Skip to main content

Full text of "Johan III och hertig Karl, 1568-1575"

See other formats


Google 



This is a digital copy of a book that was prcscrvod for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 

to make the world's books discoverablc onlinc. 

It has survived long enough for the copyright to cxpirc and the book to cntcr the public domain. A public domain book is one that was never subject 

to copyright or whose legal copyright term has expircd. Whcthcr a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 

are our gateways to the past, representing a wealth of history, cultuie and knowledge that's often difficult to discovcr. 

Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this flle - a reminder of this book's long journey from the 

publishcr to a library and fmally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken stcps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing lechnical restrictions on automated querying. 
We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these files for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a laige amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each flle is essential for informingpeopleabout this project and helping them lind 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can'l offer guidance on whether any speciflc use of 
any speciflc book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite severe. 

Äbout Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps rcaders 
discovcr the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 

at |http: //books, google .com/l 



Google 



Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in 

den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet. 

Don har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok 

som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte 

varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap 

som många gånger är svårt att upptäcka. 

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken fiinis med i filon. Det är en påiniimelse om bokens 

långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig. 

Riktlinjer för användning 

Google är stolt över att digitalisera böcker som h;ir blivit Jillmän egendom i samarbete med bibliotek odi göra dem tillgängliga för 
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi 
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har 
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. 
Vi ber dig även att: 

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke 

Vi har tagit ftam Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, oeli vi vill att du använder dessa filer för 
enskilt, ideellt bruk. 

• Avstå från automatiska frågor 

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, textigenkänning eller andra 
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är 
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. 

• Bibehålla upphovsmärket 

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa 
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den. 

• Håll dig på rätt sida om lagen 

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är laghgt. Förutsätt inte att en bok har 
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av 
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett 
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker 
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt. 

Om Google b ok sökning 

Googles mål är att ordna väi'ldens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att 
upptäcka världe ns böcker och författare och fö rläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben 
på följande länk |http : //books . google . com/| 



LIBRARY 

OF THE 

University of California. 

QIFT OK 

' .cJLöu. .tv^/!A<r-- 



.>A<CiÅ. 



Oass 




1 



■ I 



OHAN III OCH HERTIG KARL 



1568-1575 



AKADEMISK AFHANDLING 

SOM MED TILLSTÅND AF 

VIDTBERÖMDA FILOSOFISKA FAKULTETENS 

1 UPPSALA 

HUMANISTISKA SEKTION 
FÖR FILOSOFISKA GRADENS VINNANDE 

TILL OFFENTLIG GRANSKNING FRAMSTÄLLES 



AF 



OLOF SODERQVIST 

FIL. LIC. AF VESTQ. NAT. 



A LÄROSALEN N:o IV 



MANDAGEN DEN 23 MAJ 1898 



KL. I O F. M, 



*j» 




o7"fhY- 



UNIVER8ITY 
^ or ^ 




UPPSALA 1898 

ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKEEI-AKTIUBOLAG 



N 



v '' # 



y 'T 



\B R A /? 
^ or THE 

NIVER8ITY 



Redan vid sitt första framträdande intager hertig 
Karl ett bemärkt rum. Sedan han tillsammans med sin 
broder Johan störtat Erik från tronen och till lön härför 
blifvit insatt i sitt furstendöme med de rättigheter, som 
i Gustaf Vasas testamente voro bestämda, skulle han 
icke allenast vårda sig om detta furstendöme utan ock 
hafva andel i den allmänna riksstyrelsens viktigaste frå- 
gor och framför andra hjälpa konungen att skydda riket 
mot yttre fiender. I verkligheten blef nu visserligen 
förhållandet emellan bröderna långt ifrån sådant som 
testamentet afsett. Motsatsen i lynnen, hertig Karls 
själfrådighet och konungens afundsjuka om makten, testa- 
mentets obestämda uttryck om maktfördelningen förde 
till konflikter och stridigheter af allehanda slag — om 
de obetydligaste småsaker så väl som om maktens för- 
delning. Men genom sin ställning och genom sina per- 
sonliga egenskaper fick hertig Karl likväl en sådan be- 
tydelse, att händelserna under den följande tiden nästan 
lika mycket knyta sig till hans person som till konun- 
gens. Hertigen har, såsom Geijer säger, "i sjelfva ver- 
ket, med eller mot Johan, från denna tid äfven regerat, 
ej blott sitt Hertigdöme, utan till stor del riket. Det 
är det intryck tidens handlingar lemna hos en hvar som 
om dessa tagit egen kännedom. Hans rådslag, påkallade 
eller ej, (han ber 'att Johan ville låta sig dem broderligen 
behaga') genomgå dem alla. Sjelfva hans stridigheter 
med Konungen göra honom blott mäktigare; och den som 
genom många år följer denna naturligen vezande infly- 



( > 



IV 



telse, förundrar sig sluteligen mindre, att se Carl på 
Sveriges thron, än att här en thron kunnat finnas brede- 
vid honom.** {Svenska folkets historia, Del 2, Örebro 1834, 
s. 230.) 

Ehuru sålunda en specialundersökning af förhål- 
landet emellan Johan och Earl måste hafva ett mycket 
stort intresse, har en sådan emellertid aldrig blifvit före- 
tagen. Våra historiska författare i de båda närmast före- 
gående århundradena, hviika i sina arbeten behandlat 
ifrågavarande tids historia: Mbssenius, Scondia Illustrata, 
Stockholm 1703, v. II, Girs, Konung Johan den IlLdes 
Chrönika, ed. Stiebnman, Stockholm 1745, Werwino, Ko- 
nung Sigismunds och Konung Carl IX:de3 Historier etc, ed. 
Stiernman, Del. 1. Stockholm 1746, Dalin, Svea Rikes 
Historia etc. Del. III, Stockholm 1760 och 1761, hafva 
ägnat endast föga uppmärksamhet åt hertig Earls andel 
i regeringen under Johans tid, något mera åt striderna 
emellan bröderna. I vårt århundrade har Geijer, anf. 
arb., först fäst uppmärksamheten på den stora roll, som 
hertig Earl spelat under Johans regering, och han har i 
andra delens femte kapitel, som har till öfverskrift ** Johan 
och Carl", gifvit konturerna till en teckning af för- 
hållandet dem emellan. Sedan dess har ingen inlåtit 
sig på en systematisk undersökning af frågan i hela hennes 
omfattning. Endast spridda bidrag till densammas be- 
lysande hafva samlats af forskare, som sysslat med skilda 
partier af vår historia under Johans regering. 

I sin afhandling Om aristokratiens förhållande till 
konungamakten under Johan den tredjes regering, Upsala 
1864, har åhlqvist också sökt skildra utvecklingen af 
förhållandet emellan Johan och Earl, men då han studerat 
denna fråga endast för att belysa sitt ämne, har hans 
framställning af densamma blifvit fragmentarisk. 

För en speciell sida af förhållandet mellan Johan 
och Earl, för den litugiska striden har Anjou redogjort 
i sitt arbete om den Svenska kyrkoreformationens historia, 
Upsala 1850 — 1851. Ett och annat nytt i detalj utöfver 



hvad Anjou i denna fråga meddelat, har sedan lämnats af 
Hammargben, Om den liturgiska striden under konung 
Johan III, akademisk afhandling, Uppsala 1898, m. fl. 

I en afhandling om Hertig Karls furstendöme under 
åren 1568—1592, Sundsvall 1883, har Wbstling fått 
anledning att beröra flera sidor af förhållandet emellan 
Johan och Earl, då han skildrar huru styrelsen och för- 
valtningen af hertigdömet ställde sig på alla punkter. 

Om hertig Karls deltagande i den yttre politiken un- 
der de första åren hafva upplysningar lämnats af West- 
LiNG, Det nordiska sjuårskrigets historia, II, Historiskt 
Bibliotek 1880, s. 41 ff. och Th. Annebstedt, Svenska 
väldet i Livland 1564 — 1570, akademisk afhandling, 
Göteborg 1877. För Johans och Earls förhållande till 
den fångne brodern Erik har Ahlqvist redogjort i sin 
framställning af Erik XIV:s sista lefnadsöden, Konung 
Erik XIV:s sista lefnadsår 1568-1577, Stockholm 1878. 
Och den flitige forskaren i Johan III:s historia, F. Od- 
BEBG, hvars arkivforskningar på många punkter samman- 
fallit med mina egna, har i sina arbeten, Otn stämplin- 
garna mot konung Johan III åren 1572—1575, Stock- 
holm 1897, samt Tidsbilder ur 1500'talets svenska häfder, 
Stockholm 1896, dragit fram många detaljer rörande mitt 
ämne. Flera af dem har jag själf funnit vid mina samtida 
forskningar i riksarkivet, några har jag direkt hämtat 
ifrån honom. 

För att så vidt möjligt fylla den lucka i vårt re- 
formationstidehvarfs historia, som sålunda förefinnes, har 
jag tagit till min uppgift att skildra den historiska utveck- 
lingen af förhållandet emellan Johan III och hertig Earl. 
Som enligt testamentet ett samarbete i riksstyrelsen 
skulle äga rum emellan konung och arffurste, har jag 
tagit denna synpunkt till den ledande vid framställningen. 
Efter en öfversikt af tronhvälfningen 1568 — 1569 har jag 
sålunda först sökt visa, huru samarbetet i den yttre och 
inre styrelsen under de första åren (1568 — 1572) i verk- 
ligheten ställde sig. I fortsättningen har jag framhållit, 



VI 



huru detta samarbete under åren 1573 — 1575 försvagades 
genom uppväxande strider, för hvilkas uppkomst och för- 
lopp jag också lämnat en såvidt möjlig uttömmande redo- 
görelse. 

På grund af materialets rikedom har jag måst be- 
gränsa materialsamlingen till åren 1568—1582, och af 
samma orsak har jag ej kunnat i fullt utarbetadt skick 
framlägga mer än hvad som hör till perioden 1568 — 1575. 

Af de för den följande framställningen använda käl- 
lorna har jag att i första rummet anteckna Johans och 
Karls registratur i riksarkivet (JR och KR), I några fall 
kompletteras dessa af de concepter, som under titel Ko- 
nung Johan III:s Concepter och Hertig Karls Concepter 
äro bevarade i riksarkivet. En och annan upplysning 
utöfver hvad i dessa meddelas har jag inhämtat i Hertig 
Karls Diarium öfver utgångna bref därsammastädes. 

Flera viktiga handlingar, som beröra förhållandet 
emellan Johan och hertig Karl finnas i riksarkivet sam- 
manförda i tvenne aktsamlingar under titlar Handlingar 
angående Hertig Karl och hans hertigdöme samt Hand- 
lingar rörande Hertig Carls hertigdöme. 

För speciella sidor af förhållandet mellan Johan och 
Earl har man att tillgå särskilda aktsamlingar. Akterna 
angående tronhvälfningen, om Eriks afsättning och Johans 
val i landsorterna och vid riksdagen 1569, finnas i Sven- 
ska riksdagsakter etc, Del I och II, Stockholm 1885 — 
1888 och 1890 (SRA), utgifna af E. Hildebrand. Om 
samarbetet mellan Johan och Karl i den yttre politiken 
hafva rådfrågats dels Danska Handlingar 1568— 1572 och 
Förhandlingar mellan Danmark, Sverige och Lilbeck i Stet- 
tin, riksarkivet, dels Sverges Traktater med främmande 
magter etc. utgifna af O. S. Rydberg, Del IV, Stockholm 
1885 — 1888, Del V, Stockholm 1890. För skildringen af 
hertigens deltagande i riksdagarna och rådsmötena de nyss 
nämnda riksdagsakterna och Rådslag xmder Konung Johan 
ni:s regering, hvaraf regester finnas i Meddelanden från 
Svenska Riks-Archivet. 2. Stockholm 1881 — 1885. 



VII 

Upplysningar angående det år 1572 emellan Johan 
och Earl företagna arf skiftet och om tvisten, som sedan 
fördes härom, finnas dels i Historiska Handlingar, till 
trycket befordrade af Eongl. Samfundet för utgifvande 
af handskrifter rörande Sveriges historia, Del I, Stock- 
holm 1861, (Hist. HandL) dels i ^ Jordaböcker, Arskiftes- 
och andre handlingar rörande Wasa- Godsen" i riksarkivet 
samt i Handlingar angående Arf och eget i kammararkivet. 

Ofriga källor, ur hvilka upplysningar hämtats, äro 
Heyrathscontract, förläningar etc. angående furstliga per- 
soner j riksarkivet, N-.o 6 Södermanland 1573, Östergöt- 
lands handlingar 1572, N:o 13, samt Sandbergska sam- 
lingen, kammararkivet, bref tryckta i Handlingar rörande 
Skandinaviens historia (H.S.H.), ochiLoENBOM, Uplysningar 
i Swenska Historien, Del II, Stockholm 1769, förordningar 
utgifna af Stiernman, Commerce, Politie och Oeconomie 
Förordningar, Del I, Stockholm 1747. (Stiernman, För- 
ordningar). Såsom källor hafva ock användts det af sek- 
reteraren Sven Elofsson författade krönikeutkastet, som 
under titeln Paralipomena finnes tryckt i Handlingar rö- 
rande Skandinaviens Historia (H. S. H.), Del 12, s. 89 flf., 
samt Konung Carl den IX:des Rim-Chrönika, Stockholm 
1759. 

Hvad litteraturen beträffar har jag i första rummet 
användt of van nämnda arbeten, i hvilka en eller annan 
sida af förhållandet emellan Johan och Karl beröres. En- 
skilda detaljer har jag dessutom hämti^t ur följande af 
mig citerade arbeten: 

Alin, o., Sveriges Nydaningstid^ i Sveriges historia från äldsta 

tid etc. Del III. Stockholm 1889. 
Annerstedt, Th., Resningen 1568. Göteborg 1880. 
Bergfalk, B. E., Om utomordentliga penningehjälper till kronan 

under 16:de århundradet och hörjan af det 17:de. Up- 

sala Universitets Årsskrift 1894. 
BoÉTHius, S. .T., Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 

1594^1596, II. Hist. Tidskr. 1885. 
Forssell, H., Sveriges inre historia från Gustaf den förste etc, 

Stockholm 1869 och 1875. 



VIII 

Forssell, H., Sverige 157L Stockholm 1872. 

Hd. = HiLDEBRAND, E., Hertigame Johans och Karls tilltänkta 
samregering år 1858, Historisk Tidskrift 1889, s. 
261 ff. 

Historiskt- Geografiskt och Statistiskt Lexikon öfver Sverige, af 
Thomée, g.. Granlund, V. G., m. fl., Del IV. 
Stockholm 1863. 

LiGNELL, A., Beskrifning öfver gref skåpet Dal. Qel I. Stock- 
holm 1851. 

Mankell, Erik XIV:$ fall. Stockholm 1876. 

MÖLLER, P. v., Bidrag till Hallands Historia. Lund 1874. 

Odhner, c. Th., Bidrag till Svenska Städernas och Borgare- 
ståndets Historia före 16SS, akademisk afhandling. 
Upsala 1860. 

Fira, K., Svensk-Danska Förhandlingar 1593 — 1600y akademisk 
afhandling. Stockholm 1895. 

EosMAN, H., Easmus Ludvigsson som genealog, akademisk af- 
handling. Upsala 1897. 

Stiernman, a. v., Swea och Göfha Höfdinga-Minne. Stock- 
holm 1835 och 1836. 

WiJKANDER, Th., öfversigt af svenska krigsförfattningens histo- 
riska utveckling etc. Stockholm 1866. 

Ödberg, F., Om stämplingarna mot konung Johan III åren 
1572—1575. 

Tidshilder ur 1500-talets häfder. Stockholm 1896. 
Om Anders Lorichs etc. Skara läroverks årsprogram 
1893. 






Uppsala den 13 maj 1898. 



Olof Söderqvist. 



VNIVER8ITY 

rs or 



I. 

Erik XIV föll på sina egna gärningar. I spetsen 
för det uppror, som störtade honom från tronen, trädde 
faertigarne Johan och Karl. Såsom rikets arffurstar och 
främste ledamöter voro de närmast att resa folket till en 
kamp mot den vansinnige konungen, när det blef uppen- 
bart, att ingen trygghet var att vänta under hans rege- 
mente. 

Efter hemliga aftal och förberedelser under våren 
1568 höjde de upprorsfanan i juli månad i Östergötland, 
där hertig Karl inledde upproret med eröfring af Vad- 
stena slott. Enligt de sannolikaste uppgifter ägde detta 
rum den 12 juli. Kort därefter infann sig Johan med sin 
§emål hos hertig Karl. Kring de furstliga personerna 
samlades sedan inom kort flera af högadelns främsta med- 
lemmar éåväl som mindre förnäma frälsemän. 

Först försäkrade hertigarne sig om Götaland. Före 
juli månads utgång eröfrades fästena Stegeborg och Leckö. 
I slutet af samma och början af följande månad mottog 
Johan trohetsförsäkringar af menigheten i Vadstena samt 
biskopen och prästerskapet i Östergötland. Genom ut- 
skickade underhandlare sökte man sedan vinna krigs- 
folket i Småland och Västergötland, och ombud inkal- 
lades från dessa landskap till Vadstena, hvilka afgåfvo 
hyllningseder för de städer och härad, från hvilka de 
voro utsända. 

o. E. Söderqvist. Johan III och Hertig Karl. 1 



Sedan hertigarne på detta sätt förvissat sig om stöd 
och anslutning från de södra landskapen och därmed skaf- 
fat sig en fast operationsbasis för vidare företag, vände 
de sina vapen mot Svealand och mot de af konungen till 
försvar utsända trupperna. Deras mening var härvid först 
att tåga rakt på Stockholm, men konungen själf mötte 
dem med sina trupper och hindrade dem från att fullfölja 
denna plan. Efter en tämligen allvarsam förlust måste 
hertigarne besluta sig för att taga vägen kring Mälaren 
och anfalla hufvudstaden från norr, hvarvid de på samma 
gång kunde vinna förmånen att afskära konungen från 
förbindelsen med västra och norra Sverige. 

Denna fälttågsplan genomfördes utan svårighet. 
Slotten Gripsholm i Södermanland och Västerås i Väst- 
manland gåfvo sig utan något motstånd åt hertigarne. 
Redan den 12 september hade de hunnit till Uppsala. 
Några dagar senare, den 17, stodo de utanför Stockholm 
med sin här. Af det egentliga Sverige återstod för Erik 
nu knappast mera än själfva hufvudstaden. 

Samtidigt med dessa krigsoperationer hade hertigarne 
genom utsända beskickningar vunnit ytterligare anslutning 
från Götalandskapen. Adelsmän, präster, städer och hä- 
rad i Västergötland och Småland hade aflagt trohetseder 
till Johan och bekant honom för sin rätte herre och 
öfverhet. Nu medan hertigarne voro lägrade utanför 
Stockholm, inhämtades också trohetsförsäkringar från in- 
byggarne i Uppland. Resningens utgång kunde därför redan 
anses betryggad. En seger från konungens sida var icke 
längre möjlig, äfven om borgerskapet i Stockholm och det 
där förlagda krigsfolket förblifvit troget. Nu föUo äfven 
de ifrån. Man var här lika litet som annorstädes i lan- 
det villig att offra sig för konungen. För undvikande af 
onödiga blodsutgjutelser beslöto borgmästare och råd samt 
de förnäma herrar, som ännu funnos i hans omgifning, att 
uppgifva allt vidare försvar. De öfverenskommo i stället 
med hertigarne, att de godvilligt skulle öppna portarne 
för dem. På grund af detta aftal kunde en del af herti* 



garnes trupper intåga i hufvudstaden den 29 september 
utan att röna något motstånd. Slottet togs i besittning, 
och Erik sattes i fangsligt förvar. 

Följande dagen, den 30 september 1568, höll Johan sitt 
högtidliga intåg i Stockholm och mottog där hyllning af 
de närvarande bland adeln samt krigsfolket. Den 4 oktober 
svors honom trohet af borgerskapet och menigheten där- 
sammastädes. Efter hand inhämtades sedermera trohets- 
försäkringar äfven från den del af riket, som ännu ej hyllat 
honom, från de norrländska landskapen och Finland ^ 

I alla dessa försäkringar, som före och efter Stock- 
holms intagande afgåfvos, hade Johan ensam mottagit hyll- 
ning såsom blifvande öfverhet i stället för Erik. Såsom 
äldst näst Erik hade han rätt att först och ensam komma 
i fråga vid tronskiftet, på hvad sätt detta än skedde. 
Något annat synes ej heller hafva varit ifrågasatt. Berät- 
telsen om att Johan och Karl vid resningens början öfver- 
enskommit om en samregering efter Eriks störtande har 
icke vunnit någon bekräftelse vid närmare granskning af 
källorna. Så vidt man kan se, har aldrig hertig Karl 
framträdt med några anspråk på en andel i regeringen, 
som, efter hvad anmärkt blifvit, stred både emot andan 
och bokstafven i Gustaf Vasas testamente^. För sin del 
nöjde han sig med den ställning, som han enligt samma 
testamente hade rätt att fordra. Och mot denna hans 
önskan hade Johan för närvarande ingenting att invända. 
Så snart de efter resningens lyckliga fullbordande inkom- 
mit i Stockholm, fick hertig Karl löfte att besitta sitt 
furstendöme lika oberoende som Johan själf en gång hop- 
pats få besitta sitt furstendöme och som han själf skulle 
innehafva riket ^. Detta var för hertig Karl tillräcklig 



^ För skildringen af upproret har användts: Th. Annerstedt. 
Resningen 1568, Mankell, a. a. samt SRA, II, s. 181 ff. 

^ E. HiLDEBRAND, Hert. Johans och Karls tilltänkta samregering 1568 , 
Historisk Tidskrift 1889. 

3 Enligt bref från hertig Karl till Johan af d. 10 juli år 1573, 
deWis tryckt i SRA, II, a. 356 och i nyss cit. uppsats af E. Hildebband. 



belöning för det bistånd, han gifvit Johan vid Eriks stör- 
tande. 

För ordnande af de nya förhållanden, som genom 
resningens lyckliga utgång uppstått, kräfdes medverkan 
af allmän riksdag. Genom de trohetsförsäkringar, som 
de skilda landsdelarne och ständerna afgifvit, hade dessa 
närmast tillkännagifvit sin anslutning till resningen, för 
hvilken Johan trädt i spetsen. De hade visserligen genom 
försäkringarne både uppsagt konung Erik tro och lydnad 
och hyllat Johan såsom öfverhet i hans ställe, men som- 
liga hade endast hyllat Johan såsom herre och öfverhet, 
andra hade väl erkänt honom såsom konung, men mesta- 
dels endast för hans lifstid. Eriks fullkomliga afsättning 
och Johans upphöjande på tronen kunde endast försiggå 
vid allmän riksdag. 

Efter kallelser i december månad 1568 samlades stän- 
derna i Stockholm i januari 1569 och fullgjorde detta 
värf dels därigenom att de uppsade Erik sin tro och lyd- 
nad och öfver honom afkunnade en afsättningsdom, dels 
därigenom att de till Johan afgåfvo såväl muntliga som 
skriftligen beseglade eder och försäkringar. 

Förhandlingarne med ständerna pågingo trenné dagar. 
Den första dagen, den 24 januari, förhandlade fyra de för- 
nämste af rikets råd om Eriks afsättning och Johans val 
med samtliga ständer. Först tillfrågade de hertig Earl, 
om han ville bevilja successionen åt Johan och hans son 
Sigismund. Sedan han härtill gifvit sitt samtycke, vände 
de sig till samtliga ständer och uppläste inför dem en 
redogörelse för alla de "besväringar**, som hertig Karl, de 
själfva och alla rikets inbyggare kunde förevita Erik, och 
sporde dem sedan, om de ville för sådan orsaks skull af- 
sätta honom och hans afkomma. Härtill svarade stän- 
derna jakande. Därefter höllo riksråden ett loftal öfver 
Johan och föreslogo hans utväljande till konung i stället 
för Erik, från hvars tyranni han räddat riket, såsom konung 
Oustaf en gång gjort i Kristierns tid. För den skull och 
därför att han var närmast berättigad till kronan efter 



arfiPoreningen, hade de redan utsett honom för sin del. De 
frågade nu, om ständerna gillade detta. Härtill gåfvo 
dessa då sitt gillande samtycke. 

Följande dag, då Johan själf inför ständerna redo- 
gjorde för orsakerna till upproret emot Erik och hans af- 
sättning, tackade han dem därför, att de den föregående 
dagen utvalt honom till sin konung. Därefter öfverlade 
han med dem om kriget med Danmark. Då han därvid 
förklarade, att han mot fienden ville våga lif och blod, 
och frågade om de ville bekänna hans son Sigismund för 
sin konung, om något hände honom själf i kriget, lofvade 
de detta och uppsade å ny o på hans begäran den ed, de 
svurit Erik. 

Den 26 januari ställdes slutligen Erik själf till rätta 
inför ständerna i kapellet på Stockholms slott. Ankla- 
gelserna emot honom blefvo nu å nyo upplästa, och stän- 
derna uppsade honom i hans egen närvaro sin ed samt 
dömde honom och hans ätt ifrån all rätt till kronan^. 
Till sist beseglade samtliga ständerna, råd, adel, präster, 
borgare och bönder sina muntligen aflagda eder genom en 
skriftlig försäkran. Genom denna förnyades den med 
Gustaf och hans hus ingångna arfföreningen för Johan 
och hans manliga afkomma^. 

Hertig Karl afgaf icke, såsom vi längre fram få an- 
ledning att närmare omtala, vid riksdagen någon trohets- 
försäkran. Det skedde först i maj månad 1569. 

Härmed var den långa proceduren vid afsättningen 
slut. En bekräftelse på riksdagsbeslutet i de särskilda 
landskapen torde ansetts obehöflig efter alla de trohets- 
eder, som under och efter resningen inhämtats i lands- 
orterna^. 

I en redogörelse för orsakerna, hvarför Erik dömts 
förlustig sin krona, rättfärdigades afsättningen därmed, att 

^ Den egentliga domen öfver Erik fälldes således ej förrän den 
26 jan., den sista dagen, icke den 25. Jfr Al IN, a. a. s. 362. 
* Redogörelse för riksdagen eft. SRA^ II, s. 270 if. 
^ E. HlLDEBRAND, SRA, II, s. 349. 



han brutit sin ed och handlat emot Guds lag. Eftersom 
han ej hållit den ed, han svurit vid sin kröning, och för- 
summat sina plikter såsom af 6ud insatt öfverhet, hade 
rikets ständer varit tvungna att uppsäga den ed, de svurit 
honom, och skilja honom från regeringen samt döma ho- 
nom och hans ätt förlustiga riket och kronan^. 

Afsättningen betraktades således såsom en nödvärns- 
utväg; och den var i själfva verket en tillämpning af den 
gamla svenska uppfattningen af staten och medborgarnes 
rättigheter, som knappt ett hälft sekel tidigare fört Gustaf 
Vasa och svenska folket till kamp mot konung Kristiern 
för rikets frihet och räddning från utländskt förtryck. 
Trots den ingångna arfföreningen ansågs afsättning af 
konungen fortfarande såsom en tillåten yttersta utväg 
vid sidan af författningen. 

Enligt den uppfattning af Gustaf Vasas testamente, 
som hertig Earl framdeles vid sin kamp emot Sigismund 
gjorde gällande, kunde afsättningen ha grundats på detta, 
den nya tidens andra grundlag, och framställts såsom en 
ren pliktuppfyllelse i stället för en handling af själfbeva- 
relsedrift. Men hvarken Earl själf eller Johan hade nu 
tänkt ut den tanken, som i kampen mot Sigismund blef 
Earls ledstjärna i striden för upprätthållandet af Gutaf 
Vasas verk, att då konung, råd och ständer under ge- 
mensamt ansvar åtagit sig statsmaktens utöfning och 
förbundit sig att upprätthålla Gustaf Vasas verk, de också 
hvar mot annan — således äfven rikets ständer gent 
emot konungen — voro skyldiga att uppträda till försvar 
för den bestående samhällsordningen, när så fordrades^. 

Johan hade därför ej heller — i den omfattning som 
han bort — ställt sig på testamentets grund, då han upp- 
trädde med anspråk på att blifva hyllad såsom Eriks efter- 
trädare. Under upproret hade han till en början låtit 



^ SBA, II, 8. 317 ff. 

^ Se S. J. BoÉTHius, a. a., s. 26. 



bylla sig såsom herre och Öfverhet; längre fram började 
han antaga titeln regent och riksföreståndare; i några 
fall har han till och med låtit hylla sig såsom konung. 
Men i ingen af de försäkringar, som under upprorets fort- 
gång och sedermera afgåfvos, framhäfdes arfsrätten så- 
som grundvalen för hyllningen; och trohetseden gällde i 
de flesta fall endast för hans egen lifstid. Vid riksdagen 
i Stockholm fick också Johans upphöjande på tronen mera 
formen af ett val än ett erkännande på grund af den med 
Vasahuset ingångna arfföreningen. Hvarken vid de munt<^ 
liga förhandlingarne eller sedermera i de skriftliga för- 
säkringar, som de respektive ständerna afgåfvo den 26 
januari, togs vidare hänsyn till arfsrätten, än att den er- 
kändes såsom en medverkande orsak till. Johans val. 
Och den stränga successionsordnmg i lineal och agnatisk 
följd, som i arfföreningen var stadgad för Vasahuset, blef 
ej för Johan och hans ätt stadfäst, utan Johans efterträ- 
dare kunde bli den af sönerna, som han med ständernas 
samtycke i sitt testamente insatte därtill. 

Vid konungavalet blefvo egendomligt nog ej heller 
vare sig arfförening eller testamente å nyo stadfästa i de 
försäkringar, som ständerna afgåfvo. Den med Vasahuset 
ingångna arfföreningen hade visserligen icke genom Eriks 
afsättning blifvit upphäfd, men den hade dock i en viktig 
punkt måst brytas; och en ny förbindelse hade ej varit 
ur vägen i en tid, då gifna försäkringar gång efter annaii 
förnyades, när anledning därtill gafs. 

Johan hade köpt sin krona dyrt. Såväl genom det 
sätt, hvarpå han kom till tronen, som särskildt genom 
de stora eftergifter åt adeln, med h vilka han måst köpa 
dess understöd, blef därför Gustaf Vasas verk till en del 
rubbadt. 

I viss mån motvägdes denna rubbning däraf, att 
hertig Earl insattes i sitt furstendöme och i sina rättig- 
heter därutöf ver enligt Gustaf Vasas testamente och dona- 
tionsbref samt därigenom att i hans trohetsförsäkran till 



8 

Johan uttryckligen framhäfdes hans successionsrätt och 
hans rätt att deltaga i förmyndareregering. 

Såsom vi förut omtalat, hade hertig Earl redan ef* 
ter Stockholms intagande fått löfte att innehafva sitt 
furstendöme på de villkor, som i testamentet och dona- 
tionsbrefvet voro fastställda. Omedelbart därefter syne» 
han hafva tagit detsamma i sin besittning, utan att kon* 
firmation gafs af konungen, ty från denna tid börjar han 
själf ombesörja dess förvaltning ^ Meningen var, att 
konfirmationen skulle följa vid den riksdag, som för ord- 
nande af de nya förhållandena sammanträdde i Stock- 
holm i januari, på samma gång som hertigen afgaf sin 
hyllningsed. Men vid detta tillfälle synes någon tvist 
ha uppstått . rörande innehållet i de försäkringar, som 
konungen och hertigen skulle ömsesidigt afgifva. Earl var 
närvarande och afgaf muntligen sin trohetsed, men någon 
beseglad försäkran kom ej till stånd vid riksdagen^. Men 
konungen var naturligtvis angelägen, att detta skulle ske 
så snart som möjligt. I mars månad sände han därför riks- 
amiralen Elas Fleming och hofmarskalken Gustaf Baner 
till hertig Earl med uppdrag att utverka hans under- 
skrift på uppsatt formulär, som de förde med sig. Her- 
tig Earl svarade, att han ville efterkomma konungens 
begäran, blott något blef förändradt i formuläret — hvad 
säger han ej ^. Efter förnyad begäran om obligations af- 
gifvande infann sig hertig Earl i Stockholm och under- 
tecknade där den äskade försäkran den 9 maj 1569^. 
I denna försäkran, som i det stora hela öfverensstämmer 
med de vid riksdagen afgifna försäkringarne och allenast 
företer sådana ändringar, som betingats af hertigens sär- 
ställning eller ytterligare vidtagits efter hans uttalade 
önskan, lofvade hertig Earl för sin del att erkänna Johan 



* Westling, Hertig Karls furstend, 8. 9. 

^ E. HiLDEBRAND, Hertig. Johans och Karls tilltänkta samregering 
1568, Historisk Tidskr. 1889 s. 266. 
3 SRA, II, 8. 354—356. 

* Ibid. 8. 357 ff. 



9 

såsom konung och efter honom hans manliga lifsarfvingar. 
Därjämte påminde han om den successionsrätt, som till- 
kom honom, i fall Johans mansarfvingar utginge, och han 
förbehöll sig rätt att med änkedrottningen och rikets råd 
förestå regeringen, om konungen aflede innan Sigismund 
blef myndig. Om dessa hertigens rättigheter hade de vid 
riksdagen afgifna försäkringarne iakttagit tystnad. 

Till gengäld för det bistånd, hertig Earl gjort Jo* 
han vid Eriks afsättning, och till gengäld för den afgifna 
trohetsförsäkran emot honom och hans ätt, blef nu hertig 
Karl formligen insatt i sina rättigheter öfver sitt fursten- 
döme enligt testamentet. Samma dag som han afgaf 
sin försäkran konfirmerades det donationsbref, som Ou- 
staf för honom 1560 utfärdat på Södermanland, Nerike 
och Vermland, så att han skulle besitta sitt furstendömB 
efter detta donationsbref och testamentets föreskrifter^. 
Vid sin kröning i Uppsala den 10 juli 1569 lofvade Jo- 
han ytterligare att hålla så väl hertig Earl som ^ högre 
och nedrige ständer^ uti tillbörlig ära och vördnad samt 
att hålla alla privilegier, som de förut haft och som han 
själf lofvat dem^. Kort därefter insattes hertig Karl i 
rådet. Den 2 augusti lär han jämte de närvarande af 
rådsherrarne hafva aflagt rådseden ^. 



Med den skedda regementsförändringen inträdde ej 
allenast ett ombyte af riksstyrelsens främste ledare utan 
äfven i viss mån ett systemskifte i fråga om formen för 
densammas utöfning. Med bekräftelsen af Gustaf Vasas 
donationsbref för hertig Karl på hans furstendöme blef 
nämligen ett arffurstendöme återupprättadt sådant som 
Oustaf Vasa skapat det i sitt testamente, och hertig 
Karl skulle få andel i riksstyrelsen i vidare omfång, än 



» SRA, 8. 361 ff. 
2 Ibid. 8. 398 if. 
* Ibid. 8. 401—405. 



10 

hvad som efter Arboga artiklar var en arflfurste medgif- 
vet. I stället för den nästan oinskränkta makt, som 
Erik XIV utöfvat i riket, skulle nu träda en samverkan 
i riksstyrelsen mellan konung och arffurste, i den mån 
som testamentet föreskref. 

Dessa bestämmelser om maktens utöfning behöfde ej 
medföra styrelsens delning eller rikets söndring. Grund- 
tanken i testamentet, som nu skulle utgöra den grund, 
på hvilken förhållandet mellan Johan och Earl skulle ut- 
veckla sig, var nämligen icke att utskifta olika maktom- 
råden till de skilda ständerna, som ägde att deltaga i 
samhällsarbetet. Den genomgående idéen i den styrelse- 
form, som Gustaf Vasa i sitt testamente utvecklat, gick 
tvärt om ut på en samverkan emellan konungen och samt- 
liga ständer under gemensamt ansvar. En arffurste skulle 
därför lika litet som öfriga ständer ha en bestämdt be- 
gränsad uppgift. Det var hans så väl som deras skyldig- 
het att efter måttet af sina krafter deltaga i det gemen- 
samma arbetet för rikets vårdande och upprätthållande 
antingen på egen hand eller tillsamman med de öfriga. 
En arffurste skulle till och med framför andra deltaga i 
detta arbete, efter som han var kronans främste med- 
ledamot och stöd, liksom han ock framför andra bar an- 
svaret. Formerna för detta samarbete voro ej genom 
testamentet eller donationsbrefvet närmare bestämda. 
Skyldigheter och rättigheter voro ej noga afvägda. De- 
taljbestämmelser voro ej nödiga, om hvar och en redligt 
sträfvade att fylla sin plikt och pliktuppfyllelse i arbetet 
sattes framför formerna. Hufvudsaken var samarbete 
under gemensamt ansvar^. 

Denna Gustaf Vasas idé med afseende på rikssty- 
relsens utöfvande hade under Eriks regeringstid aldrig 
blifvit satt på prof. Erik hade knappt hunnit tillträda 
regeringen, förrän han genomdref inskränkningar i arf- 
furstarnes rätt att deltaga i riksstyrelsen, hvilka hade 



^ Efter H. Hjärne, a. a. s. 42 fF. 



11 

till följd, att dessa nedsjönko till vanliga förnämliga läns- 
tagare med samma uppgifter i riksstyrelsen som dessa. 
När nu Arboga artiklar fallit med Erik, när Johan och 
Earl kommit till makten, skulle ändtligen den nya sty- 
relseformen i verkligheten försökas. 



II. 

Konung Johans och hertig Earls samarbete i riks- 
styrelsen kunde enligt testamentet och donationsbrefvet 
framträda under tvenne former, dels såsom själfstyrelse i 
konungariket och furstendömet under gemensamt ansvar 
inför hela riket, dels såsom samfäldt uppträdande i råd- 
slag, beslut och handlingar beträffande rikets allmänna 
värf, som genom sin vikt kräfde bådas medverkan. En- 
ligt testamentet skulle hertig Earl styra sitt furstendö- 
mes inre angelägenheter såsom konungen motsvarande i 
sitt konungarike, d. v. s. han skulle vårda sig om för- 
valtning och lagskipning, materiell och andlig odling. Han 
skulle nämligen innehafva sitt furstendöme med land, 
folk, räntor, afrad o. s. v. alldeles som Oustaf Vasa själf 
innehaft dem å kronans vägnar; och han skulle råda, 
bjuda och stadfästa däröfver med full makt och myndig- 
het, men dock alltid hafva för ögonen det meniga rikets 
gagn vid allt sitt görande. Till sin hjälp och till styrel- 
sens upprätthållande skulle han fritt få använda de årliga 
utskylder, som å kronans vägnar inflöto från furstendö- 
met samt uppbära alla kronans öfriga årliga inkomster 
af hvad slag de vara månde, dessutom njuta inkomsten 
af bergverk, kvarnar, strömmar, allmänningar o. s. v. 

Gemensamt och dessutom med flera de förståndiga- 
ste ständernas råd och samtycke skulle däremot Johan 
och Earl förhandla och besluta om de ärenden, som rörde 
rikets allmänna välfärd, d. ä. krig, fred, förbund, trak- 
tater eller andra högviktiga angelägenheter. I sådana 



13 

I 

frågor skulle hvarken den ene eller andre på egen hand 
fatta något beslut. Ifrån denna allmänna regel fanns 
visserligen ett undantag, som kunde leda till farligt miss- 
bruk genom sin obestämdhet. Det heter nämligen i te- 
stamentet, att om någon handel kunde förefalla, som 
vore till nytta och fördel för riket, och omständigheterna 
ej tilläte någon rådplägning, så skulle den, som hade så- 
dant tillfälle i sina händer, icke vara förbjuden att däri- 
genom söka sin och rikets fördel. Men ej endast genom 
råd. skulle hertigen främja rikets väl, då det gällde de 
angelägenheter, ^som rikets allmänna välfärd på hängde^. 
Han skulle ock insätta sina egna krafter, påkalla hela 
sitt furstendömes undsättning, när så kräfdes. Framför 
andra skulle hertigen värna riket mot yttre fiender och 
främja dess intressen inför utlandet. Om fienden infölle 
öfver rikets gränser, skulle han med det mesta folk, han 
kunde åstadkomma, bistå konungen, liksom han öfver 
hufvud taget i högsta nöd alltid skulle ^uppsätta högsta 
och största förmögenhet*". I fredliga tider så väl som i 
krigstider var hertigen förpliktad att från sitt fursten- 
döme utgöra extra ordinarie hjälper till kronan, när ko- 
nungen fordrade. Dessutom skulle han främja och fordra 
konungen med skjutsresor och underhåll, då denne reste 
genom länet ^. 

Huru själfstyrelsen gestaltade sig i furstendömet 
och frågan om densammas förhållande till konungens 
själfstyrelse i riket ligger utom ramen för detta ämne, 
såvidt som själfstyrelsens utöfning ej föranledde öfver- 
läggningar eller konflikter emellan bröderna; och jag 
hänvisar endast till den ingående undersökning öfver 
denna fråga, som af annan författare är lämnad^. Min 
uppgift är närmast att se, huru det samfälda arbetet i råd 
och dåd tedde sig, då det skulle praktiskt realiseras. 

I enlighet med den i testamentet uppgjorda ramen 

^ Gustaf Vasas testamente och donationsbref för hertig Earl, SBA, 
I, 675 ff. och 771. 

* Westling, Hertig Karls furstendöme. 



14 

för Eärskild samverkan emellan konung ocli arffurste £ 
rikets allmäDna angelägenheter blef;det egentligen för- 
hållandet till främmande makter, krig, fred och diplo- 
matiska förhandlingar, som kräfde badas deltagande. En 
öfversikt af detta samarbete sammanfaller därför i det 
hela med en teckning af de yttre förhållandena. 

I de förhandlingar om fred och stillestånd, som un- 
der de sista åren af Xordiska sjuårskrlget fördes emellan 
Sverige och Danmark, tog hertig Karl Hfiigt del. Han 
bar också sin andel af krigets börda, i det han icke en- 
dast bidrog med trupper och förråd från sitt fursten- 
döme till landets försvar utan ock Bjälf gick ut i kriget. 

När upproret emot konung Erik företogs af Johan 
och Earl, var riket inblandadt i krig med Danmark, Po- 
len och Lilbeck. Närmast hotade faran från Danmark. 
Johans och Karls första uppgift var därför att försäkra 
sig om lugn från detta håll, under det upproret pågick. 
Johan sände därför den 6 augusti 1568 bref till konung 
Fredrik, hvari han omtalade, att han med riksens stän- 
ders samtycke åtagit sig regementet i Sverige samt an- 
höll om stillestånd och föreslog fredsunderhandlingar. 
Samma dag afsände Johan och Earl gemensamt ett bref 
till råd, adel och undersåtar i Danmark och Norge med 
begäran, att de ville understödja deras anhållan hos 
Fredrik. Något stillestånd ville danske konungen ej med- 
gifva, men underhandlingar om fred inleddes, som förde 
till traktaten i Roakilde den 18 november 1568. 6enom 
denna traktat hade de svenska sändebuden med öfver- 
trädande af sina instruktioner beviljat fredsvillkor, som 
för Sverige voro högst ofördelaktiga. Som nu resningen 
mot Erik var lyckligen fullbordad och Johan kände sig 
säker om sin krona, beslöt han att upptaga striden med 
Danmark. Vid riksdagen i januari 1569 fick han därtill 
ständernas bifalP. 

