  FRÅN  BENDBR    1712  263 

la  prise  de  Stade.  Le  Tartare-Kan  en  fut  averti,  qui  le  fit  savoir 
au  Grand-Seigneur,    Il  renvoya  un  officier  poiir  en  féliciter  Sa  Majesté. 

Il  est  constant,  si  on  aura  une  victoire  en  Poméranie,  la  Porte 
fera  pour  le  Roi  plus  que  Ton  ne  eroit;  et  ils  disent  tous  qu'il  fal- 
lait  avoir  ce  Prince  pour  ami,  et  jamais  pour  ennemi. 

Je  suis  etc. 


Devant  Bender,   29   octobre. 
Sire, 

Les  ordres  de  Votre  Majesté  du  13  de  septembre  me  sont  ren- 
dus le  18  d'octobre  par  le  sieiir  Adlerfeld.^  Ses  commissions  n^ont 
pas  eti  teffet  dont  V espérance  avait  flatté  le  Chancelier  et  7noi\ 
car  la  déclaration  du  roi  Stanislas  na  été  que  fort  superficielleinent 
et  en  de  termes  qui  laissérent  å  en  juger  ce  que  ton  voulait.  Le 
Chancelier  et  inoi  nous  avons  fait  des  representations  assez  solides 
lå-dessus  ä  Sa  Majestet  car  je  peux  assurer  arec  vérité  que  ceux 
qui  ont  connaissance  de  ce  projet  en  sont  entiérement  adonnés. 

Je  trouvai  un  soir  l*occasion  d^en  parler  seul  au  Roi  plus  que 
trois  heureSj  ayant  fait  sortir  les  autres  de  la  chambre  par  le  general 
Spar,  ^  Je  disais  que  Sa  Majesté  jugera  Elle-meme  que  par  ce  moyen 
on  pourra  faire  monter  le  roi  Stanislas  sur  le  trone  plus  facilement 
que  jamais;  mais,  ce  qui  fut  plus,  que  Sa  Majesté  pourrait  abattre 
la  puissance  des  Moscovites  et  regagner  Ses  pays  d'une  maniére  du 
monde  la  plus  glorieuse  et  contre  Tattente  de  tout  1'univers;  inais 
que  si  Sa  Majesté  ne  le  goUterait  pas,  et  que  la  pai.v  avec  la  France 
soit  faite,  comme  elle  sera,  sans  faute,  en  peu  du  temps,  il  ne  sera 
pas  a  douter  que  t Empereur  ne  se  mélåt  dans  les  affaires  de  Po- 
logne,  y  ayant  plus  d*intérét  que  la  Suede,  puisque  cette  Répuhlique 
était  la  plus  forte  Carriere  de  la  chrétienté  et  principalement  de 
lEmpire  contre  la  Turquie,  et  sitöt  que  fEmjyereur  envoiera  seule- 
ment  ses  rninistres  en  Pologne  pour  leur  faire  proposer  la  paix,  les 
factions  de  la  Suéde  tomberont  aussitöt,  et  qu'avant  Sa  Majesté  itt 
en  état  de  sortir  de  Bender,  Vaffaire  de  Pologne  serait  déjå  décidée, 
et  peut-étre  tout  contraire  aux  vues  de  Sa  Majesté. 

Je  faisais  voir  tout  clair  jusqu^ou  V a^sistance  de  la  Turqtde 
pourrait  aller,  dont  on  se  flatte  par  les  apparences  assez  arantageuses, 
de  quoi  Sa  Majesté  convenait  aussi;  -»Mais,»  disait  le  Roi,  y>t Em- 
pereur ne  s'en  mélera  point;  car  on  menera  la  guen^e  dans  ses  terres 
heréditaires.»  —  »Cela  se  pourra,  Sire,  si  votre  armée»,  disais-je, 
»était  invtdnéraire  et  immortelle;  car  d'oii  prendre  une  autre,  apres 
que  celle-ci  sera  fondue,  la  moitié  du  Royaume  soumise  par  les  enne- 
w>?  Qui  est  de  plus,  c*est  que  la  pierre  philosophale  manque  pour 
faire    remuer    une    telle    raachine.»  —  »Hoh  disait  le  Roi,  »je  trou- 

^  Adlerfeld,  Karl,  knngl.  hofjnnkare  och  kammarherre  hos  konung 
Stanislaus.  Han  var  skickad  till  Bender  med  förslag  från  Stanislaus  rö- 
rande dennes  nedläggande  af  polska  kronan. 

*  Spärr e,  Axel,  baron  och  generallöjtnant. 


264  STRÖDDA   MEDDELANDEN  OCH   AKTSTYCKEN 


verai   tout  cela,  et  les  affaires  gagneront  une  tout  autre  face,  comme 
on  le  pense,  å  la  fin.:» 

Le  Roi  contesta  quil  entrerait  volontiérement  en  traité  et  me- 
sures  avec  Votre  Majeste,  si  cela  se  pourrait  faire  å  teaclusion  du 
roi  Augtiste.  Il  serait  tres  constant  qu'il  tromperait  aussi  bien  Votre 
Majesté  comme  lut,  J^avais  beaii  Itu  représenter  qu  apres  ce  coup  il 
ne  sera  plus  en  état  de  le  faire,  et  mérne  s'il  le  voudrait;  le  rot  de 
Suede  sera  plus  formidable  jointement  avec  Votre  Majesté  de  mettre 
le  Stanislas  sur  le  trone,  Mais  il  fut  impossible  de  surinonter  ses 
préjugés.  Jamais  personne  a  osé  lut  dire  ce  que  j'ai  dit.  A  la  fin, 
le  Roi  m^a  promis  qu'il  parlerait  le  lendcmain  avec  le  ChanceUer 
pour  faire  un  projet  comme  il  le  croyait  étre  faisable. 

Ce  discours  étant  fini,  le  Roi  tomba  dans  une  prof  onde  réverie, 
ce  qui  a  duré  jusqu'å  une  heure  apres  miniiit,  å  ce  que  Ton  m'a  dit 
le  lendemain.  Comme  le  Roi  avait  été  le  lendemain  chez  le  Chan- 
celler^  il  lui  avait  preché  de  méme  ton  que  moi.  Le  Roi  le  quitta^ 
sans  rien  résoudre,  L'aprés-midi,  il  revient  lui  dire  qu'il  lui  fut  im- 
possible  d^avoir  quelque  conjiance  en  le  roi  Avguste  et  que  le  Chan- 
ceUer devrait  songer  å  un  moyen  de  faire  réussir  Taifaire  en  question 
å  fexclusion  du  roi  Auguste. 

Mr.  le  Chancelier  m'a  assuré  qu'il  trouverait  un  moyen  dont  il 
espérait  que  Votre  Majesté  aura  bien  de  la  satisfaction.  Je  lui  fis 
connaitre,  si  son  prétendu  projet  n'auia  pas  la  conservation  du  roi 
Auguste  pour  fondement,  il  n'abolitira  å  rien,  et  il  sera  autant  que 
de  vouloir  prendre  la  lune  avec  les  dents. 

Les  nou velies  de  la  perte  que  les  Moscovites  ont  soufferte  dans 
Tattaque  sur  Land  Kiigen,  comme  aussi  1  arrivée  du  transport  m  6taient 
Tespérance  entiérement,  joint  å  cela  les  bonnes  nouvelles  venues  de 
Constantinople. 

Le  Tartare-Kan  arriva  le  20  d'octobre  å  Bender.  De  son  camp, 
1^/2  lieues  d'ici,  le  21,  il  envoya  un  beau  cheval  circasse  avec  un 
équipage  comme  une  housse,  sabre  d'or,  un  couteau,  are,  fléches,  le 
porte-fléche,  aigrette,  tout  plein  de  diamants  et  autres  pierreries  et 
perles  orientales,  å  peu  prés  de  12  000  écus  de  valeur.  Le  22,  il 
rendit  visite  lui-méme  au  Roi.  11  fut  une  grosse  heure  auprés  du 
Roi,  avec  le  Chancelier  et  l*interprétc.  Il  a  assuré  que  les  nouvellcB 
et  Tavis  que  Ton  a  eus  de  Pologne  de  la  demeure  des  Moscovites, 
changeront  bientot  l'affaire.  Hier,  le  fils  du  Tartare-Kan  faisait  aussi 
sa  cour  auprés  du  Roi,  et  il  fit  present  d'un  tres  beau  cheval  cir- 
cassien  sans  équipage. 

Cette  aprés-midi,  le  premier  ministre  du  Kan  fut  chez  le  Chan- 
celier pour  lui  faire  savoir  que  le  Grand-Sultan  lui  avait  envoyé  nn 
kapudschi-baschi,  c'est  un  de  ceux  pui  portent  les  ordres  les  plus 
importantes,  avec  un  present  et  une  lettre  dans  laquelle  le  Grand- 
Sultan  lui  fait  connaitre  qu'il  n'avait  pas  de  confiance  en  toutes  ces 
relations  que  le  Grand- Vizir  lui  faisait  touchant  les  Moscovites,  et 
que  le  Kan  lui  en  devrait  faire  savoir  la  vérité  sur  sa  conscience. 
Comme    il    est    extrémement    porté   pour   Sa  Majesté,  il  ne  manquera 


EOSANDERS  BERÄTTELSER  FRÅN  BENDER    1712  265 


pas  d'en  faire  un  rapport  qui  changera  en  peu  les  affaires  en  ce 
pays-lå. 

Il  y  a  trois  jours  que  l'aniba88ade  polonaise,  venue  de  Lemberg, 
«8t  passée  par  Ja88(y)  pour  aller  å  Constantinople ;  mais  la  prétendue 
Bépublique  qui  se  trouve  ici,  a  envoyé  un  de  leur  f a^on  avec  une 
protestation  formell  e  contre  la  reception  de  celle-lå. 

J'eapére  de  partir  d'ici  en  quatre  ou  cinq  jours.     Je  suis  etc. 


Devant  Bender,   20  novembre. 
Sire, 

Dans  ma  précédente  du  29  d^octobre  j'ai  fait  men  tion  de  partir 
d'ici  en  quatre  ou  cinq  jours,  et  les  instructions  pour  comte  Welling  ^ 
et  Fresendorf^  ont  été  prétes. 

Depuis  ce  temps-lå,  il  u'a  tenu  qu'å  la  recréditif  que  6'a  Majes- 
té  veut  écrire  Elle^méme;  mais  comme  le  Roi  est  plus  accoutumé  å 
donner  les  batailles  qu'å  écrire,  il  lui  coClte  bien  de  la  peine,  avant 
que  d'y  mettre  la  main,  quoiqu'il  promette  tous  les  jours,  quand  Mr. 
k  Chancelier  en  fait  souvenir.  Il  y  a  quelques  jours  que  je  le  fis 
aussi,  en  maniére  de  plainte  de  ce  que  la  chancellerie  était  si  tardive. 
Le  Roi  6'en  riait,  disait  qu'il  en  doiinera  un  reproche  a  la  chancelle- 
rie; uiais  cette  bricole  n'a  pas  produit  Teffet  que  j'en  désire. 

Il  est  bien  aussi  une  raison  de  ce  retardement  que  l'on  est  å  la 
veille  de  bonnes  nouvelles,  aussi  bien  de  Constantinople  que  de  la 
Poméranie.  Avant-hier,  un  exprés  du  premier  lieu  apporta  que  les 
ministres  moscovites  fussent  arrétés  le  27  octobre  dans  leurs  maisons, 
avec  défense  d'avoir  aucun  commerce  ni  entré  eux  ni  avec  quelques 
Äutres.  Mr.  Goltz  ^  qui  a  voulu  les  voir,  a  été  repoussé  avec  violence 
par  la  garde  des  janissaires,  don  t  il  a  fait  ses  plaintes  au  Grand- 
Vizir;  mais  il  n'a  eu  pour  toute  réponse  que  »Boekie  Sin»,  c*e8t-å- 
dire  en  bon  allemand  salvo  honore:  »Er  möchte  was  änders  thun!» 
—  Le  Grand-Sultan  attendait  alors  encore  le  retour  du  deuxiéme  bacha 
qui  avait  été  envoyé,  å  Tinsu  du  Grand-Vizir,  au  Kan  et  au  bacha  de 
Bender  pour  savoir  leur  sentiment  sur  la  conduite  des  Moscovites  et 
«iir  les  traités  que  TEmpereur  n'a  pas  encore  voulu  ratifier.  Et  comme 
le  Kan  n^est  du  tout  content,  puisque  Ton  n'a  pas  songé  å  ses  inté- 
réts,  ayant  de  grandes  pretentions  sur  les  Moscovites,  il  a  fait  un 
rapport,  aussi  bien  que  le  Bacha,  tres  désavantageux  pour  le  Czar, 
dont  ils  ont  communiqué  la  contenue. 

Il  y  a  trois  semaines  que  le  Bacha  avait  une  conférence  sur  le 
<ihemin  entré  Warnewitz  (quartier  du  Roi)  et  Bender.  Le  Roi  y  fut  seul, 
avec  le  translateur,  et  l'autre  était  déguisé;  personne  en  a  su  pénétrer 

^  Yellingk,  Maurits,  grefve  och  generalguvernör  öfver  Bremen  och 
Verden. 

*  Friesendorff,  K.  G.  von,  baron  och  svensk  minister  vid  preussi- 
ska hofvet. 

^  von  Goltz,  sachsiskt  sändebud  i  Konstantinopel. 

Hist.  Tidskrift  1896.  18 


266  STRÖDDA   MEDDELANDEN  OCH  AKTSTYCKEN 

• 

le  raystére.  Le  Chancelier  rnen  a  fatt  la  conjidence  qu^aprés  unc 
longue  conteBtation  de  la  sincérité  et  veritabla  bonne  intention  du 
Grrand-Sultan  il  avait  dit  que  son  Empereur  était  perenadé  qu'un  ei 
grand  béroB  que  Sa  Majesté  /ut  le  seul  dans  le  mende  digne  de  pos- 
aéder  la  Pologne,  et  que  toute  son  armée  et  trésor  eerait  pour  bod 
service,  pour  exécuter  son  dessein.  Le  Roi  a  répondu  qu'ii  était  fort 
sensible  å  cette  offre,  viais  quil  était  trop  généreux  et  honnéte  de 
violer  sa  parole  et  les  traités  faits  avec  le  roi  Stanislas  et  la  Répu- 
blique;  qu'il  ne  de'sirait  rien  autre  que  la  conservation  du  roi  Sta- 
nislas, faisant  en  méme  temps  comprendre  au  Baeha  combien  il  ini- 
portait  å  la  Porte  méme  de  le  soutenir  et  de  rom  pre  les  vastes  des- 
seius  du  Czar;  que  Sa  Majesté  avait  un  roi/aume  &s»ez  puissant;  quil 
ne  prétendait  point  d'u8urper  les  provinces  d^autrui  et  de  les  posséder 
avec  injustice,  et  que  le  Roi  espérait  que  le  Grand-Sultan  donnerait 
des  preuves  effectives  de  tout  ce  qu*il  lui  f ait  assurer,  et  ce  qu  il 
avait  promis  en  écrit  méme,  sans  que  le  Roi  l'avait  jamais  demandé, 
et  que,  faute  de  cela,  Sa  Majesté  avait  perdu  tant  de  temps  et  de 
provinces,  mais  la  Porte  avait  gagné  plus  qu^elle  n'aurait  pu  espérer. 
Que  pourtant  Sa  Majesté  savait  fort  bien  que  le  Grand-Sultan  était 
trop  généreux  de  nianqner  å  sa  parole,  et  que  le  Grand- Vizir  le  tra- 
hissait.    Le  Bacha  avait  promis  de  le  rapporter  fidélement  å  l'Empereur. 

Hier  au  matin,  le  Bacha  fit  savoir  å  Sa  Majesté  que  son  rapport 
å  la  Cour  avait  son  ejffiet  et  que  le  Grand-Vizir  fut  déposé,  le  Soliman 
Bacha  en  sa  place,  les  ambassadeurs  nioscovites  avec  leurs  officiers 
jetés  dans  les  Sept  Tours,  mais  tous  leurs  domestiques  envoyés  aux 
galéres;  en  méme  temps  des  ordres  donnés  å  tous  les  bacfaas  de  se 
préparer  pour  la  guerre.  A  midi  le  Bacha  arriva  en  personne,  avec 
une  grande  suite  et  niagnificence,  ayant  tous  le  sabre  aux  cötés,  jus- 
qu'aux  musiciens,  marque  de  la  guerre;  mais  pendant  la  paix  ils  ne 
portent  qu'un  couteau.  La  musique  janissaire  se  rangea  en  demi-lune 
devant  le  palais  du  Roi,  faisant  entendre  leur  tintamarre  jusqu'å  la 
fin  de  la  conférence. 

Le  Bacha  avait  entré  autres  dit  que  le  Grand-Sultan  a  été  obligé 
de  prendre  bien  des  mesures  avec  ce  Grand-Vizir,  ayant  gagné  les 
janissaires  par  le  prompt  payement;  c^est  pourquoi  il  lui  avait  fait 
appeier  dans  le  Vieux  Sérail,  et  la  on  lui  a  fait  öter  le  sigille  quil 
porte  å  son  col,  quand  il  vient  voir  le  Grand-Sultan.  Sa  personne 
fut  mise  entré  les  mains  de  Bostangi-Bacha,  qui  est  le  directeur  de 
ses  jardins  et  plaisirs;  il  n'y  a  presque  point  d'exemple  qu'un  pri- 
sonnier  soit  échappé  de  la  main  de  ce  directeur  avec  la  tete.  Pui» 
apres,  le  Grand-Sultan  a  fait  appeier  le  Mufti,  lequel  étant  arrivé  tout 
treniblant,  ^Empereur  lui  avait  demandé  s'il  n'avait  assuré,  par  écrit 
méme,  que  les  Moscovites  sortiraient  de  la  Pologne  en  tennes  pré- 
scrits.  —  >.Oui>,  a-t-il  répondu,  )&mais  ils  m*ont  trompé,  et  il  me 
f  aut  avouer  qu^ils  y  sont  encore  contre  leur  parole  donnée ;  mais  je  te 
donnerai  aussi  en  méme  temps  mon  fetfa  par  écrit»  (qui  siguifie  un 
consentement  que  le  Grand-Sultan  a  droit  de  faire  cette  guerre  selon 
leur  Alcoran  et  avec  justice;  car  sans  un  tel  fetfa,  l^Empereur  n*08e- 


EOS ANDERS  BERATTBISBR  FRÅN  BENDER  1712       267 

rait  déelarer  une  guerre).  —  »Tu  me  le  donneras  donc  d'abord»,  a 
répondu  le  Grand-Sultan,  en  lui  faisant  donner  l'encre  et  papier. 
Apres  avoir  re^u  le  fetfa,  l'Enipereur  a  dit  hautement  qu*il  voudrait 
faire  sentir  son  courroux  aux  Moscovites  de  ce  qu'il8  8'étaient  moqués 
de  lui  avec  leurs  tromperies  et  faux  serments;  qu*il  défia  celui  qui 
par]«rait  de  la  paix  ou  de  la  médiation. 

On  a  d'abord  envoyé  des  janissaires  envers  Mr.  Gonnnentoffski 
et  Spiegel,  pour  les  raniener  sur  leurs  pas  å  Adrianopel  prisonniers. 
Quatre  Moscovites  qui  furent  å  Bender  sous  le  titre  de  résidenta, 
furent  jetés  dans  la  prison,  et  l'aprés-inidi  arrivérent  malfaeureusement 
encore  quatre  avec  des  lettres  pour  les  ambassadeurs,  que  Ton  arréta  d'a- 
bord,  et  le  Bacha  en  fit  un  present  å  un  autre  Bacha  pour  en  faire  des 
esclaves,  mais  les  lettres  furent  envoyés,  tout  sigillées  encore,  au  Roi. 

On  croit  que  le  Tartare-Kan  commencera  å  faire  Tinvasion  au 
bout  de  quatre  semaiues.  Il  ira  en  personne  vers  Kiew,  et  un  autre 
corps  de  Crim  tåchera  de  percer  en  Moncovie. 

Hier  au  matin  å  buit  beures,  Mr.  le  Chancelier  venait  du  Roi 
pour  me  dire  ces  bonnes  nouvelles  avec  toutes  les  circoustances.  Je 
m'en  allai  d'abord  au  Roi  pour  en  faire  la  félicitation.  en  assurant 
que  Votre  Majesté  en  prendra  tout  le  part  imaginable,  comme  un  de 
ses  plus  sincéres  alliés.  Le  Roi  me  répondit:  »Wir  zweifelu  im  ge- 
ringsten  nicht  an  dem  Könige  von  Preussen.» 

Mr.  le  Chancelier  qui  a  beaucoup  de  confiance  en  moi,  me  fait 
voir  toutes  les  relations  de  Mr.  Friesendorf.  J'avais  donc  lu  entré 
autres  le  memorial  qu'il  avait  présenté  å  Votre  Majesté,  dans  lequel 
ii  demanda  le  secours  promis  dans  le  demier  traité,  comme  aussi  la 
réponse  donnée  par  ordre  de  Votre  Majesté. 

Apres  que  j^avais  fait  voir  å  Mr.  le  Chancelier  l'impo8sibilité  de 
Texécution  et  Tinjustice  de  la  demande,  je  prenais  mon  temps  pour 
en  parler  au  Roi  en  representant  que  Mr.  de  Friesendorf  avait  eu 
tort  de  le  demander  si  mal  å  propos;  qu'il  ne  fut  aucunement  de 
tempore  d'y  songer  seulement,  car  le  moindre  mouvement  en  faveur 
de  la  Suéde  causera  une  entiére  ruine  du  royaume  de  Pruase  qui  est 
ouvert  å  la  discrétion  des  eunemis,  et  si  méme  Votre  Majesté  donne- 
rait  les  6000  hommes  en  question,  ce  serait  trop  peu  pour  tirer  le 
roi  de  Suéde  de  son  embarras,  et  il  ne  serait  que  trop  pour  6ter  les 
moyens  å  Votre  Majesté  de  secourir  un  jour  la  Suéde  solidement, 
puisque  Tétat  et  la  situation  de  ses  affaires  demaudait  un  secours  bien 
plus  fort,  et  qu'il  n'était  pas  du  temps  de  faire  une  chose  å  moitié; 
qu'il  fallait  aussi  avoir  plus  de  circonspection,  avant  que  l'on  entråt 
en  ligue  avec  la  Suéde,  pui8qu'elle  jouait  présentement  de  son  reste 
et  la  moitié  du  Royaume  perdue  ou  ruinée,  en  sorte  qu^il  fut  absolu- 
ment  nécessaire  d'apporter  un  secours  plus  puissant  que  de  6000 
hommes.'  Que,  secondement,  TafEaire  du  roi  Auguste  ne  pouvait  pas 
étre  coiuprise  dans  lé  post  hoc,  étant  une  suite  de  la  guerre  présenté. 

>Ho!  pour  cela»,  répondit  le  Roi,  »on  ne  le  prouvera  pas  jamais.» 

»Je  me  rapporte  au  juste  jugement  de  Votre  Majesté»,  disais-je, 
)car    depuis   que  cet  accident  de  Pultawa  fut  existé,  le  roi  Stanislaus 


268  STRÖDDA   MEDDELANDEN  OCH   AKTSTYCKEN 


avec  rarmée  de  Crassau  abandonnait  la  Pologne  en  toute  bride,  eo 
Borte  qne  ce  Royaume  fut  sans  roi,  å  la  discrétion  des  MoscoTites; 
qne  lå-dessus  le  roi  Auguste,  ponssé  par  los  instances  et  priéres  des 
Grands  de  Pologne  et  par  un  zéle  et  amour  ponr  la  conBer\''ation  d'un 
peuple  dont  il  avait  été  roi,  se  trouva  obligé  de  le  secourif,  pour 
empécher  que  ce  väste  Royaume  ne  fftt  subjugué  par  les  Moscovites, 
et  que  par  la  il  avait  méme  rendu  un  bon  service  å  la  Suéde.» 

»Oui»,  répliqua  le  Roi,  »c'est  un  bon  service,  s^il  remettra  le 
Royaume  entré  les  mains  du  roi  Stanislaus;  et  aussi  a-t-il  commencé 
d'entrer  en  Pologne,  avant  que  Taifaire  de  Pultawa  fut  passée.  Passé 
pour  la  preniiére  excuse!  Mais  la  seconde  n'est  pas  å  accepter  pour 
de  l'argent  comptaut.» 

J'alléguais  ensuite  que  la  possession  de  ville  d'E]bingen  par  les 
ennemis  obligeait  Votre  Majesté  dräller  bride  en  main,  étant  la  clef 
de  la  Prusse,  et  coupait  la  comniunication  avec  la  Marche.  /Si  eette 
place  fut  entré  les  mains  de  Votre  Majesté^  selon  les  promesses  du 
Roi^  on  aurait  eu  les  mains  plus  libres. 

Le  Roi  répondit  que  je  devrais  assurer  Votre  Majesté  que  le 
Roi  tiendra  ce  quil  avait  promis  touchant  cette  ville,  et  il  trouvera 
bion  de  moyen  de  s^en  rendre  mattre, 

Lendemain  Mr.  le  Chancelier  me  disait,  puisque  le  projet  en  ques- 
tion  n'est  pas  gottté  du  Roi  et  ne  sera  jamais  non  plus.  Sa  Majesté 
souhaitait  pourtant  do  convenir  avec  Votre  Majesté  touchant  la  Guerre 
du  Nord,  et  quil  était  juste  que  Votre  Majesté  y  trouvdt  Son  intérét 
et  convenience.  On  s'appliquerait  aussi  pour  en  trouver  les  moyens. 
Que  cela  se  puisse  de  deux  fa9ons.  L^un  d'obliger  la  Saxe  å  don- 
ner  satis/action  å  la  Suede  et  de  le  transporter  sur  Votre  Majesté; 
ou  aussi  quelque  morceau  en  Pologne^  si  Votre  Majesté  voudrait  con- 
tribuer  å  regagner  la  Livonie  Folonaise  pour  la  Pologne,  Mais  que 
l'on  ne  pourrait  pas  le  déterminer,  avaut  que  l'on  en  était  convenu 
avec  le  Stanislas.  En  attendant  Sa  Majesté  ne  deniandait  que  de 
bons  services  sous  la  main  et  indirecte,  comprenant  bien  (que)  la 
situation  des  conjonctures  présentes  ne  permettait  point  de  se  déclarer 
ouvertement. 

L'envoyé  d'Angleterre  a  reyu  ordre  de  sa  Reine  de  représenter 
å  Sa  Majesté  qn'elle  n*avait  pas  eu  jusqu'ici  les  brås  libres  pour  faire 
quelque  chose  pour  la  Suéde;  mais  ayant  plus  de  loisir  présentement 
de  songer  aux  aifaires  du  Nord,  elle  souhaitait  fort  de  convenir  avec 
le  roi  de  Suéde  sur  les  moyens  de  lui  concourir. 

Touchant  la  France  Mr.  le  Chancelier  m*a  encore  assuré  avec 
bien  de  sincérité.  dont  j'ai  lieu  d'ajouter  de  foi,  que  l'on  n'a  pris 
aucunes  mesures  avec  la  France  sur  cette  guerre,  bien  sachant  qu  elle 
n'avait  pas  elle-méme  ni  assez  de  monde  ni  d'argent  pour  se  tirer 
d'affaire,    en    sorte    qu'il    sera  du  temps  perdu  d'y  songer  seulement. 

Il  est  venu  un  bruit  par  la  Pologne  que  les  Moscovites  fussent 
battus  en  Poméranie.  Si  la  nouvelle  sera  confirmée,  la  Porte  sera 
d'autant  plus  animée,  et  la  guerre  sera  infailliblement.  Le  Grand- 
Vizir   present   est  intime  ami  avec  le  Kan  et  le  Bacha  de  Bender,  et 


EOSANDERS  BERÄTTELSER  FRÅN  fiENDER    1712  269 

tou8  lee  deux  sont  fortement  attachés  aux  intéréte  et  desseiDs  du  Roi, 
en  Borte  qtje  l'on  doute  uullement  de  la  fermeté  du  Örand-Vizir. 

Mais  quoi  qu'il  en  soit,  ]e  Roi  ue  sortira  pas  d'ici  avant  le  inois 
de  juin.  C'e8t  presque  une  impossibilité,  car  il  lui  faut  au  moins 
600  000  Tnf  pour  payer  les  deltes  et  pour  remonter  le  peu  de  troupes 
qui  se  trouvent  ici.  Et  quand  TargeDt  y  est,  il  faut  au  moins  deux 
mois  pour  trouver  des  ehevaux,  des  armes  et  des  habits  pour  les* 
dites  troupes.  Et  si  le  Roi  ne  pourra  pas  aller  aux  mois  de  janvier 
et  février,  pendatit  que  les  riviéres  sout  gelées,  avec  une  escorte  de 
Tartares,  ii  lui  faut  rester  jusque  les  spahis  pourront  lui  escorter, 
lesquels  ne  se  mettront  pas  en  campagne,  avant  que  les  herbes  sont 
venues.  En  attendaut  Sa  Majcsté  donuera  ordre  k  Mr.  le  comte  Steu- 
bock  d'agir,  selon  qu'il  trouvera  å  propos  et  selon  les  avantages  qu'il 
pourrait  obtenir  en  Pomérauie  sur  les  ennemis. 

J'aurais  fort  souhaité  d'écrire  plus  souvent,  mais  il  n^est  pas 
nioyen,  puisque  le  Roi  a  défendu  de  ne  pas  envoyer  aucune  pöste, 
avant  que  le  Roi  ordonnerait  lui-méme:  quMl  est  impossible  de  faire 
partir  quelqu'un  sans  sa  permission.  Je  tåcherai  de  partir  d'ici  en 
quelques  jours,  car  j'espére  que  le  Roi  se  résoudra  å  mettre  la  main 
ä  la  plume. 

Je  suis  etc. 


Devant  Bender,  27  novembre. 
Sire, 

Depuis  ma  demiére  du  20  de  novembre  on  n'a  rien  eu  du  nou- 
veau,  sinon  que  les  nouvelles  de  Constantinople  se  contirment  tous 
les  jours  et  l'Empereur  se  déclare  entiérement  pour  le  Roi.  Jusqu^å 
present  l'envoyé  du  Roi  å  Constantinople  mande  que  l'on  travaille 
å  satisfaire  å  la  promesse  d'une  somme  d'argent.  Si  cela  arrive 
avant  Noél,  le  Roi  partira  peut-étre  dans  le  mois  de  janvier,  avec 
Tescorte  du  Tartare-Kan,  lequel  prétend  étre  tout  prét  vers  le  15  du 
décembre. 

Mais  les  nouvelles  de  la  Poméranie  en  décideront,  principalement 
si  coTnte  de  Steinbock  emportera  une  victoire  sur  les  ennemis.  Le 
Roi  en  attend  la  nouvelle  avec  bien  d*impatience.  C'est  bien  la  rai- 
8on  que  l*on  m'arréte  ici. 

J'espére  ainsi  que  dans  six  å  sept  jours  je  saurai  le  terme  de 
ma  rédemption  et  pcut-étre  aussi  des  resolutions  plus  precises. 

Je  suis  etc. 


Devant  Bender,   5   décembre. 
Sire, 

Comme  le  courrier,  chambellan  du  Roi,  å  qui  jVvais  donné 
la  lettre  du  27  de  novembre,  est  reste  par  ordre  du  Roi,  j'ai  dö 
ajouter    les    nouvelles    qui   sont  venues  depuis  de  Constantinople,  qui 


270  STRÖDDA   MBDDBLANDBN  OCH   AKTSTYCKEN 


confirment  non  seulement  la  guerre,  mais  auBsi  que  le  Grand-Sultan 
a  fait  arborer  les  queues  le  15  de  novembre  et  envoyer  les  ordies 
ci-joinis  å  tous  les  Bacha.  L'Eiiipereur  se  rendra  å  Adrianople  avec 
la  nouvelle  lune  du  décembre,  oii  on  a  envoyé  Mr.  Goltz  pour  le 
mettre  ensemble  avec  Cominentoffski,  lequel  y  est  garde  dans  une 
maison  par  les  janissaires.  Le  dit  Commentoffski  a  communiqué  au 
comte  de  Taérlaux  ^  qui  se  trouvait  ici  dans  la  suite  de  KiofEsky, 
qu-il  avait  de  commission  du  roi  Anguste  pour  faire  une  paix  parti- 
culiére   avec   le  roi  de  Suéde.     Mais  on  n'en  a  fait  aucune  attention. 

Hier  arriva  le  kapudschi-baschi  å  Bender  avec  de  12000  bourses 
et  d^autres  presents  pour  le  Roi  et  15  bourses  pour  le  Feldberr  Kioff* 
sky.     Il  viendra  sans  doute  demain  avec  pompe  pour  le  livrer. 

Les  otages  du  Czar  sont  mis  dans  une  cave,  25  piques  ou  auncs 
dessous  Thorizon,  avec  des  chaines  aux  coas  et  pieds,  étant  coucbés 
sur  une  grille  de  fer  sous  laquelle  la  riviére  passé;  mais  Tambassa- 
deur,  qui  est  beau-frére  du  Czar,  est  un  peu  plus  honnéte  traité,  dans 
une  chambre  au   niéme  tour. 

Les  Tartares  commenceront  leurs  courses  en  Moscovie  au  mois 
du  décembre,  et  si  les  affaires  en  Poméranie  iront  bien  pour  le  comte 
Steinbock,  le  Roi  se  mettra  en  chemin  au  mois  de  janvier  avec  nne 
escorte  de  30000  mille  Tartares;  et  comme  la  suite  du  Roi  est  toute 
å  cheval,  je  pourrai  sClrement  passer  avec  eux. 

Mr.  le  Chancelier  m'a  fait  voir  une  relation  de  t  envoyé  Cron- 
strom  ^  et  une  do  Mr.  Palmquist  ^  de  La  Haye^  dans  lesquelles  on 
mande  que  le  roi  de  la  France  a  ordonné  å  ses  ministres  que  quand 
il  viendra  å  déterminer  les  affaires  de  lEmptre,  on  y  devrait  coiu- 
prendre  la  Poméranie  suédoise  et  la  Bréme,  lesquelles  devraient  étre 
évacuées,  avant  que  la  paix  fut  signée;  mais  touchant  taffaire  da 
Nord  on  n'en  fit  aucune  mention. 

J'espére  de  partir  dMci  encore  cette  semaine,  ne  doutant  que  le 
Roi  n'écrive  la  lettre  pour  Votre  Majesté,  comme  il  a  promis. 

Je  suis  etc. 


1713. 

Hochstrassen,   21   janvier. 
Si  re, 

Sa  Majesté  Suédoise  m'a  enfin  dépéché  le  25  du  décerabre; 
mais  les  chemins  et  les  riviéres  qui  de  la  nature  sont  mauvais  et  par 
une  raison  d'état  inipraticables  et  par  la  saison  terribles,  m'ont  em- 
péché  que  je  ne  suis  arrivé  ici  que  le  22  du  janvier,  et  cela  avec 
mille  peines  et  dangers.  Il  me  faut  attendre  ici  la  réponse  de  Mr. 
Bartoldi  ^    si    je    puls   obtenir  une  dispensation  de  la  quarantaine  que 

^  T  ar  lo,  grefve  och  öfverste  vid  Stanislai  garde. 
*  Cronström,  Daniel,  svenskt  sändebud  i  Paris. 
^  Palmqvist,  Johan,  svenskt  sändebud  i  Haag. 
^  Bartholdi,  preussiskt  sändebud  i  Wien. 


EOSANDERS  BERÄTTELSEK  FRÅN  BENDER    1712  271 

Ton    doit    tenir    å    cause    de    la   peste    qui  régne  par-ci  et  par-lå  en 
Hongrie   et  Transylvanie. 

A  dix  lieues  de  Bender  j«  rencontrai  un  courrier  que  le  comte 
Steinbock  avait  dépéché  pour  le  Roi,  lequel  revenait  quelques  jours 
apres  avec  un  autre.  C^est  qui  m'étonna  fort,  soup^onnant  d*abor(l 
quHl  fa]lait  y  étre  quelques  extraordinaires  conjonctures.  Comme  il 
conrait  å  cheval,  il  lui  fut  fort  facile  de  me  devancer;  rnais  quelques 
jours  apres  j'aper9us  une  carrosse,  et  croyant  que  le  general  Taube  ^ 
y  fut,  je  fis  deuiander  ce  qui  passait,  et  mes  gens  avaient  pour  ré- 
ponse  que  le  general  n'y  était  point;  mais  mon  homme  avait  &per9u 
-que  ledit  courrier  avait  été  dans  la  carrosse  et  qu'un  entré  eux  s' était 
•caché,   fumant  du  tabac,  ce  qui  me  paraissait  suspect. 

Mais  ayant  fait  deux  postes,  j^apprends  que  ledit  general  fut 
retoumé  sur  ses  pas,  par  Tordre  que  les  deux  courriers  lui  avaient 
apporté.  Alors  je  ne  doutais  plus  que  le  fumeur  ne  föt  le  roi  Sta- 
uislaus.  Je  montai  d*abord  å  cheval  pour  le  reprendre;  mais  plus 
que  je  lui  approchais,  moins  des  chevaux  me  restérent,  en  sorte  qu'il 
me  fallait  abaudonner  cette  entreprise;  et  on  m^assurait  en  méme 
temps  que  cette  carrosse  avait  pris  le  chemin  vers  la  Valachie,  ce 
qui  me  faisait  douter  de  la  personne  en  question. 

Je  me  retonrnai,  et  je  fis  tant  de  diligence  que  je  repris  le  gene- 
ral Taube  å  Bude;  et  comme  il  est  de  mes  anciens  amis,  il  me  dé- 
oouvrit  le  mystére,  m^avouant  que  le  roi  Stanislaus  et  Schmiegelsky 
y  avaient  été,  dans  le  dessein  pour  aller  å  Bender;  mais  que  par  les 
deux  courriers  il  avait  re9u  contre-ordre,  dont  l'un  était  reste  aupréa 
ledit  Roi,  et  Tautre  doit  aller  au  cointe  Steinbock. 

Le  méme  courrier  avait  dit  que  le  roi  de  Suéde  avait  été  dans 
une  extreme  colere  de  ce  que  le  comte  Steinbock  avait  fabriqué  cette 
entreprise  du  roi  Stanislaa;  car  il  a  voulu  absolument  abdiquer  la 
couronne;  mais  il  a  fallu  retoiimer,  en  sorte  qu'il  enfilera  le  chemin 
par  la  Valachie  et  la  Styrie,  Le  roi  de  Siiede  a  été  dans  une  si 
grande  colere  quil  a  dit  en  se  tirant  par  les  cheveua:  »S'il  ne  veut 
pas  lui,  un  autre  le  sera,  mais  jamais  le  roi  Augusteh 

Ce  sont  les  fruits  de  ces  fréquentes  conférences  dans  lesquelles 
le  comte  Flemming  a  averti  le  comte  Steinbock  de  ne  se  pas  fier  ä 
la  cour  de  Prusse,  en  ayant  aliégué  plusieurs  raisons. 

Le  Roi  de  Suéde  se  mettra,  sans  faute,  en  chemin  au  premier 
jour,  et  les  nou velies  de  la  victoire  sur  les  Danois  le  rendront  plus 
pressant. 

En  trois  semaines  j'e8pére  d'avoir  la  grace  de  me  jeter  aux  pieds 
de  Votre  Majesté,  étant  etc. 


^  Taube,  G.  A.,  baron  och  generallöjtnant,  som  af  Stenbock  skickats 
till  Bender  för  att  aflägga  berättelse,  men  under  vägen  dit  fatt  befallning 
frän  konungen  att  vända  om  och  genast  begifva  sig  till  Stettin  för  att  bi- 
stå. Meyerfelt. 


272  STRÖDDA   MEDDELANDEN   OCH  AKTSTYCKEN 


Stephan  LöMng. 

Den  1  mars  1742  är  en  märkelsedag  i  det  på  uesa  och  mot- 
gångar rika  krig,  som  Hattarna  tillställt  för  att  åstadkomma  en 
statshvälfning  i  Ryssland  och  i  det  därigenom  grumlade  vattnet  fiska 
tillbaka  de  provinser,  som  Karl  XII  låtit  tsar  Peter  sig  fråntaga. 
Fyra  dagar  förut  hade  generalen  grefve  Lewenhaupt  mottagit  ett 
bref  från  befälhafvaren  öfver  den  ryska  hären,  hvari  tiilkännagafs, 
att  det  stillestånd,  som  Lewenhaupt  efter  revolutionen  i  Petersburg 
på  enträgen  begäran  af  franske  ambassadören  därstädes  hade  be» 
viljat,  nu  skulle  upphöra  och  fientligheterua  inom  tre  dagar  åter 
taga  sin  början.  Därpå  kom  det  ena  budskapet  efter  det  andra  om 
ryssarnes  antag  med  öfvermäktiga  truppmassor,  som  inom  få  dagar 
skulle  vara  den  lilla  svenska  hären  vid  Fredrikshamn  inpå  lifvet. 

Lewenhaupt  sammankallade  nu  den  I  mars  sina  högre  officerare,, 
meddelade  dem  de  underrättelser,  han  fått,  och  begärde  deras  rå<L 
Rådslagen  blefvo  ytterst  klenmodiga  och  likaså  besluten:  att  sända 
en  öfverste  den  antågande  fienden  till  mötes  för  att  söka  utverka 
en  förlängning  af  vapenhvilan,  och  därjämte  att  uppbåda  de  i  vinter- 
kvarter förlagda  regementena  till  frammarsch  mot  Fredrikshamn. 
Det  förra  var  ett  moraliskt  nederlag  af  oberäkneliga  följder;  det 
senare  nedsatte  betydligt  härens  stridsduglighet  för  det  kommande 
sommarfälttåget. 

Allt  detta  var  nu  närmast  en  följd  af  de  falska  underrättelser^ 
som  Lewenhaupt  fått  om  fiendens  anry ekande;  och  det  bör  därför 
vara  af  vikt  att  söka  utreda,  huru  dessa  underrättelser  blifvit  honom 
bibragta.  De  hade  kommit  dels  genom  bref  från  de  svenska  fån* 
garne  i  Petersburg,  dels  genom  resande  från  den  ryska  hufvudstaden, 
som  berättade,  hvad  de  sade  sig  där  hafva  hört  om  krigstillredel- 
serna.  Mer  än  på  dessas  ord,  hvilka  ju  egentligen  blott  återgåfvo 
de  rykten,  som  ryssarne  själfva  ville  utbreda,  tyckes  Lewenhaupt 
hafva  lagt  vikt .  på  den  rapport,  som  han  fick  af  en  van  och  djärf 
partigängare,  kapten  Löfving,  hvilken  han,  efter  de  nämnda  resan- 
denas ankomst,  hade  skickat  ut  för  att  skaffa  ljus  öfver  dessas  be- 
rättelser. Löfvings  rapport  har  därför  en  ganska  stor  betydelse  för 
detta  krigs  historia  och  för  Lewenhaupts  egen;  och  det  skulle  vara 
af  intresse,  om  man  kunde  med  säkerhet  återgifva  dess  innehåll. 
Men  så  är  icke  händelsen. 

Uti  den  relation  öfver  kampanjen  i  Finland,  som  Lewenhaupt 
sedermera  afgaf  till  R.  St:s  kommission,  säger  han,  att  Löfving 
berättat,  att  »han  själf  med  sina  egna  ögon  sett  ryska  arméen, 
och  att  regementena  uti  en  filé,  allt  som  de  öfver  isen  ifrån  Peters- 
burg och  ingermanländska  sidan  till  Viborg  ankommo,  marscherade 
genom  staden,  och  att  han  sett  början  af  infanterikolonnen  redan  vid 
Yxepää,  och  att  avantgarden  af  arméen  den  1  mars  skulle  stå  vid 
Wilajoki».    Man  har  tyckt,  att  en  högste  befälhafvares  uppgift  öfver 


STBPHAN  LÖPVING  273 


innehållet  af  en  till  honom  afgifven  rapport  borde  äga  vitsord;  och 
Lewenhaupts  ord  hafva  blifvit  trodda  äfven  af  nyare  författare.^ 
Vore  de  sanna,  skulle  Löfving  hafva  gjort  sig  skyldig  till  uppsåtlig 
lögn  i  afsikt  att  vilseleda  sin  general;  och  man  har  med  förundran 
frågat  sig,  huru  han  till  slut  kunnat  undgå  det  straff,  som  en  så 
svart  gärning  med  rätta  kräfde. 

Lewenhaupts  uppgift  tyckes  vinna  stöd  från  ett  annat  hög- 
officiellt  håll.  När  generalauditören  Wefverstedt  hemkom  från  det 
finska  fälttåget,  tillspordes  han  af  regeringen  om  förhållandet  med 
Löfvings  arrestering.  Han  svarade,  att  han  ej  hade  examinerat  Löf- 
ving, ej  heller  varit  närvarande,  då  det  skedde,  emedan  han  då  legat 
sjuk  i  Borgå;  men  det  »skall  så  hänga  tillsamman»,  att  Löfving  först 
hos  öfverste  Wrangel  i  öfverstelöjtnant  Mörners  närvaro  sagt  sig 
hafva  sett  9,000  man  af  ryssarnes  förtrupper,  med  hvilken  rapport 
han  strax  skyndade  till  general-en-chef.  —  Ehuru  generalauditören 
vid  tillfället  icke  talade  såsom  åhöra  vittne,  så  kan  man  dock  af 
hans  höga  ämbetsställning  vänta,  att  han  ej  till  Kungl.  Maj:t  fram- 
burit något,  som  han  icke  ansett  vara  väl  grundadt.  (Rådspr.  den 
17  aug.  1742.) 

Men  skäl  finnes  dock  att  tro,  det  Lewenhaupts  ofvan  återgifna 
framställning,  äfven  med  det  stöd  den  tyckes  få  af  generalauditörens 
ord,  likväl  icke  är  rätt  sanningsenlig. 

Bland  den  till  rannsakning  öfver  anklagelserna  mot  Lagercrantz 
1742  nedsatta  kommissionens  handlingar  finnes  det  första  brefvet, 
hvari  Lewenhaupt  lämnar  Kungl.  Maj:t  underrättelse  om  händelserna 
den  1  mars.  Vid  detta  bref  är  biland  en  med  samma  hand  fadju- 
tanten  frih.  Ulrik  Scheffers)  skrifven  redogörelse  för  de  underrättel- 
ser, som  inlupit  genom  baron  v.  Mengden,  grefve  Henning  Gyllenborg, 
chevalier  Crespy  och  kapten  Löfving.  Där  talas  icke  allenast  icke 
om  att  Löfving  skulle  hafva  sagt  sig  »med  egna  ögon»  hafva  sett 
tienderna;  utan  där  heter  ock,  att  Löfving  »sagt  sig  hafva  varit  ända 
till  Wilajoki»  —  alltså  icke  längre  bort;  hvilket  utesluter  möjlig- 
heten, att  han  kunnat  berätta  sig  med  egna  ögon  hafva  sett  ryska 
trapper,  h vilkas  främsta  spetsar  först  samma  dags  afton  skulle  dit 
framkomma. 

Denna  nu  nämnda  till  Kungl.  Maj:t  insända  berättelse  synes 
vara  den  trovärdigaste,  som  vi  äga  om  innehållet  af  Löfvings  rap- 
port, och  den  öfverensstämmer  med  hvad  som  finnes  antecknadt  i 
den  vid  högkvarteret  förda  journalen.  Enligt  nämnda  skrifvelse  har 
Löfving,  utsänd  af  general-en-chef  att  rekognoscera,  vid  återkomsten 
den  1  mars  »inbragt  den  berättelsen,  att  fiendens  regementen,  allt 
som  de  ankommo  till  Viborg,  defilerade  genom  staden,  att  deras 
förtrupp  redan  den  28  febr.  stått  i  Yksepää  och  följande  afton  vän- 
tades till  Wilajoki».  Hur  Löfving  fått  dessa  underrättelser,  därom 
nämner    den    knapphändiga    skrifvelsen    intet.     Då,  såsom  ofvan  är 

*  T.  ex.  Tengberg,  Bidr.  till  hist.  om  Sveriges  krig  med  Ryssland 
1741—43,  II,  52.  Malmström,  Sveriges  polit.  historia  från  konung  Karl 
XII:8  död  till  statshvälfningen  1772  (första  uppl.),  II,  349. 


1 


274  STRÖDDA   MBDDBLANDEN  OCH   AKTSTYCKEN 


anmärkt,  ban  icke  kunnat  åberopa  sina  egna  ögons  intyg,  har  han 
väl  grundat  dem  på  utsagor  af  allmogen  i  nejden  eller  af  utsända 
spejare.  Dessa  underrättelser  voro  till  största  delen  sanningslösa; 
men  det  anseende,  Löfving  åtnjöt  såsom  en  skicklig  och  tillförlitlig 
]£unskapare,  gaf  dem  i  Lewenhaupts  och  hans  officerares  ögon  en 
vikt,  som  de  ej  förtjänade,  och  bidrog  väsentligen  till  de  modstulna 
beslut,  som  i  krigskonseljen  fattades. 

Att  Löfving  på  den  dagen  gjorde  sitt  fädernesland  stor  skada, 
kan  icke  bestridas.  Var  han  då  en  förrädare?  Hvad  veta  vi  om 
Lans  föregående  och  följande  lif? 

Stephan  Löfving  var  född  i  Narva  1689  och  hade  ifrån  1710 
tumlat  om  i  de  gränsfejder,  som  ödelade  Karelen  och  Finland,  hade 
efter  hand  fått  fänriks-,  löjtnants-  och  kaptensfullmakter  men,  såsom 
han  själf  klagar,  aldrig  någon  lön  och  synes  endast  en  kort  tid  hafva 
varit  anställd  vid  någon  fast  kår.  Ty  han  har  egentligen,  om  icke 
uteslutande,  blifvit  använd  eller  på  egen  hand  verkat  såsom  parti- 
gängare  på  ströftåg,  rekognosceringar,  plötsliga  öfverfall  o.  dyl.,  och 
han  förvärfvade  genom  sådana  det  lilla  krigets  bragder  rykte  och  be- 
röm såsom  en  djärf,  förslagen  och  pålitlig  man.  Efter  det  stora 
nordiska  krigets  slut  kom  för  honom  en  tid  af  stort  betryck.  Han 
skulle  försöka  sig  såsom  landtbrukare  i  det  ödelagda  Finland;  han 
tog  ett  arrende,  men  det  misslyckades:  redan  om  ett  år  måste  han 
gå  från  gård  och  grund.  Nu  tyckes  han  några  år  hafva  flackat  om- 
kring i  Finland,  lefvande  på  sina  vänner,  emellanåt  bestormande 
regeringen  med  fruktlösa  ansökningar  om  någon  fast  beställning  med 
lön  eller  åtminstone  om  likvidation  för  sina  innestående  fälttrakta- 
menten. Missnöjd  begaf  han  sig  1731  till  Holstein,  där  hertig  Karl 
Fredrik  beviljade  honom  en  pension  på  900  d.  k.m.  årligen,  och 
general  Stenflycht  tillvägabragte  ett  sammanskott  åt  honom,  som  in- 
bragte  70  dukater.  Pensionen  utgick  i  fem  år.  Vi  veta  icke,  när 
han  återvände  till  Finland  eller  när  han  fick  ett  kronohemman  i 
Nyland  sig  anslaget;  men  hans  ställning  var  i  slutet  af  1730-talet 
därigenom  förbättrad,  åtminstone  så  att  han  ägde  fast  hemvist.  Ej 
heller  känna  vi,  i  hvilka  förbindelser  han  vid  denna  tid  stod  eller 
i  hvilkens  ärenden  han  1739  och  1740  »blef  brukad  i  en  angelägen 
resa  till  Ryssland».^ 

Det  nya  kriget  med  Ryssland  gaf  åter  utrymme  och  erkännande 
åt  en  man  med  Löfvings  egenskaper  och  erfarenhet.  Sekreta  utskot- 
tet skyndade  på  Lagercrantz'  förslag  långt  före  krigsförklaringen  att 
försäkra  hären  om  Löfvings  tjänster.  Rörande  hans  verksamhet  under 
förra  delen  af  kriget  veta  vi  just  ingenting.  Kom  så  den  olyckliga 
1  mars.  Att  de  underrättelser,  som  Löfving  då  inbragt,  voro  falska, 
det  blef  snart  klart  för  Lewenhaupt;  och  han  fann  skäligt  att  låta 
fängsla    Löfving    och    skicka  honom  i  strängt  förvar  till  Tavastehus 

^  Handlingar  i  R.A.  Biographica.  —  Löfvings  journal,  tryckt  af  Yrjö 
Koskinen  i  Ison  Vihan  Historiaan.  —  Artikeln  LöfvinK  i  Nord.  Familjebok, 
undertecknad  M.  G.  S.  —  Tidn.  utg.  af  ett  sällskap  i  Abo  1778,  n:r  17.  — 
Meddelanden  af  herr  prof.  Schybergson. 


STEPHAN  LÖFVING  275 


fästning.  Där  blef  han  enligt  egen  berättelse  i  tjugu  veckors  tid 
kvai*bållen  i  det  hårdaste  fängelse  utan  att  ställas  under  rannsakan 
och  dom  för  hvad  han  brutit.  Det  tycktes,  som  om  Lewenhaupt 
^lörat  bort  honom  eller  ock  ansett  skyndsam  rättskipning  icke  vara 
af  någon  vikt.  Regeringen  i  Stockholm  glömde  honom  icke.  När 
krigets  gång  syntes  båda,  att  fienden  möjligen  kunde  blifva  herre  i 
landet,  sändes  befallning,  att  Löfving  skulle  föras  öfver  till  Sverige. 
Befallningen  kom  för  sent;  men  Löfving  sörjde  själf  för  sin  säker- 
het :  natten  innan  Tavastehus  uppgafs  åt  ryssarne,  fann  Löfving  till- 
fäUe  att  rymma  därifrån;  genom  många  faror  och  äfventyr  räddade 
han  sig  med  hustru  och  barn  öfver  till  Sverige,  lämnande  gård  och 
lösören  till  rof  åt  fienden. 

Klart  synes  häraf,  att  Löfving  åtminstone  icke  stått  i  någon 
brottslig  förbindelse  med  ryssame.  Vill  man  därför  icke  tro,  att 
den  '  gamle  och  sluge  partigängareu  låtit  alldeles  narra  sig  af  all- 
mogens prat,  då  han  den  1  mars  afgaf  sin  oriktiga  rapport  till 
Lewenhaupt,  så  återstår  den  misstanken,  att  han  handlat  i  något 
slags  samförstånd  med  de  ränksmidare  vid  hären,  som  önskade  nå- 
gon anledning  för  krigsbefälet  att  fatta  politiska  beslut  och  komma 
i  underhandling  med  fienden,  och  att  möjligen  hans  gamla  förbin- 
delser med  Holstein  och  det  holsteinska  partiet  härvid  varit  verk- 
samma. £n  sådan  misstanke  är  icke  oförenlig  med  det  sätt,  hvarpå 
Löfvings  sak  framdeles  behandlades. 

När  Löfving  ankom  till  Stockholm,  var  den  förre  general-en- 
cfaef,  som  låtit  fängsla  honom,  själf  en  fånge,  ställd  inför  general- 
krigsrätt. Ingen  tänkte  på  åtalet  mot  Löfving;  i  stället  blef  han 
förekallad  i  Nedre  justitie-revisionen  och  tillsagd  att  till  Kungl.  Maj:t 
inkomma  med  de  besvär,  han  kunde  hafva  att  anföra  mot  Lewen- 
haupt. Löfving  hade  redan  förut  till  ständerna  inlämnat  en  klago- 
skrift öfver  Lewenhaupt  med  begäran  om  upprättelse ;  af  denna  skrift 
lämnades  nu  en  afskrift  till  Kungl.  Maj:t  jämte  begäran  om  rann- 
sakan öfver  de  brott,  för  hvilka  han  af  Lewenhaupt  angifvits.  Saken 
tycktes  således  vara  bragt  å  hane  på  tillräckligt  många  håll;  och 
likväl  blef  ingenting  däraf.  Vid  riksdagen  funnos  väl  många  in- 
flytelserika män,  som  icke  just  kunde  önska,  att  man  skulle  röra 
för  mycket  i  händelserna  af  den  1  mars.  Löfving  själf  kunde  knap- 
past vara  synnerligen  angelägen  därom.  Dessutom  fann  han  sig  för- 
modligen icke  särdeles  väl  till  mods  vid  riksdagen,  där  han,  själf 
icke  riksdagsman,  blott  hade  en  supplikants  tråkiga  ställning  och 
sannolikt  ingenting  att  lefva  utaf,  under  det  att  det  lilla  kriget 
brann  i  gränsorterna  och  lockade  honom  med  äfventyr  och  byte. 
Så  hände,  att  han  i  slutet  af  februari  1743  lämnade  Stockholm  och 
den  B  mars  inställde  sig  i  Tomeå  hos  den  tappre  generalmajor 
Freudenfeldt,  medförande  ett  bref  från  Kungl.  Maj:t,  att  han  skulle 
använda»,  när  tillfälle  därtill  gåfves.  Ja,  det  lät  ej  länge  vänta  på 
tig.  Freudenfeldt  fick  snart  berätta,  att  Löfving  »varit  ihop  med 
kosackerna»,  nedhuggit  några,  tagit  andra  till  fånga,  hemfört  150 
tunnor   mjöl  m.  m.     Det  sista  uppdrag,  som  han  fick  af  Freuden- 


^ 


276  STRÖDDA   MEDDELANDEN  OOH   AKTSTYCKEN 


fel  dt,  var  att  med  100  man  gå  öfver  till  Karlön  utanför  Uleåborg 
för  att  borttaga  de  förråd,  som  ryssarne  där  samlat.  Medan  Löf- 
ving  därmed  var  sysselsatt,  kommo  ryssarne  öfver  honom  med  SCO 
man  från  Uleåborg,  men  det  lyckades  honom  att  slå  dem  med  stor 
förlust  tillbaka  till  sina  båtar.  Följande  dag  återkom  Lofving 
lyckligen  till  hufvudstyrkan.  Han  emottogs  ej  mer  af  Freuden- 
feldt.  Denne  hade  några  dagar  förat  omkommit  i  drifisen  atanför 
Karlön,  dit  han  ämnat  sig  för  att  taga  Löfving  och  hans  nianskap 
ombord. 

Löfving  stannade  vid  kommenderingcn  i  Österbotten,  så  länge 
det  ryska  kriget  varade.  Knappt  var  det  slut,  förrän  hans  tjänst 
ansågs  nödig  på  annat  håll.  Från  Danmark  hotade  nämligen  krig; 
och  Sekreta  utskottet  beslöt  (4  aug.),  att  Löfving  skulle  med  det 
allra  förata  nedsändas  till  den  förmodade  skådeplatsen  för  det  nya 
kriget  för  att  i  tid  göra  sig  underkunnig  om  orternas  belägen- 
het, vägar  och  stigar.  Af  detta  krig  blef  emellertid  ingenting,  och 
ingenting  är  heller  kändt  om  Löfvings  verksamhet  vid  förberedel- 
serna. 

Innan  Löfving  i  febr.   begaf  sig  till  krigsskådeplatsen  i  Öster- 
botten,   hade    han    ur  konungens  kansli  återtagit  sin  dit  inlämnade 
klagoskrift  mot  Lewenhaupt;  huruvida  han  likaledes  återtagit  klago- 
skrifterna till  ständerna,  kunna  vi  icke  säga.     Men  saken  vidrördes 
ej    vidare.     I   justitiekanslerns    anklagelseskrifter    mot    Lewenhaupt 
framhållas  ett  par  andra  fall,  då  personer  blifvit  godtyckligt  arreste- 
rade, men  om  Löfving  namnes  intet.    Kanske  fann  man,  att  Lewen- 
haupts    åtgärd    mot  honom  icke  saknade  skäl;  kanske  ock  att  man 
ej  behöfde  med  denna  sak  förlänga  rannsakningen,  då  fällande  dom- 
skäl därförutan  funnos  i  mängd.    Men  mot  slutet  af  riksdagen  fästes 
uppmärksamheten  åter  på  Löfving.     Hans  hustru,  Helena  Uggla,  in- 
kom med  en  böneskrift  om  understöd  i  det  betryck,  hvari  hon  och 
hennes    barn    blifvit    bragta    genom  flykten  från  det  finska  henunet 
till  Sverige.     Denna  böneskrift  kom  ej   att  gå  de  vanliga  vägarna; 
en  finsk  riksdagsman,  rådman  Wechter,  tog  den  om  hand,  föredrog 
den  i  sitt  stånd  och  vann  dess  bifall,  hvarefter  borgareståndet  an- 
befallde den  hos  de  andra  stånden.     Bönderna,  åberopande  Löfvings 
tappra  bedrifter  i  Österbotten  och  hans  ^»lidande»  i  Finland,  tillade 
en    rekommendation    för  honom  själf  till  någon  »majors-  eller  kom- 
mendantsbeställning»;   och    så  kom  en  R.  St:rs  skrifvelse  till  stånd 
af   den    12   sept.   1743,  hvarigenom  Löfvings  hustru  fick  en  nåde- 
gåfva    af    100  d.  s.m.  och  han  själf  hos  Kungl.  Maj:t.  förordades 
att    vid    tillfälle    njuta    befordran    »efter   dess    ägande    förtjänsten 
—   allt    af    det    skäl,    att    R.    St.    hade    sig   bekant,    att    Löfving 
aflagt  prof  af  tapperhet  och  trohet  .  .  .  och  gjort  sig  väl  förtjänt  af 
befordran. 

Då  denna  skrifvelse  icke  grundade  sig  på  någon  undersökning 
om  de  beskyllningar,  som  Lewenhaupt  mot  Löfving  framställt,  kan 
den  icke  skattas  såsom  någon  dom  öfver  dem,  endast  såsom  ett  be- 
vis, att  det  allmänna  tänkesättet  var  för  Löfving  gynnsamt. 


STBPHAN  LÖFVINO  277 


Han  sökte  nu  att  komina  i  åtnjutande  af  den  befordran,  söm 
ständerna  unnat  honom;  men  det  gick  trögt.  Ändtligen  den  4  aug. 
1747  beviljades  honom  fullmakt  på  majors  heder  och  karakter, 
men  icke  lön,  icke  det  kommendantskap,  som  han  så  ifrigt  efter- 
sträfvat. 

När  denna  majorsfullmakt  gafs,  befann  sig  Löfving  midt  uppe 
uti  en  politisk  intrig  af  tämligen  tvetydig  art.  Han  hade  under 
riksdagen  1747  kommit  öfver  från  Finland  till  Stockholm  och  sökte 
där  komma  i  beröring  med  den  ryska  beskickningen.  Först  hade 
han  gjort  bekantskap  med  en  af  dess  tolkar.  Genom  denne  fick  han 
någon  kännedom  om  riksrådet  Åkerhielms  nattliga  möten  med  ambassa- 
dören frih.  v.  Korff.  Enligt  sin  egen  berättelse  har  han  däraf  tagit 
sig  anledning  att  göra  nämnde  rådsherre  föreställningar  dels  munt- 
ligen  dels  ock  genom  en  skrift,  hvarom  han  sedermera,  ovisst  af 
hvilken  anledning  eller  i  hvilken  afsikt,  afgifvit  förklaring  till  justitie- 
kanslern  Löwenhielm.  Men  längtande  efter  större  verk  har  han  satt 
sig  i  förbindelse  med  den  ryske  sekreteraren  Simolin  och  genom 
honom  fått  företräde  hos  ambassadören  själf.  Enligt  dennes  berät- 
telse till  sitt  hof  har  Löfving  för  honom  bittert  beklagat  sig  öfver 
den  svenska  regeringens  likgiltighet  för  hans  betryck  och  otacksam- 
faet  för  hans  tjänster;  man  hade  väl  gifvit  honom  majorstitel  mén 
ingen  lön;  han  erbjöd  nu  sin  tjänst  åt  Byss.and  och  framhöll,  huru 
stor  nytta  han  skulle  kunna  göra  detta  rike  i  ett  blif vande  krig, 
då  han  kände  alla  vägar  och  stigar  i  Finland;  han  kunde  då 
t.  ex.  uppbränna  hela  den  svenska  skärgårdsflottan.  Frih.  v.  Korff 
vågade  ej  fullt  tro  honom,  och  det  kom  ej  till  någon  uppgörelse. 
Löfving  lämnade  såsom  förstling  af  sitt  nit  en  promemoria  öfver 
Sveriges  stridskrafter,  som  förmodligen  icke  innehöll  något  nytt  för 
de  ryska  myndigheterna;  han  önskade  resa  till  Petersburg  och 
begärde  pass  därtill  af  v.  Korff,  hvilket  denne  dock  undandrog  sig 
att  gifva. 

Två  dagar  tidigare  än  v.  Korffs  depesch  härom  är  den  för  sven- 
ska ögon  ämnade  berättelse  dagtecknad,  som  Löfving  om  samma  sak 
afgifvit  till  någon,  som  han  kallar  »Eders  Excellence».  Här  säger 
han,  att  hans  enda  syftemål  med  besöket  hos  v.  Korff  varit  att  »er- 
fara, hvad  tankar  Ryssland  nu  hyste,  sedan  vår  öfverhet  ingått  den 
preussiska  alliansen»;  v.  Korff  hade  frågat  honom,  om  han  ville  af- 
lägga  ed  att  verkställa  det  som  kunde  honom  betros  och  sedan  fara  till 
Petersburg  med  rekommendationsbref  till  premierministern;  men,  säger 
Löfving,  :»hvad  den  af  Korff  begärda  ed  vidkommer,  så  åstundar  jag 
det  ej  att  göra,  änskönt  jag  därigenom  kunskap  frambringa  kunde; 
höga  öfverheten  lär  ej  heller  gifva  bifall  därtill,  fast  mindre  mig 
det  pålägga;  men  allt  hvad  jag  utan  själsfara  kan  verkställa,  skall 
jag  med  undersåtlig  trohet  eftersträfva» ;  han  åstundade  nu  icke  mer 
att  komma  till  tals  med  v.  Korff  eller  hans  sekreterare  utan  ville  om 
några  dagar  resa  hem  till  sitt  »ruinerade  kronohemman^  och  bön- 
föll,  att  »Ed.  Exc.»  täcktes  hos  »riksens  höga  herrar  sekreta  leda- 
möter» utverka  åt  honom  någon  hjälp  till  att  betala  de  skulder,  han 


278  STRÖDDA  MBDDELANDBN  OLH   AKTSTYCKEN 


ådragit  sig  genom  utgifter  till  den  ryske  tolken  m.  m.,  samt  någon 
liten  respenning.^ 

Håra  denna  Löfvings  berättelse  apptogs  af  dem,  för  hvilka  den 
var  ämnad,  är  oss  icke  bekant.  Det  rätta  sammanhanget  af  hans 
förhandlingar  med  v.  Korff  är  ock^å  oklart.  Det  ser  ut,  som  om 
han  inlåtit  sig  i  dessa  för  att  försöka,  hvad  han  på  detta  håll  kunde 
tl&rtjäna;  men  att  han  funnit  y.  Korff  mindre  lättrogen  och  frikostig, 
än  han  hoppats,  och  dessutom  afskräckts  af  den  ed,  som  ryssen  for- 
drade, och  att  han  då  tyckt  det  vara  bäst  att  uppenbara  alltsammans 
för  sin  egen  regering  i  hopp  att  därigenom  få  åtminstone  sina  ut- 
gifter ersatta.  Hade  han  drifvits  endast  af  lust  att  upptäcka  Ryss- 
lands planer,  så  skulle  han  väl,  tyckes  det,  hafva  meddelat  något 
därom  förrän  i  den  stund,  då  han  fann  sin  afsikt  förfelad  och  stod 
färdig  att  resa  ifrån  alltsammans  —  2  månader  efter  hans  första 
besök  hos  v.  Korff.  —  Men  det  är  ju  dock  en  möjlighet,  att  han 
handlat  med  någon  svensk  vederbörandes  vetskap  och  samråd,  ehnm 
några  spår  däraf  ej  uppdagats.  I  denna  väfnad  af  lögn  och  svek 
är  det  ej  lätt  att  urskilja  trådarna. 

Om  Löfvings  senare  öden  veta  vi  blott,  att  han  1752  af  rege- 
ringen fick  en  lifstidspension  af  120  d.  s.m.  samt  att  han  1777 
dött  i  Borgå.  Han  uppnådde  således  efter  alla  sina  lifsfarliga  äfven- 
tyr  en  ålder  af  88  år. 

Vi  hafva  icke  lyckats  att  åstadkomma  någon  fullt  klar  och 
säker  bild  af  Stephan  Löfving.  Än  mindre  kunna  vi  säga,  att  denna 
bild  är  tilltalande.  Han  var  en  man,  som  man  kan  tilltro  hvarje- 
handa  —  blott  icke  feghet.  Under  allt  sitt  blodiga  äfventyrarlif, 
sin  våldsamma  framfart  mot  både  landsmän  och  fiender  bevarade  han 
dock  en  viss  känsla  af  religiositet;  därom  vittnar  ej  blott  hans  ofvan 
nämnda  motvilja  för  en  falsk  ed,  utan  ock  åtskilliga  uttalanden  i 
hans  journal  öfver  sina  äfventyr  under  den  stora  ofreden. 


1  v.  Korffs  depesch  d.  23  okt.  1747,  i  af  skrift  benäget  meddelad  af  herr 
prof.  Harald  Hjärne.  Jfr  Danielson,  Die  nordieche  Prage  p.  423.  Löf- 
vings >Aller  underdän-  ödmjukaste  Memorial»  d.  21  okt.  1747  i  E.A.  hland 
»Särskilda  och  hemliga  protocoUer  hållna  i  R.  St.  Commission»  1747  utan 
påskrift  att  vara  någorstädes  appläst.  Om  Löfvings  angifvelse  mot  Åke^ 
hielm  se  Sv.  Hist.  Tidskr.  1894,  s.  15. 

C.  G.  M. 


SMÄRRE  KRITISKA   OCH   HISTORISKA  OTLYFKTER  279 


Smärre  kritiska  och  historiska  utflykter.^ 

12. 
Ett  par  anmärkningar  om  1687  års  riksdag. 

Wingqvist  anför  i  sin  bok  »Om  svenska  representationen» 
s.  108,  att  denna  riksdag  är  märkvärdig  genom  en  föreskrift  i  riks- 
dagspropositionen, ^som  åsyftar  att  återföra  i  bruk  det  i  lagboken 
föreskrifna  omröstningssättet  efter  lagsagor».  Efter  ständerna  ej  hvar 
och  en  kunde  frambära  sin  mening,  vore  konungen  tillfreds  därmed 
och  befallde,  att  de  skulle  rådgöra  med  lagmannen  och  de  förnämste 
i  hvar  lagsaga  jämte  häradshöfdingarne,  »genom  hvilkas  ord  och  tro- 
lofven  alla  edra  förfäder,  I  och  edra  efterkommande  hafva  varit, 
åro  och  blifva  konungen  och  kronan  förbundne  och  edsvurne  som 
lagboken  utvisar».  När  de  rådgjort  om  sakerna  med  dem  och  be- 
slutat efter  sitt  sinne,  skulle  de,  själfva  närvarande,  gifva  konungen 
skäliga  svar  genom  lagmännen,  »den  först,  som  första  rösten  äger, 
och  sedan  hvar  lagman  efter  annan,  efter  som  sättes  och  namnes  i 
lagboken.» 

Föreskriften  är  onekligen  märkvärdig  såsom  ett  försök  att 
organisera  och  lagliggöra  den  svenska  riksdagens  vid  sidan  af  lagen 
framvuxna  verksamhet  genom  att  i  den  införa  de  af  landslagen  vid 
konungaval  föreskrifna  formerna.  Häradshöfdingarne  nämnas  visser- 
ligen icke  i  lagen;  det  är  sålunda  något  nytt,  ehuru  tidigare  före- 
dömen icke  saknas  —  och  vid  deras  närvaro  fäster  propositionen 
synbarligen  vikt.  Lagmän  och  flertalet  häradshöfdingar  voro  vid 
den  tiden  frälsemän;  åt  organisationen  gafs,  kunde  det  tyckas,  en 
aristokratisk  färgskiftning,^  —  om  afsiktligt  eller  oafsiktligt  är  ej 
godt  att  säga,  och  detsamma  kan  det  på  visst  sätt  vara,  ty  den  har 
aldrig  varit  4;illämpad.  Det  hela  inskränker  sig  till  ett  förslag,  ehuru 
det  äfven  som  sådant  har  intresse. 

Det  är  kändt,  att  förhållandet  mellan  konung  Johan  och  hans> 
broder  hertig  Karl  efter  1582  års  riksdag  småningom  tillspetsades 
så,  att  en  öppen  brytning  tycktes  vara  förestående.  Redan  1585 
hade  rådet,  som  bekant,  föreslagit  en  skiljedomstol  bildad  af  alla 
lagmän,  biskopar,  kaniker  och  domprostar,  fyra  adelspersoner  »af 
hvar  landsända»,  ryttmästare,  fänrik  och  fyra  ryttare  under  hvar 
fana,  höfvitsmännen  och  lika  många  under  hvar  knektefänika,  4  hä- 
radshöfdingar af  hvar  landsända,  underlagmännen  från  Norrland, 
fyra  män  från  hvar  stad,  fyra  präster  från  hvar  landsända,  fyra  af 
nämnden    från    större  och  två  från  mindre  härad.     Slutligen  beslöt 

»  Jfr.  Hist.  Tidskrift  1895,  s.  208. 

^  Propositionen  tyckes  förutsätta  enhällighet  mellan  lagmännen  och 
landsmännen. 


280  STRÖDDA   MEDDELANDEN  OCH  AKTSTYCKEN 


konungen  att  draga  frågan  inför  ständerna,  ocb  häri  låg  förnämsta 
orsaken  till  deras  sammankallande  1587.  Emellertid  pågingo  ända 
sedan  hösten  föregående  år  underhandlingar  mellan  bröderna,  och 
dessa  fortsattes  i  Vadstena  i  januari,  så  att,  när  ständerna  omsider 
allmänt  samlades,  den  2  febr.  —  den  enda  allmänna  sammankomst 
som  omtalas  —  synes  enighet  i  de  väsentligaste  punkterna  ha  uppnåtts. 
Det  behöfdes  sålunda  icke  att  draga  tvistefrågan  inför  rikets  stän- 
der. Man  har  om  sammanträdet  tvenne  i  det  hela  öfverensståm- 
mande  berättelser.  Konungen  uppträdde,  såsom  han  plägade,  med 
ett  stort  tal  —  äfven  Johan  III  ägde  släktens  vältalighet.  Han  be- 
rörde utförligt  den  utrikes  politiken,  förhållandet  till  Danmark,  men 
isynnerhet  det  ryska  kriget,  som  för  ögonblicket  var  genom  stille- 
stånd  afbrutet,  bedjande  ständerna  om  fortsatt  hjälp,  ifall  sådan  mot 
moskoviten  åter  skulle  behöfvas.  Han  började  därefter  tala  om  sitt 
förhållande  till  brodern,  ti llkännagif vande,  att  de  nu  voro  förlikte, 
hvilket  hertigen  också  för  sin  del  förklarade.  Konungen  tog  där- 
efter åter  till  ordet  samt  affordrade  ständerna  en  förnyad  muntlig 
trohetsförsäkran  till  hans  son,  hertig  Sigismund,  h varefter  han  hem- 
förlofvade  dem. 

Huru  förhåller  sig  nu  till  detta  så  skildrade  förlopp  den  af 
Wingqvist  anförda  propositionen?  Den  föreligger  i  en  samtida  hand- 
skrift med  rättelser  och  tillägg  hufvudsakligen  af  Erik  Sparres  hand. 
Den  börjar  med  en  hälsning  till  ständerna,  motiverar  bruket  att 
sammankalla  allmänna  riksdagar,  hvarpå  följer  den  här  ofvan  an- 
förda uppmaningen  i  afseende  på  öfverläggningar  och  svarens  fram- 
bärande, hvarjämte  utförligt  motiveras,  hvarföre  hertigdömets  stän- 
der, hvilkas  närvaro  tyckes  förutsättas,  borde  deltaga  i  allmänna 
möten  och  liksom  de  Öfriga  gifva  sin  mening  tillkänna. 

Propositionen  öfvergår  sedan  till  själfva  riksdagsärendena,  och 
först  upptages  frågan  om  ryska  kriget,  om  hvars  uppkomst  och  förlopp 
en  detaljerad  och  ganska  intressant  framställning  lämnas,  hvilken 
dock  i  flera  punkter  icke  öfverensstämmer  med  den  redogörelse,  som 
konungen  enligt  anförda  berättelse  afgifvit.  Propositionen  förutsät- 
ter vidare,  att  ständerna  fått  en  dags  betänketid  för  att  svara,  huru- 
vida man  borde  köpa  freden  med  Ryssland  genom  återställande 
af  gjorda  eröfringar  eller  ej,  att  ständerna  dagen  därpå  svara  ja, 
att  konungen  utvecklar  sina  skäl,  hvarföre  detta  icke  borde  ske,  och 
ännu  en  gång  ger  dem  en  dags  betänketid,  hvarpå  följer  ett  nekande 
svar.  En  sådan  förlängning  af  Öfverläggningarna  omtalas  emellertid 
ingenstädes  eljest  och  har  uppenbarligen  icke  ägt  rum.  Därefter  an- 
tydas som  ämnen  för  framställningen  förhållandet  till  Polen  och  till 
hertigen  af  Braunschveig,^  däremot  namnes  ingenting  om  Danmark, 
och  berättelsen  om  förhandlingen  den  2  febr.  ger  ej  vid  handen,  att 
de  båda  förstnämnda  punkterna  berörts. 

Den  utförligaste  delen  af  propositionen  ägnas  därefter  åt  her- 
tig Karls  förhållande.     Den  är  uppställd  efter  retorikens  regler  en- 


^  »Postea  de  Polonis.    De  duce  Brnnsvicen6i>. 


r 


SMÄRRE  ERITIBEA  OCH  HISTORISKA  UTFLTETER  281 

ligt  följande  rubriker:  »propositio  exordii;  attentos  reddit;  benevolos 
reddit;  conclusio  exordii;  narratio;  proposition  samt  »loci  coniirma- 
tionis».  Här  framställes  nu  en  rad  beskyllningar  mot  hertigen  och 
skildras  alla  hans  försyndelser,  hyarvid  talet  särskildt  dröjer  vid 
hans  ogillande  af  Johan  IILs  andra  giftermål,  som  utförligt  moti- 
veras, samt  hans  uteblifvande  från  bröllopet,  hvilket  väckte  så  stor 
förargelse.  Vidare  bemötas  hertigens  anspråk  på  höghetsrättigheter 
inom  furstendömet  under  åberopande  af  arfföreningen,  Gustaf  Vasas 
testamente  m.  fl.  urkunder,  utaf  hvilka  ett  utdrag  skulle  till  stän- 
derna öfverlämnas,  försvaras  1582  års  stadga  om  kunglig  och  furst- 
lig rättighet,  men  därjämte  äfven  den  nya  mässordningen  eller  litur- 
gien och  riktas  skarpa  beskyllningar  mot  furstendömets  prästerskap 
for  dess  uppträdande  mot  konungen.  Bet  framhålles  vådan  af  ^tn 
herrskap:»  inom  riket,  under  åberopande  af  Gustaf  Vasas  uttryck  med 
afseende  på  kyrka  och  stat,  påpekas  faran  af  ett  inbördes  krig, 
hvarpå  saken  slutligen  öfverlämnades  till  ständernas  öfvervägande 
med  en  vältalig  uppmaning  att  besinna  den  ed,  som  de  svurit  konun- 
gen att  styrka  all  kunglig  rätt  o.  s.  v.,  samt  med  en  antydan,  att 
konungen  i  värsta  fall  kunde  hafva  att  meddela  dem  ännu  mera  om 
denna  sak,  hvilket  han  dock  helst  ville  hafva  förtegadt. 

Intet  af  allt  detta  kan  hafva  förekommit  på  sammankomsten 
d.  2  febr.,  som  tydligen  förutsätter,  att  någon  tidigare  sådan  icke 
hållits.  Då  det  där  tillkännagafs,  att  förlikning  mellan  bröderna 
kommit  till  stånd,  hade  det  varit  ändamålsvidrigt  att  upprepa  be- 
skyllningarna mot  hertigen  och  lika  omotiveradt  att  öfverlämna  sa- 
ken åt  ständerna.  Intet  ord  i  den  s.  k.  propositionen  antyder,  att 
tvisten  blifvit  bilagd,  allt  däremot,  att  den  ännu  brann  med  full  låga. 

Det  torde  af  det  anförda  vara  klart,  att  detta  tal  aldrig  blifvit 
användt.  Det  förutsätter  i  inledningen  en  sammansättning  af  mötet 
i  enlighet  med  1585  års  rådslag,  och  detta  stämmer  icke  med  de 
upplysningar  man  har  om  riksdagskallelserna.  I  dem  talas  hvarken 
om  häradshöfdingar  eller  nämndemän;  prästerna  kallas  icke  fyra 
&ån  hvar  landsända  utan  t.  ex.  50  från  Upland,  24  från  Västman- 
land o.  s.  v.  Lika  litet  synas  hertigdömets  ständer  med  undantag 
af  adeln  varit  representerade,  hvilket  i  rådslaget  förutsattes. 

Men  om  propositionen  sålunda  aldrig  blifvit  begagnad,  äger  den 
i  alla  fall,  efter  hvad  redan  antydts,  stort  intresse  som  politiskt  akt- 
stycke. Får  man  antaga,  att  den  blifvit  icke  blott  korrigerad  utan 
äfven  författad  af  Erik  Sparre,  skulle  den  vara  en  ytterligare  länk 
i  raden  af  skrifter,  som  åt  denne  beredt  så  stort  rykte  för  lärdom 
och  statsklokhet.  Hvad  som  styrker  hans  författarskap,^  är  bland 
annat  äfven  den  kännedom  af  Sveriges  äldre  historia,  ända  från  me- 
deltiden,   och    af   de   gamla  lagarna,   som  talet  röjer.    Erik  Sparre 


*  I  ett  ntlätande  V»  1585  säger  grefve  Per,  att  Erik  Sparre  »begynt 
på  den  handel,  som  e.  k.  M.  honom  sjelf  i  Västerås  befalte,  hvilken  e.  k.  M. 
varder  hörendes,  när  han  na  sielf  kan  komme  tilstädes,  derntaf  e.  k.  M.  kan 
blifva  om  hela  handelen  och  dess  rätte  grand  påmint.»  Brik  Sparre  har  sä- 
londa  bevisligen  sysselsatt  sig  med  frägai^. 

Hist.  Tidskrift  1896.  19 


282  STRÖDDA  MBDDBLANDEK  OOH  AKTSTTCKBN 

hade  i  det  afseendet  en  medtäflare  i  Hogenskild  Bielke,  men  denne 
synes  icke  hafva  ägt  samma  stilistiska  talang,  och  talet  är  delvis 
Yäl  hopkommet.  Någon  annan  af  r&dsherrame  har  man  ej  anledning 
att  gissa  på. 


Samma  häfte,  som  inrymmer  den  s.  k.  propositionen,  innehåller 
äfven  ntkastet  till  ett  tal,  som  rikets  råd  skulle  hållit  till  ständerna  ?id 
samma  riksdag  men  som  lika  litet  kommit  till  användning.  Det 
röjer  kanske  ännu  mer  den  tankegång,  som  man  plägar  återfinna  i 
Erik  Sparres  skrifter,  t.  ex.  i  den  bekanta  orationen  från  1594; 
det  är  delvis  påtagligen  skrifvet  af  honom,  delvis  af  honom  rättadt. 

Talet,  sådant  det  föreligger  —  det  är  tydligen  ofnllbordadt  — 
utgör  till  större  delen  en  statsrättlig  uppsats,  börjande  med  en  ut- 
redning af  de  tre  olika  slags  »regementer»,  det  demokratiska,  då 
makten  var  »hos  den  menige  man»,  det  aristokratiska  och  det  mo- 
narkiska, som  förekommit  bland  människorna,  som  lefvat  på  jorden, 
påvisar  de  brister,  som  vidlåda  de  två  förra,  och  utvecklar  skälen, 
hvarföre  man,  isynnerhet  i  stora  riken,  bestämt  sig  för  det  monar- 
kiska; tillämpar  detta  på  Sverige  samt  öfvergår  sedan  till  en  jäm- 
förelse mellan  valrikes  och  arfrikes  företräden,  som  utfaller  till  för- 
mån för  det  senare,  samt  utvecklar  skälen,  hvaiföre  svenskame  in- 
fört arfriket.  Nu  följer  en  rekapitulation  af  det  föregående  med 
en  närmare  redogörelse  för  svenska  statsskickets  utveckling  med  af- 
seende  på  banden  mellan  konung  och  folk  —  ej  utan  ett  och  annat 
historiskt  misstag  —  ända  till  arfrikets  införande.  Men  hade  man 
trott  sig  härigenom  förekomma  inre  oro,  menar  författaren,  funno 
de,  som  nu  lefde,  motsatsen  —  och  därmed  sker  öfvergången  till 
frågan  om  de  kungliga  och  furstliga  rättigheterna,  hvarvid  utvecklas  — 
mycket  riktigt  för  öfrigt  —  nödvändigheten  af  ett  fast  ordnande  af 
desamma.  Talet,  sådant  det  föreligger,  slutar  med  ådagaläggande  af 
att  ett  sådant  ordnande  borde  intressera  icke  blott  den  kungliga  fa- 
miljen utan  äfven  alla  rikets  undersåtar  och  låter  likaledes  fram- 
skymta vådan  af  ett  inbördes  krig,  vädjande  till  hertigdömets  invå- 
nare, om  de  skulle  vilja  se  »Sveriges  baner  flyga  och  sänkas»  mot 
dem.     Det  är  de  sista  orden. 

De  båda  talen  äga  sålunda  värde  som  dokument,  belysande  den 
politiska  uppfattningen  inom  rådskretsen  på  den  tiden.  Man  finner 
samma  önskan  att  återknyta  det  politiska  lifvet  vid  den  gamla  la- 
gen, som  möter  1594,  samma  intresse  för  medeltiden,  samma  stun- 
dom vilsegångna  antikvariska  lärdom.  Man  återfinner  samma  last 
att  spekulera  öfver  olika  statsskick,  särskildt  öfver  valrike  och  arf- 
rike.  Man  finner  ingen  sympati  för  en  aristokratisk  republik,  mo- 
narkien fråmställes  som  det  bästa  statsskicket  i  ett  land  som  Sverige, 
ehuru  tempererad  af  råd  och  ständer.  Alla  skäl,  som  tala  för  val- 
riket, framhållas,  men  man  kan  ej  säga,  att  någon  förkärlek  för 
denna   statsform    uttalas   —  visserligen  hade  det  icke  gärna  i  akt- 


KARL  JOHAN  OM  UNIONBNS  NÖDVÄNDIÖHBT  FÖR  SVBMGB      283 

stycken  som  dessa  gått  för  sig  —  och  företräde  gifves  oförbehåll- 
samt nog  åt  arfriket.  Som  sista  utväg  mot  en  dålig  konung  hade 
man  äfven  under  detta  afsättning,  och  exemplet  med  Erik  XIV  fram- 
drages.  I  förslaget  till  ordoande  af  riksdagsformema,  i  återgången 
till  provinsialismen  under  aristokratisk  ledning  kan  man  måhända 
skönja  ännu  ett  bevis  på  den  benägenhet  att  blicka  tillbaka,  det 
slags  konservatism  med  andra  ord,  som  utmärkte  dessa  1500-talets 
h(^adliga  statsmän. 

Talen,  isynnerhet  det  första,  andas  ingen  välvilja  mot  hertig 
Karl,  utan  snarare  motsatsen.  Beskyllningar  mot  honom  i  mängd, 
sannolika  och  mindre  sannolika,  följa  hvarandra.  Det  är  ju  möj- 
ligt att  aktstyckena  kommit  i  hertigens  bänder.  Har  så  skett, 
innan  den  stora  brytningen  inträffade,  ha  de  utan  tvifvel  bidragit  att 

öka  hans  ovilja  och  förbittring  mot  rådsherrarne. 

Ehd. 


Kronprinsen  Earl  Johan  om  unionens  nödyändigliet  f9r 

Sverige. 

Den  3  maj  1813  innehöll  den  af  Grevesmöhlen  redigerade 
veckoskriften  »Nya  Skandinaven»,  som  var  född  tvilling  med  1812 
års  politik,  under  rubriken  Reflexioner  om  krig  i  allmänhet  och 
om  våra  närvarande  rustningar  en  af  kronprinsen  Eaii  Johan 
inspirerad  ^  artikel,  som  framkallade  formlig  sensation  i  hufvud- 
staden.  Författaren  framhöll  däri,  att  sådana  krig  äro  rättvisa, 
hvilka  åsyfta  att  vinna  land,  »som  af  geogra'fiska  läget  liksom  synas 
utgöra  ett  och  samma  rike  och  genom  hvilkas  införlifvande  med 
hvarandra  säkerheten  för  anfall  ökas  och  freden  således  göres  var- 
aktigare». Efter  att  hafva  förutskickat  detta  påstående  meddelar 
han,  att  »den  stora  och  ovanliga  Man,  som  en  mild  försyn  skänkt 
Svea  land»,  insett  nödvändigheten  af  Norges  införlifvande  med  Sve- 
rige och  då  var  stadd  på  färd  till  Pommern  för  att  därifrån  i  spet- 
sen för  svenska  trupper  tillvinna  sig  besittningen  af  Norge,  sedan 
danske  konungen  vägrat  att  afträda  detta  rike,  hvars  besittning 
»våra  bundsförvanter  garanterat  Sverige».  Och  han  nämner  dessa 
bundsförvanter:  Ryssland,  England,  Preussen.  Artikeln,  ehuru  den 
lågade  af  hänförelse  för  den  »älskade  furste,  på  hvilken  Sveriges 
hela  framtida  hopp  hvilar»,  gaf  kanslirådet  t,  f.  hofkansleren  A.  Kull- 
berg anledning  att  samma  dag  förfråga  sig  hos  tryckfrihetskommittéen, 

*  G-revesmöhlen  hade  visat  artikeln  i  manuskript  för  hofkansleren  fri- 
herre af  Wetterstedt.  >Han  förebar  en  högre  befaUning>,  säger  Wetterstedt 
i  ett  bref  till  utrikesstatsministern  von  Engeström  d.  21  jnni  1813.  »Jag 
a&g  pä  skriftens  innehåll,  att  han  hade  fatt  föreskrifter,  och  beklagade 
blott,  att  de  blifvit  slösade  pä  ett  sä  ovärdigt  föremål.»  Se  L.  von  Enge- 
ström, »Minnen  och  anteckningar»,  II,  351 — 357,  innehållande  kronprinsens, 
Bngeströms  och  Wetterstedts  brefväxling  rörande  nedannämnda  artikel  i 
»Journalen». 


284  STRÖDDA  MBDDBILANDEN  OCH   AKTSTYCKEN 

hnravida  den  efter  lagens  bokstaf  kunde  åtalas  eller  ej.  Ej  ntan  skäl 
utbrast  han:  »Hvad  rättighet  har  författaren  ägt  att,  innan  någon 
krigsförklaring  med  Dannemark  är  af  allmenheten  känd,  framlägga  för 
dess  ögon  regeringens  ännu  outvicklade  diplomatiska  förhållanden  i 
detta  af  seende  ej  mindre  till  denna  än  andra  makter?»  Eommittéen 
svarade  i  skrifvelse  af  d.  5  maj,  att  ett  yttrande  från  hennes  sida 
ännu  vore  för  tidigt,  bl.  a.  emedan  ingen  anmälan  emot  skriften 
af  någcn  främmande  makts  sändebud  blifvit  gjord.  -*ikmaértta"¥iÄ* 
hofkansleren  samma  dag  hemställde  till  in"*:- 4*^ användning.  Det 
vande,  hvad  åtgärd  lagligen  borde  ägo   ^-iö^inan  plägar  återfinna  i 

Dagen    därpå,    den    6  maj,  ble< '^kanta  orationen  från  1694; 
»Journal  för  Litteraturen  och  Theatei  '  '^'^"»-ivis  af  honom  rättadt. 
sänd  af  »Hatare  af  lättsinnighet  i  vigtigare    »t%en  ofuUbordadt  — 
viss  likhet  med  tankegången  i  t.  f.  hofkam  '    .jörjande  med  en  ut- 
morialer.     Insändaren  fördömer  helt  och  b'     'et  demokrrVjt^^lkan- 
dinaven»  framställda  teorien  om  det  geog'        .a  laget  såsom  en  inför 
folkrätten    gällande    orsak    till   krig,    en  leori,  som  »tjent  till  före- 
vändning för  alla  Napoleons  usurpationer»,  men  hvilken  »vår  ädel- 
modiga och  upphöjda  politik  visserligen  förkastar  såsom  krif"f/^soJ^ 
Han  förnekar  möjligheten  af  själfva  de  fakta,  hvilka  ^^       ^u  jäm?   J| 
näven»  bragt  till  den  stora  allmänhetens  kännedom.       ''''*i*'i\n  re- 
geringen   hade    några  planer  i  den  riktningen,  måste  .lon  vara  för 
klok    att    i    förtid  yppa  dem.     »Hon  är  för  vis  att  icke  inse,  hvad 
hvar  och  en  annan  med  minsta  förstånd  inser,  att  om  hufvudfrågan 
ännu    beror    af   någonting  så  ovisst  som  krigslyckan  .  .  .  ingenting 
kunde  snarare  leda  att  kompromettera  oss  än  en  sådan  öppenhjertig- 
het.»     Och  omöjligen  kan  regeringen,  menar  han,  hafva  talat  genom 
»Nya  Skandinaven»,  äfven  om  publicerandet  af  så  grannlaga  ämnen 
utan  straffpåföljd  skulle  komma  en  att  tro  motsatsen.    Man  behöfde 
blott  betrakta  den  i  artikeln  framträdande  »oskickligheten  i  både  stil 
och  framställning,  de  nästan  intill  löjlighet  gränsande  uttrycken  om 
vänliga  föreställningar^  då  frågan  är  att  afstå  ett  konungarike  (som 
det   icke  måtte  vara  något  fel  hos  den  rätta  egaren  att  behålla  så 
länge  han  kan  .  .  .),   om  fredliga  negociationer  och  tvingande  till 
godvilliga  afträdelse»  o.  s.  v.     »Någon  kitsligt  obetänksam  yngling», 
fortsätter  han,  »har  rafsat  ihop  artikeln  för  att  gifva  ett  ögonblicks 
uppseendd  åt  sitt  blad;  ty  ett  sådant  etourderie  låter  ej  tänka  sig 
hos   en  man  med  den  minsta  eftertanke  eller  ens  hos  någon  annan 
än  den,  som  är  mindre  angelägen  om  någon  tillökning  i  länder  för 
sitt  fädernesland  än  i  vinst  för  sig  sjelf.» 

Ingen  i  hufvudstaden  utom  »Nya  Skandinavens»  utgifvare^  torde 
hafva  funnit  insändarens  insaga  förgriplig.     Man  torde  hafva  delat 


*  Kanslirådet  Kullbergs  skrifvelser  till  tryckfrihetskommittéen  och 
jnstitiekansleren  bland  iHofkanslersembetets  expeditioner  1812 — 1814>  i 
Riksarkivet. 

*  I  sitt  nummer  för  d.  20  maj  karakteriserar  Grevesmöhlen,  som  då 
ännu  ej  tyckes  hafva  känt  det  öde,  som  drabbat  Wallmark,  »Journalens» 
artikel  såsom  »en  parodie  öfver  den  politik,  som  allmänt  anses  nu  vara  an- 


EARL  JOHAN  OM  UNIONENS  NÖDVÅNDmHET  FÖR  SVBRIGE      285 

både  t.  f.  hofkanslerens  och  insändarens  åsikt,  att  »Nya  Skandinaven» 
gjort  sig  skyldig  till  brott  mot  Tryckfrihetsförordningen.  Men  helt 
oväntadt,  efter  en  och  en  half  veckas  förlopp,  d.  16  maj,  anhöll  t.  f. 
hofkansleren  om  öfverståthållarens  ämbetsåtgärd  till  vinnande  af  en 
skyndsam  indragning  af  Wallmarks  »Journab.  Hvad  hade  under 
tiden  händt?  Utrikesstatsministern  von  Engeström  hade  sändt  ett 
exemplar  af  »Journalens»  kritiserande  artikel  till  kronprinsen,  som  då 
ui^ttuii^a  eu^-^^arigkrona,  med  den  effekt,  att  han,  enligt  Wetterstedts 
Talen,  isynuo  K.j^n  så  häftig  sinnesförfattning,  att  jag  aldrig 
Karl,  utan  snarare  mu..  -H^gta  uppbrusningen  fattade  Karl  Johan 
sannolika  och  mindre  sann^  -^^el  af  sin  harm  åt  konungen  och  v. 
ligt  att  aktstyckena  '  ..  »a-jg  maj^  som  inleddes  med  tillkänna- 
innan  den  stora  br>»  ringen  af  »Journalen»  var  verkställd  och  att 
öka  hans  ovilja  och  ,i^  en  böneskrift  med  anledning  däraf,  före- 
drogs ^lOi^^ .  'i  till  konungen,  hvilket  vi  härmed  återgifva 
efter  den  i  statsrMspL.^ihollet  ^  inryckta  svenska  öfversättningen. 


\-  • . 


^'  ^-^r  äran  sända  Eders  Maj:t  öfversättningen  af  en  i  Journa- 
len ..  ituiren  och  Theatern  införd  Artikel.  Eders  Maj:t  torde 
finna,  att  ^^,  '^arnma  icke  är  annat  än  ett  manifest  emot  de  visa  och 
förutseende  steg.  Eders  Maj: t  tagit,  en  censur  af  de  underhandlingar, 
som  ägt  rum,  och  en  uppmaning  till  olydnad  och  äfven  till  revolt. 
Hade  en  dylik  artikel  varit  införd  i  en  anarchisk  Tidning  skulle  jag 
der  vid  ej  fästat  den  ringaste  uppmärksamhet.  Jag  skulle  deri  blott 
funnit  ett  utbrott  af  bedragna  förhoppningar,  och  af  en  döende  yrsla; 
men  Journalen  för  Litteraturen  och  Theatern  har  hittils  varit  ett 
Regeringens  Blad,  och  som  sådant  kändt  i  hela  Biket.  Artikelns  för- 
fattare måste  således  vara  väl  understödd,  efter  Hr  Wallmark  kunnat 
våga  den  djerfheten  att  införa  den. 

Eders  Maj:t!  Då  jag  uppoffrat  mig  för  Sverige,  och  öfvergifvit 
det  vackraste  land  på  jorden;  dä  jag  i  Frankrike  haft  att  hoppas  allt, 
i  anseende  till  de  tjenster  jag  gjort  detta  Rike,  trodde  jag  mig  i  mitt 
nya  Fädernesland  hafva  någon  tröst  och  någon  sällhet  att  vänta. 
Eders  Maj:t  bör  dömma,  huru  detta  hopp  tycks  aflägsna  sig,  då  jag 
ej  förr  vändt  ryggen  åt  Stockholm,  förrän  jag  ser  partier  ^^kna  och 
spridas  under  den  rysligaste  synpunkt.  Jag  tror  mig  ha  skäl  att 
visa  Eders  Maj:t  den  fara,  som  en  lähgre  flathet  skulle  medföra.  Man 
måste  ej  vara  eftergifven,  då  frågan  skall  bestämmas  emellan  obe- 
tänksamma yttranden  utan  ändamål,  och  ett  system,  att,  så  ofta  till- 
fälle gifves,  motsätta  sig  verkställigheten  af  Regeringens  afsikter.  I 
senare   fallet   skall   utförandet   af  de  visaste  förslager  misslyckas,  när 

tagen,  en  vederläggning  af  Begeringens  anstalter  och  en  fallkomllg  advokatnr 
för  konnngen  i  Danmark  och  hans  förmenta  rätt>,  samt  yttrar,  att  »man  hade 
med  fullkomligt  skäl  bort  förmoda,  att  Journalen  . . .  genast  blifvit  indragen». 

*  Kronprinsens  bref  till  v.  Engeström  är  tryckt  i  ofvannämnda  »Min- 
iien  och  anteckningar». 

'  Bland  rädsprotokoll  i  Biksarkivet. 


286  STRÖDDA  MEDDSLANDBN  OCH  AKTSTTCKBN 

personer,  som  fått  sig  uppdragit  att  dertiU '  medverka,  äro  de  första 
att  dereraot  lägga  hinder.  Jag  anhåller,  att  Eders  Maj:t  ville  göra 
ett  slut  på  dessa  uppträden.  Om  Hr  Kullberg  fullgör  sina  skyldig- 
heter, bör  han  indraga  Journalen  för  Litteraturen  och  Theatem,  och 
jag  besvär  Eders  Maj:t  att  stadfästa  denna  indragning.  Regeriogens 
heder,  det  förtroende  Den  bör  ingifva,  den  aktning  man  är  skyldig 
dess  handlingar,  allt  fordrar  det.  Om  Svenskarne  icke  vilja  hafva 
Norrige,  är  det  ingen  nödvändighet,  att  jag  äfventyrar  tjugu  års  ära 
för  att  förskafEa  dem  detta  Land.  Om  Svenskame  ej  vilja  begagna 
närvarande  conjunc turer  för  att  utgå  från  det  ringhetstillstånd,  i  hvil- 
ket  Nationen  nu  några  år  varit  försatt,  om  äntligen  de  ej  vilja  åter- 
taga deras  rang  bland  Europas  nationer,  så  må  de  tala  fritt,  och  mig 
återstår  då  att  anhålla  bos  Eders  Maj:t  om  sammankallande  af  Rik- 
sens  Ständer,  för  att  meddela  dem  de  beslut,  som  jag  skall  hafva 
äran  förut  nedlägga  i  Eders  Maj:ts  sköte.  Jag  ber,  att  Eders  Maj:t 
i  Nåder  täcktes  gifva  Stats  Rådet  kännedom  om  detta  mitt  bref. 
Hvad  mig  angår,  fortfar  jag  att  tro,  att  Sverige  ej  kan  existera  3:ne 
år,  utan  att  blifva  styckadt,  eller  inkräktadt  af  någon  främmande 
makt,  om  det  ej  förenas  med  Norrige,  och  jag  anser  derjemte  grun- 
den för  allmän  och  enskilt  välmåga,  det  vill  säga,  vårt  penninge- 
väsende, väsentligen  förbundet  (!)  med  det  system  vi  följa.» 


Brefvets  omedelbara  verkan  var  den  att,  enligt  protokollets  ord, 
»uppå  samtlige  Stats  Rådets  Ledamöters  underdåniga  tillstyrkan 
täcktes  Kongl.  Maj:t  i  nåder  gilla  den  af  Hof  Cantzlers  Embetet 
vidtagna  åtgärd  med  indragningen  af  Journalen  för  Litteraturen  och 
Theatern  samt  befalla,  att  samma  Dagblad  ej  vidare  må  utgifvas  .  . . 
äfvensom  Kongl.  Maj: t  i  Nåder  anbefallte  tillförordnade  Justitiae 
Cantzleren  att  icke  låta  i  anledning  af  Hof  Cantzlers  Embetets  re- 
miss, något  åtal  anställa  i  afseende  på  de  i  N:o  77  af  Nya  Skan- 
dinaven införda  så  kallade  Reflexioner». 

— n. 


Underrättelser. 

—  Professorn  i  Heidelberg  Eduard  Winkelmann  afled  d.  10 
febr.  1896,  ännu  ej  58  år  gammal.  Han  var  född  i  Danzig,  blef 
1860  lektor  (»Oberlehrer»)  vid  riddar-  och  domskolan  i  Reval,  flyt- 
tade senare  till  Dorpat  som  docent  och  stannade  i  östersjöprovinserna 
i  nära  tio  år.  Ett  resultat  af  hans  verksamhet  blef  hans  biblio- 
grafiska arbete  Bibliotheca  Livonise  hlBtorica  (2  uppl.).  1869  kal- 
lades han  som  professor  till  Bern  och  därifrån  1873  till  Heidelberg, 
där  han  stannade  till  sin  död.  Hans  studier  gällde  särskildt  de  se- 
nare Hohenstauferna.  I  det  Onckenska  samlingsverket  skref  han 
»Geschichte  der  Angelsachsen  bis  zum  Tode  des  Königs  Aelfred». 


UNDERRÄTTBLSBR  287 


—  Den  berömde  tyske  historikern  Heinrich  von  Treitschk^ 
afled  d.  28  april  1896,  6lVs  år  gammal.  Ehuru  född  sachsare  slöt 
sig  T.  från  ungdomen  till  den  krets  af  unga  författare  och  politici, 
hvilkas  verksamhet  utgjorde  den  intellektuella  förberedelsen  till  det 
tyska  enhetsverket  under  Preussens  ledning,  och  denna  riktning  för- 
blef  han  lifvet  igenom  trogen.  Efter  att  hafva  verkat  vid  flera  uni- 
versitet kallades  han  1874  till  Berlin.  Sin  politiska  tro  och  sin 
patriotiska  hänförelse  förde  han  med  till  historieskrifningen.  Han 
hörde  till  dem,  som  behandla  historien  »cum  ira  et  studio»,  och 
däri  låg  både  hans  styrka  och  svaghet.  Det  var  genom  öfvertygel- 
sens  entusiasm,  som  han,  ehuru  sedan  ungdomen  döf,  verkade  på 
sina  åhörare  och  ryckte  dem  med  sig.  Men  det  var  detta,  som 
också  gjorde,  att  de  historiska  fakta  under  hans  hand  ordnades  till 
bevismaterial  för  en  något  ensidig  tysk-preussisk  världsåskådning, 
och  motståndarne  hade  af  hans  omdöme  ej  att  vänta  skonsamhet, 
knappast  rättvisa.  Hans  hufvudverk  blef  Tysklands  historia  under 
19:de  århundradet,  som  i  fem  delar  fördes  fram  ända  till  1848. 
Ett  bänfördt  eftermäle  har  den  aflidne  fått  af  E.  Mareks  i  Deutsche 
Zeitscbrift  ffir  Geschichtswissenschaft,  ett  mera  reserveradt  af  M. 
Philippson  i  Revue  Historique. 

—  Finske  senatorn  frih.  J.  Ph.  Palmen  afled  d.  30  juni  1896 
öfver  84  år  gammal.  Han  hade  länge  varit  professor  i  olika  juri- 
diska ämnesgrupper,  då  han  1867  blef  senator.  Han  sysselsatte  sig 
bl.  a.  med  rättshistoriska  studier  och  utgaf  1849—52  »Rättshisto- 
riska bidrag  till  tolkningen  af  1734  års  lag»,  dessutom  »Lärobok 
uti    Finlands    lagar»,  »Storfurstendömet  Finlands  grundlagar»  m.  m. 

—  Den  bekante  tyske  arkeologen  och  historikern  professor 
Ernst  Curtius  afled  d.  11  juli  i  Berlin  nära  82  år  gammal.  Hans 
på  sin  tid  mycket  lästa  »Griechische  Geschichte»  (tre  delar)  har  ut- 
kommit i  flera  upplagor  men  torde  nu  vara  något  föråldrad.  På 
senare  åren  ägnade  sig  Curtius  mer  och  mer  åt  arkeologien  samt 
satte  bland  annat  i  gång  de  storartade  utgräfningar,  som  på  tyska 
regeringens  föranstaltande  1875  börjades  i  Olympia. 

—  Arkivarien  i  riksarkivet  V.  Granlund  har  i  sommar  vid 
uppnådda  .  65  års  ålder  erhållit  äfsked,  och  till  arkivarie  har  d.  1 
sept.  utnämnts  amanuensen  i  riksarkivet  hofmarskalken  G.  Silfver- 
stolpe. 

—  Till  riksarkivarie  i  Norge  efter  aflidne  M.  Birkeland  har 
utnämnts  arkivfullmäktigen  H.  J.  Huitfeld-Kaas,  i  den  veten- 
skapliga världen  känd  i  synnerhet  genom  sina  urkundspublikationer. 

—  Professor  Dietrich  Schäfer  i  Tttbingen  har  kallats  till 
ordinarie  professor  i  historia  vid  universitetet  i  Heidelberg. 

—  Af  Meddelanden  från  Svenska  Riksarkivet  har  häftet  XX 
utkommit.  Af  riksarkivariens  årsberättelse  inhämtas  bland  annat, 
att  under  1895  från  kammararkivet  till  riksarkivet  öfverlämnats 
icke  mindre  än  2,211  volymer,  dels  rörande  Sveriges  östersjöprovin- 


288  STRÖDDA  BiEDDBLANDBN  OCH  AKT8TTGEEN 

ser  jämte  Bremen* Verden,  dels  bestående  af  kontribationsränteriets 
och  upphandlingsdeputationens  handlingar,  samt  från  statskontoret 
bränneridirektionens,  allmänna  magasinsdirektionens  samt  utrednings- 
kommissionernas  (1741 — 43,  1757—62)  arkiv,  äfvensom  riksstater 
ända  till  1796  samt  protokoll  och  handlingar  ang.  statsregleringen, 
tillsammans  816  volymer.  Från  Uppsala  universitetsbibliotek  har 
till  riksarkivet  återställts  ett  afskriftsband  af  riksdagsakter  för  Gustaf 
Adolfs  tid,  hvarigenom  denna  hittills  mycket  fragmentariska  afdelning 
af  samlingen  Riksdagsakta  blifvit  åtminstone  delvis  kompletterad.  Som 
deposition  att  öppnas  1906  har  till  riksarkivet  öfverlämnats  75  bref 
från  sedermera  presidenten  Hartmansdorff  till  P.  Lagerhjelm.  — 
Häftet  innehåller  i  öfrigt  riksarkivariens  andra  utlåtande  ang.  arkiv- 
väsendets ordnande  af  d.  29  okt.  1895  samt  förteckningen  XII  öfver 
ministeriella  handlingar,  Hollandicay  upprättad  af  amanuensen  d:r 
Th.  Westrin. 

—  Läroverksprogrammen  1895 — 96  åtföljas  af  följande  histo- 
riska uppsatser:  Luleå:  Olavus  Laurelius  I  af  A.  Hacklin;  Sträng- 
näs: Om  den  hebreiska  tempelmusiken  af  K.  U.  Nyländer;  Sunds- 
vall: Meddelanden  om  den  kyrkliga  kulten  i  Estland  under  det 
svenska  väldets  tid  af  G.  O.  F.  Westling;  Västervik:  Försök  till 
kortfattad  framställning  af  kyrkohistorien,  II.  Medeltiden  af 
N.  Assarsson;  Västerås:  Bidrag  till  Västerås^  läroverks  histo- 
ria II  af  C.  A.  Brolén.  För  Luleå  och  Sundsvall  ha  de  veten- 
skapliga bihangen  utgifvits  i  ett  bekvämare  format  än  programmens 
föreskrifna,  men  i  vissa  fall  otympliga  kvart.  Exemplet  förtjänade 
måhända  efterföljd. 

—  Andra  delen  af  biblioteksamanuensen  d:r  B.  Lundstedts 
bibliografiska  arbete  Sveriges  periodiska  litteratur  har  nyligen  ut- 
kommit. Enligt  den  uppgjorda  planen  vidtager  denna  del  med  året 
efter  den  nu  gällande  tryckfrihetsförordningens  utfärdande,  d.  v.  s. 
1813,  och  omfattar  de  i  Stockholm  utgifna  periodiska  skrifterna  till 
och  med  1894  med  tillägg  för  de  ännu  fortgående  för  1895.  Skrif- 
terna äro  ordnade  kronologiskt  och  uppgå  till  ett  antal  af  1,045. 
För  hvarje  tidning  eller  tidskrift  angifvas  tidpunkterna  för  dess  nt- 
gifvande,  datum  för  tillståndsbeviset,  uppgifter  om  redaktörer,  med- 
arbetare, pseudonymer,  innehållet,  när  så  lämpar  sig,  om  indrag- 
ningar, så  länge  sådana  förekommo,  m.  m.  En  alfabetisk  förteck- 
ning åtföljer  delen. 

—  Den  periodiska  publikationen  Norrländska  samlingar,  som 
utgifves  af  adj.  J.  Norlander,  innehåller  i  tredje  häftet  den  näst 
äldsta  skatteboken  för  Medelpad^  af  år  1543.  Utgifvarens  afsikt 
är  att  härnäst  trycka  en  liknande  skattelängd  för  Jämtland.  Publika- 
tionen är  särskildt  af  betydelse  för  kännedomen  om  namnformemas 
utveckling  och  gårdarnas  läge  och  antal  i  äldre  tider  och  har  både 
språkligt  samt  historiskt  intresse.  Skulle  vi  göra  några  erinringar 
»d  publikationen,  skulle  det  vara  dels  den,  att  det  skulle  väsent* 


UNDERRÄTTELSER  '  289 


ligen  underlätta  öfverskådligheten)  om  nomina  propria  trycktes  med 
stor,  andra  ord  med  liten  bokstaf,  dels  den,  att  då  öfriga  förkort- 
ningar äro  upplösta,  äfven  förkortningen  z  borde  upplösts.  Öfver- 
gången  till  Böle  torde  lättare  förstås,  när  man  trycker  med  upplöst 
förkortning  bolet  än,  som  utg.  gör,  bolz. 

—  Herr  Verner  Söderberg  har  i  sista  häftet  af  Samlaren 
lämnat  ett  intressant  bidrag  till  frågan  om  trovärdigheten  af  Johan- 
nes Magnus'  stora  historiska  verk.  Det  gäller  det  tal^  som  då- 
varande biskopen  Nicolaus  Ragvaldi  skulle  hållit  på  kyrkomötet 
i  Basel  om  göternas  forna  bedrifter  i  syfte  att  under  de  på  kon- 
cihet  förekommande  rangstriderna  åtminstone  teoretiskt  häfda  Sve- 
riges prioritet.  Johannes  Magnus  har  haft  den  olyckan  att  blifvu 
mycket  misstrodd,  och  särskildt  har  tvifiet  fästat  sig  vid  två  stora 
patriotiska  tal,  som  han  upptager,  Hemming  Gads  och  det  nyss  an- 
förda af  Nicolaus  Ragvaldi.  På  grund  af  en  utaf  professor  Hjärne 
gifven  ledtråd  i  hans  föreläsningar  öfver  historiografiens  historia  har 
förf.  påträffat  ett  referat  af  talet,  som  en  åhörare,  den  österrikiske 
historieskrifvaren  Ebendorfer  gjort  och  införlifvat  i  en  krönika.  Han 
påvisar,  att  Joh.  Magnus  begagnat  Ebendorfers  text  med  vissa  karak- 
teristiska förändringar,  ej  alldeles  vittnande  om  ömtålig  sannings- 
kärlek. Äfven  hos  en  spansk  medeltidsförfattare  omtalas  den  svenske 
biskopens  tal.  Det  kan  ju  ej  nekas,  att  ett  skimmer  af  trovärdig- 
het, tack  vare  detta  förhållande,  kan  anses  falla  äfven  öfver  Hem- 
ming Gads  af  kritiken  så  skarpt  ansatta  oration. 

—  Under  titeln  Tidsbilder  ur  löOO ^talets  svenska  håfder 
har  lektor  F.  ödberg  utgifvit  ett  häfte  innehållande  skildringar  af 
ett  par  mer  och  mindre  kända  personligheter  från  denna  tid,  näm- 
ligen 1)  Den  norske  adelsmannen  Ennocli  Brandrök  och  hans 
nidingsdåd;  2)  Om,  den  engelske  köpmannen  John  Dymock  och 
hans  förhållande  till  det  svenska  konungahuset;  3)  Om  den  ryske 
öfverlöparen  bojaren  Afanasius  Vasilievitsch  Sjemjakin.  Den 
förste  har  ej  alldeles  varit  obeaktad  af  den  tidigare  historieskrifnin- 
gen;  de  två  senare  torde  vara  skäligen  obekanta  i  allt  utom  namnen. 
Hr  ödberg  är  en  af  de  förnämsta  kännarne  af  Sveriges  historia 
under  de  sista  årtiondena  af  1500-talet,  och  det  är  en  del  af  sina 
under  många  år  i  offentliga  och  enskilda  arkiv  gjorda  samlingar, 
som  han  här  bearbetat.  För  älskame  af  de  kulturhistoriska  dragen 
och  de  biografiska  enskildheterna  erbjuda  dessa  teckningar  ett  rikt 
stoff.  Sveriges  konungahus  och  högadel  spela  vid  fiera  tillfållen  in, 
och  på  detta  sätt  kunna  skildringarna  väl  göra  skäl  för  namnet  Tids- 
bilder. Det  må  erkännas,  att  bilderna  ej  äro  synnerligt  tilltalande. 
Bet  vore  dock  orätt  att  ensamt  efter  dessa  teckningar  fälla  sin  dom 
öfver  1500-talet.  Hr  ödberg  har  af  en  tillfällighet  förts  in  på 
skaggsidorna.  Utan  att  bestrida  deras  riktighet  behöfver  man  på- 
minna sig,  att  äfven  ljusare  finnas.  Det  skulle  glädja  oss,  om  han 
någon  gång  or  sina  rika  förråd  äfven  ville  skänka  vår  litteratur 
prof  på  de  senare. 


