Skip to main content

Full text of "Swenska wetenskaps academiens handlingar"

See other formats 


This  is  a  digital  copy  of  a  book  that  was  preserved  for  generations  on  library  shelves  before  it  was  carefully  scanned  by  Google  as  part  of  a  project 
to  make  the  world's  books  discoverable  online. 

It  has  survived  long  enough  for  the  copyright  to  expire  and  the  book  to  enter  the  public  domain.  A  public  domain  book  is  one  that  was  never  subject 
to  copyright  or  whose  legal  copyright  term  has  expired.  Whether  a  book  is  in  the  public  domain  may  vary  country  to  country.  Public  domain  books 
are  our  gateways  to  the  past,  representing  a  wealth  of  history,  culture  and  knowledge  that's  often  difficult  to  discover. 

Marks,  notations  and  other  marginalia  present  in  the  original  volume  will  appear  in  this  filé  -  a  reminder  of  this  book's  long  journey  from  the 
publisher  to  a  library  and  finally  to  you. 

Usage  guidelines 

Google  is  proud  to  partner  with  libraries  to  digitize  public  domain  materials  and  make  them  widely  accessible.  Public  domain  books  belong  to  the 
public  and  we  are  merely  their  custodians.  Nevertheless,  this  work  is  expensive,  so  in  order  to  keep  providing  this  resource,  we  have  taken  steps  to 
prevent  abuse  by  commercial  parties,  including  placing  technical  restrictions  on  automated  querying. 

We  also  ask  that  you: 

+  Make  non-commercial  use  of  the  filés  We  designed  Google  Book  Search  for  use  by  individuals,  and  we  request  that  you  use  these  filés  for 
personal,  non-commercial  purposes. 

+  Refrainfrom  automated  querying  Do  not  send  automated  queries  of  any  sort  to  Google's  system:  If  you  are  conducting  research  on  machine 
translation,  optical  character  recognition  or  other  areas  where  access  to  a  large  amount  of  text  is  helpful,  please  contact  us.  We  encourage  the 
use  of  public  domain  materials  for  these  purposes  and  may  be  able  to  help. 

+  Maintain  attribution  The  Google  "watermark"  you  see  on  each  filé  is  essential  for  informing  people  about  this  project  and  helping  them  find 
additional  materials  through  Google  Book  Search.  Please  do  not  remove  it. 

+  Keep  it  legal  Whatever  your  use,  remember  that  you  are  responsible  for  ensuring  that  what  you  are  doing  is  legal.  Do  not  assume  that  just 
because  we  believe  a  book  is  in  the  public  domain  for  users  in  the  United  States,  that  the  work  is  also  in  the  public  domain  for  users  in  other 
countries.  Whether  a  book  is  still  in  copyright  varies  from  country  to  country,  and  we  can't  offer  guidance  on  whether  any  specific  use  of 
any  specific  book  is  allowed.  Please  do  not  assume  that  a  book's  appearance  in  Google  Book  Search  means  it  can  be  used  in  any  manner 
any  where  in  the  world.  Copyright  infringement  liability  can  be  quite  severe. 

About  Google  Book  Search 

Google's  mission  is  to  organize  the  world's  information  and  to  make  it  universally  accessible  and  useful.  Google  Book  Search  helps  readers 
discover  the  world's  books  while  helping  authors  and  publishers  reach  new  audiences.  You  can  search  through  the  full  text  of  this  book  on  the  web 


at|http  :  //books  .  google  .  com/ 


"^Wu.     ,J, 


'^  •. 


-w^ 


^f 


/  :■' 


LSocH^aJ.ls-    ö---^-'-''"' 


©arbarti  College  ILlbrarg 


--*  »> 

^3*    > 

^ 

>>  t> 

»Ji   > 

j 

"   y:> 

»>> 

, 

»> 

»»  ^ 

>j> 

5  > 

' 

'^  >  >^ 

^J^ 

_ 

>  #    >>   . 

>^ 

>>  » 

':>  :> 

- 

>  i   >^ 

*>  :* 

* 

3  ^   » 

» 

>  ^       ¥1 

>:^ 

>  >       *> 

>:» 

>>      >J> 

» 

^% 

>>       » 

» 

. , 

^\     '^ 

>:* 

> 

>> 

-M  :m    >. 

>^ 

> 

'   3i> 

>      >Ä> 


:*  j> 


» 1 

>:* 

1 } 

>> 

"* 

J»    ' 

^y    > 

1  i 

^> 

>  > 

>> 

>> 

>3 

*  J 

^  > 

% 

^^  . 

1  J 

^  > 

>1 

A  > 

>.l 

■^^  _J 

>¥ 

'^  "i 

^> 

'^ 

>> 

i.     "^fk 

>> 

m 

'"^^          Jt^^    '^ 

m 

p 

»      '    '  -jfi^*      j 

p- 

>J^          *  JH^V    '  jk 

k 

^  ^            M»      > 

^ 

*  '*^          9!»     ^ 

^ 

*   >>     »  ^^ 

^ 

*   »        :t»      / 

^^ 

>>    >5   1 

Sf 

J 

^ 

^^  > 

^^L 

'  '    3  >    3*  ,:ä 

^ 

^^^   >>    ^  > 

J9 

^  s     v ,     . 

J^ 

ijp 

Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


G 


BIHANG  ~177~ 

^  TILL  ^ 

KONGL  Wm  TETENSKAPS-ÅUDBKiS 


HÅUIILIir&AR. 


S.1ETTE  BANDET. 


flTOCKHOLM    1880—1882.      P.   A.    N0R8TEDT  &   SÖNF.R 

Digitized  by  LjOOQ IC 


r. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


INNEHÅLL  AF  8JETTE  BANDET 


Sid. 

1.  Bkstrand,  E.  v.    Om  blommorna  hos  Skandinaviens  bladiga  lef- 

vermossor 1 — 66. 

2.  Bdlukd.  E.     Experimeutelt  bevis,  att  den  elektriska  strömmen  icke 

förändrar  sin  bana  i  den  ledande  kropp,  genom  hvilken  den  går  1 — 14. 

3.  TULLBEBG,  S.  A.    XJeber  Versteinerongen  ans  den  Aucellenschichten 

Novaja-Semljas.    Mit  2  Tafeln 1—25. 

4.  BovALLius,  C.     lanthe  a  new  genus  of  isopoda.    With  3  plates...  1 — 14. 

5.  Hambbbg,  H.  E.    Sur  la  variation  diume  de  la  force  du  ven  t.  2. 

Avec  2  planches 1 — 47. 

6.  Lindhagen,  A.    Vega-expeditionens  geografiska  ortbestämningar..  1 — 19. 

7.  Edlund,  E.    Sur  la  résistance  électriqae  des  gaz 1 — 16. 

8.  Gyldén,  H.    Undersökningar  af  theorien  för  himlakroppames  rö- 

relser.    1 1—64. 

9.  Holm,   G.    Cber   einige  Trilobiten  aus  dem  Phylogroptusschiefer 

Darlekarliens.    Mit  einer  Tafel 1—16. 

10.  ÖBTBNBLAD,  V.  T.     Om  Grönlands  drifved.    Med  3  taflor 1—35. 

11.  8BTTERBBBG,  C.    Ueber  die  Darstellung  von  Rubidium-  und  Caesium- 

Verbindungen  und  iiber  die  Gewinnung  der  Metalle  selbst 1 — 17. 

1 2.  LiNDHAOEN,  A.    Nicolai  Coppemici  de  hypothesibus  motuum  coele- 

stlum  a  Be  constitutis  commentariolus.    Gum  tabula 1 — 15. 

13.  TULLBEBO,  S.   A.     On  the  Graptolites  described  by  Hisinger  and 

the  older  swedish  authors.    With  3  plates 1 — 23. 

14.  DusfiN,   K.  F.    Astragalus  penduliflorus,  Lam,  neu  fiir  die  Flora 

des  nördlichen  Europas 1  —  29. 

15.  Adlebz,  E.    Bidrag  till  knoppfjällens  anatomi  hos  träd-  och  busk- 

artade  växter.     Med  4  taflor 1—63. 

16.  Gtldén,  H.    Undersökningar  af  theorien  för  himlakroppamcs  rö- 

relser.    2 1-82. 

17.  Hambebg,  H.  E.    Un  nouveau  géothermométre.   Avec  une  planche  1 —  7. 

Digitized  by  LjOOQ IC 


18.  Lindström,  G.  Siluriwbe  Korallen  aiiH  Nonl-Kusslaml  nml  Sibi- 
rien.    Mit  einer  Tafel    1 — 94. 

19*     Kindberg,    N.    ('.    Die  Familien   und  Oattungen  der  liaubraoope 

(Bryinae)  Schwedens  iind  Norwegcns 1 — 25, 

20.  BOHLIN,  K.    BcKtämning  af  Uppnala  polhöjd I — 6S. 

21.  Juhlin-Dannfelt.  H.  J.    On  the  diatoms  of  the  Baltic  Sea.    With 

4  plates 1 — 52. 

22.  TiQERSTEDT,   BoBERT.     Dic  durch  einen  konstanten  Ström  in  den 

Nerven    hervorgerufencn    Veränderungen    in   der    Erregbarkeit. 
mittels  mechanischcr  Rcixung  untersucht.     Mit  10  Tafeln  1  —4**. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG 


TILL 


K0N6L.  87ENSKA  VETENSKAPS-AKADEIIENS 

HANDLIIfOAE. 


SJEtTE     BANDET. 
Häfte  1. 


INNEHÅLL. 

8id 
"Ek8XBA1«x>.    k.  v.    Om  blommorna  hos  Skandinaviens  bladiga  lef- 

vermossor  1—66 

Kdluno.    E.      Experimeutelt  bevis,  att  den  elektriska  strömmen  icke 

f  örÄiKi'***^  sin  bana  i  den  ledande  kropp,  genom  hvilken  den  går  1 — 14 
a       TTTT.t.BKB.öf   8-  '^*    Ueber  Vereteinerungen  aus  den  Aucellenschichten 

*•  Kovaja-Semljas.     Mit  2  Tafeln 1—25 

A        BovAi^t.lU8,    C.     lantbe  a  new  genus  of  isopoda.     With  3  plates...  1 — 14 
**       Hambebg.   H.  E.     Sur  la  variation  dinrne  de  la  force  du  vent.  2. 

y^veo   3  planches 1—47 

„       V-iNDHAGEN.   A.     Vega-expeditioDcns  geografiska  ortbestämningar..  1 — 19 

7*      KDr.UNi>f    ®*      S*^  ^*  résistance  électrique  des  gaz 1 — 16 

*      QYL.i>é2»»    H.      Undersökningar  af  theorien  för  himlakroppames  rö- 
relser  1—64 

Q       HOL.M,     G-      iJ^^r    einige   Trilobiten  aus  dem  Phylogroptusschiefer 

X>arlekarllens.    Mit  einer  Tafel 1 — 16 

lO       ÖBTKNBLAD,  V.  T.     Om  Grönlands  drifved.    Med  8  taflor 1—35 

11*      Settbbbbbo,  C.    Ueber  die  Darstellung  von  Rubidium- und  Csesium- 

Yerbindungen  und  Uber  die  Gewinnung  der  Metalle  selbst 1 — 17 

IV       LikdHaOEN.   a.     Nicolai  Coppemici  de  hypothesibus  motuum  coele- 

stlum   »  *^  constitutis  commentariolus.     Gum  tabula 1 — Ifi 


? 


Pris:  8  kronor. 


^  flTOCKHOLM    18S0— 18»8.      P.  A.   NORSTEDT  5c  SÖNER. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


IIHAII«  TILL  K.  SVEH8KA  VET.  AKAD.  HANDLINOAB.  Band.  6.  N:»  1 


OM 


BLOMMORNA 


HOS 


SKANDINAVIENS 


BLADIGA  LEFVERMOSSOR 

(JUN&EEKÄJIUGE^  FOUOS^) 


AF 


£.  V.  EKSTRAND. 


(HEDDELABT   den    14    APRIL    1880.) 


STOCKHOLM,  1880. 

EOSOL.    BORTSYCKESIBT 
r.  A.  VOBSTSbT  «  «UMBS. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


/  r^ 


// 


-'      X     '<'^ 


:.i . 


/ 


Digitized  by  VjOOQ IC 


FORORD. 

Förutsättningen   för  hvarje   framgångsrikt  studium  af  de 
lefvande  föremålen  är,  att  man  blifvit  i  någon  mån  förtrogen 
med    deras   natur,  eller  med   andra  ord,  att  man  fått  en  viss 
kännedom    om   de   olika  organens  bygnad,  uppkomst  och  ut- 
veckling   samt    deras  betydelse   och  inbördes  förhållande  till 
hvarandra.     Denna  kännedom  vinnes  visserligen  i  sin  helhet 
endast    på    den    egna   forskningens    väg,    men    den  kan  i  ej 
ringa    män    förberedas    och   underlättas  genom   den  ledning, 
som   andras   arbeten  kunna  gifva.     Mången  vet  säkerligen  af 
dyrköpt  erfarenhet,  och  förf.  af  dessa  rader  icke  minst,  hvad 
saknaden  af  sådana  arbeten  kan  innebära.     Man  famlar  i  åra- 
tal hit  och  dit,  utan  att  så  noga  veta,  hvart  vägen  bär,  man 
stapplar  öfver  otaliga  hinder  —  men  man  "samlar"  oförtrutet 
ändå,  tills  man  en  vacker  dag  upptäcker,  att  man  blott  varit 
en  —  "samlare". 

Dessa  tankar  ha  sin  fulla  tillämplighet  på  lefvermossor- 
nas  studium,  icke  minst  i  vårt  land.  Det  har  gått  så  långt, 
att  mången  nästan  ansett  omöjligt  att  vinna  någon  framgång 
på  ett  område,  der  säker  ledning  ej  står  att  finna,  hvarför 
ock  de  flesta  vändt  sin  uppmärksamhet  åt  annat  håll.  Men 
dessa  växter  förtjena  dock  ett  bättre  öde.  Ty  genom  sin 
jämförelsevis  enkla  bygnad,  så  väl  som  den  stora  omvexling, 
hvilken  eger  rum  i  vissa  af  deras  organ,  erbjuda  de  ett  rikt 
ämne  för  morfologiska  och  anatomiska  studier.  En  närmare 
bekantskap  med  dem  skall  derför  säkerligen  icke  ångras. 

Ett  högst  berömligt  undantag  från  det  hos  oss  vanliga 
förhållandet  bildar  prof.  S.  O.  Lindbebg,  hvilken,  ehuru  bosatt 
i  Helsingfors,  dock  såsom  svensk  tillhör  vårt  land.  Genom 
omfattande  kunskaper  samt  trägen  och  skarpsynt  forskning 
har  denne  man  spridt  ljus  öfver  mången  dunkel  fråga  och 
öfverhufvud  i  ej  ringa  grad  underlättat  hepatikologiens  stu- 
dium.    Genom    honom    ha    en    mängd    spridda  data  lemnats 

Digitized  by  LjOOQ IC 


4      EKSTRAND,    BLOMMORNA    HOS    SKAND.   BLADI6A    LKFVERMOSSOR. 

öfver  könsförhållandena,  hvilka,  hittills  hos  oss  förbisedda, 
likväl  äro  af  högsta  vigt  för  lefverraossomas  bestämning,  ja, 
ofta  af  så  stor  vigt,  att  man  dem  förutan  har  svårt  att  sär- 
skilja närstående  arter.  Men  en  ännu  större  betydelse  för 
dessa  växters  studium  eger  dock  det  utkast  till  system,  som 
han  för  några  år  sedan  lemnat,  h varigenom  i  vissa  delar  en 
större  klarhet  vunnits  öfver  lefvermossomas  gruppering  och 
inbördes  f rändskap.  Man  måste  emellertid  i  vetenskapens 
intresse  beklaga,  att  flera  af  prof.  Lindbergs  värdefullaste 
meddelanden  förekomma  spridda  på  de  mest  olika  håll  i  så 
väl  inhemska  som  utländska  tidskrifter,  stundom  i  form  af 
anmärkningar  och  tillägg  långt  efter  texten,  med  hvilken  de 
för  öfrigt  blott  stå  i  tillfälligt  samband,  hvarför  det  ej  fordrar 
ringa  möda  att  med  dem  blifva  bekant.  Onskligt  hade  ock 
varit,  om  han  velat  egna  en  närmare  granskning  åt  vissa  af 
sina  uppgifter,  särskildt  i  fråga  om  honblommornas  läge, 
hvarigenom  flera  för  lefvermossomas  kännedom  menliga  miss- 
tag kunnat  undvikas. 

Bland  de  tyska  för  mig  kända  forskare,  hvilka  under 
innevarande  sekel  med  större  framgång  behandlat  hepatikolo- 
gien,  intagas  främsta  rummen  af  Nees,  Hofmeistfr,  Gottsche, 
Kienitz-Gerloff,  Janczbwski,  Limpricht  och  Leitoeb.  Af 
dessa  ha  dock  Nees  och  Limpricht  företrädesvis  egnat  sig 
åt  den  speciela  delen  af  denna  vetenskapsgren,  ehuru  i  deras 
förtjenstfuUa  arbeten  många  värderika  iakttagelser  öfver  lef- 
vermossomas morfologi  blifvit  nedlagda,  och  särskildt  Nees 
har  i  en  inledning  till  sitt  berömda  verk,  Naturgeschichte 
der  europ.  Lebermoose,  meddelat  en  kortare  öfversigt  öfver 
dessa  växters  organ,  hvilken  ej  saknar  sitt  värde.  Gott- 
SCHE,  en  man,  som  lyckligt  förenar  djupa  insigter  så  väl  i 
den  allmänna  som  särskilda  hepatikologien,  har  dels  i  speciela 
afhandlingar,  dels  i  en  lång  följd  af  iakttagelser,  införda  i 
det  af  honom  och  L.  Rabenhorst  utgifna  exsiccat-verk  öfver 
Europas  lefvermossor,  meddelat  värdefulla  rön  öfver  lefver- 
mossomas morfologi,  ehuru  de,  såsom  förekommande  i  dels 
sällsynta,  dels  dyra  verk,  ej  af  en  hvar  kunna  tillgodogöras. 
De  öfriga  här  omnämnde  forskare,  ehuru,  så  vidt  jag  vet,  ej 
egentligen  fackmän,  ha  i  sina  arbeten  lagt  grundvalen  till  en 
rätt  uppfattning  af  vissa  lefvermossomas  organ,  deras  utveck- 
ling samt  inre  och  yttre  bygnad,  och  särdeles  är  Lsitgeb's 
arbete,   Untersuchungen  iiber  die  Lebermoose,  af  största  be- 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHAN6    TILL    K.    SV.   VBT.-AKAD.    HANDL.      BAND.    6.      N:0   !•      5 

tydelse  i  detta  hänseende  på  grund  af  hans  anatomiska  stu- 
dier öfver  vissa  organs  yngsta  stadier.  Men  dels  äro  dessa 
arbeten  mindre  tillgängliga,  dels  ha  de  ej  stälts  i  närmare 
samband  med  den  speciela  hepatikologien,  hvarföre  ock  många 
här  framkastade  frågor  af  dem  lemnats  obesvarade. 

De  arbeten,  som  i  andra  länder  utgifvits  i  hit  hörande 
ämnen,  äro  af  mig  ej  närmare  kända,  med  undantag  af  Du- 
morti£r's  Jungermannideae  Europse.  öfver  hufvud  torde  de 
dock  alla,  mer  eller  mindre  uteslutande,  sysselsätta  sig  med 
lefvei*mossorna8  speciela  behandling,  hvarför  de  här  ega  min- 
dre betydelse,  än  annars  varit  fallet.  Hvad  Dumortier^s 
arbete  angår,  så  står  det,  ehuru  i  vissa  detaljer  af  värde,  på 
en  helt  annan  än  vetenskaplig  ståndpunkt  och  kan  derföre 
blott  tjena  som  ett  varnande  prof  på,  huru  hepatikologien 
icke  bör  behandlas. 

Med  hänsyn  till  nu  berörda  omständigheter  samt  ledd  af 
en  liflig  önskan  att  i  någon  mån  kunna  befordra  kännedomen 
af  i  fråga  varande  växter  har  jag  sedan  längre  tid  egnat  mig 
åt  studiet  af  dem  och  särskildt  af  Skandinaviens  s.  k.  bladiga 
lefvermossor  *).  Framför  allt  ansåg  jag  då  nödigt  att,  så  vidt 
mig  möjligt  vore,  skärskåda  blommornas  och  dermed  i  sam- 
band stående  organs  bygnad,  utveckling  och  inbördes  för- 
hållande, emedan  dessa  delar  hufvudsakligen  voro  i  behof  af 
en  klar  och  öfverskådlig  utredning.  Det  är  frukten  af  dessa 
studier,  som  jag  nu  vågar  framlägga  för  offentligheten.  Huru- 
dant  nu  detta  arbete  är,  tillhör  ej  mig  att  bedöma;  den  oväl- 
dige granskaren  må  blott  erinras  derom,  dels  att  det  är  det 
första  mera  omfattande  försök  öfver  detta  ämne,  dels  att  jag 
alltid  haft  till  ögonmärke  att  noga  pröfva  ej  mindre  egna  än 
andras  iakttagelser.  Blott  i  sällsynta  fall,  der  tillfälle  till 
egna  rön  saknats,  har  jag  stödt  mig  uteslutande  på  andras 
uppgifter.  De  brister,  som  emellertid  utan  tvifvel  vidlåda 
mitt  arbete,  hoppas  jag  dock  ej  skola  förringa  värdet  af  det 
goda  som  finnes,  men  möjligen  ha  till  följd  att  framkalla  ett 
annat  bättre. 

De  arbeten,  som  jag  för  min  framställning  rådfrågat,  äro 
följande.  —  De  med  •  utmärkta  arbeten  har  jag  ej  sjelf  sett, 
utan  citerat  efter  andra  förf. 


^  Urspnmgligen  var  det  min  önskan  att  utsträcka  undersökningen  äfven 
till  Skandinaviens  bälmossor»  men  af  brist  på  tillräckligt  material  måste  jag 
afstå  derifrån. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


6      EKSTRAND,    BLOMMORNA    HOS    SKAND.    BLADIGA    LEFVERMOSSOR. 

H.  W.  Arnell:  En  iakttagelse  af  befruktningen  hos  mossorna  (Botaniska 
Notiser  1875,  N:o  2.  Lund  1875). 

—  —  — :  De  skandinaviska  löfmossornas  kalendarium  (Separat-tryck  ur 
Upsala  univ.  årsskrift  1875.     Upsala  1875). 

♦  Cabrington:  British  Hepaticae.    (1872). 

B.  C.  Dumortibr  :  Hepaticse  Europas.    Jungermannidese  Europ»  post  scmisc- 

culum  recensitse,  adjunctis  hepaticis.    Bruxellis  et  Lipsias  1874. 
Nees  v.  Esenbeck:  —  Se  nedan  under  Nees. 

C.  M.    GOTTSCHE:  Anatomisch  —  physiologische  Untersuchungen  uber  Ha- 

plomitrium  Hookeri  N.  v.  E.,  mit  Vergleichung  anderer  Lebermoose 
(Novorum  actorum  academise  cjesareae  leopoldino-carolinse  naturse  cuiio- 
sorum  Vol.  XX  pars  I.  Vratislavi»  et  Bonnae  1843).  —  D&  i  afhand- 
lingen  hänvisas  till  Gottsche  1.  c.  af  ses  alltid  detta  arbete. 

—  —  — :  Cber  die  Fructification  der  Jungermannise  geocalyceae  (Nyss 
nämnda  tidskrift.    Vol.  XXI,  pars  II.    Vrat.  et  Bonn.  184Ö). 

—  —  —  och  L.  Rabenhorbt  :  Hepaticae  europaeae.  Die  Lebermoose  Euro- 
pas unter  Mit\%nrkung  mehrerer  namhafter  Botaniker  Dec.  1—66.  Dres- 
den 1856—79.  —  Här  och  der  med  text  och  figg.  (Exsiccatverk).  — 
För  korthetens  skull:  G.  &  R.  Hep. 

C.  J.  Hartman  :  Handbok  i  Skandinaviens  flora,  10  uppl.  med  rättelser  och 
tillägg  af  Carl  Hartman.     Sednare  delen:  mossor.     Stockholm  1871. 

W.  HOFMEISTER:  Vergleichende  Untersuchungen  der  Keimung,  Entfaltung 
und  Fruchtbildung  höherer  Kryptogamen  etc.     Leipzig  1851. 

•  W.  HooKER:  British  Jungermannise.     London  1816. 

J.  W.  P.  HCbener:  Hepaticologia  germanica  öder  Beschreibung  der  deut- 
schen  Lebermoose.     Mannheim  1834. 

E.  v.  Janczewski:  Vergleichende  Untersuchungen  uber  die  Entwickelungs- 
geschichte  des  Archegoniums.  (Botanische  Zeitung.  30  Jahrg.  N:o  21. 
22.     Leipzig  1872). 

Kienitz-Gerloff  :  tJber  die  Entwickelung  des  Lebermoos-Sporogoniums. 
(Botan.  Zeit.  32  Jahrg.  N:o  13.     Leipzig  1874). 

H.  Leitgeb:  Untersuchungen  uber  die  Lebermoose.  II  Heft.  Die  foliosen 
Jungermannieen.  mit  zwölf  Tafeln.  Jena  1875.  —  Då  Leitg.  1.  c.  anförcs, 
afses  alltid  detta  häfte  af  nämnda  verk.  —  *  III  Heft.  (citeradt  i  G. 
&  R.  Hep.  eur.  exs.  —  se  ofvan  —  text  till  N:o  641). 

K.  G.  LiMPRiCHT:  Lebermoose  (i  Kryptogamen  —  Hora  von  Schlesien, 
herausgegeben  von  D:r  Ferd.  Cohn.     Erstes  Band.     Breslau  1877). 

S.  O.  Lindberg:  Torfmossomas  byggnad,  utbredning  och  systematiska  upp- 
ställning. —  I  bifogade  anmärkningar  förekomma  reflexioner  öfver  moss- 
blommans natur.  (Öfversigt  af  Kongl.  Vetenskaps-akademiens  förhand- 
lingar \862.     Stockholm  1863). 

—  —  — :  Om  ett  nytt  slägte  Bpipterygium,  bland  bladmossoma.  —  I  ett 
tillägg  finnes  ett  skema  öfver  könsförhällandena  hos  mossor  1  allmänhet. 
(Sist  nämnda  tidskrift,  samma  årgång). 

—  —  — :  Bidrag  till  mossomas  morfologi  och  inbördes  systematiska  ställ- 
ning. (Öfversigt  af  Finska  Vetenskaps-societetens  förhandlingar  XJ\. 
Helsingfors  1872). 

—  —  — :  Spridda  anteckningar  rörande  de  skandinaviska  mossorna.  (Bo- 
taniska notiser  1872,  N:o  5  och  6.    Lund  1872). 


Digitized  by  LjOOQ IC 


BIHANO    TILL    K.    8V.    VET.-AKAD.    UANDL.       BAKD.    6.      N:0    1.      7 

S.  o.  LiNDB£BG:  Manipulus  muscorum  secundus  (Notiser  ur  sällskapets  pro 
fauna  et  flora  fennica  förhandlingar.    XIII  häftet.    Helsingfors  1871—74). 

—  —  — :  Hepaticse  in  Hibemia  mense  Julii  1873  lectae  —  med  tillägg  : 
Genera  europsea  hepaticamm  secundum  novam  dispositionen!  naturalem 
(Acta    societatis   scientiamm  fennicse.    Tomus  X.    Helsingforsiae  1875). 

—  —  — :  Spridda  iakttagelser  öfver  lefvermossor  i  Meddelanden  af  socie- 
tas  pro  fauna  et  flora  fennica.     1  häftet.     Helsingfors  1876). 

—  —  — :  Spridda  referat  af  notiser,  lemnade  på  sällskapets  pro  fauna 
et  flora  fennica  sammankomster.  (Botaniska  notiser  1876—79.  Lund 
samma  är). 

Nee8  v.  Esenbeck  (för  korthetens  skull  blott  Nees)  :  Naturgeschichte  der 
europ&ischen  Lebermoose.  Bände  I,  II  Berlin  1833-36.  Band  III.  Bres- 
lau  1838. 

J.  Sachs:  Lchrbuch  der  Botanik.     3  Aufl.     1  Hälfte.     Leipzig  1872. 


Till  sist  får  jag  hembära  min  hjertliga  tack  till  alla  dem, 
som  på  ett  eller  annat  sätt  främjat  detta  arbetes  fortgång. 
Dessa  herrar  äro  bland  andra:  Läroverksadjunkten  Fil.  D:r 
H.  W.  Arnell,  Fil.  Kand.  K.  F.  Dusen  och  Stud.  K.  A.  Th. 
Seth,  men  framför  alla  Professorerna  Fil.  D:r  Th.  M.  Fries 
och  Fil.  D:r  V.  B.  Wittrock  samt  Stud.  J.  E.  V.  Vetterhall, 
för  hvilkas  vänliga  bistånd  jag  blott  kan  känna,  men  ej  ut- 
trycka den  innerligaste  tacksamhet. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


8  EKSTRAND,   BLOMMORNA  HOS  SKAND.  BLADIGA  LEFVERM0S8OR. 


Inledning. 

Lefvermossornas  karakteristik  förutsätta  vi  vara  hvarje 
örtkännare  bekant,  äfvensom  deras  indelning  i  vissa  hufvud- 
grupper.  Af  dessa  grupper  kännetecknas  JungennaniacecB 
derpå,  att  kapslarna  äro  skaftade  och  sitta  ensamma  hvar  för 
sig  samt  vid  mognaden  uppspringa  i  4  regelbundna  flikar; 
hvarjämte  sporerna  äro  blandade  med  s.  k.  springtrådar. 

Jungermaniacece  uppträda  under  två  i  vegetativt  hänseende 
väl  skilda  typer:  de  bållika  (J.  frondoam)  och  de  bladiga  (J. 
foliosce).  Visserligen  förekomma,  ehuru  sällan,  former  som 
till  utseendet  synas  bilda  en  öfvergång  mellan  dem  båda, 
såsom  fam.  Codoniece^  till  hvilken  vår  Fosaombronia  hörer,  men 
likheten  är  dock  mera  skenbar  än  verklig.  Leitgeb  har  ock 
i  sitt  för  lefvermossornas  rätta  kännedom  grundläggande  verk 
på  morfologiska  grunder  ådagalagt,  att  en  icke  oväsentlig  skilj- 
aktighet förefinnes  emellan  de%sa  grupper  (Lbitg.  Unter- 
suchungen  liber  die  Lebermoose,  III  Heft  —  citeradt  i  G. 
&  R.  Hep.  eur.  exs.  N:o  641,  texten).  Det  synes  oss  der- 
före  vara  högst  olämpligt  att,  såsom  prof.  Lindberg  gjort 
(Acta  soc.  scient.  fennicae.  Tom.  X,  pag.  538  sqq.)  samordna 
bål-  och  bladlika  JtingermaniacecB  sida  vid  sida  under  vissa 
hufvudgrupper,  enär  en  sådan  anordning  dels  står  i  strid  mot 
naturens  egen  utvecklingsgång,  dels  ar  egnad  att  förvilla  upp- 
fattningen af  dessa  växters  frändskapsförhållanden.  Vi  ha  der- 
före  ansett  oss  böra  följa  den  vanliga  indelningen. 

I  den  följande  framställningen  ha  vi  användt  uttrycket 
blommor  i  en  vidsträcktare  betydelse  än  den  inom  faneroga- 
mien  vanliga.  Medan  nämligen  detta  namn  i  de  flesta  fall 
tilldelas  könsorganen  med  deras  omhöljen  endast  före  och  vid 
befruktningen,    hvarefter    dessa    omhöljen  vanligen  snart  för- 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHAKG   TILL   K.    SV.    VBT.-AKAD.    HAKDL.      BAND    6.   N:0   1.        9 

Tuena^  så  torde  samma  Damn  kunna  hos  lefvermossorna  an- 
vändas äfven  långt  sednare,  och  detta  på  den  grund,  att 
omhöljena  här  utbildas  först  en  tid  efter  befruktningen  samt 
sedan  kvarblifva  in  emot  fruktmognaden  eller  till  och  med 
äDDu  längre. 

Med  hänsyn  till  arbetets  olika  partier  ha  vi  mera  utför- 
ligt behandlat  dera,  som  fönit  föga  eller  icke  varit  föremål 
for  generel  framställning  (flera  afdelningar  äro  i  detta  hän- 
seende helt  och  hållet  nya),  eller  ock  af  vissa  forskare  blifvit 
olika    tydda.     Då  deremot  något  organ,  såsom  pistillidiet,  af 

andra    förf.    blifvit    särskildt    bearbetadt,   ha  vi  inskränkt  oss 

till    några   fä  grunddrag,  men  för  öfrigt  hänvisat  till  de  spe- 

ciela  arbetena  deröfver. 

Hvad  nomenklaturen  angår,  ha  vi  i  det  hufvudsakliga  följt 

prof.  LiNDBBBGS  förteckning  öfver  Skandinaviens  mossor '). 

')  Uosci  scandina^nci   in  systemate  novo  naturali  disiwsiti  a  S.  O.  Lind- 
^.    Upsali»  1879. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


10      EKSTRAND,  BLOMMORNA  HOS  SKAND.  BLADIGA  LEFVEttMOSSOR. 


De  Wadiga  lefveriiiossonias  blommor. 

Blommorna  hos  i  fråga  varande  växter  utgöras  i  yngre 
tillstånd  endast  af  ett  eller  flera  könsorgan^  delvis  omslutna 
af  ofullständiga  bladbildningar.  Dessa  könsorgan  äro  antingen 
hanliga  (antheridier)  eller  honliga  (pistillidier  ^  arkegonier). 
Sällan  sitta  de  olika  könen  tillsammans,  i  hvilket  fall  en 
samkönad  blomma  uppstår;  vanligen  sitta  de  hvar  för  sig  och 
bilda  då  antingen  han-  eller  honblommor.  Dessa  blommor 
äro  således  till  en  början  nästan  nakna,  d.  v.  s.  de  omgifvas 
endast  af  mer  eller  mindre  ofullkomligt  utvecklade  bladbild- 
ningar *).  Sednare  inträder  dock  ett  annat  förhållande,  i  det 
dessa  bladbildningar  utvecklas  till  skärmar  {hjlleblad),  hvar- 
jämte  hos  honblommorna  tillkomma  ett  för  lefvermossorna 
egendomligt  organ,  det  s.  k.  fruktsvepet. 

Anm.  Vi  kunna  här  ej  undgå  att  uttala  oss  öfver  en 
annan  uppfattning  af  mossblommans  natur,  sednast  framstäld 
af  prof.  S.  O.  Lindberg  i  öfvers.  af  Vet.  Akad.  förh.  1862. 
Han  förklarar  här  sig  anse,  att  hvarje  särskildt  könsorgan, 
antheridium  eller  pistillidium,  bildar  en  blomma,  hvarföre 
man,  då  flera  sådana  organ  förekomma  tillsammans  inom  ett 
hylle,  ej  längre  borde  tala  om  en  blomma,  utan  om  en  blom- 
ställning, ett  blomster,  hvarjämte  i  öfverensstämmelse  härmed 
de  enskilda  blommorna  vore  att  anse  som  nakna,  d.  v.  s.  i 
saknad  af  hvarje  slags  hylle.  Hvad  som  hittills  benämnts 
blomhylle,  blefve  då  skärmblad,  som  omgåfve  en  blomställ- 
ning. Något  egentligt  bevis  för  denna  sin  åsigt  lemnar  han 
emellertid  icke,  utan  åtnöjer  han  sig  med  att  framställa  en 
analogi  mellan  en  s.  k.  "mossblomställning"  och  blomkorgen 
hos  Synantherese.  Perichsetialbladen  (skärmarna)  hos  den 
förra  skulle  då  motsvara  holkfjällen  hos  den  sednare,  det 
utdragna   blomskaftet  eller  slidan  (vaginula)  hos  löfmossoma 


*)  De  större,  mera  utvecklade  blad,  som  .ytterst  omgifva  honblommorna 
i  deras  yngre  tillstånd,  äro  stjelkblad,  som  vid  axelns  sträckning  flyttas  ett 
stycke  nedom  blomman. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG  TILL  K.  SV.  VET.-AKAU.  UANDL.     BAND  6*     N:0  1.        11 

samt  nedre  delen  af  mössan  hos  lefvermossorna  blomfästet 
hos  Synanthereae  samt  mossomas  parafyser  de  sednares  fäste- 
Qäll  (jfr  Lindb.  1.  c.  pag.  152  ff.). 

Denna  åsigt,  att  hvarje  särskildt  könsorgan  hos  mossorna 
skalle  utgöra  en  blomma,  är  emellertid  icke  ny.  Redan  Bi- 
schoff  ansåg  hvarje  antheridium  för  en  blomma,  uppkommen 
genom  metamorfosen  af  en  knopp;  anfördt  af  Gottsche,  som 
sjelf  säger  sig  anse  hvarje  enskild  "pistill"  för  en  hel  blomma 
—  något  bevis  derför  angifves  dock  icke  —  ehuru  han  hyser 
vissa  betänkligheter  för  att  ingå  på  Bischoffs  åsigt  rörande 
antheridiet  (Gottsche  N.  A.  A.  C.  L.  vol.  XX,  p.  II,  pag.  298  ff.)- 

Huru  sinnrik  nu  än  liindbergs  analogi  vid  första  an- 
blicken må  synas,  åtminstone  när  man  tager  i  betraktande 
den  8.  k.  blomställningen  hos  vissa  löfmossor  (t.  ex.  "han- 
blomstren" hos  Polytricheae  samt  "honblomstren"  hos  Bux- 
baumia,  anförda  af  Lindb.  sjelf),  så  är  denna  likhet  mera 
skenbar  än  verklig.  I  allmänhet  torde  en  analogi  mellan 
vidt  skilda  växtgruppcr  endast  då  böra  i  fråga  komma,  när 
de  jämförda  organen  med  hvarandra  ha  en  viss  likhet  och 
deras  fysiologiska  bestämmelse  är  enahanda.  Intetdera  gäller 
väl  om  den  angifna  motsvarigheten  mellan  Synanthcreae^s 
fästeQäll  och  löfmossornas  safttrådar.  Likheten  är  i  de  flesta 
fall  högst  ringa  och  bestämmelsen  torde  väl  näppeligen  vara 
densamma  för  båda.  Man  sammanställe  blott  de  saftfulla, 
fayalina,  encellradigu  trådarne  hos  nämnda  mossor  med  de 
vanl.  torra,  hinnaktiga  fästefjällen  hos  Synanthereae !  En  större 
likhet  råder  visserligen  mellan  bladkransarne  hos  en  löfmossas 
blomma  samt  blomkorgens  blad  hos  en  Synantheré,  men  deraf 
följer  ingalunda,  att  den  förra  skulle  vara  en  blomställning. 
Ty  det  är  väl  bekant,  att  äfven  vissa  fanerogamers  blommor 
kunna  omgifvas  af  blad  i  flera  kransar.  Så  blifver  ej  blom- 
man hos  en  Nymphsea  ett  blomster,  derför,  att  dess  blad  äro 
stalda  i  många  serier.  Den  återstående  länken  i  jämförelsen 
vilja  vi  endast  bemöta  genom  att  hänvisa  till  en  annan  ana- 
logi, t.  ex.  mellan  fruktskaftets  slida  jämte  dess  pistillidier 
hos  löfmossoma  och  fruktfästet  med  dess  fruktämnen  hos 
Banunculaceae.  Denna  analogi  torde  nämligen  vara  lika  be- 
visande som  "den  andra  med  afseende  på  i  fråga  varande 
spörsmål. 

Ofver  hufvud  torde  det  kunna  sättas  i  fråga,  huru  vida 
man  på  förhand  eger  rätt  att  antaga,  det  organ  inom  en  lägre 

Digitized  by  VjOOQ IC 


12      EKSTRAND,  BLOMMORNA  HOS  SKAND.  BLADIGA  LEPTERMOSSOR. 

grupp  nödvändigt  skola  motsvaras  af  andra  inom  en  högre. 
Det  händer  ju  icke  sällan,  att  nya  och  helt  egendomliga 
sådana  tillkomma,  på  samma  gång  som  vissa  andra  försvinna, 
ju  längre  man  stiger  nedåt  i  kedjan.  Så  hafva  vi  hos  lefver- 
mossorna  det  s.  k.  fruktsvepet  —  orätt  ansedt  för  en  "kalk" 
—  ett  för  dem  egendomligt  organ,  hvartill  de  högre  växterna, 
oss  veterligt,  ej  ha  att  uppvisa  något  motsvarande.  Afven 
så  samma  mossors  sporogonium,  hvars  bildning  är  så  säregen, 
att  den  gifvit  Sachs  anledning  att  tilldela  dem  ett  slags 
generation svexling.  Och  kunna  icke  äfven  de  omtalade  pa- 
rafysema  vara  ett  sådant  för  mossorna  egendomligt  organ? 
Schimper,  i  likhet  med  Hedwig,  anser  dem  vara  ''producta 
accessoria,  quae  in  plantis,  quas  perfectiores  dicunt,  nulla 
analoga  habent"  (Syn.  musc.  ed.  II,  pag.  XIII).  Och  vi  för 
vår  del  finna  intet  skäl  att  frångå  denna  uppfattning. 

Ar  nu  den  förmenta  likheten  mellan  Synanthereae*8  blom- 
ster och  löfmossornas  blommor  af  tvifvelaktig  natur,  så  var- 
der analogien,  om  den  utsträckes  till  lefvermossoma,  icke 
ens  skenbar.  Honblommorna  hos  de  sistnämnda  mossorna 
sakna  oftast  parafyser  eller  äro  dessa  reducerade  till  en  — 
fåcelliga  papiller  (felslagna  pistillidier?);  skärmarna,  hvilka 
skulle  motsvara  holkens  blad  hos  Synanthereae,  uppträda 
vanligen  blott  i  en  krans  af  tvänne  blad,  och  den  oftast  blott 
vid  basen  med  pistillidier  försedda  mössan  erinrar  foga  om 
fästet  hos  Synanthereae.  Hvad  lefvermossornas  hanblommor 
angår,  kunna  åtminstone  icke  vi  spåra  någon  likhet  med  en 
blomkorg;  ty  ett  enda  skärmblad,  som  vanligen  omgifver  ett 
eller  två  antheridier,  kan  svårligen  anses  motsvara  den  förra. 

Men  om  nu  den  föregifna  likheten  med  Synantheres^s 
blomställning  finnes  ogrundad,  hvad  stöd  återstår  väl  då  för 
det  antagandet,  att  hvarje  könsorgan  hos  mossorna  skulle 
motsvara  en  blomma?  Så  vidt  vi  kunna  förstå,  intet.  Hela 
hypothesen  synes  oss  derföre  lika  så  äfventyrlig,  som  den 
helt  visst  är  onaturlig  (jfr.  H.  W.  Arnell,  De  skand.  löfmossor- 
nas kalendarium,  not  till  sid.  4). 

Skulle  deremot  prof.  Lindberg  bygga  sin  teori  om  moss- 
blomman på  några  andra  och  bättre  grunder  —  hvilket  är 
oss  obekant  —  så  handlade  han  säkerligen  i  vetenskapens  in- 
tresse, om  han  behagade  offentliggöra  dem. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIBAK6    TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    HAXDL.       BAND.    6.   N:0   1.     13 

De  bladiga  lefvermossornas  blommor  äro,  såsom  nämnts, 
af  tre  slag:  hanblommor,  honblommor  och  samkönade  eller 
tvåkönade  blommor.  Af  dessa  vilja  vi  nu  först  behandla  hon- 
blommorna, enär  de  så  väl  till  sitt  utseende  som  läge  äro  af 
större  vigt  för  i  fråga  varande  mossors  bestämning  och  känne- 
dom än  de  båda  öfriga. 


A.    Honblomman  (flos  femineus)  \ 

Honblomman  anlägges  i  spetsen  af  en  hufvud-  eller  bi- 
axel, hvarvid  toppcellen  alltid  deltager  i  pistillidiernas  bild- 
ning (Leitgeb,  1.  c.  pag.  40).  På  grund  häraf  varder  axelns 
oafbnitna  utveckling  hämmad,  men  den  förlänges  ofta  på 
sidan  genom  njskott,  som  sednare  uppspira  strax  ned  om 
blommans  bas,  hvarföre  denna  i  sådant  fall  synes  sitta  mer 
eller  mindre  på  sidan  om  axeln,  ej  i  dess  spets.  Mera  härom 
längre  fram. 

I  sitt  yngre  tillstånd  utgöres  honblomman,  såsom  förut 
nämnts,  af  ett  eller  flera  pistillidier,  ofullständigt  omslutna 
af  mer  eller  mindre  outvecklade  blad,  de  s.  k.  skärmbladen 
eller  skärmarne,  h vilka  först  sednare  nå  sin  fulla  utbildning. 
Snart  nog  och  någon  tid  före  befruktningen  uppstår  dock 
inom  skärmbladen  hos  de  flesta  mossor  det  s.  k.  fruktsvepet, 
väsentligen  afsedt  för  det  sig  utvecklande  fruktämnets  skydd. 
Vi  vilja  nu  behandla  dessa  delar  särskildt. 

1.    Pistillidiet')* 

a)  före  och  under  befruktningen. 
Pistillidiema  äro  vanligen  flera  till  antalet,  sällan  blott 
ett.  Åro  de  flera,  uppstå  de  successivt  från  axelns  spets,  i 
det  vissa  af  dennes  celler  en  efter  annan  utväxa  till  papiller, 
som  medelst  en  tvärvägg  afskiljas  från  modercellen.  Genom 
fortsatt  celldelning  framträder  slutligen  det  utvecklade  pi- 
stillidiet  såsom  ett  aflångt-cylindriskt,  nästan  jämntjockt  organ, 
hvars    nedre   föga  vidgade  del  bildar  pistillidiets  huk^  medan 

')  LindbergB  peHclugtium  afser  en  s.  k.  honblomställning  eller  pistilli- 
diema tillsammans  med  omgifvande  skärmar  —  uttrjcket  är  dock  mindre 
lämpligt. 

^  Vi  anse  att  termen  pistillidium,  som  förut  användts  af  Lindberg,  bör, 
såsom  klarare,  föredragas  det  besynnerliga  arckegonium. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


14      EKSTRAND,  BLOMMORNA  HOS  SKAND.  BLADIOA  LEFVERMOSSOR. 

den  öfre  bildar  den  s.  k.  halsen.  Endast  hos  FruUanicB  är 
skilnaden  mellan  buk  och  hals  mera  tydlig,  hvarjämte  den 
sednare  är  mycket  lång,  hvarföre  deras  pistiilidium  mycket 
erinrar  om  löfmossomas  honorgan.  Halsdelen,  som  består 
af  5  yttre  cellrader,  omsluter  i  början  en  inre  cellrad,  som 
slutligen  genom  cellväggarnes  upplösning  omdanas  till  en 
smal  gång  eller  kanaly  hvilken  leder  ned  till  bukhålan,  i 
hvilken  in  emot  befruktningen  utvecklas  först  en  s.  k.  central- 
cell samt  utur  denna  genom  delning  en  liten  rundad  cell,  den 
s.  k.  äggcellen  eller  embryonalcellen,  (Utförligare  om  pistillidiets 
uppkomst  och  utveckling  hos  Leitg.  1.  c.  pag.  44  ff.  samt 
Janczewski,  Bot.  Zeit.  1872,  N:o  21,  22).*)  År  pistillidiet 
moget,  öppnas  det  i  toppen  i  flera  små  flikar,  hvarefter  an- 
therozoider  nedtränga  genom  halskanalen  och  befrukta  denna 
äggcell.  Ingen  har  hos  lefvermossorna  iakttagit  förloppet 
härvid,  men  Hofmeister  har  funnit  flera  antherozoider  liggande 
på  pistillidiets  flikiga  topp  (1.  c.  pag.  38).  Troligen  försiggår 
befruktniogen  här  på  samma  sätt,  som  det  hos  löfmossorna 
iakttagits  (Se  H.  W.  Arnell,  Bot.  Not.  1875,  N:o  2). 

Pistillidiemas  antal  kan  vara  högst  olika  hos  olika  mossor, 
ja,  vexlar  ofta  icke  så  litet  hos  samma  art.  Högst  sällan  ut- 
göres  honblomman  af  blott  ett  pistiilidium,  nämligen  hos 
arterna  af  slägtet  Lejeunea.  Hos  Frullanice  finnas  vanligen  2, 
stundom  1  till  3.  Vanligen  vexlar  antalet  pistillidier  hos 
olika  mossor  mellan  5  och  7  eller  8  och  10,  medan  det  hos 
andra  är  vida  större.  Hos  Plagiochila  och  Odontoschisma  t. 
ex.  varierar  det  mellan  10  och  20,  hos  Jungermania  aUncans, 
taxifolia  och  saxicola  mellan  20 — 30,  hos  flera  MartineUice  gå 
de  ofta  ut  öfver  30  (hos  M,  nemorosa  ha  vi  en  gång  funnit 
40),  ja,  hos  Lophocolea  bidentata  skall  Gottsche  till  och  med 
ha  funnit  ända  till  100  pist.  i  en  enda  honblomma  (1.  c.  pag. 
343).  Huru  antalet  pistillidier  kan  vexla  hos  samma  art,  fram- 
går redan  af  det  nyss  sagda,  men  såsom  ännu  mera  belysande 
i  detta  hänseende  må  nämnas,  att  vi  hos  Nardia  emarginaia 
räknat  13 — 28,  hos  Jung,  taxifolia,  som  vanligen  har  något 
öfver  20,  ha  vi  en  gång  funnit  35,  hos  Jung.  bicrenatct,  som 
oftast    eger    6 — 8,    kan    antalet  stundom  gå  ända  till  18,  och 


*  För  kuriositetens  skull  må  här  anföras  Hiibeners  uppfattning  af  pistilli- 
diet. "Jeder  dieser  Stempel  ist  von  einem  diinnhäutigen  Schlaucb  eng  ran- 
schlossen,  in  welchem  er  selbst  frey  steht,  und  nur  an  der  Spitze  mit  dem 
Griffel  verwachsen  ist"!     (Hiib.  1.  c.  pag.  IV). 


Digitized  by  LjOOQ IC 


BIHANG    TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.       BAND.    6.   N:0   1.       15 

öfvan  nämDda  Lophocolea  eger  hos  oss  vanligen  mellan  30 — 
40  pist. 

Vi  ha  redan  antydt  den  gradvisa  utvecklingen  af  pistilli- 
dierna.  Undersöker  man  derföre  en  yngre  honblomma,  skall 
man  i  den  ofta  finna  pistillidier  af  högst  olika  ålder  och  stor- 
lek, ifrån  de  fullmogna  och  öppnade  ned  till  sådana,  som  äro 
mycket  mindre  och  föga  utvecklade.  Naturen  har  såledea 
rikligen  sörjt  för  att  befruktningen  måtte  underlättas.  Ute- 
blifver  den,  beror  det  vanligen  derpå,  att  hanblommor  ej 
finnas  i  närheten.  Såsom  märkliga  ex.  på  sterilitet  må  nämnas 
Chandonanthus  setiformis^  som  blott  en  gång  blifvit  funnen 
med  frukt,  nämligen  i  Lappland  af  Linné,  samt  Lophocolea 
minor  och  Jung.  exsecta^  hvilka,  oss  veterligt,  aldrig  anträflfats 
med  frukt  i  Skandinavien.  Dessa  mossor  äro  dock  ej  säll- 
synta, den  första  i  nordliga,  de  andra  i  sydligare  delar  af  vårt 
land,  hvarjämte  Chandonanthus  ej  sällan  utvecklar  honblommor. 
Hanblommor  af  denna  växt  torde  vara  okända. 


b).     Pistillidiet  efter  befruktningen. 

Efter    befruktningen    alstras   så  småningom  ur  äggcellen, 
hvilken    —    om    en   analogi  vore  på  sin  plats  —  kunde  jäm- 
föras med  äggcellen  hos  fanerogamerna,  ej  ett  embryo,  utan  en 
fruktplanta,  det  s.  k.  sporogoniet,  ett  för  lefvermossorna  egen- 
domligt   organ.     Detta  består  i  sitt  mera  utvecklade  skick  af 
trenne  delar:  den  öfversta  delen  eller  sporsåcken^  den  mellersta 
eller  skaftet  samt  den  nedersta  eller  foten.     I  sporsäcken,  som 
vanligen    har    en    oval  eller  rundad  form,  utvecklas  efter  en 
tids   förlopp    en    stor  mängd   spormoderceller  samt  ämnen  till 
springtrådar.     (Utförligare    framställning    af  sporogoniets  ut- 
veckling hos  Kienitz-GerlofF,  Bot.  Zeit,  1874,  N:o  13).     Skaftet 
utgöres    vanligen    af   ett  större   antal  stora,  tvärstälda  tafvel- 
fonniga  celler  i  flera  längdrader  samt  är,  så  länge  sporogo- 
niet kvarblifver  inom  fruktsvepet,  ganska  kort  —  hos  LejeunecB 
ytterst    kort   —  och    erhåller  först  vid  fruktens  mognad  sin 
fulla  längd.     Foten  är  vanligen  mer  eller  mindre  roflik,  ofta 
försedd  med  upptill  framskjutande  kanter  (hos  Nardia  emargi- 
nota  har  jag  funnit  den  lång  och  smal,  nästan  tapplik)  samt 
består   oftast    af  en  mycket  tät  väfnad  af  små  celler.     Foten 
tränger   ett   längre    eller  kortare  stycke  ned  i  axelns  väfnad. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


16       BKSTRAND,  BLOMMORNA  HOS  SKAND.  BLADIQA  LEFVERMOSSOR. 

Il  vari  sporogoniet  sålunda  blifver  fästadt,  utan  att  dock  vara 
dermed  aammanvcuvt.  Sporogoniet  lefver  sålunda  på  visst  sätt 
ett  BJelfständigt  lif  det  är  en  slags  fruktplanta,  som  växer 
nedåt  i  axelns  inre,  och  på  könlös  väg  frambringar  sporer  — 
hvilket  gifvit  Sachs  anledning  att  tilldela  lefvermossorna  ett 
slags  generationsvexling,  (Jfr  Sachs,  Lehrb.  der  Bot.  III  A  ull. 
I,  303;  Luersen,  Grundz.  d.  Bot.  2  Aufl.  pag.  248). 

Samtidigt  med  sporogoniets  utveckling  förstoras  äfven 
pistillidiets  cellulära  omhölje,  i  det  en  liflig  cellförökning  på- 
g«är  så  väl  i  dettas  nedre  del  som  i  axelns  närgränsande  väf- 
nad,  hvars  öfre  delar  växa  upp  åt  och  ansluta  sig  till  pistil- 
lidiet.  Härigenom  erhåller  detta  organs  omhölje  en  helt 
annan,  vanligen  omvändt  kolflik,  stundom  mer  eller  mindre 
rundad  form  och  benämnes  nu  med  ett  nytt  namn:  mössa 
{calyptra).  Denna  mössas  öfre  del  eller  kol/ven  barer  på  sin 
spets  pistillidiets  nu  vissnade  hals,  hvarjämte  hennes  nedre 
del,  som  bildats  ur  den  s.  k.  "torus  pUttUorum"  {thalamos: 
Lindb.),  oftast  är  beklädd  med  tori  obefruktade  pistillidier, 
hvilka  vid  axelväfnadens  höjning  tvungits  att  skjuta  upp  öfver 
sin  ursprungliga  nivå.  Ja,  hos  några  få  lefvermossor,  såsom 
hos  Cesice,  Anthelice  och  framför  allt  hos  Trichocolea  är  mössan 
äfven  upptill  beklädd  med  dylika  pistillidier,  hvaraf  framgår, 
att  hon  hos  dessa  mossor  i  väsentlig  mån  utbildats  ur  axel- 
väfnaden.  (Jfr  Gottsche,  i  texten  till  G.  &  R.  Hep.  dec. 
28,  n:o  272  samt  Lindb.  Ofvers.  finsk,  vetensk.  soc.  förh, 
XIV). 

På  grund  af  denna  olikhet  i  mössans  bildningssätt  har 
sist  nämnda  forskare  indelat  lefvermossorna  i  två  hufvudgrup- 
per:  Gt/nomitriece  och  ThalamomitrieoB,  Hos  de  förra  skulle 
mössan  bildas  uteslutande  ur  pistillidiet,  hos  de  sednare  före- 
trädesvis ur  axelspetsens  cellväf  (Se  Lindb.  1.  c). 

Denna  indelning  är  emellertid  omöjlig  att  genomföra, 
emedan  åtminstone  mössans  nedersta  del  hos  de  flesta,  om 
icke  alla,  lefvermossor  uppstår  genom  cellbildning  från  axel- 
väfnaden.  Å  andra  sidan  finnas  icke  så  få  s.  k.  Gh/nomitriece, 
hos  hvilka  hela  den  nedre,  smalare  delen  af  mössan  har  upp- 
kommit ur  thalamos,  hvilket  man  lätt  finner  deraf,  att  pistil- 
lidierna  hos  dem  sitta  fastade  ända  upp  mot  kolfvens  bas. 
Exempel  härpå  lemna  flera  Nardias  och  Jungermaniai^  Lepi- 
dozioB  och  Chiloacyphus.    Derjämte  blefve  indelningen  rent  af 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANO  TILL  K.  SY.  YBT.-AKAD.  HANDL.    BAND.  6*    N:0  1*       17 

ardficiel,  enär  de  8.  k.  ThcUamomitriecB  komme  att  bestå  af 
de  mest  olikartade  mossor  ^. 

Mössan  är  vanligen  tunn  och  genomskinlig,  hos  några  få 
mossor  mera  fast  och  opak.%  Dess  öfre  del  består  oftast  af 
två  cellager,  dess  nedre  af  flera,  stundom  ända  till  6  sådana. 
Hos  Trichocolea  utgöres  den  enligt  Gottsche  äfven  upptill  af 
6  lager  (1.  c).  Oftast  är  den  innesluten  inom  fruktsvepet, 
sällan  höjer  den  sig  mer  *eller  mindre  deröfver  såsom  hos 
ChUoscyphus^  der  den  föröfrigt  har  en  smalt  klubblik  form, 
stundom  ersätter  den  i  viss  mån  fruktsvepet,  när  detta  sak- 
nas, och  har  då  en  mera  fast  och  tät  byggnad,  såsom  hos  de 
flesta  Cesice  och  Trichocolea,  Oftast  är  den  fri,  sällan  sam- 
manväxt med  fruktsvepet,  såsom  hos  Anthelice  (enligt  Lindb.) 
eller  med  den  s.  k.  fruktsåcken  hos  Harpanthi^  KanticB  och 
Geocalyx  (se  längre  fram). 

Mössan  hos  lefvermossorna  brister  ej  vid  basen  eller 
lyftas  upp  på  fruktämnets  topp,  såsom  hos  löfmossoma  är 
vanligt,  utan  förblir  normalt  kvarsittande  vid  basen.  Ty  då 
fruktämnet  och  dess  skaft  hos  löfmossoma  redan  före  mog- 
naden vanligen  betydligt  utvecklas  på  längden,  uppstår  häri- 
genom en  mekanisk  spänning  vid  mössans  bas,  till  följd 
hvaraf  den  här  spränges  och  lyftas  i  höjden;  hvaremot  den 
ringa  längdutvecklingen  hos  lefvermossornas  fruktämne  med- 
gifver  mössans  samtidiga  utveckling,  utan  att  nämnda  spän- 
ning inträder.  Fruktskaftet  förlänges  ock  hos  dem  först  in 
emot  mognaden  mera  betydligt,  hvarföre  den  mogna  frukten 
slutligen  spränger  mössans  topp,  vanligen  något  på  sidan  om 
spetsen. 

2.    Fmktsvepet  (colesala)^ 

Detta  organ,  som  af  de  fleste  förf.  oriktigt  benämnes  kalk 
{calyxy  perianthium\  är  en  för  lefvermossorna  egendomlig 
bildning.  Förr  antog  man  —  och  mången  torde  ännu  dela 
denna  uppfattning  —  att  svepet  finnes  till  före  pistillidierna 

*)  Prof.  Lindberg  synes  emellertid  sednare  ha  frångått  sin  indelning,  att 
döma  af  en  kortare  antydan  i  en  obetitlad  beskrifning  öfver  perichaetiet  hos 
Aneurse  i  Manip.  musc.  II  (Not.  sällsk.  f.  et  fl.  fenn.  förh.  XIII,    pag.  372). 

^)  Ehorn  honskårmaraa  utvecklas  före  fruktsvepet,  vilja  vi  likväl  först 
behandla  detta,  emedan  fruktsvepet  hos  den  fullt  utvecklade  blomman  när- 
mast omgifver  pistillidierna  och  med  dem  står  i  innerligare  biologiskt  sam- 
band. —  Derjämte  må  erinras,  att  vi  för  utrymmets  skull  hädanefter  vanl. 
komma  att  använda  det  kortare  namnet  tvepe  i  st.  f.  fruktsvepe,  ett  namn, 
som  icke  bör  förvexlas  med  det  af  Hartman  använda,  som  är  liktydigt  med 
"^^"^ftr  eller  hylleblad. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


18      EKSTRAND,  BLOMMORNA  HOS  SKAND.  BLADIOA  LEFVERMOSSOR. 

och  har  till  syfte  att  skydda  dessa  i  deras  yngre  tillstånd; 
och  häraf  den  från  en  falsk  analogi  med  fanerogaraerna  hem- 
tade  benämningen  kalk.  Först  Gottsche  och  efter  honom 
Hofmeister  å  daga  lade  emellertid  det  grundlösa  i  denna 
uppfattning,  ehuru  de  dock  ej  ansågo  nödigt  att  ändra  nam- 
net (se  Gottsche  1.  c.  pag.  331  ff.  samt  Hofmeister  1.  c.  pag. 
36  ff.).  Då  emellertid  Gottsche  uttalat  den  åsigt,  att  svepet 
framträdde  först  efter  befruktningen,  har  Leitgeb  så  väl  i  en 
uppsats  om  Radula  complanata  (för  mig  obekant),  som  i  sina 
"Untersuchungen"  uppvisat,  att  svepet  redan  en  lång  tid  förut 
böljar  framträda  (Leitg.  1.  c.  pag.  47  ff.).  Våra  egna 'studier 
på  detta  område  öfverensstämma  nära  med  Leitgebs,  och  gå 
vi  nu  att  redogöra  för  deras  resultat.  De  lefvermossor,  hvilkas 
honblommor  vi  för  detta  ändamål  undersökt  —  tillfälligtvis 
ha  vi  funnit  samma  resultat  på  flera  andra  mossor,  hvilkas 
namn  ej  antecknats  —  äro:  Nardia  emargtnatay  scalaris  och 
hoematosticta^  Jung.  albicans^  lanceolata  och  ventricosa,  Radula 
complanata^  Frullania  dilatata,  Cephalozia  btcuspidata,  Odonto- 
schisma,  Lophocolea  heteropht//la,  Lepidozia  reptansy  Harpanthus 
FlotowianuSy  således  mossor  tillhörande  vidt  skilda  typer. 
Anmärkas  bör,  att  vi  endast  sällan  lyckats  anträffa  honblom- 
mor på  deras  yngsta  stadium;  dock  ha  vi  funnit  många  till- 
räckligt unga  för  i  fråga  varande  syfte  ^ 

Fruktsvepet  är  en  bladartad  bildning,  som  anlägges  i  en 
axels  spets  rundt  omkring  pistillidierna  och  straxt  innanför 
honskärmarna.  En  kortare  tid  efter  pistillidiernas  uppkomst 
och  ganska  lång  tid  före  befruktningen  visar  sig  nämligen 
nedan  för  dem  en  ringformig  svulst  af  mycket  små  och  täta 
celler,  hvilka  i  början  sakta,  men  snart  raskare  förökas.  Hos 
Radula  complanata  funno  vi  flera  unga  honblommor,  der 
pistillidiernas  halskanal  ännu  ej  var  bildad,  och  likväl  hade 
ringen  redan  hunnit  till  Va-del  af  de  större  pistillidiernas  höjd. 
Ofta  hinner  denna  ring  upp  till  pistillidiernas  halfva  höjd, 
innan  ännu  något  af  dem  öppnats  i  toppen,  ännu  mindre 
befruktats;  ja  hos  Nardia  emarginata  ha  vi  funnit  enstaka 
fall,  då  svepet  redan  sköt  öfver  pistillidierna,  som  samtlig» 
voro    slutna.     Öfver  hufvud  ha  vi  hos  ofvan  nämnda  mossor 


')  Såsom  ett  bevis  på,  med  hvilken  tidsutdrftgt  sådana  undersökningar 
stundom  kunna  vara  förenade,  må  nämnas,  att  jag  i  3  dagars  tid  granskat 
en  stor  mängd  stjelktoppar  af  Jnng  alhicatu.  men  dervid  endast  funnit  2 
mycket  späda  J-blommor ;  de  flesta  toppame  buro  mera  utvecklade  blommor, 
de  öfriga  voro  sterila. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHAN6  TILL  K.  SV.  VET.-AKAD.  HANDL.    BAND.    6.   N:0   1.        19 

iakttagit,  att  svepet  vid  den  tid,  då  ett  eller  annat  af  pistil- 
iidierna  äro  mogna  för  befruktning,  är  jämnhögt  med  eller 
något  högre  än  dessa.  Endast  FruUania  dilatata  synes  något 
litet  afvika  härifrån,  enär  svepet  når  det  längre  pistillidiets 
höjd,  först  då  detta  blifvit  befruktadt  och  äggcellen  delad  i 
tvänne  celler  (jfr  Hofm.  1.  c.  pag.  36  ff.)  Men  deima  lilla 
afvikelse  torde  bero  derpå,  att  pistillidiets  hals  hos  denna 
mossa  är  ovanligt  lång,  hvarför  svepet  fordrar  något  längre 
tid  för  att  uppnå  dess  höjd,  och  sålunda  är  detta  undantags- 
fall egnadt  att  än  mer  bekräfta  regeln.  Deremot  ha  vi  å 
andra  sidan  ej  anmärkt  ett  enda  fall,  då  svepet  skulle  uppstått 
efter  befruktningen.  Det  väcker  derför  ej  ringa  undran,  då 
den  annars  så  skarpsynte  Gottsche  förklarar  sig  genom  mång- 
faldiga   undersökningar    öfvertygad    derom,    att    ^^pertanthium 

nach  geschehener  Befruchtung  neu  entsteht"  (Gottsche, 

1.  c.  pag.  331  ff.  och  särskildt  333,  4).  Det  är  högligen  att 
beklaga,  att  intet  af  dessa  många  fall  specielt  anföres,  då  man 
således  kommit  i  tillfälle  att  anställa  en  jämförande  gransk- 
ning. Visserligen  omnämnas  några  slägten,  som  tydligen  varit 
föremål  för  hans  undersökning,  enär  de  af  honom  rekommen- 
deras till  granskning  för  bekräftande  af  hans  sats,  nämligen 
Jungermania,  Plagiochilay  Lophocolea;  men  emedan  de  inne- 
hålla flera  arter,  är  saken  dermed  ej  på  det  klara.  Emellertid 
äro  de  undersökningar  vi  anstalt  —  tillsammans  öfver  100  — , 
jämförda  med  Leitgebs  högst  noggranna  studier  öfver  svepets 
yngsta  stadier,  i  hög  grad  egnade  att  minska  styrkan  i  Gott- 
sches  uppgift  samt  ingifva  tanken  på  någon  brist  i  hans 
iakttagelser  *). 

Af  hvad  nu  är  sagdt  om  svepets  uppkomst  framgår  tyd- 
ligen, att  denna  ej  står  i  omedelbart  förhållande  till  befrukt- 
ningen, d.  v.  s.  att  svepet  både  uppstår  och  kommer  till  ut- 
veckling, äfven  om  pistillidierna  ej  befruktas.  Gottsche  synes 
emellertid  vara  af  en  annan  åsigt.  "Vore  kalkens  bildning 
blott  en  liktidig,  säger  han,  med  den  befruktade  pistillen  ej 
i  ett  visst  kausalsamband  stående  företeelse",  så  vore  det 
omöjligt  att  förklara,  hvarföre  t.  ex.  hos  Jung.  ventricosa  fullt 

')  Just  inoan  mitt  arbete  skulle  till  trycket  befordras,  fann  jag  händel- 
sevis af  texten  till  N:o  626  i  G.  &;  R.  Hep.,  att  Gottsche  frångått  sin  mening 
och  anslutit  sig  till  ofvan  framställda  åsigt.  Mina  undersökningar  torde 
emellertid  derföre  ej  anses  öfverflödiga,  enär  de  äro  egtiade  att  gifva  styrka 
4t  Leitgebs  iakttagelser  och  sålunda  häfva  möjligen  återstående  tvifvel  i 
denna  fråga. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


20      EKSTRAND,  BLOMMORNA  HOS  SK  AND.  BLADIGA  LEFVERMOSSOR. 

utvecklade  honblommor  ofta  anträffas,  utan  att  dock  något 
svepe  uppstått  (fritt  citeradt  efter  Gottsche,  1.  c.  pag.  340 
ff.).  Vi  frukta  dock,  att  det  förmenta  faktum  blott  är  en 
konjektur,  stödd  på  den  oriktiga  meningen,  att  svepet  skulle 
uppstå  först  efter  befruktningen.  Åtminstone  ha  vi  alltid 
funnit  jBvepen  hos  denna  mossa  omgifva  de  utvecklade  pistil- 
lidierna.  För  öfrigt  är  det  för  hepatikologer  väl  kändt,  att 
de  sällan  fruktificerande  Lophocolea  bidentata  och  Chandonan- 
ihiAS  setiformis  det  oaktadt  ofta  nog  anträffas  med  fullt  ut- 
vecklade svepen,  ehuru  pistillidierna  ej  blifvit  befruktade. 

Vi  återgå  nu  till  våra  studier  öfver  svepet  i  dess  yngre 
tillstånd.  Hos  de  mossor,  hvilkas  utvecklade  svepen  äro 
tandade  eller  flikiga,  visar  sig  snart  den  öfre  randen  krenu- 
lerad,  och  då  svepet  nått  pistillidiernas  höjd  eller  något 
mera,  är  mynningen  med  sina  tänder  eller  flikar  i  det  när- 
maste färdig,  ja  vanligen  tydligare  än  hos  äldre  svepen,  der 
den  ofta  på  ett  eller  annat  sätt  skadats  (jfr  Gottsche,  1.  c. 
pag.  347).  Aro  de  äldre  svepena  veckiga,  så  framträda  ofta 
dessa  veck  tydligt  nog  redan  vid  den  tid,  då  svepet  hunnit 
de  äldre  pistillidiernas  höjd.  Enligt  Gottsche  (1.  c.)  skola 
vecken  hos  Jungermania  framträda  långt  sednare  —  detta 
öfverensstämmer  dock  icke  med  våra  iakttagelser  på  flera  af 
detta  slägtes  arter.  I  yngre  tillstånd  har  svepet  vanligen  en 
skål-  eller  korglik  form,  men  snart  utväxer  det  genom  cell- 
förökning nedom  spetsen  mer  och  mer  hufvudsakligen  på 
längden,  hvarigenom  det  hos  de  flesta  blir  äggrundt  eller 
ovalt  samt  till  sist  öfvergår  till  cylindriskt,  aflångt  eller  spol- 
formigt  m.  m.  Vanligen  utvidgas  äfven  samtidigt  svepets 
spets  eller  mynning  mer  eller  mindre,  och  denna  utvidgning 
är  hos  vissa  mossor  särdeles  stark,  såsom  hos  Plagiochila  och 
Radula^  der  äfven  det  utvecklade  svepet  visar  sig  bredast 
upptill.  Hos  några  andra  mossor  åter,  som  hafva  en  mycket 
smal  emot  svepet  tvärt  afsatt  spets,  är  förhållandet  annor- 
lunda, såsom  hos  Jung,  lanceolata  och  Millleri,  FruUania  dila- 
täta  och  Lejeunea  cavifolia  m.  fl.  Undersöker  man  här  unga 
fivepen,  som  äro  kortare  än  pistillidierna,  visar  sig  deras  form 
nästan  cylindrisk  eller  rörlik  —  detta  är  svepets  redan  färdig- 
bildade spets  — ,  men  snart  inträder  ned  emot  basen  en  liflig 
cellförökning  icke  blott  på  längden,  utan  äfven  i  hög  grad 
åt  sidorna,  hvarigenom  svepet  starkt  vidgas  ned  om  spetsen 
och,   då   det  hunnit  pistillidiernas  höjd,  liknar  en  flaska  med 

Digitized  by  LjOOQ IC 


BIHANG  TILL  K.  SY.  YET.-AKAB.  HANDL.    BAND.  6.   N:0  1.        21 

trång  hals.  Det  fullt  utvecklade  svepets  mynningceller  äro 
här  ej  flera,  än  de  voro  på  ett  mycket  tidigt  stadium  (jfr 
Gottsche,  1.  c.  pag.  345  ff.  och  Hofmeister  1.  c.  pag.  36  ff.). 
Denna  svepets  starkare  utvidgning  ned  om  spetsen  står  tyd- 
ligen i  samband  med  sporogoniets  utveckling,  enär  detta,  i 
fall  utvidgning  ej  inträdde,  skulle  spränga  svepet  och  sålunda 
blifva  utan  tillräckligt  skydd. 

Vi  ha  nämnt,  att  svepet  är  en  bladbildning.  Sedan  en 
blick  på  dess  textur  och  konsistens  låter  oss  ana  dylikt.  Men 
denna  förmodan  stegras  nästan  till  visshet,  om  man  under- 
söker vissa  abnorma  bildningar.  Hos  många  lefvermossor, 
särdeles  hos  arter  af  slägtet  Martinelliay  t.  ex.  M.  irriffua, 
händer  stundom  att  svepet  är  liksom  uppfläkt  på  ena  sidan 
ända  till  basen.  Här  har  tydligen  den  förut  omnämnda  rin- 
gen ej  blifvit  bildad,  utan  ha  bladen  till  en  del  behållit  sin 
fria  utbildning,  (hos  den  till  bålmossorna  hörande  Fossombro- 
nia  Dumortieri  synes  denna  anomali  nästan  vara  regeln  och 
de  fall,  då  sammanväxning  eger  rum,  höra  till  undantagen). 
Ännu  klarare  blir  saken,  om  man  undersöker  en  Lophocolea. 
Svepet  är  här  tresidigt  kantigt,  blott  mot  basen  cylindriskt, 
och  delas  långt  ned  om  spetsen  i  tre  stora  flikar,  hvilka  lif- 
ligt  erinra  om  vanliga  blad.  Tydligen  består  också  svepet 
här  af  trenne  mot  basen  sammanväxta  blad  och  motsvaras 
bladsömmame  af  kanterna.  Man  eger  allt  skäl  att  utsträcka 
denna  förklaring  till  samtliga  bladiga  lefvermossor  (jfr  Gott- 
sche, 1.  c.  pag.  349  och  Leitg.  1.  c.  pag.  50  ff.).  Enligt  denna 
uppfattning  utgöres  alltså  svepet  af  två  eller  tre  sammanväxta 
blad  —  hos  Plaffiochila,  MartinelUcB,  Radulce  och  några- få 
andra  häntyder  svepets  form  på  två  sammanväxta  blad  — 
och  skulle,  i  det  fall  att  svepet  bestode  af  tre  blad,  två  af 
dessa  tillhöra  hvar  sitt  dorsala  *)  segment,  medan  det  tredje 
uppkommit  från  ett  ventralt  *)  segment  eller  med  andra  ord 
varit  en  stipel. 

Af  hvad  som  här  ofvan  nämnts  om  svepets  uppkomst 
och  utveckling  synes  dess  bestämmelse  egentligen  vara  att 
bilda  ett  skydd  för  fruktämnet,  särdeles  på  dess  yngre  sta- 
dier. Direkta  försök,  anställda  af  Gottsche,  bekräfta  detta 
antagande.     Förstör  man  nämligen  svepet,  medan  sporogoniet 

O  Stjelkens  öfre  sida  kallas  dorsal-  eller  rygggida,  dess  undre  ventraU 
cHer  huhtida.  Ben  förra  anses  sträcka  sig  ned  tiU  bladens  vidfästningslinie. 
P4  ventraUsidan  äro  stipler  och  rottrådar  fastade. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


22      EKSTRAND,  BLOMMORNA  HOS  SKAND.  BLADIGA  L£FY£RM0SSOR. 

ännu  är  ungt,  kommer  frukten  ej  till  utveckling,  utan  vissnar 
eller  möglar  bort  (1.  c.  pag.  342).  Dels  på  grund  af  denna 
dess  fysiologiska  bestämmelse,  dels  med  anledning  af  dess 
uppkomst  efter  pistillidiernas  anläggning,  torde  den  olämpliga 
benämningen  kalk  böra  försvinna  och  ersättas  med  det  namn, 
som  af  Lindberg  blifvit  tilldeladt  åt  detta  organ.  Ännu  en 
annan  uppgift,  som  på  annat  sätt  åsyftar  fruktämnets  skydd, 
tilldömes  svepet  af  Gottsche  (1.  c.  pag.  341).  Han  anser 
nämligen,  att  svepet  äfven  tjenar  att  isolera  to  rus  pistillorum, 
d.  v.  s.  att  förekomma  utvecklingen  af  nyskott  i  axelspetsen, 
hvilka  kunde  varda  menliga  för  pistillidiernas  utbildning. 
Sådana  nyskott  uppstå  nämligen  mycket  ofta  i  honblommans 
omedelbara  närhet  och  vanligen  straxt  ned  om  svepets  bas, 
hvarom  mera  längre  fram.  Funnes  icke  svepet,  skulle  antag- 
ligen nyskotten  inkräkta  på  det  lilla  utrymme,  som  är  pistil- 
lidierna  beskärdt.  Att  sådant  dock  icke  alltid  förekommes, 
trots  svepets  närvaro,  visar  den  egendomliga  anomali,  som 
af  Gottsche  sjelf  omnämncs  och  af  honom  hänföres  under 
en  s.  k.  antholyaia.  Denne  forskare  angifver  såsom  ex.  härpå 
Scapania  (Martinellia)  irrigua^  hos  h vilken  han  anträffat  ny- 
skott inom  svepet  och  utgående  från  torus  pistillorum  (1.  c. 
pag.  341  ff.).  Huru  vida  dessa  nyskott  voro  flera  och  ora 
pistillidier  derjämte  funnos  inom  samma  svepe,  omnämnes 
icke.  —  Sjelf  har  jag  ej  iakttagit  denna  anomali  *).  Månne 
dessa  nyskott  voro  ombildade  pistillidier? 

Vi  skola  nu  taga  det  utvecklade  svepet  i  närmare  be- 
traktande, särdeles  som  detsamma  spelar  en  högst  vigtig  rol 
vid  lefvermossornas  bestämning.  En  stor  mångfald  utmärker 
detta  organ,  och  naturen  har  här,  om  vi  så  få  uttrycka  oss, 
visat  sig  särdeles  uppfinningsrik.  Det  vore  också  fåfäng 
möda  att  söka  på  papperet  återgifva  alla  de  fina  nyanser, 
under  hvilka  svepet  uppträder,  hvarföre  vi  inskränka  oss  till 
att  påpeka  de  mera  framstående  typerna.  En  annan  svårig- 
het, som  möter  på  detta  område,  är  den  oklara  terminologien, 
som  visserligen  till  en  del  ligger  i  sakens  egen  natur  eller  i 


')  Helt  Djligen  erhöll  jag  från  provisor  J.  Persson,  som  med  nit  och 
framgång  egnar  sig  åt  lefvermossornas  studium,  uti  bref  ett  meddelande,  att 
han  hos  Jtmg,  ceespiticia,  anträffad  i  Vestervikstrakten,  funnit  flera  "kalkar", 
inom  hvilka  flera  nyskott  utvecklats.  Ty  värr  åtföljdes  uppgiften  ej  af 
växten  sjelf.  Emellertid  hoppas  jag  framdeles  genom  samme  mans  välvilja 
komma  i  tillfälle  att  närmare  studera  denna  märkliga  företeelse. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHAKO    TILL    K.    SV.    VBT.-AKAD.  UANDL.     BAND  6.     N:0  1.      23 

svårigheten  att  alltid  finna  fullt  exakta  uttryck  för  mindre 
skarpt  begränsade  former,  men  ock  i  ej  ringa  grad  beror 
derpå,  att  man  åtnöjt  sig  med  sväfvande  uttryck,  äfven  der 
naturen  sjelf  uppträder  skarpt  och  bestämdt. 

Betraktar  man  nu  svepet  i  tvärsnitt,  visar  det  sig  antingen 
plattadt,  såsom  hos  Martinellicp  ^)  eller  Iwptryckt  (FVullanicp) 
eller  irindt  (Blepharozia),  Stundom  är  det  kantigt  med  vidare 
däldcr  mellan  åsarne  (Jung,  crenulata)  eller  prismatiskt  (Lopho- 
colecp),  ofta  veckadt  med  vanligen  smala,  lägre  eller  djupare 
fåror  och  då  antingen  trubbigt  veckadt  (Jung.  albicana)  eller 
skarpt  veckadt  (Chandonanthus).  Sällan  gå  vecken  ända  ned  till 
basen  såsom  hos  sist  nämnda  mossa,  stundom  till  eller  något 
ned  om  midten  (Jung.  ovata)^  ofta  nå  de  blott  något  ned  om 
spetsen  (Jung.  ventricosa).  Vanligen  äro  vecken  olika  långa, 
så  att  somliga  gå  längre  ned  än  andra.  Veckens  antal  är 
hos  olika  mossor  olika.  Oftast  vexlar  det  mellan  4  och  6, 
stundom  gå  de  ända  till  9  k  10  (Jung.  albicans).  Ganska 
sällan  är  svepet  fullkomligt  slätt  (Jung.  injlata). 

Med  hänsyn  till  formen  i  sin  helhet  visar  svepet  äfven- 
ledes  stor  omvexling.  Mindre  ofta  är  det  nästan  jåmnsmalt^ 
såsom  hos  Cephalozia  curvifolia^  vanligen  är  dess  bredd 
olika  på  olika  höjd.  Hos  en  stor  mängd  lefvermossor  är  det 
bredast  omkring  midten,  då  det  antingen  visar  sig  ovalt  {Jung. 
incisa)  eller  ajlångt  (Jung.  porphyroleuca)  eller  spolformigt 
(Odontoachisma).  Ej  sällan  är  det  bredast  mot  spetsen,  då  det 
antingen  kan  vara  omv.  åggrundt  (Jung.  crenulata)  eller  klubb- 
likt  (Jung.  riparia)  eller,  då  spetsen  är  liksom  tvärt  afhuggen, 
spadlikt  (Radulce).  Sällan  är  svepet  bredast  vid  basen  (Nardice). 
Hos  några  lefvermossor  visar  spetsen  en  egendomlig  form,  i 
det  att  svepet  upptill  tvärt  och  nästan  rätvinkligt  samman- 
drages till  en  mycket  smal  och  stundom  ytterst  kort  rörlik 
mynning,  bestående  af  jämförelsevis  få  cellrader.  Sådana 
mossor  äro  FrullanicSj  Lejeunece,  Jung.  lanceolata  och  Mnlleri 
samt  J.  crenulata  och  dess  samslägtingar.  Svepets  mynning 
kan  antingen  vara  vidöppen  (I^ophocoleo')  eller  trång  och  lik- 
som hopsnörpt  (Lepidozicp),  stundom  är  den  fiedböjd  (Marti- 
nellire),  Mynningbrådden  uppträder  under  högst  vexlande 
former.      Mera    sällan    är  den  jämn^  utan  några  slags  inskär- 

*)  För  att  uDdvika  upprepningen  af  ''såsom  hos"  ha  vi  satt  följande  ex. 
inom  parenthes.  Dessa  ex.  äro  således  ej  att  betrakta  såsom  de  enda  mossor, 
hrilka  ega  uppgifne  svepeform. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


24      BKSTEANB,  BLOMMORNA  HOS  8KAND.   BLADIGA  LEFTERMOSSOR. 

ningar  (Jung.  polita)  eller  tvåläppig,  men  för  öfrigt  jämn 
(Martin,  convexa)y  tvåläppig  och  ojämnt  naggad  (PoreUcB)  eller 
ock  öfver  allt  Jint  och  tätt  småtandad  (CephaL  bicuspidata). 
Ofta  är  svepets  mynning  tydligare  tandad  och  då  antingen 
groftandad  (Jung,  infläta)  eller  aågtandad  (Martin.  nemorosa)y 
stundom  äro  tänderna  långa  och  smala,,  nästan  hårlika,  dä 
svepet  kallas  cilieradt  (Jung,  ovata,  Blepharostoma,  CephaL  con- 
nivens).  För  öfrigt  kunna  tänderna  vara  raka  (CephaL  curvi" 
folia)  eller  lutande  mot  hvarandra  (Jung,  autumnalia)  eller 
starkt  inåt  höjda  (Jung,  infläta),  Derjämte  är  svepet  ofta 
grundt  eller  djupt  flikadt,  ehuru  flikarne  stundom  döljas  i 
mynningvecken.  Djupt  flikadt  är  svepet  mera  sällan  (L/opho- 
colece,  Chiloscyphus),  grundt^  oftast  blott  något  ned  om  spetsen 
(Jung,  barhata).  Flikarne  kunna  sedan  i  sin  ordning  vara  in- 
skurna på  olika  sätt. 

Återstår  nu  att  påpeka  liågra  säregna  former.  FruUania 
dilatata  är  redan  omnämnd  på  grund  af  svepets  hopdragna 
rörlika  mynning.  Detta  svepe  är  derjämte  linsformigt  hop- 
tryckt med  ojämna  kanter  och  nästan  öfver  allt  starkt  knottrigt 
af  vissa  utväxter  samt  dessutom  på  öfre  eller  ryggsidan  för- 
sedt  med  ett  större  veck,  som  i  synnerhet  hos  det  yngre  be- 
gränsas af  två  skarpa  kanter,  och  på  buksidan  med  en  hög 
köl.  Hos  Chiloscyphus,  hvars  svepe  blifvit  omtaladt  på  grund 
af  dess  djupa  delning,  är  det  derjämte  nästan  bägarlikt  — 
en  ovanlig  form  —  samt  vanligen  kortare  än  den  starkt  ut- 
vecklade mössan. 

Vi  öfvergå  nu  till  några  ännu  mer  egendomliga  svepen 
eller  bildningar  som  ersätta  dem,  hvilkas  skärskådande  fordrar 
en  närmare  uppmärksamhet,  nämligen  till  dem  hos  Nardice^ 
Cesice,  Harpanthi,  Kantice  och  Geocalyjr, 

Hos  de  flesta  Nardicp  (i  den  mening  Lindberg  tager  detta 
slägte)  företer  svepet  en  outvecklad  form,  enär  det  här  är 
mycket  litet,  likt  en  hätta  eller  nattmössa  med  snedstäld 
plattad  spets  och  smal  mynning,  samt  insänkt  emellan  och 
vanligen  helt  och  hållet  dold  t  af  de  stora  skärmarna,  som  till 
ett  antal  af  2 — 4  par  sitta  tätt  intill  hvarandra  och  bilda  ett 
slags  bägarlik  blomma.  Tydligen  har  svepets  utveckling  af 
någon  orsak  hämmats,  hvaremot  skärmarna  tillväxt  så  mycket 
mera.  Möjligen  står  denna  hämning  i  samband  med  en  annan 
egendomlighet  i  byggnaden  af  dessa  mossors  blommor.  Gör 
man  nämligen  någon  tid  före  fruktens  mognad  ett  längdsnitt 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHAN6   TILL   K.    8Y.   VET.-AKAD.  HANDL.     BAND  6.     N:0  1.      25 

af  en  äldre  blomma,  t.  ex.  hos  Nardia  emarginatOy  finner  man 
lätt  det  förut  nästan  omärkliga  hättelika  svepet,  men,  eget 
nog,  med  sin  bas  sittande  ett  stycke  öfver  sporogoniets  topp 
och  således  ännu  högre  öfver  de  obefruktade  pistillidiemay 
som  bekläda  mössans  nedre  del.  Emellan  svepets  bas  och 
axelspetsen  (torus  pistillorum)  visar  sig  en  rymlig  håla,  hvars 
midt  upptages  af  sporogoniet.  Erinrar  man  sig  nu,  att  svepet 
hos  alla  lefvermossor  anlägges  omkring  pistillidiernas  bas  och 
att  det  fullt  utvecklade  svepets  nivå  hos  de  flesta  lefver- 
mossor sitter  något  ned  om  torus  pistillorum,  så  väcker  det 
hos  den  oinvigde  ej  ringa  undran  att  här  finna  svepets  bas 
så  högt  o/van  pistillidiema.  Och  hvarifrån  kommer  det  stora 
tomrummet  nedanför  svepets  bas,  hvilket  hos  de  flesta  lefver- 
mossor ej  finnes?  Redan  Hooker  sökte  förklara  det  så,  att 
axeln  (the  stem)  blifvit  urhålkad  "för  att  upptaga  pistillerna'*  — 
citeradt  af  Gottsche,  1.  c.  pag.  326.  Men  huru  har  denna  ur- 
hålkning  uppstått?  Har  man  varit  i  tillfälle  att  undersöka 
blommor  på  olika  stadier,  så  är  svaret  lätt  gifvet.  Sporogo- 
niet har  tydligen  nedträngt  ett  långt  stycke  från  sin  ursprung- 
liga plats  djupt  in  i  axelns  väfnad,  dervid  medtagande  de  på 
mössans  lägre  del  fastade  obefruktade  pistillidiema,  och  slut- 
ligen stadnat  vid  ungefär  tredje  skärmparets  vidfästningspunkt 
(Hos  N.  hcpmatosticta  tränger  det  vanligen  ännu  djupare  ned, 
nämligen  till  Qerde  skärmparets  nivå).  Härigenom  har  så- 
lunda bildats  en  s.  k.  fruktsäck  (perigynium)^  så  mycket  ända- 
målsenligare  för  dessa  växter,  som  de  vanligen  förekomma  på 
kyliga  lokaler  —  i  bäckar  eller  jordhålor  o.  d.  —  och  således 
för  sina  frukters  utveckling  behöfva  ett  bättre  skydd,  än  ett 
blott  svepe  kunde  lemna.  N,  hcematostictay  som  har  den  bäst 
utvecklade  fruktsäck,  sätter  frukt  tidigt  på  våren,  så  fort  snön 
hunnit  smälta.  Hos  denna  mossa  har  fruktsäcken  dessutom 
fttt  en  egendomlig  utbildning,  i  det  att  den  utväxer  på  sidan 
om  axeln  och  till  formen  liknar  en  liten  puckel,  som  något 
påminner  om  den  nedhängande  fruktsäcken  hos  Kantice  och 
GeoccUgx.  —  Men  nu  återstår  en  ny  egendomlighet,  som  torde 
vara  svårare  att  förklara  och  hvilken  vi  ej  någonstädes  sett 
uppmärksammad.  Det  omnämnda  tomrummet  mellan  svepets 
bas  och  axelspetsen  fans  redan  till,  ehuru  i  mindre  grad,  innan 
ännu  sporogoniet  uppstått.  Undersöker  man  nämligen  yngre 
blommor  kort  efter  befruktningen,  skall  man  redan  finna  ett 
dylikt   tomrum    och    i    samband  dermed  pistillidiema  ftstade 

Digitized  by  VjOOQ IC 


26     EKSTRAND,  BLOMMORNA  HOS  SKAND.  BLADIGA  LEFVRRMOSSOR. 

ett  stycke  nedan  för  svepets  och  öfversta  skärmens  skenbara 
vidfästningspunkt,  nära  intill  andra  skärmparets  nivå.  Hvar- 
ifrån  här  tomrummet  och  pistillidiernas  (skenbart)  förändrade 
plats?  Intet  sporogonium  kan  förklara  detta,  enär  sådant 
ännu  ej  blifvit  utveckladt.  Det  finnes  emellertid  ett  sätt  att 
tyda  svårigheten,  som  redan  af  Nees  blifvit  användt  för  slägtet 
Sarco8cyphu8  (dit  ofvan  nämnda  Nardia  emarginata  hörer)  samt 
af  Gottsche  och  Limpricht  i  någon  mån  för  Jung,  (N.)  ohovata 
och  J.  (N.)  hyalina.  Hos  Nees  heter  det  nemligen:  Peri- 
anthium  (vårt  svepe)  involucro  (de  bägarlikt  sammanväxta 
skärmarna)  ad  apicem  fere  innatum  (Nees,  1.  c.  I,  pag.  122). 
Enligt  denna  uppfattning  skulle  svepet  vara  till  större  delen 
fastväxt  vid  samtliga  skärmarna  och  blott  sjelfva  spetsen  fri. 
Detta  kan  dock  icke  vara  riktigt  —  hvilket  äfven  Gottsche 
och  Limpricht  uppvisat  — ,  emedan  axelspetsens  omkrets  med 
sina  flera  cellager  tydligen  vidtager  vid  2:dra  skärmparets 
nivå  och  axeln  således  sträcker  sig  vida  upp  öfver  den  punkt, 
der  Nees  tänkte  sig  sammanväxningens  början.  Deremot 
synes  det  oss  vara  klart,  att  åtminstone  öfre  delen  af  det 
dubbla  cellager,  som  ligger  mellan  2:dra  skärraparets  nivu 
samt  l:sta  skärmparets  skenbara  vidfästningspunkt,  i  sjelfva 
verket  tillhör  så  väl  svepet  som  öfversta  skärmparet,  hvilka 
med  hvarandra  sammanväxt.  Så  antaga  äfven  sist  nämnda 
förf.  förhållandet  vara  hos  Nardia  ohovata  och  hyalina.  Svepets 
och  de  öfversta  skärmarnes  bas  blefve  då  ej  den  skenbara, 
utan  borde  sökas  något  längre  ned,  vid  den  punkt,  der  pistilli- 
dierna  sitta  fastade  kort  efter  befruktningen.  Men  nu  för- 
neka dessa  förf.  en  sammanväxning  hos  de  öfriga  Xardiir 
{Sarcoscyphus  +  Alicularia)^  således  äfven  hos  iV.  emarginata^ 
hvarjämte  de  förklara  hålans  uppkomst  och  pistillidiernas  än- 
drade läge  dermed,  att  sporogoniet  växer  ned  i  axelns  väfnad. 
(Gottsche,  1.  c.  pag.  325  if.,  347  fF.  och  Limpr.  1.  c.  pag.  250 
fF.)  Men  vi  ha  redan  uppvisat,  att  denna  tolkning  blott  kan 
förklara  förhållandena  hos  den  äldre  blomman,  sedan  sporo- 
goniet utvecklats  och  vuxit  nedåt.  Emellertid  yttrar  Lim- 
pricht i  frågaom  Sarcoscyphus,  att  någon  sammanväxning  mellan 
kalkens  rygg  och  hyllebladen  (svepets  rygg  och  skärmame) 
ej  eger  rum,  hvarom  man  lätt  öfvertygar  sig  på  unga  J  blom- 
mor (1.  c.  pag.  247).  Afven  om  vi  nu  delade  denna  uppfatt- 
ning, så  hindrar  detta  emellertid  icke,  att  svepets  sidor  kunna 
vara  med  de  öfversta  skärmarna  sammanväxta.     Men  en  sådan 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANQ    TILL    K.    SY.    YET.-AKAD.    HANDL.     BAND   6.     N:0  1.      27 

sammanväxning  omnämnes  icke  af  Limpricht  för  Sarcoscyphus 
och  Alicularia,  hvaremot  det  om  Jung,  (Nardia)  obovata  heter: 
"die  beiden  HuUblätter  zur  Hälfte  mit  dem  Kelche  verwachsen" 
(1.  c.  pag.  274).  Häraf  torde  väl  få  dragas  den  slutsats,  att 
denne  forskare  med  sitt  yttrande  velat  förneka  samman- 
växning öfver  hufvud  hos  först  nämnda  mossor,  och  så  har 
det  äfven  af  Gottsche  uppfattats  i  texten  till  N:o  649,  G.  & 
R.  Hep.  Gottsche  förklarar  nämligen  här  sig  å  nyo  ha  iakt- 
tagit, att  "det  unga  perianthiet  hos  Sarcosc.  sphacelatus  står 
fullkomligt  fritt  inom  perichaetialbladen"  (skärmarna),  och 
slutar  med  att  till  bekräftande  af  sin  sats  anföra  ofvan  nämnda 
ord  af  Limpricht.  För  vår  del  måste  vi  dock  anse,  attGott- 
sches  "grosse  Befriedigung"  öfver  detta  bistånd  är  förhastad 
och  att  saken  verkligen  icke  är  afgjord  genom  Limprichts 
ord.  Vi  ha  nämligen  under  lång  tid  egnat  oss  åt  undersök- 
ningen af  dessa  växters  blommor,  särskildt  under  deras  yngre 
stadier  ^),  och  efter  upprepad  granskning  af  våra  rön  kommit 
till  den  slutsats,  att  sammanväxning  verkligen  eger  rum  hufvud- 
sakligen  mellan  svepets  sidor  och  de  öfversta  skärmarna,  men 
äfven,  ehuru  i  mindre  grad,  mellan  svepets  rygg  och  samma 
skärmar.  Vi  öfvergå  nu  till  granskning  af  ofvan  anförda  ställe 
hos  Limpricht,  der  han  för  sitt  påståendes  riktighet  vädjar 
till  undersökningen  af  unga  ?  blommor  hos  Sarcoscyphus, 
Huru  unga  dessa  blommor  skola  vara,  har  dock  ej  uppgifvits, 
lika  litet  som  han  närmare  skildrat  sina  iakttagelser.  Men 
det  är  just  härpå  vigten  ligger,  om  denna  fråga  skall  kunna 
bringas  till  klarhet.  Ty  unga  ?  blommor  af  olika  ålder  visa 
helt  olika  resultat  i  omtvistade  fråga.  Aro  pistillidierna  lik- 
långa med  eller  föga  kortare  än  svepet,  så  visar  sig  dettas 
bas  sammanfalla  med  torus  pistillorum.  Här  har  ej  heller  — 
mycket  riktigt  —  någon  sammanväxning  mellan  svepe  och 
skärmar  inträdt.  Men  kort  efter  befruktningen  och  innan 
sporogonium  bildats  visar  sig  förhållandet  annorlunda,  såsom 
förut  omnämnts,  i  det  nämligen  pistillidierna  skenbart  flyttats 
ett  stycke  nedom  svepets  beröringspunkt  med  skärmarna  samt 
ett  tomrum   uppstått  mellan  svepe  och  pistillidier  —  ett  för- 


'  Tillsammans  öfver  150  längdsDitt  ha  af  oss  undersökts  hufvudsakligen 
*f  yiigre  J  blommor,  hvaraf  närmare  100  bos  N.  (AUchI,)  hamatostiMaj 
de  öfriga  af  JV.  »calarU  (20)  ocb  emarginata  (öfver  30),  några  få  af  A'. 
PuncMi.  y,  emarginata  bar  af  oss  valts  såsom  ex.,  dels  emedan  Limpricbt 
ondersökt  en  "Sarcoscyphta^*  (antagligen  Ä  emarginatvs)^  dels  emedan  den  är 
littast  att  studera. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


28   EKSTRAND,   BLOMMORNA   HOS   SKAND.    BLADIOA   LEFTERMOSSOR. 

hållande,  som  för  Gottsche  och  Limpr.  synes  varit  okändt. 
Den  enda  förklaringen  af  denna  företeelse  är,  så  vidt  vi  förstå, 
den  som  vi  här  of  van  lemnat,  näml.  att  svepets  bas  på  i  fråga 
varande  stadium  ej  är  den  skenbara,  utan  måste  sökas  längre 
ned  vid  den  plats,  der  pistillidierna  samtidigt  sitta  fastade, 
eller  med  andra  ord,  att  svepets  nedersta  del  ett  litet  stycke 
sammanväxt  med  de  öfversta  skärmarna.  Pistillidierna  ha  så- 
ledes här  bibehållit  sin  ursprungliga  plats  (ej  nedflyttat?)  vid 
svepets  verkliga  bas.  (Längre  fram  deremot  blir  förhållandet 
såsom  vi  förut  nämnt,  ett  annat,  i  det  att  sporogoniet  hos  de 
äldre  blommorna  växer  nedåt,  till  följd  hvaraf  de  nu  på  mössan 
fastade  pistillidierna  måste  sänkas  långt  ned  under  sin  ursprung- 
liga nivå.) 

Det  finnes  emellertid  ett  annat  sätt  att  afgöra  frågan, 
genom  att  flytta  undersökningen  in  på  nämnde  forskares  egen 
mark.  Båda  antaga  de,  såsom  förut  nämnts,  att  samman- 
växning  mellan  berörde  delar  verkligen  förefinnes  hos  Nar- 
dia  obovata  och  hyalina,  Låtom  oss  derföre  jemföra  längdsnitt 
af  unga  9"'^1^"^'^^^  ^^  ^QXVk  åldrar  på  motsvarande  stadier  äf 
vår  N,  emarginata  och  deras  N,  obovata.  Dessa  snitt  skola  då 
i  hufvudsak  visa  en  slående  likhet,  hvarom  en  hvar  lätt  kan 
öfvertyga  sig,  som  vill  göra  om  försöket.  Sak  samma,  om 
snitten  göras  på  äldre  blommor  in  emot  fruktmognaden:  sam- 
ma likhet  förefinnes  äfven  här.  Skilnaden  gäller  blott  ett  mer 
eller  mindre.  Hvarför  då  ej  söka  samma  förklaringsgrund  för 
samma  företeelser?  Möjligen  kan  orsaken  dertill,  att. nämnda 
förf.  haft  en  annan  uppfattning  af  i  fråga  varande  mossor, 
sökas  deruti,  att  sammanväxningen  hos  N,  obovata  snart  sagdt 
påtvingar  3ig  betraktaren,  enär  de  öfversta  skärmarna  mindre 
omsluta  hvarandra  och  lemna  en  del  af  svepet  blottadt,  medan 
deras  öfre  fria  del  är  starkt  tillbaka  böjd  och  lätt  visar  att 
nedre  delen  växt  samman  med  svepet  Deremot  omfatta  sam- 
ma skärmar  i  större  mån  hvarandra  hos  N.  emarginata  och  äro 
upprätta,  hvarigenom  svepet  döljes  och  sammanväxningen 
utifrån  ej  faller  så  lätt  i  ögonen.  Medgifvas  bör  äfven,  att 
sammanväxningen  hos  sist  nämnda  mossa  ej  är  så  stor  som 
hos  den  förra,  hvarjämte  vi  erinra,  att  den  hufvudsakligen  tillkom- 
mer blommans  ("perichaetiets")  sidor^  hvilket  för  öfrigt  är  fallet 
äfven  med  A',  obovata  och  hyalina.  Uppgiften  hos  Duraortier: 
"Colesula  urceolo  perichaetiali  dorso  connata''  är  således  —  fråO' 
sedt  det  stora  misstag,  som  han  i  likhet  med  Nees  begick  — 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHAKG    TILL   K.    SY.   YET.-AKAD.   HANDL.    BAND   6.   N:0   1.      29 

mindre  riktig  (1.  c.  pag.  125).  Den  rätta  beekrifningen  hade 
varit:  Colesula  infimam  partem  summis  perichsetialibus  inpri- 
mis  lateribus  connata. 

Men  ännu  en  annan  förut  op&aktad  omständighet  talar 
till  förmån  för  vårt  antagande.  Undersöker  man  näral.  sidor- 
na af  en  äldre  blomma,  helst  sedan  den  blifvit  lagd  i  ett  par 
droppar  glycerin,  skall  man  ofta  varseblifva  en  rand,  som 
kröker  sig  i  en  upp  åt  böjd  båge  från  rygg-  till  buksidan. 
Denne  båge  är  den  rand,  der  svepet  och  de  öfversta  skärmarna 
sammanstöta  med  hvarandra,  hvarom  man  lätt  kan  öfvertyga 
sig  genom  radiala  längdsnitt  i  hvilken  riktning  som  helst.  Ar 
nu  denna  upp  åt  böjde  båge  skärmamas  verkliga  bas?  Inga- 
lunda. Ty  de  nedre  skärmamas  vidfästningslinie  är  en  ned 
åt  krökt  båge,  och  man  har  all  anledning  antaga,  att  de  öf- 
versta skärmames  egentliga  vidfestningslinie  bör  vara  likartad. 
Men  detta  kan  endast  vara  fallet,  om  man  tänker  sig  nedre 
delen  af  skärmames  sidor  sammanväxt  med  svepet  ett  litet 
stycke  nedom  randen  eller  svepets  skenbara  bas. 

Vi  ha  nödgats  utförligare  ingå  på  denna  specialfråga,  dels 
emedan  denna  i  morfologiskt  hänseende  är  af  ej  ringa  vigt, 
dels  för  att  ånyo  fasta  kännares  uppmärksamhet  på  ett  pro- 
blem, hvars  lösning  allt  sedan  Hookers  dagar  varit  tvifvel 
underkastad. 

Innan  vi  lemna  svepet  hos  Nardice,  vilja  vi  beriktiga  en 
uppgift,  som  ofta  anträffas  hos  förf.  Då  näml.  Nees  och  de 
flesta  forskare  angifva,  att  "kalken''  hos  Sarcosct/phus  och  AU- 
euhxria  skulle  i  spetsen  vara  delad  i  4 — 6  flikar,  så  är  detta 
vilseledande  i  så  måtto,  att  dessa  flikar  först  uppstå  in  emot 
eller  vid  tiden  för  fruktmognaden  (Limpr.  riktigt:  "zuletz  — 
lappig"),  derigenom  att  kapseln  då  spränger  sönder  det  i  spet- 
sen trånga  svepets  sidor  i  ojämna  flikar,  som  för  öfrigt  stundom 
blott  äro  2  eller  3.  Ännu  någon  tid  före  fruktmognaden, 
liksom  hos  yngre  blommor,  är  svepet  i  spetsen  oflikadt  och 
blott  svagt  krenuleradt.  Endast  hos  N.  emarginata  ha  vi 
stundom  tyckt  osö  finna  en  antydan  till  tvåläppig  mynning. 
Hvad  svepets  form  i  öfrigt  angår,  ha  vi  här  ofvan  sökt  lemna 
€n  mera  utförlig  beskrifning  än  den  ofullständiga,  som  van- 
ligen, äfven  af  Limpr.,  lemnas. 

Blomman  hos  Ceaice  företer  en  ganska  enkel  byggnad. 
Svepe  saknas  oftast  —  endast  hos  underslägtet  Nardiocalyx 
Lindb.  finnes  ett  litet  svepe,  som  erinrar  om  det  hos  Nardice. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


30   EKSTRAND,    BLOMMORNA    HOS    SKAND.    BLADIGA   LEPYERMOSSOR. 

Skärmarna  äro  deremot  flera  till  antalet,  tätt  sittande  samt 
mycket  starkt  utvecklade  och  ersätta  i  biologiskt  hänseende 
svepets  plats.  Sporogoniet  nedtränger  äfven  här  djupt  i  axelns 
väfnad  och  bildar  åt  sig  en  håla  eller  ett  slags  fruktsäck,  lik- 
som hos  NardicB. 

Vi  öfvergå  nu  till  Harpanthi  och  särskildt  till  B,  Flo- 
towianus,  enär  honblommor  af  den  andra  arten,  H.  scutatus, 
ej  af  oss  blifvit  funna.  Åfven  i  uppfattningen  af  detta  slag- 
tes  blomform  råder  en  viss  oklarhet,  äfven  hos  Limpricht, 
den  ende  oss  bekante  förf.,  utom  Nees,  h vilken  häråt  egnat 
en  mera  utförlig  skildring.^)  Vi  låna  ur  den  förres  beskrif- 
ning  på  slägtet  följande  ord:  "Die  entwickelte  Kelchform  im 
untern  Theile  mehrzellschichtig,  im  obem  röhrigen  Theile  ein- 

zellschichtig Die  beiden  Hlillbl.  und  das  Hullunter- 

bl.  auseinander  geriickt,  am  untern  fleischigen  Theile  des 
Kelches."  Derjämte  uppgifvas  de  obefruktade  arkegoniema 
sitta  på  den  plats,  "wo  die  kurze  Haube  mit  der  Innenwand 
des  Kelches  verwächst"  (Limpr.  1.  c.  pag.  305.) 

Med  uttrycket  "Kelchform"  har  Limpr.  synbarligen  velat 
antyda,  att  man  här  icke  hade  att  göra  med  en  "kalk"  i  van- 
lig mening;  men  uttrycket  är  dock  vilseledande  och  borde  ut- 
bytas mot  t.  ex.  "Bluthenform".  På  följande  sida  (pag.  306) 
framställes  närmare  i  en  anm.  under  H.  scutatus,  huru  man 
har  att  tänka  sig  kalkformens  nedre  köttiga  del,  hvilken  fram- 
ställning är  rigtig  nog,  ehuru  "hyllebladens"  uppgifna  läge 
står  i  strid  mot  det  öfriga.  Att  denna  sednare  uppgift  hvilar 
på  ett  misstag,  skola  vi  snart  visa. 

En  närmare  kännedom  af  denna  "kalkforms"  natur  kan 
endast  vinnas  genom  aktgifvande  på  dess  utveckling,  hvarföre 
vi  ock  undersökt  ett  större  antal  så  väl  yngre  som  äldre  hon- 
blommor.^) De  unga  blommorna  sitta  fastade  på  mycket 
korta  ventrala  grenar,  hvilka  nedtill  äro  bladlösa,  men  upptiH 
afslutas  med  en  smal,  nästan  knopplik  rosett  af  vanligen  2, 
stundom  3  eller  4  par  blad  jämte  1  eller  2  stipler.  Det  ne- 
dersta eller  de  två  nedersta  bladen  sitta  vanligen  något  skilda 
från  de  öfriga.     Inom  rosettens  innersta  blad  eller  de  egentliga 

•)  Beskrifningarne  hos  Hubener,  Dumortier  och  Hartman  äro  både  allt 
för  knapphändiga  och  oriktiga  (II.  cc.) 

2)  Genom  Herrar  Amells  och  Dusens  välvilja,  hvilka,  utom  andra  skän- 
ker, äfven  förärat  mig  dels  yngre,  dels  äldre  honstånd  af  denna  ganska  såUan 
fruktificcrande  mossa,  har  jag  blifvit  i  tillfälle  att  anställa  denna  under- 
sökning. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANO    TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.    BAND.    6.   N:0   1.       31 

hoDskärmarna  anträffas  pistillidierna.  Något  senare  finner 
man  ett  fruktsvepe  med  hopdragen  mynning,  hvilket  redan 
tidigt  företer  den  blifvande  formen.  I  något  äldre  tillstånd 
visar  sig  grenen  knäböjd  ungefär  vid  de  nedersta  bladens 
nivå.  Taga  vi  nu  en  fullt  utvecklad  hongren  i  betraktande, 
så  varsnas  här  vanligen  blott  två  skiftevisa  blad  jämte  en  sti- 
pel,  hvilka  äro  fastade  just  på  samma  plats,  som  hos  den 
yngre  grenen,  d.  v.  s.  vid  det  omtalade  "knäet".  Dessa  blad 
kunna  svårligen  vara  skärmarna,  hvilka  hos  den  yngre  grenen 
suto  upp  om  nämnde  plats.  Låtom  oss  vidare  undersöka  ett 
äldre  grenstycke  ofvan  knäet  i  längdsnitt.  Vi  finna  då,  att 
dess  nedre  del  till  Vs-^^lar  *f  »i^^  längd  är  köttig,  urhålkad 
samt  på  sidorna  består  af  flera  cellager.  Ofvan  detta  stycke 
vidtager  ett  hättelikt  parti  af  blott  ett  cellager,  till  formen 
fullt  lika  fruktsvepet  hos  den  unga  blomman,  blott  större. 
Det  köttiga  partiet  är  tydligen  grenen  sjelf,  som  så  småningom 
utväxt  på  längden,  h varvid  det  i  hans  spets  fastade  svepet 
flyttats  upp  ett  långt  stycke  öfver  sin  ursprungliga  plats. 
Urhålkningen  har  bildats  af  sporogoniet,  som  i  samband  med 
grenens  tillväxt  nedtränger  djupt  i  dess  inre  och  sålunda  bil- 
dar en  s.  k.  fruktsäck  (perigynium).  Den  smalt  klubblika 
mössan  är  åtminstone  skenbart  till  största  delen  sammanväxt 
med  hålans  väggar  och  blott  öfversta  delen  fri,  med  de  obe- 
fruktade pistillidierna  fastade  på  den  punkt,  der  mössan  och 
fniktsäcken  skiljas  åt.  (Då  vi  nämnt,  att  mössan  åtminstone 
skenbart  är  sammanväxt  med  fruktsäcken,  ha  vi  följt  det  van- 
liga antagandet,  dock  med  en  viss  reservation.  Möjligt  är 
nämligen,  att  mössan,  liksom  svepet,  ej  utvecklats,  utan  att 
den  8.  k.  fria  delen  af  henne  i  sjelfva  verket  vore  hela  mössan 
eller  pistillidets  cellulära  hylle,  hvars  tillväxt  nedåt  afstannat 
genom  fruktsäckens  bildning.  På  grund  af  dennes  köttiga  be- 
skaffenhet har  det  emellertid  varit  oss  omöjligt  att  utröna, 
liuru  vida  det  vanliga  antagandet  är  riktigt.)  Men  hvar  ha 
skärmarna  tagit  vägen?  De  vissna  och  försvinna,  i  samma  mån 
prenen  utvecklas.  Men  ett  par  gånger  har  jag  lyckats  an 
träffa  dem  hos  äldre  grenar  och  de  suto  då,  som  man  kunde 
vänta,  vid  svepets  bas.  Bladen  vid  fruktsäckens  bas  äro  så- 
ledes icke  skärmar,  såsom  Limpricht  antager,  utan  de  blad, 
som  hos  yngre  grenar  sitta  ned  om  dem.  Ej  heller  är  mössans 
nedre  del  sammanväxt  med  svepet,  som  allmänt  antages,  utan 
"ied   fruktsäcken    (eller  möjligen  outvecklad  och  fri).  —  Att 

Digitized  by  VjOOQ IC 


32    EKSTRAND,      BLOMMORNA    HOS    SKAND     BLADIOA   LEFYERMOSSOR. 

sä  väl  Limpricht  som  Lindberg  och  andra  mig  bekanta  förf. 
ej  till  fullo  insett  den  stora  frändskapen  mellan  fruktgrenene 
öfre  del  hos  Harpanthi  och  fruktsäcken  hos  Geocalyx  och 
Kantice  visar  sig  för  öfrigt  äfven  deruti,  att  dessa  förf.  ej  stält 
i  fråga  varande  mossor  närmast  intill  hvarandra,  utan  emellan 
dem  infogat  Chilosci/phus,  hvilket  slägte  i  blomdelames  skap- 
nad  och  utveckling  är  dera  väsentligen  olikt. 

Hos  Harpanthi  förekommer  således  samma  egendomliga 
typ  som  hos  Nardice.  Vi  ega  äfven  här  ett  ofullkomligt  ut- 
veckladt  svepe  samt  ett  urhålkadt  axelorgan  eller  fruktsäck, 
denne  sednare  vida  mer  utpräglad  än  hos  Nardice,  Deremot 
skilja  sig  dessa  slägten  deruti,  att  då  hos  Nardice  skärmarna 
starkt  utvecklas  på  svepets  bekostnad,  träda  de  hos  Harpan- 
thi i  sin  ordning  tillbaka  för  fruktsäcken,  ja  rent  af  försvinna. 
Genom  fruktsäckens  starka  utveckling  bilda  Harpanthi  en  tyd- 
lig öfvergång  till  de  s.  k.  hypogena  slägtena 

Geocalyx  och  Kanticu  Hos  dessa  mossor  saknas  frukt- 
svepe,  i  hvars  ställe  hongrenen  fått  en  egendomlig  utveckling. 
Enär  Gottsche  i  sitt  utmärkta  verk  "tTber  die  Fructification 
der  Jungermannice  geocalycece"  (1.  c.  vol.  XXI,  p.  H)  utför- 
ligt skildrat  dessa  hongrenar  jemte  deras  utveckling  hos  Kan- 
tia  (Calypogeja)  Trichomanisy  välja  vi  i  dess  ställe  Geocalyx 
yraveolens,  hvilken  af  honom  blifvit  mindre  undersökt.  Före- 
teelserna äro  för  öfrigt  väsentligen  lika  hos  dem  båda,  hvar- 
före  det,  som  nu  kommer  att  sägas  om  den  ena,  till  det  mesta 
äfven  gäller  den  andra.     Differenserna  skola  sedan  omnämnae. 

Befriar  man  försigtigt  tufvomas  undre  sida  hos  en  i  Juni 
månad  insamlad  Geocalyx  graveolens  från  jord,  gräsrötter  m.  m., 
skall  man  ofta  nog  anträffa  små  aflånga  och  tjocka  ljust  fär- 
gade organ,  som  till  formen  visa  en  stor  likhet  med  små 
myrägg  eller  mikroskopiska  gurkor,  samt  mot  stjelken  äro 
nästan  vinkelrätt  stälda  och  med  den  förenade  genom  en 
ytterst  kort  gren.  Lägger  man  nu  ett  stjelkstycke,  som  eget 
dylika  organ,  med  ventralsidan  ujrpåt  under  mikroskopet,  iakt- 
tager man,  om  preparatet  är  rent,  vid  organets  öfre  (närmast 
stjelken  och  från  ögat  belägna)  ända  några  små  blad,  af  hvilka 
de  öfversta  äro  de  egentliga  honskärmarna.  Gör  man  nu  ett 
längdsnitt  af  organet,  finner  man  detsamma  till  hela  sin  längd 
urhålkadt  med  köttiga  väggar  af  flera  cellager  och  i  urhålk- 
ningen  ett  sporogonium,  hvars  öfre  ända  prydes  af  mössan. 
Sporogoniets  fot  befinner  sig  i  organets  nedre,  mot  åskådaren 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BlfiANG   TILL   K.    9V.   VET.-AKAD.    ÖANÖL.     BaND.    6.     N:0   1.     33 

förut  vända  spets.  Här  ha  vi  således  framför  oss  en  frukt- 
säck, ännu  kraftigare  utvecklad  än  hos  förut  omnämnda  slägten, 
och  derjämte,  eget  nog,  riktad  nedåt  i  jorden.  För  att  förstå 
detta,  vilja  vi  följa  utvecklingen  hos  yngre  blomgrenar.  Mycket 
unga  sådana  äro  helt  små,  med  spetsen  böjda  upp  åt  (mot 
fitjelkens  öfre  sida)  samt  der  beklädda  med  små  blad,  inom 
hvilka  pistillidiema  sitta  fastade.  Hos  något  äldre  grenar 
finna  vi  en  stark  svulst  på  grenens  undre,  mot  åskådaren  vända 
Bida.  Gör^  man  ett  längdsnitt  af  en  dylik  gren,  finner  man 
lätt,  att  svulsten  är  axelspetsen  eller  torus  pistillorum  jämte 
närgränsande  delar  af  grenen,  som  sålunda  växa  ned  åt  i 
motsatt  riktning  mot  skärmarna,  h varvid  pistillidiema  också 
sänkas  nedåt  och  ha  sin  plats  i  den  urhålkade  svulstens  botten. 
Under  detta  grenens  nedväxande  bibehålla  pistillidiema,  ej 
mindre  de  obefruktade  än  det  befruktade,  sin  plats  till  en  tid 
efter  befruktningen,  enär  snitt  af  grenar  vid  detta  stadium 
visa  ett  yngre  sporogonium  och  obefruktade  pistillidier  på 
samma  nivå.  Undersöker  man  deremot  fullt  utvecklade  hon- 
grenar  eller  fruktsäckar,  finner  man,  att  de  obefruktade  pi- 
atillidiernas  plats  är  en  helt  annan  i  förhållande  till  sporogoniet. 
Medan  nämligen  detta  med  sin  fot  nedträngt  i  säckens  nedre 
anda,  sitta  de  obefruktade  pistillidiema  långt  der  ofvan  vid 
det  ställe,  der  mössan,  som  förut  nämnts,  sammanväxt  med 
fruktsäckens  väggar.  Huru  ha  nu  pistillidiema  fått  detta  läge  så 
långt  ofvan  sporogoniets  bas?  Rörde  frågan  andra  lefvermossor, 
vore  svaret  lätt  gifvet.  Axelspetsen  (torus  pistillorum)  växer 
hos  dem  vanligen  upp  åt  i  och  för  bildilingen  af  mössans  nedre 
del,  hvarvid  äfven  pistillidiema  flyttas  uppåt  och  bekläda 
mössans  sidor.  Men  hos  i  fråga  varande  mossor  växer  samma 
axel  eller  fruktsäcken  ned  åt,  hvarför  nämnda  förklaring  ej 
här  kan  finna  plats.  Jämför  man  emellertid  de  två  sist  om- 
nämnda längdsnitten  af  fruktsäckar,  af  hvilka  det  ena  visade 
ett  yngre  sporogonium  och  pistillidier  fastade  på  samma  nivå 
och  det  andra  ett  mognande  sådant,  med  pistillidiema  fastade 
långt  ofvan  sporogoniets  bas,  skall  man  finna,  att  afståndet 
emellan  pistillidiema  och  skärmbladen  i  fruktsäckens  öfre 
ända  i  båda  fallen  är  ungefär  detsamma.  V^idare  finner  man 
ej  hos  det  äldre  snittet  pistillidiema  fastade  på  olika  höjd  på 
mössans  sidor,  hvilket  är  fallet  hos  de  mossor,  der  axelspetsen 
deltar  i  mössans  bildning,  utan  alla  sitta  de  på  samma  plats 
och  liksom    inkilade    mellan    mössan    och    säcken,  der  dessa 

Digitized  b^VjOOgle 


34      EKSTKAND,  BLOMMORNA  HOS  SKAND.  BLADIGA  LEFVERMOSSOR. 

Stöta  tillsammans.  Häraf  torde  framgå,  att  pistillidierna  be- 
hållit den  plats  de  innehade,  innan  sporogoniet  började  tränga 
ned  genom  fruktgrenens  väfnad.  Vi  ha  ansett  oss  böra  sär- 
skildt  fästa  uppmärksamheten  vid  detta  förhållande,  enär  ett 
yttrande  af  Gottsche  om  fruktsäcken  hos  Kantia  Trichomanis 
i  hans  ofvan  citerade  verk  kunde  bringa  läsaren  på  andra 
tankar.  Han  säger  nämligen  der  (1.  c.  vol.  XXI,  p.  II,  pag. 
442):  "Es  giebt  sich  offenbar  am  Fruchtsack  eine  doppeltc 
Eichtung  kund,  eine  nach  oben  strebende,  innere,  welche  die 
Entwickelung  der  Frucht  bedingt,  und  eine  niederstrebende, 
angedeutet  durch  das  Wachsthum  des  Fruchtsacks  nach  unten". 
Den  omnämnda  ''uppåt  sträfvande"  riktningen  i  fruktsäckens 
inre,  som  skulle  betinga  fruktens  utveckling,  torde  emellertid 
vara  högst  ringa.  Ty  undersöka  vi  åter  våra  två  snitt  från 
högst  olika  tider  af  fruktens  utveckling,  nämligen  från  början 
och  slutet,  skola  vi  finna,  att  hos  det  senare  snittet  mössans 
öfre  fria  del,  hvilken  motsvarar  hela  den  fria  mössan  hos  det 
förra,  visserligen  är  vidare,  men  föga  längre  än  denna,  hvar- 
jämte  båda,  den  fria  delen  och  den  fria  mössan,  sitta  täm- 
ligen lika  långt  afiägse  från  skärmarna.  Hos  i  fråga  varande 
mossor  torde  således  både  fruktsäcken  och  i  väsentlig  mån  äfven 
frukten  växa  ned  åt,  ehuru,  såsom  förut  är  antydt,  väl  bör 
märkas,  att  fruktens  topp  är  riktad  upp  åt.  Växte  sporogoniet 
i  någon  högre  mån  upp  åt,  skulle  det  långt  före  mognaden 
spränga  mössan,  hvilken  såsom  fastväxt  vid  fruktsäcken  ej 
kunde  oskadd  lyftas  upp  på  sporogoniets  topp. 

(Vi  ha  här,  i  öfverensstämmelse  med  det  vanligaste  an- 
tagandet, skildrat  mössan  såsom  till  större  delen  af  sin  längd 
sammanväxt  med  fruktsäcken.  Möjligen  torde  dock  äfven 
här,  såsom  kanske  hos  Harpanthiy  mössan  blott  utgöras  af  pi- 
stillidicts  cellulära  hyllo  och  således  förblifvit  outvecklad.  I 
detta  fall  vore  den  fri,  d.  v.  s.  blott  vid  basen  förenad  med 
fruktsäcken.  Äfven  hos  i  fråga  varande  mossor  har  emeller- 
tid säckens  köttiga  beskaffenhet  hindrat  oss  att  utröna  verk- 
liga förhållandet.) 

Men  icke  blott  fruktsäcken  och  de  inneslutna  organens 
växtsätt  är  säreget,  äfven  den  förres  inre  bygnad  företer  en 
märklig  egendomlighet.  Den  öfre  delen  af  säckens  ihålighet 
(den  nedre  fylles  af  sporogoniet)  omgifves  nämligen  af  vissa 
celler,  som  ha  ett  ovanligt  utseende.  Hålans  väggar  beklädas 
på    alla    håll    uf  ovanligt  stora   krumböjda,    med  sina  spetsar 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHAKG   till   k.    sv.    V£T.'AKAD.    UANUL.     band.    6.     N:0   1*     35 

fria  celler,  hvilka  vetta  mot  den  trånga  kanal,  som  sålunda 
uppstår  mellan  dem.  Genom  sin  högst  afvikande  form  synas 
de  undandraga  sig  alla  analogier,  och,  så  vidt  vi  veta,  har 
ingen  förf.  försökt  lemna  någon  tydning  af  dem.  Emellertid 
tro  vi  oss  icke  taga  allt  för  mycket  miste,  om  vi  anse  detta 
cellager  vara  ett  metamorfoseradt  fniktsvepe,  som  redan  på 
bloranians  tidigare  stadier  utvecklats  från  axeln  och  nu  utgör 
dess  innersta  lager.  Möjligen  har  blomgrenens  brist  på  ljus 
föranledt  denna  concrescens,  i  det  att  blommans  särskilda 
delar  ej  fått  tillfälle  att  fritt  utveckla  sig.  Hos  mycket  unga 
blommor,  der  pistillidierna  ännu  äro  omogna,  skönjas  dessa 
celler  mycket  tydligt  och  intaga  just  den  plats,  som  annars 
svepet  innehar,  ehuru  de  redan  nu  synas  utgöra  blott  en  del 
af  den  köttiga  axelspetsen.  Hos  den  fullt  utvecklade  frukt- 
säcken  är  nämnde  kanal  ganska  lång,  och  det  är  denna  väg, 
som  det  mogna  sporogoniet  har  att  vandra,  innan  det  genom- 
bryter fruktsäckens  topp. 

Ehuru  sporsäckens  beskrifning  egentligen  icke  hörer  till 
vårt  ämne,  vilja  vi  dock,  enär  det  inneslutes  inom  fruktsäcken, 
säga  några  ord  om  dess  form.  Denne  är  ganska  egendomlig, 
nästan  jämnsmal  och  cylindrisk  samt  föga  bredare  än  skaftet. 
Foten  är  dock  af  vanlig  skapnad,  d.  v.  s.  roflik,  i  spetsen 
tandad,  och  omsluter  endast  sporogonii-skaftets  bas. 

Till  sist  må  om  fruktsäcken  märkas,  att  dess  yta  är  glest 
besatt  med  ned  åt  riktade  hår,  äfven  som,  åtminstone  i  yngre 
tillstånd,  med  ett  och  annat  litet  fjällikt  blad,  med  spetsen 
vänd  i  samma  riktning  —  ett  ytterligare  bevis  för  fruktsäckens 
växande  ned  åt. 

Vi  ha  nämnt,  att  fruktsäckens  bildning  hos  Kantia  Tri- 
chomattis,  den  enda  art  af  slägtet  vi  varit  i  tillfälle  att  under- 
söka, är  väsentligen  lik  den  hos  GeocalyXy  hvarjämte  vi  hän- 
visat till  den  omfattande  beskrifningen  hos  Gottsche  (1.  c. 
vol.  XXI,  p.  H).  En  och  annan  skilnad  finnes  dock  mellan 
dessa  slägtens  fruktsäckar,  som  vi  här  böra  omnämna.  Frukt- 
säckens yta  är  nämligen  hos  Kantia  rikt  beväxt  med  långa 
nedåt  riktade  hår,  hvilka  ofta  sitta  tätt  tillsammans  i  knippen, 
hvarigenom  den  lätt  skiljes  från  Geocalyx*  fruktsäck.  Den  är 
för  öfrigt  mera  utdragen  på  längden  och  relativt  smalare. 
En  annan  och  mera  framstående  olikhet  visar  sig  i  bygnaden 
af  sporogoniets  fot,  hvilken  hos  andra  skandinaviska  lefver- 
raossor  saknar   motstycke.     Den   är   nämligen  hos  Kantia  be- 

Digitized  by  VjOOQ IC 


36     bkstrakd,  blommorna  hos  skakd.  bladioa  lbfvermossor. 

tydligt  förlängd  samt  omsluter  likt  ett  cylindriskt  hölster  ej 
blott  hela  sporogonii-skaftet,  utan  äfven  nedre  delen  af  spor- 
säcken. Dess  öfre  del  utgöres  af  ett,  den  mellersta  af  två 
eller  tre,  dess  nedersta,  som  vanligt,  af  flera  cellager.  Nees 
och  Gottsche  ha  åt  detta  egendomligt  utbildade  organ  gifvit 
namnet  involucellum,  hvilket  pä  svenska  kunde  återgifvas  med 
frukthöhter, 

Gottsches  beskrifning  på  hongrenarna  hos  Kantia  Tricho- 
manis,  ehuru  i  de  flesta  delar  utmärkt,  är  dock  i  vissa  hän- 
seenden mindre  exakt.  Han  har  nämligen  ej  iakttiigit,  att 
denna  mossa  är  paroik,  d.  v.  s.  att  han  blommorna  sitta  i  hon- 
blommans omedelbara  närhet  —  '4nflorescentia  mascula  in 
ramulis  propriis"  heter  det  (1.  c.  pag.  425).  Vidare  uppgifver 
han  skärmarnas  antal  till  5  h  &  stycken  (pag.  428),  ehuru  de 
vexla  mellan  3 — 5  par,  stiplerna  ej  inräknade.  Ej  heller  synes 
han  ha  uppmärksammat  hanskärmarnas  egendomliga  riktning, 
enär  denna  på  bifogade  figurer  framställes  såsom  normal.  Så 
är  emellertid  ej  förhållandet.  Under  det  nämligen  skärmarna 
hos  andra  lefvermossor  sitta  i  axelns  plan,  äro  hanskärmarna 
här  böjda  upp  åt  i  en  vinkel  mot  grenens  dorsalsida,  hvaremot 
honskärmarna  (de  öfversta)  sitta  normalt.  Afven  pistillidiernas 
riktning  hos  den  unga  blomman  synes  undfallit  hans  blick. 
De  sitta  nämligen  ej  i  grenens  längdriktning,  utan  bilda  en 
stark  vinkel  mot  den,  hvilket  beror  derpå,  att  grenen  i  sjelfva 
spetsen  är  böjd  upp  åt.  Häraf  kan  förklaras,  att  fruktsäcken, 
som  till  en  god  del  utbildas  ur  axelspetsen,  ej  sitter  i  grenens 
plan,  utan  bildar  en  nästan  rät  vinkel  mot  honom.  Vore  ej 
blomgrenen  i  spetsen  böjd  upp  åt,  då  hade  pistillidierna  blifvit 
fastade  i  grenens  längdriktning  och  sporogoniet  trängt  ned  i 
densamma,  hvarigenom  en  fruktsäck  uppstått,  erinrande  om 
den  hos  Harpanthi,  Märkligt  nog  har  nämnde  forskare  ej  heller 
iakttagit  hanskärmarnas  egendomliga  läge  i  fruktsäckens  topp, 
hvilket  är  detsamma  som  hos  den  unga  blomman.  (Hos  den 
autoika  Geocalyx  äro  skärmarna  idel  honskärmar  och  sitta 
normalt,  d.  v.  s.  i  grenens  plan).  Vi  ha  ansett  oss  böra 
närmare  redogöra  för  dessa  från  Gottsches  afvikande  iakt- 
tagelser, enär,  så  vidt  veta,  ingen  annan  forskare  framställt 
riktiga  förhållandet.  Endast  Lindberg  har  i  ett  fall  vidtagit 
rättelse,  i  det  han  anfört,  att  blomställningen  hos  denna  mossa 
är  paroik.  (Meddel.  af  soc.  pro  f.  et  fl.  fenn.  3  h.  pag.  186). 
Limpricht  åter  uppgifver  den  ännu  vara  dioik  (1.  c.  pag.  310). 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIUANG    TILL   K.    SV.    VET.-AKAD.    HAN0L.     BAND.    6.     N:0    !•     37 

Talrika    snitt  ha  öfvertygat  oss  om  riktigheten  af  Lindbergs 
uppgift. 

8.    HonskSrmar  (bractesB  perichsBtii). 

Honskärmarna,  vanligen  benämnda  hyllehlad  (folia  peri- 
chcBtialia),  af  Hartman  svepeblad,  äro  till  sin  form  mer  eller  min- 
dre modifierade  stjelkblad.  De  äro  vanligen  två  till  antalet  samt 
uppstå  ur  axelspetsens  sidosegmenter  något  ned  om  pistilli- 
diema  samt  nästan  samtidigt  med  dessa,  den  ena  något  före, 
den  andra  litet  sednare;  men  de  utvecklas  vida  snabbare, 
hvarföre  de  ock  vid  tiden  för  befruktningen  omsluta  pistillidierna 
samt  fruktsvepet.  Deras  fulla  utveckling  infaller  dock  först 
någon  tid  härefter.  Dels  på  grund  häraf,  dels  emedan  be- 
nämningen hjUeblad  för  blad,  som  omsluta  ett  svepe,  vore 
mindre  lämplig  och  vilseledande,  ha  vi  föredragit  att  använda 
skärmblad  eller  skärmar,  ett  namn,  som  först  blifvit  gifvit 
deråt  af  Lindberg  *). 

De  egentliga  skärmarna  äro,  såsom  nämnts,  två,  stundom, 
strängt  taget,  blott  en,  i  det  att  den  undre  hos  vissa  mossor 
genom  axelns  förlängning  kommer  att  sitta  ett  stycke  ned  om 
blomman.  Men  hos  många  lefvermossor,  särdeles  bland  de 
8.  k.  Opisthogamema  (se  längre  fram!),  äro  de  närmast  sittande 
stjelkbladen  i  storlek,  form  och  läge  skärmarna  så  lika,  att 
Dian  ofta  kan  tala  om  flera  skärmar.  Derjämte  tillkommer 
hoa  ett' stort  antal  mossor,  äfven  hos  många  icke  stipelbärande, 
1  blommans  omedelbara  närhet  på  axelns  ventrala  sida  en 
eller  flera  stipler,  som  hos  den  outvecklade  blomman  ofta  äro 
större  än  de  egentliga  skärmarna  *)  och  på  grund  af  sin  när- 
het till  blomman  göra  tjcnst  som  skärmblad.  Dessa  stipler, 
Hvilka  vi  vilja  kalla  skårmstipler  (tyska  förf:s  HuUunterblätter) 
^To  ej  sällan  af  vigt  vid  beskrifningen. 

Skärmamas  form  är  hos  olika  mossor  högst  olika,  och  en 
nUnnare  skildring  häraf  tillhör  den  speciela  hepatikologien. 
Vi  måste  derföre  här  inskränka  oss  till  mera  allmänna  antyd- 
ningar  och    endast    i  vissa  fall  omnämna  mera  egendomliga 

O  Lindbergs  benämning,  som  afsåg  stödjebladen  vid  en  förment  "blom- 
ställning", är  nr  den  synpunkten  mera  lämplig.  Emellertid  ha  vi,  1  brist 
P^  bättre,,  adopterat  namnet  skärmar  äfven  för  blommans  stödjeblad. 
Kände  ej  *liylleblad"  föranleda  missförstånd,  skulle  vi  helst  ha  velat  an- 
^^nda  det  namnet,  som  för  öfrigt  eger  gammal  häfd. 

O  Detta  torde  ha  sin  grand  deri,  att  axelspetsens  ventrala  segment 
^«d  tillhörande  bladbildningar,  så  vidt  vi  kunnat  finna,  kommer  till  ut- 
veckling förr  än  de  andra  segmenten. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


38      EKSTRAND,  BLOMMORNA  HOS  SKAND.  BLADIGA  I.EFVERM08S0R. 

former.  I  allinänhet  öfverensstämraa  skärmarna  till  sin  grund- 
form med  stjelkbladen.  Aro  dq^sa  helbräddade,  blifva  skär- 
marna det  ock;  undantag  härifrån  bilda  endast  några  opistho- 
gamer,  nämligen  Odontoschisma,  AdelanthuSj  Cliiloscyphus  och 
Kantia  Trichomanis,  hos  hvilka  skärmarna  äro  mer  eller  mindre 
inskurna.  Aro  stjelkbladen  delade,  blifva  skärmarna  det  äfven, 
ehuru  vanligen  i  högre  grad  än  de  förra.  Så  inträder  ofta, 
att  i  spetsen  urnupna  eller  småflikiga  stjelkblad  förvandlas  till 
djupt  flikade  skärmar,  ja,  det  händer  ej  sällan,  att  skärmarnas 
flikar  blifva  flera  än  bladens  och  dertill  stundom  tandadc, 
äfven  då  stjelkbladens  flikar  äro  hela.  Såsom  exempel  kunna 
nämnas  flera  mossor  ur  Jung.  ventricosas  grupp  samt  J.  minuta 
och  saxicola.  Sällan  är  förhållandet  tvärt  om,  såsom  hos  Lepi- 
dozia  reptansy  der  djupt  3 — 4-delade  stjelkblad  motsvaras  af 
i  spetsen  2 — 4-tandade  skärmar.  Vid  skärmarnas  bildning 
visar  sig  således  ofta  en  tendens  till  sönderdelning  af  bladets 
skifva,  under  det  en  motsatt  tendens  vanligen  inträder  hos 
fruktsvepet.  (Att  svepets  mynning  är  tandad  äfven  hos  de 
arter,  som  ega  helbräddade  blad,  kan  knapt  anföras  såsom  bevis 
för  motsatsen,  enär  tandningen  blott  rör  sjelfva  spetsen,  ej 
någon  större  del  af  skifvan;  hvaremot  det  faktum,  att  de  djupa 
flikarna  hos  många  lefvermossors  blad  ej  motsvaras  af  djupare 
inskärningar  hos  svepet,  talar  för  riktigheten  af  vår  sats.  Ja, 
stundom  inträffar  det  t.  o.  m.,  att  mossor  med  djupt  flikade 
blad  ega  helbräddade  svepen,  t.  ex.  Martinella  convea-a  och 
Jung,  polita,)  Bestå  stjelkbladen  af  två  olikstora  flikar,  såsom 
hos  Martinellice^  Radxdce  m.  fl.,  så  sträfva  skärmarnas  flikar  att 
blifva  likstora,  åtminstone  är  skilnaden  dem  emellan  mindre. 
Hos  Akrogamernas  grupp  (se  längre  fram!)  äro  skärmarna  van- 
ligen likstora  med  stjelkbladen  eller  föga  större;  hos  opistho- 
gamerna  deremot,  der  honblommorna  oftast  sitta  på  egna, 
vanligen  ventrala  grenar,  äro  grenbladen  vanligen  mycket 
små,  men  skärmarna  märkbart  större.  I  synnerhet  är  detta 
fallet  hos  Cephalozice,  hvilka  i  likhet  med  de  flesta  hit  hörande 
mossor  anses  ega  flera  par  skärmar.  Nedtill  äro  nämligen  hon- 
grenarna försedda  med  få,  små  och  glesare  sittande  blad,  men 
i  blommans  närhet  tilltaga  de  hastigt  i  storlek  upp  åt  och 
sluta  sig  så  tätt  intill  de  egentliga  skärmarna,  att  de  tillsammans 
med  dem  bilda  ett  slags  klubblik  blomform  på  ett  smalare 
skaft.  Detta  är  äfven  fallet  med  några  få  akrogamer,  såsom 
AnthelUv,  Nardice,  Cesicc, 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG    TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.     BAND.    6.     N:0    1.     39 

Vi  vilja  nu  taga  i  närmare  betraktande  vissa  skärmblads- 
former,  som  från  stjelkbladen  visa  en  mera  afvikande  gestalt. 
Hit  höra  förnämligast  skärmarna  bos  slägtena  Frullania  och 
Lejeunea.  Hos  Frull,  dilatata  äro  stjelkbladen  på  undre  sidan 
försedda  med  en  mindre  flik,  det  s.  k.  bladöraty  af  egendom- 
ligt, nästan  påslikt  utseende,  med  bak  åt  vettande  öppning, 
hvilken  flik  vid  basen  är  så  obetydligt  sammanväxt  med  den 
öfre,  att  de  nästan  synas  skilda  från  hvarandra.  Mellan  blad- 
örats bas  och  stjelken  sitter  en  mindre,  tagglik  flik,  den  s.  k. 
'"stylus"  eller  ''bladtången",  äfven  den  högst  litet  förenad  med 
det  förra.  Helt  annorlunda  ter  sig  saken  hos  skärmarna. 
Här  har  det  påslika  bladörat  förvandlats  till  en  stor,  svagt 
konkaverad,  stundom  nästan  platt,  bredt  triangulär  flik,  som 
ett  godt  stycke  upp  är  sammanväxt  med  den  öfre,  hvarjämte 
på  dess  mot  stjelken  vända  sida  synes  en  ganska  stor,  högt 
upp  belägen  tand  eller  flik,  hvilken  just  är  nyss  nämnda  blad- 
tagg. Skilnaden  mellan  stjelkblad  och  skärmar  synes  i  början 
sä  stor,  att  man  finner  det  svårt  att  härleda  de  sednare  ur 
de  förra,  men  betraktar  man  nogare  de  närmaste  stjelkbladen, 
blir  saken  klar.  Dessa  erbjuda  nämligen  en  tydlig  öfvergång 
mellan  dem  båda,  i  det  bladörat  hos  dem  visar  sig  som  en 
arhålkad  sked  med  svagt  inböjda  kanter,  hvarjämte  bladtaggen 
här  är  tydligt  sammanväxt  med  bladets  undre  flik,  ehuru  närmare 
dess  bas.  Bladörats  skifva  har  således  småningom  omdanats 
till  en  för  skärmarnas  uppgift  mera  lämplig  form  ')•  Afven 
hos  LejeunecB  är  skilnaden  mellan  stjelkblad  och  skärmar  ganska 
stor,  ehuru  icke  så  bjert  som  hos  Frullaniw.  Under  det  stjelk- 
bladens  undre  flik  (äfven  här  benämnd  bladöra)  är  kort,  bred 
och  hvälfd  samt  till  största  delen  sammanväxt  med  den  öfre 
fliken  och  försedd  med  en  liten,  starkt  in  åt  böjd  samt  på 
grund  deraf  nästan  osynlig  spets,  så  är  den  undre  fliken  hos 
skärmarna  långsträckt  och  smal  samt  upprat,  äfvensom  föga 
hvälfd.  Hos  vissa  Nardi(c^),  hvilka  ha  ett  ofullkomligt  ut- 
veckladt  fruktsvepe,  ha  de  flerpanga  skärmarna  utvecklats 
8å  mycket  mera  till  den  inneslutna  fruktens  skydd.     De  äro 


')  Eller  vill  man  tvärt  om  betrakta  det  enklare  bladet  (här  skärmen) 
såsora  grandform,  kan  man  nr  denna  lätt  härleda  det  besynnerligt  bildade 
bladörat  jämte  taggen,  hvilka  formers  förklaring  bragt  mången  i  för- 
lagenhet. 

*)  VI  innefatta  tills  vidare  under  slägtet  Nardia  samma  arter,  som 
af  Lindb.   inrymts  dernnder. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


40       EKSTRAND,  BLOMMORNA  HOS  8KAND.  BLADIGA  T.EFVERMOSSOR. 

här  mycket  stora,  i  synnerhet  de  öfversta,  och  bilda  till- 
sammans ett  slags  bägare,  hvilken  af  nybegynnare  ofta  förvexlas 
med  svepet.  Hos  CeaicBy  der  svepet  oftast  saknas,  äro  skär- 
marna äfven  flera  och  starkt  utvecklade  samt  innesluta  full- 
ständigt fruktämnet  ända  till  dess  mognad. 

Skärmarna  äro  i  de  flesta  fall  fria.  Hos  många  lefver- 
mossor  äro  de  dock,  åtminstone  den  ena  —  mer  eller  mindre 
sammanväxta  med  skärmstipeln ;  hos  några,  nämligen  Southbya 
och  de  flesta  Nardice,  äro  de,  åtminstone  till  någon  del,  hop- 
växta med  svepet. 

Skärmamas  ställning  i  förhållande  till  svepet  visar  många 
olikheter.  Hos  de  flesta  lefvermossor  omsluta  de  mer  eller 
mindre  dettas  bas.  Sällan  höjer  sig  svepet  helt  och  hållet 
öfver  dem,  såsom  hos  Jung,  infiata  samt  stundom  hos  Mylia 
anomala,  Jung.  ccespiticia^  autumnalis  och  Homschuchiana.  Om- 
fatta de  svepet,  så  sluta  de  sig  mindre  eller  mera  intill  det, 
i  det  att  de  antingen  äro  frånstående  eller  tilltryckta.  I  sed- 
nare  fallet,  eller  då  de  äro  i  egentlig  mening  omfattande, 
höja  de  sig  till  olika  längd  öfver  svepets  bas.  Ofta  omsluta 
de  blott  svepets  nedre  del,  stundom  höja  de  sig  ofvan  midten 
och  omsluta  sålunda  större  delen  af  svepet,  såsom  hos  Nardia 
ohovata  och  hyalina^  ChandonanthuSy  Anihelicc^  Lepidozia  setacea; 
mera  sällan  omsluta  de  hela  svepet,  såsom  hos  Southbya  och 
de  flesta  Nardice,  eller  träda  rent  af  i  stället  för  detta,  hos 
Cesice, 

Vi  ha  förut  antydt,  att  skärmarna  ernå  sin  fulla  utveck- 
ling först  en  tid  efter  befruktningen.  Hos  några  få  lefver- 
mossor afstadnar  dock  deras  tillväxt  redan  tidigt,  nämligen- 
hos  Harpanthi  samt  de  s.  k.  hypogena  slägtena  Kantia 
och  Geocalyx.  Hos  dessa  lefvermossor  äro  skärmarna  ganska 
små,  och  hos  Harp.  Motowianus  förvissna  de  till  och  med 
oftast  före  fruktens  mognad. 

Återstår  att  nämna  några  ord  om  skärmstiplerna.  I  all- 
mänhet kan  om  dem  sägas,  att  de  i  storlek  och  form  mera 
aflägsna  sig  från  de  egentliga  stiplerna,  än  skärmarna  afvika 
från  stjelkbladen.  De  äro  nämligen  hos  akrogamerna  n.  all- 
tid större  än  stjelkstiplerna  och  hos  opisthogamerna  större 
än  grenens  stipler.  Aro  de  egentliga  stiplerna  hela,  blifva 
likväl  ofta  skärmstiplerna  tandade  eller  flikiga.  Aro  de  egent- 
liga stiplerne  flikade,  blifva  skärmstiplerna  det  i  ännu  högre 
grad.     Afven   formen  i  öfrigt  modifieras  vanligen  ej  så  litet, 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG    TILL    K.    SV.    VET-AKAD.    HANDL.     BAND.    6.     N:0    !•      41 

men  härför  kunna  ej  några  allmänna  regler  uppställas.  Till 
sist  mä  framhållas  hvad  vi  redan  förut  antydt,  att  skärmstipler 
ofta  uppträda  hos  de  mossor,  hvilka  sakna  andra  stipler,  ja, 
de  torde  förekomma  hos  de  allra  flesta  bladiga  lefvermossor, 
ehuru  de  stundom  kunna  vara  mycket  små  (jfr  Leitg.  1.  c. 
pag.  15  ff.)  Denna  omständighet  torde  kanske  stå  i  samband 
med  axelns  afslutning  genom  en  honblomma.  Härigenom 
få  nämligen  stjelkspetsens  ventrala  segment  bättre  tillfälle  att 
utveckla  sig  på  bredden,  än  fallet  var  under  stjelkens  fort- 
satta tillväxt,  då  samma  segment  genom  axelns  raska  sträck- 
ning på  längden  ofta  måste  hämnas  i  sin  stipelbildande  verk- 
samhet. Detta  antagande  vinner  stöd  genom  Leitgebs  på 
många  rön  grundade  iakttagelse,  att  stjelkstipler  nästan  alltid 
anläggas  äfven  hos  de  s.  k.  stipellösa  lefvermossorna,  ehuru 
de  vanligen  abortiera  under  stjelkens  tillväxt  (se  Leitg.  1.  c. 
pag.  7  ff.)  Till  de  af  denne  förf.  anförda  exempel  på  utveck- 
ling af  stipler  hos  annars  stipellösa  arter  kan  läggas  Jung, 
lanceolata,  der  vi  i  vegetationsspetsen  funnit  små,  men  väl 
utvecklade  och  djupt  flikade  stipler,  lika  dem  hos  Plagiochila 
aspUnioides  (se  Gottsche,  fig.  till  G.  &  R.  Hep.  N:o  320.) 

Honblommornas  läge. 

Vi  ha  förut  nämnt,  att  honblomman  alltid  anlägges  i 
spetsen  af  en  axel.  Men  denna  axel  kan  antingen  vara  en 
hufvudaxel  eller  biaxel,  denna  sednare  af  flera  ordningar, 
och  biaxlarna  kunna  uppstå  på  olika  sätt  samt  för  öfrigt  vexla 
betydligt  i  afseende  på  läge,  storlek  m.  m.  Med  rätta  har 
derföre  Leitgeb  anmärkt,  att  det  gifves  få  växtgrupper.  hos 
hvilka  förgreningen  är  så  mångformig  som  hos  lefvermossorna, 
och  häraf  kan  ock  till  stor  del  förklaras  den  stora  olikhet  i 
utseende,  som  framträder  hos  dem,  trots  deras  jämförelsevis 
ringa  antal.  Också  spelar  förgreningen  och  särskildt  de  olika 
sätt,  hvarpå  honblommorna  sitta  fastade,  ei^  vigtig  rol  vid 
dessa  mossors  systematiska  uppställning,  hvarom  vi  snart  få 
tillfälle  att  tala. 

Stundom,  ehuru  jämförelsevis  mera  sällan,  är  stjelken 
fullkomligt  enkel,  och  i  så  fall  sitter  helt  naturligt  honblom- 
man, då  den  finnes,  i  dennes  spets.  Men  vida  oftare  är 
stjelken  förgrenad.  Under  förgrening  innefatta  vi  dels  den 
egentliga   grenlnldningen^    dels    utvecklandet    af   s.   k.  ny  skott, 

Digitized  by  VjOOQ IC 


42     EKSTRAND,  BLOMMOKNA  HOS  SKAKD.  BLADIGA  LEFVERMOSSOR. 

Visserligen  torde  de  sednare  ur  morfologisk  synpunkt  ej  vara 
strängt  skilda  från  vanliga  grenar,  men  då  de  dels  med  af- 
seende  på  sin  fästepunkt  förete  en  viss  egendomlighet,  dels 
i  systematiska  arbeten  pläga  särskildt  omnämnas,  följa  vi  här 
den  vanliga  indelningen.  Åt  grenbildningen,  såsom  den  vig- 
tigaste,  skola  vi  nu  först  skänka  vår  uppmärksamhet. 

Innan  vi  dock  öfvergå  till  behandlingen  af  detta  svåra 
ämne,  vilja  vi  erinra,  att  man  ej  må  vänta  sig  en  uttömande 
framställning  deraf.  Ämnet  är  föga  behandladt  af  fackmän, 
och  det  lilla,  som  af  dem  hittils  skrifvits  deröfver,  är  delvis 
oriktigt  och  vilseledande.  Så  vidt  vi  veta,  är  Leitgeb  den 
förste,  som  åt' denna  fråga  egnat  en  vetenskaplig  granskning, 
som  vanligt  på  ett  klart  och  grundligt  sätt,  ehuru  utan  sär- 
skild hänsyn  till  det  fruktifikativa  systemet,  som  ej  ingick  i 
planen  för  hans  arbete.  Mycket  återstår  utan  tvifvel  att  i 
detta  hänseende  studera;  hvad  som  här  nedan  följer  är  dock 
resultatet  af  samvetsgrann  forskning. 

Grenhildning  eger  rum,  då  nya  axlar  uppstå  från  äldre 
sådana,  utan  att  den  axel,  från  hvilken  biaxeln  uppkommer, 
blifvit  genom  alstrandet  af  en  honblomma  hämmad  i  sin  ut- 
veckling (jfr  Nees,  1.  c.  pag.  17).  Denna  grenbildning  före- 
kommer under  två  väsentligt  olika  former,  hvartill  kunna 
läggas  två  andra,  af  hvilka  sednare  den  ena  är  en  modifika- 
tion af  den  första,  den  andra  åter  en  förening  af  de  båda 
första. 

1)  Ändförgrening  uppstår,  då  biaxlar  anläggas  exogent  i 
en  hufvud-  eller  bi-axels  spets  antingen  monopodialt  från  något 
sidosegment  på  axelns  öfre  eller  s.  k.  dorsalsida  (jfr  Leitgeb 
1.  c.  pag.  22  ff.)  eller  dipodialt,  genom  bildningen  af  tvänne 
toppceller,  hvilka  sedan  utvecklas  till  divergerande  grenar. 
I  förra  fallet  utgå  grenarne  oftast  från  bladvecken;  blott  hos 
Hadulce  och  Lejeunece  uppspira  de  straxt  ned  om  bladens  bas. 
Oftast  förekommer  blott  ett  mindre  antal  grenar,  såsom  hos 
de  flesta  arter  af  slägtena  Nardia,  Martinellia  och  Junger- 
maniay  der  förgrening  t.  o.  m.  ofta  uppstår  blott  genom  bil- 
dandet af  nyskott.  En  rikare  förgrening  inträder  dock  hos 
några  slägten,  såsom  hos  Blepharostoma^  Blepharozia,  Anthelia^ 
Porelluj  Frullania  och  Radula  m.  fl.  I  d^n  monopodiala  för- 
o:reninfi:en  kunna  så  väl  hufvud-  som  biaxlar  bära  hon- 
blommor.    —   I   andra  fallet  afslutas  axeln  med  en  dikotomi, 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANO  TILL  K.  SV.  VET.-AKAD.  HANDL.    BAND  6.   N:0  1.         43 

eokel  eller  upprepad  ').  Hufvudaxeln  utvecklar  här  ej  någon 
blomma,  hvaremot  sädana  ofta  finnas  i  biaxlarnas  spets.  (An- 
träffas derföre  en  skenbart  oskaftad  blomma  i  vinkeln  mellan 
två  åndstuUda  biaxlar,  så  tillhöra  dessa  ej  en  dikotomi,  utan 
utgöras  af  ny  skott).  Vare  sig  nu  att  ändförgreningcn  tillhör 
det  monopodiala  eller  dipodiala  systemet,  utgå  hongrenarna 
vanligen  från  stjelkens  öfre  del  samt  äro  oftast  förlängda. 
Alla  de  blodiga  lefvermossor^  som  hafva  åndförgrening  med  från 
stjelkens  öfre  del  utgående  förlängda  hongrenar,  tillhöra  Lind- 
bergs AcrogamcB»  Dit  höra  ock  alla  de  mossor,  som  hafva 
enkel  eller  blott  genom  nynkott  förgrenad  sijelk,  med  honblommor 
i  axelns  och  nyskottens  spets.  Lindbergs  definition  på  gruppen 
är  mindre  riktig  (se  Acta  soc.  scient.  fenn.  tom.  X,  pag.  514). 

Men  icke  alla  mossor  med  ändförgrening  ha  förlängda 
hongrenar;  hos  några  äro  dessa  grenar  mycket  korta:  d.  v.  s. 
deras  längd  är  mindre  än  eller  öfverstiger  vanligen  föga  de 
i  deras  spets  sittande  fruktsvepenas  längd.  Dessa  grenar 
utgå  ej  heller  blott  från  stjelkens  öfre  del,  utan  äro  fastade 
långs  stjelkens  sidor  från  spetsen  ned  emot  basen,  och  förgre- 
ningen är  oftast  mångdubbel  med  korta  blomgrenar  äfven 
från  biaxlarna.  Sådana  mossor,  till  hvilka  bland  andra  höra 
Radulw  och  Porelke,  kallas  af  sist  nämnde  forskare  Anomo- 
gamce.  Huru  vida  emellertid  denna  benämning  är  lämplig, 
skola  vi  framdeles  undersöka. 

2)  Grenbildning  nedom  aa^elspetsen  (interkalare  Ztceigbildung : 
Leitg.)  uppstår,  i  det  nya  axlar  utvecklas  endogent  ur  en 
annan  axel  på  något  afstånd  från  vegetationspunkten,  Hon- 
grename  uppspira  vanligen  ett  längre  stycke  ned  om  denna 
punkt,  alltså  från  axelns  äldre  delar.  De  endogena  biaxlarna, 
så  väl  de  sterila  som  de  blombärande,  igenkännas,  åtminstone 
i  yngre  tillstånd,  på  en  ring  eller  slida  af  celler,  som  omgif- 
ver  deras   bas  *).     Vanligen  utgå  biaxlarna  från  den  ventrala 


')  Anm,  Leitgeb  sjiies,  egendomligt  nog,  ej  ha  afvetat  tiUvaron  af  di- 
kotomisk  förgrening  bos  Jnn^armaniavecp  fol\oi(c,  ehuru  den  hos  dem  ej  så 
^lan  förekommer.  Åtminstone  har  han  ej  omnämnt  den  i  sin  ganska  ut- 
förliga skildring  af  ändförgreningen  hos  dessa  mossor  (jfr  Leitg.  1.  c.).  — 
Lindberg  åter  synes  hvarken  haft  kännedom  om  monopodiala  eller  dipodiala 
boDgrenar  hos  akrogamema  (mera  härom  längre  fram). 

O  Undersöker  man  dessa  biaxlar  på  deras  tidigare  stadium,  kan  man 
lått  öfrertyga  sig  om  deras  endogena  uppkomst.  De  leda  nämligen  sitt  ur- 
*pning  från  vissa  s.  k.  reservmoderceller,  belägna  straxt  under  öfverhuden, 
hrilka  Tarseblifvas,  om  man  gör  ett  längdsnitt  genom  stjelken  närmare  spet- 
sen i  stipelmedianens  riktning  eller  der  denna  bort  ligga,  om  stipler  utveck- 
^^;  bos   några   anträffas  nämnda  celler  något  på  sidan  om  stipclmedianen. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


44      EKSTRAND,  BLOMMORNA  HOS  SKAND.  BLADIGA  LEFVEBMOSSOE. 

sidan  af  stjelken  och  då  i  de  flesta  fall  ur  stipelvecken,  när 
stipler  finnas,  dock  icke  alltid;  stundom  uppspira  de  på  sjelfva 
gränsen  mellan  de  ventrala  och  dorsala  segmenten,  i  hvilket 
fall  de  sitta  fastade  vid  de  nedlöpande  bladens  främre  rand, 
t.  ex.  hos  Lophoc.  cuspidata.  Hos  Chiloscyphus  och  i  synner- 
het hos  Leptoscyphus  torde  biaxlarne  tillhöra  de  dorsala  seg- 
menten, enär  de  här  tydligen  sitta  fastade  ett  stycke  ofvan 
nedre  bladranden.  —  Leitgeb  antager  dock,  att  den  inter- 
kalara  grenbildningen,  på  ett  undantag  när  (hos  FntUania 
Hutchinsiw)^  tillhör  de  ventrala  segmenten,  men  han  synes  ej 
ha  undersökt  nyss  nämnda  slägten  (jfr  Leitgeb,  1.  c.  pag.  30 
fl*.,  36).  —  Hufvudaxeln  förblifver  vanligen  hos  hit  hörande 
mossor  vegetativ  (utom  i  de  fall,  som  i  4)  skola  omnämnas) 
och  dess  utveckling  är  obegränsad,  enär  inga  honblommor 
anläggas  i  dess  spets.  Det  är  här  blott  biaxlarna,  som  upp- 
bära honblommor,  och  dessa  axlar  äro  vanligen  mycket  korta, 
ja  stundom  så  korta,  att  blommorna  synas  vara  oskaftade. 
Stundom  kunna  de  dock  vara  förlängda,  såsom  hos  Lophocolecp, 
Lept08cyphu8  samt  vissa  arter  af  slägtet  CepJialozta.  Någon 
gång  utvecklas  från  biaxlarnes  undre  sida  nya  biaxlar,  som 
äfven  sluta  med  en  honblomma,  såsom  hos  vissa  Cephalozia;. 
Vanligen  utgår  blott  en  biaxel  från  h varje  segment,  men  stun- 
dom ha  vi  iakttagit  tvänne,  såsom  hos  CephaL  bicuspidata  och 
connivenSf  Lophoc,  cuspidata,  Chiloscyphus  samt  Harpanthus 
Flotowianus.  Ja,  hos  Odontoschisma  denudatum  förekomma  ej 
sällan  flera  ytterst  korta  hongrenar  tätt  tillsammans,  hvilka 
sitta  liksom  hopknippade  vid  stjelkens  eller  grenames  bas. 

Alla  de  lefvermos80^\  hos  hvilka  hiaadama  uppstå  endogent 
ned  om  spetsen  af  en  ojcel  och  oftast  från  dess  ventrala  sida^ 
äfvensom  de  mossor,  hvilka  under  4)  skola  omnämnas,  höra 
till  Lindbergs  Opisthogamm,  ehuru  namngifvarens  definition 
är  mindre  tillfredställande,  såsom  vi  framdeles  skola  visa. 

Anm.  Leitgeb  uttalar  1.  c.  pag.  35  den  förmodan,  att 
interkalar    grenbildning   förekommer  hos   många  (kanske  hos 

I  dessa  moderceUer  inträder  efter  någon  tid  en  liflig  cellbildning,  h varvid 
det  förut  omnämnda  öfre  cellagret  sa  småningom  höjer  sig  och  bildar  ett 
slags  svulst,  hvarefter  den  unga,  ännu  knopplika  grenen  spränger  sitt  hölje, 
hvilket  sedan  en  kortare  eller  längre  tid  likt  en  slida  omgifver  den  utväxta 
grenens  bas  (se  vidare  härom  Leitgeb  1.  c.  pag.  30.).  Denna  grenbildning 
iaktta  ges  lätt  hos  många  hit  hörande  mossor,  t.  ex.  hos  Lophoc.  cmpidata 
och  Crphal.  rotmirrns;  särdeles  skönt  och  tydligt  har  jag  funnit  förlop|)et 
härvid  hos  sterila  grenar  af  Ophal  hicugpidata  forma  capitata  nob.  (Pne- 
parat  pä  Upsala  Bot.  Museum). 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BrnxNG  TILL  k.  SV.  VET.-AKAD.  HANDL.    BAND.  6.   N:0  1.       45 

alla)  Junffermania-BiTteT,  hvarefter  såsom  exempel  anföras  J. 
bicuspidata  och  crenulata  med  figg.  Härvid  m&  erinras,  dels 
att  </.  bicuspidata  och  dess  samslägtingar  af  de  flesta  nyare 
förf.  med  allt  skäl  anses  bilda  ett  från  Jungermania  vida  skildt 
opisthogamt  slägte  Cephalozia  (Triffonanthus),  hvarföre  detta 
ex.  ej  kan  utgöra  ett  stöd  för  nämnda  förmodan;  dels  att  de 
afbildade  endogena  grenknopparna  hos  J,  crenulata  troligen 
äro  ganska  sällsynta  och  för  öfrigt  lika  väl  kunde  tillhöra 
det  vegetativa  som  det  fruktifikativa  systemet;  vi  ha  åtmin- 
stone alltid  funnit  denna  mossa  vara  akrogam.  Onskligt  hade 
varit,  om  flera  ex.  på  satsens  riktighet  anförts,  då  man  så- 
lunda kommit  i  tillfälle  att  undersöka  dem.  Emellertid  för- 
tjenar  Leitgebs  uttalande  all  uppmärksamhet,  och  närmare 
undersökningar  äro  på  detta  område  högligen  af  nöden.  För 
vår  del  ha  vi  en  och  annan  gång  funnit  vegetativa  skott  af 
endogen  natur  utgå  från  stjelkens  ventrala  sida  hos  de  akro- 
gama  Jung,  bantryensis,  barbata  och  Plagiochila  asplenioides, 
samt  hos  de  två  sist  nämnda  äfven  likartade  hangrenar.  Ven- 
trala hangrenar  ha  af  Carrington  anträflats  hos  den  akrogama 
Junff,  hyalina  (Carr.  Brit.  Hep.  pag.  37  —  citeradt  af  Lim- 
pricht  1.  c.  pag.  435).  Ventrala  hongrenar  ha  vi  funnit  ett 
par  gånger  hos  Nardia  compressa  och  hcematosticta,  äfvenledes 
akrogamer.  Dessa  fall  torde  dock  böra  betraktas  såsom  un- 
dantag, enär  ändförgrening  hos  dem  synes  vara  det  normala 
förgreningssättet.  Att  för  öfrigt  Leitgebs  yttrande  ej  bör 
uppfattas  allt  för  exklusivt,  visa  hans  egna  ord  på  ett  annat 
ställe  i  arbetet  (1.  c.  pag.  24).  Sedan  han  nämligen  förklarat, 
att  han  hos  Jungermaniece  med  undersittande  blad  ej  lyckats 
uppvisa  ändförgrening  i  dess  början,  enär  de  mera  sällan 
förgrenas  och  man  derföre  ofta  misslyckas  i  att  här  uppspåra 
grenämnen  på  deras  yngsta  stadium  (hvilket  nog  har  sin 
riktighet  i  fråga  om  många  hit  hörande  mossor),  tillägger 
han:  "dock  gjorde  jag  iakttagelser,  på  grund  hvaraf  jag  anser 

mig  berättigad  uttala,  att  denna  form  af  ändförgrening 

anträffas  hos  slägtet  Jungermania  och  de  närmast  beslägtade", 
hvarefter  anföres  såsom  ex.  Jung,  (Blepharostoma)  trichophylla, 
—  För  vår  del  vilja  vi  tillägga,  att  vi  funnit  de  utvecklade 
biaxlarna  hos  många  hit  hörande  mossor  (t.  ex.  Blepharoziaf 
Mylice,  Anthelio',  Nardicé)  utgå  på  samma  sätt  som  hos  den 
af  Leitgeb  undersökta  Frullania  dilatata,  nämligen  från  stjel- 
ken    dorsalsida    och    ur  bladvecken,  hvaraf  torde  framgå,  att 

Digitized  by  VjOOQ IC 


46      EKSTRAND,  BLOMMORNA  HOS  SKAND.  BLADiGA  LEFVERMOSSOK. 

dessa  biaxlar  ursprungligen  uppstått  genom  knoppar  i  stjel- 
kens  spets,  och  således  ej  äro  af  endogen  natur.  Ett  i  ögo- 
nen fallande  prof  på  ändförgrening  hos  akrogaroerna  är  dess- 
utom den  hos  Jungermania  och  andra  akrogama  slägten  ej 
sällan  förekommande  dikotomien  i  stjelkens  spets,  hvilket 
förgreningssätt,  såsom  förut  antydts,  ej  torde  blifvit  af  Leit- 
geb  uppmärksammadt. 

Emellertid  framgår  så  väl  af  Leitgebs  först  nämnda  ytt- 
rande som  af  de  rön  vi  gjort,  att  grenbildning  ned  om  axel- 
spetsen åtminstone  en  och  annan  gång  förekommer  hos  vissa 
akrogamer.  Vi  ta  oss  derför  friheten  anmoda  lefvermoss- 
kännare  att  noga  iakttaga  och  anteckna  de  fynd,  som  i  detta 
hänseende  kunna  göras  hos  akrogamerna. 

3)  Hos  Lejeunece  förekommer  enligt  Leitgeb  en  egen- 
domlig form  af  ändförgrening.  Undersöker  man  en  stjelk, 
finner  man  här  och  der  ned  om  spetsen  mycket  små  out- 
vecklade knoppar,  hvaraf  man  lätt  kunde  förledas  till  tron, 
att  dessa  anlagts  endogent  ned  om  axelns  spets.  För  den 
endogena  uppkomsten  talar  särskildt  den  omständigheten,  att 
de  små  kopparna  vid  första  anblicken  synas  beklädda  af  en 
svulstlik  upphöjning,  lik  den  som  bildas  af  öfverhuden  öfver 
det  endogena  grenämnet  hos  opisthogamerna.  Men  under- 
söker man  knoppen  närmare,  skall  man  finna,  att  nämnda 
hölje  här  bildas  af  knoppens  yttre,  tätt  sammanslutande  blad. 
Någon  ring  eller  slida  kan  ej  heller  upptäckas  på  mera  ut- 
vecklade grenar.  Verkliga  förhållandet  är  följande.  Knop- 
parna ha  anlagts  i  sjelfva  vegetationspunkten  ned  om  topp- 
cellen, men  sedan  till  en  tid  hämmats  i  sin  utveckling,  och 
äro  s.  k.  hvilande  knoppar^  i  viss  mån  analoga  med  de  förut 
omnämnda  reservcellerna  hos  opisthogamerna  samt  med  höst- 
grenknopparna  hos  Equisetacew  (se  Hofmeister  1.  c.  pag.  94). 
Dessa  knoppar  komma  först  efter  någon  tids  förlopp  till  ut- 
veckling, då  redan  den  axel,  från  hvars  spets  de  utgått,  till- 
växt i  längd  och  deruuder  hunnit  alstra  nya  hvilande  knoppar 
i  spetsen,  hvilka  i  sin  ordning  genom  axelns  fortsatta  för- 
längning komma  att  sitta  fastade  ned  om  dennes  spets.  Le- 
jeunece  äro  således  lefvermossor  med  verklig,  ehuru  hämmad, 
ändförgrening  (efter  Leitg.  1.  c.  pag.  26  ff.  samt  egna  iakt- 
tagelser). 

Dylika  hvilande  knoppar  torde  äfven  finnas  hos  flera 
andra    lefvermossor.     Vi    tro    oss    åtminstone   ha   sett  sådana 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG  TILL  K.  SV.  VKT.-AKAD.  HANDL.    BAND.  6.   N:0  1.         47 

hos  Jung,  ovata^  hvilka  till  form  och  läge  mycket  liknade 
dem  hos  Lejeunece,  Skulle  dylika  fynd  göras  hos  andra  lef- 
vermossor,  vore  förf.  af  dessa  rader  särdeles  tacksam,  om  de 
offentliggjordes. 

Vi  ha  ansett  oss  böra  närmare  redogöra  för  detta  slags 
ändförgreningsknoppar,  emedan  man  annars  lätt  skulle  kunna 
förledas  till  antagande  af  en  grenbildning  ned  om  axelspetsen, 
ehuru  här  från  ett  dorsalt  segment.  Leitgebs  dyra  arbete  torde 
för  öfrigt  ej  vara  tillgängligt  för  en  hvar. 

4)  Hos  några  lefvermossor  sitta  honblommorna  fastade 
på  två  helt  olika  sätt,  nämligen  dels  i  hufvudaxelns  och  ny- 
skottens  eller  i  genom  ändförgrening  uppkomna  biaxlars  spets, 
dels  på  grenar,  som  uppstått  endogent  ned  om  vegetations- 
punkten. Dessa  mossor  äro  således  både  akrogama  och 
opisthogama.  De  böra  emellertid  föras  till  de  sednare,  dels 
emedan  de  sjelfva  stundom  äro  äkta  opisthogamer,  dels  deras 
samslägtingar  vanligen  äro  det.  Denna  dubbla  förgrening 
förekommer  mycket  ofta  hos  Lophoc.  heterophylla  (äfven  hos 
den  sällsynt  blommande  L.  minor  ha  vi  iakttagit  den),  mera 
sällan  hos  L.  cuapidata;  vidare  hos  flera  arter  af  slägtet  Ce- 
phalozia^  i  synnerhet  hos  C.  curvifolia,  samt  möjligen  äfven 
hos  LeptoscyphuSj  hvilket  vi  på  grund  af  otillräckligt  material 
ej  kunnat  afgöra.  Vi  vilja  tills  vidare  kalla  dessa  mossor 
oäkta  opisthogamer,  utan  att  dermed  åsyfta  någon  väsentlig 
skilnad  från  de  öfriga,  eller  de  äkta  opiathogamerna  \ 

Ny  skott  (innovationes)  kallas  sådana  biaxlar,  som  uppstå  i 
en  annan  axels  spets  från  något  lateralt  eller  ventralt  seg- 
ment atrajct  ned  om  en  honblomma,  oftast  innan  för  hon- 
Bkärmarna  eller  näst  gränsande  stjelkblad,  mera  sällan  något 
längre  ned.  Stundom  anläggas  de  tidigt,  i  vissa  fall  nästan 
samtidigt  med  fruktsvepet,  men  synas  ej  sällan  genom  blom- 
mans utveckling  till  en  tid  hämmas  i  sin  egen,  hvarefter  de 
raskare  tillväxa.  I  flera  fall  torde  de  dock  anläggas  långt 
sednare  och  utvexa  först  efter  fruktens  mognad.  Ehuru  ny- 
skotten  således  äro  sidostälda,  fortväxa  de  ofta  i  hufvudaxelns 
riktning,  hvarföre  de  synas  vara  en  omedelbar  fortsättning 
af  denne,  så  mycket  mera  som  den  axila  honblomman  van- 
ligen trängcs  åt  sidan  och  blir  skenbart  lateral.     Vid  studiet 

')  Afven  hos  andra  opisthogamer  förekommer  stundom  ändförgrening  i 
form  af  en  dikotomi,  men  i  så  fall  äro  dess  biaxlar  rent  vegetativa.  Sådan 
dikotomi  förekommer  ofta  hos  Plevroschmna  tnhbatum  samt  stundom  hos 
Chlloscijphux  och   Harpanthus  Flvtowianuf. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


48      EliSTaAND,  BLOMMORNA  HOS  SKAKD.  BLADIGA  LEFVBRMOSSOR. 

af  lefvermossorna  bör  man  noga  iakttaga  denna  omständighet 
och  ej  förledas  att  tro,  det  nyskottet  vore  en  omedelbar  för- 
längning af  axeln.  Det  är  den  skenbart  sidostälda  blomman, 
som  utgör  axelns  direkta  afslutning  och  således  i  sjelfva 
verket  är  axil. 

Vanligen  anlägges  blott  ett  nyskott  ned  om  hvaije  hon- 
blomma, men  ej  sällan  tvänne,  ett  på  hvarje  sida  om  blom- 
man, då  denna  får  sin  plats  midt  emellan  dem  båda.  Detta 
är  normalt  fallet  hos  Frullaniw^  men  förekommer  ofta  nog 
hos  flera  andra,  såsom  hos  Lejeunea  cavifolia,  Jung.  obtusifo- 
liuy  Lophoc.  heterophylla  och  mera  tillfälligt  hos  många  lefver- 
mossor.  Stundom  kunna  flera  nyskott  utgå  ned  om  samma 
blomma,  då  ett  slags  knippelik  förgrening  uppstår.  Så  ha 
vi  hos  Nardia  emarginata  och  conipressa  flera  gånger  funnit 
4  k  5  nyskott  utgå  ned  om  en  blomma;  ja  hos  Jung.  ccespi- 
ticia  ha  vi  en  gång  iakttagit  ända  till  12  sådana  '). 

I  spetsen  af  dessa  nyskott  anläggas  ofta  nya  honblom- 
mor samt  under  dessa  nya  nyskott.  Denna  utveckling  af  ny- 
skott och  nya  blommor  kan  hos  vissa  mossor  fortgå  genom 
flera  vegetationsperioder,  ja,  man  skulle  kunna  i  vissa  fall 
vara  benägen  tro,  att,  om  ej  hämmande  förhållanden  inträdde, 
en  dylik  upprepad  alstring  af  nyskott  och  blommor  vore  obe- 
gränsad. Det  är  ock  ganska  vanligt  att  hos  vissa  mossor  på- 
träffa flera  nyskott  öfyer  hvarandra,  hvart  och  ett  med  sin 
blomma  i  toppen:  så  ha  vi  hos  Jung.  Midleri  och  flera  andra 
iakttagit  3,  hos  J.  albicans  och  aaxicola  4,  hos  J.  minuta  5, 
hos  Nardia  emarginata  6  blommande  nyskott  ofvan  hvarandra 
på  samma  stjelk.  Ja,  Carrington  skall  t.  o.  m.  hos  Nardia 
compressa  funnit  ända  till  10  k  12  nyskott  öfver  hvarandra, 
hvilket  förutsätter  9  k  11  honblommor  i  en  följd  på  samma 
stjelk  (Carr.  Brit.  Hep.  —  citeradt  af  G.  &  E.  Hep.  texten 
till  N:o  653). 

Nyskott  förekomma  mycket  ofta  hos  lefvermossorna,  sär- 
deles hos  akrogamer  och  pleurogamer  (se  längre  fram!),  ja, 
hos  många  af  dem  synes  det  höra  till  undantagen,  om  ej 
nyskott  förr  eller  senare  utvecklas.  Under  sådana  förhållan- 
den ter  det  sig  besynnerligt  nog  att  i  vissa  floror  finna  ny- 
skott   angifna    för    några    få  arter,   medan  det  tvärt  om  vore 


*)  En  sällsam  anomali,  der  en  stor  mängd  nyskott  utvecklats  inmn  srr- 
pfit  af  denna  mossa,  komma  vi  att  meddela  i  Bot.  Not.  1880,  n:o  3  —  jfr 
detta  arbete,  sid.   22,  noten. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHAKG  TILL  K.  SV.  VBT.-AKAD.  HANDL.    BAND.  6.   N:0  !•       49 

rida  större  skäl  att  anteckna  deras  frånvaro.  För  vår  del 
rkgat  vi  ej  xippgifva  någon  enda  akrogam,  hos  hvilken  ny- 
skottsbildning  ständigt  uteblifyer.  Hos  opisthogamerna  saknas 
deremot  vanligen  nyskott;  dock  förekomma  de  ofta  hos  Lo- 
phoeoUcp  (utom  hos  Z.  cuspidata)  samt  hos  flera  Cephalozice, 

Vi  ha  nu  skildrat  de  olika  förgreningssätten  hos  de  bla- 
diga   lefvermossoma   och  särskildt  de  olika  sätt,  hvarpå  hon- 
blommorna   kunna  vara  fastade.    Deremot  har  Lindberg,  ut- 
gående från  en  i  vissa  delar  olika  uppfattning,  indelat  "Jun- 
permanieicecé"  (vi  utesluta  här  de  bållika  lefvermossoma  —  en 
uteslutning,   som  med  afseende  på  i  fråga  varande  undersök- 
ning   ej    förändrar  något)  i  två  stora  hufvudgrupper:  Anomo- 
garna  och    Homogamce  samt  dessa  senare  i  två  undergrupper: 
Opisthogamce    och    Acrogamce.     Hos    Anomogcunce   skulle  "hon- 
blomstren"   vara  fastade  på  två  sätt,  nämligen  så  väl  i  stjel- 
kens  spets  som  på  egna  grenar,  hvilka  "utgå  tätt  från  sidorna 
af  stjelkens    nedre    del".     Hos   de  bladiga  Homogamce  skulle 
deremot  "honblomstren"   vara  fastade  blott  på  ett  sätt,  näml. 
hos  en   del  af  dem,  Opisthogamce^  på  egna,  från  stipelvecken 
utgående    grenar;    hos    andra    åter,    Acrogamce,    i    spetsen    af 
stjelken  och  nyskotten  (jfr  Lindberg  i  Acta  soc.  scient.  fenn- 
tom.    X,    pag.    473).     Låtom    oss    nu  tillse,  huru  vida  denna 
indelning    är  berättigad  samt  de  gifna  definitionerna  riktiga. 
Yi  ha  här  ofvan  visat,  att  honblommorna  ej  blott  hos  de 
B.  k.  anomogamema,  utan  äfven  hos  de  greniga  akrogamerna 
äro   fastade   på  två  sätt,  nämligen  så  väl  i  stjelkens  och  ny- 
skottens  topp,  som  på  exogent,  i  vegetationspunkten  anlagda 
grenar.     Jämföra  vi  t.  ex.  de  akrogama  Anthelice,  Blepharozia, 
Jung.  obtusifolia  med  de  s.  k.  anomogama  FruUanice,  Lejeunece^ 
Raduke,    så   är  honblommornas  vidfästning  i  båda  fallen  lik- 
artad, i  den  mening  Lindberg  åsyftat.     Den  af  honom  gifna 
definitionen   på  akrogamerna  är  således  ofullständig  och  kan 
endast   tillämpas    på    sådana  akrogamer,  som  äro  enkla  eller 
blott   förgrenas  genom   nyskött.     Benämningen  anomogamer, 
gifven    åt    Frullanice,    Radulce    med    flera    på  grund  af  deras 
dubbla  blomningssätt,  varder  i  samma  mån  olämplig,  enär  de 
förgrenade  akrogamerna  äro  anomogama  lika  så  väl  som  nyss 
nämnda   slägten.     Vidare    ha  vi   uppvisat,  att  hos  opisthoga- 
merna  honblommorna    kunna   vara  fastade   på  olika  sätt  hos 
olika   arter,    nämligen    hos    en   del  (de  äkta  opisthogamerna) 
blott  på   ett    sätt,    d.    v.  s.   dessa  äro  s.  k.  homogamer;  hos 

4 

Digitized  by  VjOOQ IC 


50      EKSTRAND,  BLOMMORNA  HOS  SKÄMD.  BLAD16A  LEFVBRM0880B. 

andra  åter  (de  oäkta  opisthogamerna)  på  två,  helt  olika  sätt, 
d.  v.  8.  dessa  äro  s.  k.  anomogamer  ^). 

Häraf  följer  således,  att  de  bladiga  lefvermossomas  in- 
delning i  Anomogamce  och  HomogamcB  är  ohållbar  och  måste 
öfvergifvas.  Deremot  kunna  samma  mossor  med  allt  skäl 
uppställas  i  tre  hufvudgrupper,  ehuru  indelningsgrunden  blefve 
en  annan  än  för  de  två  förra.  Det  finnes  nämligen  en  annan 
i  ögonen  fallande  olikhet  mellan  akrogamer  och  s.  k.  anomo- 
gamer, hvilken  redan  af  Lindberg  (1.  c.)  blifvit  delvis  antydd 
samt  äfven  af  oss  här  ofvan  framhållits.  Denna  olikhet  ligger 
deruti,  att  hos  den  förra  gruppen  hongrenarne  (då  de  finnas) 
vanligen  äro  långa  och  mera  samlade  mot  stjelkens  topp, 
under  det  samma  grenar  hos  de  s.  k.  anomogamema  vanligen 
äro  mycket  korta  samt  lastade  utefter  stjelkens  och  grenames 
sidor  från  basen  upp  mot  spetsen.  Visserligen  kunde  nu 
termen  anomogamce  bibehållas  för  att  uttrycka  d-enna  karakter 
hos  sist  nämnda  mossor,  men  då  den  dels  blifvit  af  Lindberg 
använd  i  en  helt  annan  mening,  dels  ej  uttrycker  någon 
positiv  egenskap,  utan  med  samma  skäl  kan  användas  för 
hvilken  mossgrupp  som  helst,  som  med  hänsyn  till  honblom- 
mornas läge  är  olik  den  andra,  så  ha  vi  ansett  termen  böra 
utgå  och  ersättas  med  en  annan,  som  framhåller  den  väsent- 
liga karakteren  hos  i  fråga  varande  mossor.  En  dylik  term 
är  PleurogamoBy  hvarmed  sålunda  afses  lefver-mossor  med  sido- 
ställda  honblommor.  Nu  kan  det  visserligen  ej  nekas,  att  hos 
några  få  akrogamer,  såsom  Blepharozia^  hongrenames  läge 
visar  en  öfvergång  till  pleurogamernas,  men  då  desse  senare 
dessutom  genom  sina  blad  öron  bilda  en  ganska  väl  afskild 
typ,  ha  vi  ansett  gruppen  böra  bibehållas  med  Lindbergs  be- 
gränsning deraf.  Tillvaron  af  en  eller  annan  öfvergångsform 
berättigar  för  öfrigt  ej  att  upphäfva  den  gruppering  af  före- 
målen i  stort,  som  naturen  sjelf  mången  gång  synes  ha 
åsyftat,  och  hvilken  vetenskapen  för  bättre  åskådlighets  vin- 
nande måste  bevara. 

Vi  öfvergå  nu  till  den  tredje  gruppen,  Opisthogamo'. 
Detta  namn  bör  med  allt  skäl  bibehållas,  enär  det  antyder 
att  honblommorna  hos  hit  hörande  lefvermossor  åtminstone 
till    en    del    äro    fastade    på    grenar,  som  utgå  från  stjelkens 


M  För  öfrigt  må  nämnas,  att  äfven  Lindberghs  definition  pä  de  s.  k. 
anomogamema  är  mindre  riktig,  enär  honblommorna  ej  ntgå  blott  från 
"stjelkens   nedre   del",   utan  långi  hela  rtjelkeny  från  ba*en  upp  mot  spetten. 


Digitized  by  LjOOQ IC 


BIHAKG  TILL  K.  SY.  YBT.-AKAD.  HANDL.   BAND.  6.   N:0  1.       51 

och  liufyudgrenamas  bakre  (undre)  sida.  Deremot  är  den  af 
Lisdberg  i  sist  citerade  arbete  gifna  definition  på  gruppen 
mindre  riktig  och  vilseledande  (1.  c.  pag.  497).  Enligt  denna 
definition  skulle  nämligen  hit  hörande  mossor  väsentligen 
skilja  sig  från  de  öfriga  deruti,  att  hongrenama  utginge 
nfrän  stipelvecken».  Men  först  och  främst  sitta  honblommorna 
hos  några  arter  å/ven  i  hufvudaxelns  eller  i  genom  ändför- 
grening  uppkomna  biaxlars  spets  —  hvilket  i  definitionen 
utelemnats,  så  mycket  mera,  som  Lindberg  ansåg  alla  hit 
hörande  mossor  vara  homogamer,  d.  v.  s.  med  honblommor 
fastade  på  blott  ett  sätt,  nämligen  på  ventrala  grenar.  För 
det  andra  utgå  hongrenarna  långt  ifrån  alltid  ur  stipelvecken. 
Hos  en  del  opisthogamer  saknas  till  och  med  stipler,  såsom 
hos  flera  arter  af  slägtet  CephcUozia.  Men  äfven  hos  flera  af 
de  stipelbärande  opisthogamerna  utgå  hongrenarna  mera  sällan 
från  stiplernas  veck,  utan  vanligen  straxt  bort  om  deras  bas 
eller  ock  ett  godt  stycke  ofvan  dem,  såsom  hos  Lophoc.  cu^ 
spidata  och  heterophylla^  ja,  till  och  med  från  den  lägre  delen 
af  dorsala  segment,  såsom  hos  Chiloscyphus  och  Leptoacyphua. 
Om  de  stipelbärande  Cephaiozice  kunna  vi  ej  döma,  enär  vi 
ej  varit  i  tillfälle  att  undersöka  hongrenar  af  dem.  Hos 
Odontoschisma  denudatum  utgå  hongrenarna  vanligen  från 
grenknutarne,  de  ofta  på  grund  af  rhizombildning  och  utveck- 
ling af  talrika  rothår  stipelbildning  uteblifvit,  men  äfven  från 
undre  sidan  af  stjelk  eller  grenar  och  då  antingen  ur  stipel- 
veck  eller  icke,  ja,  stundom  uppspira  de  äfven  från  blad- 
vecken. En  annan,  mera  tillfredsställande  definition  är  således 
af  nöden. 

Jungermaniaceae  folioaae  uppträda  alltså  under  tre 
i  naturen  ganska  väl  begränsade  hufvudtyper:  Acrogamae, 
Pleurogamae  och  Opisthogamae.  Dessa  typer  kunna 
karakteriseras  sålunda,  att  honblommorna  hos  den  första  grup- 
pen äro  fastade  i  stjelkens  och  nyskottena  spets  samt  hos  de 
förgrenade  derjämte  på  längre  vanligen  från  stjelkens  öfre  del, 
ur  bladvecken  utgående  grenar;  hos  den  andra  gruppen  i  stjel- 
kens och  nyskottens  spets  samt  på  vanligen  mycket  korta  längs 
(fter  stjelkens  och  hufvud grenamas  sidor  sittande  smågrenar, 
som  antingen  utgå  från  bladvecken,  eller  ned  om  bladens 
bas ;  samt  hos  den  tredje  gruppen  dels  på  vanligen  korta  grenar, 
8om  oftast  utgå  från  stjelkens  eller  hufvudgrenarnas  undre 
8ida   och    då   ofta  ur  stiplernas  veck,  dels  hos  några  arter  så 

Digitized  by  LjOOQ IC 


52        SK8TBAND,  BLOMMORNA  HOS  SKAND.  BLADI6A  LEFTBBM08S0R. 

väl  p&  dylika  grenar  som  i  stjelkens  eller  toppstalda  biaxlars 
spets.  —  Dessa  kännetecken  äro  i  de  flesta  fall  tillräckliga; 
en  mera  tillfredsställande  karakteristik,  hemtad  frän  utveck- 
lingshistorien,  ha  vi  sökt  lemna  här  ofvan. 


B.    Hanblommam 

Hanblomman  anlägges  i  spetsen  af  en  hufvud-  eller  bi- 
axel från  dess  sidosegmenter  af  andra  eller  tredje  omloppet 
(enl.  Leitgeb,  1.  c.  pag.  41),  hvadan  alltså  toppcellen  ej  del- 
tager i  hennes  bildning.  Till  följd  häraf  fortfar  axeln  nor- 
malt att  omedelbart  förlängas,  i  motsats  till  förhållandet  vid 
honblommans  bildning. 

I  sitt  yngre  tillstånd  utgöres  hanblomman  af  ett  eller 
flera  aniheridier  inom  vinkeln  af  ett  outveckladt  blad,  hvilket 
först  sednare  når  sin  fulla  utbildning  och  då  bildar  den  s.  k. 
hanskärmen^  som  skyddande  omsluter  dem.  Mycket  sällan 
förblifva  antheridierna  nakna  under  hela  sin  tillvaro,  i  det 
ingen  egentlig  skärm  då  utbildas,  såsom  hos  Jung.  Hornachu- 
chiana  (Se  Bot.  Not.  1879,  N:o  2,  pag.  36  S.).  Ej  sällan  till- 
komma s.  k.  parafyaer  eller  bladlika  bihang,  som  flera  eller 
färre  sitta  tillsammans  med  antheridierna.  Vi  vilja  nu  be- 
handla dessa  delar  hvar  för  sig. 

1.     Antheridiet. 

Antheridiet  består  af  en  öfre,  oval  eller  rundad  ihålig 
del,  ^UoteU^  samt  en  nedre  smal  och  långsträckt  del  eller 
jskafteti^.  Klotets  omhölje  bildas  af  ett  cellulärt  hylle  och 
innesluter  vid  mognaden  en  stor  mängd  sädesdjur,  anthero- 
zoider  eller  spermatozoer. 

Antheridierna  anläggas,  som  nyss  nämndes,  från  axel- 
spetsens sidosegment.  Förloppet  härvid  tillgår  enligt  Leitgeb 
på  följande  sätt:  Från  den  dorsala  hälften  af  nämnda  segment 
och  vid  basen  af  det  sig  utvecklande  bladet  utväxa  en  eller 
flera  celler  till  nästan  klotrunda  papiller.  Dessa  afsnöras 
medelst  en  skiljevägg  från  modercellen  och  delas  sedan  ge- 
nom en  tvär  skiljevägg  i  tvänne  delar,  af  hvilka  den  nedre 
utgör    början    till    skaftet,    den    öfre  till  klotet.     Genom  för- 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHAN6  TILL  K.  SY.  TIT.-AKAD.  HANDL.   BaND  6.   N:0  L        53 

njade  tvärdelningar  öfvergär  skaftcellen  så  småningom  till 
ett  fiercelligt  skaft.  Den  öfre  cellen  delas  småningom  på 
sätt  närmare  beskrifves  i  en  mängd  celler,  af  hvilka  en  del 
bilda  klotets  cellulära  hylle,  de  inre  åter  moderceller  till 
antberozoidema  (Utförligare  beskrifning  hos  Leitgeb  1.  c.  pag. 
41  ff.). 

Antheridiema  behöfva  vida  längre  tid  för  sin  utveckling 
än  pistillidiema,  bvarföre  de  ock  anläggas  långt  före  dessa. 
Härom  kan  man  lätt  öfvertyga  sig,  om  man  undersöker  spet- 
sen af  en  fruktifikativ  stjelk  eller  gren  hos  en  mossa  med 
paroik  blomställning  (se  längre  fram  under  rubriken  Könsför- 
delning!). Vi  välja  för  detta  ändamål  Radula  complanata^ 
som  mycket  ofta  anträffas  med  så  väl  han-  som  honblommor, 
och  vid  fruktmognaden  bäst  lämpar  sig  för  vårt  syfte.  Nära 
intill  fruktsvepet  finner  man  kortare  och  längre  grenar,  som 
ofta  i  sina  spetsar  bära  blommor,  hvilkas  närvaro  man  genast 
kan  ana  på  grund  af  »bladörats»  förändrade  form.  Aro  dessa 
grenar  mycket  korta,  träffar  man  vanligen  blott  på  antheridier; 
äro  de  längre,  finner  man  derjämte  ofvan  dessa  mer  eller 
mindre  utvecklade  pistillidier.  Men  först  då  de  sednare  börja 
att  öppna  sig,  äro  antheridiema  mogna.  Undantag  gifvas 
dock  ej  sällan,  då  antheridiema  mogna  förr  än  närmast  sit- 
tande pistillidier. 

Antheridiernas  antal  i  hvarje  blomma  är  hos  olika  lefver- 
mossor  olika.  Vanligen  äro  de  1  eller  2,  stundom  flera;  ja, 
hos  vissa  arter  af  slägtet  MartineUia  samt  ur  Jung.  barhatas 
grupp  uppgå  de  stundom  till  5  k  6  eller  ännu  flera.  Ar 
antheridiet  blott  ett,  är  dess  läge  i  bladmedianen ;  äro  de 
flera,  fortgår  utvecklingen  från  denna  punkt  upp  mot  stjelkens 
öfre  eller  dorsalsida,  så  att  de  yngsta  vanligen  sitta  öfverst 
och  mest  aflägsnade  från  bladets  midtlinie. 

Skaftet  består  antingen  af  en  eller  två  cellrader,  sällan 
af  4.  Det  sist  nämnda  fallet  har  jag  iakttagit  hos  Odonto- 
Bchuma  demidatum.  Enligt  Limpricht  skall  äfven  skaftet  hos 
Jung.^  lanceolatd  bestå  af  4  cellrader;  jag  har  blott  funnit  2. 
Möjligen  kan  denna  olikhet  i  iakttagelserna  bero  derpå,  att 
de  cellväggar,  som  ligga  på  skaftets  sidor  ofta  äro  dolda  för 
ögat  och  blott  vid  ett  gynsamt  läge  tydligt  framträda.  I  så 
fall  torde  hända,  att  flera  af  de  mossor,  som  antagits  ega  blott 
2-cellradiga  skaft,  i  sjelfva  verket  ega  4-cellradiga.  Orätt 
)>ar  Leitgeb,  då  han  uppgifver  att  skaftet  sällan  består  af  blott 

Digitized  by  VjOOQ IC 


54       BK8TRAMD,  BLOMMORNA  H08  8KAND.  BLADI6A  LBFTBRMO890R. 

en  cellrad  och  att  i  regeln  två  äro  för  handen  (1.  c.  pag.  42), 
enär  en-celbadiga  skaft  förekomma  hos  ett  ganska  stort  antal 
lefvermossor.  Tydligen  har  Leitgeb  undersökt  blott  ett  ringa 
antal  arter,  hvilket  äfv^n  framgår  af  vissa  andra  uppgifter  i 
hans  för  öfrigt  förträffliga  arbete.  Skaftens  längd  är  ganska 
olika.  Hos  vissa  mossor  äro  de  kortare  än  klotet,  såsom  hos 
Kantia  Trichomanis^  der  de  utgöras  af  endast  4  eller  5  öfver 
hvarandra  ställda  celler;  hos  ett  stort  antal  äro  de  ungefar 
af  klotets  längd;  hos  många  äro  de  något  längre,  än  detta. 
Stundom  äro  de  mycket  längre,  såsom  hos  FmUania  däataia 
och  i  synnerhet  hos  Nardia  revoluta,  hos  hvilken  vi  funnit 
vissa  skaft  tre  gånger  längre  än  klotet,  samt  mycket  smala 
och  sammansatta  af  omkring  40  celler  i  en  rad.  VanligcB 
äro  skaften  raka,  men  ej  sällan  mer  eller  mindre  krökta,  så- 
hos  Nardia  revoLy  Plagiochila  och  Mylice  m.  fl. 

Antheridieklotet  utgöres  vid  mognaden  af  ett  cellulärt,  till 
formen  ovalt,  rundadt  eller  klotrundt  omhölje  samt  innanför 
detta  hölje  den  s.  k.  fovilla  eller  sådesmassan.  Före  mognaden 
utgöres  klotets  innehåll,  enligt  Hofmeister,  af  en  stor  mängd 
små  slemförande  celler,  i  hvilka  utbildas  små  Uåsovy  som  hvar 
och  en  omsluter  en  antherozoid.  Vid  mognaden  brister  klotet 
i  toppen,  hvarefter  antherozoiderna  lösgöra  sig  från  blåsoma 
och  röra  sig  under  beständig  vridning  om  spiralens  axel  om- 
kring i  vattnet  (1.  c.  pag.  35).  Enligt  Sachs  äro  antherozoi- 
derna i  främre  ändan  försedda  med  två  långa  cilier  (Lehrb. 
d.  Bot.  III  Aufl.  pag.  300). 

Vi  ha  flera  gånger  undersökt,  som  det  tycktes,  mogna 
antheridier,  i  hopp  att  finna  fullt  utvecklade  antherozoider, 
men  blott  en  gång  lyckats  att  klart  och  tydligt  iakttaga  dem. 
Denna  erfarenhet  öfverensstämmer  nära  med  Gottsches,  som 
försäkrar  sig  många  gånger  förgäfves  ha  eftersökt  derii,  äfven 
då  han  väntade  sig  det  bästa  resultat.  (1.  c.  pag.  304). 

Den  lefvermossa,  hos  hvilken  vi  gjorde  det  högst  kär- 
komna fyndet,  var  Nardia  acalaris,  hvilken  äfven  af  Gottsche 
blifvit  för  detta  ändamål  undersökt.  Tyvärr  blef  vårt  studium 
afbrutet,  hvarföre  vi  ej  medhunno  att  genast  anteckna  våra 
iaktagelser,  och  då  vi  sedan  förnyade  undersökningen,  vardt 
denna  utan  resultat,  liksom  flera,  hvilka  sedan  anstalts  p& 
andra  lefvermossor.  Vi  måste  derföre  inskränka  oss  att  ur 
minnet  återgifva  hvad  vi  med  visshet  erinra  oss  ha  sett. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG    TILL  K.  ST.  YBT.-AKAJ).  HAKBL.    BAND  6.   N:0  L        55 

Då  det  gula  antheridieklotet  vid  lindrig  tryckuing  pä 
tåckglaset  krossades,  utströmmade  ur  den  öppnade  toppen 
fovillan  såsom  ett  moln,  hvilket  hastigt  utbredde  sig  öfver  en 
stor  del  af  synfältet.  Vid  närmare  granskning  utgjordes  detta 
"moln"  af  en  stor  mängd  konturlösa,  slemlika  smådelar,  upp- 
blandade med  ytterst  små  gryn  eller  kom.  Här  och  der  vi- 
sade sig  på  ställen,  som  lågo  utom  de  tätare  partierna,  jäm- 
förelsevis stora,  rundade  hyalina  ^^skifvof^  (=^  Hofmeisters 
blåsor?).  Vid  några  af  dessa  voro  med  sin  ena  ända  fotade 
korta  och»  svagt  krökta  antherozoider^  h vilka  under  lifiiga  ryck- 
ningar och  svängningar  med  den  andra  ändan  sökte  slita  sig 
lös  från  sina  skifvor.  Under  dessa  bemödanden  höjdes  än 
den  ena,  än  den  andra  kanten  af  skifvan  upp  åt,  och  någon 
gång  tycktes  denna  göra  en  plötslig  omhvälfning,  hvilken  åt- 
följdes af  ett  vackert  skimmer.  Plötsligt  sliter  sig  anthero- 
zoiden  lös  och  ilar  hastigt  framåt,  hvar^dd  svansen  visar  en 
slingrande  rörelse.  Den  af  Hofmeister  omnämnda  rörelsen 
kring  organets  axel  kan  jag  ej  erinra  mig  ha  iakttagit.  An- 
therozoidema  voro  korta,  lindrigt  krökta  (ej  spiralvridna), 
samt  mot  ändan  något  vidgade.  Några  cilier  kunde  ej  varse- 
blifvas,  förmodligen  emedan  förstoringen  ej  var  tillräckligt 
stark.  Flyttades  blicken  från  de  enskilda  antherozoiderna  in- 
uti den  slemmiga  massan,  tycktes  denna  vara  i  den  lifligaste 
rörelse,  såsom  om  man  skådat  in  i  en  krälande  och  hvimlande 
myrstack  —  ett  intryck,  som  äfven  Gottsche  erhöll  vid  åsKå- 
dandet  af  förloppet  hos  Haplomitrium,  I  denna  massa  kunde 
likväl  ej  några  skifvor,  ej  heller  några  antherozoider  tydligt 
urskiljas.  Fenomenet  iakttogs  af  oss  i  en  kvarts  timma,  men 
varade  säkerligen  en  god  stund  längre,  enär  rörelsen  var  som 
lifligast,  just  då  vi  nödgades  af  bryta  vår  undersökning.  — 
Gottsches  iakttagelser  öfver  fovillan  hos  Nardia  scalaris  af- 
vika  från  våra  deruti,  att  han  alls  icke  såg  några  skifvor. 
Detta  torde  kunna  förklaras  deraf,  att  i  hans  objekt  skifvorna 
troligen  legat  dolda  bland  de  af  honom  omnämnda  "klum- 
parna" jämte  antherozoiderna,  hvilka  ej  heller  af  honom  iakt- 
togos,  förr  än  de  blifvit  fria  (jfr  Gottsche,  1.  c.  pag.  311). 

Jiyss  nämnde  forskare  har  i  sitt  förträffliga  verk  öfver 
Haplomitrium  Hookeri  etc.  meddelat  högst  interessanta  obser- 
vationer öfver  detta  ämne,  anställda  hos  Haplomitrium  och 
Poisombronia  pusUUiy  särskildt  hos  den  sista.  Ehuru  Fossom- 
^>ronia^  såsom   tillhörande  bålmossorna,  ej  ligger  inom  denna 

Digitized  by  VjOOQ IC 


56        EKSTRAND,  BLOMMORNA  HOS  8KAND.  BLADIOA  LEPV£RM08S0R. 

afhandlings  gränser,  torde  dock  ett  och  annat  ur  Gottsches 
undersökningar  böra  meddelas,  enär  möjligen  samma  eller 
liknande  företeelser  kunna  förekomma  inom  de  bladiga  lef- 
vermossornas  grupp.  Hos  fovillan  af  Foss.  pus.  varsnades  en 
mängd  diafana  skifyor,  i  hvilka  lågo  spiralvridna  antherozoi- 
der,  såsom  oron  i  ett  ur.  Snart  började  spiralen  att  lång- 
samt vrida  sig  fram  och  tillbaka  omkring  sin  medelpunkt, 
favarvid  skifvan  antingen  sakta  dref  framåt  i  vattnet  eller 
ock  låg  stilla.  "Djurets"  rörelser  blefvo  allt  hastigare  och 
spiralen  höjde  sig  mer  och  mer  öfver  skifvan,  hvarjämte  dess 
vindlingar  utsträcktes  så,  att  antherozoiden,  ofvan  från  sedd, 
liknade  en  i  trattform  vriden  spiral,  hvars  nedre  smalare 
ända  ännu  var  fästad  vid  skifvan.  Dessa  vindlingar  skötos 
under  djurets  rörelser  fram  och  tillbaka,  (upp  och  ned)  och 
slutligen  ryckte  det  sig  lös  och  ilade  bort  (1.  c.  pag.  305  ff.). 

2*    Hanskirmar  (bractetB  androecti). 

Ilanskårmar,  äfven  kallade  hanhyUeblad  (folia  perigonii, 
pertffoncUia),  äro  stjelkblad,  hvilka  till  antheridiernas  skydd 
blifvit  mer  eller  mindre  omdanade  till  formen.  Till  sin  upp- 
komst skilja  de  sig  från  honskärmarna  deruti,  att  deras  skifva 
redan  till  en  del  är  utvecklad  före  antheridiernas  anläggning; 
de  äro  ock  vanligen  fullt  utvecklade  vid  tiden  för  dessas 
mognad.  Skärmarna  visa  hos  olika  mossor  en  ganska  olika 
form,  hvilken  naturligtvis  i  ej  ringa  mån  beror  på  stjälkbla- 
dens olika  skapnad.  Deruti  öfverensstämma  de  dock  alla,  att 
den  dorsala  basaldelen  är  starkt  utvecklad  samt  mer  eller 
mindre  in  åt  böjd  och  fram  åt  riktad  samt  kupigt  eller  påslikt 
hvälfd.  Det  är  inom  denna  påse,  som  antheridiema  sitta 
dolda.  De  äro  derjemte  oftast,  åtminstone  till  sin  nedre  del, 
mer  eller  mindre  hopvikna  samt  närmare  tryckta  intill  stjel- 
ken,  hvaremot  stjelkbladen  oftast  äro  mera  plana  samt  utstå- 
ende från  stjelken.  Då  det  derföre  hos  Limpricht  (1.  c.) 
heter  om  skärmarna  hos  Junff.  lanceolata:  "Hullbl.  nicht  ver- 
schieden",  samt  hos  Jung.  ht/alina:  "ef*  Pfl.  gleichmässig  be- 
blättert",  så  är  detta  mindre  riktigt,  enär  de,  särdeles  hos 
den  senare,  äro  ganska  olika  de  egentliga  stjelkbladen. 

Det  skulle  föra  oss  för  långt  att  beskrifva  de  olika  for- 
mer, under  hvilka  hanskärmama  uppträda,  hvarföre  vi  in- 
skränka oss  till  några  allmännare  antydningar.  Hos  de  dioika 
akrogamerna,    så   väl    de    rundbladiga   som  de  likflikiga,  äro 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHAVG  TILL  K.  SY.  VET.-AKAD.  UANDL.    BAND  6.   N:0  1.        57 

skinname  vanligen  blott  nedtill  påslika  med  utböjdt  öfre 
bråm,  mera  sällan  helt  och  hållet  konvexa  med  upprat  eller 
inböjd  Bpets.  Helt  och  hållet  konvexa  äro  de  t.  ex.  hos 
Nardia  Bealcaria^  Jung,  subapicalia  samt  alpeatris^  med  upprat 
eller  svagt  utstående  spets  hos  Plagiochäa  aaplenioides.  Hos 
många  dioika  akrogamer  samt  flera  opisthogamer  är  den  dor- 
sala  basaldelen  derjemte  försedd  med  en  mer  eller  mindre 
inböjd  flik  eller  tand,  stundom  med  flera  sådana,  såsom  hos 
Jung.  subapiealU^  MnUeri^  barbata^  Chiloscyphua.  Hos  de  opi- 
sthogamer, hos  hvilka  hanblommoma  äro  fastade  på  mycket 
korta  grenar,  äro  skärmarna  vida  mindre  än  stjelkbladen  samt 
starkt  konvexa  med  inböjd  spets.  Till  sist  bör  anmärkas,  att 
ikärmama  hos  flera  lefvermossor  äro  färgade  i  rödbrunt  eller 
parpur,  hvarigenom  de  bättre  falla  i  ögonen.  Så  är  isynner- 
het förhållandet  hos  flera  MarttneUice  samt  hos  Jung.  porphy- 
roleueoy  Mildeana  och  CephaL  divaricata. 

Vi  vilja  nu  skärskåda  några  mera  egendomliga  former. 
Hos  Jung.  albieans^  hvars  stjelkblad  äro  delade  i  två  olikstora 
flikar,  med  den  öfre  fliken  mer  eller  mindre  tryckt  intill  den 
nedre,  förete  -skärmarna  en  ganska  afvikande  form.  Under 
det  den  öfre  flikens  basaldel  som  vanligt  är  tryckt  intill  stjel- 
ken,  höjer  sig  öfre  delen  af  samma  flik  plötsligt'  upp  åt, 
hvarigenom  spetsen  kommer  att  stå  upprätt  från  stjelken. 
Denna  egendomliga  form,  hvilken  af  viker  från  den  hos  alla 
andra  lefvermossor,  som  ha  olikflikiga  blad  med  tilltryckt 
öfre  flik,  återfinnes  föga  eller  alls  icke  hos  den  närstående 
Jung.  taxifolia,  ett  förhållande,  som  jag  ej  förut  sett  anmärkt. 
PntUania  dilatata  är  förut  omnämnd  på  grund  af  den  stora 
olikheten  mellan  honskärmar  och  stjelkblad.  Denna  olikhet 
år  ännu  mera  utpräglad  hos  hanskärmama.  Här  har  bladörat 
lemnat  plats  för  en  plan  eller  konvex,  stor  och  bred  skifva 
med  mer  eller  mindre  inåt  grenen  svängd  spets,  och  ''stylus'' 
eUer  den  fria  bladtaggen  mellan  örat  och  stjelken  har  här 
flyttat  sig  ännu  längre  upp  på  skärmens  kant.  Hos  Radulce^ 
Porella  och  Lejeunece^  som  hafva  tvåflikiga  blad  med  betydligt 
mindre  samt  olikformad  underflik,  sträfva  flikarne  att  blifva 
likstora  och  af  samma  form.  Hos  Lophoc  cuapidata  är  skär- 
mens skifva  till  största  delen  rakt  framåt  riktad  samt  hop- 
viken och  endast  spetsens  flikar  utstående,  under  det  stjelk- 
bladen äro  plana  och  rakt  frånstående.  Hos  Leptoacyphus  är 
den   starkt   utvecklade   dorsala  basaldelen  ej  blott  böjd  inåt, 

Digitized  by  VjOOQ IC 


58        iKSTBAND,  BLOMMORNA  HOS  SKAND.  BLADIOA  LBPVEBM08S0R. 

Utan  derjemte  snäcklikt  inrullad  och  på  insidan  —  doldt  för 
ögat  —  försedd  med  en  eller  flera  långa  tänder.  För  öfrigt 
kunna  skärmarna  ej  sällan  vara  mycket  tätt  tegellagda,  hvarom 
mera  under  hanblomställningen. 

8.    Farafyser. 

Parafyser  äro  smalare,  mer  eller  mindre  bladlika  bild- 
ningar, hvilka  hos  många  lefvermossor  förekomma  ibland  an- 
theridierna,  ej  sällan  tillsammans  med  kortare,  en-  eller  tk- 
celliga  papiller.  De  variera  mycket  till  storlek,  form  och 
antal  hos  olika  mossor,  ja,  hos  vissa  arter  kan  man  finna  pa- 
rafyser af  olika  slag  i  samma  blomma.  Oftast  äro  de  smala, 
syl-  eller  lansettlika,  stundom  äggrunda  eller  ovala,  samt  an- 
tingen helbräddade  eller  tandade.  Stundom  äro  de  jämn- 
smala,  till  större  delen  af  sin  längd  encellradiga,  såsom  hos 
vissa  MartinellicB ;  dock  finner  man  aldrig  de  långt  utdragna, 
hårlika  och  hyalina  safttrådar,  som  äro  så  vanliga  hos  löf- 
mossorna.  Stundom  anträffas  de  äfven  inom  blad,  som  gränsa 
intill  skärmarna,  utan  att  dock  vara  åtföljda  af  antheridier. 
Bäst  utvecklade  och  i  större  antal  förekomma  de  hos  Marit' 
nellicBy  Jung,  orcadensisy  samt  de  till  Jung.  barbatas  grupp 
hörande  lefvermossor. 

Deras  uppgift  torde  vara  att  skydda  hanorganerna,  sär- 
deles på  deras  yngre  stadium. 

