(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Biodiversity Heritage Library | Children's Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Infödingarna på Manhattan; studier och stämningar från New York"

Book 



^ 



Gop>l1g]it]N°_ 



ITS^ 



COPYRIGHT DEPOSm 






(I 



111 



^iit 



m 

11T1 
1111 
'111 

111' 
...111 



s 

''"Il 

"••1., 
;%! 
ilill 

1111 



ÖUMNÄH CEDJEKSOIIDID 



111» 
iiii' 
ii)i" 



Hll 



05 

oaP| 



Q Cl 






riFÖDINQADM^ 



/ 



G It n n a r C c d c r s c h i ö I d 
INFÖDINGAR NA P Å MA N HATT AN 




INFÖDINGARNA 
PÅ MANHATTAN 

j; T U DIER O C H S TA JA X J X C A R 
N E IV V O R K 

A V 

GUNNAR CEDERSCHIÖLD 



S T U c K H (» 



AKTIEBOLAGET LJUS' FÖRLAG 



-^, 



<<f 






COPYRIGHT 
BV P. A. NORSTEDT & SÖNER 

I 9 I 6 



APR 24 1916 ' 



T! 



PAPPER FRÄN LESSEBO 
STOCKHOLM 1916 

KONGL. HOKBOKTU. IDUNS TRYCKKRI-A.-H. 
153274 



©CUfor.n^«87^ 



Till 



D:r MA THIAS IF I DEG REN 



INNEHALL 



Bland emigranter på »Olympic» 3 

De första intrycken 31 

Hur man hittar i New York 43 

The b i g g e s t in t h e w o r 1 d 54 

På New Yorks gator 67 

Klimatet 86 

Amerikanskt familjeliv 99 

Barnen 113 

Amerikanska t j ä n s t f 1 i c k o r 124 

Hotell 136 

Affärsmän 150 

Klasskillnad 163 

Societeten 171 

Elektriska stolen 182 

Bland farm are i New England 192 

Indianer 203 

Svensk-amerikaner 215 

1—153274. Cederschiiild, Infödingarna på Manhattan. 



2 INNEHALL. 

Ett par ord till folk, som tänker resa 

till Amerika 228 

Svensk arbetskraft från Amerika till 

Sverige 233 

Värnplikt och emigration 242 

Som s t e w a r d över Atlanten 247 



Bland emigranter på »Olympic». 

Vi fraktas ombord i Cherbourg. 

Det är som om man plötsligt lämnat den civilise- 
rade världen och var med en transport av — ja, 
Gud vet vad — i en skock ryska bönder på väg 
till Sibirien skulle det åtminstone vara mera språkenhet. 
Ända från babyloniska förbistringen kan jag inte hitta nå- 
got jämförligt med den internationella folkhopen, som 
White Star-agenten föste ombord på >:'Traffic», embarcadé- 
ren som skulle föra oss ombord på >^01ympic». 

Där var spanska herdar direkt från sina hjordar, med 
getlukt i kläderna, måleriska plaids draperade över axlarna, 
små små koketta matrosmössor på sned på huvudet, en 
getskinnsflaska i rem över axeln; kraftiga, solbrända, skägg- 
stubbiga italienska lazzaroner, skrattande och vitlöksdof- 
tande, ryska och polska judar, araber och turkar, perser i 
spetsiga lammskinnsmössor. Allehanda underliga pälsar 
med hår ut och hår in. 

Några, som har ett slags underliga tygdamasker och 
breda gördlar, räcker min folkkännedom inte till att iden- 



BLAND EMIGRANTER PÄ »OLYMPIC». 




DEN YNGSTE AV DE SPANSKA IIERDARNE. 



tifiera. Jag gissar pä albaneser. Andra med brokigt bro- 
derade långstrumpor skulle jag helst vilja ha till något 
slags kroater. Tvä hinduer i vita turbaner fryser resigne- 
rat med var sin sängfilt om axlarna. 

Då alla är fösta ombord och landsfånsfarna för säker- 



BLAND EMIGRANTER PA »OLYMPIC>. 




FRYSANDE HINDU. 

hets skull indragna, kommer agenten med en packe gröna 
och röda biljetter och börjar namnuppropet. Underliga 
namn: Angelo Giacomo blandat med Abdul, Papapopulo, 
Ussuf, Shudar, Molotnikoff och sådant, som man inte upp- 
fattar annat än fräsande och spottande ljud utav. 



6 BLAND EMIGRANTER PÄ jOLYMPIC». 

På fördäck håller ett lag franska stuveriarbetare på att 
knoga upp resgodset. Det går ganska fort och behändigt, 
naturligtvis upplivat med många »sacré — bon dieuv och 
andra små glada tillrop, som hamnarbetares sed är över 
hela världen. 

Bland bagaget ser man visserligen en och annan civilise- 
rad koffert, men mest lådor, knyten, säckar, ibland kistor 
och skåp, brokigt bemålade med persiska ornament eller 
ryska figurer. 

Emigranterna är mest unga, kraftiga män, särskilt ett 
par av spanjorerna är riktiga jättar. Men där är också 
småbarn, gubbar och käringar. 

Medan båten ligger kvar vid kajen, börjar läkarvisitatio- 
nen. Den doktorn slår alla militärläkarrekord i snabb 
inspektion. Han gör i genomsnitt sex i minuten. Med ett 
övat grepp lyfter han upp övre ögonlocket och tittar på 
insidan. Efter egyptiska ögonsjukan, antar jag. 

Efter läkarvisitationen föses emigrantskocken ner un- 
der däck i en stor, rätt snygg salong med bord och 
bänkar. 

De pittoreska spanjorerna samlar sig i ett hörn, plockar 
fram några primitiva flöjter och har snart en tät åhörar- 
krets omkring sig. En av dem sjunger, och jag känner 
igen omkvädet: Tia tia tia, lockrop på fåren, tror jag. Jag 
har i alla fall hört det förr nånstans, var det nu var. 

Man känner sig litet borttappad bland dessa 250 å 300 
varelser, där knappast 30 talar ett begripligt tungomål. 
Italienarna har i alla fall en snabb uppfattning och begriper 
min hemmagjorda blandning av latin och franska, åtmin- 



BLAND EMIGRANTER PA »OLYMPIC». 




FIN ITALIENARE. 

stone då jag emellanåt plockar in de få verkliga italienska 
ord jag snappat upp. 

Det börjar bli sent på eftermiddagen och litet långran- 
digt. En bakelsegumma, som ilsket rådbråkar engelska 
och italienska, eör elänsande affärer med torra kakor till 



8 BLAND EMIGRANTER PÅ »OLYMPIC». 

det svindlande priset av >two soldi», som hon skriker. Inte 
nog med att hon talar både italienska och engelska, hon 
talar t. o. m. bägge språken pä en gång. 

Ännu ingen xOlympic) signalerad. Vi ligger kvar vid 
kajen med indragna landgångar. 

Sticker man näsan upp på övre däck, har man strax styr- 
man eller matros på sig: >:'Ousté! Va fumer ta pipe la 
bas!» 

Litet var gör sig hemmastadd nere i »salongen». Syd- 
italienarna börjar spela kort. Det finns verkligen så smut- 
siga kort. Att de bara kan känna igen valörerna på dem ! 
Men jag antar, de korten är så gamla bekanta för spe- 
larna, att de känner igen dem på helt andra egenheter än 
tryckta färger och figurer. 

Många sitter och stirrar tankfullt framför sig. Jag undrar, 
vad de tänker pä. Drömmer de om massor av dollars, de 
skall förtjäna i det förlovade landet.'' 

Eller tänker de på hem och vänner, som de lämnat.? 

De flesta ser nu inte ut att tänka pä annat, än att de är 
rätt trötta och hungriga. Somliga ser ut, som om de aldrig 
företagit något så invecklat som att tänka. Möjligen oroar 
de sig för att bli tillbakaskickade vid nästa läkareunder- 
sökning. 

Men det är inte underligt, om de är trötta. Alla de, 
som kommer ända bortifrån Syrien, Kaukasien, Pelepon- 
nesos. 

Bredvid mig sitter några syrier. En ung pojke, kanske 
1 6-årig, med sin syster, en verkligt vacker flicka med jätte- 
stora svarta ögon. 



BLAND EMIGRANTER PA »OLYMPIC». 



Men just de där ögonen tycks det vara något galet med, 
doktorn var åtminstone missbelåten med dem. Och nu är 
det stor oro, om 01}'m- 
pic-doktorn skall vara 
strängare, så att de 
skall bli tvungna ta an- 
dra klass. Det syriska 
sällskapet talar gan- 
ska hygglig engelska. 

Här är inga riktigt 
fattiga och eländiga. 
Alla är Jiela^ om ock- 
så inte vidare rena. 
Men renlighet är ju 
mera en egenhet för 
vissa folk och inte all- 
tid tecken på rikedom. 

Somliga utvecklar 
t. o. m. en. viss ele- 
gans, fast gärna be- 
gränsad till ett enda 
plaggs t. ex. ett par 
ljusgula kängor eller 
en splitt ny halmhatt. 

Äntligen börjar Traffic att tuta och väsnas, sätta maski- 
nen i gång och försöka krångla sig ut ur hamnhålet. Och 
vi slipper ut på undre däck, där syrier, perser och kroater 
slår sig ner på sina kappsäckar och ser ut som ganska 
pittoreska skeppsbrutna i det osäkra lyktskenet. 

2 — tö3274. Ceder schiii Id, Infödingarna få Manhattan. 




NÅGOT SLAGS ASIAT. 



I o BLAND EMIGRANTER PA »OLYMPIC». 

Plötsligt börjar italienarna på fördäck dansa och vråla 
»Olympic! Il vapore, vapore!» 

Och där ligger den, lugn och ståtlig. Den ser ut som 
en gata av femvåningshus, illuminerade för ett kunga- 
besök. 

Den franske kaptenen lyckas efter ett par försök lägga 
till med »Traffic» vid en öppen port i »01ympic's» sida. 

Emigrantskocken trängs i trappan till övre däck. »Traffic» 
kränger och rullar. De första fallen av sjösjuka gör sig 
märkbara — fast det egentligen inte alls är plats att vara 
sjösjuk i den trängseln. Det var inte något av livets skö- 
naste ögonblick. 

Äntligen! Dörrarna slås upp och vi slipper ut på däck 
för att ramla rakt i klorna på »01ympic's» skeppsläkare. 
Ut och in på ögonlocken en gång till — och så vidare till 
ett par av fartygets officerare, som granskar biljetterna, 
skriver upp numren och skickar passagerarna ombord. Min 
tur kommer, jag slipper från doktorn och ramlar vidare 
med en förfärlig fart, för däcket är just tvärbrant nerför- 
backe i en vågdal. Tror knappt mina öron, då den ene 
av de uniformerade gentlemen, som jag hamnat hos, tittar 
på min biljett och skriker: »Cederschiöld! Kors Ni är svensk! 
Pass på mig, då Ni kommer ner, skall Ni fä en bra hytt.» 
På ren svenska! 

Passagen över landgången är inte alldeles ofarlig, som 
»Traffic» rullar, men handfasta sjömän står på bägge sidor 
och langar i väg och tar emot i rätta ögonblicket. Går 
väl an för en ung man med ett par kappsäckar, men hur 
en bulgarisk käring med all sin egendom hoprullad i en 



BLAND EMIGRANTER PÄ >OLYMPIC». II 

madrass pä ryggen och en liten unge i var hand, hur hon 
kommer över, är nästan mer än jag begriper. 

Det känns nästan som att komma hem, väl ombord på 
»Olympier Den ligger fast som en klippa, utan en gung- 
ning. Och ljust och rent, vitmålat och snyggt överallt. 

Fram genom en oändlig korridor bär det i kapplöp- 
ningsfart och ner i matsalarna. Stora prydliga rum med 
svängstolar och bord med vita dukar. Behändiga stewards 
i vita jackor kilar omkring med tekannor och andra nyt- 
tiga tillbehör. 

Sannerligen, det ser nästan ut, som om de storstätliga 
beskrivningarna i agentens prospekt inte var bara poetiska 
fantasier, som jag tog det för. Fortsättningen ser ut att 
bli betydligt bättre än början. — 

Det blev den också, men det får jag tala om i nästa 
kapitel. 

Resan. 

När jag hemma i Göteborg säg White Star-agentens 
schangtila prospekt och läste om, hur förträffligt det skulle 
vara pä tredje klass, sä sa jag: ;>Mej lurar ni inte. Jag 
har sett reklam förr.» 

Men det måste jag hövligen och ödmjukligen ta till- 
baka. För, så underligt det kan låta, så är i alla fall pro- 
spekten mycket nära sanningen. Åtminstone vad xOlym- 
pic» beträffar. 

Vad jag särskilt skrattade åt i prospektet var, att de 
påstod, att de bästa två- och fyrasängshytterna reservera- 



12 r,r,AND EMIGRANTER PÄ >.0LYMPIO>. 

des för skandinaver. Jag tänkte: de ungerska, grekiska, 
italienska White Star-agenterna svär naturligtvis på, att de 
bästa platserna är för deras landsmän. Men när jag väl 
var ombord och såg, hur det gick till, så fick jag medge, 
att också det var sant. 

Emigranterna är nämligen av två högst olika sorter: 
engelsmän och skandinaver å ena sidan, »continentals» å 
den andra. O- och halvöfolken är jämförelsevis renliga av 
naturen (om det nu beror på att de ser så mycket vatten). 
»They are clean people, they can't help it, but they are», 
sa den förträfflige skotske chiefstewarden. 

^>Continentals>/ eller »svartingarna^, som den svenske tol- 
ken ombord kallar dem, har däremot inga vidare höga 
ideal, dä det gäller renlighet, varken i fråga om sina per- 
soner eller omkring dem. 

Så det blir en alldeles naturlig sak att packa ihop calab- 
rier och syrier i de små hytterna längst ner i jätteskeppets 
innandömen och i fören och låta skandinaver och engels- 
män ha de ljusa och rymliga hytterna högre upp och längre 
akter över. Bäggedera trivs bäst med det. Likaså är de 
senare hytterna försedda med tvättställ och vatten, de förra 
inte. 

Vi var visserligen inte mer än 770 3:dje klass passage- 
rare denna resan, men det var ändå för många för att rym- 
mas på en gäng i de fyra stora matsalarna. Så vi delades 
i två matlag, :svartingarna» naturligtvis i det andra. 

Nu kanske någon vän av rättvisa och jämlikhet tycker, 
det är mannamån, då alla betalar samma biljettpris. Men 
dä skall jag bara be honom titta på »continentals» och i 



BLAND EMIGRANTER VA xOLYMPIC». 1 3 

synnerhet deras bordskick. Det är bättre att inte tala om 
det. 

Jag hade nu särskild flax att fä en bra hytt. En rymlig 
ytterhytt för tvä, vitmålad och snygg, med fönster, tvätt- 
ställ, elektriskt ljus, en väggfast bänk för kappsäckarna. 
Och efter det var så få passagerare, var jag ensam om den. 
Luftigt och friskt, litet väl svalt t. o. m. en natt, då vi 
gick genom drivis. Men jag fick en massa filtar. Så om 
herrskapet hade börjat tycka synd om mig, så är det spilld 
möda. 

Maten ombord bör naturligtvis inte jämföras med Roy als 
eller Operakällarens. Snarare med kronans mat på rege- 
mentena. Men den är den betydligt överlägsen, bäde vad 
rikhaltighet och tillagning och servering beträffar. Jag är 
säker på, att åtskilliga av passagerarne knappast ätit sä pass 
bra förut. 

Serveringen var, som sagt, förträfflig. Vi satt tolv vid 
vart bord, det var vit duk, nya tallrikar till varje rätt och 
en steward till varje bord. Målen var ungefär så här: 
Frukost kl. halv 8, kaffe, nybakat bröd (3:dje klass har ett 
eget snyggt och bra bageri), havregrynsgröt med mjölk, 
kötträtt eller ägg. Middag kl. 12, soppa, kötträtt, grön- 
saker, pudding och ofta frukt. Te kl. 5, smörgås, marme- 
lad, kallt kött, efterrätt. Kvällsmat kl. 8, kaffe och biscuit. 
Det låter ju inte så illa.^ 

Den som ser ut som otvivelaktig engelsman eller skandi- 
nav slipper utan svårighet ner i första matlaget, de mera tvi- 
velaktiga få visa sina landgångskort. Där var en del enkla 
själar, som hade fått så väl intrumfat i sina hjärnor, att 



14 BLAND EMIGRANTER PÄ »OLYMPIC>->. 

de skulle ha 25 dollars för att fä vara med pä resan, att 
de kom stickande med sina smutsiga dollarsedlar var gång 
de visade kortet för att komma ner i matsalen. Bland 
andra en sådan rar, kutryggig och snusig smålandsbonde. 
Som för resten, då jag var nog närgången att fråga, vad 
han tänkte ta sig för i Amerika, gav det något oväntade 
svaret: »Plöja!» Han hade nog inte gjort mycket annat i 
sin dag. Och hoppades väl att träffa på mindre stenig 
jord i det nya landet. 

Svenskarna ombord var annars inte många. Kanske ett 
70-tal. De reser inte gärna hemifrån sä strax före jul. 
Många av dem hade redan sina hem i Amerika och kom 
tillbaka från ett besök i Sverige. Bland dem en förträfflig 
typ för en »big swede», en 24-årig smålandspojke, 6 fot och 
tre tum lång och säkert över hundra kilo tung, en karl, 
som skulle kunna ■ knock down» Jack Johnson utan att ta 
mer än ena handen ur byxfickan. Han var »iceman» i Chi- 
cago och en pigg pojke för resten. 

Han föredrog Amerika framför gamla Sverige. De skäl 
han gav var ungefär följande. Han jämförde, hur han hade 
haft det på landet hemma i Småland och hur han hade 
det nu. Hemma hade han inte haft tillfälle att göra sig gäl- 
lande och komma fram. Och så god mat, komfortabel 
bostad och snygga kläder, som han kunde bestå sig med 
nu, skulle en man i hans yrke i Sverige icke kunna ha. 
Men han sa också, att så som han slitit under det dåliga 
året 1906 — 07, kunde han aldrig ha gjort i Sverige. Då 
hade han varit så långt nere, man kan komma, strukit ar- 
betslös omkring som tramp, svultit och frusit. »Hade en 



BLAND EMIGRANTER PÅ »OLYMPIC». 1 5 

bara haft mage till och gå tigga i husen, skulle det väl 
gått, men se det kunde jag inte få mig till.» Nu hade han 
det så bra, han kunde begära, gift var han och bodde i 
en liten trerumslägenhet med badrum till. 

De starka, yrkesskickliga och dugliga klarar sig till sist, 
efter en hård kamp, om de har tur. De svaga går under. 
Kampen för tillvaron är hård och enkel i Amerika. Mycket 
litet förmildrad av hjälpsamhet och hänsyn till person. Du 
duger eller du duger inte; that's all. 

Det var inte konstigt att känna igen landsmännen i in- 
vandrarskocken, trots de små försök att amerikanisera sin 
dräkt, de tydligen gjort i Köpenhamn eller Hull. Där var 
en yngling med den äkta oförfalskade ;miasthuggsgiggen> 
i tagena och ett par leksandskullor med breda röda kind- 
ben, som man skulle känt igen överallt, också utan mös- 
sorna. En liten skolyngling från Göteborg med den ty- 
piska svarta skärmmössan (som nästan är ett slags natio- 
nalplagg i Sverige, för den sortens mössor har jag inte 
råkat på någon annanstans). 

Nej, några vidare sensationella typer var det inte bland 
svenskarna. Men dess mer bland de andra emigranterna. 

En gammal misslyckad religionsstiftare satt hela dagarna 
försjunken i begrundande, betraktade sina svarta tumnaglar 
och såg oändligt vis och grubblande ut. Och då han änt- 
ligen vaknade till medvetande om yttervärlden, och man 
väntade att få höra ett visdomens gyllene ord, upplät han 
sin mun och frågade: »Har du något snus.'» 

Han var amerikan och halvnigger och hade varit över i 
England för att se, om religionsstiftaryrket var mindre 



i6 



BLAND EMIGRANTER PA >-OLYMriC». 




EN GÖTEBORGSPOJKE. 



Överfullt där. Men det tycktes inte ha varit någon god 
affär. För också om man inte är profet i sitt fädernesland, 
så är det ju inte alldeles tvärsäkert, att man bara därför blir 
det på något annat ställe. Vilket nog många missbelåtna 
emigranter borde fundera ett litet ögonblick på, innan de 
vänder det oförstående och otacksamma fosterlandet ryggen. 



BLAND EMIGRANTER PA J^OLVMPIC». 



17 



Bland emigran- 
terna var många 
judar, mest ryska. 
VVhite Står håller 
särskild kock för 
dem, som tar rö- 
rande värd om dem 
och är tolk i jid- 
disch pä samma 
gång. Judarna gör 
rätt i att emigrera. 
Det finns nog inget 
land, där de har så 
aktad ställning som 
i Amerika. Enligt 
uppgifter, jag fatt, 
lär det finnas över 
900,000 judar i New 
York. Ett exempel 
på den respekt de 
åtnjuta där är, att 
en amerikansk tid- 
ning inte trycker en karikatyr framställande en jude. Men alla 
andra får man rita vrångbilder av. Vilket är något orättvist. 

Jag bekantade mig med en ung berlinerjude, som var på 
turistresa jorden runt — på tredje klass. Han hade gjort 
litet pengar i Australien, och nu roade han sig, billigt och 
förståndigt. Själva resan måtte inte ha varit bara nöje, 
för han hängde över relingen en stor del av dagarna. 

3 — 153274. Cederschiöld., Infödingarna på Manhattan. 




DEN BANKRUTTERADE RELIGIONS- 
STIFTAREN. 



l8 BLAND EMIGRANTER PÅ »OLYMPIC». 

Någon vidare händelserik resa var det just inte. Målti- 
derna var den enda omväxlingen, och de var inte vidare 
dramatiska. (Ja, för somliga såg de nu ut att vara ganska 
spännande de blåsigaste dagarna.) 

Men jag antar, man får vara mest belåten, då det inte 
händer något på oceanresor. 

Litet omväxling var det ju dagen efter, vi lämnat Cher- 
bourg och fick Irland i sikte. Irland är mycket riktigt 
grönt, att döma av det lilla, jag sett av det vid Queenstown. 
Det blåste frisk nordväst, men Queenstown-fiskarne riske- 
rade sina liv för att schackra äpplen till emigranterna, ädelt 
och lönande. De kom roende ut i långa båtar av samma 
typ som skeppsbåtar, krokade fast en båtshake med en 
lina någonstans i skeppssidan, slängde upp en kastända 
med en korg till däcket, där vi stod, och så var kommer- 
sen i gång, pengar ner i korgen och äpplen upp. De 
måste förtjäna bra på växlingen, för de räknade en franc 
för sixpence och en hra för threepence. 

Se'n vi väl var ute på sjön, hände just inget annat, än att 
det blåste hattar av italienare — ett par om dagen. Man 
fick roa sig, så gott man kunde, med att ligga och läsa, 
prata med folk, och med slött intresse följa stewardarnes 
energiska kamp med skurtrasor och svabbar mot passage- 
rarnes sjösjuka. Chief-steward hade den fixa idén, att det 
skulle vara rent på tredje klass, och rent var det också, så 
snart den skyldige hunnit tio steg från olycksplatsen. Det 
är roligt att gå i trappor pä en oceanbåt i sjögång. Rätt 
som det är, får man en kraftig lyftning underifrån, dä 
aktern går upp, så man flyger upp tio trappsteg, se'n 



BLAND EMIGRANTER PÄ xOLYMPIC>'. I9 

får man kravla allt vad man kan tvärbrant upp för 
nästa tio. 

Trapporna är breda som på slottet i Versailles, och det 
kan ju vara rätt bra vid panik. 

Nu var trappuppgången osäker, för den var tillhåll för 
ett lag mycket företagsamma engelska småpojkar, som åkte 
ned för ledstängerna utan vidare hänsyn till sjögången och 
sjösjuka bulgariska käringar. Deras ledare hade ett ben och 
en krycka, men var den rörligaste och kvickaste av dem. 
I synnerhet, då de sparkade fotboll med en apelsin pä 
däck. Han sparkade bäde med kryckan och foten, ibland 
på en gång. 

Klockan ombord förvillade många, och enkla själar grubb- 
lade förgäves över, varför deras klockor regelbundet for- 
tade sig en timme varje natt. Och jag har aldrig varit 
med om någonstans, där det gått så lätt att komma tidigt 
upp om morgnarna. 2 5 -timmars-dygn kan nog vara bra 
att ha ibland, men pä långtråkiga resor är de malplace- 
rade. 

Då vädret var någorlunda hyggligt, kom tredje klassens 
privata musikkår på däck. Det var två trummor, fem mun- 
gigor och ett sådant där litet sexkantigt dragspel, som 
man annars bara ser på cirkus och i frälsningsarmen. Di- 
rigenten var kostymerad som engelsk tamburmajor med 
många medaljer av konservlådslock, och han hade precis 
de engelska militärtagen med sin taktpinne. Trumman var 
vit pierrot och resten av musiken föreställde amerikanska 
cowboys. Mellan konserterna var artisterna eldare i ma- 
skinrummet. 



20 



BLAND EMIGRANTER PÅ »OLYMPIC» 



De spelade bra, publiken var förtjust, och trumman slog 
kullerbyttor och tog upp kollekt. 




TREDJE KLASSENS PRIVATA MUSIKKAR. 



Väder och vind gick .Olympic» tämligen oberörd ige- 
nom. Då det var som värst, blåste trådlösa telegrafen ner, 
men den var snart reparerad. 

Av stewarden fick jag dagligen »Ocean-Times», tidningen 
som trycktes ombord. Det stod nu inte mycket i den, en 
illustrerad artikel, tydligen tryckt förut, en mängd annon- 



BLAND EMIGRANTER PÅ »OLYMPIC^ 



21 



ser, matsedeln för dagen (i:sta klass) och slutligen knappa 
trettio rader telegram om de viktigaste världshändelserna. 
Till stor del börsnyheter och kapplöpningsresultat. 

Tiden gick rätt långsamt, och det var fröjd ombord, da 
land äntligen kom i sikte. Trots ängslan för det illa be- 
ryktade Ellis Island. 




Landstigningen och Ellis Island. 

Vi hade lämnat Cherbourg på tisdag kväll, Queenstown 
onsdag eftermiddag. Men storm och motvind fördröjde 
resan, sä att det hann bli onsdag igen, innan vi fick kän- 
ning av amerikanskt land. 

På onsdag morgon företog jag än en gäng den förbjudna 
och äventyrliga utflykten till andra klassens rakstuga. Där 
var fullt av väntande med alla stadier av skägg — man 
kunde ganska tydligt läsa pä deras hakor, hur mänga da- 



22 BLAND EMIGRANTER PÄ »OLYMPIC». 

gar de varit sjösjuka. Men medvetandet om, att de var så 
nära land, hade satt liv i dem igen. 

Barberaren gjorde goda affärer. Hans hemtrevliga lilla 
butik var fullhängd med alla tänkbara föremål, från arm- 
bandsklockor och tygdockor till vykort, allt med »Minne 
från Olympic» tryckt eller graverat på. Påskriften var det 
enda, som skilde dem från samma artiklar, då de fungerar 
som »Minne från Finsteraarhorn» eller »Souvenir d'Egypte». 
Bland vykorten fann jag en mera välment än smakfull bild 
av svenska och amerikanska flaggorna, som räckte var- 
andra handen över oceanen. Mellan varje tag med kniv 
eller rakborste fick barberaren göra ett litet uppehåll för 
att kassera in pengar, slå in paket eller plocka fram nya 
varor. Så vidare fort gick rakningen inte. Men ingen 
hade bråttom, alla tycktes vara där lika mycket för att 
prata som för att bli uppsnyggade i ansiktet. Utom möj- 
ligen en liten elegant italienare, som inte talade engelska, 
men kilade ut var femte minut för att »se på vädret» och 
kom blekare tillbaka för var gång. Men de andra var 
ivriga att få prata efter att ha legat en fyra, fem dagar i 
sin hytt, ensamma med Gud och sin mage. Det var mest 
om, när vi skulle vara i land, de sprakade. Och höll vad, 
naturligtvis, eftersom där var mest amerikaner. Barbera- 
ren höll på, att vi skulle vara framme vid karantänen före 
4,15 e. m. Och jag gissar, han gjorde sig uppåt 50 dollars 
extra förtjänst på det, för vi var där redan 4,10. Och in- 
nan dess hann det bli ganska spännande och odds stod 10 
till I emot honom sista halvtimmen. Men han kanske var 
i kompaniskap med maskinisterna. 



BLAND EMIGRANTER PA »OLYMPIC». 23 

Dagen var vacker och klar och det gungade inte värre, 
än att man kunde promenera ganska fridfullt på däck. 
Sjön, som varit en öde öken i sä många dygn, började bli 
ganska befolkad. Man såg rökkvastar här och där vid 
horisonten, och om babord kom ett par väldiga fyrmastade 
slätriggare, länsande ut från New York för fulla segel. 

De moderna oceankaptenerna lär kunna beräkna sin 
kurs så exakt, att de skulle kunna ankra en boj mitt i 
oceanen på den ena resan och plocka upp den igen på 
nästa. 

Nästan alla tredjeklass-passagerarna var på däck för 
att få se första skymten av det nya landet. Och de, som 
blivit kvar därnere, blev snart uppkörda av stewards, för 
de amerikanska karantänsläkarna väntades ombord. Männen 
kommenderades upp på akterdäcket, kvinnorna fick bli på 
det lägre däcket, där det var litet lä. Dörrarna till trap- 
porna stängdes. Det blev rätt kallt att stå och stampa i 
blåsten uppe på akterdäck, solen gick ner, det mulnade 
och började snöa. Ett par av de modigare eller mest 
frusna försökte bryta sig igenom kedjan av stewards, som 
stängde trapporna till nedre däck. Där haglade svordomar 
och skällsord på alla jordens språk. Ett par italienare såg 
nästan ut, som ville de dra kniv, men en steward upplyste 
mig, att så länge en italienare har munnen i gång, är han 
ofarlig. Och dessa teg inte en sekund. Att döma av 
deras otroliga rikedom på klangfulla och kraftiga svordo- 
mar och skällsord, måste de varit neapolitaner. 

Medan den lilla trevliga trätan höll på, hade emellertid 
kvinnorna hunnit passera inspektionen, och stewards gav 



24 BLAND EMIGRANTER PÅ »OLYMPIC». 

vika för trycket och trängseln och släppte fram oss, en 
tjugo i taget. Inspektionen var fort överstökad, man bara 
marscherade förbi en läkare och ett par andra uniforme- 
rade gentlemen. Och så ner under däck. 

Chief-stewarden talade om för mig, att det var bara räkning 
av passagerarna det gällde. Men den är viktig nog. Skulle 
det fattas en enda, kan hela fartyget bli kvarhållet flere 
dagar i karantän. Och det är hans värsta arbete pä hela 
resan att få alla passagerarna på däck. Stewards och nur- 
ses går skallgång i hytterna för att få ut alla. Mödrarna 
i synnerhet gör dem mycket besvär. De finner ut de un- 
derligaste gömställen för sina ungar, för att slippa ta dem 
upp på däck. Inrullade i filtar, inuti hattaskar, kappsäckar 
och kuddvar hade steward funnit småbarn. Ofta får han 
hjälp av ungarna själva, som ger nödsignal från sina obe- 
kväma liggplatser. Men skulle det fattas någon, så miss- 
tänker jag, han är slug nog att plocka undan några av 
dem, som först kommit ner, och ta upp dem igen, dä de 
behövs, som hittade gömda i maskinrummet eller under 
en koj. 

Då karantänsofficerarna gått i land och passagen upp 
blivit fri, strömmade folket upp på däck igen. Nu syntes 
New York ordentligt. Och som ett undrens land såg det 
ut i mörkret och snögloppet. En stad med fantastiska di- 
mensioner. Jättehöga skyskrapor, den ena värre än den 
andra, som väldiga torn, glimrande med sina upplysta 
streck av fönster. Nere vid hamnen och högt upp i luften, 
som sutte de fast på himlen, flammade kolossala ljusrekla- 
mer, rörliga och stillastående, som ett oavbrutet jättefyr- 



BLAND EMIGRANTER PÅ >OLYMPIC». 2$ 

verkeri till de ankommandes ära. Frihetsgudinnan reste 
sig- som en hög skugga med sin lilla fackla i toppen, men 
hon var liten och obetydlig jämförd med skyskraporna. 
Jag har knappast nånsin blivit så imponerad av en n)' 
stad. 

Vi gled in i Vita Stjärn-linjens docka, och första och 
andra klassens passagerare slapp i land. Antar jag åtmin- 
stone, för vi såg ingenting av det. 

Klockan sju nästa morgon skulle det bli frukost, och se'n 
landstigning. Men en stor del av passagerarna måtte varit 
ängsliga att inte komma med i land, för de blev uppe hela 
natten, satt i trapporna, drev omkring i korridorerna, stim- 
made och stampade, så det blev just inte mycket sömn 
för de andra heller. 

Då vi kom i land med våra kappsäckar och bylten på 
morgonen, var det tulltjänstemännen, som tog hand om 
oss. Man kände sig ungefär som första gången man rycker 
in till militärtjänst. Bara att de språkokunniga immigran- 
terna var ännu mera svårkommenderade än de dummaste 
bondpojkar. Men med hårdhänta knuffar och åthävor fick 
tullarna oss uppställda på fyra långa led i packhuset med 
våra kappsäckar öppnade framför oss. Se'n de var under- 
sökta, och det gick fort nog, kom turen till koffertarna. 
De hade blivit ställda huller om buller, och var och en fick 
leta reda på sin, bäst han kunde, och se'n finna en tull- 
tjänsteman, som hade lust att titta i den. Jag vet inte, 
om jag såg särskilt ohederlig ut, men i alla fall blev jag 
utvald till offer för den brutalaste tullundersökning, jag 
varit med om. Allt intill den minsta näsduk revs ut ur 

4 — 103274. Cediyschiöl d, Infödingarna på Manhattan. 



26 BLAND EMIGRANTER PÅ »OLYMPIC». 

min koffert och slängdes på golvet och kastades se'n in 
igen ungefär hur som helst, så att den gamla hederliga 
kofferten ilsket vägrade stänga sina käftar igen, dä allt var 
i den, fastän en vit och en svart bärare stod och trampade 
på locket. Det var en tråkig erfarenhet, som emellertid 
ledde till en glad upptäckt, nämligen att jag utan att veta 
det besatt ett engelskt ordförråd, som alldeles passade till 
situationen och kunde uttrycka mina känslor emot tullnä- 
rerna ganska fullständigt. Min förträfflige vän »the big 
Swede>, icemannen från Chicago, kom med och hjälpte 
mig med sitt imponerande yttre och mänga bra ord, som 
han stack in, medan jag andades. 

Då äntligen kofferten var surrad, och jag sagt ungefär 
allt, som var att säga, släpptes jag och mitt olyckliga ba- 
gage ombord pä färjan till Ellis Island. Och just som jag 
skildes från min tullar-vän, upplyste han mig älskvärt, att 
det var en tullundersökning till på Ellis Island. 

Då jag kom ombord på färjan, tänkte jag: >Jo ru bör- 
jas trevligheten», för den passade fullkomligt till den före- 
ställning, jag gjort mig om immigranternas behandling. 
Liten, smutsig och oljestinkande. Vi stod som packade 
sillar, jag gissar alla 770 var ombord. Övre däcket var 
proppfullt, där stod de och stampade och frös. Under 
däck var det egentligen bara en gång runt maskinen, där 
stod vi och svettades och svor. Varmt var det, stank 
gjorde det från maskinen, inte en glugg fanns öppen. Hur 
långt det är från dockan till Ellis Island, vet jag inte men 
det tog en förfärlig tid. Man blev trött av att stå, och 
hade det -bara varit plats, skulle man satt sig på golvet. 



15LAND EMIGRANTER PÅ OLYiMPIC». 2/ 

Ett par kvinnor och barn blev sjuka i trängseln, och det 
förbättrade just inte de andras humör. 

Rätt som det var, fick båten en törn, så vi nästan ram- 
lade om varandra av knuffen. Man såg ingenting, så jag 
trodde först, det var en kollision, och hann tycka, det var 
ett sällsynt obekvämt och otrevligt ställe att drunkna på. 
Men av italienarnas skrän från däcket ovanför kunde jag 
förstå, det var Ellis Island. Äntligen! Men om jag trodde, 
att vi strax skulle slippa ut ur värt stinkande lilla helvete, 
så blev jag lurad. Det dröjde ungefär en halvtimme till, 
innan dörrarna äntligen slogos upp och vi slapp upp på 
bryggan och fick en munfull frisk luft. 

Men vad man där såg, var alls inte någon konsekvent 
fortsättning på resan med färjan. En prydlig ö med en 
välordnad trädgård runt en stor, snygg byggnad. Jag var 
i alla fall fortfarande misstänksam och föreställde mig det 
värsta om, hur den skulle se ut inuti. 

Strax man kom in på nedra botten, fick man passera 
ett par kakiklädda militärläkare och gå igenom den vanliga 
ögonlocksupplyftningen. Den hade man nu hunnit bli sä 
van vid på den här resan, att man knappt märkte den 
längre. Läkarna var förvånande vänliga. »Hallå, där har 
vi en norrman», sa den förste. »I bet you are irish», sa 
den andre, då jag kom till honom. Jag var villig anta 
vadet, men det var dess värre inte tid. 

Uppför trapporna gick det, och där blev man omhän- 
dertagen av mångspråkkunniga vaktmästare, förd in i en 
stor ljus sal och sorterad. Jag blev satt på en lång bänk 
med italienare från »Olympic» på ena sidan om mig och 




EN SPRÅKKUNNIG VAKTMÄS- 
TARE PÅ ELLIS ISLAND. 



något slags plattyskar frän 
en Hamburgerängare pä den 
andra. 

Salen säg ut som något 
slags stor frireligiös kyrka. 
Tvä väldiga stjärnbanér fladd- 
rade mitt i. Man hade när- 
mast intryck, att vi skulle fä 
en predikan till livs för att 
väl börja det nya livet i det 
nya landet. Eller svära hög- 
tidlig tro- och huldhetsed till 
president Wilson. 

Runt salen gick en läk- 
tare, där eleganta herrar och 
damer gick och tittade ner i 
salen. Turister, som besåg 
immigrantboskapen. Så man 
var sevärdhet nu också! Så- 
dana där turistläktare lär det 
visst vara i svinslakterierna i 
Chicago också. 

Men man fick inte sitta 
stilla och vänta på predikan 
länge. Ungetär var femte mi- 
nut fick man hasa sig ett par 
platser längre fram mot andra 
ändan av salen. Då man 
kom närmare, såg man, att 



BLAND EMIGRANTER PÄ >OLYMPIC». 29 

det stod ett slags kateder med en civil ämbetsman i vid 
ändan av varje bänk. Och han expedierade immigranterna 
ganska hastigt och skickade ut dem genom olika dörrar. 
Snart var det min tur, och jag stod framför katedern med 
25 dollars, pass och biljett i ena näven, hattasken i den 
andra och kappsäcken mellan knäna. 

»D"you speak english?» sa han. »Sure:>, sa jag. ;>Har 
ni varit i fängelse?) var nästa fråga. »Inte ännu.» — »Yrke.^» 
— »Målare.» — »Har Ni något job här?» — »Nej.» — »Det 
är inte säsong för målare nu.» — »Det gör ingenting.» — 
»Har Ni släktingar eller vänner här?» — »Inte en själ.» — 
»Pengar?» — Jag visade de lagenliga 25. »Är det allt?» — 
»That's ;;/]' business», sa jag, för jag tyckte, han var nästan 
närgången. Så skrev han in namn, nationalitet o. s. v. i 
en stor bok, och så var det färdigt. »Lycka till, and good 
vvork to you, Gunnar!» sa han. »Good bye, and thank 
you, Georges», sa ja, eftersom han ville vara så intim och 
förnamna mig. 

Sä var det farliga överståndet. Och jag klev vidare, 
samvetsgrant undvikande en dörr, där det stod: »För vidare 
undersökning». Och letade mig i väg till tullhuset, där jag 
hoppades fä återse min trogna gamla koffert. Men han 
hade inte hunnit dit än, så jag gick in i väntsalen. Där 
fann jag igen de flesta av mina Olympic-kamrater, mum- 
sande på äpplen och andra matvaror. Alla numrerade 
med stora vita lappar »C. I» eller dylikt, allt efter det tåg 
de skulle med. 

Jag hittade min vän »the big Swede» stillsamt svärjande 
över ett lunchpaket, som han betalt i dollar för. Det var 



30 BLAND EMIGRANTER PA ;.OLYMPIC: . 

nu inte mycket valuta för en dollar, det hade han rätt i, 
men det var varken ruttet eller skämt, så i det fallet måtte 
det ha blivit någon förbättring där, sedan tidningarna rörde 
i saken. 

Det dröjde bortåt en timme, innan min koffert kom, 
så jag hade god tid att se mig om i väntsalen. Men jag 
kunde just inte hitta något att klaga på. Det 4är nog 
finnas få så snygga tredje klass väntsalar i Sverige. Fast 
naturligtvis är det inte nägon särskilt nöjsam plats för dem, 
som får vänta tio ä tolv timmar på sina tåg där. 

Då min koffert kom, frågade tullaren, om det var den, 
som det fanns målningar i. >>Jo, ett par.» — xPacka upp!» 
Han tittade på dem, och då jag påpekade, att det absolut 
inte var någon tull på tavlor, sa han: »Ja, det måtte väl 
jag veta!» — »Varför skall ni riva upp dem då.'» — »Jag 
tyckte bara det kunde vara roligt att se på dem!» — Det 
var så hejdlöst fräckt, så jag kunde inte låta bli att skratta. 
Utan vidare äventyr kom jag ombord på en snygg vit 
färja och i land vid South Ferry i New York. Där såg 
jag det sista av mina immigrantkamrater. 

Jag fick stå en stund och skaka på mig, känna efter, 
om det kliade, och andas frisk luft, innan jag riktigt kunde 
känna mig som överklassare igen. 




De första intrycken. 



Jag hade inte varit mänga dagar i New York, förr än 
jag upptäckte, att jag utan att veta det gick och bar på 
en mängd fördomar och vanföreställningar om Amerika 
och amerikanerna. Som nog de flesta européer gör. 
Vi har bildat oss var föreställning om amerikanerna till 
stor del efter vad vi sett av hemvändande emigranter. 
Och de är ingalunda till sin fördel, då de är lösryckta 
frän sin vanliga omgivning. Det är deras sämsta sidor, 
som då visar sig. För att riktigt övertyga sina bekanta 
här hemma, att de haft framgång i Amerika, har de riggat 
upp sig med överdriven och i ögonen fallande elegans och 
är bjudsamma och vräkiga; skryter gärna med hur väldigt 
allting är i Amerika, visar sina rullar av dollarsedlar och 
talar om, hur mycket de förtjänar. Men dels uppför sig 



32 DE FÖRSTA INTRYCKEN. 

dessa samma människor pä ett helt annat sätt, då de 
kommer till Amerika igen, dels är ju emigranter inte ens 
verkliga och ännu mindre typiska amerikaner. 

En annan sida av européernas bild av Amerika kommer 
frän tidningarnas berättelser om miljonärernas vansinniga 
extravanganser, deras planlösa bortslösande av pengar på 
onyttigheter. Man jämför det med den hemvände emi- 
grantens vräkighet i smått och finner det rätt troligt och 
naturligt. De små söker härma de stora, så gott de kan. 
Och så har man fått klart för sig, att den skrytsamma 
vräkigheten är ett av de mest utpräglade dragen i ameri- 
kanens lynne. Och det är en ganska grundfalsk generali- 
sering. Tidningarnas historier om miljonärernas förströelser 
skildrar dem oftast som fullkomligt andefattiga och okulti- 
verade. Nu vill jag ju inte påstå, att alla dessa historier är 
uppdiktade av engelska, amerikanska eller tyska tidnings- 
män (fast nog ganska många är det), eller att det inte 
finns obildade och enfaldiga miljonärer, som hittar på dylika 
barbariska sätt att roa sig och bli omtalade. Men de är 
säkert ganska få, och deras dåd har nog blivit betydligt 
överdrivna. Den verkUga »societén;. i Amerika är långt 
mer bildad och kulturintresserad, än man gärna vill föreställa 
sig i Europa. Och den slösar hellre sina miljoner på 
offentliga bibliotek och ålderdomshem än pä glaskrossnings- 
middagar och supéer med Mammutkotletter. 

I engelsk och fransk litteratur förekommer ofta en yan- 
keetyp, som man heller inte skall ta för den typiske ame- 
rikanen. Han lider oftast av någon slags fix idé, har ett i 
allmänhet rätt idiotiskt mål, som han med fullkomlig hän- 



DE FÖRSTA INTRYCKEN. 33 

synslöshet och alla tänkbara medel söker uppnå. Denna 
karikatyrfigur fattas sällan i franska revyer och farser, 
men utom scenen har jag aldrig råkat på den, varken i 
Europa eller Amerika. 

Vräkig, penningdryg, skenhelig, dumdristig, okultiverad, 
hänsynslös, hårdhjärtad och samvetslös är några av de fula 
adjektiv, som överlägsna européer rätt ofta består amerika- 
nerna. Naturligtvis nekar de dem inte alla goda egenska- 
per. Arbetsförmåga, uppfinningsrikedom, affärsduglighet, 
uthållighet, organisationsförmåga och en del andra praktiska 
förtjänster får komma med i karaktäristiken. 

Jag har visserligen läst doktor Emil Kleens förträffliga 
bok )/Min vän Yankee Doodle», men så övertygande och 
sympatisk den är, lyckades den i alla fall inte befria mig 
från alla mina fördomar mot amerikanerna. Vad jag själv 
fick se och uppleva i Förenta staterna lärde mig emellertid 
snart att se dess folk på ett annat sätt. 

Sedan jag nu kommit hem till Europa igen, kan jag 
bättre överskåda mina intryck och få en mera avslutad 
bild av livet och folket i United States. Jag var där inte 
som en turist, som studerar livet från ångbåtsdäck och 
kupéfönster, jag hade själv mitt arbete och levde bland 
dem som kamrat och umgängesvän. På sä vis fick jag 
kanske inte se sä mycket, men jag fick i stället se så mycket 
grundligare och mera inifrån, det jag såg. Jag var där 
visserligen inte mer än ett halvt ar, men jag hade en säll- 
synt tur att träffa samman med intressanta människor ur 
de mest olika samhällsklasser och att lära känna många 
av dem ganska intimt. Det är alls inte min avsikt att 

5 — 153274. Cederschiöld. Infödingarna på Manhattan. 



34 DE FÖRSTA INTRYCKEN. 

försöka generalisera mina intryck och göra några allmänna 
omdömen om det moderna Amerika. Jag vill i all enkelhet 
berätta mina upplevelser och beskriva, vad jag sett. 



Jag reste till Amerika med en tämligen medveten före- 
sats att inte bli förbluffad. Mitt sinne var väl berett att 
finna mycket stort och väldigt, att ofta höra »the biggest 
in the world» om diverse företeelser; men att finna något 
överväldigande vackert, det hade jag inte alls tänkt mig. 
Och därför blev jag förbluffad redan innan jag satt foten 
i land. Det var den vinterkväll vid femtiden, dä vi kom 
glidande in i New Yorks hamn. 

Där låg staden som en förminskad stjärnhimmel, sam- 
manträngd närmast horisonten för att speglas i vattnet. 
Skyskrapornas otaliga kontorsfönster bildade ljusvägar som 
rätlinigt stiliserade vintergator, jättestora elektriska reklamer 
voro underligt formade stjärnbilder, somliga voro rörliga 
som lysande stjärnskott, olycksbådande kometer eller blän- 
kande kornbhxtar. Aldrig hade jag tänkt mig, att konstlad 
belysning kunde ge en så underbar helhetsverkan. Men 
alla dessa ljus brann endast för nyttan, för att lysa mam- 
monstjänarna under deras arbete och för att utbjuda deras 
varor till salu. Frihetsgudinnans fackla vid hamninloppet 
var den enda, som tänts som prydnad och som symbol. 
Men den lyste blek och svag vid sidan av ljushavet från 
penningtyrannernas borgar. 

Nästa morgon väntade jag att bli besviken, då jag skulle 
få se New York vid fullt dagsljus. Jag såg det först från 



DE FÖRSTA INTRYCKEN. 



35 




PARTI AV NEW YORK SETT FRÄN HAMNEN. 



Ellis Island och sedan från färjan. En strålande vinterdag 
med klart solljus, djupblått hav och genomskinlig luft. 
Jag har knappast funnit någon stad sä vacker, stolt och 
rik att se på som New York den morgonen. 

Fastän Manhattan Island, som det egentliga New York 



36 DE FÖRSTA INTRYCKEN. 

ligger pä, är ganska kuUig, är det i alla fall inte markens 
höjningar och sänkningar, som ger stadens konturer dess 
skönhet. Det är helt och hållet människoverk — de orätt- 
vist klandrade skyskraporna. Där de står som väldiga 
torn, slumpvis, men vackert sammangrupperade, gör de ett 
intryck och en stämning lika stark som nånsin en orörd 
medeltidsstad med sina ringmurar och fästningstorn. Men 
man känner också, att detta är något nytt, nya skönhets- 
värden, som fordrar nya uttrycksmedel och en ny konst 
för att bli rätt förstådda och erkända av människorna. 
Här vore kanske en motivkrets för kubismen, med dess 
fria renodling och schematisering av linjernas och ytornas 
jämvikt och sammanhang, som utgör skelettet i våra skön- 
hetsintryck. 

De allra första intrycken av en plats har ett visst värde, 
också om de sedan i mycket visar sig oriktiga. Så jag 
kanske skall tala om, hur det var, då jag först klev i land 
vid Battery Park från färjan. Knappt hade jag kommit 
över landgången, förr än jag blev omgiven av en mängd 
halvsluskiga figurer, som ville slita ifrån mig mina kapp- 
säckar och ta mig till diverse hotell: »Ha! Bondfångare! 
Emigranthajar!» tänkte jag, med fantasien full av Henning 
Bergers Amerika-historier. yMen mig lurar ni inte, jag är 
ingen gröngöling!» Och så tog jag ett stadigt tag i mina 
kappsäckar och knuffade mig fram åt droskstationen. Nu, 
då jag är gammal erfaren nevvyorkare, vet jag, att det 
bara var bärare och vaktmästare från tarvligare hotell, fast 
de är litet mer civilklädda, än vad man är van vid i Europa. 
Men min första föreställning var ju mera sensationell. Och 



DE FÖRSTA INTRYCKEN. 37 

Överensstämde bättre med det Amerika, jag väntat mig. 
Då jag kom fram till droskstationen, trodde jag fortfarande 
de ville skoja och skinna en stackars immigrant pä det 
blodigaste sätt. En fortfarande mycket civilklädd herre 
knuffade in mig i en vagn och försökte ta mitt bagage 
ifrån mig för att sätta det på kuskbocken; men jag höll 
krampaktigt fast i mina ägodelar, och jag var starkare än 
han. Då han inte kunde komma åt mina kappsäckar, 
ville han tydligen knipa mina pengar. Han frågade, vart 
jag skulle hän, och jag gav adress på 75:te gatan. >:'Fyra 
dollars!» sa han och sträckte fram handen. >^Det var det 
fräckaste», tänkte jag, »tjugo francs, då man kan köra från 
ena ändan av Paris till den andra för fem!» — »Det är 
över fem miles», sa han. — »Två dollars», bjöd jag, för att 
visa mig världsvan. Han visade mig taxan. »All right», 
sa jag, »jag betalar till kusken, då vi kommer fram.» Men 
det dög inte alls. Karlen påstod, att han var uppsynings- 
man på droskstationen, och att det skulle betalas till ho- 
nom. »Nåja», tänkte jag, »det är inte värt att bråka, man 
får väl låta lura sig litet i början. Man kan ju alltid ta 
skadan igen längre fram.» Det förvånade mig, att han 
inte begärde drickspengar också. Naturligtvis fick jag snart 
reda på, att mannen var i sin fulla rätt, och att droskor 
verkligen är så dyra i New York. Men man behöver just 
inte använda dem ofta, för de andra kommunikationsmedlen 
är sä goda, och spårvagnar och järnvägar går hela natten. 
Från Battery Park svängde vagnen in på Broadway. 
Och där måste jag än en gång bli förbluffad. Vi körde 
som på botten av en djup, smal klyfta. På bägge sidor 



38 DE FÖRSTA INTRYCKEN. 

reste sig skyskraporna som väldiga tvärbranta berg. Högst 
upp på topparna sken solen, men nere i klyftan var det 
djup, kall skugga. Man hade svart att verkligen få klart 
för sig, att bergen var hus, fyllda av arbetande människor 
ända upp i topparna. Man kände sig beklämmande liten 
och obetydlig bland dessa väldiga hus. Skulle man nånsin 
komma att känna sig hemmastadd bland dessa väldiga 
termitstackar.? Kila omkring lugnt och beskäftigt som en 
termit bland de andra? 