^ 


290  STRÖDDA  MEDDELANDEN  OOH  AKTSTYCKEN 

—  D:r  O.  Malmström,  som  1885  ntgaf  en  mindre  afhandling 
om  »Nils  Bielke  och  kriget  mot  Turkarne  1684 — 87>,  har  fortsatt 
sina  studier  angående  denne  berömde  krigare  och  statsman  samt  i 
år  utgifvit  en  afhandling  med  titeln  Nils  Bielke  såsom  general- 
guvernör i  Pommern  1687 — 1697,  Vi  hoppas  få  tillfälle  att  en 
annan  gång  utförligare  återkomma  till  dessa  studier. 

—  En  förteckning  öfver  den  aflidne  franske  historikern  A. 
Geffroys  skandinaviska  boksamling,  som  skänkts  till  Bibliothéqne 
Nationale  i  Paris,  finnes  intagen  i  Bulletin  mensuel  des  publications 
étrangires  1896, 

—  Bestyreisen  för  Abo  stads  historiska  museum  har,  som 
bekant,  sedan  1884  Jöranledt  och  bekostat  utgifningen  af  en  hel  rad 
viktiga  bidrag  till  Abo  stads  historia,  hvilket  gör,  att  denna  stad  i 
jämförelse  med  andra  icke  blott  i  Finland  utan  äfven  i  Sverige  blif- 
vit  i  sådant  hänseende  synnerligen  väl  lottad.  Forskaren  har  så- 
lunda å  ena  sidan  fått  Carl  v.  Bonsdorffs  fyra  häften  »Åbo  stads 
historia  under  sjuttonde  seklet»,  å  den  andra  åtskilliga  häften  proto- 
kolls- och  dombokspublikationer.  Till  dessa  sluter  sig  ett  i  år  ut- 
gifvet  häfte,  det  åttonde,  af  serien  I,  Utdrag  ur  Åbo  stads  dom- 
bok 1636,  utgifna  af  Torsten  Hartman. 

—  I  den  numera  af  professor  Lamprecht  i  Leipzig  redige- 
rade serien:  Geschichte  der  europäischen  Staaten  förberedas  föl- 
jande afdelningar:  De  belgiska  Nederlandens  historia  (2  band)  af 
Pirenne;  Böhmens  historia  af  Bachmann;  Italiens  historia  under 
medeltiden  och  renässanstiden  (3  band)  af  Sutter;  Rysslands  histo- 
ria till  slutet  af  1700-talet  (2  band)  af  Brtickner  (första  bandet  har 
just  nu  utkommit)  med  fortsättningen  i  bredare  framställning;  hvar- 
jämte,  som  bekant,  olika  afdelningar  af  Sveriges  historia  skola  be- 
handlas af  professorerna  E.  Carlson  och  L.  Stavenow. 

—  Af  den  danska  förteckningen  öfver  medeltidsbref,  som  under 
titeln  Repertorium,  diplomaticum  regni  danici  medicBvalis  eller 
Fortegnetse  över  Danmarks  breve  fra  Middelalderen,  som  utgifves 
af  professor  Kr.  Erslev  med  biträde  af  W.  Christensen  och  A. 
Hude,  har  andra  bandets  första  häfte  utkommit,  omfattande  åren 
1351—1382. 

—  Vi  ha  fått  oss  tillsända  de  första  häftena  af  den  illustrerade 
Danmarks  Riges  Historie,  hvilken  redan  sedan  flera  år  tillbaka 
förberedts.  Den  har  samma  uppgift,  som  den  här  i  Sverige  val- 
bekanta  »Illustrerad  svensk  historia»,  hvilken  H.  Linnström  på  sin 
tid  utgaf,  eller  att  lämna  en  sammanträngd,  lättläst,  allmänfattlig 
och  dock  med  vetenskapens  nuvarande  ståndpunkt  Öfverensstämmande 
skildring  af  landets  historia  från  äldsta  tid  till  våra  dagar.  Liksom 
fallet  var  med  den  svenska  föregångaren  har  utarbetandet  fördelats 
på  flera  händer.  Anspråken  på  själfständiga  »förstahandsstudier»  ha 
i  vår  tid  blifvit  så  stora.  Det  är  nog  också  sant,  att  ingen  histo- 
riker,   vare  sig  i  Sverige  eller  Danmark,  skulle  vilja  åtaga  sig  att 


UNDBBRlTTBLSBR  291 


skrifva  sitt  lands  historia  i  så  stor  omfattning,  som  här  är  menin* 
gen,  låt  Yara  att  en  norrman  vågat  försöket.  En  olägenhet  är 
emellertid  med  den  fö^da  metoden  onndviklig.  Det  kan  ej  före- 
kommas,  att  i  framställnings-  och  uppfattningssätt  olikheter  måste 
inträda.  Enhetligheten  i  tanke  och  plan  måste  lida.  Med  erkän- 
nande häraf,  måste  på  samma  gång  medgifvas,  att  valet  af  med- 
arbetare i  den  nu  påbörjade  danska  historien  är  det  bästa  möjliga. 
Forntiden  och  den  äldre  medeltiden  skola  behandlas  af  professor 
Johannes  Steenstrup,  den  senare  medeltiden  (1241 — 1481)  af 
professor  Kr.  Er  si  ev,  båda  nogsamt  kända  som  auktoriteter  hvar 
på  sitt  område;  tidsskedet  1481 — 1588  af  rektor  A.  Heise  och 
fil.  doktor  V.  Mollerup,  hvilka  båda  arbetat  på  detta  område,  den 
förre  särskildt  förtrogen  med  dansk  reformationshistoria  och  dansk 
adelshistoria  från  1500-talet;  tidsskedet  1588 — 1699  af  bibliotekarien 
d:r  J.  A.  Fridericia  och  tidsskedet  1699 — 1814  af  professor  Ed- 
vard Holm,  båda  specialister  på  hvardera  området  och  kända 
genom  omfångsrika  arbeten;  den  sista  afdelningen  slutligen,  1814 — 
1864,  af  riksarkivarien  A.  D.  Jörgensen,  icke  blott  en  af  Dan- 
marks lärdaste  utan  äfven  en  af  dess  mest  fantasirika  och  varm- 
hjärtade historieskrifvare,  som  själf  lefvat  och  lidit  med  i  1860- 
talets  händelser. 

Verket  är  naturligtvis  illustreradt  —  det  kräfver  ju  vår  tid, 
och  illustrationerna  äro  mönstergilla  i  fråga  om  tekniskt  utförande; 
utan  tvifvel  kommer  i  det  fallet  den  illustrerade  danska  att  stå 
framför  den  illustrerade  svenska  historien.  Särskildt  åtföljes  verket 
af  flera  förgtrycksplanscher.  Utgifhingen  sker  naturligtvis  i  häften, 
och  af  Qärde,  femte  och  sjette  delarna  ha  på  en  gång  hvar  sitt 
häfte  utkommit.  Det  hela  är,  som  sagdt,  beräknadt  på  6  band, 
som  tillsammans  skulle  omfatta  omkr.  240  ark;  hvart  häfte  om 
iV»  ark  kostar  60  öre;  det  hela  alltså  omkr.  96  kr. 

—  Vid  afslutandet  af  denna  afdelning  utaf  Hist.  Tidskrift  hin- 
ner  oss  underrättelsen  om  frih.  Louis  De  Geers  död  d.  24  sistl. 
sept.     Han  var  den  siste  af  de  rikt  begåfvade  statsmän,  som  i  bör- 
jan på   1860-talet  ledde  Sveriges  politiska  utveckling  in  på  en  ny 
väg.    Upplösandet  af  den  gamla  ståndsförfattningen  var  en  åtgärd 
af  så  genomgripande  betydelse,  att  dess  verkningar  ännu  i  dag  icke 
kunna  öfverskådas.     Bedömandet  växlar  också  efter  trettio  år  allt- 
jämt  efter   olika   partiståndpunkt.     Eniga  äro  dock  alla  i  att  er- 
känna  begåfningen,    rättrådigheten,    fosterlandskärleken  och  karak- 
terens    ädelhet   hos   den,    hvars    namn  är  fästadt  vid  förändringen. 
För  en  uppskattning  af  frih.  De  Geers  politiska  lifsgärning  kan  under 
sådana  förhållanden  här  icke  vara  platsen.    I  sina  förträffligt  skrifna 
Minnen  har  han  själf  med  stor  fördomsfrihet  lämnat  ett  viktigt  bi- 
drag både  till  sin  egen  karakteristik  och  till  Sveriges  historia  under 
de  sista  fyrtio  åren.     Här  må  endast  erinras  om  att  frih.  De  Geer 
bevarade  lifvet  igenom  vid  sidan  af  statsmannavärfven  kärleken  till 
litteraturen,    och    historien  hade  i  densamma  också  en  stor  anpart. 


292  STRÖDDA  MEDDBLANDEN   OCH   AKTSTYCKEN 

Minnesteckningania  öfver  Han8  Järta^  Baltzar  von  Plåten  och 
Änders  Johan  von  Höpken  vittnade  om,  huru  frih.  De  Geer 
behärskade  den  historiska  biografiens  konst.  Till  denna  tidskrift  har 
han  ock  lämnat  bidrag,  och  han  tillhörde  ända  från  Historiska  för- 
eningens stiftande  och  till  sin  afflyttning  från  Stockholm  dess  sty- 
relse, hvars  sammanträden  han  sällan  försummade.  Hans  personlig- 
het lämnade  äfven  i  denna  för  honom  obetydliga  verksamhet  endast 
ett  oblandadt  godt  intryck,  och  hvad  vi  till  sist  kunna  göra  är  att 
nu  efter  hans  död  uttala  vår  tacksamhet  för  det  intresse  han  visade 
den  historiska  forskningen  och  för  den  älskvärdhet,  hvarmed  han 
bemötte  dem,  som  på  detta  område  hade  med  honom  att  göra. 


W.  A.  v.  Schlippenbaclis  lifländska  Mr. 


AF 


OTTO  SJÖGREN. 


Grenom  den  ryska  generalstabens  under  utarbetning 
varande  stora  verk  öfver  Peter  I:s  historia  äfvensom  genom 
grundliga  arbeten  af  senare  ryske  historieskrifvare,  sådana 
som  Ustrjaloff,  Solovjev  m.  fl.,  har  historien  om  det  svenska 
väldets  undergång  i  de  baltiska  provinserna,  så  att  säga, 
förts  upp  på  dagordningen.  Hos  oss  har  den  länge  varit 
förbisedd.  Uppmärksamheten  fäster  sig  i  ej  ringa  mån  vid 
den  lilla  här,  som  under  W.  A.  v.  Schlippenbach  kämpade 
och  gick  under  i  striden  för  Liflands  försvar.  För  känne- 
domen af  denna  här  finnes  hos  oss  i  Sverige  det  förnämsta 
materialet,  nämligen  W.  A.  v.  Schlippenbachs  fältarkiv, 
bvilket  tillhör  vårt  riksarkivs  krigshistoriska  samlingar. 
Det  sträcker  sig  från  sommaren  1701  in  öfver  förra  hälften 
af  året  1707  samt  upptager  minst  5,000  aktstycken  (mest 
bref,  från  något  öfver  200  personer  eller  myndigheter).  Förf. 
önskar  med  denna  uppsats  fästa  blifvande  forskares  upp- 
märksamhet på  detta  arkivs  tillvaro  ocb  värde. 

Wolmar  Anton  v.  Schlippenbach  hade  vid  tiden  för  det 
nordiska  krigets  utbrott  gått  sin  väg  fram  både  »genom 
ondt  rykte  och  godt  rykte».  Inblandad  i  de  Patkulska  agi- 
tationerna på  Karl  XI:s  tid,  hade  han  friat  sig  med  värje- 
målsed  och  sedan  lyckats  vinna  förtroende  så  vä]  hos  änke- 
drottningen Hedvig  Eleonora  (till  hvilken  han  under  kriget 
-ofta   vände    sig   med    skrifvelser,  ibland  med  god  påföljd^) 

^  Schlippenbachs   bref   tiU  Hedvig  Eleonora  finnas  i  särskild  samling 
pft  riksarkivet. 

Hist.  Tidskrift  1896.  20 


294  OTTO  SJÖGREN 


som  hos  tronföljaren,  den  blif vande  konung  Karl  XII.  Det 
var  i  synnerhet  den  i  vår  historia  välkände  generalmajor 
C.  J.  Stuart,  som  hos  den  sistnämnde  rekommenderade  ho- 
nom. Nit  och  drift  ådagalade  Sehlippénbaeh  vid  krigsut- 
brottet, då  han  i  april  1700,  till  en  stor  del  på  egen  be- 
kostnad, uppsatte  och  underhöll  det  efter  honom  benämnda 
dragonregementet,  h vilket  redan  från  början  utmärkte  sig 
och  städse  hölls  i  god  ordning.*  Genom  bedriften  vid  Is- 
men  i  okt.  1700,  sedan  genom  tåget  till  Petsjory  i  febr. 
1701,  därefter  genom  strof  tågen  öfver  ryska  gränsen  i  mars 
och  april  fåste  Schlippenbach  en  förhoppningsfull  uppmärk- 
samhet vid  sig  och  sitt  regemente. 

Man  finner  då,  att  Karl  XII  med  skäl  kunde  anse  sig 
hafva  gjort  ett  godt  val,  då  han  utsåg  Schlippenbach  till 
befälhafvare  öfver  den  truppstyrka,  som  efter  hufvudhärens 
afmarsch  från  Higa  skulle  kvarlämnas  till  Liflands  för- 
svar. I  bref  af  den  17  juni  gratulerar  C.  J.  Stuart  sin 
»herr  Broder  till  den  glorieuse  och  vackra  expedition,  som 
han  i  vintras  och  förUdet  år  med  sitt  regemente  förrättat». 
Han  gläder  sig  däröfver  »så  mycket  mer»,  utlåter  han  sig, 
»som  H.  Maj:t  därigenom  kunnat  se,  att  det,  som  jag  om 
min  herr  Broders  zéle  hafver  berättat,  intet  varit  uppdik- 
tadt  verk.»  I  samma  bref  gaf  Stuart  det  för  lifländska 
härens  konstituering  bestämmande  budskapet:  »Hans  Kungl. 
Maj:t  går  åt  Dtina  med  24,000  man  och  lämnar  kvar  på 
gränsen  6,000  man,  så  att  allt  med  Gruds  hjälp  lärer  så 
kunna  bestridas,  att  innan  hösten  något  considerabelt  ut- 
rättas måste.» 

De  falttrupper,  som  under  Schlippenbachs  omedelbara 
öfverbefäl  nu  skulle  utgöra  den  närmast  för  Liflands  för- 
svar afsedda  hären,  hade  följande  uppsättning: 

Bytteri.    Något  mer  än  halfva  Abo  läns  regemente ;  öf verst- 

löjtnant  Gr.  Enschöld.  Större  delen  af  Karelska 
regementet;  öfverste  M.  Wrangel,  snart  efter- 
trädd af  öfverstlöjtnant  H.  v.  Burghausen. 


^  Om  detta  regementes  förhistoria  se  O.  Sjögren,  Försvarskriget  i  Lif- 
land  1701  och  1702,  sid.  4 — 9.  Uppgifterna  äro  hämtade  mest  från  Krigs- 
registratnret  för  1700  och  1701.  Regementet  af  slö  t  nnder  ryska  fången- 
skapen  sin  historia  med  det  djärfva  försöket  att  bryta  sig  nt  från  Rasan. 


W.   A.   v.    SGHLIPPBNBACHS  LIFLÄNDSKA   HÄR  295 


Dragoner.  Schlippenbachs  dragonregemente;  öfverstlöjtnant 

A.  J.  v.  Kaulbars.  Lifländsk  dragonskvadron ; 
öfverstlöjtnant  A.  J.  v.  Schlippenbacli. 

Fotfolk.      De   la   Gardies   bataljon;   öfverstlöjtnant   A.  C. 

De  la  Grardie.  Liwens  bataljon;  öfverstlöjt- 
nant H.  H.  v.  Liwen.^  Staekelbergs  bataljon; 
öfverstlöjtnant  C.  A.  Stackelberg. 

Dessa  trupper,  med  hvilka  Sehlippenbach  ägde  att  agera 
defensivt  på  öppna  fältet,  voro  uppenbarligen  föga  talrika.' 
Exakta  ruUor  öfver  deras  numerär  vid  den  tid,  då  han  mot- 
tog befälet,  har  förf.  ej  sett,  men  efter  spridda  uppgifter  och 
omdömen  i  brefven  från  denna  och  senare  tid  kunna  vi  i 
ungefärligt  öfverslag  göra  en  hopräkning,  som  utfaller  på 
följande  sätt: 

De  finska  rytteriregementena  gingo  under 
den  följande  tiden  reguliärt  upp  till  högst 
750  man  hvartdera  och  torde  haft  denna 
numerär  i  begynnelsen,  således 1,500  man 

Schlippenbachs  dragonregemente  (oftast  full- 
taligt)        600      » 

Liiländska  dragonskvadronen  (högst).    .    .    .       200      » 

Tre  fotfolksbataljoner,  ämnade  att  utgöra  400 
man  h vardera,  men  uppnådde  i  själfva 
verket  hvardera  föga  öfver  250,  således  på 
sin  höjd .    .    .       800      ^ 

Summa    3,100  man.  ^ 

Därtill  kom  nu  äfven  den  i  Dorpat  samt  i  och  vid  Ma- 
rienburg  förlagda  garnisonsstyrkan,  hvilken  likaledes  ställ- 
des under  Schlippenbachs  kommando.  De  i  Dorpat  statio- 
nerade trupperna  skulle  regelrätt  uppgå  till  omkring  2,000 
man.  De  utgjordes  hufvudsakligen  af  K.  (t.  Skyttes  infan- 
teriregemente (omkring  1,000  man),  M.  G.  v.  Tiesenhausens 
kavalleriregemente   (omkring    700   man),   A.  Zöges  dragon- 


^  Sä  stafyar  han  städse  själf  sitt  namn,  dä  annars  släktens  medlem- 
mar skrifva  sig  Liewen. 

*  Gadebnsch,  Liefi.  Jahrb.  III,  Anh.  sid.  150,  uppger  Schlippenbachs 
fälthär  till  »blott  3,000  man»  och  torde  sålnnda  kommit  sanningen  närmast. 


296  OTTO   SJÖGRBN 


bataljon  (200  man)  samt  Mecks  artilleriregemente  (omkring 
300  man).  Tidtals  inhystes  äfven  i  Dorpat  andra  större 
eller  mindre  truppafdelningar.  I  varfvet  vid  Embachmyn- 
ningen  var  dessutom  förlagd  en  liten  sjöfbrsvarseskader,  som 
bestod  af  ett  större  fartyg  (Elefanten)  med  10  kanoner, 
samt  en  jakt  med  4  kanoner  och  därtill  4  mindre  slupar. 
Den  sammanräknade  besättningen  utgjorde  omkring  300 
man,  mest  finskt  folk.  Befälet  fördes  af  kapten  M.  Hök- 
flycht,^  hvilken  närmast  stod  under  vice  amiralen  G.  v. 
Numers,  men  äfven  var  ålagd  att  »kommunicera  med  land- 
härens högkvarter^  samt  i  åtskilliga  fall  hade  att  vända 
sig  till  Schlippenbach  och  hörsamma  honom.  I  Marienborg 
var  förlagd  en  liten  garnison,  till  en  början  endast  om- 
kring 150  man  under  befäl  af  major  P.  Thilaw.  Till  för- 
stärkning låg  här  äfven  en  skvadron  af  de  öselska  drago- 
nerna under  befäl  af  den  i  föregående  och  äfven  i  detta 
krig  mycket  pröfvade  öf verstlöjtnant  J.  H.  Brandt.  ^  Äfven 
denna  truppstyrka  stod  under  Schlippenbachs  kommando. 

Som  reserv  och  rekryteringsmaterial  kunde  vidare  till 
östersjöprovinsernas  försvar  påräknas  den  uppbådade  land- 
milisen, ett  slags  bondebeväring,  hvilken  egentligen  upp- 
sattes af  amtmän,  godsägare  och  kronoarrendatorer  samt 
erhöll  tillskott  af  borgargarde  från  städerna.  Kort  efter 
krigets  början  hade  generalguvernörerna  på  kungl.  befall- 
ning utfärdat  plakat  om  ett  uppbåd;  ytterligare  kungl. 
kungörelse  därom  afgafs  i  maj  1701  från  högkvarteret  i 
Lais.  Landmilisen  utgick  med  en  bataljon  från  hvarje  af 
de  förvaltningskretsar  i  hvilka  Lifland  och  Estland  voro 
indelade;  den  tjänstgjorde  så  väl  till  häst  som  till  fots  och 
kunde  sålunda  brukas  till  dragontjänst.  Bataljonerna  voro 
indelade  i  kompanier,  50  man  starka;  de  kunde  sammanslås 
eller  genom  värfning  utvidgas  till  regementen,  oftast  5  å 
600  man  starka.    Ett  estländskt  landmilisregemente  under 


*  Sä  skrifver  han  själf  sitt  namn  (annars  Hökeflycht).  Under  året  1701 
aflät  han  till  Schlippenbach  15  bref.  I  brefvet  ^^/a  redogör  han  för  sin  styrk» 
samt  begär  2  officerare  och  1  nnderofficcr  frän  garnisonen  i  Dorpat.  I  bref- 
vet ^®  6  redogör  han  för  sin  instruktion  (af  5  jnli)  samt  beder  Schlippenback 
<fÖr  Guds  skull  skaffa  hit  pä  flottan  50  goda  svenska  män >,  emedan,  till- 
lägger han,  >jag  kan  intet  uträtta  med  dessa  finnar». 

2  F.  Thilaw  skref  till  Sverige  under  senare  hälften  af  1701  inalles  32, 
J.  H.  Brandt  36  bref. 


W.   A.    V.    SCHLIPPBNBACHS   LIFLÄNDSKA    HÄR  29f 


öfverste  W.  H.  Hastfer  hörde  till  den  truppstyrka,  som 
ställts  under  befäl  af  kommendanten  i  Narva  H.  R.  Horn; 
det  kvarstannade  vid  gränsen  till  Estlands  försvar  men 
samverkade  till  någon  del  med  Schlippenbach  medelst  ut-, 
sända  smärre  hjälpkårer. 

Schlippenbach  hade  i  sin  defensivställning  maktpålig- 
gande  uppgifter  på  flera  håll.  Främst  ålåg  honom  att 
skydda  gränsen  samt  de  magasin  och  proviantområden,  som 
utefter  densamma  funnos.  Detta  kräfde  jämn  vaksamhet, 
då  de  ryska  kosacksvärmarne  i  större  eller  mindre  hopar 
ideligen  drefvo  sina  ströftåg,  därvid  de  foro  ödeläggande 
fram  och  ofta  gjorde  stor  skada.  I  samverkan  med  de  est- 
ländska  trupperna  måste  han  sålunda  längst  i  norr  hålla 
gränsbevakning  vid  Vasknarva  (där  Narvaströmmen  utrin- 
ner ur  Peipus)  samt  särskildt  gifva  akt  på  de  längre  ned 
vid  Peipus  belägna  orterna  Aja  och  Allaskivi,  där  magasin 
funnos.  Söder  ut  måste  han  hafva  sig  angeläget  att  skydda 
det  för  fiender  lätt  öfverf ärbara  sundet  vid  Ismen,  h vilket 
förbinder  Peipus  med  Pleskovsjön;  här  samverkade  hans 
landtrupper  med  Hökflychts  eskader.  Den  ej  långt  därifrån 
belägna  byn  Rappin  (7  mil  från  Dorpat)  vid  ån  Vibosco, 
som  utfaller  i  Pleskovsjön,  utgjorde  en  viktig  försvarsställ- 
ning och  hyste  ett  af  härens  magasin.  Här  måste  man 
hålla  sig  beredd  att  möta  de  inbrott,  som  ryssarne  kunde 
till  lands  göra  från  Petsjory  (Pitschur),  där  en  flik  af  deras 
område  gick  upp  längs  Pleskovsjöns  västra  strand.  Längre 
söder  ut  nära  gränsen  låg  Kasaritz,  där  flera  vägar  sam- 
manstötte, på  ena  hållet  till  Rappin  och  Dorpat,  på  andra 
hållet  till  Rauge,  Kirrumpä  och  Marienburg.  Sålunda 
måste  Schlippenbach  till  någon  del  sprida  sina  trupper  ge- 
nom vaktposteringar  utefter  gränsen  vid  orter,  sådana  som 
de  nu  omtalade.  Vanligen  voro  dessa  posteringar  omkring 
200  man  starka.  Det  ålåg  dem  att  efter  bästa  förmåga 
underhålla  förbindelse  med  hvarandra  och  med  högkvarteret. 
Ibland  förföljde  de  den  tillbakaslagne  fienden  inom  hans 
eget  land.  Dylika  inbrott  öfver  ryska  gränsen  måste  också 
tid  efter  annan  företagas  i  rekogn'osceringssyfte. 

Vidare  måste  Schlippenbach  hålla  stark  betäckning  åt 
Dorpat  och  Marienburg.  Därom  påmintes  han  också,  syn- 
nerligen  hvad  Dorpat  beträfl^ar,  af  generalguvernören  Erik 


298  OTTO   SJÖGREN 


Dahlberg,^  hvilken  i  början  sökte  tillegna  sig  ett  slags  öfver- 
inseende  öfver  den  lifländska  hären.  Vester  ut  några  mil 
bakom  Dorpat  hade  Schlippenbachs  dragonregemente  sedan 
gammalt  sina  ståndkvarter  kring  Erestfer  och  Sagnitz. 
Dorpats  slott  var  en  upplagsplats,  ehuru  tämligen  skralt 
försedd,  för  ammunition  och  annat  krigsförråd.  Kommen- 
dant därstädes  var  från  1697  öfverste  K.  G.  Skytte.  Som 
hans  ställföreträdare  fungerade  tidtals  vice  kommendanten 
And.  Zöge  samt  öfverste  M.  G.  v.  Tiesenhausen.  I  Marien- 
burg,  där  Schlippenbach  hade  sitt  högkvarter  vid  den  tid, 
då  han  mottog  härbefälet,  fanns  ett  magasin,  som  dock  icke 
heller  var  synnerligen  väl  försedt.  Huru  väl  denna  ort 
behöfde  skyddas,  fick  man  genast  erfara.  Redan  i  mediet 
af  juli  inbröt  en  kosackskara  af  500  man,  som  snart  fick 
ytterligare  förstärkning.  Tre  kompanier  af  Schlippenbachs 
dragonregemente  måste  därför  ditbeordras.  Ett  af  dem 
lyckades  ryssarne  öfverfalla  och  upprifva;  men  sedan  ytter- 
ligare undsättning  anländt  från  det  finska  rytteriet,  blef 
fienden  med  förlust  tillbakaslagen.  ^ 

Det  ålåg  vidare  Schlippenbach  att  till  högkvarter  utse 
en  säker  och  välbelägen  plats  samt  i  dess  omnejd  hålla  åt- 
minstone hufvudstyrkan  sammandragen.  Sedan  Karl  XII 
med  svenska  hären  aflägsnat  sig  från  lifländska  gränsen, 
var  uppenbart  Marienburg  alltför  blottställdt  och  långt 
aflägset  från  Dorpat.  Högkvarteret  förlades  därför  till  Kir- 
rumpä.  Denna  ort  ligger  längre  in  i  landet  närmare  Vi- 
boscos  källflöden;  den  kringflytes  i  norr  och  öster  af  vatten- 
drag samt  var  sålunda  af  naturen  tämligen  skyddad.  Här 
voro  redan  förut  Abo  läns  regemente  och  De  la  Gardies 
fotfolksbataljon  förlagda.  Hit  afgingo  nu  äfven  det  karel- 
ska regementet  (förlagdt  kring  Rauge)  samt  Stackelbergs 
fotfolksbataljon.  Närmare  gränsen  posterades  H.  H.  v.  Li- 
wen  med  sitt  fotfolk,  förstärkt  med  något  rytteri. 

Samtidigt  hade  Schlippenbach  nya  bekymmer  med  an- 
ledning   af   den    ständigt   tilltagande  ryska  lodjeflottan  på 


1  Dahlberg  aflät  1701  till  S.  50  bref,  det  första  dateradt  ss/g.  gkrif- 
velserna  börja  gärna  med  orden  KnngL  Maj:t  samt  äro  hållna  i  en  täm- 
ligen af  mätt  ton. 

2  Därom  Thilaw,  T)  bref  (23—29  juli  och  9  aug.).  A.  J.  Kaulbars  3 
och  4  aug. 


W.   A.    V.    SCHLIPPBNBACHS   LIPLÄNDSKA   HÄR  299 


Peipus.  Till  Hökflychts  förstärkning  sändes  major  C.  W. 
Stackelberg  med  två  estländska  dragonkompanier.  Vid  ön 
Porka  tillbakadrefvos  40  lodjor,  hvarefter  landstigning  gjor- 
des på  ryska  stranden,  där  några  byar  stuckos  i  brand  och 
en  fientlig  truppstyrka  tillbakaslogs.  *  Hökflycht  återvände 
nu  till  Embachmynningen,  och  Stackelberg  posterade  sig 
vid  Ismen  för  att  därifrån  »incommodera  och  allarmera 
fienden». 

Ryska  krigsmakten  hade  sina  två  stora  hufvudläger 
vid  Pleskov  och  Novgorod.  H vartdera  hade  sitt  skepps- 
varf ;  det  förra  vid  PleskovsjöiCr^det  senare  vid  Wolchows 
mynning.  Hvartdera  hade  äfven  sin  befästa  utpost;  det 
förra  hade  Petsjory,  det  senare  Augdov.  Sistnämnda  ort,  som 
var  väl  befäst  och  hade  en  besättning  af  2,000  man,  stod  i 
själfva  verket  i  förbindelse  både  med  Pleskov  och  med  Nov- 
gorod. Därifrån  kunde  ryssarne  ej  blott  oroa  Ingerman- 
land,  utan  sökte  äfven  öfver  Vasknarva  tränga  in  i  Est- 
land och  Lifland,  dels  till  lands  öfver  Vasknarva,  dels  från 
sjösidan  med  sina  lodjor.  Här  stod  som  gränsvakt  en  poste- 
ring af  200  från  Hastfers  regemente  afsöndrade  estländska 
dragoner  under  befäl  af  major  N.  de  Molin.  ^  Redan  i  slutet 
af  juli  fann  han  sin  uppgift  där  alltför  svårlöst  och  be- 
gärde förstärkning,  hvilken  äfven  erhölls,  ehuru  liten. 

En  vida  svårare  uppgift  fick  emellertid  Schlippenbach, 
sedan  Karl  XII  med  svenska  hufvudhären  (11  aug.)  brutit 
upp  från  högkvarteret  i  Bauzke  för  att  tåga  utefter  nästan 
hela  Kurlands  sydgräns,  tills  han  ändtligen  stannade  vid 
Grubin  (nära  Libau)  och  dit  förlade  sitt  högkvarter.  Det 
var  nu  tydligt,  att  det  tillämnade  angreppet  mot  Pleskov* 
öfvergifvits,  och  ryssarne  kunde  då  med  odelad  makt  an- 
gripa de  trupper,  som  kvarlämnats  till  Östersjöländernas 
försvar.*      Småningom    förvissades    man    om,    att    hufvud- 

1  Hökflychts  bref  («« e— « 9);  C.  W.  Stackelberg  (1701)  10  bref,  af 
bvilka  8  bandia  om  hans  samverkan  med  Hökflycht. 

^  N.  de  Molin  bref  växlade  flitigt  med  Schlippenbach  från  13  sept.  tiU 
årets  slut.    Han  deltog  i  slaget  vid  Erestfer  och  stupade  i  slaget  vid  Sagnitz. 

3  Om  Karl  XIIis  tillämnade  tåg  mot  Pleskov  skref  J.  H.  Bunge  i  sitt 
bref  till  Sverige  23  juli. 

*  H.  R.  Horn  (22  juli)  befarade,  att  fienden  skulle  »i  en  hast  tentera 
någon  farienx  capital  entreprise».  Cronhlort  trodde,  att  fienden  skulle  >på 
Narva  nägot  tentera».  Dahlberg  (13  aug.)  meddelade  som  säkert,  att  »mo- 
skoviterna skulle  med  all  hast  i  Est-,  Lif-  och  Ingermanland  infalla  och 
allt  med  eld  och  svärd  förhärja». 


800  OTTO    SJÖtfRBN 


angreppet  skulle  riktas  mot  Lifland.  Schlippenbacli  sökte 
förstärka  sig,  så  godt  han  kunde,  men  mötte  svårig» 
heter  på  många  håll.  Från  Dorpat  utkommenderade  han 
en  bataljon  af  Skyttes  regemente  under  major  Meijercrantz 
till  det  svaga  fotfolkets  förstärkning.  Men  då  kom  ett 
bistert  bref  från  Dahlberg,  som  ej  ville  tillåta,  att  Dorpats 
garnison  försvagades.  Man  synes  hafva  måst  gå  ända  »till 
kungs»  för  att  öfvertyga  den  gamle  generalguvernören  om, 
att  Schlippenbach  verkligen  förde  befälet  öfver  denna  gar- 
nison.^ Det  utkommenderades  sedan  äfven  en  skvadron  af 
Tiesenhausens  kavalleriregemente. 

På  sitt  håll  arbetade  emellertid  Dahlberg,  så  godt  han 
kunde,  för  härens  förstärkning  genom  nytt  uppbåd  af  den 
lifländska  landmilisen.  På  annat  håll  vände  sig  Schlippen- 
bach till  Horn.^  Med  dennes  begifvande  fick  han  sig  till- 
sänd den  estländska  prästdragonskvadronen  (uppsatt  af 
prästerskapet  och  kronogodsarrendatorerna)  under  befäl  af 
major  A.  L.  v.  Rosen.  Afven  direkt  till  det  kungl.  hög- 
kvarteret skref  han  och  anropade  om  förstärkning. 

Med  fördubblad  vaksamhet  höll  Schlippenbach  sina 
gränsposteringar  utställda.  Vid  Allaskivi  stod  major  de 
Molin  med  300  man,  vid  Ismen  C.  W.  Stackelberg  med  sina 
två  kompanier.  Vid  Bappin  posterades  major  A.  L.  v.  S,osen 
med  sina  200  dragoner,  förstärkta  med  50  musketerare  (af 
Liwens  bataljon).  På  gränsen  mot  Petsjory  kvarstod  H. 
H.  v.  Liwen  med  200  musketerare  och  50  ryttare.  Vid 
Kasaritz  var  ryttmästare  B.  Rehbinder  posterad  med  160 
man  samt  vid  Kauge  ryttmästare  O.  B,.  Brusiin  (karelska 
reg.)  med  150  ryttare  och  kapten  v.  Nolcken  med  100  muske- 
terare. "^  Kring  högkvarteret  hade  Schlippenbach  hufvudstyr- 
kan  af  det  finska  rytteriet,  en  god  del  af  sina  dragoner, 
det  mesta  af  fotfolksbataljonerna  samt  måhända  äfven  nå- 
gon del  landmilistrupper. 

1  Dahlberg  tiU  A.  Zöge,  K)  aug.  A.  Zöge  till  S.,  13  aug.  Dahlberg  till 
S.  24  aug. 

'^  H.  K.  Horns  första  bref  till  S.  är  af  den  22  juli.  Brefväxlingen 
blef  sedan  dem  emellan  synnerligt  liflig. 

^  Flere  förf.  (Lundblad,  Saranw  m.  fl.)  hafya  klandrat  S.  för,  att  han 
genom  utställandet  af  gränsposteringar  försvagade  sin  hafvadstyrka.  Af 
den  ofvan  lämnade  redogörelsen  visar  sig  emellertid,  att  han  till  gräns- 
posteringar så  mycket  som  möjligt  använde  de  hjälptrupper,  som  han  lyc- 
kats skaffa  sig  från  Estland. 


W.   A.   V.    SCHLIPPBNBACHS  LIPLÄNDSKA   HÄR  301 


I  slutet  af  augusti  gjorde  sig  ryska  hären  färdig  att 
inbryta.  Kärnan  af  densamma  stod  omkring  Petsjory,  10,000 
man  stark  under  den  gamle  Boris  Sjeremetjev.  Bakom 
dem,  närmare  Pleskov,  ordnade  sig  härens  andra  linie,  16,000 
man  stark;  en  utvald  af  delning  af  densamma,  utgörande  3 
dragonregementen,  hvartill  anslöt  sig  en  brokig  skara  af 
kalmucker  och  tatarer,  skulle  under  befäl  af  Michailo  Sjere- 
metjev, generalens  son,  draga  längs  Peipussjöns  vestra  strand, 
framtränga  öfver  Rappin  och  där  förstärkas  med  bemannade 
lodjor,  som  äfven  skulle  öfverföra  det  behöfliga  fotfolket; 
denna  afdelning  torde  hafva  utgjort  5,000  man. 

H.  H.  v.  Liwens  äfventyrliga  rekognosceringsfärd  —  ty 
som  en  sådan  måste  detta  tåg  anses  —  har  i  vår  historie- 
skrifning  hittills  blifvit  så  sagolikt  öfverdrifven,  att  något 
litet  utrymme  torde  böra  upplåtas  åt  en  kort  påpekning  af 
verkliga  förloppet.  Med  300  man  gick  Liwen  morgonen  den 
27  aug.  öfver  gränsen.  Först  påträffade  han  en  fientlig 
utpost,  helt  vist  betydligt  öfverlägsen,  hvilkeni  han  lycka- 
des tillbakaslå.  Men  under  sitt  vidare  framryckande  stötte 
han  på  den  samlade  fientliga  hufvudstyrkan,  hvilken  han  — 
tvifvelsutan  i  det  närmaste  riktigt  —  beräknade  till  8,000 
man.  Han  ville  då  —  efter  välförrättadt  rekognoscerings- 
värf  —  draga  sig  tillbaka  i  riktning  mot  Rappin,  där  v. 
Rosen  stod,  men  upphanns  af  en  från  den  ryska  hufvud- 
styrkan utsänd  afdelning  och  gensköts  vid  byn  Muischa, 
2  mil  från  Rappin.  Han  fick  emellertid  rådrum  att  till  v. 
Rosen  affärda  ett  ilbud,  inlät  sig  sedan  i  strid  och  värjde 
sig  manligen,  tills  v.  Rosen  vid  middagstiden  hann  anlända 
med  100  dragoner.  Då  dessa  hurtigt  ilade  till  angrepp, 
bragtes  ryssarne  i  förvirring  och  drogo  sig  tillbaka,  hvar- 
efter  Liwen  och  v.  Rosen  återtogo  sina  förra  ställningar. 
Schlippenbach  blef  nu  förvissad  om  hvad  som  förestod  och 
fick  ytterligare  underrättelser  från  Marienburg.^ 

Följande  dagen  erhöll  v.  Rosen  från  högkvarteret  100 
man  af  den  finska  tripleringen  till  förstärkning,  men  fick 
tillika  order  att  återsända  de  50  musketerarne.  Han  an- 
höll att  få  behålla  äfven  dem,  »emedan^>,  skref  han,  ^finnarne 
hafva  dels  lunt-,  dels  flintmusköter,  såge  jag  helst,  om 
äfven  de  50  musketerarne  finge  förblifva  här.»    Denna  hans 

^  Thilaw,  24  aug    och  2  sept.  H.  J.  Rehbinder  2  sept. 


302  OTTO    SJÖGRBN 


anhållan  blef  beviljad;  på  förnyad,  enträgen  begäran  fick 
han,  ehuru  med  stor  svårighet,  ytterligare  200  man  af 
landmilisen.  Denna  skara  föll  till  största  delen  den  5 
sept.  i  striden  mot  Michailo  Sjeremetjevs  armékår.  A.  L. 
v.  Rosen  tillfångatogs;  han  har  sedermera  (1702)  från  Moskva 
skrifvit  ett  bref  till  Schlippenbach.  I  Rappin,  där  byn 
brändes  och  magasinet  sköflades,  synas  ryssarne  rätt  länge 
hafva  huserat.  Deras  egna  döda  brändes  i  de  antända 
husen;  men  den  lifländska  härens  fallna  kämpar  finge  ligga 
obegrafna  ofvan  jord,  tills  ändtligen  fram  i  november  an- 
stalt kunde  göras  till  deras  begrafning.^ 

Medan  de  500  sålunda  gingo  under  vid  Rappin  och  en 
mindre  rytteristrid  med  lätt  framgång  utkämpades  vid 
Kasaritz,  vann  Schlippenbach  i  drabbningen  vid  Rauge  en 
fullständig  seger  öfver  den  af  Boris  Sjeremetjev  anförda 
kärnan  af  ryska  hären,  hvilken  här  torde  uppgått  till  7,000 
man.  Själf  torde  Schlippenbach  vid  Rauge  till  slut  fått 
2,000  man  samlade.  Till  framgången  bidrogö  i  väsentlig 
mån  de  kring  Rauges  kyrkogård  af  plank  och  torf  gjorda 
fältbefästningarne,  uppförda  under  ledning  af  ryttmästaren 
O.  R.  Brusiin^,  hvilken  äfven  med  utmärkelse  deltog  i  själfva 
striden.  På  slagfälten  vid  Rauge  och  Kasaritz  räknade 
man,  enligt  Kelch,  ända  till  2,000  fallna  ryssar;  föga  min- 
dre torde  det  afbräck  hafva  varit,  som  sedermera  af  för- 
följande bondeuppbåd  och  landmilis  tillfogades  de  upplösta, 
flyende  fiendeskarorna.  Schlippenbachs  folk  var  alltför  ut- 
mattadt  för  att  kunna  förfölja  och  hade  under  den  långa 
striden  helt  säkert  lidit  en  förlust,  vida  större  än  den  af 
Kelch  uppgifna. 

Öfverstlöjtnant  Stackelberg  af  sändes  till  Karl  XII:s 
högkvarter  med  rapport  om  segern  och  anhållan  om  be- 
höflig  förstärkning.  Om  den  glädje,  hvarmed  budskapet 
mottogs,  vittna  de  båda  bref,  som  kanslisekreteraren  Bunge 
samma  dag  (16  sept.)  aflät  till  Schlippenbach.  I  det  förra 
brefvet  gratulerade  han  »herr  öfversten  mycket  till  den 
erhållna  segern  mot  den  mäktige,  folkrike  fienden,  varan- 
des  densamma  intet  mindre  berömvärd  än  de  vi  hafva  haft.> 


1  Ryttm.  T.  v.  Bornmann  tUl  S.  10  nov.  1701. 

-  O.  R.  Brusiin,  3  bref,  särsk.  29  aug.  om  befästningarne,  »welche  zum 
Schiessen  vor  der  Infanterie  ganz  commode  seyn.» 


W.   A.    V.   SCHLIPPBNBACH8  LIFLÄNDSKA   HÄR  803 


Det  erkändes  ock,  att  »herr  öfversteix  hafver  en  farlig  post, 
och  högnödigt  är,  att  dess  armé  med  flere  regementen  blif- 
ver  förstärkt,  så  framt  Lifland  skall  blifva  conserveradt.» 
I  det  andra  brefvet  tillkännagafs  Schlippenbachs  utnämning 
till  generalmajor,  och  därvid  uttalades  den  förhoppning, 
att  han  skulle  »blifva  ihågkommen  med  en  generallöjtnants 
place  så  mycket  snarare,  som  vi  dagligen  sä  vinter  som 
sommar  förspörja  dess  segersamma  vapen  mot  den  stora 
ryska  hopen». 

Löftet  om  förstärkning  hölls  utan  långt  uppskof.  Föl- 
jande trupper  fingo  order  att  ansluta  sig  till  den  lifländska 
hären:  större  delen  af  estländska  adelsfanans  rytteri  under 
öfverste  Fritz  Wachtmeister,  Österbottens  infanterirege- 
mente under  öfverste  J.  v.  Campenhausen  samt  en  skva- 
dron  af  öfverste  E.  Stenbocks  dragonregemente  under 
major  Horn.  Samtliga  trupperna  anlände  före  månadens 
slut^  och  fingo  kvarter  sig  anvisade.  Normalstyrkan  af 
Wachtmeisters  rytteri  beräknades  under  ett  följande  år  till 
800  man  och  torde  väl  då  haft  denna  numerär  åtminstone 
vid  framkomsten.  För  Campenhausens  österbottniska  rege- 
mente finnas  specifikationer,  likaledes  utvisande  en  numerär 
af  800  man  eller  något  därutöfver.  Stenbocks  skvadron 
uppgick  till  200  man.  Vid  årets  slut  sändes  dessutom  till 
Schlippenbachs  förstärkning  en  jämnstark  skvadron  (under 
öfverstlöjtnant  C.  Gr.  v.  Schreiterfeldt)  af  d^Albedyhlls  dra- 
gonremente,^  h vilket  dittills  användts  vid  belägringen  af 
Dtinamtlnde.  De  från  det  kungliga  högkvarteret  anvisade 
nya    trupperna   kommo   således  att  utgöra  fullt  2,000  man. 

Hären  förstärktes  äfven  med  landmilistrupper.  H.  E. 
Horn,  till  hvilken  Schlippenbach  vändt  sig,  gaf  tillmötes- 
gående svar,  erkännande,  att  »herr  öfversten  i  anseende  till 
den  större  makt,  som  från  den  sidan  mot  honom  rycker, 
behöfver  någon  förstärkning,  för  den  händelse  fienden  skulle 
vilja  recoUigera  sig  igen».  Från  Estland  afsändes  därför 
B.  v.  Pahlens  landmilisregemente,  beräknadt  att  utgöra 
omkring  500  man,  för  att  ansluta  sig  till  den  lifländska 
hären.     Öfverstlöjtnant   J.    Fr.    Lipharts    lifländska    land- 

*  Dahlberg  20  sept.  M.  v.  Strokirch  23  sept. 

*  I  förväg  kom  ett  kompani  af  86  man  nnder  kapten  M.  S.  Taube 
(G.  C.  Schreiterfeldt  28  sept.)-  De  inkvarterades  vid  kusten  (M.  v.  Brom- 
sen, 14  sept.).     Senare  kom  hufvudstyrkan  (A.  J.  Kanlbars,  7  dec). 


304  OTTO    SJÖGRBN 


milisregemente  hade  ännu  stora  kadrer  ofyllda;  det  skulle 
bestå  af  5  bataljoner  med  en  befälsstyrka  af  56  man  och 
väntade  sig  en  manskapsnumerär  af  omkring  1,500  man.^ 
Hans  bror  Fr.  v.  Liphart  förde  själfständigt  beftll  öfver 
Tirsenska  kretsens  landmilisbataljon,  hvilken,  enligt  upp- 
gifter frän  senare  tid,  till  slut  räknade  omkring  350  man 
och  bestod  af  6  kompanier'^.  Mer  eller  mindre  fulltaliga  och 
användbara  blefvo  några  andra  landmilisbatal joner,  såsom  den 
oberpahlenska  kretsens  under  öfverstlöjtnant  B.  W.  Taube, 
den  Tvolmarska  kretsens  under  öfverstlöjtnant  R.  v.  Ltinow,  den 
Fellinska  kretsens  under  öfverstlöjtnant  H.  J.  v.  Buddenbrock. 
Af  W.  J.  v.  Tiesenhausens  värfvade  infanteribataljon  öfver- 
läts  dessutom  åt  Schlippenbach  ett  kompani  under  befäl  af 
kapten  E.  v.  Dahlen.  Dessa  trupper  användes  mest  till  be- 
vakningstjänst vid  Dorpat  och  Marienburg  eller  på  annat  håll. 

Till  vakthållning  vid  Dorpat  bestämdes  B.  v.  Pahlens 
regemente.  Bröderna  Liphart  förlades  med  sitt  manskap  i 
omnejden  kring  Marienburg.  Posteringen  vid  Rauge  indrogs; 
i  stället  förlades  kapten  E.  v.  Dahlen  med  sitt  kompani 
mellan  Marienburg  och  Neuhof.  Öfvers|:löjtnant  Gr.  W.  v. 
Yxkull  förmåddes  af  Schlippenbach  att  på  sitt  gods  Menzen 
längst  ned  vid  södra  gränsen  till  bevakning  uppsätta  och 
underhålla  en  frikår  af  250  musketerare*.  Redan  i  slutet 
af  september  började  ryssarne  inbryta  i  Marienburgs  om- 
nejd, och  sedan  fördes  mot  dem  en  allt  hårdare  kamp. 

I  bref  af  den  14  sept.  uttryckte  Dahlberg  sin  oro  för 
Dorpats  »providering  mot  alla  befarade  fientliga  öfverfall> 
samt  lade  Schlippenbach  på  hjärtat  att  »allt  så  dirigera  att 
i  alla  händelser  Dorpat  icke  skall  sättas  i  fara  eller  blifva 
exponeradt».  Kort  efter  mottagandet  af  detta  bref  begaf 
sig  Schlippenbach  själf  till  Dorpat,  där  han  kvarblef  under 
återstoden  af  september  och  de  första  dagarna  af  oktober. 
Högkvarteret  flyttades  under  tiden  från  Kirrumpä  till  Erest- 
fer,  ungefär  5  mil  bakom  Dorpat.  Inom  nejden  inkvarterades 

1  Bref  från  J.  Fr.  Liphart  från  22  sept.  till  23  okt.  (dessutom  5  bref 
från  1702  och  4  frän  1703). 

-  Fr.  W.  Lipfaarts  brefväxling  med  S.  börjar  i  sept.  1701,  men  bref- 
ven  för  detta  och  de  följande  åren  äro  helt  få.  Han  blef  efter  krigets  slnt 
öfverste  och  kommendant  i  Malmö.    Tog  af  sked  1731  och  afled  i  Småland  1735. 

3  Om  G.  W.  v.  Yxknll,  se  noten  af  Lossius  vid  Kelch  sid.  288.  Där- 
vid åberopas  det  Yxkullska  familjearkivet  på  slottet  Fickel  samt  Ustrjaloff, 
Peter  d.  Gr.  IV.  p.  120  och  121. 


W.    A.   V.   SCHLIPP3BNBACHS  LIFLÄNDSKA  HÄR  305 


hufvudstj^rkan,  särskildt  fotfolkshataljonema  och  på  något 
längre  afstånd  (vid  Kergel)  Campenhaasens  regemente. 
Schlippenbachs  dragonregemente  uppehöll  sig  emellertid  ej 
längre  i  sina  gamla  kvarter;  en  del  torde  hafva  förblifvit 
vid  Marienburg  och  återstoden  användts  som  biträde  vid 
befästningsarbetena  i  Pernau.  Till  högkvarterets  omnejd 
drogos  däremot  de  tre  till  hären  hörande  rytteriregementena 
samt  de  Stenbockska  dragonerna. 

Eå  ett  nytt  ryskt  angrepp  vid  årets  slut  var  man 
tidigt  förberedd,  men  hölls  länge  i  ovisshet  om,  hvarifrån 
hufvudattacken  skulle  komma.  Från  Menzen  försäkrade 
YxkuU  redan  i  slutet  af  oktober,  att  ryssarne  ämnade  med 
40,000  man  angripa  Marienburg.  Från  Marienburg  med- 
delade (1  dec.)  J.  H.  Brandt,  väl  underrättad  som  vanligt, 
att  deras  för  inbrottet  af  sedda  hufvudstyrka  utgjorde  10,000 
man,  hvilkas  förtrupper  de  redan  inbrytande  strof  kårerna 
voro.  Dessa  tilltogo  alltmer 'och  upprättade  slutligen  vid 
Luban  ett  befäst  läger.  Fr.  v.  Liphart  hade  här  svårt 
att  hålla  sig,  men  undsattes  af  Brandt,  och  då  hölls  mot 
ryssarne  en  lycklig  sammandrabbning;  »vi  tacka  Grud^,  skref 
Brandt  (17  dec),  »att  vi  med  vårt  ringa  manskap  förmått 
repoussera  en  så  stor  mängd:».  Men  på  annat  håll  visade 
sig  fienden  redan  vid  höstens  början  föga  mindre  hotande, 
vid  Vasknarva,  där  han  på  den  ryska  stranden  uppfört 
förskansningar;  äfven  därifrån  bröto  kosackerna  talrikt  in. 
Bär  stod  för  tillfället  endast  major  H.  flastfer  med  120  man, 
hvarför  Schlippenbach  ditsände  öfverstlöjnant  B.  W.  Taube 
med  270  man  och  4  kanoner.  Dessutom  fick  Hökflycht  order 
att  med  sin  eskader  begifva  sig  dit  och  lämna  understöd  från 
sjösidan,  så  länge  vattnet  var  öppet.  Icke  desto  mindre  ut- 
sträckte ryssarne  sina  ströftåg  ända  till  Dorpats  omnejd. 
Schlippenbach  begärde  då  förstärkning  af  öfverste  Hastfer 
och  af  sände  major  M.  v.  Bromsen  med  100  man  af  de  lif- 
ländska  landdragonerna  för  att  underhålla  sambandet  med 
denne.  Redan  vid  Kaster  fann  Bromsen  (14  nov.)  allt  sköf- 
ladt;  han  företog  då  med  någon  förstärkning  på  egen  hand 
ett  dristigt  ströftåg  öfver  den  ryska  gränsen.  ^    Att  hufvud- 

^  M.  v.  BrömsenB  bref  lägga  i  dagen  oriktiglieteii  af  Kelchs  nppg. 
(s.  257),  att  tåget  skett  pä  S<;h]ippenbachs  order.  Tvärtom  yisade  sig  S. 
däröfver  ganska  misslynt,  och  B.  måste  sedan  rättfärdiga  sig  mot  sina 
»colnmnianter». 


306  OTXO    SJÖORBN 


angreppet  kom  att  riktas  direkt  mot  högkvarteret  och  med 
vida  större  makt  än  den  J.  H.  Brandt  förebådat,  fick  maa 
först  senare  erfara. 

Redan  vid  denna  tid,  då  lyckan  ä^nnu  var  med  den 
lifiändska  hären,  led  det  hårdt  utsugna  landet  en  nöd,  hvars 
följder  naturligtvis  i  hög  grad  äfven  drabbade  trupperna. 
Greneralguvernören  De  la  G-ardie  klagar  i  sina  bref,^  huru* 
som  allmogen  led  af  de  täta  durchmarschema  och  blef  »ge- 
nom det  myckna  skjutsandet  utmärglad»,  ja  att  »stora  ödes- 
mål funnos».  Inkvarteringame  voro,  synnerligen  på  de  kung- 
liga arrendegodsen,  så  tryckande,  att  ända  till  50  å  60 
ryttare  kunde  vara  inhysta  på  samma  ställe.  Artilleri- 
majoren J.  Kynnairdh*  i  Dorpat,  hvilken  förestod  »arkliet», 
ömmsule  i  synnerhet  för  manskapets  nöd.  Om  ett  antal 
artillerikuskar,  som  rymt,  skref  han  till  Dahlberg:  »Orsa- 
ken till  deras  rymning  har  varit,  att  de  så  alldeles  nakna 
och  utblottade  hitsända  blifvit,  att  de  icke  så  nog  som 
skjorta  på  kroppen  eller  skor  på  fötterna  haft  och  alltså 
mot  den  tilltagande  kölden  uthärda  kunnat.»  Krigskommis- 
sarien Brådh  skref  till  Schlippenbach:  »Det  är  mig  omöjligt 
arméen  så  providera,  som  jag  gärna  ville  och  borde.»  Ar- 
méens ekonomi  var  sålunda  från  början  ganska  bekymmer- 
sam. 

Själfva  stamtrupperna,  som  väl  ändå  i  främsta  rum- 
met tillgodosågos,  ledo  ofta  svår  nöd.  Om  tillståndet  i  sitt 
regemente  skref  öfverste  Tiesenhausen:  »Helt  dismunderade 
äro  de  gemene,  så  att,  när  vintern  och  kölden  kommer,  de 
omöjligen  kunna  göra  kungl.  maj:ts  tjänst,  och  dessutom 
äro  ganska  få  oiBcerare  vid  regementet.»  Enschöld,  chefen 
för  Åbo  läns  regemente,  skref,  att  folket  »ej  annat  haft  till 
sofvel  än  salt  fisk,  men  intet  dricka,  utan  måste  sig  med 
den  salta  spisen  benöja  och  därtill  dricka  vatten»,  samt  att 
:^manskapet  nu  en  del  alla  redan  insjuknat  och  dessutom 
måste,  såväl  de  som  hästame,  stå  under  bara  himmeln  i 
en  så  svår  köld,  som  denna  tiden  varit».  H.  Hastfer  be- 
skref  det  till  hans  förstärkning  sända  artillerifolket  såsom 
varande  i  så  uselt  skick,  att  »de  gemene  hafva  nästan  inga 
öfver-  och  underkläder  och  därtill  bära  nästan  alldeles  ut- 


1  13  bref  från  1701.     Se  äfven  brefven  från  början  af  1702. 
-  J.  Kynnairdhs  28  bref  från  1701. 


W.   A.   v.   SCHLIPPBNBACH8  LIPLÄNDSKA   HÄE  307 

slitna  skodon,  ja  några  hafva  alls  inga  att  taga  på  sig». 
Från  Dorpat  klagade  Kynnairdh  öfver  »de  arma  soldaternas 
slätta  tillstånd,  i  det  de  både  sko-  och  strampelösa  äro».  I 
ett  par  bref  lämnar  han  specifikation  på  gamla  fiintlåsgevär, 
som  kunde  »med  ringa  kostnad  repareras  för  att  sedan  delas 
nt  åt  landmilisen».  ^ 

Otrefnaden  ökades  genom  det  inbördes  kif,  som  redan 
rådde  och  sedermera  ytterligare  tilltog  bland  befälet,  ej 
minst  i  Dorpat.  Kynnairdh  stod  i  spändt  förhållande  på 
flere  håll,  i  synnerhet  till  vice  kommendanten  Zöge.  Skytte 
lefde  i  ovänskap  med  öfverste  Tiesenhausen  och  synes  af 
Schlippenbach  själf  redan  f;rån  början  hafva  blifvit  behand- 
lad med  påfallande  afvoghet.  Man  kan  ej  värja  sig  för 
intrycket,  att  det  innerst  rådde  en  på  nationalitetsskillnaden 
grundad  partisöndring.  Gång  på  gång  finner  man  näm- 
ligen dem,  som  skrifva  på  tyska,  vara  i  ovänskap  iped  dem, 
som  skrifva  på  svenska.  Schlippenbach  sökte  väl  som 
skiljedomare  hålla  endräkten  vid  makt  men  det  kunde  nog 
förmärkas,  att  han  ställde  sig  på  sina  tyskbaltiska  stånds- 
bröders sida  och  grep  in  till  förmån  för  dem. 

Slaget  vid  Erestfer  den  30  dec.  1701  utgör  den  olycks- 
bådande vändpunkten  i  den  lifländska  härens  korta  historia. 
Att  Schlippenbach  icke,  såsom  det  påståtts,  genom  sin  sorg- 
löshet under  festlig  julhelg  låtit  sig  öfverraska,  framgår 
tydligt  af  hans  egen  relation  och  fältarkivets  ingångna 
skrifvelser.  Han  fick  godt  rådrum  att  före  och  under  slaget 
sammandraga  sina  kring  högkvarteret  befintliga  trupper; 
att  Campenhausen  med  sitt  regemente  kom  för  sent,  be- 
rodde därpå,  att  ordonansen,  som  afgick  till  regements- 
kvarteret  i  Kergel,  tog  miste-  om  rätta  vägen  och  därigenom 
fördröjde  sig. 

Om  den  i  striden  deltagande  lifländska  härens  styrka 
hafva  olika  uppgifter  lämnats;  från  hvardera  sidan  har 
man  sökt  öfverdrifva  motståndarens  stridsnumerär  och  ned- 
sätta sin  egen.  Schlippenbach  har  själf  i  sin  till  allmän- 
heten meddelade  berättelse  lämnat  en  uppgift,  som  man 
med  ledning  af  fältarkivets  aktstycken  väl  ej  kan  kon- 
trollera, men  dock  något  kommentera.  Då  R.  v.  Liewens 
— ^— — •— ^^— ^—  a 

^  H.  v.  Tiesenhaasen,  5  okt.  G.  Enschöld,  1  okt.  Kynnairdh  till  Dahl- 
berg, 11  sept.  och  7  okt. 


^ 


SOS  OTTO    SJÖORSN 


ryttare   (af  estniska  adelsfanan)  biifvit  tillbakadrifna,  tog, 
berättas   det,   Seblippenbach  »de  Skytt-,  Liw-  och  Stackel- 
bergska   bataljoner,   desslikes   det    åboländska  och  estniska 
kavalleriet,    hvilka   med   karelska   ryttarne    och  Stenbocks 
dragoner  ungefär  1,500  man  tillsammans  göra  kunde  (efter- 
som  många   trupper   på  andra  poster  kommenderade  voro) 
till    sig».     För   rytteriregementena  hafva  vi  specifikationer 
för  tiden  kort  före  slaget;  af  dem  framgår  att  det  åbolän- 
ska   regementet   då   måtte   utgjort  omkr.  670  ryttare,  det 
karelska    700,    estländska   rytteriet  600;^  därifrån  har  man 
för  estniska  rytteriet  att  frånräkna  R.  v.  Liewens  300  man, 
då  återstoden  blef  blott  300.   Rytteriets  styrka  skulle  då  (om 
Liewens  ryttare  och  bortkommenderingarne  ej  tagas  i  beräk- 
ning), ensamt  uppgå  till  nära  1,600  man.    Anslår  man  efter 
måttlig  beräkning  den  Stenbookska  skvadronen  till  150  och  de 
tre  fotfqlksbataljonerna  till  750  man,  så  får  man  ytterligare 
900  man,  alltså  tillsammans  2,500  man.    Således  skulle  1,000 
man   vara   bortkomraenderade,    hvilket   väl  är  föga  troligt. 
Troligare    är   då  att  Schlippenbachs  uppgift  om  1,500  man 
utgör  en  minimisiffra,  hvilken  han  med  sitt  »ungefär»  gifver 
oss  rätt  att  något  höja  och,  i  likhet  med  Kelch,  antaga  åt- 
minstone 1,600  man.    Större  höjning  kan  nog  svårligen  med- 
gifvas;  ty  man  måste,  oafsedt  bortkommenderingarne,  äfven 
taga  i  beräkning  det  stora  antalet  sjuka  och  »dismunderade» 
(hvilket    Seblippenbach   väl  fann  skäligast  att  ej  inför  all- 
mänheten vidröra).   Därtill  har  man  emellertid  att  lägga  R. 
v.    Liewens   redan  i  början  till  stor  del  fallna  ryttare  och 
De  la  Gardies  bataljon,  hvilken  i  slaget  fanns  till  hands,  om 
än    ställd   afsides    på   en    post,  som  sedan  befanns  ofarlig. 
Anslår  man  sistnämda  bataljon  till  300  man,  får  man  ytter- 
ligare en  siffra  af  600  man.     Således  skulle  man  med  täm- 
1ig  säkerhet  kunna  anslå  hela  den  före  drabbningen  till  hands 
varande   truppstyrkan   till  åtminstone  2,200  man  —  unge- 
fär samma  styrka,  som  Seblippenbach  hade  att  förfoga  öfver 
i  slaget  vid  Rauge. 

Seblippenbach  uppgifver  den  i  slaget  lidna  förlusten 
till    »ungefär  5  å  600  man»,  Kelch  tänjer  den  till  »6  ä  7O0 

^  Specifikationer  af  den  15  dec.,  uppgifvande  för  Åbo  läns  regemente 
672,  för  det  karelska  708,  för  estländska  adelsfaaan  626  >nianskapshåstar>. 
För  estländska  adelsfanan  finnes  en  rulla  af  den  21  dec,  hvari  manskapet 
med   befäl  upptages  till  435  man  närv.  och  178  bortkommenderade. 


W.   A.   V.   SGHLIPPBNBAGHB  LIFLÄNDSEA   HÄR  309 

man».  Siffran  torde  väl  i  alla  fall  vara  något  för  låg  och 
godt  kunna  höjas  till  1,000  man  —  hälften, af  den  käm- 
pande  härens  hela  antal.  Stackelbergs  fotfolksbataljon  blef 
nästan  alldeles  tillintetgjord,  Liwens  och  Skyttes  högst 
illa  medfarna;^  fotfolkets  förlust  kan  då  ej  gerna  hafva 
varit  mindre  än  500  man.  Minst  lika  stor  måste  äfven 
rytteriets  och  dragonernas  hafva  varit.  Svårast  medfaret 
blef  det  karelska  rytteriregementet;  i  början  af  1702  nam- 
nes till  och  med  som  återstod  däraf  endast  50  man  under 
befäl  af  major  Löschern.  Abo  läns  rytteriregemente  för- 
lorade sin  öfverste,  G.  Enschöld,^  hvilken  tillfångatogs, 
sin  öfverstlöjtnant  H.  J.  Schauman,  major  H.  J.  v.  Liewen 
samt  ett  par  ryttmästare;  det  måste  då  hafva  lidit  en  högst 
ansenlig  manskapsförlust.  Ej  mindre  måtte  den  estländska 
adelsfanan  hafva  lidit;  R.  v.  Liewen  stupade  eller  tillfånga- 
togs före  slaget,  och  af  hans  300  ryttare  var  väl  ej  mycket 
kvar,  då  de  funno  sin  räddning  i  regementskvarteret,  men 
ändå  tog  regementet  en  betydlig  och  säkert  förlustbringande 
andel  i  hela  slaget.  Stenbocks  dragoner,  som  helt  och  hållet 
kringrändes,  slogo  sig  med  knapp  nöd  och  naturligtvis 
med  stor  förlust  igenom.  Under  sådana  förhållanden  kan 
rytteriets  och  dragonernas  förlust  icke  till  siffran  hafva 
understigit  fotfolkets,  om  den  än  var  proportionsvis  mindre. 
Då  Campenhausens  välbehållna  regemente,  hvilket  då 
räknade  800  man,  sent  på  kvällen,  då  striden  redan  upphört, 
framkom  till  Erestfer,  ersattes  till  fullo  fotfolkets  lidna 
förlust  med  friska  trupper.  Schlippenbach  hade  då  dragit 
sig  till  Sagnitz,  där  han  ordnade  det  förströdda  rytteriet  och 
uppsamlade  kvarlefvorna  af  fotfolket;  han  befann  sig  där 
närmare  Dorpat  och  på  sidan  om  fienden.  Dit  afmarsche- 
rade  äfven  Campenhausen  följande  dagen.  Schlippenbach 
stod  nu  åter  slagfärdig;  han  kunde  dessutom  utkommendera 
trupper  från  Dorpat  och  draga  till  sig  förstärkning  från 
andra    håll.     Sjeremetjev   fann   därför   rådligast  att  draga 


^  Liwen  (26  mars  1702)  betecknar  sin  bataljon  som  »ruinerad»  vid 
Erestfer;  kvarlefvan  förlades  till  Fellin.  Af  Skyttes  bataljon  återstod  en 
Uten  rest,  hvilken  förlades  till  Oberpahlen  (Skytte,  13  jan.).  En  specifika- 
tion af  8  jan.  1702  upptager  återstoden  af  Skyttes  bataljon  till  84  man. 

*  Från  sin  fångenskap  i  Moskva  skref  sedan  E.  till  S.  ett  bref  ^Ve 
1703.  Han  utväxlades  sedan  mot  den  vid  Narva  fångne  öfverste  Alex. 
Gordon,  bvilken  skrifvit  Peter  I:s  historia. 

Hist.    Tidskrift  1896.  21 


310  OTTO   SJÖOREN 


sig  tillbaka,  sedan  han  förhärjat  omnejden  kring  Erestfer  och 
norrut  längs  Peipusstranden  sändt  strof  kårer.  Slaget  vid 
Erestfer  blef  sålunda  icke  egentligen  något  nederlag  för  den 
lifländska  hären,  men  det  medförde  en  högst  betydlig  förlust 
och  ledde  genom  den  påföljande  omorganisationen  till  så  stora 
förändringar,  att  hären  sedan  fick  en  helt  annan  gestalt. 

Högkvarteret  flyttades  nu  till  Sagnitz  och  förblef  där. 
I  januari  1702  tillställde  ännu  Sjeremetjevs  ströfkårer  sitt 
ofog,  och  ryssarne  gingo  äfven  från  Augdov  på  isen  öfver 
Peipus;  de  öfverföUo  Allaskivi  och  foro  där  illa  fram. 
Men  inom  kort  inträffade  ett  långvarigt  töväder,  hvarigenom 
isen  på  Peipus  blef  osäker,  och  ströfkårerna  drogo  sig  efter- 
hand tillbaka.  Man  fick  sålunda  tid  på  sig  att  i  lugn  sörja 
för  härens  välbehöfliga  reorgariisering  och  förstärkning. 
Schlippenbach  brefvexlade  flitigt  därom  såväl  med  det 
kungliga  högkvarteret  och  vederbörande  myndigheter  i  Stock- 
holm samt  i  synnerhet  med  generalguvernörerna  i  Riga  och 
Reval.^  På  kungl.  befallning  afläts  från  båda  genéral- 
guvernementen  plakat,  hvari  påbjöds,  att  »samtliga  adeln, 
arrendatorerna,  amtmännen  och  andra  betjänte  utan  dröjs- 
mål skulle  sitta  upp  och  begifva  sig  till  arméen».  Med 
verkställigheten  däraf  gick  det  emellertid  som  det  kunde. 
Sannolikt  anordnade  Dahlberg  äfven  en  ny  utskrifning  af 
landmilis  i  Lifland.  Med  hans  begifvande  ställde  sig  öf verst- 
löjtnant  H.  Gr.  Buddenbrock,  som  med  sin  skvadron  af  de 
lifländska  landdragonerna  varit  förlagd  i  Kokenhusen,  under 
Schlippenbachs  befäl  och  blef  inkvarterad  i  Walck,  ej  långt 
från  högkvarteret.  Likaledes  slöt  sig  en  skvadron  af  lif- 
ländska adelsfanan  under  öfverstlöjtnant  O.  F.  Brakel  till 
den  lifländska  hären. ^ 

Med  allt  eftertryck  pådrefs  rekryteringen  af  de  båda 
finska  rytteriregementena,  som  vid  Erestfer  så  illa  med- 
farits.  Med  uppdrag  i  sådant  syfte  afsändes  till  Viborg 
ryttmästaren  Chr.  Freudenfelt  och  O.  R.  Brusiin,  till  Abo 
ryttmästarne  B.  Rehbinder  och  J.  H.  de  la  Mötte.     Med  de 

^  Dahlberg  aflät  nnder  årets  4  första  månader  42  bref.  Ben  26  apr. 
tillkännagaf  han  sitt  den  7  apr.  beviljade  afsked  och  ntanordnade  samma 
dag  en  stor  sändning  af  kanoner  till  Peipnseskadern.  Frän  hans  närmaste 
man  och  efterträdare  C.  G.  Frölich  ailätos  nnder  året  87,  från  A.  J.  De  1» 
Gardie  79  bref. 

2  Af  O.  F.  Brakel  5  bref,  alla  från  förra  hälften  af  maj  1702.  Dcss- 
ntom  2  bref  frän  hans  närmaste  man,  major  G.  Horn. 


W.   A.    V.    SCHLIPPBNBACHS   LIFLÄNDSKA   HÄR  311 

o 

båda  landshöfdingeämbetena  i  Viborg  och  Abo  ställde  sig 
äfven  högkvarteret  i  omedelbar  beröring.^  Hvilka  svårig- 
heter rekryteringen  mötte,  kan  man  bland  annat  se  af  ett 
B.  Eehbinders  bref  redan  från  slutet  af  1701  (Åbo  23  nov.). 
»Skolandes  jag»,  skrifver  han,  »efter  min  skyldighetsplikt 
tillse,  att  så  väl  godt  manskap  såsom  ock  goda  hästar  till 
Kungl.  Majrts  högst  angelägna  tjänst  kunna  bekommas, 
ehuruväl  på  denna  orten  är  mycket  ringa  af  bäggedera 
slagen,  särdeles  manskap,  så  att  på  en  del  rusthåll  icke 
finnes  mera  än  husbonden  själf,  hvaribland  gamla  gubbar, 
som  till  Kongl.  Maj:ts  tjänst  föga  äro  dugliga.  Men  såsom 
här  både  i  Abo  och  andra  små  städer  kan  finnas  en  del  löst 
folk  och  sådana  borgare,  som  äro  så  fattiga,  att  de  sin  taxa 
eller  utlagor  icke  kunna  betala,  så  har  hos  herr  landshöf- 
dingen  jag  anhållit  att  få  taga  sådana  till  ryttare  för  de 
rusthåll,  som  ej  på  något  sätt  själf  va  kunna  anskaffa  kar- 
lar, men  blifvit  svarad,  att  där  sådana  skulle  finnas,  så 
måste  de  tagas  till  soldater  för  rotar,  som  äro  alldeles  öde 
och  där  ingen  mansperson  finnes;  och  om  något  sedan  öfver- 
blifver,  så  skall  kavalleriet  däraf  blifva  försedt.»  Naturligt- 
vis ökades  betydligt  dessa  svårigheter,  då  en  ny  rekry- 
tering redan  i  början  af  1702  måste  företagas. 

Afven  på  värfningens  väg  sökte  man  bereda  hären  för- 
stärkning. Öfverstlöjtnant  H.  Gr.  v.  Buddenbrock  lofvade 
redan  vid  årets  början  att  uppbringa  den  lifländska  dra- 
gonskvadronen  till  400  man  och  därmed  göra  början  till  ett 
regemente.  Hans  närmaste  man,  major  M.  v.  Bromsen,  se- 
dermera det  fallande  Dorpats  hjälte,  liksom  Marqvard  blef 
det  fallande  Narvas,  åtog  sig  att  sätta  upp  3  nya  dragon- 
kompanier, för  hvilka  folk  skulle  tillhandahållas  ur  land- 
milisen; som  öfverstlöjtnant  tog  han  inom  kort  befälet  öfver 
denna  trupp,  hvilken  likaledes  var  ämnad  att  blifva  ett 
regemente.^  Hans  folk  förlades  till  förstärkning  af  garni- 
sonen i  Dorpat. 


*  Frendenfelt  hade  stående  rekryteringsuppdrag  frän  slutet  af  1701  och 
fortsatte  i  början  af  1702  (5  bref),  återkom  den  25  juni  tiU  Reval.  Brusiin 
erhöll  förordnande  *Vi  1702  (2  bref).  B.  Rehbinder  har  i  3,  De  la  Mötte  i  5 
bref  redogjort  för  sitt  uppdrag.  Brefven  frän  landshöfdingen  Lindhjelm  i 
Viborg  och  Bnre  i  Åbo  handla  förnämligast  om  rekryteringen. 

^  M.  y.  Bromsen,  9  mars  1702.  För  detta  år  finnas  frän  honom 
11  bref. 


312  OTTO  SJÖOBBK 


De  tre  »ruinerade»  f otfolksbataljonerna  torde  till  största 
delen  hafva  rekryterats  ur  landmilisen.  Enligt  särskild 
kungl.  resolution  förfors  så  med  H.  H.  v.  Liwens  bataljon, 
hvilken  det  redan  nu  var  fråga  om  att  utvidga  till  rege- 
mente. För  vinnande  af  bättre  utrustning  anhölls,  att  den 
måtte  förläggas  till  Pernau.^  De  la  Gardies  bataljon,  som 
sluppit  tämligen  helskinnad  undan,  inkvarterades  vid  Fellin, 
ej  långt  från  högkvarteret. 

Anskaffandet  af  beväpning  för  hären  gick  för  sig  utan 
synnerliga  hinder.  Schlippenbach  hade  vid  Erestfer  fått 
kännbart  erfara  bristen  på  artilleri.  Det  var  de  af  ryssarne 
då  medförda  30  stora  och  välskötta  kanonerna  soin  till  sist 
afgjorde  slaget;  Schlippenbachs  lilla  batteri  af  »2  par  rege- 
mentsstycken  och  2  stycken  trepundiga  af  järn»  blef  af  fien- 
den till  största  delen  taget.  Nu  vände  han  sig  först  till 
generalguvernören  De  la  Grardie  med  förfrågan  om  beloppet 
af  de  kanoner,  musköter  och  pistoler,  som  kunde  i  Reval 
umbäras.  Svaret  blef,  hvad  kanoner  beträffade,  att  inga 
sådana  kunde  umbäras,  men  att  skrifvelse  afgått  till  krigs- 
kollegium med  begäran  om  behofvets  fyllande  från  Sverige. 
Krigskollegiets  svar  blef,  att  enligt  kungl.  befallning  skulle 
»till  Kiga  transporteras  60  trepundiga  och  30  sexpundiga 
järnstycken,  hvaraf  Schlippenbach  kunde  begära  så  mycket 
han  fann  nödigt.  Öfriga  vapen  behof  tillgodosågos  efter  hand 
i  smärre  sändningar  och  från  flera  olika  håll.^ 

Större  svårigheter  mötte  vid  anskaffandet  af  nödig  be- 
klädnad åt  manskapet;  Schlippenbach  skref,  att  »arméen 
börjar  numera  blifva  tämligen  tunn  bespunnen».  På  lifs- 
medel  och  andra  förnödenheter  rådde  som  vanligt  sjbor  brist, 
hvilken  väl  nu  ytterligare  ökats.  Den  8  febr.  höll  Schlip- 
penbach en  konferens  med  ståthållarne  Strokirch  och  Ström- 
felt.  De  förenade  sig  om  följande  oafvisliga  fordringar: 
Arrendatorerna  skulle  leverera  ett  parti  brödvagnar  med  dit- 
hörande  anspann,  hvarje  amtman  lämna  en  häst  samt  hela 
landet  leverera  ett  parti  skjortor  och  skor.  Mot  det  första 
af  dessa  kraf  gjorde  generalguvernören  De  la  Gao^die  före- 

^  H.  H.  v.  Liwen,  26  maj. 

2  Dahlberg,  8  febr.,  1,000  flintmusköter,  500  luntmusköter,  1,000  ryttai 
pistoler,  1,000  karbiner;  2G  febr.,  15  centner  pistolkrat.  Pistolsmed,  hjul 
makare  och  sadelmakare  sändas  till  Dorpat  för  gevärens  ist&ndsättande.  -| 
Horn,  27  mars,  afsände  till  Dorpat  >5  metallstycken  och  9  järnstycken» 


W.    A.    V.    SCHLIPPBNBACHS   LIFLÄNDSKA   HÄR  313 


ställningar.  Däremot  ålades  amtmännen  att  lämna  hästar, 
h varjämte  från  h varje  gods  rekvirerades  8  goda  skjortor 
eller  48  alnar  lärft  samt  tre  par  läderskor,  försedda  hvar 
med  3  starka  sulor,  eller  ock  3  karoliner  i  penningar.  Till 
Strokirch  (ståthållare  i  Riga)  och  än  mer  till  Strömfelt 
vände  sig  sedan  Schlippenbach  företrädesvis  i  fråga  om  ar- 
méens proviantbehof.  ^  Landshöfdingen  på  ösel,  E.  Manner- 
burg,^  fick  (10  april)  kungl.  befallning  om  afsändandet  af 
nödig  proviant  till  Pernau  för  härens  räkning.  Beklädnads- 
behofvet  tillgodosågs  efter  hand  i  smärre  poster;'^  först  i 
slutet  af  april  blef  bristen  i  någon  större  mån  af  hjälpt 
genom  sändningen  af  16,000  alnar  vadmal  från  Reval. 

Synnerligen  raaktpåliggande  var  Peipuseskaderns  för- 
stärkning, så  att  den  till  våren  skulle  kunna  någorlunda 
reda  sig  mot  fiendens  oerhördt  ökade  Peipusflotta,  hvilken 
nu  mest  bestod  af  halfgalerer,  byggda  af  furu  virke.  Vid 
Embachvarfvet  byggdes  därför  två  jakter,  Vivat  och  Ca- 
rolus  XII,  hvardera  förande  10  till  12  kanoner,  vidare  två 
galliotpråmar,  hvardera  förande  6  kanoner,  samt  ett  bom- 
bardérskepp,  som  förde  2  mörsare.  Dessutom  uppreparerades 
en  del  gamla  slupar  och  några  från  ryssarne  tagna  lodjor- 
Befälet  öfver  denna  sålunda  ökade  sjökrigsstyrka  öfvertogs 
af  kommendörkapten  C.  Gr.  Löschern,^  under  hvilken  nu 
Jonas  Hökflycht  ställde  sig  som  närmaste  man.  Dahlberg 
tog  som  generalguvernör  (26  april)  sitt  afsked  från  krigs- 
bestyren medelst  utanordningen  af  G6  kanoner  till  Peipus, 
»att  där  employeras  till  fartygens  bestyckande». 

Liksom  i  förkänslan  af  en  stundande  olycka  ägnade 
Schlippenbach  verksamt  intresse  åt  befästandet  af  Pernau, 
som  underhöll  förbindelsen  med  Sverige  och  i  värsta  fall 
skulle  kunna  bereda  arméen  en  tillflykt.  Med  kommendan- 
ten därstädes,  öfverstlöjtnant  G.  v.  Schwengeln,  meddelade 

*  Från  Strokirch  mottog  Schlippenbach  under  detta  år  3G,  från  Strömfelt 
93  bref,  de  flesta  rörande  arméens  proviantering  och  andra  ekonomiska  ären- 
den. Under  mars  och  april  månader  af  sändes  från  Riga  till  armékvarteret  i 
Helmet  618  L^ft  bröd,  777  Lft  malt  och  2,572  tnr  hafre. 

2  Frän  E.  Mannerbnrg  finnas  för  detta  år  14  bref. 

*  Dahlberg,  26  febr.,  sänder  20D  alnar  groft  lärft,  »eharuväl  man  för- 
modar, att  i  Dorpatska  orten  är  bättre  efter  det  slaget  än  här>.  Strömfelt 
sände  flera  gånger  beklädnadsartiklar.  H.  R.  Horn,  7  febr.,  afsänder  skodon 
till  Abo  läns  regemente. 

*  C.  G.  Löschern,  16  bref.  Hökflycht  värfvade  båtsmän  i  Reval,  100 
man  afsändes  dessntom  från  Karlskrona. 


314  OTTO  SJÖGREN 


han  sig;  än  mera  stod  han  i  förbindelse  med  fortifikations- 
kaptenen  W.  &.  Läw.^    Som  arbetsbiträde  åt  denne  var  en 
stor  del  af  Schlippenbachs  dragonregemente  ditkommenderad. 
^^     Med  H.  J.  Brandt  stod  Schlippenbach  under  hela  denna 
\        menii  synnerligt  liflig  förbindelse;  han  fick  från  detta  håll 
måtte  fStS*  underrättelser  om  fiendens  planer  och  rastningar 
\lunnit  tämF^*   tillståndet  vid  denna  mycket  hotade  gräns. 
iSn^i^  fj.^>gn  hade  han  äfven  af  brefväxlingen  med  Thilaw 
&?j  it  in&tL  .fl  "ödema  Liphart.     Till  förstärkning  af  garniso- 
r  '  i  i  Marifcnburg  afsändes  någon  del  af  Skyttes  regemente.^ 
^     Ryssames  plan  att  till  den  instundande  sommaren  rikta 
ett    hufvudangreppp   både    mot    Lifland   och  Ingermanlaöd 
anades  eller  förmärktes  tidigt.   Horn  skref  därom  från  Narva 
re  ^\n  den  24  mars.     Med  anledning  däraf  framlade  Ächlip- 
penbach  i  ett  bref  till  änkedrottning  Hedvig  EleoncS-a  sitt 
behof  af  ytterligare  förstärkning.     Detta  hans  steg  blef  ej 
alldeles  utan  sin  goda  verkan.     Regeringen  i  Stockholm  be- 
slöt, att  ytterligare  4  finska  regementen,  nämligen  Nylands, 
Björneborgs,    Nylands   och  Tavastehus  samt  Savolaks,  till- 
sammans 4,500  man  fotfolk  och  1,500  ryttare  skulle  till  lif- 
ländska  härens  förstärkning  anslås.    Äfven  ankom  en  kungl. 
befallning,  att  en  ny  uppsättning  af  svenska  rekryter  skulle 
med   det   snaraste  afgå  till  Hapsal  och  af  dessa  voro  8,000 
man  utlofvade  för  Schlippenbachs  armé.     Nu  fick  man  med 
ens    stora   förhoppningar.     I    synnerhet  visade  sig  general- 
guvernören De  la  Gardie  uppfylld  af  sådana  och  gaf  i  sitt 
bref   af   den    2    maj   ett  sangviniskt  uttryck  däråt.     Land- 
milisen antogs  komma  att  uppbringas  till  bortåt  16,000  man. 
Därtill    skulle  nu  komma  rekryteringen  af  de  gamla  rege- 
mentena,   de   från    Finland    väntade  nya  samt  den  svenska 
rekrytkontingenten.     Han  antog  på  grund  däraf,  att  Schlip- 
penbach   till   sommaren    skulle    komma   att   »agera  med  en 
armé  af  40,000  man».    Den  mera  betänksamme  och  skeptiskt 
anlagde  Schlippenbach  torde  väl.  ändå  gjort  sin  räkning  på 

1  W.  Gr.  Läw,  10  bref  under  loppet  af  1702.    Läw  fick  sedermera  (1704) 
af   Schlippenbach    det    vitsord,    att  han  > påtagit  sig  att  i  defension  bring/-j 
det  alldeles  förfallna  verket  vid  fästningen  Pernau,  hviiket  han  med  stör     jU 
tro  och  flitighet  mestadels  bragt  i  perfektion».  \ 


Af  H.  J.  Brandt  finnas  ej  mindre  än  70  bref,  skrifna  jan. — ai^rytts' 
Thilaw    aflät    10,  J.  Fr.  v.  Liphart  5  bref.     C.  G.  Skytte,  3'  mars,  ^ed,  hji^jii^ 
sig  öfver  den  fctora  nöd  hans  i  Marienbnrg  varande  »bussar»  ledo.    Ilande, 
därifrån  till  Dorpat,  men  återsändes  (Skytte,  18  april).  'cken» 

:     I 


W.   A.   V.    SOHLIPPENBACUS  LIFLÄNDSKA  HÅR  315 


åtminstone  hälften  af  den  förespeglade  styrkan.  Mqa  äfven 
med  denna  makt  ansåg  han  sig  nog  stark  att  våga  ett  an- 
grepp på  Pleskov  och  därigenom  taga  upprättelse. för  miss- 
ödet vid  Erestfer. 

Luftslotten  ramlade  emellertid  snart,  och  äfven 
penbachs    måttligare   förhoppningar  blefvo  Idttert-^"^  om  ar- 
Den    landmilis,   som  kunde  hopbringas,  var  fåit^'£.  Manner- 
rustad   och    än   sämre    väpnad.      Schlippenba^^  Ändandet  ii© 
sig  däröfver  (8  juni)  för  De  la  Gardie.    Dennii,^oiaVade,i:4tt 
»vederbörande   oundgängligen    måste    blifva   utblottade  i  ^h 
oförmögne,    så   att    själfva   och    pura  omöjligheten  ligge    i 
vägen»   samt   förmenade,  att  »herr   generalmajoren   som  en 
raisonabel    man    uti   så   beskaffadt   fall,    och  då  ingen  kan 
obligeras  öfver  möjligheten,  väl  lär  finna  sig».     Den  fiij^ka 
rekryteringen    gaf  ett  måhända  aktningsbjudande  resultat, 
men    helt   säkert  ej  på  långt  när  det  väntade.^     De  utlof- 
vade  nya  regementena  behöfde  utrustas,  och  därtill  kräfdes 
längre   tid.    Endast  en  knappt  nämnvärd  bråkdel  anlände, 
medan   en  lifländsk  här  ännu  fanns  till;  sålunda  blefv<f>  70 
man   af  Nylands   och    Tavastehus  regemente  förlagda  till 
Marienburg.     Hvad    andel   Lifland   fått   af   den    utlofvade 
svenska   rekrytsändningen,   hafva   vi   ej    fått  reda  på;  den 
blef   helt   säkert    obetydlig.     Schlippenbach    begärde  nu  af 
De  la  Gardie  (29  maj),  att  åtminstone  öfverste  M.  W.  Nie- 
roth    med    sitt   i    Reval  förlagda  infanteriregemente  måtte 
afsändas  till   förstärkning  åt  den  lifländska  hären,  »allden- 
stand   fienden   med   stor   makt  nalkas  gränsen»  och  Schlip- 
penbach vore  »med  litet  infanteri  försedd».   Uppfyllandet  af 
denna   önskan   fördröjdes,    emedan  regementet  ännu  ej  fått 
sin  mundering  från  Stockholm;  men  då  denna  efter  en  vecka 
anländt,   bröt   regementet   upp.^     Det   österbottniska  rege- 
mentet torde  hafva  blifvit  till  någon  del  bortkommenderadt 
från    Schlippenbach;   Campenhausen  själf  låg  sjuk  i  Riga,*^ 


*  Freudenfelt   kom   i  juni  till  Reval  med  279  ryttare  och  148  hästar; 

hästarne   voto    >mycket   utmattade   af  den  svåra  öfverf arten  på  skutorna». 

De  la  Mötte  medförde  147  ryttare  och  183  hästar.    Han  fick  order  att  med 

^     ena  hälften    af   detta   manskap  postera  sig  vid  >Peipska  passet >,  med  den 

^   andra  vid  Karva. 

liHj^  ^  M.  W.  Nieroth  skref  under  året  13  bref  till  Schlippenbach. 

4.  '  Campenhausen  begaf  sig  dit  i  april  1702,  »um  sich  zu  curiren»  samt 

^^  anlita  en  >oculist».    Han  afled  i  Riga  1705. 


316  OTTO  SJÖGBBN 


och  befälet  öfver  den  kvarvarande  styrkan  fördes  af  öfverst- 
löjtnant  J.  v.  Wadenfelt. 

Förspelet  till  Sjeremetjevs  tredje  och  största  inbrott  i 
Lifland  ägde  rum  på  Peipus  samt  slöts  med  Hökflychts 
hjältedöd,  Löscherns  nederlag  och  förlusten  af  Embachvarf- 
vet.  Nu  företogs  inbrottet  öfver  Peipus  och  från  Ismen 
med  en  härstyrka,  som  tillsammans  lär  hafva  uppgått  till 
40,000  man;  17,000  man  kvarstannade  dock  i  Petsjory. 
Schlippenbach  var  en  god  tid  förut  beredd  på  fiendens  in- 
vasion och  hade  mer  än  förut  gjort  sig  färdig  att  med  samlad 
styrka  möta  densamma.  Den  19  juli  stod  slaget  vid  Sagnitz 
och  Hummelhof,  som  förstörde  Schlippenbachs  lifländska  här 
och  för  ryssarne  lade  grunden  till  själfva  Lifiands  eröfring. 

Om  valet  af  ställningen  vid  Hummelhof  utlåter  sig 
Kelch  klandrande:  »Det  var  början  till  vår  snart  följande 
olycka,  att  man  lämnat  Sagnitz,  hvars  näjd,  såsom  de  krigs- 
erfarne  tro,  skall  vara  synnerligen  bekväm  för  batalj,  och 
gifvit  sig  in  bland  de  Hummelhofska  träskmarkerna.»  Hvad 
vi  på  annat  ställe^  anfört  till  Schlippenbachs  försvar,  får 
från  ett  par  skrifvelser  i  hans  fältarkiv  en  egendomlig  be- 
kräftelse. Själf  långt  ifrån  opröfvad,  hade  han  tid  på  sig 
att  rådfråga  »krigserfarne»  af  vida  högre  ordning  än  dem 
prosten  Kelch  haft  att  tillgå.  Han  vände  sig  till  sin  gamle 
gynnare,  dåvarande  svenske  guvernören  i  Mit  au,  C.  J.  Stu- 
art.  Dennes  svar  är  dateradt  den  19  juli,  just  samma  dag 
det  olyckliga  slaget  stod,  och  har  således  ej  förr  än  en  god 
tid  efteråt  kunnat  komma  Schlippenbach  till  hända.  Han 
tog  här  först  i  öfvervägande,  huruvida  Schlippenbach  borde 
draga  sig  till  Dorpat,  mot  h  vilken  ort  angreppet  väl  innerst 
vore  riktadt,  eller  hålla  stånd  vid  Sagnitz  och  där  »låta  det 
komma  an  på  batalj».  Båda  alternativen  förkastade  han: 
»det  förra»,  skref  han,  »förfaller  af  sig  själf,*  sedan  man 
vet,  att  förrådet  är  där  så  ringa»;  det  senare  »synes  vara 
betänkligt,  om  det  icke  kan  ske  med  sådan  ögonblicklig 
avantage,  att  man  intet  hade  till  att  frukta  fiendens  stora 
myckenhet».  Han  gifver  i  stället  anvisning  till  en  tredje 
utväg  —  just  den,  som  verkligen  togs.  »Ty  är»,  skrifver 
han,  »uppå  min  herr  broders  förfrågan  detta  mitt  oförgrip- 
liga och  välmenta  svar,  att  han  posterar  sig  vid  något  för- 

1  Försvarskriget  i  Lifland  1701  och  1702,  sid,  48. 


W.   A.   V.   SCHLIPPBNBACHS   LIFLÄNDSKA   HÄR  317 

delaktigt  pass,  där  han  kan  hindra  fienden  att  gå  längre 
in  i  landet,  med  mindre  han  icke  kan  komma  med  all  sin 
force,  och  skulle  något  tätt  bösk  (skogssnår)  eller  moras 
därtill  tjänligast  vara,  h  var  till  man  alla  bönder  i  landet 
uppbåda  skulle  att  upptaga  alla  kafvelbroar  och  bryggor 
och  igenfylla  alla  vägar,  då  jag  skulle  hoppas,  att  fiendens 
stora  myckenhet  honom  mera  torde  skada  än  gagna.»  Tyd- 
ligen hade  Schlippenbach  själfmant  en  liknande  tankegång, 
då  han  valde  ställningen  vid  Hummelhof;  olyckan  var 
emellertid,  dels  att  fienden  »kom  med  all  sin  force»,  dels 
att  den  ovanligt  starka  sommarhettan  betydligt  uttorkat 
träsken  och  sänkt  Embachflodens  vattenstånd.  I  ett  föl- 
jande bref  (6  aug.)  skref  Stuart:  »Att  jag  approberar  min 
herr  Broders  conduite,  det  kan  synas  af  mitt  förra  bref, 
hvarutinnan  jag  just  detsamma  råder,  som  min  herr  Broder 
utvalt  hafver,  och  lärer  det  af  hela  världen,  som  därom 
informerade  äro,  för  godt  finnas». 

Schlippenbach  hade  i  denna  drabbning  17  kanoner,  de 
flesta  dock  af  mindre  kaliber.  Men  äfven  detta  betydligt 
ökade  batteri  blef  honom  till  intet  gagn  mot  fiendens  oer- 
hördt  öfvermäktiga  artilleristyrka,  hvilken  äfven  denna 
gång  utan  appell  afgjorde  slaget.  Hela  batteriet  blef  af 
ryssarne  taget. 

Om  den  lifländska  härens  styrka  i  slaget  vid  Sagnitz 
och  Hummelhof  äro  uppgifterna  mycket  skiftande,^  men 
med  en  till  visshet  sig  närmande  sannolikhet  kan  den  be- 
räknas till  omkr.  6,000  man.  Någon  uppgift  om  de  många 
olika  kårernas  styrka  vid  tiden  närmast  före  slaget  finnes 
visserligen  icke  i  fältarkivet;  endast  till  ringa  del  hafva 
vi  kunnat  ur  de  många  särskilda  korrespondenserna  leta 
fram  materialet  för  en  sannolikhetsberäkning.  Till  grund 
torde  i  någon  mån  (dock  med  afprutning)  kunna  läggas  en 
af  M.  W.  Nieroth  i  april  1703  uppsatt  förslågsräkning  öfver 
de  lifländska  stridskrafternas  sammanlagda  styrka,  synbar- 
ligen grundar  den  sig  ej  på  exakt  kunskap  om  ställningen 

^  Gordon  (I,  176)  uppgifver  efter  rysk  källa  9,000  man,  Gadebusch 
7,000.  Då  Bergmann  (II,  77)  uppger  svenskarnes  förlust  till  > mellan  1,998 
och  5,490  man»,  torde  slutsiffran  i  denna  vidsträckta  latitud  grunda  sig  pä 
hvad  man  från  rysk  sida  kunde  fått  veta  om  härens  verkliga  numerär.  Gor- 
don säger,  att  »svenskarne  ej  velat  tillstå,  att  de  varit  mycket  öfver  5,000 
man  starka». 


318  OTTO  SJÖGRKN 


vid  den  tiden,  utan  på  äldre  traditionela  förhållanden,  så 
att  den  något  när  kan  passa  ihop  med  ställningen  vid  den 
tid,  då  slaget  vid  Sagnitz  stod.  Förslagsvis  skulle  då  de  i 
slaget  deltagande  kårernas  styrka  kunna  uppgifvas  sålunda: 

o 

Bytteri.     Aboländska  rytterireg.    .    .   700  man 
Karelska               »              .    .  700     > 
Estländska  adelsfanan  .   .    .   700     > 
Lifländska            >           ...  400     » 
Skvadron  af  Svenska  adels- 
fanan      200  _>  _  2,700  man 

Dragoner.     Schlippenbachs   regemente  .   600  man 

J.  A.  v.  Schlippenbachs  drag.    200     » 

Stenbocks 100     ^ 

Buddenbrocks 200     » 

N.  de  Molins 200     ^ 

Albedyhlls 200      > 

Gr.  A.  Lewenhaupts  ....   200     »      1,700  man 
Fotfolk.     Nieroths  regemente  ....   300  man 
De  la  Grardies  bataljon   .    .  300     » 
Liwens  »  .    .   300     » 

Stackelbergs  (nyuppsatt)    .  200     » 
Af  Tiesenhausens  regemente  200     »      1,300  man 

"i;7()Ö 

Lägger  man  därtill  landmilistrupper,som  sannolikt  äfven, 
om  ock  till  ringa  del  varit  med  i  slaget,^  torde  man  få  upp 
förslagsberäkningen  till  6,000  man,  måhända  något  därutöfver. 

Ungefär  halfva  den  lifländska  hären  gick  i  och  närmast 
efter  detta  olyckliga  slag  förlorad.  I  Schlippenbachs  be- 
rättelse uppgifves  förlustsiffran  till  840  döda  och  minst 
lika  många  fångar,  således  bortåt  2,000  man;  det  tredje 
tusendet  torde  väl  gått  förloradt  i  den  på  nederlaget  föl- 
jande förskingringen  och  upplösningen,  (xordon  kan  då  i 
det  hela  hafva  rätt  då  han  påstår,  att  »2,000  svenskar  miste 
lifvet  och  öfver  1,000  sårades  eller  tillfångatogos».  Till  de 
fallna  hörde  öfverstlöjtnant  O.  F.  Brakel  och  major  N.  de 
Molin.    Kvarlefvan   af   det  flyende  rytteriet  samlade  sig  i 

^  Sålunda  nppgifver  B.  W.  Taube  (23  juli),  att  hans  oberpahlenska 
bataljon  i  slaget  förlorade  227  gevär.  Att  B.  v.  Teehlens  i  närheten  sta- 
tionerade regemente  till  någon  del  varit  med  i  slaget,  är  åtminstone  sannolikt 


W.   A.   V.   SCHLIPPENBACHS  LIFLÄNDSKA   HÄR  319 

Pemau.  Schlippenbach  stannade  i  Fellin,  där  han  en  vecka 
kvardröjde,  sysselsatt  med  att  uppsamla  de  ringa  kvar- 
lefvorna  af  det  ännu  hårdare  medfarna  fotfolket.^  Med 
detta  drog  äfven  han  sedan  till  Per n au.  Mannerburg  ut- 
lofvade  skyndsam  sändning  af  proviant  åt  de  nödställda 
trupperna.  Den  truppstyrka,  som  Schlippenbach  nu  lycka- 
des åter  sammanordna,  befann  sig  på  estländskt  område 
och  bildade  grundlaget  för  en  estländsk  här.  Den  lifländska 
härens  historia  hade  fått  sitt  tragiska  slut. 

Det  vemodiga  slutintrycket  förhöjdes  af  den  dödskamp, 
som  de  afsöndrade  kårerna  hade  att  utstå  under  den  på- 
gående barbariska  förhärjningen  af  Lifland.  Dit  hörde 
Marienburgs  fall,  olycksödet  vid  Menzens  hjältemodiga 
försvar  samt  H.  J.  Brandts  nederlag  och  undergång  på  sin 
väg  till  förening  med  hufvudstyrkan.  Till  hvad  förut  därom 
är  berättadt  må  ett  par  tillägg  här  göras.  Yxkulls  sista 
bref  tUl  Schlippenbach  är  dateradt  den  6  aug.  Han  be- 
klagar däri,  att  denne  »blifvit  lämnad  så  alldeles  utan 
assistence,  hvarigenora  det  lidna  nederlaget  ty  värr  följt», 
och  uttalade  sin  önskan,  att  »hofvet  måtte  så  tillbörligt 
gifva  full  satisfaction,  att  vi  framgent  under  Er  protection 
måtte  glorieusement  uppfylla  vår  dévor.»  Brandt  fick 
Schlippenbachs  order  att  kvarstanna  vid  Volmar  och  taga 
befälet  öfver  bondeuppbådet.  Han  framträngde  emellertid 
till  slagfälten  vid  Sagnitz  och  Hummelhof,  där  han  lät 
begrafva  den  lifländska  härens  fallna  kämpar.  Hans  sista 
bref  till  Schlippenbach  är  dateradt  den  13  augusti:  Han 
uttryckte  däri  sina  farhågor  för  den  ryska  härens  fram- 
trängande söder  ut,  hvarigenom  möjligen  »staden  £iga  genom 
mordbrännande  skulle  lämnas  åt  Vulcanus.»  Kort  därefter 
blef  han  öfvermannad  och  tillfångatagen  vid  Volmarshof. 
Befälet  öfver  den  ringa  kvarlefvan  af  Öselska  dragonerna 
öfvertogs  af  major  M.  Giging,  hvilken  från  Riga  skref 
(26  aug.),  att  han  »pauvre  kommit  från  den  vid  Volmarshof 
hållna  aktionen.» 

Den  lifländska  hären  var  nu  såsom  ett  nedhugget  träd, 
af  hvilket    ändå   en    stubbe  står  kvar,  och  i  denna  visade 


^  De  la  Gardies  bataljon,  hvilken  slapp  sä  väl  andan  vid  Erestfer, 
blef  nu  sä  illa  ätgängen,  att  »den  sorgliga  resten»  af  densamma  utgjorde 
endast  87  man  (A.  J.  De  la  Gardie,  28  juli). 


320  OTTO   SJÖGREN 


sig  ännu  bo  en  mäktig  växtkraft.  Genom  ryska  härens 
skyndsamma  afmarsch  till  Ingermanland  fick  Schlippenbach 
tid  på  sig  till  reorganisering.  Den  slagna  härens  kvarlefva, 
hvilken  torde  hafva  uppgått  till  högst  3000  man,  samlade 
sig  vid  Pernau,  hvarifrån  sedan  högkvarteret  flyttades  till 
Wesenberg.  Hufvudstyrkan  bestod  af  ryttare  och  dragoner; 
fotfolket  var  nästan  totalt  förstördt.  I  början  af  augusti 
tillkännagaf  Mannerburg  ankomsten  af  en  provianttransport 
för  de  nödställda  truppernas  räkning.  Detta  var  nu  en 
ögonblickshjälp;  varaktigare  bistånd  måste  sökas  hos  ståt- 
hållarne  i  Riga,  Reval  och  Dorpat.  Det  besked,  som  man 
därifrån  fick,  var  emellertid  föga  uppmuntrande.  Från 
Riga  skref  krigskommissarien  Brådh  (8  sept):  »Här  skall 
vara  så  utblottadt,  att  inte  1000  rdr  i  ränteriet  äro  att 
kommendera.» 

Till  fyllande  af  luckorna  i  den  glesnade  hären  fanns 
naturligtvis  foga  tillgång,  men  något  hade  man  dock  att 
påräkna.  Till  Lifland  hade  anländt  500  åboländska  och 
300  nyländska  rekryter;  dessa  hade  kommit  för  sent  till 
drabbningen,  men  fingo  nu  ingå  son^  välbehöflig  förstärkning- 
»Öfverste  M.  W.  Nieroths  infanteriregemente,  egentligen 
ämnadt  för  Revals  försvar,  afstods  åt  Schlippenbach;  likaså 
af  stod  Narvas  kommendant  tills  vidare  den  Jerviska  kret- 
sens landmilisregemente  under  öfverste  Otto  Rehbinders 
befäl.  Fortfarande  var  emellertid  Schlippenbach  i  saknad 
af  ett  infanteri,  som  kunde  ersätta  de  vid  Sagnitz  ruinerade 
bataljonerna.  Det  af  hjälptes  sedan  i  någon  mån  genom 
offervilligheten  hos  H.  H.  v.  Liwen,  hvilken  icke  blott 
återställde  sin  bataljon,  utan  utvidgade  den  till  ett  rege- 
mente. Länge  dröjde  det  också,  innan  Schlippenbach  fick 
återställdt  det  artilleri,  som  vid  Sagnitz  gått  förloradt; 
ännu  i  november  befann  han  sig  utan  kanoner,  och  först 
vid  årets  slut  underrättades  han  frän  Reval,  att  en  sänd- 
ning af  sädana  anländt  från  Stockholm. 

I  den  nya  häruppsättningen  blefvo  visserligen  de  båda 
finska  ryttarregementena  samt  Schlippenbachs  å  nyo  upp- 
satta dragonregemente  en  från  den  lifländska  hären  be- 
varad kärna,  men  däromkring  utväxte  en  alldeles  ny,  est- 
ländsk  här,  hvars  upplösningshistoria  har  sitt  eget  märkliga 
kapitel. 


strödda  meddelanden  och  aktstycken. 


Ett  nytt  program  for  den  historiska  vetenskapen. 

Alte    lind    neue  Hichtungen  in  der  Geschichtswissenschaft. 

Von  Karl  Lamprecht.     IV +  79  s.     Berlin   1896. 

:&Nya  riktningar  inom  den  historiska  vetenskapen»  måste  det 
vara  af  intresse  för  denna  vetenskaps  svenska  vänner  att  lära  känna, 
äfven  när  den  författare,  som  för  dem  gör  sig  till  tolk,  tillhör  ett 
annat  folk  än  vårt  och  i  sin  framställning  närmast  utgår  från  sitt 
eget  lands  förhållanden.  K.  Lamprechts  namn  torde  för  öfrigt  icke 
vara  främmande  för  Hist.  tidskr:s  läsare.  Hans  arheten,  särskildt 
hans  »Deutsche  Geschichte»,  hafva  funnit  väg  äfven  utom  Tysklands 
gränser,^  och  inom  sitt  hemlands  historiska  vetenskap  är  han  känd 
och  erkänd  såsom  en  bland  de  främsta  företrädarne  för  den  riktning, 
som  sträfvar  att  med  den  politiska  historien  jämnställa  och  för- 
knippa den  s.  k.  kulturhistoriens  olika  grenar,  och  som  i  synnerhet 
med  all  makt  söker  ådagalägga,  att  de  ekonomiska  och  sociala 
företeelserna  —  »das  Wirtschaftsleben»  —  hafva  spelat  en  synner- 
ligen betydelsefull  roll  inom  hela  den  historiska  utvecklingen. 

Den  nu  föreliggande  lilla  skriften  är  närmast  framkallad  af  de 
angrepp,  för  hvilka  denna  x-wirtschaftliche  Geschichtsschreibung»  varit 
föremål.^  Men  försvaret  för  författarens  ståndpunkt  i  detta  stycke 
har  svällt  ut  till  en  liten  allmänt-raetodologisk  studie,  som  gör  an- 
språk på  att  i  flera  viktiga  principfrågor  utdöma  de  »gamla  rikt- 
ningarna» inom  historieskri fningen  såsom  föråldrade  och  gifva  uttryck 
åt  nya,  verkligt  moderna  grundsatser.  Också  hafva  hans  uttalanden 
väckt  betydande  uppmärksamhet  inom  Tysklands  vetenskapliga  värld 


^  L:s  »Deutsche  Geschichte >  finnes  omnämnd  i  Hist.  Tidskr.  för  1895, 
dfvers.  och  granskn.  s.  51. 

'  Senast  en  mot  L.  riktad  nppsats  af  F.  Rachfahl,  > Deutsche  Ge- 
BcWchte  vom  wirtschaftlichen  Ståndpunkt»  (Preuss.  Jahrb.  1896,  h.  1). 


322  STRÖDDA  MEDDELANDEN  OCH   AKTSTYCKEN 

och    redan    gifvit  anledning  till  åtskillig  diskussion,  så  väl  muntlig 
som  skriftlig,  i  hvilken  diskussion  äfven  L.  själf  tagit  del.^ 

Under    sådana    förhållanden  bör  en  redogörelse  för  L:s  under- 
sökning väl  förtjäna  sin  plats  äfven  inom  Hist.  tidskrifts  spalter. 


Utgående  från  några  ord  af  Meinecke  i  dennes  dödsruna  öfver 
11.  v.  Sybel,  hvari  talas  om  en  inom  den  nutida  historieskrifningen 
rådande  motsats  mellan  en  idealistisk  och  en  »positivistiskt  tänkande» 
riktning,  kastar  sig  Lamprecht  direkt  in  på  den  viktiga  frågan  om 
världsåskådningens  betydelse  för  en  historieskrifvares  produktion. 
Det  sker  med  en  sats,  som  genast  väcker  uppmärksamhet.  Det 
beror,  säger  L.,  på  en  missuppfattning  af  hela  historieskrifningens 
väsen,  när  man  karakteriserar  dess  alster  efter  författarnes  indivi- 
duella världsåskådning.  »Es  känn  keinen  wahrhaft  wissenschaft- 
lichen  Betrieb  der  Geschichte  geben,  der  sich  abhängig  dä<;hte  von 
den  Voraussetzungen  irgendwelcher  Weltanschauung,  möge  diese 
idealistisch,  positivistisch  öder  sonst  welcher  Art  sein.  Die  Ge- 
schichtswissenschaft  ist  im  Rahmen  der  ftir  die  Induktion  geltenden 
erkenntnistheoretischen  Kautelen  und  Ergänzungen  eine  induktive 
Wissenschaft;  also  känn  nur  der  jeweilige  Charakter  des  induktiven 
Beweisverfahrens  und  dessen  verschiedenartige  Auffassung  wahrhaft 
wissenschaftliche  Gegensätze  und  Strömungen  in  ihr  begninden.» 
Här  och  endast  här,  i  vederbörande  författares  olika  sätt  att  upp- 
fatta och  tillämpa  induktionens  regler,  har  man  att  söka  förklarings- 
grunden till  olika  historiska  riktningar.  Den  bekanta  vetenskapliga 
striden  om  förhållandet  mellan  politisk  historia  och  kulturhistoria 
och  om  historiens  ^egentliga»  arbetsfält  är  tämligen  intresselös,  ty 
en  vetenskap  karakteriseras  först  i  andra  rummet  genom  begräns- 
ningen   af  sitt  arbetsområde;   det  är  på  metodens  utbildning,  ej  på 


1  I  >Hist.  Zeitschrift»  (B.  76,  s.  530  f.)  förekom  först  ett  kort  om- 
nämnande af  utgifvaren,  prof.  Meinecke,  till  hvilket  sedan  anknutit  sig  ett 
meningsutbyte  mellan  L.  och  M.  (B.  77,  s.  257  ff.)  En  liflig  diskussion  om 
L:8  skrift,  inledd  af  prof.  Schmoller,  hölls  inom  >Historische  Gesellschaft> 
i  Berlin  på  dess  sammanträde  d.  8  juni  1896.  (Referat  i  Bilaga  till  >Mit- 
theilungen  aus  der  historischen  Literatur»,  XXIV:  3).  Vidare  har  Rachfahl 
å  nyo  tagit  till  orda  (i  Preuss.  Jahrbiicher  f.  1896,  h.  6),  replikerad  af  L. 
(i  »Deutsche  Zeitschrift  fur  Geschichts wissenschaft»,  Neue  Folge  I,  Viertel- 
jahrsheft  2),  och  denne  sistnämnde  har  publicerat  en  ny  uppsats,  >Wa8  ist 
Knlturgeschichte»,  hvilken  i  vissa  punkter  kompletterar  den  här  behandlade 
(i  nyss  citerade  tidskr.  samma  häfte). 

Dessutom  föreligger  (i  Monatsblatt  6  f.  1896  af  anförda  tidskrift) 
första  af  delningen  af  en  studie  »Ueber  Entwicklungsgeschichte>  af  prof. 
K.  Breysig,  hvilken  tyckes  komma  att  behandla  ungefär  samma  spörsmål 
som  L.  uppställt,  och  ändtligen  har  Max  Lenz  ägnat  det  senast  utkomna 
bandet  af  Lamprechts  »Deutsche  Geschichte»  (B.  5)  en  utförlig  kritik 
(Hist.  Zeitschr.  B.  77,  s.  385  ff.),  hvilken  äfven  innehåller  åtskilliga  an- 
märkningar mot  L:s  metodologiska  grundsatser. 


ETT  NTTT  PROGRAM  FÖR  DSN  HISTORISKA  VETENSKAPEN      323 

förvärfvandet  af  nya  arbetsfält,  som  dess  verkliga  utveckling  beror. 
Med  ett  ord:  det  är  >en  skillnad  i  metod,  ej  en  skillnad  i  världs- 
åskådning», som  ligger  till  gmnd  för  den  nutida  bistorieskrifningens 
splittring  i  olika  läger. 

Hvari  består  då  denna  så  betydelsefulla  metodiska  olikhet? 

Jo,  den  äldre  metoden  är  teleoloffisk,  den  moderna  metoden  är 
kausaL 

Den  förra  finner  klaven  till  det  historiska  sammanhanget  i 
syftemålsbegreppet,  T^åer  Zweckbegriff:».  Historien  ter  sig  enligt  denna 
metod  såsom  en  oändlig  serie  af  isolerade  enskilda  handlingar, 
mellan  hvilka  sammanhanget  beror  på  det  till  grund  för  hvarje 
handling  liggande  syftet,  motivet.  Från  hvarje  föreliggande  faktum 
sluter  den  teleologiska  metoden  tillbaka  till  det  föregående  singulära 
motivet  och  får  på  så  sätt  till  förklaring  af  händelsernas  gång  en 
hel  kedja  af  singulära  motiv  —  visserligen  löst  sammanfogad,  efter- 
som ju  hvarje  motiv,  såsom  framgående  ur  individens  fria  beslut,  i 
sig  har  ett  moment  af  oberäknelighet.  Därför  är  denna  äldre 
historieskrifning  pragmatisk. 

Den  moderna  metoden  åter,  den  kausala,  anser,  att  det  finnes 
en  hel  oändlighet  af  »generiskt  handlande»,  handlingar,  som  framgå 
ur  en  viss  vana,  lefnadsstäUning  eller  allmän  sinnesriktning,  och  för 
hvilka  man  därför  knappast  kan  tala  om  personliga  syften,  utan 
blott  om  reella  orsaker.  Statistiken  konstaterar  dylika  handlings- 
komplexer,  historien  utreder  deras  allmänna  orsaker.  Allt  vidare 
områden  af  det  mänskliga  lifvets  företeelser  läggas  nu  för  hvar  dag 
som  går  under  den  kausala  förklaringsprincipens  synglas,  och  led 
för  led  uppvisar  historien  genom  att  använda  denna  metod  ur  hvarje 
orsak  dess  nödvändiga  följd  i  en  organiskt  framväxande  utveckling. 
Den  moderna  historieskrifningen  är  alltså  evolutionistisk. 

Endast  inom  ett  område  måste  den  teleologiska  metoden  alltid 
behålla  sitt  berättigande:  den  rena  personhistorien.  Här  är  näm- 
ligen fråga  om  i  eminent  mening  individuella  handlingar.  Därför 
är  det  också,  som  äfven  inom  den  s.  k.  rent  politiska  historien  den 
äldre  riktningen  numera  företrädesvis  intresserar  sig  för  biografien, 
medan  samhällshistorien  öfverlåtes  åt  den  moderna  forskningen. 

Frågan  blir  då,  huru  den  historiska  metoden  förhåller  sig  till 
världsåskådningen.  Måste  ovillkorligen  en  viss  metod  vara  förenad 
med  en  viss  världsåskådning  —  den  teleologiska  med  en,  den  kausala 
med  en  annan?  Naturligtvis  icke.  Ännu  äro  äfven  våra  allmänna 
kunskapsprinciper  (Frkenntnissprincipien)  oändligt  långt  borta  från 
det  mål,  där  de  skulle  med  nödvändighet  leda  till  en  bestämd  meta- 
fysisk lösning  af  lifvets  gåta.  Huru  skulle  då  den  historiska  kun- 
skapen, som  af  den  allmänna  endast  är  en  liten  del,  kunna  medföra 
ett  sådant  resultat?  Det  är  därför  alldeles  oberättigadt  att  påstå, 
att  den  evolutionistiska  metoden  måste  motsvaras  af  en  materialistisk 
världsåskådning. 