HanblomstlUning  (androecium:  Lindberg). 
Vi  ha  redan  nämnt,  att  vid  hanblommornas  bildning  axeln 
vanligen  fortfar  att  omedelbart  förlängas,  i  olikhet  med  hon- 
axeln. Derföre  uppstå  i  de  flesta  fall  nya  hanblommor  ofvan- 
för  de  förut  anlagda.  En  förening  af  flera  sådana  tätt  öfver 
hvarandra  sittande  hanblommor  bildar  en  han  blomställning. 
VI  bibehålla  för  denna  namnet  androecium^  ehuru  Lindberg 
enligt  sin  theori  dermed  menade  en  samling  af  hanblomster. 
De  särskilda  blommorna  i  androeciet  sitta  parvis  snedt  emot 
hvarandra  på  ömse  sidor  om  axeln.  Sällan  utgöres  en  fullt 
utvecklad  hanblomställning  af  blott  ett  par  skärmar,  vanligen 
äro  de  flera.  Antalet  skärmar  äi  hos  olika  arter  högst  olika, 
ja,  till  och  med  hos  samma  art  kan  det  variera  ej  så  litet. 
Hos  de  paroika  lefvermossoma  ur  alla  grupper  är  antalet 
minst  och  vexlar  hos  olika  arter  mellan  2  och  4  (sällan  flera), 
hos   de  dioika  akrogamerna  är  antalet  ofta  större.     Många  af 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANC»  TILL  K.  SY.  VBT.-AKAD.  HANDL.    BAND  6.   N.O  1.         59 

de  sednare  ega  mellan  3 — 8  par,  hos  vissa  äro  de  ännu  flera: 
så  ha  yi  hos  Jung.  crentdata  funnit  ända  till  10,  hos  J,  hyalina 
15,  ja  hos  J.  taxifdia  ha  vi  en  gång  anträfiat  ett  stjelkstycke 
på  mindre  än  1  tums  längd  med  idel  skärmar,  tillsamman  52 
par!  Hos  de  dioika  pleurogamema  finnas  å  ena  sidan  arter  med 
rikblommiga  androecier,  t.  ex.  Frtdlania  dilatata  och  Radula, 
lAndenbergiana  med  4 — 22  par  skärmar;  å  andra  sidan  arter 
med  fäblommiga  androecier  t.  ex.  I^ejeunea  cavifoUa  med  1 — 
5  par  skärmar.  Hos  de  dioika  opisthogamema  äro  skärmarna 
vanligen  fä  och  uppgå  oftast  till  2 — 5  par,  stundom  dock  flera, 
i  det  t.  ex.  Lepidozia  reptans  någon  gång  har  ända  till  10  och 
Odontoschisma  denudatum  forma  sphagni  (enligt  Lindberg)  ända 
till  15  skärmpar.  Hos  de  mossor,  som  ega  få  skärmpar,  blir 
androeciet  kort  och  hufvudlikt;  äro  skärmarna  många,  blir 
androeciet  långsträckt.  Det  är  isynnerhet  hos  vissa  dioika 
akrogamer  och  pleurogamer,  som  hanblomställningen  före- 
kommer mest  utpräglad,  i  det  den  här  ofta  nog  företer  en 
axlik  form  och  mot  de  egentliga  bladen  stundom  är  skarpt 
begränsad.  Detta  deras  utseende  beror  dels  derpå,  att  skär- 
marna oftast  äro  mera  tätt  sittande  än  bladen,  dels  derpå  att 
de  äro  mera  framåt  riktade  samt  hopvikna,  hvarigenom  de 
vanligen  synas  vara  mindre  än  de  närmast  sittande,  glesare 
samt  mera  utstående  bladen.  Man  må  emellertid  ej  föreställa 
sig,  att  gränsen  emellan  androeciet  och  stjelkbladen  alltid  är 
så  skarp;  ofta  nog  äro  de  första  (nedersta)  skärmarna  i  axet 
lika  de  närmast  sittande  bladen,  som  å  sin  sida  i  formen  visa 
en  öfvergång  till  skärmblad.  Inom  sådana  blad  saknas  dock 
antheridier,  hvarföre  dessas  när-  eller  frånvaro  i  tvistiga  fall 
£&r  falla  utslaget;  man  iakttage  blott,  att  det  är  unga  androe- 
cier som  undersökas,  enär  autheridiema  hos  äldre  dylika  ofta 
försvinna.  I  öfrigt  kunna  det  utvecklade  androeciets  skärmar 
sitta  tätare  eller  glesare  intill  hvarandra.  Sällan  äro  de  glest 
sittande,  såsom  hos  Mylia  anomcda^  hos  hvilken  de  mot  stjel- 
kens  spets  ofta  äro  mera  åtskilda  än  de  nedanför  sittande 
bladen.  Vanligen  äro  de  närmade  intill  hvarandra,  icke  sällan 
tätt  tegellagda,  hvilket  sistnämnda  är  fallet  med  de  flesta 
pleurogamer  och  åtskilliga  opisthogamer  samt  några  få  akro- 
guner,  t.  ex.  Ploffiochila.  Den  sist  nämnda  mossan  är  märk- 
lig äfven  derföre,  att  androeciet  upptill  betydligt  afsmalnar, 
i  det  de  öfre  skärmarna  äro  vida  mindre  med  fram  åt  riktad 
spets,  under  det  de  nedre  äro  stora  med  utböjd  spets. 

Digitized  by  LjOOQ IC 


60       KKSTRANB,  BLOMMOKNA  HOS  8KAND.  BLADIQA  LEFTBRM0880B. 

Vi  ha  förut  nämnt,  att  axeln  efter  utvecklingen  af  ett 
visst  antal  hanblommor  antingen  afslutas  med  en  honblomma 
eller  blir  vegetativ  samt  att  den  i  sista  fallet  ofta  åter  ut- 
vecklar honblommor  ofvan  för  de  förra.  Sålunda  uppstå  på 
samma  stjelk  flera  hangrupper,  åtskilda  af  ett  större  eller 
mindre  antal  stjelkblad.  Detta  är  normalt  fallet  hos  åtmin- 
stone de  flesta  dioika  akrogamer,  blott  stjelken  f&r  genom- 
lefva  flera  vegetationsperioder.  Det  väcker  då  en  viss  för- 
våning, att  i  Leitgebs  "Untersuchungen"  läsa:  "Bei  Plagio- 
chila  beobachtet  man  sogar,  dass  ein  vegetativ  gewordener 
Spross  abermals  zur  Antheridienbildung  zuriickkehren  känn" 
(1.  c.  pag.  41,  not*)  —  såsom  om  detta  förhållande  vore  nå- 
got märkligt  undantagsfall.  Och  då  Limpricht  om  Marti- 
neUia  rosacea  uppgifver,  att  androecierna  utgöras  af  "purpume 
Endknospen"  eller  om  Junff.  saxicolai  "ef*  Bliithen  in  end- 
ständigen  Eöpfchen*',  må  man  ej  tro,  att  detta  alltid  är  för- 
hållandet (1.  c.  pag.  258  och  262).  Hos  den  förra  mossan 
ha  vi  flera  gånger  iakttagit  tvänne  androecier  på  samma 
stjelk  och  hos  den  sednare  äro  flere  ef  inflorescenser  ratt 
vanliga,  ja  vi  ha  till  och  med  iakttagit  ända  till  6  sådana 
öfver  hvarandra,  af  mer  eller  mindre  axlik  form  samt  be- 
stående af  4 — 8  par  skärmar.  Möjligen  kan  det  af  Limp- 
richt anförda  fallet  med  Jung,  aaxicola  förklaras  deraf,  att 
denna  mossa,  såsom  egentligen  tillhörande  norden,  i  sydligare 
nejder  är  mindre  benägen  att  utveckla  det  fruktifikativa  systemet. 

Benägenheten  att  utveckla  hanblommor  är  hos  olika  mos- 
sor högst  olika,  ja  vexlar  till  och  med  hos  samma  art  och 
beror  i  många  fall  ingalunda  på  växtens  storlek.  Så  finnes 
det  många  småväxta  arter,  som  utveckla  flera  androecier, 
under  det  vissa  storväxta  arter  ofta  blott  uppvisa  ett  eller 
två.  Under  det  t.  ex.  ett  stånd  af  Jung.  ventricoaa  forma 
minor  på  Vs-tums  längd  egde  4  androecier,  hade  ett  stånd  af 
Martinellia  nemoroaa  på  öfver  2  tums  längd  blott  åstadkom- 
mit 1.  Åfvenledes  vexlar  antalet  androecier  hos  samma  art, 
ehuru  i  mindre  grad,  i  det  exemplar  af  samma  storlek  ten- 
dera än  mera  åt  det  vegetativa  systemet,  än  åt  bildandet  af 
hanblommor.  Afståndet  emellan  de  olika  androecierna  är 
ock  i  öfverensstämmelse  härmed  ganska  föränderligt,  i  det 
att  än  flera,  än  färre  stjelkblad  skilja  dem  åt.  Såsom  ett 
prof  på  denna  föränderlighet  vilja  vi  anföra  ett  stånd  af 
Jung.    cUbicans,    hvarvid    äfven   skärmamas  antal  i  hvarje  an- 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANQ  TILL  K.  SV.  YBT.-AKAD.  HANDL.    BAND  6.   N:0  1.       61 

droecium  skall  angifvafi.  Stjelkstycket  egde  IV2  dec.-tums 
längd  och  hade  10  androecier  (den  återstående  delen  af  stjel- 
ken  var  alldeles  förvissnad). 

l:sta  androeciet  nedifrån:  5  par  skärmar;  af  stånd  tiU  nästa 
andr.:  8  par  stjelk\)lad.  —  2:dra  o.;  IV2  p.  sk.;  af  stånd:  6  p. 
sqbl.  —  3:dje  a.:  3  p.  sk.;  af  stånd:  4  p.  stjbl.  —  4:de  a.:  3 
p.  sk.;  af  stånd:  3  p.  stjbl.  —  5Ue  o.:  2  p.  sk.;  af  stånd:  6  p. 
stjbl.  —  6He  a.:  5  p.  sk.;  af  stånd:  4  p.  stjbl.  —  7:de  a,:  5  p. 
ak.;  af  stånd:  4  p.  stjbl.  —  8:de  a.:  37»  p.  flk.;  af  stånd:  5  p. 
stjbl.  —  9xle  o.;  7  p.  sk.;  af  stånd:  6  p.  stjbl.  —  10:de  a.;  6 
p.  sk.;  af  stånd  till  stjeUcspetsen:  5  par  stjbl. 

De  nedersta  (äldsta)  androecierna  voro  flera  år  gamla 
och  delvis  förvissnade  eller  på  annat  sätt  skadade  och  endast 
de  öfversta,  såsom  tillhörande  den  sista  vegetationsperioden, 
innehöUo  friska  antheridier. 

Af  här  ofvan  anförda  exempel  synes,  att  androecierna 
på  samma  stjelk  stundom  kunna  vara  rätt  många  till  antalet, 
något  som  för  öfrigt  inträffar  hos  flera  andra  dioika  akroga- 
mer  samt  pleurogamer.  Hvad  de  paroika  lefvermossoma  an- 
går, är  androeciernas  antal  vanligen  litet;  dock  kunna  de 
stundom  vara  talrika,  såsom  hos  de  starkt  förgrenade  Anthelia 
nivalis,  Blepharostama^  Radida  complanata  och  Lejeunea  cavifo- 
lia.  Hos  opisthogamerna  äro  de  ej  sällan  ganska  talrika, 
särdeles  hos  dem,  hvilka  ha  mycket  korta  hangrenar,  då 
hvaije  gren  bär  ett  androecium.  Stundom  kunna  de  till  och 
med  sitta  tätt  tillsammans,  såsom  hos  Odontoschisma  denudcUum, 
der  jag  en  gång  anträffat  ända  till  10  androecier  liksom  i  ett 
knippe,  hvaijämte  flera  andra  utgingo  från  samma  stjelk  på 
något  afstånd  från  de  förra. 

Androeciernas  l&ge» 

Hos  lefvermossornas  olika  hufvudgrupper  företer  androe- 
ciernas läge  väsentliga  olikheter.  Hos  akrogamema  sitta  de 
utefter  stjelken  eller  längre  grenar,  hvilka  vanligen  äro  när- 
made mot  stjelkspetsen,  samt  på  nyskotten.  I  alla  dessa  fall 
begränsas  androeciet  normalt  nedtill  af  flera  par  stjelkblad 
och  upptill  antingen  af  en  honblomma  eller  ock  af  stjelkblad. 
Hos  pleurogamema  deremot  sitta  androecierna  fastade  på 
korta,  vanligen  mycket  korta,  längs  hela  hufvudstjelken  eller 
ock  från  hufvudgrenarne  utgående  grenar,  sällan  derjämte  på 
hufvudstjelken.     Detta  sistnämda  är  normalt  fallet  med  Ra- 

Digitized  by  VjOOQ IC 


62       EKSTRAND,  BLOMMOENA  HOS  8KAND.  BLADIGA  LEPVXBMOSSOB. 

dula  complanata  och  inträffar  stundom  hos  JR,  Lindenbergiancu 
Dessa  hangrenar  ega  vanligen  nedtill  blott  ett  eller  tv&  blad 
och  afslutas  normalt  med  androeciet.  Hos  de  äkta  opisthoga- 
merna  sitta  hanblommoma  oftast  på  egna  mycket  korta,  ven- 
trala,  utefter  hufvudstjelken  eller  hufvudgrenama  utgående 
grenar,  och  gäller  för  öfrigt  om  androeciemas  begränsning 
detsamma  som  sagts  om  pleurogamema.  Ett  märkligt  undantag 
gör  Chilo8ct/phuSj  der  androeciema  förekomma  så  väl  längs 
hufvudstjelken  som  på  mer  eller  mindre  utdragna  ventrala 
grenar,  och  begränsas  de  på  ömse  sidor  normalt  af  flera  par 
stjelkblad.  Hos  de  oäkta  opisthogamerna  utvecklas  vanligen 
androecier  så  väl  på  stjelken  som  på  längre  eller  kortare  gre- 
nar, såsom  hos  Lophocolea  cuspidata  och  Cephalozia  curvifoHa. 
Pör  öfrigt  må  anmärkas,  att  hos  flera  hit  hörande  mossor  han- 
grenar  kunna  utgå  ej  blott  från  vegetativa,  utan  äfven  från 
såväl  han-  som  honbärande  axlar,  likasom  å  andra  sidan  hon- 
grenar kunna  utgå  på  samma  sätt.  Sistnämnda  mossor  äro 
exempel  härpå. 

v  C.    Samkönade  blommor. 

Dessa    blommor    skola   afhandlas   här   nedan    imder    Ga- 
moecium  synoicum. 


D.    EönsfördelDlngen. 

De  olika  könens  gruppering  i  förhållande  till  hvarandra 
kallas  af  Lindberg  Gamoecium  ^).  Han  skiljer  mellan  flera  slag 
(Öfvers.  Vet.  Akad.  Förh.  1862,  pag.  608  fl.),  nämligen: 

G,  paroicum:  då  ett  androecium  omedelbart  efterföljes  af 
en  honblomma.  Utvecklas  strax  nedom  honblomman  ett  ny- 
skott  med  nya  c^-  och  $blommor  i  spetsen,  så  komma  flera 
paroika  blomställningar  att  stå  öfver  hvarandra.  Den  paroika 
gamoecien  förekommer  ofta  hos  lefvermossor.  En  modifikation 
häraf  är 

G,  synoicum:  då  o^-  och  $organer  förekomma  inom  samma 
skärm,  i  det  den  öfversta  hanskärmen  på  samma  gång  är  hon- 
skärm.    Sedan  fruktsvepe  bildats  omkring  pistillidiema,  blifva 

^)  Lindberg  af  såg  härmed  c^-  och  ^"blomstftUningars"  förhållande  till 
hvarandra,  men  yl  anse  oss  kanna  öfverflytta  benämningen  på  de  olika 
blommomas  ömsesidiga  gruppering.    Definitionerna  äro  våra  egna. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHAN6  TILL  K.  SV.  TBT.-AKAB.  HANDL.    BAND  6.   N:0  1.        63 

de  olika  könen  skilda  åt.  Denna  blomställning,  som  hos  löf- 
mossoma  är  ganska  vanlig,  förekommer  hos  lefvermossorna 
mera  sällan.  Vi  ha  iakttagit  den  hos  Nardia  hcematosticta, 
Jung.  luriduy  lanceolata  och  bicrenata  samt  Kantia  Trichomanis. 
Troligen  är  denna  könsgruppering  mera  tillfilllig,  åtminstone 
hos  Jung.  lanceolata,  der  honskärmama  ofta  sakna  antheridier, 
i  h vilket  iall  gamoecien  blir  paroik. 

G.  atUoicum  uppstår,  då  ef-  och  9-blommor  förekomma  på 
samma  stånd,  men  på  skilda  axlar.  Detta  är  i  synnerhet  fallet 
hos  flera  opisthogamer;  hos  pleurogamema  förekommer  denna 
blomställning  blott  hos  Lejeunea  cavifolia  och  calcarea;  hos 
akrogamema  finnes  den  icke.  Antingen  sitta  ef-  och  ^-blom- 
mor  hvar  för  sig  på  kortare  grenar,  såsom  hos  Lepidozia  rep- 
tanSf  Geocalyx,  Lejeunea  ca/vif,  eller  på  längre  sådana,  såsom 
hos  LteptoBcyphua ;  eller  ock  sitta  ef -blommorna  utefter  stjelken 
och  längre  grenar  och  9~b^o^^oi^ft  P&  korta  grenar,  såsom 
hos  Chilo8Ct/phu8 ;  eller  ock  kunna  ^-blommorna  sitta  så  väl 
på  stjelken  som  grenarna  och  ef-blommorna  på  andra  grenar, 
såsom  ofta  hos  Cephalozia  curvifolia. 

G.  heteroicum  (paroicum  +  autoicum):  då  efl>lommorna 
dels  sitta  tätt  under  9blommoma,  dels  på  egna  grenar,  som 
afslutas  med  vanliga  blad;  förekommer  ofta  hos  Cephalozia 
divaricata.  Stundom  är  dock  denna  mossa  rent  autoik.  För 
öfrigt  känner  jag  ej  med  säkerhet  någon  mossa,  hos  hvilken 
denna  blomställning  finnes.  Skenbart  förekommer  den  hos 
paroika  lefvermossor  på  ett  visst  stadium  af  deras  utveckling, 
i  det  att  de  fruktifikativa  grenarna  eller  nyskotten  blott  hunnit 
utveckla  cfbloromor.  Undersöker  man  emellertid  något  äldre 
grenar,  skall  man  finna  äfven  $blommor  ofvan  androeciema. 
Möjligen  är  detta  fallet  med  åtminstone  en  och  annan  af  de 
lefvermossor,  hvilka  af  Limpricht  (1.  c.)  angifvas  såsom  he- 
teroika.  Denne  förf.  räknar  hit  utom  Cephal.  divaricata  äfven 
Jung.  obtusifolia,  Helleriana,  lanceolata,  Anihelia  nivalisy  Lophoc. 
heterophyUa.  Vi  ha  åtminstone  ej  hos  Jung.  obtusifolia  och 
lanceolata  eller  L.  heteropht/lla  iakttagit  en  dylik  heteroeci. 

G.  dioicum:  då  o^-  och  ^blommor  förekomma  på  olika 
stånd.     Hit  höra  ett  stort  antal  lefvermossor. 

G,  polyoicum  (autoicum  +  dioicum):  då  dels  ef*  ^^^  9" 
blommor  finnas  på  olika  axlar  af  samma  stånd,  dels  cfblommor 
på  särskilda  stånd.  Denna  blomställning  förekommer  stundom 
hos    Cephal.  curvifolia.     Utom  de  här  uppräknade  blomställ- 

Digitized  by  VjOOQ IC 


64       EKSTRAND,  BLOMMORNA  HOS  8KAND.  BLADIQA  LBFT1RM08SOR. 

ningarna  förekommer  någon  gång  hos  paroika  lefvermossor 
abnormt  en  annan,  då  nämligen  c^  och  $blommor  sitta  på 
samma  axel,  ehuru  långt  skilda  från  hvarandra.  Detta  har 
jag  stundom  iakttagit  hos  Jung.  lanceolata  och  Lophoc.  he- 
terophylla;  men  som  denna  form  är  rent  tillfUlig,  förtjenar 
den  ej  ett  särskildt  namn. 


E.    Bloinxiiiigstiden. 

Någon  utförligare  framställning  öfver  detta  ämne  har,  så 
vidt  mig  är  bekant,  ej  förut  blifvit  offentliggjord.  Blott  tvänne 
antydningar  i  allmänna  ordalag  möta  hos  Nees  och  Hubener 
samt  ett  par  strödda  notiser  hos  Gottsche.  Hos  Nees  heter 
det:  ''Bei  vielen  Jungermannieen  bilden  sich  die  Bluthen- 
decken  im  Herbste,  die  Friichte  im  Frlihling  öder  Sommer 
aus"  (1>  c.  pag.  60,  noten),  och  Hubener  säger:  "Die  vorziig- 
lichste  Zeit  der  Bluthe  in  unserem  Elima  ist  die  letzte  Hälfte 
des  Herbstes,  auf  hohen  Gebirgen  und  Alpen  der  Priihling, 
und  ihre  Fruchtreife  erfolgt  darauf  im  Friihling,  auf  Höhen 
im  Sommer.  Will  man  also  die  Geschlechtstheile  entwickelt 
beobachten,  so  darf  dies  nicht  zur  Zeit  der  Fruchtreife  ge- 
schehen,  weil  wir  alsdann  die  meisten  Theile  zerstört  finden" 
(1.  c.  pag.  VI).  Hos  Gottsche  finnas  tvänne  direkta  iakttagel- 
ser, på  Haplomitrum  och  Pellia  (Marsilia),  hvilka,  ehuru  de 
gälla  bållika  lefvermossor,  likväl  här  må  finna  en  plats,  enär 
de  innehålla  tämligen  exakta  tidsuppgifter.  Hos  PeUia  an- 
träffades den  23  Maj  lefvande  spermatozoer,  men  ännu  i  Juli 
funnos  nya  mogna  antheridier;  denna  mossa  bär  blott  en  gång 
om  året  frukt,  ungefär  i  April.  Befruktningen  inträffar  följ- 
aktligen omkring  Juni  månad.  Haplomitrium  bär  frukt  två 
gånger  om  året,  i  November  och  Juni,  och  anträffades  i  Maj 
och  Oktober  med  utbildade  antheridier  (Gottsche,  1.  c.  pag. 
313  ff.). 

Dessa  uppgifter  öfverensstämma  tämligen  nära  deri,  att 
blomningstiden  i  Tyskland  infaller  någon  tid  efter  frukt- 
mognaden, och  endast  Haplomitrium  visar  ett  motsatt  för- 
hållande. 

Våra  egna  iakttagelser  på  detta  område,  särskildt  rörande 
blomningstidens    förhållande    till    fruktsättningen,    äro   ej  om- 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BtBAKQ   TILL    K.   ST.   VET.-AKAD.    HAKDL.     BAND  6.     M:0   1*      65 

fattande,  fdljaktUgen  ofullständiga,  enär  våra  studier  hufvnd- 
sakligen  gjorts  på  mossor  från  Upsalatrakten,  hvarför  de  när- 
mast afse  denna.  Möjligt  är,  att  företeelserna  i  sydligare  delar 
af  vårt  land  mera  närma  sig  förhållandena  i  Tyskland,  likasom 
ock  de  i  nordligare  Skandinavien  kunna  förete  afvikelser. 

Tiden  för  lefvermossomas  blomning  torde  hos  oss  i  all- 
mänhet mer  eller  mindre  sammanfalla  med  tiden  för. fruktens 
mognad;  dock  så,  att  den  vanligen  börjar  någon  tid  före  denna. 
Åtminstone  har  jag  hos  flera  mossor,  hos  hvilka  frukten  ännu 
icke  framsprungit  ur  svepet,  påträffat  blommor  med  ett  eller 
annat  öppet  pistillidium  eller  tömdt  antheridium.  Blomningen, 
liksom  fruktsättningen,  pågår  emellertid  hos  de  flesta  mossor 
ganska  länge,  i  mån  af  könsorganemas  successiva  mognad,  och 
varar  hos  icke  så  få,  en  eller  två  månaders  tid,  ja  hos  somliga 
ännu  längre.  De  flesta  lefvermossor  torde  i  våra  trakter  blomma 
på  sommaren,  några  på  våren,  det  minsta  antalet  på  sen- 
sommaren och  hösten.  Till  dem,  som  blomma  på  våren,  höra 
Nardia  hcematoaticta^  Jung.  lanceolata^  crenulatay  ventricpsay 
forphyroleucay  bicrenata^  incisa,  Blepharostoma,  Ceplied.  divari- 
cata  och  bicuspidatay  ChiloacyphuSy  Lophoc.  heteropht/Ua.  Några 
af  dessa  anträffas  derjemte  med  frukt  långt  in  på  sommaren, 
hvarföre  det  är  troligt,  att  deras  blomningstid  räcker  lika  länge, 
t.  ex.  Jung,  lanceolatay  bicrenatay  Cephcd,  bicuspidata  etc.  Till 
dem  som  blomma  på  sensommaren  och  hösten  höra  Nardia 
scalarisy  Jung.  llomachuchianay  Mylia  anomalay  Odontoschisma, 
Kantia  Trichomanis,  Hos  Jung,  barbata  synes  blomningen 
börja  en  längre  tid  före  fruktens  mognad,  enär  vi  redan  i 
slutet  af  Juni  anträffat  mogna  antheridier,  ehuru  denna  mossa 
hos  oss  först  fruktificerar  i  September. 

Af  dessa  iakttagelser  synes  framgå,  att  en  ej  ringa  skilnad 
förefinnes  i  blomningstidens  förhållande  till  tiden  för  fruktens 
mognad  mellan  lefvermossor,  då  de  växa  på  mera  skilda  bredd- 
grader. Då  nämligen  ofvan  anförde  författares  utsagor  hän- 
tyda  derpå,  att  de  flesta  lefvermossor  i  Tyskland  skulle  blomma 
ftrst  en  lång  tid  efter  fruktsättningen,  så  synes  deras  blom- 
ning hos  oss  börja  något  före  samt  fortgå  någon  tid  samtidigt 
med  den  sednare.  JDetta  förhållande  är  så  egendomligt,  att 
det  vore  högst  önskligt,  om  såväl  inhemske  som  utländske 
forskare  häråt  ville  egna  noggrann  uppmärksamhet.  Möjligen 
kan  olikheten  i  många  fall  förklaras  deraf,  att  den  blidare 
senhösten  i  sydligare  nejder  mäktar  framkalla  blomning  hos 

Digitizedl^VjOOglC 


66      EKSTRAND,  BLOMMORNA  HOS  SKAND.  BLADIGA  LIFVERMOS90R. 

samma  mossor,  hvilkas  könsorganer  i  våra  kallare  trakter  under 
samma  tid  hämmas  i  sin  utveckling,  till  dess  vårens  eller 
sommarens  sol  väcker  dem  till  nytt  lif  samt  bringar  dem  till 
mognad.  Detta  antagande  vinner  stöd  deraf,  att  vi, hos  flera 
af  de  på  våren  blommande  mossorna  på  hösten  anträffat  half- 
mogna  antheridier,  hvilka  under  förutsättning  af  en  blidnrc 
senhöst  antagligen  skulle  kommit  till  mognad  samma  år. 

öfver  hufvud  torde  lefvermossorna  hos  oss  blomma  blott 
en  gång  om  året.  Visserligen  ha  vi  funnit  mossor,  som  burit 
mogna  frukter  så  väl  på  våren  som  hösten  —  vi  erinra  oss 
Jung,  hicrenata  och  CephaL  divaricata  —  h vilket  kunde  han- 
tyda  på  tvänne  blomningstider;  men  denna  skenbart  dubbla 
fruktsättningstid  torde  kanske  i  sjelfva  verket  bero  derpå,  att 
en  del  frukter  ej  kommo  till  full  utveckling  på  den  blidare 
delen  af  hösten,  hvarföre  deras  mognad  på  grund  af  inträffad 
lägre  temperatur  måste  uppskjutas  till  våren. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


imU  TILL  L  SVENSKA  VET.  AKAD.  HANDLINGAR.  Baod.  6.  N:»  t 


EIFEBIMENTELT  BEVIS,  AH  DEN  ELEETHISEA  STeOHEN  ICKE 

FÖRÄNDRAR  SIN  BANA  I  DEN  LEDANDE  KROPP,  (fENOH  HVILEEN 

DEN  aÅR,  OAETADT  DEN  LIDER  INVERKAN  AF  EN  TTTRE 

MNETISK  KRÄPP. 


AF 


E.  EDLUND. 


MEDDELADT   DEN    14    APRIL    1880. 


STOCKHOLM,  1880. 

KOXOL.    ROKTRTOKERIBT 
F.    A.    NOKSTXDT  A  tÖKCB. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


I 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Redan  för  flera  år  sedan  hafva  v.  Feilitzsch,  ^)  Mach  *) 
och  A.  M.  Mayer  ')  på  experimentel  väg  sökt  ådagalägga,  att 
en  elektrisk  ström,  som  genomgår  en  ledare,  icke  förändrar 
sin  bana  i  samma  ledare  utan  bibehåller  ett  oförändradt  läge, 
antingen  en  yttre  elektrisk  eller  magnetisk  kraft  inverkar  på 
strömmen  eller  icke.  Då  denna  egenskap  hos  den  elektriska 
strömmen  är  af  det  största  intresse  i  theoretiskt  hänseende, 
ehuru  detta  visserligen  synes  hitintills  hafva  blifvit  till  en 
stor  del  förbisedt,  och  då  dessutom  anmärkningar  icke  utan 
skäl  kunna  framställas  mot  de  anstälda  försökens  fulla  bevisande 
kraft,  har  jag  ansett  det  vara  nyttigt  att  häröfver  anställa 
några  nya  rön.  Jag  har  härvid  användt  dels  ett  af  de  för- 
faranden, som  förut  begagnats  af  Mach,  och  dels  ett  annat, 
som  förut  icke,  så  vidt  jag  känner,  blifvit  brukadt  för  detta 
ändamål. 

Mach  beklädde  en  cirkelformig  ebonitskifva  på  den  ena 
sidan  med  ett  tunnt  silfverblad  samt  insläppte  och  uttog  den 
elektriska  strömmen  i  tvänne  punkter,  belägna  på  skifvans 
periferi  i  de  motsatta  ändarne  på  samma  diameter.  Fig.  1 
föreställer  en  sådan  skifva,  och  a  och  b  de  punkter,  hvarest 
strömmen  inkommer  i,  och  utgår  ur  skifvan.  Nivåkurvoma 
för  lika  potential  sådana  som  gh,  utgöras  enligt  Kirchhoff  i 
detta  fall  af  cirklar,  som  omkring  linien  ab  ligga  symmetriskt 
och  bilda  i  kontaktspunktema  med  skifvans  periferi  räta 
vinklar.  Den  nivåkurva,  som  går  genom  skifvans  medelpunkt, 
blir  en  rät  linie,  d.  v.  s.  en  cirkel  med  oändligt  stor  radie; 
strömkurvoma,  sådana  som  aeb,  afb^  blifva  likaledes  cirklar, 
hvilka    naturligtvis    gå   genom    punkterna  a  och  b  och  göra 

')  Bericht  iiber  die  Naturforscher-Versammlung  in  Karlsrnhe  1858.  Die 
Lehre  von  den  Fernewirk.  des  galv.  Stromes,  von  Freih.  von  Feilitzsch.  Leipzig 
1866. 

«)  Carl,  Repertorium  der  Physik  T.  VI  (1870). 

^  Sillimann,  The  American  Journal  Ser.  8,  Vol.  I  (1871). 

Digitized  by  LjOOQ IC 


4   EDLUND.   ELBKTR.  STKÖBiMENS  BANA  1  EN  LEDANDE  KROPP. 


räta  vinklar  med  nivåkurvoma,     Emedan  strömmen  utbreder 
sig  i   samma  mån,  som   han  från  inloppspunkten  närmar  sig 

intill  cd,  bvarest  strömmens  genom- 
skärningsarea är  störst,  och  derefter 
åter  sammandrager  sig  till  utlopps- 
punkten 6,  kunna  kurvorna  för  lika 
strömintensitet  naturligtvis  icke 
sammanfalla  med  strömkurvoma 
utan  komma  att  bilda  lemniscater. 
Om  man  nu  berör  skifvan  med 
tvänne  genom  en  känslig  gal  vano- 
meter förbundna  metallspetsar,  så 
ger  detta  instrument  icke  något 
utslag,  om  metallspetsarne  beröra 
skifvan  i  punkter,  som  ligga  på  samma  nivåkurva.  Mach  fann 
nu,  att  galvanometem  fortfor  att  visa  på  noll,  om  skifvan  sattes 
mellan  polerna  på  en  stark  el ektrom agnet.  Detta  var  enligt 
Mach  ett  bevis  på,  att  magnetkraften  icke  förmådde  rubba 
strömkurvoma  i  deras  respektive  lägen,  eller  förändra  formen 
på  de  mot  dem  vinkelräta  nivåkurvorna.  Detta  är  utan  tvifvel 
riktigt  i  de  flesta  fall.  Dock  kan  man  gifva  åt  magnetpolerna 
ett  sådant  läge  och  välja  en  sådan  nivåkurva,  att  galvano- 
metem icke  skulle  gifva  något  utslag,  äfven  om  magneten 
ägde  förmåga  att  förflytta  strömkurvoma.  Om  p  är  potentialen 
i  inloppspunkten  a  och  p^  i  utloppspunkten  b,  samt  m  hela 
motståndet  i  en  strömkurva  från  a  till  6,  samt  motståndet 
från  a  till  en  punkt  hvilken  som  helst  i  samma  kurva  n,  så 
måste    potentialen  i  sistnämnda  punkt  vara  p  —  (p — Pj)*. 

Men  nu  äro  strömkurvorna  symmetriska  omkring  linien  cd. 
Följaktligen    är    för    en    punkt   hvrlkcn   som   helst  på  denna 

linie  potentialen  lika  med  p  —  (p — p^)i  =  — g— ^.  Tänker 
man  sig  nu,  att  skifvan  ligger  horisontelt  och  att  polema  på 
en  hästskoformig  elektromagnet  befinna  sig  i  det  vertikalplan, 
som  går  genom  cd,  den  ena  polen  öfver  och  den  andra  under 
skifvans  plan,  så  måste,  äfven  om  polerna  skulle  äga  förmåga 
att  förflytta  ström  kurvorna,  dessa  senare  fortfara  att  vara 
symmetriska    omkring    cd  och   följaktligen  äfven  i  detta   fall 

potentialen  =  — g— '^  för  alla  punkter  på  denna  linie.  Om 
de  med  galvanometem  förbundna  metallspetsarne  i  förevarande 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHAK6   TILI.    K.    SV.    TET.    AKAD.  HANDL.    BAND.  6«   N:0  2«        5 

fall  Dcdsättas  på  denna  linie,  så  erhålles  således  intet  utslag, 
äfven  om  magnetkraften  kunde  förflytta  strömkurvoma.  Man 
kan  således  häraf  draga  den  slutsatsen,  att  ifrågavarande 
undersökningsmetod  icke  under  alla  förhållanden  ger  ett  till- 
förlitligt resultat.  Mach  har  icke  i  sin  redogörelse  meddelat, 
huru  han  hade  magneten  och  metallspetsame  placerade  vid 
försöken. 

Mach  begagnade  afven  ett  annat  förfarande  för  sin  under- 
sökning. Han  öfverdrog  silfverbladet  med  en  lösning  af  vax 
i  ether,  hvilken,  sedan  ethern  afdunstat,  qvarlemnade  på  silfret 
en  tunn  hinna  af  vax.  Då  nu  en  stark  galvanisk  ström 
genomgick  silfverbladet,  smälte  vaxet  och  markerade  på  detta 
sätt  de  kurvor,  hvarest  strömmen  hade  samma  intensitet. 
Dessa  kurvor,  hvilka  såsom  ofvanför  nämndes  voro  lemniscater, 
förändrade  icke  form,  då  skifvan  sattes  mellan  skänglarna  på 
en  elektromagnet,  hvaraf  Mach  kunde  sluta,  att  magneten  icke 
förmådde  ändra  strömkurvornas  läge. 

För  att  pröfva  den  första  af  de  af  Mach  använda  under- 
eökningsmethoderna,  hvilken  utan  tvifvel  kunde  göras  betydligt 
känsligsre  än  den  andra,  begagnades  först  en  cirkelrund 
messingsskifva,  145  mm.  i  diameter  och  2  mm.  tjock.  Stapeln 
bestod  af  6  Bunsens  elementer,  på  ett  ändamålsenligt  sätt 
kombinerade  med  hvarandra;  galvanometern  med  spegel- 
afläsning  var  särdeles  känslig  och  elektromagneten  så  stark, 
att  den  med  ett  vanligt  ankare  förmådde  bära  50  kilogram. 
Messingsskifvan  sattes  mellan  polerna  på  elektromagneten, 
hvilken  omflyttades  så,  att  förbindningslinien  mellan  polerna 
träffade  skifvan  i  punkter,  som  hade  alla  möjliga  lägen  rela- 
tivt till  linierna  ab  och  cd.  För  hvarje  af  dessa  lägen  upp- 
söktes med  de  två  med  galvanometern  förbundna  metallspet- 
same olika  punkter  på  skifvan,  hvilka  icke  gåfvo  något  utslag, 
då  elektromagneten  var  i  overksamhet,  men  då  erhölls  icke 
heller  något  utslag,  då  magneten  var  verksam,  eller  då  polerna  på 
naagneten  kastades  om,  utan  att  strömmen  i  skifvan  förändrade 
riktning.  Anordningen  var  så  känslig,  att  om  den  ena  metall- 
spetsen förflyttades  en  bråkdel  af  en  millimeter,  så  erhölls 
genast  ett  utslag.  Derefter  gjordes  samma  försök  med  ett 
på  en  ^lasskifva  fasthäftadt  rektangulärt  kopparbleck,  som 
var  0,025  mm.  tjockt,  215  mm.  långt  och  100  mm.  bredt, 
men  resultatet  blef  fullkomligt  detsamma  som  med  messings- 
skifvan.   De   sista  försöken  af  detta  slag  gjordes  med  ett  på 

Digitized  by  VjOOQ IC 


b   EDLUND.   ELEKTR.  STRÖMMENS  BANA  I  EN  LEDANDE  KROPP. 

glas  fastadt  rektangulärt  stanneolblad,  260  mm.  långt,  200  mm, 
bredt  ocli  0,03  5  mm.  tjockt,  och  slutligen  utskärs  ur  stanneol- 
bladet  en  cirkelrund  skifva,  200  mm.  i  diameter,  och  samma 
försök  anstäldes  ånyo,  hvarrid  resultatet  befanns  blifva  det- 
samma som  vid  de  föregående  försöken.  Dessa  försök  öfver- 
ensstämma  således  med  de  af  Mach  anstälda. 

Om  mot  hvad  erfarenheten  på  detta  sätt  lärt,  magnetcn 
verkligen  förmådde  ändra  strömkurvornas  läge  i  den  ledande 
skifvan,  så  kunde  detta  naturligtvis  icke  ske  utan  att  ström- 
kurvornas intensitet  ökades  på  några  ställen  och  förminskades 
på  andra.  Förändring  af  strömkurvomas  lägen  måste  således 
nödvändigt  åtföljas  af  en  förändring  i  deras  relativa  intensitet. 
Nu  skulle  det  kunna  vara  en  möjlighet,  att  det  för  åstad- 
kommande af  denna  intensitetsförändring  fordrades  en  k^aft, 
som  vore  större  än  den  magneten  kunde  förmå  åstadkomma, 
och  att  det  är  af  detta  skäl  som  magneten  icke  mäktar  åstad- 
komma den  minsta  rubbning  i  kurvornas  lägen.  Då  magneten 
verkar  på  en  rörlig  liniär  ledare,  genom  hvilken  en  ström 
går,  så  sättes  denna  ledare,  såsom  bekant  är,  i  rörelse,  men 
denna  magnetens  ponderomotoriska  verkan  åtföljes  icke  af 
någon  märkbar  intensitetsförändring  af  det  slag,  hvarom  här 
är  fråga.  Magnetens  oförmåga  att  förändra  strömkurvornas 
lägen  i  en  ledande  skifva  skulle  på  detta  sätt  icke  strida 
emot  dess  ponderomotoriska  verkan  på  en  rörlig  liniär  ström. 
Om  man  på  experimentel  väg  vill  afgöra,  om  denna  hypothes 
innebär  någon  sanning,  kan  man  hvarken  använda  den  ofvau- 
före  beskrifna  anordningen  eller  den  som  blifvit  af  v.  Feilitzsch 
och  Mayer  begagnad.  Man  måste  då  ställa  så  till,  att  ström- 
kurvorna vid  förflyttningen  icke  äro  utsatta  för  någon  förtät- 
ning eller  förtunning,  utan  kunna  förflytta  sig  fritt  och  obe- 
hindradt  på  samma  sätt  som  den  liniära,  rörliga  ström,  som 
påverkas  af  magneten.  Jag  har  sökt  uppnå  detta  mål  på 
följande  sätt: 

En  låda  af  kubisk  form,  hvars  fyra  sidor  bestodo  af 
messing  och  de  två  öfriga  vertikala  af  glas,  var  fastsatt  på 
en  trefot  med  ställskrufvar,  så  att  två  af  sidorna  kunde  ställas 
horisontelt.  På  kubens  öfra  sida  var  en  liten  kubisk  utbygg- 
nad, hvars  ena  sida  bestod  af  glas,  och  på  öfra  sidan^af  denna 
utbyggnad  var  ett  messingsrör  fastsatt,  hvars  öfra  ända  täcktes 
af  en  metallplatta,  i  hvars  medelpunkt  en  tunn  silfvertråd  var 
fästad.     Metallplattan    kunde    vridas   omkring  och  vridnings- 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANQ   TILL   K.    SY.    VET.   AKAD.  HANDL.     BAND.  6.     N:0  2. 


t^g.  2, 


vinkeln  aääsas  på  en  gradering  på  messingsröret.  I  den 
nåmnda  utbyggnaden  befann  sig  en  spegel,  upphängd  på 
silfvertråden,  och  vid  nedra  sidan  af  spegeln  var  en  metallstaf 
fästad,  hvilken  nedgick  i  den  kubiska  lådan  genom  ett  hål  i 
dess  öfra  botten,  och  hvars  nedra  ända  var  böjd  till  en  hake 
(or  att  derpå  upphänga  de  föremål,  som  strax  skola  om- 
nämnas. 

På  en  af  den  kubiska  lådans  vertikala  sidor  var  en  rek- 
tangulär öppning  urtagen,  hvilken  täcktes  af  en  slid,  som 
kunde  föras  upp  och  ned  af  en  skruf. 
I  denna  slid  var  en  horisontel  me- 
tallstaf insatt,  men  isolerad  från  sli- 
den  genom  kautschuk.  Metallstafven 
tjenade  till  att  i  lådans  inre  uppbära 
en  ringformig  skål  af  ebonit  af  den 
form,  sedd  ofvanifrån,  som  figuren  2 
utvisar.  Skålens  botten  var  betäckt 
med  ett  platinableck,  hvilket  stod  i 
ledande  förbindelse  med  metallstaf- 
ven. På  botten  i  den  kubiska  lådan 
ställdes  vertikalt  en  magnet,  som  genomgick  öppningen  ah 
på  ebonitskålen,  och  denna  senares  höjd  bestämdes  så,  att 
ytan  på  det  svafvelsyrehaltiga  vatten,  hvarmed  skålen  fyldes, 
kom  att  ligga  i  samma  horisontalplan  som  midten  mellan 
magnetens  båda  poler.  Det  använda  instrumentet  var  således 
en  sorte  torsionsvåg. 

Ett  cylindriskt  messingsrör,  hvars  längd  var  större  än 
magnetens  halfva  längd  och  diametern  större  än  diametern 
ob  på  den  ringformiga  skålöppningen,  hade  ena  ändan  till- 
sluten af  en  botten,  men  den  andra  ändan  öppen.  I  medel- 
punkten af  botten  satt  en  ögla,  hvilken  hängdes  på  den 
ofvannämnda  haken,  så  att  messingscylindern  på  detta  sätt 
kom  att  koncentriskt  omgifva  öfra  hälften  af  magneten  och 
räckte  dervid  något  ner  under  vattnets  yta.  Om  nu  den 
positiva  polen  på  en  stapel  förbands  med  den  ofvannämnda, 
från  lådan  isolerade,  metallstafven,  och  den  negativa  med 
röret,  hvari  silfvertråden  hängde,  så  gick  strömmen  uppåt  i 
den  upphängda  messingscylindern,  derifrån  till  medelpunkten 
i  cylinderns  botten  och  slutligen  genom  silfvertråden  till 
stapelns  andra  pol.  Det  är  tydligt  häraf,  att  om  magneten 
W  förmåga  att  vrida  ström  strålar  ne  i  horisontel  led  omkring 

Digitized  by  VjOOQ IC 


8   EDLUND.   ELEKTB.  STRÖMMENS  BANA  I  EK  LEDANDE  KBOPP. 

cylindern,  så  blifva  de  af  denna  kringvridning  icke  tätare  pä 
några  ställen  och  tunnare  på  andra;  emedan  allt  är  symmetriskt 
omkring  magnetens  axel.  Tätheten  är  tvärtom  densamma 
öfverallt  i  cylindern,  som  om  magneten  tages  bort. 

Vid  de  verkligt  utförda  försöken  gick  dock  icke,  såsoro 
nyss  antogs,  cylinderns  hela  nedra  kant  ned  i  det  svafvelsyre- 
haltiga  vattnet,  utan  på  samma  kant  fastlöddes  fina  och  korta 
platinatrådar,  sittande  diametralt  emot  hvarandra,  hvilka  en- 
samt nedgingo  under  vattnets  yta.  Observationerna  visade,  att 
resultatet  blef  detsamma,  men  platinatrådarne  medförde  den 
fördel,  att  vattnets  motstånd  blef  mindre  och  mätningarne 
derföre  tillförlitligare.  Observationerna  verkstäldes  med  tub 
och  skala  på  vanligt  sätt. 

Plg,  3.  Sedan  bestämningarne  med  messings- 

f°| cylindern  voro  gjorda,  borttogs  densamma 

och  i  stället  upphängdes  på  haken  en  tv:^ 
gånger  i  rät  vinkel  omböjd  metalltråd  af 
den  form  figuren  3  visar.  För  att  få  silfver- 
^r  rf£2    tråden    lika    mycket   spänd,    som    då    cy- 

lindern användes,  sattes  små  tyngder  c  och 
d  på  tråden,  men  isolerades  från  densamma. 
Det  visade  sig  vid  alla  försöken,  att  vridningen  var  pro- 
portionel    med   atrömstyrkan   och  lika  stor  för  cylindern  som 
för  tråden. 

Om  m  betyder  intensiteten  af  en  magnetpol,  dz  ett  ban- 
element,  gcnomströmmadt  af  en  ström  med  intensiteten  t, 
och  befinnande  sig  på  afståndet  a  från  magnetpolen,  samt  om 
/  är  vinkeln,  som  sammanbindningslinien  mellan  dem  gör 
med  banelementet,  så  är,  såsom  bekant,  den  kraft,  hvarmed 
polen  verkar  på  banelementet  utefter  en  linie,  som  är  vinkel- 
rät    mot    det   genom    banelementet    och  polen  lagda   planet, 

proportionel  med  — ^  a  "»  Om  magnetens  hela  vridnings- 
moment  på  den  vid  försöken  begagnade  böjda  tråden  efter 
denna  lag  beräknas,  så  erhålles,  om  I  är  halfva  afståndet 
mellan  båda  polerna,  r  afståndet  från  magnetens  axel  till  de 
nedhängande  delarne  af  tråden  och  om  z^  utmärker  afståndet 
från  trådens  båda  ändar  till  det  horisontalplan,  hvari  magnetens 
midtpunkt  ligger,  att  vridningsmomentet  är  proportionelt  med 

»»i    r^  — -.J       1       .  wi    Cl  -^  gj       y 


Digitized  by  LjOOQ IC 


BIHAN6   TILL   K.    SV.   VET.   AKAD.  HANDL.     BAND.  6*     N:0  2.      9 

Man  ser  häraf,  att  vrid ningsmomen tet  är  aldeles  oberoende 
af,  huru  högt  den  horisontela  delen  af  träden  ligger  öfver 
magnetens  öfra  ända.  För  den  begagnade  magneten  var  / 
ungefär  =  25  mm.,  och  r  var  för  både  tråden  och  cylindern 
=  15  mm.  Med  begagnaude  af  dessa  konstantvärden  finner 
man,  att  magnetens  vridningsmoment  på  hela  den  böjda  träden, 
då  2r  =  o,  är  proportionel  med  1,7 1 50  mf,  och  på  hela  tråden  med 
undantag  af  de  5  millimeter,  som  ligga  närmast  ändame  af  den 
samma  i  närheten  af  magnetens  midt  1,6984  mt.  Såsom  det 
var  att  förutse,  bidrager  således  strömmen  i  de  5  sista  milli- 
metema  mycket  litet  till  vridningens  storlek. 

Strömmen  ingick  i  messingscylindern,  då  denna  begag- 
nades, genom  tvänne  platinaspetsar,  som  räckte  ned  under 
vattnets  yta.  Inkommen  i  cylindern  utbreder  den  sig  åt  si- 
dorna och  intager  hela  omkretsen,  hvarefter  den  uppstiger 
vertikalt  och  går  derpå  genom  bottnen  i  radiemas  riktning 
till  upphängningspunkten.  Vid  cylinderns  nedre  kant  hafva 
således  strömkurvorna  icke  en  vertikal  utan  en  mer  eller 
mindre  borisontal  riktning,  men  detta  har  icke,  såsom  den 
ofvan  anförda  räkningen  visar,  något  väsentligt  inflytande  på 
vridningens  storlek.  Riktigheten  häraf  bevisas  dessutom  af 
nedan  meddelade  försök.  Man  kan  följaktligen  påstå,  att 
strömstrålame,  åtminstone  de  som  märkbart  inverka  på  vrid- 
ningen,  hafva  samma  riktning  i  cylindern  som  i  tråden,  den 
enda  skilnaden  emellan  dem  består  den,  att  i  cylindern  är 
strömmens  genomskämingsarea  större  än  i  tråden.  Om  således 
strömmen  i  cylindern,  på  samma  sätt  som  i  tråden,  icke  kan 
förskjutas  från  ett  ställe  till  ett  annat,  så  måste  vridnings- 
vinklame  för  så  väl  cylindern  som  för  tråden  vara  lika  stora. 
Om  deremot  strömstrålame  i  cylindern  förskjutas  under 
magnetens  inflytande,  måste  tydligen  cylinderns  vridning 
blifva  mindre  än  den  böjda  trådens  för  samma  strömstyrka. 
Denna  senare  uppmättes  på  det  sätt,  att  en  obetydlig,  men 
för  hvaije  observationsserie  fullkomligt  konstant,  del  af  den- 
samma leddes  till  en  galvanometer  med  spegelafläsning  och 
uppmättes  i  skaldelar. 

Försöksserien  1.  Upphängningstråden  var  600  mm.  lång 
och  dess  torsionskraft  mycket  ringa,  hvarföre  endast  svaga 
strömmar  kunde  begagnas.  Utslagen  äro  beräknade  för  så 
väl  den  böjda  tråden,  som  för  cylindern,  under  förutsättning 


Digitized  by  VjOOQ IC 


10     EDLUND.       BLEKTR.    STRÖMME  A      I   EN    LEDANDE   KROPP. 

att  de  äro  proportion cla  med  strömstyrkan,  multiplicerad  med 
konstanten  l,u96. 

Utslagen 

strömstjrkan  observ.  beräkn.  akilnad 

Försök  med  den  böjda  tråden 

62,8  68,85  68,7  +  0,15 

61,8  68,4     67,6  +  0,8 

16.8    18,3       18,4    —   0,1 

Försök  med  cylindern 

59,0  64,0     64,6  —  0,6 

58.0  63,1     63,5  —  0,4 

18.1    19,85    19,8    +    0,05 

Häraf  följer  således,  att  utslagen  med  den  böjda  tråden 
äro  lika  stora  som  med  cylindern  för  samma  strömstyrka, 
samt  att  de,  såsom  det  var  att  vänta,  äro  proportionela  med 
ström  styrkan. 

Föraökaaerien  2,  Upphängningstråden  förkortades  till  Qer- 
dedelen  af  dess  förra  längd,  hvarigenom  dess  torsionskraft 
således  blef  fyra  gånger  så  stor  som  först.  Strömstyrkan 
kunde  nu  tagas  större  än  i  föregående]^serie,  men  vid  upp- 
mätningen begagnades  en  annan  del  af  strömmen,  så  att 
måttet  på  strömstyrkan  icke  är  jemförligt  med  det  föregående. 
Beräkningen  är  gjord  med  konstanten,  0,39335. 

Utslagen 
strömstyrkan  obsery.  beräkn.  skilnad 

Försök  med  den  böjda  tråden 

148,6  58,55  58,45  +  0,10 

150,8    60,13    59,32    +    0,81 

50,0    20,05    19,67    +    0,38 

48,0    19,05    18,88    +    0,17 

Försök  med  cylindern 

156,8  ....'....  61,54  61,68  —0,14 

156,0  60,10  61,36  —    1,26 

61,0  23,77  23,99  —  0,22 

60,0  23,32  23,60  —   0,28 

Ehuru  skilnaden  mellan  de  observerade  och  beräknade 
utslagen  äro  relativt  små,  äro  de  dock  för  den  böjda  tråden 

Digitized  by  VjOOQ  IC 


BIBANO   TILL   K.   SV.   VET.   AKAD.   HANDL.   BAND.    6*   N:0   2*     11 

genomgående  positiva  och  för  cylindern  negativa.  Den  förra 
gaf  alltså  något  för  stora  utslag  i  förhållande  till  cylindern. 
Orsaken  härtill  var  dock  lätt  att  finna.  Enligt  den  ofvan- 
stående  beräkningen  beror  magnetens  vridningsförmäga  på 
afståndet  r  mellan  magnetens  axel  och  cylinderns  periferi 
eller  den  vertikalt  gående  delen  af  tråden.  Xu  befans  det 
vid  en  noggrann  uppmätning,  att  afståndet  emellan  ytter- 
sidorna på  de  vertikalt  gående  delarne  af  tråden  visserligen, 
var  lika  stort  som  cylinderns  yttre  diameter,  men  att  tråden 
var  något  tjockare  än  godset  i  cylindern,  hvarigenom  det 
inre  afståndet  mellan  trådarne  blef  något  mindre  än  cylinderns 
inre  diameter.  För  att  pröfva  om  den  anmärkta  skilnaden  i 
utslag  möjligen  kunde  bero  härpå,  gjordes  följande  försöksserie 
med  en  böjd  tråd,  der  denna  ofullkomlighet  var  så  fullständigt 
som  möjligt  afhjelpt. 

Försöksserien   3,     Utslagen   äro  beräknade   med   tillhjelp 
af  koefficienten  0,4  7  55. 

Utslag 
strömstyrk  an  observ.  beräkn.  skilnad 

Försök  med  den  böjda  tråden 

92,8   43,51   44,13  —  0,62 

94,0  44,02  44,70  —  0,68 

57,5  27,16  27,34  —  0,18 

57,5    27,82    27,34    —   0,02 

Försök  med  cylindern 
92,o  43,87  43,75  +  0,13 

87,0    41,17    41,37    —  0,20 

58,5    28,33    27,82    +    0,51 

58,2    28,24    27,67    +    0,57 

Här  ligga  skilnadema  på  ett  undantag  när  åt  motsatt 
håll  mot  i  den  föregående  serien;  hvarför  de  med  rätta  kunna 
anses  vara  endast  observationsfel. 

Vid  alla  de  föregående  försöken  var  cylindern  försedd 
med  två  fina  och  korta  platinatrådar,  hvilka  nedgingo  i  det 
svafvelsyrehaltiga  vattnet.  För  att  efterse,  om  den  sneda 
riktning,  som  strömkurvoma  till  följd  häraf  måste  antaga  i 
cylinderns  nedra  del,  kunde,  emot  hvad  beräkningen  visat, 
hafva  något  märkbart  inflytande  på  utslagens  storlek,  försågs 
cylindern  med  fyra  dylika  platinatrådar,  fastlödda  på  90  graders 
afståad    från    hvarandra,   och  försök  anstäldes  på  samma  sätt 

Digitized  by  VjOOQ IC 


12   EDLUND.   ELEKTR.  STRÖMMENS  BANA  I  EN  LEDANDE  KROPP. 

som  då  trådavDO  endast  voro  två.  Då  trådarne  voro  fyra, 
borde  strömbanorna  i  cylinderns  nedra  del  antaga  ett  mera 
vertikalt  läge  än  då  de  endast  voro  två,  och  således  utslagen 
blifva  olika,  i  fall  de  till  någon  del  berodde  härpå. 

Försökaserien  4,  Utslagen  beräknade  för  en  strömstyrkö, 
=  100. 

Cylindern  försedd  med  4  trådar.  Utslag:  37,57  —  39,i3  —  38,4n 
Medium  38,88. 

Cylindern  försedd  med  2  trådar.  Utslag:  38,85  —  39,34  — 39.is 
Medium  39,  n. 

Försöksserien  5,  Utslagen  beräknade  med  begagnande 
af  koefficienten  0,4657. 

Utslagen 
strömatyrkan  observ.  beräkn.  skllnad 

Cylindern  försedd  med  2  trådar 

88,5    41,15    41,21    —   0,06 

88,0  40,88  40,98  —  0,10 

Cylindern  försedd  med  4  trådar 
96,0  45,70  ^  44,71- -h   0,99 

100,2    46,44    46,66    —   0,22 

De  två  sista  serierna  leda  båda  till  samma  resultat,  neiii- 
ligen  att  utslagens  storlek  är  oberoende  af  antalet  berörings- 
punkter emellan  cylindern  och  det  svafvelsyrehaltiga  vattnet, 
samt  att  således  det  erhållna  resultatet  är  lika  med  det  som 
skulle  hafva  erhållits,  om  hela  den  nedra  kanten  af  cylindern 
varit  i  beröring  med  vätskan. 

Frågar  man  efter  orsaken  dertill,  att  magneten  icke  för- 
mår att  förflytta  strömmen  från  ett  ställe  till  ett  annat,  Fa 
inser  man  lätt,  att  denna  icke,  såsom  några  antagit,  är  att 
söka  i  det  elektriska  ledningsmotståndet;  ty  det  är  tydligt  af 
sig  sjelft,  att  om  motståndet  skulle  kunna  hindra  förflyttningen, 
måste  detta  vara  större  än  eller  åtminstone  lika  stort  med 
den  kraft,  som  magneten  äger  för  att  åstadkomma  förflytt- 
ningen. Magnetens  kraft  i  detta  hänseende  uppmätes  af 
torsionen  hos  upphängningstråden.  Huru  obetydligt  lednings- 
motståndet hos  en  metall  i  sjelfva  verket  ^r  i  jemförelse 
härmed,  kan  man  inse  deraf,  att  om  man  insläpper  i  en  ledare 
af  större  utsträckning  en  qvantitet  elektricitet,  äfven  om  denna 
är  så  ringa,  att  den  knappast  förmår  att  åstadkomma  den 
minsta    elektroskopiska   verkan,    så  förflyttar  den   sig  genast 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG    TILL   K.    8V.   VET.    AKAD.  HANDL.     BAND.  6.     N:0  2.        13 

till  ledarens  yta,  oaktadt  ledningsmotståndet  lägger  hinder 
Jcremot.  Det  är  ingalunda  tänkbart,  att  ledningsmotständet 
t.  ex.  i  den  ofvannämnda  2  mm.  tjocka  messingsskifvan  skulle 
kunna  hindra  strömmarne  att  märkbart  förflytta  sig,  då  den 
kraft,  hvarmed  den  starka  elektromagneten  söker  att  åstad- 
komma en  sådan  förflyttning,  är  tillräckligt  stor  för  att  under 
gynnsamma  förhållanden  sätta  hela  skifvan  i  rörelse.  Icke 
heller  kan  man,  såsom  några  andra  gjort,  antaga,  att  magneten 
icke  inverkar  på  strömmarne  sjelfva,  utan  på  de  banor,  hvari 
♦Je  gå,  det  vill  med  andra  ord  säga  på  sjelfva  ledaren,  ty  ett 
sådant  antagande  leder  till  orimligheter,  som  det  icke  kan 
vara  behöfligt  att  här  uppvisa.  Vill  man  vara  uppriktig,  så 
måste  man  öppet  tillstå,  att  den  gamla  åsigten  öfver  elektri- 
citetens natur,  åtminstone  sådan  som  den  vanligen  framställes, 
icke  är  mäktig  att  gifva  en  antaglig  förklaring  till  det  ifråga- 
varande fenomenet. 

Men  förhållandet  blir  annorlunda,  om  man  utgår  från 
•len  unitariska  åsigten  öfver  elektricitetens  natur,  sådan  denna 
tömt  af  mig  blifvit  framstäld.  Då  det^icke  kan  vara  mot- 
ståndet, som  hindrar  magneten  att  förflytta  strömkurvorna 
inom  ledaren,  så  måste  detta  hinder  åstadkommas  af  några 
krafter  som  verka  i  motsatt  riktning  mot  och  lika  starkt  som 
magneten,  h varförutan  det  är  tydligt,  att  dessa  krafter  måste 
utgå  från  ledarens  egna  onolekuler,  det  vill  med  andra  ord 
säga,  hafva  sina  fästpunkter  inom  ledaren;  ty  endast  på  detta 
sätt  blir  det  förklarligt,  att  de  ifrågavarande  krafterna  kunna 
omöjliggöra  strömmens  förskjutning  inom  ledaren,  utan  att 
lägga  det  ringaste  hinder  mot  sjelfva  ledarens  förflyttning  i 
rummet  till  följe  af  magnetens  verkan  på  strömmarne.  Det 
inre  molekulära  tillståndet  hos  ledaren  kan  derföre  ingalunda 
vara  detsamma,  då  en  magnet  befinner  sig  i  dess  omedelbara 
närhet  som  då  den  är  aflägsnad  derifrån.  Redan  Faraday 
anade  på  andra  grunder,  att  en  olikhet  i  det  molekulära  till- 
ståndet i  de  båda  fallen  måste  äga  rum,  och  han  kallade  det 
^f  magneten  eller  en  yttre  galvanisk  kraft  förorsakade  till- 
ståndet electro-tonic  state.  Frågan  blir  nu  att  bestämma, 
Wruti  detta  af  magneten  förorsakade  tillstånd  kan  bestft. 
Jag  vill  blott  här  i  korthet  fästa  uppmärksamheten  derpå, 
nt  den  ifrågavarande,  mot  magneten  verkande  kraften  upp- 
kommer af  en  förändring  i  tätheten  hos  de  etherhyllen,  af 
livilka   ledarens   egna  molekuler  äro  omgifna.     Detta  är  icke 

Digitized  by  VjOOQ IC 


14      EDLUND.      ELEKTR.    STRÖMMENS    BANA    I    EN    LEDANDE  KROPP. 

något  löst  antagande,  iippstäldt  för  förklaringen  af  det  ifråga- 
varande fenomenet,  utan  det  är  en  nödvändig  följd  af  den 
grundåskådning,  hvarpå  hela  denna  theori  hvilar.  Att  hai 
ingå  i  en  närmare  förklaring  af  detta  ämne  torde  få  anses 
för  öfverflödigt,  aldenstund  en  sådan  redan  förut  af  mig 
blifvit  lemnad.  (Théorie  des  phénoménes  électriques  p.  8,  !♦, 
66  et  67.  K.  Svenska  Vet.  Ak.  Handl.  B.  12  N:o  8.  (1874), 
Bihang  till  K.  Sv.  Vet.  Handl.     B.  5  N:o  17  (1879). 


Digitized  by  VjOOQ IC 


(IIAHfi  TILL  K.  8VIN8KA  VET.  AKA».  HANDLINQAL  Uti.  i.  ht  3. 


UEBES 


mSTEiminiGENAUSDE»AIICELLEH-SCEICHT£N 


]^07ÅJA-SEMUÄS. 


VON 


S.  A.  TULLBERO. 


MIT  2  TAFELN. 


MITGBTHBILT  DBN  9  JUNI  1880. 


STOCKHOLM,  1881. 

KOVOL.    BOKTBTCKBEIBT. 

r.    A.    VOBSTSOT  m  tOKKB. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


w. 


fährend  der  im  Jahre  1875  vorgenommenen  schwedischen 
Expedition  nach  der  Mundung  des  Jenissei  unter  der  Lei 
tung  von  Professor  Nordenskiöld,  wurden  auch  die  KUsten- 
von  Novaja-Semlja  besucht.  Auf  zwei  Punkten  fand  man 
Blöcke  von  Gesteinen,  welche  sehr  reich  an  Versteineningen 
waren.  ^)  Auf  dera  Ufer  von  Besimennaja  Bay  lagen  mehrere 
Kugeln  au8  einem  braunen  Sandsteine,  welche  sehr  schöne 
Ammoniten  und  andere  Petrefacten  enthalten.  Bei  Skodde 
Bay  wurden  auch  Blöcke  gefunden,  die  noch  reicher  an 
schön  erhaltenen  Versteinerungen  sind.  Die  Gesteine  waren 
jedoch  nicht  fest  anstehend  zu  finden. 

Unter  den  Versteinerungen  sind,  der  Anzahl  nach, 
▼or  Allén  die  AuceUen  uberwiegend,  so  dass  sie  der 
Fauna  ihr  äusseres  Gepräge  geben.  Die  AuceUen  spielen 
bekanntlich  in  der  östlichen  und  noch  mehr  in  der  nörd- 
Hchen  Pacies  des  Jura  eine  eigenthiimliche  Rolle:  wo  sie 
irgendwo  auftreten,  kommen  sie  immer  in  solchen  Mässen 
vor,  dass  das  Gestein  ofb  ausschliesslich  aus  ihren  Schalen 
besteht.  Sie  scheinen  in  Mässen  gesellig  gelebt  zu  haben 
wie  die  Austern,  doch  waren  sie  nicht  festgewachsen.  Es 
scheint  daher  nicht  unpassend,  die  Schichten  nach  dieser 
Gattung  zu  benennen,  um  so  mehr  als  die  AuceUen  eine  sehr 
ausgedehnte  Verbreitung  haben. 

Solche  AuceUen-txihiende  Schichten  sind  nämlich  auf 
<ler  Kuhn-Insel  bei  Grönland  *),  auf  Spitzbergen  *),  Novaja- 
Semlja,  an  der  Petschora*),  in  Mittel-Russland,  am  Kaspischen 

O  KoxDBKBKiÖLD,  A.  E.,  >Redogörel0e  lör  en  expedition  tUl  mynningen 
^  Jcuisiei  och  Sibirien  år  1876>  (Bihang  till  K.  Svenska  Vet.-Akad.  Hand- 
har, Bd.  4,  N:o  1,  p.  20-24.) 

*)  Frahz  Toula,  »Besohreibang  mesosoiscber  Versteineningen  von 
^ei  Kuhn-Insel»  in  tDie  sweite  Dentsche  Polarfahrt>. 

*)  Lindström,  O.,  >0m  Trias-  ocb  Jnraförsteningar  från  Spetsbergen» 
Jtt  K.  Srenska  Vet.-Ak.  Handl.  Bd.  6,  N:o  6. 

*)  EsTBEBLiNO,  »Wissenscbaftlicbe  Beobacbtangen  anf  einer  Reise  in 
dw  Pet8choraland.>  , 

Digitized  by  VjOOQ IC 


4       8.    A.    TULLBBRO,    VER8T1IK.    0£R  At7C.-8CHICHTKN   K.    8BHLJAS. 

Meere,  am  Baikal-See,  auf  den  NeusibirischeD  und  den  Aleu- 
tischen  Inseln  angetroffen  worden^). 

Waa  daa  Alter  die8er  Schichten  betriflft,  haben  die  meisten 
Auctoren  sie  als  dem  Jura  angehörend  betrachtet;  nur  Prof. 
EiCHWALD  bringt  sie  unter  die  Kreideformation. 

Die  auf  Novaja-Semlja  gefundenen  Gesteine  eind  so^v^ohl 
in  petrografischer,  als  paUeontologischer  Hinsicht  von  em- 
änder  verschieden. 

Aus  Skodde  Bay  stammen: 

1.  Eindunkelgrauerbituminöser  Kalkstein;  diemeistcharac- 
teristischen  Fossilien  sind  Ammonites  okensis^  Aucella  Keyser- 
lingi  forma  oUiquOj  Leda  Zieteni  und  Ptychostolis  NordensldöldL 

2.  Ein  heller  gefårbter,  etwas  sandiger  Kalkstein;  cbarac- 
teristische  Fossilien  sind  Aucella  KeyBerlingi  f.  fnajueculeu, 
Leda  angulaia  und  Aetarte  Vcltzii;  kein  Ammonit  ist  darin 
gefunden. 

3.  Ein  hellgrauer  kalkiger  Sandstein  mit  Ammonitee  aher- 
nansn  Cerithium  elatum^  Goniomya  elegantula  etc. 

In  der  Besimennaja  Bay  ist  nur  ein  brauner  Sandstein, 
(mit  4  bezeichnet)  gefunden :  derselbe  (\x\ii\,  Ammonites  alieman*. 
Turbo  capitaneus^  Aucella  mosqueneUy  Pecten  demi§sus  u.  A. 

Dass  diese  vier  Gesteine  aus  verschiedenen,  einander 
nahe  liegenden  Schichten  stammen,  ist  sehr  wahrscheinlich. 
Die  Gesammtzahl  der  in  ihnen  enthaltenen,  wenigstens  ge- 
nerisch  bestimmbaren  Versteinerungen  beläuft  sich  auf  45; 
von  diesen  sind  7  Arten  gemeinsam  fiirdie  beiden  Kalk- 
steine  der  Skodde  Bay,  4  Arten  fiir  den  sandigen  Kalkstein 
und  den  kalkigen  Sandstein,  und  3  Arten  fiir  die  beiden 
Sandsteine.  Nur  eine  Art,  Avicula  Munsteri^  kommt  in  allén 
vier  Gesteinen  vor. 

Daraus  känn  man  wohl  schliessen,  dass  die  Gesteine  2 
und  3  zwischen  1  und  4  liegen  mussen.  Das  Vorkommen 
von  Liassischen  Formen  in  dem  Kalksteine  1  weist  diesem 
einen  niedrigeren  Platz  an. 

Wenigstens  einundzwanzig  der  gefundenen  Arten  sind 
aus  andercn  Lokalitäten  bekannt;  zwölf  koramen  in  dem 
westeuropäischen  Jura  vor,  und  von  diesen  gehören  zehn 
Arten  dem  braunen  Jura  an;  nur  die  drei  aus  unserem  bitu- 
minösen    Kälke    stammenden     Ledce    scheinen    Liassisch    zu 

O  BiOHWALD,  GeognoatUoh-Paleeontologische  Bemerkungen  Uber  die 
Halblnsel  Manglschlak  und  die  Alentischen  Inseln. 


Digitized  by  LjOOQ IC 


BIHANO   TILL   K.    8T.  YET.-AKAD.  HAHOL.     BAND  6*     N:0  S«       5 

sein,  Ich  kenne  kein  einziges  dieser  Fossilien,  welches  zu- 
gleich  in  einer  anderen  Formation  vorkommt. 

Wenn  man  die  Fauna  des  Moskauer-Jura  mit  der  unsrigen 
vergleicht,  findet  man  12  Species,  die  bei  denselben  gemein- 
sam  sind;  aber  es  ist  auch  deutlich,  dass  man  noch  nicht 
die  Faunen  der  verschiedenen  Gesteine  von  Novaja-Semlja 
mit  denen  des  Moskauer  Jura  parallelisiren  känn.  Die  Ueber- 
einstimmung  mit  dem  Moskauer-Jura  betreffend,  will  ich  an- 
iuhren,  was  Herr  Trautschold  in  Briefen  an  Prof.  Lindstböm 
davon  sagt:  >Im  Allgemeinen  ist  nicht  zu  verkennen,  dass 
die  Jura-Facies  der  nordischen  Inseln  dieselbe  ist  wie  die  des 
russischen  Jura,  und  dass  jener  nordische  Jura  dem  von 
Petschora  und  Wytschegda  am  nächsten  steht,  wie  auch 
natiirlich  ist;  es  sind  gleichzeitige  Meeresabsätze.»  Prof.  Zittel 
sagt  ebenso  brieflich :  »Die  Uebereinstimmung  mit  dem  russi- 
schen und  speciell  dem  Moskauer  Jura  ist  augenfallig.  AmmO' 
niies  aliemana^  Aucella  mosquensia  und  Attc,  concentriea  sehen 
Moskauer-Stucken  zum  Verwechseln  ähnlich.» 

Was  die  Bearbeitung  des  Materiales  betrifft,  machte  Herr 
Prof.  LiNDSTBÖM  den  Anfang  damit  und  bestimmte  schon 
die  meist  charakteristischen  Formen.  Als  seine  Ubrigen  Ar- 
beiten  ihm  keine  Gelegenheit  gaben  damit  fortzufahren, 
wurde  die  Bearbeitung  mir  angeboten.  Mit  Rath  und  Hulfe 
hat  er  mich  jedoch  stets  unterstutzt,  und  sage  ich  ihm  daftir 
meinen  besten  Dank. 

Bei  der  Bestimmung  der  Arten  habe  ich  die  zugäng- 
liche  Literatur  so  sorgfältig  wie  möglich  zu  Rathe  gezogen. 
Von  Prof.  Trautschold  in  Moskau  und  Prof.  Zittel  in 
Miinchen  wurden  mehrere  Arten  dem  Palaeontologischen 
Reichsmuseum  mit  grösster  Bereitwilligkeit  zur.Vergleichung 
gesandt. 

Schliesslich  verdient  es  erwähnt  zu  werden,  dass  ausser 
4en  unten  genannten  Arten  nu^hrere  andere,  minder  gut  er- 
kaltene,  gefunden  sind;  von  Brachiopoden  liegt  nur  einp 
nicht  bestimmbare  Terebratula,  von  Crustaceen  nur  ein  Frag- 
ment einer  Scheere  vor.  Pflanzenreste  sind  in  allén  vier 
Oestcinen  nicht  selten,  doch  sind  keine  bestimmbaren  Theile 
gefunden. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


S.    A.TULLBIKG,    VEE8TE1N.    DER    AUC.-SCHICHTEK    N.    SIMUAS 


TJebersioht  der  Verbreitung  der  Arten. 


Ammonltes  alternans  BUOH 

okensU  dOBB 

Belemnites  magnificus  dOBB.  ? 

sp.  (Qrosser  Phrag- 

mocon) 

Novaja-Semlja. 

Moskaner 

West- 

5 

Skodde  Bay.      ^ 

CO 

Sohichteo. 

Europa. 

ID  a 
»  C 

2.1- 
•   »1 

p  g 

11 

t 

B 

(t 

g 

.Mittlere. 

Untere 
Schlcht. 

O 

ocj' 

SS 

9 

Si 

9   g 

r 

g- 

p 

i 

0 

p 

1 
1 

I 

1 

1 

1 
1 
1 
1 
1 

1 
1 

1 

1 
1 
1 
1 

1 
1 

1 

1 
1 

1 
? 

1 

1 

1 
1 

1 

1 
1 

1 

1 

1 
1 

1 
1 

1 
1 

1 

1 

1 

1 
1 

1 

1 

1 
1 

1 

r 
1 

1 
1 

1 

1 
1 

11 

1 
1 

1 

1 
1 

1 

1 
1 

1 

1 
1 
1 

gn 

- 1 

°y 

Cerithlum  elatum  n 

Bncoinain   septentrionale   n.  ... 

Turltella  Novae-Semljae  n 

Turbo   capitaneus  MviNST 

mIr.Anfi  ii. 

—  1 

nnlcostatus  D 

1       — 

1    1    1 

1       — 

1       — 
1       — 

Enllma  Dnsilla  d 

— 

andulata  n 

Dentalium  subancepsTBAUTSCH. 
Actaeon  Frearslanus  d*OBB.    ... 

exscTilDtns  n 

1 

Solenomva  costata  n 

1 
1 

1 

1 

1 
1 

1 
1 

1 

1 
1 

1 

1 

— 

Panopsea  percgrina  d'OBB 

Oonlomva  eleirantala  n 

1 

Tellina  subalplna  MUnst 

Crassatella?  sp.  Ketbebl 

Astarte  Voltiil  Hönningh 

Cyprlna  Cancrlaiana  d'OBB.  ... 
Dolarls  n         

1 
1 

1 

Cardium  ooncinnum  BuCH 

sp, 

Ptychostolls    Nordenskiöldl    n. 
N^ucnla  borealia  n..         

8D.                        

— 

Leda  snbovalis  Goldp 

— 

Zlftteni  Frat7K«  

^ 

angulata  n.  

— 

Galathea  d*OBB 

— 

Li|Qsa  duplicata  8ow 



CucullBBa  NovPB-SemljaB  n 

Inoceramns  revelatas  Keysbbl 

Ayicula  MUnateri  Bbonn 

Aucella  mosquenflls  BucH  

Keyserlinglana  Tbactsch 
f.  majnscala    

1 
1 
1 

f.  obllqna   

.^ 

Pecten  demiflsus  Phill 

validns  Lindbtb.    .   . 

1 
1 

Lindströmi   n 

Ostrea  sp 

,^ 

Digitized  by  LjOO^ 

:ie 

BTHANG    TILL   K.  8V.  VET.-AKAD.  HANBL.     BAND  6.     N:0   S«      7 

immonites  ättemäns  Buch. 

BUCH  in  Fi8CHBB'8  Oryctographie  p.  171,  t.  8  f.  2.  —  Roullieb,  Bull 
Moflc.  1846.  IV,  t.  A,  I.  3,  4  und  1849,^11,  t.  L,  fig.  88,  89.  —^Am 
menites  subeordatus  d  ObBm  Russia  and  Ural,  p.  433,  t.  34,  fig.  67. 

Diese  sehr  veränderliche  Art  tritt  in  bedeutender  Menge 
auf,  sowohl  in  dem  braunen  Sandsteine  an  der  Besimennaja  Bay 
als  auch  in  dem  kalkigen  Sandsteine  an  der  Skodde  Bay. 
Sehr  schöne  Exemplare  in  allén  Stadien  der  Erhaltung  sind 
geeammelt;  die^  von  den  verschiedenen  Stellen  stammenden 
Formen  wcichen  in  der  Form  der  Loben  von  einander  ab. 
Die  Besimennajaschen  haben  etwa  40  Rippen  auf  einem 
Umgänge,  die  Loben  sind  mehr  in  die  Länge  ausgezogen, 
dendritisch  verzweigt,  dicht  auf  einander  folgend.  Die  aus 
Skodde  Bay  stammenden  haben  nicht  so  viele  Rippen  und 
kiirzere,  von  einander  entfemte  Loben.  Aus  Skodde  Bay  liegen 
Pragmente  von  sehr  grossen  Exemplaren  vor,  welche  einen 
Durcbmesser  von  15  Ctm.gehabt  haben  miissen;  an  denletzten 
Windungen  sind  die  Rippen  schwächer  ausgeprägt,  auch  ist 
die  Oberfläche  weniger  gewölbt.  Trautschold  sagt  von  die- 
sem:  »Der  kleine  Am.  aubcordatus  Ihrer  Sammlung  stimmt 
gut  mit  unserem  A.  altemans  v.  Buch  aus  dem  oberen  Hori- 
zont  unseres  Oxford.  Die  grösseren»  (aus  Besimennaja), 
>ähnUch  Ihrem  grössten,  nennen  wir  A,  cardatua,  und  kommen 
diese  bei  uns  etwas  tiefer  vor.f 

In  West-Europa  scheint  diese  Art  sich  in  dem  unteren 
braunen  Jura  zu  halten. 

Ammoiiites  okensis  d'OBB. 

d*OBBlONT,  Bosaia  and  Ural,  t.  34,  I.  13—17,  p.  436. 

In  dem  bituminösen  Ealke  sind  zahlreiche,  auch  sehr 
grosse  Exemplare  von  dieser  Species  gefunden,  die  mit 
d^ORBiGHTS  Figur  und  Beschreibung  gut  stimmen;  nur  sind 
an  jungeren  Individen  die  Rippen  oft  verzweigt. 

Trautschold  sagt  von  diesem:  »er  stimmt  gut  mit  un- 
serem  A,  okensis  von  Isimbirsk  aus  der  Aucellenschicht». 

Belenmites. 

Mehrere  Fragmente  sind  gesammelt,  doch  sind  sie  kaum 
bestimmbar.     Der   ausgezeichnetste  ist  ein  Phragmocon  von 


Digitized  by  VjOOQ IC 


8      S.   A.    TULLBERG,   YERSTBIN.   tiZR  AUC.-SCHICHTIN   N.   8SMLJA8. 

7    Ctm.    Dicke,    welcher    an    der    Besimennaja    Bay    gefun- 
den  ist. 

In  dem  kalkigen  Sandsteine  mit  AmmoniUs  (dtemans  sind 
mehrere  Fragmente  erhalten,  die  auch  den  Phragmocon  zei- 
gen.  Ein  fragmentarischer  Belemnites  aus  Skodde  Bay  scheint 
mit  B.  magnificuB  d'OBB.  zu  paasen. 

Cerifhlvm  elatom  n.  sp. 

Ta£.  n,  fig.  28. 

Mehrere  sehr  länge  Gehäuse  scheinen  dem  C  flextumm 
MtNSTEB  am  nächsten  zu  kommen^  doch  ist  unsere  Form  in 
allén  Theilen  viel  grösser  und  gröber.  Die  grösste  Länge 
ist  30  Mm.  mit  etwa  12  Windungen;  grösste  Breite  8  Mm.; 
das  Gehäuse  scheint  ausserdem  schlanker.  Die  Windungen 
sind  schwach  gewölbt  mit  zahlreichen,  etwas  gebogenen  LängB- 
rippen.  Die  Suturen  sind  vertieft.  Die  Längsrippen  sind 
an  den  letzten  Windungen  nur  angedcutet;  sie  haben  nur 
schwach  angedeutete  Enoten,  welche  mit  Spiralstreifen  im 
Zusammenhange  stehen;  diese  kreuzenden  Streifen  sind  je- 
doch  nur  in  den  Zwischenräumen  zwischen  den  Längsrippen 
sichtbar.  Mit  dem  Alter  werden  die  Spiralstreifen  stärker 
ausgebildet. 

Eommt  in  dem  kalkigen  Sandsteine  von  Skodde  Bay  vor. 

Buccinam  septentrionale  n.  sp. 

Tat  H,  fig.  23. 

Gehäuse  mässig  verlängert.  Winkel  von  45*^.  An  22  Mm. 
zählt  man  8  Windungen,  die  grösste  Breite  ist  14  Mm.  Die 
Windungen  sind  gewölbt  mit  starken  Längsrippen  (etwa  14  in 
einem  Umgänge);  die  Rippen  mit  einem  Enoten  versehen. 
Die  Zuwachslinien  sind  deutlich,  sogar  grob;  Spiralstreifen 
sind  kaum  zu  sehen. 

Nur  ein  Exemplar  ist  gefunden  in  dem  braunen  Sand- 
steine von  Besimennaja. 

Turritella  NoTflD-Semljfe  n.  sp. 

Taf.  U,  fig.  4,  5. 

Das  Gehäuse  spitz  und  schlank,  hat  den  Habitus  von 
T.  opalina  Qubnst.  (Jura  t.  44,  f.  15)  öder  von  T.  nuda  Goldf. 

Digitized  by  VjV^UV  IC 


BIHÅK6  TILL  K.  8T.  YKT.-AKAD.  HANDL.   BAND.  6*  N:0  8.         9 

(Petref.  Germ.  t.  196  f.  13).  Die  Windungen  sind  kaum  ge- 
wolbt.  Die  Scnlptur  der  Schale  ist  sehr  characteristisch:  an 
dem  oberen  Theile  der  Windung  sieht  man  4  eingedrlickte 
Linien,  ▼on  denen  die  zwei  mitUeren  am  deutlicheten  sind; 
doch  känn  man  auch  eine  erhabene  Linie  oberhalb  dieser  an 
dem  oberen  Bände  sehen;  in  der  Mitte  der  Windung  geht 
einschwach  erhabener  Streifen  und  unterhalb  derselben  einige 
ondeutliche,  erhabene  und  eingesenkte  Linien. 

Findet    sich   in    dem    kalkigen    Sandsteine    und    in  dem 
sandigen  Ealke  von  'Skodde  Bay. 

Tvbo  eapitanens  MfiNSTER. 

OOLDFUSS,  Petref.  Oerm.  1. 194,  I.  1.  —  Quenstedt,  Jora,  t.  48,  f.  21, 
p.  314. 

Taf.  n,  fig.  1,  2,  8. 

In  dem  braunen  Sandsteine  von  Besimennaja  kommen 
mebrere  Steinkeme  vor,  deren  Schalen  aufgelöst  sind;  der 
Abdruck  der  Schale  in  dem  umgebenden  Gesteine  aber  ist 
flehr  schön  erhalten  und  hat  Gelegenheit  gegeben,  ausge- 
zeichnete  Abgusse  davon  zu  nehmen.  —  Durch  das  etwas 
aoagezogene  Gehäuse,  durch  die  Windungen,  welche  mit  zwei 
hohen,  scharfen,  gekömten  Spiralrippen  (und  gewöhnlich  auch 
mit  einer  kleineren  Bippe)  versehen  sind,  durch  die  dicht  auf 
einander  folgenden,  sehr  scharfen  eingedriickten  Längsstreifen 
(Zuwachslinien)  characterisirt,  scheint  unsere  Form  von  der 
westeuropäischen,  von  welcher  Herr  Prof.  Zittbl  uns  einige 
Ezemplare  gutigst  mitgetheilt  hat,  nicht  getrennt  werden  zu 
können.  Von  dieser  weicht  sie  nur  dadurch  ab,  dass  die 
obere  Spiralrippe  etwas  weiter  von  der  Sutur  entfernt  ist. 
Sehr  nahe  kommt  auch  der  T.  PuachianuB  d'ORB.,  der  jedoch 
durch  seine  Spiralrippen  unterschieden  ist. 

Turbo  micans  n.  sp. 

Taf.  Il,  fig.  20. 

Der  vorigen  Art  in  der  steilen  Architectonik  des  Ge- 
^uses  gleich,  scheint  sie  doch  niemals  so  gross  zu  werden 
(grösste  LängelOMm.).  Bei  einer  Länge  von  8  Mm.  hat  sie  6  Win- 
dungen. Die  Windungen  sind  sehr  convex,  haben  an  der  Mitte 
zwei  Beihen  von  Kömern,  die  etwas  entfernt  von  einander 
Hehen  ;eine  schwache  Längsrippe  verbindet  zwei  Uber  einander 

Digitized  by  VjOOQ IC 


10    S.    A.    TULLBBB6,    VEaSTIIN.    DSR    AUC.-SGHICHTBN    N.    8BMUAS. 

stehende  Körner  und  fährt  bis  zu  den  Suturen  fort.  Die 
Scbale  zeigt  nicht  die  eigenthiimliche  Structur  der  vorigen 
Species,  ist,  so  weit  man  sehen  känn,  glatt.  Auf  einer  perl- 
mutterglänzenden  Scbale  ist  eine  feine  Sculptur  mit  scbwacb 
erböhten  Rbomben  zu  seben.  In  der  letzten  Windung  känn 
man  5  Spiralrippen  zäblen,  (bei  der  vorigen  Art  sogar  9). 
Turbo  Meyendorjii  d*ORB.,  der  drei  Körnerreiben  an  den  Win- 
dungen  bat,  kommt  dieser  nabe. 

Eommt  in  dem  grauen  kalkigen  Sandsteine  und  im  san- 
digen  Kälke  von  Skodde  Bay  vor. 

Turbo  nnicostatns  n.  sp. 

Tab.  II,  fig.  19. 

Mit  eben  so  steilem  Gebäuse  wie  die  vorigen  bat  diese 
nur  eine  Spiralrippe  an  den  Windungen,  und  diese  Rippe 
entbebrt  aller  Structur;  sie  liegt  an  der  Mitte  der  Windung. 
Von  dieser  Rippe  gebt  der  obere  und  untere  Tbeil  der 
Scbale  jeder  Windung  gerade  zu  den  Suturen.  Die  Scbale 
ist  glatt,  nur  mit  scbwacben,  etwas  gebogenen  Anwacbsstrei- 
fen  Verseben.  An  der  letzten  Windung  sind  zwei  Spiral- 
rippen sicbtbar. 

Von  Skodde  Bay  im  sandigen  Kälke. 

Eulima  pusilla  n.  sp. 

Tat  II,  fig.  24,  26. 

Das  tburmförmige  Gebäuse  von  9  Mm.  Länge  bat  9  Win- 
dungen mit  einem  Winkel  von  35  Graden;  die  Windungen 
sind  scbwacb  convex,  glatt,  nur  die  jungeren  mit  scbwacben 
Längsrippen;  feine  etwas  gebogene  Zuwacbslinien  und  noch 
feinere  Spirallinjen  entdeckt  man  unter  der  Loupe.  Die 
äussere  Lippe  ist  diinn. 

Von  Skodde  Bay  in  dem  sandigen  Kälke  massenbaft, 
aucb  nicbt  selten  in  dem  grauen  Sandsteine. 

Eulima  undnlata  n.  sp. 

Taf.  II,  fig.  26,  27. 

Viel  grösser  als  der  Vorige,  mit  9  Windungen  bei  einer 
Länge  von  15  Mm. ;    die  Windungen  sind  mebr  convex,  alle 

Digitized  by  LjOOQ IC 


B1HAN6   TILL    K.    SV.  VBT.-AKAD.  HANDL.     BAND.  6.     K:0  S.       11 

mit  deutlich  gerundeten  LängsrippeD   und  stärker  hervortre- 
tenden  Spiralatreifen.    Die  Miindung  mehr  gerundet. 

Kommt  in  dem  bituminösen  Kälke  von  Skodde  Bay  vor. 

Dentalinm  snbanceps  Trautsch. 

BuU.  Mosc.  1860,  t.  6,  fig.  16,  17. 

Mehrere  sehr  schwach  gekinimmte  Fragmente  liegen  vor; 
die  Schale  hat  schiefgehende  circuläre  Streifen,  ohne  eine 
radiale  Sculptur  zu  zeigen.  Stimmen  gut  mit  Moskauer- 
Exemplaren. 

Aus  dem  sandigen  Kälke,  sowie  im  bituminösen  Kälke 
von  Skodde  Bay. 

Actieon  Frearsianns  d'ORB. 

Rassla  and  Ural,  t.  37,  f.  8— 11. 

Diese  Art  hat  nicht,  wie  die  folgende,  Längsrippen,  nur 
punctirte  Spirallinien,^  die  mit  ziemlich  grossen  Zwischen- 
räumen  das  Gehause  umwinden. 

Kommt  im  sandigen  Kälke  vor. 

Åetadon  exsculptns  n.  sp. 

Taf.  II,  fig.  21,  22. 

Nur  ein  Exemplar  von  18  Mm.  Länge  und  13  Mm.  Breite 
ist  gefunden.  Gelegenheit  die  Mundöffnung  zu  sehen  ist  nicht 
gegeben  und  folglich  ist  die  Genusbestimmung  unsicher.  Das 
Gchäuse  hat  ein  kurzes  Gewinde,  die  letzte  Windung  ist  sehr 
gro88.  Die  Sculptur  ist  ganz  ausgezeichnet:  sehr  feine,  aber 
scharfe,  dicht  an  einander  gestellte  spiralförmige  Rippen  um- 
winden das  Gehäuse;  der  obere  Rand  jeder  Spiralrippe  ist 
fein  und  regelmässig  undulirt,  wodurch  die  Schale  in  einer 
gewissen  Beleuchtung  auch  mit  länglichen  Streifen  versehen 
zu  sein  scheint. 

Aus  dem  sandigen  Kälke  von  Skodde  Bay. 

Solenomya  eostata  n.  sp. 

Taf.  I,  fig.  16,  16. 

Nur  einige  Fragmente  sind  erhalten,  die  jedoch  sehr 
characteristisch  sind.  Fur  das  Einreihen  dieser  Art  in  dem 
Genus    Solenomya   spricht   die    stark    entwickelte    homartige 

Digitized  by  VjUUSZIC 


12     8.    A.    TULLBERG,   TSaSTEIK.    DER   AUC.-SCHICHTBN   N.   8RMLIA8. 

Epidennis,  welche  an  dem  Ventralrande  am  stärksten  ent- 
wickelt  zu  sein  scheint.  Die  Schale  ist  sehr  dick,  mit  brei- 
ten  und  plätten  Badialrippen  versehen,  welche  Yon  den 
Buckeln  ausstrahlen.  Die  Form  scheint  sehr  oblong  zu  sein; 
die  Buckel  sind  vorwärts  geriickt. 

Drei  Fragmente  sind  in  dem  bituminösen  Kälke  ge- 
funden. 

Panopfea  peregrina  d'ORB. 

d*0RBiONT,  Rossla  and  Ural,  p.  468,  t.  40,  t  10—12.  —  Ektssrldig, 
Petichoraland.  p.  814,  t.  18,  fig.  4—6. 

In  dem  braunen  Sandsteine  von  Besimennaja  ist  ein  Ab- 
druck  einer  Schale  dieser  Art.  Ein  klinstlicher  Abguss  da- 
von  zeigt  die  Form  und  Structur  der  Schale  sehr  genau ;  die 
radial  gesteliten  kleinen  PUnktchen,  von  denen  d'OKBiGST 
spricht,  sind  unter  der  Loupe  auch  wahrzunehmen. 

Goniomya  elegantnla  n.  sp. 

Taf.  I,  fig.  6,  7,  8. 

Die  etwas  spitzigen  Wirbel  liegen  in  der  Mitte  der 
Muschel,  sind  deutlich  nach  vom  gerichtet;  der  vordere 
Dorsalrand  ist  beinahe  gerade,  etwas  concav,  der  hintere 
schräg  herablaufend.  Die  Winkelfalten  sind  deutlich  mar- 
kirt»  treffen  nicht  in  der  Mittellinie  zusammen,  sondem  haben 
zwischen  sich  eine  horizontale  Falte.  Die  von  dem  Schalen- 
rände  nach  der  Mitte  der  Schale  herablaufenden  Fälten 
machen,  ehe  sie  die  Horizontalfalten  treffen,  zwei  sanfte  Bie* 
gungen,  eine  in  der  Nähe  des  Schalenrandes  nach  aussen 
und  eine  schwächere  nahe  der  Horizontalfalte.  Die  Schale 
ist  sehr  dtinn,  mit  feinen  concentrischen  Streifen  und  nooh 
feineren    auch  concentrisch  geordneten  PUnktchen  versehen. 

Mehrere  Fragmente  aus  dem  granen  Sandsteine. 

In  der  Zeitschrift  iMateriali  dlia  Geologij  Rossij,  Tome  IV, 
1872»  ist  eine  Goniomya  abgebildet,  die  unserer  Form  sehr 
gleicht.  Sie  ist  Gonyomia  literata  Ag.  genannt.  Sintsoff: 
Ob  Jurskich  i  Melovich  Okamenelostjach  Saratowskoj  Gu- 
bernij,  Tab.  II,  fig.  6. 

Telllna  subalpina  Munst. 

Eine  Schale  in  dem  sandigen  Kälke  ist  der  Abbildung 
sehr  gleich,  welche  Goldfuss  in  Petrefacta  Germaniae  tab.  147 

Digitieed  by  VjUUS' IC 


BIHANO  TILL   K.  SY.  VBT.-AKAD.  HANDL.     BAKD.  6«     NIO  8.      13 

fig.  13  giebt.  Die  Wirbel  sind  median,  der  Umriss  quer 
oTal;  an* der  etwas  zerdriickten  Schale  sind  concentrieche 
Streifen  zu  sehen.  —  Ob  eie  wirklich  eine  TeUina  ist,  stellt 
auch  GoLDFUSS  in  Abrede. 

CrMtasella?  sp. 

KBT8EBLIK6,  PetschoraUnd,  tab.  17,  fig.  28—24,  pag.  309. 

Ein  Steinkern,  welcher  gut  mit  Eeyserlings  Beschrei- 
bung  und  Abbildung  stimmt,  ist  in  bituminösem  Kälke  aus 
Skodde  Bay  gefunden. 

Astarte  Toltzii  Hönningh. 

RoMEB,  Ool.  Geb.,  t.  7,  f.  17,  p.  112;  —  GoLDFUSS,  Petr.  Ctorm., 
tab.  134,  fig.  8.  —  QuENSTEDT,  Jura,  t.  43,  fig.  13,  14  und  16.  — 
Brauns,  Mittlere  Jura,  p.  227.  —  Trautschold,  Bull.  Mosc,  1861, 
I,  p.  81,  tab.  VII,  fig.  6.  —  Astarte  integra  MilNST.,  Goldfuss, 
Petref.  Gterm.,  tab.  134,  fig.  11. 

Obwohl  unsere  Exemplare  kleiner  als  die  westeuro- 
p&ischen  sind  und  obwohl  sie  die  Crenulirung  am  Schalen- 
rände  nicht  zeigen,  kommen  sie  doch  durch  ihre  Höhe,  die 
hervorragenden  nach  yom  gerichteten  Wirbel,  die  markirte 
Ltmula  und  Area,  durch  viele  dicht  an  einander  stehende, 
sehr  scharfe  Rippen  und  durch  ^ihre  Form  so  nahe  der  oben 
citirten  Species,  dass  man  sie  nicht  von  dieser  trennen  känn. 
—  Die  Astarte  ^cordata  Tbautsch.  kommt  unserer  Form  sehr 
nahe,  scheint  jedoch  mehr  bauchig  zu  sein. 

Eommt  im  sandigen  Ealke  von  Skodde  Bay  vor. 

Cyprina  Cancriniana  d'ORB. 

Bussia  and  Ural,  p.  467,  tab.  88,  fig.  26,  27. 

Ein  theilweise  beschädigter  Steinkern,  der  aus  dem 
braunen  Sandsteine  von  Besimmenaja  herriihrt,  stimmt  sehr 
gnt  mit  d*OBBiGNTS  oben  citirter  Figur  und  Beschreibung ; 
ein  noch  erhaltener  Theil  der  Schale  ist  vöUig  glatt. 

Crprina?  polaris  n.  sp. 

Tal.  I,  fig.  13,  14. 

Die  Genus-Bestimmung  ist  nur  als  provisorisch  anzu- 
sehen,  da  keine  Gelegenheit  gegeben  ist  das  Schloss  zu  un- 
tersQchen.    Der  Habitus  erinnert  an  die  laocardien,  —  Läng- 

Digitized  by  VjOOQ IC 


14     8.    A.    TULLBERG,    VERSTEIK.    DEE    AUC.-8CHICHTEN   N.    8BMLJA8. 

lich  rundlich,  sehr  aufgebläht,  mit  stark  hervortretenden,  ein- 
geroUten  und  nach  vom  gerichteten  Wirbeln,  von  denen  sich 
nach  hinten  eine  Schrägleiste  zieht.  Durch  die  hervorragen- 
den  Schalenränder  entsteht  eine  Wulst  an  der  dorsalen  Seite. 
Die  Schale  ist  fein  und  regelmässig  concentrisch  geetreift. 
Keine  Muskel-  und  Manteleindriicke  sind  zu  sehen. 
Im  bituminösen  Ealke  von  Skodde  Bay. 

Cardium  sp. 

Einige  nicht  näher  bestimmbare  Fragmente  und  Stein- 
kerne  liegen  im  bituminösen  Kälke  vor. 

Cardium  concimiiim  Buch. 

Cardium  ooncinnum  BucH,  Beiträge  zur  Bestimmang  der  Gebirgsfor- 
mation  in  Rnssland,  p.  78,  86,  87;  nnd  In  Leonh.  und  Bronk, 
Jahrb.  1844,  Taf.  6,  f.  2.  —  d'ORB.,  Bussla  and  Ural,  p.  464,  t.  38,  f. 
11—13.  —  Kbtserling,  Petschoraland.  p.  310.  —  Cardium  stria- 
tulum  Sow.,  Min.  Conch.  —  Quemst.,  Jura,  t.  44,  t  18,  p.  328.  — 
Cardium  Stricklandi  Morris  k  Ltcett,  Great  Oolithe  p.  64;  Laube, 
BlTalven  von  Balin  p.  33;  —  Protoeardia  concinnaBRXVH»,  Mittleie 
Jura,  p.  220. 

Nur  zwei  kleine  Exemplare  dieser  sehr  verbreiteten  und 
leicht  erkenntlichen  Species  sind  im  bituminösen  Kälke  ge- 
funden. 

Ptyohostolis  nov.  gen.  , 

(DeriT.:  nivi,  Falte,  crroÅ»?,  Kleid.) 

Muschel  stark  quer  ausgezogen;  die  Buckel  vorwärts 
geriickt,  deutlich  ausgeprägt;  Schlossrand  sehr  kurz,  gerade, 
hat  ungefähr  8  Zähne,  4  vor  und  4  hinter  den  Buckeln.  Vor 
den  Buckeln  ist  eine  sehr  markirte,  aber  kleine  herzförmige 
Lunula  (Taf.  I,  fig.  22);  hinter  den  Buckeln  an  der  Dorsal- 
seite  ist  ein  Schildchen  ausgebildet;  an  den  Schalen  gehen 
zwei  sanfte  Vertiefungen  von  den  Buckeln  riickwärts  und 
schliessen  einen  lancettförmigen  Raum  ein,  welcher  in  der 
Mitte  eine  stark  hervortretende  Wulstung  zeigt  (durch  die 
hervorragenden  Schalenränder);  macht  man  einen  Durch- 
schnitt  durch  die  Muschel,  sieht  man,  wie  sich  zwei  Einker- 
bungen  der  Schalen  an  der  Dorsalseite  unter  der  Area  ^tief 
nach  innen  senken,  wodurch  eine  kleine  Kammer,  von  Scha- 
lenwänden  eingeschlossen,  entsteht,  die  nber  durch  eine  lan- 
cettförmige  Oeffnung  mit  dem  Hohlraume  der  Muschel  (Taf.  I, 

Digitized  by  VjUUS' IC 


BIHAN6    TILL  K.  SY.  TET-.AKAD.  HANDL.     BAND.    6.     N:0  8.      15 

fig.  24  und  27)  in  Verbindung  steht.  Der  hintere  Muskelein- 
drack  ist  gross,  der  vordere  klein.  Die  Schale  ist  eehr  dick, 
zeigt   eher  Porzellan-  als  Perlmutterstnictur. 

Auch  Herr  Professor  Zittel,  dem  diese  Muschel  ge- 
schickt  worden,  spricht  seine  U  eberzeugung  aus,  dass  dies 
eine  neue,  nicht  vorher  bekannte  Gattung  sei. 

PtyehostoUs  Nordenskiöld!  n.  sp. 

Taf.  I,  fig.  21—28. 

Der  Umriss  eher  vierseitig  als  triangulär.  Von  den 
Buckeln  geht  der  vordere  Rand  schief  nach  innen  gerade 
hinunter,  der  Unterrand  ist  länglich  gebogen;  die  grösste. 
Vertiefung  desselben  liegt  ungefahr  bei  öder  etwas  hinter 
der  Mitte;  nach  hinten  biegt  er  sich  rasch  aufwärts.  Der 
hintere  Dorsalrand  biidet  auch  einen  sanften  Bogen,  und  ist 
durch  einen  stärker  gekriimmten  Band  mit  dem  ventralen 
Unterrand  verbunden. 

Durch  die  Form  und  durch  die  hervortretende  Wulstung 
hinter  den  Buckeln  (was  einem  Ohre  nicht  ungleich  ist)  er- 
hålt  dieser  ausgezeichnete  Typus  das  Aussehen  einer  Lima. 
Von  allén  Nuculiden  durch  seine  Form,  seinen  kurzen  Schloss- 
rand,  sein  eigenthilmlich  gebautes  Schildchen,  die  kleine  aus- 
geprägte  rundliche  Lunula  verschieden,  gehört  dieser  Typus 
doch  zu  derselben  Familie.  Ob  er  den  der  wahren  Nucula- 
Arten  zukommenden  Löffel  auch  besitze,  ist  nicht  entschie- 
den;  vielleicht  ist  er  vorhanden;  bei  einem  Durchschnitte 
(Taf.  I,  fig.  23)  sieht  man  nämlich  ein  rundliches  Punktchen 
in  der  Mitte  zwischen  den  Zähnchen. 

Nicht  selten  im  bituminösen  Ealke  von  Skodde  Bay. 

Nneula  borealls  n.  sp. 

Taf.  1,  fig.  29—32. 

Der  Umriss  ist  annähemd  triangulär,  der  Vorderrand  hat 
eine  schräge,  beinahe  gerade  Abstutzung,  der  Hinterrand  ist 
an&ngs  gerade,  so  wie  auch  der  Schlossrand,  biegt  sich  aber 
Aftch  hinten  gegen  den  Ventralrand,  der  einen  Bogen  be- 
»chreibt,  dessen  grösste  Vertiefung  hinter  der  Mitte  der 
Muschel  liegt.  Hierdurch  wird  die  Muschel  länglich  ausge- 
zogen.  Die  Buckel  sind  deutlich,  rågen  aber  nur  unbedeu- 
tend  uber  den  Schlossrand  hervor;  sie  sind  vorwärts  geneigt 

Digitized  by  VjOOQ IC 


16     8.    A.   TULLBERG,   YBBSTBIN.    DIR   AUC.-8CHICHTEN   N.   8BMUAS. 

und  liegen  im  vorderen  Viertel  öder  Drittel  der  Schale. 
Die  Dicke  der  Muschel  nimmt  sehri  mit  dem  Wachsthume 
zu,  die  grösste  Dicke  liegt  etwa  in  der  Mitte  der  MuscHel, 
also  hinter  den  Buckeln.  Schon  an  jungen  Exemplaren  känn 
man  eine  Lunula  wahr^ehmen,  doch  ragt  der  Schalenrand 
stark  hervor;  bei  älteren  Individen  ist  die  Lunula  flacher, 
zeigt  jedoch  noch  eine  Ausbuchtung  der  Schalenränder.  Ein 
Schildchen  hinter  den  Buckeln  ist  nur  bei  älteren  Exem- 
plaren zu  sehen ;  es  ist  lancettförmig,  nur  wenig  vertieft  und 
schwach  ausgeprägt.  Die  Stein^eme,  auch  von  jUngeren, 
zeigen  deutlich  sowohl  Lunula  als  Schildchen,  nur  an  den 
älteren  känn  man  die  Muskel-  und  Manteleindriicke  wahr- 
nehmen.  Der  hintere  Schlossrand  ist  mit  13 — 15  starken 
Zähnen  versehen,  der  vordere  Rand  hat  nur  5 — 8  Zähne,  von 
denen  die  vorderen  sehr  schwach  sind. 

Scheint  der  Nucula  omati  Quenst.  nahe  zu  kommen 
(Jura  tab.  67,  f.  22,  23).  Von  dieser  unterscheidet  sie  sich 
durch  das  Vorhandensein  eines  Schildchens  an  den  älteren 
Individen,  durch  mehr  nach  vorn  liegende  Buckel  und  da- 
durch,  dass  die  grösste  Dicke  in  der  Mitte  der  Muschel  liegt, 
(siehe:  Brauns,  Der  mittlere  Jura,  p.  263,  Nucula  CcBcäia 
d*ORB.,  welche  als  synonym  mit  N,  omati  Qubnst.  angefuhrt 
wird). 

Eommt  in  dem  bituminösen  Kälke  von  Skodde  Bajvor. 

Nucula  sp. 

Taf.  n.  fig.  6,  7,  8. 

Einige  Schalen  und  Steinkerne  liegen  vor,  die  nicht 
näher  bestimmt  werden  können.  Diese  Form  ist  sehrklein: 
der  Umriss  ist  beinahe  zirkelrund,  doch  ist  vor  den  deutlich 
hervortretenden  Buckeln  eine  ausgezeichnete  Concavität;  der 
hintere  Dorsalrand  ist  beinahe  gerade.  Der  Schlossrand  bii- 
det einen  schwachen  Bogen,  die  Zähne  sind  sehr  fein.  Am 
Steinkerne  sind  die  Buckel  von  einander  getrennt,  hinter 
ihnen  sieht  man  ein  lancettförmiges  Schildchen,  vor  den- 
selben  eine  kleine  herzförmige  Vertiefung.  Muskel-  und 
Manteleindriicke  sind  nicht  sichtbar. 

Kommt  im  sandigen  Kälke  spärlich  vor. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHAN6  TILL  K.  SV.  VET.-AKAD.  HANDL.      BAND.  6.     X:0  3.       17 

Leda  suboTalis  Goldf. 

Taf.  I,  fig.  17,  18. 

GOLDFTTSS,   Petref.    Germ.,   t.  125,    fig.   4.    p.  154.    —    Nucula    Palman 
QUKNST.,  Ju  FÄ,  t.  23  f.  16  -19, 

Diese  Art  ist  durch  einige  Individen  vertreten,  die  iiber- 
aus  gut  mit  schwäbischen  Exemplaren  aus  Lias  d  stimmen, 
von  Herm  Prof.  Zittbl  giitigst  mitgetheilt.  —  Ihre  Form 
ist  beinahe  gleichseitig,  doch  liegen  die  Buekel  etwas  vor- 
wärta  geriickt.  Der  vordere  Theil  der  Muschel  ist  etwas 
schwächer  entwickelt.  Die  Wirbel  rågen  ein  wenig  hervor, 
sind  im  Steinkerne  etwas  von  einander  getrennt.  Die  Zähnc 
sind  klein.  Muskel-  und  Manteleindriicke  sind  kaum  zu 
sehen.  Die  wenig  dicke  Muschel  ist  mit  feinen  concen- 
trischen  Streifen  versehen. 

Diese  Art  gehört  zu  den  »ovalen»  Ledce  die  in  West- 
Europa  in  dem  Lias  und  Braunen  Jura  durch  einige  Species 
vertreten  sind.  Von  Leda  (Nucula)  tunicata  Quenst.,  Jura, 
T.  10,  F.  7,  p.  82  und  Tab.  23,  Fig.  18,  19,  p.  198,  unter- 
scheidet  aich  diese  durch  kaum  sichtbare  Muskel-  und  Mantel- 
eindrucke. 

Kommt  spärlich  in  dem  bituminösen  und  saudigen  Kälke 
vor.  —  LediX  aubovcdia  gehört  in  West-Europa  dem  oberen 
Lias  an. 

Leda  Zieteni  Brauns. 

Brauns,  Der  imtere  Jura,  p.  373.  —  Nucula  injlqta  Zieten,  Versteiner. 
WUrtembergs,  tnb.  67  f.  4,  (non  Sowebby.)  —  Leda  acuminata 
QUEXST.,  Jara,  t.  23,  fig.  14,  p.  187;  Goldpu8B,  Petref.  Germ., 
t  125,  f.  7. 

Sehr  ungleichseitig,  die  hintere  Verlängerung  ist  zieralich 
kurz,  etwas  spitz;  der  vordere  Theil  ist  dick,  gerundet.  Die 
Wirbel  sind  deutlich  nach  hinten  gekehrt;  der  untere  Ven- 
tralrand  biegt  sich  nach  hinten  aufwärts,  der  hintere  Dor- 
salrand  und  der  Schlossrand  ist  etwas  concav,  wodurch  der 
hintere  Theil  der  Muschel  sehr  schmal  wird.  Die  Schale  ist 
bedeutend  dick,  fein  concentrisch  gestreift;  Muskel-  und  Man- 
teleindriicke gewöhnlich  sehr  deutlich.  Der  vordere  Schloss- 
rand ist  gerade,  mit  ungefähr  13 — 15  Zähnen,  die  gegen  die 
Wirbel  in  Grösse  zunehmen;  der  hintere  Schlossrand  ist 
concav  mit  11 — 13  Zähnen,  von  denen  die  hintersten  klein 
sind. 

Digitized  b^OOgle 


18     a.    A.    TULLBK&O,    VEKSTEIN.    DBR    AUC.-SCUICHTEN    N.  SBMLJAS. 

Steht  der  Leda  lacryma  Sow.  und  Leda  ovum  Sow.  nahe, 
von  denen  sie  sich  durch  die  Form  des  hinteren  Theiles 
deutlich  unterscheidet.  Sebr  nahe  kommt  auch  die  Leda  com- 
planata  Phillips,  Yorkshire-coast,  Tab.  XII,  f.  8;  Leda  com- 
planata  QuEiiST .  ist  weit  von  ibr  entfernt.  Leda  lacryma  Var. 
obtusa  Phillips,  ibid.,  Tab.  IX,  f.  25,  ist  vielleicht  identisch 
mit  ibr. 

Kommt  massenbaft  in  dem  bituminösen  Kälke  vor. 

Leda  angolata  n.  sp. 

Taf.  I.  fig.  10,  11,  12. 

Die  gröeste  Dicke  liegt  unter  den  Buekeln,  welcbe  etwas 
nacb  vorn  gericbtet  sind.  Der  vordere  Tbeil  ist  gerundet ; 
der  bintere  Dorsalrand  scbief  berablaufend,  gerade;  der 
Unterrand  ist  gerundet;  der  bintere  Tbeil  der  Muscbel  wird 
biedurcb  verscbraälert,  ist  jedocb  stumpf.  Area  sebr  ausge- 
prägt,  lancettförmig,  an  jeder  Scbale  ist  ausser  dem  Rande, 
der  die  Area  begrenzt,  eine  sanfte  länglicbe  Vertiefung, 
welcbe  von  dem  Buckel  bis  zum  Scbalenrande  berabläuft, 
parallel  mit  der  Area;  eine  äbnlicbe  nocb  sanftere,  länglicbe 
Vertiefung  känn  man  ausser  der  vorigen  wabrnehmen.  Die 
Scbale  ist  sebr  dick,  mit  gröberen,  sebr  markirten,  einander 
nicbt  nabe  stebenden,  concentriscben  Streifen  verseben.  Die 
Zäbne  sind  kleiner  als  die  der  Leda  Zieteni. 

Secbs  Exemplare  sind  im  sandigen  Kalksteine  gefunden. 
—  Scbeint  der  Leda  caneata  Dunker  und  KocH  (siebe:  Brauns, 
Mittlere  Jura,  p.  265)  nabe  zu  steben. 

Leda  Oalathea  d'ORB. 

d'ORBiGNY,  Prodrome  de  PaléoDtologie,  1850,  Etage  8,  n:r  152.  Kncula 
striata  RöMEK,  Ool.  Geb.,  taf.  6,  f.  II.  —  Kucula  infiexa  QuENST., 
Jura,    t.    13,    f.  41;  Handb.  Petrefactenkunde,    t.   44,    iig.    10;    (nun 

RÖMEB.) 

Die  Muscbel  ist  stark  quer  verlängert,  die  Wirbel  sind 
klein,  aber  deutlich,  nacb  der  klirzeren  Seite  gerichtet  und 
liegen  im  vorderen  Drittel.  Der  vordere  Scblossrand  ist 
kurz,  der  hintere  läng  und  in  einem  sanften  Bogen  gekriimmt. 
An  der  binteren  Seite  zcigt  sich  eine  sebr  scbmale  und 
länge  Area.  An  der  vorderen  Partie  ist  keine  Vertiefung, 
die  Scbalenränder  stossen  etwas  ausgebogen  zusammen.  Die 
':;oncentriscben  Streifen  sind  sebr  fein. 

Digitized  by  LjOOQ IC 


B1HANG  TILL   K.    SV.  VET,-AKAD.  HANDL.     BAND.  6.     N:0  3.       19 

Es  koTnmt  eine  kleinere  Form  im  bituminösen  Kalk- 
steine  vor.  —  Die  kleinere  stimmt  gut  rait  wurtembergischen 
Exemplaren  aus  Weidach,  Lias  d,  von  Herm  Prof.  Zittel 
mitgetheilt. 


Liin»a  dnplieata  Sow. 

GOLDFUSS,  Petref.  Germ.,  taf.  107,  f.  9.   —  Pictet,  Tralté  de  Paléon- 
tologle,  t.  83,  f.  6. 

Einige  Schalen  von  dieser  dem  Braunen  Jura  in  West- 
Europa  angebörenden  Art  sind  im  bituminösen  Kalksteine 
an  der  Skodde  Bay  entbalten.  Obwohl  man  den  Schlossrand 
nicht  sehen  känn,  gleichen  sie  ubrigens  vöUig  Exemplaren 
aus  Balin  bei  Krakau,  von  Herrn  Prof.  Zittel  gesandt. 


CvenllaBa  Novaei-SemljaB  n.  sp. 

Taf.  I.  fig.  19,  20. 

Die  Form  ist  länglich;  die  Buckel  sind  vorwärts  geriickt, 
wodurcb  die  Muschel  sehr  unsymmetrisch  wird.  Die  Vorder- 
ecke  des  Schlossrandes  ist  in  einem  sebr  stumpfen  Winkel 
abgesetzt.  DervordereVentralrandbiegt  sichruckwärts  in  einem 
sanften  Bogen,  so  dass  die  Scbale  binter  dem  Buckel  breiter 
wird.  Der  hintere  Theil  mehr  ausgezogen,  rUckwärts  von 
einer  beinahe  geraden  Linie  begrenzt,  die  gegen  den  unteren 
Rand  einen  rechten  Winkel  biidet.  Die  Scbale  bat  eine 
schöne,  sowobl  radiale  als  concentriscbe  Streifung. 

Steht  der  C.  (Area)  siherica  d'ORB.  (Russia  and  Ural, 
t.  39,  f.  14,  15)  sebr  nabe,  ist  jedoch  durcb  ibre  Form  dä- 
ven verscbieden.  Aucb  gleicbt  sie  der  Cucullcea  elegans 
RouiLLiER  (BulL  Mosc.  1848,  Bd.  1  und  2,  taf.  H,  fig.  35); 
aber  nocb  mebr  Roulliers  fig.  11,  taf.  D,  in  BuU.  Moscou, 
1846,  II;  diese  ist  obne  Bescbreibung  mit  dem  Namen  Cu- 
cuWsa  cancellaia  Sow.  belegt;  die  Zeicbnung  Sowerbts  (Min. 
Concb.,  tab.  473,  fig.  2)  zeigt  jedocb,  dass  dieser  Name  auf 
eine  andere  Form  zielt. 


Digitized  by  LjOOQ IC 


20       8.    A.    TULLBERG.    VEttSTEIN.    DER    AUC.-SCHICH TEN    N.  JSEMLJA8. 

Inoceramus  reyelatas  Eetserl. 

PoHdonia  revelata  Keyserling,  Petschoraland,  tab.  14,  fig.  12-15. 
p.  32;  ~  Inoceramus  revelatus  Lindström,  Om  Trias-  och  Ja^afö^ 
steningar  frän  Spetsbergen;  KongL  Sv.  Vet.-Ak.  Handlingar.  Bd.  6, 
p.  13,  tab.  2,  fig.  17. 

Von  dieser  Art,  die  Lindström  mit  allem  Recht  zu  der 
Gattung  Inoceramus  fiihrt,  besitzen  wir  mehrere  Exemplare, 
wclche  die  characteristische  Reihe  von  Bandgriibchen  zeigen. 
Von  Eeyserlings  Figur  13  unterecheidet  sich  unsere  Form 
nur  durch  etwas  geringere  Breite. 

Die  Buckel  sind  scharf,  etwas  nach  vorn  gebogen;  unter 
den  Buckeln  ist  die  vordere  Partie  ein  wenig  concav;  die 
Schalen  haben  hier  ein  kleines  Ohr;  der  hintere  Schlossrand 
ist  gerade,  mit  Bandgriibchen  versehen.  Die  Schale,  welche 
schön  perlmutterglänzend  ist,  wird  mit  deutlichen,  glatten 
Wellen  bedeckt. 

Kommt  in  dem  bituminösen  Kälke  und  granen  kalkigen 
Sandsteine  von  Skodde  Bay  vor. 

ÅTicnla  Mftnsteri  Bronn. 

Taf.  I,  fig.  9. 
Bronn,   Jahrb.    1829,   p.  76.   —   Goldpuss,   Petref.   Germ.,  t.  118, 
fig.  2.  —  QuENSTEDT,  Jura,  t.  60,  f.  6—9.  —  Trautschold,  BuU.  Mosc, 
38,  1;  1865;  tab.  m,  f.  3. 

Ob  man  wirklich  A.  Munsteri  Bronn  von  der  liassischen 
A.  incequivalvis  Sow.  trennen  känn,  ist  nllerdings  fraglich; 
was  jedoch  allgemein  als  Kennzeichen  der  ersteren  Form 
hervorgehoben  wird,  passt  ganz  zu  unserer  Avicula  aus 
Novaja-Semlja.  Sie  hat  eine  tiefe  Einbuchtung  hinten,  ist 
sehr  schief  mit  zahlreichen,  dicht  stehenden  Rippen. 

Prof.  ZiTTEL  vergleicht  sie  mit  Avicula  spitiensis  Oppel 
aus  dem  oberen  Jura  von  Spiti  in  Himalaya,  und  Herr 
Trautschold  sagt,  dass  sie  der  russischen  Av,  dimidiata  nahe 
kommt. 

Nicht  selten,  sowohl  im  braunen  Sandsteine  von  Besi- 
mennaja  Bay  als  auch  in  dem  kalkigen  Gesteine  aus  Skodde 
Bay. 

Anoella  (Keyserling  1846). 

Diese  fur  die  nördliche  und  östlichc  Facies  des  braunen 
Jura  so  characteristische  Gattung  tritt  in  Novaja-Semlja 
mit    drei    Representanten   auf,  nämlich  Aac,  mosquetisis  BucH 

Digitized  by  VjUUS' IC 


BIBANG   TILL    K.    SY.    VKT.    AKAD.    HANDL.     BAND    0.    N:0    8.      21 

in  dem  braunen  Sandeteine  von  BesimeiiDaja  Bay,  Atic.  Key- 
serlinfftana  Trautsch.  f.  majuseula  in  dera  san  digen  Ealke  nnd 
Attc,  Keyserlingiana  Trautsch.  f.  obliqua  in  dem  bituminösen 
Kälke  von  Skodde  Bay. 

Das  Genus  wurde  von  Ebyserling  in  »Wissenschaftliche 
Beobachtungen  auf  einer  Reise  in  das  Petschoraland  im  Jahre 
1843*  p.  297  begrlindet.  Es  ist  sehr  ausgeprägt,  vöUig  unter- 
schieden  von  Avicula  und  Inoceramits,  unter  welche  Grkt- 
tungen  man  die  Arten  friiher  brachte. 

Die  Muschel  ist  sehr  ungleichschalig,  immer  mehr  öder 
minder  ungleichseitig,  von  schief  ovalem  öder  birnförmigem 
Umrisse.  Die  Scbale  ist  diinn,  mit  concentrischen  Fälten, 
oft  sehr  uneben.  Der  Buckel  sitzt  am  Rande  derSchale;  er 
ist  an  der  Unken  Schale,  welche  immer  mehr  aufgebläht  ist 
als  die  rechte,  stärker  ausgebildet,  mehr  öder  minder  uber- 
gekriimmt  und  eingeroUt.  Die  kleinere,  rechte  Schale  ist  auch 
gewölbt,  der  Buckel  ist  nicht  eingerolUt.  Der  Schlossrand  ist 
gerade,  und,  wenn  die  Spitze  des  Buckels  aufwärts  gchalten 
wird,  ist  er  bei  Auc.  mosquensis  horizontal  gerade,  bei  den 
andern  beiden  Formen  ist  er. mehr  schief  herablaufend.  Hie- 
durch  entsteht  ein  hinteres  Ohr. 

An  der  Unken  Schale  läuft  der  Schlossrand  vorwärts  un- 
ter den  Wirbel,  vor  demselben  biegt  er  sich  plötzlich  nach 
unten  und  darauf  vorwärts,  wodurch  ein  Lappen  der  Schale 
nach  innen  gebogen  wird :  ein  vorderes,  nach  innen  zu  ge- 
wendetes  Ohr.  Zwischen  dem  Schlossrande  und  dem  Wirbel 
ist  eine  concave  Furche  von  langgestrecktem  triangulärem 
Umrisse,  welche  zum  Aufnehmen  einer  Leiste  der  rechten 
Schale  bestimmt  ist. 

Auch  an  der  rechten  Schale  läuft  der  Schlossrand,  der 
mit  einer  Rinne  versehen  ist,  gerade  von  hinten  nach  vom; 
aogleich  vor  dem  Wirbel  macht  er  eine  Wendung  nach  innen 
und  nach  hinten;  darauf  geht  er  nach  vom.  Hiedurch  ent- 
steht an  der  rechten  Schale  ein  tiefer  Sinus  vor  und  unter 
dem  Buckel,  die  Byssusrinne. 

Kktserling,  der  diese  EigenthUmlichkeiten  schon  be- 
merkt  hatte,  legt  auch  dar,  eine  richtige  Auffassung  der  Species 
gehabt  zu  haben,  i^dem  er  sie  in  zwei  Abtheilungen  sondert. 

Franz  Toula  hat  in  einem  Aufsatze,  »Beschreibung 
mesozoischer  Versteinerungen  von  der  Kuhn-Insel»  in  >Die 
zweite  deutsche  Nordpolarfahrt»,  unter  dem  Namen  Aucelia  con- 

DigitizecLby  LjOOQ IC 


22     S.    K.    TULLBERG,    VBR8TEIN.    DIR    AUC.-SCHICHTEN    N.  8EMUAS. 

centrica  alle  aus  Grönland  bekannte  Formen  zusammenge- 
fuhrt,  nicht  nur  solche  wie  Aucella  crassicollis,  sondera  auch 
Formen  die  seiner  Aneicht  nach  mit  Aucella  mosquensis  und 
Auc.  Pallasii  verwandt  sind. 

EiCHWALD  stellt  in  »Geognostisch-Paleontologische  Be- 
merkungen  iiber  die  Halbinsel  Mangischlak  und  die  Aleu- 
tischen  Inselnt  Auc,  mosquensis  und  Auc,  concentrica  als  ver- 
scWedene  Arten  auf.  Doch  hat  er  nicht  ihre  respectiven 
Kennzeichen  hervorgehoben. 

Uebrigens  scheinen  die  Arten  dieser  Gattung  einer  griind- 
lichen  Revision  zu   bedurfen. 

Ancella  mosquensis  Buch. 

Aviciila  mosquensis  v.  BucH,  Jahrb.  1844,  p.  637.  —  Avicula  Fischeriana 
d'ORBIONY,  Russla  and  Ural,  tab.  41,  fig.  8-10,  p.  472.  —  Aucella 
mosquensis  Kkyserlino,  Petschoraland,  tab.  16,  fig.  8,  p.  299.  — 
EiCHWALD,  Letfacea  rossica  II,  p.  5l9;  und  Mangischlak  nnd  Aleoten. 
p.  186,  taf.  17,  fig.  7—12. 

Taf.  II  fig.  16,  17,  18. 

Umriss  sehr  schief  oval,  besonders  der  Urariss  dei:  Unken 
Schale,  »bo  dass  er  in  Gestalt  eines  gleichförmig  gekriimmten, 
sehr  Aachen  Bogens  von  vorn  nahe  den  Buckeln  bis  an  das 
hintcre  Ventral-Ende  zieht  und  dort  mit  einem  kurzen  sehr 
deutlichen  Scheitel  in  den  Hinterrand  umbiegt,  der  mit  einer 
beträchtlichen  Strecke  des  vorderen  und  unteren  Rändes  pa- 
rallel  ist».  Der  Buckel  der  Unken  Schale  kaum  eingerollt. 
Die  Schalen  concentrisch  gerippt,  mehr  öder  minder  deutliche 
Fälten  bildend.  Auf  der  wohlerhaltenen  Oberfläche  des  Stein- 
kernes  entdeckt  man  mit  der  Loupe  feine,  etwas  undulirende 
Längsstreifen.  Der  Schlossrand  nach  hinten  deutlich  hori- 
zontal  ausgezogen,  so  dass  ein  ausgeprägtes  hinteres  Ohr  ent- 
steht.  An  der  rechten  Schale  ist  der  Schlossrand  vor  dem 
Buckel  ausgezogen,  so  dass,  wenn  diese  Schale  von  der  Seite 
betrachtet  wird,  man  diesen  Rand  vor  dem  Buckel  wie  ein 
Zahn  hervorspringen  sieht.  Die  Byssusrinne  ist  so  gebildet, 
als  ob  man  eine  Lancette  von  vorn  parallel  mit  dem  Schloss- 
rande  unter  den  Buckel  hincingefiihrt  hatte. 

Unsere  Exemplare  sind  durch  grössere  Wölbung  der 
rechten  Schale  und  minder  ausgewickelte  Buckel  der  Unken  von 
Moskauer  Exemplaren  verschieden,  welche  Herr  Trautschold 
in    Moskwa  glitigst  mitgetheilt  hat. 

Häufig  im  braunen  Sandsteine  vorkommend. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG    TILL    K.    8 V.    VET.    AKAD.    HANDL.     BAND    6.   N:0    3.       23 

Aucella  Keyserlingiana  Trautsch. 

Tbadtschold  in  Verhandlungen  der  Russisch-Kaiserllchen  Mlner.- 
GeselUch.  »u  Petersburg,  II,  3;  p.  260;  1868.  —  Aucella  concentrica 
Keyserl.,  Petschoraland,  p.  300, 1. 16,  fig.  13—16;  ElCHWALD,  »Lethaea 
rosfiica»  II,  p.  521 ;  und  >Mangi8CbIak  nnd  Aleuten>,  p.  186, 1. 17,  fig.  1 — 2; 
TOULA,  Kuhn-Insel  p.  603,  t.  ti,  fig.  2—4.  —  Non  Inoceramui  concentricus 
FiscH.,  Oryctogr.  (siehe  Tbautschold  in  oben  citirter  Stellel). 

Umriss  der  Schalen  auegeprägt  birnförmig,  nicht  so 
schief  wie  bei  der  vorigen  Art;  >der  divergirende  Vorder- 
und  Hinterrand  biidet  zwei  Seiten,  die  durch  den  flach  bogen- 
förmigen  Unterrand,  der  die  dritte  Seite  darstellt,  verbunden 
sind».  Buckel  stark  eingeroUt;  die  Schalen  concentrisch  ge- 
rippt  ohne  radiale  Streifen.  Schlossrand  nicht  so  ausgeprägt, 
wodurch  das  hintere  Ohr  nicht  so  stark  hervortritt.  Der 
Schlossrand  ist  nicht  vor  den  Buckeln  hervorgezo^en,  er 
hört  gleich  unter  der  Spitze  der  Buckeln  auf.  Die  Byssus- 
rinne  ist  so  gebildet,  als  ob  man  eine  Lancette  rechtwinkelig 
gegen  den  Schlossrand  nach  innen  gefuhrt  hatte. 

In  der  Skodde  Bay  sind  zwei  Formen  gesammelt,  die 
unter  folgenden  Namen  zusammengefiihrt  werden  diirfen. 

Aucella  Keyserlingiana  Trautsch.  forma  majuscnla. 

Taf.  II,  fig.  9—12. 

Umriss  der  Schalen  beinahe  schief.  Die  linke  Schale 
triangulär,  in  einen  schmalen  Hals  ausgezogen;  die  rechte 
von  cirkelförmigem  Umrisse  mit  einem  spitzigen  Buckel.  Vorn 
unter  dem  Buckel  ist  die  Schale  etwas  concav,  als  ob  man 
mit  dem  Finger  einen  Eindruck  gemacht  hatte;  die  Buckel 
hiedurch  schmäler  und  stärker  nach  vorn  gerichtet.  Die 
grösste  Dicke  der  Muschel  liegt  unter  dem  Byssus-Ein- 
.  schnitte. 

Diese  sehr  grosse  Form  eHnnert  an  Aucella  crassicollis 
Ketsebl.,  besonders  Fig.  10,  Taf.  16,  welche  spitzige,  stark 
nach  vorn  gerichtete  Wirbel  hat.  Unsere  habcn  dagegen 
einen  sehr  schmalen  Hals  und  sind  nach  unten  viel  schmäler. 

Kommt  in  der  Skodde  Bay  im  sandigen  Kälke  vor. 

Aucella  Keyserlingiana  Trautsch.  forma  obliqua. 

Taf.  II,  fig.  13,  14,  15. 

Umriss  der  Schalen  sehr  schief,  stark  nach  hinten  ausge 
zogen.     Dio  rechte  Schale  mehr  oblong,  mit  stumpfem  Buckel 

Digitized  by  VjOOQ IC 


24       8.    A.    TULLBfcHG,    VBR<tTKIN.    DRR    AUC.-SCHIOHTBNN.  SRMUAS. 

Vom  unter  dem  Buckel  keine  ausgeprägte  Auehöhlung.  Die 
grösste  Dicke  liegt  gerade  uber  dem  Byssus-Einschnitte. 

Diese  Form  ist  kleiner  als  die  vorige;  die  Schalen  sind 
glatt  mit  obsoleten  Anwachswellen ;  doch  kommt  auch  eine 
Form  mit  deutlich  markirten  Furchen  vor,  an  Keyserlisgs 
Figur  16  erinnernd. 

Im  bituminösen  Ealke  von  der  Skodde  Bay. 

Pecten  demissns  Phill. 

Phillips,  Yorkshire-coast,  t.  6,  fig.  6.  —  Goldpuss,  Petref.  Genn., 
tab.  99  f.  2.  —  KöMEE,  Nachtrag  eu  Verst.  Ool.  Geb.,  p.  26.  - 
Morbis  k,  Lycett,  Great  Oolithe,  p.  127.  —  Quenstedt,  der  Jura, 
p.  38  etc.,  t.  48,  £.  6-7;  t.  72,  f.  27;  Lindström,  Om  Trias-  och 
Juraförsteningar,  p.  14,  t.  III,  f.  9-  10;  Laube,  BivalYen  ron  Balin, 
p.  10. 

Von  dieser  fur  den  Brauaen  Jura  characteristischen  Art 
sind  in  dem  braunen  Sandsteine  mehrere  Exemplare  aufbe- 
wahrt.  Diese  sind  Steinkerne  öder  Abdriicke  der  Innenseite 
der  Schale.  Dieser  Abdruck  ist  jedoch  höchst  eigenthiimlich; 
Quenstedt  hat  davon  eine  gute  Abbildung,  tab.  48,  f.  6. 
Ein  Abdruck  der  Oberseite  einer  Schale  zeigt  die  elegaDte 
cirkelrunde  Streifung.  Diese  Exemplare  aus  Novaja-Semlja 
stimmen  sehr  gut  mit  denen  aus  dem  Moskauer  Jura.  — 
Die  von  Professor  Lindström  aus  dem  Spitzberger  Jura  be- 
schriebene  Form  weicht  nur  durch  ihre  Grösse  und  Breite 
davon  ab. 

Pecten  yalidus  Lindstr. 

LiNDSTBöM,  Om  Trias-  och  Jaraförsteningar  in  Kongl.  St.  Vet.  Ak- 
Handl.  Bd.  6,  p.  16,  Taf.  III,  fig.  6,  6. 

Ein  Theil  der  oberen  Seite  der  rechten  Schale  zeigt  das 
rechte  Ohr  mit  seinem  S-förmigen  Rande  und  seinen  scharfen 
Zuwachslinien.  Auch  auf  der  Schale  sind  concentrische  Zu- 
wachslinien  sichtbar. 

Im  braunen  Sandsteine  von  Besimennaja. 

Peeten  LindstrSml  n.  sp. 

Taf.  I,  fig.  1—6. 

Die    beiden    Schalen   sind  etwas  gewölbt,  fast  kreisrund^ 

wenigstens    eben    so    breit  wie  läng;  der  Winkel  am  Buckej 

ist    recht    öder  dann  und  wann  etwas  stumpf.      Die  Vordei] 

ohren  sind  gross;  die  Hinterohren  klein,  mit  stumpfen  Winka 

Digitized  by  VjV^US' IC 


BIHANG   TILL  K   ST.    VET.    AKAD.    HANDL.     BAND   6.  N:0   8*         25 

nach  hinten  an  dem  Schalenrande  niederlaufend.  Das  rechte 
ByssusrOhr  hat  eine  echräge  Furche.  An  beiden  Schalen  ist 
ein  concaver  Eindruck  unter  den  Vorderohren  an  dem  oberen 
Schalenrande,  wodurch  die  Schalen  etwae  echief  werden. 
Beide  Schalen  sind  dicht  und  fein  concentrisch  gestreift, 
was  man  erst  unter  der  Loupe  sehen  känn ;  die  sehr  schmalen 
concentrischen  Fälten  sind  oben  flach,  glatt  und  glänzend, 
scharf  durch  cirkuläre  eingesenkte  Linien  abgeschnitten ;  der 
untere  Band  jeder  Falte  ist  dicht  und  fein  punktirt  öder 
auageschnitten.  Keine  radiale  Faltung  ist  vorhanden;  doch 
känn  man  oft  in  einer  gewissen  Beleuchtung  feine  radiale 
Streifen  wahmehmen;  was  vielleicht  darauf  beruht,  dass  die 
iiber  einauder  gestellten  feinen  eingedruckten  Piinktchen  zu 
einer  feinen  Linie  ausgezogen  werden. 

Diese  Art  steht  dem  in  Lias  vorkommenden  Pecten  subu- 
UUus  MiiNST.  und  P,  Lohbergensis  Emebson  am  nächsten;  be- 
sonders  scheint  der  letztere  sehr  verwandt  zu  sein  (siehe: 
Emerson,  Die  Liasmulde  von  Markaldendorf  bei  Einbeck; 
Zeitschr.  Deutsch.  Geol.  Gesellsch.,  Bd.  22,  1870;  p.  318, 
Taf.  9,  Fig.  4).  Diese  hat  jedoch  eine  andere  Sculptur; 
auch  Boll  die  rechte  Schale  wenig  gewölbt  sein. 

Im  bituminösen  und  sandigen  Kälke. 

Ostrea  sp. 

Eine  kleine  Oberschale  einer  Oatrea  gleicht  der  Ober- 
schale  von  Gryphcea  arcuatUy  hat  jedoch  eine  deutliche  radiale 
Streifung. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Tafel  I. 

Fig.  I —  4.     Pecten  Lindströmi  n.  sp.,  natUrliche  Grösse. 

>  5.     Ein  Theil  der  Schale,  stark  vergrössert, 

*  () —  8.     Goniomya  Aegantula  n.  ep.,  nat.  Grösse. 

>  9.     Avicula  Munsteri  Bronn,  nat.  Grösse. 
s>  10 — 11.     Leda  angulata  n.  sp.,  vergrössert. 

*  12.     Dieselbe  in  naturlicher  Grösse. 

»  13 — 14.  Cyprina  polaris  n,  sp.,  nat.  Grösse. 

»  15 — 16.  Solenomya  cöatata  n.  sp.  nat.  Grösse. 

»  17 — 18.  Leda  subovalis  Goldf,,   nat.  Grösse. 

»  19.  Cuculhea  Nov(e-SemljcB  n.  sp.,  zweimal  vergrössert, 

»  20.  Ein  Theil  der  Schale,  stark  vergrössert. 

•»    21,  25.  Ptychostolis    Norden skiöldi    n.  sp.,    von  der   Seitc 
gesehen;  beinahe  nat.  Grösse. 

>  22,  28.  Dieselbe,  von  vorn  und  von  oben  gesehen. 

>  23.     Dieselbe,  stark  vergrössert;  die  Buckel  sind  weji- 

gesehliffen  um  die  Zähnc  zu  zeigen. 
»  24.     Dieselbe    in     Querdurchschnitt,    die    Fälten    der 

Schale  zeigend. 
»  26.     Steinkern   derselben. 

t  27.     Dieselbe  im  Gesteine  liegend,  von  innen  gesehen. 

>  28.     Dieselbe  von  oben. 

»  29 — 32.     Nuctda  borealis  n.  sp.,  natUrliche  Grösse. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


*  »'i^.:r.  del 


i.,ih-.v^£^Ä.; 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Tafel  n. 

Fig.  1 —  3.     Turho  capitaneus  MiiNST.,  nat.  Grösse. 
>     4 —  5.     Turritella     NovcB-Semljoe    n.    sp.,    in    naturlicher 
Grösse,  und  eine  Windung  vergrössert. 
6 —  8.     Nucula  sp.,  dreimal  vergrössert. 
9 — 12.     Aucella    Keyserlingiana    Trautsch.,   forma  tnajtu- 
culuy  raittelgrosse  Exemplare. 
13 — 15.     Aiic,   KeyserL  forma  obliqua,  nat.  Grösse. 
16   -18.     Auc,  mosquensis  BucH,  nat.  Grösse. 

19.  Turho  unicostatus  n.   sp.,  nat.  Grösse. 

20.  —      micans  n.  sp.  >  » 

21.  Actceon  exscxdptus  n.  sp.,  etwas  vergrössert. 

22.  Ein  Theil  der  Schale,  stark  vergrössert. 

23.  Buccinum  septentrionale  n.  sp.,  nat.  Grösse. 

24.  Eulima  puaUla  n.  sp.,  zweimal  vergrössert. 

25.  Die  letzte  Windung,  stärker  vergrössert. 

26.  Eulima  nndulata  n.  sp.,  zweimal  vergrössert. 

27.  —  —  —      nat.  Grösse. 

28.  Cerithium  elatum  n.  sp.,  nat.  Grösse. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


3±-ivZ  iC  .Sv%  Akäd  Hej-icil  Bd  oI-:  j 


Tall  L 


*     Digitigod  by  VjQOgfe 
1. 1;;  M   )/;1aw1;T"T  irocirhalEl 


^ 


Digitized  by  VjOOQ IC 


IIIARfi  TILL  K.  SVINSKA  VET.  AKAD.  HANDLINGAB.  Baid.  6.  N:«  i 


lANTHE 


A  NEW  GENUS  OF  I80P0DA 


DE8CRIBED  BY 


CARL  BoVaLLIUS. 


WITH  THBEE  PLATES. 


COKMUNIGATED  TO  THE  R.  8WEDISH  ACADEMY  OP  SCIENCES, 
1880  OCTOBER  13. 


STOCKHOLM,  1881. 

KOXOL.    ROKTRTCKERIF.  T. 
r.    A.    KOBSTKOT  *  tÖjrKR. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Among  the  rich  coUections  of  arctic  Crustacea  in  the  zoo- 
logical  State  Museum  at  Stockholm,  kindly  entrusted  to  me 
for  examination  by  Professor  S.  Loven,  is  a  beautiful  Isopod, 
the  object  of  this  note,  dredged  in  the  Baffinsbay  by  the 
Swedish  arctic  expedition  of  the  year  1871. 

Its  place  in  the  system  is  in  the  tribe  of  »Isopodes  mar- 
cheurs»  of  Milne-Edwards,  and  the  subtribe  of  »Asellotes 
homopodes»  ^). 

In  the  carcinological  system  of  Dana,  it  belongs  to 
Isopoda  oniscoidea,  third  family  Asellidse,  the  subfamily  Asel- 
linae,  between  Janira  and  Asellus  '). 

In  the  system  of  Spence  Bate  and  Westwood  ^),  it  is  to 
be  placed  among  the  Isopoda  normalia,  the  family  Asellidae, 
next  to  Janira. 

According  to  Claus,  it  should  be  referred  to  his  second 
tribe  of  Isopoda,  Euisopoda,  and  the  fifth  family  Asellid». 
The  following  diagram  will  give  an  account  of  the  relations 
of  the  new  genus. 

OH.  Milne-Edwards.    HIstolre  naturelle  des  Crustacés  T.  III.  Paris  1840, 
pag.  120  and  143-147. 

*)  United  States   Bzploring   Expedition    1838 — 42.    Orastacea  by  James 

Dana.  Part  II.  Philadelphia  1862,  pag.  716. 
*)C.  Spence-Bate  and  J.  O.  Westward.    A  history  of  the  British  sessile- 

eyed  Cmstacea.     Vol.  II.  London  1868,  pag.  313. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


c.    B0VALLIU9,   lANTHB. 


ASEL- 

LIDiB. 

IHeon  and 

urui. 


fased  to 
gether 
Into  1  or 
2  joloU. 
Pofterior 
leg$     j 


elon- 
gated. 

1    SQbf. 

Manni- 
nae. 


.  Henopomos. 
Ouérin. 


.  Manna.  Kr. 


not  elon- 

gated.2d 

subt 

Asel- 

linsB*. 

Daetyli ' 


biungul- 

calate. 

Lott  pair 

of  uro' 

poda 


rudimental  Jsra.  Leach. 


well 
dere- 
loped, 
styli- 
form. 
Man- 
dihles 


(palp  obto- 

lete Janrra. 

Leach. 


|palp3-arti- 

cnlated  Iajtthe  n.  g. 


anliin< 

guiou- 
late.  Loiti 
pair  of 
uropoda 


well  developed,  sty- 

liform  Atellos. 

Geoffr. 


radimental Leptapsidia. 

Sp.  Bate. 

forming  6  jolnts.  3  sabf.  Limnorlnae Limnoria. 

Leach. 

lanthe.  nov.  gen. 

Derivatio :  ^lavO^tj,  the  inother  of  Janira  *. 

Diagn.  gen.  Corpus  conyexum,  ovato-elongatum. 

Cephahn  convexum,  rostrum  gerens  longum  acuminatum. 

Oculi  min  uti,  remoti. 

AntenncB  internse  conspicuse. 

Mandihuloe  validse,  palpo  triarticulato. 

Daetyli  biunguiculati,  ungue  externo  majore. 

Pedea  primi  paris  subcheliformes,  ceteri  subequales. 

Segmenta  plei  urique  in  unum  coalita. 

Uropoda   ultima    styliformia,   laminis  binis  angustissimis. 

lanthe  is  a  genus  well  distinguished  from  its  alliee: 
from  Asellus  by  the  biunguiculate  legs  and  the  form  of 
the  pleopoda;  from  Jaera  by  the  well  developed,  stylifonn 
last  pair  of  uropoda  and  the  multiarticulate  flagellum  of  the 
inner  antennse.  From  the  Janira,  its  closest  ally,  it  is  to 
be  distinguished  by  the  great  convexity  of  the  body,  by  the 
small  and  distant  eyes,  by  the  want  of  an  articulated  scale 
at  the  peduncles  of  the  inner  antennse  and  lastly  by  the 
fuUy  developed  palpiform  appendage  of  the  mandibles  and 
by  the  three-articulated  maxillar  feet.     The  most  remarkable 


♦  See  OvidU  Metamorpboses  IX.  714. 


Digitized  by  VjUUS' IC 


BIHANO  TILL  K.   8T.   TST.   AKAD.  HANDL.     BAND.  6*    N:0  4*      5 

peculiarity  of  the  animal  is,  however,  the  gradual   develop- 
ment  of  its  pleopoda  into  respiratory  organs. 

lanthe  speeiosa^  n.  s.   * 

Cephalcn  rostro  brevius,  comua  lateralia  ferens. 

Antennce  interiores  extemis  multo  breviores. 

Segmenta  pereii  spinas  dorsales  ferentia  binas. 

Latera  segmentorum  dilatata,  valde  incisa,  comua  formant. 

Pleon  convexnm  spinam  unicam  ferens. 

Urcpoda  tdtima  lamellis  inaequalibus  pedunculis  brevioribus. 

Cephalon  shorter  than  rostrum,  the  lateral  margins 
prodaced  into  flat  horns  directed  forwards. 

Inner  Antennas  rouch  shorter  than  the  outer. 

Every  segment  of  the  pereion  carrying  dorsally  two 
short  spines. 

Pleon  convex  with  one  median  dorsal  spine. 

The  last^Uropoda  with  insequal  rami,  which  are  shorter 
than  the  peduncles. 

The  body  is  convex,  arched,  ovato-oblong. 

The  cephalon  is  longer  than  the  following  segment,  hut 
somewhat  narrower,  with  the  anterior  part  produced  into  a  long 
sharp  rostrum,  finely  denticulated  at  the  upper  margins.  The 
rostrum  is  longer  by  a  fourth  than  the  cephalon ;  the  lateral 
margins  of  the  cephalon  are  produced  into  long  flat  horns, 
finely  denticulated  at  the  margins,  directed  forwards,  giving 
the  cephalon  the  appearance  of  being  trilobate.  The  upper 
side  of  the  cephalon  is  highly  convex  (Pl.  I,  fig.  1),  the 
surface  finely  granulated  and  provided  with  a  few,  short, 
simple  hairs.     The  frontal  margins  are  arched. 

The  segments  of  the  pereion  are  subaequal  in  length, 
their  breadth  increasing  to  the  fourth  segment,  then  decreasing 
to  the  pleon  (Pl.  I,  fig.  1).  They  are  very  convex,  every 
one  carrying  transversally  two  dorsal  spines  of  a  conical 
form.  On  the  first,  second,  third,  and  fourth  segments,  these 
are  situated  at  the  anterior  margin,  on  the  the  fifth,  sixth, 
and  seventh  at  the  posterior  margin.  The  surface  is  granu- 
lated and  has  some  transversal  furrows.  The  lateral  margins 
are  much  dilated  and  deeply  incised,  forming  flat,  sharp 
comua;  the  first  segment  forms  one  on  each  side,  directed 
forwards,  the  second  and  third  two  comua  directed  forwards, 
the  fourth  two  directed  outwards,    and  the  fifth,  sixth,  and 

Digitized  by  VjOOQ IC 


6  c.    BOVALLICS,    lANTHE. 

seventh  each  one  directed  backwards,  with  a  small  one  at 
the  base  (PL  I,  fig.  1).  The  under  median  line  of  the 
segments  forms  a  distinct  carina  (PL  II,  fig.  11). 

The  pleon  ana  uru«  are  fused  together  into  a  broad,  clypeate 
segment  with  rounded  margins,  posteriorly  produced  into  two 
sharp  angles,  broad,  flat,  and  corresponding  with  the  comua  of 
the  preceding  segments  (Pl.  I,  fig.  1,  PL  III,  fig.  29).  Between 
these  angles,  at  their  base,  is  a  deep  hoUow  for  the  insertion 
of  the  last  pair  of  uropoda.  The  dorsal  side  of  the  seg- 
ment is  convex  with  a  conical  spine  in  the  middle  and  two 
longitudinal  furrows.  At  the  under  side,  the  segment  is  deeply 
hoUowed  to  receive  the  branchial  feet. 

The  eyes  are  small,  oval,  tolerably  prominent,  and  ven' 
distant,  situated  över  the  bases  of  the  extemal  antennas  at  the 
base  of  the  lateral  comua  (Pl.  I,  fig.  2). 

The  inner  or  upper  Antennce  are  fixed  at  the  under 
side  of  the  base  of  the  rostrum  and  separated  by  it.  The 
peduncle  is  thrce-articulated,  the  basal  artide  longer  and 
broader  than  the  foUowing,  fixed  on  a  tuberculous  prominence 
of  the  cephalon,  the  second  artide  is  equal  in  length,  but  much 
narrower;  the  upper  margin  is  tipped  with  some  hairs;  the 
last  artide  is  shorter  and  narrower,  dliated  at  the  upper 
end,  carrying  one  or  two  auditory  bristles  (PL  I,  f.  9).  The 
flagellum  is  multiarticulate  (with  60  to  70  articuli),  the  firat 
and  second  greater,  the  second  twice  as  long  as  the  first;  the 
remainder  subaequal,  decreasing  in  breadth  to  the  top.  Many 
of  the  artides  carry  on  their  upper  margin  an  olfactory 
gland  and  two  long,  unciliate  hairs  (Pl.  I,  fig.  5  a.  6).  The 
length  of  the  inner  antennas  is  a  third  of  that  of  the  outer 
ones;  they  reach  to  the  middle  of  the  last  artide  of  the 
peduncles.  The  second  artide  of  the  peduncle  carries  no 
appendicular  lamina  as  in  the  Janira. 

The  outer  or  inferior  Antennce  (Pl.  I,  fig.  7)  are  fixed 
under  the  arched  frontal  margins  of  the  cephalon.  The  peduncle 
is  five-jointed ;  the  first  artide  is  small  and  short,  the  following 
a  little  longer ;  the  third  is  longer  and  carries  at  the  upper  outer 
margin  a  long,  strong  tooth,  the  fourth  artide  is  shorter 
and  narrower,  the  fifth  longer  than  all  the  preceding  together; 
the  margins  are  provided  with  fine,  short  hairs.  The  flagel- 
lum is  multi-articulate,  twice  as  long  as  the  peduncle;  the 
joints    are    short    and    broad,    almost    280    in    number;    they 

Digitized  by  VjOOQ  IC 


BIHANO   TILL   K.   87.    TET.   AKAD.   HANDL.     BAND  6*  N:0   2*      7 

are  spirally  beset  with  short  bristles  (Pl.  I,  fig.  8);  the  first 
joint  is  greateet  and  broadest,  the  last  seven  long  and  narrow. 
The  whole  length  of  the  outer  antennae  is  a  little  shorter 
than  the  length  of  the  animal. 

The  labrum  forms  a  large  triangulär  prominence  at  the 
base  of  the  rostrum  (Pl.  I,  fig.  10). 

The  MandibulcB  (Pl.  II,  fig.  12)  are  large  and  well  de- 
veloped,  broad  at  the  bases,  decreasing  to  the  tops  and  strongly 
arched;  the  left  mandibula  has  two  denticulated  processes  at 
the  top,  the  right  has  one  (Pl.  II,  fig.  13).  Under  these  are 
two  bundles  of  strongly  serrated.  bristles,  8 — 10  in  each, 
and  a  long,  single  bristle.  Then  foUows  the  molar  tubercle, 
which  is  rounded,  very  prominent,  and  armed  at  the  under 
margin  with  two  short,  strong  teeth.  The  mandibular  palp  is 
the  representative  of  the  endopodite;  it  is  long  and  well 
developed,  as  long  as  the  mandible  itself.  It  consists  of  three 
joints  and  is  fixed  on  a  rounded  tubercle  on  the  side  of  the 
mandible,  which  gives  it  the  appearance  of  beingfour-jointed. 
The  firat  joint  is  long,  with  a  few  hairs  atthe  upper  margin; 
the  second  is  the  longest,  and  ciliated  at  the  outer  side; 
the  last  is  the  broadest;  at  the  top  it  is  deeply  hoUowed, 
the  hoUow  being  surrounded  with  movable,finely  ciliated  bristles 
(Pl.  II,  fig.  15),  possibly  serving  as  an  organ  of  smelling. 

7%^  Jirst  pair  of  maxillce  (Pl.  II,  fig.  16)  consist  of  a 
great,  rounded,  basal  joint,  the  protopodite,  and  two  foliaceous 
plates  of  insequal  size.  The  outer  plate,  the  exopodite,  is 
broad  and  stout,  finely  ciliated  on  the  outer  and  inner  sides, 
with  the  top  obliquely  truncate  and  armed  with  7 — 10  strong, 
denticulate  spines  (Pl.  II,  fig.  17  and  18).  The  inner  plate,  the 
endopodite,  is  as  long  as  the  outer,  hut  narrower,  richly 
provided  with  ciliated  hairs  at  the  arched  top. 

The  second  pair  of  mawillcB  (Pl.  II,  fig.  19)  is  greater  and 
more  developed.  They  consist  of  a  protopodite,  produced 
at  the  inner  upper  side  into  a  flat  plate  or  oblong  lamina 
richly  supplied  at  the  inner  margin  with  hairs  and  bristles, 
and  of  two  narrower  plates,  which  articulate  with  the  proto- 
podite. The  last  two  plates,  the  endopodite  and  the  exopo- 
dite, are  long,  feebly  arched,  finely  ciliated  at  the  margins 
and  armed  at  the  tips  with  5 — 6  denticulated  spines  (Pl.  II, 
fig.  20  and  21).     The  endopodite  is  longer  than  the  exopodite. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


8  c.   BOTALUU8,   lAKTHS. 

The  fnaxiUiped$9  (Pl.  II,  fig.  22)  totally  cover  the  other 
organs  of  the  mouth ;  they  are  fixed  at  the  posterior  margin 
of  the  excavation,  whioh  forms  the  mouth.  Each  maziUiped 
consists  of  a  broad  and  large  protopodite,  divided  into  a 
short  coxa  and  a  long  basis.  The  basis  is  produced  at  its 
upper  comer  into  a  lamina,  nearly  as  long  as  broad,  straight 
at  its  inner  and  upper  margin,  archedatthe  outer;  the  upper 
margin  is  richly  provided  with  denticulate  bristles  (Pl.  II, 
fig.  23),  every  one  supported  by  a  litde  tubercle.  At  ^e 
side  of  this  lamina,  at  the  upper  comer  of  the  basis,  arises  a 
five-articulated,  palpiform  appendage,  the  endopodite,  which  is 
longer  than  the  rest  of  the  limb.  The  first  joint  or  ischium 
is  broad  and  short;  the  second,  meros,  more  than  twice  as 
long,  broad  and  flat,  finely  ciliated  at  the  inner  margin; 
the  third,  carpus,  is  shorter  and  narrower,  with  a  furrow  at 
its  inner  margin  for  the  reception  of  the  foUowing  joints. 
The  edges  of  this  ridge  are  finely  ciliated.  Propus,  the  fourdi 
joint,  is  as  long  as  the  second,  but  much  narrower,  proTided 
with  long  hairs  at  the  upper  comer.  The  last  joint,  the  dao- 
tylus,  is  shorter,  richly  covered  with  hairs  at  the  top.  From  the 
basal  joint  of  the  maxilliped  extends  outwards  a  great  triangulär 
plate,  the  exopodite,  (Pl.  II,  fig.  22);  the  inner  margin  is 
feebly  arched,  the  outer  concave,  the  lower  is  nearly  straight 
At  the  upper  comer  the  exopodite  carries  some  short,  simple 
hairs. 

The  first  pair  of  gnathopoda  (Pl.  III,  fig.  26)  is  shorter 
than  the  following,  and  subcheliformed.  They  are  attached 
to  the  under  side  of  the  flattened,  lateral  comers  of  the  first 
segment.  The  basie  is  tolerably  long,  directed  towards  the 
median  line  of  the  body.  The  Ischium  is  shorter  than  the 
basis,  but  stout.  The  meroa  is  short,  anteriorly  produced 
and  armed  with  a  short  spine.  The  carpus  is  broad  and  long, 
at  the  inner  margin  armed  with  strong,  short  spines  and 
denticulated.  The  propus  is  shorter,  reaching  fuUy  to  the 
middle  of  the  carpus,  against  which  it  falls,  forming  a 
subcheliform  hand.  Its  inner  margin  is  finely  denticulated. 
The  dactylus  is  very  short  [a  fourth  of  the  preceding]  with 
a  few,  simple  hairs.  At  its  top  are  fixed  the  two  characte- 
ristic  ungues;  the  outer  stronger,  movable  (Pl.  II,  fig.  27), 
the  inner  shorter,  half  the  length  of  the  outer.  There  is  no 
trace  of  an  exopodite. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANe  TILL  K.    8V.  YBT.   AKAD.  HANDL.     BAND.  6«    N:0  4»      9 

The  seeand  pair  of  gnathopoda  is  fuUy  cqual  to  the 
foUowing  pereiopoda. 

The  pereiopoda.  The  three  first  ptors  are  directed  forwards, 
the  remainder  backwards.  They  are  all  nearly  equal  in  size. 
The  cozae  are  fixed  on  the  flat  under  side  of  the  segments. 
The  second  pair  of  gna^opoda  and  the  first  and  second  pairs 
of  the  pereiopoda  are  fixed  between  the  cornua  of  the  seg- 
ments, in  a  small  excavation  at  their  base.  The  remainder 
are  insertcd  at  the  posterior  margin  of  every  segment,  on 
the  under  side  of  the  little  secondary  spine  (Pl.  II,  fig.  11, 
Pl.  m,  fig.  25  and  28). 

The  second  joint  or  basis  lies  close  to  thé  underside 
of  the  segment,  nearly  reaching  to  the  median  carina  (Pl.  II 
fig.  11) j  it  is  long,  cylindrical,  with  narrowed  ends,  without 
hairs  or  bristles;  the  foUowing  joint,  ^eiéchium^  is  tolerably 
long,  but  shorter  than  the  basis,  with  slightly  arched  mar- 
gins beset  with  some  short,  simple  bristles ;  the  meros  is  short, 
the  lower  margin  is  straight  with  shorter  and  longer  bristles, 
the  upper  side  is  produced  into  a  strong  process,  tipped  with 
long,  stout  bristles.  The  carpus  is  long,  nearly  as  long  as 
the  basis;  the  upper  margin  produced  into  an  angle  covered 
with  hairs,  the  under  margin  is  waved,  beset  with  short  hairs 
and  bristles.  The  propus  is  long,  (longest  in  the  fourth  pair 
of  pereiopoda),  but  not  so  long  as  the  carpus;  the  inner 
margin  is  straight,  with  short,  fine  bristles,  the  outer  margin 
is  slightly  cunred,  with  bundles  of  straight,  simple  hairs. 
The  dactyltAs  is  yery  short,  a  sixth  of  the  length  of  the 
propuB,  with  a  few,  short  bristles  and  the  two  ungues,  of 
which  the  outer  is  much  longer  than  the  inner. 

The  pleopoda.  Between  the  last  segment  of  the  pereion 
and  the  coalesced  pleo-ural  segment  is  no  trace  to  be  seen 
of  any  preceding  segment,  as  is  the  case  in  the  Asellus. 
From  the  under  anterior  limit  of  this  coalesced  segment, 
which,  for  shortness  sake,  we  call  pleon,  extends  the  male 
organy  broadest  at  the  base,  elongated,  reaching  nearly  to  the 
posterior  margin  of  the  excavation,  which  contains  the 
bianchial  feet.  It  is  the  first  pair  of  pleopoda  transformed. 
At  its  apex,  it  is  slightly  hollowed  on  the  upper  (inner) 
side,  and  finely  ciliated  (Pl.  III  fig.  28).  At  the  middle 
of  the  inner  side  there  is  a  reservoir  for  the  sperma,  for- 
mlng  a  broad,  rounded  bulbus,  with  slightly  curved  ducta 
in  both  sides  of  the  bipartite  organ  (Pl.  II,  fig.  24^iizedbyVjOOgle 


10  c.    B0VA.LLIt8,    lANTHB. 

Then  foUows  the  second  pair  of  pleopoda.  The  coacd  jaini 
of  the  protopodite  is  minute  and  very  short;  the  basal 
joint  18  strongly  developed,  laminated,  forming  a  good  oper- 
culum  for  the  tender  branchial  feet;  it  is  rounded  at  the 
outer  margin,  corresponding  with  the  form  of  the  branchial 
excavation;  at  the  posterior  end  itis  finely  ciliated;  the  inner 
margin  is  straight  at  its  posterior  part,  and  slightly  conca- 
vated  at  the  anterior.  At  the  posterior  end  of  this  con- 
cavation  the  endopodite  is  attached;  it  consists  of  three 
joints,  the  first  of  which  is  oval,  nearly  concealed  in  a 
duplicature  of  the  laminated  basis  (Pl.  III,  fig.  30).  The 
foUowing  jöint  is  shorter  and  narrower,  nearly  cylindrical; 
the  last  is  longer  than  either  of  the  preceding,  trigonal, 
narrowed  at  the  apex,  and  densely  beset  with  stifF  hairs, 
directed  forwards^  contrarily  to  the  direction  of  the  foot 
(Pl.  III,  fig.  31).  From  the  basis  arises  a  two-jointed  appen- 
dage,  probably  representing  an  epipodite;  the  first  joint  is 
elongated  and  directed  forwards;  the  second  is  short  and 
flask-formed,  with  an  oval  aperture.  The  function  of  this 
appendage  is  possibly  respiratory.  The  first  pair  of  pleopoda 
seems  to  have  no  other  relation  to  the  respiration  than  by 
this  minute  appendage;  the  rest  of  the  leg  is  partly  a  pro- 
tecting  covercle,  partly  it  seems  to  be  in  the  service  of 
reproduction. 

The  third  pair  of  pleopoda  forms  great  rounded  laminse 
of  »branchial»  structure,  the  transformed  bases  of  the  legs, 
and  two  narrow,  flat  joints,  forming  a  sort  of  feet,  but  of 
80  loose  a  consistence  that  it  seems  to  serve  to  no  more  than 
to    put   the  respiratory  water  in  circulation  (Pl.  III,  fig.  32). 

Tlie  fourih  pair  is  more  transformed  for  the  branchial  ser- 
vice; the  rounded  lamina  is  greater,  the  foot-like  appendage 
still  consists  of  two  joints,  but  the  last  is  great  and  tumid  and 
serves  apparently  as  an  organ  of  respiration  (Pl.  III,  fig.  33). 

The  fifth  and  last  pair  consists  of  two  subsequal  laminse, 
so  like  each  other  that  it  is  difficult  to  say,  which  of  them 
corresponds  with  the  lamina  of  the  preceding  pair  (Pl.  III, 
fig.  34). 

The  uropoda  (Pl.  III,  fig.  35)  consist  of  a  cylindrical  peduncle, 
elongated,  and  slightly  curved  at  the  anterior  end,  provided 
with  some  short  bristles  and  stifF  hairs,  and  two  lanceolate 
rami,    shorter  than  the  peduncle.     The  inner  is  broader  aeöd 

Digitized  by  VjV^US' IC 


BIHANO   TILL   K.    8T.   VET.    AKAD.    HANDL.     BAND.  6.   N:0  4.     11 

loDger    than  the  outer,   both  carrying  small  buodles  of  hairs 
at  the  margins. 

The  only  hitherto  known  specimen  of  the  animal  is,  as 
mentioned  above,the  one  in  the  coUections  of  the  RoyalSwedish 
Zoological  Museum,  dredged  in  the  Baffinsbay  the  26  July  1871 
at  67°  59'  NB,  56°  33  VL,  from  a  stony  bottom  at  a  depth  of 
98  fathoms,  by  D:r  Josua  Lindahl,  the  zoologist  of  tbe 
Swedish  aretic  expedition  of  that  year. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


12  c.    B0TALLIU8,    UNTHB. 


Measvres. 

Length  of  the  animal  from  the  tip  of  the  roBtnun 

to  the  end  of  the  urus 21,5     mm. 

Cephalon,  length 1,5 

>  breadth 4 

RoBtrum,  length 2,3 

»        breadth  at  the  baae 0,9 

Lateral  horns,  length 1,2 

Breadth  between  the  eyes 2 

-^       between  the  comua  of  the  cephalon...  6 

»  »         »  1       of  the  7:th  segment  9 

>  >         »  »      of  the  urus 3,2 

Pereion,  length 11 

»      ,  greatest  breadth  without  the  comua  5 

Length  of  the  lateral  comua 1,5 — 2,5 

Height  of  the  dorsal  spine  at  the  pereion 1 

Pleon  and  urus,  length  without  the  comua ...  3,7 

>  3       »      breadth 5,5 

Height  of  the  dorsal  spine  at  the  pleon 1,4 

Length  of  the  comua  of  the  pleon 2 

Peduncle  of  the  inner  antennse 1,4 

Flagellum  »     >        :>  »      2,7 

Peduncle  of  the  outer  antennse 7,5 

Flagellum  >     t        »  »        9,6 

The  first  pair  of  gnathopoda,  length 5 

The  fourth  pair  of  pereiopoda,  length 10 

The  bases  of  the  pereiopoda,  length 2,7 — 3 

The  propus  of  the  second  pair  of  pereiopoda  1,7 

>  >         >     »    fourth  pair  of  pereiopoda.  2 
The  outer  unguis         »         »      »           »  0,2 1 

1     inner        »  >         »      »  »  0,ii 

The  peduncle of  the  uropoda  2 

Length    of  the    inner    ramus    »     »  »  1,5 

5  »      >     outer        >        *      »  »  1,3 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHAN6   TILL  K.   SV.   VBT.   AKAD.  HANDL.    BAND.  6»    N:0  4.       13 


EXPLANATION  OF  THE  PLATES. 


PLATE  I. 

,    1.  The  »nimal  seen  from  above.  */, 

2.  Cephmlon.  >7i 

3.  Inner  antenna.  '% 

4.  Tbe  first  jolnts  of  the  flagellam  of  the  inner  antenna.  *^/, 

5.  The  last  jolnts   >      >  >  >      >        >  >         «<»/, 

6.  An  olfactory  gland  >  »  t      >        >  >         *«>/^ 

7.  Pednncle  of  onter  antenna.  *Vi 

8.  Some  artides  of  the  flagellam  of  the  onter  antenna  ^/| 

9.  Anditory   bristle  from    the   third   jolnt  of  the  peduncle  of  the 
inner  antenna.       ' 

10.  Labmm. 

PLATE  II. 

11.  The  anlmal  seen  from  the  underside.  */\ 

12.  The  left  mandible,  with  the  palp. 

13.  The  tip  of  the  left  mandlble. 

14.  A  dentlcnlated  bristle  from  the  same. 

15.  The  last  joint  of  the  mandibnlar  palp. 

16.  Tke  first  maxlll.  *>/, 

17.1 

.g  >  Serrated  bristles  from  the  onter  lamlna  of  the  first  maxill. 

19.  The  second  maxill.  ^, 

20.  The  tip  of  the  ontermost  lamina  of  the  second  maxill.  ^, 

21.  Serrated  bristle        >  >         >     >  >  > 

22.  The  left  maxiUiped.  "/i 

23.  Bristles  from  the  inner,  npper  lamina  of  the  left  maxiUiped. 

24.  The  male  organ. 

24  a.  The  posterior  end  of  the  male  organ. 

PLATE  IIL 

25.  The  animal,  seen  from  the  side.  Vi 

26.  The  first  pair  of  gnathopoda.  "/, 

Digitized  by  VjOOQ IC 


14  c.   B0VALLID8,    lAJNTHB. 

27.  The  last  joints  of  the  firat  pair  of  gnathopoda. 

28.  The  fourth  pair  of  the  pereiopoda.  *V| 

29.  The   pleo-nral  segment,  showing  the  male  organ,  the  ezcsvation 
for  the  branchial  feet  and  the  nropoda  with  their  insertlon. 

30.  The  second  pair  of  pleqpoda.  ^7i 

31.  The  last  joint  of  the  second  pair  of  pleopoda. 
^2.  The  thlrd  pair  of  pleopoda.  "/i 

33.  The  fourth  pair  of  pleopoda. 

34.  The  fiftb  pair  of  pleopoda. 

35.  The  ramas  of  nropoda. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitizéd  byA 


lOögie 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  LjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


IIIAie  Till  K.  8VII8K1  VIT.  AIID.  IIIIIIIIICIL  Bud.  (.  Il:i  i. 


Smt  Ii  VABIATIOH  DIUBNE  DE  U  FOBCE  DU  TENT 


PAR 


H.-E.    HAMBERG. 


2. 


AVEC  2   PLANCHE8. 


Mémoire  présenté  k  rAcaddmie  Royale  dei  Scieoces  de  Saéde 
le  12  Janvier  1881. 


STOCKHOLM»  1881. 

KOKOL.    BOKTRTCRBRIET. 
F.    A.    VOBSTKDT  *  SÖJTCB. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


JLi'année  derniere,  nous  avons  eii  Thonneur  de  soumettre 
a  TAcadémie  Royale  un  mémoire  portant  le  méme  titre  que 
celui-ci  ^);  mais  nous  croyons  devoir  revenir  sur  la  méme 
matiere  aujourd'hui,  k  cause  surtout  d'un  compte  rendu  qu  en 
a  publié  la  «Zeit8chrift  fiir  Meteorologie»  du  D*"  J.  Hann 
(livraison  de  noverabre  1880),  ou  la  valeur  d'un  de  nos  re- 
sultats a  ^Xé  contestée  et  mémc  formcllement  niée.  Or,  pen- 
dant  nombre  d^années,  nous  nous  sommes  presque  tous  les 
jours  occupé  d^observations  anémométriques  h,  Upsal,  et  notre 
inénioire  est  le  fruit  de  plus  de  deux  ans  de  travaux:  aucune 
assertion  n'y  a  été  consignée  sans  fondement.  En  revanche, 
notre  honorable  critique  ne  cite  pas  un  seul  des  «faits  connus» 
qui  seraient  en  contradiction  avec  nos  recherches.  Ces  con- 
sidérations,  nous  osons  Tespérer,  nous  excuseront  de  presenter 
un  nouveau  mémoire  sur  le  méme  sujet. 

Le  resultat  en  litige  est  exacteraent  exposé  dans  les 
lignes  suivantes  du  compte  rendu  qui  nous  occupe:  ^Die 
tägliche  Periode  der  Windstärke*  (in  Upsala  während  dei* 
Sommermonaten  Mai — August)  ^nimmt  im  Mittel  mit  der  Wind- 
starke  selbst  zu.  Es  is  nicht  zur  Zeit  der  Calmen  und  klaren 
Tagen  zu  welcher  die  tägliche  Periode  der  Windstårke  mit  der 
grössten  Evidenz  hervortritt  sondern  im  Gegentheil  bei  heftigen 
Winden  und  den  Sturmen  mit  öder  ohne  Regenfalhy  et  jugé 
sommairement  en  ces  termes:  ^Fast  alle  von  anderen  Orten 
bekannten  Thatsachen  sprechen  dagegen,  Es  sind  wohl  einige 
nachmittägige  Geicitterstiirme  der  Grund  der  so  hervorgehobenen 
Erscheinung.i^ 

Quelque  étrange  que  paraisse  notre  resultat  k  premiére 
vue  —  nous  en  avons  été  surpris  plus  que  personne  — ,  il 
n'en  est  pas  moins  parfaitement  exact,  comme  nous  espérons 
le  démontrer  dans  ces  pages.    Mais  ce  qui  nous  étonne  encore 

')  Inséré  dang  le  Bihang  till  K.  Svenska  Vet.  Akad.  Handl.  Band  5,  N:o  24. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


4         HAMBEHO,    SUR    LA    VARIATION    DIUENE    DE    LA    FORCE    DU    TEXT. 

davantage  peut-étre,  c^est  d'étre  coDtredit  comme  on  vient 
de  le  lire  sans  qu'un  seul  fait  soit  avancé  k  TappuL 

Quand  nous  disons  qu*un  phénoméne  périodique,  comme 
la  variation  diurne  de  la  terapérature,  de  la  pression  atmos* 
phérique,  de  la  force  du  vent,  s^accuse  <avec  une  plus  grande 
évidence»,  nous  entendons  par  \k 

V  que  les  extremes  dans  les  oas  particuliers  se  groupent 
d*une  maniére  bien  déterminée  autour  de  certaines  heures 
et  que  par  conséquent  les  heures  tropiques  sont  aussi  bien 
plus  accust^es; 

2**  que  quelques  jours  seulement  suffisent  pour  faire 
ressortir  clairement  la  périodicité  du  phénoméne, 

et,  en  particulier,  que  3**  la  différence  entré  les  extremes 

—  ou,  comme  nous  Tavons  nommée,  Tamplitude  —  est  plus 
grande  tant  en  moyenne  que  dans  les  cas  particuliers. 

Cette  explication  écartera,  nous  Tesperons,  tout  mal- 
entendu. 

Nous  n'avons  donc  pas  nié  que  la  période  dhirne  de  la 
force  du  vent  ne  föt  parfaitement  distincte  méme  par  un 
temps  calme  et  clair.  Cela  ressort  au  contraire  tres  claire- 
ment de  nos  propres  recherches.  Mais  celles-ci  nous  mon- 
trent  aussi  que  la  méme  période  est  encore  plus  accusée  par 
un  temps  de  grand  vent,  qu'il  soit  serein,  couvert  ou  plu- 
vieux.  Nous  avions  espéié  que  les  chiffres  péniblement  ré- 
unis  de  notre  mémoirc,  en  particulier  ceux  des  tableaux  III 
k  VIII  auraient  parlé  un  langage  suffisamment  clair.  S'ils 
n*ont  pas  atteint  leur  but,  c'est,  croyons-nous,  que  ces  resul- 
tats étaient  nouveaux,  inattendus,  qu'ils  contredisaient  Tidée 
communément  admise,  bien  plus,  qu'ils  étaient  diamétralement 
opposés  k  certains  crésultats»  admis  dans  Tun  des  ouvrages 
du  savant  Directeur  de  la  Revue  qui  nous  critique  ^).  Nous 
sommes  d'autant  plus  confirmé  dans  cette  opinion  que  notre 
honorable  contradicteur  ne  nous  fournit  pas  un  seul  des 
cfaits  connus»,  pas  un  tableau,  pas  un  calcul  a  Tappui  de  son 
assertion:  c'e{lt  été  cependant  fort  aisé  —  s*il  y  en  avait  eu 

—  puisque  les  elements  sur  lesquels  se  basent  le  «résultat> 
en  question  et  Topinion  contraire  que  nous  soutenons,  sont 
publiés  en  entier. 

Dans  cet  état  de  choses,  la  maniére  la  plus  sdre  a  notre 
sens  de  trancber  la  question,   est  de  communiquer  quelques- 
*)  Nous  j  rcviendrons  plu8  loin. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG  TILL  K.  SV.  VET.-AKAD.  HANDL.     BAND.  6.     N:0  5.        5 

una  des  principaux  faits  tirés  des  matériaux  que  nous  avons 
employes  dans  notre  étude,  puisqu^il  sera  facile  pour  nos  lec- 
teurs  de  juger  si  nous  sommes  fondé  ou  non  k  conclure 
comroe  nous  Tavons  fait. 

Examinons  donc  sans  idées  précon9ues  les  tableaux 
qui  suivent.  Nous  les  avons  extraits  du  Bulletin  météorologique 
mensuel  de  TObservatoire  de  TUniversité  d'Upsal,  années 
1874  Ji  1879.  Le  premier  embrasse  les  jours  de*  vent  avec 
ou  sans  pluie,  ou  le  maximum  de  la  force  du  vent  pen- 
dant  le  jour  a  été  de  9  métres  par  seconde  et  au-dessus. 
Le  second  renferme  les  jours  calmes  et  clairs;  nous  rangeons 
80U8  ce  titre  ceux  qui  ont  eu  une  force  moyenne  de  vent 
de  seuleraent  2" ,50  par  seconde  et  au-dessous,  ainsi  quune 
quantité  de  nuages  évaluée  h.  O — 3,  le  chiffre  10  marquant 
un  ciel  entiéreraent  couvert.  Nous  n^avons  omis,  sauf  peut- 
etre  par  inadvertance,  aucun  des  jours  se  rapportant  h.  ces 
deux  classes  pendant  les  six  années  de  la  serie.  Le  second 
tablcau  aurait  peut-étre  gagni^  aux  yeux  de  quelques-uns,  au 
point  de  vue  de  Tuniformité,  si,  au  lieu  d'une  force  moyenne 
de  vent  nous  avions  choisi  comme  dans  le  premier  tableau 
une  force  maximum;  mais  la  norme  que  nous  avons  adop- 
tée  nous  scmble  mieux  répondre  h,  Yidée  de  temps  calme. 
D'ailleurs,  cbacun  est  naturellement  Hbre  d'en  suivre  une 
autre  pour  tirer  parti  des  matériaux  que  nous  avions  a  dis- 
cuter;  seulement,  le  nombre  des  jours  doit  étre  k  peu  prés 
le  meme  dans  les  deux  groupes  pour  permettre  la  comparaison, 
parce  qu'én  calculant  des  moyennes,  un  plus  grand  nombre 
de  jours  entrant  en  ligne  de  compte  produira  naturellement 
une  période    relativement  plus  égale  qu*un  pctit  nombre. 

L'astérisque  *  indique  que  le  vent  était  si  faible  que 
Tanémométre  n'a  pas  sensiblement  remué  pendant  la  demi- 
heure  qui  préce^de  ou  qui  suit.  Les  chiffres  en  gros  caractéres 
raarquent  la  plus  grande  force  du  vent  pendant  tout  le  mois.  . 
Pour  le  re^e,  nous  employons  les  mémes  signes  que  d'ordi- 
naire.  La  force  moyenne  du  vent  pendant  les  jours  du  pre- 
mier groupe  est  de  6™, 40  par  seconde,  ce  qui  est  un  chiffre 
élevé  comparativement  k  la  force  moyenne  du  vent  h  Upsal 
pendant  les  mémes  années  et  les  mémes  mois,  savoir  3™,51. 
Les  mémes  jours,  la  quantité  moyenne  de  nuages  était  de 
^,?;  pendant  la  moitié  des  jours,  il  avait  plu. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


6    HAMBIRO,  SUR  LA  VARIATION'  DIURKK  DE  LA  FOHCE  DU  VIXT. 


Le  second  groupe  a  l,<jn  pour  la  force  moyenne  du  vent 
1,7  pour  la  quantité  moyenne  des  nuagee;  pendant  un  norobre 
tres  reetreint  de  jours,  il  est  tombé  de  Teau;  de  faibles  va- 
leurs dans  la  colonne  réservée  h,  Teau  tombée  indiquent  or- 
dinairement  la  rosée. 

Tableau  L     Jours  de  vent  avec  ou  sans  pluie  a   UpsaL 


1 

Date. 

Maxim,  en 

métres  par 

secondc. 

Heure. 

Minim.  en 

métres  par 

seoonde. 

Heure. 

Moyenne 
diurne. 

o* 
a 

Eau  tombéo 
en  millim. 

o 

1874 

Mal       2 

12.9 

8p 

3.9 

1  a 

f.ss 

8 

8.77 

— 

3 

9.9 

2,  3p 

21 

minult 

7.12 

10 

4.81 

— 

1             10 

11.1 

3p. 

•1.4 

1  a 

6.67 

8 

8.78 



^ 

9.8 

midi,  2,  4  p 

4.2 

10  p 

7.4.1 

4 

-— 

Juin       1 

9.7 

2p 

4.5 

3  a 

6.86 

5 

— 

5 

9.S 

midi 

4.1 

1  a 

6  36 

0 

-— 



10 

II. 1 

9  a 

4.2 

min. 

7.12 

6 

1.04 

20 

lO.H 

2p 

*0.o 

8p 

7.08 

9 

0.58 

— 

Juillet   3 

9.8 

4p 

3.0 

3  a 

6.36 

7 

.. 

— 

30 

Ils 

3p 

0.9 

min. 

5.83 

9 

7.75 

— 

Aoat      3 

f.9 

3p 

2.6 

10  p 

7.15 

5 

— 

1875 

Mai      15 

11.0 

4p 

♦0.0 

1-5  a 

6.26 

4 

1.80 



16 

9.9 

8a 

2.8 

3p 

7.02 

6 

0.18 

— 

17 

12.4 

7  a 

0.0 

11,  min. 

7.26 

7 



— 

19 

9.1 

2p 

2.6 

1  a 

5.90 

6 

4.55 

1 

20 

9.8 

midi 

3.6 

1  a 

7.13 

5 

^ 

Juin      9 

9.4 

5p 

3.6 

min. 

6.18 

8 

0.60 

— 

Juillet  11 

9.8 

4p 

4.5 

1  a 

7.34 

9 

0.80 

— 

12 

9.4 

8  a 

n.5 

11  P 

2.65 

5 

0.70 

~" 

Aodt    17 

10.5 

3,  4p 

*0.7 

2.  3  a 

6.05 

6 

1.20 

1876 

Mai       6 

9.  T 

3p 

•0.0 

1  a 

5.78 

5 

— 

— 

15 

12.6 

midi,  2p 

0.0 

11.  min. 

7.65 

5 

— 

— 

18 

10.7 

10  a 

0.0 

10,  min. 

5.82 

5 

- 

—      1 

27 

12.0 

midi 

0.0 

11,  min. 

7.08 

5 

— 

~ 

30 

10.9 

3p 

1.6 

11  P 

7.19 

6 

1.30 

—      . 

Juin       5 

9.1 

midi 

47 

3  a 

7.05 

5 

— 

— 

10 

ll.l 

2p 

1.7 

4  a 

5.93 

4 

2.60 

- 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG   TILL    K.    SV.    VET.    AKAD.    HANDL.     BAND,    6.    N:0   5.     7 

Tablean  L    (8aite.) 


Date. 

Maxim,  en 

métres  par 

seoonde. 

Heure. 

II  Minim   en 

I  métres  par 

II  seconde. 

Heure. 

II' 

1 

n 

1 

JaUletl3 

9.1 

10  p 

4.6 

3a 

0.88 

5 



14 

9.1 

midi,  1  p 

0.0 

8.  10  p 

5.64 

4 

— 

— 

28 

9.0 

9  a 

0.7 

.    8p 

5.83 

7 

1.30 

— 

Aodt      5 

9.5 

3p 

2.8 

10  p 

6.58 

3 

— 

— 

1877 

Mai     11 

9.4 

11  a 

2.8 

1  a 

7.2J 

10 

— 

— 

25 

9.» 

2p 

2.1 

2  a 

5.98 

10 

3.87 

— 

28 

9.6 

3p 

•1.7 

2  a 

6.83 

10 

0.61 

— 

29 

10.1 

3p 

4.1 

min. 

7.81 

7 

0.95 

— 

Juin      7 

11.0 

2p 

n.a 

5  a 

5.67 

5 

— 

— 

8 

9.8 

1  P 

3.8 

min. 

7.6X 

4 

— 

— 

22 

10.1 

4p 

•0.0 

.     3  a 

6.60 

7 

0.09 

— 

24 

10.8 

8,  10  a 

2.4 

9p 

6.47 

5 

— 

— 

26 

9.1 

2p 

2.9 

3,4  a 

6.70 

7 

3.90 

— 

Aoftt    27 

9.4 

8p 

3.7 

1  a 

7.58 

10 

26.00 

— 

1878 

Hai       5 

9.8 

2p 

2.8 

5  a 

5.97 

10 

0.08 

— 

14 

11.6 

Ip 

2.6 

2  a 

6.50 

3 

— 

— 

16 

9.0 

Ip 

2.4 

3.  5  a 

5.87 

9 

1.88 

— 

17 

10.3 

10  p 

6.5 

1  a 

7.97 

9 

4.89 

— 

19 

9.4 

4p 

•0.7 

7  a 

4.62 

6 

0.08 

— 

i  » 

Juin       1 

9.6 

f.8 

10  a 

7  a 

•0.7 
2.8 

2  a 
8p 

6.80 
0.66 

6 
7 

0.09 
5.68 

faible 
orage, 
éloigné 

1  Jmllet23 

10.6 

10  a 

•1.0 

8p 

5.90 

4 

2.68 

— 

;     ^ 

9.» 

midi 

0.0 

11  P 

5.18 

3 

— 



,     1879 

jMai       5 

9.7 

2p 

3.8 

2  a 

7.88 

4 

— 

— 

8 

9.0 

4p 

2.4 

3  a 

5.80 

6 

— 

— 

9 

0.8 

Ip 

4.6 

8p 

7.18 

9 

— 

— 

16 

9.1 

IP 

2.6 

2  a 

5.94 

2 

— 

— 

1            25 

9.8 

Ip 

1.7 

min. 

6.08 

2 

— 

— 

Aoftt    29 

10.1 

midi 

1.9 

7  a 

5.60 

8 

0.68 

— 

'  Moyennes 

10.1 

2.a 

6.46 

6.8 

Digitized  by  VjOOQ IC 


8    HAMBERO,    SU&    LA    VARIATION    DIURNB    DE    LA    PORCE   DU   7BNT. 

Tablean  II.     Jours  calmes  et  claira  ä  UpsaL 


Date. 

1  Maxim,  en 

I  métres  par 

II  seconde. 

Heure. 

BHinim.  en 

métres  par 

scoonde. 

Heare. 

i" 

g- 

Kau  tombée 
eu  millim. 

1 

1874 

Mai       7 

6.> 

4p 

0.0 

1-5  a 

2.29 

3 

0.12 

— 

26 

5.6 

8p 

0.0 

1-^  a 

2.07 

0 

— 

1 

Juin     16 

6.4 

4p 

0.0 

1— 6a,  min.!    1.72 

2 

— 

— 

Jaillet  9 

3.9 

7P 

•0.7 

1,  3  a         1.88 

3 

— 

— 

20 

4.1 

6,  7p 

0.0 

1-6  a 

1.76 

1 

— 

— 

25 

4.7 

4p 

0.0 

10  p 

1.93 

2 

— 

28 
Aoftt    27 
1875 

5.4 
5.5 

5p 
10  a 

0.0 

S 

1-6  a 
4.  5  a,  8- 

min. 

2.44 

|l.40 

2 
3 

10.00 

—     ' 

Mai        1 

3.6 

tjp 

0.0  |1— 5a,llp 

1.30 

0 

— 

— 

2 

5.5 

10  p 

0.0  ;    2-5  a 

2.21 

2 

— 

— 

Jnin     29 

4.8 

midi 

0.0  !    11,  min. 

2.29 

3 

— 

— 

30 

3.8 

5p 

0.0 

1-5  a        2.10 

2 

~ 

— 

Juillet   1 

4.2 

Ila 

0.0 

2  a 

1.83 

3 

— 

_      1 

5 

3.6 

11  p 

0.0 

1-5  a 

1.71 

0 

— 

— 

17 
18 
20 

26 

Aoftt      9 

2.8 
3.6 
4.4 

5.7 

4.4 

6p 
2p 
5p 

4p 

8  a 

0.0 

0.o( 

0.0^ 

0.0 

0.0 

l-5atmin. 
1-7  a, 
10 -min. 
10— min. 

1,  4—6  a 

1-7  a 

1.58 

|l.63 

2.28 

2.23 

1.68 

0 
0 
2 

2 

0 

O.S7| 

__     1 

oragc 

2^.30- 

6^pl 

20 

4.5 

5p 

0.0 

1-5  a 

1.78 

3 

— 

— 

21 

4.6 

7p 

0.0 

1-6  a 

2.86 

3 

0.64 

— 

1870 

Mai        ^ 
U 
12 

4.7 
3.9 

5.1 

6p 
IP 
5p 

0.0 

0.o| 

0.0 

1,  3,  4  a 

1-4  a,  10; 

min. 

17  a 

1.80 
}2.81 
^é.14 

3 

1 
0 

— 

— 

Jalllct   1 

3.9 

3p 

0.0 

16a 

1.99 

0 

— 

_  i 

2 

4.2 

5p 

0.0 

.    1-5  a 

2.31 

1 

— 

— 

22 

4.5 

10  a,   10  p 

0.0 

1-5  a 

2.45 

2 

— 

— 

Aöfit     12 

3.4 

6p 

0.0 

5  a,  min. 

1.78 

1 

— 

— 

16 

4.8 

2p 

0.0 

3    5a,llp 

2.28 

1 

0.02 

— 

17 

18 
19 

3.4 

4.0 

4.8 

8  a 

midL  1  p 

midi 

0.0 

o..{ 

0.0 

10  p 

1,  5  a,  7, 

11  min. 

7,8,ll.min. 

1.88 
2.80 

2 

0 
0 

— 

— 

Digitized  by  LjOOQ IC 


BI  HAKO    TILL    K.    SV.    VET.AKAD.    HANDL.     BAND.    6.   N:0    5.      9 

Tableau  IL    (Snite.) 


1 

i     Date. 

1 

Maxim,  en 

métres  par 

scconde. 

Henre. 

fir 

Heure. 

fl 

P   3 

523 
as- 

i 
p- 

3  1 

n 

1 

;     1877 

'  Mai       1 

6.0 

4p 

0.0 

1—5  a    '    2.25 

2 

0.42 

— 

1             3 
19 

4.0 
3.9 

7  a 
5p 

0.0 
0.o| 

10-  min. 

1  -  6  a,  10, 

11  p 

1.84 
h.80 

2 
3 

0.02 
0.02 

— 

,  Aoöt     7 

3.0 

3p 

0.o| 
0.0 

1-5  a, 

9  min. 

}l.20 

2 

0.05 

— 

8 

4.4 

6P 

1-7  a 

1.80 

1 

0.10 

— 

14 

4.3 

5p 

0.0 

4—6  a 

1.50 

3 

— 

— 

15 

1            2^) 

3.7 

4.1 

7p 
10  a,  2  p 

0.o{ 
♦0.9 

1-9  a, 
11  min. 
4,  5  a 

1.50 
2.54 

2 

0 

0.01 

— 

1878 

i 

Mai     10 
11 

5.0 

3.8 

7  a 
10  p 

0.0 1 
0.0 

1-6  a,     1- 
9-11  p    i^" 
1-8  a    .    1.57 

2 
2 

0.08 

0.01 

~ 

Juin    23 

3.S 

2p 

Oo  1       3  a 

1.89 

2 

3.05 

— 

26 

2.8 

5p 

0.0  ' 

2,  5  a 

1.60 

1 

— 

— 

Juilletl7 

4.2 

9,  11  a 

0.0 

1-3  a 

2.46 

3 

— 

— 

25 

3.S 

11  a 

0.0 

1,  3  a 

1.83 

1 

— 

— 

27 

4.3 

6p 

0.0 

1,4  a 

1.79 

1 

— 

— 

1            28 

3.9 

5p 

0.0 

2,  4,  5  a 

2.16 

2 

— 



29 

4.4 

- 
5  p 

0.0 

2  a 

2.S2 

1 

— 

31 

5.3 

4p 

0.0 

1-6  a 

2.01 

3 

— 



Aoftt      2 

2.9 

2,  3p 

0.0    2 a,  9- min. 

1.60 

1 

— 

— 

3 

5.3 

6p 

0.0  -     1—7  a 

2.01 

2 

— 

— 

5 

3.9 

8.9  a 

0.0 

6  p 

2.10 

0 

0.01 

— 

7 

3.9 

5,  7p 

0.0 

4-6  a 

2.43 

0 

— 

— 

22 

3.5 

7,  8  a 

'0.8 

4  a 

2.43 

3 

0.01 

— 

23 

5.1 

9  a 

0.0   4-6  a,  7p 

2.49 

2 

0.09 

— 

1879 

1 

Mai     11 
i            21 

5.2 
5.6 

6P 
6p 

0.0  1  10,  11  p  1   2.40 

3 
1 

1.10 

0.10 

— 

jQin      9 

3.9 

6p 

0.7 

3,  4  a        2.86 

3 

_ 

— 

10 

Juilletl3 

4.0 
5o 

1,  2  a 
6p 

0.0 
0.o| 

11  p,  min.     2.86 

2 

3 

:l 

orage 

3-- 

3\45  p 

17 
18 

2.8 

6p 

11  a,  midi, 

3,  4  p 

O.oj 
}  0.0 

mm.        j 
15a        2.06 

2 

0 

0.02 

r~^ 

\ 

Digitized 

3yLjO 

)gle 


10    UAMBEKO,    SUR    LA    VARIATION    DIURNE    I)E    LA    FORCE    DU  VEKT. 

Tableao  II.    (Saite.) 


Date. 


»BK 
g,»  B 


5*.     Heure. 


'i 


I*      Heure. 


i» 


s 


il 


o 


Jui1let20  5.2 

Aoat      6  1  4.8  . 

16  4.0  ' 

27  2.6  ! 


10  a 
4p 

11  a 
1  a 


n.5  I       3  a       '   2.15 
0.0  I  4  a,  11  p     2.09 


0.01 

j  0.09 
'  0.06 
[    0.20 


Moyennes ,     4.4 


0.0  ! 


1.99  I     1.7 


Tout  d'abord,  nous  remarquons  que,  parrai  les  121  jour» 
des  deux  groupes,  il  n'y  en  a  que  2  qui  aient  été  signalés  par 
de  Torage,  notamment  un  dans  chaque  groupe.  La  supposition 
que  des  tnachmittägige  Gewittersturme  der  Grund  aind  der  so 
hervorgehohenen  Erscheinung*  ne  s'e8t  donc  pas  confirmée, 

Pour  faire  mieux  ressortir  Yétat  de  choses  dont  il  s  agit, 
nous  convertirons  les  chiffres  précédents  en  tableaux  stati- 
stiques,  ou  Ton  trouvera  le  nombre  des  oas  de  maximum  et 
de  minimum  de  force  du  vent  se  présentant  aux  différentes 
heures  de  la  journée  pendant  les  deux  espéces  de  jours. 

Le  fait  que  le  premier  de  ces  tableaux  embrasse  im 
nombre  plus  considérable  de  cas  que  de  jours,  dépend  évi- 
demment  de  ce  que  les  extremes,  en  particulier  les  minima 
par  un  temps  calme  et  clair,  se  montrent  h  plusieurs  heures. 
Pour  rendre  les  valeurs  parfaitement  comparables  entré  elles, 
nous  réduisons  les  chiflfres  h,  la  proportion  de  100  jours. 
Nous  obtenons  alors  les  nombres  du  tableau  IV. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG  TILL   K.   SV.  VET.-AKAD.  HAKDL.     BAND.  6*   N:0  5.     11 

Tablean  III.     Upsal 


\ 

A.    Jours  de  vent  avec 
ou  sans  pluie. 

B.    Jours  calmes  et  clairs. 

Heare. 

Nombre:  66. 

Nombre:  66.              1 

! 

Maxima  (63). 

Minima  (68). 

Maxima  (77). 

Minima  (304).  i 

1  matin 

1 

II 

1 

38 

2 

8 

1 

38 

3 

— 

10 

— 

40 

4 

— 

3 

— 

46 

5 

— 

4 

— 

43 

6 

— 

— 

— 

23 

7 

2 

2 

3 

7 

8 

3 

— 

4 

2 

9 

2 

3 

1 

10 

4 

3 

— 

11 

1 

_ 

5 

— 

midi 

9 

— 

4 

— 

1  soir 

7 

— 

2 

— 

2 

13 

— 

5 

„ 

3 

10 

— 

4 

— 

4 

8 

— 

8 

— 

5 

1 



12 

— 

6 

— 

12 

2 

7 

— 

5 

3 

8 

1 

6 

1 

2 

9 

— 

1 

— 

4 

10 

2 

5 

3 

14 

11 

-- 

7 

1 

22 

minnit 

— 

il 

— 

19 

Le  tableau  IV  fait  voir  d*une  maniere  péremptoire  que  les 
extremes  se  groupent  plus  nettement  autour  de  certaines  heures 
pendant  les  jours-  de  vent  avec  ou  sans  pluie  que  pendant  ceuo' 
oii  le  temps  est  calme  et  clair.  Les  maxima  se  présentent  dans 
1ä  proportion  de  23  p.  100  ä  une  seule  et  mémeheure  (Ji  2 
heures  du  soir)  pendant  les  jours  de  la  premiére  espéce,  et 
au  nombre  seulemeut  de  18  p.  100  dans  ceux  de  la  seconde 
(ä  5  et  k  6  heures  du  soir  ^). 

')  Nous  avons  epécialement  fait  observer  dans  notre  mémoire  (p.  15)  ce 
fait   singulier   qu'å   Upsal    les    maxima  dans   la  force  du  vent  par  un 

Digitized  by  LjOOQ IC 


12      HAMBERG,    SUR    LA   VARIATIOK    DIURNE    DE    LA    FORCE    DU   VENT. 


Tablean  IV.     Upaal 


Heure. 

A.    Jours  de  vent  avec 
ou  sans  pluie. 
Nombre:  100. 

B.  Jours  cahnes  et  clalrs. 
Nombre:  100. 

Maxima  %.  1   Minima  %. 

Maxima  %. 

Minima  %. 

1  matin 



20 

2 

58 

2 

— 

14 

2                   58 

3^ 

— 

18 

-         '         61 

i                 ^ 

— 

C 

-         '          70 

!                 5 

— 

7 

-         !         65 

6 

—                     — 

35         ' 

7 

4                     4 

5          i          11         1 

\                 *^ 

6                   - 

6 

3 

1                 ' 

4 

— 

5 

2 

1                lö 

8 

— 

5 

— 

11 

2 

— 

8 

— 

midi 

16 

— 

'    !     - 

'                   1  soir 

13 

— 

3     i     - 

2 

23 

— 

8 

_          1 

3 

18 

'                  -         1 

'                 4 

14                   ~ 

12                    -         ! 

'                 5 

2 

18                   — 

6 

— 

— 

IS         '           3 

7 

— 

— 

8         1           5 

:              8 

2          ]          11 

2 

3         ' 

9 

-         1           2 

— 

6 

i             10 

4 

9 

5 

21 

11 

__ 

13 

2         i         33 

minnit 

-„ 

20 

— 

29         1 

Pour  ce  qui  est  des  minima,  ils  ne  s'élévent  pas  a  molns 
de  70  p.  100  dans  les  jours  sereins  vers  4  heures  du  matin, 
tandis  qu'il  n'y  en  a  que  20  p.  100  pendant  les  jours  de  vent 
et  de  tempéte.  Il  faut  se  rappeler  ici  que  ces  minima-1^  ne 
sont  pas  autre  chose  que  les  calmes,  puisque  nous  avons 
réuni  les  jours  les  plus  calmes  dans  le  tableau  II  et  que  — 
comme  cela  ressort  aussi  de  notre  mémoire  (p.  17  et  18)  et 


temps  calme  et  clair  ont  licu  plnt  tärd  dans  Taprés-midi  que  pendant 
les  jours  de  vent  et  de  tempéte. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


B1HAN6    TILL   K.  SV.  VET.-AKAD.  HANDL.     BAND.  6.     K:0  t.      13 

Concorde  cl*ailleur8  avec  ropinion   admise  par  tout  le   monde 

—  le  calme  apparait  alors  principalem ent  la  nuit,  surtout  si 
les  jours  sont  clairs.  Quant  aux  jours  de  ven  t  et  de  tem- 
péte  la  force  du  vent  ne  s^abaisse  que  rarement  ju8qu*}i  O 
pendant  la  nuit.  Toutefois,  le  moment  des  minima  avec 
leurs  20  p.  100,  on  le  voit  par  le  tableau  IV,  est  aussi  forte- 
ment  accusé  que  pour  les  maxima,  et  les  cas  particuliers  se 
groupent  méme  d'une  fa9on  plus  nette  autour  d*une  certaine 
heure  (minuit  ou  1  heure  du  matin)  que  ce  n'est  le  cas  pen- 
dant les  jours  sereins: 

Nous  ne  pouvons  nous  défendrc  de  supposer  que  juste- 
ment  ces  nuits  sereines  ont  donnt^  lieu  h  Yidée  que  c'est  par 
un  temps  calme  et  clair  que  la  période  en  question  se  pré- 
eente  avec  le  plus  de  netteté.  En  effet,  un  calme  absolu  est 
plus  evident  pour  un  observateur  superficiel  qu'une  dimi- 
nution  de  force  dans  un  vent  fort  régnant.  Or,  nous  venons 
de  démontrer  que  —  au  moins  pour  ce  qui  concerne  Upsal 

—  Topinion  jusqu*ici  en  cours  ne  soutient  nullement  Texa- 
meo.    Mais  il  nous  reste  encore  un  point  k  traiter,  Vamplitude. 

Si  Ton  calculc  les  moyennes  de  tous  les  maxima  d*une 
part  et  de  tous  les  minima  de  Tautre  dans  les  tableaux  1  et 
n,  ainsi  que  les  différences,  on  obtient  les  chiflFres  suivants. 

Jours  de  Fent  avec  ou  sans  pluie.  Jours  calmes  et  clairs. 

Métres  par  seconde.  Métres  par  seconde. 

Max.  Min.  Diff.  Max.  Min.  Diff. 

10.1  2.2  7.9  4.4  0.0  4.4 

Nous  voyons  par  ces  chiffres  que  la  différence  entré  les 
moyennes  des  extremes,  ou,  comme  nous  Tappelons,  Vamplitude^ 
est  incomparablement  plus  grande  pendant  les  jours  de  vent 
que  par  un  temps  calme  et  clair.  Notre  honorable  contra- 
dicteur  remarque   qu'on   no   doit    pas    nommer    amplitude    la 

différence  en  question,  mais  le  quotient  —r-^  et  que,  par  consé- 

quent,  nous  ne  sommes  pas  autorisé  k  conclure  que  ^rampli- 
tude  augmente  avec  la  moyenne  de  la  force  du  vent».  ^) 
Notre  critique  a  en  effet  tiré  de  certains  chiffres  de  notre 
mémoire  quelques-uns    de  ces  quotients  et  trouvé  que,    loin 

')  Ou  <que  Tamplitude  périodique  crolt  avec  Taugmentation  de  la  force 
maximale  du  vent  pendant  le  jour>,  ainsi  que  nous  exprimions  le  ré- 
Kultat  dans  notre  précédent  mémoire,  p.  16. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


14     HAMBBR6,    SUR   LA    VARIATION    DIURKE   DE    LA   FORCE    DU    VENT 

de  croitre  avec  la  force  du  vent,  ils  diminuent  au  contraire  ^). 
Nous  ne  vouIods  pas  entrer  ici  dans  une  discussion  sur  la 
vraie  signification  du  mot  amplitude^  bien  que  nous  ne 
soyons  pas  habitué  ii  voir  prendre  ce  terme  dans  le  sens  de 
max,  :  min.  Si  néanmoins  nous  appliquons  cette  demiére 
maniére.  de  calculer  TampHtude  dans  les  cas  en  question, 
nous  trouvons  que,  pendant  les  jours  de  vent  avec  ou  sans 
pluie,  elle  est  de  10.1 :  2.2  =r.  4.6  et,  pendant  les  jours  sereins, 
4.4:0.0  =  00.  Pendant  tous  les  jours  ou  la  force  du  vent 
s'abaisse  une  fois  ou  l'autre  pendant  la  journée  jusqu^Ji  0^, 
Tamplitude  est  toujours  iujinie^  quelque  valeur  quaient  les 
maxima.  Il  nous  est  impossible  de  voir  que  ce  mode  de 
calcul  soit  <^plu8  naturel»  que  le  notre,  qui,  du  reste,  est 
généralement  admis,  h  ce  que  nous  sachions.  Ou  bien 
faut-il  que  dans  les  cas  oii  le  minimum  est  =  O  calculer 
r«amplitude*  d'une  autre  maniere?  Toujours  est-il  que,  dans 
le  sens  ou  nous  entendons  ce  mot  d'amplitude  et  pour  ce  qui 
concerne  Upsal,  nous  maintenons  dans  toute  sa  rigueur  Tasser- 
tion  que  nous  avons  émise  précédemmcnt,  savoir  que  ^Vatn- 
plitude  croit  avec  la  moyenne  de  la  foi^ce  du  vent»,  et  nous  con- 
sidérons  ce  resultat  comme  un  des  plus  importants  de  nos 
travaux  dans  ce  domaine.  S41  reste  encore  k  quelqu*un  le 
moindre  doute  sur  son  exactitude,  nous  le  renvoyons  k  notre 
mémoire    et    en    dernier  ressort  aux  observations  imprinaées 


')  Par  an  effet  du  hasard,  ces  camplitudes»  sont  assez  semblables  on  ao 
cusent  une  faible  diminution  de  la  force  du  vent  pour  Upsal.  Si  nons 
calculons  les  quotients  pour  une  autre  localité,  Saint-Pétersbourg  par 
exemple  (voyez  plus  loin),  nous  obtenons  le  tableau  suivant. 


Jours  ä  vitesse 

maximale  du  vent 

en  kilométres 

par  heure. 

•Amplitude  diurne»  max.  :  min.                       | 

Jours  clairs  ou 
presque  clairs. 

Jours  tlemi- 
couverts. 

Jours  couverts  ou  : 
presque  couvert*!. 

40  et  au-dessus 
30-39 
20-29 
10—19 

(2.1) 

2.2 

1.8 
1.6 

1.6 
1.7 
1.6 
1.5 

1.7 

1.4                     i 

1.4 

1.3 

Ces  camplitudes»  croment  sensiblement  avec  la  force  du  vent.  Un 
calcul  semblable  pour  Noukouss  et  Halifax  foumit  le  méme  resultat. 
Pour  d'autre8  localités,  c'e8t  plus  ou  moins  Tinverse  qui  a  lien.  Blles 
peuvent  donc,  suivant  les  circonstances,  croitre  ou  diminyer  avec  la  force 
du  vent,  prendre  des  valeurs  Jini^s  ou  injfnws.  Comme  dans  tous  ces 
cas  eUes  ne  nous  éclaircnt  guöre  sur  le  caractére  du  phénoméne,  nous 
ne  voyons  pas  qu'il  y  ait  lieu  d'en  faire  usage. 


Digitized  by  LjOOQ IC 


B1HAN0    TILL    K.    SV.  VET.-AKAD.  IIANDL.     BAND.  6.     N:0  O*       15 

(]ui  ont  servi  de  base  k  nos  calculs:  accessibles  k  tous,  elles 
pennettent  k  tous  de  contrdler  chacuu  de  nos  resultats. 

Dans  notre  mémoire  (tabl.  III,  p.  15;  voyez  aussi  fig.  1 
a  la  fin  de  celuici),  nous  avons  montré  commcnt  la  période 
dinrne  de  la  force  du  vent  h,  différentes  valeurs  de  la  force 
moyenne  ou  maximum  du  vent  s'accuse  pcndant  le  jour, 
lorsqu^on  prend  en  considt^ration  la  force  du  vent  k  chacune 
des  vingt-quatrc  heures  de  la  joufnée,  et  non  comme  ici  les 
extremes  aetilement.  Les  chiflFres  doivent  en  ce  oas  pouvoir 
se  passer  de  commentaire. 

C  est  sur  les  deux  derniéres  colonnes  de  force  maximum 
de  vent  11 — 12  et  12 — 14  métres  par  seconde  (reproduites 
dans  les  deux  courbes  supérieures  de  la  fig.  1),  contenant 
les  jours  les  plus  tempétueux  qui  se  soient  vus  dans  les 
raois  d'été  (mai  h,  aoiit)  pendant  9  ans,  que  le  jugement  dé- 
favorable  de  notre  honorable  contradicteur  semble  surtout  se 
porter.  Pour  notre  part,  ces  colonnes  sont  au  contraire  le  plus 
beau  témoignage  de  la  parfaite  exactitude  de  notre  resultat,  car 
il  doit  étre  difficile  de  montrer,  dans  n'importe  quel  domaine 
analogue  ou  la  périodicité  joue  un  röle  reconnu,  une  période 
plus  égale  diins  la  moyenne  d*un  nombre  de  jours  aussi  rcs- 
ireint  que  15  ou  méme  que  8.  Si  les  points  terminaux  3.5, 
5.5  et  6.1,  3.1  ne  concordent  pas  parfaitemcnt,  c'est  un  dé- 
faut  commun  a  tous  les  calculs  de  phénoménes  périodiques, 
meme  les  plus  marqués  comme  ceux  de  la  température, 
lorsqu^on  n'y  fait  entrer  comme  ici  qu'un  nombre  restreint 
de  jours..  La  variation  de  la  force  du  vent  pendant  ces  huit 
jours  offre  un  intérét  tel  que  nous  croyons  devoir  en  com- 
muniquer  dans  le  tableau  V  les  chifFres  in  extenso  *),  ainsi 
qu'un  aper^u  caractéristique  de  Tétat  atmosphérique  general 
des  jours  dont  il  slagit.  Les  cinq  colonnes  de  ce  tableau 
sont  aussi  représentées  graphiquement  dans  les  fig.  3 — 7. 

Le  22  Juillet  1866  avait  une  quantité  moyenne  de 
nuages:  5.5;  pluie:  1°*°*,45.  D'aprés  le  Bulletin  Internatio- 
nal de  rObservatoire  de  Paris,  Upsal  se  trouvait  sur  le 
revers  d'un  minimum  baromtUrique  dont  le  ccntre  semblait 
se  trouver  dans  le  voisinage  de  Riga. 

')  Les  trois  premiers  jours  sont  tirés  de  la  serie  <Ob8ervation8  météoro- 
logiques  horaires  etc.  å  TObservatoire  de  TUniversité  d'Up8al  du  30  Mai 
1866  au  9  AoAt  1868,  dir.  et  publ.  par  R.  Rubbnson,  Upsal  1877». 
Les  cinq  autres  jours  sont  tirés  du  (Bulletin  mensuel  météorol.,  années 
1874  - 1879,  réd,  par  H.  H.  Hildebbandsson.» 

Digitized  by  VjOOQ IC 


16   RAMBERG,  SUR  LA  VARIATION  DIURNE  DE  LA  FORCE  DU  VEKT. 

17  Juin  1867.  —  Quantit(^'  moyenne  de  Duages:  8.3; 
pluie:  0°^°^,15.  Minimum  de  pression  dans  la  Baltique;  vent 
du  NE.  assez  fort  h  Haparanda,  Hernösand  et  Stockholm. 

30  JuiUet  1867.  —  Quantité  moyenne  de  nuages:  10.0; 
pluie:  6™™,77.  Minimum  barométrique  sur  le  golfe  de  Fin- 
lande;  vent  du  N.  assez  fort  k  Hernösand  et  a  Stockholm. 

2  Mai  1874.  —  Quantité  moyenne  de  nuages:  8;  pluie: 
gmmjijr  D'Qpr(^8  {qq  cartcs  synoptiques  de  Tlnstitut  central  de 
météorologie  h  Stockholm,  un  minimum  barométrique  en 
Russie,  tempéte  du  N.  dans  la  Baltique. 

30  JuiUet  1874.  —  Quantité  moyenne  de  nuages:  9; 
pluie:  7°*",75.  Un  minimum  barométrique  passé  par  la  Scan- 
dinavie  septentrionale. 

17  Mai  1875.  —  Quantité  moyenne  de  nuages:  7;  pas 
de  pluie.  Un  minimum  barométrique  en  Finlande;  tempéte 
du  NO.  dans  toute  la  Scandinavie. 

15  Mai  1876.  —  Quantité  moyenne  de  nuages:  5;  pas  de 
pluie.  Minimum  barométrique  dans  le  voisinage  de  Riga. 
Vent  fort  du  N.  dans  la  Suéde  méridionale. 

