Hjeltesångerne i Sämunds Edda

This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project
to make the world's books discoverable online.

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover.

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the
publisher to a library and finally to you.

Usage guidelines

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying.

We also ask that you:

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for
personal, non-commercial purposes.

+ Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the
use of public domain materials for these purposes and may be able to help.

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it.

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner
any where in the world. Copyright infringement liability can be quite severe.

About Google Book Search

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web

at |http : //books . google . com/

':j<Q^^ L|X%S.t

?garSjarti eroUege Hiörarg

FROM THE FUND OF

OHABLES MINOT

(Class of 1838).

'//

Received // m^. /^^^

■^-^-:>..

■'a;, r^rioal

Digitized by VjOOQ IC

Digitized by VjOOQ IC

HJELTESANGERNE

SÄMUNDS EDDA,

FÖRKLARADE

AP

THEODOÄ pSÉU,

PHILOSOPHLffi DOCTGR, DOCENT VID K. UNIVERSITETET I LUND.

FÖRSTA HÄFTET.

^LUND,

TRYCKT UTI BERLINGSKA BOETRXCKERIET,
1865.

Digitized by VjOOQ IC

Jy'C^t^ ^-u^^.

Digitized by CjOOQIC

Förord.

±Je nordiska språken hafva sent kommit till -sin rätt att
vara läxoämne vid universitetet^ Häri bör anledningen sökas,
hvarföre man på detta vetenskapsområde ännu till stor del
saknar de hjelpmedel, som anses erforderliga for ett grund-
ligt språkstudium. För att i någon mån befrämja ett dylikt
studium, hvad beträffar nordiska språken, har författaren af
detta arbete velat genom ord- och sakförklaringar samt under-
sökning af olika tolkningssätt på omtvistade ställen lemna en
vägledning vid läsningen af Eddans hjeltesånger. Särskildt
har författaren afsett att genom talrika hänvisningar till G.
F. V. Lunds nyligen utgifna "Oldnordisk Ordföjningslsere"
tillgodogöra frukterna af denna första isländska syntax. De
isländska ordens betydelse har vanligen blifvit angifven på
latinska språket, oftast i öfverensstämmelse med Egilssons
lexicon poeticum eller den Arne-Magnseanska upplagan af den
äldre Eddan; måhända har bestämdheten i uttryck derpå intet
förlorat. Öfver brukade förkortningar lemnas vid bokens slut
nödig upplysning.

Digitized by VjOOQ IC

Innehåll.

Inledning sidd. 1 — 8.

VölundarkviSa ,, 9 — 46.

Helgakvida Hjönrarässonar ,, 47 — 76.

Helgakvi3^a Hundingsbana I ,, 77 — 101.

Digitized by VjOOQ IC

JJen rhythmiska Ed dan innehåller en samling af våra äld-
sta fornqväden, och de ämnen, som i dem behandlas, äro
antingen sådana, som tillhöra våra förfäders theologi och
mythologi, eller sådana, i hvilka den Skandinaviskt-Germa-
niska folkstammens fornhistoriska minnen bilda underlaget
för den poetiska framställningen. Dessa historiska tilldra-
gelser hafva visserligen blifvit klädda i mythens poetiska
drägt, och samtlige sångerne hafva derföre väl en mythisk
prägel, men man kan icke desto mindre lämpligen indela
Eddans alla qväden i rent mythiska eller Gudasånger
samt heroiska eller Hjeltesånger. Indelningen af sån-
gerne är dock ofta förenad med svårigheter, enär af de nu
uppställda arterna den ena synes i flere sånger löpa in i
den andra, och man dessiitom kan vara böjd att for de gno-
miska dikterna uppställa en särskild grupp. Vi följa här
den af de fleste nyare forskare antagna indelningen och hän^
föra sålunda till hjeltesångerne alla de qväden, som tillhöra
sagocykeln om Völsungar, Niflungar och Gjukungar, äfven-
som de mera enstående dikterna om Völund, Frode, m. fl.
En öfvergång emellan guda- och hjelte-sångerne kunna vi
anse bildas af Bigsmdl och HyndluljöS:* den förre sången
framställer de olika samhällsclassemas upphof, och den se-
nare innehåller genom uppräknandet af Ottars ättartal en öf-
versigt af hele heroskretsen, men lemnar äfven bidrag till
gudarnes genealogi.

Att nästan alla folkslag sökt anknyta sina äldsta min-
nen till sin gudalära, är en lika lätt förklarlig som bekant

1

Digitized by VjOOQ IC

2

sak. I tidernas början, så trodde man, umgingos gudar och
menniskor med hvarandra: gudarne v-andrade i synlig ge-
stalt omkring bland menniskorna, gudars och menniskors
verld var ännu densamma, konungar och hjeltar räknade
sina anor från gudarne, hvilke ock deltogo i menniskornas
bedrifter och verksamt ingrepo i sine ättmäns öden. Öfver-
menskliga varelser. Nornor och Valkyrior, äro tillstädes vid
hjeltarnes vagga, gifva dem namn och namnfäste, beskydda
dem i strider och faror, ingå förbindelser med dem, men äro
ock, åtminstone medel barligen, orsaken till deras olyckor och
död. Allt rör sig inom det underbaras område. Så uppkom
äfven hos Germaner och Skandinaver en sago- och hjelte-
tid, ett slägte af till halfgudar eller heroer upphöjda men-
niskor, hvilkas både på ärofulla bragder men ock på tragi-
ska förvecklingar rika lif erbjöd fett passande stoflf för den
episka folkdikten. Och desse sånger hafva varit verklige
folksånger, ty de hafva varit spridde bland flerehanda folk-
slag i norra och mellersta Europa och hafva lefvat på fol-
kens läppar i månghundrade år långt in i den christna
tiden, då de slutligen i skrift upptecknades. Äfven i det
afseendet kunna dessa qväden sägas vara folksånger, att de
äro diktade ur folkets bröst. -Uta» att vilja förneka den in-
dividuella fantasiens medverkan, kan man derföre påstå, att
de äro folkets skapelser. Man frågar också förgäfves efter
författarnes namn: desse hafva ej uttalat sina egna minnen
och känslor, utan folket har talat genom dem: de hafva ej
varit annat än folkens organer och äro derföre inför efter-
verlden namnlöse, häri bildande en märklig motsats till de
fornnordiske hofskftlderne. De händelser, som besjungas i Ed-
dans hjelteqväden, måste förläggas långt upp i tiden, inemot
den stora folkvandringen och kanske ännu längre tillbaka.
De flesta historiska qväden kunna väl antagas hafva en hi-
storisk kärna, men dennti låter sig ej alltid skiljas i sär
från diktens tillsatser. Den historiska sanningen har man
ej att söka här, men den poetiska saknas icke. Allt be-

Digitized by Google

stämmande af tiden för de i sångerne skildrade tilldragelserna
måste derföre inskränkas till det obestämda antagandet, att
kanske sekler hunnit förgå mellan händelsernas timande och
Eddadikternas uppkomst. En rymlig tid måste också åtgå,
innan hithörande sägner och sånger kunnat vinna den för-
undransvärdt starka spridningen bland flere folkslag, som
väl voro beslägtade, men måhända ej synnerligen i tillfälle
att utbyta traditionerna af åtminstone till en del gemen-
samma forntidsminnen. Om sångerne i det skick, hvari de
blifvit till oss öfverlemnade, kan i allmänhet sägas, att de
tillhöra den allra äldsta fornnordiska literaturen. Dock kan
man naturligtvis ej tillerkänn» lika hög ålder åt alla dessa
qväden: några äro bevisligen diktade i en jemnförelsevis
långt senare tid. De flesta torde i sin nuvarande^ gestalt
förskrifva sig ifrån det sjunde eller åttonde århundradet. Till
de yngsta höra begge Atlesångerne, som anses hafva till-
kommit mot slutet af nionde århundradet: en ännu senare tid
tillhör troligen den tredje GuärunarkviSa. Ett ojäfaktigt
bevis för sångernes höge ålder hemtas från språkets beskaf-
fenhet: både fornare former anträffas än de i den öfriga li-
teraturen vanligen förekommande och äfven ordfogningen er-
bjuder mycket egendomlift. "Omslyifningar förekomma vis-
serligen äfven i EddadiÉ:terna, men äro här långtifrån så
mörka och tillkonstlade eller så talrika som i de namngifi\e
skaldernes qväden. En fornartad hög enkelhet och friskhet
genomgår i allmänhet hele sångcykeln med undantag af de
bevisligen yngste delarne, der framställningen redan börjar
att missprydas af konstlade och ovanlige bilder samt dunkla
mythologiska anspelningar. I starka drag tecknas här vilda
lidelser, gräsliga brott, men exempel saknas ej heller på öf-
vermensklig dygd och trohet. För Eddasångerne är äfven det
utmärkande, att den annars vanliga episka utförligheten och
åskådligheten till och med i smärte detaljer här alldeles sak-
nas. Sångerne bilda således ej ett epos i vanlig mening,
utan de fleste af dem utgöra såtillvida ett helt för sig sjelf-

Digitized by VjOOQ IC

ve, som de med en viss sjelfständighet behandla några sär-
skilda momenter, hvilket icke hindrar, att de kunna antyda
eller antaga såsom bekant sagoämnets fullständiga utveck-
ling. Vi tillåta oss att här anföra Wilhelm Grimms förträff-
liga charakteristik öfver dessa qväden: "Eddasångernes egen-
domlighet består deruti, att afsigten ej närmast går ut på
att framställa sagans hela innehåll, hvilket de snarare förut-
sätta såsom kändt, utan deri, att de framhäfva en särskild
punct, på hvilken de låta poesiens glans falla i all hans
skärhet och styrka. Blott hvad som fordras för att förstå
den öfriga sagan blir ur henne anfördt eller åtminstone an-
tydt. En hänsyftning på det närmast förflutna följer ofta
först efter en häntydning på det kommande, det aflägsna
ryckes genom djerfva öfvergångar nära, och till lugn utveck-
ling och likformigt episkt fortskridande kommer denna poesi
aldrig. Så snart hon möjligen dermed börjar, stores hon ge-
n^t genom en benägenhet till lifligare, mera dramatisk håll-
ning, som öfverallt frambryter och synes fullkomligt öfver-
ensstämma med hennes framställningssätt. De skönaste sån-
gerne gå snart öfver till samtal eller äro helt och hållet
deri affattade: de rent förtäljande stroferna bevara endast
sammanhanget. Äfven i pnsk||äh^er förnekar sig ej anden
i det hela: ofta blir ett betydningsfuUt drag ensamt fram-
häfdt medan allt öfrigt lemnas i dunkel. Så t. ex. skildras
på ett ställe Sigurds mord endast med dessa få ord: 'lätt
var att egga ifrig man: svärdet stod i Sigurds hjerta.' Huru
olämpligt för den poetiska utvecklingen och likväl huru poe-
tiskt åskådligt! Det sublima i Eddans qväden beror derpå
att synpuncten är tagen på en höjd, hvarifrån det öfver nej-
derna hänskådande ögat kommer att hvila blott på de upp-
stigande bergstopparne. Uttrycket, ädelt och enkelt, men
skarpt och betecknande, smyckas blott genom rika och djerfva
sammansättningar: äfven der det blifver tungt och djupsin-
nigt, blixtrar tanken dock oss till mötes. Egentliga, full*
ständigt genomförda liknelser förekomma knappast. För att

Digitized by VjOOQ IC

beskrifva Sigurds företräden, säger väl Gudrun, att han ut-
märker sig såsom lök framför gräs, såsom hjorten framför
andra djur, guld framför silfver, men dylikt är sällsynt. Der-
emot äro de enskilda uttrycken ofta att förstå bildligt, och
företrädesvis älskar denna poesi omskrifningar, hvilka för
ögat frammana intrycket i stället för saken, handlingen i
stället för personen. Då Högne underrättar Gudrun om Si-
gurds död, uttalar han icke dennes namn, utan, dels för att
skona henne, dels emedan han på samma gång vill uttrycka
hämnden, kallar han honom Guttorms bane." — Det egentliga
upphofvet till alla de brott, som i sångerne skildras, är gi-
righeten. Törsten efter guld förledde Fafnir att dräpa sin
fader i sömnen, men sjelf faller han ett oflfer för Sigurds
för så t. Den öfver And var es ring uttalade och flere gånger
gentagna förbannelsen hvilar tung öfver skattens innehafva-
re, mord följer på mord, och blodshämnden framstår här i
all sin fruktansvärda ryslighet. Girighet och hämnd bilda
sålunda hufvudmotiven i sagan.

Vi hafva numera ej alla hithörande dikter i behåll. Flere
sånger hafva gått helt och hållet förlorade, af andra hafva
vi endast fragmenten I någon mån kan dock det bristande
ersättas af andra forntidsskrifter, som beröra samma ämnen.
De vigtigaste af dessa äro, förutom den yngre Eddan, Völ-
sungasagan, Vilkinasagan och Norna Gests saga. Vi skola
ur dem anftJra hvad som kan bidraga till Eddasångernes
förklaring.

Ordet Edda betyder egentligtn stammoder. Hvarföre
denna samling af qväden fått detta namn, är icke på till-
fredsställande sätt utredt. Vi anmärka blott, att i den af
Arne Jonsson författade GuSmundardrdpa^&amt åeu af Östen
ÅsGRiMSSON diktade Lilja, som begge äro skrifna i senare
hälften af fjortonde århundradet, benämnes diktkonsten ed-
dulist och poesiens lagar kallas eddureglur.

Den rhythmiska Eddan bär i det skick, hon kommit till
oss, vanligen namnet SImunds Edda. Så kallas hon ef-

Digitized by VjOOQ IC

6

ter SXmund Sigfusson, med tillnamDet den vise, hvilken,
född 1054 eller enligt andre 1056 eller 1057, tillhörde en af
Islands förnämsta slägter och härstammade i rät linea från
Harald Hildetand. Tidigt reste han utomlands för att för-
kofra sig i konster och vetenskaper. Han besökte Danmark,
Frankrike och möjligen Italien. Man berättar, att han så
fördjupat sig i den tidens hemliga konster, astrologi, alkemi,
magi o. d., att han förglömt sitt eget namn. Men en annan
lärd Isländare, Jon Agmundsson, träflfade honom, erinrade
honom, hvem han var, samt förmådde honom att hemligen
öfvergifva sin lärare. Efter hemkomsten till Island nedsatte
han sig på sin fädernegård Ödde och lät viga sig till prest.
Han vann mycket anseende både för sina lärda och med-
borgerliga förtjenster samt dog i hög ålder år 1133. Man
antager, att han samlat och ordnat Eddans sånger. Bisko-
pen Bbynjulp Svensson i Skålhult är den förste, som med
bestämdhet angifver Sämund såsom samlare af verket. Han
lät nämnligen på en afskrift af en år 1643 upptäckt perga-
mentscodex af Eddan tillsätta titeln: Edda Scemundi Multi-
scii. Utan tvifvel har han haft något skäl att så benämna
Eddan, och intet orimligt synes ligga deruti, att en person
med Sämunds kunskaper och literära interesse föranstaltat
en sådan samling af de vigtigaste fopnqväden, ehuru man
intet bestämdt kan numera derom afgöra, då vi i literatu-
ren icke finna någon ledning för vårt omdöme. Man bör
dock kanske ej lemna oanmärkt, att det Isländska prester-
skapet ej delade den ^nn#rs på denna tiden så vanlige fanati-
ske fiendskapen och utrotelsebegäret emot hedendomens lite-
Äre qvariåtenskap, hvadan den omständigheten, att Sämund
var prest, ej kan förringa trovärdigheten af biskopens uppgift.
Den vigtigaste handskriften, man eger i behåll af Sä-
munds Edda, är den s. k. Codex Begius, hvilken förvaras på
Kongl. Bibliotheket i Köpenhamn. Han är lagd till grund
för nästan alla i tryck utkomna upplagor af den äldre Ed-
dan. Bland editioner anföra vi:

Digitized by VjOOQ IC

1. Edda Scemundar hinsfroSa. Edda rhythmica sen antiquior,
vulgo Scemundhza dida, Cum interpretatione Latina, lec-
tionibus variis, notis, glossario vocum, cet III Partes.
Haunice, sumtibus hgati Arna-Magnceani et librarice Gyl-
dendaliance 1787, 1818, 1828. 4:o. — Denna edition
måste ännu ställas främst i värde bland alla hittills ut-
gifna, äfven om man medgifver, att mycket af den lärde
apparaten numera är föråldradt, samt att senare uppla-
gor öfverträflfa henne i kritisk noggrannhet.

2. Edda Scemundar hins froSa. Collectio carminum veterum
Scaldorum Scemundiana dicta. Ex recensione Ebasmi Chr.
Rask curavit Arv. Aug. Afzelius. Holmice 1818, 8:o.
Vid textens redaction har Codex regius blifvit jemnförd
med tre Stockholmska pappershandskrifter.

3. Den teldre Edda. Samling af norröne Oldhvad, indehol-
dende Nordens celdste Gude- og Helte-sägn. TJdgivet ef-
ter de celdste og bedste Haandshrifter og forsynet med
fuldstcendigt Variant-Apparat af P. A. Munch. Christia-
nia 1847. 4:o och 8:0. — Munch säger sjelf sin afsigt
hafva varit icke att lemna ett diplomatiskt noggrannt
aftryck af handskrifterna, utan en kritisk bearbetning
af deras text, hvadan uppenbara fel blifvit rättade, con-
jecturer införda och vid olika läsarter den upptagen,
som vid jemnförelse befunnits vara den bästa. För hvarje
vidtagen förändring har Munch redogjort i efteråt bi-
fogade noter.

4. Bie Edda. Eine Sammlung altnordischer Götter- und
Heldenlieder, Herausgegeben von Hermann LUning. ZU-
rich 1859. 8:o. Hvad texten beträffar, har LtNiNG»i
allmänhet följt Munch. Under texten äro bifogade för-
klarande anmärkningar, författade m^d lärdom och skarp-
sinne. Boken innehåller dessutom en fullstänciig inled-
ning, en i korthet aflfattad fornnordisk mythologi och
formlära samt ett med synnerlig omsorg och noggrann-
het utarbetadt glossar, hvari alla i sångerne förekom-

Digitized by VjOOQ IC

8

mande ord blifvit upptagna, och erbjuder sålunda de bä-
sta hjelpmedel vid dikternas läsning.
5. Edda Scemundar hins froSa. Herausgegehen von Theo-
DOR MöBius. Leijpzig 1S60, 8:0. Texten hvilar på
MuNCHS edition, ehuru Möbius underkastat sin föregån-
garen arbete en sorgfällig. granskning. Såsom handupp-
laga lämpar sig boken synnerligen väl.
MuNCHS, LtJNiNGS och MöBii upplagor hafva alla nor-
maliserad rättskrifning.

Hjeltesångerne hafva särskildt blifvit utgifne af F. H.
v. d. Hagen i Berlin 1812 samt af bröderne J. och W. Grimm
dersammastädes 1815.

Dessutom har man flere rhythmiska öfversättningar af
desse sånger. Bland de tyska anses Simrocks såsom den
bästa. Den danska öfversättningen af Finn Magnusen in-
nehåller derjemnte värdefulla förklaringar s^mt nyttiga namn-
och sak-register. Af Afzelius hafva vi på svenska en öf-
versättning, som väl ej saknar sina förtjenster, men icke all-
tid är tillförlitlig. Prosaisk öfversättning af hjeltesångerne
finnes i Raszmanns "Deutsche Heldensage" och i Munchs
"Nordmaendenes seldste Gude- og Helte-Sagn." Vigtiga upp-
lysningar äro äfven att hemta ur J. Grimms "Deutsche My-
thologie," N. M. Petersens "Nordiske Mythologi," P. E. Möl-
lers "Sagabibliothek," W. Grimms "Deutsche Heldensage," m.fl.
I lexikaliskt hänseende erbjuder det förträffliga "Lexicon Poé-
ticum antiqusB linguse Septentrionalis" af Svenbjörn Egils-
son (Köpenhamn 1860) en god hjelpreda. Börande språkets
grammatik hänvisa vi till Basks och Grimms berömda arbe-
te» samt, hvad särskildt syntaxen beträffar, till den i Kö-
penhamn år 1862 utgifna "Oldnordisk Ordföjningslsere" af
G. F. V. Lund. Ofia versslagens beskaffenhet lemnas kort
underrälÉplse i Båsks, Munchs m. fl:s språkläror.

Digitized by VjOOQ IC

VölundarkviÄa.

Oägiien om Yölund är behandlad både i nämnde sång och med
större utförlighet i Vilkinasagan eller sagan om Didrik af Bern. Af
dessa två urkunder är Völundarkviä^a den vida äldre. Eddadikten
står, hvad innehållet beträffar, alldeles isolerad från de andre hjelte-
sångerne : Vilkinasagan deremot ställer berättelsen om Völund i ett,
om än löst, sammanhang med den öfrige mythiske sagokretsen.
Mycket har man tvistat om sångens upphof är tyskt eller nordiskt.
Tyske lärde, ss. Kaszmank, Sihrock m. fl. vilja tillerkänna honom
tysk börd. Vilkinasagan åberopar väl sjelf tyske sånger och tyske
mäns utsago, likasom man ej heller kan neka, att hon hufvndsakli-
gen spelar på tysk grund, men om episoden angående Völund har
tyskt ursprung, är ej dermed bevisadt och kan åtminstone vara tvif-
vel underkastadt. I hela Völundshistorien är norden händelsernas
skådeplats, och Vilkinasagans berättelse härom är i det hela hållen
i fornnordisk stil, om man än här och der kan spåra en tillsats af
medeltidsromantik. Något likartadt tyskt fomqväde, som i ålder
kan mäta sig med Völundarkvi^^a, finnes icke heller. Detta talar för
sångens nordiska upphof. Måhända kan man rättast söka diktens
rot så långt tillbaka som hos ett för Skandinaver och Germaner
gemensamt stamfolk och antaga, att hon blifvit fortplantad och loca-
liserad af båda folkgrenarne, natui^ligtvis med någon olikhet i be-
handlingen.

På goda grunder antager Raszmai^n, att sagan om Völund Smed
en gång bildat ett sjelfständigt epos, hvaraf såväl denne sången som
berättelsen i Vilkinasagan äro att betrakta såsom qvarlefvor. Den
grundtanke, som ligger till grund för både den äldre och den se-

Digitized by VjOOQ IC

10

nare framställningen, är enligt samme författare att visa, huru Vö-
lunds öfvermenskliga natur genom ständigt ökade olyc-
kor och misshandlingar tvingas att så småningom fram-
träda och uppenbara sig genom allt mer och mer under-
bara koustskapelser. I sagan berättas, att konung Yilkinus
i Vilkinaland hade med en hafsfru en son, som kallades Vade Rese.
Dennes son var Völund eller, såsom han här kallas, Weland. I sitt
nionde år blef han af fadren satt i lära hos smeden Mimer (Mym-
mer) i Hunaland, hvarefter fadren återvände hem till Seland. Men
Yölund blef misshandlad af Sigurd Sven, som var i lära hos samme
mästare. Då Vade sporde detta, sände han Völund till två konst-
erfEirne dvergar i Kallafva-berg. Vade Rese omkom sedan af ett berg-
ras, då han farit att hemta sin son, men Völund tog sin faders svärd
och dräp dvergarne, som af afundsjuka öfver hans konstfärdighet
traktat efter hans hf. Sedan gick han in i berget, tog allt deras
guld och silfver och smidesredskap, satte sig syelf med allt detta i
i en urholkad trästock och drefs i denne öfver sjön till Jutland, der
han kom i tjenst hos konung Nidung. Innan kort fick han tillfälle
att visa sin konstskicklighet på flerehanda sätt. Konungens smed
Amelias, som* såg sig öfverträfiad af Völund, ingick med honom ett
vad på Uf och död. Sedan Völund genom fintlighet återf&tt sina
verktyg, som blifvit honom frånstulna, smider han det berömda svär-
det Mimung (Memming), så benämndt till åminnelse af hans läro-
mästare Mimer, och besegrar dermed Amelias. Völund hölls nu i
stor ära och ansågs för den bäste smed i verlden. Då konung Ni-
dung en tid derefter dragit ut i fält, märkte han en afton, att han
hade glömt sin segersten hemma. Konungen utlofvade sin dotter
till äkta och halfva sitt rike åt den, som till påföljande dags mor-
gon kunde hemta hans talisman. Ingen ville till en början åtaga
sig att inom så kort tid utföra uppdraget, tills slutligen Völund er-
bjöd sig. Han begaf sig åstad på sin gode häst Skimling, hemtade
segerstenen, men anfölls på återvägen af konungens drotsete, so.m
ville beröfva honom segerstenen, på det drotseten sjelf skulle komma
i besittning af den utlofvade belöningen. Men Völund dödar drot-
seten med svärdet Mimung. Då konungen erfar detta, blir Vö-

Digitized by VjOOQ IC

11

lund förvisad från hofvet, men förklädd till kock smyger han sig
dit igen. För att hämnas söker han förgifta konungens dot-
ter, men hennes bordsknif hade den förträffliga egenskapen att
gifva en skarp klang ifrån sig, om något förgiftadt var i maten.
Sveket blef upptäckt, Yölund igenkänd och fängslad: för sin skick-
lighets skuld fick han behålla lifvet, men konungen lät afskära hans
knäsenor, så att han sedan i alla sina dagar blef oförmögen att gå.
Den härefter följande berättelsen, som förtäljer, huruledes Völund till
hämnd dräper två Nidungs söner, gör dryckeskar af deras hufvud-
skålar samt kränker konungens dotter, öfverensstämmer med Völun-
darkvid^a. Derefter omtalas i sagan, att Völunds broder Egil kom-
mer till konungen och visar prof på sin skjutkonst derigenom, att
han sköt i tu ett äpple, som var lagdt på hans sons hu^rud. Egil
samlade sedan en mängd igädrar, hvaraf Yölund gjorde sig en fjäder-
hamn. Sedan denne omtalat för Nidung sin hämnd, flyger han hem
till Seland. Konungen dör snart derefter, Völund försonar sig med
hans son och fir kungadottern till hustru. Deras son het Widike.
Så långt Vilkinasagan. Trots uppenbart senare tillsatser ger
hon dock omisskänneligen vid handen, att hon grundar sig på forn-
sägner och öfverensstämmer väsendtligen med Yölundarkvida.

Den prosaiska inledningen till Yölundarkviä^a är af en senare
ålder än sången sjelf. Samma förhållande eger rum med de öfver-
allt i Eddan inströdde tillsatserne på prosa. Någre tro, att Säbiund
varit deras författare. I stroferna 1 — 5 skildras Yalkyriornes flygt
från de tre brödeme: str. 6 — 16 omtala Niduds oförrätter mot Yö-
lund, och str. 17 — 39, huru denne hämnas.

Inledning. — NiSuSr, Så codex regins. I en annan mem-
bran skrifves NiSa^Sr, Yilkinasagan har Niiéngr, Ordet är be-
slägtadt med isl. nib, n., skymf, smälek; fht. nib, nht. neid, af-
und; häraf niSingr, m., brottslig, afundsam menniska, snål person,
gnidare. Äfven i fsv. förekommer ordet i den sista betydelsen, som
äfven bör inläggas i namnet Nidungr, Kidudr, hvilken ju framstäl-
les såsom synnerligen girig och sniken, då han både plundrar Yö-

Digitized by VjOOQ IC

12

lund och sedan tvingar honom att åt sig förfärdiga smycken och
dyrbarheter. — konungr i SvipiöÖ. Man behöfver ej här tänka
på det nuvarande Sverige. Under 16 och 17 seklerna trodde man,
att Sveriges regentlängd gick tosentals år tillbaka i tiden, och att
sålunda de i Yilkinasagan uppräknade konungame regerat i Sverige.'
Först Perii^gsköld vågade göra inkast mot ett dylikt föreställnings-
sätt. Han ansåg, att, då det i denna saga talas om Svithiod, der-
med ej borde förstås "detta Skandiska Sverige, utan Svithiod thet
mickla eller stora Scythien." I Yilkinasagan angifves Nidud såsom
konung öfver Jutland. I sjelfyre sången kaUas han Njaradrotten. —
Böbvildr, Namnet anses bildadt af böS, f., och hilSr, f., som båda
betyda strid. I en codex af Vilkinasagan kallas hon Heren, ett
namn, som eljest ej förekommer. — FinnaJconungs, Då Völund var
en händig konstnär, har man velat leda hans härkomst från de i
trolleri och andra dyhka ting skicklige Finnarne. Af detta uttryck kan
man for öfrigt sluta, att den prosaiska inledningen är yngre och af
en annan hand än sjelfve sången, ty der kallas Völund dels Alfa
IjöSi, dels Alfa visi (jfr 10, 13, 30 strof.). Alferne voro, såsom
bekant, af två slag, Ijusalfer och svartalfer, och många skäl tala
för, att desse senare (svart-ålfar, dökk-cUfar) egentligen voro iden-
tiske med dvergarne, eller åtminstone med desse nära befryndade.
Antager man nu, att med ålfar i Völundssången menas svartalfer,
och ihågkommer, att Finnarne, såsom redan är nämndt, hade myc-
ken gemenskap med dvergarne, skulle man måhända häraf vilja söka
en sammanjemnkning af de olika uppgifterna om Völunds härkomst.
Men mot en dylik tolkning af uttrycket alfa IjöSi vänder sig P. E.
MtiXLER. "som säger att dermed måste menas en man från Alfhem, ett
landskap i det sydliga Norge, och som äfven deri, att i 2 str. talas
om Völunds hvita hals, ser ett hinder från hans härstammande från
Finnarne, som man tänkte sig såsom ett fult och mörkhyadt slägte. —
SlagJiSr eller Slagfinnr anses betyda den bevingade. Honom
tillägges i de nu befintliga urkunderna ingen särskild konst. — Egill
betyder den förskräcklige. Vi hafva redan nämnt, att han var
en utmärkt skytt. Han är den äldste Wilhelm Tell. Ännu hafva vi
qvar i landskapsmålen subst. agi, m., egentl. fruktan, (fsv. aghi.

Digitized by VjOOQ IC

13

m., hvaraf nysv. aga, f., tukt) samt adj. agelig, förskräcklig. —
Völundr härledes antingen af vä, f., ofönnodad sak, skräck, skada,
förderf, och lund, f., sinne, lynne, då Völundr skulle vara = vdn
lyndr, som af Egilsson tolkas = malö ingenio prseditus, eller bättre
af vad eller vhl, f., list, konstfärdighet, konstarbete, och lund. Rasz-
MANN vill ställa namnet Völund i någon förbindelse med vala, vöU
va, dertill förledd af ett ur en isländsk förklaring öfver SigrdrifUr
mål af Muller citeradt ställe, så lydande : "ok sva sem einn hei-
tir Völundr, sa sem afbragfSs vel smiSar, sva heitir Völva, sé
sem afbragSs visar f men härmed är ju intet annat sagdt, än att
både Völva och Völundr hafva i isländskan blifvit nomina appella-
tiva. — skriSu, skriSa står här likbetydande med skriSa a skiS-
um, gå på skidor. Af denna bland Finnarne allmänna konst blef
folket benämndt Skridfinnar (Pbocopii 2xQi&ig)ivoLy Scritofinni).
Anmärkas bör, huru verbets forna betydelse af hastigt ilande i nyare
språket öfvergått till betecknande afl ångsam rörelse. — tflfdalir.
Betecknar antingen en ensam, vild skogstrakt, eller ock, hvilket är
mera troligt, en boning i underjordiska hålor med irrgångar, mot-
svarande de Gamles labyrinth. tflfdalir är då detsamma, som an-
nars benämnes Völundarhés. — fundu peir .,.ok spunnu lin. Så-
som subject till det senare verbet måste tänkas konur prjdr. En
dylik subjectvexling är i isl. icke sällsynt, då ok tillfogar ett nytt
led såsom sidoordnadt, i hvars ställe man väntat en relativsats. Jfr
Ltjkds Ordföjn. §. 156, anm. 1. — ålptarhamir, ålpt eller ålft,
f., fht. alpie, mht. élpiz, svan. Ordet betyder egentligen vatten-
fogel, som uppehåller sig i élfvar. För ålpt är femininum ge-
nus epicoenum. Gbikm anmärker, att bland epicoena för foglars
namn finnas vida flere feminina, än bland däggdjurs namn, tydligen
för de förres litenhet och nätthet i förhållande till de flesta bland
däggdjuren. Detta kan dock ej hafva orsakat, att ålpt blifvit fem.
i fornnordiska språket (i tyska dial. vacklar ordets genus mellan
masc. och fem.), utan för sin skönhets skuld har svanen blifvit
tänkt såsom en bild af qvinlig fägring. På flere ställen omtalas
jungfrur i svanehamnar: ofta förekomma qvinnonamn, sammansatta
med orjiet svan, såsom t. ex. det i denne sången förekommande

Digitized by VjOOQ IC

14

Svanhvit I Yölsongasagan omtalas, huru Brynhild talar sem cUft
af hdru, o. s. v. Hamr, m., gestalt, skepnad, hamn, hvilken
sistnämnda form står nära den äldre svenskans hampn af fev. hänt"
ber, — pat våru Valkyrjur, Regelbundet skulle stått antingen pcer
våru F. eller pat var V., men när praedicatet utgöres af ett osjelf-
ständigt verbum och ett prsedicativt stående substantivum eller ad-
jectivum, kan verbet rätta sig efter prsedicativet i st. f. efter sub-
jectet: jfr Lund, § 9. Man kan åtskilja två slag af Valkyrior,
ett af guddomlig och ett af jordisk härkomst. Konungars och hjel-
tars döttrar blefvo stundom Valkyrior, men voro af ett lägre slag
än de egentligen s. k. Odins mör. — LöSver eller HlöSver antages
vara en konung öfver Danmark (LIjninq) eller öf^er ett med Dan-
mark identiskt Wallandeller Reidgotaland (Raszmänn). — alvitr, Flere
uttolkare vilja ändra detta epithet till alhvit eller aUhvit, i analogi
med svanhvit. Men hvarför skola Valkyriornas tillnamn nödvändigt
vara hemtade från samma område? Enligt vår öfvertygelse énnes
intet skäl till ändring. Om skilnaden mellan praefixen al-, som be-
tyder högsta möjliga grad, och praef. all-, som uttrycker en rätt hög
grad, se Rasks anv. t. Isl. pag. 177. (Sthlm 1818). — pär höfSu
pcer heim. £huru det ej uttryckligen namnes, måste man likväl
antaga, att Völund och hans bröder fått makt öfver Valkyrioma
derigenom, att de bortröfvat och gömt deras svanehamuar, samt att
Valkyrioma efter sju års förlopp, då brödeme en gång voro ute på
jagt, påträffat de undangömde svanehamnarne, iklädt sig dem och
flugit bort. — Mkk EgiL Om få med gen. se Lund § 62, 1). —
Svanhvitrar . . . oMtrar, Orden begagnas här rentaf ss. nomina
propria, men bibehålla den adjectiviska starka böjningen. I 4:de
strofen deremot förekommer en dativ Svanhvitu, som är tillkommen
antingen genom substantiviskt böjningssätt eller efter adjectivernas
svaga declination. — pau kjöggu ^au vetr. Om neutr. pau se
Lund § 7, anm. 2. htia är det egentliga uttrycket för äktenskaplig
sammanlefhad : bygga och bo. ^'au vetr, accus, temporis; jfr Lund
§ 26, a). Åren räknades af de gamle vanligen efter vintrar. —
viija viga. Då de återfött sina igäderhamnar, vaknade deras valkyrie-
natur. De ville derföre uppsöka strider. Det är för öfrig^ allde-

Digitized by VjOOQ IC

15

les klart, att vi af dessa ord icke hafVa någon anledning att tänka
på en särskild, bestämd strid, till hvilken de längtade. Luninqs
yttrande: "ob mit bezug auf den oben erwähnten kampf gegen die
Gjukunge, öder weil tiberhaupt ihre friihere valkyriennatur wieder
mächtig in ihnen wird, ist nicht ersichtlich," kan icke förmå oss till
någon annan uppfattning af detta ställe, ty den "ofvan omtalade
. striden mot Gjukungarne" är icke nämnd i den isländske texten,
utan endast i en föregående not af Luning sjelf. Att uttrycket bör
fattas allmänt, bestyrkes af pluralen (gen. viga af vig, n.), som bär
är brukad, vitja förekommer äfven i fsv. ocb i våra landskapsmål,
isb. i uttrycket "vitja utlagd fiskesredskap." Likasom det straxt föl-
jande leita construeras vitja med gen. Jfr Lund, § *62. — hagastr
maSr, hagr, händig, skicklig, af haga, adcommode facere (Egils-
son). Dvergame kallas hagir i Hyndl. 7. — sva at ,,. viti. sva
at med åtföljande conjunctiv bildar en relativ adverbialsats, som
tillfogas för att inskränka ellör begränsa ett påstående, alldeles så-
som i latinet en relativsats med tillagdt qvidem. Lat. ut ocb grek.
cog ha äfven samma limiterande betydelse. Jfr Lund, § 124, anm.
1, der stället citeras.