Lika  grundlöst  är  det  att  beskylla  en  författare  för  materialism 
blott  därför,  att  han  betonar  de  ekonomiska  och  sociala  företeelsemas 


324  STRÖDDA  MJSDDBLAKDEN  OCH  AKTSTYCKEN 


betydelse.  »Jedes  wirtschaftliche  Thua  ist  psyckologisch  geaau  so 
bedingt  wie  irgend  ein  anderes  'geistiges'  Than;  jede  Samme  wirt- 
schaftlicber  Errungenscbaften  ist  genan  so  Niederschiag  seeiischer 
Yorgänge  wie  irgend  ein  Gedicbt,  ein  Rechtsbuch,  eine  ataatlictae 
Institution.»  Materialismen  består  i  en  viss  psykologisk-metafysisk 
uppfattning,  ej  i  sysslandet  med  »materiella»  frågor. 

Att  åter  den  nya,  kausala  metoden  hitintills  hufvudsakligen 
tillämpats  på  dessa  »materiella»  områden,  på. de  sociala  och  ekono- 
miska företeelserna,  det  beror  helt  enkelt  därpå,  att  denna  metod 
ännu  är  ung  och  helt  naturligt  först  försöker  sig  på  sådana  upp- 
gifter, som  äro  för  den  med  dess  hjälpmedel  (statistiska  o.  d.)  lättast 
att  bearbeta.  Låt  blott  dess  företrädare  få  tid  på  sig,  så  att  de 
hinna  blifva  fullt  säkra  på  sig  själfva,  och  de  skola  ej  frukta  att 
gripa  sig  an  med  »det,  om  man  så  vill,  högre  andliga  lifvets 
gåtor»!  — 

Så  långt  L:s  framställning  af  själfva  grundprinciperna  för  den 
moderna  metodiken.  Ursprungligen  utarbetad  såsom  ett  föredrag, 
hvilket  hölls  i  Leipzig  i  november  1896,  är  den  här  i  oförändrad 
form  tryckt.  Till  dessa  allmänna  reflexioner  knyta  sig  sedan  några 
anmärkningar  rörande  enskilda  frågor,  som  L:s  granskare,  Rachfahl, 
särskildt  behandlat. 

I  sin  »Deutsche  Geschichte»  har  L.  vid  behandlingen  af  den 
schweiziska  folksagan  om  edsförbundets  uppkomst  gjort  en  liten  di- 
gression,  hvari  han  utvecklar,  huru  sagan  i  trots  af  alla  sina  oriktiga 
uppgifter  dock  icke  till  själfva  sin  väsensart  skiljer  sig  från  en 
produkt  af  modern  historieskrifning.  Folktradition  en  skapade  sagan 
ur  den  dunkla  erinringen  om  det  som  händt;  vår  forskning  söker 
»med  förfinadt  öga»  ur  den  gångna  tidens  minnesmärken  rekonstruera 
bilden  af  hvad  som  varit;  men  metoden  är  i  grunden  densamma: 
i  båda  fallen  är  det  fantasien  som  arbetar,  nu  endast  med  mera 
»raffinerade  verktyg».  Häremot  gör  Rachfahl  gällande,  att  det  mellan 
sagobildniugen  och  historieforskningen  är  en  principiell  olikhet,  ty 
inom  den  förra  arbetar  fantasien  fritt  och  godtyckligt,  i  den  senare 
är  den  bunden  genom  ett  helt  system  at  regler  och  grundsatser, 
genom  hvilka  det  blir  oss  möjligt  att  komma  till  en  säker  kunskap 
om  det  framfarna. 

Lamprecht  anmärker  nu  till  en  början,  att  Rachfahl  alldeles 
misskänner  de  historiska  sagornas  natur  och  uppkomstsätt.  De  äro 
ingalunda  diktens  skapelser  i  samma  mening  som  en  nutida  för- 
fattares »sagor»;  de  hafva  uppstått  såsom  den  med  hänsyn  till  tidens 
andliga  Hf  bästa  möjliga  formen  af  historisk  tradition,  och  just  det 
är  det  ju  också,  som  ett  modernt  historiskt  arbete  på  sitt  sätt  vill 
åstadkomma. 

Hvad  åter  angår  frågan  om  möjligheten  att  med  vår  tids 
metodiska  hjälpmedel  komma  till  en  fullt  säker  historisk  kunskap, 
så  gör  L.  en  skillnad  mellan  den  politiska  historien  —  hvilken 
han,  väl  att  märka,  identifierar  med  »personhistoria»  —  och 
kulturhistorien  (»die  Zustandsgeschichte»). 


ETT  NTTT  FBOGRAH  FÖR  DSN  HISTORISKA  VBTBKBEAPEN       325 

Verklig  exactitade  i  deu  historiska  metoden  blir  nämligen  endast 
under  den  förutsättningen  tänkbar,  att  det  kommer  till  stånd  en 
fallkomnad  psykologi,  som  kan  läggas  till  grand  för  den  historiska 
forskningen  på  samma  sätt  som  mekaniken  för  naturvetenskaperna. 
Men  äfven  om'  en  dylik  psykologi  en  gång  utvecklas,  kan  den  dock 
aldrig  komma  att  få  användning  på  den  politiska  (person-)historien, 
ty  denna  rör  sig  med  enstaka,  i  h varje  individuellt  fall  oändligt 
skiftande  händelser  och  handlingar,  medan  ingen  psykologisk  regel 
kan  uppstå  annat  än  såsom  typ  för  ett  flertal  af  likartade  fall. 
Den  politiska  historieskrifningen  bin*  därför  dock  alltid  beroende  af 
författarens  skapande  fantasi;  den  skall  aldrig  :»eines  romanenhaften 
Zuges  entbehren».  För  kulturhistorien  åter  kan  man  otvifvel- 
aktigt  tänka  sig  en  framtid,  då  forskningen  lyckas  leda  sig  fram 
till  »fullkomligare  sanningar»,  ty  det  område,  den  bearbetar,  är  det 
generiska,  kollektiva  handlandets,  på  hvars  likformiga  material  en 
psykologi  verkligen  kan  appliceras  och  där  följaktligen,  såsom  redan 
nämnts,  den  rent  kausala  metoden  finner  användning. 

Rachfahl  anmärker  vidare,  dels  att  L:s  definition  af  politisk 
historia  såsom  personhistoria  är  alldeles  för  trång,  i  ty  att  under  detta 
begrepp  måste  falla  äfven  statens,  statsidéernas  och  statsorganismens 
utvecklingshistoria,  dels  att  äfven  på  kulturhistoriens  fält  just  enskilda 
handlingar  af  stora  män  äro  de  drif vande  krafterna  till  hvarje  steg 
framåt,  —  att  följaktligen  L:s  skarpa  begränsning  mellan  kultur- 
historia och  politisk  historia  är  oriktigt  uppdragen  och  i  sig  själf 
ohållbar.  Denna  anmärkning  har  L.  icke  besvarat.  Däremot  er- 
inrar han  om  några  af  honom  förut  framställda  satser  angående 
författnings-  och  rättshistoriens  natur,  hvilka  likaledes  anfäktats. 
Den  äldre  författnings-  och  rättshistorien  är,  säger  L.,  deskriptiv; 
den  har  »systematischc  Bilder  der  Zustände  (eines  bestimmt  um- 
grenzten  Zeitalters)  nach  gewissen,  deskriptiv  angelegten  Kategorien 
entworfen»  och  sedan  efter  juridisk  metod,  alltså  på  formell  väg, 
härledt  ett  senare  tillstånd  ur  ett  föregående.  Den  nya,  evolutio- 
nistiska  forskningen  däremot  nöjer  sig  icke  med  att  fixera  dylika 
»staatsrechtliche  Zustandsbilder»;  den  söker  uppvisa  de  inre  ut- 
vecklingstendenser, som  tagit  gestalt  i  de  yttre  institutionerna.  Och 
detta  innebär  ingalunda,  såsom  man  påstått,  blott  en  utvidgning  af 
forskningsobjektet,  utan  en  ny  metod,  en  öfverflyttning  af  »die  wirt- 
schaftsgeschichtlich-morphologische  Methode»  på  rättshistorien. 

Denna  öfverflyttning  kan  och  bör  utsträckas  äfven  till  andra 
historieskrifningens  grenar.  Det  är  det  karakteristiska  för  den 
evolutionistiska  metoden,  att  den  är  mera  intensiv,  att  den  upplöser 
de  hittills  rådande  »förestäUningskomplexerna»  i  deras  komponenter 
och  därigenom  gör  framställningen  i  vida  högre  grad  konkret  och 
lefvande.  Och  en  dylik  uppgift  föreligger  icke  blott  inom  författ- 
ningshistorien; man  finner  analogier  äfven  inom  den  politiska.  Just 
den  politiska  historieskrifningens  störste  mästare.  Ranke,  erbjuder 
här  ett  förträffligt  exempel.  Det  är  de  »idéer»,  med  hvilka  Ranke 
ständigt   opererar   i    sin  framställning.     Att  »upplösa»  dessa  idéer  i 

HistoHsk  Tidskrift  1896.  22 


326  STRÖDDA  UBDDBLANDBN  OCH  AKTSTTGKEN 

deras  beståndsdelar,  att  utreda,  hvilka  begrepp  som  i  dem  ingå, 
äfven  det  åligger  den  evolutionisUska  forskningen,  och  L.  griper  sig 
sj&lf  an  därmed  i  den  andra  afdelningen  af  sin  broschyr,  »Rankes 
Ideenlebre  und  die  Jungrankianer». 

(renom  en  kortfattad  analys  af  Rankes  ställning  till  det  inom 
hvarje  filosofi  centrala  problemet  om  viljans  frihet  klargör  L.  först 
de  bärande  grundprinciperna  för  Rankes  historiska  tänkande.  Han 
finner  dem  vara  dels  en  idealistisk  världsåskådning  i  identitets- 
filosofiens anda,  dels  en  universalistisk  uppfattning  af  historien,  be^ 
slaktad  med  den  tyska  klassicitetens  kosmopolitism. 

Ranke  är  en  evangelisk  kristen.  De  moment,  som  betinga 
världshistoriens  gång,  blifva  för  honom  en  »gudomlig  hemlighet». 
Det  är  en  historisk  mysticism,  som  framför  allt  framgått  m*  en  stark 
påverkan  af  Luther  och  hvartill  de  filosofiska  ingredienserna  lämnats 
af  Fichte.  Ranke  ser  i  de  stora  historiska  komplikationerna  »gudomens 
manifestationer». 

Hans  kosmopolitism  är  ej  mindre  framträdande.  Historien  är, 
säger  han,  »till  sin  natur  universell».  Begreppen  stat  och  nation 
hafva  i  hans  framställning  alltid  något  obestämdt,  okroppsligt  öfver 
sig  och  komma  aldrig  fullt  till  sin  rätt.  Staten  framstår  blott 
såsom  »en  del  af  världsalltet,  omfattad  och  behärskad  af  dess 
öden». 

För  en  historisk  uppfattning,  som  hvilar  på  sådana  grundvalar, 
måste  naturligtvis  de  statliga  och  nationella  krafterna  blifva  blott 
samarbetande  faktorer  i  den  världahistoriska  utvecklingsprocessen 
och  på  samma  gång  direkta  utflöden  ur  den  gudomliga  princip,  som 
är  denna  utvecklings  urkälla.  Det  är  detta  som  Ranke  menar  med 
sina  »idéer».  »£s  sind)»,  säger  han,  »immer  Kräfte  des  lebendigen 
Geistes,  welche  die  Welt  so  von  Grund  aus  bewegen»;  »es  sind 
Kräfte  und  zwar  geistige,  Leben  hervorbringende  Kräfte,  selber  Leben, 
es  sind  moralische  Energien,  die  wir  in  der  Entwicklung  erblicken.» 
De  äro  »de  objektiva  idéerna»,  »de  allmänna  idéerna,  som  i  sig  bära 
människosläktets  lif». 

Därför  blir  också  enligt  Ranko  den  historiska  världen  icke  något, 
som  kan  och  bör  förklaras  ur  sig  själf,  genom  antagande  af  im- 
manenta  krafter,  den  vetenskapliga  forskningens  mål  ej  att  skarpare 
och  skarpare  karakterisera  de  i  brokig  mångfald  framträdande  yttrin- 
garna af  dessa  krafter  för  att  söka  reducera  dem  till  enklare  im- 
manenta  enheter  och  leda  allt  tillbaka  till  några  få  urkrafter.  Ranke 
uppgår  i  stället  i  ett  stort  antal  från  hvarandra  skilda  historiska 
rörelser  med  hvar  sin  idé  såsom  specifik  lifsprincip,  och  »eben  das 
Irrationelle  ist  ihm  das  geschichtliche  Agens:». 

Men  om  grundtankarna  i  Rankes  historieskrifning  voro  af  detta 
slag  —  kunde  han  väl  då  bilda  en  skola  i  egentlig  mening?  Var 
det  tänkbart,  att  de  betydelsefulla  förutsättningarna  för  hans  för- 
fattarskap, universalismen  och  den  Luther-Fichteska  spiritualismen, 
för  att  nu  ej  tala  om  själfva  personlighetens  genialitet,  »å  nyo  skalle 
sammanträffa  i  ett  hufvud  med  någon  originalitet»? 


ETT  NYTT  PROiGJRAM   FOR  DEN  HISTORISK  A   VETENSKAPEN       02 1 

L.  ger  ej  ett  direkt  svar  på  sin  fråga.  Men  han  anmärker,  att 
Rankes  omedelbara  lärjungar  gingo  andra  vägar,  och  att  man  först 
i  Yåra  dagar  kan  tala  om  en  skola  af  »Jungrankianer)».  De  fördela 
sig  på  två  riktningar.  Den  ena  ställer  sig  utan  vidare  afvisande 
emot  de  uppväxande  »moderna  historiska  disciplinerna:».  Den  andra 
åter  söker  inrangera  dessa  närings-  och  socialhistoriska  studier  i 
Rankes  idésystem. 

Till  den  senare  gruppen  räknar  L.  sin  granskare,  Rachfahl,  och 
han  fattar  dennes  uttalanden,  särskildt  hans  i  recensionen  inryckta 
utkast  till  en  tysk  författuingshistoria,  såsom  ett  skizzeradt  program 
för  dessa  nyrankianers  uppfattning. 

Mot  detta  program  riktar  nu  L.  en  utförlig  antikritik.  När 
Rachfahl  söker  härleda  don  tyska  författningshistoriens  utvecklings- 
gång ur  vissa  idéer,  så  blir  detta  endast  en  lek  med  ord,  som  på 
sin  höjd  karakteriserar,  men  icke  förklarar  densamma.  Tvärt  om 
måste  själfva  förklaringen,  hvarför  det  skedde  så  och  ej  annorlunda, 
sökas  just  i  dessa  sociala  och  ekonomiska  förhållanden,  hvilkas  be- 
tydelse R.  velat  underkänna,  och  det  befinnes  till  slut,  att  bakom 
»idéerna»  ofta  ligga  »mycket  enkla  utvecklingsföreteelser,  hvilka  ytterst 
hafva  sina  rötter  i  förnämligast  ekonomiska  förhållanden».  Ofta, 
men  dock  icke  alltid.  Det  kan  icke  förnekas,  att  vid  sidan  af  de 
ekononaiska  och  sociala  faktorerna  äfven  andliga  äro  verksamma, 
exempelvis  de  religiösa  idéerna.  Men  dessa  äro  icke  ensutnrna  de 
konstituerande  och  särskildt  icke  på  författningshistoriskt  område; 
här  har  man  att  upplösa  de  åberopade  »idéerna»  i  de  faktiska  ten- 
denser, ideella  eller  materiella,  som  för  dem  ligga  till  grund. 

Med  sina  anmärkningar  mot  Rankes  efterapare  finner  sig  L. 
slutligen  hafva  trädt  i  motsats  äfven  mot  Ranke  själf. 

Förutsättningarna  för  dennes  historiska  grundsatser  återfinnas 
icke  i  nutiden.  Den  nutida  vetenskapen  har  blifvit  intensivare. 
Den  håller  sig  ej  längre  —  liksom  Ranke  —  i  främsta  rummet  till 
världshistoriska  komplikationer.  Liksom  naturvetenskapen  utgår  från 
betraktandet  af  cellen  såsom  konstituerande  enhet  inom  organismen,  så 
vänder  sig  också  historieforskningen  till  nationernas  lif  för  att  uppsöka 
de  konstituerande  enkla  krafter,  af  hvilka  utvecklingen  är  sammansatt. 

Ej  heller  Rankes  mystiska  -idealism,  h vilken  gör  det  öfver- 
naturliga  till  »das  geschichtliche  Agens»,  har  länge  plats  inom  veten- 
skapens värld.  En  stor  grupp  af  företeelser  erbjuder  sig  nu  för 
förnuftsenlig  undersökning  efter  kausal  metod,  den  utvidgar  sig  allt- 
mer, och  om  det  också  finnes  en  annan  äfvenledes  stor  grupp,  på 
hvilka  den  metoden  icke  kan  användas,  emedan  däri  ingå  rent 
personliga  förhållanden,  så  måste  det  dock  vara  ett  postulat  för  det 
mänskliga  tänkandet,  en  framtidsuppgift,  dess  lösning  må  nu  ligga 
aldrig  så  afiägsen,  att  lägga  äfven  detta  sistnämnda  område  under 
förnuftsenlig  behandling  och  förklaring. 

Ranke  har  uppkastat  frågan,  om  man  i  stort  sedt  kan  tala  om 
en  utveckling,  ett  framåtskridande  inom  historien.  Han  har  mång- 
faldiga gånger  berört  den,  men  aldrig  tilltrott  sig  ett  bostämdt  omdöme. 


324  STBÖPI^A  MSDDBLANDBN  OCH  AKTSTYCKEN 

Den  moderna  forskningen  skall  också  npptaga  denna  firåga,  men 
från  andra  synpunkter  och  förutsättningar  och  därför  också  med 
andra  utsikter  till  dess  besvarande.  Den  börjar  nedifrån,  fcin 
nationernas  historia.  Efter  bepröfvad  empirisk  metod  har  den  att 
med  oändligt  tålamod  bearbeta  materialet  för  h?arje  nation  hvar 
för  sig;  sedan  blir  dess  uppgift  närmast  »Rezeptionen  und  Be^ 
naissancen  als  Formen  lokaler  und  zeitlicher  universalgeschicht- 
licher  Ycrmittlung  genauer  zu  untersuchen,  um  dann  festzulegen. 
inwiefern  in  jedem  einzelnen  Falle  eine  Rezeption  öder  eine  Re^ 
naissance  eine»  Entwickelung  ttber  die  der  Rezeption  öder  Renaia- 
sance  zu  Grunde  liegende  Kultur  hinaus  herbeigefilhrt  hat  öder 
nicht».  Redan  denna  uppgift  är  jättelik,  och  dock,  säger  L.  i  sina 
slutord,  är  dess  lösning  endast  ett  bland  de  många  förarbeten,  som 
kräfvas  för  en  djupare  världshistorisk  insikt. 


Om  Lamprechts  satser  och  teorier  kunde  vara  mycket  att  säga. 
Historisk  tidskrifts  utrymme  tillåter  dock  icke  någon  ingående  dis- 
kussion därom;  endast  några  allmänna  anmärkningar  skola  däxför 
här  bifogas. 

Redan  den  inledande  tesen,  att  motsatsen  mellan  nutidens 
historiografiska  riktningar  ej  har  något  att  skaffa  med  författames 
motsatta  världsåskådningar  utan  uteslutande  beror  på  en  skillnad  i 
deras  metod,  klingar  nästan  som  en  paradox. 

Huru  skulle  det  i  själfva  verket  vara  möjligt  annat  än  att 
historieskrifvarens  världsåskådning  sätter  sin  prägel  på  hans  produk- 
tion? Historikern  studerar  gångna  tiders  lif  i  dess  olika  yttringar. 
Kan  då  en  person,  som  har  sin  utpräglade  uppfattning  af  lifvets 
frågor,  sådana  de  te  sig  i  hans  samtid,  alldeles  frigöra  sig  fråa 
denna  sitt  eget  väsens  egeudomlighet,  när  han  riktar  blicken  på  den 
tid,  som  varit?  Det  är,  anmärker  Meinecke  träffande,  ungefär  som 
för  att  försöka  >hoppa  öfver  sin  egen  skugga».  Må  vara,  att  historiens 
metod  är  empirisk  och  att  dess  resultat  böra  gifva  sig  själfva  ur 
det.  material,  som  föreligger.  Redan  i  själfva  sofrandet  af  detta 
material,  som  lägges  till  grund  för  framställningen,  i  bedömandet 
af  hvad  som  är  viktigt  eller  oviktigt,  än  mera  då  i  sättet  att 
sammanställa  de  olika  fakta,  att  förklara  händelser  och  företeelser, 
värdera  motiven  till  en  handling  eller  faktorerna  i  en  utveckling  — 
i  allt  detta  må^te  författarens  individualitet  framträda,  om  ej  det 
hela  skall  blifva  ett  blodlöst  konglomerat  af  utan  förmedling  samman- 
förda, med  metodikens  rent  tekniska  hjälpmedel  konstaterade  data 
och  fakta. 

Det  synes  också  vara  tydligt,  att  Lamprecht  själf  ej  riktigt 
tänkt  sig  in  i  konsekvenserna  af  sin  sats.  På  flera  andra  punkter 
uttalar  han  sig  i  rakt  motsatt  riktning.  Så  när  han  vid  sin  jäm- 
förelse mellan  d^^  nutida  historieskrifningen  och  den  medeltida  sago- 


ETT  NTTT  PROGRAM  FÖR  BBN' HISTORISKA 'VS'fEM'8EAPEN       829 

bildningen  så  skärpt  betonar,  att  det  äfven  i  den  förra  är  för- 
fattarens egen  fantasi,  som  skapar  bilden  af  det  framfarna/  och 
iiftr  han  med  så  stor  ifver  och  vidlyftighet  utreder  och  bevisar, 
hurusom  Rankes  världsåskådning  bestämt  grundkarakteren  af  hans 
författarskap.  Så  heter  det  vidare  på  ett  annat  ställe:  »än  i  dag 
har  det  icke  lyckats  någon,  som  skrifver  historia,  att  fullständigt 
utplåna  sitt  eget  jag  och  låta  intet  annat  än  tingen  själfva  tala»;^ 
ja,  han  har  t.  o.  m.  helt  kort  före  det  här  anförda  arbetets  för- 
fattande rent  ut  förklarat,  att  den  historiska  metoden  n  den  vikti- 
gaste punkten,  nämligen  i  själfva  sättet  för  sin  användning,  beror 
af  forskarens  världsåskådning».^ 

Hvad  åter  beträffar  den  så  starkt  framhållna  motsatsen  i  metod, 
skillnaden  mellan  en  teleologisk  och  en  kausal  historieforskning,  så 
kan  anm.  ej  undgå  att  finna  den  skäligen  konstruerad.  Såsom  L. 
själf  mycket  riktigt  anmärker,*  består  det  i  grunden  dock  icke 
någon  sträng  väsensskillnad  mellan  begreppen  syfte  och  orsak.  »Be- 
traktar man  det  tänkta  resultatet  af  en  händelse  såsom  dess  orsak, 
så  blir  denna  orsak  identisk  med  ett  syfte.»  Men  om  begreppen 
äro  så  nära  befryndade,  bör  det  väl  redan  däraf  vara  tydligt,  att 
motsatta  system  ej  på  dem  kunna  grundas.  —  Att  det  inom  sam- 
hällenas lif  finnes  ett  stort  område  af  »generiskt  handlande»,  hvilket 
framgår  ur  »generiska  motiv»,  motiv,  som  återfinnas  hos  en  hel  klass 
eller  en  hel  generation  af  människor  i  en  serie  af  analoga  fall  med 
föga  eller  intet  af  individuell  differentiering,  det  lärer  ingen  bestrida. 
Men  väl  må  man  fråga,  hvarför  termen  »kausalitet»  här  skall  så 
strängt  urgeras.  Menar  L.  med  sin  kausalitet  i  det  generiska  hand- 
landet en  kausalitet  af  samma  art  som  naturlagarnas,  nödvändiga 
följder  ur  opersonliga  orsaker,  då  får  den  kausaliteten  intet  rum 
inom  historien,  ty  »all  historia  är  personhistoria»,  förklarar  L.  själf,  ^ 
och  personlighetemas  lif,  äfven  det  samhälleligt  gemensamma,  måste 
naturligtvis  utveckla  sig  i  personliga,  fritt  och  medvetet  uppfattade 
viljehandlingar.  Är  åter  L:s  kausalitet  endast  ett  annat  namn  för 
de  visserligen  personligt  verkande  men  för  en  större  eller  mindre 
grupp  af  människor  gemensamma  motiv,  hvilka  genom  sitt  fram- 
trädande i  massa  också  kunna  i  massa,  såsom  en  allmän  tendens, 
en  allmän  regel,  karakteriseras  och  undersökas,  då  är  den  icke 
något  nytt.  Ty  hans  påstående,  att  den  äldre  riktningen  inom 
historieskrifningen  härleder  »hela  historiens  förlopp  ur  isolerade  en- 
skilda handlingar»,  ur  »ett  personligt  syfteshandlande  i  eminent 
mening»,    ur    »singulära    motiv»,  är  ju  en  ren  absurditet.     Han  här 

^  Om  >den  vetenskapliga  fantasien»  kan  ocksä  jämföras  L:s  of  van  an- 
förda nppBats,  >Was  ist  Koltnrgeschichte»  sid.  93. 

*  L:s  »Deutsche  Gesch.»  IV.  2:dra  uppl.  sid.  183. 

'  I  en  nppsats  i  festskriften  till  Önstav  v.  Mevissen,  Köln  1895. 
Citatet  är  anfördt  af  Meinecke  (Hist.  Zeitschr.  76  s.  531).  Lrs  försök  att  bort- 
förklara motsägelsen  (Hist.  Zeitschr.  77  s.  259,  noten)  är  fullkomligt  miss- 
lyckadt. 

*  Alte  und  neue  Richtungen,  sid.  5. 

*  Hist.  Zeitschr.  77  s.  258. 


330  STRÖDDA  MBDDBLANDBN  OCH  AKTSTYCKEN 


sjUf  i  sin  framställning  af  Rankes  »idéer»  gifvit  ett  slående  bevis 
på,  hurn  just  den  äldre  historieskrifning,  som  i  Ranke  gärna  ^- 
känner  sin  mästare,  förstår  att  uppfatta  och  klarlägga  allmänna 
krafter  i  folkens  lif. 

Oklar  är  likaledes  definitionen  af  politisk  historia  såsom  person- 
historia.  Ty  all  historia  är  personhistoria,  såsom  nyss  med  L:8  eget 
uttryck  anmärktes,  om  ordet  tages  i  allmän  bemärkelse.  Fattar 
han  det  åter  i  mera  inskränkt  mening,  såsom  historien  om  de  sär- 
skildt  framträdande  personligheterna,  då  blir  definitionen,  såsom 
också  granskarne  anmärkt,  alldeles  för  trång. 

I  frågan  om  möjligheten  af  en  säker  historisk  kunskap  före- 
faller det,  som  skulle  hvarken  L.  eller  hans  yederdelomän  hafva 
med  önskvärd  klarhet  skilt  mellan  det  rent  faktiska  konstaterandet 
af  händelser,  handlingar  och  företeelser  bvar  för  sig  och  uppvisandet 
af  det  inre  sambandet  dem  emellan  —  det  historiska  sammanhanget.^ 
Det  förra  torde  väl  med  en  utbildad  metodiks  hjälp  få  anses  vara 
i  allmänhet  uppnåeligt,  lika  visst  som  i  det  senare  afseendet  historie- 
skrifningen,  just  på  grund  af  författames  olika  individualitet,  aldrig 
skall  »eines  romanenhaften  Zuges  entbehren».  Att  detta,  såsom  L. 
förmenar,  skulle  gälla  endast  den  politiska  historien,  ej  kultur- 
historien, är  ett  påstående,  som  ej  har  annan  grund  än  förf:s  upp^ 
konstruerade  olikhet  i  metod  för  de  båda  forskningsområdena  och 
därför  faller  med  denna. 

Däremot  synes  L.  väl  hafva  träffat  det  karakteristiska  i  de 
moderna  historiska  riktningarna,  när  han  angifver  dem  såsom  mera 
intensiva,  såsom  sträfvande  att  upplösa  vedertagna  »föreställnings- 
komplexer»  i  deras  komponenter  och  tränga  de  inom  samhällena 
verkande  krafterna  närmare  inpå  lifvet.  Men  månne  den  förtjänsten 
tillkommer  endast  den  riktning  inom  den  moderna  historieskrifningen, 
som  L.  själf  representerar?  Man  kan  i  mycket  gilla  kritiken  af 
Rachfahls  jongleri  med  »idéer»,  hvilkas  egentliga  innebörd  och  ur- 
sprung han  icke  kan  eller  vill  förklara  —  men  att  i  samma  ande- 
drag göra  denne  till  typen  för  »nyrankianerna»  är  att  missbruka 
Rankes  namn  och  utgår  från  en  fullständig  missuppfattning  af  hvad 
denne  förstått  med  idéer. 

Hela  kapitlet  om  Rankes  »idélära»  är  nämligen  väsentligen  for- 
feladt.  Ranke  ser,  det  är  sant,  i  idéerna  andliga  krafter,  som  till 
sitt  innersta  väsen  äro  utflöden  af  det  gudomliga,  men  ingalunda  i 
den  mening,  L.  framställer  saken,  såsom  något  slags  mystiska  väsens- 
enheter,  som  utifrån  helt  tvärt  fixa  och  färdiga  sättas  in  i  mänsklig- 
heten för  att  verka  sitt  verk.  Idéen  är  för  Ranke  helt  enkelt  en 
andlig  rörelse  i  människornas  sinnen,  visserligen  ytterst  framsprungen 
ur  den  gudomliga  källa,  som  är  alltings  upphof,  men  i  världen 
framträdande  på  helt  naturligt  sätt,  såsom  en  genial  tanke  hos  en 
stor   man   eller    en  småningom  framväxande  tankeriktning  hos  den 


^  Ej    heller   Bernheim  iakttager   deDna  skillnad;   jfr  hans  iLehrbach 
der  historischen  Methode»  s.  106 — 119. 


ETT  NYTT  PBOÖBAM  FÖE  DUN  HtSTORtSICA  VirrEN»KAP£N       331 

stora  mängden;  ofta  —  i  synnerhet  i  det  senare  fallet  —  upp- 
stående ur  hyad  vi  kunna  kalla  rent  naturliga  orsaker,  andliga  eller 
materiella,  och  sedan  i  sin  utveckling  sammanhängande  med  och 
påverkad  af  dessa  mänskliga  förhållanden.  Att  detta  är  Rankes 
uppfattning,  framgår  uppenbarligen  af  L:s  egna  citat. 

Men  sålunda  rätt  fattad,  torde  denna  Rankes  »mystiska:»  idé  ej 
heller  för  L.  vara  något  främmande  begrepp.  Äfven  han  erkänner 
natarligtvis,  att  det  inom  mänskligheten  finnes  dylika  andliga  rörelser, 
fastän  han  kanske  oftare  kallar  dem  »tendenser»  än  »idéer».  ^  Och 
så  befinnes  då  till  slut  Rankes  »idélära»  ^entligen  endast  därati 
skilja  sig  från  L:s,  att  den  förre  med  sin  utpräglade  ideella  lifs- 
åskådning  känt  sig  böra  äfven  såsom  empirisk  forskare  hänvisa  till 
det  gudomliga  såsom  världsalltets  och  världsutvecklingens  yttersta 
grund,  medan  den  senare  icke  vill  höra  talas  om  något  sådant,  utan 
söker  skjuta  hela  den  frågan  ifrån  sig. 


Totalintrycket  af  Lamprechts  skrift  måste  blifva  tämligen 
blandadt. 

Hans  sträfvan  att  framträda  såsom  bäraren  af  en  principiellt 
ny  historisk  metod  skjuter  uppenbarligen  öfver  målet.  Hela  hans 
afvikelse  från  den  äldre  metoden  reducerar  sig  vid  närmare  be- 
traktande väsentligen  till  ett  par  punkter,  hvilka  han  själf  frånkänt 
hvarje  principiell  betydelse:  en  utvidgning  af  forskningsområdet  öfver 
det  sociala  och  ekonomiska  lifvets  företeelser  —  hvilken  utvidgning 
för  öfrigt  väl  numera,  så  länge  den  hålles  inom  lämpliga  propor- 
tioner, allmänt  erkännes  såsom  berättigad  —  och  en  viss  afvoghet 
mot  hvarje  yttring  inom  historieskrifningen  af  en  ideell  världsåskådning, 
hvilken  afvoghet,  sammanställd  med  L:s  nyssnämnda  speciella  forsk- 
ningsintressen, torde  göra  det  ganska  förklarligt,  om  han  oaktadt 
alla  sina  protester  af  sina  antagonister  karakteriseras  såsom  en 
materialistisk  historieskri f vare. 

Men  trots  detta  och  trots  både  motsägelser,  oklarheter  och 
ojämnheter  är  det  lilla  häftet  dock  obestridligen  intressant.  Det 
ställer  en  hel  mängd  historiska  principfrågor  under  debatt,  och  detta 
i  många  stycken  med  en  originalitet  i  synpunkter  och  en  flykt  i 
tankegången,  som  verka  både  intresserande  och  väckande,  om  ock 
ej  alltid  öfvertygande.  Vissa  partier,  t.  ex.  utredningen  af  fantasiens 
betydelse  för  historieskrifningen,  af  de  sociala  och  ekonomiska 
studiernas  berättigande,  af  den  moderna  historieforskningens  »iur 
tensitet»  o.  s.  v.^  äro  af  slående  sanning,  och  det  hela  måste  er- 
kännas utgöra  ett  käckt  och  uppfriskande  inlägg  i  den  metodologiska 
diskussionen. 

— —  Nil8  Eden. 

*  Jfr.  t.  ex.  L:8  Alte  und  nene  Richtnngen,  sid.  69 — 71.  och  hans 
Deutsche  Geschichte  II  s.  355  (2:a  uppL). 


882  »THÖDBA  MBDDBLAirDffir  OOH  AKT8TTGKBN 


Ett  uppträde  i  KongL  Miy:ts  fyrkant  16&5. 

Nedan  relaterade  tilldragelse,  en  liten  sedebild  från  1600-talet, 
blef  föremål  för  ett  särskildt  protokoll  i  rådet.  Den  ene  af  partema, 
dåvarande  landsböfdingen  ocb  nyligen  utnämnde  fnberren  £rn8t 
Johan  Creutz,  den  tiden  en  35  års  man,  uppnådde  19  år  senare 
(1674)  den  åtrådda  råds  värdigheten. 

Den  14  Julii  1656  var  i  rådhkaminaren  församblad^ 
H.  R.  drotz.,  H.  B.  cantzlem,  H.  Åke  ÅxelBson,  G.  Joban 
OxenBtiema,  H.  Knut  Posse,  H.  Erich  Gyllenstiema,  H.  Sewedh 
Bååt,  H.  Bengt  Skytt,  H.  Carel  Mor  ner,  G.  Jacob  De  la 
Gardie,  H.  Pauli  Kewenhfiller,  H.  Wilhelm  Taube,  H.  Arvedh 
Forbus,  G.  Clas  Tått,  H.  Gustaff  Horn,  H.  Erich  Sparre. 

H.  B.  cantzlem  proponerade  att,  emeden  några  injurier  vore  for- 
luppne  och  af  landzhÖfdingen  Ernst  Creutz  mot  h:r  Carel  Mörner  i 
K.  M:tz  4:cant  foröfvade,  hade  H.  M:t  befallat,  att  B.  rädh  scbuUe 
samma  sak  foretaga  och  scherschåda,  eftersom  H.  E.  M:t  hafver 
och  dragit  stort  misshagh  till  en  sådan  act,  så  vel  derföre  att  det 
var  Bchiedt  mot  en,  som  höga  öfverheten  hafver  benådat  mädh 
riksråds  embete,  såsom  ock  att  det  i  H.  May:tz  mak  är  tilldragit, 
der  doch  en  privat  mann  vill  hafva  sin  rättighet  och  fridh  i  sitt 
egit  hus,  huru  mychet  mer  H.  M:t  vår  nådige  herre  och  konung. 

H.  Carel  Morner:  Beklagar  sig,  att  han  är  råkat  uthi  denne 
olycken.  Han  [Creatz]  hade  uthi  4-canten  uthen  annars  nervaru  uth- 
brustit  med  desse  injurierne,  dock  var  han  så  druckin,  att  han  intbet 
mindes  hvadh  han  hafver  sagdt;  hafver  ock  andra  dagen  låtit  genom 
sine  uthschickade  sökia  hån  om  om  förlåtelse,  då  och  han  hafver.  så 
vida  hånom  anstode,  gifvit  hånom  alt  till,  men  efter  saken  lichvel 
tillförende  var  angifven  for  ber  riksmarschalken  och  derpå  förebracht 
H.  E.  M:t,  vet  han  inthet  hvadh  vidare  herpå  kan  fÖllia.  Hade 
eliest  giema  på  annat  sätt  revancherat  sigh,  der  han  dertill  hade 
fått  dispensation. 

H.    Biksdrotzeten:    Men  hvadh  för  ordh  äre  fälte  af  hånom? 

H.  C.  Mörner:  Han  hade  sagdt:  /  äre  mechte  högfärdige  nw, 
/  kånnen  inthet  annat  folk,  sedan  I  äre  blefne  riksrådh.  Men 
scham  tage  den,  som  achtar  någon  riksrådh,  fast  jagh  intet  aret. 
Mine  barn  kunne  vara  så  ner  till  kamma  i  rådet  som  edre,  Derpå 
hafver  han  [Mörner]  svarat:  Bevare  Gudh,  jagh  hafver  inthet  emot 
eder.  I  villen  migh  ann  i  halsen,  men  her  är  icke  rum  nu  dertill. 
Gick  dermed  ifron  hånom  till  b.  Gustaff  Horn.  Han  kom  efEter  och 
sade    åt    en    ock    annan:  du   est  en  erlig  karl,  du  est  en  erlig  karl, 


BTT  TJPPTR2DS  I  KOITOL.   MAJ:TS  FTRKANT   1655  338 

—^ — - — • — -^ — ^ — ■ . — ■ — . — - — . — ■ —  -  - 

picqnenmdes  dermedh  honom.  Han  nddgades  f orden schull  gå  uth 
och  fan  så  h.  SifiEenback  (sid),  for  hvilken  han  beklagade  hTadh 
Bchiedt  var.  Sedan  hafver  han  ock  gifvit  Baken  tillkenna  for  h. 
rik  smarsch  alken. 

H.  Riksdrotz:  Han  hade  ju  ock  sagdt:  min  veria  schall 
schiära  så  vel  för  migh  aom  en  af  riksrådh,  exaggererandes  att 
sådant  inthet  stode  att  ]ida  och  toucherade  heja  senaten. 

H.  Carl  Mörner:  Ja  det  hafver  han  ock  sagdt,  dock  Ingen 
hörde  mer  derpå. 

H.  Rikscantzlern:  Det  år  inthet  den  förste  fauten;  viste  vel 
att  leggian  det  före,  som  schulle  kunna  schillian  från  sitt  landz- 
hofdiugdömme.  Han  är  alt  för  högdragen.  Men  heremot  måste 
infeen  af  rikets  rådh  mene  det,  att  han  för  sitt  kall  schull  får  giöra 
hvadh  Lan  vill,  uthan  efi^er  öfverheten  hafver  beneficorat  en  medh 
dmi  digniteten,  schall  en  så  mycket  mer  beflita  sig  att  comportera 
sig  som  sigh  bör.  Improberade  och  det,  att  någon,  som  i  rådet 
sutte,  schulle  sökia  medh  slagsmål  revanchera  sig.  Heruppå  infordrades 
£mBt  Kreut/.. 

H.  Rikscantzlern:  förhölt  hånom,  att  E.  M:t  hafver  förnummit, 
det  han  i  K.  M:tz  4-cant  hafver  lagdt  sigh  i  träta  mädh  H.  Carel  Mörner, 
och  hånom  injurierat,  medh  detsamma  inthet  förschonandes  K.  M:tz 
mak,  hvilket  H.  M:t  illa  upptager,  och  är  der  öfver  hel  otåligh,  t}' 
man  vet  det,  att  en  gemen  man  niuter  sin  rättighet  och  fridh  i  sitt 
hus,  så  mycket  mer  H.  M:t,  som  alla  böra  respectera.  Dertill  kommer 
att  han  lichvel  är  en  född  adelsmann  i  landet,  och  hafver  tillförende 
beklädt  embete  ^  i  håf rätten  och  är  nu  benådat  mädh  landh  och  län 
och  schulle  inthet  bättre  vetta  en  således  sigh  comportera;  meriterade 
derföre  blifva  straffat,  så  att  han  viste  en  annan  gång  att  taga  sigh 
vara  för  slikt. 

Landzhöfd.  Ernst  Crentz:  Han  hafver  medh  stor  ånger  för- 
nummit, att  K.  M:t  vår  nådige  konungh  hafver  medh  onåder  för- 
nummit den  olycksamme  och  otidige  acten,  som  af  honom  begången 
är.  Contesterar  för  Gudh  och  deras  Exrcier,  det  han  hafver  altidh 
befiitat  så  att  stella  sig,  att  han  altidh  och  stadigt  måste  niuta  och 
hafva  en  nådigh  öfverhet.  Beklagar  öfver  den  olycka  han  är  råkat 
uthi  aldeles  mot  sin  villie,  contesterandes  emot  deras  Ex:cier  att  det 
giör  honom  hierl eligen  ondt,  tillschrifver  alt  det  ruset  han  den  daghen 
hafver  mot  sin  vilia  fått.  Han  hafver  och  låtit  afbediat  hos  velbie 
h.  Carel  MÖrner  genom  tvenne  cavalieri  och  fått  derpå  hans  gode 
tillseijelse,  att  han  ville  tillgifva  hvad  honom  vore  schiedt.  Konungens 
mak  belangandes,  så  vet  han,  huru  man  i  sådant  rum  bör  onigås,  men 
tillschrifver  hvadh  schiedt  är  sin  olycka  och  drykenschap.  Hvarföre 
hafver  genom  h.  riksmarschalken  han  ock  låtit  afbedia  detta  felet  hos 
K.  M:t,  beder  änn  nu  att  deres  Ex.  och  dhe  v.  h:r  ville  medh  milde 
anse  hvadh  nu  schiedt  är,  inthet  ex  proposito,  uthan  genom  en 
olycksam    hendelse,    och    änn   ytterligare  hos  E.  M:t  denne  saken  till 


^  Oreutz  blef  1644  assebsor  i  Svea  hofträtt. 


334  STRÖDDA  MEDBBLANDBN  OCH  ÅSTBTTOKSS 

II         II  I       !■  I  I  I  I  I       - 

ha,n8  bästa  fönnedla.  Han  vill  beflita.sig  förmedelst  ett  bättre  com- 
portement  och  all  underd&nig  tienst  försona  hvad  nu  kan  vara  schiedt 

Carel  Mörner  contesterade  att  han  hafver  uppä  hans  begäran 
gierna  gifvit  hänom  till,  så  vida  hånom  anstår,  beder  och  för 
hånom  att  deres  Ex:cier  tecktes  fella  ett  gått  ordh  för  hänom  hos 
K.  M:t. 

H.  Rikscantzl.  förholt  hänom,  att  ruset  kan  inthet  excuseran; 
effter  han  hafver  detta  felet,  sä  schuUe  han  bätter  achta  sigh.  Hvadh 
schall  han  giöra,  der  han  allena  regerer  1  sitt  lehn,  som  hånom  före- 
trodt  är?  Han  borde  vetta  annorledes  ^älla  sigli.  Han  får  nu  se, 
])uru  han  svarar  till  detta. 

Han  svarade,  att  han  sä  hafver  stelt  sig  och  hereffter,  näst  Gudz 
hielp,  sä  varder  sigh  förhällandes,  att  K.  M:t  och  deras  Ex:cier  varda 
dertill  hafvandes  ett  gått  nöie.     Togh  derpä  afträde. 

Consulterades  dereffter,  hvadh  vore  i  saken  att  giöra.  Mentes: 
efEter  han  bädes  före,  och  det  inthet  vore  schiedt  ex  proposito,  item 
hade  förlikt  sig  medh  H.  Carl  Mörner,  kunde  man  saken  inthet 
stort  exaggerera  vidare,  uthan  tagana  ad  referendum  .  till  Kongl. 
May:t. 

Infordrades  äter  landshöfd.  Ernst  Greutz.  H.  Rikscantzl.  varnade 
hänom,  att  han  achtar  sigh  för  sådana  fel  och  för  dryck,  pä  det  ban 
icke  mä  råka  i  någon  större  olycka;  sammaledes  att  han  i  sitt  laodz- 
höfdingdömme  sä  steller  sigh  mot  högh  och  lägh,  att  inthet  klagiu&l 
må  kamma  på  hänom.  Hvadh  nu  vore  schiedt,  ser  han  fuUer  vara 
af  ruset  kommet.  Villia  referera  H.  M:t  hvadh  i  sakens  examine  är 
passerat  och  vilia  än  fella  ett  gått  ord  för  hänom  hos  H.  M:t,  att 
det  han  denna  gängen  hafver  begått  må  blifva  tillgifvit. 

Landz.  Greutz:  Badh  än  ytterligare  att  deras  Exc:cier  tecktes 
öfverse  medh  detta  felet;  han  ville  sä  comportera  sigh,  att  K.  May:t 
schulle  hafva  deraf  ett  nådigt  behagh.  Tackade  och,  att  deras  Ex:cier 
och  dhe  v.  b:r  ville  hos  K.  M:t  intercedera  för  hånom,  att  H.  M:t 
ville  sä  her  effter  som  tillförende  vara  hans  nådige  herre  och  konung. 
Recommenderade  sigh  i  deras  Exc:s  gode  gunst.    Togh  dermedh  afträde. 


Syenska  och  finska  staderande  yid  uniyersitetet  i 

HaUe  1693-1744. 

Under  de  pietistiska  stridigheterna  försökte  svenska  regeringen 
på  allt  sätt  motarbeta  de  nya  idéernas  inträngande  i  landet.  Cen- 
suren af  utländsk  litteratur  var  sträng,  och  särskild  uppmärksamhet 
ägnades  åt  universiteten  i  Tyskland,  på  det  att  enheten  i  religionen 


STUDERANDE  VID  UNIVE&8ITETJBT  I  HALLS   1693 — 1744     335 


icke  skulle  råka  i  fara  genom  den  vid  nämnda  läroanstalter  studerande 
ungdomen.  Åtskilliga  kungliga  förordningar  emanerade  i  detta  syfte, 
ibland  andra  det  kända  ediktet  från  Lusuc,  där  det  heter  »att  ingen 
för  Stadiemes  skuld  skal  uppehålla  sig  vid  the  misstänkte  och  be- 
rychtade  Academier  i  Tyskland,  i  synnerhet  thärest  thet  så  kallade 
Pietisteriet  mast  läres  och  yrkies».  I  främsta  rummet  åsyftades 
härmed  universitetet  i  Halle,  hvaremot  universitetet  i  Greifswald 
rekommenderades  såsom  ägande  ortodoxa  lärare.  Oaktadt  förbudet 
besöktes  dock  universitetet  i  Halle  under  pietismens  glansperiod  af 
jämförelsevis  många  svenskar  och  finnar,  såsom  synes  af  nedan- 
stående förteckning,  hvilken  är  ett  utdrag  ur  matrikeln  vid  nämnda 
universitet.  I  matrikeln  äro  namnen  i  alfabetisk  ordning,  men  Jag 
har  ordnat  dem  kronologiskt,  anseende  detta  vara  mera  ändamåls- 
enligt. Emedan  man  har  ytterst  knappa  underrättelser  om  de  i 
Halle  studerande  nordborna,  och  den  nyligen  utkomna  »Geschichte 
der  Friedrichs-Universität  zu  Halle  von  W.  Schrader»  icke  tager 
hänsyn  till  detta  universitets  betydelse  för  den  skandinaviska  Norden, 
hoppas  jag  att  denna  nakna  förteckning  skall  lända  forskningen  till 
någon  nytta. 


1693.  6  Get.  Granatenhielm,  Gustav.     Suecus. 

1694.  5  Juli.  v.  Schmiedtberg,  Frid.     Eqv.     Suec. 

—  7  Juli.  Ribbing,  Conr.     Baro.  Suecus. 

—  7  Nov.  fiurgman,  Gabr.  Joh.     Suec.     th.? 

1695.  Nov.  v.  Schmiedtberg,  Lud.     Eqv.  Suec. 

1696.  16  Mai.  v.  Schaar,  Joh.     Baro.     Suecus. 

—  25  Mai.  Kråka,  Jonas.     Lond.  Scan.  Suec. 

—  25  Mai.  Noordenhielm,  Nic.     Suec. 

—  25  Mai.  Noordenhielm,  Dan.     Suec. 

1697.  Jun.  Petersen,  Abrah.     Holmens.     Th. 

1699.  11  Apr.  Kock,  Andr.     Holm.     Suec.  th. 

—  16  Jun.  Petersen,  Jac.     Holmens.  Th. 

—  3  Sept.  König,  Christian.     Holm.     I. 

—  3  Nov.  Litmann,  Joh.     Holm.     Suec.     J. 

1700.  Maj.  Emzen,  Jon.     Wermeland.     Suec. 

—  Maj.  Lanner,  Jonas.     Sueco.     Smoland. 

—  15  Nov.  Grunhagen,  Joh.  Dietr.     Nobil.  Holm.  suec. 

1701.  1  Apr.  Aurivillius,  Olaus.     Gevalia.     Suec. 

—  10  Aug.  Kalling,  Carl.     Holm.  suec. 

1702.  15  Jan.  Klerk,  Palaemon.     Suec. 

1703.  20  Nov.  Telijn,  Elias.     Ostrobotnia.     Suecus.     Th. 

1704.  22  Nov.  Beckman,  Johannes  Jon.     Ostrobothnia.    Suec.  Th. 

1705.  31  Mart.  Franck,  Johann.     Suecus.     Holmens.     I. 

—  16  Maj.  Aimelaeus,  Andreas.     Suecus.     Th. 

—  21  Get.  Hierpe,  Petrus.     Suecus.  lur. 

1706.  10  Juli.  Heriin,  Gabriel.     Suecus.     Th. 


386  STEÖDDA  BfEDDBLANDBN  OCH  AKTSTTCSHN 

1707.  Mart.  de  Bränner,  C.  R.     Nobilis.     Suecus.     lur. 

1711.  25  Aug.    Wijkbladt,  Oarolus.     Suecas.     Stockholm.    Th. 

—  17  Sept.  Lur,  Andreas.     Neovia.     Snecns.     I. 

1712.  28  Ang.    Wadsteen,  Matthias.     von  Svedn?  nnd  Viborg.    I. 

1713.  21  Jan.    Gallenstnbe,  Tege.  GnstaTns.     Eqves  suecns. 
1717.       9  Get.    GottUeb,  Michael.     Finnas.     Th. 

1720.  17  Sept.  Kalkbrenner,  Jo.  Adam.     Holmio.     Snec.    Th. 

—  3  Get.    De  Ix>e8cher,  Jo.  Andreas.     Snecns.     I. 

1721.  26  Maij.  t.  Pbilander,  Petrus.     Suec. 

1722.  7  Febr.  Strobel,  Georg  Friedrich.     Stockholm.     M. 

—  19  Get.    Psilanderhielm,  Jacob.     Holm.     Snec.     I. 

—  19  Get.    Psilanderhielm,  Johannes.     Holmi.     Suec.    I. 

1723.  14  Sept.  Martin,  Roland.     Gevalia.     Suec.     I. 

1724.  20  Get.    Bonde,  Leonhard.     Nobilis.     Suecus  I. 

—  29  Get.    Wanrave,  Jacob.     Suecus.     lur. 
1726.  28  Apr.  von  Stade,  Dietr.?    Eqves  Suec.     I. 

1726.  19  Febr.  Eckman,  David.     Stockholmensis.     Suecus. 

—  9  Nov.   Lindenbaum,  Gustav.     Suecus.     M. 

—  De  Palbitski,  Alexander.     Eqv.     Suec. 

—  Silberströble,  Carol  Ludovic.     Stockholm- 

1727.  6  Get.    Hasselborn,  Nicolaus.     Suecus. 

—  6  Get.     Ekeblad,  Claudius.     Comes.     Suecus. 

—  9  Dec.    Baner,  Joh.  Mauritius  L.  B.     Suecus.     lur. 

—  9  Dec.   Harmens,  Gustavus.     Suecus.    M.  D. 

1728.  8  Jan.    Posse,  Carl  H.  L.  B.     Suecus  lur. 

—  16  Sept.  Bonde,  Oarolus.     Comit.     Suecus. 

—  16  Sept.  Horn,  Gustaph  Jacob.     Lib.  Bar.     Suec.     lur. 

—  15  Get.    Kruse,  Jonas  Gunnarsson.     Suecus.  M. 

—  18  Get.    Posse,  Mauritius.     Suecus. 

—  18  Get.    Rosen,  Nicolaus.     Suecus  M. 

1729.  27  Maij.  Lillie,  Claudius.  L.  B.  Suecus. 

—  13  Sept.  de  Hiidebrand,  David  Henricus.    Eqv.  Suecus.  lur. 

—  15  Sept.  Alstrien,  Fridericus.     Dalecarlia.     Suecus.    lur. 

1730.  8  Febr.  v.  Brunerhielm,  Samuel.     Nobilis.     Suecus  lur. 

—  8  Febr.  De  Linnerhielm,  Pierre.     Nobilis.     Suecus  lur. 

—  28  Apr.    Bonde,  Gustav  G.     Nobilis  Suecus.     I. 

1731.  9  Get.     Tonner,  Peter.     Nylando.     Finn.  Th. 

1732.  31  Mart.  Schtktzer.     Holmiensis.     lur. 

—  2  Apr.    Brassig,  Elias.     Suecus.  Th. 

—  2  Maj.    Schtttzer,  Joan  Christoph.     Holmia.     Suec.  Med. 

1733.  10  Get.     Bflrgesohn,  Petrus.     Gev.  Suec.     lur. 

1734.  21  Aug.    Adlerbielcke,  Laurent  Andreas.     Stockholm.    lur. 

—  10  Get.    de  Posse,  Georgius  Mauritius.  Lib.  Bar.   Suec.  lur. 

—  12  Nov.    De  Mel  lin,  Dn.  Georgius  Detlaus.  Comes.  Suec.  lur. 

1736.  2  Get.     Fagermann,  Petrus.     Sconia.     Suecus.     Th. 

1737.  27  Maij.  de  Wolfradt,  Carl  Gustav.   Eqv.   Suec.  Westra.  Iw. 

—  6  Junij.  Ulander,  Joannes.     Westerbottniensis.     Th. 

1738.  Juni.  de  Schwerrin,  Jacob  Philipp.     Suecus.     lur. 


BTT  BOBAG  TIIiIi  HISTOBIEN  OM  FOIiKVÄPNJNGSK  I  SVSJtlGE  1788     S3T 

1739.  10  Oct    Janisch,  NicolauB.     Wiburgensis.     lur. 

—  16  Oct.    AlopaeuS)  Magnus.     Wiburgensis.     Th. 

1740.  29  Attg.    Schröder,  Georgius  Clandius.  Galmaria  Suecus.  Th. 

—  29  Ang.    Schröder,  Carolus  Gustavus.   Galmaria  Suécus.   Th. 

—  31  Oct.    Böckmann,  M.  Jonas.     Suecus.  Med. 

1741.  27  Jul.    Wallmann,  Ghristian  Ulrich.  Suecus.  Gottenburg.  lur. 

—  19  Oct.    von  Roepstorff,  Friedrich  Matthias.  Eqv.  Suecus.  lur. 
' —  27  Oct.    Drijsen,  Andreas.     Upsal.     Suecus.     lur. 

—  28  No  v,   Ribbing,  Lennart.     Suec.     lur. 

1742.  25  Apr.    Auriyillius,  Garolus.     Stockholmensis.     Th. 
— •  28  Sept.  Alm,  Johannes.     Suecus.     Th. 

—  16  Oct.    Uggla,  Garl  F.     Ost  Gothia.     lur. 

1748.  13  Sept.  Gy Ilens tj erna,  Göran.     Gomes  suecus.     lur. 

J.  S.  Bajuia. 


Ett  bidrag  till  historien  om  folkTftpningen  i 

STorige  1788. 

I  Riksarkiyet  förvaras  följande  bref  från  kronofogden  Halldin, 
som  ger  en  liten  upplysning  om  tillvägagåendet  vid  den  ryktbara 
organiseringen  af  folkräpningen  1788. 

Stormägtigste  allernådigste  konung. 

Hos  Eders  Eongl.  Maij:t  anhåller  jag  i  djupaste  underdånighet 
att  få  andraga  efterföljande. 

Då  E.  K.  M.  år  1788  ankom  till  Dalarna,  hade  jag  den  nåden 
att  ifrån  Als  socken  till  Mora  vara  E.  K.  M.  följaktig  samt  der  af- 
höra  E.  E.  M:8  nådiga  proposition  till  allmogen.  Ledsen  öfver  deras 
yillr&dighet  samt  anmodad  af  herr  öfversten  Tersmeden  att  härom 
Tidtala  allmogen  uti  mitt  fögderie,  for  jag  samma  dag  till  Rättviks 
sokn  och  underrättade  allmogen  om  E.  E.  M:b  nådiga  villja  samt  för- 
säkrade mig  om  deras  bifall,  och  hvilket  jag  genom  en  ifrån  allmogen 
därstädes  författad  skrift  hade  den  nåden  att  vid  Lerdals  gästgifvare 
gård  till  E.  E.  M.  aflämua.  Derifrån  var  jag  E.  E.  M.  till  Leksand 
följacktig,  och  under  det  E.  E.  M.  spisade  middag,  underrättade 
jag  äfven  här  allmogen  om  E.  E.  M:s  nådiga  villja  samt  tog  af 
dem  löfte  att  de  med  hurtighet  skulle  svara  ja  på  E.  E.  M:s  nådiga 
proposition  och  icke  stå  och  tvika  såsom  Mora  karlarne  gjorde. 

Så  snart  upsättningen  af  fricorpsen  uti  mitt  fögderie  var  för- 
rättad, reste  jag  med  bref  till  E.  E.  M.  neder  till  Götheborg,  hvarest 
jag  hade  den  nåden  att  2:ne  gångor  blifva  till  E.  E.  M.  inkallad, 
och  under  denna  resa  underlått  jag  icke  att,  hvarest  jag  framfor,  gifva 
tillkänna    dalkarlamas    beredvillighet  att  gemensamt  gripa  till  vapen. 


388  STEÖDDA  MBDDELAKDBK  OCH  AKTSTTCKBN 


Då  £.  K.  M:8  befallning  kom  att  de  svartklädde  dalekarlame, 
hvaraf  jag  har  de  mfista  i  mitt  fögderie,  skulle  till  Drottningholm  ^ 
fölgde  jag  med  herr  öfversteu  Tersmeden  och  bilade  de  svårigheter, 
som  dervid  mötte,  samt  besÖrgde  om  deras  hastiga  utredande  och  af- 
sändande. 

Till    vargerningens    upsättande    kunde    icke    herr    generalmajom 
baron  Beckfrijs  förmå  allmogen,  utan  måste  han  med  oförrättad  ärende 
efter    flere    bäftiga   utlåtelser   af   allmogen  begifva  sig  ntur  Leksands 
socknestuga.     Sedermera    ankom    ytterligare    befallning    alt    som    all- 
mogen   icke    ville    lämna   en   vargernings  karl  af  hvarje  hemman,   så 
skulle  de  i  det  stället  utrusta  2:ne  frioorpaer  af  hemmaset;  till  värk- 
ställande   hvaraf    jag   feck   herr  generalmaj orn  baron  Beck&iis  ordres 
att  först   expediera   detta   i    mitt  fögderie,  sedan  den  öfriga  delen  af 
dal-allmogen    förut   yttrat   sig   att  de  ville  rätta  sig  efter  hvad  detta 
fögderiets   invånare  inginge.    Vid  detta  tillfälle  trodde  jag  mig  blifva 
af   herr  generalmajom  baron  Beckfriis  eller  någon  annan  understödd,  i 
synnerhet  som  allmogen  då  förr  var  upretad  till  motvillja,  men  sedan 
pålysning    derom    skedt   och   tiden   inföll,  svarade  herr  generalmajom 
baron  Beckfriis  mig,  att  han  icke  tänkte  vidare  tala  vid  dem  derom, 
utan  kunde  jag  nu  fara  och  försöka  hvad  jag  med  dem  uträtta  kunde; 
i    anledning    hvaraf  jag  for  till  Leksand  och  efter  slutad  gudstjänst, 
dock  innan  socknestämman  börjades,  sammar .  :allade  och  rådgjorde  med 
dem,    som    jag    förut   viste   vara  mig  tillgifne,  ty  att  med  stränghet 
förmå  detta  falk  viste  jag  förut  huru  litet  man  uträttar,  utan  snarare 
bör    man    deltaga    uti    deras   besvärligheter;   och   hvarigenom  de  för- 
säkrade   mig    att    villja    ingå    uti    hvad    jag    för    dem   fan  bäst  och 
nyttigast.     Sedermera   hemtades   allmogen  i  socknestugau,  hvarest  jag 
projecterade    för    dem    att    blifva    vid    den    första    befallningen    och 
anskaffa    vargernings    karl    af    hvarje    hemman,    hvilka  de  påföljande 
dagarna    blefvo    hos    mig    upviste    och    aproberade,    samt    åtta   dagar 
derefter   svuro   fanan  i  Falun  och  då  genast  afmarscherade  till  Grefle. 

Framhärdar     med     djupaste     underdånighet    stormägtigste     aller- 

nådigste  konung 

Eders  Kongl.  Mayestrs 

troplicktigste  undersåte 

Fredr.  Halldin, 
Kronofogde  i  Nedan  Silljaus  fögderie. 


Utlåtande  af  lagman  O.  Poppins  i  författnings* 

frågan  1809. 

Det  är  bekant  att  1809  års  grundlagsstiftare  på  ett  synnerligen 
lyckligt  sätt  sökte  hålla  medelvägen  mellan  de  ytterligheter,  som 
representerades  å  ena  sidan  af  frihetstidens  statsskick,  å  den  andra 


utiJItande  af  lagman  poppiuff  I  pöbpattninösfrIoan  1809    3å9 

af  dea  gustavianska  tidens,  sådant  det  utvecklade  sig  efter  1789, 
likaså  att  man  fäste  ej  ringa  afseende  vid  1772  års  regeringsform 
såsom  betecknande  ett  icke  alldeles  oäfvet  försök  att  finna  den 
konstitutionella  jämvikten  mellan  statsmakterna.  Bet  Håkanssonska 
förslaget  till  regeringsform  är  längesedan  kändt  såsom  ett  första 
uppslag  till  grundande  af  något  nytt.  Om  de  idéer,  som  bos  de 
politiskt  tänkande  ocb  upplyste  gjorde  sig  gällande,  vittnar  äfven 
bär  nedan  aftryckta  utlåtande  af  dåvarande  lagmannen  Gabriel 
Poppius.  Poppius  var  påtänkt  som  medlem  af  den  kommitté,  som 
regeringen  redan  innan  riksdagen  tillsatte  för  att  förbereda  frågan. 
Han  lärer  emellertid  ha  dragit  sig  undan  från  aktivt  deltagande  ocb 
något  yttrande  af  bonom  synes  ej  vara  kändt  (jfr  Sandegreu,  Till 
historien  om  statshvälfn.  i  Sverige  1809,  s.  17).  Att  han  ej  all- 
deles hållit  sig  tillbaka  är  emellertid  tydligt.  Hans  utlåtande  är  för- 
sedt  med  följande  påskrift:  P,  M.  i  anledning  af  fråga  om  ny 
eonstitution  1809  af  G,  P.  inlämnad  till  Riksdrotzet.  Den  närmare 
tidpunkten  för  inlämnandet  känna  vi  ej.  Det  är  dock  af  innehållet 
uppenbart  att  det  skett  före  riksdagen.  Handlingen,  som  nyligen 
jämte  några  andra  papper  af  statsrådet  Poppius'  dotter  lämnats  till 
riksarkivet,  har  af  dr  Westrin  meddelats  redaktionen. 


Då    fråga   ar   om  en  så  vigtig  stadga  som  ett  rikes  constitution 
och     en     sådau    fördelnlDg    af    de    till    styrelsen    hörande    majestäts- 
rättigheter  emellan   konung   och  nation,   som  tryggar  allmän  säkerhet 
och    bibehåller    å    ena    sidan    medborgares    frihet,    men    å  den  andra 
executiva   tnagtens    styrka    och    drift,    utan    att    de    må    lända  h var- 
andra till  intrång,   så  vore  väl   nationens  representation  ett  af  de  första 
föremålen   för  uppmärksamhet.     Att  den  i  vårt  land  från  ålder  varit 
och  är  felagtig,   niedgifves  af  alle  upplyste.     De  fyra  stånden  medför 
en    i    sakens    natur   grundad   jalousie.     H vartdera  har  i  sin  samman- 
sättning   fel,    som    gå    etnot   ändamålet.     Att   detaljera   dessa  fel  lär 
ej    behöfvas.     Ett   af  de  betydligaste  är,  att  en  ganska  ansenlig  och 
i  statens   tunga  deltagande  folk-klass,  jag  menar  ofrälse  possesionater 
och  proprietärer,  äro  uteslutne  från  all  riksdagsrätt  och  national  repre- 
sentation.    Skulle    rättelserne    svara    emot    behofveu,   blefve  en  total 
omstöpning   af   nöden.      Ett  slikt  projekt  fordrade  ej   allenast  mycken 
öfverläggning    utan    ock   jemfÖrelse  med  andre  constitutioner,  för  att 
däraf    utleta    hvad    till   vårt  lands  enskildta  läge  och  omständigheter 
vore    lämpeligt.       Sådant    är    ej    ett    hastverk,    och    att    komma   till 
ändamålet    begriper    jag    ej    annat    än    att   ett  särskildt  constitutions 
utskott    därtill    borde    nedsättas    med    viss    tillrackelig    förelagd    tid, 
åtminstone    af    någre    månader,    att    med   ett   slikt  projekt  inkomma. 
Sakemas    närvarande    ställning,    vacklande    genom    in-    och    utvärtes 
skakningar,    torde    ej    till   en  början  vara  den  mast  gynnande  för  ett 
sådant  arbete.     Då  hvarken  tid  gifves  eUer  till  äfventyrs  fria  händer 
att    göra    en    beqväm   och   fast   nybyggnad,  måste  man  formodeligeii 


340  STRÖDDA  MBDDBLANDEN  OCH  AKTSTTGKEN 

reparera  den  gamla  och  förfallna  byggnaden,  så  gftdt  ske  kan,  ocb 
lämna  till  lugnare  tider  eller  sådane  omständigheter,  som  nu  ej  kunna 
deteruiineras,  att  vara  betänkt  på  en  vidstr&cktare,  fnUstätidigare 
och  i  alla  sina  detaljer  bättre  öfverlagd  inrättning. 

Sådaoa  äro  mina  oförgripliga  tankar,  och  att  hrad  till  en  början 
vid  instundande  riksdag  bör  påtÅnkas  snarare  torde  böra  anses  för 
provisoriskt.  Då  kunde  tills  vidare  de  gamle  formeme  bibehållas, 
vch  jemkningar  allenast  komma  i  fråga.  I  sådant  fall  föreställer  jag 
mig,  att  Sveriges  erfarenhet  på  snart  100  år  nogsamt  bestyrkt, 
huruledes  1720  års  regeringsform  ledt  till  en  fullkomlig  oklokrati 
eller  en  till  sjelf svald  och  anarki  urartad  folk^regering,  äfvensom 
1789  års  säkerhets-akt  till  en  despotism  utan  motvigt.  1772  ån 
regeringsform  har  däremot  en  riktning  till  den  jemvigt  emellan  pou- 
voirer,  som  i  allmänhet  synes  leda  till  det  stora  ändamålet,  änskönt 
den  både  i  mångfaldiga  afseenden  är  ofuUständig  och  som  värre  är 
obestämd.  Den  torde  dock  kunna  läggas  till  grund.  Det  är  i  sådant 
afseende,  som  ndgre  anmärkningar  vid  densamma  här  blifvit  ut- 
kastade,  mera  såsom  en  promemoria  öfver  de  ämnen,  som  kutide 
förtjena  öfvervägande,  än  såsom  något  projekt.  Brist  på  de  vid- 
sträckta kunskaper,  som  härvid  fordras,  hafva  ej  hindrat  välmeningen 
att  med  misstroende  till  sig  sjelf  göra  de  erindringar,  som  närlagde 
blad  innehåller.  De  äro  upptecknade  med  all  den  skyndsamhet,  som 
första  länkan  liksom  af  tvingat,  och  precision  i  mening  och  uttryck 
sökas  där  förgäfves. 

Ingressen  omarbetas,  och  synes  mig  böra  vara  både  kortare  ooh 
enklare. 

§  1- 

§  2.  Konung  a  balken  landslagen  bör  gå  ut,  och  sättas  i  stället: 
Sveriges  rikes  lag, 

§  3.  Denna  §  tyckes  böra  gå  ut.  Annat  är  arfförening^  annat 
är  en  grundlag,  hvarefter  riket  bör  styras.  Den  förra  akten  bör  vars 
särskildt  och  kan  på  sitt  ställe  åberopas,  men  synes  i  en  regerings- 
form icke  hafva  lämpeligt  rum. 

§  4  går  ut. 

§  5*  Synes  ej  innehålla  något  så  bestämdt  stadgande,  att  den 
behöfves,  och  skulle  det  finnas  nödigt,  kunde  det  införas  i  §  2  i 
sammanhang  med  hvad  den  innehåller. 

Månne  ej  efter  denna  §  i  ordningen  borde  följa  hvad  regerings- 
formen skall  stadga  om  högste  domstolen  och  den  conseil  konungen 
i  andra  riks  vårdande  värf  än  justititemål  bör  rådfråga.  Formationen 
af  högste  domstolen  är  någorlunda  gifven.  Men  hvad  conseillen 
beträffar,  är  af  vigt  att  utstaka  huru  den  må  komponeras,  och  om 
icke  vissa  de  högste  embetsmän,  så  af  civil  som  militär,  jämte  stats- 
sekreterarne,  i  kraft  af  sine  embeten,  därtill  må  vara  sjelfskrifne. 
Antalet  tyckes  ej  böra  vara  under  7  personer.  Här  uppstår  äfven 
den  fråga,  om  beredningen  af  rikets  allmänna  ärender  bör  få  ett  rom 
i    regeringsformen,    eller    blott    lämnas    till    konungens    ompröf vande 


UTLÅTANDE  AF  LAGMAN  POPPIUS  I  FÖRPATTNINGSPRÄGAN  1 809      341 

utt  förordna  eller  upplösa.  Såsom  sammansatt  af  frälse  och  ofrälse 
ledamöter,  skulle  jag  vara  af  den  tanken,  att  denna  corps  sanctio- 
nerades  genom  regeringsformen,  att  ett  visst  antal  ledamöter  be- 
stämdes, så  att  den  icke  kunde  urarta  till  en  slags  pensions-inrättning 
eller  bevisande  af  faveur  samt  att  äfvenledes  något  stadgades  om  de 
personers  förtjenster  och  i  civile  eller  militäre  embeten  ådagalagde 
skicklighet,  som  därtill  kallades. 

§  6.  Med  uteslutande  af  ordet  riksens  råd  och  snbstitution  af 
conseil  synes  denna  §  kunna  bibehållas.  Dock  som  conseille- 
ledaniöteme  blifva  färre  till  antalet,  torde  deras  enhälliga  mening, 
då  den  strider  emot  konungens,  icke  böra  lägga  hinder  i  vägen  emot 
hans  beslut.  Det  vore  lätt  att  bevisa,  huru  vid  inträffande  casus 
konungen  efter  1772  års  regeringsform  kunnat  illudera  hvad  här 
såsom  en  inskränkning  i  hans  magt  stadgadt  är.  Det  efter  min 
tanke  nödiga  bandet,  att  de  i  vigtiga  mål  skola  till  protokolls  göra 
sina  föreställningar  cch  derföre  blifva  ansvarige,  på  sätt  som  under 
särskildt  öfvervägande  komma  bÖr,  torde  göra  tillfyllest. 

§  7.  Denna  §  synes  böra  rättas  på  det  sätt,  att  om  konungen 
reser  ur  riket,  regeringen  under  hans  frånvaro  förvaltas  af  conseillen, 
i  annan  iiändelse  än  då  krig  vore  anledningen  till  bortovarelsen. 
Något  borde  och  stadgas  om  tiden. 

§  8.  Hvad  här  stadgas  hör  under  hvad  näst  efter  §  5  är  an- 
märkt, och  lärer  med  den  tillämpning,  som  rådets  indragning  fordrar, 
där  böra  upptagas. 

§  10.  Torde  böra  bibehållas  med  förändring  af  riksens  råd 
till  conseil.  Om  skillnad  bör  bibehållas  emellan  conseil  och  cabinett, 
så  torde  den  här  i  §:en  kunna  iagttagas  och  §  12  därigenom  för- 
svinna. 

§   11- 

§   12.     Se  §   10. 

§   13. 

§  14.  Här  uppstår  en  fråga,  som  omfattar  så  väl  denna,  som 
alla  de  följande  .§§,  till  och  med  §  28,  om  hofrätteme  och  rikets 
collegier  böra  hvarje  för  sig  i  regeringsformen  omförmälas  i  den 
vidd,  att  de  liksom  här  finna  sina  instructioner.  Att  det  i  allmänhet 
namnes,  huruledes  hofrätter  såsom  konungens  högsta  nämnd  och 
öfverdomstolar  i  justitiae  mål,  och  collegierne  till  handhafvande  af  de 
hvartdera  uppdragne  särskildto  värf  och  ärender  efter  deras  inrätt- 
ning och  instructioner  böra  konungen  och  riket  tillhanda  gå,  sådant 
synes  både  vara  nödigt  och  i  sin  ordning.  Men  månne  en  så  ganska 
detaljerad  författning  om  dem  och  deras  sammansättning  behöfves? 
Ledamötemes  antal  regleras  af  rikets  stat,  och  att  antaga  extra 
ordinarie  ledamöter,  att  lämna  vissa  sysslor  obesatte  m.  m.  har  varit 
practiseradt  utan  egentelig  skada  eller  åtminstone  osäkerhet  för  det 
allmänna.  Tvenne  collegier  äro  indragne  af  dem  som  1772  års 
regeringsform,  i  likhet  med  den  af  1720,  fastställer.  Deras  upp* 
lifvande  lärer  väl  icke  finnas  angeläget.  Ett  annat  coDegium  är 
alldeles    omskapadt.      16,     18,   19,   20  [o:   22]    och    25    §§  lära  dock 

Historisk  Tidskrift  1896.  23 


342  STRÖDDA   MEDDELANDBN  OCH   AKTSTYCKEN 

vara  angelägne,  om  icke  tilläfventyrs  22  och  25  §§  kunna  samman- 
8mälta8  med  den   10. 

§§29  och  30  torde  kanna  sammandragas  till  eu. 

§  31.  Synes  mig  böra  jemkas  efter  säkerhetsacten,  i  kraft 
hvaraf  alla  embeten  af  tromans-grad,  domare  sysslor  undantagne,  äro 
förtroendesysslor,  hvilka  konungen  till  och  af  sätter. 

§  32.  I  fall  den  omständligare  författningen  i  flere  §§  om 
coUegiemes  göroniål  och  sammansättning  finnes  öfverfiödig,  så  kunde 
livad  här  stadgas  fogas  till  den   14  §,  men  hela  passagen:    Så  långe 

presidenteme  äro  uti  sina  collegier —  embetes  verkeliga  bruk 

synes  aldeles  öfverflödig.  Nog  och  kanske  ändå  öfverfiödigt,  såsom  af 
sakens  natur  följande  och  med  all  praxis  instämmande,  att  här 
nämndes:  det  i  presidentens  frånvaro  äldste  bisittaren,  med  lika  rätt, 
kraft  och  verkan,  förrättar  de  presidentsbeställningen  tillhörande 
sysslor. 

§  33. 

§  34. 

§  35. 

§  36. 

§  37.     Bör  rättas  efter  conseilleinrättningen. 

§  38.  Fordrar  moget  öfvervägande,  så.  i  af  seende  på  den  om- 
ständighet, huruvida  icke  riksdagar  böra  inom  viss  utsatt  tid,  till 
äfventyrs  hvart  Ö:te  år,  äga  rum  —  nnderställes  dock  om  detta  ej  är 
nog  sällan  —  som  på  riksdagsorten,  om  icke  den  al  tid  bör  vara 
rikets  hufvudstad,  i  fall  ej  besynnerligt  hinder  annat  fordrade. 

§  39. 

§§  40  och  41  synas  böra  sammandragas:  Icke  må  konungen 
någon  ny  lag  utan  ständernas  vettskap  och  samtycke  göra  eller  någon 
gammal  afskafEa.  Och  icke  heller  må  riksens  ständer  någon  gammal 
lag  afskafEa  eller  ny  lag  göra  utan  konungens  ja  och   samtycke. 

§  42. 

§  43.     NB.    Skall  förklaring  ang',  lagens  rätta  förstånd  äga  rum. 

§   44. 

§  45.  Denna  §  beror  däraf,  om  konungen  har  magt  att  göra 
ofEensift  krig.  Sådant  är  väl  konungen  förbudet  genom  48  §,  men 
då  han  enligt  6  §  har  rätt  att  sluta  offensiva  förbund;  då  ett  offen- 
sift  krig  äfven  mången  gång  är  blott  offensift  till  formen  och  i 
sjelfva  verket  provoquerat  genom  fiendens  rustningar  eller  gifne  rätt- 
mätiga krigsorsaker,  synes  denna  rättighet  ej  kunna  betagas  konungen 
utan  att  paralysera  executiva  magten,  blottställa  rikets  säkerhet  och 
sätta  utrikes  makter  i  stånd  att  däraf  göra  missbruk  till  rikets  våda 
och  fördärf .  I  fall  detta  raisonnement  finnes  väl  grundadt,  bör  allenast 
§  så  jemkas,  att  enär  krigsgärd  eller  utskrifning  finnes  nÖdig,  konun- 
gen väl  är  berättigad  att  därom  gå  i  författning,  enär  saken  ej  til 
tidsutdrägt,  men  att  han  är  pligtig  sammankalla  ständerna  till  riks- 
dag inom  tre  månader  därefter,  för  att  öfverlägga  om  de  utlagor,  som 
till  krigets  fortsättande  äro  af  nöden. 

§  *6. 


UTLÅTANDE  AF  LAGMAN  POPPIUS  I JFÖRFATTNINGSFEÅGAN  1809      343 


§  47.  Fordrar  en  noga  bestämning.  Förfarenhoten  har  däraf 
beyist  nödvändigheten. 

§  48.  Förmodar  jag  böra  utgå,  och  i  §  6  anföras,  att  konungen 
äger  rätt  så  väl  göra  krig,  som  sluta  fred  och  offensiva  samt  defen- 
siva förband. 

§  49.  Torde  fordra  jämkning  i  af  seende  på  den  con  troll  på 
ledamöter  af  högste  domstolen  och  af  conseillen,  som  är  i  fråga. 

§  50.  Denna  §  är  af  yttersta  vigt  och  torde  förvaltningen  af 
statsmedlen  böra  sättas  under  fullmägliga  af  ständerna  i  likhet  med 
banken  och  riksgäldskontoret.  Hvad  konungen  särskildt  utfäst,  att 
ej  utan  ständers  vettskap  och  samtycke  upptaga  utrikes  lån,  lärer  här 
eller  i  särskildt  §  böra  ihågkommas.  En  del  af  hvad  24  §  inne- 
fattar kunde  här  ock  finna  sitt  rum. 

§  51. 
§  52. 

§  53.  Torde  alldeles  utgå,  och  synes  i  alla  fall  bort  förstås 
af  sig  sjelf,  om  ock  Tyske  provincerne  hvarken  blifvit  underkastade 
svenske  författningar  eller,  som  ännu  är  olyckligare,  gått  förlorade. 

§  54. 

§  55. 

§  56.  Denna  §  synes  ej  i  en  riksconstitution  behöfva  inflyta. 
Huruvida  krigsbefälet,  som  här  namnes,  bör  kallas  till  riksdagen,  som 
vid  de  sist  hållne  icke  skcdt,  (åtminstone  icke  1786  och  1789)  torde 
förtjena   öfvervägande. 

En  stor  brist  i  denna  regeringsform  röjer  sig  därutinnan,  att 
beskattningsrätten  ingenstädes  är  uttryckeligen  konungen  från-  eller 
rikes  ständer  tillerkänd.  Sådant  måste  fyllas  genom  en  ny  §.  Säker- 
hetsakten innehåller  en  sådan,  men  hvad  den  stadgar  bör  dock  hafva 
Därmare  bestämning  och  jemnkning.  Jag  finner  ej  heller  någon- 
stades  förbjudit,  att  konungen  utan  ständers  samtycke  kan  af  söndra 
rikets  provincer  eller  tillhörigheter,   som  ock  synes  vara  nödigt. 

I  af  seende  på  den  controll.  som  önskas  på  högste  domstolen  och 
coQseillen,  synes  oundvikligt,  att  vissa  deputationer  vid  riksdagarne 
uttryckligen  stadgas.  Månne  icke  ett  hemligt  utskott,  ett  lag-  eller 
jastitiaB-utskott,  ett  bankoutskott,  (som  tillika,  sedan  riksgälds-  och 
bankoverken  stå  under  samma  revision,  borde  med  bägge  dessa  hafva 
befattning),  ett  statsutskott  (för  revisionen  af  statsmedlens  förvalt- 
ning) och  ett  bevillnings-utskott,  enär  fråga  blifver  om  ny  bevillning, 
borde  vid  alla  riksdagar  äga  rum  och  höra  till  constitutionen?  En 
revision  af  conseillens  protokoller,  till  utrönande  huruvida  ledamöterne 
fatlgiort  sin  pligt,  borde  då  åligga  hemlige  utskottet,  jämte  hvad 
annat  samma  utskott  särskildt,  enligt  konungens  proposition,  kunde 
nppdragas.  I  lika  måtto  lag-utskottet  revisionen  öfver  högste  dom- 
stolens protocoller,  dock  i  bägge  utskotten  endast  i  af  seende  pä  leda- 
motemes  ansvarighet,  och  utan  all  rättighet  till  ändring  eller  ändrings 
föreslående  i  hvad  afgjordt  blifvit.  Till  lagutskottet  borde  ock  hörn, 
att  efter  redan  vedertagen  praxis  utlåta  sig  öfver  sådane  frågor  om  för- 
ändring och  tilläggning  i  lagarne,  som  konungen  funne  nödigt  att  föreslå. 


344  STBÖDDA   MEDDELANDEN  OCH  AKTSTYCKEN 


Men  alla  desse  omständigheter  torde  rättare  upptagas  i  en  riks- 
dagsordning, h vartill  1617  ars  är  aldelee  ofullständig,  utan  är  därtill 
1723  års  riksdagsordniog,  till  framställningssättet,  ordningen  och  de 
där  förekommande  ämnen,  vida  lämpligare,  med  iagttagande  af  de 
förändringar,  som  det  nu  i  fråga  varande  regeringssättet  fordrar,  hvare 
princip  synes  böra  vara:  en  stark  och  med  full  executif  myndighet 
försedd  konungamakt,  hvari  ständeme  ej  äga  att  sig  blanda,  lag- 
stiftande magtens  efverlämnande  åt  konung  och  ständer  gemensamt, 
beskattningsrättighoten  åt  ständerne  ensamme,  lagskipande  magtens 
öfverl ätande  åt  därtill  förordnade  domstolar,  utan  alt  ständers  del- 
tagande däruti,  ej  oller  konungens,  undantagande  hans  2  roster  i  justi- 
tiiB  ti) ål.  En  slik  till  upprättande  riksdagsordniuK  borde  efter  min 
tanke,  under  samma  helgd  med  regeringsformen,  innefatta  korta  in- 
structioner  för  de  utskott,  som  ärendernes  gång  fordra,  på  det  att 
vid  riksdagarne  ej  tid  måtte  förloras,  och  anledning  till  split  gifvas 
genom   sådana»  författande. 

Huruvida  efter  säkerhets-akten  ständer  ej  må  äga  att  något 
proponera,  utan  blott  med  sina  öf  ver  läggningar  inskränka  sig  vid  de 
af  konungen  gjorde  propositioner,  är  en  fråga  som  behöfver  mycken 
öfverJäggning.  Reciprociteten  synes  fordra,  att  ständeme  ej  må  däri- 
från stängas,  men  missbruken  kunna  blifva  många,  och  någon  gräns 
måste  nödvändigt  sättas. 


Beriktigande. 

I  en  i  första  häftet  af  denna  årgång  (Gr.  s.  17)  införd  recen- 
sion af  professor  Hjärnes  arbete  Medeltidens  statskick  omkr.  800 — 1350 
(Hist.  texter  för  akad.  öfningar)  förekommer  följande  uttryck:  »Här 
saknas  vidare  urkunder  belysande  den  svenska  kyrkans  provinsial- 
möten;  den  under  n.  XLi  införda  texten  :»Modu8  celebrandi  synodum 
diocesanam»  berör,  såsom  rubrik  och  innehåll  visa,  endast  stiftssynoder, 
och  det  är  väl  litet  oegenlligt  att  såsom  prof.  Hjärne  i  inledningen 
gör,  hänföra  densamma  till  kyrkomötet»  .  .  .  Vår  uppmärksamhet  har 
fästats  därpå,  att  prof.  Hjärnes  åsyftade  ord  i  inledningen  gälla  det 
allmänna  katolska  kyrkomötet  och  icke  det  svenska  provinsialkonciliet. 
Vi  beklaga  missuppfattningen  och   beriktiga  den  hänned.^ 

JEhcU 


^  Ofvanstående  beriktigande  skulle  redan  ha  inflatit  i  tredje  häftet, 
men  det  uteblef  af  redaktionella  skäl,  för  hvilka  det  skulle  vara  intresse- 
löst att  här  redogöra. 


UNDERRÄTTELSER  345 


Underrättelser. 

—  Notarien  Ernst  Bernhard  Schlegel  aflcd  d.  8  sistl.  dec. 
nära  59  år  gammal.  Han  hade  vunnit  anseende  som  släktforskare 
och  samarbetade  på  detta  område  länge  med  riksheraldikern  Kling- 
spor.  Tillsammans  med  honom  utgaf  han  sålunda  »Upplands  herre- 
gårdar»; af  serien  Svenska  slott  »Wijk»  och  »Engsö»  samt  »Den  med 
sköldebref  förlänade  men  ej  å  riddarhuset  introducerade  svenska 
adelns  ättartaflor»  (1875). 

—  Direktören  för  historiska  museet  i  Köpenhamn  Henry  Peter- 
sen  afled  d.  21  sistl.  sept.  Till  hans  efterträdare  har  utnämnts 
den  kände  historikern  d:r  V.  Mollerup. 

—  Professor  Alexander  Brttckner  afled  d.  16  nov.  i  Jena 
62  år  gammal.  Efter  att  under  några  år  ha  tjänstgjort  som  histo- 
risk lärare  dels  i  Petersburg,  dels  i  Odessa,  fick  han  som  professor 
i  historia  sin  längsta  verksamhet  vid  Dorpats  universitet.  Vid  denna 
högskolas  påbörjade  russifiering  utnämndes  B.  1891  till  professor  i 
Kasan  med  rättighet  att  uppbära  lön,  slippa  tjänstgöra  samt  att 
vistas  i  utlandet.  Han  slog  sig  då  ned  i  Jena,  där  han  hade  an- 
höriga.    Ehuru  sålunda  på  sistone  mindre  väl  sedd  i  Ryssland,  hade 

,han  visserligen  icke  skrifvit  i  någon  antirysk  anda  och  hade  stått  i 
förbindelse  med  högadliga  ryska  kretsar.  En  frukt  häraf  blef  en 
stor  urkundsamling:  »Material  till  grefve  Nikita  Ivanovitj  Panins 
lefvernesbeskrifning»  (1770 — 1837)  i  sju  band,  för  hvilken  publika- 
tion B.  äfven  en  sommar  besökte  riksarkivet  i  Stockholm  och  gjorde 
bekantskap  med  svenska  historici,  som  i  honom  funno  en  vänlig  och 
intressant  gammal  man.  En  annan  urkundsamling,  som  han  utgaf, 
var  »Furst  Kurakins  arkiv».  Han  utöfvade  därjämte  en  omfattande 
författareverksamhet  och  offentliggjorde  bland  annat  »Svensk-ryska 
kriget  1788 — 90»  (1869;  på  ryska);  »Der  zarewitch  Alexei»  (1880); 
>Peter  der  Grosse»  (1880)  och  »Katarina  II»  (1883),  båda  i  det 
Onckenska  samlingsverket,  »Gustaf  IV  och  Katarina  II  1796»  uti  den 
ryska  tidskriften  Vjestnik  Jevropij  samt  »Rysslands  historia  till  slutet 
af  1700-talet»,  hvaraf  första  bandet  nyligen  utkommit  i  dcu  Ileeren- 

Ukertska  samlingen. 

• 

—  Till  ledamöter  af  Vitterhets  Histvrie  och  Antikvitetsaka- 
demiens historiska  nämnd,  som  har  att  använda  de  till  historiska 
ändamål  från  Bergerska  fonden  anslagna  medlen,  ha  återvalts  för 
1897  herrar  Forssell,  Malmström  och  Styffe. 

—  K.  Samfundet  för  utgif vande  af  handskrifter  rör.  Skandi- 
naviens historia  har  under  är  1896  fått  nya  stadgar,  af  K.  M:t 
godkända  d.  8  sistl.  maj.  Enligt  desamma  består  samfundet  af  högst 
100  svenska  medlemmar  samt  har  två  ordinarie  sammanträden,  ett  i 
mars,  ett  i  december,  men  kan  äfven  kallas  till  extra  sammanträde. 


346  STRÖDDA   MEDDELANDEN  OCH   AKTSTYCKEN 


Dess  angelägenheter  vårdas  af  en  årligen  vald  ordförande,  en  på  tre 
år  vald  sekreterare,  en  på  lika  lång  tid  vald  skattmästare  samt  ett 
redaktionsutskott  bestående  af  ordföranden,  sekreteraren,  skattmästa- 
ren samt  två  årligen  valda  medlemmar.  Detta  utskott  leder  sam- 
fundets litterära  verksamhet.  Vid  sammanträde  den  17  sistl.  de- 
cember valdes  till  ordförande  för  1897  justitierådet  C.  G.  Hammar- 
skjöld. Sedan  hittillsvarande  sekreteraren  riksantikvarien  Hilde- 
brand,  som  i  30  år  innehaft  denna  syssla,  undanbedt  sig  återval, 
valdes  till  sekreterare  för  nästa  treårsperiod  lektor  E.  Hildebrand. 
Till  skattmästare  valdes  sekreteraren  L.  K.  Lindbohm  samt  till 
ledamöter  i  redaktionsutskottet  (utom  de  själfskrifna)  riksantikvanen 
Hildebrand  och  riksarkivarien  Odhner.  Till  svenska  ledamöter  i 
samfundet  invaldes  hrr  E.  v.  Ehrenheim,  grefve  A.  Lewenhaupt 
och  A.  Klingspor  samt  till  utländska  hrr  F.  Arnheim  i  Berlin, 
C.  v.  Bonsdorff  i  Helsingfors  och  arkivarien  Vostermann  v.  Oijen. 
Under  tryckning  för  intagande  i  Historiska  Handlingar  befinner  sig 
»Vadstena  klosters  jordebok»,  redigerad  af  hofmarskalken  C.  Silfver- 
stolpe. 

—  Det  Geijerska  priset,  hvilket  hvart  tredje  år  plägar  utdelas 
i  Uppsala  för  den  under  senaste  treårsperiod  utkomna  mest  förtjänst- 
fulla historiska  afliandlingen,  har  denna  gång  tilldelats  docenten  S. 
Clason  för  hans  disputation  »Till  reduktionens  förhistoria.  Gods- 
och  ränteafsöndringarna  samt  de  förbudna  orterna». 

—  Svenska  akademien  har  år  1896  tilldelat  det  kungl.  priset 
ät  lektor  E.  Hildebrand  pä  grund  af  hans  verksamhet  som  histo- 
risk författare  och  urkundsutgifvare. 

—  Af  urkundspublikationen  Sverges  Traktater  med  främ- 
mande magter  ntgifna  af  O,  S.  Rydberg  har  tionde  delen  utkom- 
mit, äfven  under  titeln  Sverges  och  Norges  Traktater  nied  främ- 
mande magter^  af  h vilken  serie  den  utgör  första  delen  samt  om- 
fattar åren  1815 — 1846.  Denna  senare  serie  skall  i  tre  band  föras 
fram  till  och  med  år  1900  samt  upptager  så  väl  de  för  Sverige  och 
Norge  gemensamma  som  de  Sverige  och  Norge  hvart  för  sig  vid- 
kommande traktaterna. 

—  Fil.  lic.  P.  A.  Östergren  (Lund)  har  under  titeln  Tvisten 
om  ägande-  och  ny ttj anderätten  till  skattejord  vid  pröfningen  af 
Lagkormnissionens  förslag  till  Sveriges  rikes  lag  hos  1731  och 
1734  års  ständer  (85  s.)  utgifvit  en  detaljerad  skildring  af  de 
skarpa  ståndsstrider,  som  vid  nämnda  riksdagar  under  öfverlägg- 
ningarna  om  den  allmänna  lagen  framkallades  af  det  föreslagna 
23  kap.  i  byggningabalken  >/Huru  botas  skall,  då  högdjur,  hare  eller 
fågel  olagliga  skjutas  eller  fångas»,  och  som  höllo  på  att  omintet- 
göra det  stora  lagverkets  antagande.  Tvisten  rörde  icke  endast 
jakträtten,  utan  under  densamma  kom  äfven  på  tal  den  gamla  frå- 
gan om  bondens  äganderätt  till  sin  jord.  Det  var  nämligen  under 
dessa  diskussioner,  som  man  hörde  adelns  hufvudtalare  landshöfdiDg 


UNDERRÄTTBLSER  347 


Ehrencrona  förklara  icke  blott,  att  ridderskapet  och  adeln  »aldrig  i 
evighet»  knnde  begifva  sig  ifrån  rättigheten  »att  allena  skjuta  hare 
och  fågel»,  utan  äfven,  att  »hela  vår  lag  vet  ej  af  annan  jordögande 
än  kronan  och  frälsemannen».  Striden  slutade  som  bekant  genom 
en  kompromiss,  i  det  hela  det  omtvistade  kapitlet  uteslöts,  och  äfven 
om  denna  tycktes  utfallit  till  fördel  för  adeln,  som  ej  direkte  off- 
rade något  af  sina  anspråk,  gjorde  hela  tidsandan  dessas  realise- 
rande omöjligt.  Man  mötte  dock  ännu  en  tid,  anmärker  förf.,  ut- 
talanden i  den  juridiska  litteraturen,  som  bestredo  skattemannen 
äganderätten.  För  sin  undersökning  har  förf.  bl.  a.  användt  de  af 
präste-  och  bondeståndens  sekreterare  vid  de  allmänna  samman- 
komsterna förda  protokollen. 

—  Med  anledning  af  invigningen  af  Lunds  högre  allmänna  läro- 
verks nybyggnad  d.  12  nov.  1896  har  läroverkets  rektor  d:r  C. 
Sprinchorn  utgifvit  en  afhandling  under  titeln  Bidrag  till  Lunds 
allmänna  låroverks  historia  efter  Skånes  förening  med  Sverige, 
afsedd  att  åtfölja  läroverksprogrammet  1896 — 97.  Lunds  »katedral- 
skola och  gymnasium»  ha  redan  förut  varit  föremål  för  skildringar, 
men  dessa  ha  haft  mycket  litet  att  meddela  om  tiden  från  1658  till 
1820.  Det  är  denna  lucka  förf.  söker  fylla,  så  långt  handskrift- 
materialet räckt  till,  hvilket  för  denna  period  föreligger  mycket 
knapphändigt.  Man  finner  också,  att  skolan  under  1670-talets  dan- 
ska krig  gick  under;  när  den  efter  freden  skulle  återupprättas,  blef 
den  på  kungl.  befallning  gjord  till  en  »barnaskola»,  närmast  mot- 
svarande hvad  som  i  senare  tider  kallades  en  pedagogi.  Ur  denna 
förnedrade  skepelse  växte  emellertid  skolan  så  småningom  på  egen 
hand  ut  till  ett  allt  fullständigare  läroverk  för  att  slutligen  på  1820- 
talet  undergå  en  genomgripande  omdaning.  Såsom  bilagor  meddelas 
kursförteckningar,  redogörelser  för  läsningen  under  olika  tidpunkter, 
förteckningar  på  lärjungar  under  åren  166C — 1836  samt  bilder  af 
skolans  utseende  under  olika  tider. 

—  Utgifvaren  af  Svenska  Ättartal,  hofintendenten  V.  örnberg, 
som  1894  antydde  sin  afsikt  att,  hvad  på  honom  ankom,  afbryta 
nämnda  med  mycket  intresse  omfattade  publikation,  har  i  år  funnit 
sig  föranlåten  att  utgifva  en  ny  del,  den  elfte  eller  den  första  på 
andra  tiotalet,  i  hvilken  formulering  ju  ett  löfte  kan  anses  ligga  om 
arbetets  fortsättande.  Vi  ha  flera  gånger  förut  påpekat  denna  i  sitt 
slag  synnerligt  förtjänstfulla  publikation.  Den  nu  utkomna  delen  är 
sina  föregångare  lik  till  uppställning  och  innehåll.  Vännerna  af 
anträd  skola  finna  sig  tillfredsställda  genom  flera  sådana.  Vi  på- 
peka särskildt  det  imponerande  trädet  för  generalen  grefve  Sven 
Lagerberg  med  sina  64  stamfäder  och  stammödrar.  Bland  ättar- 
talen har  det  öfver  släkten  Boström  ju  hela  aktualitetens  intresse; 
med  sin  utgångspunkt  i  skeppstimmermannen  och  borgaren  i  Piteå 
åskådliggör  det  ju  väl  en  utgifvarens  älsklingsidé,  nämligen  att  visa 
stånds-  och  klassomsättningen  i  det  svenska  samhället  under  en  af 
sina  former  eller  det  mäktiga  trädets  uppväxt  ur  en  »stubbotan  rot», 


348  STRÖDDA   MEDDELANDEN  OCH   AKTSTYCKEN 


för  att  använda  Linnés  bekanta  uttryck.  För  ättartalen  har  utgif- 
våren  denna  gång  särskildt  gjort  Stockholmssläkter  till  föremål.  Vid 
sidan  af  åtskilliga  snart  utblommade  och  i  öfrigt  mycket  obetydliga 
finner  släkthistorikern  många  intressanta  ätter,  särskildt  flera  be- 
römda konstnärsätter,  såsom  Breda,  Pasch  m.  fl.  Ättartalen  gifva 
i  öfrigt  denna  gång.  såsom  utgifvaren  själf  påpekar,  en  föreställning 
om  den  starka  utländska  invandringen  af  borgare  till  hufvndstaden 
under  1600-talet.  —  Företalet  har  äfven  i  denna  del  fått  tjäna  som 
språkrör  för  mycket,  som  legat  utgifvaren  om  hjärtat.  Vi  påpeka 
särskildt  hans  »prseterea  censeo»  med  afseende  på  vården  af  små- 
arkiven  uti  riket,  i  stad  och  på  land. 

—  Docenten  Evert  Wrangel  har  utgifvit  Ofoersikt  af  frihets- 
tidens  odlingshistoria  med  hånsyn  till  dess  Utteratur  ock  konst^ 
handledning  vid  sommarkurserna  i  Lund  1896.  I  sammanträngd 
form  tecknas  här  hutvuddragen  af  tidehvarfvets  odling  på  olika  om- 
råden. Med  finare  stil  meddelas  en  mängd  biografiska,  kultur-, 
litteratur-  och  konsthistoriska  notiser. 

—  Nerikes  fornrninnes förening,  en  ättelägg  af  »föreningen  för 
Nerikes  fornminnen  och  fornspråki,  har,  sedan  den  ordnat  »Örebro 
läns  museum»,  börjat  utgifvandet  af  en  årsskrift  under  titeln  Med- 
delanden frän  Nerikes  fornminnesförening^  hvars  första  häfte, 
redigeradt  af  föreningens  sekreterare  lektor  Grandin  son,  nyligen 
utkommit.  Det  väl  utstyrda  häftet,  som  synes  vittna  om  relativt 
goda  tillgångar,  innehåller  en  af  sekreteraren  författad  historik  öfver 
föreningens  litterära  verksamhet,  en  utförlig,  rikt  illustrerad  skildring 
af  Nikolaikyrkan  i  Örebro^  författad  af  lektor  A.  Kjell  ström  och 
prosten  J.  Wahlfisk,  ett  af  frih.  G.  Djurklon  hållet  föredrag 
Några  ord  om  våra  folksagor,  samt  en  af  riksgäldsfullmäktigen 
Joh.  Johansson  från  Noraskog  utarbetad  ekonomisk-statistisk  under- 
sökning, Statens  vinst  af  kijrkan  inom  Nerike  genom  reforma- 
tionen. Vi  lyckönska  föreningen  till  ett  så  vackert  uppslag,  hvars 
fullföljande,  med  de  goda  krafter  den  förfogar  öfver,  säkert  kommer 
att  för  provinshistorien  blifva  af  stor  betydelse. 

—  Docenten    Herman    Lundström    har    i    häftena    8,   9  af 


»Kyrklig  Tidskrift»  för  1896  lämnat  en  intressant  och  upplysande 
undersökning  Om  det  s.  k.  vederdöpareofoget  i  Stockholm  under 
Gustaf  I:s  regering.  Han  refererar  först  den  gängse  traditionen, 
att  år  1524  de  båda  vederdöparne  Melchior  Rink  och  Knipperdolling 
skulle  uppträdt  i  Stockholm,  predikat  om  barndopets  förkastligket 
och  framkallat  en  bildstormning,  att  Stockholmspredikanterna  mäster 
Olof  och  Michel  Langerbeen  stått  handfallna  inför  rörelsen  och  där- 
för uppburit  skarpa  förebråelser  af  Gustaf  Vasa  o.  s.  v.  Den  tradi- 
tionella framställningen  leder  han  tillbaka  till  Peder  Svarts  krönika. 
I  denna  talas  om  Melchior  buntmakare,  men  Melchior  Rink  var 
präst.  Så  väl  Rink  som  Knipperdolling  ha  behandlats  af  den  nyare 
tyska    historieskrifningen,    och    för    den    är  deras  vistelse  i  Sverige 


UNDERRÄTTELSER  349 


fullkomligt  okänd.  Samtida  svenska  källor  veta  ingenting  om  deras 
närvaro  här.  Det  kan  anses  sa  godt  som  säkert,  att  de  aldrig  be- 
sökt Sverige.  I  stället  påvisar  förf.,  att  år  1526  en  Melchior  bunt- 
makare  (Hofmann),  en  i  kyrkohistorien  icke  okäud  person,  verkligen 
besökt  Stockholm  och  där  predikat,  men  att  han  då  gällde  för  en 
rättrogen  luteran  och  först  några  år  efteråt  blef  vederdöpare.  Hans 
predikningar  beröras  ock  i  ett  Gustaf  Vasas  bref  ^^/i  1527,  där  det 
heter,  att  han  »fanteserar  stor  hop  och  är  något  ovarlig  i  sin  ord», 
hvarför  konungen  icke  vill,  att  han  skulle  offentligen  få  predika. 
Han  lämnade  också  Sverige  snart  därefter  och  har  själf  i  en  skrift 
talat  därom.  Vidare  har  förf.  dragit  fram  ur  Olavus  Petris  tanke- 
bok en  utförlig  berättelse  från  1529  om  det  ofog,  som  det  tyska 
borgerskapet  under  ledning  af  en  predikant  vid  namn  Tileman  an- 
ställde i  Stockholm  med  anledning  af  kyrkomötesbeslutet  i  Örebro 
samma  år,  hvilket  i  afseende  på  de  katolska  ceremonierna  ansågs 
alltför  konservativt.  I  dessa  båda  tilldragelser  finner  förf.,  med  allt 
skäl  vill  det  synas,  källorna  till  Peder  Svarts  berättelse  och  på- 
visar, huru  äfven  i  detaljer  de  ligga  till  grund  för  den  senare.  Han 
har  på  detta  sätt  lagt  ett  nytt  bevis  till  de  många,  man  haft  förut 
på  otillförlitligheten  af  denne  Gustaf  Vasas  bekante  krönikör,  hvars 
rykte  blir  mer  och  mer  stadgadt  såsom  en  af  de  mest  underhållande 
på  samma  gång  som  en  af  de  mest  opålitliga  bland  våra  äldre 
historieskrifvare.  Den  gängse  traditionen  har  för  öfrigt,  såsom  förf. 
själf  meddelar,  redan  1869  underkastats  en  skarp  kritik  af  en  tysk 
historiker  J.  Weidling  i  hans  »Schwedische  Geschichte  der  Re- 
formation». 

—  F.  d.  akademisekreteraren  d:r  J.  Kretiger  har  i  Nordisk 
Revy  häftena  5  och  6  för  1896  meddelat  en  skildring  af  prinsessan 
Cecilia  Vasa,  hvilken  i  det  hela  går  ut  på  att  rentvå  henne  från 
de  svåraste  af  de  beskyllningar,  för  hvilka  den  sköna  och  olyckliga 
vasa-prinsessan  varit  utsatt.  Som  bekant  har  äfven  bibliotekarien 
H.  Wieselgren  på  senare  tid  sysselsatt  sig  med  hennes  historia.  Det 
är  sålunda  att  förmoda,  att  forskningen  angående  henne  skall  åt- 
minstone leda  till  några  säkra  resultat  i  stället  för  de  mer  eller 
mindre  osäkra  uppgifter,  historieskrif ningen  hittills  fått  hålla  till 
godo  med.  Det  är  dock  fara  värdt,  att  de  svenska  arkiven  i  det 
fallet  icke  ensamt  gömma  på  den  verkliga  sanningen. 

—  Rektor  F.  Westling  i  Sundsvall  har  ytterligare  fortsatt 
sina  studier  angående  de  kyrkliga  förhållandena  i  Estland  under 
tiden  för  det  svenska  väldet.  Hans  senaste  skrift  har  titeln  Med- 
delanden om  kyrkoförfattningen  i  Estland  under  det  svenska 
väldets  tid  (88  sid.),  afsedda  att  åtfölja  Sundsvalls  läroverksprogram 
1896 — 97.  Han  redogör  för  den  kyrkliga  styrelsens  ordnande  ända 
sedan  de  första  åtgärderna  på  Erik  XIV:s  tid,  domkapitlets  organisa- 
tion, kyrkoväsendet  på  landet,  tillsättandet  af  präster,  prästmöten 
eller  synoder  m.  m.  d.  Författaren  har,  som  bekant,  gjort  särskilda 
arkivstudier    för    sitt  ämne  uti  Reval,  och  hans  lilla  af  handling  ut- 


350  STRÖDDA   MEDDELANDEN  OCH  AKTSTYCKEN 

märker    sig    för    samma    förtjänster    som  de  tidigare  här  förut  om- 
näronda. 

—  Major  G.  Xerman  har  under  åren  1895  och  1896  utgifvit 
två  delar  af  Göta  kanals  historia  frän  äldsta  tider  till  våra  da- 
gar. Med  anlitande  och  återgifvaude  af  en  mängd  otryckta  akt- 
stycken redogör  förf.  för  denna  ryktbara  byggnadsfrågas  utveck- 
ling. Första  delen  behandlar  tiden  från  1525,  då  tankarna  på  en 
kanalisering  af  östgötalinien  först  träda  fram,  och  till  1809,  samt 
redogör  särskildt  för  frihetstidens  föga  bekanta  planer  i  denna  rikt- 
ning. Andra  afdelningen  (1810 — 1833)  behandlar  själfva  byggnads- 
tiden samt  skildrar,  likaledes  detaljeradt  och  med  inryckande  af 
flera  aktstycken,  striderna  om  det  stora  nationalföretaget,  de  många 
ekonomiska  och  tekniska  missgreppen  och  missräkningarna,  Plåtens 
och  Santessons  handlingssätt  och  skaplynne  o.  s.  v.  Såsom  bilagor 
meddelas  från  och  med  rikets  ständers  skrifvelse  d.  22  febr.  1810 
ett  antal  viktiga  aktstycken  eller  tabeller  till  kanalens  historia.  I 
en  tredje  afdelning  är  det  författarens  afsikt  att  skildra  kanalens 
historia  frän  1834  ända  till  1894.  Arbetets  utgifvande  har  möjlig- 
gjorts genom  enskild  subskription. 

—  I  första  bandet  af  Uppsala  Läkareförenings  förhandlingar 
har  professor  A.  O.  Lindfors  tryckt  ett  af  honom  den  17  sept. 
1895  hållet  föredrag  öfver  den  på  sin  tid  berömde  läkaren  i  Stock- 
holm Johan  v.  Hoorn  (1662 — 1724),  hvars  verksamhet  i  fråga  om 
barnförlossningskonsten,  teoretiskt  och  praktiskt,  bildade  epok. 

—  Baijerske  riksarkivassessorn  Plus  Wittmann  har  nyligen 
utgifvit  en  Kurzer  Abriss  der  schwedischen  Geschichte,  Författa- 
ren är  hemmastadd  i  svenska  språket  och  har  sedan  flera  år  intres- 
serat sig  för  svensk  litteratur.  Arbetet  är,  såsom  titeln  antyder, 
endast  ett  kort  sammandrag  utan  kapitelindelning  och  får  med  sin 
rikedom  på  fakta  snarast  karakteren  af  ett  repetitorium ;  någon  njut- 
bar läsning  för  allmänheten  kan  det  svårligen  blifva.  Därtill  bi- 
drager ock,  att  Sveriges  historia  behandlas  för  mycket  isolerad,  att 
sambandet  med  utlandet  ej  tillräckligt  betonas.  Man  hade  gärna 
sett  päpekadt,  hvilken  betydelse  svenska  folket  haft  för  det  gemen- 
samma kulturarbetet,  hvilka  andliga  strömningar,  som  bestämt  ut- 
vecklingen hos  oss.  Men  man  bör  måhända  ej  ställa  för  stora  an- 
språk på  en  »kurzer  Abriss»,  författad  af  en  främling.  Detaljupp- 
gifterna äro  i  allmänhet  riktiga.  Däremot  har  förf.  i  åtskilliga 
punkter  påtagligen  missförstått  vår  utvecklingshistoria.  Han  synes 
till  Sverige  förlägga  det  kontinentala  länsväsendet  under  medeltiden. 
Magnus  Erikssons  lagar  omnämnas  endast  i  en  parentes;  betydelsen 
af  Engelbrekts  resning  antydes  ej;  Gustaf  Vasa  fick  sin  vilja  fram 
på  riksdagen  i  Västerås  genom  »seine  schauspielerischen  Ktinste»; 
kufvandet  af  allmogeupproren  ådagalade  egentligen  otacksamhet  mot 
dem,  som  hjälpt  honom  upp  på  tronen,  och  lika  otacksam  visade 
sig    Gustaf,   »der  evangelische  Först»,  mot  sina  trosförvanter,  lybec- 


UNDERRÄTTELSER  35 1 


kame;  frihetstidens  betydelse  för  statsskickets  utdaning  antydes  ej. 
Något  intresse  för  eller  förstående  af  vår  historia  kan  Wittmanns 
lilla  skrift  knappast  komma  att  främja;  som  uppslagsbok  kan  den 
däremot  blifva  af  stort  gagn. 

—  Fjärde  bandet  af  Politische  Correspondenz  Karl  Friedrichs 
von  Baden  1783 — 1806^  som  utgifves  af  den  badiska  historiska 
kommissionen,  inrymmer  åren  1801 — 1803  samt  meddelar  ett  och 
annat  rörande  Gustaf  IV  Adolf  och  hans  vistande  i  södra  Tyskland. 
Här  och  hvar  antydas  planerna  på  ett  närmande  mellan  honom  och 
förste  konsuln.  Den  senare  skulle  till  och  med  erbjudit  ett  förbund 
på  villkor  bland  annat,  att  Sverige  skulle  erhålla  Norge:  ett  rykte, 
som  dock  endast  med  reservation  meddelas  af  utgifvarne.  Äfven 
omdömen  om  den  svenske  konungen  möta  —  af  något  växlande  art. 
Det  franska  sändebudet  Massias  skrifver  en  gång  till  Talleyrand: 
»konungen  af  Sverige  har  ett  mycket  rörligt  ansikte,  hans  drag  för- 
råda, att  han  med  stor  lätthet  fattar  de  minsta  skiftningar  i  ett 
ämne;  hans  stämma  är  mild  och,  när  han  så  vill,  vänlig;  han  talar 
mycket  bestämdt  ('tres  posément*);  i  hans  ögon  är  samma  slags 
djärfhet,  som  Karl  XII  hade;  tillgängligheten  och  saktmodet  i  hans 
sätt  kontrastera  märkvärdigt  med  den  styrka  och  sträfhet  i  karak- 
tären, hvarpå  han  gifvit  så  slående  prof»  ...  På  ett  annat  ställe 
heter  det:  »Han  (Gustaf  Adolf)  har  nära  på  afslagit  allting ...  i  allt 
hvad  han  gör,  är  det  en  smula  galenskap.  Massias  säger,  att  han 
endast  talat  med  honom  om  Karl  XII,  om  nödvändigheten,  hvari 
han  befinner  sig,  att  återupplifva  honom  ('de  le  recommencer').  Han 
tillägger,  att  konungen  af  Sverige  vill  blifva  den  allmänna  freds- 
mäklaren i  Europa»  o.  s.  v.  »Han  har  en  hjärna  i  sjudande  till- 
stånd ('en  ébullition')»  var  ett  yttrande,  som  tillskrefs  Talleyrand, 
hvilken  genom  spioner  lät  bevaka  hvarje  hans  steg. 

—  I  1896  års  läroverksprogram  från  Altstädtisch  Gymnasium 
i  Königsberg  har  hr  Armstedt  sammanfört  de  i  den  tryckta  littera- 
turen spridda  notiserna  om  Den  store  kurfunttens  svenska  gifter- 
målsplan till  en  liten  monografi. 

—  Under  titeln  Die  Offentlichheit  im  Militärstrafprozesse 
zusamt  den  ihr  verioandten  Materien  har  baijerske  öfverstabsaudi- 
tören  Friedrich  Zenk  utgifvit  en  undersökning,  som  hufvudsakligen 
afser  det  nutida  anordnandet  af  militärstraffprocessen  men  som  har 
ett  kapitel  (IV)  ägnadt  »Zur  Entwickelungsgeschichte  des  Militärstraf- 
verfahrens  nach  Richtung  insbesondere  der  ÖfiFentlichkeit  in  dem- 
selbem,  hvari  äfven  på  grund  af  från  svenska  riksarkivet  meddelade 
handlingar  berörcs  det  svenska  förfaringssättet,  sådant  det  fram- 
träder i  Gustaf  Adolfs  krigsartiklar  1621  och  1632  samt  utveck- 
lades under  trettioåriga  krigets  gång. 

—  Finsk  historisk  litteratur.  Vid  universitetet  i  Helsingfors 
ventilerades  under  våren  tvenne  afhandlingar  af  historiskt  innehåll: 
af  teol.  kand.  K.  A.  A  pp  el  berg  för  teologie  licentiatgrad  ^Bidrag 


352  STRÖDDA   MEDDELANDEN   OCH   AKTSTYCKEN 


till  belysning  af  sättet  för  prästtjänsternas  besättande  i  Finland 
från   reformationen    till   medlet  af  11  le  seklets  (194  s.)  samt  af 
fröken  Tekla  Hultin  för  filosofisk  grad  ^Historiska  upplysningar  om 
bergs/iandteringen  i  Finland  under  svenska  tiden.    I.  Järnbrukens 
(s.  VII +  247).     Efter  en  kort  öfversjkt  af  praxis  under  medeltiden 
redogör  d:r  Appelberg  först  för  prästtjänsternas  besättande  under  de 
första  Vasakonungarne,  framställer  sedan  kyrkans  sträfvan  att  i  af- 
seende  å  valen  frigöra  sig  från  statens  ingrepp  intill  1611  samt  af- 
slutar    arbetet    med    ett    kapitel    om  teori  och  praxis  i  befordrings- 
frågor 1611 — 1650,  de  olika  ståndsintressenas  täflan,  adelns  anspråk 
på  jus  patronatus  m.  ra.     Undersökningen  är  hufvudsakligast  byggd 
på  tryckta  källor.     I  den  mån  dessa  raedgifvit  det,  har  förf.  främst 
uppehållit    sig    vid    kyrkoherde-    och  kapellansvalen  i  Finland,  men 
han  har  därjämte  ständigt  haft  den  allmänna  kyrkopolitiska  utveck- 
lingen för  ögonen  samt  redogjort  för  de  till  ämnet  hörande  frågornas 
behandling   inom    regeringen    och  på  riksdagen.     Ty  värr  har  förf. 
icke    varit    i    tillfälle    att    föra    sin    undersökning  längre  än  till  de 
prästerliga    privilegierna    af    1647   och  1650.     Han  försäkrar  dock, 
att    de    förhållanden,    som    rådt    intill  denna  tidpunkt,  i  hufvudsak 
fortforo  några  årtionden  framåt. 