Om Johan öfverlade med hertig Karl, innan han i 
fattade sitt beslut, framgår icke af källorna. Ej heller 

' WesII.Ino, Nord. SjiiåiKkyigit, i. 16 ff. 



15 

kan det ses, i hvad mån som han deltog i frågans af- 
görande vid riksdagen. Att han ej stod utanför allt del- 
tagande i densamma, kan man taga för gifvet. När ko- 
nung Johan den 29 januari 1569 underrättade konung 
Fredrik om ständernas beslut att förkasta Boskildetrak- 
taten och erbjöd sig till nya underhandlingar på billigare 
villkor, skref ock hertig Karl och rikets råd till de dan- 
ska rådsherrarne, ett motsvarande bref af den 30 januari, 
hvari de klagade öfver de hårda fordringar, som Roskilde- 
traktaten uppställt, och liksom konungen föreslogo ett 
möte på gränsen eller på tyska sjösidan mellan ombud 
från bägge rikena^. Fredrik II gaf emellertid icke efter, 
utan fordrade, att Johan skulle bekräfta fredsfördraget, 
som hans ombud afslutit. Efter mottagande af danske 
konungens bref härom var Johan öfvertygad, att krigets 
återupptagande ej skulle kunna undvikas. När han den 
20 februari sände hertig Karl en kopia af brefvet och af 
det svar, som han därpå ville gifva, förklarade han, att intet 
annat val vore öfrigt än att hålla sig beredd för kriget. 
Och han uppmanade nu hertig Karl att rusta sig för det 
kommande fälttåget. Själf ville han ock samla den stör- 
sta möjliga styrka i afvaktan på krigsutbrottet, så att 
de med framgång skulle kunna återupptaga vapnen mot 
fienden. I brefvet till konung Fredrik betygar han emel- 
lertid sin fredskärlek och uttalar sin förhoppning, att han 
skulle samtycka till det förestående gränsmötet ^. 

Då vid fortsatt underhandling Fredrik förklarade 
sig böjd att eftergifva den för legotruppernas besold- 
ning utfästa penningesumman, om fredsfördraget i öfrigt 
stadfästes före påsken, men hvarken Johan eller majori- 
teten i rådet ansågo det rådligt att för denna nedprut- 
ning i fordringarne bekräfta Roskildetraktaten, blef her- 



* B&da brefven tryckta i SRA, II, 8. 342 fF. efter afskrift i JB, 
suppl. Hertig Earls och r&dets bref af d. 30 jan. flnnea i original i 
Sami. Sverige 272. Se Westling. Nord. Sjuårskriget sid. 59. 

^ Westling, Nord. Sjuårskriget a. 60 och JU d. 20 febr. 1569 
samt WeewinG; a. a. 1. s. 25. 



16 

tig Karl särskildt tillfrågad om sin mening. I sitt 
svar förklarade han sig då ense med konungen och 
rådet och framhöll, att man borde stå fast vid det be- 
sked, som senast gifvits danskarne, nämligen att några 
fullmäktige från hvartdera riket skulle komma tillsam- 
man vid gränsen för att afhandla alla tvister emel- 
lan rikena. Ville danskarne ej på billiga villkor be- 
kväma sig till fred, hoppades han på den allsmäktiges 
beskydd och ville för sin del hålla sig redo^ Efter 
denna rådplägning gafs å nyo ett afböjande svar till Dan- 
mark. Nu liksom i januari sändes det i tvenne exem- 
plar, det ena från konung Johan till konung Fredrik, det 
andra från hertig Earl och rikets råd till det danska 
rådet ^. 

Utan tvifvel hade nu konung Johan och hertig Karl 
omedelbart fått gripa till vapen, om ej Johans svåger 
Sigismund August uppträdt såsom medlare. Genom sitt 
inflytande hos Fredrik II lyckades han nämligen förmå 
denne att samtycka till hållande af ett fredsmöte, hvarpå 
man å svenska sidan yrkat. På fred vågade man emel- 
lertid ej hoppas. Så väl Johan som Karl rustade sig 
för att vara beredda på krig, om underhandlingarne stran- 
dade. Hertig Karl hade för sin del redan i mars för- 
stärkt sin ryttarefana till 500 man, som han höll i be- 
redskap, ehuru han 'icke ansåg sig behöfva rätteligen ut- 
göra mer än 250 från sitt furstendöme ^. Emellertid upp- 
sattes instruktioner och sändebud afgingo till gränsen 



^ Johan till hertig Earl den 28 mars 1569 JR. Earls svar af den 
28 mars i KR och Werwing, ib. 

2 Det förra d. 29, det senare d. 31 mars 1569. Afskrifter i Dan- 
ska Handlingar 1568—1572 och i JR. Suppl. 1569. 

* Den 31 mars 1569 KR. Hertig Earls rusttjänstskyldighet vardt 
aldrig fixerad. Enl. egen uppgift hade hertigen rörande denna skyldig- 
het träffat med sin broder Erik sådant aftal, att han af sin förläning 
sknlle hålla 250 hastar med inberäkning af adelns rasttjänst. Denna 
öfverenskommelse blef emellertid aldrig af Johan godkänd, men hertigen 
synes likväl ha ansett den såsom gällando. Se Westlino, Hertig Karls 
furstend. s. 29. 



17 

emellan Ulfsbäck och Knäred, där mötet skulle hållas. 
Dessa instruktioner utfärdades af Johan och Karl i före- 
ning, så väl hufvudinstruktionen af den 12 juli 1569 som 
den andra dat. den 15 juli, hvilken innehöll hvad sände- 
buden **till det sista skulle tillbjuda och besluta* ^ 

Såsom man förutsett ledde icke underhandlingarne 
på gränsen till åsyftadt resultat, utan kriget bröt ut. 
Nu fick hertig Karl äfven dela krigets börda med ko- 
nungen. Redan den 2 augusti 1569, strax efter freds- 
mötets början, hade hertigen förordnats att i konungens 
frånvaro och till dess denne själf kom ditned föra befä- 
let öfver de svenska trupper, som i juli skickats ned till 
gränsen. Så snart sedan underrättelse ingick, att un- 
derhandlingarne strandat, begaf sig hertigen nedåt lan- 
det. Han slog först läger i Värnamo, dit han förskref 
ryttare och knektar samt Smålands och Västergötlands 
adel. Men sedan han här fått veta, att Varberg beläg- 
rades af danskarne, beslöt han sig för att göra ett härj- 
ningståg i Skåne, som var blottadt på försvar. Utan 
något nämnvärdt motstånd ryckte han in i Skåne, sköf- 
lade på kort tid en stor del af landskapet, brände Vä, 
Åhus, Ystad och Sölvesborg samt en mängd herregårdar. 
Efter dessa härjningar hemförlofvade han sitt folk. Själf 
drog han till konungen, som nu befann sig i Hvalstad i 
Västergötland^. 

Hertig Karl blef nu synnerligen väl mottagen af 
Johan. Till lön för den trohet han visat och de tjän- 
ster han gjort konungen och riket skall han t. o. m. 
hafva blifvit erbjuden Dal i Västergötland såsom förök- 

^ Afökrifter af båda instruktionerDa i Danska Handlingar 1568 — 
1572. Instr. af d. 12 juli 1569 i original i Förhandlingar mellan Dan- 
mark, Liibeck och Sverige i Stettin 1570, försedd med underskrift af 12 
rådsherrar. Jfr Westling, Nord. Sjuårskrigetf s. 68 not. 1 och 2, där 
citeringen af källorna är ofullständig och oriktig. 

^ Se Westling, Nord. Sjuårskriget, s. 74 — 75 samt bref till konun- 
gen från hertig Karl af den 2 nov. 1569; koncept i Hertig Carls con- 
cepter. En del af detsamma infördt i EB 1569. 

O. E. SMerqvist. Johan III och Hertig Karl. 2 



18 

ning på hertigdömet. Men detta anbad afböjdes af her- 
tigen själf ^ 

Utan tvifvel rådgjorde nu bröderna med hvarandra 
både om krigsoperationerna emot Danmark f5r nästa fält- 
tåg, och om andra rikets angelägenheter. Dagen före 
hertigens ankomst till konungen hade hos honom infunnit 
sig från Polen återkomna sändebud, som i april månad 
med hertigens och rådets samtycke afsändts till konung 
Sigismund August för utkräfvande af drottning Katarina 
Jagellonicas brudskatt och de fordringar konungen själf 
hade hos honom ^. Vi veta, att Johan önskade öfver- 
lägga med hertigen i anledning af det svar, som sände- 
buden medförde, och att han ville höra Earls mening om 
huru man vidare skulle företaga saken mot de danske^. 
Det är därför mer än sannolikt, att öfverläggningar om 
dessa angelägenheter ägde rum, ehuru källorna ej lämna 
oss någon direkt upplysning därom. 

Under den följande vintern och våren 1570 vidtogos 
rustningar för ett nytt fälttåg till lands och vatten. Re- 
dan i februari 1570 lofvade hertig Earl skeppsfolk och 
skeppsgärd från sitt furstendöme till flottans utrustning^. 
I mars pålades ytterligare en gärd i hertigdömet för 
krigets skull, en silf verskatt ^, som ock skulle utgå från 
det öfriga riket. Följande månad var hertig Earl själf 
tillstädes hos konungen. Tillsamman med rådet afgaf 
han ett rådslag; som innehöll anordningar rörande skepps- 
flottans och lilla flottans utrustning, och hvari för öfrigt 
föreslogs, att konungen i egen person skulle draga till 
Kalmar för att vara närmare till hands, om krigsrörel- 

* Carl IX:d«8 Bim-Chrön., s. 43. Dal hörde sedan 1567 under 
VäBtergöiland ooh styrdes af samma ståthållare som detta. Se Lionell, 
Beskrifn. öfvtr grefakapet Dal, Sthlm 1851, I, s. 212. 

^ Sven Klofsson, Paralipomena i HSH 12, s. 171 f. samt råd- 
slag i april 1570 bland Rådalag under Johan IILs regering, 

' Till hortig Karl från konungen den 8 nov. 1569 JR, 

^ Den 11 o. 16 febr. 1570 JB samt 13 o. 18 febr. s. å. KR. 

^ Om denna skatt från furstendömet se Westling, Hertig Karls 
fursiendöme, a. 47. 



19 

serna så fordrade \ I maj växladéa en mängd skrifvelser 
mellan Jofaan och Karl angående mönstring af krigsfol- 
ket, om främmande ryttares besoldning, om framfordring 
af skeppsgärd och folk till flottans förstärkning och ut* 
rustning m. m.' 

Utrustningen gick emellertid mycket trögt, och re- 
sultatet blef i verkligheten ringa. Landet var utmattadt 
efter den långvariga fejden. Allmogen var missnöjd öfver 
de tunga skatterna och öfver det främmande krigsfolkets 
tygellösa framfart. Under det Johan och Earl rustade 
sig för kriget, hade de samtidigt att lugna den upphet- 
sade sinnesstämningen bland folket, hvilken i gränsland- 
skapen hotade att slå ut i uppror^. Behofvet af fred blef 
därför allt kännbarare, i all synnerhet som nu också Byss- 
land började uppträda på ett hotande sätt. Intresset vände 
sig så allt mer åt freden ; och bröderna började åter öfver- 
lägga om de villkor, på hvilka man skulle kunna ingå 
fred, under det Sigismund August och kejsarens ombud 
arbetade för en allmän fredskongress. 

Redan den 19 maj vände sig Johan till hertig Karl 
med begäran att få höra hans betänkande angående de 
fordringar, som danskarne och Itibeckarne förut och sär- 
skildt vid Ulfsbäck och Knäred hade uppställt. Som dessa 
fordringar antagligen å nyo skulle framdragas, ville han 
veta hertigens mening, om hvad man till det yttersta 
skulle kunna inrymma och hvad de svenska ombuden i 
stället skulle fordra^. Härpå svarade hertig Karl den 27 
maj med ett ingående besked på alla punkter^. Beträf- 
fande det omtvistade vapnet tre kronor yrkade han fort- 
farande, liksom han och konungen gjort i instruktionen 
af den 15 juli 1569, att danskarne ej skulle tillåtas föra 
detsamma. Anspråken på Norge liksom på de danska 



* Rådslag under Johan 111:8 regering. 

2 JR o. KR. 

3 Jfr 8. 48. 

* Den 19 maj 1570 JR. 

^ Hertig Earls betänkande af den 27 maj 1570 KR. 



20 

landskapen Skåne, Halland och Blekinge, hvilka Sverige 
dock enligt hans mening hade rätt att fordra, kunde där- 
emot uppgifvas, likaså anspråken på Jämtland och Härje- 
dalen samt nu äfven Gotland, som de vid senaste förhand- 
lingarne velat förbehålla sig. Besittningarne i Lifland 
däremot, som de då velat afstå mot fullkomligt veder- 
lag eller ock mot pant, till dess sådant vederlag betaltes, 
borde på inga villkor uppgifvas. Sverige hade på dem 
offrat allt för stor omkostnad, och allt för många redliga 
svenska krigsmän hade för dem offrat sitt blod. Ej heller 
borde fästningen Elfsborg uppgifvas. I fråga om handeln 
på Narva var han ej hågad för någon eftergift, som kunde 
lända Sverige till skada. Man kunde nog bevilja Dan- 
mark och städerna vid Östersjön handel på denna ort, 
men på sådana villkor, att de ej dit förde några s. k. för- 
budna varor, hvarmed ryssen blef förstärkt. Ersättning 
för krigskostnader kunde Sverige omöjligen gifva, men 
tagna skepp, kanoner och varor kunde återlämnas. Där- 
emot hade förut protesterats. 

Sedan en fredskongress ändtligen blifvit aftalad, för- 
klarade sig konung Fredrik också böjd för ett stillestånd 
på sex veckor. När Johan blifvit underrättad härom, skyn- 
dade han sig att spörja hertig Earl om hans mening rö- 
rande det föreslagna stilleståndet. För sin del ville Johan 
icke vara med om en dylik " hönefred ", ty han misstänkte, 
att danske konungens afsikter med densamma endast var 
att få svenska flottan skingrad och landthären aflägsnad 
ifrån gränsen. I denna mening blef han nu ytterligare 
styrkt af hertig Earl, som af rådde h varje stillestånd på 
kortare tid än sex år. Och han afslog äfven den erbjudna 
vapenh vilan ^. 

Den 9 juni -utfärdades instruktionerna för de svenska 
sändebuden, som skulle afgå till fredskongressen i Stettin*. 

* Till hertig Karl d. 2 o. 10 juui 1570 JR\ från Karl till Johan d. 
5 juni KR samt Westling, Nord. Sjuårskriget, a. 86, 87. 

' Om dessa instruktioner se Westling, Nord, Sjuårskriget, s. 87, 
88, 89 med noter, I Danska Handlingar 1568 — 1572 finnas afskrifter af 
båda. Den ena tydligen genom skriffel dat 6 juni. 



21 

Hertig Earls samtycke namnes icke särskildt i ingresserna, 
men att hans betänkande inhämtats, hafva vi sett af det 
föregående. I hvad mån konungen tagit hänsyn till hans 
utlåtande vid instruktionernas slutliga uppsättande, kan ej 
afgöras. I hufvudsak öfverensstämma de utfärdade instruk- 
tionerna med hertig Karls betänkande, men de förra gingo 
något längre i eftergifter, än Karl önskat. Johan tillät 
således i den andra instruktionen om de yttersta medgif- 
vandena, som skulle göras, att danskarne skulle få föra 
tre kronor, blott dessa erhölle en annan form och anord- 
ning än i det svenska riksvapnet. I Lifland var han hå- 
gad att afstå Hapsal, Leal och Lode samt möjligen Son- 
nenburg, om det vore nödvändigt för återfående af Elfs- 
borg, som ej heller han på några villkor ville mista. Frå- 
gan om den fria 'handeln på Narva tänkte han lösa på så 
sätt, att danskarne och Itibeckarne skulle få träffa den 
öfverenskommelse med romerske kejsaren, som de bäst 
kunde. Detta innebar emellertid knappast någon efter- 
gift, ty kejsaren motarbetade själf en fullkomligt fri han- 
del på Narva till Kysslands förkofran^. 

De i instruktionerna fastställda villkoren måste emel- 
lertid ytterligare jämkas, för att fred skulle komma till 
stånd. Den 6 oktober skrefvo de svenska sändebuden 
och begärde fullkomligt besked på alla punkter. Med de 
föreskrifter, de erhållit i sina medhafda instruktioner, 
kunde de omöjligen afsluta någon fred. På samma gång 
Johan erhöll underrättelse härom, mottog han tvenne på 
de kejserliga medlarnes föranstaltande öfversända ombud, 
som fordrade ny fullmakt i stället för den gamla, som af 
liibeckarne ansågs vara ofullständiga. Med anledning häraf 
fann konung Johan för godt att kalla hertig Karl till sig. 
Hertigen hörsammade genast kallelsen. Den 1 oktober 
kom han till konungen i Uppsala^, och efter vederbörliga 



* Th. Annerstedt, Svenftka väldet i Livland, s. 61. 

* Westling, IV^ord, Sjuårskriget, b. 94 och Sven Elopsson, Parali- 
pomena, HSH 12, b. 179. 

^ Sven Elofsson, ibid. 



22 

öfverläggningar utfärdades nu den 2 oktober 1570 en ny 
fullmakt och instruktion, som äfven undertecknades af 
hertig EarP. I denna instruktion gjordes nu bland annat 
den eftergiften, att allt hvad Sverige innehade i Lifland 
kunde få öfverlämnas åt kejsaren mot en summa pennin- 
gar; och det föreslogs i samband härmed, att kejsaren 
sedan skulle lämna denna provins till en svensk furste, 
om han ej själf ville behålla den, utan ville lämna den 
åt en furste under romerska rikets protection. Det är 
mycket sannolikt, att denna punkt tillkommit på initiativ 
af hertig Earl, som i så fall redan nu uppgjort planen om 
öfvertagande af Lifland, hvilken plan framdeles återkom- 
mer under flera former.. I det nya memorialet för kom- 
missarierna förmanades dessa för öfrigt, att de skulle rätta 
sig efter lägenheterna och laga så att det ändtligen blefve 
fred. På grund af den hotande faran från Ryssland hade 
man måst bekväma sig till intagande af denna klausul, 
af hvilken kommissarierna också begagnade sig. 

Den 13 december 1570 undertecknades fredstraktaten 
mellan Sverige och Danmark i Alten Stettin. I öfver- 
ensstämmelse med den ställning, som rättsligen tillkom 
hertig Earl, och som han för närvarande också faktiskt 
innehade, bestämdes uti denna, att den skulle underteck- 
nas och beseglas af hertig Earl lika väl som af konun- 
gen^. En liknande bestämmelse intogs äfven i trakta- 
terna mellan Sverige och Liibeck samt mellan Sverige och 
kejsaren, hvilka samma dag och på samma ställe under- 
tecknades^. Sedan de svenska underhandlarne hemkom- 

^ Ett exemplar af den nya instruktionen finnes i Förhandlitigar 
mellan Danmark, Luheck och Sverige i Stettin, försedt med hertig Earls 
underskrift och sigill. Den har till påskrift: "Memorial för Swen Elofs- 
son till commissarierna i Stettin. Anno etc. 1570 2 oct. Det är detta 
aktstycke, eom Westliug citerar i Nord. Sjuårskriget, s. 94, not 7. I not 
4, s. 95, talar W. om en särskild fullmakt, som utfärdades för sändebu- 
den den 2 okt., hvaraf kopia citeras "Pörh. mellan Sv., Danm. och Liib. 
i Stettin". Någon fullmakt har dock ej, så vidt jag sett, utfärdats jämte 
den SS. memorial citerade instruktionen. 

^ Sverges Traktater, IV, s. 405. 

3 Ibid. 8. 423 o. 441. 



23 

mit med fördraget, sändes därföre Göran Gera och Sven 
Elofsson den 14 februari till hertig Earl med en kopia 
däraf, som förelästes för honom ^, Han undertecknade 
sedan ratifikationerna af traktaterna med Danmark och 
Liibeck, hvilka äro daterade Stockholms slott den 24 fe- 
bruari 1571^. Samma dag utfärdades också konfirmation 
påLiibecks stads privilegier. Äfven denna konfirmation 
är undertecknad af hertig KarP. 

Öm vi vända oss till de diplomatiska förhandlingarna 
med Ryssland och till det ryska kriget, hvari Johan rå- 
kade kort efter sin tronbestigning, skola vi finna, att Jo- 
han äfven här icke allenast höll hertig Karl underrättad 
om förhandlingarnes och krigets olika skiften utan ock 
tog hans råd och hjälp i anspråk på samma sätt som i 
sjuårskriget. 

Freden med Danmark hade, såsom redan anmärkts, 
påskyndats af de alltmer bekymmersamma förhållandena i 
Sveriges besittningar på andra sidan Östersjön. Till en 
början hade det synts, som om Johan skulle kunna vänta 
fred af sin ryska granne. På det fredsanbud, som han strax 
efter resningens lyckliga fullbordan hade sändt till tsar 
Ivan Vasilievitsch, hade denne svarat tillmötesgående, och 
hade på samma gång sändt lejd för en svensk beskick- 
ning. En sådan hade ock afgått till Ryssland på som- 
maren 1569 för att få bekräftelse på den fred, som varit 
i konung Gustafs tid. 

Om dessa förhandlingar underrättade nu Johan her- 
tig Karl. Den 19 mars 1569 skrifver han, att han fått 
bref och lejd från storfursten samt uttalar optimistiskt 
sin öfvertygelse, att de på den sidan icke hade något an- 
nat än fred att vänta ^. Den 5 augusti s. å., då under- 



^ Sven Elofsson, ParaUpomena, HSH 12, 8. 184. I hertig Earls 
Diarium finnes i februari månad antecknadt: "Swar p& Gören Geras ooh 
Swen Elofssons werff etc." 

* Sverges Traktater, s. 411 o. 424. 

' Ibid, 8. 432. 

^ Den 19 mars 1569 JR. 



24 

< 

rättelser om legationen ingått från Finland, kunde han 
meddela honom den hugnesamma nyheten, att ryske tsa- 
ren var till fred och enighet benägen \ och han sände 
honom kopia af det erhållna brefvet. Men till sådana 
upplysningar inskränkte sig också samverkan mellan brö- 
derna vid de diplomatiska förhandlingarne med Ryssland 
på detta stadium. Så vidt synes af de bevarade hand- 
lingarne, blef hertig Karl ej satt i tillfälle att afgifva 
sitt utlåtande om instruktionen for sändebuden^. 

Snart ändrade emellertid ryske tsaren uppförande 
och intog en mot Sverige mindre vänlig hållning. I och 
med detsamma blir ock brefväxlingen mellan Johan och 
hertig Karl rörande de ryska förhållandena lifligare. Ju 
bekymmersammare den yttre ställningen var, dess mer 
påkallades hertig Karls medverkan. 

Det tillmötesgående, som tsar Ivan Vasilievitsch till 
en början visat, var ej mycket allvarligt menadt. När 
sändebuden ankommo till Ryssland, blefvo de kastade i 
fängelse och svårt misshandlade. Detta var ett tydligt 
förebud till hvad som komma skulle. Det var en inled- 
ning till de långvariga fientligheterna emellan Johan och 
Ivan. I stället för att fortsätta de påbörjade fredsunder- 
handlingarna, upptog tsaren nu sina planer på att bringa 
svenska Lifland under ryskt välde. Då han visste, att 
rysk öfverhöghet af lifländarne var särskildt hatad, och 
att en stor del af dem helst önskade att få en egen furste, 
begagnade han sig slugt af denna deras längtan efter en 
oberoende ställning och tog därefter sina mått och steg. 
Efter några underhandlingar^ med andra tronkandidater 
vände han sig snart till hertig Magnus af Ösel, hvilken ge- 
nast befanns vara villig att tjäna såsom verktyg för tsarens 
planer. Mot erhållande af slottet Oberphalen med kring- 
liggande område inom Dorpats stift, titel konung af Lif- 



^ Den 5 aug, 1569 JR. 

^ Instruktion for legation till Byssland af den 16 april 1569 i JB 
suppl. samt Kreditif för Peder Bagge m. fl. till storfursten i Byssland, 
dat. Stockholm den 16 april 15Q9 _ibid. 



25 

land och löfte om rysk hjälp till utvidgning af sitt nya 
rike på bekostnad af de svenska besittningarne i Lifland 
förpliktade sig Magnus att hylla tsaren såsom sin öfver- 
herre^. 

Kort därefter hotade förräderi inom svenska hären 
i Lifland att räcka en hjälpande hand åt dem, som stämp- 
lade emot Sveriges välfärd. Då Klas Kurseli, befälhaf- 
vare för de tyska ryttarne i svensk tjänst, i förbittring 
öfver innestående sold i januari 1570 bemäktigat sig Re- 
vals slott, inlät han sig i underhandlingar med hertig 
Magnus af Ösel, som genast sökte använda händelserna i 
Reval till befrämjande af sina planer. Dess bättre blef 
all olycka afvärjd. Slottet räddades därigenom att Kur- 
sell och hans ryttare i sin ordning blefvo öfverrumplade 
och tillfångatagna^. 

Hertig Magnus' förbindelser med tsaren väckte ej 
några större farhågor hos Johan. Utan att ana hvad 
saken egentligen innebar trodde han sangviniskt på de 
hugnesamma rykten, som tid efter annan till honom in- 
berättades om ställningen därute. Med tillfredsställelse 
förtäljer han den 18 maj 1570 för hertig Karl, att Magnus 
af Ösel skulle fallit i onåd hos tsaren och förts som fånge 
till Moskva. Han hade ock hört, att fejd skulle utbryta 
mellan Danmark och Polen. Häraf skulle naturligtvis 
också hertig Magnus beröras. Dessutom berättar han nu, 
att de svenska sändebuden, som voro fångna i Ryssland, 
icke ledo någon nöd utan voro väl underhållna, och att 
de kvarhållits hos ryssarne så länge endast af den orsa- 
ken, att dessa väntade sändebud ifrån Polen ^. Hertig 
Karl, som var mera skarpsynt och misstrogen gen t emot 
dessa underrättelser, ansåg, att man ej borde invagga sig 
i någon säkerhet. Sådana tidender kunde tilläfventyrs 
vara vissa nog, menade han, men han befarade, att ryske 
tsaren och "biskopen af Ösel** dock hade hemliga stämp- 

' Th. Anneestedt, Svenska våldet i Livland. 

^ Ibid, 8. 55. 

^ Bref från Johan till hertig Karl den 18 maj o. 10 juni 1570 JR^ 



26 

lingar emellan sig, med hvilka de icke menade Sverige 
något godt. Han varnade för den skull för sorglös lätt- 
trogenhet och uttalade såsom sin mening, att man borde 
hafva "alla saker uti noga och god vakt" ^ 

Allvarligare tog Johan det Eursellska myteriet. Så 
snart han fått kännedom därom, skref han till hertig Earl 
och begärde hans betänkande, huru man den saken bäst 
företaga skulle^. Hertigen, som redan hade kunskap om 
myteriet, och som väl kände både Kursell och hans brö- 
der, rådde Johan att utsända några förståndiga män, som 
kunde fogligen förhandla med de upproriske, och att han 
för öfrigt skulle försöka skaffa penningar för att tillfreds- 
ställa dem med, eftersom de ju hade sold innestående, 
hvilken de med rätta kunde fordra. Själf ville han ock 
göra hvad han kunde för att stilla missnöjet och återföra 
de upproriske till lydnad. Som han tidigare haft ej ringa 
beröring med såväl Elas Eursell som hans bröder, trodde 
han sig kunna uträtta något med en skrifvelse och er- 
bjöd sig därför att skrifva till honom, om konungen så 
önskade^. För detta råd och för hertigens anbud var 
konungen tacksam. Sedan han med de riksråd, som voro 
tillstädes hos honom, ytterligare öfvervägt saken och "det 
uti lika' måtto betänkt", förordnades Elas Åkesson och 
Hans Björnsson, båda två förtrogna med de lifländska 
förhållandena, att begifva sig öfver till Lifland för att 
ställa allt till rätta. Deras uppgift var dock icke alle- 
nast af fredlig art, såsom hertig Earl synes tänkt sig, 
att den borde vara. Eunde de ej uträtta något genom 
foglig underhandling, skulle de taga igen slottet med våld; 
och för det ändamålet skulle de taga med sig från Fin- 
land så mycket krigsfolk, som den landsändan kunde um- 
bära^. 

^ Th. Annerstedt, Svenska väldet i Livland, s. 56 och hertig Karls 
bref till konung Johan, dat. Nyköping den 27 maj 1570 KR, 

2 Ibid. 8. 54 och Johans bref till Karl d. 3 febr. 1570 JR. 

3 Hertig Karla bref till Johan den 5, 9 o. 13 febr. 1570 KR. 

* Th. Annerstedt, Svenska väldet i Livland, s. 54, 55 och Johans 
svar tiU Karl d. 11 febr. 1570 JR. 



27 

Hjälpen kom emellertid snart nog från ett håll, som 
man minst väntat. I slutet af mars 1570 blef Klas Kur- 
sell helt oförmodadt i sin tur öfverrumplad af en bland 
Gabriel Kristerssons män, som därigenom räddade slottet 
åt Sverige. Klas Kurseli blef nu jämte ett par andra af 
medbrottslingarne straffad med afrättning. En af hans 
bröder, Henrik Kursell, fördes fången öfver till Sverige. 
För denne lade sig hertig ^ Karl ut, och han blef äfven på 
hertig Karls förbön benådad^. 

De farhågor, som hertig Karl med anledning af tsa- 
rens förbindelser med hertig Magnus uttalat, blefvo snart 
besannade. Sedan Magnus blifvit insatt till ^konung af 
Lifland**, drog han ut på ett eröfringståg, understödd af 
ryska hjälptrupper. I augusti 1570 inträngde hans här 
på svenskt område. Den 8 i samma månad stod den ryska 
hufvudstyrkan utanför Reval. Ett par veckor senare bör- 
jades belägringen af denna stad^. 

När Johan fick underrättelse om hertig Magnus an- 
fall på Reval, hade han redan i samråd med sin broder 
hertig Karl vidtagit en åtgärd, som var afsedd att skydda 
Lifland för den fara, som hotade detsamma. Vid ett per- 
sonligt möte, som antagligen i midten af augusti ägde 
rum emellan bröderna, hade de öfverenskommit, att her- 
tig Karl skulle i egen person gå öfver till Lifland och 
kämpa för dess försvar. Hvilka villkor, som voro fästa 
vid denna öfverenskommelse, framgår ej af de underrät- 

* Th. Annerstedt, Svenska våldet i Livland, 8. 55. I en protest, 
som Erik Sparre afgaf från sitt fängelse å Nyköpings slott den 4 juli 
1599 vid underrättelsen om brodern Johan Sparres afrättning i Kalmar, 
beskyllde han hertig Earl för otrohet mot Johan och delaktighet i det 
Eursellska förräderiet. Denna beskyllning, som också uttalades af Sten 
Baner och på sätt och vis bestyrktes af Hogenskild Bjelke, blef af Earl 
tillbakavisad såsom ogrundad; och något bevis för densamma har aldrig 
kunnat framdragas. Messenius säger endast, att det var genom sina för- 
böner för deltagarne i sammansvärjningen som hertig Earl utsatte sig 
för misstankar. Messenius, a. a. v. II, s. 131. Om anklagelserna mot 
hertigen se Ödberg. Stämplitigar mot Johan III, s. 85 flf.) 

* GiKS, a. a. s. 14. 

^ Th. Annerstedt, Svenska väldet i Livland, s. 57. 



28 

telser, vi äga om mötet. Ej häller ser man fullt klart, 
hvem som först framkom med förslaget rörande resan till 
Lifland, om det var hertigen, som väckte tal härom, eller 
om det var Johan själf. Men det vill dock af ordalagen 
i de om denna fråga växlade brefven synas, som om her- 
tig Karl tagit initiativet^. 

Den uppgjorda planen kom aldrig till utförande. När 
Johan senare ifrån sin ståthållare på Revals slott Gabriel 
Kristersson Oxenstjerna samt borgmästare och råd därstä- 
des erhöll underrättelse om fästningens belägring^ och 
fick veta, att fienderna, som alleredan voro starka nog 
förhanden, väntade ytterligare förstärkningar, blef han 
försagd. I stället för att genast besluta sig för en kraf- 
tig undsättning under hertig Karls ledning, hemställde 
han nu till honom, om det under de ändrade förhållan- 
dena kunde vara rådligt att företaga den aftalade resan ^. 
Hertig Karl, som var af djärfvare lynne och för öfrigt 
insåg, att tillfället nu vore lämpligt, lät icke afskräcka 
sig af konungens meddelande. Med den utrustning, som 
från, början var afsedd, kunde han emellertid ej begifva 
sig ditöfver. Men om Johan kunde afvara så mycket 
folk, att hertigen blefve fienden vuxen, vore han fortfa- 
rande beredd att göra sitt bästa efter som emellan dem 
blifvit aftaladt^. Detta var dock en fordran, som Johan 
ej kunde uppfylla, och därför blef hela resan inställd^. 

Besättningen på Reval blef nu så godt som lämnad 
åt sig själf. När Johan dröjde att svara på de från Reval 
ankomna skrifvelserna med begäran om undsättning, vände 



* Bref från Johan till Karl af d. 9 aug., 6 o. 14 sepl. 1570 JR 
samt bref från Karl till Johan af d. 10 sept. a. å. KR. Jfr Th. Anneb- 
STEDT, Svenska väldet i Livland, s. 58. 

^ Se konungens bref till Karl af d. 6 aug. ; Th. Annerstedt, b. 58, 
och bref från ståth. Gabriel Kristerason till Johan, dat. Beval d. 24 aug. 
570, tryckt i HSH. 36, s. 88. 

^ Ofvan citerade bref af d. 6 aug. 1570. 

* Karls citerade bref af d. 10 sept. 1570. 

^ Johans citerade bref af d. 14 sept. 1570. 



29 

sig ståthållaren och underbefälhafvarne till hertig Karl, 
eftersom han var näst konungen rikets främste ledamot 
och råd, och anhöllo, att han jämte andre närvarande 
riksråd ville hos konungen göra en allvarlig föreställning 
om snar undsättning ^ Om hertigen med anledningen af 
denna skrif velse försökte inverka något på Johan, vet man 
ej. Gjorde han så, ledde det icke till något resultat. Be- 
falhafvarne uppgåfvo emellertid ej modet. Med de för- 
svarskrafter, som stodo dem till buds, forsvarade de sig 
så, att hertig Magnus i mars 1571 måste upphäfva beläg- 
ringen. Den 13 april s. å. kunde Johan meddela hertig 
Karl de glada tidenderna, att "biskopen af Ösel" och rys- 
sarne med hela sin styrka aftågat från RevaP. 

Efter detta tsarens fruktlösa försök att genom hertig 
Magnus realisera sina planer på att bringa en del af 
svenska Lifland under ryskt välde, fingo de svenska be- 
sittningarne på andra sidan Östersjön vara i ro för en 
tid. Ett; härjande anfall af de krimska tatarerna i maj 
1571 tvingade Ivan att vända sina vapen åt annat håll. 
Johan och Karl vågade emellertid ej underlåta att fort- 
farande hålla sig beredda på nytt anfall. Under hösten 
rustades därföre både i furstendömet och konungariket. 
I augusti lät hertig Karl upptaga en skeppsgärd ifrån sitt 
furstendöme, som skulle användas till ryttares oah knek- 
tars utrustning^. Den 3 oktober skrifver han till Johan, 
att han öfversändt 370 man fotfolk till Finland förutom 
en del ryttare*. Men den brist och nöd, som rådde i 
landet och nu särskildt bland krigsfolket i Finland, ma- 
nade dem att också tänka på fred. Johan blef allt mera 
böjd för att inleda fredsunderhandlingar ; och han styrktes 
härvid af hertig Karl, hvilken äfven tillrådde ett stille- 
stånd på några år, om man ej kunde erhålla fred^. 

^ Brefvet tryckt: HSH 36, 8. 91. 
2 Bref från Johan till Karl d. 18 april 1571 JR. 
^ Den 18 aug. 1571 KR, se ock d. 9 sept. 1571 KR. 
^ Den 3 okt. 1571 KR. 

* Johan till hertig Karl d. 17 nov. 1571 JR. Karls svar d. 30 nov. 
1571 KR. 



30 

I början af följande året — 1572 — bröt krigslågan 
ånyo ut, då tsaren i februari härjande inföll i Finland. 
Samtidigt hemkommo de ur fångenskapen lösgifna sände- 
buden, biskop Påfvel i Åbo (Paul Juusten) och Mathias 
Schubert, med ^högfärdige och oförnuftige" svar. Så 
gärna än konung Johan och hertig Earl nu önskade fred 
för sitt utmattade folk, måste de å nyo upptaga vapnen 
på allvar. Anfallet gällde närmast Finland; men nytt an- 
grepp på Lifland kunde väntas när som helst, ty det var 
de svenska besittningarne därstädes, som tsaren egent- 
ligen traktade efter ^. 

Hade Johan fått råda, hade väl försvarsplanen blif- 
vit den vanliga: att föra kriget genom utskickade fält- 
herrar, som styrdes genom instruktion hemifrån. Nu 
blef genom hertig Karls ingripande en plan uppgjord till 
ett kraftigt af värjande af den för svenska Östersjöväldet 
hotande faran från ryska riket. Årets rustningar emot 
Ryssland hafva därföre ett alldeles särskildt intresse och 
utgöra framför allt i historien om förhållandet emellan 
Johan och Karl ett kapitel, som är förtjänt af närmare 
uppmärksamhet. 

Så snart Johan fått underrättelse om ryssarnes in- 
fall i Finland, sammankallade han de rådsherrar, som 
voro hos honom, till en rådplägning om de försvars- 
åtgärder, som borde vidtagas^. Det betänkande, som 
dessa vid rådssammankomsten afgåfvo, skickade han se- 
dan till hertig Karl. På samma gång sände han •kopior 
af tsarens tvenne skrifvelser för att visa, hvilka olidliga 
och föraktliga villkor ** moskoviten* hade uppställt. Jo- 
han begärde nu, att hertigen skulle afgifva sitt betänkande 
och att han skulle lämna undsättning i folk och krigsför- 
nödenheter från sitt furstendöme^. Härpå svarade hertig 



1 Bref till hertig Karl från Johan d. 12 mars 1572 JB. 

^ Detta rådslag är icke bevaradt bland rådslagen från Johan IILs 
regering. 

^ Bref till hertig Karl, d. 12 och 24 mars 1572 JB suppl. Ko- 
piorna borde hertigen bränna upp, när han läst dem I (d. 12 mars). 



31 

Earl med löfte att genast beställa om hjälp till kriget. 
Om det medsända rådslaget yttrade han däremot ingen- 
ting. Han hade sina särskilda tankar om försvarsåtgärd 
derna. Men han yppade ej något, utan förklarade endast, 
att han med första öppet vatten skulle komma till ko- 
nungen för att rådslå med honom om allt, som vore af 
nöden att beställa^. Detta hade Johan ingenting emot. 
Tvärt om, han önskade, att hertig Karl skulle komma 
med första lägenhet både för krigets skull och för det 
möte, som i maj månad skulle hållas på danska gränsen 
för af handling af den uppskjutna tvisten om tre kronor^. 
Men det måtte icke hafva varit möjligt för hertigen att 
efterkomma denna konungens önskan, ty först i början 
af juni månad finna vi honom hos Johan i Kalmar, där 
han framlade sina tankar om sättet för Liflands forsvar. 
Klart inseende den fara, som hotade de dyrt för- 
värfvade besittningarne på andra sidan Östersjön ifrån 
den hänsynslösa ryska grannen, och lifligt öfvertygad, 
att ett nytt anfall på Lifland vore att förvänta, ehuru 
Ivan i sitt sista fälttåg vändt sig emot Finland, ansåg 
hertig Karl för klokast att koncentrera försvaret på 
Lifland. För att kriget skulle kunna föras med desto 
större framgång och för att man skulle kunna vara så 
mycket säkrare pä ett resultat, som motsvarade uppoff- 
ringarne, hade hertigen fattat beslut att själf begifva sig 
öfver till Lifland och taga ledningen af försvaret, om 
konungen därtill ville gifva sitt bifall. Därvid var det 
dock icke hans mening att allenast gå ut såsom befäl- 
hafvare för en samlad krigsstyrka. För att få större 
frihet vid försvaret och för att bättre kunna disponera 
de försvarskrafter, som därute stodo till buds, ansåg han 
bäst, om han finge hela Lifland sig anförtrodt såsom ett 
län under den svenska kronan med uppgift att försvara 



> Bref fr&n hertig Earl till Johan d. 4 april 1572. KB. 

2 Till hertig Karl d. 17 april 1572. JB. I maj 1572 hölls ett 
möte i Avaskär mellan svenska och danska kommissarier. Se Svergea 
Traktater t V s. 6. 



32 

det emot fienden. Han föreslog därföre inför konungen, 
att allt hvad Sverige innehade i Lifland skulle öfverlåtas 
åt honom, så att han fick det ^förestå, råda och bjuda 
därutöfver**. På egen bekostnad ville han sedan för- 
svara det. Kunde han därvid genom eröfringar vinna 
något område ifrån ryssen, ville han för framtiden be- 
hålla det såsom sitt eget. Ginge återigen något af hvad 
som blifvit honom anförtrodt genom hans försummelse 
förloradt, vore han beredd att ersätta en sådan förlust 
med lika stort område af sitt eget furstendöme^ 

Det framställda förslaget var af den vikt och om- 
fattning, att det ock behöfde komma under rådplägning 
i en sammankomst af rikets råd. Hertig Earl utveck- 
lade därföre närmare sina tankar i ett nytt memorial, 
som "ställdes rådet i händer** den 8 juni^. 

I detta memorial uppställde hertig Karl de villkor, 
som han fäste vid sitt anbud. Jämte en allmän begä- 
ran att blifva understödd af konungen med all makt, om 
han blefve för hårdt ansatt af ryssarne, framställde han 
också några speciella fordringar dels angående utrust- 
ningen och expeditionens befrämjande på annat sätt, dels 
angående ersättning för de ekonomiska uppoffringar, som 
han måste göra. 

Det framställda förslaget vann rådets understöd och 
konungens bifall. Med samtycke af sitt råd underteck- 
nade Johan sålunda den 17 juni 1572 ett kontrakt med 
hertig Karl rörande Liflands öfverlåtande, hvari de af 
hertigen uppställda villkoren voro intagna. Däremot ut- 
färdade hertig Karl samma dag ett lika lydande reversal^. 

1 **Memoi'ial ställt Eong. Mitt i heniider thenn 5 junij anno 72 
opå Calmarne." KR. 

Det kan förtjäna påpekas, att hertig Earl i detta memorial också 
frågade konungen, hvad han hade att vänta i ersättning för de delar, 
han fått af hertig Magni furstendöme, om denne, såsom man kunde hop- 
pas, blefve frisk igen. 

^ '^Thesse ärennder Liffland belangendes ställtis Båditt i hennder 
thenn 8 junij anno LXXII i Calmarna." KR. 