Strofen 1. Meyjar flugu sunnan, Meyjar står här i st. f.
vaXmeyjar, öshmeyjary hjålmmeyar, sl^alåmeyjar ^ eller rentaf för
vaXkyrjur. De hade förmågan att försätta sig hvarsomheldst genom
luft och öfyrer haf, ^ri^a l(ypt ok lög" Svanhamnar antogo de ofta
och uppehöllo sig med förkärlek vid sjöstränder. — MyrkviSr (af myrkr
viSr) silva opaca, tenebrosa. Enligt Hervarar-Sagan är MyrkviSr
en skog, som skiljer Hunaland från ReiSgotaland ; i allmänhet be-
tecknar ordet en stor skog, som skiljer de sydliga landen från de
nordliga. Ved användt i betydelse af skog ha vi ännu qvar i nam-
net Tiveden, — Älvitr unga. Härtill måste ur den föregående plura-
liQ flugu suppleras flaug. Endast A. har här särskildt blifvit nämnd,
emedan hon såsom förenad med hjelten i sången måste anses hafva
den främste platsen ibland de tre Valkyriorna. unga står här i
svag böjningsform såsom attribut utan föregående artikel (hin). Så-
dant inträff, då attributet är ett ofta upprepadt episkt epithet,
som nästan öf^ergår till ett slags tillnamn. — orlög drygja. Huru

Digitized by VjOOQ IC

16

svårt det i gjelfva verket är att åtskilja Nornorna och Valkyrioma
från hvarandra, kan man bknd annat äfven finna af detta stället.
Redan Hervörs tillnamn Alvitr (omniscia) passar bättre för en norna
än en valkyria, och hennes göromål att bestämma öden tyckes icke
långt iMn samman&lla med den verksamhet, man annars tillskref
Nornorna, orlög eller örldg, pl. tant, af ur- och leggja, constituere,
betyder egentligen nr-lag, ursprunglig, i tidemas början bestämd
lag, det bestämda ödet. orlög bibehöll, dock ej alltid sin ursprung-
liga betydelse fata, utan öfvergick till den mera speciella af bella.
I våra landskapslagar förekommer icke ordet, utom i en yngre
hdskr. af VGL. I medeltidssvenskan, såväl som i nyare, har or-
det alltii betydelse af krig. Afgörandet af strider, utkörandet af
dem, som i striden skulle stupa, var äftren en del af ödets skickel-
ser, och denna function tillkom närmast Valkyriema. drygja är be-
slägtadt med drjugr, dryg, och betyder ursprungligen: facere, ut
res aliqua usibus sufficiat (Egilsson); häraf det danska dröje (ty af
vekt g med föreg^nde y i fornspråket uppkom i Danskan ^), som
har både transitiv och intransitiv betydelse; vårt dröja är nu en-
dast intransitivt. Infinitiven med eller utan at utmärker afeigten,
hvarfor något företages. — d stevarströnd. Jfr ofvan ! — drösir, drös,
f., pl. 'ttr och 'ir; säges om qvinnor af saktmodig och mild natur.
I Snorra-Edda läses: ^drösir heita pcer er hyrrlåtar eruf motsat-
sen, en häftig, högmodig qvinna heter svarkr, m., eller svarri, m.
— sufiroenar, Afledningsändelsen -roenn utmärker ett härstam-
mande £rån eller ett hänförande till något. su8roenn är ett stående
epithet för Valkyrior. ^ — dyrt lin spunnu. Nornomas och Valky-
riomas sysselsättningar sammanblandas äfyren här med hvarandra. Nor-
norna spunno eller väfde, liksom Parcema. Här tillägges äfven Valkyri-
oma samma förrättning. Väfvande Valkyrior omtalas äfven i den
bekante sången i Njålssagans 158 capit^l, der den rysligt sublime
Darradsväfven skildras. I metriskt afseende kan märkas, att i de
två sista versradema är en dubbel alliteration, dels mellan drösir
och dyrt, dels mellan su^r oenar och spunnu, — LIJning förmodar, att.
här en strof bortfallit af innehåll, att brödeme borttagit Valkyrior-
nas svanehamnar. Nekas kan också icke, att en så vigtig omstän-

Digitized by VjOOQ IC

17

dighet borde varit nämnd, och man hade då en förklaring, hora
föreningen dem emellan blifvit åvägabHigt. Så alldeles frivillig må
den ej antagas hafva varit. En Yalkyria borde sannolikt alltid
qvarblifva i det jungfruliga ståndet: en äktenskaplig förening kunde
sålunda ej vara lyckobringande hvarken för henne eller hjelten, som
blef hennes make. Vanligen dör hjelten en förtidig död, och enkan-
vallQrrian sörjer sig till döds. Vår åsigt bestyrkes af ett yttrande i
SigrdrifumcU, der Odin till hämnd derför, att Valkyrian Sigrdrifa
dödat Hjalmgunnar, åt hvilken han ämnat segren, bestämmer, att hon
skall gifta sig. .

Strofen 2. Gudm. MAGNiEUS construerar första helmingen : ce«
fögr mcer nam Ijésum faSmi at ver ja Egil pärra fira, då peirra
fira skulle vara genit. part., beroende af EgiL Bättre är att anse
peirra (fem. gen. pl.) såsom gen. part. till ein och hänföra geniti-
ven fira till nuer. f6gr nuer fira = virgo, juvenum judicio formo-
sa, vel formosa virgo, a juvenibus expetita (Eg.). — nam ver ja.
nam står här auxiliärt och ger åt uttrycket en inchoativ bibetydelse.
— firar, m. pl., män, menniskor; fht. virah\ beslägtadt med isl.
fjör, n., fht. ferah, n., vita, spiritms vitalis; moesog. fairhvus, m.,
xoafÅeg-, möjligen äfven med lat. vir. I lägre samtalsspråket och
landskapsmålen beiyder fyr ung, lustig menniska. — faSmi Ijömm,
Dat. instr.; prosan, ish. den senare, använder vid dylika talesätt
oftare en prseposition (i, meS, viS m. fl.) med dat. Jfr Lund, §. 49»
anm. 4. — svanfjaSrar drö. Efter dessa ord är troligen något
uteglömdt af innehåll, att Svanhvit blef Slagfinns maka, ty annars
blir ingen full öfverensstämmelse mellan de ^ rader, som omnämna
Svanhvit, och dem, i hvilka systrame omtalas. Brödeme Gbimm
föreslå inskjutandet af en fjårStmgr, ^ lydande: er Slagfinni ||
hendr um sleyngSi, Fyra versrader blifva då egnade åt hvarje
svapjungfru. — hvitan håls Völundar» På en Alfemes furste pas-
sar detta uttryck. Onödig är derföre en af br. Gbimm ifrågasatt än-
dring: vartii hvitum || Ttålsi Völtmd, h varigenom epithetet blefve
öfverflyttadt på Valkyrioma.

Strofen 3. sdtu, förblefvo stilla: deras Valkyrienatui' hade
ej ännu vaknat. — at pat, at construeras nästan endast i tempo-

2

Digitized by VjOOQ IC

18

ralbetydelsen efter med accus. Jfr Lund, § 75, 1). — prdSu, an-
tingen^ af prå, pråi, pråSa, j^äS, eller af preyja, prey, prdSa, prdS,
är det egentliga uttrycket för den egendomliga längtan, som fattar
Yalkyrior. Verbet står antingen, såsom här, absolut eller construe-
radt med acc. obj. eller med prsep. med åtföljande casus. pra eller
thraa förekommer i fsv.; i nyare språket vanl. å-trå, men subst.
trånad. — enn niunda. Denna acc. uttrycker icke ss. de föregåftnde
^au vetr och inn åtta någon utsträckning i tid, utan en punct af den
tid, inom loppet af hvilken något sker. Jfr Lund, § 26, b). — naaSr,
det nödvändiga ödet, åvdyxfj. — shilSi, nämnl. pati. Ett dylikt ute-
lemnande af pron. pers. såsom object är mycket vanligt, ehuru pron.
uteslutes vida oftare, då det underförstås såsom subject. Jfr Lund,
§ 185, 2) mom. c). — fystush. Enligt Lund, §185, 1) mom. c) ute-
slutes ofta infinitivus af verba proficiscendi (koma, fara) efter verber,
som betyda besluta, längta efter o. d. Då en prseposition med sin
casus står vid verbet, behöfver man dock icke förklara uttrycket
genom ellips, utan kan heldre fatta det såsom prsegnant. — Älvitr
. . . drygja. Dessa ord stå hsg: nästan öfvrerflödigt och se ut att
vara inskjutna från 1 strofen.

Strofen 15. I enlighet med br. Gbimm, Möbius, Simbock
m. fl. anse vi det vara skäl att framflytta femtonde strofen näst ef-
ter den tredje. Den passar vida bättre här än på sitt vanliga stäl-
le. Här är det på sin plats, att de tre svanjungfrumas namn och
härkomst uppräknas, men i Völunds svar till Nidud kommer ett
sådant uppräknande utan all anledning, då Nidud icke sport om
annat än Yölunds skatter, och att Yölund i sin olyckliga belä-
genhet oombedd skildrar för Nidud sin husliga lycka samt omtalar
qvinnomas börd, är mindre sannolikt. Tolkningen af orden era så
n^å hyrr, er or holti ferr är äfven förenad med svårigheter, om
man låter strofen qvarstå på sitt gamla ställe. Antingen måste då
orden afise Nidud och vara en varning till Yölund, samt tolkas:
"den man är ej vänligt sinnad (comis, afiGftbilis), som ur skogen kom-
mer ;** men dessa ord äro enligt sammanhanget i det hela tydligen
uttalade under Yölunds bortovaro på jagten, och således efter hans
sista sammanträflande med systrarne, hvarföre han ingen kunskap

Digitized by VjOOQ IC

19

kan hafva om det^a yttrande. Eller ock måste de, såsom LtimirG anta-
ger, afse Völund och tolkas: "han blir ej glad, när han från sko-
gen kommer.'^ Men uppfattar man det såsom ordagrannt anförande
af ett Alruns yttrande, kan man af nyss anfördt skäl ej lägga det
i munnen på Yölund. Återstår då att icke anse det såsom hennes
ord utan låta Yölund tala om sig sjelf i tredje personen, så att
erat så nii hyrr står i st. f. emkat ek né hyrr. Dylikt uttryckssätt
är ingalunda för Eddaspråket fremmande, men de föregående orden
sUlti röddu tillkännagifv^a just anförandet af en annans ord i ora-
tio directa. Alla dessa svårigheter försvinna, om strofen framflyttas.
Det blir då sångens författare, som talar och anför dessa ord af
Alrun, hvilka uttrycka hennes deltagande i mannens sorg, då han
kommer hem från jagten och ej finner sin hustru. Hon abkar väl
sin man, men hon måste bort: nödvändigheten skiljer dem åt: hon
har varit och hon måste blifva valkyria. Att orden äro uttalade af
Alrun och sålunda syfta på hennes man Egil, är otvifvelaktigt. Då
LiJNiNG tolkar orden hon inn um ghTck, såsom om de skulle utsägas
om Hervör i st. f. om Alrun, emedan hon skulle stå emfatiskt ==
den älskade, d. v. s. Hervör, så är detta att antaga ett modernt
föreställnings- och uttryckssätt, som är fullkomligt fremmande för
sångens fomartade enkelhet. — HlaSguSr är bildadt af JUaS, n.,
bindel, bräm, frans, och gunnr, strid, stridsgudinna, gudinna. Or-
det betyder egentligen dea vitt», och användes sedan, såsom alla
dylika, såsom omskrifriing för qvinna; "solent enim feminse poétice
denominari ex membris, qu» aliquo conspicuo omatu decorantur"
(Egilsson), och af detta ställe kan man se, att benämningar här-
leddes äfven från sjelfve prydnaden. Kph. tolkar mindre riktigt
ElaSguSr = pugnå sternens, af verbet MaSa. — Hervör är tro-
ligen bildadt af her, exercitus, och Vör eller Var, egentl. eder-
nas gudinna, som vakar öfver de trohetslöften, hvilka män och qvin-
nor inbördes gifva hvarandra. Her- är mycket vanligt vid bildan-
det af nomina propria, t. ex. Herborg, Hermodr, Hervardr o. s. v.
Ölriin eller Älr4n iyckes ej, åtminstone hvad första sammansätt-
ningsdelen beträffar, vara af äkta nordiskt ursprung. Äliruna var
hos Germaner en benämning på troUqvinnor. Jobnakdes (cap. 24)

2*

Digitized by VjOOQ IC

20

talar om '^magas mulieres, quas patrio sermone äliorumnas . . .
cognominaf* &c. (såsom variant anföres cUiorunas). Tacitus (Germ.
8) talar om Äuriniam, en latinsk förvridning af Aliorunam, Med
-riin, -r^na (runa, f^vari^Qiov, secretum) bildas många qvinnonamn,
och antydes derigenom ofta klokhet, siareförmåga hos den, som bär
namnet. Så framställes ock här Alrun såsom en in i framtiden
skådande qvinna. Annars har sing. rén vid bildandet af qvinliga
namn betydelse af soda, amica. — borin var. Om sing. vid
två subjecter, sammanbundna med ok, se Lund, § 6. — HlöSvi,
Om dat. vid gerundiva och passiva uttryck, se Lukd § 45, der han
i anm. 2. särskildt talar om användningen i det äldre poetiska språ-
ket af dat. vid alinn och borinn. — ktmn var Ölrén, hunnr,
notus, familiaris. Betydelsen är antingen, att hon är allmänt känd
såsom dotter af herrskaren öfver Walland, eller att hon är förtro-
gen med Hladgunn och Hervör. Får man härleda ordet af hun
= Tcyn, och antaga, att det ss. simplex förekommer i samma be-
tydelse som i vissa composita, t. ex, ålfhu/nnr, äskunnr, så kunde
man öfversätta kunnr = befryndad. en betydelse, som på detta
ställe vore särdeles passande. — wm gékk. Såsom ofta, förstärkes
verbet genom partikeln um, gänga står här med en accusativ, som
uttrycker stället, hvaröfver rörelsen sker, således utsträckning i
rummet. Jlr Lund, § 18, 2) med § 27, 3) anm. — endlangansal.
Egilsson tolkar endlangr = perpetuus, continuus, quantum in lon-
gitudinem porrectus est. För oss passar det bättre att återgifva
detta epithet med ett adverb. — stöS a gölfi. Vid uttalandet af vig-
tigare saker skulle man stå på golfvet. Jfr i Vafprik^nismål ut-
trycket nKBla af gölfi och det i samma sång ofta upprepade: '^aUs
pé d gölfi vill pins um freista framaP — stilU röddu. stilla,
temperare vocem, submisse loqui. (Eg.). Verba moderandi, regendi
m. fl. construeras med dat. Jfr Lund, § 37. Verbet tillkännager
här en följande oratio recta. rödd, f., gen. roddar, äfvensom raws^,
f., båda betydande röst, äro beslägtade med moesog. razda, i,,
stämma, uttal, och sv. röst — era så né hyrr. Rörande den for
fornnordiska språket egendomliga negativsu£&xen -a eller -at an-
märker Gbimm, att formen -at torde vara den ursprungligare, och

Digitized by VjOOQ IC

21

att denna möjligen kunde uppkommit ur vått, vcBtt, vcetr, nihil. Så-
lunda skulle t. ex. erat, emkat komma af ervdtt, emJcvdtt, derige-
nom att spiranten v bortfallit framför det följande vocalljudet, så-
som ofba händer (Norvegr, Noregr). Att vått, vcett i fomnord. språ-
ket vanligen skrifves vcBtr (formen vcett förekommer dock), är in-
tet hinder, ty -r är oväsendtligt, såsom man kan sluta af moes.
vaiths, fht. wiht Ett analogt exempel på negativ suflSx anför Gbimm
ur schwabiska folkspråket, der -et, -it, uppkommet ur ett äldre iht,
iowiht, vidhänges verbet, t. ex. kann-et, nequeo ; will-et, nolo. Pron.
så är här substantiveradt. hyrr, glad, vänlig, är beslägtadt med
moesog. hauri, n., av&Qa^, med isl. ht/rr, m., ignis, samt med
isl. hyra, f. sing., 1) benignitas, 2) calor. Hos alla dessa ord
synes betydelsen af glänsande vara den förmedlande: hyrr säges
sålunda om den, hvilkens ansigte liksom glänser, strålar af glädje
och tillfredsställelse. Vi påminnas om ordet i det nht. geheuer, mi-
tis, mansuetus, placidus, hvilket ännu, fast sällan, förekommer så-
som simplex, under det att dess cotoposita (un-geheuer), äro vida
vanligare. — kolt, vårt nuv. hult, skogsbacke; allmänt i namn på
gårdar och byar.

Strofen 4. Kom par. Singularis användes här, ehuru af
sammanhanget tydligen framgår, att samtlige bröderne deltagit i
jagten. — veiSi, f., jagt, villebråd. I senare betydelsen brukas
subst. vede ännu i bibelspråket (1 Mos. 25, 28). Verbet veda, som
finnes i landskapslagame och ännu qvarstår i bibeln (Luc. 11, 54,
dnrjQevaaL = veda, i nyare upplagor orätt ändradt till veta), är
numera nästan försvunnet ur riksspråket. — vegreygr skyti. Både
Kph. och Egilsson återgiva vegreygr = eundo alacer, af vegir,
via, och reygr, reigr, strenuus, alacer, som skulle stå i st. f. reifr.
Mot läsarten vegreygr möta dock så många betänkligheter, att vi icke
tveka att yrka textens ändring till vepreygr, Oafsedt det vådliga i
att anse reygr, först ändradt till reigr, vara likbetydande med
reifr (ett ovanligt utbyte af/ mot g), skulle ordet vegreygr vara
bildadt utan all analogi med andra dylika sammansättningar, der
reifr ingår. Gångreifr, om ett dylikt ord funnes, skulle bättre
motsvara den latinska öf^ersättningen i Kph. vepreygr är bildadt

Digitized by VjOOQ IC

22

af ve, n., locus ubi qms se contmet, domicilium, och det af preygja
häriedda preygr, qui cupit, cnpidus est. Ordet betyder således hem-
längtande — en betydelse, som passar förträffligt både här och i
8 strofen, der codez regins äf^en har vepreygr. Då Völund är så
trött efter sina jagter, att han vid hemkomsten en gång satt och
somnade (se str. 11), ger ett epithet, som uttrycker hans längtan
efter hvila i hemmet, bättre mening än ett, som betecknar oförmin-
skad hurtighet och raskhet. DertiU kommer, att p och 9 någon-
gång finnas forbytta i g, hvilket utgör ytterligare ett skäl for den
ofvanfor föreslagna ändringen. I motsats mot Miinch, LiixiNG och
MöBius läsa vi således både här och i str. 8 vepreygr, — at Öl-
rénu. Om at med dativus för att utmärka riktning eller rörelse
åt något håll, se Lund, § 75, II) a) 1). — Svanhvitu. Jfr anm.
till den prosaiska inledningen.

Strofen 5. Einn Völundr. einn betyder både unus och so-
lus. Völund stadnade qvar, medan brödeme voro borta. — viS
gim fastan. Kph. öf^rersätter: "cudit aurum rutilum ad gemmam
fixam,'' men omnämner äfven MAGNiEi tolkning: "cudit ... ad ig-
nem fixum, i. e. ad ustrinam." Vid båda tolkningarna måste man
antaga gim vara accusativus af ett annars ej forekommande masc.
gimr. Deremot invänder Egilsson, att väl gim, n., ignis, finnes,
men icke gimr, och att detta, äfven om det funnes, ej kan betyda
ädelsten. Han läser derfore gimf ostan i ett ord, af gimfastr, adj.,
igni resistens, och antager, att det står här i st. f. ett substanti-
vum (incus). Men har ett ursprungligt adj. gimfastr rentaf öfver-
gått till substantivum, så kan man ej förklara den adjectlviskt böjde
accusativen gimfastan. Mot en blott tillfällig substantivering af adj.
gimfastr talar åter det, att masculinum och femininum af på detta
sätt använda adjectiver^ och participier vanligen brukas endast till
betecknande af personer. Då mellertid gimsteinn, m., (bildadt af
gim, n., ignis) betyder ädelsten, synes icke otänkbart, att en ma-
sculin form gimr i samma betydelse förefunnits. I anglosax. finnes
både gimm, m., och gim, f., och det kan ju vara lika möjligt, att
isl. haft gimr, m., och gim, n. Att gimr blir ett aTta^ Xeyofievov^
bör ej anses såsom tillräckligt skäl att förkasta formen: icke heller

Digitized by VjOOQ IC

23

gimfastr förefinnes på något annat ställe. LttNiNö har framställt
ett annat tolkningsförslag: "er schmiedete das gold beim feuer fest,"
då acc. masc. sing. fastan skull^ fattas adverbielt. Men så använ-
des endast neutr. fast — luWi hann alla lind haitga vel Ett om-
tvistadt ställe. De olika tolkningarna äro: 1) han sammanslöt (upp-
samlade, sammanband) väl alla ringarne på lind (lindbast); 2) han
sammanband alla (nämnl. goldringarne) åt ringarnes lind; ^ han
sammanfogade ringame väl på allt sätt. Af dessa trenne tolknin-
gar synes den första vara den bästa : Und står då i betydelsen lind-
bast och är dativ. För att få fram den andra tolkningen, har man
velat till alla underförstå gullhringa ur det föregående ^ull rautt,
men en dylik ellips har med rätta blifvit ansedd för hård och oda-^
turlig. För Völundssångens enkelhet passar äfven illa omskrifnin-
gen ringarnes lind, hvarmed Völunds hustru skulle betecknas. Mot
tredje tolkningen invändes, att lind skulle stå i stället för li/nd,
lund, f., sätt, vis, och att alla lind skulle anses = a alla Itmd.
— svå beiS hann, biSa construeras med genitivus i betydelsen ^vänta
på något, med accusativus i betydelsen fa, erhålla, tåla, lida. Be-
märkelsen är nu i svenskan inskränkt till det förstnämnda. Verbet
conjugeras nu vanligen svagt : i Dalskan finnes dock ännu stark böj-
ning: baiSa, baiS, beS, biSum, biSiS, (Säve). — sinnar Ijösar
hvånar, Bröderne Grimm läsa för alliterationens skuld Ijartar i
st. för Ijösar, Att alliterationen skulle bestå mellan två så tonlösa
ord, som svå och sinnar, är också knappast troligt. Genom en i
Eddan icke sällsynt prolepsis är här den följande indirecta fråge-
satsens subject indraget i hufvudsatsen såsom object till verbet. Jfr
Lund, § 151, anm. 1. — ef hånum koma gerSi. Conditionalpar-
tikeln ef inleder äfven indirecta frågesatser, liksom Fr. och Lat. si,
Grek. el. gerSi står i praet. conj.; jfr Lund, § 126; är här auxi-
liärt, så att Jcoma gerSi är detsamma som hvcemi. Dativen hånum
får icke uppfattas såsom en vanlig dat. objecti till det ofta transi-
tiva verbet koma, utan såsom betecknande det föremål, till hvilket
rörelsen tankes ske. Denne dativus står mest vid verbema foera,
gänga, koma och dylika, samt brukas oftast om personer, till hvilka

Digitized by VjOOQ IC

24

någon går, kommer, lemnar något, o. 8. v,, men äfven om liflön
ting. (Jfr. ännu vid str. 9, sicL 26).

Strofen 6. pat spyrr. I njfsv. böijar praes. 5pör att anses
foråldradt och utbytas mot spörjer, — Njara drottinn. Kph. an-
gifVer yjarar såsom innebyggame i det Svenska Nerike. För ett
dylikt antagaiide saknas bevis, drottinn bör på svenska i obestämd
form ^eta drotten, icke drott; beslägtadt är drott, f., lifvakt. —
néttum är dat. temporis. Jfr Luin), § 52. — Jöru är emendation
af membranens voru. — negldar hrynjur = loricse clavat», i. e.
clavig sive aoratis bollis omatae, vel etiam firmiter consertae (Egils-
8c>k). neglSf besl. med moes. ganagljan, TtQoarjÅ^vy, isl. subst. n€igl
/elFer nagli, m., fht. nagal, ags. n€egd, eng. n€Ul. bry nja är be-
slägtadt med verbet brennu och subst. brun, n., sestus, ignus. I alla
fomgermaniska språk är ordet femininum och betyder egentligen lo-
rica coruscans. — mS enn skarSa måna, Adjectivet SKARDR, ac-
cisus, förekommer ej annat än med ändelser, som börja med vo-
cal. Jfr härmed beslägtade ord, sv. skåra, eng. sheard, samt möj-
ligen scarce, fransk, écharde. Om viS med acc. se Lund, § 74, 1).

Strofen 7. or sÖÖlum. söStdl, m., sadel, genom omljud bil-
dad form för sadul, beslägtad med moesog. satjan, Ti&évaij sv.
sätta, sitta. Jfr eng. saddle och lat. sdla (för sedla^ sedtUa) af se-
dere. Ordet är niasc. i alla nordiska språk. — at salar gafli, gafl,
m., gafvel. Jfr fht. gébal, som betyder skalle och är l^slägtadt med
7C€(paX7j, gibil, spets. Äfven i fev. finnes enstafvigt gajl, ty de nu-
mera tvåstafviga substantiver, som blifvit utbildade medelst slut-
bokstäfvema 4, ^n, -r (motsvarande i nyare språket -d, -en, -er)
och hafva acut tonvigt på stamstafvelsen, äro i isl. alltid och i &v.
oftast enstafviga. — endlangr är ett epitheton ömans till sair och
upprepas derföre ofta, t. ex. i str. 15 och 28. Dylikt upprepande
är vanligt i episka poesien alltifrån Homerus. — så, 3 pl. prset.
ind. för sdu. — allra, gen. pl., tillfogad såsom en förstärkande be-
stämning. Ursprungligen är detta en genit. partitivus eller gene-
ris. Jfr LuKD, § 59, noten 1), pag. 156, med § 58. Fullstän-
diga uttrycket skulle vara allra hundrafia ^au hundraS, alla hun-
dratalens sju hundratal, d. v. s. sjuhundra inalles.

Digitized by VjOOQ IC

25

Strofen 8. af Ulm ... a Mu, Prsepositionerna stå mycket
ofta i isl. såsom adverbier. Jfr Lund, § 69. Man bör icke vid dy-
lika användningar af dessa partiklar antaga *en ellips af det styrda
substantivet, utan anse dem såsom rena adverbier, hvilket de ock
ursprungligen äro. Vid IHu kan man underförstå vera. — fyr einn
étan. fyr eller fyrir vid adverbier på -an, som i sig sjeVva ut-
märka riktning ifrån «tt ställe, betager dem denna betydelie och
bildar med dem en mängd sammansatta praepositioner, om hvilka
se Lund, §. 77, jemnförd med § 24. — vepfeygr sky k. Af skäl,
som ofsranför vid 4 strofen blifvit anförda, behålla vi bildskriftens
läsart. — USandi, xylosoleis labens (Eg.); USa, labi, f«rri. Ordet
har äfven i sv. bemärkelsen gå, förflyta. Praes. participium står
såsom prsedicativ bestämning ish. vid verbema koma ^h gänga. —
Man kan ej rätt inse orsaken, hvarföro Nidud och hans män åt-
nöjde sig med att taga en enda ring af de sjuhundra. Af str. 10
och 18 synes, att det var Hervörs ring de tagit. Möjligen har
detta skett i den afeigten, att Völund skulle tro henne vara åter-
kommen och ej misstänka, att fremmande personer bortröfvat den:
det, som förmådde dem att vänta med anfallet på Völund, tills
han, utmattad af den långa vandringen och jagten, fallit i sömn,
var förnämligast fruktan för hans svärd, som var ypperst af alla
och ofelbart träffade sitt föremål. Raszmann förmodar, att ringen
var Allvets Sfanring, d. v. s. en ring, genom hvars anläggande hon
kunde återförvandla sig från svan till menniska, och att Völund så-
lunda kommit att tro, det hon infunnit sig för att återtaga sin
menskliga gestalt. Till detta antagande har man väl ej i sången
någon omedelbart gifven anledning, men det kan vara berättigadt
genom analogier från andra fomsagor. I Vilkinasagan förekommer
ingenting härom. Deremot fir man, såsom vi redan anfört, i Vil-
kinasagan veta anledningen till Völunds fängslande och misshand-
ling. I sången är snikenheten enda motivet till Niduds anfall.