Körtrafiken var förvånande obetydlig, jämförd med i 
europeiska storstäder. Men det beror på den förträffliga 
stadsplanen med de många jämnlöpande breda avenyerna. 
All trafiken behöver inte trängas samman på några få 
huvudgator som i London eller Paris. 

Vad som särskilt tilltalade mig, var de lätta eleganta 
vagnarna och hästarna, som såg ut att vara smidigare och 
på något vis mer rörliga i lederna än i Europa. Inte bara 
vagnar för persontrafik, buggies, var smäckra med otroligt 
tunna och eleganta hjul, också lastvagnarna var mycket 
finare och klenare byggda. De många buggies inne i 
New York förvånade mig, de påminde alldeles för mycket 
om de rafflande cowboydramerna på kinematograferna. Men 
de var också det enda, som påminde om Vilda Västern. 
Ja, utom möjligen de beridna poliskonstaplarna med sina 
mexikanska sadlar, långa stigläder och läderklädda stig- 
byglar. 

Och jag tänkte på vilken underlig figur den unge Jakob 
Riis måtte ha gjort, då han först steg i land i den här 
stan. För honom var Amerika helt och hållet indianböc- 




ENSAM I FRÄMMANDE LAND. 



40 DE FÖRSTA INTRYCKEN. 

kernas land, och han var rustad därefter med bälte spänt 
utanpå rocken och en väldig ryttarpistol vid höften. Och 
så utstyrd stegade han fram uppför Broadway, tills en 
vänlig polisman rådde honom att stoppa undan pistolen, 
så att inte någon skulle stjäla den ifrån honom. Sä miste 
han sina första illusioner om Amerika. Mina gick, då jag 
fick veta, att »b ond fångarn a» vid landstigningen var heder- 
liga bärare. Verkligheten har svårt att tillfredställa våra 
romantiska fordringar. 

Var körtrafiken obetydlig, så var gångtrafiken dess liv- 
ligare. Och alla såg ut att ha förfärligt bråttom. De 
halvsprang, som om de höll på att komma för sent till 
middagen. Jag kom att tänka på pojken från Washington, 
som kom med sin pappa till New York. Och då han säg, 
hur alla människor rusade i väg på gatan, ropade han: 
»Pappa, pappa, var är elden lös.?» I Washington lär det 
nämligen gä betydligt lugnare och sävligare till. Men där 
är det ju också mest landets affärer, folk sysslar med, och de 
kan ju aldrig vara så viktiga och brådskande som de privata. 

Jag försökte få en föreställning om amerikanerna, så 
gott jag hann i den hastiga förbifarten. Men de var inte 
alls, som jag hade tänkt mig. Inte ens deras kläder. Jag 
såg inga onaturligt breda, stoppade axlar, inga trattformiga 
byxor och mycket få bulldoggskor. De var klädda alldeles 
som vanliga civiliserade människor. Förvånande snyggt 
och modernt klädda, de allra flesta. Vackra flickor skym- 
tade ibland dem allt som oftast. 

De magra, seniga amerikanerna, med starka kindknotor 
och kraftiga hakor tittade jag förgäves efter. De måtte 



DE FÖRSTA INTRYCKEN. 4 1 

höra hemma i Västern, för här var de flesta medelfeta och 
välfödda. 

Negrer såg man rätt många, men hur jag stirrade, 
kunde jag inte upptäcka någon enda indian, inte ens en 
fin sådan i hög hatt och lackerade skor. 

Under det vi rullade norr ut, började husväggarna på 
sidorna att sänka sig något, det kom gläntor av vanliga 
hus mellan skyskraporna. Allt emellanåt passerade vi en 
aveny, som skar Broadway i spetsig vinkel. Somliga var 
öppna, ljusa och trevliga, andra mörka och smutsiga med 
xthe elevated::, stadsbanans ändlösa viadukt, löpande i 
mitten. 

Vi kom upp, där de numrerade gatorna började, och 
jag kände mig lugn, att inte kusken skulle fara i väg med 
mig till någon undangömd gränd, där han i lugn och ro 
kunde råna mig. Här kunde jag åtminstone kontrollera 
honom. Och där kunde jag också räkna ut, hur långt det 
var kvar till 75:te gatan. För jag visste, att det gick 
tjugo kvarter på en engelsk mil, då man far i nordlig eller 
sydlig riktning, sju, då man far åt öster eller väster. 

Vi for förbi flera av stadens märkvärdigheter, och jag 
kände igen åtskilliga efter bilder och beskrivningar. Den 
knivskarpa >/Flat iron building», >strykjärnhuset;>, och den 
vackra Madison Square med det imponerande Metropolitan 
Tower. Längre fram de bägge tidningarna »Heralds» och 
>'Times» palatser. Vid Columbus Circle fick jag se ett 
hörn av Central Park. 

Se'n var det inte långt kvar. Vi svängde in på en 
lugn och fridfull gata med enfamiljshus i engelsk stil, 

6 — 153274. CederscJiiöld. Infödingarna på Manhattan. 



42 DE FÖRSTA INTRYCKEN. 

Vagnen stannade framför rätt nummer, och jag hoppade 
av och ringde pä. En betjänt i förkläde kom och öppnade, 
och jag frågade honom på engelska om detta var mr 
Soandsos hus. Men han skakade oförstående på huvudet. 
Jag tittade närmare på mannen och gick över till tyska. 
Det passade bättre, naturligtvis var karlen tysk. Man 
skulle vara ett »greenhorn» (en gröngöling) som jag för att 
vänta att finna en vit inföding som betjänt. Det finns inte. 

Till min stora förvåning slapp jag att betala fyra dollars 
till kusken också, han var nöjd med bara drickspengar. 

Och med redan ganska korrigerade begrepp om Ame- 
rika blev jag så installerad i en amerikansk familj. 



Hur man hittar i New York. 

Med det lilla huset vid 75:te gatan som utgångs- 
punkt började jag utforska den stora staden New 
York. Det är bland det roligaste, man har här 
i livet (tycker jag åtminstone), att göra långpromenader 
på vinst och förlust i en främmande stad. Då man går 
på slump alldeles som det faller en in, utan att använda 
karta eller poliskonstapel, hittar man pä sidan om stråkvä- 
garna en massa oväntade och roliga saker, som man annars 
aldrig skulle få se. Och kommer underfund med mycket, 
som också de, som bor åratal på platsen, går miste om. 
Då man kommer hem, kan man ju alltid ta fram kartan 
och se, var man har varit. 

New York har den storartade fördelen, att man aldrig 
kan gå vilse där och aldrig behöver fråga någon om vägen. 
Från första dagen hittar man nästan överallt, och det 
bidrar naturligtvis till, att man mycket fort känner sig 
hemmastadd. Stadsplanen är nämligen så genialiskt enkel 
och väl uttänkt, att, dä man en gång lärt sig systemet, 
hittar man överallt och kan beräkna alla avstånd. 

Det egentliga New York ligger på ön Manhattan mellan 
Hudsonfloden i väster och East River i öster. Den är 



44 HUR MAN HITTAR I NEW YORK. 

lång och mycket smal, ser på kartan ut ungefär som ett 
finger med en stor vårta på yttersta ledens undersida. 
Det är nätt och jämnt, att den kan kallas ö, för den norra 
ändan hänger nästan ihop med fastlandet; det är bara den 
smala ån Harlem River, som skiljer den därifrån. Om vi 
håller oss till fingerliknelsen, så är fingern alldeles sträckt 
och pekar ät söder (egentligen sydost). De yttersta finger- 
lederna ser ut på kartan, som om de vore håriga. De 
tjocka håren är de utstående pirerna vid dockorna. I 
yttersta fingerleden och särskilt i den omtalade vårtan lig- 
ger den gamla staden, de holländska nybyggarnas »New 
Amsterdam;^. I själva yttersta tippen ligger den gamla 
fästningen, »The Battery;^ och en park (The Battery Park). 
Ovanför den vidtar de egentliga afifärskvarteren. Där har 
gatorna namn. Broad Street, Beaver Street, Beckman Street 
o. s. v. Och de är smala och krokiga som i vilken annan 
stad som helst. Nere vid Battery Park börjar Broadway, 
världens längsta gata. Den slingrar sig med svaga bukter 
upp genom hela Manhattan, kryper över Harlem River och 
kilar vidare på fastlandet, utöver stadsgränsen femton 
engelska mil från Battery. Var den egentligen slutar, är 
det visst ingen som vet, jag har förgäves frågat infödda 
new yorkare. De trodde, den gick till Canada. Ända till 
den möter Van Cortlandt Park vid 240:de gatan, är varenda 
tomt bebyggd på bägge sidor. Sedan löper den utmed 
parken, så att det bara finns hus på ena sidan. Ungefär 
vid i53:dje gatan, minns jag, att husnummerna var på 
4000. Vid 262:dra gatan, där stadsgränsen är, måste det 
vara rätt nära 7000. Den är fingrets pulsåder i många 



HUR MAN HITTAR I NEW YORK. 45 

avseenden. Nere i afifärskvarteret gör den just inte skäl 
för namnet Broad way (den breda vägen), för där är den 
ganska smal. Högre upp vid gatorna på fyrtiotalet börjar 
namnet passa bättre. Där är också centrum för stadens 
nöjesliv, teatrar, varietéer och lyxcaféer, så att om den 
biten kan man ju roa sig med en billig vits om dem, som 
vandra den breda vägen. Ännu högre upp är det snarast 
automobilafifärernas väldiga skyltfönster, som sätta sin prä- 
gel på gatan. Och ännu längre upp blir den en ganska fin 
bostadsgata med enstaka speceri- och blomsteraffärer. Ju 
högre man kommer, dess bredare och rakare blir den. 
Ovanför 59:dc gatan, om jag minns rätt är den planterad 
med träd. På kvällen är den nog världens ljusaste gata, 
tack vare butiker och elektriska reklamer. De senare tar 
sig nog bäst ut på avstånd, men infödingarna går helst 
och beundrar dem på Broadway mellan 50:de och 30:de 
gatorna. De flesta reklamerna äro naturligtvis rörUga, en 
katt, som leker med ett trådnystan, en hand, som fyller 
ett glas ur sn flaska, ett par jättestora ögon, som blinkar 
åt den nattlige vandraren. Mänga är naturligtvis »the 
biggest in the world» i sitt slag. 

Men Broadway lockade mig på utflykt från affärskvar- 
teret till gladare nejder. 

Nere i de väldiga skyskraporna vid de krokiga gatorna 
kring Wall Street sköter man en stor del av Amerikas 
och för resten hela jordens affärer. Men dit skall jag föra 
den outtröttlige läsaren en annan gång. Där finns också 
de offentliga byggnaderna för stadens styrelse. City Hall, 
Hall of Records, posthus o. s. v. Likaså flera av de stora 



46 HUR MAN HITTAR I NEW YORK. 

tidningarna och pressbyråerna. Tomterna är värda svind- 
lande summor och utnyttjas till sista tum. Man bygger i 
höjden och på djupet för att ta vara på utrymmet. 

Om man vågar sig litet åt vårt-sidan av fingret, kommer 
man helt oförmodat in bland fattigkvarteren, där gatorna 
plötsligt tar den mest exotiska karaktär. Man är med ens 
i Asien, ser kinesiska skyltar på väggarna och möter kine- 
ser tassande i filttofflor med flätan lekfullt viftande eller 
blygt instucken under blusen. Ännu några steg, och man 
går i en italiensk stad, där folket lever sitt liv på gatan, 
brunhyade ungar springer omkring i bara skjortan, kvinnor 
i brokiga dräkter köper, säljer och grälar på trottoaren, 
männen låtar sig i solskenet på trapporna. Eller kommer 
man mitt upp i en judestad, som säkert har fler rättrogna 
invånare än nånsin Jerusalem i all sin glans. Också där 
lever folket på gatan pä orientaliskt vis. Och de allra 
flesta har något att sälja. Mest gamla kläder och byx- 
hängslen. 

Allt det, jag nu har talat om, låter ju inte alls, som 
om det skulle vara så lätt att hitta i. Men den gamla 
delen av staden är så liten, att man trots de krokiga 
gatorna snart är orienterad. Om man tog City Hall till 
medelpunkt, skulle man kunna inskriva hela den gamla 
stadsdelen i en cirkel med en engelsk mils radie. I norr 
skulle cirkeln nå det område, där den moderna, matematiskt 
regelbundna stadsplanen börjar. Från söder till norr går 
fullkomligt parallella avenyer med regelbundna avstånd. 
De är numrerade från öster till väster. Första till Tolvte 
avenyen. Den femte går alltså ungefär i mitten och är 



HUR MAN HITTAR I NEW YORK. 47 

benet i fingret. Men nu tror jag nästan, vi får överge 
fingerliknelsen och hålla oss till matematiken i stället. 

Avenyerna skäras med regelbundna mellanrum av gator, 
som har namn efter sitt ordningsnummer från i till 262. 
Ännu så länge, det blir nog snart fler. Om nu en adress 
är t. ex. 24 West 32:d Street, så betyder det, att huset i 
fråga ligger vid den del av 32:dra gatan, som är väster om 
Femte avenyen och mellan Femte och Sjätte avenyerna. 
Femte avenyen räknas som mittlinje, allt som ligger 
väster om den heter West, allt på östra sidan East 
(öster). Numreringen utgår från Femte avenyen åt bägge 
hållen. 

Praktiskt är det amerikanska gatusystemet. Har man 
en gång fattat idén, så hittar man över hela staden. Trots 
en del små inkonsekvenser, små extraavenyer, som blivit 
ihstuckna emellan de andra, och en förskjutning i numre- 
ringen, som uppkommer genom att Central Park tar upp 
hela området mellan Femte avenyen, 59:de gatan, Åttonde 
avenyen och i io:de gatan. Men européer brukar tycka, 
det är fasligt torrt och prosaiskt. Jag tycker inte det. 
Vasagatan, Rue de la Grande Chaumiére och Knightsbridge 
är visserligen vackra namn, men vem tänker nånsin i var- 
dagslag- på, vad namnet- betyder? Då man hör det, får 
man en minnesbild av gatans karaktär, som ju i allmänhet 
är alldeles oberoende av namnet. Och det ger numren 
lika mycket. Orden P^ifth Avenue eller 59:th Street ger 
lika tydliga minnesbilder som t. ex. Vasagatan eller Picca- 
dilly. Att namnen är lättare att komma ihåg än numren, 
tror jag inte heller. De är tvärtom rätt så krångliga ibland. 



48 HUR MAN HITTAR I NEW YORK. 

Rue Vercingétorix t. ex. är inte lätt att minnas för den, 
som inte läst Caesar. 

Naturligtvis är det omöjligt att införa det systemet i 
gamla städer. Till medeltidshus och renässanspalats skulle 
det ju heller inte passa riktigt bra. Men med skyskrapor 
och afifärspalats gar det bra i stil. 

Fifth Avenue blev en verklig missräkning för mig. Jag 
hade hört amerikaner tala så mycket om den som en av 
världens stoltaste gator. Dess lyxbutiker skulle överträffa 
alla andra i elegans och prakt, dess miljonärspalatser skulle 
vara de rikaste och förnämsta i världen. I körbanans eki- 
pager och bland de promenerande på trottoarerna skulle 
man se de elegantaste damer och de mest välklädda herrar. 
Affärsdelen av Fifth Avenue sträcker sig från 24:de gatan 
till den 53:dje, ungefär. Naturligtvis finns där en mängd 
mycket luxuösa butiker, men som helhet står den långt 
tillbaka för Avenue de TOpéra och Rue de la Paix i Paris. 
Det är enheten, som fattas, helhetsverkan. På de nämnda 
parisergatorna är inte bara var särskild butik elegant och 
smakfull, de passar samman, butiksraden och gatan blir ett 
vackert helt. Gatans harmoniska arkitektur, där inte ett 
enda hus bryter av störande mot de andra, bidrar till in- 
trycket. 

Vid afifärsdelen av Fifth Avenue är arkitekturen allt 
annat än enhetlig. Femton- och tjugovåningshus knuffas 
med beskedliga tre- och fyravåningsbyggnader. Men jag 
vill visst inte bestrida, att många av husen är vackra var 
för sig. Och kanske en gång i framtiden (d. v. s. om 
några är, eftersom det är i Amerika) småhusen försvinner 



HUR MAN HITTAR I NEW YORK. 49 

och skyskraporna får grannar i ledet av sin egen släkt, 
och dä kommer gatan att te sig behagligare. 

Åtskilliga av de nuvarande skyskraporna är vackra, 
många är osköna. Jag skall längre fram tala om deras 
arkitektur. 

Närmare Central Park blir Fifth Avenue miljonärernas 
gata. Där finns inga butiker, det är en jämn rad av palat- 
ser, praktfulla och dyrbara i material och arbete. Men i 
allmänhet ganska fula. Ofta har arkitekten inte trott sig 
om att göra ett självständigt konstverk, utan troget repro- 
ducerat italienska, franska eller holländska renässanspalatser, 
som den allmänna meningen sanktionerat som vackra. Det 
är kanske vackert att vara så blygsam och ödmjuk, men 
resultatet är i alla fall inte skönt. Om det nu beror på att 
luften och omgivningarna inte passar, eller att man har 
någon instinktiv motvilja för efterapningarna, njuta dem 
kan man knappast. 

Då tycker jag bättre om den nedersta och äldsta delen 
av Fifth Avenue, där den börjar vid Washington Square 
och ända uppåt 20:de gatan. Där finns ännu gamla stil- 
fulla aristokratiska hus, gediget smakfulla och förskönade 
av ålderns patina. Flera av de äldsta New York-familjer- 
na, den verkliga amerikanska aristokratien med holländska 
eller gamla engelska namn, bor ännu kvar i sina palatser 
där. 

New Yorks näst finaste, men allra vackraste gata är 
Riverside Drive. Den följer Hudson-flodens strand från 
72:dra gatan nästan ända till Manhattans norra ända. Lik- 
som Fifth Avenue är den fri från de plebejiska och buUer- 

7 — 153274. Cederschiöld, Infödingarna på Manhattan. 



50 HUR MAN HITTAR I NEW YORK. 

samma spårvagnarna. Men en omnibustur längs Riverside 
Drive är ett omtyckt nöje vackra vår- och sommarkvällar. 
Man far genom gröna parker, förbi palatser i stora träd- 
gärdar och ståtliga monument. Och utsikten över den 
breda floden och det höga New Jersey-landet på andra 
sidan är underbart vacker. 

Jag har nämnt den väldiga Central Park, som sträcker sig 
över 879 acres mitt inne i stadens centrum. Amerikanerna 
har naturligtvis räknat ut, vad den är värd i dollars, men 
det har jag dessvärre glömt. Vad den är värd som vilo- 
plats för lungor och ögon, har jag däremot fullt klart för 
mig. Den är nästan lika vacker som den är stor. Med 
stora dammar, kullar och berg påminner den rätt mycket 
om Slottsskogen i Göteborg, fast naturligtvis väg- och 
broanläggningar är åtskilligt mera storslagna. Vackrare är 
den i alla fall inte. I ena hörnet ligger en zoologisk 
trädgård med många trevliga djur; en av väktarna där är 
en stor humorist och säkert en av New Yorks populäraste 
män. Runt hela parken löper en förträfflig ridbana, som 
nästan alla tider på dagen är livligt trafikerad av ryttare. 
Men det är inte någon så exklusiv publik, som pä Hyde 
Parks Rotten Row. Man ser damer och herrar i oklanderlig 
riddräkt på praktfulla irländska hunters, officerare på väl- 
byggda tjänstehästar eller lätta poloponnys, men man kan 
också få se cowboys med vida fårskinnsbyxor från någon 
cirkus i stan eller herrar, som tydligen kommer direkt från 
kontoret och med halvt upphasade långbyxor spränger i väg 
på små sega Kentuckybronchos. De körande är också 
demokratiskt blandade, eleganta lyxbilar, i synnerhet små 



HUR MAN HITTAR I NEW YORK. 



51 



förtjusande elektriska, som societetsdamerna kör själva, 
smäckra buggies och borgerliga »Ford» cars om varann. — 
På sommarnätterna är där en annan publik. Då är Central 




GUNMEN ARBETA I CENTRAL PARK. 

Park ett stort natthärbärge för de arbetslösa; på varenda 
bänk sitter sovande svarta klumpar, med vita fläckar, om 
natten är kylig — för tidningar är de fattigastes sängfiltar. 
En vinternatt skall man helst akta sig för att gå ensam 
genom Central Park. Då kan man lätt råka bli skjuten, 
om man inte är tillräckligt kvick att sträcka upp händerna, 



52 HUR MAN HITTAR I NEW YORK. 

då ett par :^gunmen» (revolvermän) vill se efter, vad man 
har i fickorna. För då är parken favoritjaktmark för New 
Yorks »toughs» (ligister). 

Vad som mest förvånade mig i New Yorks parker, var 
ekorrarna, de förtjusande små grå squirrels. De är så 
rörande tama och förtroendefulla. Sä snart man stannar 
kommer de fram för att se, om man har något ätbart med 
åt dem. Det hände t. o. m., då jag stod riktigt stilla, att 
någon ovanligt modig ekorre klättrade uppför mina ben 
och satte sig på min axel för att titta efter, hur jag såg 
ut i synen. 

Ungefär vid Fyrtionde gatan börjar de typiska bostads- 
kvarteren, hela gator med alldeles likadana enfamiljshus. 
Har man glömt sitt husnummer, är det omöjligt att känna 
igen huset och hitta hem. Likadant inredda är husen ofta, 
då möblerna köps från samma stora butiker. Så jag för- 
står historien om mannen, som gick i fel hus på kvällen, 
men inte märkte misstaget, förr än han kom in i sängkam- 
maren. Frun var det första, han fann olikt sitt eget hem, 
och dessutom låg det redan en annan karl i sängen. 

Men alla de människor, som ha sitt arbete på Manhattan, 
får inte plats att bo på den ön. Många finner billigare 
och mer lantliga bostäder i någon av de andra fyra stads- 
delarna av Större New York. Namnen på dem är: Bronx, 
norr om Harlem River, Brooklyn på Long Island, Richmond 
på Staten Island och slutligen Queens i Queens county. 
Om man väljer en bostad på Manhattan, skall man helst 
fråga en inföding till råds först. Annars kan man utan 
att ana det råka upp i ett mindre gott kvarter, som kan 



HUR MAN HITTAR I NEW YORK. 53 

ligga mitt uppe ibland hyggliga stadsdelar och se fullt 
oskyldigt ut för den omisstänksamme främlingen. Vill man 
bo i West, skall man akta sig för gatorna på 40-talet och 
dem pä 60-talet. En adress där låter inte bra, och delvis 
håller de kvarteren på att övergå till »svart stadsdel», neger- 
kvarter. 

Ja, nu hoppas jag herrskapet åtminstone hittar i New 
York, dä ni kommer dit. Men det är en del andra saker, 
jag skulle vilja tala om för Er, innan Ni reser. Så köp 
inte biljetten ännu! 



The biggest in the world. 

'■^Tj ^ et största i världen» hör man ju allt emellanåt i 
I I Amerika. Men inte pä långt när så mycket, som 
^ y man föreställer sig, innan man kommer dit. 
Amerikanarna själva är så vana vid sina väldigheter, att 
de inte längre tänker på att skryta med dem. Och det 
är för dem en så självklar sak, att allting i deras land 
skall vara större och bättre än i Europa, att det skulle 
vara onödig tidsspillan att tala om det. Men då man går 
och ser sig om i deras land, finner man mycket, som man 
har svårt att tro, att det är riktigt sant och verkligt, så 
långt ligger det utom och över alla mått, som vi vant oss 
anse rimliga och möjliga i Europa. 

Alla dessa oerhörda människoverk har skapats av en 
och samma kraft: den väldiga, konkreta amerikanska fanta- 
sien, som aldrig svindlar varken för bottenlösa djup eller 
på ofantliga höjder; och den amerikanska företagsamheten, 
som inte vet av några omöjligheter. Och då dessa bägge 
tar den mäktiga dollarn i sin tjänst, blir storverk gjorda. 
Dä en amerikan får en sådan storslagen idé, frågar han 
inte: Är den möjlig? utan: Var skall jag fä pengarna till 
den.^ Att han skall få dem, kan han vara säker på, om 



TRE BIGGEST IN THE WORLD. 55 

det bara gäller ett tillräckligt stort företag. För den slags 
genialitet fattas det aldrig förståelse i U. S. A. 

De stora amerikanska affärsmännen har mycket gemen- 
samt med den italienska renässansens stora konstnärer. 
Läs Benvenuto Cellinis memoarer och jämför dem med, 
vad någon av vår tids stora amerikaner skrivit om sitt livs 
arbete. Grunddraget hos båda är den oerhörda vitaliteten, 
den sjudande livskraften. Benvenutos puls »var icke som 
en människas, utan som ett lejons, en drakes». Inför som- 
liga stora amerikaner har jag haft intrycket, att de icke 
haft mänskliga nerver, utan elektriska koppartrådar. Ben- 
venuto arbetade, så att hans tyska gesäller, som sökte 
mäta sig med honom, blev sjuka och dog av överan- 
strängning. Pulitzer, en av de stora tidningskungarna, hade 
sex eller sju privatsekreterare, som han dagligen tröttade 
ut, den ene efter den andre. 

Liksom de italienska konstnärerna har de amerikanska 
stormännen sin samtids förståelse och beundran. De kan 
ha motsatta intressen, kämpa på liv och död i dollarstriden, 
men de beundrar varann och erkänner det storslagna i mot- 
ståndarens idéer. Det är något helt annat än den klickens 
inbördes beundran, som Dickens berättar om i Martin 
Chuzzlewit, där var amerikan i sällskapet säger om den 
andre, att han är »en av de största medborgarna i detta 
land». Den sortens amerikaner finns nog ännu, gudnås, 
men det är inte dem, jag talar om mi. 

Det är aldrig kapitalets storlek eller arbetets omfång, 
som avskräcker från ett nytt företag. Chicagos kloaker 
tömdes i en flod, som föll ut i Michigansjön. Det var 



56 THE BIGGEST IN THE WORLD. 

osunt och otrevligt. En man fick idén att vända floden, 
låta den rinna åt andra hållet. Det blev gjort. Nu utfaller 
den i Mississippi. Golfströmmen gör Nordeuropas klimat 
tempererat. En amerikan föreslog att leda den över till 
Nordamerikas kust. Förslaget strandade, egendomligt nog, 
åtminstone tills vidare. Men det var icke kostnaden, heller 
inte hänsynen till att Europa skulle bli obeboeligt, som 
gjorde det om intet (européerna kunde ju flytta över till 
Amerika). Dels var det kanske, att de två andra väldiga 
nationalföretagen inte var avslutade (Panamakanalen och 
bevattningen av ödemarker i de inre staterna), dels kände 
nog amerikanarna, att deras nuvarande aktivitet och före- 
tagsamhet inte skulle trivas i ett mildare klimat. Det är 
nog tvärtom det stränga klimatet, som alstrar och uppe- 
håller deras oerhörda vitalitet. Den starka, kalla, syre- 
mättade oceanluften, som kommer dem att brinna med så 
stark låga — och brinna ut sä fort. 

Det är originaliteten, initiativet och de nya idéerna, 
som uppskattas i affärsvärlden. Och som betalar sig. 
Manhattan blev för trång, tomterna svindlande dyra, de 
andra öarna var för avlägsna. Gott, kan vi inte bygga på 
bredden, så bygger vi på höjden. Så kom skyskraporna 
till. (Den första byggdes visst för resten i Chicago.) Den 
nya vägen var öppnad, det var bara att gå vidare; tio-, 
tjugo-, fyrtio- och femtioväningars hus kom till på några 
är. Nu har Woohvorth building rekordet, 793 fot och 55 
våningar hög, den högsta bebodda byggnad i världen. 
Men härnäst jag kommer till Amerika, har den säkert fått 
lämna titeln ;>the biggest in the world):- till någon annan. 




WOOLWORTH BUILDING. 
S— 153274. Ctderschiöld, Infödingarna på Maizhattan. 



58 THE BIGGEST IN THE WORLD. 

Arkitekterna påstår, att det inte finns något, som hindrar 
dem att bygga hundra våningar i höjd. Men innan man 
kommit så långt som nu, har det varit många svårigheter 
att övervinna. Först var det det gamla systemet att bygga 
upp väggarna sten på sten, och lata själva murarna bära 
upp våningar och tak och hålla ihop huset, som visade 
sig odugligt. Det dög inte mer än högst tio våningar 
upp i luften. Då fann man på att bygga ett skelett av 
väldiga järnbjälkar. Det byggs först och ser ut som en 
järnbro ställd på ända. Se'n fyller man i golv, väggar och 
tak. Ibland börjar man med de högre våningarna, ibland 
med de nedre, allteftersom det lämpar sig bäst. Väggarna är 
ändå bara till för att skydda mot regn och blåst, ett slags 
skärmar och ingenting annat. Men då man kom upp till 
sjutton, aderton våningar, var det systemet inte nog. Då 
hittade man pä att ^ankra^^ byggnaden, sä att den skulle 
kunna motstå det oerhörda vindtrycket. Arkitekterna 
hade lånat brokonstruktörernas teknik för skelettet. Nu 
tillägnade de sig hamnbyggarnas metod att ankra en pir 
eller ett fyrton. Ända nere på klippgrunden byggde de 
väldiga stenkistor, på dem eller i dem ställde de pelarna, 
som bar upp huset. Somliga av de största skyskraporna 
sträcker sig på så vis ända till loo fot ned uifder jord- 
ytan. Singer Building har sina stenkistor 92 fot under 
jorden och som ytterligare vindankare femtio fot långa 
järnbjälkar ned i grunden. 

Det är inte billigt att bygga sig en skyskrapa. Men 
själva tomten är i alla fall bland de större utgiftsposterna. 
Det högsta pris, jag kan erinra mig ha hört, är 576 dollars 




FLATIRON BUILDING I SNÖDIS. 



6o THE BIGGEST IN THE WORLD. 

pr kvadratfot. Men det är inte bara pengar det kostar. 
Den obevekliga statistiken, som också sysslar med arbe- 
tarnas risker, säger, att det i genomsnitt går åt ett människo- 
liv pr våning. Sä talrika är olyckshändelserna vid byg- 
gena. 

Hissarna gör skyskraporna beboeliga. Det finns ibland 
ända till ett tiotal och mer. De är närmast att jämföra 
med järnvägståg. Somliga är lokaltåg, som stannar vid 
yar våning och bara går t. ex. till den tolfte. Så finns 
det olika snälltåg, de, som stannar vid I2:te — 20:de vå- 
ningarna, vid 40:de till 5o:de o. s. v. De kör rätt fort, 
ibland 30 våningar på lika många sekunder. 

Nedre våningen i en skyskrapa är oftast som en stor 
hall med pelargångar. Där finns dä en mängd butiker, 
där man kan köpa cigarrer, tidningar, böcker, blommor, 
sötsaker etc. etc. Dessutom telegraf- och telefonbyråer, 
budbärarkontor, byrå för teater- och varietébiljetter o. s, v. 
Vidare en slags upplysningsbyrä, där man kan få reda på 
den, man söker; samt slutligen hissarnas nedre station, 
under kommando av ett slags stationsinspektor, som blåser 
av tågen. I jordvåningen, eller rättare den översta av jord- 
våningarna, finns barberare, manicurist, skoborstare o. s. v 
I samma våning är ofta kassavalven. Naturligtvis eldfasta. 
Hela byggnaden är eldfast. Åtminstone kallas den så. 
Det är sä mycket i Amerika, som kallas eldfast, men i 
allmänhet brinner det rätt bra ändå. 

I andra och tredje våningarna nedåt räknat från gatan 
är fullt av dynamomaskiner för elektriska ljuset och hissarna, 
ångmaskiner, pumpar, värmeledningsmaskiner, vattenled- 



TlIE BIGGEST IN THE WORLD. 6 1 

iiingar, rör, ledningar, ugnar och pannor i det oändliga. 
Jag har sett det, fast jag inte begrep mycket av det. 

Och personalen i en skyskrapa! 

Egen poliskår (i uniform), hissförare, maskinister, sopare, 
skurgummor, fönstertvättare, alla under befäl av en super- 
intendent. (Vice värd törs jag inte kalla honom, för han 
är så fm.) 100,000 dollars om året lär det kosta att under- 
hålla en sådan byggnad. Men det lönar sig nog ändå, om 
hyresgästerna betalar ordentligt. I nr i Wall Street be- 
talas i hyra för första våningen och undervåningen (28 X 
28 fot) 40,000 dollars om året. En annan skyskrapa har 
4,000 kontorslokaler och en befolkning av 10,000 personer. 
Om jag nu bara får tala om, att där i samma hus finns 
över 16 miljoner tegelstenar ovan jord, så skall Ni få slippa 
siffror på en stund. (Det är visserligen inte jag, som har 
räknat tegelstenarna, men jag tror det ändå.) 

Det är ju inte så lätt att förena det största i världen 
med det vackraste. Skyskraporna står ännu helt och hållet 
på experimentets stadium i konstnärligt avseende. De 
söker ännu sin form. Jag tror, att det där finns oändliga 
arkitektoniska skönhetsmöjligheter, då arkitekterna en gång 
lär sig frigöra uppgiften frän det för vanliga byggnader 
traditionella och finna en skyskrapans egen stil. Jag har 
redan förut talat om, hur vackert de kan ta sig ut från 
sjön, i synnerhet på kvällen, då de strålar av ljus. Men 
också på nära häll kan de bli underbart vackra. Det är 
då dimman sveper in dem i ett nedåt förtonande flor, 
medan övre delen av byggnaden helt försvinner i töcknet. 
Då verkar de luftiga som en hägring, fantastiska och mys- 



62 



THE BIGGEST IN THE WORLD. 



tiska som en lysande brygga mellan jord och himmel. En 
vandring i New York i lätt dimma är bland det under- 
baraste, jag upplevat. 

Om skyskraporna ännu söker sin stil, så har de stora 
broarna redan funnit sin. Jag tvivlar på, att något annat 




LROOKLYNBRON. 



verk av människohänder kan visa sä stora, hela och ädla 
linjer som de tre väldiga broarna mellan New York och 
Brooklyn. Järnarkitekturen är väl ett av de vackraste och 
säregnaste konstnärliga uttrycken för vår tid. En konst, 
omedvetet framvuxen ur den praktiska nödvändigheten, 
en skönhet framsprungen ur matematiska jämviktsberäk- 
ningar. Den äldsta av dem, Brooklynbron, är ett ståtligt 



THE BIGGEST IN THE WORLD. 63 

monument av amerikansk seghet och viljekraft. Den teck- 
nades av John RoebUng, som förut byggt Niagarabron. 
Han dog medan de förberedande arbetena pågick och efter- 
träddes av sin son, WilUam. Han i sin tur blev svårt 
skadad och ofärdig för livet vid en eldsvåda under grund- 
läggningsarbetena. Från sin villa på höjden på Brooklyn- 
stranden fortsatte han att leda arbetet med hjälp av starka 
kikare och telefon. Och han gjorde det färdigt. Titeln 
>^the biggest in the world» har hans bro nu fått avstå till 
sin granne Williamsburgbron, som är 2,400 meter lång 
och 45 meter hög på mitten. 



Första gången jag skulle resa med tåg från New York 
trodde jag på fullt allvar, chauffören tagit miste på adress 
och kört mig till ett jättebibliotek, ett senatspalats, ett 
amerikanskt Pantheon eller något liknande, i stället för till 
järnvägsstationen. Han stannade framför ett jättelikt mar- 
morpalats, jag gick genom pelargångar med mosaikgolv 
och kom ut i en hall, så väldig, att en människoflod på 
tusentals personer, som ständigt strömmade till genom 
gångarna, försvann som en bäck i sanden. Där upptäckte 
jag de första kännetecknen på en järnvägsstation, biljett- 
luckor och väntsalar på sidorna. Men några tåg syntes 
inte till, inte heller märktes något av den sot- och sten- 
kolslukt, man brukar känna på järnvägsstationer. Tågen 
fann jag gömda bakom hallen, under jorden, där spåren 
gick i flera våningar på olika nivå. Men sot- eller ång- 
lukt var det inte spår av där heller. Alla tåg går med 



64 THE BIGGEST IN THE WORLD. 

elektricitet åtminstone till närmaste station utanför staden. 
Jag får erkänna, att Grand Central- och Pennsylvania statio- 
nerna i New York försköt mina begrepp om järnvägssta- 
tioner ganska betydligt. Förut hade jag ansett t. ex. sta- 
tionen i Hamburg både stor, prydlig och mönstergillt orga- 
niserad. Men jag tror inte, man skulle behöva klämma 
ihop den mycket för att stoppa in den hel och hållen i 
stora hallen på Pennsylvania-stationen i New York. Jag är 
bara rädd, den skulle smutsa ner för mycket där. Dessa 
väldiga järnvägsstationer är beräknade för ett framtida 
New York med dubbelt så många invånare som nu. Men 
det är inte bara utrymme och bekvämlighet för de resande, 
järnvägsdirektörerna tänkt på. De praktfulla palatsen är 
monument över järnvägsbolagens rikedom och makt (och 
på så vis en reklam). Därtill är de en hedersbetygelse 
för staden New York, vars förgård och inkörsport de är 
för alla de miljoner resande, som kommer in till staden 
genom deras triumfbågar. 



Det skulle fylla många spalter och slita ut många super- 
lativer att tala om allt, som är »biggest in the world» i 
sitt slag i New York. Dit skulle höra välgörenhetsinrätt- 
ningar, parker, telefonsystem, elektricitetsverk och mycket 
annat. Hamnen är väl den största i världen och fartygen, 
som ligger där de väldigaste. Handeln är väl också den 
största. Tre miljoner stycken värdepapper har på en enda 
dag bytt ägare på Stock Exchange. Postverket behandlar 
10 miljoner försändelser pr dygn. Kommunikationslinjerna 



THE BIGGEST IN THE WORLD. 65 

inom staden är de längsta såväl som de yppersta. Endast 
spärvägslinjerna transporterar 452 miljoner människor om 
året. Underjordiska järnvägen säkert ännu flera. Tid- 
ningarna är egendomligt nog inte de största med avseende 
på upplagor, men däremot, då det gäller omfång. 

Världens rikaste män bor väl i New York. De fatti- 
gaste antagligen också. Det är sannerligen ytterligheternas 
stad. 

De största olyckshändelser och katastrofer inträffar ju 
också i allmänhet i Amerika. T. o. m. naturen, klimatet 
går till ytterligheter. 

Att nästan allt ;^det största i världen» är hopat i Ame- 
rika är ingalunda en kuriositet eller en tillfällighet. Det 
är resultatet av ett av de viktigaste dragen i den ameri- 
kanska karaktären eller snarare resultanten av flera olika 
krafter och egenskaper. Grunden ligger i det amerikanska 
folkets uppkomst och de säregna förhållanden, under vilka 
det bildats och lever. De är alla avkomlingar av immi- 
granter, de djärvaste, företagsammaste från alla Europas 
folk. Deras förfäder var mer eller mindre äventyrare, som 
sökte bryta sig en bana genom sin personliga duglighet. 
Tävlan blev skarpare där än i Europa, därför har rekorden 
blivit högre. Det hårda klimatet och det mödosamma ny- 
byggarlivet har hållit rasen sund och utvecklat dess kamp- 
dugUghet och uppehållelsedrift. Mannens personliga dug- 
lighet, uppmätt i dollars, betyder allt, börd och förbindel- 
ser mycket litet. Rasblandningen har också sin betydelse. 
De flesta biandfolk når en period av hög utveckling, då 
folken börjat smälta samman. Det visar norditalienarna 

9 — 153274. Ciderschiöld, Infödingarna på Manhattan. 



66 THE BIGGEST IN THE WORLD. 

under renässansen, engelsmännen under nyare tid och våra 
dagars amerikaner. 

Amerikas »the biggest in the world» är ingalunda något 
att skratta åt som en vurm eller en barnslig skrytsamhet. 
Det är de beundransvärda resultaten av flit, företagsamhet, 
djärvhet, en genialitet och en energi, som övervinner alla 
hinder. Nu är all denna verksamhet riktad på den mate- 
riella utvecklingen. Då Amerika en dag på allvar börjar 
hålla sina tävlingar på den andliga utvecklingens Stadion, 
kanske vi få se dem slå världsrekorden också där. 







På New Yorks gator. 

täder som Paris eller London har en utpräglad ka- 
raktär, en stämning, som man nästan genast fattar 
och njuter. Hur de olika stadsdelarna skiftar, har 
de dock London- eller Pariserkaraktären kvar. Och stadens 
stämning inverkar sä starkt, att man känner sig som en 
något olika människa i den ena staden än i den andra. 
New Yorks stämning och karaktär är betydligt svårare 
för främlingen att få fatt på. Dess skönhet svårare att 
lära sig njuta. Det är liksom den moderna konsten. I en 
kubistisk målning t. ex. kan det finnas oändligt mycken 
skönhet, men de flesta är vana att endast erkänna och 
njuta det, som är kanoniserat och stämplat som vackert 
av hävd och allmän mening. Därför kan vem som helst 
njuta skönheten och stämningen i Neapel eller Tunis. Ty 
där finns det traditionellt vackra, stämningsfulla och pitto- 
reska. Likaså i Paris och London. Där hjälper oss år- 
hundradens konst och litteratur att förstå och njuta det 
säregna i stadens karaktär. Gatunamn och historiska bygg- 
nader väcker minnen från landets historia och visar sam- 
bandet med äldre tider». 



68 PÄ NEW YORKS GATOR. 

I Amerikas stora städer gäller det att själv vara upp- 
täckare och gä på jakt efter nya skönheter och stämningar 
och att lära sig njuta dem, utan hjälp av idéassociationer 
och igenkännanden från böcker, man läst, och tavlor, man 
sett. Men lyckas man då finna något, ger det dubbel 
glädje: upptäckarglädjen och den njutning, som ligger i att 
vara ensam om något vackert, att få njuta det alldeles för 
sig själv. Därtill är allt sä nytt. Sprudlande, skummande 
nutid, utan en tanke på traditioner och forntid. 

Mitt intryck av New York är, att staden som helhet 
inte har någon utpräglad karaktär. Men de olika stads- 
delarna har var sin stämning för sig, som man småningom 
kommer underfund med. 

Först lär man sig njuta afifärskvarteren, »down-town», 
kring nedre Broadway, Broad-street och Wallstreet. Det 
första intrycket är nästan skrämmande. Man känner sig 
hemsk till mods djupt ner i en mörk och tvärbrant klyfta, 
på botten av en dal, där skyskraporna reser sig som stu- 
pande väldiga berg på bägge sidor. Man liksom känner 
deras tyngd och blir beklämd. Men då man farit upp och 
ner i hissarna och gått i kontorsvåningarna några veckor, 
blir man mera bekant med skyskraporna och van vid det 
säregna livet i dem. Den beklämmande känslan försvinner, 
man ser inte längre helheten, gatudalen mellan husbergen, 
utan ser detaljerna, livet på gatan, lever med i det och 
uppgår i dess stämning. Gå dit en vardagseftermiddag, 
just då kontoren stängs, lyktorna börjar tändas och skym- 
ningen slås ihjäl av butiksfönsternas ljushav. En ström av 
människor flyter i hastigt lopp genom gatorna, frän varje 



PÅ NEW YORKS GATOR. 69 

hus kommer vällande en strid biflod, utan uppehåll ideligen 
nya människor, som ilar förbi, glider in i ljusfältet från ett 
butiksfönster, försvinner i skymningen ett ögonblick för 
att strax dyka upp i den olikfärgade ljuskäglan från nästa 
fönster. Och högt upp i luften flammar ljusreklamerna. 

Häng fast ett ögonblick vid en lyktstolpe, så att inte 
strömmen rycker er med, och se på dem, som går förbi! 
Springer skulle man nästan kunna säga, för de störtar i 
väg med en fart, som gällde det att komma först till en 
gratisutdelning av Pacific-aktier. Det betyder inte alls, att 
de verkligen har bråttom, det är bara ett uttryck för deras 
temperament, att de springer. Man kan få se en amerikan 
komma störtande gatan fram, som hade han Döden i hä- 
larna, plötsligt möter han en bekant, stannar, skakar hand, 
pratar om väderleken, går in på en bar, spelar tärning 
(»schäkar dajs» säger svensk-amerikanerna), dricker en cock- 
tail — för att sedan rusa vidare igen, tills han möter nästa 
vän. Det är helt enkelt deras gångart. 

Man snappar upp små bitar av samtal, mycket små, 

efter de går så fort: » — när consols stiger) >^hon har 

tolv dollars i veckan, bara för hon ser bra ut» » — 

slår vad om hundra dollars» Pengar, dollars i alla 

munnar och i alla hjärtan. 

Se på dem, det är ett vackert folk, högväxt, smidigt 
och kraftigt. Brutala ansikten ser man emellanåt, ofta 
vackra, men sällan fina. Männen är välklädda och moderna, 
säkert elegantare än samma klass i något annat land. Av 
kvinnorna är många vackra, de flesta ser pikanta ut. Na- 
turligt nog, då en ful flicka sällan lyckas få en kontors- 



70 PÅ NEW YORKS GATOR. 

plats. Eleganta är de alla och ultramoderna. Men det är 
en förunderlig uniformitet i deras dräkt. I Paris finns det 
samtidigt ungefär hundra olika moder, var och en väljer 
det, som klär henne, anpassar det för sitt utseende eller 
skapar en egen liten variation av andan i modet efter sin 
privata smak. Här finns det tre eller fyra sätt, en dam 
kan vara klädd på. Fastän modeklänningen göres av olika 
stoff, till 100 dollars för den högre medelklassfrun, ända 
ner till 7,49 dollars för tjänsteflickornas söndagsstass. Men 
alla är lika moderna och klädda i samma uniform. Man 
kan inte låta bli att tro, att de är lika uniforma invärtes. 
Till och med de vackra ansiktena blir banala. Första 
tiden, man är i New York, förvånar man sig över, hur 
många vackra flickor man ser. Man kommer in i en spår- 
vagn, ser en förtjusande vacker flicka och sätter sig natur- 
ligtvis mitt emot henne, för att fa se ordentligt på henne. 
Men efter ett par minuter är man trött på skönheten, fin- 
ner den banal, uttryckslös och tråkig, och börjar läsa The 
Journal i stället. 

Folkströmmen bildar forsar ner för trapporna till under- 
jordiska järnvägen, »subway'n». Där nere är det så propp- 
fullt, som man överhuvud taget kan föreställa sig, och så 
lika mycket till igen. En vagn är aldrig »fullsatt». Så 
länge en människa kan pressas in i dem, som redan är i 
vagnen, av hela trycket av de hundratals väntande på 
perrongen, så länge finns det plats. Värst är det natur- 
ligtvis morgnar och kvällar. Troligen sitter det folk på 
bänkarna utefter sidorna av vagnen, men dem ser man 
ingenting av, så fullt är det i gången mitt i vagnen. Där 



PA NEW YORKS GATOR. 71 

Står man sä packad, att det faktiskt kan hända, att man 
av trängseln blir lyft några tum från marken och blir hängande 
i luften till nästa station. Då det är vackra flickor, man är in- 
klämd i, kan man ju ta det lugnt, men om det är gamla feta 
negerkäringar, man pressas in i, förlorar resan mycket av 
sitt behag. De, som inte är mera packade, än att de har 
luft för att tala, pratar om dollars, förstås, och möjligen 
om baseballspelarna och deras löner. Och runt omkring 
ser man alla käkar röra sig, taktfast och energiskt. Jag 
har visserligen aldrig sett några statistiska uppgifter om 
det, men jag är övertygad om, att mer än halva befolk- 
ningen är hemfallen åt gummituggningslasten. Män, kvin- 
nor och barn. Det är bara de, som inte har råd, och de, 
som verkligen är för fina (och det är inte så fasligt många), 
som låter bli. Kunde de bara lära sig tugga med stängd 
mun, skulle mycket vara vunnet. Men det lär de nog 
aldrig. 



Litet högre »up-town» är de arbetslösas klubb, Madison 
Square, en park vid korsningen av Fifth Avenue och Broad- 
way. Dit skall man gå en vårdag vid elvatiden på för- 
middagen. Längs gångarna står bänk vid bänk i oavbrutna 
rader, men man får leta länge efter en sittplats. Ty där 
sitter en god del av New Yorks 10,000 arbetslösa, vilande 
efter nattens och morgonens mödor. De, som ännu har 
några slantar kvar, har tillbragt natten på britsen i ett 
lodginghouse eller som inneboende hos en arbetarfamilj i 
något vtenementhouse , där de fått ligga på golvet för >-^five 



72 



PA NEW YORKS GATOR. 




SOVER I PARKEN MED TIDNINGAR SOM TÄCKE. 

cents a spöt» (5 cents platsen). De andra har sovit i par- 
ken, på bänkarna eller gömda bakom några buskar. Polisen 
här har mera barmhärtiga instruktioner än i London, den 



VA NEW YORKS GATOR. 73 

låter de stackars uslingarna sova, åtminstone dä det inte 
är så kallt, att de riskerar att frysa ihjäl. 

På morgonen har de varit uppe med solen för att gä 
igenom tidningarnas annonser om lediga platser. Den, som 
är rik nog att kunna spendera en cent på en tidning, får 
strax två fattigare olycksbroder bredvid sig, som över hans 
axel spanar efter nya möjligheter att komma in i det ord- 
nade samhället igen. Sedan har jakten börjat, det gäller 
att vara först på platsen, närmast dörren i den långa kön 
av arbetssökande, då fabriken eller verkstaden öppnas på 
morgonen. Ibland kan det bli en timmes vandring eller 
mer, då man skall över till Brooklyn eller New Jersey. 
En ganska hopplös vandring, dä bland hundra sökande 
kanske två eller tre blir antagna. 

Efter den dagliga missräkningen samlas de åter på 
bänkarna vid Madison Square för att vila, prata och sova, 
slå ihjäl tiden, tills nästa morgons tidningar kommer med 
nytt hopp och nya missräkningar. 

Det är en underlig samling, lika blandad som New 
Yorks befolkning. Många har ännu snygga kläder och till 
och med rena kragar. Det gäller att behålla dräkten pryd- 
lig framför allt, det beror mycket på den, om man kan 
finna arbete. Därför finner de italienska skoputsarna, som 
går från bänk till bänk med sina lådor, arbete här och där. 
Skorna är det, som först vill förfalla i dräkten, och arbets- 
givarna kastar ofta en blick på dem, då de granskar de 
arbetssökande. Många är unga, kanske de flesta. Där 
finns unga amerikaner från västern och södern, som kom- 
mit till New York för att göra sin lycka, och nu trampar 

lo — 103274. Cederschiöld, Infödingarna på Manhattan. 