27  Mai  1876.  —  Quantité  moyenne  de  nuages:  5;  pas 
de  pluie.  Minimum  barométrique  au  S.  de  Saint-Pétersbourg; 
vent  fort  du  N.  sur  les  c6tes  suédoises  de  la  Baltique. 

Les  données  relatives  aux  minima  de  pression  et  aux 
vents  ne  se  rapportent  qu'a  8  h.  du  matin.  Aucun  orage 
n'eut  lieu  k  Upsal  ni  ne  fut  entendu  dans  le  lointain  pen- 
dant  les  huit  jours  qui  nous  occupent.  Ce  sont  donc  des 
jours  typiques  de  bom^rasgues^  car,  pendant  chacun  d'eux,  Upsal 
se  trouvait  dans  le  domainc  d'un  minimum  barométrique 
tres  marqué,  et  la  tempéte  n'était  pas  locale:  elle  s'étendait 
sur  une  grande  partie  de  la  Sui^de  ou  des  regions  (mers  ou 
terrcs)  environnantes. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIBANO  TILL  K.  SV.  TBT.-AKAD.  HANDL.     BaKD  6«   K:0   5.      17 


bl  ?•  Marche  diurne  de  la  force  du  veni  dans  lea  8  jours 
maximum  de  veni  ä  Upsal  pendant  les  mois  de  mai 
ä  aout  1866—1868,  1874—1879, 


1 

1  =  10  tonre  de  Tané- 
mométre. 

Métres  pai 

•  eeconde. 

fines. 

cg 

h 

OO 

c^    OO 

1^ 
OD 

sä 

00 

sä 

00 

s-s- 

»o 

•4 

a. 

oo^ 
•o-s 

Im. 

134 

194 

208 

3.» 

3.1 

7.0 

6.8 

5.5 

6.1 

2 

1«6 

217 

236 

4.2 

3.1 

8.5 

6.4 

5.2 

6.7 

3 

219 

218 

226 

5.0 

2.9 

8.1 

6.8 

5.5 

6.9 

i 

175 

242 

206 

5.5 

2.9 

9.0 

6.8 

6.2 

6.9 

5 

200 

271 

202 

6.8 

3.3 

10.2 

7.0 

6.2 

7.7 

6 

225 

269 

231 

7.8 

3.4 

10.1 

7.9 

6.6 

8.2 

7 

246 

259 

'266 

7.8 

4.9 

12.4 

8.8 

8.2 

9.2 

8 

272 

276 

294 

7.8 

5.9 

12.0 

9.4 

9.1 

9.8 

9 

279 

287 

324 

9.1 

6.3 

10.5 

10.5 

9.8 

10.2 

10 

300 

305 

328 

10.4 

6.8 

11.1 

9.8 

10.6 

10.8 

11 

325 

310 

342 

10.7 

8.6 

12.0 

10.8 

11.7 

11.6 

aidi 

320 

332 

320 

11.0 

9.8 

11.1 

12.5 

12.0 

12.0 

U 

303 

303 

303 

12.3 

11.2 

9.7 

12.4 

11.9 

11.8 

2 

301 

245 

283 

12.9 

11.3 

9.4 

12.5 

11.6 

11.4 

3 

280 

200 

264 

11.8 

12.8 

9.4 

12.2 

10.8 

10.8 

4 

211 

161 

238 

12.8 

11.4 

7.9 

11.4 

9.9 

9.8 

5 

165 

-  129 

231 

12.0 

7.4 

5.7 

10.2 

8.4 

8.0 

6 

174 

91 

223 

11.7 

3.3 

4.3 

7.8 

6.8 

6.8 

7 

167 

25 

206 

12.8 

3.8 

3.1 

5.7 

5.7 

6.1 

8 

149 

0 

215 

10.9 

3.9 

0.8 

3.5 

4.3 

4.9 

9 

147 

0 

188 

9.2 

5.8 

1.0 

2.7 

2.8 

4.5 

10 

124 

0 

185 

10.8 

5.1 

0.9 

1.8 

1.6 

4.2 

11 

149 

33 

169 

10.4 

3.7 

0.0 

0.0 

0.0 

3.7 

adimit 

153 

7 

168 

9.0 

0.9 

0.0 

0.0 

0.0 

3.1 

Personne,  k  la  vue  de  ces  colonnes,  ne  pourra  contester 
^t  pendant  ces  jours  de  tempéte  avec  ou  sans  pluie  h-  Upsal 
^  période  diurne  de  la  force  du  vent  n*apparaisse  avec  «Ia 
pltti  grande  évidence». 

Mais  le  compte  rendu  qui  nous  occupe  en  ces  pages  dit 
m  loin  que  tfast  alle  von  anderen  Orten  bekannten  That- 
^^  sprechen  dagegen,    dass  die  tägliche  Periode  der  Wind- 

Digitåd  by  Google 


18      UAMBERQ,    SUK    LA    VARIATION    DIUKNB    DE    LA    FOBCB   DU   YBNT. 

starke  bet  aturmischen  Wetter  am  regelmåssiffsten  und  aus" 
geprägtesten  hervortritt.^^  Dans  notre  précédent  mémoire,  nous 
n^avons  pas  fait  des  recherches  de  détail  de  cette  nature 
pour  une  autre  localité  qu^Upsal,  par  la  raison  d^abord  que 
nou8  n'avon8  pas  eu  le  temps  nécessaire  pour  un  travail  si 
étendu,  et  surtout  par  ce  que,  selon  nous,  ce  genre  d'étude8 
s^exécute  le  raieux  dans  les  institutions  ou  se  recueillent 
les  observations  et  par  les  personnes  possédant  une  connais- 
sance  spécialc  du  plus    ou   moins   de  valeur  k  leur  accorder. 

Les  données  et  les  calculs  que  nous  allons  citer  pour 
d'autres  localités  qu^Upsal  sont  inst5rées  ici  pour  ces  raisons, 
sans  prétendre  aucuneroent  k  etre  completes. 

JSaint-Péterabourg.  Les  «An nålen  des  Physikalischen  Cen- 
tral-Observatoriums»  nous  ont  pennis  de  faire  pour  les  mois 
dt!  mai — aoöt  1874 — 77  un  calcul  analogue  h,  celui  que  nous 
avons  livré  pour  Upsal.  Comme  jours  de  vent,  nous  avoDS 
pris  ceux  qui  accusaient  un  maximum  de  force  du  vent  de 
35  kilométres  par  heure  et  au-delk,  comme  jours  ealmes  et 
clairs  ceux  qui  présentaient  une  force  maximale  de  vent  de 
20  kilométres  k  Theure  et  au-dessous  avec  une  quantité 
moyenne  de  nuages  O — 3.  Nous  nous  sommes  ainsi  écarté 
de  la  norme  suivie  pour  la  répartition  des  observations  k 
Upsal,  afin  d^éviter  le  long  et  pénible  calcul  des  moyennes 
diurnes,  qui  nd  sont  pas  données  dans  la  publication  qui 
nous  occupe.  Il  nous  parait  de  plus  inutile  de  réduire  les 
chiffres  ti  la  proportion  %,  le  nombre  de  jours  étant  k  peu 
prés  egal  dans  les  deux  groupes. 

Il  ressort  clairement  du  tableau  VI  que  les  maxima  se 
présentent  mieux  groupés  et  en  plus  grand  nombre  k  une 
certaine  heure,  ici  h  3  heures  de  Taprés-midi,  dans  les  jours 
de  vent  que  ce  n'est  le  oas  pendant  les  jours  ealmes  et  clairs. 
Il  en  est  de  méme  pour  les  minima  de  la  force  du  vent  pen- 
dant la  nuit.  Nous  verrons  aussi  plus  loin  que  Tamplitude 
augmente  avec  la  force  du  vent. 

Nous  retrouvons  donc  pour  Péterabourg  comme  précédem- 
ment  pour  Upsal  le  fait  contesté  dans  le  compte  rendu,  savoir 
que  la  période  diurne  de  la  force  du  vent  apparait  avec  plus 
de  force  et  de  netteté  par  un  temps  agité  que  dans  des  jours 
ealmes  et  clairs. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHAKO   TILL    K.   SV.  VET.-AKAD.  HANDL.     BAND  6.   K:0  6.      19 

Tablean  Yl.    Saint-Péterabourg. 


Heures. 

A.  Jours  de  vent  avec  ou 

sans  pluie. 

Nombre:  47. 

B.   Jours  calmes  et  clairs. 
Nombre:  45. 

Maxima  (51). 

Minima  (55). 

Maxima  (51). 

Minima  (GG). 

1  m. 

1          t             8 

2 

3 

2 

4 

— 

5 

3 

— 

3 

1 

6 

4 

— 

5 

— 

5 

■ 

5 

1                       1 

— 

6 

6 

2 

2 

— 

3 

7 

2 

2 

1 

2 

8 

2 

— 

— 

2 

9 

— 

1 

1 

3 

10 

1 

1 

2 

1 

11 

1          1              1 

1 

— 

midi 

1 

— 

3         !             1 

1    8. 

8 

— 

6 

— 

2 

7 

.„ 

6 

— 

3 

12 

— 

6 

— 

4 

5 

1 

5 

— 

5 

3         1             1 

5 

-- 

6 

2 

1 

4 

— 

7 

— 

1 

3 

1 

8 

— 

2 

1 

4 

9 

2 

2 

— 

4 

10 

-                      3 

'             3 

11 

1                       8 

2                      5 

minnit 

"~~ 

8 

2 

6          1 

Noukouss.  Le8  mémes  Annales  de  1875  nous  fourniasent 
une  année  d'observations  pour  cette  localité  en  Asie.  Pour 
obienir  un  plus  grand  nombre  de  jours,  nous  abaissons  le 
maximum  de  la  force  du  vent  pendant  les  jours  de  vent  k 
'^0  kilométres  par  heure  et  faisons  entrer  aussi  en  ligne  de 
compte  les  jours  des  mois  d'avril  et  de  septembre.  Cela 
öert  pas  tres  avantageux  pour  notre  demonstration,  puisque 
le  phénoméne  en  question  ne  se  présente  d'une  maniére 
Men  marquée  —  au  moins  k  Upsal  —  que  pendant  les  mois 
de  mai  a  aoAt.     Les  jours  calmes  et  clairs  sont  pris  suivan 

Digitized  by  VjOOQ IC 


20     HAMBBRO,   SUR   LA   TARIATIOK   DHTRME   DE   LA   FOROE  DU  VIKT. 


la  méme  norme  que  pour  S.  Pétersbourg,  c'e8t-k-<lire  avec 
une  force  maximale  de  vent  de  20  kilométres  k  llieure  et 
au-de08ou8. 

Tableam  TIL    Noukouss. 


A.   Joon  de  rent  avec  oa 

sans  plale. 

Nombre:  39. 

B.  Joon  calmes  et  cUuis. 

Heures. 

Nombre :  35. 

Bfaxima  (40). 

Minima  (ib). 

Maxima  (60). 

Minima  (66). 

1  m. 



2 

2 

3 

2 

— 

6 

1 

4 

8 

— 

3 

— 

3 

4 

— 

2 

— 

5 

5 

— 

2 

— 

7 

6 

— 

4 

— 

t 

7 

— 

1 

— 

t 

8 

1 

— 

2 

4 

9 

6 

1 

2 

2 

10 

8 

1 

2 

2 

11 

2 

— 

3 

— 

midi 

4 

— 

4 

— 

1  s. 

4 

^_ 

4 

— 

2 

• 

— 

6 

— 

3 

2 

— 

6 

— 

4 

3 

— 

8 

— 

5 

5 

— 

2 

— 

6 

2 

— 

2 

— 

7 

1 

1 

2 

3 

8 

— 

2 

1 

3 

9 

1 

3 

-T- 

2 

10 

— 

6 

-- 

3 

11 

— 

2 

1 

4 

minnit 

1 

10 

2 

3 

La  période  diurne  de  la  force  du  vent  s^accuse  eingu- 
liéremeDt  bien  tant  pendant  les  jours  de  vent  que  par  un 
temps  calme  et  clair.  Bien  [  que  pes  chiffres  ne  nous  per- 
mettent  pas  de  décider  pendant  quelle  espéce  de  jours  la 
période  est  le  plus  fortement  développée,  cela  ressort  avec 
révidence  la  plus  compléte,  si  Ton  considére  la  force  du 
vent    h    chaque    heure.     Dans    le  tableau  suivant  (voir  aussi 

Digitized  by  VjUUS' IC 


BIHAN6  TILL  K.  SV.  TBT.-AKAD.  HAMDL.   BAND.  6.  N:0  5«       21 

fig.  8),  nous  donnons  les  moyennes  des  différentes  heures 
pour  chacun  des  deux  groupes  de  jours.  Nous  insérons 
de  plus  dans  la  colonne  a  les  moyennes  de  5  des  jours 
ou  il  y  a  eu  le  plus  de  vent  avec  une  force  maximale  de 
40  kilométres  k  Theure  et  au-delk. 

Takleau  YnCL    Vitesse  moyenne  du  veni  en  kilomkree  par  heure, 
å  Noukoues. 


1 

Vitesse  maxiinale  du  yent  en  kilométres  par  heore: 

Heures. 

1 

tf)  40  et  au-dessQS, 

j.  avec  ou  sans 

pluie  (6). 

b)  30  et  au-dessns, 

j.  avec  ou  sans 

»pluie  (39). 

c)  20  et  an-dessous, 
jours  clairs  (36). 

1  m. 

16.0 

14.9 

8.8 

2 

21.8 

15.4 

8.5 

3 

21.4 

14,8 

7.5 

4 

22.6 

15.8 

7.8 

5 

27.0 

14.9 

7.0 

6 

27.2 

15.8 

6.6 

7 

32.8 

18.9 

7.8 

8 

37.6 

23.6 

9.5 

9 

38.8 

26.0 

11.2 

10 

42.0 

26.2 

11.6 

11 

42.6 

27.4 

11.4 

midi 

43.8 

28.0 

12.4 

1  8. 

43.8 

28.8 

12.6 

2 

45.2 

28.8 

13.1 

3 

46.0 

28.4 

13.8 

4 

47.0 

28.6 

12.9 

5 

45.0 

28.1 

11.5 

6 

36.6 

26.1 

9.8 

7 

30.2 

21.8 

8.1 

I         8 

23.4 

17.9 

9.0 

9 

22.4 

16.5 

9.5 

10 

22.8 

15.4 

8.5 

11 

21.2 

15.6 

8.5 

minuit 

23.0 

14.8 

ao 

Mulgré  le  petit  nombre  de  jours  entrant  dans  la  pre- 
miére  colonne,  la  période  qu'ils  nous  foumissent  est  k  peine 
moins  réguliére  que  pour  les  autres  groupes.  Le  fait  que 
les  extremes    16.Q   et  23.0  ne  correspondent    pas,    n^aflfaiblit 

Digitized  by  VjOOQ IC 


22      HAMBERQ,    SUR   LA    YAEIATION   DIURNE   DE    LA   FORCE   DU   TENT. 

en  rien  cette  régularité.  Si  nous  prenons  comme  minima 
des  périodes  les  moyennes  des  minima  avant  et  apres  minuit 
et  que  nous  calculions  Tamplitude  selon  notre  mode  habituel 
max. — min.,  nous  aurons  les  resultats  suivants: 

a  b  c 

28.4  14.0  6.0 

Nous  trouvons  done  pour  Noukouss  la  raéme  loi  que 
pour  Upsal  et  S.  Pétersbourg,  d^aprés  laquelle  la  période  en 
questiou  se  montre  avec  la  plus  grande  évidence  pendant 
les  jours  de  vent  et  de  tempéte  avec  ou  sans  pluie.  Des 
cNachmittägige  Gewittersturme»  n*en  sont  nullement  la  cause, 
car  les  jours  que  nous  avons  traités  ont  vu  tres  peu  d'orage 
k  S.  Pétersbourg  aussi  bien  qu  a  Noukouss. 

Hambourg^  Keitum^  Neufahrioaaser^  Swinemunde,  Pour  ces 
stations  des  cötes  septentrionales  de  TAllemagne,  nous  avons 
calculé  des  cMeteorologische  Beobachtungen  in  Deutschland 
fiir  1878»  (Hambourg  1880)  le  tableau  suivant  d*aprés  les  prin- 
cipes  qui  nous  opt  dirigé  pour  les  localités  précédentes, 
indiquant  le  nombre  de  oas  ou  lö  maximum  ou  le  minimum 
diurne  de  la  force  du  vent  se  présente  aux  différentes 
heures.  Gomme  nous  n*avions  k  notre  disposition  qu'une 
seule  année  d*observations  pour  les  quatre  localités,  noue 
les  avons  réunies  en  un  seul  tableau.  Par  jours  de  vent. 
nous  entendons  ici  ceux  ou  la  force  maximum  de  vent  s^est 
élevée  k  10  métres  par  seconde  et  au-dessus;  au-dessous  de 
ce  chiffre,  nous  rangeons  les  jours  calmes  et  clairs  avec  unc 
quantité  moyenne  de  nuages  couvrant  moins  d'un  tiers  du 
ciel.  Pour  Vappréciation  de  cette  derniére  valeur,  nous 
n^avons  eu  pour  base  que  les  observations  faites  trois  fois 
par  jour  et  publiées  dans  le  volume  cité. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANQ    TILL   K.    SV.    VET.-AKAD.   HANDL.      BAND  6.   N:0    5.    23 


Mlean  IX. 

Hamhourg, 

Keitiim^  Neufahrwasser, 

Stchiemunde. 

A.    Jours  de  vent  avec  ou 
sans  pluic. 

B.    Jours  clairs  et  calmes. 

1       Heures. 

Nombre:  82. 

Nombre:  78. 

- 

Maxima  (87). 

Minima  (96). 

Maxima  (85). 

Minima  (149). 

1  m. 

1                     20 

1 

14 

2 

4          1             6 

1 

13 

'            3 

-          1             7 

1 

18 

4 

1                      4 

— 

16 

5 

-          1             9 

— 

16 

6 

1                       8 

1 

12 

7 

1                       3 

1 

8 

8 

.3          '            — 

3          '             4 

9 

5         1           - 

2          1              1 

10 

5                       1 

1 

— 

11 

12                      1 

8 

— 

1           midi 

8                      1 

3 

2 

1    8. 

5                     -^ 

7 

— 

2 

9                     - 

7 

— 

3 

4^  ;      1 

5 

1     ' 

4 

5                       1 

7 

— 

5 

3                      1 

5 

1 

6 

4 

2 

11 

3          ' 

7 

7 

2 

B 

2          1 

8 

— 

4 

3 

6          ' 

9 

2 

5 

6 

6 

10 

3 

5 

2 

5 

11 

3 

8 

1 

8       ; 

minuit 

1 

7 

3 

13 

Ce  tableau  fait  ressortir  avec  évidence  que  les  extremes 
ne  paraissent  pas  moins  distinctement  pendant  les  jours  de 
vent  avec  ou  sans  pluie  que  pendant  ceux  ou  le  temps  est 
serein.  Nous  verrons  plus  loin  que  dans  ces  mémes  loca- 
Htés  Tamplitude  augmente  également  avec  la  force  du  vent. 
En  un  mot,  la  période  diurne  de  la  force  du  vent  pendant 
la  saison  chaude  est  également  ici  le  plus  fortement  et  le 
tnieux  accentuée  par  un  temps  de  vent  et  de  tempéte. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


24     HAMBBKO,   SCR   LA   TAElATION   DIUBNE   DE   LA   PORCB   DU  TENT. 

BnueelUs,  La  force  du  vent  est  indiquée  ici  toutes  le» 
heures  paires  au  moyen  de  ranémométrc  d^Osler,  qui  donne 
en  kilogrammes  par  pied  carré  anglais  la  plus  forte  piession 
du  vent  pendant  une  heure.  Dans  le  tableau  suivant  (voir 
aussi  fig.  9),  nous  avons  calculé,  d'aprés  les  Annales  météoro- 
logiques  de  TObservatoire  royal  de  Bruxelles  pour  les  mois 
de  mai— aoöt  1867 — 1872,  la  force  moyenne  du  vent  en 
quatre  groupes  de  jours: 

a)  Jours  de  terapéte  avec  ou  sans  pluie,  ou  la  force 
maximum  du  vent  pendant  la  joumée  s*est  élevée  k  3  et 
au-dessus  (nombre:  8);  b)  jours  de  vent  et  de  tempete  avec 
ou  sans  pluie,  ou  la  force  maximum  du  vent  a  atteint  2  et 
au-dessus  (nombre:  35);  c)  jours  couverts  avec  méme  force 
de  vent  que  dans  le  groupe  ft  (nombre:  14);  d)  jours  calmes 
et  clairs  avec  une  force  maximum  de  vent  s*élevant  seule- 
ment  k  2  et  au-dessous  (nombre:  49). 

Tableau  X«     Force  moyenne  du  vent  en  kilogrammee  par  pied 
carré  anglais,  ä  Bruxelles, 


HenreQ. 

Force  maximale  da  vent  mojenne  en  kilogrammes 
par  pied  carré 

a)  3  et  au- 
dessus,  j.  avec 
ou  sans  pluie 
(8). 

b)  2  et  au- 
dessus,  j.  avec 
ou  sans  pluie 
(36). 

c)  2  et  au- 
dessus,  jours 
couverts  avec 
ou  sans  pluie 
(14). 

d)  moioB  de  2, 

jours  clairs 

(49). 

0  m. 

0.75 

0.«i 

0.83 

0.10 

2 

0.9» 

0.77 

0.88 

0.09 

4 

1.04 

0.57 

0.63 

0.09 

6 

1.28 

0.76 

0.78 

0.1  s 

8 

1.58 

1.03 

1.11 

0.21 

10 

2.1» 

1.29 

1.69 

0.25 

midi 

2.45 

1.73 

1.84 

0.33 

2   B. 

2.51 

1.80 

1.86 

•.35 

4 

3.88 

1.80 

1.90 

0.26 

6 

1.63 

1.31 

1.05 

0.21 

8 

1.05 

0.96 

0.64 

0.13 

10 

1.13 

0.69 

0.66 

0.18 

Un  simple  regard  sur  ce  tableau  nous  convainc  qu'au8si 
k  Bruxelles  la  période  diume   de  la  force  du  vent  est  plus 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHAKG   TILL   K.    8T.   VET.-AKAD.   HAMDL.     BAND.  6«  N:0  5«     25 

ctractérisée  pend^nt  lep  jours  de  vent  avec  ou  sans  pluie 
que  par  un  temps  calme  et  clair.  La  période  est  ipéme  le 
plus  nettement  raarquée  pendant  les  jours  ou  régne  le  vent 
le  plus  fort.  Quoique  le  nombre  de  ces  demiers  ne  se 
monte  qu'k  8,  ils  nous  fournissent  une  période  étonnamment 
réguliére  et  accentuée,  comme  &  Upsal.  Les  amplitudes 
max. — min.  sont  respectivement  les  suivantes 

a  b  c  d 

2.48  Ll7  1.26  0.24 

Le  fait  que  c'est  réellement  une  plus  grande  force  de 
vent  en  general  qui  améne  cette  période  si  sensiblement 
accusée,  et  non  quelques  jours  calmes  et  clairs  qui  se  sont  in- 
sinués  parmi  les  jours  de  vent,  est  prouvé  par  la  colonne  c  oii 
nous  n*enregistrons  que  des  jours  couverts  avec  le  méme  degré 
de  force  maximum  du  vent  que  dans  la  colonne  b.  Nous 
trouvons  donc  pour  Bruxelles  le  méme  resultat  que  pour 
Upsal  (pag.  17  k  21  de  notre  mémoire  précédent),  c'est-k- 
dire  que  Tinfluence  de  la  quantité  de  nuages  sur  la  période 
diume  de  la  force  du  vent  est  relativement  faible.  Nous 
reviendrons  plus  loin  sur  ce  sujet. 

MakersUmn  en  Écosse.  Il  existe  une  serie  d'observa- 
tions  pour  les  années  1844 — 45  dans  cette  localité^).  Les 
jours  clairs  sont  rares  et  presque  trop  calmes,  car  la  force 
maximum  du  vent  s'est  &  peine  élevée  h,  une  livré  par  pied 
carré.  Leur  période.est  donnée  dans  la  colonne / du  tableau 
suivant  et,  pour  la  comparaison,  nous  insérons  en  e  la  pé- 
riode  correspondante  pour  des  jours  entiérement  couverts. 
Dans  les  autres  colonnes  d,  c,  6,  a,  nous  donnons  la  période 
^  diume  pendant  des  jours  de  force  maximum  de  vent  beau- 
coup  plus  considérable  avec  ou  sans  pluie  et,  comme  nous 
Tavons  dit  plus  haut,  en  majeure  partie  couverts  (voir  aussi 
fig.  10). 


O  J«  A.  Bbown,  Observations  in  Magnetism  and  Meteorology  made  at 
Makerstonn  in  Scotland.  Transactions  of  the  royal  Sodety  of  Edin- 
burgh.   Vol.  XVIII  et  XIX,  Edinb.  1848. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


26     HAMBEBO,    8LR    LA    VARIATION    DIIRKB    DE    LA    FORCB   DC   TKKT. 


Tablemii  XI.    Force  tnoyenne  du  veni  ett  <.pounds>  par  pied  earré, 

ä  Makersioun, 


Heures. 

Force  maximale  du  vent  en  cpoonds» 

pax  pied  < 

jjirré: 

a)  4  et 

au-dcftfiUft. 

b)  3-4. 
(7). 

C)  2-3 
(21). 

d)   1-2. 
(55). 

<')0-l. 

jours 
couvertfi. 

(18). 

/)0-l, 
joure 
clairs. 
(13). 

1  m 

1.67 

0.41 

0.56 

0.26 

0.08 

0.01 

2 

1.64 

0.50 

0.46 

0.25 

0.10 

0.01 

3 

1.74 

0.71 

0.42 

0.23 

0.07 

0.01 

4 

2.89 

0.64 

0.54 

0.21 

0.07 

0.02 

5 

2.38 

0.81 

0.51 

0.27 

0.09 

0.08 

6 

2.14 

l.Ol 

0.68 

0.80 

0.07 

0.05 

7 

2.64 

1.14 

0.80 

0.42 

0.10 

0.09 

8 

3.03 

1.37 

1.13 

0.66 

0.14 

0.12 

9 

3.83 

1.50 

1.30 

0.61 

0.16 

0.10 

10 

2.79 

1.73 

1.39 

0.63 

0.18 

0.12 

11 

3.39 

1.48 

1.43 

0.72 

0.20 

0.16 

raidi 

2.89 

1.67 

1.46 

0.74 

0.19 

0.16 

1    8. 

3.00 

1.80 

1.36 

0.72 

0.20 

0.22 

2 

2.64 

1.90 

1.56 

0.76 

0.28 

0.19 

3 

2.49 

1.69 

1.38 

0.81 

0.19 

0.18 

4 

2.69 

1.69 

1.24 

0.78 

0.20 

0.17 

5 

2.27 

1.63 

1.29 

0.68 

0.18 

0.20 

6 

1.21 

1.51 

0.89 

0.61 

0.12 

0.14 

7 

1.20 

1.11 

0.77 

0.41 

0.12 

0.05 

8 

0.79 

1.63 

0.67 

0.35 

0.11 

0.00 

9 

0.69 

1.30 

0.61 

0.80 

0.08 

0.02 

10 

0.66 

1.40 

0.42 

0.28 

0.09 

0.00 

11 

0.66 

1.24 

0.43 

0.81 

0.14 

0.00 

1 

minuit 

0.76 

0.84 

0.48 

0.28 

0.12 

0.00     1 

Comme  dans  les  localités  précédentes,  la  période  diurne 
de  la  force  du  vent  présente  les  caractéres  lea  plus  accentués 
pendant  les  jours  de  vent,  méme  si  ces  derniers  sont  cou- 
verts  ou  pluvieux.  Cette  période  est  si  marquée  pendant 
ces  jours-lk  quHl  sufBt,  comme  en  a  et  en  i,  d*un  petit  nombre 
de  jours  pour  qu'elle  se  montre  avec  la  plus  grande  netteté 
exactement    comme   h  Upsal  et  dans  les  autres  endroit^  qui 

Digitized  by  LjOOQ IC 


BIHANG    TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.    BAND.    6.   N:0    5.      27 

Dous  ont  occupés.  Les  amplitudes  (max. — min.)  sont  res- 
pectivement 

a  h  c  d  f  f 

2.29  1.27  1.14  0.56  0.15  0.21, 

et,  on  le  voit,  vont  en  décroissant,  lorsque  les  maxima  de 
la  force  du  vent  diminuent.  Les  deux  derniéres  colonnes 
t  et  /  nous  montrent  le  peu  d'influence  qu'exerce  la  quan- 
tité  de  nuages  sur  la  période  en  question. 

Il  est  inutile  de  faire  remarquer  que  les  moyennes^in- 
sérées  ici  pour  différentes  localités  n'ont  nullement  la  pre- 
tention de  fournir  une  image  exacte  du  phénoméne  dans  ses 
détails:  le  nombre  de  jours  qu'elles  embrassent  est  trop 
restreint.  Cest  pourquoi  nous  ne  pouvons  parler  ici  de  cer- 
tåines  particularités  d^ordre  secondaire  que  nous  avons  fait 
voir  pour  Upsal.  Nous  avons  d(i  nous  attacher  surtout  a  la 
question  principale  qui  nous  oceupe  en  ces  pages,  savoir  la 
période  diurne  de  diverses  forces  du  vent,  spécialement  pen- 
dant  les  jours  de  vent  et  de  tempote  avec  ou  sans  pluie. 
Cela  s*applique  aussi  ti  la  station  amc^ricaine  dont  nous  allons 
faire  men  tion. 

Halifax  N.  S.  Le  thirteenth  number  of  Meteological 
Papers,  Anemometry  at  Halifax  N.  S.,  London  1865,  a  servi  de 
baöe  h.  notre  calcul  de  la  période  diurne  de  Irt  force  du  vent 
en  lieues  anglaises  par  heure  pour  les  mois  de  mai — aodt 
1859 — 1861;  nous  avons  fait  entrer  en  ligne  de  compte  les 
jours  accusant  une  force  maximum  de  O  -  10,  10 — 20,  20 — 30 
etc.  dans  le  tableau  suivant  (voir  aussi  fig.  11).  Il  nous  a 
été  impossible  de  distinguer  les  jours  clairs,  car  les  elements 
ä  notre  disposition  ne  fournissent  aucune  indication  relative 
i^  la  quantité  de  nuages. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


28     HAMBKRO,    SUR   LA    VARIATION    DIURNE   DB   LA   FORCE  DU   TBMT. 

Tableam  Xn«    Force  mot/eune  du  vent  en  lieues  anglaUes  par 

heure  å  Halifax,  N.  5. 


Henres. 

Foroe  maximale  du  vent  en  lienes  anglaifles  par  heure: 

a)  35  et 

au-dessos. 

(6). 

b)  30  et 

au-dessus. 

(16). 

e)  20-30. 
(63). 

0)  10-20. 
(64). 

0  0-10. 

(6). 

!           im. 

13.8 

15.5 

11.4 

6.6 

',7 

2 

14.8 

15.7 

10.7 

6.1 

5.7 

3 

16.6 

16.8 

10.7 

6.4 

5.7 

4 

17.8 

13.7 

10.4 

6.4 

5.5 

5 

19.7 

13.8 

9.6 

6.4 

5.0 

6 

19.8 

13.8 

9.7 

6.8 

4.5 

7 

19.7 

14.0 

10.6 

6.8 

4.8 

8 

19.0 

16.1 

11.0 

6.8 

4.8 

9 

20.8 

16.8 

11.6 

6.6 

4.7 

1         10 

21.3 

19.9 

12.0 

7.2 

4.8 

11 

24.8 

21.1 

14.1 

9.1 

4.8 

;          midi 

26.9 

22.2 

15.0 

9.5 

6.2 

;        1 8. 

26.8 

23.8 

16.0 

10.1 

5.8 

2 

26.5 

23.7 

16.5 

10.8 

6.5 

3 

27.0 

23.8 

17.2 

11.1 

7.5 

4 

29.8 

23.6 

17.8 

10.9 

6.7 

5 

26.7 

22.9 

17.8 

10.0 

5.8 

6 

23.8 

19.7 

16.8 

9.8 

5.3 

7 

18.8 

16.7 

14.0 

7.7 

4.2 

8 

16.8 

16.0 

13.4 

7.6 

3.2 

!      9 

14.5 

14.9 

12.7 

6.7 

3.5 

10 

14.8 

13.9 

11.9 

6.8 

2.7 

11 

13.8 

14.7 

12.0 

6.7 

3.8 

minuit 

14.8 

14.1 

11.7 

6.8 

4.8 

Gette  localité  accuse  également  pendant  les  jours  ou  régue 
le  vent  le  plus  fort  une  période  bien  accentuée  de  la  force 
du  vent.  Il  est  intéressant  de  comparer  par  exemple  la 
période  diume  en  a,  les  jours  ou  il  y  a  le  plus  de  vent, 
avec  e^  les  jours  calines.  Dans  les  deux  il  n'est  question  que 
de  six  jours;  mais  quelle  différence  dans  la  régularité  et 
Ténergique  developpement  de  la  période  dans  ces  deux  groupes! 

Vienne  en  Autriche.  C^est  le  aeul  endroit  ou  nous  ren- 
contrions    des    resultats    dijffjérents    de    ceux    que  nous  avons 

Digitized  by  VjV^US' IC 


BIHANe   TILL   K.   SY.   YBT.-AKAD.   HANDL.     BAKD.   6«  K.O   5«    29 

troavés  pour  toutes  les  autres  localités.  Nous  reviendrons 
plus  loin  k  ce  cas  remarquable  et  intéressant. 

Ce  qui  précéde  fait  voir,  par  conséquent,  que  le  resultat 
aaquel  nous  somme^  arrivé  dans  notre  mémoire  pour  UpsoL, 
loin  d'étre  dementi,  n'a  fait  que  recevoir  une  plus  entikre 
confirmatton,  Nous  avons  montré  également  que  ce  resultat 
t  applique  non  seulement  k  Upsal,  mais  —  hormis  un  seul  cas 
—  k  tous  les  autres  lieux  sur  lesquels  aient  porté  nos  re- 
cherches  et  dont  la  situation  ne  soit  pas  d*une  nature  excep- 
tionnelle.  Aussi,  lorsque  notre  honorable  critique  dit  que 
vpresque  Ums  les  faits  eonnus  des  autres  localités  sont  con- 
titires  k  Topinion  que  la  période  diume  de  la  force  du  vent 
se  présente  avec  le  plus  de  régularité  et  avec  les  caractéres 
les  plus  marqués  pendant  les  jours  de  tempéte»,  ne  savons- 
nous  vraiment  k  quels  cfaits  eonnus»  il  fait  allusion.  Pour 
notre  part,  nous  serions  tenté  de  retoumer  sa  phrase  pour 
dire  que:  presque  aucun  fait  connu  pour  les  autres  localités 
ne  dément  le  fait  que  etc.  - 

Nous  sommes  parfaitement  convaincu  que  les  resultats 
contestés  de  notre  mémoire  sont  absolument  certains,  et 
nous  avons  lieu  de  croire  quHls  ne  s*appliquent  pas  seulement 
a  Upsal  mais  sont  d'une  nature  tres  générale.  Toutefois,  nous 
tenons  compte  &  notre  honorable  contradicteur  de  ce  qu'il 
na  pas  voulu  les  admettre  sans  examen  ultérieur;  lorsqu*ils 
lui  ont  semblé  nouveaux  il  a  émis  naturellement  ses  doutes, 
il  a  protesté.  Mais  il  eöt  été  désirable  qu'il  fit  preuvé  de 
la  méme  prudence  au  sujet  d^autres  auteurs  traitant  la  méme 
matiére.  Avant  qu*une  question  scientifique  re^oive  sa  solu- 
tion  compléte,  elle  reste  entachée  de  certains  préjugés  qui 
trouvent  leur  source  dans  des  recherches  insuffisantes  ou  peu 
stires,  si  tant  est  qu*il  en  existe.  La  question  qui  nous 
oceupe  nous  parait  justement  étre  dans  cette  phase. 

Un  point  qui  a  été  exposé  par  quelques  auteurs,  mais 
dont  la  portée  a  été  probablement  fort  exagérée^  c'est  Vin- 
fluence  de  la  quantité  des  nuages  sur  le  phénoméne  qui  noxx^ 
oceupe  ici.  Pour  ce  qui  conceme  Upsal,  nous  avons  trouvé, 
il  est  vrai,  qu'un  tel  rapport  a  effectivement  lieu,  Tamplitude 
de  la  variation  diume  de  la  force  du  vent  étant  en  moyenne 
un  peu  plus  grande,  par  un  ciel  clair  que  lor8qu'il  est  couvert.  ^) 


')  Voir  notre  mémoire,  p.  17—20;  ainsi  que  la  fig.  2  å  la  fin  de  celui-ci. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


30    HAMBBKQ,    SUR  LA  VARIATION  DIURNB  DE  LA  FOKCE  DU  VBMT. 

Cependant  cette  méme  période  est  si  fortement  accusée 
par  un  temps  couvert  et  surtout  par  un  temps  de  vent  et 
de  tempéte  qu'on  peut  considérer  Tinfluence  de  la  quantité 
de  nuages  sur  le  phénoméne  comme  relativement  tres /oi^fe. 
On  a  vu  dans  les  pages  qui  précédent  que  ce  n'est  pas  la 
un  cas  qui  s*applique  uniquement  k  Upsal.  Nous  rappelons 
h,  cet  égard  ce  qui  a  été  dit  ci-dessus  k  Toccasion  de  Bruxelles 
et  de  Makerstoun.  Dans  dautres  localités,  il  est  vrai,  cette 
influence  semble  étre  plus  notable.  Cest  par  exemple  le 
cas  pour  les  lieux  qui  vont  suivre.  Toutefois,  Finfluence  en 
question  y  est  aussi,  comme  nous  allons  le  montrer,  d'une 
nature  secondaire. 

Saint^Péterabourg,  Dans  les  tableaux  suivants,  nous  avons 
réparti  les  jours  de  raai  k  aoftt  1874 — 1877  en  trois  groupes: 
a.  jours  clairs  ou  prcsque  clairs,  b.  jours  k  moitié  clairs 
et  e.  jours  couverts  ou  presque  couverts.  Dans  chaque  groupe, 
les  jours  sont  divisés  suivant  les  diverses  forces  du  vent. 
Nous  aurions  préféré  faire  cette  division  comme  k  Upsal  ^) 
en  employaut  les  moyennes  diurnes  de  la  force  du  vent, 
mais  comme  celles-ci  ne  se  trouvent  pas  dans  les  cAnnalem 
et  qu'il  serait  trop  long  de  les  calculer,  nous  les  avons  rem- 
placées  par  la  force  maximum  du  vent  pendant  les  24  heures, 
savoir  10  a  20  kilométres  par  heure,  20 — 30  etc. 


O  Voir  le  1"  mémoire,  tab.  V  a,  b,  p.  17  et  18. 


Digitized  by  VjOQQ IC 


BIHANO    TILL    K.    SV.    TBT.-AKAD.    HANDL.     BAND    6.   N:0    5«   31 


Mleao  XIII.    Vitesse  moyenne  du  vent  en  kilométrea  par  heure, 
å  S:t  Péterabourg, 

a*     Jours  claira  ou  presque  clairs. 


' 

1 

1 
1 

Vitesse  maximale  du  vent  en  kilométrcs  par 
heure: 

Heares. 

1 

a)  40  et  au- 
dessus. 

b)  30—40. 

c)  20-30. 

d)  10-20. 

(1). 

(16). 

(^3). 

(53). 

1  m. 

27 

16.6 

13.0 

8.6 

2" 

28 

15.0 

12.4 

8.2 

3 

29 

15.1 

11.7 

7.6 

4 

33 

14.4 

11.6 

8.0 

5 

34 

13.8 

11.2 

7.6 

6 

35 

14.9 

11.4 

7.6 

7 

40 

15.4 

12.9 

8.1 

8 

4S 

16.4 

12.6 

8.5 

9 

42 

18.6 

13.9 

9.7 

10 

36 

20.6 

16.5 

10.6 

11 

39 

22.a 

17.8 

11.5 

midi 

36 

26.» 

19.4 

12.4 

1   8. 

41 

29.6 

19.8 

12.8 

2 

36 

29.5 

20.4 

12.5 

3 

33 

30.8 

20.7 

12.6 

4 

31 

28.8 

20.1 

.     12.4 

5 

29 

26.8 

19.5 

12.1 

6 

31 

26.8 

18.4 

11.4 

7 

31 

24.3 

17.7 

10.6' 

8 

28 

20.9 

15.4 

9.8 

9 

24 

16.9 

12.8 

8.3 

10 

18 

15.1 

12.7 

9.2 

11 

14 

15.1 

12.4 

9.1 

minait 

20 

14.4 

11.8 

9.8 

Digitized  by  VjOOQ IC 


32   HAMBERO,    SUa  LA  YABIATIOK  DIUKNE  DE  LA  FOICE  DU  VSNT. 

b*     Jours  detni-couverts. 


Heuree. 

Vitesse  maximale  du  yent  en  kilométres  par 
heure: 

a)  40  et  au- 
dessos. 

b)  80—40. 

c)  20-30. 

d)  10-20. 

(7). 

(60). 

(80). 

(47). 

1  m. 

25.6 

16.6 

12.6 

9.1 

2 

26.8 

17.1 

12.4 

8.4 

3 

25.4 

18.2 

12.8 

8.4 

4 

24.9 

18.1 

11.7 

&0 

5 

26.7 

18.6 

11.8 

7.9 

6 

27.0 

17.6 

12.0 

8.4 

7 

81.0 

18.1 

12.8 

8.6 

8 

29.7 

a7.6 

14.6 

8.9 

9 

31.6 

20.8 

15.6 

10.3 

10 

31.1 

.  23.0 

16.6 

10.8 

11 

32.9 

24.3 

17.6 

11.6 

midi 

34.4 

26.1 

17.6 

11.6 

1   8. 

35.9 

28.0 

18.6 

11.0 

2 

33.4 

29.1 

19.6 

10.9 

8 

33.1 

28.8 

19.4 

12.0 

4 

31.1 

27.7 

18.6 

12.8 

5 

28.4 

26.7 

17.6 

11.9 

6 

27.1 

24.6 

16.1 

12.8 

7   * 

26.7 

21.1 

15.1 

11.0 

8 

26.8 

19.8 

13.7 

10.8 

.     9 

23.9 

18.6 

12.7 

9.9 

10  . 

22.9 

16.6 

12.4 

9.8 

11 

20.1 

16.0 

12.» 

9.6 

minuit 

23.0 

15.9 

12.6 

9.9 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHAN6   TILL   K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.     BAND.    6.   N:0   5.   33 

e*     Jours  couverts  ou  presque  couveria. 


1        Ueure. 

Vitesae  maximale  dn  vent  en  Jtilométree  par 
henre : 

a)  40  et  an- 

dessas. 

(8). 

h)  30-40. 
(48). 

é)  20—30. 
(86). 

d)  10-20. 
(42). 

1  m. 

19.S 

18.4 

13.8 

10.5 

i         2 

19.4 

18.1 

18.4 

10.4 

3 

21.4 

19.0 

13.6 

10.0 

4 

20.8 

18.2 

13.4 

9.4 

\            5 

21.1 

18.5 

13.6 

9.6 

'            6 

22.4 

18.7 

13.9 

10,1 

7 

29.3 

18.8 

14.3 

9.3 

8 

29.5 

19.7 

14.7 

10.2 

9 

31.5 

21.3 

15.5 

10.6 

10 

34.9 

22.5 

16.3 

11.4 

11 

33.6 

23.8 

17.6 

11.0 

midi 

35.0 

23.6 

18.4 

ll.l 

1   8. 

3ft.8 

24o 

20.1 

11.4 

2 

35.0 

24.2 

18.6 

11.4 

!            3 

35.S 

24.3 

18.5 

12.0 

4 

34.1 

24.3 

18.7 

11.2 

5 

32.8 

24.2 

.       18.8 

10.9 

6 

29.5 

23.0 

17.2 

10.6 

7 

28.3 

21.5 

16.0 

10.7 

8 

27.8 

19.9 

15.7 

10.3 

9 

27.4 

19.5 

15.0 

9.9 

10 

25.1 

19.1 

15.1 

9.8 

11 

25.5 

18.2 

15.1 

9.5 

minnit 

»      25.1 

17.5 

15.1 

9.4 

Un  simple  coup  d*oeil  sur  ces  tableaux  (voir  aussi  fig. 
12,  13  et  14)  confirme  encore  Texactitude  du  resultat  dont 
noos  avoirs  si  souvent  parlé  plus  haut,  k  savoir  que  ce  sout 
jufltement  les  jours  ou  il  y  a  le  plus  de  vent,  qu*ils  soient 
clairs,  couverts  ou  pluvieux,  qui  ont  la  période  la  plus  accusée 
de  force  du  vent.  Comme  dans  les  cas  précédents,  cela 
ressort  clairement  raalgré  le  petit  norabre  de  jours.  Mais 
linfluence  de  la  quantité  de  nuages  offre  aussi  quelque  in- 
térét;  on  la  verra  dans  le  tableau  suivant,  extrait  des  précédents. 

DigitizeSbyVjOOgle 


34      HAMBERO,    SUR    LA    VARIATION   DIURNE   DE   LA    PORCE  DC  TINT. 

Tableau  XIT. 


Vitesse  maxi- 

male  du  vent 

en  kiloraétres 

par  heore. 

Amplitade  (max.— min.). 

Amplitode  diviBée 

A. 

J.  claira 

ou  presqae 

clairs. 

B. 

J.  demi- 
oouTerts. 

C. 

J.  oouTerts 

ou   presque 

oouverta. 

A. 

B. 

C. 

40  et  an-dessufi 
30-40 
20-30 
10-20 

(24) 
16.7 

9.S 

4.9 

13.4 

12.9 

7.6 

4o 

14.6 
6.6 
5.9 
2.6 

(0.5S) 
0.64 
0.44 
0.88 

0.81 
0.46 
0.88 
0.81 

a49 

0.«7 

0.n 

0.2S 

Les  amplitudes  (max. — min.)  ont  en  general  leur  maxi- 
mum pendant  les  jours  clairs  ou  presque  clairs  et  leur  mi- 
nimum pendant  les  jours  couverts,  et  la  différence  est  par- 
fois  tres  sensible,  contrairement  k  ce  qui  avait  lieu  a  Upsal. 
Cependant,  ici  (5galement,  Finfluence  de  la  quantité  de 
nuages  est  d*une  valeur  secandaire  comparativement  k  celle 
d*une  plus  grande  force  de  vent  en  general.  Prenons  par 
exemple  Tamplitude  2,6  qui  correspond  &  une  force  maximale 
de  10 — 20,  par  un  ciel  couvert.  En  supposant  que  le  ciel 
séclaircisse,  nous  avons  d*aprés  le  tableau  une  amplitude  de 
4,9,  tandis  que  dans  la  supposition  d*un  renforcement  du  vent 
sans  éclaircissement  du  ciel,  nous  aurions  une  plus  grande 
valeur  de  la  méme  amplitude,  k  sayoir  5,9  ou  méme  14,6. 
Dans  le  tableau  qui  précéde,  les  quotients,  —  Tamplitude  di- 
visée  par  les  maxima,  —  nous  montrent  comme  le  phéno- 
méne  dépend  des  deux  facteurs  météorologiques. 

Hambourgy  Keitum^  Neufaltrwasaer,  Swinemunde.  Ici 
comme  pour  S.  Pétersbourg,  nous  avons  réparti  les  obser- 
vations pour  les  mois  de  mai — septembre  1878  en  trois  groupes 
d^aprés  la  quantité  de  nuages,  et  subdivisé  ces  demiers  sui- 
vant  les  diverses  forces  maximum  de  vent  pendant  le  jour, 
O — 5  métres  par  seconde,  5 — 10  etc.  Les  tableaux  qui  sui- 
vent  (ainsi  que  la  fig.  15,  16  et  17)  font  voir  la  marche 
diurne  de  la  force  du  vent  dans  tous  ces  cas.  Les  obser- 
vations des  4  localités  sont  combinées  pour  les  raisons  don- 
nées  précédemment. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


ANG   TILL   K.    SY.    YBT.-AKAD.    HAKDL.     BAND.   6.  N:0   5.  35 


TibleftQ  XY.     Vitesse  moyenne  du  vent  en  métres  par  seconde 
ä  Hambourgi  Keitum^  Neufahrwasaer  et  SvnnemUnde,   ' 

a*     Jours  Claire  ou  preeque  clairs. 


Vitesse  maximale  da  vent  en  métres  par  seconde: 

1       Henre. 

a)  16-20. 

(2). 

b)  10—16. 

(7). 

o)  6-10. 

(52). 

d)  0—6. 
(26). 

1  m. 

5.2 

4.8 

2.8 

1.9 

2 

4.3 

5.4 

2.8 

1.6 

3 

3.7 

5.9 

2.6 

1.6 

1            4 

3.4 

5.3 

2.7 

1.6 

5 

3.8 

5.1 

2.8 

1.6 

'            6 

3.9 

6.0 

3.0 

1.6 

7 

4.9 

6.6 

3.3 

1.8 

t            8 

5.8 

7.0 

3.5 

2.0 

9 

10.7 

7.5 

4.0 

2.8 

'          10 

12.8 

8.1 

4.3 

2.4 

11 

12.8 

9.0 

4.6 

2.6 

midi 

14.8 

9.4 

4.7 

2.7 

1 

1   8. 

12.2 

9.8 

4.9 

2.9 

2 

13.8 

9.6 

5.1 

d.o 

3 

12.9 

9.7 

6.1 

3.0 

4 

13.4 

9.7 

5.2 

2.7 

!            5 

13.0 

9.4 

5.3 

2.7 

6 

13.5 

8.7 

5.0 

2.5 

7 

14.1 

8.1 

5.0 

2.8 

8 

13.9 

6.8 

4.8 

2.1 

9 

12.7 

6.2 

4.1 

1.8 

10 

12.8 

5.4 

3.8 

1.7 

11 

12.7 

5.6 

3.8 

1.6 

minnlt 

11.7 

5.4 

3.6 

1.8 

Digitized  by  VjOOQ IC 


86     HAMBERO,   SUR  LA   VARIATION   DIURKE   DE    LA   FORCB    DU   TBVT. 

¥•     J<mr8  demi^couveria. 


Heore. 


Vittisse  maximale  du  vent  en  métres  par  seoonde: 


a)  16-20. 
(2). 


J)  10—16. 
(20). 


é)  6—10. 
(108). 


d)  0—6. 
(20). 


1  m. 
2 
8 
4 

5 

6 

7 

8 

9 

10 
11 
midi 

1  8. 

2 

8 

4 

5 

6 

7 

8 

9 
10 
11 
minoit 


6.7 

5.9 

7.1 

5.6 

7.8 

5.6 

8.8 

5.7 

9.4 

5.6 

10.1 

6.0 

11.8 

7.1 

12.6 

7.6 

13.4 

8.8 

14.9 

8.9 

15.7 

9.3 

id.s 

9.1 

12.6 

9.4 

13.8 

9.6 

15.6 

9.1 

14.4 

9.1 

12.» 

8.5 

11.9 

7.9 

9.8 

6.5 

8.2 

6.4 

6.7 

6.4 

6.2 

6.4 

6.5 

6.2 

6.5 

6.2 

3.7 
3.7 
3.5 
3.5 
3.5 
3.8 
4.8 
4.8 

5.1 

5.4 
5.7 
5.9 
1.0 
•.0 
1.0 
5.9 
5.6 

5.1 

4.6 
3.9 
3.7 
3.7 
3.6 
3.6 


1.9 
1.6 
1.6 
1.5 
1.7 
1.5 
1.8 

2.t 

2.6 
2.6 
2.8 
l9 
2.8 
2.8 
2.8 
2.7 
2.6 
2.2 
1.9 
1.8 
1.7 
1.7 
1.7 

2.0 


Digitized  by  VjOOQIC 


BIUAMO  TILL  K.  SY.  YST.-AKAD.  HANDL.     BAND.    6.   N:0   5.     37 

c«     Jours  couverta  ou  presque  couverts. 


Henre. 

Vitesse  maximale  du  vent  en  métres  par  seconde: 

a)  16—20. 
(9). 

b)  10—16. 
(4ö). 

0)  6-10. 
(164.) 

d)  0—6. 
(28). 

1  m. 

7.3 

5.6 

4.S 

1.9 

2 

.7.5 

5.5 

4.1 

1.6 

3 

7.9 

5.6 

4.S 

1.7 

4 

8.4 

5.9 

4.8 

1.6 

5 

9.3 

5.9 

4.3 

1.4 

6 

9.9 

6.0 

4.3 

1.6 

7 

10.8 

6.8 

4.6 

1.7 

8 

11.6 

7.6 

4.9 

2.0 

9 

12.0 

8.0 

5.1 

2.0 

10 

12.6 

8.3 

5.8 

2.1 

11 

12.1 

8.6 

5.6 

2.0 

midi 

12.8 

8.8 

5.6 

2.1 

1   8. 

11.4 

8.6 

5.6 

2.0 

!            2 

12.1 

8.8 

S.6 

2.3 

!        d 

11.1 

8.6 

5.6 

2.6 

4 

10.0 

8.4 

5.4 

2.8 

i         5 

8.7 

8.0 

5.0     ' 

2.1 

1        ^ 

8.6 

7.6 

4.7 

1.8 

1            7 

7.7 

7.6 

4.4 

1.6 

8 

j 

7.4 

6.9 

4.0 

1.8 

'            9 

6.7 

6.7 

3.8 

1.6 

10 

6.6 

6.6 

3.8 

1.6 

11 

6.1 

6.8 

3.8 

1.4 

minoit 

6.6 

5.9 

3.8 

1.6 

Ces  tableaux  confirroent  tout  d'abord  le  resultat  si  sou- 
vent  répété,  savoir  que  c*e8t  pendant  les  jours  oii  il  y  a  le 
plus  de  vent  que  la  période  est  le  plus  fortement  marquée. 
On  voit  également  qu'elle  est  un  peu  moins  sensible  par  un 
ciel  couvert  que  par  un  ternps  clair.  Ges  deux  points  ressor- 
tent  avec  clarté  dans  le  tableau  XVI  que  nous  tirons  des 
précédents. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


88       HAMBKBG,  8UB   LA  TARIATIOK   DIVENK   DB    LA   FOBCB   DV   TBKT. 

TAklMUi  XYL 


Vltesse  maxi- 

male  du  veni 

en  métres  par 

seconde. 

Amplitude  (max. — min.). 

Amplitude  diriBée 
par  max. 

A. 

Joups  daiw 

ou  presqne 

dain. 

B. 

Joon  demi- 
couTerte. 

C. 

Joon  oon- 

yerU  on 

presqne 

oonverts. 

A. 

B. 

C. 

15-20 

10-16 

6-10 

0-6 

6.8 
4.8 

2.t 

1.4 

9.8 
6.9 
2.4 
1.8 

6.8 
3.1 
1.6 
1.1 

0.48 
0.50 
0.48 
0.47 

0.58 
0.61 
a40 
0.45 

0.46 
0.85 
0.88 
6.44 

L'amplitude  acquiert  le  plus  souvent  ici  son  maximum 
pendant  les  jours  demi-clairs.  Peut-étre  n^est-ce  Ik  qu'un  fait 
fortuit  sans  portée.  Mais  comme  k  Tordinaire,  Tamplitude 
pendant  les  jours  couverts  ou  presque  courerts  est  notable- 
ment  inférieure  k  celle  des  jours  plus  clairs.  Dans  tous  les 
cas,  elle  croit  d*une  maniére  tres  sensible  avec  la  force 
maximale  du  vent  et  atteint  son  maximum  pendant  les  jours 
oii  il  y  a  le  plus  de  vent.  Le  D'  Spruko*)  vient  aussi  de 
publier  pour  Tune  de  ces  stations,  Swinemiinde,  le  resultat 
*  des  calculs  de  Tinfluence  de  la  quantité  des  nuages  sur  cette 
période.  Il  trouve  cette  influence  beaucoup  plus  considérable 
que  nous.  Si  Swinemlinde  ne  se  distingue  pas  des  autres 
localités,  la  différence  de  nos  appréciations  doit  peut-étre 
venir  de  ce  que  nous  avons  di  vise  les  jours  en  couverttf 
et  en  clairs  d'aprés  une  norme  légérement  difFérente.  En 
efFet,  le  D'  Spbung  considére  comme  clairs  les  jours  ou 
la  quantité  de  nuages  n'a  dépassé  2  k  aucune  heure  d'ob8er- 
vation,  et  comme  couverts  ceux  ou  elle  n*a  pas  été  in- 
férieure  k  8,  tandis  que  nous  avons  envisagé  comme  clairs 
les  jours  oh  la  quantité  de  nuages  a  été  en  moyenne  de  3 
et  au-dessus  et  comme  couverts  ceux  oii  cette  moyenne  a 
été  de  7  et  au-dessous.  Comme  cependant  le  calcul  du  D' 
Spruno  est  fait  sans  égard  k  la  force  moyenne  ou  maximale 
du  vent  pendant  les  24  heures,  il  est  possible  que  la  grande 
différence  trouvée  par  lui  dans  la  période  diume  soit  plus 
apparente    que    reelle.     En  effet,    il  suffit  d*un  petit  nombre 

*)  Studien   Uber  den   Wind  nnd  seine  Besiehunf^en  zum  Lnftdmck.    Aus 
dem  Archiy  der  deutschen  Seewarte.    II  Jahrg.  1879. 

Digitized  by  VjUUV  IC 


BIHANG    TILL   K.    SV.   VET.    AKAD.  HANDL.     BAND.  6.     N:0  5.    39 

de  jours  de  force  moyenne  ou  maximale  d*un  degré  supérieur 
dans  un  groupe  de  jours  oti  cette  force  de  vent  est  en  ge- 
neral plutöt  faible,  pour  modifier  sensiblement  la  période 
calculée.  Nous  ne  prétendons  en  aucune  iaqon  que  ce  soit 
r^ellement  le  oas  pour  le  calcul  du  D'  Sprung,  inais  nous 
voulons  Bimplement  appeler  Tattention  sur  le  fait  que  ses 
calculs  ont  pu  étre  altérés  par  la  cause  que  nous  indiquons. 
Toujours  est-il  que  nos  tableaux  prouvent  que,  dans  les 
stations  de  TAUemagne  du  nord  aussi  bien  qu'k  Upsal,  S.  Pé- 
tersbourg  et  ailleurs,  Tinfluence  de  la  quantité  des  nuages 
est  d*un  ordre  aecondaire^  si  on  la  compare  h,  celle  d'une  grande 
force  de  vent. 

Malheureusement  la  bibliotbéque  de  Tlnstitut  central  de 
météorologie  de  Stockholm  ne  posséde  pas  un  assez  grand 
nombre  de  bonnes  observations  anémoreétriques,  et  nous 
cnugnons  d^ailleurs  qu'il  y  en  ait  peu  qui  conviennent  aux 
recherches  en  question.  Nous  ne  pouvons  guére  en  effet 
faire  entrer  en  ligne  des  localités  situées  sur  les  bords  de 
la  Méditerranée,  dans  des  pays  chauds,  dans  des  regions 
montagneuses,  en  un  mot  celles  ou  Ton  voit  se  produire,  par 
Buite  de  Téchauffement  différent  de  Tair  dans  les  environs, 
des  brises  de  terre  ou  de  mer  ou  bien  encore  d'autres  varia- 
tions diurnes  correspondantes  dans  la  direction  du  vent;  car 
alors  notre  phénoméne,  la  variation  diurne  de  la  force  du 
vent,  se  trouverait  troublé  par  un  autre,  la  variation  diurne 
de  la  direction  du  vent.  Nous  accordons  sans  peine  qu'il 
est  difficile  de  déterminer  d'avance  quels  sont  ou  quels  ne 
sont  pas  les  endroits  normaux  ou  se  présente  dans  sa  forme 
la  plus  réguliére  le  phénoméne  que  nous  traitons  ici.  C*est 
ainai,  par  exemple,  que  nous  ne  pouvions  pas  dés  Tabord 
nous  représenter  que  Vienne  différåt  k  cet  égard  des  autres 
localités.  Cest  pourtant  le  cas;  cette  ville  forme  une 
txeeptum  k  la  régle  que  nous  avons  trouvée  et  qui  s^est 
confirmée  ju8qu'ä  present,  k  moins  que  par  un  étrange 
hasard  nous  n^ayons  justement  rencontré  que  les  exceptions 
dans  nos  travaux  —  ce  qui  n*est  guére  probable  —  et 
quwnsi  Vienne  représente  la  régle.  A  ce  que  nous  sachions, 
la  marche  diurne  de  la  force  du  vent  k  Vienne  n*est  connue 
que  par  les  études  du  professeur  Hann;  mais  les  travaux 
qu'a  publiés  k  ce  sujet  le  savant  directeur  de  Tlnstitut 
météorologique  de   Vienne   ne  nous  fournissent  aucun  ren* 

Digitized  by  VjOOQ IC 


40      HAMBER6,   SUR    LA    VARIATION   DIURKE   DE   LA   FORCB   DU  TEKT. 

seignement  sur  ce  qui  est  en  question  ici,  c^est-k-dire  sur 
la  variation  qui  a  lieu  aux  divers  degres  de  la  force  du 
vent  en  general  ou  de  la  quantité  de  nuages,  car  les 
moyennes  données  par  le  savant  viennois  comprennent 
toutes  les  espéces  de  jours  —  calmes,  tempétueux,  clairs» 
couverts  —  et  produisent  Teffet  que  la  période  diume  de  la 
force  du  vent  h.  Vienne  ne  se  distingue  guére  de  la  plupart 

Tablean  XTIL    Viteaae  moyenne  du  vent  en  kilomitree  par  heure 

ä   Vienne. 

tu    Jours  Claire  ou  preeque  claire. 


Heure. 

Vitesse  mojenne  diurne  da  vent  en  kilométres 
par  heure: 

1 

a)  80—40. 
(6). 

b)  20—80. 

(18). 

c)  10    20. 
(60). 

d)  0—10. 
(66). 

1  m. 

37.8 

29.6 

13.0 

7.0 

2 

34.7 

3e.9 

12.0 

5.8          1 

3 

35.x 

28.6 

11.4 

5.0 

4 

38.0 

27.1 

11.5 

3.8 

5 

45.2 

30.7 

11.4 

3.6 

6 

43.7 

80.JI 

9.9 

2.1        1 

7 

4«.ö 

80.5 

10.8 

2.2          1 

8 

40.5 

2.^6 

13.8 

3.6           ) 

9 

43.0 

28.7 

14.1 

4.»    1 

10 

37.7 

30.9 

16.8 

5.8           ( 

11 

35.8 

27.6 

18.4 

7.8 

midi 

33.7 

26.8 

16.7 

9.0 

1    8. 

3d.t 

27.2 

17.9 

10.2 

2 

35.5 

26.8 

17.7 

10.4 

3 

37.7 

24.6 

18.5 

10.7 

4 

81.0 

24.2 

18.8 

10.2 

5 

28.5 

21.1 

17.5 

9.4 

6 

27.7 

19.1 

16.7 

9.8 

7 

80.7 

16.2 

13.6 

7.5 

8 

26.3 

16.4 

11.9 

a2     ; 

9 

30.S 

15.8 

10.8 

5.5 

10 

28.0 

15.9 

10.1 

5.9 

11 

2a8 

17.8 

10.7 

5.5 

minuit 

27.7 

16.8 

11.5 

5.6 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHAKG   TILL   K.   8V.    YET.-AKAD.    HAMDL.   BAND.    6.   M:0   5.  41 


des  autres  localités.  Cest  pourquoi  nous  ne  croyons  pas  sans 
intérét  de  communiquer  le  resultat  de  quelques  calculs  que 
Qoas  avons  faits  suivant  la  méme  norme  que  pour  les  en- 
drohs  cités  précédemment.  Ils  sont  basés  sur  les  cjahrbvcher 
der  E.  E.  Central-Anstalt  fUr  Meteorologie  und  Erdmagnetis- 
mus>,  1876 — 1879.  Une  seule  différence  a  eu  lieu  dans  le 
mode  de  cnlcul:  les  jours  sont  répartis  suivant  les  valeurs 
moyennes  de  la  force  du  vent. 

b«     Jours  dem-couverts. 


Henre. 

Vitesae  moyenne 

diarae  du  vent  en  kilométres 
par  heure: 

a)  40—60. 

b)  30—40. 
(28). 

c)  20—30. 
(60). 

d)  10-20. 

(76). 

0  0—10. 

(26). 

1  m. 

47.9 

26.9 

20.1 

13.7 

7.6 

1         2 

45.S 

27.8 

23.7 

13.8 

6.0 

:     3 

47.6 

32.6 

22.6 

12.8 

5.1 

4 

43.1 

35.4 

21.8 

11.4 

5.0 

1         5 

46.S 

36.9 

20.8 

10.1 

3.3 

'         6 

41.9 

35.8 

21.8 

9.9 

2.5 

i        7 

48.6 

35.0 

23.1 

10.4 

2.7 

i         » 

46.6 

33.8 

26.7 

12.0 

3.9 

i         ® 

46.8 

35.0 

26.8 

12.6 

5.0 

'       10 

51.9 

36.8 

29.0 

14.8 

5.0 

1       11 

48.4 

36.1 

26.9 

15.8 

7.3 

midi 

51.9 

31.4 

28.6 

16.6 

9.9 

1   8. 

S4.8 

36.4 

29.8 

18.1 

10.8 

2 

50.8 

35.4 

26.8 

18.4 

11.0 

1         S 

51.4 

33.8 

26.6 

18.8 

12.0 

1         ^ 

49.1 

35.9 

25.9 

18.0 

11.7 

5 

44.8 

35.7 

24.4 

16.7 

11.5 

1         6 

40.8 

33.1 

22.8 

14.6 

10.9 

'         7 

37.0 

32.0 

22.4 

12.8 

6.9 

1        8 

32.4 

32.0 

21.6 

14.6 

5.9 

1         ^ 

29.0 

29.1 

21.8 

15.5 

7.0 

'       10 

29.7 

81.8 

22.4 

16.9 

6.3 

11 

29.9 

32.6 

23.6 

16.9 

6.1 

minuit 

33.6 

33.5 

22.1 

15.7 

6.8 

Digitized  by  VjOOQ IC 


HAHBERO,   8UR  LA   VAEIATION    -    URKE   DE   LA   FORCE   DU  VENI 

c«     J(mr8  couverta  ou  presque  couverU, 


Heare. 

Vitesse  moyenne  diurae  du  vent  en  kflométres 
par  beure: 

a)  60  et 

aa-delå. 

(6). 

b)  40-60. 
(7). 

<?)30— 40. 
(18). 

rf)  20-30. 

(51). 

e)  10-20. 

(66). 

/)  0-10 
(11). 

1  m. 

53.4 

46.7 

32.9 

21.4 

12.6 

6.4 

2 

52.8 

53.9 

83.2 

21.8 

13.5 

6.5 

8 

47.8 

55  8 

32.7 

21.8 

13.6 

5.5 

4 

55.4 

56.8 

31.8 

23.2 

12.8 

3.4 

5 

62.2 

6S.4 

30.2 

24.5 

11.9 

3.4 

6 

62.0 

56.9 

34.2 

23.2 

12.6 

2.6 

7 

66.0 

57.4 

31.9 

22.7 

12.7 

2.7 

8 

63.4 

55.6 

33.1 

22.8 

13.3 

2.4 

9 

66.4 

54.6 

33.5 

22.6 

13.1 

3.8 

10 

68.6 

52.0 

32.9 

24.5 

13.1 

4.7 

11 

63.0 

49.6 

28.6 

22.4 

14.0 

6.4 

midi 

64.4 

44.7 

80.6 

23.4 

13.8 

7.2 

1   8. 

65.8 

45.1 

31.6 

24.8 

13.9 

10.0 

2 

67.6 

43.1 

30.1 

25.6 

15.1 

9.2 

3 

66.6 

40.4 

37.1 

23.9 

16.8 

7.7 

4 

60.0 

36.4 

39.9 

24.8 

17.9 

10.8 

5 

62.2 

37.7 

38.4 

27.7 

16.8 

12.0 

6 

55.4 

35.6 

38.7 

25.» 

17.0 

13.0 

7 

53.0 

34.6 

39.5 

26.1 

15.6 

8.8 

8 

48.4 

31.6 

36.6 

26.8 

17.1 

5.7 

9 

58.2 

30.1 

37.7 

28.9 

18.0 

4.6 

10 

55.6 

32.7 

37.1 

29.2 

19.4 

6.5 

11 

55.4 

32.4 

38.0 

28.2 

18.2 

10.0 

minait 

56.6 

33.0 

35.0 

28.8 

19.6 

9.8 

Tout  d'abord,  on  remarque  selon  ces  tableaux  (voi: 
aussi  fig.  18,  19  et  20)  que  la  périodicité  est  plus  éyident< 
pendant  les  jours  demi-clairs.  EUe  est  aussi  bien  netU  pen 
dant  les  jours  plus  calmes  et  clairs,  tandis  qu'elle  parait  biei 
vciffue  pendant  les  jours  de  rent  et  de  tempéte  ou  les  joun 
couverts  de  force  inférieure  de  vent.  Il  y  a  du  reste  quelquc 
chose  de  singulier  dans  le  fait  que  pendant  ces  demiers 
jours  les  moyennes  horaires  ne  förment  pas  une  vraie  période 
comme  on  avait  lieu  de  s'y  attendre,  mals  qu'ou  bien  elles 

Digitized  by  VjUUS' IC 


BraANG   TILL   K.    8V.    VBT.-AKAD.  HANDL.     BAND.  6.     N:0  5.      43 

croisBent  plus  ou  moins  réguliérement  vers  minuit  comme  on 
le  voit  dans  le  tableau  XVII  c  d),  e)  ou  qu^elles  décroissent 
comme  dans  a  a),  b)  et  c  b).  Il  est  difficile  de  dire  si  c'est  Ik 
un  fait  fortuit  ou  une  conséquence  de  notre  maniére  de  ré- 
partir  les  jours,  ou  bien  encore  si  nous  avons  lä  un  caractére 
propre  au  climat  de  Vienne.  La  premiére  supposition  est  k 
peine  adniissible,  car  le  nombre  des  jours  est  si  grand,  au 
moins  dans  le  tableau  c  d),  e)  que  les  inégalités  fortuites  ont 
id  disparaitre  de  la  période.  Mais  méme  Ik  ou  la  périodicité 
est  nettement  accentuée,  il  se  présente  une  particularité  qui, 
k  notre  sens,  n*a  pas  de  pendant  dans  les  autres  localités 
étudiées  par  nous,  et  sur  laquelle  le  professeur  viennois  a 
déjk  attiré  Tattention:  nous  voulons  parler  de  VaugmentcUion 
de  la  foree  du  veni  vers  les  minuit  et,  par  suite,  le  minimum 
bien  accusé  vers  les  6  heures  du  matin.  Ce  demier  fait  se 
voit  avec  le  plus  de  netteté  pendant  les  jours  plus  calmes. 
Gette  particularité  et  celle  que  nous  venons  dMndiquer  dans 
la  marcbe  diume  de  la  foree  du  vent  k  Vienne  s'écartent 
complétement  de  ce  que  nous  avons  trouvé  jusqu'k  present 
de  caractéristique  dans  cette  période  en  d^autres  localités. 
Nous  avons  certainement  Ik  de  nauvelles  faces  de  Tintéressant 
phénoméne  en  question,  faces  dignes  de  la  plus  grande  atten- 
tion  et  d*un  examen  ultérieur  des  plus  sérieux.  Il  ettt  été 
déflirable  d'avoir  pour  la  comparaison  des  series  provenant 
d'tutre8  endroits  de  Fintérieur  du  continent  européen,  afin 
de  voir  jusqu'o{i  s^étendent  ces  particularités.  Mais  nous  ne 
pouYons  pas,  k  Theure  actuelle  du  moins,  considérer  ces 
écarta  pour  Vienne  comme  autre  chose  que  des  exceptions, 
fort  intéressantes  assurément,  k  la  régle  que  nous  avons  trou- 
vée  et  dépendant  probablement  de  circonstances  plus  ou 
moins  loeales. 

Apres  tout  ce  que  nous  venons  d'exposer,  comment 
«'expliquer  —  en  ne  tenant  pas  compte  de  Técart  pour  Vienne 
^  qu'on  rencontre,  dans  des  travaux  publiés  sur  la  méme 
matiére,  des  resultats  comme  le  suivant  (donné  pour  Upsal):  , 
<plu»  la  foree  moyenne  du  vent  est  faible,  plus  la  variation 
diume  de  cette  foree  est  grande  en  generals,  ^)  Cela  est  diamétrale- 

0  ]>Jr  J.  Hakk,  Die  tftglicbe  Periode  der  Geschwindigkeit  nnd  der  Rich- 
toug  des  Windes  (Aus  dem  LXXIX  Bände  der  Sitzb.  d.  k.  Akad.  der 
Wissensch.,  IL  Abth.,  Jänner-Heft.,  Jabrg.  1879,  p.  16),  citation  em- 
prantée  k  S.  A.  Hjeltstböm,  Sur  la  variation  dinme  de  la  vitesse  dn 
rent  (en  soédois),  Upsala  1877. 

.      Digitized  by  LjOOQ IC 


44      HåMBERO,    8UR   LA   VARIATION   DIURNS   DE   LA   FORCB   DU   VEKT. 

ment  oppoté  h  ce  que  noue  avone  démontré  étre  la  régle. 
Nou8  ne  pouvons  nous  expliquer  cette  opinion  et  d*autre8 
crésultats»  du  méme  genre  que  de  la  maniére  euiyante.  Od 
prend  les  observations  anémométriques  de  plusieurs  années, 
on  divise  les  jours  en  un  tres  petit  nombre  de  groupes,  une 
fois  suivant  des  quantités  différentes  de  nuages,  une  autre 
selon  des  pressions  différentes  du  barométre,  et  ainsi  de  suite; 
on  caloule  les  moyennes  et  on  obtient  un  crésultat»  —  une 
période  diurne  —  qui  doit  sa  forme  au  hoBord^  car  les  groupee 
confondent  des  jours  de  caraetéres  différents  et  méme  opposés. 
Lorsqu'il  s'efit  agi  d'étudier  Tinfluence  de  la  quantité  de 
nuages,  on  a  ainsi  combiné  des  jours  de  forces  les  plus 
inégales  de  vent  depuis  les  jours  calmes  jusqu^k  la  tempéte; 
quand  il  a  été  question  de  voir  le  rapport  du  barométre  avec 
la  période  en  question,  on  a  combiné  les  jours  calmes  et 
ceux  de  tempéte,  les  clairs  et  les  couverts  etc.  Selon  que 
Tune  ou  Tautre  espéce  d^éléments  employés  prédomine  dans 
les  groupes,  on  obtient  naturellement  des  crésultats»  diffé- 
rents,  une  fois  se  rapprochant  de  la  vérité,  une  autre  fois 
B^en  éloignant  compl^tement,  toujours  plus  ou  moins  faux*). 
Les  points  que  nous  avons  exposés  dans  ce  mémoire  et 
dans  le  précédent  nous  paraissent  étre  les  faces  principalee 
de  notre  phénoméne.  Un  fait  extrémement  remarquable, 
sans  contredit,  c'est  que  les  tempétes^  au  moins  dans  les  terres, 
exécutent  en  general  leur  principale  ceuvre  pendant  le  jour 
et  qu'ils  se  livrent  ä  une  sorte  de  repos  pendant  la  nuit.  Mais 
ce  qu'il  7  a  de  plus  singulier  k  cet  égard,  c'est  que  le  boro- 
mitre  ne  semble  guh^e  8*en  resaentir^  car  on  n^observe  pas  une 
sensible  variation  diurne  correspondante  dans  Téckelle  baro- 
métrique.  Lorsqu'il  est  question  de  se  former  une  idée  de  la 
cauae  générale  de  la  période  diurne  de  la  force  du  vent,  il 
ne  faut  pas  perdre  de  vue  ces  faits.  Notre  précédent  mé- 
moire a  aussi  essayé,  sous  ce  point  de  vue,  de  donner  une 
simple  explicatxon  de  notre  phénoméne,  la  variation  diurne 
dans  la  force  du  vent.     Gette   explication,  quoique  d*accord 

')  Nous  craignous  fort  qa*ea  cette  matiére  oömme  dans  plus  d*an  domaise 
de  la  métiorologie,  on  n'ait  soavent  eberché  ces  grandet  moyennet  éTitn 
grand  nombre  d^annéeå,  calculées  avec  ou  sans  les  fonnules  de  Beesel 
et  fonnées  par  des  masses  de  chiffres  accamolés.  Or,  oes  grandes 
moyennes  voilent  soavent  plus  qu'elle8  ne  les  éclairent  les  phénoménes 
å  étudier.  Kn  revanche,  on  a  moins  porté  son  attention  sur  les  c^ 
partlculiert  et  leur  répartition  dans  des  groupes  de  détail.  Cest  oe- 
pendant  lå  que  se  reflétent  tout  d'abord  les  phénoménes  de  la  natare. 

Digitized  by  VjUUV  IC 


BIHANO   TILL  K.  8V.  YST.-AKAD.  HANDL.     BAND.   6.     N:0  5.      45 

en  principe  avec  celle  du  D'  Koppen,^)  en  différe  pourtant 
rar  un  point.  Nous  n'en  parlerions  pas  ici,  si  le  compte 
rcndu  en  question  ne  8'en  ^tait  occupé.  Il  y  est  cité 
d'abord  quelques  lignes  de  notre  mémoire  qui,  détachées 
de  leur  contexte,  nous  Tayouons,  ne  rendent  pas  exacte- 
ment  notre  pensée.  Nous  n^abiiserons  pas  de  la  patience 
du  lecteur  en  fournissant  ici  une  explication  dét^illée,  et 
nous  nous  contenterons  de  renvoyer  ä  notre  mémoire. 
Nous  n'attaclions  pas  une  valeur  spéciale  k  notre  essai  de 
théorie  et  cédons  volontiera  le  pas  h  une  meilleure.  Il  reste 
assorément  encore  bien  des  faits  k  découvrir  et  k  expliquer, 
avant  que  le  phénoméne  soit  m^r  pour  une  vraie  théorie. 
Toutefois  le  fait  que  le  D'  Koppen  et  celui  qui  écrit  ces 
lignes  sont  parvenus,  bien  que  d*une  maniére  indépendante 
Fun  de  Tautre*),  k  avoir  des  vues  concordantes  en  principe, 
semble  étre  un  signe,  peu  sÄr  il  est  vrai,  quHl  y  a  peut-étre 
qaelque  chose  de  vrai  dans  notre  explication.  Ge  principe 
peut  se  formuler  de  la  maniére  suivante : 

La  plus  grande  vitesse  des  cauohes  aupérieurea  de  Vatmos^ 
phkre  se  communique  plus  facilement  pendant  le  jour  que  pen- 
d4mt  la  nuit  aua  eouches  inférieures  voisines  du  sol.  Le  courant 
atmosphérique  supérieur  s'abaisse  pour  ainsi  dire  le  jour, 
8'éléye  la  nuit,  et  cela  par  suite  de  Téchauffement  et  du  re- 
froidissement  périodiques  des  eouches  inférieures  pendant  le 
cours  de  la  journée. 

D'aprés  le  D'  Koppen,  cette  communication  entré  les 
diverses  eouches  atmosphériques  a  lieu  par  Tintermédiaire 
de  ecurants  atmosphériques  verticaux^  ascendants  et  descendants^ 
fcfmis  pendant  la  journée  et  don  t  la  formation  en  cumulus 
serait  un  signe.  Lorsque  le  D'  Koppen  donna  cette  explica- 
tioD,  on  ne  connaisait  pas  encore,  si  nous  ne  nous  trompons, 
qu'au  moins  dans  un  grand  nombre  de  localités  la  période 
diurne  de  la  force  du  vent  s'accentue  avec  le  plus  de  netteté 
et  d'énergie  pendant  les  jours  de  vent  et  de  tempéte,  qu^ils 
soient  clairs,  couverts  ou  pluvieux. 

O  Zcitschrift  f.  Meteorologie,  B.  XIV,  J879,  p.  343. 

*)  Notre  honorable  critique  fait  erreur  lorsquMl  suppose  que  nous  nous 
appujons  sur  le  Dr  Koppen,  car  déjå  au  printemps  1877  —  par  con- 
séquent  bien  avant  que  le  Dr  Koppen  ait  écrit  sur  cette  matiére  - 
nous  arioDS  émis  les  principes  de  notre  explication  mentionnés  dans 
le  texte. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


46      HAMBBRO,    SUR   LA    YARIATIOK   DIURNB    OS    LA   PORCE   DV  TBNT. 

Notre  objection  k  rexplication  du  D'  Koppen  a  été  et 
est  encore  celle-ci.  Est-^  poasible  que  ces  eaurants  périodiques 
joumaliers  plus  au  moins  vertieatue  puisåent  se  former  aous 
un  del  eouvertf  par  le  vetU  le  plus  fart?  Lorsque  notre  cri- 
tique  de  la  Bevue  viennoise  dit  qu'il  est  cbien  facile  de  ré- 
futer»  notre  objection,  nous  croyons  n^étre  pas  le  seul  k  dé- 
sirer  connaitre  ses  raisons. 

Le  compte  rendu  auquel  répondent  ces  pages  renferme 
encore  quelques  points  k  réfuter,  mais,  d'une  part,  ils  sont 
de  peu  d'importance  et,  d*autre  part,  nous  n^avons  pas  Fin- 
tention  de  faire  ici  de  la  polémique.  Nous  aimons  ä  croire 
que  les  resultats  essentiels  de  nos  deux  mémoires  seront 
trouvés  plus  plausibles  k  un  examen  sérieux  qu'ils  ne  le 
paraissaient  peut-étre  k  premiére  vue  aux  yeux  de  notre 
honorable  contradicteur. 

Dans  le  cours  de  nos  études  dans  ce  domaine,  nouB 
avons  vivement  ressenti  Vabeence  de  bonnee  eériee  cCabservcUioni 
anémométriquea.  En  plusieurs  endroits  on  ne  publie  que  les 
moyennes,  en  d^autres  seulement  les  observations  de  quelques 
heures  de  la  journée;  d*autres  encore  nous  foumissent  des 
observations  tres  complétes  mais  sans  moyennes.  Dans  quelques 
series,  les  degres  de  force  du  vent  sont  indiqués  d'une  maniére 
subjective,  dans  d  autres  au  moyen  d^instruments  probable- 
ment  trop  peu  sensibles  aux  degres  inférieurs.  Il  n'est  guére 
possible  k  une  person  ne  seule,  dans  Tétat  actuel  des  choses, 
—  si  elle  ne  peut  se  servir  que  des  matériaux  publiés  — , 
de  traiter  le  sujet  qui  nous  occupe  d'une  maniére  un  peu 
compléte.  Il  serait  donc  certainement  tres  désirable  pour 
les  raisons  que  nous  avons  indiquées,  que  dans  les  stations 
0X1  Ton  dispose  de  bonnes  series  d'observations  bien  qu^elles 
ne  soient  pas  iroprimées,  on  veuille  se  consacrer  plus  que 
cela  n'a  été  le  cas  jusqu^k  present  k  des  reeherches  de  détail 
pour  les  lacalités  particuli^s.  Les  méthodes  et  les  points 
de  vue  peuvent  varier,  et  rien  n'est  plus  naturel,  mais  il  est 
incontestable  que  les  études  de  détail  sont  actuellement  le 
meilleur  moyen  d*arriver  k  la  connaissance  exacte  de  faiU 
sans  lesquels  toutes  les  théories  sont  plus  ou  moins  båties 
sur  le  sable. 

Pendant  Timpression  de  ce  mémoire  nous  avons  com- 
mencé    quelques    calculs  sur  la  marche  diurne  de  la  vitesse 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG  TILL  K.  8V.  YET.-AKAD.  HANDL.   BAND.  6.  N:0  5«      47 

du  vent  dans  les  iles  Britanniques,  fondés  sur  les  cHourly 
readings  from  the  self  recording  instruments  at  the  seven 
observatories,  in  connection  with  the  Meteorological  office,' 
israed  by  authority  of  the  Meteorological  council».  A  ce 
que  nous  avons  vu  jusqu^ici,  ces  calculs  ont  confirmé  pleine- 
ment  les  principaux  resultats  que  nous  venons  de  trouver. 
Xous  espérons  d'ailleurs  revenir  bientöt  k  ces  recherches, 
qui  avec  d'autres  de  méme  nature,  feront  Tobjet  d*un  mé- 
moire  special. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  LjOOQ IC 


■  7 

"Y^ll 

6 

'^-'X 

\S 

T-^r 

\ 

:  ^ 

Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG  TILL  K.  SVENSKA  VET.  AKAD.  RANDLIN6AB.  Band.  6.   N:o  6. 


VEGA-EXPEDITIOUEirS 

GEQGEAFISKA  ORTSBESTÄMHIf&AE 


BERÄKNADE 


ARVID    LINDHAGEN. 


MEDDELAD!    DEN    12    JANUAKI    1881. 


STOCKHOLM,  1881. 

KONGL.    BOKTBTCKEBIBT, 
P.  A.  X0B8TBDT  ét  BÖNBR. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


För  erhållande  af  geografiska  ortsbestämningar  anstäldes 
under  Vega-expeditionen  följande  olika  slag  af  astronomiska 
iakttagelser: 

1)  Under  färden  utmed  Asiens  nordkust  och  i  vinter- 
qvarteret  vid  Pitlekaj  hafva,  så  ofta  tillfälle  dertill 
erbjöd  sig,  tids-  och  polhöjds-bestämningar  blifvit 
gjorda  medelst  dubbla  solhöjders  observerande  i 
qvicksilfverhorisont. 

2)  Vid  Pitlekaj  uppmättes  dén  20  Oktober  1878  några 
raåndistanser. 

3)  På  samma  ställe  iakttogos  den  28  Februari  1879 
tidsmomenten   för  några  fixstjernors   bortskymning 

^  genom  månen. 

4)  Härtill  kommer,  att  expeditionen  strax  före  sin  af- 
resa  från  Tromsö  den  21  Juli  1878  på  telegrafisk 
väg  erhöll  några  tidssignaler  från  Stockholms  obser- 
vatorium. 

Af  dessa  iakttagelser  skall  jag  först  i  tidsföljd  behandla 
alla  dem,  som  blifvit  gjorda  vid  Pitlekaj ;  och  sedan  ur  dessa 
vintcrqvarterets  läge  blifvit  härledt,  skola  de  öfriga  ortsbe- 
stämningarna meddelas. 

Af  de  kronometrar,  som  expeditionen  medförde,  har 
boxkronometern  Frodsham  3194  hela  tiden  tjenstgjort  såsom 
nonnal-ur;  till  obsei*vations-ur  har  anväudts  endera  af  fick- 
kronometrarne  Frodsham  8872  och  Frodsham  8873,  hvilka 
alltid  före  eller  efter  en  observation  jemfördes  med  normal- 
uret. ^) 

Longituderna  har  jag,  såsom  af  det  följande  framgår, 
öfverallt  angifvit  såsom  ostliga,  äfven  då  de  öfverstiga  180°. 
Detta   mot  vedertagen  sed  stridande  beteckmngssätt  har  an- 


')  Vid   ett  enda  tiUfålle  (N:o  14)  har  ett  vanligt  fick-ur  använd ts  såsom 
observations-ur,  och  boxkronometern  G.  W,  Linde  rot  h  N:o  28  såsom  normal-ur. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


4       A.  LINDHAGEN,    VEGA-EXPEDITIONENS  GEOGR.  OBT8BB8TÄMNINGAU. 

vändts  för  att  vid  angifvelserna  af  datum  åvägabringa  öfver- 
ensstämmelse  med  den  öfriga  literaturen  rörande  Vega-expe- 
ditionen.  Under  sin  färd  från  vester  mot  öster  fortfor  näm- 
ligen expeditionen  hela  tiden  att  räkna  europeiskt  datum, 
utan  att  häri  göra  någon  ändring,  då  den  passerade  den 
meridian,  som  ligger  180°  från  Greenwich.  Till  undvikande 
af  missförstånd  har  emellertid  vid  hvarje  tidsangifvelse  mot- 
svarande datum  i  Greenwich  inom  parentes  bifogats. 

Dessutom  bör  anmärkas,  att  jag  öfverallt  räknat  dygnet 
astronomiskt,  d.  v.  s.  låtit  det  börja  med  0^  vid  middag,  och 
sedan  räknat  timmarna  från  O  till  24. 

Tids-  och  polhöjds-bestämningarna  meddelas  i  den  van- 
liera  tabellariska  formen.  Under  hvarje  tabell  har  jag  dess- 
utom anfört  de  kronometer-jemförelser,  som  blifvit  gjorda  i 
sammanhang  med  observationen.' 

I  det  följande  användas  nedanstående  beteckningar: 
i  =  instrumentets  indexfel. 
t  =  luftens  temperatur  i  grader  Celsius. 
b  =  barometerståndet  (alltid  afläst  på  qvicksilfver-barometer) 
uttryckt  i  millimeter  och  reduceradt  till  fryspunkten. 
O  211  =  nedre  solrandens  dubbla  höjd. 
O  211  =  öfre  solrandens  dubbla  höjd. 
y  0  =  observations-urets  korrektion  till  sann  soltid  för  obser- 
vationsstället. 
y^  =  observations-urets  korrektion  till  observations-ortens  me- 
deltid. 
Fm  =  normal-kronometerns  (Frodsham   3194)   korrektion   till 
medeltid  i  Greenwich. 
ce  =  tidseqvationen. 

X  =  observations-ortens  ostliga  longitud  från  Greenwich. 
q)  =  observations-ortens  polhöjd. 


A.    Observationer  vid  Vegas  vinterqvarter. 

Der  ej  annorlunda  är  anmärkt,  äro  iakttagelserna  verk- 
stälda  ombord  på  fartyget  eller  i  detsammas  omedelbara 
närhet. 

Till  grund  för  räkningarna  har  jag  lagt  koordinatema 

tp  =    67''    4'  50" 
X  =  186-  36'  O"  =  12^  26°»  24».0, 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHAN6    TILL   K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.     BAND.    6.    N:0    6.      5 

hvilka,  såsom  af  det  följande  framgår,  för  detta  ändamål  äro 
mer  än  tillräckligt  noggranna. 

1.     1878.     Sept.  27.9  (=  27.4  Greenw.) 
i  =  +  32";  <  =  —  0'.5;  b  =  750°»'°.2;  Obs.  Nordenskiöld. 


Krön,  8872 

0  2H 

yO 

*Kron.   8872 

Q2H               yO 

16»'25-   9- 

36"  2^40" 

+  5Ml-34'.7 

16»' 28-53' 

3^30' 45"    +5Ml-65'.4 

26   54 

12  55 

36.4 

29  44 

34  30                  54.7 

27   30 

16  20 

35.7 

30  29 

38  15                  50.1 

28     9 

20  20 

39.4 

31   15 

»)43    0                  54.9 

Medium 

32     5 

48    0                  59.5 

+  5M1»36'.6 

Medium  +5M1-56V9 

y  O  =  +  ö»» 

41-  46*.7 

«  =  — 

9      9.6 

y.=  +  5- 

32»  37M 

KroH,  8872. 

.  i7h  i3«  24..6  = 

rJTron.  3194. 

r  lO»"  22-  O-.O 

2.     1878.    Sept.  28.0  (=  27.5  Greenw.) 
i  antaget  =  +  32";  t  =  —  0°.2;  b  =  749°"".3;  Obs.  Xobdenskiöld. 


Kron,   8872 

0  2H 

V 

18M3-20' 

4ri9'30" 

6r4'70" 

44  44 

19  10 

22 

45  37 

17  20 

36 

45  54 

16  30 

50 

46     6 

15  15 

78 

Kron,   8872 

Q2H            (f 

18'' 47-59- 

42^  16' 35"    6r4'66" 

48  54 

16    0              60 

49  38 

15    0              32 

50  26 

13    5              48 

51   23 

11  45              36 

Medium  6r4'48" 

Medium  6r4'51" 

<p  =  QT  4'  49" 
Kron,  8872:  19"  19"  54'.3  =  JSTron.  3194:  12''  28™  30'.0 

3.     1878.     Okt.  9.9  (=9.4  Greenw.) 
i  antaget  = +56";  <  =  — 3%0;  6  =  759"»°>.6;  Obs.  Nobdenskiöld. 


Kron.  8872 

Q2H 

yQ 

Kr 

on,   8872 

0  2ff             y  O 

19'' 41-52" 

25- 35' 30" 

+  2''0-50'.0 

19' 

•46-41- 

25"  4' 50"    +2"0-65-.9 

42  43 

42  20 

60.8 

48     0 

11    0                 43.6 

43  33 

47    5 

54.3 

48  50 

17  35                 55.3 

44  34 

54  55 

64.7 

49  32 

21    5                 46.7 

Medium 

50  10 

24  30                 40.5 

+  2''0-57'.5 

Medium  +2"0-50'.5 

y  O  =  +  2»- 

0" 

'  54'.0 

<E  =  — 

12 

48.1 

y.=  +  l' 

48-    5'.9 

Kron,  8872 

:  19"  57-  10'.0  = 

zKron.  3194: 

9"  21-  30'.0 

>)  Minnten  ändrad  från  41  till  43. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


6    A.    LINDHAGEN,    VEGA-EXPEDITIONENS    GE06R.  OBTSBESTÄMNINGAB. 

4.  1878.     Okt.  20.9  (=  20.4  Greenw.) 

i  =  +  r  20";  t  =  — 16\0;  b  =  TSé-^^^.S;  Obs.  Nordenskiöld. 

Krön,  8873         ^  2H  yO  Krön.  8873        Ö2ff  yQ 

18»»  36"  19'.0  IT  54'  50"  +  3"  18"  30'.6     IS"»  40"  Ö0'.0  19=  27'  55"  +  3"  18-  bn 

37  20.5  18    0  20  24.4  41   43.5       33    O  57  7 

38  9.5         6    0  33,4  42  37.0       38  20  59.9 

38  49.0         9  40  30.3  43   27.0       4150  47.4 

39  49 .0        16  10   377  44  29 .0       48    O  50.3 

Mediam   +3*'18"31'.3  Medium   +  3"  IS*»  54'.9 

y  O  =  +  3M8"  43M 
(B==—      15    15.6 

y^=-r  3"     3"  27'.5 
Krön.  8873:  19*'  6"  17'.0  = /Tron.  3194:  9"  46"  O-.O 

5.  1878.     Okt.  20.9  (=  20.4  Greenw.) 

£  =  +  1'  8";  <  =  —  14\5;  b  =  753^°^.8;  Obs.  Palander. 
Följande    distanser    mellan    solens    och    månens    hvarandra 
närmaste  ränder  aflästes  direkt  på  cirkeln: 

Krön.  8873  Distans 

19''  29"  12*.8  69'    1'  30" 

30  27.2  1   15 

31  49.2  O  55 

32  56.0  69     O   15 
34    16.0  68  59   35 

Medium  19"  31"  44\2  Medium  69°    O'  42" 

Krön.  8873:  W  39"     0'.0  =Ä'ron.  3194:  10"  18"  43*.0. 

Solens  azimut  var  ostlig,  måneris  vestlig. 
Räkningen    har   gjorts    med    de    nyss   angifria   medeltalen, 
d.  v.  s.  under  antagande  att  distansen 

vid  19»»  31°»  44«.2  kron.-tid  var  69^  O'  42'\ 
och  att  kronometerns  korrektion  till  ortens  medeltid  var 

H-  3»»  3*°  27«.5. 
Under  dessa  förutsättningar  erhålles 

l^U^  27»°  6«. 

6.    Magnetiska  observatoriet^).    1879.  Febr.  9.9  (=  9.4  Greenw.) 
Anm.     Solen  mycket  svår  att  iakttaga  till  följd  af  moln. 
t=  +  2'';  <  =  — 13'.5;  6  =  763*°°».7;  Obs.  Xordenskiöld. 


')  Ishuset,  som  användes  såsom  magnetiskt  observatorium,  låg  på  fast- 
landet nästan  rätt  söder  om  Vega.  Afståndet  mellan  ishuset  och  far- 
tyget var,  enligt  en  mätning  af  kapten  Palander,  omkring  4,800  fot. 


Digitized  by  LjOOQ IC 


BIHAN6    TILL    K.*  SV.    VET.-AKAD.    HANDL.     BAND.    6.   N.O    6.      7 


Krön.  8873 

0  2^ 

yO 

Kron.  8873 

0  2ff 

yO 

2M9"36*.8  rso^ao" 

-5»'29"58'.4 

2»'54'-16'.0  6- 57' 50" 

~5''30"22'.0 

50   27.2 

35  10 

69.0 

56     6.8  7  1130 

11.9 

51   26.8 

42  10 

67.7 

56  56.6 

16  20 

18.4 

52   10.2 

46  30 

73.7 

58     1.4 

24  10 

12.7 

53   18.4 

54  30 
Medium 

71.9 
-5»'30"   8M 

Medium 

-5'»30»16'.3 

yO  =  -5' 

30"  12'.2 

CB=  + 

14    27.3 

y^  =  --5M5~  44'.9 
Kron.  8873:  1"  20"  29'.0  =  ^ro».  3194:  T  42"  O^.O 

7.     1879.     Febr.  28.4  (=  27.8  Greenw.) 

Stjembetäckningar,  Följande  tabell  anger  de  af  månens 
för  tillfället  mörka  rand  bortskymda  stjernornas  namn  och 
de  vid  okkultationsögonblicken  iakttagna  kronometertiderna. 
För  kontrollens  skull  äro  de  flesta  okkultationerna  observe- 
rade af  två  personer,  nämligen  Kapten  .Palander  och  Löjt- 
nant HovGAABD.  Den  förre  använde  kronometern  8873,  den 
senare  kronometem^  8872. 

KroDometertider  vid  okkultationerna. 


Kron.  8873. 

Kron.  8872. 

Obs.   PALiNDEE. 

Oba.   HOTOAABD. 

17  Tauri. 

..       7»   SS"   55».0    .. 

71'   13"   30».4 

16  Tauri . 

7     33     28 .8 

23  Tauri . 

..     8    48     22.5  .. 

8      2    49.6 

7j  Tauri . 

..     9    19     32.0  .. 

8    34      6.0 

28  Tauri . 

..  10    11     49.0  .. 

9     26     23 .2 

27  Tauri. 

..  —    —    — 

9     29      2 .4 

Kronometer-jemfört 

?/«er 

', 

Kron.  8872: 

6"  47°'  33'.2  =  Kron 

.  3194:  18"  se»  0'.0 

> 

7 

43     33.2  = 

19    32    0.0 

» 

9 

34     32.8  = 

21    23    0.0 

Kron.  8873: 

7 

24       0  .0  = 

18    27    1.5 

> 

8 

26       0  .0  = 

19    29    1.5 

> 

10 

29       0  .0  = 

21    32     1.5 

Då  någon  sjelfståndig  bestämning  af  ishusets  polhöjd  ej  föreligger,  har 
jag,  me<l  ledning  af  den  njss  nämnda  afståndsbestämningen,  lagt  pol- 
höjden 

er  4'  O" 

till  gmnd  vid  beräkningen  af  ofvanstående  tidBbestämning. 

Digitized  by  LjOOQ IC 


8   A.    LINDHAGEN,    VEGA-EXPEDITI0NEN8    GEOOR.   ORTSBESTÄMNINGAR. 

Med  ledning  af  tidsbestämningarna  Nrris  8  och  9,  jemfb- 
relserna  mellan  fick-kronometrarne  och  kronometern  3194,  samt 
den  senares  dragning,  har  jag  antagit  följande  kronometer- 
korrektioner  till  observationsortens  medeltid: 

Krön.  8873 y«  =  —  34°»    5-.5 

Krön,  8872 y„  =  +  H     20.0. 

Anbringas  dessa,  så  erhålles: 

Medel-ortstider  vid  okkaltationema. 


Obs.  Palandee. 

Obs.    HOTOAABD. 

17  Tauri.... 

...     7»'  24"»  49».5  .... 

...  7"  24" 

50'.4 

16  Tauri .... 

...  —    —     —      

...  7    44 

48.8 

23  Tauri .... 

...     8    14     17.0.... 

...  8    14 

9.6 

jj  Tauri .... 

...     8    45     26.5.... 

...  8    45 

26.0 

28  Tauri .... 

...    9    37     43.5.... 

...  9    37 

43.2 

27  Tauri.... 

—    —     —     

...  9    40 

22.4 

Då  Kapten  Palanders  och  Löjtnant  Hovgaards  obser- 
vationer visa  en  god  inbördes  öfverensstämmelse,  och  det 
torde  få  anses  omöjligt  att  ur  de  få  föreliggande  data  med 
någon  som  helst  säkerhet  sluta  till  en  konstant  skilnad  mel- 
lan de  båda  observatörerna,  har  jag  lagt  medeltalen  mellan 
de  af  båda  iakttagna  tiderna  till  grund  för  räkningarna,    och 

således  antagit: 

Medel-ortstider 
vid  okkultationerna. 

17  Tauri 1^  24°»  50».0 

16  Tauri 7    44     48.8 

23  Tauri 8    14     13.3 

Ti  Tauri 8    45     26  .2 

28  Tauri 9    37     43.3 

27  Tauri 9    40     22.4. 

Ur  de  olika  stjernbetäckningarna  erhållas  då  följande  värden  för 
longituden :  » 

17  Tauri 12^  26°»  59» 

16  Tauri 17 

23  Tauri 8 

ri  Tauri 17 

28  Tauri 18  . 

27  Tauri 10 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG   TILL   K.    SV     VET.-AKAD.   UANDL.      BAND.    6.   N:0   6.     9 

8.    1879.  Febr.  28.9  (=  28.4  Greenw.) 
t  =  +  r  16";  t  =  —  33^3;  b  =  771°»°».?;  Obs.  Palander. 


Krön.   8873      0  2H 

yO 

Krön.   8873       O  2H 

yO 

22^20-14'  2r54'45" 

-0''46-44-.0 

22^26-  3'.0  2r29'30'' 

-0^46-52M 

21     6   22    0  40 

44.5 

27  23.5        39    0 

48.0 

21  50          5  40 

44.7 

28  26.5        46    5 

47.2 

23     7         14  32 

44.8 

29  43 .0  21  54  40 

45.4 

24     3        20  50 

45.2 

30   52 .0  22    1  52 

49.3 

Medium 

—  0»'46"44'.6 

Medium 

-0''46-48'.4 

yO  =  - 

0""  46-  46'.5 

«=  + 

12    42.2 

y«=— 

0^  34-    4'.3 

9.    1879.  Febr.  28.9  (=  28.4  Greenw.) 
i  =  +  r  16";  t  =  —  33^3;  b  =  771°»°».7;  Obs.  Palander. 

Krön.  6873         O  2H                y  O  Krön.  8873        0  2H                yQ 

22^  46-  26\0  24"  43'  30".  -  O*  46-  49'.5  22»»  52-  49*.0  24'  16'  10"  -  0^  46-  48'.6 

47  41 .5       51  15                  46 .8  53   51 .0        21  55                  49 .0 

48  32.0       56  10                  46.0  54  51.0        27  20                 51.0 

49  20.0  25    1    5                  42.8  55  41.0        32  45                  41.7 

50  24 .0         7    0 44^         56  35 .5        37    5 48.3 

Medium  —  0M6-46'.0  Medium  —  O"  46- 47'. 7 

y0  =  — O""  46-  46*.8 
q,  =  4-        12    42.0 
y«  =  — O"  34-    4'.8 
Krön.  8873:  23"  12-  (y.O  =  Krön.  3194:  10"  15-  2'.5 

10.     1879.  Mars  1.0  (=  Febr.  28.5  Greenw.) 
i  =  +  1'  16";  t  =  —  31%7;  b  =  771^^.b;  Obs.  Palander. 


Krön.  6873 

0  2H 

<f> 

Krön.  8673 

Q2H           <p 

0^45-47' 

29^48' 30" 

6r4'59" 

0''53-18' 

30^52'  0"   6r4'51" 

47  40 

12 

67 

54   18 

51  50             45 

49  38 

10 

63 

55  40 

35              37 

50  55 

10 

57 

56  53 

15             27 

52  18 

47  55 

53 

57  47 

5040             29 

Medium  6r5'   0" 

Medium  6r438'' 

V 

=  6r  4' 

49" 

Hvad  först  vinterqvarterets  polhöjd  angår,  föreligga  för 
densamma  tvä  bestämningar  (N:ris  2  och  lO)*  hvilka  båda 
gifva  samma  resultat,  nämligen 

(f  =  67*  4'  49". 


Digltlzed  by 


Google 


10    A.    LINDHAGEN,  YEOA-EXFEDITIONENS  GEOQR.  ORTSBESTÄMNINGAR. 

Beträffande  åter  vinterqvarterets  longitud,  så  har  denna 
blifvit  bestämd  dels  genom  en  måndistans  (X:o  6),  dels  ge- 
nom några  stjernbetäckningar  (N:o  7),  hvilka  senare  alla 
blifvit  observerade  på  en  och  samma  dag.  Jag  sammanstäl- 
ler här  de  erhållna  resultaten. 

Måndistansen ger  X  =  12*»  26°»  66» 

Okkultationen  af  17  Tauri •    59 

»                  16  Tauri 17 

»                  23  Tauri 8 

»                    Tj  Tauri 17 

»                  28  Tauri 18 

»                   27  Tauri 10. 

Då  det  gäller  att  ur  dessa  olika  bestämningar  härleda 
det  sannolikaste  värdet  för  longituden,  måste  naturligtvis 
godtycket  erhålla  ett  ganska  vidsträckt  spelrum;  emellertid 
skola  följande  betraktelser,  som  jag  hoppas,  tillräckligt  mo- 
tivera mitt  förfaringssätt. 

A  ena  sidan  är  det  visserligen  sant,  att  de  ur  mån- 
efemeridernas  osäkerhet  härflytande  felen  möjligen  skulle 
blifva  fullständigare  eliminerade,  om  man  först  bildade  me- 
diet af  de  genom  stjernbetäckningarna  erhållna  värdena,  och 
sedan  antoge  medeltalet  af  detta  medium  och  det  genom 
måndistansen  erhållna  värdet  såsom  definitivt  resultat.  Men 
om  man  å  andra  sidan  tager  i  betraktande,  dels  den  större 
noggranhet,  med  hvilken  en  stj  em  betäckning  låter  observera 
sig  i  jemförelse  med  en  distans  mellan  solen  och  månen, 
dols  det  stora  inflytande,  som  ett  litet  fel  i  den  uppmätta 
distansen  utöfvar  på  den  ur  densamma  härledda  longituden 
(ett  fel  af  10  bågsekunder  i  måndistansen  alstrar  ett  fel  af 
omkring  20  tidssekunder  i  longituden),  dels  ock  den  om- 
ständigheten, att  tidsbestämningen  den  28  Februari  grundar 
sig  på  dubbelt  fler  uppmätta  solhöjder  än  tidsbestämningen 
den  20  Oktober,  och  att  vid  förstnämnda  tillfälle  resultaten 
ur  de  olika  solränderna  stämma  vida  bättre  öfverens  än  vid 
det  sistnämnda,  så  torde  man  medgifva,  att  man  knappast 
kan  göra  annat  än  helt  enkelt  taga  ett  medium  af  alla  de 
olika  bestämningarna,  d.  v.  s.  antaga 


A  =  12^  26°»  27«.9. 


Digitized  by  LjOOQ IC 


BIUANG  TILL  K.  SV.  VET.-AKAD.  HANDL.     BAND.    6.   N:0   6.     11 

Läget  af  Vegas  vinterqvarter  angifves  således  genom  koor- 
dinaterna 

(p  =  67^  4'  49" 

I  =  12^  26°»  27«.9  =  186'  36'  58". 


B.    Öfriga  under  expeditionen  gjorda  ortsbestämningar. 

Enligt  en  telegrafisk  signal  från  Stockholms  observato- 
rium  var  kronometerns  3194  stånd  till  medeltid  i  Greenwich 

(1)  1878.    Juli.  21.0 r^  =  — O"»  54^2. 

Ur  tidsbestämningen  vid  Pitlekaj  den  27  September  s.  å. 
och  jemförelsen  mellan  kronometern  3194  och  observa- 
tionsuret fås: 

Krön.  8872  = 

ym 

medeltid   vid   Pitlekaj  = 

A  = 

medehid   i  Greenwich  = 

Krön.  3194  = 

(2)  1878.     Sept.  27.4  r«=" 
Ur  (1)  och  (2)  erhålles 

(3)  r^  =  —  0°»  54-.2  —  1-.347  [t  —  Juli  21.0), 

der    t  betecknar  medeltiden  i   Greenwich,   uttryckt  i  da- 
gar.   Koefficienten  för  den  senare  termen  i  detta  uttryck 
vinner  ytterligare  bekräftelse  genom  jemförelse  med  tids- 
bestämningen den  9  Oktober.     Denna  ger: 
Krön.  8872  = 
7m  = 
medeltid  vid   Pitlekaj  = 

medeltid  i  Greenwich  = 
Krön.  3194  = 

(4)  1878.     Okt.  9.4..  r«  = '         —2^  42«.0. 
Af  (2)  och  (4)  härledes  den  dagliga  dragningen  under  mellan 
tiden  =  —  1*.31.    Jag  har  derför  vid  beräkningen  af  de  i  denna 
afdelning  meddelade  longitudsbestämningarna  användt  formeln  (3). 

För  beräkning  af  den  enstaka  iakttagelse-serien  14  fordras 
kännedom  om  kronometems  Linderoth  N:o  28  korrektion  till 
medeltid  i  Greenwich  vid  observationstillfället.  Denna  erhålles 
ur  följande  kronometerjemförelser: 


\1^  13" 
+  5  32 

24".5 
37.1 

22  46 
12  26 

1.6 
27.9 

10  19 
10  22 

33.7 
0.0 

—  2"» 

26«.3. 

19"  57» 
+  1  48 

10'.0 
5.9 

21  45 
12  26 

15.9 
27.9 

9  18 
9  21 

48.0 
30.0 

Digitized  by  VjOOQ IC 


12    A.  LINDHAOBX,    VEGA-BXPKD1T10NEN8  GEOGR.  ORTSBESTÄMKINGAR. 

,,         Qtfv^  ,.         oQ  K.ron.  3194       Rdttir  dag- 

Krön.  3194  Krön.  28  _  ^^^^    28       lig  dragning 

1878.    Ang.  9.9  22"  15"  46\0  =  22''  15-  16'.0          +  30'.()  _().jjru 

1878.    Okt.   9.4    9   21    30.0=  9    21    30.5         -  0.5 ""^^ 

Som  kronometems  3194  absoluta  dragning  var  —  1*.347,  blir 
kronoraetems  28  absoluta  dragning  =  — 1».851.  —  Kronome- 
terns 28  stånd  Aug.  9.9  beräknas  som  följer: 

Krön.  3194:       22'  15"  46*.0  =  Ä'ro«.  28l  22'  15"  1G'.0 
r,=     —1    21.0  22  44    25.0 

22    14    25.0  r.=  --51'.0 

För  kronometem  28  gäller  således  följande  formel: 
r«  =  —  51-.0  —  1'.851  {t  —  Aug.  9.9), 
ur  hvilken  för  Aug.  13.0  erhålles:  r«=  — 56*.7. 

11.     Kyrkan  i  Samojedbyn  Chabarowa  vid  Jugor  Schar. 

1878.     Juli  30.4  (=  30.2  Greenw.) 

(f  antagen  =  69"  38'  50".  >) 

i=+30";  <=  +  7°.0;  6  =  766.8;  Obs.  Nordenskiöld. 


Krön. 

8813       Q2H                y  Q 

Krön,  8873 

o  2^               yO 

11-21'' 

*21'.5  6^2' 20"    -2'2'"62'.4 

11''25"'44'.5 

4=  46' 20"  -2'^2-59'.4 

22 

24.0        5  40                  59.1 

26  34.2 

»)39  55                 43.1 

23 

8.0  5  59  55                  45.(5 

27   27.2 

33  50                 33.7 

23 

55.5       56    5                  54.4 

24 

47 .2      51  55                 65 .0 
Medium  —  2»'2-57'.3 

Medium  —  2''2-45'.4 

yQ  =  -2' 

2-  51*.3 

tB=  + 

6    10.8 

r«  =  -i- 

56"  40*.6 

Krön,  8873:    10"  22"  52*.0  = 

Krön.  3194: 

4"  26"    0'.0 

y«  =  —   1    56    40.5 

r-= 

=    -1      6.6 

8    26    11.5  4  24    53.4 

X  =  4'*  1"»  18M. 
På  grund  af  solens  ringa  höjd  vid  observationen,  måste 
dels  solbilden  hafva  varit  mindre  tillfredsställande,  dels  den 
beräknade  refraktionen  lida  af  någon  osäkerhet.  Af  dessa 
orsaker  kan  ofvanstående  värde  för  longituden  visserligen  ej 
göra  anspråk  på  någon  särdeles  hög  grad  af  noggranhet. 
Icke  desto  mindre  lemnar  öfverensstämmelsen  mellan  det- 
samma och  det  under  1875  års  expedition*)  bestämda, 
^^^^  A  =  4»»  1°»  19«.3, 

»)  I  enlighet   med  den  år  1876  af  Professor  Nordenskiöld  utförda  be- 
stämningen. 

2)  Minuten  ändrad  från  36  tiU  39. 

3)  E.  JlDERiN,  Öfvere.  af  K.  Vet.-Akad.-s  Förhandl.  1876.    N:o  2. 


Digitized  by  LjOOQ IC 


BIHANO    TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.     BAND    6.   N:0    6.    13 

ett  nytt  bevis  för  den  utmärkta  beskaffenheten  af  kronome- 
tera  Frodsham  3194,  på  hvilken  båda  bestämningarna  grunda 
sig.  Så  mycket  mera  måste  detta  anses  vara  förhållandet, 
då  man  tager  den  omständigheten  i  betraktande,  xatt  1878  års 
longitudsbestämning  ligger  blott  9  dygn  från  en  absolut  tids- 
bestämning, medan  1875  års  longitudsbestämning  ligger  56 
dygn  eller  nära  2  månader  från  en  absolut  tidsbestämning. 
I  nyss  nämnda  uppsats  uttalas  den  farhågan,  att  krono- 
metern  möjligen  under  sommarens  förra  del  skulle  hafva 
gått  fortare  än  under  dess  senare  del,  och  härigenom  föror- 
sakat ett  på  sin  höjd  till  25*  uppgående  fel  i  longituderna. 
Maximifelet  borde  naturligtvis  infalla  ungefär  vid  midten  af 
den  tid,  under  hvilken  kronometer-korrektionerna  blifvit  in- 
terpolerade.  Då  emellertid  bestämningen  vid  Chabarowa  in- 
faller i  närheten  af  just  denna  tidpunkt,  och  det  oaktadt 
öfverensstämmer  med  1878  års  resultat,  torde  man  ej  böra 
tillmäta  den  nyss  omtalade   farhågan  någon  större  betydelse. 

12.    Waigatsch-öns  södra  strand:  gudahögen.     1878.  Juli  31.0 

(=30.9  Greenw.) 

i  =  —  12";  t=  +  7\4;  6  =  764°»°».7;  Obs.  Nordenskiöld. 

Krom,  8873      0  2H                 tp                      Krön,  8873  Q  2H                 (f 

^•ÖS-^S-.O  75' 37' 10"   69' sy  45"           2''57-30'.0  »)  76" 28' 45"  69" 39' 48" 

54  26.8     »)34  10               52                 58   12.8  27  10               32 

56    9 .2        29  45               42                 59     3 .2  24  35               35 

59  43 .6  22  30              35 


Mcdiom  69°  39' 46"  Medium  69'' 39' 38" 

(^  ==  69^  39  42" 

13.   Samma  ställe  som  föreg.    1878.  Juli  31.2  (=31.0  Greenw.) 
t=+20";  <  =  +  7\0;  6  =  764™.0;  Obs.  Nordenskiöld. 

Krtn.  8873       O  2F                y  O  Krön.  8873         Ö  2^  y  O 

6'28-W.O  49' 56' 50"  --2*'3-21'.5  6''33»17*.2  50°  16'   5"  -2»'3'"22'.7 

29  38.4        50  30                 27.7  34     4.8          8  30  25.2 

30  28j0        40  55                  20.3  34  54.4          0  15  25.3 

31  33.4        28  30                 11 .4  35  59 .6  49  48  40  21 .6 

32  27.4        22  30   291  86  53.2        40  10  25.1 

Medinm  —  2'  3"  22'.0  Mediom  —  2"  8"  24'.0 

y  0  =  —  2*'    3"  23'.0 
a,  =  +         6      8 .7 


y..  =  - 1"  57'°  14V3 


O  Minuten  andrad  från  32  till  34. 
*)  Minuten  ändrad  från  30  tiU  28 


Digitized  by  LjOOQ IC 


14     A.  LIKDUAOEN,  YE0A-EXPEDIT10NEK8  OEOOR.  OHT8BESTAMKIN0AB. 

Krön.  8873:  10^  59-  20\S  =  Krön,  3194:  5*  2"  SO-.O 
y.  =  —   1    67    U.3  r.=       —  1      7.7 

9      2      6^  5    1    22.3 

i  =  4''0-44\2 

14.    Ankarplatsen  på  aftonen.    1878.  Aug.  13.2  (=  13.0  Greenw.) 
i  antaget  =  +30";  t=  +3\2;  6  =  754°^'".4;  Obs.  Palander, 

06#.-«r  Q2H  yO  Obs.-mr  0  2F  yO 

ö*'52'»56\0  30' 23' 40"   —  3"54*.3  ö^^öö"  0'.0  29°  8'  O"   —4-  9'.9 


53  32.0 

20  20              61 .3                  55  42 .0          2  50 

8.4 

54     4.5 

16  30              61 .0                  5(5   32  .5  28  57  10 

10.2 

Medium  —  3"  58.*9                                          Mediam 

-4-  ^.5 

yO=-.4»   4'.2 

«=  +  4  40.1 

y.  =  +       35',9 

Obs.-ur:  6"  2-  54'.0  =  -fi:ron.  28:  23*^  44*"  30'.0 

Y^=         +35.9            r„=            —56.7 

6    3    29.9  23    43    33.3 

;i  =  6''  19-  56'.6 
Denna  longitud  är  beräknad  under  antagande  att  y  =  76*  25'. 
Men  emedan  detta  värde  för  polhöjden  ej  är  synnerligen  säkert, 
så  har  jag  äfven  beräknat  k  för  de  båda  hypoteserna  y  =;  76^  10' 
och  9  =  76'  40'.  Med  tillhjelp  af  följande  lilla  tabell  kan 
man  genom  interpolation  lätt  finna,  hvilken  longitud  svarar  emot 
h varje  mellan  nyss  nämnda  gränser  belägna  värde  för  polhöjden. 
I  sista  kolumnen  angifves  den  förändring  i  A,  som  svarar  mot 
en  ändring  i  qp  af  1'. 

(f>  k  Diff.        Diff.  på  r 

76' la       6M9-50-.9 

76   25        6    19    56.6 I' ^'^ 

76  40        6    20      1.8 ^'^ ^  "^ 

16.     Taimyr-ön:  Aktinia-hamnen.     1878.  Aug.  14.3 

(=14.1  Greenw.) 

i=  +  27";  t=  +  1^5;  6  =  753"»°».7;  Obs.  Nordenskiöld. 

Krön.  8872      Q  2ff              y  0  Krön.  8872     O  2/7  yQ 
(J''59-40'  15°  5'  5"    +P0"42'.7             7'*  2"  41'   13°  43' 30"    +  1»'0-57M 

7    O  34           O  35                 35 .0                 3  40  37    O  65 .1 

1   30    14  55  10                 33.7                 6   11  22  10  66.8 

Mediam   +1''0"37M  Mediam   +  P  1"   3\0 
y  O  =  +  1^  O-  50'.0 

cB=z+  4    28.2 


y^=  +  r  5-  18'.2 


Digitized  by  LjOOQ IC 


BIHANO   TILL    K.    SV.    VBT.-AKAD.    HANDL.     BAND.    6.   N:0    6.    15 

Krön.  8872:  S**  27"     9*.b  =  Kron.  3104:  3»"  12"     0*.0 
y,  =  -h  1      5    18 .2  r^=    —1    26.7 

9    32    27.7  3    10    33.3 

;l  =  6''  21»  54'.4 
Denna  longitud  är  beräknad  under  antagande  att  y  =  76"  15'. 
xMen  emedan  detta  värde  för  polhöjden  ej  är  synnerligen  säkert, 
så  har  jag  äfven  beräknat  I  för  de  båda  hypoteserna  cp  =  76"  O' 
och  (p  =  76**  3(y.  Med  tillhjelp  af  följande  lilla  tabell  kan  man 
genom  interpolation  lätt  finna,  hvilken  longitud  svarar  emot 
h varje  mellan  nyss  nämnda  gränser  belägna  värde  för  polhöjden. 
I  sista  kolumnen  angifves  den  förändring  i  A,  som  svarar  mot 
en  ändring  i  y  af  1'. 

ff  k  Diff,  Diff.  på  r 

76-    (/        6^  19"  13-.8  2"  40-.6  W.ll 

76   15         6    21    54.4 ^    "ZZ fr^''^ 

76  30         6    24    41.7 ^    ^^'^ ^^ '^^ 


16.  Kap  Tscheljuskin,   vestra  udden,   vid  den  af  Vega-expedi- 
tionen  uppresta  vården.    1878.  Aug.  19.3  (=  19.0  Greenw.) 

i  antaget  =  +  59" ;  <  =  —  0'.6 ;  b  =  759"°».3 ;  Obs.  Nordenskiöld. 

Krön,  8872      O  2J?  yQ  Krön.  8872       O  2H  y  O 

5*10-16'  19°  54' 55"  +r33-18'.9  5M2"27'   20^  45' 15"  +1»'33"  9*.7 

10  54         52  20  6 .9  13   13         39  50  16 .1 

11  30         48  35  6 .4  15   17         27  40  10 .5 

16   20         21  50     3^) 

Medium   +  1*"  33"  10'.7  Medium   t  V  33"  lOM 

y  O  =  +  1»-  33"  10V4 

<B  =  + 3  _26J 

y,=  +l»36"37M 

17.  Samma  ställe  som  föreg.  1878.  Aug.  19.9  (=  19.6  Greenw.) 
t  antaget  =  +59";  <=  +  2\0;  6  =  756°°.8;  Obs.  Nordenskiöld. 

Krön,  8872       0  2H                y  O  Krön.  8872         Q  2H              y  O 

20*»  2-  26'.0  44''  24'  O"  +  1'  33"  36\0  20"  6"  38*.0  45**  42'  50"  +  1*  33"  21*.7 

3   14.0        26  20                  23.8  7   29.0       46  20                  24.6 

3  58.5       29  10                  21.0  8   17.0       49  50                  29.7 

4  39 .5       33    5                  41 .0  9   11 .5       52  40                  19 .2 

5  33.0       36    O   30^5  10     1.0       56  10                  25.7 

Medium  +1»'33"30'.5  Medium   +P33»24'.2 

y  0  =  H  1'  33"  27'.3 
«=+         3    18.1 


y.=  +  l'^  36-  45'.4 


Digitized  by  VjOOQ IC 


16    A.  LINDHAGEN,  YEOA-EXPEDITIONENS  QEOQE.  0ET9  BESTÄMNING  AR. 

Krön.  8872:  W  11"  53'.5  = /Tro».  3t94:  13''  57"  O-.O 

(Medium af  16 och  17) r-  =  +    1    36    41 .2                 r,=      —1  34.1 

20   48    34.7                         13   55  25.9 
A  =  6"  53-  8'.8 


18,    Sarama  ställe  som  föreg.  1878.  Aug.  20.0  (=19.7  Greenw.; 
1=^-59";  <=  +  2\5;  6  =  754">°.8;  Obs.  Nordenskiöld. 


Krön.   8872 

0  2i5r           (f 

Krön.  8872 

02£r 

<f 

•22''17-30'.0 

50°22'40"   7r36'30' 

22^25-   8'.0 

49"  2a  5" 

7r36'36" 

19   12.0 

22  10               57 

26     4.5 

20  10 

33 

20     2.0 

22    0               67 

26  45.0 

20  40 

18 

27  47.0 

19  25 

56 

28  34.0 

19  25 

53 

30   12.0 

18  25 

78 

31  26.0 

19  30 

4: 

32  27.0 

18  40 
Medium 

62 

Medium  7r36'5r 

7r36'4r 

V  = 

rr  36'  49" 

19#     Stranden  af  Sibiriens  nordkust:  instängnings-stället  öster 

om  Kap  Jakan.    1878.  Sept.  8.9  (=8.4  Greenw.) 
i  antaget  = +26";  ^  =  0".0;  6  =  762°^.7;  Obs.  Xordenskiöld. 


Krön.  8873 

O  2i?              y  0               Krön.  8873 

0  2£f               y0 

19^33"  2' 

46°  59^40"    +2»'29-42'.5     19^  40»  21' 

46^36'  0"    +2''29-45'.0 

33  56 

47    4  30                   40.3          41  26 

41  35                   43.6 

35     2 

10  40                   41.7          42     3 

44  40                   43.7 

')    38  39 

29  50                   37 .3          42  59 

50    0                  49.5 

')    39  33 

35  30                   47 .3          44  11 

56  10                   49.0 

Medium  +2''29-41".8 

Medium  +2''29-46V2 

y  0  =  +  2»'  29»  44'.0 

«  =  -        2    33.3 

y«=  +  2''  27-  10'.7 

Krön.  8873:  19"  28»  dO^.O  =  Krön.  3194 

f:  10"  6-    O-.O 

y^=+    2    27    10.7            r«  = 

-2      0.7 

21    55    40.7 

10    3    59.3 

A  =  11"  51-  41'.4 

20.    Samma  ställe  som  föreg.    1878.  Sept.  9.1   (=8.6  Greenw.) 
1=4-26'';  t=-¥V.O;  6  =  763°»°.l;  Obs.  NoRDENfflLtÖLD. 


1)  Minuten  ändrad  från  87  till  38. 

2)  Minuten  ändrad  frän  38  till  39. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG   TILL    K. 

sv.    VET.- 

AKAD.    HANDL.    B. 

%ND.    ö.   N:0   ö.    H 

Kroa.  8  873 

O  2/7 

y 

Krön,  8873 

Q2H               q> 

22^  11- 48' 

50^43' 25" 

69°  28' 53" 

22"  16»  37' 

5r3r50"    69' 28' 10" 

13   17 

40  10 

58 

17    40 

34  20                40 

U     5 

38  45 

46 

19   14 

31  40                  5 

14  38 

37  40 

43 

20   10 

29  10                13 

15  17 

36  25 

38 

20  52 

27  15                16 

Medium  69"  28' 48" 

Medium  69°  28' 17" 

<f  = 

69"  28' 32" 

21.  Irkajpij  (Xordkap):  Vega  förtöjd  vid  isen  mellan  de  båda 
berguddar,  af  bvilka  Nordkap  består.  1878.  Sept.  12.9 
(  =  12.4   Greenw.) 


Krön.  8872:  3"  56»  16'.5 -= 

Krön.  3194:  W  40'"  30'.0 

r«  =  -         2      6.1 

10   38    23.9 

1=      12     0      0.0 

22    38    23.9 

y«  =  — 

5" 

17-"  52'.6 

i=  +  110";  t==-0\4:: 

b: 

=  754™"».8;  Obs.  Palander. 

Krön.   9^72           0  2H                 q 

Krön.  8872           O  2H              ip 

3'37-26'.0    46°  56' 15"    68°  49'   0" 

3''40-23'.5    46°  5' 50"    68°  49' 23" 

38     4 .0          59  20                  0 

40   51 .5           8  10                20 

38  32 .0    47     1  20                  5 

41   15 .0           9  45                27 

39   16.0            4    5                27 

41   45 .0         12  25                 17 

39  43.5            7    5                   2 

42     9 .0         14  10                 17 

Medium  68^9'    7" 

Medium  68^  49' 21" 

t/ =68°  49'  14". 
Denna  polhöjd  är  beräknad  under  antagande  att  X  =  180°  O'. 
Men  emedan  detta  värde  för  longituden  ej  är  synnerligen  säkert, 
så  har  jag  äfven  beräknat  (p  for  de  båda  hypoteserna  X  =  179°  45' 
och  A  =  180°  15'.  Med  tillhjelp  af  följande  lilla  tabell  kan 
man  genom  interpolation  lätt  Bnna,  h vilken  polhöjd  svarar  emot 
hvarje  mellan  nyss  nämnda  gränser  belägna  värde  för  longitu- 
den. I  sista  kolumnen  angifves  den  förändring  i  y,  som  svarar 
mot  en  ändring  i  >l  af  1'. 

Diff.  Diff.  på  /' 

....  2  37" 10".5 

....  2'  34" 10'.3 


Å, 

V 

179°  45' 

68f'46'  37' 

180     0 

68  49   14 

180   15 

68  51   48 

Digitized  by-CjOOQlC 


18     A.  LINDHAGEN,  VEGA-EXPED1TI0NEN8  GEOGR.  ORTSBESTÄMNINGAR. 


C.   Sammanstälning  af  alla  ortsbestämningar  utförda  under  de 
svenska  ishafsflrderna  1875  och  1878—1879. 

Observationsorterna  äro  ordnade  efter  den  från  vester  mot 
öster  växande  longituden.  De  orter,  h vilkas  namn  äro  kursive-  , 
rade,  äro  bestämda  under  Vega-expeditionen,  de  öfriga  under 
1875  års  expedition.  De  sistnämnda  bestämningarna  äro  beräk- 
nade af  E.  Jädebin  och  publicerade  i  öfvers.  af  K.  Vet.-Akadrs 
Förhandl.  1876.  N:o  2.  I  sista  kolumnen  angifvas  observatörer- 
nas namn,  dervid  följande  förkortningar  blifvit  använda: 

N  =  NORDBNSKIÖLD. 

P  =  Palander. 

H  =  HOVGAAJU). 


Orternas     Damn. 


Ostl.  loDg.  fr.  Greenw. 


i  tid. 


i  b&ge. 


Polhöjd.      '    Obi. 


Norra  Gåskap 

Södra  Gäakap 

Halfö  öster  om  Rogatschew  bay  ... 
Besimautiaja  bay,    udden  söder  om 

inloppet 

Besimannaja  bay,  norra  stranden 
Tältplats  vid  norra  stranden  af  Be- 
simannaja bays  elfbotten 

Södra  stranden  af  Matotschkin,  bug- 

ten  vester  om  Tschirakina 

Matotschkin   schar,   norra  stranden 
Matotschkin  schar,  vestra  stranden 

af  Schumilicha 

Waigatsch-ön :    Kap    Grebeui,    midt 

emot  ankarplatsen 

Waigatsch-ön:    Kap  Grebeni,  ytter- 

spetsen 

Waigalsch-öns  södra  strand:  guda' 

högen  

Kyrkan    i    Samojedbyn   Chabarowa 

vid  Jugor  Schar 

Samojedstaden    vid     Jugor     Schar, 

vester  om  elfmynningen  

Jugor  Schar,  norra  stranden 

Vestkusten  af  Jalmal   (=Samojed- 

halfön)  , 

Krestowskoj,  östra  stranden  af  Je< 

nissej  , 


3''27-17*.2 
3  28  42.9 
3  31  12.9 

3  31  35.4 
3  32  50.4 

3  33  31.8 

3  36  50.4 
a  37  39.9 

3  38  21.8 

3  59  26.5 

3  59  34.6 

4  O  44.2 

4  1  18.1 

4  1  19.3 
4  1  33.2 

4  34  47.1 

5  23  9.7 


5r49'18" 
52  10  43 
52  48  13 

52  53  51 

53  12  36 

53  22  57 

54  12  36 
54  24  58 

54  35  27 

59  51  37 

59  53  39 

60  11  3 

60  19  31 

60  19  49 
60  23  18 

68  41  47 

80  47  26 


72"  8' 42" 
71  27  52 

71  23  39 

72  53  50 
72  54  7 

72  52  58 

73  15  19 
73  19  24 

73  22  9 

69  39  20 

69  38  48 

69  39  42 


69  38  50 
69  42  17 

72  17  55 

72  25  7 


N 
N 
N 

N 

N 


N 
N 

N 

N 

N 

\ 

N 

X 
N 

N 

N 


Digitized  by  VjOOQ IC 


B1UAK6    TILL  K.  8V.  VET.-AKAD.  HANDL.     BAND.    6.     N:0  6.       19 


Orternas     naiUD. 


Oatl.  long.  fr.  Greenw. 


tid. 


i  båge. 


Obs. 


18 


Kap  Schaitanskoj,  östra  stranden  af 

Jenissej ^) 

Sopotschnaja  korga,  yttersta  ndden 
Sopot£chnaja  korga,  ett  stycke  från 

ytterudden 

Briochowskijöarne  *) 

Kap  Gostinoj.  vid  elfmynningen  ... 
33'  Elfmynningen  vid  Jakowiewa 
24 


5  30  20.0; 


82  35    o 


5  44   16.9 

6  19   53.9 


5  30  22.4 
5  31   54 .6  ' 
5  32     9 .1 
5  32  36 .9 

Myqpingen  af  Mesenkin  5  33   16.2 

Norra  stranden  af  Dudinka  vid  ut- 
flödet till  Jenissej  

Ankarplatsen    på    aftonen.      1878. 

Aug.  Ii ') 

Taimyr^m  Aktinia-hamnen ^)l    6   21    57.7 

Jsl  Kap  Tscketjuskin^  vestra  udden,  vid\ 
I        den    af    Vega^exptditionen    «;//>-< 

.       resta  v&rden I    6  53      8.8 

291  (Utanför    Tschuktscher-halfön,    un-l 
'       gefär  4*  från   land,    1878.    Aug.\ 

24.  midd.) «)!(  7  34   12.0)   (113  33    0) 

(Utanför  Tschuktscher-halfön,  un- 
gefår 4'  från    land^    1878.   Aug. 

25.  midd.)  *) 

Stranden  af  Sibiriens  nordkust:  in- 
stångningsstållet  öster  om  Kap 
Jakan 

Irkajpij  (XordkapJ:  Vega  förtöjd 
rid  isen  mellan  de  båda  berguddar, 
af  hvilka  Nordkap  består »)(12     O      0.0)    (18()     O     0) 


30 


31 


•82 


82  35  36 

82  58  39 

83  2  16 
83  9  14 
83  19    3 

86    4  13 

94  58  28 

95  29  25 

103  17  12 


(  7  35  32.0):  (113  53    O  ) 
11  51   41 .4  I    177  55  21 


tern 12  26  27 .9  i    186  36  58 

(Det    magnetiska    observatoriet  vid  I 

vinterstationen)  «)  (12  26    27.9)'  (186  36  58  ) 


7r5r39" 

71  51  55 

70  39  47 

71  13  55 
71  3  27 
71  27  31 

69  23  24 

(76  18    O  ) 
(76  15  18  ) 


77  36  49 

(75    O    0) 

(73  45    O  ) 

69  28  32 

68  49  14 
67    4  49 


N 

N 

N 
N 
N 
N 
N 


P 

N.  P 


P     . 
N.P,HI 


(67    4    0);     P 


')  Längden    är    beräknad   med  antagande  af,  att  polh.  =  72''  5'.     Antages  denna  i 

fallet  =  72*  K»',  sä  blir  längden  =  6"  26'»  23*.7  =  81'  20'  56". 
^)  Längden  osäkert  bestämd. 
')  Polhöjden  ej  direkt  observerad,  utan    antagen  i  enlighet  med  den  ombord  förda 

loggboken. 
*)  .Jag    anför    här   denna    från   fartyget  gjorda  bestämning  med  anledning  af  dess 

vigt  för  kännedomen  om  den  närliggande  kastens  läge. 
•)  Ix)ngituden  ej  direkt  observerad,  utan  antagen  i  enlighet  med  den  ombord  förda 

loggboken. 
*)  Se  noten  på  sidd.  6  och  7  af  denna  uppsats. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


)llil«  TllL  K.  SVENSKA  VET.  AKAD.  HANDIINGAK.  Band.  6.  N:o  7. 


SUR 


lA  BÉSISTANGE  ÉLEGTRIQOE  DES  GAZ 


PAR 


E.   EDLUND. 

rmorKaaKirm  db  rBTSi^CK  ▲  L'ACAi>iMiB  botalk  db*  scibbcbs  db  »vtvr. 


MÉMOIRI  PRtSENTÉ  A  L'aCAD.  ROYALE  DES  SCIENCES  LE   11    MAI   1881. 


STOCKHOLM,  1881. 

XOSOL.    BOKTB  YCKBBIKT. 
r.    A«   «0BaTBD1  *  SOVBB. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Sur  la  rédstanee  électriqne  des  gaz. 

§1. 

La  résistance  que  les  gaz  opposent  k  la  propagation  de 
Vélectricité,  8'e8t  montrée,  k  plusieurs  égards,  différente  de 
celle  produite  par  des  conducteurs  solides  ou  liquides.  Nous 
allons  prendre  ici  ces  différences  en  considération,  et  essayer 
de  montrer  comment  elles  doivent  étre  expliquées. 

l:o.  Pour  que  le  courant  d*un  électromoteur  puisse  tra- 
verser  un  condueteur  solide  ou  liquide,  il  n'est  pas  besoin 
dune  certaine  force  électromotrice.  Quelque  minime  que 
soit  cette  force,  le  courant  ne  le  traversera  pas  moins, 
quoique  le  courant  devienne  naturellement  plus  petit  k  me- 
sure  que  la  force  est  diminuée  ou  la  résistance  augmentée.  . 
Le  courant  ne  deviendra  egal  k  zéro  que  quand  la  force  sera 
égale  k  zéro.  Chez  les  gaz,  au  contraire,  les  circonstances 
changent.  Pour  que  le  courant  puisse  traverser  un  gaz,  il 
faut  que  la  source  d'électricité  ait  une  certaine  force  électro- 
motrice ou  qu'elle  soit  k  méme  de  produire  une  certaine 
tension  électrique,  dont  la  grandeur  dépend,  en  outre,  de  la 
naturc  cbimique,  de  la  densité  et  de  la  température  du  gaz, 
mais  ne  descend  jamais  au-dessous  d*une  certaine  limite  dans 
des  circonstances  données.  Pour  la  force  électromotrice  qui 
se  trouve  au-dessous  de  cette  limite,  le  gaz  est  un  parfait 
isolateur. 

2:o.  La  quantité  de  chaleur  que  produit  le  courant  élec- 
trique dans  son  passage  par  un  condueteur  solide  ou  liquide, 
est,  comme  on  le  sait,  proportionnelle  au  carré  de  Tintensité 
du  courant.  Chez  les  gaz,  au  contraire,  la  quantité  de  chaleur 
est  proportionnelle  a  la  preraiére  puissance  de  Tintensité  du 
courant,  et  nuUement  au  carré  de  Tintensité.  Cette  propriété 
remarquable  des  gaz  fut  pour  la  premiére  fois  observée  par 

Digitized  by  VjOOQ IC 


4  EDLUND,    SUR    LA    RÉSISTANCE    ÉLECTRiaUE   DES    GAZ. 

G.  WiEDEMANN  ^),  et,  plus  tärd,  il  fut  compléteraent  démontré 
par  Naccari  et  Bellati  que  la  quantité  de  chaleur  déve- 
loppée  est  effectivement  proportionnelle  h  la  quantité  d^électri- 
cité  qui  a  passé.  *) 

3:o.  Pour  les  conducteurs  solides  et  liquides,  la  quan- 
tité. de  chaleur  développée,  dans  des  conditions  au  reste 
égales,  par  un  courant  donné,  est  inversement  proportion- 
nelle h,  la  section  du  condueteur.  La  quantité  de  chaleur, 
au  contraire,  qui  se  développe  dans  une  colonne  de  gaz,  est 
indépendante  de  la  section  de  cette  derniére.  Cette  thése  a 
de  méme  été  démontrée  expérimentalement  par  G.  Wiede- 
MANN,  ainsi  que  par  Naccari  et  Bellati. 

4:o.  Dans  un  condueteur,  solide  ou  liquide,  la  résistance 
est  inversement  proportionnelle  h,  la  section  du  condueteur. 
G.  Wiedemann  a  prouvé,  par  la  voie  expérimentale, ')  que 
la  tension  nécessaire  sur  les  électrodes  pour  forcer  Télec- 
tricité  d*une  machine  de  Holtz  h  traverser  un  tube  cylin- 
drique  rempli  de  gaz  raréfié,  est  indépendante  du  rayon  du 
tube;  ce  qui  veut  dire,  en  d'autres  termes,  que  la  résistance 
électrique  du  gaz  est  indépendante  de  la  section  du  tube. 
A  deux  expériences,  Tune  avec  un  tube  de  16  mm.  et 
Tautre  avec  un  tube  de  0,5  mm.  de  diamétre,  Schulz  *)  ne 
trouva  déjk  qu'une  différence  insignifiante  dans  la  tension 
électrique  nécessaire  pour  forcer  Télectricité  d'une  machine 
de  Holtz  k  passer  par  le  tube. 

5:o.  Avec  des  conducteurs  solides  et  liquides,  la  diffé- 
rence entré  les  tensions  électroscopiques  sur  deux  points 
situés  k  une  certaine  distance  Vun  de  Tautre,  est  propor- 
tionnelle au  produit  de  la  résistance  entré  ces  points  multi- 
plié  par  Tintensité  du  courant.  Warrbn  de  la  Rue  et  Huoo 
MttLLER*)  ont,  par  contre,  prouvé  expérimentalement  que  la 
différence  entré  les  tensions  électroscopiques  k  deux  points 
situés  k  distance  Tun  de  Tautre  dans  une  colonne  de  gaz  est 
totalement  indépendante  de  Tintensité  du  courant.  Ces  phy- 
siciens  firent  varier  le  courant  d*une  pile  composée  d'un 
grand  nombre  d^éléraents  entré  des  limites  tres  étendues, 
sans   qu*il  föt  possible   de   remarquer  une   variation   dans  la 

•)  Poffg.  Ann.j  T.  146,  p.  237. 

*)  Beihlåtter  zu  den  Ann.  der  Ph.  nnd  Ch.,  T.  2,  p.  720  (1878). 

3)  Pogg,  Ann,,  T.  158,  p.  63  (1876). 

*)  Pogg.  Ann,,  T.  136,  p.  264  (1868). 

»)  Comptet-renduty  T.  86,  p.  1072  (1878). 

Digitized  by  LjOOQ IC 


BIHAKO   TILL   K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.    BAND.    6.    N:0    7.       5 

différence  de  la  tension  précitée.  A  Taide  dune  pile  gal- 
vanique  d'uiie  grande  force  électromotrice,  Hittorf  a  aussi 
prouvé,  quoique  par  une  autre  voie  que  les  savants  qui  vien- 
nent  d'étre  nommés,  que  la  différence  entré  les  tensions  élec- 
triques  des  électrodee  conduisant  k  la  colonne  de  gaz  sont 
indépendantes  de  Tintensité  du  courant.  *)  Quand  on  rem- 
pla^ait  entré  les  électrodes  la  colonne  de  gaz  par  un  conducteur 
liquide,  la  différence  devenait,  C9mme  Ton  dcvait  8*y  attendre, 
proportionnelle  k  Tintensité  du  courant.  Hittorf  en  tire  la 
conclusion  un  peu  prématurée  que  la  résistauce  de  la  co- 
lonne de  gaz  doit  étre  en  proportion  inverse  de  Tintensité 
du  courant,  circonstance  h,  laquelle  il  attribue  une  impor- 
tance  fondamentale  pour  la  conductibilité  des  gaz. 

6.  Il  y  a  plusieurs  années  qu*EDM.  Becquerel  ^)  prou- 
vait,  par  des  expériences,  que  les  gaz  commencent  k  étre 
conducteurs  quand  on  les  chauffe  k  la  température  du  rouge, 
apres  quoi  leur  conductibilité  augmente  h,  mesure  que  la 
température  8*éléve  au-dessus  de  ce  point.  Si  la  tempéra- 
ture est  sufBsarament  élevée,  ils  laissent  méme  passer  le 
faible  courant  d*un  seul  element.  La  conductibilité  aug- 
mente du  reste  k  mesure  que  la  densité  du  gaz  diminue. 
Le  fait  que  les  gaz  chauffés  k  rouge  deviennent  conducteurs, 
fut  d*abord  révoqué  en  doute,  quoique  h  tort,  par  Beetz  ^) 
et  G.  WiEDEMANN,  *)  mais  il  a  été  confirmé  plus  tärd  de  la 
fa^on  la  plus  compléte  par  Hittorf.  ^) 

Mais  Texpérience  de  Becquerel  a  fourni  un  autre  re- 
sultat sur  lequel  nous  appellerons  une  attention  toute  spéciale. 
Quand,  tout  en  conservant  la  méme  pile,  Tintensité  du  cou- 
rant était  modifiée  par  Tintroduction  d  une  résistance  rhéo- 
statique  plus  ou  moins  grande,  la  résistance  du  gaz  se  mon- 
trait  dépendante  de  Tintensité  du  courant.  Soit,  p.  ex,,  i 
et  tj  désignant  les  intensités  de  courant,  E  la  force  électro- 
motrice, r  et  r^  les  résistances  des  conducteurs  solides  et 
liquides,  z  et  z^  les  résistances  du  gaz  correspondant  k  i  et  k  t^, 

on  obtient,   d^aprés   la  formule   de   Ohm,  i  =  — ~   et  t    =^ 
^TTj.    Quand  le   courant  ne   passé   pas  par  le  gaz,   et  que 

O  Wied.  Ann.,  T.  7,  p.  573  (1879). 

»)  Annalei  de  Ck.  et  de  Ph,  (3),  T.  39,  377  (1853). 

')  ForUchritte  der  PhyHk,  T.  9,  p.  47?  (1853). 

*)  Die  Lehre  vem  OalvanUmut,  2:me  Éd.,  T.  1,  p.  339. 

*)  i%y.  Ann.,  Jubelband,  p.  234  (1874). 

Digitized  by  VjOOQ IC 


6  EDLUND.    SCE   LA    RtsISTANCE   tLECTEiaUE   DES   OAZ. 

M  et  Afj  désignent  les  résistances  nécessaires  pour  que  les 
intensités   de   eourant   deviennent  les   mémes   qu^auparavant, 

on  aura  t  =  —  et  i^  =  jrr,  d'ou  Ton  obtient  M  —  r  =  r 
et  i/j  —  rj  =  *,.  En  posant  le  calcul  de  cette  fa^on,  il 
se  montra  que  la  résistance  du  gaz  était  k  peu  pres  inverse- 
ment  proportionnelle  Ji  Tintensité  du  eourant  qui  avait  passé. 

Les  chiflFres  d^observation  obtenus  paraissent  aussi  indi- 
quer  que  la  résistance  du  gdz  augmente  avec  le  nombre  des 
él(^raent8  de.  la  pile  employée,  quoique  Tintensité  du  eourant 
soit  maintenue  invariable  par  Tintroduetion  convenable  d'une 
résistance  rhéostatique.  Nous  ne  nous  arréterons  pas  main- 
tenant  h  ce  resultat  presque  incompréhensible,  comme  Bec- 
QUEREL  le  fait  observer  lui-mérae,  vu  que,  dans  les  demiers 
teraps,  W.  DE  LA  RcE  et  H.-W.  Mt^LEB,  *)  ont  trouvé  dans 
leurs  recherches,  exécutées  toutefois  par  d^autres  procédés 
que  ceux  de  Becquerel.  que  la  résistance  des  gaz  a  une 
méme  intensité  de  eourant  est  indépendante  du  nombre  des 
elements. 

Les  differences  mentionnées  ci-dessus  entré  les  conduc- 
teurs  solides  et  liquides  d'un  coté,  ainsi  que  les  gaz  de  Tautre, 
s'expliquent  sans  peine,  si  Ton  prend  pour  point  de  départ 
la  théorie  unitaire  exposée  par  moi  sur  la  nature  de  Télec- 
tricité.  2)  Pour  fournir  la  preuve  de  ce  que  j*avance,  il  est 
cependant  nécessaire  de  citer  d'abord  quelques  théses  de 
cette  théorie. 

§2. 

a)  Suivant  la  théorie  unitaire,  le  eourant  galvanique  dans 
un  circuit  fermé  consiste  en  ce  que  Téther  libre  qui  se  trouve 
dans  ce  circuit  est  mis  en  mouveraent  translatoire.  Llnten- 
sité  du  eourant  est  déterminée  par  la  quantité  d'éther  tra- 
versant,  dans  Tunité  de  temps,  une  section  quelconque  du 
conducteur,  et  la  vitesse  de  Téther  est,  pour  une  intensité 
égale  de  eourant,  inversement  proportionnelle  \  la  grandeur 
de  la  section.  Le  eourant  galvanique  peut  donc  étre  com- 
paré    au   eourant   d\in   gaz   ordinaire    qui   se  trouve  dans  un 

O  Philot.  Transactions,  T.  169,  l:re  partie,  p.  236  (1878). 

*)  Théorie  des  phénom^net  électriques :  Mémoires  (Handlingar)  de  TAcad. 

Toj.  des  Bciences  de   Suéde,  T.   12,  N:o  8  (1874).  —  Stockholm,  P.-A. 

Norstedt   &   Ööner.  —   Leipzig,    F.-A.   Brockhaus*   Sortiment.     Prix:  S 

Beichsmarks. 

Digitized  by  VjV^UV  IC 


BIHAN6   TILL  K.   8T.    TET.   AKAD.    HANDL.     BAND   6.  N:0   7*         7 

systéme  de  tubes,  et  les  propriétés  appartenant  k  un  courant 
de  cette  demiére  espéce  doivent  donc  étre,  mutatis  mutandU^ 
rcncontréeB  cbez  le  courant  d*éther.  Ainsi,  nous  supposons 
un  tujau  dont  Tune  des  moitiés  a  la  sectioD  1,  et  dont  Tautre 
présente  une  section  n  fois  plue  grande;  nous  supposons,  en 
second  lieu,  ce  tuyau  rempli  d'un  fluide  (liquide  ou  gaz) 
ayant  un  mouvement  translatoire  imprimé  par  des  forces 
agissant  k  Tun  des  bouts  du  tuyau.  Si,  maintenant,  on  veut 
empécher  ou  diminuer  en  un  point  quelconque  le  mouve- 
ment du  fluide  par  une  contre-pression  (p.  ex.  au  moyen 
d*un  piston  ou  d'autre  maniére),  il  faudra,  pour  parvenir  au 
meme  effet^  faire  agir,  dans  la  partie  la  plus  large  du  tuyau, 
une  pression  n  fois  plus  grande  que  dans  la  plus  étroite. 
La  diminution  de  la  vitesse  du  mouvement  par  le  moyen 
de  la  contre-pression,  ne  dépend  pas  de  la  valeur  absolue 
de  cette  demiére,  mais  de  sa  valeur  par  rapport  k  Funité 
de  section.  Si  la  contre-pression  sur  Tunité  de  section  est 
aussi  forte  dans  la  partie  la  plus  large  du  tuyau  que  dans 
la  plus  étroite,  la  diminution  de  Tintensité  du  courant  est 
égale  dans  les  deux  cas.  Il  en  sera  toujours  de  méme, 
quelle  que  soit  la  résistance,  pourvu  que  le  fluide  employé 
soit  doué  d^une  fluidité  suffisante  pour  provoquer  une  pres- 
sion égale  dans  toutes  les  directions. 

Ce  qui  vient  d'étre  dit  trouve  son  application  directe 
dans  le  courant  galvanique.  Quelque  opinion  que  Ton  puisse 
avoir  sur  la  nature  de  Télectricité,  tout  le  monde  est  d^accord 
que  c^est  un  fluide  auquel  ses  particules  mobiles  k  Textréme 
permettent  de  communiquer  la  pression  dans  toutes  les  di- 
rections. La  résistance  galvanique  porte  obstacle  au  mouve- 
ment de  Télectricité.  EUe  agit  donc  comme  une  pression 
en  sens  contraire,  uniformément  répartie  sur  tous  les  points 
de  la  section  du  conducteur.  Si,  maintenant,  deux  résis- 
tances,  par  ezemple  deux  flls,  chacun  d'un  métal  différent 
et  avec  des  sections  diflérentes,  produisent  une  diminution 
égale  dans  Tintensité  d'un  courant  donné,  on  dit  que  leur 
résistance  est  égale.  On  sait  également,  en  conformité  de 
ce  qui  préoéde,  que  la  contre-pression  opposée,  par  chacun 
d'eux,  sur  Tunité  de  section,  &  la  propagation  du  courant 
est  de  méme  égale.  Cest  donc  exclusivement  la  contre- 
pression  sur  Tunité  de  section  qui  peut  servir  k  la  déter- 
mination  de  la  résistance  galvanique.     Cest  une  conséquence 

Digitized  by  VjOOQ IC 


8  EDLUND,    SUR   LA    RÉSI8TANCB    ÉLBCTRiaUB    DBS    G  A  B. 

des  lois  hydrodynamiques,  et  il  est  impossible  de  donner 
une  autre  interpretation  k  ce  fait,  si  Ton  veut  continuer  a 
admettre  que  la  matiére  électrique  est  un  fluide. 

Supposons,  maintenant,  un  seul  fil  conducteur  ou  une 
colonne  liquide  /,  avec  la  section  1,  et  en  outre  un  nombre 
n  d^autres  conducteurs  f^,  /j,  /j,  etc,  d'une  matiére,  d'une 
section  et  d*une  longueur  égales  k  celles  du  précédent,  placés 
les  uns  ^  cdté  des  autres.  Posens  ensuite  qu*un  courant  t 
passé  par  le  conducteur  /,  puis  simultanément  par  les  con- 
ducteurs /q,  /p  /j,  etc,  placés  les  uns  k  cöté  des  autres. 
Chacun  de  ces  derniers  conducteurs  devra  donc  étre  parcouru 

par  un  courant  =  -  t.  Or,  nous  savons  par  Texpérience  que 
la  résistance  h.  vaincre  par  le  courant  pour  traverser  simul- 
tanément les  n  conducteurs  /^,  /j,  /j,  etc,  constitue  —  de  la 
résistance  h,  vaincre  quand  le  courant  traverse  /.  D'aprés 
Vexposé   ci-dessus,  la   contre-pression,  sur  Tunité  de  section 

des  n  conducteurs  sera  de  méme  —  de  la  contre-pression 
dans  le  conducteur  unique  /,  la  résistance  étant  exclusive- 
ment  déterminée  par  la  grandeur  de  la  contre-pression  sur 
Tunité  de  section.  Il  suit  donc  de  Ih,  que,  dans  chacun  des 
conducteurs  /^,  y^,  /j,    etc,   la  résistance   sera,   dans  le  cas 

actuel,  ^  de  ce  quelle  est  en  /.  Nous  nous  trouvons  donc 
devant  le  resultat  inattendu  que  la  résistance  galvanique  est 
proportionnelle  å  rintensité  du  courant  II  faut  observer,  ce- 
pendant,  que  cette  demonstration  ne  concerne  que  les  corps 
solides  et  liquides,  mais  nullement  les  gazeux,  auxquels  Tex- 
périence  citée  n^est  pas  applicable. 

Le  resultat  mentionné  ci-dessus  est  en  opposition  directe 
avec  Vopinion  généralement  admise  jusquHci,  d*aprés  laquelle 
la  re^iatance  est  indépendante  de  Tintensité  du  courant.  Mais, 
si  Ton  veut  continuer  h  soutenir  cette  opinion,  il  faudra  de 
méme,  par  suite  de  ce  qui  précéde,  admettre  que  le  fluide 
que  nous  nommons  électricité  est  soumis  k  de  tout  autres 
lois  de  mouvement  que  les  autres  fluides  k  nous  connus.  Il 
a  du  reste  été  démontré,  dans  le  mémoire  cité,  que,  quoique 
la  thiise  formulée  soit  en  contradiction  avec  Topinion  com- 
mune,  elle  ne  Test  nullement  avec  les  resultats  expérimen- 
taux  sur  lesquels  on  a  cru  pouvoir  baser  cette  opinion. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANO   TILL    K.    8V.    VBT.-AKAD.    HANDL.     BAND.    6.   N;0    7.      9      . 

Par  suite  des  r(^.8ultats  de  Texpérience,  comme  aussi  de 
la  considération  théorique  donnée  ci-dessus,  nous  avons  donc^ 
comme  expression  de  la  résistance  r^  dans  un  conducteur  de 
la  longueur  1  et  de  la  section  a,  parcouru  par  le  courant  t: 

ki 
^0  ="-  ^  =  ^' 
ou  k  est  une  constante  dépendant  de  la  nature  chimique  et 
physique    du  conducteur,    ainsi   que   de   la  température.     La 
constante  k  est  évidemment  la  résistance  dans  un  conducteur 
de  la  section  1  et  de  la  longueur  1,  parcouru  par  le  courant  1 ; 

—  est  rintensité  du  courant  sur  Tunité  de  section;  r,  ou,  en 
d*autres  termes,  ce  que  Ton  a  nommé  jusqu*ici  la  résistance 
galvanique,  n^est  rien  autre  que  la  résistance  par  unité  de 
rintensité  du  courant.  Afin  de  distinguer  cette  résistance 
des  autres,  nous  la  nommons  dans  la  suite  résistance  prin- 
cipale. 

b)  La  force  électromotrice  se  me  sure,  comme  toutes  les 
autres  forces  motrices,  par  Taccélération  qu*elle  est  ik  mérae 
de  donner,  dans  Tunité  de  temps,  ^  Tunité  de  masse.  En 
posant  cette  admission,  k  laquelle  on  est  autorisé  dans  toutes 
les  circonstances,  la  loi  de  Ohm  se  déduit  sans  peine  des 
principes  mécaniques  ordinaires.  Nous  allons  toutefois  montrer 
préalablement  que  la  force  électromotrice  est  indépendante  de 
rintensité  du  courant. 

La  force  électromotrice  agit  avec  une  égale  intensité 
sur  chaque  point  de  la  surface  de  contact  électromotrice. 
La  valeur  totale  de  cette  force  croit  par  conséquent  propor- 
tionnellement  k  Tétendue  de  la  surface  précitée.  En  outre, 
il  est  evident  que  la  force  agit  non-seulement  sur  les  molé- 
cules  d*éther  qui  se  trouvent  k  la  surface  me  me  de  contact, 
mais  qu'elle  s*étend  aussi  h,  celles  placées  a  une  distance 
tres  petite  de  cette  méme  surface.  Désignons  maintenant 
par  E  la  quantité  de  mouvement  que,  sur  chaque  unité  de 
surface,  la  force  électromotrice  est  h,  méme  de  communi- 
quer  k  la  masse  d^éther  dans  Tunité  de  temps.  Représen- 
tons-nous,  en  premier  lieu,  un  courant  assez  fort  pour  que 
Tunité  de  masse  passé,  dans  Tunité  de  temps,  par  chaque 
unité  de  la  surface  de  contact.  Chaque  unité  de  masse 
aura  donc  re9U  Taccélération  E.  Si  Ton  nomme  n  Téten- 
due  de  la  surface  de  contact,  nE  constituera  par  suite  en 
ce    cas    la   valeur   totale    de    la    force    électromotrice.     Sup- 

Digitized  by  LjOOQ IC 


10  BDLUND,    SUR   LA    UtsISTANCE    ÉLBCTRIQUE   DES   QAZ. 

posons,  eu  second  lieu,  la  surface  de  contact  trayersée,  dans 
Tunité  de  temps,  par  une  masse  d'éther  p  fois  plus  grande 
que  précédemment,  et  pouvant  dés  lors  étre  exprimée  par 
jon.  L^éther  ayant  la  méme  densité  dans  un  courant  faible 
que  dans  un  courant  intense,  la  vitesse  sera  p  fois  plus  grande 
en  ce  cas.  Chaque  particule  de  la  masse  d*éther  subit  donc 
Taction  de  la  force  électromotrice  pendant  un  espace  de  temps 

qui  constitue  —  du  temps  d'action   du  premier  cas.     L'accé- 

lération  acquise  ne  comporte  que  —  En  multipliant  avec 
la  masse  pn,  on  aura  la  totalité  de  la  force  électromotrice 
égale  k  tiE,  Ainsi,  la  force  électromotrice  peut  8'exprimer 
par  nE,  que  le  courant  soit  fort  ou  qu'il  soit  faible. 

Si  r  signifie  la  totalité  de  la  résistance  principale,  et  que 
t  désigne  Tintensité  du  courant,  la  résistance  totale  sera  ri. 
Oela  ne  signifie  en  ce  cas  rien  autre  que  la  contre-pression 
opposée,  sur  Funité  de  section,  par  la  résistance  h,  la  propå- 
gation  du  courant.  On  aura  donc  nri  pour  la  valeur  totale 
de  la  contre-pression  sur  la  surface  de  contact  grande  de  n 
unités.  En  désignant  par  L  la  longueur  totale  du  circuit,  on 
obtient  de  la  sorte  Téquation  de  mouvement: 

X  ^  =^  njB  —  nrt;i)  d'oii: 

Dés  que  le  courant  est  devenu  constant,  on  a: 

*  =  7- 

Il  suit  donc  de  Ik,  que  la  force  électromotrice  repré- 
sentée  dans  la  formule  de  Ohm,  est  indépendante  de  Tétendue 
de  surface  de  Télectromoteur,  ce  qui,  on  le  sait,  est  conforme 
k  Texpérience. 

c)  Figurons-nous  un  conducteur  galvanique  fermé,  dont  la 
longueur  est  I  et  la  section  partout  égale  h  a,  se  composant 


*)  La  longueur  totale,  Z,  du  circuit  étant  égale  å  la  somme  de  toutes  ees 
parties  /,,  l^,  /,,  l^,  etc,  et  celles-ci  ayant  les  sectionB  respectives  Oi, 
^»  Äf,  04,  etc,  le  volume  total  du  conducteur  sera  a,2„  +  a,4  +  ^^'' 
etc  £n  multipliant  cette  somme  par  la  masse  d'éther  (f  dans  Tunité  de 
volume,  on  obtiendra  la  masse  entiére  de  Téther  en  mouvement.  8i, 
maintenant,  Taugmentation  de  la  vitesse  pendant  le  temps  dt  est  res- 
pectivement  dh^,  dh^^  dh^j  le  total  de  la  masse  d'éther  recevra,  pendant 
le  temps  en  question,  une  augmentation  de  la  quantité  de  mouvement, 
qui  s'exprimera  par  (a,  l^  dh^  +  02  I2  dh^  +  «i  ^  <^*»  +....)  cF.  Or, 
iJfl,  cTä,  =  Ooj  dh2  =  »^03  rfAj  =  di;  d'oili,  par  conséquent,  raugmentation 
totale  de  la  quantité  de  mouvement  de  Téther  sera  Ldi. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANO   TILL   K.    SV.    VBT.-AKAU.    HANDL.     BAND;   6.     X:0    7.      11 

de  la  méme  matiére  dans  Aoute  sa  longueur,  et  traversé  par 
un  courant  constant,  de  Tintensité  t.  Si  d  est  la  masse 
d*éther  en  mouvement  par  unité  de  volume,  et  h  la  vitesse 
de  ce  mouvement,  on  aura  i  =  adh,  Pour  calculer  le  travail 
mécanique  que  le  courant  opére  pendant  Tunité  de  tem^ps,  nous 
considérerons  d'abord  un  element  du  courant,  compris  entré 
deux  plans  situés  k  la  distance  1  Tun  de  Tautre.  La  résis- 
tance  sur  Tunité  de  section  étant  r^  et  la  grandeur  de  la 
eection  a,  la  résistance  sur  la  section  entiére  sera  donc  r^a 
=  ki.  Dans  Tunité  de  temps,  cet  element  est  repoussé  de 
la  longueur  de  chemin  A,  d'oii  le  travail  opéré  sera  kih.     Or, 

A  =  j^,  expression  dans  laquelle  d  est  une  constante,  comme 
on  Ta  vu  plus  haut.  Le  travail  mécanique  de  cet  element 
sera  donc  j^.     Si  Ton  multiplie  cette  derniére  quantité  par  Z, 

le  travail  du  courant  entier  sera  egal  h,  •^.  Si,  en  demier 
lieu,  on  multiplie  cette  expression  par  A,  Téquivalent  calori- 
fique  de  Tunité  de  travail,  et  que  Ton  fasse  entrer  la  con- 
stante d  dans  k,  la  quantité  de  chaleur  produite  par  le  cou- 

AklP 
ränt  pendant  Tunité  de  temps,  sera  égale  k  ,  ce  qui,  on 

le  sait,  est  conforme  k  Texpérience. 

Le  calcul  peut  s^opérer  avec  une  égale  facilité  sur  les 
mémes  bases,  dans  le  cas  oh  la  section  et  la  nature  du  con- 
ducteur  varient  d'un  endroit  h.  Tautre. 

d)  Pour  ce  qui  concenie  la  production  et  la  répartition  de 
réther  libre  h,  la  surface  d'un  conducteur  galvanique,  ces 
deux  circonstances  pourront  le  mieux  s'expliquer  de  la  ma- 
niére  suivante: 

Figurons-nous  un  tube  dans  lequel  une  masse  de  gaz  est 
mise  en  mouvement  par  une  force  agissant  k  Tune  des  ex- 
trémités  du  tube,  le  gaz  pouvant  sortir  librement  par  Tautre 
extrémité.  Admettons,  en  outre,  que  la  résistance  du  tube 
au  mouvement  du  gaz  soit,  comme  c*est  en  réalité  le  cas, 
proportion nelle  h,  la  longueur  du  tube.  Si  Ton  nomme  a  la 
distance  entré  un  certain  plan  de  section  et  Textrémité  ou- 
verte  du  tube,  la  résistance  que  le  mouvement  subit  dans 
ce  plan  peut  étre  posée  proportionnelle  k  a,  Nous  négli- 
geons  totalement  Tinfluence  que  peut  exercer  sur  la  résis- 
tance la  différence  de  densité  et  de  vitesse  du  gaz.  Dé- 
signons  par  D^  la  densité  du  gaz  au  plan  précité,  et  par  I) 

Digitized  by  VjOOQ IC 


12  EDLUND,    8UK   LA    RÉSISTAKCB    ÉLECTRiaUE   DES    GAZ. 

sa  densité  k  Textrémité  ouverte  dji  tube.     Pereonne  n'ignore 
que,  du  moment  oh  le  mouvement  est  devenu  constant  dans 
le  tube,  Texcés  D*  —  D  est  proportionnel  k  x.    La  densité 
du    gaz    va  donc  en   augmentant  depuis  Textrémité  ouverte 
du  tube  vers   celle  oii  la  force  agit.     Supposons  maintenant 
les  deux  extrémités  du  tube  réunies  de  maniére  k  compléte- 
ment   renfermer    la    masse   de   gaz   en   mouvement.     Le  gaz 
sera  évidemment  dilaté,   dans   Tune   des  parties  du  tube,  de 
la    quantité    dont    sa    densité   augmentera   dans   Tautre,  et  il 
aura,  au  point  de  transition  entré  ces  deux  parties,  la  méme 
densité   que   s*il  était  au  repos.     Si  le  tube  est  partout  egal, 
ce  plan  de  transition  (plan  d'indifférence)  divisera  le  tube  en 
deux    parties   égales.     A   égale   distance   de  ce  plan,  la  con- 
densation  de  Tun  des  cötés  sera  égale  ^  la  dilatation  de  Tautre. 
Si  la  résistance   est  plus  grande   dans  Fune  des   parties  du 
tube  que  dans  Tautre,  le  plan  d*indifférence  se  déplacera,  vers 
la  partie  qui  présente  la  plus  grande  résistance,  de  la  quan- 
tité nécessaire  pour  que   la  résistance   de  toute  cette  partie 
(depuis    le    plan    précité   jusqu^k    Tendroit   ou   agit  la  force) 
devienne   égale   k  la  résistance   de   Tautre  partie.     Si  D  est 
la   densité   du  gaz  au  plan  d'indifférence,  U  la  densité  dans 
un  plan  situé  du  cöté  ou  le  gaz  est  condensé,  U  —  D  sera 
egal  k  am\  ou  a  est  une  constante  et  m'  la  résistance  depuis 
le  plan   d'indifférence  jusqu'au  plan  en  question.     Si  jD"  re- 
présente  la  densité  du  gaz  dans  un  plan  situé  de  Tautre  coté 
du   plan   d*indifférence,   D  —  D"   sera   de  la  méme  maniére 
egal   Ji   am!\  si  m"  est  la  résistance  entré  ces  deux  derniers 
plans. 

Ces  théses  si  connues  ont  une  application  directe  k  Téther 
circulant.  Il  posséde  les  propriétés  des  gaz  ordinaires,  en 
ce  que  ses  molécules  sont  d'une  mobilité  considérable  qui 
lui  permet  des  lors  d'exercer  une  pression  égale  dans  toutes 
les  directions.  Le  fait  qu*un  corps  électrisé  est  doué  des 
mémes  propriétés  optiques  qu'k  Tétat  normal,  indique,  comme 
nous  Tavons  signalé  dans  le  mémoire  cité,  que  Télasticité 
de  Téther  libre  est  proportionnelle  k  sa  densité.  Ce  qui  a 
donc  été  dit  dans  cette  question  par  rapport  aux  gaz  ordi- 
naires, doit  aussi  s*appliquer  k  Téther.  La  seule  différence 
sera  que  Téther,  tant  coraprimé  que  dilaté,  se  placera  k  la 
surface  du  conducteur  galvanique,  vu  que  les  molécules  d*éther 
se  repoussent  mutuellement. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIUAKO   TILL    K.    87.    VET.-AKAD.    HANDL.     BAND    6.   N:0    7.      13 

Supposons  un  circuit  galvanique  dans  lequel  une  force 
électromotrice  E  provoque  le  mouvement  de  Téther  vers 
Tun  des  cötés.  L*éther  deviendra  donc  plus  dense  du  c6té 
de  la  force  électromotrice  vers  lequel  se  porte  le  courant, 
et  il  sera  raréfié  de  Tautre  c6té.  Le  plan  d*indifférence  aura 
une  position  tcUe,  que  la  résistance  galvanique,  depuis  ce 
plan  jusqu'au  siége  de  la  force  électromotrice,  presentera  une 
grandeur  égale  des  deux  c6tés.  Désignons  maintenant:  par 
t  rintensit^  du  courant;  par  D  la  densité  de  Téther  au  plan 
dmdifférence,  ou,  ce  qui  revient  au  méme,  la  densité  de 
réther  quand  il  est  au  repos;  par  U^  D"  sa  densité  ä  deux 
plans  quelconques  du  cöté  de  la  condensation ;  par  Z>'^,  D"q 
la  densité  du  cöté  de  la  dilatation,  et,  en  dernier  lieu,  par  w', 
m",  m^,  rn^Q  les  résistances  principales  respectives  depuis  le 
plan  d'indifférence  jusqu'aux  plans  précités.  Gomme  la  résis- 
tance  est  proportionnelle  h,  Tintensité  du  courant,  on  aura 
évidemment: 

2/  —  2)  =  m't;  ly  —  D  =  m"i;  —  {D^  — D)  =  m'ot;  — 
(Zy  o  —  i>)  =  m"o t.  Or,  jy  —  D,  D"—  D.n^—D  et  27'o— 1>, 
ne  sont  rien  autre  que  les  différences  entré  les  tensions  électro- 
scopiques  dans  les  plans  respectifs,  les  deux  premiéres  étant 
positives  et  les  deux  demiéres  negatives. 

On  obtient  donc  que  la  différence  entré  les  tensions  électro- 
scopiques  de  dewc  plans  est  proportionnelle  å  rintensité  du  cou- 
rant multipliée  par  la  résistance  principale  entré  ces  plans. 

Ces  déductions  de  la  loi  de  Ohm,  du  développement  de 
la  chaleur,  ainsi  que  de  la  répartition  de  la  tension  électro- 
scopique  h  la  surface  du  conducteur,  ne  sont  appliq^bles  qu'au 
cas  ou  il  se  trouve  des  corps  solides  et  liquides  dans  le  cir- 
cuit, vu  qu'il  n*est  prouvé  que  pour  ces  corps  que  la  résis- 
tance totale  est  proportionnelle  h,  Tintensité  du  courant. 

§3. 

Le  fait  que  la  force  électromotrice  ou  la  tension  élec- 
trique  n'a  pas  besoin  de  dépasser  une  certaine  limite  pour 
que  le  courant  soit  h.  méme  de  traverser  un  conducteur  solide 
ou  liquide,  dépend  donc,  suivant  la  théorie  unitaire,  de  ce  que 
la  résistance  effective  opposée  par  un  conducteur  de  Tespéce 
précitée  est  proportionnelle  h,  Fintensité  du  courant.  Si  la 
force  électromotrice  est  petite,  Tintensité  du  courant  le  sera 
aussi,    et    par   suite   la  résistance  deviendra  si  faible,  que  la 

Digitized  by  VjOOQ IC 


14         KDLUND,    SUR   LA    RÉSISTANCB   ÉLBCTRiaUE   DES   OAZ. 

force  électromotrice  pourra  la  surmonter.  L'expérience  nous 
apprend  qu'il  en  est  tout  autrement  des  gaz.  Pour  forcer  le 
courant  h  traverser  une  colonne  de  gaz,  il  faut  une  tension 
électrique  déterminée  sur  les  électrodes  entré  lesquels  est 
située  cette  colonne ;  si  la  tension  est  au-dessous  de  la  limite 
précitée,  le  courant  ne  passera  pas.  Ce  n'est  pas,  il  est  vrai, 
h.  la  seule  résistance  effective  du  gaz  qu'il  faut  attribuer  la 
propriété  isolante  qu*il  trahit;  en  effet,  lexpérience  a  conduit 
h  Tadmission  de  la  naissance,  aux  électrodes,  de  forces  électro- 
motrices  qui  portent  aussi  obstacle  h  la  propagation  de  Télec- 
tricité  par  le  gaz.  Si,  cependant,  le  gaz  offre  une  assez  grande 
densité,  Texpérience  a  fait  voir  que  la  tension  nécessaire  pour 
provoquer  une  décharge  est  proportionnelle  k  la  distance  entré 
les  électrodes.  Les  forces  électromotrices  qui  ont  leur  siége 
sur  les  électrodes  n'ayant  rien  k  voir  dans  la  distance  qui 
sépare  ces  derniers,  il  en  suit  que,  quand  le  gaz  a  une  assez 
grande  densité,  c*est  principalement  sa  résistance  qui  con- 
stitue  la  cause  véritable  de  ce  que  la  décharge  n*a  pas  lieu 
si  la  tension  électrique  reste  au-dessous  d'une  certaine  li- 
mite. ^)  On  arrive  donc  au  resultat  que  la  résistance  opposée 
par  un  gaz  k  la  propagation  de  Télectricité  ne  peut  etre 
proportionnelle  k  Tintensité  du  courant,  comme  c^est  le  tas 
des  conducteurs  solides  et  liquides.  Il  est  tout  aussi  im- 
possible  d'admettre,  avec  Hittorf,  que  la  résistance  des  gaz 
est  en  proportion  inverse  de  Tintensité  du  courant;  car,  en 
ce  cas,  la  résistance  dans  une  colonne  de  gaz  par  laquelle 
passé  un  courant  infiniment  petit,  serait  infiniment  grande. 
Or,  k  la  décharge  partant  d'un  condensateur,  ou  k  la  fermeture 
d'une  pile  galvanique,  le  courant  est  d'abord  excessivement 
petit.  Si  ladmission  de  Hittorf  était  juste,  la  résistance  du 
gaz  serait  donc  d'abord  excessivement  grande,  et  le  courant 
ne  pourrait  pas  commencer  k  circuler.  Conséquemment,  la 
résistance  d'un  gaz  ne  peut,  en  aucun  cas,  étre  inversement 
proportionnelle  k  Tintensité  du  courant.  Il  est  dans  la  nature 
des  choses,  que  la  résistance  eflfective  d'une  colonne  de  gaz 
devra  étre  proportionnelle  k  la  longueur  de  cette  demiére. 
Si  I  désigne  la  longueur  de  la  colonne  et  r  la  résistance  dans 
Tunité  de  longueur,  la  résistance  sera  donc  proportionnelle  k 

*)  La  résistance  du  gaz  diminae  quand  on  le  raréfie  fortement,  tandis  que 
Ton  voit  augmenter  les  forces  électromotrices  naissant  sur  les  électrodes ; 
mais  U  n'est  pas  nécessaire  de  prendre  ici  cette  clrconstance  en  consi- 
dération. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHAN6   TILL   K.    SY.   YBT.-AKAD.   HANDL.     BAND   6.   N:0   7.      15 

W,  et,  d^aprés  ce  qui  vient  d'étre  dit,  r  ii'est  ni  directement 
ni  inversement  proportionnel  h.  Tintensité  du  courant  ou  k  la 
tension  des  électrodes.  Tout  au  contraire,  les  expériences  font 
voir  que  la  tension  nécessaire  pour  la  décharge  est  propor- 
tionnelle  k  /,  d'ou  il  suit  que  r  est  indépendant  de  la  tension. 

Si  nous  admettons,  conformément  k  ce  qui  a  été  dit  plus 
haut,  que  la  réeistance  des  gaz  est  indépendante  de  Tintensité 
du  courant,  toutes  les  différences  énoncées  ci-dessus  entre  les 
gaz,  d'un  c6té,  et  les  corps  tant  solides  que  liquides  de  Tautre, 
pourront  s'expliquer  par  la  théorie  unitaire. 

Si  Ton  nomme  k  la  résistance  ou  la  contre-pression  opposée 
k  la  propagation  du  courant  par  une  colonne  de  gaz  de  la 
longueur  1  et  de  la  section  1,  la  totalité  de  la  contre-pression 
dans  une  colonne  pareille  ayant  la  section  a,  devra  étre  égale 
k  kttj  non  k  ki,  comme  c'est  le  cas  chez  les  conducteurs  tant 
solides  que  liquides.  En  multipliant  cette  expression  par  la 
vitesse  A  de  Télectricité,  le  produit  sera  proportionnel  au  tra- 
vail  mécanique  qui  s^eflfectue  dans  cette  colonne  pendant  Tunité 
de  temps.  Or,  i  =  dah,  expression  dans  laquelle,  comme  il  a 
été  dit  plus  haut,  d  est  une  constante.  On  obtient  donc,  pour 
le  travail  opéré  dans  une  colonne  de  la  longueur  1  et  de  la 

section  a,  Fexpression  -r,    h,  laquelle   la  quantité  de   chaleur 

développée  dans  la  méme  colonne  doit  étre  proportionnelle. 
La  quantité  de  chaleur  développée  dans  une  colonne  de  gaz 
sera  donc  proportionnelle  h.  Tintensité  du  courant,  mais  indé- 
pendante de  la  section  de  cette  colonne. 

La  résistance  étant  déterminée  par  la  contre-pression  qu'op- 
pose,  sur  Tunité  de  section,  le  conducteur  h,  la  propagation 
de  rélectricité,  et  cette  contre-pression  étant,  chez  les  gaz, 
indépendante  de  Tintensité  du  courant,  il  se  comprend  de 
soi-méme  que  la  résistance  d'une  colonne  de  gaz  doit  étre 
indépendante  de  la  section  de  cette  demiére. 

La  différence  de  tension  électroscopique  entre  deux  points 
du  conducteur  situés  k  une  certaine  distance  Tun  de  Tautre, 
est,  suivant  ce  qui  précéde,  proportionnelle  h  la  résistance 
entre  les  mémes  points.  Chez  les  conducteurs  solides  et  li- 
quides, la  différence  de  tension  sera  donc  proportionnelle  k 
ri,  si  r  désigne  la  résistance  principale  entre  les  mémes  points 
et  i  rintensité  du  courant.  Pour  les  gaz,  au  contraire,  la 
méme    différence    sera   proportionnelle  k  kU  ou  A:  a  la  signi- 

Digitized  by  VjOOQ IC 


16  EDLUND,    LA    UÉSISTAKCE    tLECTRIQUX   DE    OAZ. 

fication  qui  vient  d'étre  mentionnée,  et  ou  I  désigne  la  dis- 
tance  entré  ces  points.  La  diflférence  de  tension  électrosco- 
pique  entré  deux  points  d*une  colonne  de  gaz,  doit  donc, 
comme  Texpérience  Ta  déjk  prouvé,  étre  indépendante  de 
rintensité  du  courant,  et  Ton  peut  prédire  qu'elle  sera  aussi 
indépendante  de  la  section  de  la  colonne,  ce  qui,  cependant, 
n'a  pas  encore  été  confirmé  par  Texpérience. 

Si  r  désigne  la  résistance  principale  dans  la  partie  d'un 
circuit  fermé,  composé  de  condueteurs  solides  et  liquides,  R 
la  résistance  d*une  colonne  de  gaz  introduite  dans  le  circuit, 
E  la  force  électromotrice,  i  Tintensité  du  courant,  et  L  la 
longueur  totale  du  conducteur,  Téquation  difFérentielle  de 
mouvement  de  Téther  sera: 

i  -^  =  uE  —  nR  —  nri, 

dt 

On  obtient,  de  cette  équation,  pour  le  cas  ou  le  courant 
a  eu  le  temps  de  devenir  constant, 

F  —  R 
i  = . 

r 

La  résistance  R  du  gaz  a  donc  en  réalité  sa  place  dans 
le  numérateur,  quoiqu'elle  åixt  se  trouver  dans  le  dénomina- 
teur  d'aprés  la  formule  ordinaire  de  Ohm,  Pour  qu'un  courant 
fioit  possible,  il  faut  naturellement  que  E  soit  plus  grand 
que  R, 

Si,  quand  le  gaz  est  introduit  dans  le  circuit,  i  et  i^  dé- 
signent  deux  intensités  différentes  de  courant,  répondant  aux 
résistances  r  et  r^  des  condueteurs  solides  et  liquides  intro- 
duits  dans  le  circuit,  et  si  M  et  Afj  sont  les  résistances  né- 
cessaires  poi;r  produire  les  mémes  intensités  de  courant  quand 
le  gaz  est  exclu  du  circuit,  on  obtient: 

1  = =  --  et  t,  =  =  lir;  d  ou 

i,    r  M  M —  r 

i  r,         Mx         Ml  — r,* 

Si,  comme  cela  a  eu  lieu  dans  le  calcul  des  expériences  de 
Becquerel,  on  faisait  signifier  h  M —  r  et  k  M^  —  r^  la  résis- 
tance du  gaz  aux  deux  intensités  différentes  de  courant,  on 
trouverait  la  résistance  du  gaz  inversement  proportionnelle  k 
rintensité  du  courant,  quoique  la  résistance  en  question  soit 
en  réalité  indépendante  de  cette  intensité. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


61HAN6  TILL  K.  SVENSKA  VET.  AKAD.  HANDLINGAB.  Uti  6.  N:»  8. 


UNDEESOKIflNGAR 


AF 


WSm  FOB  IfllLAKROPFAlAS  ÉMM 


I. 


AF 


HUGO  GYLDÉN. 


MEDDRLADT    DEN    11     MAJ     1881. 


STOCKHOLM.  1881. 

KO  KOL.     BOKTRYCKERIET. 
P.  A.   NORSTEDT  &   »ÖNEB. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


JNbwtons  upptäckt  af  den  allmänna  attraktionskraften  med- 
förde den  mathematiska  vissheten  om  de  Keplerska  lagarnas 
stränga  giltighet  för  ett  mekaniskt  system,  der  endast  tvenne 
kroppar  förekomma,  och  der  det  kunde  förutsättas,  att  dessa 
kroppar  inverka  pä  hvarandra  säsom  materiela  punkter,  samt 
att  deras  relativa  hastigheter  i  ett  gifvet  ögonblick  mot- 
svara en  sluten,  i  sig  sjelf  äterlöpande  bana.  I  ett  sädant  sy- 
stem är  den  ena  kroppens  relativa  bana  omkring  den  andra  . 
en  ellips,  i  hvars  ena  brännpunkt  den  större  massan  vanligen 
tankes  koncentrerad.  —  Men  läran  om  den  allmänna  attrak- 
tionen ledde  äfven  till  insigten  derom  att,  då  systemet  ökades 
med  en  tredje  kropp,  de  Keplerska  lagarnes  giltighet  nöd- 
vändigt måste  upphöra.  Försöken  att  äfven  åskådliggöra  rö- 
relserna i  ett  sådant,  af  trenne  på  hvarandra  inverkande  ma- 
teriela punkter  bestående  system,  gaf  anledning  till  det  inom 
naathematikens  och  astronomiens  historia  så  berömda  »tre  krop- 
pars problemet*. 

Alla  försök  att  lösa  detta  problem  i  dess  största  allmän- 
het hafva  emellertid  hittills  visat  sig  fullkomligt  fruktlösa; 
och  det  må  erkännas  att  utsigtema  till  en  sådan  lösning  ej 
heller  äro  stora:  ja  till  och  med,  om  man  tror  att  genom  detta 
problems  lösning  kunna  finna  värden  för  de  ti  c  kroppamas 
koordibater,  uttryckta  under  sluten  form  medelst  redan  under- 
sökta funktioner,  så  hängifver  man  sig  säkerligen  åt  en  illu- 
sion. Allt  antyder  tvertom,  att  ifrågavarande  problems  lösning 
skall  fortskrida  parallelt  med  uppsökandet  och  undersökningar 
af  nya  funktionsformer;  men  om  den  slutliga  lösningen  skall 
blifva  angifven  medelst  en  enda  funktionsform  af  mycket  kom- 
plicerad  beskaffenhet,  eller  om  det  skall  synas  fördelaktigare 
att  angifva  densamma  medelst  ett  aggregat  af  olikartade,  men 
enklare  ftinktioner,  derom  kan  man  naturligtvis  ej  nu  bilda 
sig  något  omdöme,  och  är  denna  fråga  på  det  hela  taget  tern- 

Digitized  by  VjOOQ IC 


4  GYLDÉN.       THEOEIE    FÖR    HIMLAKROPPARNAS    RÖRELSER. 

ligen  betydelselös.  Deremot  torde  man  kunna  förutse,  att  de 
funktionsformer,  under  hvilka  problemets  lösning  skall  te  sig 
för  oss  på  det  roathematiska  teckenspråket,  ej  under  alla  om- 
ständigheter skola  förblifva  desamma,  eller  att  det  ej  skall 
synas  fördelaktigt,  att  i  hvarje  särskildt  fall  representera  lös- 
ningen medelst  enahanda  funktionsformer.  Från  theorien  för 
»två  kroppars  problemet»  är  det  bekant,  huru  man  använder 
dels  trigonometriska,  dels  hyperboliska  funktioner  för  att  ut- 
trycka den  i  rörelse  stadda  kroppens  koordinater,  allt  efter 
som  banan  är  en  ellips  eller  en  hyperbel;  och  först  i  sed- 
naste  tider  har  det  lyckats  att  angifva  dessa  koordinater  me- 
delst en  enda  funktionsform,  som  förblifver  densamma  i  båda 
fallen  och  dertill  i  ett  tredje,  nämligen  i  det  der  kraften  re- 
pellerar i  omvändt  förhållande  till  afståndets  qvadrat.*)  Men 
fördelarna  af  denna  nya  form  för  två  kroppars  problemets 
lösning  äro  långt  ifrån  att  vara  evidenta,  ehuiu  det  visserligen 
torde  gifvas  fall,  då  densamma  kommer  att  göra  väsentliga 
tjenster. 

I  tre  kroppars  problemet  förefinnes  många  fiere  anlednin* 
gar  att  för  olika  fall  använda  olika  funktionsformer.  Hit  höra 
förnämligast  olikheten  i  de  värden,  förhållandet  emellan  den 
andra  (störda)  och  den  tredje  (störande)  kroppens  afstånd 
(rån  den  första  (centralkroppen)  kan  antaga,  samt  den  om- 
ständighet att  förhållandet  emellan  den  andra  och  den  tredje 
kroppens  medelrörélser  kan  vara  inkommensurabelt  eller  strängt 
kommensurabelt,  eller  slutligen  så  nära  kommensurabelt,  att 
alla  utvecklingar  efter  potensema  af  förhållandet  emellan  den 
tredje  och  den  första  kroppens  attraherande  inverkan  på  den 
andra  ej  erhålla  någon,  för  praktiska  behof  tillräcklig  konvergens. 

Af  det  sagda  torde  vara  klart,  att  utsigterua  till  framgång 
ej  äro  stora,  om  man  vid  försöken  att  närma  eig  tre  kroppars 
problemets  lösning  ej  redan  från  början  vill  särskilja  de  olika 
fall,  som  bero  på  ofvan  antydda  omständigheter;  men  att  ut- 
sigtema  att  lyckas  rent  af  försvinna,  om  man  eftersträfvar  att 
angifva  den  fullständiga  lösningen  under  en  form,  den  vi  på 
grund  af  våra  nuvarande  analytiska  hjelpmedel  skulle  kunna 
anse  såsom  enkel.     Deremot,  om  man  eftersträfvar  en  lösning 


♦)  Jmf.  Öfversigt  af  K.  Vetenskapsakademiens  förhandlingar  1876,  N:o  2; 
Comptes  rendus  de  Tacadémie  des  sciences  1879  Mai  12;  Ueber  die  Babn 
eines  materiell  en  Punktes,  se  K.  Vetenskapsakademiens  handlingar  1879, 
N:o  1. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANQ    TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.      BAND    6.     X:0    8.      5 

af  ifrågavarande  problem,  hvilken,  tillämpad  på  vårt  solsystem, 
skulle  innebära  en  förbättring  af  nu  uppstälda  planettheorier» 
ungefar  likartad  med  den,  hvilken  ernåddes  medelst'  den  ellip- 
tiska  hypothesens  substitution  i  stället  för  den  epicykliska, 
så  torde  sådant  ej  vara  omöjligt. 

Den  egendomliga  beskaffenheten  af  vårt  solsystem,  der 
de  större  planetemas  excentriciteter  och  lutningarna  af  deras 
banor  mot  hvarandra  öro  mycket  små,  och  der  framför  allt 
planeternas  ömsesidiga  attraktioner  äro  obetydliga  i  jemförelse 
med  solens,  har  föranledt  en  behandlingsmethod  för  den  ap- 
proximativa lösningen  af  tre  kroppars  problemet,  som,  med  hän- 
seende till  den  riktning,  i  hvilken  de  mathcmatiska  kunskaperna 
blifvit  utvecklade,  måste  kallas  jemförelsevis  enkel.  Man  har 
nämligen,  med  några  få  undantag,  i  den  första  tillnärmelsen 
förutsatt  banan  vara  en  ellips,  i  hvilken  rörelsen  försiggår  i 
enlighet  med  Keplers  lagar;  men,  för  att  sedermera  erhålla 
den  rörliga  kroppens  koordinater  med  större  noggrannhet  än 
medelst  den  elliptiska  hypothcsen  kunde  ernås,  beräknade  man 
inflytandet  af  den  tredje  kroppens  attraktion  under  förutsätt- 
ning att  denna  beräkning  kunde  ordnas  efter  de  stigande  po- 
tenserna  af  ifrågavarande  attraktion  i  förhållande  till  solens. 
De  i  sjelfva  verket  relativt  små  planetmassoma  syntes  ställa 
det  berättigande  af  denna  förutsättning  utom  allt  tvifvel,  och 
iraf  man  åt  dessa  inflytanden  formen  af  korrektioner  till  de 
elliptiska  elementen,  så  visade  sig  dessa,  åtminstone  för  de 
större  planeterna  temligen  små.  Det  berättigade  uti  detta  för- 
faringssätt syntes  äfven  hafva  blifvit  bekräftadt  och  fortfarande 
bekräftas  af  erfarenheten,  ty  de  förutberäkningar  af  himla- 
kropparnas lägen,  som  i  enlighet  med  de  antydda  principerna 
blifvit  utförda,  öfverensstämma  vanligen  ganska  nära  med  re- 
sultaten af  iakttagelserna.  Det  lider  ej  heller  något  tvifvel 
derorn,  att  man  ju  alltid  kan,  medelst  ett  system  af  oscule- 
rande  elliptiska  element,  strängt  återgifva  en  himlakropps  läge 
och  hastighet  i  ett  gifvet  ögonblick;  men  häraf  följer  alldeles 
icke,  att  ändringame  af  dessa  element  från  en  oskulations- 
punkt  till  en  annan  skola  kunna  beräknas  medelst  uttryck, 
som  bestå  af  serier,  fortgående  efter  de  stigande  potenserna 
af  den  tredje  kroppens  attraktion  i  förhållande  till  den  första 
kroppens  eller  solens.  Beräknar  man  dessa  ändringar  eller 
de  8.  k.  störingarne  utan  afseende  på  om  den  antydda  följden 
af  approximationer  är  konvergent  eller  endast  halfkonvergent, 

Digitized  by  VjOOQ IC 


6     GYLDÉN.   THEORIE  FÖR  HIMLAKROPPARNAS  RÖRELSER. 

så  kan  det  dock  äfven  i  den  sednare  händelsen  inträffa,  att 
förutberäkningen  af  den  störda  kroppens  ort  och  hastighet 
kan  bringas  i  öfverensstämmelse  med  iakttagelserna,  vanligen 
dock  medelst  en  passande  5indring  af  värdet  för  den  störande 
kroppens  massa.  Det  torde  knappast  kunna  betvifias,  att  nå- 
gra af  de  redan  utförda  bestämningame  af  Jupit^rs  massa  äro 
afficierade  genom  infl}rtanden  af  den  antydda  besk^enheten. 
Att  utvecklingarne  efter  de  stigande  potenserna  af  den 
störande  kraften,  äfven  om  denna  är  relativt  liten,  ej  under 
alla  omständigheter  är  konvergent,  är  ej  svårt  att  bevisa.  An- 
taga vi  för  detta  ändamål  excentricitetema  vara  så  små,  att  se- 
rieutvecklingarna kunna  ordnas  efter  multiplema  af  medelano- 
malierna,  hviika  må  betecknas  med  C  och  T,  så  hafva  vi  en- 
ligt méc.  céleste: 

^  =  -n2  V^M'  Sin  (s^—sV  +  J5,.^), 

der  At^t'  och  B,,,»  beteckna  numeriskt  gifna  koefficienter,  s  och 
s  indices,  således  hela  tal,  och  slutligen  n  den  störda  krop- 
pens medelrörelse.  Beteckna  vi  dessutom  den  störande  krop- 
pens medelrörelse  med  n',  störingsvärdena  med  dt  och  dJ 
samt  tvenne  konstanter  med  c  och  c\  så  kunna  vi  sätta 


^  =  nt  +  c  +  dt 

^  =  n't  +  c-  +  åt 

äraf  framgår 

df-  ~    dfi  • 

således  äfven,  om  vi  beteckna 

2V  =  snt  —  8n'J.  -H  så^  -H  «c  —  8'c'  +  B,,,-, 
der  vi  för  korthetens  skull  bortlemnat  dC: 

Vi    tänka    oss    nu    t   eller  åZ  sönderdelad  i  ett  aggregat 
termer,  så  att  man  har 

Digitized  by  LjOOQI^ 


BIHAKG  TILL   K.    SV.    VET.-AKAD.    HAKDL.     PAND   6.     N:0    8.     7 

och 

^  =  -nM,.,.  Sin  2r+X 
eller 

^  =  — wV  Sin  rCo8  F+  ^X, 

der  Ti  för  korthetens  skull  betecknat  produkten  sAt,,'  med  a', 
samt  med  X  en  serie  af  termer,  hvilkas  koefficienter  äro  åt- 
minstone af  andra  ordningen,  och  der  slutligen  F  tankes  inne > 
hålla  åCs^  i  st.  för  ö^. 

Genom  att  integrera  den  sist  funna  likheten,  under  förut- 
sättning att  X  =  o,  befinnes,  i  det  g  och  c,  beteckna  tvenne 
integrationskonstanter, 

F'=  am  (gt  +  c,),  mod.  A:  =  — 

9 

Utvecklingen  af  detta  uttryck  gifver  oss 

och  jemföres  denna  med  ofvan  angifna  värde  för  2F,  så  be- 
finnes 

—g^sn  —  sn, 

hvaraf: 

6n  —  s'n'  2K 

och 

n  sn  —  8n 

För  åt,,M'  hafva  vi  derjemte  uttrycket: 

»it,^  =  ^  ^^2  Sin  ((«n  —  «'n')<  +  g  <^i) 

Ofvananförda  bestämning  af  konstanten  g  är  dock  giltig 
endast  under  den  förutsättning  att  densamma  är  större  än  pro- 
dukten na;  inträffar  denna  förutsättning  emellertid  icke,  så 
har  man  att  sätta 

Digitized  by  VjOOQ IC 


8    OYLDÉN.   TUEORI£  FÖR  HIMLAKRCPPARNAS  RÖRBLSBR. 

V  =  are  Sin  (ksninat  +  c,)),  mod.  A  =  — 


na 


I  detta  sednare  fall  måste  medelrörelserna  vara  strängt 
kommensurabla,  enär  uttrycket  för  F,  om  detsamma  utveck- 
las, ej  innehåller  någon  mot  tiden  proportionel  term.  Man 
inser  derjemte  att,  emedan  koefficienten  a*  innehåller  vordet 
af  den  störande  kroppens  massa  såsom  faktor,  ifrågavarande 
utveckling  fortgår  efter  de  fallande  potensema  af  den  störande 
kraften,  men  att  densamma  icke 'desto  mindre  kan  vara  ytterst 
konvergent.  En  ständigt  konvergerande  utveckling  efter  de  sti- 
gande potensema  af  denna  kraft  är  deremot  tydligen  omöjlig. 

Koefficienterna  i  utvecklingen  af  F,  gällande  för  det  för- 
sta fallet,  innehålla  visserligen  stigande  potenser  af  den  stö- 
rande kraften  såsom  faktorer,  men  det  är  ej  denna  omstän- 
dighet allena,  som  gör  ifrågavarande  utveckling  konvergent. 
Ty,  såsom  af  ofvanstående  formler  lätt  märkes,  innehålla  dessa 

koefficienter    äfven    stigande    potenser   af  ^r^  såsom   faktorer^ 

hvilka  blifva  desto  mindre  ju  större  den  störande  kraften  är 
i  förhållande  till  divisorn  sn  —  8'n' ;  och  detta  på  så  sätt  att 
k  alltid  blifver  mindre  än  1,  endast  $n  —  sn  har  ett  ändligt 
värde. 

Det  anförda  leder  oss  omedelbart  till  tvenne  ganska  vig- 
tiga slutsatser.  Den  första  lär  oss,  att  förekomsten  af  ett 
mycket  litet  värde  för  sn  —  «'n'  i  förhållande  till  na  ännu  ej 
gifver  någon  anledning  att  antaga  medelrörelsema  vara  strängt 
kommensurabla,  likasom  å  apdra  sidan  ett  märkligt  värde  för 
ifrågavarande  differens,  beräknadt  med  osculerande  värden  för 
n  och  n\  ej  utesluter  möjligheten  af  en  fullständig  kommen- 
surabilitet. 

För  det  andra  inse  vi,  att  V  under  en  viss,  mer  eller 
mindre  lång  tidrymd  kan  utvecklas  efter  potensema  af  tiden» 
men  skulle  vi  söka  denna  utveckling  direkt  ur  den  urspmng- 
liga  differentialeqvationen  medelst  successiva,  efter  den  stö- 
rande kraftens  stigande  potenser  fortgående  approximationer, 
så  kunde  vi  finna  koefficienter,  hvilkas  betydelse  vore  en  an- 
nan än  de  verkliga  utvecklingskoefficienternas, .  samt  hvilkas 
numeriska  värden  endast  derigenom  komme  i  någon  öfverens- 
stämmelse  med  de  sednares,  att  man  tilldelar  åt  den  störande 
massan  ett  värde,  som  i  någon  mån  afviker  från  det  verkliga. 

Digitized  by  VjUUV  IC 


BIHAN6    TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    HANOL.     BAND.    6*     N:0    8.     9 

Under  sådana  förhållanden  blifver  tydligen  en  uppskattning 
af  den  störande  kraftens  belopp  ofullständig,  och  man  torde 
derför  ej  misstaga  sig,  om  man  i  denna  omständighet  ser  en 
förklaringsgrund  till  de  divergerande  värden  för  planetmas- 
soma,  hvilka  framgått  ur  olika  undersökningar.  Från  theore- 
tisk  ståndpunkt  betraktadt  synes  derför  de  hittills  följda  prin- 
ciperna, hvilka  legat  till  grund  för  theorien  för  himlakrop- 
pamas rörelser,  ej  längre  motsvara  det  vetenskapliga  behofvet, 
men  de   göra  det  ej  heller  i  allmänhet  i  praktiskt  hänseende. 

Det  torde  ej  vara  någon  astronom  obekant,  att  Prof.  New- 
COMB,  oaktadt  den  stora  utbildning  måntheorien  i  sednaste  ti- 
der vunnit,  lyckades  konstatera  tillvaron  af  en  dittills  okänd 
term  med  kort  period  i  månrörclsen,  hvars  upprinnelse  likväl 
onnu  ej  blifvit  förklarad.  Likaledes  visade  en  diskussion  af 
differenserna  emellan  Le  Verriers  Saturnustabeller  och  ob- 
servationsresultaten att  en  periodisk  term  förefanns,  hvilken, 
enligt  Herr  Gaillot's  omnämnande  af  detta  förhållande  i  Fa- 
risé rakade  mien,  säkerligen  icke  uppstått  genom  något  förbi- 
seende vid  de  numeriska  räkningarna.  Vidare  kunna  vi  i 
sammanhang  härmed  ihogkomma  den  ännu  ingalunda  afgjorda 
frågan  om  sekularändringen  af  månens  medelrörelse,  samt  de 
egendomlighetpr,  man  kunnat  konstatera  i  den  Enckeska  ko- 
metens rörelse.  Och  slutligen  framställer  sig  för  oss  det  inga- 
lunda tillfredsställande  förhållandet  i  all  sin  nakna  verklighet, 
att  man  endast  undantagsvis  lyckats  återgifva  resultaten  af 
längre  iakttagelseserier  medelst  rent  theoretiska  beräkningar, 
så  att  öfverensstämmelsen  emellan  räkning  och  observation 
fullt  motsvarat  den  noggrannhet,  man  varit  berättigad  att  till- 
skrifva  den  sednare. 

Dessa  hänvisningar  till  ofullständigheten  i  den  theoretiska 
beräkningen  af  himlakropparnas  rörelser  har  man  understun- 
dom medelst  mer  eller  mindre  antagliga  hypotheser  sökt  att 
förklara,  vid  andra  tillfällen  deremot  icke.  Något  väsentligt 
har  man  härmed  visserligen  icke  vunnit,  ty  det  har  ännu  ej  i 
ett  enda  fall  lyckats  att  bringa  inflytandet  på  himlakroppamas 
rörelser  af  andra  krafter,  än  den  Newtonska  attraktionen  till 
full  evidens:  och  hvad  tillit  kan  man  i  sjelfva  verket  hysa 
till  dylika  hypothesers  realitet,  då  nödvändigheten  af  deras 
uppställande  beror  på  en  förutsättning,  som  ej  befinnes  vara 
realiserad,  den  nämligen,  att  tillförlitligheten  hos  beräkningarna 
af   de    störande    krafternas    inflytande  är  höjd  öfver  alla  tvif- 

Digitized  by  VjOOQ IC 


10        OYLDÉN.      THEORIE    FÖR  HIMLAKROPPARNAS   RÖRELSER. 

vel?  Det  vore  derföre  hvarken  någon  ringa,  eller  till  sina 
följder  betydelselös  sak,  om  man  lyckades  vinna  en  utgångs- 
punkt för  den  theoretiska  undersökningen  af  himlakropparnas 
rörelser,  hvilken  så  till  vida  bättre  motsvarade  det  förelig- 
gande problemets  natur,  än  förutsättningen  af  Eeplerskä 
oskulerande  ellipser,  att  man  från  densamma  kunde  företaga 
de  successiva  approximationerna  med  större  utsigt  att  ernå 
ett  exakt  resultat,  än  utvecklingen  efter  de  störande  krafter- 
nas stigande  potenser  erbjuder. 

Sedan  flere  år  har  jag  egnat  åtskillig  tid  och  eftertanke 
åt  uppnåendet  af  en  sådan  utgångspunkt,  och,  såsom  jag  hop- 
pas, ej  alldeles  fruktlöst.  Det  är  bufvudresultaten  af  dessa 
bemödanden,  i  efterföljande  undersökningar  komma  att  med- 
delas. Sakens  vigt  synes  nämligen  rättfärdiga  ett  provisoriskt 
meddelande,  redan  innan  undersökningarna  vunnit  den  om- 
fattning, att  numeriska  resultat  på  grund  af  desamma  omedel- 
bart skulle  kunna  erhållas.  Ty  om  äfven  erfarenheten  komme 
att  visa,  det  väsentliga  ändringar  af  den,  i  det  följande  an- 
tydda vägen  blifva  nödvändiga  för  att  leda  till  praktiska  re- 
sultat, så  torde  å  andra  sidan  dock  mina  förhoppningar  ej  deri 
komma  att  svikas,  att  svårigheter  på  densamma  kunna  öfver- 
vinnas,  som  hittills  ansetts  oöfverstigligä. 


Ehuru  det  visserligen  är  oegentligt  att  i  »tre  kroppars 
problemet»  tala  om  en  störd  och  om  en  störande  kropp,  skall 
denna  terminologi  dock  här  bibehållas,  alldenstund  densamma 
ej  kan  gifva  anledning  till  något  missförstånd.'  Den  kropp, 
hvars  rörelse  undersökes,  skall  således  i  det  följande  beteck- 
nas såsom  »den  störda.»  Af  de  båda«  på  denna  kropps  rörelse 
inverkande  kropparna,  skall  den,  hvars  attraktion  är  störst, 
benämnas  »centralkropp»»  den  andra  åter  »den  störande».  Här- 
med är  nu  genast  det  fall  uteslutet,  då  de  båda  inverkande 
kropparna  vexelvis  kunna  anses  såsom  centralkroppar,  i  det 
den  störda  under  sin  rörelse  vid  en  tidpunkt  kommer  mycket 
nära  den  ena,  vid  en  annan  mycket  nära  den  andra.  Men  vi 
skola  fastställa  äfven  andra  inskränkningar. 

Då  det  nu,  till  en  början,  endast  är  fråga  om  en  fram- 
ställning af  det  väsentliga  i  den  nya  theorien  för  himlakrop- 
pamas rörelser,  så  har  det  synts  lämpligt  att  begjmna  med 
bestämningen  af  rörelsen  i  den  störda  kroppens  banplan.    Man 

Digitized  by  VjUUS^  IC 


BIHANO  TILL   K.    SV.    VET.-AKAD.    HAKDL.     BAND.  6.     N:0  8*     11 

har  dervid  gjort  den  förutsättningen,  att  den  störda  och  den 
störande  kroppens  banor  ej  bilda  större  vinkel  med  hvarandra, 
än  att  den  af  Hansek  genomförda  transformationen  af  de  rät- 
vinkliga koordinatema  till  den  förra  kroppens  banplan  kan 
eke  utan  olägenhet.  Denna  transformation  är  visserligen  all- 
tid tillämplig,  men  det  gifves  dock  fall,  der  ett  annat  till- 
vägagäende  medför  större  fördelar.  —  Derjemte  har  man 
äfven  antagit,  att  den*  störda  kroppens  afstånd  frän  central- 
kroppen antingen  är  ständigt  mindre  eller  ständigt  större  än 
den  störandes,  hvarigenom  den  s.  k.  störingsfunktionen  alltid 
kan  utvecklas  i  en  konvergent  serie,  fortgående  efter  de  sti- 
gande eller  efter  de  fallande  potensema  af  förhällandet  emel- 
lan dessa  afstånd.  Det  fall,  då  ifrågavarande  förhållande  kan 
blifva  vexelvis  mindre  och  större  än  enheten  erfordrar  en  all- 
deles speciel  behandling,  men  kan  ofta,  då  detta'  förhållande 
närmar  sig  enheten,  återföras  till  den  händelse  då  central- 
kroppen och  den  störande  kroppen  byta  roler. 

Framställningen  af  de  egentliga  undersöknibgarna  skall 
jag  emellertid  låta  föregås  af  en  schematisk  sammanställning 
af  de  operationer,  hvarigenom  den  störda  kroppens  ort  i 
banan  härledes.  Denna  sammanställning  skall  äfven  gifva  oss 
tillfälle  att  fastställa  en  terminologi,  som  i  väsentlig  mån 
kommer  att  underlätta  framställningame  i  det  följande. 

Summan  af  centralkroppens  och  den  störda  kroppens  mas- 
sor skall  betecknas  med  //|;  man  kan  dervid  antaga  den  fbrra 
massan  såsom  enhet,  men  man  måste  tänka  sig  /U|  innehålla 
en  faktor,  beroende  på  de  enheter,  i  hvilka  tiden  och  afstån- 
den  uttryckas.  Samma  faktor  tankes  äfven  ingå  i  en  annan 
koeiHcient  /i,,  hvilken  dessutom  såsom  faktorer  innehålla  dels 
den  störande  kroppens  massa,  dels  ett  konstant  förhållande, 
hvars  numeriska  värde  bestämmes  i  enlighet  med  vissa,  pro- 
blemets behandling  underlättande  vilkor. 

En  i  de  definitiva  uttrycken,  som  innehålla  problemets 
lösning,  förekommande  oberoende  föränderlig  skall  beteck- 
nas med  T  och  benämnas  »reducerad  tid».  Med  detta  ar- 
gument beräknas  nu  först  och  främst  de  numeriska  värdena 
för  trenne  qvantiteter  Cq,  Vq  och  r^,,  hvilka  skola  kallas:  »inter- 
mediär anomali»,  »intermediär  längd»  och  »interme- 
diär radius-vektor». 

Digitized  by  VjOOQIC 


12    GYLDÉN.   THEORIE  FÖE  HIMLAKROPPARNAS  RÖRELSER. 

I  det  vi  antaga,  att  r^  icke  öfverskrider  vissa  bestämda 
gränser,  beteckna  vi  det  största  och  det  minsta  värdet  af  r^ 
med  7*2  och  r, ;  vidare  införa  vi  beteckningarna: 

r^  +  i\  =  2a 
r^  —  r,  =  2ae 

Qi  =  ^i^Jh 

v  =  j/a  +  ^^aV  ; 

slutligen  beteckna  vi  med  a  och  to  tvenne,  af  p,,  pj,  /i  och  >* 
beroende  konstanter,  h vilka  äro  sä  beskaffade  att,  för  försvin- 
nande värden  på  ^/j»  exponentialen  é^^  blifver  oändligt  stor  på 

1 
samma  sätt  som  7/=,   och  Cos   2w  försvinner  på  samma  sätt 

som  V/Hl'  —  Modylen  till  de,  i  nedanstående  formler  före- 
kommande elliptiska  transcendenter  är  bestämd  genom  ut- 
trycket : 


(v  +  ^  -t-  Q^)  (v  —  u  —  Qi)' 

qvadraten  af  modylen,  och  dermed  äfven  den  deraf  beroende 
qvantiteten  g,  är  således  af  samma  storleksordning  som  eVu^y 
hvaraf  vidare  följer,  att  produkten  qé^^  är  af  samma  storleks- 
ordning som  e. 

Uttrycken  för  Cq,  Vq  och  r^  äro  nu  de  följande: 
^{l  —  io)=e„  +  -f=  log.    — y^^ T 

»o  —  »o  =  (1  +  c)fo  +  i  log-  -- 7j^ v 

©(-.„  +  io] 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANO  TILL  K.  SV.  VET.-AKAD.  HAND.  BAND.  6.  N:o'  8*   IS 


der  To  och  v^  beteckna  tvenne  integrationskonstanter,  t  den 
imaginära  enheten,  samt  N  och  g  konstanta  medelrörelser,  för 
hvilka  uttryck  längre  fram  skola  meddelas. 

Vinklama  e^  och  ge^  eller  Vq  ingå  såsom  argument  i  ett 
uttryck,  bestående  af  en  följd  periodiska  termer,  hvilkas  summa 
skall  betecknas  med  q.  Sedan  denna  funktion  blifvit  bestämd 
—  för  hvars  härledning  aeqvationen 

der  fi  betecknar  en  konstant  och  ^o»  ^i»  •  •  •  aggregat  af  pe- 
riodiska termer,  måste  integreras  —  finner  man  den  sanna 
radius-vektor  ur  formeln 


r  = 


eller,  om  man  sätter 

ur  uttrycket 

r  =  ro(l  +  v) 

Produkten  r^v  skall  i  det  följande  benämnas:  »Evektion». 
Skilnaden  emellan  den  verkliga  och  den  reducerade  tiden 
erhålles  ur  differentialförhållandet 


'O' 

betecknas  differensen  t  —  t  med  T,  så  har  man 


I  {2v  +  v^dr 
eller 


r^/o 


j^^  C(iUQ—roY)dt 


Digitized  by  VjOOQ IC 


14   OYLDÉN.   TBB0R1B  POE  HIMLAKROPPARNAS  EÖRELSIR. 

Slutligen  har  man  att  beräkna  en  funktion  Xi  hvilken  år 
angifven  genom  en  följd  af  termer  x*^  ^^^  bestämmes  me- 
delst integration  af  likheter  af  formen 

^+  a»  Sin  FCos  V  =  X; 

denna  funktion  x  ^^^^^  i  ^^^  följande  benämnas  »Variatioo», 
och  utgör  skilnaden  emellan  den  sanna  och  den  intermediära 
längden.     Betecknas  den  förra  med  r,  så  har  man 

t'  =  «^o  +  X  ; 

och  härmed  är  kroppens  ort  i  banan  fullständigt  angifven. 