Strofen 9. Gékk brunni är den handskriftliga läsarten. Kph.
och br. Gbimm läsa at bruni, Rask at hrenni, Munch och Möbius
hafva gekk hann brtinni. Om handskriftens läsart, som Luning upp-
tagit, säger Egilsson : ^brunni videtur esse subst. verbale, å bruna,

Digitized by VjOOQ IC

26

currere, labi, h. 1. qui perticis cnrsoriis labitar (sMSama9r), nam
hodieque qui tibiis bubulis aut equinis (isleggir) per glaciem la-
buntur, at bruna sér dicuntur." Men för att godkänna denna här-
ledning, måste man antaga en temligen godtycklig fördubbling af n.
Sammanhanget gifver ock vid handen, att man här kan vänta sig
ett ord, som betyder eld eller härd, mycket snarare än ett epithet,
som énjo påminner om det nyss förut omnämnda hastiga skidlö-
pandet. Munch, som läser hann brunni, säger att hann ej finnes
i cod. reg., men att det h, hvilket skulle såsom förkortning träda
i stället för detta ord, tvifvelsutan genom ett misstag af afskrifvaren
blifvit satt framför det i tredje versraden stående år, som sålunda
i hdskr. läses här. Det godtyckliga i att från ett temhgen aflägset
stående ord l^rtrycka en bokstaf och ställa den såsom förkortnings-
tecken mellan ett ^af andra ord behöfver ej påpekas. Möjhgen har
Munch ändrat här till år för att få riktig alliteration i nästföljande
fjörSungr, men corruptionen borde väl snarare sökas i orden aUpurr
fura, der hufvudstafven skulle stå, än i hår och hrisi, som inne-
hålla bistafvarne; alliterationen återställes dock lättast, om man lä-
ser: hår brann allpurr \\ hrisi fura. Vi veta ej heller, huru Munch
vill tolka hann brunni; det skulle måhända kunna betyda: han, den
raske, hurtige, ty brunn som annars betecknar niger, äter, fuscus,
förekommer äfven i betydelsen celer i st. f. brynn, men för att för-
klara den svaga formen brénni, hade man snarare väntpt hi^n brun-
ni. Enligt vår åsigt bör man läsa gekk bruni och med Kph. tolka:
"han gick till elden;" bruni blir då dat. af brun, n. = bruni, m.,
ignis, sestus. Prsepositionen at, som Kph. inskjuter derföre, att staf-
velsemas antal ej annars skulle vara tillräckligt, behöfsres icke. Skä-
let är ogiltigt, ty det finnes många versrader med endast två
eller tre stafvelser (se t. ex. i denne sången str. 11: vi^älauss),
och gänga kan liksom koma (jfr anm. vid str. 5) stå med dativus
utan praeposition vid betecknande af målet för rörelsen. — beru.
bera, ursa, heter äfven birna. I äldre svenskan finnes ett numera
försvunnet berna, hvilket dock enligt Rydqvist ej anträfiiEks i äldre
urkunder, än att det kan vara en efberbildning af mht. berin. I
norska allmogespråket finnes bcdra. I a&eende på substantiva mo-

Digitized by VjOOQ IC

27

bilia bör anmärkas, att egentligen endast det feminina ordet är mo-
bilt, men icke det masculina, och att af starka masculina blifva
svaga feminina, ofta bildade medelst aflednings-bokstaf^ren j och haf-
vande vocalförändring. Utom l^örn och Urna kan anföras: hrafn
(corvus m.), hrefna (corvus f.) i st. f. hrefnja; Mfr (lupus), ylfa
(lupa) för ylfja; göltr (aper), gilta (scrofa) för gelta o. s. v. —
hold är samma ord, som det nysv. hull, hvilket sålunda skulle egent-
ligen skrifvas huld, såsom ock är fallet i äldre svenskan. Ordet,
egendomligt för de nordiska språken, är utan motsvarighet i de ty-
ska dialekterna. — här brann hrisi aUpurr fura. Läser man med
MuNCH år, skulle detta vara = cito, en betydelse, som ej förekom-
mer i Eddan, utom möjligen i Skirn. 27. hår skrifves af somlige i
masc. fiårr, men orätt, ty r hör ej till stammen, såsom man kan
finna af moesog. hauhs. Adj. här står här i st. f. adv. hrisi är
en masculin biform till det neutrala hris, frutex. allpurr är emen-
dation af Munch för hdskr. läsart allpur, Bröderne Gbimm läsa
auSr Jura, vis pinorum ; auSr, m., skulle då, såsom de grekiska orden
/9/a, Ig, (iiévog, med en genitiv bilda en omskrifning, här likbety-
dande med "de starka furorna." De jemnföra härmed det i 16 str.
förekommande uttrycket sina megin. — fyr Völundi. I betydelsen
af coram construeras fyrir med dativ. Jfr Lund, § 77, II).

Strofen 10. a herfjallL herfjall, n., pellis ursina; ÅeiiA fjäll
är beslägtadt med sv. fäll, pels, lat. pellis, pileus, gr. Tcllog, mht.
fd. Ett annat fjäll, n., möns, är beslägtadt med sv. fjeU, fht.
felisa, nht. fels. Ordet är olika tolkadt. Bröderne Gbimm förmoda,
att det skulle vara bildadt af adj. berr, nudus, och fjäll, möns, och
att man skulle då öfversätta: "han satt på nakna klippan." Skulle
ordet betyda pellis ursina, mena de, borde här stått berurfjalU, li-
kasom i föregående strofen beru-hold, Egilsson anser dock möjligt,
att berr, m., aries, äfven kan betyda ursus, och det vore då den mascu-
linform, till h vilken femininet ber a närmast bör hänföras; de fleste
uttolkare återgifva berfjall i öfverensstämmelse härmed. — Alfa
IjöSi, IjöSi, m., landsman, af ^öSr, eller lyÖr, m., populus. Jfr moe-
sog. laups, fmht. liut, nht. leute, af verbet Ijudan, (urpcvvead-ai,
tillvexa. Sannolikt menas med Alfa ^jöSi en man från Alfhem (Mt^L-

Digitized by VjOOQ IC

28

ler); enligt andre (Luning) står ålfar = döhkålfar = dvergar.
Antager man det senare, behöfver man ej nödvändigt på samma
gång antaga, att Völund härstammade från dem: han kunde möjli-
gen kallas alfers (dvergars) landsman blott derföre, att han uppe-
hållit sig bland dem. Mullers åsigt torde dock vara den riktiga.
— dns saknaäi. Jfr Lund, § 62. — at hefSi, . . ., vceri, Conjunc-
tivus användes i objectsatser, efter verba dicendi, declarandi m. fl.,
då, såsom här, en tanke, en förmodan såsom sådan skall uttryckas;
derföre står vanl. conj. efter verbet hyggja. Bruket af indic. och
conj. i bisatser är i allmänhet omvexlande ; undersökningarna i detta
afseende äro ännu ej nog fullständigt utförda; jfr dock Lund, §
122, a). — Två sinsemellan coordinerade objectsatser stå här asyn-
detiskt bredvid hvarandra.

Strofen 11. sva lengi . , . at Consecutivsatser inledas vanli-
gen med sva at, hvilke partiklar bruka skrifvas åtskilde och ofta
ställas långt ifrån hvarandra, men äfven finnas sammandragne till
ett ord, svot Indicativus brukas i dylika satser, då, såsom här, en
factisk, verkligen inträdd följd skall betecknas; conjunctivus använ-
des, då följden framställes såsom tänkt eller möjlig. Jfr Lund, §
124. — ok hann vaJcnaSi, ok sammanbinder sat (icke sofna^i)
med vaknaSi. — viljalauss, af vili, m., som betyder icke blott vo-
luntas, utan äfven voluptas. — sér d Mnå/um, Dativen står här i
st. f. genitiven af pron. pers. eller ett pron. possessivum. Dativen
af ett personligt substantivum eller pronomen står ofta på detta sätt
i stället för en genitiv (eller ett possessiv) vid ett aiinat substanti-
vum, som vanligast betecknar en kroppsdel, ehuru äfven vid ord,
som utmärka egenskaper m. m. Det genom dativen bestämda ordet
är oftast styrdt af en prseposition och står utan artikel. Jfr Lund,
§ 47. — nau^ir, nauS eller nauSr, f., betyder i sing. nödvändig-
het, tvång; i plur. bojor. — fjöturr, m. pl. fjötrar; nyisl. fjö-
tur, n. pl. Det sv. fjetter är i sing. nästan obrukligt.

Strofen 12. Hverir 'ro jöfrar, *ro genom aphaeresis i st. f.
ero. jöfrar, pl. sS jöfurr, m., betyder ursprungligen vildgalt, men
finnes numera i fornnordiska poesien blott användt såsom en be-
nämning på konungar och hjeltar. Dativ. sing. heter både jöfri

Digitized by VjOOQ IC

29

och jöfur, samt nom. pl. äfven jöfrir. Ordet är besl. med sv. runfor-
mema jofur, ifur, ags. eofor, fht. epar, nht. éber, lat. aper. På
något oförklarligt sätt har det i äldre svenska poesien kommit att
beteckna Jupiter. (Jfr Säves Yngl. Saga, pag. 15. Uppsala 1854). —
peir er å lögSu besti hyr sima. Detta omtvistade ställe tolkas van-
ligen: "de som lade basttåg på (Qettrade) ringames bärare." Simi,
m., funis, vinculum, skulle äfven betyda annulus, ehuru Egilsson
for denna betydelse ej anför mera än detta stället, hyr skulle vara
af JByrr, m., Bör, Odins fader, då hyrr sima är = ringens Bör
eller ringens guddomlighet, eller ock är det af hyrr = borr eller
borr, m., arbor, då byrr sima blir = ringens trä, en omskrifning
for man. Uttrycket skulle vidare, man må tolka det huru som heldst,
vara en omskrifiiing for 1 personens pronomen. Kph. föreslår i en
not att läsa bré sima, pons auri, hvilket skulle vara en omskrif-
ning på handen, Alla dessa periphraser torde dock vara betänkliga
i ett så enkelt och okonstladt språk som VölundarkviÖas. För att
afhjelpa svårigheten på detta troligen förderfvade ställe, hafva brö-
derne Gbimm framlagt ett, såsom oss synes, antagligt förslag till
emendation: af lögSu besti gersimar, då tolkningen af strofen blir:
"hvar äro de män, som från lindbastet borttagit klenoderna och fångs-
lat mig?" — Ändringen är mycket lätt från å ,., hyr sima till
af ... gersimar; man slipper alla tillkrånglade omskrifhingar, lika-
som man kommer ifrån det tavtologiska i uttrycket enligt den van-
liga tolkningen. Deremot är för sammanhanget särdeles lämplig
den efter br. Gbihms förslag framkommande dubbelfrågan af den på
så obehagligt sätt uppvaknade Völund.

Strofen 13. kallaSi NiSuSr. källa står absolute i bet tala,
ropa; en bemärkelse, som nästan försvunnit ur riksspråket, men som
qvarstår i flere landskapsmål. — kvar gaztu. geta är beslägtadt med
moesog. hi-^itan, ei^iaxeiVy af roten gat; fev. giata, gitBta, gita,
gata (gata barn, VGL). Verbet har i sv. lått flere olika former
efter olika betydelser. Af gtsta i bemärkelsen omtala finnes i dia-
lektema qvar gäten (ryktbar); häraf det till betydelsen motsatta
förgäta. Jfr folkspråkets gåta, gätta, gissa; dansk, gjette. Häraf
äfven gitta, numera vanligen betydande kunna, bry sig om. — visi

Digitized by VjOOQ IC

30

alfa. visi, rex, dux, prsefectus, af verbet visa, monstrare. — våra
aura, Nidud beskyller här Völund att hafva tillegnat sig skatter,
som icke hörde honom till. Nidud föregaf nämnligen, att guldet var
upphittadt inom hans rike, och att det sålunda rätteligen var hans
egendom, aurar, pl. af eyrir, m., öre; pl. rikedomar, skatter. —
i jflfdölym. Af detta ställe skulle man möjligen kunna sluta, att
Ulfdalarne måste tänkas vara belägna inom Niduds område.

Strofen 14. Grull var par eigi å Gråna leiSu. Völund sva-
rar, att detta guldet icke var anträffadt på Granes vägar, d. v. s.
på Gnitahed: det var intet hittegods eller med svek vunnet, såsom
Fafiiirsskatten, utan Völund hade ärft det efter sin fader. Nidud
kunde sålunda ej göra några rättmätiga anspråk dera. gull, n., står
här collectivt i sing.; har förmodligen fått sitt namn af den gula^
glänsande färgen. Jfr moesog. gulthy finnht. gold, eng. gold, o. s. v.
I sv. skrifves både gull och guld. — Grant var Sigurd Fafnirsbanes
häst; namnet borde egentligen skrifvas Grråni, ty det härledes af
adj. grann eller grårr, canus, grisens, cinereus, och betyder; den
grå hästen. leiS, f., via, deriveras af verbet liSa, labi, ferri; da-
tiven heter vanHgen leiS, men äfven, såsom här, leiSu, Icke san-
nolik synes den af br. Gbimm alternativt uppställda förmodan, att
leiSu skulle vara detsamma som MiSu af MiS, f., latus, då menin-
gen blir, att guldet ej varit klöi^adt på Granes rygg ; (jfr slutet af
Fafnismål : par tök hann (SigurSr) marga dyrgripi ok TdyfjaSi par
meS Gråna). Öfverflödigt är ock att med någre efter eigi supplera
sem, då uttrycket i alla fall låter tolka sig. — fjarri fjöllum Bi-
när, fjarri, adv., comp. firr, superi, first, construeras med dativ.
Jfr Lund, § 48. Det härmed beslägtade adj. fjarr förekommer yt-
terst sällan och finnes icke förenadt med dativ. Af adj. brukas acc.
sing. masc. fjärran såsom adverbium, likasom i fev. fjcerran. Det
nysv. fjerran användes äfven någon gång såsom adjectivum, ett
bruk, som utbildat sig och fortplantats genom bibelspråket. Adver-
biet fjarri har oorganiskt slut-i, emedan detta icke åstadkommer nå-
got omljud. Det står mycket ofta, såsom här, praedicativt och full-
komligt motsvarande adjectivet i positivus; man kan här vid ordet
underförstå, inf. vera. De till adv. och adj. hörande comparativer,

Digitized by VjOOQ IC

31

jirry firri, fev. fj^ermer, nysv. fjermc^e, samt superlativer first, firsir,
fev. fiaerst, fjcermast, nysv. fjermast, äro allt former, öfver hvilkas
bildningsgång man ej ännu gjort §ig reda. Stammen till ursprung-^
lige positiven för dessa ord synes vara fir, hvaraf den inseparabla
moesog. prsepositionen fair- (emedan detta språk icke talte rent i
framfor r, utan insköt af fonetiska skäl ett a före t), isl. fjar^, o.-s. v.
Det i de ofvan anförda isl. formerna förekommande dubbla r för-
klarar Grimm (gr. DI, 621 ff.) derigenom, att i tidens längd com-
parativer öfvergått till positiver och att genom ny gradation nya
comparativformer uppkommit, som sålunda innehålla dubbelt com-
parativmärke. Ett ursprungligen comparativt r amser Gbimm vara
forhanden utom i fjarri, i orden år, nmr, i de adw., som beteckna
väderstreck : austr, vestr, suSr,, norSr, samt i adw. aptr, niSr, yfir,
äfvensom i orden inn, ét, wpp, der det dock numera ej är synligt.
De svenska formerna fjermare, fjermast (jfr närmare, närmast)
kunna svårligen förklaras såsom bildade genom tillägget mera, mest,
ehuru man af isl. sammanställningar, sådana som^rr meirr (Heimskr.,
Sagan af Magn. Erlingssyni, cap. XH), samt de fev. formerna j^*ar-
meer, fcermer, o. s. v., kunde vara frestad till ett sådant antagan-
de. Då mellertid, såsom Rydqvist anmärkt, mer såsom enkelt ad-
verb aldrig förekommer skrifvet me, mi, mir, m^cer, mare, under
hvilka former det skulle finnas såsom cojwarativändelse, samt m^t
såsom sjelfständigt ord aldrig skrifves mast, är tydligt, att en an-
nan förklaring måste sökas. Gbimm anser, att dessa former måste
hänföras till positiver, som ursprungligen varit superlativer, bildade
genom bokstafsren m; såsom exempel på dyljke anföra vi moesog.
fruma samt det dermed fullkomligt analoga lat. primus, hvilka båda
äro superlativer, såväl till bildning som betydelse; från Skandiska
tungor kan intet exempel hemtas, då endast spår af detta superla-^
tiva m der finnes. Sedan den ursprungliga betydelsen blifvit dun-
kel och nedsjunkit till den hos positiver vanliga, hafva genom ny
comparation former, sådana som fjermare och fjermast (närmare,
närmast) blif^dt bildade. Anmärkas bör ock, att enligt denna åsigt
dessa ord måste anses innehålla en trefaldig stegring (då nämnli-
geii redan det första r synes vara ett comparativmärke), så att

Digitized by VjOOQ IC

32

fjemnare innehåller ett superlativ- och två comparativtecken, samt
fjermast ett comparativ- och två superlativtecken. Alla o^an an-
förda ord, der en ursprunglig comparativ ell^r superlativ övertagit
positivens function, ära sådana, som beteckna rum eller tid, och
Rydqvist vill fcÄ-klara detta förhållande dermed, att "en jemnförelse,
en motsats mellan olika riktningar här gör sig sjelf, till följd hvaraf
de olika graderna kunna utbyta hvarandra.** — Omtalandet af Gra-
nes väg och Qellen vid Rhen visar, att sagan om Gjukungar och
Niflungar redan v6.t känd i norden vid den tid, då Vkv. erhöll sin
åt oss bevarade form. — mceti, n., pl. tant., res magni sestiman^,
besl. med verbei meta (jfr pr»t. conj. mcdti), aestimare. — heil hju,
prsedicativ till vér, heillj adj., salvus, incolumis, integer, är besl. med
nysv. Jiel och hell, hjé, n., pL tant.; i nyare isl. förekommei* både
Jiju och de andra formerna hjén, hjon, äfven i singularis. Ordet
är besl. med ags. hiv, moesog. heiv (jfr heiva-Jrauja, oi^oåsOTtoTrjg),
familia; jfr fht. hihun, Mun, Men, n. pl., conjuges, famulitium. Or-
det betecknar ish. man och hustru, men éiven alla till familjen hö-
rande män och qvinnor, hvaraf förklaras, att det är neutrum. I
nysv. har ordets bemärkelse, såsom ofta sker, försämrats, så att det
numera knappt begagnas annat än om personer af ringare stånd;
t. en, fattighjon, tjenstéhjon m. fl. — Efter denna strofen förtäljes på
prosa, att Nidud gaf sin potter Hervörs ring samt satte sig sjelf i
besittning af svärdet Mimung.

Strofen 15. Se ofiran pagg. 18—21.

Strofen 16. I de nästföregående prosaiska raderna läses at
Völundar, hvilket språkbruk måste förklaras genom ellips, hvarom
se Lund, § 75, anm. 1. — Völundr åtti. Om den icke sällsynta
användningen af prset. (impf.) i betydelse af plusquamperfectum, jfr
JLuKD, § 111, anm. 2. — tenn, tennr och teSr äro alla pluralfor-
mer af tönn, f. Jfr moesog. tunthus, froht. zand, nht. eahn, eng.
tooth, — teygjask, sträckas fram, lockas fram. Egilssok förklarar:
'^dentes ei exseruntur; tropo a feris petito, quse diducto rictu den-
tes nudant et ad morsum exserunt.'' Verbet teygja är beslägtadt
både med isl. tog a, trahere, samt tcegja, tega, tjjja, tja, hvilka alla
betyda ostendere och blott äro olika former af samma ord. Nysv.

Digitized by VjOOQ IC

33

har samma uttryckssätt: 'visa tänder.' — Om dativerne hdnum jfr
Lund, § 45. — féS, partic. af &a. Utom de nyss anförda formerna
finnas äf^en ^öa, ta^ töja, med många vexlande former i både
prsesens oish prset; jfr moesog. ga-teihan, d^ayyékleiv, ags. Uhan^
fht. zihan, nht. zdhen, zeigen, eng. teach, sv. te, "som är förkort-
ning af en äldre form tea och hvilket börjar blif^ra "sällsynt ss. sim-
plex. — pékTdr af pékkja, cognoscere, nosse,' agnoseere, som bör
skiljas från ;&eÄ^*a/ tegere (af pah). Detta pehhja är.^beslägtadt med
moesog. pagJcjan, loyit^eadxxL, ^ovXevead-ai, fsax. thenkiafiy fht.
denkjan, nht. denken, eng. think, samt är blott formelt olika
med isl. penkja och fsv. pcenkia; under det den .sällan förekom-
mande formen penkja i allmänhet betyder cogitare, percipere, har
formeji pekkja fått den mera speciella af nosse, cognoscere; det för-
sta A; i ordet är, såsom af slägtformerna synes, ett assimileradt n,
enligt den för isländskan allmänna regel, att ett n assimileras med
ett följande g eller k till kk, hvilket deremot icke brukar vara
fallet ji fsv. Jfr sprang, sprakk, cenkia, ekkia. — dmun augu,
oculi minaces; åmunr (af d intensivum och munr, desiderium),
egentl. appetens alicujus, inhians alicui, här i betyd, infestus. —
ormi peim enum fräna. Om dativus vid vera = hafa med
acc, se Lund, § 30, anm. 3. Samma språkbruk eger rum i grek.
och lat. En förening af pron. demonstr. sd med inn, enn, hinn,
förekommer temligen ofta i Eddan och har så försvagad betydelse,
att den är att anse blott och bart såsom en vanlig artikel, ställd
framför adjectivernas svaga böjningsform: om sd inn jfr vidare
Lund, § 196, b) 2) med § 199, b), frdnn, nitens, coruscus (deraf
frceningr, serpens), är möjligen beslägtadt med flit. frdnisc, feax.
fränisk, splendidus, frönisci, splendor, men synes sakna anförvand-
ter i skandiska språken. Ofta talas i fomskrifter om det uttryck, «
man ansåg hgga i ormögon; jfr t. ex. Eigsmål, str. 31 '^ötul vdru
augu, sem yrmlingi," m. fl. st. — sniSit ér sina magni. Verbet
sniSa (nht. schneiden) construeras här i likhet med verba privandi
med accus. pers. och dat. rei. Stället anföres i Lund, § 42, b). — i
StBvarstaS. Om i med accus. jfr Lund, § 72, 1) a). — I Wilkinasa-
gan är det icke på drottningens föranledande, som Yölund blir lem-

3

Digitized by VjOOQ IC

34

lastad. — i knhfétwm. knésfétr, m? återgifves af Kph. = poples,
med tillägg: "hodie Islandis kneshét, f." Ordet finnes ej upptaget i
Egilssons, Haldorsens eller Jonssons ordhécker. — settr i hölm.
Härvid får man ur def föregående våru underförstå hann var. Stäl-
let anmärkes i Lund, § 184, 2). — allskynSy af alla slag. Ordet,
som kommer af edj. allr och subst. Tcyn, n., uttalas nu och delas
vanligen orätt, såsom sammansättningen vore alUsköns. — görsimar
deriveras enligt Kph. af görr eller gerr, perfectus, och simi, m.,
ligamen, vinculum; det betyder måhända en välgjord kedja; en an-
nan etymologi lemnas i Snorra-Edda, som säger att Freyjas döttfar
Hnoss och Gersimi voro så fagra, att alla kostbara klenoder efter
dem blifvit så benämnda.

Strofen 17. skinn NiSai^i skinn i st. f. skinr. Om åat.
NiSaSi jfr anm. vid str. 11. — linda, lindi, m., cingulum, bal-
tens^ härledes enligt Gbihm af lind, f., tilia, emedan gördeln ur-
sprungligen gjordes af lindbast. — ek JierSak, På detta sätt fördubb-
las mycket ofta eh — hoegst hoegr är beslägtadt med hagr; om
constructionen jfr Lund, § 92, anm. 2. — nuekir, m., svärd; jfr
moesog. meki, n., fsax. måki; man antager äfven slägtskap med
grek. fÅCtxaiqa. — shkka ek. Om sÄÅ;a är sammandraget af s^ä>
ek-a, så har man här trefaldigt upprepande af ek; enligt andre är
shkk = sé-ekk, hvarvid k får tänkas utan anledning fördubbladt. —
Völundi är samma slags dativ, som den i str. 5 (håntim koma
gerSi) och i str. 9 (gékk bruni) förekommande.

Strofen 18. biSka ek pess höt LiJning tolkar: "ich wiin-
sche nicht biisse dafur, d. h. ich werde rache nehmen." Om biSa
stått construeradt med genitivus, kunde öfversättningen varit berät-
tigad. Nu bör stället uppfattas så, att Völund i förtviflan utbri-
• ster: "jag far ej någon ersättning derför." Han misströstar om all
upprättelse, höt kan nämnligen fattas ej blott i den särskildA be-
märkelsen af böter, penningböter för att försona något, utan det
betyder i allmänhet hvarje slags ersättning för liden skada och så-
ledes både böter i inskränkt mening och hämnd, pess, gen. n. sing.;
gen. obj. beroende af Mt Bruket af genitivus objectivus är i äl-
dre språket temligen inskränkt. Jfr Lund, § 57. pess står i

Digitized by VjOOQ IC

36

neutr., derfore att det afser hela det foregående uttrycket. — hauga
rauSa, Man har ansett såsom en corruption i texten, att här talas
om flere ringar, då likväl, både i åttonde och tionde stroferna samt
i det prosaiska stycket näst före sextonde strofen, det uttryckligen
talas blott om en enda ring. Det synes dock vara obehöfiigt att
på något sätt här ändra texten; ty man kan antingen fatta detta
uttryck såsom mera allmänt eller obestämdt och derigenom forsvara
bruket af pluralen, eller ock kan man förklara pluralen dermed, att
drottningen bar både Bödvilds ring (svanringen) och andre Völurid
förut tillhörige ringar, då det är klart, att Nidud och hans män
röfvat alla hans skatter, fastän de förste gången (innan de hade
fängslat Völund) togo blott en ring. — sat hann né liann svaf.
Då en negativ sats skall fogas till en foregående af&rmativ, sker
detta vanligen med bindeorden ok eigi, en eigi, men äfven, såsom
här, med né. Jfr Lund, § 171. Då mellertid né oitofii användas
att tillknyta en ny led efter en föregående negation, och detta
tillochmed så i det äldre diktspråket, att né gör äfven den näst före-
gående leden negativ, utan att negationen der med något särskildt
ord behöfver betecknas (jfr Lund, § 172, anm.), hafva bröderne
Gbimm m. fl. tänkt sig möjligheten, att né äfven här kunde upp-
hittas såsom tiUbakaverkande, och att man skulle kunna öfversätta:
"er sass weder, noch ruhte er." Men som Völund, » efter hvad här
uttryckligen säges, icke låg och sof samt icke kunde gå, lärer in-
tet annat återstå än att låta honom sitta och smida, hvilket också
bekräftas af det följande slö hamn och görSi véL — åvält, sam-
mansatt af of och allt och sålunda uppkommet i sin nuvarande form
genom felaktigt uttal. — véH ... hddr hvatt. LIjning har antagit
véH här (och i Völ. 1) vara neutrum, troligen dertill föranledd af
det bredvid stående neutrala hvatt, Egilsson känner ordet blott
SS. fem. Flere öfversätta här: han uttänkte list, bedrägeri mot Ni-
dud. Bättre synes dock vara att fatta uttrycket i rent sinlig be-
märkelse, då vH både betyder list, konst, samt det som är med list
eller konst utarbetadt : den senare betydelsen passar här onekligen
bättre än den förra, heldr hvatt bör uppfiattas adverbielt. heldr an-
vändes att förstärka adjectiver och adverbier, både i positivus och

3*

Digitized by VjOOQ IC

36

comparativus; jfr LimD, § 90, 7) med § 91, c) anm. 1 & 2. Jwatr,
JfVöss, hvatt, är af samme stam, som hvass, och betyder acutus, ce-
ler, vehemens. I &▼. skriftliga urkunder finnes ej ordet, men före-
kommer i flere landskapsmål i bet. flink, dugtig, rask. Mellan hvatr
och hvass är i etymologiskt afseende samma förhållande som mellan
vitr och viss.

Strofen 19. drifu, drifa, festinare, volare; besl. med moe-
80g. drailijan, ilavveiv, fht. drihan, nht. tretben. I hvardagssprå-
ket förekommer drifva i bemärkelsen gå, men numera nästan en-
dast i föraktlig mening. — d dyr sjå. Kph. läser d dyr at ^a, hvil-
ket Egilssox (under ordet drifa) oriktigt tolkar: "domo mare ver-
sus.** Meningen är: de kommo till dörren att se (nämnl. Völunds
arbeten), dyr är n. pl.; äfven dyrr, £ pl., sammandraget af dyrir.
LöNiNG anser dyr såsom singularis, men är oviss om genus. Ordet
betyder egentligen dörröppning, och hvad vi nu kalla dörr heter
hur9, f. — ScBvarstöS är antingen skriffel eller en annan form af
det i prosan mellan str. 16 och 17 förekommande SaevarstaSr. — Ä?f-
stu af kista; jfr grek. ycloTtj, lat. cista, nht. Mste, eng. ckest, o. s. v.
— kröfSu luJda, hrefja construeras med gen. rei och accus. pers.;
jfr Lund, § 63. lukla är gen. pl. af lyhiU, m., clavis; ordet härle-
des af liklca, claudere, finire; i &v. förekomma formerna lyTcU och
nyTiil om hvarandra; isl. saknar den senare formen. — opin var
iUiiS. HMS, f., malitia animi, malevolentia, härledes af adj. Ulr,
malus, och ett förutsatt subst. éS, f., som dock förekommer blott i
sammansättningar, ss. dst^S, illéd, pveréS, m. fl. Häraf kommer
äfven adjectiv-ändelsen ^Sigr, t. ex. ilMdigr, störiiSigr, och sub-
stantiv-ändelsen -ySgi, såsom i grunnydgi, — i så. Om prsepos. ss.
adv. jfr anm. vid str. 8; så står för såu, — Den vanliga tolknin-
gen af orden ^qpin var UliiS" är: ''begäret var tydligt i gossames
anleten." Så öfversätta och förklara Kph., LUning m. fl. Vi tro
deremot, att det onda uppsåt, som här visade sig, måste tillskrifvas
Yölund. Han hade just nu uppgjort planen, huru han skulle döda
gossame, och det är mycket möjligt, att han aflifvat dem derige-
nom att han låtit kistlocket falla öfver dem, då de betraktade alla
i kistan inneslutna skatter. Detta är ett dödssätt, som omtalas i

Digitized by VjOOQ IC

37

flere fornsägner. Vare härmed horusomheldst ; det roåste dock vara
hämndkänsla, som visar sig hos Yölund, och icke girighet hos Ni-
duds söner, som framställas så unge, att de icke kunde hafva annat
än en barnslig glädje öfver den grannlåt de sågo.

Strofen 20. I^öld var par menja, Fjöld, f., multitudo; före-
kommer ofta adverbielt i betyd, multum. Ordet tillhör nästan ute-
slutande det poetiska språkbruket; är beslägteult med moesog. filu,
ags. fela, nht. viel, grek. noXvg, o. s. v. — men, n., bet. i sing.
monile, torques; i pl. opes, divitise; inskjuter i böjningen ett ^';
jfr lat. monile, ags. mene, fs&x, meni, samt nht. mangold, numera
användt såsom benämning på åtskilliga vexter; om beskaffenheten
af den här brukade genit., jfr Lund, § 58. — er fieim mögum.
mögr, m., egentl. filius, sedan i allm. puer, adolescens ; jfr moesog. ma^
gu8, Ttaig, ags. nueg. — syndisk at vteri. Conjunctivus användes
för att uttrycka gossames föreställning såsom sådan. Jfr Lund, §
122, a). — hmii einir. Völund talar. — annars dags. Gen. tem-
poris uttrycker tiden, inom h vilken något skall ske. Se Lund, §67,
1). — pkr, dat. dual. af pit eller iS,

Strofen 21. Segita, Den negativa verbalsuffixen kan visser-
ligen tilläggas alla former af verbum finitum, ehuru ytterst sällan
till 2 pl., såsom här; med infinitiven kan den icke förenas. Vid
förbindelsen af två eller flere nekande leder brukas -a eller -at i
den förste samt né i den eller de följande. — manni öngum. dngi,
n. ekki, finnes både enstående och i förening med andra ord; om
dess användning se Lund, § 203, 15. På detta ställe kan man till
manni öngum antingen ur det föregåends negative segita i tanken
supplera ett positivt segit eller ock anse de båda negationerna för-
stärkande hvarandra; jfr Lund, § 173. — fyndit, i conj., ty ytt-
randet betecknas blott såsom sådant, utan afseende på det utsagdas
öfverensstämmande med verkligheten. — snemma, besl. med moe-
sog. sniumundo, fietd aTtovåtjg, fht. sniumi, I landskapsmålen fin-
nes snimma = nyligen (Ihbe). — kcUlaSi seggr annan. Man må-
ste här egentligen tänka sig ett annarr vid seggr; men i det äldre
språket behöfver ej annarr upprepas för att uttrycka: den ene —
den andre; jfr härom Lund, § 203, 13, der stället citeras; samma

Digitized by VjOOQ IC

38

forhållande af ömsesidighet kan enklast uttryckas genom blotta upp-
repandet af substantivet, såsom i denna strofen: bröSir (kallaÖi) d
bröSur. — göngum baug ^d. Likasom i moesog. är i isl. 1 plur.
imperat. till formen alldeles lik 1 pl. ind., utan att man derföre
behöfver antaga ett och samma ursprung för dem båda; jfr Lund,
§ 117, not. med § 133, a). Möjligheten af 1 pl. imperat. beror
derpå, att man tänker sig sjelf emottaga en uppmaning i förening
med en eller flere andre. Annars tyckes imperativen, till följd af
sjelfva sin natur, böra vara inskränkt till 2 pers. och de germani-
ska språken haf^a också icke bildat någon form för 3 pers., hvar-
ken i sing. eller plur.^ lika litet som en 1 sing. imperat. Efber
gänga följer inf. både med och utan at Singularis haug är här
oväntad, då det nyss förut i str. 20 talats om fjöld menja, — En-
ligt Yilkinasagan hade Völund öfvertalat gossame att en morgon
vid nyfallen snö gå baklänges till smedjan, så att han sedan kunde
föregif^a, att de hade gått ifrån honom ut i skogen, och bestyrka
detta dermed, att deras spår^Jågo från smedjan.

Strofen 22. Komu til etc., jfr str. 19. — pdr i litu, litay
ags. vUtan, fsv. lita = se, tillförse sig, lita på ; ännu qvar i bibel-
språket ("allas ögon lita till dig, herre"). Af det gamla ordet Ht,
isl. litr, färg, utseende, hafva vi sammansättningame anlete, Ijtcs^
lett, rödlett — héna /.eirra. Mnn, m., egentl. björnunge, sedan
pojke, med en föraktlig bibetydelse ; i norskan ånnes hyn i betydelse
af såväl björnunge som näsvis pojke. — fen fjöturs. Dessa ord äro
svåra att tolka; om fen, n., palus, mare, säger Egilsson till detta
ställe: "videtur esse locus depressus in solo of&cinse fabrariae pone
ustnnam;" och fjöiurr anser han här beteckna en del af blåsbäl-
gen: ^fjöturr de vinculo foUis fabrarii, puto, duo illa ligna vertioa-
lia, quibus inferior pars foUis sustinetur," till följd hvaraf fen fjöt-
urs skulle vara en grop under blåsbälgen, der slagg och andra
orenhgheter samlades. Något annat bevisställe för dessa tolkningars
riktighet anför icke Egilsson; dock bör anmärkas, att Völund en-
ligt Yilkinasagan nedgrof de döda kroppame under smidesbälgen.

Strofen 23. paer skalar, skål, f., patera, phiala, har dub-
bel pluralform: -ar och -ir. — und skörum, skör, f., gen. skårar.