^ "Contract emillen Kong. M:tt och hertig Carl Liflfland belangen- 



33 

Genom detta kontrakt öfverlämnades nu till hertig Karl 
allt hvad Sverige innehade i Lifland, nämligen fästena 
Reval, Weissenstein, Earkus, Hapsal, Leal, Lode, Sonnen- 
burg och Padis med kringliggande områden såsom för- 
läning af svenska kronan. Detta län skulle han guber- 
nera och förestå med andlig och världslig jurisdiktion. 
Däremot skulle han efter yttersta förmåga försvara det 
emot alla fiender. Men det var ej meningen, att förlä- 
ningen skulle vara ärftlig i hertig Karls ätt, såsom fur- 
stendömet var; det var ej ens afgjordt, att han skulle 
ha det för sin lifstid. Kontraktet stadgade nämligen, att 
hertigen ej behöfde behålla det längre än hans lägen- 
heter det tillsade. När han önskade, kunde han lämna 
det igen, och han skulle då hemma i riket erhålla ve- 
derlag för de omkostnader, han därför af sitt eget ned- 
lagt. Om han däremot med egna krafter kunde vinna 
något område därute, skulle det tillhöra honom och hans 
efterkommande såsom ärftlig besittning. Af de eröfringar, 
som med konungens hjälp och sålede.s genom bådas om- 
kostnad och ansträngningar kunde blifva gjorda, skulle 
hertigen få behålla två tredjedelar såsom eget. Däremot 
erbjöd han sig att af sitt furstendöme eller arf och eget 
gifva vederlag för hvad som genom hans försummelse 
kunde gå förloradt. 

Såsom hertig Karl begärt, blef han försäkrad om 
undsättning af konungen, om han blefve så hårdt ansatt 
af ryssarne eller någon annan, att han ej ensam kunde 
försvara sig. För sin utrustning och för företagets be- 



des. Dat. Calmar then 17 junij anno 72" i JR suppl. utgör afskrift af 
det af konungen utfärdade exemplaret. Der finnes ock "Hertigh Carls 
Beversal på then lijfiländske Contract" s. d. Afskrifter af detta finnas 
ock i KR. I Handlingar angående He?'tig Karl och hatts hertigdötne fin- 
nes ett exemplar af hertig Earls reversal, försedt med hans sigill. 

I rådslaget af den 16 juni 1572 togs hänsyn till det om Lifland 
uppgjorda kontraktet, då man vidtog anordningar för kriget mot Byss- 
land, vid dispositionen af stridskrafterna, vid placeringen af fältherrarne, 
vid hestämmandet om solds utbetalning etc. Rådslag under Johan lll:s 
regering. 

O. E. Sdderqvist. Johan III och Hertig Karl. 3 



34 

gynnande erhöll han löfte om ett örlogsskepp och två- 
hundra skeppund koppar och erhöll dessutom tillåtelse 
att öfver hela riket värfva 2,000 hakeskyttar, på det han 
skulle vara säker att få tillräckligt antal krigsfolk med 
sig öfver till Lifland. Till öfverförande af krigsfolk och 
proviant lofvade konungen honom dessutom så många 
skepp och skutor, som erfordrades. Det krigsfolk, som 
redan fanns på slotten i Lifland, skulle få förblifva der; 
likaså de befälhafvare, som på dem voro insatte, på det 
att fästena skulle blifva försvarade af svenske under- 
såtar; och den lön, som besättningarne på slotten ännu 
kunde hafva att fordra, skulle af konungen betalas, innan 
de trädde i hertigens tjänst. Likaledes skulle allt, som 
för öfrigt fanns på fastningarne, ammunition, krut, pro- 
viant o. 8. v., där förblifva, så att hertigen skulle öfver- 
taga dem, som de befunne sig. När hertig Karl kommit 
öfver till sitt nya län, skulle han med den hjälp, han 
sålunda bekommit, för öfrigt försvara landet med de in- 
komster, som inflöto därifrån och hvilka han utan in- 
skränkning skulle få uppbära. Hvad som därutöfver er- 
fordrades skulle han själf anskaffa eller ock sätta till af 
sitt eget. Om nöden fordrade, skulle han emellertid äga 
rättighet att förpanta fyra af slotten, nämligen Earkus, 
Leal, Lode och Padis, men eljest intet utan Johans sär- 
skilda samtycke. 

Hertig Karls myndighet i det nya länet bestämmes 
endast i några punkter utöfver den allmänna regeln, att 
han skulle gubernera och förestå det med andlig och 
världslig jurisdiktion. En punkt i kontraktet innehåller 
således, att hertigen skulle få upprätta ett eget mynt- 
verk i Lifland, där han ägde mynta efter de regler, som 
gällde hemma, så att det mynt, som i länet slogs, blef 
af samma skrot, korn och prägel, som i det öfriga riket. 
Genom en annan bestämmelse tillades hertigen myndig- 
het att vara högste domare i sitt län, så att han skulle 
kunna döma i alla mål och tvister efter landets rätt. 
Vidare förbjudes han att utan konungens vetskap och 



35 

samtycke förläna något på evärdelig tid. Eftersom han 
själf hade sin förläning blott på behaglig tid, skulle ock 
alla de förläningar, som han utdelade, endast ges på be- 
haglig tid. Beträffande gods och gårdar, som under fej- 
den afvikne lifländske adelsmän tillförene innehaft, stad- 
gades särskildt, att hertigen skulle få gifva sådana till- 
baka åt dem, som svure konungen ny trohetsed och läte 
sig användas i rikets tjänst till landets försvar. Dock 
skulle de ärftliga förläningar, som dylika afvikne adels- 
män innehaft, icke återlämnas. För sådana gods var 
konungen villig att gifva vederlag till dem, som åter in- 
trädde i svensk tjänst, antingen med sådana gods, som 
han genom eröfringar kunde bekomma, eller sådana, som 
eljest kunde umbäras från fästningarne i Lifland. 

Till sist funnos i kontraktet några bestämmelser, 
som skulle skydda hertig Karls furstendöme i hans från- 
varo. Konungen lofvade nämligen att icke betunga fur- 
stendömet med några gärder till rikets gagn. När nå- 
gon gärd pålades öfver hela riket, skulle den som ut- 
gick från fur^tendömet komma heiiigen själf till godo, 
om han behöfde och- ville uppbära den. 

Kontraktet slutar med en ömsesidig försäkran, att 
ingen skulle sätta tro till sådana personer, som genom 
lögn och bedrägeri ville uppväcka missförstånd emellan 
konungen och hertigen. Utan tvifvel hade äfven denna 
bestämmelse tillkommit på begäran af hertig Karl, som 
redan hunnit lära sig, hvilken fara för ett enigt sam- 
arbete som låg i konungens misstänksamma, för skvaller 
och förtal lätt tillgängliga sinne. I realiteten kunde be- 
stämmelser knappast äga någon större betydelse; men 
hertig Karl var alltid den, som fäste stor vikt vid ed- 
liga försäkringar och löften. 

Sedan hertig Karl sålunda på papperet erhållit be- 
tryggande garantier för realiserandet af den plan, som 
han uppgjort till Liflands försvar, låg framför honom 
uppgiften att bereda sig för det allvarliga företaget ge- 
nom vederbörliga rustningar. Under de rådande omstän- 



36 

digheterna var detta en allt annat än lättlöst uppgift. 
Landet var utsuget efter det långvariga kriget;<och sär- 
skildt pressade den stora lösesumman för Elfsborg hårdt 
på de skattdragandes skuldror. Det var emellertid icke 
hertig Karls sed att bäfva tillbaka för några svårighe- 
ter, när nöden kräfde, att man skulle gå framåt. Ingen 
skulle hellre än han sett, att man fått sitta i fred, men 
när det nu ej var möjligt eller med hedern förenligt, 
fordrade han, att enhvar skulle göra sitt yttersta för att 
af värja fienden, liksom han ock själf var beredd att sätta 
in sin egen person och våga sitt eget för fädernes- 
landets försvar. Och han resonerade därvid uppenbar- 
ligen så, att en stor uppoffring, som kunde leda till något 
resultat, var att föredraga framför en genom slapphet 
utdragen fejd med ständigt återkommande uppoffringar. 
Därför hade han ock fordrat mycket, då han med Johan 
ingick kontraktet; och därför prutade han ej heller, då 
det blef svårt för denne att uppfylla dess bestämmelser, 
därför satte han själf in hela sin energi på det viktiga 
arbetet för utrustningen. 

Förberedelserna inleddes därmed, att hertig Earl 
underrättade borgmästare och råd i Reval samt adeln, 
som bodde i Lifland, om sin förestående ankomst^. Sam- 
tidigt lät han i slutet af juli sammankalla ombud från 
sitt furstendöme till att möta i Nyköping, där han ville 
förhandla med sina undersåtar, innan han begaf sig från 
riket ^. Därefter vidtogo de egentliga rustningarne. 

Af det krigsfolk, som fanns att tillgå, skulle enligt 
rådets beslut vid sammankomsten i Kalmar omkring 1,000 
ryttare sändas öfver från Finland till Lifland att där af 
hertigen användas'. Detta var emellertid icke tillräck- 

* Till Klaa Åkesson den 6 juli. KR. 

*^ Den 6 juli 1572 skref hertigen till alla häradsfogdar i fursten- 
dömet, att de skulle tillsäga två prästmän af sin hefalhiing s& ock fyra 
beékedlige bönder af hvart härad, att de gjorde sig redo och voro i 
Nyköping senast den 27 juli. KR och Westling, Hertig Karla fursten- 
döme, 8. 90. Man vet för öfrigt intet om detta möte. 

^ Rådslaget af d. 16 juni 1572. Rådslag under Johan IILs regering. 



37 

ligt. Förutom dem han kunde samla i sitt eget fursten- 
döme och hade lof att värfva i riket, hvar han ville, 
måste hertigen ytterligare anskaffa krigsfolk genom värf- 
ningar utomlands. Han utsände därför tvenne tyska rytt- 
mästare, Otto Wildenstruch och Antonius Pflug, att för 
hans räkning anställa värfningar i Tyskland ^. För trup- 
pernas aflöning och underhåll kräfdes särskilda anstalter. 
ITtöfver de tillgångar, som hertigen kunde bereda sig 
från sitt furstendöme, upptog han lån^. Krigsförnöden- 
heter sammanfördes från skilda landskap. Hästar an 
skaffades till ryttarne, och skepp hopsamlades, som skulle 
öfverföra knektar, vapen och allehanda förråd^. 

För att ytterligare befrämja sitt företag sökte her- 
tig Earl förmå Johan att hindra all handel på Narva. 
Denna hade genom freden i Stettin blifvit frigifven för 
danskar och liibeckar, så att den skulle vara **wie von 
alters**. På ett möte i Frankfurt 1571 hade denna be- 
stämmelse sedan af kejsaren och tyska rikets ständer 
närmare fixerats hvad liibeckarne angick och de öfriga 
sjöfarande som hörde under romerska riket, så att dessa 
ej skulle föra några förbjudna varor till Narva, vapen, 
ammunition, salt, salpeter, metaller och spannmål. Öfriga 
makter fortsatte utan inskränkning handeln trots sven- 
skarnas protester och bemödanden att få den afskaffad^. 
Som nu äfven efter Frankfurterbeslutet en för Ryssland 



* Se Ödberg, StämpUngar mot Johan III, a. 20. 

2 Den 16 juli ingick hertig Karl kontrakt om penningelån med 
Willem de Wijk. Se KR d. 16 juli 1572 och bref till kon. den 21 juli 

1572. KR. 

' KR t. ex. d. 13 och 21 juli; d. 7 och 10 aug. a. å. 

* Sverges Trakt&ter IV, s. 442 ff. 

PiRA, a. a., 8. 13 och 14. Sprinchorn, a. a., 8. 21. Se ock föl- 
jande uot; 

Th. Annerstedt, Svenska väldet i Livland, s. 64, uppger, att Johan 
1571 stängde narvafarten för läbeckarne och alla andra utom danskarne. 
För denna uppgift anföres ej någon källa. Vore den riktig, skulle narva- 
farten sålunda inom kort blifvit å nyo öppnad, ty när den i texten an- 
förda skriftväxlingen ägde rum, var den uppenbarligen ej stängd. 



38 

fördelaktig handel allt jämt fortgick jämväl från Tysk- 
land, hade Sverige en stor olägenhet af seglationen på 
Narva. Och hertig Karl var nu särskildt angelägen att 
täppa till denna kraftkälla, hvarigenom ryssen blef myc- 
ket förstärkt. Klart inseende, hvilket ''märkligt hinder 
uti hans företagne handel'' denna seglats i själfva verket 
utgjorde, framställde han hos konungen ett förslag att 
alldeles förbjuda denna ständiga tillförsel till Syssland. 
Genom ett allmänt mandat borde konungen förbjuda alla 
köpmän att göra någon som helst "tillf öring" till staden 
Narva, som kunde vara till hinder eller skada för sven- 
skarne. Sedan skulle ingen annan äga rättighet att för- 
das dit eller dädan med varor än den, som hade konungens 
eller hertigens därtill utfärdade pass^ Johan vågade emel- 
lertid ej vara med om detta hertig Karls förslag. Efter- 
som kejsaren ville hafva handeln fri för liibeckarne och 
andra köpfarande, som hörde under tyska riket, med den 
inskränkning, som blifvit bestämd i Frankfurt 1571, an- 
såg han det ej rådligt att utfärda ett allmänt förbud. 
Och därvid blef det, trots hertigens förklaring, att man 
ej kunde tillåta den skadliga seglatsen, "antingen det 
var mer kejsaren eller andre med eller mot" ^. 

För öfrigt bjöd Johan verkligen, åtminstone att börja 
med, till hvad han kunde för att hålla sina löften med 
af seende på utrustningen för den lifländska expeditionen. 
Till betalning af sold, som innestod för det krigsfolk, 
som hertig Karl skulle öfvertaga, lät han den 17 juli till 
honom leverera en summa af 309,664 mark örtugar. Detta 
var enligt konungens egen uppgift allt som då fanns på 
myntet. Men denna summa räckte ej till, ty ännu åter- 
stod nära 200,000 m. ö. af hvad hertig Karl hade be- 
gärt, för att solden skulle blifva till fullo betald^. Jo- 
han kunde för närvarande icke göra mer än lofva betal- 



* Bref från hertig Karl till Johan d. 21 juli 1572. KR. 
2 Dito af d. 7 aug. KR. 

^ Till st&th. på Stockholms slott dat. Stäkeborg d. 17 juli 1572. 
JR suppl. 



39 

ning af resten, när han fick bättre råd. Sin goda vilja 
att hålla detta löfte visade han, då han samtidigt för- 
klarade, att han låg i underhandlingar om lån för att 
bereda sig ytterligare tillgångar. En polsk öfverste vid 
namn Ernst Weijer hade erbjudit sig att låna honom 
30,000 daler mot 15 ä 16 procent ränta. Detta anbud 
var han villig att mottaga; och han tänkte, att man skulle 
gifva Weijer några fästningar i Lifland såsom pant för 
lånet ^. Samtidigt vidtog Johan åtgärder för upphjäl- 
pande af sina inkomster från silfvergrufvorna. Dagen 
innan han förordnade om leverans af nyss nämnda pen- 
ningesumma till hertig Earl, förmanade han sin ^sölf- 
skrifvare** vid Sala hytta Lars Germundsson, att han 
skulle vinnlägga sig om större utbyte från de honom un- 
derlydande silf ver verken ^. 

Synpunkten af hertig Karls understödjande i det lif- 
ländska företaget torde ock i någon mån hafva varit be- 
stämmande vid Johans nu fortsatta sträfvanden att an- 
knyta förbindelser med Polen, ty för det lifländska före- 
tagets utförande skulle nämligen ett förbund med Polen 
blifva af den största betydelse. Vid samvaron i juni 
månad hade Johan rådplägat med hertig Earl om det 
förbund med Polen, som han eftertraktade^. Huruvida 
det då uppgjorda förslaget om Lifland, som tillkommit 
för Bysslands bekämpande, också sammanbundits med 
planerna på förbund med Polen, hvilka också afsågo att 
upphjälpa Sveriges ställning i det pågående kriget, fram- 
går ej. När sedan underrättelse ingick om Sigismund 
Augusts död, meddelade han hertigen detta med bekla- 
gande både för släktskapens skull och för den vänskap, 
som rådt emellan honom och svågern, men synnerligen 
för det löfte, som han i sin sista skrifvelse hade gjort 
om undsättning mot " moskoviten " . Det låg nu den allra 



^ Bref till hertig Karl den 18 juli 1572 JR^ se ock F. Ödberg, Om 
Anders Lorichs, s, 4. 

' Den 16 juli 1572 JR och H. Forssell, Sverige X571, s. 67, 
3 Till hertig Karl den 12 juli 1572. JB. 



40 

största vikt på, att legationen till Polen måste med det 
snaraste blifva afsänd^. Som han därtill saknade pen- 
ningar, begärde han, att hertig Earl skulle bisträcka ho- 
nom med 1,000 daler, hvilka han fått löfte att låna af 
grefve Per Brahe, men på sådana villkor, att han skulle ut- 
taga dem af en borgare i Reval, hvilket skulle medfört allt 
för stor tidsutdräkt. Earl, som naturligtvis var lika an- 
gelägen som konungen, att legationen så snart som möj- 
ligt skulle komma till stånd, försträckte genast den be- 
gärda summan ^; och så kunde konungen den 6 augusti 
utfärda en instruktion för sändebuden till Polen, hvilka 
skulle afhandla förbund med nämnda rike, ytterligare 
kräfva polska kronan på konungens och drottningens 
fordringar, upplåna penningar samt dessutom arbeta 
för hertig Sigismunds val till polsk konung^. Denna 
legation kom icke att afgå så snart som beräknadt var. 
Hogenskild Bjelke, ett af sändebuden, blef sjuk i en då 
härjande farsot. På den grund blef afresan uppskjuten. 
Först i början af följande år kunde sändebuden begifva 
sig i väg*. Legationen fick därföre aldrig någon bety- 
delse för hertig Earls företag, hvilket den möjligen fått, 
i fall den genast kommit till stånd, om icke i annat afse- 
ende så dock derutinnan^ att konungen kunnat erhålla 
penningelån från Polen till upphjälpande af de eländiga 
finanserna. 

Genom Johans vägran att stänga handeln på Narva 
hade åtminstone enligt hertig Earls uppfattning, förut- 
sättningarne för expeditionens lyckliga afsändande i vä- 
sentlig grad lidit afbräck. När nu också legationen till 
Polen blef uppskjuten, gick alltid en god utsikt förlorad. 
Hertig Earl fällde emellertid ej modet, utan arbetade 



1 Till hertig Karl den 24 juli 1572. JR. Werwing, a. a., 8. 30. 

2 Karl till Johan den 26 juli 1572. KR. 

^ Se Ahlövist, Aristokratin under Johan III^ s. 76 f. 
I href till hertig Karl af den 4 aug. 1572 talar kon. ä nyo om le- 
gationen, som skulle afgä till Polen. JR suppl. 
* Ödberg, Om Änders Lorichs, s. 5. 



41 

oförtrutet för sin utrustning, trots all brist och alla mo- 
tigheter, som mötte honom. 

Det förnämsta hindret för realiserandet af företaget 
låg däri, att Johan ej mäktade uppfylla de löften af 
ekonomisk innebörd, som han gifvit i kontraktet, och 
hvilkas uppfyllande hertig Karl ej ansåg sig kunna efter- 
gifva, om han skulle ha någon utsikt till framgång. Den 
försäkran om vidare förfordran, som Johan gaf> när han 
lämnade de 300 m. ö., blef nämligen svårare att upp- 
fylla, än han trott. Förutom hvad han nu skulle leve- 
rera till hertig Karl i penningar och utlofvad koppar, 
hade han den danska gälden att tänka på. Årets af- 
betalning, som skulle ha skett den 7 juni efter fredskon- 
traktets bestämmelser, hade ej i rätt tid kunnat utgöras. 
Den skulle nu i stället försiggå i november. Men den 
gärd, som för detta ändamål inkommit, räckte ej till. 
För att kunna hålla sina förpliktelser mot Danmark såg 
sig Johan nödsakad att taga all koppar, som fanns vid 
Kopparberget; och han underrättade därför hertig Karl 
den 20 augusti, att han ej kunde påräkna att erhålla de 
200 skeppund, som han enligt kontraktet hade att fordrad 

Då nu samtidigt ifrån Lifland kommo högljudda 
klagomål öfver brist på lifsmedel till krigsfolket, såg 
hertig Karl ingen annan utväg än att vädja till det skatt- 
dragande folket om en ny hjälp, om icke utrustningen 
skulle afstanna och hela foretaget gå om inte. Han före- 
slog därför, att konungen skulle ** på det fogligaste** för- 
handla med allmogen om en hjälpgärd^. Detta var ett 
råd, som föll Johan väl i smaken. Det töfvade ej länge, 
innan ett skattepåbud blef utfärdadt. Redan den 30 augu- 
sti förordnade han om en gärd i alla landsändar till hjälp 
för kriget mot Byssland och till den danska skuldens af- 



* Bref till hertig Karl d. 20 aug. 1572 JR suppl. Om betaln. af 
gälden till Danmark se Piba, a. a., s. 36 not 1. Där synes, att ingen 
betalning sedan gjordes änder &r 1572. 

2 Hertig Karl till Johan den 21 aug. 1572 Kli. 



42 

betalning. Några veckor senare den 24 september för- 
ordnade hertigen själf om samma skatt i sitt furstendöme^. 
Det dröjde emellertid, innan den nya skatten kunde 
bereda nya tillgångar. Hertig Earl arbetade likväl allt 
jämt på utrustningen, så godt sig göra lät. Knektar, 
ryttare och förråd öfversändes efter hand till Lifland ifrån 
såväl Sverige som Finland^. Men den stora bristen för- 
lamade oph fördröjde alla åtgärder. Till motigheterna af 
ekonomisk natur sällade sig nu också andra hinder. I 
september föll hertig Karl i en sjukdom, som för en tid 
hämmade hans verksamhet^; oéh kort därefter, då han 
var återställd till hälsan, uppkom af en obetydlig anled- 
ning mellan honom och konung Johan en häftig ovänskap, 
som hotade att alldeles omintetgöra hela fälttåget^. I 
sin förbittring öfver några beskyllningar, som Johan i 
uppbrusande vrede hade fällt med anledning däraf, att 
hertig Karl låtit fängsla en af hertig Magnus' fogdar, som 
betett sig otillbörligt emot honom, under det han var 
sjuk, förklarade hertig Karl i hastigt mod, att han ville 
uppsäga kontraktet om Lifland. Om konungen i en så 

^ Den 30 aug. o. 24 sept. 1572 JR o. KR. 

2 Den 26 aept. och 23 okt. 1572 KR. 

3 Bref från hertig Karl till änkedrottn. d. 18 sept. 1572 samt till 
Per Kristersson d. 30 okt. 1572 KR. 

* En fogde i hertig Magnus' tjänst, som enligt hertig Karls ut- 
sago också bevisat sin herre olydnad och otrohet, hade visat sig ill- 
villig mot hertig Karl under hans sjukdom. "Ingen i Sverige hafver 
oss sådan förtret gjort, som denne compan oss tillfogat hafver", säger her- 
tigen i vredesmod i bref af den 19 sept. Och dock var hans brott icke värre, 
än att han tagit en hjort ifrån en af hertigens vildskyttar, som varit 
på jakt efter villebråd för hertigens räkning, då denne började tillfriskna 
efter sjukdomen och ville hafva något godt villebråd. För denna för- 
seelse hade hertig Karl tagit sig friheten straffa fogden på eget bevåg' 
efter som hertig Magnus var sjuk och ej kunde göra det. Detta hade 
emellertid förargat konungen så, att han efter hertig Karls ord skulle 
beskyllt hertigen "för sådana gärningar, som kon. Erik E. K. M:t gjort 
hafver". När hertigen förnam detta, blef han i sin ordning förbittrad 
på Johan. I harmen förklarade han, att han ej skulle bekymra sig om 
något annat ån sina egna angelägenheter, och att han ville uppsäga 
kontraktet, som han med konungen uppgjort i Kalmar. Den 7 o. 19 sept., 
7 okt. 15 72 KR. 



43 

ringa sak tog så illa vid sig, nar de ej voro mera än 
fyra eller fem mil skilda från hvarandra, kunde han väl 
förstå, huru det skulle gå under hans frånvaro i Lifland. 
Men förbittringen lade sig lika hastigt som den kommit. 
Efter ett besök hos konungen, hvarvid förmodligen för- 
klaring och försoning skett, förordnar hertig Karl å nyo 
om sin liäändska resa. 

Emot slutet af oktober ansåg sig hertig Karl färdig 
till afresa. Han hade redan ute i Lifland till sin disposi- 
tion icke mindre än 3,431 knektar och i Sverige hade han 
dessutom en hel del ryttare och knektar samlade ^ Det 
fattades honom endast de penningar, som han skulle hafva 
till krigsfolkets aflöning, och de 200 skeppund koppar, 
som han enligt kontraktet skulle erhålla och nödvändigt be- 
höfde. Då nu tiden var långt framskriden och han dess- 
utom förnummit, att ryssarnes framfart kräfde hans när- 
varo, yrkade han enträget, att Johan skulle uppfylla sina 
löften. Trots upprepade påminnelser erhöll han emeller- 
tid icke något gynnsamt svar. Till sist sökte han då att 
frampressa uppfyllelse af kontraktets bestämmelser genom 
hotelse att eljest uppskjuta hela resan ^. Denna hotelse 
verkade. För att ej blifva orsak till sådan snöplig ut- 
gång på det så länge förberedda företaget befallde Johan 
den 26 oktober 1572 sin tjänare Hans Larsson vid Kop- 
parberget att leverera den utlofvade kopparn så snart 
hertigen detta begärde^. Men det var ej tillfyllest. Her- 
tig Karl höll envist fast vid sina fordringar. Utan de 
penningar, han därjämte skulle hafva till krigsfolket, kunde 
han ej begifva sig öfver till Lifland. Då nu också tiden 
var långt framskriden och i slutet af oktober en stark 
köld inträffade, som gjorde en expedition öfver Östersjön 
omöjlig, beslöt sig hertig Karl för att uppskjuta re- 
san till nästa år^. 

1 TiU kon. d. 26 okt. o. 10 nov. 1572 KR. 

2 Den 18, 21, 22 okt. 1572 KR. 

3 Den 26 okt. 1572 JR. 

* Till Per Kriatersson d. 30 okt. 1572 KR och till kon. d, 31 okt. 
ibid. Se ock bref till Ivar Månsson d. 6 nov. o. till kon. d. 10 nov, ibid. 



44 

Men den aftalade resan blef ej allenast uppskjuten ; 
den blef alldeles inställd. Under det följande årets rust- 
ningar emot Byssland kom den icke vidare på tal. Hertig 
Earl fick sålunda aldrig tillfälle att visa, huru hans origi- 
nella idé skulle tagit sig ut i verkligheten. Förslaget om 
Lifland kom därför endast att stå såsom ett storlaget 
minne af hvad hertig Karl velat göra för att försvara 
Sveriges unga Östersjövälde emot Bysslands farliga an- 
grepp. Det blef endast ett vittnesbörd om huru allvar- 
ligt hertig Karl tog sin uppgift att såsom rikets främste 
ledamot framför andra skydda riket mot yttre fiender. 
Idéen, som uppbar förslaget, kom ej heller senare till ut- 
förande. Hertig Karl uppgaf den visserligen ej; den 
dyker framdeles upp vid flera tillfallen, om ock under 
annan form, men den blef aldrig mer än ett förslag. 

Till en del sköt hertig Karl skulden på Johan för 
att resan måste inställas. Enligt hans mening hade bristen 
i konungens kassa ej behöft vara så stor, som den var, 
om han blott bättre hushållat med de medel, som inflöto, 
och han klagade fördenskull öfver att allt gick så lång- 
samt och försumligt med den del, han skulle befordras 
med^. Men bakom denna beskyllning för försummelse 
ligger säkerligen ej någon anklagelse för ett afsikt- 
ligt motarbetande af företaget från Johans sida. Att 
Johan i det sista såväl som i början önskade befrämja 
hertigens resa, framgår uppenbart af hans bref och åt- 
gärder. Skulden torde därför uteslutande få skrifvas 
på hans oförmåga att uppfylla de villkor, till hvilka 
han förbundit sig. Lika stor försumlighet och lika stor 
oförmåga visade han samtidigt i sitt mellanhafvande med 
Danmark. Afbetalningen på gälden, som han hoppats få 
göra i november, kom ej heller då till stånd. Johan 
måste å nyo begära uppskof med likviden hos konungen 
af Danmark; i, december blef han nödsakad att begära 
ännu en skatt — en köpesilfverskatt — för att få de 



1 Till kon. d. 6 oktober 1572 KR. 



45 

penningar, som då till afbetalningen fattades^; och först 
på sommaren 1573 kom denna likvid ändtligen till stånd. 
I Lifland hade underrättelsen om att hertig Karl skulle 
öfvertaga landets styrelse och försvar uppväckt den lifli- 
gaste glädje. Stor måste därföre ock sorgen blifvit, när 
budskapet kom, att hertigen nödgats inställa sin resa^. 
En tröst i bedröfvelsen var dock, att hertigen lofvat 
komma nästa vår^. 



Samarbetet i den yttre politiken hade under dessa 
fyra år således varit ganska omfattande. Testamentets 
bestämmelse, att konung och arffurste gemensamt skulle 
besluta om krig, fred och förbund hade på ett lyckligt 
sätt realiserats. Vänder man sig till gemensamma råd- 
plägningen och det gemensamma arbetet öfver hufvud på 
den inre styrelsens område, kan man ej, såsom förut är 
anmärkt, vänta att finna ett samarbete i större omfatt- 
ning. Efter som Johan och Karl enligt testamentet hade 
att hvar för sig sköta sina inre angelägenheter efter bästa 
förstånd och förmåga med iakttagande af rikets allmänna 
bästa, hade de i detta afseende stor själfständighet inom 
sina respektive områden. Men ärenden af allmän vikt 
och större omfattning och sådana, ^om rörde hela riket, 
skulle dock afgöras under samverkan mellan båda. 

I regeln skulle sådana ärenden afgöras vid allmänna 
riksdagen eller vid rådssammankomster, i hvilka också 
hertig Karl såsom medlem af rådet skulle deltaga. I de 
från dessa möten bevarade riksdagsakterna och rådslagen 
har man därför att söka upplysningar om i hvad mån 
hertig S!arl fått begagna sig af sin rätt att deltaga i af- 
görandet af sådana rikets angelägenheter. 



^ D. 14 o. 31 dec. 1572 JR samt P. E. Bergfalk, a. a., s. 42. ff. 
^ Ödberg, StämpUngar mot Johan III, a. 20. 
3 Till Per Kristersson d. 30 okt. 1572 KR. 



46 

Hvad man vid en undersökning af hithörande hand- 
lingar finner är mindre, än man haft anledning att för- 
moda. 

Hvad beträffar hertig Karls deltagande i riksmötena 
under denna tid, är redan förut hans andel i riksdagen 
i Stockholm i januari 1569 omtalad. Vid kröningsriks- 
dagen, som i juli 1569 hölls i Stockholm, var han också, 
såsom anmärkt blifvit, närvarande ; och han skall vid detta 
tillfälle hafva aflagt sin rådsed och inträdt i rådet. Till 
riksdagen i Stockholm i januari 1571, som sammankallats 
för beviljande af skatt till Elfsborgs återlösande från 
danskarne, blef hertig Earl också kallad att infinna sig, 
för att han skulle afge sitt råd och betänkande angående 
de ärenden, som där skulle förhandlas. Johans kallelse 
kom emellertid denna gång så sent, att hertig Karl till 
en början icke tänkte infinna sig. När han mottog Johans 
kallelsebref, som var skrifvet den 12 januari — den 17 
samma månad skulle riksdagen hållas — svarade han den 
15 januari, att han ej kunde hinna att komma upp till 
riksdagen, efter han blifvit så sent underrättade Sam- 
tidigt skref han till Gustaf Baner, att han icke kunde 
tänka, att hans närvaro var af behofvet påkallad denna 
gång, alldenstund man icke ännu bestämdt visste, på 
hvad konditioner freden vore sluten ; och han bad för den 
skull, att Baner skulle göra hans undskyllan hos konun- 
gen^. Härpå svarade konungen den 18 jaanuari^; och nu 
begaf sig hertigen verkligen upp till Stockholm. Den 26 
januari finner man honom där*. Antagligen hade han 
hunnit dit före riksdagens slut, ty först den 25 januari 
blef riksdagsbeslutet utfärdadt. 

Ehuru medlem af rikets råd har hertig Karl långt 
ifrån regelbundet deltagit i de allmänna rådssamman- 



^ S2U II, 8. 406. 

2 Till Gu8taf Baner d. 15 jan. 1571 KR. 

3 SRA II, 8. 406. Not. 1. 

"* Enligt hertig Earl8 Diarium och Registratur utfärdade han denna 
dag bref dat. Stockholm. 



47 

komsterna. Efter hvad man af tillgängliga uppgifter kän- 
ner, var han ej närvarande vid mer än ett af de råds- 
sammanträden, som under denna tid ägde rum, nämligen 
vid rådsmötet i april 1570^. 

I några fall finner man, att hertig Karl var närva- 
rande hos Johan samtidigt som rådssammankomster höUos. 
Det antagandet ligger då nära till hands, att konungen 
då rådplägat med hertigen om de ärenden, hvilka han 
förelade rådet, fastän han ej har deltagit i rådslagens af- 
gifvande såsom medlem af rådet. 

Så finner man, att hertig Karl var i Stockholm vid 
rådsmötet därstädes den 4 maj 1569. Efter hvad Johan 
själf uppger, var det hans mening att rådpläga med såväl 
hertigen som rikets råd rörande rikets angelägenheter, 
när de infunnit sig hos honom ^. Nu synes hertigen emel- 
lertid icke, såsom man kunnat vänta, hafva varit med 
vid rådssammankomsten. Hans deltagande omnämnes åt- 
minstone ej i det koncept till rådslag, som finnes beva- 
radt från densamma. Men om han nu ej var med om 
rådslagets afgifvande, synes det dock antagligt, att Johan 
likväl rådslog med honom, efter som han faktiskt var när- 
varande vid samma tid, så att han hade tillfälle att upp- 
fylla sin uttalade afsikt^. Vid tiden för herremötet i 
Kalmar (den 16 juni 1572) var hertig Karl också närva- 
rande hos konung Johan. Den 17 april hade Johan, så- 
som förut är påpekadt, kallat honom till sig, för att han 
med honom skulle få öfverlägga dels om kriget med Ryss- 
land och förestående underhandlingar med Danmark, dels 
om andra "högviktige ärender, som voro till att berådslå". 
Af det vid rådssammanträdet affattade rådslagets orda- 
lydelse synes, att hertig Karl ej var närvarande vid dess 
afgifvande. Men detta hindrar ju ej, att konungen och 
hertigen ändock före eller efteråt rådplägat om flera af 



^ Rådslag under Johan IILs regering. 

2 Bref till Hogenakild Bjelke d. 27 april 1569 i SRA II, a. 350. 
^ Den 9 maj undertecknade hertigen i Stockholm sin obligation. 
Jfr E. HiLDEBBAND, SRA II, 8. 354, 357 ff. 



48 

de angelägenheter, som dervid förekommo. Hertigen kunde 
likaväl enskildt — vid samtal med konungen — afgifva sina 
råd som han nedlade dem i ett tillsammans med de ö&iga 
rådsherrarne affattadt rådslag^. Vid sidan af den rådpläg- 
ning, som ägde rum, då hertig Earl var personligen när- 
varande hos konungen, antingen det nu var vid ett råds- 
möte eller eljest, förekom ock en rådplägning genom bud 
och bref, när omständigheterna så kräfde, alldeles som i 
fråga om den yttre politiken. Ibland var det då konung 
Johan som i någon fråga önskade höra hertig Earls råd eller 
för något ändamål behöfde hans hjälp. Stundom tog också 
hertigen själf initiativet, när han fann nödigt att fästa 
konungens uppmärksamhet på någon oformlighet eller på 
något missbruk, som borde rättas eller afhjälpas 

När på våren 1570 under rustningarne emot Dan- 
mark oroligheter hotade att utbryta bland allmogen i 
Småland och Östergötland, erbjöd hertig Earl genast sitt 
bistånd till de upproriskes lugnande. Han förklarade sig 
icke allenast villig att i egen person begifva sig ned till 
de trakter, i hvilka oron härskade för att underhandla 
med allmogen^. På samma gång som han uppmanade 
rådet att med konungen öfverlägga om de mått och steg, 
som de ansågo vara erforderliga till orons stillande, före- 
slog han därjämte ett botemedel, som icke blott skulle 
lugna allmogen i de landskap, där jäsningen nu var störst, 
utan ock skulle vara ägnadt att afhjälpa det missnöje, 
som rådde öfverallt i landet bland de skattdragande bön- 
derna. Han visste, huru djupt bönderna voro förbittrade 
öfver att allt det som skulle utgöras, vare sig med gär- 

^ Rådslag under Johan IlLs regering, I mandat af d. 8 o. 10 sept. 
1572 till adeln i riket om rnsstjänsten» utgörande säger kon., att han 
med sin broder och rådet öfvervagt frågan om kriget med Ryssland och 
för godt ansett att låta uppfordra den största parten af Sveriges krigs- 
makt. Förmodligen åsyftar han här icke något annat än rådplägningen, 
som ägde rum i Kalmar i juni 1572. Mandaten bland Johan ITLs con- 
cepter. 

2 Till rikets råd d. 27 april 1570 KR. 



49 

der, skjutsfärder eller annat till det mesta gjordes af dem 
ensamma, eftersom adelsmännen t. o. m. utöfver de med- 
gifna privilegierna frikallade sina landbönder. Han insåg, 
att det närvarande missnöjet förnämligast berodde härpå 
och ville undanrödja denna anledning till missnöje genom 
strängt förbud mot alla missbruk och genom de medgifna 
friheternas suspenderande under det kriget pågick. Han 
föreslog därför, att konungen skulle underhandla med 
adeln och laga så, att den icke befriade sina landbönder 
från gärder, skjutsfarder och andra pålagor, ens i den 
mån de enligt privilegierna hade rätt till, utan läte dem 
gå lika med krono- och skattebönder, så länge ofriden 
varade. Skedde icke så, skulle det till sist gå därhän, 
att kronans bönder blefve alldeles utfattiga och ruinerade. 
Men när riket kom till fred och lugn igen, kunde privi- 
legierna ''efter skälighet hafva framgång''^. 

För hertig Karls anbud att genom personliga under- 
handlingar med allmogen söka stilla oron var konungen 
tacksam. Den 5 maj 1570 utfärdade han en fullmakt för 
honom att rannsaka om förhållandena nere i Småland och 
för att förhindra fiendens infall öfver gränsen, om han 
företoge sig något sådant försök^. Förslaget om suspen- 
deringen af privilegierna var däremot mindre välkommet. 
Det var ju ock en anklagelse emot konungen själf. På 
detta förslag svarade han endast, att han aldrig gifvit 
adeln sådana privilegier, som kunde vara de andra under- 
såtarne förnär ^. Johan var nog böjd för eftergifter, men 
de gingo i en annan riktnig. Medan hertig Earl rådde 
konungen att utdela kläde bland knektarne i Småland, 
så att åtminstone dessa voro villiga, om något uppror 
skulle utbryta^, valde Johan utvägen att genom skänker 
och eftergifter till allmogen återföra den till lydnad. Han 



^ Hertig Karl till Johan d. 27 april 1570; Zedula KR. Jfr Ahlövist. 
Ariatokrafin under Johan III, s. 22 o. 48. 

^ Kreditiv för hertig Karl d. 5 maj 1570 JB samt bref till Karl 
af s. d. ibid. 

3 Till kon. 13 maj 1570 KB. 
O. E, SMerqvist, Johan III och Hertig Karl. 4 



50 

meddelade skattelindringar och utdelade dessutom spann- 
mål bland bönderna för att afhjälpa deras betryck och 
visa, att han behjärtade deras klagomål. På detta sätt 
blef oron dämpad och utbrott af uppror förhindradt^ 
Huruvida också hertig Earl bidrog härtill genom person- 
liga underhandlingar, såsom meningen var, därom lämna 
källorna ingen upplysning^. 

Vid samma tid, som denna angelägenhet tog konun- 
gens och hertigens gemensamma uppmärksamhet i anspråk 
och gaf upphof till en brefväxling dem emellan, erhöll 
hertigen i uppdrag att afge sitt betänkande, huru konun- 
gen skulle kunna anskaffa medel till betalning af det in- 
och utländska krigsfolket. Med anledning häraf afgaf 
hertig Karl den 15 maj ett betänkande, hvari han före- 
slog de utvägar, som enligt hans mening kunde finnas. 
För det första syntes det hertigen, att konungen kunde 
begära hos rikets biskopar, att de själfva komme honom 
till undsättning efter råd och förmögenhet, och att de 
sedan förhandlade med prästerskapet i stiften om en sum- 
ma penningar till konungens hjälp. Därvid borde man 
dock ej föreskrifva, huru mycket hvar och en skulle gifva, 
utan biskoparne skulle få bestämma den saken och ställa 
fordringarna efter hvars och ens lägenhet. För det andra 
syntes hertigen, att konungen kunde genom utsända om- 
bud underhandla med borgarne uti städerna, att de gåfvo 
honom en försträckning mot löfte om framtida ersätt- 
ning. Dessutom föreslog han, att konungen kunde be- 
gära en allmän penningeskatt af undersåtarne i Norr- 
land och Finland, eftersom dessa landsändar icke varit 
besvärade med ''så stor tunga och gästning'', som de andra 
rikets inbyggare^. 

Till svar på konungens förfrågan meddelade ock 



1 Westling, Nord. Sjuårshriget., 8. 79. 

^ D. 13 maj 1570 säger hertigen i ett bref till kon.^ att han ekulle 
fara dit ned, så snart gräset kom på mai'ken. KR. 

^ Denna sista utväg hade kon. redan anlitat, såsom synes af ränte- 
kammarräkenskaperna för år 1570. Se P. E. Bergfalk, a. a., b. 86. 



51 

hertig Karl i sitt svar, att han ifrån furstendömet kunde 
påräkna 12 a 14 tusen mark örtugar af den silfverskatt, 
som därifrån skulle utgå^. 

På hösten 1570, då det efter freden med Danmark 
blef nödvändigt att afskeda det främmande krigsfolket, 
som man dittills med stor omkostnad måst hålla, erbjöd 
sig hertig Karl att sköta om denna sak. Om Johan ville 
tillåta, skulle han laga så, att mesta parten blefve på dräg- 
liga villkor afskedad och resten mot en måttlig årslön an- 
ställd. Af detta hertigens erbjudande tänkte också Johan 
först begagna sig. Den 4 november utfärdade han en full- 
makt för hertig Karl och Erik Gustafsson att förhandla 
med det främmande krigsfolket, men senare ändrade han 
sig. I december beslöt han att afskeda alla främmande, 
som voro mot sold anställda, och i detta besluts verk- 
ställande synes hertig Karl ej haft någon andeP. 