Ofvan  anförda  uttryck  för  c^,,  r^  och  r^  gälla  emellertid 
endast  för  den  händelse  att  den  störande  kroppen  befinner 
sig  längre  bort  frän  centralkroppen  än  den  störda;  i  det  mot- 
satta fallet)  nämligen  då  den  störda  alltid  beBnner  sig  ytter 
om  den  störande,  träda  deremot  uttryck  i  kraft,  hvilka  äro 
analoga  med  dem,  som  gälla  dä  en  kropp  attraheras  af  en 
•feroid.  Alldenstund  dä  ifrågakommande  uttryck  nyligen  blif- 
vit  af  mig  härledda,*)  så  torde  de  i  denna  mer  skizzartade 
än  uttömmande  afhandling  kunna  förbigås. 

§  1.    Uftrledningr  ftf  differentialeqTationer  af  andra  ordningen  fOr 
ETektionen  och  Tariationen. 

1. 

Alldenstund  vi  för  det  första  endast  betrakta  den  störda 
kroppens  rörelse  i  sin  bana,  så  taga  vi  det  plan,  som  bestämmes 
af  radius-vektor  och  banans  tangent  i  ett  gifvet  ögonblick  till 
fundamentalplan,  och  förlägga  i  detsamma  ett  rätvinkligt  koor- 
dinatsystem. Den  störda  kroppens  koordinater  beteckna  vi 
med  07,  ^,  samt  den  störandes  med  x\  y\  £  och  sätta 

r*  =  ^5  +  y^ 

r'2  =  Ä*»  +  y**  +  /'; 

vidare  beteckna  vi  den  störande  kroppens  massa,  uttryckt  i 
samma  enhet,  som  antagits  för  de  öfriga  massorna,  samt  mul- 
tiplicerad med  samma  faktor,  som  tankes  ingå  i  /i|,  med  /('; 
och  slutligen  beteckna  vi  den  s.  k.  störingsfunktionen  med 
(fl),  så  att,  om  vi  sätta 

*)  Öfversigt  af  K.  Yetenskapeakademiens  förhandlingar  1880.    Nk>  10* 

Digitized  by  VjUUS'  VC 


BIHANO   TILL    K.    SV.    VST.-AKAD.    UANDL.     BAND.    6.     N:0  8*     15 

följande    differentialeqvationer   af  andra  ordningen,  nämligen 
,  ^x      ftiX  _  d(D) 

^V   ,   fil!/  _  g(fi) 
d<2  "*■    r»   ""    % 

bilda  utgångspunkten  för  de  följande  undersökningarna. 

'  Det  principiela  i  den  väg,  som  kommer  att  följas,  består 
förnämligast  i  att  särskilja  från  störingsfunktionen,  dels  sådana 
termer,  som  förenade  med  uttrycken  till  venster  om  likhets- 
tecknen, tillåta  en  fullständig  integration,  dels  sådana,  som 
gifva  anledning  till  stora  termer  i  uttrycken  för  evektionen 
och  variationen.  Om  man  härvid  tillvägagår  med  tillbörlig 
omsorg,  så  kan  inflytandet  af  det  stora  antalet  mindre  bety- 
dande termer  anses  såsom  egentliga  störingar,  hvaraf  man  en- 
dast behöfver  taga  i  betraktande  den  första  potensen. 

I  enlighet  med  dessa  principer  kan  man  först  och  främst 
från  störingsfunktionen  bortskilja  en  term  /(r),  som  antages 
vara  en  funktion  af  endast  r,  och  hvars  analytiska  form  seder- 
mera skall  bestämmas.     Vi  sätta  då 

n  =  (S2)  +  f(r), 

hvarefter  ofvanstående  differentialeqvationer  öfvergå  i  följande: 

iPx 
dfi  "*■ 


eller,  om  vi  beteckna: 


(1) 


Digitized  by  VjOOQ IC 


16   OYLDiK.   THEOaiE  FÖR  HIMLAKROPPARNAS  RÖRELSER. 

2. 

Vinkeln  emellan  radiue  vektor  och  den  i  fundamental- 
planet fasta  4r-axeln,  eller  den  sanna  längden  hafva  vi  beteck- 
nat med  v;  det  är  således: 

^  =  r  Cos  v 

y  =  r  Sin  v, 

och  härmed  erhåUes  ur  systemet  (1)  det  följande: 


^  dx       ^  dy 


dt 


dfi 


—   i^  1  -^  F      xdSl      y_dji 

"^ydt)    "^^^     r^      ""r  ÖJ*  "^  r  dy 


Nu  är  emellertid: 


-5-  = 3—  Sm  v  +  -3-  Cos  I 

ox  T  öv  or 


dn    idn  ^       ^  dn  ^. 

__  =  _.__-  Cos  v  +  -K-  om  I»; 
oy        r  ov  or 


vi  hafva  således  äfven,  i  stället  för  systemet  (1), 


(2) 


~  de 


dt 


cPr 


dii 


-1S)"-"^(-^=^ 


Genom  att  införs  en  ny  föränderlig  c  medelst  likheten 


dVl_ 
dt 


dv 


erhålla  vi 


"^  dt       ^^  ' 

och   härmed  finna  vi  ur  likheterna  (1),  om  man  bildar  deras 
summa  efter  att  hafva  multiplicerat  den  eednare  med  t, 

Digitized  by  VjUVJV  IC 


BIHANG    TILL    K.    SV.    VBT.-AKAD.    UaNDL.     BAND.    6.     N:0  8.     17 

(3) 


(Pre         ^2  dv   iv       li^F  iv  _  äQ       .  Öii 


^12   il,    .    .  1  di2  tu 
=  ^-  e     +  t  ~^-  € 


Den  scdnast  anförda  likheten  egnar  sig  särdeles  väl  för 
den  transformation,  hvarigenom  »variationen»  afskiljes  frän  den 
sanna  längdens  totalbelopp.  Sätta  vi  för  detta  ändamål  i  den« 
samma 

v  =  Vo  +  X  , 

så  erhålla  vi  omedelbart: 

*»  dt  \    dt      ^  ^e       )  dt^  yc        dl 

och  om  vi  nu  beteckna 


»Un 


dre   "      .^^iv^ 

så  befinnes: 

d|  _  (Pre*''''        ^iv^  dvo         .  ^  ti/o  ^ 
dt"   dP        "^  y^        ci<    "^       c  eZ< 

Med  hänseende  till  detta  värde  finner  man  ur  den  före- 
gående relationen  den  följande: 

Alldeles  på  samma  sätt  finner  man  äfven:  ^^  , 

DigitizedbyfejOOgle 


18   GYLDÉN.   THBORIE  PÖR  HIMLAKROPPARNAS  RÖRELSER. 


/^^— **o— */<'/\ 


om  man  betecknat: 

'         dt  \fc 

Om  nu  X  antagos  vara  bekant,  finner  man  ^  och  t]  genom 
integration  af  likheterna  (4)  och  (4,  a),  hvarefter  r  ome- 
delbart, d.  v.  8.  utan  någon  vidare  integration  erhålles. 


För  att  fullfölja  isoleringen  af  x»  införa  vi  i  stället  för 
I  och  f]  tvenne  nya  funktioner  S  och  /i,  hvilka  med  de  förra 
äro  förbundna  genom  likheterna: 

|§  =  {H  +  t/f)> 


\rj  =  {S  —  iH)e 

Härefter  erhålles  medelst  differentiation : 

d^      idS   ,    .  dH\  iv^       .  .  ^       .  _^    ioo  dv^ 


dt 


(dS  .    .  dH\  iu„       .  .  _       .  ,„   iu,,  dva 


dt-\lu      '  dt]^  '^-      '^>'         dt' 

och    insättas    dessa    värden    i  likheterna  (4)  och  (4,  a),  så  er- 
hålles: 


dS       . 
d7  +  * 


dH       .  ,^        .  --V  Idva       dy\ 

dire""'"'^^^] 
_  _  j  g—  '"o  -  i/  _\ ^  _ 


dt 


dr         \r  c  I  ov  ^  , 

Digitized  by  LjOOQ IC 


BIBANG   TaL    K.    SV.    VKT.-AKAD.    HANUL.     BAMO.   6.     N:0  S.       19 


dt 


ar  \r         c  f  do 


Genom  addition  och  subtraktion  af  dessa  likheter  uppstå  ome- 
delbart de  tvenne  följande: 


dS 


^f-«( 


dt  ^ dt'    * 


.^K"g)    -.<^h'"t)] 


dt 


dt 


H,F  ^  dii 


dr 


dt    ^  -\dt  ^  dtl^       * 


-^K*"!)    -.v^^Ka 


dt 


--  +  <? 


dt 


^  [i  -  ?)f 


Man  finner  emellertid  lätt  att  de  första  termerna  till  hö- 
ger om  likhetstecknen  väsentligen  kunna  sammandragas.  Det 
är  nämligen: 


*T  dT-^-'  dT- 


6^^ 


(/< 


_  dr  dyi  </^/ 

~  ~di  di  di}' 


med    hänseende    till    h vilka  värden  de  föregående   likheterna 
antaga  följande  form: 

(fe        ^\(fe   ^  A/"   r    d<  r^     ^  dr 

(f<   "^  -^  \  cft    "^  ^<l  "^  J<*        dt  dt^\r  ^    c]  du 

Digitized  by  VjOOQ IC 


20    GYLUÉN.   THBORIB  FÖR  HIMLAKEOPPARNAS  RÖRBL8BR. 

Funktionerna  E  och  H  äro  emellertid  pä  ett  ganska  en- 
kelt sätt  sammansatta  af  r,  -5-,   -^  och  Ve  ;    man    finner  hit- 

dt      dt 

hörande  relationer  omedelbart  genom  att  jemföra  uttrycken 
(ö)  med  de  i  art.  3  angifna  värdena  för  §  och  jj.  Sålunda 
befinnes: 


P  = 


dr 
dt 


«='-*" 


El 


Med    stöd   af  dessa  uttryck  kan  man  ur  sist  anförda  lik- 
heter erhålla  do  följande: 


(6) 


dt         dt  [      dt   ^    r         c]  dt         r''    ^  dr 

\r  c  I  du 


dH      dv„  (fx       a  ^»^  dx 

dt  '*'   dt  ^~  dfi  dt  dt 


Medelst    föregående    operationer  har  i;„  blifvit  införd  sä- 
Roni  oberoende  föränderlig  i  st.  för  t. 


Med  Cq  betecknar  jag  en  konstant,  liggande  emellan  de 
gränser,  som  innesluta  de  olika  värdena  af  c,  samt  med  r, 
och  f\  de  värden,  r  och  F  skulle  antaga  om  ii  vore  lika  med 
noll.  Vidare  läter  jag  t  betyda  en  funktion  af  t,  som  sam- 
manfaller med  den  sednare,  då  £i  försvinner,  och  slutligen 
bestämmer  jag  tvennc  funktioner  So  och  H^  ur  likheterna 


dSp      dv^ 
dl        dt      " 


(7) 


l"i''o 


dH„  .dvo^  _  n 


dervid  S^  och  H„  hafva  följande  betydelse 


-"~  dl 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIIIANG    TILL    K.    SV.    VBT.-AKAI).    UANDL.     BAND.    6.     N:0    8.     21 

Om  man  nu  definierar  t  medelst  likheten 

doQ_}fcQ 
d%  ""  V  ' 

så  gifver  oss  den  första  af  likheterna  (7): 

Alldenstund  F^  såsom  vi  förutsatt,  är  en  funktion  uf  en- 
dast r,  så  är  F^  en  funktion  af  endast  r^;  likheten  (8)  kan 
derföre  strängt  integreras,  hvarigenom  vi  erhålla  r^  såsom  en 
funktion  af  t,  eller  än  enklare  af  den  intermediära  anomalien. 
Medelst  samma  föränderliga  uttryckes  äfven  t^^  och  t.  I  lik- 
heten (8)  hafva  vi  således  att  införa  denna  anomali,  och,  så- 
som det  i*  nästa  §  kommer  att  visas,  sker  detta  medelst  sub- 
stitutionen 

dt  =  /?o  ^0  du^ 

då    den  störande  kroppens  bana  ligger  ytter  om  den  stördas, 
och  medelst  substitutionen 

d'f  =  70  V  du^ 

då    den    störande    kroppen    rör    sig    inom    den    stördas    bana. 
I  förra  fallet  har  man: 


duo 


och  i  det  andra: 


I  dessa  uttryck  beteckna  ff^  och  y©  konstanter,  hvaraf  föl- 
jer att  i  det  sednare  fallet  den  intermediära  längden  växer 
proportionelt  mot  a^,.  —  Det  kommer  att  visa  sig  det  den  in- 
termediära anomalien,  hvilken  vi  betecknat  med  Bq^  är  lika  med 
u^  multiplicerad  med  en  konstant  faktor. 

Integrationen  af  likheten  (8)  utgör  föremålet  för  under- 
sökningarne i  nästföljande  paragraf. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


22   OYLDBN.   THEOKIEN  FÖK  HIMLAKROPPARNAS  KÖREL8EK. 

6. 

dr 
Sedan  likheterna  (7)  blifvit  multiplicerade  med  ~z-  subtra- 
hera vi  dem  från  likheterna  (6)  och  erhålla  då: 

d{S-So)      dv,  ,F      F,dt\ 
dl dt  ^"-  ^»^  --f'\r^~^^dt] 


(9) 


+ 


L^o    .Vl_tij]dxdii 
[dt  r        yc\  dt  "^   dr 


d(H-H,)       dv^  ^  d^x       ^drdt 

dt         ^   dt  ^~      -»'  d<»  dt  dt 


och  derjemte  hafva  vi: 


S-  _  j-   _  ^  _  ^o 
"       "•       dt       dt 


Det  är  nu  ganska  lätt  att  med  stöd  af  de  anförda  ut- 
trycken återfinna  Hansens  fundamentalformler.  För  detta  än- 
damål behöfver  man  endast  sätta  %  =  o,  hvarefter  följande 
bestämningar  befinnas  äga  rum: 


Uvq  _  dv 
~dt  —  di 


dt 


och  då  man  hade 

så  finner  man 

(a) 

Sättes  härpå: 

r  =  ro  (1  +  v), 

så    erhåller    man    ur   de   anförda  uttryckena   för  S  —  Sq  och 
H  —  Hq  de  följande: 

Digitized  by  VjOOQ IC 


dt         rJ 


^^]/k'i 


BIHANG   TILL   K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.     BAND.    6.     N:0    S.      23 

Genom  att  multiplicera  det  sednare  af  dessa  uttryck  med 
-:=  -T^  ,  samt  derefter  subtrahera  produkten  från  dot  förra 
erhållas 

UT  hvilken  likhet  Hansens  fundamentalformel  för  v  lätt  här- 
ledea,  sedan  man  integrerat  likheterna  (9). 

Om  frågan  nu  endast  gäller  en  utveckling  efter  den  stö- 
rande kraftens  stigande  potenser,  så  leder  antagandet  %  =  O 
till  den  enklaste  behandlingsmethoden  af  föreliggande  problem, 
alldenstund  man  derigenom  inbesparar  den  operation,  hvari- 
genom  x  utvecklas,  utan  att  derföre  väsentligen  komplicera 
härledningen  af  t.  Men  den  dubbelqvadratur,  hvarigenom 
T  erhålles,  gifver,  om  man  ej  på  ett  lämpligt  sätt  frånskiljer 
Xi  upphof  till  termer,  som  kunna  vara  behäftade  med  mycket 
»må  divisorer  och  derigenom  föranleda  en  svag  konvergens 
af  de  successiva  approximationerna.  För  att  undvika  den  ut- 
veckling efter  de  stigande  potensema  af  den  tredje  kroppens 
massa,  som  medför  dylika  olägenheter,  bör  x  bestämmas  på 
ett  annat  sätt. 

7. 

Man  inser  omedelbart,  på  grund  af  likheten 

dvp       dx  ^dv  ^  Vt? 
dt        dt       dt        r^  ' 
att,  om  man  sätter 

dt   ■"  r^   ' 
så  blifver  x  bestämd  genom  uttrycket 

Digitized  by  VjOOQ IC 


24   GYLDÉN.   THBORIE  FÖR  HIMLAKROPPARNAS  RÖRELSKR. 

eller 


dvf,       y  Co 


Det  är  denna  definition  jag  i  det  följande  skall  låta  gälla, 
och  på  grund  af  hvilken  de  föregående  uttrycken  antaga  en 
särdeles  enkel  gestalt. 

För  den  reducerade  tiden  finner  man  nu  först  och  främst 
uttrycket 


df      IrA^ 

a_  ö   ~/!o?  dr_^, 
^       '^^       \rj    dt;       dt 


vidare 


eller 


1  #--) 


dz 
Slutligen  har  man 

Genom  differentiation   af  det  sistfunna  uttrycket  erhåller 


man 


eller 


dt  ~  '^''»  W]         di        '^'"'Idt 

dt  ~^  °\r}         dr        ^    c    dv' 

och  härmed  finner  man  slutligen 

d(H—Ho)  .du^  .g      a\  -f^y^^ 
Jt         "^  "ST  ^*  ~  ""»^  ~  V^  ' 

hvarefter  de   återstående   termerna  i  den   andra  af  likheterna 
(9)  gifva  oss: 

(11)  ,^4.9*:^_i^ 

dt^  '^  ^  dt  dt~  r  du 

Digitized  by  LjOOQIC 


BIHANO  TILL  K.  8V.  VET.-AKAD.  HANDL.  BAND  6.  N:0  8.   25 

Detta  uttryck  skulle  nu  visserligen  i  och  för  sig  direkt 
hafva  kunnat  härledas  ur  den  första  af  likheterna  (2),  men 
för   den  härmed  sammanhängande  bestämningen  af  förhäUan- 

dena  —  och  -j-  har  den  föregående  analysen  varit  nödvändig. 

Den  differentialeqvation,  hvarigenom  evektionen  bestäm- 
mes, härledes  pä  följande  sätt.     Vi  beteckna: 


hvarcfter  erhålles 


samt 


c^         dt 


Med  detta  uttryck  samt  m«d  värdet 

"-"""-»^'-"■(i^-Ä) 

erhålles  nu  ur  den  första  af  likheterna  (9) :  ^ 

'^V^^  VcM-       ]/c-J        c,^''        ''•> 


dr  • 


eller,  med  fastadt  afscende  pä  relationen  emellan  c  och  d%. 


"''$^'=-1;<^-'-.>-t[^^.H5JV^' 


dr 


Efter    det   (>,    medelst   integration   af  donna  likhot  blifvit 
bestämd,  finner  man  t  ur  formoln 

(13)  |=l_2r„p  +  r„V; 

Digitized  by  VjOOQ IC 


26       IlTLDÉN.       THBORIB    PÖR    UlMLAKROFPARVAS    RÖRKL9ER. 

och  slutligen,  om  man  inför  Vq  såsom  oberoende  föränderlig 
äfven  i  den  difierentialeqvation,  genom  hvars  integration  va- 
riationen blifver  bestämd,  finner  man: 

(14)  ^=^-T 

'  ai'o'       Cq   av 


Om    man    integrerar    likheterna  (9),   efter  att  i  desamma 

hafva  insatt  värdena  för  -—   och  -j^,    uttryckta    medelst   den 

störande  kraften,  så  dnner  man  ganska  lätt  en  differential- 
eqvation,  hvarigenom  v  kan  bestämmas^  samt  äfven  ett  alge- 
braiskt  uttryck  för  denna  funktion.  Dessa  relationer  skola  vi 
nu  härleda. 

På  grund  af  bestämningame : 


-    -»    dt 

dr 

erhälles  omedelbart 

-       -            dv 
(15)                       ^      Äo  -  »-0  ■^^ 

dr^      v 
t/r  1  +  > 

Härtill  kommer  likheten 

(15,6)        H      H„=       "^^^l^- 

-^^fe' 

VTo) 

Genom  att  ur  dessa  likheter  eliminera  ^ 

erhålles  den 

1  +  v 

första    af  de  omtalade  relationerna;    den  andra  är  omedelbart 
gifven  genom  likheten  (15,  b). 

Vi  skola  ännu  härleda  en  diflRerentialeqvation  af  andra 
ordningen  för  v,  motsvarande  deii,  hvilken  Hansen  begagnar 
vid  beräkningen  af  relativa  störingar.  Genom  att  differentiera 
likheten  (15)  finna  vi 

<i{S  —  S^)_     (Pp L_^-^^ 

dt         ~    «  dfi       (1  +  O»  dt^  "  r»  dv^^ 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIUANG    TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.     BAND.    6.     >:0    8.     27 

Nu  finner  man  emellertid  lätt,  att 


'"oP  = 


1  + 


således  blifver 


och  insättas  dessa  värden  i  likh.  (12),  sä  befiones 


Då  den  störda  klroppens  radius-vektor  är  mindre  än  den 
störandes,  är  formeln  (14)  icke  den  lämpligaste,  som  kan  tagas 
till  utgångspunkt  för  beräkningen  af  variationen.  Ölägenhe- 
terna af  densamma  äro  derjemte  desto  större  ju  större  diffe- 
rensen emellan  de  extrema  värdena  af  den  störda  kroppens 
radius-vektor  äro  i  förhållande  till  deras  summa.  För  dessa 
fall  bör  således  en  annan  utgängsformcl  sökas,  och  denna  vin- 
nes  på  följande  sätt. 

Vi  definierade  i  art.  5  en  variabel  Uq  medelst  följande 
relation 

vi  skola  nu  införa  en  annan,  ti,  genom  att  sätta 


d.  v.  8. 


Dä  man  således  har 


dv  ^  fioV% 
du         r^ 

dv  _  dvQ 
du       du^^ 


j,^(ljLiWS^„ 


Digitized  by  VjOOQ IC 


28   GYLDÉN.   TUKOKIE  KÖK  HIMLAKROPPARNAS  HORELSKR 

och 

dt  =  {l  -^  v)  fio  r  <^«0  ' 
8å  blifver 

Detta  värde,  insatt  i  den  första  af  likheterna  (2),  gifver  oss 

och,  om  man  sätter 

?i  =  Uq  -f  * , 
så  erhålles 

hvilken  är  den  sökta  utgångsformeln. 


I  II.    Beståmmin^  af  den  intermedllra  banan. 

10. 

Vid  härledningen  af  de  i  föregående  paragraf  framstälda 
fundamentalformlerna  har  ifrån  den  ursprungliga  störingsfunk- 
tionen  (Q)  blifvit  afskild  en  term,  hvilken  antogs  vara  en 
funktion  af  endast  r.  Vi  gå  nu  att  närmare  bestämma  denna 
funktion,  och  fasthålla  dervid,  att  ändamålet  med  dess  infö- 
rande är  upptagandet  af  apsidcrnas  rörelse  redan  i  den  inter- 
mediära banan,  d.  v.  s.  i  uttrycket  för  i;^,  såsom  funktion  af 
Cq.  Derjemte  bör  denna  funktion  väljas  af  sådan  beskaffenhet 
att  sammanhanget  emellan  r^,  v^,  e^  och  j  blifver  uttryckt  me- 
delst formler,  hvilkas  användning,  på  grund  af  de  i  desamma 
förekommande  funktionernas  kända  egenskaper,  ej  blii  ver  allt- 
för invecklad.  Det  åsyftade  ändamålet  vinnes  på  samma  gång 
man  tillgodoser  det  dervid  fastade  vilkoret,  om  man  för  den 
ifrågavarande  funktionen  väljer  den  form,  som  erbjuder  sig 
på  grund  af  de  första,  i  störingsfunktionens  utveckling  före- 
kommande termernas  beskaffenhet. 

Under  förutsättning  att  förhållandet  emellan  den  störda 
och  den  störande  kroppens  radius-vektor,  hvilken  sednare  be- 

Digitiz^  by  VjV^UV  IC 


BIHAN6    TILL    K.    SV.    VBT.-AKAD.    HANDL.     BAND.    6.     N:0    8.     29 

tecknas   med   r',   ständigt  är  mindre  än  enheten,  har  man  föl- 
jande konvergenta  utveckling 

der  H  betecknar  vinkeln  emellan  r  och  r\ 

n 

Ar  åter  r   städse  mindre  än  r,  så  gäller  utvecklingen 

I   stället    för  dessa  utvecklingar  hafva  vi  äfven  de  båda 
(oljande 


fl  T  T^  r " 


och 


På   grund    af  den  första  af  dessa  utvecklingar  inser  man 
omedelbart,   att  funktionen  /(r)  bör  antagas  proportionel  mot 

r^  i  alla  de  fall,  då  förhållandet  ~  alltid  är  mindre  än  1.   Tages 

hänseende    endast    till    denna  första  term,    hvars  beskaffenhet 
föranledde  den  antagna  formen  för/(r),  så  har  man  att  sätta: 

der  T^  betecknar  den   konstanta  termen  i  utvecklingen  af  -j^ 


Beteckna  vi  således: 


2a^2  —  PI » 


aå  hafva  vi,  i  enlighet  med  bestämningame  i  art.  1: 

^  Då  emellertid  denna  bestämning  af  fi^  ännu  är  högst  ofull- 
ständig, så  anse  vi  ifrågavarande  koefficient  tillsvidare  full- 
komligt obestämd  och  hafva  med  ofvanståcnde  uppgift  endast      , 

Digitized  by  VjOOQ IC 


30       GYLDÉS.       THBORIE    PÖR    HIMLAKROPPARNAS    RÖRBL3BR. 

velat  antyda  dess  ungefärliga  storleksordning.  —  I  stället. för 
likheten  (8)  hafva  vi  nu  den  följande: 

(18)  §-^^  +  §-.,'-.  =  0 

Inträffar    åter   den   andra  händelsen,  d.  v.  s.  är  förhållan- 

7* 

det  -  större  än  1,    så    har    man    att  erinra  sig  det  de  tvenne 
r 

första  termerna  i  utvecklingen  af  ^  {Si)  kunna  bortskaffas  me- 

delst  reduktion  af  koordinantemas  begynnelsepunkt  till  cen- 
tralmassans och  den  störande  massans  gemensamma  tyngd- 
punkt.    Det    inses    då   att  f{r)  bör  antagas  proportioncl  mot 

-3 ,  hvaraf  följer  att  vi  kunna  sätta: 


^ 


och  vi  erhålla  då,  i  stället  för  likheten  (8): 

*  o  o  o 

Likheterna  (18)  och  (19)  har  jag  redan  vid  föregående 
tillfällen  fullständigt  integrerat,  den  förra  i  afhandlingen  »iiber 
die  Bahn  eines  materielien  Punktes,  der  sich  unter  dem  Ein- 

äusse  einer  Centralkraft  von  der  form  -\  -f  fx^r  bewegt>*),  och 

den  andra  i  afhandlingen  >om  banan  af  en  punkt,  som  rör  sig 
i  en  sferoids  eqvatorsplan».  **)  De  i  den  sist  anförda  afhand- 
lingen meddelade  formlerna  kunna  nu  användas  oförändrade, 
hvarföre  jag  ej  vidare  skall  uppehålla  mig  vid  desamma.  För 
att  erhålla  lämpliga  uttryck  för  integrationsresultatet  af  lik- 
heten (18)  måste  deremot  de  i  den  först  citerade  afhandlin- 
gen anförda  formler  underkastas  en  transformation,  beroende 
derpå  att  den  sista  termen  i  ifrågavarande  likhet  nu  erhållit 
negativt  tecken,  då  densamma  vid  den  föregående  behandlin- 
gen föregicks  af  positivt  tecken.  Då  emellertid  den  direkta 
härledningen  af  ifrågavarande   formler  ej  saknar  sitt  intresse 


*)  K.  fl  venska  Vet.-Akad.  Handlingar.     Bd  17. 
*♦)  Öfverslgt  af  K.  sv.  Vet.-Akad.  Förhandlingar.     Dec.  lasO. 

Digitized  by  LjOOQ IC 


BIHAN6    TILL    K.    SV.    VBT.-AKAT).    HANDL.     BAND    6.     N:0    8.      31 

och  dessutom  ej  upptager  stort  mer  utrymme  än  den  deremot 
svarande  transformationen,  så  anlitar  jag  här  hellre  den  först- 
nämnda utvägen. 


11. 

För  korthetens  skull  skrifva  vi  i  eqvationen  (18)  r  i  st. 
för  r^  och  c  i  st.  för  c^,  ,  och  erhålla  då,  efter  integration  samt 
om  derjemte  sättes: 

dt  =  firdu , 

eller  med  utsatta  indices: 
nedanstående  likhet 

der  vi  med  h  betecknat  en  integrationskonstant. 

Likheten 

—  c  +  2fi^r  —  Är*  -h  /ujr*  =  O 

har  fyra  reella  rötter;    tvenne  af  dem  äro  positiva,  och  dessa 
skola  vi  beteckna  med  rj  och  r^;  vi  kunna  då  sätta: 

—  c  -h  2^,r  — Ar*  + /u^r*  =  (r  —  rjXr^  —  r)  (yo— ^i^  — y2''^) 
och  hafva  dervid  att  iakttaga  följande  relationer: 

^  =  yon^2 
A'2  =  y2 

0  =  -Tyi  +  (ri  +  rj)y2 

Vidare  sätta  vi: 

Q  =  ^Vfh  ;  Q2  =  nV^;  Q2  =  ^2VJh  *) 
och  finna  då  rötterna  till  eqvationen 

O  =  /o  —  Xi^  —  yi^* 

=  yo  — (pi  +  ei)e  — ?^ 

/ 

*)    I  den  föregående  likasom  i  efterföljande  §§  har  q  en  annan  be- 
tydelse. T 

Digitized  by  VjOOQ IC 


32       GYLDÉN.       THEORIE    FÖR    HIMLAKROPPARNAS    RÖRKLSRR. 

ur  formeln 


c  =  -«^±VfH^')"+r.; 


eller,  emedan 

2ft,  =  (fj  +  r,)yo  +  Q^Qt  (r,  +  r,), 
således  äfven 

_     2^1 

/O 

ur  formeln 


f.-^T^-ftft 


I  det  vi  nu  beteckna: 
erhållee 

ro — yi»*  —  ya^*  =  (^  +  i"  +  e)  (>' — /M  —  e) , 

och  således  blifver 
1  ldr\^ 

^''^    fi^\dii  =  — (*•— '•i)(^— ^»)(*'— ^  — eX^^  +  A^  +  e) 

I  stället  för  de  ursprungliga  integrationskonstanterna  c  och 
h  hafva  vi  infört  tvennc  andra,  nämligen  r,  och  rj;  dessa 
skola  vi  slutligen  ersätta  medelst  tvenne  nya  konstanter  a  och 
e,  i  det  vi  uppställa  följande  uttryck 

Härmed    erhålles    efterhand    nedanstående    värden    för  /, ,  y^, 
och  de  ursprungliga  konstanterna: 
y,  =  2^a 

^  =  ^,a(l  — c»)-^,a«(l-r»)*; 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANO   TILL    K.    SV.    VBT.-AKAD.    UANDL.     BAND   6.     N:0    8.      33 

och  slutligen  befinnas: 


-Vf* 


1.1 


+  /M^a^^ 


12. 

I  ändamål  att  reducera  uttrycket  (a)  till  normalformen 
för  de  elliptiska  integralen,  införa  vi,  i  stället  för  r  en  ny 
föränderlig  y,  hvilken  vi  definiera  medelst  likheten 

1  +  ny  ' 
i  hvilken  m  och  n  ännu  äro  obestämda. 


«  -TT,^- 


'Ifrågavarande  substitution  gifver  oss 


m  —  nr^ 

(1  +  «y)' 


dr  =  -^;—^^dy 


tn  —  nr^ 
r  —  r,  =  — ^-y 

* 

_       *-a  — *-i— (m  — «rt)y 

'  1  +  wy 

v—  ,.  _  /.  -  ^  — i"  -gl  +  [^(y  — i")  — mV^2]y 

^       ^"*  1+ny       " 

y  +  )U  -t-  Pi  -h  [n  (y  -f  jti)  -h  mV^  J  y  "^ 
"^  ^  "^  <^  1  +  wy 

Bestämma  vi  nu  koefiicientcrna  m  och  n  på  så  sätt  att 
r,  —  r,  =  m  —  nr^ 

o  =.  n  (v  +  /i)  +  mV^2  » 
^å  befinnas: 

v  +  )U   +  ^2 
^  +  ^  +  P? 

»jch  härpå  erhålla  vi,  efter  att  hafva  betecknat: 

k2^_  y»(y  — jtQ  — mV^2  ^  '^(g2  — gi)» 

•  — ^  — Pi  C»'  +  <'  +  (>2)(''— A'— Pi)^^  , 

Digitizedby^LrOOgle 


V  - 


34       OTLDÉN.       THSORIE    FÖR   HIMLAKROPPARNAS    RÖRELSER. 

samt  bestämt  /9  ur  likheten 

4(m  —  nvY)^ 


1  = 


lP{m  —  nr^)  (m  —  nr^)  {v  —  i"  —  pi)  (»'  +  ^  +  Pi) 
4 


följande  uttryck 

dt/ 


2du  = 


V^(l-y)(l-A:V)' 

hvaraf  omedelbart  följer 

y  =  8n{u  —  u^y , 

der  u^  betecknar    en    integrationskonstant,    hvilken    vi   i  det 
nästföljande,  för  korthetens  skull,  bortlemna. 


13. 

Qvantiteterna  m  och  n  ersätter  jag  medelst  tvenne  andra, 
h varigenom  Vq  och  z  omedelbart  erhålles  under  denaf  Jacobi 
införda  formen  för  elliptiska  integral  af  tredje  slaget.  För 
detta  ändamål  sättes: 

n  =  —  fc^sncD^  ;  —  =  —  A^snta^ , 
hvarefter  följande  uttryck  lätt  kunna  härledas: 


sncti  =  1/  - 


(a) 


2v 


cnco 


_\/v  +  fl  +  Ql 

~  y     2v 

y  v  +  fl  +  Q^ 


(,^) 


snta  =  *  1/  ^ 


<")(»  — M  —  gi) 

2VQ, 


cnta 


in  -  \  /(*■  -  ju)  (v  +  /<  +  Qx) 
V  Pi  "  +  A*  +  Pj 

Digitized  by  LjOOQIC 


BIHANG  TILL   K.    SV.   VET.-AKAD.    HANDL.     BAND   6.     N:0    8.      35 

De    sednare,    eller   likheterna  (/9)    skola   vi    äfven    redu- 
cera till  reelt  argument  och  den  komplementära  modylen 


v  (»•  — i"  — 9i 


)(v—ft—Q2) 


■  9i)  (»-  +  ^  +  Qi) 
och  erhålla  då,  med  stöd  af  kända  traneformationsformler 


<y) 


^)(y  — ^— g^) 


dn  (a, 


'*^=\^(-^ 


2v(), 


■  fi)  {v    +   fl    +   Qi) 

och  af  dessa  likheter  härleda  vi  slutligen  de  följande 


(d) 


^       '  '    y  Q2^  -^  f^  +  Qi 

en  (K'  -  a^k^)  =  V^KEÄI^ir" 

V  92         »^  +  it*  +  (>1 

dn  (K'  -  o,k')  =  v^Sjz^TZIEäl 

V  Q2       ^  —  l^  —  Qi 

Då  /I2  försvinner,  så  antager  ä:  värdet  o,  k*  värdet  1  samt 
K'  och  Q  blifva  oändligt  stora.  Dereroot  har  differensen  K'  —  o 
ett  ändligt  värde,  hvilket  lätt  igenfinnes  med  stöd  af  formel- 
systemet  (d). 

14. 

Emellan  de  elliptiska  funktionerna  af  argumenten  w  och 
11  förefinnas  ett  stort  antal  relationer,  af  hvilka  här  emellertid 
endast  de  skola  anföras,  hvilka  för  den  föreliggande  under- 
sökningen hafva  ett  omedelbart  intresse.  —  Ur  de  lätt  funna 
likheterna 


<«) 


snza^ 
snw^  ~ 

cnta* 

V  —  lil 

snoi^ 

Qi 

dnia 
dnio  ~ 

Digitized  by  VjOOQ IC 


36       OTLDÉN.       THBOKIB    FÖR   HIMLAKROPPARNAS   RÖREL8SB. 

finner  man  omedelbart: 

2v 

[cn»o*      snto*]  _  _ 
dnta* 


cDia' 

snta* 

cnoi* 

snw* 

en  ta* 

H- 

snta* 

dnw*  rcnto* 

snta* 

dnw^  fcnta*      enta*] '2fi 

dma*  Lcncc;*       cnw*J  ~       Q2  ' 


och  härmed  erhålles  vidare: 

dnta*  snw^cncD* 


(?) 


dnwj  [snw^snta*  —  cnw^snia*]* 

dnia*      8nc«)*cnci>*       _  (»,    q^ 
dna>*  [sncD*  —  anta*]*  ~  2v  2v  ^ 


en  relation,  hvilken  vi  längre  fram  komma  att  använda. 
Likheterna  (a)  och  (fi)  gifva  oss  omedelbart 


sma*  —  snw*  = 
har  man  äfven 

(1^- 

•iu- 

+  9i)  . 

fi^nta*  —  snw* 
dncu* 

(v- 

-fi- 

2VQ^ 

+  Qt) 

15. 

De  elliptiska  funktionerna  af  summan  och  skilnaden  af 
argumenten  ia  och  cj  skola  vi  härleda  på  en  omväg,  i  det  vi 
först  söka  dessa  funktioner  af  summan  och  skilnaden  af  argu- 
menten ta  —  tK'  och  w.  Härtill  använda  vi  framför  allt  re- 
lationen 

—  Ä:*sn(ta  —  tK')*snw*  =  — - 

eller 


1  v  +  /U 


1  —  A;*8n(ia  —  iK')hnio'^       v  -^  fi  +  {ti  ' 

hvilken,    med    stöd    af  kända  transformationsformler,  härledes 
ur  den  första  af  likheterna  (e).     Derjemte  behöfva  vi  följande 

Dlgitized  by  VjV^UV  IC 


BIBAN6    TILL    K.    8T.    VBT.-AKAD.    BANDL.      BAND    6.     M:0    8.      37 

uttryck,  hvilka  pä  grund  af  samma  transformationsformler  er- 
hållas ur  likheterna  ((i), 


8n(w  —  iK  )  =  —  ti/  — ^ ^ — ^ 

cn(»<7  —  »K  )  =         1/  — ^^ !r  .  _5Li 

Vp2— Pl  »'  +   l« 

dn(.a  -  .K')  =        i/v-j,  v  +  ^  +  ft 

Härmed    erhälles,    medelst    användning    af   de    elliptiska 
funktionemas  additionstheorem : 


(i^) 


8n(to  -  tK'+  w)  +  8n(to  -  »K'  -  w)=  -  2t\/"     ^'       ^^-3-^ 

V  9,  —  (>,      2v 

8n(w-.K'-|-w)-8n(io-tK'-w)=     2\/— §?  -    "^^ 

r  P»      Pi      ^•' 

cn(ta-tK'+ft,)  +  cn(io-iK'-€,;)=--     2\/— 2»—   "-^ 

V  pi  —  p,      2»' 

cn(iff -  tK'+  w)-cn(ta  -  »K'-  w)=     2tl/     ^'       "^i^ 

V  Pi  —  Pi      2» 


dn(ta-tK-fw)+dn(ta-tK'-o*)=     2 \       """"^      -  "    '" 

dn(ta-«K'+w)  -  dn(ta-.K- w)=     2»V/^^ ^^7^^ c; 

«ch  af  dessa  relationer  följa  omedelbart  de  nedanstående: 

sn(ta  +  w)      8n(ia  —  w)  V  (»,  —  ^1      2»» 

=      2ik 


(') 


_^  1/     Pi  *"  — ^' 

8n(«<;  +  w)      8n(»o  —  w)           "~  V  Pa  —  Pi  2v 

dn(tq  H-  (u)  ^  dn(tq— a»)  _  _  g^.^i  /      Pt  »  +  f< 

cn(t<j  +  w)       cn(ta  —  w)                 y  ^  —  p,  2» 

dn(to  +  cii)      dn(t£— -w)  _ 


^       2* 


cn(to  +  w)      cn(ia  —  w) '"       " "  V  pj  —  q\      2v 

Digitized  by  LjOOQIC 


38        GYLDÉN.      THEORIE    FÖR   HIMLAKROPPARNAS    RÖRELSER. 

cu(ia  +  w)      cn(ta  —  w)  _  _  ^^  \/    v — ju  y  +  |i"~ 


cn(tö  f  ft;)       cn(ta  — 


ta  — (tf)^       2    I  /  ft  ga 

Bn(ia  -f  w)      8n(ia  —  cd)  V  (y—f*—Qi)  {v  +  §i  +  Pi) 

H&rmed  skulle  åter  en  följd  af  relationer  kunna  härledas, 
hvilka  jag  dock  nu  förbigår,  alldenstund  de  redan  anförda  äro 
mer  än  tillräckliga  för  det  ändamål,  i  denna  afhandling  åsyfuis. 


16. 

Med  stöd  af  de  i  föregående  artiklar  anförda  relationerna 
gå  vi  nu  att  uppsöka  de  lämpligaste  uttrycken  för  r,  dv  och 
dr,  dervid  vi  fortfarande  skrifva  r,  v,  och  c  i  stället  för  v 
Vq  och  Cq,  Det  första  uttryck,  som  erbjuder  sig  för  r,  erhålles 
ur  likheten  {b)  art.  12,  och  är  det  följande: 

__      1  —  t^snta^nu^ 
'^  ~  '*'  1  —  ifc^snw^snu*  ' 

hvilket  uttryck  antager  nedanstående  form,  om  man  utbyter 
de  i  detsamma  förekommande  elliptiska  funktionerna  mot 
thetafunktioner, 

W  'L0(*'^)J    Ö(w   +w)0(w-u)' 

och  denna  form  är  i  synnerhet  då  användbar,  när  det  g&Uer 
att  utveckla  produkter,  som  innehålla  potenser  af  r  multipli- 
cerade med  Siner  och  Cosiner  för  t;. 

För  att  uttrycka  r  oberoende  af  a,  erinra  vi  oss  att: 

r=:r    -¥    (^  —  ^n)  »^^^ 
^       1  —  A^sn^cti^snu* 

Nu  har  man  emellertid: 

m  —  nr 2  =  ^j  —  ^i  > 

adderar  man  härtill,  på  hvardera  sidan  om  likhetstecknet  qvtn- 
titen  n(r2 — »j),  så  finner  man: 

m^nrj  =  (fj  —  r^)  (1  +  n) 

=  (r^  —  r^)  dnw^ 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHAN6   TILL    K.    SV.    YBT.-AKAD.    UANDL.     BAND.    6.     N:0  8.     39 

Vi  erhålla  på  grund  af  detta  värde  följande  uttryck  för  r: 

dnw^snw^ 


r  =  r,  +  (rj  —  r,) 


1  —  k^sxKo^Bnu^ 


Detsamma  ger  anledning  till  ett  approximativt  värde  af  r, 
hvilket  må  anföras  på  grund  af  öfverskadligheten  hos  det- 
samma. Utvecklar  man  nämligen  föregående  uttryck  efter 
potensema  af  k^^  och  bibehåller  man  dervid  endast  de  termer, 
som  bero  af  denna  qvantitets  första  potens,  så  befinnes: 

r  =  rj  +  (r^  —  r,)  (snu*  —  khntohnu^cnu^)  , 

eller 

^  =  ^i  ■+■  é  (^1  —  ^i)  —  J  (^2  —  ^i)  **8na>2 

—  i  (^2  —  ^i)  C^ö  2  am  w 

+  J  (rj  —  r,)  khnu)^  Cos  4  am  u 
=  a  —  ae  Cos  2  am  u 

—  -j-  khn(o^  (1  —  Cos  4  am  u) 

Bortlemnas  A;^  helt  och  hållet,  så  återstå  de  bekanta  ter- 
merna af  uttrycket  för  radiusvektor  i  den  Keplerska  ellipsen. 

För  att  fullfölja  det  här  åsyftade  ändamålet  skola  vi  ut- 
trycka   differensen    r^ — Vi   medelst  k,      AUdenstund  vi  hafva 


snfcicncti  __  V(y  —  ^  —  gi)  (y  +  jU  +  ^2) 
dnw  2v 

så  befinnes  äfven 

_   2v  ,  2  snoi^cnw* 

'■*"'■•  ~v^*  ~^^^ 

och  härmed  erhålles: 

2v  i^snw^cnw^snu^ 


(/)  r  =  r,+ 


y^  1  —  khnw^Bnu^ 


Ur  den  relation  emellan  r  och  r^,  som  anfördes  i  början 
af  denna  artikel,  erhålles  den  följande: 

r,  __  -       <;^(8nfa^  —  sncf)^)snu^ 
'^^  r  ■"      "^       1  —  kHrnahnu^       ' 

Digitized  by  VjOOQ IC 


40    OYLDÉN.   THBORIE  FÖR  HIMLAK&OPPAENAS  BÖESLSIR. 

h vilket  uttryck  kommer  till  användning  vid  bildandet  af  vär- 
det för  dv. 


17. 

Uppställandet  ^f  detta  värde,  äfvensom  af  värdet  af  di 
erfordrar  emellertid  ännu  att  vi  angifva  fi  och  Vc^  medelst 
a  och  (O.     På  grund  af  uttrycket 


/^  = 


1(1"- iU  — 9,)(V   +  ^    -f   ^2) 

finna  vi  då  först  och  främst: 

VBUtuCTlW 

Vidare  gifver  oss  värdet: 
följande  uttryck: 


hvaraf,  med  stöd  af  likheterna  (e),  erhålles: 
\'c  .  sntacntr; , ; 

—  =  —  t V  Pi  P2 ; 

r,  sncocnco     ^'  ^-^ 

och  härefter  inse  vi  omedelbart  riktigheten  af  uttrycket 


fi^c  _         .  sntacniadnw  i 


rj  ''^     snw^noi*     y     2^2^' 

hvilket,    om    det  i   art.   14   angifna  värdet  för  ^  ^  införes, 
slutligen  leder  till  formeln 

fi^c  ^ .  sntacntodnta 

r,  snw^  —  Buia^ 

Genom    att    härpå    multiplicera  likheten  (g)  i  föregående 
art.  med  detta  värde,  erhålles 

.,.    dv__fiyc  _       ^ .  smacmadma       ^ .  A:^sm'acntadntasnu^ 
^  ^    du~~    r    ~~  snoi*  —  snta^  1  —  khniahnu^ 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANO   TILL   K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.     BAND.  6.     N:0  8.     41 

och  likaledes  erhåUes  af  likheten  (/),  efter  multiplikation  med 
det  ofvan  anförda  värdet  för  fi^ 

cij  _^       _    2     j  pj      dnw  ib^sncocndidncusnu^  1 

du  ^  Y^il  \  2v  sncucnoi         1  —  khrnohnu^    j  ' 

eller,  om  värdet  för  p-  från  art.  14  införes, 

dr  _    2     I  snaicncudnoi       Psnaicncwdncodnoisnu' 1 
'v         du  ""  ifTT  I  sncu*  —  sntV  1  —  k^ntohnu^       \ 


18. 


För  att  öfvergå  till  integrationen  af  uttrycken  (h)  och  (t) 
sätta  vi  först  och  främst  de  första  termerna  till  höger  om 
Hkhetstecknen  under  följande  form: 

Bniocmadmo  __  Ä:^ntacnt(7dntasn(ai  —  iK')^ 
emo^  —  snta*  ~"     1  —  Ä:*sn»a*sn(ai  —  tK')^ 

-  0(ia)  "^  *  ©(co-ta-iK')      *  ©  (w  +  ta  -  tK') 
och 

sno/cnoidncii  _       A;^8ncucnitfdnct;8n(tg  -  iK')^ 
snco*  —  sntff*  1  —  Ä;^nco^8n(ta  -  iK')^ 

©(a>)      *©(ta-tK'-ai)  "^  *  0(ta-iK'  +  w) 

Vidare  hafva  vi: 

Aj^sntacntadntasnw^  _  &{io)         Q!(u  —  ta) .  &(u  +  io) 

l-khniahnu^     ~"  e{ia)  "*"  *  ©~(i7^'ia) ""  *  ©(w  +  ia) 

Ä:^D£(icnci>dnc(;8nu^  _  0'(a>)       .  ©'(m  — co)  _^  .  ©'  (m  +  oi) 
l-fc^sncii^snt/*     -  @t4  "^  *©(u-cu)'~*0  (t^TÖT) 

Införas*  dessa  värden  i  uttrycken  (A)  och  (i),  så  erhålles, 
i  det  med  v^  och  t^  tvenne  integrationskonstanter  betecknas, 

„_„•__,•  \&{'^-io-iK')      &{w  +  io-iK')]  0{u-ia) 

,r;-(,     ^0)    rQ'(«g-»K'  +  a>)      0'(tg-tK'-a,)1         j^^  ©Oiz^) 
»^i(^    *'-[0(,„-tK'  +  a,)      0(ta-.K'-«)J"+  *°S  ©(«  +  «) 

Digitized  by  VjOOQ IC 


42   OTLDÉN.   TBEORIE  FÖR  HIMLAKROPPARNAS  RÖRELSIR. 

I  dessa  formler  inför  jag  ännu  följande  beteckningar: 


n 


.  .K\&{u>-io-  iK')       &{,o  +  tg  -  tK)1 

^  •frL0(w-»a-tK')       0(w +  .»-«')] 

Vf^  ^  ^\&{ot  +  ia-i^')      Q'(ft»-»g  +  iK')"| 
TT      n  [  0  (w  +  to  -  tK')  ■•"  ©(«-»(,  +  tK')J  ' 


hvarefter  följande  uttryck  framgå: 


(20) 


w  —  v"  =  (1  +  g) «  +  t  log 


0 


(21) 

och  härtill  kommer* 


0(1  e  +  . a) 


_  [0^)7  Q(^^-^>^)Q(|g-tg) 

0(^.  +  a,)0(|.-c.) 


r  ^r0(tti)"P 
r,~[©(to)J 


Sedan    dessa   uttryck  blifvit  funna,   är  det  äfven  lätt  att 
angifva  de  rätvinkliga  koordinatema: 

x  =  T  Cos  (t;  —  v^) 

y  =  r  Sin  (v  —  v^) 

såsom  funktioner  af  «.     Man  finner  omedelbart: 


(22) 


'-    '[©M  0(|,  +  c.)©(|e-o,) 


hvaraf  slutligen  följer: 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG   TILL   K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.    BAND   6.     N:0   8.     43 


m 


19. 

Det  återstår  oss  ännu  att  närmare  undersöka  värdena  för 
g  och  N.  Af  de  många  förfaringssätt,  som  härtill  äro  an- 
vändbara, välja  vi  det  följande. 

Man  har  i  allmänhet 

©  {£)  =  konst,  (l  —  qe^')  (l  —  qe~'^')  (l  —  q*eV) .... 
Häraf  erhåUes 


qe 


7t 

'k' 


n 
■  i—z 


n 


.71 

t— 2 


qe     K  9*0  K 


,71 


.71 


l  —  <//r        1  — ^ö     'K-  1  — gVK 


Ins&ttes    i    detta   uttryck    först    ci>  —  ta  — »K'  i  st.  för  r,  och 
observeras  att 


"^  '»Ti 
9=  e       X  , 


så  befinnes: 


e'(i«  —  tg  —  t'K')   _  .n^ 
e(w  — to  — JK')  ~  'k^ 


7t  .71 


71  .71 

1  —  e    K        K 


(/^e     K''        K"" 


71  .71 

71  .71 


och  på  samma  sätt  erhåUes: 


Digitized  by  VjOOQ IC 


44       OTLDkK.       THXOaiB   PÖB   HI]II.AKBOrPABNAS   KÖBB.8BB. 


e'{u,  +  ia-iK')  ^  _  ,iL  / _l_Jll.'i!_  _     g^g^     '^'' 
6»(w  +  io  — «K')  'k)  _£„  +  i*  «        ■" 


i-.-K^-^f    i_,.,r-'r 


/I  » 

1  —  9  V      K  k 


Genom  att  subtrahera  desBa  uttryck,  det  sednare  från  det 
förra,  finner  man,  under  iakttagande  af  det,  i  föregående  art. 
angifna  värdet  för  1  +  g, 


(24)    e  = 


71  ZtT 

1  —  2e     K    Co8  ^w  +  e      K 


-2g« 


eK 


(n 
Co8  ttW  —  g*«K 


1  —  27««  K*'  Cos  ^w  +  qU  K  "^ 


—  -   /  —"  \ 

e     K   ICoStfco  —  q^e      K   I 


TT 


-V 


1  —  2qh     K    Cos  r=^  +  ^g      K 
-   /  ^  \ 


n 


1  —  2q*e^    Cos  ~^  -f  q^e 


2^a 


71 


ICos^vio  —  9*e     Kl 


TT 


n 


-2^ 


1  —  2^e     K    Cos  -j^rco  +  q^e      K 


hvilket  värde  angifver  apsidemas  sekularrörelse. 

'  Digitized  by  LjOOQ IC 


BIHANO   TILL   K.    ST.    VBT.-AKAD.    HANDL.     BAND   6.     N:0   8.      45 

På  samma  väg  erhåller  man  vidare: 


e'{(a  +  io-iK')  __.n_ 
Q{(jj  +  ia-%K')~      *K 


—  -er  +  i-fti 
e     K  K 


n         ,71 
-a  —  i— öl 


g^gK  K" 


71  .71  71  .71 


n  71  . 

. —  —a  +  i=-w 


q^é     K     "   K 

71  .71 

1  —  ^^ö      K  K 


' 

71 

71 

F  — 

t  — 

01 

e 

R 

K 

71 

.71 

ttT 

i—fo 

1 

— 

6 

K 

R 

71  .71 

71  .71 


n  ,n 


J*6 


71  .71 

<J  I— O* 


l_j2g      K^        'K 


hvarmed    man    finnar    nedanstående    uttryck  för  den  interme- 
diära anomaliens  medelrörelse: 


(25)       1^  = 


2ö     K    Sin  |^ci> 


l_2g     K^^Cos^w  ^-  t"^'' 


+  %q^  Sin  —  O) 

'  n 


eK" 


n 


il» 


1  — 2j'«K    Cos^w  +  9*eK 


TE 

—  -a 
6      K 


71  <^7r 

1  —  ^H~  k"  Cos  ^w  +  <^e~  k" 


Digitized  by  LjOOQIC 


46       GTLDiN.      TtiEORIE   FÖR   HIMLAKROPPARNAS   RÖRELSER. 


n 


4-  2^*  Sin  ^  Cd 


n 

er 


2%a 


1  —  2^eK''  Coe  ^w  +  jVk 


+  .. 


TT 

6      K 


K' 


9  IIL    Undersdkniiig   af  en  klass  differentialeqTationer,  hrilkås 
integration  fOrmedlar  bestftmningen  af  eyektionen. 

20. 

Våra  undersökningar  återgå  nu  till  den  närmare  bestäm- 
ningen af  v  eller  af  den  emot  v  svarande  qvantiteten  ^,  for 
hvilken  sednare  man  har  en  enklare  differentialeqvation  än 
för  den  förra.  Vi  återtaga  således  likheten  (12)  öch  skola 
först  behandla  densamma  ur  några  allmänna  synpunkter.  Tänka 
vi  oss  termerna  till  höger  i  nämnda  likhet  utvecklade  efter 
potensernik  af  Qj  så  finna  vi  lätt  ett  resultat  af  denna  form 

(25)    ^  +  [1  +  Ä"  +  'Py](f  =Vo+  V^q'  +  V,?»  +  . . 

Vi  tänka  oss  härvid  /^J,')  vara  en  konstant  och  bestämd  sålunda 
att  ^1  ej  innehåller  någon  konstant  term,  hvaremot  sådana 
kunna  förekomma  i  ^^  ,  ^F^  . .  .  Funktionerna  ^q,  Vj  . . .  åro 
för  öfrigt  sammansatta  af  periodiska  termer,  hvilkas  argument 
kunna  vara  mycket  olikartade. 

AUdenstund  ofvanstående  likhet  ej  är  direkt  integrabel,  gäl- 
ler det  först  och  främst  att  fastställa  en  norm,  enligt  hvilken 
integrationen  medelst  successiva  tillnärmelser  bör  företagas.  Vi 
erinra  oss  härtill  först  och  främst,  att  q  är  att  anses  såsom  en 
qv  antite  t,  hvars  numeriska  värde  ständigt  är  mindre  än  1,  — 
en  motsatt  händelse  skulle  erfordra  ett  behandlingssätt,  hvilket 
vi  här  måste  utesluta.  Vi  antaga  på  grund  häraf  termerna 
till  höger,  med  undantag  af  den  första,  vara  så  små,  att  de  i 
den  första  tillnärmelsen  kunna  bortlemnas.  I  sjelfva  verket 
äro  äfven  dessa  termer  multiplicerade  med  den  tredje  poten- 

Digitizedby  LjOOQI 


ii<: 


BIHANe   TILL   K.    ST.    VET.-AKAD.    HANDL.     BAND.    6*     N:0   8.     47 

sen  af  den  störande  massan,  således  i  de  fall,  som  förekom- 
mit i  astronomien,  mycket  små  och  ofta  alldeles  omärkbara. 
Vi  betrakta  således  till  en  början  likheten 

(25,  a)  ^  +  (l+^^»+y,)p='F,; 

men  äfven  denna  kan  i  allmänhet  ej  omedelbart  integreras, 
hvarföre  vi  sönderdela  densamma  i  en  följd  af  andra  likheter 
af  andra  ordningen,  hvilkas  integral  äro  lättare  åtkomliga. 


21. 

För  att  underlätta  den,  ifrågasatta  sönderdelningen,  är  det 
nödvändigt  att  först  och  främst  beakta  den  analytiska  formen 
af  funktionen  'F,,  och  det  är  äfven  fördelaktigt,  ehuru  inga- 
lunda nödvändigt,  att  på  samma  gång  fördela  de  olika  ter- 
merna i  funktionen  Vq  på  de  olika  partialeqvationerna.  Dessa 
båda  funktioner  kunna  vi  antaga  hafva  alldeles  samma  form, 
och  vi  förutsätta  till  en  början  denna  af  den  enklaste  beskaf- 
fenhet med  hänseende  till  den  postulerade  integrationens  ut- 
förande, nämligen  en  funktion  af  endast  Vq.  Vi  antaga  med 
andra  ord,  att  man  utan  någon  väsentlig  uppoffring  af  kon- 
vergens kunnat  framställa  de  ifrågavarande  funktionerna  me- 
delst uttrycken:*) 

W^  =  /J,(i)  Cos  {l,v  -h  6/»))  4-  /^2(»>  Cos  (X^v  4-  b^<'^)  +  . . . 

•f  itf/'>  Cos  (IsV  +  6/>>)  -!-... 

W^  =  /$fo^«)  +  /?/«)  Cos  {l\v  +  6i<«))  -h  . . . 

+  /^/«>  Cos  {l',v  -f  6/0))  +  . . .  , 
der  icke   allenast  koefBcientema  fi  utan  äfven  qvantitetema  b 
samt    faktorerna    X    äro    konstanter,    af   hvilka  sednare   några 
kunna  tänkas  hafva  mycket  små  värden,  motsvarande  mycket 
långa  perioder. 

Uttrycket  för  ^q  innehåller  visserligen,  om  man  i  det- 
samma fullständigt  vill  upptaga  alla  termer  af  andra  ordnin- 
gen, en  funktion  af  q,  nämligen  qvantiteten  T;  vid  den  här  ne- 
dan företagna  sönderdelningen  af  q  kan  emellertid  densamma 
behandlas  på  samma  sätt.  Den  formella  beskaffenheten  af 
de    härigenom    uppkommande    likheterna  undergår  derigenom 

*)  För  korthetens  skuU  skrifra  tI  I  denna  §  i?  i  st.  för  v^. 

Digitized  by  LjOOQ IC 


48   OYLDÅN.   THBORIE  PÖH  HIMLAKROPPARNAS  RÖRBL8SR. 

# 

icke  någon  förändring  utan  erhålla  dessa  endast  en  term  yt- 
terligare till  höger  om  likhetstecknen. 

Antalet  termer  i  ofvananförda  uttryck  är  nu  i  allmänhet  vis- 
serligen oändligt,  men  endast  ett  fåtal  af  dessa  utöfva  ett  sådant 
inflytande  på  resultet  att  de  högre  potenserna  af  desamma 
blifva  märkliga.  Det  är  dessa  f4  inflytelserika  termer,  hvil- 
kas  särskiljande  afses  med  nedan  utförda  sönderdelning.  Vi 
antaga  nu  att  antalet  af  inflytelserika  termer  i  funktionen  ^y 
är  8,  samt  tänka  oss  q  sönderdelad  i  ^  +  2  termer,  hvilka  vi 
beteckna,  såsom  synes  af  nedanstående  uttryck: 

(26)  p  =  Äo-hÄi  +  i?5  +  ...   +Ä,  +  Ä,+, 

De  «  +  1  första  af  dessa  Ä-funktioner  tänka  vi  oss  vidare 
bestämda  på  så  sätt  att  följande  differentialeqvationer  blifva 
satis  fie  rade 


(27) 


^  +  [1  +  /Jj"  +  H?'  Co8  H,v  +  6{")]Ä, 

=  /»r  Co8  (X\v  +  6^)-/»!"  Co8  a,w  +  6i»)Ä, 

=  /»f  Coå  (A',w  +  b^^)  -  /9^"  Cos  (A,  +  bi'){R^  +  Ä,i 

^  +  [1  +  ^i"  +  /J^'>  Cos  (3i,v  +  *i'>)]  Ä, 

=  /S^'>  Cos  (X\v  +  6j«^)-/?J*>  Cos  {l,v  +  6r>)  (Ä, 

+  Ä,  +  Ä,) 
— /S{"  Cos  {X^v  +  0^2 


'^^  +  [1  +  ^i»  +  /?:"  Cos  (;i.,.  +  b?')]  R. 

=  ,«r>  Cos  {l',v  +  o  -  /»i'*  Cos  (X,v  +  6<")  (Äo  +  Ä, 

+  ...Ä._,) 

-(/i'lV.,(A.._,u  +  6i'i,)  +  ^i»,Cos(A._3.»  +  611,) 

+  M"Cos(A,u  +  6i")jÄ._, 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANO   TILL   K.   SV.   YET.-AKAD.    HANDL.     BANQ.  6.     N:0  8.      49 

För  att  slutligen  erhålla  den  återstående  likheten,  hvilken 
bestämmer  i2«+i,  under  en  möjligast  öfverskådlig  form,  be- 
teckna vi  summan  af  de  termer  i  ^j  och  'Fq,  som  icke  blif- 
vit  utskrifna,  med  ^i,  och  *Fo,,  och  finna  då,  med  hänseende 
till  uttrycket  (26): 

+  — 

+  [1 +  /?<"  + v,- f,.]Ä. 

—  [/Sl'>  Co8  (A,..  +  61")  +  (ti'^  Cos  (A,.;  +  6i") 
+  . .  +  /J."li  Co8  (X.-iv  +  6i1i)]Ä. 

och    h&raf   erhålles    omedelbart,   med  hänseende   till  likheten 
(25,a), 


(28)      5f-2  +  [l  +  ^<^>4-¥^,]Ä,.i 


=  ^^0,— ^i,(Äo  +  ^1  +  ...  +  Ä,) 
-[/?r^Cos(V  +  6i'^)  +  ... 
+  /^i'iiCos(A,_ii;  +  6i'li)]Ä. 

Enligt  vår  förutsättning  äro  nu  såväl  'Fu  som  H^o»  funk- 
tioner, hvilka  endast  innehålla  dels  små,  dels  sådana  termer, 
som  icke  genom  integrationsprocessen  blifva  förstorade;  det- 
samma kunna  vi  äfven  antaga  om  den  sista  termen  i  likheten 
(28)  alldenstund  koefficienterna  i  densamma  minst  äro  af  an- 
dra ordningen,  samt  derjemte  argumenten  förflyttade.  Funk- 
tionen Mg  +  i  kunna  vi  derföre  förutsätta  vara  af  andra  ord- 
ningen, och  således  produkten  'Fj  Rs+i  af  den  tredje.  Under 
sådana  förhållanden  kunna  vi  på  likheten  (28)  använda  ett 
annat  integrationsförfarande  än  det  som  icke  skulle  hafva  visat 
sig  fördelaktigt  vid  integrationen  af  likheterna  (27).  Vi  sätta 
nämligen  nu: 

(28,  a)  Ä.+i  =  3?o  +  K,  +  3?2  +    •• 

Digitized  by  VjOOQ IC 


50       OTLDfcN.      THBORIE   PÖB    HI1LLAKR0PPARNA8    RÖRBL8BB. 

och  integrera  efterhand  likheterna: 

^  4-  (1  +  /^i*0«o  =   Po.-Pu(Ro  +  i?,  +  ..  +  Ä,) 
-[M'^  Co8   (X,v  4-  b['^)  -h  .. 

+    ^?ll    C09   (Xs-lV     -h    b\'Lyy]R, 


(28,  b){ 


dv'^ 


4-(l  +  ^^>)3?,  =  -'F,3J, 


dervid  funktionerna  Ko,  Mi, . . .  i  enlighet  med  de  gjorda  för- 
utsättningarne, mycket  hastigt  aftaga  i  storlek  och  ganska 
snart  blifva  omärkliga. 

22. 

Likheterna  (27)  äro,  med  undantag  af  den  första,  alla  af 
denna  form: 


di 


^  +  (1  +  /^o  -^  ^^CosUi;  +  b))R=  U; 


vi  skola  försöka  att  integrera  denna  likhet  medelst  lämpliga 
och  hastigt  konvergerande  tillnärmelser,  och  lemna  dervid  till 
en  början  den  af  R  oberoende  termen  U  åsido.  Denna  lik- 
het är  nämligen,  ehuru  vid  första  påseendet  teende  sig  ganska 
enkel,  ingalunda  lätt  att  behandla,  och  någon  direkt  integra- 
tionsmethod  för  densamma  saknar  man  helt  och  hållet.  Men 
äfven  de  indirekta  methoderna,  som  hittills  blifvit  försökta, 
motsvara  antingen  alldeles  icke  eiler  ock  högst  ofullständigt 
de  fordringar,  hvilka  här  måste  ställas  på  en  sådan  method. 
Jag  har  derföre  varit  nödsakad  att  söka  en  lämpligare  sådan 
och  går  nu  att  meddela  det  i  afseende  härå  funna  resultatet. 


23. 

Med  K  betecknar  jag  den  fullständiga  elliptiska  integra- 
len af  första  slaget,  motsvarande  en  modyl  k,  hvilken  för  ett 
ögonblick  lemnas  obestämd,  men  om  hvilken  vi  genast  kunna 

Digitized  by  VjUUS' IC 


BIHAJtG    TILL    K.    ST.    VET.-AKAD.    HANDL.     BAMD.    6.     N:0    8.      51 

förutsätta,    att    densamma  är  ganska! liten;    vidare  inför  jag  i 
stället  för  t;  en  ny  föränderlig  x^  i  det  jag  sätter: 

hvarefter  ofvanstäende  likhet  öfvergår  i  följande 


AM2K/   ^ 


Såsom  jag  i  min  afhandling  »Studien  auf  dem  Gebiete 
der  Storungstheorie»*)  har  visat,  kan  emellertid  nedanstående 
utveckling  uppställas 

Cos  2  ^  o:  =  y^'^^  +  2/2^^^  Cos  2  am  o:  +  2  yf  Cos  4  am  ar  +  . . . , 

hvilken  konvergerar  ganska  hastigt  redan  vid  måttliga  värden 
af  i,  men  om  denna  modyl  har  ett  litet  värde,  d.  v.  s.  ett 
värde  väsentligen  mindre  än  J,  så  är  konvergensen  hos  ofvan- 
stäende utveckling  ytterst  hastig,  hvarjemte  koefficienterna 
y?^  och  74^^  blifva  vida  mindre  än  koeffiicienten  y%^^  så  att  de 
förra  kunna  anses  vara  åtminstone  en  storleksordning  mindre 
än  den  sednare.  —  I  det  vi  nu  med  n  beteckna  ett  positivt 
helt  tal,  hvilket  i  öfrigt  kan  väljas  huru  som  helst,  bestämma 
vi  modylen  k  ur  den  transcendenta  likheten 

hvarjemte  vi  sätta 

Vi  kunna  genast  erinra  oss  att 

'^'  ~p\2k!  1  +  V 


2 


♦)  Mémoires  de  racadémie  de  S:t  Petersburg  1871. 
••)  Jmf.  Studien,  p.  9  och  109. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


52   GTLDÉN.   THEOEIB  PÖR  HIMLAKK0PPARKA8  EÖBSLSnU 

dertill  hafva  vi 

jfc  j^l*  =  4V(/(i  +  4^  +  69»  +  89»+  i39*-i-i2?»+iv+  •  •  •);*) 

således  blifver 

i— V 

y«)  =  i  IJLL L_ 

^«        *  (1  +  4^  +  6^»  -h  8(^  -h  .  .)M  +  q^ 

Vi  finna  med  stöd  af  detta^värde  följande  uttryck  för  fc* : 
S         tf        1  1 


ifc*  = 


n  (n  +  1)  A«  1  +  y2  (1  ^  4^  +  6?»  -h  . . .)' ' 


derur  A;*,  under  förutsättning  att  denna  qvantitet  fir  temligen 
liten,  ganska  lätt  kan  beräknas,  dä  man  dertill  erinrar  sig 
formeln 

?  =  A*' +  A** +  i«h** +  ««>»*=*  +  ••• 

Sedan  k^  och  A  sålunda  blifvit  bestämda  erhålla  vi  i  stället 
för  den  ofvan  anförda  diflferentialeqvationen  för  R  den  följande 

-»Ji{^)\rTGoBie^x  +  ...]B 

Enär  koefficienten  till  R  pä  högra  sidan  om  likhetstecknet 
kan  göras  så  liten  man  vill,  genom  att  antaga  ett  tillräckligt 
stort  värde  för  det  hela  talet  n,  så  kan  likheten  (29)  tydligen 
integreras  medelst  fortsatta  approximationer,  hvilka  ganska 
snart  leda  till  målet.  I  främsta  rummet  hafva  vi  nu  att  be- 
trakta den  berömda  Laméska  eqvationen. 

(PR 
(29,  a)  ^  =  [^(^  ■+■  1)*^°^*  +  Ä]  Ä 


24. 

Den    Labiéska    eqvationen  integrerades  ursprungligen  for 
vissa    speciela   värden    för  h    af  den  beskaffenhet  att  integra- 


*)  Jacobi,  Fnndamenta  p.  105. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANO   TILL   K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.     BAND   6.     N:0   8.      53 

lema  blefvo  hela  kombinationer  af  enkla  elliptiska  funktio- 
ner. Sedermera  har  Herr  Hermite  i  en  märklig  afhandling*) 
visat,  huruledes  ifrågavarande  eqvation  medelst  s.  k.  dubbel- 
periodiska funktioner  af  andra  slaget  kan  integreras  för  hvil- 
ket  A-värde  som  helst.  Det  af  Hermite  angifna  resultatet  är 
det  följande. 

Lät  0  (x)  beteckna  funktionen 

der  P  —  som  nu  har  en  annan  betydelse  än  i  föregående  ar- 
tiklar, —  likasom  snco*  äro  rationela  funktioner  af  modylen 
och  af  h;  låt  vidare  ett  antal  konstanta  koefficienter  vara  be- 
stämda medelst  likheterna: 

(n-l)(n-2)r         «(n+l)(H.fc»)1 
^>  -  "T(2"n^TrL    ■*■  "~  3  J 

_(n-l)(»-2)(n-3)(n-4) 
*~  8  (2n  —  1)  (2n  —  3) 

^  ^,,  ^  2n(«-H)(H-P),  ^  «M!i_Ll)!(i  ^  ,,), 

_2n(n-HK2«-l)(,_,,^,«)j 

O.  s.  v.; 

då  är,  om  man  betecknar 

R  =  C^F{x)  -h  C^F{—x) , 

der  Cx  och  C,  betyda  tvenne  arbiträra  konstanter. 

Funktionen  F{x)  är  en  s.  k.  dubbelperiodisk  fimktion  af 
andra  slaget,  d.  v.  s.  man  har  alltid 

F(^  +  2K)   =  fiF{x) 

F{x  +  2iK')=^  ^i'F{x), 

om  de  konstanta  koefficienterna  ^  och  iti  äro  bestämda  ur  föl- 
jande formler 

*)  Sur  qnelques  applications  des  fonctions  elliptiqaes.    Oomptes  rendas, 
1877  2:e  semestre. 

Digitized  by  LjOOQ IC 


54      6YLDÉN.       THBORIE    PÖR   HIIILAKSOPPARNAS    RÖ&BLSBR. 


ju'  =  e      K 


25. 


-^'  +  2aK' 


I  det  följande  skola  vi  emellertid  endast  taga  i  betrak- 
tande det  enkla  fall  af  den  Lamé^ska  cqvationen,  der  n  har 
värdet  1.  Inom  solsystemet  torde  endast  ett  fätal  banor  före- 
komma,  vid  hvilkas  undersökning  man  för  närvarande  har  an- 
ledning att  antaga  ett  större  värde  af  n,  hvarfbre  ifråga- 
varande inskränkning,  enär  densamma  medför  en  väsendig 
förenkling  af  de  analytiska  utvecklingame,  synes  rättfärdigad. 
Under  förutsättning  att  n  =  1  bestämmer  Herhite  qvantiteten 
(x)  medelst  likheten 

Ä  =  —  1  —  ifc*  +  Jfc^nw» , 

hvaraf,    med    hänseende    till    det  ofvan  anförda  A-värdet,  föl- 
jande bestämning  för  lo  erhålles: 


kHncj^  =  1  -^ 


11     \2Kl     *^<>  lAm)  • 


och,    emedan    den    qvantitet,    Hermite    betecknat   med  X,  nu 
förs^nner,  har  man 

^  f:(o)  H  (^  +  c^ -?g|(«-.K') .  .-i 

^  '  e  (cu)  e  {x) 

samt 

R  =  C,F{a)  +  C^F{—x) 

Man  kan  i  allmänhet  antaga,  att  den  koefficient  här  blif- 
vit  betecknad  med  I  är  mindre  än  enheten;  ty  i  motsatt 
händelse  kunna  likheterna  (27)  vanligen  sönderdelas  pä  samma 
sätt  som  likheten  (28,a)  blifvit  sönderdelad  i  likheterna  (28,6); 
På  grund  häraf  hafva  vi  hufvudsakligen  att  betrakta  det  fall, 
då  o;  är  imaginär;  vi  sätta  derföre  i  ofvanstående  formler  iw 
i  stället  för  w  och  erhålla  då  först  och  främst  uttrycket 

Digitized  by  VjOOQ  IC 


BIHANO    TILL   K.    SY.    YBT.-AKAD.    HAN  DL.     BAND   6.     N:0   8.      55 


medelst    hvilket    w   kan    beräknas.     Vi    skola  nu  framför  allt 

undersöka  koefficienten  — 7^  . 
e  (loj) 

Såsom    utgångspunkt   för    denna    undersökning    har  man 

formeln 


^M  =  ,!»  ieh  -  e-  k")  ^ - ?^ 


vidare  finner  man  med  stöd  af  uttrycket 
det  följande: 


t: 


1     I    /,2m  —  1 
(_1)»   g2m-li±l 


1  — j2» 


-1 


j^-l(el"'+e~l''')+q'^^-'^> 


Man  inser  nu  lätt,  på  grund  af  de  anförda  uttrycken,  att 
koeflBcienten  — p-4  assymptotiskt  närmar  sig  gränsen 


./2 
t 


(fVTT^o-i) 


på  samma  gång  k  närmar  sig  gränsen  noll  och  10  oändlig- 
heten. Beteckna  vi  derföre  med  2t-  en  qvantitet,  som  för- 
svinner med  k^  och  hvars  värde  med  stöd  af  föregående  ut- 
vecklingar och  definitionen 


^  =  .[|(vrTj...)-.] 

gaoska  lätt  erhålles,  så  hafva  vi 


Digitized  by  VjOOQ IC 


56   QYLDÉN.   THSORIB  FÖR  HIMLAKROPPARNAS  RÖRBL8BR. 

dervid  alla  af  x  oberoende  faktorer  tänkas  innefattade  i  kon- 
stanterna Cj  och  Cj.  —  Insätta  vi  slutligen  i  de  termer,  som 

äro  multiplicerade  med  ^,  v  i  stället  för  «,  sä  blifver: 


.  71 


'         e(jr) 

.  n 
H(j!  +  t(o)e     ^' {(vTTä;  +  *)» 

De  qvantiteter,  som  här  blifvit  betecknade  med /^^  och  x, 
äro  för  theorien  för  himlakropparnas  rörelser  af  största  in- 
tresse; utan  att  tillbörligt  fUsta  afseende  vid  desamma  erhåller 
man  integrationsdivisorerna  ej  fullständiga,  hvarigenom,  om 
dessa  äro  små,  betydande  oriktigheter  kunna  uppstå.  Dessa 
oriktigheter,  hvilka  äro  svåra  att  upptäcka  om  man  bibehåller 
det  äldre  betraktelsesättet,  kunna  under  vissa  förutsättningar 
korrigeras  genom  att  upptaga  termer  af  högre  ordningar;  men 
dessa  antaga  då  vanligen  formen  af  sekulära  termer  eller  ock 
af  periodiska  ojemnheter  med  långa  perioder.  Olämpligheten 
af  dylika  termer  är  ej  svår  att  inse.  Laplace  har,  vid  be- 
handlingen af  theorien  för  rörelserna  inom  Jupiterssystemet, 
fästat  afseende  vid  en  qvantitet,  motsvarande  den,  som  har 
blifvit  betecknad  med  fi^\  deremot  finnes  hos  honom  någon 
term,  som  skulle  kompensera  effekten  af  x.  Då  nu  fi^  och 
X  kunna  anses  vara  af  samma  storleksordning,  och  då  ^^  ut- 
öfvar  ett  ganska  väsentligt  inflytande  på  bestämningen  iX  en 
viss  koefficient,  så  finner  man  lätt  att  denna  koefficient  måste 
vara  behäftad  med  ett  väsentligt  fel,  beroende  derpå  att  x 
blifvit  bortlemnad.  Det  är  för  öfrigt  ej  osannolikt  att  de 
termer,  man  i  sednare  tider  på  empirisk  väg  funnit  dels  i 
måntheorien,  dels  i  theorien  för  Saturnus,  hafva  sitt  ursprung 
i  dylika  uraktlåtenheter. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


filHAHe   TILL    K.    SY.   YBT.-AKAD.    HANDL.     BAND   6«     K:0   8.      57 

26. 

Vi  återgå  nu  till  likheten  (29),  der  vi  beteckna  summan 
af  termerna  till  höger  om  likhetstecknet  med  W.  Aro  nu 
^1  och  y^  tvenne  partikulära  integral  till  likheten  (29,  a),  så 
har  integralen  till  likheten  (29)  följande  form: 

Då  vi  pu  bafva 

H(a?  +  no)  —  ^;.  >  H(«  — tw)  ^].  [x 


så  finna   vi    för   den    gemensamma   nämnaren  i  ofvanstående 
värde  för  E  följande  uttryck: 

E(x  +  iw)  B.(x  —  tw)j  ,,      H(a?  +  iw) 
Nu  är  emellertid 


—  2     7-^ 

e(«w) 


och 


— i^ L~^ i  =  k     \  /  (sno?'  —  sntw*) 

e(:r)'  ö(o)    ^  ' 


j,      H(^  +  tw)       öö(tw)  ^smcocniwdrnw 

^B.{x  —  tw)         e  (tw)  snd?^  —  smcti* 


man  finner    således    för  den  ifrågavarande  nämnaren  följande 
varde: 

t../        t.,/   -       o.,H(uc;)H^(ia;)e|(uu) 

yiyi-yiy,--2* — e(o)^e(.'e.) — 

Med    stöd  af  de  i  denna  samt  i  föregående  artikel  funna 
ottryck  kunna  vi  nu  uppställa  följande  formel: 

Digitized  by  VjOOQ IC 


58   eTLDÉN.   THBOBII  FÖE  HIMLAKB0PPARNA8  &ÖEXLSBE. 
TT  /   .  •  \    ^{io})  „  /     .X  ^(i«) 

(30)    R  =  C.°<^  ;  '"K-^i^+  C,°<V:'^>.eM' 

Ö  {a)  B  (*) 

.  7? 

©(x) 


©(«) 


©(x) 


•  77 


der  koefficienten  A  har  följande  betydelse: 


71     ifc'H(tw)Hi(tto)ei(»cii) 


Genom  uppställandet  af  föregående  uttryck  för  Ä  hafva 
vi  i  sjelfva  verket  öfvervunnit  hufvudsvårigheten  vid  evek- 
tionens  bestämning. 

Sedan  alla  hithörande  operationer  blifvit  utförda  (dervid 
detaljerna  lämpligast  måste  rättas  efter  det  föreliggande  fallets 
speciela  beskaffenhet)  skall  man  utan  möda  finna  utvägar  att 
bestämma  den  qvantitet,  vi  i  det  föregående  betecknat  med 
f<2  och  af  hvilken  apsidernas  medelrörelse  är  beroende.  Denna 
qvantitet  bör  nämligen  bestämmas  sålunda,  att  de  termer  för- 
svinna, hvilkas  tillvaro  skulle  kunna  anses  vara  föranledd  af 
ett  fel  i  ifrågavarande  medelrörelse. 


I  IT.    Integration  af  den  differentialeqTationy  som  bestftmmer 
variationen. 

27. 

Variationen,   eller   den  funktion  vi  betecknat  med  Xt  ^^ 
hålles  genom  integration  af  likheten  (14),  nämligen: 

Digitized  by  VjUUSZIC 


BIHAN6   TILL   K.    SY.   YET.-AKAD.    HANDL.     BAND    6.     N:0   8.      59 

dvl  ""  Co    dv 

Då  man  ordnar  de  på  hvarandra  följande  approximatio- 
nerna efter  de  störande  krafternas  stigande  potenser,  har  man 
i  den  första  approximationen  att  bortlemna  %  öfverallt,  der 
denna  funktion  i  den  anförda  likheten  förekommer  till  höger 
om  likhetstecknet.     Vi  hafva  då  ögonblickligen 


dvl 


Om  man  deremot,  såsom  här  afses,  redan  i  den  första  till- 
närmelsen  vill  upptaga  termer  af  andra  ordningen,  måste  ett 
annat  integrationsförfarande  uppsökas.  Den  method,  som  här 
skall  följas,  har  redan  i  inledningen  blifvit  antydd,  och  vi 
gå  nu  att  närmare  utveckla  densamma. 

Den  högra  sidan  af  ifrågavarande  likhet  tänka  vi  oss  här- 
till utvecklad  på  följande  sätt: 


(31) 


^ = —2_f''  ^'^  (^''^""^  ■*■  *^  ■*"  ^'*^^  ■*■  ^ ' 


der  Os^,  X,^  och  a,y  beteckna  konstanter,  samt  U  en  funk- 
tion af  ^,  T,  m.  m.,  hvilken  emellertid  ej  innehåller  någon 
term  af  första  ordningen  och  der  vi  antaga  alla  termer  af 
andra  ordningen  vara  bekanta. 

Sedan    dessa    förutsättningar  blifvit  faststälda,  sönderdela 
vi  funktionen  x  i  det  vi  sätta: 

(32)  3f=^'' 

och  bestämma  funktionerna  x*,^  medelst  likheterna 


(33) 


'^  =  —  ö*^  Sin  (^^0  +  «X  +  a*.*') 


Den  första  af  dessa  eqvationer  kunna  vi  omedelbart  in- 
tegrera för  så  vidt  funktionen  TI  får  anses  vara  bekant;  för 
att  gifva  åt  den  andra  likheten  en  för  integration  medelst 
fortsatta  approximationer  lämplig  form,  införa  vi  beteckningen 

/V^OOgle 


Digitized  by  ^ 


60   GYLDÉN.   THEORIB  FÖR  HIMLAKROPPARNAS  RÖRELSER. 

hvarefter  vi  erhålla 

-^  =  —  a*.*'  Sin  (A^yVo  +  «x*.*'  +  <x\^  +  «*,/) 
=  —  a,,/  Sin  (A,./ro  +  «;:«.*'  +  a*.**)  —  ^7*,*' , 
dä  vi  nämligen  definierat  funktionen  il^,/  medelst  likheten 
/^#.*,  =  «*,/  Co8  (A,,^t?o  +  «x«.*'  +  ö*/)  Sin  («(x)*,i') 

+  a,,/  Sin  (A,,/Vo  +  «X*»*'  +  «*,*')  [Cos  («(xW)  —  1] 

Funktionen  Jlg^  innehäUer  således  termer  af  andra  ordningen, 
hvilka  vi,  såsom  lätt  inses,  kunna  anse  vara  bekanta,  men 
dessutom  termer  af  högre  ordningar,  dem  vi  i  den  första 
approximationen  åtminstone  delvis  måste  bortlemna.  —  Vi 
införa  slutligen  följande  beteckningar: 

(34)  X,,,  =  \sn.^, 

och  erhålla  då 

{A)  ^+  a^Sin  KCos  F=X, 

o 

der  vi  för  korthetens  skull  bortlemnat  de  båda  indices  s  och «'. 


28. 

Den  sednast  funna  differentialeqvationen  kan  endast  me- 
delst fortsatta  approximationer  integreras.  Följes  emellertid 
den  method,  här  nedan  blifver  utvecklad,  så  konvergera  de 
på  hvarandra  följande  tillnärmelserna  i  allmänhet  mycket  fort, 
hvarföre  resultatet  på  denna  väg  både  lätt  öch  hastigt  kan 
ernås. 

Vi  sönderdelaf  först  och  främst  funktionen  V  i  tvenne 
andra,  i  det  vi  sätta 

{B)  V=V,+  V,; 

Digitized  by  LjOOQ IC 


BraANG  TILL   K.    SY.   YXT.-AKAD.    HAMDL.     BAKD.    6.     N:0   8.     61 

och  vi  antaga  V^  vara  en  integral  till  likheten 

^  +  a»SinFoCo8ro  =  0 
dvl 

Betecknar  man  således  med  y  och  /^  tvenne  integrations- 
konstanter, så  har  man  följande  bestämning  för   V^: 

(35)  Fo  =  am  ^  ,  mod.  ifc  =  -  , 

y 

der  man  betecknat 

(36)  |  =  y»,  +/„ 

För  bestamningen  af  V^  återstår  oss  nu  likheten 
^  +  Jo»(Sin  2(F,  +  r.)  -  Sin  2V,)  =  X 


eller 


^  +  a>Sin  F,  Co8(2r„+  T,)  =  X 

O 


Då  nu  X  är  en  storhet  af  andra  ordningen,  så  måste 
äfven  F|  i  allmänhet  anses  vara  en  sådan,  samt  följaktligen 
produkten  a^V^'^  vara  en  storhet  af  femte  ordningen.  Bort- 
lemna  vi  såväl  denna  produkt  som  termer  af  än  högre  ord- 
ning, så  antager  föregående  likhet  följande  omedelbart  inte- 
grabla  form 

^-a^2Sin   Vl-l)V,=X 
Uvq 

eller 

u^  y 

Detta  är  den  Lam^ska  eqvationen  i  ett  af  de  fall.  då 
densamma  kan  integreras  medelst  dubbelperiodiska  funktioner 
af  första  slaget.  Den  allmänna  integralen  till  ifrågavarande 
eqvation  är,  under  förutsättning  att  X  =  O, 

Den  allmänna  integralen  till  den  fullständiga  eqvationen 
finner  man  åter  ur  formeln 


Digitized  by  VjOOQ IC 


62   eTLDÉN.   THEOEIB  PÖE  HIMLAKROPPARNAS  RÖRELSER. 

der  y,  och  y^  beteckna  de  psrtikulära  integralen  till  den  re- 
ducerade eqvationen  samt  Cj  och  C^,  såsom  förut,  integrations- 
konstanter. 


Nu  är: 


{y^X  _  ^  log  Qi(g)      E  _    A- 


således  blifver 


(37)         K,  .  dnljC,  -  ^/s[|f|  -f  |l]d.|d{[ 

Ur  denna  formel  kan  man  lätt  härleda  följande,  hvilken 
i  visst  afseende  är  enklare.  Medelst  partiel  integration  er- 
håller man  nämligen 

och  med  stöd  af  detta  uttryck  finner  man  ögonblickligen 
(37,  a)     F,  =  C,dn?  +  C^dnnf^  +  |fl 


^^/SS>.i.i 


y^r- 


Det   nu  anförda  formelsystemet,   d.  v.  s.  likheterna  (35), 
(36),    (37)  eller  (37  a),    är  likväl  endast  så  länge  användbart, 

som   förhållandet       är  mindre  än  enheten.      Såsom  jag  emel- 
lertid visat  i  Comptes  rendus  för  den  2  Mai  detta  år,  kunna 

Digitized  by  VjUUV  VC 


GYLDiN.   THBOBIE  FÖR  HIMLAKROPPARNAS  RÖRBL8ER.   63 

äfVen  formelflystem  uppställas,  som  motsvara  de  fall,  då  ifråga- 
varande förhållande  antingen  är  större  än  enheten  eller  när- 
mar sig  detta  värde.  Dessa  nja  formelsystem  låta  härleda 
sig  ur  det  här  anförda  genom  tillämpning  af  transformations- 
formler,  som  bevisas  i  läran  om  de  elliptiska  funktionerna. 
Men  då  det  anförda  formelsystemet  förnämligast  ifrågakommer 
vid  undersökningarna  af  de  mekaniska  system,  der  rörelserna 
kunna  blifva  föremål  för  våra  iakttagelser,  skall  jag  här  in- 
skränka mig  till  att  hafva  anfört  detsamma. 


29. 

Likheten  (36)  innehåller  tvenne  integrationskonstanter,  och 
likaså  uttrycket  (37)  eller  (37f  a);  det  är  tydligt  att  af  dessa 
fyra  konstanter  endast  tvenne  kunna  vara  arbiträra.  Vi  gå 
nu  att  visa,  det  konstanterna  C\  och  C,,  utan  att  lösningens 
allmängiltighet  derigenom  förringas,  kunna  sättas  lika  med 
noll.  För  detta  ändamål  behöfva  vi  endast  ådagalägga  att 
små  ändringar  af  konstantema  y  och  /q  medföra  en  ändring 
af  Vq,  hvars  allmänna  'form  är: 


C.dn£  +  C.dn^r|i||  +  |,^l 


och  der  C|  och  C,  betyda  funktioner  af  ändringarna  dy  och 
df^.  Härtill  differentiera  vi  likheterna  (36)  och  erinra  oss 
dervid  den  Hermiteska  formeln 


dam  I 
dk 

Vi  finna  då: 


_dn|r/K-E  \,       e\(g)-|. 


dF,  =  dn§d/o  +  (|-/o)dn|^ 


dngr/K-E  \         e\mdk 


+ 

Nu  är  emellertid 

dk  _       dy 
T         7' 
således  blifver 


:'»'.  =  <i.|(*-Af).dn5[^|).||]^„. 


dy 

y 

Digitized  by  LjOOQ IC 


64    BIHANO    TILL    K.    8T.   YIT.-AKAD.    HANDL.   BAKB.   6.     N:0    8. 

ur  hvilket  uttryck  framgår,  att  om  man  i  summan  af  likhe- 
terna (35)  och  (37)  eller  (37,  a)  vidtager  sådana  ändringar  af 
konstantema  y  och  f^^  som  framgå  ur  uttrycken 

dy  _     ydy 

v       y*  —  a* 
så  kunna  konstanterna  (7,  och  C^  bortlemnas. 


30. 

Med  stöd  af  de  funna  resultaten  kunna  vi  nu  omedelbart 
angifva  ett  uttryck  för  funktionen  x*,/*;  på  grund  af  den  för- 
sta af  likheterna  (34),  likheteif  (13)  saiht  likheterna  (35)  och 
(36)  erhålla  vi  nämligen  följande  relationer 

^M'«'o  +  ^X»,i^  +  «M'  =  2Fj  +  2  am  (yv^  +  /o) 

K  K 

Om  nu  y  identifieras  med  —  i,,,*  och  /q  med  —  a,y,  så  befinnee: 

71  fr 

(38)  sx.,,  =  2r,  +  j-^  Sin  (i.yPo  +  a.,,) 

der  man  har: 

/2K       V2  dn  -  {1,,^Iq  +  a,y) 

Xdn  -  {1,^)1^  +  a,,,) dvo 


Härmed  är  bestämningen  af  variationen  fullständigt  ge- 
nomförd, ty  alla  termer  af  högre  ordningar,  hvilka  bero  af  q, 
T  samt  andra  obekanta,  kunna  i  mån  dedamma  blifvit  be* 
stämda  intagas  i  X,  utan  att  formen  för  V^  härigenom  p& 
något  sätt  förändras.  Tänker  man  sig  deremot  ofullständigt 
känd,  så  innebär  den  anförda  bestämningen  af  Fj  endast  ett 
fel  af  femte  ordningen,  för  så  vidt  ej  -i  är  af  samma  storleks- 
ordning som  a,  i  hvilken  händelse  likheterna  (38)  och  (39) 
måste  ersättas  med  andra,  motsvarande  de  fall  af  förhållandet 
emellan  A  och  a,  som  nu  icke  tagits  i  betraktande. 

'  Digitizedby  VjUU*JIC 


BIIAHC  TllL  I.  SVINSKt  VIT.  AIAD.  RltlDUIIIAL  B>id  (.  ht  1 


UEBEE  EINIÖE  TRILOBITEN 


AU9    DEM 


PHYLLOGRAPTUSSCHIEFER  DALBKARLIENS 


VON 


GEBHABD  HOLM. 


MIT  KINER  TAFEL. 


DER  K.  SCUWED.  AK  AD.  DEK  WISS.  MITGETUEILT  DEN   1  1    MAI   1881. 


STOCKHOLM,  1882. 

KONOL.    BOKTBTCKERIKT, 

P.  A.  XOBBTSDT  ti  SÖXEB. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


In  einem  Aufsatze,  »Nyblottad  geologisk  profil  med  Phyllo- 
graptusskiffer  i  Dalarne»*),  lenktTöRNQUiST  die  Aufmerksamkeit 
auf  diejenigen  Schichten  der  untersten  silurischen  Formation 
Dalekarliens,  welchc  in  der  Nähe  des  Dorfes  Skattungby  im 
Kirchspiele  Orsa  blossgelegt  sind,  und  zeigt  ihre  Verschieden- 
heit  von  den  gleichzeitigen  Ablagerungen,  welche  aus  an- 
deren  Theilen  des  silurischen  Gebietes  nördlich  vom  See 
Siljan  bekannt  sind.  Nach  dem  von  Töbnquist  in  seiner  Ab- 
handlung  gelieferten  Profil  ist  die  Lagerfolge: 

a,  Rother  Porphyr. 

b,  Grauer  Kalk,  konglomeratartig,  mit  zahlreichen  ein- 
geschlosscnen,  abgerundeten  und  kantigen  Porphyr- 
stUcken. 

c,  Porphyrfreier,  griiner  Kalk  mit  eingelagertem  grii- 
nem  Schiefer.  Die  unterste  Kalkschicht  glauconit- 
haltig  mit  Orthis  parva  Pand.  und  Asaphidfragmenten. 

Ausscr  den  oben  erwähnten  Versteinerungen  ent- 
hält  der  zwischen  den  Kalkschichten  liegende  Schie- 
fer Leptaena  sericea  Sil.  Syst.  nebst  Graptolithen  von 
den  im  Phyllograptusschiefcr  gewöhnlich  vorkommen- 
den  Gattungen  und  Arten.  In  einer  späteren  Schrift 
liefert  Törnquist^)  ein  Verzeichniss  uber  die  Grap- 
tolithen und  beschreibt  einige  fiir  die  Wissenschaft 
neue  Arten  aus  derselben  Schicht. 

d,  Ziegelrother  Mergelschiefer. 

e,  Die  Lager  c  und  d  werdcn  plötzlich  durch  eine  Ver- 
werfung  abgeschnitten.     Wie  Törnquist  meint,  trifft 


O  Geologiska  föreningens  i  Stockholm  förhandlingar  Bd.  III.  8.  241. 
^  Några  iakttagelser  öfyer  Dalames  GraptolitsklfErar.     Oeol.  fören. 
i  Stockholm  fdrhandl.    Bd.  IV.  S.  446. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


4  OBRHAHD   HOLM,    UEBER   EINIOE    TRILOBITEN. 

man  auf  der  anderen  Seite  derselben  ein  versteinerungs- 

löses  Konglomerat  (das  Lager  e\  von  geringer  Mach- 

tigkeit  und   dem  Aussehen  nach  »ein  Mittelding  zwi- 

schen  dem  Obolus-  und  dem  Digerbergkongloraerate». 

/.    Darauf  folgt  derselbe  rothe  Porphyr  wie  bei  a,  wel- 

cher  später  wieder  von  griinem,   kongloraeratartigem 

Kälke    nebst    griinem  Kalk    mit    Schiefer   Uberlagert 

wird  (=  Lager  b. — c). 

Während    einiger    Excursionen    in    Dalekarlien    letzten 

Sommer  habe  ich  Gelegenheit  gehabt,  diesen  von  Törnquist 

beschriebenen  Schichten  einige  Aufmerksamkeit  zu  widmen, 

nnd  es  gelang  mir,   im  Lager  c  einige  Trilobiten  zu   finden. 

Diese    waren    grösstentheils    ziemlich  fragmentarisch,    einige 

aber    so   voUständig  beibehalten,    dass  sie  bestimmt  und  be- 

schrieben  werden  können. 

Was  TÖRNQUISTS  Bestimmung  der  Bergarten  in  der  Sehicht 
c  betrifft,  erlaube  ich  mir  zu  erwähnen,  dass  ich  nicht  ganz 
und  gar  mit  derselben  einverstanden  bin.  Auf  die  unterst 
liegende  glauconithaltige  Sehicht  von  hellgriinem  Kälke  mit 
sehr  zahlreichen  Durchschnitten  von  Schalen,  die  an  den 
Bruchflächen  sichtbar  sind,  aber  unmöglich  losgebrochen 
werden  können,  folgt  hellgriiner  Mergelschiefer  mit  nur 
untergeordneten  kleineren  Schichten  und  Linsen  von  unrei- 
nem  griinen  Kälke.  Gerade  in  diesen  Kalklinsen,  welche  an 
Schalenresten  reich  waren,  fand  ich  ziemlich  wohl  erhaltene 
Theile  von  Trilobiten,  während  ich  in  dem  griinen  Schiefer 
keine  anderen  Versteinerungen  antraf,  als  die,  welche  Törk- 
QUIST  schon  gefunden  hatte. 

Folgende  Arten  habe  ich  bestimmen  können: 

1.  Pliomera  Tömquisti  no  v.  sp. 

2.  Megalaspis  dalecarlicus  no  v.  sp. 

3.  Niohe  Iceviceps  Dalm. 

4.  Ampyx  pater  nov.  sp. 

5.  Agnostus  Tömquisti  nov.  sp. 

6.  Trilobites  brevifrons  nov.  sp. 

Ausserdem  fand  ich  Primitia  sp.,  Lingula  sp.,  Acrotreta 
sp.,  nebst  Orthis  und  Leptsena. 

Die  Trilobitenfauna  in  der  Sehicht  c  besteht  also  zum 
grössten  Theile  aus  unbeschriebenen  Arten.  Diese  sind  jedoch 
verwandt  mit  Arten  des  Ceratopygekalkes  öder  mit  denjeni- 
gen  des  unteren  Theiles  des  Orthocerenkalkes,  wie  dies  auch 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG    TILL    K.    ST.    VBt.-AKAD.    HANDL.    BAND    6.   N:0    9.         5 

nach     den    Lagerungsverhältnissen    und    Törnquists    Unter- 
suchung  der  Graptolitenfauna  zu  erwarten  war. 

Was  TÖRNQUISTS  Schicht  e  betrifft,  das  Konglomerat,  wel- 
ches  die  Schiefer  abschneidet,  deren  Lage  nach  Törnquists 
Profil  und  Anschauungsweise  zieinlich  schwer  zu  deuten 
ist  —  er  ninimt  nämlich  an,  dass  die  fragliche  Bergart, 
eine  Zwischenstufe  biidet,  hier  und  da  jedoch  auskeilend 
zwischen  dem  Porphyr  und  dem  groben  Konglomerate  — 
so  ist  diese  Bergart  nichts  anderes,  als  eine  AusfuUungsmasse 
des  zwischen  dem  Porphyr  und  den  Schiefern  sich  hinziehen- 
den  Verwerfungsspaltes,  also  keine  Schicht,  sondern  eine  Gang- 
breccie.  Diese  brcccienartige  Bildung,  welche  hauptsächlich 
ans  kleinen  kantigen,  durch  ein  Ichmartiges  Bindemittel  ver- 
bundenen  Körnern  rothen  Porphyrs  besteht,  schliesst  zahl- 
reiche,  obgleich  ziemlich  kleine  Fragmente  grlinen  Schiefers, 
voUständig  mit  dem  griinen  Schiefer  in  der  Schicht  c  Uber- 
einstimmend,  und  auch  kleine  Kalkfragmente  in  sich  ein. 
Diese  werden  bei  Uebergiessung  mit  Säure  leicht  wahr- 
genommen.  Eine  solche  breccienartige  Ausllillung  von  Spal- 
ten wird  manchmal  angetroffen.  So  z.  B.  habe  ich  eine 
gleichartige  Bildung  bei  östbjörka  im  Kirchspiele  Rättvik  in 
Dalekarlien  gesehen.  Der  Leptaenakalk  wird  dort  in  einigen 
Steinbriichen  von  einer  Verwerfungsspalte  von  ein  bis  zwei 
ZoU  Brcite  durch kreuzt.  Diese  ist  mit  einer  Breccie  von 
Thonschiefer  und  Kalkfragmenten  ausgefuUt. 

Pllomera  Tömqulsti  nov.  sp-') 

Fig.  i     o. 

Diagnose.  Die  Körperform  langgestreckt,  nach 
hinten  sich  verschmälernd. 

Der  Kopfschild  transversal,  breit,  von  einem  schma- 
len  Rande  umgeben,  die  Wangen  an  den  Seiten  ziem- 
lich stark  abwärts  gebogen,  die  Hinterecken  des  Kopf- 
Bchildes  nicht  abgerundet.    Die  Glabella  ziemlich  abge- 


*)  Pandeb  hat  1830  die  Gattung  Amphian  aaf  ElCHWALD'8  Art  Aia- 
phut  Fiicheri  gegrilndet.     Angelin  hat  den  Namen  Åmphion  später,    da     ' 
dieser    Name    schon    vorher    zwei  Insektengattungen   gegehen    war,    ganz 
richtig  durch  den  Namen  Pliomera  ersetzt.     Dieser  Name  hat  jedoch  bis- 
her  nicht  Anklang  gefnnden.  j 

Digitized  by  VjOOQ IC 


b  GERHARD    HOLM,    UEBER    ETNIGE    TKILOBITEK. 

plattet,  in  der  Mitte  mit  einem  Kiele,  nach  vom  verjiingt, 
vom  abgerundet,  und  mit  drei  Paar  etwas  ruckwärte 
gerichteten  Seitenfurchen  versehen,  von  welchen  die 
vordere,  die  ganz  und  gar  von  der  Seite  der  Glabella 
ausgeht,  am  schwächsten  ist.  Der  Stirnlobus  selir 
gross.  Die  Augen  liegen  ungeföhr  in  der  Mitte  zwi- 
schen  der  Glabella  und  den  Hinterecken  des  Kopf- 
schildes.  Die  Randschilder  stark  abwärts  gebogen. 
Die  Gesichtsnaht  läuft  in  den  Stirnsaum  nahe  der 
Mittellinie  des  Kopfschildes  aus. 

Der  Thorax  besteht  aus  mindestens  12  Gliedem. 
Die  Rhachis  ziemlich  schmal,  aber  hoch,  cylindrisch, 
nach  hinten  zu  sicli  unbedeutend  verschmälernd.  Die 
Pleuren  ohne  abgesetztes  Knie  abwärts  und  riickwärts 
gebogen,  in  der  Nähe  der  Rhachis  durch  eine  längs- 
gehende  Furche  in  eine  vordere  schmälere  und  eiue 
hintere  breitere  Hälfte  getheilt. 

Beschreibnngr*  Die  Körperform  langgedehnt,  abgeplattet 
eiförmig,  am  breitesten  an  dem  hinteren  Rande  des  Kopf- 
schildes und  wird  von  dort  an  nach  hinten  zu  schmäler. 

Der  Kopfachild  träns versal,  breit,  die  Broite  fast  dreimal 
so  gross  wie  die  Länge,  von  einem  schwachen  Randsaume  um- 
geben;  die  Hinterecken  nicht  abgerundet.  Der  Umriss  des 
Kopfschildes  biidet  einen  gleichmässigen  Bogen,  nur  in  der 
Mitte  von  der  Glabella  unterbrochen,  wo  er  etwas  ausserhalb 
derselben  hervorschiesst.  Die  Glabella  ist  schmäler  als  die 
Seitentheile  des  Kopfes,  vorn  abgerundet,  und  von  der  Basis 
aus  gleichmässig  nach  vorn  hin  an  Breite  abnehmend.  Die 
Glabella  ist  abgeplattet,  in  der  Mitte  gekielt  und  "an  den  Seiten 
von  den  ziemlich  tiefen  Dorsalfurchen  begrenzt,  welche  vom 
in  eine  grubenartige  Vertiefung  auslaufen.  Die  Glabella  er- 
reicht  nicht  den  Stirnsaum,  sondern  wird  vorn  von  dem 
Randsaum  begrenzt.  Sie  ist  mit  drei  Paar  Seitenfurchen  ver- 
sehen,  die  etwas  ruckwärts  gerichtet  sind  und  nach  innen 
kaum  V3  der  Glabellenbreite  erreichen.  Die  vorderste  ist  die 
schwächste.  Die  Loben  sind  alle  gleich  gross,  und  das  hin- 
terste  Paar  ist  nicht  durch  die  Vereinigung  des  ersten 
Furchenpaares    mit    der  Nackenfurche   vom  mittleren  Theile 

Digitized  by  VjUUV  IC 


BIHANG    TILL   K.   SV.    VET.-AKAD.    HANDL.    BAND   6.   N:0    9.         7 

der  Glabella  getrennt.  Der  Stimlobus  sehr  gross.  Die  Augen 
liegen  ungefähr  in  der  Mitte  zwischen  der  Glabella  und  den 
Hinterecken  des  Kopfschildes.  Die  Wangen  ziemlich  stark 
convex,  nach  vorn  und  seitwärts  stark  abwärts  gebogen, 
mit  einer  ziemlich  breiten  Furcbe  längs  ihres  hinteren  Rän- 
des. Vom  hinteren  Theile  des  Anges  geht  eine  seichte 
Furche  in  einem  Bogen  zur  Dorsalfurche,  gerade  vor  der 
vordersten  Seitenfurche  der  Glabella.  Die  Randschilder  mit 
einer  undeutlichcn,  groben  Granulirung.  Die  Gesichtsnaht 
geht  bogenförraig  vom  Auge  nach  aussen  und  nach  hinten 
und  endet  am  äusseren  Rande  etwas  vor  der  Hinterecke. 
VTor  dem  Auge  läuft  sie  in  einem  Bogen  nach  vorn  und  ein- 
wärts  bis  an  den  Randsaum  des  Kopfschildes,  uberkreuzt 
denselben,  indem  sie  sich  stärker  nach  innen  biegt  und  läuft 
in  den  Stirnsaum  des  Kopfschildes,  etwas  seitwärts  von  der 
Mittellinie  des  Kopfschildes,  aus.  An  der  unteren  Seite  des 
genannten  Stirnsaumes  treffen  die  Gesichtsnähte  von  beiden 
Seiten  zusammen  und  bilden  gegen  einander  einen  stumpfen 
Winkel. 

Der  Thorax  besteht  aus  mindestens  12  Gliedern;  die  An- 
zahl  jedoch  unbekannt.  Wahrscheinlich  hat  diese  Art  14 
Glieder,  wie  die  ihr  sehr  nahe  stehenden  Arten  P.  Mathesii 
Ang.  und  P.  actinura  Dalm.^) 

iJie  Rhachis  ziemlich  schmal,  hoch,  gewölbt,  nach  hinten 
unbedeutend  verjungt,  von  den  Seitenlappen  durch  ziemlich 
tiefe  Dorsalfurchen  getrennt.  Die  Seitenlappen  gewölbt,  mit 
Pleuren,  ohne  abgesetztes  Knie,  abwärts  und  riickwärts,  bei 
den  hinteren  stärker  als  bei  den  vorderen,  gebogen.  Jedes 
Thoraxglied  hat  im  inneren  Abdrucke,  zu  jeder  Seite  der 
Rhachis  einen  mit  derselben  vereinigten  konischen  Höcker. 
Die  Pleuren  scheinen,  nach  einem  Querschnitt  der  Schale  zu 
urtheilen,  —  wenigstens  nahe  bei  der  Rhachis,  —  durch  eine 
seichte  Furche  in  einen  vorderen  niedrigeren  und  schmäleren, 
und  in  einen  hinteren  höheren  und  breiteren  Theil  getheilt 
zu  sein.  In  dem  Abdrucke  zeigen  die  Pleuren  eine  breite,  tiefe 
Furche,  der  feinen  Furche  der  Schale  entsprechend. 

Das  Hypostoma  ist  beinahe  von  gleichmässiger  Breite, 
hinten  abgerundet.  Hinten  und  an  den  Seiten  wird  es 
von    einem    ganz    schmalen  Rande    umgeben,    der  sich  nach 

O  Der  böhmische  Amphion  (Pliomera)  tenUis  Babb.  hat  ebonfalls 
14  Thoraxglieder. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


8  GERHARD    HOLM,    UEBBR    EINIQE    TRILOBITEN. 

hinten  hin  etwas  erweitert.  Die  FlUgel  sind  zum  grössten 
Theile  im  Steine  verborgen.  Der  centrale  Theil  des  Hypo- 
stomas,  welcher  eine  ziemlich  grob  granulirte  Oberfläche  zeigl, 
ist  an  beiden  Seiten  eeines  hinteren  Theiles  mit  einer  sehr 
schwachen  Vertiefung  versehen. 

VerwandUchaft,  Fliomera  Tömquisti  scheint  der  P.  Ma- 
thesiiAnQ.  und  der  P.  actinura^)  Dalm.  sehr  nahe  verwandt  zu 
sein.  Diese  beiden  kommen  auch  ungefähr  bei  demselben 
Horizont  in  West-  und  Ostgothland  vor.  Pliomera  Tömquisti 
wird  indessen  von  diesen  durch  ihre  etwas  abgeplattete,  gc- 
kielte  Glabella,  die  hinten  am  breitesten  ist,  nach  vorn  aber 
gleichmässig  sich  verschmälert,  durch  ihren  grossen  Frontal- 
lobus  wie  auch  dadurch  unterschieden,  dass  das  vordere  Paar 
Seitenfurchen  von  den  Seiten  der  Glabella,  nicbt  vora  Stim- 
saume  öder  vom  Uebergange  zwischen  ihnen  ausgeht. 

Von  dieser  Art  habe  ich  nur  ein  einziges  Exemplar  ge- 
funden,  und  dieses  ist  unvoUständig,  da  die  hintersten  Thorax- 
glieder  und  das  Pygidium  fehlen.  Von  demselben  besitze 
ich  sowohl  den  inneren  Abdruck,  als  auch  den  äusseren,  aber 
mit  festsitzender  Schale,  da  dieselbe  so  fest  mit  ihrer  äus- 
seren Seite  am  Steine  häftet,  dass  man  sie  nicht  davon  tren- 
nen  känn. 

Megalaspis  dalecarlicus  nov.  sp. 

Fig.  6—12. 

Diagnose.  Der  Kopfschild  wenig  gewölbt,  halb- 
kreisfbrmig,  die  Hioterecken  zu  ziemlich  langen,  schma- 
len,  spitzen  Hörneni  ausgezogen,  und  von  einem 
schmalen,  niedergedruckten  Randsaume  umgeben, 
welcher  vorn  am  breitesten  ist,  nach  hinten  zu  gleich- 
mässig sich  verschmälernd.  Die  Glabella  niedrig,  un- 
bedeutend  gewölbt,  beinahe  gleich  breit,  zwischen  den 
Augen  unmerklich  eingeschniirt,  nach  hinten  sich  et- 
was erweiternd  und  dort  mit  einem  erhöhten  Punkte 


')  Angelins  Abbildungen  derselben  slnd  sehr  wenig  befriedigend. 
Hier  mag  vor  Allem  bervorgehoben  werden,  dass  die  Gesichtsnaht  bei 
beiden,  wie  auch  ans  Axgelins  Diagnose  der  Gattung  Pliomera  herror- 
gehtf  fehlerhaft  gezeichnet  ist,  da  sie  nicht  in  den  Hinterrand,  sondern 
In  den  Aussenrand  dicht  an  der  Hinterecke  auslänft. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG    TILL   K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.    BAND    6.   N:0    9.         9 

versehen.  Nackenring  und  Nackenfurche  fehlen.  Die 
Gesichtsnaht  von  beiden  Seiten  triflft  vorn  am  Stirn- 
saume  selbst  zusammen.  Die  Randschilder  wenig  ge- 
wölbt.  Ihre  äusseren  Kanten  bilden  einen  gleichmäs- 
sigen  Bogen  bis  an  den  Ausgangspunkt  der  Hörner. 

Thorax.  Die  Anzahl  der  Körperringe  unbekannt^ 
wahrscheinlich  8.  Die  Rhachis  ziemlich  niedrig,  gleich 
breit,  nach  hinten  sich  nicht  verschmälemd  und  nicht 
*  ^3  der  ganzen  Breite  des  Thorax  ausmachend.  Die  Tho- 
raxglieder  ziemlich  breit,  flach,  nur  mit  einer  kurzen, 
in  der  Mitte  scharfen,  nach  den  Enden  hin  verschwin- 
denden,  diagonalen  Furche  auf  der  Grenze  zwischen 
dem  Aachen  inneren  und  abwärts  gebogenen  äusseren 
Theile  der  GKeder. 

Das  Pygidium  mässig  gewölbt,  elliptisch,  gegen 
den  Rand  hin  ebenmässig  abgerundet,  und  folglich 
nicht  von  einem  niedergedriickten  Randsaume  um- 
geben.  Die  Rhachis  gewöhnlich  sehr  schwach,  ko- 
nisch,  nach  hinten  hin  verschwindend,  undeutlich  ge- 
gUedert  öder  ungegliedert.  Die  Seitenlappen  mit  sehr 
schwachen  Pleuren  öder  ganz  ohne  solche. 

Besehrelbungr.  Der  Kopfschild  wenig  convex,  halbkreis- 
förmig,  die  Hinterecken  zu  ziemlich  iangen,  spitzen  Hör- 
nern  ausgezogen,  von  einem  schmalen  niedergedriickten 
Randsaume  umgeben,  der  nach  vorn  breiter  wird,  so  dass  er 
vorderhalb  der  Glabella  ara  breitesten  ist.  Die  Glabella  nie- 
drig,  abgeplattet,  beinahe  gleich  breit,  zwischen  den  Augen 
unmerklich  eingeschniirt,  aber  hinten  sich  etwas  erweiternd^ 
ohne  irgend  welche  Seitenfurchen  öder  ein  Ornament,  mit 
Ansnahme  einer  punktförmigen  Erhöhung  hinten.  Die  Augen- 
loben  ziemlich  klein.  Der  hintere  Rand  des  Kopfschildes 
gerade,  ohne  eine  Spur,  eines  Nackenringes  der  Glabella,  und 
an  dem  äusseren  Theile  der  Wangen  nur  mit  einer  sehr 
schwachen,  fast  unmerklichen  Furche  versehen.  Die  Gesichts- 
naht geht  vom  hinteren  Rande  des  Kopfschildes  aus,  ein  we- 
nig ausserhalb  der  Mitte  der  Wangen,  läuft  bogenförmig, 
erst    stärker,    dann    schwächer    nach    vorn    und    nach  innen, 

Digitized  by  VjOOQ IC 


10  GERHARD    HOLM,    UEBER    EINIGE    TRILOBITEN. 

schliesBlich  wieder  nach  votd  bis  ans  Auge.  Vor  dem  Auge 
geht  sie,  beinahe  gerade,  nach  vorn  iind  etwas  nach  innen, 
biegt  sich  an  dem  niedergedriickten  Randsaume  in  einer 
scharfen  Kriimmung  rechtwinklig  nach  innen  und  nach  vorn, 
und  vereinigt  sich,  indem  sie  sich  aufs  neue  nach  vorn  biegt, 
am  Stirnrande  selbst  mit  der  Gesichtsnaht  auf  der  entgegen- 
gesetzten  Seite.  Der  ausserhalb  der  Glabella  vor  den  Augen 
liegende  Theil  von  der  Mittelpartie  des  Kopfschildes,  ist  da- 
her  an  den  Seiten  sehr  schmal,  vorn  dagegen  breiter  und 
läuft  ganz  vorn  am  Stirnsaume  des  Kopfschildes  in  eine 
kleine  Spitze  aus.  Die  Augen  fehlen  an  allén  Exemplaren 
Die  Randschilder  sind  unbedeutend  convcx.  Ihr  äusserer 
Rand  biidet  einen  gleichmässigen  Bogen  bis  zu  dem  Punkte, 
wo  die  Marginalfurche  ausläuft,  ganz  vor  dem  Ausgangs- 
punkte  der  Hörner,  wo  der  Aussenrand  einen  sehr  stumpfcD 
Winkel  biidet.     Die  Hörner  läng,  sehr  schmal  und  spitz. 

Der  Thorax,  Die  Anzahl  der  Körperringe  unbekannt,  ver- 
muthlich  8,  aber  an  dem  vollständigsten  Exemplare  sind  nur 
7  vorhanden.  Rhachis  gleichmässig  breit,  nicht  nach  hinten 
hin  sich  verschmälernd,  niedrig,  wenig  gewölbt,  etwas  breiter 
als  der  flache  Theil  der  Pleuren,  nicht  aber  V3  der  Breite  des 
Thorax.  Die  Glieder  ziemlich  breit,  an  der  Rhachis  flach 
mit  einer  wenn  auch  ganz  schwachen  Concavirung  hinter 
dem  Vorderrande.  Ihr  flacher  Theil  ungefähr  eben  so  läng 
als  der  abwärts  und  etwas  riickwärts  kniegebogene  Theil. 
An  der  Grenze  zwischen  beiden  eine  kurze,  obgleich  scharfe, 
diagonale  Furche,  nach  aussen  und  nach  hinten  gerichtet.  Die 
Articulations facette  sehr  gross. 

Das  Pygidium,  Vom  Pygidium  habe  ich  zwei  Formen  ge- 
funden,  eine  breitere  und  eine  längere^),  obgleich  der  Unter- 
schied  nur  wenig  bedeutend  ist. 

Das  Pygidium  mässig  gewölbt,  elliptisch,  nicht  von  einem 
niedergedriickten  Randsaume  umgeben.  Die  Rhachis  ge- 
wöhnlich  ziemlich  schwach,  nach  hinten  allmählich  sich  ver- 


')  Barrande  hat  von  einigen  Trilobiten,  darunter  ans  der  Gattung 
Asaphus,  eine  breitere  und  eine  längere  Form  gefunden,  welche  im  Ubri- 
gen  vollständig  Ubereinstimmen.  Barrande  glaubt  darin  einen  Geschlechts* 
unterschied  gefunden  zu  baben.  In  Analogie  mit  jetzt  lebenden  Krusta- 
ceen  sollte  die  breiteste  Form  Weibchen,  die  längere  Männchen  gewesec 
sein.  Barrande,  J.  Systéme  silurien  du  centre  de  la  Bohöme.  Vol.  1. 
pag.  102. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHAXG    TILL  K.  SV.  VET.-AKAD.  HANDL.     BAND    6.     N:0  9.        11 

jUngend,  hinten  verschwindend,  und  also  den  Rand  des  Py- 
gidiums  nicht  erreichend.  Sie  hat  eine  schwache  Andeutung 
zur  Gliederung.  Die  Glieder  sind  nur  an  den  Seiten  wahr- 
zunehmen.  Die  Seitenlappen  haben  ebenfalls  schwache,  in 
der  Xähe  der  Rhachis  sichtbare  Spuren  von  ungefähr  4 
Pleuren,  welche  auf  dem  inneren  Abdrucke  etwas  deutlicher 
sein  und  eine  Andeutung  zur  Zweitheilung  haben  können. 
Oft  fehlen  jedoch  Glieder,  sowohl  an  der  Rhachis,  als  auch 
an  den  Seitenlappen.  Die  Breite  des  Pygidiums  verhält  sich 
zur  Länge  ungefähr  wie  3  zu  2. 

D(is  Hypostoma  langgestreckt,  fast  gleich  breit,  an  der 
Spitze  zweigespalten,  sein  centraler  Theil  langgedehnt  oval, 
die  Flugel  stark  abwärts  gebogen.  Die  Seitentheile  des  Hy- 
postomas  gehen  von  dem  centralen  Theile  in  der  Nähe 
des  Vorderrandes  aus,  sind  ziemlich  schmal  und  mit  einer 
seichten  Ausbiegung  an  dem  Aussenrande  versehen.  Von 
dem  centralen  Theile  werden  sie  durch  eine  Furche  getrennt, 
welche  hinten  tiefer  wird  und  dort  einen  erhöhten  Höcker 
umgiebt.  Beide  Seitenfurchen  sind  hinten  mittelst  einer 
quergehenden  Furche  vereint.  Die  nach  hinten  gehenden 
Spitzcn  sind  breit,  abgerundet,  an  der  inneren  Seite  nahe 
der  Spitze  mit  einer  Ausbiegung  und  nach  innen  mit  einem 
kleinen  Griibchen  versehen.  Sie  sind  durch  eine  abgerun- 
dete  Einbiegung  von  einander  getrennt. 

Gröase.  Durch  Berechnung  von  Bruchstucken  hat  der 
grösste  Kopfschild,  den  ich  gefunden  habe,  eine  Breite  von 
ungefähr  65  Mm.  Die  Breite  des  grössten  Pygidiums  45  Mm., 
Länge  27  Mm. 

Skulptur  der  Schale.  Die  Schale  is  t  glatt,  ohne  einge- 
driickte  Punkte  und  ohne  Streifen  »plis-sillons»  Barr.,  mit 
Ausnahme  der  äusseren  Kante  der  Randschilder  und  der  Fa- 
cette des  Pygidiums,  wo  solche  Streifen  gewöhnlich  vorkom- 
men.  An  den  Seiteutheilen  des  Hypostomas  kommen  auch 
erhöhte,  mit  dem  Aussenrande  parallele  Streifen  vor. 

Verwandtschaft,  Diese  Art  gleicht  sehr  Megalaspis  plant- 
limbata  Ang.^  welche  auch  ungefähr  bei  demselben  Horizont 
innerhalb  fast  aller  schwedischen  untersilurischen  Bezirke  vor- 
kommt.  Sie  unterscheidet  sich  jedoch  von  derselben  dadurch, 
dass  das  Pygidium  nicht  von  einem  niedergedriickten  Rand- 
saume  umgeben  ist,  und  durch  ihre  oft  undeutliche,  gewöhn- 
lich   beinahe    ungegliederte  Rhachis  und  die  gleichfalls  sehr 

Digitized  by  VjOOQ IC 


12  OKRUARD    HOLM,    UEBBR    EINIOE    TRILOBITEN. 

schwttchen    öder   ganz    und    gar  verkiimmerten    Pleuren  an 
den  Seitenlappen. 

Diese  Art  ist  die  allgemeinste  von  den  Trilobiten  im 
Phyllograptusschiefer  bei  Skattungby.  Ich  habe  von  der- 
selben  alle  Theile  in  mehreren  Exemplaren  gefunden,  auch 
mit  erhaltener  Schale,  obgleich  ich  kein  voUständiges  Exem- 
plar angetroffen.  Das  volletändigste  besteht  aus  Kopfschild 
mit  7  dazu  gehörenden  Thoraxgliedern. 


Niobe  IffiTiceps  Dalm. 

Von  Niobe  Iceviceps  Dalh.  habe  ich  mehr  öder  weniger 
voUständige  Pygidien  gefunden  und  ein  Fragment  des  Kopf- 
schildes.  In  demselben  Steine  habe  ich  fragmentarische 
Exemplare  eines  Niobe-Hypostomas  gefunden,  welches  ohne 
Zweifel  dieser  Art  angehört,  da  diese  die  einzige  Xiobe  ist, 
welche  ich  dort  angetroflFen  habe.  Das  Hypostoma  ist,  wie 
ich  glaube,  nicht  vorher  beschrieben  worden. 

Da8  Hypostoma  ist  gleich  breit  und  biidet  dadurch.  dass 
der  hintere  Rand  ziemlich  tief  von  einem  spitzwinkeligen 
Einschnitte  getheilt  ist,  hinten  zwei  abgerundete,  nach  hin- 
ten  und  etwas  nach  aussen  gerichtete  Auswuchse.  Gleich 
vor  diesem  Einschnitte  ist  ein  dreieckiges  Griibchen,  und  zu 
jeder  Seite  vor  demselben  ein  grösseres,  näher  dem  Seiten- 
rande  des  Hypostomas.  Die  Fliigel  strecken  sich  weit  nach 
hinten  und  sind  dort  stark  abwärts  gebogen.  Der  centrale 
Theil  des  Hypostomas  ist  vorn  am  breitesten.  Die  Oberfläche 
des  Hypostomas  hat  zahlreiche,  transversal  gehende,  am  vor- 
deren  Theile  stärkere,  am  hinteren  feincre  Streifen,  »plis-sil- 
lons»  Barr.,  welche  näher  den  Seitenkanten  sich  nach  vorn 
biegen,  so  dass  sie  mit  diesen  parallel  laufen. 


Ampyx  pater  nov.  sp. 

Fig.  13— U. 

Diagnose.  Der  Kopfschild  biidet,  abgesehen  von 
der  Glabella,  ein  Segment  eines  Kreises.  Die  Gla- 
bella  hoch,  gewölbt,  nicht  gekielt,  aber  hinten  au 
den  Seit^n  etwas  ziisammengedriickt,  nach  hinten  hin 
gleichmässig  sich  verjiingend,  mit  ihrem  freien  Theile 

Digitized  by  VjUUS' IC 


BIHANG   TILL    K.    8V.    VET.-AKAD.    HANDL.     BAND  6.   N:0  9.        13 

ungefahr  ^/j  der  ganzen  Länge  der  Glabella  ausser- 
halb  der  Vorderkante  des  Kopfschildes  hervorragend. 
Die  Spitze  der  Glabella  abgerundet,  mit  einem  schma- 
len  Rostriim  versehen.  Der  Nackenring  ziemlich 
schmal,  sowie  auch  die  erhöhte  Linie,  welehe  die  hin- 
tere  Kante  der  Wangen  biidet. 

Beschrelbniigr.  Der  höchste  Theil  der  Glabella  liegt  etwas 
hinter  der  Spitze.  Das  Rostrum  ist  an  keinem  meiner  Exem- 
plare  erhalten,  muss  aber  schmal  geweeen  sein,  da  der 
Ausgangspunkt  ganz  klein  ist.  Die  Dorsalfurchen  sind  nicht 
niedergesenkt  öder  mit  Griibchen  versehen.  Die  Wangen 
sind  fast  flach,  aber  nicht  voUständig  beibehalten,  weshalb 
nicht  entschieden  werden  känn,  ob  die  Hinterecken  des 
Kopfschildes  zu  Hörn  em  ausgezogen  gewesen  sind. 

Von  Ampyx  pater  habe  ich  nur  ein  Paar  fragmentarische 
Exemplare  des  Kopfschildes,  ohne  Schale,  gefunden. 

Ågnostus  Törnqnisti  nov.  sp. 

Fig.  15-17. 

Diagnose.  Der  Kopfschild  elliptisch,  von  einem 
ziemlich  schmalen  Randsaume  umgeben.  Die  Glabella 
mit  zwei  Loben,  nach  vorn  sich  verschmälernd.  Die 
Basalloben  ziemlich  klein,  dreieckig,  von  einander  ge- 
trennt.  Die  Seitentheile  vor  der  Glabella  zusammen- 
fliessend,  durch  keine  Furche  getrennt. 

Das  Pygidium  stärker  gewölbt  als  der  Kopfschild, 
auch  elKptisch,  etwas  vor  der  Mitte  am  breitesten, 
darauf  nach  vorn  an  Breite  abnehmend,  umgeben  von 
einem  schmalen,  nach  vorn  sich  verschmälemden  Rand- 
saume. Die  Rhachis  kurz,  fast  vollkommen  verkum- 
mert,  känn  nur  vorn  und  zwar  mit  Miihe  wahrge- 
nommen  werden,  zuweilen  mit  einem  schwachen  er- 
höhten  Punkte  versehen.  Die  Seitenlappen  hinter  der 
Rhachis  sowohl  mit  dieser  als  auch  mit  einander  zu- 
sammenfliessend. 

Beschreibiuigr.  Der  hintere  Rand  des  Kopfschildes  schwach 
bogenförmig.     Der  Randsaum,    obgleich  ziemlich  schmal,  ist 

Digitized  by  LjOOQ IC 


14  GERHARD    HOLM,    CEBBR   EINIOE   TRILOBITEN. 

auch  ani  Hinterrande  der  Seitentheile  des  Kopfes  vorhanden. 
Der  hintere  Lobus  hiuten  am  breitesten,  aber  auch  voro 
breiter  als  der  vordere,  welcher  fast  kreisförmig  ist.  Der 
hintere  Lobus  ohne  Eindriickung  am  Rande  und  ohne  einen 
erhöhten  Punkt  in  der  Mitte. 

Dos  Pygidium  biidet  mehr  als  die  Hälfte  einer  Ellipse, 
da  dessen  grösste  Breite  etwas  vor  der  Mitte  liegt.  Die 
Rhachis  an  Exemplaren  mit  erhaltener  Schale  fast  voUkom- 
men  verkiimmert.  An  einem  Exemplare  ohne  Schale  er- 
scheint  die  nach  hinten  hin  verschwindende  Rhachis  von 
äusserst  schwachen  Eindriicken  gegliedert.  Die  Grenzen  des 
hintersten  Lobus  sowohl  nach  hinten  hin,  als  nach  den 
Seiten  verkiimmert.  Der  Mittellobus  und  der  vordere  Lo- 
bus in  drei  Theile  durch  sehr  schwache  longitudin^le  Ein- 
senkungen,  welche  an  dem  vordersten  am  schwächsten  sind, 
getheilt.  Den  mittleren  Theil  des  Mittellobus  nimmt  eine 
niedrige    punktförmige  Erhöhung    ein.     Die  Schale  ist  glatt. 

Von  dieser  Art  habe  ich  vom  Kopfschilde  nur  ein  ein- 
ziges  Exemplar  angetroffen,  während  ich  vom  Pygidium 
raehrere  gefunden  habe. 

Trilobites  brevifrons  nov.  sp. 

Fig.  18. 

BeschreibuDg.  Der  Kopfschild  unbedeutend  convex,  mit 
seinem  vorderen  Rande  einen  gleichmässigen,  obgleich  schwa- 
chen Bogen  bildend,  und  von  einem  die  Vorderkante  sowohl 
als  die  Hinterkante  einnehmenden,  fadendiinnen,  erhöhten 
Rande  umgebcn,  welcher  an  der  Glabella  einen  sehr  schma- 
Icn  Nackenring  biidet.  Die  Glabella,  den  Stirnsaum  des 
Kopfschildes  nicht  erreichend,  sich  nach  vom  hin  schwach 
erweiternd  und  mit  drei  Paar  Seitenfurchen  versehen,  von 
welchen  die  hinterste  am  stärksten  ist,  die  vorderste  am 
schwächsten,  punktförmig,  den  Aussenrand  der  Glabella  nicht 
erreichend.  Die  drei  Paar  Seitenlappen  beinahe  gleich 
gross,  gleich  breit,  mit  Ausnahme  des  zweiten  Paares, 
welches  nach  aussen  hin  an  Breite  abnimmt.  Der  Stirn- 
lobus  gross,  vom  abgerundet  und  mit  einer,  obgleich  sehr 
schwachen  Einbiegung  versehen.  Von  der  vordersten  Seiten- 
furche  der  Glabella  geht  eine  diinne,  undeutliche,  etwas  er- 
höhte  Linie    bis    zum  Augenlobus.     Die  Augen  liegen  dicht 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHAKG   TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.    BAND    6    N:0    9.         15 

bei  der  Glabella.  Die  Gesichtsnaht  geht  vom  Auge  nacb 
hinten  in  einen  Bogen  und  scheint  ungefähr  in  die  Hinter- 
ecken  des  Kopfschildes  auszulaufen;  vor  dem  Auge  läuft  sie 
beinahe  gerade  in  den  Stirnsaum  ans. 

Von  dieser  Art  habe  ich  nur  zwei,  obgleich  nicht  ganz 
voUständige  Exemplare  vom  Mittelschiide  des  Kopfes  ange- 
troffen.  Obgleich  ich  dieselbe  nicht  zu  irgend  einer  schon 
aufgestellten  Gattung  hinfuhren  känn,  sondern  eine  neuc 
Gattung  wahrscheinlich  darauf  zu  grunden  ist,  glaube  ich, 
zufolge  des  unvoUständigen  Materials  gegenwärtig  noch  damit 
warten  zu  miissen. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


16  OBRHARP    HOLM,    UEBEU    EIXIGE    TRILOBITEN. 


Erklärnng  der  Tafel. 


Fig.    1.     Pliomera  TömquUti  nov.  sp.    Innerer  Abdruck,  ganE  und  gar  der 

Sch  al  e  ermangelnd. 
>       2.  —  —  Ein  Theil   der   unteren  Seite  des  Kopfschil- 

des  mit  dem  Hjpostoma. 
3.  —  —  Querschnitt  der  Plenren. 

4—5.      —  —  Pleuren,  Innenselte  der  Bcbale. 

6.  MegalatpU  Dalecarlicus  n.  sp.    Eopfsohild   mit   sieben    Thorax- 
gliedern. 

7.  '         —  —  Der  rechte  Randschild. 

8.  —  —  Das   Hypostoma,    thellweise   mit    frhaltener 
Schale. 

9.  —  —  Das  Hypostoma,  innerer  Abdruck. 

10.  —  —  Thoraxglied. 

11.  —  —  Pygidium   mit  erhaltener  Schale   nnd  elnem 
Abdrack  des  Ubergebogenen  Theiles. 

12.  —  —  Pygidium  mit  erhaltener  Schale. 

13.  Ampyx  pater  nov.  sp.    Fragment  des  Eopfschildes. 

14.  —  —  Profil. 

15.  Agnostus  TÖmquitti  nov.  sp.     Der  KopfschUd. 

16.  —  —  Das  Pygidium. 

17.  —  —  D:o,  innerer  Abdruck. 

18.  Trilobites  hrevifronf  nov.  sp.    Der  Mlttelschlld  des  Eopfes. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Bihang  tiU  K  Vet.Akad  Handl.Bd.6.Nj9 


16 


17. 


is  a. 


:.   -'[^S)' 


^.. 


i!h'.V.  Schlac^it^r,  Ctockholra. 

Digitized  by  \^jUU*JIC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANC  TILL  K.  SVENSKA  VET.  AK&D.  HANHINGAB.  Band.  6.  N:o  10. 


OM 


STL&RÖNLMDS  MWm) 


AF 


V.  TH.  ÖBTENBLAD. 


MED    TRE    TAFLOR. 


MEDDELADT    DEX    11    MAJ    1881. 


STOCKHOLM,  1881. 

KONOL.     BOKTRYCKERIET. 

P.   A.    XOH8TKDT  &   SÖNKR. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Sedan  lång  tid  tillbaka  har  det  varit  känd  t  *),  att  hafs- 
strömmame  till  flera  arktiska  länders  kuster  såsom  till  Islands 
nord-  och  nordvestkuster,  till  Spetsbergen,  Grönland  o.  s.  v. 
ofta  medföra  större  eller  mindre  trädstycken,  hvilka  hos  oss 
erhållit  benämningen  drifved.  Ehuru  detta  sålunda  var  ett 
väl  bekant  faktum,  dröjde  det  dock  länge,  innan  man  på  veten- 
skaplig väg  sökte  uppvisa,  från  hvilka  trädslag  drifveden  här- 
stammade, samt  i  sammanhang  härmed  från  hvilket  land  den 
ledde  sitt  ursprung. 

Den  första  undersökningen  i  detta  syfte  företogs  af  pro- 
fessor J.  G.  AöARDH  -).  Hans  undersökningsmaterial,  bestående 
af  18  prof,  var  hemtadt  från  Spetsbergen,  derifrån  hemfördt 
af  de  svenska  spetsbergsexpeditionerna.  Agakdh  kommer  till 
det  resultat,  att  af  de  18  drifved sprofven  »7 — 8  synas  utgöras 
af  lärkträd»,  hvarjemte  »8  synas  vara  af  gran  eller  åtminstone 
af  ett  trädslag,  som  svårligen  torde  kunna  skiljas  från  vår  van- 
liga gram.  Af  de  båda  återstående  anses  det  ena  vara  »ett 
stycke  af  en  stam,  som  kommer  närmare  fur  (men  såsom  tem- 
ligen  murken  svårligen  bestämbar)»  och  det  andra  »sannolikt 
ett  rotstycke  af  «n».  Ursprungliga  hemlandet  för  den  spets- 
bergska drifveden  anses  af  Aoabdh  vara  Sibirien. 

En  annan  forskare,  som  arbetat  på  detta  område,  är  pro- 
fessor Greqor  Kraus^).  Materialet  för  hans  undersökningar 
utgjordes  af  27  drifvedsprof,  hvilka  alla  upptagits  ur  hafvet 
utanför  Grönlands  ostkust.  Af  dessa  utgjordes  2  uteslutande 
af  barkstycken,  af  hvilka  det  ena  visade  en  med  barken  hos 

O  Från  Island  är  drifveden  känd  allt  sedan  ön  befolkades;  på  öar  i 
närheten  af  Novaja  Semlja  anträffade  Pet  drifved  under  sin  nordost- 
färd  1580  o.  s.  T. 

*)  Om  den  spetsbergska  drifved  ens  ursprung.  Af  J.  G.  Agabdh.  öfver- 
sigt  af  Eongl.  Vetenskapsakademiens  förhandlingar,  1869,  N:o  2,  s. 
97-119. 

')  Treibhölzer.    Bearbeitet  von  Gbeoob  BLbaus  in  Erl ängen. 


Digitized  by  LjOOQ IC 


4  ÖRTENBLAD,    OM    8YDGRÖKLANDS    DBIPVED. 

Larix  öfverenss  tära  mande  bygnad,  det  andra  en  med  den  hoe 
Picea  exceUa,  Af  de  öfriga,  som  hufvudsakligen  utgjordes  af 
ved,  visade  sig  22  tillhöra  barrträdsgruppen  och  3  löfträds- 
gruppen.  Bland  de  22  barrträdsstyckena  härstammade  4,  hvilka 
voro  försedda  med  bark,  med  full  visshet  från  lärkträdet.  Till 
dessa  slö  to  sig  11  andra,  som  saknade  bark  men  i  afseende  på 
veden  hade  en  med  dera  fullt  öfverensstämmande  bygnad,  färg 
o.  s.  v.  Med  största  sannolikhet  härstammade  derjemte  tvänne 
rotstycken  från  lärkträdet.  De  fem  återstående  ansågos  kunna 
tillhöra  Larix  eller  Picea,  snarast  dock  den  senare.  Bland  löf- 
trädsprofven  tillhörde  2  slägtet  Alnus  (troligen  A.  incana)  och 
det  tredje  Populus  (möjligen  P,  tremula).  Med  afseende  på 
hemlandet  anser  sig  Kraus  hafva  kommit  till  det  resultat,  att 
detta  måste  vara  norra  Asien. 

De  nu  nämnda  båda  af  handlingarna  äro  de  enda,  angående 
detta  ämne,  som  mig  veterligt  förefinnas  inom  den  botaniska 
litteraturen. 

Det  är  sålunda  hittills  endast  Spetsbergen  och  Grönlands 
ostkust,  som  beträffande  drifvedens  art  och  ursprung  blifvit 
underkastade  vetenskapliga  forskningar.  På  grund  af  dessa 
kunna  ej  några  slutsatser  dragas  angående  vestra  Grönlands 
drifved.  Antagandet,  att  denna  drifved  skulle  härstamma  från 
Amerika  och  således  vara  af  annan  art  än  den  förut  under- 
sökta, synes  ligga  närmast  till  hands,  hvarföre  en  undersökning 
rörande  nämnde  drifved  icke  torde  sakna  intresse.  Till  en 
sådan  undersökning  finnes  å  härvarande  riksmuseum  ett  rikt 
material,  hvilket  intendenten  för  botaniska  afdelningen,  pro- 
fessor V.  WiTTROCK,  upplåtit  till  mitt  begagnande.  Denna 
drifvedssamling  utgöres  af  122  prof,  hvaraf  118  stycken  bestå 
af  ved  så  väl  med  som  utan  bark  samt  4  stycken  af  endast 
bark.  Samlingen,  gjord  af  geologen  D:r  N,  O.  HoLST,  som 
under  sommaren  1880  hufvudsakligen  i  geologiskt  syfte  be- 
sökte Grönland,  innehåller  drifvedsprof  från  15  skilda  lokaler, 
alla  belägna  på  den  del  af  Grönlands  vestkust,  som  benämnes 
Sydgrönland.  Nordligaste  lokalen,  Sukkertoppen,  ligger  på 
6b°  25'  n.  br.  och  den  sydligaste,  Arzuk,  på  6V  10'  n.  br.. 
hvilka  lokaler  sålunda  hafva  en  inbördes  latitudskilnad  af  4"  15'. 
Utom  uppgift  om  lokal  och  datum  är  för  många  prof  anteck- 
nadt  deras  grönländska  namn  samt  dimensionerna  af  det  stycke, 
hvaraf  de  tagits.  Prof  ven  utgöras  i  allmänhet  af  tvärsektioner 
jemte  bark,  då  sådan  förefunnits.    Insamligen  är  sålunda  gjord 

Digitized  by  VjOOQ  IC 


BIHANO   TILL    K.    SV.    V£T.-AKAD.    HANDL.     BAND    6«   N:0    10.      5 

med  stor  urskilning  och  noggrannhet,  hvarigenom  bearbetningen 
mycket  underlättats. 

Till  jemförelse  vid  de  anatomiska  undersökningarna  har 
jag  så  mycket  som  möjligt  sökt  erhålla  material  från  lefvande 
träd.  Deijemte  hafva  samlingame  af  trädprof  så  väl  å  här- 
varande skogsinstitut  som  å  riksmuseum  blifvit  rådfrågade. 

Använd  litteratur  kommer  att  på  vederbörande  ställen 
citeras  under  redogörelsens  gång. 


För  de  råd  och  upplysningar  intendenten  för  riksmusei 
botaniska  afdelning,  professor  V.  Wittbock,  och  direktören  för 
kongl.  skogsinstitutet,  herr  C.  G.  Holmerz,  godhetsfullt  med- 
delat mig  vid  utarbetandet  af  föreliggande  afhandling,  frambär 
jag  härmed  till  dessa  herrar  min  stora  tacksamhet. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


ORTENBLAll,    OM    SYDÖKONLANDS    DRIFVED. 


I.    Beskriftaing  af  drifTedsprofVem 

Bland  de  122  drifvedsprofven  utgöras  20  af  ved  med  bark 
antingen  fastsittande  vid  profvet  eller  hemtad  från  ett  qvisthål 
eller  någon  annan  fördjupning  på  det  stycke,  hvaraf  profvet 
tagits,  98  af  endast  ved  samt  4  af  endast  bark. 

De  allra  flesta  styckena  bära  tydliga  spår  af  att  en  längre 
tid  hafva  legat  i  vatten,  hvilket  oftast  visar  sig  uti  en  blekt 
och  urvattnad  ytved.  Tillika  hafva  de  genom  att  länge  varit 
i  beröring  med  hafsvattnet  blifvit  så  impregnerade  med  klor- 
natrium,  att,  sedan  ett  prof  en  kortare  tid  legat  i  vatten,  detta 
visar  sig  känsligt  för  klorens  reagens.  Genom  tillsats  af  silfver- 
nitrat  erhålles  nämligen  en  fällning  af  klorsilfver.  Ett  mindre 
stycke,  betecknadi  med  n:o  52,  gaf  dock  ej  upphof  till  någon 
tydlig  fällning,  hvarföre  man  torde  kunna  antaga,  att  detta 
åtminstone  ej  någon  längre  tid  legat  i  hafsvatten.  Detta  stycke 
är  tillika  det  enda  bland  löfträdsprofven,  som  har  barken  qvar- 
sittande,  på  samma  gång  som  det  visar  en  allt  igenom  frisk 
ved.  Vid  jemförelse  med  tvänne  af  Holst  hemförda  sektioner 
af  sälg,  som  vuxit  på  Grönland,  visade  sig  en  påtaglig  öfver- 
ensstämmelse.  Nämnda  prof  har  derföre  icke  blifvit  betraktadt 
såsom  tillhörande  drifveden. 

Ett  annat  förhållande,  som  ådagalägger,  att  profven  under 
någon  tid  varit  i  beröring  med  hafsvattnet,  är,  att  flera  bland 
dem  bära  märken  efter  hafsdjur.  Så  äro  5  af  trästyckena  ge- 
nomborrade af  mer  eller  mindre  slingrande  hål,  hvilkas  väggar 
äro  beklädda  med  en  tunn  kalkskorpa.  Dessa  hål  äro  gångar 
efter  borrmusslan  {Teredo  navalis).  Tvänne  barkstycken  bära 
på  sin  yta  kalkartade  bildningar  med  form  af  en  stympad  kon, 
upptill  öppen.  Dessa  hafva  visat  sig  vara  skalen  af  kräftdjur, 
unga  individer  af  slägtet  Balanus, 

I  vattnet  synes  veden  hafva  varit  utsatt  för  stötar  och 
slitningar,  hvarigenom  icke  blott  barken  i  allmänhet  bortfallit, 
utan  äfven  ytveden  på  de  flesta  stycken  skadats.  På  somliga 
äro  vedfibrerna  endast  upprifna  på  ytan,  medan  åter  andra 
stycken  på  någon  sida  sakna  en  eller  flera  årsringar.  Dessa 
starkare  slitningar  synas  svårligen  kunna  förklaras  endast  såsom 

Digitized  by  VjUUS' IC 


BIHANG   TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.    BAND    6«   N:0   10.        7 

vattnets  verkningar,  utan  äro  de  troligen  förorsakade  af  stötar 
mot  hårdare  föremål. 

Årsringame  hos  drifvedsprofven  äro  mycket  vexlande,  både 
beträffande  bredden  och  en  starkare  eller  svagare  utveckling 
åt  skilda  sidor,  hvarigenom  växtsättet  blifvit  excentriskt. 

För  att  lära  känna  årsringarnes  bredd  har  jag  på  omkring 
en  fjerdedel  af  styckena,  hvaribland  likväl  endast  upptagits 
barrtrådsprof  beräknat  åldern  och  uppmätt  minsta  och  största 
afståndet  från  märgen  till  ytterkanten  samt  på  grund  häraf  be- 
räknat årsringames  medelbredd  i  kortaste  och  längsta  rigtnin- 
gen;  men  emedan  årsringarnes  bredd  är  underkastad  stora 
vexlingar  allt  efter  trädets  ålder,  har  jag  äfven  för  hvart  fem- 
tiotal af  år  beräknat  en  medclbredd  hos  årsringen.  Resultaten 
häraf  äro  sammanförda  i  nedanstående  tabell,  der  alla  mått  äro 
ungifna  i  millimeter. 


3 

D 

S 

O 

1 

I  kortaste 
radlen. 

1  längsta 
radien. 

Årsringarnes  medelbredd 
under 

3- 

5?  8B 
D  Q* 

"i 

o   »i 

QD 

Års  ringarnes 
medelbredd. 

k 

c»- 

i- 

is 

V 

Il 

rt- 

3  : 

r 

1        2 

149 

41 

0>«8 

59 

0,40 

0.84 

0,88 

0,86 

_ 

t        3 

77 

52 

068 

57 

0,74 

0.72 

— 

— 

— 

64 

54 

0,48 

58 

0,91 

1.02 

— 

— 

— 

59 

27 

0,46 

30 

0,51 

0,42 

— 

— 

— 

10 

60 

19 

0.82 

49 

0,82 

0,68 

— 

— 

— 

19 

40 

22 

0,65 

106 

2,66 

— 

— 

— 

— 

2« 

247 

23 

0.16 

29 

0,20 

0,20 

0,18 

0,06 

0,05 

2f 

75 

22 

0,30 

27 

0,86 

0,44 

— 

— 

34 

62 

6 

0,10 

32 

0,52 

0,82 

— 

— 

3« 

65 

36 

0,66 

52 

0,80 

0,82 

— 

— 

— 

39 

85 

30 

0,86 

44 

0,62 

0.50 

— 

— 

— 

57 

48 

44 

0,92 

65 

1,85 

— 

— 

— 

_ 

•2 

242 

35 

0,14 

45 

0,19 

0,88 

0,25 

0.18 

0,10 

94 

94 

6 

0,06 

108 

1,15 

— 

— 

— 

— 

9S 

103 

97 

0,94 

125 

1.21 

1     1,80 

0,46 

— 

— 

74 

250 

43 

0,17 

49 

0,19 

0.26 

0,24 

0,16 

0,18 

79 

66 

12 

0,18 

110 

1,60 

0.96 

— 

79 

40 

78 

1.96  1 

97 

2,42 

1         - 

— 

— 

— 

Digitized  by  VjOOQ IC 


ÖRTBNBLAD,    OM    SYDSROKLAKDS    DRIPVBD. 


1 

3 

2. 

0       1 

s    • 

SL 

I  kortaste 
radien. 

I  längsta     . 
radien. 

Årsringames  medelbredd 
nnder 

si 

Årsringarnes 
medelbredd. 

Radiens 
längd. 

Årsrlngarncs 
roedelbredd. 

01 

r 

is 

0     OB 

1^ 

1^ 

0  » 

S    1 

80 

99 

60 

0.67 

68 

0,78 

0,48 

__ 





86 

46 

41 

0,»o 

52 

1,18 

— 

— 

— 

— 

b^ 

201  1 

55 

0,17 

80 

0,40 

0.14 

0.14 

0,46 

0.58 

89 

87 

125 

1.44 

137 

1.5, 

1.86 

— 

— 

— 

93 

63 

53 

0,84 

61 

0,97 

1,08 

— 

— 

— 

94 

140 

65 

0.46 

1     '' 

0,68 

0,94 

0,58 

— 

- 

96 

270 

57 

0,81 

1     85 

0,81 

0,80 

0.84 

0.89 

0,27 

103 

288 

95 

0,83 

128 

0.45 

0,65 

0,86 

0.64 

0,89 

104 

180 

99 

0.55 

124 

0.69 

1,06 

0.71 

0.68 

— 

107 

94 

45 

0,48 

70 

0,74 

0.84 

— 

— 

— 

110 

72 

57 

0,80 

1      ^ 

0,90 

1,04 

— 

— 

- 

114 

115 

— 

— 

143 

iM 

1.84 

0,98 

— 

— 

120 

171 

_ 

— 

182 

1,07 

2,08 

,06 

0.88 

— 

Denna  tabell  visar,  att  årsringarnes  medelbredd  i  allmänhet 
är  ganska  ringa,  i  det  hon  endast  hos  tvänne  prof  öfverstiger 
2  mm.,  medan  hon  å  andra  sidan  hos  icke  mindre  än  4  under- 
stiger 0,2  mm.  Gränsvärdena  komma  att  ligga  på  ännu  större 
afstånd  från  hvarandra,  om  man  endast  tager  hänsyn  till  ett 
mindre  antal  årsringar.  På  profvet  n:o  19  upptaga  20  årsringar 
en  bredd  af  72  mm.,  i  följd  hvaraf  årsringens  medelbredd  blir 
3,6  mm.;  enskilda  årsringar  mäta  öfver  5  mm.  Deremot  upp- 
taga på  profvet  n:o  26  (se  fig.  1)  de  140  yttersta  årsringame 
endast  en  bredd  af  7  mm.,  hvilket  ger  en  medelbredd  af  0,05 
mm.  Med  blotta  ögat  kunna  dessa  årsringar  ej  urskiljas,  och 
under  mikroskopet  visa  de  sig  bestå  af  endast  2 — 5  cellrader 
(fig.  2).  Bredden  af  dem,  som  bestå  af  endast  2  cellrader,  är 
uppmätt  till  0,02  7  mm.  Jemföras  dessa  smala  årsringar  med 
de  bredare  hos  profvet  n:o  19,  finner  man,  att  de  senare  hafva 
nära  200  gånger  större  bredd  än  de  förra  *). 


')  Skilnaden  blir  ännu  större,  om  de  smalare  årsringarne  hos  profvet 
n:o  26  jemföras  med  de  bredare  hos  ett  på  riksmuseum  förvaradt 
stycke  af  en  lärkträdstam  —  de  ofvan  jemförda  profven  yisade  sig 
nämligen  vara  af  detta  trädslag.    Enskilda  årsringar  mäta  hos  sagde 


Digitized  by  VjUUS' IC 


BIHANG   TILL    K.    SV.    VET.-AXAD.    HANDL.    BAND   6.   N:0   10.       9 

Om  än  skilnaden  mellan  årsringames  bredd  hos  profven  i 
allmänhet  är  långt  mmdre  än  den  nyss  antydda,  torde  dock 
tillräckliga  skäl  finnas  för  att  söka  utreda  de  hufvudsakliga 
orsakerna  till  denna  olikhet.    I  allmänhet  gäller: 

l:o)  att  årsringames  bredd  hos  skilda  trädslag  är  mycket 
olika  *).  Man  jemföre  t.  ex.  de  smala  årsringame  hos  idegra- 
nen och  enen  med  dem  hos  våra  vanliga  barrträd  tallen  och 
granen. 

2:6)  att  årsringarnes  bredd  är  olika  i  skilda  delar  af  samma 
träd.  Så  äro  stammens  årsringar  bredare  än  rötternas  och 
dessas  åter  bredare  än  grenarnes  ^). 

3:o)  att  vid  högre  ålder  tillväxten  betydligt  aftager  ^).  Ti- 
den, då  denna  minskning  börjar,  är  mycket  olika  för  skilda 
trädslag  och  växtplatser.  Våra  vanliga  barrträd  utveckla  sällan 
årsringar  af  normal  bredd,  sedan  de  uppnått  100  års  ålder. 

4:o)  att  en  på  näringsämnen  fattig  jordmån  ger  upphof  till 
smala  årsringar.  På  mossor,  jordfattiga  berg  o.  s.  v.  anträffas 
derföre  träd  med  dvergartadt  yttre,  ehuru  de  kunna  hafva 
ganska  hög  ålder*). 

5:o)  att  tillväxten  aftar  med  ljustillgången  *).  Träd,  som 
äro  af  andra  öfverskuggade,  hafva  derföre  ofta  mycket  smala 
årsringar.  För  att  förtydliga  detta  må  omnämnas  ett  par  af 
de  undersökningar,  jag  i  detta  syfte  företagit  på  Stockholms 
Djurgård.     Af  trenne  undertryckta  granar  visade 

n:o  1   en  medelradie  af  27  mm.  och  47  årsringar;    medelbredd  0,57  mm. 

>  2     >  >  >    29      >         »     62  >         ;  >  0,47      > 

>  3     >  >  >    20      >         >     56  >         ;  >  0.36      > 

Hufvudbeståndet  visade  här  en  medelbredd  hos  årsringarne  af 
öfver  2  mm. 


stycke  öfver  11  mm.  och  äro  alltså  nära  500  gäoger  bredare  än  de 
smalare  hos  profvet  n:o  26.  Nördlinobb  oppgifrer  en  50  gånger 
större  bredd  hos  årsringar  af  samma  trädslag  såsom  något  ovanligt; 
se  NÖRDLINOEB,  Eigenschaftcn  der  Hölzer,  Stuttgart  1860,  s.  19. 

*)  Detta  har  likväl  icke  —  om  man,  såsom  här  ofvan  bllfvit  gjordt,  en- 
dast tager  hänsyn  tUl  barrträdsprofven  —  med  afseende  på  drifveden 
någon  tillämpning,  emedao,  såsom  längre  fram  skall  visas,  denna  bär- 
stammar från  trädslag,  hvilka,  då  förhållandena  i  öfrigt  äro  lika, 
hafva  en  föga  olika  stark  tillväxt. 

*)  Jemför  A.  de  Bary,  Vergleichende  Anatomie  der  Vegetationsorganen 
der  Phanerogamen  nnd  Farne  1877,  s.  5.30. 

')  Se  ofvanstående  tabell. 

*)  Jemför  Beboorei?,  Om  förkrympta  barrträd.  Botaniska  notiser  1873. 
S.  102. 

')  NÖBDLINOEB,  Eigenschaften  der  Hölzer,  s.  19. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


10  ÖRTKNBLAD,    OM   8YDORÖNLANDS   DRIFTED. 

6:0)  att  årsringames  bredd  aftar  vid  ett  närmande  mot 
vegetationsgränsen.  Sker  detta  under  en  lägre  breddgrad  i 
vertikal  rigtning,  är  det  hufvudsakligen  kölden  ensam,  som 
nedsätter  tillväxten.  Sker  närmandet  mot  vegetationsgränsen 
i  horisontal  rigtning  d.  v.  s.  genom  ett  närmande  mot  polerna, 
är  det  den  tilltagande  kölden  och  den  kortare  vegetationstiden, 
som  hjelpas  åt  att  nedsätta  tillväxten. 

Huru  starkt  årsringarnes  bredd  aftager  i  sammanhang  med 
en  högre  geografisk  breddgrad  ådagalägga  Martin  och  Bra- 
VAis  ^)  genom  att  hos  tallen  för  flere  åldersperioder  beräkna 
årsringarnes  medelbredd  under  skilda  latituder.  Från  dessa 
författare  må  några  jemförande  tal  anföras,  beträffande  följande 
orter: 

a)  Kaafjord  under  69"  57'  n.  br. 

b)  Pello  »       66''  47'      :^ 

c)  Gefle  »       60"  40'      » 

d)  Halle  >       51'  30'      :. 
Årsringarnes  medelbredd  var  här  under 

l:a— 50:e  året,     61:a-100:e  året,     101:a-150:e  året,     161:a— 200:e  året 
a) 1,0  0,8  0,68  0,5  mm. 

b)  ....    1,4  0,8  0,6  0,5        * 

c)  ....    2,0  1,5  1,0  0,8        > 

d)  ....  2,4  1,2  mm. 

Under  antagande,  att  öfriga  barrträd  i  detta  afseende  följa 
ungefär  samma  lagar  som  tallen,  skulle  våra  drifvedsprof  vara 
hemtade  från  träd,  som  uppvuxit  under  en  breddgrad  öfver- 
stigande  KaaQords.  Ofvan  anförda  tabell  visar  nämligen,  att 
årsringarnes  medelbredd  under  de  första  50  åren  understiger 
1  mm.,  hvaremot  den  af  Martin  och  Bravais  för  Kaafjord 
beräknade  uppgår  till  fullt  1  mm.  Att  på  grund  häraf  antaga, 
att  drifvedens  hemland  skulle  ligga  vid  en  polhöjd  af  70*  torde 
dock  ej  vara  berättigadt;  man  skulle  i  sådant  fall  allt  för 
mycket  förbise  öfriga  orsaker  till  en  hämmad  tillväxt.  Det 
är  emellertid  ej  sannolikt,  att  alla  drifvedsprofven  äro  hemtade 
från  träd,  som  utom  ett  hårdt  klimat  äfven  varit  utsatta  för 
andra  ogynsamma  förhållanden,  hvarföre,  om  man  utaf  års- 
ringens medelbredd  under  de  första  50  åren  hos  de  prof,  som 
utvisa  starkaste  tillväxten,  beräknar  ett  medeltal,  detta  ej  torde 

')  Voyages  en  Scandinavie,  en  Lapponie,  etc.  pendant  les  annéee  1838, 
1839  et  1840.  T.  II,  P.  I.  Jemför  äfven  Mém.  Couronn.  publ.  p.  TAcad. 
de  Bruxelles.    T.  XV,  P.  II.     1841. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG   TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.    BAND   6,   N:0    10.      11 

blifva  för  litet.  Det  sålunda  för  de  10  med  bredaste  årsrin- 
game  försedda  profven  beräknade  talet  blir  1,4  6  mm.,  hvilket 
anger  en  breddgrad  ungefår  lika  med  Pellos.  Med  visshet 
torde  man  sålunda  kunna  antaga,  att  drifvedens  hemland  ej 
ligger  sydligare  än  GG**  n.  br. 

Beträffande  årsringarnes  utveckling  må  äfven  nämnas  den 
omständigheten,  att  de  på  skilda  sidor  af  samma  prof  ofta 
hafva  mycket  olika  bredd,  hvarigenora  tillväxten  blifvit  ex- 
centrisk. Detta  går  hos  profvet  n:o  37  så  långt,  att  märgen 
ligger  i  ena  kanten,  hvilket  likväl  äfven  beror  derpå,  att  delar 
af  ytveden  äro  bortslitna.  Deremot  äro  profven  n:o  ly  och 
76  (fig.  3)  nästan  oskadade.  På  det  förra  är  den  längsta  ra- 
dien 5  gånger  och  på  det  senare  9  gånger  större  än  den  min- 
sta. De  flesta  af  profven  visa  något  likartad  t,  ehuru  i  mindre 
grad.  I  sjelfva  verket  träffar  man  sällan  träd  med  fullt  kon- 
centrisk växt,  beroende  detta  oftast  på  en  ojemn  utveckling 
hos  kronan  eller  rotsystemet.  Ar  tillväxten  mycket  excentrisk, 
torde  såsom  förklaringsgrunder  böra  nämnas: 

l:o)  att  lutande  stammar  vanligen  hafva  excentrisk  växt'); 

2:o)  att  hos  barrträden :  grenarnes  undre  sida  normalt  är 
starkare  utbildad  än  den  öfre-); 

3:o)  att  hos  rötterna  nära  intill  stammen  den  öfre  sidan 
är  starkast  utvecklad,  medan  på  något  afstånd  från  stammen 
den  undre  sidan  har  de  bredaste  årsringarne  ^) ; 

4:o)  att  en  tillfogad!  yttre  skada  på  någon  sida  kan  göra, 
att  tillväxten  der  hämmas,  eller,  hvad  som  oftast  är  händelsen, 
helt  och  hållet  uteblifver. 

Färgen  hos  drifvedsprofven  torde  äfven  med  några  ord 
böra  omnämnas.  Vi  kunna  med  afseendö^  på  färgen  dela  dem 
i  trenne  grupper: 

1)  sådana,  som  hafva  ljus,  ofärgad  ved.  Hit  höra  omkring 
70  st.,  hvaiibland  alla  löfträdsprofven ; 

2)  sådana,  som  hafva  en  allt  igenom  mörkare,  brungul 
ved.  Hit  höra  omkring  36  st.,  bland  hvilka  dock  finnas  öfver- 
gångar  till  föregående  grupp;  samt 

*)  NÖBDLINOEE,  Eigenschaften  der  Hölzer,  1860,  s.  26. 

')  NÖEDLINGEB,   L   C,   8.   26. 

')  Detta  torde  kunna  förklaras  derigenom,  att  safterna  vid  öfrergången 
från  stammen  till  rötterna  hufvudsakligen  komma  att  följa  den  öfre 
sidan,  medan  på  något  afstånd  från  stammen  tyngdkraften  åter  kan 
göra  sig  gällande. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


12  ÖRTBNBLAD,    OM    SYDQRÖNLANDS    DRIFVBD. 

3)  sädana,  som  hafva  ofårgad  eller  ljusgul  splint  och  mör- 
kare brungul  kärnved.     Hit  höra  19  st. 

Vid  närmare  undersökning  har  det  visat  sig,  att  vedens 
färg  hos  drifvedsprofven  väsentligen  beror  på  färgen  hos  inne- 
hållet i  märgstrålcellerna  ^).  Aro  hos  barrträdsprofven  dessa 
celler  hartsfylda,  erhåller  veden  en  brunaktig  färg;  men  sakna 
de  sådant  innehåll,  blir  veden  ljus.  Genom  att  endast  några 
cellrader  i  hvarje  märgstråle  eller  t.  o.  m.  endast  några  celler 
i  vissa  cellrader  hafva  fargadt  innehåll,  uppkomma  talrika  ftrg- 
nyanser.  Härtill  bidrager  äfven  att  hartsets  färg  kan  vara 
mörkare  eller  ljusare. 

Fastän  öfvergångar  förekomma,  saknar  likväl  ej  färgen 
betydelse  vid  artbestämningen,  ty  såsom  bekant,  hafva  vissa 
trädslag,  t.  ex.  granen,  normalt  ofärgad  både  kärna  och  splint, 
under  det  att  andra,  t.  ex.  lärkträdet  och  tallen,  efter  regeln 
hafva  mörkare  kärnved  och  ljusare  splint.  Dock  finnas  i  drif- 
vedssamlingen  flera  prof,  som  visat  sig  härstamma  från  lärk- 
trädet, men  likväl  hafva  en  ganska  ljus,  allt  igenom  lika  färgad 
ved.  Kärnvedsbildningen  inträder  nämligen  ej  förr  än  vid  en 
något  framskriden  ålder,  hvilken  dock  är  mycket  olika  för 
skilda  trädslag  och  på  skilda  växtplatser.  En  på  näringsämnen 
rik  jordmån  synes  fördröja  densamma,  under  det  att  hos  träd, 
växande  på  berg  och  mossar,  kärnvedsbildningen  snart  inträder. 
Likaså  synes  ljusbrist  fördröja  kärnvedsbildningen,  medan  ett 
varmt  och  soligt  läge  befordrar  densamma^). 

Att  14  prof  visa  sig  uteslutande  bestå  af  kärnved  torde 
kunna  förklaras  derigenom,  att  splinten  antingen  bortmultnat 
eller,  under  en  längre  tid  utsatt  för  hårda  yttre  slitningar,  af- 
nötts.  Somliga  forskare  anse  äfven,  att  kämvedsbildningen 
icke  nödvändigt  upphör  med  trädets  död. 

Vedens  tyngd  och  hårdhet,  hvilka  egenskaper  stå  i  nära 
samband  med  hvarandra,  kunna  någon  gång  erbjuda  ledning 
vid  bestämmandet  af  arten.     Den  specifika  vigten  vexlar  dock 


O  Beträffande  ofriga  orsaker  till  vedens  färg  se  A.  de  Baby,  Verglei- 
chende  Anatomie  der  Vegetationsorgane  der  Phanerogamen  und  Farne. 
1877.     S.  523  -526. 

*)  Sedan  kärnbildningen  en  gång  inträdt,  försiggår  dock  omdaningen 
ganska  jemnt,  så  att  man  har  sk&l  till  det  antagande,  att  för  hTarje 
nytt  årslager,  hvanned  stammens  tjocklek  ökas,  ett  inre  öfyergår  tUl 
kärnved.  Emellanåt  sker  dock  kärnvedsbildningen  ojemnt,  sä  att  en 
eller  flera  ärsringar  på  ena  sidan  öfvergått  till  kärnved,  medan  de 
på  andra  ännu  äro  att  räkna  tUl  splinten.  Hos  Juniperut  och  Tiurut 
m.  fl.  är  ett  sådant  förhållande  t.  o.  m.  regel. 


Digitized  by  LjOOQ IC 


BIHANG    TILL   K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.    BAND   6.   N.O    10.      13 

8å  betydligt  för  samma  trädslag,  beroende  dels  på  växtplatsen, 
trådets  ålder  samt  från  hvilken  del  af  trädet  profvet  tagits  *), 
att  några  fullt  konstanta  och  bestämmande  karakterer  ej  kunnat 
eAållas.  Våra  drifvedsprof  tillhöra  alla  de  lätta  trädslagen; 
iaynnerhet  utmärka  sig  löfträdsprofven  för  sin  låga  specifika 
rigt.  Hos  ett  prof,  som  visade  sig  vara  kärnved  af  lärkträdet, 
uppgår  specifika  vigten  till  0,81,  hvilket  för  detta  trädslag  är 
ovanligt  högt.  Veden  är  här  tillika  hård  och  fast.  I  allmänhet 
skilja  sig  barrträdsprofven  med  afseende  på  hårdheten  märkbart 
från  löfträdsprofven,   hvilkas  ved  är  mycket  mjuk  och  porös. 

Efter  föregående  allmänna  redogörelse  angående  drifveden 
må  nu  redogöras  för  de  anstälda  mikroskopiska  Undersöknin- 
game  rörande  drifvedens  inre  bygnad.  Härvid  skall  jag  för 
att  undvika  onödig  vidlyftighet  uppställa  vissa  prof  såsom  ty- 
per och  efter  redogörelsen  för  dessa  uppräkna  de  prof,  som 
med  dem  äro  väsentligen  öfverensstäm mande,  på  samma  gång 
angifvande  de  smärre  afvikelser,  som  kunna  förefinnas. 

l:sta  typen:  profvet  n:o  64:  ved  med  bark,  tydlig  fUrg- 
skilnad  mellan  kärnved  och  splint,  den  förra  gulbrun,  den  se- 
nare ljust  gul. 

Hartskanaler  i  vertikal  rigtning  talrika,  uppträdande  hufvud- 
sakligen  i  årsringens  höstzon.  Deras  storlek  vexlande.  Kärl 
förekomma  ej  utanför  märgslidan. 

Vedens  hufvudmassa  består  af  trakeider,  hvilka  på  de  ra- 
diala  väggarna  äro  försedda  med  ringporer.  Dessa  uppträda 
talrikast  mot  cellemas  ändar,  der  de  ofta  stå  så  tätt,  den  ena 
ofvanför  den  andra,  att  de  yttre  ringarne  sammanstöta.  Un- 
dantagsvis anträfiis  tvänne  ringporer  i  bredd  på  cellväggen. 
Från  vårzonens  första  cellrader  aftaga  porerna  både  i  antal 
och  storlek  utåt  höstzonen,  der  de  slutligen  blifva  ganska  säll- 
synta. Deremot  uppträda  på  de  tangentiala  väggarna  af  höst- 
zonens 3 — 5  yttre  cellrader  helt  små  ringporer,  hvilka  äro  kor- 
sade, vanligen  vinkelrätt,  af  tvänne  mörka  strimmor  (fig.  4). 

Märgstrålarne  äro  af  tvänne  slag,  dels  sådana,  hvilkas  bredd 
utgöras  af  endast  en  cell,  enradiga,  dels  sådana,  hvilkas  bredd 
åtminstone  på  midten  utgöres  af  2 — 6  celler,  flerradiga  märg- 
strålar. De  förra  äro  vanligare  än  de  senare,  hvilka  alltid  om- 
sluta  en    hartskanal    samt    äro  bredast  på  midten,  derifrån  de 

smalna  mot  ändarna,  der  hela  bredden  upptages  af  endast  en 

— _ I 

O  Balletin  de  la  Société  Botanique  de  France.  T.  XXVI.  1879.    6.  246. 
Se  vidare  Nöbdlinoeb,  Eigenscbaften  der  Hölzer. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


14         ÖRTENBLAD,  OM  SYDGEÖNLANDS  DRIFVED. 

cell  (fig.  4).  Beträffande  märgstrålarnes  höjd  har  jag  träffat 
sådana,  hvilka  endast  varit  2  celler  höga,  men  derjemte  andra, 
hvilkas  höjd  uppgått  till  26  celler.  Ett  radialsnitt  visar,  att 
cellerna-  äro  ordnade  i  horisontala  rader,  af  hvilka  de  1 — 3 
öfre  och  nedre  bestå  af  celler,  som  äro  försedda  med  ring- 
porer, hvaremot  de  mellersta  raderna  hafva  enkla  porer,  van- 
ligen 4  på  den  del  af  hvarje  cell,  som  motsvarar  bredden  af 
en  trakeid.  Någon  gång  anträffas  dock  inuti  märgstrålarne 
bälten  af  1 — 3  cellrader,  hvilka  äro  lika  med  de  yttre  raderna. 
Ehuru  ringporerna  äro  helt  små  och  lätt  kunna  förbises,  skiljas 
dock  ringporcellerna  lätt  från  dem,  som  hafva  enkla  porer, 
emedan  de  förra  konstant  sakna  innehåll,  under  det  att  de 
senare  ofta  äro  hartsförande.  Hartset  är  vanligen  af  brun  färg, 
lätt  urskiljbart  från  den  oljegula  cellväggen. 

I  barkens  bastskikt  uppträda  parenkymceller  af  tvänne 
slag,  nämligen  sådana,  som  äro  ordnade  horisontalt  och  bilda 
floem  märgstrålarne,  och  andra,  som  äro  anordnade  vertikalt. 
Längden  hos  de  förra  är  omkring  dubbelt  så  stor  och  hos  de 
senare  2 — 5  gånger  så  stor  som  bredden.  De  förra  hafva  ofta 
ett  gulbrunt  innehåll.  De  senare  hafva  på  väggarne  talrika 
silskifvor  eller  äro  någon  gång  kristallförande,  vid  hvilket  för- 
hållande de  derjemte  äro  försedda  med  ett  gulbrunt  innehåll, 
i  hvilket  de  nästan  kubiska  kristallerna  ligga.  —  Prosenkyma- 
tiska  celler,  äfven  innehållande  ett  gulbrunt  ämne  och  likadana 
kristaller  som  de  nyss  näranda,  förefinnas  ofta.  Långt  talrikare 
äro  dock  de  vanliga  bastprosenkymcellerna,  hvilka  tillika  med 
parenkymcellerna  bilda  hufvudmassan  af  bastet.  Slutligen  an- 
träffas äfven  spridda  sklerenkymatiska  celler,  hvilka  äro  tjockast 
på  midten  och  afsmalna  mot  ändarne  (fig.  5).  De  starkt  för- 
tjockade  väggarne  visa  på  tvärsnittet  en  tydlig  lagring;  lumina 
äro  mycket  små  och  innehålla  ofta  ett  brunt  ämne.  Korkens 
hufvudmassa  utgöres  af  tunnväggiga  celler  med  gulbruna  mem- 
braner.  Dessutom  förekomma  i  den  del,  som  till  det  yttre 
synes  vara  kork,  partier,  som  ursprungligen  tillhört  bastet,  så 
att  man  der  anträffar  silrör,  sklerenkymceller  o.  s.  v. 

Bland  de  stycken,  som  öf verensstämma  med  nu  beskrifna 
prof,  ega  några  bark  samt  ved  med  olika  färgad  kärna  och 
splint,  nämligen  n:ri8  19,  20,  29,  64,  70,  76  och  105. 

Andra  sakna  bark,  men  hafva  likasom  de  föregående  kärn- 
ved och  splint  af  olika  färg,  nämligen  n:ris  2,  26,  27,  34,  57, 
68,  79,  85,  94,  103  och  107. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHAN6    TILL   K.    ST.    VST.-AKAD.    UANUL.    BAND   6«   N:0   10.       15 

Andra  åter  hafva  bark,  men  någon  färgs kilnad  mellan 
kärnved  och  splint  kan  ej  iakttagas.  Hit  höra  n:is  14,  18,  25, 
28,  48,  55,  66,  69,  74  och  83.  Bland  dessa  må  särskildt  om- 
n&mnas  n:o  66,  hvilket  mellan  springorna  på  barken  gömde 
ganska  många  barr,  som  visserligen  voro  stadda  i  förmultning 
men  likväl  tilläto  ett  iakttagande  af  deras  inre  bygnad.  Tvär- 
snittet visade,  att  epidermis  utgjordes  af  ett  lager  små,  något 
tjockväggiga  celler,  samt  hypoderma  likaledes  af  ett  enkelt 
lager,  der  väggame  hos  enstaka  celler  voro  sklerenkymatiskt 
fbrtjockade.  Här  innanför  uppträdde  parenkymceller  med 
oregelbunden  tvärgenomskärning,  hvilka  omgåfvo  andra  i  en 
oval  grupp  anordnade  celler,  inneslutande  tvänne  fibrovasal- 
strängar  samt  vanligen  några  sklerenkymceller. 

Ytterligare  finnas  bland  drifvedsprofven  flera,  som  sakna 
bark  och  hafva  en  allt  igenom  lika  färgad  ved,  men  hos  hvilka 
dennas  inre  byggnad  är  öfverensstämmande  med  den  ofvan 
antydda.  Hit  höra  dels  sådana,  som  hafva  mörkt  färgad  ved, 
hvartill  kunna  räknas  niis  1,  3,  5,  11,  16,  21,  37,  51,  56,  61, 
67,  98,  101,  106,  113,  115,  116,  118,  120  och  121;  dels  andra, 
som  hafva  ljusare  ved  och  derföre  äfven  visa  öfverensstäm- 
melse  med  följande  typ,  nämligen  n:ris  112,  119  och  122. 

Bland  ofvan  angifna  prof  äro  hos  n:ris  37,  57,  76  och  119 
trakeidema  ej  raka  utan  äro  krökta  och  vridna  på  flera  sätt. 
Höstzonens  celler  visa  ej  heller  någon  märkbart  starkare  för- 
tjockning  hos  cellväggen  än  vårzonens  celler,  utan  afvika  från 
dessa  endast  genom  den  vanliga  sammantry ökningen. 

Hos  ganska  många  af  profven  såsom  hos  n:ris  2,  3,  5,  28, 
69  m.  fl.  har  jag  iakttagit  en  spiralformig  streckning  på  väg- 
game af  trakeidema,  synnerligast  i  höstzonen. 

2:dra  typen:  n:o  104:  ved  med  bark  och  veden  af  ljus 
f^g  utan  skilnad  mellan  kärnved  och  splint. 

Hartskanaler  i  vertikal  rigtning,  vanligen  bland  höstzonens 
celler,  finnas,  ehuru  ej  så  talrika  som  hos  föregående  tjrp.  Kärl 
förekomma  icke  utanför  märgslidan. 

Trakeidema  nästan  likadana  som  hos  föregående.  Dock 
torde  böra  omnämnas,  dels  att  cellväggame  förete  en  mera 
ljust  oljegul  iarg,  dels  ock  att  de  tangentiala  väggames  porer, 
hvilka  äfven  här  uppträda  endast  på  höstvedzonens  3 — 5  yttre 
cellrader,  vanligen  visa  en  märkbar  olikhet.  De  kunna  näm- 
ligen antingen  såsom  hos  föregående  vara  korsade,  hvarvid 
dock    korsets    armar   bilda  sneda  vinklar  mot  hvarandra  samt 

Digitized  by  VjOOQ IC 


16  ÖKTENBLAD,    OM   SYDGRÖNLANDS    DRIFVED. 

tillika  vanligen  sträcka  sig  långt  utanför  porens  yttre  ring, 
eller  ock  endast  vara  delade  af  en  genom  poröppningen  gående 
strimma  (fig.  6). 

Märgstrålarne  äro  här  likasom  hos  föregående  typ  af  tv&nne 
slag,  enradiga  och  flerradiga,  men  det  senare  slaget  torde  ej 
uppträda  så  ofta  som  hos  föregående ;  dock  innehålla  äfven  här 
de  flerradiga  märgstrålarne  en  hartskanal.  Höjden  af  märg- 
strålarne synes  vexla  mellan  2  och  närmare  30  celler;  den 
vanligaste  höjden  är  6 — 10  celler.  Med  afseende  på  bygnaden 
öfverensstämma  märgstrålcellerna  här  noggrant  med  de  hos 
föregående  typ.  De  med  ringporer  försedda  märgstrålcellerna 
sakna  alltid  innehåll,  hvaremot  de  med  enkla  porer  under 
stundom  äro  hartsförande.  Hartsinnehållet  är  dock  här  af  en 
ljusare  färg  än  hos  föregående  tjrp,  hvarjemte  harts  sällan 
förekommer  annat  än  i  enstaka  cellrader  eller  t.  o.  m.  i  en- 
staka celler. 

Barken  visar  en  bygnad,  som  i  flere  afseenden  öfverens- 
stämmer  med  den  hos  n:o  £4  beskrifna.  Parenkymet  uppträder 
dock  mindre  ymnigt,  och  de  ofvan  beskrifna  sklerenkymatiska 
cellerna  saknas. 

De  prof,  som  med  detta  visa  en  öfverensstämmande  byp- 
nad,  äro  följande:  nrris  4,  17,  23,  30,  38,  43,  47,  50,  60,  62. 
63,  72,  80,  81,  82,  84,  86,  87,  89,  90,  92,  93,  95,  97,  99, 100, 
109,  111  och  117.  Dessutom  föras  hit  n:ris  13,  71  och  110, 
ehuru  de  ej  med  full  visshet  kunna  skiljas  från  vissa  prof  till- 
hörande föregående  typ.  Spiralformig  streckning  har  jag  iakt- 
tagit på  trakeidema  hos  flere  prof. 

3:dje  typen:  n:o  36:  ved  utan  bark. 

Hartskanaler  förekomma  oftast  bland  höstvedzonens  celler. 
Kärl  utanför  märgslidan  saknas. 

Trakeidema  öfverensstämma  noggrant  med  de  under  l:sta 
typen  beskrifna. 

Märgstrålarne  äro  af  tvänne  slag,  enradiga  och  flerradiga, 
de  senare  omslutande  en  hartskanal.  Höjden  synes  vexla  mel- 
lan 2  och  20  celler;  6—10  celler  är  den  vanligaste  höjden. 
Märgstrålcellerna  hafva  antingen  smärre  ringporer  eller  ock 
stora,  enkla,  äggrunda  porer.  Radialsnittet  visar,  att  de  med 
ringporer  försedda  cellerna  bilda  märgstrålens  1—3  öfre  och 
undre  cellrader;  dock  förekomma  äfven  bälten  af  sådana  celler 
inuti  märgstrålarne,  ehuru  detta  ej  ofta  är  händelsen.  Väg- 
game  på  de  med  ringporer  försedda  cellerna  äro  jemna.    Märg- 

Digitized  by  VjUUS' IC 


BIUANG    TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    HANOL.    BAND    6.    N:0    10.       17 

strålarnes  mellersta  parti  utgöres  vanligen  af  celler  med  ägg- 
porer. En  sådan  por  förefinnes  framför  hvarje  trakeid,  sä  att, 
då  en  parenkymcells  längd  är  lika  med  bredden  af  1 — 3  tra- 
keider,  ända  till  3  st.  äggporer  kunna  förefinnas  på  väggen  af 
en  parenkymcell,  ehuru  en  enda  är  vanligast.  —  Märgen  är 
ovanligt  stor,  uppgår  till  nära  3  mm.  i  tvärmått,  under  det 
han  hos  föregående  typer  ej  öf verstigit  1,5  mm. 

Med  n:o  36  visar  endast  profvet  n:o  59  en  öfverensstäm- 
mande  bygnad. 

4:de  typen:  n:o  114:  ved  utan  bark. 

Hartskanaler  i  vertikal  riktning  talrika,  uppträdande  huf- 
vudsakligen  i  årsringens  höstvedzon.  Kärl  förefinnas  ej  utanför 
märgslidan. 

Trakeidema  öfverensstämma  i  allt  väsentligt  med  de  un- 
der l:sta  typen  beskrifna. 

Märgstrålarne  afvika  från  de  hos  föregående  typ  deri,  att 
väggame  hos  de  med  ringporer  försedda  cellerna  äro  ojemnt 
förtjockade,  så  att  större  och  mindre  utskott  sträcka  sig  inåt 
cellen.  Dessa  utskott  äro  vanligen  enkla  men  någon  gång 
greniga. 

Märgen  mindre  än  hos  föregående  typ,  omkring  1  mm.  i 
tvärmått. 

Med  114  öfveTensstäramcr  profvet  n:o  39. 

5:te  typen:  n:o  96:  ved  utan  bark. 

Hartskanaler  i  vertikal  rigtning  mycket  sällsynta.  Då  de 
anträflfas,  händer  det  likväl  ofta,  att  de  ligga  så  tätt,  att  de 
beröra  hvarandra  och  på  sådant  sätt  bilda  längre  sammanhän- 
gande band  på  tvärsnittet.  Hartskanalerna  äro  på  tvärsnittet 
ofta  afdelade  genom  skiljeväggar  (fig.  7),  hvilka  ett  längdsnitt 
visar  tillhöra  tunnväggiga  parenkymceller,  som  uppfylla  kana- 
lens inre. 

Trakeiderna  likadana  med  de  ofvan  beskrifna,  ehuru  märk- 
bart mindre. 

Märgstrålarne  enradiga,  sällan  flerradiga  och  då  vanligen 
utan  hartskanal.  Deras  höjd  kan  uppgå  till  öfver  20  celler; 
vanligen  är  den  6 — 10  celler.  Märgstrålccllcrna  hafva  oftast 
ett  gulbrunt  innehåll. 

Parenkymceller  med  vertikal  längdriktning  förefinnas  bland 
trakeiderna  och  äro  oftast  hartsförande. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


18  ÖRTBNBLAD,    OM    SYDGRÖNLANDS    DRIFVED. 

Vedens  färg  afviker  något  från  de  ofvan  beskrifna  prof- 
vens  genom  en  svagt  rödaktig  anstrykning.  Gränserna  mellan 
årsringame  äro  ej  heller  så  skarpt  markerade. 

Med  n:o  96  öfverensstämma  prof  ven  nris  10  och  88. 

6:te  typen:  n:o  73:  ved  utan  bark,  allt  igenom  af  ljus  färg» 
mycket  lös  och  lätt.  Märgen  stor,  omkring  3  mm.  i  tvärmått. 
Märgfläckar  högst  sällsynta. 

Tvärsnittet  utvisar  talrika  kärlöppningar,  spridda  öfver 
hela  årsringen.  Hartskanaler  saknas.  Gränsen  mellan  årsrin- 
game är  tydligt  märkbar  derpå,  att  höstzonens  tvänne  yttersta 
cellrader  äro  starkt  sammantryckta;  deremot  är  icke  höstzonen 
fattigare  på  kärl,  ej  heller  äro  höstzonens  celler  tjockväggigare 
än  vårzonens.  Kärlen  ligga  oftast  ensamma  men  kunna  äfven 
vara  anordnade  bredvid  hvarandra  i  radial  rigtning,  så  att  de 
bilda  en  sammanhängande  rad  af  högst  4  st.  Kärlens  väggar 
äro  fullsatta  med  ringporer,  hvilkas  yttre  begränsning  genom 
påverkning  af  grannporema  ofta  bildar  en  6-sidig  figur,  hvars 
största  diagonal  ligger  i  horisontal  rigtning  och  föga  under- 
stiger bredden  af  en  vedcell.  Poröppningen  är  oval  med  största 
utsträckningen  i  horisontal  rigtning.  Kärlbottname  hafva  stark 
lutning  mellan  tangentialväggarna,  så  att  de  ofta  med  dessa 
bilda  en  vinkel  understigande  45% 

Vedparenkymcellema  hafva  på  de  radiala  väggame  helt 
små  porer,  hvilka  hufvudsakligen  uppträda  mot  cellernas  ändar. 
Dessa  porer  äro  genomskurna  antingen  af  en  längre  strimma 
eller  ock  af  två  sådana,  som  skära  hvarandra  under  sneda  vinklar. 

Vedparenkymet  förekommer  talrikast  i  vårzonen.  Dessa 
cellers  bredd  så  väl  i  radial  som  tangential  rigtning  är  ungefar 
lika  med  bredden  af  två  prosenkymceller,  och  längden  är  2  ^ 
3  gånger  större  än  bredden.  Parenkymcellerna  hafva  så  väl 
större  som  mindre,  alltid  enkla  porer,  af  hvilka  de  mindre  äro 
vanligast. 

Märgstrålarne  äro  alla  enradiga.  Deras  höjd,  som  någon 
gång  öfverstiger  20  celler,  utgöres  vanligen  af  omkring  10 
celler.  Märgs  trålcellerna  hafva  dels  stora  dels  små  porer.  Det 
förra  slaget  uppträder  konstant,  då  märgstrålen  gränsar  intill 
ett  kärl,  det  senare  då  angränsande  celler  äro  vedparenkym 
eller  vedprosenkym. 

Med  detta  prof  öfverensstämma  n:ris  6,  7,  8,  12,  22,  24, 
31,  32,  33,  35,  40,  41,  42,  44,  45,  46,  49,  53,  54,  58,  65,  75. 
91,  102  och  108. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG   TILL    K.    SV.    VBT.-AKAD.    HANDL.    BAND    6.    N:0    10.       19 

7:de  typen:  n:o  15:  tvänne  barkstycken.  På  ytan  förefin- 
nas  de  ofvan  omnämnda  kräftdjuren  af  slägtet  Balanus.  Basten, 
som  är  i  behåll  endast  på  ett  par  mindre  fläckar,  visar  en 
bygnad,  som  noggrant  öfvercnsstämmer  med  den  hos  n:o  ()4, 
l:8ta  typen,  beskrifna.  Afven  korken  företer  en  med  korken 
hos  nämnda  prof  fullt  analog  sammansättning. 

Med  n:o  15  öfverensstämma  barkstyckena  n:o  7fi. 

8:de  typen:  n:o  77:  bark,  hvars  yta  är  vågig  utan  bark- 
skållor;  med  all  sannolikhet  hemtad  från  en  rot.  Den  inre 
bygnaden  är  öfverensstämmande  med  den  hos  barken  till  prof- 
vet  n:o  104,  2:dra  typen. 

9:de  typen:  n:o  9:  bark,  hos  hvilken  bast  saknas.  Profvet 
visar  en  jemn  yta,  antingen  bearbetad  med  ett  skarpt  verktyg 
eller  ock  jemnsliten  af  hafsvattnet.  Korken  är  af  fast  konsi- 
stens och  anordnad  i  lager,  mellan  hvilka  gränserna  framstå 
såsom  ljusare  linier.  Dessa  linier  visa  sig  under  mikroskopet 
utgöras  af  sklerenkymatiska  celler  med  tydligt  skiktade  väggar 
af  gulaktig  färg.  Sklerenkymcellema  bilda  lager  af  1 — 3  cellers 
tjocklek.  De  egentliga  korkcellema  äro  alla  lika,  hafva  kru- 
siga väggar  af  brunaktig  färg  och  äro  sträckta  i  tangentens 
rigtning. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


20  ÖRTENBLAD,    OM    SYDGRÖNLANDS    DRTFVBD. 


II.    Systematisk  bestämning  af  drifredsprofTen. 

Då  barrträden  i  vedlagrcn  utanför  märgslidan  sakna  kärl,  me- 
dan löfträden  hafva  sådana,  komma  alla  under  l:sta,  2:dra,  3:djc, 
4:de  och  5:te  typerna  beskrifna  prof  att  tillhöra  de  förra,  dit 
äfven  barkstyckena,  beskrifna  under  7:de,  8:de  och  9:de  ty- 
perna, måste  hänföras,  h varemot  de  under  5: te  typen  upptagna 
profven,  hvilka  alla  ega  kärl  öfver  allt  i  veden,  komma  att 
tillhöra  löfträden. 


Barrträden  kunna  delas  i  tvänne  hufvudgrupper,  nämligen 
sådana,  som  sakna  hartskanaler  och  hartsceller,  samt  sådana, 
som  hafva  hartskanaler  eller  hartsceller. 

Den  förra  af  dessa  hufvudgrupper  plägar  åter  delas  i 
trenne  grupper  *),  för  hvilka  slägtena  Abies,  Araucaria  och 
Taxus  uppställas  såsom  typer.  Jag  har  dock  bland  de  Abies- 
arter,  jag  varit  i  tillfälle  att  undersöka  ^),  funnit  hartskanaler 
hos  A,  hahamea^  A.  pectinatay  A.  sibirica  och  A.  Wehbiana^ 
hvarföre  dessa  komma  att  tillfalla  andra  hufvudgruppen. 

Denna  andra  hufvudgrupp  kan  delas  i  tvänne  grupper  med 
Cupressus  såsom  typ  för  den  första,  der  hartskanaler  saknas, 
men  talrika  hartsceller  förefinnas,  samt  slägtet  Pinus  såsom  typ 
för  den  andra,  der  hartskanaler  förefinnas. 

Då  de  i  det  föregående  beskrifna  barrträdsprofven  visat 
sig  ega  hartskanaler,  tillhöra  de  alltså  Pinusgruppen.  Deona 
grupp  omfattar  utom  Pinus  äfven  slägtena  Larix  och  Picea 
samt  åtminstone   några   arter   af  Abies  såsom  A.  sibirica  m.  fl. 

Några  konstanta  karakterer  för  hvart  och  ett  af  dessa 
slägten  torde  ej  kunna  uppställas,  och  detta  dels  på  grund  af 
en    mycket  stor  öfverensstämmelse  i  vedens  bygnad,  dels  ock 


')  Jemför  Kbaus,  Treibhölzer,  s.  117. 

^)  UndersökningsmateriRlet  har  dels  erhållits  ur  träsamlingen  vid  skogs- 
institutet   dels    från    lef vande    träd;    för  kontroll  hafva  sedan  NoBD- 
LiNOEEB    Holzquerschnitte    anlitats,   der,  trots  Nördlingers  i  texten 
meddelade  uppgifter,    hartskanaler  anträffats  hos  Ahlcs  hahamtn,  A 
prctinata  och   A.    Wchhiana. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG    TILL   K.    SV.    VBT.-AKAD.    HANEL.    BAND    6.   N:0    10.      21 

på  grund  deraf,  att  bland  nämnde  slägtens  talrika  arter  endast 
en  del  ännu  äro  anatomiskt  undersökta. 

Ofvan  är  emellertid  visadt,  att  drifveden  ej  haft  sitt  hem- 
land sydligare  än  66*  n.  br.,  hvarföre  i  samlingen  andra  arter 
ej  äro  att  söka  än  de,  som  förekomma  norr  om  sagde  gräns. 
Följande  arter  af  slägtena  Larlxy  Picea^  Pinus  och  Abies  an- 
träffas of  vanför  66"  n.  br.: 

i  Europa:  Larix  sibirica  Ledeb.,  Picea  excelsa  LiNK.  och 
P.  orientalis  (L.),  hvilken  senare  dock  af  somliga  författare  *) 
endast  anses  såsom  en  varietet  af  den  förra,  samt  Pinus  sil- 
vestris  L.; 

i  Asien:  Larix  sibirica  Ledeb.  och  L,  dahurica  (FisCH.), 
hvilken  senare  Grisebach  betraktar  såsom  en  varietet  af  den 
förra,  Picea  orientalis  (L.),  Pinus  silvestris  L.  och  P.  cembra 
L.  samt  Abies  sibirica  Ledeb.; 

i  Amerika:  Larix  microcarpa  Hooker  och  Picea  alba  LiNK. 

Af  ofvannämnda  9  trädslag  äro  Picea  excelsa  och  Pinus 
silvestris  utmärkande  för  norra  Europa,  Larix  sibirica  bildar 
hufvudmassan  af  Sibiriens  skogar,  och  Picea  alba  uppträder 
såsom  förhärskande  i  Norra  Amerika  ofvanför  66"  n.  br. 

De  barrträd,  som  kunna  sökas  bland  drifveden,  äro  sålunda: 
Larix  sibirica,  dahurica  och  microcarpa; 
Picea  alba,  excelsa  och  orientalis; 
Pinus  silvestris  och  cembra  samt 
Abies  sibirica. 

Dessa  trädslag  kunna  med  afseende  på  märgstrålarnes  byg- 
nad  delas  i  tvänne  grupper: 

l:o)  Cellerna  i  märgstrålarnes  mellersta  rader  hafva  små 
enkla  porer,  vanligen  4  på  så  stor  del  af  märgstrålccllen,  som 
motsvarar  bredden  af  en  trakeid.  Hit  höra  ofvannämnda  arter 
af  Larix,  Picea  och  Abies, 

2:6)  Cellerna  i  märgstrålarnes  mellersta  rader  hafva  stora 
enkla  porer,  äggporer,  vanligen  endast  en  på  så  stor  del  af 
märgstrålccllen,  som  motsvarar  bredden  af  en  trakeid.  Hit  höra 
Pinus  silvestris  och  P,  cembra. 

Bland  drifvedsprofven  komma  de  under  l:sta,  2:dra  och 
5:te  typerna  beskrifna  att  tillhöra  den  förra  af  dessa  grupper 
och  de  under  3:dje  och  4:de  typerna  beskrifna  den  senare. 


O  Gbisebach,  Vegetation  der  Erde,  1872,  I,  8.  93. 
*)  Gbisebach,  Vegetation  der  Brde,  1872,  II.  s.  239. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


22  ÖRTENBLAD,    OM    SYDGRÖNLANDS    DRIFVED. 

Bland  de  prof,  som  äro  beskrifna  under  3:dje  och  4:de 
typerna,  har  man  alltså  att  söka  Pinus  silvestris  och  P.  Cembra. 

Pinus  silvestris  har  väggarna  hos  de  med  ringporer  för- 
sedda märgstrålcellerna  ojemnt  förtjockade,  så  att  åsar  bildas 
inåt  cellen.  Dessa  åsar  antaga  på  ett  radialsnitt  formen  af 
utskott '). 

Pinus  Cembra  har  väggarna  hos  de  med  ringporer  för- 
sedda cellerna  icke  ojemnt  förtjockade. 

Vi  finna  alltså,  att  de  under  3:dje  typen  beskrifna  profven, 
n:ris  36  och  59,  äro  hemtade  från  Pinue  Cembra  samt  de  un- 
der 4:de  typen  beskrifna,  n:ris  39  och  114,  från  Pinus  silvestris. 

Dessa  trädslag  förefinnas  ej  i  Amerika,  hvarföre  —  under 
antagande  att  drifvedssamlingen  härstammar  från  samma  trakt 
—  de  amerikanska  arterna  Larix  microcarpa  och  Picea  alba 
icke  tagas  med  vid  den  vidare  bestämningen.  Alltså  inskränkee 
denna  till  att  med  afseende  på  de  återstående  arterna  skilja 
mellan  slägtena  Larix,  Picea  och  Abies. 

Abies  karakteriseras  genom  ett  i  påfallande  grad  ringa  an- 
tal hartskanaler,  hvilket  föranledt  flere  författare  ^)  till  det  på- 
stående, att  Abies  saknar  hartskanaler.  Tillika  skiljes  Abies 
sibirica  från  här  i  fråga  varande  arter  af  Larix  och  Picea  derpå, 
att  harts  kanalerna  vanligen  äro  uppfylda  af  tunnväggiga  paren- 
kymceller. 

På  grund  af  dessa  kännetecken  finna  vi,  att  de  under  5:ie 
typen  beskrifna  profven,  n:ris  10,  88  och  96,  äro  stycken  af 
Abies  sibirica. 

Återstår  alltså  nu,  att  skilja  mellan  Larix,  med  de  när- 
stående arterna  sibirica  och  dahurica,  samt  Picea,  med  de  lika- 
ledes nära  hvarandra  stående  arterna  excelsa  och  orientaU^. 
Härvid  har  jag  icke  lyckats  finna  något  enda,  under  alla  för- 
hållanden  ensamt  för  sig  afgörande  kännetecken  ^)  hos  veden. 


O  R.  Hartio,  Unterscheidungsmerkmale  der  wichtigeren  In  Deutschland 
wachsenden  Hölzer.     MliDcben  1879.     S.  7. 

^)  Jemför  Kbaus,  Treibhölzer,  s.  117;  NÖRDLINGER,  texten  till  hans 
Holzquerschnitte  angående  Abies  haUamea^  pectinata,  Smithiann  och 
Webbiana:  R.  Hartig  på  ofvan  anförda  ställe  angående  Abies pectinaia. 

^)  Då  JOSEPH  MoELLER  vid  beskrlfnlngen  af  vedens  bygnad  hos  Larix 
säger:  >Ich  habe  gefunden,  dass  die  bis  10  Zellen  hohen  Markstralen 
nicht  selten  3—4  Zellen  brelt  slnd,  was  bel  Fichten  nicht  vorkommt» 
(JosEPH  MOELLBB,  Belträge  zur  vergleichenden  Anatomle  des  Holf.es, 
Denkschrlften  der  Kaiserl.  Akad.  der  Wissenschaften  in  Wien,  36  B. 
1876).  så  är  detta  otvifrelaktigt  föranledt  af  något  förbiseende,  ty  så 
väl  granen  som  lärkträdet  ega  både  enradiga  och  flerradiga  märg- 
strålar, hvllkas  höjd  icke  sällan  öfverstlger  20  celler. 

Digitized  by  VjUUV  IC 


BIHANG    TILL   K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.    BAND    6.   N:0    10.      23 

Likväl  kunna,  med  afseende  på  ofvannämnda  arter,  slägtena 
Larix  och  Picea  under  visaa  förhållanden  säkert  skiljas,  nämligen 

l:o)  då  bark  finnes:  Larix  har  i  bastskiktet  spridda  skle- 
renkym celler,  h vilka  hos  Picea  saknas  *) ; 

2:o)  då  olika  färg  förefinnes  hos  kärnved  och  splint:  La- 
rix har  mörk  kärnved  och  ljus  splint,  då  deremot  hos  Picea 
någon  sådan  fargskilnad  ej  förefinnes^); 

3:o)  då  barr  finnas:  hos  Ptej^a  utgöres  hypoderraat  hufvud- 
sakligen  af  sklerenkjmceller,  då  deremot  sådana  i  hypodermat 
hos  barr  af  Larix  endast  undantagsvis  förefinnas. 

När  icke  dessa  fullt  konstanta  karakterer  kunnat  användas, 
har  jag  vid  drifvedens  bestämning  tagit  hänsyn  till  följande 
omständigheter: 

l:o)  Hartskanaler  i  vertikal  rigtning  förekomma  hos  Larix 
talrikt,  hos  Picea  mera  sparsamt^). 

2:o)  De  mellersta  märgstrålcellema  äro  hos  Larix  vanligen 
fylda  med  harts  af  mörk  färg,  medan  hos  Picea  motsvarande 
celler  antingen  sakna  harts  eller,  då  sådan  i  ett  fåtal  celler 
finnes,  denna  är  af  ljus  färg,  föga  mörkare  än  cellväggen. 

3:o)  De  yttre  raderna  af  höstzonens  trakeider  hafva  på  de 
tangentiala  väggarna  hos  Larix  vanligen  rätvinkligt  korsade 
ringporer  (se  fig.  4),  der  korsets  armar  sträcka  sig  föga  eller 
intet  utanför  porens  yttre  ring,  medan  hos  Picea  motsvarande 
porer  antingen  endast  äro  delade  af  en  linie  eller  ock  sned- 
vinkligt  korsade,  hvarvid  korsets  armar  vanligen  sträcka  sig 
långt  utanför  porens  yttre  ring  (se  fig.  6).  Dessa  porformer 
äro  dock  ej  fullt  konstanta. 

4:o)  Lärkträdets  ved,  om  ock  allt  igenom  af  samma  fUrg, 
är  mörkare  och  kådigare  än  granens.  I  vissa  fall,  såsom  då 
profvet  hemtats  från  kärnved  af  Larix,  är  denna  karakter  fullt 
pålitlig. 

På  grund  af  ofvanstående  kännetecken  hafva  de  under 
l:8ta  typen  beskrifna  profven,  utgörande  52  stycken,  bestämts 


')  J.  A.  Boroman,  Studier  öfver  barkens  inre  bygnad  i  Coniferernas 
stam.     Lunds  uniTersitets  årsskrift  1877—78.    S.  44  och  46. 

"*)  R.  Habtio,  Unterscheidungsmerkmale  etc,  s.  6.  Detta  kännetecken 
framhälles  hftr  såsom  tillräckligt  men  gäller  tydligen  endast  under 
förutsättning,  dels  att  kämvedsbildningen  hos  Larix  inträdt,  dels  ock 
att  profvet  är  fullständigt  och  ej  utgöres  endast  af  kärnved  eller  en- 
dast af  splint. 

')  Enligt  NÖBDLiNOBB  skulle  denna  karakter  vara  tillräcklig.  Jemför 
NÖBDLINGEBS  Holzquerscbnitte,  »SchlUssel  zur  Untersuchung  der  zwei- 
hundert  Holzarten  des  I  und  II  Bändes». 

Digitized  by  VjOOQ IC 


24  ÖRTENBLAD,    OM    8YDORÖNLAND8    DRIFVBD. 

till  Larix  och   de   under  2:dra  typen  upptagna,  utgörande  33 
stycken,  till  Picea, 

Till  barrträdsgruppen  hörde  äfven  de  4  barkstycken,  som 
ofvan  beskrifvits  under  7:de,  8:de  och  9:de  typerna. 

Bestämningen  af  dessa  prof  möter  ännu  större  svårigheter 
än  vedens  bestämning,  om  den  skall  göras  oberoende  af  vedens 
bestämning,  ty  dels  är  endast  ett  mindre  antal  barrträd  under- 
sökta med  afseende  på  barken,  och  dels  framgår  af  de  gjorda 
undersökningarna,  att  väl  skilda  trädslag  visa  stor  öfverens- 
stämmelse  med  afseende  på  barkens  bygnad.  Nu  är  emellertid 
på  goda  grunder  antagligt,  att  nämnda  barkstycken  icke  hår- 
stamma från  andra  trädslag  än  dem  vedprofven  visats  tillhöra. 
Här  voro  nämligen  alla  i  norra  Europa  och  Asien  förekom- 
mande, med  hartskanaler  försedda  barrträdsslägten  represen- 
terade. Frågan  löses  alltså  genom  att  med  hänsyn  till  de  arter, 
som  inom  nämnde  område  förekomma,  påvisa  karakterer  för 
barken  hos  slägtena  Larix^  Picea^  Pinus  och  Abies,  Härvid 
torde  följande  uppställning  kunna  användas  *): 

l:o)  Sklerenkymceller  af  parenkymatisk  form  förekomma: 

a)  sklerenkymcellerna  regelbundna:  Picea  exceha. 

b)  sklerenkymcellerna  oregelbundna  och  förgrenade:   Abies  si- 
birica, 

2:o)  Sklerenkymceller  af  prosenkymatisk  form  förekomma: 

a)  sklerenkymcellerna  uppträda  enstaka:  Larix. 

b)  sklerenkymcellerna    bilda    mellan    korkskikten    sammanhän- 
gande lager:  Pinus. 

På  grund  häraf  finna  vi,  att  de  med  15  och  16  betecknade 
barkprofven  äro  af  Larix,  det  med  77  betecknade  af  Picea  och 
profvet  n:o  9  af  Pinus, 

Under  antagande,  att  hela  drifvedssamlingen  härstammar 
från  samma  trakt,  hafva  äfven  löf träd sprof ven  tillhört  träd, 
som  uppvuxit  under  ett  mycket  nordligt  klimat.  Ofvan  är 
nämndt,  att  löfträdsprofven  tillhöra  ett  mycket  lätt  trädslag, 
pä  grund  hvaraf  slägtet  Sorbus  icke  bland  dem  kan  vara  repre- 
sentcradt,  och  af  öfriga  nordliga  slägten,  nämligen  Bftula, 
Prumis,  Aluua,  Salix  och  Populus,  de  två  sistnämnda  sanno- 
likast gifvit  upphof  åt  nu  i  fråga  varande  del  af  drifveden. 

')  Jemför  Krauö,  Treibhölzer,  a.  120. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG    TILL    K.    SV.    VBT.-AKAD.    HANOL.    BAND   6.   N:0    10.      25 

För  en  noggrann  bestämning  låta  sistnämnda  5  slägten 
gruppera  sig  på  följande  sätt: 

l:o)  Märgstrålarnes  bredd  utgöres  af  1 — 3  celler:  Betula 
och  Prunua. 

2:o)  Märgstrålarne  alltid  enradiga: 

a)  veden  med  talrika  märgfläckar,  märgen  trekantig:  Alnus, 

b)  veden  nästan  utan  märgfläckar,  märgen  icke  trekantig,  van- 
ligen rund:  Salix  och  Populus, 

Då  löfträdsprofven  alla  visat  sig  ega  enradiga  märgstrålar, 
hvarjemte  de  sakna  märgfläckar,  samt  hafva  rund  märg,  komma 
de  alltså  att  tillhöra  slägtena  Salix  och  Populus, 

Dessa  båda  slägten  torde  endast  på  grund  af  vedens  byg- 
nad  icke  med  säkerhot  kunna  skiljas.  Nördlinger  har  i  sin 
tablå  öfver  tvärsnitten  inom  l:8ta  och  2:dra  banden  af  sina 
>Holzquerschnitte>  skilt  dem  derpå,  att  Salta  skulle  hafva  kärlen 
likformigt  spridda  öfver  hela  årsringen,  hvaremot  de  hos  Po- 
pulus skulle  bilda  greniga  figurer  (»Porenvertheilung  deutlich 
dendritisch  verzweigt»).  Denna  olikhet  har  jag  vid  undersökning 
af  material,  hemtadt  från  lefvande   träd,    icke  kunnat  iakttaga. 

Då  emellertid  bland  det  stora  antalet  Salices  här  endast 
ett  fätal  kan  ifrågakomma,  nämligen  blott  de  trädformiga,  nord- 
liga arterna  d.  v.  s.  S.  vitellina^  Caprea  och  pentandra  samt 
af  Populus  endast  tremula^  blir  bestämningen  lättare.  Salia 
Caprea  och  pentandra  hafva,  såsom  äldre,  mörkare  gulbrun  kärn- 
ved och  ljus  splint,  under  det  veden  hos  Salta  vitellina  och 
Populus  tremula  är  allt  igenom  hvit.  Veden  hos  de  i  drifveds- 
samlingen  förekommande,  under  6:te  typen  beskrifna  profven, 
utgörande  25  stycken,  är  af  ljus  färg  utan  skilnad  mellan  kärn- 
ved och  splint.  Dessa  prof  härstamma  alltså  från  Saltw  vitel- 
lina eller  Populus  tremula  eller  ock  från  båda  dessa  trädelag. 

I  det  föregående  är  alltså  visadt,  att  drifvedssamlingen 
härrör  från  5  eller  6  slägten  *)  nämligen  Larix,  Picea^  Pinus, 


')  De  för  drifTedsprofren  antecknade  grönländska  namnen  uppgå  till 
10  Btycken,  nämligen  jHngek,  unarnivik  med  xkek^  orsuemek,  kanungneky 
uligUtsk,  amat  kUiuatt  norssagssak,  aiiernek^  kispevinek  samt  ikertalik 
eller  ikinnsak.  Beträ£Eande  dessa  namns  betydelse,  har  D:r  HOLST  an* 
tecknat  följande: 

ypingek  fast,  tämligen  tungt  (>nåleträ>),  dels  rödaktigt  dels  gul- 
aktigt.   Brukas  till  kajakäror  och  harpanskaft  (enl.  S.  Eleinschmidt). 

Unanivih  mycket  lätt,  hvitt  (»nåleträ»),  tämligen  fast.  Brukas 
till  kastpilar,  »ländsere»  (lansar),  kajaker  och  konsbåde  (S.  K.). 

Jgkek  eller  ikek  är  förmodligen  icke  något  särskildt  träslag  utan 
en  riss  beskaffenhet  hos  trä.  Ikek  linnes  sä  väl  i  pingek  som  unar- 
siTik.     Dock   kan  äfren  en  hel  stam  bestå  af  ikek.     Det  är  segt  och 

Digitized  by  VjOOQ IC 


26  ÖRTBNBLAD,    OM    SYDGRÖNLANDS    DRIPVED. 

Abies  samt  Populus  och  Salia^  bland  hvilka  Pinus  med  visshet 
är  representeradt  af  tvänne  arter.  Antalet  prof  tillhörande  de 
skilda  slägtena  är  följande: 

Larix 52  träprof  och  2  barkprof    54  st. 

Picea 33        »  >      1         »  34   > 

Pinus  silvestris 2        »  »I   ,  _ 

1         >  5 


Sali:c  och 
Populus 


»     » j 

3 

1 


»       Gembra 2 

Abies 3        >       3 


25       » 25 


> 


elastiskt,  hvarföre  det  särskildt  egnar  sig  till  kajakringar  och  bågar 
(S.  K.) 

Orsuemfik  är  lätt,  oftast  något  brunaktigt,  brister  lättare  än 
unarsivik  (S.  K.).  C.  Lytzen  menade,  att  orsuernck  var  gran.  Det 
är  rikt  på  harpix  och  användes  att  göra  upp  eld  med  (C.  Lytzen)- 

Kanungnekf  ett  välluktande  nåleträ;  fibrerna  likna  enens.  Finnes 
endast  i  tunnare  och  1  regeln  krökta  stycken  (S.  K.). 

Uligilehy  också  kalladt  amat  kitsuat  (qvlnnoträ),  är  ett  löfträ, 
förmodligen  asp  eller  poppel.  Det  klyfves  med  svårighet  men  brister 
utomordentligt  lätt,  är  blött  och  kan  sammantryckas,  hvarföre  det 
begagnas  såsom  kork  (S.  E.). 

Nonsagssak  hänför  sig  troligen  endast  till  användningen,  så  att 
det,  som  användes  till  kastträ  (norssak),  kallas  så.  Lytzen  bestred 
dock  denna  åsigt  och  menade,  att  det  åtminstone  i  Jnlianshåb  var 
en  särskild  träsort>. 