Digitized by VjOOQ IC

39

pl. -ar och -ir, capilli, caput; betyder egentligen den yttersta kan-
ten eller randen af något ; är beslägtadt med sker a, — sddi NiSaSi,
sélja förekommer i Eddqp blott i betydelsen tradere; först senare
trä£^ man det i den betydelse, som är den vanliga i ny sv. I vårt
nuvarande språk bar ordet fått ett ovanligt och troligtvis enstående
ljudskifte: sälja, sålde; fsv. har i alla formerna sceliay saldi, salder.
Såväl häraf som af det moesog. och fht. sdljan synes emellertid, att
å i sålde är ett ursprungligt a. — or augum . . . sendi hann. or
med dat. betecknar materialet, hvaraf något göres; jfr Lund, § 48.
augum betecknar här, strängt taget, ögonstenarne. Uttrycket sendi
or augum bör fattas praegnant i st. f. gerSi hann ok sendi. Så-
dana praegnanta constructioner äro icke sällsynta i Eddan ; jfr Hamh.
26, Helgakv. Hund. II, 48, m. fl. st. — jarknastdnn tolkas af
Egilsson med lapis pellucidus, margarita; jfr ags. eorcnanstån. —
hmnigri. kunnigr står här i dålig betydelse: listig, slug, falsk.

Strofen 24. brjöstkringla, t, orbicula pectoralis; qvinlig
prydnad, medaillon, broche. — nam at hrösa haugi = började blifva
stolt öfver, förhäf^a sig öfver ringen, hrösa betyder ursprungligen
häfva, höja upp ; den dermed förenade dativen betecknar icke alltid
föremålet, som prisas, berömmes, utan ofta, såsom här, dethvaröfver
man bröstar sig (dat. caussse). hrösa haugi är sål. r= hrösa skr af haugi.
Jfr Lund, § 34, b) der stället anföres. Det är ett mästerligt drag
i sången, att just den ring, som Nidud röfvat från Völund, skulle
blifva en yttre anledning till Bödvilds olycka. — Br. Geimm tro,
att någonting här bortfallit af innehåll att Bodvild genom någon
oförsigtighet skadat ringen: detta tyckes dock vara tillräckligen an-
tydt med orden: er hroUS hafåi. — poriga . . . segja nema . . .
Man kan i tanken supplera manni öngum el. dyl. framför nema.
Detta ord är besl. med vb. nema.

Strofen 25. boeti. Såsom ofta, står här prses. för fut. Jfr
Lund, § 108, a) anm. 2. hoeta betyder dels förbättra, hela, laga,
^ppa, dels gifva ersättning för liden skada, försona en öfverträ-
delse; i nysv. är den förra betydelsen öfvertagen af formen hota,
den senare af hota; i munarterna finnes hota, hota på något äfven i
förra bemärkelsen. — feSr och moeSr äro biformer till föSur och

Digitized by VjOOQ IC

40

möSur, — ^ålfri phr, tibimet ipsi; ^ålfr ka» likasom lai ipse
rätta sig antingen efter subjectet eller ett annat ord i satsen, allt
efter motsatsernes olika beskaffenhet; jfr ^und, § 199, d). — at
sama höfi, eodem modo; pron. adj. samr böjes i isl. både starkt
och svagt; i betyd, idem, ss. här, oftast svagt. Moesog. sama bö-
jes svagt; så äfven det fsv. sami, höf, n., betyder modtts i allm.,
men sedan äfven temperantia.

Strofen 26. bar hann kana Ijöri, bera construeras i be-
märkelsen superare med acc. obj. och dat. instr. Ijdrr, m., cerevi-
sia, potio medicata et inebrians; ordet är masc. i isl., men fht.
pior, mnht. bier, ags. beor, äro alla neutra. Jfr eng., beer, ital.
birra, fr. biere. Ordet betyder ursprungligen korndryck, maltdryck;
besl. med moesog. barizeins, 'Kql&ivoq. -— Pviat hann betr kunni.
pviat med ind. angifver den verkliga, factiska orsaken; jfr Lund,
§ 125. hunna betr, peritiorem esse, plura callere; egentl. kunna
på ett bättre sätt, d. v. s. känna till flere saker. Det comparativa
adv. betr står här nästan ss. obj. till hunna; om dylika talesätt jfr
Lund, § 86, anm. 1. — um sofnaSi. Skalden omnämner ej med
uttryckliga ord, att Völund skändade henne: ett vackert bevis på
vare förfäders känsla för det passande. — hefnt hefna construeras
med genit. till betecknande af den person eller sak, för hvars skuld
hämnden utkräfves; med dativus betecknas den, som hämnden drab-
bar; jfr Lund, § 62; i fsv. kan äfven gen. användas i senare fal-
let, t. ex. hcemna piufs =-. hämnas på en tjuf. Hefnd, hefna äro
möjligen beslägtade med heipt, f., odium vehemens, och adj. heipt-
ugr, vindictse cupidus, «amt med moesog. haifsts, €Qig? — iviS-
gjarnra, Kph. läser med Gudm. Magn^eus ivi8 grannra och öfver-
sätter: neutiquam tenues (o: dolores), men hyser sjelf tvifrelsmål
om öfversättningens riktighet. Munch upplyser, att i cod. reg. lä-
ses ivip giarira, men anmärker att ri kan vara ett förkortnings-
tecken för rn. Redan bröderne Grium hafva texten ändrad till iviS-^
gjarnra, en läsart, som sedermera blifvit upptagen af Munch, Ltt-
NiNG och MöBius. Ordet skulle komma af iviijarn, ondskefrdl; jfr
feax. inviddi, indwiddies gern, ags. invit (Munch förmodar iviSjay
troUqvinna, vara beslägtadt). Ett skäl för antagandet af emenda-

Digitized by VjOOQ IC

41

tionen är äfven vorsmålets fordran af tonvigt på i, som skall alli-
tera mot a och ei, hvadan man måste läsa ordet såsom ett, enär
den tonlösa prsepositioneft i ej gerna kan utgöra hufvadstaf. Detta
förslag att afhjelpa svårigheterna är vida mer tillfredsställande än
FiKK Magnusens gissning, att man bör läsa i viS g$örvra, d. v. s.
"de i skogen (= Ulfdalame) tillfogade** (nämnl. oförrätter). Här-
emot strider dock icke allenast det från alliterationslagarue hemta-
de, nyss omnämnda skälet, litan äfven den omständighet, att Vöjund
med sitt yttrande otvifvelaktigt syftar på knäsenornas afskärande,
men detta nidingsdåd skedde, enligt hvad sången otvetydigt gifyer
vid hande^^, icke i skogen, d. v. s. i Ulfdalarne, utan först sedan
han bhfvit hemförd till Niduds boning.

Strofen 27. vél ek. Man är oviss om rätta tolkningen. Kph.
öfversätter: "opto, ut insistam pedibus," då vél anses = vil, volo.
Yél skulle ock kunna vara pr»s. af vilja, hvilket dock ej ger nå-
gon tillfredsställande mening. Antager man vél = vil, så måste
det följande ver^a ek etc. fattas såsom eh objectsats, tillfogad utan
at, hvilket kan utelemnas, då conjunctivus användes i satsen; jfr
Lund, § 122, anm. 6. Ett annat tolkningsförslag framlägges af
Egilsson: vel ek = bene ego! i. e. quod felix fäustumque sit!
Vanligare är visserligen att finna vel construeradt med dativus, men
nominativus (= vocativus) användes äfven i utrop ; jfr Lund, §. 15.
Enligt denna åsigt är verSa ek att fatta ss. conj. opt.; jfr Lund,
§ 117. — d fi^trni. fit, f., h. 1. planta pedis, betyder äfven plani-
ties, campus, samt limbus in opere nexili, vestis; det är besl. med
med f etui, m., vinculum; fat, n. vestis; woesog. feijan, yioa^elv^
och feteins, f., xaraoTokrj, verSa ä filjum == komast å fceir, —
ndmu rekkar. Om dativus vid verba privandi och de olika construc-
tionssätten vid nema, se Lund, § 42, b) i slutet, rekkr, m., man,
kämpe; betyder egentl. lång, smärt menniska; jfr ådj. rékkr, rakkr
r= rank, reslig, rask, modig ; ordet förekommer ej i prosaiska språ-
ket. — hlcBJanäi Völundr . . ., gråtandi BöÖvildr, Om prses. part.
såsom prsedicativ, jfr Lund, § 153, 1); till de der uppräknade ver-
berna kan läggas hefjask. Den skarpa motsatsen emellan hlajandi
Völundr och gråtandi BöÖvildr är af ett slag, som ofta anträffisis

Digitized by VjOOQ IC

42

i fornnordiska poesien. Här omtalas icke, huru.Yölund skaffat sig
vingar; antingen måste då något vara förloradt i sången, eller var
det (ss. LitNiNG antager) en allmänt beka^it omständighet, som ej
behöfde särskildt i sången omnämnas. — friSils, friSill, m., amasius;
fht. friudily mht friedel; hÅvsJ^ friSla, frilla, concubina; jfr moe-
sog. frijon, åyanåv. Kph. anmärker, att i en cod. läses får friS-
ils, hvilket äfven kunde passa för meningen, ehuruväl Yölunds flygt
synes här vara den närmaste anledningen till hennes sorg.

Strofen 28. kunnig kvän; jfr str. 23. — scUgarSr, m., sep-
tum aulse. LtoiNG invänder mot denna tolkning, att det var omöj-
ligt för Nidud, som befann sig inne i huset, att samtal^ med Vö-
lund, om han haft sin plats på gårdsinhägnaden: det är dock up-
penbart, att Nidud måste tänkas (t. ex. mellan str. 29 och 30) hafva
gått ur huset, ty annars kunde han ännu mindre ligga inne i bo-
ningen och se, huru Völund sväfvade bland skyame (se str. 35).
— Orden: en hann . . . hvUask böra fattas såsom parenthes, och
det följande är drottningens fråga till Nidud.

Strofen 29. dvalt; se str. 18. — vilja ek lauss; tmesis. —
ok minst siz, emendation i st. f. hdskr. ec minnzt siet Detta har
Kph. ändrat till ec minnisc sizt samt öfversätter: '^postquam recor-
dor meos filios exanimes." Mot Kph. kan man med skäl invända,
att sizt (af siban es) i betydelsen postquam måste väl stå i böljan
af satsen, som genom detta ord inledes, och att minnask construe-
ras med genit. rei. Enligt emendationen äro orden siz (eller siet)
mina sonu dauSa ordagrannt c= post meos filios mortuos; och siz
med dylike accusativer är ett fullkomligt analogt språkbruk med
det, som omtalas i Lund, § 152, a). — kell mik; impersonell con-
struction; kell för kélr, — köld eru. kaldr betyder både kall och
förhatlig, förderflig; jfr moesog. kalds, tpvxQog; ags. ceald, fmnht.
kalt; nysv. kyla, kullje m. fl. — vilnask construeras med gen.;
jfr Lund, § 62 ; härledes af vU, cupido, libido. — pess, at ek , . ,
doema. Det neutrala pron. demonstr. indicerar ofta en följande bi-
sats; i st. f. blott infinitivus står här en objectsats med at och conj.;
jfr Lund, § 137, anm. 1.

Strofen 30. hvat varS hiXnum, I st. f. hénum har codex

Digitized by VjOOQ IC

43

reg. sonum, hvilket strider mot alliterationslagame. Ändnngen är
gjord af G. MAGNiEUS. verSa af = verSa at eller ver^a ensamt
med dat.; jfr Lund, § 14, anm. 2, med § 30, anm. 2.

Strofen 31. EiSa skaltu . . . vinna. Eder skulle afläggas
antingen vid gudame eller vid sådana ting, som voro af nl^on
synnerlig vigt i dagliga lifvet; för en hjelte fanns ock intet mera
oumbärligt än hans vapen, krigsskepp och häst, vid hvilka föremål
Nidud här tankes svärja. — mars hoegi. marr är besl. med fht.
marah, sv. märr, — at pé kveljat , . . né verir. kvelja betyder
cruciare, necare; i denna tvåledade objectsats brukas på förra stäl-
let imperativus (kveljat = kveli-at), i det senare conjunctivus. Öf-
vergången från imperativus till conjunctivus innebäi^ intet öfverra-
skande, då, såsom bekant, flere bristande personer i imperativus er-
sättas af motsvarande i conjunctivus; deremot synes det vaHt oför-
enligt med imperativens natur, att den användes i*en ^^élfetändig
sats. Man bör också här anse ordet at icke såsom inledande en af-
hängig sats, utan snarare såsom motsvarande vårt citationstecken;
talet öfvergår således plötsligt från oblik form till direct; jfr Lund,
§ 104, b) 2) med § 133, a) anm. 2. I grekiskan finnas liknande
språkbruk, t. ex. olad'' o åqåoov, äfvensom ort brukas inledande
oratio directa. — pott vér eigim, I concessivsatser brukas conjunc-
tivus nästan utan undantag; jfr Lund, § 126. Om bruket af 1 pl.
i st. f. 1 sing. jfr Lund, § 4, a) anm. 3, med § 191, 2. — på
er pér kunniS = sådan, att I kännen henne ; derföre att beskaf-
fenheten hufvudsakligen fr^mhålles, nyttjas conjunctivus; jfr Lund,
§ 129. kunniS är conj. och icke partic, såsom LUning synes för-
moda.

Strofen 32. fiSr pé =finnr pé. — blödi stokna. Om denne
ish. vid part. pr«t. så vanlige dativ, se Lund, § 49, anm. 3. —
För öfrigt jfr strofen 22.

Strofen 33. Jfr str. 23.

Strofen 34. Jfr strof. 24. harni aukin; stället anföres i
Lund, § 49, anm. "3. — einga döttir; skrifves vanligen i ett ord;
einga eller einka, unicus, bör skiljas ir&a einga af dnn och -gi;
ordet antingen sammansättes med ett substantivum eller brukas så-

Digitized by VjOOQ IC

44

som oböjligt adjectivum) ehuruväl det någongång kan i gen. heta
einkar, i dat. einkum; jfr Lund, § 86, anm. 2.

Strofen 35. nie ek pik vilja vita, Kph. läser efter cod. re-
gins né . . . nita, och öfversätter: ^aut cur ego te velim deterius
reprobare?" Då man emellertid längesedan anmärkt, att né aldrig
kan betyda aut cur och nita ej finnes förenadt med accus., barman
i de följande upplagorna ur en annan handskrift upptagit läsarten
vita = reprehendere, intentare alicui; med vita äro beslägtade
moesog. (veitan) fra-vätan, éxdLycslv; ags. vitan, sv. vita, tiUvita,
vite, htel-mti m. fl. — af hesti tdki . . ., skjöU, Völunds häst är
de högja molnen. * Om den här använde conjunctiven se Lund, §
124. — at fdk neSan skjöti betyder icke, ss. Afzelius öfversätter,
"att han dig neder skjuter,*^ utan "att han här nedifrån kan skjuta dig."

Strofen 36. Hlcejandi . . . åkåtr. Jfr anm. vid str. 27. —
dkåtr af*f aeg.-och kåtr = nysv. kåt, som i riksspråket numera
blott har betydelsen kättjefuU, men i dialekterna är = glad, liflig,
yster. Geimm sammanställer (gr. II, 51) kåtr med ett förloradt
starkt verbum kitan, kat, kétun, (titillare?). Fsv. kater finnes ofta i
medeltidsskrifter ; af samme stam är det i många munarter förekom-
mande katig, kartig. Fomspråket har långt flere negativa samman-
sättningar, sådane som ökåtr, än det nyare språket, som härmed
förlorat icke obetydligt i skönhet och omvexling.

Strofen 37. meyna bråhvitu. Högst sällsynt är att i Eddan
påträfi^ suf&xartikeln. De flesta ställen, der han här finnes, äro
uppräknade af Gbimm (gr. IV, 432 ff.) och Lijning (anm. till Vö-
luspå, str. 27). Då artikeln skall tilläggas en af ett gubst. och ett
adj. bestående ordcomplex, kan det ske på tre sätt, såsom t. ex.
1) me^na bråhvitu, 2) hina bråhvitu ntey, 3) meyna Mna bråhvitu;
jfr LuTND, § 195; den tredje sammanställningen är egentl. frem-
mande för Eddaspråket. Antalet af de ställen i Eddan, der suffix-
artikel anses förekomma, kan dock betydhgen förminskas, om man
gillar GwMMS åsigt, att den först uppkommit derigenom, att det ar-
tikulerade adjectivet sattes näst efter sitt substanfivum ; af mey hina
bråhvitu har sålunda uppkommit meyna bråhvitu, hvilket kanske
rättare borde skrifvas mey 'na bråhvitu. bråhMr = candidis pal-

Digitized by VjOOQ IC

45

pebrarum pilis, hvilket ansågs för skönt. — fagrvariSr s= pulchre
omatus; a£ fagr och verja.

Strofen 38. er sögSu mér = "som man sade mig;'* om de
olika sätt, hvarpå obestämda personen man uttryckes i fomnord.
språket, jfr Lund, § 4 a) anm. 4, med § 203, 16) anm. — sdtuS
it Völundr, Om detta språkbruk se Ltjnd, § 4 b) anm. 4.

Strofen 39. såiu för såtum; jfr Rasks anvisn. till Isländ-
skan, § 273. — ögurstund, olycksstund, antingen af ögr, n., gra-
vis dolor, eller af (egr, terribilis. Egilsson öfversätter ordet felak-
tigt med hora brevis. Misstaget härrör troligen deraf, att ögur-
stund blifvit förvexladt med öngrstund, af ångr, angustus. — (Bva
shyldi; man kan underförstå ver a, I önskningar, com omöjligen
kunna uppfyllas, brukas praet conj. — vcetr, moesog. va%h% fht.
wiht, betyder ursprungligen något, men sedan, utan bifogad .nega-
tion, intet; jfr fr. rien af lat. rpw* — vinna med dativ» betyder
motstå, få magt med någon. — De två sista raderna i sången upp-
repas med ringa förändring.

Yölundssägnen har haft en stor spridning icke blott bland
Skandinaver, utan äfven bland Tyskar, Anglosaxer, m. fl. I Dan-
mark och södra Sverige haf^a funnits och finnas ännu urgamla folk-
sägner om detta ämne. I en år 1598 af Herman Chttb^us för-
fattad skrift om minnesmärken i Skåne, Halland och Blekinge före-
kommer en med Didriks-sagan temligen noga öfverensstämmande be-
rättelse om Völund. I en relation från år 1624 af Jens Suendss0n,
pastor i Kvetofta (Skåne), berättas, att "Willands härad i Skåne fitt
sitt namn efter Willand, som skall hafva varit en märklig och kon-
stig smed.** Häradet förer efter honom i sitt sigill en hammare och
en tång. Willands son Widnk säges vara begrafven på Ederbäcks
slätt uti Grydby mark, vestan för Sissebäcks mölla, nära landsvä-
gen, som går till Sölvesborg. Uti Petbi Rudbecks Småländska An-
tiqviteter, författade i böljan af 1700-talet och förvarade i hdskr.
på Kongl. Bibliotheket i Stockholm, handlar enligt Htltén-Gaval-
Lius hela 15:de capitlet "om den konstige Werlan Smed, des huus

Digitized by VjOOQ IC

46

och Smidia, med flere Allatorpa Antiqyiteter." Nidud kallas af all-
mogen kring Allatorp '^Älle den andre." Äfyen uti Joh. THOMiE
Ageivilleksis Bubei Monumenta Uplandica, samlade åren 1635 — 38
(i hdskr. på Kongl. Bibi. i Sthlm), förekommer en berättelse om
Weland Smed. Allt detta visar, att sägnen om Weland och hans
son Widrik varit ganska *'utbredd i vårt land, och berättelserna om
dem äro icke ännu försvunna, om de än ej hafva samma friskhet
och färg, som de uppteckningar vi ega i behåll från 16 och 17
seklerna.

Raszmann har fastat uppmärksamheten på den påfallande lik-
heten emellan flere drag i Yölundssagan och några af den classiska
forntidens myiher. Såsom Prometheus är Völund fjettrad; såsom
Hefaj^tos förlamad. Öfverensstämmelsen emellan namnen Vulccmus
och Ytlkinus, Völunds farfar, har ock blifvit anmärkt. Likasom
Daidalos hålles han fången, men fijfger bort ur sin fångenskap. Vi
hafva redan jemnfört labyrinthen med Völundarh'å$, Denna likhet
emellan de classiska och de skandinaviskt-germaniska folkens tradi-
tioner kan icke vara helt och hållet tillfällig; måhända är den enk-
laste förklaringen att antaga, att hos det urfolk, från hvilket såväl
Greker och Romare som Germaner och Skandinaver härstamma,
dessa gnmddrag i sagan förefunnits, men att de sedan blifvit fort-
plantade, utbildade och förändrade på olika sätt, hvilken omgestalt-
ning dock icke hindrar oss att finna spridda likheter och öfver-
ensstämmelser emellan 'de båda folkgrenames fomsägner.

Digitized by VjOOQ IC

Helgakviäa Hjörvarässonar.

jyLed ofvannämnde sång öppnas sagokretsen om Völsungar och Nif-
lungar. Det är dock endast Eddan, sdhi har något att berätta om
Helge, Hjörvards son. Völsungasagan vet ingenting om honom,
ehuru hon upptagit det hufVudsakliga innehållet af de båda andre
Helgesångeme. Någre hafva oriktigt i sångens öfverskrifl; gifvit
Helge tillnamnet Haddingjaskati = Haddingarnes konung eller höf-
ding; andre kalla honom Haddingjaskati = Haddingarnes skada,
förstörare (Gbihm anser dock, att formen Haddingjaskati är lik-
betydande med skaH), I den genealogiska skriften Fundinn Noregr
omtalas Hdgi Haddingjaskati bland höfdingame öfver Haddingda-
len och Thelemarken. Den anmärkning, som göres i slutet af Hel-
gakvida Hundingsbana H, att Helge (Hundingsbane) blifvit åter-
född såsom Helge Haddingaskate^ har föranledt, att man i några
yngre handskrifter och sedan i några upplagor af Eddan ansett
Helge Hjörvardsson såsom fullkomligt identisk med Helge Haddin-
gaskate. Framställningen af Helgesagan gifver dock vid handen,
att hjelten framträder i tre skepnader: först såsom Helge Hjörvards-
son, sedan som Helge Hundingsbane och slutligen som Helge Had-
dingaskate. De sånger, som behandlat hans tredje framträdande,
äro nu förlorade, och vi veta om dem ej mera än namnet: Eara-
sångeme.

SiHBOGK antager, i likhet med andre tyske forskare, att denne
sången är en temligen osjelfständig, rent nordisk tillsats till den öf-
rige sångcykeln om Helge. Sångens uppgift angif^os vara "die aneig-
nung der beiden andem Helgilieder, deren deutscher ursprung wahr-
scheinlich ist, zu vermitteln.** Då sångerne om Helge Hundingsbane

Digitized by VjOOQ IC

48

tillyonnit sig ett allmänt och välfortjent bifall i norden, skulle så-
väl detta qvädet som de nu förlorade Earadiktema hafva uppstått
såsom osjelfständiga efterbildningar af de förstnämnde. Förbindelsen
emellan sångeme anses ock vara så lös, att den ej beror på något
annat, än det, att Helge Hjörvardsson säges i första dikten blifva
på nytt född såsom Helge Sigmundsson och att denne i sin ord-
ning skall återfödas såsom Helge Haddingaskate. Vidare anses
namnen Sigarsholmr, Sigarsvöllr, Warinsey och Frekasteinn vara lå-
nade från de andra Helgediktema. Yalkyrian Svråvas förhållande
till Helge skulle vara «n efterhärmning af Sigruns till Helge i de
båda andre sångerne; Atle's, af Helge fortsatta, ordvexling med
Hrimgerd påstås vara ett echo af Sin^ötles träta med Gudmund,
o. s. Y. Andra namn, såsom Glasislundr, äro lånade från Guda-
sagan, äfvensom Hrimgerds förvandling i sten påminner om slutet
i Alvismål. Deremot kan Simbock icke undgå att erkänna, att sån-
gen har många egendomliga drag, som man förgäfves söker att
finna på andra ställen. Hit hörer den i diktens början omtalade
fogel, som betingar sig altare och guldhomade kor, om han skall
förskaffa konungen Sigrlinns hand. Helges stumhet, till dess han
af valkyrian fått namn och namnfaste, är äfven utan motsvarighet
i de andre Helgesångeme ; Hrimgerds ordstrid är också af helt an-
nan art än Sinfjötles, och slutligen Hedins förhållande tiU Helge
samt dermed förknippade omständigheter är något så utei^utande
charakteristiskt för denne sången, att i de båda andre ej ens något
liknande kan upptäckas. Efter öf^ervägande af allt detta, synes det
vara nog vågadt att anse Helgakvida Hjörvarässonal» såsom en svag
efterhärmning af de andra, efter förmenande till sitt ursprung ty-
ska, dikterna. Och derföre att i tyske sånger och sägner intet fin-
nes, som motsvarar detta qvädet, kan man väl ej följdriktigt sluta,
att sången har nordiskt upphof, ty man anser ju de andre Hel-
gesångemes tyska ursprung sannolikt, fastän man äfven af detta
senare moment i Helgesagan förgäfves söker ett spår i tyska be-
rättelser. Vi vilja dock ej här inlåta oss på undersökningar om
sångens tyska eUer nordiska härkomst, utan inskränka oss till dessa
påståenden: att Helgesagan skildrar tre olika uppenbarelser af hjel-

Digitized by VjOOQ IC

49

ten;* att denne sången framställer hans första uppträdande; att be-
rättelsen om bjeltens pånyttfödelse icke är uppfunnen för att bilda
ett löjligt sammanhang emellan sagans tre momenter utan grundar
sig på en urgammal tro bos vare förfäder, hvilken de hade gemen*
sam med andra forntidens folk ; att till följd af detta antagande på-
fallande likbeter rimligen kunnat väntas emellan de olika dikterna
och att det snarare varit förunderligt, om sådana icke funnits;
att HelgakvijSa HjörvarSssonar har tillräckligt många egendomliga
drag för att anses såsom en sjelfständig dikt; och slutligen att, om
den i poetiskt afseende vore osjelfständig och underhaltig, den äf-
ven varit oduglig till att hos nordboerne "förmedla tillegnandet af
de båda andre Helgesångerne," och att den således ej kan vara dik-
tad i detta ändamål.

Innehållet i sången är i korthet följande: Hjörvard, en konung
i Norge, friar genom Atle, sin Jarls son, till Sigrlinn, kung Svafners
dotter. Då Atle återvändt med ett afslag, besluter Hjörvard att
sjelf begifva sig dit, åtföljd af Atle. Emellertid hade Hrodmar, en
annan bprtvisad friare, dräpt Svafner och härjat hans land, men
Sigrlinns fosterfader hade gömt henne i en aflägsen boning, der
Atle dock fann henne. Hjörvard äktade henne sedan och hade med
henne en son, som var stum och utan namn, tilldess valkyrian
Sväva gaf honom namnet Hdge, hvarjemnte hon förskaflGwie honom
ett segerbringande svärd. Helge hämnas derefter på Hrodmar sin
morfedwrs död och utförde många hjeltebragder. Han dödar sedan
jätten Hate, hvars dotter Hrimgerd genom trolldom vill tillintetgöra
Helge och Atle* men som sjelf, éfverraskad af den uppgående solen,
förvandlas till sten. Dei^på äktar han Sva va, som dock förblif\rer
valkyria. Slutligen skildras, huru Helges halfbror, Hedin, som vi-
stades i Norge, blef så förhexad, att han svor vid Bragebäga-
ren att ega sin broders hustru. Slagen af ånger och samvets-
qval gick han till Helge och berättade för honom sitt löfte.
Helge vredgades ej, utan tröstade honom dermed, att han säger sig
ana sitt slut i en nära förestående strid med Alf, Hrodmars son,
hvarest ock Helge stupade. I sina sista stunder bad han Svåva
gifta sig med Hedin, men hon hade lofeat att aldrig förena sig med

4

Digitized by VjOOQ IC

50

någon annan. Helge och Svåva blefVo sedan återf5dde, han såsom
Helge Hundingsbane och hon såsom Sigrun.

Kph. indelar sången i tre afdelningar: I) str. 1 — 11, om Hel-
ges härkomst och uppyext; U) str. 12 — 30, episoden om Hrimgerd ;
IH) str. 31 — 43, om Hedin och Helges död. Den tredje avdelnin-
gen anses vara en fortsättning af den första. Lämpligare * synes
SiMEOGKS indelning vara: I) str. 1 — t. o. m. orden "Atli Alofer"
i prosan mellan 5 och 6 str.; om Hjörvards frieri till Sigiiinn;
II) från sistnämnda ställe till str. 10; Helge erhåller namn och
namnfäste; JU) str. 10 — 30, om Helges krigståg och den derunder
inträffade striden med Hate och Hrimgerd ; IV) str. 31 — 43, om He-
din och Helges död. Flere hafva antagit, att sången är sammansatt
af fragmenter af ursprungligen olik^ dikter. Den omständighet,
att flere olika episoder skildras i ett och samma qväde, kan ej vara
tillräcklig grund för detta antagande, lika litet som versraålets olik-
het ovilkorligen talar emot sångens ursprungliga enhet.

Inledning. HjörvarSr = gladii custos, af J^örr och vlHrSr
eller varSr, besl. med verja; hans rike låg i det nuvarande Norge.
— Ålfhildr = Alforum belkina. — HéSinn == pellitus; beslägtadt
med héSinn, m., tunica pellicea; kämparne voro standom klädde i
varg- eller björnhudar. Namnet HéSinn angifver alltid någonting
krigiskt; i omskrifningar brukas det synnerligen ofia att uttrycka
krig, vapen o. dyl., t. ex. HkSins hvån --= striden; HéSini veggr
skölden, o. s. v. Det var denne Hedin, som aflade^let olycksaliga
löftet att äkta Svåva. — SiereiSr uppgives af Kph. såsom luldadt
af scer, haf, och reiSur, ^en feminin benämning på åiskiUige fiskar,
hvilken förmodligen är hemtad af åer$B rödaktiga färg ;" men hvaraf
detta reiSur egentligen skulle härledas, är icke angifvet. I nomina
propria förekommer ofka sammansättningsstafvelsen Sa-, till ex. StB"
mundr, Scefinnr, Scehrimnir m. fl. — HunUungr och HynUingr
äro båda bildade af Humle, en (Hunnisk) benämning på fiirste ;- än-
delsema -ungr och 4ngr beteckna härkomst» ättledning ; den senare
ändeisen förorsakar naturligen omljud. — SinrjåS förmodas vara

Digitized by VjOOQ IC

61

= S^nrjöS = aspectu vel fsude rutilo." — pess hett strengt at
eiga. Innehållet i pron. demonstr. bestämmes närma.re genom den
följande infinitiven med at; i st. f. infinitiven kunde stått en object-
sats i ind. eller conj. Se Lund, § 138. — Svafmr härledes af
svefja, sopire. Han var konung i Svåvaland, som enligt skaldens
föreställning tyckes hafva varit beläget antingen i södra Norge eller
sydvestra Sverige. — Sigrlinn, enl. Kph. = segrens källa; men
linn i betydelse af lind, f., fons, aqua, är tvifvelaktigt. — 18-
mundr, Edmund, Emund; härledes af iS, f., göromål, arbete, och
mtmdr, m., mannens köpeskilling för sin brud. — Ätli är besläg-
tadt med adj. af all, strenuus, acer; det är samma namn som At-
Ula och Etzel i Nibelungen Lied. — Frånmårr = vir splendidus;
beslägtadt med frånn, nitens, och marr (nuerr), illustris. — föstri
betyder både fosterfar, fosterson och fosterbror. — Älof; betydel-
sen dunkel; femininform till masc. Olafr, Olof. Den yngsta formen
på qvinnonamnet är Oluf, ännu i bruk bland allmogen i södra Sverige.
— meyjar var synjat; impers. construction med genit.; jfr Lund,
§ 62. I betydelsen beröfva har verbet gen. rei och dat; pers. Ver-
bet synja ställes i förbindelse med Syn, dörrvakterskan i Valhall.
Härom upplyser Gylfaginning (c. 35): ''Syn, hon gcetir dura i höll-
inni, ok lyTcr fyrir peim er eigi sJculu inn gänga, ok hon er sett
tu varnar d pingvm fyrir pau mål er ma8r vill ésanna; pvi er
pat orbtdk, at syn sé fyrir sett, på er maSr neitar." — limu-
num; limar, f. pl., grenar; ordet finnes ej i sing., såvida man ej
SS. sådan vill anse lim, n., som dock betyder totaliteten af grenar
och löf på ett trä. — kvakaSi är ett onomatopoetiskt ord. — lyddi,
lySa eller hlyiSa, höra, hörsamma, har flere slägtord i svenskan ; t. ex.
lyssna, bildadt af lyss = lyds, prset. af lydas, som är reflexivet
af lyda. Detta är dock en temligen ung bildning, enär ordet först
i senare tider upptäckes i skrift. Jfr för öfrigt isl. h^öS, fev. liup,
moeseg. hliup, ffifvxia, stilla uppmärksamhet.