I oktober 1571 visade sig nya oroligheter i Småland. 
Smålandsknektar, som skulle öfversändas till Finland, hade 
vägrat efterkomma befallning härom och rymt sin väg. 
Bekymrad vände sig då Johan till hertig Karl med be- 
gäran, att han skulle skrifva till de förlupna knektarne 
och förmana dem till lydnad. Denna konungens begäran 
var hertigen ej sen att efterkomma. I ett mandat, som 
i anda och kraft påminner om faderns skrifvelser och tal 
till allmogen, lägger han de pliktförgätne på hjärtat, huru 
nödvändigt det vore för de svenske att vara endräktige, 
då det gällde rikets gagn. Han vädjar till deras heder 
och fosterlandskärlek genom att föreställa dem, hvilken 
nesa det skulle vara för dem alla, om genom deras för- 
sumlighet och otro kronan förlorade det, som framfarne 
konungar med undersåtarnes trogna bistånd eröfrat och 
försvarat^. 



' Till kon. d. 15 maj 1570 KB. 

^ Johan till hertig Karl d. 4 nov. 1570. Fullmakt för hertig Karl 
och Erik Gustafsson s. d. JR. D. 21 dec. förordnadea Anders Keith att 
afskeda det främmande krigsfolket. JR 

3 Till kon. d. 16 okt. 1571. Mandat af s. d. KR. 



52 

Kort förut hade hertig Earl, hvars vakande blick 
räckte äfven utöfver furstendömets gränser, fäst konun- 
gens uppmärksamhet på missförhållanden, som ägde rum 
i förvaltningen af den svagsinte hertig Magnus' fursten- 
döme. Efter att själf hafva tagit kännedom om förhål- 
landena på ort och ställe, ansåg han nödvändigt, att konun- 
gen sände någon förtrogen man af adeln till Vadstena, 
som kunde hertigens tjänare förestå och regera och för 
öfrigt taga furstens och rikets intressen bättre i akt än 
dittills varit fallet och för närvarande skedde. Hertig 
Earl föreslog Nils Ryning såsom lämpligast för detta 
uppdraga. Denne blef emellertid ej ditsänd. Men må- 
hända var det på grund af denna hertigens framställning, 
som konungen den 23 november insatte Johan Siggesson 
till Svartingstorp såsom befallningsman för Vadstena slott 
och stad^. 



En annan angelägenhet, i hvilken hertig Karls råd 
och hjälp vid flera tillfällen togs i anspråk, var frågan 
om den fångne brodern Erik, om hans förvarande och 
om försöken till hans befrielse. 

Efter upptäckten af den sammansvärjning, som till 
förmån för Eriks befrielse anstiftades 1569, varnade Johan 
hertig Karl för tvenne af Eriks forne tjänare, Gisle Nilsson 
och Jakob Bagge, som denne nu hade i sin tjän&t^. 
När det två år senare blef fråga om att flytta Erik 
från Kastellholm på Åland, blef hertig Karl den 22 sept. 



^ Till kon. d. 10 sept. 1511 KB, Under sin vistelse i Vadstena 
utfärdade hertig Earl på eget bevåg förläningar till några af Magnus' 
tjänare för att de dess bättre skulle sköta sina åligganden. 

2 Stiernman, Höfd inga- Minne. 1, b. 262. 

^ AHLaviST, Erik XIV.s sista lefnadsår. s. 53, jfr Ödberg, Stämp- 
Ungar mot Johan III, s. 7. 



53 

1571 uppmanad att uttala sin mening angående hans för- 
varing^. Hertigen föreslog då, att Erik skulle förflyttas 
till Gripsholms slott inom hans furstendöme, sedan Johan 
själf villrådig tänkt på Hörningsholoi och Stäkeborg^* 
Detta råd och erbjudande upptogs af Johan. Och det 
var sålunda på hertig Earls initiativ, som Erik blef förd 
till Gripsholm. När hertigen föreslog detta sitt slott till 
förvaringsställe, hade han ock sagt till konungen, att 
han kunde sända ^sina egne, trogne och svorne män^ 
till slottet att vakta på Erik, om han blefve förd 
dit^. Äfven detta råd följdes. Och Johan var så an- 
gelägen att själf sörja för bevakningen, att han till 
yttermera visso bad, att hertigen icke skulle misstycka, 
att han förordnade sina egne män till Eriks vakt. Med 
kunskap om att flera af Eriks forna tjänare funnos i her- 
tig Earls tjänst, fruktade han uppenbarligen att bevak- 
ningen skulle blifvit mindre säker, om den anförtrotts 
åt hertig Earl eller delats mellan hans och hertigens tjä- 
nare. Men denna tanke sade han ej rent ut. Han sade 
endast, att han befarade, att hertigen möjligen skulle an- 
förtro vakten åt någon, som varit i Eriks tjänst, och han 
fruktade i så fall, att dessa, äfven om de vore utan skuld, 
skulle blifva utsatta för misstankar, om någon olycka in- 
träffade *. 

I januari följande år fann sig Johan föranlåten att 



^ Den 22 sept. 1571, JR. 

2 Den 3 okt. 1571, KR. Se ock den 14 nov. s. å. KR. 

^ Den 5 och 8 dec. 1572, JR. Ahlqvist uppger den 7 dec. Erih 
XIV;8 sista lefnadsår^ b. 82, not 1. Om denna begäran aäger Ahlqvist, 
att den, hur naturlig den än var, likväl kunde tydas s&som tecken af 
miBstro, och Ödbeuo v&gar p&st&endet, att Johan af "misstro mot 
hertig Earl** skref till honom och yrkade, att Erik skulle ställas under 
bevakning af konungens edsvurne tjänare. Att misstro till hertigen låg 
bakom denna begäran är emellertid högst osannolikt. Hvarför skulle 
Johan vilja sända honom till furstendömet, om han verkligen hyst en så- 
dan misstro? Johans farhågor gingo i en annan riktning, såsom äfven 
är päpekadt. Ej heller kunde hertig Earl finna denna begäran vittna 
om misstro, då han själf först yrkat detsamma. 



54 

inhämta hertig Earls råd om huru man skulle förfara 
med den fångne Erik, eftersom han ständigt gaf anled- 
ning till sammansvärjningar x)ch stämplingar mot konun- 
gens person. Han hade nu senast förnummit) att allmo- 
gen i riket och särskildt i Uppland var afvogt stämd emot 
honom och umgicks med planer på hans afsättning och 
Eriks upphöjande på tronen. Man kunde sålunda befara 
uppror för Eriks skull. Och han frågade för den skull, 
huru man skulle förfara med Erik, i den händelse något 
anslag till förmån för hans befrielse blefve upptäckt ^ På 
denna skrifvelse, som uppenbarligen vittnar om att konun- 
gen redan nu umgicks med planer att taga Erik af daga 
och sannolikt åsyftat att framkalla ett tillstyrkande råd 
i den riktningen, svarar hertigen med att försöka lugna 
konungen, som i sin räddhåga utan tvifvel såg faran 
större än den var. För sin del hade hertigen ej hört 
några sådana rykten om stämplingar emot konungen, 
som denne meddelat. Men om konungen hade anledning att 
befara något, borde han låta förstärka besättningen på 
Gripsholm med åtminstone ett hundra knektar och dess- 
utom förse slottet med proviant, krut och öfriga förråd, 
så att det kunde uthärda en belägring af bönderna en 
månad eller två, tills undsättning kom. I sitt fursten- 
döme ville hertigen icke allenast låta rannsaka om allt 
förrädeligt tal om konungen, utan han ville ock samman- 
kalla sina undersåtar, andliga såväl som världsliga, några 
af hvart prästgäll, och förmana dem till hörsamhet och lyd- 
nad. En sådan åtgärd ansåg han, att konungen också 
lämpligen kunde vidtaga i riket. Beträffande varningar 
för begagnande af Eriks forne tjänare svarade hertigen, att 
han ej visste sig hafva några sådana i sin tjänst. Menade 
han Gisle Nilsson^, behöfde han ej oroa sig. Öfver ho- 
nom skulle han nog hålla uppsikt, så att han ej skulle 



* Ahlövist, Erih XIV:8 sista leftiadsår, s. 79 och bref från Johan 
till hertig Karl den 7 jan. 1572 JR. 

^ Gisle Nilsson hade varit en af konung Eriks mest betrodde tja- 



55 

lyckas, om han hade något ondt i sinnet, hvilket hertigen 
dock ej trodde^. 

Något verkligt försök till Eriks befrielse gjordes 
emellertid ej. Men jäsning och missnöje yppade sig fler- 
städes i landet under den följande tiden, och Johan hölls 
i ständig oro. Vid rådssammankomsten i Kalmar i juni 
1572 öfverlade han med rådet om bästa sättet att stilla 
oron. Vid de anordningar, som med anledning däraf 
föreslogos af rådet, bestämdes ock, att hertig Karl skulle 
få i uppdrag att hålla uppsikt öfver Tivedens skogsbyg- 
der, på samma gång som man tillstyrkte, att ståthållare 
och fogdar i riket skulle beflita sig om orostiftares gri- 
pande ^. 

Till följd af brist på lifsmedel och ovillighet bland 
den lägre bevakningen blef det snart fråga om att flytta 
Erik från Gripsholm. Redan i februari 1572 framställde 
väktarne ett sådant förslag; och Johan beslöt då föra 
honom till Västerås, när det blef öppet vatten^. Vid 
rådssammankomsten i Kalmar lade han frågan inför rå- 
det. Men rådet ansåg bäst, att han tills vidare stannade, 
där han var. 

Måhända var ej bristen på lifsmedel vid slottet och 
ovilligheten bland fångvaktarne, den enda orsaken till 
att Johan önskade få Erik förd ifrån Gripsholm. Man 
har ock velat antaga, att Johan känt sig orolig därför, 
att han hade fången i hertig Karls furstendöme^. I 
hvad mån en sådan oro påverkat Johan, kan nu ej af- 
göras. Någon tid senare framskymtar emellertid en miss- 
tro hos konungen gent emot hertig Karl, som lätt kan 



nare. Efter Eriks fall hade han liksom många andra inträdt i Earls 
tjenst. Odberg, Stämplingar mot Johan III, s. 7. 

^ Karls svar till Johan den 18 jan. 1572 KR. Jfr. Ahlqvist. Erik 
Xiy:8 sista lefnadsår s. 79. 

^ Rådalag under Johan IILs regering. 

* Den 16 febr. 1572, JR suppl, bref fr&n Johan till ståth. p& 
Sthlms slott; se ock AHLaviST. Erik XIV.-s sista lefnadsår, s. 82. 

* Jfr Ahlqvist, Erik XIV:s sista lefnadsår, s. 81—83. 



56 

gifva anledning till förmodan, att den spelat en större 
roll än som framgår af de bevarade handlingarne. Den 
af Johan utfärdade instruktionen af den 10 augusti 1572, 
som förbjuder Eriks väktare att på Gripsholm insläppa nå- 
gon, hög eller låg, hvem helst det vara månde, som icke 
hade konungens skriftliga tillåtelse att uppvisa, måste anses 
såsom tillräckligt tydligt syftande på hertig KarP. Huru 
besynnerligt det än kan förefalla, att han tänkte sig 
kunna förbjuda hertig Karl tillträde till hans eget slott, 
och att han genom en sådan befallning trodde sig kunna 
hindra denne från att där inträda, om han kom dit på 
besök, torde väl dock så förhålla sig. Det finnes från 
denna tid äfven andra vittnesbörd, som gå i samma rikt- 
ning, vittnesbörd, som antyda, att Johan då varit upp- 
fylld af misstro mot hertig Karl. 

Dagen efter instruktionens utfärdande skref sålunda 
konungen till ståthållaren på Stockholms slott ett bref, 
hvari han strängeligen förbjöd honom att leverera några 
varor ur kronans varuhus till någon annan än den, som 
hade hans undertecknade bref att framvisa. Äfven detta 
förbud var riktad t emot hertig Karl. Johan hade näm- 
ligen förnummit, att Karl för sin räkning uttagit alle- 
handa varor ur hans förrådshus under den sista tiden. 
Han ville nu veta, huru mycket som lämnats honom, och 
hvarpå han grundat sina rekvisitioner, om de skett på 
grund af det lifländska kontraktet, eller utan något skrift- 
ligt bemyndigande. För att icke något mera skulle läm- 
nas honom tillsade nu Johan sin ståthållare, att han ej skulle 
leverera varor till någon, som ej var försedd med konun- 
gens fullmakt^. Misstro synes ock lysa fram bakom ett 
annat bref från samma dag, som han sände till en äf 
hertigens tjänare Gisle Nilsson, i hvilket han säger sig 



^ Ahlqvist, Erik XI V: s sista lefnadsår, 8. 81 och JR d. 10 au- 
gusti 1572. 

2 Se bref från Johan till ståth. i Stockholm d. 9 aug. 1572. JR 
auppl. 



57 

gärna vilja veta, hur med den lifländska resan var be- 
ställdt. Han hade fått höra, att hertigen helt hastigt be- 
gifvit sig till Arboga, trots tiden var så långt framskri- 
den, att han borde tänka på att inskeppa sig. Han un- 
drade därför, hvad meningen vore med denna resa åt 
Arboga, och frågade, huru snart han ämnade sig öfver till 
Lifland och hvart han hade förskrifvit sitt krigsfolk ^ 

Hvad som framkallat en sådan misstro hos Johan 
gent emot hertig Karl, framgår ej af de anförda brefven. 
I de skrifvelser, som Johan under den närmast följande 
tiden sände till hertigen, finner man ej heller någon upp- 
lysning härom. I dem låter icke Johan förmärka ens en 
skymt af misstro eller misstämning. Ännu mindre kan 
man då i dem spåra orsaken till omslaget. Det ser emel- 
lertid ut, som om någon af konungens nitiske tjänare 
burit fram något skvaller om att hertig Karl skulle um- 
gåtts med förrädiska afsikter, sedan han samlat trupper 
och förråd för den lifländska resan, och som om Johan bland 
annat misstänkt, att hertigen skulle befria Erik. 

Hvad nu orsaken än var till att konung Johan skref 
på detta sätt, ingen omständighet finnes som talar för 
att den framträdande misstron hade någon djupare rot. 
Hade misstro verkligen funnits tidigare, hade den utan 
tvifvel tagit sig uttryck i några af Johans skrifvelser. 
Han var ej den som försiktigt lade band på sig och dolde 
sina känslor och tankar. I och för sig är ju också denna 
misstro mot hertig Kart alltför orimlig för att Johan vid lugn 
besinnig skulle kunna hysa den på allvar. Det kan väl tän- 
kas, att Johan var mer orolig, när han hade fången i fur- 
stendömet, t. ex. därför att trakten omkring slottet ej stod 
under hans omedelbara styrelse och bevakning, därför att 
han visste, att i hertig Karls omgifningfunnos personer, som 
stått i Eriks tjänst, och därför att han kunde misstänka, att 
dessa lätt nog kunde komma i beröring med Eriks väk- 



^ Bref tiU Gisle Nilsson d. 9 ang. 1572. JR snppl. 



58 

tare. Men då inget tecken till verklig misstro mot her- 
tig Karl kan upptäckas under den föregående tiden, synes 
ingen anledning finnas till en förmodan, att en sådan 
härskat på djupet hos Johan. Försiktigheten bjuder oss 
att antaga, att den misstro, som onekligen framträder i 
de anförda skrifvelserna, var helt tillfällig, och detta så 
mycket hellre, som det ej kan visas, att den för framti- 
den spelat någon roll, icke ens då det åter blef fråga om 
att förflytta Erik från Gripsholm. 

Det var nämligen icke, såsom man ansett, en hos 
Johan härskande misstro, som var den synliga anledningen, 
till att Johan i september förordnade om Eriks förflyttning 
till Västerås ^ Orsaken härtill var den, att hertig Karl 
framställt en formlig begäran därom. Innan han reste 
öfver till Lifland, ville han förordna om en del repara- 
tioner vid slottet, hvilka skulle utföras under hans borto- 
varo. Och då han ansåg mindre lämpligt, att Erik för- 
varades där, medan dessa pågingo, bad han konungen 
föra honom till en annan ort. ^ 

Af sådan anledning var det som Johan vidtog åt- 
gärder för Eriks förflyttning till Västerås. Sedan rum 
iordningställts och slottet därstädes undergått en del re- 
parationer, som afsågo dess förstärkande, förordnade Johan 
den 11 sept. 1572 Hans Kyle och kamreraren Henrik 
Mattsson att jämte Eriks öfriga väktare föra konung Erik 
från Gripsholm till Västerås^. Denna befallning kom 
emellertid aldrig till utförande. En öfverenskommelse 
träffades kort därefter mellan Johan och Karl, att fången 
skulle stanna kvar på Gripsholm "*. Och här förvarades 



* Ödberg, Sfämplingar mot Johan III, 8. 32. 
2 Den 6 aug. 1572 KB. 

* Ahlqvist, Erik XlV:s sista lefnadsår, 8. 82 och Ödberg, 
StåmpUngar mot Johan III, a. 32 samt jämte de af dem citerade bref- 
ven Johans svar till hertig Karl den 20 aug. 1572. JR, 

* Bref fr&n Johan till Eriks väktare den 15 okt. 1572. JR ki ett 
bref från Karl till Johan, dat. 16 okt. 1572, synes att Karl kort förut 



59 



han nu hela vintern 1572 — 1573. Först i juni 1573 för- 
des han till Västerås. Närmaste anledningen till flytt- 
ningen var äfven nu den, att hertigen ville företaga re- 
parationer å sitt slott ^. 



Utöfver hvad som ofvan meddelats, torde inget af 
vikt i fråga om den inre styrelsen ha varit föremål för 
samverkan emellan Johan och Karl. Sådant samarbetet 
ter sig på grund af tillgängliga uppgifter; visar det emeller- 
tid, att konungen tillät hertig Karl att äfven på detta 
område utöfva den myndighet, som var hans rätt enligt 
testamentet, och att hertigen själf, fullt medveten om 
sin uppgift såsom arffurste, sträfvade att fylla sin plikt. 
Omdömet om samarbetet i riksstyrelsen i dess helhet 
måste därför blifva, att det motsvarade testamentets 
idé om en samverkan mellan konung och arffurste till 
lösande af statsuppgiften. 

Den verksamhet, som hertig Karl i egenskap af ri- 
kets arffurste och dess främste ledamot hade att utöfva 
vid konungens sida för rikets ,bästa, hade dock i ett af- 
seende fått en annan karakter än testamentet afsett. 
Den egoistiska hänsynslöshet, det starka förvärfsbegär, 
som voro utmärkande drag hos hertig Karl, trädde fram 
redan under hans första politiska verksamhet och gåfvo 
den en egennyttig prägel. Hertigen hade visserligen ej un- 
dandragit sin hjälp, när konungen fordrade den ; han hade 
tvärt om efter testamentets föreskrift beredvilligt lofvat att 
vara redo, när det gällde rustningar emot fienden. Hvad 
särskildt russtjänsten beträffade, hade hertigen efter egen 
utsago hållit en kontingent, som var dubbelt så stor som 



varit på besök hos konungen. Kanske hade vid detta tillfälle aftalet om 
Eriks förvaring på Gripsholm träfifats. 

* Ahlövist, Erik XIV.s sista lefnadsår, s. 82 — 83 samt KR. den 
4 och 12 juni 1573. 



60 

den, hvarom han hade kommit öfverens med Erik. Men 
hertigen betraktade icke alla dessa uppoffringar såsom sin 
skyldighet. För det redliga och trogna bistånd, för den 
broderliga troheten, som han först och icke sist visat, 
fordrade han erättning under form af förläningar, pen- 
nin geersättningar eller andra materiella förmåner. Och icke 
nog därmed att han utan hänsyn till det stora ekonomiska 
trångmål, hvari konungen och riket befunne sig, begärde 
attblifvaihågkommen med vederlag för de tjänster han gjort. 
Han fordrade dessutom med en skoningslöshet utan like, 
att konungen skulle gifva honom vederlag för de inkom- 
ster och fördelar, som Erik under hans minderårighet nju- 
tit af furstendömet. 

Hediig Karl började med att fordra ersättning för 
Strömsholms län i Västmanland, hvilket enligt testamen- 
tet skulle tillhöra hans furstendöme, men enligt Oustaf 
Vasas på dödsbädden uttalade önskningar öfverlämnats 
till drottning Katarina Stenbock såsom lifgeding^. Ehuru 
hertigens rätt till sådan ersättning synes hafva bort vara 
mer än tvifvelaktig, då Gustafs på dödsbädden uttalade 
önskningar, borde — såsom ock Johan senare framhöll ^, — 
gälla framför hans föregående testamentariska disposition 
och något vederlag ej synes hafva varit åt hertigen af- 
sedt, dröjde han ej att frambära anspråk på ersättning for 
den lidna förlusten. Redan vid konfirmationen på fur- 
stendömets besittning den 9 maj 1569 kom frågan om er- 
sättning för det förlorade området på tal mellan Johan 
och Karl. Johan lofvade därvid välvilligt att förbättra 
furstendömet med Vadsbo och Valle härad i Väster- 
götland för att godtgöra hertigen. Då Johan efter her- 
tigens hemresa dröjde några veckor med att uppfylla 
detta löfte, påminde hertig Karl därom i en skrifvelse 
af den 2 juni 1569. Efter denna påminnelse skyndade 
Johan att tillfredsställa hans önskningar. Den 12 juni 



1 Westling, Hertig Karls furstendöme^ 8. 7. 

'^ Se JB den 3 mars 1579, bref fr&n Johan tiU Earl. 



61 

gaf han åt honom i förläning nämnda härad för den 
tid, som änkedrottningen innehade Strömsholms län, dock 
med undantag af 8 uppräknade socknar^. Med denna 
förbättring på sitt furstendöme var hertig Karl ej länge 
nöjd; den var i hans ögon endast en gärd af rättvis ve- 
derläggning för hvad han förlorat. För de tjänster och 
det trogna bistånd, han gjorde konung Johan i kriget 
mot Danmark, uppträdde han snart med nya fordringar. 
Den 24 mars 1570, då det å nyo gällde att med allvar 
rusta sig till fortsättning af kriget mot Danmark och 
hertigen efter konungens begäran var beredd att efter 
högsta förmåga komma konungen och riket till undsätt- 
ning, fordrade han, att konungen skulle godtgöra honom 
för sådan trohet genom att ytterligare förbättra hans 
furstendöme. Och icke nog härmed. Ehuru det enligt 
testamentet var hans skyldighet att utan särskild ersätt- 
ning bistå konungen efter förmåga, och ehuru han visste, 
att riket befann sig i utmattadt tillstånd, tvekade han 
ej att därjämte begära en särskild ersättning för de kost- 
nader, som rustningen förorsakade honom ^. Han fram- 
ställde sålunda fordringar på vederlag for skeppsutred- 
ningen (i bröd, öl och annan fetalie), som han skulle vidtaga 
till flottans förstärkning, för den russtjänst, som han höll 
ifrån sitt furstendöme dubbelt större än han med rätta 
borde göra, ja han fordrade ersättning för skattefriheten, 
som landsknektarne åtnjutit under kriget med Danmark, 
allt sedan Eriks tid, när de varit uppbådade till krigs- 
tjänst^. 

På samma gång som han framställde dessa fordrin- 



^ TUl konungen d. 2 juni 1569 KR. TiU hertigen d. 12 juni s. 
å, JR 

^ Den 6 april 1569 hade Johan beviljat hertigen 6,000 mark till 
hans ryttares underh&U, antagligen t. f. af visadt nit. Se AuLaviST, Erih 
XIV: 8 sista lefnadsår, s. 45, 

^ År 1561 d. 18 noT. hade Erik befriat landsknektarne fr&n s&väl 
ordinarie som extra ordinarie skatter under den tid de voro i krig. Th. 
WiJKANDER, a. a., s. 85. 



62 

gar, erinrade han om att han ej erhållit någon del af 
den barskatt, som fadern efterlämnat. Detta kunde han 
ju med full rätt göra; men då han därjämte påpekade, 
att han allt sedan faderns död icke erhållit någon in- 
komst från den honom tillkommande andelen i arfvegod- 
sen, synes han härmed velat väcka anspråk på ersätt- 
ning för förluster, som han icke billigtvis kunde begära, 
att Johan skulle svara för, dä det ju ej var dennes fel, 
att arfskifte ej blifvit företagets 

Om Johan svarat något på de af hertigen framställda 
fordringarne, känner man ej. En månad efter det her- 
tigen affattat sina sex artiklar och sändt dem till konung- 
ens sekreterare, som skulle framföra dem till konungen, 
hade han ej erhållit något svar. Den 21 april skrifver 
han nämligen ånyo till sekreteraren och ber honom 
för hertigens brefvisare gifva tillkänna, hvad Johan haft 
att andraga på de värf, han förut gifvit honom i uppdrag 
att frambära^. Om nu Johan efter denna förnyade på- 
stötning gaf något besked på de 6 artiklarne, måste det 
hafva varit af böjande, ty nästa år finner man, att herti- 
gen ånyo framkommer med de flesta af sina anspråk. 
Men då hertigen senare begärde såsom förläning de 8 
socknar, som undantagits från Yadsbo och Valle härad den 
12 juni 1569, uppfyllde Johan denna hans begäran, trots de 
i många fall oförsynta fordringar, han kort förut fram- 
ställt ^ 

Efter slutadt krig med Danmark ansåg hertig Earl 
tiden vara inne för att ånyo framställa sina ersättnings- 
anspråk. Den 26 jan. 1571, således dagen efter det ri- 
kets ständer beseglat sitt beslut om Elfsborgs lösen, be- 
gärde han själf hos konungen en skriftlig försäkran på 



* Artiklarne finnas i Handlingar angående Hertig Karl och hans 
hertigdöme med påskrift: "Udi sex Artickler författed, hwad hanns f. n. 
begärer nu til försäkringh aff K. M:tt för then store Rost- tienist h. f. n. 
holler H. K. M:tt och riket både til land och wattn.** Sthlm th. 24 martii 70. 

^ Till Johannes sekreterare d. 21 april 1570. KR. 

3 Westlino, Hertig Karls furstendöme^ s. 7. 



63 

ungefär samma fordringar, som han året förut framställt. 
Fordran på barskatten efter föräldrarne uppger han nu i 
bestämd summa: i barskatt efter fadern fordrade han 
5,000 lödiga mark silfver och efter modern 5,000 daler. 
Några punkter voro uteslutna, nämligen de, som an* 
gingo ersättning för skeppsutredningen och russtjänst. Men 
i stället kom han med tre nya fordringar, två angående 
ersättning för lidna förluster under Eriks tid och en angå- 
ende återbetalning af en gifven forsträckning. Liksom 
han förut fordrat vederlag för den frihet från skatt, som 
landsknektarne i hans furstendöme åtnjutit äfven under 
den tid, Erik var konung, begärde han nämligen dels er- 
sättning för all uppbörd, som Erik haft af hans fursten- 
döme, dels vederlag för spannmål, som Erik under sina 
första regeringsår skulle tagit ifrån hans förråd i Nykö- 
ping och på andra slott och gårdar samt sändt till Lif- 
land och annorstädes. Och dessutom fordrade han till 
sist, att konungen skulle betala honom en summa af 614 
mark 14 lod silfver, som han försträckt honom i Vad- 
stena sommaren 1568, när upproret företogs emot Erik ^ 

Med de två förstnämnda fordringarne väckte hertig 
Karl anspråk på ersättning, som, om de än i viss mån 
voro berättigade, dock å andra sidan stredo mot testa- 
mentets mening med furstendömena, att dessa skulle vara 
län under kronan, hvilka skulle vara konungen och riket 
till hjälp och nytta, så långt som möjligt var. Fordran 
på återbetalning af det i Vadstena försträckta silfret var 
däremot formellt berättigad, när denna undsättning haft 
form af lån, men billigheten synes äfven i detta fall hafva 
kraft, att hertigen afstått från ersättning för denna hjälp, 
som kommit honom såväl som hela riket till godo. 

Om några underhandlingar fördes i Stockholm mellan 
Johan och Karl angående dessa fordringar, ledde de ej till 



^ "Opå theaae effterne punchter Begarer H. F. N. udaflf H. K. 
M:tt Eenn schriflFteligh och förseglet förwissningh. Dat Stocholm theu 26 
januarij Anno 71," KR. 



64 

något resultat, ty den 10 maj 1571 sände hertig Earl 
tvenne budbärare, Nils Jönsson och Gisle Nilsson, till 
konung Johan för att än en gång andraga sina fordringar. 
Denna gång upptog han ej den nyss omtalade fordran på 
ersättning för den af Erik bortförda spannmålen, likaledes 
var begäran om återbetalning af försträckningen i Vad- 
stena utelämnad. Men förutom de gamla fordringarne på 
andel i barskatt, vederlag för landsknektarnes och ryttar- 
nes friheter, vederlag fÖr uppbörden under Eriks regering 
och fordran på andel i arfvegodsen, framkom han med en 
redan förut framställd begäran om förbättring på fursten- 
dömet genom ärftlig förläning på Yadsbo, Valle och Asker- 
sunds härad. Och därtill bad han konungen om tillå- 
telse att köpa 50 ä 60 skattegods utanför furstendömet, 
hvar helst honom syntes ^ 

Man får nu ändtligen höra Johans tankar om de af 
hertig Karl framställda anspråken. Efter en öfverlägg- 
ning med sitt råd afgaf han den 13 juni 1571 sitt svar^. 
I detta bedömde Johan de framställda anspråken med 
oväld och bemötte dem efter förtjänst. Hertigens oför- 
synta fordringar på ersättning för den minskning i upp- 
börd, som hans furstendöme genom Eriks nämnda åtgär- 
der fått vidkännas under hans minderårighetstid, tillbaka- 
visade han med harm såsom olidliga och omöjliga att 
uppfylla. Utan att närmare inlåta sig på den juridiska 
sidan af saken frågar han hertigen, med hvad fog och 
rätt han uppställde sådana kraf. Och han ber honom be- 
tänka, om det kunde vara möjligt för honom att åväga- 
bringa en sådan summa, som till fyllande af alla dessa 
anspråk skulle erfordras. Hertigen visste ju själf, hvad 
som fanns i lösören, då de satte Erik från regementet, 

^ "Creditijff för Nils Jönsson och Gisle Nilsson på n&gra varff, som 
de medh till Eonungl. M:t afferdige are och annbdrage schole. Dat. Nykö- 
pingh thenn 10 maij anno 71" samt därtill bifogad Zednla: **Opå thesse 
effterrne ärender are wij Karl — — begärandes — — svar och förviss- 
ningh." KR. 

^ Johans svar, tre olika skrifvelser af samma dag, d. 13 juni 1571, 
finnas i JR 1571 fol. 147 fif. 



65 

och han var icke okunnig om de utgifter, som konungen 
för krigets skull och eljest på kronans vägnar haft och 
hade. Förutom den summa, som för Elfsborgs lösen skulle 
erläggas, och den som Ltibeck enligt fördraget i Stettin 
hade att fordra, hade konungen skulder till det främmande 
krigsfolket och skulder för Eriks räkning att betala. Räk- 
nade han nu härtill systrarnes brudskatt, som ännu be- 
löpte sig till 350,000 daler, så blef summan af alla de 
utgifter, som nu förestodo, icke mindre än 10 ä 12 hundra- 
tusen daler; och då hade han ändock ej tagit hänsyn till 
omkostnaderna för den ryska fejden. Med rätta erinrar 
Johan sedan om den skada och förlust, som blef honom 
tillfogad af Erik, när han miste sitt furstendöme och blef 
satt i fängelse. Af hvem skulle han fordra ersättning 
för den förlust, som han därigenom lidit? Hvad sär- 
skildt beträffade den begärda ersättningen för landsknek- 
tarnes och ryttarnes friheter ansåg han det vara orätt 
väcka sådana anspråk, efter som Eriks förordningar gällt 
hela riket. Om nu hertigen erhöll den äskade ersättnin- 
gen, skulle följden blifva den, att äfven ridderskapet och 
adeln skulle fordra liknande vederlag. 

De fordringar däremot, som hade skäl för sig och 
voro möjliga att uppfylla, gick Johan till mötes med löften 
att göra hvad i hans förmåga stod. Arfskifte skulle han 
låta verkställa, så snart som möjligt. Den äskade ande- 
len i barskatt skulle betalas, när han fick råd och lägen- 
het därtill. Begäran om köp af skattehemman biföll han 
med det villkor, att hertigen underrättade honom om kö- 
pen, så att han finge veta hvar gårdarne voro belägna. 
Och till förbättring på furstendömet gaf han nu Vadsbo och 
Valle härad på fördelaktigare villkor: det förra förlänades 
med ärftlig rätt, det senare för lifstiden, dock alltid med 
förbehåll af hertig Magnus' rätt, om han återfinge sin hälsa. 
För att afklippa allt vidare tal om ersättning och veder- 
lag fäste också Johan vid sin förläning det villkoret, att 
hertig Karl ej mera skulle fordra på någon gammal gäld. 
Förläningen skulle ock utgöra ersättning för Sonnenburgs 

o» E, S'öderqvist. Johan III och Hertig Karl. 5 



66 

slott och län, som hertig Earl haft i förläning af Johan, 
men förlorat genom freden i Stettin^. 

Genom sitt svar lyckades Johan icke öfvertyga hertig 
Earl, att han fordrat något, som var obilligt och stred 
emot rättvisan. Men hertigen var för tillfället icke an- 
gelägen att urgera vidare på sina fordringars uppfyllande, 
utan han förklarade, att han ville låta dem falla, som 
konungen ansåg vara olidliga och omöjliga^. Hans när- 
maste sträfvan var nu att få begäran om Vadsbo och Valle 
härad fullkomligen uppfylld. Därför begärde han i sitt 
svar icke mer än att få Valle härad på samma villkor som 
Vadsbo, ^alldenstund hela Valla härad är icke mer än 
ett prestegäU'^ '. Johan visar nu återigen tillmötesgå- 
ende, då han undfår hertigens vänliga bref med försäkran, 
att han ville låta de fordringar falla, som för konungen 
voro omöjliga att uppfylla. Den 29 augusti 1571 utfärdade 
han donationsbref på Vadsbo och Valle härad med så- 
dana villkor, som gällde för det öfriga hertigdömet, d. v. s. 
med ärftlig rätt, och med den ytterligare förmånen af fri- 
het från russtjänst under hertigens egen lifstid, men för öf- 
rigt med de förbehåll och villkor, som vid förra löftet om 
den förbättrade förläningen bestämdes^. 

Utan tvifvel trodde nu Johan, att han skulle vara 
befriad från alla vidare kraf för den gångna tiden. Själf 

^ Westling. Hertig Karla furatendöme, 8. 7. När hertig Karl er- 
hållit Sonnenburg i Lifland, har jag ingenstädes sett. Första g&ngen jag 
funnit hertig Earl tala om denna sin förläning är i ett bref af den 16 
no v. 1570 (KR^ bref fr&u hertig Earl till Johan). Han skrifver häri, att 
han var till sinnes att med första öppet vatten sända några tjänare öfver 
till det slottet Sonnenburg, som konungen broderligen och kärligen honom 
till skänks upplåtit hade. För att de, som samma hus då hade i sin be- 
fallning, icke skulle göra hans tjänare något hinder utan dem samma 
slott öfverantvarda, bad hertigen, att konungen skulle sända en befall- 
ning till dem om slottets öfverlämnande. 

2 Bref från hertig Earl till Johan d. 20 juni 1571 KR. 

» Ibid. 

* Afskrifter af förläningsbrefvet i JR och Handlingar angående Hertig 
Karl och hans hertigdöme. Westling uppger endast, att Vadsbo härad förlä- 
nats med arfsrätt och Valle härad pä lifstiden. Hertig Karls fursfendötne, s. 8. 



67 

hade han fäst det villkoret vid den gjorda förläningen, att 
hertigen ej skulle fordra på någon gammal gäld, och denne 
hade å sin sida, om ock i försiktiga ordalag sagt, att han 
ej skull^e fordra något, som konungen ansåge obilligt. 
Men om Johan invaggade sig i sådana förhoppningar, blef 
han besviken. Det dröjde ej mer än några veckor, förr 
än hertig Earl icke allenast å nyo framställde kraf, som 
berörde den gamla gäld, han ej vidare skulle tala om, 
utan ock kom med nya fordringar på ekonomisk hjälp af 
konungen. 

Närmaste anledningen till att hertigen återupptog 
sin gamla fordran och framställde nya kraf på konungens 
hjälpsamhet, trots denne så nyss hugnat honom med en 
betydlig förbättring af furstendömet, synes hafva varit 
den, att han nu ville göra allvar af en redan förut på- 
tänkt resa till Tyskland. En sådan resa kräfde stora ut- 
gifter. Det låg därför nära till hands att utkräfva hvad 
han ansåg sig ha att fordra af konungen och att därut- 
öfver begära dennes förfordran. I alla händelser ställde 
han sina fordringar i det närmaste samband med respla- 
nerna. Att det dessutom var verklig brist på tillgångar, 
som föranledde hertigen att besöka konungen, är sanno- 
likt. Kort därefter klagade han öfver, att han var nöd- 
ställd för penningar. Krigsfolket, som han underhöll i 
Finland, skulle ha sin aflöning; främmande köpmän, till 
h vilka han häftade i skuld, skulle ha sin betalning^. Men 
å andra sidan är det uppenbart, att hans ställning likväl 
var bättre än konungens. 

I det memoriaP, som hertig Karl uppsatt för Pontus 
de la Gardie, hvilken skulle framföra hans önskningar för 
konungen, ställde hertigen i främsta rummet en begäran, 
att Johan skulle gifva honom sin hjälp, så att han in- 
stundande vår kunde företaga sin resa, hvarom han redan 



1 öppet bref för Willem de Wijk den 14 okt. 1571 KR. 

* "Memorial för herr Pontus de la Gardie opå thesse efiF:ne punch- 
ter, 8Zom han hooe K. M:jt uträtte schall. Datum ut in litteria**, d. v. b. 
den 10 september 1571. KB. 



68 . 

förut hade gjort framställning hos konungen. De öfriga 
punkterna, som alla gå ut på främjande af hertigens eko- 
nomiska intresse i ett eller annat afseende, inledas med 
en obestämd och försiktig begäran, att konungen skulle 
betala ''allt det H. F. N. skall uppå hålla och synnerli- 
gen med den summa sölf H. F. N. försträckt uti Vad- 
stena ''. Undvikande att närmare angifva hvad han ännu 
ansåg sig hafva att fordra, synes hans mening hafva varit, 
att konungen skulle betala, hvad han ansåg vara billigt 
och rättvist i hertigens förut framställda fordringar. I 
följande punkt hemställer hertigen, att konungen skulle 
till afbetalning på hvad han var skyldig låta honom få 
uppbära ett års afkastning från kopparverken. 

De önskningar om förfordran, som hertigen i öfrigt 
uttalar i sitt memorial, voro följande: 

att konungen, om han ville i sin tjänst använda 
ryttare från Vermland, hvilka hemman hade uti furstendö- 
met, skulle gifva något vederlag härför, efter som herti- 
gen hade sitt tal fullt; 

att konungen skulle skänka honom ett fullrustadt 
skepp, som han kunde använda till rikets bästa; 

att konungen ville tillåta honom på egen bekostnad 
upprätta ett eget myntverk i furstendömet,^ där han kunde 
mynta det skattesilfver, som han för sin del kunde få 
ifrån furstendömet ; 

att konungen ville gifva vederlag till fru Märta 
Lejonhufvud, grefvinna till Vestervik, för några gårdar, 
som hon hade i de tre socknar af Yadsbo, som enligt 
testamentet hörde till hans furstendöme, efter som han 
ej längre kunde umbära dem. 

När Johan efter tvenne månaders dröjsmål ändtligen 
afgaf sitt svar^ på denna framställning, lät han icke, så 
som man kunnat förmoda, förmärka något missnöje. På 
grund af den stora omkostnad han haft och hade för riket 

^ **Swar på the werff, som vår käre broder then högb:ne furste 
etc genom wår trooman her Pontus de la Gardie hos oss haflfwer an- 
dragit. Actum Calmare then 6 Novembris Anno 71" JR. 



69 

och för den stora skuldbörda, som han aldrig kunde hoppas 
att blifva kvitt, måste han visserligen afslå de framställda 
fordringarne. Men han visade dock sin benägenhet att 
vilja gå hertigen till mötes med ett erbjudande, som her- 
tigen aldrig satt i fråga. Då han ej kunde främja hans 
tilltänkta resa genom att uppfylla hans önskningar, lof- 
vade han att besolda allt krigsfolk, som hertigen hade i 
Finland, så att han skulle få njuta hela räntan af sitt 
furstendöme. Och dessutom visade han äfven vid moti- 
veringen för afslagen en hänsynsfullhet och en medgör- 
lighet, som man knappt kunnat vänta. Fordran på be- 
talning för gammal gäld går han sålunda förbi i stället 
för att vidröra frågan om dess berättigande. Då han 
kommer till hertigens begäran om ersättning för de ryt- 
tare, som han uppsatte utöfver sin skyldighet, inlåter han 
sig ej heller på frågan om storleken af den russtjänst, 
som borde utgå ifrån furstendömet. Han gick äfven denna 
förbi för att ej råka i obehagliga konflikter. För många 
orsakers skull ville han icke skrifva därom. Då han af- 
böjer hertigens begäran om ett skepp; säger han, att han 
icke varit obenägen att uppfylla denna hans önskan. Men 
han hade i sinnet att nästa sommar företaga en ^ handel^, 
om hvilken han nu för öfrigt genom Pontus de la Gardie 
bad att få höra hertigens råd. Kunde denna gå för sig, 
så som konungen tänkt, hoppades han därmed kunna be- 
reda hertigen större fördel än med förenämnda skepp. 
Endast vid svaret på den sista punkten angående veder- 
lag till fru Märta för godsen, som hertigen ville komma 
åt, kunde han ej underlåta att i ironiska ord gifva honom 
ett välförtjänt hugg för hans snålhet. I denna sak sva- 
rar han nämligen endast, att han ställde det i hertigens 
eget skön, hvad han ville deras kära moders syster efter- 
låta, sedan konungen efter sin och riksens lägenhet hade 
försett henne till det bästa. 

Innan hertig Karl mottagit detta svar, hade han vid- 
tagit en åtgärd, genom hvilken han oberoende af det svar, 
han finge ifrån konungen, skulle kunna bereda sig ökade 



70 

tillgångar. Utan att ha inhämtat konungens tillåtelse 
hade han nämligen beslutat begagna sig af det sedan en 
tid tillbaka pågående växleriet, som Johan infört till 
ökning af sina inkomster ^ Liksom konungen ville han 
uppköpa det gamla myntet, särskildt det goda, i konung 
Gustafs tid slagna, för att sedan med profit ommynta det 
efter gällande myntordning. För den skull hade han den 
14 oktober förordnat en af sina tjänare, Willem de Wijk, 
att uppköpa allt silfver och gammalt mynt, hvar han 
kunde komma öfver det, således äfven utom fursten- 
dömets gränser^. Och han hade därvid på eget bevåg 
anmodat de tillförordnade män, som myntet befalldt var, 
att de ej skulle lägga några hinder i vägen för Wijk, 
när han kom för att mynta. 