Att  icke  alla  de  särskilda  namnen  beteckna  ved  af  skilda  tråd- 
slag inses  redan  deraf,  att  namnens  antal  är  större  än  antalet  arter, 
som  äro  representerade  bland  drifvedsprofven.  Dessutom  äro  de  hår 
i  fråga  varande  vedartema  ofta  till  det  yttre  så  lika,  att  de  till  sin 
rätta  artbestämning  trotsa  ett  obeväpnadt  öga.  Detta  bevisas  äfven 
deraf,  att  samma  vedart  af  grönländarne  erhållit  flere  namn,  hvar- 
jemte  ett  namn  samtidigt  användes  på  skilda  vedarter.  Såsom  upp- 
lysande i  detta  afseende  må  nämnas  följande: 

För  prof  af  Larix  äro  antecknade  namnen  p^ingeky  unarHtik  med 
ikelt,  ikertalik  eller  ikinssak,  af  hvilka  dock  pingek  oftast  förekommer. 

För  prof  af  IHcca  förekomma  namnen  unartiriky  ikertalik  eller 
ihinssak,  anemeh  och  ki*pcvinek^  af  hvilka  unarnvik  är  allmännast. 

Prof  af  Ahie»  äro  betecknade  med  unargirik  och  ikemtedUt. 

Löf träd sprof ven  benämnas  konstant  nligilek  eller  amut  kissuat. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIUANG    TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.    BAND    6.   N:0    10.       27 


III.    Bestämning  af  drif^edens  hemland. 

I  det  föregående  är  visadt,  att  på  grund  af  årsringarnes 
svaga  utveckling  de  träd.  från  h vilka  drifvedsprofvcn  hemtats, 
uppvuxit  under  ett  nordligt  klimat,  och  att  sålunda  drifvedens 
hemland  måste  vara  norra  Europa,  Sibirien  eller  nordligaste 
delame  af  Amerika.  Då  emellertid  bland  drifvedsprofvcn  före- 
finnas tvänne  arter  af  slägtet  Pinua  jemte  en  art  af  slägtet 
Ahies^  kan  hvarken  nordligaste  Europa  eller  motsvarande  del 
af  Amerika  vara  drifvedens  hemland,  emedan  nämnde  trakt  af 
Europa  endast  eger  en  Pinus  samt  icke  någon  Åhies  och  mot- 
svarande trakt  af  Amerika  icke  någon  art  af  dessa  båda  släg- 
ten.  Drifvedens  hemland  måste  alltså  vara  norra  Asien,  d.  ä. 
Sibirien,  hvilket  ytterligare  bekräftas  deraf,  att  slägtet  Larix^ 
som  i  nordligaste  trakterna  af  Europa  och  Amerika  intager  en 
underordnad  plats  i  skogarne  men  deremot  i  Sibirien  bildar 
hufvud beståndet,  talrikast  år  representcradt  bland  drifveds- 
profven. 

Hela  Sibirien  har  likväl  icke  lemnat  material  till  drifveden. 
En  undersökning  om  sättet  för  drifvedens  uppkomst  förvissar 
oss  snart  härom.  _ 

För  drifvedens  uppkomst  gifvas  vissa  nödvändiga  förut- 
sättningar. Drifveden  måste  nämligen  utgöras  af  träd,  hvilka 
haft  en  sådan  växtplats,  att  de  derifrån  på  ett  naturligt  sätt 
lösgjort*  och  förts  till  hafvet,  hvarest  samtidigt  gifvits  upphof 
åt  en  strömning. 

Dessa  förutsättningar  finna  sin  nöjaktiga  förklaring  endast 
genom  det  antagande,  att  drifveden  leder  sitt  ursprung  från 
träd,  som  uppvuxit  på  en  flodstrand.  Afven  drifvedens  inre 
bygnad  ger  stöd  åt  ett  sådant  antagande.  Ofvan  är  omnämnd  t, 
att  årsringarne  oftast  utvisa  ett  excentriskt  växtsätt,  hvilket 
antyder,  att  moderträden  haft  en  mer  eller  mindre  lutande 
ställning  —  just  en  sådan  som  träd  växande  på  flodstränder 
ofta  intaga.  Den  ursprungliga  produktionsorten  för  Sydgrön- 
lands  drifved    är    sålunda  stränderna  af  Sibiriens  stora  floder. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


Zö  ORTENBLAD,    OM    SYDGR0NLAND8    DRIPVBD. 

Att  emellertid  icke  alla  dessa  floder  bidragit  till  uppkom- 
sten af  nämnde  drifved,  derom  förvissar  oss  den  kunskip  vi 
cga  om  de  arktiska  hafsströmmarne. 

Enligt  Herman  Berghaus  framställning  *)  utgår  från  Obi- 
Jenissejs  mynning  en  ström,  som  snart  delar  sig  i  tvänne,  den 
ena  med  dragning  åt  öster,  den  andra  åt  vester.  Dessa  ström- 
mars vidare  lopp  är  dock  icke  angifvet  längre  än  ett  stycke 
utanför  Kariska  hafvet. 

Professor  Nordenskiölds  åsigt  om  de  hafsströmraar,  som 
bildas  af  Obi-eTenissejs  flodvatten,  är  delvis  en  annan.  Han 
säger  härom  ^):  »Det  inflytande,  som  jordens  rotation  ut- 
öfvar  i  dessa  höga  breddgrader  på  strömmar,  som  framlöpa 
ungefär  i  meridianens  rigtning,  är  mycket  betydligt  och  ger 
åt  söderifrån  kommande  strömmar  en  ostlig  aflänkning.  Till 
följd  häraf  måste  Obi-Jenissejs  flodvatten  till  en  början  hållas 
likasom  instängdt  i  en  egen  strömfåra  längs  med  Taimurlandets 
kust,  ända  till  dess  strömmen  bortom  Kap  Tscheljuskin  obe- 
hindradt  kan  fortlöpa  mot  nordost  eller  ost>. 

Af  en  iakttagelse,  gjord  af  docent  Kjellman  under  början 
af  Provens  färd  från  Dicksons  hamn  till  Norge  år  1875,  fram- 
går dock,  att  icke  hela  vattenmassan  från  Obi  och  Jenissej  er- 
håller en  dragning  åt  öster.  I  sin  redogörelse  för  sagde  förd ') 
yttrar  Kjellman  efter  att  hafva  jemfört  Provens  enligt  besticket 
förmodade  läge  med  det  på  grund  af  observationer  beräknade, 
verkliga  läget:  >Vi  hade  sålunda  genom  ström  satts  omkring 
en  breddgrad  åt  norr  och  omkring  två  längdgrader  åt  vester, 
och  detta  oaktadt  vinden  hela  tiden  varit  nordlig,  under  nåra 
ett  dygn  mycket  hård,  och  sjögången  från  norr  efter  det  vi 
lemnade  ismassan  utanför  Dicksons  hamn  varit  hög  och,  medan 
stormen  varade,  mycket  våldsam.  Detta  visar  att  från  Obis 
och  Jenissejs  mynningar  en  ström  går  i  ungefär  NNV  rigtning. 

Ofvanståcnde  yttranden  af  Nordenskiöld  och  Kjkllman 
synas  förenade  bekräfta  Berghaus  uppfattning  om  en  delning 
af  Obi-Jenissejs  flodvatten  i  tvänne  strömmar,  en  med  dragning 
åt  öster  och  en  annan  åt  vester. 


')  Physikalische  Wandkarte  der  Erde  in  Mercators  Projection  von  Her- 
man Bfrghaus.     Gotha,  Justus  Pertes  1874. 

2)  Framställning  rörande  1878  års  ishafsfärd  af  A.  E.  Nordenskiöld. 
Göteborg  1877,  s.  8. 

*)  Redogörelse  för  Provens  färd  från  Dicksons  hamn  till  Norge  samt  för 
Kariska  hafvets  växt-  och  djurverld,  Icmnad  af  F.  R.  Kjellman.  Bi- 
häng  till  K.  Sv.  Vet.-Akad.  handlingar.     1877.     Bd.  4.    N:o  1.     8.  48. 

Digitized  by  VjUUS^  IC 


BIHANG    TILL    K.    SV.    VBT.-AKAD.    HANDL.    BAND    6«    N.O    10«       29 

På  Östra  sidan  om  Kap  Tscheljuskin  anträffades  under 
Asiens  kringsegling  med  Vega  icke  någon  större  ström  med 
dragning  åt  vester  ^),  h vårföre  Nordenskiölds  åsigt  om  ström- 
marnes  rigtning  i  följd  af  jordens  rotation  här  torde  hafva  full 
tillänapning. 

Med  stöd  af  ofvanstående  uppgifter  kan  den  ursprungliga 
produktionsorten  för  vestra  Sydgrönlands  drifved  noggrant  an- 
gifvas. 

Då  det  är  visadt,  att  nämnde  drifved  härstammar  från  Si- 
birien, måste  han  antingen  af  en  ostlig  eller  en  vestlig  hafs- 
ström  hafva  förts  till  Grönland.  Om  strömmen  vore  ostlig, 
skulle  han  utgå  från  eller  stå  i  förbindelse  med  östra  armen 
af  flodvattnet  från  Obi  och  Jenissej  eller  floderna  öster  om 
dessa  samt,  alltjemt  med  ostlig  hufvudrigtning,  slutligen  genom 
Lancaster  sund  inkomma  i  Baffins  Bay.  En  sådan  ström  finnes 
likväl  icke,  ty  det  är  bekant,  att  den  östra  arktiska  strömmen 
från  Asiens  nordkust  böjer  sig  ned  genom  Berings  sund  och 
ersattes  af  en  söder  ifrån  kommande  ström,  hvais  hufvudmassa 
flyter  längs  kusten  af  Norra  Amerika^),  hvarföre  här  träd- 
gränsen ligger  högre  än  i  östra  Asien. 

Sydgrönlands  drifved  måste  således  från  Sibirien  hafva 
burits  af  en  vestlig  hafsström.  Denna  ström  kan  endast  förses 
med  drifved  från  vestra  armen  af  Obi-Jcnissejs  flodvatten,  ty 
inga  andra  drifvedsförande  floder  förekomma  i  Sibirien  vester 
om  dessa,  och  det  är  ej  möjligt,  att  någon  ursprungligen  ostlig 
hafsström,  trotsande  den  kraft,  som  åstadkommes  genom  jor- 
dens rotation,  skulle  kunna  vända  och  sålunda  slutligen  blifva 
en  vestlig  ström.  Vi  böra  på  grund  häraf  i  O  bis  och  Jcnissejs 
floddalar  återfinna  den  ursprungliga  produktionsorten  för  vestra 
Sydgrönlands  drifved. 

I  det  föregående  hafva  de  i  drifvedssamlingen  förekom- 
mande trädslag  blifvit  bestämda  äfvensom  det  ursprungliga 
hemlandet  för  vestra  Sydgrönlands  drifved  angifvet.  Det  må 
nu  tillåtas  mig  att  lemna  en  redogörelse  för  trädvegetationen 
på  den  ort,  der  närande  drifved  alstrats,  äfvensom  sättet  för 
drifvedens  uppkomst,  för  att  sedan  påvisa,  i  hvad  mån  drifve- 
dens    sammansättning    öfvcrensstäramer   med   hemlandets  träd- 


*)  Knlipt  mnntligt  meddelande  af  docent  F.  R.  Kjkllman. 
*)  Jcmför  Bkkghauö'  Physlkalischo  Wandkarte. 


Digitized  by  LjOOQ IC 


30  ÖRTENBLAD,    OM    9YDGKÖNLANDS    DRIFVED. 

vegetation.  Härvid  har  jag  att  stödja  mig  vid  af  lektor  H.  W. 
Arnell  benäget  lemnade  utförliga  meddelanden  angående  Je- 
nissejs  floddal  *). 

Trädvegetationen  på  Jenissejs  stränder  utgöres  enligt  Ar- 
nell hufvudsakligen  af  Larix  sibirica  Ledeb.,  Picea  orientaUi 
L.,  Abies  sibirica  Ledeb.,  Salices,  af  hvilka  S.  vitelliana  L.  är 
den  allmännast  förekommande  trädforraiga  arten,  Almis  glnti- 
nosa  GiERTN.  och  viridis  D  C,  Betala  verrucosa  Ehrh.,  Populus 
tremula  L.  och  Sorbus  aucuparia  L.  —  Pinun  silvestrts  L.  och  P. 
Cembra  L.  förekomma  äfven  ehuru  mindre  ofta. 

Dessa  träd  växa  likväl  icke  blandade  om  hvarandra  utan 
intaga  olika  bälten  af  stränderna,  hvilkas  bygnad  är  mycket 
afvikande  från  de  hos  oss  vanliga  strandformerna. 

Närmast  floden  förefinnes  vid  lågvatten  en  sakta  sluttande, 
stundom  nästan  plan,  lerig  strand,  hvars  bredd,  ehuru  oftast 
obetydlig,  någon  gång  öfverstiger  två  kilometer.  Vegetationen 
utgöres  här  endast  af  spridda  buskformiga  Salices^  som  tilltag» 
i  storlek,  ju  närmare  man  kommer  den  derpå  följande  strand- 
branten  ^).  Denna,  bildad  genom  flodvattnets  mineringsarbete, 
bär  trädvegetation  hufvudsakligen  på  krönet,  derifrån  träden, 
fastsittande  vid  den  torfva,  på  hvilken  de  uppvuxit,  småningom 
nedrasa,  hvarvid  de  en  tid  kunna  qvarstå  i  branten,  då  de  in- 
taga en  mot  floden  stupande  ställning.  När  strandbranten  är 
så  hög,  att  hon  icke  ens  vid  flodvatten  öfversvämmas,  erhåller 
det  derpå  följande  strandpartiet  en  annan  karakter,  än  då 
strandbrantens  krön  ligger  under  flodens  högsta  vattenstånd. 
I  förra  fallet  vidtager  strax  barrskogen  (mest  Larix  men  äfven 
Picea,  Abies  och  Pinus)  eller  ock,  synnerligast  der  eld  härjat, 
björkskog;  i  senare  fallet  förefinnes  ett  bälte,  der  löfträden 
{Salices,  Populus,  Betula,  Alnus  m.  fl.)  äro  förhärskande,  ehuru 
äfven  spridda  barrträd  förekomma.  Detta  bälte,  hvars  bredd 
från  mindre  än  100  meter  kan  uppgå  till  nära  en  mil,  visar 
tydliga  spår  af  att  tidtals  vara  öfversvämmadt.  Mark,  träd  och 
buskar  äro  lersmorda  och  marken  ofta  ytterst  sumpig.  Bältet 
genomdrages  nästan  alltid  af  talrika,  långsträckta  flodarmar, 
som  under  lågvatten  ofta  ej  stå  i  förbindelse  med  floden.    Norr 


')  Abnell  var  en  bland  deltagarne  i  1876  års  landtexpedition,  som 
hade  till  uppgift  att  undersöka  förhållandena  i  Jcnissej-dalen. 

*)  Afven  vid  några  af  våra  floder  såsom  vid  Ångerraanelfven  och  Lule- 
elfven  förekomma  sådana  branta,  ständigt  nedrasande  stränder  nnder 
namn  af  nipor. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANO    TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.   HANDL.    BAND    6«   N:0    10.      31 

om  62"  förefinnes  tillika  en  oändlig  mängd  små  sjöar,  så  många 
att  man  på  en  dag  anträffar  sådana  i  hundratal.  Ofvanför  detta 
bälte  vidtager  slutligen  barrskogen,  som  sålunda  någon  gång 
kan  ligga  på  milsvidt  afstånd  från  floden. 

Klippstränder  äro  vid  Jenissej  ytterst  sällsynta.  Då  alltså 
stränderna  nästan  uteslutande  bestå  af  lösa  jordlager,  äro  de 
mycket  utsatta  för  ras,  hvarigenom  drifvedens  uppkomst  delvis 
förklaras.  Såsom  närmaste  orsaken  till  dessa  strandras  bör  i 
främsta  rummet  märkas  flodvattnets  mineringsarbete,  hvilket 
är  verksammast,  der  flodens  bredd  är  mindre,  och  der  strän- 
derna äro  höga  och  branta,  samt  der  flodfåran  böjer  sig. 

En  annan  orsak  till  strandrasen  påpekades  för  Dr  Arnell 
af  skeppsbyggmästare  Boilino  i  Jenisseisk.  Han  antog,  att 
skogen  med  den  tunna  jordskorpa,  som  upptinar  under  som- 
maren, sakta  skulle  glida  på  de  underliggande  frusna  jordlagren 
fram  mot  strand  branterna.  »Detta»,  säger  lektor  Arnell,  »synes 
troligt,  då  enligt  min  erfarenhet  trädrötterna  ej  nedtränga  i 
den  frusna  jorden  och  sålunda  ej  hindra  ett  sådant  framträn- 
gande». 

Drifved  kan  emellertid  äfven  bildas  oberoende  af  strand- 
rasen.  Vid  snösmältningen  stiger  vattnet  ända  till  30  ä  40 
fot  öfver  lågvattnets  nivå,  olika  på  skilda  ställen  allt  efter 
strändemas  höjd  och  flodfårans  bredd.  Floden  öfversvämmar 
då  med  våldsamhet  sina  bräddar  ^),  vinterns  fasta  isbrygga  ra- 
seras, och  stora  isstycken  börja  segla  utför  floden.  Träd  upp- 
ryckas nu  vid  islossningen,  kullkastas  eller  afbrytas  af  ström 
och  medföljande  isblock  samt  bortföras  sedan  af  vattnet.  Den 
på  detta  sätt  uppkommande  drifveden  härstammar  hufvudsak- 
ligen  från  det  sumpiga  strandbälte,  der  löfträden  äro  domi- 
nerande. 

Slutligen  medverkar  äfven  stormar  och  snötryck  till  drif- 
vedens uppkomst,  i  det  att  härigenom  nedbrutna  träd  och  träd- 
delar komma  att,  då  de  falla  inom  öfversvämningarnas  område, 
bortföras  af  flodvattnet. 

När  så  träden  på  ett  eller  annat  sätt  lösgjorts  från  sina 
växtplatser    och    fattats    af   strömmen,  händer  det  ofta,  att  de 


')  Om  en  öfversvämning  af  Jenissej  läsa  vi  nti  tredje  häftet  af  Nor- 
denskiöld, »Vegas  färd  kring  Asien  och  Europa>,  s.  203,  der  det  bland 
annat  heter:  >Den  starka  öfversvämuingen  hade  till  och  med  öfver- 
raskat  flyttfoglarne.  Det  fans  för  dem  på  länga  sträckor  ingen  torr 
fläck  att  hvila  på>  o.  s.  v. 


Digitized  by  LjOOQ IC 


32  ÖRTENBLAD,    OM    SYDGEÖNLANDS    DRIFVED. 

vid  vattnets  sjunkning  blifva  qvarliggande  på  stränderna,  för 
att  först  vid  nästa  öfversvämning  åter  föras  vidare.  Lektor 
Arnell  omnämner,  att  sommaren  1876  förefunnos  på  Jenissejs 
stränder  —  dock  först  norr  om  69'  —  stammar  i  sådant  antal, 
att  ångbåtarne  stannade  och  insamlade  sitt  dagsbehof  på  några 
timmar.  Deremot  anträffades  ej  någon  nämnvärd  mängd  fly- 
tande drifved.  Det  är  alltså  sannolikt,  att  drifved  hufvudsak- 
ligen  under  öfversvämningsperioderna  föres  nedåt  floden. 

Under  tiden  mellan  tvänne  öfversvämningar  hinner  drif- 
veden  att  torka,  så  att  han  sedan  länge  kan  ligga  i  vattnet 
utan  att  sjunka.  På  sådant  sätt  blir  det  möjligt  för  stammar 
af  löfträd  att  medfölja  hafsströmmen  ända  till  Grönland.  Dock 
är  det  beaktansvärdt,  att  fullt  en  fem  te  tel  af  här  i  fråga  va- 
rande drifvedssamling  utgöres  af  löfträdsprof.  Detta  förhållande 
kan  dels  förklaras  derigenom,  att  löfträden  från  början  sanno- 
likt utgöra  en  högst  betydande  part  af  drifveden,  enär  hela 
den  trakt,  som  nås  af  öfversvämningarna,  nästan  uteslutande 
är  beväxt  med  löfträd,  dels  ock  derigenom,  att  löfträdsstycken 
för  grönländarne  äro  mindre  användbara,  i  följd  hvaraf  sådana 
oftare  anträffats  vid  drifvedsprofvens  insamling.  Att  prof  af 
Betula  och  Alnus,  hvilka  träd  vid  Jenissej  äro  allmänna,  icke 
förefinnas  i  denna  drifvedssamling  beror  derpå,  att,  såsom  be- 
kant, dessa  träsorter  i  vattnet  mycket  snart  sjunka.  Så  är  äfven 
förhållandet  med  Sorbus  auciiparia  och  Salix  Capreoy  hvaremot 
virke  af  Salix  vitellina  (som  mycket  liknar  Salix  fragilis)  och 
Populus  tremula^  sedan  det  först  väl  torkat,  ganska  länge  kan 
flyta  i  vatten.  Det  är  sålunda  sannolikt,  att  båda  dessa  träd- 
arter före  finnas  bland  löfträdsprofven. 

Bland  barrträdsprofven  anträffas  Larix  i  öfvervägande 
mängd,  hvilket  väl  motsvarar  den  allmänna  förekomsten  af  La- 
rix sihirica  vid  Jenissejs  stränder.  Att  af  Picea  34  prof  före- 
finnas, under  det  att  af  Ahiea  och  Pinus  sammanlagdt  endast 
8  prof  anträffas,  beror  derpå,  att  Picea  orientalis,  såsom  i  lef- 
nadssätt  nära  öfverensstämmande  med  Picea  exceha,  företrä- 
desvis uppsöker  fuktiga  växtplatser,  hvilka  ofta  ej  äro  skyddade 
för  öfversvämningarna,  under  det  att  Abies  sibirica  så  väl  som 
Pinus  silvestris  och  P.  Cembra  hufvudsakligen  uppträda  på 
torra,  för  ras  och  öfversvämning  mindre  utsatta  lokaler.  De 
sistnämnda  trenne  trädelagen  förekomma  dessutom  mindre  ofta 
un  Picea  orientalis  vid  Jenissejs  stränder. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIUANG    TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.    BAND    6.   N:0    10,      33 

Den  undersökta  drifvedens  sammansättning  låter  alltså  väl 
sammanpara  sig  med  trädvegetationen  på  Jenissejs  stränder, 
hvilket,  då  Obi  säkerligen  icke  i  detta  afseende  mycket  afviker 
från  Jenissej,  utgör  ett  ytterligare  stöd  för  min  åsigt  om  drif- 
vedens hemland.  Då  alltså  drifveden  alstrats  på  stränderna  af 
Obi  och  Jenissej,  kunna  äfven  de  förut  till  arten  icke  bestämda 
formerna  af  slägtena  Larix  och  PtceCf  i  öfverensstämmelse  med 
nämnda  floddalars  trädvegetation,  bestämmas  till  Larix  sibirica 
och  Picea  orientalia. 

Drifvedssamlingen  innehåller  alltså  prof  af  följande  träd- 
slag: L,ainx  sibirica  Ledeb.,  Picea  orientalis  L.,  Abiea  sibirica 
Ledeb.,  Pinus  silvestris  L.  och  P,  Cembra  L.,  Salia  vitellina  L. 
och  Populus  tremula  L. 


När  träden  från  stränderna  af  Obi  och  Jenissej  lösslitits, 
drifvas  de  af  strömmen,  möjligen  först  efter  ett  par  års  för- 
lopp, ut  i  hafvet.  Huru  långt  bort  drifveden  på  detta  sätt  bör 
kunna  föras  ensamt  af  flodvattnet  —  den  tid  is  ej  hindrar  — 
torde  man  kunna  sluta  deraf  att  t.  ex.  strömmen  från  Plata- 
floden,  hvars  vattenmängd  dock  icke  torde  uppgå  till  Obi- Jenis- 
sejs, ännu  är  tydligt  märkbar  på  ett  afstånd  af  omkring  1,500 
kilometer  från  flodmynningen,  d.  v.  s.  på  ungefär  fyra  gånger 
så  långt  håll  som  afståndet  från  Obi-Jenissejs  utlopp  till  nord- 
spetsen af  Novaja  Semlja  *).  Strömstyrkan  af  Obi-Jenissejs 
vatten  minskas  visserligen  genom  strömmens  delning  i  tvänne 
armar;  dock  torde  man  med  full  visshet  kunna  antaga,  att  den 
vestliga  flod  vattenström  men  sträcker  sig  långt  utanför  Novaja 
Semljas  nordspets,  och  att  han  sålunda  kan  anses  såsom  början 
till  en  hafsström,  gående  i  motsatt  rigtning  mot  Golfströmmen 
och  utgörande  en  ersättningsström  för  denna.  Strömmens 
hufvudriktning  är  till  en  början  antagligen  åt  VNV,  så  att 
Spetsbergens  kuster  komma  att  sköljas  af  densamma.  Professor 
Aqarbh  har  nämligen,  såsom  förut  antydts  uttalat  den  åsigt, 
att  Spetsbergens  drifved  härstammar  från  norra  Asien,  och 
Nordenskiöld  säger  härom  2):  »När  man  jemför  drifvedssam- 
lingame    vid  Jenissej m}mningen  och  Novaja  Semlja  med  dem 


')  Jemför  Nordenskiölds  framställning  rörande  1878  års  Ishafsfard,  s.  8. 
^)  Redogörelse  för  1876  års  expedition  till  Jenissej.     Bibang  till  K.  Sy. 
Vet.-Akad.  handlingar.     1877.     Band  4.     N:o  1.    8.  64,  noten. 

o 


Digitized  by  VjOOQ IC 


34  ÖRTENBLAD,    OM    SYDGRÖNLANDS    DRIFVED. 

från  Spetsbergen,  så  blir  man  snart  öfvertygad  om  riktigheten 
af  den  först  utaf  Agardh  uttalade  åsigten,  att  äfven  dessa  se- 
nare leda  sitt  ursprung  från  Sibiriens  stora  floder.» 

Sedan  nämnde  hafsström  uppnått  Spetsbergens  ostkust,  der 
drifved  flerestädes  anträffats,  följer  han  denna  samt  ändrar  norr 
om  Spetsbergen  riktning  och  flyter  mot  SSV,  så  att  han,  san- 
nolikt efter  en  delning,  träffar  så  väl  Island  som  ostkusten  af 
Grönland.  Följande  grönländska  kusten  till  Kap  Farewell,  vi- 
ker  en  gren  af  strömmen  här  af  mot  norr  och  fljrter  sedan 
längs  Sydgrönlands  kust,  der  den  drifved  aflemnats,  för  hvilken 
jag  i  det  föregående  sökt  lemna  en  redogörelse. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


I  k 

Ån: 
iiii- 


Förklaring  öfver  figurerna. 


Fig.  1.  Tv&rafskärniDg  af  drifvedsprofvet  n:o  26  (Lariw  sibirica). 
Linierna  utmärka  gränserna  af  hvart  20-tal  af  årsringar;  yttersta  bältet 
motsvarar  27  ärsrlngar.    (Naturlig  storlek.) 

Fig.  2.  Tvärsnitt  genom  nägra  af  de  yttre  årsringarne  hos  nämnda 
drlfvedsprof;  a  årsring  af  blott  2  cellrader,  b  hartskanal.    (•**/,.) 

Fig.  3.  Tvärafskäming  af  drifvedsprofvet  n:o  76  (Laruc  Hbirica). 
Linierna  utmärka  gränserna  mellan  hvart  10-tal  af  årsringame.  (Naturlig 
»torlek.) 

Fig.  4.  Taugentialsnitt  genom  ett  af  höstvedsonens  yttersta  cellager 
hos  Lariac  Hbirica;  a  trakeider  med  spiralformig  streckning  hos  cellväg- 
garna,  b  korsade  ringporer,  c  flerradig  märgstråle,  d  hartskanal,  e  enradig 
märgstråle,  /  tangential  vertikal  vägg  med  enkla  porer  hos  en  märgstrål- 
cell.     (*^/,.) 

Fig.  6.  Radialt  längdsnitt  genom  bastet  hos  Larix  Hbirica;  a  skle- 
renkymcell,   b  märgstråle,  c  kristallsäck,  d  ailrör,  e  bastprosenkymceller. 

Fig.  6.  Taugentialsnitt  genom  ett  af  böstvedzonens  yttre  cellager 
hos  Picea  orientalis;  a  ringporer,  b  flerradig  märgstråle,  c  hartskanal,  d 
enradig  märgstråle.    (**/,.) 

Fig.  7.  Tvärsnitt  genom  en  årsring  hos  Åbiet  sibirica;  a  hartskanal, 
fyld  af  parenkymceller,  b  Öppen  bartskanal.     C^/,.) 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


N 


I 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHiNG  TILL  K.  SVENSKA  VET.  iKAD.  HANDLINOAR.  B>Bii.  6.  N:o  ti. 


UEBEB  DIE  DAB8TELLUN& 


VON 


RQBIDini-  DND  GiESIDMERBINDnNGGN 


UND    UEBER 


DIE  &EWINMaN&  DER  METALLE  SELBST 


VON 


CARL  SETTERBERG, 

APOTHEKER. 


DER     KÖNIOL.     AKADEMIE     DER     WISS.    MITGETHEILT    DEN    11    MAI    1881. 


STOCKHOLM,  1881. 

KOHOL.    BOKTHTCKBRIBT. 
r.    A.    »OBSTKDT  *  ■OKKm. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


-Uie  Verbindungen  der  durch  Bunsen  und  Kirchhoff  ent- 
decktCD  Rubidium-  und  Caesium-Metalle  eind  erst  durch 
die  Entdecker  und  nachher  durch  verechiedene  andere  For- 
scher  in  der  eingehendsten  Weise  untersucht  worden. 

Die  Darstellung»  des  Rubidiummetalles,  die  schon  Bun- 
sen bei  seinen  ersten  Untersuchungen  gelungen  ist,  ist  wie 
es  scheint  später  nicht  mehr  wiederholt  worden,  die  Ge- 
winuung  des  Caesiums  aber,  das  Bunsen  durch  Elektrolyse 
des  Chlorcaesiums  nicht  abscheiden  konnte,  ist  soweit  aus 
der  Literatur  ersichtlich,  gar  nicht  erzielt. 

Die  verhältnissmässige  Seltenheit  der  beiden  Metalle 
verbunden  mit  der  schwieiigen  Trennung  ihrer  Verbindun- 
gen von  einander  und  denen  des  Kaliums  mag  wohl  der 
Grund  gewesen  sein,  dass  man  weitere  Versuche  iiber  diese 
Metalle  eingestellt  und  sogar  auf  die  Isolirung  des  noch 
nicht  bekannten  Caesiums  verzichtet  hat. 

Da  ich  im  Marquart'schen  Laboratorium  in  Bonn  mit 
hunderten  von  Centnern  der  rohen  als  Nebenproducte  bei 
der  Lithionfabrication  aus  Lepidolith  gewonnenen  Alaune 
zu  thun  bekara,  in  denen  sich  auch  ganze  Gentner  von 
den  seltenen  Rubidium-  und  Caesium-Verbindungen  befinden 
mussten,  so  wurde  in  mir  das  Verlangen  rege,  eine  Methode 
ausfindig  zu  machen,  nach  welcher  man  aus  diesem  schönen 
Rohmaterial  die  seltenen  Alkalimetalle  als  Nebenprodukt 
gewinnen  könnte. 

Xachdem  ich  nach  verschiedenen  Methoden  die  genann- 
ten  Metalle  zu  trennen  versucht  hatte,  ist  es  mir  gelungen 
das    Verfahren    von   Redtenbacher  wesentlich  zu  verbessern. 

Redtenbacher^)  grlindet  seine  Methode  auf  die  verschie- 
dene  Löslichkeit  der  Alaune  in  kaltem  Wasser  und  lässt 
aus  einer  Lösung  der  Reihe  nach  die  schwerer  löslichen 
Alaune  auscrystallisiren  und  giebt  an,  dass  diese  in  heissem 
Wasser  alle  ungefähr  gleich  löslich  seien. 


')  Wiener  academischer  Anzeiger  vom  Jahre  1865  S.  619. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


4  SETTERBEKG,    BUBIDTUM-    UND    CAESIUM-VERBINDUNGEN. 

Ich  griinde  mein  Verfahren  auf  die  von  mir  beobachtete 
Thatsache,  dass  die  verschiedenen  Alaune  .  in  gesättigter 
Lösung  des  leichter  löslichen  Alauns  unlöslich  sind.  Ich  ent- 
ferne  je  nach  der  Menge  des  leichter  löslichen  Alauns  den- 
selben  in  warmen  öder  kaltem  doch  immer  gesättigten  Lös- 
ungen. 

Die  Trennung  mrd  folgenderm assen  ausgefuhrt. 

In  einem  grösseren  Bottich  werden  auf  einmal  3 — 4 
Centner  Alaun  aufgelöst  mit  so  viel  Wasser,  dass  die  Lösung 
in  siedendem  Zustande  20°  Beaumé  hat.  Nach  dem  Ab- 
setzen  wird  dieselbe  in  ein  anderes  Gefäss  eingefuUt  und 
in  diesem,  gut  zugedeckt,  während  12 — 14  Stunden  der  Kry- 
stallisation  iiberlassen.  Nach  dem  Verlauf  dieser  Zeit  hat 
die  Flussigkeit  eine  Temperatur  von  circa  45°  C.  angenom- 
men  und  ist  voUständig  Caesium-  und  Rubidium-  frei,  sie 
enthält  nun  noch  die  bei  weitem  grösste  Menge  des  Kalium- 
alauns  und  känn  darum  in  ein  anderes  Gefäss  zum  Absetzen 
dieses  Salzes  abgefullt  werden.  Das  abgesetzte,  schon  sehr 
Rubidium-  und  Caesium-reiche  Salz  wird  nachdem  man  am 
Besten  durch  mehrere  ähnliche  Krystallisationen  eine  grös- 
sere  Menge  desselben  erhalten  hat,  durch  Wiederholen  dieser 
Operation  gereinigt,  wobei  man  je  nach  der  Abnahme  der 
Menge  des  Kaliumsalzes  die  Lösungen  sich  immer  mehr 
abkiihlen  lässt  und  immer  weniger  Lösungsmittel  benutzt.  So 
länge  die  Lösung  noch  vom  Kaliumsalz  gesättigt  ist,  enthält 
dieselbe  kaum  eine  Spur  von  Rubidium,  bald  tritt  jedocb 
der  Zeitpunkt  ein  wo  die  Kaliummenge  zu  geringe  ist  um 
eine  gunstige  Lösung  bilden  zu  können  und  man  erhält  in 
einigen  Auflösungen  ein  in  Verhältniss  zu  der  ganzen  Menge 
nicht  bedeutendes  Zwischenprodukt,  zu  welchem  man  auch 
am  sichersten  die  erste  reine  Rubidium-Lösung  bringt,  weil 
sie,  obgleich  spectralanalytisch  rein,  doch  eine  Spur  Kaliura 
enthalten  känn. 

Die  sämtlichen  salzarmen  Mutterlaugen  benutzt  man  am 
Besten  zum  Auflösen  neuer  Quantitäten  rohen  Alauns. 

Das  Zwischenprodukt  lässt  sich  aber  auch  nach  Ab- 
dampfen  durch  wiederholte  Operationen  bis  auf  ein  klcines 
neues  Zwischenprodukt  trennen,  und  dieses  wieder  durch 
fortgesetzte  Auflösungen  bis  auf  ein  verschwindbar  kleines; 
denn  bei  jeder  dieser  Operationen  känn  man  das  entstandene 
Zwischenprodukt    in    viel    weniger    Wasser    als    die    vorher- 

Digitized  by  LjOOQ IC 


6IHANG   TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.    BAND.    6.   N:0   11,      5 

gehenden  Salzmassen  auflösen  und  durch  arbeiten  mit  gesät- 
tigten  Lösungen  wieder  reinigen. 

Ans  dem  reinen  Rubidium-  und  Caesium-Alaune  wird 
der  Rubidium-  wie  vorher  der  Kalium-Alaun  entfernt.  Auch 
hier  zeigt  die  Lösung  kaum  eine  Spur  Caesium  so  länge 
sie  noch  von  Rubidium  gesättigt  ist.  Durch  Abdampfen 
der  *  reinen  Rubidium-Mutterlauge  erhält  man  den  Alaun. 
Die  auch  hier  entstehenden  gemischten  Mutterlaugen  wer- 
den  wie  oben  behandelt  und  der  aus  einer  Rubidiumfreien 
Lösung  auscrystallisirte  Caesiuraalaun  aufbewahrt. 

Da  nach  Mbndelejeffs  periodischem  System  der  Blemeute 
noch  zwei  Alkalimetalle  mit  höherem  Atomgewicht  als  das 
des  Caesium'8  fehlen  sollen,  und  da  einer  der  vielen  schwä- 
cheren  Linien  aus  denen  das  Caesiumspectrum  ausser  den 
drei  gewöhnlich  genannten  besteht,  möglicherweise  einem 
andercn  Metalle  angehören  konnte,  dessen  Entdeckung  bisher 
in  Folge  seiner  kleinen  Menge  noch  nicht  gelungen  ist,  so 
nahm  ich  mir  vor,  dieses  eventuelle  Metall  zu  suchen. 

Ich  setzte  mit  3  Kilo  Caesium-Alaun  die  Auflösung  fort, 
bis  nur  eine  ganz  kleine  Menge  zuriick  geblieben  war,  setzte 
diesen,  wie  auch  eine  kleine  Menge  anderen  Alaun^s,  den 
ich  aus  der  ersten  bei  der  Auflösung  erhaltenen  Lauge  be- 
reitet  hatte,  in  Bitartrat  um.  Diese  Bitartrate  zeigten  beide 
ganz  gleichmässig  das  gewöhnliche  Spectrum.  Nachdem  ich 
diese  Bitartrate  in  Chloride  verwandelt  hatte,  titrirte  ich 
verschiedene  Mengen  derselben  mit  Silbersalz  und  berechnete 
die  Resultate  auf  eine  und  dieselbe  Menge.  Auch  hier  be- 
kam  ich  voUständig  gleiche  Resultate,  welche  zeigten,  dass 
im  Alaun  kein  Anderes  wenigstens  nach  dieser  Methode 
erkennbares  Metall  vorkommen  konnte. 

Abgesehen  davon,  dass  ich  die  erste  Krystallisation  im- 
raer  erst  nach  Vorrath  von  Salz  vornehmen  konnte,  so  hatte 
ich  in  14  Tagen  40  Kilo  Rubidium  und  10  Kilo  Caesium- 
Alaun  dargestellt  und  ein  Zwischenproduct  von  circa  3  Kilo 
bekommen,  welches  ich  durch  nochmalige  Behandlung  bis 
auf  200  Gram  herunterbrachte. 

Beriicksichtigt  man,  dass  der  rohe  Kalialaun  umcry- 
stallisirt  werden  muss,  um  ein  im  Handel  begehrter  Artikel 
zu  sein,  und  dass  derselbe  in  einer  fiir  die  Krystallisation 
hinreichend  concentr.  Lösung  zum  grössten  Theil  wieder 
gewonnen   wird,  so  scheint  es  mir,  dass  meine  Methode  alle 


Digitized  by  LjOOQ IC 


6  SETTEEBERO,    RUBIDIUM-    UND    CAESIUM-VEKBINDUKOEN. 

Anspriiche  auf  Wohlfeilheit  erfiillt  und  an  Reinheit  der 
Producte  nichte  zu  wunschen  ubrig  lässt.  Ueber  dies  lässt 
sich  durch  Anwendung  einiger  practischen  Griffe,  wenn  man 
einen  kleinen  Verlust  an  Salz  nicht  beriickaichtigt  mit  noch 
weniger  Arbeit  das  Zeil  erreichen. 

Löslichkeitsbestimmunff.  Die  reinen  Alaunen  benutzte  ich 
zunächst  um  die  Löslichkeit  derselben  bei  verschiedénen 
Temperaturen  fest  zu  etellen.  Ich  wendete  die  folgende 
Methode  an. 

Der  gepulverte  Alaun,  in  einen  Kolben  eingefullt,  wurde 
in  Wasser  von  0°  C.  abgekuhlt  und  nachher  mit  Wasser  von 
derselben  Temperatur  Ubergossen.  Den  Kolben  verschloss 
ich  mit  einem  doppelt  durchbohrten  Kautschukspfropf,  in 
dessen  Oeffnungen  ein  Thermometer  und  ein  zu  einer  lan- 
gen  Spitze  ausgezogenes  Glasrohr  eingesetzt  waren,  und 
senkte  ihn  tief  in  das  Wasser  hinein.  Das  Wasser  wurde 
möglichst  genau  auf  der  nöthigen  Temperatur  erhalten,  so  das 
nur  ganz  geringe  Teraperaturschwankungen  des  Inhalts  des 
Kolbens  stattfanden.  Doch  verdient  bemerkt  zu  werden,  dass 
bei  höheren  Temperaturen  immer  das  Thermometer  im  Was- 
ser einen  etwas  höheren  Wärmegrad  als  das  im  Kolben 
zeigte,  was  davon  herriihren  mag,  dass  bei  dem  häufigen 
Umschlitteln  des  Kolbens  die  W^ände  desselben  immer  etwas 
abgekuhlt  wurden.  Bei  Temperaturen  iiber  0°  wurde  ein- 
fach  allés  bis  zu  der  gewlinschten  Temperatur  erwärmt. 

Nachdem    die    Auflösung    eine    viertel    Stunde  gedauert 
hatte,  wurde  eine  Quantität  in  einer  Glasschaale  abgewogen, 
bei  100°  C.  getrocknet  und  schliesslich  von  Feuchtigkeit  bei. 
130°  C.  befreit. 

100   Theile    Wasser  lösten  folgende  Mengen  so  getrock- 
neter  Alaune. 


iperatu] 

r.     Rub.  Alaun. 

Caes.  Alaun. 

0 

0,71 

0,19 

10 

1,09 

0,29 

17 

1,42 

0,38 

25 

1,85 

0,4  9 

35 

2,67 

0,6  9 

50 

4,98 

1,235 

65 

9,63 

2,38 

80 

21,60 

5,29 
Digitized  by  LjOOQ IC 

BIHANG  TILL  K.  SV.  VET.-AKAD.  HANDL.      BAND.    6«   N:0    11.      7 

Dividirt  man  die  Zahlen,  welche  die  Löslichkeit  des 
Rubidium-Alaunes  ausdrlicken  durch  die  entsprechenden  bei 
C^esium  angefuhrten  Zahlen  so  bekommt  man  folgende  relative 
Verhältnisse. 


Temperatur. 
0 
+  10 

Verhältnisfi. 
3,74 
3,76 

17 
25 

35 

3.7  4 
3,78 

3.8  7 

50 

4,05 

65 
80 

4,06 

4,0  8 

Bei  +  80°  C.  ist  also  der  Löslichkeitsunterschied  grösser 
als  bei  0°  C. 

Krystallographische  Beatimmung  der  Alaune. 

Die  Alaune  wurden  von  Dr  G.  Hawes  aus  New  Haven, 
America  und  mir  einer  krystallographischen  Untersuchung 
unterworfen,  und  es  zeigte  sich  hierbei,  dass  beide  in  dem 
reguliären  System  krystalUsiren. 

Rubidium-Alaun  aus  reiner  Wasserlösung  zeigt  vorherr- 
schende  Octaeder  mit  kleinen  Dodecaedern  und  winzigen 
Wurfelflächen,  aus  salzsaurer  Lösung  vorherrschend  Octaeder 
und  mit  Dodecaedern  und  Wurfeln  in  gleicher  Entwickelung. 

Die  Krystalle  aus  beiden  Lösungen  zeigten  Doppel- 
brechung. 

Caesium-Alaun  aus  Wasserlösung  liefert  vorherrschend 
Octaeder  mit  sehr  kleinen  Wurfeln  und  Pentagondodecaeder 

—g—»   aus    Salzsäurelösung  vorherrschend   Pentagondodecaeder 

— r—  mit  Octaedern  und  Wurfeln. 

Die  aus  Wasserlösung  erhaltenen  Krystalle  verhielten 
sich  wie  doppeltbrechende  Körper,  die  »aus  Salzsäure  kaum 
öder  gar  nicht. 

Darstellung  der  Rubidium-  und  Caesium-Verbindungen. 

Um  die  Alaune  in  andere  Salze  umzusetzen  versuchte 
ich  die  Thon^erde  nach  der  gewöhnlichen  auch  von  Godeffroy 

Digitized  by  Vji^USZlC 


8  8ETTERBEB6,    RUBIDIUM-   UMD    CAESIUM-VERBINDUNOEN. 

(Annalen  der  Chemie  B.  181  S.  185)  benutzten  Methode  mit 
Ammoniak  zu  beseitigen.  Diese  Methode  zeigte  eich  jedoch 
beim  Arbeiten  mit  grösseren  Quantitäten  echwer  ausfiihrbar, 
denn  man  erhält  grosse  Mengen  der  voluminöBen  schwer 
auswaschbaren  Thonerde,  welche  eine  nicht  unbedeutende 
Quantität  Alkalisalz  hartnäckig  zuriickhält.  Auch  hat  man 
beim  Gluhen  grössere  sehr  theure  Platingefässe  nöthig,  weil 
andere  Gefässe  durch  die  dabei  auftretende  Schwefelsäure 
stark  angegriflFen  werden  und  das  erhaltene  Salz  verunreinigen. 

Ein  Versuch  die  schwefelsäure  Thonerde  durch  einfaches 
Gluhen  zu  zersetzen  zeigte  sich  auch  unpraktisch. 

Mit  besserem  Erfolge  fällte  ich  gleichzeitig  mit  Baryt- 
hydrat  in  der  Siedhitze  die  Schwefelsäure  und  Thonerde  aus, 
bis  ich  eine  neutral  reagirende,  beim  Kochen  mit  Ammoniak 
klar  bleibende  Flussigkeit  erhielt.  Die  ausgefällte  Thonerde 
war  schwer  und  compakt,  in  Folge  dessen  leicht  auszu- 
waschen  und  auszupressen.  Da  Barythydrat  ohne  Schwierig- 
keit  rein  erhalten  werden  känn,  war  auch  das  durch  Abdampfen 
der  Lösung  erhaltene  schwefelsäure  Salz  von  genligender 
Reinheit.  Aus  dem  schwefelsauren  Salz  känn  man  durch 
doppelte  Zersetzung  mit  dem  entsprechenden  Barytsalz  die 
anderen  Salze  darstellen.  Ich  stellte,  um  das  saure  weinsaure 
Salz  zu  erhalten,  erst  das  Hydrat  dar  und  neutralisirte  mit 
Weinsaure,  setzte  dann  eine  gleiche  Menge  Weinsaure  zu 
und  liess  die  Lösung  krystallisiren. 

Die  Darstellung  von  Cyancaesium,  welches  ich  später 
fur  electrolytische  Reduction  beniitzte,  bewerkstelligte  ich 
durch  Einleitung  von  ganz  trockenem  Cyanwasserstoff  in  eine 
Lösung  von  Caesiumhydrat  in  absoluten  Alcohol. 

Begeht  man  den  Fehler,  wie  ich  auch  zuerst  gethan, 
nicht  mit  wasserfreien  Substanzen  zu  arbeiten,  so  bekommt 
man  das  Cyancaesium  nicht  als  Pulver,  sondern  als  eine 
öldicke  Lösung  ausgeschieden,  welche  sich  beim  Eintrocknen 
leicht  zersetzt.  Aus  200  gr.  Hydrat  habe  ich  135  bis  140  gr. 
Cyanid  bekommen.,  Das  Cyanrubidium  lässt  sich  in  ganz 
ähnlicher  Weise  bereiten. 

Reduction  der  Metallt  aus  den  kohlensauren 
Saken  durch  Kohle, 

Es  musste  vorerst  durch  Gluhen  des  weinsauren  Salzes 
eine    innige    Mischung    von   Kohle   und  Karbonat  dargestellt 

Digitized  by  VjV^UV  IC 


BIHANG    TILL   K.    SV.    VET.-AKAD.    HAKDL.     BAND.    6.   N:0    11.      9 

werden.  Nach  den  Untersuchungen  von  Donne  und  Maresska^) 
ist  es  von  besonderem  Vortheil  um  eine  grosse  Ausbeute 
des  Kaliums  zu  erhalten,  dass  genau  die  Menge  Kohle  ange- 
wendet  wird,  die  man  nach  der  Umsetzungsformel  Ka2  CO3  + 
2  C.  =  2  K.  4-  3  CO  berechnet,  also  auf  ein  Atomgewicht 
Kalium  12  Gewichtstheile  Kohle. 

Es  musste  somit  erst  die  Kohlenlnenge,  die  beim  Gliihen 
der  weinsauren  Salze  erhalten  wird,  bestimmt  werden.  Zehn 
gr,  Rubidiumbitartrat  geben  nach  dem  Gliihen  einen  5,20  gr. 
wiegenden  Ruckstand,  welcher  mit  Wasser  und  Salzsäure 
ausgekocht  und  bei  100°  getrocknet  0,32  gr.  Kohle  liefert 
lind  also  4,88  gr.  kohlensaures  Salz  enthält.  Berechnet  man 
diese  Resultate  auf  das  Molekulargewicht  Rubidiumsalz,  so  er- 
hält.man  7, 5 o  gr.  Kohle  und  114,87  gr.  Carbonat,  welche  letztere 
in  roher  Weise  gewonnene  Zahl  mit  115,4  dem  Molekular- 
gewicht des  Rubidiumcarbonats  geniigend  ubereinstimmt, 
10  gr.  Caesiumbitartrat  haben  nur  6,03  gr.  Ruckstand  und 
0,37  gr.  Kohle  geliefert,  welches  auf  das  Atomgewicht  10,36 
Kohle  und  160  Carbonat  ausmacht.  Die  Zahl  160  ist  augen- 
scheinlich  zu  klein  und  die  Kohlenmenge  steht  zu  der  beim 
Rubidium  erhaltenen  in  keinem  Verhältniss.  Bei  einer  mit 
Kalisalz  angestellten  vergleichenden  Analyse  fand  ich,  dass 
es  in  vöUiger  Uebereinstimmung  mit  dem  Rubidiumsalz  7,5  gr. 
Kohle  und  die  berechnete  Menge  Carbonat  gab. 

Die  durch  Gliihen  der  weinsauren  Salze  erhaltene  Kohlen- 
menge war  also  fiir  die  Reduction  ungeniigend,  ich  entschloss 
mich  daher,  die  fehlende  Quantität  durch  Zucker  zu  ersetzen 
und  bestimmte  durch  Gliihen  des  Zuckers  die  zuriichbleibende 
Kohlenmenge.  Weil  Rubidium-  und  Caesiumcarbonat  noch 
leichter  schmelzbar  sind  als  Kaliumcarbonat,  wurde  selbst- 
verstandlich  um  die  Schmelzung  während  der  Reduction  zu 
verhindem  Calciumcarbonat  beigemischt,  auch  die  fiir  Reduc- 
tion dieses  Salzes  erforderliche  Kohlenmenge  habe  ich  in 
Form  von  Zucker  zugemischt  und  nach  der  Gleichung  Ca 
CO3  +  C.  =  Ca  O  +  2  CO  berechnet. 

Da  Kalium  und  Kohlenoxyd-Gas,  die  bei  höherer  Und 
gewöhnlicher  Temperatur  wenig  auf  einander  einwirken,  doch 
in  dazwischenliegenden  Wärmegraden  sich  rasch  verbinden, 
so  war  zu  erwarten,  dass  dieses  in  noch  höherem   Grade  bei 


O  Erdmanns  Journal  fUr  prakt.  Chemie  56,  283. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


10        SETTERBEBO,    RUBIDIUM-    UND    CAB8IUM-VERBIMDUN0EN. 

dem  energiecher  wirkenden  Rubidium  und  Caesium  eintreten 
wiirde.  Bs  war  aho  von  besonderer  Wichtigkeit,  die  Zeit 
innerhalb  welcher  die  Gase  bei  dieser  schädlichen  Tempera- 
tur auf  einander  einwirken  können  möglichst  zu  verkiirzen 
uud  einen  Kuhler  auszuwählen,  welcher  die  gasförmigen 
Metalle  raech  abkUhlt.  Ich  verfiel  zuerst  auf  den  gewöhnlichen 
Brunnes  Apparat,  den  ich  aber  bald  als  unzweckmässig  auf- 
geben  musste,  weil  der  grösste  Theil  des  Apparates  doppel- 
wandig  ist,  was  die  Abkiihlung  bedeutend  erschwert.  Der 
obere  Theil  ist  ohne  KUhlvorrichtung  und  seine  Form  ist 
ein  kurzer  Cylinder,  welcher  sehr  wenig  Kuhloberfläche  liefert. 
Ich  construirte  mir  also  selbst  eine  Vorlage  nach  Zeichnung: 


a  ist  die  eigentliche  aus  Kupfer  gefertigte  Vorlage  von 
langgestreckter  Form  und  so  schmal,  dass  sie  nur  gerade 
breit  genug  ist  um  dass  Gaseinleitungsrohr  aufzunehmen. 
Diesem  gegeniiber  befindet  sich  die  Oeffnung  6,  um  das 
Metall,  welches  den  freien  Eintritt  der  Gase  hindem  könnte, 
ausbohren  zu  können.  Auf  dem  Deckel  c,  welcher  eine 
zum  Herausnehmen  des  Metalls  dienliche  Oeffnung  schliesst, 
befindet  sich  ein  Rohr,  welches  zur  Ableitung  der  unver- 
dichtbaren  Gase  bestimmt  ist,  d  ein  äusseres  Kuhlreservoir 
wird  mit  kaltem  Wasser  gespeist,  dessen  Abfluss  so  niedrig 
angebracht  ist,  dass  das  Wasser  nicht  uber  den  Deckel  steigen 
känn. 

Um  das  schon  verdichtete  Metall  zu  schlitzen,  befindet 
sich  auf  dem  Boden  des  inneren  Apparates  eine  nicht  zu 
grossc  Menge  iiber  Natrium  destillirten  Petroleums.  Die  Re- 
duction  wurde  in  einer  gewöhnlichen,  mit  einem  angeschraub- 
ten  Ableitungsrohre  versehenen  Quecksilberflasche  vorgenom- 
men  und  beim  Einlegen  derselben  in  den  fiir  starken  Zug 
eingerichteten  Ofen  die  Vorsichtsmassregel  beobachtet,  dass 
das    Rohr    nur  einen  ZoU  aus  der  mit  einer  diinnen  Schicht 

Digitized  by  VjUUS' IC 


B1HAN6   TILL    K.    8V.    VET.-AKAD.    HANDL.     BAND.  6.   N:0  11.     11 

Thon  uberzogenen  Eisen-Platte  welche  einen  Theil  der 
einen  Ofenwand  ausmacht,  hervorstand.  Durch  diese  Anord- 
QUDg  wird  die  rasche  Abkuhlung  ausserordentlich  beschleu- 
nigt.  Die  Gase  treten  aue  der  gliihenden  Retorte  unmittel- 
bar  in  die  stark  abgekuhlte  Vorlage,  Metall  und  Kohlenoxyd 
haben  nur  wenig  Zeit,  in  den  zwischen  Reductionshitze  und 
gewöhnlicher  Temperatur  liegenden  Wärmegraden  auf  einan- 
der  einzuwirken.  Auch  känn  eine  Verstopfung  des  kurzen 
fast  in  seiner  ganzen  Länge  gliihenden  Gasableitungsrohres 
kaum  vorkommen. 

Zur  Priifung  meiner  Apparate  und  um  selbst  die  nöthige 
Uebung  zu  erwerben,  stellte  ich  zu  verschiedenen  Målen 
Kalium  dar.  Die  einzige  Beschwerde  die  ich  bei  diesen 
Reductionen  wahmahm,  war  die  zu  grosse  Abklihlungskraft  der 
Vorlage.  Das  verdichtete  Kalium  musste  unaufhörlich  aus- 
gebohrt  und  mit  einem  Meissel  beseitigt  werden.  Dieses 
war  bei  der  Bereitung  von  Kalium  von  Nachtheil,  bei  der 
Darstellung  der  leichter  flUchtigen  und  flussigen  Rubidium- 
und  Caesiura-Metalle  musste. es  aber  von  Vortheil  sein. 

Um  bei  der  Reduction  von  Rubidium  wenig  Verlust  zu 
haben  so  wurden  die  weggehenden  Gase  durch  ein  eisernes 
Rohr  in  eine  grosse  mit  Wasser  gut  abgekuhlte  Flasche 
geleitet.  1,500  gr.  Rubidiumbitartrat,  150  gr.  Calc.-carbonat 
und  die  nöthige  Menge  Zucker  (welche  jedesmal  bestimrat 
werden  musste,  weil  der  Kohlengehalt  der  verschiedenen 
Zuckerarten  bedeutend  schwankt)  wurden  in  einem  eisernen 
mit  Deckel  verschenen  Tiegel  gut  verkohlt,  in  die  gut  gerei- 
nigte  Quecksilberflasche  eingelegt  und  die  Reduction  vorge- 
nommen.  Diese  ging  glatt  und  ohne  störende  Zwischenfälle 
ab,  und  nach  Verlauf  von  einer  Stunde  war  die  ganze  Opera- 
tion voUendet.  In  der  Vorlage  befand  sich  beinahe  reines 
nuii  mit  einer  kleinen  Menge  von  der  schwarzen  Kohlen- 
oxydverbindung  gemischtes  Rubidium-Metall.  Die  Rectifi- 
cation  in  einem  Kohlenofen,  wo  die  Hitze  rasch  gesteigert 
wurde,  ist  gut  wenn  gleich  bei  ziemlichem  Verlust  gelungen. 
Das  rectificirte  Metall  wurde  unter  Petroleum  zusammen- 
geschmolzen,  in  Wurfel  geschnitten  und  wie  Kalium  auf- 
bewahrt.  Besser  ist  aber  das  Metall  in  Glasröhren  in  einer 
Wasserstoff-Atmosphäre  einzuschmelzen,  weil  es  sich  unter 
Petroleum  rasch  verändert. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


12        SETTEBBBRO,    RUBIDIUM-    UND    CAESIUM-VERBINDUNOEN. 

Um  das  Caesiummetall  darzustellen  behandelte  ich  Kohle 
von  1  K.  Caesiurobitartrat  250  gr.  Kalk  und  Zucker  in 
geniigender  Menge,  wie  bei  Rubidium  angegeben  ist.  Diese 
Operation  ging  gut  vor  sich.  Nach  einer  kurzen  Zeit  zeigte 
der  Mangel  an  fortgehenden  Dämpfen  das  Ende  der  Opera- 
tion an,  die  Vorlage  wurde  weggenommen  und  nach  guter 
Abklihlung  geöffnet.  Als  ich  den  Inhalt  untersuchte,  fand 
ich  dass  er  aus  schwarzen  Krusten  (von  Kohlenoxydver- 
bindungen?)  bestand.  Ich  hatte  bei  der  Untersuchung  der 
Vorlage  versäumt,  die  bei  Seite  gestellte  Abkiihlungsliasche, 
in  welcher  sich  eine  nicht  unbedeutende  Menge  eines  grauen 
Pulvers  befand  zu  beobachten.  Es  ist  möglich,  dass  sich 
darin  einige  Metallpartikelchen  befanden,  die  sich  aber  rasch 
oxydirt  hatten,  denn  ich  beobachtete  nach  einer  kurzen  Zeit  ein 
zischendes  Geräusch,  nahm  gleichzeitig  eine  Caesiumflamme 
wahr  und  konnte  bei  nachheriger  Untersuchung  nicht  die 
Spur  von  Metall  entdecken. 

Zwei  Erscheinungen  fielen  mir  bei  der  Reduction  auf: 
die  in  die  Glasvorlage  tretenden  Gase  waren  besonders 
dunkel  gefärbt  und  während  der  ganzen  Zeit  erschien  in  der 
Spitze  des  Gasableitungsrohres  eine  Flamme. 

Um  mich  zu  uberzeugen,  dass  mit  den  weggehenden 
(jasen  kein  Caesium  fortging,  legte  ich  in  einen  kleineren 
dem  oben  erwähnten  ähnlichen  Apparat.  Kohle  von  300  gr. 
Caesium bitartrat  ein,  und  leitete  die  entweichenden  Gase  in 
ein  mit  Quecksilber  gefuUtes  Gefäss.  Das  Quecksilber  wurde 
bald  so  dickflussig,  dass  die  Operation  abgebrochen  werden 
musste  und  auf  der  Oberfläche  sammelte  sich  eine  schlam- 
mige  Masse.  Das  Amalgam  löste  sich  unter  Gasentwickelung 
und  Quecksilberabscheidung  in  Wasser  zu  einer  alkalisch 
reagirenden,  das  Caesiumspectrum  liefernden  FlUssigkeit  auf. 

Ich  stellte  nun  einen  Versuch  in  der  Weise  an,  dass  -ich 
die  aus  der  Vorlage  entwickelten  Gase  durch  ein  Uförmig 
gebogenes  zum  Theil  mit  Petroleum  gefuUtes  Glasrohr,  wel- 
ches  während  der  Operation  mit  Chlorcalcium  und  Eis  abge- 
kiihlt  wurde,  leitete,  aber  auch  dieser  Versuch  war  ohne 
Erfolg. 

Der  Versuch  das  Caesiummetall  durch  Reduction  des 
kohlensauren  Salzes  mit  Kohle  darzustellen,  ist  also  gescheitert. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG  TILL  K.  SV.  YBT.-AKAD.  HANDL.     fiAND  6.    N:0    U.       13 

Darstellung  des  Caesiummetcdles  durch  Electrolyse. 

Nach  einer  Notiz  von  Linnemann  ^)  soll  die  electroly- 
tische  Zersetzung  des  Cyankaliume  sehr  glatt  vor  eich  gehen ; 
da  dies  aller  Wahrecheinlichkeit  nach  auch  mit  Cyancaesium 
der  Fall  eein  diirfte,  entschloss  ich  raich  diese  Methode  zu 
versuchen. 

Ich  benutzte  fiir  die  elektrolytische  Reduktion  das  von 
BuNSEN  *)  angegebene  und  von  mehreren  Chemikern  mit 
Erfolg  benutzte  Verfahren.  Um  einige  Gewandheit  im  Ar- 
beiten  nach  dieser  Methode  mir  zu  erwerben,  stellte  ich 
zuerst  Kalium  sowohl  aus  der  Chlorverbindung  als  auch  aus 
der  Cyanverbindung  dar.  Die  Elektrolyse  des  Chlorides  ist 
immer  mit  Schwierigkeiten  verkniipft,  weil  heben  dem  Me- 
talle  immer  Subchlorid  sich  biidet,  ja  diese  lästige  Neben- 
zersetzung  känn  sogar  so  weit  gehen,  dass  nur  Spuren  von 
Metall  sich  ausscheiden.  Die  Zersetzung  des  Cyankaliums 
geht  dagegen  sehr  schön  vor  sich.  Die  bei  der  Darstellung 
gebrauchte  Thonzelle  war  beim  Zerbrechen  des  Apparates 
ganz  und  gar  mit  reinem  Kalium  gefiillt.  Bei  der  Electrolyse 
von  Chlorcaesium  erhielt  ich"eine  graue  mit  Wasser  Wasser- 
stoff  entwickelnde  Masse,  welche  mit  grauen  spröden  Metall- 
kömchen  durchsprengt  war.  Diese  Metallkörnchen  erwiesen 
sich  bei  der  Untersuchung  als  der  Hauptmasse  nach  aus 
Aluminium  bestehend,  welches  aus  der  sich  aufldsenden 
Thonzelle  und  besonders  des  den  Pol  umgebenden  Thonrohrs 
stammte. 

Aus  einer  Mischung  von  einem  Molecul  Chlorbarium  mit 
zwei  Molekiilen  Chlorcaesium  habe  ich  dasselbe  Resultat'  be- 
kommen. 

Bei  der  Zersetzung  des  Cyancaesiums  ging  der  Ström 
anfänglich  gut  durch,  wurde  aber  bald  sehr  ungleichmässig 
und  hörte  nach  V4  Stunde  ganz  auf.  Der  Inhalt  der  Zelle 
war  nach  deni  Erkalten  etwas  gefärbt,  wurde  jedoch  in  Be- 
riihrung  mit  der  Luft  rasch  weiss  und  löste  sich  unter  ge- 
ringer  Ausscheidung  von  Thonerde  schnell  im  Wasser  auf 
wobei  kleine  Flämmchen  auftraten,  es  gelang  mir  jedoch 
nicht  die  etwa  vorhandenen  kleinen  Metallpartikelchen  zu 
grösseren  zu  vereinigen. 


O  Joupii.  prakt.  Chemie  B.  73  S.  415. 

*)  Pogg.  Annal.  Bd.  94  8.  107  st.  Bd  166  8.  633. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


14        SETTERBERO,    RUBIDIUM-    UND    CAESIUH-VERBINDUNGEN. 

Um  die  Ursache  aufzufinden,  welche  die  Ausscheidung 
des  Caesiummetalles  verhinderten,  nahm  ich  die  Electrolyse 
im  offenen  Tiegel  vor  und  suchte  das  möglicherweise  sich 
abecheidende  Metall  durch  eine  ungeschmolzene  Salzkruste 
gegen  Verbrennung  zu  echUtzen.  Bei  dem  Chlorcaesium  zeigte 
sich  an  dem  negativen  Pol  eine  beständige,  dunkelgefärbte 
Strömung  in  der  flussigen  Masse,  welche  sich  bei  niederer 
Temperatur  mehr  um  den  Pol  concentrirte  und  nach  dem 
Erkalten  als  eine  graugefdrbte,  mit  Wasser  Wasserstoff  ent- 
wickelnde  Materie  zum  Vorschein  kam.  Metallkugeln  konnten 
weder  während  noch  nach  der  Operation  entdeckt  werden. 

Der  Vorgang  bei  der  Zersetzung  des  Cyancaesiums  entzog 
sich  aber  der  Beobachtung,  da  alle  als  positive  Pole  ge- 
brauchte  Metalle  sich  rasch  auflösten  und  selbst  Retorten- 
grafit  rasch  in  Staub  zerfiel.  Erst  durch  Einschaltung  eines 
Aluminiumpoles  wurde  dieser  Uebelstand  beseitigt  und  eine 
genaue  Beobachtung  möglich.  Dns  Caesiummetall  schied  sich 
jetzt  aus,  sobald  ich  den  Ström  schloss  bei  der  etwas  liber 
dem  Schmelzpunkt  liegenden  Temperatur  und  verbrannte  an 
der  Oberfläche.  Metallähnlich  erhielt  ich  es  erst  beim  Ernie- 
drigen  der  Temperatur  bis  g<?rade  zum  Schmelzpunkte  der 
Cyanverbindung. 

Diese  Experimente  zeigten,  dass  man  aus  dem  Chloride 
nur  ein  unbekanntes  Subchlorid  erhält,  aus  dem  Cyanide 
aber  Metall,  welches  sich  erst  bei  möglichst  niedriger  Tem- 
peratur zu  zusammenhängenden  Mässen  vereinigt. 

Aiif  Grund  obiger  Beobachtungen  stellte  ich  jetzt  eine 
Menge  Versuche  an,  aber  bei  keinem  Einzigen  ist  es  rair 
gelungen  eine  erhebliche  Menge  des  Caesiummetalles  zu  er- 
halten,  wahrscheinlich  wegen  der  grossen  Schwierigkeit  die 
Temperatur  niedrig  genug  zu  halten. 

Um  eine  leichter  schmelzende  Masse  zu  bekommen  ver- 
suchte  ich  anstått  des  reinen  Cyancaesiums  eine  Mischung 
von  4  Theilen  deseelben  mit  1  Theil  Cyanbarium  öder  von 
4  Molekulargewichten  des  Caesiumsalzes  auf  1  Molekular- 
gewicht  der  Bariumverbindung,  welches  Mischungsverhält- 
niss  ich  experimentell  als  das  beste  gefunden  habe;  denn 
es  schmilzt  viel  leichter  als  das  reine  Cyancaesium  und  hat 
geschmolzen  eine  breiige  Beschaffenheit,  welche  zum  Zu- 
sammenhalten  der  abgeschiedenen  Caesiummetallkugelchen 
sehr    geeignet  ist.     Dieses  Gemenge  unterwarf  ich   der  elec- 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG   TILL   K.    SY.    VET.-AKAD.   HANDL.     BAND.   6.     N:0  11.     15 

trolytischen  Zersetzung  während  einer  halben  Stunde  durch 
einen  Ström  von  der  Intensität  25  in  absolutem  Maass  aus- 
gedriickt.  Auf  die  Strometärke  scheint  es  mir  doch  wenig 
anzukommen. 

Die  Thonzelle,  in  welcher  die  Zersetzung  etattgefunden 
hatte,  war  20  mm.  breit  und  45  mm.  hoch  und  war  beim 
Zerschlagen  reich  mit  Metall  gefullt,  welches  unter  Petroleum 
durch  Leinen  filtrirt  und  zusammengeschmolzen  wurde. 

Die  Rest  des  Metalles  sammelt  man  am  Besten,  indem 
man  grössere  Stucke  des  unvoUkommen  zersetzten  Inhaltes 
der  Zelle  unter  Petroleum  erwärmt,  wobei  das  Metall  in 
kleinen    Tropfen    an   der  Oberfläche   der  Masse  hervorquillt. 

Das  Metall  erwies  sich  bei  spektroskopischer  Untersuchung 
als  rein,  nur  eine  ganz  kleine  Spur  Natrium  konnte  darin 
entdeckt  werden.  Ein  Stiick  des  Metalles  ita  Chlorid  umge- 
wandelt  gab  mit  Schwefelammonium  keinen  Niederschlag. 
Eisen,  Thonerde  und  Kieselsäure,  die  einzigen  Stoffe,  welche 
das  aus  reinem  Material  dargestellte  Metall  verunreinigen 
konnten,  waren  also  abwesend. 

Da8  Caesiummetall 

ist  den  iibrigen  Alkalimetallen  ganz  ähnlich:  Silberweiss, 
dehnbar  und  bei  gewöhnlicher  Temperatur  sehr  weich.  Auf 
Wasser  schwimmt  es  herum  unter  Feuererscheinung  wie 
Kalium  und  Rubidium.  In  der  Luft  entzundet  es  sich  rasch, 
wenn  es  nicht  durch  eine  Schicht  Petroleum  öder  Oxid 
geschiitzt  ist.  In  Folge  seines  hohen  spec.  Gewichts  liefert 
es  unter  Steinöl  nur  aus  ganz  kleinen  Mengen,  Kugeln, 
grössere  Mengen  dagegen  geben  Plätten,  (bei  welchen  man 
die  kuglige  Gestalt  nicht  mehr  erkennen  känn). 

Der  Schmelzpunkt  des  Metalles  liegt  zwischen  +  26°  und 
27°  Celsius  also  ungefähr  26,5°.  Beim  Schmelzen  zeigt  es 
wie  Kalium  erst  eine  breiige  Beschaffenheit,  welche  man 
am  Besten  beobachten  känn,  wenn  das  Metall  aus  dem  flUssi- 
gen  in  den  festen  Zustand  ubergeht. 

Das  specifische  Gewicht  des  Metalles  ist  1,8  8  bei  15°  C. 

Zur  Feststellung  des  Schmelzpunktes  tauchtc  ich  tief 
in  ein  grosses  mit  Wasser  gefiilltes  Becherglas  ein  in  V5 
Grade  eingetheiltes  Thermometer  und  daneben  ein  mit  troc- 
kenem    Petroleum    gefiilltes    Glasrohr.      Das    Wasser   wurde 

Digitized  by  VjOOQ IC 


16        SETTERBERO,    RUBIDIUH-    UND    CAESIUM-VERBINDUNGEN. 

auf  den  gewiinschten  Wärmegrad  erhitzt,  das  Caesiummetall 
in  das  mit  Petroleum  gefiillte  Rohr  gebracht  und  allés  auf 
gleichmässiger  Temperatur  durch  häufiges  Zuschiitten  von 
kochendem  Wasser  gehalten  und  die  ganze  Zeit  durch  einen 
Ruhrer  in  stetiger  Bewegung  erhalten. 

Da  das  Caesium  eine  etwas  oxydirte  Oberfläche  hatte, 
welche  eine  geuaue  Beobachtung  erschwerte,  so  stellte  ich 
auch  in  das  Rohr  einen  Kapillarglasfaden,  mit  welchem  das 
Metall  gestossen  werden  konnte. 

Bei  +  26°  Celsius  war  das  Metall  noch  ganz  fest,  bei 
+  27°  dagegen  geschmolzen. 

Das  specifische  Gewicht  habe  ich  durch  zwei  verschiedene 
Verfahren  bestimmt: 

1)  Ein  gediegenes  von  hervorragenden  Ecken  und  Kan- 
ten befreites  Stiick  des  Metalles  wurde  mit  einem  Pinsel 
von  der  Oxydhaut  befreit,  auf  Löschpapier  durch  UmroUen 
getrocknet  und  unter  Petroleum  gewogen.  Diese  Arbeit 
musste  rasch  ausgefiihrt  werden,  weil  das  Caesium,  besonders 
beim  Reiben  öder  Drucken  mit  dem  Papier  sich  rasch  ent- 
zundet.  Das  Gefass,  ein  Pyknometer,  in  welchem  das  Metall 
gewogen  war,  wurde  nachher  mit  Petroleum  voU  gefiillt  und 
von  Gasblasen  möglichst  gut  befreit  gewogen.  Die  fiir  ein 
genaues  Resultat  lästigen  Uebelstände  sind  hier  das  schwierige 
Austrocknen  des  Metalles  und  die  Gasentwicklung,  welche 
das  Caesium  auch  mit  vöUig  trocknem  Oel  hervorbringt. 
Eine  Wägung  mag  hier  angefiihrt  werden: 

Das  Pyknometer  leer  wog 5,3902  +  15°  C. 

mit  Wasser  gefiillt 12,2602 

mit  Oel  gefiillt 10,9533  +  17°  C. 

Das    Oel    worin    das    Metall    gewogen 

werden  soUte 7,702i 

Das  Oel  mit  Metall 8,0400 

Das    mit    Oel    gefiillte   Pyknometer  in 

welchem   das   Metall  lag Il,i45i 

Wonach  das  spec.  Gewicht  des  Metalles  im  Verhältniss 
zu  Oel  2,313  ausmacht.  Zwei  andere  Wägungen  gaben  2,807 
und  2,312.  Das  specifische  Gewicht  des  Oels  von  +  17  gegen 
Wasser  von  +  15  war  0,8098  das  des  Metalls  also  1,872  bei 
15°  C. 

2)  Das  Gewicht  eines  grösseren  Stuckes  des  Metalles  wurde 
unter   Petroleum   wie  oben   bestimmt,  dasselbe  dann  an  eine 

Digitized  by  VjUUS' IC 


BIHANO   TILL  K.  8Y.  YET.-AKAD.  HANDL.     BAND.    6*     N:0  11.     17 

feine  Nadel,  welche  vermittelet  eines  Haares  unter  die  Schale 

einer   hydrostatiscben    Wage    aufgehängt   war,  befestigt  und 

scbwebend  in  Petroleum  gewogen. 

Dae  Metall  wog Gm.  1,1455  +  10°    C. 

in  Petroleum  scbwebend  mit  Nadel  »  0,6830 
Die  Nadel  in  Petroleum  scbwebend  »  0,os5  4 
Spec.  Gewicbt  des  Oels  von  +  10°  C.  0,8 1 96.  Das  spec. 

Gewicbt  des  Metalles  also 1,886     bei  15°  C. 

Eine    andere  Bestimmung  ergab  1,884,  welcbes  die  Mit- 

telzabl   von    1,8  8  5    ergiebt.    Die    Mittelzabl   von    1,885    und 

1,872  macbt  1,8786  öder  in  runder  Zahl  1,88. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHAN6  TILL  K.  SVENSKA  VET.  AKAD.  UA.\DLIN(iAR.  Band  6.  N:o  12. 


mCOLAI  COPPEENICI 

DE    HYPOTHESIBUS   MOTUUM   COELESTIUM 


A   8E   CONSTITUTIS 


COMMENTARIOLUS. 


MANUSCRIPTUM   STOCKHOLMIENSE, 
IN   BIBLIOTHECA   REG.    ACAD.    SCIENT.    SUEC.    SERVATUM. 


EDIDIT  ET  PRiBFATCS  EST 


ABVID  LINDHAGEN. 


ADJECTA   EST  TABULA,   QS^M  HABITUM   MAKUSCRIPTI    IMITATCH. 


REG.    ACADEMIyE    SCIKNT.    SUEC.    COMMUMC.    D.    8    JUNIl     18S1. 


STOCKHOLM,  1881. 

XONOL.    BOKTKYCKBUIE1. 
P.     A.    XOBSTKDT   A  SÖXKU. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Iraeter  alias  editiones  operis  Coppernici:  ^)  De  RevolutionibuB 
4Drb%u7n  Coelestium,  ea  quoque,  quae  Basileae  anno  1566  typis 
descripta  est,  solito  more  membrana  vestita,  in  bibliotheca 
Kegiae  Academiae  Scientiarum  Suecicae  servatur.  In  prima 
pagina,  quae  nomen  libri  continet,  atramento  scriptum  est: 
loh,  Hevelij  Ao.  1659,  Hunc  igitur  librum  celeberrimus  ille 
astronoraus  Dantiscus  possedit.  In  fine  voluminis  libellum 
manuscriptum  inveni,  qui  inscriptus  est:  Nicolaj  Copemicj  de 
JBypothesibus  motuum  coelestium  a  se  constitutis  commentariolus. 

Quod  ego  quidem  sciam,  unum  tantumapographum  hujus 
commentarioli  adhuc  cognitum  est,  illud  dico,  quod,  sub 
exitum  saeculi  sexti  decimi  confectum  et  in  Bibliotheca  Aulica 
Vindobonensi  servatum,  doctissimus  M.  Curtze  edidit.  ^)  Quo 
de  exemplari  in  prgefatione  his  fere  verbis  disserit:  »Librarius 
ex  iis,  quae'descripsit,  haud  multum  intellcxisse  videtur;  verba 
enim  arehetypi  multifariam  adeo  corrupta  sunt,  ut,  quae  scriptor 
aut  dixerit  aut  dieta  voluerit,  conjecturis  magis  minusve  pro- 
babilibus  eliciendum  sit».  Quae  quum  ita  sint,  manuscriptum 
nostrum  Stockholmiense,  quamquam  et  ipsum  nonnuUis  locis 
negligentiae  librarii  testimonium  praebet,  permagni  aesumandum 
est,  praesertim  quum  integrum  sit  ejusque  auxilio  adhibito  lacu- 
nam  illam  maximam  exemplaris  Vindobonensis  in  capite, 
quod   De  Luna  inscribitur,  explere  liceat. 

Quum  librarius,  quo  tempore  libellum  describeret,  nuUo 
modo  significaverit,  viros  aetatum  manuscriptorum  dijudican- 
darum  peritissimos  de  hac  re  adii.  Quorum  haec  sententia  est, 
hoc  apographum  aut  extremo  saeculo  sexto  decimo  aut  primo 
septimo    decimo    in    Helvetia  aut   parte  Italise  septentrionali 


O  M.  CuBTZE  anötore,  nomen  Coppernici  haud  dabie  per  duo  p  scri- 
bendum  est.  Cfr  Nicolaus  Coppemimis  aus  Thorn  iiber  die  Kreisheicegun" 
gen  der  Weltkörper.  Uebersetzt  und  mit  Anmerkungen  von  Dr.  C.  L. 
Menzzeb.     Thorn,  1879.     Pag.  XII— XVI. 

*)  Mittheilungen  des  Coppernicus-Vereins  filr  WIssenschaft  und  Kunst 
zu  Thorn.     I.  Heft:  Inedlta  Coppernlcana.     Leipzig,  1878. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


4  A.    LINDHAGEN,    COPPERNICI    COMMENTARIOLUS. 

confectum  esse.     Coppernici  ipsins  manu  non  scriptum  esse, 
ex  eo  quoque  intelHgas,  si  cura  chirographo  ejue,  in  editione 
'  Varsaviensi  (1854)  foras  dato,  comparaveris. 

De  vera  scriptura  arehetypi  Coppernicani  conjicere  ne- 
quaquam  ausus,  verba,  literas,  interpunctionem  exemplaris 
Stockholmiensis  quam  accuratissime  describere  idoneum  esse 
putavi;  de  conjecturis  videant  ii,  qui  in  libris  Coppernici  in- 
terpretandis  versantur.  Atque  ut  quasi  imago  exemplaris 
nostri  veritati  quam  proxima  proponatur,  oinnes  literae,  com- 
pendiis  scribendi  significatae,  cursivis,  qui  vocantur,  typis  ex- 
presssB  sunt. 

Uno  tantum  loco  (pag.  13,  vers.  24),  quae  sint  verba  librarii; 
pro  certo  eruere  non  potui;  ne  tamen  hac  re  incommodi 
aliquid  afferretur,  eam  ipsam  paginain  (Fol.  6  b)  selegi,  quae 
in  tabula  adjecta  habitum  manuscripti  repraesentaret. 

Quod  attinet  ad  historiam  commentarioli,  de  his  verbis,. 
quibus  in  Hbro  de  nova  stella  anni  1512  *)  Tycho  Brahe  uti- 
tur,  adhuc  ut  videtur  oblitcratis  monere  velim :  >Aut  si  lubet 
respectu  annui  Orbis  Solis  hapc  conciliare,  eo  inodo  quo  idera 
quoque  fepit  Copernieus  in  Tractatulo  quodam  de  Hypothe- 
sibuö  a  se  constitutis,  quem  mihi  Ratisbonae  aliquando  manu- 
scriptum  impertijt'  Clarissimus  vir  D.  Thaddeus  Hagsecius, 
diutina  amicitia  mihi  coniunctissimus:  ego  vero  eundem  po- 
stea alijs  quibusdam  in  Germania  Mathematicis  communicaui: 
quod  idcirco  commemoro,  vt  sciant  ij,  in  quorum  manus 
Scriptum  illud  perucnerit,  vndcnam  profectura  sit».  Neque 
dubiura  est,  quin  haf^c  ad  exemplar  quoddam  manuscriptum 
hujus  ipsius  commentarioli  spectcnt. 


')  Tychonis  Brahe  Dani,  AstroDomlae  InstavratJe  progymnasmata 
Quorum  haec  prima  pars  .  .  .  Vraniburgi  Daniae  &  Prag»  Bohemi»,  1610. 
Pag.  479. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHAN6  TILL  K.  8V.  VET.-AKAD.  HANDL.     BAND  6.   N:0   12. 


Iflcol^j  Copemlcj  de  Hypothesibus  niotuum  coelestinm  aFoi.ia. 
86  constitutis  commentariolus. 

Multitudinem  orbiiim  coelestium  maiores  nostros  eam 
maxime  ob  causam  posuisse  uideo,  ut  apparentem  in  sideribus 
motum  sub  regularitate  saluarent.  Valde  enim  absurdura  ui-  5 
debatur,  coeleste  corpus  in  absolutissima  rotunditate  non 
semper  aequaliter  mouerj.  Fierj  autem  posse  animaduerterant, 
ut  &  compositione  atque,  concursu^  motuum  regularium  di- 
uersimode  ad  aliquem  situm  mouerj  quippiam  uideretwr.  Id 
quidem  Calypus  &  Eudoxus  per  concentricos  circulos  deducera  10 
laborantes  non  potuerunt.  Et  his  omnium  in  rootu  sydereo 
reddere  rationem,  non  solum  eorum  quse  circa  reuolutiones 
syderum  uidentur,  uerum  etiam  quod  sydera  modo  scandere 
in  sublime,  modo  descendere  nobis  uidentur,  quod  concen- 
tricitas  minime  sustinet.  Itaqu^  potior  sententia  uisa  est  per  1 5 
Eccentricos  &  Epicyclos  id  agi  in  qua  demum  maxima  pars 
flapientuw  conuenit.  Attamen  quae  ab  Ptolemeo  et  plerisqu« 
alijs  passim  de  his  prodita  fuere,  quamquam  ad  numerum  re- 
sponderent,  non  paruam  quoque  videbantur  habere  dubita- 
tionem:  Non  enim  suöiciebat,  nisi  etiam  aequantes  quosdam  20 
<ärculos  imaginedtur,  quibus  apparebat  neque  in  orbe  suo  de- 
ferente,  neque  in  centro  proprio  aequalj  semper  velocitate 
sidus  mouerj. 

Quapropter  non   satis  absoluta  videbatur  huiusmodj  spe- 
culatio,    neque    rationj    satis   concinna.     Jgitur  cum  haec  ani-  26 
maduertissem  ego,  saepe  cogitabam  si  forte  rationabilior  modus 
circulorum  inuenirj  possit,  e  quibus  omnis  apparens  diuersitas 
dependeret,  omnibus  in  se  ipsis  aequaliter  motis,  quemadmodum 
ratio   absolutj    motti^  poscit.     Rem  sane  difiicilem  aggressus, 
ac  pene  inexplicabilem,   obtulit  se  tandem,  quomodo  id  pau-  30 
cioribus  et  multo  conuenientioribus  rebus  |  quam  olim  sit  pro-  Fol.  1 
ditum,  fierj   possit,  si  nobis  aliquae  petitiones,  quas  axiomata 
vocant,  concedantur,  quae  hoc  ordine  sequuntur. 
PRIMA  PETITIO. 

1.  Omnium  orbium  ooelestium,  siue  sphserarum  vnum  centrum  35 
non  esse. 

2.  Centrum  terrae,  non  esse  centrum  mundj,  sed  tantum  gra- 
uitatis  et  orbis  Lunaris. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


b  A.    LINDHAGEN,    COPPBKNICI    COMMENTARIOLUS. 

3.  Omnes  orbes  ambire  Solem  tamquam  in  medio  omnium 
existentem,  ideoque  circa  Solem  esse  centrum  mundj. 

4.  Minorem  esse  comparationem  distantiarum  Solis  et  terrae^ 
ad    altitudinem    firmamen tj,    quam   semidiraetientis   terrse 

5  ad    distantiam    Solis,    adeo    vt  sit  ad  sumroitatem  firma- 

mentj  insensibilis. 

5.  Quicquid  ex  motu  apparet  in  firmamento,  non  esse  ex 
parte  ipsius,  sed  terrsB,  Terra  igitur  cum  proximis  ele- 
mentis    motu   diurno  tota  conuertitur,  in  polis  suis  inua- 

10  riabilibus  firmamento  immobilj  permaneijte  ac  vltimo  coelo. 

6.  Quicquid  nobis  ex  motibus  circa  Solem  apparet  non  esse 
occasione  ipsius,  sed  telluris  et  nostrj  orbis,  cum  quo 
circumuoluimur  seu  iiliquo  alio  syderc.  Sicqu^  terrnn> 
pluribus  motibus  ferrj. 

15  7.     Quod   apparet  in  Erraticis  retrocessio  ac  progressus  noi> 

esse   ex  parte    ipsarum,  sed  telluris.     Huius  igitur  solius 

motus  tot  apparentibuB  in  coelo  diuersitatibus  sufficit. 

His  igitur  sic  prsemissis  conabor  breuiter  ostendere,  quam 

ordinate  aequalitas  motuum  seruarj  possit.     Hic  autem  breui- 

20  tatis  caussa  mathematicas  demonstrationes  omittendas  arbitra- 

Pol.2a.  *^s    sum,    maiorj    volu  |  minj    destinatas.     Quantitates    tamen 

semidiametrorum  orbium  in  circulorum  ipsorum  explanatione 

hic  ponentur,  e  quibus  Mathem aticae  artis  non  ignarus  facile 

percipiet,   quam   optime  numeris  et  obseruaiionibus  talis   cir- 

25  culorum  compositio  conueniat. 

Proinde   ne   quis  temere  mobilitatem  telluris  asseuerasse 
cum  Pytagoricis  nos  arbitretur,  magnum  quoqu^  et  hic  argu- 
mentum    accipiet    in    circulorum  declaratione  Etenim  quibus 
Phisiologj  stabilitatem  eius  astruere  potissime  conantur,  appa- 
30  rentijs  plerumqti^  innituntur.    Quae  omnia  hic  imprimis  corru- 
unt  cum  etiam  ^rofter  apparentiam  versemus  eandem. 
DE  ORDINE  ORBIVM. 
Orbes  coelestes  hoc  ordine  sese  complectuntur. 
Summus   est  stellarum  ijxarum  immobilis  et  omnia  con- 
85  tinens,   et  locans:    sub   eo  Saturnus:  [quem  sequitur  louiw*.] 
hunc  sequitur  Martins :  subest  huic  orbis,  in  quo  nos  circum- 
ferimur.    Deinde  Venereus:  Vltimus  Mercurialis.  Orbis  aut€m 
Lunae   circa  centrum  terrae  vertitur,  et  cum  ea  ceu  Epiciclus 
defertur.     Eodem     quoque    ordine    alius    alium    reuolutioni& 

35.    [quem  sequitur  louit^.].  —  Hsec  Terba  sapra  yersam  allena  mana 
ad  ditå  sunt. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANO    TILL   K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.     BAND.    6*   N:0    12.      7 

velocitate  superat,  secundum  quod  maiora  minoraue  circulorum 
spacia  emetiuntur:  Sic  qutdem  Saturnue  anno  30,  Jupiter  12. 
Mars,  Tellus,  annua  reuolutione  restituuntur.  Venus  9  mense : 
Mercurius  3  reuolutionem  peragit. 

DE  MOTIBVS  QVI  CIRCA  O  5 

Apparent. 
Terra   triplicj    motu    circumfertur,  vno   quidem    in  orbe 
magno  quo  Solem  ambiens  secundum  signorum  successionem 
anno  reuoluitur:  temporibus  aequalibus  |  semper  aequales  arcu8Fol.2b. 
describens:  Guius  quidem  centrum  a  centro  O  25  semidiame-  lo 
tij    suj    distat.    Gum   igitur  supponatur  semidiametrum  huius 
orbis  ad  altitudinem  firmamentj  imperceptibilem  habere  quan- 
titatem,  cowsequeus  est,  vt  hoc  motu  Sol  circumferrj  videatur, 
perinde    ac   si  terra  in  centro  mundi  subiaceat.     Gum  autem 
id  non  solis,  sed  Terrse  potius  motione  contingit,  vt  exemplj   15 
caussa,    dum    haec   sit  sub  Gapricorno  sol  e  directo  per  Dia- 
metrum  in  cancro  cernatur,  et  sic  deinceps.    Videbitur  etiam 
Sol    eo    motu  inaequaliter   mouerj,  secundum  distantiam  eius 
a    centro    orbis   vt  iam    dictum    est;    Ex  quo  maxima  diuer- 
sitas  duobus  gradibus   et  sextante  vnius  contingit.     Declinat  so 
autem  ab  ipso  centro  Sol  ad  punctum  firmamentj  quod  distat 
a  Stella  lucida  quse  est  in  Gapite  gemellj  splendidior  gradi- 
bus   fere    10    versus   occidentem  inuariabiliter.     Tunc  igitur 
Sol  in  summa  eius  altitudine  cernitur,  quando  Terra  in  loco 
huic  opposito  versatur,  centro  orbis  in  ter  eos  immediante,  et  25 
per  hunc  quidem  orbem  non  terram  solum  sed  quidquid  simul 
cum    orbe    Lunarj    comprehensum   est  circumducitur.     Alius 
telluris  motus  est  quotidianse  reuolutionis  et  hic  sibi  maxime 
proprius    in    polis   suis  secundum  ordinem  signorum  hoc  est 
ad  orientem  labilis,  per  quem  to  tus  mundus  prsecipiti  voragine  3  o 
circumagi  videtur:   Sic  quidem  terra  cum  circumfluis  aqua  et 
vicino  aere  voluitur.     Tertius  est  motus  declinationis;    Axis 
enim  quotidianse  reuolutionis  non  seque  distat  axi  magni  orbis, 
sed  obliquatur  secundum  circumferentiae  partem  nostro  quidemFol.Sa. 
I  seculo  23  grad.  et  medio  fere:  Jgitur  centro  terrae  in  sup^r-  35 
ficie    Eclipticse    semper    manente,    hoc    est  in  circumferentia 
circulj    magnj    orbis,    poli    eius  circumaguntur,  circulos  vtro- 
biqti^    paruos    describentes    in    centris    ab    axe    orbis   magnj 
aequidistantibus :    et   hic    quoqti^  motus   annuas   fere  complet 
reuolutiones    et    cum    orbe   magno  pene  compares.     At  vero  4 o 
axis    magni   orbis  ad  firmamentum  immutabilem  seruat  cora- 

Digitized  by  VjOOQ IC 


8  A.    LINDHAGEN,    COPPERNICl    COMMBNTARIOLUS. 

positionem  ad  eos  quos  vocant  Eclipticae  polos.  Motus  item 
declinationis  cum  motu  orbis  complexus  polos  quotidianae  re- 
uolutionis  ad  eadem  coeli  momenta  semper  retineret,  si  paribus 
omnino  reuolutionibus  cum  illo  constaret.  Nunc  longo  tem- 
5  poris  tractii  deprehensum  est  talem  telluris  positionem  ad 
faciem  firmamentj  mutarj,  propter  quod  ipsum  firmamentufn 
aliquibus  motibus  ferrj  plerisqwö  visum  est,  lege  nondura  satis 
deprehensa.  Posse  autem  haec  omnia  mutabilitate  telluris  minus 
mirum  est.     Quibus  autem  poli  inhaereant  ad  me  non  attinet 

10  dicere:  Video  equidem  in  vilioribit*  rebus  quod  vngula  ferrea 
magnete  attrita  in  vnum  semper  mundi  situm  nitatur.  Potior 
tamen  sententia  visa,  secundum  orbem  aliqucm  fierj,  ad  cuius 
nutum  ipsi  poli  moueantur,  quem  procul  dubio  sub  Luna 
esse  oportebit. 

15  QVOD  iEQVALITAS  MOTVVM 

non  ad  ^quinoctia  sed  Stellas 
fixas  referat  ur. 
Cum    igitur  aequinoctialia    puneta   coeteriquö  mundj  car- 
dines,    plurimum    commutentur,    falli    eum   necesse   est,  qui- 

20  cunque    ab   his  aequalitatem  annuae  reuolutionis  deducere  co- 

natur,    quae    et  sub  diuersis  aetatibus  multis  experimentis  ob- 

Fol.3b.  seruationum  reperta  est:  Hane  Hypparchtt*  |  365  diebus  cum 

quadrante  vnius  diej.     Albategni  vero  Chaldeus  reperit  talem 

annum  ex  365  diebus,  5  boris  46  m.  hoc  est  13  minutis  et  3 

2  5  quintis  siue  triente  yhius  minutj  ab  Ptolemaico  breuiorem 
Kursus  autem  Hispalensis  huic  longiorem  vigesima  parte  vnius 
horae,  siquidem  365  diebus,  5  horis,  et  49  m.  in  annum  ver- 
tentem  constituit.  Ne  autem  diuersitatem  ex  obseruationum 
errore    processisse    videatur,    si    quis   singula  accuratius   ani- 

30  maduertet),  inueniet  eam  cum  mutabilitate  aequinoctialium 
punctorum  semper  correspondisse :  dilm  enim  ipsi  mundi  car- 
dines  in  centenis  annis  vno  gradu  mutabantur,  quemadmodum 
Ptolemej  aeuo  repertum  est;  Erat  tunc  annj  quantitas,  quae 
ab   ipso  Ptolemeo  tradita  est:   Quando  autem  subsequentibus 

35  seculis  potiorj  mutabilitate  mouerentur  motibus  inferioribw* 
obuiantes  tanto  breuior  annus  factus  est,  quanto  translatio 
cardinum  esset  maior:  Nam  velociorj  breuiori  tempore  annuum 
excipiebant  motum.  Rectius  igitur  agit  quicunqu^  annuam 
aequalitatem  ad  Stellas  fixas  referet:  Quemadmodum  circa  Vir- 

40  ginis  spicam  fecimus  inuenimusqu^  annum  365  diebus  et  6 
horarum,  et  sextantis  fere  vnius  horae  semper  fuisse:    Qualis 

Digitized  by  VjV^UV  IC 


BIHANG   TILL    K.    SY.   VET.-AKAD.    HANDL.     BAND.  6*   N:0  12*        9 

etiam  in  ^gyptiaca  aDtiquitate  reperitur;  Eadera  ratio  in 
alijs  etiam  motibus  syderum  habenda  est,  quod  Absides 
eorum  et  statae  sub  firmamento  motuum  leges  docent,  ac  coelum 
ipsum  veracj  testimonio.  Fol.  4  a. 

I  DE  LVNA.  5 

Luna  vero  prseter  annalem  vt  dictum  est  circuitum  qua- 
tuor  motibus  videtur  nobis  peruagarj:    Nam  in  orbe  suo  de- 
ferente    circa   telluris  centrum   secundum   ordinem  signorum 
menstruas  complet  reuolutiones :  Js  vero  defert  quem  vocant 
Epiciclum   primae  diuersitatis  siue  argumentj.     Nos  vero  pri-  lo 
mum  siue  maiorem  et  annj  Epiciclum  alterum  sibi  inherentem 
in    superiore    quidem    portione    contra  motum   orbis  reflexus 
paulo   tardiore   quam  menstruo  tempore  deducit:  Jn  hoc  de- 
mum  Luna  pendens  binas  in  mense  reuolutiones  contra  motum 
illius  perficit  vt  quandocunque  centrum  Epiciclj  maioris  con-  15 
tingit  lineam  a  centro  orbis  magnj  transeuntem  per  centrum 
terrse    quam   diametrum  magnj  orbis  vocamus,  tunc  Luna  sit 
ad    centrum    maioris    Epiciclj    proxima,    quod    quidem    circa 
nouam  et  plenam  Lunam  accidit:  At  e  contra  in  quadraturis 
mediantibus    ijsdem  remotissima.     Quantitas   autem  Diametij  20 
Et  Epiciclj  maioris  continet  10  partem  de  semidiametro  orbis 
suj  deferentis  cum  18  vnius  particulse.     Minoris  vero  Epiciclj 
semidiametrum  quinquies  dempta  vna  parte  ipsius.     Per  hsec 
igitur  Luna  modo  concita,  modo  tärda  descendens  quoqu^  et 
ascendens  videtur,  et  prima  quidem  diuersitate  dupliciter  va-  25 
riationum    motus    Epiciclj    minoris    ingerit:    Lunam   enim  in 
circumfercntia  maioris  ab  aequalitate  distrahit:    Cuius   quidem 
in    hoc    maxima  diuersitas  17  gradus  et  quadrantem  colUgit. 
De  circumferentia  ipsa  quantitatis  seu  diametrj  respondentes 
eum    quoque  centrum   maioris   modo  distrahit,  modo  appellit  30 
secundum    semidiametrj    magnitudinem.     Gum   igitur  prop^^ 
hoc  circa  centrum  maioris  Epiciclj  inasquales  |  circulorum  am-Fol.4b. 
bitus    Luna    describat,    contingit  primam  diuersitatem  multi- 
pliciter  variarj.     Hinc  est  quod  circa  coniunctiones  et  obiec- 
tiones  ad  O  maxima  huiusmodj  diuersitas  4  gr.  et  56  M.  non  3  5 
excedat:  Jn  quadraturis  autem  ad  6  grad.  et  36.  M.  extenditur. 
Qui  vero  per  Eccentricum  circulum  fierj  hoc  arbitrantur,  praeter 
ineptam    in    ipso    circulo    motus    insequalitatem    in    duos   in- 
ciderunt    manifestos    errores.     Consequens    est    enim   mathe- 

9.     Js   vero  defert  .  .  .  puncta  Latitudinis  motus  (pag.  10,  vers.   11). 
—  Hsec  omnla  in  manascrlpto  VlndoboDensi  desunt. 

Digitized  by.LjOOQlC 


10  A.    LINDHAGEN,    COPPBRNICl    C0MMBNTARI0LU9. 

matica  vatione  cum  Luna  in  quadraturis  dum  infiroa  parte 
Epiciclj  dependet,  qoiadruplo  fere  maior  appareat  (si  modo 
tota  luceret)  quam  noua  et  plena,  nisi  augmentum  et  diminu- 
tion  em  magis  sui  corporis  et  temerarie  asserit.  Sic  quoque 
5  diuersitatem  aspectus  facit  propter  notabilem  terrae  magni- 
tudinem  ad  distantiam  eius  circa  quadraturas  plurimum  au- 
gerj.  Si  quis  au  tern  diligentius  perscrutetur,  parum  valde 
vtrumqwtf  distare  comperiet  in  quadraturis  ab  his  quse  inter- 
lunio    plenaqwe    Luna    contingunt,   et  proinde  veriorem  hane 

10  speeulationem  nostram  haud  facile  dubitabit.  His  vero  tribus 
motibu«  Longitudinem  Luna  circumit  puncta  Latitudinis  motus 
axes  quidem  Epiciclorum  sequidistant  axi  orbis,  propter  quod 
nuUam  ab  eo  egressionem  facit  Sed  hic  orbis  axem  suum 
declinem    habet  axi  magni  orbis  siue  Eclipticae.     Quaprop^^r 

1 5  Lunam  a  superficie  Eclipticse  digredi  facit  dcclinat  igitur  se- 
cundum  quantitatem  angulj  cuj  de  circumferentia  circulj 
quinque  gradus  superadtenduntur;  cuius  poli  circumferuntur 
in  aequi distantia  axis  Eclipticae  propemodum  sicut  in  declina- 
tione  dictum  est.     Sed  hic  contra  signorum  ordinem  et  longe 

20  tardiore   motu  vt  ad  vnam  reuolutionem  19  annum  exspectat 
et  hoc  in  orbe  quidem  eminentiore  fierj  plerisque  videtur  cuj 
poli    inherentes    ad  hunc  modum  ferantur.     Talem  igitur  vi- 
detur habere  Lunam  motuum  fabricam. 
Fel  6  a  I  DE  TRIBVS  SVPEBIORIBVS 

25  ^-     ^-    c^- 

Saturnus  2|.  et  cr^  similem  habent  motuum  rationem,  si- 
quidem  orbes  eorum  annalem  illum  magnum  penitus  inclu- 
dentes  in  centro  communi  magnj  ipsius  orbis  ad  ordinem 
voluuntur,  sed    orbis    quidem    Saturnius    30  anno   reducitur. 

30  Jouianus  12,  Martins  autem  29  mensc  perinde  ac  si  tales 
reuolutiones  magnitudo  orbium  remoratur.  Nam  semidiametro 
magnj  orbis  Martij,  30  partes  obtinebit,  Jouis  130  et  vnius 
particulae  quincuncem,  Saturnj  230  et  sextantem  vnius.  Dico 
autem    semidiametrum    a    centro    ad   centrum  id  est  Epiciclj 

35  distantiam.  Habet  enim  quisqu^  duos  Epiciclos  quorum  alter 
alterum  defert,  propemodum  sicut  in  Luna  dictum  est,  sed 
lege  diuersa.  Primus  enim  Epiciclus  contra  motum  orbis 
reflexus  pares  facit  cum  eo  reuolutiones  altero  vero  obuians 
primj  motum  reuolutionibus  duplicatis  circumagit  sidus.  adeo 

40  vt    quandocunqué    sit  in    summa  a  centro  orbis  distan  tia  vel 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG   TILL    K.    3V.    VET.-AKAD.    HANDL.    BAND.    6.   N:0    12.      11 

Tursus    in    maxima    vicinitate,   tunc   sidus    sit  centro  Epiciclj 
<|uamproximum:  Jgitur  ex  talium  motuum  compositione  orbis 
et  Epiciclorum  et  reuoiutionuw  paritate  contingit  vt  huiusmodl 
IBIoDgationes  et  accessiones  maximo  stntas  si  sub  firmamento 
sedes  obtineunt,  ac  deinceps  certas  vhique  obseruant  motuum  5 
conditiones.     Jtaqu^  absidea  suas  inuariabiles,  saturnus  qutdem 
circa  stellam  quae  super  cubitum  esse  dicitur  / :  Jupiter  igitur 
8  post  stellam  quae  extremitas  caudae  ö  appellatur.    Mars  vero 
gradibus  6  et  medio  ante  cor  w:    Magnitudines  autem  Epici- 
clorum   hae   sunt.     Jn   Saturno  quidem  pripnum  semidiaracter  lo 
constat  ex  partib.  19  et  41  Minutis  qualium  semidiameter  orbis 
magnj    ex   25  supponebatur.     Secundus  autem  Epiciclus  part 
6.    et    M.    34.    semidiametrum    hnbet:    Sic   qwoque    in   Joue: 
primus    part    10   et  6.   secundus  part.  3  et  22  semidiamctros 
continent.    Jn  ef  autem,  primus  part.  5.  34.  Secundw«  minut.   15 
51.  {  Sic  igitur  ad  primum  vhique  semidiameter  triplo  maior  Fol.öb. 
est    secundo.     Hane    autem    diuersitatem,   quam  Epiciclorum 
motus  inducit,  supra  motum  orbis  primum  appellare  placuit, 
quae    vbiqw^    sub    firmamento   certos  vt  dictum  est  obseruant 
limites.     Alia  siquidem    est  diuersitas  secundum  quam  sidus  20 
interdum    regredi    sepe    etiam   subsistere   cernitur,    qu»   non 
ex  motu  sideris  contingit,  sed  telluris  in  orbe  magno   aspcc- 
tum   variantis,    Haec  enim  motum  syderis  velocitate  superans 
radio     visuali    ad    firmamenti    adspectum     obuiante,    nutum 
syderis    vincit:     Quod     tunc     maxime    fit    qiiando    proxima  2  5 
fuerit  siderj  terra.  dum  videlicet  inter  solem  et  sidus  mediat 
vespertinj     syderis     ortus:      E     contrario    autem    circa    ves- 
pertinum   occasum   ortumue    matutinum  praeuentione  antefert 
visum.     Vbi   vero    visus    contra  motum   sequali   cursu  obuiat 
stare   videtur,   aduersis   motibus  inuicem  se  sic  perimentibu«  3 o 
circa  triquetrum  O  radium  contingit.     Jn  his  autem  omnibu^ 
tan  to    maior    contingit  talis   diuersitas    quanto  inferiore  orbe 
sidus    mouetur.     Vnde  minor  in    ^  quam  2|..  et  rursus  in  ef 
maxima  secundum  proportionem  semidiametrj  magnj  orbis  ad 
illorum  semidiamctros  Fit  autem  tunc  vniuscuiusqu^  maxima  35 
quando    sydus    per    radium    aspicitur  circumferentiam  magnj 
orbis  contingentem:  Equidem  tria  haec  sidera  nobis  percurrunt. 
Jn    latitudine    vero   duplicem   faciunt   digressionem,    circum- 
ferentijs  quidem  Epiciclorum  in  vna  superficie  permanentibus, 


1.    rnrsas.  —  Librarins  negllgenter  scripsit  >ni8ii9>. 
11.    orbis.  —  Ltbrarius  negligenter  scripsit  »obls». 


Digitized  by  VjOOQ IC 


12  A.    LINDHAGEN,    COPPBRNICl    COMMENTAHIOLUS. 

cum    orbe    suo    ab    Ecliptica   dcclinent  secundum  axium    de- 
flexiones    non  sicut  in  Luna  circumducibiles,  sed  in  eundem 
coeli  tractum  seraper  vergentes:  Jgitur  et  sectiones  circulorutn 
Fol.  6a.  orbis  et  Eclipticae  quas  nodos  vocant  aeternas  in  |  firmamento 
5  sedes  occupant:  Sic  quidem  saturnus  nodum  suum  habet  vnde 
ad  septentriones  scandere  incipit  par  8.  et  media,  post  stellam 
quae    in    capite    Geminorum    orientalis  dicitur.     Jupiter  ante 
eam  ipsam  stellam  part.  4.  Mars  autem  vergilias  antecedentem 
part.    6V2    Jö    bis  igitur  ac  e  diametro  positis  sidus  existens 
10  nuUam  habet  latitudinera:  Maximam  vero  quae  in  bis  in  qua- 
draturis    contingit    valde    diuersam.     Nam   axium    circulorum 
quae    inclinare    tamqwam    nodis    illis    pensilis   instare   videtur 
tunc    equidem    maxima  fit  quando  tellus  syderi  proxima  est, 
hoc  est  in  ortu  syderis  vespertino,  tunc  enim  in  saturno  par- 
is tihus  duabus  et  besse  axis  inclinatur;  Jn  Joue  partib.  2  dempto 
triente:  Jn  Marte  vero  parte  vna  et  dextante.    E  contra  vero 
circa    vespertinum    occasum    ortumqwö   matutinum   plurimum 
habent  absietente   terra.     Saturno  quidem  et  Joue  quincunce 
vnius  partis  minor  est  huiusraodi  inclinatio:  Marti  vero  parte 
20  vna   et  besse.     Sic  quidem  diuersitas  haec  in  maximis  latitu- 
dinibus  apprime  percipitur  ac  alicuj  tanto  minor,  quanto  minus 
a    nodo    Sidus  distat:    pariter  cum  latitudine  crescens  et  de- 
crescens.     Accidit    etiam    motu  telluris  in    orbe  magno  Lati- 
tudines    visibiles    nobis    variarj   ita  sane  propinquitate  et  di- 
2  5  stantia  visibilis  latitudinis  angulos  augente  et  minuente,  sicut 
Mathematica   ratio   exposcit.     Siquidem   hic  motus  librationis 
secundum  lineam  rectam  contingit.     Fierj  autem  potest  vt  ex 
duobus    orbibus  huiusmodi  motus  componatur,   qui  cum  sint 
concentricj  alter  alterius  deflexos  circumducit  polos  et  inferior 
30  contra  superiorem  duplici  velocitate  polos  orbis  Epiciclos  de- 
ferentis  reuoluat.  Et  hi  quoqw^  poli  tantam  habeant  deflexionem 
a  polis  orbis  mediate  supmoris,  quantum  huius  a  polis  supremi 
orbis :   Et  haec  de    ^   2|.  et  ö^  in  orbibu*  terram  ambientibus. 
Fol. 6b.  I  DE  VENERE 

35  Reliquum    est    eorum    speculationem    aperire  quae  magnj 

orbis  ambitu  includuntur.  hoc  est  de  motibus  9  et  g  Venus 
quidem  persimilem  habet  circulorum  compaginem  quales  illj 
superiores  sed  alia.motuum  obseruantia:  Orbes  quidem  cum 
Epiciclo   suo   maiorj  pares   facit  reuolutiones  nono  mense  vt 

10.     in  his.  —  Haec  verba  in  manuscripto  iterata  sunt  (>in  his  in  hi8>). 
39.    facit.  —  Librarias  negligenter  scripsit  >facet>. 

Digitized  by  LjOOQ IC 


BIUANO  TILL  K.  SV.  VET.-AKAD.  HANDL.      BAND.    6*   N:0   15J.      13 

praedictura    est    eoque    motu    composito,   minorem   Epiciclum 
certa    vhique   habitudine    firmamento   restituit,  summam  eius 
absidera  ad  punctum,  quo  Solem  vergere  diximus  constituens 
niinoT  aittem  Epiciclus  impares  cum  ilHs  reuolutiones  habens 
niotuj    orbis   magnj  imparitatem  reseruauit,  ad  huius  qtitdem  5 
reuolutionem  duos  omnino  circuitus  perficit,  vt  quandocunqi/^ 
tellus    in    linea    ad    Absidem   diaraetro   porrecta  fuerit  sydus 
tunc  centrum  maioris  Epiciclj  proximum  sit  et  in  transuerso 
quadrawtum    remotiss.     Simili    fere    modo    quemadmodum    in 
C    minor    Epiciclus    ©lem    respicit,    obseruans.      Est    autem   lo 
proportio    semidiametrorwm    orbi«   magnj   et  veneris  sicut  25 
ad  10  et  maior  Epiciclus  dodrantem  suscipit  vnius  particulae, 
Minor   vero  quadrantem;    retrocedere  qwandoqt^  et  haec  cer- 
nitur  tunc  maxime  quando  sidus  terrae  proximum  est,  simili 
quodammodo  ratione  vt  in  superioribus  sed  conuersa:  Jn  illis   16 
enim   accidit  mofu  terrae  superante,  hic  autem  superato:    Ac 
illic  orbe  telluris  contento,  hic  vero  continente.     Quapropter 
nec   vnquam    0   opponitur.  cum  tellus  intermediarj  non  pos- 
sit:    Sed    ex  cenis  a  Qle  distantijs  quse  fiunt  in  contactibus 
circumferentiae  lineis  a  centro  telluris  prodeuntibus,  vtrobiqw^  20 
reuertitur,  48  grad.  nunqwam  excedens  ad  nostrum  adspectum. 
et  haec   est   Venerej  motus  summa,  quo  in  longitudinem  cir- 
cumducitur.     Latitudinem  quoqwe  duplici  causa  scandit:  Habet 
emm    et   haec    axem    orbis   inclinatum  quantitate  angulj  g,  5. 
Et  nodum  suum,  vnde  septentriones  petit  in  abside  sua  habet.  25 
Digressio  autem  quae  ex  tali  inclinatione  procedit  quamquam 
eadem  |  in  se  ipsa  sit  duplex,  non  ostcnditur.    Nam  in  alter-  Fol7i 
utro   nodorum    Veneris  incedente  terra  transuersis  sursum  et 
deorsum  aspiciuntur,  has  reflexiones  vocant  naturales,  aparent 
orbis  obliquitates  et  has  vocant  declinationes,  eaedem  vero  in  30 
quadrantibus.    Caeteris  autem  locis  ambae  latitudines  permixtae 
confunduntur,    ac    alia    aliam   superans  vincit  ac  similitudine 
ac   dissimilitudine    mutuo   so   augent  et  perimunt:  Haec  vero 
axis    inclinatio    est.    habet  librationem    mobilem,   non  autem 
sicut    in    superioribus   illis  ad  nodos  pendentem,  sed  in  alijs  35 
quibusdam  volubilibus  punctis,  quae  reuolutiones  suas  ad  sidus 
annuas  faciunt.    Vudeque  quandocuuque  tellus  contra  absidem 
Veneris    steterit,   maxima  tunc  fit  librationis  inflexio  et  haec 

24.  g.  6.  —  I  ta  scriptura  esse,  pro  certo  afflrmare  non  ausim.  Cfr 
tabulam. 

26.  quhmqnam  eadcm.  —  Haec  verba  in  imo  Fol.  6  b  leguntur;  In 
8uramo  Fol.  7  a  negligenter  scriptum  est  >Quanqw<f  eadein>. 

Digitized  by  LjOOQ IC 


14  A.    LINDHAGEN,    COPPERNICl    COMMENTARIOLUS. 

in  ipso  sidere  in  qnacnnque  tunc  parte  suj  orbis  fuerit. 
Quaprop^  si  tunc  sidus  in  absid e  sit,  vel  ei  diam^^raZtter 
opposito,  latitudine  non  penitus  carébit,  tametsi  in  nodis  tunc 
versetur.  Hinc  vero  decrescente  hac  inflexione  quoad  vaque 
5  tellus  per  quadrantem  circulj  dicto  loco  araoueatur,  et  simili- 
tudinem  inotuum  maxime  illius  deuiationis  punctu^  a  sidere 
tantundern  distiterit  nuUum  prorsus  huiusce  deuiationis  vesti- 
gium  repcritur  et  deinceps  deuiationum  libramento  continuato 
et    illo    principio   a  septentrionibw*  ad  austrum  declinante   ac 

10  identidem  a  sydere  sese  elongante,  secundum  telluris  ab  ab- 
side  remotionem  sydus  ad  eam  perducitur  pai-tem  quse  prius 
australis  fuerat.  Nu  ne  autem  oppositionis  lege  septentrionalie 
facta  donec  iterum  ad  sumrnam  librationis  circulo  peracto, 
vbi    rursum    maxima    fit  deuiatio   et  primae  simul  et  aequalis 

15  Sic    demum    parj    modo    per    reliquum   semicirculum   pergit: 

Fol.7b.  Quaprop^er    nunquam  fit  meridiana  haec   latitudo   I  quam  ple- 

Tumque  deuiationeni  vocant,  et  haec  duobus  orbibus  fierj,  con- 

centricis   et  axibus  obliquis,  sicut  in  superioribus  dicebamus, 

hic  quoqw«  coiisentaneum  esse  videtur. 

20  DE  MERCVRIO 

Sed  omnium  in  coelo  mirabilissimus  est  ^  cursus,  qui 
pcne  imperuehtigabiles  permeat  vias,  vti  perscrutarj  non  facile 
queat:  Addit  praeterea  difficultatem,  quod  sub  radijs  0  inui- 
sibilcs  plerumqw«  meatus  oceupat,  et  paucis  admodum  diebus 

2  5  visibilem  se  exhibet,  attamen  comprehendetur  et  ipse,  raodo 
altiorj  ingenio  quispiam  incumbat.  Conuenient  et  huic 
Epiciclj  duo,  vt  in  venere  in  orbe  suo  reuolubiles.  Nam 
maior  Epiciclus  cum  orbe  suo  pariter  facit  reuolutiones  vt 
illic    absides   eius   sedem  grad  14  et  medium  post  iip  spicani 

30  constituens.  Minor  autera  Epiciclus  contraria  illius  lege  du- 
plicj  vero  reuolutione  reflectitur  vt  in  omnj  eitu  telluris  quo 
absidem  huius  superauerit  vel  ex  aduerso  respicit  sidus  a 
centro  maioris  Epiciclj  remotiss.  sit,  titque  in  quadrantibus 
proximum  et  huius  quidem  orbem  tertio  mense  duximus  re- 

35  uertj  hoc  est:  88  diebus  cuius  semidimetiens  partes  capitOVs 
quarum  semidiametrum  raagnj  orbis  25  posuimus:  Ex  his 
autem  primus  Epiciclus  accipit  vnam  et  41.  m.  secundus  autem 
tertiam  etiam  partem  hoc  est  rainutias  34  fere,  sed  is  quidem 
circulorum    concursus    hic   non  sufBcit  vt  in  coeteris:    Terra 

40  siquidem  in  supradictis  absidis  respectibus  permeante  longe 
minorj   apparet  ambitu  sidus   mouerj,  quam  ratio  circulorum 

Digitized  by  VjV^UV  IC 


BIHANG    TILL    K.    8V.    VET.-AKAD.   HANDL.     BAND.   6*     N:0  12.     15 

iaiYi     dicta    sustinet    et  rursus    in     quadraturis    longe    etiam 
maiore. 

I  Cum  vero  nullam  aliam  in  longitudine  diucrsitatem  exFol.Sa 
hoc  fierj  percipiatur,  consentaneum  est  per  accessum  quendam 
et   recessum   a  centro  orbis  secundum  lineam  rectam  contin-  5 
gere,   quod   quidem  fierj  oportet  duobus  orbiculis  circundata 
liabentibus    axes  aequidistantes   axi   orbis,  dum  centrum  Epi- 
ciclj  maioris  siue  totius  illius  asse  tantum  distat  a  centro  or- 
biculum  immedhtte  continentis  quantum  centrum  huius  a  centro 
extremj    id    quidem   rep^rtum    est  minut.  14  et  medio  vnius  lo 
partis  de  25  qutbus  omnium  contextum  mensi  sumus.  quodque 
niotus    extremj    orbiculj   binas  in  anno  vertentc  reuolutiones 
faciat  interiör   autem  motu  reflexo,  duplo  recursu  quater  in- 
terim   reuertatut.     Praeferuntur    enim    hoc    motu    composito 
centro  maioris  Epiciclj  secundum  lineam  rectam  quemadmodum  i  ^ 
circa  latitudines  libratas  diximus:  Sic  igitur  in  memoratis  ad 
absidem  telluris  sitibus  centrum  Epiciclj  maioris  centro  orbis 
proximum  est:  Jn  quadraturis  autem  remotiss.  in  locis  autem 
mediantibus  (d  est  45  gradus  ab  his  centrum  maioris  Epiciclj 
centro    exterioris    orbiculj    applicat,    amboqué    in   vnum  con-  20 
currunt.     Quantitas  autem  huiusce  recessus  et  accessus  constat 
minutis    29   vnius  praedictarum   partium:    Et  hactenus  motus 
Mercurij   Longitudinalis  sic  se  habet.    Latitudinem  vero  baud 
secus   facit    quam    Venus,    sed    tractu   semper  contrario:    ibiFol.8l'. 
enim  illa  septentrionalis  fit,  hic  Austros  petit.  |  Declinat  autem  25 
orbis  eius  ab  Ecliptica  quantitate  angulj  partium  7.    Deuiatio 
hic  quoque  semper  Åustralis  dodrantem  vnius  gradus  nunq?/am 
excedit  Coeterum  quae  circa  Latitudinem  Veneris  dicta  sunt, 
hic  qnoque  commemorasse  conuenit,  ne  eadem  saepe  repetantur. 

Sicqwf  septem  omnino  circulis  mercurius  currit:    Venus  3 o 
quinqw^:  Tellus  tribus.  et  circa  eam  Luna  quatuor:  Mars  de- 
mum,  Jupiter  et  Saturnus  singulj  quinqwf.     Sic  igitur  in  vni- 
uersum  34  circulj  sufficiunt,  quibus  tota  mundi  fabrica,  totaqw^ 
syderum  Chorea  explicata  sit. 
PINIS.  3  5 

26.    quantitate.  —  Librarius  negligenter  acripsit  »quatltato. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Bihang  tiU  E.  Vet. 


rff 


Digitized  by  VjOOQ IC 


ic.:^ 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHÄNG 


TILL 


KONGL  mm  immmiumm^ 

HANDLINaAK 


SJETTE  BANDET. 
H&fte  2. 


INNEHÅLL, 

Sid. 
13.     TuLLBEBG,  S.   A.     On  thc  GrAptolitcfi  described  by  Hisinger  and 

the  oldcr  swedieh  authors.     With  3  platcs 1 — 23. 

H.     Dusfof,    K.  F.    Astragal  US  pcnduliflorus,   Lam,  neu  fUr  dic  Flora 

des  nördlichen  Europas 1—29. 

15.  Adlerz,  E.    Bidrag  till  knoppfjällens  anatomi  hus  träd-  och  busk- 

artade  växter.     Metl  4  taflor 1 — 63. 

16.  Gyldén,  H.     Undersökningar  af  theorien  för  himlakropparncs  rö- 

relser.    2 1  —  82. 

17.  Hambebg,  H.  E.    Un  nouvcau  géothermometrc.    Avec  une  planchc  1 —  7. 

18.  LéTNDSTRÖm,  g.     Silurischc  Korallen   aus  Nord-Russland  und  Sibi- 

rien.   Mit  einer  Tafel  1—24. 

19.  KiNDBBRO,    N.    C.     Die  Familien  und  Qattungcn  der  Laubmoose 

(Bryinae)  Schwedens  und  Norwegens 1  —  26. 

20.  BOHLIN,  K.    Bestämning  af  Uppsala  polhöjd 1—68. 

21.  Juhlin-Dannpblt,  H.  J.    On  the  diatoms  of  the  Baltic  Sca.    With 

4  plates 1—52. 

22.  TiOERSTEDT,   RoBEBT.     Dic  durch  einen  konstanten  Ström  in  den 

Nerven   hcrvorgcrufenen    Veränderungen    in    der    Errcgbarkeit, 

mittels  mechanischer  Rcizung  untersucht.     Mit  10  Tafcln  1—48. 

Titelblad  och  innehållsförteckning  till  6:e  bandet. 


Pris:  9  kronor. 

O 


BTOCKUOIM    1880—1882.      P.   A.   N0R8TKDT   &   SONKU. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


B1HAN6  TILL  K.  SVENSKA  VET.  AKA».  HANDLINfiAB.  Band  6.  N:o  13. 


ON 

THE   GKAPTOLITES 

DESCRIBED    BY 

HISINGER 

AND  THE  OLDER  8WBDI8H  AUTH0R8 

BY 

S.  A.  TULLBERG. 

WITIl    3    PLATES. 


COMMUNICATED    TO    THE    ROYAL    SWEDISH    ACADEMY    OF    SCIENCES 
JUNE    8,    1881. 


STQCKHOLM,  1882. 

KONGL.    BOKTRYCKERIET, 
P.  A.  NORSTEDT  k  SÖNER. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


/; 

/ 

// 

/ 

\-  /  ' 

/ 

,' 

>, 

/, 

r 

^ 

^ 

/ 

i 

Digitized  by  VjOOQ IC 


ihe  attention  of  Swedish  naturalists  was  fixed  on  the  grap- 
tolites,  which  occur  so  abundantly  in  our  oider  Silurian 
strata,  at  a  very  early  date.  The  author,  who  seems  to  have 
been  the  first  to  observe  and  mention  these  fossils,  is  the 
Archiater  Magnus  von  Brobiell.  In  his,  (for  its  time),  most 
meritorious  work :  ^Lithographiae  Suecanae  Specimen  primum 
et  secundum*  ^)  he,  among  other  matters,  gives  an  account  of 
a  coUection  of  fossils  belonging  to  himself :  ^De  vegetabilibuif^ 
foasilibus  et  lapidefactis,»  From  this  it  may  be  inferred,  that 
some  of  these  were  graptolites,  although  he  regards  them  as 
plants.  In  Specimen  aecundum  the  Ärticulus  primus  bears  the 
title:  »De  musco  incrustato  et  in  lapide  depicto»;  No.  1  is 
»Lapis  cinerei  coloris  fissilis  foetidus,  Suillus  dictus,  in  super- 
ficie  ostendens  musci  ramosi  capillamenta  nigra,  subtilissimo 
quasi  penicillo  expressa,  inventus  in  arenariis  paroeciae  Giaer- 
stad,  prope  oppidum  Schenningiam  in  Ostrogothia».  —  Fur- 
ther  is  said:  »Qui  in  hoc  memorato  lapide  depictus  cemitur 
muscus,  generis  est  saxatilis,  repentis,  capillacei,  non  ipsam 
lapidis  substantiam,  quemadmodum  in  dendritis  Florentinis 
&  Germanicis  nonnuUis  videre  licet,  penetrans,  sed  lapidis  in 
extima  superficie  duntaxat  siibtilem  figuram  suam  ostentans». 
From  this  description  it  cannot  of  course  be  definitely 
ascertained,  what  mineral  Bromell  refers  to.  It  may  have 
been  anthraconite,  the  name  of  which  Bromell  has  translated 
to  »lapis  suillus».  Certain  varieties  of  anthraconite  may  by  ex- 
position to  the  air  acquire  a  more  grayish  colour.  —  If  Bro- 
mell's    determination    of   the    mineral  is  correct^)  it  can  al- 

0  Acta  literaria  Sueclae  Upsall»  publicata.  Vol.  I  &  II,  1720—1729. 
AUo  separate:  »Specimen  primum,;  1724»  and  »Specimen  secundum,  1727». 

')  It  is  posslble,  that  the  mineral  may  have  been  a  limestone-ball  from 
the  npper  gr  aptollte-shales.  These  balls  are  always  of  a  gray  colonr  and 
somewhat  fe^id  when  scratched;  bnt  this  snpposltion  is  contradicted  by  the 
circnmstance,  that  Bromell  ezpressly  employs  the  term:  »lapis  saillas>, 
for  real  anthraconite  or  swinestone.   No  other  kind  of  lime8tone,but  this 


Digitized  by 


v^oogle 


4        S.    A.    TULLBERG,    QRAPTOLITES    DBSCRIBED    BY   H1SIN6ER. 

raost  with  certainty  be  concluded,  that  hc  by  his  description 
meant  to  indicate  a  Dictyonema,  Nothing  in  his  description 
forbids  such  a  supposition.  He  denominates  it:  »musci  rumosi 
capillamenta  niffra'»,  and  compares  it  further  with  a  dendrite. 
At  the  same  time  however,  he,  as  it  appears  above,  points  out 
its  dissimilarity  to  such  forms. 

Dictyonema  fiahelliforme  is  very  common  in  the  youngest 
aluminaceous  shales  of  Ostrogothia;  and  in  other  provinces 
also  balls  of  anthraconite  are  frequently  found  in  the  similar 
strata,  which  contain  the  same  fossil,  as  shown,  when  they 
are  split  open. 

Articulus  secundus  is  entitled :  :»De  foliorum  impressio- 
nihu8  et  vestigiis  in  variis  lapidibus*.  Number  3  in  this  sec- 
tion  is  entitled:  »Variarum  plantarum  foliaceae  impressiones 
et  vestigia  in  lapide  fissili  nigro:  ex  monte  Dalaberg  in  Ve- 
strogothiae  paroeciae  Dahla.  —  Genuina  horum  foliorum  no- 
mina  exprimere  nunc  nequeo;  quaravis  etenim  nonnuUa  pin- 
nulis  suis  filicem,  alia  angustia  et  longitudine  graminis  spe- 
ciem,  quaedam  acumine  ac  tenuitate  salicem,  alia  ericam  et 
nymphaeam  minimam  referre  videantur,  determinare  tamen, 
quo  praecise  pertineant,  non  audeo,  donec  ab  provinciae  illius, 
nunc  autem  Nericiensis,  Medico  experientissimo  et  delicia- 
rum  harum  cultore  indefesso,  D.  D.  Hesselio  plura  et  ele- 
gantiora  lapidis  hujus  plantigeri  specimina  accepero». 

It  is  highly  probable,  that  this  mineral  from  Vestrogothia 
was  a  shale  containing  graptolites.  Wahlenberg^)  considers 
this  to  have  been  the  case. 

Among  others  Bromell  is  remarkable  for  his  advanced 
opinions  on  the  nature  of  fossils,  which  he  enunciates  so 
clearly  as  to  leave  no  doubt  of  what  he  mcans.  He  says 
expressively :    »animalia    eorumque  partes  variae,  haud  minus 


crushed  and  powdered  by  the  peasantry  as  a  medicine  for  sickly  domestic 
animals.  Doses  of  this  material  are  given  especially  to  swine ;  from  which 
circnmstance  also  its  name  is  derived.  Solutions  of  swinestone  are  in 
some  parts  of  Scania  in  great  demand  as  an  artide  of  trade. 

')  >Petrlficata  Telluris  Svecanae>  in  Nova  Acta  Reg.  Soc.  Sclentiar. 
Upsal.  Vol.  VIII,  1821,  p.  93.  >Talis  Graptolithus  in  Schisto  tenuiore 
pallido  Vestrogothiae,  colore  brunneo  expressus,  qaam  freqventissime  oc- 
carrit;  ubi  an  tern  schistns  in  colorem  coemlescentem  vel  snbcaesinm  abit» 
i  bi  pictnrae  Qraptolithi  nigrae  evadnnt  simnlque  lineamenta  earnm  Inter 
se  confluant  ita  ut  figurae  plenae  lineares  tantum  appareant,  quas  pro 
foliis    graminum   habuit  Bbomell  in  Act.  Upsal.  1727,  312,  n.  3,  aliique.> 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG    TILL    K.    SV.    VBT.-AKAD.    HANBL.    BAND.    «•   N:0   18.      5 

ac  vegetabilia,  lapideam  quandoque  duritiem  induere  et  in 
lapides  mutari  possunt;  ejusmodi  lapides  petrificatorum  no- 
mine  communi  apud  Lithographos  comprehendi  solent  et  ad- 
curate  distingui  debent  ab  illis  lapidibus,  qui  casu,  naturae 
lusu,  vel  artificio  quovis  talem  formam  ac  figuram  acquisi- 
verunt,  quå  vegetabilia,  animalia  vel  res  naturales  atque  arti- 
ficiales  referunt,  ciim  quibus  tam  en  praeter  figuram  extern  am 
nihil  commune  habent». 

Linné  was  the  firat  who  used  the  name  ^GraptoUthus^  — 
in  his  TfSystema  naturae*,.  Ed.  1,  1735,  Regnum  lapideum,  — 
Classis  III,  Fossilia,  —  Ordo  3.  Graptolithus  Petrificatum 
picturå  assimilans».  From  the  list  he  gives,  it  can  be  in- 
ferred  that  Linné  in  1735  by  this  name  only  meant  den- 
dritic  incrustations  and  [similar  forms.  By  referring  to  his 
Museum  Tessinianum,  published  in  1753,  it  can  plainly  be 
seen  (p.  104),  that  he  intended  also  at  that  date  to  designate 
various  inorganic  formations,  as  dendrites  and  the  concentric 
structure  of  flints.  He  gives  in  his  »Skånska  Resa»  (Travels 
in  Scania)  1751,  a  sketch,  which  evidently  represents  some 
graptolites.  The  slab,  which  contained  these,  he  had  coUected 
from  a  hill  of  gravel,  named  »Bybjer»,  close  to  the  church  at 
Ö.  Herrestad.  From  the  figure  it  is  to  be  presumed,  that  the 
straight  form  represents  a  Climacograptua ;  the  two  others  a 
convoluted  Monograptus.  In  the  Geological  Museum  at  Lund 
there  are  some  pieces  of  shale,  collected  by  Professor  Lund- 
gren from  the  exact  locality  at  Bybjer^).  Three  different typcs 
of  shales  are  represented:  1)  Graptolite-shale  with  Phyllo- 
graptua  sp.  2)  Gray  Gala-shale  with  Mon,  priodon  Bbonn  and 
Mon,  Linnarssoni  Tullb.  mscr.;  and  3)  Brown  shale  of  Birkhill- 
age,  with  Cltmacograptus  scalarts  L.,  Monogr,  triangulatus 
Habkn.,  M,  gregarius  Lapw.  and  Diplograptus  cfr  folium  His. 

It  appears  exceedingly  probable,  that  the  Linnean  shale 
was  of  the  last  mentioned  type.  The  fossils  thereupon  preser- 
ved  would  thus  almost  certainly  have  been  the  Cltmacograptus 
rcferred  to  above  and  Monograptus  triangulatus  Habkn.,  that 
is  to  say,  two  of  the  most  prominent  types. 


O  Professor  Lundoben  has  kindly  commnnicated  the  fact,  that  no 
rocks  exist  here  in  situ.  Qraptolite-slate  occars  as  detached  blocks  In 
the  mäss  of  gravel,  a  circnmstance  which  is  also  evident  from  Linké'8 
description. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


6        S.    A.    TULLBERG,    GRAPTOLITKS    DESCRIBED    BY    HISINGBB. 

In  the  twelfth  edition  of  the  Systema  Naturae^  Tomus 
III,  Holraiae  1768,  p.  174,  Linné  for  the  first  time  makes 
uee    of  the  specifie  denominations  »sagittarius*  and  ^scalaris^, 

His  numero  6  is  »sagittarius ;  Graptolithus  impressionibus 
sagittatie.  —  Anonymum.  Volkam.  Siles.  3.  p.  332,  t.  4,  fig. 
6.  —  Habitat  in  cote.  —  Hoc  impressionibus  imbricatis,  sa- 
gittatis  absque  pedicello,  regulariter  dispositis,  apice  eandem 
plågarn  respicientibus».  —  In  the  work  of  Volkman,  »Silesia 
subterranea>,  the  figure  and  description,  cited  by  Linné,  do  not 
refer  to  a  graptolite,  but  to  a  whoUy  different  fossil,  namely  a 
Sigillaria,  Thus  it  is  evident,  that  it  is  now  impossible  to 
say,  what  Linné  referred  to  under  the  name  ^sagittarius^, 

His  numero  7  is  »scalaris;  Graptolithus  lineam  striasquc 
träns versas  referens.  —  Graptolithus.  It.  Scan.  147,  f.  147.  — 
Habitat  in  schisto  coramuni  Seaniae«.  — 

Under  this  name  consequently  Linné  alludes  to  the  form 
of  Climacograptns^  already  mentioned,  which  occurs  at  Bybjer 
in  the  zone  of  Monograptus  gregarius. 

G.  Wahlenbbro  ^)  held  the  opinion,  that  the  graptolites 
are  Orthoceratites.  The  form,  which  he  chiefly  seems  to  have 
had  in  view,  is  Climacograptus  scalaris  L.,  which  he  was  ac- 
quainted  with  from  the  upper  graptolitic  shales  in  Westro- 
gothia,  and  which  he  denominates:  Orthoceratites  tennis.  — 
His  description  runs  as  follows:  »Ut  plurimum  latitudinem 
vix  lineae  et  longitudinem  unciae  habet  formamque  linearem. 
Articuli  ejus  interdum  a  se  invicem  soluti  et  inversi  sunt 
ita,  ut  circulos  semine  sinapios  minores  in  schisto  expres- 
serint.  Typi  longitudinalis  loci  siphonis  nervum  medullarem 
evidentem  ostenduut,  ad  ejus  latera  dissepimenta  saepe  op- 
posite  tamquam  in  situ  naturali  expressa  sunt,  sed  interdum 
situ  suo  alternant,  quod  quidem  sive  a  commotione,  sive  ab 
obliquitate  effectum  esse  potest».  He  says  that  such  are  to 
be  found  also  in  Scania,  and  in  Dalecarlia  at  Osmundberg 
and  at  Furudal. 

He  further  writes:  »Inter  omnes  hos  Graptolithos  scalares 
tam  vario  modo  expressos  saepius  adsunt  sic  dicti  Graptolithi 
sagittarii  Linnaei,  quorum  natura  et  origo  adhuc  magis  incog- 
uitae  fuerunt,  sed  jam  ulterius  vix  dubitamus,  quin  ab  iisdem 
Orthoceratitis  minutis  destructione  peculiari  örtum  habeant». 

')  »Petrificata  Telluris  Svecanae»,  1.  c.  r~^  j 

Digitized  by  LjOOQ IC 


BIHANG    TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.    BAND.    6.   N:0    18.      7 

Thu8  Wahlenbebg  considered,  that  the  true  graptolites 
only  deserved  this  name.  All  the  other  objets  of  inorganic 
uature,  which,  especially  in  the  earlier  editions  of  Linnés 
»Systema  Naturae»  were  comprised  under  the  name  ^Grapto- 
lithua^,  he  does  not  mention  at  all. 

Wahlenbebg  in  referring  to  the  monoprionidian  graptolite, 
which  is  found  in  the  upper  graptolite  shales  of  Westro- 
gothia  together  with  Orthoceratites  tennis  (Climacogr,  scalaris 
L.)  as  Gr,  sagittarius  Linncei,  employs  this  name  for  a  Mono- 
graptus^  which  certainly  is  the  species  Lapworth  subsequently 
named  Monograptus  leptotheca.  That  the  Linnean  name  in- 
dicates  quite  another  species  may  be  considered  as  certain, 
the  containing  rock  being  from  Silesia,  where  Monogr.  lepto- 
theca is  wanting;  but  it  is  impossible  at  present  to  ascertain, 
what  species  it  may  have  been. 

Professor  Nilsson  of  Lund  is  quoted  by  Dr  Beck  ^)  and 
Professor  Eichwald  ^)  as  having  published  in  the  Transac- 
tions  of  the  Physiographic  Society  in  Lund  some  short  com- 
ments  on  the  nature  of  the  graptolites;  but  in  reality  there 
is  nothing  written  by  him  to  that  effect  in  the  publica- 
tions  of  that  society.  Probably  Prof.  Nilsson  had  some 
work  prepared  or  finished  in  manuscript  on  that  subject,  but 
this  was  never  published.  Yet  from  Beck*s  account,  and 
also  from  those  of  Eichwalb  and  Hisinger  it  seems,  that 
Nilsson  was  the  first  who  distinctly  pronounced  the  opinion, 
that  the  graptolites  are  polyparies  belonging  to  the  »Polgpi 
reratoporae»,  He  moreover  proposed  to  name  them :  Priodon. 
That  name  being  already  in  use  he  proposed  låter  the  name 
of  Prionotus,  which  Hisinger  accepted.  Yet  this  too  had 
been  already  employed. 

Hisinger  describes  and  delineates  in  Lethaea  Suecica, 
Supplementum  1837,  five  species  and  in  Supplementum  secundvm 
1840  three  species,  of  which  Dictyonema  is  regarded  as  the 
impression  of  a  monocotyledonous  plant.  They  are  all  in- 
cluded  under  the  name  of  Prionotus  proposed  by  Nilsson. 
Hisinger  moreover  partakes  of  Nilsson's  opinion  concerning 
the    relation    of  the   graptolites  to  the  »Polypi  ceratoporae». 

O  Notes  on  Graptolites,  Silarlan  system.    Part.  II,  pag.  695. 
')  Lethaea  Rossica.    Vol.  I,  part  I,  pag.  424. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


8        S.    A.    TULLBERG,    ORAPTOLITES    DESCRIBED    BY    HISINGER. 

Previously  ^),  on  the  contrary,  he  was  of  the  same  opinion  as 
Wahlenberg. 

Anoelin  has  left  a  number  of  annotations  concerning  the 
systematic  place  and  the  structure  of  the  Graptolites,  which 
annotations  in  all  their  essentials  agree  with  the  opinions  ex- 
pressed by  Barrande  and  Hall.  He  corapleted  also  a  plate  in 
folio,  on  which  some  twenty  Swedish  Graptolites  of  the  most 
important  types  are  delineated;  but  this  plate  has  never 
been  piiblished. 

In  the  Palaeontological  Department  of  the  State-Museuni 
in  Stockholm  the  type  specimens  are  preserved,  after  which 
the  figures  in  Hisingers'  Lethaea  suecica  were  executed.  As  the 
figures,  which  he  has  given  in  that  work,  have  more  than 
once  occasioned  raisconception,  the  names  having  been  em- 
ployed  for  species,  actually  very  distinct  from  those  of  Hi- 
siNGER,  it  is  naturally  most  desirable,  that  the  originals  should 
be  submitted  to  an  exact  revision,  and  that  new,  accurate 
and  complete  figures  of  them  should  be  published. 

As  the  opportunity  of  examining  a  greater  number  of 
specimens,  and  of  giving  new  and  better  figures  of  these 
forms,  has  now  arrived,  owing  to  the  fact  that  there  exists 
at  present  in  the  Swedish  State-Museum,  a  large  collection 
of  Graptolites,  including,  together  with  Hisinger*s  original 
cxamples,  many  other  specimens  brought  together  by  the 
late  Professor  Angelin,  by  Wegelin  and  by  other  investiga- 
tors,  I  have  undertaken  this  task  at  the  request  of  the  Keeper 
of  the  Palaeontological  Department  of  the  State-Museum,  Pro- 
fessor G.  Lindström. 

The  species  described  in  the  Lethaea  Suecica,  Supple- 
mentum,  1837,  pag.  113 — 114  are  the  foUowing: — Prionotus 
scalarisy  Pr,  priatis,  Pr.  sagittarius,  Pr.  convolutua  and  Pr. 
folium;  those  mentioned  in  the  Supplementum  secundum, 
1840,  are  Pr.  geminuSy  Pr,  teretivsculua  and  (under  the  name 
of  Impreasio  plantae  Monocotyledoneae\  Dictyonema, 

No.  1.  The  graptolite,  which  is  the  type  specimen  of 
the  figure  of  Prionotus  acalaris^  is  enclosed  in  a  lightgray, 
hardened  shale  from  Mösseberg.  It  is  a  Climacograptua^  pre- 
cisely  identical  with  that,  which  Lapworth  names  Climaco- 
graptus  normalis.    Upon  the  same  slab  as  this  is  found  Mon. 

>)  Anteckningar  I  Physik  och  Geognosi,  4  h.,  pag.  168,  1828. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG    TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.    BAND    6.   N:0    18.      9 

lobifer  M.  CoY.  In  addition  to  this  there  is  found  in  Hisinger'8 
collection  under  the  same  name  another  form,  preserved 
in  a  dark  shale  from  Fågelsång;  but  this  is  not  figured, 
and  is,  according  to  our  present  conception  of  a  species  a 
eeparate  form. 

Hisinger's  description  is  as  foUows: 

TiPrionotus  scalaris  linearis,  rectus,  unciam  longus,  vix 
lineam  latus,  compressus,  rachide  centrali,  capillari,  utrinque 
dissepimentis  transversis,  alternis.  —  Icon.  Petrif.  suec.  Suppl., 
Tab.  XXXV,  fig.  4  a  magn.  nat.,  b.  magn.  aucta.  —  Grap- 
iolithus  scalaria  L.  —  Loc.  In  strato  superiori  schisti  argillacei 
Vestrogothiae,  et  in  schisto  argillaceo  Scaniae  ad  Fågelsång  eto 

I  here  append  a  description  of  the  species  according  to 
the  terminology  now  in  use. 

Climaoograptus  soalaris  L. 

Plate  I,  fig.  12,  13,  14. 

Graptolithug  soalaris  LiNNÉ.  Syst.  Nat.,  Ed.  XII,  p.  174,  1768.  — 
Orthoceratites  tennis  Wahlenb.,  Petrificata  Tellurls  Svecanae,  in  Nova 
Acta  Reg.  Soc.  Scientiar.  Upsaliae,  Vol.  VIII.  1821,  p.  93.  —  Prionotus 
scalaris  His.  1.  c.  —  Climacogr.  normalis  Lapw.,  On  the  Graptolites  of 
Oounty  Down.  Proceedings  of  Belfast  Naturalists'  Field  Club.  Appendix 
1870-77,  pl.  VL  fig.  31. 

The  hydrosoma  is  2 — 3  ctm.  long,  2 — 2,5  mm.  broad, 
with  ventral  margins  converging  downwards;  the  base  is 
sharply  rounded,  drawn  out  in  a  more  or  less  prolonged 
point;  the  virgula  is  distally  elongated.  The  hydrothccae 
are  found  to  a  number  of  8 — 9  on  10  mm.,  and  are  rectangular 
in  shape.  The  exteriör  margin  is  horizontal  above  the  aper- 
ture  of  the  nearest  hydrotheca.  This  margin  forms  an  acute 
angle  and  rises  vertically  to  the  apertural  börder,  which  is 
rectangular  to  this  and  somewhat  concave. 

HisiNOEfiS  type  specimens  are  conserved  in  a  lightgray 
shale  from  Mösseberg  in  Vestrogothia,  hardened  by  contact 
with  diabase,  and  often  covered  by  a  film  of  a  rusty  colour. 
On  the  slabs  there  are  to  be  seen  Monograptus  lobifer  and 
a  small  Diplograptus.  This  is  probably  the  same  shale,  to 
which  Bromell  and  Wahlenbbro  «llude. 

The  same  species  is  moreover  to  be  found  at  Kongs- 
lena  in   Westrogothia,  in  Scania  at  Röstånga,  Kiviks  Esperöd, 

Digitized  by  Vji^USZlC 


10      S.    A.    TULLBERG,    GRAPTOLITES    DESCRIBED    BY    HI8INGBR. 

Bollerup,  and  in  detached  blocks  at  Bybjer,  close  by  O.  Herre- 
stad  and  some  other  localities.  It  occurs  only  in  the  zones 
of  M.  gregarius  and  M,  lohifer,  —  The  figures  13  and  14  on 
my  first  plate  represent  Hisin6Er's  type  specimen  —  natural 
size  and  magnified;  fig.  12  is  a  drawing  of  another  specimen 
from  the  same  locality,  Mösseberg. 

Xo.  2.  The  next  species  described  by  Hisinger  is  Prio- 
notus  pristis,  The  original  is  preserved  in  a  darkbrown  shale 
from  the  Trinucleus-zone  at  Draggå-bridge  in  Dalecarlia.  Be- 
sides  the  specimen  which  Hisinger  has  figured,  other  forms, 
represented  on  Plate  I  by  the  figures  4  and  5,  are  seen  on 
the  same  slab;  the  figures  2  and  3  are  new  delineatious  of 
HisiNGER*s  own  original  specimen.  Hisinger*s  description  is 
as  foUows: 

^Prionotus  Priatis  linearis,  rectus,  vix  lineam  latus,  com- 
pressus,  rachide  centrali,  capillari,  utrinque  dentibus  latis, 
acutis.  —  Icon.  Petrif.  Suec.  Suppl.  Tab.  XXXV,  fig.  5.  — 
Loc.  In  Calce  transitionis  fusca  ad  Draggån  in  paroecia  Rätt- 
vik, Dalecarliae.     A  Dom.   J.  G.  Clason  lectus». 

This  species  may  provisionally  be  placed  in  the  genus 
Diplograptua, 

Diplograptus?  pristis.    His. 

Plate  I,  fig.  1—11. 

Priotuftut  pristis  HiS.  1.  c.  —  Diplograptus  pristis  TÖRNQUIST.  Om 
några  graptolltarter  från  Dalarne,  Geol.  Fören.  i  Stockholm  Förh.  1881, 
N:o  66,  Bd.  V,  N:o  10,  p.  443,  Pl.  17,  fig.  8  a-g. 

The  hydrosoma  is  4 — 5  ctm.  long,  2.5  mm.  broad;  gro- 
wing  downwards  smaller,  with  rounded  base,  which  is  drawn 
out  in  a  sharp  point  or  »radicle».  The  virgula  is  often  irre- 
gularly  bent,  distally  elongated ;  no  line,  indicating  a  median 
septum  is  to  be  seen  on  the  hydrosoma;  the  median  plane 
between  the  hydrothecae  is  smooth  and  even.  On  a  length  of 
10  mm.  there  are  9 — 10  hydrothecae,  diverging  from  the  axis 
at  22°;  they  are  tubes  of  rectangular  shape,  assuming  different 
appearances  in  relation  to  the  different  manner  in  which  the 
specimens  have  been  preserved;  only  the  two  primary 
hydrothecae  have  the  apertural  edges  elongated  in  a  sharp 
spine.      The    section    of   the  hydrosoma  is  rectangular.     On 

Digitized  by  VjUUS^  IC 


BIHANG    TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.    BAND    6.   N:0    18.      11 

flattened  specimens  there  is  no  tracc  of  septa  between  the 
thecae;  but  on  those,  which  are  preserved  in  relief,  they 
appear  very  distinctly  (fig.  9  and  11).  The  hydrothecae  havc 
a  different  appearance  according  to  the  difference  of  pressure; 
now  resembling  those  of  a  Climacograptua^  now  those  of  Dipl. 
quadrimucronatus  Hall. 

From  the  dark,  spotted  Trinucleus-shales  in  Vestrogothia 
there  are  in  the  State-Museum  specimens,  preserved  in  re* 
lief;  flattened  in  multitudes  from  the  Dalecarlian  and  Ostro- 
gothian  Trinucleus-shales.  The  same  species  was  found  by 
Dr.  G.  LiNNAJissoN  in  a  gray  slate  in  Dd  5  near  Gross-Kuchle 
in  Bohemia. 

The  forms  denoted  in  foreign  literature  by  the  name 
of  D,  pristis,  have  no  resemblance  to  Hisinger's  species,  which 
seems  not  to  be  known  from  other  localities  than  those  above 
mentioned.  The  only  species,  that  can  be  compared  with  Hi- 
öinger's  is  GraptolUhus  pristis  of  Hall:  —  Paleontology  of 
New-York,  Vol.  I,  p.  256,  pl.  LXXII,  fig.  1  a — 3.  Itresembles 
very  much  our  Swedish  species;  yet  it  differs  in  certain  re- 
spects,  as  in  its  very  elongated  basal  appendix  and  the  shape 
of  the  hydrothecae  as  given  on  some  of  Hall's  figures. 

The  insuflicient  material  does  not  admit  any  examina- 
tion of  the  interiör  structure  of  this  species;  the  absence  of 
a  septum,  dividing  the  hydrosoma  in  two  halves  seems  to 
place  it  near  the  genus  Laaiograptna ;  the  position  of  the 
frequently  bent  and  twisted  virgula  is  in  accordance  with 
that  of  this  genus. 

The  type  specimens  of  Hisingbr*s  Prionotus  aagittarius^ 
Pr,  convolutua  and  Pr.  folium  are  all  present  upon  the 
very  same  piece  of  rock,  which  consists  of  a  somewhat  bitu- 
minous  limestone  from  Furudal  in  Dalecarlia. 

No.  3.  ^Prionotus  sagittarius  linearis,  rectus,  plures  un- 
cias  longus,  dimidiam  latus,  compressus,  rachide  marginali, 
capillari,  altero  latere  dissepimentis  transversis,  distantibus, 
margiue  serrato.  —  Icon.  Petrif.  suec,  Tab.  XXXV,  fig.  6.  — 
Graptolitus  sagittarius,  Linn.  —  Loc.  Gum  Prionoto  scalari  oc- 
curit  vulgatissime  nec  non  in  schisto  argillaceo  ad  Furudal, 
Dalecarliae.» 

On  examination  of  the  form,  which  is  the  type  of  the 
drawing    in    Lethaea    Suecica,  it  proves  itself  to  be  exactly 

Digitized  by  VjV^U*jlC 


12      S.    A.    TULLBERG,    GRAPTOLITES    DESCRIBED    BY    HISINGER. 

the  same,  as  ihat  which  Lapworth  has  named  Monograptu» 
leptotheca.  Yet  it  appears  from  other  speciee  in  Hisinger's 
coUection,  which  also  are  labelled  Pr,  sagittariua,  that  Hi- 
SINGER  himself  used  this  name  for  all  straight  Monograpti, 
and  also  for  fragments  of  the  branches  of  the  Dichograptidae. 
The  form,  which  Lapworth  names  M,  leptotheca,  occurs 
in  Sweden  always  in  company  with  M.  convolutus^  M,  lobifer, 
DipL  folium  and  Climacograptus  scalaris;  that  is  in  other 
words  at  a  certain  fixed  horizon  near  the  base  of  the  upper 
ijraptolite-bearing  shales.  And  it  is  just  from  this  stage  that 
Hisinqer  and  Wahlenberg  collected  several  of  their  grap- 
tolites.  As  in  this  zone  no  other  Monograptus  is  found,  which 
could  have  been  meant  by  the  name  ^sagittariusi»  (for  the 
zone  with  M.  ct/phus,  the  only  species  that  might  be  suggested 
is  not  found  represented  in  Vestrogothia),  I  take  it  we  are 
warranted  in  assuming  that  Wahlenberg  also  by  the  name  of 
>sagittariu8»  has  meant  this  species.  He  considers  it  provisionally 
as  the  raoiety  of  an  Orthoceratitea  tenuia  produced  by  splitting. 
Although  Linné,  by  naming  it  Graptolithus  sagittarius,  by 
that  name  signified  all  the  Monograpti  with  sawlike  teeth,  it  is 
however  probable,  that  his  material  was  not  rich  and  that  the 
name  could  be  fixed  on  a  certain  species  in  the  modern  sense. 


Monograptus  leptotheoa.    Lapw. 

•      Plate  II,  fig.  8-12. 

Oraptolithi  sagittarii  Linnaei  apud  Wahlenberg  Petr.  Svec.  p.  93. 
—  Prwjwtug  sagittarius  His.  1.  c.  —  Monogr,  leptotheca  Lapworth.  On 
Scottish  Monograptidae,  GeoL  Mag.,  Dec.  II,  vol.  III,  1876  FL  XII,  fig.  4. 

The  hydrosoma  is  about  15  ctm.  long,  almost  straight  or 
a  little  bent,  the  proximal  part  long,  narrow,  increasing  in 
breadth  by  degrees,  which  at  last  amounts  to  2,5—3  mm.  on 
the  fuUy  developed  part.  The  general  form  of  the  hydrosoma 
is  straight,  but  the  first  formed  hydrothecae  are  placed  on  the 
convex  margin,  whereas  the  ventral  margin  sometimes  is  con- 
cave  on  the  distal  part.  The  hydrothecae  consist  of  long 
and  narrow  tubes,  to  a  number  of  8 — 9  on  a  length  of  10  mm., 
overlapping  each  other  to  a  great  extent;  downwards  they  are 
narrow,  where  they  are  covered  by  the  nearest  inner  hydro- 
theca ;  their  free  extremity  swelling  out,  the  aperture  narrow ; 

Digitized  by  VjUUS' IC 


BIUANG    TILL    K.    SV.    VET.-AKAU.  HANDL.    BAND.    6.   N:0  18.       13 

the  apertural  börder  short,  concavc,  the  ventral  margin  parallel 
to  the  axis  of  the  hydrosoraa;  denticle  well  marked.  The 
common  canal  oceupies  a  third  of  the  breadth  of  the  hydro- 
soma.  Hydrothecae,  inclined  to  the  axis  at  an  angle  of  10 
degrees. 

Although  there  is  some  uncertaintv  about  Hisinger's 
type-spccimen,  it  may  however  be  discovered,  that  it  is  the 
same  species  to  which  Lapworth,  as  above  stated,  is  referring. 
Seen  in  a  certain  light  there  are  signs  of  the  interiör  margin 
of  the  theca ;  the  convex,  exteriör  margin  is,  upon  the  whole, 
parallel  to  the  dorsal  margin. 

The  specimen  exhibits  a  feeble  ventral  curvature,  yet  a 
similar  one  has  also  been  observed  on  good  specimens  from 
other  localities. 

The  figures  8  and  9,  Pl.  II,  represent  Hisingbr's  type 
specimen  in  natural  and  magnified  size.  For  comparison  is  in 
addition  a  Scottish  specimen  figured,  Pl.  II,  fig.  9,  coUected  by 
Lapworth  at  Dobbs  Linn  and  whoUy  transformed  to  iron  pyrite. 
This  species  is  found,  not  only  in  Dalecarlia,  but  at 
Kongslena  and  on  Mösseberg  in  Vestrogothia,  also  at  Rö- 
stänga  and  some  other  places  in  Scania,  always  in  a  constant 
horizon,  together  with  M.  lobifer^  M.  convolutus,  M.  communisj 
Diplograptus  folium^  Climacograptus  scalarisy  Rastritea  pere- 
grinus  and  others. 

Xo.  4.  On  the  same  handspeciraen  as  the  foregoing,  is 
also  the  original  of  Prionotus  convolutus,  which  Hisinger  de- 
scribes  in  the  following  terms: 

^Prionotus  convolutus  spiraliter  convolutus,  lineam  latus, 
compressus,  rachide  marginali,  capillari,  altero  latere  dentato, 
dentibus  ad  basin  iisque  distinctis,  lanceolatis,  acutiusculis.  — 
Icon.  Petrif.  suec.  SuppL,  Tab.  XXXV,  fig.  7.  Loc.  In  schisto 
argillaceo  ad  Furudal,  Dalecarliae,  cum  praecedenti.  Museum 
nostrum.t 

On  the  same  piece  of  shale  there  are  several  proximal 
fragments  of  this  species.  From  Dalecarlia  I  do  not  know 
any  distal  portions,  whereas  complete  specimens  are  found  at 
Kongslena  as  well  as  at  Röstånga,  and  the  species  proves  it- 
self,  by  comparing  it  with  figures  and  descriptions  by  Lap- 
worth, to  be  the  form,  which  he  denominates  Monogr.  convo- 
Intus,  var.  spiralis, 

Digitized  by  VjOOQ IC 


14      S.    A.    TULLBERG,    ORAPTOLITES    DESCRIBED    BY    HISINGER. 


Monograptus  oonvolutus.    His. 

Plate  II,  fig.  13—16. 

Prionotus  convoluif^s  His.  1.  c.  —  Mon.  convolntus  var.  d.  spiralU  Lap. 
WOETH,  On  Scottish  Monograptldae,  plate  XIII,  fig.  49;  Geol.  Mag.  1876 
—  Bastrites  peregrinui  Cbkdnee,  Blemente  der  Geologie,  3;e  ed.,  fig.  125. 
p.  392.  —  RÖMEB,  Lethaea  geognostica.  Ed.  1876,  Taf.  lil,^g.%.  —  6 a$tr i- 
des  Pfapf,  Grundrlss  der  Geologie,  p.  245,  fig.  124.  —  NÖN  Monoprion 
conrolutus  Babrakde,  Grapt.  de  Boht^me,  uec  Monograpttu  contolvtv* 
Geinitz,  Die  Graptolithen. 

Hydiosoma  long,  convoluted  in  one  flat  spiral;  the  pro- 
ximal  part  forming  several  concentric  spirals;  the  distal 
part  is  less  arcuate;  any  twisting  of  the  axis  has  not  been 
plainly  observed,  but  that  it  may  exist,  is  shown  by  frag- 
ments, which  have  the  hydrothecae  placed  on  the  coneave 
margin;  on  the  proximal  part  they  are  always  placed  on  the 
convex  side.  The  hydrothecae  are  scarcely  in  contact  with 
each  other;  they  are  free,  rectaogularly  projecting  tubes, 
sharply  pointed  and  having  the  aperture  directed  downwardp, 
as  it  appears.  On  a  length  of  10  mm.  there  are  10  hydro- 
thecae on  the  proximal,  and  8  on  the  distal  portion.  The 
common  canal  is  very  narrow,  particularly  in  the  proximal 
portion ;  the  virgula  is  plainly  visible  on  the  fuUy  developed  part. 

Hisinger's  type  specimen  i^weryVikc  Rastrites  per egrinns, 
but  if  complete  specimens  are  procurable,  in  which  the 
distal  part  is  developed,  it  appears  at  once  that  the  species 
is  a  Monograptus;  the  hydrothecae  are  more  triangulär  and 
feebly  curved,  with  the  superior  margin  convex. 

The  name  of  3f.  spiralis  for  this  species  is  at  any  råte 
unsuitable,  as  Geinitz  has  given  this  name  to  a  very  different 
species  of  Gala  age,  and  which  moreover  may  be  a  Cyr- 
fograplus.  To  cover  such  species  as  M,  communis  and  M. 
proteus  with  Hisingers  denomination  M.  convoluius  is,  I  think 
improper;  for  these  forms  seem  to  keep  themselves  constant 
and  different  from  3/.  convoluius, 

This  species  occurs,  not  only  at  Furudal  in  Dalecarlia, 
but  at  Kongslena  in  Vestrogothia,  at  Röstånga,  and  at  other 
localities  in  Scania,  and  also  in  England. 

Digitized  by  LjOOQ IC 


BIHANO    TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.    BAND.  6.   N:0  18.       15 

/ 

No.  5.  The  third  Graptolite  on  the  slab  from  Furudal  is 
a  Cephalograptus^  which  HisiNGER  describes  in  the  foUowing 
manner: 

i^Prionotus  folium  oblongo-lanceolatus?  rectus,  duas  lineas 
latus,  compressus,  rachide  centrali,  capillari,  utrinque  pinnulis 
angulae  acuto  excuntibus,  linearibus,  acutiusculis,  dense  incum- 
bentibus.  —  Icon.  Petrif.  Suec.  Suppl.  Tab.  XXXV,  fig.  8  a, 
roagn.  nat.  b,  magn.  aucta.  —  Loc.  Cum  praecedenti.  Mus.  nostr.> 

On  the  slab  there  are  two  complete  specimens,  and  one 
fragment  of  a  larger  individual,  beeides  more  incomplete 
parts.  Hisinqer's  figure  is  thus  constructed  from  these  spe- 
cimens. His  magnified  figure  has  no  resemblance  to  anyone 
of  the  originals.  The  figures  15,  16  and  17  on  my  firstplate 
are  figures  of  the  actual  specimens  from  which  Hisinger 
composed  his  figures. 

Ceplialograptus  folium.    His. 

Plate  I,  fig.  16—19. 

Prionotut  folium  HiS.,  1.  c.  —  DiplograpUit  folium  TÖRNQUIST,  Om 
några  graptolitarter  från  Dalarne;  L  c.  p.  442,  fig.  7.  —  Ngn  Diplo- 
graptut  folium  Nicholson  nec  Harkness. 

Seen  from  the  narrow  proximal  part  the  hydrosoma 
strongly  and  continually  increases  in  breadth  to  about  the 
point  where  the  two  first  hydrothecae  cease;  then  its  ven- 
tral  margins  are  almost  parallel;  above,  it  is  rounded;  its 
length  amounts  generally  to  2.6  ctm.  and  its  breadth  to  5 
mm.  The  virgula  is  distally  elongated,  narrow.  On  10 
mm.  there  are  10  hydrothecae,  inclined  to  the  axis  at  an 
angle  of  5°,  which  increases  to  35°;  narrow,  very  long 
tubes,  probably  of  square  section,  a  little  curved ;  the  apertural 
margin  rectangular  to  the  axis  of  the  theca.  '  On  some  spe- 
cimens the  test  of  the  hydrothecae  seems  to  be  covered  by 
faint,    transverse   striae,   rectangular  to  the  axis  of  the  theca. 

This  species,  which  seems  to  be  whoUy  unknown  to 
foreign  authors,  belongs  to  a  group,  consisting  only  of  two 
varieties,  which,  formerly  included  in  the  genus  Diplograptus, 
was  separated  by  Hopkinson  under  the  name  cited.  The  re- 
presentative previously  known  is  Cephalograptus  cometUy  Gein. 

The  external  form  of  the  two  species  last  mentioned 
is    most    singular,    the   hydrosoma  rapidly  decreasing  in  size 

Digitized  by  VjOOQ IC 


16      S.    A.    TULLBERG,    GRAI*TOLITES    DESCRIBED    BY    HISINGBR. 

downwards  because  of  the  inclination  of  the  long  and  nar- 
row,  almost  equally  broad  hydrothecae.  How  far  C.  cometa 
also  has  a  transversally  striated  membrane,  I  do  not  know. 
This  fact  can  only  be  observed  on  very  well  preserved  exam- 
ples.  On  those  of  C  folium  from  Scania  it  is  apparent,  also 
that  on  splitting  a  piece  of  shale  the  virgula  is  seen  on  the 
one  half  only  of  the  divided  specimen,  and  that  the  separa- 
ting  walls  issue  from  this  virgula  alternately  at  determined 
distances;  the  other  half  is  deprived  of  virgula;  the  separa- 
ting  walls  of  the  hydrotheca  are  carried  forward  completely 
to  the  middle  line,  but  leave  between  them  an  oblong,  narrow 
space,  which  is  occupied  by  the  common  canal.  From  this 
it  is  evident  that  the  interiör  strueture  deviates  in  a  high 
degree  from  that  of  the  Diplograptidae,  where  there  is  a 
separating  membrane,  a  septum  between  two  common  canals. 
The  genus  Cephalograptus  thus  belongs  to  the  large  section 
of  Graptolites,  which  from  one  common  canaLdevelop  two 
series  of  hydrothecae;  its  nearest  alBnities  are  with  the 
Retiolitidae. 

This  species  occurs,  at  Furudal  in  Dalecarlia,  and  at 
Kongslena  in  Vestrogothia,  also  in  Scania  at  Röstånga  and 
Kiviks-Esperöd. 

No.  6.  In  Supplementum  secundum  Hisinger  describes 
and  delineates  two  Graptolites  from  Fågelsång. 

»Tab.  XXXVII.  Fig  3.  Prionotus?  geminus  (Soh.)  duplex, 
e  trunco  communi  egrediens.  —  Loc.  In  schisto  transitionis 
jirgillaceo  ad  Fågelsång,  Scnniae;  cum  Prionoto  Scalari,  minus 
frequens.» 

Hisinger's  type  specimen  is  a  fragment  of  the  proximal 
part  of  a  Didymograptus^  belonging  to  the  well  known  D, 
Murcliisoniiyp^,  As  Hisinger's  form  can  not  be  separated 
as  a  distinct  species,  I  proposc  to  place  it  as  a  subspecies 
of  this  polymorphous  type: 

Dldymograptus  Murohisoni  Beck.  *geiiiiiiU8.  His. 

Plate  m,  fig.  6—10. 

Priorwtui?  geminus  His.  1.  c.  —  BoECK,  Bemaerkninger  angaaende  Grap- 
tollterne,  Chrlstiania  1851,  fig.  24. —  Oraptolithus  geminut  ^cHÅXSKRiLfLG. 
Ueber  GraptoUthen,  Breslau  1850,  p.  13,  pl.  I,  fig.  1—  ?  Did.  MnrchUoni 

Digitized  by  VjUUS' IC 


BIHANG    TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.    BAND.  6.    N:0  18.     17 

TÖRNQU.,  Fägelsångstraktens  undersilariska  lager;  Lund  1866,  p.  17,  Hg. 
11.  —  Did.  furcillatus  Lapwobth,  On  the  Graptolites  of  the  Arenig  and 
Llandeilo  Rocks  of  St  Davids,  p.  649,  pl.  XXXV,  fig.  3;  Quart.  Journ. 
Geol-  Soc,  1876. 

The  branches  of  the  hydrosoma  grow  out  at  a  somewhat 
diflferent  height  from  the  sides  of  the  pointed  sicula;  the 
whole  hydrosoma  attains  in  most  cases  to  no  greater  length 
than  4  ctm.;  the  greatest  breadth  amounts  to  3.6  m.m.  The 
branches  are  rigid,  showing  underneath,  at  their  commencement 
a  feeble  curvature,  so  that  the  dorsal  margin  is  convex;  the 
distal  part  is  straight  or  it  shows  a  feeble  curvature  in  con- 
sequence  of  which  the  distal  points  of  the  branches  become 
somewhat  bent  outwards.  The  primary  angle  of  the  branches 
is  ordinarily  about  310°;  so  that  the  angle  between  the 
branches  is  a  little  more  than  rectangular.  The  branches  are 
commonly  at  their  origin  slender,  gradually  expanding  up- 
wards,  but  in  some  forms  tbey  rapidly  attain  a  greater 
breadth.  The  latter  is  the  case  in  Hisinger's  type-specimen, 
in  which  the  branches  narrow  themselves  very  rapidly  to- 
wards  the  base.  Hydrothecae  10 — 12  on  10  m.m.,  inclined 
to  the  axis  at  an  angle  of  about  45°;  the  apertural  margin 
straight,  the  outer  edge  straight  or  somewhat  concave,  for- 
ming  an  acute  angle  with  the  former;  apertural  spine  visible. 

Besides  this  variety,  there  is  another  found  at  Fågel- 
sång which  seems  to  be  identical  with  D.  bifidus^  Hall; 
but  it  occurs  in  a  different  horizon.  Forms  corresponding  to 
V,  indentus,  Hall,  occur  also  in  Scania;  but  the  typical  D. 
Murchisoni  Beck  (in:  Mubchison,  Silurian  System  1839,  Notes 
on  Graptolites,  pag.  695,  pl.  24,  fig.  4),  which  is  characterized 
by  its  considerable  length,  and  by  the  branches  showing  a 
tendency  to  cross  each  other,  is  not  yet  found  in  Sweden. 

JDid.  geminus  occurs  in  Scania  at  Fågelsång  in  a  black 
shale  underlying  the  Glossograptus-  and  Gi/mnoffraptus-zone ; 
moreover  it  is  found  in  Norway  at  Christiania,  and  in  England 
in  the  lower  part  of  the  Llandeilo-group.  Graptolithus  avus 
Bahr.  is  probably  a  closely  allied  species  to  that  under  de- 
scription.     This  occurs  in  Babrandes  stratum  Dd  3. 

No.  7.  Another  species  occurring  at  Fågelsång  is  that 
which  HisiNOER  describes  as  foUows. 


Digitized  by 


Öoogle 


18      S.    A.    TULLBERG,    ORAPTOLITES    DESCRIBED    BY   HISIN6BR. 

»Fig.  4.  Prionotus  teretmsculns  (Nob.)  a  cetcris  Prionoti 
speciebus  forma  sua  teretiuscula  optime  distinguitur.  Loc. 
Ocurrit  rarius  in  Schisto  argillaceo  ad  Fågelsång  cum  Prio- 
noto  sagittario  et  Pr.  gemino». 

HiSiNGER  does  not  give  any  peculiar  eharacter  for  this 
species;  but  his  type  specimen  shows  clearly  to  which  of 
the  graptolites  preserved  in  full  relief  and  occurring  at  the 
said  locality,  he  is  especially  nlluding.  On  Plate  2  I  have 
given  a  new  figure  of  his  type  specimen,  and  also  several 
figures  of  this  species,  partly  of  flattened  specimens,  partly 
of  examples  preserved  in  relief. 

Dlplograptus  teretiusoulus.    His. 

Plate  II,  fig.  1-7. 

Diplograptug  dentatut  Bronon.,  Lapworth  and  Hopkinson,  On  the 
Graptolites  of  the  Arenig  and  Llandeilo  Rocks  of  St.  Davids.  Quart. 
Journ.  Geol.  Soc,  1876,  .p.  656,  pl.  XXXIV,  fig.  5.  —  Ngn  Diplogr.  fere- 
tiusculus  TÖRNQUIST,  Geologiska  Iakttagelser  öfver  Fågels&ngstraktens 
undersil.  lager,  Land  1866. 

Hydrosoma  divided  in  two  parts  by  a  septum,  in  the 
middle  of  which  the  virgula  is  situated,  its  length  amoun- 
ting  to  8 — 10  ctm.,  its  breadth  to  3  mm.,  the  ventral  margins 
almost  parallel,  somewhat  converging  downwards;  the  proxi- 
mal  extremity  is  rounded,  furnished  with  a  long  and  narrow 
radicle,  the  virgula  is  distally  prolonged,  narrow;  hydro- 
thecae  9  to  10  mm.,  inclined  to  the  median  line  at  an  angle 
of  22°;  on  the  specimens  preserved  in  relief,  the  hydrothecae 
resemble  tubes,  their  outer  margin  is  concave  below,  where 
the  lower  hydrothecae  are  in  contact;  the  upper  free  part 
of  the  outer  margin  is  convex;  the  inner  börder  shows 
above  a  concavity,  by  which  the  hydrothecae  become  somewhat 
tumid.  Only  on  specimens,  preserved  in  natural  form,  are 
there  impressions  to  be  seen,  indicating  the  separating  in- 
teriör walls,  which  continue  inwards  to  the  common  canal. 
The  flattened  examples  are  preserved  in  many  diff<erent  ways 
and  deviate  considerably  in  appearance  from  those  which  have 
preserved  their  natural  shape. 

The  individuals  preserved  in  relief  —  Hisinger^s  type 
specimen  is  such  a  one  —  have  a  highly  characteristic  appea- 
rance ;  they  are  very  similar  to  D,  piitillus  Hall.    The  trans- 

Digitized  by  VjV^UV  IC 


BIHANO   TILL    K.    9V.    VET.-AKAD.    HANDL.     BAND.  6.    N:0  18.      19 

verse  section  of  the  hydrosoma  is  rounded-elliptic ;  the  distance 
from  one  series  of  hydrothecae  to  the  other  is  very  great; 
the  middle  of  the  hydrosoma  is  distinguished  by  a  vertical 
impressed  line,  marking  the  place  of  the  septum;  the  free 
part  of  the  hydrothecae  is  short,  and  their  outer  margin  short 
and  curved.  The  aperture  seems  to  be  wide;  the  apertural- 
margin  is  obliquely  inclincd  to  the  axis.  Specimens  of  this 
kind  also  show  an  impressed  line,  passing  from  the  innerwall 
of  the  theca  downwards  to  the  middle  of  the  hydrosoma, 
which  indicates  the  existence  of  separating  innerwalls. 

Compressed  examples  deviate  in  appearance  very  much 
from  those  last  described;  they  present  many  difFerent  aspects, 
owing  to  the  position  in  which  the  hydrosoma  is  preserved; 
commonly  they  remind  us  most  of  the  Diplograptus  foliacem 
MuRCH.,  sometimes  of  D.  quadrimucronatus  Hall.  or  even 
I),  prisiis  His.  Several  specimens  thus  preserved  in  difFerent 
ways  are  represented  on  Plate  II,  fig.  4 — 7. 

Transitional  forms  fossilized  in  semi-relief  show  clearly, 
that  these  individuals  so  difFerent  in  aspect  belong  to  one 
and  the  same  species. 

This  species  occurs  in  great  abundance  at  Fågelsång,  in 
the  zone  of  Didymograptus  geminusy  in  the  zone  of  Glosso- 
ffraptusj  in  the  zone  of  Gymnograptus,  and  the  superjacent 
shale.     These  strata  belong,  no  doubi,  to  the  Llandeilo-beds. 

The  figures  and  the  description,  which  Lapworth  gives 
of  a  species,  which  he  calls  Diplograptus  dentatus  Brongn., 
(1.  c.)  agree  very  well  with  flattened  specimens  of  this  spe- 
cies; yet  this  is  said  to  occur  in  Wales  in  strata  of  upper 
Arenig-age;  but  D,  teretiusculus  appears  at  first  in  strata,  that 
cannot  be  older  than  the  Llandeilo.  Moreover  there  is  no 
sufScient  evidence  that  the  denomination  given  by  Brongnlart 
ought  to  be  employed  for  this  form. 

No.  8.  Finally  Hisinger  has  in  Supplementum  secundum 
Tab.  XXXVIII  given  the  figure  of  a  fossil  also  belonging 
to  the  family  of  the  Graptolites. 

»Fig.  9.  Impressio  Plantae  Monocotyledoneae,  Loc.  In 
schisto  aluminaceo  ad  Berg,  Ostrogothiae>. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


20      8.    A.    TULLBERG,    GRAPT0LITB8    DESCRIBED    BY    H18IKGEB. 


Dlotyonema  flabelliforme  Eichw. 

Plate  III.  fig.  1—4. 

Bromell,  »Masci  ramosi  capillamenta  nigra».  Lithographiae  sne- 
cana:,  specimen  secundum.  Articulus  I,  N:o  1,  1727.  —  Oorgonia  fla' 
hellifomm  Eichwald,  Schichtensyst.,  Russlands,  1840.  —  Phyllograpta 
Angelin,  Palaeont.  Scand.  I,  p.  IV,  1854.  —  Fenestella  soeialu  Salteb 
according  to  Kjerulf,  Ueber  die  Geologle  des  sudlichen  Norwegens,  p.  79, 
1857.  —  Rhahdinopora  flahelliformis  Eichwald,  Lethaea  rossica  I,  i,  p.  369, 
1862.  —  Dictyofiema  UUmgeri  Göppert,  Ueber  die  fossile  Flora  etc. 
1862,  p.  456,  tab.  XXXVI,  fig.  6—11,  tab.  XLV,  fig.  3,  4.  —  D.  flahelli- 
formu  TÖRNQUirtT,  B^ågels&ngstraktens  undersilur.  lager,  Lund,  1865,  p.  22.  — 
Ceramites  Ilisingeri  Liebm.,  Hamb.  Ut.  u.  krit.  Blätter  1848,  N.  12.  — 
The  name  Dictyonema  was  already  published  by  Hall  1851  in  Paleont. 
New  York,  Vol.  II,  page  174. 

The  hydrosoma  forms  by  its  branches  a  flat,  extended 
disc,  growing  out  from  a  long  and  narrow  sicula,  which  in 
its  distal  part  divides  inte  two  branches,  which  immediately 
again  give  oflf  new  branches;  by  reiterated  dichotomy  a 
multitude  of  subparallel  branches  appear,  connected  by  fine 
chitinous  filaments,  which  in  short  almost  regular,  distances 
are  stretched  out  nearly  horizontally  from  one  branch  to 
another.  Every  branq^  bears,  as  it  appears,  two  series  of 
hydrothecae,  alternating  with  each  other.  The  horizontal 
chitinous  threads  seem  always  to  arise  from  the  apertural 
edge  of  a  hydrotheca;  in  certain  forms  there  is  seen  one  thread 
extending  from  every  hydrotheca  —  this  is  not  the  case  with 
HisiNGER*s  specimen  — ;  on  others  from  only  one  of  two  thecae, 
which  seems  to  be  most  common  for  examples  from  Fågel- 
sång and  for  that  from  the  Piperviken  in  Norway;  on  other 
specimens  again,  only  every  third  or  fourth  theca  bears  one 
chitinous  thread  extending  to  the  nearest  branch.  This  has 
been  observed  on  several  specimens  from  Åby  in  Östro- 
gothia,  which  are  preserved  in  the  State-Museum  at  Stockholm. 
The  hydrothecae  are  to  be  observed  only  on  well  preserved 
specimens,  and  on  these  with  difficulty;  they  seem  to  form 
elongated  tubes,  with  the  apertural-edge  scarcely  projecting  for- 
ward; sometimes  there  are  to  be  seen  long  impressed  lines, 
indicating  interiör  septa.  On  a  length  of  10  mm.  there  are 
10 — 15  hydrothecae.      There  are  no  traces  of  a  virgula. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG    TILL   K.    SV.   TET.-AKAD.    HANOL.  BAND.  6.   N:0   18.      21 

The  oblong-triangular  hydroeoma,  whose  upper  border- 
line  ie  faintly  curved,  ariees  from  the  sicula  by  reiterated  di- 
chotomy.  It  is  quite  evident,  that  it  was  fanlike  and 
not  funnel-shaped;  for  all  the  reiterated  divisions  are  to  be 
seen  on  almost  every  specimen;  in  evidence  of  this  opinion 
may  be  adduced  the  circumstance,  that  neither  of  the  lateral 
branches  on  their  outer  margin  are  provided  with  horizontal 
chitinous  filaments.  These  horizontal  threads  having  served  to 
hold  the  branches  apart,  have  thus  acted  as  a  mechanical 
element,  in  the  same  manner  as  the  virgula  of  the  RhabdopJiora, 

To  separate  those  forms  from  each  other  which  have  a 
different  number  of  horizontal  filaments,  as  species  or  even 
as  varieties,  seems  to  be  erroneous,  their  number  even  on 
the  same  specimen  being  variable. 

This  species  has  attained  a  considerable  size,  individuals 
of  15 — 20  ctm.  in  length  being  often  found.  Yet  at  some 
horizons  the  specimens  are  commonly  small.  The  individuals 
have  lived  sociably  together,  of  which  the  shales  of  the 
youngest  Scandinavian  Cambrian  rocks  covered  with  their 
polyparies  afford  evident  proofs. 

This  species  occurs  always  at  a  fixed  horizon,  namely  in  onc 
of  the  youngest  beds  of  the  Cambrian  system,  which  is  named 
the  Dictyonema-shale.  At  the  same  level  it  is  rcpresented 
in  Estland;  the  Graptopora  socialis  Salter  (Murchison,  Si- 
luria.  Ed.  2  and  3,  p.  47.  Fossils  7,  fig.  3),  which  occurs  in 
the  upper  part  of  the  Lingula-flags  in  England,  cannot  with 
certainty  be  identified  with  our  form ;  the  indifferent  figure 
in  Siluria  precludes  any  certain  conclusion. 

D.  fiabelliforme  occurs  atBerg  (Hi8INGEr'8  type  specimen), 
at  Aby,  and  other  localities  in  Ostrogothia ;  at  Orrholmen  in 
Vestrogothia ;  in  Scania  at  Andrarum,  Kiviks-Esperöd,  Gislöf, 
Flagabro,  Jerrestad,  Sandby  atthe  Fågelsångs-river;  atthe  last 
named  place  the  Dictyonema-shales  are  superimposed  by  alum 
schist  and  balls  of  anthraconite  with  Acerocare  ecome  Ang.  — 
It  is  moreover  to  be  found  on  Bornholm  and  in  Norway;  in 
Estland;  in  Belgium  and  probably  also  in  Great  Britain. 

This  fossil,  which  unquestionably  belongs  to  the  family 
of  the  Graptolites,  was  considered  by  Göppebt  to  be  a  plant; 
the  evidence  for  this  opinion  was  that  he  had  observed  on  a 
slab,  derived  from  Estland,  a  conformation,  which  he  inter- 
preted  as  a  fruit. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


22      S.    A.    TULLBERG,    0KAPT0LITB8    DBSCRIBED    BY    HI8IN0KR. 

ScHiMPER,  in  Traité  de  paléontologie  végétale,  1869,  p.  183, 
partakes  of  Göpp£Rt's  opinion;  but  in  Zittel's  and  Schimper's 
»Handbuch  der  Palaeontologie»  Diciyonema  is  placed  amongst 
the  Graptolites. 

HisiNGER  entitles  a  fossil  figured  in  Supplementum  2,  pl. 
37,  fig.  5:  ^Prionotus  giganteusfif  The  original  of  the  figure  is 
to  be  seen  in  Hisinger^s  coUection.  It  is  certainly  not  a  Grap- 
tolite.  It  resembles  nothing  more  than  the  impression  made 
by  an  Orthoceratite. 


Additions. 

To  page  7.  In  the  library  of  the  Roy.  Academy  of 
Sciences  at  Stockholm  I  have  lately  seen  a  letter  from  Prof. 
S.  Nilsson  to  Hisinger,  dated  27  I)ec.  1835  in  which  hc 
writes:  »I  have  named  the  genus  of  Graptolites  Prionotus 
(of  TiQinvcavog  like  a  saw)  as  well  in  my  annotations,  where 
a  sketch  of  a  monograph  on  this  genus  is  to  be  found, 
as  in  letters  to  several  foreigners.  I  must  complain  that 
I  through  a  slip  of  memory  once  when  visiting  you  in  Stock- 
holm gave  the  name  wrongly."  (Probably  Priodon).  »The  name 
Prionotus  I  consider  characteristic  and  I  therefore  intend  to  re- 
tain  it>.  (»Graptolithslägtet  har  jag  kallat  Prionotus  VLfngcoviozog 
(lik  en  såg)  såväl  i  mina  anteckningar,  der  ett  utkast  finnes 
till  en  monographie  öfver  detta  slägtet,  som  ock  i  bref  till 
flere  utländningar .  . .  Beklagligen  har  jag  genom  ett  minnes- 
fel kommit  vid  ett  besök  en  gång  hos  Herr  Brukspatronen 
i  Stockholm  att  uppgifva  namnet  oriktigt,  h vilket  då  Herr 
Br.  upptecknade.  Namnet  Prionotus  anser  jag  vara  karak- 
teristiskt, hvarför  jag  ämnar  bibehålla  det>.) 

I  cannot  conclude  these  pages  without  expressing  luy 
deeply  felt  gratitude  to  Prof  Cuas.  Lapworth  of  Birmingham, 
to  whom  I  am  under  great  obligation  for  his  kind  and  effec- 
tive  assistance  in  revising  this  paper  when  printiug. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANO    TII.L    K.    8V.    VET.-AKAD.    RANDL.    BAND.    6.   N:0    18.      23 


Corrections. 

When  tbis  paper  already  had  been  published,  Prof.  Brög- 
GEB  told  me,  tbat  be  did  not  sbare  my  views  on  the  structure 
of  Dictyonema  flabellifomds^  and  be  considers  tbat  it  really 
bas  its  brancbes  arranged  in  a  funnel  or  inverted  cone  and 
tbat  it  18  endowed  witb  bydrotbecae  resembling  tbose  of  tbe 
otber  graptolites.  Tbe  specimens  at  my  command,  wben  I 
gave  tbe  description  on  page  20,  were  sucb  tbat  I  could 
but  tbink  tbat  Dictyonema  forms  a  flat  lamina,  nor  did  I  see 
any  organs,  tbat  migbt  be  interpreted  as  bydrotbecae,  only  tbe 
processes,  wbicb  often  are  cbaracterized  tbrougb  a  longitudinal, 
impressed  line  on  tbe  bydrosoma  and  are  prolonged  in  a 
small  apex.  Tbese  processes  emit  a  filament  to  tbe  nearest 
parallel  brancb. 

Having  beard  Prof.  Brögger*s  opinion,  I  found  in  tbe 
Museum  of  tbe  Swedisb  Geological  Survey  some  well  pre- 
served  specimens  in  demi-relief,  and  I  examined  tbem  as 
acciirately  as  possible.  In  splitting  tbe  slate  I  found,  tbat 
a  lower  lamina  of  tbe  brancbing  bydrosoma  really  originated 
from  tbe  same  sicula  as  tbe  upper  lamina  of  tbe  bydrosoma. 
On  tbe  lateral  brancbes  real  bydrotbecae  were  apparent,  re- 
sembling tbose  of  tbe  Dicbograptidae.  Tbat  tbey  are  so  rarely 
observed,  depends  probably  on  tbe  circumstance,  tbat  tbey 
are  directed  inwardly  toward  tbe  centre  and  tbat  tbey  are 
covered  by  the  polypary  wben  compressed  in  tbe  slate.  On 
tbe  lateral  brancbes  tbey  are  sometimes  visible,  because  tbese 
are  directed  outward. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


•'i^ 


Digitized  by  LjOOQIC 


Plate  I. 

Diplograptut?  prittU  HiB. 

¥\^.        1.    A  complete  speciraen  from  the  Trinucleus-shale  of  Dalecarlia, 

enlarged  3  times. 
2 — 3.    Hibinoeb'b  type-specimen  in  natnral  size  and  magnified  3  tlmes. 

From   near   the   bridge   of  Dragga  in  the  parish  of  Rättvik, 

Dalecarlia. 
4-5.    Another   specimen  on  the  same  hand-Bpecimen  as  the  former, 

natural  sizc  and  3  times  enlarged. 

6.  A  tbird  specimen,  magnified  3  times»  showing  the  position  of 
the  bent  virgula. 

7.  A  specimen,  which,  through  compression,  bas  acquired  the 
appearance  of  a  Climacograptns. 

8.  The  base  of  a  specimen  enlarged. 

9.  A  specimen  from  Ostrogothia,  partially  preserved  in  relief 
and  showing  the  interiör  walls  of  the  hydrothecae,  magnified 
3  times. 

10.  The  base  of  a  specimen,  fire  times  enlarged. 

11.  Fragment  of  a  specimen  from  the  Trinucleus-shale  of  Bestorp, 
Vestrogothia,  in  demirelief  and  showing  the  interiör  walls  of 
the  hydrothecte,  3  times  enlarged. 

Climacograptui  tcalarit  L. 

12.  A  complete  specimen  from  Mösseberg,  Vestrogothia,  magnified 
3  times. 

13.  The   type    specimen  from  Hi8iN6BR*s  collection,  natural  size. 

14.  The  same,  enlarged  3  times. 

Cephalograptui  folium  HiS. 

16  —  17.    The   type    specimens,   af  ter   which   Hi8ikger's  figure  is  con- 

structed,  natural  size. 
18—19.     Specimens  from  Scania,  from  the  zone  of  Monograptut  lepto- 

theca  Lapw.,  enlarged  3  times. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Blhan^till  K  SvVet.AkHandl  Bd  6  N;13 


Ta  fl   I. 


3.A  Tullberg  del, 


Lith.W.  Schldcliter,  otoc^cholr 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


PUte  U. 

Diplograptui  teretiutoulut  HiB. 

Fig.      1.    The  type  epeolmen  In  Hi8INGBB*8  colleotion,  fossilUed  in  relief, 
magn.  3  times. 

2.  Speclmen  from  Fägelsång,  Scania,  magn.  4  tlmes. 

3.  Another  specimen,  aame  locallty,  also  In  relief,  magn.  4  times. 
4     5.     CempreBsed,  obliqne  specimens,  magn.  3  times. 

6     7.     Speclment  preserved  In  demi-relief. 

Monograptui  leptotheca  Lapworth. 
(=  Prionotufl  sagittariui  Hi8.) 

8—9.    Hi8INOKb'8  type  speoimen  from  Faradal,  Daleoarlia,  nataral  8ixe 
and  magniiled  3  timei. 

10.  A  speoimen  from  Dobbs  Linn,  Birkhill,  Scotland,  ooUected  by 
Prof.  Ch.  Lapwobth,  altered  into  iron  pyrites,  magnified  4  times. 

11.  The  proximal  part  of  a  speoimen  from  Kongslena,  Vestrogothia. 

12.  The   developed  or  ad  alt  part  of  a  speoimen  from  Soania;  the 
last  two  magnified  3  times. 

Monograptui  convolutus  Hl8. 

18.     HiBiNOER*8  type  speoimen,  nat.  sise. 

14.    The   proximal   end  and  the  adalt  part,  nat.  sise,  from  Eongt- 

lena,  Vestrogothia. 
16.     Fragment  of  the  adalt  part,  nat.  size. 
16.     Fragment  of  the  distal  part,  showing  dorsal  conyezity;  magnified. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Bihan^  £01  K.  Sv. Vei.Ak.}faiidl.  Bd.6  N?13. 


Tafl  n 


!)'      «■> 


i: 

2 


/« 


r^^^^T. 


S  A.Tullberg  del. 


LithW  Schldchter,  Stockholm 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


FUte  m. 

Dictyonema  flabelliforme  ElCHW. 
(==  Impressio  plantse  monocotjledonee  His.) 

Flg.      1.     A  oompletd  speoimen,  natural  siEe,  from  Sandbj  near  FAgel- 
sång,  Scania. 

2.  Part   of  tbe  hydrosoma  of  a  speoimen  from  the  same  localitj, 
magnified  4  timei. 

3.  Part  of  a  speclmen  in  Hibinobb'8  collection  from  Berg,  Ostro- 
gothia  (>Kanalbottnen>)»  magnified  4  tlmes. 

4.  Part  of  a  speoimen  from  Åbj,  Ostrogotbia,  magnified  4  times. 

Didymograptus  ÅfurchUoni  Bbok,  ^gaminui  Hi8. 

5.  Tbe  type  speoimen  In  HisiNOBB'8  coUeotion,  natural  sise. 

6.  Tbe  same  magnified. 

7—8.    Two  complete  speoimeus  from  Fågelsäng,  magnified  2  diameters ; 
tbe  originals  are  in  tbe  Museum  of  tbe  Universltj  of  Lund. 
9.     A  speoimen,  natnral  sise. 

10.    Tbe   prozimal    part   of  a  speoimen  fossilleed  in  relief,  magni- 
fiod  3  times. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BihaTig  till  K.  Sv.  Vet.  Ak  Handl .  Bd.  6.  N;  13 


Taf 1  m  . 


S.ATiiil"ber^,del 


Liih.W  Schlachter,  Stockhohr 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHAHC  TILL  K.  SVIH8KA  VIT.  AKAD.  HANDLINGAR.  Baid  S.  N:«  14. 


ÅSTBAGiLUS  FENDULIFLORUS  Lift 


NID  FtH  DS  FLOBA  DES  NOBDUCHHI  EDBOFA 


VON 


K.  F.  DUSEN. 


DER     KONIGL.     8CUWED.     AKAD.     DSR     W1SSEN8CH.     MITOETHEILT 
DEN    8.    JUNI    1881. 


STOCKHOLM,  1881. 

KON6L.    BOKTRTCKBBIET. 
P.  A.  NOBflTXDT  &  tÖNXB. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Jxlit  Unterstutzung  der  Königl.  Schwed.  Akademie  der 
WissENSCHAFTEN  btachtc  ich  beinahe  zwei  Monate  des  Som- 
roers  1880  wegen  botanischer  Studien  in  den  schwedisohen 
Provinzen  Medelpad  und  Jämtland  zu.  Als  ioh  Mitte  Juli 
mich  im  Dorfe  Vassnäs  in  Hafverö,  dem  westlichsten  Eirch- 
spiele  Medelpads,  aufhielt,  traf  ich  zufällig  den  Herrn  Stud. 
Abtur  Westbebg,  der  mir  halbgetrocknete  Exemplare  einer 
ihm  unbekannten  Hulsenpflanze  zeigte,  welche  er  einige 
Tage  vorher  bei  By  eingesammelt  hatte,  einem  Dorfe,  das 
ebenfalls  in  Hafverö  und  zwar  nahe  dem  Ende  eines  weit 
nach  Nordwest  gehenden  Busens  des  Holmsees  liegt.  Die 
Einwohner  Bys  kannten  diese  Pflanze  sehr  wohl  —  sie  kam 
nämlich  am  sudlichen  Abhange  des  Bybergs  gleich  nördlich 
vom  Dorfe  vor  —  und  hatten  den  Herrn  Westberg  auf  sie  ge- 
wiesen.  Offenbar  war  sie  neu  fiir  die  Flora  Skandinaviens, 
konnte  aber  in  Ermangelung  der  Frucht  auch  nicht  der  Gat- 
tung  nach  bestimmt  werden.  Als  ich  einige  Tage  später 
selbst  nach  By  reiste,  fand  ich  gleich,  dass  sie  der  Gattung 
Phaca  angehören  roiisse,  wie  diese  in  Hartm.  Skand.  Flora 
begrenzt  wird.  Nachher  hat  es  sich  gezeigt,  dass  es  die  Art 
ist,  welche  in  den  botanischen  Handbiichem  allgemein  den 
Namen  Phaca  alpina  Jacq.  öder  Ph,  alpina  Wulf.  gefuhrt 
hat,  unter  welchem  Namen  sie  auch  zuerst,  nämlich  ira  Sep- 
tember 1880,  als  schwedisch  bekannt  gemacht  wurde  theils 
in  den  allgemeinen  Zeitungen,  theils  auch  in  Farm.  tidskrift 
1880,  Nr  18,  durch  eine  kurze  Notiz  vom  Stud.  Pharm. 
P.  Adlkr,  der  nach  mir  den  genannten  Fundort  besuchte. 
Aus  Grunden,  die  ich  später  anfiihren  werde,  ziehe  ich  doch 
den  Namen  Astragalus  pendulijlorus  Lam.  vor. 

Da  die  skandinavische  Flora  schon  vorher  einen  derselben 
Section  {Cenantrum  KocH  Syn.,  ed.  1,  p.  179)  der  Untergat- 
tung   Phaca    angehörenden    AatragaluB  hat,  und  unsere  neue 

Digitized  by  VjV^U*jlC 


4  DU8&N,    ASTRA0ALU9    PENDULIFLORUS    LAM. 

Art  friiher  mit  jener  verwechselt  worden  ist,  erlaube  ich  mir, 
erst  eine  Beschreibung  der  beiden  Arten  nach  skandinaviachen 
Exemplaren  zu  geben,  von  einer  Auswahl  der  wichtigeren 
Synonymen  und  einer  Hinweisung  auf  einige  Abbildungen 
begleitet. 

1.    Åstragalas  frlgidas  (L.)  Bge. 

E  rhizomate  ramoso,  fere  horizontali  caules  sur- 
gunt  singuli — quaterni,  circa  3  (raro  5)  decim.  longi, 
erecti  vel  adscendentes,  glabri  pilisve  albis,  longis, 
raris  obsiti,  inferne  squamas  (Niederblätter),  haud  raro 
magnas,  superne  folia  pauca  (summum  8-na),  sparsa 
ferentes,  ramis  ex  axillis  modo  superioribus  instructi ; 
rami  summiim  5-ni,  omnes  floriferi  et  caulem  superan- 
tes;  folia  magna,  stipulis  magnis,  oblique  et  late — 
elongate  ovatis,  vulgo  4 — 5(raro  6)-juga  cum  im- 
pari;  foliola  elliptica,  oblonga  vel  ovato-oblonga, 
apice  acuta,  obtusa,  truncata  vel  retusa,  maxima  (vnlgo 
circa  25  millim.  longa),  integerrima,  supra  saepissime 
glabra,  subtus  raris  densisve  pilis  albis  obsita;  bracte» 
oblongae  vel  oblongo-lanceolatae;  dentes  calycis  bre- 
vissimi,  triangulares,  latiores  quam  longiores;  legu- 
mina  infläta,  a  latere  semi-ovato-lanceolata,  a  dorso 
oblongo-lanceolata,  circa  18  millim.  longa. 

Syn.    1753.     Phaca  alpina  L.  Spec.   pl.,   ed.    1,  tom.  2,  p.  765  ex 

parte. 
1755.        —         —     L.   Fl.   svec,   ed.   2,  p.  266,  n.  657  ex 

maxima  parte. 
1759.        —     frigida  L.   Syst.   nat.,  ed.  10,  tom.  2,  p.  1173. 

1762.  —        —      Jacq.  vind.,  p.  265. 

1763.  —     alpina  L.  Spec.  pl.,  ed.  2,  tom.  2,  p.  1064  ex 

parte. 

1767.  —         —     L.  Syst.  nat.,  ed.  12,  tom.  2,  p.  497  ex 

parte. 

1768.  Äatragalus    caule  erecto,  stipulis  maaimis,  foUis  ovatis, 

novenis,  siliquia  vesicariis  Hall.  Hist.  atirp.  Helv.   1, 
p.  176,  n.  402.  quoad  descriptionem. 

1769.  Phaca  ochreata  Crantz  Stirp.  austr.  5,  p.  419. 
1771.        —      alpina  L.  Mänt.  alt.,  p.  448  ex  parte. 

1774.        —         —      L.  Syst.  veg.,   ed.  13,  p.  566  ex  parte. 
—  —      frigida  Jacq.  Fl.  austr.  2,  p.  42. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANO   TILL    K.    8T.   VET.-AKAD.    HAKBL.     BAND   6.  M:0   14.       5 

Syn.  1810.     Colutea  frigida  Poir.  Encycl.  Bot.  suppl.  1,  p.  661. 
1825.     Phaea        —     Dbo.  Prodr.  2,  p.  273. 

1868.  Aatragalus  frigidua  Bge.  Astrag.  1,  p.  25. 

1869.  —  —        Bge.  Astrag.  2,  p.  28. 

Fig.    1769.  Crantz  Stirp.  austr.  5,  tab.  2,  fig.  2  {Phaca  ochreata). 

1774.  Jacq.  Fl.  austr.  2,  tab.  166  (Phaca  frigida), 

1782.  Fl.  dan.  5,  tab.  856  (Phaca  alpina). 

?  ScHKDHR  Handb.,  tab.  208  b.  (Phaca  alpina  s.  frigida  f), 

1827.  Sturm  Deutschl.  Fl.  1,  B.  12,  H.  49  (Phaca  frigida). 

2.    Astragalas  pendulifloms  Lam. 

E  caudice  intermedio  (Mittelstock)  indistincto,  ra- 
dice  verticali,  valida,  longissima  sufiFulto  caules  sur- 
gunt  numerosi,  10-ni,  20-ni,  immo  30-ni,  3 — 9  decim. 
longi,  vulgo  arcuato-adscendentes,  albopilosi,  inferne 
equamas,  supeme  folia  numerosa,  sparsa  ferentes, 
ramosissimi;  rami  inferiores  nunc  modo  foliis,  nunc 
etiam  ramis  secundariis  floriferis  instructi;  rami  su- 
periores  floriferi;  inflorescentiae  (racemi)  igitur  ejus- 
dem  caulis  numerosae,  ejusdem  plantas  numerosis- 
simae;  rami  floriferi  inferiores  caulem  non  super- 
ant;  folia  stipulis  lanceolatis — linearibus,  multi( vulgo 
9 — 12)-juga  cum  impari,  foliis  A.  frigidi  multo  minora; 
foliola  ejusdem  formas  ac  in  A.  frigido,  sed  multo 
minora  (circa  13  millim.  longa),  integerrima,  pilis 
longis,  albis,  supra  raris,  subtus  densioribus  obsita; 
bracteae  lineares;  dentes  calycis  e  basi  triangulari 
plus  minusve  elongati,  ssepissime  multo  longiores 
quam  latiores;  legumina  maxime  infläta,  a  latere  fere 
semi-orbicularia  vel  sublunata,  a  dorso  acuminato-ob- 
longa,  circa  25  millim.  longa. 

Syn.    1723.     Astragaloides  Alpina^  hirsuta,  erecta,  foliis  Vicice ;  flori- 
bii8  dilute  luteis  Till.  pis.,  p.  19,  tab.  14,  f.  2. 
1739.     Astragaloides  elatior,  erecta^   Viciai  foliis,  fioribus  luteis, 

siliquis  pendulis  Amm.  ruth.,  p.  111,  n.  148. 
1763.     Phaca  alpina  L.  Spec.    pl.,   ed.  1,   tom.  2,  p.  755  ex 

parte. 
1755.        —         —     L.    Fl.   svec.,    ed.  2,  p.  256,  u.  657  ex 
parte  minore. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


6  OUSiN,    A9TRAOALU8   PBNDULIFLOBUS   LAM. 

Syn.  1759.     Phaca  alpina  L.  Syst.    nat.,    ed.  10,  tom.  2,  p.  1173 

verisim, 
1763.        —         —     L.  Spec.  pL,  ed.  2,  tom.  2,  p.  1064  ex 
parte. 

1767.  —         —     L.  Syst.  nat.,  cd.  12,  tom.  2,  p.  497  ex 

parte. 

1768.  Äatragalus    caule    erecto,    ramonssimo,  foliis    elUpHcis, 

hirsutis,  ailiquis  vesicariis  pendulia  Hall.  Hist.  stirp. 
Helv.  1,  p.  175,  n.  401,  quoad  descriptionem. 

1769.  Phaca  leguminibua   pendulin,  semiovatis  Gmbl.  Fl.  sib., 

tom.  4,  p.  35,  tab.  14. 
1771.        —      alpina  L.  Mänt.  alt.,  p.  448  ex  parte. 
1774.        —         —      L.  Syst.   veg.,  ed.  13,  p.  565  ex  parte. 
1778.     Äatragalus  penduUjiorua  Lam.  Fl.  fr.  2,  p.  636. 
1781.     Phaca  alpina  Wulf.  in  Jacq.  Misc.  2,  p.  93. 
1783.     Colutea    —       Lam.  Encyel.  Bot.  1,  p.  354. 
1786.     Ästragaltis  ramoaisaimus  Scop.  Delic.  2,  p.   105. 
1822.     I^aca  membranacea  FiscH.  in  litt.  sec.  Dkc.   Prodr.  2, 

p.  273. 
1825.        —      alpina  Dec.  Prodr.  2,  p.  273. 
1831.        —      abbreviata  Ledeb.  Fl.  alt.  3,  p.   268   sec.  Bge. 

Astrag.  2,  p.  30. 

1868.  Aatragalus  penduliflorua  Bob.  Astrag.  1,  p.  25. 

—  —  membranaceua  Bge.  Astrag.  1,    p.    25    sec. 

Glehn  Witim-Olekm.  Pfl.,  p.  31. 

1869.  —         penduliflorua  Bge.  Astrag.  2,  p.  30. 

—  —  membranaceua    Bgb.   Astrag.    2,    p.  30  sec. 

Glehn  Witim-Olekm.  Pfl.,  p.  31. 
1876.  —         penduliflorua  Glehn  Witim-Olekm.  Pfl.,  p.  3L 

Fig.  1781—86.     Jaoci.  Ic.  rar.  1,  tab.  151  (Phaca  alpina).^) 

1808.     Stöbm  Deutschl.  Fl.  1,  B.  6,  H.  24  (Phaca  alpina),'^) 
1833.     Ledbb.  Ic.  alt.,  tab.  330  (Phaca  abbreviata),^) 

Wie  au8  dem  vorstehenden  hervorgeht,  ist  ea  keine 
Schwierigkeit,  A,  frigidtis  und  unsren  sohwedischen  penduU- 
jiorua zu  unterscheiden.  Was  beim  letzteren  gleich  beim 
ersten  Anblicke  sich  die  Aufmerksamkeit  zuzieht,  ist  die 
grosse  Menge  der  von  demselben  Mittelstocke  kraftig  ausge- 
bildeten  Stengel,  wodurch  jede  Staude  das  Aussehen  eines 
kleinen  Strauchs  erhält,  die  starke  Verzweigung  und  der  da- 
mit  zusammenbängende  grosse  Reichthum  an  Biättem,  BlUthen 

O  Diese  Abbildang  ist  in  elnigen  Hinsichten  weniger  gut.  Die  äusserst 
kraftige  >Warzel>  zeigt  oben  eine  unnatUrliche  YerEweignng.  Die  Blått- 
stiele  sind  eu  läng  and  die  Erone  sollte  rein  gelb  sein. 

^)  Eine  ixn  ganzen  gnte  Abbildung,  doch  sind  auch  hier  die  Blattstiele 
zn  läng. 

')  Ziemlich  abweichend  von  den  schwedlschen  Exemplaren.   Siehe  ontent 

Digitized  by  VjV^UV  IC 


BIHANO   TILL   K.    SY.    VET.-AKAD.    HANDL.    BAND   lU   N:0   14.       7 

und  Frliohten.  Besonders  charakteristisch  sind  die  letzteren, 
wenn  sie  reif  eind,  indem  sie  dann  durch  ihre  Aufgeblasen- 
heit  sehr  an  die  siideiiropäische,  im  sUdlichen  Schweden  als 
Zierttrauch  gebaate  Colutea  arborescens  L.  erinnem^). 

Die  schwedischen  Exemplare  stimmen  sehr  wohl  mit 
denen  von  den  Alpen  und  den  Pyrenäen  Uberein,  die  ich 
gesehen  habe.  Nur  einige  Exemplare  von  den  französischen 
Alpen  weichen  etwas  ab  durch  ihre  lanzettlichen  Blättchen. 
Dagegen  scheint  diese  Art  in  Sibirien  weit  mehr  zu  variiren ; 
doch  känn  ioh  wegen  Mangel  an  Exemplaren  nicht  eine  voU- 
ständige  Erörterung  der  Formen  geben,  in  weichen  sie  da 
auftritt.  Der  Literatur  gemäss  wUrde  die  Var.  velutina  Turcz. 
der  europäischen  am  nächsten  stehen  (Hota  lanu^inoso-cana, 
pedunculis  nigricantihusy  leguminibus  oblongo-iemiovcUis  coria- 
ceia;  eauU  proBtrato»  Turcz.  in  BuU.  Mosc.  1842,  4,  p.  736). 
Weit  mehr  weicht  nach  der  eigenen  Besohreibung  und  Ab- 
bildung  liSDEBOVRS  die  Phaca  abbremaia  ab,  welche  Bitnge 
(Astrag.  2,  p.  30)  zu  Ä,  pendtUiflorus  Lam.  gezogen  hat.  Sie 
wird  nämlich  als  »PA.  pUoaa;  adulta  glabrior^  caulibua  erectis 

simplicibus »  bezeichnet,  wozu  gefiigt  wird:    :tM€unme 

lieet   affinis   Ph.    alpince,   diversa   tamen    videtur  foliolis  an- 

gu8t%or%bu8 Caules prcedpue  infeme  pilosi^  demum 

glabriores Folia mukijuga:  foliolis pUoéia,  demum 

glabriorUms i  (Lbdeb.  Fl.  alt.  3,  p.  268—269).  Das  Original- 
exemplar vom  Altai,  welches  sich  in  der  botanischen  Abthei^ 
lung  des  Reiohsmuseums  zu  Stockholm  befindet,  hat  jedoch 
Blättchen  von  derselben  Form  wie  die  schwedischen,  ubrigens 
einen  ziemlich  kahlen  Stengel,  gibt  aber  wegen  seiner  Un- 
YoUständigkeit  kein  Urtheil  iiber  die  Verzweigung  des  Sten- 
gels  zu.  Schliesslich  kommt  die  Form,  welche,  von  Deoan- 
DOLLB  und  TuRCZANiNOW  als  Variet&t  un  ter  Phaca  alpina  an- 
gefiihrt,  von  Bunoe  als  A,  membranaceus  (FiscH.)  Bgb.  unter- 


')  A,  peuduliflorus  ist  ja  anch  frtther  za  dieser  Gattnng  gefiihrt  worden. 
Wenn  Linné  und  viele  andere  die  HUlsen  znsammengedriickt 
Dennen,  ist  es  klar,  dass  sie  nach  Herbarlenexemplaren  nrtheilen. 

Die  Httlsen  haben  anoh  den  beim  Yolke  gebränchUchen  Namen 
»Smällvedel»  yeranlasst,  wie  diese  Pflanze  in  By  genannt  wird.  Der 
Name  »Vedel»,  weloher  naoh  Fries  (Ordb.  öfy.  by.  växtnamn)  nar  dem 
»AngsTlal»  {Lathffruå  pratenn»  L.)  znkommen  sollte,  wird  hler  Tom 
Volke  von  verschiedenen,  den  Qattangen  Latkymt,  Vida  and  Attra- 
ffolus  angehörenden  HUlsenpflansen  gebrancht.  Der  erste  Thell  im 
Namen  »Sm  &11  vedel»  erklårt  sich  ans  dem  dentlichen  Knalle  (schwed. 
=  small),  weloher  vemommen  wird,  wenn  man  eine  wohl  entwickelte 
Hiilse  entzweidrfickt  öder  aof  mehrere  solche  tritt.  . 

Digitized  by  VjUUSZIC 


8  DUSEN,   ASTmAOALUS  PCNDULIFLORU8    LAM. 

schieden,  aber  nachfaer  von  P.  t.  Glkhn  wieder  ale  Yarietat 
unter  dem  Namen  A,  petkdulifiorus  Lam.  fi  membranacetts  (Fisch.) 
Glehn  angefdhrt  wird.  Es  heisst  in  den  Glaves  diagnosticse 
BuNGES  von  A,  pendulifiorui  Lam.:  iXJalyx  niffnh-viUosus  dentibus 
lineari-lanceolcUiSy  veaiUum  oalyce  duplo  lauffius»  und  von  A. 
menibranaeeu8  (FiscH.)  Bgb.:  TtCalym  Bubglaber  dentibus  brevU- 
simis  triangularibusy  vexiUum  ccdyce  triplo  hngius^  (B0E.  Astrag. 
1,  p.  25).  Doch  sagt  v.  Glehn  (Witim-Olekm.  Pfl.,  p.  31), 
dass  er  unter  dem  reichliohen  Materiale,  welohes  das  Her- 
barium des  botanischen  Gartens  zu  St.  Petersburg  darbietet, 
nicht  wenige  Exemplare  gefunden  hat,  die  man  seiner  Mei- 
nung  nach  ebensowohl  zum  ersteren  wie  zum  letzteren  stellen 
känn,  und  schliesst  sioh  daher  wieder  der  Ansicht  Turcza- 
NINOWS  an. 