I  motsats  till  d:r  A.  har  fröken  Hultin  hämtat  det  mesta  af 
sitt  material  ur  arkivaliska  samlingar:  finska  bergsarkivet,  svenska 
kommerskoUegii  arkiv  och  riksarkivet.  De  ekonomiska  och  andra 
synpunkter,  hvilka  under  olika  tider  bestämde  regerings  och  ständers 
förhållande  till  bergsh andteringen,  lämnar  förf.  i  allmänhet  å  sido 
samt  ställer  som  sin  uppgift  att  i  monografisk  form  gifva  en  fram- 
ställning af  de  finska  järnbrukens  uppkomst  och  växlande  skiften  in- 
till år  1809.  Denna  sin  uppgift  har  hon  utfört  med  stor  flit  och 
omsorg.  Anmärkas  må  blott,  att  den  monografiska  formen  jämte 
bristen  på  allmänna  öfversikter  inverkat  menligt  på  sammanhanget 
och  öfverskådligheten.  Förutom  den  förtjänst,  arbetet  äger  genom 
rikedomen  på  detaljuppgifter,  erbjuder  det  intresse  såsom  den  första 
akademiska  afhandling,  hvilken  ventilerats  af  en  kvinna  inom  filo- 
sofiska fakulteten  i  Helsingfors. 

Af  Gabr.  Lagus'  arbete  Ur  Viborgs  historia  har  utkommit 
andra  delens  första  häfte,  upptagande  »Befolknings-  och  språkför- 
hållanden under  svenska  tiden»  (s.  VI -M 49  4- XXVI).  Förf.  visar 
häri,  hurusom  den  egendomliga  språkliga  prägel,  hvilken  utmärkt 
Viborg,  förskrifver  sig  från  äldsta  tider,  huru  tyska  gäster  —  kan- 
ske mest  från  Reval  —  redan  under  medeltiden  togo  vård  om  sta- 
dens styrelse  och  köpmanskap,  huru  under  1600-talet  en  stark  im- 
migration ifrån  Tyskland  ägde  rum,  huru  det  svenska  språkelementet 
stärktes  vid  samma  tid,  samt  huru  flertalet,  det  finskspråkiga  ele- 
mentet, i  allmänhet  icke  höjde  sig  öfver  underklassnivån.  Det  in- 
tressanta förhållandet  mellan  de  tre  språkgrupperna  belyses  af  rik- 
haltiga genealogiska  och  biografiska  notiser  från  1500-  och  16O0- 
talen.  Slutligen  meddelas  några  kalkyler  öfver  folkmängdens  storlek. 
—  Med  detta  häfte  har  förf.  afslutat  sitt  arbete.     Han  bortrycktes 


UDDBRRÄTTBLSBR  353 


af  döden  i  juni  månad,  innan  det  ännu  förunnats  honom  att  se  mera 
än  de  första  frukterna  af  sina  mångåriga  forskningar  framträda  i 
dagen.  Vi  må  dock  hoppas,  att  det  skall  lyckas  Viborgs  stad,  på 
hTars  bekostnad  verket  utgifvits,  att  vinna  en  forskare,  som  Ofver- 
tager  Lagus'  samlingar  och  för  det  omfattande  arbetet  till  ett  lyck- 
ligt slut. 

Prof.  J.  R.  Danielson  har  under  året  utgifvit  ett  på  nyare 
forskningar  samt  på  egna  omfattande  undersökningar  grundadt,  med 
talrika  porträtt  illustreradt  finskspråkigt  arbete  om  y>Finska  kriget 
och  de  finska  krigarne  1808 — 1809»  (789  sidor).  Liksom  i  sina 
tidigare  publikationer  »Finlands  förening  med  ryska  riket»,  »Viborgs 
läns  återförening»  m.  fl.  har  förf.  äfven  i  detta  arbete,  genom  att 
förena  vetenskaplig  noggrannhet  med  ett  ledigt  och  populärt  fram- 
ställningssätt, vändt  sig  till  den  stora  allmänheten,  hos  hvilken  hans 
skildring  om  »våra  sorgers,  våra  segrars  och  vår  äras  gyllne  tid» 
har  att  påräkna  det  största  intresse.  Någon  krigshistoria  i  vanlig 
mening  har  han  icke  åsyftat  att  gifva,  hvarför  planen  för  arbetet  i 
viss  mån  afviker  från  den  i  svenska  generalstabens  »Sveriges  krig 
åren  1808  och  1809>.  Förf.  följer  visserligen  noga  med  krigs- 
händelsernas allmänna  gång;  redogör  ock  mycket  vidlyftigt  för  de 
växlande  fälttågsplanerna  så  väl  i  det  svensk-finska  som  i  det  ryska 
högkvarteret.  Någon  gång,  såsom  t.  ex.  vid  skildringen  af  slagen 
vid  Siikajoki  och  Oravais,  ingår  han  äfven  på  stridens  detaljer.  Men 
i  främsta  rummet  har  han  haft  sitt  ögonmärke  fästadt  vid  de  så  att 
säga  psykologiska  sidorna  af  krigets  historia.  Han  söker  att  så  vidt 
möjligt  utreda  den  sinnesstämning,  som  under  krigets  växlande  skif- 
ten rådde  inom  manskapet  och  befälet.  Tydligare  än  i  föregående 
arbeten  öfver  kriget  framträda  därför  i  detta  de  i  fälttåget  del- 
tagande krigarnes  personligheter.  Genom  vidlyftiga  utdrag  så  väl 
ur  de  officiella  rapporterna  som  —  och  i  främsta  rummet  —  ur 
officerarnes  bref  till  vänner  och  anhöriga  erhåller  läsaren  en  god 
inblick  i  fältlifvets  mödor,  äfvensom  i  de  känslor  och  tankar,  som 
fyllde  krigarne,  samt  de  motiv,  som  bestämde  befälets  handlingssätt. 
I  de  sista  kapitlen  finner  man  en  vidlyftig  redogörelse  för  det  sätt, 
hvarpå  de  finska  krigarnes  ekonomiska  ställning  ordnades  efter  fält- 
tåget, hvarefter  notiser  meddelas  om  hjältarnes  senare  lefnadsöden. 
—  Med  stor  fördel  har  förf.  begagnat  sig  af  gustavianen  J.  F.  Ami- 
noffs  efterlämnade  brefsamling  på  Rilax,  som  varit  främmande  för 
hans  föregångare  och  som  i  många  stycken  sprider  ett  klart  ljus 
öfver  kriget,  särskildt  öfver  Aminoffs  eget  deltagande  däri.  Rörande 
sjukvården  vid  arméen  meddelas  första  gången  en  sammanhängande 
framställning,  som  utvisar,  huru  ringa  det  äfven  i  denna  vik- 
tiga detalj  hade  sörjts  för  härens  behof.  Förfrs  uppfattning  om 
händelserna  intill  våren  1808  öfverensstämmer  i  det  stora  hela 
med  svenska  generalstabens.  Dock  må  bl.  a.  framhållas,  att 
han  i  fråga  om  Sveaborgs  kapitulation  med  större  bestämdhet  än 
generalstaben  tillbakavisar  misstankarna  om  pekuniära  inflytelser 
på    det    sorgliga    dramats    hufvudpersoner.    —    Till    sist    må    näm- 


n 


354  STRÖDDA   MEDDELANDEN   OCH   AKTSTYCKEN 


nas,    att   en    svensk   upplaga   af  arbetet  inom  kort  skall  utkomma 
p«^  trycket. 

Af  Finsk  BtogroifUik  handbok^  utgifven  af  Tor  Carpelan, 
ha  andra  och  tredje  h&ftena  utkommit  (upptagande  namnen  Berg- 
bom — Ehrenström)  samt  af  Bergholms  släktbok  (»Snkukiija»)  8:e 
häftet  (t.  o.  m.  Hällström).  (C.  v.  B.) 

—  Den  i  år  såsom  ett  tilläggshäfte  utlofvade  samlingen  af  bref 
och  aktstycken  angående  e.vpeditionen  till  Såvar  och  Ratan  har 
dess  utgifvare  på  grund  af  det  oväntadt  rika  materialet  ännu  ej 
hunnit  fullborda. 

—  Vi  fästa  våra  läsares  uppmärksamhet  på  det  å  omslagets 
andra  sida  inföitla  uppropet  af  utgifvarne  af  ^»Axel  Oxenstierna» 
Skrifter  och  Brefvexling^, 


öfversikter  och  Granskningar. 


Historisk  läsning  för  skolan  och  hemmet  af  S.  J.  Boéthius. 
Illustrerad  (eller  oillustrerad)  upplaga.  Allmänna  historien.  1. 
Forntiden.  434  sidd.  stor  8:0.  Stockholm,  P.  A.  Norstedt  & 
Söner.      1895. 

Redan  från  >  början  må  det  vara  sagdt,  att  professor  Boéthius' 
na  tttgifna  läsebok  i  forntidens  historia  är  ett  mycket  godt  arbete, 
som  i  de  flesta  hänseenden  öfverträffar  sina  svenska  föregångare, 
af  hvilka  den  äldsta,  dr  Otto  Sjögrens,  synes  anmälaren  vara  den 
bästa,  medan  åter  den  yngsta,  B.  Estlanders,  torde  få  anses  som 
den  svagaste  och  mest  ovetenskapliga. 

Härmed  skall  intet  vara  dömdt  angående  det  pedagogiska  värdet 
af  herr  Boéthius'  läsebok,  och  i  en  historisk  tidskrift  är  ju  detta 
icke  heller  hufvudsynpunkten.  Därom  kan  för  öfrigt  ett  omdöme 
med  fog  fällas  först,  när  den  i  praktiken  några  år  blifvit  pröfvad 
med  af  delningar  af  olika  medelbegåfning.  Men  nog  synes  den,  med 
sitt  omsorgsfullt  sofrade  och  afvägda  innehåll,  sitt  klara  framställnings- 
sätt och  sin  i  allmänhet  fullt  opartiska  hållning  kunna  blifva  af 
framstående  nytta  både  för  den  något  mognare  skolungdomen  och 
för  z^den  bildade  allmänheten».  Stilen  är  mycket  god,  till  och  med 
öfver  hvad  författarens  föregående  arbeten  syntes  lofva;  den  har  en 
rask  men  dock  icke  nervös  rytm  och  höjer  sig  på  flera  ställen  till 
verklig  skönhet,  öfversiktligbeten  förloras  aldrig,  oaktadt  förf.  ej 
försmått  att  genom  anekdotiska  smådrag  lifva  berättelsen  och  i 
läsarens  sinne  inskärpa  det  kännetecknande  för  tider,  folk  och 
personer. 

För  öfrigt  skall  denna  historiska  läsning  komma  till  pass  ej 
blott  för  det  uppväxande  släktet  vid  skolor  och  universitet  och  för 
de  många  bildningssökande,  som  därutom  sträfva  att  rikta  sitt  vetande. 
Äfven  specialisten  skall  studera  den  med  fördel.  Anmälaren,  som 
dock  ägnat  en  god  del  af  sitt  lif  åt  fackstudier  på  samma  områden, 
som  herr  Boéthius'  arbete  omfattar,  har  däraf  ej  allenast  haft  nöje 
utan  också  nytta.  Författaren  har  nämligen  i  allmänhet  vetat  att 
mellan  de  många  kämpande  åsikterna  i  den  gamla,  i  synnerhet 
grekiska  och  romerska  historien,  hålla  den  gyllene  medelvägen,  och 
mer  än  en  gång  har  han  utan  att  särskildt  angifva  det,  dragit  sitt 

Hi9t.   Tidskrift  1896.     Granakn.  I 


0FVBR6IKTBR  OCH   GRANSKNINGAR. 


nya  strå  till  stacken.  Se  t.  ex.  framställningen  af  Temistokles  och 
Aristides,  af  romerska  principatets  uppkomst  m.  fl.  stallen.  Att  en 
och  annan  anmärkning  mot  studiemas  djup  och  vidd  kunde  göras^ 
är  ej  underligt,  när  det  gäller  ett  arbete,  som  omfattar  en  sådaa 
massa  specialområden.  Sådana  brister,  som  att  förf.  ej  synes  nogare 
hafva  studerat  Aristoteles'  atenska  statsförfattning  eller  Mommsens 
arbeten  i  romersk  statsrätt,  hafva  jämförelsevis  föga  att  betyda  vid 
ett  verk  af  dylik  beskaffenhet. 

För  lärare  bör  arbetet  blifva  en  oskattbar  hjälpreda  och  äiina 
mera  för  lärarinnor,  som  ju  under  sin  studiegång  sällan  kunnat  in- 
hämta mera  historiekunskap  än  högst  hvad  som  kan  bjudas  i  Högre 
lärarinneseminarium.  Oaktadt  de  utmärkt  skickliga  lärare,  som  där 
verka  och  verkat,  är  läsordningen  i  denna  läroanstalt  så  fylld,  att 
för  historien  utrymmet  blifvit  alltför  knappt.  Endast  i  ett  fåtal 
fall  kunna  därför  lärarinnors  undervisning  i  allmänna  historien  blifva 
tillfyllestgörande;  för  dem  bör  en  hjälpreda  som  denna  både  fullt 
vetenskapliga  och  fullt  populära  bok  blifva  mera  än  välkommen. 

Men  nifail  ab  omni  parte  beatum,  nog  finnes  det,  äfven  i 
fråga  om  denna  goda  bok,  anmärkningar  att  göra  —  och  hur  skulle 
det  kunna  vara  annat?  —  både  mot  plan  och  detaljer, 

I  förra  hänseendet  vill  anmälaren  påpeka  den  onödiga  och 
i  viss  mån  vilseledande  splittringen  af  rubrikerna  i  framställningen 
—  för  öfrigt  så  bra  gjord  —  af  Egyptens  historia  och  odling. 
H varför  står  ej  afdelningen  2,  om  den  egyptiska  odlingens  uppkomst, 
i  omedelbart  sammanhang  med  afdelningen  7,  om  kulturiifvet?  Där» 
efter  hade  framställningen  af  religionen  bort  följa.  Att  förf.  intagit 
något  om  hinduerna  och  iranerna  är  ett  stort  fi^amsteg  Öfver  hans 
föregångare,  men  hvarför  icke  också  något  om  Kina?  Dess  ute- 
slutande kan  knappast  försvaras  genom  resonnemanget  å  sid.  1.  De 
moderna  forskningarna  visa  ju  alltmera  på  att  förbindelsen  mellan 
Midtens  rike  utefter  den  s.  k.  silkesvägen  äfven  i  forntiden  varit 
mycket  lifiigare,  än  man  hittills  antagit,  och  det  blir  alltmera  säkert, 
att  »Han's  söner»  lärt  af  assyrer  och  babylonier.  Afven  kristen- 
domen kom  ju  senare  genom  den  syriske  missionären  Olupönn  på  samma 
v^  in  i  Kina,  såsom  man  ännu  1867  kunde  läsa  på  den  ryktbara 
inskriften  vid  Sin-gan-fu.  Det  stora  riket  i  öster  ligger  sålunda  ej 
alldeles  utom  den  västerländska  kultursfären  och  både  Wang-,^ 
Thsin-  och  Han-dynastiernas  historia,  som  sträcker  sig  öfver  2,000 
år  från  omkr.  1750  f.  Kr.,  saknär  visst  ej  sitt  intresse.  Och 
filosofen  Kung-fu-tse,  som  lefde  ett  århundrade  och  mera  före  Platon, 
borde  väl  ej  alldeles  vara  främmande  för  våra  bildade.  Hans  läror 
äro  dock  ännu  i  dag  de,  som  behärska  Kinas  examinerade  män, 
bland  hvilka  mandarinerna  tagas,  och  genom  dem  hela  det  ofantliga 
kinesiska  folket.  Men  måhända  ämnar  föfattaren  omnämna  detta 
och    dithörande  i  nyare    historien,   där  de  gulas  land  träder  mei-a  i 


^  Under  detta  namn  sammanfattar  anmälaren  de  tre  första  dynastierna 
i  Kinas  historia. 


HISTORISK  LÄSNING  FÖR  SKOLAN  OCH   HEMMET.  3 

förgrunden.  —  Det  romerska  kejsardömet,  som  dock  skapade  de  poli- 
tiska, administrativa  och  kyrkliga  former,  under  hvilka  vi  ännu  lefva, 
har,  såsom  vanligt  i  läro-  och  läseböcker,  fått  nöja  sig  med  väl 
knappt  utrymme,  och  en  så  betydande  man  som  Teodosius  den 
store  har  endast  i  förbigående  blifvit  nämnd. 

Innan  anmälaren  öfvergår  till  de  särskilda  afdelningarna,  må  det 
tillåtas  honom  att  uttala  något  tvifvel  om  riktigheten  af  den  transskrip- 
tion,  som  förf.  använder  för  de  klassiska  namnen,  i  synnerhet  hellenska, 
en  transskription,  som  hvarken  är  grekisk,  latinsk  eller  alldeles  svensk. 
T.  ex.  Trezéne,  Korcyra  (Kerkyra,  på  svenska  vanligen  Korfti). 
Och  då  han  (sid.  361)  skrifver  Karre  (skall  vara  Carrhae),  så  gör 
det  på  anmälaren  ungefär  samma  intryck,  som  när  i  ett  bref  en  grekisk 
vän  med  NTex^ysvj^apr  betecknade  en  gemensam  tysk  bekant,  herr 
Degenhardt. 

Både  i  fråga  om  de  egyptiska,  indiska  och  iraniska  afdel- 
ningarna hade  några  fullständigare  citat  af  urkunder  varit  önsk- 
värda för  bestyrkande  af  förf:s  omdömen^  och  för  att  lämna  någon 
inblick  i  dessa  lands  diktning.  Lämpliga  stycken  hade  lätt  kunnat 
fås  för  Egypten  och  Assyrien-Babylonien,  t.  ex.  i  Records  of  the 
Past,  där  samtliga  öfversättniugar  äro  verkställda  af  erkända 
mästare.  För  det  förstnämnda  landet  lämna  ju  dessutom  allmänt 
kända  arbeten  af  Brugsch,  Lieblein  och  Piehl  förträffligt  material; 
för  de  senare  kan  äfven  en  så  populär  liten  bok  som  Sayce's 
Fresh  light  from  the  monuments  med  fördel  anlitas.  En  förträfflig 
illustration  till  förf:s  uppgift  sid.  26  om  uppkomsten  af  en  hemlig, 
panteistisk  vishetslära  i  de  lärda  egyptiska  skolorna  är  t.  ex.  en 
hymn  i  en  Berliner-papyrus  (Lieblein,  Gammelaegyptisk  religion  II 
sid.  29  ff.).  Som  bevis  för  sitt  påstående  vill  anmälaren  här  anföra 
delar  af  densamma: 

Lofaång  till  Ba-Hormachis  vid  daggryningen. 

Skön  är  din  uppgång,  helge  Amon-Ra, 
ditt  klara,  ljusa  majestät 
uppvaknar  i  rättfärdighet, 
tyä  horisonters  herre,  Amon-Ra  I 
Bin  bät  pä  himmeln  utan  hvila  ror; 
den  skrider  fram  alltmera  skön  och  stor; 
ditt  sjöfolk  seglar  utan  segel  fram, 
och  dina  fiender  för  dina  fjät 
nedfalla,  prisande  ditt  majestät. 

Med  starka  lemmar,  kraftig  själ 
du  sörjer  mäktigt  för  de  dinas  väl. 
Du  blickar  fram  pä  mörkrets  stig: 
Vi  falla  ned,  åkalla  dig. 
Ditt  båtfolk*  lyckligt  prisar  sig. 


^  Sid.  62  meddelas  en  kort  assyrisk  hymn. 
'  De  saliga  andarna. 


OFVERSIETER  OCH   GRANSKNINGAR. 


I  himmelns  höjd  är  klang  och  fröjd. 
Hvar  gud  och  människa  är  nöjd. 

Gudinnorna  i  Hades  st& 

med  jnbel  npp  och  mot  dig  gä. 

Hell  Ra,  pä  himmelns  höga  tron, 
sä  klingar  äter  sängens  ton. 
Stark  är  Ra,  men  svag  den  ogndaktige, 
hög  är  Ra,  men  läg  den  ogndaktige, 
stor  är  Ra,  liten  den  ogndaktige, 
mätt  är  Ra,  hungrig  den  ogndaktige, 
god  är  Ra,  men  ond  den  ogndaktige, 
mäktig  är  Ra,  vanför  den  ogndaktige. 
Ra  finns,  i  glans  och  åra  finns, 
men  ormen,  krossad,  mer  ej  finns. 
O  Ra,  ät  farao  skänk  bröd  och  lif, 
hans  stmpe  vatten,  håret  olja  gif! 

Dn  sänder  sorg,  du  mildrar  kval, 
du  gifver  lif  åt  dem  i  dödens  dal. 

Dn  himmelns  ärofulla  hvalf  har  byggt, 

i  det  din  själ  gaf  sina  vingar  fiykt. 

Dn  underjordens  gömda  gränser  drog, 

i  det  du  dödens  skepnad  tog. 

Så  långt  går  himmeln,  som  din  arm  kan  slå, 

så  långt  går  jorden,  som  din  famn  kan  nä, 

och  himmeln  glades  ät  din  andes  flykt, 

din  helga  skepnad  famnar  jorden  tryggt. 

Du  helga  hök  i  dina  färgers  prakt, 

dn  ädla  lejon  i  din  styrkas  makt, 

din  röst  förfärar  fiendernas  släkt, 

men  himmelns  båt  drifs  af  din  andedräkt, 

du  snabbe,  som  man  ej  kan  nä, 

du  höge,  som  vi  ej  förstå.^ 


Sid.  17  må  anmärkas,  att  det  knappast  är  fullt  riktigt  att  säga, 
det  egypterna  (h varför  egyptierna?)  ansågo,  att  människoanden  efter 
döden  stundom  behöfde  få  återvända  till  kroppen,  och  därför  sökte 
bevara  liken  mot  förstörelse.  Ilär  hade  bort  talas  om  Nil-folkets 
märkvärdiga  tro  på  människans  dubbelgångare  eller  innankropp,  ka. 
Det  var  denna  dubbelgångare,  som  lefde  kvar  i  grafkammaren,  och 
det  var  den,  som  för  sin  existens  förutsatte  bevarandet  af  kropps- 
hyddan. Sid.  19  säges  ej  fullt  exakt,  ätt  fjädern  var  sanningens 
tecken.  Rätta  förhållandet  är,  att  rättvisan  representerades  af  struUt- 
fjädern,  emedan  strutsens  stjärtfjädrar  äro  (eller  anses  vara)  lika 
långa. 

Sid.  60  skulle  det  varit  lämpligt  att  lämna  en  antydan  om  det 
förnuftiga    resonnemang,    hvaraf    astrologien    är    en    falsk    slutsats. 


^  Anmälaren  har  försökt  att  omdikta  innehållet  i  denna  yackra  hymn  i 
en  form,  liknande  den,  som  han  antager  att  en  modem  skald  skulle  gifvit  det 


HISTORISK  LÄSNING  FÖR   SKOLAN   OCH   HEMMET.  5 

När  allt  i  världen  hör  tillsamman,  måste  hvarje  rörelse  eller  för- 
ändring på  ett  håll  föranleda  motsvarande  verkningar  på  ett  annat. 
När  alltså  de  största  himlakropparna  (enligt  forntidens  uppfattning, 
planeterna)  flytta  sig,  måste  detta  inverka  på  jorden  och  människorna 
samt  sålunda  hafva  inflytande  på  dessas  öde. 

Sid.  78  står  Veda  i  singularis  för  pluralis  Vedas.  Som  be- 
kant, betvifla  många  sanningen  af  berättelserna  om  de  frivilliga  själf- 
offringarna  under  Jaggernauts  (Jagan-näths)  vagnshjul.  Dock  bör 
medgifvas,  att  några  af  de  största  kännarne  af  Indien,  såsom  sir 
Monier  Monier-Williams,  tro  därpå.  Kasternas  och  deras  många 
underafdelningars^  ursprung  är  sid.  81  icke  tillräckligt  augifvet. 
Skillnaden  mellan  rent  ariskt  och  blandadt  blod  samt  graden  af 
blandningen  har  varit  en  mäktig  faktor  vid  kastbildningen,  likaledes 
skråsamhörighet.  I  fråga  om  Buddha  —  förf.  låter  efter  Lalita- 
Vistara  och  prof.  Lefmann  hans  borgerliga  namn  vara  Siddarta  (bättre 
Sarvårta-Siddah)  —  och  hans  lära  synes  framställningen  vara  i  viss 
mån  vilseledande.  Läran  om  Karma^  den  ändlösa  kedjan  af  orsak  och 
verkan,  som  är  en  absolut  ofrånhändlig  del  af  den  ursprungliga 
boddhaismen,  är  ej  ens  antydd;  ej  heller  om  den  om  Måyå^  sinnenq-s 
bedrägliga  vittnesbörd,  äfven  den  nödvändig  för  att  förstå  buddhaismen, 
talas  ett  enda  ord.  Om  Nirvdna  får  man  ett  mycket  ofullständigt 
begrepp,  om  man  ej  vet  mera  därom,  än  att  detta  tillstånd  är  ett 
(det  individuella  lifvets)  utslocknande.  För  en  ny  upplaga  —  och 
en  sådan  kommer  nog  att  blifva  nödvändig  —  skulle  anmälaren  vilja 
fästa  prof.  Boéthius'  uppmärksamhet  på  ett  par  förträffliga  framställ- 
ningar af  Buddha-läran.  För  att  ej  tala  om  sir  Edwin  Arnolds  dikt 
»Light  of  Asia»,  är  den  bästa  dylika  framställning  anmälaren  har 
sig  bekant  prof.  Rhys-Davids'  i  »Religions  systems  of  the  world». 
Den  är  ock  tämligen  kortfattad  (9  oktavsidor). 

I  allmänhet,  synes  den  indiska  afdelningen  i  herr  Boéthius'  bok 
anmälaren  vara  den  svagaste  i  hela  arbetet.  För  kort  och  ofull- 
ständig, lämnar  den  ett  otillräckligt  begrepp  om  det  äldre  Indien. 
Nn  är  det  visserligen  sant,  att  detta  land  ända  till  bortåt  den  tid, 
som  vi  kalla  medeltiden,  ej  äger  någon  historia  i  vanlig  bemärkelse. 
Men  att  öfversikter,  ja,  till  och  med  konturteckningar  till  historia 
äro  möjliga,  det  visar  t.  ex.  sir  William  Wilson  Hunters  lilla  mäster- 
stycke: A  brief  history  of  the  indian  peoples,  som  nu  har  uppnått 
en  upplaga  af  inemot  nittio  tusen  exemplar.  Äfven  Talboys  Wheeler, 
Short  history  of  India  är  brukbar.  l.efmanns  Geschichte  des  alten 
Indien  saknar  öfverskådlighet. 

Äfven  den  indiska  afdelningen  hade  kunnat  illustreras  med  ett 
eller  ett  par  utdrag  ur  de  indiska  religionsböckerna.  Anmälaren 
skulle  vilja  föreslå  t.  ex.  Atharva-Veda  IV  16,  där  den  hinduiska 
konceptionen  af  gudsbegreppet,  fattadt  henoteistiskt,  för  att  använda 
Max  Möllers  kända  term,  får  ett  adekvat  uttryck. 


^  1886  fnnnos  469  af  delningar  bland  bramankasten. 


Ö7VERBIKTKR  OOH   ORANSKKINGAR. 


AllBmäktige  Varana,  som  härskar  ofyan,  skadar  ned 

pä  dessa  världar,  riket  hans,  som  läge  de  bredvid. 

Ej  en  kan  stå,  kan  gä,  kan  Bakta  smyga  sig/ 

ej  dölja  sig  i  dnnkel  vrå,  ej  skyla  sig  i  hemlig  cell, 

att  Crad  ej  honom  ser,  hans  själ  och  häg. 

Tvä  män  mä  smida  ränker,  sittande  tillsamman 

för  sig  allena:  dock  han,  den  kangUge,  är  där 

som  tredje  och  ser  allt.    Vär  vida  jord  är  hans, 

hans  himmelns  hvalf,  hvars  höjd  ej  nägon  mänska  famnat. 

Fast  oceanen  finner  plats  uti  hans  väsen,  dock 

han  mäktar  dölja  sig  i  minsta  strä.    Förgäfves 

flydde  da  hans  makt  långt  bakom  himmelns  gräns. 

Hans  sändebud  gä  ned,  gä  genom  världen. 

Frän  kant  till  kant  de  granska  dem,  som  bo  där. 

Allt  som  har  varelse  pä  jorden,  allt  i  himmeln, 

ja  allt,  som  bortom  är,  allsmäktig  han  omfattar. 

Å  den  grekiska  af  delningen  finnes  nog  äfven  rum  för  en  och 
annan  anmärkning.  Sid.  131  intager  förf.  i  redogörelsen  för  Herakles- 
myten  Prodikos^  sena  allegori  om  halfgaden  och  skiljevägen.  Sid. 
138  läses  flerstädes  Pmtous.  Hvarför  ej,  efter  förf:s  omskrifnings- 
grundsatser,  Piritous  (grek.  neipidt)o^,  endast  på  sena  inskrifter 
TIspi^u^)?  Sid.  147  bar  äfven  läsarten  i  en  inskrift  föredragits 
framför  den  vanliga.  Tpivaxpta  läses  öfverallt  i  den  grekiska  littera- 
turen. Mot  denna  bar  C.  I.  G.  III,  5820  Tpivazwi  intet  vitsord. 
Sid.  163  har  Drakens  lagstiftning  skildrats,  såsom  man  brukade  göra 
det  före  upptäckten  af  Aristoteles'  'AOtiväiwv  TroXixeta.  Genom  den 
vanliga  handboken  af  Busolt,  Griech.  Alterthtimer  2:a  uppl.  kunde 
förf.  hafva  fått  riktigare  uppfattning  däraf.  Konservativa  politiska 
åsikter  spela  in  sid.  165  och  för  öfrigt  på  ett  fåtal  andra  ställen 
(jfr  sidd.  170,  280,  370  m.  fl.).  Att  förf.  är  konservativ,  däri  är  ju 
intet  ondt,  men  alla  enskilda  åsikter  torde  böra  hållas  utom  en  bok 
som  denna,  och  i  allmänhet  har  förf.  också  gjort  så.  Sid.  201  och 
204  talas  om  Partenons  och  propyleernas  glänsande  marmor. 
Dock  ej  så  alldeles  glänsande,  dä  den  var  målad.  Sid.  208  anser 
förf.  att  Perikles'  graftal  bevarats  af  Tukydides.  Ja,  men  troligen 
i  en  bra  fri  omskrifning. 

I  romarnes  historia  skulle  anmälaren  ännu  lättare  kunna  finna 
anledningar  till  tvifvelsmål  och  invändningar,  då  han  många  år 
mycket  sysselsatt  sig  med  dithörande  frågor.  Här  må  det  vara 
nog  att  inlägga  en  gensaga  mot  prisandet  af  nobilitetet  (sid.  280) 
och  af  den  romerska  kejsarmakten  (sid.  370);  det  senare  berömmet 
återtager  förf.  sjålf  till  en  god  del  sid.  420.  Sid.  380  ff.  må  an- 
märkas, att  rätta  öfversättningen  af  Imperator  Augustus,  kejsar- 
titelns  hufvudelement,  torde  vara  »Hans  Helighet  (1.  Höghet)  Riks- 
fältherren. 

Men  dylika  anmärkningar  äro  i  alla  händelser  bra  litet  be- 
tydande mot  de  redan  nämnda  stora  förtjänsterna  hos  arbetet.  Det 
skulle  för  öfrigt  vara  lättare  att  finna  anledningar  till  beröm  än  till 
klander.  Det  finns  afdelningar,  som  äro  utmärkta.  Så,  för  att  taga 
ett    par    exempel    tämligen    på    måfå:    den    korta    (sid.    94 — 101) 


\ 


BIKÖITTA   OCH   VADSTENA  KLOSTBR. 


men  ändå  så  uttömmande  skildrin^i^en  af  den  mykenska  kulturperioden 
och  doriska  vandringen,  sid.  lOG  ff.  af  hjältedikten  och  religionen  (eller 
snarare  mytologien),  sid.  182  ff.  af  slaget  vid  Salamis,  sid.  425  f. 
af  kristendomens  seger  och  kejsar  Konstantin  I,  vid  hvars  bedömande 
författarens  rättskänsla  kommit  honom  att  afvisa  både  de  fromma 
lögnerna  af  Eusebius  o.  a.  och  de  tyska  politiska  spetsfundigheterna, 
som  velat  framställa  den  hycklande  tyrannen  som  ett  verkligt  mön- 
ster. Rättskänsla,  detta  grundvillkor  för  all  historisk*politisk  kritik, 
är  såsom  nyss  antyddes,  ett  särdeles  utmärkande  drag  hos  prof. 
Boéthius  som  historiker,  och  på  mera  än  ett  ställe  synes  han  under 
dess  kraf  hafva  underordnat  egna  sympatier  och  antipatier. 

Äfven  förläggarne  hafva  all  heder  af  detta  arbetes  vackra  ut- 
styrsel och  billiga  pris.  Att  formatet  blifvit  något  större  än  hvad 
som  är  rätt  bekvämligt,  torde  hafva  sin  grund  däri,  att  man  önskat 
begagna  de  ovanligt  goda  träsnitten  i  Perrot  et  Chipiez,  Histoire  de 
Tärt  m.  fl.  väl  illustrerade  arbeten. 

Anmälaren  har  många  gånger  ärnat  skrifva  ett  arbete  af  samma 
slag  som  det  nu  föreliggande  och  har  därför  ^ort  omfattande  för- 
arbeten. Han  känner  sig  emellertid  numera  glad,  att  omständig- 
heterna hindrat  afsiktens  utförande,  ty  han  skulle  säkerligen  icke 
gått  i  land  därmed  på  långt  när  så  bra,  som  prof.  Boéthius  gjort  det. 

Julius  CenterwaM. 


Om    kyrkans    angrepp    mot    Revelationes  Sanotse  Birg^ttse.     Ett 

bidrag  till  Birgittin-ordens  historia  af  Carl  Silfverstolpe.   50  sid. 
Stockholm    1895.     (Vilt.    Hist.    och  Ant.  Akad.  Handl.  XXXII). 

Vadstena  klosters  uppbörds-  ooh  utgifts-bok  1589 — 1570  utgifven 
af  Carl  Silfverstolpe.  xxii  -f  185  sid.  jämte  en  fotografi. 
(Antiqvarisk  tidskrift  för  Sverige,  XVI:I).     Stockholm   1895. 

De  angrepp,  som  riktades  mot  Birgittin- orden,  dess  privilegier 
och  konstitutioner  samt  mot  S.  Birgittas  uppenbarelser,  spelade  i 
flera  hänseenden  en  betydelsefull  roll.  Först  och  främst  kränktes 
däraf  de  fromma  sinnen,  för  h vilka  det  svenska  helgonet  var,  hvad 
också  kanonisationsb ullan  erkände  henne  för,  en  sierska,  som  genom 
»profetisk  ingifvelse  och  andans  nåd»  mottagit  sina  uppenbarelser.  I 
de  bref  från  drottning  Filippa,  som  meddelas  i  Sv.  Diplom,  från  år 
1401,  har  den  stämning,  som  konflikterna  i  detta  hänseende  fram- 
kallade, fatt  ett  varmt  religiöst  uttryck.  Vidare  hotades  därigenom 
ett    för    den    svenska    nationalkänslan   dyrbart  intresse,  det  svenska 


8  ÖFVBRSIKTER  0€H   GRANSKNINGAR. 


moderklostrets  ställning  såsom  den  själfständiga  och  inflytelserika 
medelpunkten  för  ett  vidt  ntbredt  kyrkligt  samfund,  hvartill  äfven 
kommo  de  ekonomiska  förluster,  som  privilegiernas  inskränkning  måste 
medföra.  Och  slutligen  befarade  man,  såsom  framgår  af  konung 
Eriks  och  biskoparnes  från  synoden  i  Wordingborg  år  1434  till 
mötet  i  Basel  afsända  skrifvelser,  att  angreppen  kunde  få  ödesdigra 
följder  för  kyrkans  lugn  bland  de  skandinaviska  folken.  Undergräf- 
vandet  af  förtroendet  för  Sancta  Birgitta  skulle,  fruktade  man,  bland 
prästerskap  och  folk  väcka  stor  anstöt  och  tillfoga  den  katolska  tron 
ett  betänkligt  afbräck.  Den  osäkerhet  och  förvirring,  som  först  den 
påfliga  schismen  och  sedan  striderna  mellan  kurialism  och  episkopa- 
lism  samt  den  däraf  beroende  ovissheten  om  kyrkliga  förordningars 
giltighet  förorsakade,  kom  så  att  äfven  i  den  aflägsna  norden  på  ett 
kännbart  sätt  förnimmas.  Under  sådana  förhållanden  flngo  förhand- 
lingarna angående  birgittinerna  en  ej  ringa  kyrklig  och  nationell  be- 
tydelse. D:r  Silfverstolpe,  som  förut  i  arkivpublikationen  Sv.  Diplom, 
från  år  1401  meddelat  en  del  hithörande  handlingar,  har  genom  sitt 
i  tryck  utgifna  inträdestal  i  K.  Vitt.  Hist.  och  Ant.  Akad.  lämnat 
en  intressant  framställning  af  dessa  strider,  så  mycket  mer  förtjänt 
att  uppmärksammas,  som  den  till  stor  del  hvilar  på  otryckta  källor. 

;»Ordo  sancti  Augustini  sancti  Salvatoris  nuncupatus»  var  redan 
i  och  för  sig  en  ganska  obestämd  titel.  Oklarheten,  huruvida  den 
betecknade  blott  en  reformerad  Augustin-orden  eller  ett  själfständigt 
andligt  samfund,  ökades  ytterligare  därigenom,  att  noviserna  förbundo 
sig  till  »augustin-regeln  samt  till  Birgittas  constitutioness»,  hvilka  sist- 
nämnda visserligen  voro  genom  Urban  VLs  bulla  den  3  december  1378 
högtidligt  stadfästade,  men  utan  att  om  dém  benämningen:  »regula 
sancti  Salvatoris»  där  förekom.  Den  tolkning  birgittinerna  gjorde 
gällande,  att  denna  benämning,  som  alltid  brukades  vid  regelns  före- 
läsande i  klostren,  vore  lika  befogad,  som  då  Apokalypsen  kallas 
»revelatio  Salvatoris»,  uttryckte  dock  antagligen  allas  deras  uppfatt- 
ning, som  erkände  Birgitta-uppenbarelsernas  gudomliga  ursprung. 

Det  första  angreppet  mot  ordensregeln  synes  ha  varit  en  bok, 
som  kardinalen  af  England  Adam  i  ett  bref  till  abbedissan  i  Vad- 
stena omkring  år  1389  säger  sig  ha  påträffat  i  Perugia.  Tvenne 
kommittéer,  en  under  Gregorius  XI  och  en  under  Urban  VI,  hade 
dock  gifvit  sitt  erkännande  åt  de  till  påfvens  pröfning  inlämnade 
åtta  böckerna,  hvilka  ock  sedermera  i  Bonifacii  IX:s  kanonisations- 
bulla  förklaras  innehålla  profetiska  uppenbarelser.  Men  en  ny  fara 
tycktes  hota  dem  vid  mötet  i  Konstanz.  Mötets  inflytelserikaste 
man,  Jean  Charlier  de  Gerson,  hade  där  vid  sitt  bekämpande  af  åt- 
skilliga spiritualers  mystik^  anfallit  äfven  Birgittas  skrifter  och  till 
och  med  ifrågasatt,  om  hon  varit  förtjänt  af  kanonisation.     Det  var 

^  I  sin  skrift:  >De  consolatione  theologi»»  yttrar  han  med  anledning 
af  den  mysticism,  som  framträdde  särskildt  hos  begharderna  och  den  frie 
andens  bröder  och  systrar:  >Deliramenta  cordis  sni  pro  Dei  sentimentis 
amplexantes,  turpiter  erravemnt».  Anfördt  hos  Schwab,  Johannes  Germn 
8.  357. 


BIRGITTA  OCH  VAD8TBNA  KLOSTER. 


emellertid  närroast  frågan  om  ordensregelns  och  privilegiernas  be- 
kräftande, hvars  behandling  man  motsett  af  konciliet  och  som  för- 
aniédt  ditsändandet  af  en  birgittindepntation,  äfvensom  de  i  Sv.  Diplom, 
upptagna  skrifvelsema  från  konung  Erik  samt  från  ärkebiskopen  i 
Uppsala  och  hans  suffraganer.  Af  särskildt  intresse  var  frågan  om 
aflatspriyilegiet. 

Redan  år  1373  hade  Birgittas  kloster  förklarats  delaktigt  af 
Augustin-ordens  indulgenser.  Men  birgittinernas  anspråk  sträckte  sig 
längre.  Med  stöd  af  kap.  137  i  revelationernas  tjärde  bok  fordrade 
de  för  Vadstena  kloster  »samma  aflat,  som  utdelas  i  Rom  i  Petri 
ad  vincula  kyrka»  och  som  innebar  full  indulgens  för  alla  synder.^ 
Den  beviljades  ock  genom  Urban  VI:s  bulla  den  30  juli  1378.  Be- 
tydelsen af  detta  privilegium  visade  sig  under  det  af  Bonifacius  IX 
utlysta  jubelåret  1394,  då  från  när  och  fjärran  stora  skaror  vall- 
färdade till  Vadstena  och  ofantliga  summor  (förf.  anslår  dem  till 
minst  300,000  kronor  i  vårt  nuvarande  mynt)  inflöto  till  det  svenska 
moderklostret.  Men  anledningar  saknades  ej  till  farhågor,  att  denna 
förmån  ej  skulle  bli  varaktig.  Det  med  spänning  motsedda  tillfället 
att  för  mötet  i  Konstanz  framlägga  och  försvara  ordensregeln  och 
privilegierna  förunnades  dem  ej.  Med  en  ny  beskickning,  försedd 
med  skrifvelser  till  inflytelserika  personer  i  Rom  från  konung  Erik 
och  drottning  Filippa,  vände  man  sig  nu  till  Colonna,  hvilken  såsom 
Martin  V  bestigit  påfvestolen.  Han  begärde,  att  de  i  Vadstena  för- 
varade originalhandlingama  skulle  till  honom  insändas.  Konungen 
lyckades  dock  utverka  tillstånd  att  i  stället  öfverlämna  afskrifter, 
bestyrkta  at  ärkebiskopen  i  Uppsala  samt  biskoparne  i  Linköping 
och  Skara.  Sedan  dessa  afskrifter  blifvit  insända,  lämnade  påfven, 
på  tillstyrkan  af  abboterna  i  Citeaux,  Clairvaux  och  Parma  samt 
kardinal  Orsini  den  äskade  stadfästelsen  af  konstitutionerna.  Men 
frågan  om  ad-vincula-aflaten  och  andra  privilegier  stod  ännu  öppen, 
och  i  en  skrifvelse  från  den  apostoliska  stolen  förmanas  birgittinerna 
att  ej  förkunna  nämnda  aflat,  förrän  det  stundande  kyrkomötet  be- 
handlat frågan.^ 


^  Denna  sistnämnda,  >indnlgentla  specialis>  eller  jubelärsaflaten,  hvil- 
ken i  Bonifacii  VIII:s  bnlla  (Corp.  jur.  can.,  Extravag  commun.  Lib.  V 
Tit.  IX)  beskrifv«8  med  orden:  >non  solnm  plenam  et  largiorem,  imo  ple- 
nisaimam  omniam  snornm  concedemns  et  concedimns  veniam  peccatornm» 
och  hvilken  tillförsäkrades  dem,  som  i  botfärdigt  sinne  nnder  jubelåret  för- 
rättade sin  andakt  i  Petri  och  Pauli  basilikor  i  Rom,  ansågs  upphäfva 
Bjälfva  syndaskulden.  Ben  allmänna  aflaten  (indulgentia  generalis),  hvilken 
kunde  meddelas  af  hvarje  biskop  och  kardinal  och  hvilken  äfven  afses  med 
uttrycket:  »Augustin-ordens  indulgenser»,  innebar  endast  efterskänkande  af 
syndens  straff  till  en  viss  bestämd  tid,  d.  v.  s.  efterskänkande  af  de  straff, 
till  h vilkas  afbetalande  syndaren  i  detta  eller  det  tillkommande  lifvet  skulle 
behöfva  den  angifna  tiden  (»non  extendit  se  ad  culpoe  remissionem^^  såsom 
augQstineremiten  Joh.  Paltz  förklarar,  jfr  Kolde,  Die  d.  Au^ustiner-Congrega- 
tion,  8.  192. 

*  Förf.  anför  s.  12  en  skrifvelse  från  Vadstena  till  Marienwolds  kloster, 
i  hvilken  berättas,  att  Lybecks  domkapitel  gjort  utdrag  ur  några  förkla- 
ringar, enligt  hvilka  päfven  skulle  vid  bekräftelsen  af  birgittinernas  privi- 


^ 


I  o  ÖFVERSIKTBB  OCH   aRANSKNINaAR. 


Under  tiden  hotas  Birgittas  verk  af  en  annan  fara.  Med  foi- 
ledning  af  onda  rykten,  som  en  affälling  Mn  orden  vid  namn  Jo- 
hannes Serminii  först  lär  ha  ntspridt,  befallde  påfven  genom  en  bolla 
år  1422  åtskiljandet  af  birgittinernas  munk-  och  nunnekonvent. 
Hvilken  genomgripande  förändring  i  ordens  hela  organisation  denoa 
befallnings  genomförande  skulle  ha  förorsakat,  visar  sig  däraf,  att 
de  tre  enkla  birgittinkloster,  som  då  upprättats  i  Italien^  måste  hos 
påfven  anhålla,  att  en  fallständig  omarbetning  af  salvatorsregeln  och 
af  bestämmelserna  i  Revelationes  måtte  äga  rum.  Det  energiska 
motstånd,  som  detta  angrepp  på  en  af  grundvalarna  för  Birgittas 
byggnad  framkallade  från  birgittinerna  och  deras  vänner,  konung  £rik 
och  drottning  Filippa,  på  hvilkas  sida  kejsar  Sigismund  äfven  ställde 
sig,  fick  så  till  vida  ett  lyckligt  resultat,  att  det  under  mötet  i  Siena 
år  1424  lyckades  dåvarande  dekanen  i  Strängnäs,  Nikolaus  Ragvaldi, 
att  utverka  en  bulla  revocatoria.  Men  1428  upptogs  frågan  på  nytt 
och  anbefalldes  till  utredning  åt  det  generalki4)itel,  som  följande  år 
skulle  hållas  i  Vadstena.  Generalkapitlet  vidhöll  ordensregeln,  sådan 
den  stadfästats  af  Urban  VI  och  af  Martin  V  själf,  och  stadgade 
strängt  straff  för  de  ordensmedlemmar,  hvilka  i  likhet  med  Johannes 
Serminii  öfvergingo  till  enkla  kloster.  Omsider  segrade  birgittinerna. 
då  Martin  V:s  efterträdare,  Eugenius  IV,  genom  en  bulla,  utfärdad 
i  Florens  den  18  mars  1434,  för  alltid  stadföste  r^eln  om  de 
bägge  konventen. 

Några  veckor  efter  denna  bullas  utfärdande  började  Basel-mötet 
sin  behandling  af  Birgitta-frågan  ur  dogmatisk  synpunkt.  De  tvifvels- 
mål  angående  revelationernas  värde,  som  senast  uttalats  i  skriften: 
»Onus  Mundin  af  Leipziger-teologen  Johannes  Tortsch,  delades  af  åt- 
skilliga bland  mötets  medlemmar,  och  af  birgittinernas  deciderade 
motståndare  hade  128  artiklar  utdragits  ur  Revelationes,  såsom  ägnade 
att  underkastas  särskild  pröfning.  Men  den  officiella  granskningen 
synes  ha  föranledts  af  klagomål,  framställda,  säkerligen  nu  liksom 
förut  af  domkapitlet  i  Lybeck,  mot  birgittinerna  i  det  i  Lybecks  grann- 
skap belägna  Marienwolds  kloster.  Mot  dem  uppträdde  nämligen 
den  6  april  1434  generalprokuratorn  i  trossaker  inför  trosdomaren. 
som    då    var   kardinalen    Johannes    af   S.    Peter.     De  förutnämnda 


legier  ha  andantagit  den  dittiUs  gällande  indnlgensrätten,  och  enligt  an- 
tydan i  ett  bref  till  ett  annat  kloster  skall  domkapitlet  i  Lybeck  äfven 
ha  varit  npphofvet  till  den  bulla,  genom  hvilken  den  nämnda  rättigheten 
inskränktes.  Att  sä  verkligen  varit  förhällandet,  blir  dock  änna  sanno- 
likare genom  den  i  Sv.  Diplom,  meddelade  skrifvelsen  af  den  10  december 
1418  till  Syons  kloster  i  England,  hvilken  ställer  hela  sitnationen  i  ett 
klarare  Ijna.  Af  nämnda  bref  framgär  nämligen,  att  redan  då  (således  ej 
först  1421)  hemligheten  om  ad-vincnla-aflaten  blifyit  genom  Marienwolds 
munkar  bekant.  Hela  prästerskapet  i  Lybeck  samt  i  kringliggande  stider 
hade  rest  sig  däremot  och  förklarat,  att  de  under  den  päfliga  schismen  med- 
gifna  indulgenserna  blifvit  återkallade.  De  hade  ock  föranstaltat  en  hfig- 
tidlig  beskickning  till  den  romerska  kurian  för  att  åvägabringa  »klostrets 
ödeläggelse  och  de  nämnda  indulgensernaa  annuUerande».  Antagligen  hade 
från  Lybecks  domkapitel  anförda  klagomålen  förorsakat  påfven  Martins 
reserverade  hållning  i  frågan. 


BIRGITTA   OCH  VADSTENA   KLOSTBR.  II 


artiklarna  öfverlämnades  nii  åt  troadeputationen,  hvarefter  de  fyra 
nationernas  deputerade  till  Birgittas  försvarare  utsago  hvar  sin  för- 
troendeman: spanska  nationen  den  vältalige  försvararen  af  kurians 
intressen,  sedermera  kardinalen,  Johannes  de  Torquemada  (Turre- 
cremata),  tyska  Heymericus  de  Campo,  franska  Johannes  Roberti  samt 
italienska  Ludovicus  de  Pirano,  samtliga  teologie  professorer.  Defen- 
sorerna  afgåfvo  hvar  för  sig  :&po8t  longas  disputationes»  skriftliga  för- 
klaringar, i  hvilka  de  sökte  visa  dels  att  några  af  artiklarna  blifvit 
oriktigt  återgifna,  dels  att  de  alla  efter  sin  ursprungliga  lydelse  och 
-rätt  fattade  voro  öfverensstämmande  med  kyrkans  lära.  Utom  de 
officiella  defensorierna  förekom  äfven  en  af  den  engelske  cistersiens- 
abboten  Galfridus  författad  försvarsskrift,  hvilken  han  år  1435  in- 
sändt  till  biskopen  af  London,  som  då  var  tillstädes  vid  mötet.  ^ 

Omsider  föll  mötets  dom,  utfärdad  af  dåvarande  domaren  i 
trossaker,  den  ryktbare  representanten  för  den  episkopalistiska 
oppositionen,  kardinal  Ludvig  d'Allemand,  »kardinal  af  sancta  Cecilia», 
»Arelatensis  vulgariter  nuncupatus»,  såsom  han  benämnes  i  dekretet. 
Bomens  innehåll  är  följande:  Birgittinerna  skola  åtnjuta  Augustin- 
ordens indulgenser,  men  de  förbjudas  att,  såsom  särskildt  Marien- 
wolds  munkar  gjort,  lära  och  förkunna  den  aflat,  som  tillkommer 
S.  Petri  ad  vincula  kyrka  i  Rom  och  Portiuncula-kyrkan  i  Assisi. 
Deras  rättighet  att  mottaga  bikt  af  hvem  som  helst  göres  beroende 
af  vederbörande  biskops  pröfning  och  tillåtelse.  Likaledes  ålägges 
dem  att  med  afseende  på  hvad  som  i  tvetydiga  fail  borde  iakttagas 
rörande  interdikt  följa  biskops  eller  domkapitels  anvisning,  åtminstone 
tills  deras  privilegier  i  detta  hänseende  blifvit  af  den  apostoliska 
stolen  tydligare  förklarade.  Hvad  slutligen  Revelationes  S.  Birgittdp 
beträffar,  så  godkännes  hvarken  deras  titel  eller  innehåll;  åtskilligt 
uti  dem  behöfver  modifikationer  och  förklaringar  af  lärda  män, 
hvarför  ock  birgittinerna  förbjudas  att  »sine  modificatione  catholica» 
lära  eller  utsprida  dem,  och  såsom  oförsynt  förklaras  påståendet, 
att  de  skulle  förtjäna  samma  tilltro  som  evangelierna.  Genom  denna 
dom  skulle  dock  hvarken  vördnaden  för  Birgittas  person  eller  hennes 
kanonisation  eller  orden  upphäfvas. 

Utom  de  särskilda  försvarsskrifvelserna  hade  defensorerna  till 
domaren  och  trosdeputationen  äfven  öfverlämnat  ett  gemensamt,  i 
38  artiklar  affattadt  betänkande,  »avisamentum».  Sedan  afgörandet 
skett,  försågs  detta  med  en  inledning,  i  hvilken  de  förklara,  att  det 
hade  bort  införas  dels  i  slutdomen,  dels  i  själfva  »libri  Revelationum». 
Betänkandet  innehöll  nämligen  just  sådana  modifikationer  och  för- 
klaringar, som  enligt  »trosdomarens  dekret»  borde  bifogas  revelatio- 


^  Den  gr  en  af  de  defensoria,  som  upptagits  i  God.  Harl.  612.  I  en 
annan  kopia,  tillhörig  Ups.  universitetsblbl.,  förekommer  en  anteckning, 
frän  hvilken  ofvannämnda  tidsbestämning  är  hämtad.  Det  heter  nämligen 
om  Galfrids  >declaratio> :  »eam  misit  domino  eplscopo  londoniensi  in  Basiliam 
Anno  Domini  1435»  (H.  Schftck,  Två  svenska  biografier  från  medeltiden, 
Antiqy.  tidskr.,  16  s.  424). 


12  ÖPVBRSIKTBR  OCH   GRANSKNINGAR. 


neriia.  Men  äfven  i  detta  hänseende  hade  deras  bemödanden  varit 
fruktlösa. 

Det  ser  ej  nt,  som  om  Basel-mötets  dom,  såsom  man  skalle  kunnat 
vänta,  blifvit  af  påfvarne  upphäfd.  Den  af  Messenius  i  hans  otryckta 
Birgitta-kronologi  omnämnda  återkallelsebullan  af  år  1448  har  åt- 
minstone ej  påträflats  och  finns  ej  heller  eljest  omnämnd,  i  Genom 
en  bulla  af  år  1446  hade  dock  birgittinema  fått  vidgad  rättighet 
att  mottaga  bikt.  Då  biskopen  i  Västerås  Birger  Magnusson  vid 
sitt  besök  i  Rom  1464  sökte  förmå  Pins  IV  att  återställa  deras 
aflatsprivilegium,  så  Ii  ek  han  endast,  ehuru  med  stor  svårighet,  be- 
viljad rättighet  att  meddela  aflat  för  7  år  och  7  karener  (fyrtio- 
dagarsindulgenser).  Att  han  ej  kunde  utverka  mera,  säges  emellertid 
ha  berott  af  att  ^»påfven  själf  behöfde  samla  så  mycket  penningar 
som  möjligt  för  de  otrogna  turkarnes  skull».  Synnerligen  länge 
torde  väl  ej  förbudet  mot  spridandet  af  Revelationes  i  all  sin  strängh6t 
ha  tillämpats,  åtminstone  icke  efter  boktryckarekonstens  uppkomst, 
men  sin  gamla  ställning  kunde  Revelationes  ej  i  det  stora  hela  at^- 
vinna.  Med  kurians  värdighet  bäst  öfverensstämmande  syntes  må- 
hända vara,  att  i  Birgitta-frågan  anknyta  till  en  påfve,  hvars  auktorit^ 
icke  såsom  Urban  VI:s  eller  Bonifacii  IX:s  var  omtvistad,  nämligen 
Martin  V.  Så  tyckes  också  Innocens  VIII  ha  gjort  vid  bekräftelsen 
af  Birgittas  ordensregel.  Den  uppfattning,  som  slutligen  på  1700- 
talet  uttalas  af  Benedikt  XIV  (de  Canonis.  Sanctor.  lib.  II  c.  32), 
att  hennes  Revelationes  voro  uppbyggliga  men  inga  trosartiklar,  ut- 
trycker väl  den  ståndpunkt,  som  kurian  i  allmänhet  äfven  förut  in- 
tagit. 

I  tvenne  bilagor  har  förf.  meddelat  dels  defensorernas  »avisa- 
mentum:»,  dels  trosdomarens  å  mötets  vägnar  afkunnade  dom.  Bägge 
äro  hämtade  ur  en  Uppsala  universitetsbibliotek  tillhörig  Vadstena- 
handskrift, God.  C.  31.  Hans  förnämsta  källor  ha  för  öfrigt  varit 
dels  de  till  samma  bibliotek  hörande  God.  6  och  46,  dels  bland 
riksarkivets  handskrifter,  jämte  God.  F.  e.  11,  framför  allt  God. 
A.  26,  som  lämnat  rikligt  material  för  behandlingen  af  striderna 
före  Basel-mötet. 


Den  Uppsala  universitetsbibliotek  tillhöriga  handskrift  (sign.  C. 
694),  som  innehåller  Vadstena  klosters  uppbörds-  och  utgiftsbok  för 
åren  1539 — 1570,  är  den  enda  af  klostrets  räkenskapsvolymer,  som 
räddats  undan  förstöring.  Den  är  nu  af  d:r  Silfverstolpe  i  Antiqv. 
Tidskr.   16,  1  utgifven.    Publikationen  är  försedd  med  en  inledande 


*  Denna  bulla  skalle  ha  utfärdats  af  Nikolaus  V,  hvilken  enligt 
Vadstena-munkarnes  berättelse  skall  ha  utvalt  Birgitta  till  sitt  skydds- 
helgon. Föga  sannolikt  synes  dock,  att  Nikolaus  skulle  ha  dristat  app- 
häfva  mötets  beslut  angående  birgittinema,  dä  reformidéernas  makt  anno 
var  sä  stor,  att  han  år  1449  pä  kardinalernas  tillskyndelse  måste  utfärda 
en  bulla,  i  hvilken  han  förklarar  alla  Eugenius  IV:s  samt  konciliets  i 
Ferrara   och  Florens  mot  mötet  i  Basel  riktade  dekret  döda  och  kraftlösa. 


BIRGITTA   OCH   VADSTKNA   KLOSTER.  1 3 


redogörelse  för  klostrets  ekonomiska  ställning  och  förvaltning  före 
och  efter  reduktionen,  åtskilliga  upplysande  noter,  synnerligen  omsorgs- 
foUt  utförda  och  fullständiga  personella  och  sakliga  register  samt  en 
fotografi  af  fol.  208 — 209  i  handskriften.  Härtill  komma  7  bilagor, 
innehållande  till  största  delen  ur  k.  kammararkivet  (fascikeln  »Kloster») 
hämtade  handlingar  rörande  klostrets  ekonomi,  bland  dessa  en  från 
år  1594  och  tre  från  år  1595,  den  sista  innehållande  en  den  13 
och  14  december  uppgjord  inventarieförteckning  öfver  klostret  till- 
hörigt silfver  och  mässkläder. 

Utgifvaren  redogör  först  för  förvaltningen  af  klostrets  ursprung- 
ligen mycket  vidlyftiga  ekonomi.  Enligt  föreskrift  i  de  af  Petrus 
Olavi  gifna  stadgarna  var  denna  öfverlämnad  åt  abbedissan,  som 
hvarje  månad  skulle  afgifva  räkenskap  inför  de  äldre  nunnorna, 
konfessorn  och  några  munkar.  Till  henne  skulle  lämnas  redovisning 
af  sysslomannen,  som  hade  att  föra  jordebok  öfver  klostrets  alla  gods 
och  gårdar  samt  dels  själf,  dels  genom  tvenne  underordnade  sysslo- 
män inspektera  de  i  landet  vidt  spridda  godsen,  och  af  gårds- 
mästaren i  hjonegården,  som  hade  uppsikt  öfver  gårdspersonalen  samt 
mottog  uppbörden  af  landtbor  och  kvarnar  i  Östergötland.  Ofver 
den  stora,  till  klostret  hörande  tjänstepersonalen  lämnas  därefter  en 
fullständig  förteckning. 

Efter  den  genomgripande  förändring,  som  reduktionen  medförde 
för  klostret  med  dess  öfver  800  jordagods,  återstod  blott  hvad  som 
ansågs  nödigt  för  dess  oundgängliga  behof.  Af  bil.  1,  som  inne- 
håller »komskrifvarens)»  spannmålsuppbörd  från  den  14  november 
till  den  31  december  1545,  kan  man  få  en  inblick  i  hvad  af  kast- 
ningen häraf  kunde  belöpa  sig  till.  Men  säkerligen  voro  birgitti- 
nernas  klagomål,  att  fogdame  ej  läto  dem  få,  hvad  som  tillkom  dem, 
ej  ogrundade.  Genom  ett  kungl.  bref  år  1555  fingo  de  med  an- 
ledning häraf  ytterligare  försäkran  om  lifsmedel  och  andra  nödiga 
artiklar  samt  300  mark  penningar  från  Dals  och  Lysings  härader, 
och  af  konung  Erik,  under  hvars  regering  nunnorna  förut  klagat 
öfv^  bristande  underhåll,  fingo  de  år  1568  ett  ganska  rikligt  anslag. 
Om  den  sannolika  anledningen  härtill  ger  utgifvaren  en  upplysning, 
som  har  sitt  särskilda  intresse.  Konungen  hade  nämligen  i  en 
skrif velse  till  abbedissan  den  21  januari  samma  år  gifvit  en  utförlig 
instruktion,  huru  hon  skulle  sända  en  af  sitt  folk  till  danska  lägret, 
som  skulle  skaffa  konungen  kunskap  om  »fiendens  lägenhet  och  före- 
haf vande,  hvad  de  vilja  slå  sig  på  och  företagas.  Om  så  skedde, 
skulle  de  ej  blott  erhålla  sitt  förut  tillförsäkrade  underhåll,  utan 
han  skulle  ock  därutöfver  »betänka»  dem  »med  synnerlig  gunst  och 
ett  ståtligt  underhåll  af  kronan».  Säkerligen  har  abbedissan,  till 
hvars  fosterländska  sinnelag  konungen  också  vädjat,  följt  hans  be- 
fallning, hvarefter  löftets  infriande  skett  genom  ofvannämnda  anslag, 
hvartill  äfven  kom  frihet  från  all  utskrifning  för  alla  tjänare  vid 
klostret  och  dess  ladugård. 

Bil.  5,  som  innehåller  ^'Copie  af  Wadstena  closters  godz  sampt 
deris    förlänthe    godz  med  deris  ränthe,  wtdragitt  af  95  års  räken- 


24  ÖFVERSIKTER  OCH   GRANSKNINGAR. 


skap  anno  1603^,  meddelar  en  redogörelse  för  klostrets  återstående 
fasta  egendom  samt  dess  afkastning  ätVensom  den  konTentssystrama 
tillförsäkrade  årliga  uppbörden  i  penningar  och  lifsmedel. 

Klostrets  inkomstkällor  för  öfrigt  voro,  utom  frivilliga  gåfvor, 
provent,  d.  v.  s.  de  afgifter,  som  erlades  för  inträdande  nunnor  eller 
munkar,  offer,  löften  och  broderskapsbref,  hyra  för  en  del  bod- 
lägenheter i  Vadstena  och  annorstädes  samt  de  frivilliga  afgiftema 
af  vägfarande,  som  togo  in  i  ^»Sancte  Britas  bås»,  och  slutligen  för- 
säljning af  kyrkodyrbarheter  m.  m. 

Särskild  uppmärksamhet  förtjäna  de  i  räkenskapsboken  före- 
kommande frivilliga  gafvoma.  Landets  förnämsta  ätter  voro  med 
starka  band  föstade  vid  denna  aristokratiska  stiftelse,  hvars  konvent 
så  många  högadliga  jungfrur  tillhört  och  i  hvars  kyrka  så  många 
stormän  med  fruar  och  barn  fått  sin  sista  hviloplats.  £n  af  ut- 
gifvaren  meddelad  genealogisk  tabell  öfver  ätten  Bielke  tjänar  som 
exempel  därpå.  Kung  Göstas  förtrytelse  öfver  det  papisteri,  som 
drefs  bland  birgittinerna,  kunde  ej  tillintetgöra  det  intresse  för 
Birgittas  stiftelse,  som  var  ärftligt  både  i  hans  egen  släkt  och  i 
släkten  Leijonhufvud.  Bland  klostrets  välgörare  förekomma  sålunda 
hans  egen  gemål,  drottning  Margareta,  hvars  namn  såsom  gifvarinna 
namnes  på  5  ställen  i  räkenskapsboken,  hennes  moder,  broder,  syster 
och  svägerska,  och  i  räkenskaperna  för  år  1550  heter  det:  »hasrtog 
Magnus  gaff  mor  abbedissan  13  mark  2  öre  2  örtug,  anta^igen, 
såsom  utgifvaren  säger,  den  då  8-årige  hertigens  hela  kassa.  I 
räkenskaperna  för  år  1560  förekommer  ej  blott  en  gåfva  på  60 
mark  af  hertig  Johan  utan  ock  20  mark  af  :»greffvinnaii  oc  henna 
syster»  d.  v.  s.  grefvinnan  Katarina  af  Ostiriesland  och  Cecilia,  och 
för  år  1569  är  införd  en  gåfva  på  91  mark  af  »the  högm»ktige 
jomfru,  fröken  Elizabeth  konung  Gustafs  yngsta  dotter.  Att  äfven 
hertig  Karl  samma  år  visat  klostret  välvilja,  framgår  däraf,  att  bland 
utgifterna  förekomma  2  mark  till  dem,  som  »driffwo  hit  ozsana, 
som  hertig  Karl  os  gaff:».  För  öfrigt  påträffa  vi  åtskilliga  bland 
aristokratiens  förnämsta  namn,  mestadels  fruarnas.  Flitiga  gifvarinnor 
voro  särskildt  fru  Anna  Karlsdotter  till  Vinstorp  och  ftn  Anna 
Hogenskild  till  Åkerö.  Men  äfven  herrames  namn  förekomma  hår 
och  hvar,  såsom  grefve  Per  Brahes  m.  fl.  £n  och  annan  gång  an- 
gifves  en  särskild  anledning  till  gåfvan,  såsom  då  fru  Anna  på 
Åkerö  år  1565  ger  10  mark  »för  sin  son,  som  ser  i  Tysland  i 
faenSelse'>.  Och  år  1568  sände  Karin  Månsdotter,  :&konunge&s  frilla», 
200  mark  Hhsen  tid  konungen  var  synk  oc  klen»;  samma  år  gaf 
hon  ock  vid  besök  i  Vadstena  100  mark. 

Att  svenska  kyrkans  prästerskap  ej  kunde  vara  synnerligen 
benäget  att  med  gåfvor  uppmuntra  konventssystrama,  är  af  kon- 
fessionella skäl  lätt  begripligt.  Ett  undantag  utgör  blott,  jämte  ett 
par  kaplaner,  hvilkas  namn  förekomma  i  testamentsuppbörden  för  år 
1549,  samt  mäster  Per  Braske  i  Linköping,  biskop  Henrik  i  Västerås. 
Hans  hustru  skänkte  ett  Horn-gyllen  år  1540,  samma  år  som  biskop 
Henrik    tillsamman    med   Georg  Norman  visiterade  klostret  och  höU 


BIRGtlTTA   OCH  VADSTia^A  KLOSTiai.  1 5 

luthersk  mässa  med  latinsk  sång,  utförd  af  nunnorna.  Följande  år 
skänkte  biskopen  dem  10  mark^  och  1546  13  mark  2  öre  och  2 
örtug.  Däremot  finnas  i  räkenskapsboken  inga  spår  af  de  klerikala 
konvent,  som  höUos  i  Vadstena  1552  och  1553. 

Så  mycket  större  voro  de  sympatier  birgittinerna  åtnjöto  bland 
allmogen.  Från  alla  delar  af  Sverige  inflöto  rikligen  gåfvor,  sär- 
skjldt  så  länge  det  fanns  munkar,  som  fingo  vandra  omkring  såsom 
allmosesamlare.  Afven  från  Skåne  och  Norge  kom  en  och  annan 
gåfva.  Och  äfven  sedan  kringvandrandet  upphört,  visade  sig  i  upp- 
bördsredogörelserna,  att  menige  man  ej  förgätit  S.  Birgitta  och 
hennes  klostei*. 

Trogna  vänner  hade  systrarna  äfven  och  kanske  framför  allt  bland 
Vadstena  borgare,  både  när  det  gällde  gåfvor  och  lån.  I  sistnämnda 
hänseende  finna  vi  af  uppbörds-  och  utgiftsboken,  att  stor  bered- 
villighet rådde.  Framför  allt  ådagalade  »Nils  krämare»  och  hans 
hustru  Birgitta  en  välvilja,  som  många  gånger  sattes  på  prof.  Och 
slutligen  finna  vi  för  år  1566  följande  anteckning:  »Thetta  septer- 
skreffha»  (570  mark)  »haffwom  wi  opburidh  i  thenna  3  nsest  för- 
lidhna  aaren  aff  Nils  krsemara,  som  han  inga  betalning  haffwer  faat 
före,  Gudh  hans  siael  naadhe,  oc  thet  haffwer  hans  kaera  hustru, 
hustru  Birgita  os  oplatidh  oc  wnth,  ty  ad  tet  var  bsegias  tera;  thy 
l)edes  för  them  ad  Gudh  them  löne  aewerdeliga.»  De  öfverkorsade 
fordringarna  oaktadt,  fortsatte  »hustru  Birita»,  »mor  syster»,  som  hon 
nu  benämnes,  att  stå  klostret  till  tjänst  med  lån. 

I  1548  års  räkenskaper  läsa  vi:  »för  en  kista  vi  saldom,  thset 
var  paeninga-kistan,  5  m.  2  öre  2  örtug.»  Det  var  den  åt  tvenne 
nunnors  vård  anförtrodda,  med  tvenne  lås  försedda  kistan,  i  h vilken 
abbedissan  lät  nedlägga  penningar,  guld  och  silfver.  De  enkla  orden 
uttrycka  tillräckligt,  huru  tunga  öfver  hufvud  de  tider  voro,  som 
räkenskapsboken  omfattar.  Men  märklig  är  den  seghet,  med  h vilken 
Birgittas  stiftelse  motstår  verkningarna  af  den  nya  tidens  inbrott. 
Den  hade  vuxit  så  fast  i  folkmedvetandet,  att  det  behöfdes  åtskilliga 
decennier  för  dess  lösgörande  därur.  De  för  en  ytligare  betraktelse 
torra  oeh  triviala  räkenskaperna  få  vid  ett  närmare  studium  allt 
större  värde.  De  äro  liksom  genomväfda  af  en  den  fromma  re- 
sigaationens  poesi,  och  ofta  ge  de  med  några  få  målande  ord  en  ny 
inblick  i  tidsförhållandena.  Utgif våren  har  ock  förstått  att  genom 
sin  med  så  stor  noggrannhet  och  sakkunskap  utförda  publikation  af 
dem  frambringa  en  kulturhistorisk  bild  af  stort  intresse. 


^  Sid.  18.    I  registret  står:  sid.  14. 

Otto  AhnfélU 


■c 


1 6  ÖFVERSIETEB   OOH   GRANSENINaAR 


Medeltidens  statsskick  omkr.  800 — 1850«  Valda  Texter  utg.  af 
Harald  Hjärne.  (Historiska  texter  för  akademiska  öfuingar.) 
XXI  +  426  sid.     Upsala.     Historiska  Föreningen   1895. 

Jämför  mail  de  historiska  studierna  i  Uppsala  för  närvarande 
och  för  tjugufem  år  sedan,  skall  man  finna  en  lika  stor  som  gläd- 
jande förändring.  Förhållandena  voro  då  måhända  särskildt  ogynn- 
samma, i  det  den  ordinarie  professorn  i  ämnet  af  vetenskapliga 
arbeten  flera  år  hindrades  från  att  leda  den  historiska  undervis- 
ningen. Säkert  är,  att  lärjungarna  lämnades  alltför  mycket  att  taga 
sig  fram  på  egen  hand  och  att  det  hufvudsakligen  var  ur  bearbet- 
ningar af  historien,  som  man  fick  inhämta  både  kunskaper  och  metod. 
Minnes  anm.  icke  alltför  orätt,  var  det  under  de  fem  år,  han  till- 
bragte  i  Uppsala,  en  enda  gång,  som  den  lilla  gruppen  af  historiska 
studerande  samfälldt  infördes  i  universitetsbibliotekets  handskriftssal 
för  att  se,  huru  historiens  källor  togo  sig  ut  åtminstone  kring  väg- 
garna, men  något  systematiskt  införande  i  källforskningen  kom  icke 
i  fråga,  och  följden  blef  naturligtvis,  att  när  man  började  på  egen 
hand,  mycken  tid  gick  förlorad  till  följd  af  ovana  eller  under  pro- 
pedevtiska  studier,  som  borde  varit  undangjorda  förut.  Det  är  blott 
en  enkel  gärd  åt  sanningen  att  erkänna,  att  för  den  förändring, 
som  inträdt  i  den  historiska  undervisningen,  har  man  väsentligen 
professor  Hjärne  att  tacka  och  det  historiska  seminarium,  som  han 
har  grundlagt.  Det  finns,  så  vidt  vi  försport,  bland  hans  lärjungar 
blott  en  mening  om  hans  förtjänster  som  seminarieledare,  och  fruk- 
terna af  hans  verksamhet  som  sådan  kunna  bland  annat  sägas  före- 
ligga i  ett  antal  goda  akademiska  afhandlingar,  hvilka,  hvad  medel- 
nivån angår,  utan  tvifvel  höja  sig  Öfver  hvad  som  för  ett  fjärdedels 
sekel  sedan  i  den  vägen  åstadkoms.  Äfven  vi,  de  äldre  idkame  af 
historisk  forskning  och  vännerna  af  historisk  framställning,  ha  skäl 
att  vara  honom  tacksamma.  Har  han  icke  producerat  så  mycket  i 
bokväg,  har  han  i  stället  främjat  vetenskapen  genom  utbildande  af 
goda  ämnessvenner.  Ett  synligt  bevis  på  professor  Hjärnes  intresse 
för  seminarieundervisningen  föreligger  vidare  i  det  arbete,  som  vi 
här  ofvan  anfört  och  åt  hvilket  vi  böra  ägna  några  ord. 

Det  är  bekant,  att  historieskrifningen  under  vårt  århundrade  trädt 
in  i  ett  skede  af  källforskning  och  källkritik,  som  stundom  måhända 
har  gått  för  långt  men  som  säkerligen  för  alla  tider  blifvit  grund- 
läggande i  afseende  på  metoden.  Man  har  kommit  till  insikt  om, 
att  hvad  människokroppen  är  för  den  blifvande  läkaren,  det  är  ur- 
kunderna för  den  blifvande  historikern.  Ingen  bearbetning,  huru 
omsorgsfullt  den  än  må  vara  gjord,  kan  ersätta  antopsien :  det  gäller 
historieskrifningen  fullt  ut  lika  mycket  som  läkarvetenskapen,  om 
icke  mera,  ty  felslut  och  subjektiv  färgläggning  ligga  ännu  närmare 
till   hands    i  den  förra;  det  gör  ett  helt  olika  intryck  att  se  mate- 


MEDELTIDENS   STATSSKICK  OMKR.   800—1360  t/ 

rialet  framför  sig  i  dess  ursprungliga  form  än  att  se  det  inarbetadt 
i  en  systematisk  byggnad.  Häri  ligger  också  en  af  möjligheterna 
till  historieskrifningens  föryngring,  ty  vi  nalkas,  hvarje  generation, 
för  att  icke  säga  hvarje  individ,  källmaterialet  med  olika  slipade 
synglas.     Om  vi  icke  se  mera,  se  vi  ofta  annat  än  våra  fäder  gjorde. 

Synpunkter  motsvarande  dessa  har  prof.  Hjärne  utvecklat  i 
företalet  till  sin  publikation  och  vi  äro  i  allmänhet  ense  med  honom. 
Skulle  vi  göra  någon  erinran,  vore  det  den,  att  han  synes  oss  något 
underskatta  betydelsen  af  paleografiska  öfningar;  det  förefaller  också, 
som  om  de  tämligen  mycket  försummades.  Det  är  oss  äfven  ett 
nöje  att  kunna  instämma  med  prof.  Hjärne  i  hans  omdöme,  s.  XI, 
om  »den  oproportionerligt  bedrifna  sysselsättningen  med  den  äldre 
medeltiden»  och  den  ojämförligt  större  betydelsen  af  de  följande  år- 
hundradenas utveckling. 

Själfva  publikationen  innehåller  under  hufvudrubrikerna  påfve" 
dömetj  kejsardömet,  Frankrike,  England,  Sverige  ett  antal  ur- 
kunder och  texter  belysande  samhällsutvecklingen  och  de  ledande 
idéerna  under  medeltiden  till  1350.  Själfva  urvalet  måste  ju  alltid 
blifva  subjektivt,  och  vi  ämna  ej  inlåta  oss  i  någon  diskussion 
därom,  helst  det  synes  vara  gjordt  med  mycken  urskillning.  Man 
finner  sålunda  under  »påfvedömet»  flera  urkunder  belysande  dess 
anspråk  på  världsvälde,  man  finner  under  de  följande  afdelningarna 
konungadömets  uppgift,  fridslagstiftningen,  länsrätten,  den  tyska 
furstemakten  och  kejsarvalet,  den  börjande  franska  centralisationen 
och  franska  kyrkans  förhållande  till  påfvestolen,  den  engelska  parla- 
raentsförfattn ingens  första  utveckling  o.  s.  v.  belysta  genom  karak- 
teristiska urkunder  (dekret  om  påfveval,  Gregorius  VIIis  »dictatus 
papse»,  konkordatet  i  Worms,  uttalanden  af  Innocentius  III,  prof  på 
karolingernas  capitularia,  gyllene  bullan,  magna  charta  o.  s.  v.). 

Hvad  Sverige  angår,  belysas  förhållandet  till  påfvestolen,  lag- 
stiftningen om  konungadömet,  fridslagarna,  det  andliga  frälset,  bi- 
skopsvalen, ft^rhållandet  till  Gotland,  den  världsliga  förvaltningen 
m.  m.  Tidsgränsen  är  för  publikationen  satt  till  1350.  Då  utveck- 
lingen i  Sverige  var  århundraden  efter  den  i  det  öfriga  Europa, 
uppstår  den  olägenheten,  att  inom  den  angifna  tidsgränsen  man  icke 
finner  alla  sidor  af  det  offentliga  lifvet  representerade  af  samtida 
urkunder;  också  har  utg.  själf  i  ett  par  fall  måst  gå  utöfver  den- 
samma. Om  lagmans-  och  häradshöfdingsval  har  man  först  efter 
1360  några  bref.  Här  saknas  vidare  urkunder  belysande  den  svenska 
kyrkans  provinsialmöten ;  den  under  n.  XLI  införda  texten  »Modus 
celebrandi  synodum  diocesanum»  berör,  såsom  rubrik  och  innehåll 
visa,  endast  stiftssynoder,  och  det  är  väl  litet  oegentligt  att,  såsom 
prof.  Hjärne  i  inledningen  gör,  hänföra  densamma  till  »kyrkomötet», 
men  kallelsebref  och  fullmakter  för  detta  finnas  först  från  1400-talet. 

Det  har  naturligtvis  varit  nödvändigt  att,  då  utrymmet  varit 
begränsadt,  göra  ett  mycket  strängt  urval,  och  det  tjänar  icke  mycket 
till,  såsom  vi  redan  antydt,  att  i  detta  afseende  göra  anmärkningar. 
Vi   skola  endast  göra  ett  par  erinringar,  som  vid  genomögnandet  af 

Hist.  Tidskrift  J896.     Granakn.  2 


1 8  ÖFYBRSIKTBB  OCH  GRANSKNINGAR 

registret  fallit  oss  in.  I  fråga  om  biskopsval  ha  exempel  l&mnats 
på  yal  »per  compromissnm»  och  »per  scrutininm».  Man  saknar  då 
prof  på  det  tredje  sättet  eller  val  »per  inspirationem»  (exempel  ^V^ 
1338).  Det  andliga  frälsets  utveckling  är  väl  representerad;  må- 
hända hade  exempel  kunnat  anföras  på  skattskyldig  kyrkojord  från 
Magnus  Erikssons  regering,  liksoro  på  den  rent  personliga  skatte- 
frihet, som  gafs  åt  enskilda  klerker,  och  på  klosterfrälse.  Att  ingen- 
ting belysande  den  ifrågasatta  reduktionen  i  midten  af  1300-talet 
medtagits,  beror  måhända  på  planen.  Däremot  sakna  vi  den  be- 
kanta föreningsakten  ^ji  1319,  som  äfven  för  beskattningen  är  be- 
tydelsefull. 

Titelbladet  ger  anledning  att  vänta  en  fortsättning  af  denna 
serie  »historiska  texter».  Vi  önska  utgifvaren  lycka  därtill  och  re- 
kommendera denna  del  icke  blott  åt  den  studerande  ungdomen  utan 
äfven  åt  lärare  och  läroverksbibliotek. 


ÖfVersikt  af  Tidskrifter 

oeh  andra  periodiska  pnblikatloner 


Försvarsväimen.  1895^  2—4.  En  landsförrädare.  [Karl  Henrik  Klick.] 
—  10.  Ur  svenska  flottans  annaler.  3.  Löjtnant  Escholins  för- 
svar af  korvetten  Camilla  år  1809.  Af  — g.  —  11.  Ur  svenska 
flottans  annaler.  4.  Undsättandet  af  Gottland  år  1808.  Af  — g.  — 
18,  20—24.  Georg  Carl  von  Döbeln.  Af  G.  L.  —26-26.  Vid 
Oravais  den  14  sept.  1808. 

Kongl.  Krigsvetenskaps  Akademiens  Handlingar  ooh  Tidskrift. 
1895,  H.  13—14.  L.  Tingsten,  Napoleon  och  Bernadotte  1813.  — 
17—18.  L.  Tingsten,  Från  Nurnberg  till  Liitzen.  —  23.  Ett  och 
annat  från  finska  kriget  1808  och  1809. 

Knltnrhistoriska  Meddelanden,  qvartalskrift  ntgif ven  af  Kulturhistoriska 
Föreningen  för  Södra  Sverige  genom  G.  J:son  Karlin.  1894,  Juni. 
G.  J.  Karl  in,  Bosebo  kyrka  i  komparativ  belysning.  —  J.  Kruse, 
Ett  elfenbensporträtt  af  Carl  XII.  —  November.  E.  Wrangel,  En 
bildserie  af  Pehr  Hörberg.  —  December.  O.  Sylwan,  Studentlif 
på  1700-talet. 

Kyrklig  Tidskrift.  Utg.  af  Rob.  Sundelin,  F.  A.  Johansson  och 
Oscar  Qnensel.  1896,  6.  A.  H.  Lundström,  Några  ord  om 
Kalvins  förhållande  till  Gustaf  I  och  hans  äldste  son.  —  8 — 9.  A.  H. 
Lundström,  Ett  och  annat  om  svenskarne  i  ryska  fångenskapen 
1709— 21.  —  1896,  1.    O.  Ahnfelt,  Ett  sekularminne.   [Hel.  Birgitta.] 

Läsning  för  Folket.  1896,  4.  E.  Fries,  Ett  tvåhundrafemtioårs- 
minne.    [Freden  i  Brömsebro.] 

Meddelanden  af  Gestriklands  Fornminnesförening.  1896.  Bidrag 
till  Gefle  stads  äldre  historia  1413-1636.    Af  J.  S. 

Meddelanden  från  svenska  slöjdföreningen.  1896.  O.  Lindberg, 
Om  inlagdt  träarbete  på  Kalmar  slott. 

Nordisk  Tidskrift  för  Vetenskap,  Konst  och  Industri.  Utg.  af  Letter- 
stedtska  Föreningen  genom  O.  Montelius.  1896,  7.  A.  Lindgren, 
Till  frågan  om  den  nordiska  folkvisans  ursprung.  —  J.  Lieblein, 
Den  gammelsegyptiske  medicins  sammenhseng  med  den  europaeiske.  — 
J.  Bottiger,  Svenska  statens  samling  af  väfda  tapeter,  anm.  af  G. 
Upmark.  —  8.  H.  Olrik,  Valdemarstidens  kirkemagt  og  kongedömme, 
anm.  af  L.  Moltesen. 

Ny  Illustrerad  Tidning.  1896,  2—3.  A.  Hammarskjöld,  Döbeln 
och  Kulneff  i  mars  1809.  —  6.    Kulneff  än  en  gång. 

Ord  och  Bild,  illustrerad  månadsskrift.  Utgifven  af  K.  Wåhlin.  1896, 
12.    E.   Hildebrand,    En   brytning  i   svenska   adelns   historia.    — 


20  TIDSKRIFTSOFVBRSIKT 


1896,  1.     V.  T.  Heidenstam,    Om  ayenskarnes  lynne.  —  C.  Bildt, 
Drottning  Kristinas  sista  dagar. 

Samfandet  för  Nordiska  Museets  firämjande.  1803  och  1894.  Med- 
delanden utgifna  af  Artur  Hazelius.  [Tr.  1895.]  P.  G.  Vistrand, 
Anteckningar  om  handtverksämbeten  i  Stockholm.  —  M.  Haraldsson, 
Anteckningar  om  seder  och  bruk,  sägner  och  vidskepelse  i  Villstads 
socken,  Yästbo  härad,  i  Småland  under  1700-talet. 

Tidskrift  i  Militär  Helsov&rd.  189Ö:  H.  1—2.  E.  Edholm,  Några 
anteckningar  om  Gustaf  II  Adolf  af  en  Militärläkare. 

Uplands  Fornminnesförenings  Tidskrift.  17.  (1896).  H.  Hildebrand, 
Sko  kloster  och  dess  kyrka.  —  C.  M.  Kjellberg,  Några  blad  ur 
Uppsala  domkyrkas  äldre  byggnadshistoria.  —  £.  v.  Ehrenheim, 
Kyrkobeskrifningar.  Eric  Ihrfors:  Uplandia  sacra.  Pars  prima  1,  2. 
—  E.  v.  Ehrenheim,  Utö  jämte  bilaga.  —  C.  Annerstedt,  Lands- 
höfdingeämbetets  i  Uppsala  län  riksdagsberättelse  för  åren  1765 — 1768 
jämte  bilagor.  —  P.  Pehrsson,  En  nyfunnen  runsten.  —  E.  v. 
Ehrenheim,    Hällristning  vid  Hummelsta. 

Norsk  MllitfiBrt  Tidsskrift.  1896,  11.  C.  O.  Mun  t  he,  Fra  krigen  Sönden- 
fjelds  1718.  —  12.  Literaturanmeldelser.  Sveriges  krig  åren  1808  och 
1809.    D.  2.,  anm.  af  S.  B. 

Veerg  dit  Land.  1896,  2,  3,  6—7.  Krigsbegivenheder  nordenfjelds 
1808-09.     22,  TillfiBg.     Trwfningen  ved  Bornhöft  1813. 

Historisk  Tidsskrift,  Sjette  R»kke,  udgivet  af  den  danske  historiske 
Förening  ved  dens  Bestyrelse.  Redigeret  af  C.  F.  Bricka.  Bd.  6:H.  1. 
H.  Matzen,  >Leges  Waldemari  Regis».  —  P.  Lauridsen,  Om  dansk 
og  tysk  Bygningsskik  i  Sönderjylland.  —  J.  C.  H.  R.  Steenstrup, 
Hvor  laenge  have  Danske  boet  i  Danmark?  Kogle  Bemsrkninger  om 
arkseologisk  og  historisk  Mäter iales  Bevisevne,  —  M.  Mackeprang, 
De  danske  Fyrstelen  i  Middelalderen.  Deres  Udvikling  og  statsretlige 
Stilling.  —  Kr.  Erslev,  Den  saakaldte  »Constitutio  Yaldemariana»  af 
182B.  —  Litteratur  og  Kritik,  bl.  a.:  D.  Schäfer,  Geschichte  von  Däne- 
mark.  Bd.  4,  anm.  af  A.  Heise..  —  M.  Mackeprang,  Fortegnelse 
över  fremmed  historisk  Litteratur  fra  Aaret  1894  vedrörende  Danmarks 
Historie. 

Vört  Forsvar.  Aarg.  16.  (1896.)  Januari.  A.  Lars  en.  Slaget  ved 
Landskrona  den  14:de  Juli  1677.  —  Februari.  Fra  Peenemiinde  til 
Breitenfeldt.  Et  Blad  af  Gustaf  Adolfs  Historie.  (Frit  efter  A. 
Fryxell.)  —  April.  Krigsbegivenhederne  1808.  Ved  H.  Degenkolv.  — 
Mindesmaerke  i  Fredericia  över  danske  Dragoner,  faldne  den  24:de 
Oktober  1657  —  April,  Maj.  Krigsbegivenhederne  1808.  —  Kong 
Gustaf  Adolfs  död.  —  Augusti,  Oktober,  November.  Krigsbegiven- 
hederne 1808. 

Finsk  Militär  Tidskrift.  1896,  12.  Ett  förslag  af  J.  Z.  Duncker  tiU 
försvar  af  lägret  å  S:t  Michels  malm  af  E.  S.  T. 

Finsk  Tidskrift  utgifven  af  F.  Gustafsson  och  M.  G.  Schybergson. 
1896,  12.  I  bokhandeln:  C.  TroUe-Bonde,  Riksrådet  och  Riksmar- 
skalken grefve  Carl  Bonde  samt  hans  närmaste  anhöriga,  anm.  af  M. 
G.  Schybergson.  —  1896,  1.  M.  G.  Schybergson,  Ur  ärkebiskop 
Jakob  Tengströms  franska  brefkonsept.  —  I  bokhandeln:  H.  Schack 
o.  K.  Warburg,  Illustrerad  svensk  literaturhistoria.  1:  och  2:  i,  anm. 
af  E.  L:s. 

Baltisohe  Monatssohrift.  1896,  12.  A.  Bergengrnn,  Baltische  histo- 
rische  Litteratur.  —  1896,  1.  E.  v.  No  1 1  be  ek,  Gustav  Adol^  und 
die  Rudbeekache  Kirchenvisitation. 


TIDSKRIPTSÖFVERSIKT  2 1 


AllKemeine  Kilitär-Zeitmig.  1896,  N:o  18.  Ein  Brief  Ottffvio  Picco- 
lomini^s  äber  die  Sohlacht  bei  Lätzen. 

Byzantinisohe  Zeitsohrlft.  1896,  Sept.  C.  de  Boor,  Der  Angriffder 
Ithos  anf  Byzanz. 

Deutsche  Heeres-Zeitung.  1896,  N:o  79—81,  83,  84.  Derfflinger 
als  Reiterfuhrer.    Von  E.  M. 

Dentsohe  Litteratnrzeitting.  1896,  34.  A.  Seraphim,  Des  Obersten 
Both  ADschlag  aaf  Livland  (1639)  and  sein  Zusammenhang  mit  der 
allgemeinen  Politik  der  Zeit,  anm.  af  A.  Bergengriin.  —  36.  £■  Joachim, 
Die  Politik  des  letzten  Hochmeisters  in  Preussen  Albrecht  von  Branden- 
burg.  Th.  3,  anm.  af  M.  Perlbach.  —  46.  Repertorinm  diplomaticam 
regni  Danici  medisevalis.  Bd.  1,  anm.  af  D.  Schäfer.  —  Ans  baltischer 
Vergangenheit.  Heransg.  von  Gotthard  v.  Hansen,  anm.  af  A.  Bergen- 
griin. —  47.  Aktstykker  vedkommende  Konventionen  i  Möss  14:de 
Angnst  1814.    Udgivne  ved  Yngvar  Nielsen,  anm.  af  D.  Schäfer. 

Historisches  Jahrbuoh.  Im  Anftrage  der  Görres-Gesellschaft  herausge- 
geben  von  Hermann  Granert,  Lndvig  Pastor  nnd  Gustav 
Schniirer.  Bd.  16:  H.  2.  (1895.)  S.  Ehses,  Papst  Urban  Vni  und 
Gustav  Adolf. 

Historisohe  Zeitsohrift.  Herausgegeben  von  H.  v  Treitschke  und 
Fr.  Meinecke.  Neue  Folge.  XXXX,  ,1.  H.  v.  Treitschke,  Vor- 
bemerkung.  —  K.  Wenck,  Konrad  von  Gelnhausen  und  die  Qnellen 
der  konziliaren  Theorie.  —  M.  Ritter,  Der  Ursprung  des  Restitu- 
tionsediktes.  —  Literaturbericht  (bl.  a.  Die  Rezesse  und  andere  Akten 
der  Hansetage  von  1256  bis  1430.  Bd.  7,  anm.  af  Mkgf.;  Hanserezesse. 
Dritte  Abtheilung  (1477—1530).  Bearbeitet  v.  Dietrich  Schäfer.  Bd.  5, 
anm.  af;  Keussen  £.  R.  Daenell,  Die  Kölner  Konföderation  vom  Jahre 
1367  und  die  schonischen  Pfandschaften,  anm.  af  Kunze;  D.  Schäfer, 
Geschichte  von  Dänemark.  Bd.  4,  anm.  af  v.  d.  Ropp;  Repertorinm 
diplomaticum  regni  Danici  medisBvalis.  Bd.  1,  anm.  af  D.  S. ;  A.  D. 
Jörgensen,  Peter  Schumacher  Griffenfeld.  Bd.  1 — 2,  anm.  af  D.  S. ; 
Yngvar  Nielsen,  1814.  Fra  Kiel  til  Möss;  Yngvar  Nielsen,  1814.  Fra 
Kiel  til  Möss.  Efterskrift:  Aktstykker  vedkommende  Konventionen  i 
Möss  14:de  Augst  1814.  Udg.  ved  Yngvar  Nielsen,  anm.  af  Dietrich 
Schäfer.  —  Notizen  und  Nachrichten.  —  Berichtigung. 

Der  Katholik.  1896,  Januar.  Glossen  zum  Gustav-A dolfs-Jubiläum. 
Von  C.  L.  Th. 

Llterarisches  Gentralblatt,  1896,  46.  Y.  Nielsen.  1814.  Fra  Kiel  til 
Möss.  —  Y.  Nielsen,  1814.  Fra  Kiel  til  Möss.  Efterskrift.  —  Akt- 
stykker vedkommende  Konventionen  i  Möss  14:de  August  1814.  — 
Y.  Nielsen,  Der  Vertrag  von  Möss  vom  14  August  1814  und  die 
schwedisch-norwegische  Union.  —  61.  G.  Lindström,  Anteckningar 
om  Gotlands  medeltid.  D.  1—2,  anm.  af  K.— L.  —  1896,  3.  Ur- 
kunden, Briefe  und  Aktenstticke  zur  Geschichte  der  Belagerung  der 
Stadt  Brunn  durch  die  Schweden  in  den  Jahren  1643  und  1645. 

MUltar-WochenWatt.  1896,  12,  13.  B.  v.  Quistorp,  Zur  Geschichte 
der  Nordarmee  im  Jahre  1813. 

Mlttbeilnngen  des  Verelns  ftlr  Chemnitzer  Qesohiohte.  8.  Jahr- 
buoh ftlr  1891—94.  [Tr.  1895.]  A.  Lauckner,  Zur  Erinnerung 
an  das  Kriegsjahr  1644.    [Die  Belagerung  der  Stadt  Chemnitz.] 

Hittheilniigen  des  Verelns  ftlr  Ltlbeokische  Gtesohiohte  nnd  Alter- 
thnmsknnde.     1896,  Jan.  Febr.    W.  Brehmer,    Beiträge  zur  Ge- 
schichte  Liibecks  in  den  Jahren  1809 — 1810.    11.     Geschenke  an  fran- 
zöslsche  Officiere  nach  der  Schlacht  bei  Lubeck. 
Berör  Karl  XIV  Johans  historia. 


22  TIDSKRIFTBÖFVERSnCT 


Nenes  Arohiv  fUr  Sftohsisohe  Qesohiolite  ond  Altertnmsknnde. 
Bd.   16.    (1896.)    G.  Inner,  Hans  Greorg  y.  Amim,  anm.  af  J.  Erebs. 

Qnartalbl&tter  des  Hlstorisohen  Vereins  far  das  Grossherzogrtnxn 
Hessen.  Nene  Folge.  Bd.  1,  N:o  16.  Uebergabe  des  Klosters 
Arnsbnrg  an  Philipp  Eeinhardt  Grafen  zn  Solms  dnrch  Axell  Oxenstierna. 
Frankfurt   1633   October   28.    Mitgeteilt  von  Dr.  Angust  Roeachen 

Sammelblatt  des  Historisohen  Vereins  Eiohstätt.  Jahrg.  9.  (1896.) 
J.  B.  Götz,  Die  Schweden  in  Dietfart  anno  1633. 

Verhandlnngen  des  historisohen  Vereines  der  Oberpfalz  and  Re- 
gensburg. Nene  Folge.  Bd.  39.  (1896.)  C.  Will,  Die  fiinnahme 
▼on  Stadt-Kemnath  am  12  März  1634.  Beitrag  znr  Geschicbte  des 
30-jährigen  Krieges  in  der  Oberpfalz. 

Zeitsohrift  des  Harz-Vereins  ftlr  Gteschiohte  und  Altertnmsknnde, 
1896,  1.  £.  Jacobs,  Graf  Krnsts  zn  Stolberg  Reise  nacb  Schweden 
1562,  63. 

Zeitsohrift  fdr  vaterländisohe  Gesohlohte  nnd  Alterthnmskonde. 
Heransgegeben  von  dem  Yerein  fnr  Gescbichte  nnd  Alterthnmsknnde 
Westfalens.  (1894.)  Bd.  6Ö.  W.  Ribbeck,  Die  auswärtige  Politik 
Christoph  Bernhards  von  Galen  in  den  Jabren  1665 — 1678  vornehmlich 
nach  den  Briefen  des  Johann  Rodger  Torck  an  Ferdinand  v.  Furstenberg. 
Berör  äfven  Sveriges  politik  vid  denna  tid. 

Die  Znknnft.  1894.  Bd.  8:  N:o  46,  47.  B.  Getz,  Die  schwedisch- 
norwegische  Union. 

The  English  Historioal  Revlew.  Edited  by  S.  R.  Gardiner  and 
Reginald  L.  Poole.  1896,  Jeuiuary.  D.  G.  Hogarth,  Nectanebo, 
Pharaoh  and  Magician.  —  F.  W.  Maitland,  The  origin  of  the 
borongh.  —  M.  Oppenheim,  The  navy  of  the  Oommonwealth,  1649  — 
1660.  —  J.  H.  Ro  se,  Canning  and  Denmark  in  1807.  —  Notes  and 
docnments.  —  Reviews  of  books  (bl.  a.  D.  Schäfer,  Gescbichte  von 
Dänemark.  Bd.  4,  anm.  af  Nisbet  Bain:  Rikskansleren  Axel  Oxenstiernas 
skrifter  och  brefvexling.  Senare  afdelningen.  Bd.  6,  anm.  af  George 
Edmnndson.)  —  Periodical  notices.  —  List  of  recent  historioal  publica- 
tions. 

The  Imperial  Asiatio  Qnarterly  Review.  1896,  Ootober.  C.  W 
Skarstedt,    Phoenician  colonization  in  Scandinavia. 

Revne  Historiqne.  1896,  Janvier— Février.  J.  du  Hamel  de  Breuil, 
Un  ministre  philosophe.    Carvalho,  marquis  de  Pombal ;  deuxiéme  artide. 

—  A.  Babeau,  Une  ambassade  en  Allemagne  sons  Henri  IV.  —  R. 
de  Kerallain,  Les  Francais  au  Canada:  soite  et  fin:  La  perte  da 
Oanada.    —    G.  Cavaignac,    La  saisie  de  la  lettre  de  Stein  en  1808. 

—  Bulletin  historiqne:  France,  par  Anguste  Molinier  et  G.  Monod.  — 
Allemagne  (Époque  möderne),  par  Martin  Philippson.  —  Comptes-rendus 
critiqnes.  —  Publications  périodiqnes  et  sociétés  savantes.  Chronique 
et  bibliographie. 


Öfversikter  och  Granskningar. 


^Etilcskansleren   Axel    Oxenstiernas  skrifter  och  brefväxling. 

Ul^fna  af  Eongl.  Vitterhets-,  Historie-  och  Antiq  vi  tetsakademien. 
Senare  af  delningen,  sjunde  bandet,  i.  Hertig  Bernhards  af 
Sachsen-Weimar  hr  ef  1632 — 1639.  2,  Landgrefve  Wilhelms 
af  Hessen- Kassel  bref  1632 — 1637,  Med  tillägg  af  brefven 
från  landgrefvinnan  Amalia  Elisabeth  1634 — 1660.  72ö  sidor 
stor  8:o.     Stockholm,  P.  A.  Norstedt  &  söner,   1895. 

Bland  de  tyska  protestantiska  furstarne  på  trettioåriga  krigets 
tid  är  det  ej  många,  som  förtjäna  att  på  svenskt  håll  med  akt- 
ning och  sympati  ihågkommas.  De  främsta,  för  att  ej  säga  de 
«nda  äro  hertig  Bernhard  af  Weimar  och  landgrefven  Vilhelm  V  af 
Hessen.  Dessa  båda  furstar  hade  i  samråd  och  gemenskap  rest  sig 
mot  kejsaren  och  anslutit  sig  till  Sverige;  deras  verksamhet  faller 
inom  samma  tid,  om  ock  på  skilda  områden,  och  det  må  därför 
betecknas  som  en  lämplig  anordning,  att  deras  bref  till  den  svenska 
rikskanslern  här  fått  följas  åt  i  samma  publikation. 

Bernhards  bref  äro  nästan  alla  tryckta  efter  original  i  svenska 
riksarkivet.  De  uppgå  till  ett  antal  af  224,  men  man  möter  ofta 
antydningar  om  bref,  som  numera  ej  stå  att  finna. 

En  ej  ringa  del  af  dessa  bref  utgöres  visserligen  af  rekommen- 
^ationsskrifvelser  o.  d.;  men  det  stora  flertalet  rör  sig  om  krigs* 
händelserna  och  häramas  tillstånd  och  angelägenheter,  och  dessa 
skrifvelsers  innehåll  är  så  rikhaltigt,  att  det  bildar  en  af  de  allra 
viktigaste  källorna  för  krigsåren  1633—1635  och  alltjämt  torde 
förvara  mången  opåaktad  detalj  upplysning,  äfven  om  de  allt  från 
Ohemnitz  varit  anlitade  både  af  svenska  och  tyska  forskare. 

Då  Gustaf  Adolf  i  mars  1632  bröt  upp  från  Rhen,  kvarlämnade 
han  Oxenstierna  som  guvernör  öfver  Rhenlandet  och  Bernhard  som 
•en  af  de  under  honom  ställda  befälhafvarne.  Det  är  i  detta  sam- 
manhang, som  brefväxlingen  mellan  de  båda  männen  tager  sin  början. 
Den  unge  generalens  ton  är  här  ännu  nybörjarens,  och  han  behöfver 
stundom  anropa  rikskanslerns  order  för  att  liäfda  sin  nya  myndighet. 

HUi.   Tidskrift  1896.     Granslcn.  3 


24  ÖFVERSIKTBR   OCH   GRANSKNINGAR 

På  Oxenstiernas  begäran  sändes  snart  G.  Horn  att  ersätta  Bernhard^ 
som  i  stället  fick  ett  befäl  i  Schwaben.  Den  härmed  afbmtna  bref- 
växlingen  återupptages  sedan  ej  fullständigt  förr  än  efter  Gustaf  Adolfs- 
död; men  från  den  tiden  erhåller  den  allt  större  omfattning,  ända 
tills  den  efter  hertigens  öfvergång  i  fransk  tjänst  åter  börjar  krympa 
i  hop  för  att  dock  ej  alldeles  afstanna  förr  än  med  hans  död. 

Med  mottagandet  af  befälet  öfver  den  ena  af  de  två  kårer, 
hvari  den  kungliga  arméen  vid  nyåret  1633  delades,  begynte  Bern- 
hards stora  tid.  Årets  hufvudbragd,  Regensburgs  eröfring,  lekte 
honom  tidigt  i  hågen,  men  myteriet  i  hären  satte  snart  en  gräns- 
för  alla  verksamma  planer.  Som  bekant  uppträdde  hertigen  härvid 
som  arméens  förespråkare  inför  Ueilbronnförbundet  och  dess  direktor, 
men  några  bevis  därpå,  att  han  själf  underblåst  arméens  missnöje,, 
framte  ej  dessa  bref.  Däremot  kan  man  väl  förstå,  att  hans  ideliga, 
erinringar  om  ett  bättre  tillgodoseende  af  härens  nödtorft  mången 
gång  kunnat  irritera  den  med  oändliga  svårigheter  kämpande  för- 
bundsdirektorn. Emellertid  hade  hertigen  nog  oftast  goda  grunder 
för  sina  besvär.  Det  fanns  tider,  då  t.  o.  m.  officerame  ej  hade 
annan  föda  än  kommissbröd,  och  om  folkets  hjälplösa  läge  får  man 
en  föreställning,  då  man  en  gång  finner,  att  han  anser  sig  behöfva 
motivera  en  begäran  om  nödig  försorg  åt  en  del  sjuka  knektar 
med  den  förklaring,  att  de  voro  gammalt,  bepröfvadt  folk,  som  efter 
tillfrisknandet  åter  kunde  blifva  till  nytta. 

Bernhards  bref  inskränka  sig  ej  alltid  till  hans  egna  krigs- 
företag; det  händer  stundom,  att  han  afger  utlåtanden  äfven  rörande 
operationerna  på  andra  håll  eller  rörande  hela  fälttågsplanen.  Ut- 
förligare blir  hans  brefväxling  vid  tiden  för  Regensburgs  eröfring, 
och  man  erhåller  här  en  fullständig  bild  af  hans  planer  och  företag 
vid  denna  tid.  I  de  därpå  följande  meddelandena  rörande  de  af 
Wallenstein  sökta  förbindelserna  visar  han  en  långt  gående  försiktig- 
het;  utan  att  direkt  afvisa  närmandet  vidtog  han  alla  nödiga  åtgärder 
för  att  trygga  sig  mot  en  möjlig  krigslist. 

I  fråga  om  hertigens  förhållande  till  Horn  har  gifvetvis  hänsynen 
till  dennes  ställning  till  rikskanslern  lagt  band  på  alla  uttrycken  dl 
personlig  stämning.  Endast  vid  Horns  uppbrott  från  den  weimarian- 
ska  hären  och  tåg  till  Konstans  i  augusti  1633  framlyser  bförställdt 
Bernhards  missnöje.  Om  sitt  eget  plötsliga  uppbrott  från  öfre  Pfals. 
våren  1634  och  infall  i  de  åt  Horn  anvisade  kvarteren  säger  han, 
att  han  därtill  af  nöden  »gleichsamb  mit  den  haren  gezogen  wordent. 

Brefven  från  tiden  efter  Regensburgs  fall  t.  o.  m.  slaget  vid 
Nördlingen  höra  till  dem,  som  flitigast  anlitats  af  forskare,  nu  senast 
i  W.  Strucks  arbete  »Die  Schlacht  bei  Nördlingen».  En  af  för- 
klaringarna till  nederlaget  meddelar  det  kort  före  slaget  skrifna 
brefvet  af  den  19  augusti,  hvari  hertigen  på  en  gång  ordar  om 
fiendens  >schlechte  contenance»  och  sitt  eget  folks  käckhet  och 
stridslust;  det  var  ej  den  enda  gången,  som  den  tappre  fältherren 
af  sin  personliga  dådkraft  förleddes  att  på  en  gång  underskatta, 
fiendens  stridbarhet  och  öfverskatta  sin  egen  styrka. 


AXEL   OXENSTIERNAS   SKRIFTER  OCH   BREFVÄXLINÖ  2$ 

För  den  närmast  följande  tidens  bekymmerfulla  arbete  att  rädda 
de  evangeliskes  ställning  vid  Main  och  Rhen  föreligger  en  lång 
rad  af  bref,  som  belysa  detta  mindre  beaktade  parti  af  kriget,  om 
än  kontinuiteten  ofta  brytes  genom  muntliga  budskap  eller  personliga 
sammanträffanden  mellan  Oxenstierna  och  hertigen. 

Med  Bernhards  öfvergång  i  fransk  tjänst  glesnar  plötsligt  bref- 
Yäxlingen.  Droysens  uppgift  i  »Bernhard  von  Weimar»  II:  254  f., 
att  han  åter  trädt  i  liflig  brefväxling  med  Oxenstierna,  sedan  hans 
svenska  sympatier  vid  ett  besök  i  Paris  genom  Grotius  återupp- 
lifvats,  saknar  således  grund.  De  regelbundna  meddelandena  om 
krigshändelserna  på  detta  håll  ha  från  denna  tid  ombesörjts  af  en 
vid  Rhenska  krigsskådeplatsen  särskildt  anställd  svensk  resident,  och 
från  hertigen  själf  föreligga  endast  några  få  skrifvelser  rörande  hans 
företag  under  de  sista  åren.  Afsikten  med  dessa  skrifvelser  har  varit 
att  befrämja  en  från  bägge  hållen  önskad  kommunikation  med  Baner, 
och  denna  önskan  uttalas  äfven  i  den  intressanta  skrifvelse  af  den 
11  juli  1639,  hvari  den  weimarianska  härens  befälhafvare  notificerade 
rikskanslern  om  hertigens  frånfäUe. 

öfver  hufvud  framblickar  i  dessa  bref  en  vaksam,  dådlysten 
och  klarsynt  ande,  som  ej  för  detaljerna  af  sin  egen  verksamhet 
förbisåg  det  allmänna  eller  stridens  slutliga  syftemål  och  som  vid 
sidan  af  sina  personliga  planer  röjde  en  uppriktig  evangelisk  nit- 
älskan och  en  verklig  känsla  för  det  tyska  fäderneslandet.  Det  var 
tydligen  hjärtats  språk,  då  han  en  gång  från  Paris  inför  Oxenstierna 
uttalade  sin  längtan  i>einsten  wieder  in  meinem  geliebten  vaterland 
zn  arbeitem,  och  man  får  det  intrycket,  att  den  franska  tjänsten  i 
längden  vida  mer  än  den  svenska  förefallit  honom  som  en  tjänst  i 
främmande  hus.  De  misstämningar,  som  stundom  grumlat  de  båda 
stora  männens  inbördes  förhållande,  synas  ej  ha  fått  något  rotfäste, 
och  i  synnerhet  de  sista  årens  skrifvelsejr  bära  talrika  vittnesbörd 
om  uppriktig  aktning  och  sympati.  Då  Oxenstierna  efter  Bernhards 
seger  vid  Rheinfelden  anmodade  honom  att  verka  för  Horns  utväx- 
ling  mot  några  af  de  därvid  tillfångatagna  generalspersonerna,  vidtog 
han  genast  åtgärder  i  denna  riktning  och  försäkrade  tillika,  att  upp- 
fyllandet af  denna  önskan  skulle  bereda  honom  själf  den  högsta 
glädje,  »in  betrachtung  dieser  hochrUmbliche  und  hochverdinte  cavalir 
mir  an  der  seiten  zu  sägen  gefangen  wordem. 


Vid  sitt  uppbrott  från  Frankfurt  1632  hade  Gustaf  Adolf  äfven 
anmodat  landgrefven  Vilhelm  att  flitigt  korrespondera  med  Oxenstierna; 
därför  begynner  också  dennes  brefväxling  samtidigt  med  Bernhards. 
Af  denna  brefväxling  meddelas  här  landgrefvens  till  ett  antal  af  171 
uppgående  bref,  de  flesta  efter  originalen  i  svenska  riksarkivet,  men 


26  ÖFVBRSIKTBR  OCH   GRANSKNINGAR 

en  del,  hvartill  originalen  saknas,  efter  de  i  Marbnrgs  statsarki?  för- 
varade koncepten. 

Innehållet  i  landgrefvens  bref  utgöres  dels  af  politiska  aage- 
lägenheter,  dels  af  krigshändelser  och  besvär  rörande  inkvarteri&gar 
o.  d.  Oxenstierna  framstår  här  nästan  ännu  mer  än  i  Bernhards 
bref  såsom  den,  som  skall  veta  och  skaffa  råd  för  allt,  och  man  får 
en  aning  om  det  kinkiga  i  hans  ställning,  när  man  här  ser  land- 
grefvens och  hertigens  täflan  att  hvar  på  sitt  håll  utverka  förstärk- 
ning af  samma  truppafdelning. 

De  krigshändelser,  som  utgöra  hufvndinnehållet  i  landgrefvens 
bref,  tillhöra  den  nordvästra  krigsskådeplatsen  i  Hessen  och  Yästfalen. 
Det  var  här,  som  det  tyska  och  det  spansk-nederländska  kriget 
tangerade  hvarandra,  och  man  finner,  att  en  sammanflytning  dem 
emellan  redan  1633  varit  på  tal.  Aret  därpå  lofvade  landgrefven 
mot  löfte  om  återtjänst  att  för  en  kort  tid  sända  sitt  kavalleri  öfver 
Rhen  till  det  oraniska  fotfolkets  förstärkning  mot  spaniorema,  men 
han  återkallades  af  en  order  från  Oxenstierna  att  draga  till  Franken 
för  att  undsätta  Horn  och  Bernhard  mot  den  efter  Regensburgs  fall 
påträngande  fientliga  öfvermakten. 

Underrättelserna  om  Gustaf  Adolfs  död  hade  en  gång  hos  land- 
grefven »solche  hertzbrechende  bekummernnss  undschmerzeu  erwec- 
ket,  dass  wir  gleichsamb  erstarret  nicht  wissen,  wie  wir  uns  darinnen 
finden  öder  schicken  sollen;»  nederlaget  vid  Nördlingen  syntes  honom 
däremot  till  en  början  som  en  lättbotlig  olycka.  Han  såg  i  det- 
samma en  bekräftelse  på  Gustaf  Adolfs  yttrande,  att  ingen  vore 
lättare  att  besegra  än  en  »victoriserande»  makt,  som  af  framgången 
invaggats  i  öfvermod  och  säkerhet.  Enär  olyckan  vore  att  anse  som 
ett  Guds  straff  för  protestantemas  dittills  ådagalagda  »Particulier- 
respecten»,  måste  de  till  dess  godtgörande  allvarligen  sammansluta  sig 
»in  gehörige  postur  und  einmtthtiglich  das  publicum  allén  privatis 
considerationibus  gebttehrender  mässen  vorzieheu)»:.  Själf  erbjöd  han 
en  trofast  medverkan,  och  det  var  ej  hans  skuld,  om  dessa  yrkanden 
på  andra  håll  ej  behjärtades  och  att  hans  sträfvan  att  1635  skaffa 
hertig  Bernhard  luft  vid  Rhen  eller  att  förena  samtliga  de  prote- 
stantiska stridskrafterna  möttes  af  likgiltighet  eller  fredslockelser. 
Detta  i  förening  med  fiendens  allt  hotfullare  påträngande  förfelade  ej 
att  snart  nedstämma  äfven  landgrefvens  käcka  språk,  och  ännu  har 
ej  ett  år  efter  slaget  vid  Nördlingen  förgått,  innan  man  ser  honom 
förstärka  en  anhållan  om  undsättning  med  hotelsen  att  i  motsatt 
fall  biträda  Pragfreden.  Underhandlingar  om  en  dylik  anslutning 
blefvo  också  verkligen  inledda,  och  man  ser  landgrefven  allvarligen 
tillråda  Oxenstierna  fred,  där  en  dräglig  sådan  stod  att  erhålla. 
Äfven  efter  dennes  hemresa  till  Sverige  har  han  en  gång  behöft 
försvara  sig  mot  beskyllning  för  att  söka  separatfred.  Som  bekant 
aflupo  emellertid  alla  dessa  ansatser  utan  resultat,  och  den  ädle 
landgrefven  räddade  åt  sitt  minne  den  ära,  hvars  innebörd  han 
själf  en  gång  i  dessa  ord  uttalade:  »Einmahl  seindt  wihr,  ohne 
ruhmb    zue  melden,  ans  allén  flirsten  undt  ständten  des  Reichs  der 


AXEL  OXENSTIERNAS  SKRIFTER  OCH  BRBFVÄXLING  27 

erste,  so  zue  der  hochlöblichen  cron  Schweden  getretten.  Wihr 
continuiren  auch  nocb  in  der  einmahl  wohl  angefangenen  devotion 
derogestalt  unverenderlich,  dass  wihr  unter  allén,  so  bey  diessen 
soi^lichen  weitaussehenden  leufften  albereits  gewancket  öder  zue 
wancken  sich  bewegen  lassen  möchten,  wohl  auch  der  letzte  sein 
werdten.» 