74 PA NEW YORKS GATOR. 

staden runt i väntan på en chance. De håller i allmänhet 
humöret uppe, skämtar och pratar med varann. Där finns 
tungsinta tyskar och svenskar med trötta drag och ensam- 
het och hemlängtan i blicken. Ryska och polska judar 
med sorgsna orientaliska ögon. Italienare, som glömmer 
sina olyckor för stundens solsken och ro, ler och grinar, 
medan de äter apelsiner för sin sista nickel. Tätt intill på 
Fifth Avenue börjar den fina världen sina uppköp, på 
Broadway går trafiken i en jämn ström, automobilerna 
tutar, ithe elevated>:' slamrar förbi på sin viadukt, överallt 
brådska och liv. Men här på Madison Square är det lugnt 
och tyst i solskenet, en paus i storstadens jäkt. Här finns 
människor, som har tid att njuta av solen, läsa sin tidning 
och fundera över livet. Men hur många av dem har till- 
räckligt lyckligt lättsinne för att njuta den tvungna vilan .^ 

Utlänningarna, immigranterna, är i oerhört flertal. Det 
är de, som kgnkurrera om sä gott som allt kroppsarbete 
och lägre sysslor i New York. Den infödde amerikanen 
behåller de mest inbringande yrkena för sig själv och låter 
betjäna sig av immigranter och negrer. Infödda new- 
yorkare är det ont om i New York. I Paris och i Lon- 
don har jag sett dem, men i New York hade jag varit ett 
par månader, innan jag träffade någon. Och den första, 
jag fann, var en flicka, som var född i automobil mellan 
Long Beach och New \'ork. 

Om man följer en infödd amerikans dag i New York, 
far man se, till vilken grad han betjänas av utlänningar. 
Hans betjänt väcker honom om morgonen, det är en japa- 
nes. Strax efter kommer tvätten, och han betalar sin tvätt- 



PÅ NEW YORKS GATOR. 75 

räkning till en kines. Han tas ner i hissen av en neger- 
pojke, får sina brev av portvakten, som är svensk, låter 
sina skor putsas av en italienare pä hörnet. Tar en cab, 
som körs av en irländare eller engelsman. Slinker in på 
en rakstuga och blir skrapad i ansiktet av en tysk. Får 
senare sin lunch serverad av en fransk kypare och äter den 
till tonerna av ett zigenarkapell. Åker han spårvagn, är 
konduktören spanjor eller dansk. Om en slarvig gatsopare 
stänker ner honom med sin kvast, så är det en ryss eller 
en neger. Går han pä ett teaparty på eftermiddagen, 
släpps han kanske in av en norsk husjungfru, och till gäs- 
ternas förnöjelse uppträder ett par sydamerikanska tango- 
dansöser. Och skulle han slutligen ha druckit för mycket 
skotsk whisky och hitta på några dumheter på hemvägen, 
sä är det en irländsk konstapel som häktar honom. 

New York har ungefär fem miljoner invånare. Därav 
nära en miljon judar, av vilka naturligtvis minst hälften är 
födda i landet, 900,000 tyskar, 500,000 italienare, minst 
150,000 negrer, kanske 80,000 skandinaver, säkert dubbelt 
så många irländare, rätt många sydamerikaner, spanjorer, 
greker och turkar, samt slutligen, ingen vet hur många 
kineser. Så det blir sannerligen inte mycket plats för in- 
födda amerikaner. Och man törs nog rätt lugnt påstå, 
att New York är en av världens mest internationella 
städer. 

I allmänhet bor utlänningarna i sina egna kvarter, mest 
neråt East i de gamla ruskiga »tenementhouses». Där har 
de bibehållit sina vanor och egenheter och satt sitt lands 
prägel på gatulivet. Italienarna lever på gatan, liksom vore 



76 PÅ NEW YORKS GATOR. 

de i Neapel, köper, säljer, äter, torkar tvätt, grälar och 
kurtiserar liksom hemma hos sig. Judarna går omkring" i 
sina långa kaftaner, säljer gamla kläder, byxhängslen och 
skjortknappar, prutar och köpslår. Kineserna tassar om- 
kring på tysta filttofflor och försvinner i mystiska under- 
jordiska butiker, opiehälor, bordeller och téhus med kine- 
siska skyltar och inskrifter. Det är en underligt koncen- 
trerad värld, där man med ett par steg kommer frän Italien 
till en rysk judestad och vidare till ett hörn av Mittens 
rike. 

Vill man se något mera amerikanskt, skall man gå till 
de nyare kvarteren intill East River, uppåt gatorna med 
nummer på sjuttiotalet. Det är en blandad slumbefolkning 
av något mera amerikaniserade italienare, irländare och 
tyskar. Gatan kryper och krälar av barn, svartmuskiga, 
rödlurviga och linblonda. En varm dag skall man se dem, 
dä en stor del av ungarna inte är klädda i annat än en 
skjortstump och sitt eget smutsiga skinn, andra traskar 
omkring i vinterns underkläder, hopsydda i ryggen, sedan 
yttre lagret av vinterkläder skalats av eller sprättats bort. 
I gatukorsningarna är det krogar i alla fyra hörnen och i 
vartannat hus mellan gatorna dessutom. Jämt möter man 
små töser eller pojkar med lillgamla ansikten, bärande en 
liten bleckspann med öl. Ibland ser man dem stanna pä 
gatan och försiktigt dricka av litet grann av ölet, så att 
det skall bli lättare att bära utan att spilla. Det är vid 
höga böter förbjudet att låta barn hämta öl eller att sälja 
öl till minderåriga. Att döma av vad man ser på gatorna, 
måtte polisen räkna åldersgränsen för minderåriga vid tre år 



PÄ NEW YORKS GATOR. ']'J 

eller möjligen fyra, för många av ölhämtarna kan nätt och 
jämnt gå med den tunga bleckspannen i famnen. 

Utanför husen står avskrädestunnorna otömda långt fram 
på dagen, och barnen gräver och rotar i dem för att finna 
leksaker, avbrutna knivar, trasiga buteljer och andra för- 
tjusande ting. Stanken är fyllig och oändligt sammansatt 
av all slags snusk, orenlighet och förruttnelse. 

Jag passerade genom ett sådant kvarter en vårdag i 
fjol på väg till Rockefellerinstitutet tillsammans med en 
god vän, som var läkare. Just som vi kom runt ett hörn, 
fick vi se en ölvagn med full fart rulla upp i en skock 
lekande barn, som flydde åt alla håll. En liten stackare 
blev kullslagen i brådskan, hästarna undvek med obegriplig 
varsamhet att trampa på honom, men ena hjulet av den 
tunga vagnen gick rakt över magen på det stackars lilla 
kräket. Vagnen stannade, kusken grälade, barnen skrek, 
mödrar kom tillrusande från alla håll och ropade på sina 
ungar och jämrade sig på alla möjliga språk, tyska, italien- 
ska, ryska och jiddisch. Vi fick in den skadade pojken 
på ett apotek, en poliskonstapel höll dörren fri från den 
nyfikna och skränande massan. En italienska kom farande 
med utslaget, okammat hår, knuffade undan polisen, kas- 
tade sig på golvet framför barnet och ropade: ;xGiacomo, 
Giacomo! Giacomo mio!-^* Då hon lugnat sig något, satte 
hon sig på en stol och fick barnet i knät och vaggade 
honom fram och tillbaka och skrek och jämrade på blandad 
italienska och engelska: »Papa, papa! What will fathera 
say when he coma! Oh poverino!^> Hennes ansikte före- 
föll mig så märkvärdigt bekant, och plötsligt gick det upp 



78 PÄ NEW YORKS GATOR. 

för mig, att jag sett henne på »Olympic» på överresan. 
Jag mindes också mannen, som var en av de få italienare 
ombord, som talade litet franska, han hade arbetat som 
stenhuggare i Provence. Och det dök upp för mig, att 
han sagt som ett av skälen för sin utvandring, att barnen 
skulle få så mycket bättre uppfostran i Amerika. Underligt, 
då man så av en slump får tag i olika bitar av ett liv. 

Egendomligt amerikanskt var det, att min vän, som 
dock är magspeciaUst, inte fick lov att ens undersöka poj- 
ken, förr än ambulansläkaren kom. I alla fall dog pojken, 
så snart de tog kläderna av honom. Modern svimmade 
och fick sedan hysteriska skrattanfall. Jag har sett åt- 
skilliga människor dö, men detta var bland det menings- 
lösaste och mest upprivande. Och ändå sker det uppåt 
10,000 olycksfall om året i New York — av vilka tre fjär- 
dedelar skulle kunna undvikas med effektivare skyddsan- 
ordninsfar. 



En annan amerikansk gatuscen. Det var en stillsam 
vardagsförmiddag på en av de finare bostadsgatorna helt 
nära Central Park. Gatan låg nästan folktom i solgasset, 
endast en blomsterförsäljare drog fram med sin kärra och 
ropade ut sina varor. Plötsligt kom en man springande 
runt hörnet med rocken flaxande efter sig, i vansinnigt 
lopp, som man springer för livet. Efter honom en fram- 
stormande massa av springpojkar, butiksbiträden, kuskar, 
bärare, negrer. Och ropen ljöd: »The murderer, the mur- 
derer, catch the murderer!» Tas: fast mördaren! 



PÅ NEW YORKS GATOR. 79 

Ungefär mitt på gatan gick en amerikansk student med 
en dam. Dä massan kom rusande, satte han upp damen 
på en trappa, fiskade upp en springpojke ur hopen, fick 
ur honom, att det var fråga om en, som skjutit en man i 
en bar på Amsterdam Avenue. Well, då var det god 
sport, han kastade av sig rocken och satte i väg i hundra- 
meterstakt och var snart förbi förföljarhopen. Men då 
blev han något tvivelsam, ty där sprang två stycken längst 
fram, den ene ett par steg före den andre. Vilken var det, 
eller var det bägge? Ett par språng till och han var inpå 
dem. >Stopp där! Vem av er är mördaren.?;, ropade han. 
Den främste saktade av, stannade och flämtade utpumpad: 
3>Jag gissar, det är mig ni menar.;. — »All right. Upp med 
händerna då, för ordningens skull!» 

Småningom hann hela förföljarskaran fram och skockade 
sig omkring. Sist av alla kom en fet, flämtande irländsk 
poliskonstapel. Han fick först fram en rödrutig näsduk, 
torkade svetten, snöt sig och hostade. Se'n började han 
gräva i sina fickor, drog fram anteckningsböcker, nycklar, 
visselpipor, knivar o. s. v., som han lämnade åt de kring- 
stående att hålla. Allra djupast ner i botten på en ficka 
hittade han slutligen ett par handklovar. Men det var inte 
s^så lätt att sätta på dem. Fången stod och krånglade och 
höll händerna på något galet sätt, medan folkmassan gri- 
nade omkring. Polisen svettades och svor, tills fången 
tyckte det var synd om honom och sade: ;>Well, jag skall 
hjälpa dig», och höll fram händerna på något sätt, så att 
bojorna slog i lås nästan av sig själv. Polisen drog en 
lättnadens suck och tågade i väg med mördaren, som säg 



8o PÄ NEW YORKS GATOR. 

så oberörd ut, som skulle han bort pä söndag middag hos 
sin tant. Och ändå var det Sing sing-fängelset och kanske 
elektriska stolen, som väntade honom. Men det hör inte 
till etiketten bland New Yorks »toughs>^ att visa sina känslor 
för mängden. 

Man behöver inte ha tråkigt, om man driver omkring 
på New Yorks gator, livet bjuder ständigt på nya sensa- 
tioner, ibland så kraftiga och kryddade, att man tror sig 
ha råkat in i en tjugofemöresbok eller Nick Carterroman. 
Det finns också en hel klass av människor, som amerika- 
nerna kallar »loafersv (dagdrivare), som inte gör annat än 
irrar omkring på gatorna och vänta på, att det skall hända 
något sensationellt. Tro nu inte, att jag hörde till loafers, 
visst inte. Men man kan råka få se mer, då man inte 
letar efter det, än då man går och väntar på det. 



Polisen hör till de mest karaktäristiska staffagefigurerna 
i gatubilden och är värd sitt eget lilla kapitel i detta sam- 
manhang. 

Vi satt en kväll i rökrummet i ett amerikanskt miljo- 
närpalats i New York nära Femte Avenyen. En av her- 
rarna berättade om sin resa till Olympiska spelen i Stock- 
holm. >^Ett välordnat land, Sverige», sade han, »men vad 
som imponerade allra mest på mig var polisen. Kan ni 
tänka er, de är tmiversiteis bildade, konstaplarna.» — Jag 
erkänner, att jag blev något förvånad, men jag aktade mig 
för att säga emot. — »Jo», fortsatte han, »de är fullkom- 
liga gentlemän, och de talar flera språk. Stora ståtliga 



PÅ NEW YORKS GATOR. 8 1 

karlar är de som Londons 'Bobbies', och minst lika eleganta 
som våra egna 'cops'; de ser ut som officerare, försäkrar 
jag er, som officerare. Och fulländade idrottsmän. (För 
amerikanska begrepp är universitet och idrott oskiljaktiga 
begrepp.) 

;Ja», sade en gammal överste, en känd globetrotter, som 
besökt alla jordens länder, »då jag kommer till ett nytt 
land, brukar jag observera polisen för att komma under- 
fund med, hurudan styrelsen och organisationen är i det 
landet. Det är en ofelbar mätare och lätt att avläsa. En 
fast och god styrelse har en väldisciplinerad polis med hu- 
mant, men bestämt uppträdande. Slapphet och övergrepp 
hos polisen är första tecknet på upplösning och ruttenhet 
i ett lands styrelse. > — ;.-Aj-aj-aj--, sade en annan, >då ser 
det illa ut för oss här i Amerika.;. — >Jag tror översten 
har rätt, också vad oss beträff'ar;', sade den, som talat först. 
»Vi får väl erkänna, att politiken här i landet .» 

Ja, politiken i Amerika är det svarta fåret, som alla 
skyller på, men ingen söker förbättra. Tack vare den all- 
männa uppfattningen, att det är vanhedrande för en gent- 
leman att syssla med politik, ligger den i händerna på 
>bosses och deras hantlangare, yrkespolitiker, för vilka 
politiken är ett levebröd. De begagnar alla medel för att 
komma till makten, och dä de en gång har den, miss- 
brukar de den till förmån för sina hjälpare och vem som 
helst, som betalar bra. Väl ha förhållandena på de sista 
årtiondena blivit något bättre tack vare sådana män som pre- 
sidenterna Wilson och Roosevelt, men ännu ligger lokal- 
stj-relsen i de flesta större städer i yrkespolitikernas händer. 

II — 1Ö3274. CederschiolJ^ Infödingarna på Manhattan. 



82 PÅ NEW YORKS GATOR. 

Poliskårens brister beror på styrelsens. Dels måste de 
i många fall på order tolerera eller själva begå olaglig- 
heter, dels smittar naturligtvis de överordnades exempel. 
Detta framträder tydligast för främlingen i deras förhållande 
till krogvärdarna. Enligt lag skall alla krogar vara stängda 
kl. 12 på natten samt hela söndagen. Det tillämpas så, 
att huvudingången stänges, och man får gå in genom en 
bakdörr och serveras i ett rum bakom den stora krogsalen. 
Och den, som först visade mig på den bakdörren, var — 
den patrullerande poliskonstapeln. Krogägarna är mäkti- 
gare än polisen, de har stort inflytande vid valen och är 
därför yrkespolitikernas bästa hjälpare och bundsförvanter. 

Den amerikanska polisen har många av sin styrelses 
fel, men också många av det amerikanska folkets stora 
förtjänster. De är modiga, listiga och förslagna. Deras 
förmåga att organisera och reglera trafik är storartad. 
Deras uppträdande på gatan är i allmänhet lugnt och be- 
stämt, och de ha mycket av en egenskap, som jag anser 
vara bland de viktigaste för en polisman: godmodig 
JiMiior. 

I en sådan internationell jättestad som New York sam- 
lar sig naturligtvis det värsta slödder från alla länder och 
de djärvaste och listigaste förbrytare. För att icke komma 
till korta i striden med dem har polisen större frihet att 
använda sina vapen än i de flesta andra länder. Den uni- 
formerade konstapeln bär alltid i handen eller hängande 
vid en läderrem vid handleden en stav eller påk, ungefär 
60 cm. lång, av mycket hårt trä. Det är ett ganska kraf- 
tigt vapen, som han inte tvekar att använda. Och då det 



PÅ NEW YORKS GATOR. 83 

t. ex. gäller att spärra en gata för en påträngande folk- 
massa, är päken särdeles effektiv. 

Utom klubban eller påken, >/the nightstick», bär kon- 
stapeln också en revolver. Enligt lag har polismannen 
rätt att skjuta, sä snart den person, som han skall anhålla 
flyr och icke stannar vid tillrop. 

Och därför händer det inte så sällan, att man hör re- 
volvrarna smälla i ett gathörn i New York. Jag fick själv 
en gång se en dylik scen, så dramatisk, att jag hade svart 
att övertyga mig själv, att det var verklighet och inte 
ett väl iscensatt kinematografdrama. 

Det var en afton i april, jag var på hemväg från en 
bal och gick till fots, ty vädret var torrt och vackert, 
klockan var väl ett på natten, da jag hann till hörnet av 
77:de gatan och Amsterdam Avenue, där jag stannade ett 
ögonblick för att prata med den patrullerande konstapeln, 
som jag emellanåt brukade göra. Rätt som det var, hördes 
revolversmällar några gator neråt. En automobil kom 
farande med ursinnig fart genom den tomma avenyen, vid 
vart gathörn fick den en ny salva från »the patrolman», 
och passagerarna i vagnen svarade med sina revolvrar, me- 
dan de rusade fram med minst 80 km:s fart. Polismannen 
bredvid mig rusade ut på gatan, och på den bråkdel av en 
sekund, då automobilen rusade förbi, hann han med två 
skott, ett mot hjulringarna och ett mot chauffören. Då 
också vi fick vår del av salvan från vagnen, sprang jag- 
blygsamt i lä av en port. En sekund efter var bilen långt 
uppåt avenyen, slingrande i krokar för att undgå skotten, 
som susade omkring den från alla gathörn. Från en tvär- 



84 PÅ NEW YORKS GATOR. 

gata kom en ridande poliskonstapel i full karriär, rundade 
hörnet i en läng sväng nästan utan att sakta farten och 
satte i väg efter bilen. Han låg utefter hästhalsen som en 
jockey eller en cowboy, och trots den ursinniga farten 
tömde han sin revolver mot de flyende. Men också han 
blev snart efter och kom tillbaka med en skumhöljd, svettig 
häst, som darrade i alla leder efter loppet. Men vad som 
mest imponerade på mig i hela denna blixtsnabba upp- 
levelse, var dock automobilmännens sinnesnärvaro. Trots 
den vansinniga farten, slingringarna och de visslande re- 
volverkulorna, hängde en av dem med hela överkroppen 
över bilsufletten, fasthällen i benen av någon av de andra. 
Det var väl hans avsikt att söka släcka lyktan, som lyste 
på numret, men då det var omöjligt, hängde han kvar och 
höll sin hatt över nummerplåten. Automobilen var knap- 
past utom synhåll, förrän en annan kom susande förbi, en 
låg racer av torpedotyp. Det var polispatrullen. 

Den är ett av den amerikanska polisens yppersta kamp- 
medel mot förbrytarna. Då inbrottstjuvar och rånare be- 
gagnar alla den nutida teknikens modernaste hjälpmedel, 
måste polisen vara lika väl rustad för att inte komma till 
korta. Nästan på varje polisstation — och de ligger tätt 
i New York — är stationerad en patrullvagn. Och minst 
lika tätt som brandskåpen sitter polistelefonerna. Många 
gånger har det hänt, att en hårt ansatt polis i en gatustrid 
med »gunmen:^ (revolvermän) eller andra toughs:^ (uttala: 
töfifs, = ligapojkar), kämpat sig fram till signalapparaten, 
ringt och med ryggen mot telefonen försvarat sig, tills 
patrullvagnen kom susande med undsättning. Men oftast 



PÄ NEW YORKS GATOR. 85 

är det nog tillräckligt, om han kommer åt att ge signalen. 
Hans motståndare väntar nog inte gärna tills patrullen kom- 
mer, utan ger sig hellre i väg med detsamma. 

En sådan organisation är ju dyrbar och knappast be- 
hövlig i våra fredliga svenska förhållanden. Men det kan 
ju hända, den skulle göra nytta i ett eller annat av de 
bråkigaste kvarteren i Stockholm eller Göteborg. Säkert 
är, att polisautomobilen i de amerikanska storstäderna 
räddat många konstaplar ur annars hopplösa klämmor. 

Ett annat av den moderna poUsteknikens hjälpmedel, 
som tyckes användas rätt mycket i Amerika, är polishunden. 
Jag minns i synnerhet en sådan, som brukade patrullera 
med en konstapel vid Grand Central. Det var en grov 
och kraftig bullterrier. Sällan har jag sett någon se så 
allvarlig, plikttrogen och uppmärksam ut, som den hunden, 
då han var i tjänstgöring. Han satt orubblig på sin plats 
bredvid sin herre och granskade snusförnuftigt och fack- 
mässigt den passerande allmänheten. Kom någon annan 
hund och ville locka honom till lek eller slagsmål, bara 
morrade han överlägset ett litet tag och satt orörlig kvar. 
Men annat var det, då jag någon gång mötte honom under 
hans permissionstid. Då slog han sig lös bland andra 
hundar, fjantade omkring och undersökte världen, lekte 
och hade härliga slagsmål med vanliga tarvliga civila hun- 
dar. Och nekade sisr inte ens en liten flirt då och då. 



Klimatet. 

När en yankee får ont i magen, heter det: »Ja, det 
är det eländiga klimatets fel.» Likaså, när ner- 
verna tar slut. Klimatet är syndabocken för allt. 
Men det är i själva verket ett högst förträffligt klimat, och 
yankees trivs i grund och botten utmärkt med det. Nu 
talar jag inte om det milda och behagliga klimatet i södern 
och västern, utan om det bistra, nyckfulla, understundom 
t. o. m. något hysteriska, som regerar i New England 
och de östra mellanstaterna. Det är inte behagligt, men 
jag tror, det är mycket nyttigt. Säkert är det stimulerande 
för både kropp och själ. Jag har aldrig känt mig så 
arbetsduglig, som jag gjorde där. Och fastän jag arbetade 
både längre tid och intensivare än i Europa, blev jag mindre 
trött. 

I stort sett är klimatet rätt ordentligt, som ett klimat 
skall vara, kallt om vintrarna och varmt om somrarna. 
Dessutom är det i allmänhet klar himmel och vackert väder 
två dagar av tre. Men vad jag har emot det är, att det 
är så förfärligt nyckfullt. Man går ut på eftermiddagen i 
varmt och strålande solsken, halmhatt och tunna byxor, 
och rätt som det är, kommer en iskall vind, så man blir 



KLIMATET. 8/ 

knottrig av köld över hela kroppen och fär springa hem, 
allt vad man orkar. Och glad kan man vara, om det inte 
kommer regn med eller snö. 

Den ordinarie vintertemperaturen i New York är unge- 
fär som i Göteborg, men det regnar gudskelov litet mindre. 
Ett annat stort behag är, att det är så ljust mitt i vintern, 
tack vare de gamla Knickerbockers finurlighet att lägga 
staden på Neapels breddgrad. Men rätt som det är, en 
morgon får vädret en nyck och blir alldeles förfärligt kallt. 
Det heter köldvåg på modernt tidningsspråk. Den där 
köldvågen håller på att sjunka och sjunka, tills det börjar 
bli riktigt otrevligt. De, som är tvungna att gå ut, 
springer som marathonlöpare genom gatorna, fast litet 
tjockare klädda förstås. Unga modiga karlar knyter själar 
om huvudet som gamla käringar med tandvärk. Poliserna 
har svarta öronskyddare, som sitter fast över hjässan, blå- 
frusna näsor och istappar i mustascherna och hoppar om- 
kring jämfota eller springer i kapp med sig själva runt 
kvarteret. De fattiga fryser ihjäl i parkerna. Utanför natt- 
härbärgena står de i kö från tidigt på eftermiddagen. Då 
de fina dam.erna glömmer sig kvar för länge på tebjud- 
ningar eller hos modisten, har de ibland den obehagliga 
överraskningen att finna sin chaufför ihjälfrusen vid ratten. 
(Det förekom åtskilliga sådana notiser i tidningarna i vint- 
ras.) Den lägsta temperatur, jag var med om, var — 23 
gr. C. Det var ju egentligen inte så farligt. Men det 
kändes mer, än samma temperatur gör här hemma i Sve- 
rige. Då var det barfrost. Se'n kom snön. Först litet, 
vanlig, beskedlig snö, som snart gick bort, se'n en riktig 



KLIMATET. 



hejdundrande snöstorm, som stoppade spårvagnar, automo- 
biler och tåg och lämnade halvannan fot snö efter sig på 
marken. New Yorks gatustyrelse fick bråttom att skicka 




DET FINNS GRÄNSER OCKSÅ FÖR AMERIKANSK 
RIDDERLIGHET. 



ut snöskottare över hela staden. Om det inte kom ovan- 
ligt starkt solsken eller regn, beräknades det, att snön 
skulle kosta staden 1,750,000 dollars att fä bort. Men det I 
kom inget regn. Tvärtom. Jo, för resten det började med; 
regn. Det var en söndag. Man vaknade vid regn, stora, 
glesa droppar, som knäppte mot rutorna. Då man tittade . 
ut, var det grått med ljusare ilningar här och där. Pä 



KLIMATET. 



89 



marken läg fotsdjup snösörja, på somliga ställen mer vatten 
än snö. Och så söndag, anglosaxsisk söndag till på köpet! 
Ni känner stämningen. 




DET BÖRJADE BLÅSA. 



Fram på dagen blåste det upp, man såg, hur vattnet 
krusade sig och gick i små vågor i de djupa polarna nere 
på gatan. Ridderliga ynglingar posterade sig här och där 
i hörnen för att bära damer över gatan. Åtminstone 
yngre och någorlunda söta damer. Kom det damer över 
fyrtio år och sextio kilo, läste ynglingarna flitigt annon- 
serna på hörnet. Det finns gränser också för amerikansk 



12—103274. 



Cider 



"•Id. Infödingarna på Manhattan. 



90 KLIMATET. 

ridderlighet. Fram ät tretiden började det blåsa på allvar. 
Människorna nere på gatan såg obeskrivligt löjliga ut. 
De, som gick mot vinden, kom långsamt' fram steg 
för steg, de liksom låg på vinden, lutade framåt i fysiskt 
fullkomligt omöjliga vinklar. De, som gick i medvind, 
såg ut, som hade de varit fästa vid en tråd och allt 
emellanåt fått en knyck, som ryckte dem ett tiotal meter 
framåt så fort, att de hade all möda att hinna få fötterna 
med. De ramlade på som en människa, som fått för stark 
fart i nedförbacke, och fastän hon bromsar, allt vad hon 
kan med benen, inte kan göra annat än försöka styra så 
gott det går. 

Samtidigt blev det kallare i luften och regnet övergick 
till snö. Sörjan började frysa till. Jag hade lovat komma 
till några vänner vid Riverside Drive och gjorde mig i ord- 
ning att gå. I hallen mötte jag min värdinna. »Ni tänker 
väl aldrig gå ut?» sade hon. — »Jo», sa jag. — »Ni vet 
inte, vad. ni gör», sade hon, ^ni blir ikullslagen, krossad 
mot en vägg. Ni är europé, ni vet inte, vad det är fråga 
om. Detta är en blizzard, a gale, a hurricane!» (Snöstorm , 
och orkan är de enda ord, vi har för det på svenska, och 
de är mycket för tama att beskriva, vad hon menade.) 
Jag blev naturligtvis än mer nyfiken att göra bekantskap 
med fenomenet. »Blir det för galet, kan jag ju alltid vända i; 
om», tänkte jag. 

Vad jag nu upplevde skulle inte ens kunna skildras av 
en futuristisk målare; inte heller med en Wagnerorkester ' 
på hundra man skulle man kunna ge annat än en svag 
aning om stämningen. Hur skall jag då kunna göra det; 



KLIMATET. 9 1 

med ord? Språket är beräknat för alldagliga och vanliga 
förhållanden och företeelser, men har inte ord nog starka, 
målande och brusande att skildra ett sådant naturfenomen 
som en orkan. Kunde jag beskriva det, som det verkligen 
var^ skulle det vara så, att ni, där ni sitter i ert varma , 
rum, gick upp och såg efter, om hakarna låg fast på 
fönsterna och spjället var väl skjutet i kakelugnen, att ni 
gick och tog på er päls och bottiner. Men också om jag 
bara skulle lyckas få fram hälften av vad jag vill, kommer 
Ni att säga, att jag ljuger och överdriver. Det sade jag 
alltid själv, då jag läste om amerikanska stormar, tills jag 
själv varit med om en. Men är ni en gammal sjöfarare, 
som seglat på de sju världshaven, då säger ni: »Pojken 
måtte verkligen ha varit ute i frisk vind.^> 

Det gick väl an, så länge jag var på min egen gata. 
Vinden var NNV., och gatan gick som alla gator i New 
York från öster till väster. Sä det var inte förr än jag 
kom fram till Amsterdam Avenue och skulle börja ta mig 
norrut, som jag träffade på vinden själv. Dessförinnan 
var det bara små avsigkomna vindstötar, som jag mött 
och tagit för orkan, och tyckt jag kunde leka med. Jag 
hade roat mig med att ställa mig med ryggen mot dem 
och luta mig mot vinden som mot en vä.gg eller en resår- 
madrass. Den bar mig lydigt i 45 graders vinkel, men 
emellanåt ryckte den lömskt och försåtligt undan sitt stöd, 
sä jag höll på att falla. 

På Amsterdam Avenue trodde jag verkhgen, det var 
orkanen själv, jag träffat på. Men ännu var det inte mer 
än hans äldste son. I samma ögonblick jag svängde om 



92 KLIMATET. 

hörnet, fick jag ett slag, som hade jag fått vattenstrålen 
från en tjock slang rakt i ansiktet. Vinden var inte längre 
luft, en gas; den var sammanpressad så tät, som vore den 
i flytande form. Jag måste stänga till munnen och vända 
bort huvudet för att kunna andas. Men ännu kunde jag 
gå. Långsamt och tum för tum trängde jag mig fram, 
som hade jag gått i en djup, stark ström, där vattnet 
forsade om min kropp ända upp till ansiktet. Jag kastade 
mig framåt mot vinden med hela min tyngd, spände fast 
fötterna i marken, så det kändes, som om tärna borrade 
genom snön och grep fast i trottoaren. Så kom jag en 
bit uppåt gatan (egentligen sluttar den neråt där, men då 
föreföll den mig som den brantaste uppförbacke.) Där 
stod en automobil, och bakom den sökte jag lä för att 
vila ett ögonblick. En herre höll sig fast vid bilen med 
ena handen, den andra höll han om livet på en dam, vars 
ansikte skymtade blått genom en tät, vit slöja, som hon 
knutit om huvudet. Hon hade krampaktigt lindat sina 
armar om mannens hals. Han hade mist hatten, och håret 
slet och fladdrade på hans huvud, som om det höll på att 
ryckas bort test för test. Han ackorderade tydligen med 
chauffören. Fast han skrek allt vad han orkade, sletos 
orden ur munnen på honom, innan han fått riktigt ut dem, 
och trasorna av dem flögo förbi mig, där jag stod i lä. 
»Femti dollars» hörde jag, herrn lyfte in damen, hoppade 
upp själv, bilen brummade, ryckte till ett par tag, kom 
loss ur snön och arbetade sig in på en sidogata. Nu snöade 
det hela tiden. Jag kan inte säga, att snön föll^ men den 
for fram horisontalt utefter marken. Den gamla snön. 



KLIMATET. 93 

slasket och isbitarna rycktes med, sä att gatan pä sina 
ställen sopades ren och blank som en kana. På andra 
ställen tornade vinden upp allt, vad den förde med sig, till 
väldiga drivor, som växte till mer än manshöjd. Den 
olyckliga bilen kom upp på ett av de blanksopade ställena, 
fick vinden i sidan, så att den drevs, halkade och kanade 
pä tvären, tills trottoarkanten tog emot. Ett ögonblick 
trodde jag, den skulle välta, lovarthjulen lyftes. Men just 
då slappnade vinden för att hämta andan, hjulen tog fäste 
igen, bilen fick fart och störtade i väg bortåt gatan för 
att femtio meter längre bort ohjälphgt köra fast i en djup 
driva. Trots kedjorna, som voro lindade om gummiring- 
arna, snurrade hjulen runt utan att taga fäste. De bara 
grävde sig djupare ner i snön. ^En annan bil kom till och 
försökte bogsera loss kamraten, men det lyckades inte 
bättre, än att också han blev stadigt fastkilad i drivan. 
Chaufförer och passagerare fingo lämna sina strandade 
farkoster åt sitt öde och söka sig hem eller till närmaste 
hotell, så gott de kunde. 

Jag ryckte fram ansatsvis, som det heter på militär- 
språk. När jag fann en port, som gick att öppna, gjorde 
jag halt och tog betäckning för att andas en stund i lä. 
Här och var i tvärgatorna såg jag fastkörda automobiler 
som strandade och övergivna skepp. På ett ställe låg en 
stupad häst, bredvid honom stucko ett par skälmar ut ur 
en väldig driva; det var vagnen. Selen var borttagen. 

Sluthgen måste jag ge mig ut på Riverside Drive, 
promenaden, som går utmed själva Hudsonfloden. Där 
fanns intet lä, vinden störtade rakt in från floden. Med 



94 KLIMATET. 

oändlig försiktighet smög jag runt hörnet av 95:te gatan. 
Där mötte jag orkanen själv. Jag tordes inte släppa taget 
i järnstaketet utanför huset. Vinden störtade sig över mig. 
Hade den varit som en vätska förut, var den fast form nu. 
Som lera, nej, fastare. Det var som att trängas genom 
en vägg. Kom den in genom munnen, fyllde den lungorna, 
som skulle de sprängas. Man måste vända bort huvudet 
och hålla handen för munnen, för att våga andas. Gå var 
omöjligt. Tum för tum halade jag mig fram i armarna 
utefter järnstaketet. Dä jag vilade ett ögonblick med 
ryggen mot vinden, kunde jag se floden närmast land. 
Det gick inga vågor, de pressades ner av vinden, men 
vattnet rycktes upp ur sjön och slungades liksom spannvis 
högt upp i luften och kastades söndertrasat långt in över 
land. Husen hade alla luckor tillskruvade, för att inte 
fönsterna skulle blåsa in. 

På körbanan låg inte ett snökorn, den var blank som 
ett spelbord. En stor lyxautomobil kom körande från 
96:te gatan, klarade svängen med farten, men sedan saktade 
den, och fastän chauffören satte på största hastigheten 
framåt, och hjulen arbetade som ursinniga, drev den lång- 
samt, men säkert bakåt. 

Träden vajade inte fram och tillbaka; de stodo i en 
jämn båge och skälvde och darrade. Allting var insvept 
i en blyfärgad skymning, molnen hängde lågt, alldeles över 
ens huvud, man tyckte nästan, man skulle kunna nå dem 
med handen. Ögonen svedo, kinderna stucko. 

En automobil hade kört fast på 96:te gatan, nära River- 
side Drive. En dam steg ur och arbetade sig fram i lä. 



KLIMATET. 95 

Just som hon kom om hörnet, lyfte vinden upp henne och 
kastade henne mot en mur, så att hon blev Hggande med- 
vetslös. Jag har aldrig sett något liknande. Chauffören 
och jag kröp dit på alla fyra, lade henne på rygg och 
släpade henne med oss till ett apotek, som gudskelov var 
alldeles i närheten. Hon hade knäckt nyckelbenet och ett 
revben, i- Varför gjorde Ni inte, som jag sa, och band 
Er muffler om henne att dra i», sa chauffören, då vi var 
i hamn på apoteket. Då kom jag ihåg, att jag sett honom 
röra på munnen där ute. Men jag hade inte hört ett ljud, 
fast han påstod, han skrikit av alla krafter. Orkanen rycker 
till sig alla ljud och slukar upp dem i sin väldiga stämmas 
oupphörliga vräl. 

Från apoteket hade jag inte långt kvar till mina vänner. 
Då jag kom dit, dröjde det en lång stund, innan jag kom 
i de vanliga tagen igen med andningen. Jag kunde bara 
flämta efter luft till en början. Musklerna darrade av trött- 
het. Men jag hade gjort bekantskap med en amerikansk 
snöstorm, orkan, hurricane, eller vad Ni vill kalla den. 

Nästa dag var New York en blockerad stad. All till- 
försel var avstängd. Mjölk- och köttåg sutto fast överallt 
i omgivningarna. Ett par tåg hade välts av snön och 
stormen. Telefon- och telegraflinjerna var avbrutna. Inne 
i staden var all trafik stoppad. Inga automobiler eller 
vagnar kunde komma fram, än mindre spårvagnar. Endast 
underjordiska järnvägen kunde gå på vissa sträckor. Affärs- 
männen fick gå frän sina hem till kontoren. För många 
blev det en promenad på en svensk mil eller mer. Allt 
ledigt manskap sattes att skotta vägar och köra bort snö. 



96 KLIMATET. 

Och för en gång inträffade det egendomliga, att det inte 
fanns tillräckligt många arbetsvilliga att tillgå i New York. 
De tog slut på en dag, och man hade behövt dubbelt sä 
många till. Till råga på allt blev det en tid stark frost, 
de packade snödrivorna blev hårda som is. Det dröjde 
länge, innan arbetslagen hann till fattigkvarteren. Där 
låg snön tvä meter hög på körbanorna, sedan gångbanorna 
nödtorftigt klarats. Ovanpå snön låg sopor och avskräde. 
Renhållningsvagnarna kunde inte komma fram, tunnorna 
tömdes helt enkelt på gatan. Snön försvann under av- 
skrädet, det såg ut som mer än manshöga smutshopar. 
Hade inte frosten varit, skulle det blivit förfärliga epide- 
mier. På många ställen på gatorna låg döda hästar. Det 
dröjde veckor, innan New York blev sig likt igen. Denna 
snöstorm kallades »tremiljoner- stormen». Så många dollars 
kostade det staden att bli av med snön. 



Den långa längtansfulla årstid, vi kallar våren här i 
Skandinavien, finns inte mycket av i Amerika. En vacker 
dag blir det varmt, alldeles omotiverat varmt. Men det 
är bara förebudet, nästa dag är det kallt igen. En vecka 
eller ett par efter kommer värmen på allvar. Men akta 
Er att bara därför, att det är varmt, börja gå med halm- 
hatt. Det är inte passande i Amerika. I New York kommer 
alla halmhattar fram på en bestämd dag (15 maj, tror jag) 
och försvinner lika punktligt (15 okt.). Den, som går ut 
med halmhatt efter den tiden, riskerar att få den krossad, nere 



II 



KLIMATET. 97 

i aft"ärskvarteret åtminstone. En sådan makt har uniformi- 
teten i den demokratiska republiken. 

Redan i slutet av maj var jag med om rätt betydlig 
värme, närmare hundra grader. Ja, bli inte förskräckt, det 
var bara Fahrenheit (= 37 ° C). Det var alltså inte så 
mycket, men i alla fall inträffade det massor av olycksfall, 
som det alltid gör i Amerika. Allt emellanåt säg man 
folk, som utan vidare damp på gatan. I allmänhet var 
det bara svimningar eller lindriga solsting, men jag vill 
minnas, det var ett tjugotal dödsfall på några få dagar 
också. Dagarna gick väl an, men nätterna var värre. 
Luften stod alldeles stilla och bara darrade av värme. För 
den, som bodde så, att han kunde ställa till korsdrag och 
gå ner och ta ett kallt bad allt emellanåt, var det ju inte 
så farligt, men nere i fattigkvarteren måste det ha varit 
ett helvete. Visserligen är de »svarta» rummen utan ljus 
eller ventil i det närmaste utrotade, men det är nog en 
tämligen illusorisk luftväxling, man får genom en glugg 
ut till en halvannan meter bred »ljusgård», djup och svart 
som en brunn. I synnerhet när varenda fläck golvyta i 
rummet är upptagen av sovare. Man har nämligen inne- 
boende för fem cents platsen (»five cents a spöt»). Därför 
flyr så många, som kan, ut i parkerna och upp på taken 
och sover där. Och då det naturligtvis inte finns sådana 
onödiga prydnader som bröstvärn eller räck på fattigfolks 
tak, händer det rätt ofta, att oroliga sovare, i synnerhet 
barn, ramlar ner och siar ihjäl sig på gatan. Också annars 
far hettan hårt fram med småbarnen i fattigkvarteren, varje 
värmevåg slår ihjäl dem i hundratal. 

13 — 1Ö3274. C iderscJiiöld, Infödingarna på Manhattan. 



98 KLIMATET. 

Värmen växte och växte och brast slutligen sönder i 
ett åskväder med en cyklon. Jag har redan haft Er med 
i så mycket blåst i dag, så Ni får väl slippa mer denna 
gången. Regnet, som följde med, var det effektivaste regn, 
jag prövat på. Man blev blaskgenomvät inpå bara kroppen 
på några sekunder, det kom inte i droppar utan i samman- 
hängande flak eller vågor av vatten. 

Sommaren är ingen behaglig årstid i New York. Den 
ena värmevågen kommer efter den andra, och alla, som 
kan, tillbringar åtminstone nätterna på landet. Fram i 
oktober kommer den härliga indiansommaren med lagom 
och behaglig värme och ett strålande väder. Det är den 
behaghgaste tiden på året i Amerika. 

Jag är inte den, som vill klaga på det amerikanska 
klimatet. Det är omväxlande nog att tillfredsställa alla 
sorters smak, aldrig enformigt; det bjuder på ständigt nya 
överraskningar och ibland på sensationer så starka, att man 
skulle vara nöjd med litet mindre. 



Amerikanskt familjeliv. 

Då man kommer till en ny stad, uppfattar man sitt 
tillfälliga hem som stadens medelpunkt, och däri- 
från utvidgar man sin kunskap om orten i allt 
vidare cirklar. På samma sätt som den moderna geografi- 
undervisningen börjar med skolrummet och fortsätter från 
hemorten till landskapet, landet och världsdelen. Ty var 
och en känner ju sin person som medelpunkten i världs- 
alltet. 

Så blev ett litet trevligt enfamiljshus vid 75:te gatan 
för mig den stora staden New Yorks medelpunkt. Och 
det var inte så illa valt, för det låg ungefär mitt på den 
långa ön Manhattan. Litet mer åt sydändan kanske, men 
det är ju också där, som den livligaste och viktigaste delen 
av staden ligger. 

Den första trånga cirkel omkring mig själv, som jag 
började utforska, var familjen, jag bodde hos. Egenthgen 
var det ett finare boardinghouse (inackorderingsställe), men 
det fick man inte kalla det. Ordet boardinghouse har fått 
en tarvlig klang i Amerika, så man får säga, att man bor 
i en familj, då det gäller ett bättre ställe. Senare har jag 
haft tillfälle att se åtskilliga andra familjer på nära håll, 



ICX) AMERIKANSKT FAMILJELIV. 

men jag tror, att den första, trots inackorderingarna, värj 
ganska typisk. 

Hos mr Soandso, som jag tänker kalla min värd, gickl 
det rätt gammaldags till, gudskelov. Det vill säga efterj 
amerikansk måttstock. I Europa skulle det räknats som| 
ganska tip-top modernt. Men amerikanerna ha i sitt begä 
efter komfort fyllt de mera nymodiga hemmen med enl 
oändlig mängd mekaniska och elektriska inrättningar, som| 
nog gör sig utmärkt pä en utställning, men i praktiker 
gör hemmet till ett första klassens maskinhelvete. Det ärl 
emellertid mest i apartementhouses, de stora kasernerna, 
där var familj endast disponerar en våning, som den me- 
kaniska komfortdjävulen härjar. Själv har jag samvetsgrant 
aktat mig för att bo i ett sådant modernt hem, men jag 
har hört tillräckligt många vänners lidandeshistoria för att 
kunna tala om, hur det är. Många medelklassfamiljer har 
i förtvivlan tagit sig för att bo på hotell hela året. Där 
slipper de allt bråk och besvär. Någon hemkänsla lär de 
väl inte kunna få där, men det tycks man åtminstone i 
New York sätta betydligt mindre värde på än i Europa. 
Men apartementhouses och hotell kommer vi väl till så 
småningom. Nu skulle vi först se, hur familjen Soandso 
hade det. 

Jag har för mig, att man i familjelivets former finner 
de tydligaste utslagen av ett folks karaktär och rasegen- 
heter. Och på likheter däri känner man igen besläktade 
folk. Det är därför jag vill påstå, att det finns mer likhet 
och frändskap mellan engelsmän och fransmän, än man är 
böjd att tro, då man ser de många yttre olikheterna i deras 



AMERIKANSKT FAMILJELIV. lOI 

land och samhällen. Och då får jag ju erkänna tyskarna 
som ganska nära släktingar till oss också. 

Det är familjelivet, som näst språket tydligast visar 
amerikanernas engelska härstamning. Gatulivet och stadens 
allmänna karaktär och stämning påminner mera om Tysk- 
land, kanske ännu mer om Skandinavien (det gäller de 
östamerikanska småstäderna i ännu högre grad än själva 
New York). Men familjelivet är utpräglat engelskt. 

Herrskapet Soandso hade ett sådant där trevligt engelskt 
enfamiljshus, där man springer upp och ner i trapporna hela 
dagarna. Trapporna är en fortsättning uppåt av hallen och 
begagnas som den. Vid danstillställningar och annars, när 
det faller sig lämpligt, sitter man och flirtar eller talar 
politik i trapporna och känner sig lika hemmastadd där 
som i ett rum. 

Pä nedra botten låg matsalen, ett vardagsrum och en 
salong, som var så fin, att man aldrig fick vara där. I 
det fallet liknar de amerikanska medelklassfruarna ofta de 
tyska och skandinaviska. De tar, om de får, undan det 
bästa rummet i huset till ett slags tempel för sin sociala 
fåfänga. Det möbleras med en elegans, som är på ett 
helt annat plan än de andra rummen, gardinerna är ständigt 
nerrullade för att skydda de ömtåliga möbelöverdragen, 
mattorna och tavlorna för att blekas av solen. Och rummet 
begagnas i vardagslag inte till annat än att damma de fina 
möblerna och de tusen småsakerna pä hyllor och byråar. 
Men kommer det främmande, förs de genast rakt in i hel- 
gedomen och får där göra sig en föreställning om, hur fint 
familjen har det i sitt hem. Det är ju mycket osjälviskt 



I02 



AMERIKANSKT FAMILJELIV. 




TRAPPFLIRT. 



och vackert att reservera det finaste rummet i huset för 
främhngar, men förbaskat opraktiskt. Det tycks emellertid 
vara ett huvudvillkor för den germanska kvinnans trevnad, 
sä det är helgerån att röra vid det. Vi fär bara kyssa 
handen, som håller dammtrasan, och gå och sätta oss i 



AMERIKANSKT FAMILJELIV. IO3 

hallen, där vi får röka pipa, lägga upp benen på bordet 
och ha det hemtrevligt. 

Jag hade varit rätt länge i familjen Soandso, innan jag 
fick se deras förmak. Sä kom det främmande en kväll, 
och med dem fick t. o. m. husets folk slippa dit in. Och 
där var fint. Möblerna var nästan äkta Louis XIV och 
dessutom förgyllda, tavlorna var handmålade, och på golvet 
låg en tjock persisk matta. Grammofonen i hörnet var 
också Louis XIV och förgylld, men jag är inte nog känna- 
re att säga, om den var lika antik som de andra möblerna. 
Bronskandelabrarna var underbart förvridna kvinnofigurer, 
som dock inte var magdansöser, utan fullt anständiga. 
Ack ja, vad där var fint. Men gudskelov, att vi slapp 
vara där om vardagarna. 

En trappa upp låg herrns, fruns och hundens privata 
vardagsrum, sängkammare och sovrum. Hunden hette Sam 
och hade ett och ett halvt öra. 

I de två översta våningarna bodde inackorderingarna. 
Naturligtvis var det värmeledning i huset. Den var så 
listigt inrättad, att det brukade vara omkring 30 grader 
varmt nere i hallen och 12 i sovrummen högst upp. I 
var våning var det ett badrum. Alla herrarna i huset var 
naturligtvis på kontor om dagarna och steg alltså upp 
ungefär samtidigt på morgonen. Därför gällde det att 
utveckla ganska mycket list och förslagenhet för att komma 
åt ett badrum i rätt tid på morgnarna. Men genom att 
studera grannarnas vanor lärde jag mig snart passa på det 
rätta ögonblicket, så att jag varken behövde stiga onödigt 
tidigt upp eller stå och vänta och bli arg och komma för 



104 



AMERIKANSKT FAMILJELIV. 




MORGONFIGUR 1 TRAPPAN. 



sent. Min närmaste j 
granne hade en väc- 
karklocka, som väck- 
te hela övre vånin- 
gen. Men sedan den j 
ringt, brukade han] 
ligga och dra sig tio^ 
minuter, innan han] 
klev i sin nattrock! 
och gick ut till bad- 
rummet. Jag kunde' 
alltså ligga lugnt i 
åtta å nio minuter 
och morna mig och 
ändå vara säker på 
mitt bad. Han för- 
sökte överlista mig 
och komma före ge- 
nom att sätta kloc- 
kan fram tio minu- 
ter, men det gick 
naturligtvis inte alls. 
Det ser ganska 
orientaliskt ut i trap- 
porna i ett ameri- 
kanskt hus en tidig 
morgonstund. Un- 
derliga figurer irrar 
upp och ner klädda 



AMERIKANSKT FAMILJELIV. 



105 



i badkappor, nattroc- 
kar och kimonos, som 
fladdrar kring mer el- 
ler mindre välskapta 
ben. Utanför badrums- 
dörrarna står orakade 
och omornade herrar 
och svär eller väntar 
undergivet och filoso- 
fiskt. Och innanför i 
badrummet plaskar 
det hånfullt och trium- 
ferande. 

Tanken på frukos- 
ten gör det lätt att 
stiga upp om morg- 
narna. Jag är visser- 
ligen inte något mat- 
vrak, inte alls, men 
amerikansk frukost är 
just precis som en fru- 
kost skall vara. 

Man börjar med en 
halv grapefruit. Det 
är en hybrid mellan 
citron och apelsin, stor 
som ett nyfött barns 
huvud och oerhört 
frisk i smaken. Den 




ANNAN MORGONFIGUR. 



14 — 1Ö.1274. Cedcrschiöld, Infödingarna på Manhattan. 



I06 AMERIKANSKT FAMILJELIV. 

serveras avskuren på mitten och liggande pä is. Man fär 
ta rätt mycket socker till, men då är den avgjort bättre 
än apelsin. Det lär också vara mycket nyttigt för den lilla 
magen att börja dagens arbete med en grapefruit. Jag 
undrar, varför ingen företagsam man tar och importerar 
grapefruits hit till Sverige. Svenskarna brukar ju inte 
vara ohågade för nyheter i småsaker, inte ens då det 
rör mat. 

Efter grapefruiten äter den, som är mera förståndig än 
njutningslysten, havregrynsgröt, och se'n får han de härli- 
gaste ägg med skinka till belöning för sitt välförhållande. 
Till kaffet kan han äta rostat bröd med smör och marme- 
lad. Till omväxling på havregröten fimis det majs-, korn- 
eller vetegröt, som jag emellertid aldrig studerade tillräck- 
ligt ingående för att kunna yttra mig om. Men de är säkert 
förskräckligt närande och nyttiga. Den svenska seden att 
dricka en så kallad »tandborstpilsner» på morgonen har 
ingen motsvarighet i Amerika. Fast det naturligtvis finns 
folk, vars fysik kräver en naken whisky på morgonen, men 
sädana hörde inte till familjen Soandsos umgänge. 