Von  den  von  mir  wahrgenommenen  Verschiedenheiten 
zwischen  A,  frigidus  und  pendtUiJlorus  will  ich  besonders 
eine  hervorheben.  Wie  bekannt,  sind  bis  zur  letzten  Zeit  die 
unterirdischen  Theile  der  Päanzen  verhältnissroässig  vemach- 
lässigt  worden,  und  doch  ist  es  keinem  Zweifel  unterworfen, 
dass  sie  viele  interessante  Eigentfaumlichkeiten  darbieten, 
welche  auch  dem  Systematiker  zum  Nutzen  gereichen  können. 
Was  A,  frigidus  betrifft,  so  findet  man  schon  vor  mehr  als 
100  Jahren  richtige  Beschreibungen  des  unterirdischen  Systems 
desselben  bei  Jacquin  (1762)^)  und  Ckantz  (1769)*),  wenn 
auch  diese  Verfasser  nicht  das  horizontale,  unterirdische 
Glied  als  Stamm  betrachten.  Doch  ist  es  ohne  Zweifel  ein 
wirkliches  Rhizom.  Eine  anatomische  Untersuchung  zeigt, 
dass  es  die  fiir  die  Dicotylenstämme  eigenthiimliche  Anord- 
nung  der  Gewebe  besitzt:  im  innersten  dunnes  Mark  und 
concentrisch  um  dieses  herum  Holz,  Cambium,  Bast,  Aussen- 
rinde  und  Periderm.  Die  Grenzen  zwischen  den  Jahres- 
schichten  im  Holzkörper  sind  sehr  undeutlich  ^).  Mechanische 
Gewebeelemente  kommen  in  das  Holz  und  in  den  Bast 
reichlich    eingemengt    vor,    ausserdem   auch    an    der    Grenze 


O  »Radix  perennis,  lenta,  fnsca,  prolllera,  ad  magnam  distantiam  semper 
horizontaliter  snb  terra  serpit.»    Jacq.   vind.,  p.  265. 

^)  >Badlx  tennis  rotunda  cortioe  fusoo  teota,  lenta,  longe  lateqne  hori- 
zontaliter serpenst  ramoaa,  prolifera.»    Gbantz   Stirp.  anatr.  6,  p.  419. 

')  Nach  WiTTBOCK  (Dlkot.  jordst,  p.  12)  bilden  gewisse  unterirdische 
Stämme  mit  mehrere  Jahre  hindnrch  wirksamem  Cambium  dentlich 
begrenste  Jahresschiohte  im  Holskörper,  bei  anderen  dagegen  können 
solche  Orenzen  nur  mit  Schwierlgkelt  öder  auch  gar  nicht  wahrge- 
nommen  werden. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANO    TILL   K.    ST.   VKT.-AKAD.    HANDL.    BAND   6*    N:0    14,      9 

zwifichen  Holz  und  Mark  und  sogar  dann  und  wann  in 
den  Markstrahlen.  Da  nur  Herbarienmaterial  mir  zu  Ge- 
bote  gestanden  hat,  habe  ich  nioht  erforscfaen  können,  auf 
welche  Weiee  A.  frigidus  von  Jahr  zu  Jahr  fortwächst.  Er 
scfaeint  mir  scfaweriich  einem  der  20  Typen  anzugehören,  die 
WAJtMUfO  in  seinem  Lehrbuche  (Alm.  Bot.,  p.  125 — 130)  be- 
flchreibt. 

Dagegen  echeint  es  mir  keinem  Zweifel  unterworfen  zu 
0ein,  daas  A,  pendtdiflorus  dem  ersten  8.  g.  Rumex-typus  War- 
MIMG8  angehört;  jedes  Wort  in  seiner  Besohreibung  passt 
nämlich  auf  diesen  ein.  Das  Wurzelsystem  ist  hier  so  stark  in 
die  Länge  entwickelt,  daas  es  mir  niemals  gelang,  es  unver- 
sehrt  heraufzubekommen.  Ein  Mal,  als  ich  mich  an  eine 
oberfaalb  der  Erde  ziemlich  schwache  Staude  machte,  bekam 
ich  ein  einen  halben  Meter  långes  WurzelstUck  herauf,  wahr- 
scheinlich  blieb  aber  wenigstens  ebensoviel  in  der  Erde 
stecken.  Nach  oben  wird  diese  Wurzel  durch  einen  undeut- 
lichen  Mittelstook  fortgesetzt,  welcher,  sowie  er  an  die  Luft 
kommt,  gleich  die  mehr  eder  weniger  zahlreichen  Stengel 
ansschickt,  die  an  ihrer  Basis  mit  Enospen  versehen  sind, 
aus  denen  sioh  das  nächste  Jahr  neue  Stengel  entwickeln. 
Ich  nehme  nämlich  an,  dass  ein  kleines  der  Erdobcrfläche 
am  nächsten  liegendes  Stiick,  welches  man  in  alltäglicher 
Rede  Wurzel  nennen  wiirde,  in  der  That  ein  sogenannter 
Mittelstock  ist.  Zu  vollkommener  Elarheit  hierin  känn  man 
schwerlich  kommen,  ohne  die  Pflanze  während  der  ersten 
Jahre  ihrer  Entwicklung  zu  beobachten,  wozu  ich  naturlicher 
Weise  keine  Gelegenheit  gehabt  habc.  Eine  anatomische 
Untersuchung  einer  älteren  Pflanze  hat  kein  entscheidendes 
Resultat  gegeben,  weil  der  vermuthete  Mittelstock  an  dem 
Pnnkte,  von  welchem  die  Stengel  ausgehen,  im  ganzen  den- 
selben  Bau  zeigt,  wie  die  Wurzel  2,5  öder  50  Centimeter 
weiter  nach  unten,  nämlich  innerst  einen  soliden  Holzcylin- 
der  und  um  diesen  Cambium,  Bast  und  Periderm  ^).  Der  Holz- 
körper  der  älteren  Wurzel  ist  sehr  reich  an  Gefässen.  Die 
Grenzen  zwischen  den  Jahresschichten  sind  hier  noch  schwerer 
zu  bestimmen  als  beim  Wurzelstocke  des  A.  frigidus.  Mecha- 
nische    Zellcn,  einzeln  öder  zu  kleineren  Strängen  vereinigt, 


*)  Dleses  Wort  wird  hier  in  derselben  Bedeutung  angewandt  wie  in 
DE  Bart,  Vergl.  Anat.,  umfasst  also  das  Phellogen  and  allés,  was 
aus  diesem  entwickelt  wird.  ^^  . 

Digitized  by  VjOOQ IC 


10  DU8ÉN,   A8TRAQALU8   PINDULIPLOBDS   LAM. 

kommen  sowohl  im  Holze  wie  im  Baste  vor,  aber  in  keinem 
erbeblichen  Maasse.  —  Zur  Vergleichung  biemU  m6ge  bier 
etwas  aucb  von  dem  uberirdischen  Stamme  des  A.  pendtdi' 
florns  angefubrt  werden.  Schon  eine  oberfläcblicbe  äusser- 
licbe  Betracbtung  eines  ausgebildeten  Stengels  zeigt,  daas 
der  imtere  TbeU  desselben  bis  zu  einer  Länge  von  ge- 
wöhnlich  circa  5,  bisweilen  jedoch  bis  zu  15  Centimetern 
nicbt  nur  durch  seine  Eablheit,  sondem  nocb  mebr  durch 
seine  holzartige  Harte  sicb  von  dem  oberen  haarigen  Tbeile 
wesentlicb  untersoheidet.  Eine  anatomische  Untersucbung 
fugt  hinzu,  dass  der  obere  Theil  bobi  und  von  Epidermis 
begrenzt  ist,  der  untere  aber  massiv  und  von  einem  tief 
unter  der  Epidermis  gebildeten  Korkgewebe  begrenzt.  Die 
Anordnung  der  Gewebe  ist  die  fur  die  Dicotylenstämme 
normale.  Kennzeicbnend  besonders  fur  den  unteren  Tbeil 
des  Stammes  ist  die  starke  Ausbildung  des  mecbaniscbcD 
Gewebesystemes.  Man  findet  nämlich  mecbanische  Zellen  nicht 
nur  in  grösseren  Strängen  an  der  Aussenseite  des  Bastes  und 
in  kleineren  öder  einzeln  in  dem  Baste,  sondem  sie  bilden 
aueb  einen  erbeblichen  Theil  der  Holzstränge,  treten  mehr 
öder  weniger  reichlicb  in  den  Markstrablen  auf  und  bilden 
endlicb  eine  zusammenbängende  Scbeide  an  der  Grenze  zwi- 
schen  Holz  und  Mark.  Hiedurch  gewinnt  naturlicher  Weise 
der  untere,  der  Erde  folgende  öder  etwas  aufwärts  gebogene 
Theil  des  Stam  mes  eine  bedeutende  Starke,  die  ihn  beson- 
ders geeignet  macht,  den  oberen,  mehr  aufrechten  Theil  zu 
trägen.  Man  könnte  auch  erwarten,  dass  dieser  untere  dichte 
Theil  des  Stengels  bis  zum  folgenden  Jahre  fortleben  soUte. 
So  geschieht  jedoch  gewiss  nur  ausnahmsweise. 

Wir  verlassen  nun  das  morphologisch-anatomische  Ge- 
biet,  um  die  obige  Synonymik  näher  zu  betrachten.  Sicher- 
lich  kannte  man  unsere  Arten  öder  wenigstens  eine  derselben 
schon  länge  vor  der  Zeit  Linnés.  Es  ist  mir  jedoch  nicbt 
gelungen,  ihre  älteste  Geschichte  ins  klare  zu  bringen,  theils 
wegen  Mangel  an  Literatur,  theils  und  besonders  wegen  der 
raangelhaften  Beschreibungen  und  der  nachlässigen  Citirungs- 
weise  der  alten  Verfasser.  Auch  die  Darstellung  Linnés  ist 
in  diesem  Falle  sehr  unbefriedigend  ^).    Eine  Priifung  seiner 


O  Damit  der  Leser  selbst  hieriiber  urtbeilen  könne,  geben  wir  folgende 
AussUge  ans  den  Schriften  Linnés. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG   TILL   K.    SV.    VBT.-AKAD.   HANDL.    BAND   6*   N:0   14*       11 

Schriften  zeigt  nämlich,  dass  er  so  weit  davon  ist,  den  Unter- 
schied  zwischen  den  Arten,  mit  welchen  wir  uns  hier  be- 
schäftigen,  klar  aufzufassen,  dass  er  sie  im  Gegentheil  am 
öftesten  unter  dem  Namen  Phaca  alpina  zusammenfUhrt.  Dass 
so  bereits  1753  in  Spec.  pl.  gescheben  ist,  gebt  schen  aus 
dem  ÅMMANNSCHEN  Synonyme  {A,  pendulifl.)  und  dem  Aus- 
drucke  nn  Lapponia^  (-4.  frigid,)  hervor.  In  Folge  des 
Ausdrucks  »fflabr<t»  scheint  mir  Linné  jedoch  ha uptsächlicb 
an  die  letztere  Art  gedacht  zu  haben.  Dass  mit  »Phaca  al- 
pina»   in   Fl.,  svec.   1755    zunächst  auf  unseren  A.  frigidtis 


1758.    LiKNiBi  Specles  plantaram»  ed.  1,  tom.  2,  p.  756. 

Phacft. 

bsetioa.     1. 

alpina.     2.  Phaca  canlescens  erecta  glabra,  legnminibns  semlovatis. 
Astragaloldes    elatlor  erecta,  Ticlse  foliis,  floriboB  Intets, 

sillqnls  pendolis.    Amm.  ruth.  148. 
Habitat  in  Lapponia.  Siblria. 
siblrica.  3. 


1765.    LiNNiEi  Flora  sveclca,  ed.  2,  p.  256. 
Phaca.    798. 
667.     Phaca   (alpina)   canlescens   erecta   glabra,  legnminibns  semi- 
ovatis.    Spec.  plant.  755. 

Astragaloides  elatlor  erecta,  vicise  foliis,  floribus  Inteis,  slliqnis 
pendnlis.    Amh.  rnth.  148. 

Astragaloides  alpina  supina  glabra,  foliis  acutioribus.  Till. 
pis.  19.  t.  14.  f.  1.  2. 

Habitat  in  alneto  ad  Torne-träsk  jnxta  viam  ad  fodinas 
Scemglicenses  Se  ad  Jnckajerwi  in  tractu  montium  Eurrawara. 
Petb.  Adlerheim.  Apnd  exteros  in  Sibiria  freqnens,  in 
Rhsetia  rarior.  2|. 

Planta  pedalis,  erecta,  glabra.  Canlis  angnlatus,  strlatns, 
glaber,  erectiuscnlos,  a  follo  ad  follnm  flexns.  Folia  pin- 
nata,  alterna,  interstitiis  longiora:  Foliola  ovato-oblonga, 
obtusa,  7  ad  15,  glabra,  subtus  pnbescentia.  Stlpnls  hastats, 
aoat»,  integerrimie.  Pednncali  petiolls  orassiores,  longiores, 
angulatl,  nadi,  ereoti.  Raoemns  laxns,  pedicellis  propriis 
longiiadine  calycnm,  Braoteis  lanceolatiB,  pediceUo  fere 
longioribus.  Flores  penduli,  Imbrioati,  glabri,  lutel.  Calyx 
campannlatus,  glaber,  dentibns  fnscis.  CoroUa  oblonga, 
flava.  8tamina  diadelpha.  Germen  pedicellatum,  pilosam. 
Legnmen  semi-ovatnm,  compressum,  nnilocnlare. 

1759.    hJSVJEi  Bjstema  naturse,  ed.  10,  tom.  2,  p.  1173. 
798.    Phaca.    Legamen  semibilocnlare. 

betica.    1. 

soloata.  A. 

alpina.    2.  P.  canlescens  erecta  glabra,  legnm.  semi-ovatls. 
frigida.   B.  P.  canlescens  erecta  glabra,  legum.  oblongis  inflatis  snb- 

pilosis. 
siblrica.   3. — 


Digitized  by  VjOOQ IC 


12  DU9ÉN,    ASTRAOALUS    PENDULIFLORUS    LAM. 

abgesehen  ist,  geht  aus  der  BeschreibuDg  und  den  schwe- 
dischen  Pundorten  klar  hervor.  Dass  jedoch  auch  hier  A. 
pendulifioras  eingemischt  ist,  ersieht  man  aus  den  Citaten 
»Amm.  ruth.  148»  und  »Till.  pis.  t.  14  f.  2.»  Dazu  kommt  noch 
eine  dritte,  nämlich  Astrag,  alpina  supina  etc.  Till.  pis.  19  t. 
14  f.  1.  Denn  Linné  vermischt  hier  Tillis  Fig.  1  und  2  auf 
Tab.  14,  wiewohl  TiLLi  selbst  sie  mit  verschiedenen  Namen 
bezeichnet.  1759  scheint  Linné  jedoch  gefunden  zu  haben, 
dass  Seine  friihere  Phaca  alpina  collectiv  gewesen  sei,  und  er 
theilt  sie  deshalb  in  eine  alpina  und  eine  frigida.  Leider 
lässt  er  beide  kahl  sein,  und  driickt  sich  ausserdem  so  kurz 
aus,  dass  man  kaum  mit  irgend  welcher  Sicherheit  abmachen 
känn,  was  er  hier  meint.  Der  Name  »/rt^tda»  deutet  jedoch 
wohl  am  wahrscheinlichsten  die  Art  an,  welche  Linné  aus 
dem  nördlichen  Lappland  kennen  gelernt  hat.  Auch  be- 
ruft  sich  Jacquin,  als  er  1762  unter  dem  Namen  PAoca/rtyida 


1768.    LiNM^i  Species  plantarum,  ed.  2,  tom.  2,  p.  1064. 

Phaca. 

bsBtlca.    1. 

alpina.    2.  Phaoa   caulescens   erecta   glabra,    legumlnibus    oblongis 
inflatls  subpilosis. 
Phaca  frigida.    Fl.  svec.  2.  n.  657.    JAOQ.  vind.  266. 
Astragaloides    alpina    supina    glabra,    follls    acatioiibus 

Till.  pis.  19.  t.  14.  f.  1.  2. 
Astragaloides  elatlor  erecta,  yici»  foliis,  floribns  lateis. 

siliqnis  pendnlis  Amm.   rutb.  148. 
Habltat  in  Alplnis  Italiae,  Siblrlse,  Lapponie^ambrosls.  7\. 
Lapponicse  Legumen  compressum,  sed  cylindrico-OYatom, 
adspersum   pilis   raris  fuscis.    Itallcae  k  Sibiricae  vero 
semlovatam,  compressum,  similllmum  Colntese  herbacesB, 
attamen  varletates  ex  allatis  specimlnibus  constitit. 
sibirica.  3. 

1767.     C.  A  Linné  Systoma  naturse,  ed.  12,  tom.  2,  p.  497. 
891.     Phaca.    Legamen  semibiloculare. 
1062. 

betica.     1. 

alpina.      2.   P.  canlescens  erecta  glabra,  legum.  oblongis  inflatls  sub- 
pilosis. (exclnso  Tilli  sjnonymo). 

australls.  4. 

yesicaria.6. 

sibirica.    3. 


1771.     C.  A  LiNNé  Mantissa  plantarnm  altera,  p.  448. 
Phaca  alpina.     Phaca  legaminlbus  pendulis  semioTatis.    Gmel.  sib.  4. 
p.  36.  p.  t.  14.  bona. 
Sibirica  Gmeltni  et  Lapponica  mea  omnino  ejnsdem 
speciei. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANO   TILL  K.    ST.   VBT.-AKAD.   HANDL.     BAND  6«    N:0   14.      13 

den  jetzigen  A.frigidvA  beschreibt,  auf  »Linn.  syet.  B.  p.  1173»  ^), 
und  stutzt  dadurch  gewissermaassen  die  Ansicht,  dass  Ph. 
frigida  L.  Syst.  nat.,  ed.  10,  p.  1173  wirklicb  die  Pflanze  sei, 
welche  nachher  diesen  Namen  gefiihrt  hat.  Bald  ging  jedoch 
Linné  wieder  zu  der  alten  Vermischung  zuriick,  und  wurde, 
wie  man  aus  Spec.  pL,  ed.  2  und  Mänt.  alt.  ersieht,  mehr 
und  mehr  von  der  Bichtigkeit  derselben  uberzeugt.  Eigen- 
thumlich  ist  es  zu  sehen,  wie  Linné  in  Spec.  pL,  ed.  2  sich 
selbst  falsch  citirt.     Wo  er  nämlich  vermuthlich 

Phaca  alpina  Fl.  svec.  2.  n.  657. 

Phaca  frigida  Syst.  nat.  p.  1173.  Jacq.  vind.  265. 
geschrieben  haben  soUte,  schreibt  er 

Phaca  frigida  FL  svec.  2.  n.  657.  Jacq.  vind.  265. 
wiewohl  Fl.  svec.  2.  n.  657  nicht  frigida^  sond  em  alpina 
heisst*).  Auch  dieser  Schreibfehler  scheint  darauf  hinzudeu- 
ten,  dass  die  Art,  welche  Linné  in  Syst.  nat.  frigida  nennt, 
die  schwedische  Phaca  von  Torne  Lappmark  sei,  welche  er 
in  FL  suec,  ed.  2  zunächst  meint,  öder  lässt  sich  wenigstens 
durch  diese  Annahme  leicht  erklären.  Im  Zusammeuhange 
hierait  woUen  wir  auch  erwähnen,  dass  nach  C.  Hartman 
(Vet.-ak.  handl.  1851,  p.  406)  es  in  dem  Herbarium  Linnés 
zwei  Exemplare  von  Phaca  frigida  AUCT.  gibt,  wo  Linné  bei 
dem  einen  den  Artnamen  ^alpina:»,  bei  dem  anderen  den 
Fundort  »Lappl.»  eigenhändig  beigeschrieben  hat^). 

Da  also  Linné,  als  er  das  erste  Mal  eine  so  ausfuhrliche 
Beschreibung  gibt,  dass  man  mit  Gewissheit  aus  ihr  schliessen 

O  Laat  der  Vorrede  eq  Syst.  nat.,  ed.  10,  tom.  2,  beseiohnet  Linné  hier 
mit  Baohstaben  die  Arten,  welche  nicht  in  Spec.  pl.,  ed.  1,  anf ge- 
nommen sind. 

*)  Versohlecbtert  wiederholt  sich  dleses  unrlchtige  Citat  bei  Deo.  (Prodr. 
2,  p.  273),  BuNGE  (Astrag.  2,  p.  28)  ond  anderen,  indem  sie  sich 
nämlich  besUglicb  des  Namens  Phaca  frigida  anf  L.  Fl.  suec,  ed.  2, 
pag.  667  berofen. 

')  Nachdem  das  oblge  schon  nledergeschrieben  and  der  Köniol.  Schwed. 
Akad.  deb  Wisbrnsch.  Ubergeben  worden  war,  hat  der  Herr  Dr 
E.  Åhrlino  mich  anf  einen  mir  and,  wie  ich  glaabe,  der  botanischen 
Welt  ttberhaapt  anbekannten  Aasweg  ar.fmerksam  gemacht,  in  zwei- 
felhaften  Fållen  iiber  die  Bedeatang  der  Linnéischen  Namen  aafge- 
klart  sa  werden.  The  Linnean  Soclety  in  London  besltzt  nåmlich  in- 
terfoliirte  and  Ton  Linné  mit  eigenhändigen  Bemerkangen  ver- 
sehene  Exemplare  Ton  mehreren  seiner  Schriften.  Der  Herr  Dr 
Ahbling  hat  aach  die  QUte  gehabt,  mir  von  ihm  wåhrend  einen 
Aafenthaltes  in  London  im  Sommer  1881  verfertigte  Abschrlften  der 
Aendernngen  and  Nachträge  Linnés  bei  Phaca  alpina  in  Spec.  pl. 
ed.  1,  and  Fl.  srec,  ed.  2,  mitzatheilen.  Ans  diesen  geht  es  voU- 
kommen  klar  herror,  dass  Linné  in  Syst.  nat,  ed.  10,  mit  dem 
Namen  Ph.  frigida  gerade  die  lappisohe  Phaca  beselchnen  wlll,  welche 
in  Fl.  svec,  ed.  2,  den  Namen  alpina  fUhrt. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


14  DOSiN,    A9TRAOALUS   PENDULIFLORU8    LAM. 

känn,  nämlich  in  Fl.  suec,  ed.  2,  1755,  mit  *Phaea  alpina» 
vor  allem  unsren  Aatraffolvs  frigidus  meint,  und  er  vermuth- 
lich  auch  in  Spec.  pl.  1753  zunächst  an  diesen  denkt,  so 
scheint  es  mir  mit  der  jetzigen  wissenschaftlichen  Åuffassung 
von  Namenfragen  nicbt  vereinbar  zu  sein,  den  Namen  Pkaca 
alpina  fiir  die  Art  beizubehalten,  welche  v.  Wulfen  und 
nach  ihra  zahlreiche  andere  Verfasser  so  genannt  haben  ^). 
Phaca  alpina  Wulf.  muss  also  Phaca  pendulifiora  (Lam.) 
heissen,  und  der  ältere  Namen  Phftca  alpina  L.  Fl.  suec,  ed.  2 
an  die  Stelle  des  jiingeren  Namens  Ph  frigida  L.  Syst 
nat.,  ed.  10  treten  —  wenn  man  nämlich  Phaca  als  Gattung 
beibehalten  soll.  Gegen  das  letztere  erhoben  sich  doch  Stimmen 
schon  während  des  vorigen  Jahrhunderts.  So  finden  wir, 
um  einige  Beispiele  anzufuhren,  dass  Haller  (Hist.  stirp. 
Helv.  1768),  Scopoli  (Delic.  1786)  und  in  späterer  Zeit  Asa 
Grät  (Man.  of  Bot.)  die  Phacce  andrer  Verfasser  unter  Astra- 
galxia  auflfiihren.  In  dem  grossen  Werke  Genera  plantarum 
haben  Bbntham  und  Hookbr  sich  mit  Ent^chiedenheit  fiir 
eine  solche  Einziehung  erklärt*),  worin  nachher  viele  andere 
ihnen  gefolgt  sind.  So  z.  B.  Bunoe  (Astrag.  1,  1868;  2, 
1869)'),    Baillon    (Hist.    d.    plant.  2,  1869,  p.  280),  Boissieb 


')  Schon  seit  langer  Zeit  hat  dieser  und  jener  eingesehen,  dass  Phaca 
alpina  L.  eigentlich  Ph,  frigida  AUCT.  sel.  8o  Willdbnow  (Spec.  pl. 
3,  p.  1253),  Steudbl  (Nomenol.  bot.)  und  Sprenosl  (Syst.  veg.  3. 
p.  291). 

')  »Phaca,  Linn.  Gen.  n.  891  (inolasa  Brophaca,  Boiss.  Voy.  Bot.  176), 
olim  distincta  fuit  dissepimento  nullo  a  sutura  oarinali  intruso,  sed 
character  nlmis  incertns  nec  cnm  natnra  consentanens ;  observatur 
enim  non  solum  in  spedebns  genninis  legnmine  valde  tafgido  y.  in- 
fiato,  sed  etiam  in  plnribns  inter  Tragacanthos,  Annuos,  etc,  legnmine 
parvo  ▼.  coriaceo  donatis,  In  nonnnlUs  membrana  Intrasa  angastissima 
est».     Benth.  k  HOOK.  Gen.  pl.  1,  2,  p.  607. 

')  Diese  grosse  Monographie  fiihrt  nicht  weniger  als  971  A9tragalus9kTteTi. 
auf  8  Untergattungen  und  105  Sectionen  vertheilt,  von  der  alten  Welt 
an.     Die  geringe  Anxahl  Ärten  der  skandinavischen  Flora  ist  dort.  auf 
folgende  Weise  und  unter  folgende  Namen  geordnet. 
Geo.  Astragalus. 
I.    Subg.  Phaca. 

1.  Sectlo  Hemiphragmium  KocH. 
A.  oroboides  Horn. 

A.  alpin  US  L. 

A.  arcticus    Bge.    (1868).      Später    (1876)    von    P.    v.    Glehx 

(Witlm-Olekm.    Pfl.,  p.  31)  als  Varietftt  dem  ^.  alpinus  L. 

untergeordnet. 

2.  Sectio  Cenantrum  KocH. 
A.  frigldus  L.  (sub  Phacn). 
A.  pendullflorus  Lam. 

3.  Sectio  Hedyphylla  (Stev.). 
A.  glycyphyllus  L. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANO    TILL    K.    SY.    VBT.-AKAD.    HAND^.    BAND    6.   N:0   14.       15 

<F1.  orient.  2,  1872),  Willkomm  und  Lange  (Prodr.  fl.  hisp. 
3,  1880).  Hiemit  folgt,  dass,  welche  Bedeutung  man  auch 
dem  Namen  Phaca  alpina  zuerkennen  will,  man  bei  der  Un- 
terordnung  dieser  Phaca  unter  Astra^alus  jedenfalls  den 
Nan^en  alpina  streichen  muss,  weil  es  schon  vorher  einen 
Ästragalus  alpinus  gibt,  der  bereits  1753  bei  Linné  in  Spec. 
pl.,  ed.  1,  tom.  2,  p.  760  diesen  Namen  fuhrt.  Die  eben  so 
drohende  Namenfrage  erhält  also  auf  diese  Weise  eine  ein- 
fache  Lösung. 


Was  den  allgemeinen  Charakter  der  Gegend  betrifFt,  in 
welcher  A,  penduJiflorus  bei  uns  gefunden  worden  ist,  fiihren 
schon  Cronstbdt  und  Tilas  im  vorigen  Jahrhundert  an, 
welches  auch  von  Hisinger  durch  Messungen  bekräftigt  wird, 
dass  das  schwedische  Land  zwischen  dem  62.  und  63.°  nördl. 
Br.  sich  vom  Bottnischen  Meerbusen  bis  zur  Grenze  zwischeu 
Medelpad  und  Jämtland  nur  allmählich  erhebt,  dort  aber  zu 
einem  höheren  Rlicken,  welcher  von  der  Indalself,  der  GimA 
und  der  Ljunga  durchbrochen  wird,  emporsteigt  und  sich  dann 
wieder  im  ganzen  nach  dem  inneren  Jämtland  um  den  Stor- 
sjö senkt  (His.  Ant.  1,  S.  61  und  Tab.  3).^)  Selbst  hatte  ich 
den    vorigen    Sommer    Gelegenheit    zu    sehen,  wie  wild  und 


II.    Subg.  Hypoglottis. 

4.  Seotio  Eahypoglottis  Bge. 

A.  Cicer   L.      In    Skandinavien    nur    bei    Kopenhagen,    wabr- 

scbeinlich  verwlldert. 
A.  bjpoglottis  L.  herb.  Cllffort.  Syn.  A.  danious  Rbtz.  Ueber 
den  Namen  vgl.  theils  BuNGE  (Astrag.  2,  p.  84),  theils 
Lange  (Vid.  Selsk.  Forh.  1873,  p.  126if.)I  Der  letztere 
dringt  eifrlg  daranf,  dass  der  Name  hypoglottit  yerworfen 
and  der  Name  å.  danicu*  Rbtz  fiir  diese  Art  angenommen 
werde. 
III.    Sabg.  Cercidotbrix. 

6.  Sectio  Craocina  (Stbv.). 
A.  arenarins  L. 
O  Dasselbe   wird    aucb    darob   einlge  Höbenangaben  fiir  die  Eisenbabn 
zwlscben  SandsvaU  and  östersand  beatätigt. 
Die    Station    Ange,    die    westlichste    in 

Medelpad   168  Meter  iiber  dem  Meere. 

>  >  Bräcke.    die   östUobste   in 

Jämtland    290      »  >        >  > 

Der  böcbste  Pankt  swiscben  ibnen,  etwas 
nördUcb  von  der  GrensUnie  zwlscben 

Medelpad  and  Jämtland 334      >  >        >  > 

Der  Storsjö  in  Jämtland  angef.    ...292      >  >        >  > 

Digitized  by  VjOOQ IC 


16  DUSiN,   A8TBAQALU8   PBNOUUFLOEUS   LAM. 

öde  die  erwähnte  Grenzgegend  iat,  von  weiten  Kiefem-  und 
Ficbtenwäldern  bewachsen  und  von  Anhöfaen 'dicht  erfiilltt 
von  denen  auch  die  höchsten  nicht  mehr  als  6  bis  700  Meter 
ilber  das  Meer  emporsteigen  und  also  natiirlicfaer  Weise  nicbt 
die  Baumgrenze  Uberscbreiten  ^).  Menschenwohnungen  trifft 
man  dort  selten  ausser  neben  den  Flussen  und  Seen.  Es  ist 
klar,  dass  diese  Gegend  ibrer  Vegetation  nach  der  Waldregion 
Norrlands  angebört.  Leider  kennt  man  sie  jedocb  so  wenig^ 
(lass  icb  nicbt  mit  Gewissbeit  entscbeiden  känn,  ob  sie  zu 
der  Nadelwaldregion  (regio  silvatica  Wahlenb.)  öder  zu  der 
Laubwaldregion  (regio  acerina  Wahlbnb.)  zu  recbnen  ist.  Ver- 
mutblicb  gebören  die  böberen  Tbeile  der  ersteren,  aber  die 
von  den  Flussen  gebildeten   Tbäler  der  letzteren  an. 

In  dieser  wilden  Gegend  ungefäbr  62°  30'  nördl.  Br. 
Hegt  der  erwähnte  Byberg  bei  By  im  Kircbspiele  Hafverö  in 
Medelpad.  Von  unten  geseben  scbeint  er  sebr  niedrig  zu 
sein,  erreicbt  jedocb  eine  Höbe  von  ungef.  190  Metern  iiber  dem 
von  der  Ljunga  durcbflossenen  Holmsee,  der  selbst  244  Meter 
uber  dem  Meere  liegt.  Dieser  Berg  ist  grösstentbeils  sebr 
dUrre,  tbeilweise  aucb  vom  Waldbrande  verbeert.  An  seinen 
sUdlicben  durren  Abbängen  ist  es,  wo  sicb  unser  Astragcdus 
findet,  gern  zusammen  mit  Calluna  vulgarU  (L.)  Salisb.,  Vac- 
cinium  vitis  idcea  L.,  Rubus  idceus  L.,  kleinen  Espen  (Popti- 
lti8  txemulu  L.),  Epilobium  angustifolium  L.,  Gnaphalium  sil- 
vaticum  L.,  Antennaria  dioica  (L.)  GjBRTN.,  Melampyrum  pra- 
tense  L.,  Rubus  saaatilia  L.,  Aira  flexuosa  L.  u.  s.  w.  Im 
ganzen  sab  icb  wobl  bei  raeinen  Wanderungen  auf  dem  Berge 
250 — 300  ausgebildete  Stauden.  Sie  kamen  tbeils  zerstreut 
vor,  tbeils  in  Gruppen  gesammelt,  welcbe  wegen  des  statt- 
licben  gesträucbartigen  Aussebens  sicb  ausgezeicbnet  wobl 
ausnabmen.  In  grösstcr  Menge  wucbsen  sie  auf  den  niederen^ 
vor  klirzerer  öder  längerer  Zeit  vom  Brände  verbeerten  Tbei- 
len,  ungefäbr  60  Meter  iiber  dem  Holmsee,  aber  aucb  nabe 
dem  böcbsten  Punkte  des  Berges  sab  icb  ein  paar  Stauden 
unter  dem  Haidekraut.  Man  sagte  mir  in  By,  dass  die  Pflanze 
friiber  aucb  bei  den  Höfen  unten  am  Holmsee  vorgekommen 


')  Id  der  Gebirgsgegend  zwisohen  Härjedalen  und  Norwegen,  welohe 
xwischen  entsprecbenden  Breitengraden  liegt,  geht  naob  den  Mesaungen 
HÖBBYE8  (Nyt  Mag.  f.  Natarr.,  B.  8  and  11)  die  Blrke,  welcbe,  wie 
bekannt,  in  Skandinavien  in  der  Regel  die  Banmgrense  biidet,  bei- 
nabe,  bie  ond  da  sogar  mebr  als  900  Meter  ttber  das  Meer. 

Digitized  by  VjUUV  IC 


BIUANO   TILL  K.   ST.   TET.-AKAD.   HANDL.   BAND   6,   N:0   14.      17 

flei,  wo  sie  aber  jetzt  verschwunden  war.  Als  ich  den  20.  Juli 
zum  ersten  Male  den  Byberg  besuchte,  hatte  sie  allgemein 
ihre  gelbblumigen  Trauben  entfaltet,  und  Anfang  August 
trug  sie  ebenso  allgemein  Friichte.  Ihre  Bluthezeit  ist  also 
die  letztere  Hälfte  des  Juli.  Die  unreifen  Hulsen  werden 
mit  Begehrlichkeit  vom  Viehe  gefressen,  das  dagegen  die 
Stauden  selbst  verschmähen  solL  —  Dass  diese  Pflanze  schon 
seit  uralten  Zeiten  bei  By  einheimisch  ist,  scheint  mir  wegen 
der  Wildheit  iind  der  geringen  Kultur  der  betreffenden  Ge- 
gend  keinem  Zweifel  unterworfen  zu  sein.  Dass  sie  bisher 
unbemerkt  geblieben  ist,  wird  ganz  naturlich  dadurch  erklärt, 
dass  wahrscheinlich  kein  Botaniker  vorher  diese  Stelle  be- 
sucht  hat.  Ob  sie  aber  an  mehreren  Stellen  in  dieser  Ge- 
gend  vorkommt,  das  mogen  zukiinftige  Forschungcn  an  den 
Tag  legen ;  mir  gelang  es  nicht,  mehreré  Fundorte  derselben 
anzutreiTen. 

Ausserhalb  Skandinavien  kommt  A,  pendulijlorus  nach 
BuNGB  (Astrag.  2,  p.  30)  vor  *in  apricis  alpium  Pt/renceorumy 
Delphinatus^  HelveticB,  tyrolenaibus,  altaicis  et  in  regionibus  de- 
missiaribus  transbaicalensibus,* 

Nach  dem,  was  ich  aus  der  umfassenden  Literatur  uber 
die  Flora  des  russischen  Reichs  habe  herausfinden  können, 
und  laut  der  Auskunft,  die  mir  aus  den  grossen  Herbarien 
der  Eaiserl.  Akademie  der  Wissenschaften  und  des  Kai- 
serl.  botanischen  Gartens  zu  St.  Petersburg  durch  den  Herrn 
Dr  C.  J.  MAXrtfOWicz  freundlichst  gegeben  worden  ist,  findet 
sich  unser  Aatragalus  in  Asien:  zwischen  Ochotsk  und  Ja- 
kutsk  (Stbllbb  nach  Gmel.  Fl.  sib.  4,  p.  36);  in  der  A  mur- 
provin z:  >am  obern  Amur,  zwischen  Seja  und  Koraar-Mun- 
dung,  in  trocknen  Gestrlippen,  nicht  selten»  (Maxim.  Fl.  amur., 
p.  80);  im  sudlichen  Theile  der  Provinz  Jakutsk:  im  s.  g. 
Witim-Olekma-Lande  »im  Thal  des  Fl.  Tsinika  an  Flussufern 
auf  Wiesen  zwischen  gemischtem  Walde  und  im  Thal  des 
Fl.  Datykta  auf  alten  Brandstätten  im  Walde»  ^)  (Glbhn  Witim- 
Olekm.  Pfl.,  p.  31);  im  Baikalisch-Daurischen  Gebiete*) 
ntbique  in  herbosisj  prcesertim  aubalpinis*  (TuRCZ.  in  BuU.  Mosc. 
1842,    4,    p.  736);    im    sudwestlichen    Gouvememente  Ir- 


0  Also,  eigenthttmlich  genug,  auf  ähDlicbem  Standorte  wie  in  Schweden. 
*)  Wie   dieses   von  TUROZAinNOW  begrenzt  wird,  entsprioht  es  ungefähr 

der  jetzigen  ProTins  Transbaikalien  nnd  dem  sUdöstlichen  Tbeile 

des  Gonvemements  Irkntsk. 


DigitizedbyQoOgle 


18  DUSEN,    A8TKA0ALUS    PBKDULIFLORUS    LAM. 

kutsk:  bei  Nischne-Udinsk  (Helm  laut  Majuh.  in  litt.);  im 
sudlichen  Gouvememente  Jeniseisk:  20  Werst  von  Eansk 
(AuGUSTiNOWicz  laut  Maxim,  in  litt.);  im  Altai:  ad  torr. 
Suryezy  et  Karasuluk  (Tchihatch.  Alt.,  p.  418),  an  der  Tschuja 
(PoLiTOW  laut  Maxim,  in  litt.),  arn  Argut  (Geblbr  laut  Maxim. 
in  litt.),  nn  subalpinis  ad  osttum  fi.  Abai  a  meridie  in  fl, 
Koksun  injiuentis*  (Ledeb.  Fl.  alt.  3,  p.  269) ;  im  russischen 
Turkestan:  im  dsungarischen  Alatau  »tn  subalpinis  ad  fl. 
Lepsa  et  Sarchan  rarior^  (Kar.  et  KiR.  in  Bull.'  Mosc.  1842,  2, 
p.  324).  1) 

Ferner  soll  er  nach*  Georoi  und  Falk  auch  im  ura- 
lischen  Sibirien  vorkommen  (Ledeb.  Fl.  ross.  1,  p.  577). 
Die  Angabe  in  Falks  Beytr.  2,  p.  227  {*Phaca  alpina.  In  der 
Ischimschen  und  Barabinzischen  Steppe.»)  musa  jedoch  schon 
deshalb  fiir  zweifelhaft  gebalten '  werden,  weil  der  Heraus- 
geber  dieses  Werkes,  der  eben  erwähnte  J.  G.  Geobgi,  beim 
Namen  nicht  nur  »Gmel.  Flor.  Sib.  4.  t.  14>  (d.  h.  A,  pen- 
duliflorus  Lam.)  ciiirt,  sondern  auch  »Flor.  Dan.  t.  856»  (d.  h. 
A,  frigidus  (L.)  Bge.).  Was  wiederum  die  Angabe  von  Georgi 
selbst  in  Beschr.  d.  Russ.  R.  3,  5,  p.  1182  (»PAoca  alpina, 
Im  Ural,  an  der  Ufa.»)  betrifft,  scheint  sie  mir  sich  eher  auf 
den  A.  frigidus  als  auf  den  A.  penduliflorus  zu  beziehen. 
Hier  wird  nämlich  nur  »Fl.  Dan.  T.  856>  angefiihrt.  Wie 
wir  oben  gesehen  haben,  weiss  Bunge  nichts  von  dem  Auf- 
treten  unseres  Astragalus  im  Ural.  Auch  ist  es  Maxihowigz 
nicht  gelungen  in  den  grossen  Herbarien  zu>St.  Petersburg 
ein  einziges  aus  dem  Ural  öder  seiner  Nachbarschaft  her- 
stammendes  Exemplar  zu  entdecken. 

Endlich  wird  unsere  Art  von  Ledeboub  als  auch  im  nrk- 
tischen  Sibirien  vorkomraend  angefiihrt*),  eine  Angabe,  welche 
man  nachher  bei  J.  D.  Hooker  (Aret.  Planta),  Christ  (Pfl.  d. 
alp.  Reg.)  und  Engler  (Entw.gesch.  1,  p.  128)  wiederfindet. 
Gehen  wir  zu  der  urspriinglichen  Quelle  dieser  Angabe,  näm- 


I)  Unter  dem  Namen  Phaca  ahhreviata  Ledeb.  wird  die  Pflanze  vom 
Alatau  und  von  den  von  Tchihatcheff  und  Ledeboub  erwähnten 
altaiHchen  Ståndorten  angefiihrt.  Die  oben  citirten  Angaben  v.  Glehns 
und  TuRCZANrNOWS  beziehen  sich  auf  die  forma  m^mbranacea  (FiscH.) 
Glehn.  Ausserdem  sagt  Tueczaninow  (1.  c.)»  dass  die  forma  vein- 
tina  Turcz.  vorkommt  >*»  ripa  sabulosa  BaicalU  ad  thermat  Turkentes 
et  ulteriuM  utque  ad  oitiwn  Jluvii  Angöra  superiorit.*  Auf  welcbe 
Form  die  Ubrigen  Angaben  zielen,  ist  mir  unbekannt. 

*)  9 Ad  iinum  karicvm  m.  glacialU  (SuJEP  ex  Pallap).»  Ledeb.  Fl.  rosa. 
1,  p.  577. 


Digitized  by  LjOOQ IC 


BIHANG    TILL   K.    ST.    VET.-AKAD.    HANDL.    BAND    6*    N:0    14.      19 

lich  Pallas  Reise  3,  zuriick,  so  finden  wir  da  p.  33^34 
ein  Verzeichnifis  der  Pflanzen,  welche  1771  vom  Studenten 
SuJEF  auf  seiner  Reise  zwischen  Obdorsk  und  dem  Karaflussc  ge- 
sammelt  wurden,  und  in  diesem  Verzeichnisse  wird  »unter 
den  Kräutern  der  Ebne»  aucli  »Phaca  alpina  ganz  verkleinert» 
genannt.  Nicht  geneigt,  den  Angaben  Pallas  ohne  weiteres 
Glauben  zu  schenken,  hat  indessen  Ruprbcht  (Pfl.  im  n.  Ural, 
p.  32  ff.)  dieses  Verzeichniss  einer  Priifung  unterworfen, 
welche  das  Resultat  gehabt  hat,  dass  von  den  33  Arten,  die 
von  der  Reise  Sujefs  angefiihrt  werden,  aber  sich  nicht  in 
den  von  der  Uralexpedition  1847  und  1848  mitgebrachten 
Sammlungen  finden,  »etwa  25  öder  ^4  entweder  sehr  zweifel- 
hafte  öder  offenbar  irrige  Angaben  sind.»  Da  laut  des  eigenhän- 
digen  Verzeichnisses  Ruprechts  die  erwähnte  Uralexpedition 
nicht  die  Pliaca  alpina  WuLF.,  wohl  aber  die  PA.  frigida  L. 
angetroffen  habe,  könnte  man  erwarten,  dass  die  Ph,  alpina 
unter  den  33  Arten  mitgerechnet  wäre.  Dass  dies  nicht  der 
Fall  ist,  beruht  wahrscheinlich  darauf,  dass  Ruprecht  (1.  c, 
p.  21)  in  Frage  setzt,  ob  nicht  die  Sujefsche  Phaca  alpina 
gerade  die  PL  frigida  L.  sei.  Mit  derselben  Frage  beschäftigt 
sich  auch  Kurtz  (Westsib.  Pfl.,  p.  27 — 28).  Ihm  gemäss  ist  von 
den  Sujefschbn  Pflanzen,  welche  Ruprecht  als  »sehr  zweifel- 
hafte  öder  offenbar  irrige»  Angaben  von  Pallas  bezeichnet  hat, 
eine  grössere  Anzahl  später  als  am  unteren  Ob  (vom  Grafen 
Waldburg),  am  unteren  Jenisei  öder  weiter  östlich  vorkom- 
mend  nachgewiesen  worden.  Einige  von  den  Sujefschbn 
Pflanzen  sind  jedoch  fortwährend  in  ihrer  Déutung  zweifel- 
haft,  unter  diesen  die  Phaca  alpina,  und  Kurtz  macht  es 
fraglich,  ob  sie  nicht  Astragalus  australis  (L.)  Bge.  sein  könnte. 
Von  den  verschiedenen  Ansichten  Uber  die  Sujefsche  Phaca 
alpina,  welche  also  von  Ledeböur,  Ruprecht  und  Kurtz  aus- 
gesprochen  worden  sind,  scheint  mir  die  Ruprechts  die  wahr- 
scheinlichste  zu  sein,  theils  weil  zur  Zeit  des  Pallas  der  Name 
Phaca  alpina  bald  dem  Astragalus  frigidus  (L.)  Bge.,  bald 
dem  A,  pendulijlorus  Lam.  zuertheilt  wurde,  theils  auch  weil 
der  A,  frigidus  als  vielfach  in  dem  arktischen  Gebiete  sowohl 
der  alten  wio  der  neuen  Welt  vorkommend  bekannt  ist. 

In  Europa  findet  sich  nach  Nyman  (Consp.  1,  p.  196) 
A.  pendulijlorus  in  den  Pyrcnäen,  der  Dauphiné,  der  Sch\^eiz, 
dem  nördlichen  Italien,  im  Tirol,  in  Salzburg,  Kärnthen,  Ungarn, 
Galizien    und    Siebenbiirgen.      In    Ungarn-SiebenbUrgcn   und 

^    Digitized  by  VjOOQ IC 


20  DUSEN,    ASTRAGALU8    PEMDULIFL0RU8    LAM. 

Galizien  gehört  er  ausschliesslicb  den  karpatischen  Gebirgen 
an.  Er  kommt  nämlich  nach  Neilreich  (Aufzähl.,  p.  339), 
ScHUB  (Enum.,  p.  162)  und  Knapp  (Pfl.  Galiz.,  p.  402)  theila 
in  den  Fogaraser  und  den  Kronstädter  Alpen  im  sudlicken 
Siebenbiirgen,  theils  in  den  Rodnaer  Alpen  im  nordöstlicben 
Siebenblirgen,  theils  aucb  in  den  Pieninen  und  am  Tatra 
in  der  Grenzgegend  zwischen  Ungam  und  dem  westlicben 
Galizien  vor.  In  den  Centralkarpaten  ist  er  nach  gutiger  Mit- 
theilung  vom  Prof.  F.  A.  Hazslinszkt  äusserst  selten,  indem 
nur  wenige  Exemplare  in  den  unwirthbarsten  nordöstlicben 
Hochthälern  gesaramelt  worden  sind.  Aus  der  Angabe  Schtjbs 
geht  hervor,  dass  er  wenigstens  in  Siebenbiirgen  ausschliess- 
lich  der  alpinen  Region  angehört.  Von  Eärnthen  bis  nach 
der  Dauphiné  gehört  er  der  alpinen  Region  der  Alpen  an 
(Christ  Pfl.  d.  alp.  Reg.).  Moritzi  (FL  d.  Schweiz,  p.  15) 
sagt,  dass  er  in  der  Schweiz  sich  »auf  alpinen  Weiden»  findet, 
also  auf  dem  niedrigsten  Theile  der  alpinen  Region.  Dass  er 
von  dort  hie  und  da  in  die  Waldregion  hinabsteigt,  ersieht 
man  aus  v.  Wulfen:  Fl.  nor.,  p.  648  (^copiosissima  in  alpibu* 
et  subalpinia  Leontinis*),  aus  Bertoloni:  Fl.  ital.  8,  p.  24 
(>tn  pratia  subalpinia  vallia  Furvai)  uud  aus  französischen 
Exemplaren  beiF.  Schultz:  Herbarium  normale,  N:o245(Fund- 
ort :  »Lieux  herbus  de  la  f  o  r  é  t  des  Fraux.»).  Schliesslich  kommt 
er  in  den  östlichen  und  centralen  Pyrenäen  vor  (Philippe 
Fl.  d.  Pyrén.),  aber  nur  auf  der  französischen  Seite  und  wird 
von  Zetterstbdt  (Plant.  d.  Pyrén.,  p.  XXIX — XXX)  unter 
den  Pflanzen  angefuhrt,  welche  dort  vorzugsweise  der  nie* 
deren  alpineu  Region  angehören. 

Unsere  Untersuchung  iiber  die  Ausbreitung  des  A.  pen- 
duliflorus  hat  also  ergeben,  1)  dass  er  fast  ausschliesslich  dem 
grossen  pflanzengeographischcn  Gebiete  angehört,  welches 
von  Grisebach  das  Waldgebiet  des  östlichen  Kontinents  ge- 
nannt  wird^),  2)  dass  er,  wie  so  viele  andere  Pflanzen,  sehr 
bedeutende  LUcken  in  seiner  Verbreitung  zeigt,  indem  er 
nämlich  in  den  sudlichen  Theilen  des  russischen  Asiens  und 
in  den  sudeuropäischen  Hochgcbirgen  zwei  grossc,  von 
eiuander  weit  entfernte  Verbreitungsgebiete  und  ausserdem 
im  nör dl ichen  Europa  einen  einzelnen,  von  den  erwähnten 
Verbreitungsgebieten   ebenfalls  weit  entfernten  Ståndort  hat. 


')  Nur  in  Asiea  geht  er  ein  wenig  in  sein  Steppengebiet  hinein. 

Digitized  by  VjUUSZIC 


BIHANO    TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.       BAND    6.   N:0    14,      21 

den  oben  seiner  Lage  nach  näher  bestimmten  Byberg  in  der 
schwedischen  Provinz  Medelpad.  In  Asien  scheint  er  sein 
Centrum  in  der  Baikalgegend  zu  haben,  von  wo  aus  er  aus- 
strahlt  östlich  nach  dem  oberen  Amur  und  dem  Stellersch£N 
Pundorte  zwischen  Jakutsk  und  Ochotsk,  westlich  nach  dem 
Altai  und  dem  Alatau.  Am  Altai  geht  er  möglicher  Weise 
iiber  die  Baumgrenze  hinauf,  sonst  gehört  er  in  Asien  bei- 
nahe  ausschliesslich  der  Waldregion  an,  besonders  der  oberen, 
subalpinen,  an  einigen  Orten  (Nertschinsk  in  Transbaikalien 
und  am  oberen  Amur  laut  Maxim,  in  litt.)  sogar  der  hohen 
Grassteppe.  Im  siidlichen  Europa  dagegen  beschränkt  er  sich 
vorzugsweise  auf  die  alpine  Region  der  Earpaten,  der  Alpen 
und  der  Pyrenäen,  aber  im  nördlichen  Europa  wieder  aus- 
schliesslich auf  die  Waldregion. 

Als  eine  Thatsache  von  grossem  Interesse  hebt  Engler 
(Entw.gesch.  1,  p.  128)  den  Umstand  hervor,  dass  »nicht  wenige 
der  Arten,  welche  in  den  Alpen,  sowie  in  den  skandinav!- 
schen  Gebirgen  und  dem  Himalaya  vorzugsweise  in  der 
alpinen  Region  auftreten,  am  Altai  die  niederen  Regionen 
vorziehen,  dort  als  Pflanzen  der  niederen  Steppen  auftreten, 
aus  den  en  sie  unter  Umständen  auch  sich  in  die  höheren 
Regionen  begeben.»  Wenn  Enoleb  unter  den  Arten,  welche 
dies  Verhalten  zeigen,  auch  den  A,  penduliflorus  Lam.  ^)  an- 
fiihrt,  so  war  naturlicher  Weise  nichts  dagegen  zu  sägen,  so 
länge  die  Pflanze  noch  nicht  in  Skandinavien  gefunden  wor- 
den  war;  aber  wie  wir  jetzt  sehen,  känn  sie  doch  nicht  mit 
vollem  Rechte  zu  dieser  Eathegorie  gefiihrt  werden,  da  der 
skandinavische  Fundort  nicht  der  alpinen  Region  angehört*). 
Wahrscheinlich  wird  eine  nähere  Untersuchung  an  den  Tag 
legen,  dass  eben  so  gut,  wie  es  eine  Gruppe  von  Pflan- 
zen   gibt,    die    sowohl-  in    den    sudeuropäischen    wie  in  den 


O  Unter  dem  Namen  Phaca  alpina  Wulp. 

')  Aach  im  iibrigen  haben,  Betreffs  skandinavischer  Verhåltnisae,  ver- 
schiedene  Fehler  and  Uneigentlichkeiten  sich  in  die  Pflanzenverzeich- 
niise  Enqlers  eingesohlichen.  So  mäss  man  in  Folge  der  oben  er- 
wäbnten  Worte  Bnolebs  sowie  des  p.  128—129  gegebenen  Verseich- 
nisses  glanben,  dass  Draba  inoana  h,,  Linnaa  boreaiit  L.,  JPolemonium 
ctBTuleum  L.,  Echinospermum  defieantm  (Wo.)  Lehm.  nnd  Dracocephalwn 
Ruyåehiana  L ,  welche  alle  in  den  skandinavischen  Gebirgen  vorkom- 
men,  dort  vorzngsweise  in  der  alpinen  Region  anftreten.  Damit  ver- 
balt es  sich  aber  so,  dass  sie  ausschliesslich  öder  yorsngsweise  den 
niederen  Regionen  angehören.  Wohlbekannt  ist  es  auch,  dass  Pingui- 
cula  alpina  L.  nnd  Veratrum  album  L.  keineswegs,  wie  Engleb  an- 
gibt,  in  Skandinavien  fehlen.  ^^^T^ 

Digitized  by  VjOOQ  IC 


22  DUSEN,    ASTRAQALUS    PBNDUL1FL0RU8    LAM. 

skandinavischen  Gebirgen  vorzugsweise  in  der  alpiBen  Region 
auftreten,  aber  im  sudlichen  Sibirien  die  niederen  Regionen 
vorziehen,  es  auch  eine  ganze  Gruppe  von  Pflanzen  existirt, 
die  wie  A,  pendulijlorus  Lam.  zwar  in  den  siideuropäischen 
Gebirgen  vorzugsweise  oberhalb  der  Baumgrenze  auftreten, 
aber  sowohl  in  Skandinavien  wie  im  sudlichen  Sibirien  die 
niederen  Regionen  vorziehen. 

Was  schliesslich  die  grossen  Liicken  in  der  Ausbreitung 
unserer  Art  betrifft,  so  diirften  sie  in  Uebereinstimraung  mit 
der  Theorie  Englers  von  der  Entwicklung  der  Hochgebirgs- 
floren  als  auf  Wanderungen  während  (öder  nach)  der  Glacial- 
periode  und  auf  später  eingetroffenen  Veränderungen  be- 
ruhend  erklärt  werden  können,  welchen  Veränderungen  zu- 
folge  die  Pflanze  an  Orten,  wo  sie  friiher  vorgekommen  ist, 
die  Bedingungen  ihrer  Existcnz  verloren  hat  öder  im  Kampfe 
mit  kräftigeren  Concurrenten  untergegangen  ist.  Klar  ist  es 
jedoch,  dass  unsere  Art,  welche  uberall  in  Asien  sich  vor- 
zugsweise, vielleicht  ausschliesslich,  un  ter  der  Baumgrenze 
halt  und  im  sudlichen  Europa  vorzugsweise  der  niederen 
alpincn  Region  angehört,  keineswegs  als  eine  ausgeprägte 
Glacialpflanze  betrachtet  werden  känn. 

Wenn  ich  an  die  unendliche  Menge  der  Formen  denke, 
welche  die  Gattung  Astragulua  in  Asien  zeigt,  kommt  es  mir 
wahrscheinlich  vor,  dass  auch  unsere  Art  eigentlich  asiatisch 
öder,  näher  bestimmt,  sibirisch  sei.  Diese  Vermuthung 
scheint  mir  dadurch  gestutzt  zu  werden,  dass  sie,  wie  wir 
oben  gesehen  haben,  in  Sibirien  variabler  ist  als  in  Europa. 
Man  scheint  mir  annehmen  zu  können,  dass  sie  während  der 
Glacialperiode  allmählich  vom  Altai  sudlich  vom  Ural  nach 
den  Karpaten  und  von  ihnen  nach  den  Alpen  und  Pyrenäen 
hiniibergewandert,  kurz  gcsagt,  demselben  Wege  gefolgt  sei, 
welcher  nach  Engler  (siehe  die  Karte  zu  seiner  Entw.  gesch.) 
den  Austausch  von  Glacialpflanzen  zwischen  den  siidsibirischen 
und  den  siideuropäischen  Gebirgen  vermittelt  hat.  Als  spä- 
terhin  Steppenklima  sich  mehr  und  mehr  Uber  diese  Wan- 
derungslinie  verbreitete,  konnte  unsere  Art,  wie  im  allge- 
meinen  die  fur  SUdsibirien  und  Sudeuropa  gemeinsamen  al- 
pinen  Pflanzen,  die  Concurrenz  mit  flir  dieses  Klima  geeig- 
neteren  Formen  nicht  ertragen  und  verschwand  folglich  auf  der 
ganzen  Strecke  zwischen  dem  Altai  und  den  Karpaten.  Auf 
ähnliche  Weise  känn  angenommen  werden,  dass  die  Art  nach- 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHAN6    TILL    K.    SY.    TET.-AKAD.    HANDL.       BAND    6.    N:0    14.      23 

hev  —  während  eines  späteren  Abschnittes  der  Glacialperiode 
öder  nach  derselben  —  von  den  Hochgebirgsgegenden  des 
sudlichen  Europas  allmählich  sich  gen  Norden  verbreitet  habe 
und  nach  Skandinavien  hinlibergewandert  sei.  Ob  sie  aber 
den  nördlichen  Weg  Uber  Russland  nach  Schweden  gekom- 
men  ist,  gder  direkt  vom  Suden  zu  einer  Zeit,  da  die  skan- 
dinavische  Halbinsel  im  Suden  mit  dem  Festlande  vereinigt 
war,  könnte  noch  in  Frage  gesetzt  werden.  AUein  wenn 
man  bedenkt,  dass  der  nördliche  Theil  von  Schweden  weit 
mehr  als  der  sudliche  geeignet  ist,  Glacialpflanzen  beizube- 
halten,  so  scheint  die  jetzige  geringe  Verbreitung  der  Art  bei 
uns  entschieden  fur  das  letztere  Alternativ  zu  sprechen.  Wel- 
<5her  aber  auch  der  Weg  fur  die  Wanderung  vora  sudlichen 
Europa  nach  Skandinavien  gewesen  sein  mag,  so  lass  t  es  sich 
jedenfalls  leicht  denken,  dass  unsere  Art,  als  es  nach  der  Gla- 
cialperiode wärmer  wurde  und  weite  Wälder  entstanden,  in 
Folge  des  Kampfes  mit  kräftigeren,  neueingewanderten  For- 
men im  sudlichen  Europa  habe  sich  immer  höher  auf  die 
Gebirge  zuriickziohen  miissen  mit  dem  Erfolge,  dass  sie  nun 
im  allgemeinen  sich  oberhalb  der  Baumgrenze  befindet,  im 
mittleren  Europa  ganz  verschwunden  sei,  und  im  nörd- 
lichen, so  viel  wir  jetzt  wissen,  sich  nur  auf  einem  Punkte 
habe  beibehalten  können. 


Nachtrag. 

Während  obiges  gerade  gedruckt  wird  (Oktober  1881), 
erhalte  ich  ganz  unerwartet  zwei  Nachrichten,  welche  ich  den 
Lesem  nicht  vorenthalten  will.  Erstens  schreibt  Herr  J. 
Grelson,  mein  stets  dienstfertiger  Wirth  in  By,  an  raich, 
dass  »Smällvedel»  dieses  Jahr  nicht  nur  am  Byberge  gefun- 
den  worden  sei,  sondern  auch  auf  zwei  anderen  Bergen  bei 
By,  nämlich  dem  Svalmyrberge ,  2  Kilometer  östlich  von 
By,  und  dem  Knösberge,  ungefähr  ebenso  weit  westlich 
von  By,  an  letzterer  Stelle  in  ziemlich  grosser  Anzahl.  Einige 
an  mich  gesandte  Exemplare  haben  die  Richtigkeit  dieser 
Bestimmung  bestätigt.  Wahrscheinlich  wird  deshalb  eine 
nähere    Uutersuchung    ergeben,    dass   Astragalua  penduliflorus 

Digitized  by  VjUUSZIC 


24  DUSEN,    ASTRAQALUS   PENDULIKL0RU8   LAM. 

Lam,  eine  nicht  geringe  Verbreitung  in  der  Grenzgegend 
zwischen  Medelpad  und  Jämtland  hat,  von  deren  zahlreichen 
Bergen  viele  fiir  diese  Pflanze  ebenso  geeignet  eein  diirften, 
wie  die  oben  genannten  bei  By.  Es  ist  aber  klar,  dasB  durch 
ein  solches  VerhältnisB  niclits  wesentliches  in  dem  obigen 
allgemeinen  Bericht  iiber  die  Ausbreitung  der  Pflanze  geän- 
dert  wird,  und  also  auch  nichte  in  der  Erklärung  derselben^ 
die  ich  zu  geben  versucht  habe. 

Zweitens  stellt  der  Herr  Prof.  J.  Lange  es  mir  anheim, 
ob  nicht  etwa  Å,  penduliflonis  friiher  einmal  in  Norwegen 
gefunden  worden  sei.  Prof.  L.  theilt  mir  nämlich  gutigst 
mit,  dass  unter  den  Abbildungen,  die  J.  W.  Hobnemann  sei- 
ner  Zeit  fur  die  Flora  danica  zeichnen  liess,  die  aber  aus 
irgend  einem  Anlasse  nicht  in  dieses  Werk  aufgenommen 
worden  sind,  es  auch  eine  gibt,  welche  ohne  Zweifel  die  ge- 
nannte  Pflanze  darstellt.  Da  schwedische  Pflanzen  zu  der 
Zeit  HoRNEMANNS  nicht  in  die  Flora  danica  aufgenommen 
wurden,  und  da  es  sehr  unwahrscheinlich  ist,  dass  H.  den 
A.  pendulijlorus  Lam.  mit  dem  schon  vorher  in  der  Fl.  dan. 
unter  dem  Namen  Phaca  alpina  abgebildeten  A.  frigidtis  (L.) 
Bge.  hatte  verwechseln  können,  so  könnte  man  wohl  glauben, 
dass  HoRNEMANN  ein  norwegisches  Exemplar  als  Original  fiir 
die  genannte  Abbildung  gehabt  habe.  —  Eine  hiedurch  ver- 
anlasste  Literaturuntersuchung  hat  dargethan,  dass  Hornemann 
wirklich  einmal  ^)  die  Phaca  alpina  Jacq.  Ic.  j-ar.  1,  tab.  151 
(d.  h.  den  A.  pendulijlorus  Lam.)  als  vom  Prof.  Vahl  in  den 
Finnmarken  am  Porsanger^orde  gefunden  angefiihrt  hat, 
nachher  aber  selbst  diese  Angabe  als  zweifelhaft  gestrichen  *). 
Die  genannte  Figur,  welche  der  Herr  Prof.  L.  mir  freund- 
lichst  gesandt  hat,  scheint  mir  nach  cinem  kräftigen  gebauten 
Exemplare  gezeichnet  zu  sein.  Ich  denke  mir  deshalb  den 
Zusammenhang  der  Sache  auf  folgende  Weise:  HoRNEMAiiN 
glaubt,  dass  Vahl  die  Pflanze  in  Norwegen  gefunden  habe, 
und    lässt    deshalb    nach    einem    gebauten   Exemplare    eine 


O  For80g  til  en  dansk  (skonomisk  Plantelasre,  Andet  Oplag,  Ej0ben- 
havn  1806,  p.  682,  welcher  Schrift  die  Angabe  in  8.  Liljeblad,  Ut- 
kast till  en  svensk  Flora,  Tredje  Uplagan,  Upsala  1816,  p.  423  zwei- 
felsohne  entlehnt  ist. 

^  >Den  rette  Field  Rendebslle  (Phaoa  alpina)^  som  er  anf0rt  i  den  an* 
den  Udgave  af  dette  Skrift  og  som  Vahl  troede  at  bave  fnndet  ved 
Porsanger  i  Finmarken,  tvivler  jeg  om  findes  ber  i  Norden».  Hobnbm., 
Oeoonomisk  Plantelsre,  Förste  Deel,  Tredie  Oplag,  Ej0benbayn  1821, 
p.  774—776. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANO   TILL   K.    SY.    YBT.-AKAD.    HAKBL.    BAND   6«  N:0   14.      25 

Figur  zeichnen,  um  in  die  Flora  danica  aufgenommen  zu 
werden,  zweifelt  aber  8{>äter  an  die  Richtigkeit  der  Angabe 
und  lässt  die  Abbildung  unbenutzt  liegen.  —  Hat  denn  M. 
Vahl  während  seiner  Reise  in  den  Finnmarken  1788  wirklich 
den  A.  pendtUiJlorua  Lam.  am  Poreangerfjorde  gesehen?  Es  ist 
schwierig,  eine  bestimmte  Antwort  hierauf  abzugeben,  da 
Vahls  eigene  Schriftcn,  8o  viel  ich  habe  finden  können,  kei- 
nen  Aufechluss  hieruber  enthalten.  AUein  da  Hornemann, 
der  zuerst  die  Angabe  veröffentlicht  zu  haben  scheint,  sie 
später  fiir  zweifelhaft  erklärt  und  WAHLENBEBa  sie  nicht  wie- 
dergibt^),  so  scheint  es  mir,  gegenwärtig  das  wahrschein- 
lichste  zu  sein,  dass  Vahl  die  Pflanze  nicht  gefunden  habe. 
Es  sei  den  norwegischen  Botanikern  vorbehalten,  diese  Sache 
ToUständig  zu  erörtern. 


O  Flora  lapponica,  Berollni  1812,  p.  188—189. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


26  DUStK,    A8TRAGALU8    PENDULIFL0RU8    LAM. 


Erkiarang  der  Yerkflrzangen. 

Amm.  mth.  =  J.  Abcmann.  Stirpiam  rariorum  In  imperio  rntheno  sponte 
proven  i  entium  icones  et  descriptlones.     Petropoll  1739. 

Baill.  Hist.  d.  plant.  =  H.  Baillon.  Histoire  des  plantes.  Monograpbie 
des  Connaracées  et  des  Légnminenses-Mimosées.  Paris  1869  (in 
Vol.  2). 

Benth.  k  HooK.  Gen.  pl.  =  G.  Bentham  et  J.  D.  Hookeb.  Genera  plan- 
tamm  ad  exemplaria  imprimis  in  herbariis  Kewenslbns  servata 
definita.     Yoluminis  primi  pars  2.    Londini  1866. 

Bebtol.  Fl.  ital.  =  A.  Beetoloni.  Flora  italica  sistens  plantas  in  Italla 
et  in  insalis  circumstantibus  sponte  nascentes.  Vol.  8.  Bononiae  1850. 

B  GE.  Astrag.  -  -  A.  Bunoe.  Generis  Astragali  species  gerontogiese.  Pars 
prior.  Claves  diagnosticse.  (Mémolres  de  rAcadémie  impériale 
des  Sciences  de  Saint-Pétersbourg,  7:e  serie.  Torne  11,  N:o  16.  St.- 
Pétersbourg  1868).  Pars  altera.  Specierum  enumeratio.  (Mémolres 
etc.     7:e  sérle.     Torne  16,  N:o  1.     St.-Pétersb.  1869). 

BoiSS.  Fl.  orient.  =  E.  BoissiEE.  Flora  orientalis  sive  ennmefatio  plan- 
taram in  Oriente  a  Grascia  et  Aegypto  ad  Indlse  fines  hucasqne 
observatarum.     Vol.  2.     Genev»  1872. 

Ohbist  Pfl.  d.  alp.  Reg.  -  H.  Chbist.  Ueber  die  Verbreitung  der  Pflanzen 
der  alpinen  Region  der  europåischen  Alpenkette.  (Neue  Denk- 
scbriften  der  allgemeincn  Scbweizeriscben  Gesellschaft  fiir  die 
gesammten  Naturwissenschaften.    Band  22.     Ziirich  1867). 

Obantz  Stirp.  aastr.  =  H.  J.  N.  Cbantz.  Stlrpinm  anstriacamm  fasclcnli 
6  editio  prima.    Vienn»  1769. 

De  Baby  Vergl.  Anat.  =  A.  db  Baby.  Vergleichende  Anatomie  der  Ve- 
getationsorgane  der  Phanerogamen  und  Farne  Leipzig  1877 
(Handbuch  der  pbjsiologiscben  Botanik,  in  Verblndung  mit  A. 
DB  Baby  und  J.  Sachs  herausgegeben  von  W.  Hofmbisteb. 
Dritter  Band.) 

Dec.  Prodr.  =  A.  P.  de  Candolle.  Prodromas  systematls  naturalis  regni 
vegetabilis.    Pars  seounda.     Parisiis  1826. 

Enol.  Entw.  gescb.  =  A.  Engleb.  Versacb  einer  Entwicklnngsgeschichte 
der  Pflanzenwelt,  insbesondere  der  Florengebiete  seit  der  Tertiär- 
periode.     1.  Theil.     Leipzig  1879. 

Falk  Bejtr.  -  J.  P.  Falk.  Beyträge  zur  Topograpbiscben  Eenntnlss  des 
Russlscben  Rcichs.     Zweyter  Band.     St.  Petersburg  1786. 

Farm.  tidskr.  =  Farmaceutisk  tidskrift.    21  :a  årgången.     Stockholm  1880. 

Fl.  dan.  =  O.  F.  MUlleb.  Icones  plantarum  sponte  nascentium  in  regnis 
Danife  et  Norvegiae,  et  in  ducatibus  Slesvicl,  Holsati»  et  Oiden - 
burg:  Ad  illustrandum  opus  de  iisdem  Plantis,  Regio  jussu  exaran- 
dum,  Florae  Danicse  nomine  Inscriptum.    Vol.  5.      Havnise  1782. 

Fbies  Ordb.  öfv.  sv.  växtnamn  =  E.  Fbies.  Kritisk  ordbok  öfver  svenska 
växtnamnen,  utglfven  af  Svenska  Akademien.      Stockholm  1880. 

Geobgi  Beschr.  d.  Russ.  R.  -  J.  G.  Gborgi.  Geographisch-physikalische 
und  Naturhistorische  Beschreibung  des  Russischen  Reichs  zur 
Uebersicht  blsheriger  Eenntnisse  von  demselben.  Des  dritten 
Theils  fiinfter  Band.     Königsberg  1800. 


Digitized  by  LjOOQ IC 


BIHANG   TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.       BAND    6«   N:0    14.      27 

Olehn  Witlm-Olekm.  Pfl.  =  P.  von  Glehn.  Verzeichniss  der  im  Witim- 
Olekraa-Lande  von  den  Herren  J.  8.  1*oljakow  und  Baron  G. 
Maydbll  gesammelten  Pflanzen.  (Acta  horti  Petropolitani.  Tom. 
4,  fasc.  1.     St.  Petersburg  1876.) 

GifSL.  Fl.  slb.  ~-  J.  G.  Gmelin.  Flora  sibirica  sive  historia  plantarum 
Siblriae.    Tom.  4.    Petropoli  1769. 

Obay  Man.  of  Bot.  =  As  A  Grät.  Manual  of  the  Botany  of  the  Northern 
United  States.    Revlsed  edition.     New  York  1868. 

Hall.  Hist.  stirp.  Helv.  —  A.  von  Haller.  Historia  stirpium  indigenarum 
Helvetiae  inchoata.    Tom.  1.     Bernae  1768. 

Habth.  in  Vet.  ak.  handl.  =  C.  Hartman.  Anteckningar  vid  de  Skandi- 
naviska Växterna  i  Linnes  Herbarium.  (Eongl.  Vetenskapsaka- 
demiens Handlingar  för  år  1851.     Stockholm  1853.) 

>  Skand.  Flora.  =  C.  Hartman.    Handbok  i  Skandinaviens  Flora. 
Elfte    nppl.    Förra  delen.     Stockholm  1879. 

His.  Ant.  =  W.  Hisinger.     Anteckningar   i   Physlk  och  Geognosi  under 

resor  uti  Sverige  och  Norrige.    Första  häftet.    Upsala  1819. 
HOOK.  Aret.    Plants.  *=  J.  D.  Hooker.     Outlines    of   the    Distribution  of 

Arctic  Plants.    (The  Transactions  of  the  Linnean  Society  of  Lqp- 

don.    Volume  23.     Part  2.  —  1861.    London.) 
HÖRBYE  in  Nyt  Mag.  f.  Naturv.  =  J.  C.  HöRbye.    Et  Strög  af  Rigsgraend- 
,  sen,  geognostisk  beskrevet.    (Nyt  Magazin  for  Naturvidenskabeme. 

B.  8,  n:o  12.     Christlania  1855.     B.  11,   n:o  3.      Christiania  1861). 
Jaoq.  Fl.  austr.  =  N.  J.  Jacquin.    Florae  austriacae,  sive  plantarum  selec- 

tarum  in  Austriffi  Archiducatu  sponte  crescentium,  icones.    Vol.  2. 

Viennae  Austrise    1774. 

>  Ic.    rar.   =   N.   J.    Jacquin.     Icones   plantarum   rariorum.    Vol.  1. 

Vindobon»  ab  anno  1781  ad  1786. 

>  vind.    =   N.    J.   Jaoquin.      Enumeratio    stirpium  plerarumque,  quse 

sponte  crescunt  in  agro  vindobonensi,  montibusque  confinibus. 
Vindobon»    1762. 

Kar.  et  Eir.  in  Buil.  Mosc.  =  G.  Earelin  et  J.  Kirilow.  Enumeratio 
plantarum  in  desertis  Songori»  orientalis  et  in  jugo  summarum 
alpium  Alataa  anno  1841  collectarum.  (Bulletin  de  la  Société 
Impériale  des  naturalistes  de  Moscou.  Tome  15.  1842.  N:o  2. 
Moscou.) 

Knapp  Pfl.  Galiz.  =  J.  A.  Knapp.  Die  bisher  bekannten  Pflanzen  Gali- 
ziens  und  der  Bukowina.    Wien  1872. 

KoOH  Syn.  =  W.  D.  J.  KocH.  Synopsis  Flor»  germanic»  et  helvetic». 
Ed.  1.  Francofurti  ad  Moenum  1837. 

KUBTZ  Westsib.  Pfl.  =  F.  Kurtz.  Aufzählung  der  von  K.  Graf  VON 
Waldburo-Zeil  im  Jahre  1876  in  Westsibirien  gesammelten  Pflan- 
zen. (Verhandlungen  des  Botanischen  Vereins  der  Provinz  Bran- 
denburg.    Jahrg.  21.    Berlin  1880.) 

Lam.  Encycl.  Bot.  =  de  Lamarck.  Encyclopédie  méthodique.  Botanique. 
Tome  premier.     Paris  1783. 

>  Fl.    fr.    =    de   Lamarck.     Flore  fran^oise  ou  description  succincte 

de  toutes  les  plantes  qui  croissent  naturellement  en  France. 
Tome  Second.     Paris  1778. 

Lanqe  iu  Vid.  Selsk.  Forh.  J.  Lanoe.  Bidrag  til  Synonymiken  for  nogle 
kritiske  Arter  fra  Danmarks  og  Nabolandenes  BUoraer.  (Oversigt 
över  det  Kongelige  Danske  Videnskabernes  Selskabs  Forhandlin- 
ger  og  dets  Medlemmers  Arbejder  i  Aaret  1873.  Kjobenhavn 
1873     74.) 

Lbdeb.  Fl.  alt.  =  K.  F.  VON  Ledeboub.  Flora  altaica.  Tom.  3.    Berolini  1831. 

»        Fl.    ross.  =  K.  F.  von  Ledeboub.    Flora  rossica  sive  enumeratio 

plantarum    in    totius   Imperii  rossici  provinciis  europsis,  asiaticis 

et  americanis  hucusque  observatarum.     Vol.  1.     Stuttgart!»  1842. 

>  Ic.    alt.  =  K.  F.  VON  Ledeboub.     Icones  plantarum  novarum  vel 

imperfecte  cognitarum  floram  rossicam,  imprimis  altalcam,  illu- 
strantes.     Centuria  4.    Rig»  1833. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


28  DU8ÅN,    ASTRAQALUS    PENDULIFL0RU8    LAM. 

L.  Fl.  STeo.  =  C.    LiKK^i   Flora   STecica,    exhibens  plantas  per  Begnom 
Svedffi  oresoentes.    Ed.  2.    Stockholmiffi  1766. 

>  Mänt.  alt.  =  C.  A  Linné  Mantissa  plantamm  altera  Generam  edltlonis 

6  k  Specieram  editionis  2.    Holmi»  1771. 

>  Speo.  pl.  =  C.  LiNN^i  Species  plantamm.    Ed.  1.  Tom.  1,  2.   Holmiae 

1763.     Ed.  2.     Tom.  1,  2.     HolmisB  1762—63. 

>  Byst.   nat.  =  C.  LiNNiBi    Systema    natur».     Ed.  10.    Tom.  2.    Holmi» 

1769.    Bd.  12.     Tom.  2.     Holmiae  1767. 

>  Syst.  Teg.  =  C.  A  Linné  systema  Tegetabiliam.   Ed.  13  a  J.  A.  Mubbat. 

Gotting»  et  Goth»  1774. 
Maxim.  Fl.  amur.  =  C.  J.  Maximowicz.     Primitlse  flor»  amurensis.    Vei^ 

snch  einer  Flora  des  Amurlandes.     St.  Petersburg  1869. 
Mobitzi  Fl.  d.  Schweiz  =  A.    MoBiTZi.    Die  Flora  der  Schweiz,  mit  be- 

sonderer  BertLcksichtigung  ihrer  Yertheilung  nach  allgemeln  phy- 

sischen   ond  geologischen  Momenten.   Ziirich   k  Winterthur  1844. 
NSILB.  Aufs&hl.   =   A.    Neilbkich.     Aofzählung  der  in  Ungam  and  81a- 

Yonien  bisher  beobachteten  Gefässpflanzen. .  Wien  1866  (nicht  Tom 

Verf.  gesehen). 
Ntm.  Consp.  =  C.  F.  Nyman.  Oonspectus  flor»  europ»».  1.  Örebro  1878. 
Pallas  Reise  =  P.  8.  Pallas.     Reise  durch  verschiedene  Provinzen  des 

Russischen  Reichs.    Dritter  Theil.    St.  Petersburg  1776. 
Philippe  Fl.  d.  Pyrén.  =  X.  Philippe.     Flore    des   Pyrénées.    Bagnéres 

de  Bigorre  1869 — 60  (nicht  vom  Verf.  gesehen). 
PoiB.  Encycl.  Bot.  suppl.  =  J.  L.  M.  Poibbt.    Encyclopédie  métbodiqne. 

Botaniqae.     Supplement,  tome  1.     Paris  1810. 
RUPB.   Pfl.   Im   n.   Ural  =  F.  J.  Rupbbcht.     Ueber  die  Verbreitung  der 

Pflanzen  im  nördlichen  Ural.    Nach  den  Ergebnlssen  der  geogra- 

phischen  Expedition  im  Jahre  1847  und  1848.    (Beiträge  zur  Pflan- 

zenkunde  des  Russischen  Reiches.   Slebente  Lieferung.    St.  Peters- 
burg 1850.) 
SOHKUHB   Handb.  =  Chb.   Schkxthb.     Botanisches   Handbaoh.    Zweyter 

Theil.    Neae  Ausgabe.    Leipzig  1808. 
SOHUB  Enum.  =  Ph.  J.  F.  Sohub.    Enumeratlo  plantaram  Transsilvani». 

Vindobon»  1866. 
SoOP.  Delic.  =  J.  A.  ScoPOLL    Dellci»  Flor»  et  Faun»  insabric».    Pars 

1-3.     Ticini  1786-88  (nicht  vom  Verf.  gesehen). 
Spbbno.  Syst.  veg.  =  Kubt  Spbenobl.    Caboli  Linn^i  Systema  vegeta- 

bilium.     Ed.  16.    Vol.  3.     Gotting»  1826. 
Stbudbl  Nomencl.  bot.  =  E.  Steudel.    Nomenclator   botanicus.    Ed.  1. 

Stuttgardti»  et  Tubing»  1821.    Ed.  2  ibidem  1841. 
Stubm   Deutschl.   Fl.  =  J.  Stuem.    Deutschlands   Flora   in  Abbildnngen 

nach   der  Natur  mit  Beschreib ungen.      1.  Abtheilung.    Nilmberg 

1798—1866. 
TOHIHATOH.  Alt.  =  P.  DE  TcHiHATCHEFF.    Voyage  soientifique  dans  TAltal 

oriental  et  les  partles  adjacentes  de  la  frontiére  de  Chine.    Paris 

1846  (nicht  vom  Verf.  gesehen). 
Till.  pis.  =  M.  A.  Tilli.    Catalogus  plantarum  Horti  Pisani.    Florenti» 

1728. 
TUBOZ.  in  Bull.  Mosc.=  N.  Tubozaninow.   Flora  baicalensl-dahurica  sen 

descriptio  plantarum  in  regionlbus  ds-  et  transbaicalensibus  atque 

in  Dahuria  sponte  nascentium.    (Bulletin  de  la  Société  Impériale 

des   naturalistes    de  Moscou.    Tome  16.     1842.    Moscou.) 
Wabm.  Alm.  Bot.  =  E.  Wabming.    Den  almindelige  Botanik.    Ejobenhavn 

1880. 
Willd.   Spec.  pl.  =  K.  L.  Willdenow.     Caboli  a  Linné  Species  plan- 
taram.   Editio  quarta,  post  Reichardlanam  quinta.    Tom.  3.  Bero- 

linl  1800. 
WiLLK.  et  Loe.  Prodr.  fl.  hisp.  =  M.  Willkomm  et  J.  Lange.  Prodromus 

flor»   hispanic»   seu   synopsis   methodica   omnium   plantaram  in 

Hispania   sponte   nascentium   vel   frequentius   cultaram.    Vol.  3. 

Stuttgartl»  1880. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG  TILL  K.  SV.  VET.-AKAD.  HANDL.    BAND  6.   K:0  14.       29 

WiTTB.  Dikot.  jordflt.  =  V.  Wittbock.    Några   anteckningar   om  dlkoty- 

ledona  jordstammar.    (Upsala   privata   elementarlåroverk.    Redo- 

görelse  för  läsåret  1873—1874.    Upsala  1874.) 
WuLF.  Fl.  nor.  =  F.  X.  von  Wulfbn.  Flora   norica  pbanerogama.  Heraas- 

gegeben  von  E.  Fenzl  and  P.  Rainer  Oraf.    Wien  1858. 
>       in    Jacq.  Misc.   =    F.   X.  von  Wulfbn.     Plantas   rariores   Carin- 

thiaoffi.     (N.    J.    Jacquin   Miscellanea   anstriaca   ad    botanicam, 

ohemiam,  et  bistoriam  natnralem  spectantia.   Vol.  1,  2.    Vindobon» 

1778,  1781.) 
Zettebst.    Plant.    d.    Pyrén.  =  J.  E.  Zettebstedt.    Plantes  vascnlaires 

des   Pyrénées  principales.    Paris  1857. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BlHANe  TILL  K.  8VIN8KA  VIT.  AKAD.  HANDLINflAB.  Band  6.  N:«  IS. 


BIDRAG 


TILL 


KNOPPFJÄLLENS  ANATOMI 

108  TEÄD  Oa  BTTSEABTASE  TÄZTES. 


AF 


E.  ADIiEHZ. 


MED  4  TAFLOR. 


MEDDELADT    DEN    14    SEPTEMBER    1881 


STOCKHOLM,  1881. 

KONOL.    BOKTRTCKEBIET, 
P.  A.  XORSTEDT  Si  8ÖNIR. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


INLEDNING. 

Literaturen,  som  behandlar  knoppQällens  morfologi  och 
anatomi,  är  ejnnerligen  knapp.  Troligen  har  man  ansett,  att 
dessa  Qäll  med  sitt  obetydliga  yttre,  sin  enkla  form  och  ofta 
brunaktiga,  skrumpna  utseende  för  forskaren  skulle  erbjuda 
föga  af  intresse. 

Ehuru  det  ej  direkt  berör  ämnet,  men  dock  ofta  medel- 
bart sammanhänger  dermed,  vill  jag  med  några  ord  omnämna 
de  vigtigaste  teorier,  som  framstälts  angående  knoppfjällens 
morfologi.  De  äldre  bland  dessa  finnas  sammanförda  uti 
Elements  de  Botanique  af  Duchartbe  och  sammanfattas  af 
honom  korteligen  på  följande  sätt  (Elem.  de  Bot.  deuxiéme 
edition,  pag.  510):  »Dans  certains  cas,  les  écailles  ne  sont 
pas  autre  chose  que  des  feuilles  restées  dans  un  état  fort 
imparfait,  comme  dans  le  Lilas,  le  Myrtille  etc;  on  dit  ces 
bourgeons  foliacés.  Ailleurs  c'est  seulement  la  base  de  pé- 
tioles  qui  s^est  modifiée  en  écailles,  cequ'on  indique  par  la 
dénomination  de  bourgeons  pétiolacés;  assez  souvent  ces 
écailles  sont  formées  par  des  stipules  modifiées  ou  non 
dans  leur  maniére  d^étre  naturelie,  comme  dans  plusieurs 
de  nos  arbres  forestiers  (Hétre  etc),  ce  qu*exprime  la  quali- 
fication  de  bourgeons  stipulacés;  enfin  dans  les  Rosiers,  les 
stipules  adhérant  aux  deux  cötés  de  la  base  du  pétiole, 
on  trouve  dans  les  écailles  ces  deux  parties  unies;  cette 
nature  d^écailles  fait  appeler  les  bourgeons  qui  la  présentent 
fulcracés  (de  fulcrum)». 

Bland  senare  författare,  som  studerat  knoppfjällens  morfo- 
logi, må  anföras  K.  Mikosch:  »Beiträge  zur  Anatomie  und 
Morphologie  der  Knospendecken  dicotyler  Holzgewächse». 
( Aus  dem  LXXIV  Bände  der  Sitzb.  der  K.  Akad.  der  Wissensch. 
I  Abth.  Nov.-Heft.,  Jahrg.  1876).  Han  indelar  knoppfjällen  från 
morfologisk  synpunkt  uti  1)  vaginaltegment,  bildade  af  bladets 
basnia,  stammen  delvis  eller  fullständigt  omfattande  del,  t.  ex. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


4      £.  ADLERZ,  BIDRAG  TILL  KNOPPFJÄLLENS  ANATOMI. 

Acevy  EsculuSy  2)  laminartegroent,  bildade  af  bladskifvan,  t.  ex. 
CornuSy  Lonicera,  3)  stipulartegment,  bildade  af  stipler,  t.  ex. 
Quercua.  Alla  dessa  bildas  af  bladanlag  i  knoppen.  Ett  Qerde 
slag  deremot,  som  af  honom  kallas  »artikulartegment»,  bildas  af 
de  qvarsittande  nedre  delarne  af  förra  årets  bladskaft,  t.  ex. 
Philadelphus,  Berberis  etc.  I  slutet  af  sin  afhandling  säger 
han:  >Die  Knospendecken  sind  Blattgebilde,  die  entweder  als 
die  ersten  seitlichen  Sprossungen  an  der  blättererzeugenden 
Achse  erscheinen  öder  sie  sind  mit  dem  Stamme  in  Ver- 
bindung  bleibende  Reste  von  sehon  abgefallenen  Laubblättern». 
Beträffande  gängen  af  utvecklingen  öfverensstämmer  MncoscH 
i  hufvudsak  med  en  ännu  senare  förf.  nämligen  K.  Goebel: 
»Beiträge  zur  Morphologie  und  Physiologie  des  Blattes». 
(Botan.  Zeitung  1880  n:ris  45 — 50.)  Hans  uppfattning  af  ämnet 
är  i  korthet  följande.  Han  räknar  knoppQäilen  till  lågbladen 
(afdeln.  I  Niederblätter),  hvaraf  följer,  att  de  af  stipler  bil- 
dade ^)  ej  äro  enligt  hans  åsigt  Qäll  i  egentlig  mening.  De 
äkta  knoppfjällen  äro  mer  eller  mindre  förändrade  örtblad 
och  innefatta  3  kategorier.  Till  den  första  höra  de,  som  äro 
bildade  af  bladskifvan  (=  laminartegment  enl.  Mikosch),  t.  ex. 
Syringa^  Lonicera.  Ortbladen  skiljas  från  dessa  Qäll  genom 
närvaro  af  bladskaft,  som  saknas  hos  dessa  senare.  Till  andra 
kategorien  höra  de  fjäll,  som  äro  bildade  af  bladbasen  (= 
vaginaltegment  enl.  Mikosch),  t.  ex.  Acer^  Eaculus,  Han 
fäster  här  uppmärksamheten  på,  att  dessa  Qäll  ej  få  anses  vara 
bildade  af  bladskaftet,  emedan  detta  utvecklas  efter  bladskif- 
van, som  här  saknas  eller  är  rudimentär.  Utvecklingen  är  i 
korthet  följande  *).  Det  i  vegetationsspetsen  anlagda  primor- 
dialbladet  (Primordialblatt)  differentierar  sig  uti  en  öfre  del 
(Oberblatt)  och  en  nedre,  bladbasen  (Blattgrund).  Den  förra 
utvecklas  till  skifva,  den  senare  till  slida  hos  örtbladen. 
Mellan  båda  inskjutes  skaftet  efter  skifvans  anläggning.  Hos 
ett  fjäll  af  den  andra  kategorien  bildar  bladbasen  Qället,  och 
bladskifvan  utvecklas  ej  utan  antar  formen  af  en  liten  spets 
på  de  yttre  Qällen.  Intet  spår  till  skaft  förefinnes.  Fjället 
är  här  sålunda  bildadt  af  primordialbladets  bas.  Till  samma 
kategori    höra  äfven   ^äll   af  Rota   och  Prunus,  som  äro  bil- 


')  I  synnerhet  fjällen  hos  Alnns. 

^)  Enligt  Goebel  framstäldes  denna  teori  först  af  Eichleb,  »Zur  Bnt- 
wickelungsgeschichte  des  Blattes,  mit  besonderer  Beriicksichtigung  der 
Nebenblattbildungen>.    Inauguraldissertation,  Marburg  1861. 


Digitized  by 


v^oogle 


BIHANQ    TILL    K.   SY.    YET.-AKAD.    HANDL.    BAND   6*   N:0   15.      5 

dade  af  bladbasen,  innan  etiplema  utvecklats.  Dessa  fjäll 
äro  sålunda  ej  bildade  af  bladskaftet  med  sammanvuxna  stip- 
ler,  som  äldre  författare  uppgifva. 

En  tredje  kategori  utgöra  de  fjäll,  som  äro  bildade  af 
stipler,  t.  ex.  Alnus,  QtÅercits^  Fagus  etc,  (=  stipulartegment 
enl.  Mikosch).  Egendomligt  är,  att  författaren,  som  förut 
sagt,  att  alens  Qäll  ej  äro  egentliga  knoppQäll,  nu  räknar  dem 
till  »die  dritte  Kategorie  der  Enospenschuppen».  Alla  3 
kategorierna  samordnas  under  rubriken  »Niederblätter».  Men 
äfVen  med  frånseende  från  denna  formela  inkonseqvens  är 
det  enligt  min  åsigt  ej  riktigt  att  ej  erkänna  dessa  stipular- 
tegment såsom  fullt  lika  goda  knoppQäll  som  de  öfriga.  Ty 
hvad  som  gjort  knoppfjällen  tjenliga  att  skydda  knoppen,  är 
deras  anatomiska  byggnad  ej  deras  morfologiska  härledning  eller 
med  andra  ord:  det  råder  ett  samband  mellan  deras  funktion 
och  inre  byggnad,  men  ej  mellan  deras  funktion  och  morfo- 
logiska uppkomst.  Bland  de  växter,  som  sakna  knoppQäll, 
upptager  han  äfven  Elaeagnus,  hvaruti  jag  ej  kan  instämma. 
Väl  är  det  sant,  att  i  motsats  till  det  hos  knopp^ällen  van- 
liga förhållandet  en  antydan  till  skaft  förekommer  hos  dennes 
bladorgan,  men,  att  ej  detta  är  nog  för  att  anse  dem  som 
örtblad,  framgår  af  den  omständigheten,  att  åtminstone  de  2 
yttre  vid  knoppens  utveckling  bortvissna  och  affalla.  Ty  man 
kan  ej  antaga,  att  ett  organ  i  regeln  affaller,  innan  det  full- 
gjort sin  bestämmelse. 

Angående  knoppfjällens  anatomi  gäller  detsamma,  som  om 
deras  morfologi,  att  literaturen  är  särdeles  knapp.  Schacht 
yttrar  i  sin  Lehrb.  der  Anat.  u.  Phys.  ^):  »Der  anatomische  Bau 
der  Tegmente  ist  einfach.  Sie  bestehen  aus  Parenchym,  dessen 
Wändc  mehr  öder  weniger  verdickt  sind;  ihre  Oberhaut  hat 
keine  Spaltöffnungen ;  ein  ausgebildetes  Gefässbundel  fehlt 
den  meisten  Tegmenten».  Det  första  speciela  arbete  öfver 
kn(»ppfjällen  är,  så  vidt  jag  vet,  prof.  F.  W.  C.  Areschougs  in- 
tressanta afhandling:  »Om  den  inre  byggnaden  i  de  trädartade 
växternas  knoppQäll»  1871  *).  Utrymmet  raedgifver  ej  att  lemna 
något  referat  häraf.  Hans  uppställning  af  knoppfjällen  ur 
anatomisk  synpunkt  skall  framdeles  omnämnas.  De  speciela 
undersökningar,  han  gjort  öfver  särskilda  Qäll,  hafva  af  mig 
i  de  flesta  fall  kontrollerats  och  blifvit  befunna  fullt  riktiga, 

«)  Sid.  98. 

*)  Lunds  Universitets  Årsskrift  1870,  Lund  1870—71. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


b      E.  ADLBRZ,  BIDRAG  TILL  KNOPPFJÄLLENS  ANATOMI. 

hvarföre  dessa  fjäll  ej  komma  i  denna  afhandling  att  vidare 
omnämnas  annat  än  uti  den  systematiska  uppställningen. 
Uti  sina  afhandlingar  om  bladet  samt  den  ofvan  nämda 
om  knoppfjällen  har  prof.  Areschoug  påvisat,  att  stammens 
väfnader  uppträda  hos  bladorgan  antingen  icke  i  väsendtlig 
grad  förändrade  (knoppfjällen)  eller  mer  och  mindre  modifie- 
rade (bladen).  Hos  knoppfjällen  utgöres  grundväfnadens  midt 
af  det  inre  barklagret  ^)  (tunnväggigt  parenkym  med  stora  eller 
åtminstone  tydliga  intercellularrum).  Detta  omgifves  vanligen 
på  båda  sidor  af  yttre  barklagret  (kollenkymatiska  celler  med 
mindre  lumen  och  utan  intercellularrum).  Stundom  finnes 
ej  någon  differentiering  uti  inre  och  yttre  barklager.  Hos 
bladet  uppträder  yttre  barklagret  på  öfre  sidan  i  form  af 
palissadparenkym,  det  inre  i  form  af  svampparenkym  på  undre 
sidan. 

Enär  den  af  de  Bary  (Vergleichende  Anatomie  der  Vege- 
tationsorgane  der  Phanerogamen  und  Farne,  Leipzig  1877) 
gjorda  uppställningen  af  väfnaderna  i  hufvudsak  blifvit  följd 
uti  följande  framställning,  torde  det  vara  lämpligt  att  med- 
dela följande  skema  deraf.  Han  antager  6  väfnader,  som 
jag  genom  att  fatta  korkväfnaden  som  en  med  sklerenkymet 
samordnad   väfnad  får  ökade  till  7. 

\   jP  'j       .  I  Celler  med  bibehållen  cellqvali- 

1.  Cellväfnad.     ii    ri       i       \   tet  (protoplasma,  stärkelse  eller 

b)  Farenkf,m^   klorofyU) 

2.  Sklerenkym.        Cellqvaliteten     förlorad     genom    successiv 

membranförtjockning  och  förvedning. 

3.  Korkväfnad.        Cellqvaliteten    förlorad    genom    hastigt  af- 

döende  och  förkorkning. 

4.  Sekretbehållare.  Cellqvaliteten    förlorad    genom    sekretbild- 

ning.    Skiljeväggar  ej  upplösta. 

5.  Trakéer.  Cellqvaliteten  förlorad.    Måttligt  förtjockade 

membraner.      Förtjockningarna     olikfor- 
roiga.     Innehållet  luft  1.  vatten. 

6.  Silrör.  Cellqvaliteten    delvis    förlorad.      Silplattor. 

Central  vätska  omgifven  af  väggstående 
protoplasma  och  slem. 

')  Följande  prof.  Abeschougs  exempel  använda  vi  för  kortbetens  skull 
detta  uttryck  i  st.  f.  det  längre,  ehuru  rigtigare,  så  lydande:  en  väfnad, 
som  motsvarar  stammens  inre  barklager. 

Digitized  by  VjV^UV  IC 


BIHAN6    TILL    K.    SY.    VBT.-AKAD.    HANDL.    BAND    tt.   K:0   15.        7 

7.    Mjölkrör.  Mjölksaftförande    rör   af  enkla  celler  eller 

sammansatta    af   flera   med   resorberade 

mellanväggar  (skilnad  från  hartssäckar). 

Motiveringen  af  denna  ändring  i  de  Bart's  uppställning  om- 

namnes  vid  behandlingen  af  korkväfnaden. 

Uti  sin  afhandling:  »Jemförande  undersökningar  öfver 
bladets  anatomi»,  Lund  1878  ^),  har  prof.  Areschoug  framstält 
åtskilliga  anmärkningar  mot  de  Bart's  uppställning  af  väfna- 
dema.  Dessa  skall  jag  i  det  följande  söka  bemöta  och  med 
detsamma  ange  de  skäl,  som  förmått  mig  att  följa  de  Bart'8 
uppfattning  med  ofvan  angifna  ändring.  Sidd.  5 — 8  (nämda 
afhandling)  yttrar  Areschoug: 

1)  »Olikheten  mellan  cellväfnaden  och  sklerenkymet  skulle 
vara  den,  att  i  den  senare  väfnaden  hela  protoplasmainne> 
hållet,  således  just  det,  som  mest  utmärker  cellen,  försvunnit. 
Men  äfven  de  element,  af  hvilka  cellväfnaden  sammansättes, 
bibehålla  visst  icke  alltid  denna  sin  cellqvalitet,  t.  ex.  märg, 
kork  och  förtjockade  epidermisceller».  Den  definition,  pro- 
fessor Areschoug  gifvit  på  sklerenkym,  hvilken  här  ofvan 
blifvit  anförd,  är  origtig  och  ej  öfverensstämmande  med 
den  af  de  Bart  gifna.  Den  är  nämligen  alltför  vid,  ty  äfven 
de  andra  väfnadema  utom  n:o  1  hafva  förlorat  sin  cellqvalitet, 
ehuru  på  olika  sätt.  De  Baby  säger  om  sklerenkymet,  att 
dermed  forstås  »sådana  väfnadselement,  som  icke  blott  för- 
tjocka sina  väggar  på  lumens  bekostnad  utan  äfven  härvid 
förlora  sin  cellqvalitet».  Det  är  visserligen  sant,  att  vissa 
märgceller  och  korkcellema  äfven  förlorat  sin  cellqvalitet, 
men  detta  har  ej  skett  såsom  hos  sklerenkymet  genom  suc- 
cessivt inträdande  förtjockning  af  väggarna,  utan  är  följden 
af  ett  mer  eller  mindre  hastigt  cellens  bortdöende.  På  grund 
af  sitt  uti  lefvande  tillstånd  rikhaltiga  pro toplasmain nehåll 
räknas  korkcellema  af  de  Bart  till  cellväfnadema.  Denna 
skilnad  mellan  kork  och  sklerenkym  antydes  af  de  Bart 
(sid.  5).  De  bestämningar,  som  känneteckna  sklerenkymet, 
äro  sålunda: 

a)  successiv  membranförtjockning,  (som  har  till  följd), 
b)  cellqvalitetens  försvinnande.  Vidare  anför  prof.  Areschoug, 
att  epidermisceller  ofta  äro  så  förtjockade,  att  skilnaden  mel- 
lan dessa  och  sklerenkymceller  blir  omärklig.  Härvid  är  dock 
att  märka,  dels  att  enskilda  undantagsfall  ej  upphäfva  en 
')  Kongl.  Fysiogr.  sällskapets  i  Lund  minnesskrift  1878. 

Digitized  by  LjOOQ IC 


b  B.    ADLBRZ,    BIDRAG   TILL   KNOPPFJiOiLENS   ANATOMI. 

regel,  som  kan  tillämpae  pä  de  flesta  fall,  och  dels  att  äfven 
starkt  förtjockade  epidermisceller  ofta  (t.  ex.  hos  många 
knoppQäll)  bibehålla  sin  delningsförmåga,  hvilket  bevisar, 
att  cellqvaliteten  är  qvar. 

Prof.  Areschoug  anmärker, 

2)  att  DE  Bary's  indelning  ej  är  fullt  uttömmande.  I 
kärlknippet  finnas  cellformer  nämligen  bast-  och  vedparenkym, 
som  ej  kunna  hänföras  till  någon  af  de  ofvan  angifna  6  väf- 
naderna.  Detta  påstående  är  af  de  Babt  sjelf  vederlagdt 
(sidd.  500 — 501),  i  det  han  visar,  att  vedparenkymet  har  för- 
tjockade väggar,  men  att  cellinnehållet  består  af  stärkelse, 
stundom  klorofyll.  Denna  väfnad  räknar  han  sålunda  till 
parenkymet  och  särskildt  till  det  sklerotiska  parenkymet. 
Samma  är  ock  förhållandet  med  bastparenkymet. 

3)  Sid.  6  yttrar  prof.  Areschoug,  att  det  synes  honom 
ej  fullt  logiskt  att  uppställa  cellfusionema  (trakéer,  silrör  och 
mjölksaftkärl)  såsom  grundformer  af  vegetativ  väfnad,  koor- 
dinerade med  cellväfnaden,  emedan  cellfusionema  såväl  i 
grundväfnaden  som  kärlväfnaden  böra  betraktas  såsom  delar 
af  den  väfnad,  uti  hvilken  de  förekomma,  och  ej  såsom  sär- 
skilda väfnader  likvärdiga  med  denna.  Här  yrkar  sålunda 
prof.  Areschoug,  att  indelningen  af  väfnaderna  skall  bestäm- 
mas efter  deras  plats,  ej  efter  deras  anatomiska  byggnad. 
De  Bart's  förfaringssätt  kan  ej  betraktas  såsom  »ologiskt»,  utan 
är  tvärtom  ett  konseqvent  genomförande  af  den  princip,  han 
fasthållit  såsom  grunden  vid  sin  indelning.  Prof.  Areschougs 
anmärkning  innehåller  ej  något  annat  än,  att  de  Bart's  indel- 
ning ej  öfverensstämmer  med  den  gamla  indelningen  uti 
hudväfnad,  grundväfnad  och  kärlväfnad. 

I  sammanhang  med  hvad  nu  blifvit  anfördt,  yttras,  att 
en  väfnad  ej  alltid  är  homogen,  t.  ex.  grundväfnaden,  som 
ofta  är  heterogen.  Detta  är  just  en  olägenhet,  som  de  Bart 
velat  afhjelpa  genom  sin  nya  indelning  af  väfnaderna. 

4)  Den  svåraste  anmärkningen  mot  de  Bart'8  teori  är 
enligt  prof.  Areschoug,  att  i  densamma  uteslutande  hänsyn 
tages  till  sådana  karakterer,  som  äro  af  mera  sekundär  natur 
och  som  uppstått  till  följd  af  afpassning  för  vissa  funktioner. 
Såsom  sekundära  tyckes  A.  anse  alla  de  förändringar,  som 
väfnaderna  undergå,  sedan  de  bildats  ur  vegetationsspetsens 
urparenkym.  Derföre  anser  han,  att  vid  en  indelning  af 
väfnaderna  hänsyn  bör  tagas  till  de  olikartade  meristemlager, 

Digitized  by  VjUUS' IC 


BIHANO   TILL   K.   SV.    VET.-AKAD.    HANi>L.   BAND   6«   N:0   15.         9 

hvarur  de  uppstått.  Men  angående  denna  fråga  har  de  Bary 
sjelf  påvisat  svårigheterna  vid  ett  dylikt  förfarande.  Han 
visar,  att  bestämda  meristemlager  ingalunda  ge  upphof  till 
bestämda  slag  af  väfnader  (sidd.  24—25).  Till  detsamma 
återkommer  han  vid  redogörelsen  för  kärlknippets  utveckling 
(sidd.  404 — 418).  På  grund  häraf  fastställer  han  nödvändig- 
heten att  vid  en  indelning  endast  taga  i  betraktande  väfna- 
der uti  färdigbildadt  tillstånd.  Emedan  prof.  Areschoug  ej 
bevisat  möjligheten  af  en  dylik  histogenetisk  indelning  genom 
undanrödjandet  af  de  af  db  Baby  påvisade  svårigheterna, 
synes  mig  hans  anmärkning  vara  af  mindre  betydelse. 

5)  Sid.  23  säger  prof.  Abeschoug,  att  de  Baby  hänför 
bastet  till  grundväfnaden,  hvarvid  med  bast  afses  det  tjock- 
väggiga  bastet  eller  sklerenkymet.  Denna  uppfattning,  heter 
det  vidare,  lemnar  ur  sigte  kärlknippets  histogeni,  ty  bastet 
har  samma  ursprung,  som  kärlknippets  öfriga  element.  Från 
kärlknippena  isolerade  baststrängar  kunna  dels  uppvisas  stå 
i  förbindelse  med  de  förra  och  äro  sålunda  blott  skenbart 
isolerade,  dels  äro  de  att  betrakta  såsom  ofullständiga  kärl- 
knippen. Sid.  24  säges  deremot,  .att  det  ej  kan  förnekas, 
att  vissa  element  af  grundväfnaden  hafva  så  stor  likhet  med 
verkliga  bastceller,  att  de  i  sitt  fullt  utvecklade  tillstånd 
svårligen  kunna  skiljas  härifrån.  Denna  väfnad  kallas  sedan  af 
honom  »grundbast»  till  skilnad  från  »strängbast»  uti  kärlknippet. 
Detta  beror  dock  på  öfverensstämmelsen  i  bådas  funktioner 
nämligen  att  vara  mekaniska  element.  Men  vid  bestämmandet 
af  cellväfnaderna  får  ej  hänsyn  tagas  till  deras  olika  funktio- 
ner. Detta  är  i  korthet  hvad  prof.  Abeschoug  har  att  an- 
märka angående  sklerenkymet.  I  afseende  på  det  första  på- 
ståendet, att  DE  Baby  hänför  bastet  till  grundväfnaden,  är 
att  märka,  att  de  Baby  ej  antager  denna  senare  väfnad  och 
ej  nämner  densamma  i  hela  sitt  arbete  mer  än  uti  sin  kritik 
emot  Sachs  (sid.  7)  samt  sid.  417,  der  den  anföres  med  cita- 
tionstecken. På  samma  sätt  som  uti  den  Qerde  anmärknin- 
gen har  frågan  öfverfiyttats  från  de  Baby's  uppfattning  af 
väfnadema  till  den  gamla  och  påvisats,  att  dessa  båda  ej  öfver- 
ensstämma  med  hvarandra.  Under  antagande,  att  prof.  Abe- 
SCHOUGS  anmärkning  haft  denna  form:  »de  Baby  räknar  ej 
»bastet»  till  kärlknippet  utan  till  sklerenkymet»,  kan  deremot 
invändas,  att  af  de  Babyns  hela  framställning  framgår,  att  han, 
teoretiskt  taget,  räknar  det  till  den  senare  väfnaden,  men  ej 

Digitized  by  VjOOQ IC 


10  E.    ADLERZ,   BIDRAG    TILL   KNOPPFJÄLLENS   ANATOMI. 

förnekar,  att  denna  väfnad  ofta  beledsagar  den  förra  (sid. 
331).  Derför  behandlar  han  det  ock  vid  sin  redogörelse  för 
kftrlknippets  väfnader  under  namn  af  »Bastfasem».  Då  den 
gamla  benämningen  bast  innefattar  flera  olikartade  element 
(silrör,  kambiform,  sklerenkym  och  bastparenkym),  torde  denna 
väfnad  pä  svenska  kunna  kallas  bastsklerenkym,  hvarvid  bast 
utmärker  dess  plats  och  sklerenkym  dess  beskaffenhet.  Af 
hvad  nu  yttrats  under  5)  framgår: 

a)  att  DE  Bart  ej  räknar  bastet  till  grundväfnaden, 

6)  att  han,  teoretiskt  taget,  för  det  till  sklerenkymet,  men 
att  han  derjämte  under  erkännande,  att  det  åtföljer  kärl- 
knippet, äfven  behandlar  det  i  sammanhang  härmed, 

c)  att  den  gamla  benämningen  bast  i  denna  betydelse 
bör  utbytas  mot  bastsklerenkym  (»Bastfasem»). 

På  grund  af  hvad  som  under  mom.  1 — 5  blifvit  anfördt^ 
framgår  enligt  min  uppfattning,  att  ingen  af  de  gjorda  an- 
märkningarna är  af  svårare  beskaffenhet.  Naturligtvis  kan 
mot  denna  liksom  hvarje  skematisk  uppställning  anmärkas, 
att  den  saknar  full  motsvarighet  uti  naturen,  och  att  öfver- 
gångar  ofta  förbinda  de.  olika  slagen  af  väfnader  med  hvar- 
andra,  hvarföre  tillämpningen  i  enskilda  fall  ofta  blir  svår. 
Särskildt  hvad  sklerenkymet  angår,  torde  gränserna  för  det- 
samma vara  svåra  att  fastställa.  Men  i  det  hela  står  dock 
denna  indelning  öfver  den  gamla,  hvarföre  den  är  att  före- 
draga. 

Den  anatomiska  afdelningen  af  Mik08Ch's  afhandling  (se 
föreg.)  upptager  13  sidor  med  bifogade  planscher  öfver  Car^ 
ptnu8,  Acer  atrxatum  och  EbcuIus  neglecta.  Han  ingår  ej 
uti  någon  speciel  beskrifning  af  särskilda  fjäll,  utan  behand- 
lar deras  anatomi  i  allmänhet,  särskildt  angående  Ä)  Hudv&f- 
nad,  B)  Grundväfnad  och  C)  Eärlknippe.  Han  känner  ej 
till  prof.  ÅRESCHOUGS  uppfattning  af  Qällens  inre  väfnader 
såsom  identiska  med  stammens. 

Angående  epidermis  innehåller  hans  arbete  ej  något  nytt 
af  mera  väsendtlig  beskaffenhet.  Blott  i  afseende  på  klyf- 
öppningarna  skiljer  han  sig  från  prof.  Areschoug.  Under 
det  att  denne  nekar  dessas  förekomst  hos  knoppfjällen,  säger 
sig  MncoscH  funnit  dylika  hos  flera  fjäll,  men  alltid  spar- 
samt nämligen  hos  Syringa^  Acer  striatum,  Sambucua  nigra 
och  Mahonia,  Om  grundväfnaden  säger  han,  att  den  består 
antingen  endast  af  parenkym,  tunnväggigt  eller  tjockväggigt, 

Digitized  by  VjUUS' IC 


BIHANG    TILL    K.    SV.   VET.-AKAB.    HANDL.   BAND   6.   K:0   15.      11 

{Quereus,  Platanus)  eller  af  parenkym  innerst  och  kollenkym 
på  omse  sidor  närmast  under  epidermis  (Tilta,  Aoer  striatum) 
eller  ock  af  endast  kollenkym  (Syrtngra,  Eaculué)  *).  Före- 
komsten af  kristallsäckar  påvisas  af  honom  samt,  att  genom 
cellväggames  upplösning  stora  luftrum  bildas,  hvilka  såsom 
dåliga  värmeledare  utgöra  ett  skydd  för  den  unga  knoppen. 
Uti  sin  behandling  af  kärlknippet  protesterar  han  mot  Schacht, 
som  nekar  dettas  närvaro  hos  de  flesta  fjäll.  Mindre  rigtigt 
deremot  uppgifver  Mikosch,  att  uti  några  fall  finnas  mjölk- 
saftförande silrör.  Såsom  exempel  härpå  anföres  Acér.  Detta 
är  en  sammanblandning  af  långsträckta  hartssäckar  och  sil- 
rör. »Bastfasern»  (bastsklerenkym)  säger  Mikosch  saknas  hos 
alla  vaginaltegment.  Detta  är  ej  sant.  Det  är  dessutom 
origtigt  att  sammanställa  anatomiska  egendomligheter  med 
ett  organs  morfologiska  ursprung,  emedan  dessa  saker  i  af- 
seende  på  knoppQällen  äro  från  hvarandra  fullt  skilda.  I 
denna  fråga  gör  han  sig  dessutom  skyldig  till  motsägelse, 
enär  han  längre  ned  på  samma  sida  säger,  att  det  tjock- 
^ägg^g^  bastet  stundom  bildar  en  ring  kring  kärlknippet, 
t.  ex.  Eéculus,  hvars  fjäll  äro  vaginaltegment.  Sid.  16  yttrar 
han:  »hos  St/ringa  förekomma  utom  vanliga  kärl  äfven 
kortare,  prismatiska,  nätformigt  förtjockade  kärl».  Hvad  han 
menar  härmed,  är  ej  fullt  tydligt,  men  säkerligen  afses  der- 
med  nätlikt  förtjockade  trakeider,  hvarföre  det  är  orätt  att 
kalla  dem  kärl.  Dylika  trakeider  förekomma  nästan  i  hvarje 
fjäll.  I  synnerhet  kan  man  påträffa  dem  på  kortare  grenar 
af  kärlknippet  och  i  dess  ändar,  der  de  vanligen  bilda  af- 
slutningen  af  trakésystemet. 

Utom  dessa  nu  anförda  arbeten  om  knoppfjällens  anatomi 
af  prof.  Areschouo  och  Mikosch  beröres  detta  ämne  äfven 
till  någon  del  uti  Hanstbins  uppsats:  »tTber  die  Organe  der 
Harz-  und  Schleimabsonderung  in  den  Laubknospen»  (Bot. 
Zeitung  1868)   samt  af  Goebel   uti   förut  omnämda  uppsats. 


Efter  denna  öfversigt  af  den  till  ämnet  hörande  literaturen 
skola  vi  något  närmare  betrakta  knoppQällen.  Ur  morfologisk 
synpunkt  äro  de  blad,  som  på  ett  eller  annat  sätt  äro  modifie- 


*)  Mikosch  fattar  kollenkymet  såsom  en  väfnad,  som  är  skarpt  skild  från 
det  ttmnyäggiga  och  sklerotiska  parenkymet,  d.  v.  s.  han  tyckes  ej 
räkna  kollenkymet  såsom  en  form  af  parenkymet. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


12  E.    AULiaS,   BIDRAG    TILL    KNOPPP/ÄLLBNS    ANATOMI. 

rade.  Det  &r  vieadt  efter  Duchartrb,  Mikosch  och  Goebel, 
huru  olika  delar  af  bladet  kunna  ingå  i  deras  bildande.  De 
sitta  ytterst  i  knoppen,  hvars  först  bildade  blad  de  äro.  För 
att  tjena  knoppen  till  skydd  är  formen  väl  afpassad.  Basen  är 
alltid  mer  eller  mindre  bred;  något  tydligen  afsmalnande  skaft, 
såsom  hos  örtbladen,  finnes  nästan  aldrig.  Härigenom  kan 
man  skilja  dem  uti  de  flesta  fall  från  de  i  knoppens  midt  be- 
lägna unga  bladen,  som  vanligen  förete  skilnad  mellan  skifva 
och  skaft.  Undantag  härifrån  finnas  dock,  t.  ex.  Elseagnus. 
Denna  hos  de  flesta  knoppfjäll  breda  bas  är  egnad  att  full- 
ständigt täcka  stamspetsen  och  bladen.  Beviset  för,  att  knopp- 
Qällen  äro  blad,  består  enligt  Mikosch  deruti,  att  de  uti  sin 
första  utveckling  fullkomligt  likna  örtbladen,  men  under  det 
att  dessa  senare  differentiera  sig  uti  skaft  och  skifva,  afstan- 
nar  hos  knoppfjällen  stundom  skifvan  i  sin  utveckling,  och 
basen  utväxer  på  bredden  till  ett  Qällikt  organ  (vaginalteg- 
ment).  De  i  spetsen  af  dylika  fjäll  förekommande  tänderna, 
som  stundom  på  inre  Qäll  få  utseende  af  flikar,  utgöra  rester 
af  en  i  sin  utveckling  hämmad  skifva.  Liksom  skifvan  kan 
hämmas  i  sin  utveckling,  så  kan  detta  äfven  vara  fallet  med 
basen  (laminartegment).  I  det  tredje  fallet  fördröjes  hela 
örtbladet  i  sin  utveckling,  men  omslutes  snart  af  de  hastigt 
utväxande  stiplerna  (stipulartegment). 

Utom  af  hvad  som  nu  blifvit  nämdt  om  den  första 
uppkomsten  af  knoppfjällen,  bevisas  äfven  deras  bladnatur 
af  den  senare  utvecklingen.  En  del  knoppQäll,  vanligen  de 
inre,  utvecklas  nämligen  till  örtblad  eller  bladlika  organ,  sedan 
knoppen  slagit  ut.  Detta  är  ej  något  abnormt  eller  enstaka 
fall,  utan  synes,  efter  hvad  jag  futinit,  hos  de  flesta  knoppar 
vara  regel,  att  åtminstone  några  af  de  inre  Qällen  utväxa  till 
blad.  Stundom  är  detta  fallet  med  ett  större  antal,  t.  ex. 
Cerastta.  Mikosch  antyder  denna  öfvergång  s.  21.  »Der  Ueber- 
gang  vom  Tegment  zum  vollkommenen  Laubblatt  findet 
beinahe  constant  in  jeder  Enospe  statt»  ^).  Detta  förhållande 
är  af  vigt  vid  behandlingen  af  fjällens  anatomi,  emedan  väf- 
naderna  undergå  betydande  förändringar  vid  fjällets  omvand- 
ling till  blad.  Om  vi  se  närmare  på  sättet  för  denna  öfver- 
gång, skola  vi  finna  betydande  vexlingar  i  detta  afseende. 
Hos    en  del  fjäll,  t.  ex.  Acer,  Esculua  utväxer  den  mellersta 

*)  Jemför  Goebels  intressanta  experiment  med  Pmnus  Padus  (anf.  st.  sid. 
803  o.  följ.). 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG   TILL   K.    SV.   VST.-AKAD.   UANDL.    BAKD   %•   N:0   15.      13 

tanden  af  de  inre  tretandade  Qällen  till  bladskifva,  under 
hvilken  ett  skaft  inskjutes,  hvilket  sedan  växer  ut.  Hos  an- 
dra, t.  ex.  Daphne,  Lonicera  tillväxer  de  mellersta  och  inre 
Qällens  gröna  bas,  under  det  hartset  tränges  mer  ooh  mer 
mot  spetsen  och  slutligen  försvinner,  då  fjället  utvecklats  till 
en  bladskifva.  De  bruna,  härda  stipulartegmenten  utväxa 
till  tunna,  mer  eller  mindre  gröna  stipler,  som  snart  affalla. 
Att  knoppQällen  äro  blad,  bevisas  sålunda: 

1)  af  deras  öfverensstämmelse  med  bladen  under  tidigare 
utvecklingskede ; 

2)  af  deras  förmåga  att  utväxa  till  blad  (stipler). 

Det  har  nu  blifvit  taladt  om  skilnaden  mellan  ett  knopp- 
fjäll  och  ett  örtblad  ur  morfologisk  synpunkt.  En  dylik  före- 
finnes äfven  i  afseende  på  deras  inre  byggnad.  Detta  beror 
på  deras  olika  funktioner.  Ett  innerligt  samband  mellan 
knoppfjällens  anatomi  oeh  funktion  förefinnes.  Deremot  står 
deras  anatomi  ej  i  ringaste  samband  med  deras  morfologiska 
ursprung.  Man  får  sålunda  ej  vänta  att  finna  den  inre  bygg- 
naden öfverensstämmande  hos  alla  vaginaltegment  eller  sti- 
pulartegment  etc.  Lika  litet  öfverensstämma  §äll  tillhörande 
närbeslägtade  arter  med  hvarandra. 

I  jemförelse  med  örtbladen  kan  man  säga,  att  knoppQällens 
byggnad  utmärkes  deraf,  att  väfnadernas  cellqvalitet  är  be- 
tydligt reducerad.  Ett  blads  celler  äro  vanligen  i  motsats 
till  :Qällens  tunnväggiga,  innehålla  rikligt  klorofyll,  cellsaft 
och  stärkelse.  Bladet  utgör  ock  härden  för  assimilationen 
och  transpirationen  m.  m.  Klyföppningarna  äro  der  talrika, 
då  de  saknas  eller  förekomma  sparsamt  hos  fjällen.  Dessas 
funktion  är  att  vara  skyddande  organ,  och  de  äro  derför  till 
sin  byggnad  afpassade  derefter.  Deras  celler  äro  derföre  ofta 
tjockväggiga  med  sparsamt  klorofyll  och  stärkelse  samt  ringa 
vattenhalt.  Dermed  är  dock  ej  sagdt,  att  de  för  den  lifskraf- 
tiga  cellen  kännetecknaude  ämnena  saknas.  Denna  reduktion 
af  cellqvaliteten  betingas  hufvudsakligen  af  följande  före- 
teelser: 

1)  SekretbUdning  (harts-  och  kristallafsöndring). 

2)  Sklerenkymbildning  eller  sklerotisk  förtjockning. 

3)  KorkbUdning. 

Dessa  olika  slag  af  företeelser,  som  ge  upphof  till  lika 
många  väfnader,  förekomma  hos  olika  grupper  af  fjäll  och 
skola  framdeles  efter  specialbeskrifningarna  närmare  afhand- 

Digitized  by  VjOOQ IC 


14  E.   ADL£SZ,   BIDBAG  TILL   KNOPPPJÄLI4BNS   ANATOMI. 

las.  Ett  slags  sklerotisk  raembranförtjockning  inträder  hos 
nästan  alla  Qäll  uti  yttre  epidermis  yttre  raembraner.  Detta 
är  en  egendomlighet,  som  utmärker  fjällens  epidermis  i  högre 
grad  än  bladens. 

Dä  det  ofvan  blifvit  sagdt,  att  knoppQällen  väsendtligt 
skilja  sig  frän  örtbladen  ur  anatomisk  synpunkt  genom  en  re- 
duktion af  cellqvaliteten,  och  dä  detta  uppgifvits  betingas 
af  de  under  1),  2),  3)  angifna  modifikationer,  så  är  detta  ej 
att  uppfatta,  såsom  om  dylika  ej  skulle  kunna  finnas  hos  bla- 
den. Då  t.  ex.  sklerenkym  i  mängd  förekommer  i  knopp- 
fjällen  af  en  växt  och  äfven  uti  andra  fall,  kan  det  finnas 
uti  densammas  blad.  Men  det  uppträder  då  här  ej  i  en 
sådan  mängd,  att  assimilationen  deraf  blir  störd.  På  samma 
sätt  förhåller  det  sig  med  sekretbildningen. 

Vi  skola  nu  betrakta  några  fall,  der  en  reduktion  af  cell- 
qvaliteten synes  tvifvelaktig.  Det  inträffar  nämligen  stun- 
dom, att  i  Qäll  celler  kunna  finnas,  hvilkas  cellqvalitet  är 
fullständigt  bevarad,  äfven  uti  de  delar,  som  ej  täckas  af 
andra  fjäll.  Då  har  dock  en  reduktion  af  cellqvaliteten  in- 
trädt  i  andra  delar  af  fjället.  Exempel  på  dylika  fall  lemna 
Hakeaj  Callisteman  och  ElceagnuB^  hos  hvilka  rikligt  kloro- 
fyllförande celler  uti  Qällets  yttre  del  finnas.  Klorofyllet 
har  här  blifvit  skyddadt  af  kraftiga  trikombildningar.  Den 
specifikt  skyddande  väfnaden  saknas,  såsom  nämdt,  ej  hos 
dessa  Qäll.  Hos  Hakea  och  CaUUtemon  utgöres  den  af  skle- 
renkym och  hos  ElcBognué  af  ett  mägtigt  koUenkymlager. 
Ett  skydd  för  knoppen  lemnar  naturligtvis  äfven  trikomet. 
Lägsta  stadiet  af  reduktion  af  cellqvaliteten  har  jag  funnit 
hos  Fraxinus.  Här  äro  alla  cellerna  rikligt  klorofyll  förande 
till  följd  af  den  rikliga  trikombildningen.  Endast  en  antydan 
till  cellqvalitetens  reduktion  uti  Qällets  inre  kan  man  spåra 
uti  cellmembranernas  förtjockning.  Ehuru  sålunda  detta  och 
kanske  andra  af  mig  okända  fall  kunna  uppvisas,  der  en 
dylik  reduktion  knappast  kan  upptäckas,  torde  dock  mäng- 
den af  fall,  der  den  tydligt  visar  sig,  berättiga  till  förut  om- 
nämda  påstående  ^). 

KnoppQällen  skilja  sig  äfven  från  örtbladen  genom  sättet 
för  väfnadernas  förekomst  och  cellernas  form.  Detta  har  pä 
ett   utmärkt   sätt   blifvit   visadt    af  prof.   Areschoug.     Vi  få 

*)  Ett   slag   af   cellqvalitetsreduktion  nämligen  i  form  af  hartsaackar.  som 
slutligen  bilda  laftrum,  finnes  sannolikt  hos  de  flesta  fjäll. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANe    TILL   K.    ST.    YET.-AKAD.    UANUL.    BAND   <L   N:0   IS.      15 

derför  hänvisa  till  hvad,  som  blifvit  anfördt  ur  hans  afhand- 
ling  rörande  denna  fråga. 

Knoppfjällens  väfnader  hafva  nu  blifvit  jemförda  med 
örtbladens  i  allmänhet.  Men  om  man  sär^kildt  fäster  sig 
vid  de  centriska  bladen,  sä  kan  det  frågas:  fins  det  någon 
motsvarighet  mellan  dessa  och  knoppfjällen,  eller  fins  det 
rent  af  några  centriskt  byggda  Qäll?  Nej,  endast  undantags- 
vis och  då  blott  i  ofullständig  grad.  Hos  Qällen  är  en  bi- 
facialitet  rådande  i  väfnademas  anordning.  Ett  annat  förhål- 
lande sktdle  ej  vara  förenligt  med  deras  plats  och  de  om- 
ständigheter, hvarunder  de  utvecklats.  Det  centriskt  byggda 
örtbladet  är  på  alla  sidor  omgifvet  af  lika  förhållanden  (luft 
och  vatten),  Qället  deremot  är  tätt  tryckt  till  knoppen  och  såle- 
des blott  på  yttre  sidan  utsatt  för  luft  och  ljus.  Hos  träd 
med  centriska  blad,  t.  ex.  Pinua  finna  vi  sålunda  Qällen  starkt 
bifaciala.  Yttre  sidan  är  beklädd  med  starkt  förtjockade  epi- 
dermisceller,  som  begränsas  af  långspetsade,  hartsförande 
celler,  hvilka  åter  ligga  omedelbart  intill  Qällets  inre  sida 
utan  att  differentiera  sig  uti  en  inre  epidermis.  Ehuru  man 
sålunda  i  allmänhet  kan  säga,  att  den  centriska  \ypen  saknas 
bland  Qällen,  så  förefinnes  dock  stundom  en  antydan  dertill 
isynnerhet  under  tidigare  utvecklingsskede.  Så  är  fallet  med 
några  barrträd,  t.  ex.  Podocarpus  och  Cephalotaaus.  Arten  af 
denna  centriska  byggnad  kommer  att  angifvas  vid  den  spe- 
ciela  beskrifningen  af  dessa  fjäll.  Här  må  endast  anföras, 
att  hos  CephcUotaxus  centriskheten  går  förlorad  vid  högre  ut- 
veckling, men  att  den  hos  Podocarpua  hos  en  del  Qäll  qvarstår. 

Af  denna  allmänna  jemförelse  mellan  fjällens  och  ört- 
bladens anatomi  framgår,  att  följande  karakterer  kunna  till- 
delas de  förra  till  skilnad  från  de  senare: 

1)  att  ceUqvaliteten  år  mer  L  mindre  reducerad; 

2)  att  vä/naderna  närmast  öfverensståmma  med  stammens, 
och  att  sålunda  någon  så  betydande  modifikation,  som  uti 
örtbladet  ej  egt  rum  (=  palissad-  och  svampparenkym  fin- 
nas ej); 

3)  att  fjällen  tillhöra  den  bifaciala  typen,  och  att  den  cen- 
triska icke  1.  blott  i  ofullständig  grad  kan  vara  represen- 
terad. 

Vi  öfvergå  nu  till  beskrifningen  af  några  Qäll,  som 
blifvit  närmare  undersökta.  Vanligen  hafva  3  olika  utveck- 
lingsstadier tagits  i  betraktande  nämligen   1)  det  ej  utveck- 

Digitized  by  VjOOQ IC 


16  E.    ADLBKZ,   BIDRAG   TILL   KMOPPPJÄLLBNS   ANATOMI. 

lade,  2)  det  fullt  utvecklade,  3)  det  affallande  fjället.  D& 
dessa  olika  stadier  förete  någon  nämnvärd  olikhet,  angifves 
den,  men  då  ingen  sådan  förefins,  förbigås  de  olika  stadierna. 
Vidare  må  anmärkas,  att,  då  ordet  grundväfnad  begagnas, 
dermed  ej  menas  någon  vetenskapligen  skild  väfnadsart, 
utan  att  det  endast  användes  såsom  praktiskt  lämplig  sam- 
manfattning af  allt,  som  ej  innefattas  under  begreppen  hud- 
väfnad  och  kärlknippe. 


Sorbus  scandica  Fr.  (Fig.  19—20). 

KnoppQällen  äro  tätt  tegeilagda,  de  flesta  fasta,  bruna 
och  glatta  med  hårfransade  kanter.  De  yttre  och  mellersta 
äro  triangelformigt  rektangulära  med  tretandad,  hårbärande 
spets.  De  2  innersta  fjällen  utväxa  vid  knopps vällningen 
spadlikt  med  djupt  treflikad  spets.  Dessa  äro  betydligt  tun~ 
nare  än  de  andra  och  mindre  fasta. 

Yttre  epidermiscellerna  äro  i  tvär-  och  längdsnitt  qva- 
dra  tiska  med  tidigt  förtjockade  ytterväggar  på  de  flesta  fjäl- 
len. Dessa  fUrgas  gula-rödgula  af  jodzinkklorid  och  violetta 
af  en  blandning  röd  och  violett  anilin.  Afven  sidoväggame 
uti  nämda  celler  äro  förtjockade  ofta  ganska  mycket.  Stun- 
dom sträcker  sig  äfven  förtjockningen  till  en  eller  annan 
cell  af  det  under  epidermis  liggande  lagret,  som  då  delvis 
färgas  gult  af  jodzinkklorid.  Inre  epidermiscellerna  äro  be- 
tydligt mindre,  i  tvärsnitt  rundadt  qvadratiska,  i  längdsnitt 
rektangulära.  Ytterväggarne  äro  något  förtjockade.  På  de 
innersta  i^ällen  äro  epidermis  ytterväggar  ej  förtjockade  och 
färgas  blåa  af  jodzinkklorid.  Under  tidigare  stadier  innehålla 
epidermiscellerna  sparsamt  klorofyll,  som  sedan  uppblandas 
och  efterträdes  af  ett  brunt  harts,  som  rikligen  fyller  de 
flesta  cellerna. 

Vid  basen  på  fjällens  inre  sida  samt  i  spetsarne  på  de 
inre  fjällen  förekomma  egendomliga  hartsafsöndrande  koUe- 
terer.  Eftersom  jag  ej  sett  dem  beskrifna  af  Hanstein  eller 
någon  annan,  torde  en  närmare  redogörelse  dcrför  vara  på 
sin  plats.  De  äro  tunglikt  jembreda,  omkring  1  mm.  långa, 
vid  fjällets  bas  fastade  med  sin  undre  del  uti  en  1.  flera 
rader,  tätt  sittande.  Den  nedre  något  smalare  delen  bildar 
dess  skaft  och  består  af  flera  rader  tätt  packade  rundadt  qva- 

Digitized  by  VjV^US' IC 


BIHANG    TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.    BAND    6.   N:0    15.       17 

dratiska  celler.  Den  öfré,  något  tjockare  delen  (fig.  20), 
som  afsöndrar  hartset,  består  af  två  slags  väfnader:  en  yttre, 
epidermis,  och  en  inre.  Den  förra  utgöres  af  tätt  packade, 
vinkelrätt  stälda,  palissadformiga  celler,  h vilka  af  Hanstein 
hos  dylika  koUeterer  erhållit  namnet  »Papillenzellen»  ^).  Den 
inre  väfnaden  består  af  smala,  cylindriska,  uti  koUeterens 
längdaxel  utdragna  celler  med  tvära  eller  något  sneda  skilje- 
väggar. De  likna  de  tunnväggiga  kambiform cellerna  uti  kärl- 
knippet. I  början  af  sin  utveckling  äro  kolleterens  alla  celler 
rikligen  fylda  med  klorofyll.  Detta  aftager  sedan  och  uppblan- 
das med  harts.  Uti  dess  högsta  utveckling  är  klorofyllet  all- 
deles försvunnet,  men  i  stället  äro  cellerna  tätt  fylda  af  ett 
brunt  harts.  Efter  en  stunds  behandling  med  kalilut  kan  man 
få  se  stora  hartsdroppar  på  väg  ut  från  koUeteren.  Hos  de 
koUeterer,  som  äro  belägna  vid  basen,  kan  man  ej  spåra 
något  samband  med  kärlknippena,  men  detta  är  deremot 
fallet  med  de  apikala.  Den  uti  sidoflikarna  utlöpande  fibro- 
vasalsträngen  går  in  uti  kolleterens  skaft  och  slutar  der, 
hvarvid  dess  inre  kambiformlika  väfnad  tyckes  vara  en  fort- 
sättning af  bastcellerna  uti  kärlknippet.  I  utkanterna  af  de 
inre  fjällen  sitta  några  koUeterer  af  annat  utseende.  De  äro 
kortare  och  spadlika  till  formen.  Epidermiscellerna  äro  oregel- 
bundna och  ej  palissadformiga.  Behandlade  med  jodzink- 
klorid,  visar  det  sig,  att  temligen  unga  koUeterer  äro  omgifna 
af  en  gemensam  vägg,  som  sväller  betydligt  och  företer  då 
flere  skikt.  Af  dessa  är  det  yttre  fast  och  skarpt  begränsadt 
samt  brunt  till  färgen.  Det  företer  alla  kutikulans  egen- 
skaper. Under  detta  yttre  lager  är  ett  annat  hyalint,  som 
uppkommit  genom  förslemning  (»KoUagénlagret»  enl.  Han- 
stein). Under  detta  hyalina  lager  ligga  papillcellerna  med 
sina  blåfärgade  membraner.  Efter  en  tid  af  kastas  den  gemen- 
samma kutikulan  och  koUeteren  omgifves  af  ett  pseudoparen* 
kymatiskt  hölje  af  gummiharts.  Af  rödviolett  aniUn  färgas 
det  i  början  rödt,  får  sedan  en  anstrykning  af  viotett  och 
öfvergår  slutligen  till  denna  färg.  Innehållet  uti  papillcellerna 
färgas  rent  rödt.  Vid  behandling  med  kalilut  klargöras  pa- 
pillcellerna och  kutikulan  afkastas  delvis,  men  qvarsitter  här 
och  der  och  rullar  sig  tillbaka  utåt  med  sin  fria  ända  (fig. 
20,  q).  Af  de  sekretionsprodukter,  som  bildas  uti  dylika 
koUeterer    (slem  och    harts),  är  det,  såsom  Hanstein  uppgif- 

*)  Ucber   die    Organe   der    Harz-    und    Schleimabsonderung    in  den   Laub- 
knospCD.    (Botan.  Zeitung.  1868).  Digi.ized  by  GoOglc 


18  E.    ADLERZ,    BIDRAG    TILL   KNOPPFJÄLLENS    ANATOMI. 

ver,  antagligt,  att  slemihet  uppstår  genom  cellväggarnes  om- 
vandling, men  att  hartset  deremot  bildas  ur  cellens  innehåll. 
Detta  senare  uppkommer  ej  blott  ur  papillcellerna,  utan  äfven 
uti  de  inre  långsträckta.  Ett  längdsnitt,  der  papillcellerna 
blifvit  klara  af  kalilut,  visar  nämligen,  att  de  centrala  cel- 
lerna äro  fylda  af  ett  grofkornigt  innehåll,  blandadt  med 
hartsdroppar. 

Dessa  cellers  membraner  visa  ingen  förmåga  att  svälla, 
hvarförc  man  torde  kunna  antaga,  att  slemmet  företrädesvis 
bildas  uti  de  yttre  papillcellerna.  Dessa  nu  omtalade  harts- 
afsöndrande  organer  äro  trikombildningar  från  epidermis  och 
utvecklas  såsom  alla  dylika,  ursprungligen  af  en  epidermis- 
cell.  Andra  trikombildningar  förekomma  uti  fjällens  kanter 
och  äro  isynnerhet  på  de  inre  talrika  och  långa.  Dessa  hår 
äro  encelliga,  jembreda,  tätt  sittande  och  intrasslade  i  hvar- 
andra.  De  äro  tjockväggiga  och  färgas  gula  af  jodzink- 
klorid.  Klyföppningar  förekomma  på  de  mellersta  och  in- 
nersta fjällen  och  äro  isynnerhet  hos  dessa  senare  temligen 
talrika.  De  äro  ganska  stora,  men  för  öfrigt  af  vanlig 
form. 

Grundmassan  af  fjället  utgöres  af  parenkym,  hyars  cel- 
ler oftast  ej  förete  någon  differentiering  af  yttre  och  inre 
barklager.  Cellerna  äro  uti  tvärsnitt  i  början  rundade,  tunn- 
väggiga  med  intercellularrum,  men  blifva  sedan  vid  högre  ut- 
veckling rundadt  qvadratiska  med  i  vatten  koUenkymatiskt 
uppsvälda  väggar  och  tätt  packade.  Emot  båda  sidornas  epi- 
dermis aftaga  de  i  storlek  och  ligga  ännu  mera  tätt  tillsam- 
mans. Detta  är  ifven  fallet  med  dem,  som  fylla  Qällets  kan- 
ter. På  de  utvuxna  fjällen  hafva  dessa,  under  epidermis  lig- 
gande celler  på  fjällets  inre  sida  skilt  sig  från  den  centrala 
väfnaden.  I  de  inre  fjällens  spetsar  är  grundväfnadens  pa- 
renkym reduceradt  till  några  få  cellrader.  Cellernas  väggar 
färgas  blåa  af  jodzinkklorid  ej  blott  på  de  utvuxna  utan 
äfven  på  de  vissnade,  affallande  fjällen.  Ingen  förkorkning 
eger  sålunda  rum.  I  början  äro  cellerna  rikligen  fylda  af 
klorofyll.  Detta  förekommer  mest  uti  de  centrala  lagren, 
men  aftager  mot  båda  kanterna.  Derpå  uppblandas  det  med 
brunt  harts,  som  slutligen  tager  öfverhanden,  så  att  kloro- 
fyllet försvinner.  Utom  harts  förekomma  äfven  kristaller  i 
vissa  celler.  Dessa  ligga  vanligen  i  rader  nära  inre  eller 
yttre  epidermis.     Stundom  äro  de  strödda  i  midten  af  fjället. 

Digitized  by  LjOOQ IC 


BIHAKO   TILL  K.  8 V.  VET.-AKAD.  HANDL.     BAND   6.     N:0  15.      19 

Kärlknippena,  som  äro  belägna  nästan ^uti  fjällets  midl 
(uti  inre  fj.)  eller  närmare  inre  kanten  (hos  de  yttre),  äro 
tämligen  väl  utvecklade.  Till  byggnaden  äro  de  kollaterala 
med  en  veddel  mot  fallets  inre  sida  och  en  bastdel  mot 
den  yttre.  Veden  innehåller  mycket  trånga  spiralkärl,  som 
ärcf  ordnade  i  rader  samt  parenkym.  Bastet  består  af  sil- 
Tör(?),  kambiform  och  parenkym,  hvars  väggar  äro  genom- 
borrade.    Ingen  tydlig  strängskida  finnes. 

Beträffande  förloppet  af  kärlknippena  är  att  märka,  att 
vid  Qällets  bas  (innersta  fjällen  äro  undersökta)  utgå  från 
stammen  11 — 12  knippen,  af  hvilka  omkring  tre  äro  förenade 
till  en  medi ansträng  och  de  öfriga  löpa  isolerade  parallelt 
med  hvarandra.  Något  högre  upp  förgrena  de  sig  sparsamt. 
De  som  löpa  närmast  kanterna,  upphöra  successivt,  i  det 
bladet  aftar  i  bredd.  De  mellersta  löpa  ut  i  bladets  tre- 
.klufna  spets.  Medelnerven  förgrenar  sig  i  spetsen  och  dess 
grenar  utlöpa  uti  den  rundade  mellanfliken,  der  hvarje  gren 
slutar  med  en  kolleter. 


El»agnu8  argentea  PURSH.    (Fig.  8). 

EnoppQällen  äro  tjocka,  köttiga,  till  formen  ovala  med 
trubbig  spets  eller  lansettlika,  på  båda  sidor  bruna  af  tätt 
sittande  ^äll.  Blott  de  två  nedersta  affalla  efter  grenens  ut- 
veckling; de  öfriga  utväxa  till  örtblad,  ej  såsom  hos  Cytisua 
och  Sorbu8  inre  fjäll,  der  örtbladen  utväxa  från  den  tan- 
dade  spetsen  och  fjället  blir  slida,  utan  här  utväxer  hela 
Qället  likformigt  till  bladskifva,  blir  rikt  klorofyllförande 
och  uppnår  slutligen  bladets  storlek.  Fjällen  hos  Eloeagnus 
äro  sålunda  »laminartegment»,  d.  v.  s.  bildade  af  bladskifvan. 
På  grund  af  en  antydan  till  bladskaft  på  dessa  fjäll  är  det 
med  undantag  af  de  två  yttre  affallande  fjällen  svårt  att  säga, 
hvad  som  är  i^^  <^ch  hvad  som  är  blad.  Men  den  inre 
byggnaden  ger  dock  vid  handen,  att  åtminstone  några  blad- 
organ innanför  de  två  yttersta  äro  att  räkna  till  knoppQällen. 
De  två  yttre  Qällen  äro   nedtill  betydligt  tjockare  än  de  inre. 

Yttre  epidermis  består  af  tunnväggiga,  i  längdsnitt  rek- 
tangulära-qvadratiska  celler,  som  till  utseendet  föga  skilja 
sig  från  underliggande  väfnader  (åtminstone  midt  för  kärl- 
knippet). Dess  membraner  färgas  blåa  af  jodzinkklorid.  Inre 
epidermis    består    af   något    smalare   celler,  som  eljest  hafva 

Digitized  by  VjUUSZIC 


20  E.    ADLERZ,    BIDRAG    TILL    KNOPPFJÄLLBNS   ANATOm. 

samma  egenskaper  och  reaktion.  I  början  innehålla  epider- 
raiscellema  sparsamt  klorofyll,  som  dock  sedan  försvinner. 
Båda  slagen  af  epidermis  beklädas  af  tätt  sittande  sköldlika 
fjäll,  som  äro  utmärkande  för  alla  vegetativa  delar  hos 
Elceagnua.  De  bestå  af  en  fot  af  10 — 12  tätt  packade  kollen- 
kymatiska  celler,  som  uppbära  ett  Qäll  med  central  vidfäst- 
ningspunkt,  sammansatt  af  radierande  celler.  Jag  har  sett 
dem  uppkomma  derigenom,  att  en  ovalt  aflång  cell  uppstått 
genom  delning  af  en  epidermiscell.  Denna  begynnelsecell, 
som  ligger  med  långsidan  mot  epidermis,  delar  sig  uti  radie- 
rande dotterceller.  Vid  basen  uppstår  den  omnämda  foten 
genom  delning.  Den  talrika  förekomsten  af  dessa  fjäll,  som 
uppstå  mycket  tidigt,  lemnar  ett  kraftigt  skydd  åt  knoppen, 
hvarför  någon  kutikula  ej  är  behöflig. 

Knoppfjällen,  isynnerhet  de  yttre,  affallande,  äro  af 
väsendtligen  olika  byggnad  på  olika  höjd.  Ett  tvärsnitt  af, 
basen,  som  är  nästan  triangelformig  till  omkretsen,  består  af 
två  slags  väfnadef,  en  koUenkymväfnad  och  ett  tunnväggigt 
parenkym.  KoUenkymet  är  mägtigast  på  insidan,  der  det 
bildar  flere  lager  af  tätt  packade,  små  celler  med  svällande 
membraner,  och  uti  kanterna,  som  helt  och  hållet  fyllas 
deraf.  Svagast  är  det  vid  yttre  kanten,  der  det  upptager 
2 — 3  lager.  Midten  af  basen  fy  lies  med  tunnväggigt,  svagt 
klorofyllförande  parenkym.  Den  öfre  delen  af  fallet  ut- 
göres  till  större  delen  af  tunnväggigt  parenkym  med  inter- 
cellularrum,  som  äro  temligen  stora.  Det  är  tydligt,  att 
koUenkymet  bildar  det  yttre,  och  parenkymet  det  inre  bark- 
lagret. Ur  fysiologisk  synpunkt  är  koUenkymet  att  betrakta 
som  en  skyddande  och  stödjande  väfnad. 

Om  man  närmare  tager  i  betraktande  Qällets  öfre  och 
mellersta  del,  skall  man  finna,  att  denna  företer  en  utbugt- 
ning  midt  för  medelnerven,  men  afsmalnar  mot  sidorna. 
Väfnaderna  gestalta  sig  olika  uti  denna  mellersta  bredare 
del  och  de  smalare  delarne  på  ömse  sidor.  Midt  för  medel- 
nerven uppträder  koUenkym  innanför  epidermis  till  en  mäg- 
tighet  af  omkring  tre  lager.  Den  öfriga  och  större  delen 
af  gnmdväfnaden  består,  såsom  nämdt  är,  af  tunnväggigt 
parenkym,  som  är  svagt  klorofyllförande  samt  för  öfrigt  med 
ett  grumligt  innehåll.  Här  och  der  uti  denna  väftiad  före- 
komma grupper  af  något  tjockare  celler,  som  äro  fylda  af 
ett    brunt    harts.     Dessa  cellers   membraner  äro   brunfärgade 

Digitized  by  VjOOQ  VC 


BIHANG    TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    HAXDL.    BAND    6.    N:0    15.      21 

af  hartset  och  färgas  ej  blåa  af  jodzinkklorid.  De  ofvan 
nämda  smalare  sidodelarne  på  ömse  sidor  om  den  centrala 
utbugtningen  förete  stundom  en  egendomlig  väfnad. 

På  dessa  ställen  öfvergår  nämligen  stundom  parenkymet 
under  yttre  epidermis  till  palissadparenkym  (fig.  8).  Det 
består  af  två  rader  palissadformigt  stälda,  rektangulära  celler. 
Vanligen  är  det  ej  tydligen  differentieradt,  i  det  blott  en 
och  annan  cell  är  utdragen  inåt,  men  de  flesta  rundade  såsom 
den  öfriga  väfnaden.  Uti  den  nyss  bildade  knoppens  fjäll 
finnes  detta  palissadparenkym  i  form  af  qvadratiska  celler, 
som  äro  tydligt  ordnade  i  två  rader  strax  under  yttre  epider- 
mis. Dessa  qvadratiska  celler  äro  starkt  klorofyllförande,  då 
deremot  den  öfriga  väfnaden  är  klorofyllfattig.  Denna  om- 
fitändighet  karakteriserar  detta  parenkym  uti  den  unga  knop- 
pen såsom  den  företrädesvis  assimilerande  väfnaden,  ett  för- 
hållande, som  talar  för  att  uppfatta  densamma  såsom  ett 
palissadparenkym.  Ett  an  märknings  värdt  förhållande  är,  att 
hos  dessa  fjäll  liksom  äfven  hos  andra,  der  antydningar  till 
palissadparenkym  förefinnas,  detta  ej  uppträder  på  fjällets 
öfre  (inre)  sida,  som  man  i  analogi  med  bladen  skulle  vänta, 
utan  på  dess  undre  (yttre).  Detta  beror  derpå,  att,  om  någon 
assimilationsprocess  skall  kunna  ega  rum  hos  Qällen,  endast 
dess  yttre  för  ljuset  utsatta  sida  kan  modifieras  härför.  Då 
fjällen  (de  ipre)  af  Elceagnua  utvuxit  till  blad,  utvecklas  hos 
dessa  palissadparenkym  et  såsom  vanligt  på  den  öfre  sidan. 

På  fallets  inre  sida  (uti  dess  öfre  och  niellersta  del) 
uppträder  yttre  barklaget  i  form  af  en  rad  qvadratiska  celler, 
som  äro  tätt  packade  samt  försedda  med  tunna  membraner. 
De  affallande  fjällens  membraner  blåfärgas  af  jodzinkklorid. 
Kärlknippena  äro  tätt  hopträngda  till  en  medelnerv.  Denna 
utsänder  sidogrenar,  hvilkas  smågrenar  fortlöpa  uti  paren- 
kymet och  anastomosera  med  hvarandra. 

Kärlknippena  bestå  af  spiralkärl  och  trakeider  i  veddelen 
samt  8ilrör(?)  och  kambiform  uti  bastet.  De  fina  anastomose- 
rande  grenarna  utgöras  endast  af  trakeider.  Kärlknippena  äro 
omgifna  af  en  tydlig  strängskida  af  tunnväggiga  celler. 

Crataegus  coceinea  L.    (Fig.  7,  9). 

Dennas  i^äU  äro  bruna,  glatta,  glänsande.  De  yttersta  äro 
bredt   triangelformiga  med  en  kort  vanligen  tretandad  spets 

•  Digitized  by  ^^J VJUS^ IC 


22  E.    ABLERZ,    BIDRAG   TILL    KNOPPFJÄLLEKS    ANATOMI. 

och  tilltryckta  intill  de  inre.  Dessa  senare  äro  rundadt  njur- 
lika,  sneda,  samt  skåUikt  hvälfda  öfver  knoppen.  Om  hösten 
äro  Qällen  temligen  fasta  och  jemna,  om  våren  deremot  äro 
de  uppblåsta,  företeende  flera  bucklor  och  ojemnheter  pä 
sin  yta. 

Epidermiscellerna  äro  af  vanlig  form.  De  som  tillhöra 
yttre  epidermis,  hafva  den  yttre  kanten  starkt  kutikulariserad. 
Behandlad  med  kalilut  visar  denna  tydliga  skiktningar.  Afven 
de  öfriga  cellväggarne  äro  starkt  förtjockade  samt  försedda 
med  ljusbrytande  porer.  Dessa  äro  jembreda,  regelbundet 
ordnade  sinsemellan  och  med  cellernas  tväraxel  parallela. 
De  sträcka  sig  nästan  öfver  hela  cellens  bredd,  i  det  blott 
en  smal  stundom  omärklig  kant  skiljer  dem  från  längdväg- 
game.  Hvad  som  särskildt  utmärker  yttre  epidermis  hos 
dessa  Qäll,  är,  att  den  är  flerskiktig.  Under  den  nu  beskrifna 
epidermis  ligga  1 — 2  rader  af  dylika  celler.  De  äro  af 
samma  form  som  den  yttre  radens  celler.  Afven  de  ega 
förtjockade  membraner  och  trapplika  porer.  Men  hvad  som 
är  mest  egendomligt  är,  att  äfven  yttre  membranen  hos  dessa 
celler  är  mera  förtjockad  än  de  andra  cellväggarne,  ja,  att 
förtjockningen  och  kutikulariseringen  alldeles  öfverensstämma 
med  den  hos  den  yttre,  radens  celler.  Detta  gäller  isynner- 
het det  andra  cellagret  utifrån  räknadt,  ty  hos  de  följande 
inre  lagren  har  förtjockningen  vanligen  ej  hunnit  så  långt. 
Vid  fjällets  bas  är  vanligtvis  blott  en  rad  epidermisceller, 
som  stundom  äro  delade  af  en  nyss  bildad  längdvägg.  Epi- 
dermis membraner  brunfärgas  af  jodzinkklorid.  Innehållet 
uti  de  olika  lagren  af  epidermis  utgöres  till  större  delen  af 
ett  brunt  harts  samt  några  små  rester  af  protoplasma.  Be- 
handlade med  kalilut  befrias  cellerna  från  sitt  innehåll  och 
yttersta  raden  af  epidermiscellerna  lossnar  ofta  från  de  öfriga 
(fig.  7).  Inre  epidermiscellerna  äro  något  afvikande  från  de 
yttre.  Vid  Qällets  nedre  del  äro  de  smalt  rektangulära,  föga 
afvikande  från  underliggande  väfnader.  De  äro  här  tunn- 
väggiga  och  förete  ej  några  trapplika  porer,  bildande  blott 
en  rad.  Något  öfver  midten  och  mot  spetsen  blifva  mem- 
branerna  tjockare  med  trapplika  porer  och  cellerna  bilda  två 
rader.  Strax  ofvan  denna  punkt  och  nära  spetsen  företer 
epidermis  oftast  en  ansvällning,  bildad  af  flere  lager  celler. 
Den  begränsas  af  två  bågformiga  linier  inåt  och  utåt,  och  be- 
står af  4 — 5  cellager,  som  äro  hartsförande. 

Digitized  by  LjOOQ IC 


BIHANO   TILL   K.    SV.   VET.-AKAD.    HANDL.    BAND   6   N:0   16«»       23 

De  två  inre  af  dessa  innehålla  mindre  harts  än  de  andra 
och  hafva  bibehållit  sin  form  och  sitt  läge.  De  utanför  dessa 
belägna  äro  rikligen  hartsförande.  Hartset  har  förorsakat  en 
tryckning  på  deras  väggar,  så  att  den  rektangulära  formen 
gått  förlorad  äfvensom  den  regelbundna  anordningen  uti 
rader.  De  synas  derföre  ega  obestämd  form  och  läge.  Åfven 
vissa  cellväggar  äro  af  hartset  söndersprängda.  Uti  spetsen 
mötas  båda  sidomas  epidermis,  som  der  bilda  ett  flercelligt 
triangelformigt  falt.  Större  delen  af  spetsens  triangel  intages 
af  bruna,  hartsförande  celler  af  oregelbunden  form  och  läge, 
hvilkas  membraner  ofta  äro  söndersprängda.  Under  denna 
hartsförande  del  går  en  rad  epidermisceller  af  vanlig  form 
och  försedda  med  de  ofvan  beskrifna  trappformiga  porerna. 
Dessa  äro  mindre  hartsförande  och  klargöras  lätt  af  kalilut. 
Denna  rad  af  celler  sammanhänger  med  inre  raden  af  yttre 
epidermis,  böjer  sig  sedan  bågformigt  tätt  intill  den  harts- 
förande spetsen,  träder  derpå  i  samband  med  den  inre  raden 
uti  den  hartsförande  ansvällningen  på  Qällets  inre  sida  oöh 
sammanhänger  sålunda  med  inre  epidermis  undre  lager.  Man 
finner  sålunda  hos  dessa  Qäll  ett  sammanhängande  system  af 
epidermisväfnader. 

På  äldre  Qäll  uppstår  ett  mellanrum  mellan  den  harts- 
förande delen  af  spetsen  och  den  inre  med  inre  epidermis. 
sammanhängande  cellraden.  Detta  är  analogt  med  den  om- 
ständigheten, att  epidermis  yttre  cellrader  på  äldre  ^äll 
lossna  från  de  inre.  Angående  utvecklingen  af  den  flerskik- 
tiga  epidermis  gäller  här  detsamma  som  i  öfriga  dylika  fall, 
att  den  försiggår  jemförelsevis  sent.  Trots  sina  förtjockado 
membraner  bibehå^er  epidermis  länge  förmågan  att  dela  sig. 
Början  sker  derigenom,  att  uti  cellerna  af  en  enkel  cellrad 
uppstår  en  skiljevägg  på  längden.  Den  anlägges  mycket 
nära  den  inre  väggen  uti  modercellen.  Den  nybildade  smala 
dottercellen  tillväxer  på  bredden,  så  att  den  får  samma  bredd 
som  modercellen.  Skiljeväggen,  i  början  tunn,  förtjockas 
sedan  betydligt  och  blir  t.  o.  m.  lika  tjock  som  yttercellens 
yttre  vägg.  Sedan  sålunda  en  tvåradig  epidermis  bildat  sig, 
kan  denna  ytterligare  delas  i  dotterceller.  Denna  delning 
eger  rum  ej  endast  uti  den  inre  cellraden  utan  uti  båda  och, 
såsom  det  synes  mig,  nästan  samtidigt.  Förloppet  är  här 
detsamma,  som  vid  första  delningen.  Ej  alla  lagron  uti  den 
flerskiktade  epidermis  komma  till  utveckling,  d.  v.  s.  dotter- 

Digitized  by  VjOOQ IC 


24  £.    ADLBRZ,    BIDRAG    TILL    KNOPPFJÄLLENS    ANATOMI. 

cellerna    tillväxa    ej    alltid,    och    skiljeväggen    förtjockas    ej. 
Kring    fjällets  kanter  går  liksom  en  frans  af  små  kolleterer. 

Under  yttre  epidermis  utgöres  grundväfnaden  af  2 — 3  rader 
mycket  stora,  tunnväggiga  celler.  Till  formen  äro  de  rundadt 
polyedriska  eller  qvadratiska,  här  och  der  med  stora  intercellular- 
rum.  Membranerna  äro  jemna  och  färgas,  ehuru  svagt,  blåa 
af  jodzinkklorid.  Innehållet  utgöres  till  största  delen  af  luft, 
stundom  äfven  mindre  protoplasmatiska  lemningar.  I  allmän- 
het äro  de  uppsvälda,  som  i  synnerhet  är  fallet  med  en  och 
annan,  som  är  större  än  de  öfriga  och  hvars  membraner  äro 
bukigt  afrundade.  Ofta  äro  de  afdelade  af  en  tunn  skilje- 
vägg, som  än  går  vinkelrätt  mot  sidoväggarne,  än  snedt  från 
ena  hörnet  till  det  andra  och  än  är  bågformigt  inåtböjd. 
Hela  denna  väfnad  af  stora  luftförande  celler  tyckes,  trote 
membranernas  tunnhet,  vara  en  skyddande  väfnad.  Genom 
den  bildas  nemligen  ett  luftlager  uti  knopp^ället,  som,  då 
flere  fjäll  ligga  tätt  packade  på  hvarandra,  kan  erhålla  stor 
betydelse,  i  det  c^tt  då  flere  värmeoledande  lager  uppstå. 

Från  ungefär  midten  af  fjället  till  inre  epidermis  består 
grundväfnaden  af  små,  tätt  packade,  koUenkymatiska  celler 
(fig,  9).  Ofvergången  mellan  föregående  storcelliga  väfnad 
och  denna  är  mycket  tvär  och  skarpt  maikerad.  KoUenkym- 
cellerna  fyllas  på  hösten  (i  oktober)  af  ett  brunt  harts,  hvari- 
genöm  dessa  celler  blifva  fast  med  hvarandra  sammankittade 
och  bilda  en  skyddande  väfnad.  Deras  membraner  färgas 
svagt  blåa  af  jodzinkklorid.  I  afseende  på  denna  väfnads 
natur  torde  den  vara  att  betrakta  såsom  bildande  det  yttre 
barklagret  uti  fjället.  Ovisst  är  det  deremot,  om  det  stor- 
celliga parenkymet  är  att  betrakta  såsom  det  yttre  eller  inre 
barklagiet.  Det  senare  torde  dock  vara  mest  antagligt.  I 
så  fall  skulle  yttre  barklagret  saknas  på  fjällets  yttre  sida. 
Vid  inre  gränsen  af  kollenkymväfnaden  förekommer  en  mängd 
kristallsäckar,  som  innehålla  kristalldruser  af  oxalsyrad  kalk. 
Häraf  bildas  på  vanligt  sätt  ett  luftrum,  som  efter  längden 
klyfver  fjället  i  tvenne  delar. 

Kärlknippena  äro  ofullständiga,  i  det  bast  nästan  totalt  sak- 
nas. De  utgöras  af  trakéer,  nämligen  spiralkärl  och  trakeider. 
Trakésträngarne  äro  ganska  smala;  den  mellersta  är  gröfre 
än  de  andra,  och  slutar  ett  stycke  under  spetsen.  Förloppet 
företer  intet  egendomligt. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHAKO   TILL   K.    SV.    VET.-AKAD,    HAKDL.    BAND    6.   N:0    15.       25 


Cephalotaxus  dmpaeea  8.  &  Z.  (=  C.  Fortnnei  HOOK,). 

(Fig.  16—18,  22). 

KDoppfjällen  hos  detta  barrträd  äro  i  likhet  med  öfriga 
till  Taxineae  hörande  elägten  till  sitt  yttre  betydligt  af- 
vikande  från  dem,  som  tillhöra  Abietineae.  De  äro  temligen 
korta,  småningom  lansettlikt  tillspetsade  och  tjockleken  är 
såsom  hos  de  flesta  fjäll  småningom  aftagande  mot  spetsen. 
Till  den  yttre  formen  äro  de  äfven  dimorfa  dels  temligen 
smala  med  trubbiga  kanter  dels  bredare  med  utdragna  hinn- 
aktiga kanter. 

Epidermis,  både  den  yttre  och  den  inre,  utgöres  af  lik- 
artade, i  tvärsnitt  rundadt  qvadratiska,  i  längdsnitt  rektangu- 
lära celler.  Yttre  membranen  är  temligen  förtjockad,  isyn- 
nerhet hos  yttre  epidermis.  Den  färgas  brun  af  jodzink- 
klorid  och  intensivt  röd  af  anilin.  Dock  uppnår  förtjocknin- 
gen  ej  på  långt  när  den  betydenhet,  som  hos  fjällen  &{  Pieea 
och  Pintis.  Under  sin  första  utveckling  äro  epidermiscellerna 
något  stärkelseförande,  men  denna  egenskap  försvinner  snart 
och  cellerna  fyllas  sedermera  af  ett  brunt  harts.  Klyföpp- 
ningar  finnas,  ehuru  sparsamt.  Epidermis  saknar  alla  slags 
trikomer.  Inre  epidermis  undergår  efter  knoppens  utspric- 
kande  en  betydlig  förändring,  i  det  att  de  ursprungligen  enkla 
epidermiscellerna  dela  sig  till  en  flerskiktig  väfnad  af  följande 
utseende.  Den  består  af  2 — 3  rader  oregelbundet  qvadratiska 
1.  rektangulära  celler,  hvilka  stå  palissadlikt  ordnade  (fig. 
16).  Det  innersta  lagrets  celler  äro  längst,  regelbundet  rek- 
tangulära, till  formen  liknande  bladets  palissadparenkym . 
Ofta  är  en  dylik  cell  genom  en  rät  1.  sned  skiljevägg  delad 
i  två  dotterceller,  som  tillväxa  likformigt,  så  att  de  ständigt 
komma  att  ligga  midt  för  hvarandra.  Det  yttre  lagrets  celler, 
som  tjenstgöra  såsom  den  egentliga  epidermis,  äro  oregel- 
bundna, qvadratiska  eller  polyedriska.  An  ligga  dessa  midt 
för  en  af  de  långsträckta,  än  ligga  de  emellan,  då  deras  inre 
membraner  skjuta  kilformigt  in.  Härigenom  komma  dessa 
cellers  inre  membraner  ej  att  ligga  i  samma  linea,  som  fallet 
eljest  plägar  vara  hos  epidermiscellerna,  utan  de  bilda  en 
vinklad  linea  än  utåt  och  än  inåt.  Alla  dessa  celler  äro  för- 
sedda med  temligen  förtjockade  membraner  med  ljusbrytande 
porer.     Längst  har  förtjockningen  framskridit  uti  det  innersta 

Digitized  by  VjOOQ IC 


26  E.    ADLRRZ,    BIDRAG    TILL    KNOPPFJÄLLENS    ANATOMI. 

lagret  af  långsträckta  celler.  Vid  behandling  med  jodzink- 
klörid  färgas  membranerna  gulbruna.  Stundom  färgas  en 
och  annan  cell  i  det  yttre  lagret  åtminstone  delvis  blå.  Af 
anilin  färgas  membranerna  röda,  dock  ej  så  intensivt,  som 
(len  yttre  cellväggen.  Innehållet  i  dessa  celler  är  i  början 
stärkelse  och  protoplasma.  Dessa  ämnen  försvinna  snart  och 
uti  det  yttre  lagret  uppträder  ett  brunt  harts.  De  öfriga 
cellerna  blifva  till  större  delen  fylda  med  luft.  Denna  egen- 
domligt utbildade  epidermis  förekommer  ej  öfver  hela  fjällets 
inre  sida.  Uti  tvärsnitt  sträcker  den  sig  ej  öfver  fjällets 
hela  bredd,  utan  bildar  en  skarpt  utskjutande  upphöjning, 
som  på  ömse  sidor  slutar  ett  stycke  från  kanten.  På  ett 
längdsnitt  synes  väfnaden  bilda  en  rundad  utskjutning  något 
nedom  fjällets  midt.  Stundom  finnes  ännu  en  dylik  bildning 
ofvan  den  förra  (fig.  22).  Den  ifrågavarande  epidermisväf- 
nåden  förekommer  ej  på  alla  fjällens  utvecklingsstadier.  Den 
saknas  på  de  den  outspruckna  knoppen  omgifvande  Qällen  och 
påträffas  endast  på  de  vid  skottets  bas  qvarsittande.  Men 
hos  dessa  förekommer  den,  efter  hvad  jag  trott  mig  finna, 
temligen  konstant.  I  afseende  på  denna  väfnads  utveckling 
har  jag  funnit,  att  den  uppkommer  genom  delning  af  de  ur- 
sprungligen enkla  epidermiscellerna  och  att  den  derför  är  att 
räkna  till  epidermis.  På  unga  fjäll  finner  man,  att  början 
härtill  göres  derigenom,  att  de  inre  epidermiscellerna  för- 
länga sig  inåt  och  skiljeväggar  bildas.  Dottercellerna  tillväxa 
sedan  och  membranerna  förtjockas,  så  att  ofvan  nämda  väf- 
nad  uppstår.  De  celler,  som  ligga  mellan  denna  epidermis 
och  medelnerven,  blifva  af  trycket  hopklämda.  Uti  dessa 
hopklämda  celler  uppstår  slutligen  ett  brunt  harts,  som  an- 
griper och  delvis  sönderspränger  membranerna.  Följden  häraf 
blir,  att  luckor  uppstå  mellan  epidermis  och  parenkymet 
Slutligen  vidgas  dessa,  så  att  epidermisväfnaden  lossnar  och 
affaller.  Denna  omständighet  är  ett  nytt  bevis  för  denna 
väfnads  identitet  med  epidermis,  ty  det  är  hos  knopp^ällen 
mycket  vanligt,  att  epidermis,  isynnerhet  den  inre,  vid  fjäl- 
lens vissnande  affaller. 

Under  öfre  epidermis  och  strax  utanför  medelnerven 
befinner  sig  en  hartsgång.  Den  är  till  sin  natur  en  sekret- 
förande intercellulargång.  Dessa  hartsgångar  äro  af  betydlig 
längd.-  Uti  unga  fjäll  är  hartsafsöndringen  obetydlig,  men 
tilltager  sedan  med  dessas  ålder.    Gångarna  omgifvas  af  paren- 

Digitized  by  VjUUV  IC 


BIHANG   TILL    K.    SV.    VBT.-AKAD.    HANDL.    BAND    6.   N:0    15.        27 

kym,  som  är  olikformigt  med  den  omgifvande  väfnaden. 
Detta,  som  består  af  tre  lager  af  smala,  rektangulära,  koncen- 
triskt  ordnade  celler  (fig.  18),  kallar  de  Bary  epitel.  Epitel- 
väfnaden  kan  vara  enkel  eller  flerskiktig,  såsom  här.  Enligt 
DE  Baby  uppkomma  dylika  gångar  på  få  undantag  när  schizo- 
gent.  Detta  kan  iakttagas  vid  undersökning  af  olika  utveck- 
lingsstadier.  Uti  det  lägsta  stadiet,  jag  funnit,  ät  inter- 
cellularrummet  knappt  märkbart  större  än  de  öfriga  uti  när- 
liggande väfnad.  Det  är  omgifvet  af  fyra  stora  hartsförande 
celler,  som  i  början  äfven  innehålla  något  klorofyll  (tig.  17). 
Derpå  skjutas  dessa  åt  sidan  och  intercellularrummet  vidgas^ 
(fig.  18).  Epitelcellerna,  som  i  början  voro  fyra  till  antalet  och 
rundade,  dela  sig  sedan,  så  att  antalet  uppgår  till  7 — 8,  samt 
blifva  tilltryckt  rektangulära  till  formen.  Slutligen  upplöses 
en  och  annan  cellvägg.  Häraf  framgår,  att,  om  ock  uppkom- 
sten och  utvecklingen  af  hartsgången  är  schizogen,  så  blir 
den  slutliga  volymtillväxten  lysigen.  Hartset  afsöndras  an- 
tagligen ur  cellinnehållet  och  ej  ur  membranen.  Ett  stöd 
för  denna  åsigt,  som  blifvit  uttalad  af  Hanstein  (anförda  af- 
handling),  torde  lemnas  af  den  omständigheten,  att  uti  yngre 
epitelceller,  efter  hvad  jag  funnit,  hartsdroppar  stundom  på- 
träffas, omgifna  af  klorofyll. 

Grundväfnaden  företer  ej  differentiering  uti  inre  och 
yttre  barklager.  Den  består  i  början  af  rundadt  kantiga^ 
tunnväggiga  celler  med  små  intercellularrum.  Egendomligt 
för  dessa  (unga)  fjäll  är  den  jemförelsevis  stora  mägtighet, 
grundväfnaden  eger  mellan  medelnerven  och  inre  epidermis, 
som  derigenom  ofta  företer  en  utbugtning  af  inre  kanten 
(ej  att  förvexla  med  den,  som  sedan  bildas  af  den  flerskik- 
tade  epidermis),  som  eljest  plägar  vara  insvängd  hos  de  flesta 
Qäll.  Kärlknippet  kommer  härigenom  att  ofta  synas  ligga 
nästan  i  midten.  Då  dertill  kommer,  att  i  detta  stadium 
cellerna  äro  nästan  likartade  uti  grundväfnaden  öfver  och 
under  kärlknippet,  så  synes  häraf,  att  Qället  betydligt  afviker 
frän  den  vanliga  bifaciala  typen  och  något  närmar  sig  den 
centriska.  Cellerna  innehålla  i  början  riklig  stärkelse,  isyn- 
nerhet'är  detta  fallet  med  dem,  som  ligga  närmast  epidermis. 
Strax  under  yttre  epidermis  bildas  stundom  ett  föga  mägtigt 
korklager.  Här  och  der  uti  grundväfnaden  förekomma  en- 
staka korta  sklerenkymceller.  De  förändringar,  som  den  inre 
grundväfnaden   undergår,  hafva  blifvit  omnämda  vid  afhand- 

Digitized  by  VjOOQ IC 


28     E.  ADLERZ,  BIDRAG  TILL  KNOPPFJÄLLENS  ANATOMI. 

landet  af  den  fierskiktade  epidermie.  Sedan  denna  affallit 
inträder  en  desorganisation  äfven  uti  den  yttre  grundväfna- 
den.  Här  uppstå  genom  cellernas  sönderslitning  kaviteter, 
vanligen  en  på  hvardera  sidan  om  hartsgängen  och  kärl- 
knippet. 

Kärlknippena  äro  obetydligt  utvecklade  och  förenade 
till  en  medelnerv,  som  upphör  ett  stycke  från  spetsen. 
De  hafva  få  kärl,  men  ega  i  stället  spiraltrakeider.  Bastet 
eger  kambiform  och  silrör(?)  Som  hartsgången  löper  strax 
bakom  kärlknippena  (medelnerven),  händer  det  vid  fram- 
skriden ålder,  att  delar  af  dessa  angripas  och  förtäras  af 
hartset.     Trakeiderna  färgas  gulbruna  af  jodzinkklorid. 


Podocarpus  Totara  DON. 

Till  det  yttre  äro  fjällen  hos  detta  barrträd  dimorfa.  En 
del  äro  temligen  bredt  lansettlika  med  tunna  hinnaktiga  kan- 
ter och  kuUrig  yttersida.  Inre  sidan,  som  är  insvängd,  sam- 
manträffar med  den  yttre,  uti  en  oftast  föga  utdragen  och 
något  inböjd  spets.  Andra  fläll  deremot  äro  jembredt  lan- 
settlika, utdragna  till  en  lång  och  jemn  spets.  Af  de  båda 
sidorna  är  ej  någon  särdeles  kuUrig.  Den  inre  är  obetydligt 
insvängd  i  förhållande  till  den  yttre.  Sidokanterna  äro  trub- 
biga och  ej  hinnaktiga  såsom  hos  den  föregående  typen. 

Hos  dessa  fjäll  försiggår  ej  några  egendomliga  förän- 
dringar hos  väfnaderna  under  olika  utvecklingsskeden,  hvar- 
före  dessa  ej  komma  att  särskildt  omnämnas.  Mot  den  om- 
nämda  dimorfismen  uti  fallens  yttre  svarar  en  betydlig 
olikhet  i  deras  anatomiska  byggnad.  Allmänt  uttryckt  kan  man 
säga,  att  väfnaderna  uti  de  utdraget  lansettlika  fjällen  äro 
temligen  symmetriska  i  fjällets  yttre  och  inre  del,  så  att 
byggnaden  är  mer  eller  mindre  centrisk.  I  de  bredt  lansett- 
lika fjällen  deremot  äro  väfnaderna  i  dessas  yttre  och  inre 
del  hvarandra  mycket  olika.  Dessa  ^äll  äro  sålunda  typiskt 
bifaciala.  Denna  typiska  olikhet  mellan  de  båda  slagen  af 
^äll  hindrar  dock  ej,  att  de  stundom  delvis  närma  sig  hvar- 
andra. 

1)  Den  centriska  typen. 

Epidermiscellarna  äro  i  längdsnitt  rektangulära  och  i 
tvärsnitt  rundadt  qvadratiska.  Ytterväggen  är  betydligt  för- 
tjockad,    till  färgen  brun   och  försedd  med  en  temligen  bred 

Digitized  by  VjV^UV  IC 


BIHANO   TILL   K.    SY.    VET.-AKAD.   HANDL.     BAND  6*     N:0  15.      29 

kutikula.  Mellanväggarne  äro  vanligen  tunna,  stundom  för- 
tjockade.  På  samma  sätt  förhåller  det  sig  med  in  nan  väggarne. 
Ett  utmärkande  drag  för  denna  typ  är,  att  båda  sidornas 
epidermis  är  försedd  med  starkt  förtjockade  ytterväggar. 
Denna  förtjockning  är  ofta  lika  hos  båda  slagen  epidermis, 
stundom  något  mindre  på  insidan,  men  alltid  betydligare  än 
hos  följande  typ.  Ett  undantag  från  denna  förtjockning  hos 
inre  epidermis  bildar  ett  stycke  af  densamma  vid  Qällets 
bas,  der  cellerna  äro  mindre  och  membranema  ej  förtjockade. 
Epidermiscellernas  membraner  färgas  ännu  mera  intensivt 
bruna  af  jodzinkklorid,  då  de  äro  förtjockade,  men  blåa 
i  motsatt  fall.  I  allmänhet  bilda  epidermiscellernas  yttre 
membran  en  fortlöpande  kant,  som  är  relativt  jemn  i  mot- 
sats till  hvad,  som  är  förhållandet  inom  följande  typ.  Klyf-* 
öppningar  finnas  här  och  der.     Trikomer  saknas. 

Under  yttre  och  inre  epidermis  ligger  en  rad  långa 
sklerenkymceller.  De  äro  temligen  tjockväggiga,  försedda 
med  porer  och  i  båda  ändar  tillspetsade.  Deras  väggar  far- 
gas  gula  af  jodzinkklorid.  Stundom  saknas  de  stycktals  på 
ena  eller  andra  sidan.  Till  följd  af  att  epidermiscellernas 
inre  membraner  äro  oförtjockade,  bildas  vid  behandling  med 
jodzinkklorid  en  blå  kant,  som  lifiigt  sticker  fram  mellan  de 
starkt  brunförgade  yttre  väggarne  och  de  gula  sklerenkym- 
cellema.  Uti  yttersta  spetsen  är  sklerenkymet  så  mägtigt,  att 
denna  fylles  deraf. 

Grundväfnaden  består  af  två  slags  väfnader:  (utom  det 
omnämda  hypodermatiska  sklerenkymet)  tunnväggigt  paren- 
kym  och  korta  sklerenkymceller.  Parenkymet  utgöres  af 
rundadt  qvadratiska,  stundom  rektangulära  celler,  som  ofta 
hafva  ljusbrytande  porer,  ^huru  sålunda  membranema  äro 
något  förtjockade,  räknar  jag  dock  denna  väfnad  till  det 
tunnväggiga  parenkymet,  emedan  väggarne  färgas  blåa  af  jod- 
zinkklorid.    Sklerenkymcellerna  äro  af  vanligt  utseende. 

Mellan  yttre  sklerenkymet  och  medelnerven  finnes  en 
hartsgång  af  samma  beskafi^enhet,  som  hos  Cephalotaaua,  Kärl- 
knippena äro  förenade  till  en  medelnerv  af  samma  byggnad 
som  hos  CephalotaxuB, 

2)  Den  bifaciala  typen. 

Epidermis  är  särdeles  egendomlig.  Först  och  främst  är  att 
märka,  att  blott  uti  spetsen  de  inre  epidermiscellernas  ytter- 
väggar  äro   tydligt  förtjockade.    För  öfrigt  är  inre  epidermis 

Digitized  by  VjOOQ IC 


30  E.    ADLEKZ,    BIDRAG   TILL    KNOPPFJÄLLEKS    ANATOMI. 

ej  eller  endast  svagt  förtjockad.  Dessutom  äro  de  båda 
slagen  af  epidermis  hvarandra  helt  olika  till  cellemas  form 
läge.  Yttre  ^  epidermiscellema  äro  genom  olika  tillväxt  sins 
och  emellan  betydligt  olikformiga.  Somliga,  som  till  vuxit  mera 
på  bredden,  äro  mera  utstående  än  andra.  Derigenom  bilda 
•cellernas  ytterväggar  ej  någon  jemnt  fortlöpande  kant,  såsom 
hos  föregående  typ,  utan  förete  utskjutande  vinklar  med 
vikar  emellan.  Vid  basen  af  fallet,  der  cellerna  mest  till- 
vuxit på  bredden,  finnas  ofta  tangentiela  skiljeväggar,  så  att 
en  flerskiktig  epidermis  uppstår.  Antydningar  till  en  dylik 
väfnad  påträffas  äfven  här  och  der  på  fjällets  öfre  del.  Cel- 
lernas yttre  väggar  äro  starkt  förtjockade  och  brunfargade. 
Dertill  kommer  en  kutikula,  som  vid  behandling  med  klor- 
vätesyra  delvis  lossnar.  Stundom  äro  de  öfriga  väggame  äf- 
ven förtjockade  isynnerhet  mot  spetsen. 

Inre  epidermis  är,  såsom  nämdt,  endast  i  spetsen  för- 
tjockad. Dess  celler  äro  öfver  allt  likformiga,  små,  rekt- 
angulära-qvadratiska.  Under  epidermiscellema  finnes  van- 
ligen ej  något  hypodermatiskt  sklerenkym.  En  och  annan 
dylik  cell  förekommer  stundom,  men  något  sammanhängande 
lager  fins  ej. 

Under  inre  epidermis  finnas  deremot  långsträckta,  tunn- 
väggiga  celler,  som  färgas  blåa  af  jodzinkklorid.  Vid  basen 
bildas  ett  tjocjct  lager  af  dylika  celler.  De  äro  af  samma 
form,  som  de  långa  sklerenkyracellema  och  analoga  med  de- 
samma. Cellerna  äro  fylda  af  ett  brunt  harts.  Att  de  blott 
förekomma  på  den  inre  sidan,  bidrager  att  öka  den  bifacia- 
litet,  sqm  är  egendomlig  för  denna  typ.  Den  öfriga  grund- 
väfnaden  öfverensstämmer  med  samma  väfnad  hos  föregå- 
ende typ.  ^ 

De  båda  typernas  karakterer  äro  i  korthet  följande: 

1)  Centriska  typen: 

n)  typiskt  likformig  epidermis  på  båda  sidor, 
b)  hypodermatiskt  sklerenkym. 

2)  Bifaciala  typen: 

-a)  olikformighet  mellan  yttre  och  inre  epidermis  och  mellan 

de  särskilda  yttre  epidermiscellema, 
b)  frånvaro  af  långa,  hypodermatiska  sklerenkymceller. 

Den  förra  typen  står  örtbladen  närmast  och  afviker  föga 
från  deras  byggnad,  den  senare  öfverensstämmer  genom  sin 
bifacialitet    mera    med    fjällens  byggnad   i  allmänhet.     Podo- 

Digitized  by  VjUUV  IC 


BIHANO   TILL    K.    8V.   VET.-AKAD.    HANDL.     BAND  6.   N:0  15.      31 

carpus  Totara  är  den  enda  växt  af  det  material,  jag  haft  att 
tillgå,  der  den  centriska  typen  är  bibehållen  hos  fullt  ut- 
vecklade Q  all. 


Hakea  corymbosa  B.  BB.    (Fig.  23—24). 

Knoppfjällen  till  denna  växt  äro  trubbiga,  de  yttre  bredt 
triangelformiga  med  afrundad  spets,  de  inre  kort  äggrunda. 
På  yttre  sidan  äro  de  ljusa  af  gulhvita  hår.  Någon  skarp 
gräns  mellan  den  öfre  obétäckta  och  den  nedre  af  det  näst 
undre  Qället  täckta  delen  förefinnes  ej. 

Epidermiscellerna  äro  i  tvär-  oclf  längdsnitt  oregelbundet 
qvadratiskt  rektangulära.  Formen  är  dock  vexlande  och  äf- 
ven  läget.  An  äro  de  riktade  rätt  utåt,  än  äro  de  efter  hela 
ein  längd  lutande  i  riktning  mot  Qällets  spets,  än  är  blott 
deras  spets  bågformigt  böjd  i  nämda  riktning.  Cellväggarne 
äro  obetydligt  förtjockade  (utom  den  inre,  som  ej  är  för- 
tjockad,)  och  färgas  af  jodzinkklorid  intensivt  mörkröda.  Yttre 
epidermis  är  efter  fjällets  hela  längd  försedd  med  trikom- 
bildningar,  som  äro  dels  en-  och  dels  flercelliga.  De  förra 
bestå  af  en  jembred,  tillspetsad,  tjockväggig  cell.  De  senare 
utgöras  af  två  celler:  en  fotcell  och  en  kroppcell.  Den  sist- 
nämda  är  af  vexlande  form.  Behandlade  med  jodzinkklorid 
skifta  trikomema  mellan  gult  och  blått.  Inre  epidermis- 
cellerna äro  mindre  och  smalare  än  de  yttre.  De  äro  regel- 
bundna till  form  och  läge.  Förtjockningen  är  ännu  svagare 
än  hos  yttre  epidermis. 

Närmast  under  yttre  epidermis  finnes  en  rad  af  qvadra- 
tiska,  regelbundet  ordnade,  tunnväggiga  celler.  De  äro  starkt 
klorof3dlförande  af  stora  klorofyllkorn.  Detta  klorofyll  före- 
kommer rent  d.  v.  s.  utan  inblandning  af  harts,  som  eljest 
plägar  vara  fallet.  Stundom  äro  dessa  celler  något  förlängda 
inåt.  Detta  jemte  deras  regelbundna  anordning  —  de  äro 
alltid  tätt  tryckta  till  hvarandra  utan  intercellularrum  — 
gifva  dem  ett  utseende,  som  påminner  om  palissadparenkymet 
hos  bladet  (fig.  24).  Den  starka  klorofyllhalten  tyckes  tala 
för,  att  de  kunna  tjenstgöra  såsom  en  assimilerande  väfnad. 
Liksom  hos  Elceagnua  är  den  palissadlika  formen  ej  kon- 
stant utom  tvärtom  mera  sällan  förekommande.  Under  inre 
epidermis    finnes  äfven  en  rad   tunnväggiga,  klorofyliförande 

Digitized  by  VjOOQ IC 


32  E.    ADLERZ,    BIDRAG    TILL    KNOPPFJÄLLENS    ANATOMI. 

celler,  ehuni  betydligt  mindre.  Det  är  antagligt,  att  dessa 
båda  cellrader  tillhöra  det  yttre  barklagret,  som  under  yttre 
epidermis  stundom  modifieras  till  palissadparenkym.  Den 
öfriga  delen  af  Qällets  grundmassa  är  sammansatt  af  tre  slags 
väfnader:  sklerenkym,  parenkym  och  hartssäckar.  Skleren- 
kymet,  som  hör  till  det  korta  slaget,  består  af  rundade  eller 
rundadt  kantiga  celler.  Stundom  är  förtjockningen  så  betydlig, 
att  cellens  lumen  försvunnit.  Då  flera  dylika  celler  förekomma 
tillsammans,  utgör  det  hela  en  massa  af  förtjockade,  sina 
emellan  sammansmälta  cellväggar,  så  att  de  särskilda  cellerna 
ej  kunna  urskiljas.  Hos  dessa  starkt  förtjockade  celler  finnas 
ej  några  porer.  Andra  mest  kantiga  celler  äro  relativt  obe- 
tydligt förtjockade,  men  deremot  försedda  med  talrika  radie- 
rande  porer.  De  kunna  betraktas  såsom  sklerotiskt  parenkym. 
Alla  de  nu  omnamda  förtjockade  cellerna  färgas  gula  af  jod- 
zinkklorid.  I  afseende  på  anordningen  och  antalet  af  d^esa 
celler  råder  en  ganska  stor  oregelbundenhet.  An  förekomma 
de  talrikt  —  de  fylla  då  hela  grundväfnaden  mellan  de  båda 
raderna  af  tunnväggiga  parenkym  celler  —  utan  någon  egentlig 
ordning,  än  förekoinma  de  mera  sparsamt,  så  att  större  de- 
len af  grundväfnaden  utgöres  af  tunnväggigt  parenkym.  De 
äro  då  regelbundet  förenade  i  hopar  eller  knippen  till  ett 
bestämdt  antal  utefter  fjällets  hela  längd  (omkr.  8 — 9).  I  af- 
seende på  förtjockningen  är  att  märka,  att  denna  är  alltid 
starkare,  då  de  förekomma  talrika  och  oordnade,  men  oftast 
svagare  i  motsatt  fall. 

Parenkymet  består  af  tunnväggiga,  qvadratiskt  kantiga, 
tafvelformiga  celler  utan  eller  med  obetydliga  intercellular- 
rum.  De  färgas  blåa  af  jordzinkklorid.  Den  tredje  väfnaden 
var  hartssäckarne  (fig.  23).  De  äro  tunnväggiga  celler  med 
ett  grofkornigt  brunt  innehåll,  som  färgas  gulaktigt  af  jod. 

Till  formen  äro  de  af  två  slag:  korta  och  långa.  Båda  sla- 
gen ligga  uti  rader  eller  isolerade.  De  korta  äro  vanligen 
rundadt  qvadratiska  med  de  mot  hvarandra  gränsande  sidorna 
raka,  men  de  fria  rundadt  utböjda.  Ofta  äro  de  mera  breda 
än  långa  till  och  med  transversalt  rektangulära.  De  långa  äro 
cylindriska,  utdragna  stundom  två  och  två  förenade  med  hvar- 
andras  långsidor.  Oftast  ligga  de  i  rader  med  ändarne  mot 
hvarandra.  Hartssäckarne  förekomma  hufvudsakligen  uti  fjäl- 
lets nedre,  bredare  del,  der  de  hafva  sin  plats  antingen  uti 
spiraltrakéernas  närhet  eller  i  kanten  nära  epidermis. 

Digitized  by  VjUU*JIC 


BIHANO   TILL   K.    SV.  VET.-AKAD.  HANDL.     BAND   6.   K:0   15.      33 

Kärlknippena  bestå  af  två  delar:  1)  bast-  och  veddelen  2) 
ett  denna  delvis  omgifvande  sklerenkym,  som  jemte  en  annan 
väfnad  bildar  en  strängskida. 

Sklerenkymet  utgöres  äfven  af  tvenne  delar:  en  af  betyd- 
ligare mägtighet  liggande  på  kärlknippets  utsida,  gränsande  till 
bastdelen,  och  en  mindre  blott  af  några  få  celler  bestående  del, 
som  ligger  midt  emot  den  förra  vid  kärlknippets  insida,  grän- 
sande till  veddelen.  Båda  dessa  sklerenkymknippen  samman- 
bindas af  två  på  ömse  sidor  af  kärlknippet  löpande  rader  af 
något  förtjockade  celler,  hvarigenom  den  ofvannämda  sträng- 
skidan uppkommer.  Kärlknippet  jemte  bast-  och  vedskleren- 
kymet  sträcker  sig  från  det  tunnväggiga  parenkymet  vid 
fjällets  öfre  kant  till  motsvarande  väfnad  vid  dess  inre.  Bast- 
sklerenkymets  knippe  är  bredast  mot  yttre  kanten,  som  bildar 
en  bågformigt  böjd  linie.  Det  afsmalnar  derpå  betydligt  mot 
sin  inre  kant.  Då  dertill  kommer,  att  bast-  och  veddclen  uti 
kärlknippet  på  samma  sätt  successivt  afsmalna  mot  inre  kan- 
ten, följer  häraf,  att  kärlknippet  med  sitt  sklerenkym  får  ut- 
seendet af  en  cirkelsektor.  Afven  hos  bladen  af  denna  växt 
förefinnas  både  bast-  och  vedsklerenkym.  Men  de  äro  der 
af  ungefar  samma  mägtighet.  Hos  fjällen  deremot  är  ved- 
sklerenkymet  reduceradt.  Hvad  som  ofvan  blifvit  sagdt  om 
kärlknippet,  gäller  isynnerhet  om  det  mediana,  som  är  mest 
utveckladt.  De  öfriga  äro  mer  eller  mindre  reducerade.  Skle- 
renkymcellerna  höra  till  det  s.  k.  långa  slaget.  Graden  af 
förtjockning  är  mycket  vexlande,  i  det  att  lumen  är  än  tem- 
ligen  stort  än  knappast  märkbart.  Af  jodzinkklorid  färgas  de 
bruna  till  gula  med  skarpt  röd  gränslamell  mellan  hvarje  cell. 

Bastdelen  består  af  i  tvärsnitt  rundade  större  celler,  som 
antagligen  äro  silrör,  samt  trängre,  kantiga  kambiformceller. 
Dessa  väfnader  färgas  blåa  af  jodzinkklorid.  Veddelen  utgöres 
af  några  få,  trånga,  triangelformigt  ordnade  trakéer.  Trakéerna, 
som  äro  spiralkärl,  färgas  röda  i  jodzinkklorid.  Kärlknippena 
äro  omkring  fem  till  antalet  och  löpa  parallelt  med  hvarandra 
utan  att  anastomosera.  Det  mellersta  och  största  löper  genom 
fallets  midt  ända  ut  till  ett  kort  stycke  från  spetsen.  De 
andra,  som  gå  två  på  hvardera  sidan,  utgå  vid  basen  nära  hvar- 
andra, skilja  sig  sedan  åt  och  sluta  ett  stycke  nedom  fjällets 
kanter. 


DigitizedbyGbOgle 


34  B.    ADLBRZ,    BIDRAG   TILL   KNOFPFJÄLLBNS   ANATOMI. 


Gytisus  Labnmam  L.    (Fig.  25). 

Knopp^ällen  hos  denna  buske  äro  ovalt  triangelformiga, 
tegellagda,  på  yttre  sidan  vaxgula,  de  yttre  glatta,  de  inre 
håriga.  De  inre  äro  mjuka  och  försedda  med  en  tretantad 
spets,  hvars  mellersta  tand  regelmässigt  utväxer  till  blad. 

Yttre  epidermis  består  af  i  tvär-  och  längdsnitt  qvadra- 
tiska,  regelbundet  stälda  celler,  fylda  af  ett  brunt  harts.  Yttre 
cellväggen,  som  är  försedd  med  en  kutikula,  är  uti  yngre  till- 
stånd något  tjockare  än  de  öfriga  cellväggame  och  färgas  gul 
af  jodzinkklorid.  Sedermera  erhåller  den  en  betydlig  tjock- 
lek, så  att  den  slutligen  jemte  kutikulan  upptager  större  delen 
af  cellens  lumen.  Den  färgas  nu  mera  intensivt  gul  af  samma 
reagens  och  röd  af  anilin.  Innehållet  uti  cellerna  är  i  början 
stärkelse,  sedan  harts.  De  inre  fallens  epidermis  innehåller 
äfven,  ehuru  sparsamt,  klorofyll.  Hos  dessa  förekomma  äfven 
hår,  hvilket  äfven  är  fallet  med  de  unga  fallens  spetsar. 
Dessa  hår  äro  enkla,  vanligen  trecelliga,  tjockväggiga  med  lång 
utdragen  ändcell.  Af  jodzinkklorid  färgas  de  gulbruna.  Yttre 
epidermiscellerna  visa  stundom  delningsförmåga,  hvarigenom 
en  flerskiktig  epidermis  uppstår.  Inre  epidermiscellerna  äro 
betydligt  mindre,  och  ytterväggens  förtjockning  svagare.  Klyf- 
öppningar  finnas,  ehuru  sparsamt,  på  de  inre  Qällen. 

Under  yttre  epidermis  ligger  en  rad  rundadt  qvadratiska 
celler,  som  uti  yngre  tillstånd  äro  svagt  klorofyllförande. 
Dessa  celler  äro  att  betrakta  som  analoga  med  palissadparen- 
kymet,  ehuru  modifieringen  i  riktning  mot  denna  väfnad  är 
ännu  mindre  än  hos  Hakea  och  Elceagnus,  Innanför  den  inre 
epidermis  ligga  2 — 3  rader  af  tätt  packade  celler,  som  äro 
betydligt  mindre  än  den  öfriga  grundväfnaden,  men  så  små- 
ningom öfvergå  till  denna.  Denna  väfnad  är  tydligast  i  unga 
knoppfjäll,  men  blir  sedermera  knappast  märkbar.  Dessa  båda 
nu  omnämda  väfnader  tillhöra  stammens  yttre  barklager.  Den 
öfriga  delen  af  parenkymväfnaden  består  af  stora  polygonala 
celler  med  intercellularrum.  Detta  bevisar  tillräckligt,  att 
densamma  tillhör  det  inre  barklagret.  I  öfrigt  företer  den 
ett  olika  utseende  under  olika  utvecklingsskeden.  Dessa,  som 
äro  tre  till  antalet,  inträffa  mycket  tidigt  redan  uti  den  i 
början  af  juni  bildade  knoppen.  Ett  tvärsnitt  af  ett  dylikt 
knoppQäll    visar,    att    det   inre    barklagret  i  början  består  af 

Digitized  by  VjUUS' IC 


BIHANO   TILL   K.    SV.    VBT.-AKAD.    HANDL.    BAND    6.   N:0    16.      35 

Stora,  tunnväggiga,  likformiga  celler.  Detta  är  första  stadiet. 
Ett  något  äldre  Qäll  deremot  företer  uti  denna  väfnad  en  och 
annan  cell  ofta  något  större  än  de  kringliggande,  med  be- 
tydligt förtjockade  väggar,  som  äro  försedda  med  talrika,  ra- 
dialt  stälda,  Ijusbrjrtande  porkanaler  (andra  stadiet).  Men  ännu 
bibehålla  dessa  celler  sin  cellqvalitet,  ty  de  innehålla  stärkelse, 
och  visa  ofta  förmåga  af  delning.  De  äro  i  detta  stadium  att 
betrakta  såsom  sklerotiska  parenkymceller.  Cellens  lumen  är 
ännu  ganska  stort  (dess  diameter  omkring  6  ggr  större  än 
cellväggens  bredd).  I  ännu  äldre  fjäU  eller  stundom  uti  samma 
Qäll  inträder  tredje  och  sista  stadiet.  Cellväggen  är  nu  så 
tjock,  att  cellens  lumen  blifvit  reduceradt  till  ett  minimum 
(dess  diameter  vanligen  mindre  än  cellväggens  bredd).  Ingen 
stärkelse  eller  protoplasmatiskt  innehåll  kan  spåras,  hvarföre 
cellqvaliteten  är  förlorad,  och  de  ursprungliga  parenkymcel- 
lema  hafva  utvecklats  till  korta  sklerenkymceller.  De  ligga 
enstaka  eller  förenade  två  och  två  eller  i  större  hopar  utan 
ordning.  I  första  stadiet  färgas  alla  cellerna  blåa  af  jodzink- 
kloiid.  De  sklerotiska  parenkymcellerna  färgas  gulgröna,  och 
sklerenkymet  intensivt  gult  af  samma  reagens.  Korta  skleren- 
kymceller förekomma  uti  stammens  barklager,  men  finnas  ej 
uti  bladskaftet.  De  uppträda  dock  i  den  utanför  knoppen 
qvarsittande  bladbasen,  som  tillhört  föregående  årets  blad. 

Korkväfnad  uppträder  hos  dessa  ^äll,  men  ej  såsom  hypo- 
dermatiska,  vertikala  lager,  utan  horisontalt  nära  spetsen. 
Denna  förkorkning  visar  sig  ganska  tidigt  redan  i  början  af 
juni  på  nyss  bildade  knoppar.  Den  uppstår  uti  spetsen,  der 
genom  delningar  i  parenkymet  en  tvärs  öfver  fallet  gående 
korkväfnad  bildas.  Denna  korkväfnad  uppstår  genom  celler- 
nas delning  både  uti  längd-  och  tvärriktningen  (ej  blott  uti 
en  riktning,  som  vid  ett  vanligt  korkkambium).  Härigenom 
fylles  spetsen  af  en  korkväfnad  af  trånga,  polyedriska  celler 
med  bruna  väggar,  som  blifva  ännu  mörkare  i  klorzinkjod.  Inne- 
hållet är  som  vanligt  luft.  Denna  korkväfnad  uppstår  till  följd 
af  att  ^ällspetsen  (=  den  rudimentära  bladskifvan)  affaller. 
Derifrån  fortgår  förkorkningen  nedåt  och  utefter  fjällets  sido- 
kanter. Slutligen  förkorkas  större  delen  af  parenkymet  (på 
affallande  fjäll),  så  att  det  färgas  brunt  af  jodzinkklorid. 

Kärlknippena  äro  väl  utvecklade.  De  ega  en  tydlig  ved- 
och  bastdel.  Veden  innehåller  spiralkärl,  spiral-  och  portra- 
keider.     Bastdelen  består  af  kambiform,  silrör  och  parenkym. 

Digitized  by  VjUU*JIC 


36    E.  ADLERZy  BIDRAG  TILL  KNOPPFJÄLLENS  ANATOMI. 

Detta  senare  består  af  rektangulära  celler  med  förtjockade 
väggar,  som  nästan  äro  silrörslikt  genombrutna.  Kärlknippena 
äro  omgifna  af  en  strängskida,  som  i  början  består  af  tunn- 
väggiga  celler,  men  hvilkas  membraner  sedan  förtjockas  och 
brunfårgas  af  jodzinkklorid.     (fig.  25). 


Azalea  indlca  L.    (Fig.  11—15). 

Knoppfjällen  omkring  blommorna  på  denna  buske  äro 
omvändt  äggrunda,  ^älliga  och  efter  hela  sin  längd  bruna. 
De  yttre  fjällen  förblifva  gröna  och  utväxa  till  örtblad.  Den 
trubbiga  spetsen  förlänger  sig  uppåt,  blir  starkt  klorofyll- 
förande och  utvecklas  till  en  bladskifva.  Fjällets  mellersta 
och  nedre  del  undergår  en  sträckning  och  utdrages  till  blad- 
skaft. De  inre  och  flesta  fjällen  antaga  en  starkt  brun  färg, 
blifva  hårda  och  torra  samt  affalla  efter  blommornas  utveck- 

Yttre  epidermis  celler  äro  i  tvärsnitt  rundadt  qvadratiska, 
i  längdsnitt  rektangulära.  De  äro  försedda  med  en  förtjockad 
och  kutikiilariserad  yttervägg;  sidoväggarne  (på  längden)  ega 
talrika,  på  bredden  utdragna  porer.  På  denna  epidermis  före- 
komma tre  olika  slags  trikombildningar:  1)  korta,  encelliga» 
tjockväggiga,  som  hafva  ett  tagglikt  utseende,  2)  breda,  fler- 
celliga,  långsträckta  fjäll.  De  utgå  från  en  af  flera  rundade 
celler  bildad  fot,  som  åter  utgår  från  en  tandlik  utbugtning 
af  fjällets  yttre  sida.  Det  från  foten  utgående  fallet  består 
af  tätt  sammanpackade,  smala  parallelt  löpande  sklerenkym- 
celler.  De  äro  bruna  till  färgen  och  bidraga  att  gifva  fjällen 
dessas  bruna  utseende.  3)  Tunglikt  jembreda,  hartsförande 
koUeterer. 

Inre  epidermis  celler  äro  af  samma  form  som  den 
yttres,  men  smalare.  Trikombildning  förekommer  här  spar- 
samt och  nästan  endast  mot  fjällets  spets.  Klyföppningar 
saknas. 

Under  inre  epidermis  och  tätt  förenade  med  dennas 
inre  kant  ligga  1 — 3  rader  af  tjockväggiga  sklerenkymceller 
af  egendomlig  form  (fig.  11 — 12).  Uti  tvärsnitt  äro  de  inåt 
rektangulära  (de  flesta)  med  raka  tätt  intill  hvarandra  slu- 
tande väggar.  Stundom  afsmalna  de  något  emot  inre  sidan. 
Midt  för  medelnerven  ligga  dessa  celler  tre  rader  djupt,  då  de 

Digitized  by  VjUUS^  IC 


BIHANG    TILL    K.    SV.    VBT.-AKAD.    HANDL.    BAND    6*   N:0    15.      37 

inre  lagrens  celler  hafva  en  mera  oregelbunden  form  och 
läge.  I  längdsnitt  äro  sklerenkym cellerna  qvadratiska  eller 
(i  längdriktningen)  rektangulära.  De  äro  försedda  med  talrika 
porer  och  inre  sidan  är  vågigt  ojemn.  Cellerna  uti  de  inre 
raderna  äro  ovalt  qvadratiska  utan  räta  väggar.  Alla  fUrgas 
^ula  af  jordzinkklorid.  Innehållet  är  luft  eller  brunt  harts. 
Af  cellemas  form  uti  tvärsnitt  kommer  man  lätt  på  den 
tanken,  att  de  utgöra  en  ombildning  af  palissadparenkymet. 
Förtjockning  af  cellväggarne  hos  en  dylik  väfnad  är  ej  utan 
exempel.  Så  är  förhållandet  hos  Proteaceernas  blad,  t.  ex. 
Bakea.  I  bladen  af  Azalea  förekommer  intet  sklerenkym, 
men  deremot  intages  dess  platts  af  1 — 3  cellrader  palissad- 
parenkym.  I  de  Qäll,  som  hålla  på  att  utväxa  till  örtblad, 
ser  man  tydligen  öfvergången  mellan  sklerenkymet  och  pa- 
lissadparenkymet. Bäst  synes  detta  på  ett  längdsnitt.  Man 
mötes  här  af  en  egendomlig  företeelse  nämligen  skleren- 
kymmembranemas  upplösning.  Cellens  lumen,  som  uti  det 
ursprungliga  fallet  var  reduceradt  till  ett  minimum,  ofta  blott 
i  form  af  en  smal  springa,  har  nu  erhållit  en  betydlig  stor- 
lek (fig.  13).  Behandlade  med  jodzinkklorid  blifva  ej  mem- 
branema  helt  och  hållet  gula,  utan  förete  ytterst  ett  skarpt 
begränsadt,  blått  skikt.  Den  öfriga  delen  innanför  detta 
fiargas  gul.  Denna  del  är  synbarligen  stadd  i  upplösning. 
På  vissa  ställen  i  cellen  är  den  ytterst  tunn,  på  andra  der- 
emot ganska  tjock.  Ofvan  dessa  till  hälften  upplösta  skleren- 
kymceller  går  en  rad  hyalina,  tunnväggiga,  rektangulära  celler 
<fig.  14).  De  äro  försedda  med  på  bredden  utdragna,  spring- 
formiga  porer.  Innehållet  är  färglöst  med  ett  och  annat 
knappast  märkbart  klorofyllkom.  Någon  märkbar  mängd 
protaplasma  kan  ej  upptäckas.  Dessa  celler  äro  att  betrakta 
såsom  modifikationer  af  de  uti  fjället  befintliga  sklerenkym- 
cellerna,  hvilkas  membraner  resorberats.  De  kunna  ej  vara 
bildade  uti  vegetationsspetsens  (på  det  utväxande  Qället) 
urmeristem,  emedan  1)  de  äro  pratoplasmalösa  eller  åtmin- 
stone ytterst  pratoplasmafattiga,  2)  deras  porförsedda  mem- 
braner tyda  på  en  högre  ålder.  Denna  väfnad  öfvergår  se- 
dan uti  det  unga  bladets  uti  urmeristemet  bildade  palissad- 
parenkym  (fig.  15). 

Uti  dylika  till  örtblad  utvuxna  fjäll,  der  bladet  är  fullt 
utveckladt,  och  Qället  ännu  visar  sig  endast  såsom  ett  på 
bredden    utdraget    bladskaft,    är    Qällets  byggnad  ännu  mera 

Digitized  by  VjV^U*jlC 


38    E.  ADLS&Z,  BIDHAG  TILL  KNOPPFJÄLLENS  ANATOMI. 

modifierad.  Ett  längdsnitt  af  ett  dylikt  bladskaft  visar  näm- 
ligen, att  sklerenkymcellerna  totalt  försvunnit.  Vid  basen 
består  grundväfnaden  af  stora,  oregelbundna,  tunnväggiga^ 
hyalina  parenkymceller.  På  midten  och  vid  spetsen  upp- 
tages större  delen  af  skaftet  af  starkt  klorofyllförande  celler. 
Mellan  denna  väfnad  och  epidermis  går  på  ömse  sidor  en 
rad  af  de  ofvan  nämda  hyalina,  rektangulära  cellerna.  Afven 
här  sammanhänga  de  med  palissadparenkymet.  Uti  ett  längd- 
snitt påträffades  2 — 3  i  upplösning  stadda  sklerenkymceller 
uti  detta  lager  af  hyalina  celler.  Detta  är  sålunda  ytterligare 
ett  bevis  för,  att  sklerenkymet  upplöses,  ty  i  motsatt  fall  skulle 
det  vara  qvar  uti  bladskaft,  som  utvecklats  ur  fjäll.  Ett  dy- 
likt ombildande  af  sklerenkymet  till  tunnväggigt  parenkym 
förekommer  äfven  hos  ekens,  till  stipler  utväxande  Qäll. 
Hvarpå  detta  egendomliga  och,  såvidt  jag  vet,  förut  ej  iakt- 
tagna förhållande  beror,  är  svårt  att  säga.  Troligen  användes 
den  cellulosa,  som  finnes  uti  de  förtjockade  cellväggarne  så- 
som reservnäringsämne,  till  bildande  af  nya  membraner.  Att 
denna  cellulosa  dock  ej  förekommer  ensam  utan  i  förening  med 
lignin  eller  andra  ämnen,  framgår  deraf,  att  cell  väggarn  e  ej 
färgas  blåa  utan  gula  af  jodzinkklorid.  En  såsom  reservämne 
uppträdande  cellulosa  förekommer  uti  de  starkt  förtjockade  en- 
dospermcellerna  hos  dadeln  m.  fi.  Dessas  membraner  upplösas 
vid  groningen,  i  det  att  cellulosan  upptages  af  den  unga  växten. 

Större  delen  af  grundväfnaden  utgöres  af  ett  likformigt 
koUenkym  af  rektangulära  eller  qvadratiskt  rundade  celler» 
ofta  försedda  med  porer.  De  äro  i  början  svagt  klorofyll- 
förande, tnen  få  sedan  ett  brunaktigt  innehåll.  Uti  Qällets 
midt  förekomma  kristalldruser,  dock  ej  till  något  större  antal. 

Eärlknippena  fortlöpa  parallelt  från  basen  till  den  run- 
dade spetsen.  Det  mellersta  är  mägtigast  och  bildar  en  tydlig 
medelnerv.  Till  sin  byggnad  äro  de  temligen  väl  utvecklade 
och  utgöras  som  vanligt,  af  trakéer,  8ilrör(?)  och  kambiform. 
Hvarken  bast-  eller  vedsklerenkym  finnes. 


Quercus  Bobur    1m 

Som  ekens  fjäll  blifvit  undersökta  af  prof.  Areschoug, 
•kall  jag  ej  ingå  i  någon  detaljerad  beskrifning  af  dem,  utan 
får  hänvisa  till  hans  af  handling  (sidd.  8 — 10). 


Digitized  by 


Google 


BIHANG    TILL    K.    8V.    YET.-AKAD.   HANDL.    BAND    6«   N:0   16*      39 

Till  dessa  fjälls  anatomi  må  följande  tilläggas  angående 
upplösningen  af  de  tjockväggiga  väfnaderna  (sklerenkym  och 
sklerotiskt  parenkym).  Af  Qäll,  tillhörande  en  vinterknopp, 
hafva  flera  på  olika  höjd  undersökts,  hvarvid  framgått,  att 
omkring  25  i^äll,  nedifrån  räknadt,  äro  helt  och  hållet  bruna 
och  af  nästan  likartad  byggnad  d.  v.  s.  starkt  sklerenkym- 
förande,  vanligen  ända  ned  till  basen  af  båda  kanterna.  Derpå 
hafva  Qäll  från  den  utsprickande  knoppen  undersökts,  och 
sklerenkymet  har  då  befunnits  vara  stadt  i  upplösning.  Uti 
de  yttre  fjällen  bibehålies  det,  om  ock  med  resorberade  väggar. 
10:de  eller  12:e  fallen  nedifrån  hafva  uti  några  fall  undersökts, 
och  sklerenkymet  var  der  totalt  förvandladt  till  tunnväggigt 
parenkym,  sparsamt  förande  klorofyll  längs  cellväggarne.  Af- 
ven  af  Quercus  Macranthera  F.  M.  har  jag  undersökt  Qäll  och 
iakttagit  samma  förhållande.  I  vissa  Qäll  kan  denna  mem- 
branupplösning tydligt  iakttagas.  Cellväggen  är  i  vissa  celler 
hvit  tiU  färgen  med  otydlig  skiktning,  men  antar  i  andra  der- 
emot  en  brunaktig  färg  af  något  sekretartadt  ämne.  Skikt- 
ningen framträder  nu  skarpt,  och  cellens  lumen  är  större  på 
samma  gång  som  väggarne  äro  ojemnt  förtunnade.  Här  ser 
man  ett  utsprång,  der  en  fördjupning,  och  på  andra  ställen 
synas  delar  af  väggen  lösryckta,  bildande  staflika  kroppar.  De 
svagt  klorofyllförande  stipler,  hvartill  fjällen  utväxa,  vissna 
snart  bort. 


Deutzia  graeilis  8  &  Z. 

Knoppflällen  äro  korta,  lansettlika,  bruna  och  temligen 
hårda.  De  inre  äro  nedtill  gröna  och  blott  uti  öfre  delen 
bruna.  Dessa  utväxa  ofta  till  gröna  lågblad,  under  det  de 
en  tid  qvarsitta  vid  skottets  bas  för  att  sedan  affalla.  Undersök- 
ningar äro  anstälda  hufvudsakligen  på  den  utslående  knoppen, 
då  skilnaden  mellan  de  yttre  och  inre  fjällen  mest  framträder. 