Efter  landgrefvens  död  1637  fortsattes  brefväxlingen  af  hans 
änka,  landgrefvinnan  Amalia  Elisabet,  som  nu  öfvertog  styrelsen  för 
sin  omyndige  son.  Liksom  landgrefven  på  sin  tid  haft  en  resident  hos 
Oxenstierna  i  Tyskland,  så  anställdes  nu  en  hessisk  resident  i  Stock- 
holm, som  förmedlade  förbindelserna  med  Sverige.  Brefvens  antal  är 
också  endast  29,  och  de  äga  en  vida  mera  inskränkt  betydelse  än 
landgrefvens.  Deras  hufvudsakliga  innehåll  utgöres  af  ansökningar 
om  understöd  mot  påträngande  fiender  eller  bistånd  att  försvara 
landgrefvinnans  och  hennes  barns  rätt  i  de  hessiska  familjetvisterna 
och  på  den  stora  fredskongressen.  Ehuru  landgrefvinnan  hjärtligen 
längtade  efter  fred,  fasthöll  hon  dock  troget  sitt  högsinta  beslut  att 
hålla  ut  vid  det  svenska  förbundet,  tills  en  allmän  fred  kom  till 
stånd,  »nachdeme  gleichwohl  in  alle  ewigkeitt  unverneinlich  sein 
undt  bleiben  wirdt,  dass  die  hochlöblichste  cron  Schweden  des 
gemeinen  nothleidenden  evangelischen  wfessens  sich  zue  rechter  zeitt 
sehr  hoch  undt  theuer  ahngenommen».  —  Hennes  sista  bref  till 
Oxenstierna  är  från  1660  och  innehåller  en  notifikation  därom,  att 
hon  nedlagt  styrelsen  i  sin  sons  händer. 


I  likhet  med  förhållandet  i  de  föregående  banden  underlättas 
äfven  här  läsarens  arbete  af  ett  sakregister  och  innehållsrubriker 
till  hvarje  särskildt  bref.  Som  isynnerhet  hertig  Bernhards  språk 
ofta  är  inveckladt  och  svårtydligt, .  utgöra  dessa  af  kännarehand  af- 
fattade  rubriker  en  mycket  värdefull  fingervisning  om  innehållets 
rätta  uppfattande.  Till  utfyllande  af  luckorna  och  förklaring  af  an* 
spelningarna  i  texten  tjäna  dessutom  en  mängd  i  sammanhang  med 
hvarje  bref  tryckta  bilagor,  hvilka  mången  gång  kunna  vara  af  större 
vikt  än  brefven  själfva.  Hertig  Bernhards  skrifvelser,  af  hvilka  många  äro 
egenhändiga,  ha  beredt  utgifvaren,  hr  Sondén,  en  särskild  svårighet. 
Som  företalet  upplyser,  är  hertigens  stil  bland  de  mest  svårtydbara 
från  denna  tid,  och  man  finner  denne  själf  någon  gång  orda  om 
sin  »ttbelen  schrift».  Därtill  kommer,  att  dessa  bref  mycket  ofta 
sakna  fullständiga  uppgifter  om  tid  och  ort  för  deras  affattande. 
Utgifvaren  har  med  prisvärd  omsorg  sökt  utfylla  dessa  luckor  med 
ledning  af  anteckningar  om  framkomsten,  af  sammanhanget  eller 
stundom  t.  o.  m.  af  papperets  format  och  beskafienhet.     För  öfver- 


28  ÖPVBRSIKTBR  OCH   GRANSKNINGAR 


skådliglietens  skull  hade  det  kanske  varit  lämpligt  att  utmärka 
dessa  konjekturuppgifter  genom  klämmer. 

Utgifvarens  uppgifter  äro  väl  motiverade  och  synas  anm.  fällt 
tillförlitliga.  Några  obetydliga  undantag  må  här  anföras.  Rubriken 
å  sid.  16  uppger,  att  hertigen  velat  invänta  Öfverste  Taubes  an- 
komst; för  anm.  förefaller  det,  som  hade  meningen  varit  tvärt  om. 

I  rubriken  å  sid.  310  står  Mockels  i  st.  f.  Mftllers.     A  brefvet  n:r 

II  kunde  nog  dateringsorten  Altenburg  tryggt  utsatts.  N:r  48,  da- 
teradt  »Frankfurt  am  Main  den  8»,  förlägges  till  juni  1633.  Enligt 
Droysen  I:  175  lämnade  hertigen  och  Oxenstierna  Frankfurt  i  slutet 
af  maj  och  afreste  sagda  dag  från  Mainz  till  Heidelberg.  N:r  66 
är    tydligen    skrifvet,    innan    budet    om    Neuburgs  fall  anländt,  och 

borde    sålunda    fått    sin    plats    före    n:r    65.     Sid.  308  står  ^^^ 

(bör  vara  3  maj).  —  Flera  af  Droysens  uppgifter  om  data  visa  sig 
felaktiga  genom  jämförelse  med  utgifvarens.  Ifråga  om  brefvet  n:r 
123  har    däremot  Droysens  datering  synts  anm.  mest  sannolik. 

A.  Bfs. 


Wurttemberg  und  Gustav  Adolf  1631  und  1632  mit  einem 
AnhaDg  ungedruckter  Briefe  von  Gustav  Adolf,  Maximilian  von 
Bayern  und  Barbara  Sophia  von  Wurttemberg  von  Theodor  Schott. 
Stuttgart  1896  (Sonderabdruck  aus  den  Wiirtt.  Vierteljahrsheften 
1895.     Heft  3  u.  4). 

I  föreliggande  »studie»,  såsom  förf.  kallar  sin  afhandling,  be- 
handlas en  episod  af  Gustaf  x\dolf8  uppträdande  i  Syd-Tyskland, 
hvilket  för  oss  har  så  mycket  mera  intresse,  som  den  utreder 
konungens  förhållande  till  den  makt,  hvilken,  trots  sin  litenhet,  dock 
måste  anses  såsom  protestantismens  hufvudmakt  i  dessa  trakter. 
Efter  källorna  i  Wtirtterabergs  statsarkiv  meddelar  förf.  på  dessa  få 
sidor  med  dess  »Anhang»  troligen  i  det  närmaste  allt^  söm  härom 
kan  vara  att  säga.  Åtminstone  från  vårt  riksarkiv  synes  ingenting 
vara  att  tillägga,  enär  så  godt  som  alla  papper  rörande  Wurttem- 
berg för  dessa  år  här  saknas.  Den  enda  handling,  som  här  finnes, 
är  ett  renskrifvet  förslag  till  alliance,  hvilket  förf.  emellertid  om- 
nämner såsom  befintligt  äfven  i  Stuttgart. 


WCRTTBMBBRG   UND   OUSTAV   ADOLF    1631    UND    1632  29 

--  ■  ■■■M»i  —  ■■  MM^-  Il  —Ml     II      ■■■■■■■■  pilll  ■IMl.ll»  I  ,  ,  ,,,  .  ,.     M^^^^w^^^»^— ^»^^^^M^M^^^— 

Det  var  i  sanning  ingen  lätt  sak  för  administratom  Julius 
Fredrik,  som  förde  regeringen  för  sin  omyndige  brorson  hertig 
Eberhard,  att  lotsa  den  lilla  protestantiska  staten,  omgifven  som 
<len  var  af  katolska  zeloter,  genom  tidens  våldsamt  upprörda  politiska 
-bränningar.  Både  religiösa  och  politiska  skäl  anvisade  Wurttemberg 
plats  bland  huset  Österrikes  motståndare,  men  försöket  att  intaga 
•den  platsen  hade  redan  innan  svenskarne  ankommo  till  dessa  trakter 
«tått  hertigen  och  hans  land  dyrt. 

Redan  före  Gustaf  Adolfs  landstigning  i  Tyskland  hade  näm- 
ligen Julius  Fredrik  varit  betänkt  på  en  förbindelse  med  denne  och 
^enom  att  till  Leipzigerkonventet  1631  sända  den  för  sina  svenska 
sympatier  bekante  Jakob  Löffler  hade  han  visat,  hvartåt  hans  sym- 
patier lågo.  Då  han  efter  detta  konvent  företog  starka  rustningar, 
brast  kejsarens  tålamod  och  genom  det  efter  årstiden  så  kallade 
-»körsbärskriget:»  samt  de  därpå  följande  i  högsta  grad  betungande 
kejserliga  inkvarteringarna  fick  Wiirttemberg  drygt  bota  för  sitt  försök 
till  opposition. 

Då  kom  till  de  betryckta  glädjebudskapet  om  Gustaf  Adolfs 
^eger  vid  Breitenfeld.  Det  dröjde  ej  heller  länge,  förr  än  den 
svenske  konungens  sändebud  visade  sig  litet  hvarstädes  vid  de  syd- 
tyska furstehofven  och  i  riksstäderna.  Äfven  till  administratom  af 
Wtlrttemberg  kom  ett  bref  från  konungen  dat.  17/27  okt.  med  upp- 
maning, att  hertigen  måtte  förklara  sig  som  vän  eller  fiende,  på 
:sainma  gång  emellertid  som  ett  hotande  bref  ifrån  kejsaren  visade, 
•att  denne  ej  heller  släppte  sin  granne  ur  sikte. 

I  november  sände  Julius  Fredrik  den  första  beskickningen  — 
•öfverste  Schafalitsky  —  till  konungen  i  Frankfurt  med  uppdrag  att 
tillkännagifva  hans  benägenhet  för  anslutning  till  Sverige,  men  äfven 
nu  kom  samtidigt  en  varning  från  generalen  grefve  FUrstenberg, 
:som  erinrade  om  möjligheten  af  en  ny  kejserlig  inkvartering. 

Under  Juldagarna  1631  var  den  stackars  administratom  utsatt 
för  en  korseld  af  skrifvelser  å  ena  sidan  från  Gustaf  Horn  och  å 
den  andra  från  Ossa,  medan  ej  långt  från  landets  gränser  dessutom 
'befunne  sig  på  ena  sidan  Gustaf  Adolf  själf  och  på  den  andra  Tilly 
•och  Aldringer.  Det  gällde  nu  att  kunna  underhandla  med  alla, 
ntan  att  genom  något  oförsiktigt  steg  utmana  någon. 

Hans  håg  stod  dock  till  förbindelsen  med  Sverige  och  d.  5/15 
januari  1632  fingo  Bleickart  von  Helmstätt  och  J.  Löffler  såsom 
sändebud  till  Gustaf  Adolf  en  instruktion,  hvilket  (ehuru  beskickningen 
länge  fördröjdes)  för  framtiden  blef  grundläggande  för  förhållandet 
mellan  Sverige  och  WUrttemberg.  Mot  försäkran  å  konungens  sida 
Ätt  upprätthålla  riksförfattningen  och  skydda  landets  rättigheter  för- 
klarade sig  hertigen  benägen  att  tillförsäkra  svenskarne  understöd 
af  proviant  och  trupper.  En  fördragshandling  uppsattes  äfven, 
hvilken,  såsom  ofvan  nämndes,  finnes  i  bägge  staternas  arkiv,  men 
bvilken,  oaktadt  sändebuden  haft  fullmakt  att  afsluta  fördraget  och 
•oaktadt  förbundet  faktiskt  ägde  bestånd,  aldrig  å  någondera  sidan 
blef  underskrifven. 


30  ÖFVBRSIKTEB  OCH  GRANSKNINGAR 

Orsaken  härtill  var  helt  visst  i  väsentlig  mån  hänsyn  tWl 
grannstaterna,  särskildt  till  Baiern,  som  för  att  vinna  hertigen-ad- 
ministratorn,  verkligen  utverkat,  att  de  kejserliga  gamisonema  ut- 
rymt landet.  Det  låg  tydligen  ej  heller  i  Gustaf  Adolfs  intrfisse  att 
söka  framtvinga  en  formlig  alliance.  Säkerligen  hehjärtade  lian  till- 
fullo Wärttembergs  svåra  ställning.  Detta  framgår  bland  annat  af 
de  tvenne  bref,  som  han  den  19  februari  1632  lät  afgå  till  admini- 
stratorn.  Det  ena,  skarpt  och  hotande,  var  afsedt  att  visas  för 
Maximilian  af  Bayern  för  att  tjäna  som  ursäkt  för  hertigens  efter- 
gifvenhet  mot  den  svenska  öfvermakten,  det  andra  fullt  af  nåd  och 
vänskapsbetygelser,  afsåg  att  ådagalägga  konungens  vänskapliga^ 
känslor  mot  WUrttemberg. 

De  diplomatiska  förhandlingarna  med  beskickningar  fram  och 
åter  fortgingo  sålunda  hela  våren  1632,  men  synas  hafva  afstannat, 
när  Gustaf  Adolf  personligen  på  sommaren  kom  närmare.  För- 
hållandet mellan  furstarne  tyckes  dock  städse  hafva  varit  det  bästa. 
Hertigen  lofvade  trupper  och  mottog  af  konungen  nådebevis.  SL 
fick  han  på  hösten  i  förläning  en  hel  del  indragna  kyrkliga  gods, 
och  han  synes  ej  haft  något  att  invända  mot,  att  Gustaf  Adolf  fritt 
förfogade  öfver  andra  sådana  gods,  belägna  inom  hans  område. 

Den  sista  skrifvelse  hertigen  mottog  från  konungen  rörde  det 
beramade  mötet  med  de  4  öfre  kretsarna  i  Ulm.  Kort  därefter 
ingick  underrättelsen  om  Gustaf  Adolfs  död. 

Den  man,  som  mest  befordrat  den  vänskapliga  förbindelsen 
mellan  Sverige  och  Wilrttemberg,  Jakob  Löffler,  gick  efter  konungens^ 
död  öfver  i  Sveriges  och  evangeliska  förbundets  tjänst  och  är  bekant 
såsom  ledamot  af  Consilium  Formatum  i  Frankfurt  a.  M.,  där  han 
skulle  vara  Axel  Oxenstiernas  ställföreträdare  i  kansliet  med  titel  af 
vice  kansler.  ^ 


Författarens  framställning  är  klar  och  objektiv.  Tillfredsställ- 
ande för  vår  svenska  nationalkänsla  är  hans  slutord:  —  —  »das 
wörttembergische  Volk  blieb  dem  evangelischen  Glauben  und  seinem 
Fiirstenhaus  treu.  —  —  —  Auch  Schweden  hat  seinen  Danh 
dafur  reichlich  geleistet:  im  westfalischen  Frieden  erhielt  der 
Herzog  sein  Land  und  seine  Unabhängigkeit  loieder,  es  fehlte  dem 
Herzogtum  kein  Dorf^  wie  Oxenstiern  einst  versprochen  hatte. 

Per  Sondéfu 

^  Då  förf.  kallar  honom  för  »schwedischer  Reichskanzler  fiir  Deutsch- 
land»  torde  detta  vara  en  något  för  ståtlig  titel.  Chemnitz  kallar  Löffler 
för  'königl.  schwedischer  Vice-Cantzler>.  Det  vanliga  torde  varit,  att  han 
benämndes:  der  Cron  Schweden  and  des  evangel.  Bnndes  Yice-Oantzler  in 
Dentschland,  likasom  t.  ex.  Brandenatein  kallades  der  Cron  Schweden  und 
des  evangel.  Bändes  Gross-schatzmeister  in  Dentschland. 


APPUNTT  BIOGRAFICI  SUL  BALI  CONTB  G.  LITTA-VISCONTI  ARBSE      3 1 


Un  gentiluomo  milanese  guerriero-diplomatico  1768 — 1839» 
Appunti  biograflci  sul  bali  conte  Giulio  Litta-Visconti 
Arese.  Da  G.  Gbeppi.  XII +178  s.  (ediz.  non  venale). 
Milano   1896. 

Bland  de  sjöofficerare  af  främmande  börd,  som  Katarina  II  an- 
vände under  kriget  med  Sverige  1788 — 90,  är  det  tvenne,  hvilkas 
namn  äro  förenade  med  historien  om  den  enda  oomtvistade  fram- 
gång, hennes  vapen  till  sjös  vnnno  öfver  de  svenska  —  det  första 
slaget  vid  Svensksund.  Det  var  prinsen  af  Nassau-Siegen,  som  fick 
segerns  ära  såsom  öfverbefölhafvare  för  ryska  flottan;  men  det  var 
grefve  Giulio  Litta,  anföraren  för  en  af  dess  afdelningar,  som  afgjorde 
slaget  till  Rysslands  fördel. 

Så  väl  prinsen  af  Nassau-Siegen  som  grefve  Litta  hafva  nyligen 
blifvit  föremål  för  utförliga  biografier:  den  tappre  och  äfventyrlige 
kosmopoliten  Nassau-Siegen  hedras  af  sin  biograf,  markis  d*Aragon, 
med  titeln:  »un  paladin  du  XVIII  siécle».  *  Malteser-riddaren 
Litta  namnes  mindre  emfatiskt  »un  gentiluomo  Milanese  guerriero- 
diplomatico». 

Författaren  till  de  »Appunti  biografici»  rörande  Litta,  på  hvilka 
vi  med  dessa  rader  vilja  fästa  uppmärksamheten,  grefve  G.  Greppi,  är 
medlem  af  den  italienska  senaten,  gammal  diplomat  och  känd  såsom 
författare  till  åtskilliga  arbeten  rörande  Europas  diplomatiska  historia. 
Af  Littas  personlighet  bevarar  förf.  ett  barndomsminne  från  1830- 
talets  början,  då  Litta  gjorde  ett  besök  i  sin  födelsestad  Milano;  och 
så  väl  Sverige  som  Ryssland  har  Greppi  lärt  känna  under  sin  verk- 
samhet såsom  diplomat.  Sin  carriére  såsom  sådan  började  han  i 
Österrikes  tjänst  och  var  1846 — 48  österrikisk  legationssekreterare 
och  chargé  d'affaires  i  Stockholm.  Sedan  hans  hembygd  Lombardiet 
blifvit  förenadt  med  det  nya  konungariket  Italien,  var  han  italiensk 
ambassadör  i  Petersburg  1883 — 87. 

Om  Littas  biograf  icke  nämner  skildringens  föremål  en  »paladin», 
så  är  det  icke  därför  att  han  icke  anser  honom  förtjäna  hjältens  namn 
och  heder.  Lifligt  har  han  skildrat  det  intryck  som  Littas  person- 
lighet vid  nära  sjuttio  år  gjorde  på  hans  unga  sinne:  den  gamles 
imponerande  yttre  skick,  ädla  hållning  och  genomträngande  blick.  För 
det  uppväxande  släktet  utpekades  den  gamle  malteserriddaren  såsom 
den  oförskräckte  krigaren,  som  i  fjärran  länder  hedrat  sitt  fädernes- 
land och  som  segerrikt  mätt  sina  krafter  med  »gli  invitti  Svedesi  al 
tempo  di  Gustavo  III». 

För  svenska  läsare  är  det  naturligtvis  i  främsta  rummet  af  in- 
tresse att  erfara  hvad  de  »oöfvervtnnerliga  svenskarnas»  besegrare 
kan    hafva   att   förtälja   utöfver   hvad    som  förut  är  kändt  rörande 


^  d^Aragon,  Le  prince  Ch.  de  Nassan-Siegen  d'apTés  sa  correspondance 
originale  inédite  de  1784  å  1789.    Paris  1893. 


32  ÖFVERSIETSR  QGH  aRAKSEXONGAR. 

hans  deltagande  i  sjötågen  i  Finska  viken.  Om  det  också  icke  kastar 
något  nytt  ljus  öfver  förloppet  vid  den  blodiga  dagen  d.  24  augusti 
1789,  så  saknar  dock  hans  korta  vittnesmål  icke  sitt  intresse.^ 
—  Först  dock  något  om  mannens  öden  före  och  efter  det  svensk- 
ryska  kriget,  hvilket  utgjorde  hans  enda  militäriska  bedrift,-  samt 
en  kort  antydan  om  innehållet  i  öfrigt  i  Greppi's  biografiska 
arbete. 

Dess  källor  utgöras  företrädesvis  af  Littas  egna  själfbiografiska 
anteckningar  och  af  familjepapper ;  någon  gång  finnas  äfven  diploma- 
tiska aktstycken  anförda  bland  källorna.  För  det  rent  biografiska 
elementet  hafva  dessa  flutit  ojämnt;  men  boken  är  ej  blott  Littas 
biografi,  utan  äfven  ett  bidrag  till  malteserordens  historia.  Åtskilliga 
af  dess  kapitel  äro  egnade  åt  utredningen  af  Rysslands  och  malteser- 
ordens  inbördes  förhållanden  från  Peter  I:s  till  Paul  I:s  tid.  Förf. 
har  härvid  haft  åtskilliga  föregångare,  särskildt  i  Bergs  af  honom 
citerade  arbete  om  malteserorden  och  Ryssland.  ^  Men  den  rediga 
och  sakrika  framställningen  torde  äga  sitt  värde,  stödd  på  egen 
arkivforskning  som  den  åtminstone  delvis  synes  vara.  Sitt  berättig- 
ande här  hafva  dessa  bidrag  till  historien  om  den  en  gång  så  lysande 
ordens  sista  tid  och  dess  undergång  ej  blott  genom  grefve  Littas 
egenskap  att  hafva  tillhört  Maltas  ridderskap  och  innehaft  en  af 
dess  högre  grader,  utan  ock  därför  att  han  var  ordens  förste  och 
siste  representant  vid  ryska  kejsarhofvet. 

Grefve  Giulio  Litta  var  född  1763,  af  en  förnäm  milanesisk 
släkt,  af  hvilka  flera  varit  malteserriddare.  Vid  19  års  ålder  in- 
skrefs  han  i  orden  såsom  »cavaliere  di  giustizia»  —  d.  v.  s.  med 
anornas  rätt,  icke  :»af  nåd:».  Han  företog  sina  för  befordran  inom 
orden  föreskrifna  »karavaner»,  sjöfärder  med  ordens  krigsfartyg  till 
Levanten  och  i  Medelhafvet,  samt  gjorde  örlogstjänst  till  1787.  Hos 
ordens  stormästare,  prinsen  af  Rohan,  den  siste  mera  framstående 
man,  som  beklädde  detta  ämbete,  stod  han  högt  anskrifven;  och  då 
Katarina  II  1788  genom  sitt  sändebud  hos  malteserorden  lät  fram- 
ställa sin  önskan  att  bland  dess  riddare  erhålla  en  duglig  officer  för 
ordnandet  af  sjöförsvaret  i  Östersjön  under  kriget  mot  Sverige,  föll 
stormästarens  val  på  liitta,  »som  med  ifver  begagnade  detta  tilli^le 
att  utmärka  sig».  ^ 

I  januari  1789  finna  vi  den  26-årige  malteserriddaren  i  Peters- 
burg, snart  ifrigt  sysselsatt  med  arbete  för  utrustning  af  den  ryska 
galerflottan  och  föremål  för  kejsarinnan  Katarinas  särskilda  välvilja. 
Han  fick  kort  efter  ^n  ankomst  generalmajors  grad  —  med  en  viss 
tillfredsställelse  omtalar  han  i  ett  bref ,  att  han  var  den  yngste  generalen 
i  hela  ryska  arméen.    Efter  slutet  af  fälttåget  1789,  då  han,  såsom 


^  För  Historisk  Tidskrifts  läsare  är  det  knappast  behöfligt  att  erinra 
om  det  senaste  meningsutbytet  angäende  detta  slag  mellan  K.  Warbnrg  (i 
biografien  öfver  C.  A.  Ehrensvärd,  hvarest  källorna  till  stridens  historia 
anföras)  och  A.  Hammarskjöld  (i  Nord.  Tidskrift  1893.) 

2  Petersburg-bibliotekets  tryckta  katalog  öfver  >Rossica>  (på  uti. 
spräk)  upptager  icke  mindre  än  10  olika  skrifter  i  ämnet. 


APP0Kn  Bfr 


TJd    gentJtooM»  i 
AppaBd  I 


34  ÖFVERSIKTER  OCH   ORANSENIN0AR. 

fördes  af  prinsen  af  Nassau.  Den  ryska  flotteskader,  som  på 
grund  af  svenskarnas  starka  ställning  tillkallats  såsom  hjälp,  hade 
länge  låtit  vänta  på  sig,  och  dess  uteblifvande  hade  föranledt  Nassaus 
lifliga  vrede  mot  dess  befälhafvare,  amiral  Kruse,  och  slutligen  dennes 
ersättande  med  amiral  Baloy.  ^  Nu  hade  den  omsider  hunnit  fram 
i  den  svenska  flottans  rygg  och  anföll  väster  ifrån.  Såsom  bdcant 
är,  vände  sig  svenskarnas  försvar,  betryggadt  mot  Nassaus  eskader  i 
öster  genom  försänkningar  i  farlederna,  i  slagets  förra  del  seger- 
rikt mot  Baloys  anfall.  Segern  hade  också  förblifvit  på  Sveriges 
sida,  om  icke  omsider  vägen  öster  ifrån  genom  sunden  blifvit  banad 
af  Litta,  som  från  sitt  chefsfartyg  Petersburg  ledde  högra  flygdns 
rörelser.  Under  åtta  timmar,  berättas  i  hans  biografi  efter  hans 
egna  anteckningar,  vunno  de  ryska  fartygen  ingen  fördel  med  sin 
eld,  medan  de  svenska  batterierna  från  de  omgifvande  höjderna 
gjorde  dem  mycken  skada.  Ett  af  vänstra  flygelns  fartyg  hade 
redan  flugit  i  luften  med  hela  besättningen.  Kontreamiral  Winter 
stupade  för  samma  kula  som  grefve  Apraxin.  Bomber  haglade  från 
alla  håll  öfver  galeren  ^Petersburg».  Omsider,  inemot  kl.  6  på 
aftonen,  lyckades  det  Litta  att  öppna  sig  väg  väster  om  ön  Majansari,^ 
hvars  försänkning  svenskarna  vårdslösat,  då  de  ansågo  passagen 
omöjlig.  Denna  djärfva  manöver  utfördes  midt  under  svenskamas 
och  ryssarnas  korseld  genom  kanonsluparna,  på  hvilka  tre  gardes* 
regementen  voro  inskeppade.  Då  svenskarna  sågo  vägen  öppnad  för 
den  ryska  eskadern,  retirerade  de  för  att  undvika  att  få  fartygen 
äntrade,  hvartill  Litta  redan  gifvit  order.  Det  svenska  amiral- 
skeppet ^  blef  då  häftigt  anfallet  af  galeren  Petersburg  och  efter  en 
förbittrad  strid  tvunget  att  stryka  flagg,  likväl  först  sedan  det  för- 
orsakat ryssarna  stora  förluster,  bland  hvilka  var  en  galer,  som  an- 
fallit från  sidan.  Svenskarnas  uppförande  väckte  deras  fienders 
beundran.  Det  säges,  att  officerarnas  hustrur  vid  sina  mäns  sida 
togo  del  i  striden  såsom  verkliga  amazoner  (!). 

Det  sistnämnda  heroiska  draget  får  stå  för  den  långväga  främ- 
lingens och  berättarens  egen  räkning,  öfveramiralens  aflägsnande 
från  striden  betecknar  han,  i  likhet  med  Nassau,  såsom  en  flykt. 
Annars  bestyrka  hans  uppgifter  de  vanliga  om  stridens  gång  och 
slagets  långvarighet :  ^»striden  räckte  i  15  timmar,  under  hvilka 
elden  icke  upphörde  ett  ögonblick».  I  ett  bref,  skrifvet  tre  dagar 
efter  slaget,  berättar  Litta  att  han  var  oskadd,  oaktadt  alla  faror, 
men  han  var  ännu  döf  efter  kanondundret.     ^»Säkerligen,  säger  han, 


^  Dessa  tvister  skildras  lifligt  sä  väl  i  Littas  biografi  som  i  Nassaa- 
Siegens,  genom  dennes  bref  (s.  315  o.  f.) 

*  Mayapari  i  italienska  originalet,  hvarest  natnrligtvis  åtskilliga 
namn,  enligt  oundviklig  sed  i  utländska  arbeten  rörande  Sverige  äro,  orätt 
ätergifna  (Svenknnd,  Korquesari  o.  s.  v.  >La  flotta  di  Sadermania»  är  en 
för  svenska  ögon  underlig  benämning  pä  stora  flottan  under  hertig  Karls  af 
Södermanland  befäl. 

^  Turunma  Björn  Järnsida,  som  emellertid  icke  var  amiralskepp,  utan 
förde  divisionsflagga.     Se  Warburg,  anf.  st.  s.  275,  284. 


APPUNTI  BIOGRAPIOI  SUL  BALI  CONTE  G.  LITTA-VISCONTI  ARBSE     3  5 

kommer  jag  att  dö  i  min  säng,  då  jag  med  lifvet  kommit  ur  dessa 
strider.» 

Äfven  till  lands  förde  Litta  befäl  vid  företaget  mot  Hög- 
fors kort  därefter:  i  spetsen  för  kosackerna  förföljde  b  an  den 
retirerande  svenska  arméen  till  Kymmene  älf.  Till  honom  an- 
förtroddes på  hösten  1789  att  i  Nassaus  ställe  föra  ryska  flottan 
till  Viborg. 

Ej  blott  åt  den  svenska  tapperheten,  äfven  åt  de  svenska  skärgårds- 
fartygens konstruktion  och  Chapmans  snille  skänkes  lifligt  erkännande 
1  IJttas  anteckningar.  Efter  de  i  Svensksundslaget  togna  svenska 
fartygens  modeller  var  han  under  vintern  1789 — 90  lifligt  sysselsatt 
med  att  leda  skeppsbyggnadsföretagen  på  de  ryska  varfven.  När 
Tåren  kom,  finna  vi  Litta  åter  vid  prinsens  af  Nassan  sida,  denna 
gång  såsom  chef  för  ryska  flottans  avantgarde  utanför  Viborg.  Det 
ftr  redan  nämndt,  att  han  äfven  under  detta  sjötåg  fyllde  sitt  värf 
med  heder  både  vid  striderna  utanför  Viborg  och  vid  Svensksund. 
Af  dem  båda  föreligga  lifliga  skildringar,  vid  hvilka  vi  dock  icke  här 
kunna  uppehålla  oss. 

Af  intresse  är  att  höra  Littas  omdöme  om  Katarina  II:s  »pa- 
ladin», prinsen  af  Nassau  och  hans  uppförande  vid  Svensksund. 
Litta  ansåg  honom  som  »il  piti  nobile  degli  avventurieri».  »Hans 
tapperhet  bestod  alla  prof,  men  han  saknade  fullständigt  bildning, 
och  särskildt  var  han  utan  de  mest  elementära  kunskaper  i  sjö- 
väsendet.» Såsom  ett  bevis  därpå  anför  han  Nassaus  bekanta  beslut 
att  leverera  slaget  vid  Svensksund  1790  på  minnesdagen  af  kejsarinnans 
tronbestigning:  »han  visste  icke  eller  ville  icke  tänka  på,  att  man 
till  sjös  kan  begagna  ett  gynnsamt  tillfälle  för  att  handla,  men  icke 
på  förhand  bestämma  ögonblicket,  då  växlingarna  af  väder  och  vind 
måste  binda  den  personliga  viljan».  —  Rätt  ömklig  förefaller  den 
tappre  paladinen  i  Littas  skildring  af  hans  förhållande  under  den 
allmänna  oredan  efter  nederlaget,  då  han  irrade  omkring  i  en  slup 
och  syntes  söka  döden.  »Han  visste,  icke  hvad  han  skulle  göra  eller 
gifva  order  om.  Han  såg  sitt  eget  amiralskepp,  utan  mast,  förgås 
bland  skären.  I  anfallen  af  förtviflan  talte  han  endast  om  sitt 
beslut  att  döda  sig  eller  spränga  sig  i  luften.  Men  de  af  hans 
omgifning,  som  befarade,  att  han  verkligen  skulle  låta  det  gå  till 
denna  ytterlighet,  hade  orätt;  ty  dit  hinner  man  aldrig,  då  man 
talar  om  sin  afsikt  på  förhand  och  tager  andra  till  råds.» 

Kejsarinnan  tröstade  sin  slagne  amiral  och  befordrade  honom 
till  en  högre  grad.''  Äfven  Litta  hedrades:  han  fick  en  ny  heders- 
sabel  med  briljanter  och  inskriften  »för  tapperhet». 

Det  anförda  torde  vara  tillräckligt  för  att  visa,  att  grefve 
Greppis  bok  erbjuder  åtskilligt  af  intresse  äfven  för  svenska  läsare. 
I  sin  helhet  läser  den  sig  med  nöje:  den  lifliga  och  sakrika  fram- 
ställningen röjer  en  öfvad  hand;  materialet  är  med  smak  användt. 
Ett  vackert  porträtt,  hvars  drag  synas  bestyrka  förf:s  barndomsintryck 


7  Se  härom  d'Aragon,  anf.  st.  s.  347  o  «f. 


1 


36  ÖFVERSIKTER  OCH   GBANSKNINGAR. 

af  Giulio  Litta^s  imponerande  yttre  personlighet,  åtföljer  biografens 
sympatiska  teckning  af  den  tappre  malteserriddaren,  ordens  siste 
diplomat. 

T. 


Studier  i  ståndsrikBcLagens  senare  historia.  Prästeståndets 
sammansättning  och  formerna  för  dess  riksdagsmannar 
val.  Af  L.  Stavenow.  90  s.  Göteborg  1895.  (Oöteborgs 
högskolas  årsskrift  1895.  I). 

Förf.,  som  i  föregående  undersökningar  belj^st  särskilda  sidor  af 
frihetstidens  statsskick,  har  i  föreliggande  kortfattade,  men  intressanta 
afhandling  beträdt  ett  förut  nästan  obearbetadt  forskningsområde. 
Tryckt  material  har  han  haft  att  tillgå  i  prästeståndets  riksdags- 
skrifvelser  till  stiftsstyrelserna,  stiftstyrelsernas  cirkulär,  cirkulftrbref, 
ämbetsbref,  memorial  m.  m.  Äldre  cirkulärbref  föreligga  delvis  sam- 
lade t.  ex.  i  »Samling  af  Åbo  domkapitels  cirkulärbref  1564 — 1700» 
utg.  af  J.  Tengström  och  V.  G.  Lagus.  I  öfrigt  har  han  genom- 
gått riksarkivets  samlingar  samt  Upsala  domkapitels  protokoll  och 
registraturböcker,  medan  han  däremot  varit  tvungen  att  till  stor  del 
lämna  det  material  som  förvaras  i  öfriga  stifts  arkiv  obeaktadt. 

Förf.  ger  en  klar  öfversikt  af  de  olika  synpunkter,  som  succes- 
sivt gjorde  sig  gällande  vid  riksdagsmannavalen  i  prästeståndet.  Un- 
der 17  seklet,  då  riksdagen  ännu  betraktades  såsom  ett  stöd  för 
konungamakten,  tog  man  saken  från  administrativ  ståndpunkt,  hvar- 
för  valen  öfverlämnades  åt  konsistorierna  och  det  oftast  häradsvis  för- 
delade församlingsprästerskapet.  Konsistoriernas  inflytande  var  öfver- 
vägande.  Frihetstiden  införde  ett  förändradt  åskådningssätt.  Val- 
tillgången  bestämdes  icke  numera  af  statens  behof,  utan  af  de  privata 
ståndsintressema.  Ståndens  sammansättning  var  hänskjuten  till  de 
väljande  korporationemas  eget  skön,  och  betecknande  är  att  kon- 
traktet trädde  i  häradets  ställe  såsom  valdistrikt.  Då  inga  allmäniia 
lagstadgauden,  icke  heller  en  fast  tradition  förelågo,  divergerade  for- 
merna och  sättet  för  valen  på  mångfaldigt  sätt. 

Såsom  ett  belysande  exempel  må  anföras  den  obestämdhet,  som 
rådde  i  fråga  om  kapellanernas  valrätt.  Dessa  kyrkans  underord- 
nade tjänstemän  hade  under  17  seklet  i  allmänhet  varit  befriade 
så  väl  från  att  välja  riksdagsmän  som  från  att  deltaga  i  riksdags- 
penningarnas utgörande.  Men  från  frihetstidens  början  ville  man 
icke  mera  låta  dem  gå  fria  från  sin  andel  i  den  ekonomiska  bördan, 
h varjämte  en  förordning  af  1727  gaf  dem  rätt  att  »skicka  upp  nå- 
gon fullmäktig  af  sina  medbröder  till  riksdagen».  Numera  arbetade 
ellanerna  ihärdigt  på  att  afsöndra  sig  till  särskilda  valkorpora- 
ett   yrkande,    som  genom  en  förordning  af  1762  godkändes. 


STAVENOW,   PRlSTBSTÄNDBTS   SAMMANSÄTTNING     •  37 

^en  därutöfver  ville  i  några  stift  en  del  kapellaner  söndra  sig  från 
de  öfriga  samt  välja  och  aflöna  egen  riksdagsman.  Så  valde  kapella- 
nema  i  Österbotten  1765  den  bekante  ekonomiske  skriftställaren 
Anders  Chydenius  till  sin  representant.  Valet  godkändes  för  den 
gången,  men  1769  var  ståndet  af  annan  mening  och  beslöt  att 
»komministern  Chydenii  riksdagsfullmakt  icke  kan  såsom  laglig  an- 
ses och  därför  han  icke  häller  i  ståndet  intagas».  Förf.  gör  sig 
skyldig  till  en  inadvertens,  då  han  (sid.  68)  säger,  att  Chydenius 
1769  uteslöts  för  den  pågående  riksdagen  och  äfven  för  den  följan- 
de. Bet  var  nämligen  fallet  att  Chydenius  på  grund  af  sin  skrift 
»Rikets  hjälp  genom  ett  naturligt  finanssystem:»  år  1766  uteslöts  från 
ståndet  samt  förklarades  oskicklig  att  äfven  för  den  nästkommande 
riksdagen  väljas  till  riksdagsman.  År  1769  åberopades  emellertid 
icke  denna  resolution,  utan  ansågs  han  på  grund  af  1767  års  kon- 
vention om  riksdagsmannaval  i  prästeståndet  icke  berättigad  att 
representera  Österbottens  kapellaner,  hvilka  icke  vidare  hade  valrätt. 
Om  uteslutningens  utsträckning  till  en  följande  riksdag  var  därvid 
icke  fråga. 

Äfven  i  öfrigt  var  partikularismen  tidens  lösen.  Stiften  delades 
i  divisioner,  som  utgjorde  särskilda  valkretsar  med  egna  represen- 
tanter. Från  enskilda  kontrakt,  t.  ex.  från  Åland,  sändes  represen- 
tanter till  riksdagarna.  Hvarhälst  särskilda  intressen  funnos,  ville 
man  hafva  egna  förtroendemän  i  hopp  om,  att  de  skulle  kunna 
genomdrifva  riksdagsbesvären. 

Förf.  redogör  för  de  allmänna  bestämmelser  om  riksdagsmanna- 
valen,  som  affattades  af  prästeståndet  i  dess  helhet,  och  för  den  i 
de  enskilda  stiften  fortgående  traditionen  samt  fö^er  ytterligare  de 
konflikter,  som  isynnerhet  mot  frihetstidens  slut  uppkom mo.  De 
större  kodifikationsförsök,  som  af  valstriderna  föranleddes  »till  vin- 
nande af  mera  redighet  och  ordning  vid  riksdagsmäns  väljande  i 
bemälte  stånd»  vunno  icke  stadfästelse,  innan  1772  års  revolution 
gjorde  slut  på  alla  sträfvanden  att  utveckla  valsättet. 

Ur  den  utveckling  af  valrätten  i  prästeståndet,  som  följde  efter 
frihetstiden,  framgick  en  ny  uppfattning  af  representantkallet  så- 
som förpliktande  till  arbete  icke  för  enskilda  privilegier  och  stånds- 
intressen, utan  för  folkets  allmänna  väl  och  bästa.  Därvid  började 
man  anse  prästeståndet  såsom  det  politiska  uttrycket  för  samhällets 
upplysningsintressen :  lärdomen,  undervisningen  och  konsten,  hvilket 
förändrade  åskådningssätt  gaf  sig  uttryck  i  vårt  århundrades  lag- 
stiftning. 

Förf.  förmodar  att  forskningar  om  riksdagsmannavalen  i  borgar- 
ståndet skulle  leda  till  likartade  resultat,  hvilket  ref.  kan  bestyrka 
på  grund  af  en  undersökning  om  riksdagsmannavalen  i  Åbo  under, 
frihetstiden  (publ.  i  Svenska  LiteratursäUskapets  i  Finland  Förhand- 
lingar och  Uppsatser  5  och  8).  Under  17  seklet  ledde  magistraten 
valen  i  Åbo.  Från  början  af  frihetstiden  delade  sig  borgerskapet  i 
tre  skilda  »societeter» :  handelsmännen,  handtverkarne  och  finska 
borgarne,  hvilka  ofta  yrkade  på  att  hafva  hvar  sin  skilda  riksdags- 


38  ÖFVERSIKTBR  OOH   GRANSKNINGAR 

man,  men  nr  valstriderna  framgick  småningom  en  friare  uppfatt- 
ning af  representantkallets  fosterländska  uppgift.  I  hvad  mån  det- 
samma gäller  om  adeln  och  bondeståndet,  torde  vara  svårare  att 
afgöra. 

Förf.  slutför  icke  i  alla  punkter  sin  undersökning,  men  hans 
arbete  är  ett  förträffligt  utkast,  som  bör  mana  andra  forskare  att 
följa  honom  i  spåren.  En  fullständig  belysning  af  riksdagsmaDoa- 
valens  historia  förutsätter  en  serie  lokala  undersökningar,  fördelade 
på  flera  händer.  Ett  fortsatt  arbete  i  denna  riktning  skall  icke 
blott  leda  till  inblick  i  en  viktig  sida  af  samhällets  allmänna  ut- 
yecklingsgång,  utan  äfven  lämna  bidrag  till  karaktäristiken  af  en 
mängd  betydande  eller  från  en  eller  annan  synpunkt  intressanta 
personligheter,  hvilka  hvar  på  sin  ort  deltogo  i  de  ofta  vexlingsrika 

valstriderna. 

M.  G*  Sehybergson* 


J[l08terla88e.     Et    bidrag    til    den   jesuitiske   propagandas  historie  i 
norden.     Af  A.  Bråndrud.     326  sid.  Kristiania  1895. 

Historieforskningen  har  och  bör  till  viss  grad  vara  interna- 
tionell, om  också  ej  i  samma  mening  som  naturvetenskapen.  Dess 
metod  är  komparativ,  och  ehuru  den  bör  hafva  nationell  grund,  får 
den  ej  stanna  inom  eget  land.  Liksom  man  bör  hälsa  med  glädje 
samvetsgranna  försök  af  svenskar  att  behandla  utländsk  historia, 
så  måste  detsamma  gälla  om  utlänningars  sysslande  med  svenska 
förhållanden.  Klosterlasse  var  norrman  till  födsel  och  släkt,  men 
hans  viktigaste  verksamhet  berör  vår  historia,  När  hans  biografi 
ntförligt  tecknats  i  Norge,  bör  den  sålunda  väcka  särskildt  intresse 
hos  oss. 

Brandruds  bok  består  af  tre  partier,  af  hvilka  det  första  be- 
handlar jesuiterorden,  det  andra  Klosterlasses  lif  och  det  sista  hans 
skrifter.  Det  första  är  i  det  stora  hela  bra  gjordt.  Liksom  i  hela 
boken  är  stilen  bred,  men  klar  och  lättflytande.  Några  själfstän- 
diga  forskningar  föreligga  egentligen  icke,  ehuru  jesuiterordens  kon- 
stitution och  flera  fäders  skrifter  citeras.  Skildringen  är  bygd  på 
arbeten  af  Philippson,  Baur  och  andra.  Henne  am  Rhyn  citeras 
ofta,  man  hans  arbeten  antyda  i  allmänhet  mer  en  sträfvan  att  göra 
geschäft  än  att  vetenskapligt  utreda  historiska  frågor;  hans  lilla 
skrift  »Die  Jesuiter:»  är  skäligen  tarflig  och  kunde  gärna  saknats 
bland  åberopade  skriften.  Kapitlet  om  jesuiternas  uppfostrings- 
arbete  stöder  sig  på  v.  Raumer,  Geschichte  der  Pädagogik;  tryck' 
>t   angifves   såsom    1877,  men  den  första  upplagan  utkom  redaa 


BRANDRUD,   KLOSTEI(LASSE  39 

1842;  i  förordet  utvecklar  v.  R.  en  egendomlig  uppfattning  af  en 
Jhistorikers  objektivitet:  han  förbehåller  sig  att  få  hata  det  onda 
»efter  bästa  kunskap  och  samvete»,  och  till  det  onda  räknar  han 
obetingadt  jesuiterorden.  Hans  afsky  framträder  därför  bjärt  i  fram- 
:ställningen  af  densamma  och  går  igen  hos  Brandrud,  ehuru  lyckligt- 
vis i  modererad  form.  Det  hade  emellertid  varit  lämpligt,  om  förf. 
<j  stannat  vid  ett  så  pass  gammalt  arbete  som  Raumers,  utan  råd- 
frågat något  nyare,  t.  ex.  Paulsens  Geschichte  des  gelehrten  Unter- 
richts,  där  motsvarande  parti  är  både  fullständigare  och  bätti^e.  —  I 
fråga  om  jesuitemas  moral  anföras  lösryckta  uttalanden,  af  h vilka 
Åtskilliga  förefalla  mindre  farliga,  än  förf.  vill  låta  påskina,  så  länge 
de  nämligen  stå  såsom  teoretiska'  spekulationer.  Först  när  de  i 
måhända  medvetet  missuppfattad  betydelse  utföras  i  praktiken,  blifva 
-de  fördärfliga,  men  denna  skillnad  hade  bort  påpekas. 

Bokens  andra  afdelning  är  mera  detaljerad.  Den  tryckta  litte- 
raturen har  förf.  tydligen  väl  tillgodogjort  sig;  fakta  återfinnas  till 
:8tor  del  hos  The  i  ner  eller  Anjou,  och  uppfattningen  af  Johans 
person  och  af  sikten  med  liturgien  och  underhandlingarna  med  Rom 
-är  densamma  som  Schttcks.  Men  här  gifves  långt  mer  än  en 
■omskrifning  af  dessa  tre  arbeten.  Först  ägnas  några  sidor  åt 
ilosterlasses  födelseort  och  släktförhållanden.  Messenius,  och  efter  ho- 
nom Anjou  uppgifver,  att  den  norske  jesuitpatern  vore  född  i  Töns- 
berg.  På  grund  af  en  bestämd  uppgift  i  ett  supplement  till  01- 
mtitzerkollegiets  katalog  framhåller  förf.  att  Oslo  är  riktigare.  Min- 
dre klart  är  släktförhållandet.  Förf.  söker  bevisa  —  i  öfverensstäm- 
melse  med  Erichsen  i  Historisk  Tidskrift  II  Rsekke  VI  —  att  Kloster- 
lasse är  bror  till  Jens  Nilsson,  som  var  biskop  i  Oslo  1580 — 1600. 
Stöd  för  en  sådan  åsikt  finnes  väl :  båda  voro  från  Oslo,  och  bådas  far 
hette  Nils  eller  Nicolaus;  Klosterlasse  uppgifves  haft  familjenamnet 
Frende  och  biskopen  kalläs  Frendsonius,  men  den  fOrra  uppgiftens 
hufvudkälla  synes  vara  Raimundius,  Historia  liturgica;  namnet  Frende 
har  jag  ej  sett  i  samtida  urkunder;  detta  gör  en  led  i  beviskedjan 
något  bräcklig,  och  tillsvidare  får  väl  saken  anses  möjlig,  men  obe- 
visad. Förf.  uppfattning  delas  visserligen  »af  autoriteter  som  prof.  dr. 
Ludvig  Daae  og  statsraäd  dr.  A.  Ghr.  Bång»;  men  någon  bindande 
l)e visning  ligger  väl  i  detta  faktum. 

Såsom  födelseår  uppgifver  förf.  1538  eller  1539  och  får  födelse- 
året genom  tillbakaräkning  på  grund  af  åldersuppgifter  från  senare 
år.  I  Landesarchiv  i  Briinn  finnes  ett  manuskript  med  titel :  »Abriss 
•einer  Geschichte  der  Universität  itzt  Liceum  in  Olmtttz»,  —  som  för 
■öfrigt  tycks  vara  kändt  för  författaren  — ,  där  1538  bestämdt  upp- 
gifves såsom  födelseår  (Ant.  i  Ahlqvistska  saml.  i  RA.).  Någon 
betänklighet  att  fastslå  detta  år  synes  därför  ej  finnas. 

Klosterlasse  uppgifves  ha  blifvit  katolik  1563  och  jesuit  1564. 
Bevisningen  för  det  första  året  är  otillräcklig,  och  antagligast  är 
väl,  att  han  genast  vid  sin  öfvergång  inträdde  i  orden.  Om  hans 
-öden  före  resan  till  Sverige  är  föga  kändt,  men  förf.  har  gjort  sitt 
Ji)ästa    att   belysa    äfven    denna    period  af  hans  lif.     Rikligare  flyta 

Hist.   Tidskrift  1896.     Granskn.  4 


40  ÖFVERSIKTEB  OCH   aRAN8ENINGAR 

Uppgifterna,  när  vi  komma  öfver  på  svensk  mark.  Förf.  skildrar 
ställningen  här  hufvudsakligen  riktigt;  i  fråga  om  högadeln  är  att 
märka,  att  dess  religiösa  indifferens  äfven  kan  förklaras  däraf,  att 
renässansbildningen  inkom  senare  än  annorstädes  och  blomstrade 
under  Eriks  och  Johans  tid,  samt  att  flera  förnäma  ädlingar  studerat 
vid  italienska  eller  andra  katolska  universitet.  Förf.  har  ej  själf 
kunnat  göra  forskningar  i  svenska  arkiv,  utan  fått  nöja  sig  med 
upplysningar  af  arkivtjänstemän.  Ett  och  annat  har  därför  helt 
naturligt  undgått  honom,  men  mycket  synes  ej  stå  att  få,  utöfver 
hvad  Anjou  och  Theiner  meddelat.  Riksregistraturet  innehåller  väl 
några  spridda  uppgifter,  liksom  äfven  lektor  Ahlqvists  samlingar  i 
riksarkivet.  Förf.  säger  sid.  90  not  3,  att  han  på  grund  af  upp- 
gifter hos  Anjou  och  Geijer  hört  sig  för  i  Upsala  Universitetsbiblio- 
tek, om  Florentius  Feyts  relation  funnes  där  bland  »Fredenheimska» 
afskrifter  eller  i  Nordinska  samlingen,  men  att  den  ej  kunnat  an- 
träffas. Den  finnes  emellertid  i  den  senare  (N.  789),  i  afskrift  af 
Nordin  själf,  möjligen  efter  någon  Fredenheimsk  kopia;  orsaken  till 
att  den  undgått  att  upptäckas  vid  efterforskningarna  är,  att  den  ej 
upptages  i  registret  och  är  inhäftad  mot  slutet  af  en  bunden  kvarts- 
volym.  I  en  genom  dr  Lundstedts  försorg  verkställd  afskrift  finnes 
den  också  numera  i  Vitterhetsakademiens  arkiv.  Men  endast  i 
detaljer  behöfva  förf:s  uppgifter  korrigeras  eller  förtydligas. 

Sid.^  93  talar  förf.  om  Klosterlasses  aflöning,  men  blott  för 
1579.  År  1577  fick  han  emellertid  en  gång  10  daler,  utom  en 
större  summa  till  klosterbyggnaden;  hans  titel  är  då  elektor  i  clåst- 
ret»;  året  därpå  i  febr.  fick  han  också  10  daler,  men  i  kvittot 
tecknar  han  sig  »rector  collegij  regij».  (Ahlqv.  saml.).  I  bref  af  7 
nov.  1577  förordnar  konung  Johan  om  tiondespannmåls  öfverlämnande 
från  åtta  socknar  till  »mäster  Lars,  professor  i  Stockholm»  (R.R); 
och  i  dec.  1579  utbetalades  till  honom  4  daler  penningar  »för  något, 
som  han  hafver  trycka  låtit»  (Ahlqv.  saml.)  Angående  antalet 
lärjungar  i  klostret  angifver  Feyt  prästernas  antal  till  »plus  minut 
30»,  hvartill  kommo  skolynglingar  (jmf.  sid.  95  hos  förf.).  Feys 
har  några  uppgifter  om  Klosterlasses  ställning  till  Stockholms  skola: 
då  Abraham  Angermannus  måste  lämna  sin  befattning  där/  tillför- 
ordnades en  gammal  man,  som  ej  kunde  åtaga  sig  de  fyra  »lectiones», 
som  rektor  borde  hafva;  han  fick  därför  blott  en  enda  och  Kloster- 
lasse öfvertog  en  och  Feyt  två.  I  början  af  1577  gjorde  rådet 
föreställningar  till  Johan  om  det  olämpliga  härutinnan,  och  Kloster- 
lasse fick  då  öfvertaga  rektoratet.  Rörande  dispntationerna  år  1577 
korrigeras  förf:s  framställning  i  några  detaljer  dels  af  Feyts  be- 
rättelse, dels  af  en  relation,  som  aftryckes  i  ett  snart  utkommande 
häfte  af  Svenska  Riksdagsakter. 

Om  Klosterlasses  lif  efter  1580  veta  vi  föga.  Sid.  184  uppger 
förf.  några  tjänster  han  innehade  i  Olmtltz  år  1583:  »prsefectus 
studiorum»,  »catechista»,  »concionator  studiorum»,  »prsefectus  congre- 
gationis  majoris»  och  »vice  consultor»  —  allt  efter  handskrift  i  Lan- 
desarchiv  i  Brttnn.     I  Staatsarkiv  i  Wien  finnes  en  uppgift  i  »Catalogi 


T« 


BRANDRUD,   KLOSTEKLASSE  4 1 

ProYincise»  för  samma  år,  att  han  ntom  allt  öfrigt  var  :»lector  cate- 
chismi  majoris»  och  »praefectus  congregationis  B.  V.  :&(beat8e  virginis?), 
hvilket  tydligen  motsvarar  :&catechista»  och  :»pr8efectus  congregationis 
majoris:».  —  Samma  år  synes  han  också  på  något  sätt  ha  vikarierat 
för  rektor  i  Olmtttz'  kollegium  under  en  farsot  (Ahlqv.  saml.) 
Förf.  uppgifver  (sid.  189),  att  Klosterlasse  återkommit  till  Brauns- 
berg  från  Prag  redan  1602.  Enligt  en  afskrift  i  Ahlqv.  saml.  har 
han    emellertid    år    1603  fått  pengar  till  resa  från  Prag  till  Polen 

(»1603,   17   oct. —  Item  etiam  per  Procuratorem 

Polonise  Romam  per  Pragam  proficiscentem  40  fl.  dati  ex  pecunia 
Provinciae  P.  Laurentio  Norvego  pro  viatico  in  Poloniam»). 

Ett  intressant  kapitel  handlar  om  jesuitemas  och  Elosterlasses 
försök  att  vinna  insteg  i  Danmark-Norge  i  början  af  1600-talet. 
Förf.  ägnar  några  sidor  till  en  kort  karakteristik  och  öfvergår  sedan 
till  en  granskning  af  Klosterlasses  utgifna  skrifter. 

Såsom  det  framgår  af  ofvanstående  kortfattade  anmärkningar, 
kommer  förf.  i  sitt  arbete  ej  till  nya  resultat;  hans  arbete  är  visser- 
ligen icke  epokgörande,  men  det  är  bra  och  duktigt  gjordt  med 
samvetBgrannt  användande  af  allt  till  buds  stående  material.  Det 
är  framför  allt  en  mycket  läsvärd  skildring  från  en  upprörd  tid, 
som  förtjänar  att  beaktas. 

Karl  HUdebrand. 


Öfversikt  af  Tidskrifter 

och  andra  periodiska  publikationer 


Arkiv  för  nordisk  filologfi.  Ny  följd.  Bd  8:  H.  3.  H.  Schuck,  Smärre 
bidrag  till  nordisk  litteratarhistoria.  1 — '6.  —  A.  Kock,  Fornnordisk 
språkforskning.  1—4.  —  E.  Björkman,  Till  växlingen  fn :  mn  i  forn.- 
svenskan  —  B.  Kahle,  Noch  einmal  der  beiname  skald.  —  F.  Jönsson,. 
Ben  oldnorske  og  oldislandske  litteraturs  historie.  Bd  1,  anm.  af  £. 
Mogk.  —  E.  H.  Lind,  Bibliografi  för  år  1894.  —  M.  KriBtensen,En 
bemaerkning  om  dentaler  og  snpradentaler  i  oldnorsk-islandsk. 

Nordisk  Tidskrift  för  Vetenskap,  Konst  och  Industri.  Utg.  af  Letter- 
stedtska  Föreningen  genom  O.  Montelius.  1896,  1.  K.  Ablenius, 
Sydpolarforskningen  och  dess  hittills  vunna  resultat.  —  J.  Lange,. 
Attiska  gravmaeler.  —  S.  Muller,  Ordning  af  Danmarks  Oldsager  og 
Vor  oldtid,  anm.  af  O.  Montelius.  —  2.  P.  Persson,  Augusti  sekular- 
fest  enligt  senaste  inskriftsfynd.  —  C.  Tschudi,  Marie  Antoinettes  ung- 
dom, och  Maria  Antoinette  og  revolutionen,  anm.  af  B.  —  Uppland» 
Fornminnesförenings  tidskrift,  17,  utg.  af  Rolf  Arpi,  anm.  af  O.  Mon- 
telius. —  3.  C.  St.  A.  B  il  le,  Monroe-doktrinen.  —  R.  N.  Bain,  Charles 
XII  and  the  collapse  of  the  swedish  empire;  C.  Schefer,  Charles  XII^ 
roi  de  Suéde.  anm.  af  A.  Hammarskjöld. 

Ord  och  Bild,  illustrerad  månadsskrift.  Utgifven  afK.  Wåhlin.  1806^ 
2.  C.  Bildt,  Drottning  Kristinas  sista  dagar.  (Forts,  och  slut.)  —  3. 
J.  J.  A.  Eh ren 8 värd,  Alexandrine  Henriette  Sparre  En  tidsbild  frän 
det    adertonde   århundradet.     Strödda  anteckningar  ur  ett  familj earkiv. 

Historiska  Samlinger  og  Stadier  vedrörende  danske  Forhold  og  Person- 
ligheder isasr  i  det  17  Aarhundrede,  udgivne  af  Holger  Rör  dam.  Bd. 
2:  H.  3.  Fra  den  franske  Gesandt  de  la  Thuillerie'8  Ophold  i  Norden 
1644—1645. 

Meddelelser  fra  Krigsarkiveme.  Bd  7:  H.  4,  5.  Private  Brev  fra 
Krigsskuepladsen  ved  SydgrsBusen,  Juli — November  1813.  —  Niels  Rosen- 
krantz's  egenhsendige  Breve  til  Frederik  VI,  September — medio  Decem- 
ber 1813.  —  Breve  fra  Frederik  VI  til  Niels  Rosenkrantz,  September 
— medio  December  1813. 

Mnsenm.  1896,  1,  2.  Dagbog  fört  under  Kjöbenhavns  Beleiring  1658— 60. 
Meddelt  af  O.  Nielsen. 

Personalhistorisk  Tidsskrift.  Tredie  Rsekke,  Bd.  5:  H.  1.  J.  C.  W. 
Hirsch,  Fortegnelse  över  de  i  Slaget  ved  Helsingborg  faldne,  saarede 
og  fangne  danske  Officerer. 

Vört  Fors  var.  Aarg.  16.  (1896)  Januar.  Krigsbegivenhederne  1808. 
Ved  H.  Degenkolv. 


TIDSKRIFTSÖFVERSIKT  43 


Finsk  Militär  Tidskrift.  1806,  H.  2—4.  Betraktelser  med  anledning  af 
svenska   generalstabens   verk    »Sveriges   krig   1808   och   1809».    D.  2. 

Af  *  *  *. 

Finsk  Tidskrift  ntgifven  af  F.  Gustafsson  och  M.  Gr.  Schy bergson. 
1896,  2.  G.  Lagas,  Michael  Chorsens.  1.  —  3  G.  Lagus,  Michael 
Choraens.  2.  —  M.  G.  S chy bergson,  Johan  Vilhelm  Snellmans  tidigare 
lefnadsskeden  skildrade  af  Th.  Rein. 

Baltische  Monatssohrift.  1896,  4.  E.  Seraphim,  Geschichte  Liv-,  Est- 
and Karlands  von  der  »Aaf segelang»  des  Ländes  bis  zar  Einverleibang 
in  das  rassische  Reich,  anm.  af  A.  Bergengrän. 

Sitzungsberiohte  der  Gesellschaft  fta  Gtosoliiohte  tind  Alterthoms* 
knnde  der  Ostseeprovinzen  Rnsslands  ans  dem  Jahre  1895, 

K.  V.  Löwis  of  Meaar,  Die  Barg  Fredeland  öder  Treyden.  —  Wehr- 
mann,  Zwei  Gelegenheitsgedichte  aaf  Andreas  Virginias. 

Berllner  Mtlnzblätter.  Hrsg  v.  A.  Weyl.  Jahrg.  16,  181  .  L.  Schalze, 
Hildesheimer  Thaler  des  Königs  Gastav  II  Adolph  von  Schweden. 

Centralblatt  ftlr  Bibliothekswesen.  1896,  Febr.— März.  F.  Leitschah, 
Zar  Geschichte  des  Bächerraabes  der  Schweden  in  Wärzbarg. 

Dentsohe  Litteratnrzeitnng.  1896,  10.  R.  N.  Bain,  Charles  XII  and 
the  collapse  of  the  swedish  empire.  1682 — 1719.  anm.  af  Schirren.  —  11. 
W.  Sträck,  Das  Bändniss  Wilhelms  von  Weimar  mit  Gastav  Adolf, 
anm.  af  V.  Loewe. 

Dentsohe  Zeitsohrift  ftlr  Gesohiohtswissensohaft  heraasgeg.  von  L, 
Qaidde.  XII,  2  (1894/95).  M.  Döberl,  Berthold  von  Vohbarg-Hohen- 
barg.  —  O.  Seeck,  Die  Entstehang  des  Indictionencyclas.  —  W.  Be  ek  er, 
Der  Sachsenspiegel  and  die  weltlichen  Karfärsten.  —  S.  Weissner, 
Za  Princlpat  and  Gefolgschaft  in  der  altgerm.  Verfassang.  —  Kleine 
Mittheilangen.  —  Schlasswort.  —  Bibliographie. 

Geschiohts-Blätter  fftr  Stadt  nnd  Land  Magdebnrg.  1895,  2.  K. 
Wittich,  Ueber  Falkenbergs  Tod. 

Historisohe  Zeitsohrift.  Heraasgegeben  von  H.  v  Treitschke  and 
Fr.  Meinecke.  Neae  Folge.  XXXX,  2.  3-  Niese,  Der  jädische 
Historiker  Josephas.  —  H.  v.  Treitschke,  Das  Gefecht  von  Eckern- 
förde  1849.  —  Literatarbericht  (bl.  a.  G.  Köhler,  Geschichte  der  Festan- 
gen  Danzig  and  Weichselmände  bis  zam  Jahre  1814  in  Verbindang  mit 
der  Kriegsgeschichte  der  freien  Stadt  Danzig.  Bd  1—2,  anm.  v.  Lettow- 
Vorbeck).  —  Notizen  and  Nachrichten.  —  Nachtrag  zar  Miszelle  »Zar 
Vorgeschichte  der  Schlacht  von  Albe  (Tagliacozzo)»  Von  Ernst  Sackar. 
—  Erklärang.  —  3.  D.  Schäfer,  Die  Verartheilong  Heinrich*s  des 
Löwen.  —  O.  Hintze,  Preassische  Reformbestrebangen  vor  1806.  — 
Miscellen.  —  Literatarbericht  (bl.  a.  Rikskansleren  Axel  Oxenstiernas 
skrifter  och  brefväxling  Senare  Afd.N  Bd  2 — 6;  Svenska  riksrådets 
protokoll.    Bd  6,  7:  1,  anm.  af  G.  Irmer).  —  Notizen  and  Nachrichten. 

literarisohes  Centralblatt,  1896,  8.    Rad.  Schmidt,  Ein  Kalvinist  als 

kaiserlicher   Feldmarschall   im  80-jähr.  Kriege.  —  17.  W.  Sträck.  Das 

Bändniss  Wilhelms  von  "Weimar  mit  Gastav  Adolf. 
Wftrttemberglsohe  Vierteljahrshefte  fUr  Landesgeschiohte.    Nene 

Folge.   Jahrg.    4.    H.    3,   4.     Th.  Sch  o  1 1,  Wärttemberg  and  Gastav 

Adolf  1631  and  1632. 

Annales  frano-oomtoises.  1896,  Juillet-aott.  Ch.  Baille,  Notes  sar 
le  baron  de  Staél,  ambassadear  de  Saéde  en  France,  mört  k  Poligny  le 
9  mai  1802. 


44  TIDSKRIFTSÖFVERSIKT 

Revue  Historique.  1896,  Mars— AvriL  I.  de  la  Tonr,  Les  paroiflses 
rnrales  dans  rancienne  Franoe,  da  iy:e  aa  XI:e  Biécle;  premier  artide. 
—  J.  dnHameldeBrenil,  Un  ministre  pMlosophe.  Carvalho,  mar- 
qnis  de  Pombal;  saite  et  fin.  —  Ch.  V.  Langlois,  Notices  et  docmnents 
relatifs  å  rhistoire  de  France  an  temps  de  Philippe  le  Bel;  premier 
article:  Documents  Italiens.  —  B.  delfanlde,  Jean  Jacqnes  Trivoloe.  — 
A.  Stern,  L'origine  da  décret  de  proscription  lancé  par  Napoleon  con- 
tre  Stein.  —  Bnlletin  historiqne:  Franoe:  Histoire  romaine,  par*  G. 
Jnllian.  —  Qnestions  d'en8eignement,  par  G.  Monod.  —  Livrés  nonyeanx, 
par  Ch.  Bémont  et  G.  Monod.  —  Espagne,  par  R.  Altamira.  —  Grécc, 
par  P.  Oarolidés.  —  Comptes-rendns  critiqnes,  —  Pablications  périodiques 
et  sociétés.  —  Chroniqae  et  bibliographie. 

Tbe  AthensBiun  1806,  16  Febmary.  R.  Nisbet  Bain,  Charles  XII  and 
the  collapse  of  the  swedish  empire  1682--1719. 

The  Axnerioan  Historloal  Review.  1896,  Januari.  (VoL  1:  N:o  2) 
Reviews  of  books:  T.  A.  Dodge,  Gastayns  Adolphns,  anm.  af  J.  Bigelow. 


Öfversikter  och  Granskningar 


Sverges  traktater  med  främmande  magter  jämte  andra  dit  hörande 
handlingar  utgifne  af  O.  S.  Rydberg.  Tredje  delen  III,  IV. 
1483 — 1620  samt  bihang.  X  +  sid.  385—803.  Stockholm 
Norstedt  &  Söner  1895. 

Med  föreliggande  halfband  har  tredje  delen  af  Sverges  traktater 
fallbordats  och  den  lucka  fyllts,  som  några  år  förefunnits  i  nämnda 
urkundspublikation.  Den  omfattar  numera  fyra  band  samt  två  häften 
på  det  femte  och  sträcker  sig  från  äldsta  tider  till  1630.  Vi  lyck- 
önska hr  Rydberg  till  att  ha  hunnit  så  långt  med  det  betydelsefulla 
vetenskapliga  företag,  hvars  första  band  han  för  nära  tjugu  år  sedan 
utgaf.  Sverges  traktater  har  både  genom  innehållet  och  genom  ut- 
förandet blifvit  ett  monumentalt  verk,  till  heder  för  den  svenska 
historiska  forskningen.  Utgifvarens  oförtröttade  arbetsförmåga  gör, 
att  man  af  honom,  fastän  han  uppnått  den  ålder,  då  de  flesta  söka 
hvila,  kan  vänta  ännu  flera  band,  och  vi  hoppas,  att  det  blir  honom 
förunnadt  att  föra  det  verk  till  slut,  d.  v.  s.  fram  till  våra  dagar, 
som  sedan  årtionden  blifvit  hans  lefnadsuppgift.  Den  svåraste  delen 
af  vägen  är  tillryggalagd. 

Tredje  bandet  har,  såsom  tidsgränserna  (1409 — 1520)  angifva, 
hufvuddelen  af  unionstiden  till  föremål,  och  massan  af  urkunder 
gäller  förhållandet  till  Danmark,  bestämdt,  såsom  det  allt  ifrån  1430- 
talet  blef,  af  försöken  från  Sveriges  sida  att  bryta  föreningen.  De 
två  föregående  häftena  ha  behandlat  Engelbrekts,  Karl  Knutssons 
och  början  af  Sten  Stures  tider.  Det  tredje  vidtager  under  år  1483, 
och  det  är,  från  en  senare  tids  synpunkt,  unionens  dödsryckningar, 
som  man  här  i  urkunderna  kan  följa. 

Det  säger  sig  själft,  att  på  ett  så  genomarbetadt  område  som 
slutet  af  den  nordiska  medeltiden  utgifvaren  ej  kan  komma  med 
inånga  obekanta  eller  förut  otryckta  aktstycken.  Bland  sådana  kan 
i  detta  häfte  nämnas  svenska  riksföreståndarens  och  rådets  protest 
d.  21  juli  1505  mot  den  i  Kalmar  samma  år  mot  dem  anställda 
rättegången,  tryckt  efter  ett  original,  som  märkvärdigt  nog  finnes 
i  ryska  utrikesarkivet  i  Moskva;  dit  har  det  nämligen  förts  från 
Polen,    dit    det    åter  kommit  med  en  svensk  beskickning,  som  kort 

Ilist.   Tidskrift  1896.     Granskn.  5 


46  ÖFVERSIKTER  OCH   GRANSKNINGAR 

därefter  till  Polens  konung  afsändes.  Urkunden  har  äfven  i  annat 
hänseende  sin  lilla  märkvärdighet.  Den  är  utfärdad  i  form  af  en 
notariatsvidimation,  och  notarien  är  den  sedermera  ryktbare  Laurentius 
Andreas,  hvars  karakteristiska  skriftdrag  äro  tydligt  igenkännliga 
(utgif våren  har  nämligen  förskaffat  sig  en  fotografi  af  originalet). 
Han  skrifver  sig  där  endast  »clericus  Strengenensis  diocesis»,  och 
det  torde  vara  första  gången  hans  namn  med  säkerhet  möter  i 
diplomen. 

Men  äfven  om  många  urkunder  förut  äro  tryckta,  föreligga  de 
här  i  flera  fall  för  första  gången  troget  återgifna  efter  originalen 
eller,  när  dessa  saknas,  med  en  på  forskningens  nuvarande  stånd- 
punkt uttömmande  textkritisk  behandling.  Det  förra  är  t.  ex.  fallet 
med  svenska  rådets  under  bödelsyxans  hot  d.  31  okt.  1520  daterade 
ryktbara  förklaring,  att  Sverige  vore  ett  arfrike  och  Kristiern  II 
dess  rätte  arfkonung,  förut  känd  genom  ett  uselt  aftryck  hos  Hvid- 
feld.  Det  senare  är  förhållandet  med  det  i  ett  föregående  häfte 
tryckta  intressanta  unionsprojektet  från  1436  —  det  svenska  unions- 
programmet —  som  vållat  så  mycken  förvirring  och  i  Sverige  en 
gång  till  och  med  gällt  som  det  ursprungliga  fördraget;  det  är  fallet 
med  den  i  detta  halfband  af  slutade  Kalmar  recess  af  1483,  ryktbar 
genom  sitt  innehåll,  ehuru  i  Sverige  knappt  någonsin  tillämpad; 
i  bihanget  äro  aftryckta  dels  den  förberedande  recessen  i  Halmstad 
^/2  1483,  dels  för  första  gången  den  danska  redaktionen  af  Kalmar- 
recessen,  hvars  original  är  bevaradt. 

Efter  denna  urkund  följer,  till  medeltidens  slut,  hela  raden  af 
uppskofstraktater,  vare  sig  det  gällde  förverkligandet  af  Kalmar 
recess  eller  af  skattskyldighetsfördraget  i  Köpenhamn  1509,  afbraten 
af  akterna  om  konung  Hans'  intagande  och  afslutad  med  akterna 
om  Kristiern  II:s  antagande  till  konung.  Till  de  märkvärdigaste 
aktstyckena,  som  i  denna  långa  serie  meddelas,  höra  de,  som  angå 
den  af  tyske  kejsaren  år  1506  öfver  svenskame  utfärdade  akt- 
förklaringen, ett  i  nödens  stund  tillgripet  vapen,  men  ännu  van- 
mäktigare  än  den  påfliga  bannlysningen,  h vilken  också  anlitades. 
Då  man  i  hr  Rydbergs  samling  äfven  kan  följa  de  fördrag,  som 
danska  konungar  slöto  mot  Sverige  med  Ryssland,  med  Polen  och 
andra  östersjömakter,  måste  man  erkänna,  att  de  förstnämnda  ingen- 
ting underläto  för  att  draga  det  stackars  landet  i  sitt  garn.  Dem 
felades  ingenting  annat  än  lyckan. 

Medeltidsförhållandenas  natur  gör,  att  många  af  de  urkunder, 
som  meddelas,  ej  kunna  kallas  traktater  i  egentlig  mening.  Det  är 
aktstycken,  som  bestämma  Sveriges  internationella  ställning  och  för- 
bindelser i  allmänhet.  Urvalet  måste  därvid  blifva  mer  eller  mindre 
subjektivt.  Utgifvaren  har  följt  en  ganska  omfattande  plan,  som 
han  motiverat  dels  i  företalet  till  första  bandet,  dels  i  ett  i  denna 
tidskrift,    årg.    1881,    infördt  svaromål  på  en  recension.^     Äfven  i 

^  Hans  mening  har  varit,  att  verket  för  all  framtid  skulle  bevara 
»vittnesbörden  om  den  samverkan,  hvari  svenska  staten  i  politiskt  hänseende 
stått  med  den  ofri  ga  världen». 


SVERGES   TRAKTATER  MED  FRÄMMANDE  MAKTER  47 

"■■"""  T  III  .  _  ^ 

detta  fall  äro  de  värsta  svårigheterna  öfvervunna.  Urvalet  blir  för 
de  följande  tiderna  betydligt  enklare  och  lättare,  hvarom  också  hvad 
som  redan  af  fortsättningen  utkommit  vittnar. 

Som  bihang  till  traktaterna  meddelas  bland  annat  dels  full- 
ständigt, dels  endast  i  rubrik  handlingarna  i  den  långa  striden  om 
drottning  Doroteas  morgongåfva,  samt,  hufvudsakligen  som  rubriker, 
de  i  andra  samlingar  tryckta  handlingarna  i  bannlysningsmålet  mot 
Hemming  Gad.  Belysande  en  egendomlig  episod  under  denna  vår 
konungalösa  tid  äro  de  från  Wien  hämtade  handlingarna  om  Georg 
von  Thurns  beskickning  1491  till  Sverige;  han  skulle  söka  förvärfva 
svenska  kronan  åt  romerska  konungen  Maximilian  af  Österrike  eller 
dennes  son  ärkehertig  Filip. 

Hr  Rydbergs  publikation  visar  i  öfrigt,  huru  begränsade  ännu 
vid  medeltidens  slut  Sveriges  internationella  förbindelser  voro,  om 
man  bortser  från  dem,  hvilka  de  tre  förenade  rikena  ingingo.  Det 
var  jämte  Norge  östersjövärlden  allena,  nästan  utan  undantag: 
Danmark,  Hansestäderna,  Tyska  orden  och  Riga  stift  samt  Ryssland. 
Undantagen  äro  Nederland  (Amsterdam)  och  —  påfven.  Fördragen 
med  Amsterdam  och  med  Riga  kunna  anses  —  om  man  så  vill  — 
som  ett  slags  blankare  för  framtiden.  Redan  nu  erkände  Riga  stift 
Sveriges  krona  som  beskyddare,  och  det  var  gamla  traditioner,  som 
hundra  år  senare  åter  sköto  friska  skott.  Förbindelserna  med  påfve- 
makten  voro  numera  få,  men  saknade  vid  vissa  moment  icke  intresse, 
för  så  vidt  det  gällde  afvärjandet  af  Danmarks  planer  vid  curian 
och  kampen  mot  hotande  eller  redan  utfärdade  bannlysningsbullor. 
Huru  onaturliga  medeltids-  och  unionsförhållandena  blifvit,  visar  det 
af  utgif våren  anförda  aktstycket  från  1516,  enligt  hvilket  det  så  när 
lyckats  svenskame  att  förmå  påfven  utnämna  Sten  Sture  d.  y.  till 
Sveriges  konung. 

Materialet  har  för  denna  sista  afdelning  af  medeltiden  förelegat 
tämligen  fullständigt,  vare  sig  i  original,  afskrift  eller  äldre  tryck. 
Det  är  endast  i  ett  mindre  antal  fall,  åtta  i  hela  tredje  bandet,  fyra 
i  detta  halfband,  som  utgifvaren  behöft  rekonstituera  förlorade 
urkunder.  Samma  förhållande  har  gjort,  att  här  ej  behöfts  så 
många  af  de  historisk-kritiska  undersökningar,  i  hvilka  hr  Rydberg 
förut  haft  tillfälle  att  ådagalägga  sin  lärdom  och  sitt  skarpsinne. 
I  föreliggande  afdelning  är  det  knappt  mer  än  tre  sådana  längre 
undersökningar,  som  behöft  göras:  en  i  fråga  om  ett  stillestånd  med 
Ryssland  1493,  en  angående  Sten  Stures  anslutning  till  svenska 
riksrådets  förbindelse  1494  att  verkställa  Kalmar  recess,  en  slutligen 
rörande  den  v.  Thurnska  beskickningen  till  Sverige  1491. 

Bandet  slutar  med  de  vanliga  urkunds-,  samt  person-  och  orts- 
registren. 

Ehd. 


48  ÖFVERSIKTKR  OCH   GRANSKNINGAR 


Jesniterpateren  Laurits  Nielssen,  saakaldt  ^Klosterlasse».  Af 
August  Pkrger,  prest  af  Jesu  samfund.  108  sid.  Eristiania  1896. 
(Pris  60  öre). 

Sedan  min  recension  öfver  Brandcuds  arbete  om  Elosterlasse 
influtit  i  det  förra  häftet  af  Hist.  tidskr.,  har  ett  nytt  arbete  öfver 
samma  ämne  kommit  mig  till  banda;  titeln  återfinnes  här  ofvan, 
och  af  densamma  framgår,  att  förf.  är  jesuit.  I  ett  kort  förord 
angifver  han  sin  afsikt  vara  att  vederlägga,  hvad  som  är  oriktigt 
hos  Brandrud;  hans  stil  är  dock  lugn  och  sällan  polemisk;  han 
skildrar  Klosterlasses  lif  och  verksamhet  med  betonande  af  förut  mindre 
beaktade  partier,  och  hans  framställning  blir  af  ganska  stort  intresse, 
dels  emedan  hans  källmaterial  till  någon  del  är  nytt,  dels  emedan 
man  får  en  fullblodig  jesuits  omdömen  utan  en  Theiners  öfverdrifter 
och  brist  på  historisk  kritik.  Förf.  har  ganska  stor  förmåga  af 
objektivitet,  men  utgår  från  en  specifikt  jesuitisk  moraluppfattning, 
hvilken  gör  hans  resonemang  i  många  fall  oantagliga  för  prote- 
stanter. 

Af  förf:s  källor  äro  sex  aktstycken  enligt  hans  uppgift  i  för- 
ordet förut  otryckta  eller  blott  delvis  tryckta.  N:r  1  och  2  utgöras 
af  bref  från  Klosterlasse  till  ordensgeneralen  af  den  21  febr.  och 
26  mars  1577,  meddelade  i  utdrag  hos  Theiner,  del  I  sid.  454, 
noten  och  450,  noten.  Strax  förut  (sid.  445)  har  Theiner  omtalat 
två  bref  af  den  27  febr.  och  23  mars  1577,  men  utan  citat,  och 
Brandrud  beklagar  (sid.  115)  utelämnandet  däraf.  Perger  påpekar 
emellertid,  att  Theiners  angifvande  af  data  på  sid.  445  är  felaktigt, 
så  att  han  i  själfva  verket  afser  samma  bref,  som  han  sedan  delvis 
anför.  Brefven  ha  varit  i  sin  helhet  tillgängliga  för  Perger.  — 
Såsom  n:r  3  kommer  Flor.  Feyts  berättelse,  som  dock  begagnats  i 
afskrift  redan  af  Geijer  och  Anjou.  —  N:r  4  och  5  äro  bref  från 
Klosterlasse  till  ordensgeneralen  af  den  13  juli  1577  och  20  maj 
1580,  delvis  meddelade  hos  Theiner,  del  I  sid.  496 — 497,  noten, 
och  sid.  546,  det  förra  utdraget  på  latin,  det  senare  i  tysk  öfver- 
sättning.  —  N:r  6  är  synbarligen  hittills  okändt  eller  åtminstone 
obegagnadt;  det  utgöres  af  en  berättelse  af  Klosterlasse  om  händel- 
serna i  Sverige  och  om  framtidsutsikterna,  odaterad,  men  skrifven 
af  Klosterlasse  själf  tidigast  i  slutet  af  år  1580.  Den  är  synner- 
ligen intressant  att  döma  af  de  utdrag,  som  Perger  meddelar.  De 
nya  upplysningar,  som  lämnas  af  dessa  aktstycken,  skola  längre  fram 
påpekas. 

Samma  uppfattning  om  födelseår  och  släktförhållanden,  som  jag 
uttalat  i  min  recension  af  Braudruds  bok,  hyses  af  Perger.  Såsom 
stöd  för  den  åsikten,  att  Klosterlasse  och  Oslobiskopen  Jens  Nilssen 


JBSUITERPATEREN  LAURITS  NIBLSSEN,  S4AKALDT  KLOSTERLASSE      49 

ej  voro  bröder,  anför  han,  att  den  förre  såsom  släktingar  i  Norge 
blott  omtalar  syster  och  systerbarn  på  en  tid,  då  biskopen  ännu 
lefde.  Förf.  kommer  snart  in  på  de  svenska  förhållandena  och 
dröjer  hufvudsakligen  vid  dem.  Han  har  i  det  stora  hela  en  riktig 
uppfattning  af  Johans  sträfvanden  och  betonar,  att  han  aldrig  var 
fullödig  katolik  ens  i  sina  önskningar  och  tankar.  Klosterlasses 
förhemligande  af  sin  katolska  tro  tages  varmt  i  försvar:  »Yaren  kloka 
som  ormar»,  heter  det,  hvilket  innebär  att  man  bör  välja  det  lämp- 
ligaste medlet  i  hvarje  fall,  blott  det  ej  är  medvetet  oriktigt;  och 
att  underlåta  att  säga  allt,  hvad  man  vet,  är  ej  osanning.  Förf. 
söker  också  göra  troligt,  att  Stockholmsprästerna  kände  bättre  till 
hans  tro  än  de  ville  visa  (sid.  19 — 20),  men  några  fullgoda  bevis 
härför  förebringas  icke.  Klosterlasse  skref  också  själf,  att  han 
aldrig  sade  något  medvetet  osannt,  men  att  han  ej  heller  framlade 
de  katolska  trossatserna  ordagrant:  »^a,  qtuyrum  necdum  capaces 
€08  animadvertiy  prceterivi  aut  ita  oblique  proposui^  ut  quam 
minimum  offenderentT»  (sid.  23).  Att  omständigheterna  måste  med- 
föra en  missuppfattning  af  det  sagda,  och  att  Klosterlasses  hela 
uppträdande  därför  blir  osannfärdigt,  hur  väl  valda  hans  ord  än 
voro,  det  står  hvarken  klart  för  honom  själf  eller  för  Perger.  Detta 
är  en  punkt,  där  jesuitisk  och  protestantisk  uppfattning  divergera. 
Detsamma  gäller  i  ännu  högre  grad  om  Klosterlasses  förhållande 
till  liturgien.  Den  innehöll  ju  både  katolska  och  protestantiska 
beståndsdelar,  men  var  i  förhållande  till  förut  gällande  ordning  ett 
steg  i  katolicerande  riktning.  Hur  borde  Klosterlasse  förhålla  sig 
till  den?  Det  föreföll,  som  om  han  försvarade  den  i  sin  helhet, 
och  rykten  om  hans  medarbetareskap  ha  hållit  i  sig  mycket  länge. 
I  själfva  verket  förordade  han  offentligt  de  rent  katolska  delarna, 
men  iakttog  tystnad  om  det  öfriga  och  afgaf  aldrig  något  utlåtande 
om  hela  liturgien.  Han  säger  själf  i  brefvet  till  ordensgeneralen  af 
den  20  maj  1578:  nQuantum  ad  liturgicB  defensionem,  rogatus  a 
rege^  quantum,  ad  ea,  quoB  illi  ut  papistica  carpebant^  defendendam, 
suscepi  et  omnium  prcesentium  judicio  convici.  Eam,  tamen  num^ 
quam  ut  legitimam  probaviT>  (!)  (sid.  38,  not  2).  Hans  upp- 
trädande missuppfattades,  men  enligt  jesuitmoralens  fördringar  hand- 
lade han  fullt  ärligt  och  äfven  klokt.  Perger  har  ingen  förebråelse 
att  rikta  mot  honom. 

I  samband  med  denna  undersökning  om  Klosterlasses  prediko- 
verksamhet bemöter  Perger  ett  anfall  af  Brandrud  mot  honom. 
Sid.  96  och  306  i  den  senares  bok  omtalas,  hurusom  Klosterlasse 
skulle  anfört  ett  ord  af  Luther,  enligt  hvilket  äktenskapsbrott  i  visst 
fall  vore  tillåtet  och  naturligtvis  användt  detta  för  att  minska  akt- 
ningen för  Luther  i  allmänhet.  Brandrud  känner  ej  till  något  sådant 
ord  i  Luthers  skrifter  och  säger  skäligen  skarpt  (sid.  306),  »att  vi 
her  naermest  har  at  gjere  med  et  af  de  skammelige  og  plumpe  for- 
seg,  som  katholikerne  til  forskjellige  tider  har  gjort  paa  at  svserte 
Luthers  Person».  Nu  anför  emellertid  Perger  (sid.  27)  motsvarande 
ord  efter  Erlangenupplagan  af  Luthers  skrifter,  och  Brandruds  utfall 


so  ÖFVBRSIKTER  OCH   GRANSKNINGAR 

förfaller  sålunda.  Men  Pergers  slutsatser  äro  icke  desto  mindre 
felaktiga.  Han  håller  före  (sid  25),  att  Luther  här  och  på  andra 
ställen  »ikke  blott  modsiger  Kristi  Isere  eller  bud,  men  ogsaa  selve 
fornuftens».  På  annat  ställe  anfaller  han  Luther,  emedan  olika  ut- 
talanden af  honom  strida  mot  hvarandra;  åtminstone  i  fråga  om 
det  ena  af  två  motsägande  uttalanden  måste  han  icke  varit  drifven 
af  Guds  ande,  och  slutsatsen  blir  därför,  att  han  ej  alls  varit  skickad 
att  förklara  Guds  ord  och  vilja.  Han  kunde  ej  vara  sanningens 
tolk,  ty  sanningen  är  en  och  densamma. 

Lyckligtvis  kunna  vi  protestanter  frigöra  oss  från  denna  dogma- 
tiska uppfattning,  och  kunna  därför  i  detta  fall  få  en  mera  historiskt 
riktig  bild  af  en  stor  personlighet.  Sanningen  är  visserligen  oför- 
änderlig, men  vår  förmåga  att  uppfatta  den  är  ej  alltid  densamma. 
Enligt  vår  uppfattning  finnes  ingen  människa,  som  alltjämt  haft 
samma  betraktelsesätt;  Luther  liksom  hvarje  annan  utvecklas  och 
samma  sak  kan  därför  ej  på  olika  tider  stå  lika  för  hans 
inre  syn.  Han  är  ingalunda  någon  ofelbar  domare  i  trossaker, 
liksom  ej  heller  någon  annan  människa.  Vår  vördnad  för  Luther 
såsom  för  en  stor  lärare  bör  ej  minskas,  därför  att  vi  ogilla  enstaka 
uttalanden.  Den  nyligen  aflidne  domprosten  Sundelin  känner  till 
det  af  Perger  citerade  yttrandet  i  äktenskapsfrågan  och  uppträder 
emot  detsamma,  men  söker  uppvisa  orsaken  till  Luthers  ståndpunkt 
(Luthers  sociala  etik.  I.  Familjen.  Upsala  Univ.  Årsskrift  1880, 
sid.  119—120  och  122  ff.).  Men  icke  upphör  han  därför  att  stå 
på  luthersk-protestantisk  grundval.  Elosterlasses  liksom  Pergers 
rättroget  'katolska  uttalanden  måste  tillbakavisas  såsom  oförenliga 
med  en  sann  och  objektiv  historisk  uppfattning. 

Genom  de  nya  aktstycken,  som  Perger  begagnar,  får  man  en 
fylligare  bild  af  förhållandet  mellan  Johan  och  Elosterlasse.  På 
grund  af  jesuitens  öfvertalningar  kommunicerade  Johan  icke  alls 
påsken  1577;  han  hyste  ej  längre  någon  motvilja  mot  blott  brödets 
anammande,  men  ^»önskade  dispens  för  sin  svaghets  skulb.  Det 
närmade  sig  ett  afgörande,  då  Johan  insände  till  Rom  sina  villkor 
för  en  återförening.  Klosterlasse  förordade  dem  till  viss  grad,  och 
Perger  påvisar,  att  han  mycket  väl  kunde  så  göra  (sid.  46  ff.).  I 
sept.  1577  började  han  med  Johans  tillåtelse  att  hålla  katolsk  vesper, 
men  med  utelämnande  af  en  del  sånger,  för  att  ej  väcka  anstöt 
genom  helgonåkallelse.  Något  senare  började  han  offentligen  predika. 
Perger  söker  på  nytt  (sid.  58  ff.)  försvara  detta  hemlighetsmakeri; 
säkert  är,  att  Klosterlasse  kommit  långt  på  den  väg  han  valt,  då 
Possevino  i  dec.  1577  anlände.  Klosterlasse  måste  genast  under- 
ordna sig  honom  och  låta  hans  vilja  blifva  gällande,  där  de  voro 
af  olika  åsikter.  Detta  måste  dock  rubba  konungens  förtroende  till 
den  numera  degraderade  jesuitpatern.  Enligt  dennes  egen  berättelse 
blef  kungen  uppbragt  öfver,  att  några  förnäma  män  mottagit  natt- 
varden enligt  katolsk  ritus  af  hans  hand,  och  troddde  t.  o.  m.  att 
han  motarbetade  kungens  sak  i  Rom  (s.  67).  Så  kom  Johan  Henriks- 
sons bedröfliga  äktenskapshistoria  till,  och  följden  blef  ärkebiskopens 


JBSUITERPATEREN  LAURITS  NIELSSEN,  SAAKALDT  KLOSTERLASSE      5 1 

Öppna  opposition  och  Klosterlasses  frånträdande  från  rektoratet  för 
kollegiet,  som  han  synes  innehaft  under  några  veckor,  antagligen 
utan  formlig  utnämning.  Hela  hans  uppträdande  försvaras  af  Perger, 
som  bedömer  saken  uteslutande  från  katolsk  ståndpunkt  (sid.  69  ff.). 

Elosterlasse  synes  aldrig  ha  återvunnit  konungens  förtroende. 
Då  Possevino  återkom  1579  med  bestämdt  afslag  på  alla  fordringar, 
vände  sig  Johans  misstänksamhet  mot  honom;  han  trodde,  att  det 
möjligen  vore  nog  '»si  (papam  supremwni)  pastorem  Ecclesice  con- 
jiteatur  et  in  fidei  articulis  cum  eodem  conveniaU  (sid.  75,  not  2) 
och  hörde  sig  för  genom  en  sekreterare  hos  Klosterlasse,  om  ej  han 
skulle  vilja  drifva  underhandlingar  därom.  Men  svaret  blef  nekande, 
ehuru  kungen  hotade  med  sin  onåd.  Klosterlasse  ville  och  kunde 
ej  uppträda  mot  sin  öfverordnade,  och  kungen  låtsade,  som  om  ingen- 
ting skett.  —  Denna  tilldragelse  förlägges  af  Brandrud  till  sommaren 
1580,  af  Perger  synbarligen  riktigare  till  hösten  1579  (sid.  75). 

I  Stockholm  utbröt  en  svår  pest,  så  att  hofvet  flyttade  bort. 
Klosterlasse  kvarstannade  och  uppträdde  först  nu  öppet  som  katolik, 
såsom  det  framgår  af  ett  citat  ur  hans  egen  berättelse,  på  Possevinos 
uttryckliga  befallning  (sid.  78,  not  2).  Enligt  samma  källa  visade 
sig  snart  följderna  af  den  nya  taktiken.  y>Apparebat  jam  evidens 
fruetus.  Multi  se  nobis  junxerunt,  et  miuto  plures  et  in  aquo} 
benedictce  usu  et  in  aliis  eatholicorum  signis  animum  ostenderunt, 
licet,  adkuc  differrent  recouciliari  propter  aliorum  contiimelias  et 
malas  ominationes  de  duce  Carolo^  utque  viderent,  quid  rex 
acturus  esset-»  (sid.  79,  not  1).  Johan  blef  föga  belåten  med 
sakernas  nya  skick.  Han  hade  tagit  ed  af  Klosterlasse  att  tills 
vidare  dölja  sin  katolska  tro  (sid.  78  not  1)  och  hade  framför  allt 
velat  leda  hela  saken  efter  sitt  godtfinnande.  Hans  villkor  för  sam- 
arbete voro  förkastade  af  påfvestolen,  men  nu  djärfdes  ett  par 
jesuiter  inom  landet  uppträda  utan  inhämtande  af  konungens  bifall 
och  t.  o.  m.  mot  hans  uttalade  vilja.  Klosterlasse  aflägsnades  från 
kollegiet  och  förbjöds  predika  (maj  1580).  Inom  årets  slut  lämnade 
både  han  och  Possevino  landet  för  att  aldrig  återkomma.  Perger 
återgifver  sid.  82 — 84  Klosterlasses  egen  berättelse  om  de  sista  till- 
dragelserna, och  sid.  86  ff.  hans  framställning  af  framtidsutsikterna. 
Där  påvisar  han,  hurusom  konungen  är  varmt  intresserad  för  katoli- 
cismens återupprättande,  och  att  en  stark  rörelse  arbetar  mot  samma 
mål.  Drottning  Katarina  vore  ännu  vid  lif,  och  tronföljaren  vore 
god  katolik.  Biskopsstolarna  voro  i  allmänhet  icke  besatta,  hvarför 
lutheranerna  saknade  bestämda  ledare,  och  de  svenskar,  som  studerade 
utomlands,  borde  snart  vara  färdiga  att  såsom  missionärer  återvända 
hem.  I  Östergötland  funnes  en  katolsk  hufvudort  vid  Vadstena 
Birgittinerkloster.  Tre  ting  afråder  han  från:  att  skynda  på  konungen, 
att  lofva  honom  politiska  fördelar,  och  att  fordra  att  han  utsätter 
sig  för  någon  fara.  Däremot  borde  man  sprida  lämpliga  trycksaker 
och  låta  kungen  uppträda,  som  om  den  katolska  rörelsen  påginge 
utan  hans  vetskap  eller  mot  hans  vilja.  Han  borde  sålunda  ej  söka 
tvingas  till  öppen  öfvérgång. 


52  ÖFVERSIKTER  OCH   GRANSKNINGAR 


Dessa  uttalanden  visa,  att  Klosterlasse  hade  en  god  upp- 
fattning af  Johans  karakter.  Till  sist  föreslår  han  att  blifva  sänd 
till  Wien  för  att  där  utarbeta  en  Suetica  confessio  och  att  sedan 
få  resa  till  Vadstena  för  att  därifrån  leda  missionsarbetet.  — 
Dessa  förslag  blefvo  ej  satta  i  verket,  men  de  kunna  bidraga  till 
belysning  af  den  fara  för  katolicismens  återinföring,  som  verkligen 
fanns. 

Härmed  tror  jag  mig  ha  påpekat  det  viktigaste  i  Pergers  bok. 
Vi  känna  ej  så  mycket  om  Klosterlasses  verksamhet  i  vårt  land, 
och  bevarade  notiser  äro  ofta  svåra  att  förena  till  en  totalbild.  En 
jesuit  med  historisk  begåfning  såsom  Perger  kan  lättare  än  andra 
få  sammanhang  mellan  händelserna  och  kan  förklara  mycket,  som 
annars  förefaller  dunkelt.  Men  å  andra  sidan  blir  hans  uppfattning 
ofta  skef  på  grund  af  hans  utprägladt  katolska  förutsättningar,  som 
hindra  honom  att  gifva  rättvisa  åt  framstående  lutheraner.  Men  an- 
vändt  med  kritik  är  hans  arbete  af  stort  intresse  för  Johan  l]I:a 
historia. 

Ka/rl  Hildebrand. 


Jungfru  Marie  Örtagård.  Vadstenanunnomas  veckoritual  i  svensk 
öfversättning  f rån  år  1510.  Utg.  af  Robert  Geete.  XC  +  308  sid. 
Stockholm  (Sv.  Fomskr.  sällsk.  saml.  h.   107  och   109). 

De  senast  utgifna  häftena  af  Svenska  Fornskrift-sällskapets 
samlingar  kunna  anses  såsom  en  afskedshälsning  till  den  bildade 
publik,  som  med  glädje  och  intresse  följt  sällskapets  föregående, 
mångåriga  verksamhet  för  kännedom  om  vår  litteraturs  äldsta 
kvarlåtenskap.  Vid  årsmötet  1896  antog  sällskapet  nämligen  nya 
stadgar.  Den  paragraf,  som  gick  i  spetsen  vid  deras  inkräk- 
tande af  grannens  område,  erhöll  följande  lydelse:  »Sällskapets 
ändamål  är  att  verka  för  utgifning  i  tryck  af  Sveriges  bokskatt, 
äldre  än  17 :e  århundradet,  samt  att  understödja  utgifvandet  af 
derpå  grundade  historiska,  filologiska,  literärhistoriska  och  biblio- 
graäska  arbeten.» 

Det  begrepp,  som  låg  och  väl  fortfarande  ligger  i  ordet  forn- 
skrift,  blef  glömdt  eller  ^issuppfattadt.  Nu  har  sällskapet  beträdt 
ett  lika  främmande,  som  ändlöst  fält.  Det  är  icke  oantagligt,  att 
beslutet  fattades  med  alla  afgifna  röster,  ty  årsmötena  väcka,  såsom 
fallet  är  äfven  på  andra  håll,  endast  få  personers  intresse.  Allt  nog: 
saken  blef  afgjord  och  mot  beslutet  kunna  numera  inga  invänd- 
ningar göras,  endast  en  eller  annan  fråga.  Skulle  det  då  icke  hafva 
funnits  något  mera  att  göra  på  det  nu  öfvergifna  området?    Det  år 


JUNGFRU  MARIE  ÖRTAGÅRD  53 

svårt  att  tro,  att  forskningarna  därstädes  blifvit  ända  till  den  grad 
follbordade,  att  icke  äAnu  skördar  af  svensk  medeltidslitteratur 
kunnat  insamlas;  dessutom  hade  också  Sveriges  latinska  litteratur 
från  äldsta  tider  varit  ett  värdigt  ämne  för  Fornskrift-säUskapet, 
hvars  benämning  svenska  väl  icke  borde  tillämpas  uteslutande 
på  skriftemas  språk.  På  förslag  till  sällskapets  publikationer 
hafva  ock  förut  stått  svenska  fornskrifter,  affattade  på  latinska 
språket. 

Det  är  angenämare  att  blicka  tillbaka  på  sällskapets  verksamhet. 
Dess  vidlyftiga  samlingar  härröra  till  en  stor  del  ifrån  klostret  i 
Vadstena.  Det  är  hufvudsakligen  öfversättningar  eller  bearbetningar 
af  utländska  verk,  men  der  finnas  äfven  original-arbeten;  de  vittna 
alla  om  det  storartade  litterära  arbetandet  i  klostret.  Det  ligger  en 
vacker  afslutning  af  sällskapets  fornskrifter  —  om  det  så  får  anses 
—  i  ofvan  nämnda  tvenne  häften,  hvilka  innehålla  Vadstena-nunnornas 
veckoritual  i  svensk  öfversättning  från  år  1510.  Ritualen  författades 
på  latin  af  magister  Petrus  från  Skeninge,  Birgittas  lärare  och 
biktfader,  (h vilken  bar  samma  fadersnamn  Olavi,  som  Alvastra- 
priorn  Petrus).  Redan  Vadstenadiariet  nämner  uttryckligen  honom 
som  författare  (»dictavit  cantum  sororum»),  men  frågan  har  likafullt 
blifvit  intrasslad,  så  att  först  nu  efter  500  år  sanningen  blifvit  in- 
sedd och  erkänd.  Om  han  ock  delvis  ur  andra  liturgiska  källor 
sammansatt  vissa  stycken  af  officiet,  framstår  han  såsom  själf- 
ständig  författare  till  ett  trettiotal  hymner,  som  blifvit  inlagda  i 
veckoritualen. 

Titeln  Jungfru  Marie  örtagård  häntyder  på  den  Mariakult,  som 
änder  flera  århundraden  arbetat  sig  fram  inom  kyrkan  och  som 
sträfvade  att  upphöja  den  heliga  jungfrun  till  Treenighetens  sida.^ 
Det  var  i  synnerhet  i  klostren,  som  hennes  dyrkan  tog  i  anspråk 
en  så  betydande  del  af  gudstjänsttiderna.  Särskildt  var  detta  fallet 
inom  Birgittinklostrens  nunnekonvent.  Också  sökte  man  att  i  all- 
mänhet förena  hennes  namn  med  klostrens. 

Utgifvaren  redogör  utförligt  för  hela  denna  gudstjänstordning. 
Den  förnämsta  källan  härför  är  en  praktfull  handskrift,  tillhörig 
Biblioteca  Nazionale  i  Florens.  Recensenten  är  i  tillfälle  att  konstatera 
utgifvarens  tillförlitliga  insikter  i  medeltidens  paleografi.  Hans  arbete 
i  sin  helhet  vittnar  om  på  djupet  gående  beläsenhet  i  medeltidens 
rituella  litteratur  samt  en  afundsvärd  förmåga  att  behärska  och  klart 
framställa  ett  i  och  för  sig  ganska  kärft  ämne. 

Den  svenska  öfversättningen  verkställdes  af  en  bland  de  mest 
framstående  Vadstena-munkame,  Nicolaus  Ragvaldi,  som  tvenne  gånger 
valdes  till  confessor  generalis  och  som  tillbragte  några  år  i  Marien- 
dals  kloster  vid  Re  val,  där  han  äfvenledes  någon  tid  beklädde  samma 


^  Märkliga  äro  i  detta  afseende  begynnelse-orden  i  söndagens  invita- 
torium:  »Trinum  Denm  et  unnm  pronis  mentibus  adoremns,  virginique  matri 
gratalantibus  animis  jngiter  jubilemiis». 


54  ÖFVERSIKTBR  OCH   GRANSKNINGAR 


confessorsembete.  Det  var  en  lika  lärd  som  flitig  man;  i  många 
öfy ersättningar  bar  ban  upparbetat  vårt  modersmål  på  ett  förträff- 
ligt sätt. 

Bland  annat,  som  förekom  i  Vadstena-nunnomas  ritual  var  äfven 
bela  psaltaren,  som  fullständigt  sjöngs  under  hvarje  vecka.  Den  94 
psalmen,  Venite  exultemus  Domino  etc,  var  Birgittinernas  älsklings- 
psalm. Den  sjöngs  bvarje  dag  under  matutinan.  För  den,  som 
studerar  deras  ritual,  är  det  som  om  ännu  efter  årbundradens 
växlingar  detta  ständigt  upprepade:  Venite,  adoremus,  skulle  klinga 
emot  oss  ur  de  minnesrika  urkunderna. 

Också  bar  Nicolaus  Ragvaldi  egnat  denna  psalm  en  utförlig 
tolkning ;  i  Cantus  Sororum  förekommer  psalmen  efter  den  gregorianska 
anordningen  fördelad  i  6  verser.  I  afseende  på  sin  tolkning  yttrar 
han:  ^åen  psalmen  aktar  jag  med  Guds  bjälp  uttyda  efter  helga 
fäders  lärdom  och  är  märkandes,  att  all  den  heliga  skrift  uttydes 
med  glosor.  Glosa  är  uttydning  eller  upplysning  ocb  därföre  skall 
ingen  undra  på  mig  om  jag  tillägger  mycket  svenska,  som  texten 
ej  innehåller,  och  i  synnerhet  i  denna  gudliga  sången,  som  i  antiphonis 
och  responsoriis  är  satt  på  rim,  hvilka  alltid  äro  mödosamma  eller 
besvärliga  att  uttyda  och  hafva  få  ord,  innehållande  ocb  betydande 
mycket,  ocb  måste  därföre  glosan  vara  större  än  texten,  så  framt 
enfaldiga  personer  skola  däraf  något  förstå.:» 

Hans  utläggning  af  denna  psalm  fyller  20  sidor  i  tryck.  Det 
är  sålunda  ett  själfständigt,  svenskt  originalarbete  vi  här  hafva 
framför  oss;  såsom  prof  må  därför  anföras  bvad  som  säges  om 
orden:  »nos  autem  populus  et  oves  pascuse  ejus»;  —  »det  är:  vi  äro 
hans  folk  och  föde-får,  ocb  märk  här,  att  detta  ordet  pascuae  efter 
vårt  mål  är  rätteligen  bete,  såsom  vi  säga  fåren  hafva  godt  bete, 
det  är  god  föda,  och  herden  säges  föda  fåren,  då  han  kör  dem  till 
godt  bete.  Herren  Jesus  säger  i  evangelium:  jag  är  en  god  herde; 
sannerligen  ser  denne  herde  vaksamt  till  sina  får,  som  äro  de  kristna 
människorna,  gömmandes  dem  för  vargen,  som  är  ovännen.  Den, 
som  gömmer  fåren,  plägar  hafva  ett  långt  spö  eller  käpp  i  banden, 
och  därjämte  tama  hundar,  som  ideligen  blifva  när  fåren  och  drifva 
dem  till  hjorden,  då  de  synas  åter  skiljas  från  de  andra.  Så  gör 
sannerligen  Herren  med  sina  andliga  får;  han  har  korsets  tecken 
för  käppen,  som  bortdrifver  den  gamla  vargen  djäfvulen  från  män- 
niskorna. Må  ock  med  denna  käppen,  förstås  den  makt,  som  Gad 
gifvit  hafver  påfven  ocb  kejsaren,  hvilka  andeligen  och  lekamligen 
på  Guds  vägnar  regera  ocb  styra  Jesu  Christi  får,  som  synligt  är 
allom  dem,  som  förstånd  hafva;  påfven  med  sin  käpp  eller  staf 
styr  andeligen  och  lekamligen,  när  behof  görs,  kejsaren  värnar  och 
näpser  lekamligen  efter  kejsarens  lag  ocb  rätt;  all  sådan  ordning  är 
af  Gudi.  Desslikes  gifver  Han  tjänlig  väderlek  af  himmelen,  och 
jorden  gifver  sin  frukt  i  rätt  stund,  af  hvilken  Christi  får  hafva  sin 
lekamliga  föda.  —  De  tama  hundarna,  som  Christus  har  tillsändt 
sina  får,  äro  kyrkornas  prelater  och  helige  predikare,  som  med  sin 
kunskap  skälla  mot  synden  och  utdrifva  ovännen  af  kristna  manna 


JUNGFRU  MARIE   ÖRTAGÅRD  55 

samyete  och  själ,  och  därföre  säger  David  till  alla  kristna:  venite, 
adoremus!»  — 

I  hvad  här  anförts  återspeglar  sig  vår  medeltids  homiletiska 
litteratur. 

Det  var  ganska  ansträngande  för  nunnorna  i  Vadstena  att 
uppehålla  sin  vidlyftiga  gudstjänst  efter  här  gifna  föreskrifter,  hvilka 
voro  grundade  på  Birgittas  egna  bud  och  befallningar.  Utgifvaren 
lämnar  en  sakrik  redogörelse  för  utvecklingen  af  horse  canonicse, 
gudstjänsttiderna  inom  katolska  kyrkan.  Påskhögtiden  med  sin  vaka 
i  förbidan  på  Frälsarens  återkomst  gaf  den  första  anledningen  till 
de  s.  k.  vigiliae,  om  hvilkas  inrättande  talrika  Vadstenabref  äfven 
veta  att  förtälja.  Småningom  utbildades  hela  det  rituella  systemet, 
som  särskildt  inom  klostren  kunde  i  hela  sin  vidd  utföras,  då  deras 
medlemmar  voro  i  vida  högre  grad  än  det  sekulära  presterskapet  i 
tillfälle  att  egna  sig  åt  andaktsöfningar.  Dagen  förslog  icke,  natten 
måste  äfven  delvis  därtill  användas  och  därigenom  framkallades  åt- 
skilliga effekter,  som  måste  hafva  gjort  mäktigt  intryck  på  de  frommas 
sinnen.  Då  t.  ex.  under  påskaftonens  mörker  i  kyrkan  vigilien,  med 
efterföljande  katekumendop,  firades  och  man  hunnit  till  lof sången 
Agnus  Dei,  blef  hastigt  hela  helgedomen  upplyst  och  den  första 
påskmessan  höjde  sitt  Gloria  in  excelsis,  eller  då  den  del  af  matu- 
tinan,  som  kallades  nokturnan,  firades,  och  som  började  före  solens 
uppgång,  öfvergick  man  omedelbart  till  det  jublande  :s»laudes:^,  så 
snart  solen  kastade  sina  första  strålar  in  i  templet.  Nunnorna 
började  sin  tjänst  i  Herrans  gårdar  i  god  tid:  matutinan  före  sol- 
uppgången, sålunda  vissa  delar  af  året  vid  3-tiden  på  morgonen; 
klockan  6  primen,  klockan  9  tersen,  klockan  12  sexten,  klockan  3 
noBen,  klockan  6  vespern  och  slutligen  kl.  9  på  kvällen  completorium. 
Att  detta  varit  i  längden  ganska  tröttsamt,  är  naturligt.  Också 
föreskrefs,  att  vissa  af  psalmernas  verser  skulle  af  nunnorna  sjungas 
stående,  på  det  att  icke  sömnen  måtte  göra  sitt  välde  gällande.  Att 
hela  anordningen  af  lifvet  i  klostret  dock  varit  béundransvärdt  väl 
beräknad,  framgår  däraf,  att  många  af  nunnorna  uppnådde  ovanligt 
hög  ålder.  Munkarne  hade  större  frihet  i  afseende  på  ritualen  och 
hvad  särskildt  sången  angick,  var  det  dem  tillåtet  att  följa  den  an- 
ordning, som  var  antagen  i  det  stift,  inom  hvilket  klostret  var  be- 
läget. 1 

Birgitta  hade  antagit  •  kartusianernes  sångordning,  sådan  den 
bibehållit  sig  ifrån  1 1  århundradet ;  ännu  i  dag  begagna  de  sina 
gamla  korböcker  utan  att  i  dem  förändra  en  enda  not.    Deras  regel 

^  Detta  vållade  dock  ofta  en  störande  oordning  i  sången.  I  ett  bref 
af  1420  från  Vadstena  till  Mariebo  heter  det  bl.  a.  »Insuper,  karissimi, 
alind  malnm  non  minns  irregnlare  cognovimns  primo  tanto  abhominabillns 
quo  majns  scandalnm  per  hoc  in  publico  ordini  generatur,  videlicet  qnod 
apostolicnm  postponentes  consilinm  unanimes  nno  ore  non  honorificatis  Denm 
.  .  .  cnm  nnnsquisqne  vestrnm,  ut  dicitur,  modum  cantus  ecclesise  cathedralis, 
de  qua  venit,  observare  contendit,  unde  sine  dubio  vocum  discordia  pro- 
creatur  et  confusionis  sonitns  merito  deridendus».  Sångsättet  i  Lunds  dom- 
kyrka anbefalldes  såsom  rättesnöre  för  munkarne  i  Mariebo. 


56  ÖFVERSIKTER  OCH   GRANSKNINOAR 

var  härvidlag  denna:  »emedan  en  sann  mnnks  sysselsättning  är  snarare 
att  gråta  än  att  sjanga,  skola  vi  på  det  sätt  begagna  vår  röst,  att 
den  skänker  hjärtat  den  inre  glädje,  som  födes  af  tårar,  och  icke  de 
rörelser,  som  härflyta  från  accorderna  i  en  harmonisk  mnsik.  Därföre 
skola  vi  ailägsna  från  oss  hvad  man  kallar  fractio  vocis,  inundatio 
vocis,  geminatio  pnncti»  o.  s.  v.,  som  gifva  näring  åt  nyfikenheten, 
men  icke  hafva  något  gemensamt  med  en  enkel  och  andaktsMl 
sång».^  —  Det  finns  en  minnesvers,  antecknad  af  en  Vadstenamank 
i  en  af  klostrets  codices,  hvilken  påminner  om  hvad  som  föreskrif- 
vits  kartusianerne.     Den  lyder: 

'Yox  est  gråta  chori,  si  mens  bene  consonat  ori, 
non  clamans,  sed  amans  cantat  in  a&re  Dei>.' 

Det  var  icke  lätt  iör  klostret  i  Vadstena  att  särskildt  i  afseende 
på  sången  upprätthålla  gudstjänstordningen  i  de  andra  Birgittin- 
klostren.  De  munkar,  som  sändes  ut  på  visitationsresor,  fingo  ofta 
erfara  detta.  En  af  dem,  Johannes  Nicolai  Räf,  som  vistades  någon 
tid  i  Mariebo  kloster  på  Laaland,  blef  af  konventen  därstädes  an- 
modad att  hjälpa  dem  till  rätta  med  sången.  Han  berättar  därom 
följande:  :^jag  kungjorde  dem,  hvad  mig  syntes  vara  emot  regeln 
och  våra  seder,  ty  både  bröderna  och  systrarna  sjöngo  credo  i 
messan  hvart  annat  och  tredje  ord  på  diskant.  ^  När  jag  skulle 
sjunga  med  dem,  afbröts  det;  jag  begärde  boken,  der  credo  stod 
skrifvet  med  alla  sancti  Gregorii  bästa  kornoter;  jag  sjöng  däri  och 
de  andra  för  sig;  det  lät  ej  väl.  Jag  sade:  J  veten  väl,  att  oss  hör 
sjunga  utan  diskant  och  bruten  röst».  Efter  åtskilliga  förnyade 
försök  både  med  munkar  och  nunnor  lyckades  det  honom  att  för- 
bättra sången  och  då  han  lämnade  Mariebo  ljöd  messan  såsom 
Birgittaritualen  föreskrifvit.^ 

På  detta  sätt  öfvervakade  man,  att  denna  ritual  noggrant  följdes 
i  de  öfver  en  stor  del  af  Europa  spridda  Birgittinklostren.  Huruvida 
äfven  i'^ndra  länder  den  latinska  sångtexten  blifvit  på  modersmålet 

^  La  Grande  Chartreuse  par  nn  Chartreax.  Grenoble  1882,  sid.  234. 
I  nionde  kapitlet  af  Bev.  Extravag.  föreskref  Birgitta,  att  nnnnornas  säng 
ej  skulle  vara  »bruten  utan  höfvisk  och  läg>.  Hon  tillade:  >8innet  är 
nämligen  ej  fritt  frän  synd,  när  .den,  som  sjunger,  förnöjes  mera  af 
noterna  än  af  sängens  innehall  >.  Äfven  Kädendals-munken  Jöns  Badde 
har  i  sina  skrifter  ställt  förmanande  ord  till  nunnorna  med  afseende  p& 
deras  säng.  I  skriften  om  S.  Bernhard  yttrar  han:  »Intet  är  som  helga 
änglar  mera  förnöjer  och  gläder  än  täck  och  ödmjuk  säng.  De  äro  alltid 
in  medio  juvencnlarum  timpanistriarum,  midt  emellan  unga  och  goda  jung^r. 
som  kallas  tympanistriae  Del,  Guds  fidlerskor;  tympanum  det  är  fidli,  i 
henne  äro  alla  strängar  lika  och  samljudande;  sä  skolen  ock  I,  Grads  brudar, 
samfoga  eder  röst  i  koren  i  Guds  tider,  ingen  ropa  eller  skränande  upphöja 
sin  röst  öfver  andra»  (Jöns  Buddes  Bok,  sid.  170;  Helsingfors  1895). 

*  Codex  N.  6  i  Ups.  Univ:s  bibliotek. 

^  Med  »diskant»  och  »bruten  röst»  menas  figurerad  säng,  som  var, 
säsom  ofvan  antydts,  förbjuden  i  Birgittinklostren. 