Var och en fick sin frukost, när han blev färdig och 
kom ner. Några vidare bordssamtal var det just inte. Vid 
varje kuvert låg en tidning och sedan herrarna sagt »Good 
morning! Fine day to day» eller »Rather cold, is"nt it.^> 
dök de ned i sin tidning och försvann bland börsnoteringar, 
mord och socitetsskandaler. Och samtidigt kastade de in 
de goda matvarorna till det ställe mellan tidningsbladen,! 
där de hade sin mun. Det gick i allmänhet med en sådan 
fart, att jag aldrig kunde begripa, hur de hann med att 



AMERIKANSKT FAMILJELIV. 10/ 

tugga. Men det gjorde de kanske i underjordiska järnvä- 
gen, dä de for ner till sina kontor. 

Så snart de fått i sig frukosten, störtade de i väg, men 
utan att därför göra nägot uppehåll i sin tidningsläsning. 
Och se'n såg man dem inte förr än på kvällen. Sin lunch 
äter affärsmannen på något matställe »downtovvn», i affärs- 
kvarteret, och den stökar de undan lika hastigt som första 
frukosten. Under affärstiden har de inte många minuter 
att slösa på mat. 

I det hela är lunch ett mycket försummat mål i Ame- 
rika. Hemma i familjen var det inte så underligt, där var 
ju i allmänhet bara fruntimmer hemma till lunchen. Och 
kvinnor har ju sällan så utvecklat matsinne som män. 
Därför var det bara en liten kötträtt och kokt frukt eller 
dylikt till lunch. 

Dess rejälare var dinnern. Då klockan närmade sig sju 
började husets folk samla sig i hallen. Och då var herrarna 
betydligt språksammare än på morgonen; affärsbrådskan 
var slut för dagen, och det var verkligen en stämning av 
lugn, vila och fest över kvällsmåltiderna. 

De, som ansåg sig behöva en cocktail före maten, sam- 
lade sig i en högtidligt avvaktande grupp kring mrs Soandso 
vid ett särskilt cocktail-skåp med många vackra flaskor i. 
Hon blandade och skakade och tog gärna själv en liten 
»Manhattan» eller »Dry Martini» för sällskaps skull. Det är 
ingalunda min mening att behandla en så viktig faktor i 
amerikanskt liv som cocktails så här kortfattat och lättsin- 
^'S^- ]^S återkommer till dem senare (dock icke för ofta), 
då jag skall tala om barer och restauranter. Om jag då 



I08 AMERIKANSKT FAMILJELIV. 

känner mig vänligt stämd mot läsaren, kanske jag t. o. m. 
ger ett par små goda recept. 

Vid middagen presiderade mr Soandso själv på engelskt 
sätt, skar för av stekarna och lade för var och en, vad han 
borde kunna äta. Den amerikanska familjematen var om- 
växlande, riklig och vällagad. Det amerikanska köket tycks 
ha lärt och tagit vara på det bästa i de olika europeiska 
ländernas matlagning. Oxköttet är minst lika gott som 
det engelska, kalvköttet jämförhgt med det franska, och 
säser och grönrätter är tillagade på italienskt sätt. Dess- 
utom får man ibland förträffliga sydamerikanska rätter med 
mycket grönsaker i. Så man lider ingen nöd. Vad euro- 
péen däremot ibland har svårt att vänja sig vid, är att 
dricka bara isvatten till maten. Det är ju mycket moraliskt, 
men om det är så bra för magen, det undrar jag. I syn- 
nerhet som all mat serveras så het som möjligt och t. o. m. 
brödet kommer direkt ur ugnen och är så varmt, att man 
bränner fingrarna på det. Inte ens infödda magar tycks 
stå ut med det i längden. Levern blir i allmänhet ledsen 
först. Men det skulle aldrig falla en inföding in att skylla 
på dieten. Det är det stackars beskedliga klimatet, som 
får skulden. »I suppose it is the climate», säger de, då de 
vrider sig i gallstenskolik. 

Vid bordet röktes cigarretter mellan rätterna och prata- 
des ganska livligt, om affärer och nyheter, teater och so- 
cietet. Ingenstans i världen intresserar folk sig så mycket 
för sin societet, som i New York. Inte minst dessa heder- 
liga borgare, som aldrig i sitt liv haft något med societeten 
att göra. 



AMERIKAMSKT FAMILJELIV. IO9 

Ibland skämtades rätt livligt, men aldrig taktlöst, med 
någon av sällskapet. Och hunden Sam gick omkring och 
småtiggde och såg ut som lett upp och ett i minne» med 
sitt hela öra hängande och stumpen av det andra rakt i 
vädret. 

Efter desserten och kaffet tände vi våra cigarrer vid 
bordet, men damerna satte i allmänhet så mycket värde 
på vårt sällskap, att de helst blev kvar och uthärdade röken. 
Kanske också för att få vara med om den lilla likören. 
Den kom visserligen inte i vardagslag, men mr Soandso 
var sällsynt fiffig i att hitta rätt på någon minnesdag i 
landets historia, eller en högtidsdag för någon av de när- 
varande, som måste firas. Om inte själva händelsen pekade 
ut offret, spelades krona och klave om, vem som skulle 
bestå likörerna. 

Då man rest sig från bordet och slöat en stund i hallens 
buffelstolar, gick värdinnan in i sin mörka helgedom och 
satte i gång grammofonen, och den dådkraftiga ungdomen 
rörde sig i skönt rytmiska figurer efter tango- och maxixe- 
melodier. Ty dansflugan var just som värst i New York 
i vintras. T. o. m. gamla stadgade män med mage och 
stort anseende på Börsen såg man i behagfullt smidiga 
dansrörelser och därtill passande koketta, fast något svettiga, 
leenden. 

De flesta av herrarna försvann i allmänhet kort efter 
middagen för att gå ut och se på stan. Mr Soandso skulle 
ofta i frack och ordnar (han hade en turkisk, som såg ut 
som Hederslegionen) ut på middagar eller supéer i något 
av de otaliga ordenssällskap eller bolag, han tillhörde. 



P 



no AMERIKANSKT FAMILJELIV 

De som blev kvar, roade sig sä gott de kunde, och det 
var inte värst mycket. Det slutade i allmänhet med bridge 
eller poker. I det senare spelet fanns ett par verkligt 
framstående förmågor, i synnerhet en f d. norrman, som 
var en av de mest framstående blufifare jag haft äran göra 
bekantskap med. Äran kostade åtskilliga dollars (men jag 
vann dem igen nästa kväll, då han inte var med, så Ni 
skall inte vara oroliga, att jag inte klarade mig). 

Då kortspelarna blev törstiga, som det stundom händer, 
tassade den tyske betjänten Adolf omkring med ölflaskor 
och whiskygroggar. Jag sade betjänt, men själv kallade 
han sig butler (hovmästare) och uttalade det: »de putler . 
Det var en snäll och foglig man, ytterst beskäftig, fast 
plattfotad. Främre sidan av hans huvud såg ut, som om 
ansiktet blivit utplånat av oändliga lidanden. Det var bara 
några ytterst obestämda former kvar. Men kanske han 
aldrig haft något särskilt ansikte. Han uppträdde om kväl- 
larna i en frack, som tydligt visade, att mr Soandso var 
mycket fetare än han. Hans engelska var alltför färsk för 
att kunna användas, så man talade mest hans eget språk 
till honom. Både mr och mrs Soandso talade tyska, och 
flera av inackorderingarna var tyskar. De andra fick lära sig ; 
tyska eller vänta att ge några order, tills Adolf lärt sig, 
förstå engelska. Och det lär nog dröja, om han inte har 
andra läromästare än husets jungfrur. Hur många sådana 
som fanns, vet jag inte, m.en jag såg åtminstone tre stä- 
derskor och har anledning förmoda, att det fanns en kokerska 
också. En av städerskorna erkände öppet, att hon var 
tyska, de andra var ett par blonda systrar och påstod, att 



AMERIKANSKT FAMILJELIV. 



III 




BETJÄNTEN. 



112 AMERIKANSKT FAMILJELIV. 

de var födda i Canada av amerikanska föräldrar. De hade 
emellertid den underliga ovanan att tala svenska med 
varann, och deras engelska var ganska egendomlig. 

Hur de hade det nere i sin källarvåning, ;vthe basement», 
anar jag inte. Man kan bo i åratal i ett amerikanskt hus 
utan att någonsin sätta sin fot i undervåningen. Som kök- 
sorna ofta är negresser eller irländskor och argsinta, skall 
man helst akta sig för att göra det också. Det sägs, att 
många amerikanska fruar aldrig vågar sig ner i sina kök. 
De får inte lov för köksorna. 

Mig har undervåningens mysterier alltid lockat. Jag 
har hört om tjänarnas förmak (parlour) och det något stela 
och formella umgängesliv, där föres med tjänare från andra 
hus. Ibland lär de emellertid lägga etiketten på hyllan 
och ha det rätt otvunget och glatt. Enda sättet att studera 
livet i tjänarnas våning är nog att själv ta plats som betjänt 
eller ij-second butler» i något stort hus. Jag hoppas, jag 
får tid till det nästa gång jag kommer till Amerika. 




Barnen. 



Bildhuggaren David Edström brukar ibland berätta 
om sin barndom i Amerika, i the Middle West för 
25 eller 30 år sedan. Det var just ingen skola för 
mammas gossar, han gick i. Pojkarna där hade en älsk- 
lig lek. De slog varann turvis sä hårt, de nånsin or- 
kade, med rottingar eller hickorypåkar. Det var inte 
alls fråga om att parera, bara ta emot. Och den, som 
höll ut längst och tog emot bäst, var den duktigaste. 
Då de klädde av sig om kvällarna, var kläderna fast- 
klibbade av blod. Att det kunde vara någon så rolig 
lek, har man ju svårt att förstå. Men ett klemigt släkte 
var det tydhgen inte, som hade sådana förströelser. Det 
var nog ingen latmanssyssla att vara lärare åt sådana hård- 

l^ — }ö,')274. C ed ersc hicld^ Infödingarna /'S Manhatlan. 



114 BARNEN. 

agade pojkar. Och heller inte alldeles ofarlig. Edström 
berättar, att en ny lärare blev nedskjuten utan vidare av 
en halvblodspojke, som kände sig förolämpad. 

Men sedan dess har tiderna förändrats. Nu är de ame- 
rikanska gossarna nog inte så mycket vildare än våra, , 
inte ens i the far West. Men de har många andra olik- 
heter, och det är dem jag skulle tala om. 

Naturligtvis kan man i ett så stort land som Amerika i 
inte tala om det typiska amerikanska barnet, den typiske 
afTärsmannen, den typiska amerikanskan, eller amerikanen. 
Det finns otaliga skilda typer, inte bara i de olika delarna 
av landet, utan också i en stor stad som New York. 
Amerika är ju ett så nytt land, att man inte kan begära, i 
att dess folk skall ha hunnit »flaska sig» ännu, utveckla 
bestämda nationaltyper. Det är förvånande, att det han 
gjort det så pass mycket, som det verkligen har, trots den 
ständiga tillströmningen av nytt folk från de gamla landen. 
Landet är ju större än Europa och dess skilda delar så| 
olika i klimat och seder som Sverige och Spanien. Man;^, 
kan tala om East (och New England), Middle-West, Westä 
och South som fullkomligt olika länder. Det är i East, 
jag gjort mina studier, bland de verkliga yankees. Och dä i 
jag talar om något som typiskt amerikanskt, är det i be-'i 
tydeisen olikt det motsvarande europeiska. Det är det,:!i 
som är nytt för oss eller framträder i högre grad, somiu 
intresserar, och som vi ibland kan lära av. Annat än i; 
denna relativa betydelse kan man naturligtvis lika litet talajji 
om »typisk amerikan» som »typisk europé». Det här bordej 

jag naturligtvis ha sagt i början av denna artikelserie. Men^ 

\ 



BARNEN. 1 1 5 

»bättre sent än aldrig» sa käringen, slängde jästen efter 
degen i ugnen. 



Amerika är framtidens land. Amerikanerna sätter oer- 
hört värde pä sin nutid, men framtiden, tror de, skall bli 
fullkomlighetens tidsålder. Barnen är de avundsvärda, som 
! skall få uppleva det. Den snabba utvecklingen är ameri- 
kanens käraste idé, den skall barnen föra vidare. De skall 
vara ett bättre och högre utvecklat släkte. 

Därför älskas och rent av vördas barnen där mer än i 
något annat land. Där passar ordet »Barnets århundrade». 
Ingenstädes behandlas de så hänsynsfullt, ingenstädes göres 
så mycket arbete och kostnad för deras nytta och trevnad. 
Barn är sluga krabater, i all synnerhet i Amerika, och 
märker snart, hur mycket väsen man gör av dem. Och 
då de förstår, att de är mycket viktigare personer än de 
stora, kan de ibland bli förskräckliga små tyranner. — 

Ingenting är gott nog åt dem, de yppersta hjärnor är 
ständigt i arbete för att finna på nytt för barnens hygien 
och komfort, nya undervisningssystem o. s. v. Jag har 
dess värre inte sett någon amerikansk skola inifrån, dumt 
nog, men jag har hört en del om dem; i synnerhet av 
barnen själva. Och jag har sett rätt mycket av skolornas 
resultat. Men då jag inte sitter inne med herr Bengtzéns 
sakkunskap och auktoritet, måste jag yttra mig helt och 
hållet som amatör och i största korthet. Grundtanken i 
undervisningen är att icke förkväva, utan tvärtom utveckla 
barnens självständighet. Att väcka och underhålla deras 



Il6 BARNEN. 

nyfikenhet och vetgirighet och att meddela dem nyttiga 
kunskaper på ett sä angenämt och trevUgt sätt som möjligt. 
Det egendomliga lär inträffa, att på lektionerna lärjungarna 
ställer fler frågor till läraren, än han till dem. Eftersom 
det är i Amerika, begagnas naturligtvis moderna maskiner 
också för undervisningen. På historie-, geografi- och na- 
turlärelektionerna spelar kinematografen en stor roll. Un- 
dervisningsdepartementet har t. ex. bekostat inspelningen 
av scener ur Amerikas historia. Det lär vara förträffliga 
bilder med fullt historiska dräkter och dekorationer. Fram- 
stående fackmän har varit regissörer. Odhner i all ära, 
men jag tror barnen skulle få klarare föreställning om sla- 
get vid Lijtzen, om de fick kinematografillustrationer till 
hans »Den sjätte november låg en tät dimma-^ etc. För 
undervisningen i moderna språk och i välläsning användes 
grammofoner ganska mycket. 

Kroppsaga är naturligtvis oförenlig med teorien om 
barnens självständighet och självmedvetande. Jag tror 
knappast heller, man begagnar sådana skräckmedel som 
anmärkningar och sedebetyg. Men icke dess mindre är 
disciplinen mönstergill. Jag vet inte, vad knep som an- 
vändes. Ett är, att undervisningen göres så rolig, att ele- 
verna inte vill försumma den för att skoja med läraren. 
Det är roligare att höra på, vad läraren har att tala om än 
att skoja med honom. (Knepet rekommenderas till svenska 
lärare, som klagar över att de är utsatta för skoj.) Ett 
annat är, att uppfattningen av hela skolan är en annan. 
Det är inte en plåga, ett fängelse till straff för arvsynden, 
där läraren är fåns^-aktaren och en naturlig; fiende, utan 



BARNEN. 117 

en förmån, som fria amerikanska medborgare begagnar sig 
av och söker dra största möjliga nytta av. Det låter 
kanske överdrivet, men jag har hört det från ii-åriga ame- 
rikaner, inte som något inlärt, utan som en fullkomligt 
självklar sak; vilket det ju också är. Den förnuftiga, fri- 
villiga disciplinen är bland det, som mest förvånar euro- 
péen överallt i Amerika. Där behövs aldrig någon polis- 
konstapel för att ordna kö framför biljettluckor och pä 
postkontor. Och Gud nåde den, som söker tränga sig 
fram innan hans tur kommer; folkets rättskänsla är mycket, 
stark och ömtålig, och de kan i allmänhet boxas. Både 
rättskänslan, disciplinen och boxningen lär de sig i skolan. 
Boxningen hör kanske inte så ofta till undervisningsämnena, 
men den har de rikliga tillfällen att öva på rasterna. Det 
är underbart att se, hur t. ex. små kuschade judebarn, 
vilkas fäder i många generationer varit misshandlade slavar 
i Ryssland, av den amerikanska skolan på några veckor 
eller månader förvandlas till fria och självmedvetna små 
medborgare. Nu kan det ju ibland hända, att deras själv- 
medvetenhet tar sig uttryck, som inte alltid är så behag- 
liga för omgivningen. Men det skall man helst tala tyst 
om i Amerika. Kritisera vad Ni vill, moral, kyrkor, affärs- 
metoder, t. o. m. Fifth Avenue, men säg ingenting om lan- 
dets kvinnor eller barn, det tål inte det ridderliga Amerika. 
Skulle några okynniga pojkar börja ofreda Er, så spring, 
ta en automobil, en spårvagn, fly så fort Ni kan. Det 
står det inte något om i resehandboken, så jag fick lära 
det av egen dyrköpt erfarenhet. Jag var på väg till en 
visit och råkade gå genom en gata, där en liga pojkar 



Ii8 



BARNEN. 



huserade. Det låg djup snö på marken. Just som jag 
gått förbi, fick jag en stor snöboll rakt på min verkligt 
fina och nyångpressade höga hatt. Och bakom mig gav 




MINA DYRKÖPTA ERFARENHETER. 



pojkarna upp ett jubelskrän. Jag gick tillbaka och bad 
dem hövligt och bestämt att kasta på något annat, helst 
på varann. Knappt hade jag vänt ryggen till, förr än jag 
hade ett regn av slaskiga isbollar omkring mig. Det var 
dä, jag begick mitt förfärliga brott. Var som helst i Eu- 



BARNEN. 119 

ropa skulle det varit det enda riktiga att göra, men i Ame- 
rika var det synd mot den Helige Ande. Jag sprang till- 
baka, högg tag i den störste i ligan, som tydligen var le- 
daren, lyfte upp honom i luften och slängde honom i en 
djup snödriva. Pojken hade inte hunnit falla, förr än jag 
var medelpunkt i en tät ring ursinniga människor. Väl- 
klädda damer kom störtande ur husen, yngre gentlemän 
började kasta av sig rockarna och göra klart till strid, 
arbetare och chaufförer trängde sig fram i skocken, alla 
talade på en gäng, och det var sannerligen inga kompli- 
manger, jag fick. Det engelska språket är rikt, i synner- 
het som det talas i Amerika. En del gick jag ju miste 
om, då alla talade samtidigt i munnen på varann, men jag 
fick tämligen klart, att den allmänna meningen lutade åt 
lynchning. Just som jag trodde de skulle börja, räddades 
jag emellertid så dramatiskt, som hade det varit på kine- 
matograf. Jag hade under gruffet trängts upp på trappan 
till ett privathus. Rätt som det var, slogs dörrarna upp, 
en gammal vithårig herre kom störtande ut, högg tag i 
mig, och innan jag visste ordet av, var jag indragen i en 
elegant hall. Där blev jag på allt sätt omhuldad med den 
innerligaste sympati. Jag fick veta, att pojkligan, vars höv- 
ding jag varit nog oförsiktig att bära hand på, en längre 
tid tyranniserat hela gatan (utom naturligtvis de hus, där 
deras föräldrar bodde). Hos den gamle översten, för min 
räddare var överste, hade de slagit in fönster flera gånger, 
och han själv kunde inte gå ut annat än under pojkarnas 
skoltid, för att ej bli bombarderad med snöbollar. Kalla 
dit polis hjälpte inte alls. Om han inte kunde ta dem på 



120 BARNEN. 

bar gärning, var det ingenting värt. Och tretton-, fjorton- 
åringar är i allmänhet bra mycket kvickare i benen än feta 
irländska poliskonstaplar. Med det starka föreningsband, 
som gemensamt lidande ger, blev översten och jag myc- 
ket goda vänner, och jag besökte honom sedan ofta, trots 
risken. Dock helst under skoltid. 

På så sätt fick jag emellertid två nyttiga lärdomar: att 
åka droska, då jag skulle ut i hög hatt i snöbollsväder, 
och att tiga och springa, då jag blev beskjuten med snö- 
bollar. När snön gick bort, blev det ännu farligare pä 
gatorna. Då spelade pojkarna baseboll pä alla gator, och en 
baseboll är mycket, mycket hårdare än en snöboll. Min 
vän översten fick gå med bandage för ögat i ett par veckor. 

Nu är det verkligen inte pojkarnas fel, att de måste ta 
gatan till lekplats. Ingenting är for resten pojkarnas fel i 
Amerika, åtminstone är jag inte den, som törs säga det. 
Men det är klent beställt med lekplatser i staden. Vis- 
serligen har det på senare år inrättats några stycken, men 
långt ifrån tillräckligt. Och de, som finns, behärskas nog 
i allmänhet av de mest stridsdugliga ligorna. De andra 
får hålla till på gatan. Naturligtvis är det strängt förbju- 
det att spela boll på gatorna. Men polisen ser genom 
fingrarna med pojkarna, och det har han goda skäl till. 
Dels skulle det inte passa hans värdighet att springa efter 
lättfotade pojkar på gatan, dels skulle han få en mycket 
besvärlig tid på sitt pass, om han var ovän med kvar- 
terets pojkar. För att inte tala om, att han skulle ådraga 
sig alla jungfrurnas harm och förakt. Härom året skedde 
emellertid ett undantag. Jakob Riis berättar i en av sina 



BARNEN. 121 

böcker (»The Making of an American», tror jag), att en 
poliskonstapel ville anhålla ett par bollspelande pojkar på 
gatan, och då de sprang sin väg, sköt han och råkade 
döda den ena. Nu har polisen i New York rätt att skjuta, 
då man inte stannar på hans befallning, han har nu för 
resten rätt att göra ungefär vad som helst, och den rätt 
han inte har, den tar han sig. Händelsen väckte emeller- 
tid obehagligt uppseende, så att man säg sig tvungen att 
döma poliskonstapeln till livstids fängelse. Ändra lagen 
gjorde man naturligtvis inte för det (man har ju jury), 
men några lekplatser blev verkligen anlagda, mest tack 
vare Jakob Riis. 



Hur disciplinen i skolorna verkar fick jag ett förträff- 
ligt exempel på i vintras. Huset bredvid en stor skola 
med ett par tusen barn fattade eld, medan lektionerna på- 
gick i skolan. Själva skolbyggnaden var hotad, och vär- 
men blev stark i de närmaste klassrummen. Barnen hörde 
brandkåren och larmet på gatan och visste, vad det var 
frågan om. Men de visste också, att de kunde lita på sina 
lärare. Vart enda barn blev kvar på sin plats, lektionerna 
fortsattes. Under tiden satt föreståndarinnan på sitt kon- 
tor med telefonen för örat och gav order åt klasserna i 
de mest hotade salarna att marschera ut. (Det finns na- 
turligtvis telefon i alla klassrum.) Ingen rörde sig, förr än 
ordern kom, då tågade de ut, lugnt och i god ordning. 
Då den siste gått, rapporterade lärarinnan i telefonen: klart; 
och nästa klass fick gå. Jag undrar, om rottingdisciplinen 

!6 — 1532T4. Cederschiöld, Infödingarna pa Manhattan. 



122 BARNEN. 

håller sådana prov? Händelsen relaterades i tidningarna] 
i en kort notis. Antagligen var det något helt naturligti 
och alldagligt för dem och deras publik. 

Jag har haft äran känna en del amerikanska barn avj 
olika klasser och t. o. m. av dem erkännas som god vän. 
De är helt enkelt förtjusande — • om man tar dem påj 
rätta sättet. Och det är att helt och hållet behandla deml 
som jämlikar. De har mindre misstroende mot äldre änj 
europeiska barn i allmänhet, är mindre skygga och visar] 
lättare små förtjusande glimtar av sin känslo- och tanke-j 
värld. >/De stora» är för dem inte en överlägsen och fient- 
lig värld, som huvudsakligen tänker på att hindra derasj 
nöjen; som man måste hyckla för och skydda sig mot 
genom att krypa i sitt skal; som man aldrig törs visa| 
något av barnens egen värld, för den har de ingen för- 
ståelse för. Nej, det är en samling hyggliga äldre kam- 
rater, visserligen sällan fullt så trevliga som de jämnårigaj 
men med somliga av dem kan man i alla fall tala nästan 
som med en jämnårig. 

Det är ett villkor för att man skall kunna umgås med 
amerikanska barn: att man aldrig kränker deras självaktning. 
Gör man det, mister man deras förtroende och deras aktning. 

En av mina bästa vänner, en mr C, hade en liten söt 
fem års flicka. En dag, då hon bar sig mycket illa åt, 
miste mr C. tålamodet och gav henne en örfil. Hon satt 
alldeles förstummad ett ögonblick och stirrade på honom, 
förvånad, ringaktande, förebrående. Se'n kom det: »Oh 
Dad! Do you forget I am a lady.? hxo. youz. gentle- 
man?» (Men Pappa då! Glömmer du att jag är en dam.? 



BARNEN. 



123 



Skall du vara en gentleman?) Fa- 
dern bad mycket ångerfull om ur- 
säkt. Ur amerikansk synpunkt 
hade flickan fullkomligt rätt. 

Ett resultat av den amerikan- 
ska undervisningsmetoden är, att 
barnen mycket tidigt lär sig se 
kritiskt på sina föräldrar. Jag har 
någonstans läst en liten historia, 
som är ett rätt bra exempel på det. 

En liten fyraåring frågade en 
dag sin mamma: »Vad är egent- 
ligen pappa. ^:' Nu råkade hennes 
far vara en av landets yppersta 
humorister. Hon fick veta det, 
och därtill förklaringen, att en hu- 
morist var en person, som skrev 
lustiga saker för att få folk att 
skratta. Hon funderade ett ögon- 
blick. Se'n sa hon: »Jaså. Men 
jag tycker då sannerligen inte, att 
han är vidare lustig hemma!» — 
Sedan hon så tillfredsställt sin 
självhävdelse, var det ingenting, 
som hindrade henne att gä ut och 
skryta för de andra barnen med att 
hennes pappa var humorist. För 
sådan pappa hade ingen av dem. 




HUMORISTENS DOTTER. 



Amerikanska tjänstflickor. 



• • 



Ämnet hör till de allra vanskligaste. Det ser näm- 
ligen så fullkomligt olika ut från de bägge olika 
synpunkterna: fruarnas och jungfrurnas. Och i 
striden mellan arbetare och arbetsgivare finns det ju egent- 
ligen inga neutrala makter som objektiva åskådare. 

Vad jag har att säga, grundar jag på vad jag hört dels 
av amerikanska fruar, dels av hemvändande tyska, skan- 
dinaviska och irländska flickor under hemresan med 
»Olympic». Och slutligen hade jag själv rikligt tillfälle 
till studier i ämnet i de boardinghouses (pensionat) och 
furnished houses (hus med möblerade rum), där jag bodde. 
Men där var jag ju på sätt och vis själv arbetsgivare, 
ehuru jag sökte med alla medel upprätthålla min neutrali- 
tet i striden mellan frun och jungfrun och i synnerhet 
hindra de krigförande att taga mitt rum till krigsskådeplats. 

Mina flesta och mest rafflande erfarenheter har jag från 
ett litet vackert hus nära Central Park. Då jag först hyrde 
där, anade jag inte, att det lilla idylliska huset inom några 
dagar skulle bli skådeplats för vilda strider. (Men i det 
fallet har folk ingen stilkänsla. De slogs i Senlis och slåss 
i Reims.) 



AMERIKANSKA TJÄNSTFLICKOR. 125 

Frun var en liten energisk amerikansk änka, som hade 
någon slags agentur ;;downtownj och dessutom hyrde ut 
tio av de fjorton rummen i sitt hus. Städningen av huset 
och matlagningen för frun skulle skötas av en svart och 
s^it tjänarinna, en negress så fet, att hon höll på att ta 
med sig telefonen var gäng hon klämde sig igenom den 
smala trappan från hallen ner till köket. Hon var av den 
äotaktigt svarta sorten, som ser ut, som om de använde 
dålig ungssvärta på skinnet. Men på huvudet hade hon 
tät vit ull, ty hon var ganska gammal. Inte ens, om hon 
velat aldrig så gärna, tror jag, hon skulle ha hunnit och 
orkat hälla huset i ordning. Nu hade hon tydligen inte 
minsta önskan eller tanke åt det hållet. Men ett rum höll 
hion fint som en kopparkastrull. Det tillhörde mr Hop- 
kins, en gammal engelsman, som såg ut som en uttänjd 
och förlängd buUdogg. Ty honom älskade hon lidelse- 
fullt. På något vis fick hon i sin ulliga skalle, att värdin- 
nan också älskade Hopkins. Och så bröt kriget ut. Det 
ivgörande slaget blev i köket en vacker söndagsmorgon. 
De täta artillerisalvorna av krossade tallrikar lockade en 
del hyresgäster ner i hallen inom hörhåll för skällsordens 
gevärssalvor. Värdinnan låg under betydligt redan från 
början. Hon hade inget artilleri och behärskade endast 
Btt jämförelsevis bildat språks förebråelser som gevärsam- 
biunition, medan svartingen hade hela lådor av bakga- 
tornas kraftigaste skällsord och praktfullaste svordomar att 
osa över henne med. Frun retirerade också snart nog 
uppför trappan och förföljdes av den svettdrypande seg- 
raren ända till sin sängkammardörr. Först då hon lyc- 



126 AMERIKANSKA TJÄNSTFLICKOR. 

kades slå den i lås, blev hon fri. Naturligtvis hade hon 
sagt upp den svarta flickan flera gånger om under stri- 
dens gång, men det tycktes inte ha någon som helst ver- 
kan. Jo, så till vida att Sarah slutade upp med allt arbete 
och böU mottagning för sina beklagande släktingar i köket 
ett par dar. Men flytta hade hon ingen lust till. Jag reste 
bort på en tid just då (det gjorde de flesta hyresgästerna), 
så jag fick aldrig se, hur det slutade. Och var naturligt- 
vis för blyg att fråga, då jag kom tillbaka. 

Men jag fick se en del annat av svarta flickor. Un 
skådespelerska, vars porträtt jag målade, hade en ung, men i 
underbart ful negress i sin tjänst. Hon var av den cho- ■ 
koladfärgade och flottiga sorten och hette Rebecka. Hon i 
hade en^ orimligt hög panna, för det ulliga hårfästet satt I 
nästan mitt pä hjässan. Nu hade miss L., skådespelerskan, 
en ovanligt vacker hall till sin våning, med skulpterade 
Henri IV-möbler o. s. v. Just där ville Rebecka hänga 
sin hatt och kappa, och det var den dagliga stridsfrågan. 
Hatten var anilinröd med långa strutsfjädrar, och kappan 
var av azurblå sammet kantad med något som föreställde 
hermelin. Dä miss L. var borta, skulle Rebecka sköta 
telefonen. Det gjorde hon nästan väl grundligt ibland. 
Hon utgav sig nämligen för miss L. själv och inlät sig i 
livdig telefonflirt med dem som ringde upp. Det kan ju 
hända, att hon slutligen i sin inbillning identifierade sig 
själv med miss L. Slutet blev emellertid, att då en tea- 
terdirektör kom och sökte miss L., mötte han Rebecka, i' 
iklädd den anilinröda och den azurblå, och då han frågade 
efter miss L., svarade hon lugnt och värdigt: »Det är jag.> 



AMERIKANSKA TJÄNSTFLICKOR. 



127 




»MISS L., DET ÄR JAG!>; 



128 AMERIKANSKA TJÄNSTFLICKOR. 

Historien är absolut sann. Fina kläder har ofta en farlig^' 
inverkan på negrernas förnuft. 

Jag har emellertid sett alldeles förträffliga negertjänare 
i flera familjer bland mina bekanta. Men då har det i 
allmänhet varit negrer från södern och ofta sådana, som 
i generationer tjänat i samma familj. Särskilt som barn- 
flickor lär de vara utmärkta. 

I vårt hus fick vi en vit, långbent och halvgammal 
figur, sedan värdinnan pä något sätt fått ut svarta Sarah 
ur köket. Vad hon hette minns jag inte. I tal och åt- 
hävor var hon på allt sätt lik en irländska, men frågade 
man henne, sa hon: »Född i Canada, by St. Patrick. > Hon 
bäddade verkligen upp sängarna någon gång fram på efter- 
middagen, sopade det värsta in under möblerna, rörde 
upp litet damm och glömde aldrig att dra ner gardinerna 
till hälften. (Det senare brukas i alla amerikanska hus 
och ger gatorna ett egendomligt skenheligt uttryck, då 
alla husen står med halvt nedslagna ögon och ser blyga 
och anständiga ut.) Allt gick väl till julen, då värdinnan 
reste bort och jungfrun hittade en helbutelj whisky i Hop- 
kins' rum. Dessvärre skedde det på julaftons förmiddag, 
just då hon börjat städa alla rummen, men inte gjort något 
färdigt. Första dagen dillade hon omkring och sjöng i 
rummen. Och det var inga frälsningsvisor. Utanför min 
dörr hade hon ställt en full skurspann, och då jag blygt 
bad henne ta bort den, sa hon: » — '11 right, sirr-, och gav 
den en spark, så den åkte utför trapporna. Gudskelov 
ramlade hon rätt snart själv efter. Mr Hopkins lär hon 



AMERIKANSKA TJÄNSTFLICKOR. 1 29 

ha omfamnat, kittlat under hakan och kallat ; Aly darling 
pet!» Jag är ledsen, jag inte såg det. 

Vi hade en fridfull och trevlig jul. Åtminstone på 
annandagen, för då låg hon och sov på soffan i hallen. 
Vi smög igenom, tysta som små andar, för att inte väcka 
henne. Se'n kom värdinnan hem, och det blev uppgörelse 
igen. Den gången redde hon sig bättre. Hon hade väl 
ärt något av svarta Sarah. 

Nummer tre var en svenska, d. v. s. hon sa förstås, 
att hon var amerikanska >and born in this country», men 
redan andra dagen talade hon om för mig, att hon var 
från Göteborg och hette mrs Person. Att få henne till 
att tala svenska var emellertid alldeles omöjligt. Hon 

jorde varje dag om underverket att grundligt städa alla 
14 rummen och hålla kök och trappor snygga. Men na- 
turligtvis var det en hake med henne också, vår värdinna 
Sek aldrig annat än jungfrur med någon skavank. (Det 
berodde väl på lönen, hon ville ge.) Mrs Person hade en 
iiten flicka med sig, en söt och snäll sjuåring. Och när 
[lon var hemma från skolan, ville hon gärna vara med sin 
mamma, då hon städade. Det ville inte frun tillåta, och så 
olev det dagliga konflikter, som slutade med. att värdinnan 

n vacker dag tog ungen i armen och hyvade ut henne 
på bakgården. Då vaknade tigrinnan i mrs Person, hon 
nög på sin fru och gav henne storsmockan mellan ögonen, 

å hon satte sig på golvet. Och mrs Person satte sig 
itt emot på golvet och började gråta. Där satt de och 
^rät bägge två, då en av hyresgästerna kom och fann dem. 

17 — lö-'S'274. Ccderschiöld. Infödingarna få Manhalian. 



I30 



AMERIKANSKA TJÄNSTFLICKOR. 



Sä blev hon naturligtvis uppsagd, och hyresgästerna, 
som tyckte om henne och den hlla flickan, skramlade ihop 

40 dollars till dem, så de 
skulle kunna resa ut till lan- 
det och få plats där. Men 
mot all mänsklig beräkning 
blev mrs Person kvar med 
sin flicka och sina 40 dollars, 
och så länge jag säg dem, 
behandlade värdinnan och 
hon varann med allra största 
hänsyn och högaktning. 




Kanske har jag råkat få 
ovanligt burleska upplevel- 
ser i det här fallet, men det 
förefaller mig, av vad jag 
hört frän andra håll, som 
vore de inte så ovanliga i 
Amerika. Dessa iakttagel- 
ser gäller ensamjungfrur i 
medelklassen, alltså bland de 
mödosammaste och tyngsta, 
men också de vanligaste 
tjänsterna. De, som lyckas 
få platser i rika hus med 
många tjänare, har naturligtvis mera specialiserat och lät- 
tare arbete. Ute på landet åter igen har de det nog 



SÅDANA RESER DE UT. 



AMERIKANSKA TJÄNSTFLICKOR. 



131 



<r> 




SÅDANA KOMMER DE TILLBAKA. 



132 AMERIKANSKA TJÄNSTFLICKOR. 

ofta ännu hårdare. Men så dåligt som ofta på landet 
i Sverige, lär de nog sällan ha det. Jag har läst fröken 
Nordströms bok, >.En piga bland pigor», och jag har talat 
med åtskilliga svenskor, som prövat på att tjäna hos bön- 
der, och dessutom har jag gått igenom, v^ad de berätta i 
sina brev till Emigrationsutredningen. Att döma av dem 
tycks det inte vara ovanligt med 120 kr. om året, arbets- 
tid från 6 f. m. till 10 e. m., ingen dag helt fri, dålig kost, 
sovplats i kök tillsammans med hela familjen etc. Och 
att de då emigrerar förvånar mig ej. 

Att under sådana förhållanden spara ihop till en Ame- 
rikabiljett är naturligtvis alldeles otänkbart. Då de inte 
händelsevis har något litet arv att resa på, är det nästan 
alltid släktingar eller vänner i Amerika, som lånar dem 
till biljetten. Innan man kommer in i förhållandena, är 
man förvånad och imponerad över denna oerhört allmänna 
hjälpsamhet. Men då man tar närmare reda på det, finner 
man, att det i somliga fall är en annan bevekelsegrund. 
I synnerhet för farmare är det nämligen ett mycket billigt 
sätt att få god arbetskraft. Den nykomne emigranten får 
då genom arbete betala igen sin biljett, och till dess hon 
lärt sig språket, är man ju säker på att få behålla henne. 
Jag vill visst inte påstå, att detta ofta är fallet, men jag 
har hört om ett par tillfällen, där de nykomna rätt hän- 
synslöst utnyttjats av sina släktingar. 

Oftast är det naturligtvis en fördel för en nykommen 
att fä vara en tid i en svensk familj, till dess hon lärt 
språket och blivit van vid landets seder och förhållanden. 
Men jag upprepar än en gång, vad jag sagt ofta förut, att 



AMERIKANSKA TJÄNSTFLICKOR. 1 33 

det är ett dumdristigt vågspel att resa till ett land utan 
att tala dess spräk. I synnerhet för oerfarna unga flickor 
och till ett land som Amerika, där vita slavhandeln är så 
högt uppdriven. Och rätt stor del av slavhandlarnas >.va- 
ror» bär svensk ursprungsbeteckning. Nu finns det ju 
agenter för »Föreningen mot vit slavhandel» (eller vad den 
heter) vid alla stationer, på Ellis Island o. s. v. Och jag 
tror nog, att de gör mycket stor nytta. Den enda gäng, 
jag sett dem i verksamhet, var inte vidare uppmuntrande, 
men jag vill visst inte av en enda slarvig agent bilda mig 
något förklenande omdöme om hela föreningens verk- 
samhet. 

Det var i stora hallen på Pennsylvaniastationen i New 
York. En antislavagent irrade omkring med en mycket 
dansk bondflicka i släptåg och frågade efter någon, som 
talade »skandinaviska». Då jag anmälde mig, talade flic- 
kan om, att hon förut varit omhändertagen av en annan 
dam frän »Föreningen mot vit slavhandel», och att denna 
tagit vara på hennes biljett och därefter tappat bort den 
för henne. Hon hade emellertid en blind tillit till att 
»styrelsen» i Amerika, som ju skulle vara så snäll, skulle 
skaffa henne en ny biljett. Hon skulle till CaUfornien. 
Just som jag började klargöra för »anti-slav»-fruntimret 
hennes skyldighet att skafla flickan en ny biljett, kom 
emellertid en vänlig svarting, en av stationens trevliga 
cafc au lait-färgade bärare med biljetten, som han funnit. 
Så den gången var försynen händelsevis välvillig. 

Om nu en ung flicka lyckligt kommer fram till sin be- 
stämmelseort i Amerika, så har hon i allmänhet rätt stora 



134 AMERIKANSKA TJÄNSTFLICKOR. 

utsikter att slå sig fram. Förutsatt att hon vill vara tjä- 
narinna och är frisk och stark. I yrken är det däremot 
utomordentligt svårt. Svenska tjänarinnor är mycket efter- 
sökta, ehuru amerikanerna påstår, att skandinaviska flickor 
ha samma fel som de svarta — att de är allt för begivna 
på flirt och försummar sitt arbete för kurtisen. Men in- 
nan hon talar engelska något så när, kan hon inte göra 
någon nytta annat än möjligen på en farm eller som dis- 
kerska eller dylikt i ett stort hus. Och då har hon en 
rätt hård tid att gå igenom. 

Den lön, en nykomling kan få, varierar mellan i doll. 
50 cents och 3 doll. i veckan. Därtill kommer en stor 
fördel: hon har söndagen helt fri och oftast (i städerna) en 
vardagseftermiddag eller kväll dessutom. Hon tror sig ha 
vunnit ännu en fördel: socialt anseende. Hon är en >.lady> 
och kallas >-'miss.> — i butiker och av leverantörer. På 
landet finns det nog, i synnerhet i västern, rätt mycket verk- 
lig jämlikhet i umgänget mellan husbönder och tjänare. 
De äter oftast vid samma bord, drängarna kallar husbon- 
den Joe eller Jim. Men sådant kan nog förekomma i 
svenska bondgårdar också. De amerikanska >-'herrskapem 
i österns städer ser däremot ned på sina europeiska tjänare 
som en lägre sorts djur, icke mycket bättre än negrer. 
Liksom amerikaner i allmänhet föraktar emigranten, som 
han låter utföra alla de sysslor, som anses för låga och 
tarvliga för landets friborna söner och döttrar. En infödd 
amerikanska gifter sig t. ex. ytterst sällan med en emi- 
grant. Tjänarna i de rika husen i New York behandlas 
som opersonliga maskiner nästan som i England. Men 



AMERIKANSKA TJÄNSTFLICKOR. 135 

därför att de kallar alla människor »you», vilket de tror 
betyder >.du», sä inbillar sig de svenska flickorna gärna, 
att de är verkligt jämnställda och har samma sociala an- 
seende. Och dä de lever lyckliga i denna föreställning, 
är jag visst inte den, som vill ta den ifrån dem. Mänga 
gånger får man emellertid höra dem säga: ;.Hemma i det 
gamla countrit (Sverige) är en piga inte extimerad för 
nå'et, här är en annan lady lika mycket som frun.» 

De bästa löner, jag hört omtalas för tjänstflickor i Ame- 
rika, är II och t. o. m. I2 dollars i veckan. Men så högt 
kommer endast en mycket skicklig kokerska, som varit 
länge i landet. 

Under nuvarande förhållanden är tjänstflickornas ställ- 
ning alltså i det hela bättre i Amerika än i Sverige, och 
det är rätt naturligt, att de emigrerar så talrikt, dess mer 
som de nog i allmänhet har något större utsikt att bli 
gifta där än här. Och enda medlet att minska denna 
emigration är naturligtvis att förbättra deras ställning här 
hemma. Det riktigaste torde då vara: i) Lag om en 
hel vilodag i veckan för alla löntagare (i likhet med den 
franska lagen om »repos hebdomaddaire»). 2) Begränsning 
av arbetsdagen till allra högst tolv timmar. För närva- 
rande förekommer ända till 16 timmars arbetsdag för 
kvinnliga tjänare, i synnerhet på landsbygden, och det 
t. o. m. för femton — sextonåringar. Vore det dessutom 
möjligt att förbättra bostadsförhållandena (vilket jag be- 
tvivlar), skulle säkert den kvinnliga emigrantströmmen högst 
betydligt avtaga. 



Hotell. 

Ett stort första klassens hotell är säkert högsta ut- 
vecklingen av materiell kultur i Amerika, det vill 
säga i hela världen, som de amerikanska tidnin- 
garna brukar säga. I detta fallet ha de emellertid rätt. 

Jag har det intrycket, att, då någon sak speciellt in- 
tresserar amerikanerna, kan de utveckla och förbättra den 
till något, som överträffar allt annat. Det gäller i synner- 
het al) organisation av privata företag och all slags mate- 
riell bekvämlighet. Men vad som inte intresserar dem, får 
vara uselt, sämre än i de gamla landen. Allt som rör po- 
litik t. ex., det är inte fint och anständigt att syssla med, 
det lämnas helt och hållet åt de irländska yrkespolitikerna. 

Kanske finns det enskilda aftarsföretag, där organisa- 
tionen är ännu högre utvecklad än pä hotellen, men dem 
får publiken aldrig tillfälle att studera. På hotellet kan 
man samtidigt njuta den andra amerikanska praktblomman, 
komforten. 

Det finns ett slags komfort, som är ett förfärligt pino- 
medel. Den finner man i de stora >apartement houses». 
Den går ut på att göra allt husligt arbete med maskiner 
och i parti. Men ett annat slag finns i de rika privat- 



HOTELL. 137 

husen och de stora hotellen. Där begagnas visserligen 
maskiner långt mer, än vi är vana vid i Europa, men på 
samma gång finns det en riklig och förträfflig personlig 
betjäning. En bekvämare tillvaro än där lär man väl 
knappast finna på denna sidan graven. 

Detta är ingalunda ämnat att vara något slags reklam 
för de amerikanska hotellen; därför kan jag inte ge mig 
in pä att räkna upp och beskriva detaljerna i sovrummens 
komfort. Men jag kan inte låta bli att nämna några små- 
saker som prov. 

Vad som i synnerhet kommer oss européer att rodna 
över våra barbariska renlighetsbegrepp, är den amerikanska 
principen, att »ett sovrum utan badrum är inget sovrum». 
För amerikansk medelklass och överklass är det den själv- 
klaraste sats. Också en arbetare skulle aldrig tänka på att 
hyra en lägenhet utan badrum. På de största hotellen i 
New York tror jag knappast det finns rum utan ett litet 
privat bad. På hotell Plaza såg jag det mest raffinerade 
badrum med marmorgolv och badkaret, stort som en 
bassäng, infällt mitt i golvet. Det hela såg ut som ett 
litet romerskt atrium, eller som ett kapell åt renlighetens 
skyddshelgon (ifall det finns något sådant), där ljuset föll 
in genom vackert målade glasrutor. 

Renligheten sträcker sig också till linnet. Rena hand- 
dukar bestås två gånger om dagen, lakan varje dag. Det 
finns naturligtvis särskilda läs- och toalettlampor, som är 
så utspekulerat praktiska, att en europé får vara en allde- 
les ovanligt fiffig karl för att kunna fundera ut, hur han 
skall begagna dem. 

18 — 153274. C edcrscJiicld, Infödingarna på Manhattan. 



138 HOTELL. 

En annan egendomlighet är, att väggarna är så tjocka, 
att man slipper känna sig inblandad i grannarnas små 
familjegräl. Och att uppassaren knackar på dörren högst 
12 sekunder, sedan man ringt. Man blir rörd och känner, 
att man är i goda händer, då man finner ett papper under 
sin dörr på morgonen: »Ni väcktes kl. 7 och svarade.^ 

Jag måste spara på mitt lager av liknelser med en stad 
och ett samhälle, tills jag skall tala om atlanterångarna. 
Annars kunde jag gott haft användning för dem här ock- 
så. En olikhet är det: hotellet är helt och hållet en över- 
klasstad, här finns ingen medelklass, bara herrar och tjä- 
nare. 

Men annars finns det allt. Man skulle kunna leva sitt 
liv på hotellet, utan att nånsin sätta sin fot på gatan. Man 
kan t. o. m. förtjäna pengar där. Visserligen som spelare, 
men det behöver inte vara poker, man har till yrke. Men 
börsspel. På alla större hotell finns det en liten börssal, 
där kurserna noteras på en stor tavla, alltefter som tele- 
grammen kommer in, och där sitter djupt allvarliga herrar 
hela dagarna och arbetar hårt med att titta på. Och rätt 
som det är, far de upp, som hade de fått en loppa i örat, ; 
och störtar ut i rummet bredvid, där det finns ett mäklar- 
kontor, som blixtsnabbt utför deras order. Så man kan i 
t. o. m. bli ruinerad i en handvändning, utan att behöva 1 
göra sig besvär att lämna sitt hotell. 

Vidare finns det naturligtvis telegrafstation, blomster- 
handel, bok- och pappershandel, lånbibliotek, cigarraffär, 
skomakare, skräddare, barberare, tvättinrättning inom 
hotellets murar. Och hantverkarna är fullkomliga troll- 



HOTELL. 139 

karlar. På tjugo minuter får man sina kläder pressade, 
på åtta timmar kragar och skjortor tvättade och strukna 
o. s. v. Men en sak blir man lurad på. Det är om man 
tror, att man skall få sina skor borstade, i fall man sätter 
ut dem i korridoren. Ingen amerikan förstår, vad man 
menar med det. De tror, att man vill kasta bort dem. 
Och om uppassaren inte redan hunnit lägga beslag på 
dem, kan det nog hända, att en förbipasserande herre 
tycker, de är just hans nummer och alldeles för goda för 
negeruppassaren och helt lugnt tar vara på dem. Så att, 
!om man inte vill borsta sina skor själv, är det bäst att 
ta dem på sig smutsiga och gå ner till skoborstnings- 
salongen i källaren. Skoborstarna är sä gott som alltid 
italienare och sköter sin sak som verkliga konstnärer. De 
äldsta och sjaskigaste boxkalvskodon blir som splitt nya 
skinande lackskor på ett par minuter. Någon enstaka gång 
är skoputsaren neger, och det passar ju egentligen bättre, 
åtminstone till svarta skor. 

Allt som rör skoborstning i Amerika förefaller egen- 
domligt för en europé. Uppfattningen är nämligen den, 
I jatt sysslan att borsta en annans skor är så förnedrande, 
■att en så lågt stående varelse som en man aldrig kan be- 
gära, att någon som helst individ av det högre släktet 
kvinna skall göra det åt honom. Inte ens en negerflicka. 
Eller som en amerikansk dam av mina bekanta uttryckte 
det: :.0m en karl är så fattig, att han inte kan hålla sig 
med betjänt, kan han sannerligen också borsta sina skor 
'själv.» Dessutom är uppfattningen den, att jungfrurna är 
fruns personliga tjänarinnor och inte alls mannens. I fa- 



i 



HO HOTELL. 

miljer med bara en jungfru är det inte ovanligt, att herrn 
borstar både sina och fruns skodon. Huruvida han borstar 
jungfruns också, har jag inte hört, men det skulle just 
inte förvåna mig mycket, om han gjorde. Denna under- 
ligt primitiva och Don Quixotiska uppfattning av mannens 
kavaljersplikter är så smittsam, att jag ännu här hemma 
kärwier mig djupt generad, då jungfrun tar mina skor till 
borstning. 

De övre våningarna på ett hotell, där sovrummen ligger, 
är strängt reserverade för dem, som bor där, och mycket 
tysta och stilla. De nedre äro desto livligare och står till 
full disposition för alla välklädda människor. Utan att 
nånsin ha bott på hotellet eller ens ätit ett mål där, kan 
man lugnt begagna sig av sällskapslokaler och skrivrum. 
Och det finns det många som gör. Helt nära, där jag 
bodde, fanns ett stort hotell, Endicott, visserligen inte jäm- 
förligt med Astor House eller Plaza, men dock någorlunda 
förstklassigt och typiskt amerikanskt och rätt gemythgt. 
Där brukade jag intaga mina måltider (och någon gång 
mitt »five o'clock beer»), skriva mina brev, stämma möte 
med folk o. s. v., begagna det fullständigt som min klubb. 
Jag var visserligen medlem i ett par klubbar, men de låg 
så långt nere i stan, att jag i allmänhet föredrog hotellet. 
Där hade jag samma fördelar på närmare håll. Endicott 
känner jag till så väl, som om jag varit kypare där. 