Detta hertig Earls själfrådiga uppträdande väckte 
Johans lifliga missnöje, både för den orsak, att han gick 
miste om en del af den inkomst, som han af växleriet 
beräknat, och för att hertigen tagit sig friheten utförda 
befallning till konungens tjänare. Detta senare särskildt 
var något, som gick hans kungliga höghet och reputation 
förnär. Så snart han fått underrättelse om hertigens 
tilltag, sände han därför genast en uppmaning till ho- 
nom att återkalla sina tjänare, som voro utskickade att 
uppköpa det gamla myntet^. Kort därefter — den 13 
november — lät han utgå ett påbud till alla sina be- 
fallningsmän, att de skulle förhindra den inväxling, som 
bedrefs af hertig Karls tjänare utom furstendömet ^. Och 
i denna sak tålde han inget dröjsmål. Då han endast 
några dagar senare fick höra, att växleriet fortsattes af 
Willem de Wijk och hans medhjälpare, skref han genast 
till hertigen och bad honom återigen kalla dem tillbaka. 

* Se härom Forssell, Sveriges inre historia, II. 2, b. 76 ff. 

* "Öpet Breff för Willem de Wijk Belangendes myntett. Datnm 
Tynnelsöö then 14 octo. anno 71," KR. 

« TiU hertig Karl den 7 novemher 1571. JR. Afskriften i JR 
här icke något datum, men enligt innehållsregiatret hör hrefvet till den 7 
november. 

* Den 13 november JR. 



71 

Men han sade, att han var öfvertygad, att det ej skedde 
med hertigens vilja, och ville endast underrätta honom, 
på det att han skulle kunna af styra ofoget^. 

Utan tvifvel hade hertigen öfverskridit sin befogen- 
hets gränser, då han sändt sina tjänare in i riket för 
att uppl^öpa det äldre myntet. När han märkte, hvil- 
ket missnöje han därmed uppväckte hos konungen, lät 
han också utan invändning förbjuda sina utskickade att 
fortsätta därmed utom furstendömet^. Och så blef ko- 
nungen tillfreds igen. 

Efter detta fann hertig Earl för rådligt att hålla 
tillbaka med sina öfverdrifna fordringar hos Johan. Af- 
slaget på hans senaste framställning måste ha öfvertygat 
honom, att han för dessa ej kunde beräkna någon fram- 
gång; och Johans missnöje öfver tilltaget med myntinväx- 
lingen och öfver befallningen till konungens tjänare hade 
visat, att hans obilliga anspråk på tillmötesgående kunde 
leda till obehagligheter. 

Eget nog finner man ej, att hertig Earl i stället 
framställde de anspråk, hvilka han med full rätt kunde 
fordra att få uppfyllda, anspråken på andel i barskatt 
och arfvegodsen. I detta af seende visade han sig ovan- 
ligt tålig och öfverseende med konungen. Först den 27 
juni 1572 lät Johan företaga det af hertig Earl påyrkade 
arfskiftet. Det skedde på Borgholm, kort efter det kon- 
traktet om Liflands öfvertagande blifvit ingånget. 

Arfvegodsen fördelades därvid först lika emellan Jo- 
han, Earl och Magnus. Sedan skiftades Magnus' lott i 
två hälfter, af hvilka Johan och Earl togo hvar sin. På 
Johans del föUo sålunda sammanlagdt 1,229 landbor, för- 
utom en del kvarnar, utjordar och torp. Hertig Earls 
andel utgjorde något mera, om man ser på själfva sum- 
man. Han fick nämligen 1,347 landbor under sitt arf 



* TiU hertig Karl den 17 november 1571. JR. 

* Hertig Karls svar af den 30 nov. 1571. Jfr ock hertigens bref 
till Johan Axelsson den 18 dec. samt till st&th. p& Stockholms slott d. 
19 dec. 1571. KR, 



72 

och eget, frånsedt torpare, kvarnar, nybyggen och dy- 
likt, som också föUo honom tilP. 

Sammanräknas allt, som nu fördelades mellan Jo- 
han och Earl, uppgår det till 2,576 landbor. Enligt den 
år 1558 upprättade jordaboken utgjorde Gustaf Vasas 
arfvegods då 4,209V2 landbor^. Det var således icke min- 
dre än 1,633 besutne gårdar, som sedan dess undantagits 
och nu ej kommo med i räkningen vid arfskiftet. Här- 
emot framställdes längre fram anmärkningar af hertig 
Karl, som ej ville gilla någon annan grund för utdelnin- 
gen än faderns jordaböcker. Huruvida han redan vid 
arfskiftet gjort några invädningar i denna riktning, därom 
upplysa ej källprna^. 



^ Arfskifteshandlingarne i Hist. Handl. 1. s. 43 ff. 

* Handlingar angående Arf och Eget. Kammararkivet. 

^ Ödberg, Stämplingar mot Johan III, s. 20, uppgifver, att hertig 
Earl vid arfskiftet afgifvit protester, men detta framgår ej af de källor 
han citerar. 



III. 

Johan och Karl voro i grunden af allt för olika natu- 
rer för att i längden kunna draga jämt. Båda voro egen- 
sinniga, häftiga och uppbrusande till lynnet samt ytt.er- 
ligt ömtåliga om sin makt, liksom fadern. Men ingendera 
ägde den beräknande smidighet, som var förenad med 
hans hänsynslösa djärfhet. Johan var till sitt lynne vek 
och vankelmodig samt lätt tillgänglig för sidoinflytelser. 
Det drag af misstänksamhet, som låg i släkten, var ock 
starkt utveckladt hos honom; och denna misstänksam- 
het i förening med en omanlig räddhåga gjorde honom 
ytterst opåräknelig. Med lätthet kunde han slå öfver 
ifrån den ena sinnesstämningen till den andra, från vän- 
lighet och godhet till bitterhet och fiendskap. Hertig 
Karl däremot ägde karaktersfasthet, var klok och be- 
räknande, men då dessa egenskaper icke voro parade 
med hänsyn och sinnets ädelhet, blef han i sitt enskilda 
som offentliga uppträdande, i ord och handling alltid 
sträng, ofta hård, stundom hänsynslös. Emot Johans 
böjelse för prakt och ståt, stod Karls enkelhet i hvar- 
dagslifvet, emot konungens oförmåga att hushålla stod 
hertigens sparsamhetsifver och utpräglade förvärfsbegär. 

Emellan tvenne personer af sådana skåplynnen kunde 
konflikter lätteligen uppstå, när de hade till uppgift att 
samarbeta med hvarandra. 

Under den tid, som det skildrade samarbetet i riks- 
styrelsen pågått, hade emellertid förhållandet emellan 
Johan och Karl varit det allra bästa man kunnat vänta 



74 

sig. I det hela hade vänskap rådt dem emellan; och de 
hade i sämja fyllt sin uppgift att gemensamt vårda riket. 
Mindre slitningar hade visserligen icke uteblifvit. Genom 
sin oförsiktighet hade hertig Karl vid ett par tillfällen 
sårat konungens ömtåliga maktkänsla, genom sina hän- 
synslösa fordringar hade han satt konungens tålamod på 
hårdt prof. Men den förbittring och harm, som han häri- 
genom uppväckt hos Johan, hade varit hastigt öfvergå- 
ende. Någon egentlig konflikt kan ej sägas hafva upp- 
kommit. Å hertig Earls sida finner man icke någon gång 
tecken till ovänskaplig sinnesstämning, om man undantar 
hans uppbrusning i oktober 1572, som för öfrigt ej hade 
någon betydelse. När han gång efter annan, som det 
synes med fullaste allvar och uppriktig öfvertygelse om 
rättmätigheten, framställer sina anspråk utan att få det 
svar, han önskar, skall man icke se annat, än att han 
bibehåller sitt lugn. Misstron, som sedermera visade sig 
hafva ett så fördärfligt inflytande på förhållandet emellan 
bröderna, hade ännu ej smugit sig in. Den hade en gång 
stuckit upp sitt hufvud, men då Johan aldrig visade den- 
samma för hertig Karl, hade den ej i sina följder något in- 
flytande på förhållandet dem emellan. Samarbetet i rikets 
styrelse hade därför aldrig blifvit stördt. Ingen verklig 
tvist, ingen missämja hade ställt sig hindrande i vägen. 
Första gången en verklig brytning inträdde i för- 
hållandet emellan Johan och Karl, är i december 1572, 
och anledningen till denna var, att den aftalade lifländ- 
ska expeditionen, för hvars verkställighet de hade arbe- 
tat allt sedan juni månad, då af hertig Karl blef inställd, 
därför att konungen ej kunde hålla sina löften. Att her- 
tig Karl inställde den lifländska resan, väckte Johans 
stora missnöje. Han hade uppenbarligen tänkt sig, att 
den kunnat företagas trots den långt framskridna års- 
tiden, och oaktadt han för sin del ej fyllt alla de löften, 
han gifvit med afseende på utrustningen. När han fick 
underrättelse från hertigen, att denne beslutat sig för 
att uppskjuta resan ^ både för den mangel på pengar så 



75 

ock för den närvarande vinter^, trodde han, att något 
annat låg under. Ehuru han visste, att hertigen redan 
den 10 augusti användt de 300 tusen m.ö., som konungen 
öfverlämnat till honom för krigsfolkets aflöning, och visste, 
att hertigen sedan haft att kämpa med stor brist och satt 
mycket till af sitt eget, skref han till honom ^ och bad ho- 
nom sända öfver till Reval, hvad han hade kvar af de 
300 tusen mark. Redan denna fordran måste vara ägnad 
att uppväcka harm. Men ännu mer förnärmande var fort- 
sättningen af konungens skrifvelse. Sedan han begärt, 
att tyska rjrttare, som hertigen hade samlade, genast 
skulle öfversändas till Lifland och att af knektarne hälf- 
ten skulle sändas dit och resten till Finland, anhåller 
han att få se kopior af de bref, som hertigen sändt till 
krigsfolket för att undskylla resans inställande. Han 
hade nämligen förnummit, att hertigen skulle sändt så- 
dana bref, och han inbillade sig, att denne skjutit skul- 
den på honom. I sin förbittring drog han sig icke för 
att visa, hvad tankar han hade, utan ber öppet att få 
se kopior af de afsända brefven. På samma gång ber 
han ock att få se kopior af bref, som hertigen skrifvit 
till de förut omtalade ryttmästarne Antonius Pflug och 
Otto Wildenstruch samt till Sigfrid Preston, h vilken un- 
der hösten 1572 synes ha öfvergått från Johans till her- 
tigens tjänst^. Sannolikt trodde han sig äfven i dessa 
skrifvelser skola finna uttalanden, som ställde hans gö- 
rande och låtande i en ofördelaktig dager. Johans miss- 
tänksamma skrifvelse kunde ej annat än väcka ond blod 
hos hertig Earl. Det missnöje, som konungens oförmåga 
och försumlighet vid utrustningen för den lifländska ex- 
peditionen till sist hade väckt hos honom, förbyttes nu 
i harm och förbittring. Redan förut hade han sändt Jo- 



* Eonnngens bref till hertig Karl finnes ej, men hertigen refere- 
rar dess innehåll tämligen utförligt, då han bemöter det i sitt svar. 

^ Om Sigfrid Preston lämnar Ödberg upplysningar i sitt arbete, 
Stämplingar mot Johan III, s. 76 ff. 



76 

han register öfver de utgifter, han haft. Af dem kunde 
konungen förstå, att ej något öfverskott fanns. Nu ville 
han dessutom sända ''oförfalskade register*' på h vad han 
i daler, silfver och annat af sitt eget tillsatt. När så blef 
rätt räknadt och uppgjordt dem emellan, skulle det nog 
ytterligare visa sig, huru mycket som kunde finnas kvar 
att skicka öfver till Lifland. Med en skärpa i orden, som 
man ej förut funnit i skriftväxlingen emellan bröderna, 
tillbakavisar hertigen beskyllningen att hafva talat nå- 
got förvitligt eller skadligt om konungen i de bref som 
han sändt till Lifland; och han förnekar, att han öfver- 
hufvud skrifvit något om konungen, som kunde vara hans 
ära och anseende för när. Han hade ej uppgifvit något 
annat än den sena årstiden samt sjukdom såsom orsak 
till resans inställande; och detta hade han skrifvit till 

o 

Klas Åkesson, ej till krigsfolket^. För öfrigt hade han 
genom honom förtröstat krigsfolket därmed, att han in- 
stundande vår skulle komma öfver till Lifland för före- 
tagets fullföljande. Vid detta tillfälle såväl som alltid 
eljest hade han beflitat sig om att iakttaga konungens och 
rikets bästa och bad därför, att konungen icke skulle 
församla några misstankar emot honom, liksom han konun- 
gens och fäderneslandets ära och välfärd icke betänka 
ville eller kunde ^. 

Härmed inträdde en verklig brytning emellan Johan 
och Karl. Den retade sinnesstämningen, misstron och 
bitterheten, som nu rådde emellan dem, tog sig uttryck 
i klagomål och fordringar, som i sin ordning gjorde för- 
hållandet än mera spändt. Hertig Karl klagar öfver 
strömpenningar och andra afgifter, som Strängnäsborgarne 
vid sin handel på utlandet fingo erlägga för sina han- 



^ Något annat hade han ej heller sagt i det bref, som han den 
30 oktober skref till Per Kristersson, h vilken han befaller att jämte 
Klas Åkesson beställa om alla saker, som behöfvas kunde vid Bevals 
slott. Jfr s. 43, not 4. 

■^ Bref till konungen den 10 november 1572. KR. 



77 

delsfartyg vid passerandet af Söderström \ Trots gifvet 
löfte att ej mera kräfva någon gammal gäld fordrar han 
å nyo betalning af det silfver, som han försträckt ko- 
nungen i Vadstena 1568. Om konungen ej på annat sätt 
kunde betala honom, ville han för närvarande taga så- 
som afbetalning de 200 skeppund koppar, han fått löfte 
på i det lifländska kontraktet. Han framställde ock an- 
språk på vederlag för husgeråd, som konung Erik under 
sin regeringstid låtit bortföra från furstendömets slott in 
på slott och gårdar i konungariket. Längre fram for- 
drade han ock betalning för 6,022 daler, som han ut- 
lagt för värfningar i Tyskland, sedan han började rusta 
sig för expeditionen till Lifland^. 

Att Johan skulle upptaga dessa klagomål och for- 
dringar med missnöje i den sinnesstämning, hvari han 
förut befann sig, var uppenbart. Då konungens svar ej 
finnes i behåll, kan man emellertid ej se, hur han be- 
mötte hertigens klagomål och fordringar. Af hertigens 
svar härpå ser man endast, att han beträffande de hinder, 
som i form af strömpenningar och andra afgifter hade lagts 
för Strängnäsborgarne, förklarade, att det skett honom 
alldeles ovetande. Man finner ock, att Johan i sin ord- 
ning framställde liknande besvär. Emot hertigens klago- 
mål öfver strömpenningar, som upptogos af hans under- 
såtar, då de passerade Stockholm, ställde konungen be- 
svär öfver en bom, som hertigen uppsatt vid Kolsun- 
det ^ till hinder för fri kommunikation mellan uppstäderna 
vid Mälaren och Stockholm*. Vidare anförde han klago- 



^ Mälarstäderna ägde rätt till fri seglation pä utlandet. Oduner, 
C. Th., a. a.. 8. 40. Se ock Westling, Hertig Karls furstendÖme, s. 66. 

^ Till konungen den 15 och 20 november och 2 december samt 
till sekreteraren Henriksson den 21 november 1572. KR. 

^ Träng genomfart mellan Toresund i söder och Ytter-Selön i norr, 
b&da i Södermanland, som leder ut till Prestfjärden. Hiat.-Geogr. och 
Stat, Lex. öfver Sverige, IV, s. 215. 

* Till konungen den 2 december 1572. KR. 



78 

mål från uppstäderna Arboga och Köping öfver att her- 
tigens fogdar hindrade fri tillförsel till dem ifrån fursten- 
dömet. Dessa besvär voro icke alldeles ogrundade, men 
hertigens åtgärder hade enligt hvad han i sitt svar till 
konungen gjorde gällande, blifvit misstydda. Med bom- 
mens uppsättande hade han ej haft någon annan mening än 
att få kännedom om hvad för sällskap som reste genom lan- 
det och att tillse, det ej spejare eller sådane, som utan till- 
stånd ville begagna sig af skjutsresor, skulle få fritt fär- 
das som de ville ^ Något förbud för fri tillförsel till 
Arboga och Köping hade han aldrig utfärdat. Klago- 
målen däröfver hade förmodligen sin grund däri, att han 
befallt sina fogdar uppkräfva skatten af bönderna, medan 
de hade något kvar och tillhållit dem efterse, att de ej 
sålde allt hvad de skördade till städerna, såsom de bru- 
kade göra med det resultat, att de sedan måste tigga 
hertigen om hjälp och lindring eller befrielse från skatt ^. 
Klagomålen voro således å ömse sidor tämligen obe- 
tydliga, men de räckte till att gifva näring åt missämjan 
och hålla den vid lif under återstående delen af 1572. 
Ännu i början af följande året finner man tecken till att 
en afvog och allt annat än broderlig sinnesstämning rådde 



^ ^ Att misstro emot hertig Earl fanns hos Johan i början af 1573, 
synes af ett bref, som han den 2 januari skref till M&ns Bryntesson (Lil- 
jehöök), hvilken nu förde befälet på Elfsborgs och Gullbergs fästningar. 
Denne hade frågat, huru han skulle förfara med anledning däraf att her- 
tig Earl, som till julen kommit till Höjentorp och hade för afsikt att 
resa ner till Elfsborg, begärt att fä komma ned till fästningen och bese 
"lägenheterna". Härpå svarade Johan: "Så göre i therndinnen rätt atti 
udi sådanne saker först förspörie eder ther um. Och ther högbite wår 
käre broder begärer att komma in upå förbe:te slott ther att besichte 
lägenheterne, såsom i schriffue, då skole i thz icke förvägre hans E:tt. 
Men framdeles, när offtheide Eelflfzborgh och GuUbergh kunne mere och 
ytterligere bliflfue befeste, wele wi atti eller them, som befalningen haffue, 
skole icke stedie udi så måtto ngn therinn, förrän i haffue oss ther om 
besöcht". Brefvet den 2 januari 1578 finnes i Ji?. Concept till detsamma 
i Johan 111:8 concepter. Innehållet omtaladt af Ödberg, StämpUngar 
mot Johan III. s. 34. 

'-* Till konungen den 21 december 1572. KB. 



79 

bos Johan. Missförhållandet utjämnades emellertid så 
småningom, dels af sig själft genom tidens inverkan, dels 
genom behofvet af samförstånd; och den af brutna sam- 
verkan i riksstyrelsen blef delvis återupptagen. 

Sedan Johan i januari haft en rådssammankomst, 
bvarvid han med rådsherrarne förhandlat om rikets vår- 
dande ärenden, och bland annat låtit dem utarbeta en 
köpeordning på alla in- och utländska varor, sände han 
detta förslag till hertigen jämte en redogörelse för hvad 
som i öfrigt blifvit beslutadt vid rådsmötet. Han ön- 
skade, att hertigen skulle afge sitt betänkande, på det 
att han sedan skulle kunna fatta ett bestämdt beslut^. 
Hertig Earl nöjde sig emellertid ej med att afge ett 
skriftligt eller muntligt utlåtande såsom konungen hade 
önskat. För att dess bättre göra sin mening gällande 
infann han sig själf i Ulfvesund, där Johan vistades med 
sitt råd. Här återupptogs nu rådplägningen emellan 
konungen och rådet under närvaro och medverkan af 
hertig Earl. Resultatet däraf blef dels mandadet om 
köpeordning, som utfärdades den 7 februari 1573^, dels 
rådslaget af den 12 februari s. å., hvilket kan betraktas 
såsom ett helt program * för styrelsen under den närmaste 
tiden ^. 

Något rådslag finnes ej bevaradt från den första 
rådssammankomsten den 12 januari. Man har således 
ingen ledning vid bedömandet af den frågan, om hvad 
som kan hafva tillkommit på hertig Earls initiativ. Utan 
tvifvel har han emellertid tagit en verksam del i för- 
handlingarne; och det är icke osannolikt, att en del af 
de framställda punkterna har honom till upphofsman. 
Måhända var det ock han, som väckte förslaget om den 
bekanta anhållan, hvarmed rådslaget slutade, att konun- 
gen ej skulle vidtaga några förändringar däruti, utan att 



* Johan till hertig Earl den 22 januari 1578. JR. 
^ Stiernman, Förordningar 1, s. 227, flf. 
^ Rådslag under Johan IILs regering. 



80 

först ha sammankalladet rådet och hört dess betän- 
kande. 

Hvad som särskildt bidrog till att förena bröderna 
var behofvet af gemensam uppmärksc^mhet på förhållandet 
till Danmark. Redan i januari hade Johan fått mottaga 
klagomål från danske konungen öfver ett anfall, som sven- 
skarne i Lifland skulle ha gjort mot hertig Magnus' underså- 
tar på Öset. Härom hade Johan underrättat sin broder, på 
samma gång han sände honom det vid rådsmötet den 12 ja- 
nuari afgifna rådslaget ^. Med anledning af denna underrät- 
telse hade då hertig Karl skrifvit till konungen af Dan- 
mark och tillbakavisat de framkastade besvären, som de 
ansågo vara utan grund. Hade någon konflikt uppstått 
mellan de svenske och öselske befälhafvarne, var herti- 
gen öfvertygad, att det berodde på de senares ränker. 
Och han kunde ej tro, att konungen af Danmark skulle 
vilja hålla dem för sina skyddsförvanter, som tillfogat 
Sverige och dess besittningar därute så mycken skada. 
Sådant tillvägagående vore emot den ingångna fredens 
bestämmelser^. 

I mars kommo tidender till hertig Earl, att danske 
konungen rustade sig. Genom en till Danmark utskickad 
tjänare och genom sin uppsyningsman på gränsen mellan 
Yermland och Norge hade han fått höra, att utskrifningar 
företogos både i Danmark och Norge. Hvem dessa rust- 
ningar gällde, visste man ej. Men hertig Earl ansåg ställ- 
ningen vara sådan, att man borde vakta sig och, så- 
som han uttryckte sig, hafva sitt öga på brädet och 
taga sig till vara för de danskes list. Det vore bäst, 
menade hertigen, att man redan började med att vidtaga 
de säkerhetsåtgärder, som i rådslaget blifvit tillstyrkta, 
så att danskarne kunde se, att svenskarne hade sina sa- 
ker i god akt, om de hade något ondt i sinnet. Han 
uppmanade därför konungen dels att upptackla och ut- 



* Den 22 januari 1573. JR. 

2 Den 1 februari 1573. Dat. Stockholm. KR. 



81 

rusta skeppsflottan och att hålla en allmän vapensyn med 
adeln, dels att utse några lämpliga personer, som kunde 
följa hertigen öfver till Tyskland, då han som han 
hoppades snart skulle få resa ditöfver för egen del, så att 
man kunde i tid underhandla med de tyska furstarne om 
förbund och understöd^. 

Efter denna föreställning förordnade Johan den 20 
mars 1573 grefve Per Brahe och Sten Baner såsom lega- 
ter till Tyskland^. Kort därefter, den 31 mars, utfär- 
dade han ett öppet mandat till adeln i riket med tillsä- 
gelse, att den skulle infinna sig i Uppsala till allmän vapen- 
syn 14 dagar efter pingst^. 

Vid denna tid rådplägades ock om handeln på Narva. 
Kejsaren, konungen af Danmark och liibeckarne hade for- 
drat, att denna handel skulle fullkomligt frigifvas. Härpå 
skulle Johan, som omöjligen ansåg sig kunna uppfylla 
en sådan begäran, afgifva ett svar. Den skrif velse, som 
han för detta ändamål uppsatt, sände han den 17 mars 
till hertigen jämte ett bref, som han ville sända till bi- 
skopen af Miinster med begäran, att denne skulle föra 
hans talan hos den romerske kejsaren. Hertigen upp- 
manades att öfverse båda och säga sin mening, om samma 
bref så skulle utgå, eller om man något därutinnan efter lä- 
genheten förändra skulle. Sitt svar härpå gaf hertigen 
ofördröjligen, men ej skriftligen utan muntligen med Pon- 
tus de la Gardie den 19 mars^. 

I slutet af april erhöll Johan bekräftelse på de ryk- 
ten om rustningarne i Danmark, som hertig Karl omta- 
lat för honom den 5 mars. Johan, som fruktade, att 
man i Danmark planerade en expedition mot Re val, be- 
farade, att hans flotta skulle vara för svag att hindra ett 



^ Till konungen den 5 mars 1573 KR. 

2 Den 20 mars 1573 JR. "Helst efifter det wij både af w&&r k. 
Broder hertig Carls schriffwelse och eljest förnimme'*. 

^ Den 81 mars 1573 JR. Mandatet omtaladt af Dalin, a. a. III 2, 
«. 43 f., men oriktigt dateradt den 31 maj. 

*■ Den 17 mars 1573 JR och den 19 mars s. &. KR, 
O» E. Sdderqvist. Johan III och Hertig Karl. g 



82 

sådant företag, hvarigenom ryssarne skulle blifva för- 
stärkta med krigsfolk och ammunition. Han begärde 
därför, att hertig Earl skulle uppskjuta den resa, som 
han tänkt företaga till Pommern, så att flottan kunde 
förstärkas med de skepp, som han för sin resa behöfde. 
På samma gång som Johan bad hertigen härom, fram- 
ställde han ock en begäran att få låna det silfver, som 
hertigen hade på myntet i Stockholm för att mynta till 
daler. Han behöfde detta, som beräknades blifva 5 ä 6,000 
daler, till danskarnes betalning. Af köpesilfret hade 
ännu ej hälften inkommit. Det fattades därför ännu 
10,000 i de 30,000 daler, som han nu skulle levererad 

Johan var naturligtvis mycket angelägen att med 
det snaraste göra denna afbetalning, som skulle hafva skett 
redan föregående år. Senast i januari hade han fått an- 
maning från danske konungen, som ej velat vänta längre 
än till fastlagstiden^. Han ville därför lösa frågan på 
det sätt, att hertig Earl förskotterade sitt ofvan omta- 
lade silfverförråd mot löfte om vederlag af skattesilfret, 
när detta hade kommit in. 

Hertig Earl afgaf sitt svar genom en brefvisare — det 
var för vidlyftigt att anförtro det åt pennan — och rådde 
konungen för öfrigt att vidare öfverlägga med sitt råd 
om de åtgärder, som kunde anses nödvändiga till för- 
hindrande af danskarnes afsikt, om den var sådan, som 
konungen befarade^. Efter förnyad begäran* gaf herti- 
gen också sitt samtycke till lån af silfret, som han hade 
på myntet i Stockholm^. På detta sätt blef Johan i 
stånd att sända ned penningar till Elfsborg i juni månad ^. 



^ Bref fr&n Johan till hertig Earl; concept i Johan IILs Concep^ 
ter, dat. den 29 april och enligt påskrift underskrifvet den 80 april. 

2 Till hertig Karl den 8 januari 1573 JB. 

3 Den 3 maj 1573 KB. 
* Den 11 maj 1573 JB. 

5 Den 14 och 15 maj 1573 KB. 

^ Den 3 och 8 juni 1573 JB. Enligt kvitto gjordes afbetalning 
den 24 juli 1573, se Pira, a. a., s. 36 not 1. 



83 

Om de underhandlingar, som Johan under denna 
tid bedref i Polen för vinnande af den polska kronan för 
sig eller sin son Sigismund, synes han däremot ej hafva 
rådplägat med hertig Karl. Den 14 april hade han öfver- 
lagt med några af rikets råd om de villkor och löften, 
som skulle proponeras vid valriksdagen af de svenska 
ombuden ^. Men man finner ej, att hertig Karl blifvit 
uppmanad att i denna fråga afgifva sitt betänkande. Ej 
heller synes hertigen ha blifvit tillfrågad om försvaret af 
Lifland. Frågan om ett återupptagande af rustningarne 
för den lifländska expeditionen kom aldrig på tal. I 
stället föreslogs vid rådslaget den 14 april, att Lifland 
skulle erbjudas till polackarne, om de ville välja konun- 
gen eller Sigismund ; och på grund af detta betänkande 
befullmäktigades sändebuden af konung Johan att utlofva 
dess förening med Polen, helst så att det blef ett eget 
furstendöme för Vasaätten, så länge någon af den rege- 
rade i Polen^. 

Om så skedde, att hertig Karl ej fick afgifva sitt 
betänkande om den ena eller andra af dessa angelägen- 
heter, vittnar detta onekligen om brist på förtroende hos 
Johan gent emot hertig Karl ; och det är ju ej heller i 
och för sig osannolikt, att en viss misstro låg kvar och 
lurade på djupet hos Johan efter hvad som hade försig- 
gått i slutet af föregående år. Men för öfrigt måste de 
bevarade skrifvelser, som växlades emellan Johan och 
Karl under januari — maj anses vittna om endräkt, åtmin- 
stone till det yttre. Hvad särskildt hertig Karl beträf- 
far talar allt för att han ej längre hyste något groll till 
konungen, utan att han med glömska af hvad som varit 
riktade blicken framåt med uppriktig vilja att vara konun- 
gen och riket till hjälp. 

Om något annat än sämja vittnar ej heller de bref, 
som under första hälften af juni växlades emellan brö- 
derna. Den 4 juni begär hertig Karl Kåkinds härad i 



^ Ahlövist. Aristokratin under Johan III, a. 78 



84 

Västergötland såsom förläning på behaglig tid i stället 
för betalning af det ofta fordrade silfret, som han lånat 
konungen i Vadstena, och som han nu ej längre kunde 
umbära. Härpå svarade Johan den 12 juni med att vän- 
ligt inbjuda hertigen till det herremöte, som han tänkte 
hålla i Stockholm vid midsommar. När de där träffades, 
skulle de om den saken också förhandlad På samma 
gång som hertig Earl anhöll om vederlag för silfret, hade 
han ock framställt en begäran om Eriks förflyttning från 
Gripsholm. Härom hade han redan en gång förut under 
år 1573 — den 9 mars — gjort anhållan, men han hade 
hittills gifvit sig till tåls^. Nu ville han ej längre upp- 
skjuta de reparationer, som han länge tänkt företaga vid 
slottet, utan fordrade, att Erik skulle föras därifrån. På 
denna framställning svarade Johan bifallande i sitt bref 
af den 12 juni; och utan dröjsmål blef nu Erik förd till 
Västerås slott ^. 

Efter detta inträder emellertid helt plötsligt ett om- 
slag. Missnöje och förbittring uppträder å ömse sidor. 
Det visar sig, att en skism redan börjat, att en fient- 
lig och misstrogen sinnesstämning härskade redan då de 
nämnda brefven skrefvos, fast de intet förråda. 

Man finner å ena sidan, att hertig Karl gifvit konun- 
gen anledning till missnöje och förbittring, därigenom att 
han utfärdat privilegier och gåfvobref till undersåtar utom 
furstendömet. I bref till borgmästare, råd och menighet 
i Stockholm af den 22 juni utöser Johan sin vrede öfver 
dessa, därför att en del af dem tagit emot frihetsbref af 
andra än honom själf, ^både för stadens tunga gästning, 
skatt, vård, vakt, tull, desslikes ock friheter till att ut- 
föra koppar och andra förbudna varor här af riket och 



^ Den 4 juni 1573 KR. samt den 12 juni s. å. JR, 
^ Den 9 mars 1573. KR. Detta bref kompletterar framställnin- 
gen hos Ahlqvist, Erik XIV:8 sista lefnadsår^ s. 82. Det visar, hvarfor 
konung Johan i april begärde af fru Anna Bjelke p& Åkerö att fä 
sända Erik till "stenhuset" p& Vik. 

* Ahlqvist, Erik XIV: b sista lefnadsår, s. 82. 



85 

gåfvobref på hus, tomter, gårdar och annat mera". Med 
sårad konungslig stolthet förkunnar han för dem, att han 
själf ''med Guds milda och nådiga tillhjälp" aktade re- 
gera sitt rike, och att han därför icke tänkte tillåta nå- 
gon, vore det än hans egen son, utgifva sådana bref, 
vare sig i Stockholm eller annorstädes. Den som efter 
den dagen anammade sådana bref af någon annan än 
honom själf, skulle dömas lif och gods förlustig; ville ej 
de, som redan mottagit sådana bref, lämna dem ifrån sig, 
skulle äfven de vara hemfallna under samma straffa. 

Den som i detta bref under benämningen "andre" 
åsyftas, den som på det sätt Johan säger tagit sig fri- 
heten att utfärda privilegier och gåfvobref i riket vid 
sidan af konungen, var ingen annan än hertig KarP. Her- 
tigen hade följaktligen å nyo' gjort intrång på konungens 
maktområde, hvilket alltid gick dennes höghet och rege- 
mente för när. Han hade å nyo sårat Johan i hans öm- 
tåligaste punkt. 

o 

A andra sidan finner man, att hertig Karl hade an- 
ledning till missnöje med Johan. Denne hade tagit sig 
före att kalla hertigen "vårt rike Sveriges arffurste" i 
stället för "Sveriges rikes arffurste", såsom hans titel 
alltid förut varit. Denna nya benämning hade Karl först 
funnit i kopior af bref från konungen till ett par tyska 
ryttmästare, bland dem den förut omtalade Antonius Pflug, 
hvilken hertigen rekommenderat till Johans tjänst^. Se- 
dan hade han ock funnit den i andra bref, som med 
konungens egen hand voro underskrifne. Han hade först 
tänkt, att det nya uttrycket berodde på sekreterarens 
oaktsamhet; men till sist insåg han, att förändringen 
måste hafva skett i någon särskild afsikt. Det blef 
honom klart, att konungen med uttrycket vårt velat 

^ Till borgmästare, råd och menighet i Stockholm dat. Svartsjö 
den 22 juni 1573 KB. 

2 Jfr 8. 89. 

3 Se den 29 april 1573 KR, Se ock bref till konungen af den 14 
maj fi. å. Ibid. I detta säger hertig Karl, att han förnummit, att konun- 
gen var till sinnes att skrifva till de förenämnda ryttmästarue. 



86 

framhäfva, att han ensam var herre i riket, och att 
hertigen endast var en arffurste under honom. Han 
tog därför mycket illa vid sig och skref den 20 juni 
ett skarpt bref till Johan, hvari han inlade sin protest 
emot den skedda förändringen i titeln. Han förklarade 
häri, att han ej behöfde påminnas därom, att riket vore 
konungens, eftersom han aldrig traktat efter detsamma, 
utan fastmer förhjälpt honom därtill. Johan hade for 
öfrigt ingen rätt att vidtaga någon förändring i hans titel. 
Den hade han erhållit af sin fader, den hade han ock 
burit redan under Eriks tid, ändock han varit en tyrann. 
Alldenstund konungen sålunda hvarken upphöjt eller för- 
nedrat honom, gjordes ej behof att förvända den titel, 
som honom inför Gud och all världen med rätta tillkomme. 
y*ille ej Johan, att broderlig kärlek dem emellan skulle 
blifva förhindrad, skulle han i tid betänka sig och r^ laga 
allt uti god måtto igen^". 

Förändringen i titeln var uppenbarligen företagen 
med full afsikt. Hvad orsaken därtill kunde varit, fram- 
går ej; men att den låg i missnöje öfver någon hertig 
Earls själfrådighet, synes vara den naturligaste förkla- 
ringen. Då man känner, hvilket missnöje konungen vid 
denna tid hyste gent emot hertigen för dennes intrång 
på hans kungliga rättigheter, ligger det nära till hands 
att sammanställa detta med titelns förändring, och att i 
detta se orsaken till förändringen. Den nya benämnin- 
gen hade emellertid förekommit några veckor innan her- 
tig Karl skref sitt bref af den 20 juni. När Johan där- 
emot erhöll underrättelse om hertigens själfrådiga be- 
teende, känner man ej. Första beviset på hans förbitt- 
ring häröfver är bref vet till Stockholms borgare den 22 
juni. 

Hvad nu orsaken än må varit, när hertig Kq.rls skarpa 
skrifvelse i denna sak kom Johan tillhanda, var denne ej 
vid bästa lynne. Men han låtsar egendomligt nog ingen- 



1 Till konungen den 20 juni 1573. KR. 



87 

ting om, utan skrifver med lugn ett svar, hvari han gör 
sin "förklaring och undskyllan*, d. v. s. förnekar, att 
han någonsin vidtagit någon förändring i titeln. Han 
går ej själf anfallsvis till väga med de vapen, som her- 
tigens egenmäktiga åtgärder satt i hans händer, utan 
förskansar sig ännu så länge bakom den afvisande for- 
klaringen, att han aldrig gjort någon förändring, och att 
han således utan sak blifvit med ''spotske ord'' anfallen. 
Att han däremot kallat Sveriges rike "vårt rike Sverige", 
det erkände han, men därtill hade han rätt, eftersom han 
var en krönt arfkonung^. 

Med denna undvikande förklaring kunde hertig Karl 
ej låta nöja sig. Den 30 juni svarade han med att ännu 
ifrigare häfda sitt påstående. Han upprepade skälen mot 
rättmätigheten af den gjorda förändringen och förklarade 
till sist, att han ej var sinnad att mottaga några bref, 
som vore försedda med den nya titeln^. På samma 
gång ger hertigen luft åt sin förbittring öfver att konun- 
gen icke återlämnat ett par skepp, som han låtit utru- 
sta for att i skeppsflottan användas på de narviska far- 
vattnen, ehuru de tillhörde hertigen. Johan hade trott, 
att de tillhörde dennes tjänare Willem de Wijk, och han 
hade troligen lagt beslag på dem, därför att de Wijk 
låtit utskeppa förbudna varor af riket och betett sig med 
otillbörligt tal emot konungen^. Nu tillhörde de i själfva 
verket hertigen, sedan denne, såsom han själf uppgifver 
köpt dem, det ena af Erik Gustafsson Stenbock, det an- 
dra af Willem de Wijk ; och då Johan trots de upplysningar, 
hertigen lämnade om äganderätten, och trots hans väg- 
ran att låta dem för sommaren användas i skeppsflottan, 
dröjde med att utlämna dem, blef hertigen högeligen för- 



^ Till hertig Karl den 26 juni 1573. JR. 

2 Till konungen den 30 juni 1573 KR. 

» Till hertig Karl den 15 juni 1573 KR. Zedula. 



88 

bittrad^. I vredesmod öfver konungens beteende i detta 
och andra afseenden uttalade han sin förhoppning, att 
konungen ej skulle tränga honom ifrån hans eget och 
rygga den ed, han svurit honom och alla undersåtar vid 
sin kröning^. 

Vid mottagandet af detta hertigens svar rågades 
måttet af konungens vrede. Hans dåliga lynne tog nu 
helt och hållet makten öfver honom. Allt hvad upp- 
letas kunde drogs fram till beskyllning emot hertigen. 
Alla hans själfrådiga åtgärder under den gångna tiden^ 
alla hans obilliga fordringar samlades nu i en stor ankla- 
gelseskrift emot honom*. 

Först klagar Johan öfver hertig Karls vanvördiga 
skrifsätt i de senaste brefven, i hvilka hertigen anklagat 
konungen för att med våld och emot sin kröningsed 
trängt honom från hans eget, och i hvilka han förklarat, 
att han ej ärnade mottaga några bref från konungen, om 
de vore försedda med den n3'a titeln. I detta samman- 
hang förevitar han ock hertigen, att han understundom ta- 
lat konungen hårdt till, då de varit tillsamman för öfver- 
läggningar. Särskildt klagar han därvid öfver de hårda 
och häftiga ord, som hertigen låtit undfalla sig senast 
de voro i Kalmar*. 

Sedan vidtaga klagomålen öfver hertigens egen- 
mäktighet och öfver det intrång, som han vid flera till- 
fällen gjort på konungens maktområde. Han hade känts 
vid de två lagmansdömena Södermanland och Nerike, ut- 



^ Bref IV&n Joban till Earl den 15 juni 157S; till ståth. pä Sthlm 
den 23 juni. Hertig Karls bref till konungen af den 10 och 18 juni s. 
å. KR. 

^ Till konungen den 30 juni. Zedula. 

^ Concept i Handlingar angående Hertig Karl och hans hertig- 
döme med öfversjtrift : "ThcBse effterme beswäringer baffuer Eong:e M:tt 
wåår aller nådigrste herre emoth then högborne furste hertig Carl,** Det 
är utan datum, men det är uppenbarligen skrifvet efter mottagandet af 
hertigens bref af den 30 juni och före den 10 juli, då hertig Karl skref 
sitt svar därpå. 

* Härmed åsyftas förmodligen mötet i Kalmar juni 1572. 



89 

färdat befallningar till konungens befallningsmän och ståt- 
hållare, bortskänkt hus och gårdar i Stockholm och an- 
norstädes, förlänt privilegier åt köpmän och andre att 
utföra varor, slagit under sig gods och gårdar utom fur- 
stendömet, h vilka ej hörde till arfvegodsen. Vidare kla- 
gade konungen öfver att hertigen utan fog upphäft sig 
till målsman i hertig Magnus' furstendöme samt varnade 
honom för att vidare antasta konungens fogdar, såsom han 
gjort med hertig Magnus' fogde Mårten Jönsson. 

Därpå följer anklagelse för orättmätiga fordringar. 
Dels framdrages, att hertigen fordrat vederlag för den 
uppbörd, som Erik haft af hans furstendöme och arfve- 
gods, dels beskylles han för att vilja fordra hälften af 
allt det guld och silfver, som fanns, när Johan kom till 
regeringen, ehuru han då strax bekom hälften af konung 
Eriks '^skänkeskifva*', och icke detta allenast utan ock 
ränta på detsamma för den tid, som han fått umbära det^. 

Vidare framhåller Johan, att han förnummit, det 
hertig Karl efter Magnus' ftånfälle tänkte tillägna sig 
halfparten af hans furstendöme i Östergötland, hvilket 
var alldeles emot testamentet. 

Till sist' klagar Johan öfver att många af hans tjä- 
nare, som utan lof vikit ur hans tjänst, upptagits och 
användts af hertigen, och besvärar han sig öfver, att 
adeln i furste ndömet ej fick njuta de privilegier, som den 
hade rätt till. 

Efter framställandet af denna anklagelse träder den 
ursprungliga tvisten om titelns förändring i bakgrunden. 
Anmärkningarne och beskyllningarne, som nu riktades 
emot hertig Karl, voro sådana, att de i första rummet tarf- 
vade ett svar. Han upptog dem därför till bemötande i en 
försvarsskrift, som han afgaf den 10 juli 1573^. I detta 

^ Konungen räknade all denna gäld, som hertigen eåledes skulle 
fordra, till icke mindre än 200 tusen daler uti fint silfver, förutom något 
guld, »om hertigen skulle fordra såsom arfvedel efter konung Gustaf. 

^ "Swar opå någre punchter, som Konung M:tt säger sigh haffwe 
misshaagh till" (inneslutet i svar till rådet, utg. från Gripsholm den 10 
juli 1573). KR. 