Strofen 1. meyna fegrstu. Jfr anm. vid Vkv. 37, och
Lund, § 195. — i munarheimi bör ej närmast hänföras till meyna
fegrstu, utan till såttu; "såg du S. i det glada, lyckliga hemmet?"
Någre uttolkare bafva felaktigt ansett i munarheimi såsom en bi-

Digitized by VjOOQ IC

52

bestämning åt superlativen fegrstu samt öfversatt: "såg du S., den
fagraste mö på den fagra jorden?" Men munarheifnr brukas otvif-
velaktigt både här och ännu tydligare i str. 42 att beteckna det
angenäma, lyckliga barndomshemmet, och förekommer ingenstädes,
der man med bestämdhet kan påvisa den andra betydelsen, som väl
också är uppfunnen endast f5r att göra Sigrlinns ftlgring så super-
lativ som möjligt. Br. Grimm och Simrock fatta ordet ss. nom. propr.;
det är bildadt af lieimr, m., domicilium, och munr, m., voluptas,
arbitrium ; detta munr kan närmast sammanställas med verbet
muna, volupe esse, likasom munty animus, närmast öfverensstämmer
med verbet munay recordari. Alla dessa ord äro sinsemellan be-
slägtade; grundbetydelsen hos verbema synes vara menay minnas
(äfvenledes beslägtade ord); jfr moesog. munan, koyiO^ad-aiy ga-
munan, fufivrjaxaad-ai. — hagligar. hagligr förhåller sig till /o^^ft
såsom lepidus till pulcher. — gumnum pikkja. gtmii, m., pl. gumar
och gumnar; ordet är qvar hos oss i mansnamnet €rumme och i
hrudgumme. Af gumiy gume, har till fö^d af fomsven^ans be-
nägenhet att efter m inskjuta hy uppstått en fonn gumbe, hvaraf
åter genom assimilation, ehuru i olika riktning, bildats formerna
gumnie och gubbe. Mot gumme svarar fem. guntma; det gubbe
motsvarande fem. gubba är hos oss obrukligt, men finnes i Est-
svenskan. Jfr str. 23. pikkja; jfr moesog. doxeiv^ fht. dunJ^an, nht,
diinken, ags. pincan, eng. Mnk. — Glasislundr, den lysande lun-
den; Glasir var enligt Snorra-Edda en lund framför Valhalls por-
tar, hvars trän hade löf röda som guld.

Strofen 2. ef mik vUdi; jfr Lund, § ll8. — hf^s ek; skulle
egentligen varit coordineradt med ef vildi . . ., men har nu blifvit i
grammatiskt hänseende sjelfständigt. Uttrycket är således anakolu-
thiskt. Verbet kjösa, som har många skiftande former, är besläg-
tadt med moesog. kiusan, åoxifiaC^iv, ags. eeésan, eng. choose, fr.
ehoisir. Ordet skrefs hos oss fordom kjusa och finnes så skriivet i
bibeln (Es. 44, 20; Gal. 3, 1) och ännu i skrifter från början af
detta århundradet. Sedan har skrifeättet ^jusa blifvit herrskande.
Ursprungliga betydelsen är utvälja; sedan hålla af, sm^a, göra nå-
gon kär i sig, tjusa, förtjusa. I betydelsen förtrolla förekommer

Digitized by VjOOQ IC

53

det ofbft. Besl. äro nht. kosten samt sv. vilkor. En annan medel-
tidsform hesa finnes i många landskapsmål. — paz = pat es =
pat er; es är den äldre formen af relativet; denna förenas ofta
med demonstrativet till ett ord, hvilket aldrig är händelsen med
formen er, som endast genom apha^resis kan förkortas.

Strofen 3. Derföre att Atle i sitt svar så väl undantager allt
lefvande från det, hvaribland fogeln skulle göra sitt urval, har man
ansett denne såsom en ond ande, samt påmint derom, att. i tyska
folksagor djefvulen framställes såsom en fogel, likasom i danska vi-
sor det talas om en efter menniskokött begärlig '^valravn." Andre
förmoda, att det är någon guddomlighet, som antagit fogels skep-
nad för att på delta sätt förskaffa sig tempel och altaren. — Om
ordet fiflkir upplyser Snorra-Edda : "fyrir J3vi er fylkir kallaSr kon-
ungr, at hann skipar i fylkingai- herliSi sinu»" — fylkis bruSir,
, '. . bréSir pcer. Detia är icke, såsom br. Grimm m. fl. förmoda, ett
"episkt" upprepande af samma sak; med de förstnämnda menas i
allmänhet de i konungens gård befintliga qvinnorna med undantag
af konungens hustrur, som särskildt äro betecknade med orden : pcer
er buSlungr d, — kaupum saman; 1 pl. imperat. kaupa saman
betyder, göra en öfverenskommelse, ett accord. — kpnni, n., cha-
racter, consuetudo ; ordet' är i nysv. nästan ur bruk med undantag
af sammansättningen okynne.

Strofen 4. Hof ... hörga. Dessa ord följas ofta åt. Hof, n.,
gudahus, tempel (betyder äfven håla. grotta; jfr ags. Jiofe, domus,
asdes, spelunca). Nysv. hof, konungaboning, är samma ord; i
forna tider, då konungen ä^en var öfversteprest, hade ordet
båda bemärkelserna. Hörgr betyder en antingen af mennisko-
händer eller naturen inhägnad plats, utan tak. I desse hörgar
funnos altaren, eller stenar, som, då offer der anställdes, beströkos
med blod. — gm([hyrndar kyr, I Hamarsheimt, str. 23, omtalas
gnldhomade kor, som jätten Thrymer låter framföra ; möjligen hafva
hornen blifvit så prydda vid offer och högtider (jfr Homeri Odyss.
3, 426). Enligt LtiNiKa förekomma liknande plägseder ännu i
Westfolen vid högtidligheter, ss. bröllop o. d. — gramr, skalde-

Digitized by VjOOQ IC

54

namn på konung, betyder egentligen grym. — d^r . . . foeri, jfr
Lund, § 128. — tiSindi, n. pL, af tiSr, creber, soJitus.

Strofen 5. Höfum erfiSi. Prttsens historicum utbytes längre
fram i str. mot prset. — erfiÖi, n., arbete; fev. arvipi, arvufiiy
cervupi; arbeta beter på gammal svenska arfvoda; ny»T. arbeta är
af tyskt ursprung. Arfvode betyder numera ersättning for arbete.

— örindi, n., = erindi; här menas ej sjelfva ärendet utan äi^n-
dets uträttande. — mara praut öra, impersonell construction med
accus.; LtJNiNO har i gloss. till detta ställe oriktigt hänfört ettsubst.
praut, f. — örr; biform till värr, närmare det eng. (mr, — t^um
va6a, verSa, brukadt auxiliärt med en infin., med eller utan at,
uttrycker nödvändighet; jfr Lund, § 136, b) anm. 2. — Scemorn,
f., namn. på en annars okänd flod (Eo.). Kph. fattar det ss. inspel-
lativum och anser det möjligen komma af scer, mare, och mör, Ii-
mus, då det skulle kunna återgifvas med '^vada limosa.'* ETTHi^LER
vill utesluta dessa två raderna, emedan de göra strofen oregelbun-
den i metriskt afeeende. — goeddrar, goeSa (af géSr), bonum di-
oere, laudare; bonum facere, ornare muneribus (Eg,).

Prosan emellan str. 5 — 6. annat sinn. Ordet sinn (moe-
sog. sinp), förekommer äfven i fsv., der jemnte denna formen äf-
ven sinni förefinnes; det qyarstår i någonsin, troligen felaktig form
för det gamla nokot sin, och i ad v. sinom. I Danska räkneord
träffas det äfven. — jéreykr, af hästhofvar upprördt dam ; isl. jör
är samma ord, som fsax. och fht. ehu (jo är ett försvagadt äldre
iu, och i isl. har h fallit bort); för fht. ehu förutsätter Gbimm ett
moesog. lims eller aihvus, som fullkomligt motsvarar det lat. equm.

— gcetti, Äfven i fsv. finnes ett svagt verbum gtsta i betydelsen
custodire; finnes ännu i åtskilliga munarter, ish. i norra Sverige, i
bemärkelsen vakta betande ki-eatur. I detta verbet och deraf här-
ledda ord uttalas g hårdt i landskapsmålen. Ordet är tvifvelsutAn
befryndadt med starka verbet geta, — ok var sofna^r. Ok har här,
såsom ofka, adversativ bemärkelse ; detta kan inträfia, s^tingen ett
negativt uttryck går förut eller icke; jfr Lund, § 156, anm. 2. I
afseende på ordets etymologi, se Lund, sid. 403, noten 1). — hraut,
en adverbielt brukad acc. sing.; jfr Lund, § 27. Ordet är besl. med

Digitized by VjOOQ IC

55

brjéta och betyder bruten väg; genom metathesis är den nysv.
formen bort bildad. — arnarliki, Frånmarr valde ömehamn för att
komma i besittning af örnens skarpa syn och sålunda på långt håll
se fiendens ankomst och de faror, som hotade Sigrlinn. örn, m.,
gen. arnar, pl. ernér; äfven finnes en svag form ari. Jfr fsv. arn
oåi örn, fht. arn, ags. earn; det tyska aar eller are är numera
färåldradt och i stället brukas adler, sammandrafet af adel-aar,
ädel-öm. — fjölkyngi, egentligen mångkunnighet, sedan trolldom,
gifbblandningskoust. Fsv. är fetttig på sammansättningar, som mot-
svara de isl. medi fjol- bildade. — hiiill, m., procus; af hi^ja, —
pögtUl, tacitumus; af peg^ja. Af den äldre formen pagall, hvars
femininum ljuder pögfd, är bildadt ett nytt adjectivuni pöguU, påg-
%U, pögtdt Eddan föredrar dock formerna på -all, såsom atcUl,
pagall, för ötuU, pöguU. — göfugligr, längre form för göfugr; af
verbet g&fga, spectabilem facere, omare, besl. med gjöf, donum.
Änddsen -ugr betecknar en inre eller yttre egenskap ; derföre gbfugr,
oma^, prKclams. Det häraf bildade göfugligr har samma bety-
delse; annars brukar ändeken -ligr innebära något förringande eller
klandrande, i det att den uttrycker antingen blott en likhet, ett
närmande till något, eller en möjlighet; i några ord, t. ex. hetlag-
Ugr, göfugligr, mäikes icke ändels^is depraverande betydelse.

Strofen 6. Med denna strof börjar sångens andra afdelning.
— hringum råSa, divitiis potiri. Att h i forna tider uttalats myc-
ket starkt aspireradt, nästan såsom A*^ ses af sådana dubbla former
som hringja och kringja, hringr och kringr; samma uttal har ej
varit fremmande för svenskan, hvilket visas af ikring, omkring,
kringla m. fl. — rikr régapaldr = mäktige krigs-apel; rég, n.,
smädelse, baktal, strid; apaMr är masc. liksom det norska apall.
I &v. finnas formerna a^ald och apuld, båda feminina, liksom nysv.
€^. Metaforer, hemtade från masculina tränamn äro mycket ofta
förekommande. — né =: aut. Partikeln har icke förlorat sin ne-
gativa betydelse och kunde ä^en här öfversättas = "ej heller,'*
emedan det föregående siS mundu är r= muntttthi. Jfr Lttnd, §
170, anm. 2, der stället anföres. — BöSuls-vellir, campi aprici ; so-
lens falt. Man är oviss, om uttrycket bör anses ss. nom. prof»\

Digitized by VjOOQ IC

56

eller appellativum. Då i slutet af sången en liknande benämning
förekommer, är det väl att anse ss. nom. propr. Kph. anser ej
osannolikt, att man borde läsa: refils veUir =. seglets vallar =
skeppet. Fattar man BefiU såsom namn på en sjökonung, skulle
Befils vellir, Refils fält, kunna vara en omskri^ng på hafvet. Båda
dessa förslag gifva god mening, men ändring af läsarten är här icke
nödvändig. — ärw gol arla. Stället är af de fleste tolkare miss-
förstådt. Man har fattat det så, att en öm skulle hafva för Svåva
sagt det hon nu i sin ordning föriiunnar för Helge; man har der-
före öf^rersatt: "så qvad arla örnen" (Afzelius). Utan tvifvel böra
orden, såsom Luning först har visat, uppfattas såsom ett parenäie-
tiskt inskjutet ordspråk: "örnen sjöng (sjunger) tidigt." Meningen
är, att den, af hvilken något stort kan väntas, ej får gå stum län-
ge. Prseteritum kan på dett» sätt användas för att beteckna det,
som brukar ske, upprepade handlingar, o. s. v.; jfr Lund, § 109,
anm. — gjaldir, praes. conj. af gjalda. De fyra verbema gjéUa, resonar
re, gjalda, prsestare, Ijarga, tueri, och shjdlfa, tremere, hafva i jr«s.
ind. sing. vocalen e, men i de öfriga praesensformeiiia (med undan-
tag af 1 pl. ind.) ia, likasom i inf. — Innehållet i strofen är: det
är ej nog att visa ett käckt mod; det tillhör äfven en hjelte att
tala visligen. Talets gåfva värderades synnerligen högt af de gamle :
det var den store talaren (fimbulpulr; jfr Håvamål, 79, 143, ed.
LtJN.), som lärde Odin visdom.

Strofen 7. Helga nafnL Helga är gen. epexegeticus ;• jfr
Lund, § 58, anm. 4. — nafnfestL Med namngifhingen följde van-
ligen en gåfva. Se Helgakv. Hund. I, 8, och 01. Tryggv. Saga
(Heimskr.) cap. 90. — hru^r användes både om gifla och ogift»
qvinnor; här synes det dock vara användt icke utan anticipation
på det kommande. — bjartlituÖ; blond, ljus hy ansågs för skönt;
jfr Völundarkv. str. 5. — tjöSa reeSr. rå&a periphrasti^ med inf.
uttrycker början af en handling. — atfcvceSi skulle fullkomligt mot-
svaras af nysv. tillmäle, såvida ej detta ord fSitt en calumniatorisk
bibetydelse. — nenia uttrycker den blott tänkta exceptionen* och
construeras derföre vanligen med conjunctivus ; jfr Lund, § 118,
anm. 2. — Den mythiska enheten mellan Helge Hjörvardsson och

Digitized by VjOOQ IC

57

Helge Hundiagsbane framgår äfven deraf, att det omtalas huru de
fingo namn och namnfast^.

Strofen 8. Afhemtandet af svärd ur grafvur och andra göm-
ställen omtalas ofta i kämpevisorna och sagorna ; se t. ex. Herv. saga
eap. 7, der Hervöt väcker sin fader Angantyr ur dödssömnen och
tilltviugar sig svärdet Tirfing. — fjårum Joera . . . öllwn betra.
Den förre dativen uttrycker, huru mycket under'* femtio svärdens
antal var (dativus proportionsvis); den senare ersätter ett uteslutet
mn. Jfr LuNDj § 50, anm. 3 & 4, med § 88; han anser båda
dessa användningarna af dativus såsom ursprungligen en och samma,
hvilket äfven haffc till följd en förvexling af språkföreteelserna, så-'
som- då han på förstnämnda stället anför begge desse dativer ss.
exempel på dat. proport. — vignesta höl. vignest = stridens me-
daillon : af vig, n., vibratio gladii, pugna (af isl. vega; jfr sv. e«-
vig}, och nest, Mst, nisti, n., lunula (egentl. en med häktor eller
späuneD försedd liten rund skifva ; nesta =-. häkta ihop, sy ihop ; i
skåi^ka dial.); stridens bröstsmycke = skölden; sköldens olycka =3
svärdet.

Strofen 9. / kjeUtié På svärden voro tu hjälten (hit eha ok
hit nedra); mellanstycket emellan dem båda kallades m^cUkafli och
klingan het trandr, — ögn, f., terror; står här i activ betydelse;
besL noed moesog. ogan, isl. öttast, sv. aga, — peim er eiga geir
=. för den som gitter sätta sig i besittning deraf. — meS eg g ju;
jfr LuKD, § 73, II, c). — åreyrfåir, cruore illitus, af dreyri, m.,
eruor, samt få, pingere. Breyri betyder, liksom lat. cruor, blod,
som rinner lir kroppen; vb. dreyra = månare. I dreyri och
dnr&yra har r inkommit i st. f. s (liksom ver a för vesa, huru för
kum, o. s. v.), såsom man finner af moesog. driusan, ninTeiv,
ags. dreosav, dan. drysse = falla ned litet i sender; i sv. 'munar-
terna finnes drösa, dråsa ==. nedfalla ymnigt; ordet brukas vanli-
gen om säd: "säden dråsar;" häraf subst. dråse, m. (moesog. drtes,
m., TttwOig) = sädeshög, ännu qvarliggande på logen. Ihre för-
modar, att rum (falla hastigt ned) är samma, ord, och att således
ett d fallit bort framför r, få betyder egentligen göra brokig, så-
som synes af moesog. filu-faikus JColvTtoiMlog, fht. féh, ags. fah,

Digitized by VjOOQ IC

58

multioolor. — Man får ej här antaga, att en orm vei^ligen låg
bredvid svärdet, utan klingan sjelf liknas vid en orm. — valböst, f.
Om åeit& ord känner man intet aam&t med visshet, än att det måste
betyda en del af svärdet. Kph. öfversätter: capuli apex, samt an-
för i en not: vcHhÖsi sr» csedis eminentia^ % e. scutola capu-
laris; dsm. Stiicplade.'' Gddm. MAONifiUS anför i en not till Egils-
sagan, cap. 82 (= cap. 81 i Arna-Magn. ed.), att vcUbaast möjli*
gen kan betyda icttis funesttis (af heysta, ferire). £qil880H säger:
'^puto sic appellari fastigatam gladii partem anteriorem, a summo
dorso mucronem versus procurrentem, in gladiis unam tantnm aciem
habentibus." Såväl häraf som af hans uppgifter under orden bÖBty
hust, byst, synes tydligt, att han sammanställer valhöst med busty
f., fastigium, och ingalunda med hust, f., piscis speoies, såsom Li)-
NiNG föregifvrer, och att Eqilsson sålunda icke har någon del i Jjtt-
NiKGS tolkning : ^ valhöst = todesfisch, d. i. schwert.** — EyUmi är
säkerligen någon annan än den i Sini^tlalok omtalade Sigurds mor-
foder. — mS löpt ok lög. Om desse accusativer, jfr Lund, § 2*^ 1).
Man bör i detta uttryck ej förbise alliterationen, hvilken ej var in-
skränkt blott till den eg^itliga poesien, utan äfven användes i ord-
språk, lagformler o. d. Man kan öihrersätta: '^rida vind och våg.**
— orrusta, f., pugna;^ bildadt af ett förstärkande er, ur, och rösta,
f., tumultus.

Strofen 10. /ölks oddmti, aciei coryphaeus; oddviti är bildadt
af oddr, 1) cuspis, 2) princeps, och vita, vergere in aliquam par-
tem ; bet. således en, som går i spetsen. — fr(Bgr, celeber, indi-
tus ; besl. med moesog. fraihna/n, €7t€Q(jDTäv, ga-fraihnan, axoieiPy
ags. fregnatiy fnht.- fragen, isl. fregna, fregn, sv. friga, frågda,
o. 8. v. — ddr, m., ignis; betecknar här krigets härjningar; ordet
är troligen beslägtadt med det i våra landflkapnnål bibehållna alOty
gignere, nutrire. I folkspråket säges ala om uppflammande eld. —
en peir, I stället för en coordinerad sats kunde här stått en re^
lativsats. — angr, m. och n., har här activ betydelse. Ordet har
i fornspråket vidsträoktare sfer än nysv. ånger. — Helges förebrå-
else afser ej blott HjÖrvards krigståg mot sådane, som- honom intet
ondt gjort, utan äfven hans underlåtenhet att hämnas Srafnir.

Digitized by VjOOQ IC

59

Strofen 11. niStjar. ni6r, m., cognatus; jfr moesog. mfjijis,
auyyevijg, ags. nefa^ nift, eag. tiephew, nht. neff^e, nichte, lat. ne*
pos, nepHs, I fisv. fiBnee ej någon stark nom. sing. niper, utan
den svaga formen mpL Ordet har nu försvunnit nr skriftspråket.
— ^^k, egentl. se sig omkring af fruktan ; vara rädd.. Efler denna
strofen berättas, huru Helge dräp Hate och den deraf föranledda
trätan med Hrimgerd. — lågu shipum; stället aufiires hos Lukd,
§ 51. — HrimgerSr är bildadt af hriniy n., pruina, och den i qvin^
Bonamn vanliga ändeisen -gertir.

Strofen 12. I afseende på versslaget bör anmärkas, att det
i denna tredje afielning af sången är IjöÖahdttr, några få oregel-
bundna ställen frånräknade. ä — höldr härledes af hcUda, tenere. Om
ordets betydelse upplyser Snorra-Edda: "höldar eru buendr, (}eir er
gildir eru i^ settum ok réttum fullum." — skjöldum er Ijjaldat;
sköldar voro sålagde öfver mellerste delen af skeppet, att kanten
af den ene täckte kanten af den andre, hvilket annars betecknas
med skcara s^ölåum; i st. f. sköldar begagnades äfven tält till be-
redande af skydd mot väder och vind. — yÖrwm uteslutes af Ett-
möller, emedan det förstör metern. Han läser då i en rad: skjöU
dum er i^äldai d skipum och f&r sMunda äfven den förste helmin-
gen att vara bildad efter ^öSahåUr. — fått Orden fått, litt, ^(U-
dan innebära ofta en litotes. — nafn konungs. För att kunna
utöfva sina trollkonster mot Helge^ behofde Hrimgerd veta hans
namn; han lät henne veta det, emedan skeppen voro genom jern
forvarade mot trolldom.

Strofen 13. vinna grand, cladem adferre. Ehuru svenskan
i motsats mot isländskan vanligen behåller v framfor o, u, y, r,
finnos dock i Dalmålet part. prsBt. onnin af vinna, motsv. isl. unn-
inn. grand, n., noxa, af granda, nocere; orden återfinnes i land*
skapsmålen: "det gör mig intet grand f "det är litet, som grandar."
Af samma ursprung är adjectivei grann, som egentligen befydt nog-
räknad, småaktig, såsom det synes af granntyckt, noggrann, grann^
laga m. fl. — jamborgir; aningen var ske^^pet på något sätt med
jern befästadt, eller kan man anse, att härmed åsyftas de jernklädde
stridsmannen. — oss fcUur fara, osa är dativus; jfr Lukd, § 38;

Digitized by VjOOQ IC

60

i betydelsen förstöra, skada, finnes fara ej i nysv. ss. simplex, utan
endast i compos. förfara, — fala, femina gigas, vill man härleda an-
tingen af fela, celare, eller af f^ela, terrere ; det senare simndikast.

Strofen 14. hve pik heitir; jfr Lund, § 10, 6). En hand-
skrift har: hvé pé heitir, — åmätki; af d inteusivum och mdtHgr;
ordet förekommer endast i de synkoperade formerna åmåttki, åmåiU
kar, åmåtlkastr, — konir, konr betyder egentl. cognatus; sedan vir
i allmänhet; är beslägtadt med kyn, kön, o. s. v. samt motsvarande
masculinum till kona, - — heit, n., navis. Egentligen användes or^
det om kryssande fartyg eller om sjelfva kryssningen ; vb. heita be-
tyder vid kryssning hålla mera upp mot vinden; hiia, mordere, sä-
ges äfven om skepp i motvind, likasom hUi, m., offa, bucca, bru-
kas om tvärbjelken i ett fartyg. I Roslagsdialekten finnes betie =.
roddbänk ; i Est-svenskan bida ; jfr nht. biet På detta ställe synes
det betyda förtofk.

Strofen 15. Mellan AUi och ataU är en ordlek som i öf-
versättning ej låter återgifva sig. Man kan ungefärligen tolka:
'Atle jag heter; het skall jag dig blifva.' — mjök gifrum gramastr.
Till de ord, med hviika superlativer förstärkas enligt Lund, § 94,
anm. 4, kan läggas mjÖk, gifr, n., femina gigas, är förmodligen
beslägtadt med adj. gifr, immanis. — érgan. Adj. urigr synko-
peras i de former, der vocai följer efter g. Ordet kommer af tir,
n., (humor, pluvius) h vilket vi ännu hafva qvar i "ur och skur,^
"ur-väder." -— k/vddriSur, Hexoma kallas kveldriiur eller mgthrtii'
ur; deras ridt het gandreiS, ty de färdades på vai*gar eller ulf-
var; ormar voro deras tömmar. Det tillhörde hjeltame att utrota
sådana troll. I en svensk visa förekommer följande strof: ^Ij^nen,
den red. hon uppå ; ulfven, den hade hon till sadel derpå, och or-
men, den hade hon till piska." Af benämningarna kveldriSa och
mgrkriSa ser man att redan i hedendomen hexoma tänktes rida
om natten; i christna tiden foro de till Blåkulla i dymraelveckan ;
under hednatiden var deras högtidligaste utfUrd den första natten i
Maj månad (Walpurgisnacht). Den förste Maj var en af hedendo-
mens största högtider, då stora offerfester firades.

Strofen 16. hala. Härledningen oviss. Kpii. tror ordet vara

Digitized by VjOOQ IC

61

beslägtadt med halr, men mindre sannolikt. — ndgrddug, cadave-
ris (när, m.) cupidus. — fiiu rö$tum är dat. proportionali» till
comp. neSar. röst, gen. rastar, anses beslägtadt med finska wirsta
och ryska werst — er måste på detta ställe anses såsom en parti*
eula expletiva och kan således ej återgifvas. — fié sicyldir neäar
vera, Gonjunctivus praet. användes i harmMlt uttalade önskningar,
som man vet icke kunna gå i fullbordan; liknande språkbruk om*
talas i Lund, § 117, anm. 3 och 4. — ok vari pér. Anmärknings-
värd är öfvergången till praes. conj. D^ne beror derpå, att den
senare önskan tankes möjlig att uppfylla, förutsatt att den förra re-
dan gått i fullbordan. — ä baSmi, haSmr står här = fa^mr^
sinus; de beslägtade bokstäf^erne h och / ersätta hvarandra ofta
både i tal och skrift (kfuerfa, hverha, nafn, näbn).

Strofen 17. pann vissa ek ., . Om den dubble accus. efter
verba declarandi et sentiendi, jfr Lund, § 21, 3). — margar hré6ir,
Hriragerd prisar sin fader derföre att han bortröfvat så många
qvinnor; jätten Hate och hans dotter omställas båda såsom behäf-
tade med den gröfista sinlighet. — unz J^ö, unz construeras nä-
stan uteslutande med ind.; jfr Lund, § 106, b).

Strofen 18. rrBsir, benämning på konung, hjelte, betyder
egentligen uppeggare, af r^Bsa, in cursum incitare. — er pé vildir,
er synes ä^en här vara en particula expletiva, ehuru hvarken Li)-
NiNO i sin anm. till str. 16 hänvisar till detta ställe eller EeiLS-
SON anför det i sitt lexikon. Att foita det såsom conjunctioa gör
meningen inkrånglad: satsen är utan tvifvel sjelfständig och bör
fattas SS. apodosis till den följande '^ef pér koerniS" etc. Kph. öf-
versätter både här och i str. 16 er med sane, en betydelse, som
EoiLSSON ej u|^tagit och som väl derföre kan anses tvifvelaktig. —
Eän var hafsguden (Egirs gemål. — vilåir . . . koemiS, Om conj.
i hypolheitiska perioder jfr Lund, § 118; prset. har här betydelse
af plusquamperfectum, hvarom se samma §, anm. 3. — pvari, m,,
cooioB, tigilhim; var föm^odligen en tvårstång, som var fästad på
sjelfv^a skeppet.

Strofen 19* didiSr, af (fyija, celare; part. pr»t. duliSr be-
tyder en, för hvilken något är fördöldt, förblindad, dåraktig. —

Digitized by VjOOQ IC

62

draums hveS ek pér vera förklaras vara likbetydande med ek tstla
pé dért i draumi eller ek ceUa pik dreymi. Härmed är också tvif-
velsutan den riklaga meningen återgifv^en. Deremot kunna vi i af-
seende på frasens grammatiska förklaring ioke biträda den åsigt,
som Lund framställt § 60, anm. 5, der han subsumerar denne ge^
nitiv under genitiyus qvalitatis (= beskrivelsens ejeform); de af
Lund främst i anm. ställda exempel: '^peir er lifs eru" "U^
öngvan lifs undan gamgaP m. fl., må med rätta ställas under gen.
qualit., men hvarken det här förekommande uttrycket, eller det
från HyndluljoS, 7 str., hemtade ^draums €eUig plhr,^ eller Hallfreds-
sagans (cap. 10): ^avefns er phr^ äro med de förstnämnda analoga.
Tänker man sig en gen. qualit. i de senare uttrycken, måste de
nödvändigt ändras till: "draums kveS ek })ik vera," "draums setKg
|)ik," "svefns ert [)u." Ter a med dativus måste här fattas så-
som ett impersonelt uttryck, och den dithörande genitiven kan
enligt vår åsigt icke uppfattas annat än i analogi med genitiven
vid de ord, som beteckna delaktighet, öfirerflM o. s. r. (jfr Lund,
§ 64, c) och d); ordagranna tolkningen af detta ställe vore: "jag
tror att det är för dig (något) af dröm = jag tror att du är del-
aktig af dröm = jag tror att du drömmer." — brynn, pl. af br^n,
f., supercilium. I nyisL fördcommer denne pluralis endast med ar-
tikel (brynnar)y utom i talesättet at bera d bryn einam = aliquem
accusare; af brynnar har sedan uppkommit en ^l, bryr, med art.
bryrnar, — fyr brår, fyr i betyd, ob, &nte, constr. med acc.; jfr
Lund. § 77, I, a), brå, f., palpebra, cilium; både bra och 2»rt»n
^0 beqlägtade med moesog. braw, n., samt med fht. bråwa, mht.
bråwe, nht. brätte, hvilka senare, liksom de isländska orden, äro fe-
minina. — dreklga, submergere; verber, som utmärka förstörelse,
förenas med dat»; jfr Lund, § 38. I hithörande (»rdslägt har assi-
milation af nk till kk till en del försiggått äfren i svene^n; så
hafva vi dricka, dryck, men drinkare, dränka^ drunkna^ o. s. v.
-^ Om de här nämnde Hlödvards söner käbner man intet när-
mare.

Strofen 20. Qneggja myndir pu,». Både protasis och apo-
dosis tänkas ss. icke verkliga; derföre är oonj. använd. — * géldr.

Digitized by VjOOQ IC

63

gelåa, casirare; fsv. gicdäa; häTmed äro tarol. beslägtade fsy, galter,
galt ; galder, ofinktsam (isl. gddr), hvaraf nysv. gcUdko (uttalas på
fl. st. géUdko; jfr dan. goldkö) = ko, som ej mjölkar. Ordet fin-
nes i de flesta dial. — bretta, erigfere, besl. med adj. brattr^ brant, ar-
duus. Det här anförda uttrycket bretta hala sinn tolkar Eöilsson
=s animum efferre, ferociam induere, samt anser metaforen vara
hemtad af hundars sätt att lyfta svansen i vädret, då de äro mo-
dige. Utan tvifvel är dock uttrycket hemtadt från det obscoena
området samt säges i egentlig mening om brunstiga stod, och vid
ett dylikt djur fcVrliknas här Hrimgerd. — aptarla, sammandraget
af aptarliga, b. 1. = in corporis parte postica. — hrein rödd, vox
bquida; man kan ej rätt förstå, hvad mening det kan ligga i ut-
trycket: "jag tror ditt hjerta sitta baktill, fastän du har en ren,
d. v. s. klar, gäll stämma.*^ Detta hafva ock bröderne Gbimm an-
märkt och vilja derf5re fatta pöti = quum caussale, samt öf-
versätta: ''weil du eine helle, d. h, feine stimme hasf^ etc.; men
pétt kan icke f&rekomma i denna betydelse. Skall något bitande
ligga i Hrimgerds förebråelse mot Atle, så måste någon sanning
antagas ligga i hennes yttrande om hans röst; i annat fall mister
uttrycket sin udd. Men en hjelte kan väl ej sägas hafva hrdn
rödd; detta kan snarare sägas om en castrat, sådan som Hrimgerd
påstod Atle vara, oaktadt han hade en röst, som ej tillkännagaf
något sådant. Det är derföre tydligt, att ordet hrein ej passar i fore-
varande conceesivsats, och vi gilla till alla ddar Etthullers emen-
dation rdma rödd eller hreima rödd; ändringen är, såsom man fin-
ner, gjord med ytterst lätt hand, och ger en förträfflig mening.
hreimr, reimr, sonorus ; fastän han har en larmande, stojande stäm-
ma, tror ho(n ändå, att han ej* har hjertat på rätta stället.

Strofen 21. Bemi uppgifves i Egilssons lexikon vara com-
parativus af ramr, fortis, och stå i st. f. remri. Mot denna förkla-
ring kan först invändas, att comp. af ramr i äldre språket heter
rammari, och vidare itt comparativmärket r väl ej kan tänkas bort-
fallet. Texten måste sålunda vara felaktig, och vi läsa här med
Ettmulleb reimri eller hreimri, comp^ratiyus af hreimr. Begagnan-
det af samma ord, om än i en annan form, är ett vanligt språk^

Digitized by VjOOQ IC

64

bruk i ordvexlingar. — knått reyna ok stiga ek, I afseende på mo-
dusvexlin^n jfr Lund, § 105 med § 118. — len^a, contundere;
göra lam, — sveigja, sveiga = sv. svänga, hvilket egentligen har
blott transitiv betydelse och medelst öfvergångsljud är bildadt af
det inträns, svinga, liksom hränfia af brinna, spränga af springa,
m. fl. — £>rTMiJLL£R omflyttar de sista orden i strofen sålunda:
pinn, HrimgerÖr, hala, för att få öfverensstämmelse med ordställ-
ningen i tredje raden, af nästföregående strof.