Så jag törs lugnt be herr Läsare med där i kväll. Ni 
ser, hur välvilligt negern, som sköter svängdörren, grinar, 
då han känner igen mig. Ni kan förstå, jag är stamkund. 
Bli inte ledsen över den lite våldsamma Ivxen i mat- 



HOTELL. 141 

salarna, det är likadant överallt. Där har vi hovmästaren. 
»Hallo cap! Har Ni ett bord för tvä.' I egyptiska rummet.^ 
[Utmärkt.» — Dekorationsmålaren har förädlat den egyp- 
tiska stilen litet efter sin smak, men Ni är väl inte sä styv 
på hieroglyfer, att Ni kan kontrollera stavfelen i inskrif- 
terna. Titta på den lilla gubben med fullmånsansikte, 
som kommer travande på sina små plattfötter. Är han 
inte rar? Han är den äldste kyparen på lokalen, grek 
från början, men talar förträfflig engelska. Eller åtmin- 
stone amerikanska. Här har vi honom: »Good evening, 
Sir.» — »Good evening, Patapopulos. Cocktails, dry Mar- 
Itini, och ostron, Blue Points, ja.» Underkyparen, som 
1 kommer här med brödkorgen, är dansk. »Omnibus» kallar 
de underkyparna här. Han har hustru och fyra barn nån- 
stans nere i East och knogar här för 20 dollars i månaden. 
[Nu kommer greken med ostronen, han har bara en gång- 
lart, och det är kort trav. Det skaffar honom alltid stora 
i drickspenningar, för det ser så flitigt ut. — Sådana ostron 
Jfinns inte i Europa, var Och ostron skall serveras i is. 
Skäl! Ah! 

Vilken är det, Ni ögonflirtar med ? Jaså, den lilla mörka 
därborta. Ja hon är söt. Hon är spanska, det är hennes 
mamma den lilla torra bredvid henne. De ha bott här på 
1 hotellet i flera år. Men var försiktig med ögonen nu, för 
jnu kommer hennes eventuelle fästman, Gonzales, och han 
är svartsjuk som en tiger. Flickorna här i Amerika är 
{mycket begivna på ögonhångel, men det är inte alltid deras 
herrsällskap tycker om det. De kan få anfall av ridderlig- 
jhet, och då är de ganska farliga. 



142 



HOTELL. 




»CALL FOR MR JOHNSON!» 



Att musiken är 
bullersam? Jo, gräs- 
ligt! Jag avskyr mu- 
sik i matlokaler. Och 
nu kommer det en 
»Nordisk näktergals- 
och kvittrar strax. Hon 
är norska och vet, att 
vi är svenskar, så vi 
måste applådera med. 
Någon riktig mataro 
får man inte hoppas 
på här. Vad som re- 
tar mig mest, är de 
där uniformerade neg- 
rerna, »pages» (pager) 
kallas de, som går och 
skriker ut telefonbu- 
den: »Call for mr John- 
son!» Ni kan vara 
säker på, att niggern 
mycket väl vet, vem 
mr Johnson är, och 
att han sitter vid sitt 
vanliga bord inne i 
grillrummet, men han 
går i alla fall igenom 
läsrummet, baren och 
alla matsalarna och 



HOTELL. 143 

skriker först. Jag antar, han tjxker det är roligt. Eller 
också är det en ovanligt systematisk och ordningsälskande 
man. 

Nu kommer den lilla söta flickan med de varma bullarna. 
Hon går ideligen runt matsalarna och bjuder heta bullar, 
och när de är slut, går hon ut i bageriet och får nya ännu 
varmare. Ta för all del en, annars blir hon så ledsen. 
Tala om för henne, att Ni är svensk, så får Ni höra — 
»Jakla svenska pajka!» — Hahaha! Det är allt, vad hon 
kan på svenska, fast hennes far var svensk. Fast jag miss- 
tänker hon förstår en hel del mer. 

Det här Californiavinet har alltid en sådan lustig bi- 
smak av kr^^ddor och en tydlig russinsmak. Det är rätt 
pikant, men skall vara dåligt för den lilla magen. — Säger 
Ni, att Ni aldrig ätit sådana kycklingar i Europa? Tja, 
de kallar dem för »milkfed», men jag undrar, om de stackars 
djuren verkligen fått leva på bara mjölkdiet. Ett litet korn 
har de väl fått då och då. 

Nu kommer en liten spansk dansös upp och sprattlar i 
sina paljetterade kjolar. Hon är rätt ny på lokalen, se 
hur herrarna trängs i bardörren. Det är rätt dålig efter- 
bildning av vissa parisiska lokaler. Som för resten, de 
också, egentligen är arrangerade för amerikansk smak. 
Men det är ju roligt, om de kan njuta av det. 

Om Ni har slutat Er dessert och Ert kaffe, så låt oss 
gå ut i baren ett slag, vi har gott om tid. Trevligt rum, 
, enkelt och rätt gediget, inte sant? De kallar det gammal 
! engelsk stil. Visserligen har jag aldrig sett något gammalt 



II 



144 HOTELL. 

engelskt, som säg ut på det här viset, men man skulle 
rätt väl kunna föreställa sig Martin Chuzzlewit eller nägun 
annan av Dickens' hjältar tagande en bitter i blandat säll- 
skap i den här lokalen. Fast den där telegrafapparaten 
passar dä inte riktigt i omgivningen. »The Wallstrcet 
ticker» kallas den. På de här långa pappersremsorna kan 
Ni läsa av kurserna från Stock Exchange, om det roar Er. 
Också om Ni inte spelar på börsen, ser det ju alltid för 
moget ut att studera kurserna. 

Vad vill Ni dricka? Cocktail efter maten? Det 
visserligen gräsligt opassande, men gärna för mig. Försö! 
en »Bronx». Ja, visst är det gott. Jag har nu för mi 
att de olika nationernas spritdrycker har en stor betydela 
för danandet av deras lynne. På samma gång som di 
naturligtvis är en produkt av deras smak och karaktä 
Jag tror aldrig en resande nykterist kan sätta sig fullt 
i, hur en annan nation tänker och känner. Inte kan m 
fullt fatta stämningen på en fransk boulevard vid apériti; 
timmen utan en absint eller en Amer Picon framför sig, 
eller på Ratskeller i Munchen utan öl; på en gammal eng 
elsk »inn» känner man mera förståelse för vad, som än 
specifikt engelskt, då man har smak av stout eller scotch 
whisky i munnen. Så är det här med. Cocktailen, som 
man sväljer i ett andedrag, ger en den amerikanska oron 
och brådskan i blodet och den amerikanska rosenröda 
optimismen. Fast naturligtvis skall man inte offra allt for 
mycket på sin etnografiska forskningsiver. 

Plar jag lovat ge Er recept pä en cocktail? Gärna det, 
men fråga hellre bartendern. »Hur gör Ni en Bronx, Jack-. 



HOTELL. 145 

son?» — »En del gin, två delar vermouth, en apelsinskiva, 
skaka väl. Ett körsbär i, då Ni serverar den, tvä, om det 
är för en dam.» 

Det kanske förvånar Er, att det inte finns några höga 
stolar vid bardisken som överallt på american bars i Eu- 
ropa? Kanske det har funnits förr, men nutida amerikaner 
tycker inte om dem. Det tar för lång tid att klättra upp 
på en sådan där stol. De lever i en ständig föreställning, 
att de har gräsligt bråttom, störtar in på baren för att 
svälja något så fort som möjligt. Träffar de en bekant, 
kan de visserligen stå och prata en halvtimme eller mer, 
men de bibehåller bättre inbillningen om brådska, då de 
står och hänger vid baren. — Det är den berömda fri- 
lunchen, som står på bordet där borta. På sådana här 
finare lokaler är det bara några små käxsmörgåsar och 
litet ostbitar, men pä tarvligare ställen kan den vara rätt 
solid. 

Skall vi inte ha en cigarr? Det finns cigarrstånd här 
i baren. Under 10 cents får Ni ingen hygglig. Det 
är skatt och tull och truster och rackartyg, som gör dem 
så dyra. Liten tröst är det, att man får en tändsticksask 
på köpet. 

Det är visst dans i egyptiska rummet, skall vi gå in 
och titta? Storartad dansmusik, negerkapell med banjos. 
I synnerhet till Onestep och Maxixe. Det är fullkomligt 
dansraseri här i år, det dansas till té på eftermiddagen och 
efter dinner. Och det som allt annat tar amerikanerna 
orubbligt allvarligt och energiskt. De gör det till arbete 
och svårt arbete. Danserna får inte vara lätta och enkla. 

19 — 1Ö3274. Cede rsc h ii) Id. Infödingarna p°i Manhattan. 



146 HOTELL. 

Ju mer invecklade de är, dess bättre, danslärarna måste jämt 
hitta på nya danser och nya turer i de gamla, för att det skall 
vara tillräckligt svårt. Alltid i överkanten av deras förmåga. 
Se på den unga pojken där, hur han kliver och räknar, 
man ser hur han räknar: ett, tvä, tre, fyra, nig; ett, två, 
tre, fyra, nig! Det är någon ny tur han nyss har lärt sig. 
Men deras dans är mer konstig än konst. Något direkt 
översättande av musiken i rytmiska rörelser kan man 
inte kalla det. Och någon njutning kan det inte vara 
att kliva omkring och räkna på det där viset. För resten 
tror jag, att det är just förmågan att njuta amerikanerna mest 
saknar. I det fallet står vi européer över dem, och orien- 
talerna kanske över oss. Det enda amerikanerna kan njuta 
är arbete. Och det njutningsmedlet missbrukar de för- 
färligt. 

För att markera arbetsresultat i dansen har de hittat 
på att hålla danstävlingar. Det har de på alla större 
hotell och restauranger, här också, två gånger i veckan. 
Men där bedöms i allmänhet rätt bra, inte efter »fancy 
steps», invecklade turer och steg, utan verkligen efter graci- 
ös och smidig dans, som väl följer melodien. 

Den där långa karlen i cut-away, som dansar med den 
lilla spanskans mamma, han går omkring och tar pris på 
alla möjliga danstävlingar. Men han har hållit dansupp- 
visningar här, så nu skall han väl räknas för professional 
och får inte längre vara med på amatörtävlingar. 

Till stor del är det samma människor, man ser här kväll 
efter kväll. Det är mest de, som bor på allvar på 
hotellet. Inte bara ungkarlar, utan många familjer bor år 



HOTELL. 



147 




»ETT, TVÅ, TRE, FYRA, NIG!>: 



efter är på hotell, antingen av förtvivlan över apartement 
houses, eller därför att fruarna är för lata att ha hushåll själva. 
De bildar kotterier och roar sig rätt bra. De olika kotterierna 
intrigerar och talar illa om varann, och managern på ho- 



148 HOTELL. 

tellet får vara stor diplomat för att stå väl med alla. Om 
familjerna är belåtna med den hemtrevnad, de får i hotell- 
rum, det kan ju vara deras ensak. Men jag tycker, det är 
synd om barnen, som växer upp här. Det är en hel hord 
av sådana unga vildar här. Deras huvudsakliga umgänge 
är kyparna och musikanterna, och pojkarna snor omkring 
på baren och överallt. Inte underligt, om de blir lite lill- 
gamla av att leva sä här offentligt. Titta pä de där små 
flickorna, som dansar tillsammans. De är söta, i synnerhet 
den största, fast hon har ett märkvärdigt gammalt ansikte. 
De dansar alldeles som vuxna, inte spår av naivitet eller 
barnslighet i deras rörelser; fullkomligt säkra. Båda de 
flickorna brukar sjunga varietévisor ute i stora hallen ibland 
på eftermiddagen. Det är nästan hemskt att se, vilka full- 
komliga subrettrörelser och åtbörder de har. Men de 
brukar bli mycket applåderade. 

Naturligtvis ställer den skicklige managern till danstäv- 
lingar för barnen också. Somliga av småpojkarna upp- 
träder då i frack och vit halsduk, precis som vuxna. 

Det är till en del officerare frän ett par regementen i 
närheten, som bor här, åtskilliga rika sydamerikanska fa- 
miljer, men ocksä många nevvyorkare, som har sina affärer 
nere i stan. Det är flera gamla par, med vuxna barn, som 
bor här. Och de dansar med. Numera finns det ingen, 
ålder, då man slutar upp att dansa. Och jag vet femtio- 
åringar, som aldrig dansat förr, men lärt det i år, och nu är 
ivrigare än någon annan. Det är nog inte bara av ung- 
domlig levnadsglädje, snarare för att få litet motion. Och 



HOTELL. 149 

i synnerhet därför, att det är modernt och brukas sä i 
societeten. 

Men det är just inte roHgt att sitta och se andra dansa, 
då vi inte har några damer själv. Jag tror, jag ger mig 
hemåt, om Ni ursäktar. Jaså, Ni stannar? Ja, godnatt då, 
tack för i kväll! 



Affärsmän. 

Egentligen kan man lugnt kalla så gott som alla| 
amerikaner businessmen, t. o. m. en rätt stor de 
av deras präster och konstnärer — kanske inte 
minst dem. Men jag vill ta ordet i den mera inskränkta 
betydelsen, verkliga affärsmän. 

Av dem har vi svenskar nog mycket att lära i fråga 
om metod och intensitet. Och det dröjer nog länge, innan 
vi kommer därhän, att man behöver varna för de över- 
drifter, som finns i amerikanskt affärsliv. 

För en amerikansk businessman är affären den verkliga 
religionen. Visserligen är han oftast på samma gång en 
mycket rättrogen presbyterian, metodist, baptist eller kato- 
lik, men affären sitter nog i alla fall djupast i hans hjärta, 
och de centra i hans hjärna, som sysslar med affärer, är 
nog både större, tyngre och mera vindlade än de, där 
han hyser sin gudatros lärosatser. 

Affären är det enda, allt behärskande intresset. För 
den lever han med hela sin själ. För allt annat har han 
blott ett halvt öra, handlar mekaniskt. Endast i affären 
har han självständighet och initiativ. I fråga om filosofi 
och religion är han konventionell, inte av dumhet, utan 



AFFÄRSMÄN. 



151 




UTANFÖR STOCK EXCHANGE. 



152 AFFÄRSMÄN. 

därför, att han inte har någon intelligens till övers för det. 
Han går i kyrkan och läser kanske böner, därför att det 
är passande och allt annat hyggligt och väluppfostrat folk 
gör det; han tror på de filosofiska satser, han lärt i skolan 
eller vid universitetet, utan att göra sig besvär att själv 
pröva dem eller tänka vidare. Men i sitt affärsliv tillämpar 
han säkert en helt annan filosofi och moral, fast under- 
medveten och aldrig formulerad. Finge han höra den 
framlagd i lärosatser, skulle han säkert jämföra den med 
vad han lärt som >,rätt» i skolan och kyrkan och fördöma 
den. Inte heller för det allmänna har han någon energi 
eller något intresse över, det får skötas av »bosses», som 
han föraktar. Hellre kringgår han en dålig lag genom att 
muta ämbetsmän, än han söker få den ändrad genom att 
själv ta aktiv del i politiken. En underlig sorts egoism, 
som amerikanerna själva skyller på immigranterna. Genom 
dem, anser de, har andan blivit den, att var och en blott 
tänker på att själv bli rik så fort som möjligt, så får det 
hela gå åt fanders. Immigranterna har från början upp- 
fattat Amerika som ett land, dit de kommit för att själva \ 
göra en förmögenhet och ta hem med sig igen till det t 
gamla landet. Också sedan de blivit bofasta och lärt siH 
älska det nya fosterlandet, har andan blivit kvar. Den 
som gav sig in på det allmännas affärer, skulle bli efter i 
striden om de egna. De ständiga stora donationerna är 
inga bevis mot satsen, att amerikanerna saknar samfunds- 
anda. Att skriva en check på ett par miljoner för något 
välgörande ändamål är ett oändligt lätt arbete för en mass- 
miljonär, och han berövar sig själv ingenting genom det. 



AFFÄRSMÄN. 153 

Men att offra ett par timmars arbete om dagen för något 
allmännyttigt, aktar han sig nog för. Men det är nog inte 
bara av ansvarskänsla och människokärlek, de stora dona- 
tionerna kommer till. Det är också för att muta den all- 
männa meningen till miljonärens favör. Och det är ju i 
alla fall allmänheten, som får betala donationssummorna. 
Ofta nog kommer också en prishöjning pä fotogen eller 
kaffe egendomligt fort efter en frikostig donation. 

Hemmet intresserar honom heller inte, det är helt och 
hållet hustruns domän, och hon får inrätta det hur smak- 
löst hon vill. Det är en plats, där han sover och intar 
sina måltider, medan han fortfarande har huvudet fullt av 
sina affärer. Kontoret är hans hem. Det inrättar han för 
sin trevnad och bekvämlighet, där njuter han livet, ty ar- 
betet, spänningen, kampen och sensationerna är det enda 
han kan njuta. Han arbetar inte för att förtjäna sitt uppe- 
hälle, inte för att samla pengar för att köpa lyx och njut- 
ningar, utan för arbetets och spänningens egen skull. Pen- 
gar, dollars, har inte sitt värde som medel till njutning, 
det är e7i mätare på duglighet, skicklighet, list och kraft, 
allt egenskaper, han sätter högst. Det är medaljer och 
ordnar; han samlar pengar av äregirighet och inte av snål- 
het. Och av maktbegär. Miljonerna är i Amerika, vad 
höga ämbeten är i Europa. 

Den engelske författaren Arnold Iknnett säger ungefär 
så här, vill jag minnas: >Den huvudsakliga skillnaden mel- 
lan den europeiske och amerikan.ske affärsmannen är, att 
den förre är ivrig att komma från sitt arbete, den senare 
längtar att komma till det.» Och vidare: :Han älskar sitt 

20— /iJ^lTV. C eJ i'rsr!i iöld, Infödingarna ^å Manhnilan. 



1 54 AFFÄRRMÄN. 

arbete. Det är inte en möda, utan hans vurm, passion, 
last, monomani — vilket klandrande epitet Ni vill bestå. 
Han behöver eggeisen av en spännande aftärsbatalj, liksom 
vissa naturer behöver alkohol. Han kan inte vara utan det.» 

Jag har liknat det vid en religion. Det är banalt, men 
det enda som passar. Det är inte en liknelse, för det äj- 
en verklig religion. Dess tempel är kontoret. Och det 
smyckar han med långt större lyx och smak än sitt hem. 
Inte ens i miljonärspalatser vid 5th Avenue har jag sett 
en så gedigen och smakfull lyx som på vissa stora kontor 
och i hela affärsbyggnader. Metropolitan livförsäkrings- 
bolaget har byggt sig ett monument i fyrtio våningar, fullt 
jämförligt med någon av de egyptiska pyramiderna. Dess 
inre är ett under av dyrbara stenarter, ädla träslag och 
praktfulla orientaliska mattor. Många affärsmän pryder 
sina kontor med dyrbara målningar, både gamla och mo- 
derna. En rik parisare bygger ett palats ät sin älskarinna 
och inreder det med den mest raffmerade lyx. Amerika- 
nens älskarinna är hans i^business», åt det bygger han mar- 
morhallar och breder ut mjuka persiska mattor. 

Det kan nog hända, att de amerikanska fruarna blir 
lika svartsjuka på sina mäns »business», som om det vore 
en älskarinna av kött och blod. Direktören för The Me- 
tropolitan Company sade i ett samtal med Arnold Bennett: 
>.Min hustru brukar säga, att hon inte såg mig på tio år.» 
Mr Bennett frågade honom, vad han gjorde för att vila 
och förströ sig om kvällarna. >Ah», sade direktören, >jag 
läser livförsäkringsUtteratur.» Så är det. Deras arbete blir 
en fix idé. Men dessa monomaner uträttar saker, som 



AFFÄRSMAN. 155 

aldrig en normal människa skulle våga sig pä och än 
mindre gå i land med. 

Sinsemellan är affärsmän som invigda i samma hemliga 
orden. De förefaller öppna och förtroliga mot varann. 
Men kommer man in i förhållandena, finner man snart, att 
kampen aldrig upphör för ett ögonblick, mitt under de 
glada samkvämen fortsätter de att vakta på varann i ständig 
ängslan att bli efter, att gå miste om ett gott tillfälle, en 
chance. Den nervösa spänningen, de lever i, lämnar dem 
aldrig så länge de trampar amerikansk mark. De kan inte 
släppa efter, låta muskler och nerver slakna och vila för 
ett ögonblick. Först då de har Atlanten mellan sig och 
Amerika, törs de vila ut. Det är nog den egentliga an- 
ledningen till deras täta utflykter till Schweiz och Rivieran. 

Ur en fattig europés synpunkt är det en beklagans- 
värd tillvaro, en stackars amerikansk massmiljonär för. 
Också om han ville njuta sina rikedomar, skulle han inte 
ha tid. Och hade han tid, skulle han ändå inte kunna. 
Han kan inte njuta annat än spänningen i det stora spelet, 
de arbetande miljonerna av dollars. Jämförda med den 
är alla andra stimulanser svaga, de mest rafflande teater-, 
cirkus- och varietéprogram matta och tama. Ofta är hans 
fysik så uppsliten av arbete, att han måste följa de mest 
regelbundna vanor och den strängaste diet. Miljonärer, 
som nästan svälta ihjäl för sina usla magars skull, är nog 
ingen sällsynthet. Men i allmänhet är det nerverna, som 
tar slut först. 

Jag träffade ett par gånger i New York en man, som 
jag vill tala litet mer om som ett varnande exempel för 



156 AFFÄRSMÄN. 

dem, som tänker bli miljonärer. Han startade ett företag 
i en alldeles ny genre. Pengar hade han nästan inga, 
kredit inte heller, men med en nästan otrolisf enerei fick 




SVÄLTANDE IMUJCJNÄR. 

han det att gä. Flera gånger höll det på att ramla sönder 
av brist på pengar, men alltid lyckades han rädda det, ett 
par gånger genom en ren tillfällighet. Då det äntligen 
började stå på säkra fötter, kom det andra, som insåg, att 
hans idé var god, drog nytta av hans erfarenheter och 
började konkurrerande företag med långt större kapital. 



AFFÄRSMÄN. 157 

Det blev är av förtvivlade strider, men han kom igenom 
som segrare. Nu var hans affär en av de största i Amerika 
och gav honom oerhörda inkomster. Han var blott ett 
par och femtio år och stod vid målet och kunde slå sig 
till ro och vila ut med sin hustru, som hela tiden stått 
vid hans sida och de första åren varit hans enda biträde. 
Han hade tillfredsställelsen att ha skapat en ny gren av 
affärsverksamhet, som gav uppehälle åt tusentals männi- 
skor. Men han kunde icke fä ett ögonblicks ro, hans ner- 
ver var slut, han var en rastlös, sömnlös, förtvivlad män- 
niska. På hemresan läste jag ett telegram i ;>The Ocean 
Times:, att han skjutit sig. Motivet var sömnlöshet. 

Jag kände en annan rik man, som heller inte hade 
mycken glädje av sina pengar. Han hade den blygsamma 
lönen 100,000 dollars om året som chef för ett par tid- 
ningar, men hade ingen smak för lyx eller någonting, som 
kostar pengar. Han levde som den enklaste kontorist till- 
sammans med sin gamla syster i en villa utanför New 
York och gav ut på sin höjd 2,000 dollars om året. Den 
stora lönen gav honom ingen annan tillfredsställelse än 
som ett bevis på, hur nödvändig han var för sin arbets- 
givare. 

100,000 dollars är ju en ganska anständig årslön. Men 
det finns åtskilliga herrar i Amerika, som har den lönen. 
Ett av de amerikanska magasinen hade en serie artiklar 
om 100,000-dollarmännen. De tycks genomgående vara 
organisatörer. Den talangen är utomordentligt högt skat- 
tad i Amerika. Ingenstans finner man heller så storartade 
enskilda organisationer. — Hur telefonen fungerar, är i 



158 AFFÄRSMÄN. 

allmänhet en god mätare på ett folks organisationsförmåga. 
Det är en invecklad sak, som fordrar sträng ordning, god 
disciplin och ett förträffligt system. Den amerikanska 
telefonen är storartad; så snabbt och säkert, som man får 
förbindelse med det rätta numret där, får man det inte 
ens i Sverige. 

Underverk av organisation är i synnerhet de stora post- 
orderfirmorna (mailorder houses). Personligen får man in- 
genting köpa i en sådan affär, men man kan skicka in 
order per post på ungefär vad som helst, och nästa dag 
har man paketen. En sådan firma i Chicago har egen 
järnvägsstation, tar dagligen emot ungefär 60,000 brev och 
sysselsätter sju tusen personer. Så där lär nog behövas 
ett genialt system för att det inte skall trassla in sig. 

Det finns en högst väsentlig olikhet mellan en ameri- 
kansk och en europeisk affärsmans sätt att använda sina 
underordnades arbetskraft. I Europa, särskilt i Erankrike, 
är systemet, att e7i är hjärnan, en tänker, det är chefen 
eller avdelningschefen, de andra är automater, som utför 
hans befallningar. Det är den mest genomförda centralisa- 
tion. Men de underordnade kontoristernas initiativ förslöas 
och deras ansvarskänsla slappas, då de blott blir maskiner, 
som mekaniskt utför en annan hjärnas tankar. Det ameri- 
kanska systemet är raka motsatsen, den mest genomförda 
decentralisation. Varje kontorist har åt sig anförtrodd en 
liten del av affärerna, en grupp eller någon särskild affär. 
Han mottager de brev, som rör den, och besvarar dem, 
så som han anser klokast. Kontorschefen läser igenom 
breven, men det är nog sällan, han gör någon anmärkning. 



AFFÄRSMÄN. 1 59 

Sköter en kontorist de uppdrag, han får, på ett tillfreds- 
ställande sätt, får han svårare och mera ansvarsfulla upp- 
gifter och därmed så småningom högre lön. Initiativ är 
en av de egenskaper, som skattas högst på ett amerikanskt 
kontor. Det är ju givet, att denna specialisering är för- 
delaktig både för firman och för kontoristen. En särskild 
affärstransaktion blir bättre skött, dä en man kan agna all 
sin tid, sin intelligens, sin energi och sina initiativ åt den, 
än då den skall behandlas och avgöras av en chef, som 
samtidigt har huvudet fullt av hundra andra lika viktiga. 
För kontoristen blir ansvarskänslan större i samma mån 
som självständigheten, han har ständigt tillfälle att utmärka 
sig och arbeta sig uppåt, och han får mycket mera in- 
tresse för sitt arbete och kärlek till det. Naturligtvis är 
detta system inte genomförbart i alla slags affärer. Där 
jag såg det mest och lyckligast utvecklat, var i en export- 
och importfirma. Den moderna utvecklingen går ju också 
mot allt större arbetsfördelning på alla områden. 

En kontorists avlöning i New York är från lO till 35 
och t. o. m. 40 dollars i veckan. Som man ser ytterst 
varierande allt efter erfarenhet och duglighet. En lön över 
25 dollars anses mycket god. Lönerna betalas nästan all- 
tid med checker, en rätt opraktisk metod. 

De stora amerikanska firmorna gör ofta mycket för 
sina underlydandes trevnad och nytta. I många affärer, 
som t. ex. de stora postorderfirmorna, hålls egen restau- 
rang, där de får förträffliga måltider för inköpspris. Me- 
tropolitan Insurance Comp. består t. o. m. måltiderna gratis, 
d. v. s. de ingår i lönen. Dessutom har de inrättat trev- 



l6o AFFÄRSMÄN. 

liga sällskaps- och musikrum för sina kontorister och ma- 
skinskriverskor. Men det skulle aldrig falla dem in att 
erkänna^ att de gör allt detta av någon slags människo- 
vänlighet. Visst inte, det är av den enklaste egennytta. 
Och deras enda synpunkt är den, att välfödda och be- 
låtna människor uträttar mer och bättre arbete än svält- 
födda och missnöjda. Men det är ingenting, de är mera 
ängsliga för än att bli misstänkta för att göra något av 
sentimentala eller humanitära skäl. Då resultatet ändå blir 
detsamma, så kan ju skälet också vara likgiltigt. 

Om för de manliga kontoristerna och butiksbiträdena 
allt beror pä duglighet, så är det en annan sak för de 
kvinnliga, både stenografer och butiksbiträden. För dem 
lär allt bero på ett behagligt utseende och en nätt dräkt, 
påstås det åtminstone. En vacker flicka får lätt plats, en 
ful kan söka veckor förgäves, hon må vara aldrig så skick- 
lig i sitt yrke. Men det är väl inte bara i Amerika, det 
är så, fast man där talat särskilt m}'cket om det sista året. 



Nu kommer jag slutligen till den största olikheten mel- 
lan svenskar och amerikaner. Det är den ömtåliga frågan 
om besvarandet av brev. I det fallet är amerikanerna 
absolut mönstergilla, och mina kära landsmän tvärtom (fL)r 
att inte använda några hårda ord). I vårt land har vi ju 
dess värre rätt mycket folk, som aldrig svarar på bre\-, 
och t. o. m. skryter med det, som en liten älskvärd egen- 
het. Och bland dem finns det folk, som kallar sig aftars- 



AFFÄRSMÄN, l6l 

män! De flesta svenskar svarar väl småningom på sina 
brev, eller åtminstone på en del av dem, men det dröjer 
lalltid en rundlig tid. Enligt allmän europeisk (och ame- 
jrikansk) uppfattning är det lika grov eller grövre ohövlighet 
iatt inte genast besvara ett brev, som att inte svara på en 
'hälsning eller ett hövligt tilltal; en förolämpning mot brev- 
skrivaren rent av. En fransk affärsman ville införa en 
{svensk vara i fransk marknad och skrev till fabrikanten, 
[först på franska; inget svar. Så tänkte han: de kan väl 
inte franska däruppe, och lät skriva ett brev på svenska. 
Inget svar. Han försökte ännu en gång med samma re- 
sultat. Jag har gång på gäng i utlandet hört affärsmän 
jsäga: Vi skulle gärna vilja göra affärer med svenskar, men 
skriver man, får man inget svar alls, eller också kommer 
det sä sent, att man redan tröttnat på att vänta och gjort 
upp affären på annat häll. Om svenska affärsmän se'n 
klagar över, att de »sluga danskarna» kommit dem i för- 
jväg, gått dem i vägen, är det nog oftare deras egen slöhet, 
som har skulden. Jag tror inte, jag överdriver, om jag 
påstår, att vår barbariska uppfattning av hyfs i fråga om 
brevskrivning är ett av skälen till, att genomsnittseuropéer 
så ofta tror, att Sverige står på ungefär samma kulturnivå 
som Balkanstaterna, eller lägre. Det ser mycket vackert 
ut i statistiken, att 99 proc. (eller mer) av folket är skriv- 
kunniga, men det märks sannerligen inte i praktiken. 

En amerikansk affärsman besvarar alla brev, och gör 
det strax. Det är ju inte ett dugg svårare att svara strax 
än att göra det om en vecka. Jag skall berätta ett litet 
exempel på, hur det går till i Amerika. 

21 — 153274. Cederschiöld, Infödingarna på Manhattan. 



102 AFFÄRSMÄN. 

En svensk ingenjör kom över till New York i vintras. 
Han skaffade sig adresserna på åttio fabriker i hans bransch 
och satte sig ned och skrev brev till dem. Han fick 
sjuttiotvå svar. De flesta svarade, att de tackade för hans 
erbjudande, men för tillfället inte hade användning för 
honom. De hade emellertid antecknat hans adress, i fall 
de framdeles skulle behöva honom. Några skulle komma 
att behöva en ingenjör inom en längre eller kortare tid 
och bad honom underrätta dem om eventuella adressför- 
ändringar. Två slutligen behövde honom genast och bad 
honom sända sina betyg eller komma och visa, vad han 
dugde till. Jag borde kanske tillägga, att han i sitt brev 
sagt, att hans engelska var dålig. Han fick den ena av de 
två platserna, och tre veckor efteråt fick han ett särdeles 
förmånligt erbjudande från en av de firmor, som tecknat 
sig hans adress till minnes. Jag har sällan sett en sådan 
stigande förvåning, som den ingenjörns, då han för var 
dag fick nya packar med brev. Han kommer nog att 
svara ordentligt på brev, då han flyttar hem till Sverige 
en gång. Men annars borde man ju inte behöva resa till 
Amerika för att lära sig en så enkel sak. 



Klasskillnad. 

Det finns säkert inget land i världen (inte ens Eng- 
land), där tidningarna talar sä mycket och vidlyf- 
tigt om societeten, som i Amerikas Förenta stater. 
'Och tidningarna gör det inte för sitt eget nöje, utan där- 
[för att publiken vill ha det så. Tro inte, att det är bara 
isocietetstidningarna, som skriver trespaltsartiklar om en mil- 
ijonflickas förlovning, visst inte. The World, The Journal 
loch The American, som vänder sig till publikens allra 
I bredaste lager, berättar händelsen minst lika vidlyftigt. 
I Då miljardbabyn, överste Astors postume son, första gån- 
'gen promenerades i Central Park (med livmedicus, sköter- 
skor och betjänter), stod det fyra eller fem spalter illustre- 
rade med flera stora fotografier i alla tidningar. T. o. m. 
immigranternas tidningar, tryckta på yiddisch, på ryska 
eller grekiska, hade fotografier och talade om den sensa- 
tionella händelsen. Men det är visst inte faderns tragiska 
hjältedöd på Titanic, som gör sonen så märkvärdig. Nej, 
men han är Amerikas rikaste , spädbarn, och hans familj hör 
till landets »allra bästa societet •. T. o. m. i tidningarnas 
annonsavdelningar finner man samma intresse för societeten. 
En kinematosfrafteater kan t. ex. i en halvsidesannons höe- 



104 



KLASSKILLNAD. 



tidligt och övertalande inbjuda Mr Vincent Astor att kom- 
ma och se deras föreställning. Vincent Astor är överstens 
äldre son, en pojke på ett par och tjugo år. Men han är 




MILJARDBABYNS FÖRSTA PROMENAD. 

minst lika mycket omtalad i tidningarna som presidenten, 
fast han mig veterligen inte gjort annat storverk i sitt liv 
än att ärva sin far. 

Man kan få höra skurkäringar och guanoarbetare tala 
om Goulds, Astors, Vanderbilts och andra miljonärsfamiljer 
med så noga kännedom om alla detaljer i deras liv, släkt- 
skapsförhållanden och vanor, att man skulle tro, de varit 
deras lekkamrater från sin spädaste barndom. Men i verk 



KLASSKILLNAD. I65 

ligheten har de kanske inte ens sett dem. En rättrogen 
katolik kan inte ha mer intresse för sina helgon, än en 
demokratisk amerikan har för sina miljardörer. Ty de 
hänga oupplösligt samman med amerikanens religion. Inte 
den religion, han har i kyrkan om söndagen, utan den, 
som ligger till grund för hans handlingar och framtids- 
drömmar. Också immigranten lär sig snart amerikanens 
livssyn, den orubbliga optimismen, spelaroptimismen, tron 
på att en vacker dag göra en storartad kupp, bli rik. Där- 
till den egendomliga amerikanska demokratismen. I sin 
förträffliga bok »Ur frihetslandets järnkäftar har Henry 
von Krsemer givit ett gott uttryck om klasskillnaden i det 
amerikanska samhället: » — landet, där man skådade klass- 
skillnaden nedåt, men aldrig ville erkänna den uppåt». 
Så är det. Lumpsamlaren känner sig som fri och röst- 
berättigad medborgare, som jämlike med Vincent Astor. 
Men lyckas han arbeta sig upp till grosshandlare i lump, 
ser han ner på lumpsamlarne, som oändligt mycket lägre 
varelser än han själv. I dollars mätes mannens duglighet, 
det är den enda rangskala, som finns i U. S. A., dollars 
är makt och höga ämbeten. Och faktiskt är det männen 
med de största dollarhögarna, som styr landet, ämbets- 
männen måste lyda deras order. Det är miljonärerna och 
deras truster, som förtrycker det »fria» amerikanska folket, 
förhindrar lagar, som skulle förbättra arbetarnas ställning, 
stiftar lagar, som gynnar storkapitalisterna, hetsar arbetare 
till döds i fabrikerna, höjer mjölkprisen för deras barn, 
skapar kriser, som kastar hundratusentals arbetslösa på 
gatorna. Det är fåtalet, som förtrycker flertalet, därför 



1 66 KLASSKILLNAD. 

att de många inte kan sluta sig samman och kasta av de- 
ras ok. De är för blandade och olikartade, dessa immi- 
granter från olika länder och med olika språk, för ego- 
istiska att offra något av sitt eget, riskera något för det 
allmänna, för slöa och outvecklade för att tänka och förstå 
annat än kampen för brödet i dag och kanske i morgon, 
för lättsinniga och fala. De säljer hellre sin röst för 50 
cents för att få ett mål mat och en sup med detsamma, 
hellre än de använder den så, att deras egen och deras 
barns ställning förbättras för all framtid. De behövde inte 
ens revoltera, bara förnuftigt begagna de medborgerliga 
rättigheter, lagen ger dem, i stället för att kasta bort dem 
för en sup. Men de kan inte se klart på ställningen, när 
kapitalisternas hejdukar ljuger dem fulla vid varje gathörn, 
på varje krog under valtiden, de saknar ledare, som visar 
dem vägen. Ty vem har tid och lust att bli ledare, att 
offra sitt arbete för de förtryckta, då man kan använda 
det till att skapa sin egen förmögenhet, själv bli förtryc- 
kare. — De sista åren har ju visat en förbättring, en be- 
gynnande medborgaranda. Senaste presidentvalet i synner- 
het. Men än så länge är nog inte ens Ryssland så despo- 
tiskt styrt som det fria Amerika. Straffet för folkuppvig- 
lare och misshagliga är hårdare än deportering till Sibirien. 
Det är att bli uppförd på svarta listan, och det betyder: 
alla portar är stängda, inget arbete, ingen mat, svältdöd 
för hela familjen. 

Och ändå hatar de inte sina tyranner, på sin höjd de- 
ras verktyg, basar och disponenter, men de stora, de verk- 



KLASSKILLNAD. 1 6/ 

liga herrarna, dem beundrar och älskar de, de är deras 
avgudar. 



Sedd ur samhällssynpunkt, i stort och på avstånd, är 
den härskande klassen i Amerika ett ont, som skulle bort. 
Men kommer man dem nära och lär känna dem som indi- 
vider, kan man inte låta bli att tycka om dem. De stora 
affärsmännen och deras arbete har jag talat om i föregå- 
ende artiklar. De är ofta hänsynslösa och brutala, men 
de har många sympatiska sidor. Nu vill jag tala om dem, 
sådana man ser dem i sällskapslivet borta och hemma hos 
sig, och om deras damer. 

Samhället är som årsringarna i ett träd, den ena innan- 

1 för den andra till märgen innerst, och ytterst sitter den 
skrovliga barken. Nu är det många av ringarna, som in- 
billar sig, att de sitter innerst och närmast till kärnan, men 
ändå kan det finnas många ringar innanför, som ser skarp 
skillnad mellan dem och sig. Men alla kallar de sig >/Soci- 
ety», och erkänner ingen pluralform av ordet. De talar 
också ibland om, att i ett sällskap varit »the very best 
people», vilket inte betyder snälla eller goda människor 
utan >fint folk». Men den, som själv inte hör till någon 

j av ringarna, kan tydligen överskåda dem och se de skarpa 

i gränserna. 

Den allra innersta ringen, kärnan i trädet, är inte, som 
man i Europa gärna vill föreställa sig, de allra rikaste. 
Nej, det är där, som i andra länder, ett slags bördsaristo- 
krati. Avkomlingar av sramla historiska släkter samt män- 



1 68 KLASSKILLNAD. 

niskor, som varit mycket rika i minst tre generationer. 
En uppkomling må vara aldrig så rik, bland :^the old fa- 
miliesv blir han icke mottagen. De är »society» i inskränkt 
mening, >^real society». Och den tål väl jämförelse med 
vilken europeisk societet som helst. Etiketten är kanske 
något friare, uppträdandet enklare och naturligare än i de 
länder, där ett furstehov ännu är tongivande. Men jag tror, 
ingen kan utöva värdskap med så mycken takt och finess 
som en amerikan av »real society». Liksom t. ex. i Eng- 
land sysselsätter de sig rätt mycket med hästsport, jakt, 
motorsport och segling, men därjämte har de förvånande 
mycket intellektuella intressen. Om man jämför dem med 
den högsta societeten i England och Frankrike, finner man 
en oerhörd skillnad: de flesta av männen arbetar, icke med 
politik eller i armén, utan med sina privata affärer. Och 
det nedsätter inte deras anseende, tvärt om. Det är också 
grunden till, att de har en sundare syn på livet och mera 
förståelse för människor. Genom att ständigt komma i 
beröring med realiteter får de en rik erfarenhet och en 
fördomsfrihet, som gör dem intressanta att umgås med. 
Beträffande seder och umgängesskick liknar den högre so- 
cieteten i Amerika i allt samma klass i Europa. Den översta 
samhällsklassen är den enda fullt internationella i våra 
dagar. Den tillbringar ju också halva sitt liv på resor och ; 
känner sig lika .hemmastadd i Paris, Rom, London och 
New York. 

Så är det den vidare ringen av societet i vidsträckt 
mening. Alla de, som uppräknas bland teaterbesökare en 
preniiärafton, vilkas baler och toaletter, förlovningar, skils- 



KLASSKILLNAD. 169 

mässor, enleveringar och skandaler ger stoff till tidnings- 
och tidskriftsartiklar. Dit hör ju sä gott som allt rikt folk, 
som bryr sig om att höra dit. Även uppkomlingar. 

Den traditionella uppkomlingen, som äter med kniv, 
petar tänderna med gaffeln, skryter med sin årsinkomst 
och sina fina bekantskaper, honom har jag förgäves letat 
efter i New Yorks societet. Och jag börjar tvivla på, att 
han finns i fritt och naturligt tillstånd. Åtminstone i var 
tid. Han hör nog litteraturen till helt och hållet. Men 
också där börjar han bli litet för hårt sliten. 

Uppkomlingar, män som arbetat sig fram till rikedom 
och ställning genom sin duglighet och djärvhet, har jag 
träffat många. Och de flesta har varit intelligenta, vid- 
Isynta män med stor anpassningsförmåga, klart omdöme 
både om andra och sig själva. Och oftast alltför själv- 
medvetna för att ställa sig i ett falskt läge genom att söka 
tränga sig in i ett sällskap, där de skulle spela en slät 
figur eller bli pä något vis löjliga. 

Värre är det kanske med fruarna. De har inte genom 
egen duglighet och intelligens arbetat sig upp från en 
samhällsklass till en annan, de njuter oförtjänt frukten av 
mannens arbete. I de flesta fall har den amerikanska kvin- 
nan tillräcklig anpassningsförmåga och klokhet att väl spela 
sin nya roll. Men det händer ju också, att den nya rike- 
domen slår henne åt huvudet, så att hon alltför mycket 
hänger sig åt dess yttre insignier, granna kläder, pälsverk, 
eleganta vagnar och tjänare i brokiga livréer. Och gör 
ikrampaktiga ansträngningar att knuffa sig in i fint sällskap 
och bli omtalad i tidningarna. Den sortens sociala ambi- 

22 - 13::27-1. Cider icliliild. Infödingarna på Manhaltan. 



170 KLASSKILLNAD. 

tion är kanske inte så sällsynt, men i allmänhet arbetar 
den med finare medel och undviker att göra sig löjlig. 

Uppkomlingarna blir allt mera sällsynta i Amerika. 
Svårigheterna att komma från en samhällsklass till en annan 
blir allt större. Landets naturliga möjligheter är mera 
utnyttjade. Konkurrensen är skarpare. Det är andra tider, 
än då Andrew Carnegie och Pulitzer lade grunden till sina 
rikedomar. Därför består den amerikanska överklassen nu 
till allra största delen av människor, som äro födda rika 
och fått en dyrbar uppfostran, och jag tror, att livet i so- 
cieteten nu är mycket olika vad det var för ett tjugotal 
år sedan. Ty ingenstans sker förändringarna så snabbt 
och erundliet som i Amerika. 



Societeten. 

Det är ingenting, vi så ofta blir lurade pä som det 
romantiska och poetiska i livet. Så mycket, som 
man föreställt sig badat i gyllene romantiskt sol- 
sken, får man se i det allra gråaste decemberljus, då man 
äntligen får uppleva det själv. Det romantiska töcknet, 
som svept in det, då man såg det på avstånd, hade gömt 
de tråkiga vardagliga detaljerna, förenklat och förskönat. 
Så var det med konstnärslivet i Paris, som är ganska fat- 
tigt på poesi för den, som lever mitt uppe i det. Sä var 
det också med de amerikanska miljonärernas lyxliv, som 
blev torrt, borgerligt och ytterst prosaiskt, dä man såg det 
på nära håll. Men det kan ju hända, att felet ligger hos 
den, som ser det. Han har väl inte blivit utrustad med 
rätta sortens poetiska glasögon. Därför får det ursäktas 
mig, om min skildring av livet vid 5:th Avenue låter torr 
och vardaglig, jämförd med de sensationella och roman- 
tiska historier, som emellanåt serveras i tidningsnotiser eller 
engelska översättningsromaner. 

* 

Bland det första, man måste lära sig, om man vill bli 
behandlad som xfin karl- i fina världen, är sättet att be- 



1 72 SOCIETETEN. 

handla betjänter, kypare och därmed jämförUga företeelser. 
Naturligtvis skulle det vara trevligast att bemöta dem som 
hyggliga och aktningsvärda medmänniskor, förtjänta av 
intresse och välvilja. Det kan gå för sig i Danmark och 
till en viss grad i Frankrike. Men försök inte i England 
eller Amerika. Den förste, som föraktar och ogillar Er för 
det, är betjänten själv, som Ni varit vänlig mot. Ni be- 
höver inte göra värre misstag än att röra vid Er hatt, då 
hotellbetjäningen på Cecil bugande tar emot Er, för att 
portiern ögonblickligen skall ha klart för sig »that's no 
gentleman» och behandla Er därefter. Till rent självförsvar 
måste man anta ett sätt, som förefaller ganska vidrigt för 
vår demokratiska svenska uppfattning av människovärde. 

Så här går det till. Ni ringer, och porten öppnas. 
Visserligen är det en djupt bugande betjänt, som öppnar 
den, men Ni låtsar, som vore det luft, en vindpust, som 
gjort det. Sedan frågar Ni ut i luften: »Tar Lady So and 
so emot?» Se inte alls på betjänten, om Ni inte är så övad, 
att Ni kan se på honom, som vore han luft, och Ni säge 
rakt tvärs igenom honom och fixerade ett par galoscher 
på golvet bakom honom. Det är tecken pä en mycket 
fin karl att kunna titta på det viset. Den engelska aristo- 
kratien tycks ha den gåvan av naturen. En titel är det 
enda pansar, som gör en person ogenomskinhg för dem. 
Då betjänten sedan tar emot Er hatt, käpp och handskar, 
gäller det att lämna dem precis så, som om man hängde 
upp dem pä en krok i luften, en praktisk maskin, som 
man var så van vid, att man aldrig ägnar den en blick 
eller tanke. Har ni lyckats väl med allt detta, så kan Ni 



SOCIETETEN. 



173 




vara övertygad om, att betjänten säger om Er, då han 
kommer ner i tjänarnas våning: »Den där Mr X. är på visit 
hos käringen. Det är förbaska mig en verklig gentleman. > 
Och tjänstefolkets uppfattning sipprar alltid på något obe- 
gripligt sätt ut till herrskapet. 

Konsten att behandla betjänter lär man sig bäst i Eng- 



1 74 SOCIETETEN. 

land, men man har mest nytta av den, och den står högst 
i kurs i Amerika. 

Detta hör egenthgen inte till dagens text, men jag 
skulle ju ha det sagt någonstans. 



Amerikaner är företagsammare och uppfinningsrikare än 
européer pa de flesta områden. Också i societetslivet. 
Liksom männen strävar att komma uppåt i aftärsvärlden 
genom duglighet och originalitet, så använder deras fruar 
samma egenskaper för samma ändamål i sällskapsvärlden. 
Och det händer nog, att de utvecklar lika mycket energi i 
och genialitet som sina män. I Europa föds man till en 
ställning i societeten. Man är duchess eller baronne. Ellen 
man blir rikskanslär eller ambassadör, och därmed följer 
en ledarställning i sällskapsHvet också för frun. I Amerika 
blir de mest begåvade och energiska fruarna de ledandet' 
— förutsatt naturligtvis, att deras män kan förse dem med 
tillräckligt rörelsekapital, och de från början tillhört >/the 
smart set» (»fint folk.). Det kan t. o. m. hända, att en 
kvinna, begåvad med ovanliga societets-egenskaper, kan 
arbeta sig upp i en högre klass av societeten. Men det 
är rätt sällsynt. 

Det finns alltså möjligheter för konkurrens, och som på 
alla andra områden i Amerika blir den utomordentligt skarp. 
Därför blir anspråken mycket stora. Amerikanerna är i 
somliga fall blaserade. De behöver starka kryddor, våld' 
samma sensationer. Både i fråga om afi"ärer och nöjes- 
tillställningar begär man det storartade och originella. 



SOCIETETEN. 1/5 

Engelska författare vill gärna framställa det så, som 
gällde det i amerikanska societeten bara att övertrumfa 
varann med dyrbara tillställningar, där kostnaden spelar 
huvudrollen. Det är inte sant, åtminstone inte vad östra 
Amerikas societet beträffar. Det kan ju tänkas, att det 
varit så för femton eller tjugo år sedan, men det är det 
absolut inte nu. 

Amerikanerna fruktar en sak mer än allt annat: att ha 
tråkigt. Och en tillställning, som bara vore dyrbar, skulle 
förefalla dem gränslöst banal och tråkig. Nej, det gäller 
framför allt att hitta på något originellt, något, som aldrig 
förut varit sett. Och det måste vara smakfullt och konst- 
närligt ordnat. 

Den största omsorgen nedlägger man kanske på kostym- 
baler och dylika större tillställningar. Förarbetena för en 
I kostymbal kan ibland ta veckor, hundratals arbetare är 
f sysselsatta under ledning av verkliga stora dekorations- 
konstnärer och vetenskapligt utbildade kulturhistoriker, om 
' det gäller att skapa en miljö för en historisk kostymfest. 
[ Men själva uppslaget, idéen, kommer oftast från värdinnan 
I själv, och en stor del av detaljerna brukar vara hennes 
; uppfinning. Det är ändå bara ramen för det hela. Sedan 
j gäller det att få dit framstående societetsdamer och deras 
l[ män, celebra utlänningar och slutligen de allra yppersta 
i dansöser, sångare, musiker o. s. v. för att roa sällskapet. 
Baler och middagar är de stora slagen i fruns kamp 
I för sin ställning i societeten. Dessemellan har hon tebjud- 
j ningarnas små skärm}'tslingar och det ständiga diploma- 
i: tiska intrigarbetet. Det är inte så få egenskaper, hon 



176 SOCIETETEN. 

måste ha för att lyckas. Konstnärlig smak och uppfinnings- 
förmåga, en statsmans vana att leda och organisera, en 
diplomats finess att kombinera och planera. När alla dessa 
egenskaper tillika med en solid amerikansk energi släpps 
lösa och arbetar för att göra det angenämt och roligt för 
gästerna, sä blir det också något extra. 

Amerikanerna har ju en ganska stor förmåga att roa 
sig. Första tiden, man är samman med deras unga män 
och flickor, tycker man, de är alldeles märkvärdigt kvicka 
och roliga. I synnerhet deras slanguttryck är mycket 
lustiga. Men man kommer rätt snart underfund med, att 
det är mest jargon, och i längden blir det litet enformigt. 
En mera gedigen humor träftar man däremot ofta på hos 
äldre amerikanska herrar och damer. 

För att ge mera påtagligt begrepp om, hur det går till, 
skall jag beskriva en tämligen vanlig diné hos en tämli- 
gen vanlig miljonär. 