90 

svar förnekar hertigen till att börja med, att han skrif- 
vit något, som kunde vara konungen förnär eller för ho- 
nom förklenligt Hvad först angick beskyllningen för van- 
vördigt skrifsätt, förklarade hertigen, att han stod fast vid 
hvad han tillförene sagt, att han ej var sinnad att taga 
emot några skrifvelser från konungen med den nya titeln, 
äfven om detta skulle räknas såsom vanvördigt tal. Men 
för öfrigt hade han ej skrifvit så som konungen påstått. 
Han hade aldrig tillmätit honom, att han velat mot sin 
ed tränga hertigen ifrån hans eget; han hade endast 
skrifvit: vi hoppas etc. 

Af de öfriga klagomålen erkände han några såsom 
delvis befogade. Hvad bortskänkandet af gods och går- 
dar utom furstendömet beträffade, hade han verkligen 
gjort sig skyldig därtill; möjligt var äfven, att han gif- 
vit köpmän lof att utföra varor, som voro förbudna till 
utförsel, han kunde icke så hastigt erinra sig den saken. 
Men det, som han på detta sätt gifvit lof att utföra, var 
icke värdt mer än 1,000 daler. Och donerandet af hus, 
tomter och gårdar, som konungen talat om, inskränkte 
sig till gåfvobref i oktober 1568 på ett hus i Stockholm, 
som han gifvit till sin barberare kort efter stadens in- 
tagande. Men var det nu så, att konungen ej ville låta 
gåfvan äga bestånd, kunde han taga den igen. 

Några af beskyllningarne berodde enligt hertigens 
mening på missuppfattning eller förtal; och dessa voro 
därför till det mesta ogrundade. Hertigen hade sålunda 
ej, såsom konungen påstått, gifvit befallningar till hans 
fogdar eller ämbetsmän. När han i några fall skrifvit till 
dem, för att de skulle efterkomma hans önskningar, hade 
han begärt, icke bjudit eller befallt. Ej heller hade han 
antastat konungens fogdar. Hvad angick hertig Magnus' 
fogde, Mårten Jönsson, hade hertigen ej låtit antasta 
denne såsom konungens tjänare utan för den ** spott", 
som han bevist honom, då han var sjuk, och emedan han 
visste, att hertig Magnus ej själf kunde straffa honom. 
Att några af konungens tjänare, som rymt ur sin tjänst. 



91 

skulle af hertigen blifvit upptagna, visste han ej af. Han 
kunde därför ej svara annat än bedja konungen uppgifva 
namnen på dem, som han så skulle mottagit. 

Anklagelsen mot hertigen för att han vederkänts 
de två lagmansdömena Södermanland och Nerike till- 
bakavisar han däremot alldeles. I denna sak hade han 
hvatken handlat emot faderns testamente eller mot ko- 
nungens förut uttalade åsikt. Konungen hade ju dagen 
^fter Stockholms intagande 1568 med ed lofvat, att her- 
tigen skulle njuta sitt furstendöme så fritt, som han själf 
ville hafva sitt konungarike, eller sitt eget furstendöme 
hade någon tid tänkt att njuta, både till att råda och 
bjuda, vederkännas och förläna, utnämna lagmän och hä- 
radshöfdingar o. s. v.^ Att han kändes vid gods och 
gårdar, skattehemman och sakfallsgods och andra, som 
ej hörde under arfvegodsen, förnekade han likaledes. Han 
hade ej känts vid några andra gods än dem, som Rasmus 
Ludvigssons register utvisade, ehuruväl han kunde hafva 
rätt att hålla sig till den längd, som deras fader hade 
upprättat. Med mera skäl kunde hertigen i stället på- 
stå, att vid arfskiftet skett honom "mycket för kort", i 
4et många af de gods och gårdar, som fadern genom arf 
och köp bekommit, icke räknats med vid delningen. Hvad 
skattegodsen angick hade han ju konungens eget till- 
stånd och bref på attj köpa sådana. Men det oaktadt 
hade han ej köpt mer än tre eller fyra på Väster-Rekarne. 
På de ännu återstående besvärspunkterna, om de orätt- 
mätiga fordringarne, om hertigens föregifna afsikt att 
«fter hertig Magnus' död sätta sig i besittning af hälften 
så hans furstendöme i Östergötland, att han upphäft sig 
till målsman i hertig Magnus' furstendöme och till sist 
om de inskränkningar, han gjort i adelns undfångna pri- 
vilegier, har hertigen intet svarat. 

Genom sin försvarsskrift hade sålunda hertig Karl 
försökt att betydligt reducera värdet af de anklagelser, 
som Johan framställt. I några fall hade hertigen er- 

1 Citeradt i SR A II, 8. 354. 



92 

känt, att han öfverskridit sin befogenhet, i öfrigt bestridt 
eller tegat. Frågan är nu, hvem som skall anses hafva 
rätt, den anklagande eller den svarande parten. 

Ått afgifva ett på själfständig undersökning grundadt 
omdöme om denna fråga möter naturligtvis ganska stora 
svårigheter, då man ej kan vara säker på, att det till 
buds stående materialet är fullständigt. Saknaden af 
bevis mot hertig Karl behöfver ju icke vara liktydig med 
att beskyllningarne mot honom voro ogrundade. Hvad 
som vid en undersökning af besvärspunkterna anträffats, 
synes dock berättiga till den slutsatsen, att hela san- 
ningen ej är till finnandes på någondera sidan. Johan 
hade i sin oresonliga vrede och misstro uppenbarligen 
icke nöjt sig med att framdraga allt, som han med skäl 
kunnat förevita hertigen; han hade låtit förleda sig till 
att framdraga beskyllningar, som dels voro öfverdrifna, 
dels utan all grund. A andra sidan hade hertig Karl 
onekligen gjort sig skyldig till mer än han ville vidgå i 
sin försvarsskrift. 

Hvad sålunda först beträffar hertig Karls påstående 
att bortskänkandet af hus, tomter och gårdar utom fur- 
stendömet inskränkt sig till donation af ett enda hus i 
Stockholm i oktober 1568, kan dettas riktighet ej jäfvas. 
Att ett donationsbref utfärdades af honom den 12 okto- 
ber 1568, gällande en gård i Stockholm, synes af en an- 
teckning därom i hertigens diarium^, men att han se- 
dan gifvit andra gåfvobref af liknande beskaffenhet, har ej 
kunnat påvisas. Att vidare hertigen medgifvit köpmän fritt 
handla i riket och utföra varor därifrån, såsom han ville 

* "Donation för m. Mårten op& Peder Gaddz gårdh på Norremalm.** 
Dat. Stockholm 12 oktober 1568. Hertig Karls Diariiim. 

Den 20 februari 1573 utfärdade hertig Karl ett öppet bref för en 
sin trotjänarinna, Anna Andersdotter, Göran Pedersons **effterleff7er8ka'* 
på ett hus i Stockholm, som henne och hennes barn rätteligen till arfs 
fallet var. Detta hus hade en Hans Biilfällt dittills med hertigens sam- 
tycke besntit. Om hertigen donerat detta hus till H. B. eller på annat 
sätt gifvit sitt samtycke till att han innehade detsamma, vet man ej. 
Brefvet i KR. 



93 

minnas, att han någon gång gjort, det bestyrkes också 
af ett frihetsbref, som han utfärdat för några köpmän ^, 
men mer än ett dylikt har ej påträffats, och denna om- 
ständighet talar åtminstone ej emot hertigens utsaga, att 
de varor, som han låtit köpmän utföra, ej öfverstigit 
1,000 dalers värde. Det vill därför synas, som om Jo- 
han i dessa beskyllningar gått till öfverdrift. 

Hvad hertig Earl hade att anföra till sitt försvar i 
fråga om beskyllningen, att han gifvit befallningar till 
konungens ståthållare, befallningsmän och andra tjänare, 
har däremot onekligen karakteren af undanflykt och ad- 
vokatyr. I de flesta fall, som jag funnit, har hertigen 
visserligen, såsom han uppgaf, begärt, icke bjudit eller 
befallt, då han uppmanat konungens tjänare att efter- 
komma något, som han förordnat ^. I ett fall har han 
dock uttalat ett bestämdt förbud. Det var i ett bref för 
Skäll viks socken (i Östergötland), hvari hertigen efterlät 
konungens undersåtar i denna socken att behålla sina 
två ämbetsmän Anders skomakare och Torbjörn skräd- 
dare, fria från all knektetjänst. I detta förbjuder han 
nämligen befallningsmän, fogdar, knektehöfvidsmän och 
alla andra häremot hinder eller förfång göra^. Men an- 

^ Den 23 juli 1572 utfärdade hertig Earl ett öppet bref for några 
köpmän, som "för nägre synnerlige orsaker schuldh m&ge aldelis frij och 

obehijndrede udi Rijket hanndle och wanndle^ — dooh sä att Sve- 

rigis Bijkis rätt och Laagh icke mötte udi någonn måthe förkrencht 
warde". KR, 

^ I det nyss citerade brefvet för Anna Andersdotter på en gård i 
Stockholm heter det: "Hvarföre hegäre wij affhögb:te K. M:tts trogne mhänn, 
Båd och Stadhollere, Befalningsmenn på Stockholms Slott Tesliges aff 
Borgmestere och Bådh — att the icke udi någenn måthe emott thenne 
wår gunstige eflfterlatilse hindre etc." 

I privilegiebrefvet för köpmännen heter det: "Ther högbite Ko- 
nung:e M:ttz StadthoUere, Befalningsmänn, Tollenärer etc. mage wethe 
sigh effther rätte" ; och i det förut omtalade brefvet för Willem de Wijk 
angående myntet begagnar hertigen äfvenledes termen "begäre", då 
han vänder sig till konungens myntmästare med uppmaning, att denne 
ej skulle lägga något hinder i vägen för Willem de Wijk, då han kom 
för att mynta. 

' Concept i Hertig Carls Concepter, dat. Nyköping den 11 juli 1572. 



94 

tingen hertig Earl använde det ena eller andra uttryc- 
ket, reelt sedt kunde skillnaden emellan en begäran och 
en befallning icke vara stor, då uppmaningen kom ifrån 
honom. Han hade likväl vändt sig direkt till konungens 
tjänare med en uppmaning att efterkomma hans vilja, 
som gällde dispenser ifrån konungens allmänna bud eller 
förbud eller på annat sätt afsåg ingrepp i dennes makt- 
område. 

Formelt befogad var naturligtvis också konungens 
förmaning till hertigen, att han ej skulle vidare antasta 
hans fogdar, lika väl som anmärkningen emot hans till- 
vägagående att själf bestraffa hertig Magnus' fogde, Mår- 
ten Jönsson. Om än i de faktiska förhållandena förelåg 
en viss ursäkt för hertigens åtgärd, såsom han i sitt för- 
svar ville göra gällande ^, hade han dock strängt taget 
ej rätt att straffa fogden, därför att denne bevisat honom 
"* spott ^ under hans sjukdom. När hertig Magnus till 
följd af sin svaghet ej kunde straffa honom, tillkom dom 
och straff konungen. 

Att hertig Karl ej känts vid gods och gårdar, som 
ej hörde under arfvegodsen, under föregifvande, att de 
voro hans arfvegods, kan väl vara möjligt. Men obe- 
stridligt är å andra sidan, att hertigen vederkänts går- 
dar under arf och eget, som han bekommit genom köp 
eller såsom skänker af bönderna. I ett register, som 
sedermera upprättades — tydligen af Rasmus Ludvigs- 
son — öfver gods och gårdar, som hertig Karl låtit ve- 
derkännas ifrån konungen och kronan, utan att de funnos 
i arfskiftet, förekommer under en särskild rubrik anteck- 
ningar om gods, som hertigen genom köp eller gåfva 
bekommit. Af dessa anteckningar och ett särskildt re- 
gister öfver skattehemman, som hertig Karl bekommit 
från och med 1576, synes, att till hertig Karl blifvit 
skänkta år 1568 två, 1569 ett, 1571 ett, 1572 två skatte- 
hemman, alla i Ulfvesunds län. År 1573 lät han veder- 
kännas ett kronohemman i Västerås län, förutom två 

1 Jfr 8. 42. 



95 

skattehemman, som han därstädes köpt^, och enligt ett 
register, som hertigen själf låtit upprätta, har han dess- 
utom under år 1573 såsom skänker mottagit icke mindre 
än 35^/2 skattehemman i Södermanland och Nerike^. 
Utan tvifvel är det just detta hertigens sätt att veder- 
kännas gårdar, som gifvit konungen anledning till klago- 
målen, att hertigen kändes vid gårdar, som ej hörde un- 
der arfvegodsen. Att hertigen sålunda lade skattehemman 
under sitt arf och eget, kunde nämligen icke annat än 
väcka konungens misshag, i all synnerhet, som hertigen 
ej ville tillstädja, att hans arf och egne bönder gingo 
lika i skatten med kronans, utan yrkade att de skulle 
vara fria och frälste så väl som adelns^. 

Om rätten att utnämna lagman i furstendömet, hvil- 
ken Johan bestred hertig Earl, då han påstod, att han 
vederkänts de två lagmansdömena i furstendömet^, inne- 



* Det första registret: "Thesee effterrne Godz och Gårder haffuer 
Ihen högborne furste Hertig Earll låtid wederkennas ifrå Kon. mt min 
ålder Nåd:8te konung och herre och Cronone, som intet stä udi thz 
heffdeskifftet på arffwegodzen, som på Öland emillen hans K. M:t och 
hans f. N. giordes Anno etc. 72" finnes i jordaböcker, Arfskiftea- oeh 
andre handlingar rörande Wasa-Godsen. Riksarkivet. Det andra registret 
finnes i Handlingar rörande Hertig Carls hertigdöme" och har till öfver 
skrift: "hertug Carll haffuer bekomit thesse eflFter:ne skatteheman uti 
Wester&s och Ulifuesundz län uti thesse å&r.** 

^ Register i N:o 6 Södermanland 1573 med påskrift "Thesse 
effter.ne schattehemman är bleffne arff och egit som bönd«rne haff:e 
skänckt Al. N. h. theris hemn anno etc. 1573." Kammararkivet. 

^ Bref från hertig Karl den 14 oktober 1573, afskrift; enligt an- 
visn. i Sandbergska Sami. X 681 i Östergötlands handlingar 1572 N:o IS 
f. 59. Kammararkivet. 

* Om hertig Karl utnämnt någon lagman, sedan han kommit i be- 
sittning af sitt forstendöme, kan ej med säkerhet afgöras. Enligt upp- 
gift af Stiernman, Höfdinge- Minne I. s. 24 och 137 var Gabriel Kristers- 
son (Oxenstjerna) lagman i Södermanland vid år 1569. Enligt anteck- 
ning i "Konung Johans registratur 1568 oct. — dec." pag. 105 v. (Proto- 
collon Pro anno 1568) utfärdades lagmansdömesbref för herr Klas Åkes- 
son i Nerike den 2 november 1568. Härmed rättas uppgiften i Stiern- 
män, Höfdinga- Minne I. s. 170, att det var den 2 november 1569. 

Några andra upplysningar om denna sak har jag ej funnit. Säkerligen 



96 

håller hvarken testamentet eller donationsbrefvet någon 
speciell bestämmelse. Men testamentets föreskrift, att 
arffursten skulle innehafva sitt län alldeles såsom ko- 
nungen haft det å kronans vägnar, och donationsbrefvets 
stadgande, att han skulle råda och bjuda öfver slott och 
fästen, land och län samt alla inbyggare, dess tal om 
hertigens furstliga jurisdiktion gifva uppenbarligen åt 
denne en sådan allmän myndighet att regera i sitt fur- 
stendöme, att därunder äfven rätt att utnämna lagman 
måste vara infattad. För konungens påstående, att her* 
tigen emot testamentets föreskrift tillvällat sig denna 
rätt kan intet stöd anföras. 

Hvad angår de besvärspunkter, på hvilka hertigen 
ej fann sig föranlåten att svara, må följande anmärknin- 
gar göras. 

Att hertig Karl upphäft sig till målsman i hertig 
Magnus' furstendöme, var sant. Såsom vi förut haft 
anledning att påpeka, hade hertigen icke allenast fäst 
Johans uppmärksamhet på de missförhållanden, som han 
funnit vid sitt besök i Östergötland i september 1571, 
han hade själf å sin svagsinte broders vägnar utfärdat 
donationsbref för hans tjänare, på det att dessa skulle 
vara desto trognare i tjänsten. Att han ej låtit adeln 
njuta de privilegier, som den med rätta tillkommo, 
var också i viss mån berättigadt. Han hade verk- 
ligen, såsom nämndt är, den 27 april 1570 utfärdat 
en befallning till adeln i furstendömet, att frälseland- 
bönderna skulle vara förpliktade att hvar efter sin 



måste konungens beskyllning, att hertigen vederkänts de tvä lagmansdömena 
tolkas icke allenast s&, att hertigen gjort anspråk på dem utan ock verk- 
ligen utnämnt eller afsatt lagman. I ett fall veta vi bestämdt, att han 
användt den myndighet, han efter testamentet ansåg sig äga i denna 
sak, nämligen då han vederkändes lagmansräntan från Klas Åkesson. 
Se Klas Åkessons bref till he rtigen den 30 september 1570 H. S. H. 86 sid^ > 
96 t£. och ett bref från Johan till Klas Åkesson den 20 juni 1572 (JJl). 
Hvem som den 2 november utfärdade lagmansbrefvet för Klas Åkesson, 
vet man ej. Efter den öfverenskommelse, som kort förut träffats i Stock- 
holm mellan Johan och Karl, borde det ju hafva varit Karl sjalf. 



97 

förmögenhet utgöra gärder, skjutsresor och andra pålagor 
till meniga rikets välfärd. Men denna befallning var när- 
mast föranledd däraf, att adeln missbrukade sina privile- 
gier, att de sköto allt ifrån sig in på kronans bönder 
och skattebönderna. Och hertigen hade ansett en sådan 
åtgärd nödvändig för att lugna den hotande jäsningen 
bland bönderna. 

Beträffande hertigens fordringar på ersättning för 
den uppbörd, som Erik haft af hans furstendöme och af 
hans arfvegods, må erinras, att han ej framställt sådana 
anspråk, sedan konungen förlänat honom med Yadsbo 
och Valle härad mot villkor, att han ej vidare skulle 
fordra någon gammal gäld. Att han någonsin begärt 
halfparten af allt det guld och silfver, som fanns, när 
konungen fick regementet, och att han ville begära in- 
tresse på så väl detta som på sin barskatt, har jag ej 
funnit. När konungen började sina besvär öfver hertigens 
fordringar med att säga, att det var honom förekommet, 
att hertigen ville tillräkna honom den efterskrifna gäl- 
den, synes detta också antyda, att denne aldrig själf 
framställt alla dessa anspråk, utan att de hörde till ryk- 
tets område. På samma sätt säger ock Johan rörande 
hertigens afsikt att sätta sig i besittning af halfva her- 
tig Magnus' furstendöme i Östergötland efter dennes död: 
«Så hafver K. M. förnummit, att H. F. N. hertig Karl 
aktar tillägna sig etc.** Något anspråk på förenämnda 
hälft synes hertigen sålunda själf aldrig uttalat inför 
konungen. 

Det utförliga svaret på de af Johan framställda be- 
svärspunkterna sände hertig Earl till rikets råd. Redan 
förut hade han uppmanat rådet att förhandla med ko- 
nungen om titelns förändring, så att hertigen kom till 
sin rätt igen. Nu ville han gifva dem skäl, hvarmed de 
kunde föra hans talan i de tvistefrågor, som uppkom- 
mit mellan honom och konungen. 

Konung Johan hade emellertid själfmant vändt sig 
till rådet för att höra dess mening om de uppkomna 

o. E. Söderqvist. Johan III och Hertig Karl. 7 



98 

tvisterna. Rådet hade därvid ansett det vara bäst, att 
några af konungens förtrogne sändes till hertigen med 
uppdrag att förmå honom till eftergift, så att det miss- 
förstånd, som af en ringa orsak var framkalladt, kunde 
blifva afskaffadt^ 

På grund häraf sändes Göran Gera och Bengt Gylta 
till Gripsholm, där hertig Earl nu vistades. Hertigen 
tackade dem för deras nit^; men han hade själf skrifvit 
till konungen och i de fogligaste ordalag bedt om för- 
låtelse för de häftiga ord, som han i hastigt sinne skrif- 
vit^. Detta bref i förening med rådets flitiga under- 
handlingar bevekte konungen. Han afstod från sin före- 
sats att förmå hertigen till eftergift, lät sin vrede falla 
och lät brodern behålla sin gamla titel ^. 

Sedan tvisten om titeln sålunda blifvit bilagd, upp- 
hörde äfven striden om de andra tvistepunkterna. Liksom 
genom tyst öfverenskommelse skötos dessa åt sidan, en 
del för att aldrig mer återupptagas, andra endast för den 
närmaste tiden. Med stridens biläggande var dock icke 
allt återställdt på samma punkt som förut. Hvad som nu 
inträffat måste lämna ett djupt intryck kvar hos så väl 
konungen som hertigen. Efter försoningen inträder emel- 
lertid en vänskaplig förbindelse mellan bröderna. Hertig 
Karl, som åter började planera för den resa till Tysk- 
land, som han i maj månad på konungens önskan inställt, 



* Odateradt rådslag från 1573 bland Bådslag under Johan IILs 
regering. Rådslaget är tydligen afgifvet före den 12 juli, iy denna dag 
skref konungen till Göran Eriksson (Ulfsparre) och Änders Olsson (Oxe- 
hufvud), hvilka nu jämte Charles de Mornay hade högsta befälet på 
Elfsborgs och Qullbergs fästningar, om dessa slotts befästande i öfver- 
ensstämmelse med hyad som föreslagits vid rådsmötet; och den 15 
juli visste hertigen redan om^ att sändebud voro afskickade till honom. 

Se bref till rikets råd den 15 juli 1573 i KR och ofvan omtalade 
bref af den 12 juli s. å. i JU ; Stiernman, Höfdin ga- Minne II, s. 83 f. och 44. 
Se ock Ödbeeg, StämpUngar mot Johan III^ s. 38. 

2 Bref till rikets råd den 22 juli 1573. KR. 

8 Bref till konung Johan den 22 juli 1573. KR. 

* Johans svar den 29 juli 1573. JR. 



99 

begärde nu konungens förfordran, så att han skulle kunna 
företaga densamma, och anhöll, att denne under hans 
frånvaro ville taga hans undersåtar i sitt beskydd. För 
resans företagande behöfdes emellertid penningar. Her- 
tigen ansåg sig därför nödsakad att af konungen begära 
några klenodier, om denne ej kunde betala de fordringair, 
som hertigen hade att utfå^. Denna önskan kunde Jo- 
han naturligtvis ej uppfylla. Han rådde därför hertigen 
att uppskjuta resan. I stället för att betala hvad han 
var skyldig, begärde han å nyo hertigens hjälp och und- 
sättning till förestående betalning af ännu resterande 
skuld till Danmark^. 

I oktober förhandlades emellan Johan och Earl om 
svar, som skulle afgifvas till danska legater, h vilka for- 
drade ersättning för skepp och gods, som tagits från dan- 
ska köpmän på det narviska farvattnet. I november kom 
hertigen efter egen begäran till konungen för att vidare 
rådslå om svaret till de danska legaterna samt om andra 
angelägenheter. Men det synes, att konungen icke var 
synnerligen angelägen att sammanträffa med hertigen. 
När han tillät honom komma, skedde det i tämligen re- 
serverade ordalag^. 

Medan hertig Karl vistades i Stockholm, afgaf han 
jämte närvarande riksråd ett betänkande rörande de ären- 
den, ^som efter tidens lägenhet högeligen voro af nöden 
att berådslå''. I detta betänkande spelade de finansiella 
förhållandena och deras ordnande den största rollen. Däri 
klagades öfver den stora oredan i drätseln, de stora och 



^ Till konungen den 10 augusti 1573. KR. 

^ Till konungen den 25 augusti 1573. KR, 

' Bref från Johan till Karl den 25 oktober 1573. JR, I concep- 
tet till brefvet, hvari konungen efter förnyad framställning af hertigen 
ger honom tillåtelse att komma, har en rätt betecknande redaktions- 
förändring vidtagits. I stället för "såge wij thett ganske gerne. ss wij 
thett ock broderligen ock kärligen begäre", såsom det först skrefs, sattes 
endast helt enkelt "såge wij thett gerne". Conceptet bland Johan 
111:8 concepter. 



100 

onödiga utgifterna och den bristfälliga kontrollen. För 
att råda bot för oredan föreslogs, att rådet och andra 
förtroendemän skulle föra tillsyn öfver förråden på rikets 
slott, och att inga utgifter skulle få göras, utan att ko- 
nungens och samtliga hos honom närvarande riksråds 
samtycke inhämtats. För utgifternas minskning fram- 
ställdes yrkande på bestämda anslag till konungen och 
kungliga husets behof, hvilka ej skulle få öfverskridas, 
och att räkenskaperna öfver hofförtäringen skulle sär- 
skildt granskas af hofmästaren och hofmarskalken. An- 
gående brudskatt till furstinnorna, afbetalning på den 
danska gälden, betalning af skuld till hertigen af Preus- 
sen m. m. gåfvos särskilda råd. 

Med anledning af rikets nödställda belägenhet rådde 
man till fred med Ryssland, och det föreslogs, att krigs- 
folket skulle afskedas till förmån för konungen af Polen. 
Den sold, som de främmande legosoldaterna hade att for- 
dra, kunde då lämpligen betalas med anvisning på ko- 
nungens fordringar hos polska kronan. 

För införande af bättre ordning i styrelsen i all- 
mänhet framlades å nyo forslaget om utnämnande af 
nya riksråd, hvilket väckts redan i februari 1573. Man 
gaf sig härvid skenet af att i första rummet tänka på 
konungens hälsa. Det kunde ej för konungen vara nyt- 
tigt att ensam bestämma om alla angelägenheter, såsom 
dittills gemenligen skett. Hans tunga regeringsbörda 
borde därför lättas. Och detta kunde lämpligast ske på 
det sätt, att flera riksråd utnämndes, och att rådet på 
egen hand finge afgöra angelägenheter, som voro af min- 
dre vikt. 

Härförutom gåfvos också råd och påminnelser om 
en del andra angelägenheter af vikt. Eftersom främ- 
mande köpmän brukade segla till Narva med danskt pass, 
borde man sända skrifvelse till konungen af Danmark med 
anhållan, att han ej ville tillåta något sådant. Köpmän, 
som hade fordringar af konungen och kronan, borde er- 
hålla sin betalning, så att konungen ej i sin egen sal 



101 

blefve antastad af sådana herrar, som kräfde ut sina 
fordringar^. 

Antagligeil har hertig Earl en stor andel i detta 
betänkande. När det yrkats på ordning och sparsarahet 
i en krets, där han varit med, har man all anledning tro, 
att han fört ordet. Vi känna honom såsom den där framför 
alla varit en initiativets man; och vi hafva sett, huru han 
städse framburit sina önskningar och råd inför konungen. 
Fi^amdeles få vi höra, huru han anklagar rådet, för att 
de "sömneligen" umgingos med rikets angelägenheter, un- 
der det att han själf tvår sina händer och förklarar, att 
han för sin del gjort hvad han kunnat: varnat, gifvit 
råd och protesterat. 

Innehållet i rådslaget måste anses vara väl betänkt, 
och det hade varit mer än behöfligt, att de framställda 
förslagen kommit till utförande. Så skedde emellertid 
icke. Rådslaget blef ej ens fullbordadt, det sattes ej 
konungen i händer. Förmodligen fruktade riksråden, att 
de skulle ådraga sig konungens vrede, om de framläm- 
nade detsamma. Det innehöll ju i själfva verket den 
skarpaste kritik af den rådande regimen. Särskildt kunde 
de väl hafva anledning befara konungens misshag öfver 
förslaget om inskränkningarne i utgifterna för hofvets 
räkning och öfver bestämmelsen, att inga utgifter skulle 
få förekomma utan samtycke af de närvarande riks- 
råden^. 

Under sin vistelse i Stockholm umgicks hertig Karl 
förtroligt med Mornay och hans vänner. Enligt den be- 
rättelsO; som Mornay själf afgaf i rättegången mot 
honom, hade han af medömkan med den fångne Erik nu 
velat förmå hertigen att utverka åtminstone någon lind- 



* Rådslag under Johan IILs regering. Om de engelska köpmän- 
nens fordringar finnes upplysningar i Ödberg, Tidsbilder, s. 100 — 102. 105. 

2 Jfr ÖDBERG, StämpUngar mot Johan III, s. 108. Förf. redogör 
för det mesta af innehållet och påpekar som sannolikt, att rådsherrarne 
fruktade, att deras allvarliga föreställningar skulle onådigt upptagas af 
konungen. 



102 

ring i hans fängelse. Han hade vidare yrkat på, att 
Eriks barn skulle blifva ordentligt uppfostrade i den 
kristna läran m. m. På dessa förslag skulle då hertigen 
bland annat ha svarad, att det som begärdes vore krist- 
ligt och rättvist, och att han ville underrätta några af 
de förnämsta riksråden härom, samt att han ville så be- 
ställa, att konung Erik blefve väl trakterad och hållen, 
och att han med tiden finge större frihet i sitt fängelset 

Hvad hertigen för öfrigt uträttade, medan han up- 
pehöll sig i Stockholm, känner man ej. Om han med 
sitt besök hos konungen åsyftade att återknyta den forna 
vänskapen för att åter få deltaga i den allmänna riks- 
styrelsen, misslyckades han i sina sträfvanden härför. 
Samarbetet blef ej under den följande tiden återupptaget. 

Om man undantager några skrifvelser, som i januari 
månad 1574 växlades rörande den omnämnda restitutio- 
nen af gods till danska köpmän ^, synes ej några tecken 
till rådplägning om rikets allmänna angelägenheter under 
de närmast följande tre månaderna. De enda under- 
handlingar, som ägde rum emellan bröderna, gällde några 
af de frågor, som dragits fram under den med anledning 
af titelfrågan framkallade missämjan, och om hvilka vid 
tvistens biläggande ingen öfverenskommelse träffats. Sär- 
skildt var det frågan om arfvegodsen, som nu stod på 
dagordningen. Ju mera hertig Karl fördjupade sig i stu- 
diet af sin faders jordaböcker, desto mera fann han att 
anmärka emot arfskiftet, som förrättats på Borgholm 
1572. Han hade upptäckt, icke allenast att en mängd 
gårdar vid detta arfskifte blifvit uteslutna från delnin- 
gen: några hade ej kommit i byte, emedan de räknats 
för kronohemman, en del hade förpantats och bortskänkts, 
och åter andra hade igenvunnits genom nämndens utslag 
under Eriks tid. Han hade äfven sett, att de arfve- 



^ Ödberg, Stämplingar mot Johan III, s. 100 f. 

^ Bref från Johan till Earl den 19 januari 1574. JR\ samt hertig 
Earls svar af den 24 januari s. å. KR. 



103 

gods, som blifvit honom tilldelade, gåfvo mindre ränta, 
än som i jordaböckerna var fastställdt. Eftersom detta 
bortskänkande och igenvinnande af arfvegods skett utan 
de öfriga brödernas samtycke, borde intet blifva be- 
ståndande utan ny ransakning och gemensam öfverens- 
kommelse. Då därjämte en del alldeles uteslutits, vore 
ett nytt arfskifte att föredraga framför en jämkning^. 
Med sin vanliga beslutsamhet dröjde ej hertig Earl att 
omsätta sina tankar i handling. Efter att den 18 sep- 
tember 1573 hafva ytterligare utvecklat de tankar, som 
han redan den 10 juli uttalat, framställde han den 1 fe- 
bruari 1574 en formlig begäran om nytt arfskifte^. 

Johan var till en början alls icke benägen att till- 
mötesgå denna hertig Earls begäran. Hvad som till- 
kom hertigen af arfvegodsen hade han enligt Johans för- 
menande redan bekommit. Men sedermera, då hertig 
Earl upprättat ett register öfver de fel och brister, som 
han funnit vid delningen, synes konungen hafva gifvit med 
sig och lofvat, att ny rannsakning skulle hållas om de 
igenvunna godsen. Härvid skulle ock öfriga fel och bris- 
ter kunna rättas, som kunde anses befogade^. 



^ Till Basmns Ludvigsson den 18 september 1573 KR; original 
dateradt 19 september i Jordaböcker, Arfskiftes- och andre handlingar 
rörande Wasa-Godsen, Riksarkivet, samt ett odateradt concept utan 
underskrift med titel "Om Arff och egidt skall ändeligen igenn p& nytt 
skifftes, då monte thett medh thette sätt tilgåä och skee", bland Hand- 
lingar angående Ärf och Eget, Kammararkivet. Jfr Geijer, a. a. 2, 
s. 253 f. 

2 Den 1 februari 1574 KR. Den 24 februari 1574 ./Ä; Kreditiv 
och memorial för Hogenskild Bjelke att förhandla med hertig Karl. 
Till konungen den 30 febr. 1574 KB, 

^ Enligt hertig Karls Diarium hade hertigen den 3 mars 1574 upp- 
satt ett särskildt register öfver de fel, som funnos i längden öfver arfskiftet. 
P& detta svarade Basmns Ludvigsson dels med '*Ba8mu8 Lodvickssons 
odmiuke swar pä Thens högb. Furstes etc. offuerantvardede Begister opä 
thet feel som udj arffskifftet finnis skall", dels med * Basmus Lodvicks- 
sons swar opä then lengd, om the feel wdi arffskifftet, som Thens högb. 
furstes etc. landbofougte ransaket, utleetet hafr. Anno etc. 74**. Det 
förra utgör ett hälft ark, odateradt och utan underskrift, men tydligen 



104 

När hertig Karl upptog frågan om nytt arfskifte, 
framdrog Johan å sin sida å nyo frågan om lagmäns till- 
sättande i furstendömet, och framförde klagomål öfver att 
den fria handeln emellan konungariket och furstendömet 
fortfarande hindrades. Johan stod fast vid sin uppfatt- 
ning, att hertigen vederkänts de två lagmansdömena, och 
yrkade fortfarande, att hertigen ej skulle befatta sig med 
dem, eftersom de hörde under konungens jurisdiktion. 
Att hertigen ej heller uppgaf sin ståndpunkt, kan man 
tryggt våga påstå. Men man vet ej något om det svar 
han afgaf. Det lämnades muntligt till den, som förde 
underhandling emellan bröderna, nämligen Hogenskild 
Bjelke^ 

Någon uppgörelse i dessa tvistefrågor skedde ej un- 
der den följande tiden. De skötos åt sidan för andra 
och viktigare angelägenheter, som nu kräfde konungens 
och hertigens gemensamma uppmärksamhet, nämligen kri- 
get med Ryssland. 

Förhållandena i de svenska besittningarne på andra 
sidan Östersjön hade under senaste tiden utvecklat sig 
allt annat än lyckligt för Johan. Det anfall, som hertig 
Earl redan 1572 väntat, och som han velat afvärja med 
sin lifländska expedition, hade icke länge låtit vänta på sig. 
Redan vid jultiden samma år inföll tsaren tillika med her- 
tig Magnus af Ösel i Lifland. Då de svenska anförarne 
voro föga beredda härpå, lyckades tsaren eröfra Weissen- 
stein och för öfrigt utföra en del härjningar. Sedan 
tsaren snart nog dragit sig tillbaka, sköttes kriget fort- 
farande ganska matt å svenska sidan. Understödet hem- 



af Basmus Ludvigssons hand, finnes bland Handlingar angående Arf och 
Eget i Kammararkivet; brefvet är omnämndt af Bosman, a. a., s. 9. Den 
andra handlingen finnes i Jordaböcker, Ärfskiftes- och andre handlingar 
rörande Wasa-Godsen, Riksarkivet. Det är i det odaterade brefvet, som 
Basmus framför konungens svar. När det skrefs kan således ej afgöras, 
men att det utgör svar pä hertigens i diariet omtalade längd synes mig 
otvifvelaktigt. 

^ Se svar till konungen den 30 februari 1574. KR. 



105 

ifrån var för ringa, det främmande krigsfolket, som ej 
fick sin lön, var ovilligt och föga brukbart. Rådet ma- 
nade till fred, hänvisande till landets utblottade tillstånd, 
men Johan ville ej uppgifva kriget. För att fortsätta det 
med allvar ville han till truppernas aflöning offra allt 
sitt silfver, penningar och smycken samt pantsätta slott 
i Lifland, Sverige och Finland \ 

På hösten 1573 blef ställningen så bekymmersam, 
att konungen måste sända ut några riksråd för att under- 
handla med det pockande krigsfolket. De förde med sig 
konungens egen förgyllda skänkeskifva, som de lämnade 
i afbetalning, men detta räckte ej längre än till 26,000 
daler. För ännu återstående 194,198 daler måste de lämna 
slotten Hapsal, Lode och Leal i pant; och hvad värre 
var, de måste upplåta dem på sådana villkor, att de 
tyska ryttarne skulle hafva rätt att vid midsommar 1574 
lämna dem till hvilken främmande kristen furste de 
behagade, undantagandes tsaren och hertig Magnus^. 

Hvarken om försvaret af Lifland eller om pantsätt- 
ningen af de nämnda slotten hade hertig Karl blifvit till- 
frågad eller underrättad. Allt sedan han uppgaf det af- 
talade lifländska företaget, synes konungen hafva und- 
vikit att rådföra sig med honom angående hithörande 
angelägenheter. Nu när tiden för slottens igenlösande 
nalkades och skattkammaren fortfarande var tom, såg 
Johan ingen annan utväg än att vända sig till hertig 
Karl, hos hvilken han ofta funnit hjälp i fråga om pen- 
ningeunderstöd. Han föreslog, att hertigen skulle inlösa 
slotten, så att de blefvo bevarade för riket. Själf kunde 
han intet göra. Hade hertigen ej tillfälle och råd att 
inlösa dem, måste han öppna underhandlingar med främ- 
mande furstar om deras öfverlåtande. På samma gång 
uppmanade han också hertigen att infinna sig till den 



* Ödberg, Stämplingar mot Johan III, s. 51. 

^ Ibid. H. 73 och not 2 samt s. 115, 116; Girs, a. a., s. 41. 



106 

riksdag, som han sammankallat till trefaldighetssöndagen 
den 6 juni^. 

Hertig Karl kunde ej svara annat än afböjande på 
den af konungen framställda begäran. Det var honom 
ej möjligt att inlösa något. Men han stod därför icke 
rådlös inför den bekymmersamma ställningen såsom ko- 
nungen, hvilken förklarat, att han ingenting kunde göra. 
Inseende att något måste göras både för att rädda de 
viktiga fästena och för att bereda möjlighet till krigets 
kraftigare förande trädde han fram, besluten att själf 
taga initiativ och ledning, när han såg att de styrande 
voro maktlösa^. 

För hans ungdomliga och dådkraftiga sinne existe- 
rade ej några hinder. Med ledning af de meddelanden, 
som den från konungen utsände Gustaf Baner gifvit 
honom om konungens planer och rikets ställning, upp- 
gjorde han snart en omfattande plan, som hufvudsakligen 
afsåg krigets kraftiga fortsättning, men som äfven hade 
utvägar för den angelägenhet, som nu låg konungen mest 
om hjärtat, att få de pantsatta slotten ur de tyska ryt- 
tarnes händer. Denna plan uppdrog han först åt Gustaf 
Baner att vid sin hemkomst framlägga för konungen, på 
det denne skulle kunna öfvertänka densamma, innan her- 
tigen själf kom till samtal med honom. Sedan han själf 
infunnit sig i Stockholm vid den riksdag, som enligt ko- 
nungens kallelse skulle sammanträda den 6 juni, utveck- 
lade han där den 8 juni ytterligare sina tankar i ett 
skriftligt rådslag^. 

Med afseende på kriget gick hertig Earls plan ut 
på att förbereda ett kraftigt angrepp på Ryssland till 
nästkommande år. Då man under rikets dåvarande be- 
lägenhet icke kunde hoppas att uträtta något framgångs- 
rikt under det innevarande året, ansåg hertigen bäst, att 



1 Den 4 maj 1574. JR. 

^ Hertig Karl till konungen den 8 maj 1574. KR, 
^ Bädslag och betänkande af den 8 juni 1574. KR. Jfr Ödberg, 
Stämplingar mot Johan III, s. 163 f. 



107 

man inställde ett angrepp på Narva, som konungen plan- 
lagt och tänkt anförtro åt Herman Fleming^. I stället 
borde man inleda underhandling med tsaren om stille- 
stånd på ett år. Under den frist, som stilleståndet eller 
underhandlingarne derom medförde, kunde man få till- 
fälle att rusta sig för ett kommande års fälttåg; under 
tiden skulle man också försöka åstadkomma ett förbund 
med Polen, hvartill utsikterna icke visat sig vara omöj- 
liga ^ 

För dessa rustningar behöfdes emellertid skapas till- 
gångar, om man skulle kunna vänta sig någon afgörande 
framgång. Äfven för denna svårighets afhjälpande visste 
hertigen råd. Han föreslog, att man skulle skapa sig 
en inkomstkälla af den omfattande handeln på Narva, 
som alltjämt drefs af allehanda nationers köpfarande, 
ehuru konung Johan gjort upprepade försök att få den- 
samma ordnad till Sveriges fördel^. Så väl konungen 
som hertigen borde utrusta så många skepp de kunde. 
Dessa skulle sedan sändas ut för att uppbringa alla han- 
delsfartyg, som gingo till Narva. Härigenom skulle man, 
hoppades hertigen, erhålla så mycket varor och dyr- 
barheter, att man skulle få förråd och tillgångar till 
kriget. 

Äfven förut hade gods tagits från främmande köp- 

^ Redan hösten 1573 hade Johan förordnat om ett anfall pä Narva 
s& väl från sjösidan som landsidan. Denna hans befallning hade emel- 
lertid ej kunnat efterkommas. I mars och april 1574 förnyade Johan 
sina befallningar om ett t&g emot Narva, om hvars intagande han sär- 
skildt var angelägen, eftersom han visste, att liibeckarne med all makt 
rustade sig att segla dit med sin flotta. Den 5 april förordnades Her- 
man Fleming att vara högste befälhafvare pä det narviska farvattnet. 
ÖDBER6, Stdmplingar mot Johan III, s. 121, 123, 136, 137. 

^ Senast den 29 och 30 mars hade Johan skrifvit till konungen 
i Polen och ett par litauiska herrar om biständ mot tsaren; sedermera 
kommo sändebud till Stockholm, som medförde polske konungens till- 
mötesgäende svar. Dalin a. a. III: 2 s. 55. Se ock Ödberg, Ståmplin- 
gar mot Johan III, s. 123. 

^ Se härom Dalin a. a. III: 2. s. 34 och 38. Sprinchorn a. a. 
s. 21 flf. 



108 

män. Vi erinra oiq klagomålen, som förts af engelsmän 
och lubeckar öfver de hinder, som lagts för deras fria 
handel, och om de ersättningskraf, som framställts för 
uppbringadt gods. Men kaperierna skulle nu bedrifvas 
systematiskt. Alla skepp, som gingo till Narva, med un- 
dantag af danska, skulle antastas, och för detta ändamål 
borde hela flottan användas. Redan den 14 och 16 maj 
hade hertig Karl föreslagit, att konungen skulle utrusta 
skepp i detta syfte. Han hade då fått underrättelse om 
att drottningen af England sändt både örlogs- och köp- 
mansskepp till Narva. Denna flotta hade han då velat 
möta med våld, när den kom på Östersjön och för att 
ej väcka några misstankar om rätta afsikten hade han 
tillrådt att svenska flottan skulle utsändas helt oförmärkt 
under föregifvande, att det gällde hertigens resa till 
Tyskland ^ 

Med inkomsterna från kaperierna skulle man ock 
kunna tillfredsställa de tyska ryttarne och få de pant- 
satta slotten tillbaka. Men då igenlösandet icke så 
snart kunde försiggå och krigsfolket hotade lämna 
fästena i främmande furstars händer, borde legotrupper- 
nas anförare genast kallas öfver till Sverige. När de 
väl kommit hit, skulle hertigen underhandla med dem 
och ställa allt till rätta. 