*  Ett  bevis  på,  att  icke  alltid  kyrkosängböckernas  text  och  noter 
öfverensstämde  med  moderklostrets  finns  anfördt  om  Marienwalds  kloster  i 
»En  blick  i  Vadstena  klosters  arkiy  och  bibliotek»  af  C.  Silfverstolpe,  sid.  7. 


ANTECKNINGAR   OM   RÖNE   HÄRAD  57 

tolkad  och  försedd  med  förklaringar,  är  oss  obekant.  Att  Nicolai 
Ragvaldi  betydelsefulla  arbete  blifyit  såsom  nu  skett  tillgängligt 
för  dem,  som  forska  i  vår  medeltids  kyrkohistoria,  länder  utgifvaren 
till  berömmelse.  Fornskrift-sällskapets  val  hade  svårligen  kunnat 
falla  på  en  kompetentare  person. 

—rst— 


Anteokningar  om  Röne  Härad.  1.  Alla  Helgona  Kyrka.  Af 
Karl  AF  ScHMiDT.  Nyköping  1896.  IX +  291  sid.  10  planscher. 
(Pris  5,50). 

Vissa  utgreningar  af  den  historiska  litteraturen  vittna  kanske 
mera  än  den  historiska  vetenskapens  egna  alster,  att  ett  betydligt 
antal  arbetare  kommit  in  på  det  stora  fältet  och  där  utfört  hvar  i 
sin  stad  ett  aktningsvärdt  arbete,  som  ej  sällan  bidrager  till  de 
historiska  kunskapernas  utvidgning.  I  första  rummet  gäller  det  för 
granskaren  att  se  till,  huru  det  verk,  som  fullbordats,  i  och  för  sig 
blifvit  utfördt,  och  i  andra  rummet  hvad  nytt  och  hvad  af  vikt  det 
aflämnat  till  vetenskapens  från  så  många  håll  öppna  fatebur.  Det 
är  i  allmänhet  svårt  att  granska  men  lätt  att  recensera  sådana  på 
en  mängd  detaljforskningar  grundade  arbeten.  Därför  hafva  också 
essaierna  stundom  litet  i  smyg  intagit  granskningarnas,  kritikernas 
ofta  öde  rum. 

Den,  som  i  någon  mån  följt  med  senare  tidens  ortbeskrifnings- 
litteratur,  lär  icke  hafva  kunnat  undgå  att  fästa  sig  vid,  huruledes 
personalhistorien  förstått  att  däri  intränga  på  ett  sätt,  som  alltmera 
gjort  henne  förhärskande.  Materialet  har  ofta  legat  nära  till  hands, 
det  har  varit  lätt  att  använda,  —  att  bearbeta  torde  icke  vara  ett 
lämpligt  uttryck  —  och  ämnet  har  dessutom  alltjämt  stigit  i  den 
stora  allmänhetens  gunst.  Att  äfven '  föreliggande  arbete  innehåller 
mycket  af  detta  slag  är  helt  naturligt.  Dess  allmänna  titel  är  visser- 
ligen »Anteckningar  om  Röne  härad:^,  men  hvad  som  gifvits  i  denna 
pars  prima  är  ägnadt  endast  åt  Alla  Helgona  kyrka  i  Nyköping. 
Det  är  sålunda  ett  stycke  konst-  och  kulturhistoria,  och  författaren 
har  manat  de  längst  hänsofne  sockenborne  att  gå  igen  i  det  gamla 
templet  och  sökt  låta  de  döda  gifva  lif  åt  skildringen. 

För  att  nu  icke  tala  om  t.  ex.  de  personer,  från  1600-  och 
1700-talet,  alltifrån  landshöfdingen  och  stadens  magistrat  till  och 
med  gerningsmän  af  allehanda  slag,  skeppare,  bondfolk  och  mäster- 
man, som  i  långa  rader  intaga  sina  stol-  och  bänkplatser  i  kyrkan, 
stannar  författaren  med  förkärlek  framför  vissa  ädelborna  män  och 
kvinnor,  som  intagit  sina  platser  i  graf varna  och  till  hvilkas  minne 
epitafier,    vapen  och  hufvudbanér  blifvit  uppsatta.     En  hel  biografi 


58  ÖFVERSIKTER  OCH   GRANSKNINGAR 

ägnas  den  tappre  krigaren  från  Gustaf  II  Adolfs  dagar,  general- 
löjtnanten sir  Georg  Fleetwood  och  hans  hustru  Brita  Gyllenstjema.^ 
Utförligt  skildras  ock  »ett  dryckenskapssorgespeb,  då  öfverste  G. 
Tungel  midt  under  belägringen  af  Kristianopel  den  13  febr.  1676 
och  öfverläggningarna  med  danske  kommendanten  därstädes  om  ut- 
växling  af  fångar,  kom  i  delo  med  sin  kamrat,  öfverste  Wulfwenkloa 
och  ihjälsköt  honom.  En  historik  öfver  släkten  Tungel,  hvars  familje- 
graf  finns  i  denna  kyrka,  hafva  vi  ock  erhållit. 

Af  intresse,  huru  sorgligt  det  än  må  vara,  är  att  se,  huru 
ryssarne  foro  fram,  då  de  den  25  juli  1719  hemsökte  Nyköping.  I 
denna  kyrka  sönderbrötos  sakristians  fönster,  galler  och  lås,  skåpen 
öppnades  och  därifrån  borttogos  allt  kyrksilfver,  mässkjortor,  bår- 
kläden och  altardukar,  ljuskronor,  dopfat,  böcker  och  penningar. 
Klockstapeln  uppbrändes  och  klockorna  sönderslogos.  Man  beräknade, 
att  skadan  uppgick  till  öfver  20,000  dir  kmt. 

Taga  vi  en  öfverblick  af  författarens  skildring,  omfattar  den- 
samma först  kyrkobyggnaden  med  dess  historia  samt  dess  konstverk, 
vidare  kyrkoskrud,  åminnelsetaflor,  porträtt,  grafstenar  och  minnes- 
vårdar samt  slutligen  en  mängd  upplysningar  om  förhållandena  och 
den  ecklesiastika  förvaltningen  inom  kommunen.  Goda  register 
underlätta  för  forskaren  arbetets  begagnande. 

I  det  kapitel,  som  är  ägnadt  åt  kyrkans  fomhandlingar,  ser  man 
ett  nytt  bevis  på,  huru  illa  man  far  med  »gamla  papper»  här  i 
världen.  Betecknande  är  hvad  pastor  loci  en  gång  anmälte,  nämligen 
»att  han  låtit  reparera  sakristian  helt  och  hållet;  under  det  de  ren- 
gjorde skåpen,  voro  alla  förruttnade,  gamla  och  odugliga  papper 
borttagna  och  uppbrända».  Detta  skedde  märkligt  nog  1719;  det 
ser    ut    som  om   man  tagit  intryck  af  de  ryska  fiendernas  exempel. 

Författaren  medelår  några  gamla  skrifter,  som  han  påträffat, 
nämligen  det  många  gånger  tryckta  »kärleksbrefvet»  från  en  Vadstena- 
nunna, ett  bref  i  af  skrift  frän  Jacob  De  la  Gardie  och  Svante  Baner 
till  kommendanten  på  Bauske  den  15  januari  1628  om  soldatemas 
underhåll  och  ett  ifrån  Karl  IX  till  fogden  Peter  Esbjörnsson  (Lillie- 
höök)  den  2  mars  1609  om  anslag  till  Helgona  kyrka,  samt  utdrag 
ur  »Kyrkans  General-bok»  med  förteckning  på  handlingar,  som  funnos 
kvar  efter  1719. 

Att  Vadstena-nunnan  ännu  går  och  spökar  äfven  i  Alla  Helgona 
kyrka  med  sitt  evinnerliga  kärleksbref  i  handen,  väcker  måhända 
något  löje.  Författaren  har  velat  bringa  frågan  om  brefvets  äkthet 
under  diskussion;  denna  torde  dock  redan  kunna  anses  vara  i  det 
närmaste    af  slutad.     Här  må  blott  tilläggas,  att  det  lefveme,  hvars 


*  Hennes  dödsår  omtalas  på  flera  ställen  i  boken,  sid.  89  på  icke  mindre 
än  3,  beroende  därpå,  att  en  kort  latinsk  grafskrift  blifyit  äfven  pä  svenska 
öfversatt.  Härom  är  jn  dock  mindre  att  säga,  men  att  boken  i  allmänhet 
knnnat  något  sammandragas,  synes  bäst  däraf,  att  t.  ex.  J.  Falkenbergs 
minnesskrift  öfver  samma  fm  först  meddelas  i  sin  nrsprnngliga  latinska 
versform,  därefter  i  svensk  metrisk  öfversättning  samt  slutligen  pä  svensk 
prosa  —  tillsammans  2V2  sida. 


FÖRENINGEN  HEIMDALS   FOLKSKRIFTER  59 

skildring  utgör  brefvets  pikantaste  del,  var  af  det  slag,  som  Vadstena- 
munkarne  gjorde  till  sin  uppgift  att  inom  utländska  Birgittinkl öster 
bekämpa,  hvarom  flera  deras  bref,  uppfyllda  af  förtrytelse,  bära  vittne. 
!Man  läse  t.  ex.  det  bref  konfessorn  i  Danzig  sände  till  Vadstena 
med  klagomål  öfver  de  vilda  orgierna  i  hans  kloster.  Det  förefaller 
nästan  som  om  hans  ord  vore  det  verkliga  originalet,  som  förelegat 
författaren  af  Vadstena-nunnans  bref  (jmfr  Ser.  rer.  Suec.  I,  225). 
Innan  vi  lägga  boken  och  pennan  ifrån  oss.  må  vi  tillönska 
författaren  tillfälle  att  fortsätta  och  afsluta  sitt  i  stort  anlagda  verk, 
som  bär  vittne  om  trägna  och  samvetsgranna  forskningar. 

—rst— 


Föreningen  Heimdals  Folkskrifter.     Uppsala  1893—96. 

Att  popularisera  vetenskapen,  att  göra  massorna  delaktiga  af 
den  lärda  forskningens  frukter  har  blifvit  ett  utmärkande  drag  för 
vår  tids  andliga  lif,  och  när  man  ser  vetenskapsmännen  själfva  del- 
taga i  detta  arbete,  kan  man  icke  annat  än  glädja  sig  däråt.  Ett 
af  bevisen  härpå  äro  de  serier  af  billiga  folkskrifter,  som  från  mer 
än  ett  håll  börjat  utgifvas  och  af  hvilka  den  ofvannämnda  särskildt 
kan  intressera  Hist.  Tidskrift.  Naturforskarne  ha  i  detta  populari- 
seringsverk  gått  i  spetsen,  och  de  ha  ju  också  ofta  haft  de  under- 
baraste saker  att  berätta,  haft  att  meddela  resultaten  af  arbeten, 
som  för  den  mänskliga  utvecklingen  på  skilda  områden  ägt  den 
största  betydelse.  Historien  har  i  Sverige  hållit  sig  mera  tillbaka, 
åtminstone  för  så  vidt  det  angår  de  egentliga  fackmännen,  men 
tyckes  numera  äfven  den  ryckts  med  i  rörelsen;  den  har  spelat  en 
roll  vid  de  nyanordnade  sommarkurserna.  Medan  föreningen  Verdandi 
i  sina  för  öfrigt  förtjänstfulla  publikationer,  så  vidt  vi  veta,  alldeles 
gått  förbi  den  svenska  historien,  har  föreningen  Heimdal  tagit  äfven 
den  på  sitt  program,  och  därföre  bör  man,  från  vår  ståndpunkt  sedt, 
hålla  den  räkning.^  Den  har  också  till  medarbetare  på  detta  område 
bland    andra    lyckats  förvärfva  ett  par  af  vårt  lands  bästa  krafter. 

Föreningens  publikationer  öppnades  1893  med  ett  häfte  om 
Unionen  af  docenten  R.  Kjell én,  hvilken  sedermera  fortsatt  och 
afslutat  sin  framställning  med  tvenne  dubbelhäften  14 — 16  samt 
18 — 19.  Hr  Kjellén  intager,  såsom  kändt  är,  i  unionsfrågorna  en 
ganska  prononcerad  s.  k.  svensk  ståndpunkt,  hvilken  äfven  hos 
mången  verklig  fosterlandsvän  torde  väcka  gensägelse.  Vissa  kvistiga 
unionsrättsliga  spörsmål  har  han  gått  på  djupet  med,  kanske  djupare 


^  Skriftserien  > Svenska  spörsmål»  har  äfven  ägnats  ät  svensk  historia 
(H  i  är  ne,  Om  reformationsriksdagen  1527),  men  den  synes  ej  fortsättas. 


6o  ÖPVBRSIKTER  OCH   GRANSKNINGAR 

än  som  lämpar  sig  för  en  folkskrift.  Men  hans  häften  äro  väl 
skrifna,  och  han  ger  i  dem  af  unionens  utveckling  under  åttio  år, 
äfvensom  af  det  nuvarande  läget  (1894),  en  synnerligt  sakrik  fram- 
ställning, som  väl  icke  har  någon  medtäflare  i  vår  litteratur.  Man 
finner  där  sammanförd  en  massa  uppgifter  och  notiser,  som  eljes 
torde  för  de  flesta  vara  svårtillgängliga,  och  hans  framställning  bör 
därför  kunna  äga  intresse  äfven  för  oliktänkande.  Användningen 
underlättas  af  ett  rikhaltigt  sakregister.  Hr  Kjelléns  skrift  har 
ock  blifvit  anförd  i  professor  Auberts  nyligen  utgifna  broschyr  bland 
de  viktigare  svenska  unionspublikationerna. 

Häftet  2  af  folkskrifterna  innehöll  en  skildring  af  Engelbrekt 
och  hans  verk  af  professor  Boéthius,  och  i  häftet  4  gaf  lic.  Karl 
Hildebrand  en  redogörelse  för  Uppsala  möte  1593^  som  utgått 
i  andra  upplagan  och  som  på  sin  tid  i  denna  tidskrift  omnämndes. 
Häftena  16 — 17  innehålla  en  teckning  af  Gustaf  Adolf  Sii  professor 
Stavenow;  den  har  likaledes  utgått  i  två  upplagor  och  väckte,  när 
den  utkom,  en  berättigad  upmärksamhet  genom  en  fin  och  tankerik 
framställning  samt  nya  och  intressanta  synpunkter.  Häftet  36  ägnades 
åt  Gustaf  Vasa,  men  vi  kunna  af  naturliga  skäl  ej  yttra  oss  om 
denna  lilla  publikation. 

En  svårighet  med  publikationer  af  detta  slag  är  själfva  språket, 
framställningssättet.  De  hetas  skola  vara  folkskrifter,  men  man  vet 
ändå  ej  rätt  för  hvilken  samhällsklass  man  skrifver:  för  folkskole- 
bildade,  för  folkhögskolebildade  eller  för  allmänbildade?  Det  tor 
nog  hända  att,  äfven  när  vi  söka  vara  populära,  vi  omedvetet  skrifva 
för  den  klass,  till  hvilken  vi  själfva  höra,  blott  med  så  stora  jämk- 
ningar, som  behöfvas  för  dem,  som  icke  äro  fackmän.  En  mönster- 
gill framställning  äfven  i  språkligt  hänseende  möter,  enligt  vårt  för- 
menande, i  de  nyligen  utgifna  häftena  33 — 34,  i  hvilka  bibliotekarien 
Annerstedt  skildrar  Samhällsklasser  och  lefnadssätt  under  förra 
hälften  af  WOO-taUt  —  detta  omdöme  innebär  naturligtvis  icke 
något  klander  af  de  förut  utgifna  skrifterna.  Framställningen  är 
enkel,  lättfattlig  och  oaifekterad  utan  att  därföre  vara  torr;  den 
höjer  sig,  när  ämnet  inbjuder,  till  värme  och  lif.  Det  hela  genom- 
andas vidare  af  den  kärlek  till  Sverige  och  svenska  folket,  deras 
historia  och  minnen,  på  hvilken  författaren  vid  så  många  tillfällen 
gifvit  prof,  utan  att  däraf  förledas  till  falskt  patos  eller  braskande 
ord.  Innehållet  bör  också  kunna  intressera  alla.  Olikheterna  mellan 
då  och  nu  äro  så  stora,  fast  det  är  samma  land  och  samma  folk 
det  gäller,  att  intresset  skarpes  genom  den  krydda,  som  det  ovanliga, 
det  främmande  äger.  Skildringen  af  samhällsklasserna  i  deras  för- 
hållande till  hvarandra,  af  det  framväxande  adelsväldet  och  det 
stigande  motståndet  däremot,  af  lefnadssätt,  klädedräkt  och  föda, 
samfärdsel  och  vägar,  bildning  och  tänkesätt  är  också  af  den  art 
att  en  hvar  läser  den  med  uppmärksamhet  och  nöje.  Få  författare 
äga  ock  sådana  förutsättningar  för  denna  uppgift  som  bibliotekarien 
Annerstedt.     Hans    sysselsättning    med  Uppsala  universitets  historia 


LA  NORVÉÖE  DBVANT  LE  DROIT  INTERNATIONAL       6 1 

har  gjort  honom  förtrogen  med  1600-talets  lif  och  kulturförhållanden; 
de  otryckta  handskrifterna  och  de  tryckta  akterna  eller  protokollen 
äro  honom  väl  bekanta.  Också  är  framställningen  späckad  med  siffer- 
uppgifter af  olika  slag,  med  lefyande  drag,  hämtade  ur  dåtidens 
skrifter  och  med  klassiska  uttryck.  Det  hela  verkar  stundom  som 
en  rad  målningar  af  gamla  mästare.  Adelsman  och  bonde,  slottssal 
och  stuga,  aristokrati  och  ofrälse,  gästabud  och  hvardagslag  skymta 
fram  i  brokig  omväxling;  Gustaf  Adolf  och  Kristina^  Axel  Oxenstjerna 
och  Per  Brah^  framträda  som  representanter  för  olika  åskådningar, 
och  skriften  slutar  med  en  fängslande  skildring  af  bildningen  och 
den  andliga  odlingen,  jämte  en  underhållande  redogörelse  för  språkets 
tillstånd,  belyst  med  kraftuttryck  af  allehanda  slag,  hämtade  ur 
samtida  skrifter  eller  bref.  Det  är  vidare,  såsom  förf.  framhåller, 
en  brytningstid  i  lefnadssätt  och  tänkesätt,  som  han  beskrifver;  det 
är  det  moderna  Sverige,  som  arbetar  sig  fram,  och  kontrasterna  äro 
därföre  stora,  men  så  mycket  större  bör  också  intresset  blifva  hos 
läsaren. 

Den  svenska  biografien  och  kulturhistorien  äro  så  rika,  att  de 
kunna  bjuda  -på  stoff  till  en  lång  rad  skildringar  af  ofvannämnda 
slag.  Svårigheten  är  egentligen  att  få  villiga  och  lämpliga  personer. 
Vi  hoppas,  att  det  skall  lyckas  föreningen  att  allt  framgent  öfvervinna 
densamma  och  att  äfven  på  detta  område  fylla  en  af  sina  uppgifter, 
att  låta  den  lärda  forskningen  befruktande  sila  sig  ut  bland  den 
stora  allmänheten.  Det  billiga  priset  på  skrifterna  göra  dem  åt- 
komliga för  nästan  hvilken  köpkraft  som  helst. 

Ehd. 


Iia  Norvége  devant  le  drblt  International  par  L.  Aubert.  (Extrait 
de  la  Revue  de  droit  International  et  de  Législation  comparée.) 
40  Bid.     Bruxelles   1896. 

Den  nyss  aflidne  framstående  norske  rättshistorikern  L.  Aubert 
fick  ej  själf  upplefva  publikationen  af  ofvan  anförda  uppsats,  på 
hvilken  han  utan  tvifvel  nedlagt  en  kärleksfull  omsorg.  Syftemålet 
är  att  utreda  den  hinsidan  fjällen  brännande  frågan  om  Norges 
verkliga  internationella  ställning,  och  förf.  börjar  då  naturligt  nog 
med  en  historisk  öfversikt,  för  att  sedan  lämna  en  utredning  af  den 
bestående  unionens  karakter  och  behandla  de  aktuella  tvistefrågorna. 

Det  kan  måhända  synas  oegentligt  att  diskutera  åsikter,  ut- 
talade af  en  författare,  som  ej  längre  är  i  stånd,  om  han  så  skulle 
velat,  att  försvara  dem,  men  herr  A.  säger  sig  åtminstone  i  frågan 
om  unionens  upprättande  och  Norges  dåvarande  ställning  representera 
så  godt  som  hela  den  norska  vetenskapen  och  torde  i  fråga  om  den 

Hist.  Tidskrift  1896.     Granskn.  g 


62  ÖFVERSIETBR  OCH   QRANSENING^AR 


sonare,  vidlyftigare  delen  af  sin  uppsats,  om  Norge  i  den  aktueUå 
föreningen  med  Sverige,  representera  den  unionsvänliga  hälften  af 
norska  statsmän  och  rättslärde.  Han  yttrar  sig  sålanda  icke  blott 
i  eget  namn  utan  äfven  som  målsman  för  en  hel  meningsflock,  och 
de  anmärkningar,  vi  taga  oss  friheten  att  framställa,  behöfva  sålunda 
icke  förklinga  mot  en  graf. 

Vi  skynda,  innan  vi  gå  vidare,  att  erkänna  icke  blott  författa* 
rens  intressanta  framställningssätt  utan  äfven  hans  lugna,  opartiska 
och  unionsvänliga  uppfattning  i  det  hela.  Det  är, en  fint  bildad 
och  human  ande,  som  talar  i  denna  skrift. 

Herr  A.  vill  till  en  början  redogöra  för  Norges  rättsliga  ställ- 
ning före  freden  i  Kiel  samt  därefter  visa,  hvilken  förändring  den- 
samma enligt  hans  uppfattning  medförde. 

Yi  kunna  sammanfatta  hans  åsikter  i  följande  satser.  Norge 
och  Danmark  slöto  1450  en  separat  union,  som  bestått  ända  till 
1814,  på  grundvalen  af  full  likställighet  under  samma  konung  med 
gemensamhet  i  krig  och  fred.  Norge  blef,  juridiskt  taget,  ingen 
provins  under  Danmark  vid  hvälf ningen  lö37.  Öfvergången  till 
enväldet  1660  och  1661  skedde  under  former,  som  visade,  att  Norge 
fortfarande  bevarade  »den  juridiska  karakteren  af  ett  själfständigt 
rike:».  Kongeloven  (1665)  behandlade  Norge  och  Danmark  på  samma 
fot  och  förbjöd  konungen  uttryckligen  att  skilja  eller  stycka  de  båda 
rikena.  Norges  politiska  själfständighet  bestod  hela  perioden  igenom, 
ehuru  slumrande,  »latent».  Konungen  i  Danmark  kunde  rättsligen 
icke  af  träda  Norge  ^;  norska  folket  var  i  sin  fulla  rätt,  då  det  1814 
konstituerade  sig  som  en  själfständig  stat;  Kielfreden,  som  stred 
mot  de  dansk-norska  grundlagarna,  innebar  för  Norge  endast,  att 
föreningen  med  Danmark  löstes,  att  det  förra  riket  sålunda  fritt 
kunde  bestämma  sitt  öde;  kriget  1814  hade  karakteren  af  ett  rätt- 
färdigt krig,  icke  af  revolution.  Norrmännen  voro  inga  upprors- 
makare.  ' 

Denna  uppfattning  af  Kielfredens  betydelse  i  fråga  om  Norge, 
som  stöder  sig  på  de  föregående  satserna,  har,  som  bekant,  äfven 
omfattats  af  svenska  rättslärde;  den  är  dock  enligt  vårt  förmenande 
svårligen  hållbar. 

Konungen  af  Danmark  skulle  icke  haft  rätt  ätt  afträda  Norge? 
Kielfreden  skulle  för  Norge  endast  inneburit,  att  föreningen  med 
Danmark  löstes?  Förf.  erkänner  själf,  att  jämlikheten  mellan  de 
båda  rikena  1450  fanns  till  endast  på  papperet;  att  Norge  1537 
faktiskt  blef  så  godt  som  en  provins  under  Danmark;  att  det  si 
småningom  jämte  Holstein  och  Slesvig  ingick  som  en  lem  i  den 
danska  storstaten,  hvars  hufvuddel  var  det  egentliga  Danmark,  ja 
att    den    norska    individualiteten    så  försvann,  att  till  och  med  den 


*  Förf.  anser  däremot  att  afträdelsen  var  rättsligt  bindande  för  den 
norske  ståthållaren  och  presnmtive  tronföljaren  i  Danmark  prins  Kristian 
Fredrik. 


LA  NORVÉGB  DBVANT  LE  DROIT  INTBRNATIONAL       63 

norska  sillen  gick  under  namnet  dansk.  Oss  synes  detta  innebära, 
att,  trots  all  slamrande  jnridisk  rätt,  Norge  i  verkligheten  blifvit  ett 
biland  till  Danmark.^  Häremot  kan  det  ej  anses  mycket  betyda, 
att  Norge  någon  gång,  när  det  befanns  lämpligt,  i  traktaterna  namnes 
vid  sidan  af  Danmark  eller  att  Norges  ständer  i  en  särskild  akt 
erkände  Fredrik  III  som  enväldig  konung  eller  att  1450  års  traktat 
aldrig  juridice  blef  upphäfd.  Historien  är  full  af  exempel  på,  huru 
det  gått  icke  blott  med  föråldrade  historiska  rättigheter  utan  äfven 
med  sådana,  som  af  någon  anledning  ej  kunnat  göras  gällande.  Hur 
skulle  det  gå,  om  man  i  alla  sådana  fall  ställde  sig  på  den  bok- 
stafligt  juridiska  rättens  ståndpunkt?  Och  hvad  betyder  löftet,  att 
konungarikena  Danmark  och  Norge  med  allt  hvad  som  sedermera 
kunde  »med  svärdet  vinnas  eller  med  arf  förvärfvas»,  skulle  förblifva 
odelade  och  oskiftade  under  en  och  samme  Danmarks  och  Norges 
envålds  arfkonung  (kongeloven  §  XIX)?  Det  hör  till  samma  slags 
välment-dåraktiga  stipulationer,  som  åt  en  grundlags  paragrafer  vilja 
betrygga  oföränderlighetens  karakter  i  alla  tider  (jfr  Sveriges  grund- 
lagar under  1700-talet). 

Det  är  bekant,  att  danske  konungen  före  freden  i  Kiel  erbjöd 
sig  att  afträda  det  nordanfjällske  Norge  (Trondhjems  stift),  och  vi 
ha  ej  hört  hans  rätt  därtill  bestridas.  Hade  något  Norge  då  funnits 
kvar  och  hvad  hade  hindrat  konungen  i  Danmark  att  stycke  för 
stycke  afträda  återstoden?  I  formellt  juridiskt  hänseende  var  det 
visserligen  en  skillnad  mellan  Finland  och  Norge.  I  sak  synes  oss 
Finlands  afträdande  1809  och  Norges  1814  kunna  likställas.  Med 
den  ståndpunkt,  förf.  intager,  synes  oss  som  ett  korollarium  följa, 
att  invånarnes  samtycke  bör  inhämtas,  äfven  när  ett  landskap  af- 
trädes,  och  att  en  sådan  afträdelse  det  förutan  är  rättsligt  ogiltig. 
Det  är  ett  humant  och  vackert  yrkande.  Dessvärre  var  tiden  1814 
icke  mogen  för  dess  erkännande  och  den  torde  icke  beller  vara  det 
den  dag,  som  är. 

Det  är  obehagligt  nog  att  nödgas  uppträda  för  något  så  brutalt 
som  krigets  rätt  emot  ädla  och  upphöjda  teorier.  Men  här  handlar 
det  om  hvad  som  faktiskt  sker  i  en  visserligen  mycket  ofullkomlig 
värld,  om  grunderna  i  viss  mån  för  hela  det  nuvarande  europeiska 
statssystemet,  och  vi  fråga,  hvilken  statsman  i  Europa  skulle  vilja 
erkänna  den  folkrättsliga  princip,  som  hr  A.  förfäktar,  med  alla  dess 
konsekvenser? 

Under  sådana  förhållanden  synes  det  oss  ovedersägligt,  att 
norrmännen  1814  reste  sig  mot  sin  öfverhet,  och  vi  inse  ej,  att  i 
ett  erkännande  däraf  behöfver  i  och  för  sig  ligga  något  förödmjukande. 
Det  har  ofta  inträffat  i  staternas  lif,  att  de  lagliga  banden,  till- 
komna vare  sig  genom  traktater  eller  på  annat  sätt,  tyckas  brista 
eller    ej    längre  kunna  dragas,  och  att  regeringar  liksom  folk  sätta 


^  Den  omständigheten,  att  en  norrman  kände  blifva  utrikesminister  i 
Danmark,  berodde  naturligtvis  väsentligen  pä  enväldet  men  häntyder  äfven 
därpå,  att  de  båda  rikena  gått  långt  i  amalgamation. 


64  ÖFVBBSIKTBB  OCH  QRANSKNIN6AB 

sig  Öfver  dem.  Världens  omdöme  om  ett  sådant  tillyägi^^ndé  be- 
stämmes väsentligen  af  framgången.  Historiens  omdöme  beror  på 
kännedomen  af  en  mängd  faktorer,  som  stundom  endast  sent  för- 
Yärfvas,  och  mången  med  hänförelse  hälsad  frihetsrörelse  har  omsider 
fått  en  sträng  dom.  Norrmännens  tillvägagående  1814  Tar  mycket 
förklarligt;  de  ville  åter  göra  gällande  en  nationalitet,  som  under 
århundradenas  lopp  hållit  på  att  gå  förlorad.  Oss  synes  dock  den 
frågan  väl  kunna  uppkastas,  huruvida  de  verkligen  1814  valde  den 
bästa  vägen.  Eidsvoldsmännen  och  grundlagen  af  den  17  maj  äro  för 
närvarande  föremål  för  en  stor  beundran,  som  i  åtskilligt  förefaller  oss 
likartad  med  den,  för  hvilken  »riksfädema»  från  frihetstidens  början 
och  deras  verk  en  gång  voro  föremål  i  Sverige.  Denna  senare  hade 
onekligen  sin  vackra  och  berättigade  sida,  men  i  densamma  ingick 
också  något  mycket  konstladt  och  uppskrufvadt,  ty  visserligen  var 
deras  verk  långt  ifrån  falländadt,  och  vi  hafva  längesedan  lärt  att 
reducera  frihetstidens  förtjänster  till  deras  rätta  dimensioner.  Den 
norska  grundlagens  brister  stå  tämligen  klara  för  hvarje  objektiv 
granskare,  och  lika  öfvertygade  vi  äro,  att  betraktelser  af  detta  slag 
för  närvarande  ej  äro  ägnade  att  vinna  gehör  i  Norge,  lika  sannolikt 
synes  det  oss  att  framtiden  skall  komma  dem  att  stå  i  ett  annat 
ljus.  I  hvarje  fall,  om  norrmännen  anse  sig  ha  handlat  rätt  1814, 
få  de  väl  ursäkta,  att  äfven  svenskarne  anse  sig  ha  varit  i  sin  rått. 

Det  är  klart  att,  med  den  ståndpunkt  herr  A.  intager.  Kiel- 
freden för  honom  endast  har  en  mycket  underordnad  betydelse. 
Oss  synes  det,  att  hvad  den  svenske  kronprinsen  åsyftade  med  den 
af  honom  föranledda  ryktbara  ändringen  i  traktatens  Qärde  artikel, 
var  dels  att  på  Norge  göra  ett  så  fördelaktigt  intryck  som  möjligt, 
dels  att  lämna  svenske  konungen  så  fria  händer  som  möjligt  i  fråga 
om  landets  framtida  ställning  till  Sverige.  Om  så  är,  kan  Moss- 
konventionen icke  anses  innebära  något  uppgifvande  å  Sveriges  sida 
af  nämnda  traktat,  såsom  herr  A.  synes  förmena;  man  underlät  endast 
att  urgera  densamma  vid  den  fredliga  uppgörelse  man  numera 
sökte.  Däremot  tveka  vi  icke  att  med  förf.  instämma  däri,  att  den 
nuvarande  föreningen  med  Norge,  trots  alla  tvetydigheter,  genom 
öfverenskommelsen  den  4  november  fick  en  ny  rättsgrund. 

I  denna  förening  med  Sverige,  fortsätter  förf.,  nar  Norge  ingått 
som  )»ett  iritt,  själfständigt,  odelbart  och  oafhändeligt  rike»,  förenadt 
med  Sverige  under  samma  konung.  Det  är  sant  men  med  en  af 
Norge  själft  medgifven  modifikation,  som  särskildt  framträder  uti 
riksakten. 

Förf.  öfvergår  till  1816  års  händelser  och  anför  som  bevis  på 
Norges  fulla  likställighet  det  bekanta  stället  i  propositionen  af  den 
12  april,  att  vid  bestämmande  af  de  båda  folkens  gemensamma 
rättigheter  en  fullkomlig  jämlikhet  dem  emellan  borde  upprättas 
utan  afseende  på  deras  antal  eller  deras  lands  storlek.  Förf.  slutar 
citatet  här,  liksom  före  honom  riksadvokaten  Getz  i  sin  intressanta 
uppsats  uti  }i>Die  Zukunft»  1894.  Detta  ställe  måste  dock  anses  fa 
sin    förklaring  genom  följande  punkt:    »Vid  tillfällen  af  så  stor  och 


LA  NORVÉOB   DBVANT  LE  DROIT  ENTBBNATIONAL  65 

»iidlmän  vikt  som  utkörandet  af  nytt  konungahus  eller  af  tronföljare, 
i^JtiUsättande  af  förmyndare  . . .  eller  utöfningen  af  den  verkställande 
SQnakten  under  konungs  sjuklighet  eller  frånvaro  äga  båda  folken 
isäika  ostridig  rätt  att  med  till  verkan  jämngoda  röster  gifva  sin 
nmening  tillkänna.»  Det  var  till  dessa  gemensamma  rättigheter 
liflikställigbeten  i  unionella  frågor  begränsades  (med  tillägg  af  be- 
Kifstämmelsema  om  sammansatt  statsråd).  I  hela  stycket  berördes  icke 
diioch  kunde  svårligen  beröras  utrikesstyrelsen,  hvilken  uppenbarligen 
i:  hölls  utom  förhandlingarna,  och  blef  likställigheten  icke  här  erkänd, 
Lf  så  skedde  det  med  Norges  eget  begifvande.  I  öfrlgt  betonar  förf. 
'^med  skäl  riksaktens  torftighet  i  alla  frågor  med  undantag  af  dem, 
.nsom  röra  konunga-  och  förmyndarval,  interimsregering  ^  m.  m.  d. 
:  Därjämte  uppträder  han  mot  den  i  Sverige  på  senare  tid,  förfäk- 
:-:  tade  meningen,  att  Europa  ej  känner  mer  än  en  stat  på  den  skan- 
:  dinaviska  halfön,  nämligen  Sverige,  som  gent  emot  utlandet  fullstän- 
digt täcker  Norge,  och  söker  visa,  att  Norge  ända  från  början  uti 
-nnionen  haft  en  »personnalité  internationale».  Tvifvelsutan  har  han 
:  häruti  rätt,  ^  blott  med  det  nyssnämnda  förbehållet,  att  ledningen  af 
:  ntrikesärendena  öfverlämnats  åt  konungen  med  de  svenska  organ  han 
:  för  ändamålet  hade,  d.  v.  s.  åt  Sverige. 

Förf.  synes  själf  icke  vara  så  långt  från  sistnämnda  reservation. 
Han  anför  den  norska  vänsterns  åsikt,  att  Norge,  då  riksakten  icke 
[  talar    om  någon  gemensam  utrikesstyrelse,  skulle  hafva  samma  rätt 
som    Sverige    att   inrätta    ett  utrikesdepartement  o.  s.  v.,  och  fort- 
sätter: dessa  anspråk  »äro  icke  juridiskt  berättigade.    Det  är  enligt 
:  min   mening   visst    att,    när  unionen  ingicks,  man  var  ense  om  att 
medgifva  enheten  i  de  två  statemas  utrikesstyrelse.     Riksakten  för- 
<.  utsätter  också  denna  enhet,  utan  att  urgera  den  ('sans  y  appuyer'). 
>   Och  som  riksakten  ingenting  säger  om  den  dagliga  förvaltningen  af  dessa 
affärer,  medgifver  den  implicite  den  nuvarande  anordningen,  d.  v.  s. 
I   ledningen  af  de  utrikes  angelägenheterna  genom  den  svenska  ministern 
-   enligt    de    former,    som    den    svenska  regeringsformen  föreskrifver.» 
Denna    utan   tvifvel    riktiga  uppfattning,  för  så  vidt  vi  förstått  den 
rätt,    delas    dock,    som    bekant,    icke  ens  af  alla  norska  högermän. 
För  oss  svenskar  måste  den  juridiska  rätten  stå  som  ^älfklar. 

Vi  kunna  itanna  här.  De  spörsmål,  författaren  sedan  upp- 
;  kastar,  gälla  den  framtida  anordningen  och  torde  ej  tillhöra  en 
I  Hist.  Tidskrift  att  behandla.  Han  upptager  frågorna  om  tvenne 
\  utrikesministrar,  om  särskilda  beskickningar  samt  om  särskildt  kon- 
sulatväsen för  Norge.  Vi  anteckna  endast,  att  författaren  erkänner 
nödvändigheten  för  unionen,  som  enligt  honom  är  en  realunion,  af 
en  enhetlig  ledning  af  de  utrikes  ärendena,  att  han,  ehuru  mera 
tveksamt,  erkänner  nödvändigheten  af  en  gemensam  representation  i 

^  Ett  besynnerligt  skrif-  eller  öfversättningsfel  har  insmugit  s.  19, 
där  ur  riksakten  citeras  att  >le  ministre  des  affaires  étrangéres  de  chaqne 
état>  bör  föredraga  inför  interimsregering. 

^  Det  är  dock  bekant,  att  likställigheten  till  en  början  i  mer  än  en 
punkt  länge  var  >be8löjad». 


6S  ÖFVEBSIKTBB  OCH  GRANSENINGAB 

utlandet,  åtminstone  för  så  vidt  det  angår  politiska  frågor,  men 
diskuterar  den  efter  vårt  förmenande  opraktiska  möjligheten  att 
anställa  särskilda  »diplomater»  för  hvardera  riket  »sans  mandat 
politique»,  för  så  vidt  hvarken  unionen  eller  det  andra  riket  är  re- 
presenteradt  hos  resp.  främmande  makt,  samt  att  han  i  fråga  om 
konsulatyäsehdet  yttrar  sig  något  sväfvande,  medgifvande  likväl  de 
stora  svårigheter,  som  måste  åtfölja  upprättandet  af  ett  separat 
sådant.  Han  anför  den  svenska  uppfattningen  i  fråga  om  heskick- 
ningama,  att  riksakten  stipulerar  deras  gemensamhet,  ehuru  han 
förmenar  att  riksakten  i  sådant  fall  uttryckt  sig  mycket  illa^,  men 
medgifver,  att  nämnda  tolkning,  hittills  i  praxis  erkänd  af  de  håda 
staterna  som  en  »juris  necessitas»,  förvärfvat  »la  valeur  d'une  cou- 
tume»,  ett  rättshegrepp,  hvarvid  han  fäster  stor  betydelse.  Han 
anför  ock,  i  fråga  om  konsulatväsendet,  såsom  den  allmänna  svenska 
uppfattningen,  att  på  grund  af  den  nödvändiga  förbindelsen  mellan 
konsuler  och  diplomater,  gemensamheten  måste  fortbestå  såsom  »ipso 
jnre  obligatorisk»  både  hvad  högsta  ledningen  och  personalen  angår, 
samt  erkänner,  om  vi  rätt  fatta  honom,  åtminstone  nödvändigheten 
af  en  högsta  gemensam  ledning  men  förmenar,  att  »utvecklingen  af  de 
internationella  förhållandena  ej  är  afgörande  emot  hvaije  särskillnad 
af  konsulaten».  Det  är,  som  sagdt,  ej  här  plats  att  diskutera  dessa 
frågor.  Den  allmänna  meningen  i  Sverige  torde  verkligen  vara  den, 
att  konsulatsgemenskapen  följer  af  beskickningsgemenskapen  och  att, 
om  den  senare,  såsom  vi  anse,  är  rättsligt  grundad,  den  förra  är  det 
också.  —  Vi  undra  ej  på,  att  Norge  i  frågan  om  utrikesstyrelsen 
önskar  en  förändring.  Man  borde  ej  heller  i  Norge  undra  på, 
att,  sådana  förhållandena  en  gång  äro,  Sverige  ej  kan  ingå  på  en 
såäan  utan  garantier,  och  i  hvarje  fall  är  man  i  Sverige  ense  om 
sättet,  hvarpå  frågan  om  en  förändrintc  i  ena  eller  andra  hänseendet 
måste  behandlas. 

Mhd. 


^  Rätten  >att  affärda  och  emottaga  sändebnd»  tillhör  enligt  £A.  §  4 
nnionskonangen.  Enligt  herr  A.  innebär  detta  endast  >att  denna  rätt  tillhor 
konungen  oberoende  af  de  särskilda  grundlagarna  (?)  med  förbehåll  att 
prof  va,  om  den  bör  i  hvarje  fall  utöfvas  för  Norge  och  Sverige  8amfölldt.> 


ÖfVersikt  af  Tidskrifter 

och  andra  periodiska  publikationer. 


Arkiv  för  nordisk  fllologi.  Ny  följd.  Bd  8:  H.  4.  V.  Boberg,  Under- 
sögelser  om  de  da;iske  vokalers  kvantitet.  —  Kr  Kålund,  Nyfundet 
brudstykke  af  en  gammelnorsk  homilie.  —  Kr.  Kålund,  Fra  skånske 
handskrifter.  ~H.  K.  Fridriksson,  Egilssaga  1886—88,  bis  423.  — 
B.  Kahle,  Der  n-brechangsdiphthong  des  e.  —  A.  Kock,  En  anmärk- 
ning. —  F.  Jönsson,  Anmälan  av  >Ferd.  Holthansen,  Altisländisches 
Elementarbacb>.  —  T.  Hjelmqvist,  Anmälan  af  >Konråd  G-islason, 
Efterladte  skrifter.  1.  Forelsesninger  över  oldnordiske  8kjaldekvad>.  — 
J.  Jonsson,  Nokkrar  vidankagreinir  um  forn  aeitnöfn.  —  K.  Kålnnd, 
Peder  Låle  pä  Island.  —  Bd  9:  H.  1.  E.  Magnusson,  Oodex  Linde 
sianus.  —  E.  Wadstein,  Bidrag  till  tolkning  och  belysning  av  skalde- 
ock  edda-diktcr.  4.  —  E.  Liden,  Strödda  anteckningar  om  svenska 
ord  hos  Olaus  Magnus.  —  Gt.  Storm,  Hvitabj^rn  og  Bjarnd^r.  — 
R.    Larsson,   Om   det   nyfunna   fragmentet   af   Södermannalagen.   — 

E.  H.   Lind,   Några   anmärkningar   om    nordiska   personnamn.   3.  — 

F.  Dyrlund,  Anmälan  av  »A  danish  and  dano-norwegian  grammar  by 
P.  Groth>.  —  E.  Bråte,  Anmälan  af  >L.  F.  A.  Wimmer,  De  danske 
rnnemindesmaerker,  1.  De  historiske  runemindesmsBrker».  »L.  F.  A. 
Wimmer,  Om  undersögelsen  og  tolkningen  af  vore  rnnemindesmaerker.» 

—  F.  Detter,  Anmälan  av  »Eirikr  Magnusson,  Odins  horse  Yggdrasill». 

—  Kr.  Kålund,  Tillsegsbemserkning  til  gammel-norsk  'homilie'-brud- 
stykke. 

Kongl.  Bibliotekets  Handlingrar.  18.  Årsberättelse  för  år  1895.  — 
Svenska  historiska  planscher.   4.    1719 — 1891  och  tillägg. 

Meddelanden  trénx  Svenska  Riksarkivet  utg.  af  C.  T.  Odhner.  20. 
Årsberättelse  för  år  1895.  —  Riksarkivariens  andra  underdåniga  ytt- 
rande angående  arkivväsendets  ordnande.  —  Th.  Westrin,  Förteck- 
ning öfver  i  Riksarkivet  förvarade  ministeriella  handlingar.  12.  Hol 
landica. 

Nordisk  Tidskrift  för  Vetenskap,  Konst  och  Industri.  Utg.  af  Letter- 
stedtska  Föreningen  genom  O.  Montelius.  1896,  4.  K.  Warburg, 
Till  Thorilds  biografi.  1.  Thorilds  resa  till  England.  —  Thorild  och 
Gustaf  III.  —  Thorild  och  Reuterholm.  —  W.  Christensen,  Unions- 
kongerne  og  Hansestaederne  1439 — 1466  anm.  af  H.  J.  Huitfeldt-Kaas. 

Ord  och  Bild,  illustrerad  månadsskrift.  Utgifven  af  K.  Wåhlin.  5. 
L.  Stavenow,  Gustaf  Eriksson  Vasa.  —  6.  K.  A.  Tavaststjerna, 
Helsingfors  i  sina  monument.  —  7.  S.  Wide,  Eleusis  och  de  eleusinska 
mysterierna.  —  8.  H.  Wilhelmson,  >I  den  dejlige^Lundegårds  Have». 
Ett  stycke  af  Joban  Monrads  autobiografl.  —  G.  Åsbrink,  Fritbiof 
Nansen. 


68  TIDSKRIPTSÖPVBRSIKT 


Samlaren.  Tidskrift  ntgifven  af  Svenska  Literatnrs&llskapets  arbetsutskott. 
Årg.  17  (1896).  Redogörelse  fdr  Svenska  Literatursällskapets  års- 
möte. —  E.  Tegnér,  Ur  Kil.  Stobaei,  E.  G.  Lidbecks  och  J.  J.  Björn- 
stähls  bref växlingar.  —  L.  Bygden,  Nägra  stadier  rörande  Disa-sagan. 

—  J.  A.  Almqvist,  Werner  von  Rosenfelt.  —  R.  Steffen,  Anteck- 
ningar till  Bellmansdiktens  historia.  3,  4.  —  O.  Sy  Ivan,  J.  H.  Kell- 
grens lärospån  som  kritiker.  —  K.  Warbnrg,  Ett  och  annat  om  Lid- 
ner. —  W.  Söderberg,  Nicolans  Ragvaldis  tal  i  Basel  1434.  —  Til- 
lägg till  J.  H.  Kellgrens  lärospån  som  kritiker.  —  E.  H.  Lind,  Svensk 
literatnrhistorisk  bibliografi  l4.  1894.  —  Förteckning  öfver  Svenska 
Literatursällskapets  medlemmar  är  1896.  —  Bilaga:  O.  Levertin, 
Johan  Wellander.    Literatnrhistorisk  studie.    1. 

Svenska  Autograf  Sällskapets  Tidskrift.  1806,  Mars.  J.  J.  A.  Ehren- 
svärd,  Carl  August  Ehrensvärds  förhållande  till  f ränderna  Gustaf 
Johan  och  Carl  Ehrensvärd  belyst  af  hittills  outgifna  bref.  —  Carl  Jed- 
vard  Bonde  af  C.  S.  —  Autografauktion.  —  Rechenskap  Anno  1678— 
1686,  pä  brudednar  som  äro  vide  i  Stasskyrkian  (S:t  Nicolai  kyrka  i 
Stockholm). 

Tllskneren.  Udgivet  af  M.  Galschiöt.  1896,  Juli.  J.  A.  Fridericia, 
Adelsvaeldens  sidste  Båge  (1648 — 60),  anm.  af  P.  Munch. 

Finsk  Tidskrift  ntgifven  af  F.  Gustafsson  och  M.  G.  Schybergson. 
1896,  6.  M.  G.  Schybergson,  Gustaf  Vasas  minne  i  Finland.  — 
I  bokhandeln:  C.  Lagerberg,  Göteborgs  stadsvapen,  anm.  J.  A.  —  6. 
M.  G.  Schybergson,  Svenska  generalstabens  skildring  af  krigshän- 
delserna i  Finland  under  våren  1808.  —  J.  Bergman,  Det  antika  Atens 
äteruppständelse.  —  I  bokhandeln:  R.  Nisbeth  Bain,  Charles  XII  and 
the  coUapse  of  the  swedish  empire  16JB2 — 1719,  anm.  af  M.  G.  S.  — 
7,  8.  W.  Söderhjelm,  Ur  Abotidens  literära  lif.  -r-  K.  Piehl,  Om 
egyptiska  mumier.  —  C.  G.  Estl änder,  Wilhelm  Gabriel  Lagus.  — 
N.  Er  dm  ann,  Ur  C.  F.  Fredenheims  papper.  —  I  bokhandeln:  M.  G. 
Schybergson,  Finlands  historia  i  berättelser  för  skolan  och  hemmet, 
anm.  af  T— n.  --  Carl  Carlson  Bonde,  Sverige  och  Norge  1814,  skil- 
dringar af  H.  M.  drottning  Hedvig  Elisabet  Charlotta,  anm.  af  M.  G.  S. 

Hittheilnngen  ans  der  livländisohen  Gesohlohte.  Bd  16:  H.  2. 
G.  Otto,  Kur-,  Liv-  und  Estländer  auf  der  Universität  Königsberg  i. 
Pr.  Th.  2.  1711-1800.  Auf  Grundlage  der  ans  der  Original-Matrikel 
von  A.  Seraphim.  —  Fr.  Bienemann  jun.,  Briefe  und  Aktenstiicke 
zur  Geschichte  der  Verteidigung  und  Kapitulation  Borpats  1656.  — 
Fr.  Bienemann  jun.,  Die  Kapitulation  Dorpats  1704. 

Kwartalnik  Hlstoryozny.  1896,  1.  A.  Hirschberg,  Zwycieczki 
naukowej  do  Szweczi.  [Innehåller  bl.  a.  Handlingar  angående  svenska 
beskickningar  till  Polen  (1632—1795).] 

Dentsohe  Litteratnrzeitnng.  1896,  21.  T.  Lorentzen,  Die  Schwedische 
Armee  im  30-jährigen  Kriege  und  ihre  Abdankung,  anm.  af  V.  Loewe. 

—  28.  A.  v.  Hedenström,  Die  Beziehungen  zwischen  Russland  ond 
Brandenburg  während  des  ersten  nordischen  Krieges  1655—60,  anm.  af 
Schirren.  —  33.  Ph.  v.  Fischer-Treuenfeld,  Die  Euckeroberung  Frei- 
burgs  durch  die  knrbaierische  Reichsarmee  im  gömmer  1644,  anm.  af 
Th.  Ludwig.  —  C.  Spannagel,  Minden  und  Kavensberg  unter  branden- 
burgisch-preuBsischer  Herrschaft  von  1648  bis  1719,  anm.  af  W.  Naudé. 

—  36.  T.  Schott,  Wurttemberg  und  Gustav  Adolph  1631  und  1632, 
anm.  af  V.  Loewe. 

Dentsohe  Zeitsohrift  far  Qesohichtswissensohaft.  Neue  Folge.  In 
Yerein  mit  G.  Buchholz,  K.  Lamprecht,  E.  Mareks  herausgegegeben  von 
Gerhard  Seeliger.  Jahrg.  1.  (1896/97.)  Monatsblfttter  1.  K.  Th. 
Hel  g  el,   Friedrich   der   Grosse   und   der  Ursprung  des  siebenjährigen 


TID6KBIFTSÖFYERSIET  6g 


Krieges.  1.  —  Kritiken.  —  Nachrichten  und  Kotizen.  —  2.  K.  Th. 
Heigel,  Friedricli  der  Grosse  nnd  der  Ursprung  des  siebenjährigen 
Krieges.  2.  —  Kritiken.  —  Nachrichten  nnd  Notizen.  —  Nekrolog: 
C.  Sutter,  Ednard  Winkelmann.  —  3.  £.  Mareks,  Heinrich  y.  Treitschke. 
Ein  Kackrnf.  —  Kritiken.  —  Nachrickten  nnd  Notizen.  —  4.  A.  D oren, 
Henere  Arbeiten  znr  Beyölkemngs-  nnd  Sozialstatistik  des  15.  nnd  16. 
Jakrhnnderts.  —  Kritiken  (bl.  a.  W.  Christensen,  Unionskongeme  og 
Hansestädeme  1439 — 1466,  anm.  af  E.  B.  Daenell).  —  Nacbriehten  nnd 
Notizen.  —  6.  E.  Bernheim,  Behanptnng  öder  Beweis?  —  Kritiken. 
—  Nacbriehten  nnd  Notizen.  —  ViertelJabTesheft  1.  E.  Bernheim, 
Politische  Begriffe  des  Mittelalters  im  Lichte  der  Anschannngen  Au- 
gustins. —  S.  Kietschel,  Znr  Datierung  der  beiden  ältesten  Strass- 
burger  Rechtsanfzeichnungen.  —  G.  Sch  moll  er,  Das  politische  Testa- 
ment Friedrich  Wilhelms  I  von  1722.  —  Kleine  Mitteilungen :  K.  M  a  u  - 
rer,  Znr  Geschichte  der  skandinayischen  Städte.  O.  Masslow,  Biblio- 
graphie  znr  deutschen  Geschichte.  —  2.  K.  Lamprecht,  Was  ist 
Kulturgeschichte?  Beitrag  zu  einer  empirischen  Historik.  —  Kleine 
Mitteilungen:  K.  Maurer,  Znr  Auslegung  des  Kieler  Friedens.  —  O. 
Masslow,  Bibliographie  znr  deutschen  Geschichte. 

Forsohtmgen  znr  Brandenbnrgisohen  tmd  Freassisohen  Gesohiohte. 
Bd  9:  H.  1.  A.  y.  Hedenström,  Die  Beziehungen  zwischen  Russland  und 
Brandenbnrg  während  des  ersten  nordischen  Krieges  1655 — 1660,  anm. 
af  V.  Loewe.  —  E.  u.  A.  Seraphim,  Ans  der  kurländischen  Vergangen- 
heit,  anm.  af  Bergengrtin.  —  Riksrådet  grefye  A.  J.  yon  Höpkens  skrif- 
ter. Samlade  och  i  uryal  utgifna  af  Carl  Silfverstolpe.  Bd  2,  anm. 
af  F.  Amheim. 

Historisohe  Zeitsohrift.  Herausgegeben  yon  H.  y  Treitschke  und 
Friedrich  Meinecke.  XXXXI,  1.  R.  Koser,  Neue  Veröffentlichun- 
gen  z.  Vorgeschichte  des  Siebenjährigen  Krieges.  —  P.  Bailleu,  Znr 
Geschichte  Napoleon's  I.  —  Briefe  des  Feldmarschalls  Grafen  Neithardt 
y.  Gneisenau  an  seinen  Schwiegersohn  Wilh.  y.  Scharnhorst.  Herausg. 
y.  A.  Pick.  —  Fr.  Meinecke,  Heinrich  y.  Treitschke.  —  Literatur- 
bericht  (bl.  a.  K.  Spannagel,  Minden  und  Rayensberg  unter  branden- 
burgisch-preussischer  Herrschaft  yon  1648  bis  1719,  anm.  af  ligen.  — 
Notizen  und  Nacbriehten  (bl.  a.  W.  Struck,  Das  Bundnis  Wilhelm 's  yon 
Weimar  mit  Gustay  Adolf,  anm.  af  W.).  —  2,  W.  Goetz,  Ber  >Kom- 
promisskatholizlsmus»  und  Kaiser  Maximilian  II.  —  F.  Meinecke, 
Boyen  und  Roon.  Zwei  preussische  Kriegsminister.  —  Briefe  des  Feld- 
marschalls Grafen  Neithardt  y.  Gneisenau  an  seinen  Schwiegersohn 
Wilh.  y.  Scharnhorst  (Fortsetzg).  Herausg.  y.  A.  Pick.  —  Miscellen. 
— -  Literaturbericht.  —  Notizen  und  Nacbriehten. 

GtoBohiohts-Blätter  ftlr  Stadt  und  Land  Magdebnrg.  1896,  1.  K. 
Wittich,  Znr  Berichtigung  Onno  Klopps. 

Idterarisohes  Centralblatt.  1896,  22.  A.  Köcher,  Geschichte  yon  Han- 
noyer  und  Braunschweig.  Th.  2.  —  23.  M.  Bär,  Die  Politik  Pommerns 
während  des  dreissigjährigen  Krieges,  anm.  af  K.-L.  —  27.  A.  Huber, 
Geschichte  Oesterreichs.  Bd  5.  —  30.  M.  G.  Schybergson,  Geschichte 
Finnlands.  Deutsche  Bearbeitung  yon  Fritz  Arnheim,  anm.  af  — n — .  — 
84.  Repertorium  diplomaticum  regni  Daniel  mediseyalis.  Bd  1.  —  36. 
Kancelliets   Breyböger   yedrörende  Danmarks  indre  forhold.    1561 — 65. 

Römisohe  Qnartalsohrift  ftlr  ohrlstliohe  Alterthnmskonde  und  fdr 
Kirohengesohiohte.  1896,  2,  3.  S.  Ehses,  Das  polnische  Inter- 
regnum 1587. 

Velhagen  &  Elaslngs  Monatshefte.  1896,  Juni.  J.  Girgensohn, 
Gustay  Wasa. 

Hist.   Tidskrift  1896,     Granskn.  7 


TO  HDSKRIPTSÖrVBRSIKr 

- 

THe  EiigHsh  Histörioal  Review.  Ediied  by  S.  B.  Gardiner  and  R.  L. 
Poole.  1896,  April.  F.  Pollock,  A  brief  survey  of  Domesday.  -- 
G.  Edmundson,  The  Dntch  power  in  Bra«il  (1624—1654).  —  W.  A 
Steel,  William  Paterson.  —  H.  E.  D.  Blackiston,  Thomas  WaHon 
and  Machyn'8  diary.  —  Notes  and  docnments.  —  Reviews  of  books.  — 
Periodical  notices.  —  List  of  recent  historical  pnblicatiohs.  —  July. 
P.  Haverfield,  Early  British  christianity.  —  E.  H.  Parker,  The 
origin  of  Tnrks.  -^  Maitland,  Canon  law  in  England.  Part  1.  — 
S.  R.  Gardiner,  Cromwell  and  liazarin  in  1652.  —  Notes  and  docn- 
ments. —  Reviews  of  books.  —  Correspondence.  —  Notices  of  periodi- 
cals.  —  List  of  recent  historical  pnblications. 

Revue  Arohéologiqne.  1896,  Jnillet— Aotlt.  A.  Geffroy,  Essai  sor 
la  formation  des  collections  d'antiqnes  de  la  Snede. 

Revne  d^histoire  dlplomatlque,  pnbliée  par  les  soins  de  la  société  d'hi8- 
toire  diplomatiqne.  1896,  1.  Liste  des  membres  de  la  société  d'hi8toire 
diplomatiqne.  —  W.  H.  de  Beanfort,  Extraits  de  la  correspondance 
du  baron  Fågel.  —  G.  Syveton,  L'errenr  de  Goertz.  —  L'Angleterre 
et  la  Rnssie  en  Orient,  nne  page  d*histoire  contemporaine  par  xxx. — 
Comptes  rendns  (bl.  a.  Rikskansleren  Axel  Oxenstiernas  skrifter  och 
bréfyäxHng.  Senare  afdelningen.  Bd  7,  anm.  af  Chr.  Schefer).  —  Chro- 
niqne.  —  Bibliographie.  —  2.  L.  Fleys,  Une  page  de  Thistoire  poli- 
tiqne  du  Danemark  pendant  la  gnerre  de  Sept-Ans.  —  L'Angleterre  et 
la  Rnssie  en  Orient,  nne  page  d'histoire  contemporaine  (1876,  1877) 
(Snite  et  fin)  par  xxx.  —  G.  Syveton,  L'errenr  de  GDertz  (snite). 

—  G.  Salles,  Les  origines  des  premiers  consnlats  de  la  nation  fran- 
9aise  å  Tétranger  (fin).  —  Comptes  rendns.  —  Chronique.  —  Biblio- 
graphie. 

Revue  Historique.  1896,  Mai— Jnin.  M.  A.  Roger,  Chronologie  du 
régne  de  Postnmns.  —  P.  Imbart  de  la  Tonr,  Les  paroisses  rnrales 
dans  rancienne  France,  du  IY:e  an  XI:e  siécle;  snite  et  fin.  —  J.  Le- 
moine,  Dn  Gneslin  ä  Jersey.  —  E.  Wertheimer,  Un  projet  de  divorce 
entré  Lonis  Bonaparte  et  la  reine  Hortense.  —  BnUetin  historique: 
France,  par  A.  Molinier  et  G.  Monod.  —  Banemark,  par  J.  Steenstrup. 

—  Bohéme,  par  J.  GoU.  —  Comptes-rendns  critiques.  —  Pnblications 
périodiqnes  et  sociétés  savantes.  —  Chronique  et  bibliographie.  — 
Jxiillet— AoAt.  L.  Batiffol,  Le  Chätelet  de  Paris  vers  1400.  Premier 
artide.  —  H.  Hauser,  Étude  critique  sur  la  Rebeine  de  Lyon,  1529. 

—  H.  Hueffer,  L'assas8inat  des  plénipotentiaires  fran^ais  å  Rastadt. 

—  Bulletin  historique:  La  société  franco-écossaise,  par  G.  Monod.  — 
France,  histoire  möderne,  par  Ch.  Bémont  et  G.  Monod.  —  AUemagne. 
Henri  de  Treitschke,  notice  nécrologique,  par  M.  Philippson.  —  Grande- 
Bretagne.  Travaux  relatifs  ä  Thistoire  du  XVII®  siécle  depuis  1885. 
Ptemier  artide,  par  C.  H.  Firth.  —  Correspondance.  —  Comptes-rendns 
critiques.  —  Chronique  et  bibliographie. 


Öfversikter  och  granskningar. 


Svenska  adelns  ättartaflor  ifr&n  år  1857.  Utgifna  af  F.  U. 
Wbangel  och  Otto  Bergstböm.  Haft.  I — IX  (s.  1 — 720). 
Stockholm,  P.  A.  Norstedt  &  Söner  1895—96. 

Fyrtio  år  hafva  i  det  närmaste  förflutit,  sedan  Svenska  adelns 
ättartaflor  af  Gabriel  Anrcp  började  utgifvas,  och  under  den  tiden 
hafva  många  och  stora  förändringar  timat  inom  de  ätter,  som  då 
kunde  räknas  till  de  lefvandes  antal.  Med  korta  mellantider  har 
visserligen  samma  outtröttlige  forskare  ut^ifvit  nya  upplagor  af  sin 
Svea  rikes  ridderskaps  och  adels  kalender  och  därigenom  beredt 
allmänheten  tillfälle  att  följa  personalförändringarna  inom  denna 
samhällsklass,  men  emellan  ättartaflorna  och  den  sist  utkomna  ka- 
lendern uppstå  alltid  luckor,  hvilka  icke  utan  ett  besvärligt  sökande 
i  äldre  upplagor  kunna  nöjaktigt  utfyllas.  Det  är  därför  glädjande, 
att    någon    velat   föra  Anreps  större  verk  fram  till  närvarande  tid. 

Adelsmännens  försumlighet  att  genom  uppgifter  och  meddelanden 
till  riddarhuskansliet  bereda  detta  tillfälle  att  komplettera  genea- 
logierna försvårar  i  hög  grad  ett  sådant  arbete  som  detta,  och  man 
kan  för  visso  antaga,  att  det  varit  förenadt  med  brefväxlingar  och 
förfrågningar  till  en  omfattning,  hvarom  man  knappast  kan  göra  sig 
en  föreställning  utan  att  blad  för  blad  genomgå  adelskalendern. 
De  redan  utkomna  häftena  visa  dock,  att  utgifvarne  icke  häraf  låtit 
sig  afskräckas  och  äfven  lyckats  vinna  så  omfattande  upplysningar, 
att  deras  arbete  blifvit  ett  fullständigt  biografiskt  lexikon  öfver  nu 
lefvande  eller  inom  de  sista  40  åren  aflidna  svenska  adelsmän  öch 
-kvinnor  med  ej  blott  till  år  utan  äfven  i  de  flesta  fall  till  dag  och 
månad  bestämda  data  äfven  för  sådana  personer,  som  för  det  offent- 
liga lifvet  varit  eller  äro  mer  eller  mindre  främmande.  I  enstaka 
fall  torde  dessa  lefnadsteckningar  äga  en  större  fullständighet,  än 
kanske  mången  torde  anse  nödigt,  men  detta  har  svårligen  kunnat 
undvikas.  Man  måste  nämligen  besinna,  att  arbetet  till  största  delen 
grundats  på  direkt  infordrade  uppgifter,  hvarvid  skyldig  hänsyn 
måste  fästas  vid  deras  önskningar,  som  lämnat  materialet.  Ett  verk 
sådant   som   detta  är  ej  heller  afsedt  endast  för  samtiden.     Det  är 

Hist.   TidsTcrift  1896.     Granskn.  8 


72  ÖFVBRSIKTBR  OCH   GRANSKNINGAR 

en  urkund  för  kommande  släkter,  och  för  dem  måste  hvarje  upp- 
lysning om  deras  förfäder  —  äfven  de,  som  utom  släktkretsen  kunna 
synas  mindre  betydelsefulla,  alltid  äga  ett  särskildt  intresse.  Den 
större  fullständigheten  i  detta  fall  minskar  således  icke  arbetets  värde. 
Tvärt  om :  för  mycket  är  här  vida  bättre  än  för  litet,  och  skulle  i 
detta  fall  någon  anmärkning  kunna  göras,  kan  den  icke  drabba  ut- 
gifvarne. 

Hvad  arbetets  plan  angår,  sluter  sig  denna  fullständigt  till  de 
äldre  ättartaflornas  och  omfattar  alla  i  Sverige  ännu  lefvande  eller 
sedan  1857  utslocknade  adelsätter.  Men  därjämte  lämnas  korta 
historiska  upplysningar  äfven  om  sådana,  som,  ehuru  icke  inom  våra 
landamären  fortlefvande,  dock  länge  ägt  och  ännu  äga  afkomlingar 
i  främmande  länder.  Liknande  historiker  inleda  äfven  hvarje  sär- 
skildt ättartal,  och  där  så  fordrats,  visar  en  sammanträngd  genea- 
logi sambandet  med  Anreps  verk  och  olika  släktgrenar.  Uti  dessa 
inledningar  hafva  utgifvarne  meddelat  en  mängd  på  egna  eller  andras 
forskningar  grundade  värderika  upplysningar  samt  nödiga  rättelser 
af  äldre,  mer  eller  mindre  godtyckliga  ätteledningar  och  ättesagor, 
hvilkas  trovärdighet  af  nyare  undersökningar  antingen  fullständigt 
upphäfts  eller  blifvit  föremål  för  berättigadt  tvifvel.  Sålunda  hafva 
de  med  fullt  skäl  icke  velat  gifva  nytt  lif  åt  sådana  gamla  tradi- 
tioner som  om  Aroinoffska  släktens  härstamning  från  Faraonerna 
i  Egypten,  Bondarnes  från  Erikska  konungaätten,  och  Brahe-släktens 
från  den  heliga  Birgittas  fader,  herr  Birger  Persson.  I  sanningens 
namn  hafva  de  ock  lika  litet  kunnat  erkänna  frändskapen  emellan 
den  svenska  släkten  Baner  och  den  danska  Bann  er,  som  Buresläktens 
härstamning  från  den  tvifvelaktige  sagohjälten  Fåle  Bure  och  de 
resliga  Gyllenstiemornas  från  den  hedniske  jätten  Erik  Långeben 
o.  s.  v.  I  gengäld  för  dessa  afprutade  ättelängder  lämnas  däremot 
värdefulla  meddelanden  om  de  från  främmande  länder  inkomna 
ätterna  Baruekow,  Beck-Friis,  Bennet,  Bennich,  Berg  von  Linde, 
Dardel,  De  Geer,  De  la  Gardie,  Douglas,  Hamilton,  Kantzow,  Kling- 
spor  m.  fl.,  och  beriktigas  åtskilliga  äldre  felaktiga  uppgifter  om 
släkterna  Bagge,  Horn  af  Aminne,  Kafle  m.  fl. 

De  fullständiga  och  tillförlitliga  upplysningar,  som  redan  lämnats, 
ingifva  sålunda  de  bästa  förhoppningar  om  fortsättningen.  I  likhet 
med  anmälaren  torde  dock  mången  vän  af  genealogisk  forskning 
beklaga,  att  den  mera  omfattande  plan  för  dessa  ättartaflor,  som 
först  delgafs  allmänheten  och  som  afsåg  en  helt  och  hållet  ny,  full- 
ständigt reviderad  och  intill  nuvarande  tid  fortsatt  upplaga  af  Anreps 
ättartaflor,  icke  kunnat  förverkligas.  Riddarhusets  genealogier  äro 
för  äldre  tider  mycket  otillförlitliga  och  innehålla  så  många  felaktiga 
uppgifter,  att  de  väl  behöfva  en  grundlig  revision.  Först  genom 
deras  utgifvande  i  tryck  kommo  dessa  brister  till  syne  och  föran- 
ledde enskilda  ätteforskare  att  underkasta  deras  uppgifter  en  närmare 
granskning.  I  följd  häraf  hafva;  på  skilda  orter  uppstått  mer  eller 
mindre  rika  samlingar  och  anteckningar,  hvilka  utan  tvifvel  med 
största  beredvillighet  skulle  ställts  till  de  n.  v.  utgifvarnes  förfogande 


TECKKINQAR  UR  SVENSKA  ADELNS  FAMlLJELIF  73 

och  dessa  sålunda  efter  deras  första  plan  kunnat  åstadkomma  ett 
äfven  för  äldre  tider  fullständigt  och  tillförlitligt  verk  om  svenska 
adeln.  Här  saknades  ej  vilja,  icke  heller  förmåga,  men  allmänbeten 
vägrade  sitt  understöd. 

Ätteforskningens  vänner  hafva  således  icke  fått  hvad  utgifvarne 
velat  skänka  dem,  men  detta  minskar  icke  deras  och  svenska  adelns 
tacksamhet  för  hvad  de,  begränsade  till  det  omfång,  som  ur  för- 
lä^garesynpunkt  varit  det  enda  möjliga^  nu  lämnat  och  än  vidare 
komma  att  lämna 

O*  BJurMou* 


Teckningar    ur    svenska  adelns  familjelif  i  gamla  tider  af 
Ellrn  Fries.    248  sid.     Stockholm  P.  A.  Norstedt  &  Söner  1895. 

Personalhistoriens  vikt  för  den  rent  historiska  forskningen 
vinner  ständigt  mer  och  mer  erkännande,  och  man  är  ej  längre 
till  freds  med  att  blott  känna  hjälten  eller  statsmannen  i  hans  offent- 
liga verksamhet,  man  vill  äfven  se  honom  såsom  människa  i  hans 
rent  privata  förhållanden,  väl  vetande,  att  huru  storslagen  han  än 
må  synas,  är  han  dock  alltid  ett  barn  af  sin  tid  och  har  sin  del  i 
dess  förtjänster  så  väl  som  dess  lyten.  För  att  erfara  i  hvad  mån 
detta  är  fallet  måste  man  så  vidt  möjligt  är  tränga  in  i  de  familje- 
kretsar, hvarifrån  han  utgått  och  med  hvilka  han  varit  eller  blifvit 
förbunden.  Den  gamla  vishetsregeln:  »Säg  mig  med  hvem  du  umgås, 
och  jag  skall  säga  dig  hvem  du  är»  har  äfven  här  sin  tillämpning, 
och  det  är  ofta  nog  ur  familjelifvets  doldare  skrymslor,  som  icke 
blott  enskilda  handlingar  utan  hela  karakteren  få  deras  rätta  för- 
klaring. Detta  gällde  icke  minst  i  äldre  tider,  då  umgänget  var 
trängre  samt  mera  bundet  inom  konventionella  gränser  och  då  ätt 
och  släkt  ägde  en  vida  större  betydelse  än  i  våra  dagar. 

Men  så  starkt  familjebandet  än  må  hafva  varit,  måste  dock 
individen  äfven  i  sitt  enskilda  lif  städse  komma  i  mer  eller  mindre 
intim  beröring  med  andra  kretsar  än  dem,  han  i  närmaste  mening 
kan  anses  tillhöra.  Forskaren  efter  hans  enskilda  förhållanden  föres 
sålunda  in  äfven  i  dessa  och  möter  där  grupper  och  personligheter, 
favilka  kanske  ej  så  direkt  inverkat  på  undersökningens  föremål  men 
dock  erbjuda  tillfällen  till  rika  iakttagelser  i  afseende  på  tidsför- 
hållandena, dem  han  ej  kan  och  ej  bör  lämna  obeaktade.  Fältet 
för  hans  åskådning  och  slutsatser  vidgas,  och  äfven  om  den  ur- 
sprungliga anledningen  fortfarande  får  blifva  hufvudfiguren  i  tailan, 
utvecklar   sig   dock    det  lefvande  staffaget  så  åt  alla  sidor,  att  han 


74  ÖFVBRSIKTER  OCH  ORANSEKINOAR 

mången  gång  nästan  försTinner  därnti,  och  biografien  blifver  tillika 
i  mer  eller  mindre  grad  en  knltarhistoria. 

Hågen  för  denna  art  af  historisk  forskning,  hvars  egentliga 
kunskapskällor  mindre  ofta  träffas  i  de  offentliga  arkiven  och  hufvud- 
sakligast  bestå  af  brefsamlingar,  bevarade  dagböcker  och  andra  an- 
teckningar i  enskilda  häfdegömmor,  befinner  sig  i  ständig  tillväxt, 
och  tid  efter  annan  Iragnas  vår  bokmarknad  med  nya  bevis  därpå. 
I  föreliggande  skrift,  hvilken,  ehum  icke  här  förut  anmäld,  redan 
länge  varit  i  allmänhetens  händer,  har  doktor  Ellen  Fries,  som  i 
sina  föregående  arbeten  »Erik  Oxenstierna»  och  »Märkvärdiga  kvinnor» 
lämnat  värdefulla  lefnadsteckningar  och  kulturbilder,  nu  velat  göra 
oss  förtrogna  med  svenska  adelns  hemlif  i  gamla  tider.  De  olika 
taflor,  hon  här  upprullar  än  ur  högadelns  lif  under  vasaättens  dagar, 
än  från  den  under  förmyndareregeringen  och  Karl  XI  uppstigande 
tjänsteadelns  samt  slutligen  från  de  tider,  då  reduktionen  af  många 
utpressat  deras  sista  fyrkar,  äro  alla  tecknade  med  säker  hand  och 
i  lefvande  färger. 

Främst  i  denna  rad  möta  de  båda  grefvinnorna  till  Raseborg 
med  namnet  Ebba,  den  äldre,  mest  känd  såsom  gref  Ebba,  och  hennes 
sondotter,  den  siste  Sturens  och  Klas  Horns  efterlämnade  änka,  båda 
storslagna  typer  för  dessa  kraftiga  högadliga  damer,  som  med  fina 
händer  kunde  taga  i  tu  med  hvilka  husliga  göromål  som  helst  och, 
när  så  fordrades,  med  verklig  mannakraft  ingripa  i  männens  verk- 
samhetssfär. Sådana  fruar  voro  den  tiden  icke  sällsynta,  och  för 
adelns  bestånd  var  detta  ett  nödvändigt  villkor.  Då  krigen  och 
ständiga  uppdrag  i  rikets  tjänst  så  ofta  under  långa  tider,  ja,  åratal 
bortkallade  männen,  var  det  fruarna,  som  måste  styra  och  ställa 
med  allt  i  hemmet,  värna  de  vidt  spridda  godsen  mot  rofgiriga 
grannars  intrång,  granska  snikna  gårdsfogdars  redovisningar  samt 
tillse,  att  afrad  och  ränta  ordentligt  lämnades  af  tredskande  landt- 
bönder.  Den  gamle  herr  Sten  Sture  kallade  i  sina  bref  sin  gemål, 
fru  Ingeborg  Tott,  nästan  alltid  sin  kära  stallbroder,  och  otaliga 
andra  riddersmän  den  tiden  kunde  med  fullaste  skäl  gifva  sina  fruar 
samma  titel.  Talrika  handlingar  från  medeltiden  visa  ock,  att  när 
det  gällde  att  bevaka  och  försvara  verkliga  eller  förmenta  rättig- 
heter, kvinnorna  —  i  synnerhet  de  högt  bedröfvade  änkorna,  som 
mera  voro  hänvisade  till  sig  själfva  —  alldeles  icke  gåfvo  männen 
efter  utan  tvärt  om  med  sådan  okuflig  ihärdighet  drefvo  sina  anspråk, 
att  de  manlige  motståndarne  ofta  måste  vika  och  såsom  den  myndige 
marsken  Lars  Siggesson  Sparre  i  den  mångåriga  tvisten  med  hustru 
Cecilia  Dyre,  Karl  Bondes  änka,  som  slog  alla  utslag  och  konunga- 
domar i  vädret,  ödmjukast  bedja  riksens  råd  att  »för  Guds  död 
och  pina  hjälpa  sig  till  rätta».  Sådana  kunde  äldre  tiders  kvinnor 
vara,  och  man  må  ej  undra  därpå.  Den  dryga  del  af  ansvaret  för 
hus  och  hen),  som  föll  på  deras  lott,  måste  alstra  kraftiga  naturer, 
som  väl  förtjänade  det  husbondevälde,  de  måste  utöfva  och  som  de 
icke  gärna  lämnade,  äfven  sedan  den  stränge  herren  och  husbonden 
åter    intagit  sin  plats  i  hemmets  högsäte.     Anledningar  saknas  icke 


TECKNINÖAR  UR  SVBNSKA   ADELNS  FAMILJBLIF  75 

heller,  att  sådant  ofta  skett  med  dennes  goda  minne.  I  allmänhet 
torde  det  kunna  sägas,  att  inom  hemmen  var  det  egentligen  borgfrun, 
som  förde  spiran,  äfven  om  det  ej  alltid  syntes  så.  Henne  skulle 
alla  lyda,  som  där  njöto  huld  och  skydd  —  i  synnerhet  barnen  och 
närskylda  — ,  samt  visa  den  fullständigaste  hörsamhet,  icke  minst  när 
det  gällde  hjärtats  angelägenheter,  som  de  gamla,  hvilka  pröfvat 
lifvet  och  icke  sällan  2  eller  3  gånger  stått  i  brudstol,  ansågo  sig 
bättre  förstå  än  den  oerfarna  ungdomen.  Hvad  de  i  deras  vishet 
bestämt  rörande  blif vande  äktenskap  måste  åtlydas  och  åtlyddes 
också  i  allmänhet,  men  att  en  eller  annan  egensinnig  ungmö  ville 
själf  bestämma  öfver  sitt  hjärta  och  hand,  hände  dock  under- 
stundom. 

Ett  sådant  exempel  möta  vi  i  grefvinnan  Ebba  den  yngres 
lefnadssaga.  Hennes  siste  mans  brorsdotter,  den  16-åriga,  lifliga, 
mörkhyade  och  antagligen,  ehuru  det  ej  omnämnes,  litet  uppnästa 
Agneta  Horn  var  en  sådan  djärf  flicka.  At  henne  hade  den  stolta 
grefvinnan,  mot  hyars  bestämda  vilja  Agnetas  egen  fader,  den  tappre 
och  inför  härskaror  af  tusen  sinom  tusen  män  oförskräckte  fält- 
marskalken Gustaf  Horn,  lika  litet  som  den  stolte  och  myndige  riks- 
kansleren  Axel  Oxenstierna  vågade  resa  några  hinder,  utsett  en  man, 
som  icke  råkade  falla  i  den  unga  frökens  smak.  Hon  vägrade 
ihärdigt,  satte  hårdt  emot  hårdt,  och  så  uppstod  en  häftig  strid,  som 
hon  själf  skildrar  i  sin  dagbok.  Att  hon  därvid  icke  gjort  sin  kära 
frankas  ostridiga  välmening  full  rättvisa,  må  af  stridens  bitterhet 
ursäktas,  men  detta  oaktadt  är  hennes  beskrifning  på  de  många- 
handa krigslister  och  försåtliga  bakhåll,  som  under  fejden  användes, 
och  huru  hon  lyckades  öfvervinna  eller  kringgå  dem,  utomordentligt 
tilltalande  i  sin  naiva  öppenhet  och  så  målande,  att  man  tycker  sig 
se  henne  själf,  som  så  väl  i  sin  stora  oförskräckthet  som  sannolikt 
äfven  i  hela  sitt  väsen  måste  ägt  en  viss  tjusningskraft,  äfvensom 
den  hjärtegoda  men  härsklystna  och  knarriga  grefvinnan  i  hennes 
oresonliga  häftighet  samt  den  gamle,  för  sin  dotters  väl  ömmande, 
för  hennes  smekningar  värnlöse  men  för  den  bistra  svägerskan 
darrande  krigsbussen  lifslefvande  framför  sig.  Agneta  stred  och 
led  men  sjöng  och  skämtade  emellan  nattvaken  och  tårestunderna 
och  meddelar  därvid  en  upplysning,  som  en  gammal  folklorist  icke 
kan  lämna  oanmärkt,  den  nämligen,  att  hon  kände  till  och  antag- 
ligen äfven  sjungit  en  folkvisa,  som  tämligen  oförändrad  återfunnits 
i  Norge  af  Landstad  och  i  något  föryngrad  form  sjöngs  i  vårt  land 
åtminstone  för  50  år  sedan.  Visan  skildrar  en  giftaslysten  flicka, 
som  på  hvarje  invändning,  från  moderns  sida  i  den  svenska,  från 
faderns  i  norska,  alltid  har  ett  svar  till  reds,  och  som  på  hotelsen : 

tro  da  kan  fä  så  led  en  man, 
han  slår  dig  grön  ocli  blå, 

svarar  med  alldeles  samma  ord  som  Agneta: 


76  ÖFVERSIETEB  OCH   GRANSKNINGAR 

Kominer  min  man  onder  hem, 
och  jag  vet  mig  ingen  sak; 
tager  jag  honom  i  min  famn 
och  räds  ej  för  min  bak.* 

Öfverensstämmelsen  här  är  så  påtaglig,  att  den  omöjligea  kan 
vara  tillfällig.  Den  visan  är  således  äldre,  än  man  fömt  vågat  an- 
taga, och  för  en  så  liliig  och  skälmaktig  flicka  som  Agneta  Horn 
måste  denna  vers  på  fasterns  förklaring,  att  henne  var  spått  att  få 
»så  ond  en  man,  att  han  skulle  slå  henne  hvar  dag»,  ligga  så  frestande, 
att  hon,  litet  bortskämd  som  hon  nog  varit,  ej  kunnat  hindra  den 
att  bryta  fram.  Men  den  visan  hade  nog  icke  lilla  Agneta  hört  af 
sin  kära  »farssyster»,  utan  troligtvis  vid  husliga  sysslor,  såsom  bak, 
slakt  o.  8.  v.,  i  hvilka  äfven  den  finaste  fröken  då  måste  deltaga, 
lärt  i  folkstugan  och  kanske  därför  fått  uppbära  förebråelser,  hvilket 
betydligt  tillspetsar  udden  i  hennes  replik.  Det  felas  blott,  att  hon 
äfven  sjungit  versen  på  samma  öfverdådigt  käcka  melodi,  som  änna 
finnes  bevarad.  Man  skulle  nästan  kunna  tro  benne  varit  i  stånd 
därtill. 

Vid  denna  lilla  episod  har  anmälaren  dröjt  längre  än  som  rätt 
och  skäligt  torde  vara  i  en  historisk  tidskrift,  och  det  är  ej  hans 
afsikt  att  här  vidare  referera  innehållet  af  en  bok,  som  blad  för 
blad  förtjänar  läsas.  Han  vill  endast  tillägga,  att  de  fullständiga  bi- 
dragen till  Brahe-ättens  historia  lämna  många  nya  och  värdefulla 
upplysningar  till  hvad  man  förut  känner  om  denna  svenska  riddar- 
husets  första  grefliga  iitt  samt  att  så  väl  Katarina  Wallenstedts  som 
Mätta  Lillies  bref  och  anteckningar  äro  af  stort  intresse  såsom 
kulturbilder.  Synnerligast  gäller  detta  om  den  förstnämndas,  där  man 
icke  blott  i  utan  äfven  mellan  raderna  tydligt  skönjer  de  högadliga 
damernas  stolta  nedblickande  på  de  nya  adelsfruamas  inbördes 
skuffande  och  knuffande  under  det  afundsjuka  sträfvandet  att  komma 
förbi  hvarandra  på  rangskalan  samt  huru  detta  icke  så  litet  bidragit 
att  lyfta  deras  män  från  det  ena  steget  till  det  andra  uppför  ärans 
trappa.  Något  öfverraskande  ligger  visserligen  icke  däri.  Det  Sr 
en  gammal  historia  men  som  dock  alltid  så  till  vida  är  ny,  att 
sätten  och  medlen  ständigt  växla. 

^  Hos  Landstad,  Norske  folkeviser,  sid.  6G8,  lyder  denna  vers  sålunda: 

Aa  keme  han  no  drnkkin  heim, 
og  eg  yeit  meg  engjo  sak, 
sä  set  eg  honom  i  fangid  mit 
og  frir  sä  vel  min  bak. 

I  den  uppteckning  anmälaren  äger  frän  Nerike  är  meningen  densamma 
men  uttrycket  moderniseradt : 

Och  kommer  han  nu  fuller  hem 
och  blir  mig  led  och  stygg  — 
för  min  aj  aj  aj,  för  min  ajaj  — 
Sä  tar  jag  honom  i  fånget  mitt 
och  fredar  så  min  rygg 
för  min  aj  aj  aj  aj,  för  min  ajaj! 


DANMARKS  LITERATUB  I  MIDDELALSSREN  ^^ 

Då  doktor  Ellen  Fries  visat  sig  med  skicklig  hand  kuaua  be- 
arbeta dylika  familjeurkunder,  får  man  väl  hoppas,  att  hon  ock  skall 
fortsätta  sina  forskningar  på  detta  område,  där  ganska  mycket  ännu 
iinnes  att  hämta,  samt  fortfarande  glädja  allmänheten  med  sina  där- 
vid gjorda  iakttagelser. 

G.  DjnrMou. 


Danmarks  Literatur  i  Middelalderen  med  Henblik  til  det  0vrige 
Nordens.  Som  Grundlag  for  UniverBitetsundervisning  fremstillet  af 
J.  Paludan.     IV  +  272  sid.     KJ0benhavn  1896. 

Danmarks  Literatur  mellem  Reformationen  og  Holberg  med 

Henblik    til    den  svenske.     Som  Grundlag  for  Universitetsunder- 
visning  fremstillet  af  J.  Paludan.     356  sid.   Kjobenhavn  1896. 

Litteraturhistoria  kan  och  bör  skrifvas  på  många  sätt.  En 
författare  kan  i  sin  framställning  sätta  in  hela  sin  personlighet, 
medtaga  blott  de  fakta,  som  synas  honom  belysa  ett  tidehvarfs  eller 
en  skaldeindi Yidualitets  egentliga  väsen,  och  kasta  bort  allt  det  öfriga 
såsom  en  gagnlös  och  tyngande  barlast,  eller  han  kan  minutiöst 
noggrant  undersöka  en  detaljfråga,  författarskapet  till  det  eller  det 
arbetet,  förebilderna  för  detsamma  o.  s.  v.,  eller  han  kan  lämna  en 
hälft  bibliografisk  framställning  af  litteraturen,  redogöra  för  alla  de 
åsikter,  som  uttalats  rörande  en  författare  eller  en  fråga,  förteckna 
den  litteratur,  som  härom  publicerats,  m.  m.,  eller  han  kan  gå  till 
Taga  på  ännu  andra  sätt.  Vetenskapligt  sedt,  äro  alla  dessa  olika 
metoder  kanske  lika  värdefulla  och  nödvändiga. 

Af  det  största  allmänintresset  är  naturligtvis  den  framställning, 
som  framhåller  ett  tidehvarfs  eller  en  personlighets  karakteristiska 
egendomligheter  och  "preciserar  dessa.  Men  en  litteraturhistoriker  af 
denna  art  behöfver  dock,  så  vidt  han  ej  skall  förfalla  till  ytlighet, 
de  andras  sorgfälliga  detaljundersökningar,  och  äfven  läsaren  är  i 
behof  af  dessa.  En  historia  så  subjektiv  som  t.  ex.  Taine^s  eller 
Brändes'  är  dock  i  grunden  en  dikt,  och  det  innebär  en  fara  att 
kritiklöst  förtro  sig  åt  ledare,  hvilka,  så  snillrika  de  än  kunna  vara, 
likväl  ofta  konstruera  och  se  företeelserna  i  de  förutfattade  menin- 
garnas ljus.  Den  läsare,  som  hlott  känner  litteraturen  af  dylika 
arbeten,  har  själf  i  regeln  intet  omdöme  och  accepterar  därför  gärna 
mästarens  alla  åsikter  med  dilettantens  naivt  beundrande  tro. 

Ur  undervisningens  och  äfven  ur  forskningens  synpunkt  äro 
därför  handböcker  som  professor  Paludans  af  ett  stort  värde.  Ty 
Yärr    äro    de    långt    ifrån  så  vanliga,  som  man  kunnat  önska.     Ett 


78  ÖFYERSnCTER  OCH  GRAKSENINGAR 


liknande  arbete  ärGoedekes  »Grundriss  zar  Geschichte  der  dentschen 
Dichtung»,  men  texten  är  här  så  obetydlig,  att  arbetet  mera  har 
karakteren  af  en  systematiskt  ordnad  litteraturhistorisk  bibliografi. 
Mera  påminnande  om  professor  Paladans  arbete  äro  de  litteratur- 
historiska delarna  i  Pauls  Germanische  Philologie  samt  liknande 
iilologiska  publikationer,  och  något  i  samma  stil,  ehnru  betydligt 
mera  omfattande,  lofvar  den  nya,  under  utgifning  varande  franska 
litteraturhistorien  blifva,  som  publiceras  under  Petit  de  Jnllevilles 
ledning.  Ofver  den  engelska  litteraturen  saknas  ännu,  så  vidt  jag 
vet,  ett  dylikt  arbete,  ty  Körtings  ofullständiga  och  felaktiga  försök 
förtjänar  knappt  att  nämnas.  I  Sverige  afsåg  Hammarsköld  något 
dylikt  med  sin  Svenska  .vitterheten,  men  ännu  saknar  han  efter- 
följare. Danmark  har  däremot  varit  lyckligare  lottadt.  Redan  1853 
utkom  N.  M.  Petersens  ypperliga  »Bidrag  til  den  danske  Literaturs 
Historie»,  1867  följde  väl  en  ny  upplaga,  men  då  denna  knappt 
annat  är  än  ett  omtryck  af  den  första,  måste  den  tydligen  snart 
blifva  föråldrad  i  ett  land,  där  den  litteraturhistoriska  verksamheten 
är  så  liilig  som  i  Danmark.  Det  är  detta  arbete,  som  nu  på  ett 
lyckligt  sätt  blifvit  ersatt  af  professor  Paludans  samvetsgranna  »Dan- 
marks Literatnr». 

Författaren  lämnar  här  en  objektiv  och  koncentrerad  fram- 
ställning af  den  danska  litteraturen  från  medeltidens  början  till 
1720;  det  öfriga  skall  behandlas  i  följande  delar.  Vid  omtvistade 
frågor  —  exempelvis  folkvisorna  —  redogöres  opartiskt  för  de  olika 
meningar,  som  framställts,  och  därefter  fäller  författaren  sin  egen 
dom.  Vid  slutet  af  hvarje  afdelning  meddelas  en  litteraturhistorisk 
bibliografi,  som  har  den  stora  fördelen,  att  den  blott  upptager  de 
senaste  och  viktigaste  skrifterna  och  icke  afser  någon  bibliografisk 
fullständighet.  De  biografiska  notiserna  äro  valda  med  urskillning, 
och  jag  föreställer  mig,  att  arbetet  skall  blifva  en  oundgänglig  hand- 
bok för  hvar  och  en,  som  studerar  Danmarks  litteratur. 

Men  äfven  den  svenska  litteraturhistorikern  har  gagn  af  detta 
arbete.  Parallellt  med  den  danska  litteraturhistorien  går  nämligen 
en  kortfattad  framställning  af  den  svenska,  äfven  den  försedd  med 
bibliografiska  noter.  Redan  detta  intresse  för  vår  litteratur  för- 
tjänar  ett  tacksamt  erkännande,  äfven  om  det'  icke  är  första  gången 
vi  möta  sådant  i  Danmark.  Vi  hafva  förut  Rosenbergs  bredt  anlagda 
skildring  af  de  tre  nordiska  landens  kultur  och  litteratur  (Nord- 
boernes  Aandsliv),  vi  hafva  Brändes'  biografi  öfver  Tegnér  och  Vedels 
»Svensk  romantik»,  och  då  vi  betrakta  dessa  arbeten,  måste  vi  med 
blygsel  fråga:  hvad  hafva  vi  gjort  för  kunskapen  om  Danmarks 
litteratur?  Ty  värr  känna  vi  denna  ganska  litet,  och  då  man  märker, 
med  h vilken  uppmärksamhet  professor  Paludan  följt  de  senaste 
litteraturhistoriska  forskningarna  i  vårt  land,  måste  vi  erkänna,  att 
vi  med  af  seende  på  Danmarks  litteratur  stå  långt  efter  den  känne- 
dom, han  röjer  om  Sveriges. 

Professor  Paludan  börjar  först  med  den  egentliga  medeltiden 
och  förbigår  således  hela  forntiden.     Det  är  sant,  atc  vi,  då  vi  vilja 


DANMARKS  LITERATUR  I  MIDDELALDEREN  79 


beträda  detta  område,  lämna  littératarhistoriens  fasta  mark  och  sätta 
foten  på  hypotesemas  gungfly,  men  huru  ofta  nödgas  ej  forskningen 
göra  detta?  Fdrfattaren  ställer  sig  skeptisk  till  alla  försök  att  skrifya 
en  litteraturhistoria  för  denna  tid:  :»Hvilke  og  hvor  store  vört 
Fs&drelands  Bidrag  til  det  faellesnordiske  Aandsliv  have  vaeret,  läder 
sig  ikke  mere  afgjere,  da  vi  egentlig  ferst  kjende  dette  Aandsliv  i 
en  yngre  Skikkelse,  fra  en  Tid,  da  de  forskjellige  nordiske  Folk 
vare  begyndte  at  skille  sig  nationalt  ud  fra  hverandre.  Skjalde- 
digtningen  opstod  i  Norge  og  vandrede  ud  til  Island,  som  ogsaa 
blev  Sagafortsellingens  Hjem,  og  Yalhallsmythologien  i  den  os  opbe* 
varede  Skikkelse  er  farst  uddannet  i  Vikingetiden,  ligeledes  i  Norge 
og  paa  Island,  til  Dels  vel  under  Syd-  og  Vesteuropseisk  Indflydelse 
og  med  Indblandning  af  christelige,  maaske  endog  klassiske  Elementer. 
At  Udviklingen  kan  have  gaaet  noget  andre  Veje  i  0st-  og  Syd- 
skandinavien, derpaa  tyde  naermest  de  faa  og  dunkle  Spor,  vi  have 
tilbage  i  Love  og  Folkeviser  (Signrdsagn),  i  Saxos  Sagnhistorie, 
hvor  Aserne  optrsede  som  et  jordisk  Folk,  samt  til  Dels  som  ud- 
vandrede  Motiver  i  beslsegtede  Nationers  Digtning  (Beowulfsdrapa). 
Heraf  ladcr  sig  i  mid lertid  for  Danmarks  Vedkommende  ikke  re- 
konstruere  nogen  hedensk  middelalderlig  Literatur.» 

För  min  del  är  jag  af  en  annan  mening,  och  i  Saxos  sago- 
historia äger  den  danska  forskningen  ett  material,  till  hvilket  vi  i 
Sverige  ej  hafva  något  motstycke.  Då  nu  detta  material  börjat  be- 
arbetas af  forskare  som  Olrik  och  Steenstrup,  torde  det  väl  ej  heller 
dröja  länge,  innan  man  äfven  i  Danmark  börjar  litteraturhistorien 
några  århundraden  tidigare  än  N.  M.  Petersen  kunde.  Men  prof. 
Paludan  kan  hafva  rätt  däri,  att  forskningen  på  detta  område  ännu 
är  så  jämförelsevis  ny,  att  det  kan  vara  vågadt  att  i  en  lärobok 
inlåta  sig  på  de  hvarandra  korsande  teorierna,  och  prof.  Paludan  själf 
är  kanske  för  mycket  den  exakta  forskningens  man  att  rätt  passa 
för  en  dylik  »konjekturernas»  litteraturhistoria. 

Den  äldre  medeltiden  till  framåt  1300-talet  var  tydligen  en 
blomstringstid  i  Danmark,  icke  blott  i  politiskt  utan  sannolikt  ock 
i  litterärt  afseende,  ehuru  vi  endast  hafva  spridda  rester  af  denna 
tids  litteratur.  Mera  än  i  Sverige  hafva  i  Danmark  de  medeltida 
manuskripten  varit  utsatta  för  förstörelse,  icke  blott  för  härjande 
eldsvådor  utan  ock  för  mera  systematisk  vanvård,  och  i  vårt  grann- 
land äger  man  ingen  samling,  som  motsvarar  det  stora,  till  större 
delen  bevarade  Vadstena-biblioteket.  Men  helt  visst  finnas  dock  i 
utländska  bibliotek  flera  danska,  om  än  på  latin  skrifna  arbeten,  än 
man  förmodat,  och  i  ett  nyligen  utgifvet  arbete  har  jag  påpekat  åt- 
skilliga danska  författare  från  1200-  och  1300-talen,  hvilkas  arbeten 
jag  återfunnit  —  såsom  Simon  de  Dacia,  Matthseus  Ripensis,  Martinus 
de  Dacia,  Jacobus  Nicholai  de  Dacia  och  Nicholaus  Drukken  de 
Dacia.  Utan  tvifvel  skulle  det  löna  sig  för  danska  forskare  att 
anställa  efterforskningar  i  denna  riktning. 

Unionstiden  var  hvarken  i  Sverige  eller  i  Danmark  en  litterärt 
lifaktig    period,    men    som    det  förefaller,  stod  Sverige  under  denna 


80  ÖFVERSIKTER   OOH   GRAK6KNIN0AB 

tid  framför  Danmark,  väl  med  anledning  af  Birgittinordens  litterära 
verksamhet,  och  en  stor  del  af  den  tidens  danska  skrifter  ntgöres  af 
öfversättningar  från  svenskan.  Endast  i  ett  afseende  synes  Dan- 
mark hafva  stått  före  Sverige,  nämligen  inom  balladlitteratureu.  Men 
till  en  del  torde  detta  bero  därpå,  att  Danmarks  medeltidsvisor 
tidigt  upptecknades,  under  det  att  våra  däremot  gått  förlorade.  Ofta 
är  det  för  öfrigt  svårt  att  afgöra,  hvar  en  visa  först  diktats,  ty  den 
litterära  samfärdseln  var  under  denna  tid  ännu,  som  det  synes,  ganska 
liflig.  Först  med  reformationen  minskar  denna  förbindelse  märkbart 
i  lifligbct  för  att  kort  därefter  alldeles  upphöra. 

Vid  den  nya  rörelsens  första  ntbrott  gör  otvifvelaktigt  den 
svenska  litteraturen  ett  mera  själfständigt  och  lifskraftigt  intryck  än 
den  danska;  en  om  ock  obetydlig  påverkan  från  den  svenska  littera- 
turen på  den  danska  kan  spåras,  men  knappt  någon  från  den 
danska  på  den  svenska.  Under  den  senare  delen  af  1 500-talet  står 
däremot  vårt  land  afgjordt  tillbaka  för  Danmark.  Den  vanvård,  för 
hvilken  den  högre  undervisningen  varit  ntsatt  under  Gustaf  Vasa, 
bar  då  sin  frukt,  och  under  det  att  Danmark  kan  uppvisa  en  teolog 
af  Niels  Hemmingsens  rang  och  en  astronom  af  Tyko  Brahes,  hafva 
vi  knappt  annat  än  doktrinärer  af  Abraham  Angermannus'  art. 

Under  storhetstidehvarfvet  rycka  vi  åter  fram  före  Danmark, 
åtminstone  så  till  vida  som  beroendet  af  Tyskland  hos  oss  aldrig 
blef  lika  starkt  som  i  vårt  broderland.  Egendomligt  är  i  hvarje  fall, 
att  de  litterära  förbindelserna  mellan  de  skandinaviska  landen  under 
denna  tid  voro  så  godt  som  inga.  I  Danmark  tyckes  man  knappt 
hafva  tagit  någon  notis  om  den  svenska  litteraturen,  och  äfven  i 
Sverige  var  den  danska  så  godt  som  okänd,  om  man  undantager 
Arrebo  och  Kingo.  Klarare  än  något  annat  visar  detta  kanske,  huru 
söndrande  det  olyckliga  sjuårskriget  verkat  på  den  nordiska  sam- 
hörighetstanken. 

Det  är  klart,  att  man  mot  ett  på  fakta  så  rikt  arbete  skall 
hafva  åtskilliga  anmärkningar  att  göra,  men  så  vidt  anmälaren  vågar 
döma,  är  författaren  ovanligt  säker  i  sina  många  detaljuppgifter. 
Det  enda  man  kunde  hafva  önskat  vore,  att  han  någon  gång  in- 
skränkt antalet  af  dessa  till  fromma  för  öfverskådligheten.  Såsom 
uppslagsbok  är  väl  hans  arbete  synnerligen  godt,  men  för  en  lärobok 
torde  dess  detaljrikedom  kanske  vara  väl  stor.  Titeln  angifver 
dock,  att  arbetet  närmast  är  afsedt  att  tjäna  såsom  »Grundlag  for 
Universitetsundervisning»,  hvarmed  förmodligen  afses,  att  det  är 
äranadt  att  vara  ett  repetitorium  vid  sidan  af  de  offentliga  före- 
läsningarna, och  ur  den  synpunkten  torde  dess  rikedom  på  fakta 
kunna  försvaras. 

JET.  8. 


SVERIGES  POLITISKA   HIST.   UNDER  GUSTAF  IlirS   REGERING       8 1 


Sveriges  politiska  historia  under  konung  Gustaf  ni:s  regering 

af  C.  T.  Odhxkb.     Andra  delen  1779 — 1787.    650  sid.     Stock- 
holm 1896.     P.  A.  Norstedt  &  Söner. 

Vår  historiskt  intresserade  allmänhet  har  redan  länge  väntat 
fortsättningen  af  den  berättelse  om  Sveriges  öden  under  Gustaf  IILs 
styrelse,  hvars  första  del  för  elfva  år  sedan  utkom.  Nya  plikter 
hafva  hindrat  författaren  att  så  hastigt,  som  han  då  hoppades,  full- 
följa sitt  arbete.  Nu  föreligger  emellertid  den  efterlängtade  andra 
delen,  och  alla  intresserade  hafva  helt  säkert  skyndat  att  taga  känne- 
dom om  densamma. 

Riksarkivarien  Odhner  är  som  historisk  forskare  och  författare 
alltför  känd,  för  att  vi  skulle  behöfva  vidlyftigare  orda  om  arten 
af  hans  arbete  eller  förmå  skildra  de  utmärkande  dragen  däraf  med 
nya  ord.  Vi  iinna  i  den  föreliggande  delen  samma  omsorgsfulla 
forskningsarbete  som  i  dess  föregångare,  samma  allsidiga  studium  af 
det  rika  material  till  tidens  historia,  som  är  spridt  i  svenska  och 
utländska  arkiv.  Vi  finna  samma  säkra  kritiska  metod,  röjande  den 
vane  och  fulländade  vetenskapsmannen,  samma  oväldiga  och  förut- 
sättningslösa bedömande  af  händelserna  och  de  handlande  personerna. 
Oenom  detta  nya  arbete  har  den  moderna  historiska  forskningen 
åter  plöjt  upp  ett  stycke  obruten  mark  af  Sveriges  historia  oéh 
ryckt  ett  nytt  parti  af  Gustaf  III:s  intresseväckande  och  omdebat- 
terade tid  undan  memoarförfattames  och  partifanatikemas  lösa  och 
motsägande  omdömen.  Det  är  en  vinning  för  den  historiska  veten- 
skapen och  för  det  svenska  folkets  kunskap  om  sitt  förflutna  lif, 
som  är  definitiv  och  beståndande  genom  det  sätt,  hvarpå  författaren 
förmått  lösa  sin  uppgift.  Vi  möta  vidare  samma  utmärkta  fram- 
ställningskonst. Författaren  tecknar  händelseutvecklingen  med  klara 
och  skarpa  konturer  och  förstår  att  rycka  med  sig  den  läsande 
genom  skildringens  omedelbara  verklighetsprägel  och  den  måttfulla 
på  samma  gång  som  språkligt  fulländade  stilen.  I  alla  dessa  af- 
seenden  är  den  nu  utgifna  delen  fullt  jämngod  med  den  föregående. 
I  vissa  afseendeu  står  den  kanske  högre.  Det  har  åtminstone  före- 
fallit anmälaren,  som  om  riksarkivarien  Odhner  i  detta  sista  arbete 
lyckats  ännu  bättre  i  den  svåra  konsten  att  gruppera  det  rika  fram- 
ställningsmaterialet, så  att  å  ena  sidan  hvarje  särskild  företeelse 
oller  art  af  företeelser  icke  alltför  mycket  sönderdelas  utan  belyses 
med  helhetsverkan  och  å  den  andra  det  historiska  sammanhanget 
mellan  de  olika  händelserna  klart  framträder  och  meddelar  sig  åt 
läsaren. 

Den  period  af  Gustaf  III:s  historia,  som  denna  andra  del  be- 
handlar, är  i  många  fall  en  öfvergångstid,  sammanknytande  de  tvenne 
mer  utpräglade  perioderna  af  hans  regering,  den  glänsande  be- 
gynnelsen med  dess  befriande  revolution  och  dess  löftesrika,  entusi- 
astiska  reformarbete   samt   den    upprörda   och    dystra  slutakten  af 


82  ÖFVER6IKTER  OCH  GBANSKNINGAR 


Gustafs  styrelse  och  lefnad.  Den  utgör  en  långsam  fördystring  af 
den  Ijnsa  och  glada  bild,  som  Sverige  erbjöd,  när  1778  års  ständer 
sammankommo  att  sätta  sitt  insegel  på  den  nya  ordningen  och  skåda 
det  verk,  som  den  pånyttfödda  konungamakten  uträttat.  Författaren 
framhåller,  att  någon  viss  tidpunkt  ej  kan  nämnas  såsom  den  egent- 
liga vändpunkten  i  Gustafs  historia.  Det  allmänna  lägets  förändring 
sker  så  småningom  och  väsentligen  genom  en  följd  af  missgrepp, 
hvilka  i  stigande  grad  drabba  konungen  själf.  Det  ödesdigra  be- 
slutet om  kronobränneriernas  inrättande  1776  väckte  det  första 
missnöjet,  konungens  sätt  att  behandla  ständerna  och  författnings- 
frågan vid  1778  års  riksdag  gaf  ytterligare  näring,  och  slutligen 
kom  hans  olyckliga  utrikesresa  1783,  under  det  riket  led  nöd  och 
hans  närvaro  behöfdes,  och  gaf  först  kraft  och  fart  åt  den  växande 
oppositionen.  Hvartdera  af  dessa  år  bildar  en  vändpunkt  till  det 
sämre,  i  synnerhet  det  sista,  som  i  viss  mån  medför  ett  system- 
skifte i  Gustafs  hela  politik.  Det  allmänna  intryck,  som  skildringen 
lämnar,  är  en  känsla  af  vemod  och  svikna  förhoppningar  vid  jäm- 
förelse med  den  föregående  lof vande  epoken.  »Det  är,  liksom  då 
vårens  uppspirande  grönska  och  ljusa  förhoppningar  om  en  härlig 
skörd  inom  kort  stäckas  genom  en  brännande  sol  och  ogynnsamma 
vindar.:»  Häfdatecknaren  har  känt  det  så  själf,  och  hans  skildring 
meddelar  samma  intryck  åt  läsaren. 

Det  är  en  mångfald  af  nya  synpunkter  och  fakta,  som  riks- 
arkivarien  Odhiiers  bok  innehåller.  Den  korrigerar  och  supplerar 
vår  föregående  kunskap,  den  visar  händelser  och  personer  i  ny  be- 
lysning och  säkrare  konturer  eller  bevisar  hvad  som  förut  blott 
varit  förmodan.  Att  redogöra  för  detta  rika  innehåll  vore  att  följa 
arbetet  i  detalj  ända  igenom,  h vilket  är  dess  mindre  lämpligt,  som 
antagligen  alla,  hvilka  läsa  denna  anmälan,  redan  läst  eller  ämna 
läsa  själfva  arbetet.  Vi  samla  endast  i  hufvuddrag  några  allmänna 
intryck  af  den  inre  och  yttre  utvecklingen  för  att  till  sist  dröja  en 
stund  vid  den  personliga  kraft,  som  ledde  det  hela. 


Sveriges  korta  politiska  upplysningsperiod  —  tiden  från  stats- 
hvälfningen  till  1778  års  riksdag  —  följdes  af  en  hastig  af mattniog 
i  reformarbete  och  reformnit.  Visserligen  voro  den  nya  religionsfri- 
hetsstadgan af  1781  och  fullbordandet  af  spannmålshandelns  fri- 
görelse 1780  en  fortsättning  af  upplysningens  arbete,  och  hela  år- 
tiondet igenom  fortgick  skiftes-  och  afvittringsverket  i  Finland  med 
dess  löften  för  framtiden.  Men  alla  dessa  reformer  hafva  sitt  upp- 
hof  i  tiden  före  1780,  och  något  nytt  initiativ  förspörjes  icke. 
Tvärt  om  tillintetgöres  en  del  af  de  förra  resultaten,  då  den  unga 
tryckfriheten  utsattes  för  flerfaldiga  inskränkningar,  som  till  slut 
förinta  densamma,  och  gamla  eller  nya  missbruk  växa  upp.  Det 
godtyckliga   befordringssystemet,    särdeles    i    arméen,    den  bristande 


SVERIGES  POLITISKA  HIST.   UNDBR  GUSTAF  IU:S  REGERING       83 

tukten  inom  officerskåren,  den  skamliga  pastoratshandeln  m.  m. 
bilda  mörka  punkter,  och  först  1786  års  opposition  framkallade  ett 
nytt  reformarbete,  ehuru  inskränkt  till  den  ecklesiastika  förvalt- 
ningsgrenen.    Konung    Gustafs    sinne  var  vändt  åt  andra  intressen. 

Samtidigt  med  reformarbetets  hejdande  ofvanifrån  inföll  en  svår 
tid  för  den  materiella  odlingen.  -Väl  beredde  den  väpnade  neutrali- 
teten i  början  af  1780-talet  den  svenska  sjöfarten  och  handeln  ett 
hastigt  uppsving,  men  detta  upphörde  vid  det  allmänna  fredsslutet 
och  alstrade  reaktion.  1781  började  en  af  de  längsta  och  svåraste 
missväxtperioder,  som  vår  historia  känner  i  nyare  tid;  den  nådde 
sin  höjdpunkt  1783 — 84.  Äfven  indostrien,  utom  fiskerierna  och 
järntillverkningen,  gick  tillbaka.  Först  1787  ljusnade  det  åter  för 
näringslifvet,  men  då  skymtade  redan  kriget.  Näringarnas  betryck 
återverkade  på  statsfinanserna,  som  dessförutan  voro  och  förblefvo 
den  svaga  sidan  i  Gustafs  styrelse.  Väl  stod  fortfarande  och  ända 
till  1786  Liljencrantz  i  spetsen  för  denna  förvaltningsgren,  men 
äfven  hans  förmåga  synes  aftaga  på  1780-talet  med  hans  tro  på  en 
lycklig  framtid  öfver  hufvud.  Statsbristen,  som  1778  dolts,  framträdde 
å  nyo  för  att  ständigt  tilltaga.  Afkastningen  af  kronobrännerierna, 
som  i  början  varit  lof vande,  sjunker  årligen,  på  samma  gång  som 
de  moraliska  verkningarna  däraf  utvecklas  i  hela  sin  afskräckande 
art.  I  stället  växa  utgifterna  för  hofvet  och  framför  allt  för  hären 
och  flottan.  Endast  oupphörliga  lån  bota  det  onda  för  ögonblicket 
för  att  i  själfva  verket  öka  detsamma,  till  dess  tillståndet  visar  hän 
mot  statsbankrutten  såsom  enda  utväg. 

Mot  denna  bakgrund  te  sig  visserligen  nydaningarna  på  för- 
svarets område  mindre  prisvärda,  än  de  i  och  för  sig  voro.  Ben 
stora  omskapningen  af  örlpgsflottan  under  TroUe  och  Cbapman  från 
1780  var  djupt  motiverad  af  en  insiktsfull  statskonst,  men  dock 
alltför  forcerad  i  förhållande  till  landets  finansiella  resurser.  På 
samma  sätt  var  den  uppmuntran,  som  konungen  ägnade  konsten, 
särskildt  teatern,  en  ytterligare  börda  för  de  förstörda  statsfinanserna. 
I  båda  -dessa  aifseenden  träffa  vi  dock  verkliga  ljuspunkter  i  1780- 
talets  inre  utveckling,  och  så  väl  ökandet  af  Sveriges  försvarskrafter 
som  den  andliga  odlingens  rikare  utbildning  var  en  insats  af  verkligt 
värde,  som  tillkommer  denna  epok  af  Gustafs  regering  och  gifver 
densamma,  trots  alla  skuggsidor,  en  viss  glans.  Den  kulturella  sidan 
är  i  riksarkivarien  Odhners  arbete  endast  lätt  berörd,  då  den  icke 
direkt  influerat  den  politiska  utvecklingen.  Försvarets  nyorganisation 
däremot  framträder  desto  starkare  både  i  dess  förhållande  till  stats- 
finanserna och  till  den  yttre  politiken. 


Sveriges  yttre  ställning  var  under  1700-talets  senare  hälft 
väsentligen  bestämd  af  förbindelsen  mellan  Danmark  och  Ryssland. 
Denna  förbindelse  hade  redan  spelat  en  roll,  när  det  gällde  att  störta 


84  ÖFVERSIKTBR  OOH  GBANSENINGÅB 


den  öfvermåktiga  svenska  stormakten,  men  efter  det  nordiska  krigets 
slut  blef  den  bråten  och  följdes  af  en  bitter  fiendskap,  ända  till  dess 
att  det  gemensamma  intresset  att  hålla  Sverige  i  styr  och  förhindra 
dess  återupprättelse  återknöt  förbindelsen  i  midten  af  1740-talet.  Det 
holsteinska  husets  förnyade  utsikter  i  Sverige  och  Ryssland  blef  ett 
medel  för  ryska  politiken  att  behärska  Danmark  genom  lockelser 
eller  hot,  och  1773  åtdrogs  bandet  fastare  än  någonsin,  när  Kyss- 
land spelade  ut  sin  största  trumf  och  medgaf  bytet  af  Holstein  mot 
Oldenburg,  som  lämnades  åt  den  yngsta  grenen  af  holsteinska 
familjen  med  förbigående  af  den  svenska  ättegrenens  anspråk.  För 
upprätthållandet  häraf  var  Danmark  tvunget  att  stå  fast  vid  Ryss* 
land.  Fruktan  för  Sveriges  planer  på  Norge,  gjorde  detta  ytter- 
ligare till  en  nödvändighet.  Men  denna  allians  var  icke  blott 
defensiv,  den  var  ämnad  att  vid  tillfälle  gå  öfver  till  anfall.  Sverige 
skulle  störtas  tillbaka  och  kvarhållas  i  den  svaghet  och  det  politiska 
elände,  som  frihetstidens  författning  alstrat.  1772  års  revolution 
var  hvarken  glömd  eller  godkänd,  och  Ryssland  bevarade  såsom 
medel  att  agera,  när  tiden  var  kommen,  sin  påstådda  rätt  af  garanti 
för  1720  års  författning. 

Emot  denna  fara  fann  Gustaf  intet  stöd  i  den  tredje  af 
Sveriges  omedelbara  grannar,  Preussen.  Fredrik  II  var  alltför  djupt 
intresserad  af  den  polska  frågan  och  af  sitt  bemödande  att  hålla 
Österrikes  inflytande  vid  ryska  hofvet  stången  för  att  räcka  Sverige 
en  hjälpande  hand.  Begäret  efter  svenska  Pommern  och  en  djupt 
rotad  personlig  misstro  till  konung  Gustaf  gjorde  sitt  till  för  att 
göra  honom  till  Rysslands  och  Danmarks  allierade  i  deras  nordiska 
politik,  åtminstone  så  långt  det  gällde  att  förhindra  uppkomsten  af 
hvarje  oro  i  norden  och  hålla  tillbaka. Sveriges  försök  att  arbeta 
sig  upp.  Af  tidens  stora  makter  för  öfrigt  voro  England  och 
Österrike,  ehuru  icke  direkt  intresserade  i  Sveriges  försvagande,  af 
politiska  skäl  bundna  vid  Rysslands  intresse.  Endast  Frankrike  bjöd 
en  hjälpsam  hand.  Det  var  Gustaf  III:s  enda  vän,  den  enda  makt, 
som  med  sitt  inflytande  och  sina  subsidier  kom  honom  till  under- 
stöd. Han  var  helt  enkelt  tvungen  att  hålla  sig  därtill,  ehuru  för- 
mynderskapet  stundom  kändes  tryckande  och  äfven  Frankrike  blott 
önskade  fred  i  norden  med  ogillande  af  alla  Gustafs  eröfringsplaner. 