Strofen 22. hittumk, 1 pers. dual. praes. imperat. Denna
form, som fi)rst af Gbimm är riktigt uppfattad och förklarad, anses
af honom sålunda bildad, att till verbaländelsen -w»w ett k blifvit
tillagdt, hvilket härrör från acc. dual. okkr (iwi). De af GRimc
ur Eddan antecknade exempel beteckna alla antingen 1 dual. ind.
eller den dermed formelt lika 1 dual. imperat.: erumk = sumus
ambae, Grottas. 1 och 15 (enligt en af Thoblacius anförd läsart);
mcelumk = coUoquamur! (VafJ>rudnir och Gångrå(!^r) VaflJruänis*
mål 19; göngumk t= disoedamus! (Grimnir och Hripu3r) Grimn.
1 ; skiljumk = discedamus ! (Gripir och Sigurä^r) Sig. I, 53 ; samt
hittumk = conveniamus (Helgi och Atli), i denna strofen. Jfr Skim.
10: båSir vit kofnumk (Skimir och hästen). Dessa former böra aj
förblandas med de till 1 sing. hörande och till utseendet lika for-
merna på 'Umk, bildade af det till mk förkortade reflexiva mik och
bindevocalen o eller u, — rtfja retii = complanatio costarum. Kph.
har oriktigt tagit ordet rétti ss. acc. pl. af reitr, m., jus; men
detta ord begagnas icke i den sinliga bemärkelsen: uträtande af
något, och acc. pl. skulle heta réitu, ej rétti. Ordet är acc. sing.
af rétti, n. (ej fem., ss. Luning förmodar) och är ett substantivum
verbale af rétta = rectum facere. -^ er, particula expletiva; jfr
str. 16 och 18.

S^trofen 23. dSr gumnar vakna. Om constr. af åSr, jfr
Lund, § 128, anm. under linien. — gumnar^ jfr anm. vM str. 1.
Den andra pluralformen gumar är sällsynt, Aiuru ursprunglig och
således äldre än gumnar. Rask antager att detta inskjutna n
härleder sig från ändeisen i gen. pl., hvilken i denna svaga decli-
nation, såsom man kan finna af motsvarande moesogötiska«och ang-

Digitized by VjOOQ IC

65

losaxiska böjningsmönster, alltid borde sluta på -na, ehuru, h^fad
isländskan beträffar, detta utom några få undantag inträffar endast
med feminina och neutrala ord. I några få masculina, s^som gumn-
ar, sJeatnar, gotnar, bragnar, flotnar, alla betecknande män, kri-
gare, antages detta n hafya först kommit in i gen. pl. och sedan
derifrån i de öfiige casus af pluralis; likaså är n gemensamt for
alle casus af yxn, men, m. pl., boves. I Heimskringla, Harald Grå-
falls saga, cap. 6 i nästsista versstycket, förekommer en gen. pl.
bogna, utan att man derfore får antaga, att något n kan finnas i
de öfriga pluralisfonmema af detta ord, hvaflan denna form är, så-
vidt man känner, ' enstående i sitt slf^g. — era mér örvcmt rusr =
quovis momento exspectare possum. — sk(i88 eller shars, n., fe-
mina gigas; jfr moesog. sJcohsl, n., öaif^oviov, ags. scucca; fht.
sduhan^ nht. scheuen. — fusr = quando ; är egentl. samma ord som
adv. och prsep. ncer, prope; det brukas vanligen indirect frågande.

Strofen 24. Då Hrimgerd icke kan förmå Atle hvarken att
strida med sig eller att tillfredsställa hennes begär, vänder hon sig
till Helge. — boeta, jfr anm. vid Vkv. 25. — eina nött knd hon.
eina är emfatiskt stäldt i spetsen. Den hypothetiska conjunctionen
är här utelemnad; jfr Lund, § 105, axqa. knd betyder här icke
''hafva förmåga till,'' utan "hafva tillfäUe till," — hoetr. Pluralfor-
men förekommer oftare än sing. i Eddan.

Strofen 25. JjöSinn är här användt såsom namn på ett troll
eller jätte. Ordet, som egentligen betyder hirsutus, villosus, före-
kommer äfven såsom en benämning på Odin. Sålunda finner man
ej sällan samma namn vara tillagdt både Åsar och jättar. — poUey
anses möjligen vara den i nordliga Norge belägna ön Dollsö, som
var beryktad såsom tillhåll for troll. — hundviss, ett epithet för
jättar. Man är oviss, om ordet bör härledas af hund- (htmdraS)
och viss (= centies sagax) eller af hundr och viss (=:= vir ca-
ninae sagacitatis). Ordet förekommer på två ställen i den äl-
dre Eddan, nämnl. ^ymiskv. 5 och här; på förra stället har
det blifvit öfversatt med, '^caninse sagacitatis," på det senare med
''centies sagax;'' likaledes af två hos Eoilsson citerade ställen i
Snorra-Edda har ordet blifvit på det ena återgifvet med '*canin8e

5

Digitized by VjOOQ IC

66

sagacitatis," på det andra med "acerrirase sagacitatis.'' Det måste vis-
serligen medgifvas, att ordet kan deriveras och tolkas både på det
ena och andra sättet, men de här nämnda ställen äro så lika, att
samma betydelse passar på dem alla ; öfverallt synes ordet hafva en
föraktlig betydelse, ty jättame voro väl i besittning af en hög grad af
visdom, men denne utöfvades oftast i föraktliga afsigter. Oss synes
det sålunda, såsom skulle ordet hundviss öfverallt kunna öfversät-
tas = hundklok; att orden hundr och viss kunna sammanställas,
synes af Har. Hårf. saga, cap. 34, der Finnarne sägas vara "sva
visir, at [)eir rekja spiJr sem hundar." — hrcmnbua verstr, saxico-
larum pessimus. hraun, n., aspretum; ordet betyder ojemn, af
klyftor och klippor uppfylld mark; ofta om sådana ojemnheter, som
bildats af lavaströmmar ; Gbimm härleder det från ett förloradt starkt
verbum: hriunan, hraun, hrunun (ruere?); beslägtade äro isl. hrun,
ruina, och hrjön, scabritia. — makligr maSr, dignus maritus; af
makt, m., par, sequalis, conjux; i sv. hafva vi både make och maka
samt adj. maka och omaka.

Strofen 26. Hina vildu. Svävas kärlek till Helge hade för-
mått henne att beskydda flottan mot Hrimgerds angrepp. Efter
vilja utelemnas ofta en infinitivus, ss. hafa, eiga o. dyl.; flere exem-
pel härpå ses hos Egilsson under vilja; jfr Litnd, § 185, 1) b).
— er réd hafnir skofSa = quae portus speculari coepit; nämnl. för
att uppsöka en säker plats för skeppen. — meÖ firum; jfr Lund,
§ 73, H, b). Svåva hade gått omkring bland männen, för dem osyn-
lig, ehuru Hrimgerd hade förmåga att se henne. Att hon för* Helge
och hans män varit osynlig, är tydligt af Helges frågor, hvarmed
han ville utforska, om det verkligen var Svåva, som under natten
bevarat hans flotta. — margullin m^er tolkas af Egilsson = virgo
multum aurata, då det skulle vara i st. för marggulUn; ett g ut-
stöttes ock stundom framför ett följande g eller k, ss. t. ex. i mar-
kunnr, markostigr. Denna förklaring synes böra foredn^as Finn
Magnusens, som härleder ordet af %iarr, ^quus, och öf^ersätter;
aureo vel splendido equo vecta. Men ojn "den hästforgylda mön"
kan vara = "den på en gyldene häst ridande mön," synes tvif-
velaktigt. Ltjning framkastar en tredje derivation, af mo>rr, m.,

Digitized by VjOOQ IC

67

mare, men nämner ej, huru uttrycket då skulle tolkas. — afli bera
= robore praevalere ; afli i dativus, ty bera är egentligen ett rörelse-
verbum. q/? är beslägtadt med moesog. äbrs, iGx^Q^Sy ^^' oh^h
vis; isl. och sv. afla, posse, gignere. — sté, prset. af stiga: verbor
på 4ga hafva i prset. antingen -eig eller -é. — iand; stället, li var-
till rörelsen sker, betecknas med accusativus utan i^rseposiiion ; detta
språkbruk förekommer nästan endast i den äldile poesien ; jir Lund,
§ 27, 3). — festa förekommer mycket ofta om fastgörande af -far-
tyg vid land. — pvi veldr, valda = tenere, gestare, portare; se-
dan blir betydelsen = rdSa, rei arbitrium we\ potestatem Imbere,
auctorem esse ; jfr moegog. valdan, fht. vmltan, ' nht. walten, sv,
våM, vålla; lat. valere. valda heter i prtet. både />lla och volda.
Formen olli anses af Grihm för starkt ][ft*set. xonj.3 Rask och andre
anse den såsom ett 'irreguliert prset. indic, samt ylii ss. prset. conj.,
hvilken senare forms riktighet deremot betviflas af Gbbim; j^ dock
orti, yrU, af yrl^a (ett annat ylli är praet. conj. af vella, coquere).
I VGL förekommer praet. valt, likasom enligt Eask isl. äfven har
vald. I vissa flexioner af detta verbet har äfven i ftfv. v bortfallit
framför o eller u, och Dalmålet öfverensstämmer äimu temligen ofka
med isl. i detta fall. — er elc eigi. Relativet e^ itieder här, så-
som ofta, en objectsats; jfr Lund, § 122, anm. 2". — mönnum
bana; jir Lxjnd, § 38. — Den 26 strofen skulle enligt versslagets
beskaffenhet sluta med orden '^land af legiJ^ Framför den derpå
följande raden, som utgör ett rhythmiskt helt för sig sjelf och så-
lunda bildat slutet på en helming, hafva två rader utfallit, hvilka
Ettmullee söker supplera: '^ år gullin nuer [| tnér pötti afli beraskf
detta kan synas nog mycket tavtologiskt i jemnförelse med det föregå-
ende, som han dock ändrat till : '^margöltu mcer || wér pötti magni bera,'*
Strofen 27. ef ek boeti, Praesens närmar sig äfven här fu-
turi betydelse, ty i den följande imperativen ligger något futuralt
och b(Bti uttrycker något samtidigt med eller straxt följande efter
handlingen^! hufvudsatsen. Hela uttrycket synes med afsigt vara
omkastadt; -Helge vill locka af henne ett svar på sin fråga utan
att gifva ett bestämdt löfte. I annat fall hade det varit naturli-
gare, om den imperative satsen varit protasis och den nuvarande

5*

Digitized by VjOOQ IC

68

bisatsen apodosis. — görr, comp. till görva eller gerva; adv. bil-
daåt af praet. part. gerr, görr, perfectus (göra, gera, görva, gerva,
filcere). — vcetr, vcettr, vettr, vcett, f., natura, numen; varelse af
god eller ond beskaffenhet; ursprungligen samma ord är vetr, vcetr,
n., aliquid, nihil; jfr anm. till Vkv. 39. Det moesog. vaihts, f.,
eldog, TtQäyfiaj ^nvändes icke gerna for att uttrycka det pronomi-
nala aliquid; först i förbindelse med ni blef det så abstract, att det
motsvarar grek. ovåév eller f^rjdav, I Eddaspråket förekomma de
neutrala formeraa i betydelse af nihil eller quidquam, — Man kan
indel% vcettir i lk)llar dVcetUr och meinvcettir eller uvcettir. I folk-
Jron fortlefva ännu i;äti$rne, tänkte än såsom onda än såsom be-
skyddande väsenden. -^ fleiri står här praedicativt ; jfr Lund, § 3,
c) anm. • • •

"strofen 2^. prennar, distributivt räkneord. Distributiver fin-
nas i 9I. en^aai); af <de fyra första talen. I öfrigt måste de ersättas
antingen genom att upprepa cardinaltalen (t. ex. fimm ok fimm, sex
ok sex) eller genom att sätta cardinalet i dat. och tillägga ordet
saman (t. ex» Uu, hundruSum, piUsundum saman). Distributiver
kunna äfv«n anrvändas i st. f. cardinaltal. — mundir, manipuli, ca-
tervse, cohort^ ir pl. af mund, f., manus. Eget är, att liksom
lat. manus bttyder truppafdelning, så äfven detta isl. mund. Rask
antager här mt^ndir = eweaåeg. Man tänkte sig dessa mor vanligen
ridande i tre flockar; i hvarje flock voro antingen tre eller tre gån-
ger tre. Björn Haldorsen och Rydqvist synas antaga ett mascu-
lint mundr i betydelse af manipulus ; sannolikt förekomma dock en-
dast former af det feminina mund, manus, i denna bemärkelse.
Mund, f., förekommer äfven i fsv. (jfr Collins och Schlytees glos-
sar till ÖGL); det synes ännu qvarstå i det gamla, men säkerligen
ofta orätt tolkade ordspråket: "morgonstund har guld i mund". I
ordet tyckes ligga en betydelse af beskydd, hjelp; jfr feax. mund-
hurd, ags. mundhyrd, protectio, m. fl. Äfven här betecknar or-
det hjelptrupper. De märkligaste af valkyrioma voro Göndul,
Skogul, Hlökk och Hild. — hvit und hjålmi, ofta fip-ekommande
epithet för valkyrior. — Ettituller anser en helming hafva bort-
fallit efter denna raden, hvadan en ny strof borde börjas med or-

Digitized by VjOOQ IC

69

den marir hristusk etc. — stöS af = stöJcJc af, — oldum. E^t-
MiJLLER läser för alliterationens skuld höldum år; meningen blir
densamma. Flere uttolkare anse senare delen af stafofen vara in-
skjuten från annat ställe, enär han icke synes passa för samman-
hanget. Bröderne Grimm mena, att, då valkyriorna rida på liift',
äro molnen deras hästars manar och derifrån drofpa dagg och regn,
som förorsaka fruktbarhet på jorden. Det kan dock va^a, tvifvelak-
tigt, om luften kan tänkas som deras häst; de redo väl ^enom luft
och öfver våg, men man föreställde sig dem ridande 'på veiWiga
hästar, såsom man kan finna af yttranden i lÄkonarmål m. fl. st.

Strofen 29. Atle talar. — lostna af Ijåsta, csÄere, ferire. I
fsv. finnas formerna Ijusta och lysta. Härmed beslägtade äro de
ännu brukliga orden ljuster, Ijustra. — hélstafir, m., pl., coUoquium
funestum; ursprungliga betydelsen är vijgse exitiales. På aamma
sätt blir en dverg, genom samtal uppehållen till dagens inbrott, för-
vandlad i sten ; jfr slutet på Al vismål. — odlings ^flota. Bf. Grimm
och Ettmuller läsa för alliterationens skuld lofSungs flotc^

Strofen 30 bör enligt vår tanke tilldelas Helge, om man till-
delar Atle den föregående, emedan då först inträder full likstäm-
mighet i afslutandet af denna episod. Icke passar det, att Atle i
29 str. säger, att Helge slagit henne med dödfiowi, men i 30 str.,
att han sjelf gjort det; om deremot Helge anses tala i 30 str., så
hafsra de begge del i hennes förstening, derigenom att de göra henne
uppmärksam på dagens ankomst, under det likväl den •ne ger den
andre förtjensten af att hafva uppehållit Hrimgerd så länge. Till
följe af den omisskänneliga parallelismen emellan de båda strofernas
förste helmingar, skulle vi äfven i str. 29 vilja läsa en pik lostna
kefir, i st. för ef pik lostna kefir, och tro att en sådan ändring
skulle göra meningen bättre. — til aldrlaga. til kan fattas an-
tingen temporalt = "ända till lifvets slut;'* eller finalt == "för att
beröfva dig lifvet." — kkegligt af det causativa klcegja, risum mo-
vere.

Prosan mellan str. 30 — 31. veittusk varar. Isl. tmta mot-
svaras af fsv. veta; dock finnas i Gotl.L. formerna veita, vaita;
det är beslägtadt med vita, intyga, beskylla, viter, vitt, vitni m. fl.

Digitized by VjOOQ IC

70

Reflexivf ormen har här reciprok betydelse; jfr Lund, § 82, c). —
varar, f. pL, fides, pactum sponsalitium. Finn Magnusen anser or-
del egentligen vara plur. till vör, f., labium, och tror att det så-
lunda betecknar "oscula amatoria 1. promissoria, unde posterius trans-
llktft illae s^gnificationes ortse sunt.*^ Han är ock böjd att fatta veitU
usk varar = oscula mutua dederunt. Bättre är dock utan tvifvel
att hänföra pl. vcfrar till Vör, Vår, Var, en gudinna, om hvilken
Snoita-Edda upplyser, att ''hon hlySir a eiSa manna ok einkamål,
er mta sin å milli konur ok karlar; pvi heita [)au mal varar.''
Dermed vilja vi do^ifc icke förneka, att de båda orden vör kunna
vara beslägta^e. — unnask, reciprokt. unna, amare, favere, constr.
med dat. ; jfr Lund, § 33 ; med tillagd genit. rei får det betydelsen
indulgere, concedere alicui aliquid ; i fev. har det båda betydelserna :
unna och ä Ilska. Verbet hör till de s. k. prseterito-prsesentia (äf-
ven i fisv. är prses. an) och har i nysv. flere slägtord, såsom afund,
ynnest, gunst; jfr moesog. ansts, f., X^Q^^Sy isl. åst — furSu, ad-
verbiel genitiv ai furSa, f., portentum, miraculum, besl. med moe-
sog. faurh^jan, q)0^€lad'aiy fht. forht, nht. furcht, samt de genom
metathesis bildade sv. fruktan, dan. frygt — einn saman. Genom
en ologisk Idiotism tillägges adv. saman, una, simul, ordet einn,
hvilket senare naturligtvis böjes, men saman är indeclinabelt. Af
det motsvarande fsv. ensamin kunna båda sammansättningsdelarne
böjas (t. ex. gen. m. sing. ens samins) eller blott den siste (t. ex.
dat. m. sg. ^n^mnum), — jöla aptan. Härmed menas egentligen
solståndsnatten, den längsta natten på året. Man trodde, att troll
och spöken voro ute i särdeles stor mängd under denna natt, då
vintermörkret uppnår sin höjdpunct, innan det undantränges af det
småningom återvändande ljuset. — reid vargi; deraf benämningen
gandräS. — sonar göltr, försoningsgalten; s^ sön, f., piaculum. Den
galten var helgad åt Frey och man aflade löften om blifvande stor-
verk under vidrörande af galtens panna. På flere orter bibehåller
sig ännu bruket att vid jul Jiafva på bordet en julegalt eller jule-
gris. — strengSi heit til Sväva = aflade löfte att akta Svåva;
praegnant uttryck. — ok iSraSish ok står adversativt. idrask,
poenitere; jfr. mosog. 'idreigon, fiezavoélv, I tyska dial. spåras ej

Digitized by VjOOQ IC

71

ordet med säkerhet; besl. äro isl. iSran, iSrun, f., poenitentia, och
det likbetydande fev. iprughi, in., samt dithöramde adj. iprugheTf

Strofen 31. Versslaget är här återigen Starka^arlag, Med
denna strof börjar den 4: de afdehiingen i sången. — heill, salvus;
användes i helsningsformler. — hvat nyra spjaUa = qiiid novo-
rum sermonum? nyr, besl. med moesog. niujis^ fht. nium, nht.
neu, eng. new, sv. ny, grek. véog, lat. navus, spjall, n., sermo, och
spjalla, sermocinari, äro besl. med moesog. spiUy n., frnd^og, spU-
lon, äLtjyéia&ai. Utaf många härmed beslägtade ord, som finnas
i iyska dialekterna, kan vara nog att anföra fht. speUa, bispUla,
parabel, hvaraf nht. heispiel, samt isl. gu^spjall, eng. gospel, evan-
gelium. — Noregi, dat. af Norvegr, har /troligen genom sitt oftare
förekommande gifvit anledning till det oriktiga skrifeättet Norrige,
Tyskar, Engelsmän, Fransmän m. fl. visa genom sina ord Norwe-
gen, Norway^ Norvége, o. s. v., att de känna ordets härledning
bättre än Svenskarne, som envisas att skrifva Norrige,

Strofen 32. Framför 32 str., som nu har blott sex rader,
tyckas två rader hafva fallit bort, hvilka Ettmöllee förslagsvis
supplerar: '*{)å kvaä [)at HeSinn || harSråSr konungr." — gloepr,
m., Bcelus, periculum; jfr isl. gUpr (a£ glepja), homo stultus, fo-
tuus; i sv. dial. bptyder gloper ung, oförskämd menniska. — meiri
= större än det kunde försonas med landsflykt. — kerna; verbet
kjösa har participialformerna kosinn, kerinn, keyrinn, kjörinn; se
pag. 52, anm. till 2 str.

Strofen 33. sakask, incusare;*af sök. Högst påfallande är
den mildhet, hvarmed Helge emottager den olyckliga underrättelsen
af Hedin. Denna mildhet är dock förenad med den högsta hjelte-
kraik. — ölmcU, n. pl., sermones convivales. Br. Gbimm förmoda,
att härmed åsyftas, hvad Hedin beträfi^Eu:, hans på julaftonen aflagda
löfte att äkta Svåva, men att, hvad Helge angår, man af det föl-
jande kan förmoda, att han äfven om julaftonen lofvat att kämpa
med Alf, konung Hrodmars son. LteiNG tror deremot, att med öl-
mål menas här Helges och Hedins inbördes löften om orubblig vän-
skap, och denna tolkning synes ock bättre återgifva det duala ut-
trycket okkur heggja. — sUllir s=z Hrodmars son. Ordet betyder

Digitized by VjOOQ IC

72

vanligen rex, princeps, men kan här återgifvas i sin ursprungliga
bemärkelse oppressor, hostis; af vb. stilla = 1) moderari, 2) deci-
peie. — stökkt til' eyrar. Det transitiva stöTckva construeras med
dat.; jfr Luijd, § 39. eyrr, f., nyisl. eyri, sandig, låg strand; dy-
lika ställen utsagos *till stridsplatser; jfr det Romerska uttryckssät-
tet: '*in arenam descendere." — priggja nätta; om gen. temporis
jfr Lund, ^ 67, 1); detsamma uttryckes i nästföljande prosastycke
med "a priggja nätta fresti" — sJcylak, praes. conj.; mera modest
Ettryck än indic. skäl ek; jfr Lund, § 121. — if, n., dubium, är
egentl. samma ord som partikeln ef, éng. if, moesog. iha; detta
iba anser Gbimm vara en adverbielt brukad accusativus af ett subsk
iba, f., dubium; fht. har många former, såsom iha, uba, oba, obe,
ob, — at ek aptr koma; om användandet af en objectsats med at
i stället för en indirect frågesats, jfr Lund, § 122 c) anm. 3, med
§ 126, anm. Conjunctivus måste här användas för* att uttrycka
ovissheten. — pä mä . . . e/ skal. Meningen af detta på olika sätt
tolkade ställe återgifves riktigt af Eph.: ''tunc res tua, si fata si-
nunt, bene succedet."

Strofen 34, med efterfölj. prosa, gd^s verSr; jfr Lund, §
64, d). — soemra. Adjectivet soemr användes mest i impersonella
constructioner ; jfr isl. soema, fev. söma, dan. , ^sömme sig" —
fjändum pinum. fjändi är egentl. part. praes. af vb. fjä = detestari
(likaså moesog. fijandSy ix^Qog, af fijan, juioélv); det är samman-
draget af fjäandi, liksom sjdndi för sjäandi af ^ä, videre. — Mnn
grunaSi, impers. constr. me(f acc; jfr Lund, § 20 med § 10, 3).
I fomsvenska skrifter förekommer ej verbet gruna; derivater deraf
finnas dock, t. ex. grundeliker =. betänksam. Vårt nuvarande grunda
på något, begrunda, är samma ord med något modifierad betycMse.
I flere landskapsmål har verbet bibehållit sin gamla form och bety-
delse : grima = misstänka, ana ; likaså förekommer ett subst. grunn,
misstanke. — feigS, f., mors brevi instans; i många munarter är
feg =3 nära döden. — fglgjur. Fylgjan var en djurvålnad eller
djurhamn, som var oskiljaktig från menniskan, med henne född och
med henne försvinnande; fylgjans art ansågs beteckna menniskans
character och sinnelag. Af detta ställe synes, att en menniska kunde

Digitized by VjOOQ IC

73

hafva flere fylgjor. Dessa förblandas ofta med hamingjor ^qvinliga,
skyddande varelser) eller med nornor, VanKgen ansågs* det båda
en snar död att se sina egna fylgjor; detta är det enda ställe, der
en persons nära förestående död bebådas derigenom att hans fylgjor
visat sig för en annan. Det var eljest icke ovanligt, att personer,
som sågo '*i syne," kunde varseblifva andras fylgjor. En rest af
forntidens tro på fylgjor är den allmänna föreställningen om en
menniskas varsel eller vålnad, som anses förebåda hennes snara
ankomst till ett ställe. — völl JiaslaSan, Man inhägnade med
hasselstänger den plats, der inan skulle kämpa.

Strofen 35. er rehviS var. I cod. reg. står rék vifi åtskildt,
hvilket G. Magn^us rättat till rökJcviö eller rekviS; vb. rekkva el-
ler rökkva, nigrescere, finnes annars qvar blott i 3 sing. praes. ind.
— er hann fylgju heiddi = som bad honom om sällskap ==• som
erbjöd honoi^i sitt sällskap.

Strofen 36. e^tir eingadöttur, I betydelse af riktning åt nå-
got håll, vare sig i egentlig eller öfverförd mening, construeras
epUr med dativus. Med accusativus brukas det blott temporalt eller
causalt. Man bör derfore fatta eingadöttur såsom dativus och icke,
efter Lukings förmenande, såsom accusativus. — Om einga se anm.
till Vkv. 34 str. — brålUga, assimilerad form för hråHliga, af hrå^r
= citus. — kvikr inskjuter i böjningen v efter stammens sista con-
sopant och fördubblar stundom k framfor detta v.

Strofen 37. hingat = hinnig at = hinn veg at = åt detta
hållet. — vi9 fjik SQålfa; jfr Lum), § 199, d). — pih kva^ hilmir
hitta vilja. Då subjectet till det styrande verbet är samma person,
som skulle vara acc. subjecti till den följande infinitiven, kan accu-
sati^n utelemnas och infinitiven sättas ensam. Vanligen antager då
det styrande »verbet reflexivformen, men den activa formen kan äf-
ven bibehållas; jfr Lund, § 140. Det är derföre onödigt att med
Kph. här ändra läsarten till qvade, — å8r itrborinn. Fastän sub-
jectet är 'fullständigt uttryckt i hufvxidsatsen oeh det sålunda kunde
vara nog med ett pron. pers. i bisatsen, får likväl äfven den ett
grammatiskt sjelfständigt subject; härigenom undvikes ett idkeligt
upprepande och begagnande af pronomina. — tyna, perdere, constr.

Digitized by VjOOQ IC

74

med dat.; jfr Lund, § 38. Besl. med (;ow, n., clades; med sv. ty-
na , af ty na?

Strofen 38. Hvat varS Helga, Om detta användandet af
dativus jfr anm. till Vkv. 30 str. Denne dativus, som Lund sub-
sumerar under dat. commodi et incommodi, tyckes på visst sätt
närma sig ablativbegreppet ; åtminstone kunna vi nu återgifva dati-
ven genom prsep/ med (''hvad blef det med Helge?"), och Latina-
ren kan säga både "quid mihi futurum est?" och "quid illo fiet?". —
mér er härma leitat, impers. constr. med gen. rei och dat. pers.;
"moeroribus adficior." — ef hann scer um leh ef med ind. = om
verkligen, leika, ludere; metaforiskt användt betecknar ordet ludir
ficare, decipere aliquem. Detta uttryckssätt beror här derpå, att
sjön tankes personifierad, såsom (Egir eller Rån. — peim guma
= ei hominum. Svåva menar naturligtvis den som dräpt Helge.

Strofen 39. Frekastdnn, egentl. vargastene% synes hafva
varit belägen inom Granmars område. — haztr, biform till heetr;
den hit hörande positiven hat, bonus, finnes i ags. — sigri öUwm
råda etc. Meningen är: Alf må segra annars öfverallt, blott icke
denne gången.

Strofen 40. Skalden omnämner ej Svävas gång till strids-
platsen, som väl ej får tänkas långt aflägsen från Helges boning.
hug skältu deila. G. Maon/EUS har tolkat: animi adfectum mode-
rare! Finn Magnusen och Egilsson anse, att uttrycket, som orda-
grannt betyder animum dividere, här är = animi adfectum, i. e.
amorem, in alium transferre. Luning upptager den senare tolknin-
gen: "du solist den sinn (deine liebe) theilen (zwischen mii* und
meinem bruder)." Man kan dock icke gerna tänka tänka sig, att
förslaget till nytt giftermål var det första, som Helge yttradeF*till
sin maka i ett sådant ögonblick, eller att det skulle så tvärt fram-
ställas; först i nästföljande strof kommer han till denna angelägen-
het. Vi öfversätta således: "du skall dela ditt sinne" =iz "du skall
skingra din sorg." — * tja buSlungi blteSa undir, Kph. har visserli-
gen upptagit Mågn^bi tolkning: "ajunt regi sanguinare vulnera,"
men criticerar sjelf i en not den öfverdrifiia "objectivitet" ett då-
dant yttrande af Helge sjelf skulle innebära, samt öfversätter derföre:

Digitized by VjOOQ IC

75

"regis vulnera sanguiDem largius manant." Det periphrastiska bru-
ket al (;a kan icke betviflas (jfr Brynhildkv. 13, Njalssag." 158
cap.; se Lukd, § 136, b), och vi kunna derföre icke inse nödvän-
digbeten af LiJNiNGS emendation: tiu etc. Ändringen äP lätt, och
lycklig jemnförelsen med Hervar. s. cap. 5, der Hjalmar säger gan-
ska detaljeradt: "sår hefi ek sextdn, \\ slitna hrynju, \\ hneit mér
viS hjärta \\ hjörr Angantyrs" Men det är noga att märka, att^
Odd genom sitt föregående yttrande och särskildt genom uttrycket
"pik kvei ek mceia margar undir" hade gifvit Angantyr anledning
till att nämna sårens antal, hvaremot på detta stÄlle det förefaller
nog omotiveradt, att Helge säger sig hafva tio öår, ty Svåva hade
ej frågat honom derefter.

Strofen 41. hvilu görva = tillreda bädd åt någon, dela
bädd, gifta sig med någon; uttrycket begagias egentligen om qvin-
nor; jfr Helgakv. H, 45. — dstum leiSa = med kärlek ledsaga,
älska. Eph. synes antaga, att dstum leiÖa icke kan betyda annat
än amoribus allicere, och läser derföre armi verir. Men att plura-
len åstir betyder hvarje slags yttringar af kärlek, och icke endast
kärleksknep, caresser o. d., ses tydligt af ett ställe i Geisli, der
det heter: af dstum Krists = amore Christi ductus.

Strofen 42. i munarheimi; jfr anm. till 1 str. Finn Mag-
NUSEN förmodar, att ordet möjligen kunde hänföras till munr, ani-
mus, och att man sålunda kunde öfversätta: ''i tankens boning** ==
"i mitt sinne." — hringa vdja einni == gifta sig med någon. —
myndiga ek lostig; objectsats, beroende af mcelt haföa ek och indi-
cerad genom pat; då conj. följer, kan at utelemnas; jfr Lund, §
122, c) anm. 6. lostig står prsedicativt ; af losti, m., voluntas li-
bera. — at liSinn fylki; jfr Lund, § 152 a) med § 75, 1). —
åhunnan jöfur . . . Luning vill i dessa ord se ett indirect bifall
af Svåva, då hon blott vägrar att gifta sig med en fremmande ko-
nung; mai^ behöfver dock ej tolka åhunnan så, att det omfattar
blott dem, som hon ej personhgen kände, utan kan anse det likbe-
tydande med annan.

Strofen 43. Man är mycket oviss hvem som skall anses
tala i denna strofen. Eph., Finn Magnusen, Siubook, Möbius, m. fl.

Digitized by VjOOQ IC

76

tilldela hela strofen åt Hedin; Afzelius låter Helge säga orden:
Tcystli mik, Sväva, men tilldelar det öfriga åt Svåva ; Grimm, Munch,
Ettmöll^e (LuNiNG), vilja tilldela hela strofen åt Helge. Mot den
första åsigten kan invändas, att det är alldeles otänkbart, att He-
din i sin broders dödsstund kunnat begära en kyss af Svåva, då
han nyss hört hennes afslag, och att således den första versraden
ej kan läggas i Hedins mun, om än det öfriga af strofen med skäl
kan tillegnas honom. Afzeui indelning har det emot sig att det icke
egentligen var qvinnans skyldighet att hämnas en död make eller
anförvandt. Den tredje åsigtens anhängare mena att Helge här
syftar på sitt återifedande; om man äfven antager detta, som dock
har sina svårigheter, återstår alltid att förklara, huru Helge kan
om sig sjelf säga ^fiess er buölungr var heztr und sölu," Br. Grimm
vilja väl bemöta denn» sista invändning dermed att uttrycket är
"episkt," men man finner väl svårligen inom episka poesien exem-
pel derpå, att hjeltarne sjelfve tillägga sig dylika epitheta ornan-
tia. Vi skulle derföre vilja föreslå, att orden kystu mik, Svåva,
tilläggas den döende Helge, men det öfriga åt Hedin, som hade
ovilkorlig pligt att hämnas sin broder. Det står väl ej i sången
med uttryckliga ord att Hedin var vid detta tillfället närvarande,
lika litet som sagan sedan omnämner, att han verkligen fullföljt
sin hämnd, men man är icke berättigad att deraf sluta, det Hedin
fortfarande irrar vansinnig omkring, ty om ett sådant kringirrande
efter hans samtal med Helge nämner sången icke ett ord. Det är
snarare sannolikt, att Hedin, sedan Helge emottagit honom med
mildhet och gifvit honom sin förlåtelse, stadnat qvar och deltagit i
striden mot Alf samt att han varit närvarande vid Helges sista stun-
der och lofvat hämnas hans död. — Det kan visserligen synas strida
mot versbyggnaden att af en hel strof tilldela endast en rad åt den
ene, nämnl. Helge, samt att lemna aUa de öfriga åt den andre, He-
din, men då ingen rimlig mening kan fås på annat sätt, bör denna
omständighet ej väcka alltför stora betänkligheter mot strofens in-
delning på nu föreslaget sätt.

Digitized by VjOOQ IC

Helgakviöa Hundingsbana Fyrri.