För att ytterligare upphjälpa rikets tillgångar fram- 
ställde hertigen i sitt rådslag ett yrkande på att bergs- 
bruket skulle bättre och rationellare skötas. Som stor 
brist på arbetare rådde, borde man till grufvorna sända 
ryska fångar, som under kaperierna kunde falla i sven- 
skarnes händer. 

Det af hertigen framlagda förslaget om uppbringande 
af handelsfartyg, som gingo till Narva, kunde svårligen 
göras gällande gent emot Danmark. Ehuru hertigen 
själf förfäktade den meningen, att Danmark så väl som 
Liibeck och andra under romerska riket lydande köpmän 

^ Se bref frin hertig Karl till konung^en den 14 och 16 maj 
1574, KM, 



109 

icke hade rätt att drifva någon handel på Narva, hvar- 
med ryssen blef förstärkt, om det stettinska fördragets 
bestämmelse om denna handel rätt tolkades, vågade han 
dock ej i praktiken handla därefter. För att bevara 
vänskapen med konungen af Danmark borde man därför 
utverka, att Hans undersåtar för någon tid afhölle sig 
från all handel på Narva. Förhandlingarne om denna 
angelägenhet var hertigen villig att själf åtaga sig. Om 
han finge sig detta uppdrag anförtrodt, ville han också 
försöka utverka uppskof med betalningen af ännu reste- 
rande skuld och försöka bilägga tvisten om rätten till 
vapnet tre kronor, hvarom ingen slutlig öfverenskom- 
melse träffats. 

Så välbetänkta dessa råd än voro, och så behöfligt 
det än varit att sätta dem i verket, intog Johan likväl 
en afböjande hållning. Ingenting gjordes för att för- 
verkliga planen. Tvärt om se vi, att den i en viktig 
punkt motarbetades. Tvenne dagar efter det hertig Karl 
framlagt sin plan, skref Johan ett bref till Herman Fle- 
ming, som skulle utföra det af konungen tillämnade tå- 
get emot Narva, och befallde honom att med största 
allvar och flit sätta det i verket och "" det ingalunda för- 
summa, äfven om någon annan af högre eller lägre stånd, 
utan eller innan råds, annorlunda befallde om samma 
företaga ^ 

Beslutsamhet och handligskraft var i allmänhet ej 
Johans styrka, i all synnerhet ej om initiativet kom ifrån 
hertig Karl. Att han nu intog en passiv hållning hade 
emellertid sina särskilda orsaker. Delvis berodde detta 
utan tvifvel på hans afundsjuka om makten, på hans 
ömtålighet gent emot hvarje ingrepp i hans maktområde 
från hertigens sida. Det behagade honom säkerligen ej, 
att hertigen opåkalladt gaf sina råd angående riksstyrel- 
sen i allmänhet, då han endast tillfrågats, om han kunde 
inlösa de förpantade lifländska slotten. Nu spelade dock 
säkerligen andra hänsyn hufvudroUen. Under vårens lopp 

^ Från konungen till Fleming den 10 juni 1574. JR» 



110 

hade Johan fått allt d armare kännedom om den Mornay- 
ska sammansvärjningen, som redan i januari yppats af 
den skottske kaptenen Gilbert Balfour, då han efter ett 
försök till flykt ifrån Estland blef gripen och ställd un- 
der förhör inför Pontus de la Gardie^. Efter hvad som 
framgått vid rannsakningarne i mars, kunde Johan icke 
annat än hysa misstro till hertig Earl. En af de skot- 
ska kaptenerna, Jakob Stuart, hade berättat om hem- 
liga anslag, som de skotska truppernas anförare haft 
emot konungens lif under hösten 1573 och påstått, att 
Mornay styrkt dem i deras förehaf vande ^. Deras egne 
anförare, öfverste Archibald Rutbwen, som skyllde allt 
ifrån sig på Gilbert Balfour och Mornay, hade omtalat, 
att de sammansvurne haft för afsikt att afsätta konungen 
och befria Erik ur fängelset. Af förhören hade ock 
framgått, att hemliga bud flera gånger sändts till hertig 
KarP. Dessutom hade nyssnämnde Jakob Stuart och 
Ruthwens sekreterare William Hart vittnat, att Charles 
de Mornay å hertig Karls vägnar lofvat skottarne sold 
för tre månader, om de ville inträda i hans tjänst och 
döda Pontus de la Gardin samt andra konungens trogne 
tjänare*. 

Om Johan, som till sin natur var ytterligt misstänk- 
sam, satte tro till dessa bekännelser och på grund af dem 
höll hertig Karl misstänkt, var det intet att undra öftrer. 
När Johan sedan stämde Mornay att infinna sig i Stock- 
holm för att stå till svars för sina gärningar och den 30 
april afsatte honom från ståthållareämbetet öfver Elfsborgs 
och Gullbergs fästningar^, finner han, att hertigen mottog 
den för högförräderi anklagade inom sitt furstendöme. 
Han finner ock, att hertigen kvarlämnade honom därstädes, 
då han i juni begaf sig upp till Stockholm för att deltaga 



^ Ödberg, Stämplingar mot Johan III, 8. 116 f. 

2 Ibid, 8. 79 och 129. 

3 Ibid. 8. 117 f. 

* Ibid, H. 79 och 129. 

^ Ibid. 8. 147. 



111 

i det sammankallade riksmötet, oaktadt han i särskild skrif- 
velse uppmanat honom att utlämna den anklagade^. När 
hertig Karl kom till Stockholm, kunde han därföre omöj- 
ligen påräkna något tillmötesgående från konungens sida. 
Utan tvifvel sökte hertigen vid de tillfallen, då han och 
konungen kommo till tals med hvarandra, att fritaga 
både sig och Mornay från beskyllningarne. Men Johans 
förtroende kunde naturligtvis icke vara så lätt att vinna 
efter allt detta. Om han också icke kunde eller ville 
sätta tro till allt, hvad som vid förhören med Mornay 
framkommit, kunde han knappast undertrycka miss- 
tankarne, hvad hertig Karl än hade att föregifva till för- 
klaring och ursäkt. 

Den brist på tillmötesgående och förtroende, som 
hertig Karl fann, afskräckte honom emellertid ej. Han 
uppgaf ej sin föresats att drifva igenom sina planer. 
Några veckor senare öfverlade han med de närvarande 
rådsherrarne, som han samlat till ett rådsmöte, i hopp 
att vinna deras medverkan. Han framlade inför dem 
sina tankar angående rikets yttre och inre ställning och 
om de åtgärder, som borde vidtagas^. 

För att tillmötesgå konungen, som redan under inne- 
varande år ville rikta ett angrepp mot Ryssland, föreslog 
han nu efter samråd med konungen, att ett härjningståg 
skulle företagas in i Nöteborgs och Kexholms län, så att 
ryssen nästkommande vinter icke skulle kunna göra något 
infall öfver den finska gränsen, om han hade något så- 
dant i sinnet. För öfrigt stod han fast vid sitt förslag, 
att underhandlingar om stillestånd skulle inledas, och att 
man skulle sända en flotta ut på Östersjön. Jämväl upp- 
repades förslaget om underhandling med Danmark om de 
frågor och i den riktning, som nyss angifvits. Dessutom 
erbjöd sig hertig Karl att äfven leda underhandlingarne 



1 Ibid. s. 152. 

^ B&dalag af den 23 juni 1574, dateradt Stockholm. Rådslag under 
Johan IILs regering. För innehållet i rådslaget redogör i korthet F. 
Ödberg, Stämplingar mot Johan III, b. 164. 



112 

med Polen och att på samma gång återföra krigsfolket 
i Lifland till lydnad. Härvid dyker å nyo upp hans 
gamla tanke på att öfvertaga Lifland såsom förläning. 
Vid underhandlingarne med polske konungen hoppades 
hertigen åt sig kunna utverka dennes andel i Lifland så- 
som förläning under polska kronan. Om det lyckades, 
önskade han äfven öfvertaga hvad Sverige där innehade. 

Dessa förslag godkändes och tillstyrktes af rådet; 
för sin del rådde det därjämte til> inledande af freds- 
underhandlingar med tsaren. 

Vid samma tillfälle förhandlade hertig Karl också 
med rådet rörande några rikets inre angelägenheter. För 
införande af bättre ordning vid inre styrelsens handhaf- 
vande yrkades nu å nyo, att några unga rådsherrar skulle 
tillsättas, som kunde följa hofvet och dagligen biträda 
vid de löpande ärendenas afgörande. I samma syfte före- 
slogs ock, att förtroendemän skulle tillsättas i riket, på det 
att hvad som af konung, hertig och råd blefve beslutadt, 
också måste blifva ställdt i verket, och att i kansliet en 
sådan ordning måtte blifva gjord, att den ena befallningen 
icke gick den andra emot. 

Härjämte rådslogs om danskarnes betalning, en 
hjälpgärd till underhåll af krigsfolket i Lifland, m. m. 
För att den ännu återstående skuldsumman skulle blifva 
betald föreslogs, att hvad som fanns för handen i kop- 
par, järn och smör, därtill skulle användas, på det 
sätt att detta omsattes i reda penningar. Med kännedom 
om konungens sätt att handskas med de till gäldens be- 
talning anslagna och uppburna gärderna, uttalade man 
ock sina förhoppningar om att hvad som var ärnadt till 
de danskes betalning icke måtte till något annat ändamål 
användas. Beträffande godtgörelse till engelska köp- 
män, från hvilka gods tagits på de narviska farvattnen, 
tillstyrkte rådet hertigens förslag, att konungen skulle 
gifva drottningen af England hopp om ersättning för de 
förluster, som tillfogats hennes undersåtar. Eljest kunde 
man befara, att svenskarne vid sina färder på västerhaf- 



113 

vet skulle lida intrång af engelsmännen. På samma gång 
borde drottningen uppmanas att förbjuda sina undersåtar 
all handel på Narva, så länge Sverige var i krig med 
Ryssland. 

Hertigen hade ock föreslagit, att man hos den skot- 
ska regeringen skulle göra sin undskyllan angående de 
skotska legotrupper i svensk tjänst, som blifvit nedsablade 
af sina tyska kamrater utanför Wesenberg den 17 mars 
1574 ^ Härom yttrade rådet såsom sin mening, att Jo- 
han, ehuru han redan gjort sin ursäkt och förklaring an- 
gående den sorgliga tilldragelsen, likväl kunde låta utgå 
en allmän förklaring öfverallt, huru det egentligen för- 
hölle sig med skottarnes öde, så att icke några osanna 
rykten komme i omlopp till konungens och rikets för- 
klening och skada. ■• 

Ehuru sålunda rikets råd ställde sig på hertig Earls 
sida och tillstyrkte den politik, för hvilken han gjort sig 
till målsman, kunde denne likväl ej drifva sin vilja ige- 
nom. I stället för att, såsom han önskat, omedelbart 
få skrida till sina planers utförande, nödgades han åter- 
vända till sitt furstendöme. Johan ville tydligen fort- 
farande ensam gubernera och förestå sitt rike. Dock blef 
hans uppträdande ej alldeles utan resultat. I några hän- 
seenden fullföljde konungen de af hertigen gjorda upp- 
slagen. Naturligt nog var förslaget om en flottas ut- 
sändande på Östersjön det som mest skulle intressera 
honom. Med ifver ägnade han sig åt denna plans reali- 
serande. Inom kort utsände han sin flotta under Her- 
man Fleming, förstärkt med så många skepp, hertig Karl 
kunde åstadkomma. Resultatet blef godt. Snart påträf- 
fades en hel flottilj liibska handelsfartyg just då den kom 
från Narva med dyrbara varor. Häraf blef det mesta 
ett välkommet byte för svenskarne. Under sommarens 
lopp fortsattes sedan kaperierna med god framgång. " Ståt- 
ligt gods" och dyra varor uppbragtes allt emellanåt^. På 

^ Se härom utförligast Öduekg, Stämplingar mot Johan III, 8. 125 fiF. 
^ Johans plan hade varit att anfalla Narva, att där förstöra block- 

0. E. SÖderqvist. Johan III och Hertig Karl. 8 



114 

hösten kunde konungen sända Henrik Elasson öfver till 
Lifland med upptaget köpmansgods till 75,000 dalers 
värde. Genom en sådan afbetalning hoppades man få 
slotten ur de tyska ryttarnes våld. Men krigsfolket var 
trotsigt. Det litade ej på något löfte från Johans sida. 
Utan full lösen ville de ej lämna sin pant. I stället 
uppläto de sedan fästena till danske konungen mot en 
försäkran om fullkomligt vederlag för sin fordran till 
midsommaren 1575 ^ Så gingo slotten förlorade. Her- 
tig Karl fick således icke tillfälle att visa, om han kun- 
nat utföra hvad han erbjudit sig att göra, nämligen att 
genom personligt ingripande bevara slotten åt Sverige. 
Måhända hade dessa kunnat räddas åt riket, om han fått 
sig anförtrodt uppdraget att underhandla med de tyska 
ryttarne. Genom sin piersonliga närvaro och försäkran 
skulle han möjligen lyckats träffa en uppgörelse till Sve- 
riges fördel. 

Lika liten uppmärksamhet rönte hertig Karls anbud 
att begifva sig ned till Danmark för att underhandla om 
uppskof med skuldens betalning och att träffa öfverens- 
kommelse i tvisten angående vapnet trekronor. I stäl- 
let hade Johan, som icke ville begära något uppskof med 
gälden, och som enligt öfverenskommelse skulle sända 
ombud till en handelsdag i Rostock, där bland annat 
frågan om trekronor skulle afgöras, funnit på en annan 
utväg att blifva kvitt den danska skulden. Denna plan 
gick ut därpå, att hertig Karl skulle låna penningar af 
konungen i Danmark. Den upplånta summan skulle Jo- 
han sedan öfvertaga och använda till skuldens betalande^. 

huset, bränna ryska Narya samt där igensänka djupet. Ödberg, Stämplin- 
gar mot Johan III, s. 136 f. Häraf blef emellertid intet. Liibeckarne 
fingo tydligen såsom hertigen önskade komma till Narva. Och enligt 
hans plan blef deras flotta anträffad, då den kom därifrån med sin rika 
laddning. Ihid. s. 226—229 samt flere bref i JR. 

1 juli förstärkte hertigen konungens flotta med 6 fartyg och öfver 
600 man. Westling, Hertig Karls furstendöme, s. 31. 

^ Girs, a. a., s. 47. 

2 Se hertigens bref till rikets råd den 14 juli, memorial för Nils 



115 

Förslaget, som onekligen var ganska naivt, tilltalade 
emellertid ej hertig Karl. "Barn sedan mer gammalt folk" 
kunde märka, att det söktes något annat under en sådan 
begäran, skref hertigen. Till sådana uppdrag ville han 
därför ej gifva sin hjälp. Men om konungen ville an- 
förtro åt honom att ombesörja de underhandlingar, som 
han ansåg vara nödvändiga och verkligen skulle kunna 
leda till ett godt resultat, skulle han gärna uppbjuda all 
sin förmåga^. 

För egen del inledde emellertid konungen politiska 
underhandlingar med den danske konungen, hvilka han 
ej yppade för hertigen. Han gjorde en framställning 
hos Fredrik II om att denne med anledning af de 
beslutade kaperierna skulle för sommaren förbjuda sina 
undersåtar att drifva handel på Narva. Men denna be- 
gäran besvarades med nej. Ett sådant förbud skulle 
lända hans köpmän till allt för stort men^. Någon 
framgång synes Johan ej heller haft med utsändan- 
det af ombud till det beramade mötet i Rostock, där 
tvisten om tre kronor genom kejserliga medlare skulle 
afgöras. I augusti afreste Ake Bengtsson och Göran 
Gera ifrån Nyköping direkt till Rostock. Den 16 samma 
månad öfverlämnade de en inlaga till Syndikus i Rostock 
att tillställas de danske sändebuden^. Men någon kom- 
promiss synes ej hafva kommit till stånd. 

Beträffande det ryska kriget finna vi, att Johan den 
24 juli gaf befallning om fullföljande af det framlagda 
förslaget om ett tåg in i Nöteborgs och Kexholms län*. 



Jönsson till konungen den 19 juli och konungens bref till hertig Earl 
den 15 juli 1574. KR och JB. 

Den 10 juli 1574 utfärdade konungen en förbindelse att h&lla her- 
tigen skadeslös för betalningen, för den händelse konungen af Danmark 
skulle till hans begäran samtycka. Förbindelsen i Heyratha-contract 
förläningar etc. angående furstliga personer. 

1 Till rikets råd den 14 juli 1574. KR. 

^ Girs, a. a., s. 24. 

^ Ödberg, Stämplingar mot ilohan Illy s. 181. 

* Den 24 juli 1574. JR. 



116 

Men det kom ej till stånd på sommaren eller hösten. 
Upprepade gånger framställdes sedan samma befallning 
under september ^ Den 24 juli hade Johan ock gifvit 
tillåtelse till upprättande af ett stillestånd på den finska 
gränsen. Ett sådant hade existerat förut, men det hade 
utlupit. Om det nu kunde förnyas på ett år, hade han 
intet däremot^. Ännu mindre följdes hertig Earls råd 
angående den inre styrelsens ordnande. Några nya riks- 
råd synes ej hafva blifvit utnämnda, förtroendemän ej 
tillsatta. Rådet om betalningen af den återstående gäl- 
dea följdes ej. 

Hertig Karls energiska försök att rycka upp ko- 
nungen och rådet och speciellt konungen, hans sträfvan 
att åstadkomma något afgörande i det långvariga och 
slappt förda kriget med Ryssland, hans kloka förslag till 
reformer i den inre styrelsen blefvo sålunda i hufvudsak 
utan frukt. I några afseenden hade hans råd visserligen 
ländt till efterföljd. I det stora hela gick likväl allt sin 
gamla gång. Någon konsekvent politik i den riktning, 
hertigen önskat, kom aldrig till genomförande. Af de 
uppdrag, som han erbjudit sig att ombesörja, hade intet 
anförtrotts åt honom. Äfven från denna synpunkt hade 
hans sträfvan misslyckats. Han stod fortfarande i huf- 
vudsak utanför riksstyrelsen. Allt detta gick hertig Earl 
djupt till sinnes, icke så mycket därför att han själf blef 
tillbakasatt utan för det gemensamma fäderneslandets 
skull. Ofvertygad om att en svår anfaktning stundade, 
om icke konung och råd bättre beflitade sig om rikets 
välfärd, hade han ansett det vara sin plikt att varna och 
gifva de råd, som han trodde vara nyttiga. När dessa 
råd och varningar föraktades, kunde han intet göra, ehuru 
han gärna skulle velat offra lif och gods, om han där- 
med kunnat hjälpa sitt fädernerike. Nu tvådde han sina 
händer. Om genom deras försummelse någon olycka komme 

^ Till Herman Fleming den 7 och 15 sept. Se ock bref af den 
28 sept. till Elas Fleming, Elas Åkesilon och Herman Fleming. JR: 
2 TUl Anders Nilsson den 24 juli 1574. JR, 



117 

öfver riket, ville han vara undskyld, ty han hade i tid 
"protesterat" ^. 

När hertigen sedermera fick veta, att underhandlin- 
gar fördes med Danmark, utan att han erhållit underrät- 
telse därom, förbyttes missmodet i förbittring. I häftig 
uppbrusifing förklarade han, att han ej vidare ärnade be- 
fatta sig med rikets styrelse, ja, han tänkte icke ens 
uppbryta en skrifvelse angående riksens angelägenheter, 
ty ^ misstänkarne" voro många. Genom förtal och miss- 

^ Till konungen den 20 juli 1574 KR. Brefvet "gick intet ut"; 
det sändes ej till konungen underskrifvet och försegladt. Men en kopia 
däraf följde med en skrifvelse till rådet af s. d. Om rådet funne för 
god t, kunde det låta konungen få del af densamma. Se ock bref till 
rikets råd den 8 aug. 1574. KB. 

Ödberg {StämpUngar mot Johan III, s. 175), som också omnäm- 
ner brefvet, ser dess innehåll i annan dager. Hans omdöme, att det var 
aifattadt i mycket hotande ordalag, synes mig emellertid ej riktigt. I 
ett annat sammanhang talar samme författare om hertig Earls memorial 
för sekreterare n^Nils Jönsson till rikets råd af den 20 juli 1574. Med sin van- 
liga benägenhet att för hertig Earl tyda allt till det värsta ser han i 
detta memorials ordalag antydningar om hemliga stämplingar, som her- 
tigen förehade med riksråden. Om man i stället för anade hemliga 
stämplingar tager såsom utgångspunkt hertigens ofvan skildrade upp- 
trädande i Stockholm, hans öfverläggningar med riksråden, hans förslag 
till styrelsens upphjälpande o. s. v., sluter sig detta bref helt naturligt 
till det föregående och till hvad vi verkligen veta. När hertigen säger : 
"hvar man icke annorledes tager uti regementet, än som nu tillgår, då 
är till fruktandes, att en stor olycka varder oss alla öfvergångandes", 
äro icke hans tankar vid några planer på statshvälfuing. Har likasom 
när han fortsätter: "men hvar man någorledes visste det uti tid och i 
en god måtto till att förändra, Eongl. Maj: t och Sveriges rike till fördel 
och långligt bestånd, då kunde väl råd finnas", äro hans tankar och af- 
sikter just de vi förut framhållit. Han hade velat och ville fortfarande 
genomföra en förändring i regementet, men endast en förändring i sty- 
relsegrundsatserna. För ett sådant mål hade han arbetat, när han var 
i Stockholm, men förgäfves. Nu förmanar han rådsherrarne till att om 
möjligt arbeta för samma sak, ty skedde ej snart en förändring, skulle 
rikets belägenhet i alla afseenden blifva högst olycklig. De borde så 
långt de kunde försöka inverka på konungen, ty kunde man blott vinna 
hans bevågenhet och hans samtycke till systemförändring, fanns ännu 
möjlighet att undgå den hotande olyckan, "då kunde väl råd finnas" till 
att bota refvorna. Jfr Ödbekq, Stämplingar mot Johan III, s 165 f. 



118 

tro omintetgjordes goda råd, hur uppriktigt de än vore 
gifna^ 

Hertig Earl tvådde sina händer och kastade skul- 
den på konungen och rådet. Dock hade han själf föga 
gjort för att vinna konungens förtroende och för att af- 
värja alla misstankar, som konungen kunde fattat med 
anledning af vittnesmålen i första ransakningen med del- 
tagarne i Mornayska sammansvärjningen. Hans förhål- 
lande till Mornay hade tvärt om allt fortfarande varit 
sådant, att det kunde ge anledning till fortsatt misstro; 
och vid de förnyade rannsakningarne nämndes hans namn 
å nyo af de sammansvurne i kombinationer, som ej voro 
fördelaktiga för hertigen. 

I början af juli hade Mornay efter erhållen lejd fått 
infinna sig i Stockholm, där han sedan undergick förhör 
inför rikets råd och enligt egen utsago blef '^hårdt tri- 
bulerad** ^. Efter detta förhör erhöll emellertid Mornay 
åter en tillflykt hos hertig Earl på Nyköping, där han 
trots allt till en början åtnjöt full frihet ^. Här fick dock 
Mornay icke länge sitta i ro. Efter den rannsakning, 
som från den 16 juli hölls i Stockholm med de i sam- 
mansvärjningen inblandade skotska anförarne öfverste 
Ruthwen och kapten Balfour, blef Mornay å nyo instämd 

^ Till rikets råd den 28 juli och 8 augusti 1574 KR. Se ock Ahl- 
ftvisT, Aristokratin under Johan III, s. 41. Den 28 juli uppsatte herti- 
gen likväl ett bref till konung Fredrik af Danmark, hvari han begärde 
uppskof med gäldens betalning något år eller åtminstone några månader. 
Detta bref afsändes emellertid ej. Den 12 augasti skrefs ett nytt, som 
väl ock afsändes, men dettas innehåll är af helt och hållet privat natur. 

Den 28 juli skref hertig Karl också ett bref på latin till drott- 
ningen af England angående ersättning till engelska köpmän för varur, 
som tagits från dem på Östersjön, hvarom såsom nämndt hertigen öf- 
verlagt med rådet den 23 juni. Se KH den 28 juli 1574. 

Den 19 juli hade hertigen å nyo uppmanat konungen att skrifva 
till drottningen af England och gifva henne löfte om ersättning. Eljest 
skulle hon kunna hetsa danskarne, kejsaren och andre på svenskarne. 
Ödberg, StåmpUngar mot Johan III, s. 174. 

^ Odberg, Stämplingar mot Johan III, s. 165. 

» Ihid. 8. 177. 



119 

att stå till svars. Hvilken ställning hertig Karl än in- 
tog till Mornay, alltnog han ändrade nu taktik. Den fri- 
het, som han låtit Mornay åtnjuta, vågade han ej längre 
bevilja honom, utan han lät nu försiktigtvis sätta honom 
i förvar i en kammare på Nyköpings slott ^. När då 
Mornay fann rådligast att söka sin räddning genom flyk- 
ten, lät hertigen genast fasttaga honom och återföra ho- 
nom under sträng bevakning; och när konungen efter 
detta skref till hertigen och bad honom sända Mornay 
välför varad till Stockholm, då gjorde han icke något för- 
sök att kvarhålla honom, utan han lät under bevakning 
föra honom till Stockholm. Allt fortfarande visade han 
dock en viss hänsyn och bevågenhet emot den ankla- 
gade. I ett bref af den 6 augusti uppmanade han rådet 
att ej förhasta sig med domen öfver Mornay, och anhöll 
särskildt att under rättegångens lopp få del af förhand- 
lingarne \ 

Vid den rättegång, som både före och efter Mor- 
nays ankomst till Stockholm hölls med de i samman- 
svärjningen invecklade, kom intet nytt i dagen, som var 
graverande för hertig Karl. Tvärt om ställdes hans för- 
hållande i fördelaktigare dager genom de utförligare be- 
kännelserna, som därvid afgåfvos. Det blef sålunda all- 
deles icke styrkt, att Mornay med hertig Karl träffat 
någon öfverenskommelse om värfvande af skottarna för 
brottsliga planers utförande såsom af sekreteraren W. 
Harts ofvannämnda vittnesmål synts framgå. Enligt 
Balfours utförliga förklaring af den 15 augusti hade 
Mornay endast sagt: "Bekommen I icke penningar af 
Kongl. Maj:t, då vill jag förskänka Eder tre månaders 
sold." När Balfour sedan i sällskap med öfverste 
Ruthwens sekreterare besökte Mornay och frågade ho- 
nom, om han ville gifva dem de penningar han lofvat 
dem, svarade denne, att han affärdat Sigfrid Preston 



^ Ödberg, Stämplingar mot Johan III, a. 176 f. 
2 Ibid. 8. 181 f. 



120 

till hertig Karl, och därpå ändå inget svar från honom 
bekommit, hvarför han ej kunde gifva ytterligare besked ^ 

Att så väl Balfour som de andre skottarne, hvilka 
erhållit kunskap om dessa förhandlingar, fått den upp- 
fattningen, att hertig Earl stod bakom Mornay, och att 
dessa två förehade stämplingar sig emellan, är gifvet, i 
all synnerhet som skottarne väl visste, att Mornay åt- 
njöt Karls vänskap och förtroende och Mornay själf enligt 
egen utsago afsiktligt föregifvit, att hertig Earl ville 
vara honom behjälplig att förlossa konung Erik-. Men 
något annat och mera blef ej bevisadt. 

Sigfrid Preston, som på Mornays vägnar underhand- 
lat med hertig Earl hösten 1573, och nu vid rättegången 
fick redogöra härför, berättade intet, som var kompro- 
metterande för hertig Earl. Mornay hade till Preston 
sagt, att han hade en viktig hemlighet att för hertigen 
uppenbara. Han hade helst velat själf samtala med her- 
tigen derom. Men då han af konungen fått befallning 
att begifva sig ned till Elfsborg, hade han måst anförtro 
uppdraget åt Sigfrid Preston. Under tysthetslöfte yp- 
pade nu Mornay, att skottarne kommit till honom, me- 
dan han var på Elfsborg, med klagomål öfver att de 
blifvit förda från sitt fådernesland, och öfver att deras 
öfverste ej höll sitt löfte till dem (med afseende på sol- 
den). Han fruktade nu, att dessa skottar ""hade något 
ondt i sinnet** och ville därför underrätta hertig Earl 
för att höra hans tankar om saken. Enligt sin egen be- 
kännelse yppade nu också Mornay genom Sigfrid Preston, 
att han fått kunskap om Eriks fördolda skatt, och han 
synes ha frågat, om man ej under sken af att vilja 



* Ödberg, Stämplingar mot Johan III, 8. 186. 

^ Ibid, 8. 187 f. Jfr Balfoubs bekännelse, ibid. s. 171 f. 

"Dog utrettede iag likwel så myckit, att b&de Balfour och Garde- 
neren fuUkomligen trodde, att iag wille tage kong Erich uthur sitt fen- 
gelse, och att hertigh Carl skulle hoUe med migh" säger Mornay i sin 
bekännelse af den 15 augusti 1574. Se P. v. Möller, a. a., där denna 
är tryckt s. 335^ff. 



121 

befria konung Erik borde söka få kunskap om denna 
skatt ^. 

Vid underrättelsen härom blef hertigen i förstone 
mycket bedröfvad; men efter hvad Preston berättar skall 
han ock misstänkt, att något låg bakom Mornays bud- 
skap, som han ej direkt ville säga ut. När hertigen yp- 
pade dessa sina farhågor och frågade honom, om han 
trodde, att Mornay menade honom så godt, som han före- 
gaf, svarade Preston, att han icke hade anledning att 
förmoda något annat. Som hertigen ändock ej kunde 
vara säker att ej blifva indragen i någon vidlyftig 
affär, lät han likväl i sitt svar först och främst säga 
Mornay, att denne ej kunde påräkna någon, hjälp af ho- 
nom, om han med skottarne hade något anslag till att 
** förfordra de danske eller Kung Erik emot Riket". Hade 
han sådana afsikter, skulle hertigen förhindra dem så 
mycket han kunde. Men menade Mornay riket och her- 
tigen väl, ville han följa hans goda råd och vara honom 
en gunstig herre. Dock skulle Mornay laga så, att skot- 
tarne strax fördes öfver tiil Lifland, och han skulle själf 
säga dem, att hertigen ville förhjälpa därtill, att de blefvo 
väl betalade. 

Vid ett senare besök hos hertigen förklarade Preston 
å Mornays vägnar, att denne alldeles icke hade "practi- 
seraf" något med de danske till konungens skada. Hvad 
konung Erik angick, ansåg han det ej rådligt, att man 
satte honom till regementet igen, men eftersom denne 
varit hans gkmle herre och gjort honom mycket godt, 
ville han gärna, att han komme till bättre villkor och lin- 
drigare fängelse, samt bad för den skull att hertigen 
ville förhjälpa dertilP. 

Enligt Mornays bekännelse förhandlades ej heller 
om något annat vid det tillfälle, då han med hertigen 



^ Se P. v. MÖLLER, a. a. s. 336. 

^ Utförligaste framställningen af Sigfrid Prestons bekännelse i P. 
v. MÖLLEii, a. a. 8. 245 fl*. 



122 

personligen samtalade om sina planer i Stockholm i no- 
vember 1573. Mornay berättade då å ny o om den för- 
dolda skatten och särskildt om den ed, han gjort Allard, 
att dessa penningar aldrig skulle komma uti kopung Jo- 
hans händer utan användas till Eriks gagn och rikets 
bästa. Hertigen frågade då, hvad han ämnade med Erik, 
och om han ville förlossa honom. Härtill svarade Mor- 
nay, att han icke begärde eller åstundade hans fullkom- 
liga befrielse utan allenast tre ting: att han måtte få 
ett mildare fangelsC; att hans barn skulle blifva för- 
sörjda och uppfostrade samt att hertigens syster, Elisa- 
beth måtte af den till omkring 5 eller 6 tunnor uppgå- 
ende skatten erhålla 50,000 daler såsom tillökning i sin 
brudskatt. Sådana villkor fann hertigen väl befogade. 
För att Mornay ej skulle behöfva bryta sin ed, tänkte 
han ordna saken så, att Johan väl skulle få veta om 
skatten, men icke komma i besittning af pennihgarne. 
Han skulle bedja konungen förordna några af de förnäm- 
sta i rådet att tillika med hertigen uppsöka skatten och 
bestämma om dess användning^ till rikets bästa. 

De förda rannsakningarne hade sålunda icke gifvit 
någon bekräftelse på de misstankar, som hertig Earls 
egendomliga uppförande måst framkalla hos Johan. Men 
den nära förbindelsen, hvari hertigen stått till Mornay, 
de många budskickningarne emellan dem, om hvilka man 
erhållit kännedom, vittnade icke fördelaktigt för hertigen. 
Sedan rättegången afslutats och Mornay dömts till dö- 
den, visade hertigen själf genom egen bekännelse, att 
åtminstone en del för honom graverande omständigheter 
förtegats vid förhören. Den 24 augusti 1574 skref han näm- 
ligen till Sigfrid Preston ett bref ^, hvari han uppmanade 
denne att för konungen gifva tillkänna hela "handeln" 
från början till slut, och hurusom Mornay var vid 



* P. v. MÖLLER, a. a. 8. 335 ff.; jfr Öuberg, Ståmplingar mot Jo- 
han III, 8. 100 f. 

2 Tryckt i V. v. Mölleu, a. ». s. 250 f. 



123 

den mening, att han ville sätta konungen från regemen- 
tet och hertigen in igen. Denna bekännelse var tydligen 
af ganska allvarsam art; den visade, att Mornay verk- 
ligen haft för afsikt att afsätta Johan, och att han velat 
upphöja hertig Earl. Men å andra sidan är den uppen- 
barligen mindre graverande för hertigen ; ty på denna 
bekännelse kan man ingalunda bygga någon anklagelse 
emot honom för delaktighet i de Mornayska stämplingarne. 
Själf har han försäkrat^, att han genast icke blott af- 
böjde förslaget utan ock bestämdt förklarade, att han 
skulle vara den förste, som sådant tilltag skulle afböja. 
Och på denna hans försäkran måste man tro, tills något 
bevis framdrages, som vederlägger densamma. 

Hertig Karl förstod mycket väl, att han genom sitt 
förhållande till Mornay gifvit anledning till misstro hos 
Johan. När Mornay dömts till döden och afrättats för 
sina förrädiska stämplingar, sökte han därför rentvå sig 
från alla otillbörliga misstankar. I högtidliga ord bedy- 
rade han inför den högste, att han aldrig varit annor- 
lunda till sinnes än som en trogen broder ägnade och 
borde. Ty han insåge mer än väl, att då de icke voro 
mer än två bröder, som kunde göra hvarandra något bi- 
stånd, skulle det icke allenast vara förvitligt utan ock 
komma dem själfva först på hufvudet och till fördärf, 
om de icke vore trogna mot hvarandra, mot riket och 
mot faderns lifsgärning. ** Förse oss ock** — tillade herti- 
gen — "till E. K. M:t ganske broderligen, att E. K. M. 
ej häller fattar och hafver om vår person någon annan me- 
ning, än den som hafver sig i sanning och förberördt är. " '^ 

Hertig Earl insåg ock, att dessa konungens miss- 
tankar utgjort ett hinder för honom, då han opåkalladt 



^ P. v. MÖLLER, a. a. 8. 250 f. 

^ Bref till konung Johan, dateradt Gripaholm den 18 September 1574 
KR. Detta bref omtalas ock af Ödberg, Stämplingar mot Johan III, s. 
220. Ifrån hans ståndpunkt är hertigens tal endast hyckleri, och 
brefvet i sin helhet vittnar endast om hvilken falskhet som bodde hos 
hertig Earl. 



124 

uppträdde såsom rådgifvare och sträfvade för återupp- 
rättande af samarbetet i riksstyrelsen. Då han nu ge- 
nom sin öppna förklaring hoppades försona konungen och 
vinna hans bevågenhet, framlade han å nyo sina förslag. 
Sina hotelser att ej vidare befatta sig med rikets ange- 
lägenheter hade han redan glömt. Rikets välfärd låg 
honom varmare om hjärtat, än att han för en liden mot- 
gång skulle kasta yxan i sjön och med resignation åse, 
huru konungen och rådet 'sömneligen umgingos med 
riksens lägenheter'^. I sitt nya betänkande uttalade sig 
hertig Karl för fred med Ryssland. Vore det ej möjligt 
att utverka fred, borde man söka åstadkomma ett stille- 
stånd på åtminstone några år. Medan man underhand- 
lade härom, skulle man emellertid ej försumma att vid- 
taga försvarsåtgärder till skydd både för Finland och 
Lifland. Tvärtom borde man rusta sig så, att man näst- 
kommande sommar kunde vara beredd att företaga ett 
kraftigt angrepp, om underhandlingarne strandade. Medel 
till dessa rustningar kunde fås dels därigenom att bergs- 
bruken bättre vårdades, hvarpå hertigen äfven den 8 juni 
hade fäst uppmärksamheten, dels därigenom att kaperi- 
erna på Östersjön fortsattes. Som den dyra och svåra 
tiden till en del också förorsakats af myntets försämring, 
föreslog han, att en ny myntordning skulle utfärdas, så 
att ett bättre mynt komme i omlopp. 

Underhandlingen med Danmark önskade han skulle 
försiggå på ett möte »emellan svenska och danska utskic- 
kade. Härvid borde särskildt angående handeln på Narva 
träffas en sådan öfverenskommelse med danskarne, att 
"profiten* af kaperierna komme endast Sverige och Dan- 
mark till godo. 

Beträffande Lifiand fruktade han, att det snart skulle 
gå förloradt, om det ej med större allvar försvarades än 
som hittills skett. Dock ville eller vågade han ej nu er- 
bjuda sin hjälp till dess räddning på sådana eller liknande 
villkor, som han sist föreslagit. Han rådde i stället att 
lämna det till Polen för en summa penningar. Om ko- 



125 

nungen ej kunde försvara landet, vore det bättre att i 
tid af träda det mot något vederlag, än att "" moskoviten^ 
och de danske där inträngde. 

Sin egen person ställde han nu alldeles i skuggan. 
Han erbjöd sig ej att ombesörja något utan inskränkte 
sig till att afgifva sina råd. Icke desto mindre visade sig 
konungen till en början lika döf för hans föreställningar. 
Då Johan den 12 oktober^ svarade på en skrif velse från 
hertigen, hvari denne omtalat, att konungen af Danmark 
å nyo begärt, att hertigen skulle komma till tals med 
honom, slutade han det korta brefvet med förklaringen, 
att han för öfrigt icke hade något synnerligt att hoUom 
tillskrifva. Beträffande den af danske konungen fram- 
ställda begäran svarade han, att han ej fullkomligen be- 
tänkt sig, utan att han om den saken skulle förhandla 
med sitt råd. En månad senare visade konungen en nå- 
got mera tillmötesgående och vänskaplig sinnesstämning. 
Genom sin sekreterare Johannes Henriksson lät han nu 
underrätta Hertig Earl om sina planer på den polska 
kronan, och han bad samtidigt att få höra hertigens tan- 
kar rörande en påtänkt myntförbättring och rörande un- 
derhandlingar om fred med Ryssland . ^ 

Hertig Earl dröjde ej me^ att afgifva sitt utlåtande. 
Om några dagar sände han Sven Elofsson till konungen 
med ett utförligt svar på de punkter, som Johannes Hen- 
riksson andragit^. Naturligtvis tillstyrkte hertigen häri 



^ Till hertig Karl den 12 oktober 1574. JR. 

* Kreditiv för Johannes sekreterare till hertig Karl den 18 no- 
vember 1574 JB. Ärendena nämnas ej häri atan framgå af hertigens 
svar den 23 november. Johannes Henriksson synes ock haft andra ären- 
den än dem, som hertigen då svarade på. 

Ödberg misstänker, att Johan nu ock lät fråga, huru man skalle 
förfara med den fångne Erik, för hvars befrielse man nyss förut satt i 
gång ett uppror i Boden, sedan Johan den 1 november efter inhämtande 
af rådets och hertig Karls mening låtit förflytta honom till Örbyhus. 

Jfr Ödberg, Stämplingar mot Johan III, s. 288. 

* Memorial för Sven Elofasou till konungen på de punkter, som 
sekreteraren Johannes Henriksson andragit, den 23 november 1574, KR, 



126 

både myntförbättring och fredsunderhandlingar, eftersom 
han själf förut yrkat härpå. Om myntförbättringen hade 
han ej annat att säga, än att han gärna såge, det en sådan 
blefve verkställd efter konungens önskan och behag. Men 
när han tillstyrkte fredsunderhandlingarne, fogade han 
därtill ett par råd, som han ansåg vara nyttiga och tjän- 
liga för riket. Han föreslog nämligen, att konungen borde 
söka utverka bemedling dels hos konungen af Danmark, 
dels hos de polska ständerna, dels och särskildt hos den 
danske konungen för att denne skulle se, det man 
här i Sverige menade honom något godt. Kunde man 
icke ' vinna fred på detta sätt, skulle rustningar vidtagas, 
så att man nästa sommar kunde göra ett kraftigt infall 
i det moskovitiska riket. När då krigsfolket vore på 
tåg emot fiendens land, kunde lämpligen ett nytt anbud 
om fred göras. 