Denna  Sveriges  ställning  i  det  europeiska  statssystemet  var  ej 
blott  svag  utan  rent  af  farlig,  och  trots  den  skenbara  förbättring, 
som  Gustaf  lyckats  vinna  genom  undfallenhet  och  smicker  för 
kejsarinnan,  försämras  densamma  i  stort  sedt  hela  tiden  genom 
Frankrikes  sjunkande  betydelse  i  Europa,  hviiket  gjorde  dess  allians 
alltmer  värdelös.  Det  är  denna  oerhörda  fara,  som  legat  bakom 
och  ytterst  bestämt  Gustafs  hela  utrikespolitik.  Det  var  under 
trycket  däraf,  som  de  inre  reformerna  genomfördes  på  1770-talet 
och  som  Sveriges  försvar  nydanades  i  det  följande  decenniet  med  en 
hastighet,  som  skadade  dess  inre  utveckling  i  öfrigt.  Det  var  trycket 
däraf,  som  i  början  framtvang  den  yttersta  försiktighet  och  und- 
fallenhet för  att  sedan  vid  växande  krafter  drifva  till  ett  djärft  in- 


SVERIGES  POLITISKA  HI8T.  UNDER  GUSTAF  III:S   REGERING       85 

grepp  i  tidens  kabinettspolitik,  till  ett  försök  att  med  våld  spränga 
kretsen  och  skapa  åt  Sverige  ett  nytt  allianssystem  eller  tryggare 
gränser.  Det  kan  icke  nekas^  att  Gnstaf  ni:s  utrikespolitik  vinner 
i  konsekvens  och  sympati,  då  den  sättes  i  belysning  af  den  all- 
männa situationen.  Otvifvelaktigt  har  Gustaf  varit  tillräckligt  skarp- 
synt för  att  inse  det  ohållbara  i  den  dåvarande  ställningen.  Men 
denna  insikt  har  icke  varit  allena  bestämmande  till  den  svenska 
utrikespolitikens  uppåtsträfvande  riktning  under  1780-talet;  därtill 
bidrogo  i  väsentlig  mån  konungens  ärelystnad  och  begär  efter  eröf- 
ringar  i  arronderingspolitikens  anda.  Konung  Gustaf  hade  många 
förutsättningar  att  med  framgång  deltaga  i  tidens  farliga  diplomatiska 
spel  genom  sin  snabba  uppfattning,  sin  projektrikedom  och  obunden- 
het af  alltför  stor  grannlagenhetshänsyn,  vare  sig  det  gällde  att 
dupera  inhemska  eller  utländska  motståndare.  Men  hans  sangviniska 
natur,  otålighet  och  oförsiktighet  gjorde  honom  icke  lämplig  till  en- 
sam ledare  af  utrikespolitiken.  Ulrik  Scheffers  lugn,  försiktighet 
och  djupa  kännedom  om  detaljen  behöfdes  så  väl  bredvid  konungens 
mer  rörliga  och  impulsgifvande  natur.  Så  länge  de  båda  arbetade 
tillsamman,  leddes  Sveriges  yttre  öden  på  ett  glänsande  sätt,  som  ej 
sedan  Arvid  Horns  och  Johan  Gyllenstjernas  dagar  haft  sin  mot- 
svarighet. 

I  föregående  del  skildrade  riksarkivarieu  Odhner  den  fina  och 
försiktiga  diplomati,  som  i  förening  med  gynnsamma  konjunkturer 
bevarade  Sverige  efter  1772  års  revolution  från  ett  omedelbart  an- 
fall, möjliggjorde  de  inre  reformerna  och  tryggade  den  nya  ord- 
ningen. Efter  Gustafs  besök  i  Petersburg  1777  såg  det  till  och 
med  ut,  som  om  hans  undfallenhet  och  ridderliga  hyllning  af  kej- 
sarinnan fullständigt  blidkat  hennes  harm  öfver  revolutionen  och 
som  om  den  nya  personliga  vänskapsförbindelsen  gjorde  all  fara  från 
detta  håll  förbi.  Gustafs  sangviniska  natur  förespeglade  honom 
redan  hoppet  att  uttränga  Danmark  ur  Rysslands  vänskap.  Den 
föreliggande  delen  utgår  från  denna  gyimsamma  ställning  och  be- 
gynner med  den  svenska  diplomatiens  första  försök  till  själfständig 
insats  i  tidens  allmänna  politik.  Sveriges  arbete  för  den  väpnade 
neutraliteten  var  afsedt  både  att  försvara  dess  egna  intressen  uti 
det  samtida  sjökriget  mellan  England  och  dess  motståndare  och  att 
bryta  väg  för  ett  själfständigare  uppträdande  på  den  europeiska 
politikens  skådeplata.  Skildringen  häraf  tillhör  de  mest  glänsande 
partierna  af  riksarkivarieu  Odhners  arbete.  Med  den  fullständigaste 
kännedom  både  om  den  svenska  politiken  och  de  utländska  hofvens 
hållning  i  frågan  ådagalägger  författaren,  att  svenska  regeringen 
genom  sitt  skickliga  och  konsekventa  uppträdande  förmådde  spela 
en  roll  sådan,  att  den  berättigar  det  omdömet,  att  bvad  Gustaf  III 
och  Scbeffer  gjorde  och  ville  i  den  väpnade  neutralitetens  sak  rätt- 
visligen  borde  tillförsäkra  dem  första  rummet  bland  dem,  som  då 
verkade  för  den  stora  kultnruppgiften.  Den  svenska  regeringen  gjorde 
det  första  förslaget  till  allmänt  neutralitetsförbund  hösten  1778, 
under  det  att  Bernstorffs  berömda  uppslag  kort  förut  endast  åsyftade 


86  ÖFVERSIKTER  OCH  OBANSKHINQAB 

ett  förbund  mellan  Ryssland  och  Danmark.  Det  var  svenska  rege- 
ringen, som  1779  gaf  form  åt  den  s.  å.  afslutna  koncerten  mellan 
Sverige  och  Ryssland  tili  sjöfartens  skydd  i  de  nordiska  farvattnen. 
Det  var  vidare  svenska  regeringen,  söm  i  sina  instruktioner  för 
eskader-  och  konvojbefälhafvarne  klarast  och  längst  utförde  de  nya 
sjörättsliga  tankarna  i  detaljerade  för&ttningar  och  hvars  förslag 
slutligen  lades  till  omedelbar  grund  för  1780  års  konventioner  mellan 
Ryssland  och  de  skandinaviska  makterna.  Hela  tiden  arbetade  den 
svenska  diplomatien  prindpfast  och  energiskt  för  planen,  under  det 
Danmark  stod  kyligt  och  till  slut  rent  af  motarbetade  densamma 
genom  sitt  hemliga  fördrag  med  England,  och  under  det  Ryssland 
med  föga  verkligt  intresse  för  saken  väsentligen  bestämdes  af  en 
kejserlig  nyck  och  de  rivaliserande  statsmännens  intriger.  Sverige 
var  äfven  den  enda  makt,  som  efter  1780  års  konvention  verkligen 
arbetade  för  att  skaffa  de  neutrala  gmudsatserna  aktning  och  er- 
kännande, och  då  den  svenska  regeringen  afvisades  af  både  Ryssland 
och  Frankrike  i  sitt  bemödande  att  vid  den  blifvande  freden  få  den 
nya  sjörätten  erkänd,  gaf  den  i  stället  ett  uttalande  åt  dess  grund- 
satser i  Sveriges  fördrag  med  de  amerikanska  staterna  1783.  Sveriges 
deltagande  i  den  väpnade  neutraliteten  höjde  också  dess  anseende 
i  Europa.  Det  blef  närmaste  anledningen  till  örlogsflottans  pånytt- 
födande  och  gaf  tillfälle  till  sjöexpeditioner,  som  utvecklade  våra 
officerares  insikter  och  vårt  manskaps  sjövana  samt  möjliggjorde 
profvandet  af  nya  modeller.  Det  återverkade  till  sist  fördelaktigt 
på  Sveriges  sjöfart,  handel  och  myntväsende  i  mångfaldigt  afseende. 
Det  hela  var  en  glänsande  afslutning  på  Ulrik  Scheffers  statsmanna- 
bana.  Han  afgick  för  att  i  frid  ägna  sin  återstående  lefnad  åt 
privatlifvet,  medan  hans  bortgång  ännu  kändes  af  hans  konung  så- 
som en  verklig  förlust,  och  dock  helt  visst  äfven  med  en  känsla  af 
inre  motsats  mot  de  nya  tendenser,  som  efter  sjökrigets  slut  fingo 
insteg  i  konungens  sinne.  Tiden  var  kommen,  då  konung  Gustaf 
själf  skulle  öfvertaga  den  fulla  ledningen  af  utrikesärendena  och  med 
lif  och  lust  kasta  sig  in  i  tidens  perfida  och  intrigfyllda  stordiplomati. 
Krigspolitikens  tid  begynner. 

Yi  hafva  ofvan  berört  de  förutsättningar  i  den  svenska  statens 
yttre  förhållanden,  som  motiverade  denna  krigspolitik,  kanske  i  viss 
mån  gjorde  den  till  en  nödvändighet.  I  riksarkivarien  Odhners 
skildring  framträder  ständigt  denna  universella  synpunkt.  Läsaren 
har  hela  tiden  känsla  af  det  allmänna  politiska  läget,  dess  fordringar 
och  tvång,  ehuru  framställningen  är  strängt  begränsad  till  en  redo- 
görelse för  den  svenska  politikens  sträfvanden  och  utveckling.  Detta 
är  konst  i  framställningen,  förenad  med  den  yppersta  vetenskap  i 
forskning  och  synpunkter,  och  författaren  har  i  detta  afseende 
synnerligen  lyckligt  löst  en  af  de  svåraste  uppgifterna  för  den 
nationella  historieskrifningen  öfver  hufvud.  Yi  kunna  icke  följa,  huro 
anfallsplanen  mot  Danmark  mognade  under  åren  1783 — 84  samtidigt 
med  de  hotande  förvecklingarna  mellan  Ryssland  och  Turkiet.  För- 
gäfves  ansträngde  sig  Gustaf  äfven  vid  ett  personligt  möte  att  vinna 


SVERIGES  POLITISKA  HIST*   UNDER  GUSTAF  IIIIS  REGERING       8/ 

Katarinas  samtycke  till  ett  angrepp  på  Danmark.  Han  både  tyd- 
ligen öfverskattat  betydelsen  af  vänskapen  med  Ryssland  och  den 
ryska  politikens  trångmål.  Fredens  befästande  melkin  Ryssland  och 
Tarkiet  gjorde  i  själfva  verket  sliit  på  alla  utsikter  i  den  riktning 
Gadtaf  tänkt  sig.  Älven  försöket  att  vinna  Frankrikes  direkta  under- 
stöd för  de  krigiska  planerna  misslyckades  alldeles,  ehuru  Gustaf 
geaöm  sin  personliga  påtryckning  utverkade  ökade  subsidier.  Följden 
blef  én  brytning  med  Ryssland,  och  den  ryska  politiken  kastade  mg 
å  nyo  hänsynslöst  in  i  Sveriges  inre  strider  för  att  underblåsa  den 
växande  oppositionen  mot  konungen.  Instruktionen  för  Markov  11 
dec,  (30  nov.)  1784  betecknar  Rysslands  definitiva  återgång  till  en 
fientlig  hållning  och  ett  återknytande  af  dé  gamla  förbindelserna 
ioom  Sverige.  Därmed  blottades  hela  den  oerhörda  faran  i  Sveriges 
stälbiing,  och  alla  illusioner,  som  Gustaf  gjort  sig  om  Rysslands 
verkliga  hållning,  voro  fullkomligt  borta.  Samtidigt  nalkades  Frank- 
rike, Sveriges  enda  stöd,  med  stora  steg  den  inre  kris,  som  födde 
revolutionen,  och  inom  riket  växte  en  biteer  opposition,  som  snart 
skalle  mogna  till  landsförräderiets  frukt.  Det  är  icke  att  undra  på 
om  konung  Gustaf  nervöst  och  jäktande  söker  förvärfva  nya  allianser 
än  med  Danmark,  än  med  Holland  eller  Preussen. 

Riksdagen  1786  blottade  faran  inom  riket.  Gustaf  hade  säkert 
föga  reda  på  opinionens  verkliga  läge.  Han  var  så  van  vid  folk- 
gunst  och  lofprisande  smicker,  att  han  icke  kunde  tänka  sig  hafva 
så  grundligt  förlorat  sitt  folks  kärlek,  och  det  i  alla  samhällets 
klasser.  Upptäckten  däraf  var  ett  svårt  slag  för  hans  känsliga 
sinne.  Skildringen  af  riksdagen  är  gjord  med  vanlig  objektivitet. 
Att  oppositionen  var  djupt  berättigad,  har  hela  den  föregående  skild- 
ringen visat,  och  författaren  gör  de  män,  som  ledde  densamma,  full 
rättvisa  i  deras  sträfvan  att  bevara  och  utveckla  ett  verkligt  kon- 
gtitutionellt  statsskick.  Författaren  ski^ljer  äfven  på  den  opposition, 
som  fanns  inom  de  ofrälse  stånden  och  som  med  bevarande  af  till- 
gifvenheten  för  konungen  riktade  sig  mot  missbruken  i  regerings- 
systemet och  konungens  rådgifvare,  samt  oppositionen  hos  adeln,  som 
var  mer  principiell  och  med  förbittring  och  hat  vände  sig  mot  ko- 
nungen personligen.  Redan  före  riksdagen  spriddes  denna  hätska  ton 
i  handskrifna  paskiller,  vid  riksdagen  vann  den  spridning  bland  den 
stora  adélshopen,  och  så  skapades  den  afskyvärda  anda,  som  bar  frukt 
i  Anjalaförbundet.  Det  är  också  väsentligen  på  grund  däraf,  som 
Gustaf  och  hans  vänner  med  sådan  bitterhet  mindes  1786  års  riks- 
dag och  som  densamma  kan  sägas  bära  skulden  föi*  de  kommande 
olyckorna*  Men  äfven  inom  adelns  bittra  opposition  må  skiljas 
mellaa  d^n,  som  härvid  leddes  eller  trodde  sig  uteslutande  ledas  af 
fosterlandets  intressen,  och  dem,  som  drabbas  af  landsförräderiets 
skam,  såsom  Göran  Sprengtporten.  Riksarkivarien  Odhner  blottar 
fullständigt  omfattningen  och  arten  af  de  intriger,  som  den  ryske 
ministern  i  Stockholm  ledde.  Skildringen  försätter  nästan  läsaren 
tillbaka  till  frihetstiden,  men  visar  äfven,  att  de  verkligt  lands- 
fiörrädiska  förbindelserna  voro  ytterligt  begränsade  och  att  den  ryska 

Hist.   Tidskrift  1896.     Granskn.  9 


88  ÖFVERSIKTER  OOH  GRANSKNIKOAR 


politikens  hand  både  afskyddes  och  afvisades  af  den  ojämförligt  st5rre 
delen.  Fersen,  med  sin  afvisande  hållning  mot  Ryssland  på  samma 
gång  som  sin  principiella,  bittra  och  bornerade  opposition,  är  väl 
typen  för  massans  verkliga  stämning. 

Riksdagen  bar  spridt  och  fördjupat  oppositionen,  men  den  bar 
också  drifvit  konung  Gustaf  framåt  på  delvis  nya  vägar.  Med  fin 
instinkt  sökte  han  efter  riksdagen  återvinna  de  ofrälse  ståndens 
förtroende,  och  reformerna  inom  ecklesiastikförvaltningen,  tobaks* 
monopolets  upphäfvande  och  det  nya  uppslaget  i  brännvinsfrågan 
afsågo  och  lyckades  delvis  att  mildra  de  ofrälses  stämning.  Utåt 
drefs  Gustaf  till  ännu  oroligare  jäktande  efter  möjligheter.  Med 
glädje  hälsade  han  utbrottet  af  den  länge  mognade  konflikten  mellan 
Ryssland  och  1'urkiet,  och  hans  eggelser  i  Konstantinopel  voro  säker- 
ligen icke  utan  betydelse  för  krigsutbrottet  Gustaf  var  besluten  att 
pröfva  sin  lycka  i  en  kamp  med  Ryssland  för  att  spränga  den 
hotande  krets  af  fiender,  som  omgaf  honom,  göra  slut  på  de  ryska 
stämplingarna  inom  rike|;  och  genom  seger  vinna  ära  och  sitt  folks 
kärlek  å  nyo,  kanske  äfven  för  att  dölja  den  hotande  statsbankmtten. 
Så  mognar  den  följande  tidens  skörd,  och  vi  följa  i  arbetets  sista 
kapitel,  huru  både  inåt  och  utåt  de  nya  förhållanden  grundas,, 
som  gifva  den  kommande  perioden  dess  prägel.  Det  drar  sig  till- 
samman till  storm,  och  med  den  spänning,  som  följer  det  verkliga 
dramats  annalkande  konflikt,  väntar  läsaren  fortsättningen  af  Sveriges 
politiska  historia  under  Gustaf  III:s  regering. 


Konung  Gustafs  egen  bild  intager  i  denna  del  liksom  i  den 
föregående  gifvet  främsta  platsen  på  den  politiska  skådebanan.  I 
viss  mån  framträder  den  ännu  mer  dominerande  än  förr,  särskildt 
efter  Ulrik  Scheffers  til^bakaträdande.  Gustafs  rika  personlighet  vinner 
dock  icke  på  den  fortgående  belysningen  af  hans  utveckling.  Den 
bild,  som  riksarkivarien  Odhners  nya  bok  gifver  oss,  är  vida  mindre 
sympatisk  än  den  linge  revolutionshjälten,  som  med  fin  karakteristik 
skildrades  i  den  första  delen.  Men  sådan  var  Gustaf  III.  Han  fram- 
träder så  olika  under  skilda  perioder  af  sitt  lif,  i  motsats  till  Gustaf 
Adolf  eller  de  pfalziska  konungarne,  som  förbiifva  sig  tämligen  lika, 
sedan  de  väl  hunnit  mognad.  Konung  Gustaf  var  en  natur,  full  af 
de  underligaste  motsatser  och  utan  den  stadga,  som  en  sund  upp- 
fostran kunnat  gifva.  Det  fanns  i  hans  själ  de  härligaste  anlag 
men  äfven  en  rikedom  af  förstörande  krafter,  odi  harmonien,  som 
skulle  dana  ett  helt  af  de  skilda  egenskaperna  och  gifva  hvardera 
dess  tillbörliga  utveckling,  saknades  ty  värr.  Gustaf  kunde  i  mot- 
gångens och  prof  ningens  tid  under  trycket  af  en  verkligt  hög  upp- 
gift finna  kraft  inom  sig  själf  till  den  renaste  pliktuppfyllelse,  och 
han  höjde  sig  då  till  en  stor  man,  men  när  trycket  upphörde  och 
idel  medgång  och  pris  följde  alla  hans  företag,  slappades  själftukten 


SVERIGES  POUTISKA   HI8T.   UNDER  GUSTAF  HICS   REGERING        89 


lätt,  och  de  anlag  växte,  som  funnos  inom  honom  af  njatningslystnad, 
äregirighet  och  fåfånga. 

Den  Gustaf  III,  som  möter  oss  i  1780-talets  historia,  var  redan 
van  att  vinna  sitt  mål  utan  större  ansträngning,  att  icke  röna  mot- 
sägelse eller  kraftigare  motstånd,  att  icke  lägga  band  på  klander- 
värda böjelser  och  vanor.  Ett  tecken  af  denna  förändring  till  det 
sämre,  är  den  växande  benägenheten  att  omgifva  sig  med  oansvariga 
rådgifvare,  beroende  af  hans  godtycke  och  mest  angelägna  att  råda 
konungen  till  behag.  Ett  annat  hans  ökade  hängifvenhet  åt  nöjen, 
hans  begynnande  leda  vid  det  allvarliga  arbetet  och  sträfvan  att 
reda  sig  ur  sina  svårigheter  icke  genom  verkligt  undanröjande  af  det 
onda  utan  genom  skenbara  åtgärder,  som  hjälpte  för  Ögonblicket, 
genom  öfverraskningar  och  lyckligt  bruk  af  gynnsamma  konjunkturer. 
Entusiasmen  för  tidens  stora  idéer,  hvilken  präglade  Gustafs  tidigare 
regering,  dör  bort,  och  endast  religionsfrihetens  grundsats  hålles 
principiellt  och  oförändradt  upprätt,  otvifvelaktigt  mest  till  följd  af 
inre  likgiltighet  för  all  positiv  religion.  I  politiken  växer  benägen- 
heten att  spela  ett  högt  spel.  Så  tränga  andra  drag  af  Gustafs  rika 
ande  i  förgrunden  och  mindre  tilltalande.  Författarens  opartiska 
framställning  bevarar  dock  konung  Gustaf  för  månget  obefogadt 
klander  och  gör  honom  äfven  under  denna  period  af  hans  lefnad 
vida  bättre  än  de  partifärgade  omdömen,  som  fälldes  af  hans  fiender, 
ja  till  och  med  af  hans  vänner  och  närmaste,  såsom  Hedvig  Charlotta 
och  Ulrik  Scheffer.  De  stodo  på  för  nära  håll  och  frapperades  för 
starkt  af  de  nya  ogynnsamma  sidor,  som  framträdde,  för  att  göra 
rättvisa  åt  det  goda,  som  fanns  kvar. 

Det  skulle  enligt  anmälarens  mening  kunna  ifrågasättas,  om 
icke  bilden  bort  erhålla  ännu  mer  skugga,  än  författaren  gifvit  den- 
samma. Det  sätt,  hvarpå  Gustaf  mångfaldiga  gånger  ingriper  i  den 
högsta  rättskipningen  för  att  med  maktspråk  och  tämligen  tvetydiga 
knep  skärpa  domen  öfver  politiska  motståndare,  tyder  icke  på  den 
aktning  för  rättens  helgd,  som  är  konungens  främsta  plikt.  Redan 
under  Gustafs  första  period  förekommer  dylikt,  ehuru  mindre  ofta; 
de  upprepade  exemplen  verka  osympatiskt.  Likaså  äger  man  fog 
att  klandra  konungens  svaghet  för  dessa  unga  gunstlingar,  som  för- 
stodo  att  vinna  honom  genom  att  göra  sig  till  medelpunkter  i  hofvets 
nöjen,  genom  angenämt  umgängessätt  och  yttre  företräden,  men 
hvilka  för  öfrigt  ofta  både  på  intelligensens  och  karakterens  vägnar 
voro  ganska  tvetydiga.  Den  allt  osedligare  tonen  vid  hofvet  var  icke 
heller  ett  godt  exempel,  hvarför  visserligen  tidsandan  men  närmast 
Gustaf  själf  bär  skulden.  I  Sveriges  historia  står  Gustaf  III:s  hof 
i  detta  afseende  såsom  ett  ganska  mörkt  undantag  från  en  i  all- 
mänhet god  anda  och  sedlig  hållning.  Författaren  har  visst  icke 
dolt  detta,  utan  klandrat,  närhelst  dessa  företeelser  berörts,  men 
vi  skulle  önskat  ett  starkare  betonande  af  dessa  skuggsidor  vid  de 
sammanfattande  omdömena  öfver  konung  Gustafs  karakter. 

Försämringen  af  konungens  bild  harmonierar  fullkomligt  med 
hela    regeringssystemets    utveckling  till  det  sämre  och  det  allmänna 


90  ÖFVER8IKTER  OCH  GBAN8KKINGAR 

politiska  tillståndets  fördystring.  Vid  konang  Gustafs  proteasartade 
natur  kvarstår  dock  alltid  känslan  af  att  ban  i  svåra  förhålli^iden 
skall  kunna  framtaga  ur  alg  själf  andra  ^enskaper  och  iramträda 
i  ännu  en  ny  skepnad.  Denna  psykologiska  utveckling,  som  med 
nödvändighet  synes  förenad  med  den  botande  krisen,  som  läsaren 
förnimmer  och  väntar,  ökar  ytterligare  det  intresse,  med  hvilket  vi 
vänta  fortsättningen  af  riksarkivarien  Odbnera  utmärkta  arbete. 


Svenska  statsförflattmngeiis  historiska  utveckling  från  fildsta 
tid  till  vftra  dagar  af  Emil  Hildkbsamd.  XXX  +  684  as. 
Stockholm.     Norstedt  &  Söner.     1896. 

Den  svenska  statsförfattningens  historiska  utveckling  har  varit 
ett  älsklingsämne  för  den  historiska  forskningen.  Därom  vittnar 
massan  af  specialundersökningar,  hvilka  kommit  dess  skilda  epoker 
eller  olika  moment  till  del.  Ämnet  tillhör  äfven  de  intressantaste 
sidorna  af  vårt  folks  historiska  utveckling  öfver  hufvud.  Sveriges 
författningshistoria  är  originell  och  rik  på  skiftande,  konsekvent  och 
egendomligt  utveeklade  företeelser  —  kanske  i  högre  grad  än  andra 
länders.  Utom  de  talrika  uppsatserna  och  afhandlingama  hafva 
äfven  aktstycken  i  riklig  mängd  blifvit  tryckta  för  att  belysa  denna 
utveckling,  lagar,  förordningar,  protokoll,  betänkanden,  projekt  m.  m. 
ända  från  den  tidiga  medeltiden  intill  våra  dagar,  i  samtida  tryck 
eller  senare  publikationer.  Därtill  hämta  oupphörligt  enskilda  for- 
skare nya  kunskaper  ur  våra  arkivs  rika  skatter  af  otryckta  hand- 
lingar, och  de  synas  kunna  göra  det  i  nästan  obegränsad  fortgång 
genom  källornas  rikedom. 

Af  allmänna  öfversikter  eller  sammanfattningar  har  litteraturen 
däremot  icke  motsvarande  rikedom  att  uppvisa.  Egentligen  äro  af 
nyare  datum  blott  Nordströms  arbete:  »Svenska  samhällsförfattningens 
historia»  och  Naumanns  kortfattade  handbok:  »Svenska  statsförfatt- 
ningens historiska  utveckling»  att  nämna.  Båda  hafva  obestridliga 
förtjänster  men  äro  länge  sedan  föråldrade  och  gifva  icke  längre 
någon  verklig  sammanfattning  af  den  ständigt  fortgående  detalj- 
forskningens resultat.  Naumanns  arbete,  som  genom  sitt  om&Bg 
lämpade  sig  till  lärobok,  har  redan  länge  vid  den  akademiska  under- 
visningen varit  ersatt  af  kollegier.  Nordströms  mer  bredt  anlagda 
verk,  som  dock  icke  sträckte  sig  så  långt  fram  i  tiden,  är  be- 
träffande sitt  viktigaste  parti,  medeltiden,  till  väsentliga  delar  ersatt 
genom  Hans  Hildebrands  skildring,  af  medeltiden»  kultur. 


SVENSKA   STÄTSPÖRPATTNINGENS   HISTORISKA   UTVECKLING      9 1 

^ 

Otvifvelaktigt  var  det  svårigheten  att  genomforska  det  oerhörda 
materialet  och  efter  moderna  synpunkter  sammanfatta  de  vunna 
resultaten,  som  afskräckte  från  företaget  att  gifva  en  ny  öfversikt 
af  den  svenska  författningsutvecklingen.  Denna  svårighet  växte  med 
bvarje  år,  som  gick,  icke  blott  genom  den  ständigt  ökade  mängden 
af  nya  detaljundersökningar  eller  aktpublikationer  utan  äfven  genom 
de  städse  växande  fordringarna  på  vetenskaplig  skärpa  och  upp- 
fattning. Därigenom  uppstod  emellertid  faran  att  förlora  blicken 
för  sammanhanget  eller  kännedomen  af  forskningens  verkliga  läge, 
en  fara,  som  ingen  kunnat  undgå  att  känna,  som  haft  vare  sig  att 
författa  eller  att  undervisa  i  ämnet.  Äfven  det  sammanfattande 
arbetet  är  nödvändigt  jämsides  med  den  moderna  detaljforskningen, 
om  icke  äfven  denna  skall  lida,  förutom  det  att  först  därigenom 
vissa  resultat  kunna  vinnas,  hvilka  för  sitt  ernående  fordra  den  all- 
sidiga belysningen  af  föremålet.  Inom  sakkunniga  kretsar  kände  man 
visserligen  genom  studiet  af  akter  och  afhandlingar,  genom  före- 
läsningar och  muntligt  utbyte  forskningens  aktuella  ståndpunkt 
öfver  hufvud.  Åtskilligt  var  också  redan  commune  bonum  för  alla, 
som  fått  en  skolad  uppfostran  i  den  historiska  vetenskapen,  ehuru 
det  icke  fanns  nämndt  i  tryck,  åtminstone  %j  i  allmännare  arbeten. 
Särskildt  gäller  detta  synpunkter  och  tolkning.  Men  kretsen  af 
dessa  kunskaper  saknade  fixering,  och  det  hela  led  af  en  viss  osäker- 
het genom  den  totala  bristen  af  moderna  handböcker,  som  på  hvarje 
punkt  kunde  upplysa  hvad  som  verkligen  var  undangjordt  eller  icke. 
Tiden  var  länge  mogen  för  uppgiften  att  skrifva  en  ny  svensk  för- 
fattningshistoria, då  lektor  Hildebrand  ändtligen  företog  sig  detta 
arbete  och  genomförde  detsamma.  Han  har  nu  framlagt  resultatet 
af  många  års  möda  i  ett  äfven  till  omfånget  ansenligt  verk.  Redan 
blotta  uppgiftens  omfattande  betydelse  har  gjort,  att  uppmärksam- 
heten i  rikt  mått  vändt  sig  till  den  nya  företeelsen  för  att  taga  del 
däraf,  pröfva  och  döma. 

Den  uppgift,  som  ursprungligen  förelades  författaren  af  för- 
lagsfirman, var  att  omarbeta  Naumanns  arbete  efter  senare  forsknings- 
resultat. Att  detta  emellertid  icke  lät  sig  göra  utan  en  genom- 
gripande omdaning  af  det  hela,  blef  snart  klart,  och  lektor  Hilde- 
brand föredrog  därför  med  goda  skäl  att  utan  hänsyn  till  Nau- 
manns arbete  författa  ett  annat  och  nytt,  som  icke  har  mer  gemen- 
samhet med  föregångaren  än  titeln  och  karakteren  af  handbok. 
Redan  omfånget  antyder  detta,  då  Hildebrands  skildring  af  författ- 
ningshistorien före  1809  med  nära  200  sidor  öfverstiger  Naumanns. 
Äfven  periodindelningen  är  en  annan,  då  Hildebrand  delat  Sveriges 
historia  före  Gustaf  Vasa  i  tiden  före  och  efter  midten  af  1200- 
talet  och  till  ett  sammanfört  betraktelsen  af  hela  tidsskedet  1523 
till  1680  under  den  gemensamma  titeln:  »Det  nya  konungadömet 
på  landslagens  grund»  samt  af  tidsskedet  1719  till  1809  under 
rubriken:    »Det  konstitutionella  statsskickets  brytningstid». 

Otvifvelaktigt  har  denna  förändring  af  uppställningen  medfört 
fördelar,  särskildt  för  tiden  1523  till  1680.     Äfven  sammanförandet 


92  ÖFVEB8IKTEB  OCH   GRANSEKINeAR 


af  frihetstiden  och  gustavianska  tiden  är  motiveradt  af  lämpligheten 
att  göra  riksdagens,  ståndens,  förvaltningens  och  rättskipningens 
utveckling  till  föremål  för  sammanhängande  betraktelse.  Mer  skep- 
tisk ställer  sig  anmälaren  till  indelningen  af  den  äldre  författnings* 
historien,  ehuru  viktiga  grunder  därför  finnas.  Midten  af  1200- 
talet  är  otvifvelaktigt  den  tid^  då  katolicism  och  riddarväsende  och 
den  kontinentala  medeltidskulturen  öfverhufvud  framträda  fullt  ut- 
bildade i  Sverige.  Äfven  de  främsta  källorna  för  vår  kunskap  om 
Sveriges  äldsta  författning,  landskapslagarna,  föra  oss  till  omkring 
denna  tidpunkt.  Men  likväl  synes  det  anmälaren  såsom  en  nöd- 
vändig vetenskaplig  fordran  att  söka  vinna  en  så  ren  bild  som 
möjligt  af  det  ursprungliga  svenska  samhället,  sådant  det  framträder 
före  den  kristna  kulturens  starkare  inträngande,  d.  v.  s.  såsom 
gammalgermanskt,  hedniskt  samhälle.  En  sådan  skildring  blir 
visserligen  mycket  hypotetisk  och  ofullständig  och  måste  delvis  ba- 
seras på  slutledning  från  förhållanden,  som  först  ett  eller  annat  år- 
hundrade in  i  den  följande  tiden  kunna  konstateras.  Men  vi  kunna 
dock  med  säkerhet  urskilja  de  två  bestämda  hufvudtypema  af  sam- 
hällsform före  den  svenska  statens  nyare  utveckling,  ett  ursprung- 
ligt germanskt-hedniskt  rättssamhälle  och  en  katolsk-ridderlig  medel- 
tidsstat. Att  framställa  deras  gestaltning  i  Sverige  så  distinkt  som 
möjligt  synes  därför  såsom  en  hufvuduppgift,  hvilken  icke  kan  lö- 
sas, om  den  äldsta  epoken  framskjutes  till  omkring  1250.  Då  m.å8te 
—  såsom  också  är  fallet  i  det  föreliggande  arbetet  —  sådana  före- 
teelser af  otvifvelaktigt  senare  datum  som  konungens  domsrätt  och 
lagstiftningsrätt,  råd,  herredagar,  kyrka,  adel  och  städer  redan 
möta  i  första  kapitlet  och  alldeles  förskjuta  bilden  af  ett  ursprung- 
ligt svenskt  samhälle.  Vi  skulle  således  önskat,  att  författaren  låtit 
den  första  perioden  sluta  omkring  1060  eller  1100  och  fört  den 
följande  öfvergångstiden  till  den  andra  perioden,  medeltiden,  ehuru 
vi  erkänna,  att  viktiga  skäl  tala  för  författarens  tillvägagående.  Be- 
träffande unionstidens  sammanförande  med  den  egentliga  medeltiden 
såsom  en  epok  inom  denna  eller  en  underafdelning  råder  intet  tvifvel, 
att  det  medfört  en  vinst  för  framställningen. 

Författaren  har  naturligtvis  i  första  rummmet  stödt  sig  på 
tryckta  urkunder  och  bearbetningar  men  därjämte  i  icke  obetydlig 
grad  anlitat  otryckta  källor  för  den  äldre  tiden  till  och  med  början  af 
1600-talet.  Ur  författarens  långvariga  forskningsarbete  hafva  redan 
flera  frukter,  särskildt  i  Hist.  tidskrift,  blifvit  framlagda  i  syfte  att 
klarare  belysa  enskilda  punkter  eller  utveckla  nya  åsikter,  för  hvilka 
utrymmet  och  proportionen  icke  medgaf  att  i  det  slutliga  arbetet 
framlägga  en  vidlyftig  bevisning.  Den  grundliga  forskningen  är  ett 
genomgående  och  omedelbart  framträdande  drag  i  lektor  Hildebrands 
arbete.  Denna  förtjänst  är  otvifvelaktigt  arbetets  främsta  liksom 
också  den,  som  i  första  rummet  fordras  af  en  handbok  och  lärobok. 
Genom  denna  omsorgsfulla  forskning  har  författaren  verkligen  löst 
uppgiften  att  skapa  en  sammanfattning  af  forskningens  nuvarande 
resultat,  på  samma  gång  som  han  ytterligare  riktat  desamma.    Vär- 


SVENSKA  STATSFÖBFATTNINGBNS  HISTORISKA  UTVECKLING      93 

det  ökas  vidare  genom  de  samvetsgranna  hänvisningarna  för  hvarje 
paragraf  till  den  viktigaste  litteraturen  af  både  tryckta  akter  och 
bearbetningar.  Med  stor  urskillning  har  författaren  undvikit  att 
eftersträfva  en  tämligen  värdelös  bibliografisk  fullständighet  och 
blott  upptagit  sådant^  som  har  verklig  betydelse,  detta  dock  så  om- 
sorgsfullt, att  läsaren  vinner  en  detaljerad  ledning  för  egen  forsk- 
ning i  den  statsrättsliga  litteraturen  och  en  öfverblick  af  densamma, 
som  förvånar  genom  rikedomen  af  innehåll.  En  förtjänst  är  äfven 
den  öfversikt  af  det  svenska  statsområdet,  dess  indelning  och  gränser, 
som  vid  hvarje  epok  gifves.  De  utländska  provinsernas  styrelsesätt 
bar  med  rätta  ägnats  en  större  uppmärksamhet.  Arbetets  bmkbar- 
het  som  handbok  är  ytterligare  ökad  genom  den  detaljerade  inne- 
hållsförteckningen i  begynnelsen  och  sakregistret  i  slutet. 

Det  egentliga  ämnet  för  framställningen  utgör  naturligtvis  för- 
fattningsutvecklingen. Det  är  emellertid  klart,  att  äfven  förvalt- 
ningens och  rättskipningens  utveckling  måst  skildras  i  hufvuddrag. 
Särskildt  i  den  äldre  staten  voro  författning  och  förvaltning  så 
djupt  inflätade  i  hvarandra,  att  ett  mycket  rikt  utrymme  måst 
medgifvas  förvaltningen  för  de  tidigare  epokerna,  under  det  att  för- 
fattaren för  den  senare  tiden  kunnat  inskränka  sig  till  en  skizae- 
ring  af  dess  utveckling  och  ett  slutförande  af  redan  berörda  ämnen. 
Äfven  ståndens  utveckling  sammanhänger  på  det  närmaste  med  både 
författningen  och  förvaltningen  och  har  blifvit  föremål  för  en  grund- 
lig behandling.  I  detta  hänseende  har  författaren  träffat  ett  lyck- 
ligt mått  och  gifvit  sitt  verk  goda  proportioner.  De  särskilda  epo- 
kerna hafva  äfven  i  jämförelse  med  hvarandra  blifvit  föremål  för 
en  lika  uttömmande  behandling  efter  den  betydelse,  som  tillkom- 
mer hvar  och  en  —  en  betydande  förtjänst  framför  Naumanns 
arbete,  som  särskildt  tillbakasatte  1700-talet  och  den  äldsta  tiden. 
£ndast  beträffande  tiden  efter  1809  skulle  man  kunna  anmärka  en 
disproportion.  Denna  tid  upptager  92  sidor  gent  emot  Naumanns 
313.  Men  detta  har  sin  förklaring  däri,  att  Naumann  af  såg  att 
skrifva  en  historisk  inledning  till  en  större  afhandling  om  den  mo- 
derna svenska  statsrätten,  under  det  att  lektor  Hildebrand  afsett  att 
skrifva  den  svenska  författningens  historia.  Meningen  har  icke 
varit  att  i  detalj  redogöra  för  den  nuvarande  statsförfattningen 
utan  endast  att  skizzera  densamma  för  att  slutföra  den  historiska 
betraktelsen  och  anknyta  den  närvarande  tiden  till  de  förflutna 
epokerna.  Den  historiska  synpunkten  är  allt  igenom  dominerande, 
och  vi  anse,  att  författaren  haft  fulla  skäl  att  inskränka  skildringen 
af  det  aktuella  statsskicket  till  en  konturteckning,  öfverlämnande 
det  detaljerade  utförandet  åt  den  statsrättsliga  vetenskapen.  Men 
möjligen  har  denna  konturteckning  i  högre  grad  än  som  varit  nöd- 
vändigt fått  karakteren  af  en  uppräkning  af  fakta,  hvilket  verkar 
tröttande  på  läsaren. 

I  allmänhet  går  författaren  rakt  på  sak  och  låter  gärna  akterna 
själfva  tala,  afhållande  sig  från  längre  kommentarier,  slutledningar 
och  resonemang.     Han    upptager    ogärna  hypoteser  eller  omdömen. 


94  ÖPVERSIKTEB  OGH   »BANSENINOAR 


som  icke  kunna  fullt  styrkas  af  källmaterialet.  Detta  är  i  visst 
hänseende  en  styrka,  ty  det  ökar  intrycket  af  tillförlitlighet  och 
arbetets  värde  såsom  handbok.  Men  författaren  har  i  denna  för-^ 
siktiga  afhållsamhet  från  resonerande  kommentar  gått  väl  långt, 
och  arbetets  vetenskapliga  och  pedagogiska  värde  har  blifvit  lidand6 
därpå.  Företeelserna  få  icke  alltid  den  nödiga  belysningen  genom 
skarpare  framhållande  af  de  väsentliga  sidorna,  och  uppfattningen 
lider  af  att  icke  alltid  fixeras  i  skarpt  formulerade  begrepp  eller 
omdömen.  Äfven  i  den  klarare  uppfattningen  af  de  faktiska  före- 
teelserna, i  deras  belysande  såsom  uttryck  af  samtidens  politiska 
åskådning  eller  i  deras  allt  renare  b^reppsmässiga  formulering 
ligger  en  väsentlig  sida  af  den  historiska  vetenskapens  utveckling, 
och  resultaten  däraf,  ehuru  icke  så  omedelbart  vissa,  som  fakta 
själfva,  fordra  större  plats  i  en  sammanfattande  framställning  af 
modern  art.  Vi  vilja  belysa  vår  anmärkning  med  några  exempel 
och  välja  till  en  början  den  kortfattade  framställningen  af  Västerås- 
besluten  1527.  Författaren  gifver  af  dessa  epokgörande  akter 
nästan  utan  kommentarier  det  blotta  faktiska  innehållet.  Tydligen 
kunde  dock  här  beträffande  recessen  det  reformatoriska  begreppet 
af-  kyrkan,  dess  äganderätt  och  representation,  som  ligger  bakom 
hela  beslutet  och  framlyser  i  flera  fraser,  med  fördel  kunnat  fram* 
hållas,  liksom  den  tydligen  framträdande  afsikten  att  bevara  själfva 
skattekällan  åt  kyrkan,  hvarigenom  recessens  bestämmelse  om  kyr* 
koinkomstemas  användning  närmast  får  karakteren  af  en  bevillning. 
Ordinantians  betydelse  kan  icke  heller  inskränkas  till  en  tillämpning 
af  recessen,  ty  ehuru  den  otvifvelaktigt  föreligger  såsom  instruktion 
till  vederbörande  angående  recessens  verkställande,  hvilar  den  tyd- 
ligen äfven  på  andra  öfverenskommelser  vid  riksdagen,  antagligen 
mellan  konungen  och  den  högre  adeln  och  hierarkien,  hvilka  regle- 
rat kyrkans  rättsliga  ställning  till  staten  och  till  påfvestolen,  princi- 
piella frågor,  som  recessen  ej  berör.  Äfven  härvid  äro  de  nya  re- 
formatoriska begreppen  om  kyrkans  och  statens  inbördes  förhållande 
den  egentliga  förutsättningen,  som  bort  skarpare  betonas  och 
formuleras. 

Vid  alla  viktigare  beslut,  som  grunda  epok,  ligger  i  regel  en 
bestämd  åskådning  till  grund,  som  först  rätt  förklarar  beslutet  och 
dess  formulering.  En  ändring  af  denna  ursprungliga  åskådning  ge* 
nom  nya  idéers  inträngande  kan  sedan  ofta  gifva  beslutet  en  helt 
ny  betydelse,  omfattning  och  verkan.  Vi  skulle  vilja  nämna  såsom 
exempel  arfföreningen  1544,  enväldets  eller  frihetstidens  grund* 
läggande  stadganden  m.  m.  I  många  fall  har  författaren  dock 
visat  sin  förmåga  att  fint  belysa  viktigare  akters  betydelse,  såsom 
t.  ex.  Gustaf  Vasas  testamente  och  de  statsrättsliga  akterna  från 
begynnelsen  af  Sis:ismunds  regering.  Vid  framställningen  af  frihets- 
tiden har  författaren  till  och  med  i  ovanligt  hög  grad  tagit  hänsyn 
till  de  småningom,  väsentligen  under  1750-talet  utbildade  politiska 
teorierna,  som  för  statsskickets  praktiska  gestaltning  och  vidare 
utbildning  hafva  afgörande  betydelse.    Anmälaren  finner  till  och  med. 


SVENSKA   STATSFÖRFATTNINGENS   HTSTORI^A   UTVECKLING      95 

att  de  fått  spela  för  stor  roll-  i  författarens  framställning,  icke 
blott  därföre,  att  denna  hänsyn  till  doktrinen  saknar  motstycke 
vid  öfriga  epokers  behandling,  utan  också  därför,  att  de  kommit 
att  skymma  den  ursprungliga  rätten  och  dess  rent  juridiska  ut- 
bildning, bvarigenom  den  historiska  utvecklingen  trädt  i  skuggan 
och  intrycket  af  frihetstidens  statsskick  endast  blir  den  fullt  utveck- 
lade frihetstidens.  Härvid  vill  dock  anmälaren  betona,  att  lektor 
Hildebrand  haft  en  ovanligt  svår  uppgift,  då  ingen  föregångare  gjort 
ett  försök  att  förena  en  sammanfattande  framställning  af  den  poli- 
tiska författnittgsutvecklingen  med  en  genomgående  hänsyn  till  de 
politiska  idéerna  och  deras  ständiga  skiftning. 

Ytterligare  ett  exempel,  där  anmälaren  skulle  önskat  större 
skärpa  i  framställningen,  lämnar  skildringen  af  den  gustavianska 
tidens  statsrätt.  Vid  redogörelsen  för  riksdagens  ställning  till 
konungen  enligt  1772  års  R.  F.  —  detta  första  försök  till  verklig 
maktfördelning  —  låter  författaren  riksdagen  träda  i  skuggan  på  ett 
sätt,  som  knappt  ger  en  riktig  bild  af  statsskicket,  utan  att  där-^ 
för  meddela  något  oriktigt  eller  glömma  något  af  vikt.  Påståendet, 
att  »ett  djupare  fall  än  rikets  ständers  under  dagarna  den  19  till 
21  aug.  1772  knappt  låter  tänka  sig»,  är  det  motto,  som  inleder 
skildringen,  hvilken  tydligen  är  anlagd  på  att  vinna  kontrast- 
verkan mot  den  föregående  tiden.  Vi  behöfva  knappt  påminna  om 
konungamaktens  fall  1719  för  att  visa  det  öfverdrifna  i  påståendet. 
Att  ständerna  voro  en  viktig  faktor  i  statslifvet  genom  sin  lagstift- 
nings- och  bevillningsrätt,  fick  Gustaf  III  själf  erfara,  och  deras 
makt  växte  ständigt  och  skulle  fortfarit  att  göra  det,  om  1772  års 
författning  obruten  fått  utveckla  sig.  Det  är  tydligen  Gustafs  per- 
sonliga roll  vid  revolutionen  och  det  följande  reformarbetet  samt 
hans  snille  i  öfrigt,  som  göra  honom  så  mäktig,  icke  egentligen  för- 
fattningen. —  Äfven  redogörelsen  för  förenings-  och  säkerhets- 
akten synes  icke  fullt  träffande.  Dess  väsentliga  betydelse  ligger 
på  förvaltningens  område.  De  små  författningsändringarna,  såsom 
konungens  rätt  att  besluta  anfallskrig  eller  ensam  göra  proposition 
äro  icke  nog  att  förklara  omkastningen  i  maktförhållandet;  icke 
ens  rådets  upphäfvande  är  af  verklig  betydelse,  då  det  ju  redan  var 
mera  ett  namn  än  en  institution  af  verklig  betydelse  för  det  aktuella 
lifvet.  Den  stora  nyheten  ligger  i  nedbrytandet  af  ämbetsmännens 
traditionella  oafsättlighet  och  af  förvaltningssystemets  ända  dittills  i 
grundlag  fastslagna  orubblighet,  som  i  detalj  bundit  konungens 
administrativa  lagstiftning  gent  emot  ämbetsverkens  helgade  organi- 
sationsformer. Därmed  bröts  ändtligen  den  öfvermäktiga  byråkrati, 
som  1600-talets  stora  administrativa  reformer  skapat,  och  denna 
dittills  politiskt  dominerande  klass  med  sitt  starka  uttryck  i  repre- 
sentationen gjordes  absolut  beroende  af  konungamakten,  som  på  det 
administrativa  området  höjdes  till  envälde  och  därjämte  ärfde  byrå- 
kratiens faktiska  inflytande  på  riksdagen.  I  detta  fall  liksom  1 
flera  andra  finnes  allt  antydt  och  omtaladt  i  författarens .  bok  men 
icke  vederbörligen  understruket  och  skarpt  formuleradt,  så  att  den, 


96  ÖFVERSIKTBR  OGH  GRANSKKINQAR 

som    icke   insett    det    förut,  bär  vinner  en  ny  och  motiverad  upp- 
fattning af  företeelserna. 

Författaren  har  rikligen  systematiserat  sitt  material  efter  genom- 
tänkta indelningsgrunder.  En  sådan  systematisering  är  nödvändig 
för  en  handbok,  helst  materialet  är  så  öfverväldigande  rikt.  Dock 
synes  han  oss  hafva  något  för  mycket  splittrat  vissa  företeelsers 
behandling,  till  och  med  redogörelsen  för  vissa  aktstycken.  Såsom 
exempel  kan  nämnas,  att  betraktelsen  af  lagstiftningens  och  be- 
skattningens utveckling  under  1500-  och  1600-talen  är  fördelad  på 
konungamakten  före  1594,  konungamakten  efter  1594  och  på  riks- 
dagen. En  sådan  splittring  är  nödvändig,  och  författaren  har  sökt 
att  afhjälpa  nackdelarna  däraf  genom  upprepningar.  Men  icke  dess 
mindre  torde  författaren  mer  än  nödvändigt  hafva  skattat  åt  arbetets 
karakter  af  handbok  och  för  mycket  sönderdelat  materialet.  Samman- 
hanget i  stort  lider  däraf,  och  framställningen  ger  icke  känning  af 
utvecklingen,  en  historiks  oundgängliga  uppgift.  Egentligen  skalle 
anmälaren  viJija  såsom  hufvudanmärkningen  mot  arbetet  framhålla,  att 
det  icke  fullt  lyckats  författaren  att  förena  den  systematiserande  be- 
traktelsen och  framställningen  med  den  historiska.  Detta  är  en  oer- 
hördt  svår  uppgift,  kanske  den  svåraste  öfverhnfvud  vid  historiskt 
författarskap  af  mer  omfattande  art.  En  brist  i  detta  hänseende  är 
därjämte  svår  att  bestämdt  bevisa  utan  fömimmes  mer  såsom  ett 
allmänt  intryck.  Otvifvelaktigt  sammanhänger  den  beträffande  arbetet 
i  fråga  i  viss  mån  med  den  ofvan  påpekade  epokindelningen  samt 
ännu  mer  med  sparsamheten  på  resonerande  omdömen  och  med  den 
bristande  skärpan  i  fixeringen  af  vissa  begrepp. 

Stilen  i  lektor  Hildebrands  arbete  är  i  allmänhet  klar  och 
måttfull.  Någon  gång  möter  ett  dunkelt  eller  mindre  godt  uttryck.^ 
I  enstaka  fall  finna  vi  äfven  en  del  onödiga  detaljer  medtagna,  så- 
som de  ganska  utförliga  redogörelserna  för  åtskilliga  akters  yttre 
indelning,  t.  ex.  adelsprivilegienia  1617  och  1723  eller  regerings- 
formerna 1634,  1719  och  1772  m.  fl.  Äfven  rubrikerna  äro  någon 
gång  mindre  egentliga.  Så  t.  ex.  förekommer  den  genomgående 
paragrafrubriken  »riksdagens  verksamhetsformer»,  som  omfattar  äfven 
riksdagens  sammansättning  och  formerna  för  riksdagsmannavalen. 
Inom  dessa  så  rubricerade  paragrafer  förekommer  därtill  en  sär- 
skild underafdelning,  betecknad  »formerna  för  riksdagens  verksamhet»; 
denna  afdelning  åter  omfattar  riksdagarnas  tid,  längd,  ort,  samman- 
kallande, öppnande,  voteringssätt  etc.  men  icke  utskotten,  deras 
väljande  och  verksamhet,   hvilken  betraktelse  åter  tillhör  en  annan 


^  Ti  anföra  såsom  exempel  författarens  redogörelse  s.  435  för  tredje 
punkten  af  de  ofrälse  ståndens  redaktionsyrkande  1682.  Det  sammanfattas 
i  följande  nttryck:  »Reducering  af  donationer  till  600  dalers  ränta  ad 
primum  acqttirentem  och  icke  ad  capita  successorum^,  h vilket  i  synner- 
het för  nybörjaren  något  svårfattliga  yrkande  därpå  icke  mindre  dunkelt 
förklaras  i  noten  samma  sida:  »d.  v.  s.  att  vid  beräkningen  af  de  600  da- 
lema  skulle  man  fästa  sig  icke  vid  barnen  till  en  donatarie,  mellan  hvilka 
donationen  kunde  vara  delad,  utan  vid  donatarien  ajälf.» 


SVENSKA  BILDBB  FRÅN  SBXTONHUNDRATALET        97 

därmed  koordinerad  afdelning  om  ^»atskotten».  Dylika  oegentligheter 
äro  emellertid  svåra  att  undgå  i  ett  så  omfattande  verk,  särskildt 
när  arbetet;  såsom  här  varit  fallet,  måst  fördelas  på  en  följd  af  år. 
Vi  afsluta  härmed  vår  korta  granskning  af  lektor  Hildebrands 
arbete  —  en  granskning,  som  af  naturliga  skäl  väsentligen  varit 
principiell.  Arbetet  är  så  betydande  och  dess  förtjänster  så  stora, 
att  det  fordrat  att  mätas  med  krafven  på  en  svensk  författnings- 
historia, som  tillfredsställer  alla  den  moderna  vetenskapens  for- 
dringar och  önskemål.  Att  arbetet  icke  inför  en  sådan  måttstock 
kan  i  alla  hänseenden  fylla  måttet,  är  ganska  naturligt  och  väl 
knappast  af  någon  begärdt.  I  jämförelse  med  sin  egentliga  före- 
gångare är  det  ett  storartadt  framsteg  och  måste  vid  saknaden  af 
alla  föregående  moderna  försök  att  sammanfatta  forskningsresultaten 
på  den  svenska  författningshistoriens  område  till  en  hel  bild  karakteri- 
seras såsom  ett  förträffligt  arbete.  Den  tjänst,  som  lektor  Hilde- 
brand  därmed  gjort  den  historiska  vetenskapen  i  Sverige,  är  så  be- 
tydande, att  hans  verk  för  visso  måste  räknas  såsom  en  af  de 
senare  årens  märkligaste  insatser  i  densamma. 

L.  8. 


Svenska  bilder  från  seztonhundratalet.  Anteckningar  ur  gamla 
papper  af  Elof  Tegnér.  (4)  +  314  +  IV  sid.  Stockholm. 
Beijer  1896. 

Så  snart  fråga  blir  om  kulturlifvets  intimare  förhållanden,  är 
det,  som  om  en  viss  tyngd  hvilade  öfver  hela  vårt  storhetstidehvarf, 
hvilken  visar,  huru  långsamt  det  svenska  folket  i  bildning  växte 
fatt  sina  tidigare  utvecklade  syskon  i  södra  Europa.  Den  andliga 
odlingens  brister  röjde  sig  i  språket,  som,  otympligt  och  kärft,  ej 
lämnade  ord  ens  för  ganska  vanliga  tankar,  så  snart  de  i  någon 
mån  höjde  sig  öfver  hvardagslifvets  krets,  utan  måste  låna  hos  all 
världen  och  berättigade  Stjernhielms  bekanta  jämförelse  med  en 
»pickelhärings»  tröja.  Samma  otyraplighet  visade  sig,  när  det  gällde 
att  återgifva  själslifvets  finare  nyanseringar  eller  stämningar,  att 
skildra  vare  sig  ett  festligt  tillfälle,  en  historisk  scen  eller  en 
familjeinteriör.  En  och  annan  af  de  rikast  utrustade  lyckades  må- 
hända genom  snillets  eld  eller  känslans  glöd  smälta  språkets  hårda 
malm  och  därur  få  fram  metallen  ej  alltför  uppblandad.  Men  de 
flesta  funno,  äfven  när  de  kände  djupast,  endast  tafatta  uttryck, 
och  det  är  ofta  ett  underligt  afstånd  mellan  den  tunga  formen  och 
den    sinnesstämning  deu  skall  uttrycka.     Däraf  kommer  sig,  att  de 


98  ÖFVER8IKTBR  OCH  GRANSKNINGAR 


privata  brefven,  i  hvilka  individualiteten  brukar  gifva  sig  otvungnast, 
den  tiden  så  ofta  äro  intetsägande  och  fattiga  på  de  intima  detaljer, 
som  fängsla  sede-  och  kultnrskildraren.  Man  kan  ofta  se  redan 
på  stilen,  hvilket  besvär  det  gjort  att  föra  pennan,  och  det  är  ej 
underligt,  om  tidehvarfvet  under  sådana  förhållanden  saknar  memoa^ 
rer  och  ej  äger  många  dagböcker  att  förete.  Äfven  i  kvinnomas 
skriftliga  utgjutelser  finner  man  mycket  litet  af  de  egenskaper  man 
där  gärna  söker:  älskvärd  kvickhet,  fin  iakttagelseförmåga,  hjärtats 
ömhet;  —  så  mycket  mer  af  hushållsbekymmer,  släktprocesser  och 
jordatvister.  Det  är  i  själfva  verket  hos  utländska  författare  man 
träffar  de  finaste  iakttagelserna  i  fråga  om  seder  och  lefnadssätt, 
liksom  i  fråga  om  personligheter  och  karakterer. 

Att  af  detta  spröda  material  smida  något  så  när  helgjutna 
kulturbilder  är  ingen  lätt  uppgift.  Att  det  kan  lyckas  visar  bland 
annat  äfven  bibliotekarien  Tegnérs  ofvan  anförda  »Svenska  bilden. 
Han  har  gått  till  sin  uppgift  icke  blott  med  historikerns  insikter 
utan  äfven  med  den  förfarne  skildrarens  konst  och  han  har  tvifvels- 
utan  af  sina  ämnen  gjort  allt,  som  en  historiker  kan  göra,  när  han 
icke  vill  romantisera. 

I  den  första  af  sina  studier,  »Huset  Lillie»,  skildrar  förf.  en 
svensk  adelsätts  öden  under  den  tid,  man  i  historiens  ljus  kan 
följa  den,  en  af  de  flera  ätter,  som  hade  liljan  till  sköldemärke  — 
med  någon  säkerhet  kan  man  icke  sammanknippa  den  ursprungligen 
anspråkslösa  Löfstadätten  i  Östergötland  med  den  förnäma  Söder- 
manlandsätt, som  fått  namn  efter  Greger  Mattsson.  Löfstadättens 
glans  börjar  och  slocknar  under  storhetstiden  —  Kirkholm  och 
Pultava  bilda  gränsstenarna;  det  var  en  af  de  många,  som  de  stora 
krigen  skänkte  rikedom  och  en  visserligen  något  efemär  storhet. 
I  dess  historia  spela  dock  in  både  tragiska  och  romantiska  motiv, 
hvilka  förf.  också  låtit  komma  till  sin  rätt,  så  långt  de  säkra  källorna 
vägleda.  Genom  två  kvinnliga  afkomlingar  ha  ättens  papper  be- 
varats. Kristina  Beata  Lillie  gifte  sig  först  med  C.  F.  Säck,  som 
dog  ung,  sedan  med  den  ryktbarare  Erik  Sparre  till  Sundby,  fält- 
marskalken och  riksrådet,  hvilken  till  henne  en  gång  skref  så  ömma 
bref.  Tack  vare  dessa  förbindelser  har  någon  del  af  Lillie-  och 
Sparrepapperen  stannat  på  Bergshammar.  Den  andra  kvinnliga 
ättlingen,  den  rika  Hedvig  Lillie,  gifte  sig  med  Magnus  Julius 
De  la  Gardie,  och  på  detta  sätt  kom  hufvuddelen  af  LilUearkivet 
att  förenas  med  det  De  la  Gardieska  för  att  slutligen;  hamna  på 
Lunds  universitetsbibliotek. 

En  annan  ätt,  som  hel  och  hållen  tillhör  storhetstiden,  är  före- 
mål för  tvenne  uppsatser :  »Arvid  Forbus  och  Margareta  Boije»  samt 
»Ur  en  brefväxling  från  reduktionens  och  släktprocessernas  tid». 
Materialet,  som  förelegat  förf.,  har  måhända  varit  rikare,  personerna, 
om  icke  märkvärdigare,  åtminstone  mera  mänskligt  intresserande.  I 
hvarje  fall  synas  oss  af  de  tre  adelsskildringar,  förf.  ger,  de  två 
stå  främst,  som  handla  om  den  hederlige  skotten  Arvid  Forbus  och 
>ns    trogna  maka  Margareta  Boije  samt  om  deras  tappra  och  ut- 


j 


S^rBNSKA   BILDER  FRÅN  SBXTONHUNDRATALET  99 

hålliga  dotter  Sofia  Juliana  De  la  Gardie.  Läsaren  finner  här  icke 
så  få  af  de  personliga  drag,  som  man  längtar  efter  i  dylika  kaltnr- 
historiska  essays,  och  man  följer  med  deltagande  såväl  Margareta 
Boije-Hom-Forbus'  bekymmer  för  sina  båda  söner  i  ett  tidigare 
gifte,  Gustaf  och  Göran  Horn,  som  Juliana  Forbus-De  la  Gardies 
strid  med  sin  son  Karl  om  dennes  kärlek  till  kusinen  Juliana  Horn.  — 
Genom  Julianas  giftermål  kommo  de  Förbuska  papperen  att  förenas 
med  De  la  Gardieska  arkivet. 

De  mellersta  uppsatserna  (Hl  och  IV)  behandla  andra  ämnen. 
I  n:r  Hl  framställer  förf.  »con  amore»  några  scener  ur  »la  regina 
nomade»  drottning  Kristinas  brokiga  lif  på  olika  orter  i  Italien,  or- 
ter, som  förf.  sjftlf  har  besökt  och  kan  skildra  med  ögonvittnets  tro- 
värdighet och  målande  färger.  I  n:r  IV  meddelar  han  utdrag  ur 
tveone  italienares  reseskildringar  frän  Sverige,  1674  och  1696, 
hvilka  det  lyckats  honom  att  påträffa  i  italienska  arkiv.  Den  ena 
var  en  på  mer  än  ett  område  celeber  man,  diplomaten  och  den 
vittre  författaren  grefve  Lorenzo  Magalotti,  den  andre  en  malteser- 
riddare,  Alessandro  Bichi.  Båda  ägde  genom  börd  och  samhällsställ- 
ning tillträde  till  de  högsta  kretsarna  och  voro  i  tillfälle  att  se 
och  förnimma  mycket,  som  för  vanliga  resande  ej  brukar  vara 
tillgängligt.  Den  förres  berättelse  är  mycket  vidlyftig  —  det  är 
blott  ett  utdrag  här  meddelas  —  och  vittnar  om  hvilka  goda  ögon 
och  goda  sagesman  han  hade.  Man  läser  hans  teckningar  af  de 
personer,  med  hvilka  han  kom  i  beröring,  liksom  af  svenska  folket, 
samhällsklasserna  och  partierna  med  nyfikenhet  och  intresse  och 
läsaren  blir  ej  besviken  på  den  förras  vanliga  lön,  ty  Magalottis 
omdömen  äro  ofta  mycket  spetsiga  och  ej  så  litet  elaka.  Båda 
skildringarna  äro  i  hög  grad  läsvärda. 

Ur  de  växlande  bilder  förf.  målat  framgå  klart  nog  motsatserna 
uti  1600-talets  Sverige:  glansen  och  torftigheten,  kraften  och  svag- 
heten, storheten  och  bristerna.  I  den  sista  af  sina  uppsatser,  som 
ger  en  liflig  men  dyster  bild  af  intressekampen  under  reduktions- 
tiden, då  högadeln  ur  sitt  väldes  ruiner  sökte  rädda  hvad  räddas 
kunde,  har  hr  Tegnér  på  ett  par  sidor  sammanfattat  sin  mening 
om  den  tid,  som  varit  föremål  för  hans  skildringar,  och  om  den 
samhällsklass,  som  egentligen  1  dem  spelar  hufvudrollen,  en  karakteri- 
stik, hvilken  är  lika  fin  som  träffande. 

Ehd. 


Öfversikt  af  Tidskrifter 

och  andra  periodiska  publikationer. 


Arkiv  for  nordisk  filologi.  Ny  fö^d.  Bd  9:  H.  2.  J.  Steenstrnp, 
Saxo  Grammaticos  og  den  danske  og  svenske  Oldtidshistorie.  —  A. 
Kock,  Studier  i  väst-  och  östnordisk  grammatik  1^6.  —  H.  Falk, 
Anmälan  af  >T.  E.  Karsten,  Stndier  öfver  de  nordiska  språkens  primära 
nominalbildning  1.»  —  E.  Magnnsson,  Yggdrasill.  —  F.  Detter, 
Erwidernng. 

Jul.  1896.  Årg.  9.  Utg.  af  Konstnärsklubben.  H.  Wieselgren,  I 
Torstensons  spår. 

Meddelanden  från  Nerikes  fomminnes-förening.  Utgifna  genom  sekre- 
teraren [K.  G.  Grandinson]  1.  Förord.  —  Medlemsförteckning.  — 
A.  Kjellström  och  J.  Wahlfisk,  Nikolaiksorkan  i  Örebro.  —  G. 
Djnrkloa,  Några  ord  om  våra  folksagor.  —  J.  Johansson  fr.  Nora- 
skog, Statens  vinst  af  kyrkan  inom  Nerike  genom  reformationen. 

Nordisk  Revy  utgifven  af  Erik  Thyselius.  1896  n:r  6,  6.  J.  Kreuger, 
Cecilia  Vasa. 

Nordisk  Tidskrift  för  Vetenskap,  Konst  och  Industri.  Utg.^  af  Letter- 
stedtska  Föreningen  genom  O.  Montelius.  1896,  6,  E.  Åkerman, 
Om  den  svenska  järnhandteringens  utvecklingsstadier.  Med  tabeller.  — 
S.  "Wide,  Den  mykeniska  kulturen  och  Homeros.  —  H.  Lindgren, 
Sveriges  vittra  storhetstid.  D.  1,  anm.  af  R.  Steffen.  —  £.  Wrangel, 
Frihetstidens  odlingshistoria  ur  litteraturens  häfder,  anm.  af  B.  Steffen. 
—  6.  J.  Lange,  Menniskofiguren  i  den  gothiske  stils  skulptur  (indtill 
henimod  år  1400).  —  R.  Törne  blad  h.  Läroverksfrågan  i  Sverige  under 
riksdagsperioden  1894 — 1896; 

Upsala  läkareförenings  förhandlingar  1.  A.  O.  Lindfors,  Några  ord 
om  Johan  von  Hoorn,  hans  lif  och  verk. 

Historisk  Tidsskrift,  udgivet  af  den  norske  historiske  Förening.  Tredie 
Rsekke.  Bd  4:  H.  1.  (1896.)  A.  Bugge,  Handelen  mellem  England 
og  Norge  indtil  Begyndeisen  af  det  15:de  Aarhundrede.  —  Y.  Nielsen, 
Et  Brev  fra  Statsraad  N.  Aall  om  Konventionen  i  Möss  m.  m.  —  L. 
Daae,  Nogle  Bidrag  til  Baahuslens  Historie  i  Övergångstiden  fra 
dansk-norsk  til  svensk  Herredömme.  —  Smaastykker. 

Norsk  Militflert  Tidsskrift.  1896,  6.  Militserliteratur:  A.  Larsen,  Kejser- 
krigen,  anm.  af  S.  B.  —  7 — 8.  Fra  generalfeltmarschal  prins  Carl  af 
Hessens  arkiv  for  årene  1767,  1789,  1790,  1806  og  1807.  Ved  C.  J. 
Anker. 


TIDSKRIPTSÖPVBBSIKT  I O I 


Keddelelser  fira  Kvigsa^klvenio.  Udf^iyne  af  Generalstabien.  Bd  7:  H. 
6.  Frederik  VI:8  BwwexliDg  med  Statholderen  i  Norge.  September — 
Oktober — November  1813.  —  Personal-Register  till  syvende  Bind. 

Fizusk  Tidskrift  utgifven  af  f.  Önstafsson  ocb  M.  G.  Schybergson. 
1806,  10.  G.  Granfelt,  Åbo  domkyrkas  restaurering.  —  R.  Herts- 
berg,  Ne  ro.  —  11.  A.  Donner,  Hago  Gyldén.  -^  I  Bokhandeln:  O. 
Sylwan,  Ben  svenska  pressens  historia  till  statshvälfningen  1772,  anm. 
af  M.  G.  Schybergson. 

Pemausohe  Zeitung.  1896,  N:o  52,  63.  Einiges  uber  die  in  Livland 
besitzlich  gewesene  gräfliche  Familie  v.  Thurn,  Tassis  und  Valsassina 
im  17.  Jahrhandert. 

Rigasohe  Stadtblätter.  1894,  N:o  13—18,  Fr.  Bienemann  j un .,  Uber 
Rigas   erste   Deputation   naoh  Stockholm  unter  sohwedisch  He3rfschftft; 

I>as  Erzgebirge.  1896.  P.  Schneider,  Thum  währepd  des  dreissig- 
jährigen  Krieges. 

Dentsohe  Litteratnrzeitung.  1896,  38.  R.  Sehmidt,  Ein  Kalvinist 
als  kaiserlicher  Feldmarschall  im  30-jäkrigen  Kriege,  anm.  af  Y. 
Loewe.  —  £.  Seraphim,  Geschichte  Liv-  Est-  und  Kurlands.  Bd  2, 
anm.  af  A.  Bergengrun.  —  44.  C.  J.  Anker,  Uddrag  af  diplomatiske 
Indberetniuger  om  Unionens  Förberedelse  og  Tilbli velse  1814,  anm.  af 
D.  Schäfer. 

Dentaché  Zeitsohiiift  ftlr  Gesohielxtswissensohaft.  Neue  Folge.  In 
Verein  mit  G.  Buchholz,  K.  Lamprecht,  E.  Mareks  herausgegeben 
von  Gerhard  Seeliger.  Jalirg,  1,  (1896/97.)  Monatsblfttter  6. 
K.  Breysig,.  Ueber  Entwicklungsgeschichte.  1.  —  Kritiken.  —  Nach- 
richten  und  Notizen. 

Glflök  anf!  Organ  des  Erzgebirgsvereins.  1895.  Zschorlau  im  dreissig- 
jährigen  Kriege. 

Historisobe  Zeitsohrift.  Herausgegeben  von  Fr.  Meinecke.  XXXXI, 
3.  M.  Lenz,  Lamprechfs  Deutsche  Geschichte,  Bd  5  —  Briefe  des 
Feldmarschalls  Grafen  Neithardt  v.  Gneisenau  an  seinen  Schwiegersohn 
Wilhelm  v.  Scharnhorst.  Herausg.  v.  Albert  Pick.  (Schluss.)  — 
Literaturbericht  (bl.  a.  Lettres  de  Pierre  de  Groot,  ambassadeur  des 
Provinces-Unies,  ä  Abraham  de  "Wicquefort,  resident  des  Ducs  de 
Brunswick,  anm.  af  A.  Pribram:  E.  Seraphim,  Geschichte  Liv-,  Est- 
und  Kurlands.  Bd.  1,  anm.  af  B.;  K.  Wittich,  Dietrich  von  Falkenberg's 
Ende,  anm.  af  C.  Sp.).  —  Notizen  und  Nachrichten. 

Literarisolies  Centralblatt.  1896,  38.  Hansisches  TJrkundenbuch.  Bd 
4:  1361 — 1392,  anm.  af  W.  S.  —  39.  W.  Christensen,  Unionskongerne 
og  Hansestsederne  1439 — 1466.  —  41.  Inventare  hansischer  Archive 
des  16  Jahrhrs.  Kölney  Inventar.  Bd  1:  1531—71^  anm.  af  W.  S. 

Mittheilnngen  des  Instittits  ftlr  oesterreiohische  Gesohichtsfor- 
sohung.  Bd  17:  H.  3.  B.  Bretholtz,  Der  Vertheidigungskampf  der 
Stadt  Briinn  gegen  die  Sch weden  1645;  Urkunden,  Briefe  und  Acten- 
stiicke  zur  Geschichte  der  Belagerung  der  Stadt  Briinn  durch  die 
Schweden  in  den  jahren  1643  und  1645,  anm.  af  A.  Huber. 

Nenes  Arohiv  ftlr  Säohsische  Gesohichte  tmd  Alterttnnskonde.  Bd 
17.  W.  Struck,  Das  Biindniss  Wilhelms  von  Weimar  mit  Gustav  Adolf, 
anm.  af  K.  Wittich. 

Sohönburgisohe  G^sobiohtsblätter.  Jabrg.  2:  H.  1—2.  (1895/96.) 
Seyfert,  Die  Schönburgischen  Herrschaften  im  dreissigjährige  Kriege. 


102  TIDSKRIFTSÖFyERSIKT 

Zditscdixlft  der  hJatorUohen  aesellsQliRit  fOr  dia  :PtoYbaz  Podou 
Heraasgegeben  von  R.  Prämers.  Jahrg.  11:  H.  1-^2^.(1896).  fi. 
Zechlin,  Die  Schlacbt  bei  FrauBtadt.  Eine  militärgeschichtkche  Studie. 

The  Gornhill  Ma§;azine.  1806,  August.  S.  Wilkinsoni  C^nstaTos 
Adolphu8. 

The  EngUsh  Historioal  Revtow.  Bdited  by  S.  R.  Gardiner  and  R.  L. 
Poole.    1806,   OotOber.    Pelham,   Arrian  ae  legate  of  Oappadocia. 

—  Maitland,  Canon  law  in  England.  P.  2.  —  J.  öairdner,  New 
lights  on  the  divorco  of  Henry  VIII.  P.  1.  —  Foxcrof t,  The  work» 
of  George  Savile  llrst  martitiis  T)f  Halifax.  —  Notes  and  docnments.  — 
Reviews  of  books  (bl.  a.  G.  Fagniez,  Le  pére  Joseph  et  Richelien, 
anm.    af  A.    "W.   Ward).  —  Corrrespondence.  —  Noticea  of  periodicals. 

—  List  of  recent  historical  pnblications. 

The  Amerioan  Hietorloal  Review     1806,  Ootober.    A.  Coolidge,  A 

plea  for  the  study  of  the  history  of  northern  Europé. 

Revae  d*hlstoire  diplomatiqne,  publiée  par  les  soius  de  U  société  d'hiä- 
toire  diplomatique.  1806,  3.  Disconrs  dn  president  de  la  société  å 
la  réunion  dn  5  jnin  18%i  —  Rappört  -dn  secrétaire-général.  —  Oomte* 
rendn  du  trésorier.  —  Reay,  Démocratie  et  diplomatie.  —  Costa  de 
Be  an  re  gärd,  La  mört  de  Temperenr  Paul  l^^ —  H.  Boniol,  Négocia- 
tions  et  négociateurs  de  la  libération  du  territoire  en  1871.  —  Comptes 
rendus  (bl.  a.  Recneil  des  instrnctions  données  aux  ambassadeurs  et 
ministres  de  France,  depuis  les  traités  de  Westphalie  juaqu'å  la  révola- 
tion  franpaise.  T. .  13,  anm.  af  M.  Boutry ;  Sveriges  traktater.  Utg.  af 
O.  S.  Rydberg.  D.  3:  H.  3—4,  anm.  af  B.  M.).  —  Chroniqne.  —  Blblio- 
graphie.  —  4.  E.  MtLntz,  Les  annexions  de  coUections  d'art  ou  de 
bibliothéqnes  et  leur  role  dans  les  relations  internationales  priiicipale- 
ment  pendant  la  revolution  franpaise.  (Fin).  —  G.  Syveton,  L'erreur 
de  Goertz.  (Suite  et  fin).  —  L.  Pélissier,  Lndovic  Sforza  et  le  con- 
tingent  napolitain  (juillet-aout  1499).  Lettres  de  Tambassadenr  milaaai- 
Conradolo   Stänga   au   duo  de  Milan.  —  Comptes  rendus  —  Chronique. 

Revne  Historiqne.  1806,  Septemhre— Ootobre.  H.  Harmonier,  La 
qnestion  de  la  Maddalenä.  —  G.  Dupont-Ferrier,  La  captivité  de 
Jean  d'Orléans,  comte  d'Angouléme.  —  Bulletin  historiqne:  France 
(moyen  äge),  par  Ang.  Molinier.  —  Grande- Bretagne.  Pnblications 
relatives  å  Thistorie  du  XVIIe  siécle  (1885—1895)  par  C.  H.  Firth; 
suite  et  fin.  —  Comptes-rendus  critiqties  (bl.  a.  G.  Fagniez,  Le  pére 
Joseph  et  Richelien,  anm.  af  E.  Bonrgeois).  —  Pnblications  périodiqnes 
et  sociétés  sa  vantes.  —  Chroniqne  et  bibliographie.  —  Novemhre— 
Deoembre.  L.  Batiffol,  Le  chätelet  de  Paris  vers  1400  (suite).  —  G. 
Besdevises  dn  Dezert,  Le  régime  foral  en  Espagne  an  XYIIIe siécle. 

—  P.  Sabatier,  Etnde  critique  sur  le  concession  de  Tindnlgence  de  1» 
Portioncule,  ou  pardon  d'Assise.  —  Comptés-rendus  critiqnes.  —  Pnblica- 
tions périodiqnes  et  sociétés  savantes.  —  Chroniqne  et  bibliographie. 

La  Giviltå  Cathx^oa.  Ser.  16t  Vol.  2.  (1805.)  La  casa  di  saata 
Brigida  a  Roma. 


/ 


Rättelser: 

s.  114  r.  26  läs  dotterdotter  Kristina 

8.    18  Gr.  r.    3  »    i«  n 

s.    39  Gr.  r.  13  oedifr.    »    ligger  väl  ej 


16. 

Bibliografi  1896. 

(Upprättad  af  Kristian  Setterwall.) 


TlUäggr  tm  1893. 

S98S.  Hirn^  J*^  Die  Benantiation  des  Deutschmeistera  Maximilian  aaf 
Polen  nnd  die  damit  znsammenhängenden  Pläne.  Eio  Beitrag  zar 
Geschichte  der  österreichiBch-nordiBchen  Politik  in  den  Tagen  Kaiser 
Radolfs  II.    49  s.    Innsbrack. 

Mittheilnngen    des    Instituts    fiir    österreichische    Geschichtsforschung. 
Ergänzungsband  4. 

Berör  Sigismnnds  historia. 

2984.  Schröder^  A.^  Des  Klosters  Wettenhansen  Schicksale  im  Schweden- 
kriege. 

Öiözesan-Archiv  von  Schwaben.    Jahrg.  10,  s.  37 — 40,  41 — 44,  45 — 48. 

^985.  Térany,  FéliXy  La  famille  Clary  et  Oscar  II.  Étnde  généalogiqne, 
historique  et  anecdotiqne.    82  s.    Marseille,  Librairie  Proven^ale. 

2986.  Het  geslacht  De  Geer.  Van  het  begin  der  12:de  tot  het  einde  der 
19:de  eeaw.  Historisch,  biographiach  en  genealogisch  overzicht. 
(Afgesloten  1  Maart  1893.)    (2)  +  254  s.    Oisterwijk. 

2987.  Berg,  Wilhelm,  Skansen  Lejonet  vid  Göteborg. 

Meddelanden    från    Göteborgs    o.   Bohusläns  fornminnesförening.     1,  s. 
45—65. 

2988.  Bergj  Wilhelm,  Slottsruinen  pä  Ragnhlldsholmen. 

Meddelanden    frftn    Göteborgs    o.   Bohnsläns  fornminnesförening.     1,  s. 
18—31  +  4  pl. 

2989.  Det  forna  Gefle.    Af  J,  S. 

Meddelanden  af  Gestriklands  fornminnesförening.     1893,  s.  1 — 10. 

2990.  Fries^  Ellen,  Sveriges  sista  häxprocess  i  Dalarna  1757—1763  efter 
handlingarna  i  målet  tecknad. 

Nyare    bidrag    till    kännedom    om  de  svenska  landsmålen  och  svenskt 
folklif.     13,  6.     73  s. 


214  BIBLIOGRAFI    1895 


TiUägg  tm  1894. 

2991.  Storm^  Gustar^  To  Ranestene  fra  Sönderjylland  og  deres  historiske 
Betydning.    (M^  et  Tillseg  af  Sophus  Bagge.) 

Historisk  Tidsskrift.     Kristiania.     Tredie  Rsekke.     Bd  3,  s.  354—378. 

2992.  Wintera,  L.,  £in  Act  poUtiacher  Tragödie  innerhalb  der  Manerii 
von  Brannau.    [1595.] 

Mittheilungen  des  Nordböhmischen  Excnrsions-Clabs.  Jabrg.  17,  8. 
359—361. 

Haadlar  om  Gmtaf  Eriksson,  Erik  XIYis  son. 

2993.  Cordt;  B«^  Mittheilnngen  ans  dem  Briefwechsel  des  Grafen  Jacob 
de  la  Gardie.    VI  +  112  s. 

Acta  et  commentationes  Imp.  Universitatis  Jurievensis  (olim  Dorpa- 
tensis)  1894:  2. 

2994.  Wohlwill^  Åd*^  Zar  Geschichte  der  Beziehungen  zwischen  Hambnrg 
und  Gustaf  Adolf  1630  - 1632. 

Mittheilungen  des  Vereins  fiir  Hamburgische  Geschichte.  Jabrg.  16, 
8.  173—186. 

2995.  Hertely  G.^  Nachrlchten  äber  Bottmarsdorf  während  des  dreissig- 
jährigen  Krieges. 

Geschichts-Blätter  fiir  Stadt  nnd  Land  Magdebarg  1894,  s.  232—261. 

2996.  Dittmar,  Max,  Bie  Zerstörnng  Magdeburgs  im  Jahre  1631.  Offene 
Antwort  an  Herrn  Professor  Dr.  Wittich. 

Geschichts-Blätter  fiir  Stadt  nnd  Land  Magdebnrg  1894,  s.  303—400. 

2997.  Uebergabe  des  Klosters  Arnsbnrg  an  Philipp  Beinhardt  Grafen  za 
Solms  dnrch  Axell  Oxenstierna.  Frankfurt  1633  Oetober  28.  Mitg. 
v.  Ä.  Roeschen. 

Quartalblätter  des  Historischen  Vereins  fiir  das  Grossberzogtbum  Hes- 
sen.    Nene  Polge.     Bd  1,  s.  518 — 520. 

2998.  Dittmar,  Max,  Zur  Bevölkerungsstatistik  des  magdeburgischen  Län- 
des im  Jahre  1635. 

Geschichts-Blätter  fiir  Stadt  und  Land  Magdebnrg  1894,  s.  262—302. 

2999.  Matthfti,  W«,  Landgraf  Georg  II  und  Jakob  Ramsay,  der  Komman- 
dant  von  Hanau. 

Arcbiv  fiir  Hessische  Geschichte  und  Alterthnmsknnde.  Nene  Folge. 
Bd  1,  8.  481—519. 

Jakob  Ramsay  var  anförare  för  den  svenska  garnisonen  i  Hanau  1636 
—1639. 

3000.  Faber,  C.  W.,  Ans  dem  Schwedenkrieg.    [1639.] 

Vogesengriin.  £in  elsässicher  Familienkalender  1895,  s.  109 — Hl- 
[Tr.  1894.] 

3001.  Haedrich.  Der  Ubergang  der  Schweden  unter  Torstenson  uber  die 
Elbe  bei  Torgau  am  16  und  17  Oktober  1642. 

Veröffentlichungen  des  Altcrtums-Vereins  zu  Torgau.     7,  s.  75 — 77. 

3002.  Herbet,  F.,  La  vérité  sur  le  meurtre  de  Monaldeschi.  [1657.]  20  8. 
Fontainebleau. 

Extrait  des  Annales  de  la  Société  historique  et  archéologiqae  da 
Gåtinais. 

3003.  Lettres  du  Cardinal  Mazarin  pendant  son  ministére,  recueiUieB  et 
pabUées  par  G.  d'Ävenel  T.  8.  Juillet  1657— Aout  1658.  X  +  835 
8.    4:o.    Paris. 

Berör  Karl  X  Gustafs  historia. 


BIBLIOGBAPI '  1894  215 


3004.  Rlbbeck,  Walter^  Die  auswärtige  PoUtik  Christoph  Bernhards 
von  Galen  in  den  Jahren  1665  bis  1678  vornelimllch  nach  den 
Briefen  des  Johann  Rodger  Torck  an  Ferdinand  y.  Enrstenberg, 
Bischof  von  Paderborn. 

Zeitschrift  fiir  vaterländische  Geschichte  und  Alterthnmsknnde.    (Man- 
eter.)    Bd  62,  8.  36—201. 

Berör  äfven  Sveriges  politik  vid  denna  tid. 

3005.  Lettres  de  Pierre  de  Groot,  ambassadeor  des  Provinces-Unies,  å 
Abraham  de  Wicquefort,  resident  des  duos  de  Brunswick,  (1668 — 
1674).  Pabliées  d^aprés  les  manuscrits  par  F.  J.  L.  Krämer.  XKVII 
+  (1)  +  429  s.    La  Haye,  M.  Nijhoff. 

P.  de  Groot  var  holländsk  ambassadör  i  Stockholm. 

3006.  Zwiedineck-Siideiiborst,  H*  v*,  Deutsche  Geschichte  im  Zeitraum 
der  Grilndung  des  preussischen  Eönigtums.  Bd  2:  Yom  Tode  des 
grossen  Kurfursten  bis  zum  Ausgange  der  Regierung  Kaiser  Earls 
des  Sechsten.  XII  +  664  s.  +  1  karta.  Stuttgart,  Cottaschen  Buch- 
handlung. 

Berör  Karl  XII:s  historia. 

3007.  Handlingar  rörande  Carl  Johans  historia  [1813,  1814]. 

Carl  Johans  förbundets  handlingar  för  1885—93.    [Tr.   1894,]  s.  13— 
64. 

3008.  Aktstykker  vedkommende  Konventionen  i  Möss  14de  August  1814. 
XJdgivne  ved  Dr.  Yngvar  Nielsen.  216  s.  Christiania,  J.  Dybwad. 
Pr.  5,60. 

Videnskabsselskabets    Skrifter.     2.     Historisk-fi losofiske  Klosse.     1894. 
N:r  4. 

Se  nedan  > Recensioner»  3373. 

3009.  Getz,  B.^  Die  schwedisch-norwegische  Union. 

Die  Zukunft  1894.     Bd  8:  N:r  46,  47,  (s.  294—301,  3fi9— 867). 

3010.  Kinbergr^  Augrust,  Gotländska  släkter.  Genealogiska  och  biografiska 
anteckningar.  D.  2:  H.  1,  s.  199 — 230.  4:o.  Visbv,  »Gtitlftnningens» 
förlag.    Pr.  1. 

Innehåller  släkterna:  Fåhraeus,  Gahne,  Gardell  och  Gazelius. 

3011.  Om  Fredriksskans  och  äldre  försvarsverk  vid  inloppet  till  Gefle. 
Af  J.  S. 

Meddelanden  af  Gestriklands  Fornminnesförening  1894,  s.  1 — 9. 

3012.  Sylwan,  Otto,  Studentlif  på  17()p-talet. 

Knltur historiska  Meddelanden.     Arg.  1,  s.  85 — 91. 


1895. 

3013.    Historisk    Tidskrift,    utgifven    af    Svenska    Historiska   Föreningen 
genom   E.  Hildehrand.    Årg.    15,   1895.    446  +  79  +  (1)  +  (2)  s.  + 
Bilagor.     Sthlm.    Pr.  för  medlemmar  5. 
Innehåll : 

Hildebrand,  E.,  Karl  IX:s  testamente  och  tronskiftet  1611. 
Schiick,  H.,  De  senaste  undersökningarna  rörande  ynglingasagan. 
Hammarskjöld,   A.,    Generalen  grefve  Gustaf  Wachtmeister,  hans 

släkt  och  hans  fälttåg.    8—10  (med  1  karta). 
Kock,  A.,  Om  ynglingar  såsom  namn  på  en  svensk  konungaätt. 
Sta  ven  o  w,   L.,    Sveriges    politik   vid    tiden   för   Altonakongressen 

1686—1689. 
Tegnér,   E.,   Frih.   Jakob   Cederström  och  förberedelserna  till  1809 

års  revolution. 


216  BIBLIOGRAFI    1805 


Bildt,   C,   S.    Birgittas   hospital   och   den  svenska  kolonien  i  Rem 

änder  1600-talet. 
Stayenow,  L.,  Om  förhållandet  mellan  politisk  historia  och  knltnr- 

historia. 
Strödda  meddelanden  och  aktstycken. 
Öfversikter  och  granskningar. 

8014.  Historisk  Tidsskrift,  Sjette  Rsekke,  ndgivet  af  den  danske  historiske 
Förening,  ved  dens  Bestyrelse.  Redigeret  af  C.  F.  Bricka^  För- 
eningens Sekretär.  Bd  5:  H.  3,  s.  483—812  +  (2)  s.  Bd  6:  H.  1, 
318  s. 

3015.  Historisk  Tidsskrift  ndgivet  af  den  norske  historiske  Förening. 
Tredie  Rsekke.  Bd  3:  H.  2,  s.  219—378.  [Tr.  1894  men  ej  ntl. 
förrän  1895.] 

3016.  Kongl.  Bibliotekets  Handlingar.    17.    12  s.  +  s.  161—224.    Pr.  !,«>. 

Inneh.    Årsberättelse   för   år    1894.      C.    Snoilsky,    Svenska   historiaiu 
planscher  3.     [1667— ]1669— 1718. 

3017.  Meddelanden  från  Svenska  Riksarkivet.  Utgifna  af  C.  T.  Odhner. 
XIX,  8.  259-333  +  (1)  +  II  s.    Sthlm,  Norstedt.    Pr.  1. 

3018.  Skarstedt,  ۥ  W*^  Phoenician  colonization  in  Scandinavia. 

The    Imperial    Asiatic    Quarterlv    Review    1895.      Julv — October,  g. 
400—417. 

3019.  Schiick,  Henrik,  De  senaste  undersökningarna  rörande  ynglinga- 
sagan. 

Historisk  Tidskrift  1895,  s.  39—88. 

3020.  Kock,  Axel,  Om  Ynglingar  såsom  namn  på  en  svensk  konungaätt. 

Historisk  Tidsskrift  1895,  s.  157—170. 

3021.  Boor,  ۥ  de,  Der  Angriff  der  Rhos  auf  Byzanz. 

Byzantinische  Zeitschrift  1895,  s.  445 — 466. 

3022.  Svensén,  Emil,  En  historisk  runsten. 

Historisk  Tidskrift  1895,  s.  433—435. 

3023.  Hjame,  Harald,  Medeltidens  statsskick  omkring  800—1350.  Yalda 
texter.    XXI  +  (1)  +  426  s.    Upsala,  Historiska  Föreningen.    Pr.  9. 

Historiska  texter  för  akademiska  öfningar. 

3024.  Repertorium  diplomaticum  regni  Danici  medisevalis.  Fortegnelse 
över  Danmarks  Breve  fra  Middelalderen.  Med  Udtog  af  de  hidtil 
utrykte,  udgivet  ved  Kr.  Erslev  i  Förening  med  William  Christen- 
sen  og  Anna  Hude  af  Selskabet  for  Udgivelse  af  Kilder  til  dansk 
Historie.  Bd  1:  H.  2  (1327—1350).  (3)  s.  +  s.  241— 430  +  (1)  s. 
Köbenhavn,  6ad. 

Se  nedan  > Recensioner >  3835. 

3025.  Die  Chronica  novella  des  Hermann  Korner.  Im  Auftrage  der  We- 
dekindschen  Preisstiftung  far  deutsche  Geschichte.  Heransgegeben 
von  Jakob  Schwalm.  (2)  +  XXXVI  +  650  s.  4:o.  Göttingen, 
Yandenhoeck  &  Ruprecht. 

3026.  Christensen,  William,  Unionskongeme  og  Hansestaederne  1439— 
1466.    (2)  +  451  s.    Köbenhavn,  Gad.    Pr.  5. 

3037.  Sverges  traktater  med  främmande  makter  jämte  andra  dit  hörande 
handlingar  utgifna  af  O.  S.  Rydberg.  D.  3:  3--4.  1483—1520  samt 
bihang.  (Se  N:r  670,  927,  1046,  1380,  1391,  1665  o.  1962.)  X  8.  + 
B.  385—803.    Sthlm,  Norstedt.    Pr.  13. 

3028.    [HUdebrand,  EmU],  När  föddes  Gustaf  Vasa? 

Historisk  Tidskrift  1895,  s.  343—346,  436 — 437. 


BIBLIOGRAFI    1895  217 


3029.  [KJellbergr^  Carl  M.,]  När  föddes  Gastaf  Vasa?  £ii  fråga  för 
dagen.    lU  s.    Upsala.    25  separatexemplar. 

Ur  Fyris  1895,  N:r  181. 

3030.  Ahlenius^  Karl^  Olaus  Magnns  och  hans  framställning  af  Nordens 
geografi.  Stndier  i  geografiens  historia.  Akad.  af h.  X  +  433  + 
(1)  8.  +  2  kartor.    Upsala,  Förf.    Pr.  5. 

3031.  Joachim^  Erieh^  Die  Politik  des  letzten  Hochmeisters  in  Prenssen 
Albrecht  von  Brandenbnrg.  Th.  3:  1521—1525.  (1)  +  456  s.  Leip- 
zig, Hirzel. 

Poblicationen  ans  den  K.  Preussischen  Staatsarchiven.     Bd  61. 
Berör  Gastnf  Vasas  historia. 
Se  nedan  »Recensioner»  3340. 

3039.    Diplomatarinm  Norvegicnm.    Oldbreve  til  Kandskab  om  Norges  indre 
og  ydre  Forhold,  Sprog,  Slaegter,  Saeder,  Loygifning  og  Rettergang  i 
Middelalderen.    Samlede  og  ndgivne  af  C.  R.  Unger  og  H.  J.  Huit- 
feldt-Kaas.    14:  2.  s.  417—928.    Christiania,  Mailing.    Pr.  6. 
Behandlar  tiden  1525—1566. 

3033.  Konnng  Gastaf  den  Förstes  registratnr.  Utgifyet  af  Eongl.  Riks- 
arkivet genom  Victor  Granlund.  (Se  N:r  414,  789.  925,  1045, 1387, 
1656  o.  2287.)  D.  16.   1544.  789  +  73  +  (1)  s.  Sthlm,  Norstedt.  Pr.  11. 

»Handlingar  rörande  Sveriges  historia.»     Ser.  1. 

3034.  Lnndqyist  Karl  Gustaf^  Om  hertigdömenas  statsrättsliga  ställning 
till  kronan  i  Sverige  1556 — 1622.  Läroverksprogram.  Il  +  79  s. 
4:0.    Norrköping. 

3035.  [Lundström,  Herman,]  Några  ord  om  Kalvins  förhållande  till 
Gnstaf  I  och  hans  äldste  son. 

Kyrklig  Tidskrift  1895,  s.  271—276. 

3036.  Kancelliets  Brevböger  vedrörende  Danmarks  indre  Forhold  1561 — 
1565.  I  Uddrag  ndgivne  ved  L.  Laursen  af  Rigsarkivet.  Halvdel 
2,  (3)  s.  +  s.  241—787.    Köbenhavn,  Reitzel.    Pr.  4,5o. 

Berör  Erik  XIV:s  första  regeringsår. 

3037.  Ett  klagomälsregister  frän  Småland  1563. 

Historisk  Tidskrift  1895,  s.  321-334. 

3038.  Lettres  de  Catherine  de  Médieis,  pnbliées  par  Hector  de  la  Ferriére. 
T.  5.    1574—1577.    5  +  LXXVII  +  377  +  (1)  s.    4:o.    Paris. 

Innehåller   bl.   a.    bref   från    Catherine    de  Médieis  till  Danzay,  de  la 
Gardie  och  Katarina  Jagellonika  från  åren  1574,  1576. 

3039.  Regesta  diplomatica  historis  Danics.  Chronologisk  Fortegnelse  över 
hidtil  trykte  Diplomer  og  andre  Brevskaber  til  Oplysning  af  den 
danske  Historie,  ndgiven  ved  det  Kongelige  Danske  Yidenskabernes 
Selskabs  Omsorg.  Anden  Raekke.  Bd  2:  3.  Fra  Aar  1574  til  Åar 
1607;  s.  577—860  +  (2)  s.    4:o.    Kjöbenhavn.    Pr.  5. 

3040.  Brandmd,  Andreas^  Klosterlasse.  £t  Bidrag  til  den  jesuitiske 
propagandas  historie  i  Norden.  VIII  +  326  t  (1)  s.  Kristiania, 
Steen.    Pr.  3. 

3041.  Pira,  Karl,  Svensk-danska  förhandlingar  1593^-1600.  Akad.  afh. 
VIII  +  170  s.    Sthlm,  Förf. 

3042.  Ingman,  Santeri,  Kaarlo  IX:nen  Jäämerenpolitiikka  vaosilta  1603 — 
1613  (Karl  IX:6  ishafspolitik). 

Historiallinen  Arkisto  1895,  s.  161 — 277. 

3043.  Larsen,  Axel,  Kristian  den  fjerdes  Krige.  Ved  Udvalget  for 
Folkeoplysnings  Fremme.  142  s.  +  1  portr.  +  2  stentrykte  Kort. 
Kjöbenhavn,  Gad.     Pr.  l,2o. 


218  BIBLIOGRAFI    189  6 


3044.    Hildebrand,  Emil,  Karl  IX:»  testamente  och  tronskiftet  1611^ 
Historisk  Tidskrift  1895,  s.  1—38. 


Gustaf  Adolfs-litteratur.  ^ 

3045.  Axelson^  O.  E*^  Minnestal  vid  Carlskrona  läroverks  fest  till  firande 
af  300-är9minnet  af  konnng  Gnstaf  II  Adolfs  födelse.  LäroverkB- 
program.    7  s.    4:o.    Carlskrona. 

3046.  Edholm^  Edw*,  Några  anteckningar  om  Gnstaf  II  Adolf  af  en 
Militärläkare. 

Tidskrift  i  Militär  Halsovård  1895,  s.  14—22. 

3047.  Eklund,  Ludvig,  Föredrag  vid  Norrköpings  högre  allmänna  läro- 
verks Gnstaf  Adolfs-fest  d.  8  december  1894.  Läroverksprogram. 
8  s.    4:o.    Norrköping. 

3048.  Faber^  W.,  Predikan  hällen  i  Ltitzen  den  9  december  1894.  Vid  det 
300-äriga  Gnstaf  Adolf s-jnbileet.  Bemyndigad  Öfversättning.  14  8. 
Sthlm,  Nordin  &  Josephson.    Pr.  50  öre. 

3049.  Gustaf  .2  Adolf  frän  folkligt  kritisk  synpunkt.    2  s.    Fol. 

Ur  Öresiindsposten  1894. 

3050.  Hjärue,  Harald,  Gnstaf  Adolfs  eftermäle  af  en  samtida  italiensk 
krigare  [Grefve  Galeazzo  Gualdo  Priorato].    4  s.    Upsala. 

Ur  Fyris  1894,  N:o  145. 

3051.  Höjer,  Nils,  Föredrag  vid  högre  allmänna  läroverkets  i  Visby  Gnstaf 
Adolfs-fest  den  8  december  1894.    13  s.    4:o.    Visby. 

3052.  Lundin,  €.  Fr.,  Till  300-ärsminnet  af  Gnstaf  II  Adolfs  födelse. 
Tal  vid  Fjellstedtska  skolans  minnesfest  18^.18  94.     17  s.    Upsala. 

Redogörelse  för  Fjellstedtska  skolan  läsaret  1894 — 95. 

3053.  Minne  af  Gnstaf-Adolfs-festerna  i  Högre  Lärarinne-Seminarinm  och 
Normalskolan  för  flickor  den  8  december  1894.    43  s.     Sthlm. 

Innehåller  tal  af  C.  A.  Zachrisson,  G.  J.  Keijser,  £.  G.  Lilljebjörn  och 
Hortense  Westman. 

3054.  Nyström,  J.  F«,  Tal  vid  Gnstaf  Adolfsfesten  i  Upsala  allmänna 
läroverk  den  8  december  1894.  Läroverksprogram.  10  s.  4:o.  Upsala. 

3055.  Bydfors,  Aron,  Föredrag  vid  Nya  Elementarskolans  minneshögtid 
öfver  Gustaf  II  Adolf  den  8  december  1894.  Läroverksprogram. 
8  s.    4:o.     Sthlm. 

3056.  Scliagerström,  August,  Gnstaf  II  Adolfs  personlighet  belyst  genom 
citat  nr  hans  efterlemnade  skrifter.  Föredrag  vid  Hudiksvalls  högre 
allmänna  läroverks  minnesfest  den  8  december  1894.  Läroverks- 
program.    14  s.    4: o.    Hudiksvall. 

3057.  [Tingsten,  Lars  Herman,]  Från  Ntirnberg  till  Liitzen.  Af  L.  T-n. 

Kongl.  Krigsvetenskaps  Akademiens  Tidskrift  1895,  s.  369 — 386. 


^  I  denna  bibliografi  finnes  icke  upptagen  någon  Gustaf  Adolfs- litteratur,  som 
kan  räknas  till  vitterhet  och  dramatik. 

Den  Gustaf  Adolfs-litteratur,  som  är  tryckt  1894,  men  ej  kom  med  i  föm 
årets  bibliografi,  finnes  nu  upptagen  här;  dessa  nummer  skiljas  från  dem,  som  Iro 
tryckta  1895,  därigenom  att  efter  de  förra  utsattes  årtalet  1894. 


J 


BlBLIOGRAn    189  5  219 


305^  Wägner^  S.,  Minnesblad  af  vår  största  konang.  Tal  häUet  i  Ny- 
köpings högre  allmänna  läroverk  Tid  dess  Gnstaf-Adolfsfest  den  8 
december  1894.    Läroverksprogram.    14  s.    4:o.    Nyköping. 


3059.  Bergroth,  E.,  Kustaa  II  Adolf.  1594  joulnkuun  9  päivä  1894. 
47  8.    12:o.    Porvoossaa  1894. 

3060.  Brandin,  Th.,  Gustav  Adolf,  der  heldenmutige  Kämpfer  fiir  das 
evangelische  Beatschland.    16  s.    Anklam,  A.  Schmidt. 

Perlen.     Erzählungen  fiir  jung  und  alt.     N:o  31. 

3061.  Bittmar,  Max,  Gustav  Adolf  im  Urthell  seiner  Zeitgenossen  und 
der  Nachwelt. 

Magdeburgische  ZeituDg  1894:  N:o  625  (December  9). 

3062.  Bodge,  Theodore  Ayranlt,  Great  captains.  Gustavus  Adolpbns.  A 
hi  story  of  the  art  of  war  from  its  revival  af  ter  tbe  middle  ages  to 
the  end  of  tbe  Spanish  snccesslon  war,  witb  a  detailed  acconnt  of 
tbe  campaigns  of  tbe  great  Swede,  and  of  tbe  most  famons  cam- 
paigns  of  Tnrenne,  Condé,  Engene  and  Marlborongb.  Witb  237  cbarts, 
maps,  plans  of  battles  and  tactical  manoenyres.  XXIII  +  864  +  (2)  s. 
Boston  and  New-York,  Hongbton,  Mifflin  and  Company« 

3063.  Kong  Gustaf  Adolfs  Död. 

».Vört  Forsvar»  1895,  5  Maj. 

3064.  £h8es,  Stephan,  Papst  Urban  VIII  und  Gustaf  Adolf. 

Historiscbes    Jabrbuch.     Im  Aufirage  der  Görrefl-Gesellschaft  beransg. 
von  H.  Grauert.     Bd  16,  s.  336—341. 

3065.  Faber,  W.,  Zwei  Gustav  Adolf-Jubiläums-Predigten  am  31  Mai  1894  zu 
Berlin  und  am  9  December  1894  zu  Ltitzen.   23  s.  Berlin,  K.  J.  Muller. 

3066.  Fricke,  B.^  Bericbt  uber  die  Gustav-Adolfs-Jubelfeler  in  Stockbolm 
am  9  December  1894.    25  s.    Leipzig,  G.  Wigand. 

3067.  Frohnhiiuser,  Ludwig^  Gustav  'Adolf  und  die  Scbweden  in  Mainz 
und  am  Rbein. 

Arcbiv    fiir    bessiscbe    Geacbicbte    und    Altertumsknnde.     Neue    Folge. 
Bd  2  (1895),  8.  I— IV +8.  1— 234  +  pl.+  l  karta. 

3068.  Frommel-Berlin,  Emil,  Der  Scbwedenstein. 

Deutscb-Bvangeliscb.    Aus  Liebe  zum  Volk  ibm  dargeboten.  (Barmen.) 
H.  2,  8.  1—10. 

3069.  Olossen  zum  Gustav-Adolpbs-Jubiläum.  Von  C.  L.  Th.  [Katoläk 
uppfattning.] 

Der  Katholik.     Dritte  Folge.     Bd  11,  8.  40—61. 

3070.  Gastar  Adolf,  König  v.  Scbweden,  der  Eetter  des  evangeliscben 
Deutscblands.  Von  J.  K.  16  s.  +  l  portr.  12:o.  Karlsrube,  Evan- 
geliseber  Scbriftenverein. 

Kleine  Scbriften.     H.  36. 

3071.  Oustar  Adolf,  König  von  Scbweden,  in  Gottes  Hand  der  Retter  des 
evangeliscben  Deutscblands.  3^  Auflage.  12  s.  Kaiserswertb,  Yerlag 
der  Diakonissen-Anstalt  1894. 

Geschicbten  und  Bilder  fiir8  deutsche  Volk.     N:o  9. 

3072.  Homing,  W,,  Ueber  die  Trauerfeier  bei  d.  Tode  Gustav  Adolfs  im 
Miinster  zu  Strassburg,  9  Dec.  1632. 

Beitr.  K.  G.  Elsass.  8,  s.  25—32;  9,  s.  61—63,  70—72. 

3073.  Jacobi,  Hans,  Wieviel  hat  Gustav  Adolf  fiir  das  evangeliscbe  Deutscb- 
land  getban?  Was  tbut  nnn  das  evangeliscbe  Deutscbland  zum  Ge- 
däcbtnis  Gustav  Adolfs?    Weimar  1894. 


220 


BIBUOGRATI    1S95 


9074.    Klopp,  ÖBttO,  Tilly,  GniUy  Adolf  and  die  ZerttöniBg  tob  lia^^ 
bnrg.    44  s.     Berlis,  Yerlag  der  Geraumia.    [Katolsk  applattiiing.] 
Katholische  Flugechriften.  •   N:o  94. 

3075.  Lehmann^  Max  nnd  Sehnltz,  Hermann,  Festrede  imd  Festpredigt 
an  seinem  dreihandertjährigen  Gebnrtstage  (9  Dezember  1894)  ge- 
halten.  Zam  Besten  des  Gnstav-Adolf-Vereines.  32  s.  Göttingen, 
Vandenhoeck  nnd  Rnprecht. 

3076.  Lenschner,  D*,  Die  Gnstav  Adolf-Feier  in  Stockholm  und  die  Be- 
teilignng  dentscher  Depntationen  an  derselben.     7  s.    4:o. 

»Kirchlichen  Korre8pondenz>  des  Evang.  Bundes.     Jahig.  9:  N:o  1. 

3077.  L9wi8  of  Menar,  Carl  ron,  Gnstav  Adolfs  Belehnungen  in  Liv- 
land. 

Duna  Zeitang  1895.     N:o  9. 

3078.  Moser,  Gnstav  Adolf. 

Deutsch-evangelische  Blätter.     Jahrg.  19:  H.  8  (1894). 

3079.  Nowaek,  W.,  tVerzage  nicht,  dn  Hänflein  klein!»  Predigt  gehalten 
bei  dem  Gnstav^Adolf-Jnbiläiim  am  9  Dezember  1894  im  akademischen 
Gottesdienste  in  St.  Thomas  in  Strassbnrg  i.  E.  16  s.  Heitz  nnd 
Mnndel. 

3080.  Obser,  Karl,  Gnstav  Adolf  von  Schweden  an  Oberrhein  im  Jahre  1620. 

Zeitschrift  för  die  Geachichte  des  Oberrheins  1895,  s.  130—137. 

3061.  Planer,  O*,  Gnstav  Adolf -Sammlnng  mit  beeonderem  Bezng  anf  die 
Schlacht  bei  LUtzen  am  ^  le  November  1632.    Liitzen  1894. 

3082.  Bosenthal,  Onstay,  König  Gnstav  Adolf  von  Schweden.  3e  Anflage. 
52  s.    Barmen,  H.  Klein  1894. 

3083.  Sakmann,  Paul,  Rede  gehalten  bei  der  Gnstav- Adolf-Feier  des  evan- 
gelisch  theologischen  Seminars  in  Tnbingen  am  9  Dezember  1894. 
16  s.     Tnbingen,  Heckenhauer. 

3084.  Trttmpelmann^  A»,  Jnbelfeier  der  dreihnndertjährigen  Wiederkekr 
des  Gebnrtstages  Gnstav  Adolfs  am  Sonntag,  dem  9  December  1894 
in  Magdebnrg.  Knrzer  Bericht  und  Festpredigt.  17  s.  Magdebnrg, 
Crentzsche  Yerlagsbnchhandlnng. 

3085.  Werner,  A.,  In  Gnstav  Adolfs  Gedächtnis. 

Protestantische  Kirchenzeitung  fur  das  evangelische  Deatachland  1894, 
8.   1169—1173. 

3086.  Witz,  C*  A.,  Gustav  Adolf  nnd  Jesns-Christns.  Eine  erweiterte 
Festrede.    39  s.     Wien,  Manzsche  Universitäts-Buchhandlang. 

3087.  Rheinisch-Westfälisehes  GustaT-Adolf-Blatt.  Jahrg.  38:  N:ol2 
+  Beilage.  (1894.)  Festnummer  ans  Anlass  der  dreihnndertjährigen 
Feier  des  Geburtstags  Königs  GuBtav  Adolf.    4:o. 

3088.  Der  Bote  des  eTangellsehen  Yereins  der  Gnstay-Adolf-StiftuBg, 

ansgesendet  von  Wilhelm  Zimmermann.    1894:N:o22 — 24.    Gustaf 
Adolfs-nnmmer. 

3089.  Bote  des  Onstav-Adolf-Yereins  aus  Thiiringen.  Jahrg.  47:  N:o 
12.    (1894.)    Gustaf  Adolfs-nummer. 

3090.  Gnstay- Adolf-Bote  fftr  Ostprenssen.  1894:  November,  Dezember. 
Gustaf  Adolfs-nummer.    4:o. 

3091.  Der  Mftrkisehe  Bote  des  evangelischen  Gnstay-Adolf-Yereins. 

1894:  9—12.    Gustaf  Adolfs-nummer. 

3092.  ScUeswigr-Holsteinischer  OustaT-Adolf-Bote.     1894:   November 

f  Beilage.    Gustaf  Adolfs-nnmmer.    4:o. 


BIBLIOGRAFI    1895  221 


3093.  8ie]l8iseher  GnstaT-Ådolf-Bote.  1894:  Noyember  +  Beilage,  De- 
zember  +  Fest-Blatt  zar  dreihnndertjfthrigen  Geburtetags-Feier  Gnstay 
Adolfs  (9  Dezember  1894).    4:o. 

3094.  >Flie8reiide  Blått»  deB  eyani^eliseheii  Tereins  der  Gustaf- Adolf* 
Stiftungr*    (1894.)    N:o  78.    Gustaf  Adolfs-unmmer. 

3095.  Monatsblatt  des  Oustaf-Adolf-Tereins  fiir  die  Provinz  Sachsen. 

1894:  November,  DeEember.    Gustaf  Adolfs-nummer. 


3096.  Rikskausleren  Axel  Oxenstiernas  skrifter  och  brefväxling.  Utgifna 
af  Kongl.  Yitterhets-,  Historie-  och  Antiqyitets-Akademien.  Senare 
afdelningen.  Bd  7.  1.  Hertig  Bernhards  af  Sachsen-Weimar  bref 
1632—1639.  2.  Landgrefve  Wilhelms  af  Hessen-Kassel  bref  1632— 
1637.  Med  tillägg  af  brefven  från  den  sistnämndes  gemål,  land- 
grefvinnan  Amalia  Elisabeth  1634—1650.  Utg.  af  Per  Sondén..  XV 
-i-725  +  (l)  8.    Sthlm,  Norstedt.    Pr.  9,50. 

3097.  Svenska  riksrådets  protokoll.  7.  1637—39.  H.  2.  Med  understöd 
af  statsmedel  i  tryck  utgifvet  af  Kongl.  Riksarkivet  genom  Severin 
Bergh.    (1)  +  IV  s.  +  s.  373— 664  +  (1)  +  2  s.     Sthlm,  Norstedt.    Pr.  4. 

»Handlingar  rörande  Sveriges  historia».     Ser.  8. 
Se  nedan  »Recensioner»  3355. 

3098.  Clason,  Sam,  Till  reduktionens  förhistoria.  Gods-  och  ränteaf- 
söndringarna  och  de  förbudna  orterna.  Akad.  afh.  VIII  +  279  -f  72 
+  (2)  8.    Upsala.  Akademiska  bokh.     Pr.  2,75. 

Se  nedan  »Recensioner»  3347. 

3099.  Klopp,  Onno,  Der  dreissigjährige  Krieg  bis  zum  Tode  Gustav  Adolfs 
1632.  Zweite  Ausgabe  des  Werkes:  Tilly  im  dreissigjährigen  Kriege. 
Bd  3:  Th.  1:  1628—1630.  XVIII +  628  8.  + 2  portr.  Paderborn,  F. 
Schöningh. 

3100.  Yoigrt,  F«9  Kleine  Mittheilnngen  tiber  die  Beziehungen  Hamburgs  zu 
Schweden  in  den  Jahren  1630  bis  1650.    6  s.     Hamburg. 

Mittheilnngen  des  Vereins  fiir  Hamburgische  Geschichte.     Bd  6:  H.  2. 

3101.  Fra  Peenemnnde  til  Breitenfeldt.  Et  blad  af  Gustaf  Adolfs  Historie. 
(Frit  efter  A.  Fryxell.) 

»Vert  Forsvar»   1895,  10  Februar,  24  Febrnar. 

3102.  Wittich^  Karl,  Noch  einmal  die  Zerstörnng  Magdeburgs. 

Gesebichts-Blätter    fiir    Stadt  und  Land  Magdebnrg  1896,  s.  79 — 117. 

3103.  Wittich,  Karl,  Dietrich  von  Falkenbergs  Ende.  Entgegnung  anf 
die  Schrift :  » Jtirgen  Ackermann,  Kapitän  beim  Begiment  Alt  Pappen- 
heim.     1631».    32  s.     Leipzig,  Veit  k.  Comp. 

3104.  Hfibsch,  G»,  Das  Hochstift  Bamberg  und  seine  Politik  unmittelbar 
vor  dem  ersten  Einfalle  der  Schweden  1631.  Unter  grundlegender 
Beriicksichtigung  der  politischen  Verhältnisse  des  fränkischen  Kreises 
quellenmässig  dargestellt.    VIII +  154  s.    Bamberg,  Buchner. 

Se  nedan  »Recensioner»  3351. 

3105.  8track,  Walter,  Das  Biindniss  Wilhelms  von  Weimar  mit  Gustav 
Adolf.  Ein  Beitrag  zur  Geschichte  des  dreissigjährigen  Krieges. 
158  +  LXXV  +  (4)  s.  Stralsund,  Verlag  der  KönigUchen  Regierungs- 
Buchdruckerei. 

3106.  8tälin,  P»,  Schwedische  Schenkungen  in  Bezug  auf  Teile  des  heu- 
tigen  Königreichs  Wiirttemberg  und  an  Angehörige  zu  demselben  ge- 
hörigen  Familien  während  des  dreissigjährigen  Krieges. 

Wiirttembergische  Vierteljahrshefte  fiir  Landesgeschichte.     Nene  Folge. 
Jahrg.  3,  s.  411—455. 


222  BIBLIOOBAFI    1895 


3107.  BOsel,  Ludwigr^  Alt-Nnrnberg.  Geschichte  einer  deutachen  Stadt  im 
Zasammenhang  der  deatschen  ReichB-  nnd  Yolksgescfaichte.  X+686 
+  (1)  8.  +  1  pl.  +  l  karta.    Niirnberg,  Eorn*sche  Buchhandlang. 

Berör  svenskarnas   deltagande  i  trettioåriga  kriget  och  framförallt  stri- 
derna ntanfor  Niirnberg. 