Middagssällskapet samlas vid halv niotiden pä kvällen 
i den stora hallen mitt i huset. Den kallas ofta court och 
är ett slags romerskt atrium med vinterträdgård. Golvet 
är en mosaik av vackra stenar, i mitten är en fontän, där 
näckrosor simmar på vattnet, runt kring bassängen står 
höga liljor. Man har intryck av att vara på en öppen 
plats i en sydamerikansk skog, ty runt omkring står höga 
palmer och andra tropiska träd, som tycks fortsätta i det 
oändliga tack vare väggarnas listiga spegelarrangemang. 
Glastaket är nästan alldeles dolt av slingerväxter. Här och 
där står grupper av bekväma stolar och bord med väldiga 
blomvaser. Man presenteras, skakar hand med herrarna 



SOCIETETEN. 1 77 

och bugar sig för damerna. Jättestora, välvuxna betjänter 
går omkring och bjuder cocktails. 

Matsalen är utomordentligt gedigen i den specifikt ame- 
rikanska »colonial -stilen, och på väggarna sitter oförfalskade 




släktporträtt, ty värdens stamfar var verkligen med på 

»Mayflower», och namnet har spelat en roll i Amerikas 

historia. Annars hör man så ofta folk tala om, att deras 

• stamfäder varit med på »Mayflower», att man nästan tror, 

' att den måste ha varit minst lika stor som »Vaterland - 

och gjort regelbundna turer i flera år. Matsedeln kommer 

. jag dessvärre inte ihåg, men jag minns, att jag på sådana 

tillställningar brukade bli glad, då det kom något, som jag 

23 — 1S3274. C ederschiöld, Infödingarna på Manhattan. 



178 SOCIETETEN. 

kände igen och visste, vad det hette. Det var som att 
träffa en gammal vän bland idel främmande. Kanske vi 
började med melon pä is, fortsatte med buljong, delvis 
frusen och delvis kokhet (gott för resten) och nägra un- 
derliga sjödjur, mjuka krabbor eller clams eller något an- 
nat. Eftersom det var minst tio eller tolv rätter, slipper 
jag väl att räkna upp dem. Jag tycker mer om att äta 
mat än att prata om den. Det gällde att inte vara rädd 
och att hålla ett öga på de andra för att se, hur man 
skulle bära sig åt, samtidigt med att man konverserade 
sin dam med den högra mungipan och åt med den vänstra. 

Serveringen var alltid som trolleri. Blixtsnabb och j 
ljudlös, fastän jag blott en eller tvä gånger varit med, där 
det stått en betjänt bakom var stol. I allmänhet hade man 
inte tid att njuta mycket av det goda, som bjöds, för man 
fick kasta i sig så fort som möjligt, om man skulle hinna 
med infödingarna. 

Det kanske kan roa svenska husmödrar att höra, att 
borddukar på matbordet är inte alls fint i Amerika nu för 
tiden. Under var tallrik, blomvas och assiett ligger en liten 
broderad och spetskantad duk eller serviett, vad Ni vill 
kalla den. Emellan dem syns den inlagda och polerade 
bordsskivan. 

Vad vinet beträffar kan det vara ett tråkigt kapitel. 
Man kan nämligen rätt ofta råka ut för ställen, där man 
visserligen får cocktail före maten, men sedan ingenting 
annat än isvatten till middagens slut. Men får man vin, 
är det naturUgtvis av yppersta sort och sällan allt för 
många sorter till ett mål. Är det flera sorter, far man 



SOCIETETEN. ^ 1/9 

välja. Champagne dricks visserligen rätt ofta, men sällan 
vid olämpliga tillfällen. 

Efter middagen drar damerna sig undan, och man får 
äntligen vila munnen och får en cigarr som belöning för 
sin flit. Jag minns vid ett sådant tillfälle, jag satt och 
rökte, djupt försjunken i grubbel över det kategoriska im- 
perativet eller något annat filosofiskt problem (antar jag), 
då jag väcktes av en beskyddande axelklapp av en något 
äcklig herre, ett slags fattig släkting till värden i huset. 
»Unge man», sade han, »Ni tycks inte riktigt uppskatta, att 
det är en femdollarcigarr. Ni röker.» — Makterna gav mig 
emellertid en härlig hämnd en stund senare. Just då vi 
skulle gå, upptäckte jag nämligen släktingen i färd med 
att stoppa cigarrer i alla fickor. Dä jag snuddade förbi, 
viskade jag i hans öra: »Unge man, Ni kan då åtminstone 
uppskatta femdollarcigarrer.» 

Jag måste genast tala om, att det är enda gången, jag 
var utsatt för något sådant i New York. Jag hörde aldrig 
någon skryta med sina inkomster eller sina pengar. Inte 
heller hörde jag dem fråga om en annans, som engelsmän 
brukar påstå amerikaner gör. Man kan få höra dem skryta 
med sitt lands eller sin stads förtjänster, i synnerhet om 
de är från Chicago, men ytterst sällan med sina egna. Jag 
minns en amerikans omdöme om en person, som han träf- 
fat första gången: »Det tycks vara en duktig karl, för han 
skryter inte.» Däremot får jag erkänna, att de gör fler och 
intimare frågor, än vad som anses taktfullt i Europa. De 
kan t. o. m. fråga en, hur gammal man är. Men det beror 
på deras vetgirighet, det uppriktiga intresse, de hyser för 



l80 SOCIETETEN. 

en ny bekantskap. Det märker man också pä den möda, 
de gör sig, att rätt uppfatta namn och uttala dem till äga- 
rens belåtenhet. I England har jag aldrig lyckats fä mitt 
något krångliga namn ens tillnärmelsevis rätt uttalat. I 
bästa fall blev det ett matt >Sjeåtjå». I New York fanns 
det säkert ett par hundratal människor, som inte bara kunde 
uttala det, utan också kom ihåg det. Där ligger en av 
grundskillnaderna mellan den insulärt självgode genom- 
snittsengelsmannen, som knappast kan föreställa sig, att en 
utlänning kan vara av något som helst intresse för honom, 
och den vakne och pigge amerikanen, som går allt nytt 
till mötes med ett välvilligt intresse. Samma egenskap går 
igen i affärslivet. På ett engelskt kontor har en okänd 
utlänning föga chance att ens få tala med chefen efter läng 
väntan. På ett amerikanskt tas han oftast emot med väl- 
villigt och förväntansfullt intresse. Det är väl också skill- 
naden mellan spleen och optimism, två av de mest fram- 
trädande karaktärsdragen hos de bägge olika anglosachsiska 
folken. 

Jag kan inte gå ifrån amerikansk societet utan att tala 
om dansen. Det var sista årets stora »hobby» (vurm). Det 
dansades överallt och på alla tider. Efter middagar, vid 
tebjudningar och luncher. Ja, då jag var bjuden ut för en 
week end (lördag — söndag) på landet, dansade vi t. o. m. 
efter frukost. Dansen passar så bra till det amerikanska 
verksamhetsbegäret. De flesta av danserna har hunnit hit 
nu, åtminstone några underliga karikatyrer av dem. (Two- 
step och tango.) Ett par andra, maxixe och hesitationwals, 
kommer väl så smånins-om. Alla människor tog danslek- 



SOCIETETEX. l8l 

tioner, och ingen tillställning ansågs Ijxkad, om inte Mr 
och Mrs Castle hade givit en liten dansuppvisning där. 

Naturligtvis är det många amerikanska fruar, som miss- 
lyckas i sina strävanden att spela en roll i societeten, också 
om det inte är rörelsekapital och energi, som fattas dem. 
Och då den goda smaken inte är med, kan deras strävan 
efter originalitet ge ganska rysliga resultat. Särskilt vad 
rumsdekoration beträffar. Jag minns ännu med fasa ett 
terum med väggar klädda av laxfärgat siden och möbler 
i guld och skärt siden. Därtill en helt förgylld flygel. Att 
ornamenten på möblerna var av gediget guld gjorde inte 
saken bättre. Man fick nästan huvudvärk och kväljningar 
av det rummet. 

Men sådant är gudskelov sällsynt. De, som själva inte 
har smak, känner ofta sin begränsning och anlitar grund- 
ligt bildade dekorationskonstnärer. 

Nu kanske det kan förekomma mina läsare underligt, 
att en ung, okänd och obetydlig främling fått se sä pass 
mycket av societetslivet i ett främmande land. Att jag 
fick det, berodde dels på mitt yrke som porträttmålare, 
men huvudsakligen på den sällsynta älskvärdheten hos 
gästfria vänner, som gjorde allt för att visa mig New Yorks 
societet från dess bästa sidor och att ge mig ett gott in- 
tryck av min vistelse i landet. 



E 



Elektriska stolen. 

n vintermorgon, vid sextiden, i Sing-sing fängelset 
utanför New York. Ute är det kolmörkt med ett 
fint tätt duggregn, som tycks komma från alla 
sidor och blöter igenom de tätaste gummirockar. Och vi 
är inbjudna att se en avrättning. Stämningen är lämplig. 
En sådan morgon bör det vara lättare än annars att skiljas 
från livet. 

Det är ett stort kalt rum, fuktigt och dystert, upplyst 
av ett par nakna elektriska lampor. Väggarna är av knottrig 
natursten i stora block, dörrarna tunga och järnbeslagna. 
Det är kallt; eller kanske är det stämningen, som gör, att 
man fryser. Enda möbeln i rummet är en stor länstol 
mitt på golvet. Den påminner närmast om en tandläkar- 
stol på en fattigklinik, men den har grova läderremmar 
med spännen vid rygg och armstöd. Över den hänger en 
slags svart ansiktsmask i en tjock elektrisk ledningstråd. 
Man behöver inte fråga någon för att veta, vad det är: 
elektriska stolen. 

En gammal gråhårig straffånge i tvärrandig fångdräkt 
går och pysslar runt stolen. Han prövar remmarna, de är 
starka och nya, söljorna spänner lätt, så tar han en planka 



ELEKTRISKA STOLEN. 



183 



I 




med ett trettiotal stora elektriska lampor, lägger den tvärs 
över armstöden, kopplar in dem i kontakterna och gar 
bort till strömbrytaren vid väggen och öppnar strömmen. 
I Rummet blir med ens strålande av ljus, sä starkt, att 
I det svider i ögonen. Han släcker igen och kopplar bort 
lamporna. 



1 84 ELEKTRISKA STOLEN. 

Kn sidodörr öppnas, och en äldre uniformerad man 
kommer in. »Gillespie, profossen», viskar någon. Han går 
fram emot journalisterna: vVem fan är herrarna?» — »Sun» 
— »Herald» — »World» — »Globe» — o. s. v. svarar re- 
porterna. 

Fången, som under tiden burit in en spann vatten och 
ställt bredvid stolen, står och gäspar. »Fick han nå'n sömn 
i natt, Tommy.?» frågar profossen. »Inte just.» — ;Ja, inte 
jag heller» — >Satt Ni uppe med honom ?> — Ja. Det 
såg ut, som om det lugna' honom litet. I alla fall fick 
han något slags hysteriskt anfall i morse vid tretiden. 
Och vi har inte kunnat få honom att äta, se'n han kom 
in i 'de dödsdömdas cell' i förrgår. Den är värre än 
stolen, den där cellen.» 

Fängelseläkaren kommer in med en liten instrument- 
väska i handen. »Hur står det till, Gillespie? Ni ser inte 
kry ut?» — »Nej, det tar på en, de här historierna. Och 
värre blir det för var gång.» — »Jaja, men någon ska' ju 
göra det.» — Ja, det är klen tröst.» 

Under tiden har ett par män kommit in, en ung re- 
porterpojke från »Gazette» och en liten sjaskig-elegant figur 
med lömskt och obehagligt ansikte. »Det här är mr Finney, 
den mördades bror», förklarar Gazettereportern, »sherifi"en 
sa' jag skulle ta honom med in.» — »Hur är det med 
Wilson», frågar doktorn, :>var Ni där borta?» Wilson är 
den dödsdömde, hustrumördaren. »Ja, de säger, han är 
någorlunda. Fader 0'Brien är just inne och biktar honom.» 

Det är en märkelig man, fader 0'Brien, den katolske 
prästen i Sing-sing. Fastän det finns präster av flera 



ELEKTRISKA STOLEN. 1 85 

andra bekännelser vid fängelset, är det alltid honom de 
dödsdömda begär, och han har en förunderlig makt över 
deras sinnen. 

>Morron, sheriff , säger doktorn till en läng kraftig man, 
som kommer in från korridoren, som leder till »de döds- 
dömdes cell):': »Hur har han det?> — ;Jag kan inte hjälpa, 
jag tycker det är synd om kraken», säger sheriffen. Aldrig 
har jag sett någon, den där cellen har tagit så hårt pä. 
Han blev som vansinnig, dä han kom in där först. För- 
sökte ta död på sig själv, så vi fick binda honom vid 
madrassen till slut.» 

Gazettereportern är tydligen nervös, han går oroligt 
omkring och tittar på stolen och anordningarna, medan de 
andra står med händerna djupt ner i fickorna och ser kus- 
liga och sömniga ut. Han stannar framför doktorn. »Säg, 
doktorn, händer det inte ibland att folk svimmar, när de 
ser sådant här?» — »Ähjo, det händer nog.» — »Ser dok- 
torn, jag måste ju göra en artikel om den här avrättnin- 
gen, jag skall telefonera in den, så snart jag kommer ut.» 

— »Han får allt lugna sig med det , säger Gillespie, ingen 
får lämna rummet, förr än allt är slut.» — .Hur lång tid 
tar det.-*» — »Äh, en fem minuter, tills doktorn har kon- 
staterat, att han är död.» — »Fem minuter? Jag trodde de 
dog med detsamma.» — »Ja, det beror på, om de får det i 
rätta ögonblicket.;. — »När är det?» — »Då de andas ut. 

— »Och om inte?» — »Så får de ha en stöt till.» ■ — »Det 
är ju gräsligt. — »Ah, de känner inte den andra. Och 
vi skall nog ge Wilson tillräckligt. Det vanliga är 1,800 

2\~- 17>S'n4:. Cederschiöld, Infiiditigarna pa Manhatian. 



1 86 ELEKTRISKA STOLEN. 

volt, nu tar vi 2,200, och håller strömmen sluten nägra 
sekunder.» — »Hur brukar de ta det?» — »Äh, det är s;i 
olika. Somliga så stilla, andra nästan far ut ur remmarna. 
En morgon, vi hade sju stycken, var det en, som for rakt 
upp i luften nära tre fot, men då han kom ner, var han 
slut, förstås.» 

»Gazettcz-reportern blir allt mer uppjagad och nervös. 
Han drar doktorn avsides och börjar viska med honom, 
men i sin nervositet kan han inte behärska rösten, utan 
den bryter igenom viskningen och når hes och skrovlig 
fram till oss: » jag måste ju skicka in min ar- 
tikel, det är det första ordentliga tillfälle, jag fått, ingen 
annan på redaktionen ville gå. Men om jag nu svimmar. 
Det känns sä konstigt i magen. Va ska' jag göra.» — 
»Håll er här vid fönstret och andas djupt hela tiden.» — 
»Men i alla fall, har doktorn inte en tår whisky eller något }» 
— Doktorn tar upp en plunta ur sin väska och räcker 
honom. Reportern dricker en duktig klunk, sträcker på 
sig och lämnar tillbaka flaskan till doktorn, som går fram 
med den till exekutorn. »Säg, Gillespie, har Wilson fått 
något att dricka? Det skulle göra honom gott.» — -^Jag 
har bjudit honom, men han vill inte ha. Säger, han vill 
dö med klart huvud, v 

Under tiden har några vittnen kommit in, och då nu 
steg och mummel hörs utifrån korridoren, drar de och 
journalisterna sig undan i ett hörn, alla utom »Gazette»- 
reportern, som blir vid sitt fönster. Spänningen är gräslig. 
Kunde man, skulle man tränga sig ut i fria luften och 
springa. Stegen kommer närmare. Fängelsedirektören 



ELEKTRISKA STOLEN. 



187 




gar först, med bestämda steg, hopbitna käkar och rynkade 
ögonbryn. Man ser, hur det plågar honom, men han är 
ämbetsman och gör sin phkt. Efter honom kommer Wilson, 
stödd på tvä väktare. Han är svartklädd, byxen är upp- 
klippt till knäet, och ett par fläckar i huvudet är rakade. 



1 88 ELEKTRISKA STOLEN. 

Där skall strömmen väl gä in. Det är en fullkomligt bru- 
ten man, som stapplar mellan de bägge väktarna. Jag 
undrar, om han ens har något medvetande kvar. Hans 
ögon är glanslösa, stirrande, nästan som vore de redan 
brustna. Han flämtar i ett: vPray for me, pray for me 
(bed för mig, bed för mig)», alldeles mekaniskt, det låter 
nästan som dödsrosslingar. Bredvid honom går prästen 
och mumlar tröstande ord, man hör inte orden, men själva 
klangen av stämman gör gott också för oss. 

Nu går det fort, gudskelov. I ett ögonblick har pro- 
fossen och hans hjälpare fått fram Wilson till stolen, tryckt 
ner honom, spänt fast remmarna, satt på ansiktsmasken, 
kontakterna. ;>Nu, Gillespie-, säger direktören. Det är ett 
gräsligt ögonblick. Måtte han skynda sig, göra det fort. 
Men karlen står orörlig vid strömbrytaren. Gillespie!» 
skriker direktören. Profossen lyfter halvt en arm, men 
den faller slappt ner igen, han står, som hade kraften gått 
ur varenda muskel i hans kropp. Och flämtar: Jag — 
kan — inte — kan inte.> 

Kallsvett bryter ut i pannan på åskådarna, tänderna 
klapprar på ett par, xGazette»-mannen klamrar sig dödsblek 
till sitt fönster, men biter ihop tänderna och andas djupt. 
Wilson är den ende, som är oberörd, jag tror knappast ens 
han märker något, han bara stönar sitt: >.Pray for me, pray 
for me.» Prästen mumlar oavbrutet tätt intill honom. 
Direktören samlar sig med en kraftansträngning och vänder 
sig till fången, som var profossens biträde med att ställa 
i ordning stolen. Ni där, Murray, kom hit och gör det 
här!> — Jag?» — vNi ser ju, det är något galet med Gil- 



ELEKTRISKA STOLEN. 1 89 

lespie.'^ — >Jag kan inte, jag har ingenting med det att 
göra. Ni har ingen rätt att sätta mig till det.x — >Vill 
ingen av er, vittnen därborta, göra det? Tvåhundrafemtio 
dollars till den, som gör det.> — Ingen svarar. Man hör 
bara Wilsons ;>Pray for me, pray for me. allt mer fläm- 
tande och rosslande. Man väntar vilket ögonblick som 
helst, att han skall dö, innan strömmen släpps på. >Murrayi, 
säger direktören igen, »vill inte ni förtjäna 250 dollars?» 

— >Inte på det viset, sir!» — »Någon måste göra det!» 

— »Gör det själv!» — »Är sheriff Harper här?» — »Ja, sir.» 

— »Ni arresterade Wilson. Vill ni göra det här?» — >>Jag 
är sheriff i Hendricks County och ingen bödel.» — »Två 
hundra femtio dollars.» — »Jag skulle inte göra det för en 
miljon. Här är den mördades bror. Kanske han vill.» 

— »Nej, nej!» — Ni ville ju se honom död?» — »Jag kan 
inte döda en man med kallt blod. En bunden man. Det 
är lagens sak, det är er sak.» — »Finns här ingen, som 
vill?» Det är tyst ett ögonblick, och åter igen hör man 
Wilsons stönande: »Pray, pray for me, pray for me.» Då 
knuffas ett par av vittnena ät sidan, och fram träder en 
grovvuxen, gråhårig man: »Jag vill.» — »Har ni något emot 
Wilson, något personligt», frågar direktören. — »Nej. Han 
är överbevisad om mord, och då skall han dö. Det är lag, och 
det ärrätt. Det är min mening, och den står jag för. Därför 
gör jag det. Era pengar vill jag inte ha.» — »Vem är 
ni? I — »En medborgare i den här staten.» — »Gör det då!^ 

Mannen går fram, och med ett lugnt grepp lägger han 
handen på strömbrytaren och sluter strömmen. Rum- 
met blir svart med ens, man ser gnistor spraka över stolen. 



1 90 ELEKTRISKA STOLEN. 

och så — går ridån ner, ljusen tänds i teatersalongen, hela 
publiken drar en lättnadens suck: Gudskelov, att det inte 
var verklighet! En främmande dam bredvid mig klamrar 
sig fast vid min arm och snyftar mot min axel. Det 
kanske hon gjort en lång stund, fast jag inte märkt det 
förut. Ingen reser sig, och det dröjer ett ögonblick, innan 
applåderna brister lös och ropen på författaren. Ty det 
är urpremiär, eller rättare sagt ett slags generalrepetition 
för inbjudna tidningsmän och teaterfolk. Författaren kom- 
mer fram vid ridån. Det är inte en författare, som inhös- 
tar en konstnärlig framgång, det är en idealist, som käm- 
par för sin livssak: dödsstraffets avskaffande. Dramat har 
skrivits och spelats blott för att förbereda sinnena för det 
glödande tal, han nu håller. 

I sin hemstat, Kalifornien, har han i åratal kämpat med 
alla krafter och alla medel för samma sak. I ett par andra 
stater har reformen redan genomförts, tack vare hans ener- 
giska propaganda. Hans namn är John D. Barry, och han 
är anställd vid en tidning i San Francisco. 

Ett kraftigare agitationsmedel än detta brutalt realis- 
tiska drama torde han knappast kunna ha funnit. Natura- 
lismen är så noga genomförd, att varenda detalj i dekora- 
tioner och tillvägagångssätt var exakt kopierad från Sing- 
sing-fängelset. 

I min framställning har jag följt dialogens gång, så 
vitt jag kunnat komma ihåg den, jag har endast förkortat 
och sammandragit den rätt mycket. 

Jag har berättat detta för att ge den typ av amerikan- 1 
ska idealister och "lödande entusiaster, som mr Barry hör 



ETEKTRISKA STOLEN. I9I 

till. Deras idealism är praktisk och dådkraftig, de kan 
hänge sig åt en samhällsförbättrande idé lika helt och med 
samma renässansartade urkraft, som då det gäller att bygga 
upp ett jättelikt affärsföretag. De har den slags genialitet, 
som ligger i att blott hava en tanke och uppoffra allt 
annat för den. 




Bland farmare i New England. 



N^u har jag äntligen sett en glimt av det riktiga 
Amerika från pojkårens indianböcker. Landet med 
enstaka farmhus, sjöar med bäver, skogar med 
skinnklädda indianer och trappers. Men det är egentligen 
inte indianboksmiljön, som intresserar mig mest, utan en 
hel del mer oväntade och mindre sensationella saker, jag 
fann. 

Vi lämnade kulturen i en PuUman car i Pawling, ett 
stationssamhälle i staten New York, knappt 70 mil (en- 
gelska, varav sex etc.) från New York city. Ilade inte 



BLAND FARM ARE I NEW ENGLAND. 1 93 

butiksskyltarna varit på engelska, kunde Pawling lika väl 
varit Falköping eller Växjö eller någon annan svensk små- 
stad. För sådana var både husen och folket och naturen 
omkring. Och då jag kom in i en av butikerna, kändes 
det precis som hos Arvidzons på Karlsborg, t. o. m. luk- 
ten var densamma. Enda skillnad, jag kunde se, var en 
samling indianska läderarbeten. Jag fick sedan se, att i 
stugorna brukas trasmattor alldeles likadana som i Sverige. 
Det finns nog intet land, som påminner så mycket om 
Skandinavien och särskilt om Sverige, som de östra sta- 
terna i Nordamerika. 

Vi stuvade in oss i filtar och björnskinn på en släde, 
som var en vagnskorg, fastsurrad på ett par medar. Och 
så i väg norrut. 

Det låg två fot snö över landet, och här och där hade 
sista stormen vräkt upp ända till tio fots drivor, sä vi 
kunde inte följa vägen annat än bitvis. Dessemellan for 
vi över åkrar och ängar. 

Landskapet påminde om Alingsåstrakten, fast höjderna 
var större och linjerna helare och mjukare vågiga som på 
Hallandsåsen. Och i stället för fur och gran var det nakna 
lövträd, som täckte bergskullarna, blåviolett och brun- 
gredehnt mot snön i stället för grönt. En härlig vila för 
ögonen efter New Yorks skyskrapare och människo- 
vimmel. 

Vi körde nio mil (fortfarande engelska) över gränsen 
till Connecticut (uttala Conne'ticut); landskapet blev allt 
ödsligare och allvarligare, husen ensligare, skogarna vildare. 
Kallt var det, fast mitt i mars och i klaraste solsken. Den 

25 — 153274. Cederschiöld, Infödingarna på Manhattan. 



194 BLAND FARMARE I NEW ENGLAND. 



I 



djupblå himmelen var det enda, som påminde om, att vi .. 
var på samma breddgrad som Rom. " 

Vi for förbi stugor, som liknade svenska bondstugor, 
små trähus med ett litet duvslag till ingångsport, lador 
och uthus strukna med Falu rödfärg. Större gårdar, som 
liknade uppsvenska herregårdsbyggnader, tvåvånings trähus 
med verandor och smårutiga fönster. 

Hästar, kor och kalvar traskade i snön runt gårdarna 
och såg tämligen missbelåtna ut. Det är nog en nyttig , 
sed, de har här, att släppa ut kreaturen ett par timmar 
var dag för motion och frisk luft, men i synnerhet korna 
såg inte alls ut att sätta värde på sådana välvilliga om- 
sorger om deras hälsa. Kor är konservativa och ogillar I 
alla nya påfund. 

Körturen var nog så spännande emellanåt, för ingen 

visste, vad som fanns under snön, och ibland trampade 

hästarna ner i ett osynligt dike eller en mede skar igenom, 

så vi skulle ha vält, om tyngdlagarna hållit streck och 

vi inte suttit så fast i snön. Men dessemellan gick det 

undan med fart, hästarna var bland de bästa i trakten, 

1 ' 
lätta, smidiga avkomlingar av Kentuckybronchos, under i 

två generationer vanda vid klimatet och de backiga vägarna. 
Och farmaren, som körde, visste inte av sådana barnslig- 
heter som att hålla in en häst i utförsbacke. 

I en skogsbacke kom vi förbi en farmare, som satt på 
en timmersläde och tände sin pipa, medan hästarna pustade 
ut. Jag fick veta, att det var min landsman Andersson och 
ropade i förbifarten: ; Gödda, Andersson! Vackert väder!» — 
^Så du är svensk, du>, sade Andersson. :>Godda på dej då!^^ 



BLAND FARMARE I NEW ENGLAND. 1 95 

Efter en sista galmanslöpning ner för en tvärbrant backe 
svängde vi upp framför ett stort tvåväningshus med långa 
verandor och var framme. Hästarna luktade hemspiltorna 
och gnäggade middagshungrigt. Husets fruntimmer kom 
ut, packade ut oss ur våra filtar och björnskinn och hälsade 
oss välkomna. 

Det var familjen Durgis, och den som kört oss var 
sonen i huset. Där hade vi middagsrast, innan vi gav oss 
i väg vidare till min väns stuga, där vi slog oss ner för 
några dar. 

Ursäkta jag inte gjort det förr, men kanske jag nu får 
lov att presentera min vän, mr Hunton, 65-årig affärsman 
från New York, som börjat här i Amerika som immigrant 
och gått igenom åtskilligt, prövat alla yrken, vunnit och 
mistat flera förmögenheter före den nuvarande. Nu äger 
han stora sträckor av land, berg, skog och sjö i denna 
avlägsna ända av Connecticut. Han är spänstig som en 
trettioåring och gör en dagsmarsch så lätt som en ung indian. 

Huset stod avstängt och obebott, och tjänare var det 
inte tal om. Vi fick klara oss själva, och Hunton var rätte 
mannen till kamrat i sådant liv. Vi högg ved och gjorde 
väldiga brasor i gamla öppna spisar, stora som portar. 
Huset var gammalt, väl hundrafemtio år, och allt var bibe- 
hållet, ålderdomliga dörrar och skåp, vackra nycklar och 
läs, kittelkrokar i spisarna. 

Jag var kock, och han var betjänt, och det var en vila 
att ta hand om sig själv efter det väluppassade storstads- 
livet i New York. För mycken bekvämlighet är under- 
stundom tröttande. — Ett gott knep lärde han mig, då 



196 BLAND FARMARE I NEW ENGLAND. 

vi skulle gå i säng på kvällen i bäddar, som stått obe- 
gagnade vintern över. Han strök lakan och filtar med 
varma strykjärn, och se'n la vi järnen vid fotändan som 
varmvattenskrus. 

Huntons stuga blev mitt hem för en tid, medan jag 
utforskade land och folk, ibland ensam, ibland med min 
värd eller en ung trapper till vägvisare. Snön var för lös 
för skidor de första dagarna, men snöskor var rätta fort- 
skaffningsmedlet. Jag antar, ni känner till, hur de ser ut, 
åtminstone från indianböckerna: ett slags mellanting mellan 
en tennisraket och en fiskhåv. Man lär sig rätt fort att 
gå på dem, men faller man, är man ganska hjälplös, i 
synnerhet om snön är djup och lös. Kan man då inte 
komma åt att snöra av dem, så är det bäst att vänta, tills 
någon vänlig själ kommer förbi och sätter en på fötter 
igen, och hoppas, att det händer, innan man fryser ihjäl. 
Så det är förmånligast att vara två i sällskap, då man lär 
sig konsten. 

Jimmy Hawkins var min läromästare i skogarnas my- 
sterier. En ung trapper, sex fot och fem tum i mocka- 
siner, grov i proportion eller litet till, väderbiten och brun- 
röd i synen, nu på vintern till och med litet blåröd. Första 
klassens- skytt och väl bevandrad i alla vildmarkens hem- 
ligheter. Han lärde mig att skilja spåren av vildkanin 
från harens och lät mig skjuta en stor, praktfull rävhane, 
som stulit många goda värphönor. Själv hade han tagit 
60 skinn redan i vinter. Därav en hel del rödräv, som 
inte är att förakta nu, då den kommit på modet och gått 
upp i pris. 



BLAND FARMARE I NEW ENGLAND. 1 97 

En sex, sju mil (eng.) från Muowehoe, upp i bergen 
ligger en indianreservation. Jag hade tänkt rida dit upp 
en dag, men vägarna upp genom skogen var inte uppkörda, 
och snön var för lös för hästarna att gå på. Så det får 
jag vänta med till i sommar. 

Jag blev bekant med flera av farmarna däromkring. 
De har ingenting av amerikansk arbetshets och dollarjakt. 
Lugna och sävliga som våra svenska bönder, fast mindre 
blyga och kruserliga. Deras liv tycks vara oförändrat se- 
dan hundra eller åtminstone femtio år. Enda förändringen 
är visst, att de fått daglig post och tidningar. De allra 
flesta är avkomlingar av nybyggarfamiljerna, som slog sig 
ner här, när frihetskriget slutade för hundrafemtio år se'n. 
Flera av släkterna hör till de äldsta i Amerika, med gamla 
holländska och engelska namn. Många av gårdarna står 
ännu se'n den tiden, och män med samma namn och kan- 
ske samma utseende sitter där än. Men pioniärernas fart 
och kraft har dött ut. Genom ingifte och makligt liv har 
de vansläktats. Jag såg många vackra kvinnor, fastän med 
något löst, degenererat rasutseende och tungsinta ögon. Den 
unge Durgis, som hämtade oss frän stationen, liknade för- 
bluffande en bekant parisisk dekadensskald, fast han var 
större och kraftigare byggd. — Isoleringen och den dystra, 
allvarliga naturen har gjort dem tungsinta. I ett par fa- 
miljer tycks självmord gä i arv. Alla de manliga och flera 
kvinnliga ättlingar i en släkt i tre generationer har dött 
för egen hand — alla utom en, och han var så illa tåld i 
trakten, att alla önskade honom samma väg. Men han 
levde länge och hann göra mycket ont, innan han sotdog. 



198 BLAND FARMARE I NEW ENGLAND. 

Sina fäders stora och bördiga gårdar brukar de oftast 
inte mer, än att de just jämnt kan ta sitt uppehälle ur dem. 
Vanvärd och förfall syns överallt. Plogarna står ute och 
rostar i snön. En och annan har förstört en förmögenhet 
på dryckenskap och spel, men de flesta går bakut av bara 
likgiltighet. Rasen har förlorat sin kraft och är trött. 
Men på samma gång är de bildade och förfinade på sitt i 
sätt, och förstår att lugnt och klokt bedöma människor. ! 
Många av de yngre har varit vid colleges och lantbruks- 
skolor, försökt sätta fart på gården igen, då de kommit j 
hem, men tröttnat efter ett år eller två. 

Trakten är rik på historia, minnen och stämningar. « 
Här hade Washington sitt högkvarter före slaget vid White ! 
Plains, varje bergskulle var en ställning i striden. Och 
med Washington var dä en Leach, vars sonsonsonson ännu 
sitter här på sin gård och förstör sina fäders pengar pä 
spattbrutna hästar. 

Luften och stämningen i stugorna hos dessa New Eng- 
lands puritaner är nog densamma som hos deras förfäder. 
Seder och vanor äro bibehållna. »Guds fred i huset», 
hälsar man, då man kommer in. Husfadern sitter i en 
större och bekvämare stol som i ett högsäte, och då man 
satt sig till bords, vänder han sig till hedersgästen och 1'! 
säger: »Vi väntar på Er, mr Hunton.» — Det är en heders- 
betygelse, och betyder, att gästen skall läsa bordsbönen; 
en vacker gammalengelsk bordsbön med underlig rytm 
och underliga ord läser de. 

De flesta äro strängt religiösa och i allo avhållsamma. 
Vatten är deras dryck till maten, och de begagnar ingen 



BLAND FARMARE I NEW ENGLAND. I99 

tobak. Inte ens tuggummi. De har inga lås till husen, 
för de låser aldrig dörrarna. Folket är hederligt, och det 
finns inga tjuvar i den här delen av Connecticut. 

Jag lärde särskilt väl känna en gammal farmare, som 
hette Conclen. Han var född i staten New York och in- 
flytting här i Connecticut. Men nu hade han bott där 
i snart femtio år. Och åtnjöt stort och allmänt förtroende, 
hade i många är varit fredsdomare och haft hand om 
flera märkliga mål. Han var det sunda bondförståndet, 
utvecklat genom lång och rik erfarenhet. En god männi- 
skokännare och en filosof, som levde lugn med minsta 
möjliga behov. Han hade en trygg värdighet i sitt sätt, 
så man märkte, han kände sig jämbördig med vem som 
helst. 

Jag har hört berättas om, när Conclen mötte general 
Grant. Generalen presenterade sig själv: >:Jag är general 
Grant.» — »Jag är Conclen från Connecticut.» Det var två 
jämlikar, som gav varann ett handslag. 

Då han talade om lag, politik, händelser och personer, 
visade han stora kunskaper och en ovanlig iakttagelseför- 
måga. Och han hade inte de svenska böndernas blyga 
och ömtåliga sätt att dölja sina känslor och deras yttringar. 
Hans hustru dog för två år se'n — de hade varit gifta i 
40 år. Hennes rum står orört och hennes kläder ligger 
kvar pä en stol. Men det är inte stängt och gömt — han 
tog mig, en främling, dit för att visa mig tavlorna på 
väggarna. Där fick jag se en annan sida av honom; han, 
som var så kunnig i lag och vis att döma om livet och 
människorna, var naiv som ett barn framför bilderna. Jag 



200 BI>AND FARMARE I NEW ENGLAND. 

hade knappt kunnat tänka mig, att en man kunde finna 
så mycket glädje och njutning i de enkla färgtryck, som 
tvål- och smörfirmorna ger sina kunder i julgåva. Det 
var nästan, så jag fick lust att mala tvåltavlor själv. 

Hustrun var död och barnen längese'n ute i världen, 
och gubben var ensam. Därför satte han värde på säll- 
skap. En dag bjöd han oss på kvällsmat. Han sköter 
sitt hus själv, städar, lagar mat och håller allt så propert 
och fint som nånsin en gammal mamsell. Han bjöd på 
potatis och rå lök, smörgås med sylt och körsbärs- 
kompott, som han själv kokt in, och te. Prydligt och nätt 
serverat. 

Hans sällskap i ensamheten var en stor strimmig katt- 
hane. Men när också den övergav honom för vårliga kär- 
leksäventyr, var han hänsynsfull och förstående. En häst 
hade han också. Och det var en rörande familjeidyll, när 
gubben ryktade hästen och katten låg hopkrupen på häst- 
ryggen och spann, med tassar och svans och allt samvets- 
grant inviket. 



De enda utsocknes där i trakten var de svenska far- 
marna. De var väl sedda av de andra, kända som duktiga 
arbetare och skickliga jordbrukare. Nästan alla kom de 
från samma socken i Småland. Först hade de kommit 
som drängar, sparat och slitit, tills de kunnat köpa en 
övergiven gård, och se'n drivit upp den till en av de bästa 
i trakten. Andersson, den jag först såg, hade varit herr- 
skapsbetjänt i New York, men blev sjuk av stadsluften 



BLAND BARMARE I NEW ENGLAND. 20I 

och längtan till landet och flyttade hit. Nu drev han en 
stor farm, odlade tobak, majs och korn och var värd 
många tusen dollars. Sä var där bröderna Bo, knektsöner 
frän Smaland. De hade varit där i några och tjugo år, 
men hade nog inte förändrats mycket, se'n de lämnade det 
gamla landet, fast de nog blivit självständigare och fri- 
modigare i sättet. De trivdes bättre här, sa de. För tolv 
är se'n tog de hit sin far, Anders Håkansson, med knekt- 
namnet Bo. En gammal krokig knekt från indelta arméns 
tid, med tafsig gul mustasch ner över munnen och skarpa 
blå ögon under brynens nerhängande taggar. Gubben 
trivdes inte här. Nog för han hade det bättre på alla vis, 
och fem barn här i landet. Engelska talade han också 
rätt bra, men kan visste inte riktigt, vad det var, kanske 
var det vädret, han inte tyckte om, det var för ombytligt, 
än var det vackert, och än var det storm och regn, det 
var inte som hemma — »där var det reelt vackert en tid, 
och reelt fult en tid, så en visste, vad en kunde rätta sig 
eften. Annars var landet här nog likt som i Småland och 
folket hyggligt och barnbarnen välartade. Men det var 
ändå något, som fattades. Gubben var för gammalt träd 
för att flyttas över i ny jord, rötterna kunde inte ta riktigt 
fäste. Jag tror, han tyckte om att få prata med någon, 
som kom ifrån Sverige, och tala om gamla knekt minnen 
från marscher och parader, och hur han »svingat fanan för 
Oscar II 1873», vad han nu menade med det. 

Hans lilla sonson stod och hörde på. Liksom de flesta 
svensk-amerikanska barn förstod han bra svenska, men 
talade helst engelska. 

26~-].j:)274. Cederschiöld. Infödingarna på Manhattan. 



202 BLAND FARMARE I NEW ENGLAND. 

Gubben ville inte gärna släppa mig-, och jag fick lova 
komma igen i sommar. 

Ja, egentligen har jag nog åtskilligt mer att säga om 
farmarna i Connecticut; men jag skall ju dit igen i som- 
mar. Gubben Bo väntar mig och indianreservationen vill 
jag gärna se. 



Indianer. 

J-ag tror inte, jag har träffat mer än två fullkomligt sköna 
kvinnor i mitt liv. Egendomligt nog var bägge prin- 
sessor. Den ena var en spansk prinsessa, och jag såg 
henne första gången i Paris. Men hon har ingenting med 
indianer att göra, så det får bli en annan gång. Den andra 
däremot var i New York. 

En dam, vars porträtt jag då höll på med, hade lockat 
mig med på någon slags tetillställning för välgörande ända- 
mål på ett av de stora hotellen i New York. Då jag kom 
in i festsalen, fann jag mig ensam herre bland 250 damer 
och blev först rädd, att det var en fälla, att jag blivit loc- 
kad in på ett symöte för fickbiblar till nakna hednabarn 
eller ett opinionsmöte för kvinnlig rösträtt. Men jag såg 
ingen enda präst, alltså var det inte något symöte, och 
ingen mansperson heller, och sädana fattas aldrig på ang- 
losachsiska kvinnosaksmöten, vad det nu beror på. Men jag 
glömde strax både min ängslan och alla de 250, för ridån 
gick upp, och prinsessan kom in på scenen. 

Det är lönlöst att söka beskriva den fullkomliga skön- 
heten. Hon var fullblodsindianska och aderton år. Hen- 
nes far var en stor hövding av någon utdöende stam. Mot 



204 INDIANER. 

hennes enkla mjuka skinndräkt blev de 250 damerna med 
ens löjligt utstofiferade skyltdockor, om också deras kläd- 
ningar var frän Paquin och Poiret i Paris. Hon rörde sig 
mjukt och fritt som en panter. Det allra vackraste var 
kanske färgen. Ingenting åt kopparrött. Hos unga ju- 
dinnor och spanjorskor ser man ibland en slags mycket 
klar, varm hy, som ger intryck av utomordentligt mjukt 
skinn med silkesfint persikodun. Sådan hy hade hon, men 
mycket varmare. Tvä tjocka, glänsande svarta hårflätor 
ramade in ansiktet och hängde ner på bröstet. 

Hon berättade indianska djursagor. Inte ens bland 
naturfolken vet jag något, som har en så poetisk och in- 
nerlig förståelse av naturen, som indianerna. Och en så- 
dan förmåga att uttrycka sina tankar i vackra och poe- 
tiska bilder och liknelser. Sedan sjöng hon indianska sån- 
ger och dansade till sången. Det var enkla, rytmiska rö- 
relser, utomordentligt mjuka och behagfulla. 

Egentligen hade hon ett mycket långt och vackert 
namn, men jag för min del kallade henne genast Minne- 
haha, Glada Böljan. För så måste ju hjältinnorna i 1800- 
talets bästa indianpoesi ha sett ut. Det var något annat 
än de skrumpna och kutryggiga squaws, den moderna 
litteraturen brukar bjuda på. Men dä jag sedan vid det 
oundvikliga tebordet träffade henne och fick tala med 
henne, måste jag erkänna, att hon var en helt och hållet 
modern företeelse. 

En världsdam, anspråkslös, lugn och behaglig, säker i 
sitt uppträdande, spirituell och fyndig. Hennes engelska 
var mycket vårdad och fri från all obehaglig amerikansk 



INDIANER. 



205 



accent. Jag kom underfund med, att hon studerat vid ett 
amerikanskt universitet. På samma gång hon tillägnat sig 
europeisk kultur, hade hon kvar en full förståelse av det 
vackra och värde- 
fulla i sitt eget 
folks primitiva och 
poetiska odling. 
Det var inte all- 
deles, som jag vän- 
tat finna en gam- 
mal indianhöv- 
dings dotter. 

Indianernas stor- 
hetstid är förbi, 
den tid, då de un- 
der stora härförare 
och statsmän stred 
för sitt oberoende 
och sitt land. De 
dukade under och 
isolerades i sina 
reservationer (frid- 
lysta områden). De olika stammarna fick mycket olika 
villkor av Förenta staternas regering, de stridbaraste, 
som gjort starkast motstånd, fick det i det hela be- 
tydligt bättre ställt än de mera fredliga. I reservatio- 
nerna hade de sin förnedringstid. Alkohol och smitto- 
samma sjukdomar var det första, den europeiska kulturen 
skänkte dem. Deras egna hövdingar utverkade förbud 




PLENTY COOS, EN KRÄKINDIAN. 



206 INDIANER. 

mot införsel av sprit i reservationerna, men det kringgicks 
pä otaliga sätt. Men livet i reservationerna hade en större 
fara för indianernas bestånd som folk: lättja och overk- 
samhet. Ett mödosamt jagar- och krigarliv hade hållit 
rasen stark och sund. Nu hade de plötsligt blivit rentie- 
rer. U. S. A. hade i det hela givit dem ganska riklig 
ersättning för deras förlorade jaktmarker. Till en början 
utbetalades räntorna ofta i kläder och födoämnen. Då de 
försnillades av ämbetsmän, fick indianen svälta. Ännu för- 
valtas en stor del av deras kapital av U. S. A., men rän- 
torna utbetalas nog punktligt. Jag antar, att indianerna 
äro ett av jordens rikaste folk. Nationalförmögenheten 
uppskattas till 680 miljoner dollars eller 2,464 dollars per 
huvud (över 9,000 kronor). Det finns nu blott 276,000 
indianska medborgare i U. S. A., varav endast 150,000 full- 
blod. Det är inte så länge sedan det fanns 850,000, men 
smittkoppor, whisky, tuberkulos, svält och krig har hastigt 
förminskat deras antal. Nativiteten är mindre än hos nå- 
got annat folk (30,2 pr tusen), mortaliteten stor (24 pr 
tusen). Navahos (i Arizona och New Mexico) är den folk- 
rikaste stammen med 30,000 medlemmar, därnäst Sioux 
med 28,000. I allt finns det nu nittio stammar spridda 
över 32 stater. 

På de sista årtiondena har indianerna börjat ett nytt 
skede av sin historia. Den högsta kulturutvecklingen, som 
ställer dem fullt i jämnbredd med de vita, men på samma 
gång betyder deras undergång och försvinnande som ras. 
Den nya tidens indianer gifter sig med vita kvinnor, skic- 
kar sina barn till skolan, föder upp hästar och kreatur, 



INDIANER. 207 

bryter jord och driver åkerbruk och t. o. m. handel. De 
mera förmögna skickar sina söner till högre skolor och 
universitet, där de ofta utmärker sig både i studier och 
idrott. Till skillnad från negrerna är indianerna i allmän- 
het mycket begåvade och tillägna sig lätt och fullständigt 
europeisk kultur. De bibehåller sin naturliga värdighet i 
uppträdandet och söker aldrig att lysa med sina kunska- 
per. Den boklärde negern verkar däremot nästan alltid 
halvbildad och begagnar alla tillfällen att skryta med sin 
lärdom. I socialt anseende ar det också en himmelsvid 
skillnad mellan indianer och negrer. Man har alltid ett 
klart intryck, att de förra är gammal friboren krigaradel, 
de senare frigivna slavar. En infödd amerikan är ofta 
stolt över att ha en droppe indianblod i sina ådror, men 
den, som har det halvmånformiga negermärket på sina 
naglar, gömmer dem ihärdigt i sina byxfickor eller handskar. 

Ännu för tio år sedan hände det ofta, att en fint bildad 
indian, som levde som en vanlig kulturmänniska i någon 
stor stad, plötsligt försvann och blev borta för alltid. Vil- 
den hade vaknat, kärleken till naturlivet hade tagit över- 
hand, han återgick till sin stam, sina lediga skinnkläder 
och sin smutsiga filt och tillbragte resten av sitt liv i filo- 
sofisk lättja utanför sin wigwam. Sådant förekommer 
ytterst sällan numera, vilket naturligtvis är ett tecken på, 
att kulturen nu börjat tränga till roten. 

Ganska många indianer är nu läkare, ett yrke, som 
tycks ligga särskilt mycket för dem. Inte mindre än 8,700 
innehar statstjänster, 40,000 utövar politisk rösträtt, 194,000 
är bofasta. 



208 INDIANER. 

Inom femtio år kommer indianrasen med alla dess egen- 
domligheter att ha försvunnit i Förenta staterna. Då kom- 
mer den nämligen att helt ha uppgått i och sammansmält 
med de vita amerikanerna. Den som hunnit längst i denna 
utveckUng är Cherokeestammen, av vars 31,000 medlem- 
mar blott ett hundratal är verkliga fullblodsindianer. Apa- 
cher och Papagos har däremot bibehållit sig oblandade och 
har ännu kvar indianska seder och traditioner. 

I Kanada och Sydamerika kommer det nog att finnas 
tämligen primitiva indianer något hundratal år ännu, men 
den, som vill studera dem i Förenta staterna, far 
skynda sig. 



Det första, jag såg av pojkböckernas indian, var förra 
vintern uppe i New England. Jag hade traskat omkring 
i skogen på snöskor hela dagen med en trapper (päls- 
jägare), vittjat fällor, följt spär och började känna mig, 
som om jag hörde hemma i någon av Coopers romaner. 
Fram pä eftermiddagen kom vi till en damm, där bävrar 
byggde, och då jag gärna ville se, hur de bär sig ät hemma 
hos sig, grävde vi ner oss i snön i lä om dammen och 
låg orörliga och väntade en timmes tid, tills det började 
sticka upp bruna nosar med framtassarna kokett under 
hakan här och där utanför bäverkojan, och tjocka svansar 
flöt i vattenbrynet. Det var tydligen en synnerligen bråd- 
skande reparation, de höll på med, de var otroligt ivriga 
och beskäftiga. Plötsligt gav någon av dem en signal, 
det var omöjligt att säga, varifrån den kom, och hur den 



INDIANER. 209 

gjordes, trappern påstod, att en särskilt avdelad skyltvakt 
slog en trumvirvel med svansen. Ett ögonblick stack alla 
de små trubbiga nosarna i vädret, sä försvann de, och 
vattnet blev lugnt och stilla igen. Nu hörde också vi ett 
slött taktmässigt klafs av snöskor, och bland trädstam- 
marna skymtades en läng, böjd figur i gulbruna skinn- 
j kläder med en filt över axlarna och en stor påse på ryg- 
gen. Trappern reste sig upp till hälften och ropade : 
»Hallå, 'Molnet'!» Om nu mina ungdomliga läsare väntar 
sig en härlig tvekamp på tomahavvk och kniv med skal- 
pering som slutnummer, är jag ledsen att svika deras för- 
hoppningar. En något moderniserad fredspipa blev det 
emellertid, medan vi följde »Molnet» en bit på hans väg 
neråt handelsboden, där han skulle sälja mockasiner, hand- 
skar och andra läderarbeten, som han hade i påsen. Vi 
bytte nämligen tobakspungar, och han försåg sig rikligt 
av min »Old English», medan vi provade hans barkblandade 
Virginia, som för resten var ganska god. Annars var han 
fåordig och ogillade oss rätt öppet, därför att vi inte ville 
bjuda honom på whisky. Det var en ganska ståtlig karl, 
över sex fot lång. Han gick fram på sina snöskor med 
en jämn lunk, som föreföll slö, men dock var svår att 
följa med, åtminstone för mig, som var tämligen nybörjare 
Ipå snöskor. Innan vi skildes, sade han något om, att jag 
kunde hälsa på i reservationen bakom berget, och gav en 
ganska tydlig vink om, att jag då lämpligen kunde ha 
whisky med mig. 

Det dröjde emellertid ända fram i maj, innan jag fick 
tillfälle se, hur indianerna har det hemma hos sig. Och vad 

27 — 153274. CiderschiölJ, Infcdingarna pa Manhattan. 



210 INDIANER. 

ag då säg motsvarade knappast, vad jag väntat mig, sedan 
jag sett »Molnets» romantiska figur. Det var rätt prosaiskt, 
men ganska intressant på sitt vis. 

Ritten dit upp var härlig, halvannan mil över berg, 
genom skog, bland bäckar och småsjöar. Till en början 
pä banade vägar, sedan på gångstigar och ridvägar, där 
emellanåt inte ens min trapper såg andra spår av väg än 
yxmärkena här och där i träden. Då man väl blir van 
vid de mexikanska sadlarna med sina höga bommar, trivs 
man förträffligt i dem, i synnerhet för långa ritter. Och 
något härligare att trava på än den mjuka skogsmarken får 
man leta efter. På sina ställen var underskogen och de 
högväxta örterna så täta, att hästarna med möda trängde 
sig igenom. 

Där fanns inga barrträd, utom lärk, men alla arter av 
våra vanliga lövträd och därtill flera av deras släktingar, 
som inte finns i Europa. Bland andra en ekart, som jag 
antog var »poisonoak», gifteken, vilken visst annars egent- 
ligen hör hemma vid StiUahavskusten. Gång på gång 
skrämde vi upp vilt av alla slag, men det är just inte 
mycket, som är tillåtet i maj månad. 