I samband härmed framlade hertig Earl en ny plan 
för Liflands bevarande åt Sverige. Han satte denna gång 
icke i fråga, att han skulle öfvertaga det såsom ett län 
af konung Johan, ej heller att man skulle öfverlämna 
allt till Polen mot en summa penningar, såsom han i sep- 
tember 1573 föreslagit. Nu yrkade han, att man genom 
underhandlingar skulle laga* så, att allt hvad Sverige 
innehade i Lifland blefve öfverlämnadt till Polen, och att 
detta skulle ske på det villkor, att icke allenast detta, 
utan ock att hvad polska kronan innehade i Lifland (''uti 
Riga'') sedan upplätes åt hertig Karl såsom ett ärftligt 
län under polska kronan. Genom en sådan anordning 
hoppades hertigen, att man för det första skulle vinna 
de önskningsmål, som lågo närmast, nämligen lugn för 
Ryssland på den lifländska sidan och Östersjöprovinsernas 
bevarande åt Sverige. Ty hade Lifland på detta sätt 
kommit under Polens herravälde, kunde ständerna där- 
städes med goda skäl hemställa hos ryska tsaren, att 
jämväl de forna svenska besittningarna, som då tillhörde 
dem, måtte få vara inbegripna i deras med tsaren in- 
gångna stillestånd. Vidare skulle man ock kunna möta 



127 

framtiden med större trygghet, om båda rikena Sverige 
och Polen på detta sätt vore med samma intresse för- 
enade och fästa vid samma landsända. Dessa af ryssarne 
eftertraktade områden skulle sedan icke allenast utan 
svårighet kunna försvaras mot fiendens anfall, med för- 
enade krafter skulle de båda rikena lätteligen göra er- 
öfringar och " tvinga honom att träda ifrån några befäst- 
ningar, som Sveriges rike belägliga vara kunde, antingen 
Kexholm, Nöteborg eller andre** ^. Detta förslag omLif- 
lands öfvertagande såsom län under polska kronan var 
icke en idé för dagen, framkallad af konungens beskick- 
ning och utgången från de tankar, som denna väckt. 
Redan 1573 hade en dylik plan varit å bane. Förslaget 
synes då hafva utgått ifrån ett par lifländska adelsmän, 
Eilert Kruuse och Johan Taube, som 1571 varit i ryska 
tsarens tjänst och såsom hans ombud underhandlat med 
Johans ståthållare i Estland Hans Björnson om stillestånd, 
men sedan affallit från tsaren och tjänat polske konungen^. 
Dessa hade i början af 1573 trädt i underhandling med 
konung Johan och hertig Karl och därvid förespeglat den 
senare, att de skulle kunna förskaffa honom de polska 
besittningarna i Lifland såsom ett län under Polens ko- 
nung, om Johan å sin sida vore villig att åt honom öfver- 
lämna det svenska Lifland. Genom att locka de ryska 
bojarerna i Ingermanland till aflfall från tsaren skulle man 
sedan utan svårighet kunna ytterligare öka detta läns 
område^. Därefter skulle förbund ingås mellan konun- 
garne af Sverige och Polen samt hertig Karl emot Ryss- 
land, alldeles såsom nu hertigen i sitt förslag yrkade. 
Hertigen hade då ej ansett den framställda planen omöj- 
lig att realisera. Sedan han genom de nämnda herrarnes 
ombud erhållit del af densamma, skyndade han att under- 



^ Se föregående not. 

2 ÖDBERG. Tidsbilder, s. 113 f. 

^ Johan gjorde sedan försök att locka inbyggarne i Ingermanland 
till aflfall från tsaren. Ibid, s. 121 — 123. 



128 

rätta konung Johan. Hvad svar denne då gaf, känner 
man ej. Endast det är bekant, att Johan med anledning 
häraf den 18 april 1573 skref till sin ståthållare i Est- 
land Klas Åkesson Tott och gaf honom befallning att in- 
låta sig i förhandlingar med Eilert Eruuse och Johan 
Taube, hvilka hos hertig Earl tillbjudit sig att för konungen 
kunna uträtta något emot moskoviten^. Tydligen var 
den följande tiden ej lämplig för detta förslags genom- 
förande, eftersom det i första rummet kräfdes ett sam- 
förstånd emellan konungen och hertigen. Hertigen upp- 
gaf emellertid ej planen utan fortsatte underhandlingarne 
med E. Eruuse under åren 1574 och 1575®. Och nu när 
konungen visade tillmötesgående, och då för öfrigt mot- 
gångarne i Lifland ^ syntes gifva föga hopp om denna 
landsändas bevarande åt Sverige, var tillfallet onekligen 
gynnsamt. Förmodligen var det därför som hertigen 
upptog densamma. 

Eget nog kombinerade icke hertig Earl sitt förslag 
med den utsikt, som öppnat sig för konung Johan på den 
polska kronan. Ett dylikt anbud af det svenska Lifland 
skulle möjligen kunnat blifva en vikt i vågskålen till för- 
mån för Johan, och hertig Earl skulle väl på den vägen 
haft en utsikt att genomföra sin plan. Det synes emeller- 
tid, som hertigens tankegång ej gått i denna riktning, 
då han nedskref sitt memorial. Han säger endast, att 
om konungen ville befrämja planen, skulle han genom 
skrifvelse underrätta ständerna i Polen, att han icke hade 
något emot densamma. Sedan skulle hertigen själf låta 
affärda en legation till Polen, som med ständerna skulle 
leda förhandlingarna å hans vägnar. 

Efter dessa förhandlingar emellan Johan och Earl 



^ Ödberg, Tidsbilder, b. 115 f. 

* Ödberg, Stämplingar mot Johan III, b. 222 not 1. 

^ Ihid, a. 229 f. Pontus de la Gardie hade under hösten ifrigt 
bestormat såväl konungen som hertigen med böner om undsättning till 
Eeval. 



129 

utfärdades den 5 december 1574 ett mandat om myntet^, 
enligt hvilket myntet hädanefter skulle blifva så godt 
som i konung Gustafs tid. Den 31 december sände 
konungen nya lejdebref till dem, som skulle underhandla 
med ryssen, och uppmanade dem laga så, att det komme 
till handel med moskoviterna ^. Vid förslaget om Lifland 
synes konungen ej hafva fäst något större afseende. Något 
svar på hertigens framställning i denna fråga känner man 
ej till. 

Den förda rådplägningen blef icke inledning till en 
ny tid af samförstånd och samarbete mellan Johan och 
Karl. Hvarken , under den återstående delen af året 1574 
eller under början af 1575 ser man tecken till förbindelse 
dem emellan. De gingo hvar sin väg, skilda åt af den 
klyfta, som af de föregående misshälligheterna skapats. 
Förhållandet dem emellan var tydligen ganska ömtåligt. 
I februari bryter Johans misstro ut med ny styrka, fram- 
kallad af aningar och rykten om förrädiska förbindelser, 
som hertigen skulle förehaft med den danske konungen. 

Förhållandet emellan hertig Karl och den danske 
konungen hade under sommaren och hösten 1574 verkligen 
varit ganska vänskapligt — åtminstone att döma af det 
yttre. Hertigen hade upprepade gånger haft sina bud 
till Danmark och sändt skrifvelser präglade af förtroende 
och vänskap. Fredrik hade å sin sida till och med flera 
gånger inbjudit hertigen till besök hos sig i Danmark. 
Något besök hade emellertid icke blifvit af. Hertigen hade 
alltid af viktiga ärenden varit förhindrad och för den 
skull afböjt alla inbjudningar. Han var emellertid tydligen 
angelägen att hålla vänskap med grannen i söder. De 
vänskapliga förbindelserna fortsattes äfven i början af det 
följande året^. I januari 1575 sände han Gisle Nilsson å 
nyo till Danmark. Vid en beskickning, som han an- 



^ Patentet om myntförbättringen, dateradt Stockholm den 5 de- 
cember 1574, Stiernman, Förordningar, s. 239 fF. 
2 Den 31 december 1574. KR. 
^ Se ÖDBER6, StämpUngar mot Johan III, s. 246 f. 
O. E, Söder qyist. Johan III och Hertig Karl. 9 



130 

förtrott åt samme man i slutet af 1574, hade konung 
Fredrik uppmanat hertigen att träda i äktenskap. Earl 
ville nu ytterligare inhämta hans mening i denna sak, ty 
i en så viktig angelägenhet ville han ej bestämma sig 
utan att hafva rådfrågat sina vänner, ^ bland hvilka han ak- 
tade konung Fredrik med de förnämsta'^. Men dylika 
privata angelägenheter voro ej ensamt föremål för bud- 
skickningarne emellan hertig Earl och konung Fredrik. 
Politiken var ej alldeles främmande för de förhandlingar, 
som de förde emellan sig, om man också ej kan säga, 
att de härvid Öfverskredo gränserna för hvad som var 
tillåtet. Hertigen har framställt ett förslag rörande han- 
deln på Narva, och Gisle Nilsson fick i uppdrag att höra 
efter hvad danska riksrådet hade yttrat därom ^. Om 
detta skett bakom konungens rygg eller med hans vet- 
skap framgår ej. 

Med sina beskickningar till Danmark åsyftade hertig 
Earl säkerligen icke något annat än att hålla den farlige 
grannen i söder vid godt humör. Utan tvifvel hade han 
menat allvar, då han i november 1574 föreslagit, att man 
skulle utbedja sig konung Fredriks bemedling i striden 
med Ryssland, på det denne skulle se, att man menade 
honom något godt. När han nu själf trädde i underhand- 
lingar med den danske konungen, synes det mig ock rim- 
ligast att antaga, att hans afsikter voro att gagna Sve- 
rige, att vinna konungen af Danmark, så att man icke 
allenast kunde vara trygg ifrån den sidan utan ock vänta sig 
någon hjälp därifrån. Att något förräderi låg under be- 
skickningarne, därför finnes ej spår af bevis; och något 
sådant har man ej heller anledning att antaga^. 

Att han förhandlat med den danske konungen höll 
hertig Earl ingalunda hemligt för sin broder. På hösten 



^ Credenzbref och memorial för Gisle Nilsson till konungen af 
Danmark den 19 januari 1575. KR. 

^ Ödberg anser, att hertig Karl i hemlighet dref förrädiska för- 
handlingar med konung Fredrik. Ödberg, Stämplingar mot Johan III^ 
8. 246 och 249. 



131 

1574, när han fått en tredje uppmaning att så snart som 
möjligt infinna sig i Danmark, hade han sändt Gisle Nils- 
son till Johan för att . redogöra för de muntliga värf, 
som han mottagit af danska konungen. Johan fick nu 
bland annat höra, huru Fredrik bjudit hertig Karl till sig. 
Detta hade tydligen ej fallit honom väl i smaken, ty 
han ville ej gifva hertigen sin tillåtelse att resa, utan 
att han först hört rådets mening^. Huruvida Johan 
nu också fått reda på det förslag, som hertigen fram- 
ställt angående handeln på Narva framgår icke ; ej heller 
huruvida han fattat några misstankar om innebörden 
af de förda förhandlingarne. I alla händelser synes han 
ej uttalat några sådana, lika litet söm han synes afrådt 
fortsatta underhandlingar. Men det dröjde ej länge, innan 
misstankar framträdde, hvilka utan tvifvel hade sin rot 
och upprinnelse i dessa budskickningar till och från Dan- 
mark. 

Den 16 februari 1575 skref konung Johan till hertig 
Karl och varnade honom för själfständiga underhandlingar 
med främmande makter. Han hade hört, att hertigen tänkte 
resa till utrikes ort för giftermåls skull. Om därvid 
tilldroge sig några andra "handlingar^, ville han därom 
blifva underrättad, på det han, som var i det kungliga 
ämbetet, tillika med hertigen och rikets råd så skulle 
betänka alla saker, att de lände hela riket till gagn och 
bästa ^. 

I samma bref meddelade konungen underrättelse om, 
att rikets råd var församladt hos honom. Om hertigen 
kunde infinna sig, sade konungen sig gärna se detta. 
Men denna hans inbjudan kom säkerligen icke från hjär- 
tat. Han var tydligen icke mycket angelägen, att her- 
tigen skulle infinna sig, eftersom han ej förr än nu kallade 
honom. Liksom han beräknat, att hertigen ej skulle 
komma, sände han en förteckning öfver en del frågor. 



^ ÖDBEB6, Stämplingar mot Johan III, 8. 247. 
* Till hertig Karl den 16 februari 1575. JR. 



132 

angående hvilka han ville höra hertigens betänkande. 
Hoppades han på detta sätt slippa hertigens närvaro, 
räknade han ej fel. Karl blef naturligtvis förnärmad 
öfver denna inbjudning i elfte timmen och efter de andra 
rådsherrarnes ankomst. När han ej blifvit tillsagd i tid, 
kunde han ej infinna sig. Sitt betänkande afgaf han 
emellertid efter konungens begäran^. 

Johans misstro mot hertig Karl var långt större, 
än han själf i sitt bref lät framlysa. Han skall icke 
allenast hafva hyst obestämda aningar om förräderi och 
farhågor för att hertigen skulle sätta sig upp emot sin 
laglige konung. Hertigen berättar, huru konungen fruktat, 
att uppror skulle utbryta i Östergötland, ja att hertigen där 
skulle omedelbart bemäktiga sig de fasta slotten. Han 
skulle t. o. m. hafva sändt bud ned till detta landskap 
för att efterhöra, om hertigen tog sig något före. Ytter- 
ligare skall Johan hafva misstänkt, att hertigen skulle 

* I Johans registratur, den 16 febr. 1575, finnes intaget ett 'Wist 
Cöncept på the pnnchter, som Hertigh Carll bleffwe tillschickedtt**. 
Dess innehåll är i hnfvudsak följande: 

1) Om och hurn man skalle rusta sig, eftersom man förnummit, 
att konungen af Danmark företagit rustningar. 

2) Huru konungen af Danmark skulle blifva betald. 

8) Huru Erik bäst skulle förvaras; samt om och huru man skulle 
förkorta hans lif, i den händelse något uppror gjordes för hans skull. 

4) Huru markgrefy innan af Baden och hertiginnan af Sachsea 
skulle få sina fordringar betalda. 

5) Om man skulle sända bud och bref till drottningen af Eng- 
land, eftersom missförstånd uppstått emellan henne och konung Johan. 

6) Huru man skulle föra kriget i Finland och Lifland, då na 
legaterna på ryska gränsen icke kunnat afsluta fred eller stillestånd med 
ryska sändebuden. 

7) Efter man förnummit, att engelsmännen förbundit sig med 
hvarandra och ville hafva fri seglats på Östersjön, hvad man skulle göra, 
om så skedde. 

8) Huru "den handel med det upptagna gods på det narviska far- 
vattnet" skulle försvaras vid rättegången efter det besked, som de lubska 
sändebuden fått. 

Hertig Karl afgaf sitt svar till konungen den 18 februari 1575. 
KB, Se ock Ödberg, StämpUngar mot Johan III, s. 247. Hertigens 
betänkande finnes ej kvar. 



133 

**begifva sig af riket** honom oåtspord^. Förmodligen 
trodde konungen, att han tänkte utan inhämtande af hans 
samtycke antingen företaga sin tillärnade resa till främ- 
mande orter för giftermåls skull eller ock resa till Dan- 
mark för att aflägga det besök, som han blifvit ombedd 
att göra. Af hvad som nyss förut är sagdt med anled- 
ning af budskickningarne mellan hertig Earl och konung 
Fredrik och den inbjudan, hertigen fått ifrån den senare, 
är det tydligt, att Johan ansåg en utrikes resa icke 
böra foretagas af hertigen utan konungens samtycke. 
Om han nu misstänkte, att hertigen hade sådana afsik- 
ter, såg han i dem ett bevis på bristande hänsyn och en 
själf rådighet, som han ej kunde gilla. 

Hertig Karl blef både bedröfvad och förbittrad öfver 
att på detta sätt vara utsatt för ständiga misstankar hos 
konungen. Emellertid undvek han att föra saken på tal, 
när han skref till honom den 18 februari. Han vände 
sig i stället till rådet och anhöll, att det skulle genom 
sitt inflyt^,nde hos konungen förhjälpa till att de ogrun- 
dade misstankarne bl ef ve häfda. För att lugna konungen 
och bevisa sin oskuld var hertigen villig att underkasta 
sitt kansli en rannsakning. Ville konungen därjämte sända 
några förtrogna till de främmande orter, där hertigen 
haft sina budbärare och fört några förhandlingar, kunde 
han ock på en annan' väg öfvertyga sig, om beskyll- 
ningarne ägde någon grund eller ej. Kunde det ledas i 
bevis, att hertigen i något afseende förhållit sig otillbör- 
ligt och menat sin broder illa, ville han hafva icke alle- 
nast "furstendöme, arf och eget förverkadt, utan lifvet 
därtill « ^ 

Rådet åtog sig medlarekallet. Efter hertigens önsk- 
ningar inverkade de genom sina föreställningar på ko- 
nungen. Redan en vecka senare kunde de skrifva till 
hertigen, att konungen ej längre hyste några misstankar, 



^ Hertigens bref till r&det af den 23 februari 1575, meddeladt af 
Ödberg, StämpUngar mot Johan III^ s. 248 f. 

^ Hertigens nyss anförda bref till rådet af den 23 februari. 



134 

och att han ville sända någi*a rådsherrar för att förhandla 
om försoning. Något senare fördes frågan om förlik- 
ning emellan konungen och hertigen också på tal i en 
rådssammankomst. Den 8 mars voro de fem rådsherrarne 
grefve Per Brahe, Ture Bjelke, Nils Gyllenstjerna, Hogen- 
skild Bjelke och Erik Gyllenstjerna församlade och af- 
gåfvo ett rådslag angående rikets angelägenheter. Vid 
detta tillfälle framhöllo de ock nödvändigheten af enighet 
emellan konungen och hertigen. Eftersom fara syntes 
hota icke allenast ifrån Danmark utan ock ifrån andra 
håll, behöfdes framför allt enighet emellan dem, om icke 
riket skulle råka i olycka och fördärf ^ Efter dessa öf- 
verläggningar afgingo såsom konungens sändebud Hogen- 
skild Bjelke och Erik Karlsson Gyllenstjerna samt sekre- 
teraren Erik Mattsson. De träffade hertigen på Grips- 
holms slott ^. Den 20 mars fingo de där mottaga svar 
på de värf, som de å konungens vägnar anfört. I sitt 
svar tackade hertigen för att konungen låtit sitt misshag 
falla. Han bedyrade, att han aldrig varit annorlunda 
till sinnes än som en trogen broder ägnade, och han vå- 
gade därför hoppas, att från konungens sida ständigt få 
röna det förtroende, som han förtjänat^. 

Försoningen tyckes verkligen hafva varit uppriktig. 
När Johan den 24 mars fick underrättelse om att rys- 
sarne på nytt vändt sina vapen •mot Reval, och att en 
allvarsam fara hotade detta viktiga fäste, lät han hertig 
Karl komma till sig, för att han med honom skulle få 
öfverlägga om denna sak och jämväl angående andra 
angelägenheter^. Vid detta tillfälle skall konungen själf- 

* Odberg, StämpUngar mot Johan III, s. 250. 

'^ "Creditif för her Hogeskildt Bjelke her Erich Karlson samt 
Erich Matzson till Hertig Carl.** Stockholm den 16 -mars 1675. JR. 

^ "Swar till Konung :e M:tt på the wärff hr Hogenskildt Bjelke, 
etc. andragit hafve.** Gripsholm den 20 mars 1575. KR. Jfr. Ödberg, 
StämpUngar mot Johan III^ s. 259 och Ahlcivist, Aristokratin under Jo- 
han III, 8. 42. 

^ Enligt Sven Elofssons berättelse kom hertig Karl till Stockholm 
den 8 april. H. S. H., 12, s. 197. En af de bevarade handskrifterna till 



135 

mani hafva föreslagit, att hertigen skulle öfvertaga Lif- 
land och dess försvar. Hertig Karl, hvilkeu ** intet 
mindre än förr vardt bekymrad" om Lifland, befanns ej 
heller ovillig. Huru långt förhandlingarne nu fortskredo 
härom, veta vi emellertid ej. "Någonting slikt", som vid 
mötet i Kalmar 1572 blef aftaladt, skall äfven nu hafva 
blifvit afhandladt, och hertig Karl skall för denna orsaks 
skull hafva beslutat uppskjuta en resa till Tyskland, som 
han på sommaren eljest tänkt företaga. Men det synes 
denna gång icke hafva kommit till någon uppgörelse^. 
Antagligen fruktade hertigen nu som då, att han af sin 
broder ej skulle erhålla tillräckligt understöd i krigsfolk 
och penningar utan blifva satt i sticket, när han väl 
kommit öfver till Lifland. 

Måhända väckte utgången af dessa öfverläggnin- 
gar Johans missnöje. På det återställda förtroendet se 
vi nämligen ej något ytterligare bevis under de när- 
mast följande månaderna. Man finner ej, att Johan 
brytt sig om att taga hertig Karl till råds i någon enda 
angelägenhet^. Ej heller har hertigen försökt blanda 

Sven Elofssone Paralipomena uppger den 8 oktober, och detta datum an- 
för Werwing, a. a. I, 8. 33 not a. Men att den förra uppgiften ar den 
riktiga, synes af sammanhanget i Sven Elofasons berättelse och bestyrkea 
dessutom af andra uppgifter. Den 27 mars hade hertig Earl begärt att 
få komma till konungen pä några dagar, om det vore lägligt for honom* 
KR, Den 2 april svarar konungen på detta bref. Han omtalar häri, 
att de tre pantehusen i Lifland, som de tyska ryttarne haft i sitt våld, 
nu blifvit intagne af danske ståthållaren på Arensburg. Vidare säger 
han, att han akulle göra allt för att försvara Beval. och uttrycker sin 
tillfredsställelse med att hertigen önskade komma till honom. JR. 

Ödberg säger (StåmpUngar mot Johan III^ s. 259), att Johan lät 
kalla hertig Earl till Stockholm den 1 april. Då någon annan källa ej 
citeras för denna uppgift än Sven Elofssons Paralipomena (oriktigt H. S. 
H. 11 i st. f. 12, sid. 197), torde den vara tillkommen genom något för- 
biseende eller skriffel. 

^ Sven Elofssons, Paralipomena, H. S. H., 12, s. 197 — 199. 

^ Den 30 april 1575 svarar konungen sina sändebud på finska 
gränsen, hvilka hemställt, att hertig Earl skulle sändas öfver till Fin- 
land, på det att i den landsändan större hörsamhet råda måtte, att han 
ej ville honom därmed besvära, eftersom hans lägenheter det ej till- 



> 



136 

sig i regeringen i riket. Från april månad till och med 
juni saknas alldeles bref, som vittna om någon förbindelse 
mellan konungen och hertigen, om man undantager det 
nyss nämnda från den 1 april. Och dock förekomnio 
under denna tid flera viktiga ärenden till afgörande, om 
hvilka hertigens mening bort inhämtas, ehuruväl han vid 
föregående tillfällen haft anledning att om dem uttala sina 
åsikter. Med Ryssland afslöts nämligen nu vid Syster- 
bäck den 13 juli 1575 för Finlands räkning ett stille- 
stånd på två år^; och det af hertigen ifrigt påyrkade 
gränsmötet mellan svenska och danska utskickade kom 
nu också till stånd. Svenska sändebuden Nils Qyllen- 
stjerna, Erik Sparre och Gustaf Baner ingingo den 1 juni 
1575 i Ulfsbäck och Knäred med de danske kommissari- 
erna en öfverenskommelse i de tvistefrågor, som legat 
oafgjorda emellan de nordiska rikena, allt sedan freden i 
Stettin, samt andra som sedan dess tillkommit^. 

I juli månad inträder en förändring i förhållandet 
mellan Johan och Karl. Tystnaden brytes, skrifvelser 
Vexlas och bud gå fram och tillbaka emellan konungen 
och hertigen. Men det är icke riksens angelägenheter^ 
som äro föremål för endräktig rådplägning. En ny tvist 
har brutit ut, i grunden och till sin karakter lik de 
föregående, men af större betydelse än dessa, emedan den 
gaf anledning till att konungen nu framställde sina an- 
språk på öfverhöghet inom hertigdömet i större omfång 
än någonsin förut. Anledningen till denna nya tvist var 
den, att hertig Karl tagit sig före att utfärda pass för 
några utländska köpmän, som under sommaren 1575 
ville drifva handel på Narva. Hans mening därmed var 



stadde. Så vidt jag eett, gjorde konungen aldrig någon förfrågan hos 
hertigen, om hans angelägenheter det tillstadde. Sannolikt ville konungen 
ej sända honom öfver till Finland. 

* Sverges Traktater F, s. 19 ff. 

^ Om fullmakter och instruktioner se Ödberg, Stämplingar mot 
Johan III, 8. 259 f. öfverenskommelsen i Sverges Traktater, V, s. 13 ff. 
Jfr. ock Pira a. a., inledningen. 



137 

egentligen att •^förkofra sig« (nill en 600 eller 1000 
daler"), ty då konungen genom sina uteliggare upptog 
tull af köpmän, som fingo färdas på narviska farvattnet, 
hade hertigen kunnat betinga sig en afgift för de ut- 
ställda passen till Narva. Oförsiktigt nog hade han icke 
ansett det nödigt att om denna sak först inhämta ko- 
nungens samtycke. Då trots den svenska flottans vak- 
samhet många köpmän seglade till Narva utan tillstånd, 
då t. o. m. den danske konungen, som dock var Sveri- 
ges fiende, utfärdat dylika pass, ansåg hertigen det ej 
ligga så stor vikt därpå, om han, som var rikets arf- 
furste, tog sig friheten att på eget bevåg tillstädja några 
köpmän fri seglats, i all synnerhet som han vid sin till- 
låtelse fäst det vilkoret, att inga förbudna varor skulle 
föras till Narva ^. Tilltaget tedde sig emellertid icke så 
oskyldigt i konungens ögon, som hertigen ville framställa 
detsamma. Konungen såg däri ett nytt bevis på herti* 
gens benägenhet att göra orättmätigt ingrepp i hans rege- 
mente. När hertigen utfärdat passen, hade han icke alle- 
nast ^fterlåti t hvad konungen förbjudit. Då han anmodat 
konungens befälhafvare på flottan att lämna de handels- 
skepp oantastade, som kunde uppvisa hans pass, hade 
han äfven uppmanat konungens tjänare att handla emot 
sin herres befallningar och den ed, de svurit^. 



* Se hertig Karls bref till konungen "om passerna" den 9 juli 
1575. KR. f. 154. Kreditiv för Erik Mattsson till hertig Karl den 1 augu- 
sti. JR. Svar till konungen med Erik Mattsson sekreterare den 7 augu- 
sti. KR. Bref fr&n hertigen till konung Johan den 19 augusti. KR. Svar 
till hertig Karl angående de värf, om hvilka Erik Mattsson förhandlat med 
hertigen å konungens vägnar den 24 augusti. JR. Härjämte flere i det 
följande citerade bref. 

I hertig Karls registratur för år 1575, f. 116 v., finnes infördt ett 
formulär för passen till Narva, som af hertigen utfärdades. Det är af 
följande lydelse: "Pass till Narfifwen aff Nyköpingh then", — utan un- 
derskrift. Under detsamma ärtillfogadt: "Och anammede "Willem de Wijk 
samme pass till ehn 20 st." 

* Svar till hertig Karl den 24 augusti 1575. JR. Se ock föregå- 
ende not. 



138 

När hertig Earl fick kännedom om den förbittring, 
som passens utfärdande uppväckt hos konungen, sökte 
han lugna honom genom förklaringar och ursäkter. Han 
hade icke trott, att han genom en så ringa orsak skulle 
uppväcka konungens misshag, än mindre tänkt, att han 
därigenom skulle gifva anledning till ovilja och fiend- 
skap. Då han nu emellertid märkte, att denna handel 
var honom emot, ville han för framtiden ^ hålla därmed 
tillbaka''. Därjämte förklarade han, att han ock med 
allt annat ville hafva fördrag, som kunde vara konungen 
emot, och han vågade därför hoppas, att denne skulle 
låta sitt misshag falla ^. 

Hertigen föll sålunda till föga. Men det hjälpte 
ej. Förklaringen var ej tillfyllest för konungen. På 
uppmaning af Pontus de la Gardie^ lät han i stället lägga 
beslag på de skepp, för hvilka hertigen utfärdat pass; 
och Willem de Wijk, hvilken af hertigen bekommit pas- 
sen och haft försäljningen om hand, togs i fangsligt för- 
var ^. Konungen fordrade icke allenast fullkomlig ursäkt 
å hertigens sida, utan hade ock uppsatt ganska liårda 
villkor för skeppens frigifvande. Enligt Karls egen upp- 
gift fordrade han, att hertigen skulle betala icke mindre 
än 2,000 daler och 1,000 tunnor spannmål och dessutom 
visa sin benägenhet genom att sända konungen och riket 
till hjälp några ryttare och knektar^. Dessa ''conditio- 
ner" syntes Karl besvärliga, hvarför han gjorde allt för 
att slippa ifrån dem. Men hvarken bud, bref eller be- 
medling af personer, som stodo konungen nära, syntes 
till en början kunna förmå konungen till någon eftergift. 
Han skulle tydligen låta Karl känna, hvilken som var 
den rätte och regerande herren i riket, och visa, att 
äfven en furste kunde straffas, om han förbröte sig emot 



* Till konungen den 9 juli och 7 augusti 1575. 'KR, 
'^ ÖDBER6, Stämplingar mot Johan III, 8. 275 f. 
^ Se bref fr&n hertigen af den 20 november, 7 och 24 december 
1575 m. fl. i KR. 

•* Framg&r af hertig Karls svar af den 10 september 1575. KR. 



139 

sin laglige konung. Hertig Karl vädjade till konungens 
barmhärtighet och framhöll, att de tyska köpmännen nu 
skulle vända sig till hertigen med ansökan om skade- 
stånd för den förlust, som de gjort, hvadan således her- 
tigen själf skulle blifva den egentligen lidande parten^. 
I ett annat bref sökte han beveka honom genom en erin- 
ran om det trogna bistånd, han gjort honom, ^då nöden 
fiväfvade fulltjock om hufvudet*' ^. Då allt detta var 
förgäfves, sökte Karl genom andras bemedling beveka 
konungen till eftergift. I skrifvelser till drottning Ka- 
tarina Jagellonica, till änkedrottningen Katarina Sten- 
bock och till sin syster markgrefvinnan Cecilia bad han, 
att de skulle göra hvad de kunde för tvistens biläg- 
gande och skeppens f rigif vande ^. Men ej heller detta 
hade åsyftad verkan. Konungen var döf för alla före- 
ställningar. Hans förbittring var så stor, att hertigen 
ansåg det rådligast, att begära lejd, när han den 2 sep- 
tember anhöll om ett personligt möte med konungen^. 
Äfven rådet arbetade ifrigt för ett närmande emellan 
bröderna. Särskildt försökte de förmå konungen att låta 
hertig Karl infinna sig hos honom. Men det var fåfängt. 
I sin förbittring drog Johan fram äfven gamla tviste- 
ämnen, som aldrig blifvit formligen afgjorda. Så upp- 
togs å nyo påståendet, att hertigen skulle anse sig äga 
rätt att kräfva på gammal gäld hos konungen, likaledes 
beskyllningen att hertigen utan rätt och fog slagit un- 
der sig skattehemman. Nu hade konungen särskildt fått 
höra, att en del knektar, som af hertigen skulle erhållit 
skydd och försvar, när de blifvit uppbådade till krigs- 
tjänst, skulle försålt sina skattehemman till honom ^. Be- 
skyllningarne blefvo nu som förr af hertig Karl tillbaka- 



^ Till konungen den 19 i^ugusti 1576. KB. 
^ Till konungen den 1 september. KR. 
^ Den 2, 5 och 7 september. KE, 
* Den 2 september. KR. 

' Framgår af hertigens svar den 10 september och 27 augusti 
1575, KR. 



140 

visade såsom ogrundade. Hvad den gamla gälden be- 
träffade ämnade han ej bryta den öfverenskommelse^ 
som träffats i Kalmar 1571, då hertigen lofvat att af- 
stå från alla fordringsanspråk, som han vid den tiden 
hade. Hvad konungen sedan dess fått låna, hvilket för 
öfrigt var ringa, hade han ingen anledning att efter- 
gifva^ Några skattehemman hade han ej slagit under 
sig, såsom konungen hade påstått. Han erinrade om 
den en gång erhållna tillåtelsen att köpa 70 skattegods^ 
hvar helst han önskade. Af denna tillåtelse hade han 
ej begagnat sig i vidsträcktare omfång, än att han köpt 
ett par skattegods i Dingtuna socken. De tre skatte- 
hemman i Väster-Bekarne, som han skulle orättmätigt 
slagit under sig, eftersom konungen ock tillförene på- 
stått, hade han haft i sin besittning redan under konung^ 
Eriks tid^ 

Dessa tvistefrågor voro emellertid af underordnad 
betydelse. Mer ödesdigert för det närvarande och för 
framtiden var, att konungen i sin förbittring mot hertig 
Earl också angrep den själfständiga ställning inom fur- 
stendömet, hvilken hertigen hittills i det hela fått be- 
hålla okränkt. Konungen framställde nämligen nu an- 
språk på öfverhöghetsrättigheter inom hertigens förläning, 
hvilka icke väl stämde med bestämmelserna i Gustaf Va- 
sas testamente eller med hvad han själf en gång lofvat 
hertigen i detta afseende. Han icke allenast förnyade 
de redan en gång förut uttalade anspråken på att få ut- 
nämna lagman i stället för hertigen. Nu ville han ock 
göra gällande, att hertigen ej hade någon rätt att be- 
fatta sig med russtjänsten i hertigdömet eller att för- 
vägra skatter därifrån, när konungen pålade sådana^. 
Härigenom blef den emellan bröderna uppkomna striden 
förd in på helt nya områden. Frågan om passen och 



^ Hertigens svar till konungen af den 10 september 1575. KR. 
'^ Till konungen den 27 augusti. KR. 

^ Framgår af hertig Karls svar till konungen af den 10 septem- 
ber. KR. 



141 

skeppens frigifvande träder mera i bakgrundea. Intres- 
set samlas hufvudsakligen kring frågan om kungliga och 
furstliga rättigheter. Hertig Earl, som kallas till kamp 
för sin politiska ställning, drager fram faderns testa* 
mente, hans donationsbref och konung Johans eget kon- 
firmationsbref samt bygger af deras bestämmelser upp en 
försvarsskrift, hvari han med kraft och skärpa bemöter 
konungens anspråk och visar dem vara fullkomligt orätt- 
visa och obefogade^. 

På samma gång som konungen framställt sina an- 
språk på utvidgad myndighet inom furstendömet, hade 
han ock yrkat, att hertigen skulle stadfästa den försäk- 
ran, som han gifvit på hertig Sigismunds ärftliga sucees- 
sionsrätt till riket ^. Under för handen varande omstän- 
digheter kunde denna begäran af hertigen uppfattas så- 
som ett bevis på konungens misstro mot hans afsikter. 
Hans svar kunde därför icke blifva annat än nekande. 
Med tydlig harm framhöll han, huru han redan tillförene 
gjort så väl konungen som hans son ^nogsam försäkring 
med ed". Någon ny försäkran behöfde han ej göra, 
förr än en förändring skedde uti regementet^. 

Det artade sig sålunda som om den med anledning 
af passens utfärdande uppkomna missämjan skulle taga 
hotande proportioner. Sammankopplingen af alla dessa 
tvistefrågor och stridiga anspråk hade till följd, att bryt- 
ningen blef allt skarpare. Sedan hertig Karl den 10 
september gifvit sitt genmäle på de senast framställda 
anspråken på ökadt inflytande i hertigdömet och på ny 
konfirmation, blef Johan än mera hård till sinnes. Då 
han nu i sin oförmåga att bedöma situationen började 
frukta, att hertigen skulle gripa till vapen för att häfda 
sin ställning, kunde icke ens utsikterna till inbördes krig 
förmå honom till att taga ett försonande steg. I stället 



^ Tvisten härom skall skildras utförligare i en följande afdelning. 
* Hertig Earls svar den 10 september. 
3 Ibid. 



142 

tänkte han på att hålla sig beredd att med vapen för- 
svara sig^. 

Att hertig Karl verkligen haft för afsikt att gripa 
till vapen, därför finns ej spår till bevis. Ej heller finns 
det någon anledning misstänka, att han umgåtts med 
dylika planer. Alla bref ifrån honom, som äro bevarade 
från dessa dagar, vittna icke om något annat, än att 
han i godo ville hafva striden bilagd. På samma gång 
han sände sitt svar af den 10 september till konungen, 
skref han å nyo till drottningen och bad henne än en 
gång försöka inverka på konungen^. Senare vände han 
sig med samma begäran äfven till personer i konungens 
omgifning såsom Jakob Bagge och hofkommissarien An- 
ders Eeith^. Medlingsförsök saknades ej heller. Icke 
allenast drottningen utan äfven rådet och andra höga 
personer lade sig ut för hertigen. Och inför alla dessa 
påtryckningar kunde Johan ej längre hålla stånd. Den 
22 september, samma dag, som Johan var betänkt på att 
vidtaga åtgärder för att hafva allmogen och krigsfolket 
i Östergötland trogna, för den händelse hertigen skulle 
företaga något uppror, förmåddes han till en betydande 
eftergift. I ett memorial af denna dag förklarade han, 
att han ville lösgifva de anhållna skeppen. Dock fäste 
han vid detta löfte tvenne villkor. För det första for- 



^ Den 22 september 1576 skref Johan till sin ståthållare i Öster- 
götland Johan Bjelke ett bref, hvari han omtalade brytningen med her- 
tig Karl. I detta sade han, att han icke kunde veta, hur hans broder 
kunde blifva till sinnes, eller hvad han af honom kunde hafva att för- 
moda. Han befallde fördenskull Johan Bielke beställa så, att så väl 
menige man som krigsfolket vore villiga, om de blefve tillsagda. För 
att vara så mycket säkrare på denna landsända hade han beslutit sig 
för att låta knektarne sitta hemma, ehuru de väl behöfdes i Lifland. 
Och icke nog därmed, han ville ytterligare ställa dem tillfreds genom 
att sända penningar till deras aflöning. 

Detta bref är tryckt i Loenbom, Upplysningar, II, s. 74 flf., efter 
originalet; Conceptet finnes bland Johan JII;s Concepter. I registraturet 
är brefvet ej infördt. 

2 Till drottningen den 10 september 1575. KR. 

3 Den 21 och 25 september 1575. KR. 



143 

drade han, att Karl skulle i stället afstå från alla an- 
språk på gamla fordringar, som han kunde anse sig hafva 
hos konungen och kronan. För det andra fordrade han, 
att köpmännen skulle erlägga tull för de varor, som fun- 
nits på deras skepp. För att detta villkor icke skulle 
medföra någon förlust för hertigen, därigenom att köp- 
männen sedan sökte ersättning för den erlagda tullen 
hos honom, skulle konungen låta dem i en försäkran för- 
binda sig att icke väcka några sådana anspråk, sedan 
deras skepp och de själfva frigifvits. Hvad de andra 
tvistepunkterna beträffade, förklarade han endast, att 
han för närvarande ingenting ville urgera. Klokheten 
bjöd honom att hålla dessa frågor åtskils från det ur- 
sprungliga tvisteämnet. Han lät därför med deras af- 
görande bero och nöjde sig med att referera till testa- 
mentet, gammal sed och Sveriges lag, på samma gång 
han förklarade, att han ej för närvarande ville göra nå- 
got yrkandet 

För den eftergift, som Johan sålunda gjorde, blef 
hertig Karl mycket tacksam. Dock var han ej fullt be- 
låten. Det första villkoret ville han gärna uppfylla. Med 
nöje skulle han göra kvittering i synnerhet på den skuld, 
som konungen haft till honom före nyss nämnda uppgö- 
relse i Kalmar. Det andra villkoret ville han helst komma 
ifrån både för sitt anseendes skull och af ekonomiska 
skäl. Eftersom han en gång gifvit köpmännen pass att 
fritt föra sina varor till Narva, skulle han få stå med 
skam inför främlingarne, om han icke kunde hålla sitt 
ord såsom en furste. Och ehuru konungen tänkte sig 
kunna förhindra ersättningskraf mot hertigen ifrån köp- 
männens sida genom en försäkran af dem, att de icke 
skulle göra sådana gällande, var hertigen i alla fall öf- 
vertygad, att han skulle bli den, som i yttersta hand 
skulle få betala tullen. Han bad därföre i ödmjuka or- 
dalag, att konungen skulle låta äfven detta villkor falla 

^ Memorial etc. Stockholm den 22 september 1575. I Handlingar 
angående Hertig Karl och hans hertigdöme. Concept utan underskrift. 



144 

och skickade dessutom sin hofmästare Johan de Herbouille 
till konungen, för att denne skulle ytterligare föra hans 
talan i denna sak^ 

Johan var nu mera försonligt stämd. Herbouille ut- 
verkade snart hans bifall till hertig Karls fordran^. 
Därmed var dock icke saken fullt utagerad. Johan be- 
lade nu köpmännen med plikt, för att deras öfverhet, 
borgmästare och råd i Liibeck, skulle haf va yttrat sig ' med 
spott och hån*' om honom — förmodligen just med an- 
ledning däraf att konungen ej ville lösgifva köpmännens 
fartyg. Ehuru hertig Karl strängt taget icke hade med 
denna sak att skaffa, blandade han sig dock däri, efter- 
som han genom passens utfärdande gifvit anledning till 
konungens förhatliga åtgärder. Han lät nu än en gång 
hofmästaren Herbouille uppvakta konungen med anhållan, 
att köpmännen utan någon plikt skulle frigifvas^. I 
denna sak kunde konungen emellertid ej förmås till efter- 
gift. Köpmännen fingo betala de ådömda böterna, och 
därmed måste hertig Karl låta sig nöja^. Genom sin 
egen klokhet och ihärdighet, samt genom drottningens 
och flera andras välvilliga bemedling hade hertig Karl 
lyckats bilägga den uppkomna misshälligheten. Någon 
försoning ägde emellertid ej rum. Konungen förklarade 
ej, att han lät sin vrede falla. Ej heller hade någon 
uppgörelse träffats i de tvistefrågor, som under misssämjan 
f ramdragits af konungen, om man undantager den nya 
kvitteringen af gammal gäld. Då det icke var någon 
utsikt för Johan att påräkna någon eftergift i dessa tviste- 
frågor, och allra minst i den viktigaste af dem, frågan om 
kungliga och furstliga rättigheter, valde han utvägen att 
uppskjuta dem till framtiden för att för det närvarande 
erhålla lugn. Han vek därföre ej ifrån sin uppfattning^. 



^ Bref frän hertig Karl till Johan den 27 september 1575. KR. 

^ Bref från hertig Earl till Herbouille af den 2 oktober 1575. KR, 

^ Ofvan citerade bref till Herbouille. 

* Bref af den 14 oktober 1575. KR. 

^ Se Johans anförda memorial af den 22 september 1675. 



145 

Han ansåg endast tiden mindre lämplig att vidare röra 
vid sådana ömtåliga frågor. Och hertig Earl kunde ej 
heller under förhanden varande omständigheter önska att 
försätta tvisten om dessa rättigheter, när icke någon sär- 
skild omständighet kräfde dess omedelbara afgörande. 
Den fick därföre hvila för den närmaste tiden. Men det 
dröjde icke länge, innan frågan om kungliga och furst- 
liga rättigheter fick ett aktuellt intresse och åter kom 
upp på dagordningen. 



y^-m--*"* 



o. h\ Siklorqvist. Jolmn III och Hertig Karl. 10 



Rättelser. 



8. 17 DOt 2 står koncept i Hertig Carls concepter, läs concept i Hertig 

Carls Concepter. 
^ 18 not 1 står Lignell, Beskrifn.- öfver g ref skåpet Dal, Sthlm 1851, 

I, 8. 212. läs Lignell, a. a., b. 212. 
„ 22 rad 8 nedifrän står oct. 



29 not 1 

78 rad 3 nedifr&n 
80 » 6 - „ 



„ 96 „ 

« t» M 

n n n 

- 96 » 



12 

8 
7 
3 



läs oct". 

„ tryckt i 

^ Concepter 

« det senast afgifnar&ddlaget 

n 1572 

„ furstendöme 
Höfdinge-Minne „ Höfdinga-Minne. 
den 2 november „ den 2 november 1568 



„ tryckt: 
„ concepter 
M r&dslaget 
„ 1573 
„ förstendöme 



or THC '^ 

»^NJVER8/TY 



\ 



ti 



I