Hos  de  yttre  (fig.  10)  består  epidermis  af  långsträckta, 
tillspetsade  eller  tvära  celler.  De  äro  fylda  af  ett  brunt  harts, 
som  ensamt  ger  fjället  dess  bruna  färg,  emedan  den  inre  väf- 
naden  är  färglös.  Enär  de  hartsfylda  epidermiscellerna  äro 
temligen  smala,  hopklibbas  deras  yttre  och  inre  väggar  af 
hartset,  hvarigenom  epidermis  får  utseendet  af  en  tjock  kuti- 
kula.     Genom  saltsyra  kan  man  dock,  åtminstone  delvis,  skilja 

Digitized  by  VjUUSZIC 


40     B.  ADLBRZ,  BIDRAG  TILL  KNOPPFJÄLLENS  ANATOMI. 

de  båda  väggarne  åt.  Likartadt  är  förhällandet  hos  Fagus, 
såsom  prof.  Areschoug  äfven  visat,  med  hvars  Qäll  dessa  när- 
mast öfverensstämma.  Grundväfnaden  är  af  ringa  mägtighet 
(blott  omkr.  fyra  cellrader  tvärs  öfver  fallets  bredd).  Den 
består  af  långsträckta,  breda  celler  med  sneda  eller  räta  tvär- 
väggar. Membranerna  äro  något  förtjockade  och  förgås  delvis 
gula  och  delvis  blåa  af  jodzinkklorid  samt  äro  försedda  med 
sneda,  springformiga  porer.  Innehållet  består  till  större  delen  af 
luft.  Uti  en  och  annan  cell  påträffas  stärkelse.  Denna  väfnad 
är  sålunda  att  betrakta  såsom  ett  sklerotiskt  parenkym.  Någon 
betydligare  förtjockning  af  cellväggame  emot  spetsen,  såsom 
fallet  är  hos  Fagua,  inträder  ej.  Cellens  lumen  är  alltid  stort 
Den  i  cellerna  förvarade  luften  är  egnad  att  bilda  skyddande, 
värmeoledande  väfnader.  De  två  inre  fallen,  som  utväxa  till 
gröna  lågblad,  afvika  betydligt  från  de  nu  beskrifna.  Dess 
bredd  är  omkring  dubbelt  så  stor  som  hos  de  förra  Qällen, 
och  cellraderna  äro  talrika  samt  mera  svalda  och  turgesce- 
rande  på  detta  stadium,  emedan  fallet  befinner  sig  uti  till- 
växt. Epidermis  består  här  af  qvadratiska  eller  rektangulära 
celler  med  ofärgadt  innehåll.  Mot  den  bruna  spetsen  blifva 
epidermiscellcrna  qvadratiska  med  starkare  förtjockad  kutikula. 
De  inre  cellerna  äro  uti  fjällets  nedre  och  mellersta  del  run- 
dadt  rektangulära,  ej  jembreda  samt  med  klorofyllhaltigt  inne- 
håll. I  spetsen  blifva  äfven  grundväfnadens  celler  regelbun- 
det qvadratiska.  Alla  dessa  celler  äro  ännu  fylda  af  ett  brunt 
harts,  som  sedan  försvinner,  då  de  utvuxit  till  lågblad.  Kärl- 
knippena äro  af  vanlig  byggnad  med  en  ved-  och  en  bastdel. 
De  äro  mera  utvecklade  uti  de  inre  fjällen. 


Heritiera  macrophylla^  (enl.  etik.  i  Upsala  Bot.  trädgård). 

(Fig.  1-6). 

Fjällen  hos  detta  träd  äro  från  en  bred  rektangulär-qva- 
dratisk  bas  hastigt  afsmalnande  till  en  lång,  rundadt  kölad, 
ytterst  triangulär  spets.  På  inre  sidan  äro  fjällen  starkt  kon- 
kava. De  äro  särdeles  tjocka  och  fasta  till  sin  konsistens,  hvar- 
ken  i  spetsen  eller  mot  kanten  tunt  hinnaktiga.  I  knoppen 
äro  de  ej  tilltryckta  utan  utstående,  såsom  fallet  äfven  är  med 
fjällen  hos  Phyllanthua. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG   TILL    K.    SY.    VBT.-AKAD.    HANDL.   BAND    6.   N:0   15.        41 

Både  yttre  och  inre  epidermis  utgöras  af  små  regelbundna, 
rektangulära  celler  med  ett  brunt  hartsartadt  innehåll.  Epi- 
dermis är  försedd  med  talrika  stjemhår. 

Under  epidermis  finnes  en  mägtig  korkväfnad,  som  sträc- 
ker sig  ända  från  Qällets  bas  till  dess  spets  på  ömse  sidor 
under  båda  slagen  af  epidermis  (fig.  1).  De  yttersta  kork- 
cellerna äro  fylda  af  ett  brunt  harts  af  samma  slag  som  hos 
epidermis.  De  innanför  dessa  belägna  inneh^åUa  endast  luft. 
Korkmembranema  fUrgas  bruna  af  jodzinkklorid.  Uti  fjällets 
nedre  del  uppträder  innanför  inre  korklagret  en  ganska  mäg- 
tig koUenkymväfnad.  På  fjällets  yttre  sida  är  koUenkymet  ej 
utveckladt,  likaså  icke  heller  uti  den  långsträckta  spetsen.  Dess 
membraner  färgas,  ehuru  med  någon  svårighet,  blåa  af  jodzink- 
klorid. Den  öfriga  delen  af  grundväfnaden  utgöres  af  paren- 
kym  af  vanligt  utseende.  Det  visar  samma  reaktion  som 
koUenkymet.  Cellinnehållet  utgöres  af  luft,  harts  eller  slem. 
Denna  väfnad  af  paren kymatiska  celler,  det  s.  k.  inre  bark- 
lagret, innehåller  en  mängd  slemkaviteter,  hvilka  dels  äro 
motsatta  och  dels  skiftevisa  med  kärlknippena  (fig.  6).  I  den 
utdragna  spetsen  äro  de  mindre  talrika,  hafva  sammansmultit 
med  hvarandra  och  ligga  utan  någon  bestämd  ordning  i  för- 
hållande till  kärlknippena.  Innehållet  är  en  gul  eller  brun- 
aktig  massa  med  små  fasta  korn  eller  droppar.  Det  hela  är 
en  blandning  af  gummi  och  harts,  hvilket  Hanstbin  förmodar 
vara  fallet  med  dylika  slemkaviteter  hos  Ttlia.  Uti  vatten 
sväller  det  homogena  lagret  betydligt,  men  ej  uti  alkohol. 
Af  metylgrönt  färgas  slemmassan  grön  och  antager  en  tyd- 
ligare skiktning  än  förut.  De  små  koröen  (troligen  harts) 
blifva  mörka  såsom  förut,  skiftande  i  metallbrunt,  men  grön- 
fargas  ej. 

Dessa  slemkaviteter  hafva  uppkommit  derigenom,  att  pa- 
renkymceller  genom  slemafsöndring  förlorat  sin  cellqvalitet. 
Membranerna  hafva  sedan  brustit  sönder,  och  slemmet  har 
blifvit  fritt.     Gången  häraf  är,  efter  hvad  jag  funnit,  följande. 

På  ett  längdsnitt  ser  man,  att  början  tiU  dessa  bildningar 
sker  derigenom,  att  några  parenkymceller  uttänjas  på  tvären, 
så  att  de  från  att  vara  qvadratiska  eller  på  längden  rektan- 
gulära blifva  transverselt  rektangulära.  Innehållet  i  dessa 
celler  får  ett  grof  kornigt  utseende  (fig.  3).  Kort  derpå  uppträda 
hartsdroppar,  hvarunder  det  grof  korniga  innehållet  försvinner 
(fig.  2).     Hartset    tyckes    sålunda  uppkomma  ur  cellens  inre, 

Digitized  by  LjOOQ IC 


42    £.  ADLERZ,  BIDRAG  TILL  KNOPPFJÄLLENS  ANATOMI. 

hvilket  Hanstein  antager  vara  fallet  uti  dylika  hartsbildande 
organer  (anf.  afhandl.,  se  inledn.). 

Slemmet  (>Guramischleim»)  deremot  tyckes  hafva  ett  an- 
nat ursprung.  Om  ofvannämda  celler  behandlas  med  jodzink- 
klorid,  färgas  de  tunna  membranema  blåa,  men  på  deras  in- 
sida sträcker  sig  ett  tunt  lager  af  ett  slemmigt  utseende,  som 
färgas  ljust  brunaktigt.  Dess  plats  alldeles  invid  cellväggeD 
ger  vid  handen,  att  det  afsöndras  ur  denna.  Analogt  härmed 
är  förhållandet  hos  kolletererna.  Hanstein  anser  ock.  att 
slemmet  hos  dessa  uppstått  genom  ombildning  af  cellväggarne 
eller  rättare  särskilda  lager  i  dessa.  Han  säger  härom:  »Zu- 
nächts  bestätigt  sich,  dass  Gummischleim  wesentlich  aus  wand- 
bildenden  Amyloidstoffen  entsteht,  die  der  Cellulose  sehr  nahe 
stehen,  theilweise  ihr  urspriinglich  vielleicht  vöUig  gleich  sind 

—  — welche    man    als    Quell-  öder  CoUagenschichten 

zusammenfassen  känn».  ^) 

Vid  högre  utveckling  fylles  hela  cellens  innehåll  med 
slem,  som  antar  en  mörkare  färg,  samt  harts.  Slutligen  brista 
membranema  centrifugalt,  och  en  slemkavitet  uppstår.  Då  de 
slemförande  cellerna  brustit  sönder,  blifva  qvarlefvor  af  deras 
membraner  sittande  vid  kanterna.  Men  dessutom  omgifvas 
ofta,  men  ej  alltid,  slemkaviteterna  af  en  verklig  korkväfnad, 
uppkommen  genom  delning  af  de  omkringliggande  parenkym- 
cellerna  (fig.  4).  Den  består  af  flera  lager  koncentriskt  lig- 
gande korkceller.  De  mot  slemkaviteten  radierande  tvärväg- 
garne äro  oftast  ganska  tjocka  och  genom  slemmets  och  kring- 
liggande cellers  tryck  vågformigt  slingrande.  Uti  de  yttersta 
korkcellerna  påträffas  ofta  tunna,  nyss  anlagda  cellväggar. 
Dessa  celler  innehålla  ännu  protoplasma  och  cellkärna.  Häraf 
framgår,  att  denna  korkväfnad  utvecklas  åtminstone  till  större 
delen  centrifugalt,  som  de  Bary  uppgifver  förhållandet  ofta 
vara  med  dylika  korkväfnader.  Korklagrens  uppgift  är  att 
skydda  närliggande  parenkym  mot  det  från  slemkaviteterna 
utträngande  slemmet. 

Kärlknippena  äro  talrika  uti  fjällets  nedre  del  (omkr.  15). 
De  äro  parallela,  ej  med  hvarandra  anastomoserande.  I  spet- 
sen äro  de  färre.  I  allmänhet  hafva  de  samma  storlek  utom 
de  ytterst  mot  kanterna  belägna,  som  äro  mindre.  Uti  fjäl- 
lets nedre  del  ligga  de  på  gränsen  af  yttre  och  inre  bark- 
lagret uti  en  bågformig  linie  närmare  dess  inre  kant.  I  spet- 
»)  Anf.  8t.  sid.  774. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHAN6   TILL    K.    SY.    YET.-AKAD.    HANDL.    BAND    6.   N:0   15*      43 

sen  äro  de  i  följd  af  i^ällets  förändrade  form  V-formigt  an- 
ordnade. Byggnaden  är  mycket  ofullkomlig,  enär  bastdelen 
nästan  totalt  saknas,  åtminstone  uti  Qällets  öfre  del.  De  ut- 
göras af  1)  sklerenkym  och  2)  trakéer.  Vid  Qällets  bas  upp- 
taga trakeerna  större  delen  af  kärlknippet,  omgifna  af  skleren- 
kym i  form  af  en  mer  eller  mindre  sluten  strängskida.  Men 
sedermera  högre  upp  reduceras  trakeerna  till  1 — 3,  som  ligga 
inbäddade  uti  en  stark  sklerenkymsträng.  Kärlknippena  äro 
nu  sålunda  att  betrakta  som  sklerenkymknippen  (fig.  5).  Skle- 
renkymet  består  af  långa,  tillspetsade  celler  med  starkt  för- 
tjockade  väggar,  som  äro  försedda  mod  sneda,  sprickformiga, 
räta  eller  något  böjda  porer.  Vid  vissa  ställen  äro  förtjock- 
ningarne  mindre  hos  en  och  annan  cell.  Trakeerna  bestå  af 
smala  spiralkärl  och  spiraltrakeider.  Ofta  omgifvas  kärlknip- 
pena af  koncentriska  korklager  af  samma  beskaffenhet  som  de, 
hvilka  förekomma  kring  slemkaviteterna  (fig.  5).  Stundom 
sammanbindas  korkväfnaderna  kring  kärlknippena  och  slem- 
kaviteterna med  de  vertikalt  gående,  hypodermatiska  korklagren 
medelst  mägtiga  horisontala  korkväfnader. 

Vi  finna  af  det  föregående,  att  cellqvaliteten  hos  Qällen 
af  Heritiera  blifvit  betydligt  reducerad  genom  följande  väf- 
nader : 

I  a)  hypodermatiska,  vertikala  lager, 
b)  centrala,  koncentriska, 
c)  centrala,  horisontala. 

2)  Talrika  aklerenkymatr ängar, 

3)  Slemkaviteter, 

Esculus  glabra  WiLLD.    (Fig.  26—27). 

KnoppQällen  hos  detta  träd  äro  tätt  tegeilagda,  de  yttre 
korta,  triangelformiga,  de  inre  mera  utdragna,  spetsiga.  De 
innersta  äro  särdeles  breda,  kapplikt  omslutande  knoppen.  De 
flesta  äro  fasta,  glatta,  uti  spetsen  och  öfre  kanterna  hår- 
bräddade,  bruna  med  undantag  af  basen,  der  alla  utom  de  yt> 
tersta  äro  klorofyllförande.  De  innersta,  som  äro  till  större 
delen  gröna  och  mjuka,  utveckla  stundom  blad  från  den  tan- 
dade  spetsen.  EnoppQällen  hos  denna  art  afsöndra  ej  något 
harts,  såsom  fallet  är  med  E.  Hippocastanum.  Den  inre  bygg» 
nåden  är  väsendtligen  olika  hos  olika  fjäll.  De  yttersta  äro 
temligen  likformigt  förkorkade,  hos  de  mellersta  uppträder  kork 

Digitized  by  VjOOQ IC 


44  £.    ADLERZ,    BIDRAG   TILL   KNOPPFJÄLLENS    ANATOMI. 

endast  uti  dessas  öfre  del,  de  allra  innersta  sakna  nästan  totalt 
denna  väfnad. 

Yttre  och  inre  epidermis  äro  hvarandra  temligen  lika, 
hvilket  är  ett  mindre  vanligt  förhällande.  Bada  väfnadema 
bestä  af  mycket  smä,  i  tvärsnitt  rundadt  qvadratiska  celler, 
hvilkas  väggar  aldrig  äro  förtjockade.  Uti  de  innersta  fjällen 
och  vid  basen  af  de  mellersta  färgas  de  blåa  af  jodzinkklorid. 
1  i5^1^®°8  spetsar  äro  de  vanligen  förkorkade,  isynnerhet  de, 
som  tillhöra  inre  epidermis.  Afven  uti  detta  fall  äro  ytter- 
väggarne ej  i  ringaste  grad  förtjockade.  Ofta  förkorkas  ej  yttre 
epidermiscellernas  membraner  uti  fjällets  öfre  del,  ehuru  detta 
försiggått  med  de  öfriga  väfnaderna.  De  färgas  då  blåa  af 
jodzinkklorid  och  erbjuda  ett  vissnadt  utseende,  i  det  att  cell- 
väggarne delvis  äro  insjunkna  eller  sönderslitna  (fig.  27).  Stun- 
dom äro  epidermiscellerna  alldeles  bortfallna,  så  att  korkväfnaden 
omedelbart  bildar  Qällets  yttre  kant.  I  Qällens  spetsar  och  ett 
stycke  upp  på  kanterna  förekomma  långa,  enkla  hår,  bestående 
af  flera  utdraget  cylindriska  celler,  hvilkas  membraner  färgas 
gulbruna  af  jodzinkklorid.  Inga  kolleterer  förekomma.  Klyf- 
öppningar  finnas  på  de  inre  Qällen,  ehuru  sparsamt. 

Grundväfnaden,  som  tydligast  framträder  uti  de  inre  fjäl- 
len och  vid  basen  af  de  mellersta,  der  ej  någon  förkorkning 
inträdt,  är  knappast  differentierad  uti  yttre  och  inre  barklager. 
Den  utgöres  af  i  horisontalsnitt  rundade,  tunnväggiga  eller  nå- 
got koUenkymatiskt  förtjockade  celler.  Uti  dessa  förekommer 
sparsamt  klorofyll,  utom  då  de  äro  förkorkade.  De  färgas  i 
förra  fallet  blåa,  i  senare  gula  af  jodzinkklorid.  I  fjällens  spet- 
sar, der  de  blifvit  förkorkade,  äro  de  af  sig  sjelfva  gulbruna, 
hafva  en  oregelbunden,  kantig  form  och  temligen  förtjockade 
membraner.  Här  och  der  förekomma  talrika  kristallförande 
celler  eller  s.  k.  kristallsäckar,  hvilkas  väggar  ofta  brustit,  hvar- 
igenom  luftrum  uppstått 

Under  epidermis  uppträder,  såsom  nämdt  är,  kork.  Den 
förekommer  uti  två  vanligen  lika  mägtiga  väfnader  på  fallets 
båda  sidor.  Dessa  bestå  af  3 — 5  rader  korkceller  af  vanlig 
form,  d.  v.  s.  i  längd-  och  tvärsnitt  plattadt  rektangulära.  Stun- 
dom är  h varje  cell  afdelad  i  en  mängd  rum,  som  äro  radialt 
stälda.  Uti  fjällens  spets  äro  cellerna  uti  det  yttre  korklagret 
fy  Ida  af  ett  brunt  harts,  hvaraf  cellväggame  sammankittas  med 
hvarandra.  Korkväfnadema  anläggas  mycket  tidigt.  Redan 
uti  Qäll  tillhörande  knoppar,  som  bildats  i  början  af  sommaren, 

Digitized  by  VjV^UV  IC 


BIHAN6    TILL    K.    SY.    YBT.-AKAD.    UANUL.    BAND    6«   N:0  16.      45 

har  deras  anläggning  inträdt.  Förkorkningen  börjar  i  spetsen 
och  fortskrider  sedan  längs  kanterna,  der  vertikala,  hypoderma- 
tiska  lager  bildas.  Den  yttre  korkväfnaden  sträcker  sig  be- 
tydligt längre  ned  mot  basen  än  den  inre. 

Angående  utvecklingen  har  jag  genom  undersökningar  af 
gränslinien  på  Qället  mellan  den  förkorkade  och  ej  förkorkade 
delen  funnit,  att  korkcellerna  utvecklas  ur  den  rad  af  koUen- 
kymceller,  som  ligger  närmast  under  epidermis.  Detta  sker 
genom  tangentiela  delningar  af  dessa  celler.  Först  bildas  en 
skiljevägg,  parallel  med  den  yttre  och  inre  cellväggen.  Den 
utom  denna  liggande  cellen  blir  korkcell,  hvaremot  den  inre 
dottercellen  blir  modercell  och  alstrar  genom  ny  delning  en 
korkcell  intill  den  förra  och  en  modercell  innanför  denna. 
Korkcellema  utvecklas  sålunda  (åtminstone  i  de  af  mig  under- 
sökta fall)  centripetalt.  Detta  kan  lätt  iakttagas  vid  behandling 
med  jodzinkklorid.  Det  sjmes  deraf,  att  på  det  ställe,  der  en 
delning  nyss  egt  rum,  denna  sista  skiljevägg,  som  blåfärgas  at 
jodzinkklorid  och  sålunda  ännu  ej  blifvit  förkorkad,  är  belägen 
på  insidan  af  korklagret.  Stundom  färgas  denna  vägg  till  sin 
yttre  hälft  gulbrun  och  till  den  inre  blå. 

Vid  Qällets  midt  uppträda  stundom  horisontala  korklager, 
som  sammanbinda  de  båda  sidornas  hypodermatiska  korkväf- 
nader  med  hvarandra.  Denna  väfnad  plägar  utmärka  gränsen 
mellan  Qällets  öfre  förkorkade  och  nedre  gröna  del. 

Eärlknippena  äro  till  antalet  10 — 12,  nästan  parallela  från 
Qällets  bas  såsom  hos  Sorbiia.  De  förgrena  sig  föga  och  ana- 
stomosera  ej  med  hvarandra.  Deras  förlopp  företer  inga  af- 
vikelser  från  det  vanliga.  Byggnaden  är  väsendtligen  olika 
pä  olika  delar  af  Qället.  Man  har  sålunda  att  urskilja  liksom 
trenne  utvecklingsstadier  på  tre  olika  punkter: 

1)  kärlknippena  vid  den  icke  förkorkade  basen  och  uti 
större  delen  af  de  innersta  Qällen, 

2)  kärlknippena  vid  den  ofullständigt  förkorkade  midten 
af  fallet, 

3)  kärlknippena  uti  den  fullständigt  förkorkade  spetsen. 
Den  basala  delen  af  kärlknippena  består  af  spiralkärl  och 

en  temligen  väl  utvecklad  bastdel,  som  utgöres  af  mycket  vida 
sibör,  omgifna  af  smala  tillspetsade  kambiformceller.  Hela  kärl- 
knippet omgifves  af  en  ofullständigt  sammanhängande  ring  af 
parenkymceller.  Både  ved-  och  bastdelen  förgas  blåa  af  jod- 
zinkklorid. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


46  E.    ADLERZ,    BIDRAG    TILL   KNOPPFJÄLLENS   ANATOMI. 

Den  mellersta  yttre  delen  af  kärlknippena  utmärker  sig 
genom  förekomsten  af  länga  sklerenkymceller  eller,  som  denna 
väfnad  förut  blifvit  kallad,  bastsklerenkym.  Dessa  färgas  gula 
af  jodzinkklorid,  men  öfriga  delen  af  kärlknippet  bläfargas. 

Uti  öfre  delen  af  kärlknippena  förekommer  sklerenkymet 
ej  blott  utanför  bastet,  utan  omgifver  hela  knippet  i  form  af  en 
ring,  bestående  af  två  eller  flera  cellrader.  Stundom  inskjuta 
rader  af  några  få  sklerenkymceller  uti  kärlknippets  inre  från 
den  omgifvande  ringen.  Ofta  förtjockas  hela  kärlknippet  utom 
silrören.     Alla  dessa  väfnader  ftlrgas  nu  gula  af  jodzinkklorid. 

Amygdalns  nana  L.    (Fig.  21). 

Fjällen  äro  till  formen  triangulära-lansettlika,  korta  samt 
ganska  fasta.  De  yttre  äro  något  bukiga  samt  helt  och  hållet 
bruna,  de  inre  nästan  platta  med  öfre  delen  brun,  men  basen 
ofUrgad. 

Yttre  epidermis  celler  äro  af  vanlig  form  samt  fyllas  snart 
af  ett  brunt  harts.  Detta  orsakar,  att  nämda  cellers  mero- 
braner  äro  starkt  brunfärgade.  En  temligen  tjock  Ijusfargad 
kutikula  begränsar  cellemas  yttre  kanter  och  sträcker  sig  äfven 
in  emellan  de  särskilda  cellerna.  Mellan  denna  ljusa  kuti- 
kula och  den  bruna  cellväggen  är  gränsen  ganska  skarp.  På 
tangentiela  snitt  synas  cellernas  membraner  vara  på  inre  sidan 
ojemna  liksom  anfrätta  af  hartset,  h vilket  ofta  är  fallet  med 
dylika  hartsfylda  celler.  Jodzinkklorid  visar  de  vanliga  reak- 
tionerna. Epidermiscellerna  på  fjällets  insida  äro  mindre,  med 
tunnare  kutikula.  Trikomer  finnas  blott  i  Qällens  kanter.  I 
spetsen  på  yngre  fjäll  förekomma  kolleterer. 

Fjällens  grundmassa  företer  —  oafsedt  den  olika  bygg- 
naden hos  yttre  och  inre  fjäll  —  den  för  många  knoppQäll  så 
karakteristiska  egendomligheten  att  differentieras  uti  en  öfre 
skyddande  del  med  döda  celler  och  en  nedre,  som  förenar  det 
skyddande  organet  med  stammen  och  derföre  utgöres  af  lef- 
vande  celler.  Den  öfre  delens  celler  fyllas  med  harts.  Dessa 
äro  polyedriska,  olikformiga,  med  bruna,  tjocka,  ofta  kollenky- 
matiskt  uppsvälda  väggar.  De  fUrgas  ännu  mera  intensivt  bruna 
af  jodzinkklorid.  Innehållet  är  harts,  sedan  ofta  luft.  Hartset 
uppträder  under  form  af  korn  eller  droppar.  Då  membranerna 
ej  äro  kollenkymatiskt  uppsvälda,  äro  de  fasta  och  förkorkade, 
som  isynnerhet  är  fallet  med  de  yttre  Qällen.     De  angripas  ej 

Digitized  by  VjV^US' IC 


BIHANO    TILL   K.    SV.    YET.-AKAD.    HANDL.    BAND    6.   N:0   15.       47 

af  svafvelsyra,  som  förstör  den  tunnväggiga  väfnaden  vid  fal- 
lets bas.  Det  är  sålunda  tydligt,  att  en  förkorkning  egt  rum. 
Dylika  hartsfylda  celler  ined  förkorkade  väggar  äro  ytterst 
vanliga  lios  hartsförande  Qäll  och  kännetecknas  genom  sin 
oförmåga'  att  upptaga  vatten,  sin  resistens  mot  svafvelsyra  och 
sin  fasthet,  hvarigenom  de  ej  sjunka  tillsammans,  utan  cellen 
bibehåller  sin  ursprungliga  form.  Ehuru  dylika  celler  ej  upp- 
kommit ur  ett  korkkambium  och  på  grund  deraf  ej  hafva  nå- 
gon från  parenkymväfnaden  afvikande  form  och  läge,  anser 
jag  dock,  att  de,  i  likhet  med  dem  ur  ett  dylikt  kambium 
uppkomna,  böra  anses  såsom  korkceller.  Ty  det  är  cellmem- 
branens beskaffenhet,  ej  sättet  för  uppkomsten,  som  bör  läggas 
till  grund  för  bestämmandet  af  en  väfnad. 

Hos  de  yttersta  fjällen  anlägges  på  gränsen  af  denna 
hartsväfnad  och  de  basala  lefvande  cellerna  ett  korkkambium, 
som  bildar  en  mängd  korkceller  till  skydd  för  de  ofvannämda 
lefvande  cellerna  (fig.  21).  Denna  korkväfnad  bildar  här  en 
båge,  som  sträcker  sig  från  fallets  bas  på  yttre  sidan,  och 
löper  först  under  yttre  epidermis,  böjer  sig  sedan  in  mot  fal- 
lets midt  för  att  sedan  vända  sig  nedåt  och  löpa  ett  stycke 
under  inre  epidermis  i  riktning  mot  basen,  som  den  dock  ej 
når.  Stundom  äro  tvenne  korkbågar  bildade,  den  ena  nedan- 
för den  andra.  Den  öfre,  som  är  den  äldsta,  är  då  ej  fullt 
utvecklad,  så  att  den  ej  når  inre  kanten  af  fjället.  Den  synes 
blifvit  afbruten  i  sin  utveckling  deraf,  att  cellerna  nedanför 
bågen  blifvit  förhartsade,  hvarföre  nya  korklager  måste  bildas 
till  skydd  för  fjällets  basala  del.  Korkcellagren  i  hvarje  båge 
äro  8 — 10  af  radialt  stälda  celler  af  vanlig  form.  De  utvecklas 
centripetalt  uti  bågens  båda  skänklar  från  det  närmast  epi- 
dermis liggande  parenkymlagret,  der  de  första  delningarna 
visa  sig.  Uti  bågens  öfre  del  sker  utvecklingen  i  öfverens- 
stämmelse  härmed  basipetalt.  Detta  har  framgått  genom  under- 
sökning af  olika  stadier  och  genom  behandling  med  jodzink- 
kloiid  på  samma  sätt  som  vid  Eaculus  glabra  närmare  blifvit 
redogjordt.  Uti  de  inre  fjällen  är  ej  någon  korkbåge  ut- 
vecklad. Stundom  ser  man  dock  en  och  annan  cell  afdelad 
genom  en  skiljevägg,  hvilket  är  att  uppfatta  såsom  början  till 
ett    korkkambium,    som   dock  ej  kommer  till  full  utveckling. 

Fjällens  nedre  del  från  yttre  och  inre  epidermis  pä  de 
inre  Qällen  och  väfnaden  innanför  korkbågen  hos  de  yttre 
utgöres  af  lefvande,  svagt  klorofyllförande,  tunnväggiga  paren- 

Digitized  by  VjOOQ IC 


48  E.    ADLEBZ,    BIDRAG    TILL    KNOPPFJÄLLENS    ANATOMI. 

kyinceller.  De  färgas  blåa  af  jodzinkklorid.  Denna  väfnad 
företer  den  för  knoppQällen  egendomliga  längdsprickningen, 
som  försiggår  mycket  tidigt.  Jag  iakttog  den  på  de  innersta 
(sist  bildade)  Qällen  uti  en  knopp  tagen  *Vio  1880.  Denna 
omständighet  tyckes  visa,  att  nämda  bildning  ej  är  en  till- 
fällig följd  af  en  slutligen  inträdande  desorganisation,  utan  ett 
genom  afpassning  förvärfvadt  och  sig  fortplantande  medel  till 
skydd  för  knoppen. 

Angående  relationen  mellan  förhartsningen  af  Qällens  öfre 
del  och  de  ofvan  nämda  korkbågarne  torde  af  det  föregående 
framgå,  att  den  förra  är  till  tiden  föregående  och  således  ej 
beroende  af  de  senare.  I  motsatt  fall  skulle  fjällens  öfre  del 
vara  liksom  afskurna  genom  peridermet,  och  cellqvalitetens 
dödande  vara  en  följd  häraf.  Denna  senare  uppfattning,  som 
jag  i  början  hyste,  har  blifvit  vederlagd  dels  af  utvecklingen 
och  dels  af  förhållandet  hos  de  inre  Qällen,  der  en  liknande 
hartsafsöndring  finnes  utan  korkväfnad.  Korkens  uppgift  är 
här,  såsom  ofta  inom  växtriket,  att  bekläda  en  lefvande  växt- 
del för  att  skydda  den  mot  en  annan,  som  på  något  sätt  blif- 
vit skadad.  En  likartad  uppgift  hafva,  som  vi  sett,  de  kon- 
centriska korklager,  som  omgifva  slemkavitetema  hos  Heritiera, 

Kärlknippena  äro  ganska  små  och  saknas  ofta  totalt.  Då 
de  finnas,  äro  de  tre,  ett  centralt  och  två  laterala.  Kärlen  äro 
ytterst  få  och  trånga,  hvarföre  jag  först  antog,  att  dylika  ej 
funnos.  Men  genom  macerering  uti  kokande  kalilut  lyckades 
jag  konstatera  närvaron  af  några  fina  spiralkärl.  Bastet,  som 
intager  större  delen  af  kärlknippet,  består  till  det  mesta 
af  hartssäckar  jemte  något  kambiform  af  långa  tillspetsade 
celler.  Hartssäckame  äro  långa,  cylindriska,  med  tvära  eller 
något  sneda  väggar.  De  äro  ordnade  i  tätt  till  hvarandra  lig- 
gande rader,  bildande  knippen.  Medelst  kalilut  har  jag  lyc- 
kats skilja  de  särskilda  raderna  och  säckarne  från  hvarandra. 
Deras  membraner  äro  ganska  tunna  och  färgas  svagt  blåa  af 
jodzinkklorid.     Innehållet  utgöres  af  ett  brunt,  kornigt  harts. 


Garagana  arborescens  LåM. 

Inre  byggnaden  öfverensstämmer  till  sina  allmänna  drag 
med  den  hos  Amygdalua.  Fjällen  äro  till  sin  öfre  del  tunna, 
bruna,  hinnaktiga,  till  den  nedre  tjocka,  fasta,  klorofyllförande. 

Digitized  by  VjUUS' IC 


BIHANO    TILL   K.    SY.    YET.-AKAD.    HANDL.   BAND   6*   N:0   15*      49 

Epidermis  i  nedre  delen  företer  ej  någon  egendomlighet  i 
afeeende  på  cellernas  byggnad.  Trikomer  saknas  på  yttre 
epidermis,  men  uppträda  på  den  inre  i  form  af  långa,  fler- 
celliga,  ogrenade  samt  tätt  sittande  hår.  På  gränsen  mellan 
öfre  och  nedre  delen  af  fjället  ligger  en  korkväfnad  eller  rät- 
tare tvenne,  som  löpa  från  hvardera  epidermis,  konvergerande 
uppåt  mot  fjällets  midt,  bildande  ett  V-formigt  periderm,  hvars 
spets  är  riktad  uppåt.  Korkcellerna  äro  af  vanlig  form  och 
bilda  flera  lager.  Alla  ofvanför  detta  periderm  liggande  celler 
äro  förhartsade  och  bilda  fallets  skyddande  väfnad.  Grund- 
väfnaden  är  sålunda  väsendtligen  olika,  bestående  uti  fjällets 
nedre  del  af  tunna,  klorofyllförande,  svällande  celler,  uti  den 
öfre  af  förhartsade,  luftfylda  med  delvis  söndersprängda  raem- 
braner.  öfre  delen  af  fjället  fy  lies  äfven  af  de  väl  utveck- 
lade kärlknippena.  De  bestå  till  största  delen  af  bast-  och 
vedsklerenkym,  så  att  kärlknippet  derigenom  upptager  större 
delen  af  fjällets  bredd.  Dessa  förtjockade  celler  färgas  gula 
af  jodzinkklorid.  Innehållet  utgöres  af  luft,  som  fyller  ett 
teraligen  stort  lumen,  emedan  förtjockningen  ej  är  synner- 
ligen stark.  Det  trakeala  systemet  är  svagt  utveckladt.  Blott 
genom  macerering  uti  kalilut  kan  man  påträffa  några  få,  väl 
inbäddade  spiralkärl. 


SammanfattnlDg. 

Af  det  föregående  finna  vi,  att  knoppfjällens  byggnad 
betydligt  afviker  från  örtbladens,  hvilket  förut  ur  några  ge- 
nerela  synpunkter  blifvit  antydt.  Men  vissa  ^äll  förete  äfven 
en  annan  egendomlighet  nämligen  olikformig  byggnad  på  olika 
höjd  af  fjället.  Hos  andra  fjäll  dereraot  gifves  ej  någon  skil- 
nad  mellan  den  öfre  och  nedre  delen,  i  det  att  antingen  alla 
cellerna  äro  starkt  reducerade  till  sin  cellqvalitet  (t.  ex.  Abiea) 
eller  att  denna  reduktion  i  ringa  grad  gjort  sig  gällande  ut- 
efter fjällets  hela  längd  (t.  ex.  Fraxinua).  Hos  de  förra,  d.  v. 
s.  de  med  olikformig  byggnad  på  olika  höjd,  är  den  egent- 
ligen skyddande  väfnaden  förlagd  uti  öfre  delen,  under  det 
den  nedre  bibehåller  en  mjukare  konsistens  och  en  grönare 
färg.  Då  den  öfre  delens  celler  ofta  äro  rikligen  fylda  af 
harts,    förkorkade    eller    sklerenkymatiskt  förtjockade,  är  cel- 

Digitized  by  viOOQ IC 


50  E.    ADLERZ.    BIDRAG    TILL    KNOPPFJÄLLENS    ANATOMI. 

lernas  qvalitet  bättre  bevarad  uti  fjällets  nedre  del.  De  äro 
här  fylda  af  ett  grumligt,  protoplasmatiskt  innehåll,  med  spridda 
klorofyllkorn.  Cellmembranerna  äro  ofta  bukigt  uppsvälda, 
hvilket  tyder  på,  att  de  äro  utsatta  för  stark  turgescens.  Sanno- 
likt förorsakar  denna  en  sträckning  och  möjligen  äfven  en 
membrantillväxt  vid  knoppens  öppnande.  Ju  mera  knoppen 
tilltager  i  utveckling  desto  mera  förlänges  fallets  nedre  gröna 
del  och  desto  rikligare  blir  dess  klorofyllinnehåll.  De  allra 
yttersta  fjällen  äro  ofta  utefter  hela  sin  längd  af  samma  bygg- 
nad, samt  utgöras  alltigenom  af  skyddande  väfnad.  De  in- 
nersta äro  ock  af  likartad  byggnad,  men  de  bestå  helt  och 
hållet  af  klorofyllförande  celler. 

En  motsvarighet  mellan  primära  barkens  i  stammen  och 
flällens  inre  byggnad  eger  rum,  så  att,  om  den  förra  utmärkes 
af  någon  egendomlig  väfnad,  denna  då  äfven  uppträder  uti 
fallet.  Exempel  härpå  lemna  Quercus,  Tilta,  Ct/tisus  m.  fl. 
Detta  förhållande  är  påvisadt  af  prof.  Areschoug  och  fram- 
hålles  af  honom  såsom  ett  kraftigt  bevis  för,  att  fjällens  grund- 
väfnad  är  identisk  med  stammens  yttre  och  inre  barklager. 
Stundom  råder  en  öfverénsstäramelse  mellan  fjällets  och  blad- 
skifvans  byggnad,  i  det  att  samma  slags  cellqvaliteten  för- 
störande företeelser  förekommer  hos  båda.  Så  är  förhållandet 
med  Cephalotaxua  och  Podocarpus  Totara.  Hos  båda  är  hurts- 
gångens  läge  öfverensstämmande  hos  bladen  och  fjällen,  och 
hos  bladen  af  Podocarptis  finnes  ett  hypodermatiskt  skleren- 
kym,  som  äfven  påträffas  hos  dess  ena  fjälltyp. 

Mera  sällan  inträder  någon  likhet  mellan  fjället  och  blad- 
skaftet uti  anatomiskt  afseende.  Så  är  dock  fallet  med  Ct/cas 
revoluta.  Hos  dennas  fjäll  återfinnes  det  uti  bladskaftet  före- 
kommande hypodermatiska  sklerenkymet,  som  flere  lager  djupt 
ligger  närmast  under  epidermis  rundt  om  på  fjällets  alla  sidor. 
Sklerenkymcellernas  väggar  äro  dock  mera  förtjockade  än  uti 
bladskaftet.  Uti  fjällets  inre  del  äro  talrika  sekretförande  gån- 
gar. Dylika  finnas  äfven  uti  bladskaftet,  ehuru  mera  spar- 
samt och  ej  angripande  närliggande  väfnader.  Om  sålunda 
både  fjäll  och  blad  ega  sklerenkym  eller  sekretafsöndring  så- 
som hos  Cephalota.rus.  Podocarpus  och  Cycas^  äro  dessa  väfnader 
vanligen  mera  reducerade  hos  bladen  än  hos  fjällen.  Denna 
differens  kan  äfven  uttryckas  så,  att  hos  de  förra  kringliggande 
väfnaders  cellqvalitet  ej  lider  något  intrång,  hvilket  deremot 
är  fallet  hos  de  senare. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHAN6  TILL  K.  SV.  VET.-AKAD.  HANDL.    BAND  6.    N:0  16.       51 

En  ganska  rik  omvexling  är  rådande  hos  fjällen  i  afseende 
på  de  olika  slags  våfnader,  der  förekomma.  De  äro  ej  i  detta 
afseende  aå  enkla,  som  man  vid  första  anblicken  skulle  kunna 
tro.  Ingendera  af  de  Bary's  sex  väfnadsarter  saknas.  Vi  skola 
nu  taga  en  allmän  öfversigt  af  dessa. 

Epidermis.  Epidermiscellerna  äro  till  form  och  läge  myc- 
ket varierande.  Vanligen  äro  de  uti  längdsnitt  rektangulära, 
i  tvärsnitt  qvadratiska  eller  rundadt  qvadratiska  från  ytan  sedda 
tafvelformiga  med  raka  eller  undulerande  membraner.  Yttre  si- 
dans epidermisceller  äro  vanligen  större  än  den  inre.  Stundom 
saknas  dessa  senare  (t.  ex.  Abies,  Ribea  alptnum)  ^).  Närmaste 
steget  till  frånvaro  af  epidermis  bildas  af  de  fjäll,  hos  hvilka 
dessa  celler  till  form  och  storlek  föga  afvika  från  den  öfriga 
väfnaden,  t.  ex.  Deutzia  gracilisj  der  de  äro  långsträckta  och 
blott  genom  sin  mindre  bredd  och  sitt  hartsfylda  innehåll 
kunna  skiljas  från  öfriga  celler.  I  de  flesta  fall  sluta  de  tätt 
intill  hvarandra,  äro  sinsemellan  likformiga  och  bilda  utåt  och 
inåt  en  rak,  fortlöpande  kant.  Stundom  ega  de  dock  olika 
höjd,  hvarigcnom  yttre  kanten  blir  ojemn  såsom  hos  Podo- 
carpus  Totara  och  Hakea  cort/mbosa.  Hos  sistnämdas  fjäll  står 
denna  olikformighet  i  förening  med  en  sned  oregelbunden 
ställning.  En  mer  eller  mindre  stark  membranförtjockning 
isynnerhet  uti  ytterväggen,  förefinnes  nästan  alltid.  I  jem- 
förelse  med  bladens  epidermisceller  är  denna  förtjockning 
nästan  alltid  betydlig,  isynnerhet  uti  yttre  epidermis.  Sällan 
äro  båda  sidornas  epidermisceller  lika  förtjockade  (t.  ex.  Podo- 
carpus  Totara),  Inre  väggen  uti  yttre  epidermis  är  någon  gång 
mera  förtjockad  än  yttre  (t.  ex.  Esculus  neglecta  enligt  Mikosch, 
plansch  8).  Bland  de  mest  förtjockade  epidermisväggar  kunna 
anföras  Pinus,  Abies  och  Salix  arter  (isynnerhet  de  högnor- 
diska enl.  prof  Areschoug). 

Hos  några  fjäll  deremot  inträder  ej  någon  membranför- 
tjockning. Så  t.  ex.  hos  Esculus  Hippocastanum,  der  epidermis- 
cellerna ej  äro  mer  förtjockade  än  den  öfriga  väfnaden.  Hos 
Elceagnus  äro  epidermisväggame  alldeles  oförtjockade  och  färgas 
blåa  af  jodzinkklorid.  I  detta  fall  har  en  stark  trikombildning 
gjort  membranförtjockning  öfverflödig.  Oaktadt  förtjockningen 
bibehålla  epidermiscellerna  ofta  länge  sin  delningsförmåga. 
Derigenom  uppkomma  flerskiktade  epidermisväfnader.  Van- 
ligen afstannar  denna  delning  dermed,  att  en  skiljevägg  an- 
')  Uti  mycket  angå  fjäll  af  Rihe$  har  jag  sett  denna  epidermiB. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


52  K.    ADLERZ,    BIDRAG   TILL    KN0PPFJÄLLBN8    ANATOMI. 

lägges  tnngentielt  nära  yttre  eller  inre  väggen.  Men  stundom 
tillväxa  dessa  celler  och  dela  sig  ånyo.  Det  är  visadt,  hvilken 
betydlig  utveckling  epidermis  på  detta  sätt  kan  erhålla  hos 
Cephalotaaus.  Hos  Crataegus  coccinea  uppstår  en  trelagrad 
epidermis.  Cellerna  uti  de  inre  lagren  hafva  yttre  mem- 
branerna  lika  förtjockade  som  yttre  lagrets  yttre  membran. 
Åfvcn  hos  Podocarpua  Totara  fins  en  tydligt  flerskiktad  epi- 
dermis. —  Cellinnehållet  uti  epidermis  består  endast  i  yngre 
tillstånd  af  protoplasma,  stärkelse  och  klorofyll.  Sedermera 
fyllas  epidermiscellema  ofta  af  ett  brunt  harts,  som  stundom 
sammanklibbar  väggarne,  så  att  hela  cellen  får  utseende  af  en 
kutikula  (t.  ex.  Deutzia  och  Fagus).  Då  grundväfnadens  celler 
äro  färglösa  såsom  uti  nämda  exempel,  orsakas  fjällets  bruna 
färg  endast  af  detta  bruna  harts  uti  epidermiscellema.  Då 
kork  uppträder  under  epidermis,  affaller  oftast  denna  senare. 
Angående  klyföppningarna  har  blifvit  anfördt,  att  prof.  Abe- 
SCHOUG  nekar  deras  förekomst  hos  fjällen,  men  att  Mikosch 
funnit  dylika  hos  några  arter.  Till  dessa  kunna  följande 
läggas,  hos  hvilka  jag  iakttagit  klyföppningar:  Sorbus  scan- 
dica,  Cytisua  Laburnum,  Betala  verrucosa,  Alnua  incana,  Ce- 
phalotaxus  drupacea  och  Podocarpus  Totara  samt  E^culus  gla- 
bra.  Deras  förekomst  är  sålunda  temligen  begränsad.  En- 
dast på  de  inre  fjällen  har  jag  lyckats  påträffa  dem.  — 
De  talrika  trikombildningar,  som  bekläda  epidermis,  kunna 
delas  uti  1)  sekretförande  och  2)  icke  sekretförande.  Båda 
slagen  höra  till  de  knoppen  skyddande  medel  hvarmed  Q&l- 
len  äro  utrustade.  Det  skydd,  de  förra  lemna,  består  der- 
uti,  att  genom  riklig  sekretafsöndring  luftens  tillträde  till 
knoppen  försvåras.  Härigenom  dels  skyddas  denna  för  kyla 
och  dels  försvagas  transpirationen  från  de  unga  bladde- 
larne,  hvarigenom  turgescensen  uti  dessa  och  stamspetsen 
förhöjes  eller  åtminstone  bibehålles,  ett  vilkor  för  att  till- 
växten skall  raskt  framskrida  ^).  Icke  sekretförande  tri- 
komer  tjena  till  skydd  mot  temperaturförändringar.  Detta 
sker  derigenom,  att  de  luftförande  håren  bilda  flera  på  hvar- 
andra  liggande  värmeo ledande  lager.  Stundom  bidraga  starka 
trikombildningar  att  skydda  klorofyllet,  t.  ex.  Hakea,  Fraxinus, 
I  afseende  på  sättet,  hvarpå  de  under  1)  och  2)  nämda  tri- 
kombildningarna  lemna  skydd  är  en  betydande  olikhet.  Hos 
de  sekretförande  hären  eger  en  successivt  fortgående  afsön- 
1)  Jemf.  Hanstein,  Bot.  Zeit.  anf.  uppsats. 

Digitized  by  LjOOQ IC 


BIHANQ   TILL    K*.    ST.    VET.-AKAD.    HANDL.      BAND    6.   N:0   15«      53 

dringsprocess  rum,  som  fortgår,  sä  länge  fallen  qvarsitta  kring 
den  outvecklade  knoppen.  De  senare  —  under  2)  —  un- 
dergå deremot  inga  förändringar.  En  gång  färdigbildade, 
göra  de  tjenst  genom  sina  membraner  och  den  af  dem  om- 
slutna luften.  De  förra  sägas  derför  af  Hanstein  lemna  ak- 
tivt skydd,  de  senare  passivt.  Till  sin  form  äro  de  förra 
än  enkla  glandelhår  med  kulformig  ändcell  än  sammansatta 
8.  k.  kolleterer.  Exempel  härpå  lemna  Sorbus^  Esculus  Hip- 
pacastanum,  Azalea,  Crataegua,  Alnus  och  Betulo.  Hos  Po- 
pulus-txTter  (t.  ex.  P,  balsam.)  afsöndras  hartset  från  papillceller, 
som  ej  sitta  på  kolleterer,  utan  bekläda  fjällets  inre  sida. 
De  icke  glandulösa  trikomerna  äro  mångformiga,  än  enkla 
en-  eller  flercelliga,  än  stjernlika,  än  fjällika.  De  senare  äro 
sköldlika  med  central  fot  {Elceagnus)  eller  utdraget  lansettlika 
med  nedre  ändan  fästad  vid  en  fot,  som  utgår  från  en  em  er- 
genslik  utbugtning  af  fjällets  kant.  Stundom  bilda  håren  tätt 
hopflätade  lager  af  betydlig  tjocklek  {Cycas).  Egendomliga 
trikombildningar  äro  de  hos  Praxinus  förekommande,  mörka 
paraplylika  organ,  som  ge  dessa  fjäll  deras  karakteristiska  färg. 
Trikomer  saknas  totalt  hos  Coniferernas  fjäll. 

Parenkymet  bildar  jemte  sklerenkymet  fjällets  grund- 
massa. I  jemförelsen  mellan  fjällets  och  bladets  anatomi  har 
visats,att  inre  och  yttre  barklagret  enligt  Areschoug  stundom 
äro  mer  eller  mindre  differentierade  och  att  det  förra  vanligen 
utgöres  af  tunnväggigt  parenkym  och  det  senare  af  koUen- 
kym.  Stundom  är  hela  väfnaden  likformig  än  tunnväggig  än 
mera  kollenkymatisk.  I  några  fjäll  är  detta  olika  vid  olika 
utvecklingsstadier.  Uti  unga  fjäll  af  Cytiaua  är  insidans  kol- 
lenkym  skarpt  begränsadt  från  det  inre  tunnväggiga  paren- 
kymet,  men  på  fullt  utvecklade  är  väfnaden  mera  likformigt 
parenkymatisk  (med  bortseende  från  sklerenkymet).  Hos  Sor- 
bus  är  stundom  tydlig  skilnad  mellan  de  båda  väfnaderna, 
men  vanligen  är  hela  fjället  till  sin  natur  kollenkymatiskt. 
KoUenkymet  är  ofta  försedt  med  porer,  som  stundom  äro 
stora  och  utdragna  på  bredden  (Azalea). 

Ej  alltid  uppträder  yttre  barklagret  i  form  af  koUenkym. 
Yttersta  lagret  består  ofta  af  qvadratiska  parenkymceller,  som 
ligga  antingen  endast  under  yttre  eller  under  både  yttre  och 
inre  epidermis.  Stundom  äro  dessa  celler  rikligen  eller  åt- 
minstone mera  än  den  öfriga  väfnaden  klorofyllförande  (Hakea, 
Callistemon,    Elceagnus),     Klorofyllet    har  här  blifvit  skyddadt 

Digitized  by  VjOOQ IC 


54  E.    ADLBRZ,    BIDRAG    TILL    KNOPPFJÄLLENS    AXATOMU 

gCDom  Starka  trikombildningar.  Hos  ofvannämda  växters  Qåll 
hafva  dessa  celler  stundom  en  palissadlik  form.  Derföre  torde 
de  vara  att  betrakta  som  en  mindre  utvecklad  assimilatorisk 
väfnad.  Egendomligt  synes  vara,  att,  då  denna  väfnad  ut- 
vecklas till  ett  palissadparenkym,  detta  alltid  sker  på  fjällets 
yttre  (undre)  sida.  Man  skulle  kanske  vänta  att  finna  det 
på  den  inre  (öfre)  sidan  i  analogi  med  förhållandet  hos  bla- 
det. Detta  förklaras  dock  deraf,  att  yttre  barklagret,  till  hvil- 
ket  palissadparenkymet  hör,  bekläder  ijällets  båda  sidor,  men 
i  gynsamma  fall  utvecklas  till  palissadparenkym  endast  på  den 
för  luften  och  ljuset  utsatta  sidan. 

Cellinnehållet  i  parenkymet  utgöres  i  de  flesta  fall  en- 
dast i  fjällets  yngre  stadier  af  protoplasma  eller  stärkelse  och 
klorofyll  uti  någon  betydligare  mängd.  Vid  Qällets  fulla  ut- 
veckling fyllas  vanligen  cellerna  åtminstone  i  dess  öfre  del 
af  ett  brunt,  grumligt,  hartsartadt  innehåll  eller  af  luft.  I 
afseende  på  fortvaron  af  detta  harts  är  det  mest  permanent 
i  de  yttre  fjällen,  under  det  att  det  vanligen  försvinner  uti 
de  inre,  som  blifva  klorofyllförande  och  utväxa  till  örtblad  eller 
stipler.  Stundom  är  detta  fallet  med  de  flesta  fjällen  (Daphne), 
stundom  blott  med  halfva  antalet  och  oftast  blott  med  de  allra 
innersta.  Att  vissa  cellers  membraner  isynnerhet  uti  de  yttre 
fjällen  blifva  förkorkade  är  förut  nämdt  och  torde  detta  vara 
orsaken  till,  att  dessa  ^äll  aldrig  utvecklas  till  örtbladslika 
organ.  Cellmembranen  uti  hartsförande  celler  kan  förhålla 
sig,  efter  hvad  jag  funnit,  på  tre  olika  sätt.  Den  kan  vara  all- 
deles oförändrad  och  innehålla  ren  cellulosa  samt  färgas  då 
blå  af  jodzinkklorid  äfven  uti  vissnade,  aflfallande  fjäll  (Sorbus). 
Den  kan,  som  ofvan  blifvit  nämdt,  förkorkas.  Cellens  väggar 
äro  då  styfva,  bruna,  ej  hopsjunkande  och  färgas  intensivt 
bruna  af  jodzinkklorid  samt  angripas  ej  af  svafvelsyra.  För 
det  tredje  kan  membranen  förslemmas.  Den  är  då  Ijusbrun, 
men  slak  och  visar  benägenhet  att  sjunka  in  samt  sväller  i 
vatten.  Detta  förhållande  eger  rum  hos  många  fjäll  {Cort/lua, 
Tilia  m.  fl.). 

Hartsets  betydelse  till  skydd  för  knoppen  har  blifvit  om- 
nämd  i  det  fall,  att  det  afsöndras  från  fjällen  (vanligen  ge- 
nom kolleterer).  Men  det  i  parenkymet  varande  hartset  ut- 
breder sig  vanligen  ej  öfver  knoppens  unga  stam-  och  blad- 
delar. Det  torde  likväl  på  annat  sätt  vara  af  betydelse.  De 
hartsfylda    cellerna    innehålla  nämligen  mycket  litet  vatten  i 

Digitized  by  VjV^UV  IC 


BIHANO   TILL    K.    SV.    TET.-AKAD.    HANDL.    BAND    6.   N:0    15.      55 

förhållande  till  de  turgescenta,  lifskraftiga.  I  följd  häraf  kunna 
de  bättre  uthärda  köld  än  dessa  och  bilda  ett  skyddande  öfver- 
drag  öfver  den  vattenrika  och  derföre  ömtåliga  vegetations- 
spetsen.    Hartsgångar  finnas  hos  Conifererna. 

Till  parenkymet  räknas  ock  förtjockade  celler  med  bi- 
behållen cellqvalitet  (sklerotiskt  parenkym),  hvilka  äro  dels 
korta  och  dels  långa  samt  ofta  innehålla  luft  och  bilda  der- 
igenom  en  skyddande  väfnad.     Denna  väfnad  öfvergår  till 

Sklerenbymet  eller  den  s.  k.  mekaniska  väfnad  en.  Skle- 
renkymcellerna  äro  dels  korta  (HakeUy  Cytisus)  dels  långa  {Quer- 
cu8^  Fagus),  I  båda  fallen  kunna  de  uppträda  hypodermatiskt 
eller  uti  Qällets  inre.  Stundom  omgifva  de  långa  sklerenkym- 
cellerna  fullständigt  eller  delvis  kärlknippena,  under  det  att 
fjällets  grund  massa  i  öfrigt  utgöres  af  parenkym.  {Heritiera^ 
Esculua  glahra), 

Sklerenkymets  betydelse  kan  sammanfattas  på  följande 
sätt:  1)  det  tjenar  till  stöd  för  fjällets  väfnader,  2)  skyddar  i 
någon  mon  mot  kyla,  3j  utöfvar  genom  den  hårdhet,  det  gifver 
fjället,  ett  passivt  tryck  mot  knoppen,  hvars  turgescens  der- 
igenom  ökas  vid  tillväxten.  Vid  löfsprickningen  söka  näm- 
ligen knoppens  väfnader  vidga  sig  i  den  mon,  omständig- 
heterna det  medgifva.  Om  de  tillväxande  väfnaderna  om- 
gifvas  af  mjuka  delar,  så  gifva  dessa  efter  och  utöfva  ej  nå- 
got inflytande  på  turgescensen.  Ett  sklerenkymförande  fjäll 
gör  deremot  medelst  sin  hårdhet  motstånd  och  utöfvar  så- 
lunda ett  passivt  tryck  på  knoppen,  hvars  turgescens  derigenom 
ökas.  Det  är  tydligt,  att  detta  skall  befordra  en  hastigare 
tillväxt.  En  dylik  knopp  får  derföre  vid  sin  utsprickning  en 
mera  lansettlik  form  än  en  sådan,  som  egcr  mjuka  fjäll,  hvilka 
af  den  påträngande  vegetationsspetsen  blifva  bukiga  (t.  ex. 
Tilia),  Då  sklerenkymförande  fjäll  utväxa  till  blad  (stipler), 
upplösas  stundom  de  förtjockade  membranerna  och  tunnväggigt, 
svagt  klorofyllförande  parenkym  bildas  {Azalea^  Quercus).  Detta 
egendomliga  förhållande  kan  ej  förklaras  med  den  definition 
på  sklerenkymet,  som  de  Baby  gifvit.  Cellqvaliteten  tyckes 
ej  vara  dödad  i  denna  väfnad.  Möjligen  skulle  man  kunna 
fläga,  att  sklerenkymet  är  en  väfnad,  der  cellqvaliteten  tem- 
porärt blifvit  hämmad,  för  att  sedan  under  gynsamma  för- 
hållanden åter  framträda.  För  att  komma  till  visshet  i  denna 
flak  fordras  dock  omfattande  speciela  studier  öfver  skleren- 
kymets natur. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


56  E.    ADLRRZ,   BIDRAG   TILL    KNOPPFJÄLLENS    ANATOMI. 

Om  man  jemför  de  tre  väfnader,  som  hufvudsakligen  tjenst- 
göra  som  skydd  hos  fjällen,  skall  man  sålunda  finna  stor  olik- 
het mellan  hartsförande  parenkymet  och  sklerenkymväfnaden 
å  ena  samt  korkväfnaden  å  den  andra  sidan  med  afseende 
på  deras  förmåga  att  öfvergå  till  assimilerande  väfnad.  De 
förra  af  dessa  förete,  som  nämdt  är,  stundom  en  dylik  öfver- 
gång,  som  naturligtvis  aldrig  cger  rum  med  korkväfnaden. 
Förkorkning  innebär  alltid  en  absolut  död  af  cellens  lif,  då 
de  andra  membranmodifikationerna  deremot  ofta  blott  visa 
ett  temporärt  undertryckande  deraf. 

Korkväfnaden  är  såsom  den  förtjockade  epidermis  med 
dess  trikom bildningar  en  skyddande  väfnad.  Det  är  förut 
visadt,  att  vissa  celler  hos  hartsförande  fjäll  såsom  Amygdalus 
nana  m.  fl.  slutligen  erhålla  förkorkade  membraner,  som  far- 
gas  intensivt  bruna  af  jodzinkklorid  och  motstå  svafvelsjrrans 
inverkan.  Detta  har  redan  blifvit  påvisadt  af  prof.  Areschoco. 
Sid.  46  uti  hans  af  handling  heter  det:  »När  det  inre  bark- 
lagret finnes  representeradt  i  knoppfjällens  öfre  färgade  de- 
lar, händer  det  ej  sällan,  att  dess  celler  hafva  bruna  kuti- 
kulariserade  membraner  och  äro  fylda  med  ett  brunt  harts». 
Ehuru  det  varit  vanligt,  att  man  vid  ordet  korkcell  företrä- 
desvis fästat  det  begrepp,  att  denna  uppkommit  genom  omedel- 
bart föregående  delning  af  en  annan  cell,  anser  jag  det  dock 
vara  lämpligare  och  med  de  Bary*s  uppfattning  af  väfnadema 
mera  öfverensstämmande  att  såsom  korkcell  uppfatta  hvarje 
cell,  hvais  membran  blifvit  förkorkad.  Korkväfnad  blir  då 
en  sammanhängande  väfnad  af  korkceller,  vare  sig  dessa  upp- 
kommit ur  ett  korkkambium  eller  utgöra  en  ombildning  af 
ett  parenkym.  På  grund  häraf  uppfattar  jag  ofvannärada  cel- 
ler uti  hartsförande  fjäll  såsom  korkceller.  Men  de  bilda  här 
ej  någon  korkväfnad,  emedan  de  omvexla  med  koUenkyma- 
tiska  celler  eller  med  sådana,  hvilkas  membraner  förslemmats 
och  sjunkit  tillsammans.  Något  Qäll  med  en  väfnad  af  dylika 
korkceller  har  jag  ej  påträffat.  Ett  stöd  för  denna  min  upp- 
fattning af  begreppet  korkcell  lemnar  en  jemförelse  med  skle- 
renkymet.  Icke  blott  det  sklerenkym,  som  utgått  från  kam- 
biet, uppfattas  såsom  verkligt  sklerenkym,  utan  det  erkännas, 
att  denna  väfnad  kan  uppkomma  på  andra  ställen  och  på 
annat  sätt.  Huru  sklerenkymceller  uppkomma  genom  om- 
bildning  af  vanliga  parenkymceller  är  visadt  vid  beskrifningen 
af   knoppfjällen    hos    Cytisus.     Analogt  förhållande  anser  jag 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG   TILL    K.    SY.    VET.-AKAD.    HANDL      BAND    6.   N:0   15.      57 

ega  rum  vid  korkcellers  uppkomst.  Det  kännetecknande  för 
båda  slagen  af  celler  är  en  ombildning  af  cellmembranen.  Hos 
sklerenkymet  består  denna  ombildning  uti  en  successiv  för- 
tjockning  och  förvedning,  hos  korkcellen  uti  ett  hastigt  af- 
döende  och  förkorkning. 

Med  det  nu  anförda  har  jag  äfven  velat  motivera  min 
ändring  af  db  Bakt's  uppställning  af  väfnaderna,  en  ändring, 
som  jag  anser  endast  vara  ett  konseqvent  fullföljande  af  den 
princip,  som  ligger  till  grund  för  hans  uppfattning,  nämligen 
att  man  med  bortseende  från  platsen  för  hvaije  väfnad  endast 
bör  taga  i  betraktande  denna  väfnads  beskaffenhet  uti  fullt 
utbildadt  tillstånd. 

Efter  denna  öfversigt  af  de  fall,  der  jag  funnit  utbildade 
parenkym celler  förkorkade,  skola  vi  vända  oss  till  de  ur  ett 
korkkambium  uppkommande  korkväfnaderna.  Det  är  isyn- 
nerhet för  tvenne  ändamål  ett  dylikt  kambium  anlägges  uti 
stammen  nämligen  dels  för  att  tjena  till  skydd  i  stället  för 
epidermis,  der  den  affallit  eller  för  att  förstärka  denna  väf- 
nad, dels  ock  till  ett  mera  partielt  skydd  för  vissa  delar,  som 
gränsa  till  en  på  växten  skadad  punkt.  Samma  anledningar 
till  anläggandet  af  korkceller  förefinnas  äfven  hos  knoppfjällen. 
/Af  det  föregående  ha  vi  sett,  att  korkväfnaderna  äro  af  föl- 
jande slag: 

1)  Hypodermatiska,  vertikala  väf nåder ^  som  löpa  under  yttre 
eller  under  både  yttre  och  inre  epidermis  (ofta  sammanbundna 
af  horisontala  lager,  likartade  med  dem  under  2)).  Så  hos 
UlmuB^  Esculus,  Heritiera,  Detta  slags  kork  tjenar  till  skydd 
för  fallet  i  dess  helhet  och  med  detsamma  för  knoppen.  En- 
dast denna  kork  är  derföre  att  betrakta  som  en  skyddande 
väfnad,  hvarföre  blott  de  Qäll,  som  äro  försedda  dermed,  af 
mig  uti  efterföljande  skema  räknas  till  de  »korkförande  fjällen». 

2)  Horisontalt  gående  korkbågar  på  gränsen  mellan  ett 
fjälls  öfre,  hartsförande  och  nedre  klorofyllförande  del,  finnas 
hos  Pyrua  Malus  m.  fl.  Denna  väfnad  uppfyller  det  andra 
af  ofvan  för  korken  angifna  ändamål  nämligen  att  skydda 
Qällets  basala  af  lefvande  celler  bestående  del  mot  förharts- 
ningen  i  Qällets  spets.  I  följd  häraf  kan  ej  denna  kork  i 
främsta  rummet  anses  ha  till  uppgift  att  vara  en  för  Qället 
i  dess  helhet  och  för  knoppen  skyddande  väfnad.  Närmast 
härtill  torde  korken  hos  Cytisua  räknas,  som  uppstått  uti  det 
sår,  som  bildats  genom  spetsens  affallande. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


58  B.    ADLERZ,    BIDRAG    TILL   KNOPPFJÄLLENS   ANATOMI. 

3)  Koncentriska  korldager  förekomma  kring  slemkaviteter 
och  kärlknippen  {Herttiera).  De  ha  samma  lokala  uppgift  som 
föregående  väfnad. 

Angående  utvecklingen  af  dessa  korkväfnader  får  jag 
hänvisa  till  hvad,   som  blifvit  sagdt  vid  h varje  fjäll  särskildt. 

SekretbehåUame  uppträda  dels  såsom  kristallsäckar  och 
dels  såsom  harts-(slera)-säckar.  De  förra  hafva  den  största  ut- 
bredningen. Ofta  ligga  dessa  i  rader  uti  fjällets  midt  eller 
närmare  inre  epidermis.  Slutligen  brista  membranerna  och 
kristallerna  blifva  fritt  liggande  uti  stora  luftförande  rum, 
hvilka  såsom  värmeoledande  skydda  knoppen.  Detta  är  påvi- 
sadt  af  MiEOSCH.  Dessa  längdsprickor  förekomma  hos  de  allra 
flesta  fjäll  och  utgöra,  då  annat  skyddande  medel  saknas, 
det  enda  sätt,  som  fins,  för  att  afhålla  kyla  från  knoppen. 
Hartssäckar  har  jag  funnit  hos  Hakea  och  Åmygdalua  nana. 
Afven  de  hos  Acer  platanoides  förekommande  väfnader,  som 
af  prof.  Areschoug  blifvit  benämda  mjölksaftskärl,  måste  efter 
DE  Bary's  uppställning  räknas  hit.  I  olikhet  med  mjölksafts- 
kärlen  hafva  de  mellanväggarne  ej  resorberade.  Till  slem- 
(harts)-säckar  räknas  ock  de  celler,  som  slutligen  genom 
membranernas  upplösning  bilda  stora  slemkaviteter  {Tilia, 
Heritiera), 

Trakéema  förekomma  dels  såsom  kärl  och  dels  såsom 
trakeider  samt  äro  vanligen  spiraltrakéer.  Blott  hos  Cytisus 
Laburnum  har  jag  funnit  portrakeider.  Stundom  äro  trakéerna 
så  reducerade,  att  de  endast  genom  kärlknippets  macerering 
i  kokande  kalilut  kunna  iakttagas  {Heritiera.  Caragana,  Amt/g- 
dalus),  Trakeiderna  bilda  isynnerhet  kärlknippenas  ändpunkter. 

Silrören  äro  ingenstädes  med  säkerhet  påträffade,  men 
torde  dock  finnas,  ehuru  de  genom  sin  litenhet  undgå  upp- 
märksamheten. 

Silrören(?)  och  kambiformet  bilda  bastdelen  och  trakéerna 
veddelen  uti  fjällens  kärlknippen.  Sällan  förekommer  bast- 
och  vedparenkym.  Kärlknippena  saknas,  för  så  vidt  jag  vet, 
endast  hos  vissa  arter  af  Pinus  och  Abies.  Kambiformet  sak- 
nas uti  större  delen  af  fjället  hos  Heritiera.  Stundom  om- 
gifves  kärlknippet  af  en  strängskida. 

lyölkrören  äro  att  söka  hos  de  växter,  i  hvilkas  öfriga 
vegatativa  delar  de  förekomma.  Jag  har  funnit  dylika  hos 
Ficus. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANO    TILL   K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.       BAND    6.   N:0    16«      59 

Efter  denna  öfversigt  af  knoppfjällens  väfnader  skola  vi 
86  till,  buru  fjällen  lämpligast  kunna  grupperas  ur  anatomisk 
synpunkt.  ^)     Vi  få  då  följande  uppställning. 


Skema  Öfrer  knoppfjällen  (ur  anatom.  synpunkt). 

A)  Cellqvaliteten8  reduktion  obetydlig  och  inskränkt  till: 

a)  trikombildningar;  grund väfnadens  celler  temligen  rikt 
klorofyllförande ; 

FrcLrinus-y  Elceagnus-arter ; 

b)  epidermis  och  kristallsäckbildning  uti  Qällens  längd- 
riktning; grundväfnadens  celler  klorofyll-  eller  erytro- 
fyllförande; 

Salix' arter,  Staphylea-arter^  Acer  platanoides  L., 
Syringa  vulgaria  L.,  Amelanchier-arter, 

B)  Cellqvaliteten8  reduktion  betydlig. 

L    Sekretförande  (liarts-sleni-kristalUörande)  Qäll. 

Cellmembranerna  uti  den  hartsförande  delen  äro  uti  ty- 
perna 1 — 3  i  allmänhet  temligen  fasta,  stundom  kutikulariserade, 
resorberas  hos  fjällen  af  fjerde  typen  samt  sjunka  tillsam- 
mans uti  femte,  så  att  cellväfnaden  ofta  får  utseendet  af  en 
mängd  tätt  hopklibbade  membraner. 

!•  Pmnnstypen.  Tydlig  gräns  mellan  en  öfre,  hartsförande 
del  och  en  nedre  af  lefvande  celler,  hvilka  åtminstone 
på  de  yttersta  fjällen  äro  afstängda  från  fjällets  öfre 
del  medelst  en  korkbåge.  Utan  eller  med  små  koUe- 
terer. 

PrunuB  Padus  L.,  P,  domeatica  L.,  Pyras  Malus 
L.,  P,  communis  L.,  Amygdalus  nana  L.,  Caragana 
arborescena  Lam.,  Evonymus  latifolius  Mill.,  Ce- 
rasua  acida  Borckh.,  Myrica  Gale  L. 

*)  Prof.  Abeschoug  (anf.  afh.)  lemnar  en  öfversigt  af  knoppfjällens  väf- 
nader uti  deras  Öfre,  skyddande  del.  Denna  kan  nämligen  enligt  hans 
åsigt  utgöras  af:  a)  bast,  b)  inre  barklagret  (öfvervägande),  c)  yttre 
barklagret  (öfvervägande),  d)  kork,  e)  epidermis. 


Digitized  by  LjOOQ IC 


60  E.    ADLBRZ,    BIDKAO    TILL    KN0PPFJÄLLKK9    ANATOMI. 

2.  Sorbnstjpen.  Hela  Qället  hart^förande  utan  någon  gräns 
mellan  dess  öfre  och  nedre  del.  Inga  korkbågar.  Rik- 
lig hartsafsöndring  från  fjällen  medelst  koUeterer  eller 
på  fjällens  insida  sittande  papillceller  {Poptdus). 

Esculus    Hippocastanum    L.,    Sorbus   scandica  Fr., 
<S.    Aucuparta    L.,    Betula  verrucosa  Ehrh.,    Alnus 
glutinosa    G-fiRTN.,    Cratcvgits    coccinea  L.,    PopiUus 
nigra    L.,    P.    dilatata  AiT.,    P.  laurifolia  Ledeb.» 
P.  bahamifera  L. 
8.    Daphnetjpen.     Hela  fjället  hartsförande  (utom  de  allra  in- 
nersta),   men    ingen   hartsafsöndring  från  Qällen,  som 
sakna  koUeterer. 

Duphne-arter^  Spiraea  crenata  L.,  S.  vlmifolia 
Scop.,  Lonicera  tatarica  L.  och  de  yttersta  Qällen 
af  Syringa  persica  L.  och  Ligustrufiv  vulgäre  L. 

4.  Tillä— Cephalotaxnstjpen.  Harts(slem)bildningen  inskränkt 
till  vissa  celler  fördelade  efter  fallets  hela  längd  i 
form  af: 

a)  slemkaviteter,    7\7ta-,   ITeritiera-^^  Corylns-arter^ 

b)  hartsgångar,  Cephalotaxus-t  Podocarpua-y  Gingko-y 
Phyllocladus-arter, 

5*  Åbiestjpen.  Fjällen  ytterst  tunna  till  följd  af  de  hopsjunkna 
cellerna  och  ensidiga  genom  oftast  stark  utveckling 
af  yttre  epidermis  och  frånvaro  af  den  inre.  Cellerna 
innehålla  rikligt 

a)  harts,  som  afsöndras  från  Qället,  Pinus-^  Abies^ 
arter, 

b)  kristalldruser  och  harts,  som  ej  afsöndras,  Ribes- 
artsr,   Vaccinium  Myrtillus  L.,   V.  ultginosum  L. 


n.    Sklerenkym  (sklerotiskt  parenkynD-förande  QäU* 

6.  Cytisiistypen*     Sklerenkymceller  korta. 

Cytisus  Labumum  L.,  Hakea  corymbosa  R.  Br.,  Azalea 
indicu  L.,  Symphoricarpus.  racemosus  MiCHX.,  Spircea 
8aliciföUa  L.,  S.  callosa  Thunb.,  S.  trilobata  L. 

7.  Quercnstjpen.    Sklerenkymceller  långa  (åtminstone  de  flesta). 

Quercu8~y  Fagua-y  Carpinua-y  Deutzia-arter. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHAN6    TILL    K.    SV.    VBT.-AKAD.    HANDL.      BAND    6.    N:0   15.      61 


m.    Eorkförande  QälL 

8.  Escnlnstjpeii.  Mägtiga,  vertikala,  hjpodermatiska  korklager. 
Esculus  glabra  Willd.,  E.  Hippocaatanum  L.,  Ulmus- 
arter,  Heritiera  macrophylla  {enl,  etik.),  Phyllantus-artery 
Populus  alba  L.,  Acer  campestre  L. 

Hos  vissa  ^äll  äro  de  skyddande  väfnaderna  sä  kompli- 
cerade, att  de  kunna  hänföras  till  flere  typer,  t.  ex.  Heritiera 
och  Esculus  Hippocastanum, 

De  under  afdelningen  A)  omnämda  innefatta  de  Qäll, 
hvilkas  anatomiska  byggnad  blifvit  minst  omgestaltad  till  skydd 
för  knoppen.  De  flesta  cellerna  äro  här  lefvande  och  kloro- 
fyllförande. Dock  är  aldrig  klorofyllhalten  sä  rik,  som  hos 
örtbladen.  Den  under  A)  b)  nämda  kristallbildningen  bör  ej 
fattas  som  inskränkt  till  denna  afdelning,  ty  den  förekommer 
tvärtom  hos  de  flesta  ^äll,  utan  det  är  den  enda  form,  hvar- 
under  sekretbildning  här  framträder.  Angående  de  typer,  som 
innefatta  de  sekretförande  fjällen,  har  jag  fästat  vigt  vid,  om 
harts  afsöndras  frän  fjället  eller  ej.  Detta  har  skett  pä  den 
grund,  att  jag  anser,  att  det  skydd,  som  lemnas,  är  väsendt- 
ligen  olika,  allteftersom  en  dylik  afsöndring  eger  rum  eller 
ej.  Hvaruti  denna  olikhet  enligt  min  tanke  består,  är  förut 
omnämdt.  De  sklerenkym-  och  korkförande  fjällen  lemna  ett 
passivt  skydd  i  motsats  till  de  sekretförande,  hvilka  skydda 
knoppen  pä  ett  mera  aktivt  sätt. 


Till  sist  är  det  mig  en  kär  pligt  att  uttrycka  min  tack- 
samhet till  prof.  V.  B.  WiTTROCK,  som  först  fäst  min  upp- 
märksamhet pä  detta  ämne  och  äfven  sedan  välvilligt  gått 
mig  tillhanda  med  råd  och  anvisningar. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Förklaring  öfver  figurerna. 

Tafl.  I.     Fig.   1 — 6.     Heritiera  macrophylla  (enl.  etik.);  7.   Cratcegu» 
coccinea  L. 

1  1.     Tvärsnitt   genom  nedre  delen  af  ett  fjäll  (^). 

»  2,  3.    Slemkaviteter  uti  tidigare  utvecklingsstadier  (^). 

J>  4.     Fullt  utvecklad  slemkavitet  med  kork  (~^). 

»  5.     Kärlknippe  från  fjällets  öfre  del  med  kork  (^) 

T>  6.     Tvärsnitt  genom  basen  af  fjället,  skematiekt  (^). 

»  7.     Epiderrais  med  underliggande  celler  (~^). 


Tafl.  n.  »9.  Cratcegus  coccinea  L.;  8.  Elceagnua  argentea  Pubsh.: 
10.  Deutzia  gracilis  S.  éi  Z.;  11  —  15.  ÄzaUa 
indica  L. 

»     8.     Tvärsnitt  genom  midten  af  ett  fjäll  (^). 

T>     9.     Längdsnitt   genom    midten  af  ett  fjäll  (^y^). 

»10.     Längdsnitt   genom  midten  af  ett  yttre  fjäll  (^). 

J   11.     Tvärsnitt  genom  midten  af  ett  fjäll  Q~), 

»12.     Längdsnitt  af  samma  fjäll  (^). 

»13.     Af    ett    längdsnitt    på   gränsen   till  det  utväxande 

bladet  (^) 

»   14,  15.      Såsom  foreg.  men  något  högre  upp  (— ^^. 

Tafl.  m.     »   16—18.     Cephalotaxus    drupacea    S,    &  Z,;     19—20. 
Sorbus  scandica  Fr.  21.  Amygdalua  nana  L. 

»16.  Tvärsnitt  genom  basen  af  fjället  (^). 

»   17,  18.     Hartsgångai   i  olika  utvecklingsstadier  (^7^). 

»19.  Längdsnitt  vid  midten  af  ett  yttre  fjäll  (-4^). 

»   20.  Längdsnitt  af  en  kolleter  (^). 

»21.  Längdsnitt  af  ett  yttre  fjäll,  visande  korkbågen  (^). 

Tafl.  IV.  »  22.  Cephalotaxus  drupacea  S.  &  Z.;  23—24.  Hakea 
corymboaa  R.  Br.  ;  25.  Cytisus  Laburnum  L.; 
26,  27.   Esculus  glabra  Willd. 

»  22.     Längdsnitt    genom    öfre    delen    af    fjället,  skema- 

tiskt  (70. 
»   23.     Längdsnitt  något  nedom  midten   (^) 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG   TILL  K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.    BAND    6.   N:0    15.        63 

Tafl.  IV.  Fig.  24.  Längdsnitt  något  ofvan  midten  (^). 

1     26.  Tvärsnitt  af  ett  utbildadt  fjäll  (^). 

»     26.  Längdsnitt  genom  öfre  delen  af  ett  fjäll  (^). 

1     27.  Tvärsnitt  af  ett  dylikt  fjäU  (^). 


a  =  yttre  sidans  epidermis,  b  =  inre  sidans  epidermis,  c  = 
kollenkym,  h  =  hartesäck,  h'  =  hartBforande  parenkym,  hg  =  harts- 
géiugj  k  ■=  kork,  k'  -=  kambiform,  p  =  parenkym,  p  =  palissadparen- 
kym,  pa  =  papillceller,  q  =  kutikula,  st  =  strängskida,  sk  =  skleren- 
kym,  skp,  =  sklerotiskt  parenkym,  s  =  slemkavitet,  t  =  trakéer. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


-.'    -7 


i.-A- 


.v/- 


"^. 


•' /  \ , , 


r" 


..-) 


-*■   I 


Digitized  by  LjOOQ IC 


.•'     A 


:'^"\  . 


:>..«.■ 


•     \ 


H 


^^ 


"-DiditizédbyGöogle 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


-   If 


i  /    / 


f 


i 


I'!/'! 


/? 


■>  sk 

) 


f       I         > 


^^ 


\ 


V- 


E  A  i  ut:  i- 


Digitized  by  LjOOQIC 


lO 


:.:i-.^: 


T>r   '\ 


skp 


'  'T^^v^y  s :  ;!:^-  -'7^";,:  --v-^ 


t-^- 


X   /^ 


/ -f)  / 


'r-^ 


\ 


>'sy  ■;."..■  \    f  // 


fgöi; 


K\  1  >f 


I//1    v."  ;.■!;. ä;.  :-:-   .^r.  -  t: 
Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


<--V>' 


c      / 


v->/--,<>^ . 


vv 


i  /  /  /  /  f  ^  /-; 

t     '  /  t    II    I    >i    •: 


:/'/  /'///;;:  !  ;  !■  ',,1  l\  W". 


/  1    *  '- 


/,^' 


t       I 


.//V 


--       f 


Digitized  by  VjOOQ IC 


'}. 


L9 


,v        X 


k' 


Digitized  by  VjÖOQIC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


13 


v        p 


^ 


c::> 


r.  /,:  -\-  J-, 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Tafl.  N 


il      p 


nu. 


U'  _<;'^^^7Y.-^:R^~- >  ^ 


I  v. 


W' 


m-rT-S-t^^i-yui 


\ 


ic^mii 


// 


VT  ^  H>— ::^-^-'^^  X  j//^ 
r ir- --^^ ^-i ..-i-^^    f — <^     W 


—    Ti       i 


■'bigWzeti'b!;Giö©^te'-i'  ■ 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG  TILL  K.  SVENSKA  VET.  AKAD.  HANDLINGAR.  Baod  6.  N:o  16. 


TINDERSÖOlJSfGAR 


AF 


THEOBIEN  FOR  HIEAOOFPMS  KBSit 


II 


HUGO  GYLDÉN. 


MEDDELADT    DEN    9    NOVEMBER    1881. 


STOCKHOLM   1882. 
KONOL.   BOKTBYCKEBIET. 

I*.  A.   KOR5!TKPT  k   FoXKR. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Jl  den  första  afdelningen  af  föreliggande  undersökningar 
hafva  grunddragen  till  ett  förfarande  blifvit  angifna,  hvilket 
synes  erbjuda  större  utsigter  att  uppdaga  naturen  af  himla- 
kropparnas rörelser,  än  de  hittills,  inom  don  s.  k.  störings- 
theorien  brukliga  methodema  visat  sig  mäktiga  till.  Sjelfva  ut- 
gångspunkten var  i  denna  af  handling  en  väsentligen  annan 
än  den,  som  ligger  till  grund  för  föregående  bearbetningar 
af  det  ifrågavarande  problemet.  Då  man  nämligen  förut,  i 
den  första  approximationen  endast  tagit  sådana  termer  i  be- 
traktande, som  icke  varit  multiplicerade  med  den  störande 
massan,  så  medtogs  vid  den  i  nyssnämnda  af  handling  inledda 
undersökningen  genast  i  sjelfva  utgångsformeln  en  term,  be- 
roende af  den  störande  kroppens  massa.  I  öfverensstämmelse 
med  den  princip,  som  legat  till'  grund  för  denna  åtgärd,  upp- 
stäldes  fundamentalformlerna  för  de  följande  approximatio- 
nerna under  en  sådan  form,  att  vissa  termer  af  högre  ordning 
tillgodosågos  på  samma  gång  som  de  af  lägre,  och  att  sålunda, 
med  rörelsens  natur  väsentligen  mer  öfvensstämmande  uttryck 
kunde  ernås. 

Härigenom  vanns  omedelbart  en  annan  föreställning  om 
den  störda  kroppens  bana  än  den,  som  blifvit  utbildad  på 
grund  af  förutsättningen,  att  det  s.  k.  trekroppars  problemet 
lämpligast  löses  genom  utvecklingar  efter  potenserna  af  den 
störande  kraften.  I  stället  att  i  den  första  approximationen 
finna  banan  vara  en  ellips,  i  hvilken  rörelsen  försiggår  i  en- 
lighet med  de  keplerska  lagarna,  föranleddes  man  att  upp- 
taga föreställningen  af  en  intermediär  bana  af  den  beskaffen- 
het, att  apsidernas  medelrörelse  i  densamma  redan  funnit  sitt 
uttryck.  Det  är  utan  vidare  bevis  genast  tydligt,  att  den 
fingerade  rörelsen  i  en  sådan  bana  skall  kunna  närmare  an- 
sluta   sig    till   den   verkliga,  än  rörelsen  i  en  keplersk  ellips. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


4      6YLDÉN%  UNDERS.  AF  THEORIEN  FÖR  HIMLAKROPPARNAS  RÖRELSER. 

I  den  föreliggande  af  handlingen  skall  undersökningen 
föras  till  den  punkt,  der  numeriska  tillämpningar  kunna  vid- 
taga. Det  är  dock  isynnerhet  ett,  visst  slag  af  termer,  hvilkas 
härledning  här  åsyftas.  I  de  allmänna  uttryck,  som  angifva 
den  störda  kroppens  koordinater  såsom  funktioner  af  någon, 
af  tiden  beroende  variabel,  förefinnes  nämligen  periodiska 
termer  af  tvenne  väsentligen  skilda  slac?.  Till  det  förra  rak- 
nar  jag  dem,  hvilka  icke  försvinna,  om  den  störande  massan 
sättes  lika  med  noll,  utan  i  denna  händelse  antaga  konstanta 
värden  samt  förena  sig  med  de  elliptiska  elementen.  Sådana 
termer  skola  i  det  följande  benämnas  elementära  termer.  De 
till  det  andra  slaget  hörande  termerna  försvinna  med  den 
störande  massan  och  skola  kallas  koordinerade.  Det  är  termer 
af  det  första  slaget,  hvilkas  bestämning  undersökningarna  i 
denna  afhandling  hufvudsakligen  afse.  Ofta  äro  de  väsent- 
ligaste af  de  elementära  termerna  vida  större  än  någon  af  de 
koordinerade  samt  erfordra  i  följd  häraf  en  omsorgsfull  under- 
sökning. Desamma  uppträda  nämligen  —  såvida  man  icke 
utvecklar  efter  den  störande  kraftens  potenser  —  under  så- 
dan form,  att  den  störande  massan  endast  förekommer  såsom 
faktor  till  argumenten  för  de  trigometriska  funktionerna. 
Koefficienterna  innehålla  deremot  icke  denna  massa  såsom 
faktor,  utan  äro  de  största  af  dem  af  samma  ordning  som  den 
störande  kroppens  banexcentricität.  Anordnar  man  deremot 
de  successiva  approximationerna  efter  potenserna  af  den  stö- 
rande kraften,  så  uppträda  de  elementära  termerna  under 
formen  af  sekularstöringar,  hvilkas  konvergens  åtminstone 
icke  är  bevisad. 

Om  en  elementär  terms  koefficient  innehåller  första  po- 
tensen  af  excentriciteten  såsom  faktor,  säga  vi  denna  term 
vara  af  första  ordningen;  innehåller  en  sådan  koefficient 
någon  af  excentriciteternas  qvadrater  eller  deras  produkt 
såsom  faktor,  säga  vi  termen  vara  af  andra  ordningen,  o.  s.  v. 

Det  är  tydligt  att  man  ej,  utan  att  göra  våld  på  pro- 
blemets natur,  får  anse  elementen  i  den  intermediära,  och 
än  mindre  i  den  elliptiska  banan  såsom  absoluta  konstanter. 
Sekularstöringarne  skulle  under  sådan  förutsättning  uppgå  till 
belopp,  hvilka  i  det  förra  fallet  vore  af  samma  storleksordning, 
som  den  störande  kroppens  banexcentricitet,  i  sednare  fallet 
som  summan  af  den  störandes  och  den  stördas.  Men  tänker 
man  sig  uttrycken  för  koordinaterna  i  den  intermediära  banan 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHAN6  TILL  K.  9V.  VET.  AKAD.  HANDL.    BAND.  6.   N:0  16.         5 

inDehålla  konstanta  element  jemte  dertill  hörande  elementära 
termer,  så  vinner  man  föreställning  om  en  absolut  bana,  d. 
v.  8.  om  en  bana,  hvars  element  äro  absoluta  konstanter, 
samt  i  hvilken  rörelsen  så  nära  ansluter  sig  till  den  verkliga, 
att  afvikelserna  alltid  äro  och  förblifva  i  samma  storleksord- 
ning som  den  störande  kraften. 

I  den  theoretiska  astronomien  har  man  således  att  sär- 
skilja emellan  tre  olika  betraktelsesätt: 

l:o  den  kepleraka  ellipsen;  beräknas  en  himlakropps  koor- 
dinater  under  förutsättning,  att  integrationskonstanterna  äro 
elliptiska  element,  så  finner  man  sekularstöringar,  hvilka  i 
maximum  uppgå  till  en  qvantitet  af  samma  storleksordning 
som  summan  af  de  båda  excentriciteterna; 

2:o  de7i  intermediära  banan;  denna  karakteriseras  deraf, 
att  apsidernas  medelrörelse  här  redan  funnit  sitt  uttryck;  af- 
vikelserna emellan  de  intermediära  koordinaterna  och  de  sanna 
kunna  uppgå  till  belopp,  hvilka  i  storlek  äro  jemförbara  med 
den  störande  kroppens  banexcentricitet ; 

3:o  den  absoluta  banan;  i  denna  äro,  förutom  apsidernas 
medelrörelse,  äfven  de  af  den  störande  kroppens  banexcen- 
tricitet beroende,  mycket  långsamma  periodiska  ändringar  af 
apsidriktningen  och  excentriciteten  upptagna,  och  äfvenså  en~ 
liknande  ändring  af  medellängden  för  fundamentalepoken; 
beräknar  man  således  koordinaterna  i  den  absoluta  banan 
under  förutsättning  af  konstanta  element,  så  finner  man  af- 
vikelser  från  de  sanna  koordinaterna,  hvilka  äro  af  samma 
storleksordning  som  de  störande  krafterna,  eller  andra  med 
dessa  jemförbara  qvantiteter. 

I  rent  praktiskt  hänseende  vore  det  emellertid  mindre 
lämpligt  att  i  de,  för  den  absoluta  banan  gällande  uttryck 
upptaga  alla  elementära  termer;  det  är  tvärtom  vida  fördel- 
aktigare, att  med  det  stora  antalet  koordinerade  termer  för- 
ena sådana  elementära  termer,  som  i  följd  af  koefficienternas 
ringhet  äro  jemförbara  med  dessa.  På  så  sätt  erhåller  man 
visserligen  en  mindre  fullständig  föreställning  om  den  abso- 
luta banan,  men  man  finner  uttrycken  för  koordinaterna  i 
densamma  representerade  genom  temligen  enkla  formler,  utan 
att  derföre  härledningen  af  de  koordinerade  termerna  blifver 
väsentligen  försvårad. 

Ofta    blifver  det    dock    nödvändigt    att    i    uttrycken   för 
koordinaterna   i    den    absoluta    banan   medtaga   vissa  termer, 

Digitized  by  VjOOQ IC 


6*   GYLDÉN,  UNDERS.  AF  TUEORIEN  FÖR  HIMLAKROPPARNAS  RÖRELSER. 

som  kunna  kallas  halfelementära,  och  om  h vilka  man  under- 
stundom utan  en  djuptgående  undersökning  icke  kan  säga, 
huruvida  de  böra  räknas  till  de  elementära  termerna  eller 
icke.  Dylika  fall  inträda  alltid  då,  när  medelrörelserna  äro 
så  nära  kommensurabla  att  de  på  grund  häraf  uppkommande 
termerna  med  lång  period  erhålla  koefficienter,  hvilka  i 
storlek  äro  jem förbara  med  de  elementära  termernas.  Detalj- 
undersökningen af  dylika  termer  skall  jag  emellertid  icke 
meddela  nu,  utan  uppskjuta  detta  till  en  följande  afhandling. 
Emedan  de  absoluta  elementen  i  allmänhet  förete  ganska 
betydande  olikheter  i  jemförelse  med  de  för  en  viss  epok 
gällande  elliptiska  elementen,  så  blifver  det  fram  för  allt 
nödvändigt  att  omarbeta  theorierna  för  de  åtta  hufvudplane- 
terna.  I  synnerhet,  innan  en  sådan  omarbetning  för  Jupiter 
ägt  rum,  hvarigcnom  uttryck  för  koordinaterna  i  denna  planets 
absoluta  bana  blifvit  funna,  låta  sig  ej  heller  dylika  uttryck  för 
de  små  planeterna  fullständigt  uppställas.  I  hufvudplaneternas 
banor  äro  emellertid  excentriciteterna  så  små,  att  en  ganska 
väsentlig  förenkling  af  det  i  den  föregående  afhandlingen  af- 
sedda  förfaringssättet  kan  äga  rum.  Denna  förenkling  beror 
väsentligen  derpå,  att  man  alltid,  så  ofta  cxcentriciteten  ej 
öfverskrider  ett  visst  belopp,  med  fördel  kan  uttrycka  den  inter- 
mediära radiusvektor  såsom  en  periodisk  funktion  af  den 
intermediära  längden.  Härigenom  vinnes  den  ej  ovigtiga 
fördelen,  att  de  olika  argument,  som  uppträda  vid  utveck- 
lingen af  störingsfunktionen,  med  största  lätthet  kunna  re- 
duceras till  hvarandra.  Vi  erhålla  emellertid  nu  nya  former 
för  koordinaterna  i  den  intermediära  banan;  och  i  det  vi 
tillse  att  hithörande  uttryck  blifva  så  enkla  som  möjligt,  fästa 
vi  intet  afseende  dervid,  att  de  nya  formerna  ej  motsvara 
alldeles  samma  utgångspunkt,  som  den,  hvilken  ligger  till 
grund  för  undersökningarne  i  §  II.  Skilnaden  emellan  resul- 
taten, som  blifver  en  följd  af  dessa  båda  undersökningar,  är 
för  öfrigt  ytterst  obetydlig  och  kan  lätt  sammanslås  med  de 
koordinerade  termerna.  Ofvergången  från  den  ena  formen 
till  den  andra  är  äfven  en  ganska  enkel  operation,  som  kan 
verkställas  när  man  finner  det  lämpligt,  och  motsvarar  i  viss 
mån,  dock  utan  fullständig  analogi,  ofvergången  från  den 
sanna  anomalien  till  den  excentriska  i  den  keplerska  ellipsen. 
Vi  kunna  slutligen  lägga  märke  dertill,  att  man  medelst  de 
nya    uttrycken    kan    ernå  en  något  större  anslutning  till  den 

Digitized  by  VjUUV  IC 


B1HAN6  TILL  K.  SY.  YET.-AKAD.  UANDL.    BAND.  6.   K:0  16.         7 

verkliga   rörelsen,    än    det    är  möjligt  medelst  de   i  §  II  an- 
förda formlerna. 

Den  första  paragrafen  i  föreliggande  afhandling,  eller  i 
fortlöpande  nummerföljd  §  \  kommer  derföre  att  innehålla 
en  undersökning  om  den  nya  formen  för  radius-vektor  i  den 
intermediära  banan.  Den  derpå  följande  paragrafen  inne- 
håller störingsfunktionens  utveckling,  hvilken  måste  föregå 
undersökningame  af  den  absoluta  banan.  §  VII  innehåller 
en  förberedande  undersökning  af  den  absoluta  banan,  samt 
§  VIII,  med  hvilken  denna  afhandling  afslutas,  en  numerisk 
tillämpning  på  planeten  Hecuba. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


8   OYLDÉN,  UNDERS.  AF  THEORIEN  FÖR  HIMLAKROPPARNAS  RÖRELSER. 


§  y.    Hftrlednlngr  af  radias-Toktor  i  den  intermedlftra  tmnan 
sAsom  funktion  af  den  intermediära  Iftngrden. 

31. 

På  grund  af  de  i  art.  5  anförda  relationerna  finner  man 

eller,  om  man  med  a  betecknar  en  konstant, 


,-c/^-i 


"^  a     dv^'      ^         a    r         y^^ 


Härmed  erhålla  vi  ur  den  första  af  likheterna  (7)  den  följande 


,2  « 

aVf^        Vq         c^  Cq 

I   denna  eqvation  införa  vi  i  stället  för  —  en  ny  variabel 
Qq,  hvilken  vi  definiera  medelst  likheten 

(1  +  Co). 
•o         -o 

men  i  stället  för  hvilken  vi  i  Henna  §  helt  enkelt  skrifva  p.    Vi 

erhålla  nu 


^0 

Då  nu  Ff^  antages  vara  en  funktion  af  endast  r^,  och  g  är 
af  samma  storlek  som  excentriciteten,  hvilken  antages  vara  en 
liten  qvantitet,  så  kan  denna  funktion  utvecklas  i  en  konver- 
gcnt  serie  af  formen 

/^o  +  //i  (>  -f-/i^2  e'  +  •  •  •; 

och  vi  erhålla  härmed  följande  likhet: 

32. 

Vi  sönderdela  nu  först  och  främst  q  i  tvenne  termer,  i 
det  vi  sätta 

o  =  Ä„  +  s„ 

Digitized  by  LjOOQ IC 


BIHANG    TILL    K.    SV.    VET.    AKAD.    HANDL.    BAND    6.    N:0    IB.      9 

samt  bestämma  iZ^  ur  likheten 


för  den  andra  termen  finna  vi  då  nedanstående  difFerentialeqvation : 
(PS 


-,^  +  (1  -/?,)  S«  =  /?o  +  /?2  Ä?  +  Ä  ÄJ  +  /?5  i2*  + 


+  S„  [2/J,  i2„  +  3/J3  ä:;  +  4/?,  Ä3  +  .  .  .] 

+  S?  [/?2  +  3/?3  i?o  +  6/?,  ÄJ  + ] 

.      +Sl[p,  +  i^,R,  +  10%Rl+ ] 

-f      .     .     . 

För  att  föfenkla  framställningen  af  denna  likhets  behand- 
ling beteckna  vi  koefficienterna  till  de  olika  potensema  af  Sq 
på  följande  sätt: 

Bo  =  (fo  +  ^-L  Rl  +  A  -R15  +  ft  ^*«  +  •  •  ■ 

B,  =  2/?,  Ä„  +  ifi,  i?3  +  5fi,R*  + 

B^  =  (i^  +  Sfi,R„  +  6(t,Rl+ 

O.    8.    V., 

hvarigenom  erhålles: 
Sätta  vi  vidare 

S„  =  Ä.  +  s, 

samt  låta  eqvationen 

(B)  ^^  +  (1  _^,  _3  /?3  R^)  R,  =B, 

gälla  såsom  definition  för  i2j,  så  erhålla  vi  för  bestämmelsen 
af  Sj  en  likhet  af  nedanstående  form: 

71^  +  <^  -  ^'  -  ^'*»  ^«>  S,  =  Co  +  C,S,  +  C,S^  +  .., 

der  vi  betecknat 

Co  =  ^,  iJ,  +  5,  Ä?  +  B,  Ä?  +    .  . 

C,  =  5,  +  2  2?,  Ä,  +  3  fi,  ÄI  +   .  . 

Cj  =  J?;,  +  3  -Sj  Ä,  +  6  jB«  Ä?  +   .  . 
o.  s.  v. 

En  ny  eönderdelning,  i  hvilken  vi  sätta 


S.  =  Ä,  +  S, 


Digitized  by  VjOOQ IC 


10   GYLDÉN,  UNDERS.  Af  THEORIEN  FÖR  HIMLAKOPPARNAS  RÖRELSER. 

samt  bestämma  R^  ur  likheten 

<°)  ^f  +  (1  -  ,?»  +  3/93  Rl)  Ä,  =  C, 

gifver  oss  ett  resultat  i  afseende  på  Sj,  analogt  med  det,  vi 
funno  för  Sp  nämligen 

der  2?-kofl5cienterna  äro   bildade   alldeles  på  samma  sätt  som 
de  föregående.     Man  har  nämligen 

2>o  =  Cj  Ä,  4-  Cj  Ä2  +   .  .  .    • 

o.    8.    V. 

Dessa  operationer  kunna  tydligen  fortsättas,  och  om  de 
äfven  äro  konvergenta,  något  som  här  förutsattes,  erhålles  ett 
resultat  af  formen 

(40)  p  =  Äo  +  Ä,  +  /^,  4-  .  .  . 


33. 

Tvenne  väsentligen  olika  differentialeqvationer  föreligga 
oss  nu  till  integration,  likheterna  (A)  och  (B);  med  den  sed- 
nare  är  likheten  (C),  och  de  derpå  följande  af  samma  beskaf- 
fenhet, identiska. 

Till  likheten  (A)  erhålles  omedelbart  en  första  integral, 
nämligen: 

der  vi  med  g'^  betecknat  en  integrationskonstant.  —  Detta  re- 
sultat kunna  vi  omedelbart  sätta  under  följande  form: 

om   vi  nämligen  tänka  oss  konstanterna  x  och  h  bestämda  pa 
så  sätt  att  likheterna 

^  (1  +  p)  =  1-/9, 


blifva  satisfierade. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANO    TILL   K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.     BAND    B.    N:0    16.      11 

Ur  dessa  likheter  framgå  äfven  de  följande 

xM  +  A*" -]  —  ,?, 
1        ^'       _  ,        gä 

hvaraf  följer 


9~  Vl-A 

Det  funna  uttrycket  för  -t— ^  leder  nu  omedelbart  till  föl- 
jande bestämning  af  R^: 

— ^  =  sn  -  (vo  —  r^),  mod.  k, 

om   vi  nämligen  med   -  v^  beteckna  en  integrationskonstant. 
Beteckna  vi  vidare: 

^^0  =  ^;     ^  r®  =  ^o' 

X  X 

samt  bortlemna  vi  för  korthetens  skull  konstanten  x^^  hvilken 
vi  kunna  tänka  oss  förenad  med  x,  så  erhålla  vi 
(41)  i?,,  =  X  sn^ 

jfc 


Vl  +  A:^    V        /i?3 


34. 

Sedan  vi  sålunda,  medelst  den  utförda  bestämningen  af 
funktionen  jR^,  integrerat  likheten  (A),  gå  vi  att  söka  inte- 
gralen till  likheterna  af  formen  (B).  För  detta  ändamåls  vin- 
nande införa  vi  i  besagde  likhet  argumentet  x  samt  derjemte 
det  nyss  funna  värdet  af  22J;  i  stället  för  likheten  (B)  hafva 
vi  då  att  integrera  denna 

eller,  om  man  här  inför  värdena 

?^  =  2  .  3  A^ 

Digitized  by  VjOOQ IC' 


12  GYLDÉN,  UNDERS.  AF  THEORIEN  FÖR  HIMLAKROPPARNAS  RÖRELSER. 

den  följande 

(D)  ^^[2.3P8nx*-l-F]Ä.=^;£„ 

Detta  är  emellertid  den  Lahé'ska  eqvationen  i  ett  af  de 
fall,  der  man  kan  angifva  en  integral  till  densamma  under 
formen  af  en  nationel  kombination  af  enkla  elliptiska  funk- 
tioner. Denna  integral  är,  om  termen  till  höger  om  likhets- 
tecknet tills  vidare  tänke;s  bortlemnad,  och  om  -f-  C\  betecknar 
en  integrationskonstant, 

R^  =  C*i  en  a?  dn  o? 
Den  andra  partikulära  integralen  finna  vi  nu  ur  formeln 

R.  =  C2  cn^  dn^   I 5--J =, 

der  Cj  betecknar  den  andra  integrationskonstanten.  För  den 
vidare  utvecklingen  af  denna  formel  hafva  vi  att  företaga  föl- 
jande operationer. 

I  den  identiska  likheten 

1__  ^   l^  _1 *2       1 

en  x'^  dn  x'^  ~  ^'^  en  x^       k"^  dn  x^ 

införa  vi  de  från  theorien  för  de  elliptiska  funktionerna  be- 
kanta värdena 

j;*_  ^  K  -  E  —  F  K  _  "^H,  {x) 
en  x^  K  dx 


K- 

E- 

•FK 

K 

ifc'2 

E 

dn  n^  K  dx 

der  K  och  E,  såsom  betecknande  de  fullständiga  elliptiska 
integralen  af  första  och  andra  slaget,  kunna  angifvas  medelst 
följande  serieuttryck : 

^  -  1  +  i  .  1  p  .  11?  .  Li  M   .    i»3.5    1.3.5  , e  . 

n    -"^^g      2^    ^1.4     2.4*^    ^2.4.6     2.4.6'*^    ^••• 

?^-l-i.lÄ:2_ili?   M_JL.  1-3.5   ,e 
n    '"  2      2  82.4'^  16     2.4.6^~"'- 


Af  dessa  följer 

1.2  +  ill?   jfe4    .     iUL 

^    ^  22.4  '^^    ^8  2.4 

Digitized  by  VjOOQ IC 


^(K-E)  =  ip  +  i|^*«H-|l^;ip  + 


BIHAKG   TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.    BAKD.    6.    N:0   16.      13 

samt 

livaraf  synes  att  qvantiteten 

K  —  E  —  Ä:^  K 
K 
är  af  samma  storleksordning  som  A:-. 

De  anförda  uttrycken  gifva  oss  vidare 


en  x^  dn  x- 


Xu  är  emellertid 

H;  (x)  _^(x)         ifc'2  8n. 


H,  (.r)       Ö,  (ar)       cn^dno: 

på    grund  hvaraf  man,  i  stället  för  det  föregående  uttrycket, 
finner  det  följande 

1         ^  J^  i(l  —  fe^)  K  —  (1  4-  P)  E 
L  x^  dn  x^  ~  k^  \  K 


en. 


Derjemte  angifva  vi  värdet 

K  ~        KV2  16^  128 '^  •  •  *|' 

för  hvilket  vi  i  det  följande  skola  använda  en  kortare  beteck- 
ning, i  det  vi  sätta 

2K  r     8*     128*      •  •  •/■ 

Till    likheten    (D),    då    vi  i   densamma  fortfarande   tänka  oss 

termen  till  höger  om  likhetstecknet  vara  lika  med  noll,  hafva 

vi  således  följande  fullständiga  integral: 

JS,  =  C\  en  X  dn  a! 

,    ^    fan  ar       1  +  P    @;  (ar)  ,  I  ,      \ 

+  ^»  h^--¥*-    ö7(^  cnardnar--pj  cnarardnarj 

Digitized  by  LjOOQ IC 


14     GYLDÉN,  UNDEKS.  AF  THEORIEN  FÖR  HIMLAKROPPARNAS  RÖRELSER. 

35. 

Integralen  till  den  fullständiga  likheten  {D)  erhålles  nu- 
mer enligt  bekanta  regler.  Man  finner  för  densamma  följande 
uttryck 

(42,  a)      Ä,  =  cnx  dnxlc^ 

-^i^jHl^ ^^örwcn^dn^~^.rcn^dn^j(/.r[ 

(sn^       l+k'e[{x)  ,  I  .      \ 

^\'W F^07(i-)^^^d°^-F5^^^^dn^[ 

X  sCj  +  -2  I  -Sq  cn^r  dn.r  dx} 

Detta  uttryck  är  emellertid  såtillvida  lämpligt,  som  x  här 
förekommer  under  integraltecknet;  medelst  en  enkel  trans- 
formation kan  denna  olägenhet  likväl  undvikas.  Efter  delvis 
integration  finner  man  nämligen  ur  ofvanstående  uttryck  det 
1  oljande 

(42)    R^=C^  en w  dnx 

^^A-Jc^ ifc'4-ö;|^j^^^dn^--^.rcn^dn.r[ 

^^      j     Cry  r^^^     i+F0;(^)  -I 


2  V4  ^^ ^  ^^^    I  ^^^    I  -^0  C^*^  ^^*^  ^^ 


Denna  formel  företer  en  egendomlighet,  hvilken  vi  genast 
här  skola  omnämna,  och  hvilken  i  det  följande  blifver  af  en 
ganska    väsentlig    betydelse.     För  att  framhålla  denna  egen- 


D 


domlighet   betrakta   vi  först  de  udda  termerna  af  Bq.     Dessa 
kunna  vi  tänka  oss  angifna  medels  följande  serie: 

65  sn^^  -f  67  sn^^  -f  .  .  . , 
der    koefficienten    b^    är  multiplicerad  med  femte  potensen  af 
exentriciteten  e,  67  med  den  7:de,  o.  s.  v.     Hvarje  koefficient 
innehåller    dessutom  en   faktor  af  samma  storleksordning  som 
den  störande  kraften. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG    TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.    BAND.    6.   N:0    16.      15 

Insattes    nu    denna  serie   i  stället  för  B^  i  likheten  (42), 
så  finna  vi,  förutom  en  term  af  formen 

Ax  en  OJ  dn  x 

och  den  första,  med  C,  multiplicerade  termen,  endast  udda 
sinus-termer. 

Insättas  åter  i  stället  för  B^y  termerna  i  serien 
b^  +  62  sn  ^2  -f  64  sn  .T*  +  .  .  . , 

så  finner  man  endast  jemna  cosinus-termer.  Oafsedt  de  båda 
särskildt  omnämnda  termerna,  antager  således  i2j  följande  form 

»        "       1        2  K  ^  2  K  ^  2  K 

Och  då  derjemte,  såsom  man  lätt  inser,  funktionerna  jBj,  2?2> 
o.  8.  v.  hafva  samma  form,  så  följer  att  funktionen  Cq  icke 
kan  innehålla  någon  term  af  formen 

n 

Cn    cos  ^  j -.-  X 

Men  en  sådan  vore  likväl  den  enda,  som  i  följd  af  den,  i  lik- 
heten (42)  postulerade  dubbla  integrationen  skulle  föranleda 
en  med  x^  multiplicerad  term.  Genom  att  derföre  sätta  kon- 
stanten Cj  lika  med  noll,  samt  genom  att  bestämma  konstanten 
Cj  på  så  sätt  att  summan  af  de  med  x  paultiplicerade  termerna 
försvinna,  erhålla  vi,  ej  allenast  för  Ä,,  utan  äfven  för  R^  rent 
periodiska  uttryck.  Och  på  samma  sätt  sluter  man,  att  äfven 
de  följande  funktionerna  iZJ,  R[,  .  .  .  äro  rent  periodiska. 


36. 

Den  omständighet,  att  vi  disponerat  öfver  konstanterna 
C|  och  Cj »  föranleder  en,  mot  dessa  konstanter  svarande  ändring 
af  eleraentema  i  R^;  men  vi  kunna  visa  att  dylika  ändringar 
föranleda  termer  i  R^  af  alldeles  samma  beskaffenhet  som  de, 
med  C,  och  C^  multiplicerade  termerna  i  likheten  (42).  Här- 
till differentiera  vi  uttrycket  (41)  i  afseende  på  k  och  Xq  samt 
erinra  oss  dervid  de  af  Hermite  gifna  formlerna  fcft-  differen- 
tiation  af  elliptiska  funktioner  i  afseende  å  modylen.  Vi  finna 
sålunda: 


Digitized  by  VjOOQ IC 


16   GYLDÉN,  UNDERS.  AF  THEOKIBN  FÖR  HIMLAKROPPARNAS  RÖRELSER 


V 


^•»         dic^  = ^:z=i^i^  cn  j?  dn  iT  H r  en  x 


2(1— A)        "  Vl  +  P  (l  +  fc^)* 

FdJk     1  /I  —  ,^,  , 
r  1/ ^  ro  en  *r  dn  x 

(1  +  F)^  V  1  +  jfc^    "^ 

(iik                ,      \Q'Ax)      K  — E  — AMv 
____  en X  ånx\  — ^-^— ^ 

ett  uttryck,  hvilket  omedelbart  kan  bringas  under  formen 


t 


'*»         dR„  = ^  [(1  +  P)  rfxo  +  a-o  jfccfi]  cn-r  dn;r 


2(1-^,)       "  (1+P)^ 

It^dk    \&nx      l+k^@\(x)  ,  I  ,1 

(l+P)*!*'»  k'*     e,{a:)  k'*  ( 

Jemföres  nu  detta  uttryck  med  likheten  (42),  så  befinnes,  att 
dk  och  dxg  böra  bestämmas  ur  formlerna 


(1 


+  k^)i        K2(l  — ./?,)    * 


(1 


-^  [(1  +  k^)  dxo  +  x^  kdk-]  =  \/ ^ C,  =  o 


37. 
Sedan  konstantema  x  och  således  äfven  k  och  förhållandet 


V 


^ r^  TTT^   blifvit    bestämda,    kunna  alla  termer,  som  icke 

1  +  A:^  2  K 

äro  af  elementär  beskaffenhet,  vanligen  till  en  början  bort 
lemnas.  Emellertid  är  det  fördelaktigt  att  af  dessa  dock  genast 
medtaga   en  enda,  nämligen  den  konstanta  termen  i  22,  +  i?, 

+  JB3  + Vi    kunna    då,    om  denna  konstant  betecknas 

med  Xo,  samt  om  man  sätter 


V  1  +  P  2  K  ^' 


uppställa  följande  uttryck 

Q  =  Xq  +  x^  cos  [(1  —g)vQ  —  Ti'}, 
der    n    är  en  af  d^  beroende  konstant,  hvars  geometriska  be- 
tydelse   är    longituden  för  perihelium,  gällande  för  en  gifveii 

Digitized  by  LjOOQ IC 


BIHAXG    TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    HAN  DL.    BAND.    6.   N:0    16.       17 

epok.  Produkten  gr^  betecknar  härvid  apsidernas  medelrörelse, 
men  det  anförda  värdet  för  g  är  icke  fullständigt,  utan  saknar 
bland  andra  äfven  en,  af  den  störande  kroppens  banexcentri- 
citet  beroende  term.  Det  fullständiga  värdet  af  g  kan  endast 
genom  upprepade  approximationer  erhållas. 

Af  föregående   uttryck  för  q  synes,  att  denna  funktion  i 
maximum    antager    värdet  x^  4-  x,   samt  i  minimum  värdet  Xq 

—  Xj ;  låta  vi  nu  de  motsvarande  värdena  af  —  vara  :; och 

r„  1  —  é? 

r ,  så  hafva  vi  följande  relationer 

och  häraf  erhålles 

^1^  ^ L 

1+Xo 

Uttrycket  för  radius-vektor  i  den  intermediära  banan  blifver 
således,  sedan  alla  periodiska  koordinerade,  d.  v.  s.  med  den 
störande  massan  multiplicerade  termer  blifvit  bortlemnadc, 

/|Qv  ^   —  L"^  ^  C08r(l— c)  Vq  —  Tt] 

Med  undantag  deraf  att  längden  här  förekommer  multiplicerad 
med  faktorn  (1  —  c)  är  denna  form  fullkomligt  identisk  med 
den  för  den  keplerska  ellipsen  gällande. 

För    tiden,    uttryckt    såsom   funktion  af  r^  finner  man  pä 
grund  af  formeln 


följande  likhet 


dl  =  --^ 


J  {l—e^)hh„ 


V^,(l+>,„)(l+ecos[{l-i;)v„-n\r 
och  häraf  synes,  att  man  för  medelrörelscn  i  den  intermediära 
banan  har  uttrycket 

Digitized  by  Google 


18     GYLDÉN,  UNDERS.  AF  THEORIE.V  FÖR  HIMLAKROPPARNAS  RÖKELSER. 

3 

w  =  V^i  (1 +Xo)a      •-, 

der    a    betecknar    det    arithmetiska  mediet  af  den  största  och 
den  minsta  radius-vektor. 

§  Yl.     Utveckliugr  af  störiDgrsfaDktioDeii. 

38. 

För  att  förbereda  undersökningarna  af  den  absoluta  bantni 
gå  vi  först  och  främst  att  sönderdela  den  s.  k.  st  öringsflink - 
tionen  i  en  följd  af  termer  af  sådan  beskaffenhet,  att  vi  erhålla 
differentialeqvationer,  hvilka  åtminstone  medelst  fortsatta  ap- 
proximationer låta  integrera  sig.  —  Den  method,  som  här 
skall  användas  för  ifrågavarande  utveckling,  är  densamiiia. 
hvars  grundprincip  jag  redan  1867  meddelat  i  tidskriften 
>Astronomische  Nachrichten».  Denna  method  är  synnerligen 
lämplig  då  excentricitetema  ej  äro  alltför  stora,  d.  v.  e.  ej 
större,  än  man  finner  dem  hos  flertalet  af*  de  små  planet^rnah 
banor.  Men  äfven  om  excentriciteten  af  den  störda  kroppen? 
bana  har  ett  än  betydligare  värde,  så  är  denna  method  dock 
användbar  så  ofta  förhållandet  emellan  de  båda  medelafstånden 
är  mycket  litet,  d.  v.  s.  mindre  än  J.  För  beräkningen  af  rörel- 
serna inom  vissa  partiella  stjernsystem,  såsom  t.  ex.  C  Cancri. 
torde  derföre  ifrågavarande  method  äfvcn  kunna  användas. 

Koordinatcrnas   begynnelsepunkt   anse  vi  fortfarande   eani- 

nianfalla    med    centralkroppens    tyngdpunkt,     samt    beteckna 

vinkeln   emellan   v  och  r'  med  H,     Låta  vi  då  (/d)  betyda   af- 

ståndet  emellan  den  störda  och  den  störande  kroppen,  så  har  mati : 

( j)2  =  r2  +  r'2  —  2rr'  cos  H; 

och  för  sjelfva  störingsfunktionen  erhålla  vi  då,  i  enlighet 
med  det  i  art.  1  faststälda  beteckningssättet, 

för  cos  H  hafva  vi  slutligen  det  bekanta  uttrycket 

cos  H  =  cos  (v  H-  n)  cos  (v  -h  11')  -h  cos  J' sin  (i;  -h  fl)  sin  (u  -4-  //), 

der  J  betecknar  lutningen  emellan  de  båda  planer,  i  hvilka 
den  störda  och  den  störande  kroppens  ögonblickliga  banor 
ligga.     Vinkeln  J  är  således  föränderlig,  och  likaså  vinklarna 

Digitized  by  VjV^UV  IC 


BIHAN6    TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    UANDL.    BAND.    6.    N:0   16.       19 

fl  och  n\  hvilkas  geometriska  betydelse  längre  fram  skall 
fastställas.  Dereraot  är,  såsom  vi  blifva  i  tillfälle  att  öfver- 
tjga  oss  om,  differensen  Fl  —  ti'  i  det  allra  närmaste  konstant, 
såvida  den  ömsesidiga  lutningen  är  en  liten  qvantitet.  I  det 
vi  då  sätta 

anse  vi  z/  såsom  en  konstant,  likväl  under  förbehåll  att  fram- 
deles taga  i  betraktande  de  små  förändringar,  denna  vinkel 
kan  vara  underkastad. 

T 

I   afseende   på   förhållandet  —  kan   man  särskilja  tre  fall: 

T*  .  T  , 

l:o  då  —  ständigt  är  mindre  än  1;    2:o  då  —  ständigt  är  större 

än  1,    och    slutligen   3:o  då  detta  förhållande  ibland  kan  vara 

nnindre,  ibland  större  än  enheten.  Utvecklingen  af  .—yr  gestaltar 

sig  i  de  båda  första  fallen  väsentligen  lika;  i  det  tredje  fallet 
måste  deremot  methoder  användas,  hvilka  förete  få  likheter 
med  dem,  vi  här  nedan  skola  utveckla.  I  den  föreliggande 
afhandlingen  inskränka  vi  oss  till  det  fall,  då  olikheter 

r  <C  r 
ständigt  eger  rum. 

39. 

v 
För  den  händelse  att  förhållandet  —  ständiort  vore  väsent- 

r  ^ 

ligen  mindre  än  J  skulle  man  med  fördel  kunna  anordna  ut- 
vecklingen  af  funktionen   ^.   efter  de  stigande  potenserna  af 

<ietta  förhållande ;  men  då  dylika  fall,  med  några  få  undantag, 
inom  solsystemet  icke  äro  de  vigtigaste,  skola  vi  ordna  hufvud- 
utvecklingen  efter  multiplerna  af  vinkeln  H.  Denna  utveck- 
ling beteckna  vi  på  följande  sätt: 

(a)  ±.^.'^c..,{^f(^c,^.n 

och  hafva  då,  om  vi  tillika  sätta 

Digitized  by  VjOOQ IC 


a 

ä'  =  ''' 


20    GYLDfeX.  UNDERS.  AK  THKORIEN  KÖR  HIMLAKROPPARNAS  RÖRELSER. 

med  stöd  af  ett  bekant  theorem: 


^n  =  -  a 


i" 

2     n  +  l  /_  dep 


0i..(j;f(ry.i»> 


Under  förutsättning  att  de  båda  excentriciteterna  äro  till- 
räckligt små,  finner  man  att  differensen 

1 


■(^n^r 


ej  kan  blifva  väsentligen  större  än  2>(e-\-e)\  man  kan  derföro, 
allt  under  samma  förutsättning,  antaga  att  produkten 

är  nog  liten,  att  utvecklingen  efter  de  stigande  potensema 
af  densamma  blifver  tillräckligt  konvergent  för  numeriska 
tillämpningar.     Denna  utveckling  antager  följande  form 

<b)  c,=.-{,^'-i„vi'u[i-(=;f(^f] 

der  vi,  såsom  lätt  inses,  betecknat 

(,)  _  2  1      siny^^^c/y 
^*J  \1  —  a^smy-p 

I  anseende  till  den  supponerade  ringhetcn  af  den  produkt, 
efter  hvars  stigande  potenser  funktionen  6\  blifvit  utvecklad, 
skola    vi    stanna  vid   en  viss  potons  af  densamma,  och  kunna 

då    betrakta    C„   såsom   en  ändlig:  funktion  af  (~|  I-  I  ,  samt 


m-i 


rangera    detta    polynom    efter   potenserna  af  samma  q  van  ti  tet, 
om  ock  en  sådan  anordning  icke  skulle  förete  någon  konvergens. 
Vi  beteckna  då 

(d)      C„  =  M„     +M,    (^)(-)    +M,    (^)(-)    ^... 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BfHANO    TILL    K.    SV.    VBT.-AKAD.    HANDL.    BAND.    6.    N:0    16«      21 

samt  hafva  för  M-koeflBoientema  följande  uttryck 

(«)         «  +  irJl)       1     2  J3)     ^  1.3    4  >)  1 


(e) 


U)  n  +  3ri     (3)  1.3     ^    (6)  ..1.3.5     4  J^) 


M«     =  a 


'2 


fl    .<3)  1.3     2  Jfi)      ^  «1.3.5     4  ^(7)  -I 


.,(»)  «  +  5ri.3     (6)  1.3.5     2^7) 


10.  s.  v.; 

och  låter  man  dessa  uttryck  gälla  med  det  enda  undantag,  att 
man  i  formeln  för  koefficienten  M^  inför  (f^  — —i  ställrt 
för  /?!   ,  så  anger   högra  sidan  af  likheten  (a)  utvecklingen  af 

40. 

Innan    vi    gå    vidare,  skola   vi   något  närmare  angifva  de 
formler,  som  egna  sig  för  den  numeriska  beräkningen  af  koef- 

ficienterna  fi^  .     Härtill  tjenar  först  och  främst  serien 


is)  _  1.3.5..  (2n  —  l)(         8  2n  +  1    , 
^"^    "       2.4.G..2/*       1    "^  2  2/^  +  2" 


s(s  +  2)(2n+l)(2n  +  3)  | 

2.4     (2n4-2)(2wH-4)      '^•"l'' 


(2n4-2)(2wH-4) 
samt  den  följande,  i  h vilken  vi  beteckna 

''        l-a'-' 

H^'^  =  _  1         1.3..(2»-1)(         s       1 

(l_ai).J       2.4.  .2»       t         2  2n  +  2'' 

^(«  +  2)  1.3 


.«*  —  .., 


2.4     (2«  +  2)(2n  +  4)'  ' " 'f 

Denna    sist    anförda    utveckling  är  i  synnerhet  då  användbar, 
när  «  är  ett  stort  tal  i  förhållande  till  s. 

Det  är  emellertid  hvarken  nödvändigt  eller  ändamålsenligt 
att  medelst  någon  af  de  anförda  eller  någon  annan  independent 

Digitized  by  VjOOQIC 


22     OYLDfcN,  INDSIU.  AP  THEORIBN  FÖR  HIM  LA  KB  OPP  A  ENAS  KÖHCLaU. 

formel  hurleda  h  varje  Färs  kild  /?- koefficient.  Tvärtom,  medelst 
en  rekursioneformel,  som  vi  har  nedan  skola  angifva,  erhåller 

man,  dA  alla  (i  samt  de  mot  de  största  n-indicee  svarande* 
^* '    än»  på  annan  väg  kända,  alla  fi  '  medelst  en  ytt^Tligt  enkel. 

och  derjemte  felfurminskande  räkning.  Denna  rt*kuraion«formel 
i»rhälle8  omedelbart  på  grund  af  uttryeket  (c).  Multipliceras 
nämligen  täljare  oeh  nämnare  under  integraltecknet  mel 
1  --  o^  sin  y',  na  framgår 


dier 


(in     =tin  -«'i*i.l 


KS  f  2)  (#)  («  +  2) 

Pn  =  l^n     -^  ^    Pn  +  l    y 


h vilken  är  den  ifrågavarande  formeln.  —  Genom  ett  upprepact 
användande  af  densamma  erhåller  man  den  följande 

(«  +  2)  {t)  ,     U)  ^     U)  2«      l#^  i) 

hvaraf  man  kan  begagna  sig  för  att  kontrollera  de  enligt  den 
föregående  formeln  utförda  räkningarna. 

För  härledningen  af  koefficienterna  fi^  skola  vi  anvundji 
ett  förfarande,  som  blifvit  angifvet  af  Hansen,  och  hvilket 
äfven  med  fördel  kan  tillämpas  då  andra  «-värden  komma 
ifråga. 

41. 

Man  inser  omedelbart,  att  funktionen 

U  =  Binq>  jl  —  a-  sm  qp^j  cos  q* 

försvinner  såväl  för  q)  =  o  som  för  y  =  i  tt.     Diiferentieras 
i  fråga  varande  likhet,  så  betinnes 

au  =  (2  fl  +  1)  sin  <jp      cos  q*^ —  cUp 

{l  —  a'  siny-j^ 

2ii  +  2                        do, 
+  {s  —  2)  a'  sm  <jp  cos  q>^ -—^ 

{l  — a^Biniy^}' 

2i»  +  2    1  —  a2  sin  0)2     , 
<f —  a<p 

{l  —  a^sinqp^j' 


sm 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHAXG    TILL    K.    8V.    VET.-AKAJ).    HANDL.    BAND.    6.   N:0    16.      23 

'Uer 

2it 


JTT       /n          i\      sm  CD      acp 
dU=(2n  +  1)- ^    ^    ^ 

{1  —  a^sinqp^jT 


2«  +  2 


.- {(2  «  +  1)  (1  +  a^)  +  1  -  a^(,  -  2)} -^^5^^-^ 

{1  —  a^8in<y2}^ 

2n  +  4    . 
o  /«                  ..    8in  fip           aqp 
H-  a^  (2w  —  «  +  4) ^ ^ 

{l  —  a^einqp^}?; 

Ur  denna  likhet  finner  man,  genom  att  integrera  densamma 
omellan  gränserna  o  och  hrr,  samt  på  grund  af  det  anmärkta 
lörhållandet  i  afseende  å  försvinnandet  af  funktionen  U  och 
med  hänseende  till  eqv.  (c),  följande  relation: 

o  =  (2n  +  l)fi^*^^[2n  +  2  +  a  (2n-  «  +  3)]/jJ^'J^j 

Med  stöd  af  denna  likhet  härledes  på  bekant  sätt  ett  kedje- 
bråk, hvarmed  förhållandet  emellan  tvenne  på  hvarandra  föl- 
jande /!/-koefficienter  erhålles. 

Man  inför  följande  beteckningar 

K-  ^,„ 


n       2nH-2  +  a^(2n  —  8^  3) 

n 

„2n  — «  +  4  ,     , 
*^n  2n  4-  1        «     «  +  l 

och  erhåller,  sedan  dessa  blifvit  införda  i  ofvanstående  likhet, 
den  följande 

1  =^   — /  ^   ^   ^,, 
f»       •'fl     »     n+l 

hvarur    det    ifrågavarande    kedjebråket    omedelbart    framgår. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


24     OYLDiEX,  UKUEM:»    AK  TnEOHICK  rOK  HIMLA RROPPaRXAS  RÖREL5E&. 

Man  (inner  namligon 


*         1  —  / 


1  -      .. 

I  händelso  detta  k<'djel)rftk  är  tillräckligt  starkt  konverge- 
rande, finner  raan,  genom  utt  fortsätta  detsamma,  omedelbart 
värdena    för   de    olika   ^   ,  och  pftlcdes  äfven  de  sökta   förhål- 

hmdena   p  ,   hvarefter  ,^-koeffieienterna  beräknas  med  stöd  af 

formeln 

Konvergerar  det  för  ^    anförda  kedjebråket  deremot  icke. 

eller  är  dess  konvergens  sä  långsam,  att  den  numeriska  til- 
lämpningen af  detsamma  blifver  alltför  besvärlig,  så  kan  man 
använda  ett  annat  kedjebråk,  hvilket  äfven  härledes  i  öfver 
ensstämmelse  med  Hansens  föreskrifter. 

För  växande   n  konvergera  qvantitctema  ^     mot  gränsen 

1  +  a';  sätta  vi  derför: 

sn   konvergera  (jvantiteternn  y    tydligen  mot  gränsen  1.    Genom 

att    insätta   detta  värde  för  D     i  den  likhet,  hvarur  det   ofvan 

n 

anförda    kedjebråket    erhölls,    finner   man   under  beaktande  at 

betydelsen  af/    denna  relation 

^^'^ny''  "2.4:2-  "      (2n-+2)(27,v4)'«  ^.^ir 

hvilken  gifvcr  anledning  till  följande  kedjebråk 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANO    TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL     BAND.    6.    NIO    16«       25 


^»  =  r^v 


1-/^, 


n 


<ier  man  betecknat 

^  «a'      _  (2»+3)(2n+4— a)    ^ 

*'»      {2n  +  2)(2n +4)'        '^»  (2«+4)(2n  +  6)    " 


3  («  +  2)  «'  _  (2n  +  5)(2n  +  6  — 5)    ^ 

''«       (2n+6)(2n  +  8)'  »~     (2/j  +  8)(2n  +  10)     " 

etc.  etc. 


För  8=1  gestalta  sig  ofvan  anförda  formler  något  enklare; 
inan  finner: 

«       2n  +  2  1  +  a'^ 

^    ,2/1 -f3  _(2»  +  3)(2«4  3)  _o» 

■^n       "  2h  +  1    «    n  +  1       {'2n  +  2)  (2n  +  4)  1  +'ä- 

O.    8.    V. 


42. 

Det  återstår  oss  nu  att  uppsöka  de  räkncföreskrifter,  som 
särskildt  för  de  fall,  då  n  har  värdet  noll,  leder  till  indepen- 
denta  bestämningar  af  de  till  denna  index  hörande  /J-koeffi- 
cienterna.  För  detta  ändamål  komma  naturligtvis  i  främsta 
rummet  de,  i  början  af  artikeln  40  anförda  serieutvecklingama 
i  fråga,  men  från  theorien  for  de  elliptiska  integralen  erhålles 
formler,  h\älka  för  detta  ändamål  äro  fördelaktigare.  —  Fram 
lör  allt  erinras  att 

M)       -2  K 

då    K    betecknar    den    fullständiga  elliptiska  integralen,  mot- 
svarande modylen  k  =  a.     Beräknas  derför: 

Digitized  by  VjOOQ IC 


26     OTLD^N,  UKDERst.  AP  THIORIEN  FÖR  HIMLAKROPP  A  RKAS  RÖRRLSlR. 

»in  (f   =  k;    it,  =  tång  ^  ^ 

»in  *,  =-  Ä:, ;  k^  —  tång  ^  «J 

Hin  «j  =  /:, ;  ÄTj  =  tång  i  •j 

<».  e.   v.,  o.  8.  v., 

^'a  finner  man  /i^^^  genom  att  använda  formeln 

/*;,'* -d  +  A-,)(i  +  A-,)  (1  +  it,) . . . 

För  andra  ^-värden  har  man 

K 


"        ^Jidnu)'-' 


(dnw)' 

irån  hvilken  formel  åtskilliga,  för  numerisk  räkning  lämplies 
uttryck  kunna  härledas.  Vi  inskränka  oss  likväl  här  tiU  att 
framhålla  det  vigtigaste  af  dessa,  nämligen  det,  som  erhållen 
om  s  sättes  lika  med  3.  För  detta  fall  finner  man  på  ^^run^i 
uf  formeln 

(dn  u)-      ■*'••«  K       k'-        du 


följande 

värde  för  /j|^»* 

C 

2E 
~V    1 

1 

—  it« 

Po 

~  1  _  ^•i 

[1- 

43. 
Vi    återgå    nu    till    framställningen   af  störingsfunktionen 
och   dess  partiella  differentialkoefficienter.     Den  form  för  be- 
sagde  funktion,  hvilken   omedelbart   erhålles   på   grund    af  de 
i  art.  39  meddelade  uttryck,  är  följande 

,44)  i«,fl)-Mr:;.M'.t;)' (',)'. >c(,i)'(:-)v... 

C08    H 


+  2 
+    . 


Dlgitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG    TILL   K.    SV.    VBT.-AKAD.    HANDL.    BAND    6.    N:0    16.       27 

^ledelst  difFerentiation  erhålles  häraf  vidare: 


+ 


^^r.[>cr-f(:-f..M-(j)'(^)%..p^« 


l^cosSH 


Den  partiella  differentialkoeflScienten  i  afseende  å  eos  Hy 
hvilken  erfordras  för  härledning  af  uttrycket  för  bredden 
öfver  ett  fundamentalplan,  utelemnas  här,  emedan  vi,  äfven 
i  denna  afhandling  inskränka  oss  till  undersökningame  af  rö- 
relsen i  banans  plan. 

44. 

Den  form,  vi  i  art.  31  antagit  för  radius-vektor  i  den  in- 
termediära banan,  skola  vi  äfven  använda  för  den  absoluta. 
I  det  vi  nu  beteckna 

t'i  f  =  i. 

hafva   vi,   i   enlighet  med  uttrycken  i  den  åberopade  artikeln, 

a_  ^  1  H-  Qo 

^0  Po 

Kadius  vektor  i  den  absoluta  banan  skola  vi  beteckna  med  (r) 
samt  sätta 


Digitized  by  VjOOQ IC 


2H     OYLD^N,  CNDEKS.  AF  THEOKIEN  FÖR  HIMLAKROPPAHNAS  RÖUUEL 

^  _  i_+  (o) 

(r)"  (p)  ' 
<jvantiteten  (p)  lunka  vi  oes  emellertid  icke  Bå80xn  en  konstant 
utan  anse  densamma  vara  en  funktion  af  samma  föränderliga 
som  ingfl  i  uttrycket  för  (q).  Det  kommer  dock  att  visa  sig, 
det  de  föränderliga  termerna  i  (p)  äro  af  en  högre  ordning 
ån  (q),  8å  att  man  i  en  första  approximation  kan  sätta  p^  i 
stället  för  (y>).  Denna  sist  anförda  funktion  anse  vi  för  öfrigt 
definierad  genom  likheten 

^t\0  __    1 

(c)    (i>y 

ilervid  (er)  betecknar  summan  af  vissa  i  den  fullständiga  funk- 
tionen c  förekommande  termer. 
Slutligen  beteckna  vi 

a_a^  (R) 
v        (r)  -  (p) 
irk  att 

a  ^  1  +  ((.)  +  (70. 

r  '     '         (p) 
och  sätta  vi  dessutom 

a  _  l_jf  J> 


sa  har  man 


^  =  '^)-''-(F)^'^'^^^''^^ 


Det  ur  efter  potenserna  af  p  —  hvilken  qvantitet  vi  förut- 
sätta alltid  fbrblifva  tillräckligt  liten  —  samt  en  analog  qvantitet 
(/,  som  vi  nu  gå  att  utveckla  koefficienterna  i  likheterna  (45/ 
och  (46).  Dessa  utvecklingar  skola  vi  beteckna  på  följand«- 
sätt: 

+     .    .    . 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG    TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    IIANDL.    BAND    6.    N:0    16*       29 

i  hvilka  uttryck  s  och  s'  såsom  indices  betyda  hela  tal. 

För  uppställandet  af  uttryck  för  koefficienterna  -Jl#, «'  och 
3#,  s'  erinra  vi  oss  att 

/r\~         J-        n       ^  n  (n+  1)    ^  I 

/ö'r         ^     It        '^*     /       m  (m  ~  1)     ,„  I 

Koefficienten  till  (»'  i  utvecklingen  af  I    I    blifver  således 

(__  ly  n{n  -^  1)  {n  +  2).,.  {n  -^  8  —  1)  ^  ,  ^(-„) 

1  .  ^  .  o  .  .  ^ 

j?amt  koefficienten  till  q''    i  utvecklingen  af  I  — I    : 

m  (y/i  —  1) .  .  .  (//f  —  g'  +  1)  _  ^(m) 
1  .  2  .  3  . .  «•  ■"      '' 

Med  stöd  af  dessa  värden  finna  vi  för  de  i  fråga  varande  koeffi- 
cienterna följande  uttryck 

^<'  =  (-i)'^jBr'Bi?>p>„-M;,» 

^l  ^r..  =  (-  1)'  -  iK-*'  Bf  p*  „-»  M''' 

+  B<-*>  Bi?'/  p-*M'*>+  .  .  .i 


O.    S.    V. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


30   GYLDÉN,  UNDERS.  AF  THEORIRN  FÖR  HIMLAKROPPARNAS  RÖRELSER. 

ti  »f ,  =  (_  1).  I  J2Bi-«>  B'V  /  «-=•  M'*> 

4B<-»)  Bl?»  p*  1.»  M">  +  .  .  > 

II      '••'         ^  Po   '  •     ^  o  ^0  o 

+  3Bi-'"Bl1>/  p-*M''>+  .  ..] 
^)-  ?:%'  =--  (-  1)'  I  {2Bi-"  Bi?^  pI  p„-  M<; 

+  4Bl-»>  Bi?' p>-SMf  +  ...} 


2 


(S) 


^  »<»>   =  (_  1)'  ±  |3Bi-*'  Bl1>  p*  p-'  M 

5B(-6,   g(6,       «      .-«   j^^(8)^ 
'  '      '  O  '  O  2 

•^  •<*' ,  =  (-  1)»  -  UB^-"  Bi*'  p*  p-*  M'^> 

/('-*,»  ^  Po    '  *     ^0  '  o  o 

+  f,B(-'>B?>«»p-m'*>  + 


o.    8.    v. 


45. 

Vore  funktionerna  (p)  och  (p')  redan  kända,  så  kunde 
man  vidtaga  den  ändring  af  de  i  föregående  artikel  anförda 
formlerna,  att  man  insatte  dessa  funktioner  i  stället  för  p^  och 
//,  i  uttrycken  för  ^,  ^'  och  B^  ^'.  Härefter  skulle  dessa  qvan- 
titeter  ej  mer  vara  konstanter.  Om  man  derjemte  insatte  (q) 
och  (p')  i  stället  för  q  och  q  i  likheterna  (47)  och  (48),  sä 
skulle  man  erhållia  de  uttryck  för  de  respektive  differential- 
koefficienterna,  hvilka  erfordras  för  bestämningen  af  den  ab- 
soluta banan.  Vid  undersökningens  början  känner  man  emel- 
lertid icke  funktionen  (p),  hvilken  i  någon  mån  är  arbiträr  och 
måste  väljas  i  ändamål  att  åvägabringa  vissa  förenklingar  i  ut- 

(r) 
trycket  för  (p)  eller  för  —  •    Men  just  för  att  finna  den  ända- 
målsenliga formen  för  (p)  är  det  lämpligt  att  använda  de  kon- 
stanta värdena  för   koefficienterna  JÄ,  ^'  och  J^  ^',  samt  att  i 
likheterna  (47)  och  (48)  i  stället  for  q  införa  qvantiteten 

Digitized  by  VjV^US' IC 


BIHANG    TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    HANOL.    BAND    6.   N:0   16.      31 

t;  -  —  [(P)  —  Pol  +  Po  (q) 
ur  hvilken  relation  erhålles 

«  =  '^'  [!-<%..-] 

Har  man  funnit  ett  uttryck  för  p,  så  kommer  det  an  på  att, 
med  ledning  af  denna  formel,  välja  (p)  på  så  sätt,  att  ut- 
t rycket  för  (q)  blifver  möjligast  enkelt. 

För  det  följande  fastställa  vi  tvenne  parallela  system  af 
beteckningar.     Vi  sätta  dels 

(R)  =  {q,)  +  ((>2)  +  (pa)  H-  .  .  .; 
flels 

(y)  (Ä)  =  Ä  =  e.  +  ^2  +  Pa  +  •  •• . 
så  att  man  har,  antingen: 

(49)  ^  =  1  +  (g)  +  (gi)  -^  (Qi)  ±_z  '_: 
r  (P) 

oller: 

(50)  "*  =  ^  -^  Ö  +  Öl  +_P2„+  •,.i_: 
^  Po 

Antingen  vi  nu  införa  (q)  eller  q  i  likheterna  (47)  och 
(48),  så  erhålla  vi  dock  ej  de  fullständiga  uttrycken  för  de 
respektive  differentialkoefficientema,  utan  måste  för  att  vinna 
detta  ändamål,  till  de  sålunda  erhållna  värdena  foga  termer, 
beroende  af  ((>,),  (q^),  .  .  .  eller  pj ,  ^2'  •  •  ^^^  ^^^  g^^*  ^^ 
liärtill  erforderliga  operationerna  —  hvilka  i  båda  fallen  äro 
fullkomligt  analoga  —  möjligast  öfverskådliga,  beteckna  vi 

(r^  ad  (Q) 


(51) 


Co        dr 

dv  ^' 


och  utmärka  derjemte  med  P,  ^  och  Qf  ^  de  värden  af  ifråga- 
varande funktioner,  hvilka  innehålla  qvantiteterna  (p),  ((>j), 
(q^)  .  .  till  och  med  ((>,)  samt  de  analoga  qvantiteterna  (p), 
(p'2)  •  •  (pV)-  Sålunda  beteckna  Po.  o  och  Qo.o  de  värden  af 
P  och  Q,  hvilka  äro  funktioner  af  endast  de,  för  de  absoluta 
banorna  gällande  värden  af  q  och  q\ 

Digitized  by  VjOOQ IC 


32      GYI.DfcN,  UNDER!^.  AF  TBBORIEN  FUR  HIMLAKROPPARNAS  KÖBKUtR. 

I  afsigt  att  erhålla  difierentialeqvationer  af  sådan  form. 
att  (leras  integration  medelst  successiva  approximationer  ej  leder 
till  termer,  der  den  oberoende  variabeln  förekommer  utom 
sinus-  och  cosinustecknen,  sätta  vi  slutligen 


(52) 
eller 
(52,  a) 


\F  =  {S)  +  {T)[(q)  +  {R)-] 
|Q  =  (£/)  +  (F)[(p)  +  (Ä)], 


dervid  vi  tänka  oss  S  och  U  såsom  funktioner  af  endast  q\ 
men  T  och  V  såsom  innehållande  samma  föränderliga,  men 
derjemte  p,  d.  v.  s.  qvantiteterna  ^  ^,,  o.  s.  v. 

Funktionerna  (S),  (T),  {[/)  och  (V)  kunna  ganska  lätt 
härledas  ur  S,  T*,  U  och  V.  Härtill  insätta  vi  i  likheten  (52) 
värdet 

jeraföras  sedan  resultaten  med  likheten  (52,  a),  så  finner  man,  att 


(S)  = 

:S- 

{p)-{Po) 

ip) 

T 

(7)  = 

-   Po 

'(p) 

T 

(£/)  = 

=  Z7- 

(P)—P0 

v 

(F)  = 

_   Po 

(p) 

r 

I  analogi  med  det  ofvan  införda  beteckningssättet  låta  vi  nu 
äfven  (SV,  (f/Xs  (T),  i*  och  ( K),.  ,.^  betyda  värden  af  (S),  (H, 
(7')  och  (T),  hvilka  innehålla  qvantiteterna  (p'),  {q'\)  -  -  • 
(o\')  och  de  tvenne  sednare  derjemte  ((>),  (pj),  .  .  .  ((>,). 

4(>. 
Medelst  successiva  ^ubstitutioner  bildas  funktionerna  Pj  j . 
Qi,n  (^>>  i^')i'^  (^)i,i'  «^"^t  (T),  i,  ur  de  till  lägre  indices 
h(">randc   funktioner  af  samma  art.     Då  följden  af  operationer 

Digitized  by  VjV^UV  IC 


BlHANfl    TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.    BAND    6.   N:0    16.      33 

härvid  alltid  är  densamma,  så  kunna  vi  inskränka  oss  till  att 
angifva  härledningen  af  en  enda  af  dessa  t.  ex.  af  P^  ^*,  Funk- 
tionen Pq  Q  erhålles  först  och  främst  omedelbart  genom  att  i 
likheten  (47)  insätta  (q)  [eller  q]  i  stället  for  q  samt  (p')  i 
stället  för  Q.  Härefter  bildas  P,  ,  genom  att  insätta  (q)  +  (pi) 
och  (q)  4-  (q)  i  stället  för  q  och  q';  och  utvecklar  man  resul- 
tatet efter  de  stigande  potensema  af  (p,)  och  (p),  sä  erhålles 

^1, 1  -  n.o  +  -^Ypy  (^i)  +  T(7y  (?') 

1      <P  Po.  o  ,     .^    ^    d  Po,  o  d  Po.  o  /    \  /  ,\ 

^  cPPo.  o  .  ,  j 
"^1.2   d(p')*  ^>^ 

+   .  .  . 
Nu  finner  man  ur  likheten  (47): 

1  <?•+•»  Po.  o 


1.2..  n. 1.2. .TO  d(Qf  t/(eT 

=Y,Yj  ^»'  ^^'''  *'-''  ^^'^'~"  ^^'^'~"* 

+  . . ., 

då  vi  nämligen  fortfarande  med  B^'^  och  B^^  beteckna  bino- 
mialkoefficienter.     Sätta  vi  derföre: 

(53)        P,,.  =  ^^|i,^:^(e.y(p;)'' 


+  [^^fi;i'(ei/(ei/]cosH 


+  . 


så   äro,   såsom   man  lätt  öfvcrtygar  sig,   funktionerna  Jl^  ,'  på 
följande  sätt  sammansatta: 

/éoogle 


Digitized  by  ^ 


34      OYLDÉN,  UNDERS.  AF  THEORIEN  FÖR  HIMLAKROPPARNAS  RÖRELSER. 


fl  =  00    VI  — Vi 


n  =  $    m—s 
O.   S.   V. 

På  alldeles  analogt  sätt  bildas  funktionen  Pj  2»  ^  ^^^  ^^°" 
samma  utvecklas  efter  potenserna  af  {q^  och  (^2);  att  utsätta 
de  resulterande  formlerna  är  derför  lika  så  litet  nödvändigt 
som  att  anföra  uttrycken  för  Q,-  ^ ,  (S),»,  o.  s.  v.  Vi  anteckna 
endast  utvecklingarne: 

(54)      (5)=^  »i;)./ 

+  .  .  . 

(56)     (r)-^^»;:;.^-'/ 


hvartill  komma  analoga  uttryck  för  {U)  och  (F),  dem  vi  ej 
behöfva  anföra. 

47. 

Vår  nästa  uppgift  är  att  uttrycka  cos  H,  cos  2  fl,  o.  s.  v. 
såsom  funktioner  af  de  sanna  längderna  i  banan  v  och  r'.  Då 
H  betecknar  vinkeln  emellan  r  och  r'  samt  J  banomas  lutning 
mot  hvarandra,  så  inses  på  grund  af  formeln 

cos  H  =  cos  (v  + 17)  cos  {v  +  II)  +  sin  (r  +  /7)  sin  (r'  +  TI)  cos  J 

att  //  betecknar  afståndet  från  den  uppstigande  noden  af  den 
störda  kroppens  bana  öfver  den  störandes  till  den  punkt,  hvar- 
ifrån  v  räknas,  samt  fl'  afståndet  från  samma  nod  till  den  punkt, 
h varifrån  v   räknas. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHAKG    TILL    K.    SV.    VET.-AKAI).    UANDL.    BAKD.    6.   K:0    16.      35 

Ofvan    anförda    uttryck    för    coe  H    omgestaltas    lätt    till 
följande  : 

C08  H  =  fl  cos  (r  —  i?'  +  ^)  +  v  cos  {v  +  v  -{•  Il  +  II*) , 

<ler  vi  betecknat: 

fil  =  cos  \J;     y  =  sin  J  «/^, 

och  derjemte,  såsom  i  art.  39, 

n  —  n'  =  j 

Genom  att  upphöja  föregående  uttryck  till  q  vädrat  finner 
man: 

cob2H=  —  2av 

+  //2  cos  2  (v  —  r'  +  J) 

+  v^  cos  2  (t?  +  v'  +  n  +  W) 

+  2  juv  cos  2  (v  +  n) 

+  2fiv  cos  2  (r' +  /!'), 

och  likaså  funne  man,  medelst  vanlig  multiplikation  uttrycken 
lör  cos  3  H,  cos  4  ff,  o.  s.  v.  Man  förfar  dock  fördelaktigare, 
då  man  härleder  koefficienterna  i  dessa  uttryck  medelst  den 
rekursionsformel,  som  blifvit  angifven  af  Herr  Tisserand 
(Comtes  rendus,  Tome  LXXXVIII).     Med  honom  beteckna  vi 

cos  w  H  =  QJj^J^  +  2  V  Q^^o  ''''^  '  (''  —  v+J) 

+  2  2\^o)  ^^^^*  (r  +  r  +  /I  +  IT) 

■^  ^^^S  cos[(i+i)(r  +  /7)-(t~;-)(r'+/7')] 

+  2^Q;"J  cos[(i-;)(«  +  /7)-(i+;)(^^'  +  n')] 

der  II,  I  och  ^*  äro  hela  tal;  den  ifrågavarande  rekursions- 
formeln  ur  då  den  följande 

Digitized  by  VjOOQ IC 


36  OYLDÉN,  UNDERS.  AF  TUEORIEN  FÖR  HIMLAKROPPARNAS  RÖKSL8BR. 

Vid  begagnandet  af  denna  formel  måste  äfven  termerna 
med  negativa  indices  medtagas,  dervid  man  har  att  lägga 
märke  till  relationerna 

Q{n)  ^  Q{n)        _  Qin)       _  Q{n) 
hj  —hj  h—j  —if—j 

För  i  =  j  =  O  har  man  således 

qH)   +ö^''-1)  =  2iiÖ^''^   +2vQ^'*^ 
^0,  o  ^  ^0,  O  ^^^^},0  ^      ^  ^0,  1 

De  anförda  värdena  för  cos  H  och  cos  2  H  gifva  oss 
ö^'^  =0 


^0,  1 

och    utgående    från    dessa   erhåller  man,  med  stöd  af  den  an- 
förda rckursionsformeln,  de  öfriga  Q-värdena. 


§  TIL    FtfrberedaDde  nDdersöknlDgrar  af  den  absoluta  banan* 

48. 

Genom  att  från  störingsfunktionen  afsöndra  vissa  termer 
och  förena  desamma  med  fiindamental-differentialeqationerna 
vans  den  utgångspunkt,  hvarifrån  man  leddes  till  föreställ- 
ningen om  den  intermediära  banan ;  ett  analogt  förfarande  skall 

Digitized  by  Vji^US' IC 


BIHANO    TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.    BAKD.    6.   N:0    16.      37 

äfven  leda  oss  till  kännedom  af  den  absoluta.  Men  då  det 
förstnämnda  ändamålet  vans  genom  afskilj  ande  t  af  ett  uttryck, 
som  var  en  funktion  af  endast  r  (eller  Qq),  är  det  för  vår  nu- 
varande afsigt  erforderligt  att  från  störingsfunktionen  afskilja 
termer,  h vilkas  summa  utgör  en  funktion  af  både  r  (eller  (q) 
eller  q)  och  r^. 

Då  emellertid  (p)  slutligen  kommer  att  uttryckas  såsom 
funktion  af  r^,  så  kunna  alla  de  frånskilda  termerna  anses 
såsom  funktioner  af  endast  r^,  d.  v.  s.  såsom  oberoende  af 
variationen.  Den  del  af  variationen,  som  skulle  bero  af  dessa 
frånskilda  termer,  erhålles  derföre  medelst  en  ren  qvadratur. 
Men  då  försvinner  nödvändigheten  att  betrakta  dessa  termer 
särskildt;  ty  ändamålet  med  variationens  frånskiljande  var 
endast  det,  att  erhålla  en  differentialeqvation,  genom  hvars 
integration  ett  strängare  resultat  kunde  erhållas,  än  medelst 
de  förut  brukliga  successiva  qvadraturerna.  1  den  absoluta 
banan  behöfva  vi  derföre  icke  angifva  någon  särskild  del  af 
längden  under  formen  af  variationstermer,  men  deremot  blifver 
det  då  nödvändigt  att  i  stället  modifiera  uttrycket  för  tids- 
reduktionen. Vi  gå  nu  att  uppsöka  de  difFerentialeqvationer, 
som  komma  till  användning,  då  man  utgår  från  ofvan  antydda 
förutsättningar. 

Den  i  art.  2  uppstälda  likheten 


gifver  oss: 


dt  dv 


Ve  I  dV^  1  d(Q) 


dt  c    dt  c     dv 

härmed    erhålles    ur  den  andra  af  likheterna  (6)  den  följande 

,^   .   o*:^o  d^x       c^drdr,       1  d{Si) 

dt^    ^      dt  dt   ^         dt'^  dt  dt  ^  r     dv 

en  relation,   som  äfven  igenfinnes  med  stöd  af  den  första  lik- 
heten (2).     Vi  beteckna  nu  summan  af  de  termer,  vi  vilja  af- 

*  Det  torde  erinrRs,  att 

ör  df? 

Digitized  by  VjOOQ IC 


38  OTLDtN,  UNDBBS.  AP  THBORIBK  FÖR  HIMLAKROPPARMAS  RÖRKLSBR. 


m) 


^kilia  från  ~ 
J  c„     öv 


med  [Qq  o]  och  bestämma  x  ur  likheten 


(let  äterstdr  då: 


I  denna  likhet  införa  vi  i  stallet  för  t  en  ny  föränderliir 
z,  hvilken  —  i  det  vi  med  I  beteckna  en  ännu  till  vårt  for- 
fogande  stående  funktion  af  v^  —  vi  bestämma  medelst  likheten 

(57)  dt  =  t/z  (1  +  Z) 

Härmed  erhålles 

dl'  1      dvn 


dt        1  +  Z  c/z 
d^v^  1 


(/Z 


^  (ii*   ■"(1  +  Z)2  ^  dz^ 
och  gålcdes  blifver 


z^         (l+iy     \dzl  ' 


d^v^ 


dz' 


-^'  + 


2  dr 


c/Z 
1+Z 


\dzi  ~     ;^^f     i^««J 


Med   G  beteckna  vi  en  annan  funktion  af  r^,  hvilken  vi 
för  ögonblicket  endast  definiera  medelst  likheten 

^  -  l!^^ 
c/z  ""   r2  ^  ' 

hvarigenom    emellertid   inses,   att  Z  och  G  på  så  sätt  äro  be- 
roende   af  hvarandra,    att    om  den  ena  blifvit  bestämd,  så  är 
den  andra  ej  heller  mer  vilkorlig.  ^ 
Ur  den  anförda  relationen  följer 


iPv^  __  \('q  dG  di\^ 


;^ j^o  __  110  ^  'ii« 2  ^  G  ——^ 

dz"^  r^    dvQ  dz  r*        dVf^  c/z 


=  ^G^ 


IG 

dVa 


<•«  ^.2  dr 


2^G^ 


dv^ 

Digitized  by  LjOOQ IC 


BIHANO   TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    HAKDL.    BAND.    6.    N:0    16.      39 

Dessa    värden   för   -i-^  och   -—,  insatta  i  den  föreffående  lik- 
dz  dz^  '  ^ 

heten  af  andra  ordningen,  gifva  oss 

}_dG ^1_  dl  _  (1  -H  Z)^  .^      -, 

G  dv^       l+Zc/i^o"      G^      ^  *'•"■' 

Tänka   vi    oss    [Qq.  o]    ^^^^  ^°   bekant  funktion  af  r^,  så 
kunna  vi  integrera  denna  likhet.     Sättes  nämligen 


1+Z. 

så  följer: 

1 
G 

(IG 
dvo 

1      dl 
1  +  Z  dv„ 

1 

dy  . 

dvo' 

således  äfven 

-l''^   -fö 
f  dv„  -  1^0 

ol. 

en  likhet  hvars  integral  är 


1^1 

Vårt  resultat  blifver  således  det  följande 


^^=^  +  /[Qo.«]<^''o 


G  =  {l+l)]l2C+2f[Q,_,]dv„ 

Ofver  integrationskonstanten  C  kunna  vi  tydligen  fritt 
förfoga,  alldenstund  en  förändrad  bestämning  af  denna  konstant 
endast  skulle  medföra  ett  förändradt  värde  af  funktionen  SL, 
i)fver  hvilken  vi  ännu  kunna  fritt  disponera.  Vi  sätta  då 
2C=  ly  och  erhålla  efter  denna  bestämning  följande  relation 
emellan  Z  och  r<,: 

dz  ^'''"" 


\'c, {I +I.)^l\  2 J[Q„„]dv„ 

Den    reducerade   tiden   skola  vi  nu  beteckna  med  £  samt 
definiera  densamma  genom  uppställandet  af  likheten 

Digitized  by  VjOOQ IC 


40      OYLDÉN,  UNDKRS.  AF  TUEOHIBN  FÖt  HIIILAKROPFAEXAS  RÖaELSLE 

vi  orliålla  då 

(58)         d;=      -     J!:ll'^''o    _ 

U«(l+Z)\l  +  2/[Qo.„]c/r, 

t^ami   (lefisutom   följande    relation   emellan   den   sanna   och  den 
reducerade  tiden: 

(59)  <U  --.  ^'"-J  (1  +  Z)  d:; 

49. 

Med  stöd  af  de  funna  relationerna  gä  vi  nu  föret  och  främst 
att  införa  r^  såsom  oberoende  Variabel  i  likheten  (56).  Härtill 
hafva  vi  relationerna: 

äx  ^ ^_     ^X 

dt       1  +  Z  </z 

d^X^         1_       ^X_      __1 ^'i?. 

~dt^  ~  (1+  i)^  ~dz^        (i  +  Z)»  dz  dz  ' 

och  om  vi  for  korthetens  skull  beteckna 


;r  -do — l^^ool- J^. 

8å  gifver  oss  nu  likheten  (5(i): 

rp,+{2  f~y^,  f]  ^  =  (1  +  Z)»  ^,  A' 
c/z»       [     dz       1  +  Z   (/zl  dz        ^  '    H 

Men  vi  hafva  vidare: 

lar  ^  V^  ö  ^h 

dz        r-         dv^ 

^-1  =  ^  G^  ^^  —2  ^-^  G'^  —  —  +  ^  G  —  ^ 
^z^       r*  dvl  r^  <iVo  <iv^       ^*        ^Vq  ^^o 

Genom   att   införa  dessa  värden  i  den  föregående  likheten  er- 
hålla vi: 

d^  .   n   dG 1_  dl\   dx^  (1  +  3L)» 

,i„l      \G  do^      \  +  'l  dvj  dv"  6'» 

och  om  vi  nu  erinra  oss  relationen 

IdG 1       dZ^  [Qo.,] 

G  dv^      1  +  Z  rfr,      1  +  2/[Qo.„]  rf.>„ 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BTUANO    TILL    K.    SV.    VET.-AKAV.    HAKDL.    BAND   6.    N:0   16.      41 

sä    finna  vi: 

((iO)  ^  +  [Qo-q]   ^  =  ^     

dvl       1  +  2/[Q„.o]  dv,  dv,      1  +  2/[Qo.,]  dv. 

Det  är  ej  utan  intresse  att  uppställa  den  stränga  inte- 
gralen till  denna  likhet  för  den  händelse  att  funktionen  ^ 
bortlemnas,  der  densamma  förekommer  i  X.  Man  kan  då 
anse  denna  sistnämnda  funktion  vara  bekant,  och  erhåller  i 
sådant  fall,  om  med  L  betecknas  en  integrationskonstant, 

dx  1  \  j.         C  K  dv^  1 


d-/. 


^"0      Vi  +  2/[Q„.  „]  dv^  L        j  ^+  2/[Qo.  o]  dv^\ 

\iå  användandet  af  denna  formel  måste  konstanten  L  be- 
stämmas på  sätt,  att  den  konstanta  termen  i  resultatet  för- 
svinner. Vi  äro  härtill  befogade  på  den  grund,  att  v^  skall 
beräknas  med  den  sanna  medelrörelsen,  och  någon  mot  i^^^  pro- 
portionel  term   derföre   icke   får  förekomma  i  uttrycket  för  y. 

Åtskilliga  af  de  formler,  vi  dels  redan  funnit,  dels  i  näst- 
kommande artikel  gå  att  uppsöka,  gestalta  sig  väsentligen  för- 
enklade, om  vi  begagna  oss  af  beteckningen 

(61)  c,  =  fo(l  +  2/[Qo.o]  '^^'o); 

Vi  erhålla  härmed 


1  +Z 

V^o 

Vidare  finna  vi 

ur  formeln 

dv^     \7, 
dt  ~  »•* 

G 

1  + ; 

ögonblickligen : 

dv,_ 

dt 

,.2 

Då  man  dessutom  alltid  har 

dv„    .  dx 
dt    ^  dt 

Ve- 

=-72' 

så  befinnes 


dt       r^   Wc, 


Digitized  by  LjOOQIC 


42     OTLDtK,  UNDERS.  AF  THBORIEN  FÖR  HIMLAKROPPARNAS  HOKIUEK 

<Ilor 


Mod  användnintr  a<  <l<*tta  !)etecknin«?88ätt  erhålla  vi  i  stället 
lor  likhrton  (58): 

■    »-l  (I  +  Z) 

.ich  i  Ktiillct  for  (CO) 

</r-  '/'«      t/r„       r, 


50. 

För  att  nu  iifvon  erhålla  en  ditierentialeqvation  för  ra- 
diuevektor  af  samma  natur  som  den,  vi  funnit  för  variationen, 
erinra  vi  oss  till  en  början  att  likheterna  (6)  bibehålla  m 
Lnltighet,  hvilken  betydelse  man  än  må  gifva  åt  funktionen  x, 
endast  densamma  definieras  medelst  relationen 

^  =  ^«  +  z; 

ifrågavarande  likheter  komma  således  äfven  nu,  utan  någon  än- 
dring till  användning. 

Under  begagnande  af  de  i  föregående  artikel  förklarade 
beteckningar,  samt  pa  i^rund  af  betydelsen  af  funktionerna  5 
och  H  har  man: 

ocli  härmed  erhålles  ur  den  första  af  dessa  likheter 
.,1  .1 


r           r         \c 

dx 

,     r«    diii) 
V^      dr 

Digitized  by  LjOOQ IC 

B1UAN6   TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.     BAND.    6.    N:0    16.      43 

eller 

(64)      _^^j^A'^  +  «_./^  +  ^r2^  +  /^Z.f| 

Ur  denna  differentialeqvation  skola  vi  härleda  tvenne  andra, 
af  hvilka  den  första  kommer  till  användning,  då  q  sökes,  den 
andra  åter  då  man  söker  {q). 

Vi  införa  dcrföre  först 

a  _  1  +  g  _  1  4-  (7  +  Ä 
^  ""     Po     ^  Po 

och  hafva  då  att  identifiera  p^  med  — ^;  sätta  vi  derjemtc 
så  befinnes: 


T.5^    "^^  ^X  ^^l^g^i    ^   4. 


dvl         '         ^^^0         ^^' 


'^0 


o 


Q 


och,  då  man  betecknat  (art.  45) 

så   kan   man   angifva  ofvanstående   likhet  under  följande  form 
iivi,        '       <^^o      ^i^o       I  Pi  ^^'o     \^yo/r 

Denna  likhet  sönderfaller  i  tvenne  andra,  då  vi  insätta 

Q  =  JJ  +  K; 

och    emedan    någon    annan    relation  emellan  dessa  funktioner 
ännu  ej   blifvit  uppstäld,   är  ifrågavarande  sönderdelning  vil- 

Digitized  by  VjOOQ IC 


44      OYLDiSNp  UNDERS.  AP  THIOHIBN  FÖR  Hill  LAK  ROPPARK  AS  RÖRBLSKK. 

korlig.  Vi  beteckna  då  med  2*0  Bumman  af  alla  de  i  S  före- 
kommande  termer,  hvilka  skola  tagas  i  betraktande  vid  be- 
Htumningen  af  den  absoluta  banan;  likaledes  beteckna  vi  mM 
1  —  fi^  +  'F,  summan  af  de,  i  ofvanstående  likhet  med  p  multi 
plicerade  termer,  hvilka  för  samma  ändamål  medtagas;  för^upi^- 
stttlla  vi  nu  likheten 

\      Pil    ;'i . 

(ler  vi  dcsHiitotn  med  y^  betecknat  den  konstanta  termen  i  ot- 
voeklinjren  af  j^^j 

Don  för  R  {rullande  likheten  antager  härefter  följande  forn. 

,,.„,      iPii      ,Jloac.dR      I,       plyf,      ^  dx       ldx\\v 
d>'l        -      </fo      </«•«       I         Pi  d^      \<^Po'l 

Dessa  båda  likheter  kunna  endast  medelst  fortsatta  apprc- 
ximationer  lösas-  Ty  funktionerna  T  och  x  äro  icke  ursprung- 
ligen bekanta,  utan  kunna  för  desamma  mer  och  mer  exakta 
uttryck  härledas  endast  i  mån,  som  man  finner  riktiga  uttrvck 
för  Q  och  R. 

Men  den  form,  vi  ofvan  angifvit  för  likheten  (67),  är  icb 
under  alla  omständigheter  den  fördelaktigaste ;  det  är  dock  lät: 
att  ur  densamma  härleda  andra  former,  der  den  olägenhet  år 
undviken,  som  vidlåder  den  anförda,  och  hvilken  består  deri, 
att  den  direkta  integrationen  leder  till  termer,  hvilka  iDnc- 
hålla  r„  utanför  de  trigonometriska  funktionstecknen.  För  att 
åvägabringa  den,  för  det  antydda  ändamålet  erforderliga  trans- 
formationen  gifves  det  åtskilliga  medel;  vi  välja  för  tillfållf^ 
det  följande,  hvilket  synes  vara  det  enklaste.  Man  inför  en 
ny  föränderlig  r,  i  det  man  sätter 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHAN6    TILL    K.    SV.    VET.-AKAU.    HANDL.     BAND    6.    N:0    10.     45 

^  P\       P\ 

Medelst  differentiation  erhålles  häraf 

dv^  Pi  Px  dv^      p,  c/w«      pi  p,  c/y^ 

^^'o  P\  P\    *i^l  P\  P\  \  d^J        Pi    ^'^0 

_2&»1—  ^+2^-  /^\\— Po  1  5^  r 
p,  p,  di?o  'ivo  p,  p?  \  dvj  p,  p,    rfrj 

Insattas  nu   dessa  värden  i  likheten  (67),  och  lägges  derjemte 
märke  till  relationen 


^1  "pT' 


så  erhålles 


(69)      ^-a^^-Plifi 
dvl  dv^      dv^ 


.i,_,,.^,_^"^.,l,(^^)' 


J.  ^ 
Pi    dvl 


/»I    <^i'o         "  p\-\dva  I 

Po  Po 

Den  nu  införda  qvantiteten  r  skiljer  sig  ej  mycket  från  (p), 
för  hvilken  funktion  vi  nu  gå  att  uppsöka  den  bestämmande 
differentialeqvationen. 

51. 
I  artikeln  45  hade  vi 

^  =  _  (P)-Po  +  Po_  (p). 

^        (p)     ip)  ^^^' 

jemföres  detta  uttryck  för  q  med  det  i  föregående  artikel  an- 
gifna,  så  erhålles  följande  relation  emellan  r  och  (q) 

Digitized  by  LjOOQ IC 


46     OYLD^N,  UNDKRS.  AP  THBOBIEK  FÖR  HIMLAKROPPARVAS  RÖRELSER. 

(;>)        ip)  ^^^ 

Vi  ekulKs  med  tillhjelp  af  detta  varde,  genom  att  insätta  det- 
Hummn  i  likheten  (<>9),  lätt  nog  finna  den  sökta  eqvationen  för 
(o),  men  vi  föredraga,  att  härleda  ett  allmännare  resultat  genom 
Htt  i  likh(»ten  (04)  insätta 

a  ^  i+je)  +_(Ä) 

«lervid  vi,  för  korthetens  skull  heteckna 

[el  =  (q)  +  (R) 

Vi  hafva  då 

«  =  L±Jp1 

r          (;>) 
'  r__ !_  d(p)  ,  ,        _1_  d[Q] 

-' "  - 1-  JL  ^!i£)  +  A  liMn  (1  +  f„i) 

2   rf(p)d[e]      1   <P\o] 

ipy  dv„    dv^  ^  (p)  dii 

Dessa  värden  insätta  vi  i  likheten  (64)  och  erhålla  AL 
med  hänseende  till  relationerna  emellan  p©  och  c^,,  p,  och  c,, 
följande  resultat: 

^     '       Hvl        10')    dv„        */>,    rfrj    dv„  ^\         (p)     dvl 

Tp)  \  dv„  }       *  ;.,  (p)  dv,    dr,    ^  '  dv,^  \dcj  ]  l?J 
_  (Pj  _  1  4.    L  1^) L  /l(iL)\\  1  _1_  ^  ^'* 

~ '/',         0)  dvl'    <p^' ' '''« '     r.  (p)  ''•'o  '/r; 

^dv„      \dvj       fo  ^^    ^, 

Digitized  by  VjOOQ IC 


""o» 


BIHAN6    TILL    K.    8V.    VET.-AKAD.    UANDL.    BAND.    6.    N:0    16.      47 

och  slutligen,  då  vi  här  insätta  värdet  för  P  ur  likheten  (52,  a) 
finna  vi: 

^  dvl        \iv)    dv;       *  p,   dv,\    dv, 

+  Il  _±  ^^  +  A  /^)f_i  _J_  ±1  éM 
I      (r)   <i»2     ^p) '  '''■» '     '  P*  (''^  *'"«  ''''« 

^dv,      \dvj       P"  v,    ^*> 

Denna  eqvation  skulle  nu  äfven,  såsom  likheten  (66,  a) 
kunna  sönderdelas  i  tvenne  andra,  af  hvilka  den  första  gäfve 
(())  och  den  andra  (i2).  Då  emellertid  resultaten  erhållas  sär- 
deles lätt  och  äro  analoga  med  de  i  föregående  artikel  an- 
crifna,  så  torde  de  här  kunna  förbigås. 


52. 

Det  förberedande  resultat  i  afseende  å  den  absoluta  banan, 
8om  åsyftas  i  denna  paragraf,  skall  jag  uppsöka  genom  att  i 
likheten  (67)  införa  periodiska  termer  med  obestämda  koeffi- 
cienter. Denna  likhet  sönderfaller  då,  för  så  vidt  hon  skall 
vara  identisk,  i  flere  andra,  ur  hvilka  de  obestämda  koeffi- 
cienterna kunna  bestämmas.  Men  skulle  det  visa  sig,  att  en 
8adan  bestämning  icke  blefve  utförbar,  så  vore  härigenom  an- 
tydt,  att  formen  af  de  införda  termerna  ej  hade  varit  den 
riktiga.  —  I  alla  händelser  blifver  en  koefficient  obestämd, 
nämligen  den,  som  motsvarar  integrationskonstanten  m  i  den 
intermediära  banan.  Den  likhet,  ur  hvilken  nämnde  konstant 
bortfaller,  qvarstår  emellertid  och  innehåller  en  betingelse, 
hvarur  apsidemas  medelrörelse,  eller  den  qvantitet,  vi  i  det 
föregående  betecknat  med  g,  måste  bestämmas. 

Argumenten  till  de  elementära  termerna  innehålla  i  all- 
mänhet icke   den  störande  kroppens  medelrörelse  eller  längd, 

Digitized  by  VjOOQ IC 


48  GYLDÉN,  UNDERS.  AF  THEORIEN  FÖR  HIMLAKROPPARNAS  RÖRELSER. 

men  väl  medelrörelsen  af  dess  apsider.  Dylika  termer,  hvilka 
vi  fram  för  allt  måste  uppsöka,  uppkomma  tydligen  ur  pro- 
dukter Q    cos  v\  q'  sin  v\  ()'^  cos  2  v\  o.  s.  v. 

Vi  känna  ännu  icke  uttrycket  för  q'  i  den  absoluta  banan, 
och  måste  således  i  den  förberedande  undersökningen  begagna 
oss  af  det  värde,  vi  funno  i  §  V.  Vi  hafva  då,  alldenstund 
den  konstanta  termen  här  får  bortlemnas,  emedan  den  ej  för- 
anleder någon  term  af  elementär  beskaffenhet, 

Q=x'co8  [(l_s')»«-n;*) 

och  härmed  blifva  de  termer,  hvarom  nu  är  fråga: 

i  produkten  q   cos  v:  i  x   cos  (g   rj,  +  F'); 

i  produkten  q'  sin  v':  i  x   sin  (g   Vq  4-  f); 

de  följande  termerna  bortlomna  vi  tills  vidare,  såsom  varande 
af  högre  ordning. 

I  en  följande  afhandling  skall  jag  utveckla  en  fullständig 
theori  för  sambandet  emellan  rj,  och  t?^,  hvarigenom  den  förra 
vinkeln  kan  uttryckas  såsom  funktion  af  den  andra;  för  ögon- 
blicket är  det  oss  nog  att  känna,  det  denna  relation  har  formen 

v'^  =  IliVq  -h  const.  +  per.  termer, 

der  fl  betecknar  förhållandet  af  den  störande  kroppens  medel- 
rörelse till  den  stördas.  Då  nu  v'q  förekommer  multiplicerad 
med  den  lilla  faktorn  g\  så  bortlemna  vi  tills  vidare  alla  termer, 
med  undantag  af  den  första,  hvilken  växer  proportionelt  mot 
v^.  Vi  hafva  då  att  i  uttrycken  för  P  och  Q,  i  stället  för 
q'  cos  v   och  q'  sin  v   insätta  värdena 

i  x    cos  {^g  Vf^  -h  r) 
och 

\  X    sin  {j^g  v^  +  '') 

Af  funktionen  cos  H  betrakta  vi  nu  äfven  endast  termen 

cos  H  =  cos  \  J     cos  {Vq  —  Vq  ■{-  d) 

och  hafva  då  äfven 

d  cos  H  I   t2     .     /  '    .     ^\ 
^ =  —  cos  \  J     sm  iv  —  Vq  ■{-  J) 

i  hvilka  uttryck  vi  till  en  början  kunna  använda  ett  konstant, 
intermediärt  värde  för  J.  På  grund  häraf  finna  vi,  att  följande 
termer  skola  komma  till  användning: 

*)  Med  r  beteckna  vi  det  absoluta  värdet  af  ti. 

Digitized  by  LjOOQ IC 


BIHANO   TILL   K.    8V.    TBT.   AKAD.    UANDL.    BAND.   6.    N:0   16.      49 
q'   C08    if  =  J    x'    C08    J  J*     C08   {Vq  —  fiQ    Vq  -j-  J  —  H) 

Q   — ^ =  —  i  X   C08  J  J     em  {Vq  —  fig'  Vq  -^  J  —  r) 

53. 

I  öfVeren68tammel8e  med  den  grad  af  approximation,  8om 
vid  denna  förberedande  undersökning  åsyftas,  betrakta  vi  af 
funktionerna  P  och  Q  endast  de  delar,  som  uppstå,  då  i  båda 
insattes  det  intermediära  värdet  för  p';  i  den  sednare  äfven 
det  intermediära  värdet  för  p,  men  i  den  förra  den  ännu  obe- 
kanta funktionen  q  i  stället  för  q.  Vidare  utelemna  vi  alla 
termer,  hvilka  uppkomma  genom  multiplikation  med  funk- 
tionerna cos  2  ff,  cos  3  H,  o.  8.  v.  ^- ,  o.  s.  v.,  emedan 

dessa  gif^a  anledning  till  elementära  termer  af  högre  ordning, 
än  dem  vi  nu  afse,  nämligen  af  minst  Qerde  ordningen. 

De  termer,  vi  medtaga,  äro  således  att  hämta  ur  följande 
uttryck 

+  J  x'  cos  i  •/*  cos  (Vo  —  figv^^  yi  —  P)   ^  ^  p,| ,  ?' 

Q  =  —  i  X  cos  i •/*  sin  K  —  /ug  Vq  +  yÉ  —  T)    ^^  ^l]\  qI 

På  grund  af  undersökningame  om  den  intermediära  banan 
veta  vi  att  Po  är  gifven  medelst  uttrycket 

Po  =  *o  +  *i  cos  [(1  —  S)  t?o  —  /I; 

vi  erhålla  härmed  ur  ofvan  anförda  uttryck  för  Q  följande  termer, 
hvilkas  summa  vi  identifiera  med  [Qq  q], 

(o)  [Qo.o]  =  —  Oj  sin  (vo  +  Vj)  +  a,  sin  v, 

Och  härvid  hafva  vi  betecknat 

Vo  =  (l-s)ro-^ 

Digitized  by  VjOOQ IC 


50     OTXDtN,  UKDB118.  AF  THBOIIBN  FÖR  HHI LAKEOPPARHAS  RÖRKLSlt. 

+   i   X    X„    C08   4  7     3,    , 
-I-  i  x'  xj  coe  J  J*  JJI^I^, 


a,  =  —  \    X|    X     COB    J  ./      fiA,    , 
—  j    xj    X     C08    J  7*    ^,'  , 


Ett   analog   resultat   för  P  skulle  vi  erhålla,  om  q^  insatta  i 
ofvan  anförda  uttryck  för  denna  funktion  i  stallet  for  q. 
PA  grund  af  likheten  (61)  finna  vi  nu  afven 

^^  ^*  =  ^  =  1  +  aj  C08  (Vo  +  v^)  —  a,  cos  v^ 

då  vi  nämligen  beteckna 


_      2a, 


54. 

Vid  betraktandet  af  den  lätt  funna  form,  funktionen  P 
skulle  antaga,  om  man  införde  det  intermediära  värdet  ^  i 
stället  för  Q  inser  man  omedelbart  att  de  förnämsta  termcma 
i  uttrycket  för  q  måste  innehålla  argumenten  v^,,  v^j  -f  Vj  och 
Vj;  vi  sätta  derföre 

(y)     Ö^  =  »^0  +  »1  CÖ8  Vo  +  X,  cos  (v^  +  v,)  +  X,  cos  V|  +  p 

och  anse  ^  betyda  summan  af  alla  icke  utsatta  termer  i  q^ 
Koefficienten  x,  är  en  integrationskonstant,  men  de  öfriga  kunna 
bestämmas  genom  att  införa  detta  värde  för  q  i  likheten  (67). 
Vi  hafva  då  först  och  främst  att  bilda  funktionen  P,  h vartill 
vi  åter  äro  nödsakade  att  uppställa  uttryck  för  potcnsema  af  p. 
Om  vi  härvid  bortlemna  (T,  såsom  innehållande  termer  af  högre 
ordning  än  de  utsatta  bofinncs 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BlUANO    TILL    K.    SV.    VBT.    AKAD.    UANDL.    BAND   6.    N:0    10*      51 

p»  =  x5  +  ixj  +  ix^  +  jxj 

+  [2  Xo   X,    +   Xj    X,]    C08    Vo 

+  [2  Xo  xj  +  xi  X3]  C08  (vo  +  v,) 

+  [^  *0    ^i   +  ^1    ^2]    C08   Vj 
+   X2   X3   C08   (Vq  +  2  v,) 
+  Xi    X3    C08    (Vo  —  Vj) 

+  X,  X2  C08  (2  Vq  +  v,) 

+   \    xj    C08    2  Vq 

+   i    X2    C08    2    (Vo   +    v,) 

+  .1    X^   008   2  v, 

Det  kommer  att  visa  8ig,  att  om  man  anser  qvantiteterna 
Xi  och  xj  vara  storheter  af  första  ordningen,  så  blifver  x,  en 
qvantitet  af  andra  ordningen;  x^  måste  under  samma  an- 
tagande anses  såsom  en  storhet  af  Qerde  ordningen.  Bort- 
lemna  vi  derföre,  i  koeilicienterna  till  de  termer,  hvilka  ej 
direkt  inverka  på  bestämningen  af  koefBcientema  x©,  Xj,  X2 
och  X3,  alla  qvantiteter,  som  öfverstiga  den  tredje  storleks- 
ordningen, så  erhålles  följande  uttryck  för  q^: 

ö'  =  ^0  (^S  +  4  *J  +  i  *^  +  i  ^p 

-f-    i    X,    (2xo    X,    -I-    Xj    X3) 

+  J  X2  (2  Xo  Xj  +  X,   X3) 

+   i    ^3    (2  Xq   X3   +   X,    Xj) 
Xo    (2  Xo    X,    +   Xj    X3) 

+  {  +  i  ^J  +  i  ^1  »3  +  4  *i  ^2        }  C08  Vo 
+  i  Xj  (2  Xo  X,  +  X,  x,) 

+   i    ^8    (2  Xo    Xj   +   X|    Xj) 

Digitized  by  VjOOQ IC 


co«  (^o  +  ^i) 


52   OTLDtN,  UNDBR8.  AP  TBKOUBN  PÖl  HIMLAKROPPAIVAS  KÖEXLSKt. 

+  J  X,  (2  x^,  X,  +  X,  X,) 
+  i  »8  (2  »o  «i  -H  X,  X,) 

Xo  (2  Xo   X,  +  X,    xj 

+       +   J    X*   -I-  4    Xj    X,   +    J    Xj    Xj  ^  C08    v, 

+  i  X,  (2  Xo  X,  +  X,  X,) 

+  4  X,  (2  Xo  X,  +  X,  X,) 

+   J    Xj    X,    C08    K  —  v,) 
+  I  X,   Xj   C08  (vo  +  2  v,) 

+  .  .  . 

55. 

De  angifna  utvecklingarne  för  ^,  q^  och  q^  ineätta  vi  nu 
i  det  i  art.  53  uppstälda  uttrycket  för  P.     Beteckna  vi: 

(^)     [-P|.  ol  =  W  +  ^1  C08  Vo  4-  b,  C08  (vo  +  v,)  +  b,  co8  v,  +  [{P,  J|, 

och  an8e  [[Pi  oll  betyda  8umman  af  de  icke  utsatta  termerna, 
så  hafva  vi  följande  uttryck 

"o  —  Fo.  o  *♦■  Fl.  o 


+  J  COB  i  r   X'  {>!'/,   X,  +  9'^\  [2  X„  *,  +  X,   X,)  +  . .} 


»I  =   Pl.O   *1 

+  >i!o  [2*0  *i  +  "i  »al 


Digitized  by  LjOOQIC 


BIUAN6    TILL    K.    SV.    VBT.-AKAU.    UANDL.    BANU.    6.   N:0   16.      53 


+  3  x,  X,  X, 


+  i  C08  jy*  x'  {»1'/,   X,  +  2  il^,;\  (Xo  X3  +  X,   X,]  +  .  .} 


»I  =Pl.O   »I 

.(0) 


+  P2.  o  (2  »o   »2  +     ''l    »si 

+  xj  [2xJ  +  xJ  +  x5-|  +  {  xj) 
+  3  Xo  X,  X, 


^   ^3.  o 


+  .  .  . 


+  1  C08  J7*  X'  {p1'.\  +  p1'\  Xo  +  »1*;,  [xj  +  i  xj 
+  1  x^  +  J  xj]  +  .   .   .} 


.(o) 


+  x,  PxJ  +  xJ  +  xJ]  +  i  x] 
+  3  Xo  X,  X, 


j^(0) 


+  .  . 


+  i  C08  17*  x'  {p^/.\  X,  +  2  pj\  [Xo  X,  +  X,  x.)  +  .  .} 


56. 

Sedan  dessa  värden  blifvit  funna  äro  alla  förberedelser 
undangjorda,  och  vi  kunna  nu  öfVergå  till  integration  af  lik- 
heten (67),  hvilken  vi  för  vårt  nuvarande  ändamål  skrifva, 
såsom  följer: 

Co  dvl       '  dt?o  ctoo      Co  ^  c^       ^^  ^    *-®^ 

Digitized  by  LjOOQ IC 


54    OYLDJEN,  UNDKRS.  AK  TUKORIKN  PÖR  HlMLAKEOPPARlHAa  RÖ&SLSEm. 

Med  hänaoendo  till  likheterna  (fi\  (y)  ^^  W  erhållen 
huraf  förflt  och  frainst  de  fyra  följande  relationerna,  hrilka, 
såsom  det  kommer  att  viea  sig,  innehålla  bestämningar  af  qvan- 
titema  g,  yjt  y,  och  x^, 


(I) 


(II) 


(III) 


-K,  (i-f)»  + i  X,  »,  (1  - ^c')* - J  *,  «4  (g  —  fisy 

—  I  (*j  »a  —  *»  »j)  (I  —  ^s)  (S  —  fs) 
+  X,  —  1  jf,  a,  +  4  «a  a»  =  —  P*  I»! 

I-  X,  (1  -  figy  +  i  X,  a,  (1  -  6)» 

-  X,  {g  -  figy  -  i  X,  a,  (1  -  g)» 

+  i  X,  a,  (1  -  s)  (1  -  /ut') 
+  X,  +  é  X,  a,  ^  »3  (1  +  xo)  —  r«  *»! 


—  1  XI  aj  (1  —  |iij')*  +  i  X,  a,  (i-  —  (ig? 
(IV)  j+  1  X,  a,  (I  -,,j;')»_i  X,  a,  (e-figy 

+  i  Xj  Bj  —  i  X,  a,  +  Xa  =  —  p^K 

samt  (lessutom  (lifTerontialcqvatioDCD 

(B)     (1  +  a^  C08  (vo  4-  v,)  —  a,  cos  v,)  -^^ 

o 

—  i  ((1  —  ^C')  »I  sin  (v„  +  v,)  —  (g  —  /Ig)  a,  sin  v,)  -^^ 
+  (1  +  a,  cos  (v„  +  v,)  —  a,  coe  v,)  p 

=  -  i  X,  a,  ((1  -  g»)  -  J{l-g)  (1  -  ^g')  -  1]  cos  (2  v„  +  v.) 
+  i  X,  a,  ((1  -g)»  +  1(1  -g)  (g_«g')-  1]  cos  (vo-  v,) 

(      Jx,a3[(l-^gT  +  i(l-|Ug')(s-iUS')-l]| 
+  {  >cob(v„  +  2v,) 

I- i »» »4  Ks - ^sT  +  Hl  - -"ffO  (s - ^e) - 1]) 

-  i  X,  a,  ((1  —  /Ig')»  +  4  (I  -  /«<;■)'  - 1]  cos  2  K  +  v,) 

+  4  ''i  «4  [(S  -  fsy  +  4  (S  -  ftsr  -  1]  cos  2  v, 
-i>o[[i',.«]] 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANO  TILL  K.    8V.   YBT.-AKAD.    UANDL.    BAND.   6.    N:0   16.      55 

Här  äro  emellertid  upptagna  termer  af  högre  ordning  än 
den  vi  nu  afsc;  vi  bortlemna  derfore  först  och  främst  alla  så- 
dana termer,  som  icke  genom  integrationen  antaga  elementär 
natur;  vidare  utelemna  vi  äfven  de  termer,  hvilkas  koefficienter 
äro  af  högre  ordning  än  den  Qerde  i  afseende  på  exentrici- 
tctema.  Såsom  qvantiteter  af  första  ordningen  hafva  vi  att 
anse  koefficienterna  Xp  jtj  samt  koefficienten  a,  dividerad  med 
en  qvantitet  af  samma  ordning  som  g.  Koefficienterna  x^  och 
a,  äro  deremot  af  andra  ordningen  och  x©  af  Qerde.  Då  vi 
nu  kunna  antaga,  att  q  icke  innehåller  någon  term  af  andra 
ordningen,  så  följer,  om  man  tänker  sig  termerna  af  femte 
ordningen  utelemnade,  att  qvantiteten  q  erhålles  ur  eqvationen 

(O)  [1  —  aj  cos  (Vo  +  v,)  +  a,  cos  vj  -^ 

o 

—  i  [(1  —  fiS')  »2  sin  (vo  +  v,)  —  (g  —  //g')  a,  sin  vj  -^ 


dv^ 


+     [1  —  a,  cos  (vo  +  V|)  +  a,  cos  vj  (> 
3  g  +  iug 


p-Sjtig- 


xi  a,  cos  K  — v,) 
«2  a,  +  i  xj  a^    cos  (vo  +  2v,) 


+  i  Xj  a,  cos  2  v, 

De  termer  i  uttrycket  för  funktionen  [[-P|^o]]»  hvilka  motsvara 
de  i  denna  likhet  utsatta,  skola  vi  längre  fram  uppsöka. 


57. 

I   ändamål   att   förenkla  lösningen   af  likheterna  (I),  (II), 
(III)  och  (IV)  införa  vi  nedanstående  beteckningar. 

Vi  sätta: 

b,  =  Xi  /T,  +  Xj  iT, 

bj  =  K2   +   Xj    ^^2 

bj  =  xj  /T,  +  xj  /Tg 

»3  =  Xi     X3 

Digitized  by  VjOOQ IC 


56     OTXDÉlf,  UlTDIftt.  AP  THlOftlllt  FÖl  HIMLAKKOPPABIIAS  EÖSBlSia. 

och    haiVa  då,    på  grund  af  do  i  art.  55  anibrd»  vården  för 
bp  b,,  b,  samt  värdet  för  a,,  följande  uttryck: 

^.  =  >K  •  +  2  P?o  n.  +  p':\  [3  «;  +  I  xj  +  I  ««  +  f  xjl  +  .  .  . 


+  Jco8jJ*x' {2  >;'/,«,  +  ..} 


,(•) 


^,  =  Pi.  o  »1  + 


+  4  cosjj^x,  {<*;.  + »;'>,  +  ...} 

—  yi.  o  ■•■  *  "i.  o  *o  +  •  •  • 

=  Pj.o  Xj  +  •  •  . 

+  JC08  jj*x'{p;;*, +  2p',;',  xo  +  -t 

9(0)       ,     o  ^(0)  ^ 

+  Jco8l7'x'{2>J\x,  +  ...} 


Med  hänseende  till  dessa  former  för  koefficienterna  b,,  bj, 
b,  och  a,  erhålles  ur  likheten  (III): 

X,  {i-is-tigT  +  p»  K,)  =  X,  (Z,  (1  +  xo)-Po  isr, 

+  i  a,  ((l-6)»-i  (1-s)  (1-/15-)-  1)]; 
eller,  om  man  betecknar: 

så  befinnes 

(b)     X,  =  X,  »^ 

På   grund    af  denna  relation  samt  de  ofyan  anförda  ut- 
trycken för  b,,  bj,  o.  8.  v.  gifver  oss  likheten  (I)  ett  resultat, 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIUANG    TILL    K.    8V.    VET.-AKAD.    HANDL.     BAND   6.    K:0    16.      57 

ur  h vilket  x,  såsom  en  gemensam  faktor  helt  och  hållet  bort- 
faller.    Man  finner: 

-  i  (X,  L,  -  »,  a,)  (1  -  ftg')  (s  -  fie') 

-  i  xj  X3  +  i  ^3  a,  =  — Po  (^i  +  ^i  ^1) 
Vidare  gifver  oas  likheten  (II): 

(d)     x,(2.us'-^»S»+Po^»)-^^'«?4=-«4(l  +  '«o)-l>.Ä,; 

och  slutligen  finner  man  ur  likheten  (IV)  omedelbart  qvanti- 
teten  ^0,  hvars  värde,  om  man  bortlemnar  alla  med  den  stö- 
rande massan  multiplicerade  termer,  representeras  af  en  enda 
term;  man  har  nämligen  då 

(©)  «o  =  i  ^1  ^s  A 

=  i  xj  ^,  i, 

58. 

Härledningen  af  de  obekanta  storheterna  ur  likheterna  (a), 
(6),  (c),  (d)  och  (c)  medelst  successiva  approximationer  skulle 
ej  vara  förenad  med  någon  väsentlig  svårighet,  derest  icke  Xi 
inginge  i  dessa  formler  såsom  en  obestämd  konstant.  Emel- 
lertid  ingår  denna  qvantitet  på  så  sätt  i  de  ifrågavarande  ut- 
trycken, att  värdena  for  5,  ^j  och  Xj  kunna  anses  oberoende  af 
densamma,  om  man  bortlemnar  alla  termer,  hvilkas  ordning 
öfverstiger  den  andra.  Man  finner  först  och  främst  ur  lik- 
heten (a),  om  man  der  bortlemnar  alla  termer,  hvilka  för- 
svinna med  den  störande  massan, 

*i  =  (l  +  Xo)  A» 
och  vi  skola  visa  att 

Xj  =  i   Zr, 

utgör  ett  approximativt  värde  för  xj. 

Härtill  behöfva  vi  en  relation,  hvars  riktighet  ganska  lätt 
inses  på  grund  af  de  i  art.  44  angifna  uttryck  för  koeffici- 
enterna Pi  och  p,  nämligen  den  nedanstående 

^  ^0. 1  +  Po   Po.  I  =  ■"  ^1.  1 

Digitized  by  CjOOQ IC 


fiS      orLDÉN,  DNUBR8.  AF  THBORIKN  PÖR  HIMLAKOPPAKKAS  KÖEELSKK. 

Vidare  orfordrae  för  bosagde  ändamål  att  vi  tnuiBfonnera  ko- 
oflBci(>nton  till  x,  i  likheten  (J)  genom  att  uttrycka  produkten 
/>„  /T,  medelst  g. 

En  blick  på  de  uttryck,  vi  anfört  i  art.  57,  låt«r  oss  inst' 
att  man  har 

härmed  erhålla  vi,  <ift  detta  varde  insattes  i  likheten  (r), 
2  f^S  -  ifVr  +  /'o  Ä",  -  -  2  is  -  Mfi) 

+  C» -(«')* 

—  J  CO»  jy    X   (P,  ,  xj  +  .  .  .^  ;>e 

+ 2 ^    ^* 

+  \  (x,  L,  -  ^,  a,)  (1  -  ^g')  {g-iii) 

—  ;^o  ^1  *^i5 

och  emedan  /T, ,  oafsedt  den  med  den  störande  massan  multi- 
plicerade faktorn,  är  en  qvantitet  af  första  ordningen,  så  inses 
att  om  man  sätter 

2  fxg  -  {lA^f  4-  Po  ^2  =  -  2  a-  -  W)  (1  +  I?'), 
qvantiteten  t{  måste  vara  en  storhet  af  andra  ordningen.     Ut- 
trycket   för  denna   qvantitet   erhålles   omedelbart   på  grund  ai 
det  föregiiende,  hvarföre  detsamma  ej  behöfver  anföras. 
I  stället  för  likheten  {d)  hafva  vi  nu  den  följande 

(f)     2x,  (g-Ms)  (1  +  f/)  =  a,  (1  +  xo)  +  Po  ^2-— 7"-  *i  ^ 

och  här  måste,  i  stället  för  a,  och  K^  insättas  de  värden,  vi 
i  art.  53  och  art.  57  angifvit  för  dessa  qvantiteter.     Vi  haf^a 

aj  =  *  C08  4  J    X    \SS^  ,  +  xo  (^,  1  +  4  xj  <Ä,  I  +  •  •/  y:^ 

^2  =  ^\  ^3    »?'«  +    •  • 

-f  4  cos  4  J^  X    {po'  1  +  ^0   Pi!  I  +  å  ^?   f  v  I  +  •  •} 

Digitized  by  VjOOQ IC 


/'i 


ÖUUNO    TILL    K.    SV.    VBT.-AKAl).    HANDL.    BAND.    6.    N:0    16.     59 

Om   vi   nu   tillämpa  den   ofvan   anförda  relationen,  så  be- 
finnas 

2  (l) 

aj  (1  -f  Xo)  +  p„  Ä^j  =  —  J  008  J  t/    x'  Ji,^ , 


+  r:^-i-^^'''K.W...} 


.(o) 


+  Po    >^\   ^Z     >2.  O 

+  i  p,  008  i  J'  X   {9['\   Xo  +  i   P['\   Xj  +  . .  .^ 


J 

På  grund  af  de  anförda  uttryoken  ooh  likheten  (a)  finner 
man  lätt,  att  såväl  L^  som  ^3  ooh  Xj  innehåller  den  gemen- 
samma faktorn  x'  cos  \  J  .  Denna  faktor  skola  vi  utbryta,  men 
derjemte  några  andra  faktorer,  hvarigenom  alla  formler  vinna 
i  beqvämlighet  då  de  skola  användas.     Vi  sätta 

/=  —  k  eo8  kJ     X >; 

S  — ^^S 

faktorn  /  är  således  en  qvantitet  af  företa  ordningen,  alldenstund 
den  störande  massan  ooh  dermed  jemförbara  storheter  få  anses 

försvunna  1  förhållandet  '—-,\  vidare  beteokna  vi 

(g)  ^3=     /.(^3) 

X2=i/.{X2) 

du  (/vj),  ((J3)  ooh  (X2)  beteokna  qvantiteter,  h vilka  ej  mycket 
dkilja  sig  från  enheten.  Uttryoken  för  desamma  skola  vi  efter- 
hand uppsöka. 

Det  i  föregående  artikel  angifna  uttrycket  för  L3  gifvcr 
oss  omedelbart 

(h)  (X3)  =  1+  !  ^i  -nf  +  •  •  • 

För  Ä3  finna  vi  äfven  omedelbart: 

Digitized  by  VjOOQ IC 


60     OTLUiSK,  DNDKU.  AF  TUIOIIBN  FÖR  UlMLAKROPPAaNAS  RORtLäU. 

(1)      ^,  =  4/{w  >?'.  +  ••} 

Afvcneå  erhållc8  ur  de  ofvan  anförda  värdena  af  a,  och  K^: 
Härmed  finner  man  ur  likhoten  (b): 

(1)   (1  -  (s  -  fisT  +  p.  K",)  {»,)  =  (Z,)  (1  +  *o) 

—  å  Po  {(»j)  >»"  o  +  •  •} 


+  i  Po  (s- W)j-(fr  +• 


Insattes  värdet  x»  =  J  /  (x,)  i  likheten  (/),  så  crhålles 

/(S  -  ^c)  M  (1  +  •?')  =  a,  (1  +  xo)  +  p„K^-  ^^^  »J/  (4)- 
och  nu  härlcdcs  på  grund  af"  redan  anförda  relationer: 

(m)   (X,)  (1  +  ;,')  =  1  +  »]  Po  (*3)  -z^.  +  •  •  • 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG    TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    HaNDL.    BAND    6.    N:0    16.       (U 


2  uc     ^0. 1 


5**!.  1  i 

hvilkot  värde  vi  skola  beteckna  med  1  +  i^,  så  att  man  har 

^""■^  ~  1  +  >?' 

I  afseende  på  qvantiteterna  i;  och  jy',  hvilka  båda  äro  af 
andra  ordningen,  kan  anmärkas,  att  den  väsentligaste  delen  af 
/y  är  af  samma  ordning  som  qvadraten  af  den  störda  kroppens 
banexeutricitet,  och  att  den  väsentligare  delen  af  1/  är  af  samma 
ordning  som  qvadraten  af  den  störande  kroppens  banexcentri- 
citet. 

Resultatet  af  undersökningarne  i  denna  artikel  består  vä- 
sentligen af  relationen 

(n)  *3  =  2x.  J-^(*,), 

i  stället  för  hvilken  den  approximativa  likheten 

^3  ~  ^3  =  ^  ^2 

i  en  första  tillnärmelse  kan  användas. 


59. 

Ett  approximativt  värde  för  g  erhålles  medelst  använ- 
dande af  de  formler,  som  gälla  för  den  intermediära  banan. 
Af  tvenne  orsaker  kan  detta  värde  dock  icke  fullständigt  an- 
gifva  apsidemas  värkliga  medelrörelse.  För  det  första  ingår 
nämligen  i  dessa  formler  icke  den  störande  kroppens  ban- 
excentricitet,  och  för  det  andra  kunna  dessa  formler,  äfven 
om  de  vore  fullständigare,  ej  gifva  det  sökta  resultatet,  då 
den  absoluta  excentriciteten  ännu  ej  är  känd.  Vi  hafva,  för 
att  komma  till  kännedom  om  beloppet  af  denna  qvantitet,  först 
och  främst  att  uppsöka  relationerna  emellan  de  absoluta  och 
de  intermediära  elementen:  excentricitet  och  perihelii  longitud 
för  epoken. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


H2  QYLUÉN,  UNDEKS.  AF  THEORIBN  FÖR  HIMLAKROPPARNAS  RÖRELSER. 

Till  en  början  bortlemna  vi  alla  termer,  hvilkas  storleks- 
ordning öfverstiger  den  andra,  och  hafva  då 

^  =  )fj    COS    V„   -h   Xj    COS    (Vq  -h   v,)   +   2  X,    X2    CO8    v, 

Tänker  man  sig  vidare  uttrycket  för  den  intermediära  radius- 
vektor  äfven  gälla  för  den  absoluta  banan,  i  det  man  antager 
elementen  e  och  71  vara  föränderliga,  så  kan  man  på  grund  af 
likheten  (43)  [art.  37]  uppställa  följande  relation 

(71)  L±J  =  l±M  ^  1  +  €  COS  (vq  +  r—n) 

eller 

Q  =  YZr^i  "  ^  +  Y^Z~^  [^  ^^^  (^-  o  COS  Vo  -h  e  sin  (tt-O  sin  v^j 

För  att  detta  uttryck  skall  vara  identiskt  med  det  föregående 
erfordras  att  följande  vilkoiseqvationer  blifva  satisfierade 


(72*) 


Po 


1— ( 

Po 


e  COS  (/r  —  r)  =  Xj  +  Xj  coe  v, 


\  —  é 


12  e  sin  (ti  —  O  =  —  x^  sin  v, 


^^-^  =  1  +  2  X,  X2  COS  v, 


\  —  é 


Med    bortlemnande    af  qvantiteter   af  tredje   ordningen    (inner 
man  häraf 

e^  =  x^  +  2  Xj  X2  COS  v,  +  x^ , 
hvaraf  vidare  följer 

De  egentliga  obekanta  äro  emellertid  x,  och  T,  af  h vilka 
den  .^^ednare  äfven  ingår  i  argumentet  Vj.  För  att  finna  dessa, 
omställa  vi  ofvan  anförda  likheter  på  följande  sätt 

X,  cos  r  =  T^ZTi  ^  c^s  ^  —  ^2  c^s  [(?  —  f^^)  ^0  +  ^ —  '^l 
X,  sin  r  ^  TZ1~^-  *^  ^^^  ^  ~"  ^2  ^^^  [(5  —  i"S')  ^0  +  ^  —  '^l 

Sätte.^   i  en  första  approximation  förhållandet     -  "  ^  lika  med 
enheten,   så   erhållas   ur   dessa  likheter  omedelbart  värden   för 

Digitized  by  VjV^UV  IC 


BIHANG    TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.    BAND    6.    N:0    lO.      63 

Xj  och  r.  Med  dessa  beräknas  p^,  hvarefter  man  ur  samma 
likheter  finner  noggrannare  värden  för  x,  och  F, 

Sedan  x,  blifvit  bestämd  finner  man  x„  ur  formeln 

^o  =  i  ^J  ^3  ^3— Po  bo  +  .  .  . 

och  denna  term  skola  vi  äfven  medtaga,  ehuru  densamma  är 
af  högre  ordning  än  de  förut  betraktade.  I  stället  för  den 
tredje  af  likheterna  (72*)  hafva  vi  nu 

.  ^ -^  =  1  +  Xo  +  2  X,   X2  cos  v, 

och  härmed  erhålles 


x2- 


Po  =  1  +  ^0  —  ^]  —  ' 

och  således  har  man,  med  den  approximationsgrad,  som  här 
blifvit  afsedd, 

Co  =  ^1  a  (1  +  Xo  —  x2  —  x2) 

60. 

Vi  skola  nu  äfven  härleda  ett  approximativt  resultat  i  af- 
seende  på  funktionen  3L.  Likheten  (58)  skrifva  härtill  på  föl- 
jande sätt: 

(1  +  ^)  a^.^^ (Lzi^)? v/IEZ7o  ,„^.^ 

V/U,  (1  +«  C08  K+  r-;i))»  V      Po      7>, 

1  "^  é^  T) 

men    innan   vi  i   densamma  införa  de   för  och   —   ffäl- 

Po  Pi 

lande  uttrycken,  skola  vi  med  det  förra  vidtaga  en,  till  sina 
följder  ganska  väsentlig  förändring.  Vi  erinra  oss,  att  värdet 
2  Xj  x,  blifvit,  såsom  approximativt  riktigt,  insatt  i  stället  för 
Xj,  hvarigenom  alla  periodiska  termer  af  andra  ordningen  i 
uttrycket  för  p^  bortföUo;  insattes  nu  åter  det  stränga  värdet, 
och  betecknar  man  derjemte 

^3  =  7.3  (1  +  xo)  +  ig  —  fi^)  Äg, 

der  Ag  betyder  en  qvantitet,  hvars  värde  vi  genast  skola  an- 
gifva,  så  befinnes 

l—e^  ^ 1 

P«  (I +  ,,){!  4.x,   [7.3  4.^^  y^^osv.} 

Digitized  by  LjOOQ IC 


64   OYLD^N,  UNDERS.  AP  THEORIBN  FÖR  HIMLAKROPPARNAS  RÖRELSER. 

Värdet  för  A3  finner  man  omedelbart  ur  likheten  (Z),  efter 
att  hafva  multiplicerat  densamma  med  faktorn  /;  man  erhåller: 

1  I  »'"^ 


+  i 


^-''M^^'^^  Il 


För  att  äfvcn  hafva  funktionen  —  ansdfven  under  en,  för  vårt 
nuvarande  ändamål  lämplig  form,  beteckna  vi 


(p) 


och  hafva  då,  på  grund  af  likheten  (^'), 

a^  =  (S  —  ^g )  A 
Formeln  (/?)  [art.  53]  blifver  nu 

^  =  1    -f   (S  — jUff)    /.2    COB    (Vo  +  v,)  —  X,     L3    CO8    v, , 

och  härefter  erhålla  vi,   genom  multiplikation  af  denna  likhet 
med  uttrycket  för  ^   "^  ^, 

+  (S  —  !"«')  A  TOS  (v„  +  v,) 
-}xj  Z3  (/.,  +  ^^'  A,) 

-  i  Xj    /.3    (/>3  +  ^f^'    A,)    C08    2    v, 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIBANG   TILL   K.    SV.    VRT.-AKAD.    HANDL.    BAND.   6.    N:0   16.      65 

+  i  (S-IUS')  X,  A  [a  +  fT^]«««(^o  +  2v,)| 

Här  äro  emellertid  termer  af  högre  ordning  upptagna,  än 
den,  intill  hvilken  våra  resultat  kunna  vara  riktiga.  Hit  hör 
i  främsta  rummet  den  term,  hvars  argument  är  2vi.  Denna 
term  utelemna  vi  således,  men  dessutom  alla  de,  hvilka  inne- 
hålla faktorn  (g  —  (xg)  antingen  upphöjd  till  qvadrat  eller 
multiplicerad  med  en  qvantitet  af  fjerdc  ordningen  i  afsecnde 
på  excentricitetema.     Erinra  vi  oss  dessutom  att  man  har 


ITO  =  i   *f    ^3  + 


O» 


der  Kq  betecknar  en  med  den  störande  massan  multiplicerad 
qvantitet,    hvars    värde    på    grund  af  föregående   uttryck  lätt 

kan   angifvas,  och   hvars  hufvudsakliga  term  är  —  p„  ll^,  o ,  så 
antager  vårt  resultat  följande  form 

ro      ri 

+  (g  —  i"s')  A  cos  (Vo  +  Vy) 

+  i  (S  —  i"S )  ^1  -^2  -^3  cos  Vo 

+  i  (S  —  ^^9)  ^1  A  -^3  C08 (vo -f  2 Vi)} 

Efter  dessa  förberedelser  kunna  vi  lätt  uppställa  ett  ut- 
tryck  för  funktionen  Z,  vid  hvilken  vi  fasta  det  vilkor,  att 
genom  densammas  införande  den  reducerade  tiden  ^  blifver 
befriad  från  termer  med  lång  period,  hvilka  i  följd  af  integra- 
tionen skulle  blifva  af  elementär  beskaffenhet.  Vi  kunna  då 
anse  ^  vara  bestämd  medelst  likheten 

^      V^,  (1  +  xo)  (1  +  e  C08  (v„  +  r-n)Y 

och  finna,  med  utelemnande  af  termer,  som  innehålla  faktorn 
g  —  ug   upphöjd  till  qvadrat  eller  till  högre  potenser, 

DigitizedbyÖOOgle 


66  GTLDtN,  UNDBR8.  AP  THBORIBN  FÖR  HIMLAKROPPARNAS  RÖRBL8BK. 


(74)    Zd^=-i-=É= (izii!)! (,^^^') 


Xi 


Xi    A3    CO8    Vj 
+        L2   C08    (V^  +  V,) 
+  i   X|    L2    Z^    C08   V^j 

+  i  X,  Lj  ij  cos  (vo  +  2vi) 


dvQ 


61. 

Den  del  af  tidsreduktionen,  vi  i  sednaste  artikel  tagrit  i 
betraktande,  motsvarar  hvad  man  förut  kallat  medellängdens 
sekularändring,  och  denna  är  af  periodisk  natur.  Vid  ut- 
vecklingen af  likheten  (74)  kommer  emellertid  en  med  r„ 
multiplicerad  term  att  uppstå,  hvilken  bör  förenas  med  medel- 
rörelsen.  Vi  bestämma  derföre,  i  det  vi  med  Oq  beteckna  en 
ännu  obestämd  konstant,  dJ^  ur  likheten 


(73,  a)     d^  = 


ai  (1  +  Oo) 


(l-O* 


ViUj  (1  +  io)  (1  +  ^  cos  (vo  +  r-  n)y' 
hvaraf  följer  att  Z  blifver  bestämd  genom  likheten 

(74,  a)    Zd$  =  -i ^ ^ 


ViU,(l+Xo)(l+é?C08(Vo-Hr-7l)P 

2go' 


di?o, 


(^— ^c;! 


x/ 


.(/r„ 


S  — i"S 
+      X,  A3  cos  Vj 

+  ^  X|  L^  L^  COS  Vq 

-H  i  X,  i,  L3  cos  (vo  +  2v,) 

och   qvantitctcn   a^  bör  nu  bestämmas  sålunda  att  ingen  kon- 
stant term  i  utvecklingen  af  Zdf  förekommer. 

För  medelrörelsen  i  den  absoluta  banan  har  man  således 
uttrycket 

_  g-  i  V^^  (1  +  x7) 
1  +  ^0 


n  = 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG    TILL   K.    8V.    VBT.-AKAD.    HANDL.    BAND.   6.   N:0   16,      67 

Utvecklingen  af  funktionen 


{1  +  e  €08  (vo  +  r—7i))^ 
efter  multiplema  af  v^  +  T  —  n  är,  såsom  bekant 
1  —  2  ö  cos  (vo  +  r  —  yr)  +  .  .  ., 

och  vi  behöfva  för  närvarande  ej  flere  än  de  utsatta  termerna, 
emedan  de  följande  icke  gifva  anledning  till  någon,  vare  sig 
konstant  term,  eller  term  med  lång  period. 

Då  man  nu,  i  öfverensstämmelse  med  uttrycken  i  art.  59  har : 
e  COS  (Vq  +  r—  ti)  =  X,   COB  v,,  -f  x^  cos  (vo  -f  v,), 
så  finner  man,  med  hänseende  till  likheten  (74,  a). 


^'*^?  =  (^~^-^2  ^2-å  ^?  A  a)  (9-^iQ) 


dvo 


4-  (»1  ig  -  xi  Lj)  (g  —  ^g)  COS  v,  dv^, 

dervid  de  periodiska  termerna  af  iQerde  ordningen  tillika  med 
dem,  hvilka  icke  genom  integrationen  förlora  faktorn  {g  —  fjg), 
blifvit  förbigångna. 

Konstanten  Oq  bör  nu  tydligen  bestämmas  ur  formeln 

ao  =  i  (J^s  A  +  i  *i  Zrj  Xa)  (g  —  fig); 

densamma  är  således  en  qvantitet  af  andra  ordningen  oafsedt 
den  sista  faktorn. 

Sätta  vi  slutligen 

L  =  A-^-nJldt, 
der  A  betecknar  en  integrationskonstant,  så  blifver  vårt  resultat 
(75)     i  =  ^  +  (x,  i,  ---  xi  /.,)  sin  {{g  —  ug)  v^-^J+r—T) 

62. 