Då vi kommit över bergsryggen, glesnade träden, och 
en sjö skymtade fram, hästarna vädrade människoboningar 
och föll i galopp. Och vi red upp vid den första stugan så 
stolt, som hade vi spelat hästtjuvar i Vilda västern i ett 
kinematografdrama. Stugan var ett ganska primitivt block- 
hus med rätt stort tilltagna lador och stallar. Ingen män- 
niska syntes, men då vi hallåat en stund, kom ett gam- 
malt sömnigt och fantastiskt smutsiet halvblod fram i eni 



INDIANER. 211 

laddörr och tog hand om våra hästar. Han var kladd i 
mockasiner och en gammal filt, där alla de glada färgerna 
längese'n dött i smutsen, de andra plaggen dolde filten. 
Jag kom senare underfund med, att han var ett slags mel- 
lanting mellan fattighjon och dräng, som höll till pä går- 
den och hettes sköta kreaturen. 

Inomhus fann vi ingen annan än en gammal rynkig 
squaw, i hälften indiansk, hälften europeisk dräkt. Hon 
gav oss mjölk, som smakade som sätermjölk i Sverige, 
rå lök, potatis och bröd. Se'n bolmade hon med förtjus- 
ning av vår goda tobak. Stugan såg ut ini ungefär som 
de flesta mindre farmhus där i trakten. Det enda, som 
fattades, var förg^dlda bibelspråk på väggarna. Men en 
del sköna donnor och söta barn, som gjorde reklam för 
Pears tvål, funnos där i stället. Gumman trodde, att höv- 
dingen var hemma och skötte en vrickad fot, så vi steg 
till häst igen efter en stund och red vidare till hövdingens 
farm. I denna reservation var nämligen alla indianer, utom 
min vän »Molnet», bofasta, många hade rätt stora farms 
och många kreatur. »Molnets» hydda fann vi strax intill 
hövdingens gård. Jag fick snart klart för mig, att »Molnet» 
inte hade något vidare socialt anseende i stammen. Hans 
ställning var ungefär som kittelflickarens på landsbygden 
hemma i Sverige. Hans konservatism i dräkt och vanor 
var nog mindre livsåskådning än lättja. Han var för lat 
att bygga hus och bryta mark, därför bodde han i sin 
gamla nedrökta wigwam och flyttade omkring allt efter- 
som lynnet föll på honom. Han levde på sina skinn- 
arbeten, som för resten var verkligt konstnärliga. Förtjänsten 



212 



INDIANER. 



söp han upp, då han kom åt. Men annars lär stammen 
vara ganska exemplariskt nykter. 

Hövdingen, som låg med omslag om sin fot, tog emot 
oss med indiansk gästfrihet, litet högtidligt, men på samma 
gång med något av den amerikanske gentlemannens hjärtlig- 
het. Jag upptäckte småningom två 
olika människor i gubben: i det 
dagliga umgänget var han den 
skolbildade amerikanske farma- 
ren, driftig i sitt jordbruk, be- 
stämd mot sitt folk, endast på 
några högtidliga talesätt och bil- 
der märkte man indianen. Men] 
sedan, då han satt som husfader 
och värd vid sitt bord, kom mera 
av indianen fram, och då vi på 
kvällen lockade honom att be-j 
rätta om gamla tider, blev hans 
talesätt allt dunklare, mera omskrivande och fyllda av 
poetiska bilder. Bland annat talade han om de gamla 
medicinmännen, som ingalunda var något slags kvack- 
salvare, utan ett slags präster, sitt folks moraliska väg- 
visare och rådgivare. De ställde fyra regler för en 
hövding: »Han skall veta, att människoUv är heligt, han 
skall gå rakt fram på sanningens stig, han skall vara tå- 
lig och fördragsam i handling, klok och försiktig i tal.» 
Hövdingemaktens förfall ansåg han vara en av de för- 
nämsta orsakerna till indianernas tillbakagång, men han 
talade också skarpt om reservationssystemet, sådant han 




»LILLA VARGEN». 



INDIANER. 213 

sett det i sin ungdom. Något slags rashat till de vite 
visade han inte spär av. Och han insäg väl vikten av att 
tillägna sig allt det goda i den europeiska kulturen. En 
av hans söner studerade medicin i New York, en annan 
var vid en teknisk skola. Dottern var den enda, som var 
hemma. Hon var i allt som en bildad och behaglig ame- 
rikansk flicka, hurtig och frimodig, fast långt mera vörd- 
nadsfull mot fadern, än jag någonsin sett i en vit amerikansk 
familj. På kvällen spelade hon piano för oss, och en del 
av grannarna kom in för att höra på. Jag antar, det var 
för vår skull hon spelade Beethoven och Grieg, men jag 
satte mera värde på ett par gamla indianska sånger, som 
hon sjöng. Beethoven i en indianhövdings familjekrets, 
där ännu inte alla lärt att sitta på stolar, det var litet för 
mycket för mig. De besökande grannarna voro, åtmin- 
stone i dräkt, i alla stadier av europeisering. Mockasiner 
hade de alla, och de flesta långt hår, vackert flätat. Några 
hade kvar filten över axlarna, ett plagg, som indianerna 
mycket ogärna överger. En hade också indianska skinn- 
byxor med fransar längs sömmen. Och de flesta föredrog 
golvet eller låga pallar som sittplats. Emot oss var de 
fåordiga, jag antar, det är gammal regel, att hövdingen 
ensam talar för stammen med främlingar. Nästan alla 
hade de jämte sitt indianska namn ett vanligt kristet. Jag 
kunde inte med bästa vilja i världen se, att de var röda 
i skinnet. De flesta hade samma färg som en solbränd 
spansk eller fransk arbetare, några var bruna med en skift- 
ning åt grönt snarare än rött. Den stolta rovfågelstypen, 
som vi gärna väntar hos indianerna, såg jag inte m)'cket 



214 



INDIANER. 



av. De flesta var feta och litet pussiga och såg ganska 
käringaktiga ut med sitt långa hår. Bläddrade man i höv- 
dingens fotografialbum, kunde man tro, det var ett gal- 
leri av författarinnor i nattkamning. Och dock fanns där 
många av indianernas förnämsta krigare och statsmän. 

Hövdingfrun hörde helt och hållet till den gamla genera- 
tionen, utan ett spär av dotterns amerikanska emancipa- 
tion. Hon var en rynkig och krokig squaw, som tydligt 
erkände sig höra till ett lägre släkte än de gudaborna 
männen. 

Jag skulle gärna ha velat stanna någon vecka i indian- 
byn (den kallas »town», men husen ligger i allmänhet en] 
kilometer ifrån varann). Men jag hade mycket att uträtta] 
i New York, innan jag »for över haven mot den uppgå- 
ende solen», som jag förklarade för hövdingen. Den resan j 
skulle gubbens son »Hjorten», läkaren, snart också göra^ 
och jag skyndade att ge min adress och be Hjorten upp] 
söka min wigwam och äta gästvänskapens bröd vid mil 
eld. Men fast det nu är mer än ett år sedan, har ja§ 
ännu inte sett till honom. 




Svensk-amerikaner.' 

åde innan jag reste ut till Amerika, och sedan jag 
kom tillbaka, har det ofta förvånat mig att se, hur 
gränslöst litet förståelse den bildade klassen i 
Sverige har för svensk-amerikanerna. Och hur litet den bryr 
sig om att närmare lära känna deras liv och förhållanden. 
Det är sant, att svensk-amerikanen rätt ofta kan ha en 
osympatisk yta, men inte skall man döma en hel klass av 
människor, ett helt folk, efter kläder, diamantringar och 
litet skr>'tsamma ovanor hos några få av dem, som man 
sett. Och detta hemmasvenskarnas sätt att se på svensk- 
amerikanerna med löje och förakt gör vårt land en stor 
direkt skada. Ty svensk-amerikanen har en ytterst öm- 
tålig självkänsla och märker snart, hur han uppskattas och 
behandlas, och då händer det lätt, att han får hat till det 
gamla landet. »Overklasslandet, där alla ser ner på en 
arbetare», kallar han det. Och på så vis har hemmasven- 
skarna med ett oförstående kallgrin jagat bort många duk- 
tiga arbetare, som kommit hem efter hårda arbetsår i det 



' Ehuru detta och de tre följande kapitlen säkert faller ur stilen rätt 
mycket, har jag dock velat ha dem med i denna samling. Den, som före- 
drar lättare gods, kan ju hoppa över dem. 



2l6 SVENSK- AMERIKANER. 

främmande landet för att här dra nytta av sina erfaren- 
heter därute. Och för många av dem, som i åratal längtat 
efter att komma tillbaka till Sverige, har hemkomsten 
blivit en missräkning i stället för en glädje. 



Men det är vår skyldighet att söka ta reda pä, hur en 
miljon svenskar lever därborta i Amerika, och sätta oss 
in i, hur de tänker och känner och ser på livet. Jag själv 
har levat allt för kort tid ibland dem och sett för litet av 
dem för att kunna ge mer än några antydningar om deras 
levnadsförhållanden, och vad som förefaller mig vara de 
mest framträdande karaktärsdragen hos dem. 

Djupast inne i allt germanskt lynne sitter nog melan- 
kolien, om den än efter de nationella skiftningarna får heta 
Weltschmerz eller spleen. Vi har visst inget bra inhemskt 
namn för den — kanske vi inte vågat se den i ansiktet 
tillräckligt för att sätta namn på den. I våra mörka vint- 
rar och dystra barrträdslandskap frodas den. 

Fastän vi är ett av jordens mest resande folk, är dock 
kärleken till hemmet och trakten, där vi levat som barn, 
mycket stark hos oss svenskar. Vi kan fortare än andra 
folk anpassa oss efter seder och åskådningssätt i ett främ- 
mande land, men vi kan aldrig på allvar slå rot där. Det 
är väl orsaken till, att de allra flesta svensk-amerikaner, 
jag träffat, förefallit mig vara i grund och botten olyckliga 
människor. Intrycket blir desto starkare, då man läser 
deras brev till Emigrationsutredningen. Men det är inte 
en på tio, som vill erkänna det ens för sig själv, inte en 



SVENSK- AMERIKANER. 21/ 

pä tjugo, som öppet vill tala om det, allra minst för 
hemmasvenskar. De flesta söker dölja det för sig själva 
och andra med ett vidlyftigt ordande om det nya landets 
fördelar, den bättre ekonomiska ställning, de fått där, och 
som motsats söker de övertyga sig om, att allt är bakvänt 
hemma i Sverige. Jag minns en gammal svensk-amerikan, 
som jag träffade på en järnvägsstation i en av öststaterna. 
Han talade, pä engelska, vitt och brett om, hur uselt allt 
var i Sverige, som han för resten kände mycket litet till, 
då han lämnat det som 1 8-årig pojke för fyrtio år sedan. 
Jag svarade just ingenting. Då han nått sin klimax och 
slutat med en dunderfras om >det förbannade byråkrat- 
landet, satt han tyst en stund. Plötsligt brast han ut : 
»Damn it all, jag önskar, jag var där hemma i Småland 
i alla fall!) Och då han reste sig och gick, hade han vat- 
tendroppar i mustascherna. 

Självbedrägeriet som tröst mot hemlängtan kommer 
särskilt tydligt fram i breven till släktingar och vänner 
hemma i Sverige, där Amerika skildras i överdrivet ljusa 
färger. Breven ger kanske god tröst ät dem, som skriver 
dem, men de gör mycken skada för dem, som tar emot 
dem. Ty de breven är säkert en av de starkaste anlednin- 
garna till emigrationen. En förståndig svensk i Minnesota 
skriver därom i sitt brev till Emigrationsutredningen (Brev 
nr^ 265): »Anledningen till, att folk går öv^er hit, i stället 
för att stanna hemma och undanröja några stenar i vägen, 
ges härifrån av mindre samvetsgranna utvandrare, som ut- 
måla detta land som paradiset självt, även sedan de smakat 
på kunskapens träds frukt, som borde lärt dem annat.» 

2S — 153'274. Ciäersch iöld, Infödingarna pa Manhattan. 



2l8 SVENSK-AMERIKANER. 

Ännu för trettio år sedan kom svenskarna över till 
Amerika för att där söka ett nytt hem. Nu kommer de 
flesta som »jobseekers», de hoppas att finna arbete, så att 
de på ett par år kan samla litet pengar och resa hem igen. 




Endast trettio procent av de svenskfödda emigranterné 
sysslar nu med åkerbruk. Annars är de järn- och stål-j 
arbetare, snickare, gruvarbetare, timmerhuggare, järnvägs- 
tjänstemän eller åkare. Vissa yrken tycks passa särskilt 
väl för dem. Fastän blott en ättiondedel av Amerikas kropps- 
arbetare är svenskar, finner vi dock en landsman blanc 
tolv järnarbetare, bland fjorton möbelsnickare, bland tju- 
goen sjömän och bland tjugofem skräddare. Det svenskaj 



SVENSK-AMERIKANER. 219 

karaktärsdraget att söka genom barnen »förbättra rasen- , 
stiga från kroppsarbete till arbete med huvudet, finns kvar 
hos svensk-amerikanen. Bland deras barn finns tre gån- 
ger sä många i »whitehanded jobS' (kontorister etc.) som 
bland invandrarna. Bland kvinnorna är av första genera- 
tionen 61 procent tjänarinnor, av andra endast 44. 

De allra flesta av dessa yrkesarbetare, snickare, smeder 
o. s. v., är i Amerika dömda till att ständigt leva med 
alla sina tillhörigheter i koffert. Genom de ständiga 
lokala kriserna och fluktuationerna i arbetsmarknaden tvin- 
gas de att ofta byta arbetsplats. De smittas av den ame- 
rikanska optimismen att ständigt jaga vidare i hopp om 
bättre villkor. Känslan av hemlöshet och rotlöshet drivei 
dem omkring. De flesta hoppas att finna en plats, där 
de kan slå sig ner på allvar och bilda ett hem. Skandi- 
navens lynne passar inte för hemlöst kringflackarliv. Han 
blir bitter och olycklig. De allra flesta lider också av kli- 
matet, och födoämnena passar dem inte. Jag citerar än en 
gång brev nr 265. »Ingen enda medellös svensk trivs här 
de första tvä eller tre åren, och många bliva vansinniga 
av hemlängtan, men de kunna ej fa ihop till en resa. 
Deras mål blir nu att få ihop detta, och under tiden börja 
de förstå språket något litet, och sä vilja de tjäna litet 
mer än hemresan, och då de fått ihop denna lilla summa, 
börja de tala så pass, att de ta sig fram litet bättre, och 
då är det precis som om allt vad de Icdo i detta landet 
de första åren skulle bero på Sverige, de börja tala om, 
i att de svultit i Sverige, fått stryk i skolorna i Sverige 
o. s. v.v Till brevskrivarens påstående, att många blir 



220 SVENSK-AMERIKANER. 

vansinniga av hemlängtan, kan jag foga en statistisk upp- 
gift av sociologen prof. Ross: > Sinnessjukdomar äro bland 
skandinaver allmännare än bland andra invandrare och be- 
tydligt vanligare än bland de infödda amerikanerna.» Pä 
ett annat ställe i brev nr 265 står det: :;Huru många av 
de svenska arbetarna här vilja erkänna, att de, fast de vilja, 
ej kunna få ihop till en gammallandsresa? Knappast en 
på hundra, och dock finnas sädana här i tusental, som 
längta hem, men ej kunna komma från detta slavland av 
brist på dollars.. 

Det är sant, jag har hört det öppet erkänt av flera 
svenskar i Amerika, och förstått pä många andra, som inte 
ville erkänna det, att de dock tänkte så. 

Där förefaller det mig, som funnes det en utväg för 
Sverige att vinna tillbaka många tusental duktiga ar- 
betare, härdade och tränade i Amerikas hårda skola. De 
en ung man eller kvinna vill resa ut till Amerika, finn^ 
det alltid någon, som förskotterar pengar till biljetten] 
Men, den som vill återvända till Sverige, den är det min-j 
sann ingen, som vill hjälpa. Skulle inte riksdagen kunnj 
inrätta en lånekassa för dem, som blivit trötta på Amerika 
och vill komma hem på allvar? Men den måste fungera 
fullt affärsmässigt och inte på något vis smaka välgören-j 
het eller likna hemsändandet genom konsulaten. Och jag 
är fullt övertygad om, att allra minst nio tiondelar av lä-j 
nen skulle punktligt återbetalas. 

Svensk-amerikanernas bitterhet mot Sverige bottnai 
oftast i okunnighet om svenska förhållanden. Många a\ 
dem, som rakar allra värst ner på Sverige, har rest härifrår 



SVENSK- AMERIKANER. 



221 



för trettio är sedan och jämför svenska förhållanden på 
åttiotalet med de nuvarande amerikanska. Andra har aldrig 
sett annat av Sverige, än en fattig socken i Småland, och 




dömer hela landet efter den. Jag kan åter citera ett emi- 
grantbrev (nr 276): >;Jag tycker, att den, som är född på 
ett fattigt torp i Värmland eller Småland och inte sett 
fler människor än sina skolkamrater, far och mor och kyrk- 
folket varannan juldag, inte skulle ha rätt att klandra hela 
landet för det.» 



222 S\^NSK-AMERIKANER. 

De flesta generaliserar sina egna mindre behagliga upp- 
levelser i Sverige och inbillar sig, att därför, att de t. ex. 
blivit brutalt behandlade av en bruksägare, hela Sveriges 
arbetarbefolkning hanteras värre än plantagenegrer av sina 
arbetsgivare. Deras vanligaste klagomål är: att de blivit 
trakasserade av prästerna, därför att de varit frireligiösa, 
att de förtryckts och utplundrats av sågverksbolagen, att 
de och deras barn inte fått lära annat än katekes i sko- 
lorna. Bondsöner klagar ofta över, att deras fäder utnytt- 
jat deras arbetskraft, utan att ge dem tillräcklig frihet 
eller någon ersättning för arbetet. Svensk-amerikaner, som 
gjort besök i Sverige, klagar över byråkratism och forma- 
lism både i ämbetsverk och i privata affärer. (I det fallet 
kanske de inte har så alldeles orätt?) 

De flesta svenskar, jag träff"ade, visste inte, att allmän 
rösträtt var genomförd i Sverige. Och många säger: »Vad 
skall den långa värnplikten tjäna till, skytteföreningarna 
är minsann alldeles tillräckliga!» 

Amerikanernas ställning till de svenska immigranterna 
är rätt olika i de östra och de västra staterna. Offentligt 
smickrar man dem naturligtvis överallt — det gäller ju 
att få deras röster vid valen. Men privat föraktar varje 
infödd amerikan alla immigranter. I östern, där svenskarna 
oftast har mera underordnade sysslor som portvakter, ^ 
kuskar, åkare o. s. v., har de mindre anseende än i västern, j 
där många är förmögna farmare och affärsmän. De skattas 
ojämförligt högre än italienarna och betraktas med mera 
sympati, men mindre respekt än tyskarna. Svenskarna harj 
ovanligt litet nationell självkänsla. Amerikanerna har det 



SVENSK-AMERIKANER. 223 

i högre grad än något annat folk. Och de svenska immi- 
granterna tror dem genast, då de säger, att det är så utom- 
ordentligt fint att vara amerikan. Och därför gör de allt 
för att själva bli det. Inga andra invandrare har en sådan 
uppriktig vilja att anpassa sig, som svenskarna. Till det 
yttre lyckas de rätt fort, men infödingarna erkänner dem 
dock aldrig som verkliga amerikaner. Det är ännu en 
anledning till, att de känner sig rotlösa i Amerika. Man 
finner dem sällan tillsammans med amerikaner, nästan all- 
tid med landsmän — också om de talar engelska och deras 
samtal huvudsakligen rör sig om Sveriges och svenskarnas 
brister och Amerikas förtjänster. 

Bland svensk-amerikanerna har de sista årtiondena med- 
fört samma förändring i uppfattningen av rusdryckerna 
som här hemma. Förr var det en skam att inte ta ett 
ärligt rus» allt emellanåt, nu är det en skam att vara full. 
Det gamla talesättet :>Vad gör inte tysken för pengar 
och svensken för en sup?» håller på att komma ur bruk i 
Amerika, åtminstone vad den senare delen beträffar. Med 
sin benägenhet att göra allt till religion har svenskarna 
blivit de ivrigaste förkämparna för helnykterheten i Ame- 
rika. De kommuner, där de dominerar, är nästan alltid 
torrlagda. 

Politiskt har de ännu inte fått det inflytande, som man 
kunde vänta av deras antal och relativt höga kultur. Det 
beror dels på bristande sammanhållning (kungliga svenska 
avundsjukan), dels på att de saknar goda folktalare. 

Deras hederlighet är högt uppskattad. De anses som 
synnerligen pålitliga betalare av skulder och förbindelser. 



224 SVENSK-AMERIKANER. 

En brandförsäkringsman påstod, att då det var fråga om 
misstänkta eldsvådor i farmhus eller butiker, kunde man 
vara säker på att ägarens namn aldrig slutade på -so7i. 

De har anseende som »härd workers», goda arbetare. 
De svenskar, som samlat stora förmögenheter i Amerika, 
har nästan alltid gjort det genom träget arbete, inte genom 
djärva aftarskupper. 

Deras bildningsbegär är större än någon annan nations, 
även de infödda amerikanernas, och säkert mycket större än 
hemma-svenskarnas. De begagnar sig mycket flitigt av 
aftonskolor och andra bildningsanstalter. 

De svensk-amerikanska tidningarna far många bidrag 
av sina läsare, ofta mycket välskrivna. Jag har sett vackra 
och ursprungliga dikter av svenska tjänstflickor. 

Bland deras tidningsmän har funnits och finns ännu 
skalder och författare, som förtjänade att vara mycket 
mera kända i Sverige. Magnus Elmblad var en mycket 
sympatisk skald, Ernst Skarstedt en sund och manlig prosa- 
författare. Bland amerikanska konstnärer står två svenskar 
i allra första ledet, porträttmålaren Franzén och marin- 
målaren Reuterholm. Också på den amerikanska scenen 
ser man ofta svenskor i huvudroller. Margaret Leslie (Hed- 
man) är en av de yppersta tragedienner, jag sett i något 
land. Hilda Englund är en förträfflig Ibsenskådespelerska.j 
Som vetenskapsmän har mänga svenskar gjort sig namn 
Amerika. I det biografiska lexikonet ;Who is who ii 
America» upptages namnen på 19,000 framstående ameri- 
kaner, av vilka 54 är födda i Sverige (332 i Tyskland, 30 
i Norge och 14 i Danmark). 



SVENSK-AMERIKANER. 22$ 

Ett synnerligen utpräglat drag hos svensk-amerikanerna 
är deras starka religiositet. Att den är sä mycket mera 
framträdande än hos hemmasvenskarna, beror nog på flera 
olika skäl. Främst frivilligheten, frånvaron av statskyrko- 
tvång, vidare anpassning efter amerikanerna, som hål- 
ler uppe traditionerna från de första invandrarna, kvä- 
kare och puritaner. Därtill kommer, att församlingarna 
är de enda sammanslutningarna av landsmän och bibe- 
håller bandet med det gamla landet. Augustanasynoden 
är väl den enda skandinaviska organisation, som sträcker 
sig över hela landet. Dessutom har till de sista åren lant- 
borna varit i flertal bland utvandrarna, och de är ju alltid 
mer religiöst laerda än stadsborna. 



Under hemresan med sOlympic» kom jag i beröring 
med ett par hundratal hemvändande emigranter. Ett drag 
var gemensamt hos dem alla: de gick i en stor och hög- 
tidlig förväntan. Naturligtvis var de ytterst försiktiga att 
visa sina känslor pä något sätt, svenska bönder är ju 
inte vidare demonstrativa i det fallet, men det märktes så 
lätt ändå. De stod ju också så nära målet, som de strävat, 
arbetat och lidit för i så många år: att komma hem, om 
också inte som en rik man, så dock som en, som lyckats. 
Man förstod på deras tal, hur mycket de väntade sig av 
hemkomsten. Innerst längtan efter hemtrakten, efter själva 
landskapet, där de sprungit som barn, efter släktingar och 
vänner. Stoltheten att visa arbetets resultat, att man stigit 
över sin klass i dräkt, levnadssätt och vanor, längtan att 

29 — 153274. Cedci-schiöld, Infödingarna på. Manhattan. 



226 SVENSK-AMERIKANER. 

berätta sina erfarenheter, mödor, lidanden och framgångar. 
Stoltheten att vara en fri amerikan, delaktig av den ny- 
förvärvade nationalkänslan. Och här var det äntligen inga 
infödda amerikaner, som såg ner pä immigranten, nu kunde 
de äntligen känna sig som äkta amerikanska medborgare. 

Självhävdelsen är ett av de mest framträdande dragen 
hos den hemvändande emigranten. Den svenska blyg- 
heten har försvunnit, den duger inte i den amerikanska 
konkurrensen. De har lärt att känna sina krafter och sitt 
värde, de har gått igenom svåra lidanden och en hård 
skola, och det har gjort dem till män, hårdföra, självstän- 
diga och vana att reda sig under alla förhållanden. Själv- 
hävdelsen går kanske till överdrifter. Deras självkänsla är 
ömtålig, de tål inte, att någon ser ner på dem, i synnerhet 
inte en oprövad gröngöling — och som sådana betraktar 
de gärna alla, som inte gått igenom samma skola som de 
själva. De gör ibland litet för mycket för att i det yttre 
framhäva sin framgång med skryt i dräkt och ord och 
vräkighet med sina hårt förvärvade dollarsedlar. De är 
kanske litet benägna att skryta med allt amerikanskt och 
finna fel i allt svenskt. Men bakom kritiken ligger nog 
oftast en ärlig vilja att förbättra och bygga upp. Och den 
borde vi ta fasta pä och dra nytta av, i stället för att 
skratta åt deras yttre egenheter och små överdrifter. Till 
en viss grad har de ju också rätt uti, att Sverige kan lära 
en hel del av Amerika. 

De allra flesta svensk-amerikaner kommer hem med 
åtminstone en hemlig tanke innerst inne, att försöka att 
på allvar slå sig ner i det gamla landet. Där de i grund 



SVENSK-AMERIKANER. 22/ 

och botten känner, att de passar bäst och skulle bli lyck- 
ligast. Och med den utbildning och de erfarenheter, de 
skaffat sig, är de i stånd att göra ett gott stycke arbete 
till gagn för vårt land. Om vi då ville på allvar upp- 
muntra dem, i stället för att avskräcka dem, skulle vi göra 
oss själva den största tjänsten. 

Jag skall längre fram söka påvisa några rätt enkla åt- 
gärder, som jag tror skulle göra mycket till för att locka 
svensk- amerikaner att bosätta sig här och låta sin arbets- 
kraft komma Sverige till godo. 



Ett par ord till folk, som tänker resa till 
Amerika. 



M 



New York våren igi4- 

an kan knaggla sig någorlunda genom livet, utan 
att slita på hjärnan med alltför mycket tänkande. 
Men vill man fatta ett stort och avgörande be- 
slut, som kan förändra hela ens liv, så är det nog klokast; 
att först ta sig en så klar och grundlig funderare, som 
man är mäktig. Det är så ofta, man hör om folk, som| 
besluter att resa till Amerika och är på båten en vecka 
efter. Men det är ett par tre saker, som tål att fundera] 
på, innan man går och köper sin biljett. 

Först skulle jag vilja rekommendera en riktigt grund- 
lig självrannsakan. Lugn och hänsynslös. Inte för hopp- 
full och inte för pessimistisk. I sitt arbete kan det no^ 
vara bra att tro högt om sina krafter, men då det gällel 
att ta en stor risk, är det bättre att lugnt och kanske litet 
lågt värdera den insats, man kan göra, och se om den är 
så god, att man kan ha utsikt att vinna. Då inventeringen 
är färdig, och man har klart för sig, vem man är, och vad 
man duger till, kommer frågan nummer två: ;Har jag nu 



ORD TILL FOLK, SOM TÄNKER RESA TILL AMERIKA. 229 

absolut inga möjligheter att göra alla dessa egenskaper 
och förtjänster gällande här hemma i Sverige?» Och det 
är en fräga, som de flesta nog besvarar utan att ta ordent- 
ligt reda på, hur det stär till. Man kanske vet, att i Frö- 
lunda socken eller i Uddevalla stad har man förgäves för- 
sökt allt för att förbättra sin ställning. Men är ni alldeles 
säker på, att de inte i Malmö eller Kiruna behöver och 
söker efter en karl med just edra egenskaper? Och jag 
gissar, att i ett så väl organiserat land som Sverige finns 
det säkert någon slags byrå, som kan tala om det för er. 
Och i annat fall, så är ju både kostnaden, risken och be- 
sväret så oändligt mycket mindre att resa dit än att resa 
över Atlanten. För att inte tala om, att ni i Kiruna eller 
Malmö har lättare att göra er gällande, då ni talar språket 
och känner landets seder. 

Skulle ni nu vara säker på, att era förtjänster verkligen 
inte kan uppskattas, som de äro värda, någonstans i Sve- 
rige, så kommer den tredje frågan: »Har Ni absolut säkra 
uppgifter om, att förhållandena i Amerika är sådana, att 
Ni kan göra er gällande där och få en bättre ställning, än 
Ni har i Sverige?» 

Lita inte allt för mycket på, vad släktingar och vänner 
skiiver härifrån. Kom ihåg, att »när barnet får som det 
vill, så gråter det inte». Den, som har fått sin vilja fram, 
skäms att erkänna, att han begått ett misstag. Jag har 
sett folk här ute, som nätt och jämnt förtjänar, vad de be- 
höver för dagen, men sliter och sparar för att kunna skicka 
hem gentila presenter, så att de där hemma skall tro, 
att de har det bra. Och som nekar sig allt i vardagslag 



230 ORD TILL FOLK, SOM TÄNKER RESA TILL AMERIKA. 

för att kunna vara flotta och eleganta herrar, dä de kom- 
mer hem på besök. 

En första klassens arbetsförmåga blir bättre betald här 
i Amerika än i något annat land — om den får tillfälle 
att visa sig och göra sig gällande. Men konkurrensen är 
större här än någon annanstans. Den yrkesskicklighet, 
som fordras, är större, likaså arbetsintensitet och uthållig- 
het. Lönerna är större för dem, som verkligen lyckas fä 
ett »jobb», men levnadskostnaderna är också högre. 

Jag känner många, som har lyckats här, men ingen, 
som har gjort det utan att först ha gått igenom den hår- 
daste tiden i sitt liv, full av missräkningar och lidanden av 
alla slag — det må nu ha varit för månader eller år. Den 
som skall resa hit måste: i) grundligt kunna ett yrke; 
2) tala engelska; 3) ha pengar och moralisk motstånds- 
kraft nog för att gå igenom den hårda tiden; 4) ha en 
stark kropp och en god hälsa. 

Notiserna om olyckliga emigranter, som slutat i floden, 
är så vanliga, att de bara bestås två rader i tidningarna 
här. 

»Amerikafebern», den gamla germanska vandringslusten, 
kommer av vårt övermått på fantasi och behov av om- 
växling. 

Några brev från släktingar, tidningsnotiser om ameri- 
kanska miljonärer, som arbetat sig upp från skoputsare till 
järnvägskungar, ger fantasien stoff att arbeta med. Och 
se'n är det svårt att se kallt och klart pä förhållandena. 
Men varför inte lika gärna söka omväxling och nya möj- 
ligheter inom Sverige.' Man kan stiga från bodbiträde till 



ORD TILL FOLK, SOM TÄNKER RESA TILL AMERIKA. 23 1 

miljonär i Sverige med. (Om det nu verkligen är något 
nöje att vara miljonär. Jag misstänker, det är mera be- 
svärligt än roligt.) 

Nu säger ni: »Allt det där är nog mycket bra, men 
det angår inte mig ett dugg, för jag har släktingar och 
vänner i Amerika, som skaffar mig plats och allting!» Det 
är mycket bra, men^ först och främst är Amerika de snabba 
växlingarnas land, er släkting, som var rik, då han skrev 
sist till er, kan vara utfattig, då ni kommer fram. Också 
om han kan och vill hjälpa er till en plats, beror det helt 
och hållet på, vad ni duger till, om ni får behälla den. 
Och medlidande och hjälpsamhet mot misslyckade är 
inte något att räkna på här i landet — inte ens av släk- 
tingar. 

De, som lämnar Sverige av fruktan för värnplikten, får 
som regel gå igenom en långt hårdare tid här än ens en 
rysk värnplikt kan vara och äta mycket sämre mat än 
kronans. Men jag har inget vidare medlidande med dem. 
När jag kommer hem till Sverige skall jag skriva mer om 
den saken. 

Många emigranter påstår, att det var den stora klass- 
skillnaden hemma, som drev dem ut ur Sverige. Här är 
var och en »mister», antingen han är svart eller vit. Det 
är sant, att i yttre umgänge och talesätt är alla ungefär 
lika ohövliga mot varann här. Men i verkligheten är klass- 
skillnaden oändligt mycket större i ett land, där penningen 
är till den grad värdemätare på människor som här. Och 
bland de högre klasserna gäller börd lika mycket som i 
något europeiskt land. En man, vars förfäder kom över 



232 ORD TILL FOLK, SOM TÄNKER RESA TILL AMERIKA. 

med »Mayflowen, är lika stolt över sitt blod som nägon 
engelsk lord. 

Nu är det en synpunkt, jag inte alls har rört vid: den 
nationella. Var och en, som lämnar sitt land för alltid, 
vet^ att han därmed skadar sitt fosterland. Men jag är 
rädd för, att det för de flesta väger litet gent emot de 
personliga skälen för och emot. 



Svensk arbetskraft från Amerika till 
Sverige. 

Pehrson i Österby framlade vid 1907 års riksdag en 
motion angående inrättande av en statens arbets- 
förmedlingsanstalt till tjänst för utomlands bosatta 
svenskar. Utredningen av frågan uppdrogs åt Emigrations- 
utredningen, som efter en ingående undersökning i huvud- 
sak avstyrkte inrättandet av en dylik arbetsförmedlingsan- 
stalt, dels av mellanfolkliga, dels av praktiska skäl. Ut- 
redningen av frågan är utgiven i Emigrationsutredningens 
bilaga XX och erbjuder mycket av intresse. Vad jag sär- 
skilt här vill fästa mig vid, är svaren pä frågan: Behöva 
vi svensk arbetskraft frän utlandet? De svar, som avgåvos 
av svenska arbetsgivare, voro i det hela jakande. Vi be- 
höva yrkesskickliga arbetare, dels vid igångsättande av 
nya industrigrenar, där utbildade arbetare saknas inom 
landet, dels som förmän, verkmästare o. s. v. Under nu- 
varande förhållanden hämtas ju för sådana ändamål yrkes- 
skickliga arbetare från Tyskland eller England, men det 
är troligt, att svensk-amerikanska arbetare ofta skulle kunna 
göra samma nytta. Dessutom skulle de bli mera omtyckta 

30 — 153274. Cedcrschiöld, Infödingarna på Manhattan. 



234 SVENSK ARBETSKRAFT FRÅN AMERIKA TILL SVERIGE. 

av sina arbetskamrater och underlydande, och språket 
skulle ju icke heller vålla dem några svårigheter. 

Men nu kommer den andra frågan. Finns det yrkes- 
skickliga och dugliga svensk-amerikaner, som äro villiga 
att återvända till Sverige? Därom äro meningarna mycket 
delade bland dem, som studerat förhållandena bland sven- 
skarna i Amerika. Många anse, att de, som vilja vända 
hem till Sverige, äro sådana, som misslyckats i Amerika 
och sannolikt inte heller i Sverige skulle ha gjort sig 
nyttiga. Mitt personliga intryck är ett helt annat. Jag 
tror, att ett mycket stort antal dugliga och skickliga svensk- 
amerikanska arbetare skulle med glädje begagna ett till- 
fälle att komma hem till Sverige, om de där kunde få lika 
god eller bättre ställnmg än i Amerika. De reste ut för 
att förbättra sina villkor. Genom hårt arbete ha de ökat 
sin arbetsskicklighet och arbetsintensitet till det för ameri- 
kanska villkor nödvändiga. Därmed ha de också fått högre 
lön och större komfort, än de hade hemma. Att de icke 
vilja resa hem, om de därmed skulle mista de fördelar, 
de arbetat sig till, det är ju naturligt. Men om de såge, 
att de vid hemkomsten hade verklig fördel av sina arbets- 
år i Amerika, finge användning för den skicklighet och 
erfarenhet, de där förvärvat, då är jag övertygad om, att 
mänga skulle vilja komma. De skulle då komma hem, 
inte som misslyckade, som uppgivit kampen, utan liksom 
efter en nyttig och lärorik utrikes studieresa, genom vilken 
de utbildat sig i sitt yrke och därmed förbättrat sin ställ- 
ning. De skäl, jag har att tro, att de under sådana för- 
hållanden skulle vara villiga att återvända, äro följande: 



SVENSK ARBETSKRAFT FRÄN AMERIKA TILL SVERIGE. 235 

Klimatet i Amerika passar i allmänhet inte för skandina- 
verna, mänga bli sjuka därav, de flesta vantrivas. Också 
om de lära engelska och till det yttre amerikaniseras, bli 
de, som jag redan förut har sagt, aldrig betraktade som 
verkhga jämlikar av äktamerikanerna. Detta är ju ytter- 
ligare ett skäl till vantrevnad. Vidare är hemlängtan, så- 
som jag tidigare har framhållit, långt vanligare bland 
svenskarna i Amerika, än de i allmänhet vilja låtsa om, 
och gömd långt inne i en vrå sitter nog hos de flesta 
kärleken till gamla Sverige. Och såge de, att de verkligen 
kunde göra sitt gamla land en tjänst, utan att därmed 
skada sig själva, skulle nog redan det vara ett starkt skäl 
för många av dem. 

Och nytta skulle de göra. Jag har någonstädes sett 
uppgivet, att vår industri varje år skulle ökas så mycket, 
att den behövde upptaga 10,000 nya arbetare. Också om 
uppgiften är alltför optimistisk och ökningen långt ifrån 
konstant, sä är det ju i alla fall säkert, att behovet av ar- 
betskraft finnes. Vidare skulle de föra med sig arbets- 
skicklighet och i synnerhet arbetsintensitet. Och att vi 
behöva en ökning i arbetstakten här i landet för att hålla 
oss uppe i världskonkurrensen, det är säkert. Det är inte 
bara för Amerika vi stå efter i det fallet, utan för de flesta 
europeiska länder. Varje sjökapten kan upplysa om skill- 
naden på arbetsintensitet bland svenska och utländska 
stuveriarbetare. 

En nystartad fabrik, som började med uteslutande 
svensk-amerikanska arbetsförmän, skulle säkert kunna visa 
ganska förvånande arbetsresultat. 



236 SVENSK ARBETSKRAFT FRÅN AMERIKA TILL SVERIGE. 

En invändning, man ofta får höra, är denna: Arbetare, 
som äro vana vid den större friheten i utlandet, skulle 
inte uthärda »fackföreningstyranniet» här i Sverige. Men 
jag tror, att den som varit under de amerikanska ; unions 
regemente, han kommer säkert inte att tala om »fack- 
föreningstyranni) här i Sverige. 

Det område, där vi allra bäst behöva folk med ameri- 
kansk utbildning, är handeln. Såsom säljare i detaljhandel 
äro amerikanerna oöverträffade. Men jag tror, att också 
kontorsbiträdena i Amerika utbildas efter ett bättre system 
än i Europa. Våra unga affärsmän studera ju oftast i 
Tyskland. Där få de lära att arbeta flitigt, metodiskt och 
systematiskt. Men de fä sällan tillfälle att utbilda eget 
initiativ och omdöme. Jag har i ett föregående kapitel 
redogjort för, hur det amerikanska systemet går ut på att 
lämna initiativ och ansvarighet också åt de yngsta biträdena 
i en affär. Professor Sundbärg framhöll ofta som de 
svenska affärsmännens största brist deras ängslan för risker. 
Finns det något botemedel för den, så är det en ameri- 
kansk utbildning. 



År 1870 livnärde sig 2,995,844 svenskar eller 71,87 pro- 
cent av befolkningen av jordbruk och fiske. 19 10 har det 
absoluta antalet gått ned till 2,663,0(X), vilket utgör 48,23 
procent av hela befolkningen. Under samma tid har pro- 
centen industriarbetare stigit från 14,7 till 33,16. Vårt 
land är alltså pä väg att övergå från övervägande jord- 
brukande till övervägande industriland. Det är utveck- 



SVENSK ARBETSKRAFT ERAN AMERIKA TILL SVER1GF-. 237 

lingens gång, som ej kan ändras eller hindras genom lagar 
eller åtgärder. Men man kan uppmuntra en förefintlig 
riktning eller tendens. Vara möjligheter för jordbruk äro 
ju längt ifrån utnyttjade. Professor Sundbärg har på- 
pekat, att vi här i Sverige allt för mycket lagt an på att 
efter exempel från Europas kulturländer göra vårt jordbruk 

I intensivt^ medan de naturliga förhållandena i största delen 

i av landet fordra en extensiv drift. Och därvidlag är det 
Amerika och icke de europeiska kulturländerna, som bör 

i vara förebilden. Jordbrukare med erfarenhet från Amerika 

böra alltså vara välkomna som ledare och föregångsmän. 

Egnahemsrörelsen och Nationalföreningen mot emigra- 

ition ha också nedlagt mycket arbete på att förmå svensk- 
amerikanska jordbrukare att åter slå sig ner här i landet. 
Man kan nog utan överdrift säga, att en duktig jordbrukare 
med några års erfarenhet från Amerika, i de flesta fall är 
värd dubbelt så mycket, genom sin företagsamhet, erfaren- 
het och arbetsförmåga, som en, som aldrig sett, hur det 
går till utanför hans egen socken. Därför är det ju tydhgt, 
att det kan vara värt någon ansträngning att fä hem dem. 
Under nuvarande förhållanden ser det emellertid ganska 
hopplöst ut. De som varit i Amerika länge nog för att 
ha samlat tillräckligt kapital för att köpa land i Sverige, 
de ha också hunnit bli alltför amerikaniserade för att trivas 
här hemma, deras barn ha fått amerikansk uppfostran och 
därigenom för alltid bundits vid det nya landet. Och de, 
som icke varit i Amerika längre, än att de ha hemlängtan 
kvar i kroppen och ännu skulle kunna vänja sig vid svenska 
förhållanden, de ha inte pengar att köpa land för. Här 



238 SVENSK ARBETSKRAFT FRÄN AMERIKA TILL SVERIGE. 

finns nog ingen annan hjälp än en radikal reform: infö- 
randet av »homestead-lagen, rättigheten att fritt upptaga 
ödeland. Skola vi kunna stå oss mot amerikanerna i kon- 
kurrensen om våra bästa arbetskrafter, så måste vi använda 
lika starka lockelser som de. Vi ha inga kolonier att ex- 
perimentera en sådan reform i, men jag kan inte se något 
allvarligt hinder för att bilda en försökskoloni inom landet, 
att upplåta ett område för »homestead». Det behövde 
visst inte ligga långt borta i Norrland, där nybyggarna 
skulle ha att kämpa mot myrmarker och nattfroster. Nej, 
vi ha både i Svea- och Götaland trakter, där emigrationen 
lagt landet öde, där jord, som förr varit odlad, nu ligger 
obrukad och förvildad. Så är förhållandet på Oland, i 
Dalsland och vissa delar av Värmland. Skulle inte staten 
där kunna expropriera ett område av dylik obrukad jord 
att upplåtas till experimentfält för homesteadlagen. Natur- 
hgtvis måste de sålunda upptagna nybyggena stå under 
sträng inspektion, så att »homestead»-rättigheten inte miss- 
brukades. Kunde dessutom ordnas så, att svensk-ameri- 
kanerna tillsamman bildade ett samhälle, där de åtminstone 
vore pluralitet, skulle åtskilliga fördelar vinnas. De skulle 
ha lättare att trivas, kunna bibehålla en del av de vanor, 
de förvärvat i Amerika, fortsätta sitt föreningsväsen, sin 
helnykterhet o. s. v. Deras initiativ för förbättringar i det 
allmänna skulle icke möta motstånd av oförstående och 
reformovilliga hemmasvenskar. Deras arbetsintensitet skulle 
icke slappas, som den så ofta gör, då en enstaka svensk- 
amerikan arbetar bland hemmasvenskar. Deras ambition 
skulle driva dem att göra sitt samhälle till ett mönster 



SVENSK ARBETSKRAFT FRÄN AMERIKA TILL SVERIGE. 239 

för hela landet, för att visa, vad svensk-amerikaner duga 
till. Om experimentet utfölle lyckligt, skulle vi på så vis 
få ett litet Amerika inom Sveriges gränser, där de ut- 
vandringslystna kunde finna samma tillfällen att förbättra 
sin ställning, som pä andra sidan Atlanten, och Sverige 
skulle få behålla mång-a kraftiga och arbetsdugliga män. 



Ytterligare ett par mindre åtgärder torde vara nöd- 
vändiga, om man skulle kunna hoppas på en återinvand- 
ring i något så när stor skala. 

Den första gäller värnplikten. Bestämmelsen om be- 
frielse för den, som tillbragt 9 är i främmande världsdel 
och är över 28 år, har icke visat sig synnerligen lämplig. 

i De, som stannat så länge som nio år, komma sällan till- 
baka. Nu är det emellertid så gott som omöjligt för en 
ung man, som har hustru och barn att försörja, att komma 

: tillbaka till Sverige, om han emigrerat före värnplikts- 
åldern. Och det är just 25 — 26-åringarna, som varit några 
år i Amerika och där bildat familj, som utgöra det bästa 
materialet för återinvandring. De ha inte varit borta så 
länge, att de icke åter kunna vänja sig vid svenska för- 
hållanden, men de ha hunnit lära en hel del. Nuvarande 
värnpliktslagstiftning helt enkelt hindrar dem från att 
komma hem. Och det vore ju bättre att verkligen få hem 
dem, också om de omedelbart skulle överföras till land- 
stormen, än att vårt land alldeles går miste om deras ar- 
betskraft. Vår armé skulle ingenting förlora, men vårt 
land vinna rätt mycket, om t. ex. 24-åriga familjeförsörjare, 



240 SVENSK ARBETSKRAFT FRÄN AMERIKA TILL SVERIGE. 

som vistats utom Skandinavien över fem år, utan övning 
i beväringen direkt överfördes till landstormen. För de 
ogifta torde däremot förlusten av tid och pengar vid full- 
görandet av vanlig värnplikt betyda mindre. 

Bland dem, som lämpa sig för återinflyttning, d. v. s. 
de som vistats kortare tid i Amerika (mindre än 6 ä 7 år), 
är det nog många, som gärna ville resa hem, men inte 
kunna spara samman pengar till biljetten. De ha rätt god 
arbetsförtjänst, men levnadskostnaderna ärp också mycket 
höga. I sådana fall skulle en lånekassa av den art, jag antydde 
i kapitlet »Svensk-amerikaner», göra stor nytta. Naturligtvis 
måste lånen beviljas med stor urskillning, så att inga 
»tramps» och »hobos» eller andra misslyckade individer 
komme tillbaka för att ligga det allmänna till last. 

Slutligen ville jag nämna ett par saker, som hemvända 
svensk- amerikaner ofta klaga över. Det första är, att 
prästerna ofta i onödan trakassera de frikyrkliga, då de 
skola lämna ut deras frejdebetyg, papper för lysning o. s. v., 
och i synnerhet göra svårigheter med deras amerikanska 
papper, vägra att godtaga dem o. s. v. Därvidlag kan 
lagstiftning naturligtvis intet uträtta. Men kunde man få 
dessa präster att inse, vilken skada de göra sitt land, då 
de på så sätt skrämma bort nyttiga medborgare, så kanske 
de skulle visa mera förstånd i sin ämbetsutövning. 

För att återinvandringen skall ta fart fordras också, att 
kunskapen om svenska förhållanden och möjligheterna i 
Sverige allmännare sprides bland svenskarna i Amerika. 
För närvarande äro största delen av svenskarna i Amerika 
djupt okunniga om, hur det i verkligheten ser ut och går 



SVENSK ARBETSKRAFT FRÅN AMERIKA TILL SVERIGE. 24 1 

till i Sverige. Det nationella självförtroendet håller på att 
växa sig starkt här hemma i Sverige. Kunde vi få svensk- 
amerikanerna att klart förstå, att det är något att vara 
stolt över att vara svensk, skulle bandet mellan vår sjätte 
miljon och oss bli starkare, och vägen för äterinvandringen 
till Sverige stå öppen. 



31 — 153274. Ccderschiöld., Infödingarna på Manhattan. 



Värnplikt och emigration. 

ett nummer av Nationalföreningens mot emigration 
årsskrift meddelas en artikel om emigrationen av yng- 
lingar närmast under värnpliktsåldern. Därav framgår 
bl. a., att drygt hälften av emigranterna äro i åldern 15 — 
25 år. 

Det är alltså fruktan för värnplikten, som driver dem 
ut ur landet. Men hur kan denna fruktan ha uppkommit? 
Är det feghet för ett eventuellt krig? Knappast. Det är 
nog själva fredstjänstgöringen, de vilja dra sig undan. 
Och på vad vis den är så fruktansvärd, att det verkligen 
är lönt att för dess skull överge sitt hem, det har nog de 
flesta ganska dunkla föreställningar om. Det lilla, de veta 
om förhållandena vid våra regementen, ha de från äldre 
kamrater, som redan varit ute och exercerat. Och både 
bland bönder och stadsarbetare hör det ännu till god ton 
att -vskälla» på militären och måla ut förhållandena pä 
exercishedarna så svart som möjligt. Det är ju också ett 
slags skryt att tala om, vilka ansträngningar och lidanden, 
man gått igenom, för att visa, hur duktig karl man är. 
Likaså är det en omtyckt sport att försöka skrämma yngre 
kamrater. Jag minns mycket väl, hur vi, som varit uppe 



VÄRNPLIKT OCH EMIGRATION. 243 

i studentexamen första dagen, gingo och skrämde dem, 
som skulle upp nästa dag, med förfärliga historier om, hur 
noggranna examinatorer och censorer varit. Och det fastän 
vi själva invärtes förvånade oss över, hur mycket lättare 
examen varit, än vi föreställt oss. Det är samma elaka 
glädje, de hemvändande soldaterna finna i att skrämma 
sina yngre bröder och kamrater med hemska historier om 
överansträngning, svält och mörk arrest. Värnplikten är 
något, som man gör av tvångs alltså måste det vara svårt 
och förskräckligt. Resa till Amerika gör man däremot av 
eget beslut, ofta mot föräldrars och släktingars vilja. Där- 
för vill man framför allt visa, att man haft rätt. Och för 
att övertyga de hemmavarande om det skryta emigran- 
terna med sina framgångar och de förträffliga förhållandena 
i Amerika. De svensk-amerikanare, som komma hem på 
besök, äro ju alltid av dem, som slagit sig fram och gjort 
lycka, de andra ha naturligtvis inte råd att resa hem. 
Men den misslyckade emigranten skulle kunna berätta om 
erfarenheter så hårda, att den olyckligaste bevärings be- 
drövelser på lägerplatsen skulle låta som skolbarnssorger 
bredvid dem^. 

Jag har själv exercerat beväring, och jag har varit i 
Amerika och sett och talat med hundratals immigranter, 
både svenskar och av andra nationer, så jag vet, vad jag 
talar om. Och jag har inga som helst intressen av att 
vränga sanningen. 

Jag skall försöka reda ut, vad det är ynglingarna frukta 
i värnplikten. Först är det kanske känslan av degradering. 
I sin hemtrakt har man haft en viss ställning, varit om- 



244 VÄRNPLIKT OCH EMIGRATION. 

tyckt och uppskattad, pä regementet blir man blott ett 
nummer bland några hundra andra, en främling bland 
främlingar. Men vad är det mot den känsla emigranten 
erfar, då han föses i skock bland ångarens tusen tredje- 
klasspassagerare, och än mer, då han kommer i land i 
Amerika, Mindre och obetydligare kan aldrig en människa 
känna sig, än då han första gången sätter sin fot bland 
Amerikas i lo miljoner. Åtminstone om han har något 
som helst sinne för proportioner. På regementet har han 
sitt nummer, är erkänd som en nyttig och nödvändig 
medlem. I Amerika har han inte ens det, han är till en 
början en övertalig, som måste knuffa sig till ett rum, en 
plats, där han kan göra sig nyttig. 