JL^en andre skepnaden, i hvilken Helge framträder, skildras i de
båda Eddadiktema: HelgakviSa Hundingsbana, I och II. De båda
sångeme om Hundingsbane förklara och complettera hvarandra in-
bördes; de öfverensstämma i allt väsendtligl, om än icke parallelis-
men är alldeles fullständig. Den förre sången synes äfven >y»ra
något äldre än den andre. Hundingsbanes bedrifter omtalas &fven
i Völsungasagan, hvars författare dock icke anför mera än ungefär-
liga innehållet i den första HelgakviSa, ehuru han antyder, det han
hade sig mera om honom bekant. Äfven i Norna Gests saga om-
talas Helges kamp med Hunding och hans söner, och Saxo känner
likaledes en Helge Hundingsbane, som han väl förvexlar med Hel-
ge, Rolf Krakes fader, men det visar ändå, att minnet af den i
sångeme skildrade hjelten länge bibehållit sig i Norden.

Vi hafva redan ofvanför (sidd. 47, 48) nämnt, att Simbock, i
likhet med någre andre, antager framställningen om Helge Hun-
dingsbane vara ået äldsta och ursprungliga momentet i Helgesagan,
hvilket, då det vunnit anklang i Norden, föranledt diktandet af
HelgakviSa HjörvarSssonar, der Helge och Sigrun framställas i
en äldre, och af Karasångeme, der de framträda i en yngre ge-
stalt. Om det närmare innehållet i Karasångeme känner man in-
tet, hvarfbre det vore fåfängt att vidare om dem orda; men vi tro,
att den, som noggrannt jemnför sången om Helge Hjörvardsson med
sångeme om Helge Hundingsbane, skall oaktadt de omisskänneliga
likheterna påträffa så många egendomligheter för hvardera af dessa
dikter, att den förre sången icke kan sägas vara en efterbildning

Digitized by VjOOQiC

78

af de senare, eller trärtom, utan att man snarare måste anse de
olika dikterna såsom integrerande delar af en gemensam sångcykel.

Det lärer forblifva en omöjlighet att geografiskt noggrannt be-
stämma l%et af de i desse Helgesånger förekommande ställen, men
man kan väl icke förneka, att skådeplatsen är förlagd till den
skandinaviska Nordens öar och stränder. Oaktadt denna omstän-
dighet och oaktadt man i tyska urkunder ingenting funnit, som på-
minner om Helge Hundingsbane, hafva Raszmakk, Simbock, m. fl.
icke ansett sig förhindrade att antaga, det sångeme hafva tyskt
upphof och att händelserna ursprungligen tilldragit sig på tysk
grund. Man afhjelper svårigheterna med det förklarande, att af-
fattandet af Eddans Helgesånger måst« förläggas till en tid, då den
egentlige skådeplatsen för händelserna redan råkat i glömska. Skåde-
platsen har sålunda vi*^ sångemes öfverflyttning till Norden blifvit
en. annan. Och då det måste bhfva något oegentligt att tala om
krigitåg till sjös i Tyskland, säger man det vara helt naturligt, att
vid skådeplatsens vexling de skildrade krigstågen till lands blifvit
utbytta mot vikinga&rder. Andre tyske forskare anse mera an-
språkslöst Helgesagan såsom "ein nordischer anwuchs" till den store
tyske sagokretsen. Då emellertid Raszmakns m. fl:s åsigter om Hel-
gesångemes upphof nästan uteslutande bestå af hypotheser, hvilkas
haltlöshet ligger i öppen dag, torde det vara öfverflödigt att här
taga dem i närmare skärskådande.

Man har äfven till följd deraf, att ordet viMngr förekommer i
Helgakv. Hund. I, 27, H, 3, 17, velat draga den slutfiats, att desse
sånger måste vara affattade i en jemnförelsevis sen tidsålder, då
här talas om sjökrig och vikingafärder på ett sätt, som mera pan-
sar för sjöröfvareperioden under hedendomens sista tider än för den
fomare ^jelteåldem. Ltmiva har mot denna uppfattning ganska
riktigt invändt (se hans anm. till Atlamål, 96), att vikingr i Hel-
gesångeme icke betyder ''sjöröfvare" utan "sjöhjelte," och att de här
skildrade härfördeme äro stam- och slägtstrider, men kunna lika
så litet sägas vara vikingatåg i vanlig mening S9m t. ex. Brynhilds
strider. Och äfven om vikingr vore ett ord ffån den senare hed-
natiden och icke kunde hafva annat än sin vanliga betydelse, -så

Digitized by VjOOQ IC

79

låter det ju lätt tänka sig, att en sådan i nionde århundradet all-
män benämning på kämpe kunnat insmyga sig i äldre sånger, der
sjöstrider besjöngos, utan att man derföre behöfver antaga, att sån-
gerne i sin helhet först då blifvft diktade. De båda sångeme hafva
deremot alla inre bevi* på att vara diktade i den nordiska poesiens
bäste dagar, och man kan med fullt hjerta instämma i Koppens
ord: "An epischer, wahrhaft homerischer kraft und fulle stehen diese
Heder allén andern dichtungen der Edda voran. Andererseits aber
weht in ihnen, namentlich in der liebe zwischen Helge nnd Sigrun,
eine so unendliche milde und tiefe des innigsten gemuthslebens,
dass man nicht weiss, von welcher seite man diese hohen gesänge
am lautesten preisen soU.'' Framställningen af Helges födelse och
ungdomsbragder, af Sigruns trofasta kärlek och beskyddande bistånd
i striderna är visserligen hållen* i en så hög och ädel stil, i ett så
enkelt och kraftfullt språk, att de andra Eddadikterna sällan kunna
uppvisa något mera framstående, men det torde tillåtas att såsom
desse sångers glanspunct särskildt få framhålla skildringen af Hel-
ges död, af Sigruns förbannelser öfver Dag, af Helges hemförd från
Valhall samt hans och Sigruns möte i grafhögefi,' af hennes felslagna
hopp om ett nytt möte och derpå snart följande död — ett stycke
af så ovansklig skönhet, att något dermed jemnförligt icke finnes i
Eddan och troligen icke i all verldens poesi.

Man kan indela den första Helgakvida Hundingsbana i två af-
delnmgar: I) str. 1 — 9, skildrar hjeltens födelse. Nornomas bestäm-
mande af hans öden, korpames glädje öfver den blifvande kriga-
ren, huru han fick namn och namnfaste samt hans uppvext ; H) str.
10 — 55, framställer Hundings död, Sigruns anhållan om beskydd
mot Granmars son Hödbrodd, Helges uppbådande af manskap, Sig-
runs bevarande af Helges flotta under en storm, strid me^n Helge
och Granmars söner och slutligen Sigruns förening med den se-
grande Helge.

Strofen 1. Är var alda; betyder icke här, såsom i Völuspå
3: initium temporum, utan utmärker blott början af en viss tid-

Digitized by VjOOQ IC

80

rymd; '^clet var fordom en tid." Uttrycket tiUkähnagl^er, att sån-
gen blifvit författad långt efter de besjungna händelserna. — pat
er = tum, quum. er är temporalt relativ, ej medalt, såsom någre
här -vilja. — gullu, gella, senare f frequentativum af gala; ordet
användes isynnerhet om fpglars profetiske så^g. Örnar och korpar
(jfr s&. 5) förkunna hjeltens kommande öden. Man aktade i forn-
tiden både på foglames röst och flygt. — HiminfjöU = himmels-
höga berg; ordet står här ss. nom. propr. Man ansåg, att dylika
voro helgade Heimdall, en väderlek^gud, som hade sin boning i
Himifi^örg, HiminfjöU förekommer såsom- -namn på flere stäl-
len; jfr Yngl. sagan, 39 cap.; Himmelsberg , Himmelsborg, o. dyl.
äro temligen ofta förekommande ortsnamn både i Skandinavien och
Tyskland. Konungars och hjeltars födelse beledsagades äfven af
märkliga tilldragelser inom natureiv — Borghildr i Brålundi. Be-
rättelsen om Yölsungaslägtens upphof och äldsta öden finnes icke i
Eddan, utan i Yölsunga-sagan (cap. 1 — 14), dit vi hänvisa läsaren.
MuKCH har en sammandragen framställning deraf i '^Nordmsendenes
seldste Gude- og Helte-Sagn," sidd. 115 — 118. Hä? kan endast i
korthet nämnas, att* Yölsunga-sagan begynner med berättelsen om
Odins son Sige, som vann sig ett rike i Hunaland. Hans son Nere
var fader till Yölsung, som hade tio söner och en dotter. Söneme
voro alle mycket utmärkte män, som öfverträffade andra menniskor
i konster och idrotter. Den äldste och ypperste af dem var Sig-
mund, tvillingbroder till system Signy. Denne Sigmund äktade
Borghild och hade med henne två söner, Helge och Hamund. Det
är denne Helge, som* här besjunges. Sigmund gifte sig sedan med
Hjördis ooh hade med henne sonen Sigurd Fa&drsbane. — Eph. .
anser möjligt, att Bråltmd är Braabye (= Brålunds by?) på Se-
land. ^

Strofen 2. Nornir Jcvåmu, Detta är ett af de vigtigaste be-
visställen for Nornornas verksamhet. Utom sin egentliga function
att bestämma menaiskors lifstid och öden (skapa mönnum aldr),
hade de äfven den att hjelpa bamaföderskor ; de voro således "ob-
stetrices fatidicse'* (Eg.). — öilingr, vir liberalis, rex; Egilsson
sammanställer detta ordet med öSlaz, adipisci, nancisci, af auSr,

Digitized by VjOOQ IC

81

dives; naturligare synes det böra hänföras till öSU, n.» s«rs^ condi-
tio = eSli = aSäl, otfal — aldr um sköpu. skapa *=^ gifva
form åt; jfr moesog. sJcapan, -KTiteiv, Ordet har talrika slägtingar
i alla germaniska och skandiska språk. I sv. äro besl. skajfa och
skipa. Ordet böjes i isl. och fsv. både starkt och svagt. Det starka
prset. skop finnes ännu ^var i folkspråket. — håfiu. hiSja med en
infinitivus är likbetydande med "segja at skulif detta ställe tolkas
= "dixeruivt, före, ut evaderet rex peleberrimus ;" om de två äcc. jfr ,
Lund, § 21, 3); om inf. jfr ^137, anm. 1). — BuSlungr =*Bud-
les ättling; sedan konung i allmänhet.

Strofen 3. Snéru af afiL De snodde med kraft emedan de
skulle bestämma en stor hjeltes ödon. aft, vis, robur, besl. med
afla, posse, gignere. — orlögpcettir, filament^ fatorum; kallas äf-
ven orlögs bönd, pattr, m., bef^der sträng i ett rep; fsv. patteTy
nysv. iåtf, tåtte. — på er horgir braut Br. Grimm läsa horgir-
braut och fatta er ss. piraes. af ver a, samt öfversätta: "da ist bur»
genbruch (sturm) in Bralundr." De antaga, att en stormvind gick
fram öfver Brålund vid hjeltens födelse, och påminna om de natur-
företeelser som vanligen beledsaga store mäns födelse. Kph. öfver-
sätter: "cum munimenta frangeret" (o: heros, de quo agebant), men
anser möjligt, att uttrycket äfven kan afse ett mägtigt väder. Munch
tolkar: "da underbarnet i Braalund födtes" (?); Raszmann: "wo Bur-
genland in Bralund ist." Uttrycket bör fattas ss. en impei-sonell
construction samt återgifvas: "då när borgarna nedbrötos." Meningen
är, att, då nornorna kommo dit i sin väfoad, der hans fmmtida
krigsbedrifter, borgars intagande o. dyl., skulle bestämjnas, snodde
de trådarne med mera kraft än vanligt. Efker bratdit bör sättas
comma^ emedan de följande orden ej böra 'hänföras dit. — greiSa,
explicare, pectere, solvere; nysv. reda* — mdnasalr, himlin.

Strofen 4. enda fdlu, fela, gömma; jfr fsv. f^jfila, fjcela;
i fsv. intet spår af stark böjning. Besl. är det i landskapsmålen
förekommande fjålster, korfskinn. — nipt Nera =^ Neres syster eller
dotter; man vet ej med säkerhet, hvem som härmed menas, då
Keri är ett annars okändt namn. Simrock antager Ner i = Nari,
en son till Loke, hvadan, då Loke med jättinnan Angrboda har en

6

Digitized by VjOOQ IC

82

dotter Hel (som äfven förekommer benämnd nipt Nära), med Ne-
res systei* icke kan menas någon annan än Hel. Mot denna eljest
icke osannolika förklaring strider det, att Helge efter sin död kom-
mer till Valhall och icke till Hel. Derföre måst^ nipt Nera be-
teckna en af Nornorna, öhuru man icke närmare kan förklara be-
nämningen. Raszmann omnämner, att Ogiv af Danmark, som enligt
någre är en senare uppenbarelse af Helge, begåfvas vid sin födelse af
fem feer, men den sjette väljer honom till make, och att det såle-
des vore efl möjlighet, att nipt NefU betecknade Sigrun; såsom
Valkyria var hon ej alldeles fremmande för Nornornas göromål och
kan derföre tänkas vara kommen i deras sällskap för att utköra den
nyfödde till sin älskling.

Strofen 5. eitt var at angri. Dativus med at uttrycker
här en afsigt eller bestämmelse, hvartill något ämnas; jfr Lund, §
75, n, c) 4). Det som bedröfvade Helges föräldrar var korpar-
lies sång. I motsats till de goda Nornorna uppträda de krig före-
budande foglarne och fröjda sig öfver den nyföddes kommande be-
drifter. Hans föräldrar sörjde ej just deröf^er, att Helge blef en
utmärkt krigare, men då korparnes sång i så måtto är tvetydig,
som den väl förutspår stora strider, men ej deras utgång, synes
hans öde så till vida tragiskt, som det låter ana hjeltens förtidiga
död i hans bästa mannakraft. Egilsson (i lex., under ordet angr)
framkastar den förmodan, att här bör läsas: "eitt var-at angr Y.
niS" = nullum ei incommodum accidit; utom det betänkliga uti
att, såSom synes af hans öfversättning, referera negationen -a^ när-
mast till dtty tyékes äfven en för sammanhanget mindre passande
mening framkomma med den föreslagna ändringen. — Ylfinga niSr.
Konung Sigmund och hans efterkommande kallades Völsungar eller
Tlfingaf^, i st. f. Völsungr förekommer formen Völfingr, hvaraf
blifnt Ylfiugr, Med Ylfinga nitSr förstås Sigmund, liksom med
peirri meyju menas Borghild; andre tro, att på detta ställe åsyftas
Helge sjelf gch Sigrun, som "beredde honom hans life glädje." Detta
kan dock icke uttryckas med munuÖ foeSa, 4 ordet meyju ligger
intet hinder för antagandet, att Borghild är dermed menad; ordet
brukas äfven om gifta qvipnor, t. ex. Sigurdarkv. Hl, 15. — mun-

Digitized by VjOOQ IC

83

uS, f., voluptas; deliciae = filius dilectus. »Användandet af abstracta
substantiver for concreta är i Eddan temligen sällsynt. — andvanr,
andvani, andvana = expers; ordet är bildadt af den nästan pleo-
nastiska sammansättningspartikeln and- och vanr, expers. Kph.
och andre läsa andvarr dtu == prsedam soUicite circumspiciens ; af
varr, providus. Afzelius öf versätter alldeles felaktigt; "jag vet de
åto af andlösa något."

Strofen 6.. doegrs eins gamalL Om gen. vid gamaU, jfr
Lund, § 65. — doegr, n., betyder vanl. en tid af 12 timmar, en
dag eller en natt.; GuSrunarkv. II, 13, synes doegr hafva betydelse
af dygn, likasom det fsv. dögur, n. — hvessir augu = acriter in-
tuetur; en annan form är hversir. Samma uttryck begagnas' om
Thor, då han vredgas i kampen mot midgårdsormen. — vifskölum
tdtir, nämnl. vera. teitr, laetus, hilaris; Grimm vill härleda det
från ett förloradt starkt verbum, teitan, tåit, titun, = tenerum
esse. Egilsson anmärker: "forte con venit vox hibernica teith, car
lidus, unde solis nomina tethin, Titan, derivantur." På samma sätt
betyder isl. hyrr 1) tepidus, 2) comis; jfr anm. till Vkv. 15.

Strofen 7. h)å^u meS gumnum göS dr Tccmin. Någre fatta
meS gvmnum såsom närmast hörande till hvå^u, andre förbinda
det med gö^ år. Rättast torde det böra anses såsom en construc-
tion aTTO 'kolvov. Helges födelse bebådade en god tid bland folket;
géi år = laeta annona. — vigprhna = tonitru csedis, pugna;
prima, pryma, pruma, sonitus, strepitus. Kph. tror, att vigpruma
kan betyda rustkammare, då ordet skulle härledas af vig, telum,
arma, och pruma, prumja, permanere. Om vig kan hafva betydelse
af vapen^ torde dock vara ovisst. — itrlaukr = prsestans allium.
Man förmodar, att allium victoriale åsyftas. Löken stod i högt an-
seende för sine medicinske egenskaper; af Sigrdrifumål, 8, ser man,
att han ansågs förtaga giftiga drycker all verkan. Bruket att vjd
donationer öfverlemna en itrlaulr skulle, menar man, motsvara det
i Saliska lagen föreskrifna öfverlemnandet af heliga örter. Kph. an-
ser möjligt, att med itrlaukr menas ett (förträffligt) svärd. I poeti-
ska omskrifoingar på svärd är användandet af ordet lauJcr temligen
vanligt, t. ex. imtmlaukr, randar lauhr, såra lauJcr m. fl. Någre

6*

Digitized by VjOOQ IC

84

uttolkare vilja ändra lästrten till itrlaug, f. = det herrliga badet,
hvarmed skulle åsyftas den hos vare förfader öfliga vattenösningen ;
det synes dock såsom man då snarare kunde väntat ungan gram i acc.
och laug i dat. Dessutom säger Völsungasagan uttiyckligen : '^Sig-
mundr var på kominn frå orrustu ok gekk meS einum lauk i
råöt sy ni sinum ok hérmeS gefr hann honum Helga nafn" etc.;
och det är knappast att förmoda, det sagans upptecknare så grund-
ligt missförstått saken, att han skrifvit lauk för laug.

Strofen 8. De här uppräknade ställen antager man ligga i
Danmark. I Hringstadir vill man igenkänna Ringsted; SigarsvöUr
= en by på Seland; med Håtun ställas en by Tune och "Tune
HeAed" i förbindelse. — bloSormr buinn = serpens vulneris splen-
didus. — Sinfjötli var Sigmunds son med hans egen tvillingsyster
Signy.

Strofen 9. fyr vina hrjösti; jfr Lund, § 77, II, a). — ålmr
iirborinn. Del: poetiska bruket att periphrastiskt använda tränamn
såsom benämningar på män och qvinnor anses hafva sin anledning
deruti att de första menniskoma, Ask och Embla, voro skapade af
trän. — (ynSis) Ijönm är en dat. modi eller descriptivus och bör
refereras till nam at växa; jfr Lund, § 51. Egilsson hänför det
oriktigt till ålmr och öfversätter: "germen splendore delectabili =
adolescens elegantissimus ;" Ijöma skulle då vara genit. — hodd
blédrekinn. Man kan antaga hoddr = oddr och hänföra hodd till
blöSrekinn; så tolkar Egilsson: "non pepercit rex cruento mucro-
ni." Man kan äfven taga blöÖrekinn till hilmir och öfversätta:
"blodbestänkte krigaren sparade ej guldet;" ty hodd, f. = aurum;
jfr ags. hord och nht. hört Hvad beträffar Lunings anmärkning,
att den senare tolkningen skulle innebära en alltför stor anticipa-
tion, så åsyftas här naturligtvis icke barnet i vaggan, utan den
wixne ynglingen, h vilken, likaväl som han kan sägas fora en blod-
bestänkt lans, äf^en sjelf kan fa epithetet "blodbestänkt."

Strofen 10. let biSa är icke, såsom br. Gbimm förmoda, en
periphras, jemnförlig med det längre ned i strofen förekommande
Ut veginn, utan bör särskildt Översättas : "han lät icke (andra) länge
vänta på strid." Sällan står, såsom här, låta åtföljdt af at och inf.;

Digitized by VjOOQ IC

• 85

jfr Atlakv. 13. — fimtån vetra; jfr Lund, § 65, anm., med § 60,
anm. 7. — Hunding, en konung i Jutland eller Saxland; sanno*
likt hade Hunding efter Völsungs fall tagit Völsungarnes land och
rike i besittning, efter att derifrån hafva fördrifvit Sigmund. Om
så var, utöfvade Helge blott en rättmätig hämnd.

Strofen 11. Jcvöddu, eraendation af hdskr. qvaSo. — auÖs
eller auSar, gen. af auSr, m., sg. tant., opes, divitise; i fsv. är
öper masc, men neutr. ödh finnes äfv^en. Man har hänfört det till
roten aud- i moesog. audags, iLiaKagiog, audagjan, fnaycagi^scv ;
auSr betyder sål. egentl. timhg lycka. — jöfri; jfr anm. till
Vkv. 13.

Strofen 12. letaS uppi, nämnl. vera, låta uppi betyder
1) betala, gälda, 2) läsa upp, framföra muntligen; i prosa» äfven
med betyd, af tillåta, medgifva. — bötir jemnte boetr, plur. af böt.
— ne in heldr; då in (inn, en, enn) står på detta sätt vid en com-
parativ i en negativ sats, är det expletivt eller pleonastiskt ; jfr
Lund, § 174, anm., med § 87, anm. undeit linien. — nefgjöld, n.
pl., resarcitio nasi 1. capitis 1. viri occisi = manngjöld (EiQ^.)\ ordet
härledes af nef, näsa, person. Luning vill i sitt glossar härleda det af
nefi, m., slägting, men utom det att ordet då bort heta nefisgjöld,
bestyrkes Egilssons härledning äfven af den allmänt brukhga tropen
att beteckna person med nef, t. ex. Yngl. sag. 8: "skattpenning
fyrir nef hvert." — mundu, samt skulu och munu, m. fl., äro qvar-
varande rester af en annars försvunnen infin. praet. I Eddan före-
komma icke månge dylike infinitiver, men de äro vanligare i skal-
dernes qväden. Dessa märkliga ordformer äro fullständigast samlade
hos Lund, § 147, anm. under linien. — it mikla veSr grära geira
= S3eva procella glaucarum hastarum; grend, f., ira, af gramr,
Br. Grimm m. fl. antaga, att gremi står i acc, coordineradt med
vän; bättre är att fatta det ss. genit. (gremi är indecl.) och anse
det parallelt med veSrs ins mikla. — Med dessa ord inviger Helge
Hundingssönerne åt en oundviklig undergång; de grå spjutens stora
oväder och Odins vrede är mera än en blott bild af slungade spjut
och stridslarmet; jfr Håkonarmål, str. 8.

Strofen 13. hjörstefna = spjutens sammankomst = stri*

Digitized by VjOOQ IC

86

den. Egeutligen betyder stefna curs-riktning ; besl. med stefna =
styra ett fartyg, och stafn -^ stäf. — sleit FröSa friS, impers.
construction med dat. eller acc; man kan ej bestämdt afgöra hvil-
ket här är fallet. Under Frodes regering herrskade den djupaste
fred. — fara . . ., sleit . . ,, fara ; vexling mellan prses. histor. och
prset. — Vibrir, ett af Odins tillnamn, h varom upplyses i Fornm.
sög. X, 171: "|m er OÖinn kallaÖr viä^nr, at {)eir sög3u hann veä^r-
um råda." — grey, n., canis; Grimm anser ordet beslägtadt med
grår, griseus; jfr eng. gret/, greyh<nind; Egilsson påminner om
Grekernes Jiog KvcoVy aquila, Jiog xvveg, Hai-pyiae, etc. Odins
hundar voro vargarne Ger i och Freki. — um ey. Såvida man ej
meé ^ph. vill öfversätta "per insulam == per terram," måste man
väl antaga, att stället, der striden hölls, var beläget på en ö.

Strofen 14. Settisk visi und Arasteini. Trött efter kampen
söker hjelten hvila vid en hög klippa, dels för att låta kylande
vindar svalka sig, dels för att bättre kunna skåda sig omkring. "Att
sätta sig under ömklipf)an" omtalas äfven i anglos. dikter. Suhm
vill förlägga både Ärasteinn och LogafjöU till Norge, emedan i öfre
Tellemarken finnes ett berg, benämndt Äreställen, Men detta ställe
är för långt aflägset såväl från Helges och Hundingssönernes hem
som från hafskusten, der striden måste blifvit hållen. — HåvarSr
kallas i Helgakv. Hund. U, prosan mellan str. 11 — 12, HervarSr,
cett eller ått, f., besl. med eiga; familjen var på visst sätt man-
nens egendom. — Geirmimir = spjutets Mimer = kämpe; här-
med menas Hunding. — Man får ej fatta de sista raderna såsom
om Helge hade tillintetgjort hela Hundings ätt; han hade dels dö-
dat dels blott fördrifvit hans söner.

Strofen 15. pd hrd Ijöma, Ijömi, m., splendor; besl. med
moesog. lauhnoni, lauhmuni, f., daTQaTcrj^ fsax. liunWy ags. leönia,
jubar; ordet synes ursprungligen betyda sprakande, elektriskt strål-
Ijus; trol. äfven besl. med isl. Ijömr, sonitus; dan. lyn, lyne; sv.
Ijunga, ljungeld, — en af peim Ijömum. I en hdskr. läses Ijåma,
dat. sing. — leiptrir Ivdmu. Denne sats anses af EttmDller vara
oriktigt inkommen i texten; möjligen hafva dessa båda raderna va-
rit en förklaring af slutraderna i strofen. — Man bör åtskilja tre

Digitized by VjOOQ IC

87

olika subst. leiptr: 1) leiptr, m., balsense species; 2) leiptr, f., am-
nis, fluviut; 3) leiptr, n., coelum, fulgur; här står likväl den femi-
nina pluralen leiptr ir (eller leiptr ar, såsom i äldre upplagor) i be-
tydelse &,i fulgura, Egilsson anmärker dock, att ordet här skulle
kunufi. öfversättas: "acfua fluviatilis." — på var und hjålmum. Man
har betviflat textens riktighet på detta ställe, enär intet subject fin-
nes uttryckt; constritftionen är impersonell t)ch betydelsen är =
|3å våru Valkyrjur; ordagranna tolkningen vore: "då var det (nå-
got) under hjelmar" = "då voro hjelmklädda Valkyrior" etc. Egils-
SON öfversätter riktigt: "tum ibatur sub galeis per campum coele-
st^m," men framkastar med detsamma en gissning, att man bör
tolka: "silentium erat sub galeis, in campo coelesti," då på skulle
vara subst. fem. af Pegja. Det synes dock både af denna och nä-
sta strof, att Valkyriornas framträdande icke skedde under tystnad.
hjdlmr är besl. med moesog. Mims, negiyteipakala, nht. helm, —
himinvangi, pläga coelestis; jfr skån. vång, — våru peirra; såväl
af dessa ord som det föregående hjålmum ^nes, att der voro flere
Valkyrior ; de uppträdde också alltid i flockar. — en af geirum.
geirr, m., spjut; jfr flit. kér, mht. ger; lat. gcesum omtalas af Ju-
uus C^SAE såsom ett tungt kastspjut hos Gallerne. Hos gre-
kiske författare omtalas äfven yalffov = dågv TtokvoiåiqQOV, J
svenska medeltidsskrifter benämnes samma vapen hesja. — geisli,
m., stråle, är besl. med isl. geisl, m.. käpp, som skidlöpare bruka;
äfvensom med fsv. gisl, nys v. gissel — I afseende på sjelfva saken
kan anmärkas, att i Skandinaviska och Germaniska sagor talas om
eMstrålar (vafrlogi), som syntes på hjelmar och svärd. Tacitus om-
talar, Ann. XV. 7, en dylik elektrisk glans: "pila militum arsere;"
han kallar det "insigne prodigium;" jfr ibm XII. 64: ''signa ac ten-
toria militum igne coelesti arsere."

Strofen 16. årliga kan icke här betyda "tidigt," utan "snabbt,
hurtigt." — élfidij vargens boning = slagfältet; af iSi, inni, bo-
ning; jfr isl. hiS, fsv. hipe; det kan ej, såsom Luning synes för-
moda, härledas af iS, f. Simrock och Raszmann fatta Ulfidi ss.
nom. propr., och hänföra det till disir suSroenar == de sydländska
tärnorna från Ulfidi. — disir sw5roe/^ar = nymphse australes; detta

Digitized by VjOOQ IC

88

epithet tillades vanligen Valkyrior och man får ej fatta det så strängt,
att det skulle uteslutande beteckna sydländsk börd. Kph.* anser, att
suSroenn i fornskriftema kan hafva betydelse af "serena, mitis, in-
star aurse meridionalis." — ef pcer vildi; jfr Lund, §126. — prymr
var ålma. Detta vapenbrak förkunnade ej verklig stfid utan åtföljde
hvarje Valkyriornas högtidliga uppträdande.

Strofen 17. 3n af hesH; jfr anm. tili Helgakv. Hjörv., str.
28. — liddi är svagt prset. till JiSa, i st. f leifi; så t. ex. Jcviddi,
sviddu, gindi för Tivei^, sviSu, gein; verbet står här impersonelt
med transitiv betydelse; jfr Atlamål, 50. — hyjfg^ ek at ver eigim;
efter hyggja står nästan alltid conj.; jfr Lund, § 122, a). Kph. lä-
ser eigum, — haughroti = fractor annuli: vanlig omskrifning på
frikostige män, hjeltar och furstar. ' ^

Strofen 18. Hefir heitit. heita betyder egentl. compellare,
vocare; då det står med två dativer,. har det betydelsen promittere;
jfr Lund, § 42, a . Äfven om constructionen öfvergår till passiv,
stå två dativer, t. ex. hdnum er lonu heitiÖ. — öneiss ; af 6 pri-
vativum och neiss, contumeliae obnoxius; jfr hneisa, coutumelia, och
sv. nesa. — Jcaftar son, Kph. öfversätter: "catulus felinus 1. rustici
vihs." Bättre synes Egilssons tolkning vara: "filius gigantis; homo
contemtus.'' Köttr är ett bland de jättenamn som uppräknas i Snorra-
Edda; Sigrun har sålunda förklarat, att hon afskyr Hödbrodd lika
mycket, som vore han en jätteson. Raszmann menar, att hon före-
brått honom, att han var "feg och lat som en hus-katt, som ligger
och sträcker sig vid spisen."

Strofen 19. så kemr fylkir, . . . nema pé visir; praes. m8l-
svarar här fut. i hufvudsatsen och fut. exactum i bisatsen ; jfr Lund,
§ 108, a) anm. 2. — fåra nåtta = inom få dygn; genit. tempo-
ris. Dygnet och året benämndes efter natten och vintern, emedan
de senare voro, enligt folktron, äldre än dagen och de öfriga års-
tiderna. — nema; jfr Lund, § 118, anm. 2.

Strofen 20. ugga ■■= 1) dubitare, 2) cunctari, 3) timere; i
sista bemärkelsen construeras ugga både med acc. och dat., alldeles
motsvarande lat. timere med acc. eller dat. — Med Isungsbani me-
nas Hödbrodd ; om Isung känner man intet närmare. — délga dynr,

Digitized by VjOOQ IC

89

nämnl. verSa; dölgr = hostis; dy nr = strepitus; således délga
dy nr ='pugna.'— nema. Man har här tolkat: fyrr . . . nenia
= förr än; i stället för* det valiiga comparationsordet en brukas
stundom sem, nema, utan; jfr Lund, § 87 a) anm. 1. Detta ställe
skulle dock klnna, öiVersättas med bibehållande af den vanliga be-
tydelsen för nema: "förr (nämnl. än Hödbrodd hemför dig) månde
det blifva nederlag Hand fienden, såvida jag lefver (egentl. : såvida
jag icke innandess är död)."

Strofen 21. årr. famulus, minister, nuntius; pl. år ar och
(erir; jfr moeso^ qf/rus, ayyekog, fsax. eru; roten ar eller ar (grund-
betydelse: ne^otium) återfinnes i örundi, erindi, fht. ärunti, feax.
drundi. I senare skrifter sammanställer Gbimm drr med isl. och
ags. äg, • åra, hvadan drr ursprunghgen skulle betyda roddare.
Om är till en början haft den allmännare betydelsen staf, kan man
antaga, att drr betyder 1) stafbärare, 2) sändebud; öfvergången
mellan dessa betydelser är lätt. — of löpt ok wn log; obs. vexlin-
gen af prsep.; jfr Lund, § 24. Det synes af detta uttrycket, såsom
äfven Valkyrior räknades till Helges sändebud. — leiSar at biSja,
bedja om hjelptrupper ; leiS, f. = 1) via, iter, 2) expeditio bellica
maritima -^ leiSängr, Till at biSja fogas asyndetiekt bJöSa utan
at. — iögnögr = abunde magnus. Om ordets etymon anmärker
G. Maön^eus, att det bör härledas af gnogr, sufficiens (jfr sv. nog,
nht. genug) och iSa, f., 1) gurges aquse in se • contortae, vortex,
2) mare; denna "maris abundantia" skulle sedan användas till att
beteckna ett stort överflöd äfven af andra ting. — ögnar IjömL
ogn betyder terror, pugna, och ögnar Ijömi == splendor pugnse, är
en omskrifning på svärd; då emellertid ögn på flere ställen före-
kommer i betydelse amnis, är det bättre att här tolka ögnar Ijömi
== splendor amnis, en vanlig omskrifning på guld; Kph. öfversät-
ter: "Oceani lumen." — bragnar, egentl. konung Brages följesla-
gare; sedan i allm. krigare. — burr, m., filius; gen. sg. både -s
och -ar; pl. -ir och -ar.