3108.  Breschy  F.^  Stadt  nnd  Thal  Mtinster  im  Elsass  im  dreissigjährigen 
K-riege. 

Zeitschrift  fur  die  Geschichte  des  Oberrheins  1895.  9.  383 — 423. 
Berör  svenskamas  ockupation  af  denna  trakt. 

3109.  Götz,  Joh.  Bapt«5,  Die  Schweden  in  Dietfart  anno  1633.  Nach  zeit- 
genössischen  Anfzeichnangen  zasammengestellt. 

Sammelblatt  des  Historischen  Vereins  fiichstätt.     Jahrg.  9,  s.  41 — 51.' 

3110.  Will,  Cornelius,  Die  Einnahme  von  Stadt-Kemnath  am  12  Män 
1634.    Beitrag  znr  Geschichte  des  30-jährigen  Krieges  in  Oberpfali. 

Verhandlungen  des  historischen  Vereines  der  Oberpfalz  nnd  Regensburg. 
(1895.)     Nene  Folge.     Bd  39,  s.  1—32. 

3111.  Hnber^  Å*^  Stadien  iiber  die  Correspondenz  der  Generale  Gallas, 
Åldringen  und  Piccolomini.im  Febr.  1634.  24  s.   Leipzig,  G.  Freytag. 

Archiv  fiir  Osterreichische  Geschichte. 

3112.  Ett  bref  från  Adler  Salvius  (på  tyska)  dat.  Hamburg  d.  15  Mars  1639. 

Mittheilnngen    des    Vereins  fiir  Hamburgische  Geschichte.    Jahrg.  16, 
s.  140. 

3113.  Seraphim,  August,  Des  Obersten  Both  Anschlag  anf  Livland  (1639) 
und  sein  Zusammenhang  mit  der  allgemeinen  Politik  der  Zeit.  Ein 
Beitrag  zur  Geschichte  Knrfiirst  Georg  Wilhelms  von  Brandenbnrg. 
123  + VIII +  (1)  s.    Königsberg,  Wilh.  Koch. 

Se  nedan  >Recensioner>  3356. 

3114.  Malmström,  Oscar.  Änkedrottning  Maria  Eleonora  och  hennes  flykt 
till  Danmark.    [164(}.]    Läroverksprogram.     11  s.    4:o.    Helsingborg. 

3115.  Malmström,  Osear,  Underhandlingarna  om  ett  giftermål  mellan 
Kristina  af  Sverige  och  Friedrich  Wilhelm  af  Brandenbnrg.  [1641.] 
13  s.    4:o.    Helsingborg. 

3116.  Schmidt,  Rudolf,  Ein  Kalvinist  als  kaiserlicher  Feldmarschall  im 
dreissigjährigen  Kriege.  Nach  den  Akten  der  Wiener  Archiv  dar- 
gestellt.    [Peter  Melander.]    (2)  + 172  s.    Berlin,  Fussingers  Buchh. 

3117.  y essberg,  Tilhelm,  Bidrag  till  historien  om  Sveriges  krig  med 
Danmark  1643—1645.  1 :  Gustaf  Horns  fälttåg.  68  s.  Sthlm,  Förf. 
Pr.  1. 

3118.  Urkunden,  Briefe  nnd  Actenstticke  znr  Geschichte  der  Belagernng  der 
Stadt  Briinn  durch  die  Schweden  in  den  Jahren  1643  nnd  1645  von 
Berthold  Bretholz.  Heransgegeben  von  der  historisch-statistischen 
Section  der  K.  K.  mährischen  Gesellschaft  zur  Beförderung  der  Land- 
wirtschaft,  der  Natnr-  und  Landesknnde  anlässlich  der  250-jährigen 
Erinnernngsfcier.     XVII  + 143 +  (1)  s.    Briinn. 

3119.  Lauekner,  A«,  Zur  Erinnerung  an  das  Kriegsjahr  1644.  [Die  Be* 
lagerung  der  Stadt  Chemnitz.] 

Mitteilungen  des  Vereins  fiir  Chemnitzer  Geschichte.     8,   s.  89 — 109. 

3120.  Fischer-Trenenfeld,  Ph.  y.,  Die  Riickeroberung  Freiburgs  durch 
die  kurbayerische  Reichsarmee  im  Sommer  1644.  Erinnerungsblatt  an 
eine  schwere  Leidenszeit  der  Stadt.  Ihrer  Burgerschaft  gewidmet. 
244  s     Leipzig,  E.  Stock. 

3121.  Osnabriicker  Geschichtsquellen.  Heransgegeben  vom  HistoriBchen  Yer- 
ein  zu  Osnabriick.    Bd  3:  Die  Ibnrger  Klosterannalen  des  Abts  Man- 


:J 


BIBLIOGRAFI    18  95  223 


rus  Rost,  bearbeitet  von  Oberlehrer  C.  StUve.    XX  +  307  -f  (1)  s.  + 
1  portr.  +  1  pl.    Osnabriick. 

Behandlar  bl.  a.  underhaDdlingarna  i  Osnabriick  1644,  45. 

3122.  Der  Ueberfall  zn  Starzeddel  am  6  Jani  1645.  Der  letzte  Schweden- 
kampf  in  der  Niederlansitz. 

Gubener  Zeitung  1895,  N:o  17. 

3123.  Bretholz,  Berthold,  Der  Yertheidignngskampf  der  Stadt  Bränn 
gegen  die  Schweden  1645.  Herausgegeben  vom  Gemeinderathe  der 
Landeshanptstadt  Briinn.  X  +  86  s.  +  7  pl.  -h  2  portr»  +  1  facs. 
Brtinn,  Eudolf  M.  Uohrer. 

3124.  Xetopil,  Franz,  Kriegsnoth  nnd  Bärgertreue.  Eine  Erzählnng  ans 
der  Zeit  des  dreissigjährigen  Krieges.  Der  vaterländischen  Jngend 
gowidmet.    206  s.  +  portr.  o.  pl.    Znaim,  Fournier  &c  Haberler. 

Handlar   om    Torstensons    fälttåg  i  Mahren   och  belägringen  af  Briinn 
1645. 

3125.  Das  Schweden-Fest  in  Briinn.  1895,  Aug.  Kortare  och  längre  upp- 
satser i  »Tagesbote  ans  Mähren  nnd  Schlesien»  1895,  N:o  180 — 187, 
»Dentsches  Blått»  1895,  N:o  63  och  »Briinner  Morgenpost»  1895,  11, 
13,  15  och  16  Ang. 

3126.  Fries,  Ellen,  Ett  tvåhnndrafemtioårs-minne.  [Freden  i  Brömsebro 
1645.] 

Läsning  för  folket  1895,  s.  267—274. 

3127.  Från  fredsmötet  1645.     Meddeladt  af  Elleti  Fries. 

Historisk  Tidskrift  1895,  s.  431—433. 

3128.  Tolgt,  F.,  Die  Besetzung  des  Hambnrgischen  Landgebiets  dnrch 
schwedische  Truppen  nnd  die  Bezahlnng  des  Hamburgischen  Antheils 
an  der  Kriegsentschädigung  fiir  Schweden  im  Jahre  1649.  6  s. 
Hamburg. 

Mittheilnngen  des  Vereins  fiir  Hamburgische  Geschichte.     Bd  6:  H.  2. 

3129.  Huitfeldt-Kaa8,  H.  J.,  Bidrag  til  den  dansk-norske  Hsrs  Historie 
i  Midten  af  det  17  Aarhundrede. 

Danske  Magazln.     Femte  Rsekke.     Bd  3,  s.  248—271. 

3130.  Svenska  hjältar  under  de  sista  fyrahundra  åren,  skildrade  af  fram- 
stående historiska  författare  och  ur  deras  arbeten  samlade  och  nt- 
valda.  Nv  upplaga  utgifven  af  J.  R.  Smlhammar.  2.  Från  Karl 
X  Gustaf  till  våra  dagar.  184  s.  +  1*  pl.  Sthlm,  Alb.  Bonnier. 
Pr.  2. 

3131.  Derfflinger  als  Reiterfiihrer.    Von  E.  M. 

Deutsche    Heercs-Zeitnng    1895,    s.    619—620,    626—628,    635—637, 
643—645,  657—661,  665—668. 

3132.  Christensen,  Chr.  Yillads,  De  jydske  Kirkebögers  Bidrag  til  Be- 
lysning af  Krigen  i  Jylland  1657 — 59. 

Historisk   Tidsskrift  (Kjöbenhavn).     Sjette  Rpekke:  Bd  5,  s.  519 — 554. 

3133.  Ahlefeldt,  Ditlev,  Memoirer,  Dagbogsoptegnelser  og  Brevböger,  ud- 
givne  paa  Foranledning  af  Lehnsgreve  C.  J.  F.  Ahlefeldt  Laurvig 
efter  Originalerne  i  Haseldorfa  Arkiv  ved  Louis  Bohé.  XI  -f  219  s. 
+  2  portr.    Tr.  som  manuskript.    Kjöbenhavn,  Höst  &  Sön. 

Berör  Karl  X  Gustafs  danska  krig  1657—58  och  1658—60. 

3134.  KOcher,  Adolf,  Geschichte  von  Hannover  und  Brannschweig  1648 
bis  1714.    Th.  2:  1668—1674.    VIII  +  675  s.    Leipzig,  Hirzel. 

Pnblicationen  aus  den  K.  Preussischen  Staatsarchiven.     Bd  63. 
Berör  Trippelalliansen   och  den  därefter  följande  omkastningen  i  Sve- 
riges yttre  politik,  som  ledde  till  förbundet  med  Frankrike. 


224  BIBLIOGRAFI    189  5 


3135.  Sveriges  ridderakaps   och   adels   riksdagsprotokoll.     D.   12.      1 
1678.   Utg.  af  Severin  Bergh.   (4)  +  379  b.    Sthlm,  Norstedt.     I»r, 

3136.  Schnitler,    Didrlk,    Blade    af   Norges    Krigshistorie.     Skild 
XVI  +  (1)  +  478  s.  +  1  portr.  +  12  kartor.    Aschehoug  &  Oom 
7,50. 

lunehäller  skildringar  af  krigen  1675—1679,  1808—09  och    181 

3137.  Larsen,  Axel,  Slaget  ved  Landskrona  den  14:de  Jali  1677. 

»Vört  Forsvar»  1895,  27  Januar. 

3138.  Meyer,  Paul,  Pufendorf. 

Wissenschafllige  Beilage  der  Leipziger  Zeitung  1894,  s.  521 — 52 

3139.  MalmstrSm,   Oscar,  Nils  Bielke  och  kriget  mot  turkarna.      1 
1687.    (4)  +  87  s.    Sthlm,  Nordin  &  Josephson.    Pr.  1,50. 

3140.  Stayenow,  LudYi|^.  Syeriges  politik  vid  tiden  för  Altonakongrea 
1686—1689. 

Historisk  Tidskrift  1895,  s.  171—207,  261—320.  | 

3141.  Hildebrand,  Emil,  Enväldets  tilltänkta  grandlagar  i  Sverige. 

Historisk  Tidskrift  1895,  s.  208—217.  \ 

3142.  Larsen,  Axel,  Dansk-norske  Heltehistorier.  1700—1814.  156  -f  { 
s.  +  11  portr.  och  pl.    Köbenhavn,  Gyldendal.    Pr.  2,50. 

De,  hvilkas  biografier  förekomma  i  denna  bok,  iiro  följande:  Iver  HtI 
feld,  Kristen  Tommesen  Sehested,  Peter  Tordenskjold,  Anna,  Hans  og  Pe^ 
Colbjömsen,  Johan  Olfert  Fischer,  Peter  WiUemoés  och  Peter  Buhl.         ! 

Se  nedan  »Recensioner»  8368. 

3143.  Bain,  Nisbet  R.,  Charles  XII  and  the  coUapse  of  the  swedish  e^ 
pire  1682-1719.  XVIII  +  320  s.  +  16  portr.  +  7  pl.  +  5  kartoi 
London,  Pntnam. 

Heroes  of  the  Nations. 

3144.  Malö,  Charles,  Charles  XII,  roi  de  Snede,  å  propos  de  pnblicationi 
récentes. 

Journal  des  Débats  1895,  30  décembre. 

3145.  Schefer,  Christian,  Charles  XII,  roi  de  Snede. 

La  Noovelie  Revue  1895.     T.  97,  s.  93—118. 

3146.  Bienemann  Jan*,  Fr«,  Zur  Geschichte  der  Belagernng  Dorpats  1704. 
Major  v.  Brömsen^s  Observationsjonrnal. 

Sitzungsberichte    der    Gesellschaft  fur  Geschichte  and  Alterthumsknndt 
der  Ostseeprovinzen  Rnsslaads  aus  dem  Jahre  1894,  s.  55—67. 

3147.  Magister,  Provst  Jörgen  Mikkelsen  Hnlbechs  Beretning  om  Krigs- 
begivenhederne  i  Danmark  i  Aarene  1709 — 15.  Meddelt  af  J.  C.  W. 
Hirsch. 

Museum  1895.     Bd  2,  s.  35—64,  82-176. 

3148.  Lundström,  Herman,  Ett  och  annat  om  svenskarne  i  rvska  fången- 
skapen 1709—1721. 

Kyrklig  Tidskrift   1895,  s.  383—404. 

3149.  En  gammel  Beretning  om  Ivar  Hnitfeldt  og  Danebrogs  Undergasg. 
[1710.]    Meddelt  ved  ArkivfnldmaBgtig  E.  Hartmann. 

Juleaften  1895  (Norsk  jultidning). 

3150.  Botner,  Andreas,  Oberst  Krnses  Kamp  med  Karl  XII  i  Höland. 
Optegnelser.  Udgivne  af  O.  Ä.  Överland.  16  s.  Kristiania,  Cam- 
mermeyer.    Pr.  20  öre. 

Historiske  Fortiellinger,  N:o  1. 

3151.  Syyeton,  Gabriel,  L'errenr  de  Goertz.  ( 

Revue  d'histoire  diplomatiqne  1895,  s.  417 — 444.  \ 


BIBLIOGRAFI    189  5  225 


3152.  Mnuthe,  €•  O.,  Fra  krigen  Söndenfjelds  1718. 
Norek  Militrert  Tidsskrift  1895,  s.  592—608. 

3153.  Holm,  Edrard,  Den  store  Votering  om  den  politiske  Stilling  ndad- 
til  i  Efteraaret  1718. 

Historisk  Tidsskrift  (Kjöbenkavn).     Sjette  R»kke:  Bd  5,  s.  295—312. 

3154.  Karl  XII:8  sista  planer. 
Historisk  Tidskrift  1895,  s.  341—342. 

3155.  Westrin,  Th.,  Konung  Karl  XII:s  sista  egenhändiga  bref. 
Historisk  Tidskrift  1895,  s.  334—341. 

3156.  Stavenow,  Ludyig,  Studier  i  ståndsriksdagens  senare  historia. 
Presteständets  sammansättning  och  formerna  för  dess  riksdags- 
manna val.    (3)  +  91  8.  ^  Götetorg. 

Göteborgs  Högskolas  Årsskrift  1895.     1. 
Se  nedan  >Recensioner»  3365. 

3157.  Nordin^  Hjalmar.  Be  ecklesiastiska  deputationerna  under  Fredrik 
I:s  regering.    Akad.  afh.    VIII  +  137  s.    Strengnäs,  Förf.    Pr.  1,50. 

3158.  Malmström,  Carl,  Gustaf,  Sveriges  politiska  historia  frän  konung 
Karl  XII:s  död  till  statshvälfningen  1772.  Andra  upplagan,  delvis 
omarbetad.    D,  2.    VIII  +  455  s.    Sthlm,  Norstedt.    Pr.  5. 

Se  nedan  > Recensioner»  3366. 

3159.  Sveriges  ridderskaps  och  adels  riksdagsprotokoll  frän  och  med  är 
1719.  D.  14:  H.  2.  1742—1743.  Utg.  af  C.  Silfverstolpe.  (1)  s.  -f 
337—756  +  60  s.    Sthlm,  Norstedt.    Pr.  6. 

3160.  TroUe-Bonde,  Carl,  Riksrådet  och  riksmarskalken  grefve  Carl 
Bonde  samt  hans  närmaste  anhöriga.  D.  1 — 2.  VIII  -i-  (1)  +  597  s.  + 
34  portr.  +  4  pl.    Lund,  Förf.    Pr.  12. 

Endast  tryckt  i  150  numrerade  exemplar. 
Se  nedan  »Recensioner»  3367. 

3161.  Politische  Correspondenz  Friedrich'8  des  Grossen.  Bd  22.  [Juli  1762 — 
März  1763.]    (1)  +  637  +  (1)  s.    Berlin,  Duncker. 

3162.  Ånnerstedt,  Claes,  Landshöfdingeämbetets  i  Uppsala  län  riksdags- 
berättelse för  aren  1765—1768,  afgifven  6  April  1769  (efter  konceptet 
i  länsarkivet  i  utdrag  meddelad). 

Uplands  fornminnesförenings  tidskrift.     Bd  3,  s.  186 — 216. 

3163.  Br^wn,  John,  Original  memoirs  of  the  sovereigns  of  Sweden  and 
Denmark  from  1766  to  1818.  Vol.  1—2.  1:  XV  +  314  s.  +  1  portr. 
2:  XI  +  332  s.  +  1  portr.    London,  Nichols. 

jr  3164.  Den  danske  Envoyé  Baron  C.  F.  Giildencrones  Indberetning  om 
Regleringsförändringen  i  Stockholm  den  19  August  1772.  Ved  C.  J. 
Anker. 

Morgonbladet  (Kristiania)  15  December  1895,  Extranumer. 

3165.  Nordmann,  P.,  Gustaf  Filip  Creutz  och  Göran  Magnus  Sprengt- 
porten  aren  1783  och  1784. 

Finsk  Tidskrift  1895.     Bd  1,  s.  189—200. 

3166.  En  landsförrädare.    [Karl  Henrik  Klick.]    (Se  N:o  2756.) 
Försvarsvännen  1895,  s.  5—7,  11—12,  13—14. 

3167.  Odlmer,   C.  T.,  Gustaf  III  och  Katarina  II  efter  freden  i  Värälä. 
Svenska  Akademiens  Handlingar  ifrån  år  1886.     D.  9,  s.  145 — 208. 

3168.  Ålmquist,  Joh.  Ax.,  Riksdagen  i  Gefle  1792.  Akad.  afh.  208  s. 
Upsala,  Förf. 

3169.  Bittard  des  Portes,  René,  Les  derniers  jours  d'une  mission  diplo- 
matique  en  Suéde  (Aoftt  179(0— Avril  1792). 

Rcvue  d'hi8toire  diplomatiqne  1895,  s.  244 — 264. 


226  BIBLIOGRAFI     189  5 


3170.  Anker^  C*  J.^  Mordet  paa  Gnstaf  den  Tredie.  TJddrag  af  den  danske 
Envoyés  Indberetninger  fra  Stockholm  til  Kjöbenhavn.  Efter  Ori- 
ginalerne  i  det  danske  Udenrigsministerinms  Arkiv. 

MuBeum  1895,  8.   188—223. 

3171.  Arfwidsson^   Alvar^   Konnngamördaren   Ribbing   och   hans  moder. 

Ny    Illustrerad    Tidning   189.5,  s.  128,   126,  182,  183,  143,  146,  162. 

3172.  Poniatowski,   Stanislas,   Sonvenirs.    Pnbl.   par  J.  Korzeniowski. 

Revue  d'hi8toire  diplomatique  1895,  s,  481 — 535. 

S.  517 — 520    berättas    om   Gustaf  IV  Adolfs  och  hertig  Karls  besök  i 

Petersburg  1796,  därvid  Ponintowski  var  närvarande. 

3173.  Ett  ungdomsbref  från  Gustaf  af  Wetterstedt.    (14  Maj  1798.) 

Historisk  Tidskrift  1895,  s.  218—220. 

3174.  Frobenios,  H.,  Wismar.  Eine  brennende  Frage.  31  s.  Wismar, 
Hinstorffsche  Hofbnchhandlnng. 

3175.  Brehmer,  W*^  Beiträge  znr  Geschichte  Lnbecks  in  den  Jahren 
1800 — 1810.  11.  Geschenke  an  französische  Officiere  nach  der 
Schlacht  bei  Liibeck. 

Mittheilungeo  des   Vereias  fur  Lubeckische  Geschichte  und  Alterthami 

kunde  1895,  s.  5 — 10. 

Berör  Karl  XIV  Johans  historia. 

3176.  Krigsbegivenhederne  1808.    Ved  H.  Degenkolv. 

»Vört    Forsvar»    1895,    7    April,   21    April,  5  Maj,  19  Maj,  16  Jnni, 
30  Juni,  14  Juli,  28  Juli,  25  August,  20  Oktober,  17  November. 

3177.  Sveriges  krig  åren  1808  och  1809.  Utgifvet  af  generalstabens  krigs- 
historiska afdelning.  D.  2.  (Se  N:o  1451.)  VIII  +  390  s.  +  67  Bi- 
lagor 4-  25  kartor  +  6  pl.     Sthlm,  Looström.    Pr.  9. 

Se  nedan  »Recensioner»  3370. 

3178.  Georg  Carl  von  Döbeln.    Af  G.  L. 

Försvarsvännen    1895,    s.  70—72,    77—79,   81—83,   86—87,  90—92, 
95—96. 

3179.  Björlin,  Gustaf,  Revolaks. 

Fordomdags,  s,  172 — 186. 

3180.  Ur  svenska  flottans  annaler.    4.    Undsättandet  af  Gottland  är  1806. 

Af-^r- 

Försvarsvännen  1895,  s.  41 — 43. 

3181.  Vid  Oravais  den  14  september  1808. 

Försvarsvänaen  1895,  s.  98 — 100,  103. 

3182.  Sehnitler,  Didrik,  Episoder  af  Krigen  1808—1809.  —  Kritik  if 
den  svenske  Generallientenant  C.  Meijers  Bog  om  Krigen  1808 — 1809. 

Blade  af  Norges  Krigshistorie  (Se  N:o  3136),  s.  199—315. 

3183.  Ett  och  annat  från  finska  kriget  1808—1809. 

Kongl.  Krigsvetenskaps  Akademiens  Tidskrift  1895,  s.  529 — 538. 

3184.  Krigsbegivenheder  nordenfjelds  1808—1809. 

»Vrerg  dit  Land»   1895,  s.  6—7,  10—12,  18—20,  23—24,  26—27. 

3185.  Ur  svenska  flottans  annaler.  3.  Löjtnant  Escholins  f?}rsvar  af  kor 
vetten  Camilla  år  1809.    Af  — g. 

Försvarsvännen  1895,  s.  38 — 39. 

3186.  Hammarskjöld,  Ågrathon,  Generalen  Grefve  Gustaf  Wachtmeister, 
hans  släkt  och  hans  fälttåg.    8—10.     (Se  N:o  2892  o.  2757.) 

Historisk  Tidskrift  1895,  s.  97—156  +  1  karta. 


BIBLIOGRAFI    1895  227 


3187.  Tegnér,  Elof,  Friherre  Jakob  Cederström  och  förberedelserna  till 
1809  års  revolution. 

Historisk  Tidskrift  1896,  «.  229—260. 

3188.  TillsBg  til  Niels  Rosenkrantz's  egenhaendige  Breve  til  Frederik  VI. 
Januar  1812— April  1813. 

Meddelelser  fra  Krigsarkiveroe.     Bd  7,  s.  28 — 46. 

3189.  Den  bevaegelige  Armédivision.    Juni — Juli  1813. 

Meddelelser  fra  Krigsarkiverne.     Bd  7,  «.  47 — 57. 

3190.  Aktstykker  nsermest  vedrörende  den  bevaegelige  Armédivision. 

Meddelelser  fra  Krigsarkiverne.     Bd  7,  s.  57 — 84. 

3191.  Quistorp,  Barthold  von,  Znr  Geschichte  der  Nordarmee  im  Jahre  1813. 

Militar-Wochenblatt  1895,  s.  331—335,  353—357. 

3192.  Wiehr,  Ernst,  Napoleon  och  Bernadotte  under  höstfälttäget  1813. 
Öfv.  af  E.  Werner.     VII  +  322  s.    Sthlm,  Norstedt.    Pr.  4,50. 

Militiirlitteratur-föreniDgens  förlag.     71. 

3193.  [Tingsten,  Lars  Herman],  Napoleon  och  Bernadotte  1813.  Af 
L,  T—n. 

Kongl.  Krigsvetenskaps  Akademiens  Tidskrift  1895,  s.  289 — 297. 

3194.  Traefningen  ved  Bornhöft  1813. 

iVwrg  dit  Land»  1895,  N:o  22,  Tilleeg. 

3195.  Aktstykker  og  Breve  af  blandet  Indhold,  nsermest  vedrörende  Perio- 
den Juni — Avgnst  1813. 

Meddelelser  fra  Krigsarkiverne.     Bd  7,  s.  1 — 27. 

3196.  Rubin,,,  Marcus,  Frederik  VI:s  Tid  fra  Kielerfreden  tU  Kongens 
Död.  Ökonomiske  og  historiske  Studier.  640  +  (1)  s.  Eöbenhavn, 
Philipsen,    Pr.  10. 

3197.  Sehnltler,  Didrik,  Grasndsekrigen  i  1814.  —  Lier  og  Matrand. 

Blade  af  Norges  Krigshistorie  (Se  N:o  3136),  s.  317—435. 

3198.  Överland,  O.  A.,  Illustreret  Norges  Historie.  Bd  5,  s.  2785—3066  + 
pl.    Kristiania,  Folkebladets  Forlag. 

Behandlar  tiden  1814. 

3199.  Anker,  €•  J»,  Uddrag  af  diplomatiske  Indberetninger  om  Unionens 
Förberedelse  og  Tilblivelse  1814.  Med  portraet  af  Hs.  Eks.  Grev  J. 
H.  Tawast.    IX  +  (2)  +  217  +  (2)  s.    Kjöbenhavn,  Kjser.    Pr.  3. 

3200.  Forssell,  Hans,  Fjärde  artikeln  af  fredstraktaten  i  Kiel  d.  14  jan. 
1814.    En  rättshistorisk  kontrollanalys.    30  s.    Pr.  50  öre. 

Nytt  Juridiskt  Arkiv  1895.     Afd.  2:  Tidskrift  för  lagstiftning;  Bihang. 

3201.  Reuterskiöld,  C.  A»,  >£n  rättshistorisk  kontrollanalys  >.  18  s. 
Upsala,  Förf.    Pr.  25  öre. 

Ur  »Fyris»  1895,  N:o  115. 

3202.  Schäfer,  Dietrich,  Zur  Geschichte  der  Begrfindung  der  schwedisch- 
norwegischen  Union. 

Historische  Zeitschrift  1895.     Bd  75,  s.  464—475. 

D.  Schäfer  vänder  sig  emot  N.  Edens  bok,  »Die  schwedisch-norwegische 

Union  und  der  Kieler  Friede». 

3203.  SkaTlan,  Aage,  Norges  uafhaengigheds-erklsring  i  1814.  (2)  +  136 
s.     Kristiania,  De  tusen  hjems  forlag.    Pr.  1,50. 

3204.  Nielsen,  Yngvar,  Der  Vertrag  von  Möss  vom  14  August  1814  und 
die  schwedisch-norwegische  Union.  Autorisierte  deutsche  Ausgabe. 
116  s.  +1  Bilaga.    Kiel  u.  Leipzig,  Lipsius  &  Tischer. 

Se  nedan  >Recensioner>  3376. 


228  BIBLIOOBAFI    1895 


3205.  Två  bröder.  En  enkel  berättelse  om  nnionen  mellan  Sverige  odi 
Norge.  Till  syenska  folkets  tjenst  af  JunitM.  (Utgifyen  på  P.  £m. 
Lithanders  bekostnad.)  59  s.  Göteborg,  Wettergren  k  Kerber.  Pr. 
75  öre. 

3206.  Fred  med  Norge.  Unionen  må  bära  eller  brista.  På  ren  gyenska  af 
en  f.  d.  riksdagsman.    40  s.    Sthlm,  Wilhelmsson.    Pr.  25  öre. 

3207.  [Hedin^  ÅdolfJ^  I  nnionsfrågan  med  anledning  af  frih.  L.  de  Geers 
nppsats:  »Hnm  bör  Syerige  förhålla  sig  nnder  nnion8konflikten.> 
4  s.    St.  fol. 

Dagens  Nyheter  1895,  d.  30  November. 

3208.  Hjftrne,  Harald,  Unionskrisen. 

SFensk  Tidskrift  1895,  s.  172—185. 

3209.  HJSme,  Harald^  Unionsreyisionlsmen.  Tal  yid  ett  offentligt  möte 
i  Upsala  den  27  Oktober  1895.    27  s.    Upsala,  Förf.     Pr.  10  öre. 

3210.  Koch,  Bichert  Ton,  Skall  det  bli  krig  med  Norge?  16  s.  Sthlm, 
Albert  Bonnier.    Pr.  25  öre. 

3211.  En  promemoria  angående  några  af  de  förenade  rikenas  inbördes  för- 
hållanden.   Af  er.  a?.    30  s.    Sthlm,  Samson  &  Wallin.    Pr.  50  öre. 

3212.  I  den  nnionella  revisionsfrågan.  Af  EHk.  15  s.  Sthlm,  Central- 
tryckeriets forlagsexpedition.     Pr.  25  öre. 

Svenska  Nationalföreningens  skrifter.     7. 

3213.  Syenson,  Axel.  Brödrafolkens  yäl.  Historien  och  nrknnderna  om 
nnionsförhållandet.  Den  norska  krisens  yerkliga  faror.  En  protest 
mot  sträfyandena  för  syensk  öfyerhöghet  inom  nnionen.  Fred  på 
Skandinaviska  halfön.    48  s.     Sthlm,  Alb.  Bonnier.    Pr.  25. 

3214.  Sverige  och  nnionen.    8  s.     Sthlm. 

Svenska  Nationalföreningens  småskrifter.     1. 

3215.  Unionen  betraktad  från  praktiska  synpunkter.  31  s.  Sthlm,  Nordin 
&  Josephson.    Pr.  50  öre. 

3216.  Meyer,  Ludvig^  Unionssagen  i  Norge. 

Nordisk  Revy  1895,  s.  313—325. 

3217.  Sars,  J.  £.,  Yor  nnionelle  forsvarspligt. 

Nyt  Tidsskrift  1894/96,  s.  552—559. 

3218.  Unionen  seet  fra  et  praktisk  ståndpunkt.  31  s.  Kristiania,  Cammer- 
meyer.    Pr.  50  öre. 

3219.  Meyer,  Lndylg^  Die  Unionsfrage  in  Norwegen. 

Die  Gegenwart  1895,  387—390. 

3220.  Znr  Answärtigen  Ministerfrage  in  Schweden-Norwegen.  Von  einem 
Mitgliede  des  schwedischen  Reicfastages.  31  s.  Leipzig,  Harrasso- 
witz.    [Tr.  i  Stockholm.] 

3221.  Bie  schwedisch-norwegische  Union  nnd  ihre  staatsrechtliche  Grand- 
lage.   24  8.    Leipzig,  Harrasowitz. 

Ur  >Nya  Dagligt  Allehanda>. 

3222.  Die  Skandinavische  Unionsfrage  ftir  das  politisch  denkende  Publi- 
knm  einfach  dargestellt  von  Junins.  72  s.  Berlin,  Verlag  des 
Bibliographischen  Bnreaus. 

3223.  The  case  for  Sweden.    By  A  Stvedish  M.  P. 

The  New  Review  1895,  s.  402—414. 

3224.  Is  king  Oscar  II  a  constitntional  king?    16  s.    London,  W.  Beeves. 


BIELIOOBAri    1895  229 


3225.  Sars^  Ernst,  The  case  for  norwegian  liberalism. 

The  Fortnightly  Review  1896.     Vol.  2,  8.  269—281. 

3226.  Slewers,  Carl,  A  king^s  scheme  of  scandinavian  nnification. 

The  Fortnightly  Review  1895.     Vol.  2,  s.  282—288. 

3227.  BeLagréze,  Le  conflit  saédo-norvégien. 

Le  Correspondant  1896,  8,  1043—1069. 


Genealogi,  Biografi  ocli  Heraldilc. 

3228;  Brinkmao.  C.  G.  TOn^  Om  sig  sjelf  och  åtskilliga  samtida.  Med- 
deladt  af  K.  F.   W—r.    IK.  F.  Werner.'] 

Svenslca  Autograf-Sällskapets  Tidskrift.    D.  2,  s.  225—269. 

3229.  Fries,  Th.  M.,  Bidrag  till  en  lefnadsteckning  öfver  Carl  von  Linné. 
3,  B.  109—167.    Pr.  75,  öre. 

Upsala  Universitets  Årsskrift  1895.     Program. 

3230.  Rechenskap  Anna  1663—1678,  på  brndednar.  som  äro  yide  i  Stass- 
kyrkian  (S:t  Kicolai  kyrka  i  Stockholm).  Fortsättning  på  andra 
delen. 

•  Svenska  Autograf-Sällskapets  Tidskrift  1895.     Bilaga. 

3231.  Bosman,  Holger,  »Peder  Månssons  vapenbok». 

Svenska  Autograf-Sällskapets  Tidskrift.     D.  2,  s.  278—278. 

3232.  Schttek,  Henrik,  Två  syenska  biografier  från  medeltiden.  1:  De  vita 
domini  Petri  Olavi.    2:  De  vita  Sancti  Nicholai. 

Antiqvarisk  Tidskrift  för  Sverige.     D.  5,  s.  295 — 474. 

3233.  Tideman,  Henning,  Dagbok.  I  bearbetning  af  S.  J.  Kardell. 
140  +  (1)  s.    Östersnnd,  Utgif våren. 

3234.  Tistrand,  P.  O.  o.  Seth,  Martin,  Smålands  nation  i  lh)psala.  Bio- 
grafiska och  genealogiska  anteckningar.  D.  1:  H.  l:(16o7 — 1716)  af 
P.  G.  Vistrand.    192  s.    Uppsala,  Akademiska  bokhandeln.    Pr.  2. 

3235.  Wrangrel,  F.  U.  o.  Bergström,  Otto,  Svenska  adelns  ättartaflor 
ifrån  år  1857.    H.  1—5.    400  s.    Sthlm,  Norstedt.    Pr.  2,25  häftet. 

Se  nedan  »Recensioner»  8379. 


Krigshistoria. 


3236.  Bäckström,  Otto  n,  Hennigs,  A.  y.,  Offizier-Stamm  nnd  Rang- 
listen  des  Pommerschen  Ftisilier-Regiments  N:o  34.  Th.  1.  1720— 
1820.  Bearbeitet  v.  Otto  Bäckström.  Th.  2.  1820—1895.  Anf 
Befehl  des  Eeglments  zusammengestellt  von  A.  v.  Hennigs.  (4)  + 
348  s.    Berlin,  Mittler  nnd  Son. 

3237.  Mankell,  JuUus,  Öfversikt  af  svenska  krigen  och  krigsinrättnin- 
garnes  historia.  D.  2:  Nyare  tiden  1526— 1611.  Bd.  1 :  Krigshistoria 
1526 — 1592.  H.  2:  Krigshistoria  nnder  Johan  III:s  regering.  VI  + 
190  s.  +  3  kartor.    Sthlm,  Norstedt.    Pr.  3. 

Militär  litteratur-föreningens  förlag.     61,  3. 


230  BIBLIOGRAFI    1895 


Litteratur-  och  Konsthistoria. 

3238.  Ålmqulst,  Joh.  Åx.,  Werner  von  Rosenfelt.    40  s.    Upsala. 

Ur  Samlaren  17. 

3239.  Bildt,  ۥ,  Upplysningar  om  det  italientska  originalet  till  Histoire 
des  intrignes  galintes  de  la  reine  Christine. 

HiBtonsk  Tidskrift  1896,  s.  89—92. 

3240.  Cjgrnnns,  Gustaf,  Frän  Johan  Henrik  Kellgrens  ungdomsår. 

Finsk  Tidskrift  1895.     Bd  1,  b.  355— 3«8. 

3241.  Erdmann,  Mls,  Carl  Mikael  Bellman,  hans  omgifning  och  samtid. 
(2)  +  219  +  (8)  B.  +  8  portr.  o.  pl.    StWm,  Albert  Bonnier.    Pr.  2,60. 

3242.  Granbergr,  Olof,  Konsthistoriska  stadier  och  anteckningar.  (4)  + 
98  +  (2)  s.  +  5  pl.    Sthlm,  Förf.    Pr.  10. 

Endast  tryckt  i  125  exemplar. 

3243.  Gddel,  Yilhelm,  Hjalmars  och  Hramers  saga.  Ett  literärt  falsa- 
rium från  1690. 

Svenska  Fornminnesf.  Tidskrift  1896,  s.  187—154. 

3244.  Krage,  Jolin,  Hedvig  Charlotta  Kordenflycht.  Ett  skaldinne-porträtt 
från  Sveriges  rococo-tid.  Akad.  afh.  VIII  +  415  s.  -f  5  portr.  Lund, 
G-leerupska  universitetsbokh.    Pr.  5. 

Se  nedan  »Recensioner»  8880. 

3245.  Levertin,  Oscar,  Konturer  till  en  Bellmanskarakteristik. 

Ord  och  Bild   1895,  s.  59—82. 

3246.  Lindgrren,  Hellen,  Sveriges  vittra  storhetstid.  D.  1:  Frihetstiden. 
IV  +  215  +  (1)  s.     Sthlm,  Norstedt.     Pr.  2,75. 

3247.  Ljunggren,  Gustaf,  Svenska  vitterhetens  häfder  efter  Gustaf  IILs 
död.  D.  5.  Striden  emellan  gamla  och  nya  skolan  1815—1821. 
H.  4.    (Sluth.)    VI  s.  +  s.  483—646  +  1  pl.    Lund,  Gleerup.    Pr.  2. 

3248.  Schiick,  Henrik,  Lars  WivaUius,  hans  lif  och  dikter.  2.  Dik- 
ter.    120  s.  +  1  portr.    Upsala.    Pr.  2. 

Skrifter  ntgifna  af  Svenska  Litteratnrsällskapet.     13:  2. 

3249.  Schtiek,  Henrik  o.  Warburg,  Karl,  Illustrerad  svensk  litteratar- 
historia.  1:  1—2.  96  s.  +  pl.  +  faks.  2:  1—2.  96  s.  +  pL  +  portr.  + 
faks.    Sthlm,  Geber.    Pr.  1  kr.  häftet. 

3250.  Snoilsky,  Carl,  Minne  af  skalden  Michael  Choraeus. 

SvensKa  Akademiens  Handlingar  ifrån  1886.     D.  9,  s.  18 — 95. 

3251.  Sylwan,  Otto,  Frihetstidens  politiska  press.    Några  konturer. 

Nordisk  Tidskrift  1895,  s.  443—460. 

3252.  Wrangel,  Erert,  Hvad  folket  sjunger. 

Nordisk  Tidskrift  1895,  s.  239—266. 


Statsrätt  och  Juridilc  m.  m. 

3253.    Alin,  Oscar,  Kongl.  Maj:ts  rätt  i  fråga  om  dispositionen  af  bespa- 
ringarna på  de  fasta  anslagen  inom  riksstatens  hufvudtitlar.    108  s. 
[Inträdestal  i  Kongl.  Vitterhets  Historie  och  Antiqvitets  Akademien.] 
N.  F.  K.  Yitterhets  Historie  och  Antiqvitets  Akademiens  handlingar  12: 3. 


BIBLIOGRAFI    1895  231 


3254.  Årosenins,  E,^  Om  sättet  för  gprandlagsändring  under  tiden  1809— 
1866.    Akad.  afh.    (2)  +  127  s.    Sthlm,  Förf.    Pr.  1,50.  • 

3255.  KJellén.  Badolf,  RiksrättsinBtitntets  utbildning  i  Sveriges  historia. 
VII  +  191  s.    Upsala. 

Skrifter  ntgifDa  af  Hamanistiska  Vetengkapssamfandet  i  Upsala.     4: 1. 
Se  nedan  »Recensioner»  3882 

3256.  Manrer*  K«.  Ueber  Becht  and  Yerfassnng  des  alten  Grothenbnrg 
(1603-1612). 

Deutsche  Zeitschrift  fiir  Geschichtswissenschaft.'    Bd  12,  s.  155 — 160. 

3257.  BenterskiÖldy  €•  Å.,  Öfversigt  af  den  svenska  riksdagens  samman- 
sättning och  verksamhetsformer  efter  1809.  191  +  (1)  s.  Sthlm, 
Samson  &  Wallin.    Pr.  4,50. 

3258.  SyenBSon,  David,  Breviariom  jnridicnm  hallandicom.  Utgifvet  af 
Alisel  Andersson.  Yl  +  71  s.  Upsala,  Akademiska  bokhandeln. 
Pr.  1. 

Upsala  Universitets  årsskrift  1895.     Rätts-  och  statsvetenskap.     1. 


Bibliografi. 


3259.  Jahresberichte  der  Geschichtswissenschaft  im  Anftrage  der  Histo- 
rischen  Gesellschaft  zn  Berlin  heransgegeben  von  J.  Jastrow.  Jahrg. 
16.    1893.    XVm  +  141  +  455  +  508  +  301  s.    BerUn,  Gaertner. 

Afdelningen  för  Sverige,  som  omfattar  perioden  1890 — 93,  är  skrifven 
af  Severin  Bergh  och  utgör  s.  221 — 258  af  tredje  afdelningen. 

3260.  Lnndstedt,  Bernhard,  Sveriges  periodiska  litteratur.  Bibliografi 
enligt  Publicistklnbbens  uppdrag  utarbetad.  D.  1.  1645—1812.  (4) 
+  178  8.    Sthlm,  Kiemmings  antiqvariat.    Pr.  5. 

3261.  Lundstedt,  Bernhard,  Notice  sur  les  bibliothéques  publiques  de 
Suéde.    11  s.    Paris,  "Welter.    25  separatexemplar. 

Revne  internationale  des  Archives,  des  Bibliothéques  et  des  Mnsées.  1895. 

3262.  Setterwall,  Kristian,  Svensk  historisk  bibliografi  1894.    30  s. 

Bilaga  till  Historisk  Tidskrift  1895.     50  separatexemplar. 

3263.  Snoilsky,  Carl,  Svenska  historiska  planscher.    3.    1667—1718. 

Kongl.  Bibliotekets  Handlingar.     17,  s.  161 — 224. 

3264.  Taube,  B.  och  Bergrh,  Severin,  Förteckning  öfver  samlingen  af 
originaltraktater  i  svenska  riksarkivet.    3. 

Meddelanden  från  Svenska  Riksarkivet.    XIX,  s.  271—333  +  (1)  +  II  s. 

3265.  Tegrnér,  Elof,  De  la  Gardieska  samlingen  i  Lund  och  pä  Löberöd. 
66  s.  [Inträdestal  i  Kongl.  Vitterhets  Historie  och  Antiqvitets  Aka- 
demien.] 

N.  F.     K.  Vitterhets  Historie  och  Antiqvitets  Akademiens  Handlingar 
12:  1. 


Topografi. 


3266.    Bergr^  Wilhelm,  Dragsmarks  kloster. 

Bidri^  till  kännedom  om  Göteborgs  och  Bohusläns  fornminnen  och 
historia.     Bd  6,  s.  1 — 98  +  1  karta. 

Af  ven  utgifven  separat  85  s.  +  1  karta.  Göteborg,  Wettergren  &  Ker- 
ber.     Pr.  2. 


232  BIBLIOOBAFI    1895 


3367.    Ber^trVm,  G.^  Arboga  krOnika.    (Se  N:o  1954.)    2.   Nyare  tiden. 
^       Efter  samtida  källor.     (1)  +  246  s.  +  1  plankarta.   Sthlm,  Samson  k 
Wallin.    Pr.  3,26. 

3268.  Bidragr  till  Gefle  stads  äldre  historia  1413—1636.    Af  J.  8. 

Meddelanden  af  GestriklandB  fornminnesförening  1895,  s.  1 — 46. 

3269.  Ehrenheim,  Erik  yon,  Utö  jämte  bilaga. 

Uplands  fornminnesförenings  tidskrift.     Bd  8,  s.  173 — 185. 

3270.  Eksjö-ortens  kyrkor,  i  bild  och  text,  atgifna  af  Eksjö-Tidningens 
redaktion.    136  s.    4:o.    Eksjö. 

3271.  Fehr,  Isak,  Strengnäs  kyrkomusenm  samt  notiser  om  staden  och 
dess  domkyrka.  —  Bejbom,  Otto,  Grafvarna  i  domkyrkan.  Kort 
handledning  för  besökande.    74  s.    Strengnäs,  Moselins.    Pr.  40  öre. 

3272.  Hildebrand,  Hans,  Sko  kloster  och  dess  kyrka. 

Uplands  fornminnesförenings  tidskrift.     Bd  3,  s.  111 — 141. 

3273.  Isberg?  ^«  U*?  Bidrag  till  Malmö  stads  historia.  1.  Stadens  prester- 
skap  frän  äldsta  tider  till  den  23  mars  1895.  324  s.  Malmö,  Förf. 
Pr.  3,75. 

3274.  Kardell,  S*  J««  Om  Jämtlands  och  Härjedalens  kyrkors  räkenskaper 
åren  1628—1631. 

Jämtlands  läns  fornminnesförenings  tidskrift.     Bd  1,  8.116 — 124. 

3275.  ¥jellberg:,  Carl  M.,  Några  blad  nr  Uppsala  domkyrkas  äldre  bygg- 
nadshistoria. 

Uplands  fornminnesförenings  tidskrift.     Bd  3,  s.  142 — 163. 

3276.  Lindiirren,  Gustaf,  Svenska  kyrkor.  Femtiotre  illnstrationer  nnder 
medverkan  af  John  Kindhorg.  (1)  +  78  -f  (1)  a.  Sthlm,  Sellgmami. 
Pr.  3. 

3277.  Lindström,  G«,  Anteckningar  om  Gotlands  medeltid.  (Se  N:o  1955.) 
2.    VIII  +  531  8.    Sthlm,  Norstedt.    Pr.  10. 

Se  nedan  »Recensioner»  3385. 

3278.  Liekö  slott.    Af  G.  W,  , 

Svenska  Turistföreningens  Årsskrift  1895,  s.  259 — 266. 

3279.  Nerman,  Gustaf,  Göta  kanals  historia  från  äldsta  tider  tUl  vän 
dagar.  En  teknisk-ekonomisk  skildring  af  nämnda  företags  upp- 
komst, ntveckling  och  fullbordan  under  tre  århundraden.  Afd.  1: 
(1525—1809.)    128  s.    Sthlm,  Samson  &  Wallin.    Pr.  4. 

3280.  Norasko^S  arkiv.  Bergshistoriska  samlingar  och  anteckningar. 
Utg.  af  Johan  Johansson.  (Se  N:o  1785,  2461  o.  2857.)  H.  6. 
Vni  s.  +  8.  385—784  +  2  portr.  +  1  facsimile  +  1  karta.  H.  7. 
224  s.  +  1  karta  +.4  pl.    Sthlm,  Förf.    Pr.  H.  6:  7.    H.  7:  3. 

Ej  i  bokhandeln. 

3281.  Wiblingr,  Carl,  Lnnds  domkyrkas  grund. 

Aarböger  for  Nordisk  Oldkyndighed  og  Historie.    Anden  Rsekke.   Bd.  10, 
8.  205—217. 

3282.  Wrangrel,  F.  U.,  »Gata  upp  och  gata  ned»  pä  Norrmalm  (1660-talet). 

Vintergatan.     Samling  skrifter  på  vers  och  prosa  utgifven  af  Sveriges 
författareförening.     Arg.  2,  s.  802 — 812. 


BIBLIOGRAFI    1895  233 


Kulturhistoria. 

3283.  Adde^  Ådolf^  Anteckningar  rörande  storskiftes-  och  afyittringsverket 
i  Dalame  m.  m.  jemte  &tskiIUga  knl  tur  historiska  anteckningar  f^än 
denna  tid.    147  s.    Sthlm,  Nordin  &  Josephson.    Pr.  2,50. 

3284.  Annerstedt,  Claes^  Upsala  Uniyersitetsbiblioteks  historia  intill  är 
1702.  Med  nio  bilagor.  119  s.  [Inträdestal  i  Kongl.  Yitterhets 
Historie  och  Antiqvitets  Akademien.] 

N.  F.     K.   Yitterhets  Historie  och  Antiqvitets  Akademiens  handlingar 
12:2. 

3285.  Björlin^  Onstaf^  Fordomdags.  Kultnrhistoriska  ntkast  och  berät- 
telser.   (1)  +  196  s.    Sthlm,  Geber.    Pr.    2,50. 

3286.  Björlin,  Onstaf,  En  svensk  officers  öden  och  äfventyr  (1625—1672). 

Fordomdags,  s.  1 — 48. 

3287.  Björlin^  Gustaf,  Trolldomsväsendet  i  Stockholm  1676. 

Fordomdags,  s.  67 — 130. 

3288.  Bottiger,  John,  Svenska  statens  samling  af  väfda  tapeter.  Histo- 
rik och  beskrifvande  förteckning.  D.  1 — 2.  1:  Tapetsamlingarna 
och  tapetväfveriet  under  femtonhandratalet.  (3)  +  100  s.  +  11  Ijus- 
tryckspl.  2:  Tapetsamlingarna  och  tapetväfveriet  under  1600-  och 
1700-talen.  182  s.  +  43  Ijustryckspl.  Tr.  i  200  numrerade  exemplar; 
st.  4:o.     Sthlm. 

Se  nedan  »Recensioner»  3389. 

3289.  Fries,  Ellen.  Teckningar  ur  svenska  adelns  familjelif  i  gamla  tider. 
(1)  +  247  +  (1)  8.    Sthlm,  Norstedt.    Pr.  3. 

3290.  Haraldsson,  Mårten,  Anteckningar  om  seder  och  bruk,  sägner  och 
vidskepelse  i  Yillstads  socken,  Yästbo  härad,  i  Smaland  under  1700- 
talet. 

Samfundet    för    Nordiska   Museets   främjande.     1893  och  1894.    [Tr. 
1895.]    Meddelanden,  s.  43 — 56. 

3291.  Hildebrand,  Emil,  En  brytning  i  svenska  adelns  historia. 

Ord  och  Bild  1895,  s.  529—540. 

3292.  Hildebrand.  Hans,  Sveriges  medeltid.  Kulturhistorisk  skildring. 
D.  2: 3,  s.  273—432.    Sthlm,  Norstedt.    Pr.  3,50. 

3293.  Jacobs,  Ed.,  Graf  Wolf  Ernsts  zu  Stolberg  Reise  nach  Schweden 
1562,  63. 

Zeitschrift  des  Harz-Vereins  fiir  Geschichte  und  Altertumskunde  1895, 
8.  378—382. 

3294.  Levertin,  Oscar,  Svenskt  familjelif  i  slutet  af  1700-talet. 

Ord  och  Bild  1895,  s.  433—456. 

3295.  Lindberg,  Oskar.  Om  inlagdt  träarbete  pä  Kalmar  slott. 

Meddelanden  frän  Svenska  Slöjdföreningen  1895,  i.  5 — 20. 

3296.  Båd,  Några,  att  iakttaga  under  pestilentie. 

Historisk  Tidskrift  1895,  s.  92—93. 

3297.  Stavenow,  LndTig,  Om  förhällandet  mellan  politisk  historia  och 
kulturhistoria. 

Historisk  Tidskrift  1895,  s.  415—430. 

3298.  Tegnér,  Elof,  En  svensk  adelsdam  frän  slutet  af  sextonhundratalet. 
[Sofia  Juliana  Forbus.] 

Nordisk  Tidskrift  1895,  s.  1—26. 


234  BIBLIOGRAFI    189  5 


3299.  Wahlflsk^  Joh*^  Karl  Gustaf  stads  manafakturverk  och  dess  s.  k. 
Tyska  församling  1656—1749. 

Bidrag  till  Södermanlands  äldre  knltnrhistoria.     H.  8,  s.  5 — 34. 

8300.  Wieselgrren^  Sigrfrid,  Sveriges  fängelser  och  fångvård  frän  äldre 
tider  tfll  våra  dagar.  Ett  bidrag  till  svensk  knltnrhistoria.  XI  + 
481  s.  +  kartor  o.  pl.    Sthlm,  Norstedt.    Pr.  5,00. 

3301.  Yistrand,  Per  Onstaf,  Anteckningar  om  handt verksämbeten  i  Stock- 
holm. 

Samfandet   for    Nordiska    Mnseets  främjande.     1893  och  1894.    [Tr. 
1895.]     Meddelanden,  s.  7 — 16. 

3302.  Wrangely  Evert^  Frihetstidens  odlingshistoria  nr  litteraturens  häf- 
der  1718—1733.    (2)  +  368  s.    Lund,  Gleerup.    Pr.  5. 


Kyrkohistoria. 

3303.  Bildt^  C*^  S.  Birgittas  hospital  och  den  svenska  kolonien  i  Rom 
under  1600-talet. 

Historisk  Tidskrift  1895,  s.  853—414. 

3304.  Jnngrfru  Marie  örtagrård,  Yadstenanunnornas  veckoritual  i  svensk 
öfvers.  frän  är  1510.  Efter  den  enda  kända  handskr.  med  tillfogande 
af  lat.  originaltexten  samt  inledn.  ntg.  af  JB.  Geete.  XC  +  308  s. 
Sthlm. 

Samlingar  ntgifna  af  Svenska  Fornskriftsullskapet.     H.  107,  109. 
Behandlar  bl.  a.  Birgitta  såsom  i>tiftarinna  af  Salvatorsorden. 

3305.  Nordin,  Hjalmar,  Några  bidrag  till  kännedom  om  kapellanernas 
ställning  i  Sverige  under  förra  hälften  af  1700-talet  särskildt  med 
afseende  på  förhållandena  inom  Upsala  och  Yexiö  stift.  108  8. 
Strengnäs,  Moselius.     Pr.  1. 

3306.  Petersen,  Bicliard,  Fra  det  svenske  Eirkeliv  i  de  sidste  hundrede 
Aar.  Nogle  Person-  og  Tidsskildringer.  (3)  +  309  +  (2)  s.  Köben- 
havn,  K.  Schönberg.     Pr.  4. 

Innehåller  bl.  a.  biografier  af  Samnel  Ödman,  Henrik  Schartan,  Juhan 
Olof  Wallm,  Erik  Gustaf  Geijer,  P.  G.  Ahnfelt,  Johan  Henrik  Thomander 
och  Karl  Olof  Kosenius. 

3307.  Silfverstolpe^  Carl,  Om  kyrkans  angrepp  mot  >Revelationes  Sancts 
Birgittae».  Ett  bidrag  till  Birgittin-ordens  historia.  50  s.  Sthlm. 
Uppläst  som  inträdestal  i  Kongl.  Vitterhets  Historie  och  Antiqvitets 
Akademien  den  4  december  1894. 

N.  F.  K.  Vitterhets  Historie  och  Anliqvitets  Akademiens  handlingar. 
12:4. 

3308.  Uppbörds-  oeli  utgifts-bok,  Vadstena  Klosters,  1539—1570.  Ut- 
gifven  af  Carl  Silfverstolpe.  XXII  +  185  s.  +  1  facs.  Sthlm. 
Pr.  2,50. 

Antiqvarisk  Tidskrift  för  Sverige.     D.  16:  N:o  1. 


Finland  och  Östersjöprovinserna. 

3309.    Bienemann  jun*.  Fr,,  Ein  polnischer  Index  der  schwedischen  An- 
hänger  in  Livland  vom  Beginn  des  17  Jahrhnnderts. 

Sitzungsberichte  der  Gesellsehaft  fär  Geschichte  und  Alterthumskunde 
der  Ostseeprovinzen  Riisslands  aus  dem  Jahre  1894,  s.  86 — 103. 


BIBLIOGRAFI    1895  235 


^10.  Bonsdorff^  Carl  t.,  Lisia  ynosina  1656—1658  pidettyjen  xnaakanta- 
kokon&ten.  historiaan. 

Hlstoriallinen  Arkisto  1895,  g.  278—288. 

■S311.  Brincken^  Wllh.  Fried  yon  den^  Kotata  znr  Lieffländischen  and 
KnrläudiBcken  Historie  anss  glanbwärdigen  Manuscriptis  znsammen 
g^tragen,  veröffentliclit  von  H.  Diederichs.    [1601 — 1735.] 

Sitznngsberichte  der  knrländischen  Gesellscfaaft  fiir  Literatur  und  Kunst 
and  Jahresbericht  des  kurländischen  Provinzialmuseums  ans  dem  Jahre 
1894,  B.  78—89. 

3312.  Estlander^  ۥ  G.,  Den  sista  striden  inom  Finska  nationen  i  Upsala. 

Finsk  tidskrift  1895.     Bd  1,  s.  163—174. 

3313.  Farlingr,  Fredr.  Ign.,  Björneborgs  skola  1640—1895.  Minnesord  i 
anledning  af  läroverkets  indragning  den  31  maj  1895.    56  s.    Åbo. 

3314.  Handlingar  rörande  förvaltningen  i  Finland  år  1808.  Utg.  af  Tor 
Carpelan.  [Äfven  med  finsk  titel.]  D.  2: 1.  XXII  +  472  +  (1)  s. 
2:  2.   XXII  +  609  +  (1)  s.    Helsingfors.    Pr.  2: 1.  5  m.  50  p.  2:  2.-  6  m. 

3315.  LaguS;  Gabriel,  Ur  Wiborgs  historia.  Minnesskrift  ntgifven  pä 
Wiborgs  stads  bekostnad.  D.  2:  H.  1.  Befolknings-  och  språkför- 
hällanden  nnder  svenska  tiden.  Wiborgska  ätter.  (3)  +  Yl  +  149  + 
XXVI  s.    Wiborg.    Pr.  4  m. 

3316.  Lagns.  Wilhelm.  Åbo  akademis  stndentmatrikei.  H.  6,  (2)  s.  +  s. 
473—714  +  50  s. 

Skrifter  ntgifna  af  Svenska  Literatarsällskapet  i  Finland.     11:6. 

3317.  Löwis  of  Menar,  Carl  TOn,  Alt-  nnd  Nen-Bunamiinde. 

Sitznngsberichte  der  Gesellschaft  fiir  Gescbichte  und  Alterthumskunde 
der   Ostseeprovinzen  Rnsslands  ans  dem  Jahre  1894,  s.  170 — 174  -{-  1  pl. 

3318.  Löwis  of  Menar,  Carl  von  n.  Bienemann,  jon»,  Fr.,  Bie  Burgen 
der  Livländischen  Schweiz,  Segewold,  Treyden,  Kremon  und  Wenden. 
Zugleich  ein  Flihrer  durch  das  Aathal.  IV  +  64  s.  +  1  pl.  -I- 1  karta. 
Riga,  A.  Stieda. 

3319.  Begesten  ans  zwei  Missivbiichern  des  16  Jahrhunderts  im  Revaler 
Stadt-Archiv.  1:  1514—1529;  2:  1536—1568.  Herausgegeben  von 
Gotthard  von  Hansen.    162  s.    Reval,  F.  Kluge. 

Se  nedan  >Recensioner>  8395. 

3320.  Beiman,  W.,  Zweiter  Nachtrag  zum  »Codex  livo-esthonicus».  [Be- 
rör tiden  1704—1708.] 

Sitznngsberichte  der  gelehrten  estnischen  Gesellschaft  1894,  s.  169 — 167. 

3321.  Bein,  Tli.,  Johan  Wilhelm  Snellman.  D.  1.  V  +  575  +  (1)  s.  + 
1  portr.  +  illustr.  i  texten.  Helsingfors,  Förlagsaktiebolaget  Otava. 
Pr.  10  m. 

3322.  Serapliim,  A.,  Verzeichniss  der  Liv-,  Est-  und  Kurländer  auf  der 
Universität  Greifswald.  1.  1457—1645.  Excerpirt  und  mitgetheilt 
aus  dem  1  Th.  der  gedruckten  Matrikel. 

Sitznngsberichte  der  Gesellschaft  fur  Geschichte  nnd  Alterthumskunde 
der  Ostseeprovinzen  Russlands  ans  dem  Jahre  1894,  s.  43^—54. 

3323.  Seraphim,  Ernst,  Geschichte  Liv-,  Est-  und  Kurlands  von  der 
>Aufsegelung>  des  Ländes  bis  zur  Einverleibung  in  das  russische 
Reich.  Eine  populäre  Darstellung.  Mit  sieben  Bildern,  einer  Karte 
und  einem  Personen-  und  Sachregister.  Bd  2.  1:  Die  Provinzial- 
geschichte  bis  zur  Unterwerfung  unter  Russland.  —  2:  Ä.  Seraphim^ 
Kurland  unter  den  Herzögen.    VI  +  715  +  2  8.    Reval,  F.  Kluge. 

3324.  Schybergson,  M.  G*,  Johan  Henrik  Kellgrens  minne  i  Finland. 

Finsk  Tidskrift  1895.     Bd  1,  s.  249—254. 


236  biblioobah  i89S 


3825.    Sinowjew,  M.  Å»,  Untfflrsncliimg  ttber  die  landsclLafUicbe  Organisa^ 
tion    des   livländisclien   Groavernements.     £ine  Stndie.     Antorisirte 
TJebersetzaiig  aas  dem  RoBflisclieii.    103  +  (1)  s. 
Baltiiche  MonaUschrift  1896:  H.  1.     (Beilage.) 

3396.    SnntarlA,  Zef*.   Den  Justoriaka  ntvecklingen  af  Finlands  gnmd- 
lagar.    Tre  fSreorag.    Öfversättning.    85  s.    Helsingfors. 
FolknppIysninf^t-säUikapets  skrifter.     92. 

3327.  Ur  Finlands  historia.  Publikationer  ur  de  Alopseiska  pappren. 
Redigerade  af  Ad,  Neovius.  H.  12.  (Slnt.)  (Se  N:r  2138.)  LXIV 
8.  +  fl.  889—963  +  (1)  +  (4)  s.  +  §.  49—50.  Helsingfors,  Söderström. 
Pr.  1  m.  75  p.  häftet. 

3328.  Wrede.  K.  A.,  Skisser  Mn  det  gamla  Wiborg.  Med  historisk  text 
af  Gaoriel  Lagus.  34  s.  +  26  pl.  Helsingörs,  Hagelstams  bok- 
handel.   Pr.  1,80. 


Allmän  historia. 

3329.  Beeker,  €•  F.^  Y&rldshistoria.  Omarbetad  och  till  vÄra  dagar 
fortsatt  af  professor  Wilhelm  Muller.  Ny  svensk  illustrerad  upp- 
laga. Öfyersättning  och  bearbetning  af  O.  W.  Ålund.  H.  10—22. 
350  +  (2)  s.  +  pl.  +  kartor.  [1648—1740.]  272  s.  +  pl.  +  kartor. 
[Gamla  tiden.]    Sthlm,  Alb.  Bonnier.    Pr.  50  öre  häftet. 

3330.  BoSthlns,  8.  J.,  Historisk  läsning  f5r  skolan  och  hemmet.  All- 
mänua  historien.  1:  Forntiden.  IV  +  353  s.  Sthlm,  Norstedt.  Pr.  2,76. 
En  illustrerad  upplaga.    IV  +  (2)  +  434  s.    Pr.  3,76. 

3331.  Dnmrath,  O.  H.^  Furst  Otto  von  Bismarck.  Tyska  rikets  grund- 
läggare  i  hans  anföranden,  bref  och  samtal.  244  s.  +  4  portr. 
Sthlm,  Bille. 

Se  nedan  >Reoen8ioneri  8397. 

3332.  Höjer^  Nils^  Reformationens  politiska  grundsatser  och  betydelse  for 
den  politiska  friheten.    20  s.    Visby,  Förf. 

Ur  Visby  prastmötes  förhandlingar  år  1895. 

3333.  Nordensyan^  ۥ  O.,  Fransk-tyska  kriget  1870-1871.  I  sina  huf- 
Yuddrag  skildradt.  Med  talrika  porträtt,  bilder  i  texten,  dubbel- 
planscher, fargtrycksplanscher,  kartor  och  planer.  XVI  +  ^9  + 
XVI  s.    4:o.    Sthlm,  Alb.  Bonnier.    Pr.  16,6o. 

3334.  [Petrelll,  T.  J.^]  Om  kejsarinnan  Katarina  1:8  förste  man. 

Historisk  Tidskrift  1895,  s.  438—439. 

3335.  StavenoWy  Ludylgy  Den  stora  engelska  revolutionen  i  det  sjuttonde 
århundradets  midt.  (1)  +  188  s.  G^öteborg,  Wettergren  &  Kerber. 
Pr.  1,76. 

Populärt  vetenskapliga  föreläsningar  rid  Göteborgs  Högskola.     2. 


BIBUOGBAffl    1895  287 


Recensioner. 
Tiuagg  tm  1894. 

2962.    Eden,  Nils,  Kielerfreden  och  unionen.    (Se  N:r  2780.)^ 

Rec.    i   ffistoriBk   Tidskrift    1894,    s.    102—112    af   C.  G,  H.    [C.  G. 
Hammarskjöld.^ 


1895. 

3335.  Repertorinm  diplomaticum  regni  D&nici  mediaevalis.  Bd  1.  (Se  N:r 
2593  o.  3024). 

Rec.  i  Deutsche  Litter&turzeitung  1895,  s.  1427 — 1428  af  Dietrich 
Schäfer;  i  Historiflche  Zeitsehrift  1895.     Bd  76,  •.  148*-149  af  D.  8. 

3337.  Breyer,  Robert,  Die  Legation  des  Ksrdinalbischofs  Nikolaus  von 
Albano  in  Skandinavien.    (Se  N:r  2263.) 

Rec.  i  The  English  Historical  Review  1895,  s.  351—352  af  Kate 
Norgate. 

3338.  Daenell,  Ernst  Robert,  Die  Kölner  Eonföderation  yom  Jahre  1367 
nnd  die  schoniscben  Pnkndschaften.  Hanerisch  dänische  (reschichte 
1367—1385.    (Se  N:r  2596.) 

Rec.  i  Historisk  Tidsskrift  (Kjobenkavn).  Sjette  Rsekke:  Bd  5,  s.  426 — 
431  af  Kr.  Erslev;  i  Historische  Zeitsehrift  1895.  Bd  76,  s.  140—141 
af  Kunze;  i  Deatsche  Litteratnrzeitaug  1895,  s.  81 — 82  af  Wilhelm  Stieda. 

3389.  Haneerecesse.  Abth.  3.  Hanserecesse  von  1477 — 1530.  Bearb.  von 
Dietrich  Schäfer.    Bd  5.    (Se  N:r  2598.) 

Rec.  i  Literarisches  Centralblatt  1895,  s.  48  af  K. — L.;  i  Deutsche 
Litteratnrzeitung  1895,  s.  497 — 498  af  P.  Haste;  i  Historische  Zeitsehrift 
1895.     Bd  76,  s.  138—140  af  Keussen. 

3340.  Joachim,  Erich,  Die  Politik  des  letzten  Hochmeisters  in  Preussen 
Albrecht  von  Brandenbnrg.    Th.  3.    (Se  N:r  3031.) 

Rec.  i  Deutsche  Litteratnrzeitung  1895,  s.  1105 — 1108  af  Af.  Perlbach. 

3341.  Dahlmann.   F.   C,   Geschichte  von  Dänemark.    Bd  4:  1523—1559. 

Von  Dietrich  Schäfer.    (Se  N:r  2280.) 

Rec.  i  Nordisk  Tidskrift  1895,  s.  364—368  af  H.  J.  ffuitfeldt-Kaaa ; 
i  Historische  Zeitsehrift  1895.  Bd  76,  s.  142—145  af  v.  d.  Ropp;  i 
Historisk  Tidsskrift  (Kjobenbavn).  ^ette  Rsekke.  Bd  6,  s.  249—272  af 
A.  Heise. 

3342.  Yanpell,  Otto,  Den  nordiske  Syvaarskrig  1563—1570.   (Se  N:r  1658.) 

Rec.  i  Historische  Zeitsehrift  1895.  Bd  74,  s.  332—833  af  fHtz  Årn- 
heim, 

3343.  Svenska  Riksdagsakter  jämte  andra  handlingar,  som  höra  till  stats- 
f<$rfattningens  historia  under  tidehvarfvet  1521 — 1718.  D.  3:  H.  1 
(1593—94).  Med  understöd  af  statsmedel  utgifven  af  Kongl.  Riks- 
arkivet genom  Emil  Hildehrand.    (Se  N:r  2605.) 

Rec.  i  Historisk  Tidskrift  1895,  s.  1—6  af  Otto  Ahnfelt 


^  Denna  recension  framkallade  ett  genmäle  af  N.  Eden  i  Historisk  Tidskrift 
1895.  H.  1;  och  ett  svar  härpå  af  C.  6.  Hammarskjöld  i  samma  häfte  af  tid- 
skriften. 


238  BlBLIOaiUFI    1895 


3344.  Berichte  and  Akten  der  luuiBisohen  Gesandtschaft  nach  Moskan  im 
Jahre  1603.    (Se  N:r  2606.) 

Rec.  i  DeutflGhe  Litteratnrzeitang  1895,  8.  48 — 49  af  7%.  Schiemann; 
i  Literarisohes  Centralblatt  1895,  8.  85  af  — » — . 

3345.  StaTenow,  LudTigr?  Minnestal  vid  Gröteborgs  högskolas  Gnstaf- 
Adolfs-fest  den  8  dec.  1894.    (Se  N:r  2630.) 

Rec.  i  Finsk  Tidskrift  1895.  Bd  1,  s.  158  af  M.  G.  8.  [if.  G. 
Schybergson.Ji 

3346.  Skrifter  om  Gj-nstaf  II  Adolf  af  Bienemann,  Bnrg,  Fey,  Frohnhänser, 
Gntjahr,  Lenz,  Mehring,  Opel,  Prntz,  Saget  &  Stein,  Schäfer  och 
Treitschke.  (Se  N:r  2641,  2643,  2648,  2652,  2661,  2666,  2667,  2670, 
2671,  2680,  2682  och  2688.) 

Rec.  i  Historisk  Tidskrift  1895,  s.  14—20  af  A.  Rfs.  \_Aron  Bydfors]. 

3347.  Clason.  Sam^  Till  rednktionens  fSrhistoria.  (rods-  och  ränte- 
afsöndringarna  och  de  förbndna  orterna.    (Se  N:r  3098.) 

Rec.  i  Historisk  Tidskrift  1895,  s.  43—60  af  O.  V.    lOtto   Varenius.'] 

3348.  Malmström,  Oscar.  Bidrag  till  Svenska  Pommerns  historia  1630- 
1653.    (Se  N:r  1979.) 

Rec.  i  Historische  Zeitschrift  1895.  Bd  74,  s.  497—498  af  Fritz 
Arnheim. 

3349.  Toeppen.  M«.  Beiträge  znr  Geschichte  des  Weichseldeltas.  (Se  N:r 
2696.) 

Rec.   i  Dentsche  Litteraturzeitung  1895,  b.  211 — 213  af  M.  Perlbach, 

3350.  Lorentzen,  Theodor,  Die  schwedische  Armee  im  dreissigjährigen 
Kriege  und  ihre  Abdankung.    (Se  K:r  2700.) 

Rec.  i  Historische  Zeitschrift  1895.     Bd  75,  8.  116 — 118  tkt  Meinardtu. 

3351.  Hflbsch,  G.,  Das  Hochstift  Bamberg  nnd  seine  Politik  nnmittelbar 
vor  dem  ers  ten  Einfalle  der  Schweden  1631.    (Se  N:r  3104.) 

Rec.  i  Literarisches  Oentralblatt  1895,  s.  783 — 784;  i  Deutsche  Litte- 
ratorzeitung  1895,  s.  238—239  af  Victor  Loewe, 

3352.  Miinscher,  Friedrich,  Geschichte  von  Hessen.    (Se  K:r  2705.) 

Rec.  i  Literarisches  Centralblatt  1895,  s.  118  —  119  af  H.  Br. 

3353.  Irmer,  Georg,  Hans  Georg  von  Arnim.    (Se  N:r  2708.) 

Rec.  i  Forschnagen  zur  Brandenburgischen  und  Prenssischen  Geschichte 
1895.  Bd  1,  s.  281—282  af  C.  Spannagel;  i  Historische  Zeitschrift  1895. 
Bd  75,  8.  110 — 116  af  Hermann  THemar;  i  Nenes  Archiv  fiir  Sächsische 
Geschichte  und  Altertamskunde.     Bd  16,  s.  150 — 155  af  J.  Krebs. 

3354.  Struck,  Walter,  Die  Schlacht  bei  Ndrdlingen  im  Jahre  1634.  (Se 
N:r  2321.) 

Rec.  i  Mittheilnngen  des  Instituts  fiir  Oesterreichische  Geschiohts- 
forschung.  Bd  16,  s.  151—152  af  A.  Huber;  i  Historisk  Tidskrift  1895, 
8.  35 — 36  af  A.  Rfs.     [^Aron  Rydfors.^ 

3355.  Svenska  riksrådets  protokoll.  7.  1637—1639.  H.  1  o.  2.  Utg.  af 
SeveHn  Bergh.    (Se  N:r  1991  o.  3097.) 

Rec.  i  Finsk  Tidskrift  1895.  Bd  2,  s.  383—384  af  M.  G.  8.  [3f.  G. 
Schybergson'];  i  Historisk  Tidskrift  1895,  s.  65—72  &f  8.  C.    [Sam  Clasan.'] 

3356.  Seraphim,  Angnst,  Des  Obersten  Both  Anschlag  anf  Livland  (1639) 
nnd  sein  Znsammenhang  mit  der  allgemeinen  Politik  der  Zeit.  (Se 
N:r  3113.) 

Rec.  i  Deutsche  Litteraturzeitung  1895,  s.  1072 — 1075  af  A.  Bergen- 
griin. 


BIBLIOQBAFl    1895  239 


8357.  Protokolle  and  Relationen  des  bfandénbnrgiBchen  Gelieinien  Rathes 
ans  der  Zeit  des  Knrflirsten  Friedrich  Wilhelm.  Heransg.  v.  Otto 
Meinardus.    Bd  2  u.  3.    (Se  N:r  2324.) 

Rec.  i  Hifltorische  Zeitschrift  1896.  Bd  75,  s.  510—614  af  C.  Span- 
nagél. 

3358.  Fridericia,  J,  Å,,  Adelsvseldens  sidste  Dage.    (Se  N:r  2715.) 

Rec.  i  Historisk  Tidskrift  1896,  s.  7 — 10  af  A.  S.;  i  Literarisches 
Centralblatt  1895,  s.  286—287  af  K.—L. 

3359.  Spannagel^  K.^  Minden  nnd  Ravensberg  nnter  brandenbnrgisch- 
preussischer  Herrschaft  von  1648  bis  1719.    (Se  N:r  2716.) 

Rec.  i  Forschungen  zur  Brandenbargischen  und  Prenssischen  Geschichte 
1895.  Bd  1,  s.  288—284  af  Otto  Krauske;  i  Literarisches  Centralblatt 
1895,  s.  1237. 

3360.  Pribram,  Alfred  Francis^  Franz  Paul  Freiherr  von  Lisola  1613— 

74  und  die  Politik  seiner  Zeit.    (Se  N:r  2720.) 

Rec.  i  Historische  Zeitschrift  1895.  Bd  76,  s.  301—303  af  Haller; 
i  Literarisches  Centralblatt  1895,  s.  1079—1080. 

3361.  Landwehr,  Hugro,  Die  Kirchenpolitik  Friedrich  Wilhelm's,  des 
Grossen  Kurfursten.    (Se  N:r  2726.) 

Rec.  i  Historische  Zeitschrift  1895.  Bd  75,  s.  118—121  af  B.  Erd- 
mannsdörffer. 

3362.  Jörgensen^   A.  D.,  Peter  Schumacher  Griffenfeld.    (Se  N:r  2338  o. 

2729.) 

Rec.  i  Literarisches  Centralblatt  1895,  s.  1039 — 1040;  i  Historische 
Zeitschrift  1895.     Bd  76,  s.  149—151  af  D.  S. 

3363.  Larsen,  Axel,  Dansk-norske  Heltehistorier.    B.  3.    (Se  N:r  3142.) 

Rec.  i  >Vort  Forsvar»  1895,  15  December  af  P.   V.  Hammer. 

3364.  Juel,  Just,  En  rejse  til  Rusland  under  Tsar  Peter;  1709—1711. 
(Se  K:r  2354.) 

Rec.  i  The  English  Historical  Review  1895,  s.  800—805  af  W.  R. 
Morjill. 

3365.  Stavenow,  L«,  Studier  i  ståndsriksdagens  senare  historia.  (Se  N:r 
3156.) 

Rec.  i  Finsk  Tidskrift  1895.  Bd  1,  s.  327—328  af  M.  G,  8,  [M.  G. 
Schybergson.^ 

3366.  Malmström,  Carl  Gustaf,  Sveriges  politiska  historia  fräji  konung 
Karl  XII:s  död  till  statshvälf ningen  1772.  Andra  upplagan.  D.  2. 
(Se  N:r  3158.) 

Rec.  i  Finsk  Tidskrift  1895.  Bd  2,  s.  305  af  Af.  G.  8.  IM.  G.  Schy- 
hergson]:  i  Historisk  Tidskrift  1895,  s.  36—38  af  L.  S.  ^Ludvig  Stavenow.'] 

3367.  Trolle-Bonde,  Carl,  Riksrådet  och  riksmarskalken  grefve  Carl 
Bonde  samt  hans  närmaste  anhöriga.    D.  1 — 2.     (Se  N:r  3160.) 

Rec.  i  Historisk  Tidskrift  1895,  s.  73—75  af  F.  U.  W.  [F.  U. 
Wrangel-:;]  i  Finsk  Tidskrift  1895.  Bd  2,  s.  465—466  af  M.  G.  8chy- 
b  er  g  son. 

8368.  Politische  Korrespondenz  Friedrichs  des  Grossen.  Bd  21.  (Se  N:r 
2751.) 

Rec.  i  Forschungen  zur  Brandenbnrgisehen  und  Prenssischen  Geschichte 
1895.     Bd  1,  s.  286—287  af  Treusch  von  Buttlar. 

3369.    Bain,  Nisbet,  B«,  Gustavus  III  and  bis  contemporaries  1746 — 1792. 

(Se  N:r  2752.) 

Rec.  i  Historisk  Tidskrift  1895,  s.  25—32  of  T.  [Elof  Tegnér;}  i 
The  English  Historical  Review  1895,  s.  808—809  af  R.  Gamett. 


240  BIBLIOOSAVI    1895 


3370.  Sveriges  krig  aren  180B  och  1809.    D.  2.    (Se  N:r  3177.) 

Kee.  i  Norik  Militaert  Tidaskrift  1895,  s.  678—682  af  3.  B. 

3371.  Björlin,  Gnstaf^  Der  Krieg  in  Norwegen  1814.    (Se  N:r  2774.) 

Rec.  i  Literarisckes  Centralblatt  1895,  s.  1122. 

3372.  Eden.  Nils.  Die  sckwediscli-norwegische  Union  n.  der  Eieler  Friede, 
(Se  N:r  2781.) 

Rec.  i  Literaritokes  Centralblatt  1895,  a.  758 — 759. 

3373.  Aktstykker    yedkommende   Konventionen   i   Möss   14   Angnst   1814. 
Udg.  af  Yngvar  Nielsen.    (Se  N:r  3008.) 

Rec.  i  Finsk  Tidflkrift  1895.  Bd  2,  s.  805  af  M.  Q.  8.  [3f.  G. 
Schybergtani]  i  Dentache  Litteratorzeitang  1895,  b.  1492 — 1493  af  Dieirich 
Schäfer;  i  Literariackes  Centralblatt  1895,  a.  1621—1622;  i  Historiscke 
Zeitschrift  1895.     Bd  76,  a.  151—155  af  Dietrich  Sehåfer. 

3374.  Nielsen,  Yngyar,  1814.    Fra  Kiel  til  Mosa.    (Se  N:r  2785.) 

Rec.  i  Literariackea  Centralblatt  1895,  s.  1621—1622;  i  Hiatorische 
Zeitackrift  1895.     Bd  76,  a.  151—155  af  Dietrich  Schäfer. 

3375.  Nielsen,  Yngvar,  1814.    Fra  Kiel  til  Mosb.    Efterskrift.    (Se  N:r 

2786.) 

Rec.  i  Literariachea  Centralblatt  1895,  a.  1621—1622;  i  Hiatoriache 
Zeitacbrift  1895.     Bd  76,  a.  151—155  af  Dietrich  Schäfer. 

3376.  Nielsen,  Yngvar,  Der  Yertrag  von  Möss  vom  14.  Angnst  1814  nnd 
die  scbwedisch-norwegiscke  Union.     (Se  N:r  3204.) 

Rec.  i  Finak  Tidskrift  1895.  Bd  2,  a.  305—806  af  Jlf.  G.  5.  [iV.  G, 
Schybergson;^  i  Literariachea  Centralblatt  1895,  a.  1621 — 1622. 

3377.  Tarenins,  Otto,  Om  riksföreståndarskap  enligt  Sveriges  ock  Norges 
gmndlagar.     (Se  N:r  1741.) 

Rec.   i  Hiatoriacke  Zeitacbrift  1895.     Bd  74,  s.  500  af  Frito  Amheim. 

3378.  Universitäts-Matrikeln,  Aeltere.  2.  Universität  Greifswald.  Ans 
der  Originalbandschrift  nnter  Mitwirknng  von  Georg  Liebe,  Emil 
Theuner,  Herm.  Granier  nnd  Herm.  v.  Petersdorjf.  Heransg.  v. 
E.  FHedländer.    Bd  1—2.    (Se  N:r  2436  o.  2815.) 

Rec.  i  Hiatoriache  Zeitschrift  1895.  Bd  74,  a.  295—298  af  Luschin 
v.  Ebengreuth, 

3379.  Wrangel,  F.  II.  och  Bergström,  Otto,  Svenska  adelns  ättartaflor 
ifrån  år  1857.    H.  1.    (Se  N:r  3235.) 

Rec.  i  Finsk  Tidskrift  1895.    Bd  1,  a.  501—603  af  Magnus  Stackelberg, 

3380.  Kmse,  John,  Hedvig  Charlotta  Nordenflycht.    (Se  N:r  3244.) 

Rec.  i  Historisk  Tidskrift  1895,  a.  61—65  af  E.  Wrgl  [Evert 
Wrangel.^ 

3381.  Sylwan,  Otto,  Sveriges  periodiaka  literatnr  nnder  frihetstidens 
förra  del  (till  midten  af  1750-talet).    (Se  N:r  2087.) 

Rec.  i  Hiatorische  Zeitschrift  1896.  Bd  74,  a.  498—500  af  Fritz 
Amheim. 

3382.  Kjellén,  Rudolf,  Riksrättsinstitntets  ntbildning  i  Sveriges  historia. 
(Se  N:r  3255.) 

Rec.  i  Historisk  Tidskrift  1895,  a.  62—67  af  Ehd.    [Emil  ffildebrand.] 

3383.  Svenska  skriftprof  från  Erik  den  heliges  tid  till  (Justaf  IILs.  H.  1: 
Medeltiden.  Utg.  af  Emil  Hildehrand^  Algernon  Börtzell  och 
Harald  Wieselgren.    (Se  N:r  2843.) 

Rec.  i  Literariachea  Centralhlatt  1896,  a.  1400  af  — tt — . 

3384.  Elirenlieim,  Erik  von.  Anteckningar  om  (S^rönsö  och  Utö.  (Se  N:r 
2848.) 

Rec.  i  Nordisk  Tidakrift  1895,  s.  172—174  af  Ludpig  Looström. 


BIBLIOGRAFI    1895  241 


3385.  Lindström,  6*.  Anteckningar  om  Gotlands  medeltid.  B.  1 — 2.  (Se 
N:r  1955  o.  3277.) 

Rec.  i  Literarisches  Centralblatt  1895,  s.  1820—1822  af  K.^L, 

3386.  TroUe-Bonde,  Carl,  Hesselby.    (Se  N:r  2861.) 

Rec.  i  Historisk  Tidskrift  1896,  s.  13— 14  af /^.  U.  W.  [K  U.  Wrangtli] 
i  Nordisk  Tidskrift  1895,  s.  172—174  af  Ludvig  Looström. 

3387.  Trolle-Bonde,  Carl,  Kjesäter.    (Se  N:r  2464.) 

Rec  i  Historisk  Tidskrift  1895,  s.  12—13  af/*.  U.  W.  IF.  U.  Wrangel;'] 
i  Nordisk  Tidskrift  1896,  s.  172—174  af  Ludvig  Looström. 

3388.  TroUe-Bonde,  Carl,  TroUeholm.    (Se  N:r  2107.) 

Rec.  i  Historisk  Tidskrift  1896,  s.  10—12  af  F.  U.  W.  [F.  U.  WrangeW] 
i  Nordisk  Tidskrift  1896,  s.  172—174  af  Ludvig  Looström. 

3389.  Bottiger,  John,  Svenska  statens  samling  af  yäfda  tapeter.  B.  1—2. 
(Se  N:r  3288.) 

Rec.  i  Nordisk  Tidskrift  1895,  s.  576—580  af  G.  Upmarh. 

3390.  Hildebrand,  Hans,  Syeriges  medeltid.  Knltnrhistorisk  skildring. 
(Se  N:r  571  o.  2871.) 

Rec.  i  Historisk  Tidskrift  1896,  s.  32—34  af  G.  Djurklon;  i  Finsk 
Tidskrift  1895.     Bd  2,  s.  215—219  af  Th.   Waenerberg. 

3391.  Åspelin,  H.  Em.,  Wasa  stads  historia.  D.  1—2.  (Se  N:r  2120, 
2477  o.  2881.) 

Rec.  i  Finsk  Tidskrift  1896.     Bd  1,  s.  148—151  ai  M.  G.  Schybergson. 

3392.  Ans  baltischer  Yergangenheit.  Heransg.  v.  Gotthard  v.  Hansen. 
(Se  N:r  2882.) 

Rec.  i  Literarisches  Centralblatt  1895,  s.  880—881;  i  Deutsche  Lit- 
teraturzeitnDg    1896,    s.   1428 — 1429  af  A.  Bergengrun. 

3393.  BonsdoriT,  Carl  y«.  Åbo  stads  historia  nnder  17:e  seklet.  H.  2—4. 
(Se  N:r  2123  o.  2886.) 

Rec.  i  FiDsk  Tidskrift  1895.  s.  417—436  af  T.  Carpelan. 

3394.  Jakob  Teitts  klagomälsregister  emot  adeln  i  Finland  är  1555 — 1556. 
Utg.  af  Grotenfelt    (Se  N:r  2893.) 

Rec.  i  Finsk  Tidskrift  1895.     Bd  2,  s.  297—299  a{  Reinh.  Hausen. 

3395.  Regesten  ans  zwei  Missivbiichem  des  16.  Jahrhnnderts  im  Revaler 
Stiät-Archiv.  Heransgegeben  v.  Gotthard  v.  Hansen.  (Se  N:r 
3319.) 

R«c.  i  Baltische  Monatsschrift  1895,  s.  829 — 830  af  A.  Bergengrun. 

3396.  Serapliim,  Ernst,  (reschichte  Liv-,  Est-  nnd  Enrlands.  Bd  1.  (Se 
N:r  2905.) 

Rec.  i  Deatsche  Litteraturzeitang  1895,  s.  304 — 306  af  A.  Bergengrun; 
i  Literarisches  Centralblatt  1896,  s.  244  —  245;  i  Baltische  Monatsschrift 
1896,  s.  73 — 88  af  A.  Bergengrun. 

3397.  Dnmratli,  O,  H.,  Fnrst  Otto  von  Bismarck.    (Se  N:r  3331.) 

Rec.  i  Historisk  Tidskrift  1895,  s.  72—73  af  A.  H—ld.  [Agathon 
Hammarskjöld.^ 


^ 


k 


Svenska  Historiska  Föreningens  årssammankomst 
i  Stookholm  den  28  februari  1896. 


Sedan  nksarkivarien  Odhner  öppnat  sammankomsten,  upp- 
lästes af  sekreteraren  följande: 

Irsberftttelse  f9r  1895» 

Historiska  Föreningen  har  äfven  detta  år,  liksom  det  närmast 
föregående,  räknat  omkring  1000  medlemmar  i  Sverige  och  andra 
länder,  som  erlägga  årsafgift.  Afgift  en  gång  för  alla  har  erlagts  af 
en  person,  grefve  Eugéne  von  Rosen.  Antalet  personer,  som  erlagt 
sådan  afgift,  uppgick  vid  årets  slut  till  63  och  föreningens  af  så- 
dana afgifter  bestående  grundfond  har  därmed  ökats  till  4725  kronor. 

Någon  förändring  i  föreningens  styrelse  har  ej  ägt  rum  under 
året.  Den  har  haft  sina  sedvanliga  sammanträden  för  att  ordna 
föreningens  litterära  verksamhet. 

Af  Historisk  Tidskrift  har  under  året  utgifvits  den  15:de  år- 
gången. Bidragen  hafva,  för  att  vara  i  vårt  lilla  land,  influtit  jäm- 
förelsevis rikligt  och  berört  Sveriges  historia  från  och  med  Ynglinga- 
ätten till  och  med  1809.  Som  ordinarie  bilaga  har  medföljt  Histo- 
risk Bibliografi  för  år  1894,  upptagande  310  nummer.  Det  har 
lyckats,  tack  vare  förvärfvet  af  en  för  saken  särskildt  intresserad 
redaktör,  att  göra  densamma  för  hvarje  år  allt  fullständigare,  och  den 
torde  numera  ej  förete  synnerligt  många  luckor,  ehuru  dess  ända- 
mål är  att  upptaga  allt,  som  på  europeiska  tungomål  publiceras 
angående  Sveriges  historia. 

Under  året  har  förberedts  en  publikation  af  bref  och  aktstycken 
rörande  1809  års  krigsrörelser,  som,  tack  vare  en  mecenats  väl- 
vilja, under  år  1896  är  afsedd  att  gratis  utdelas  till  föreningens 
medlemmar. 

Åtskilliga  personer  hafva  under  årets  lopp  på  olika  sätt  ver- 
kat för  föreningens  sak,  genom  litterära  meddelanden,  genom  ut- 
delning af  föreningens  publikationer,  genom  väckande  af  intresse 
för  föreningens  sak.  Utan  att  nämna  någon  har  föreningens  styrelse 
till  dem  alla  velat  uttala  sin  tacksägelse. 

Om  föreningens  ekonomiska  ställning  upplyser  den  af  utse^jida 
revisorer  afgifna  berättelsen. 


Därefter  upplästes  följande 

ReTisionsberftttelse. 

Af  Svenska  Historiska  Föreningen  utsedde  att  granska  de  af 
Föreningens  skattmästare  förda  räkenskaper  för  år  1895  få  under- 
tecknade efter  verkställdt  uppdrag,  härom  afgifva  följande  berättelse : 

Inkomsterna  hafva  varit  följande: 

Saldo  från  1894  ...............   kr.  8,83^:90 

858  årsafgifter  å  5  kronor »  4,290:  — 

9  afgifter  genom  postprenumeratton  å  4,54  .    .    .    .    »  40:  86 

H.  K.  H.  Kronprinsens  årsafgift »  50:  — 

1  ständig  ledamotsafgift »  75:  — 

Afgifter  från  Danmark »  151:  os 

»            »     Norge »  145:  35 

Redovisning  från  Samson  &  Wallin »  78:  3  7 

»               »     Fritze »  252:  — 

För  försålda  häften  (af  Föreningens  publikationer)  .    »  74:  — 

Räntor ^  269:  — 

Summa  inkomster  kr.  14,258:  5S 

Utgifterna : 

A  Redaktionskonto kr.  2,270:  — 

Å  Boktryckarekonto »  3,029:2  5 

A  Distributionskonto »  236:  62 

A  Diverse  konto »  605:  12 


Summa  utgifter  kr.     6,140:  99 
Behållningen  till  1896  utgör  således »       8,117:  54 

Summa  kr.   14,258:  53 
Af  behållningen  äro  insatta 

I  Stockholms  Handelsbank: 

Å  depositionsräkning kr.     4,800:  — 

Å  folioräkning -»       3,000:  — 

Kontant  i  kassan »  317:  54 

Summa  kr.     8,117:  54 

Ofvanstående  räkenskaper  för  räkenskapsåret  1895,  äfvensom 
säkerhetshandlingar,  äro  af  undertecknade,  utsedde  revisorer,  gran- 
skade och  riktiga  befunna,  hvarför  full  decharge  åt  styrelsen  till- 
fityrkes. 

Stockholm  den  26  februari  1896. 

H,    Wieselgren,  Otto  Bergström, 

Bibliotekarie.  Kapten. 


Med  anledning  af  denna  revisionsberättelse  beviljades  styrelsen 
ansvarsfrihet  för  1895. 

Styrelsens  medlemmar  återvaldes. 

Till  revisorer  valdes  hrr  S.  Bergh  och  B.  Lundstedt  samt 
till  deras  suppleanter  hrr  F.  Wancke  och  C.  A.  Zachrisson. 

Amanuensen  Hammarskjöld  höll  ett  föredrag  om  »Magnus 
Stenbock  och  Nils  Gyllenstierna  1713». 


F 


Åtföljer  Hist  Tidskrift  1896. 


Till  Redaktionen  för  ^Historiék  Tidskrifts, 


I  fjärde  häftet  af  Svensk  Historisk  Tidskrift  för  år  1895  ingår 
ett  med  signaturen  Ehd  undertecknadt  genmäle  om  ^Svensk  Historisk 
Tidskrift  och  finsk-finsk  historieskrifning»,  hvilket  vänder  sig  mot 
ett  af  mig  i  »Finsk  Tidskrift»  infördt  uttalande.  Jag  är  för  sakens 
skull,  hvilken  enligt  min  åsikt  nog  förtjänar  diskussion,  tidskriftens  re- 
daktion och  författaren  tacksam  för  frågans  upptagande.  Visserligen 
tror  jag  föga,  att  en  diskussion  skall  leda  till  något  resultat  —  detta 
visar  äfven  hr  Ehds  inlägg  ganska  tydligt  —  men  möjligen  kan  den 
i  någon  mån  upplysa  situationen.  Jag  ber  därför  att  få  med  några 
ord  bemöta  hr  Ehd  i  sak,  lämnande  de  personliga  invektiven  där- 
hän —  det  förhåller  sig  med  dylika  i  vetenskaplig  diskussion  så, 
att  de  i  den  tänkande  läsarens  ögon  ofta  mer  skada  angriparen  än 
den  angripne. 

För  mig  har  det  varit  omöjligt  att  förstå  huru  hr  Ehd  af 
mina  ord  kunnat  få  den  uppfattning,  att  jag  »synes  med  all  makt 
vilja  ha  Finlands  historiska  litteratur  betraktad  som  för  Sverige  främ- 
mande». Jag  har  ju  tvärt  om  just  inskärpt  sammanhörigheten  af 
Sveriges  och  Finlands  historieforskning  och  framhållit  nödvändigheten 
för  forskarne  på  skilda  sidor  af  Bottenhafvet  att  följa  med  det  forsk- 
ningsarbete som  göres  i  det  andra  landet.  Mycket  mer  förefaller 
det  mig,  som  skulle  hr  Ehd  förfäkta  den  åsikt  han  beskyller  mig 
för,  ty  han  försäkrar:  »vi  göra  om  deras  forskningar  på  svenska  — 
därhän  kommer  det  utan  tvifvel  att  gå». 

Att  den  finske  historieforskaren  någon  gång  kan  hafva  skäl  att 
utgifva  en  historisk  undersökning  på  svenska,  liksom  den  svenske 
»ej  tvekar  att  skrifva  på  tyska,  franska  eller  engelska»,  har  jag  aldrig 
nekat,  ehuru  hr  Ehd  söker  göra  det  troligt.  Men  hvad  jag  fram- 
hållit är,  att  han  aldrig  kan  afsäga  sig  sin  rättighet  att  äfven  vända 
sig  till  sitt  eget  folk  på  dess  språk,  finskan,  ja,  att  en  dylik  preten- 
tion måste  betecknas  som  oförnuftig.  Hr  Ehd  synes  vilja  göra  någon 
slags  skillnad  mellan  arbeten,  som  höra  till  »allmänbildningen»,  och 
den  vetenskapliga  facklitteraturen.  Denna  skillnad  utplånas,  allt  efter- 
som bildningen  framskrider,  alltmer  på  alla  vetandets  områden,  men 
på  den  historiska  vetenskapens  område  har  denna  gräns  redan  länge 
varit  omöjlig  att  uppdraga.  Jag  vill  såsom  exempel  från  den  svenska 
litteraturens  område  blott  nämna  Erik  Gustaf  Geijers  Svenska  folkets 
historia  och  den  af  hrr  Montelius,  Hildebrand  m.  fi.  utgifna  illustrerade 


:&S veliges  historia  från  äldsta  tid  till  våra  dagars.  I  Finland  böra  så- 
dana  arbeten  utgifvas  på  finska.  Men  kan  någon  sägas  känna  ett  land» 
historieforskning,  ntan  att  taga  notis  om  dylika  värk.  Således  komma 
vi  äfven  på  denna  väg  till  det  resultat,  att  den,  hvilken  vill  följa  med 
den  finska  historieforskningens  utveckling,  måste  känna  finska  språket. 

Hvad  hr  Ehds  påstående  vidkommer  att  det  i  sjelfva  värket 
ej  gifves  någon  Finlands  historia,  då  det  blott,  är  fråga  om  svenskt 
statsskick,  svensk  rätt,  svensk  odling  i  de  finska  landskapen,  så 
vill  jag  ej  närmare  ingå  på  denna  öfvermodiga  sats.  Jag  vill  blott- 
påpeka  att,  om  detta  vore  förhållandet  i  den  exklusivitet,  som  hr 
Ehds  ord  och  tanke  fordra,  så  har  det  finska  folket  varit  i  sex  år- 
hundradens träldom  under  Sverige  och  först  blifvit  1809  af  Ryssland 
därur  be&iadt,  och  allt  ordande  om  det  goda,  det  svenska  väldet 
bragt  vårt  land,  har  varit  tomt  prat. 

Låtom  oss  nu  vända  oss  till  Svensk  Historisk  Tidskrift.  Denna, 
har  enligt  hr  Ehds  förmenande  visat  den  finskspråkiga  litteraturen 
särskild  välvilja  och  blifvit  bemött  med  svart  otack.  Väl  medger 
han,  »att  under  senare  år  finskspråkig  historisk  litteratur  förbigåtts 
i  den  årligen  utgifna  Hist.  Bibliografien».  Men  han  anför  som  skäl 
att  exakta  Öf v  ersättningar  på  de  finska  titlarna  ej  kunnat  fås.  Detta 
skäl  håller  ej  streck.  Om  viljan  funnes,  så  vore  det  visserligen  e> 
omöjligt  att  erhålla  dessa  öfversättningar,  om  de  behöfvas,  af  någon 
i  Stockholm  vistande  finne  eller  skaffa  sig  dem  från  Finland,  hvilket 
kan  ske  på  3  å  5  dagar.  Men  jag  ställer  ej  ens  denna  fordran  på. 
Historisk  Tidskrift:  det  står  naturligtvis  dess  redaktion  fritt  att  i 
af  seende  å  den  finska  historiska  litteraturen  lämna  den  obeaktad 
eller  ej,  efter  eget  godtfinnande.  Men  det  som  enligt  min  åsikt 
varit  olämpligt  och  stötande  i  tidskriften,  har  varit  godtycket.  T^ 
ex.  i  den  historiska  bibliografien  har  något  finskt  arbete  upptagits^ 
läsaren  har  lämnats  i  den  tro,  att  denna  litteratur  äfven  observeras^ 
och  dock  hafva  ofta  de  viktigaste  undersökningar  lämnats  obeaktade.. 
Hvad  mitt  uttryckssätt  vidkommer,  att  arbeten  på  finska  språket- 
vanligen  tagits  i  betraktande,  blott  då  det  gällt  att  mot  dem  rikta. 
ett  utfall,  så  erkänner  jag  att  ^»vanligen»  ej  här  får  fattas  i  den 
mening,  att  i  flertalet  fall,  då  Historisk  Tidskrift  omnämnt  en  finsk-^ 
språkig,  uppsats  detta  skulle  inträffat.  Blott  i  afseende  å  underteck- 
nåds  egna  forskningar  har  detta  bokstafligen  inträffat. 

Hr  Ehd  konstaterar  det  faktum,  att  »intresset  för  Hist.  Tidskrift 
från  finsk  sida  varit  mycket  ringa».  Af  det  ofvanför  sagda  måste^ 
jag  draga  den  slutsats,  att  tidskriften  delvis  själf  är  skuld  därtilL 
Själf  har  jag  under  en  rad  af  år  för  tidskriftens  skull  varit  medlem 
af  Svenska  Historiska  Föreningen,  men  slutligen  af  antydda  orsaker 
upphört  därmed.  Då  hr  Ehd  talar  om  att  endast  en  historiker  af 
det  språkliga  läger  jag  tillhör  är  medlem  af  föreningen,  torde  denna> 
siffra  erhållas  därigenom  att  han  i  sin  korta  uppsats  låter  en  finsk 
medlem  af  föreningen  på  ett  ställe  tillhöra  ett,  på  detta  ett  annat  läger  L 

Slutligen  tyckes  hr  Ehd  vilja  anföra  det  som  ett  särdeles  bevis- 
på  liberalitet  att  äfven  finnar  tillåtas  begagna  sig  af  svenska  riks- 


arkivet.  På  samma  gång  jag  begagnar  tillfftllet  att  uttryckligen 
yttra  min  tacksamhet  för  hvarje  tillmötesgående  som  riksarkivets  äm- 
betsmän visat  mig  under  mina  besök  i  Stockholm,  måste  jag  säga, 
att  jag  ej  väntat  ett  dylikt  uttalande  af  hr  Ehd:  detta  häntyder 
på  något  helt  annat.     Helsingfors  den  23  mars  1896. 

Gustaf  Grotenfelt. 


Gensyar.i 

Vi  upptaga  först  hvad  hr  G.  har  att  anföra  i  afseende  på  be- 
handlingen i  Hist.  Tidskrift  af  finskspråkig  historisk  litteratur. 

När  hr  G.  i  Finsk  Tidskrift  påstod,  att  denna  litteratur  vanligen 
omnämndes  i  Hist.  Tidskrift,  blott  när  det  gällde  att  mot  densamma 
rikta  ett  utfall,  så  menade  han  icke,  förklarar  han  nu,  att  det  skedde 
»i  flertalet  falb.  Det  är  verkligen  svårt,  det  måste  erkännas,  att 
veta  hvad  hr  G.  menar.  »Blott:^,  tillägger  han,  n  afseende  å  un- 
dertecknads  egna  forskningar  har  detta  bokstafligen  inträffat.»  In- 
skränkningen från  hela  den  finskspråkiga  historiska  litteraturen  till  hr 
G:s  egna  arbeten  är  stor,  men  vi  nödgas  påstå,  att  äfven  med  denna 
begränsning  hr  G:s  påstående  är  fullkomligt  ogrundad  t.  Då  han 
själf  flyttar  frågan  till  området  för  det  »bokstafliga»,  bedja  vi  att 
få  upplysa  honom,  att  sju  arbeten  eller  publikationer  af  hr  G.  Groten- 
felt :»bokstafligen»  varit  omnämnda  i  tidskriftens  notisafdelning  under 
åren  1885 — 95.  Två  af  dem,  »bokstafligen»  ej  flere,  hafva  åtföljts 
af  hvad  han  behagar  kalla  »utfalh.  Vi  skulle  kunna  hänvisa  till 
årgång  och  sida,  men  vilja  ej  beröfva  hr  G.  nöjet  att  själf  taga 
reda  på  den  »bokstafliga»  sanningen.  Och  härmed  hafva  de  nämnda 
beskyllningarna,  hvilka  hr  G.  i  sina  genmälen  dels  i  Finsk  Tidskrift 
dels  här  of  van  behagat  rikta  mot  Hist.  Tidskrift  blifvit  upplösta  i 
sina  verkliga  beståndsdelar,  d.  v.  s.  i  idel  munväder  och  ogrundade 
insinuationer.  H varken  den  finskspråkiga  historiska  litteraturen  i  all- 
mänhet eller  hr  G:s  egen  har  »vanligen»  gjorts  till  föremål  för  några 
obefogade  utfall  i  Hist.  Tidskrift.  Tvärt  om  ha  de  behandlats  med 
all  möjlig  hänsynsfullhet,  när  de  kommit  på  tal. 

I  verkligheten  lärer  det  också  vara  något  helt  annat,  som  hr  G. 
menat,  efter  hvad  han  själf  numer  insett,  —  återigen  ett  förhållande, 
som  man  icke  kunnat  gissa  sig  till  af  hvad  han  först  skref.  Hvad 
han  egentligen  funnit  »olämpligt  och  stötande»  i  Hist.  Tidskrift  har 
varit  »godtycket».  Hr  G.  upplyser  ej,  om  detta  omdöme  gäller  de 
referat  af  finsk  litteratur,  som  Tidskriften  årligen  meddelat.  Själfva 
äro  vi  öfvertygade,  att  vår  referent  icke  godtyckligt  förbigått  några 


^  Diskussionen  är  hänned  i  vår  tidskrift  afslntad. 


mera  betydande  arbeten  på  finska.  Om  icke  alla  blifyit  upptagna^ 
beror  det  ntan  tvifvel  därpå,  att  ifrågavarande  litteratur  icke  M!b^ 
st&ndigt  kommit  honom  till  hända.  Ingen  kan  begära,  att  han  skall, 
för  de  notiser  han  meddelar,  inköpa  historiskt  tryck.  Vi  hafva  för 
öfrigt  aldrig  fått  några  reklamationer  i  det  hänseendet.  Till  äfventyrs 
har  hr  G.  ej  heller  några  sådana  att  göra,  ty  han  vänder  sig  genast  firån 
denna  afdelning,  i  hvilken  omdömen  braka  förekomma,  till  Tidskriftens 
bihang,  den  historiska  bibliografien,  där  inga  »utfalb  braka  göras;  det 
är  den,  som  numera  blifvit  den  egentliga  brottslingen,  i  det  den 
lämnat  »obeaktade:»  »de  viktigaste  undersökningar».  Vi  taga  oss  fri- 
heten att  påpeka,  att  hr  G.  helt  och  hållet  missuppfattar  sakläget. 
Allt  tal  om  något  »olämpligt  och  stötande»  i  detta  hänseende  är  i 
hans  mun  fullkomligt  obefogadt.  Det  är  tvärt  om  vi,  som  här  äga 
att  ställa  villkor.  Saken  är  nämligen  följande.  Finskspråkig  histo- 
risk litteratur  kommer  så  godt  som  aldrig  Red.  af  Hist.  Tidskrift 
tillhanda.  Den  lärer  i  allmänhet,  efter  hvad  vi  försport,  mycket 
oregelbundet  komma  till  Stockholm.  E.  biblioteket  vidtager  i  regeln 
inga  särskilda  anstalter  för  att  anskaffa  den,  ty  här  finns  ju  ingen 
vetenskapsman,  som  läser  den.  Det  är  sålunda  i  de  flesta  fall  omöj- 
ligt att  få  fullständiga  bibliografiska  notiser,  när  historisk  biblio^afi 
uppgöres,  och  utan  sådana  tagas  i  allmänhet  inga  uppgifter  in.  Hvar- 
till  skulle  det  sedan  tjäna  att  föra  in  dessa  titlar  i  tilläggen,  om 
man  längre  fram  möjligen  finge  dem  fullständiga?  Skulle  emellertid 
så  vara,  att  den  &iskspråkiga  historiska  litteraturen  regelbundet 
komme  oss  till  hända,  n.  b.  med  de  finska  titlarna  öfversatta,  ty  vi 
äro  ej  i  tillfälle  att  anlita  någon  finsk  tolk,  kommer  den  nog  att ' 
blifva  uppmärksammad  i  bibliografien.  Eljest  lärer  det  förblifva  vid 
det  gamla  »godtycket»,  men  därtill  äro  i  sådant  fall  ej  vi  utan  de 
finskspråkiga  författarne  själfva  skulden.  Är  det  någonting,  som  är 
»olämpligt  och  stötande»,  —  icke  är  det  vårt  tillvägagående,  utan 
det  är  djärfheten  att  under  ofvan  angifna  förhållanden  framställa 
anspråk  och  klagomål. 


Vi  hade  vidare  i  vår  artikel  ogillat,  att  den  vetenskapliga /act- 
litteraturen  i  Finland,  särskildt  den  historiska,  om  hvilken  här  var 
fråga,  begagnade  sig  af  finska  språket,  medan  vi  på  samma  gång 
gåfvo  vårt  fulla  erkännande  åt  sträfvandena  att  på  detsamma  sprida 
den  allmänna  andliga  odlingen.  Hr  G.  förklarar,  att  det  på  den 
historiska  vetenskapens  område  är  omöjligt  att  uppdraga  någon  gräns- 
linie  mellan  den  vetenskapliga  facklitteraturen  och  »arbeten,  som  höra 
till  allmänbildningen».  Vi  kunna  ej  annat  än  undra  öfver  detta  om- 
döme af  en  docent  i  historia  men  glädjas  på  samma  gång,  ty  det 
gör  hvarje  längre  diskussion  oss  emellan  öfverflödig.  I  Finland, 
menar  hr.  G.,  böra  arbeten  af  samma  slag  som  Dlustrerad  svensk 
historia,  d.  v  s.  populära,  utgifvas  på  finska.  Det  är  en  sak,  som 
det  aldrig  varit  fråga  om,  som  vi  aldrig  yttrat    oss  om.  Vi  talade  om 


5 

Per,  hr  G.  svarar  om  Pål;  på  den  vägen  kommer  man  ingen  vart. 
Äfven  med  fara  att  icke  förstås  af  hr  G.,  nödgas  vi  fasthålla  våra 
arsprunghga  omdömen:  att  det  är  ett  felgrepp  att  välja  finskan  till 
språk  för  den  historiska  facklitteraturen;  att  denna  själf  torde  få 
erfara  de  svåraste  följderna  däraf;  att  en  sannolik  följd  blir,  att  vi 
i  Sverige  göra  om  de  finska  forskningarna  på  svenska;  samt,  tillägga 
vi,  att  om  det  skulle  lyckas  för  hr  G.  och  hans  meningsfränder  att 
göra  finskan  till  enda  språk  för  den  historiska  vetenskapen  i  Finland, 
dennas  dödsdom  som  vetendkap  säkerligen  i  och  därmed  vore  skrifven: 
ett  resultat,  som  ingen  lifligare  än  vi  skulle  beklaga.  Man  afskär 
ej  ostraffadt  sin  odlings  rötter  och  lika  litet  förbindelsen  med  en 
större  vetenskaplig  värld. 


Vi  hade  yttrat,  att  Finlands  historia  för  oss  ter  sig  såsom  hi- 
storien om  införandet  af  svenskt  statsskick,  svensk  rätt,  svensk  od- 
ling i  de  finska  landskapen,  med  andra  ord  att,  så  länge  det  är  fråga 
om  tiden  före  1809,  Finlands  historia  är  svensk  historia,  hvilket 
naturligtvis  icke  hindrar  att  Finland,  liksom  t.  ex.  Skåne,  har  sin 
egen  provinshistoria.  Hr  G.  finner  häri  en  »öfvermodig  sats>>  och 
tillägger  bokstafligen:  »Jag  vill  blott  påpeka,  att  om  detta  vore 
förhållandet  i  den  exklusivitet,  som  hr  Ehds  ord  och  tanke  fordra, 
så  har  det  finska  folket  varit  i  sex  århundradens  träldom  under 
Sverige  och  först  blifvit  1809  af  Ryssland  befriadt».  Yttrandet  i 
sin  naiva  och  häpnadsväckande  oblyghet  förtjänade  ej  ett  allvarligt 
bemötande,  om  det  icke  vore  ett  sorgligt  bevis  —  och  för  öfrigt 
icke  det  första  —  på  den  blindhet  för  sanningen,  hvartill  en  upp- 
jagad nationell  chauvinism  leder.  Det  är  obestridligt,  att  den  and- 
liga odling,  de  politiska  institutioner,  de  rättsförhållanden,  det  mått  af 
frihet,  som  finnarne  efter  1809  med  en  så  beundransvärd  kraft  och  seg- 
het hittills  lyckats  bevara,  dem  ha  de  förbindelsen  med  Sverige  att  tacka 
för  —  och  detta  är  hr  G.  nog  dåraktig  att  kalla  en  »sexhundraårig  träl- 
dom». Vi  svara:  lyckligt  det  folk,  hvars  historia' kan  tala  om  en  sådan 
träldom  genom  århundraden!  Men  yttrandet  i  sin  helhet  kastar 
därjämte  ett  egendomligt  ljus  öfver  den  innersta  tanken  hos  hr  G. 
och  hans  meningsflock.  Hellre  än  att  uppriktigt  erkänna  hvad  deras 
land  har  Sverige  att  tacka  för  vända  de  sig  mot  »befriaren»  i  öster. 
Det  är  en  väg,  på  hvilken  förut  vandrat  Göran  Sprengtporten, 
Karl  Henrik  Klick,  Johan  Anders  och  Fredrik  Adolf  Jägerhorn, 
Helena  Charlotta  Reutersköld  och  hvad  de  allt  heta,  dessa  skuggor, 
vid  hvilka  förräderiets  märke  låder.  Äfven  de  visste  att  föra  Fin- 
lands frihet  och  oberoende  på  tungan  och  drogo  med  sig  många 
lättrogna.  Men  hvad  som  åt  finska  folket  bevarat  den  undantags- 
ställning det  intager  bland  sina  stamförvanter,  det  är  icke  nämnda 
personers  sträfvanden  eller  verksamhet  utan  just  den  svenska  odling, 
som  verkliga  finska  patrioter  efter  skilsmässan  förstodo  att  göra  re- 
spekterad   och    att    utveckla.     Det  är  lätt  att  förutse  följderna,  om 


de  idéer  dialle  segra,  åt  hviika  hr  G.  gifvit  ett  måhända  obevakadt 
uttryck.  Vi  skalle  beklaga  utgången^  men  upphofsmäanea  finge 
endast  skörda  hviul  de  8jälf?a  sått.  Oss  kunna  sådana  yttraaden 
som  hr  G:s  endast  lära  att  ömtåligare  än  vi  någonsin  gjort  not 
farorna,  från  hvad  håll  de  än  komma,  värja  vår  svenska  odling,  hvars 
betydelse  för  Finland  han  anser  endast  vara  »tomt  prat». 

Hr  G.  tillåter  sig  slutligen  några  reflexioner  med  anledning  af 
hvad  vi  yttrat  om  de  finska  forskQingama  i  Sverige.  Det  är  ej 
med  oss,  som  det  tyckes  vara  med  honom,  att  vi  skrifva  ett  och  mena 
ett  annat,  och  vi  frånkänna  en  hvar  rätten  att  i  våra  rader  läsa 
något  mera  än  hvad  de  bokstafligen  innehålla. 

Till    sist    en  hemställan  i  all  vänlighet.     Skulle  det  icke  vara 
lämpligt,  att  hr  G.,  innan  han  nästa  gång  drager  ut  på  krigsstråt, 
för  att  begagna  det  populära  uttrycket,  anställde  ett  slags  vapensyn 
med   sina   argument,    så    att  de  ej  ögonblickligen  vridas  honom  nr 
händerna?     Det  är  icke  så,  att  Red.  af  Hist.  Tidskrift  systematiskt 
riktar  »utfall»  mot  någon  eller  några  men  dén  förbehåller  sig  rätten  att 
vid  tiUfålle  uttala  sin  mening  i  principiella  frågor,  t.  ex.  hvart  åttonde 
år,    såsom  det    skett  i  afseende  på  finska  språket.     Lika  litet  låta 
hon    den    finska  litteraturen  godtyckligt  förbigås  i  Hist.  Bibliografi. 
Det  är  för  henne  helt  enkelt  omöjligt  att  själf  anskaffa  denna  litte- 
ratur; det  inser  hvar  och  en,  som  känner  publicistiska  förhållanden. 
Det  finns  värkligen  en  skillnad  mellan  vetenskaplig  facklitteratur  ock 
populär  historieskrifning  —  det  vet  hela  världen.     Det  är  alutl^^en 
ingen  skam  för  Finnarne  att  erkänna,  att  de  hafva  förbindelaea  i&ad 
Sverige  att  tacka  för  åtskilligt  af  det  bästa,  som  de  för  närvarai^e 
äga  i  sitt  nationella  lif.     Vi  tro  värkligen,  att  bådas  vår  tid  bättre 
kunnat  användas  än  på  en  skriftväxling  af  detta  slag,  men  vi  kunna 
åtminstone  till  vår  ursäkt  anföra :  härtill  voro  vi  nödde  och  tvungne 

Ehd. 


'C 


Hl 


> 

I 


L 


r 


THB  NEW  YORK  PUBLIC  LIBRARY 
BBFBRBNCB  DBPARTMBNT 


This  book  is  under  no  oirounist«noes  to  be 
Uiken  from  the  BaOdin^ 


I- 


•f 


fo 


r««^ 


li^f' 


7i 


r      M 


OCT  I  3-a 


^'^»*- 


/