Så är det disciplinen. Men jag tror, disciplinen vid 
regementena är mild och resonabel jämförd med den, en 
amerikansk arbetsgivare utövar. Och krigslagen är blid 
jämförd med lagen om de svagares undergäng i kampen 
för tillvaron. Den uppstudsige eller oduglige straffas på 
exercisheden med några dagars arrest — på Amerikas ar- 
betsfält med svält och undergång. 

Frågan om maten spelar stor roll för de svenska 
bönderna. Att den i arméen är tillräcklig, syns bäst på 
det obestridliga förhällandet, att de flesta, som vid rekryt- 
skolans början äro för magra för sin längd, efter sex måna- 
der ökat i vikt. (Så var åtminstone förhållandet vid mitt 
regemente, och jag har ingen anledning tro, det var ett 
undantag.) I alla fall är den både riklig och regelbunden 
jämförd med, vad den arbetssökande i Amerika får hålla 
till godo med. Jag skulle vilja se, vad min ett kompani 



VÄRNPLIKT OCH EMIGRATION. 245 

beväring skulle göra, om man bjöd dem på sådan korv, 
som åts på frilunchkrogarna i New Yorks fattigkvarter eller 
pä 3-cents-soppköken i Chicago, där sked och gaffel hänger 
fast i kedjor vid bordet. 

Tro nu inte, att jag bara talar om de misslyckade emi- 
granterna. De äro ett fåtal, ty de ojämförligt flesta sven- 
skarna slå sig igenom förr eller senare. Men innan dess 
få de flesta, säkert över hälften, gå igenom en längre eller 
kortare hundtid, till dess de hunnit anpassa sig efter lan 
dets förhållanden och lära sig språket. Och den tiden är 
både fysiskt och moraliskt tio gånger värre än någon värn- 
plikt. 

Nu är det en annan synpunkt. För den, som beslutat 
emigrera, och det kunna ju många ha fullgoda skäl till, 
är exercistiden en god förberedelse för livet i Amerika. 
Den, som aldrig förut lämnat sin hemtrakt, blir därigenom 
van att reda sig bland främmande, den tröge blir litet 
mera vaken och pigg, lär punktlighet, regelbundet arbete 
och disciplin. Den svage far sin kropp utvecklad och 
stärkt och får mera motståndskraft mot de strapatser, som 
vänta honom i Amerika. Och slutligen hinner han bli 
litet äldre och få mera erfarenhet om livet och männi- 
skorna. Tjugotreåringen, som fullgjort sin värnplikt, har 
bra mycket större utsikt att slå sig fram i ett nytt land 
än nittonåringen, som rymmer ut av fruktan för några 
månaders exercis. 

Huvudsakliga anledningen till denna flykt från fanorna 
är alltså okunnighet. Och bästa bot ger nog encyklope- 
disternas gamla recept: upplysning. God och objektiv 



246 VÄRNPLIKT (XII EMIGRATION. 

upplysning, om förhållandena både i Amerika och i vår 
värnpliktsarmé. Bästa fältet därför vore nog folkskolorna 
och folkhögskolorna. Skulle det vara omöjligt att utarbeta 
en liten läsebok för folkskolans högre klasser med goda 
och vederhäftiga skildringar från våra lägerplatser och från 
invandrarlivet i Amerika? Inget söndagsskolejolm eller 
nykteristsvammel, utan objektiva skildringar, helst i be- 
rättelseform. Henning Bergers och Per Hallströms noveller 
frän Amerika skulle säkert passa förträffligt där. Strävan- 
dena att väcka barnens fosterlandskärlek och ansvarskänsla 
skola väl verka i samma riktning — men de gå en lång 
väg, om än aldrig så riktig. Och i väntan på deras re- 
sultat tror jag, den genväg, jag föreslagit, skulle visa sig 
praktisk. 




Revelj ombord. 



"^erämterämterä — terä — terä — terämterä» gick 
trumpetreveljen. Jag kisade yrvaket genom ögon- 
fransarna, och det dröjde en stund, innan jag fick 
situationen klar. Trumpeten och omgivningen påminde 
närmast om logementet, där man sov sina 240 nätter hem- 
ma på Karlsborg. Järnsängar fyra och fyra, två över och 
två under, i täta rader runt omkring mig. Enstaka gäs- 



248 SOM STEWARD ÖVER ATLANTEN. 

pande figurer på sängkanterna, och ilsket snarkande näsor, 
som stack fram ur filtarna. 

Minnet av gårdagen vaknade och hjälpte mig att reda 
ut, var jag fanns. Jag var en steward bland fyrtiofyra 
andra i »glorio; nummer åtta på Vita Stjärnlinjens ångare 
sOlympic». Och trumpeten var tydligen en fin vink om, 
att jag skulle stiga upp och börja dagens arbete. Som 
omväxling på jungfrun med kaffebrickan var trumpeten 
ganska trevlig. Fast jag kanske i längden föredrar jung- 
frun. 

Det är ingen vidare tacksam syssla att väcka trötta 
sjömän. I synnerhet första morgonen på resan. Pojkarna 
hade varit i land nästan allesamman och sett på stan kväl- 
len förut och kommit sent ombord, så trumpetsignaler var 
inte det, som kunde störa deras morgonslummer. Stewards 
från nattvakten gick omkring i de smala gångarna mellan 
sängarna och skrek: »Hallo, all joUy Jacks! Get up, jolly 
sailors!» eller sjöng som omväxling den vackra versen: 
»Get up and shine, for the White Står Line!> 

Det var omöjligt att få somna om i fred för de sabla 
nattvakterna. Var femte minut var de där igen: »En kvart 
i fem! Upp med er! — Tio minuter i fem! Get up! 
Show a leg!» Men ett par av kamraterna var så djupt 
avdomnade, att det behövdes en liten mugg isvatten för 
att få några livstecken från dem. 

Ute i tvättrummet kämpade pojkarna ilsket mot kop- 
parslagarna med kallt vatten i mängd. 

Inne i stewards pantry hängde en jättekittel på kedjor 
från taket. Jag gjorde som alla andra och lutade den över 



SOM STEWARD ÖVER ATLANTEN. 



249 



en kopp och fick något tjockt, som såg ut som chokolad, 
men vid närmare eftertanke bestämdes till någon sorts 
kafife. Vi hade inte mänga minuter att spilla på sädana 
njutningsmedel. vThe jolly Jacks» började redan traska 
upp i köket i långa rader. Det var nu för resten något till 




kök. Jag tror t. o. m. »chefen» pä >Café de Paris:, eller 
»Delmonico»-' skulle varit belåten med det. Spisarna stod 
som långa, långa bord, blankpolerade och fina, nonchalant 
oberoende av skorstensrör och sådana gammalmodiga in- 
rättningar. Jag gick och snokade litet grann pä finesserna 
i apparaterna och fann älskliga små underverk. En appa- 
rat, som skär brödet i skivor, stoppar ner det i fack och 
plockar upp det, då det är lagom rostat. En äggkokare 

32 — 103274. Ccd^rsc/iiiz/a', Infödingarna på Manhattan. 



2 50 SOM STEWARD ÖVER ATLANTEN. 

med klockverk, som tar upp äggen efter det antal minuter, 
den blivit inställd på. (Vid ett senare tillfälle säg jag 
detta kök mitt under brinnande middagsservering. Inte 
ett spår av trängsel eller oreda. Det såg fortfarande rym- 
ligt, polerat och väldisciplinerat ut.) 

Medan jag gick och snokade i köket, ordnade stewards 
sig längs väggarna i pantryt näst intill. Där stod de och 
såg ut som märkvärdigt snälla gossar i sina små vita jackor, 
och bakom ett långt bord stod en djupt allvarlig herre i 
snövit uniform och ropade upp: »Jones?» — xSirr!» — 
»Brown.^> — >Sirr!;> — x.Smoker.''» — Plemsk tystnad. Och 
så gick det vidare. 

Jag väntade förgäves på något, som liknade mitt namn, 
och då uppropet var färdigt, och stewards fått order om 
sitt arbete för dagen, vågade jag mig fram till den allvar- 
lige vitklädde för att fråga, om inte jag fick vara med. 
>^Namn.^> sa' han. »Cederschiöld.;> — »Va?.^> — xCeder- 
schiöld.» — »Det är inget namn!» ;^Excuse me, sir», sa' 
jag, »det har jag alltid trott. Här är mitt kort.» — »Är 
Ni en steward.^- — »Yes, sir! — >. Varför.^» — Jag hade 
bråttom till Europa, och det fanns ingen passagerareplats 
att få på tre veckor, så jag mönstrade i stället.» — »All 
right. Anmäl Er hos Mr Mac CoUean.» 

Under tiden hade Smoker och de andra försenade dykt 
upp med blodsprängda ögon och whisk)'^ångor ur halsen, 
och nu klev de fram till den allvarlige och försäkrade, att 
»de sov sä tungt, så de hörde inte reveljen». Men då 
skulle jag inte gärna ha velat vara Smoker. Eör den vit- 
klädde bara tittade på honom och satte se'n en streck vid 



SOM STEWARD ÖVER ATLANTEN. 25 1 

hans namn i boken. Jag vet inte alls, vad den strecken 
betydde, men man kände på sig, att det var något fasans- 
fullt. Och Smoker, han visste det nog, för han såg mycket 
otrevligt berörd ut. Se'n åkte han ut att skura sculleryt. 
Vilket nog inte var något vidare nöje. Fast den mystiska 
strecken naturligtvis var värre. 

Så började dagen för rättfärdiga och orättfärdiga i den 
stora hären av stewards på Kongl. Postångaren Olympio. 

Alldeles som ett repetitionsmöte. 

Från första ögonblicket man krängde på sig Vita Stjärn- 
linjens uniform, föll man på nytt in i vanorna från exer- 
cistiden, och en del av de speciella förmögenheter, man dä 
utvecklat, kom till liv igen. T. ex. förmågan att ständigt 
hålla ett undermedvetet öga på utkik efter officerare, så 
att man blixtsnabbt i god tid kunde låta pipan försvinna 
och anta ett flitigt och plikttroget utseende, helt upptagen 
av sitt arbete, då officern gick förbi. 

I början måste jag hålla fast handen vid byxsömmcn, 
då en officer talade till mig, för fingrarna hade kvar en 
otäck vana att fara upp till mösskärmen. 

Örat hade också kvar sin förmåga att på avstånd ur- 
skilja stegen av officerare, underofficerare, meniga och 
civila (i detta fall passagerare). 

De olika klassernas stewards var som kompanier av 
samma regemente, vart och ett i sitt logement (fast loge- 
menten hette jglorioss). Jättefartyget var som en stor 
s:arnisons.stad med flera olika regementen. Matroserna med 



252 SOM STEWARD ÖVER ATLANTEN. 

sin farligare och mera romantiska sysselsättning kunde 
motsvara kavalleriet, maskinisterna ingenjörstrupperna, eldare 
och kökspersonal voro de »icke-vapenföra», malajerna, som 
vi kallade dem på Karlsborg. 

Stämningen i situationen påminde verkligen om exercis- 
tiden, det var, som jag gjorde ett litet extra repetitionsmöte j 
på en vecka. 

Sällskapsliv i stewards' glorio. 

På morgnarna var man i allmänhet så sömnig, att man 
varken kunde se eller tala, på sin höjd svära, och på da- 
garna hade var och en sin syssla att sköta. Så kvällarna 
var enda tiden för umgänge kamraterna emellan. Över 
huvud taget den enda tid, vi rådde om riktigt för oss 
själva. 

Först tog man då hand om kroppen. Den personliga 
renligheten bland stewards var anglosachsisk och imponeran- 
de. De stod i kö vid badrumsdörrarna varenda kväll, och 
deras linne var ganska oklanderligt. Jag undrar just, om 
man kan säga detsamma om en uppsättning svenska yng- 
lingar av samma klass. J 

Så kom piporna fram, som de flesta fått gå och längta ' 
efter hela dagen, de som hade sådana sysslor, att de aldrig 
fick tillfälle att röka under tjänstgöring. Vilket naturligtvis j 
är gränslöst förbjudet. 

Det påstås ofta, att vi svenskar svär mer än något an- 
nat folk på jorden (vi skall ju alltid vara värst och dukti- , 
gast). Men det ordet har jag förlorat all tro på efter sju ' 



SOM STEWARD ÖVER ATLANTEN. 253 

kvällar i stewards' glorio på en engelsk båt. Våra små 
blyga svenska ;djävlar> skulle rodnat och gömt sig under 
sängarna för alla de saftiga ; bloody devils. och ännu myc- 
ket värre odjur, som surrade omkring som bålgetingar 
bland tobaksmolnen. 

Språket i glorion var cockney, den engelska roslagskan, 
vad h'na beträffar, och de flesta, eller åtminstone de ton- 
givande bland pojkarna, var hemma i London eller små- 
städerna däromkring. 

Min närmaste sänggranne till höger var en typ, som 
jag skulle varit rädd att möta på en smal gata; och han 
hade ett par stortår, som säkert var de längsta på Atlanten 
(det var nu inte dem, jag var rädd för). I alla fall var 
det en snäll pojke, hjälpsam och vänlig, och jag sov frid- 
fullt med hans fula huvud en halv meter från mitt ansikte. 

En kväll hade jag kommit tidigt till ro i min sbunk» 
och somnat som en trött sjöman. Drömde underliga saker 
med musik i och vaknade småningom till fullt medvetande 
av en ganska trevlig scen. 

Alla pojkarna i glorio nummer åtta var samlade kring 
en översäng, där en svartlockig yngling satt och spelade 
mandolin och sjöng. Hela logementet stämde in i refrän- 
gen. Och bra sjöng han, med humor och patos, allt efter 
behov. Repertoaren var rik, från frälsningssånger, sjömans- 
visor, revykupletter till operaarior och gud vet vad. 

Se'n var det naturligtvis inget hopp att somna om igen. 
Helst som Billy, en varietéartist, som arbetade för sin resa 
nere i maskinrummet, kom upp och buktalade och sjöng 
kupletter. 



254 SOM STEWARD ÖVER ATLANTEN. 

Då logementet äntligen började komma till ro, trodde 
jag nästan, jag drömde igen, dä jag uppsnappade bitar av 
ett samtal vid sängen till vänster om min: — »Goethe 

Faust Heine.» Jag spände öronen; det var 

mycket riktigt min granne till vänster, som låg och pra- 
tade tysk litteratur med nästa man. Jag blev alldeles klar- 
vaken i förskräckelsen och började närmare utforska feno- 
menet. Jo för all del, karlen kände till åtskilligt mer än 
namnen på de där herrarna. Och han var inte av dem, 
som läser därför, att det är »bildat» eller »fint» att ha läst 
allt det där. Nej, han tycktes ha läst helt och hållet där- 
för, att det roade honom, och han hade funderat över det 
han läst en hel del också. 

Via Heine kom vi på något vis över till Lasalle och 
så vidare på socialismen. Han kom med en del idéer om 
expropriation, jämn arbets- och lönefördelning o. s. v. Han 
var en ivrig och ganska långtgående socialist, men lugn 
och förnuftig, utan spår av fanatism eller överklasshat. Talade 
med originella vändningar och fann humoristiska uttryck 
för det, han ville ha fram. — Mera för att ge exempel pä, 
liur olika förhållandena är i England och Amerika, berät- 
tade han litet grann om sig själv. Han hade varit snic- 
kare i någon småstad utanför London, sökt komma in på 
någon annan bana, men misslyckats, rest till Amerika och 
arbetat där i sex år i olika yrken och med skiftande lycka. 
Bland annat hade han varit »contractor» och blivit rik — 
ägt tjugofem tusen dollars för en vecka och mist dem på 
nästa affär. Flyttat tillbaka till England för att där dra 
nytta av sina erfarenheter från Amerika — och blivit tvun- 



SOM STEWARD ÖVER ATLANTEN. 255 

gen ta upp snickeriet igen. Nu gjorde han några resor 
som stevvard i väntan på en ny chance. I det hela var 
det inte precis en typ, man kunde vänta att finna bland 
»the jolly .saylors:^ på en Oceanbåt. 

En annan kväll, då jag satt på min säng och petade 
knappar i en ren vit uniform.sjacka, kom det in en yngling, 
som att döma av uniformen hörde till den välaktade tall- 
riksdiskarekåren i scuUeryt. Jag tyckte, han föreföll be- 
kant, och stirrade på honom. Han tyckte tydligen det- 
samma, för han stirrade igen och sa' till slut: Är det 
verkligen Ni.^ Vad i Herrans namn gör Ni här.^ — ;Jo, 
det är jag», sa' jag, : och dä är det väl Ni också. Är det 
inte på Hartley Hall vid Columbia Universit}' vi har träf- 
fats?» 

Det var mycket riktigt en New York-bekant, en ung 
medicinare. Nu var han på lustresa till Europa med 150 
dollars i sin ficka, det var allt, han kunde spendera på vår 
lilla världsdel. Men han hade sin metod att resa billigt. 
Nu hade han inte bara resan och maten gratis, utan för- 
tjänade dessutom några dollars på turen. Så tänkte han 
göra i Europa också, ta arbete, då han kunde få, och dess- 
emellan gä till fots. Hans dröm var emellertid att få tag 
i någon rik privatman, som behövde en chaufför för en 
biltur genom Europa. Jag frågade, om han kunde köra 
en automobil. »Ja», sa' han, »gubben har tre stycken, och 
dem brukar jag köra, då jag är hemma.» Gubben var 
alltså en rik man, men han hade fått i sitt huvud, att poj- 
ken inte skulle resa till Europa, förr än han kunde göra 
det på pengar, han själv förtjänt. Och det gjorde han nu. 



256 SOM STEWARD ÖVER ATLANTEN. 



Vakttjänst. 

Jag har alltid tyckt om att gå vakt (d. v. s. lördags- i 
och söndagsvakterna under exercistiden fann jag inte nå- 
got vidare nöje i. Men annars). Man har så mycket tid , 
att fundera för sig själv och njuta nattens stämningar. ^ 

Att vara nattvakt om skeppsbord var en ny erfarenhet, 
som jag fick pröva på redan en av de första nätterna. 
Och jag är glad ät den erfarenheten. 

Det var litet mer än de militära tvåtimmarspassen; vak- 
ten »gick på:/ klockan tio på kvällen och från klockan 
sex på morgonen. 

Framåt tolv var allt liv utdött på E-däcket (akterdelen . 
av tredje klassen), där jag hade mitt pass. Jag vandrade 
omkring som på de öde gatorna i en sovande stad. Fast 
ingen stad, inte ens New York, är så strålande av ljus 
som denna. Ensliga nattvandrare dök upp och försvann. 
En gammal underofficer promenerade sin katt, som han om 
dagarna höll instängd i hytten. Nu följde den honom tätt 
i hälarna med svansen rakt i vädret som glädjesignal. 
Svarta svettiga djävlar till eldare kravlade fram ur fartygets 
underjord efter en munfuU havsluft, innan de gav sig ner 
i sitt heta helvete igen. 

Man kände sig lite grann som en poliskonstapel på sitt 
pass. Fylleristerna var de sjösjuka passagerarna, som kom 
vacklande utefter väggarna på jakt efter närmaste toalett- 
rum; och man tog faderlig vård om de borttappade, som , 
gått vilse i gångarna och ibland glömt bort, var de var 



SOM STEWARD ÖVER ATLANTEN. 257 

hemma, både hyttnummer och avdelning (husnummer och 
gata, hade jag så när sagt). Och då var det inte alltid 
så lätt att lotsa dem rätt igen. T. o. m. en uteliggare 
hittade jag; pä G-däck, längst ner i aktern, fann jag en 
rysk judepojke sovande på golvet i skjorta och byxor. 
Hur han kommit dit, visste han ingenting om, annat än 
att han gått vilse och inte kommit ihåg sitt nummer. Då 
jag äntligen lyckades placera honom, var det naturligtvis 
längst fram i fören, han bodde. 

Då man blev trött på att sortera bortkomna passage- 
rare och ville vila ögonen från det starka elektriska ljuset 
pä de undre däcken, kunde man ta en tur upp på C-däck 
och titta pä stjärnorna och känna sig på tu man hand 
med den nattliga Atlanten. Och det var värt resan, 
bara det. 

Då jag fått nog av promenader, slog jag mig ner för 
en stund i ett av pantrys och hängav mig åt en bok och 
en pipa, medan öronen stod på vakt efter officerssteg. 

Och där tog man emot visiter. Vakthavande >.master 
at arms., en gemytlig gammal underofficer, kom in för en 
språkstund vid pipan. En vaktkarl från elektricitetsverket 
ombord tittade in allt emellanåt och skröt rätt duktigt 
med sitt departement. Jag vill minnas han påstod, att 
Olympics elektricitetsverk skulle räcka både till upplysning 
och kraft för vilken medelstor stad som helst. Men det 
kan ju hända, det var sant. 

En gång i timmen skulle man upp och ge rapport på 
förste stewards kontor, hette det — i verkligheten gick 
man upp allt emellanåt och skrev sitt namn på ett papper 

33 — 153274. Cederschiöld, Infödingarna på Man}iatta?t. 



258 SOM STEWARD ÖVER ATLANTEN. 

på buffeten i första klass matsal. Och tog sig en liten 
vilostund i förbifarten i någon av de bekväma fåtöljerna i 
första klassens salonger. 

Klockan tolv kunde man roa sig med att vrida fram 
klockan femtiotre minuter — ett ganska gott tidsfördriv. 

Då vi började bli hungriga framåt tretiden på morgo- ' 
nen, »hittade» förvakten några mycket förmånliga sandwiches 
uppe i första klassens kök, vi lagade te nere i vårt pantry 
och hade en riktigt trevlig liten pic-nic. 

Vid femtiden började det egentliga arbetet för nattvak- 
ten: att väcka folk. Man fick skrika och ropa, så länge 
man orkade, och se'n ta till handgripligheter. Somliga j 
människor tycks finna ett visst nöje i att väcka sovare — 
om de nu på något vis känner sig överlägsna, då de själva 
är vakna, eller vad det ligger i. Här var väckningen mer 
hårt arbete än egentligen något nöje. Hårdväcktare folk 
har jag aldrig sett. Men så får de ju heller inte mycket 
sömn på resorna österut. Kan de komma i säng vid elva — 
tolv-tiden, allra tidigast klockan tio, så tar ju klockan plöts- 
ligt sitt femtiominutersskutt, och sä är det nästan med ens ' 
fem igen och: ;>Get up, jolly sailors! Show a leg!:- På utre- I 
sorna hoppar ju klockan åt andra hållet, så dä får de ta 
skadan igen, något så när. Men för kort sömn för kropps- 
arbetande människor är det nog i alla fall. 

Då nattvakten äntligen lyckats fä liv i de andra och 
sett till, att de börjat hoppa i kläderna, var hans syssla 
slut, och han kunde lugnt krypa ner i sin koj och ta några 
timmars sömn. 



SOM STEWARD ÖVER ATLANTEN. 259 



En stad på färd mellan två världsdelar. 

En passagerare får inte tillfälle att se mycket av far- 
tyget, han reser med, i allmänhet bara de däck, hytter, 
matsalar och salonger, som är reserverade för den klass, 
han köpt biljett till. Han får sin mat på bordet, men vet 
inte, hur det ser ut, där den lagas. Att det väldiga far- 
tyget rör sig, märker han nog, kanske får han också veta, 
att det gör 24 knops fart, men hur maskinerna ser ut och 
pannrummen, det är hemligheter för honom. Kanske nå- 
gon enstaka gång en officer tar honom på en rundtur ge- 
nom fartyget och visar både maskinrummet, de andra 
passagerarklasserna, köket o. s. v. Men om det liv, som 
levs i alla dessa delar av fartyget, får han ändå inte veta 
mycket. 

Men allt det där kan man få litet begrepp om, då man 
kommer med i besättningen på ett sådant fartyg. Man 
får känna och se, hur kolossen lever i varje detalj, i varje 
cell. 

Tack vare välvilliga förmän var jag inte överansträngd 
med arbete, utan hade ganska mycket tid att snoka om- 
kring i jätteskeppets innandömen. Visserligen är det en 
regel, att manskapet inte får förekomma i andra delar av 
fartyget, än där de har sitt arbete, men man kan ju alltid 
säga, man söker någon, och skulle man råka på någon allt 
för ohövHg individ, som frågar en »vad längst in i blå- 
skodda h.» man har där att göra, så kan man ju alltid 
diskret dra sig undan. 



26o SOM STEWARD ÖVER ATLANTEN. 

Jag hade långtifrån fackkunskap nog att kunna rätt 
förstå och beundra allt, vad jag såg, men jag gick omkring 
och förundrades och häpnade. En fyrtiosextusen tons 
ångare är åtskilligt mer imponerande än pyramiderna. 
Åtminstone kan jag bättre fatta ett sådant vår egen tids 
underverk. Och finge den liksom pyramiderna överleva 
sin samtid, skulle den kunna berätta bra mycket mer om 
sin tids kultur och levnadsförhållanden. Ty den är ju ett 
helt samhälle, en hel värld för sig — jag tvekar, om det 
är lämpligt att säga: en värld i smått. 

Allt finns där: miljonärernas lyx i de väldiga salongerna, 
rökrummen med sina vällustiga fåtöljer och jättelika öppna 
eldstäder, de privata våningarna med äkta Louis XV-möb- 
ler, gymnastiksalar och simhallar, matsalar med måltider, 
som tävlar med vad de yppersta restaurangerna i London 
och Paris kan åstadkomma. Andra klassens burgna medel- 
klasslyx, de mera spartanska inredningarna för tredje- 
klasspassagerarnas tillvaro av vilande arbetare. Den tjä- 
nande personalens kaserner. Kylrum och magasin är 
prov på högsta fuUändningen av sin tids teknik. Också 
tidens gudar, ångan och elektriciteten, har sina tempel 
ombord. Båten är ju just från den tid, då folket började 
överge sin gamla gud ångan och dyrka elektriciteten, men 
båda kulterna bedrevs ännu jämsides med varandra. Ångans 
stora tempelsal, maskinrummet, är kanske det mest impo- 
santa ombord. En väldig hall av blänkande stål och mäs- 
sing, fylld av gudens pulsslag, maskinernas rytmiska dunk. 
Då man tittar in uppifrån, förefaller det tomt, de sotiga 
och oljiga maskinisterna, man är van att se på en sådan 



SOM STEWARD ÖVER ATLANTEN. 201 

plats, är dolda någonstans långt ner i innandömena. Endast 
en officer i fläckfri vit uniform går omkring som en överste- 
präst på en av de smala järnläktarna, avläser instrument 
och förrättar andra rituella handlingar, som jag är för litet 
inne i kulten att förstå. Jo verkligen, där står en svart 
och oljig lägre tempeltjänare och häller något från en 
kanna i trattmunnarna på några länga, smala rör, som för- 
svinner neråt maskinerna. Han påstår, att han på så vis 
kan från en enda plats olja, visserligen inte hela, men stora 
delar av maskinen. Jag är allt för okunnig att kunna kon- 
trollera, om han driver med mig, eller det verkligen kan 
vara sant. Men jag föredrar att tro det. 

Genom oändliga gångar och trappor sökte jag mig ner 
våning för våning, från däck till däck, ända ner till de 
understa djupen, där ånggudens magar, de väldiga ång- 
pannorna finns. Trots susande ventilatorer ett hett helvete, 
där de arma eldarne i strålande elektrisk belysning slavar, 
så svetten sköljer vita rännor i deras sotiga ansikten. 

Det finns allt, allt på denna båt, alla former och grader 
av mänskligt liv, från miljonärens vällustiga lyxtillvaro till 
proletärens sotiga slavliv. Men motsättningarna blir skar- 
pare därför, att de sammanträngts på så litet utrymme. 

Men det underbaraste är inte, att 3,000 människor kan 
föra ett mer eller mindre komfortabelt liv inom fartygets 
järnsidor — det underbaraste är, att det rör sig, hela denna 
väldiga massa rusar framåt snabbt och säkert, med 24 
knops hastighet, framdriven av miljonärernas pengar och 
eldarnas slavarbete. 



203 SOM STEWARD ÖVER ATLAMTEN. 

Förråden ombord. 

Jag kom i mera personlig beröring med några detaljer 
av fartygets storhet och rikedom. Obetydliga, jämfört 
med mycket annat, men lättfattliga för den, som inte har 
kunskaper att förstå fartygets tekniska underverk. 

Jag sattes att inventera en del av 3:dje klassens reserv- 
förråd. Det låter inte mycket, men jag försäkrar, att jag 
blev ganska imponerad av att med mina egna händer räkna 
755 sängtäcken, 1,062 matskedar, 941 knivsår etc. I syn- 
nerhet då jag visste, hur liten del detta var av allt, som 
fanns ombord, kanske dubbelt så mycket av varje artikel 
i bruk endast på tredje klass och därtill allt, som fanns i 
de andra bägge klassernas förråd och reservförråd och för 
besättningens bruk. Tanken på att det måste finnas minst 
6,000 matskedar ombord gjorde mig allvarlig. 6,000 skedar 
av olika material, det var ju nästan en liten skeppslast 
bara det, om också en mycket liten. 

Och ändå skakade chiefstevvarden bekymrad på huvudet 
över hur litet det fanns kvar i reservförråden. Men jag 
för min del tyckte, det var en ganska anständig utstyrsel, 
den unga damen Olympic förde med sig i boet. 

Organisation. 

Kaptenen är kung i sin flytande stad, och hans makt 
över sina 3,000 undersåtar är större än någon europeisk 
självhärskares. Ingen statsminister med sin konselj besvä- 
rar honom med sina rådslag, ingen riksdag fattar beslut i 
hans stat. Han är en diktator, en kommendant i en belägrad 



SOM STEWARD ÖVER ATLANTEN. 263 




MATROS OMBORD. 



264 SOM STEWARD ÖVER ATLANTEN. 

stad. Enväldigt styr han sin stat — från väster till öster 
— från öster till väster. Men han är en mild och rättvis 
herre, och jag har trivts väl de gånger, jag varit under 
hans spira. Han har intet ministerråd, men väl en mängd 
departementschefer. Finansministern — the purser — som 
säkert varje resa räknar med större belopp än många tyska 
småstaters årliga budget. Han råder över en stab av bok- 
hållare och korrespondenter. Förste stevvarden är inrikes- 
minister och ansvarig för passagerarnas bespisning och be- 
tjäning. Han råder över de vitklädda regementena av 
kockar och stewards och har under sig som avdelnings- 
chefer kökschefen och chiefstewards på de olika klasserna. 
Förste ingenjören är överstepräst i ångans tempel, ansvarig 
för ånggudens regelbundna matsmältning och maskinernas 
lugna eller forcerade pulsslag. Kaptenens närmaste man 
är en biträdande befälhavare, som hjälper honom att hinna 
med sina mångfaldiga regeringsplikter. Naturligtvis har 
han också en mängd högre och lägre officerare och under- 
officerare till befäl över en armé av prydliga matroser, 
som försvarar riket mot dess yttre fiender, storm och 
dimma. 

En så koncentrerad stat, där hela befolkningen är in- 
rymd i en enda flytande tio våningars skyskrapare, ligger 
ju ständigt under härskarens ögon. Kaptenen gör dagliga 
inspektionsronder, följd av sin stab, och i varje avdelning 
uppvaktad av dess chef. Då finns det ej ett fel så litet, 
att det undgår hans blick. Men så väl löper hela den 
välbyggda organismen på sina hjul, att det nog sällan finns 
några fel att upptäcka i denna mönsterstat. 



SOM STEWARD ÖVER ATLANTEN. 265 

Också litteratur och konst äro representerade i kapten 
Haddocks rike genom ett rikhaltigt bibhotek och en först- 
klassig orkester. Pressen genom en daglig, rikt illustrerad 
tidning -The Ocean Times» med telegram om de nyaste 
världshändelserna. Den står dock, såsom alltid i auto- 
kratiska länder, under sträng censur. Sista resan, jag gjorde, 
lämnade vi New York, just som de första underrättelserna 
om »Empress of Irelands» undergång nådde dit, men .The 
Ocean Timess var nog den enda tidning i världen, som 
under de närmaste dagarna inte nämnde ett ord om olyc- 
kan och dess detaljer. Den är alltför hänsynsfull mot 
passagerarnas nerver för att vara sensationell. För kon- 
kurrensens skull behöver den ju heller inte ockra på pu- 
blikens sensationshunger, den är ju ensam på platsen. Det 
skulle nog vara rätt skönt att också på landbacken emel- 
lanåt vara inskränkt till en så lidelsefri tidning. 

Nationsblandningen ombord. 

Olympic är ett engelskt samhälle, men dess befolkning 
är ganska internationell. Det torde nog inte finnas många 
raser på jordklotet, som inte är representerade. Officerarna 
är nog alla engelsmän (en enda är svensk, tolken) och 
bland stewards finns det få utlänningar. Av matroserna 
är nog en och annan skandinav, men i köket är själva 
chefen fransman (han har förut varit på en av de förnämsta 
pariserrestaurangerna), många av hans underlydande är 
italienare och fransmän. Eldarna är ju så sotiga, att man 
inte kan se på dem, vad landsmän de är, men de svär 
alla på mycket övertygande engelska. 

34 — 1Ö3274. Cedirschiöld, Infödingarna på Manhattan. 



266 SOM STEWARD ÖVER ATLANTEN. 

Passagerarna är mer blandade. På första klassen finner 
man nog övervägande amerikaner och rätt många engels- 
män, därnäst kanske fransmän. De amerikanska miljonä- 
rerna föredra i allmänhet Vita Stjärnlinjens fartyg, som påstås 
överträffa de andra engelska linjerna i lyx och bekvämlig- 
het, och stå framför de franska och tyska i fråga om villig 
och uppmärksam betjäning. Den engelska aristokratien lär 
däremot hellre fara med Cunard -linjen, har jag hört sägas. 

På andra klass dominera engelsmän och amerikaner, 
men det finns nog åtskilliga skandinaver och fransmän, 
och man kan också räka på enstaka turkar, perser, hin- 
duer, greker o. s. v. 

Bland tredjeklasspassagerarna fanns under denna resa 
väl högst ett tjugotal engelsmän, men dess fler amerikaner, 
skandinaver, italienare, ryssar och en del negrer. 

Passagerarna. 

Passagerarna är i det hela taget en underlig sorts djur. 
Att de gick vilse på en båt som Olympic, det kan man 
ju' förlåta dem. Men hur de bär sig åt att bli sjösjuka, 
och det på de olämpligaste ställen, de kunde hitta, dä 
sjön låg blank, utan en dyning, det var svårt att fatta. 
Somliga blev av princip sjuka den första dagen, om det 
var aldrig så vackert väder, se'n var de pigga som lärkor 
hela tiden, om det så blåste märlspik och bultar. 

Min tjänstgöring ombord var mest förlagd till tredje 
klassen. Och det var jag tacksam för. Dels är en ste- 
wards ställning till passagerarna helt olika där. 



SOM STEWARD ÖVER ATLANTEM. 267 

Pä första och andra klass är han en betjänt rätt och 
slätt, pä tredje ett slags uppsyningsman, som faderligen 
hjälper passagerarna tillrätta och ser till, att de inte gör 
några dumheter. Och dessutom är passagerarna där ju så 
mycket mer omväxlande och roliga att ha att göra med. 
Pä första klassen är alla infrusna i den korrekta internatio- 
nella gentlemanmasken, och det tar läng tid, innan man 
kan skymta falskspelaren eller fredsaposteln där bakom. 
Andraklasspassagerarna försöker uppträda som societet, 
med växlande framgång. Men på tredje klassen visar de 
sig just sådana, de är i det oförfalskade naturliga till- 
ståndet. Ett bra mycket lätthanterligare material för den, 
som tror sig observera människor. 

Tredjeklasspassagerarna pä väg österut är ju i allmänhet 
en både snyggare och mera världserfaren samling än de, 
som går åt andra hållet. Men de har större fordringar på 
livet också. Och i det fallet får jag erkänna, att våra 
kära landsmaninnor är bland de värsta. De snälla flic- 
korna. Jag förstår dem så innerligen väl. I åratal har de 
knogat i tjänstfolkets underjord i ett enfamiljshus eller i 
miniatyrköket i ett apartementhouse, utan andra ljuspunk- 
ter än söndagsutflykterna med mr. Andersson till Palisade 
eller Coney Island. Och deras religion har varit tanken 
pä denna hemresa. Äntligen är de där. Ingen mrs Smith 
att kommendera och regera över en, nu är man dam själv, 
oberoende och fri, med en sparad slant i väskan, silkes- 
strumpor på benen och fjäderboa om halsen. Och man 
vet något om världen, om hur det går till i fina hus; man 
står på sin rätt och låter inte kuscha sig av någon, man 



68 SOM STEWARD ÖVER ATLANTEN. 

talar utländska och kan ta hand om sig själv. Vilken för- 
blufifande utveckling pä ett är eller tvä av den blyga och 
försagda bondflickan, som lät fösa sig i invandrarskocken 
och inte tordes be om ett glas vatten. 

Så mä man se vänligt på dem, också då de slår över 
litet grann. Då de inte kan tala ett svenskt ord, utan 
tvingar en att uppbjuda hela sitt språkgeni för att begripa 
deras förfärliga engelska rotvälska. En av dem kom till 
mig och beklagade sig över, att det inte var någon >.fanv 
i hennes hytt. »Jag är used te å sleepa med en fan i sov- 
rummet, å jag vill inte ha det sämre än jag är used te, 
då jag har betalt min ticket!» Jag förstod henne rätt nästan 
strax. I bättre amerikanska hus finns det oftast en elek- 
trisk fläkt (fan) i sovrummen. Andra hotar att dö och 
stämma bolaget, om de inte får doktorn till sig mitt i 
natten, då de är sjösjuka. Eller då den ena efter den 
andra kommer och klagar över, att propellern stör henne, 
och oföränderligen får till svar: ;.Skall strax säga till, att 
de stoppar den, för er skull, madame!>. 

Deras manliga kamrater har ju varit mera i kontakt 
med verkliga livet i Amerika och inte levat instängda i 
familjerna som flickorna. Därför har de inte fullt så höga 
tankar om sig själv. Många hårda knuffar har lärt dem 
deras rätta plats. De låter inte lura sig på något, de 
har rätt till, men kommer heller inte med orimliga ford- 
ringar. Och de förstår skämt och blir inte stötta, då 
man ger dem den vanliga fina vinken: »Något annat, 
jag kan stå till tjänst med.^ En flaska champagne? En 
ridhäst? Eller en plats i underhuset? då de samvcts- 



SOM STEWARD ÖVER ATLANTEN. 



269 



grant tillgodogjort sig 
allt, som de kan få 
gratis ombord (adress- 
lappar, brevpapper o. 
s. v.). 

De har dessutom 
den stora förtjänsten, 
att de talar ett spräk i 
sänder, antingen en- 
gelska (och bra en- 
gelska i allmänhet) el- 
ler ren, hederlig sven- 
ska. De hemvändande 
norrmännen är kanske 
en nyans mera påståe- 
liga och benagna att 
se sig tillbakasatta och 
förorättade, men de är 
rejält folk de med. 

I dräkten är svensk- 
amerikanarne oftast 
mycket mera ameri- 
kanska än amerikanar- 
na själva, med bred- 
axlade rockar, tratt- 
formiga byxor med 
höga slag nertill och 
monogramknäppt liv- 
rem upptill, inga väs- 




IIEMYÄNDANDE SVENSK- AMERIKAN, 



270 SOM STEWARD ÖVER ATLANTEN. 

tar, buUdoggskor och amerikanska sweaters med knappar 
och röda kanter. 

De hemvändande »dagos» (itaUenare, ryssar, balkanfolk 
o. s. v.) är inte många, men ocksä på dem har det nya 
landet satt sin prägel. Men mest i det yttre. På vägen 
ut var de en paltig och trasig fårskock, smutsiga och obor- 
stade. Deras bagage var knyten och säckar. Nu är de 
fina karlar i billig amerikansk elegans med oerhört blå 
kostymer och ilsket ljusgula skor. Eller också i vad de 
tycks betrakta som det nya landets folkdräkt, den prak- 
tiska amerikanska arbetskostymen »overalls». Och deras 
bagage är eleganta »suitecases av imiterat läder. Men 
deras engelska är fortfarande mycket bristfällig och vanan 
att drivas i skock har de kvar — hela tiden i Amerika 
har de ju drivits i hopar av en entreprenör frän järnvägs- 
bygge till järnvägsbygge. 

Underhga föreställningar tycks de ha. Sista dagen pä 
resan var jag beordrad att hjälpa tolken att dela ut järn- 
vägsbiljetterna. Då kom där en italienare, som skulle till 
Modena, men råkat köpa biljett till London, och ville, att 
jag helt enkelt skulle byta ut hans biljett, dä ingen såg 
det. Och gjorde mig det generösa mutningsförslaget: 
»Taka much troubla, giva shilling!;^ så försökte han sticka 
till mig en shilling. Men min medfödda hederlighet och 
pliktkänsla besegrade frestelsen — dess mer som det 
naturligtvis inte stod i min makt att byta ut några bil- 
jetter. 

Så jag bad honom dra någonstans och skickade honom 
till pursern, som är en ganska hög herre ombord. Och 



SOM STEWARD ÖVER ATLANTEN. 2/1 

försökte han med sin shilling där, är jag- rädd, han fick 
det otrevligt. 

För dem, som har biljetter ända fram till sin hemort, 
går det nog bra. Dem tar bolagets språkkunniga agenter 
hand om på stationerna. Men värre är det för dem, som 
bara tagit biljett till Cherbourg eller Paris och sedan skall 
reda sig själv långt ner till Italien eller bort i Ryssland. 
Och naturligtvis aldrig kan ett ord franska. Jag frågade 
agenten i Cherbourg, om de aldrig kommer bort. Det 
kan nog hända», sa han, »vi sätter dem i land här, hjälper 
dem på tåget till Paris. Och se'n hör vi aldrig av dem, 
och det är allt, vad vi begär. Men det kan ju mycket väl 
hända, att en del kommer bort.>/ 

Jag tror det för resten knappast. Så många gånger 
har jag sett folk resa i främmande land på Guds försyn, 
och tågpersonalen skickar dem alltid nånstans, där de blir 
belåtna. Eller välvilliga medresande hjälper dem. Sä vad 
skall det tjäna till att vara nervös på resor? 

Bland j>dagos» hade vi emellertid denna gången ett par 
ovanligt klena nummer, som aldrig kommit längre än till 
Ellis Island och blivit återskickade av immigrantkommis- 
sionen »på grund av allmän idioti», tror jag det stod i 
papperna. Det kunde man nu se på dem utan läkarintyg. 
Men hur i all världen kommer sädana att emigrera? Är 
det släktingar, som är nog skurkaktiga att skicka ut dem 
för att slippa bördan, eller är det samvetslösa emigrant- 
värvare, som föser dem med, för att öka sin provision? 



2/2 SOM STEWARD ÖVER ATLANTEN. 

Infödda amerikaner brukar det ju inte vara många pä 
tredje klass. Denna resa var ett undantag, för vi hade 
med oss åtskilliga hundratal frälsningssoldater, på väg till 
kongressen i London. Men dem skall jag tala särskilt om. 
Det fanns emellertid också några stycken andra. Jag be- 
kantade mig särskilt med en gubbe med stubbiga grå 
mustascher och bister min. Han var född kanadensare, 
men hade nu levt 20 år i ;Staterna>. Han ägde tre ;/lod- 
ging, houses» (nattlogihus) i Hoboken och han hyste varje 
natt mellan tre- och fyrahundra man ä 10 till 15 cents per 
säng. Det blir ju i alla fall pengar. Nu skulle han vila 
sig och se på Europa. Hade mycket väl råd att resa 
första klass, xmen vad ska' det tjäna till, då en inte är 
bättre van.-» Och jag är säker på, att han trivdes bra 
mycket bättre på tredje. Gubben var tydligen filosof, och 
begrep, att han bäst njöt sina pengar i den miljö, där han 
trivdes och kände sig hemma. 

Frälsningssoldaterna. 

Uppåt hälften av tredjeklass- och tvä tredjedelar av 
andraklasspassagerarna var frälsningssoldater på »sjömanö- 
ver» till London. Flitigt folk. Sjöng, vittnade, bad och 
spelade i ett hela dagarna. En del av dem var svenskar 
och hade skandinaviska möten i ett hörn på däck. Då 
jag stod där i solen och sjöluften och hörde dem sjunga: 
»I Kanaan vid stranden» (eller hur det heter), kom jag i 
tankarna tillbaka till ett frälsningsmöte i skogen vid stran- 
den i ett gammalt fiskläge i Skåne. Och det kändes 
eanska skönt. 



SOM STEWARD ÖVER ATLANTEN. 2/3 

Jag tycker om frälsningsarméen. De går inte och surar 
i sin religion, de är glada och skrattar och sjunger, och 
deras psalmer går på vals- och marschmelodier. Om de 
sjunger litet falskt ibland, så förlåter man det lätt, för den 
goda viljan är alltid så tydlig. Och de är så blixtglada 
över att vara frälsta, som hade de vunnit högsta vinsten 
pä lotteriet. Ur deras synpunkt är det väl så också. Naturligt- 
vis tycker de, det är synd om den ofrälsta delen av mänsk- 
ligheten, men de visar det aldrig på något sårande sätt, 
utan är lika vänliga mot hedningar och kättare som mot 
jämlika medfrälste. Och det kan man ju inte säga om 
alla kristna. Deras omvändelseiver kan kanske någon en- 
staka gång vara litet närgäende, men i allmänhet är de 
mycket taktfuUa, och man förlåter dem lätt, de menar ju 
så innerligen väl. 

Vad jag i synnerhet tycker om hos dem är, att de går 
upp i sin religion så helt och hållet; och det skall man 
göra, då man har en. Det skall inte vara en stärkskjorta 
att ta på sig om söndagarna bara. Och deras religiösa 
glädjeyra förefaller i allmänhet ganska äkta. 

Om deras organisation och verksamhet vet jag dess- 
värre ganska litet, fast jag begagnade tillfället nu på resan 
att få veta mera; men jag har hört vackra saker om glad 
självuppoffring, förnuftig och väl organiserad välgörenhet. 
Och jag har sett ett beundransvärt leende martyrmod mot 
åtlöjet. 

Ur min privata synpunkt som njutningsmänniska vär- 
derar jag dem högt. Knappt ens en mässa i domen i 
Sevilla kan ge en så stark, enhetlig och osammansatt stäm- 

35 — 1'>^-T4. Cedcrschiöld, Infvdingarna på Mafihattan. 



274 



SOM STEWARD ÖVER ATLANTEN. 




NEGERFRÄLSNINGSSOLDAT. 



ning, som ett frälsningsmöte 
med enkla fiskare i en svensk 
skogsbacke. Ocksä om de 
sjunger falskt, gitarren är 
ostämd och dragspelet har 
stumma toner. Det nästan 
hör till för att få fram den 
rätta stämningen. Jag tyc- 
ker om frälsningsarméen. 

En god del av »armékon- 
tingenten» ombord var skan- 
dinaver, mest svenskar, ett 
trettiotal var negrer, resten 
infödda vita amerikaner. Neg- 
rerna var mer brokiga än nå- 
got, jag råkat på förut — 
bokstavligen klädda i »the 
stripes and stars», deras uni- 
form såg ut att vara sydd av 
den amerikanska flaggan, blå 
rock med vita stjärnor, röd- 
och vitrandiga byxor. Så de 
påminte mera om negermu- 
siker på en varieté än om ett 
slags präster, som de ju i 
alla fall skall vara. 

Några av dem hade ovan- 
ligt kloka och vackra ansik- 
ten för sin ras. En av kvin- 



SOM STEWARD ÖVER ATLANTEN. 2/5 

norna var fullkomligt vacker. — En dag jag gick vakt, 
kom en gammal neger med tandvärk och höll mig säll- 
skap. Gubben var en präktig soldattyp med vita borstiga 
mustascher och skarpa ögon. Han hade också varit i U. S. 
armé och legat på vakt vid mexikanska gränsen och visste 
en hel del om landet och folket därnere. Nu var han re- 
dan veteran i frälsningsarméen och kunde berätta om de 
stormiga tiderna, den hade att gå igenom i västern för 
femton år sedan eller mer. Då det kunde bli bäde revol- 
verskjutning och slagsmål på mötena. Men nu var det 
lugnare tider i västern. 

Som passagerare var frälsningssoldaterna förträffliga. 
Lugna, ordentliga, fogliga och laglydiga. Inga pretentio- 
ner, klagomål eller bråk. Lite var ombord fick åtskilligt 
högre tankar om arméen efter att ha sett dem på så nära 
håll en hel veckas tid. Och jag är nästan säker på, att 
hade det skett någon olycka, skulle de lugnt och sjungande 
i god disciplin tågat upp på båtdäcket. Fast sådant vet 
man ju aldrig. (När jag kom hem till Europa, fick jag 
också höra, hur väl frälsningssoldaterna ombord på Em- 
press of Ireland» hade skött sig vid olyckan.) 

Tredje klassens däck på en oceanbåt är alltid måleriskt 
en v^acker dag. Men så färgrikt som nu har jag aldrig sett 
det. De brokiga negrerna, de röda tröjorna, musikanternas 
röda och blå rockar, mässingsinstrumenten i solskenet, gi- 
tarrer och dragspel. Och mitt upp ibland allt skrattande 
italienare, allvarliga ryssar, fundersamma, vitblonda skandi- 
naver. Och en alldeles obegripligt blå himmel bakom. 



2/6 SOM STEWARD ÖVER ATLANTEN. 

Då man en tid bor samman som kamrat med folk, som 
inte gör annat än far fram och tillbaka mellan Europa och 
Amerika, lever man sig in i deras uppfattning av resan — 
som den allra enklaste och självklaraste lilla tripp, ungefär 
som mellan Göteborg och Stockholm. Så när folk nu 
frågar mig, när jag reser tillbaka till Amerika, svarar jag 
liknöjt: Ah, jag vet inte, kanske i slutet av veckan!: 



BLAND ARTISTER OCH 
HYGGLIGT FOLK I PARIS 

AV 

GUNNAR CEDERSCHIÖLD 

Andra upplagan. Pris j kronor. 

> Cederschiöld är underhållande, spirituell, full av kvickögt intresse för 
alla roliga saker som världen är full av.» 

Svenska Dagbladet. 

>- en verkligt spirituell och rolig bok. Han har gått med iaktta- 
garens vakna öga och öra bland det nästan mer än 
brokiga vimlet av originella typer och människor i 
Paris, och han har förstått att återge vad han sett och 

hört. En sällsamt frisk och sprudlande humor.» 

Aftonbladet. 

»Vad som än behandlas har Cederschiöld alltid till hands sin muntra, 
satiriskt färgade livssyn, vilken jämte hans goda iakt- 
tagelse bär uppe boken och gör den till en underhål- 
lande läsning.» C. T. H. i Göteborgs Handelstidning. 

»Man har sannerligen inte tråkigt i Gunnar Cederschiölds sällskap. - - - 
Han har försett sitt opus med förträffliga teckningar.» 

Norrköpings Tidningar. 

»Cederschiölds bok är munter och underhållande och lektyren av den 
bereder ett par angenäma timmar.» 

Uppsala Nya Tidning. 

»- ett sällsynt gott humör och en lycklig förmåga att åskådligt och träf- 
fande ge uttryck för sina iakttagelser under en mång- 
årig vistelse pä fransk botten. - - - Bokens roliga 
karaktärsfulla illustrationer ådagalägga, att hans färdig- 
het i att föra ritstiftet ingalunda står tillbaka för hans 
skicklighet att föra pennan.» Blekinge Läns Tidning. 



STOCKHOLM - AKTIEBOLAGET LJUS 

Ui>'h'. 

Pris 5 kr. 25 öre