Strofen 22. BiSit shjötliga gänga = "befallen, att man
skyndsamt går;" jfr Lund, § 10, 7). — (yr Brandeyju = ur
Brandö; isl. begagnar stundom, liksom grek. och lat., en praeposi-

Digitized by VjODQ IC

90

tionens attraction; för oss lämpar det sig bäst att öfversätta: "på
Brandö." Kph. förmodar att här menas Brännö vid Bohuslänska
kusten. — paÖan i st. f. par. — • Hé8insey, Man har velat åter-
finna stället antingen i Heddinge på Seland eller i Hiddensee på
Riigen. Suhh vill förlägga platsen till Bomhcjm. #

Strofen 23. af ströndum, Kph. m. fl. fatta ströndum ss.
nomen proprium. Kph. påminner om de Seläsdska namnen Stran-
degård, Strandhoved. — heit; jfr anm. till Helgakv. Hjörv. str. 14.
— I äldre upplagor läses heit hers (näves bellicae). Kedan br. Primm
hafva upptagit den nuvarande läsarten. — ok l^fh gulli, ok står
pleonastiskt ; jfr Lund, § 156, anm. 3. — Orden fetjiw gulli afee
de präktiga förgyllningarna på drakskeppen.

Strofen 24. ungr konungr = Hjörleijfr. — öSrunp^ jjr anm.
till Vkv. 21. — seint kvaS at télja — longum est enumerare; i
både isl. och lat. har positiven en comparativ bibetydelse. — Tro-
nueyri betyder Trane-ör (Tranans landtunga); möjligen detsamma
som Helsingör; åtminstone är det någon likhet i ordens bildnings-
sätt, ty helsingr = anas torqvata. — langhöfÖuS skip = näves
longis capitibus animaliura exsculptis ornatse (Eg.). — und liäönd-
um = sub navigantibus ; liSandi, resande till lands eller sjös, är
part. praes. af liSa, labi, ferri. — Örvasund = Eyrarsund, Öre-
sund. I Völsungasagan omtalas oriktigt Njörvasund (vid Gibraltar)
vid hithörande ställe.

Strofen 25. hålfu fleira = duplo plures; hålfu är dativus
proportionalis. — van erum römu = est mihi spes pugnse. Medelst
bindevocalen o eller u fogas till verbalformen i ind. suffixen nåt,
som kan stå i stället för både mik och mer; jfr Lund, § 28. Kph.
läser '^vanir erum römu^ och öfversätter "assueti pugnae sumus."

Strofen 26. sva bra styrir, Styrir brukas ofta absolute i
betydelse af prsefectus classis. Här menas Hjörleifr. — stafntjald.
Härmed menas tält, som voro uppspända antingen i fören eller ak-
tern af fartyget. Då icke stafntjald särskildt namnes, antager man
vanligen, att tälten spändes öfver mellerste delen af fartyget; jfr
anm. till Helgakv. Hjörv. 12. — mildinga mengi tolkas oriktigt af
Kph., EöiLSSON, Finn Magnusen m. fl. ("largitorum populus," "mi-

Digitized by VjOOQ IC

91

lites regum," "höfdingenes maend"). Uttrycket är blott en periphras
i st. f. mildingar och står parallelt med döglingar och siklingar;
mildinga är genit. generis, hvarom se Lund, § 58. — dagsbrun
af dagr och brun, hvilket senare ursprungligen betyder ora, mar-
go, crepido, men sedan vanligen supercilium. — vakSi, sjå, sneru,
anmärkningsvärd vexling af tempora; möjligen bör här läsas så =
säu; prseteritum kan dock omvexla med prgesens historicum både i
hufvud- och bisatser; jfr Lund, § 108. b) anm. 1. — s^ééru upp
viS tre, nämnl. vid skeppets trä = masten; snua prset. snerijSnera;
jfr moesog. snivan, vjtdyeiv, fsv. snöa; bildningen af prset. på -ri,
-ra, är för isl. egendomlig. Bröderne Grimm läsa snéru upp mS
rce; rce = rå, rå, råstång. — vefnisting, f., sutufa tel», tegmen
telå conléctum. — VarinsfjörSr, belägen inom Helges område. Kph.
vill söka stället i närheten af Varberg. I Völsungasagan omtalas,
att Helge samlat sine trupper vid BauÖljörg, hvilket Kph. anser
vara nuv. Kullen.

Strofen 27. ära ymr = stridor remorum; jama gVymr ==
fremitus armorum. I sing. betyder iårn = ferrum, i pl. = arma
ferrea. Både ymr och glymr äro onomatopoetiska ord ; genom sjelfva
rhythmen och rimmet framkallas här en liflig bild af innehållet. —
rond, margo, ora; står ofta i st. f. skjaldar rond, margo clipei. —
reru vikingar; råa, prset. rhra; jfr fsv. ro, (roa), prset. rodhe; ags.
rowan. Vikingr bör sannolikt härledas från vik = vig, pugna,
och således vikingr = pugnator ; i Njålssagau, cap. 158, 'förekom-
mer en form viginganna = vikinganna, hvilken ger stöd åt denna
härledning. — eisandi gékk; eisa = magno impetu ferri; jfr eng.
issue och isl. cesa; se Lund, § 153, 1).

Strofen 28. Kölgu systir. Kölga, af vb. kala, algere; bety-
der kylande lufk, moln, som medför regn eller hagel och derigenom
afkyler luften. Kölga var CEgirs dotter, och hennes syster är
böljan. G^gir hade nio döttrar, hvilkas namn uppräknas i Snorra-
Edda ; de märkligaste äro Bylgja och Hrönn. — kilir langir. Utom
kjölr finnas äfven formerna kyoll eller kjöll, som dock böjas annor-
lunda än kjölr; detta betyder 1) traha, 2) carina, 3) na vis. —
seni björg eSa brim bröt na mundi. Kph. vill läsa Ijörg viS brim.

Digitized by VjOOQ IC

92

hvilket väl skulle vara en i poetiska språket tillåtlig omkastning af
uttrycket i st. f. brim viS hjörg. Motsvarande stället i Völsunga-
sagan säger: ^hylgjur knuSu d borSum setn på er hjörgum lysti
saman."

Strofen 29. draga segl of ar =r altius vela toUere. - varSat
hrönnum hrönn pingloga. Vid detta ställe hafva många textändrin-
gar t)ch tolkningar blif\dt försökta. Kph. läser : ^varSat hrönnum
höfn pinglaga" = non defendit portus sodales contra fluctuum im-
petum; så läser Kph. efter codex Thorlacianus, endast med förän-
dring af var pat till varSat och pingloga till pinglaga; varÖat
skulle vara prset. af verja, och pinglagi, bildadt i analogi med fe-
lagi, skulle betyda gocius, sodalis. Men non defendit kan icke heta
varSat, utan varSity och något ord pinglagi känner man icke. Kph,
anmärker vidare, att om man i cod. regins finge ändra pingloga
till pörsloga, kunde man öfversätta: "in fluctus marinos mutata est
Thori flammae (fulminantis tempestatis) inundatio;" då skulle man
läsa åtskildt varS at (mutata est), pingloga, indecl. adj., härledes
si ping och ljuga och säges om den, som ej på kallelse infinner sig
vid tinget ; i allm. säges ver a pingloga r=z ej infinna sig på bestämd
tid och ställe. Eoii^soN öfversätter här: "fluctus adftut fluctibus, i. e.
unda supervenit undam;" en tolkning, som icke synes omöjlig att
härleda ur den ursprungliga betydelsen af pingloga. Lf nings före-
bråelse mot Egilssok, att hans förklaffing lemnar det svåra ping-
loga å sido, synes derföre mindre befogad. Ettmuller föreslår föl-
jande emendation : ^hvarf at hrönnum hrönn pur^liga" = accessit
ad undas unda graviter. — ogurlig, terribilis; af égn, — Namnet
CEgir är af samma rot; han kallades äfiren Hler, Anglosaxame
kallade honom Ége, hvilket namn naturligtvis äfven begagnades till
betecknande af sjelfva hafvet. Derföre kallades i södra Jutland ut-
farten till Vesterhafvet Égeddr (dörren till (Egir), hvaraf sedan
bildats Eider, (Egir hade en hjelm ((Egishjdlmr)^ med hvilken han
ingaf sina fiender oöfvervinnelig skräck. Med (Egis döttir menas
här närmast Hrönn e= det sprutande, stänkande hafvet. — stag-
stjörnmarr, equus habenseiNpavis ; af stag, n., det tåget, som går
från förstäiven till masttoppen, och sijörn, f., regimen, samt marr.

Digitized by VjOOQ IC

93

m. equus.- Då stags^örn äfven återgifves med velificatio, skulle
stagstjörnwarr möjligen kunna betyda skot, hvarmed man modere-
rar seglets ställning, — steypa; ursprungliga betydelsen är utgjuta;
sedan förspilla, förstöra.

Strofen 30. Sigrén framträder här såsom Helges skydds-
gudinna. Valkyrioma ansågos isynnerhet hafva förmågan att hjelpa
sine skyddslingar ur sjöfaror. Såsom en lemning af den gam 1« fö-
reställningen om Valkyrior anser Kph. en i Norge ännu förekom-
mande tro på ett slags skyddsandar, valdöger, — félhdjarfr =
audax in acie. — far betyder 1) färd, resa, 2) det man. far uppå
=r skepp ; begge betydelserna passa här. — snoerisk är att uppfatta
såsom dynamiskt medium; jfr Lund, § 82, b);- Sigrftn är subjeot. "
Andre taga gjålfrdyr såsom subject o<5h öfversätta: '*nfivis erepta
est e manibus Ranse." — Ordet gjålfrdyr, n,, navis, härledes oi dyr,
animal, och gjålfr, 1) fremitus, 2) fremitus maris, raare; hafebru-
sets djur r= skeppet. — at Gnlpalundi, i riktning åt Gnipalund,
som Kph. vill förlägga i närheten af Göteborg. Völsungasagan sä-
ger, att i närheten af Gnipalund var en beqväm hamn, till h vilken
Sigrun ledsagade Helges skepp och krigare.

Strofen 31. Sat par, Subject är Helgi; icke gjålfrdyr eller
Sigrén, såsom någre uttolkare^ mena. — Unavågar är antingen det-
samma som Gnipalund eller ock ett nära derintiU beläget ställe;
namnet betyder portus jucuhdus, af vb. una, adquiescere, conten-
tum esse, och det är sålunda möjligt, att Unavågar icke är att
fatta såsoni nomen proprium. — flanst, flaustr, n., celox, jagtskepp.
Kph. anser ordet besl. med fljöta, likasom fley, n., navis. — fljöta
knåttu. I stället för fljöta läser Kph. flita, och Rask fluta, bifor-
mer till fljöta. — pdr sjålfir = Granmars söner. — meÖ hermSar
hug = med vredens sinne = med vredgadt sinne; hermS, f., ira,
af harmr. Ordet hermS förekommer oftast i genitivus vid ett an-
nat substantivum och motsvarar då ett adjectivum; jfr Lund, § 60.

Strofen 32. goÖhorinn = diis procreatus; ordet begagnas
såsom epithet till hjeltar och konungar. Suhm förmodar, att det äf-
ven skulle kunna betyda "Gothis procreatus;" dock förefinnes intet
giltigt skäl till en sådan tolkning. — OuSmundr, I Völsunga-sagan

Digitized by VjOOQ IC

94

kallas den, som träter med SinQötle, Grani eller Granmar. —
landreki, besl. med reka, obire, pellere. Snorra-Edda förklarar or-
dets användning sålunda: '^pvi heitir hann sva, at hann rekr her
um land annarra Tconungu eSa reJcr her or sinu landi.^ — US,
n., 1) exercitus, milites; 2) navis. — så er liSi styrir ok hann. I
senare leden af en relativsats sättes ofta pronomen personale i relä-
tivets ställe och satsen öfvergår sålunda till sjelfetändig. — feikna
US. feikn, f., immanitas. Både gen. sing. feiknar och gen. pl.
feikna användes i st. f. ett adjectivum; feiknaliS = copiae imma-
nitatum = ingentes copiae; jfr anm. till nästföregående strof.

Strofen 33. - SinfjötU, Helges halfbror. — rå, f., gen. rår,
■pl. rår, stång, segelrå. - rauSum skildi; röd sköld var tecken
till fiendtligheter. — sundvÖrSr = custos freti, excubitor navalis.
EöiLssoN anser sundvörSr = stafnbui. Flere hänföra sundvörÖr
etc. till Sinfjötle och öfversätta: ''han var en uikik, som kunde"
etc. Bättre synes det vara att anse dessa ord åsyfta Gudmund, och
de förklara då orsaken, hvarför SiniQötle öppnade en ordvexling. —
kunni, praet. conj., ty beskaffenheten framhäfves såsom det vigtiga-
ste; jfr Lund, § 129, a). — viS öSUnga; jfr Lund, § 74, I, b) 1).

Strofen 34. SinQötle tillägger Gudmund de lägsta trälsys-
lor. I Norge ansågs svinaherden s^pom den ringaste bland trälar-
ne, hvilket deremot icke var händelsen i Sverige eller Danmark.
LuNiNG tror, att man häraf kan sluta, att sången blifvit diktad i
Norge. — teygja; se anm. till Vkv. 16. — soll, n., coUuvies, qua
canes, sues etc. pascuntur; nyisl. suU; af vb. stUla, på oyrdentligt
sätt röra ihop något fast med något flytande. Jonsson upptager i
sitt lexikon en masculin form sollr, jäsande blandning, besl. med
svella. Jfr norska soll = uppblötta brödstycken i mjölk eller an-
nan vätska ; nht. sudel (?). — austan komnir sades äfven om dem,
som ej kommo från den egentliga Östersjön, utan från trakterna
omkring Öresund. — frå Gnipalundi. Härmed menas naturligtvis
icke deras hemort, utan det ställe, h varifrån de senast hade anländt.
Kph. läser at Gnipalundi.

Strofen 35. flaugtrauSr, fug«e nescius; bS flaug, f., 1) vo-
latus, 2) fuga, och tra^Sr, 1) invitus, coactus, 2) expers. — i flota

Digitized by VjOOQ IC

Ö5

jum; jfr Lund, § 84, c). — saddr, af se^ja = satiare; jfr nht.
sati, lat. satur. — Tcyssa, osculari ; jfr moesog. TcuT^an, ytaTaq^tkeiVy
fht. hussiwn^ nht. Mssen, eng. kiss, o. s. v. — py, f., serva, an-
cilla; gen. pyjar; pl. pyjar och pygjar, Äfven finnes en masculin
form pyr^ Ordet är besl. med moesog. ga-pivan, yiaTaåovkovVy
hvaraf masc. pius, olxéTrjg, och fem. pivi, 7caidia:ir], fht. diu,
tJiiu, fsax. thiUj thiui, ags. fhiva, theove, isl. py. M samma rot är
isl. pjönn, m., servus, och vb. pjöna. Af detta py bildades genom
afledningsbokstäfverne rn substantivet perna, f., famula, likasom i
fht. af thiu bildades thiorna, virgo; af detta thiorna eller diorna
har sluÉiigen genom elision uppkommit dirna, mnht. dirne, tjenst-
flicka, flicka af lägre stånd eller misstänkt dygd. I fornspråkens
ord thiUj thiorna, py, perna, öfvergå betydelserna virgo och ancilla
i hvarandra. — Att mala var trälinnors vanliga arbete.

Strofen 36. fått fornra spjalla = pauca veterum sententia-
rum. Enligt Kph. menas här egentligen gamla ethiska dikter, så-
dana som Håvamål, m. fl. I Völuspå, 1 str., förekommer fornspjöll
såsom ett ord. — er pu =i "enär du" etc. — ösönnu bregSr, I
betydelsen "förebrå någon något" construeras bregSa med två dati-
ver; jfr Lund, § 42. — tilfa krdsir, Sigmund och Sini^ötle hade
en tid ströfvat omkring i skog och mark, förvandlade till vargar;
iilfa krdsir = cadavera; kr as, f., dapes, ferculum; jfr sv. krås,
kräslig, dan. krces, — broeSr pinum at bana orSit; Sinfjötle hade
dödat sine halfbröder, Siggeii-s och Signys söner. — opt sår sogin,
nämnl. pé kefir; sjéga = suger e; jfr fht. sugan, fht. sou, so, ags.
sogodha = lat. succus, — mcS svölum munni, frigido rictu. Rof-
djurens nos är kall. Somlige läsa här svölu munni (efter uppgift
i enHghet med codex regins; dock beror väl detta på felaktig läs-
ning) = "hirundinis ore;" det synes vara omöjligt att häraf få nå-
gon rimlig mening. — hreysi, n., saxetum, aspretum; ordet åter-
finnes i det norska rös, räjs, samt i sv. sten-rös; ofta finner man
orden holt ok hreysi sammanställda. — hvarleiSr, omnibus invisus;
i sammansättning med adjectiver får hvar betydelsen af omnino, vhique.

Strofen 37. völva, en annan form för vala; ordet är här
användt i föraktlig betydelse =i saga, venefica. Spåkäringar kunde

Digitized by VjOOQ IC

9ft

alltid förgifta och göra allahaoda hexerikonsten — sJcollviss, frau-
dulentus; af skollr, m. 1) ft-aus, 2) vulpes; skoUviss kunde äfven
öfversättas: "räfaktig." — ber a skrök saman, vaniloquin ÉDacervare;
ordet skrök återfinnes i nysv. skrock, — Vid segg brynjaSan får
man tänka sig engi upprepadt. — Man behöfver naturligtvis icke
antaga, att alla förebråelser, som de trätande personerna här kasta
mot hvarandra, hafva någon verklig grund.

Strofen 38. en skoeSa kvån; jfr Lund, § 193, 5). skoeSr
förekommer både i activ betydelse (== qui nocet) och i passiv (-=^ cui
nocetur); besl. med skeSja, skaÖi, skoÖ, m. fl. — skass eller skars,
n., femina gigas; jfr anm. till Helgakv. Hjörv., str. 23. «^ val-
kyrja kan vara gen. pl. partitivus, då skass valkyrja = '*héxa bland
valkyrior;" andre läsa skass-valkyrja i ett ord (= trcÄlvalkyria);
det sammansatta ordet blir då femininum och öfverens^tämmer i ge-
nus med de följande adjectivema ; anser man valkyrja såsonf geni-
tivus, måste man till det neutrala skass TLarå avveaiv ceferera de
feminina formerna ötul och dmdtlig. — ötul, af atall, strenuus;
besl. med etja, incitare; miåtligr, mo^strosus; betyder egentl, nå-
got, som är öfver mensklig kraft och förmåga. — at Alföiur; jfr
Lund, § 75, anm. 1. — berjask står i reciprok betydelse. — sve-
vis öfversättes af Kph.' och flere andre med "fraudulenta ;" detta
skulle enligt Egilsson härledas af en partikel sve-, besl. med svik,
svig (böjning, veck; sedan: svek), sveigja. Rask läser sncBvis, af
sntefr, celer, och viss; detta skulle betyda temerarius, instabili ani-
mo. I en not anmärker Rask : ^kannske réttara skcevis (noxia)?" —
å nesi Sdgu, på Sagas näs; Kph. vill ändra till d låga nesi == in
promontorio piano. Säga var en gudinna, som bodde vid Sökkva-
bekk; man känner ej hennes function som gudinna. Någre hafva
trott, att hennes namn äfven kunde skrifvas Saga, och att hon var
historiens gudinna, men denna åsigt tyckes numera vara öfvergif-
ven. I denna strof synes Sin^ötle medgifva, att han gått omkring
i skogen som ett vilddjur, men ställer Gudmund ännu lägre, derföre
att denne i skepnad af en gammal spåqvinna skulle hafva med Sin-
Qötle aflat nio ulfvar.

Strofen 39. öUum ellri; man kan antingen fatta éllri såsom

Digitized by VjOOQ IC

97

t

nominativus singulai^s och hänföra det till pé, eller såsom geni-
tivus pluralis och hänföra det till fenrisMfa, — svå at ek muna ;
limiterande riplativsats i conj.; jfr anm. vid inledn. till Vkv., sid. 15.
— gélda' jfr anm. till Helgakv. Hjörv. 20.

Stro(en*40. S^iipr = sijufson; detta skrifsätt kan gerna
bibehållas i st. f. det måhända vanligare styfson; ordet är besl. med
fsv. stjupa, stupa (ruere, cadere), hvilket ej synes förekomma i fsv.
urkunder med transitiv betydelse, som verbet enligt all sannolikhet
ursprythgligen haft. Gbimm förutsätter ett förloradt starkt verbum
stjupan (funaere) och sammanställer dermed äfven isl. steypa, ut-
gjuta. ^ und stöStmi, stöS, f. (af stunda), locus, ubi quis stat.
Kph. a*#er stöS = stöS, f., columna, adminiculum, och öfversätter
"jacuisti suli tignis." Uttrycket afser, att Sigmund och Sin^ötle en
gång måste ^ömma sig i förstugan till Siggeirs boning. Yölsunga-
sagan upplyser härom närmare. — brjöst raufaSir; då Sigmund
och Sin^ötle voro vargar, hade de varit nära att bita ihjäl hvar-
andra. — pik frcegjan, frcegr står här i dålig mening = famo-
sus. — firinverk, n. pl., facta prodigiosa. Rask har formen fir-
niverk; jfr fht. firina, scelus, firintat, ags. firen, crimen.

Strofen 41. Qrana bréSr, Grane var en allmän benämning
på häst. — å BråvellL Man har ej här att tänka på någon "Brå-
vallahed;" Yölsungasagan kallar denna slätten GranvöU. — ^örr,
part. af göra; då det står adjectividtt i betydelsen j?ara<t«s, kan det
construeras antingen med Ul och genitivus eller ensamt med geniti-
vus. — pér möSri etc. Det, hvarpå man rider, betecknas med da-
tivus; den väg man rider, med accusativus. — möSr, fessus; besl.
med dan. modig och nht. milde; ordet bör väl skiljas ifrån ett an-
nat möSr = möStigr, — skeiS, n., cuiTiculum, spatium; jfr sv.
skede. — svangr öfversättes af Kph. och Egilsson med j^unus,
Li)NiNO jemnför ags. svangor, fessus. — simul, f., femina gigas;
om simul = svimul, af svima, sveima, grassari, skulle det egentl.
betyda grassäbunda; ordet anföres i Snorra-Edda bland jättinnors
benämningar.

Strofen 42. GuUnir; enligt Völsunga-sagan en jätte. — mét-
ka, vnjålka, betyder både mulgere och lactare. — i annat sinn,

7

Digitized by VjOOQ IC

98

nämnl. pétMr j&ti vera, — imHar döttir; imS eller ima, f., 1) lu-
pa, 2) femina gigas. — töttrughypja, f., femina laceris pannis in-
duta; af tötrar, m. pl., vestes lacerse, och ^'t«pa, f., ^åler ^'t«pr,
m., vestis. — Denna strof tilldelas af somlige åt SinQötle; af andre
åt Gudmund; allteftersom det ena eller andra är fallet, , måste str.
43 tilldelas åt Gudmund eller Sin^ötle.

Strofen 43. hrce, n., funus, cadaver; äf^en finnas formerna
hr<2r, hre, hrer, — fyrr , , , en öfversättes af de fleste = "förr
ville jag . . ., än" . . . Bättie mening synes det blifva, om .matt,
enligt br. Gbimms förslag, vid fyrr underförstår: "än jag träter
längre med dig," och öfversätter en =^ "dfeh dertill." — dc^i gröm
viS pik = irata numina tecum contendant! deila står här*fibsolute
== deila mål; gröm, n. pl. af gramr, nämnl. goS, *

Strofen 44. heyja är ett rörelseverbum och construeras der-
före med dativus. — en se, I det äldre skaldespråket tillfogas ofta
efter en prses. conj. af vera; jfr Lund, § 87, a) anm. 2. — I nå-
gra hdskr. står i första raden af denna strof ett kvaS inskjutet
framför SinfjÖtli, men af sammanhanget synes, att Helge sjelf må-
ste tänkas tala på detta ställe.

Strofen 45. duga, impersonelt med dat. =r passa, höfvas. I
isl. finnas blott svaga former af detta verbum; af moesog. dugan
förekommer ett såsom praesens begagnadt praet. daug; enl. Rtd-
QViST påträfiieis icke i fornsvensk skrift något starkt prseteritum af
duga, ehura dög är allmänt i folkspråket. — markat, af märka =
merkja, — a Möinsheimum; om detta ställe, der Granmarssöneme
utmärkt sig, känner man intet närmare. — Eph« larer: å möins
heiS och öfversätter: "impresserunt auro" (o: fortia facinora). Möins
heiär = "Ormens hed," skulle vara en omskriftiing för "guldet" =
"den förgylde skölden ;" men dermed att man låter krigsbedrifter af-
bildas på en förgyld sköld, är icke något synnerligt mod ådaga-
lagdt, och det är väl derföre bäst att anse ordet såsom namn på
ett ställe, der de hade kämpat.

Strofen 46. peir == Granmars söner. — af riM = stre-
nue; riki, som ursprungligen betyder vis, potentia, betyder sedan
det område, inom hvilket någon utöfvar sin magt. Orätt öfversät-

Digitized by VjOOQ IC

99

ter Afzklius: "de af riket flygtiga gjorde," etc. Kph. läser SvipuSr
ok SvegijuSr, hvilket då skulle vara epexegetisk apposition till peir,
hvarjemnte man finge vid létu renna underförstå hesta. Men det
synes af sjelfva namnen, att de måste tillhöra hästar; SvipuSr be-
tyder den hastige, snabbe, och SvegjuSr den böjlige, sig krumman-
de. Völsungasagan säger ock, att de voro Granmars söners hästar^

— dala döggdtta, döTckvar MiSir; accus. betecknar vägen, hvaröf-
ver rörelsen sker; jfr Lund, § 27, 1). — ilf^s^ar marr anses vanligen
vara en beteckning af luften; Mist är en valkyria och hennes häst

I är luften eller molnet. Men luften kan ej gema sägas skälfva vid*
en häftig ridt, och det synes derföre vara skäl att antaga Lunings
tolkning, enligt hvilken mist = moln, töcken, och mistar marr =
molnets häst = jorden.

Strofen 47. Tiggi, tyggi; enligt Egilsson egentligen nam-
net på Halfdan den gamles son, sedan i allmänhet = rex; månne
förhållandet ej snarare bör tänkas omvändt? — i tiinhliSi; tén,
n., den inhägnade platsen omkring husen vid en gård; MS, n.,
port, grind; jfr i landskapsmålen led. Man öfversätter här van-
ligen "i borgporten," emedan Völsungasagan har borgarMiS, —
hjålmi faldinn = galea tectus (Afzelius oriktigt: "hjelmblottad").

— hermiar litr; jfr anm. vid str. 31. — Namnet Hniflungar be-
gagnas här appellaftivt.

Strofen 48. at sandi, till stranden; sandr,m,, h. 1. = arena
litoralis; andre läsa at landi, — snefugr, biform till sncdfr, celer.

— raWca hjörtr = segelrackars hjort == skepp, rahhi, m., bety-
der 1) canis, 2) circuli, malum ambientes, quo facilius velum toUa-
tur; medelst dessa rackar, som äro antingen af trä eller tåg, hålles
råstången fast vid masten. — skaf a = göra glatt.

Strofen 49. er i sogn ét sogn, sogr, m., mare; er står i
st. f. eru; liknande språkbruk omtalas af Luio), § 4, a) anm. 1,
och § 10, 4). — grind betyder här = statio navalis cancellata. —
hrimdyr = gjcdfrdyr; jfr str. 30. — béin gulli; jfr anm. vid 23
str. — miklu mest; jfr Lund, § 92, anm. 4, med § 50, anm. 3.

Strofen 50. rökn, n, pl. jumenta; besl. med reka. — regin-
ping, n. pl., comitia principum; ordet begagnas äfven såsom om-

Digitized by VjOOQ IC

100

skrifning på strid och skulle här kunna hafva den betydelsen. —
benlogi, m., = sårlågan = svärdet. — kunni, 3 pl. pr. conj. —
I str. 50—51 talar Hödbrodd.

Strofen 51. Högni, Sigruns fader. — Om Atle, Yngve och
Alf känner man intet närmare. — viSrnäm; äfven förekommer for-
» toen viSnåm.

Strofen 52. svipr, hastig rörelse, svängning; af svipa, —

er saman Jcvåmu = innan de kommo samman. Kph. öfversätter

^annorlunda: "turbinis instar erat, quum colliderent cuspides fusci."

— ima, f. 1) lupa, 2) femina gigas, 3) pugna. — • alltrauSr flugar ;
jfr Lund, § 64, e). — hart möSakarn =:^- firmum cor: egentl. hårdt;
mod-ollon; åkarn, ollon; jfr mbesog. akran, xaQTtog, dan. agern;
i sv. landskapsmål finnes åkarn, åken.

Strofen 53. J^ålmvitr öfversättes här = nympha galeata =
valkyria; vitr = vcettr; denna benämning brukas om en valkyria
äfven i Helgakv. Hjörv. 27. — p(dr er; då efter en sing. icke kan
följa pron. relät, i plur., måste man antingen före p(jer inskjuta ok
eller med Kph. emendera : "komo [)ar or hininum || hjålmvitrar ofan.**

— sårvitr fluga = perquam sciens volatuum; attribut till Sig-
run; sårvitr härledes af vitr och intensivpartikeln sär; jfr dan.
saare, isl. såra, eng. sore, nht. séhr; alldeles» felaktigt öfversät-
ter Kph. sårvitr == vulnera callens; fluga är gen. pl. af flug,
f., volatus, och har ingenting gemensamt med fluga, f., musca, så-
som månge hafva trott. — De två sista raderna i strofen böra lä-
sas: "at holda skerr af hugins barri," och uppfattas såsom en pa-
renthetisk sats; man bör öfirersätta: "korpen (holda skerr) åt af li-
ken (hugins barri)." holda, gen. pl. af hold, n, caro ; skerr ^ sector,
af skera; Egilsson tolkar holda skerr = sector camium, corvus,
qui alias holdhori, perforator carnis, dicitur. Hugins harri; Hug-
inn, m., 1) Odins korp, 2) korp i allmänhet; barr, n., 1) gemma
arboris, 2) edulium, esca; korpens mat är en omskrifaing i st. f.
lik. — at är prset. af eta, — Detta svårtolkade ställe har gifvit
anledning till många mer eller mindre oriktiga och vågade förkla-
ringar; de flesta äro samlade af Egilsson i hans lexikon^ p. 373.

Digitized by VjOOQ IC

101

Strofen 54. cdtstafr Yngva = cognatus regis =rex; Yngve
står här såsom en allmän benämning på hjelte, konung. — innflug-
artrauSa jöfur = Hödbrodd. — (Egis dauSa. Man vet ej, hvem
denne (Egir varit; enligt någre uttolkare menas härmed jätten* * •
Isung; jfr str. 20. — bceSi, n. pL; åtföljes här af verbet i singu-
laris; jfr Lund, § 4, a) anm. 1.

Strofen 55. bceSi, är här copulativ partikel, hvarföre intet
comma bör sättas emellan njöta och Högna, — Hringsta^ir, ett af ,
de ställen som Helge erhöll i namnfaste; jfr ofvan str. 8. Hjelten
skall nu, efter vunnen seger, i fred och ro ega både Sigrun och
sitt arfgods. — på er sökn loJcit; sökn, dativus; besl. med soekja,
angripa. — Helges strider voro dock icke härmed afslutade ; om de-
ras fortsättning och hjeltens död berättas i Helgakvida Hundings-
bana H.

Digitized by VjOOQ IC

Digitized by VjOOQ IC

Förkortningar:

Kph. = Den i Köpenhamn utgifha Arne-Magnwanska uppla-
gan af Sämunds Edda. — Egilsson eller Eg. = Sveinbjörn Egils-
SON, lexicon poéticum antiquse linguae septentrionalis. — LUn. =
LiJNiNGS edition af Eddan. — moes. eller moesog. = gotiska, moe-
sogotiska. — fht. == fomhögtyska. — mht. = medelhögtyska. —
nht. = nyhögtyska. — fmht. = forn- och medelhögtyska. —
fnht. = forn- och nyhögtyska. — mnht. = medel- och nyhögtyska.
— finnlit. = forn-, medel- och nyhögtyska. — fsax. = fomsaxi-
ska. — ags. eller anglos. = anglosaxiskat — eng. = engelska. —
fr, eller fransk. = fransyska. — lat. = latin. — gr. eller grek. =
grekiska. — isl. = isländska. — nyisl. = nyisländska. — dan. =
danska. — sv. = svenska. — fsv. = fornsvenska. — nysv. = ny-
svenska. — Vkv. = Völundarkvida. — VGL = Vestgötalagen ; ÖGL
= Östgötalagen ; Got.L. = Gotlandslagen ; o. s. v. ; dermed menas
alltid de af Collin och Schlyteb utgifna upplagorna. — ss. =
såsom. — ish. == isynnerhet. — öfriga förkortningar, såsom all-
mänt brukliga, torde ej behöfva någon förklaring.

Digitized by VjOOQIC

Rättelser:

Sid. 12, rad. 29, läs: hinder för hans härstammaode »^

„ 14, „ 13, „ WaUand eller

„ 16, „ 14, „ Yalkyrioma

,, 25, „ 35, „ a bruna

„ 33, „ 13, „ den mera speciella betydelsen

„ 37, „ 26, „ nr det föregående negativa

„ 41, „ 1 och 2, läs: som skall allitérera

,. „ „ 15, läs: vara praes. af vejja,

„ 44, ,. 21, „ sådana som

„ 52, „ 22, „ moesog. pugkjan, öoxéTy,

„ 57, „ 6, „ tilltvitgar sig

„ 64, „ 20, „ böra ej

Smärre fel, som möjligen förefinnas, torde den benägne läsaren sjelf rätta.

Digitized by VjOOQ-IC

Digitized by VjOOQ IC

Digitized by VjOOQ IC

Digitized by VjOOQ IC

' bigifizecf-by VjÖOQ IC