Den  hittills  följda  vägen  skola  vi  fortsätta  ännu  ett  stycke, 
ehuru  densamma  ganska  snart  blifver  i  högsta  grad  obeqväm. 
Det  vore  visserligen  icke  förenadt  med  så  synnerligen  stora 
svårigheter,  att  medelst  införandet  af  obestämda  koefficienter 
drifva  approximationen  vida  längre  än  det  hittills  skett,  men 
deremot  blefve  det  ytterst  mödosamt  att  bevisa  realiteten  af 
de    vilkorseqvationor,    hvilka  måste   äga  rum,    på   det  att  ut- 

Digitized  by  VjOOQ IC 


()8     OTLDÉN,  UNDERS.  AF  THE0R1EN  FÖR  HIMLAKROPPARNAS  RÖRELSER. 

trycket  för  nid  g  ej  må  innehålla  någon  term,  som  icke  vore 
multiplicerad  med  den  störande  massan.  Om  nämligen  en 
sådan  term  forekomme,  så  skulle  densamma  ingå  i  uttrycket 
för  L  dividerad  med  nämnda  massa.  Man  inser  lätt,  att  denna 
omständighet  skulle  lägga  mycket  alvarsamma  hinder  for  lös- 
ningen af  vårt  problem  på  den  väg,  som  ledt  oss  till  ett  å^ 
minstone  approximativt  resultat;  men  omöjlig  blefve  lösningen 
dock  icke.  Det  kommer  nämligen  att  visa  sig,  det  den  nu 
ernådda  formen  för  radius-vektor  framkallar  termer  i  uttrycket 
för  variationen,  hvilkas  koefficienter  äro  arbiträra  konstanter 
och  hvilkas  perioder  äro  mycket  långa.  Man  kan  då  tanka 
sig  dylika  termer  kompensera  dem,  hvilkas  koefficienter  inne- 
höUc  den  störande  massan  i  nänmaren,  så  att  resultatet,  for 
den  händelse  att  denna  massa  blefve  noll,  reducerades  till  en 
konstant,  och  således  hade  karaktären  af  en  enskild  elementär 
term.  Emellertid  föreligger  intet  skäl  till  antagandet  att  dylik» 
termer  verkligen  förekomma;  det  låter  tvärtom  bevisa  sig,  att 
om  Q  kan  framställas  såsom  en  funktion  af  rent  periodiska 
termer  —  och  detta  antagande  hafva  vi  stillatigande  gjort,  då 
vi  utvecklat  störingsfunktionen  efter  potensema  af  (1  +  p)  — 
så  äro  alla  termer  i  uttrycket  för  hastighetens  qvadrat,  hvilkas 
argument  äro  multiplicerade  med  den  störande  massan,  äfven 
multiplicerade  med  samma  massa. 

Vi  gå  nu  att  söka  termerna  af  tredje  och  iQ^^de  ord- 
ningen i  utvecklingen  af  funktionen  p,  och  beteckna  desamma 
såsom  följer 

Q  =  d2  cos  (vq  —  Vj)  +  (Jj  cos  2v,  -f  d^  cos  (v^  +  2 v,) 

Med  stöd  af  de  redan  anförda  uttrycken  för  p,  ~q^  och  p'  er- 
hållcs,  på  grund  af  det  i  art.  53  anförda  uttrycket  för  P, 

[[n.o]]=>?U 

+  2  llj^ol^o+^i  cos  Vfl  +  Xj  cos  (vo  +  v,)  +  X3  cos  v,}^ 

+  .  .  . 

+  J  cos  i  J^  X   cos  (Vj,  +  v,)  {p,' ,  +  .  .  .} (> 
+  p2!o  {^1  ^z   cos  K  —  v,)  +  J  x2  cos  2 v, 
+  X2  xg  cos  (vo-f  2 v,)} 

Digitized  by  LjOOQ IC 


BIUANO    TILL    K.    8V.    VET.-AKAD.    HANDL.    BAND   6.   N:0   16*      69 

+  Plo  {i    ^J    «2   C08    K  — V,)  +  |   X,    X,   X3    C08    2v, 
+  J    X,    X2    C08    (Vo+2v,)} 


+    .    . 


.(1) 


+  J   C08    \J^    X     P\]\    X3    C08    (Vo  +  2Vi) 

+  I    C08    i  J'    X'    JlJ^,    {i    [x2   +   xj]    C08    K— Vj 

+  X,    X3   C08   2v,  +  X,    Xj   C08   (v^  -f  2vj| 
+  J    C08    i  7'    X'    jlj*^,    {i    Xj    Xj    C08    2  v,  +   .  .} 

Här  äro  alla  termer  af  tredje  och  flerde  ordningen  utsatta,  som 
kunna  förekomma  i  det  art.  53  anförda  uttrycket  för  P.  Der- 
jemtc  äro  tvenne  termer  af  femte  ordningen  medtagna,  nämligen: 


Jo) 


(i) 


2  1^2.  o  ^z  Q  C08  Vj  samt  +  J  cos  ^  J    x   xj   p^.  i  ^^®  ('^o  —  ^) 

Den  eednare  har  blifvit  utsatt  endast  för  symmetriens  skull, 
men  hade  utan  ringaste  inkonseqvens  kunnat  utelemnas;  den 
första  deremot  är  medtagen,  emedan  densamma  föranleder  en 
term  i  uttrycket  for  ^,  der  antingen  argumentet  förekommer 
utanför  cosinustccknet  eller  ock  koefficienten  blifver  af  lägre 
ordning  än  den  femte.  Det  är* för  att  visa  huruledes  upp- 
komsten af  dylika  termer  kan  undvikas,  som  vi  öfverskridit 
den  utsatta  gränsen. 

Det  funna  värdet  för  [[P,  ^J],  äfvensom  det  anförda  ut- 
trycket för  ^  införa  vi  nu  i  likheten  (C)  [art.  56],  och  er- 
hålla då,  med  bortlemnande  af  faktorn  p^  samt  af  termer,  som 
icke  hafva  elementär  beskaffenhet,  följande  vilkorseqvationcr: 

[-  (1  -  2.;  +  nsr  +  1  +  p'^\  +  2  pi\  x„]  J, 


(!•) 


"2,  n   *■ 


1    k^o^      2 
i  *3  —  2  9a.  o  *,  *2  — 

(1) 


4        *i  ^' 


Digitized  by  LjOOQIC 


70      QYLDÉN,  UNDERS.  AF  TUEORIBN  PÖB  IIIMLAKROPPAUNAS  RÖKELSER. 

[l  +  p\'\  +  2  » J^o  xo  -  4  (g  -  „e')*]  rf, 

1  =  J    X,    Xj    Z,  +  .  .  . 

[_  (1  +  g  _  2f,g')^  +  1  +  p['\  +  2  ilj^„  xj  <J, 


(II.) 


(III.) 


"2.  o    *2 


(o) 


^3.0    ^1 


—  \    C08    iJ^    X     r  >/  ,    Xg  +  PI  ,    X,     ^2  +    .  .] 

+  4^^  ^1  ^2  ^3  +  — 2 —  *1  A  A 

Användes  här  de  approximativa  värdena 
i  COB  \J     X  =  —  - 


r2      ,  g— jt^g     I- 


*3  ==  *l    ^3 » 

så  erhålles,  med  bortlemnande  af  termer  af  högre  ordning  än 
nu  afses, 

*2--2feTr^p2.o+4P3.o  +  .. 

'^4=8(5_^g')j»t«.0   +  3    »3.0 

63. 

Förutom  likheterna  (IJ,  (11^)  och  (III)  härflyta  ur  lik- 
heten (C)  några  andra  vilkorecqvationcr,  hvilka  ej  omedelbart 
blifva  satisfierade.  Sålunda  gifver  oss  först  och  främst  koeffi- 
cienterna till  alla  termer  med  argumentet  v^  vilkorseqvationcn 

Digitized  by  VjV^US^  IC 


BIHANO    TILL    K.    8V.    VBT.-AKAD.    HANDL.    BAND.   6.   N:o   16.      71 
4   X,    [(1  -  2g  +  f,g')^-i(g-^g^)   (1  _  2^  +  ^g')  "  1]   å^   ^3 

För  att  göra  denna  identisk  vidtaga  vi  följande  åtgärder. 
På  grund  af  likheten  (å)  [art.  55]  inse  vi  omedelbart,  att  om 

det  i  uttrycket  för  koefficienten  b|  sättes  Pj  q  +  ^9i  o  ^ 
stället  för  p,  q,  då  måste  till  det,  i  föregående  artikel  angifna 
uttrycket  för  funktionen  [[P^  ^]]  fogas  termen 

—  ^1  ^Pi.o  cos  Vo; 
för  bestämningen  af  ^p,  ^  finna  vi  då  likheten 

^1? o  =  l?o  »ziz-h  <J,  A  [2  (2S  - A/S) 

+  å  (S  -  i"e')  (1  -  2s  +  ^s')  -  (2s  -  ftsy] 

I  följd  af  denna  bestämning  upphör  den  ifrågavarande 
vilkorseqvationen  att  existera,  men  en  annan  följd  är  den,  att 
koefficienterna  Ä^,  K'2  och  K'^  erhålla  något  förändrade  värden, 
hvaraf  vidare  korrektioner  af  ^erde,  respektive  femte  ord- 
ningen till  qvantiteterna  g,  X2,  o.  s.  v.  härflyta.  Genom  ett 
liknande  förfarande  kunde  termer  med  argumentet  Vq,  då  de 
vid  fortsatta  utvecklingar  uppträda  i  funktionen  P,  undan- 
skaffas, och  man  erhåller  sålunda,  medelst  upprepade  opera- 
tioner, en  fullständig  bestämning  af  apsidemae  medelrörelse. 
Dylika  termer,  men  multiplicerade  med  den  störande  massans 
qvadrat,  blifva  i  synnerhet  då  märkliga,  när  mycket  små 
integrationsdivisorer  förekomma  samtidigt  med  det,  att  de  till- 
hörande koefficienterna  ej  äro  af  allt  för  hög  ordning  med 
hänseende  till  excentricitetema  eller  lutningen. 

De  öfriga  vilkorseqvationerna,  hvilka  ej  blifva  omedelbart 
satisfierade,  kunna  sammanslås  med  likheterna  (II)  och  (III) 
[art.  56],  hvarigenom  något  förändrade  värden  för  Xj  och  ^3 
föranledas.  Då  dessa  ändringar  emellertid  äro  af  högre  ord- 
ning än  här  afses,  utelemnar  jag  vid  detta  tillfälle  ifråga- 
varande vilkorseqvationer. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


72     OTLDÉN,  UNDERS.  AP  TUBORIBN  FÖR  HIMLAKROPPARNAS  RÖRELSER. 

64. 

Införa  vi  det  i  art.  62  uppstälda  uttrycket  för  g  i  likh. 
(y)  [art.  54],  så  erhållee,  då  vi  derjemte  på  grund  af  likh. 
(71)  sätta 

P  =   f^^-2-  1   +  j-^-,[eC08(n-r)c08Vo 

+  e  8in{H  —  r)  sinv^j], 
följande  relationer 

Y^  2  ^  C08(7l  —  r)  =  X,    +   (X2  +   ^2)  CO8  v,    +  ^4  C082  V, 


(76*) 


1  _  "2  ^  8in(7i  —  r)  =  -—  (x2  —  <J2)  sinv,  —  d^  8in2v, 
T-^^  =  1  '^  X3  cosv,  +  da  C082vj 


Genom    att    bilda    summan    af  de    båda    första   eqvationcma^ 
qvadrater  finner  man 

-f  2[x,  (x2  +  dj)  +  ^2  ^4]  cosv, 
+  2[x2  ^2  +  ^1  ^^4]  cosv,  ; 

och  insattes  värdet  af  ^       -^^  så  befinnee,  då  i  de  periodiska 

termerna  alla  qvantiteter  af  högre  ordning  än  den  Qerde  bort- 
lemnas, 

e^  =  (xj  +  x^  +  d^  +  dl)  (1  +  ixj)~2x3  [x,  (X2  +  <J2)  +  d2  d,] 

+  2[xi  (X2  +  ^2)  —  ^3  (^1    +  ^  2)]  cosv, 

+  2[x2  ^2  +  X,  d4  —  X,  X2  X3]  cos2v, 

Då    slutligen    detta    värde    insattes  i  den  tredje  af  likheterna 
(76*)  framgår  följande  uttryck  för  p^ 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANO    TILL    K.    8V.    VBT.-AKAD.    UANDL.    BAND.    6.   N:0   16.     78 
Po  =  1  +  Xo  -  (1  +  §xj)  (jfj  +  x^  +  (J^  +  dl) 

+  X3  [X,  (X2   +   d^)  +  ^2  ^4] 

+  xj  (xj   +  Xj) 

+   {x,  (1   +   xj  +  xl)  —  2xi  (Xj  -f  ^2)}  C08V, 

+  {(Jj  —  2  (xj  <Jj  +  X2  ^4)  +  X,  xj  X3}  co82v, 

Koefficienterna  till  de  periodiska  termerna  i  detta  uttryck 
skall  jag  i  denna  af  handling  icke  närmare  undersöka,  ehuru 
en  diskussion  af  deras  beskaffenhet  visst  icke  skulle  sakna  ett 
väsentligt  intresse,  då  en  sådan  borde  leda  till  det  resultat 
att  desamma  försvinna.  Men  för  närvarande  reduceras  dock 
intresset  af  en  sådan  undersökning  till  ett  minimum,  då  vi 
ännu  i  utvecklingen  af  funktionerna  P  och  Q  hafva  utelem- 
nat  vissa  termer,  som  äro  multiplicerade  med  tredje  potensen 
af  den  störande  kroppens  banexcentricitet.  Genom  en  annan 
behandling  af  den  differentialequation,  som  här  blifvit  inte- 
grerad genom  upplösandet  af  vilkorseqvationer  emellan  obe- 
stämda koefficienter,  kommer  ifrågavarande  undersökning  för 
öfrigt  att  i  viss  mån  göras  öfverflödig,  enär  det  resultat,  hvar- 
till  densamma  skulle  leda,  blifver  en  följd  af  det  på  annan 
väg  erhållna  integrationsresultatet. 

Af  eqvationema  (76*)  härledas  omedelbart  de  följande 
X,  cos  r=  T-^^e  C08  7?  —  Xj  cos[(g  —  lUgO  Vq  +  J  —  r] 

—  (J2cos[fe  — ius>o+2r+^— r] 

— (J4Cos[2(g— ^5>o  +  r+2zf— 2r] 

_      Po 


(76> 


X,  sin  r=  ^  ^^     e  sinn  +  Xj  8in[(g  —  fig*)  v^-^  J  —  F] 

-  (J2  8in[te  -  ius0  t^o  +  2r-h./— r] 

+  (J4sin[2(g— ^c;>o+r+2^-2r], 

hvilka  eqvationer,  i  likhet  med  eqvationema  (72)  måste  lösas 
medelst  fortsatta  approximationer.  I  den  första  har  man  att 
i  termerna  till  höger  insätta  n  i  stället  för  F,  för  så  vidt  man 
ej  redan  känner  ett  noggrannare  värde  af  denna  vinkel, 

Digitized  by  VjOOQ IC 


74   OYLUiSN,  UNDRKS.  AF  TUBORIEN  FÖR  HIMLAKROPPARNAS    RÖRBL8BR. 

65. 

På  grund  af  den  formel,  vi  i  föregående  artikel  kunnat 
uppställa  för  -»  _  2  fi^^*  ^  t^^^  ^t*  fullständigare  uttryck  för 

den    intermediära   medellängden    X,  än  det  i  artikeln  61  an- 
förda.    Vi  finna  först  och  främst  med  stöd  af  likheten 

att  den  term  i  likheten  (g),  som  icke  innehåller  faktorn  g  —  ^c', 
försvinner,  och  i  öfrigt  finna  vi 

TZI72  'f^  =  (1  +^o){l  +  fe-A^s)x,  A,  cosv, 

+  fe  — i"S')Ac08(Vo+V,) 

+   i  fe  —  f*S)  ^3  A  C08(Vo  —  Vi) 

+  åfe  — iMsO^i  A^jcoev, 

+  i  fe  —  ^S')  »1  A  ^8  cos(v<,  +  2  v,) 

—  å  fe  —  i"?')  ^?  ^3  ^3  cos  2v,} 

Detta  värde  insätta  vi  i  differentialeqvationcn  för  (1  +  Z)  </C 
och  finna  då  genom  åtgärder,  hvilka  blifvit  beskrifna  1  artik- 
larna 60  och  61,  följande  uttryck 

(77)  Z  =  ^  +  x.j  _i,,£^4"°-. 

ixl  Lj  Zj  +  X,  i^  d,l    . 


§  TIU.    Nnmerisk  anYftndniBgr  af  de  I  fSregrående  parairnifer 
ntyecklade  formler. 

66. 

De  numeriska  resultat,  hvilka  i  denna  paragraf  komma 
att  meddelas,  innebära  en  förberedande  bestämning  af  planeten 
Hecubas  absoluta  elementer.  Orsaken,  hvarför  just  denna  planet 
blifvit  vald,  ehuru  de  elliptiska  elementen  för  dess  bana  ännu 
oj    uro    så   säkert  bestämda,  som  fallet  är  med  flera  andra  af 

Digitized  by  VjUUS^  IC 


BIHAN6    TILL    K.    8V.    VBT.-AKAD.    HANDL.     BAND   6.    N:0    16.     75 

dc  små  planeternas,  ligger  deri,  att  dess  omloppstid  ar  ganska 
nära  dubbelt  så  stor  som  Jupiters.  Härigenom  fbranledes  en 
högst  betydlig  ojemnhet,  bunden  vid  ett  argument,  som  igen- 
finnes  temligen  i  början  af  störingsfunktionens  utveckling,  och 
hvars  undersökning  kommer  att  blifva  af  ett  synnerligt  in- 
tresse. Dessutom  äro  planetens  banexcntricität  och  lutningen 
af  dess  bana  mot  Jupitcrsbanan  af  så  måttliga  belopp,  att 
redan  den  tillnärmelse,  som  erhålles  då  endast  termer  af  andra 
ordningen  tagas  i  betraktande,  måste  komma  det  definitiva 
resultatet  ganska  nära. 

Följande,  af  Herr  Schulhoff  beräknade  elementsystem 
har  legat  till  grund  för  de  i  det  följande  meddelade  under- 
sökningarna. 

108.    Heouba. 
1875  Febr.  24. 

2/  =  192"  56'  IS".  3 

3/  =:  19   25  35.  6 

n  =  173   30  42.  7 

(p  =  5   53   18.  4 

loge  =  9.  011  113 

—  a  =  O.  5067768 

n  =  616".  36986 

e  =  352**  25'  3l".  5 

t  =  4   24    7.  9 

Elementen  osculera  för  den  utsatta  epoken,  men  längderna 
och  lutningen  äro  hänförda  till  den  för  1880  gällande  vårdag- 
jcmningspunkt  ock  ekliptika.  Efter  reduktion  till  epokens 
cqvinoktium  och  ekliptika  erhöUos 

Zr    =  192*  52'    13".  3 

n    =  173  26     37.    9 

fi    =  352  21      26.    2 

t    =  4  24        5.    6 

De  vid  samma  epok  gällande  elementen  för  Jupitcrsbanan 
äro  enligt  Lbverriers  tabeller  följande 

//    =    203''    33'    47".  69 

.W    =    191       14     33.     o  ^  , 

Digitized  by  VjOOQ IC 


76   QTLDBN,  UNDBR8.  AP  THBORIEN  FÖR  HIMLAKROPPARNAS  RÖRKLSBR 

n   =  la-  19'  14".  7 

9'  =    2   46   5.  18 

loge  =  8.  6  83891 
—  a'  =  O.  7162371 

v!    =  299".  1283 

<9'  =  99'  11'  31".  6 

t"  =   1   18  36.  21 

Enligt  bekanta  formler  (Hansen,  Auseinandersetsung  II.  I, 
p.  107)  beräknades  vinklarne  il,  Ii!  och  J,  och  crhöUos  för 
desamma  följande  värden: 

n  =   22'  21'  25".  5 

IV    =    22      18     32.    O 
y    =       4      56     32.    5 

67. 

De  anförda  värdena  för  a  och  d  gifva  oss 

log   0    =    9.  7905397 

och  härmed  beräknades  j6f-koefficienterna  enligt  de  i  art.  40 — 42 
uppstälda  formler.  Resultaten,  hvilka  här  nedan  meddelas), 
äro  redan  multiplicerade  med  Jupiters  massa,  för  hvilken  värdet 


m  = 


1060 


blifvit  antaget.     De  sålimda  funna  värdena  äro  de  följande 


n 

Logm'/jl«^ 

Logm^J» 

Logm'/e> 

0 

7. 0S9S517 

7.138778 

7. 26S393 

1 

6. 7585473 

6. 909944 

7. 072S04 

2 

6.6374194 

6. 809454 

6. 984945 

3 

6.5628114 

6. 743023 

6. 985540 

4 

6.5076401 

6. 69S947 

6.879918 

5 

6. 46A80S7 

6.652611 

6. 842674 

6 

6. 4274082 

6.618780 

6.811135 

7 

6. 3962828 

6.580615 

6.783748 

8 

6. 3690867 

6.563970 

6.759508 

9 

6.3449351 

6.541077 

6.737768 

10 

6. 82381J7 

6. 5S0396 

6. 718048 

Digitized  by  LjOOQ IC 


BIBAK6   TILL    K.    SV.    VBT.-AKAD.    HANDL.    BAND.    6.   N:0   16.      77 


n 

Logmyj^ 

Log  m' /»<„•) 

Logm/Jt"» 

Logm'/?^") 

0 

7. S9646 

7. 64089 

7. 69489 

7.  85565 

1 

7.S8960 

7.41146 

7.68716 

7.76617 

2 

7.  16S47 

7. 34466 

7.58818 

7.71874 

3 

7.11010 

7. 89648 

7.48446 

7.67888 

4 

7.  068S6 

7.25814 

7.44918 

7.64117 

5 

7. 08387 

7.28609 

7.41924 

7.61823 

6 

7.00489 

7. 19845 

7.39827 

7.  68876 

7 

6.  97860 

7.17418 

7.  87025 

7.56695 

8 

6.95565 

7. 15885 

7. 84956 

7. 54725 

9 

6.98497 

7. 18864 

7.38075 

7.58927 

10 

6.91614 

7. 11468 

7.81850 

7.51273 

I  enlighet  med  föreskrifterna  i  art.  39  beräknades  härmed 
vidare 


n 

LogmMl-^ 

Logm'M^;^ 

Logm'Mi'*^ 

Logm'Mi"^ 

Logm'Ml-^ 

0 

5.  663898 

5.475967 

5. 081189a 

4. 809859 

1 

4.  09649 

5. 805468 

5.818611 

4. 850438a 

4.568847 

2 

5. 928157 

4. 999988 

4.978820 

4.  6806811 

4. 381351 

3 

5.689785 

4.78017 

4.78202 

4.  8919011 

4. 09754S 

4 

5.878973 

4.46438 

4.49704 

4.1651111 

3. 86682 

5 

5.118066 

4. 19877 

4.26474 

8. 98919» 

8.68606 

Man  har  ansett  sig  kunna  afbryta  utvecklingen  af  funk- 
tionen Cn  [likheten  (i),  art.  39]  med  den  term,  som  innehåller 
3:dje  potensen  af  excentricitetema  multiplicerade  med  o*. 
Härigenom  bortfalla  alla  Af-koefficienter,  hvilkas  nedre  index 
är  större  än  6. 

För  den  nu  följande  beräkningen  af  utvecklingskoefScicn- 
terna  i  likheterna  (47)  och  (48)  vore  det  egentligen  erforderligt 
att  känna  värdet  af  de  konstanter,  som  ingå  i  qvantitetema 
Pq  och  p  .  Då  dessa  emellertid  icke  äro  bekanta,  måste  vi  i 
den  första  approximationen  använda  värdena 

och  i  stället  för  e  och  e'  insätta  deras  intermediära  eller  oscu- 
Icrande  värden,  om  de  förra  ej  äro  bekanta.  Det  intermediära 
värdet   för    e    kunna    vi    anse    identiskt  med   det  för  epoken 

Digitized  by  \^jUU*JIC 


78    QYLUfcK,  DNUBI18.  AP  TUBORIEN  FÖR  HIMLAKROPPARNAS  RÖRELSER. 

gällande  cUiptiska  värdet;  för  e  känna  vi  endast  det  oscule- 
rande  värdet. 

De  ^-  och  p-koefficienter,  vi  för  det  närvarande  behöfva, 
äro  de  följande 


s 

Log  1,.  0 

Log  1,.  1 

Log  ^i:; 

0 

6.270610 

7.114924 

6.494517 

1 

6.  90648711 

7. 893360» 

7.281836» 

2 

7.404010 

8. 503428 

7.862518 

3 

7. 855572» 

9. 038459» 

8.368742» 

4 

8.  278372 

5 

8. 672249n 

1 

Beräknas  med  de  anförda  värdena  af  ^^  ,  och  J^,  j  koeffi- 
cienten ^j  ,  enligt  den  i  art.  58  anförda  formeln,  så  återfinnes: 

Log  ^^    1  =  7.  88187511 

Jag  har  ej  ansett  nödigt  att  efterforska  anledningen  till  den 
lilla  skilnaden  emellan  de  båda  anförda  värdena,  då  hela  denna 
räkning  ej  kan  vara  annat  än  provisorisk  och  delvis  måste  ut- 
föras å  nyo.  Att  så  är  förhållandet,  beror  på  flere  omstän- 
digheter, hvilka  lämpligen  här  torde  kunna  sammanställas. 

1.  Det  elementsystem  för  den  störda  kroppen,  hvilkct 
här  blifvit  anfördt,  hänför  sig  icke  till  en  intermediär  bana 
utan  till  en  oskulerande  ellips.  Skilnaden  emellan  de  osku- 
lerande  elementen  och  de  intermediära,  hvilka  vi  i  det  när- 
maste kunna  identifiera  med  elliptiska  medel-element,  kan  först 
angifvas  sedan  komplexen  af  koordinerade  termer  är  känd. 
Dessa  skilnader  uppgå  emellertid  sannolikt  till  sådana  belopp, 
att  en  helt  och  hållet  ny  beräkning  af  ^-  och  J-koefficienterna 
kommer  att  utfalla  beqvämare  än  att  förbättra  de  redan  anförda 
värdena  för  desamma  medelst  differentialformler. 

2.  Vid  den  förnyade  behandlingen  af  vår  uppgift  synes 
det  fördelaktigt  att  göra  ifrågavarande  koefficienter  beroende 
af  den  intermediera  excentriciteten  e  och  sålunda  behandla 
dem  såsom  blifvit  antydt  i  art.  45.  De  redan  anförda  nu- 
meriska värdena  för  dessa  koefficienter  blifva  således  obc- 
höfliga  efter  dot  pro^soriska  bruk,  vi  nu  komma  att  göra  af 
desamma. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHAKG   TILL   K.    SV.    VET. -ÄRAD.    HANDL.    BAND   6.    N:0   16.      79 

3.  H varken  Jupiterbanans  absoluta  elementer,  ej  heller 
de  analytiska  uttrycken  för  dess  intermediära  elementer  äro 
bekanta.  Vi  hafva  derföre  i  de  föregående  undersökningarne 
förutsatt  den  intermediära  excentriciteten  vara  konstant,  och 
hafva  for  densamma  antagit  det  för  den  utsatta  epoken  gäl- 
lande elliptiska  medelvärdet.  Denna  förutsättning  måste  tyd- 
ligen vid  en  strängare  undersökning  uppgifvas.  Så  snart  Ju- 
piters-banans  excentricitet  kommer  att  anses  såsom  föränderlig, 

blifver  det  nödvändigt  att  i  funktionen  ^  upptaga  flera  termer 

Po 
än  dem  vi  utsatt  i  art.  53.    En  motsvarande  komplikation  af 

uttrycken  för  e  cos  n  och  e  sin  n  blifver  den  naturliga  följden 
häraf. 


68. 

Enligt  de  formler,  som  finnas .  anförda  i  §  V  söktes  det 
första  resultatet  i  afseende  på  apsidemas  medelrörolse.  Det 
kom  härvid  ej  an  på  någon  S3ninerligt  stor  skärpa,  hvarför  g 
helt  enkelt  beräknades  ur  formeln 

s  =  i  A  + 1  **. 

vid  hvilken  räkning  man  använde  värdena 

ft  —  —fl.  o 

P3  —  —  fa.  o 
Härmed  erhölls 

Log  g  =  6. 63493 

Man  hade  dessutom 

Log  ^  =  5.  68601  c 

—  S'  =  9.  842206 

och  erhöll  sålunda  följande  begynnelsevärden 

Log  X2  =  8.  7638 

—  Xj  =  9.  0648 

—  Oj  =  5.  1776 

Medelst  användning  af  likheterna  (72)  erhölls  slutligen 

Log  X,   =  9.  1954 

r=  ISO'*    16'.  7 

Digitized  by  VjOOQ IC 


80     GTLDÉN,  UNDBES.  AP  THEORIBN  FÖR  HIMLAKROPPARNAS  RÖRELSER. 

En  ny  beräkning  af  g  enligt  formeln  (c)  [art.  57]  ledde 
nu  till  följande  värde: 

Log  ^  =  6.  66031 

och  härmed  befanns 

Log   Xj  =  8.  84410 
—      Xi  =  9.  22497 

r=  isr  7'  40" 

Enligt  formeln  (o)  [art.  60]  beräknades  vidare  A,  och  det 
erhölls : 

I^^g   ih  —  A{)  =  ^-  24954, 

hvarmcd  8lutlifi:en  koefficienten  till  sin  v,  i  uttrycket  (75)  be- 
räknades till: 

+  6150".  9 

69. 

Med  de  i  föregående  artikel  anförda  värden  har  en  för- 
nyad beräkning  af  de  sökta  qvantiteterna  blifvit  utförd,  dervid 
termerna  af  tredje  och  Qerde  ordningen  medtagits  i  räkningen. 
Man  har  sålunda  visserligen  icke  ansett  sig  ernå  något  i  reali- 
teten säkrare  resultat  än  det  föregående,  då  ju  de  orsaker, 
hvilka  omnämndes  i  art.  67,  allt  fortfarande  lägga  hinder  i 
vägen  för  öfverskridandet  af  en  viss  noggrannhetsgräns.  De 
värden  vi  medelst  fortsatta  approximationer  närma  oss,  äro 
derföre  icke  de  i  verkligheten  gällande,  men  detta  oaktadt 
saknar  genomförandet  af  en  ny  approximation  ej  sitt  intresse. 
Man  vinner  nämligen  genom  densamma  en  öfverblick  af  in- 
verkan af  de  högre  termerna  på  de  redan  utförda  bestämnin- 
garna, samt  derjemte  en  föreställning  om  de  elementära  ter- 
mernas konvergens. 

Man  beräknade  först  och  främst  qvantiteten  c,  och  fann 
för  densamma  värdet 

log  g  =  6.  67259 

Genom    att   multiplicera   g   med    n  x  365, 26   finner  man  ap- 
sidemas  medelrörelse  under  ett  Julianskt  år;  densamma  är: 

105".  93 

men  detta  värde  kommer  ännu  väsentligen  att  ändras  genom  en 
term,  som  är  multiplicerad  med  den  störande  massans  qvadrat. 

Digitized  by  VjV^US' IC 


BIHANe   TILL   K.   8V.   VBT.-AKAD.   HANDL.    BAND   6«   N:0   16.      81 

Med  detta  nya  värde  af  g  beräknades 

log  /=  9.  02409; 

vidare  erhölls 

log   (L,)  =  0.  1807  9 

—  (l  +  iy)  =  0.  19995 

—  (l  +  jy')  =  0.  08539 

—  Z3  =  9.  20488 

—  Zj  =  8.  66103 

—  Xj  =  8.  83762 

—  *3  =  9.  90518 

—  Xo  =  6.  15104 

Koefficienterna  af  tredje  och  Qerde  ordningen  beräknades  dess- 
utom det  befanns 

log  62  =  7.  59463 

—  d,  =  6.  55867 

—  ^4  =  7.  26694 

Det  vilkor,  att  koefficienterna  till  de  periodiska  termerna 
uttrycket  för  p^  [art.  64]  böra  försvinna,  uppfylles  af  dessa 
värden  ej  strängt,  utan  qvarlemna  skilnader,  som  uppgä  till 
några  enheter  i  tredje  decimalen,  hvilket  antyder,  att  här  ännu 
saknas  termer  af  samma  ordning,  som  vi  medtagit,  nämligen 
af  iQerde  ordningen,  en  omständighet,  hvilken  vi  redan  förutsett. 

Då  vi  nu  ånyo  beräkna  X|  och  T  och  dervid  använda  lik- 
heterna (76)  skola  vi  insätta  ett  strängare  värde  för  argu- 
mentet V|  än  i  det  föregående  blifvit  utsatt.  Den  konstant, 
vi  utelemnat  i  uttrycket  för  v'q  [art.  52],  är  nämligen,  då  ^ 
och  ^'  beteckna  Hecubas  och  Jupiters  absoluta  medellängder, 
gällande  för  den  gifna  epoken: 

ifrågavarande  argument  är  derföre  på  följande  sätt  sammansatt 
Vi  =  fe  — ^ff)  v^^J^r—r  —  g'  {yf^fiyi) 

Den  här  tillkomna  termen  kan  lätt  medtagas,  derigenom 
att  man  i  likheterna  (76)  använder  värdet 


Digitized  by  LjOOQ IC 


88    OTLDto,  UNDIR9.  AP  THtORlBN  POR  HIMLAKROPPARNAS  RÖRILSRR. 

i  stället  för  H.  Då  nu  Vq,  ui  och  L  med  tillräcklig  nog- 
grannhet för  det  nu  åsyftade  ändamålet  kunde  identifieras  med 
hvarandra,  och  likaledes  yl'  med  L\  så  erhölls: 

(g  — W')  t?o=6'  3".  o 
g'{A'  —  iiA)^    27.» 

och  härefter  beräknades,  med  användning  af  likheterna  (76) 
följande  värden: 

log  Xj  =  9.  29709 

r=  ISO*   88'   24" 

Den  relativt  största  ändringen  vidfares  uttrycket  för  L; 
man  finner  nämligen  nu: 

lög  ^8  =  9-  30769 

samt 

L=i  A  '\-  6463".  4    sin   Vj 

—  36  .  8  sin  2vi 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG  TILL  K.  SVENSKA  VET.  AKAD.  HANDLINGAR.  Band  6.  N:«  17. 


UN  NOTJYEAU  GÉOTHEEMOMETRE 


PAR 


H.-E.   HAMBEBG. 


AVEC   PLANCHE. 


NOTE    COMMUNiaUfeE 
A    I/aCADÉMIE    ROYALE  DE.S  SCIENCES   DE  SUfeOE,  LE   9   NOVEMBKE    1881. 


STOCKHOLM,  1881. 

KONOL.    BOKTRYCKKBIKT, 
P.  A.  KOnBTRDT  &  BÖNKR. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


JLie  beeoin  d*une  méthode  comniode,  pcu  coöteuse  et  sur- 
tout  exactc  pour  déterrainer  la  terapératurc  du  sol  de  O™, 50 
a  plusieurs  metres  de  profondeur  —  raethode  garantie  égalc- 
ment  contre  rhumidité  et  la  congélation  du  sol  — ,  m'a  amcué 
h  construire  un  nouveau  géothcrmométre.  Cct  instrument  est 
eniployé  depuis  un  an  pour  Ics  observations  météorologiques 
forestieres  en  Suede.  Les  quarante  exemplaircs  dont  on  a 
fait  usage  ont  pleinement  répondu  h.  leur  but,  et  il  nous  a 
semblé  qu'il  ne  serait  pas  sans  lutéret  *d*en  presenter  une 
description  h,  TAcademie,  d'autaut  plus  que  les  méthodes 
usitées  jusqua  present  laissent  h,  désirer  sous  plusieurs  rap- 
ports. Notre  méthode  a  de  commun  avec  celle  de  Lamont 
que  le  therraométre  est  mobile  et  plonge  dans  un   tube. 

Le  thermometre  meme,  dont  on  voit  la  tige  ainsi  que 
réchelle  dans  la  fig.  1  en  a,  est  muui  d'un  réservoir  oblong, 
entouré  de  mousseline,  et  d*un  tube  externe  de  verre  mcsu- 
rant  8  ^  10  millim.  de  diametre  h,  Textérieur.  11  est  renfermé 
dans  un  etui  cylindrique  b  en  bois  de  hétre,  dont  la  partie 
iofcrieure  a  environ  15  centira.  de  long  et  15  millim.  de 
diametre  extérieur;  la  partie  supérieure  mesure  environ  28 
centim.  de  long  et  28  millim.  de  diametre  extérieur. 

Passons  au  tube  qu'on  enfonce  dans  le  sol  u  la  profon- 
deur en  vue,  et  dans  lequel  on  fait  descendre,  au  moyen 
d'unc  ficelle  ou  dune  corde,  Tétui  de  bois  renfermant  le  ther- 
mometre que  nous  venons  de  décrire.  Ce  tube  (6g.  2)  se 
compose  des  parties  suivantes:  un  cylindre  de  cuivre  c  d*en- 
viron  3  centimetres  de  diametre  intérieur  et  de  longueur 
convenable;  un  petit  cylindre  de  fer  rf,  long  de  9  centim.  avec 
un  fond  visse  hermétiquemcnt,  qui  re<;oit  le  réservoir  du  ther- 
mometre; un  tube  de  verre  tres  solide  e,  du  méme  genre 
que  ceux  qu*on  emploie  pour  les  indicateurs  de  niveau  dans 
les  chaudiéres  h  vapeur;  ce  tube,  inséré  au  moyen  d*un  tuyau 

Digitized  by  VjOOQ IC 


4  U.-E.    HAMBERG,    UN    NOUVEAU    GÉOTHERMOMÉTRR. 

/  de  caoutchouc  dans  les  deux  autres  cylindree,  sert  a  le» 
isoler,  en  prévenant  Téchange  de  caloiiquc  h,  craindre  entrc 
eux.  L'étui  de  bois  6,  qiii  formc  la  premiere  cnveloppe  du 
therraomctre,  s^oppose  lui-mérae  dVdleurs  h  ce  qu'un  courant 
d*air  amene  un  echange  de  terapérature  cntrc  la  partie  supé- 
rieure  du  tubc  et  ccUe  du  bas.  Le  tout  est  entoure  d'unc 
armature  j  (fig.  3)  de  bois,  et  rorifice  au-dessus  du  sol  se 
ferrae  par  un  bouchon  i  (fig.  1),  dans  lequel  est  fixue  la  corde 
servant  a  descendre  et  a  monter  le  thermoraetre;  un  couvercle 
k  en  métal  peint,  protegé  Touverturc  supérieure  de  Tappareil 
et  peut  se  fermer  au  moyen  d'un  cadenas. 

Le  tube  une  fois  dans  le  sol,  on  y  verse  une  petite  quan- 
tité  de  mercure  g,  pour  faeiliter  la  comraunication  de  chaleur 
entré  la  terre  et  le  thermometre.  JusquHci  les  instruments 
ont  été  construits  pour  des  pro  fondeurs  de  0"*,50, 1  et  2  mctres. 
Il  va  sans  dire  quc  cette  derniire  limite  peut  facilement  étre 
dcpassée. 

Les  observations  se  font  d'une  maniere  tres  simple :  on 
retire  vivement  le  thermometre,  on  le  Ht,  puis  on  le  redesccnd 
avee  précaution.  Il  n'y  a  pas  lieu  d'apporter  d'autre  correc- 
tion  que  pour  le  0°. 

Il  nous  reste  a  examiner  si  cet  instrument  nons  fournit 
des  valeurs  parfaiteraent  exactes.  Pour  cela,  il  faut  le  com- 
parer  h  un  autre  thermometre  d*une  exactitude  ineontestée. 
Or,  comme  nous  n*en  possédons  et  n'en  connaissons  mc*me 
pas  un  seul  qui  rt^ponde  k  ce  but,  il  nous  semble  quc  le  seul 
moyen  possible  de  contröle  est  Tobservation  directe  de  la 
température  du  sol  ou  se  trouve  Tinstrument.  Cest  ce  quc 
nous  avons  fait  pour  la  profondeur  de  0",50,  ou  il  y  a  le  plus 
h.  craindre  de  fdcheuses  influences;  tout  le  géothermometrc 
en  a  été  retiré  avec  précaution,  et  un  thermometre  ordinaire 
tixé  au  bout  d'une  canne  a  été  descendu  au  fond  du  trou, 
puis  retire  rapidement  et  lu.  Des  expéiiences  réitérées  ont 
toujours  fourni  le  méme  resultat:  les  valeurs  étaient  les  mémes 
aux  deux  genres  d^instruments. 

L'expériencc  suivante  prouve  qu'il  n*y  a  pas  de  commu- 
nication  calorique  notable  entré  la  partie  supérieure  du  tubc 
et  celle  d'en  bas.  Des  géothermométres  h  armure  compliitc 
sont  plongés  par  leur  extrémité  inférieure  dans  la  neige  fon- 
dante,  tandis  que  la  partie  supérieure  est  entourée  d'air  h  la 
température    ordinaire    de    la    chambrc.     Malgré    ces    circon- 

Digitized  by  Vji^UV  IC 


BIHANG    TILL    K.    SV.    VKT.-AKAD     HANDL.    BAND    6.   N:0    17.         5 

stances  défavorables  pour  le  thermopétre  —  elles  ne  se  pre- 
sentent  assuiément  jamais  dans  la  nature  —  TinBtrument 
accusa  le  zéro  k  ^  de  degre  pres,  lorsqu^on  le  retira.  Enfin, 
risolement  complet  de  la  partie  supérieure  du  tube  ou  se 
trouve  le  réservoir  du  thermometre  est  prouv(5  par  les  ob- 
servations elles-mémes.  Pendant  des  mois  de  grandes  varia- 
tions diurnes  dans  la  terapérature  de  Tair,  on  devrait  s*attendre 
a  voir  le  géothermometre  accuser,  au  moins  a  0™,50  de  pro- 
fondeur,  des  changements  correspondants.  Mais  c*est  ce  qu'on 
ne  peut  guére  remarquer,  commc  on  le  voit  par  Textrait 
suivant  (voir  les  tableaux  I  et  II  des  pages  6  et  7)  des  ob- 
servations faites  h  une  des  stations  météorologiques  forestiéres, 
a  Dalboda  pres  d'Upsal:  il  ny  a  évidemment  pas  déchange 
notable  de  chaleur  h.  travers  le  tube.  A  un  métre  de  profon- 
dcur,  on  remarque  une  influence  extrémement  faible  des 
changements  accidentels  de  la  température  atmospherique ; 
h  2  raétres,  la  raarche  est  d'une  égalité  parfaite. 

Toutes  les  observations  faites  aux  autres  stations  ou 
Ton  emploie  notre  géothermoraetre  s^accordent  avec  celles 
que  nous  venons  de  rapporter.  En  un  mot,  tout  parle  en 
faveur  de  cet  instrument  comme  indiquant  des  valeurs  par- 
faiteraent  exactes. 

On  pourrait  peut-etre  se  demander  s'il  est  bien  sensible. 
On  ne  peut  naturellement  pas  le  coraparer  sous  ce  rapport  aux 
thermometres  k  Tair  libre  lors  des  changements  brusques  de 
température.  Mais  il  est  plus  que  suffisant  pour  les  variations 
lentes  qui  se  produisent  aux  profbndeurs  dont  il  s'agit.  Nous 
nous  en  sommes  assuré  de  plusieurs  manieres,  entr^autres  en 
comparant  la  marche  de  notre  instrument  a  celle  d'un  ther- 
mometre nu  a  mercure,  les  deux  étant  enfoncés  h  c6té  Tun 
de  Tautre  k  une  profondeur  égale,  c'est-k-dire  h  27  centimetres: 
les  variations  y  sont,  on  le  sait,  beaucoup  plus  sensibles  qu*a 

0^50. 

En  terminant,  il  ne  sera  peut-étre  pas  inutile  de  dire  qu'un 
gcothermométre,  de  la  construction  que  nous  venons  de  dé- 
crire,  revient  environ  a  40  francs  a  Stockholm  pour  une  pro- 
fondeur de  O™, 5 o,  et  a  quelques  francs  en  sus  pour  de  plus 
grandes  longueurs.  Les  instruments  sont  montés  et  essayés 
sous  nos  yeux. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


H.-E.    HAMBERG,    UN    NOUVEAU    GÉOTUEKltOUJSTKR. 


Ta  b.  I.  Obsercutions  n  Dalboda  pr^s  (TUpsaL 


1881 

Température  du  sol 

Températ.del'air. 

sfl 

0",50. 

9h.soir. 

1  métre. 

2m6tre8. 

Maxi. 
mom. 

Mini- 
mum. 

1^' 

8  h.  m. 

2h.8oir. 

2h.8oir. 

2  h.  8oir. 

Mara  1  ... 

-1,6 

-1.5 

-1,7 

4^0,9 

+  3,6 

-10.8 

-20.8 

— 

»      2... 

-1,7 

-1.6 

—1.6 

+  0.8 

+  3,6 

-2,0 

-19.8 

— 

»      3... 

-1.6 

-1.7 

-2.1 

+  0,7 

+  35 

+  2.0 

-23.7 

—  1 

»      4 ... 

-2,1 

-1.9 

-1.9 

+  0.7 

+  3,5 

-  6,8 

-29.1 

-  1 

"      5 ... 

—2,1 

—2,3 

—2,1 

+  0.7 

+  3,5 

-  5,3 

-15,0 

— 

»      6... 

—2,2 

-2,0 

-1,9 

+  0.7 

+  3,5 

-4,8 

-16.1 

0.1  1 

».      7... 

-2.1 

-2,0 

-1.9 

+  0,G 

+  3,5 

+    1,0 

-19.7 

3.6 

«      8... 

-1,9 

-1.7 

-1,7 

+  0,6 

+  3,5 

—  5.7 

-19.0 

2,2 

»      9 ... 

-1,9 

-1,5 

-1.7 

+  0.6 

+  3,5 

-  7.1 

-17.2 

1 

»     10... 

-1.7 

-1.7 

-1.7 

+  0.5 

+  3,4 

±  0,0 

-25.7 

1 

1 

>.     11... 

-1,7 

-1.7 

-1.7 

+  0.7 

+  3,4 

-  0.3 

-19,0 

0..   ' 

»     12... 

-1,8 

-1.7 

-1.7 

+  0,6 

+  3,4 

-  6,1 

-15.1 

-I 

>.    13... 

—1,» 

-1.6 

—1,7 

+  0,5 

+  3.4 

+  3,1 

-18,0 

1 

»    14... 

-1.7 

-1.7 

-1,7 

4  0,5 

+  3,4 

+    1,0 

-17,0 

—  1 

»    15... 

-1,7 

-1.7 

-1.7 

+  0,5 

+  3,3 

+  5,0 

-15,0 

1 

..     16... 

-1.5 

-1.5 

-1,5 

+  0,6 

+  3,3 

+    7,3 

-11,9 

— 

»     17... 

-1,6 

-1.8 

-1.8 

+  0.5 

+  3,3 

+  11.1 

-10,0 

— 

.>     18... 

-1,1 

-1.1 

-0,9 

+  0,5 

+  3,3 

+    8.6 

-7,6 

— 

.>    19... 

-0,8 

-0.8 

-0,7 

+  0.5 

+  3,3 

+  7.0 

-5,2 

— 

»    20... 

-0,7 

-0,7 

-0.7 

+  0,5 

+  3,3 

+    1,0 

-11,6 

»    21... 

-0.8 

-0.8 

-0.9 

+  0.5 

+  3,3 

+    2.7 

-15,9        - 

»>    22... 

-1,1 

-1,3 

—1.8 

+  0,5 

+  3,2 

+    1.5 

-16,8 

— 

-    23... 

—1,5 

-1.3 

—1,8 

+  0.6 

+  3,2 

+    2,8 

-19,0 

— 

M    24... 

-1,5 

-1.5 

-1.5 

+  0,5 

+  3,2 

-  0.5 

-18,0 

1.4 

«    25... 

-1,6 

-1,5 

-1,5 

+  0.5 

+  3,2 

+    5,3 

-3.7 

1.» 

»    26... 

-1,4 

-1.» 

-1,2 

+  0,5 

+  3.2 

+    0,8 

-12,0 

0,2 

>>    27... 

—1.3 

-1.0 

-1.0 

+  0,5 

+  3.2 

+    3,5 

-20,0 

— 

"    28... 

-1.1 

-1.0 

—1,0 

+  0,5 

+  3,2 

+    2,9 

-10,0       0.8 

..    29... 

-  1.0 

-1,0 

-0,9 

+  0.5 

+  3,1 

+    1,8 

-10.2 

2.3 

..    30... 

-0,9 

-0,9 

-0,9 

+  0,5 

+  3,1 

+    2,8 

-  8.0 

— 

»    31... 
Moyennus 

"1,0 

-    0.9 

-0,9 

+  0,5 

+  3.1 

+  3.0 

-15,6 

— 

—1,50 

-1,42 

-1,43 

+  0,57 

+  3,34 

+   0.8 

-15.7 

— 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG   TILL    K.    9V.    VET.-AKAD.    HANDL.     BÄNT)  6,     N:0  17.        7 


Tab.  IL  Observations  ä  Dalboda  prés  cCUpsal. 


1881 

Tcmpd 

jrature  d 

u  sol 

Températ.  de  Tair. 

8| 

II 

0 

0^50. 

1  métre. 
2h.8oir. 

2motrc8. 

Maxi- 
miim. 

Mini- 
mum. 

8  h.  m. 

2h.80irJ9h.80ir. 

2  h.soir. 

Jiiilletl. 

+  13.4 

-  13,4 

+  13..^. 

+    9,9 

1  6,2 

+  25,2 

+  10.1 

— 

•»      2... 

+  13,6 

+  13,6 

+  13.6 

i- 10,1 

+  G.3 

+  25,8 

+    9,7 

— 

«       3.. 

+  13,7 

4  13.7 

+  13,7 

+  10.2 

+  6,3 

+  26,5 

+  10.3 

2,1 

-      4... 

+  13,7 

+  13.7 

+  13,5 

+  10.3 

H6.4 

+  20,4 

+  11.4 

2.1 

»•      5... 

+  13.5 

+  13.4 

+  13,4 

+  10.5 

+  6,5 

+  23,0 

+   9,1 

5,5 

»      6... 

+  13,3 

+  13,1 

+  13,1 

+  10.5 

+  6,6 

+  20.1 

+   8.1 

— 

«      7... 

+•13,0 

+  12,0 

+  12,7 

+  10.5 

+  6,7 

+  14,8 

+    3.6 

0,9 

»      8... 

+-12,5 

+  12.3 

+  12.2 

+  10.5 

+  6.7 

+  14,1 

+   6,0 

— 

.»      9... 

+  12,1 

+  12.1 

+  12.1 

t  10,5 

+  6.8 

+  16.2 

+  8,0 

1,9 

•    10... 

+  12,1 

+  12,1 

+  12.1 

+  10,4 

+  6,9 

-t  20,0 

+  8.2 

11,1 

..    11... 

+  12,3 

+  12,3 

+  12,5 

+  10,4 

+  7,0 

+  21,1 

+    9,5 

— 

»     12... 

+-12,6 

+  12,6 

+  12,9 

+  10.4 

+  7.1 

+  28.5 

+    6.8 

— 

..     13... 

+  13,2 

+  13,3 

+  13,5 

+  10,4 

+  7.1 

+  27.8 

+  12.2 

— 

.     14. 

+  13,7 

+  13,7 

+  13,7 

+  10,5 

+  7,2 

+  24,0 

+  11,7 

— 

n        15... 

+  13.8 

+  13,8 

+  13.8 

+  10.7 

+  7.2 

+  28,4 

+    7,8 

— 

"     16.. 

+  14.1 

-•-14,1 

+  14,1 

+  10.8 

+  7.3 

+  23,9 

+ 13,0 

— 

H     17... 

+  14.2 

+  14,2 

-h  14,2 

-^11,0 

+  7,3 

+  20.9 

+    7,3 

— 

•>     18... 

+  14,1 

+  13,9 

+  13,8 

+  11.1 

+  7,4 

+  18.8 

+    8.2 

— 

.    19... 

+  13.7 

+  13,5 

+  13,5 

+  11.2 

+  7.5 

+  25.0 

+    2.2 

— 

•    20... 

+  13.6 

+  13,6 

+ 13,0 

+  11.2 

+  7.5 

+  20.0 

+  13.0 

3.7 

»     21... 

+  13,7 

+  13,7 

+  13,7 

+  11.3 

+  7,6 

+  22,3 

+  12,4 

— 

-     22... 

+  13,7 

1I3.7 

+  13,7 

+  11,3 

+  7,7 

+  24,2 

+    9.3 

— 

-    23... 

+  13,8 

+  13,9 

+  13.0 

+  11,3 

--7.7 

+  25,8 

+  10,0 

— 

.'     24.. 

+  14.0 

+  14,0 

+  14.0 

+  11,4 

+  7,7 

+  26.0 

+    7,5 

3,4 

•.    25... 

+  14.1 

+  14,1 

^14i 

+  11.4 

+  7,8 

+  23.0 

+  11,8 

4,0 

«    26... 

+  14.1 

+  14.1 

+  14,1 

+  11,6 

+  7.9 

+  21.7 

+  12.0 

2,1 

«    27... 

+  14,0 

+  14,0 

+  13.9 

+  11.6 

<7,9 

+  17.9 

+  10.1 

22,4 

«    28... 

+  13,9 

+  13.7 

+  13.6 

+  11.6 

+  8,0 

+  18.0 

+    7.3 

— 

..    29... 

+  13,4 

+  13.3 

+  13.3 

+  11.6 

+  8.0 

+  19.9 

+    6,8 

— 

o    30... 

+  13.2 

+  13.2 

+  13,3 

+  11.6 

+  8.1 

+  20.3 

f    7.9 

— 

»    31.. 
Moyenncj* 

+  13,3 

+  13,3 

+  13.3 

M1.5 

+  8.2 

+  23,2 

+    9.4 

1,2 

+  13,46 

f  13,43 

+  13.43 

+  10,88 

+  7,2r. 

+  22,t 

+  9,0 

- 

Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


R:ha^:^  till  K  Vh.Al^ad.EaTidl  I^J  o  N'.M7 


H:imcer5,Un  nouveau  r;^'  thprmcmetre 


Figl 


Fiq  t 

n 


riff.s 


I  \Sa 


ti    thei'9no9netrf 

e     fuht'  dr  i-rrrt* 

h    rtui  dr  hrtre 

f    favau  de  caouUhauc 

c    cviindre  de  cuivre 

//    ntercnre 

d           .          de  ter 

h    rarde 

i    hmichon 

j     annature  dehais^^ 
kr  converrie  tle  V  artnature 
f    anneiui  d^appui 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANIi  TILL  K.  SVENSKA  VET.  AKAD.  HA?iDLIN(iAR.  Band  6.  N:o  18. 


SILURISCHE  KORALLEN 


NORD-RUSSLAND  UND  SIBIRIEN 


VERZEICHNET 

VON 

a.  LINDSTRÖM. 


MIT  EINER  TAFEL. 


AN  DIE  KÖNI6L.  AKAD.  DER  WI88.  EIN6EREICHT  DEN  11  JANUAK  1882 


STOCKHOLM,  1882. 

KONOL.     BOKTBTCKBBIKT. 
P.  A. X0R8TSDT  &  SÖNER. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


i\lit  freundlichster  Liberalität  hat  der  Herr  Akademiker 
Friedrich  Schmidt  in  St.  Petersburg  einige  Suiten  von  Silur- 
korallen  aus  vier  verechiedenen  und  von  einander  sehr  entlege- 
nen  Punkten  des  urafangreichen  russischen  Kaiserthums  mir 
zur  Bearbeitung  ubergeben.  Zu  diesen  Sammlungen  fiige  ich 
der  VoUständigkeit  wegen  noch  eine  funfte,  welche  die  we- 
nifiren  Formen  enthält,  die  von  der  schwedischen  Expedition 
nach  dem  Karischen  Meere  unter  Nordenskiölds  Leitung  im 
Jahre  1875  auf  Waigatsch  gefunden  wurden. 

Obwohl  die  Zahl  der  bestimmbaren  Arten  nicht  beson- 
ders  gross  ist,  känn  dies  Verzeichniss  doch  als  ein  kleiner 
Beitrag  zur  Kenntniss  von  der  Verbreitung  der  fossilen  Reste 
diescr  während  der  Silurzeit  so  wichtigen  Thiere  gelten. 

Wie  aUs  der  unten  gegebenen  Uebersicht  des  Vorkom- 
mens  hervorgeht,  sind  27  Arten  und  Varietäten  aus  dem 
ganzen  Gebiete  bestimmt  worden  und  von  allén  Lokalitäten 
ist,  wie  ersichtlich,  die  an  der  mittleren  Tunguska  am  er- 
^iebigsten  gewesen.  Eine  Menge  anderer  vor  der  Hand  un- 
bestimmbarer  Korallen  zeugen  auch  von  dem  grossen  Keich- 
thume  der  Formen  in  dieser  Gegend.  Der  Bezirk  bei  Olenek 
bietet  unter  seinen   13  Arten  auch  manches  Eigenthiimliche. 

Auffallend  ist,  unter  einer  so  geringen  Zahl  von  Arten, 
HO  viele,  nicht  weniger  als  drei,  neue  Gattungen  vorzufinden, 
welche  vorher  gänzlich  unbekannt  waren  und  von  denen  bei 
zweien  der  systematische  Platz  noch  nicht  genau  festzustellen 
ist.  Wie  zu  erwartcn  war,  haben  Arten  aus  solcheu  kosmo- 
politischen  Gattungen  wie  Heliolites  und  Favosites  die  grösste 
Verbreitung.  Einige  von  diesen  sind  Uber  das  ganze  Silur- 
gebiet  verbreitot,  sowohl  in  Asien,  wie  in  Nord-Europa  und 
Nord-Amerika. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


4        LINDSTRÖM,  SIL.  KORALLEN  AUS  N.-RÖSSLAND  UND  SIBIRIEN. 

Was  die  geologische  Stellung  der  verschiedenen  Punkte 
betrifft,  so  enthalten  die  Lokalitäten  an  der  mittleren  Tun- 
guska  theils  Arten,  welche  entschieden  untersilurisch  sind, 
wie  Calapoecia  cribriformis,  Plasmopora  affinis,  theils  solche, 
welche  die  ältesten  obersilurischen  Schichten  kennzeichnen, 
wie  Columnaria  alveolata,  und  es  ist  wohl  den  genannten  Lo- 
kalitäten eine  solche  Stufe  zu  ertheilen  wie  etwa  bei  uns  in 
Schweden  dem  Leptsenakalke  öder  nach  Fr.  Schmidt,  den 
Borkholmer  Schichten  in  Ehstland,  dem  Nordamerikanischen 
Hudson  River  Group  annähemd  entsprechend.  Wahrschein- 
lich  hört  die  Korallenfauna  von  Olenek  einer  tiefen  Stufe 
des  obersilurischen  Schichtensystems  an,  da  solche  Formen 
wie  Dinophyllum  involutum,  Cyathophyllum  angustum  und 
Halysites  escharoides  darin  obwalten,  welche  auch  auf  Got- 
land dem  ältesten  Mergelschiefer  bei  Wisby  eigenthiimlich 
sind.  Die  Faunen  von  Waigatsch,  Petschora  und  der  unteren 
Tunguska  enthalten  wenig  Charakteristisches,  gehören  aber 
jedenfalls  der  obersilurischen  Abtheilung  an. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANO   TILL    K.    8V.    YRT.-AKAD.    HANDL.     BAND.    6.    KO  18.      5 


I  a 

B 

o 

f-> 

o 


Oesel. 


Schweden. 


England. 


N.-Amerika. 


^ 

bl) 

»^ 

:0S 

Ut 

^ 

ff 

$^ 

O 

?! 

TS 

a> 

a 

<M 

-S3 

c 
P 

Schweden. 


^      England. 


N.-Amerika. 


Ehstland. 


Olenek. 


I  +  IIIIIII  +  IIII  +  II  +  I  +  IIIIII  + 


1 +++++++ 

+  + 1 

1  + 1 

1  +  +  +  1 

1  +  1 

1  +  + 

1 ++ 1 +  +  +  + 

+  + 1 

1  +  ! 

1  ++  1  1 

1  1  1 

1  +  1 

1 ++  1  1  1  1  + 

1  1  1 

1  1  1 

MIM 

1  1  1 

1  1  1 

I  +  M  M  I  I  +  M  M  M  M  I  M  I  M  M  M 


M  M  M  M  M  M  M  M  M  M  M  M  M  I 


MMMM  +  MI  +  Ml  +  MMMMM 


M  M  !  M  M  M  M  M  M  M  M  M  M  M 


I  +  +  +  I  I  +  +  +  M  M  I  +  M  +  +  +  M  ++  M  + 


Mittlere  Tongnska. 


+  +  +  +  +  +I  I  I  +  I++I  M  +  + !+  +  -'•  I  I++I 


Untere  Tangaska. 


I  +-^+  M  M  M  M  M  M  M  M+  M  M  I  I 


Petschora. 


I  +  I   I   I   I   I  +  I   I   I   I   I   !   I   I   I   I   I   I   I   I   I   !   I   I   I 


Waigatsch. 


I  +  !   I   I   I   I   I   I   I   I   I   I  +  i   I   I   I   II   I!   I   !   I   I 


0    a 


J^ 


a  ^ 


•^fa;g  fe 
cS  n  fl  Si 

TS   08     .     . 


Q  fc 


O 

BO 

o  v 


00    CL 


a 

-3 


^^ 


.  fl  «  «  5 

eS 
.   ©^  08     . 

!z4  {z3  cLi  td  n 


»  s  « 
flfl"S 
o  K  2   . 

5^  So 

7  00  (^    A 


•a   08   ^    . 


o  ä  2:  ^ 

SfSgg 

^    08   •    Q^  O 


fl 

a 

;  'o  c8 

j""  a 
^  a  " 

fl     Q      08 
£3  rfl     d 


o  I 

-  a  « 

c  c  a 

^   «^   X 

a-c  « 

oo  e  M 
fl.S  cS 

111 

S-A--? 


000 


Digitized  by  VjOOQ IC 


LINDSTRÖM,  SIL.  KORALLEN  AUS  N.-RUSSLAND  UND  SIBIRIEN. 


1.    Waigatscta« 

Auf  der  Sudspitze  dieser  Insel,  Cap  Grebenij  genaiint, 
entdeckte  Nordenskiöld  *)  eine  mächtige  Reihe  beinahe  senk- 
recht  gehobener  Schichten  aus  funf  verschiedenen  Unterab- 
theilungen  bestchend,  welche  er  mit  A  bis  E  bezeichnete. 
Die  in  dera  schwarzgrauen  Kalksteine  eingeschlosseDcn  Tri- 
lobiten,  Proetus  conspersus  Angblin,  und  ein  Lichas,  zahl- 
reiche  Leperditien,  Atrypa  didyma  und  andere  Versteinerun- 
gen  zeigén  hier  ofFenbar  obersilurische  Zeitalter  an.  Aber 
es  ist  auch  wahrscheinlich,  dass  zugleich  Devonische  Schichten 
hier  vorkommen,  wenigstens  deuten  einige  Spiriferen  und 
zwei  Korallenarten  dahin  und  riihren  diese  vermuthlich  von 
D  und  E  her,  da  Nordenskiöld  ausdriicklich  sagt,  dass  die 
Arten  in  D  von  denen  in  A  verschieden  sind.  Von  diesen  bei- 
den  Korallen  zeigt  die  eine  grosse  Verwandpchaft  mit  dem  devo- 
nischen  Cyathophyllum  caespitosum  Goldfuss  (Edw.  &  Haime 
Brit.  Foss.  Corals,  Taf.  51,  Pig.  2—2  6)  und  die  andere  Art 
aus  schwarzem,  mergligem  Kälke  zusammen  mit  Alveolites 
suborbicularis  Goldf.  scheint  mir  identisch  mit  einem  unbe- 
stimmten  Devonisehen  Cyathophyllum,  welches  das  schwe- 
dische  Reichsmuseum  aus  Torquay  besitzt. 

Mit  Sicherheit  stammen  nur  zwei  andere  Korallen  aus 
Silurschichten  und  diese  sind: 

1.     Favosites  Forbesi  Edw.  H. 

Kommt  in  grossen  halbkugelförmigen  Polyparien  vor 
und  scheint  recht  häufig  zu  sein.  Die  Kelche  sind  polygon 
mit  kurzen  Septalspitzen  und  zwei  Längsreihen  mittelstän- 
diger  Wandporen.     Durchmesser  der  Kelche  2  Millim. 

*)  Redogörelse  för  en  expedition  till  mynningen  af  Jenissej  och 
Sibirien  år  1875.  Selte  28  in  Blhang  till  K.  Svenska  Vet.-Akad.  Handl. 
Bd.  4,  N:r  1. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANQ    TILL    K.    8V.    VET.AKAD.    HANDL.     BAND.    6.    NO    18.       7 

2.     Syringopora  fenestrata  n. 

Biidet  grosse  Mässen  in  dem  schwarzgrauen  Kalksteine 
lind  zeichnet  sich  sehr  charakterietisch  aus  durch  ihre  ausser- 
ordentlich,  16  Centimeter  länge  —  und  doch  abgebrochene 
—  Polypieriten,  welche  in  einer  geraden  Linie  das  Gestein 
ununterbrochen  durchsetzen  und  auf  regelmässigen  Abstän- 
den  von  durchschnittlich  5 — 6  Millim.  wagerechte  Verbin- 
dungsröhren  zu  den  benachbarten  Polypieriten  abschicken, 
indem  sie  etwa  2  Millim.  von  einander  entlegen  sind,  wo- 
durch  die  ganze  Colonie  ein  regulär  gitterförmiges  Aussehen 
bekomrat,  vielmehr  so  denn  in  anderen  Arten  der  Gattung. 
Die  Kelche  halten  im  Durchmesser  2  öder  2,5  Millim.  Im 
Querschnitte  sind  sie  kreisförmig,  mit  einem  äusseren  Rande 
von  kurzen,  geraden,  gleichgrossen  Septen,  welche  viei*  bis 
fUnf  schmale,  concentrische  Kreise  in  der  Mitte  des  Kelches 
umschliessen.  Diese  Kreise  sind  Segmente  von  den  durch- 
schnittenen,  trichterförmigen  Boden.  Diese,  welche  wie  ge- 
wöhnlich  am  besten  im  Längsschnitte  zum  Vorschein  kommen, 
stohen  in  einem  sehr  spitzen  Winkel  gegen  die  Aussenwände 
und  bilden  tiefe  trichterähnliche  Linien,  dichtgedrängt,  mit 
kurzen  Septalstrahlen  dazwischen. 

Es  sind  auch  kleinere  Syringoporkolonien  auf  Favosites 
festgewachsen,  aber  durch  die  schlechte  Erhaltung  nicht  be- 
stirambar. 

2.    Petsctaora. 

Diese  an  der  Zahl  auch  geringe  Sammlung  stammt  aus 
dem  Petschoralande,  woselbst  sie  von  Dr.  Stuckbnberg,  Pro- 
fessor an  der  Universität  in  Kasan,  gesammelt  worden  sind. 
Nach  seinem  Bericht  ^)  findet  man  die  Korallen  in  massivem 
Kalksteine  etwas  oberhalb  der  Mundung  der  Waschkina,  wo 
dieselbe  ins  Eismeer  ausfliesst,  sodann  in  demselben  Gebiete, 
wovon  Graf  A.  von  Ketserling  schon  friiher*)  sechs  Arten 
beschrieben  hat,  unter  welchen  auch  die  zwei  folgenden. 

')  Nach  giitiger  Mittheilang  des  Herrn  Fbiedb.  Schmidt  ist  dieser 
Herlcht  in  den  aaf  rtissisch  geschriebenen  »Materialien  sur  Gteologie 
Rnssland8>,  von  der  Mineralogischen  Gesellachaft  in  St.  Peterburg  aus- 
pegeben,  im  Jahrgange  1875  entbalten. 

*)  Wisåenschaftliche  Beobachtungen  auf  einer  Reise  in  das  Petscbora- 
land.     S.  169  a.  folgende. 

Digitized  by  LjOOQ IC 


8         LINDSTRÖM,  SIL.  KORALLEN  AUS  N.-RUSSLAND  UND  SIBIRIEN. 

1.  Favosites  Forbesi  Edw.  H. 

Calaraopora  polyraorpha  Keyserl.  Petschora  S.  178. 

Von  dieser  äusserst  variirenden  Art  Hegen  vier  Stiicke 
vor,  von  denen  drei  mit  ziemlich  grossen  Kelchen  au8ge- 
rlistet  sind,  so  dass  sie  in  dieser  Beziehung  dem  Favosites 
gotlandicus  nahe  kommen. 

2.  Heliolites  interstinotus  L.  p.  p. 

(Porites)  interstincta  Keyserl.  Petschora  S.  175. 

Kelchöffnung  2  Millira.  Es  sind  aus  demselben  Gebiete 
noch  Fragmente  und  einzelne  Exemplare  anderer  Korallen, 
aber  nicht  hinreichend  genug  zur  Bestimmuug. 


3.    Die  untere  Tunguska. 

Während  seiner  vieljährigen  Reisen  im  östlichen  Sibi- 
rien sammelte  der  der  Wissenschaft  und  seinen  Freunden  zu 
friih  geraubte  Herr  Czekanowski  fleissig  Versteinerungen. 
Leider  sind  nur  wenige  von  den  an  der  unteren  Tunguska 
gesammelten  Korallen  bestimmbar.  Der  grösstc  Theil  der 
Versteinerungen  ist  an  der  Mundung  der  Temera  in  einem 
Kalksteine  gefunden,  der  einer  ausgedehnten  Trappablage- 
rung  untergeordnet  ist.  Weiter  abwärts  nach  der  Mundung 
der  Tunguska  zu  herrsclien  die  silurischen  Kalksteine  selbst- 
ständig,  sind  aber  weniger  petrefaktenreich.  Diese  Angaben 
finden  sich  zerstreut  in  einem  Berichte  Czekanowsk^s  an  dii' 
Geographische  GescUschaft  zu  St.  Petersburg,  abgedruckt  in 
den  Nachrichten  der  Gesellschaft  Nr.  1,  Seite  20—21,  1874. 
Ich  verdanke  dies  den  freundlichen  Mittheilungen  des  Herrn 
Fr.  Schmidt,  so  wie  auch,  dass  silurische  Kalksteine  sich 
noch  weit  nach  Siiden  und  Norden  nach  Jenissei  von  der 
Mundung  der  Tunguska  aus  verbreiten,  aber  wenig  bestimm- 
bare  Petrefakten  liefern. 

1.     Favosites  Gotlandicus  L. 

Syn.  Corallinum  Gotlandicum  L.  Corallia  Baltica  S.  39, 
Fig.  XXVII,  Amoenit.  Acad.  Ed.  1,  1749,  Vol.  1, 
S.  106,  Tab.  4,  Fig.  7. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIUANG   TILL    If.    SV.    VFT.-AKAD.    HANDL.    BAND.  6.   N:0   18.      9 

Pavosites  favosa  Goldfuss  nach  dessen  Originalexemplar 
im  Bonner  Museum. 

Kelche  weit,  von  gleieher  Grösse,  die  Oeffnungen  in  den 
Seitenwänden  unregelmässig  in  1,  2  öder  3  Reihen,  Boden 
ziemlich  dicht  gedrängt,  wagerecht.  Es  ist  uberhaupt  unge- 
mein  schwierig,  die  verschiedenen  Favositen  von  einander 
zii  sondern,  da  sie  so  viele  Uebergiinge  zeigen,  doch  scheint 
es  angemessen,  die  ausgeprägtesten  von  denselben  mit  be- 
sonderen  Namen  zu  belegen.  Diese  Art  wird  auch  von  Fb. 
ScHMiDT  in  seiner  Mammuthreise  S.  17  erwähnt,  als  von  Lo- 
PATiN  an  der  Kureika  gefunden. 

2.  Favosites  Forbesi  Edw.  H. 

Die  gewöhnliche  obersilurische  Species. 

3.  Favosites  Hisingeri  Edw.  H. 

4.  Heliolites  interstinotus  L.  p.  p. 

Es  kommen  auch  zwei  Stuck  von  einera  sehr  verwand- 
ten  grosskelchigen  Helioliten  vor,  aber  ihre  mangelhafte  Er- 
haltung  lässt  keine  sichcre  Bestimmung  zu. 

5.  Halysites  oatenularius  L. 

Ein  Stuck  mit  sehr  reichem  Coenenchyma  (=  Zwischen- 
wände  Fischeb-Benzon). 

6.  Zaphrentis  obesa  (Fig.  9-10)  n. 

Einfach,  kurz  gedrungen,  sehr  schnell  in  der  Breite  zu- 
nehmend.  Höhe  25  Millim.,  Breite  am  Kelchrand  35  Millim. 
Kelchrand  schief  gewachsen,  bei  der  grössten  Primärcosta 
beinahe  20  Millim.  höher  als  auf  der  Gegenseite.  Epitheca 
ziemlich  glatt,  ohne  grosse  Centralfalten.  Der  Septen  sind 
etwa  70 — 80  und  sind  es  abwechselnd  grössere  und  kiirzere, 
gegen  die  Mitte  des  Kelches  wirtelförmig  zusammengerollt, 
ohne  jedoch  eine  deutliche  Columella  zu  bilden.  Gegen  die 
Aussenwand  sind  die  Septen  durch  stereoplasmatischen  Binde- 
stoff dicht  mit  einander  verbunden  ohne  dazwischenliegendes 
Dissepiment.  Solches  erscheint  ein  wenig  innerhalb  in  klei- 
nen,  nach  unten  gebogenen  Streifen,  besteht  aber  meistens 
nicht  aus  kleinen,  bläschenförmigen  Blättern,  sondern  aus 
bodenförmigen,     schiefen,    ununterbrochenen     Querlamellen, 

Digitized  by  VjOOQ IC 


10     LINDSTRÖM,  SIL.  KORALLEN  AUS  N.-RUSSLAND  UND  SIBIR1EK. 

welche  dera  Längsschnitte  ein  Amplexus-artiges  Aussehen 
verleihen..  Die  Septalgrube  ist  recht  gross  und  an  der  Aussen- 
wand  am  breitesten.  Diese  Art  kommt  in  schwarzgrauem 
Kalksteine  rait  Encrinurus  punctatus  und  Pentamerus  oblon- 
gU8  häufig  vor. 


4.    Die  mittlere  Tunguska. 

Diese,  die  bedeutcndste  und  reichste  Sammlung  siluri- 
scher  Korallen  aus  Sibirien,  rlihii;  von  Herrn  J.  Lopatin  ber, 
welcher  dieselbe  während  seiner  Reise  im  Jahre  1877  den 
Lauf  der  mittleren  Tunguska  entlang  zusammenbrachte 
und  zwar  von  einer  Menge  verschiedener  Punkte.  Nach  den 
gefälligen  Angå  ben  von  Fr.  Schmidt  soll  auch  hier,  wie  in 
dem  Gebiete  der  unteren  Tunguska  ein  häufiger  Wechsel 
zwischen  Silurkalksteine  und  Trappen  stattfinden.  Nach  den 
Bestimmungen  Fr.  Schmidts  gehören  die  mitgebrachten  Bra- 
chiopoden,  worunter  Atrypa  Duboisi  Murch.  Vern.  &  Keys.,  den 
untersten  Schichten  der  obcrsilurischen  Formation  an,  und 
zeigen  sie  stellen weise  eine  auffallende  Uebereinstimmung 
mit  den  Jördenschen  Schichten  in  Ehstland.  Damit  steht 
nicht  voUkommen  das  Vorkommen  solcher  Korallen  wie  Ca- 
lapoecia,  Columnaria,  Plasmopora  affinis  im  Einklang,  da  diese 
vielmehr  auf  eine  noch  tiefere,  untersilurische  Stufe  deuten, 
etwa  wie  den  Leptaenakalk  Dalecarliens  öder  Hudson  River 
Group  Nord-Amerikas.  Preilich  scheinen  die  meisten  Ko- 
rallen nur  in  lösen  Stucken  öder  wie  GeröUen,  selten  an- 
stehend  gefunden  worden  zu  sein,  wodurch  einiges  als  un- 
sicher  siiurisch  betrachtet  worden  ist  und  folglich  nicht  hier 
zu  beschreiben.  Meistens  sind  diese  Korallen  verkieselt  und 
daher  nicht  leicht  zu  untersuchen,  einerseits  wegen  der  Uro- 
wandlung  der  feineren  Theile,  andererseits  wegen  der  gröe- 
seren  Schwierigkeit  des  Präparirens.  Auffallend  ist  die  be- 
deutende  Menge  der  zusararaen  mit  diesen  Korallen  gefiin- 
denen  Stromatoporen,  von  denen  grosse  StUcke  aus  nicht 
weniger  als  dreizehn  verschiedenen  Localitäten  vorliegen. 
Als  nicht  zu  den  Korallen  gehörend  habe  ich  dieselben 
nicht  beschrieben.  Einige  scheinen  sich  dem  Idiostroma  zu 
uähern. 


Digitiz*ed  by  VjOOQ IC 


BIHANG    TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.  HANDL.     BAND  6.     N:0  18.       11 

1.     Paleeareea  Lopatini  no  v.  gen.  et  sp.     Fig.  8. 

C  håra  k  ter  der  G  att  ung.  Polyparium  zusammengesetzt 
au8  Kelchen,  welche  durch  ein  einem  spärlichen  Goenenchym 
ähnliches  Gebilde  von  einander  getrennt  sind.  Septen  zahl- 
reich,  alle  von  derselben  Grösse  und  folglich  anscheinend  nur 
von  einer  einzigen  Ordnung.  Columella  gross,  die  ganze 
Mittelpartie  des  Kelches  einnehraend,  aus  zusammengewunde- 
nen  Trabeculse  bestehend.  Aussere  Enden  der  Septen  in  ein 
spongiöses  Gewebe  sich  auflösend.  Dissepiment  reich,  spongiös. 
Diese  Gattung  nähert  sich  der  tertiären  Litharaea,  doch  schei- 
nen  die  Septalblätter  nicht  durchlöchert  zu  sein. 

C  håra  k  ter  der  Art.  Das  Polyparium  biidet  knolien- 
oder  kugelförmige  Stöcke,  dicht  besetzt  mit  Kelchen,  von 
einem  mittleren  Durchmesser  von  5  Millimeter;  die  Kelche 
sind  sehr  seicht-concav,  in  der  Mitte  mit  einer  einigerraassen 
erhöhten  Columella  aus  spongiösen,  locker  zusammengefugten 
Trabeculae  bestehend.  Die  Septen,  28 — 32  an  der  Zahl,  sind 
kurz,  gerade,  nach  aussen  verzweigt  und  in  ein  krauses  Ge- 
wirr  von  spongiösem,  intercalicinalem  Gewebe  ubergehend. 
Wände  zwischen  den  einzelnen  Polypieriten  finden  sich  nicht. 
Auch  ist  es  mir  nicht  gel ungen  zu  ermitteln,  ob  die  Septal- 
scheiben  durchlöchert  sind,  wie  bei  andern  nahestehenden  Per- 
Ibraten.  Ein  feines  spongiöses  Gewebe  fullt  die  Loculi  zwi- 
schen den  Septen. 

Diese  Form  kommt  von  vier  verschiedenen  Lokalitäten 
vor,  nämlich  von  dem  rechten  Ufer  der  Tunguska  40  Werst 
oberhalb  der  Mundung  von  Kudelma,  von  demselben  Ufer 
33  Werst  oberhalb  des  Platzes  Stoiba,  von  11  Werst  oberhalb 
der  MUndung  von  Kudelma,  vom  rechten  Ufer  oberhalb  der 
ersten  Insel  oberhalb  Kudelma  und  auch  als  Gerölle  am  rech- 
ten Ufer  der  Tunguska,  10  Werst  oberhalb  der  Ingida.  Die 
Gerölle  sind  ihrer  Erhaltung  nach  von  verschiedener  Art,  einige 
sehr  schön  mit  den  feinsten  Details  gut  bewahrt,  andere  ver- 
kieselt    und   folglich  im  Aussern  den  vorigen  sehr  unähnlich. 

2.     Favosites  Forbesi  Edw.  H. 

Sehr  häufig  in  Stocken  mit  Kelchen  von  wechselnder 
Grösse.  Vom  linken  Ufer  der  mittleren  Tunguska  zwischen 
den  Plussen  Semljanaja  und  der  kleinen  Lebäschja,  und  22 
Werst  oberhalb  der  Mundung.  Von  rechtem  Ufer  6  Werst 
unterhalb  der  Mundung  der  kleinen  Lebäschja. 

Digitized  by  LjOOQ IC 


12      LINDSTRÖM,  SIL.  KORALLEN  Al)8  N.-RU88LAND  UND  SIBIRIEN. 

3.  Favosites  gotlandious  L. 

Groese  kuchenförmige  Stlicke  in  sehr  guter  Erhaltung 
mit  einem  Kelchdurchmesser  von  5  Millim.  Die  Auseenwände 
der  Polypieriten  sind  feinkörnig.  Die  Wandporen  sind  un- 
regelmässig,  in  einer  Reihe  öder  zu  2 — 3  in  ungeordneten 
Reihen.  Einige  dieser  Poren  scheineB  zugewachsen  zu  sein, 
da  nur  ein  schwach  erhöhter  King  den  friiheren  Umfang  be- 
zcichnet  und  innerhalb  dieses  die  Kalkmasse  die  Oeffbung 
zudeckt.  Von  der  raittleren  Tunguska  22  Werst  oberhalb  der 
MUndung  der  Sewarnaja. 

4.  Favosites  Hisingeri  Edw.  H. 

Groese  halbkugelförmige  Stöcke.  Die  Grösse  der  Kelchc 
und  die  innere  Struktur  des  Polypariums  nåhern  diese  Form 
dem  echten  Fav.  Hisingeri.  Doch  sind  bei  dem  sibirischen 
die  Kelche  viel  regelmässiger  und  alle  von  derselben  Grösse. 
Von  derselben  Lokalität  wie  der  vorige. 

5.  Favosites  asper  D^Orbigny. 

Zahlreiche,  grösse,  halbkugelförmige  Stöcke.  Stimnit  recht 
gut  mit  den  europäischen,  doch  sind  die  einzelnen  Polypieriten 
etwas  schmäler.  Vom  rechten  Ufer,  33  Werst  oberhalb  des 
Platzes  Stoiba  und  vom  Unken  Ufer  22  Werst  oberhalb  der 
MUndung. 

6.  Favosites  Lonsdalei  D'Orbignt. 

Syn.  Calamopora  cristata  His.,  nicht  Blumenbach. 

Einige  Bruchstlicke  stimmen  sehr  gut  mit  den  Gotländer 
Exemplaren  von  Ostergarn  Uberein. 

Vom  rechten  Ufer  der  mittleren  Tunguska  6  Werst  unter- 
halb  der  Mundung  der  kleinen  Lebäschja,  auch  von  dem  lin- 
ken  Ufer  22  Werst  oberhalb  der  Mundung. 

7.  Favosites  Labechei  Edw.  H. 

Von  der  letztgenannten  Lokalität  sind  drei  Stucke  einge- 
sammelt  und  diese  sind  mit  den  Gotländer  Exemplaren  identisch. 

8.  Calapodcia  cribrifonnis  Nicholson  (=  Columnopora  cri- 
briformis  Nicholson  Geolog.  Magazine  1874  Seite  253). 
Nach  Vergleichungen,  welche  ich  angestellt  habe,  sowohl 

mit    einem  schönen  Exemplare  der    Calap.  anticostiensis  Ba- 
LiNGS,  welche  Billings  selbst  mir  gesandt,  als  auch  mit  meh- 

Digitized  by  VjUUV  IC 


BIHANG    TILL    K.    SV.  VBT.-AKAU.  HANDL.     BAND  6»     N:0  18.       l3 

reren  Exemplaren  von  Columnopora  cribriformis  Nicholson, 
welche  ich  der  Gefälligkeit  des  letztgenannten  Gelehrten  ver- 
danke,  bin  ich  zu  dem  Schlusse  gekommen,  dass  beide  Arten 
generisch  verwandt  sind.  Bbenso  Verhält  es  sich  mit  dem 
Genus  Houghtonia  Rominger,  wovon  ich  H.  huronica  durch 
die  GUte  des  Dr  Rominger  habe  untersuchen  können.  Bei 
Columnopora  und  Houghtonia  sind  die  Kelche  dichter  gestellt 
und  die  eigenthiimlich  durchlöcherten  Wände  erreichen  selten 
öder  gewöhnlich  nie  eine  solche  Dicke  und  Ausdehnung  wie 
bei  Calapoecia  anticostiensis,  wo  sie  öfters  wie  eine  Art 
Ccenenchyma  zwischen  den  Kelchen  auftreten.  Bei  Columno- 
pora, selbst  in  Exemplaren,  welche  Prof.  Nicholson  gesandt, 
sieht  man  auch  eine  Neigung  dazu,  obschon,  wie  gesagt, 
die  Kelchwände  gewöhnlich  äusserst  dlinn  sind,  wie  Nicholson 
sie  m  »Palaeozoic  Tabulate  Corals»  Taf.  VII,  Pig.  2.  abgebildet 
hat.  Da  die  grössere  öder  mindere  Dicke  der  Wände  ein 
Charakter  von  untergeordnetem  Werth  ist,  und  da  sonst  keine 
wesentliche  Unterschiede  sich  vorfinden,  scheint  es  mir  folge- 
recht  Columnopora  und  Houghtonia  mit  Calapoecia,  der  zuerst 
beschriebenen  Gattung,  zu  vereinigen.  Auch  bei  Calap.  anti- 
costiensis sind  in  den  Kelchen  zahlreiche  Boden  vorhanden, 
welches  aus  der  von  Billings  in  »Catalogue  Silurian  Fossils 
of  Anticosti»  S.  32  gegebenen  Abbildung  Fig.  14  gar  nicht 
zu  vermuthen  ist.  Allén  ist  die  eigenthiimliche  Struktur  der 
Wände  und  die  Anordnung  der  Septen  gemein. 

Von  sonstigen  palaeozoischen  Korallen  mag  wohl  die  später 
in  der  De vonfor mation  auftretende  Michelinia,  deren  Wände 
auch  so  eigenthiimlich  perforirt  sind  die  am  nächsten  ver- 
wandte  sein. 

Ich  habe  bei  Vergleichung  der  Amerikanischen  Exemplare 
der  Calapoecia  cribriformis  Nicholson  mit  dem  sibirischen 
keinen  nennenswerthen  Unterschicd  finden  können  und  ver- 
einige  daher  das  einzige  vorliegende  StUck  damit.  Es  ist  ein 
Knollen,  halb  verkieselt,  und  die  Kelche  erreichen  einen  Durch- 
messer  von  2  Millimeter. 

Es  kommt  von  dem  Ufer  der  mittleren  Tunguska  ober- 
halbder  letzten  Stromschnelle  vor  dem  Flusse  Tschuna. 

9.    Plasmopora  (Propora  auct.)  affinis  Billings. 

Heliolit.  affinis  Billings  Canad.  Geologist  and  Naturalist^ 
Vol.  2  Seite  427.    Catal.  Palaeoz.  Fossils  Anticosti  S.  30,  Fig.  12. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


14     LINDSTRÖM,  8IL.  KORALLEN  AUS  N.-RUSSLAND  UND  SIBIRISK. 

Bin  Stiick  von  der  mittleren  Tunguska,  22  Werst  ober- 
halb  der  Mundung  zeigt  die  voUständigste  Uebereinstimmung 
so  wohl  mit  Exemplaren,  welche  Billings  mir  gesandt,  wie 
mit  denen  von  Osmundsberg  in  Dalecarlien.  Die  kaum  einen 
Millimeter  weiten  Kelche  eind  dicht  gedrängt,  der  zwölffich 
eingekerbte  Rand  derselben  deutlich  abgegrenzt,  die  Boden 
mässig  horizontal  und  dicht,  das  Coenenchyma  spärlich  und 
au8  kleinen  Bläschen  zusammengesetzt. 

Dieee  Art  ist  auch  auf  dem  linken  Ufer  zwiechen  den 
Flussen  Semijanaja  und  der  kleinen  Lebäschja  gefunden. 
Von  demselben  Ufer,  22  Werst  oberhalb  der  Mundung  stammt 
ein  beinahe  kopfgrosses  Stiick,  welches  auf  seiner  verwitterten 
Oberfläche  betrachtet,  leicht  fiir  einen  Helioliten  angesehen 
werden  könnte,  aber  in  Innerem  seine  rechte  Natur  bewahrt  hat. 

10.  Halysites  oatennlarius  L. 

Kommt  häufig  vor  am  linken  Ufer,  22  Werst  oberhalb 
der  Mundung  von  Sewarnaja  und  zwischen  den  Flussen  Semija- 
naja und  der  kleinen  Lebäschja,  von  rechtera  Ufer  33  Werst 
oberhalb  des  Platzes  Stoiba,  und  19  Werst  oberhalb  des  Flus- 
ses  Kudelma. 

11.  Syringopora  sp. 

Zwei  verschiedene  Formen  liegen  vor.  Die  eine  von 
rechtem  Ufer  6  Werst  unterhalb  der  Mundung  der  kleinen 
Lebäschja,  sehr  fein  mit  Polypieriten  von  kaum  1  Millim.  im 
Durchmesser.  Die  andere  Form  ist  vom  linken  Ufer  22  W^erst 
oberhalb  der  Mundung  der  Sewernaja  und  hat  Polypieriten 
mit  einem  Durchmesser  von  2,5  Millim.  Beide  sind  aber  so 
gänzlich  verwandelt,  verkieselt  und  verwittert,  dass  sie  nicht 
gut  bestimmbar  sind. 

12.  Bhaphidophyllum  oonstellatum  nov.  gen.  et  sp.  (Paq>ig^ 

Nadel)  (Fig.  3-4). 

Charakter  der  Gattung.  Polyparium  zusammengesetzt. 
Kelche  polygon,  durch  eine  diinne  Aussenwand  von  einander 
abgegrenzt.  Septen  im  inneren  Rande  mit  stachel-  öder  nadel- 
förmige  nach  oben  gerichteten  Spitzen,  zahlreich,  oft  mit 
columellaartigem  Gebilde  in  ihrer  Mitte.  Schmale,  unregel- 
mässige  Boden  durchziehen  den  centralen,  röhrähnlichen  Theil 
des  Kelches.    Die  Septen  verlängern  sich  nach  aussen  in  dem 

Digitized  by  VjV^UV  IC 


BIHANO    TILL    K.    8V.  VET.-AKAD.  UANDL.     BAND  6.     N:0  18.       15 

breitcn  Gebräme  als  schmale  Scheiben  und  die  zwischen  ihnen 
liegenden  Loculi  sind  mit  dichtera,  aus  kleinen  Schuppenblättern 
bestehendem  Dissepiraent  angefuUt. 

Charakter  der  Art.  Polyparium  kugelförmig,  Kelche 
polygon,  fiinf-  bis  sechseckig,  höchstens  4  Millim.  im  Durch- 
messer  und  mit  einer  ganz  diinnen  in  Zickzacklinien  gebogenen 
Aussenwand  versehen.  Sie  bestehen  aus  einem  centralen, 
röhrähnlichen  Theile  durch  eine  besondere  sogenannte  Innen- 
wand  abgetrennt  mit  Endodissepiment  und  aus  der  umgeben- 
den  kragen förmigen  Randscheibe  mit  dem  Ectodissepiment. 
Die  etwa  zwanzig  Septen  von  zwei  Ordnungen,  abwechselnd 
längere  und  kiirzere,  vereinigen  sich  etwas  schlängelnd  in  der 
Kelchmitte  durch  ein  schwammiges  lockeres  Gewebe.  welches 
eine  Art  unächter  Columella  biidet.  Die  Septen  sind  auf  ih- 
rem  Innenrande  zerstUckt  in  einer  Menge  spitzer,  nadelförmi- 
ger,  nach  obcn  gerichteter  Zacken,  ihre  Verlängerung  nach 
aussen  in  dem  Gebräme  ist  scheibenförmig  und,  wie  es 
scheint,  nicht  perforirt.  Das  Endodissepiment  besteht  aus  et- 
was von  einander  entternt  sitzenden  Boden,  welche  zuweilen 
in  ihrer  Mitte  unregelmässig  geknickt  sind.  Das  Ectodissepi- 
ment in  den  Loculi  zwischen  den  Septen  ist  aus  lauter  kleinen 
Blättchen  gebildet,  welche  im  Längsschnitte  ein  gitterförmiges 
Bild  geben. 

Die  nähere  Verwandtschaft  dieser  neuen  Form  mit  vorher 
Bekannten  habe  ich  vor  der  Hand  nicht  ermitteln  können. 
Durch  die  allgemeine  Anordnung  der  Theile  erinnert  sie 
einigermassen  an  Acervularia. 

Das  beschriebene  Exemplar  kommt  von  der  mittleren 
Tunguska  oberhalb  der  letzten  Stromschnelle  vor  dem  Flusse 
Tschuna. 

13.    Coltunnaria  alveolata  Goldfuss. 

Mehrere  Stöcke  in  sehr  schöner  Erhaltung.  Einiger  klei- 
nen Abweichungen  ungeachtet  habe  ich  nicht  umhin  können, 
dieselben  mit  der  schon  längst  bekannten  Amerikanischen  Art 
zusammenzufiihren.  Einige  Stiicke  stimmen  mit  den  Ameri- 
kanischen vollständig  Uberein.  Bei  andern  sieht  man  zahlrei- 
chere  Septen,  von  denen  die  erstc  Ordnung  bis  an  die  Mitte 
des  Kelches  reichen  und  mit  diesen  sind  kleinere  Septen  in 
einem  spitzen  Winkel  verwachsen  in  der  Art,  dass  dicse  se- 
kundären    Septen   mit  den  grösseren  primären  kleine  Biischel 

Digitized  by  VjOOQ IC 


16      LINDSTRÖM,  SIL.  KOKALLEN  AUS  N.-RUSSLAND  DND  SIBIRIEN. 

bilden.  Während  die  Zahl  der  Septen  bei  den  A m erikanischen 
selten  mehr  als  24  ist,  steigt  dieselbe  zuweilen  bei  den  Sibi- 
rischen  bis  auf  28  —30.  Die  Boden  sind  bei  einigen  unregel- 
mässig  gewachsen  und  biegen  sich  wellenförmig.  Durchmesser 
eines  Kelches  6  Millim. 

Die  Art  wurde  auf  nicht  weniger  denn  fiinf  verschiedenen 
Stellen  gesammelt,  näralich  auf  dem  rechten  Ufer,  18  Werst 
unterhalb  der  Insel  Tschemyi,  11  Werst  oberhalb  des  Flusses 
Kudelma,  40  Werst  oberhalb  der  Kudelma,  auf  dem  linken 
Ufer  7  Werst  unterhalb  der  ersten  Stromschnelle  oberhalb  des 
Flusses  Welzma,  und  oberhalb  der  letzten  Stromschnelle  vor 
dem  Flusse  Tschuna. 

14.  Cyathophyllum  articulatum  His. 

Verschiedene  Exemplare,  worunter  ein  grosses  Pracht- 
stiick,  kora  men  vor,  die  meisten  von  aussen  ziemlich  zerstört 
und  undentlich,  aber  durch  SchlifFe  erkenntlich. 

V^om  rechten  Ufer  6  Werst  unterhalb  der  Mundung  der 
kleinen  Lebäschja  und  vom  linken  Ufer  zwischen  den  Flussen 
Semljanaja  und  der  kl.  Lebäschja. 

15.  Zaphrentis  oonulus  Lindström,     (öfversigt  Vet.-Akad:8 
Förhandl.  1868.     S.  428.     Taf.  VI,  Pig.  8.) 

Mehrere  Stlicke  in  verschiedenen  Varietäten,  von  denen 
einige,  in  Grösse  die  gewöhnlichen  weit  ubertreffen.  Lange 
40  Millim.,  Breite  am  Kelchrande  23  Millim.  Die  grössten 
Bxemplare  sind  mehr  erweitert  nach  oben,  nicht  so  länglicb 
konisch,  auch  ein  wenig  gekriimmt.  Die  Längs-  und  Quer- 
schliffe  sind  mit  den  Gotländer  Exemplaren  voUständig  iiber- 
einstimmend. 

Von  dem  rechten  Ufer  33  Werst  oberhalb  des  Platzes 
Stoiba  und  vom  linken  Ufer,  oberhalb  der  Mundung  von 
Sewarnaja. 

Eine  Varietät  kommt  auch  vor  von  der  letztgenannt^n 
Lokalität,  kurz,  breit,  mit  gebogener  Spitze. 

16.  Zaphrentis  obesa  Lindstr.  (Fig.  9,  10.) 

Zahlreiche  Exemplare  scheinen  mir  in  dem  hauptsäch- 
lichsten  mit  der  von  der  unteren  Tunguska  und  oben  beschrie- 
benen  Art  vereinbar  zu  sein,  jcdoch  als  eine  besondere  Varietät 
In    der   allgemeinen  Anordnung    der    Septen  stimmt  sie    mit 

Digitized  by  VjV^UV  IC 


BIHANO   TILL    K.    SV.  VET.-AKAD.  HANDL.     BAND  6.     N:0  18.      17 

Z.  conulus  Ubcrein.  Das  Polyparium  ist  einfach,  sehr  aue- 
£rebrcitet,  dic  Breite  beinahe  um's  fiinffkchc  die  Länge  iiber- 
trefFend.  Der  Kelch  ist  flach  und  unbedeutend  vertieft,  die 
Septalgrubc  ausgeprägt,  Septen  scharf  hcrvorstchend,  gogcn 
die  Mitte  des  Kelchcs  ctwas  schlängelnd  gedreht,  ohne  Colu- 
mclla  öder  Pseiidocolumella  zu  bilden.  Zwei  der  gfrössten 
gogcnstehenden  Scptcn  sind  zuweilen  mit  einander  zusammen- 
gewachsen.  Ilöhc  des  Polypariums  12  Millim.,  Breite  dcsselbcn 
50  Millim. 

Von    dem    linken    Ufer  22  Werst  oberhalb  der  Mundung 
der  Sewernaja. 

17.  Zaphrentis  oomplanata  n.     Fig.  5,  11 — 13. 
Polyparium  einfach,    breit  konisch,    Bodenseite  etwas  ab- 

gcflacht.  Kelch  tief,  schief  gewachsen,  mit  den  Wänden  der 
Bodenseite  mehr  als  doppelt  so  hoch  wie  die  der  Oberseite. 
Kelchrand  folglich  schräg  aböehmend  gegen  der  Oberseite. 
Septalgrube  auf  der  Oberseite  mässig  tief,  Septen  sehr  diinn 
und  schmal,  zahlreich.  Das  Innere  sehr  dicht  und  compact, 
geschlossen  ohne  deutliche  Boden  und  stehen  die  Septen  dort 
sehr  dicht  an  einander.  Höhe  33  Millim.,  Kelchbreite  18 
Millim.     Von  derselben  Lokalität  wie  die  vorhergehende  Art. 

18.  Cyrtophyllum  densum  n.  gen.  et  sp.,  Fig.  1 — 2.    {/\vQi6g, 
gebogen,  gewölbt.) 

Charakter  der  Gattung.  Polyparium  zusammcngesetzt 
aus  kleinen  Kelchen,  welche  mit  kurzen,  undeutlichen  Septen 
versehen  sind,  die  nach  innen  bald  aufhören  und  nach  aus- 
sen  sich  verlängern  und  verzweigen  öder  sich  mit  denen 
der  umgebenden  Kelche  vereinigen.  Ein  äusserst  feinblät- 
triges  Dissepiment  ist  in  den  Loculi  vorwiegend.  Keine 
äussere  Mauer,  welche  jeden  einzelnen  Polypieriten  umgiebt, 
ist  vorhanden.  Das  innerste  Rohr  der  Polypieriten  ist  durch 
regelmässige,  stets  nach  oben  gewölbte  Boden  abgetheilt  und 
eben  dies  ist  ein  Kennzeichen,  welches  die  grösste  Eigenthiim- 
lichkeit  dieser  Gattung  ausmacht,  da  sonst  die  Boden  wage- 
recht  verlaufen  öder,  wie  öfters  vorkommend,  nach  unten  ge- 
wölbt sind. 

Charakter  der  Art.  Das  Polyparium  kommt  in  grossen 
halbkugelförraigen  Stocken  vor,  deren  Basis  flach  öder  concav 
ist,   mit  dunner,  concentrisch  gewachsener  Epitheca  bekleidct. 

Digitized^yVjOOglC 


18     LINDSTRÖM,  8IL.  KORALLEN  AU8  N.-RUS8LANP  UND  SIBIRIEN. 

Die  Kelche  öder  vielmehr  der  innere  röhrenförmige  Thcil 
dersélben,  sind  gewöhnlich  sehr  dicht  sitzend,  von  imglcich- 
mäsBiger  Grösse,  die  raeisten  kreisförmig,  aber  auch  oval  odcr 
in  der  Länge  ausgezogen  von  unregelmässiger  Form.  Der 
Durchmesser  der  grössten  beträgt  4  Millimeter.  Die  Scpteu 
sind  zahlreich,  bis  vierzig,  kurz  und  rågen  nur  cin  wenig 
vom  inneren  Rande  hervor.  Ihre  Fortsetzung  nach  Aussen  ist 
gerade  und  zwischen  ihnen  ist  das  Ectodissepiment  schr  dicht 
aus  kleinen  Bläschen  zusammengesetzt.  Die  zahlreichcn  Bo- 
den sind  zieralich  stark  nach  oben  gewölbt,  einc  Form. 
wclche  bei  den  palffiozoischen  Korallen  selten  vorkommt  und 
raeines  Wissens  nur  unregelmässig  bei  einigen  Acervularien. 
Mit  diesen  scheint  auch  wirklich  das  neue  Genus  verwandt 
zu  sein,  scheidet  sich  aber  durch  das  Fehlen  einer  äussereB 
Mauer,  welche  die  einzelnen  Polypieriten  von  einander  ab- 
grenzt. 

Kommt  in  zahlreichen  Stucken  vor  in  verschicdener  Art 
von  Erhaltung,  verkieselt  öder  schön  bewahrt.  Exemplare 
wurden  gesammelt  auf  dem  rechten  Ufer,  33  Werst  obcrhalb 
des  Platzes  Stoiba,  18  Werst  unterhalb  der  Insel  Tschemyi, 
40  Werst  oberhalb  der  Kudelma,  52  Werst  obcrhalb  der 
dritten  Insel,  oberhalb  des  Flusses  Welsma,  zwischen  den 
Fliissen  Tainaja  und  Tschunaja  und  oberhalb  der  Ictzten 
Stromschnelle  vor  dem  Flusse  Tschuna,  von  dem  linken 
Ufer  22  Werst  oberhalb  der  Miindung  der  Sewcrnaja  und 
auch  als  GeröUc  auf  dem  rechten  Ufer  10  Werst  oberhalb 
der  Ingida. 

19.     Cystiphyllum  oylindrioum  Lonsdale. 

Einigc  schlccht  erhaltene  Stiickc  von  dom  linken  Ufor 
gohören  aller  Wahrscheinlichkcit  nach  dicser  Art  an. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BlUANO    TILL  K.  SY.  VET.-AKAD.  HANDL.     BAND    6.     N:0  18.        19 

5.    Olenek. 

Diesc  recht  bedeutende  Sammlung  ist  von  Herrn  Czeka- 
NOWSKi  während  des  Sommers  1874  im  Quellengebietc  des 
Olenck  zusammengebracht.  An  der  Toruba,  Nebcnfluss  des 
Olenek,  eine  Werst  unterhalb  der  Mundung  der  Welingra, 
cntdeckte  er  einige  Korallen  in  einem  mergeligen  Kalkstcine 
unstehend.  In  den  GeröUen  des  Ufers  kommen  zahlreichc 
Korallen  vor,  welche  Czekanowski  aus  den  Nebenflussen  ab- 
leitet  und  fur  silurisch  halt,  da  einzelne  von  ihnen  deutlich 
Silurformcn  sind  und  alle  einen  gemeinschaftlichen  Charaktcr 
in  der  Versteinerungsart  haben.  Darin  känn  man  ihm  nur 
beistimmen. 

1.  Favosites  Gk)tlandiouB  Lamk. 

Ein  Stiick  mit  8 — 10  Seitengruben  auf  den  Boden. 

2.  Favosites  Forbesi  Enw.  H. 

3.  Favosites  Hisingeri  Enw.  H. 

4.  Heliolites  interstinetus  L.  p.  p. 

Millepora  subrotunda  etc.  L.,    Corallia    Baltica    p.  30, 

fig.  XXIV. 
Madrepora  interstineta  L.  p.  p.     S.  N.  XII,  p.  1276. 
Heliol.    interstinetus    Edw.  H.  p.  p.     Fossil   Corals  of 

Gr.  Britain  pl.  57,  fig.  5  c,  5  d. 

Einige  Stiicke,  thcilweise  verkiesolt,  stimmen  mit  den 
Gotländer  Exemplaren  uberein..  In  die  Linnéischc  Species 
schliesse  ich  alle  diejenlgen  Helioliten  ein,  welche  der 
von  Linné  gegebeneil  Abbildung  in  »Corallia  Baltica»  ent- 
sprechcn.  Später  hat  er  viele  andere  Formen  darunter 
eingeräumt.  Die  Hauptcharaktäre  dieser  Art  sind:  die  Kelchc 
haben  einen  schmalen  erhabenen  Rand,  welcher  wie  ein 
Stcrn  mit  zwölf  kurzen  Septen  versehen  ist.  Das  umgcbendc 
Cuenenchym  ist  sehr  unregelmässig  mit  Röhren  von  wechscln- 
der  Grösse.  Der  Kelch  ist  sehr  seicht,  die  Boden  dicht  ge- 
drängt,  ctwas  gewölbt.  Die  Exemplare  von  Olenek  sind 
kleiner  als  die  von  Petschora  und  halten  nur  1  Millim.  im 
Durchmesser. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


20      LINDSTRÖM,  SIL.  KOUALLEN  AUS  N. -RUSSLAND  UND  SIBIRIEN. 

5.     Halysites  escharoides  Lamk. 

L)ie  kettenförmigcn  Kelchreihcn  sind  sehr  eng  aneinan- 
(Icr  liegend.  Diesu  Vaiietät  gleicht  um  nächsteu  der  von 
Fischer-Benzon  (Stnictur  der  Ilalysiten,  Taf.  III,  Fig.  1—2) 
ubgebildeten. 

().     Cyathophyllum  angustum  IjOnsdale. 

Ist  von  der  gewöhnlichcn  Gyathophylirorni  C.  niitraluin 
IIiö.  durch  die  gerade  Gestalt  und  die  (irösse  unterschiedcn 
lind  besonders  durch  einc  ganz  eigenthumliche  Bildiini:  der 
Septen  in  der   Mitte  des  Kelches. 

7.  Cyathophyllum  articulatum  IIis.  p.  p. 

C,  articulatum  Hisinger,  Lethaja  Tab.  XXIX,  Fig.  4,   S.   102. 

Nicht  von  Wahlenberg,  denn  dcsseu  Madreporites  arti 
culatus  Petrf.  Tell.  Suec.  S.  97  ist  eine  Miscluin«j  von  vielcn 
Korallen  verschiedener  Gattiingen,  welche  gitterlormig  durch 
seitliche  Erweiterung  des  Kelchrandes  mit  einauder  zusam- 
mengewachsen. 

Diese  steht  auch  dein  Gyath.  mitratum  sehr  nahe  umi 
mag  vielleicht  nur  als  eine  Varietät  desselben  angesehcn 
werden.  Die  Basis  ist  breit  unci  der  Polypenstock  gewöhu- 
lich  zusammengesetzt  von  auseinandcr  knospenden  Kelehen. 
Uebrigens  ist  die  ganze  inncre  Structur  wie  in  G.  mitratum. 

8.  Syringopora  bifuroata  Lonsdale. 

9.  ZaphrentiB  conulus  Lindstr. 

Regelmässig  konisch  und  gerade.  Der  Durchschuitt  in 
der  Nhhe  des  Kelches  elliptisch,  öder  auch  öfters  krei?- 
förmig.  Kelch  in  der  Mitte  trichterförmig  verticft,  da  wo 
der  innerste  Rand  der  Septalgrube  sich  befindet.  Rings- 
um  dieser  drchen  die  Septen  ihre  Endlamcllen.  Die  Septen 
sind  34 — 35  an  der  Zahl  von  der  crsten  Ordnung  und  ebenso 
vielc  von  der  zweiten  öder  von  denen,  welche  nicht  bis  an  die 
Septalgrube  reichen.  Die  Septalgrube  ist  immcr,  wie  öfters  bci 
den  Rugosen,  auf  der  Innenwand  der  Oberseite  zu  findcn,  sie 
ist    sehr  gross  und  wie  ein  Schliisselloch  gestaltct.     Die   Bö- 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHAMCi    TILL   K.    SV.    VET.AKAD.    UANJ)L.    BAND    6    N:0   18.        21 

den    sind    unregelmässig,    gegen  die  Mitte  hin  gcwölbt,    zu- 
weilen  in  nichrcrc,  kleine  DissepimentHlblasen  zerfallcn. 

Dicsc  Art  scheint  mit  Zaphr.  Marcoui  M.  Edw.  IIaime 
verwaudt  zu  scin.  —  Die  gewöhnlichcii  Bxemplare  habcn 
eine  Länge  von  16  Millini.  Ganz  typischc  Exemplare  sind 
auch  in  cinem  Felsen  an  der  oberen  Toruba,  eincra  Neben- 
flusse  des  Olenek  anstehend  ■  gefundeu.  Nacli  Angabe  des 
Ilcrrn  FuiEDU.  Schmidt  liegen  sie  dort  mit  Strophom.  pecten 
und  Atrypa  Duboisi  zusammen,  was  auf  Gleichaltrigkeit  mit 
(Jer  Ehstländischen  Zone  4  öder  Jördensehen  Schicbt,  Basis 
des  Obersilur,  deutet. 

10.     Dinophyllum  involutum  no  v.  gen.  et  sp. 
(  7/Voc,  Strudel). 

Diesti  weitverbreitete  Koralle,  deun  sie  komint  auch  auf 
Gotland  vor,  ist  bisher  allgemein  mit  ciner  ganz  verschie- 
denen,  Clisiopbyllum  Hisingcri  P]dw.  II.,  verweehselt  worden. 
Das  Originalexemplar  zu  den  Beschreibungen  und  Abbildung 
dieser  Verfasser  (Polyp  Terrains  palseozoiques  S.  410,  Pl.  7, 
Fig.  3)  wird  in  dem  Museum  des  »Jardin  des  Plantes»  zu  Paris 
aufbewahrt  und  ist,  wie  ich  mieli  durch  eigene  Anschauung 
iibcrzeugt  habe,  eine  Koralle,  welehe  mit  der  Gotländischen 
in  keiner  Beziehung  verwandt  ist.  Aus  der  aufgeklebten  Eti- 
kette geht  nämlich  hervor,  dass  das  Original  ^Du  calcaire  de- 
vonien  de  Ferques»  stammt.  Auch  zeigt  die  schöne  und  ge- 
treuc  Abbildung  in  der  angefiihrten  Arbeit  hinreichend  die 
grosse  Verschiedenheit  des  inneren  Baues.  Die  Koralle  ist 
immer  cinfach,  ohne  Knospen,  beinahe  gerade  öder  unbc- 
dcutend  gebogen.  Die  Pseudocostas  sind  sehr  deutlich.  Die 
Septen  zwischen  55 — 60  von  der  ersten  Ordnung.  Von  dic- 
sen  erhebt  sich  das  Primärscptum,  wenn  es  die  Mitte  des 
Kolchos  erreicht,  in  eine  hohe  schraalc  Leiste  und  verbindet 
sich  dort  unraittelbar  mit  dem  daselbst  begegnenden  Gegen- 
scptum.  Zuweilen  ist  es  auch  eins  von  den  andern  Septen, 
welches  diese  centrale  Leiste  biidet-  Diese  Leiste  wird  nun 
zum  Centrum  einer  columellaren  Erhöhung,  da  alle  iibrigen 
Septen  sich  damit  vereinigen.  Das  Dissepimcnt  ist  sehr 
eigenthiimlich  gegen  die  Mitte  erhoben,  aus  grosscn  Blät- 
tern  bcstehend.  Zwischen  den  Septen,  gleich  inncrhalb  der 
Mauer    und    ausserhalb  des  eigentlichea  Dissepiments,    läult 

Digitized  by  VjOOQ IC 


22     LIKOSTRÖM,  SIL.  KORALLEN  AUS  N.-KUSSLAND  UND  SIBIBIBN. 

ein    langer  Streif   von    einer    lockeren  schwamtnigen  Maese, 
welche  zuweilen  den  ganzen  Interseptalraum  erfullt. 

Länge  des  Polypariums  41  MilHm.,  Breite  31  Millim. 

Da  die  Gattung  Clisiophyllum  wie  Dana  sie  begrenzt, 
nicht  diese  Art  einschliessen  känn,  weil  besonders  das  Dissc- 
piment  grundvorechiedcn  ist  und  aus  zwei  scharf  ausgepräg- 
ten  Schichten  besteht,  h«be  ich  diese  Art  als  Representanten 
einer  neuen  Gattung  aufgestellt,  welche  in  einer  späteren 
Arbcit  Uber  die  Gotländer  Silurkorallen  näher  charakterisirt 
werden  wird.  Noch  weniger  känn  sie  zu  Streptelasma  ge- 
rcchnet  werden,  wie  Kunth  in  seinem  »Wachsthumsgesetz 
der  Rugosen»  S.  647  rneint,  wo  auch  einc  gute  Abbildung 
in  Taf.  18,  Fig.  1  a,  2  gegeben  wird. 

11.    Aoervularia  mixta  n.     Fig.  6,  7. 

Liegt  in  zahlreichen  Stucken  vor.  Sie  biidet  zusam* 
inengeeetzte  Polyparien  mit  dicht  an  cinandcr  gcdiiingten 
polygoncn  Kelchen.  Nur  im  Qucrschnitte  sind  die  Scheide- 
wände  zwischen  denselben  sichtbar,  auf  der  Oberfläche  flics- 
sen  sie  anscheinend  zusammeu.  Die  Kclchc  sind  sehr  vcr- 
tieft,  mit  einer  Columella,  gebildet  durch  das  Zusammen- 
tieifcn  der  Scpten.  Die  Septen  sind  gegen  die  Aussenwändc 
erweitert  und  breit.  Im  Querschliffe  zeigen  sie  sich  aber 
viol  diinner  als  die  andern  Accrvularien  mit  Ausnahme  einer 
Gotländer  Art.  Die  sogenannte  innere  Wand  ist  hier  schwä- 
chcr  ausgeprägt  als  in  den  iibrigen,  wesshalb  man  bisweilcn 
ein  Gyathophyllum  zu  schen  glaubt.  In  der  Wirklichkeit 
sind  auch  die  Grcnzen  zwischen  diesen  bciden  Gattungcn 
sehr  schwankend,  da  es  Gyathophyllen,  besonders  Devonischc, 
giebt,  welche  einc  Andeutung  dicses  innercn  Stereoplasma- 
ringes  habcn.  Die  sogenannte  innere  Wand  odcr  Maucr  ist 
näralich  nur  cine  Art  von  Dissepiment,  wclches  an  Dichtig- 
keit  zunimmt,  so  dass  es  in  einen  Ring  von  Stereoplasma 
Ubergeht. 

Besondere  Kennzcichen  dieser  Art  sind  sodann  die  diin- 
nen,  tadenfcincn,  mit  einander  in  der  Mitte  verwachsencn 
Septen,  der  schwache  stereoplasmatische  Ring  und  die  stark 
ausgeprägte  Verdickung  der  Septalcnden.  Die  Längsschliffe 
zcigcn  einc  äussere  Zone  von  Ectodissepiment  aus  niedrigen, 
nach    unten  schief  stehenden  dichtgcdrängten  Blättchen  imd 

Digitized  by  VjV^US' IC 


B^HANO    TILL   K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.    BAND    6.   N:0    18.     23 

einc    innere  Schicht,    wo    horizontal  geetellte  Blättchcn  zwi- 
schcn  don  Septcn  Hegen.    Diameter  der  Kelchc  8  Miljim. 

12.     Cystiphyllum  cylindricum  Lonsdalb  var.  e3q>an8um. 

Ein  Stiick  aus  zwci  zusamraengewachscnen  Polypicritcn 
gchört  dieser  Varictät.  Dieselbe  kommt  eben  so  wohl  auf  Got- 
land bei  Ostergarn,  wie  auf  Oesel  bci  Ohhesaarc  pank,  vor  und 
zoichnet  sich  von  der  gewöhnlichen  Form  dadureh  ans,  dass 
die  Lippcn  der  Kelchc  sich  nach  der  cinen  Seitc  ausbreitcn 
lind  rait  dem  angrenzenden  Kelchc  verwachscn.  Der  Kelch- 
durchschnitt  ist  folglich  etwas  elliptisch. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


FignrenerklArong:. 


Kle      1       <  tfrtétplmllnw   iicnsfn»   n.     (^uorschnitt.    Dif  dnnklorrfi  Ilinc*'  uml 

Flocken    Inncrhalb  <lor  centralon   Tlicilc  drr 
Kclohe    riihron  von  dnrchscbnittcnon  r.öd<^ii 
her. 
2.  —  —     Länpsschnltt.    Links  in  dom  Disflcpimcnt  «*r 

«chcinen  Soptalstreifen. 
'^.     Ufuiphidvphyllnm  eon*trUat%im  n.     Qoerschnitt. 
4.  -  —     Länpsschnitt. 

r»      /ophmith  complnnata  n.     Kelch. 
»       6.     Accrr^laria  fnixta  n.     Qnerscbnitt. 

»7.  —  —       Längsschnitt  elnea  einzi^en  Kclches;   in  der 

Mitte    unrcpelm&ssigcs,    pcbobene!»     Dlsscpi- 
mcnt,    (las    seitUcbo  Ectodisscpimont    rccht^ 
oben  nlcbt  deutUch  abpcgrenzt. 
>       a     Valtrarcta  Lopaimi  n.     Ansicbt  von  vier  Kelchen,  von  der  Obcr- 
fläcbe  aua  pcseben. 
0.     /aphvtnfis  ohcsn  n.     Scitenaosicht  des  Polypariums. 
10.  —  —  Anaicbt  des  Kelcbes. 

U.     ^aphreyitis  cimiplanafa  n.     Umrisse  des  Querschnittes. 

12.  —  —     "i   Umrisse  von  Polyparien,  von  der  Seite  be- 

13.  —  —     /  tpacbtet,  am  die  Abflacbang  xu   zeigen. 


Alle  Figuren    mit  Ausnabme    von    Figg.  9»    11     13    sind  vergrössert  oach 
don  in  dem  Textc  mitgetbeilten  Angaben. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


b/r.ar'.js  t;,]  K  '.'^r  Åi-.ad  H:in:]i  ö.l  C  N-  iö 


].ind:-t!V'Tr..  Sib;r:;;cn'^  KorHl^n 


''««s.v  %,,-    T:^,f 


##*.T.*^^' 


Digitized  by  VjQOQ LC 


■.,-.t).  '.V  iS-hkciite^ 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANd  TILL  K.  SVENSKA  VIT.  AKAD.  BANDLINCAB.  Band  6.  N:o  19. 


DIE 

FAxMILIEN  UND   GATTUNGEN 

I)EB 

LAUBMOOSE    (BRYINEAE) 

SCHWEDENS  UND  NORWEGENS 

HAUPTSACHLICH   NACU    PEU    LINDBEROSCHEN    STSTEME 

Cbersichtlich  beschrieben 

VON 

N.    CONRAD    KINDBERG. 

DER  KÖNIGL.  SCHWBI)ISCHE5  AKAD.  DER  WI88.  MITOETHEILT  DEN  8  PEBRUAR  1882- 


STOCKHOLM,  1882. 

KOXGL.    BOKTRYCKERIET. 

P.    A     VORhTEDT   k  SÖNER. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BRYINEiE. 

(Vergl.  S.  O.  Lindberg,  Musci  Scandln.  1879.) 


Hauptabtheilung  I. 
SeitenfrGchtler  {Bryineoe  pleurocarpce). 

Frucht  seitenständig  (auf  der  Seite  des  Stengels  öder 
eines  Astes) ;  Deckel  abfallend ;  Mundbesatz  doppelt  (bei  Fis- 
sidens  einfach,  bei  Hedvigia  fehlend) ;  die  Saftfäden  (Paraphy- 
sen)  der  Antheridien  fast  immer  haarförmig;  Mutze  halbseitig 
(nur  bei  Pterygophyllum  und  FontinaUs,  mitunter  auch  bei 
Hedvigiuy  haubenförmig).  Stengel  meist  sehr  ostig,  oft  nieder- 
liegend. 

Diese  Moose  kommen  meist  an  Waldboden,  mitunter  in 
Slimpfen  öder  auf  Steinen,  selten  oben  auf  Baumstämmen  öder 
im  Wasser  vor.  In  den  höheren  Gebirgen  oberhalb  der  Baum- 
grenze  sind  sie  meist  in  Bächen  und  Siimpfen  öder  auf  feuch- 
ten  Felsenwänden  zu  suchen. 

Die  Familien  der  SeitenfrUchtler. 

I.  Die  oberen  öder  die  meisten  (mitunter  auch  die  sämmt- 
lichen)  Blattzellen  ^)  kurz  (rundlich,  rautenförmig,  quadratisch 
öder  breit  sechseckig). 

A,  Blätter  (wenigstens  die  meisten)  zweireihig,  nicht  pa- 
pillös  (warzig). 

1.    HeckeracecB. 


O  Bei    der  Bescbreibung   der  >Blattzellen>    sind    die  Zellen    der  Rippe 
nicht  einbegriffen. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


4         N.  c.  KINDBERG,  LAUBMOOSE  8CHWEDEXS  UND  NORWEGENS. 

jÖ.  Blätter  allseitjg  öder  einseitswendig  (nicht  zweireitiig), 
mitunter  papillös. 

a.  Die  obersten  Blattzellen  quadratisch.    Frucht  zahnlos. 
fast  ungestielt. 

2.  Hedvigiacea,     Blätter  rippenlos  und  papillös. 

b.  Die  obersten  Blattzellen  rautenförmig  öder  rundlicb 
Frucht  mit  Zähnen  und  verlängertem  Stiele. 

3.  PseudoleskeaceoB.  Blätter  nicht  papillös,  oft  rip- 
penlos. 

4.  LeskeacecB.  Blätter  papillös  und  dunkel,  nicht  oft 
rippenlos. 

c.  Die  obersten  (meist  a^r  wenige)  Blattzellen  länglich, 
die  Ubrigen  ziemlich  kurz. 

5.  PterogoniacecB.  Blätter  zuweilen  papillös,  oft  mit 
undeutlicher  Rippe. 

IL  Die  ineisten  (immer  die  oberen)  Blattzellen  langge- 
dehnt  (prosenchymatisch),  oft  fast  linear,  zuweilen  verschmälert 
länglich  —  rautenförmig,  sehr  selten  papillös. 

6.  Hypnacem.  Blätter  allseitig,  einseitswendig  öder 
zweireihig  (nicht  dreireihig);  die  Zellen  des  Blått- 
grundes  oft  ungleichförmig,  die  Eckzellen  oft 
quadratisch.  Frucht  mit  verlängertem  Stiele:  die 
inneren  Zähne  oben  abstehend,  öder  wenigstens 
frei. 

7.  FontinafacecB.  Blätter  dreireihig  öder  (bei  einer 
Art)  zweireihig;  Zellen  schmal,  die  Eckzellen 
mitunter  verlängert  rechteckig.  Frucht  meist  un- 
gestielt; die  inneren  Zähne  oben  kegelförmig  ver- 
einigt.    Zweihäusig.    . 

Die  Gattungen  der  Seitenfriichtler. 
Fam.  1.    HecketacecB. 
1.     Fterygophyllum  Brid. 

Blätter  zweireihig,  ganzrandig;  Zellen  gross  und  fast  gleich- 
förmig,  die  meisten  breit  sechseckig.  Frucht  langgestielt,  schiet' 
und  nickend;  der  innerc  Mundbesatz  ohne  Cilien  (Wimpem); 
Miitze  haubenförmig. 

Stengel  mit  wenigen  Wurzelfäden  (Trichomen),  unregel- 
mässig  vcrästelt,  mit  wenigen  und  niedergedriickten  Asten. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG    TILL    K.    9V.    VET.-AKAD.    HANDL.     BAND    6.    N:0    19«      5 

2.  Neokers  Hedw.  (fasst  auch  Homalia  ein). 

Blätter  zweireihig,  selten  etwas  einseitswendig,  meist  ge- 
zähnelt;  Zellen  klein,  die  unteren  langgedehnt,  die  oberen 
meist  rautenförmig.  Frucht  oft  ungesticlt  öder  kurzgestielt, 
zuweilen  langgestielt,  gerade  und  aufrecht,  fast  ohne  Cilien; 
MUtze  halbseitig. 

Stengel  kriechend,  meist  doppelt  gefiedcrt  mit  zahlreichen, 
selten  niedergedriickten  Asten. 

3.  Porotrichum  Brid. 

Blätter  oft  dreireihig,  auf  einigen  Asien  zweireihig,  ge- 
zähnelt;  Zellen  klein,  die  meisten  des  Grundes  läng,  die  Eck- 
zellen  quadratisch,  die  oberen  rundlich.  Frucht  langgestielt, 
etwas  schief  und  geneigt;  der  innere  Mundbesatz  mit  langen 
Cilien;  Mutze  halbseitig. 

Hauptstamm  einem  Wurzelstocke  ähnlich,  mit  unten  fast 
nackten,  nicht  niedergedriickten,  palmenähnlichen  öder  gefie- 
derten  Asten. 

Fam.  2.    Hedvigiacem, 

4.  Hedvigia  Ehrh. 

Blätter  mit  gezähnelter,  oft  durchsichtiger  öder  haarför. 
miger  Spitze.  Miitze  haubenförmig  öder  halbseitig,  s  ehr  kurz 
nur  den  Deckel  umschliessend. 

Stengel  nur  ara  Grunde  wurzelnd,  sehr  ästig. 

Fam.  3.    Pseudo/eskeacecB. 

I.  Blätter  mit  kurzer,  oft  gabelig  gespaltener  Rippe,  ganz- 
randig,  am  Rande  kaum  zuriickgerollt. 

5.  Pseudoleskea    Brtol.    eur.    {Leskca    tectorum    Lindb. 

Musci  Scand.). 

Blätter  zugespitzt;  die  meisten  Zellen  fast  länglich.  Frucht 
unbekannt. 

Stengel  kriechend,  unregclmässig  verästelt. 

II.  Blätter  mit  undeutlicher  öder  fehlender  Rippe,  ganz- 
randig.     Stengel  kriechend,  unregclmässig  verästelt. 

A,  Die  meisten  Blattzellen  kurz.  Blätter  am  Rande  kaum 
zuriickgerollt. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


6         N.  c.  KINDBERG,  LAUBMOOSE  SCHWEDEN8  UND  NORWEGEVS. 

6.  Helioodontium  Schw^or. 

Die  meisten  Blätter  kurz  und  stumpf ;  dic  meisten  Zellen 
rautenförmig.  Frucht  etwas  gekriimmt;  der  innere  Mund- 
besatz  orangefarbig. 

7.  Thedenia  Schimp.  {Stereodon  suecicus  Lindb.). 

Die  meisten  Blätter  läng  und  zugespitzt;  die  meisten 
Zellen  erweitert  länglich.     Frucht  nicht  gekriimmt. 

8.  Habrodon  Schimp. 

Die  meisten  Blätter  läng  zugespitzt ;  die  Zellen  länglich 
öder  quadratisch;  Frucht  gerade;  der  innere  Mundbesatz  häu- 
tig,  weisslich. 

B.  Die  meisten  Blattzellen  schmal.  Blätter  am  Rande 
zuriickgerollt. 

9.  Entodon  C.  MUll.  {E.  palatinus  Lindb.    Musci  Scand.). 
Blätter  mit  ziemlich  kurzer  Spitze.     Frucht  gerade,  ohne 

Cilien. 

III.  Blätter  oben  gezähnelt,  meist  stumpf;  die  meisten 
Zellen  schmal,  die  obersten  rautenförmig;  Eckzellen  kurz,  oft 
quadratisch;  Rippe  läng. 

10.  Climacium  W.  M. 

Blätter  am  Grunde  ohrenförmig  erweitert,  herablaufend. 
Frucht  gerade;  der  innere  Mundbesatz  ohne  Cilien,  trocken 
eingebogen,  feucht  kegelförmig  zusammenstehend. 

Hauptstamm  einem  Wurzelstocke  ähnlich,  mit  palmen- 
ähnlichen  Asten. 

11.  Isotheoium  Brid.  {I.  viviparum  Lindb.  Musci  Scand.). 
Blätter    weder    ohrenförmig  erweitert  noch  herablaufend. 

Frucht    wenig    öder  nicht  gekriimmt;    der  innere  Mundbesatz 
fast  gerade;  Cilien  undeutlich. 

Hauptstamm  oft  mit  palmenähnlichen  Asten,  zuweilen  fast 
niederliegend  und  unregelmässig  getheilt. 

Fam.  4.    LeskeacecB. 

I.  Blattrippe  undeutlich  öder  kurz  und  doppelt.  Blätter 
nicht  gestreift.     Hauptäste  selten  kriechend. 

Digitized  by  LjOOQ IC 


BIUANO    TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    UANDL.     BAND   6.    N:0  19.         7 

12.  Heterooladium  Brtol.  eur. 

Die  inneren  Zellen  des  Blattgnindes  meist  langgedehnt, 
die  ubrigen  kurz.  Blätter  ungleichförmig:  Stengelblätter  gros- 
ser,  herablaufend.  Frucht  schief;  der  innere  Mundbesatz  mit 
langen  Cilien. 

Stengel  meist  gefiedert,  niederliegend. 

13.  Myurella  Brtol.  eur. 

Blattzellen  (fast  sämmtliche)  elliptisch-rautenförmig.  Blät- 
ter fast  gleiehförmig,  löffelförmig  hohl,  nicht  herablaufend. 
Frucht  gerade;  der  innere  Mundbesatz  mit  kurzen  Cilien. 

Stengel  unregelmässig  öder  wenig  verästelt,  meist  fast 
iiufrecht. 

II.  Blattrippe  einfach,  verlängert.  Blätter  raitunter  ge- 
streift. 

14.  Thuidium  Brtol.  eur. 

Blätter  ungleichfbrmig:  Stengelblätter  grösser  (als  die  Ast- 
blätter),  meist  gestreift,  herablaufend.  Frucht  schief;  Cilien 
lang. 

Stengel  meist  gefiedert,  selten  mit  kriechenden  Haupt- 
listen. 

15.  Anomodon  HooK.  und  Tatl. 

Blätter  ungleichförmig,  nicht  gestreift:  die  des  Haupt- 
stengels  sehr  klein.  Frucht  gerade;  Cilien  undeutlich  öder 
fehlend. 

Stengel  unregelmässig  verästelt  mit  nicht  wurzelnden 
Hauptästen. 

16.  Leskea  Hedw.  (fasst  auch  Lesquereuxia  filamentosa  eiu). 

Blätter  fast  gleiehförmig,  nicht  gestreift.  Frucht  gerade 
öder  gekrlimmt  ohne  Cilien. 

Stengel  unregelmässig  getheilt  mit  kriechenden  Haupt- 
ästen. 

Fam.  5.    Pt^rogoniacecB. 

Ä.  Blätter  meist  papillös  mit  kurzer  öder  undeutlicher 
Rippe.  Hauptäste  meist  niederliegend  (nicht  kriechend),  mit- 
unter  aufrecht. 

Digitized  by  LjOOQ IC 


8         X.  c.  KINDBERG,  LAUBMOOSE  8CHWBDEN8  UNO  N0RWEOEN8. 

17.  Pterogonium  Sw.    (mit    Pterygynandrum    Ld^db.    Musci 

Scand.). 

Blätter  gezähnelt,  iiicht  geetreift,  am  Rande  kaum  zuruck 
geroUt.     Frucht  fast  gerade,  ohne  Cilien. 

B.  Blätter  nicht  papillös:  Rippe  fast  auslaufend.  Haupt- 
aste  kriechend. 

18.  Bigodium  (Kfnze)  Kindb.  (Hypnum  reflexum  Starcke, 

LiNDB.). 

Blätter  ringsum  gezähnelt,  nicht  gestreift,  am  Rande  unten 
zuriickgeroUt.  Frucht  schief;  der  innere  Mundbesatz  rait 
Cilien. 

19.  Lesquereuxia  (Br.  Eur.)  Lindb.  {Lescurcea  B.  E.). 
Blätter  oben  gezähnelt,    oft  schwach  gestreift,  am    Randt 

fast  ringsum  zuriickgeroUt.     Frucht  gerade,  ohne  Cilien. 

Fam.  6.     H/pnacecB, 

I.     Die  meisten  Blattzellen  sehr  schraal,  oft  fast  linear. 

A,  Blätter  mit  sehr  zahlreichen  quadratischen  Eck-  und 
Randzellen,  ivUseitig  eder  einseitswendig. 

20.  Fissidens  Hedw. 

Blätter  fast  ganzrandig,  rippenlos  und  gestreift,  nicht  pa- 
pillös.    Frucht  gerado  ohne  Cilien;  Mundbesatz  einfach. 
Stcngel  kriechend  mit  aufgebogeaen  Asten. 

21.  Antitriohia  Brid. 

Blätter  oben  gezähnelt,  mit  langer  Rippe,  gestreift  und 
nicht  papillös.  Frucht  fast  gerade  öder  umgedreht;  der  innere 
Mundbesatz  ohne  Cilien. 

Hauptäste  etwas  gefiedert,  niederliegend,  aber  nicht  wur- 
zelnd. 

22.  Bhytidium  (Sull.,  De  Not.)  Kindb.  {Hylocomium  rugo- 

aum  Lindb.  Musci  Scand.). 

Blätter  fast  ringsum  gezähnelt  mit  ziemlich  kurzer  Rippe. 
papillös  und  wellig.  Frucht  schief;  der  innere  Mundbesatz 
rait  langeu  Cilien. 

Stengel  fast  gefiedert  ohne  Wurzelfäden. 

Digitized  by  LjOOQ IC 


BIHANG   TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.     BAND   6.    N:0    19«         9 

J5.  Blätter  mit  wenigen  quadratischen  grundständigen 
Eckzellen,  allseitig  öder  einseitswendig,  eelten  zweireihig. 

23.  Hypnum    Dill.    (fasst   auch    Arten    von   Amblysfegium, 

Stereodon,  Isopterygium  (Lindb.)  u.  m.  ein). 

Blätter  nicht  öder  selten  (bei  der  Abtheilung  Cratoneu- 
ron)  papillös.  Der  innere  Mundbesatz  der  Frucht  meist  mit 
Cilien. 

C.  Blätfer  ohne  quadratische  Eckzellen,  nur  mit  schmalen 
Zellen,  oft  gestreift,  allseitig  öder  einseitswendig;  Rippe  meist 
undeutlich  öder  kurz  imd  doppelt,  selten  verlängert  öder  ein- 
fach.     (Bluthenstand  zwcihäusig.) 

24.  Hylooomium  Bbtol.  eub.  (mit  Ausschlusse    von   H.  pa- 

rietinum  und  H.  rugosum). 

Blätter  mit  ziemlich  breitem  Grunde,  sparrig  öder  ausge- 
bogen,  wenigstens  oben  gozähnelt.  Frucht  schief  ohne  Schna- 
bel;  der  innere  Mundbesatz  mit  Cilien. 

Stengel  meist  gefiedert,  oft  mit  Paraphyllien  (Neben- 
blättern). 

25.  Orthothecium  Schimp.  {Stereodon  Lindb.  p.  p.). 

Blätter  schmal  oval,  lanzettenförmig,  fast  borstenförmig, 
angedriickt  öder  wenig  abstehend,  ganzrandig  öder  selten  mit 
schwach  gezähnelter  Spitze,  meist  gold-  öder  kupferglänzend. 
Frucht  gerade,  mit  keinem  öder  undeutlichem  Schnabel ;  Cilien 
fehlend  öder  undeutlich. 

Stengel  unregelmässig  getheilt,  ohne  Paraphyllien. 

II.    Die  meisten  Blattzellen  erweitert,  verschmälert  rauten 
förmig.     Der   innere  Mundbesatz   der  Frucht  gewöhnlich  mit 
Cilien. 

26.  Plagiothecium    Bbyol.    eur.    (mit    Ausschlusse    von   P. 

striatellum  und  P.  latebricola). 

Blätter  zweireihig  mit  kurzer  und  doppelter  Rippe,  meist 
locker  gestelit  und  gewöhnlich  mit  quadratischen  Eckzellen. 
Frucht  gerade  öder  schief. 

27.  Amblsrstegitim  Bryol.   eur.   (mit  Ausschluss  vielcr  von 

Lindberg  hierzu  gefiihrten  Arten). 

Digitized  by  VjOOQ IC 


10      N.  C.  KINDBEBQ,  LAUBMOOSB  8CHWEDENS  VSD  NORWEOENS. 

Blätter  allseitig  mit  einfacher  öder  undeutlicher  (nicht 
doppelter)  Rippe,  ineist  dicht  angehäuft;  die  Zellen  des  Blått- 
grundes  ofi  gleichfönnig.     Frucht  scliief. 

Fam.  7.     Foniina/acecB. 

28.  FontinaliB  Dill. 

Blätter  meist  dreireihig,  selten  (bei  einer  Art)  zweireihig, 
rippenlos  und  ganzrandig.  Frucht  fast  ungestielt,  ohne  Schna- 
bel;  Mutze  haubenförmig. 

29.  Dichel3rma  Myrin. 

Blätter  dreireihig  mit  auslaufender  Rippe,  in  der  Spitze 
raitunter  gezähnelt;  Mutze  halbseitig. 


Hauptabtheilung  II. 

Gipfelfrfichtler  {Bryinece  acrocarpce), 

Frucht  gip  fel  stan  dig    (in  der  Spitze  des  Stengels  öder 
eines    Astes),    nicht    immer    mit  abfallendem  Deckel,    oft  mit 
einfachem  Mundbesatze,    auch  oft  mit  haubenförmiger  Miitze. 
Die  Saftfäden  der  Antheridien  zuweilen  keulenförmig.   Stenge 
öfters  einfach  und  aufrecht. 

Diese  Moose  findet  man  meist  auf  nackter  Erde  in  Brach- 
feldern,  Haiden  und  anderen  offenen  Orten,  auch  auf  Steinen 
und  Baumstämmen  u.  s.  w.  In  alpinen  Gegenden  bedecken 
sie  meist  die  nackte  Erde  und  die  Felsen. 

Doch  ist  die  Frucht  bei  Tleurozygodonj  Pleurocheetey 
Cinclidotus,  Oreas  und  bei  einigen  Arten  von  SchistophyU 
lum  seitenständig.  Die  Andrteaceen,  Archidiumy  Bruchia, 
Pleuridium,  Phascum,  Ephemerum,  Physcomitrella,  Gymno- 
stomumy  Sphcerangiumy  Tortula  hryoides  und  MoUia  crispa 
haben  keinen  abfallenden  Deckel  und  also  keinen  Mundbesatz; 
Zähne  fehlen  auch  in  der  Frucht  einiger  anderen  hierzu  ge- 
hörenden  Moose.  Der  Stengel  ist  bei  Schistophyllumy  Schisto 
steguy  Grimmia,  Cinclidotus^  Ändrcea  und  Orthotriehum  meisi 
ästig. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANO    TILL    K.    SV.    V£T.-AKAU.    HANDL.     BAND   6.    N:0   19.       Il 

Die  Familien  der  Gipfeirriichtler. 

I.     Blätter  bei  der  Pruchtreife  bleibend. 

A.     Blattzellen   nicht  papillös,  dadurch  meiet  durchsichtig 
(nur  bei  einigen  Arten  von  Grimmia  uud  Andrcea  papillös). 

a.  Blattrippe  durch  länge  Lamellen  (bandähnliche  An- 
hängsel)  verdickt.  Der  centrale  Theil  des  Stämmes  mit  einer 
Gruppe  von  cambiformartigen  Zellensträngen. 

8.  PolytHchacea,  Blätter  allseitig,  meist  steif  (nadel- 
förmig).  Mundbesatz  der  Prucht  einfach,  durch 
eine  Haut  (Epiphragma)  verbunden.  Mutze  halb- 
seitig,  oft  langhaarig  und  dadurch  die  Frucht  be- 
deckend.  Die  Saftftden  der  Antheridien  oft 
keulenförmig. 

b,  Blattrippe  ohne  Lamellen  (selten  mit  seitlichen  La- 
mellen: bei  zwei  Arten  von  Grimmia),  Der  centrale  Theil 
des  Stammes  aus  einem  Stränge  von  cambiformartigen  Zellen 
bestehend. 

aa.  Blattzellen  rautenförmig.  Die  Blätter  der  nicht 
fruchttragenden  Aste  zusammenfliessend. 

9  SchisiostegacecB,  Blätter  zweireihig.  Frucht  ohnc 
Zähne;  Mutze  kegelförmig.    SaftfUden  haarförmig. 

bb.  Die  meisten  Blattzellen  sechseckig,  oft  erweitert. 
Blätter  getrennt. 

*  Blätter  am  Grunde  mit  einem  doppelten  blattähnlichen 
Anhängsel,  zweireihig. 

10.  Schistophyllacem.  Mundbesatz  der  Frucht  einfach; 
Mutze  meist  halbseitig. 

**  Blätter  ohne  Anhängsel,  meist  allseitig. 

11.  BryacBCB,  Mundbesatz  der  Frucht  doppelt  (nur 
bei  Discelium  einfach,  bei  einigen  fehlend); 
Mutze  meist  halbseitig;  Saftfaden  oft  haarförmig. 

12.  SplachnacBOB.  Mundbesatz  einfach,  von  vielen  Zäh- 
nen  (nur  bei  Oedipodium  fehlend);  Mutze  meist 
haubenförmig;  die  Saftfaden  der  Antheridien 
meist  keulenförmig. 

13.  Georgiacea,  Mundbesatz  einfach  von  vier  Zäh- 
nen;  Miitze  haubenförmig.    Saftfaden  haarförmig. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


12      N.  c.  KINDBERG,  LAUBMOOSB  SCHWEUBKS  UND  NOBWE6ENS. 

cc.     Blattzellen  rechteckig,  erweitert.     Blätter  getrennt. 

14.  MeeseacecB.  Mundbesatz  der  zuletzt  gekrummten 
Frucht  doppelt;  Mutze  halbseitig. 

dd,  Die  sämratlichen  öder  meisten  Zellen  des  Blattgnin- 
des  schmal  und  langgedehut,  die  oberen  Blattzellen  entweder 
rundlich  sechseckig  öder  langgedehnt,  Eckzellen  oft  quadra- 
tisch.     Blätter  getrennt. 

15.  DwranacBCB.  Frucht  mit  öder  ohne  Streifen; 
Deckel  meist  abfallend;  Mundbesatz  einfach  und 
aufrecht,  seltcn  fehlend;  Mutze  läng  und  halb- 
seitig, nicht  gefaltet,  selten  haubenförmig.  Blätter 
oft  mit  spärlichem  Chlorophyll,  ziemlich  durch- 
sichtig,  meist  borstenförmig  und  pfriemenförmig 
spitz,  selten  mit  Haarspitze. 

16.  Grimmiacem.  Frucht  meist  ungestreift;  Deckel 
abfallend;  Mundbesatz  einfach  (bei  einer  Art  feh- 
lend); Zähne  (trocken)  aufrecht  öder  wagerecht 
abstehend;  Mutze  kurz,  meist  haubenförmig,  nicht 
gefaltet.  Blätter  meist  blattgfUnreich  und  wenig 
durchsichtig,  selten  borstenförmig,  oft  mit  Haar- 
spitze. 

17.  AndraacecB.  Frucht  in  vier  oben  zusammenhän- 
gende  Klappen  seitlich  aufspringend,  ungestreift. 
ohne  Deckel  und  Zähne;  Miitze  sehr  winzig  und 
haubenförmig.  Blätter  sehr  blattgriinreich  und 
dunkel,  meist  bräunlich  öder  schwarz,  oft  papillös 
und  rippenlos,  weder  borstenförmig  noch  mit 
Haarspitze. 

B,  Blattzellen  meist  papillös  (bei  einigen  Tortulaceen 
und  Orthotrichaceen,  wie  auch  bei  Bartramia  Oederi  ohne 
Papillen)  und  ungleichförmig  (bei  Mnium  androgynum  fast 
gleichförmig) :  die  oberen  kurz,  klein  und  meist  dunkel,  die 
unteren  meist  schmal  rechteckig  und  durchsichtig. 

a.  Mutze  meist  läng  und  haubenförmig.  Mundbesatz 
meist  doppelt,  selten  fehlend. 

18.  OrthoirichacecB,  Frucht  meist  gestreift;  Miitze 
gefaltet,  oft  haarig,  glockenförmig  öder  kcgel- 
förmig  mit  kurzer  Spitze;  die  äusseren  Zähne 
(trocken)  oft  niedergebogen. 

Digitized  by  LjOOQ IC 


BIHANO   TILL    K.    8V.    VET.-AKAD.   HANDL.     BAND.    0.     N:0    19.      13 

19.  LeersiacecB,  Prucht  oft  ungestreift;  Mutze  nicht 
gefaltet,  haarlos,  schmal  kegelförmig  mit  langer 
Spitze;  Zähne  aufrecht  öder  eingebogen. 

b.     Miitze  meist  kurz  und  halbseitig,  immer  haarlos,  nicht 
er  e  faltet. 

20.  Tortu/acecB,  Mundbesatz  der  Frucht  einfach  öder 
fehlend.     Blätter  meist  kurz  und  breit. 

21.  BartramiacecB,  Mundbesatz  doppelt.  Blätter  meist 
borsten-  öder  nadelförmig. 

II.     Blätter  bei  der  Fruchtreife  verschwunden. 

22.  BuxbaumiacBCB. 


Die  Gattungen  der  GipfelfrQchtler, 

Fam.  8.    Polytrichacea. 

Ä,  Blätter  starr,  mit  dem  scheidigen  Grunde  den  Sten- 
get umfassend.  Die  Saftfäden  der  Antheridien  meist  ungleich- 
förmig. 

30.  Polytriohum  Dill.,  Ehkh. 

Blätter  flach  öder  rinnenfbrmig,  mit  Lamellen  auf  der 
ganzen  Oberseite.  Frucht  eckig  öder  stielrund;  Mutze  dicht 
behaart. 

31.  Oligotrichum  De  C. 

Blätter  hohl,  am  Rande  eingerollt,  mit  Lamellen  nur  bei 
(ler  Rippe.   Frucht  stielrund ;  Miitze  spärlich  öder  nicht  behaart. 

B.  Blätter  dunn  und  weich,  nicht  umfassend.  Saftfäden 
haarförmig. 

32.  Catharinea  Ehrh. 

Blätter  wellig,  fast  lincar,  mit  Lamellen  nur  bei  der  Rippe. 
Frucht  stielrund;  Deckel  läng  geschnäbelt;  Miitze  fast  un- 
behaart. 

Fam.  9.     SchisiostegacecB, 

33.  SohiBtostega  Mohr. 
Vorkeim  bleibend. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


14      N.  c.  KINDBERG,  LAUBMOOSE  8CHWEDBNS  UKD  KORWEGEKS. 

Fam.  10.     Sohistophyllacea, 

34.  Sohistophyllum  Laptl. 

Fam.  11.    Br/ttcecB. 

I.     Vorkcim  bald  verschwindend. 

A,  Mutze  kegelförmig.  Der  innere  Mundbesatz  der 
Frucht  kegelförmig  vereinigt. 

35.  Cinclidium  Sw. 

Blätter  am  Rande  oft  zuriickgeroUt;  Zellen  breit  sechf- 
eckig,  oft  röthlich.  Der  innere  Mundbesatz  am  Grunde  mit 
breiter  Haut.  Männliche  BlUthen  scheibenfönnig;  die  Saft- 
fäden  der  Antheridien  oft  keulenförmig. 

B.  Mutze  halbseitig.  Der  innere  Mundbesatz  mit  freien 
Zähnen. 

a.  Frucht  ohne  Hals;  der  innere  Mundbesatz  mit  sehr 
breiter  Haut. 

36.  Astrophylliim  Neck. 

Blätter  am  Rande  nicht  zuriickgeroUt;  Zellen  meist  breit 
sechseckig.  Der  innere  Mundbesatz  mit  glatten  Cilien.  Männ- 
liche Bliithen  scheibenförmig;  die  Saftfäden  der  Antheridien 
oft  keulenförmig. 

6.  Frucht  meist  mit  einem  Halse ;  der  innere  Mundbesatz 
mit  schmaler  Haut. 

•  Männliche  Bliithen  knospenförmig.  Saftfäden  haarför- 
mig.     Pflanzen  meist  mehrjährig. 

57.    Bryum  Dill.    (auch  Pohlia   und  Leptobryum  cinschlies- 
sond). 

Sämmtliche  öder  einige  Blattzellen  schmal  sechseckig. 
Frucht  mit  einem  Halse  und  ziemlich  diinnem  Deckel;  der 
innere  Mundbesatz  selten  länger  als  der  äussere. 

38.    Plagiobryum  Lindb. 

Blattzellen  breit  sechseckig.  Frucht  mit  einem  Halse  und 
ziemlich  diinnem  Deckel;  der  innere  Mundbesatz  länger  ak 
der  äussere.     Blätter  oft  silberglänzend. 

Digitized  by  LjOOQ IC 


BIHANO    TILL    K.    SV.  VET.-AKAD.  UANDL.     BAND  6.     N:0  19.      15 

39.  Argyrobryum   Kindb.    (Bryum    argenteum    und    B.  bi- 

color), 
Blattzellen    breit  secheeckig.     Frucht  ohne  Hals;    Deckel 
verdickt;  der  innere  Mundbesatz  nicht  länger  als  der  äussere. 
Blätter  oft  silberglänzend. 

**  Männliche  Bluthen  scheibenförmig;  die  Saftfäden  der 
Antheridien  keulenförmig.     Pflanzen  ein-  öder  zweijährig. 

40.  Funaria  Schreb. 

Blattzellen  breit  sechseckig.  Frucht  mit  einem  Halse; 
der  icnere  Mundbesatz  nicht  länger  als  der  äussere;  Zähne 
zuweilen  wenig  ausgebildet. 

***  Männliche  Bluthen  fast  scheibenförmig;  die  Saftfäden 
der  Antheridien  keulenförmig.     Pflanzen  mehrjährig. 

41.  Amblyodon  Palis.  Bbauv. 

Blattzellen  breit  sechseckig.  Frucht  mit  langem  Halse; 
der  innere  Mundbesatz  doppelt  länger  als  der  äussere. 

C.  Miitze  aufgeblasen,  läng  und  viereckig,  in  der  Mitte 
berstend.  Frucht  ohne  Zähne.  Die  Saftfäden  der  Antheri- 
dien keulenförmig.     Blattzellen  breit  sechseckig. 

42.  Pyramidula  Brid. 

D.  Miitze  haubenförmig,  kurz  abgerundet,  nicht  ber- 
stend. Frucht  ohne  Zähne.  Die  Saftfäden  der  Antheridien 
keulenförmig.     Blattzellen  breit  sechseckig. 

43.  Gymnostomum  H. 
Deckel  abfallend. 

44.  Physoomitrella  Brtol.  eur. 
Frucht  ohne  abfallenden  Deckel. 

II.  Vorkeim  bleibend.  Die  Saftfäden  der  Antheridien 
oft  keulenförmig. 

45.  Ephemerum  Hampe. 
Frucht  ohne  Zähne. 

46.  Disoelium  Brid. 

Frucht  mit  einfachem  Mundbesatze,  ohne  Hals. 

Digitized  by  LjOOQ IC 


If)      N.  C.  KINDBERG,  LAUBM008B  8CHWEDENS  UND  NORWEGENS. 

Fam.  12.     Splachnaceae. 

I.  Frucht  mit  Zahnen  und  am  Grunde  mit  einem  deut* 
lichen  Anhängsel;  Miitze  haubenförmig.     Blattrippe  schmal. 

A.  Frucht    8chmäler    als  das  andera  gefUrbte  Anhängsel. 

47.  Splachnum  L. 

Frucht  sehr  schmal;  Zähnc  gelb.  Blätter  meist  breit: 
Zellen  sehr  weit. 

48.  Tetraplodon  Brtol.  eur. 

Frucht  wenig  schmäler  als  das  Anhängsel;  Zähne  orange- 
farbig  öder  dunkelroth.  Blätter  meist  schmal;  Zellen  meist 
etwas  verschmälert  und  nicht  so  gross  (wie  bei  Splachnum). 

B,  Frucht  breitcr  als  das  gleichfarbige  Anhängsel. 

49.  Tayloria  Hook. 

Zähne  gelb  öder  dunkelroth. 

II.  Frucht  zahnlos,  durch  das  Anhängsel  in  den  Stiel 
ubergehend;  Miitze  halbseitig.     Blattrippe  ziemlich  breit. 

50.  Oedipoditim  Schw^gr. 

Fam.  13.     Georg/aceae. 

51.  Georgia  Ehrh. 

Blätter  dreireihig;  die  Zellen,  wenigstens  die  oberen,  rund- 
lich  eckig.  Frucht  gerade  mit  rothbraunen  Zähnen.  Bllithen- 
stånd  einhäusig. 

Fam.  14.  '  Meeseaceae. 

52.  Meesea  Hedw. 

Frucht  eiförmig,  eben  so  läng  wie  der  Hals;  der  innere 
Mundbesatz  bedeutend  länger  als  der  äussere.  Männlicbe 
Bluthen  scheibenförmig;  die  Saftfäden  der  Antheridien  keulen- 
förmiff. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIUaNO  till  k.  sv.  VEt.-AKAÖ.  äAKl)L.     BAKD.  Ä.   N:0  19.      17 

53.  Catosoopium  Brid. 

Prucht  fast  kugelförmig,  durch  den  Hals  in  den  Stiel 
iibergehend;  der  inncre  Mundbesatz  wcnig  enlwickelt,  der 
äussere  kurz.  Männlichc  Bliithen  knospenförmig.  Saftfddcn 
haarförmig. 

Fam.  15.     Dicranaoeae, 

I.  Blattrippe  schr  brcit,  den  grösstcn  Theil  der  Blatt- 
fläche  einnehmend. 

54.  Leuoobryum  Hampe. 

Die  meisten  Blattzellen  (Rippenzellen)  in  drei  Schichten 
liegend:  die  äusscren  kubisch  iind  durchlöchert,  die  inneren 
verschmälert;  Randzellen  schmal  und  hell.  Zähnc  der  Frucbt 
gespalten. 

55.  Campylopus  Brid.   (schliesst   auch  JDidymodon  und  Di- 

er anum  enerve,  D,  longifolium,  D.  Sauteri  ein). 
Rippe  oben  verschmälert,  auslaufend:  die  Zellen  oft  in 
zwei  bis  vier  Schichten  Hegend,  nicht  durchlöchert,  ineist 
gleichförinig;  die  Eckzellen  des  Blattgrundes  ineist  quadra- 
tisch;  die  oberen  Blattzellen  langgedehnt  und  schmal.  Zähne 
der  Frucht  meist  gespalten,  mitunter  getheilt.     Zweihänsig. 

II.  Blattrippe  schmal  (öder  nicht  den  grösstcn  Theil  der 
Blattiläche  einnehmend). 

A,  Die  Zellen  des  Blattgrundes  ungleichförmig:  die  Eck- 
zellen quadratisch.  Frucht  gipfel  ständig;  Zähnc  dicht  gestelit; 
Deckel  geschnäbelt.  Das  Zellennetz  der  schraalen,  pfriemen- 
förmig  zugespitzten  Blätter  dicht. 

56.  Dioranum  Hedw. 

Die  oberen  Blattzellen  kurz  öder  langgedehnt.  Frucht 
mit  schmalem,  nicht  erweitertem  Munde  und  undeutlichem 
öder  keinem  Halse;  Zähnc  gespalten. 

57.  Blindia  Bryol.  eur.  (schliesst  auch  Dicranum  fulvcllum 

und  D.  hyperboreum  ein). 
Die    oberen  Blattzellen    langgedehnt.     Frucht    mit  erwei- 
tertem Munde,  zuletzt  urnenförmig  mit  dickera  Ilalse;    Zähne 
gespalten,  ganz  öder  fehlend. 

Digitized  by  LjOOQ IC 


18      N.  c.  KINDBBBO,  LAUBMOOSB  SCHWBDBN8  UND  N0RWB0BM8. 

B.  Die  untereten  (nur  wenige)  Zellen  des  Blattgrundes  fa»t 
quadratisch.  Frucht  seitenständig ;  Zähne  weit  getrennt;  Deckel 
ohne  Schnabel.  Das  Zellennetz  der  kurzen  und  etwas  stum- 
pfen Blätter  ziemlich  locker. 

58.  Oreas  Bkid.  (Lindb.). 

Friieht  langhalsig;  Zähne  nicht  gespalten. 

C    Die  Zellen  des  Blattgrundes  gleichförmig,  langgedehnt. 

a.  Blätter  zweireihig;  Zellen  klein»  dic  oberen  kun. 
Frucht  mit  abfallendem  Deckel. 

59.  Swartzia  Ehrh. 

Frucht  nicht  gestreift,  ohne  Hals  und  Schnabel;  Zähne 
gespalten .     Einhäusig. 

fe.     Blätter  allseitig  öder  einseitswendig. 

aa,     Frucht    langhalsig;    Deckel  abfallend.     Blattzellen 
etwas  erweitert,  die  oberen  meist  kurz. 

60.  Trematodon  Mighx. 

Frucht  länglich  öder  fast  cylindrisch,  etwas  schief  und 
gekriimmt  rait  langem  Schnabel,  nicht  gestreift;  Zähne  ge- 
theilt  öder  ganz.     Einhäusig. 

66.     Frucht  mit  keinem  öder  kurzem  Halse. 

*  Frucht  kurz  und  dick  mit  abfallendem  Deckel. 

61.  Dioranella  C.  Möller. 

Blattzellen  langgedehnt,  zuweilen  erweitert.  Blattrippc 
oft  auslaufend.  Frucht  mit  langem  Schnabel,  ohne  Hals,  zu- 
weilen gestreift;  Zähne  gespalten. 

62.  Ångströmia  Brtol.  eur. 

Blattzellen  langgedehnt,  etwas  erweitert.  Blattrippe  nicht 
auslaufend.  Frucht  ungestrcift  mit  undeutlichem  Schnabel, 
ohne  Hals;  Zähne  gespalten.     Zweihäusig. 

63.  Seligeria  Bryol.  eur. 

Blattzellen  ziemlich  klein,  die  oberen  oft  kurz.  Blattrippe 
oft  auslaufend.  Frucht  ungestrcift,  mit  oft  verlängertem 
Schnabel  und  kurzem  Halse;  Zähne  ganz  (nicht  gespalten) 
öder  fchlend.     Einhäusig. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANO  TILL  K.  SV.  VBT.-AKAD.  HANDL.     BAND.  «•    N:0  19.       19 

64.  Anisotheoium  (Mitt.)  Lindb.  p.  p.    {Ä.  squarrosum), 
Die    obersten  Blattzellen    kurz,    fast  rautenförmig.     Blått- 

rippe  nicht  auslaufend.     Frucht  ungestreift,  mit  undeutlichem 
Schnabel,  ohne  Hals;  Zähne  gespalten.     Zweihäusig. 

**  Frucht  schmal  mit  abfallendem  Deckel,    nicht  ge- 
streift. 

65.  Ditrichum  Timm. 

Blattzellen  meist  langgedehnt  und  schmal.  Blattrippe 
meist  auslaufend.  Frucht  schmal  eiförmig  odcr  fast  cylin- 
tlrisch,  ohne  Hals;    Deckel  kegelförmig;  Zähne  meist  gctheilt. 

G6.  Cynodontium  Schimp.  p.  p.  {Dicranoweisia  cirrataj  On- 
cophorus  virens  und  O.  Wahlenbergii  Lindb.  Musci 
Scand.). 

Die  oberen  Blattzellen  rundlich,  mitunter  etwas  crweitert. 
Blattrippe  nicht  auslaufend.  Frucht  fast  länglich  mit  kurzem 
Ilalsc  und  verlängertem  Schnabel;  Zähne  gctheilt  öder  ge- 
spalten.     Einhäusig. 

67.  Ssdlania  Lindb. 

Die  meisten  (oberen)  Blattzellen  kurz.  Blattrippe  kaum 
auslaufend.  Frucht  fast  cylindrisch  ohne  Hals  und  Schnabel; 
Deckel  kegelförmig;  Zähne  gespalten. 

•*•  Frucht  rundlich  ohne  Hals  und  abfallenden  Deckel. 
Blattzellen  langgedehnt,  etwas  erweitert. 

68.  Bruohia  Nestl. 

Blattrippe  weit  auslaufend.  Frucht  mit  Spitze;  MUtze 
huubenförmig,  ganz  abfallend;  Sporen  klein  und  zahlreich. 
Blilthenstand  zwittrig. 

69.  Pleurldium  Brid. 

Blattrippe  kaum  auslaufend.  Frucht  mit  Spitze;  Miitze 
halbseitig,  ganz  abfallend;  Sporen  klcin  und  zahlreich.  Bluthen- 
stånd  einhäusig  öder  zwittrig. 

70.  Arohidiiun  Brid. 

Blattrippe  kurz  auslaufend.  Frucht  abgerundet  ohne  Spitze; 
MUtze  zum  Theil  abfallend;  Sporen  gross  und  nicht  zahlreich. 
Blilthenstand  einhäusig. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


20       N.  c.   KINDBKRG,  LAUBMOOSB  SCUWISDBNS  UND  NORWEOBNS. 

Fam.  16.     Grimmiaceae. 
71.     Qrimmia  Euru. 

Frucht  gipfclstäudig;  Ziihnc  meist  roth. 

72.^  CinclidotuB  Palis.  Beauv. 

Frucht  seitcnständig;  Zähne  roth. 

Fum.  17.     Andraeaceae. 

73.  Andresa  JJhrh. 

Frucht  schwurzbruun,  gesticlt.  Dic  Siiftfäden  tier  Anthc- 
ridicn  initunter  kculenlbrinig. 

Fam.  18.     Orthotrichaceae, 

74.  Orthotrichum    Hedw.    (Wcisia    und    Dorcadion    Lindb 

Musci  Scand.). 

Frucht  meist  gestroift;  Ziihne  mcist  gclb  (bci  eincr  Art 
fchlend);  MUtze  meist  behaart.  Blättcr  ganzrandig,  nicht  ge- 
faltet,  selten  mit  haarähnlichcr  Spitzc ;  dic  obcren  Zcllcn  meist 
quadratisch. 

75.  CoBcinodon  Sprbng. 

Frucht  ungestreift;  Zähne  roth;  Miitze  kahl.  Bhittcr  ganz- 
randig, tief  getaltet,  mit  langer  gezähnelter  Ilaarspitze;  dic 
obercn  Zellen  rundlich,  die  untcren  schmal. 

76.  Qlyphomitriiim  Brio. 

Frucht  ungestreift;  Zähne  roth;  Miitze  kahl.  Blättcr  obcn 
gezähnelt  ohne  Haarspitze,  am  Grunde  gefaltet;  die  oberen 
Zellen  rundlich,  die  unteren  schmal. 

Fam.  19.    Leersiaceae. 

77.  Leersia  Hedw. 

Blätter  meist  stumpf  mit  raehrmals  gcspaltencn  Papillcn, 
zuweilen  mit  Ilaarspitze;  die  oberen  Zellen  rundlich,  die  un- 
teren schmal.  Frucht  meist  röthlich  öder  braunroth;  Zähne 
röthlich  öder  bleich. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG    TILL    K.    8V.    VET.-AKAD.  HANDL.     BAND  6.     N:0  19.      21 


Fam.  20.     Tortu/aceae. 

I.  Dic  Eckzellen  des  Blattgrundes  quadratisch,  die  iibri- 
gen  langgcdchnt;  die  obcren  Zellen  rundlich  öder  quadratisch. 
Frucht  ungestreift ;  Zähne  gerade. 

78.  Dioranoweisia    Lindb.    (=  D.    crispula    Lindb.    Musci 

Scand.). 

Bl  ätter  oval  lanzettenförmig,  läng  zugcspitzt.  Frucht  ge- 
rade mit  langem  Schnabel  und  rothbrauncn,  oben  eingeschnit- 
tenen  Zähnen.     Einhäusig. 

79.  Diohodontium  ScniBiP. 

Blätter  mit  scheidenförmig  umfassendem  Grunde  und 
breitcr  stumpfcr  Spitze.  Frucht  schief  mit  kiirzerem  Schnabel 
und  bluthrothen,  oben  orangefarbigen,  tief  gespaltencu  Zäh- 
nen.    Zweihäusig. 

II.  Sämratliche  Zellen  des  Blattgrundes  langgedchnt  und 
durchsichtig. 

A.  Die  oberen  Blattzellen  erweitert,  rautenförmig,  ziem- 
lich  durchscheinend,  gelblich.     Frucht  zuletzt  gefurcht. 

80.  Conostomum  Sw. 

Blätter  steif,  oben  verschmälert  und  spitz.  Frucht  cllip- 
tisch  öder  umgekehrt  eiförmig,  mit  kurzem  öder  undeutlichem 
Schnabel;  Zähne  roth,  oben  kegelförniig  vereinigt.  Dic  Saft- 
faden  der  Antheridien  keulenförmig.     Zweihäusig. 

jB.  Die  oberen  Blattzellen  ziemlich  klein,  fast  rundlich, 
mit  ungetheilten  (öder  keinen)  Papillen.  Blätter  oft  mit  Ilaar- 
spitze,  meist  aus  einem  schmalen  Grunde  allmählig  breiter  und 
abgestumpft.     Zähne  der  Frucht  oft  gedreht. 

a.  Frucht  gestielt,  meist  (nicht  bei  Tortula  bryoides)  mit 
abfallendem  Deckel;  Miitze  halbseitig. 

81.  Tortula  Hedw. 

Blätter  am  Rande  flach  öder  zuriickgerollt;  Rippe  schmal 
ohne  Lamellen.  Zähne  der  Frucht  gedreht  odcr  gerade,  mit- 
unter  fehlend.   Die  Saftföden  der  Antheridien  meist  haarförmig. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


22      N.  c.  KINDBISEG,  LAUBMOOSE  SCHWBDBNS  UND  NORWBGBHS. 

82.  Aloina    Kindb.    (5    Arten    von    Torttda    Lindb.    Mosci 

Scand.). 

Blätter  ^m  Rande  eingeroUt;  Rippe  meist  sehr  breit,  auf 
der  oberen  Seitc  Lamellen  (gcgliederte  Fäden)  tragend.  Zähne 
der  Frucht  gedreht  öder  fehlend.  Die  Saftfaden  der  Anthe- 
ridien  meist  keulenförmig. 

6.  Frucht  oft  undeutlich  gestielt,  ohne  abfallenden 
Deckel. 

83.  Phascum  L. 

Frucht  mit  Spitze;  Miitze  ziemlich  grosa,  halbseitig  öder 
haubenförmig. 

84.  Sphssrangium  Schimp.  {Acaulon  Lindb.  Musci  Scand.). 
Frucht  ohne  Spitze;  Miitze  sehr  klcin,  haubenförmig. 

C.  Die  oberen  Blattzellen  sehr  klcin,  fast  rundlich,  oft 
mit  gespaltenen  Papillen.  Blätter  meist  aus  erweitertem 
Grunde  plötzlich  in  eine  lineare  öder  pfriemenförmige  haar- 
lose  Spitze  ubergehend,  trocken  kraus  öder  gedreht.  Zähne  der 
Frucht  oft  gerade  öder  fehlend. 

a.  Frucht  seitenständig  und  ungestreift.  Blätter  am 
Rande  nicht  zuriickgerollt. 

85.  Pleurochsste  Lindb. 

Frucht  fast  cylindrisch  ohne  Schnabel;  Zähne  gedreht. 
Stengel  nicht  filzig.  Blätter  fcucht  sparrig,  trocken  unregcl- 
mässig  kraus. 

86.  Pleurozygodon  Lindb. 

Frucht  eiförmig-länglich  ohne  Zähne,  kiirzer  als  der  schiefc 
Schnabel.  Stengel  sehr  filzig.  Blätter  nicht  sparrig,  trocken 
schraubenförmig  um  den  Stengel  gedreht. 

6.  Frucht  gipfelständig.  Blätter  am  Rande  mituntcr  zu- 
riickgerollt. 

*  Frucht  ungestreift  mit  gedrehten  öder  geraden  Zäh- 
nen.  Diese  auch  fehlend.  Blätter  am  Rande  nicht 
zuriickgerollt;  Rippe  zuweilen  auslaufend. 

87.  Mollia  Schrank. 
Frucht  meist  langgestielt. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHAN6   TILL   K.    SV.   VBT.-AKAD.   HANDL.     BAND   6.    N:0   19.      23 

••  Frucht  meist  gestreift  öder  gefurcht  (wenigstens  im 
trocknen  Zustande);  Zähne  gerade  öder  fehlend. 
Blätter  am  Rande  meist  zuriickgeroUt;  Rippe  nicht 
öder  kaum  auslaufend. 

88.  OncophoruB  Brid. 

Frucht  langgestielt,  fast  eiförmig;  Zähne  gespalten  öder 
getheilt.     Einhäusig. 

89.  Anoectangium  Hedw. 

Frucht  kurzgestielt,  rundlich  bimenförmig,  zuletzt  urnen- 
förmig  und  unter  dem  Munde  zusammengezogcn,  ohne  Zähne, 
anfangs  mit  einem  Halse.  Stengcl  sehr  wurzelfilzig.  Ein- 
öder  zweihäusig. 

90.  Zygodon  Hook.  und  Tayl. 

Frucht  langgestielt,  elliptisch,  unter  dem  Munde  zusam- 
mengezogen,  ohne  Zähne,  anfangs  mit  einem  Halse.  Stengel 
nur  am  Grunde  filzig.  Die  meisten  Blattzellen  rundlich. 
Zweihäusig. 

III.  Die  meisten  Blattzellen  fast  quadratisch  und  am 
öftesten  kaum  durchsichtig.  Blätter  meist  ans  eiförmigem 
Grunde  allmählig  in  eine  meist  pfriemenförmige  Spitze  ver- 
schmälert,  trocken  meist  aufrecht  öder  eingebogen,  selten  kraus, 
am  Rande  immer  zuriickgeroUt.  Zähne  der  Frucht  getheilt, 
oft  gedreht. 

91.  Barbula  Uedw. 

Frucht  ungcfurcht,  mit  Schnabel  und  mit  oft  gcdrchtcn 
Zähnen.    Bliithenstand  zweihäusig  öder  (bei  ciner  Art)  zwittrig. 

92.  Ceratodon  Brid. 

Frucht  gefurcht,  mit  undeutlichem  Schnabel  und  mit  ein- 
gebogenen,  nicht  gedrehten  Zähnen.     Zweihäusig. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


24      N.  c.  KINDBERG,  LAUUMOOSE  80HWKDBNS  t)KO  NOHWEGBN!^. 

Fain.  21.     Bartram/aceae. 

I.  Blätter  mit  einigcn  langen  Strcifcii. 

93.  Breutelia  Schimp. 

Blätter  etwas  umfassend.  Männliche  Bliithcn  scheibcn- 
förmig.  Saftfädcn  haarförmig.  Frucht  beinahc  kugclfömiig 
und  gestreift  ohne  Hals. 

II.  Blätter  mit  keinen  öder  einer  bis  zwci  kurzen  Streifen. 
A.     Blätter  fast  glcichförmig.     Frucht  gcstielt. 

a.  Blattzellcn  fast  gleichförmig,  rundlich. 

94.  Mnium  Dill. 

Blätter  nicht  umfassend.  Männliche  Bluthen  knospen- 
förmig.  Saftfäden  haarförmig.  Frucht  verschmälert  länglich 
und  gestreift  mit  kurzem  Halse  und  grossem  Deckel. 

b,  Die  Zellen  des  Blattgrundes  langgedehnt. 

•    Der  innere  Mundbesatz  der  Frucht  am  Grunde  mit 
breiter  Haut.     Deckel  gross. 

95.  Sphserooephalus  Negk.,  Lindb. 

Blätter  nicht  umfassend,  am  Rande  zurlickgerollt.  Männ- 
liche Bliithcn  scheibenförmig.  Die  Saftfäden  der  Anthcridicn 
keulenförmig.  Frucht  länglich  öder  stielrund,  schief  und  cre- 
strcift  mit  kurzem  Halse;  Miitze  ziemlich  kurz. 

96.  Timmia  Hedw. 

Blätter  scheidenförmig  den  Stengel  umfassend,  am  Grunde 
eihgeroUt.  Männliche  Bliithcn  knospenförmig.  Saftfäden 
haarförmig.  Frucht  fast  länglich  und  ungcstrcift  mit  undeut- 
lichcm  Halse;  Miitze  läng,  die  Frucht  bcdcckcnd. 

**  Der  innere  Mundbesatz  mit  schmaler  öder  undcut- 
licher  Haut.  Deckel  meist  klein  (bei  Paludefla 
grösser). 

97.  Paludella  Brid. 

Blätter  scheidenförmig  umfassend  und  herablaufend  ;  der 
obere    Theil    kurz,   breit  und  nicdcrgcbogcn.    Männliche   Blii- 

Digitized  by  VjV^US' IC 


BIHAN6   TILL    K.    SV.    VBT.-AKAD.    UANUL.     BAND    6.    N:0    19.      25 

then  scheibenförraig;  die  Saftfäden  der  Antheridien  keulen- 
förmig.  Frucht  ungestreift,  länglich  und  schief  mit  einem 
Ualse. 

98.  Bartramia  Hedw. 

Blätter  oft  umfassend,  lang  zugespitzt.  Männliche  BlU- 
then  knospenförmig.  Saftfäden  haarförmig.  Frucht  rundlich, 
zuletzt  gefiircht  ohne  Hals. 

99.  PhUonotis  Brid. 

Blätter  nicht  umfassend,  zugespitzt;  Rippe  auslaufend' 
Männliche  Bliithen  scheibenförmig;  die  Saftfäden  der  An- 
theridien keulenförmig.  Frucht  rundlich,  zuletzt  gefurcht  ohne 
Hals. 

B.  Blätter  ungleichförmig:  die  der  nicht  fruchttragendcn 
SproBsen  schmal  zungenförmig.  Frucht  ungestielt,  mit  eincr 
kegelförmigen  gefalteten  Haut  anstått  des  inneren  Mundbesatzes. 

100.  Vebera  Ehrh. 

Frucht  schief  eiförmig  und  ungestreift. 

Fam.  22.    Bujcbaumiaceae, 

101.  Buxbaumia  Hall. 

Frucht  gestielt,  einera  Pferdehufe  ähnlich,  mit  einer  kegel- 
förmigen gefalteten  Haut  anstått  des  inneren  Mundbesatzes. 


Digitized  byVjOOQlC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG  TILL  K.  SVKNSKA  V8T.-AKAD.  HANDLINGAR.  Band  6.  N:«  20. 


BESTÄMNING 


UPSALA  OBSERTATORIDIS  FOLHiJJD 


KABL    BOHLIN. 


MEDDELADT    DRN    8    PRBKCARI    1882. 


STOCKHOLM,  1882. 

KONOL.     BOKTIIYCKEUIET. 

P.  A.   XOnSTKDT  ii  sAnER. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Då  i  saknad  af  lämpliga  instrument  hittills  icke  någon 
tillfredsställande  bestämning  af  polhöjden  för  Upsala  observa- 
torium  kunnat  erhållas  och  frågan  härom  af  angifvet  skäl 
allt  för  länge  blifvit  undanskjuten,  beslöts  ändtligen  i  slutet 
af  1870-talet,  oaktad  t  bristen  på  egna  instrumentala  hjelp- 
medel  ännu  var  lika  stor  som  förut,  att  göra  några  ansträng- 
ningar för  erhållande  af  en  någorlunda  tidsenlig  ny  bestäm- 
ning af  i  fråga  varande  konstant.  Redan  innan  jag  såsom 
amanuens  blifvit  fästad  vid  institutionen,  vidtalades  jag  af 
observatoriets  nuvarande  föreståndare  professor  Schultz  att 
utföra  i  fråga  varande  arbete  med  en  för  ändamålet  från 
K.  Vet.-Akad.  i  Stockholm  lånad  vertikalcirkel  af  äldre  kon- 
struktion. Det  framställda  förslaget  erhöll  för  mig  sitt  in- 
tresse genom  den  på  senare  tider  väckta  frågan  om  den  möj- 
liga tillvaron  af  polhöjdsvariationer,  då  jag  genom  mitt  ar- 
bete kjLinde  hoppas  att  fä  lemna  ett  bidrag  till  denna  fråga. 
Sedan  emellertid  en  preliminär  undersökning  af  V^et.-Akadins 
vertikalcirkel  samt  zenitalmätningar,  som  med  den  samma  ut- 
fördes under  början  af  hösten  1880,  visat,  att  detta  instru- 
ment icke  var  för  ändamålet  lämpligt,  möjliggjordes  värk- 
ställandet af  polhöjdsbestämningen  därigenom,  att  professor 
Rosén  till  observatoriets  förfogande  benäget  ställde  ett  Ge- 
neralstaben tillhörigt  och  fullt  tidsenligt  universalinstrument. 
För  att  vinna  visshet,  att  intet  betydande  konstant  fel  skulle 
kvarstå  i  den  med  detta  instrument  värkställda  polhöj dbestäm- 
ningen,  upptog  jag  senare  med  nöje  professor  Roséns  förslag, 
att,  till  vinnande  af  kontroll,  med  ett  Generalstaben  tillhöran- 
de passageinstrument  af  aktningsvärda  dimensioner  äfven  ut- 
föra en  polhöjdsbestämning  i  första  vertikalen. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BOIILIN,  UPSALA  OBSERVATORIUMS  POLHÖJD. 


1. 

Det  instrument,  mod  hvilket  följande  bestämning  utför- 
des, är  ett  modernt  universalinstrument  af  Repsold  &  Söhne. 
Följande  anmärkningar  om  det  samma  må  här  finna  en  platf. 
Instrumentets  vertikala  axel  utgöres  af  en  stark  cylinder, 
frän  hvars  öfre  ända  utgå  tvenne  armar,  slutande  med  axel- 
lagren.  I  dessa  hvilar  den  horisontela  axeln  på  hvars  midt 
tubröret  är  fästadt.  Den  vertikala  cirkeln,  hvilkens  diameter 
är  30  centimeter,  är  med  friktion  vridbar  kring  nämda  axel, 
så  att  man  kan  ändra  dess  zenitpunkt  efter  behag.  Graderin- 
gen  är  i  afseende  på  streckens  form  och  skärpa  af  utmärkt 
beskaffenhet.  Afståndet  mellan  två  på  hvarandra  följande 
streck  är  4'.  För  afläsning  af  cirkeln  tjena  två  mikroskop,  fasta- 
de i  motsatta  ändar  af  en  bärare,  som  med  tvenne  stark» 
skrufvar  fastsättes  vid  instrumentet.  Två  gängor  af  mikroskop- 
skrufvarna  motsvara  i  det  närmaste  4'.  Mikroskoptrummoma 
äro  delade  i  sextio  minsta  delar,  hvarför  således  hvar  och 
en  sådan  kommer  att  motsvara  ungefär  2".  Instrumentets 
optiska  axel  är  genom  ett  prisma  bruten,  så  att  okuläret  be- 
finner sig  i  ena  ändan  af  den  horisontela  axeln,  hvarmed  den 
stora  fördelen  är  vunnen,  att  iakttagarens  öga  vid  alla  in- 
ställningar bibehåller  samma  läge.  I  detta  prisma  har  man 
sannolikt  att  söka  orsaken  till  instrumentets  jemförelsevi? 
stora  böjningskonstant,  hvilken  för  öfrigt  möjligea  kunde 
vara  underkastad  märkbara  vexlingar.  Objektivets  diameter 
är  62  millimeter.  Den  använda  förstoringen  var  60  gånger. 
Bilderna  äro  väl  definierade,  men  något  svaga,  ett  förhållande, 
som  i  någon  mån  motvärkades  genom  användning  af  röd 
fältbelysning.  Det  använda  uret  var  Observatoriets  Graham- 
Kesselska  stjärntidspendel. 


Vid  fastställandet  af  planen  för  iakttagelserna  hade  man 
naturligen  att  göra  afseende  på  instrumentets  beskaffenhet. 
Sålunda  gjorde  t.  ex.  ovissheten  om  böjningskonstantens  oför- 
ändorlighet  önskligt,  att  genom  själfva  anordningen  af  mät- 
ningarna  eliminera   denna   konstant.     Härvid    må  erinras  om 

Digitized  by  LjOOQ IC 


BIHANO  TILL  K.  SV.   VET.-AKAD.  IlANDL.    BAND  0.    N:0  20.         5 

följande  förhållanden.  Låt  d  och  a"  samt  /  och  z  betyda 
azimuter  och  zenitafstånd  för  tvenne  stjärnor  samt  tp  och  ^!' 
motsvarande  polhöjdsvärden;  antag  vidare  att  Jz  och  äz' 
äro  små  fel  i  zenitafstånden  samt  Jq!  och  Jfp"  motsvarande 
fel  hos  q!  och  y".     Då  gälla  följande  formler. 

äd  = , '  Jz' 

^         cosa 

Ja,"=-    ^  ...Jz" 
^         cosa 

af  h vilka  man  ser,  att 

Jq>"  +  J(p*=  o 
om 

a"=180''  +  a' 1 

samt 

Jz"=  d£ 2 

Om  nu 

Jz  =  en  funktion  af  z' 


3 

Jz'  =  samma  funktion  af  /'J 

kan  vilkoret  2  ersättas  af  vilkoret 

z'=^z" 4 

Under    förutsättning    af    vilkoren    13    4    blir    således 

kvantiteten         /^     fri  från  inflytandet  af  felen  Jz'  och  Jz", 

Uppmätas  således  zenitafstånden  för  tvenne  stjärnor,  hvilka  äro 
nära  lika  aflägsna  från  zenit  och  hvilkas  azimuter  skilja  sig  pä 
ungefär  180**  och  förbindas  de  ur  dessa  båda  mätningar  er- 
hållna polhöjdsvärdena  till  ett  resultat  samt  man  antager,  att 
böjningen  är  en  funktion  af  zenitafståndet,  hvilkens  värde 
åtminstone  under  tiden  för  de  båda  mätningarna  endast  vexlar 
med  detta,  så  kommer  tydligen  böjningens  inflytande  på  me- 
diet att  vara  nära  lika  med  noll.  Det  samma  gäller  under  lika 
förutsättningar  om  refraktionen,  samt  äfven  om  de  lagbundna 
delningsfelen,  för  så  vidt  cirkelns  zenitpunkt  under  båda  mät- 
ningarna varit  den  samma.  I  öfverensstämmelse  härmed  an- 
togs som  regel,  att  med  en  iakttagelse  af  a  Ursae  min.,  hvil- 
kens azimut  endast  föga  vexlar  kring  180%  förbinda  en  omedel- 
bart följande  eller  föregående  och  för  samma  zenitpunkt  utförd 
iakttagelse  af  en  söder  om  zenit  kulminerande  stjärna,  hvilkens 
zenitafstånd  var  nära  lika  med  den  förras.  I  ett  polhöjdsresul- 
tat, som  på  detta  sätt  erhölles,  skulle  emellertid  de  tillfälliga 
delningsfelen    kvarstå.     För  att  göra  sig  fri  från   dessa  hade 


Digitized  by 


v^oogle 


BOHLIN,    UPSALA  OBSERVATORIUMS  POLHÖJD. 


man  att  förställa  cirkeln  och  utföra  mätningar  för  en  mängd 
olika  zenitpunktcr.  Det  naturligaste  var  att  fördela  dessa  lik- 
formigt på  cirkelns  halfva  omkrets.  Genom  en  sådan  anord- 
ning hade  man  dessutom  ett  ytterligare  medel,  att  ur  slutresul- 
tatet eliminera  periodiska  delningsfel. 
Af  följande  tillnärmelseformler 

-^  =  p.  sin  1".  sin  t 

d(f 

^  =  —  cos  t 


i  hvilka  q)  betyder  polhöjden,  p  och  t  polafståndet  och  tim- 
vinkeln  för  en  stjärna,  hvilken  är  föga  aflägsen  från  polen, 
synes,  att  man  genom  att  fördela  iakttagelserna  af  a  Ursae  min. 
på  punkter  af  dess  dagliga  bana,  hvilka  två  och  två  äro  dia- 
metralt motsatta,  kan  göra  sig  oberoende  så  väl  af  deklinations- 
och  rektascentionsfel  för  den  samma  som  af  ett  genomgående 
konstant  fel  i  urstånden.  Af  den  förra  af  formlerna  ser  man 
äfven,  att  ett  fel  i  allmänhet  i  urståndet  är  af  mindre  bety- 
delse ju  närmare  meridianen  polstjärnan  vid  iakttagelsen  är. 
Med  fästadt  afseende  härvid  utvaldes  ur  den  bekanta  katalo- 
gen »Mittlere  und  scheinbare  Oerter  von  539  Stemen»  sex 
stjärnor  att  förbindas  med  a  Ursae  min.,  nemligen: 


Stjärnans 
namn 

Bektasc. 
1881 

J  Andromedse 

1 

0,5 

a  Trianguli 

1,8 

0  Persel 

3,0 

43  Coms 

13,1 

Q  Bootis 

14,5 

/9  Coronae 

15,4 

För    hvar    och  en   af  dessa  uppsattes  sex  olika  zenitpunktcr, 
hvilka  i  nedanstående  skema  finnas  angifna. 

«  Ursae  min.  —    (T  Andromed»  O'  3(r  60^    90"  120"  150" 

>  »         >     —    «  Trianguli       5  35   65     95   125   155 

>  >  >     —    o  Persel 


—  43  Comaa 

—  Q  Bootis 

—  fi  Coronse 


10  40  70  100  130  160 

15  45  75  105  135  165 

20  50  80  110  140  170 

25  55  85  115  145  175 

Digitized  by  VjV^U*jlC 


BIHANO  TILL  K.  SV.  VET.-AKAD.  HANDL.    BAND  6,    N:0  20.         7 

Inom  hvarje  enskild  iakttagelse  bestämde  jag  mig  för  tolf 
enkla  inställningar:  först  tre  för  ett  visst  cirkelläge,  derefter 
sex  för  det  motsatta  och  slutligen  åter  tre  för  det  första  läget 
af  cirkeln.  För  eliminerande  af  fel  i  rektascension  och  ur- 
stånd  voro  dessa  inställningar,  hvad  de  sydliga  stjärnorna  be- 
träffade, så  likformigt  som  möjligt  att  fördela  på  båda  sidor 
om  meridianen. 

Föreliggande  plan  för  iakttagelserna  genomfördes  också 
fullständigt,  så  när  som  därpå,  att  den  iakttagelse  af  o  Persei, 
som  skulle  svara  mot  zenitpunkten  130%  icke  erhölls,  emedan 
kvällarna  hade  blifvit  för  ljusa.  I  stället  gjordes  en  mot  denna 
zenitpunkt  svarande  iakttagelse  af  43  Comse. 


3. 

Beräkningen  af  reduktionen  till  meridianen  för  de  sydliga 
stjärnornas   zenitafstånd   utfördes  enligt  den  välkända  formeln 

O)  —  d  —  2  =  —  -4 .      .    -^-  +  B'-  ,- •- 

^  sm  1  sin  1 

i  hvilkcn 

A  C08  (p  C08  J 

aln  (y  —  ef) 

B  =  A^,cot((p  —  d) 

Den    tredje    termen    af   den    serie,   hvars   båda   första  termer 
innehållas  i  högra  ledet  af  denna  formel,  är 

(costt- cos  J\  3/^    ,   ^      ^  ,,  ,N     „2  8in   if 

sin  (V-  ^)(   ^^  ^  ^  "^^^  ^'^  ~^^'^  "siuV- 
och  uppgår  för  y  =  60%  (J  =  30%  <=20"  blott  till  0",oi.  Eme- 
dan den  iakttagna  stjärnans  timvinkel  sällan  och  då  blott  föga 
öfvcrstigit  20*",  har  denna  term  lemnats  ur  räkningen.   Kvanti- 
teterna IgA   och  B  beräknades  för  hvarje  stjärna  en  gång  för 

alla.    Lg  ^-'i-  och  '^'Ki^    hafva  hemtats   från   Albrechts 
^      sm  1  sm  1 ' 

»Formeln  und  HUlfstafeln  zur  geogr.  Ortbestimmung».    Termen 

B  —!—-*-  erhölls  bekvämt  ur  tabeller,  som  för  hvarie  särskild 
sm  1  '  '^ 

stjärna  öfver  den  samma  upprättades. 

Reduktionen    af  polstjärnans  zenitafstånd   utfördes  enligt 
den  bekanta  formeln 

Digitized  by  VjOOQ IC 


ö  BOUMN,    UPSALA  OBSEKVATORIUMS  POLHÖJD. 

i  hvilken 

^0  =  W  sin  1"  ^g  V 

^0  =  åV  8i»  *i"  (1  +  3  tg  2y)  sin  2^  cos  t 

Siffervärdena  för  ^  j,  —3,  M^,  Nq  äro  hämtade  ur  Albbechts 

Po      Pa 

ofvannämnda  arbete.    Den  term  af  Qärde  ordningen,  som  rätte- 
ligen   skulle  tillfogas  högra  membrum  af  den  anförda  rcduk- 
tionsformeln,  är  i  samma  bok  (sid.  29)  underkastad  en  diskus- 
sion, hvilken  visar,  att  denna  term  som  för  <  =  O'  eller  t  =  180' 
är  lika  med  noll,  har  två  maximivärden,  nemligen 
0",039     för  t  =  90%  270^ 
0",035     för  t  =  40%  140%  220%  320' 
i  båda  fallen  förutsatt,  att 

/>=Po  =  4680' 
9=60' 
För  alla  hithörande  iakttagelser  af  a  Ursae  min.  skiljer  sig  t 
från  O'  eller  12'  med  en  kvantitet,  som  vexlar  mellan  O  tim- 
mar och  ett  maximum  af  något  öfver  3  timmar.  Det  är  så- 
ledes tydligt,  att  invärkan  af  denna  term  å  hvarje  enskildt  pol- 
höjdsresultat icke  blir  större  än  omkring  0%03,  och  att  dess 
inflytande  på  slutresultatet  blir  ännu  mindre,  hvarför  den  icke 
heller  blifvit  vid  räkningen  medtagen.  Hvad  slutligen  beräk- 
ningen af  själfva  zenitafstånden  beträffar,  må  anmärkas,  att 
den  horisontela  axelns  lutning  och  kollimationen  på  grund  af 
deras  litenhet  lemnats  utan  afseende,  samt  att  refraktionen 
blifvit  hemtad  ur  de  Besselska  tabeller,  som  i  Albbechts 
mcranämda  arbete  finnas. 


4. 

För  bestämmande  af  värdet  på  en  skaladel  af  den  nivå, 
som  är  förenad  med  mikroskopbäraren  utfördes  1880  Dcc.  12 
några  mätningar.  Medelst  vridning  af  en  af  instrumentets  fot- 
skrufvar  fördes  nivåblåsan  åt  ena  sidan  af  röret;  ett  aflägset 
terrestert  märke  inställdes  midt  emellan  tubens  horisontela 
hår  och  hvardera  mikroskopets  hår  iilställdes  öfver  delstreck 
på  cirkeln.     Sedan  nivån  och  mikroskopen  blifvit  aflästa,  for- 

Digitized  by  VjUUS' IC 


BlUANG  TILL  K.  SV.  VET.-AKAD.  HANDL.    BAND  6.   N:0  20.         9 

des  blåsan  genom  vridning  af  fotskrufven  åt  nivårörets  andra 
sida.  Det  terrestra  märket  inställdes  å  nyo  mellan  tubens 
horisontela  hår  och  mikroskopens  hår  öfver  samma  delstreck 
på  cirkeln,  hvarefter  nivån  och  mikroskopen  åter  aflästes.  På 
detta  sätt  erhölls  r',7  6  såsom  värde  på  en  nivådel.  Detta  re- 
sultat var  emellertid  att  betrakta  såsom  ofullkomligt,  emedan 
mätningarne  utfördes  på  ett  enda  ställe  af  hvardera  mikroskop- 
skrufven.  Det  var  äfven  min  mening  att  efter  iakttagelsernas 
slut  fullständiga  det  samma  genom  dylika  mätningar  med  an- 
dra delar  af  skrufvarna.  Men  denna  afsigt  blef  aldrig  förvärk- 
ligad,  emedan  instrumentet  skulle  återlemnas.  Jag  fann  mig 
derföre  hänvisad  att  såsom  reduktionskonstant  för  nivåalläsnin- 
garne  använda  r',63,  h vilket  värde  på  en  nivådel  professor 
KosÉN  meddelade.  Här  må  i  förväg  nämnas,  att  en  osäkerhet 
i  värdet  af  en  nivådel  är  af  ringa  inflytande  på  det  slutliga 
polhöjdsresultatet;  ty  betecknas  detta  med  cp  och  med  r  vär- , 
det  af  en  nivådel,  så  fås  af  de  nedan  meddelade  nivårättelserna 

g  =  +0.36, 

en  obetydlig  koefficient,  emedan  man  säkert  torde  kunna  an- 
taga att  dr  icke  är  större  än  omkring  0",i. 

Undersökningar  af  medelvärdet  för  en  del  på  mikroskop- 
trummorna företogos  1880  Dec.  12,  1881  Jan.  16  och  1881 
April  6.  Dessa  utfördes  så,  att  afståndet  mellan  två  på  hvar- 
andra  följande  streck  af  cirkeln  uppmättes  på  olika  öfver  den- 
samma likformigt  fördelade  ställen  och  med  olika  ekvidistanta 
delar  af  skrufvarna.  Resultaten  af  dessa  mätningar  finnas  i 
nedanstående  tabeller.  Första  kolumnen  augifver  med  vanlig 
beteckning  på  ett  ungefär  mikroskopafläsningarna  för  de  båda 
strecken,  andra,  ^ärde  och  sjette  kolumnerna  de  punkter  af 
cirkeln,  vid  hvilka  mätningarna  värkställdcs,  samt  tredje,  femte 
och  sjunde  själfva  de  uppmätta  afstånden,  uttryckta  i  mikro- 
skoptrummornas minsta  delar. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


10 


BOULIN,    UPSALA  OliSEEVATORIUMS  POLHÖJD. 


Mikroskop  I. 


8.00-0.00 

1880  Dec.  12. 

1881  Jan.  15. 

1881  April  6. 

360'' 

121,» 

350H 

120,1 

340**' 

120,2 

8.10-0.10 

830 

119,3 

320  , 

119,8 

10 

119,9 

8.20-0.20 

300 

120,0 

290  ' 

119,5 

40 : 

119,9 

8.30  —  0.30 

270 

120,0 

260  ' 

120,0 

70  i 

119,5 

8.40   0.40 

240 

120,a 

230  1 

119,8 

100  j 

120,1 

8.50-0.50 

210 

119,2 

200  1 

120,0 

130 

120.5  1 

9.00-1.00 

180 

119.7 

170 

119,6 

160 

1 

119,9 

9 .  10  -  1 .  10 

150 

119,0 

140  i 

119,6 

190  1 

119,5 

9.20  —  1.20 

120 

119,7 

110 

119,8 

220  ' 

119,6  ' 

9.30-1  30 

90 

119,5 

80 

119,9 

250 

119,7  [ 

9.40-1.40 

60 

119,8 

50 

119,9 

250 

119,5 

9.50—1.50 

30 

120,9 

20 

119,7 

310  j 

120,2 

Mikroskop  II. 


1 

1880  Dcc.  12. 

1881  Jan.  15. 

1881 

April  6.  1 

r         t 

8.00-0.00 

180° 

119.5 

170^ 

119,9 

160^ 

'  120.0, 

8 .  10  -  0 .  10 

150 

120,2 

140 

119,4 

190 

119,4  1 

8 .  20  ~  0 .  20 

120 

120,1 

110 

120,4 

220 

119,9  1 

8.30  —  0.30 

90 

119,4 

80 

120,2 

250 

120,9  [ 

8.40-0.40 

60 

120,1 

50 

119.7 

'  280 

119,5 

8.50-0.50 

30 

119,2 

20 

120,0 

310 

120,0 

9.00-1.00 

360 

119,7 

350 

119,9 

340 

119.7 

9.10  —  1.10 

330 

118,9 

320 

120.1 

10 

120,3 

9 .  20  -  1 .  20 

300 

119,8 

290 

119,9 

40 

120,1 

9 .  30  -  1 .  :K) 

270 

119,2 

2G0 

119,9 

70 

119,8 

9  40  —  1.40 

240 

120,1 

230 

120,0 

100 

120,0 

9 .  50   1 .  50 

210 

119,7 

200 

120,1 

130 

119,7 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG  TILL  K.  SV.  VET.-AKAD.  HANDL.    BAND  6.   N:0  20.      11 


Tagas  medeltal  af  de  i  tredje,  femte  och  sjunde  kolumnerna 
af  ofvanstående  tabeller  innehållna  talen,  så  fås  medelvärdet 
på  afståndet  mellan  två  på  hvarandra  följande  delstreck  (=4') 
uttryckt  i  medelvärdena  af  mikroskoptrummornas  minsta  delar 
såsom  följer. 


Mikroskop  I 
Mikroskop  II 


1880 
Dec  12. 


119,88 
119,66 


1881 
Jan.  15. 


1881 
April  6. 


Medel- 
tal. 


119,»ji 

119,93 


119,87 
119,84 


119,86 
119,84 


liimedan  denna  tabell  icke  visar  någon  bestämd  vexling  hos 
de  där  förefintliga  talen,  har  jag  såsom  gällande  för  hela  iakt- 
tagelseföljdcn  antagit  de  värden  på  en  del  af  mikroskoptrum- 
iTiorna,  som  fås  af  de  i  samma  tabells  femte  kolumn  angifna 
medeltalen,  nemligen  för 

Mikroskop    I      2"  +  0",oo2  5 

Mikroskop  II  2"  +  0",oo2  7 
Fel  i  dessa  kvantiteter  äro  för  öfrigt  för  slutresultatet  af  in- 
gen betydelse,  emedan  en  afläsning  åt  ena  sidan  om  mikro- 
skopets nollpunkt  är  lika  sannolik  som  en  lika  stor  afläsning 
åt  den  andra,  särskildt  därföre,  att  jag  under  iakttagelserna 
afsigtligt  sökte  fördela  afläsningarna  på  båda  sidor  om  noll- 
punkterna. För  skrufvarnas  ojemnheter,  hvilka  äro  mycket 
små,  har  jag  ej  rättat  iakttagelserna,  utan  betraktat  de  till  följd 
häraf  möjliga  felen  såsom  tillfälliga.  Hvad  instrumentets  öf- 
riga  konstanter  beträffar,  är  redan  nämdt,  att  koUimationen 
och  den  horisontela  axelns  lutning  af  angifvet  skäl  icke  tagits 
med  i  räkningen.  Böjnings-  och  delningsfel  komma  i  det  föl- 
jande att  behandlas. 

De  för  beräkning  af  refraktionen  behöfliga  barometer- 
trycken erhöUos  genom  anbringande  af  rättelsen  -hO^^a  till 
dem,  som  fås  ur  den  härvarande  meteorologiska  anstaltens 
dagböcker.  Denna  rättelse  svarar  mot  höjdskilnaden  mellan 
den  använda  barometerns  och  instrumentets  nivå.  Tempera- 
turen aflästes  strax  före  och  efter  hvarje  iakttagelse  på  en 
omedelbart  utanför  meridianrummets  södra  lucka  anbragt 
termometer,  hvars  rättelse  var  —  0%3.  Från  observatorieis 
dagbok  öfver  det  använda  urets  stånd  har  jag  heratat  följande 
tabell,  af  hvilken  första  kolumnen  innehåller  datum,  den  an- 
dra den  etjämtid,  vid  hvilken  uret  hade  det  i  tredje  kolumnen  , 
angifna  ståndet.  oigitizedbyVjOOglC 


12 


BOHLIN,    UPSALA  OBSEIIVATOKIUMS  HOLUOJIJ. 


Tabell  öfver  iakttagelseurets  st&nd. 


Stjärn- 
tid. 


Stånd. 


1880  Dec.  11 

2 

»     14 

1 

«     16 

4 

-     18 

2 

»»     22 

2 

..     28 

23 

1881  Jan.    3 

0 

»        »>      4 

19 

«     12 

1 

»    18 

2 

-    22 

18 

«    25 

9 

»     Febr.  7 

2 

»    20 

4 

+  17,7  7 
+  17,05 
+  16,87 
+  16,56 
+  15,1)8 
+  14,02 
+  13,02 
+  12,16 
+  12,08 
+ 13,05 
+  13,99 

+  14,01 

+  10,75 
+    9,99 


Stjftm- 
tid. 


1881  Febr.  27 

M     Mars  3 

..      7 

«    11 

-    13 

»    16  I 

«    22 

«    27 

•    30 

»      April  1 

w        »4 

»      7 

»    10 


4 
7 

7 

7 

7 

18 

6 

5 

17 

18 

19 

20 

8 


StåncL 


+  1».»7 

+  10,06 
+  10.78 

+  9,55 

+  1>.13 

+  8.89 

+  G,51 

+  5.1» 

+  3,99 

+  3,80 

-*-  4,10 

+  3,84 

+-  3,90 


Värdena  på  kvantiteterna  Ig^  och  B  för  de  olika  stjär- 
norna beräknades  under  antagande  af  y  =  59'  51'  30"  och 
linnas  anförda  i  nedanstående  tabell. 


Stjärnans 
namn. 

ig^         n 

ö  Andromedflc 

9.94314  j    1,35 

a  Trianguli 

9.93261      1,23 

I 

0  Perscl 

9.95881  1    1,66 

43  Comae 

9 .  92820 

1,18 

Q  Bootis 

9.94923 

1,13 

/S  Coronae 

9 .  93697 

1,28 

Vid  beräkningen  af  iakttagelserna  af  a  Ursae  min.  har  användt:> 
Ig  J/o  =1.96114 

Hvad  stjärnorterna  beträlFar,  äro  de  saratligen  hemtadc  ur 
»Mittlere  und  Scheinbare  Oerter  von  539  Sternen>  för  1880 
och  1881.  På  de  orter,  som  äro  tagna  ur  katalogen  för  1880, 
äro  de  i  samma  katalog  under  rubriken  >Corr>  angifna  rattel- 

Digitized  by  VjV^UV  IC 


BIHANO  TILL  K.  SV.  VET.-AKAD.  HANDL.    BANU  6.    N:0  20.       13 


erna  anbragta.  I  följande  tabell  har  jag  sammanställt  de  för 
ivarje  iakttagelse  behöfliga  reduktionskonstanter,  som  dag  för 
ag  vexla.  Första  kolumnen  innehåller  stjärnans  namn,  den 
ndra  datum,  den  tredje  zenitpunkten  för  iakttagelsen  (3/), 
en  fjärde  deklinationen  (rl),  den  femte  rektascensionen  (a), 
en  sjctte  iakttagelseurcts  stånd  (y)  för  midten  af  iakttagelsen, 
sjunde    barometerhöjden    (/;),    reducerad    till   noll    grader 


en 


Celsius,  den  åttonde  lufttemperaturen  (r)  uttryckt  i  Celsiska 
rader.  Till  dessa  barometer-  och  termometerangifvelscr  äro 
notsvarande  rättelser  redan  fogade. 


stjärnans 
namn. 

Datam. 

M 

J 

a 

r 

b 

T 

-, 

0     /       ff 

t       m          • 

, 

/// 

<y  Andr. 

1880  Dcc.   16 

0 

30  12  50,9C 

0  32  59.4 

+  16,9 

747,0 

-10,4 

«        ..       18 

30 

50,93 

59.3 

+  16,6 

59.7 

-14,9 

-       «      22 

60 

50,81 

59.3 

+  16,0 

50,0 

—13,0 

1881  Jan.      4 

90 

50,13 

59.1 

+  12,2 

52.9 

+    2,2 

•       ..        5 

120 

50,of. 

59,1 

+  12,1 

70,9 

—  4,3 

»       «      16 

150 

49,05 

58,9 

+  12,7 

48,7 

-18,0 

«  Triang. 

1880  Dcc.  14 

5 

29    0    8,82 

1  46  19.9 

+  17,0 

747.1 

-10,8 

»      16 

35 

8.36 

19.8 

+  16,9 

47,9 

-11,3 

»      18 

65 

8,40 

19.8 

+  16,6 

59,9 

-15.4 

1881  Jan.     5 

95 

8,22 

19.7 

+  12,1 

72,0 

-  4,9 

..        »      23 

125 

7,27 

19,4 

-^14.o 

58,7 

-14,1 

-        »      25 

155 

7.12 

19.4 

+  14,0 

49.3 

-  3,8 

0  Perscl 

1880  Dec.   14 

10 

31  54  44,40 

3  36  54,0 

+  17,0 

748,4 

—12,7 

«       16 

40 

44,53 

54,0 

+  16,9 

48,0 

-14,1 

1881  Jan.     4 

70 

45,46 

53,9 

+  12,2 

56.5 

—  0,1 

»         n          6 

100 

45,63 

53,9 

+  12.1 

67.0 

-  4,5 

«        -      26 

160 

45.79 

53,7 

+  13,8 

52.5 

—  2,1 

laComjE    |l8S0Dcc.   17 

15 

29  28  39.63 

13    6  19,5 

+  16,7 

755,0 

-16,6 

1881  Jan.      5 

45 

a5,52 

20,2 

+  12.1 

74,3 

-7,8 

»     Mars  22 

75 

34,24 

22,2 

+    6,4 

51,4 

—11,8 

1    -        -      23  105 

34.38 

22.3 

+  6,1 

53.4   -11,8 

•        »      28'  135 

35.12 

22,2 

+    4.7 

49,0 

—  4,3 

«        -      30  165 

35,48 

22,2 

+  4,0 

48,9 

-  9.0 

.       -      31 

130 

35,50 

22,2 

+    3,9 

56,8 

-9,2 

Digitized  by 


v^oogle 


14 


BOHLIN,   UPSALA  OBSERVATORIDHS  POLBOJD. 


Stjärnans 
namn. 

Datum. 

M 

ef 

a 

y 

b    !     I 

1 

0 

Of                 '1 

fm            • 

, 

»rt 

n  Bootis 

1881  Mars  23 

20 

30  53  18,88 

14  26  44,8 

+  6.1 

752.9 

-li^ 

..       -      28 

50 

19,61 

44,8 

+    4,7 

49.6 

—  4.^ 

u       »      31 

80 

20,10 

44.9 

+    3,9 

57,0 

— la; 

«     April    4 

110 

20,78 

45,0 

+  4,1 

59,7 

-6> 

»        «        8 

140 

21.54 

45,0 

+    3.9 

69.S 

-iT 

.       ..        9 

170 

21,72 

45,0 

+    3.9 

68.0 

—  4,7 

/S  CoronaB 

1881  Mars  23 

25 

29  30  39,21 

15  22  57,8 

+  6,1 

752,4 

-12,1 

..       ..      30 

55 

40,07 

57,9 

+  4,0 

4ö,9 

-11,2 

«     April    4 

115 

40.80 

58.0 

+  4.1 

59,6 

-  7,j 

.        u    .    7 

85 

41,28 

58,1 

+    3.8 

71.3 

-11,0 

«       ..        8 

145 

41.45 

58,1 

+    3,9 

69,2 

-5,1 

«            M             9 

175 

41.62 

58,1 

+    3,9 

68,2 

—  0  5 

a  UrsaB 

1880  Dec.   14 

5 

88  40  51,65 

1  15  41.7 

+  17,0 

747,7 

-m 

min. 

-       "      14 

10 

51,66 

41,6 

+  17.0 

48.6 

-Kl 

«       »      16 

0 

52,06 

40.8 

+  16.9 

47,7 

-  9.^ 

-       «      16 

35 

52.08 

40.S 

+  16.9 

48,1 

—12,» 

..        ..      16 

40 

52,10 

40.2 

+  16.9 

47,9 

-13,? 

u      17 

15 

52.39 

39.2 

+  16,7 

54.3 

-15,5 

-       ..      18 

30 

52,50 

38.7 

+  16.7 

59,6 

-14> 

«       «      18 

65 

52,62 

38,7 

+  16.6 

60,0 

-16.1 

«       «      22 

60 

53,22 

35,1 

+  16,0 

50.0 

-13.1 

1881  Jan.     4 

90 

54.95 

24,1 

+  12,2 

52.1 

+  2a 

M         «          4 

70 

54,95 

24,0 

+  12,2 

57.3 

-0,? 

..       ..        5 

120 

54,99 

23,1 

+  12,1 

70.1 

-3,9 

«       ..        5 

95 

54,99 

23.1 

+  12»i 

72,3 

—  5.^ 

-       «        5 

45 

55.01 

22.6 

+  12,1 

74.5 

—  7.» 

»       »        6 

100 

55.05 

22,0 

+  12,1 

66.6 

-4,6 

«       «      16 

150 

55,41 

13.4 

+  12,7 

48,7 

-16.9 

..       ..      23 

125 

55,08 

6.8 

+  14,0 

58.6 

-14,4 

-       «      25 

155 

54,99 

5.2 

+  14,0 

49.1 

-3,1 

..       »      26 

160 

54,95 

15    4,4 

+  13,8 

52.4 

-   1.4 

M     Mars  22 

75 

43.42 

14  30,0 

+    6.4 

51,3 

—11.7 

«       -      23 

105 

43.15 

29,8 

+    6,2 

53,6 

-11.4 

..       «      23 

20 

43,12 

29,8 

+  6,1 

53.1 

-11.8 

.       o      23 

25 

43,10 

29,8 

+  6,1 

52,0 

-11.8 

»       »      28 

135 

41,65 

28.6 

+   4,7 

48.8 

-isl 

Digitized  by  VjV^UV  IC 


BIUANO  TILL  K.  8V.  VET.-AKAD.  HANDL.    BAND  «.   N:0  20.       15 


Stjärnans 
namn. 

Datum. 

M 

ef 

C( 

Y 

h 

T 

o 

o         t          u 

1       m          • 

• 

fl 

o 

«  Ursjc 

1881  Mars  28 

50 

88  40  41,<J3 

1  14  28.6 

+    4.7 

749,2 

—  4.5 

min. 

-       »      30 

165 

40t97 

28.4 

+  4,0 

48,7 

-8.4 

.»       ..      30 

55 

40.95 

28,4 

+  4,0 

48,7 

-10,6 

«       «      31 

130 

40,68 

28,4 

+    3,9 

55,7 

-  8,6 

«       »      31 

80 

40.61 

28,4 

+    3,9 

56,7 

-10,2 

»     April   4 

110 

39,38 

28,6 

+  4,1 

59,8 

-6,3 

n        «         4 

115 

39,84 

28,6 

+  4,1 

59.6 

-  7,4 

..       «        7 

85 

38,61 

28,7 

+    3,8 

71,2 

—10,5 

-       «        8 

140 

38,28 

28,7 

+    3,9 

69,2 

-4.4 

8 

14Ö 

38,19 

28,7 

+    3,9 

69,1 

-5,6 

«       «        9 

170 

37,98 

28.7 

+    3,9 

67,8 

-  4,8 

1 

9 

175 

37,89 

28,7 

+    3,9 

68.4 

-  5.7 

5. 

Själfva  iakttagelserna  äro  anförda  i  nedanstående  tabeller. 
Första  kolumnen  innehåller  urtiderna  för  inställningarna,  den 
andra  cirkelafläsningarna,  den  tredje  och  fjärde  nivårättelser 
och  rättelser  för  refraktion,  den  femte 'lemnar  reduktionen  till 
meridian  för  de  sydliga  stjärnorna  och  reduktionen  till  polen 
för  polstjärnan,  den  sjette  innehåller  de  reducerade  cirkelafläs- 
ningarna. Öfver  hvarje  till  en  fullständig  iakttagelse  hörande 
talgrupp  står  datum  och  zenitpunkt.  De  tre  första  raderna 
inom  hvarje  grupp  gälla  liksom  de  tre  sista,  hvad  de  sydliga 
stjärnorna  beträffar,  cirkelläget  venster  (t?)  de  sex  mellanlig- 
gande cirkellägct  höger  (A).  För  polstjärnan  är  förhållandet 
omvändt.  Vid  8  Andromedaj  1880  Dec  16  O*  och  a  Ursa»  min. 
1880  Dec.  14  5"  finnes  detta  antydt. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Ifi  BOHLIN,    UPSALA  OBSERVATORIUMS  POLHÖJD. 

d  AndromedsB. 

1880  Dec.  16  0^. 


1        m           • 

->          /         r» 

'/ 

/• 

r          f 

^                  »                   H 

0  IG  23,8 

330  11  51,79 

-3.17 

35.28 

7  37,23 

^V)  18  50.57 

19  37,2 

14  34.29 

-3,17 

22 

4  54,63 

50.55 

21  42,0 

16    0.10 

-2,84 

3  28.53 

50,ce 

25  54,5 

29  36  43.85 

—0,08 

1    19,62 

29  35  59.29 

29  36,0 

a5  42,87 

-0,00 

0  16,64 

60,85 

32  59,0 

35  28,16 

+  0,73 

0     0.18 

63.87 

35  49.0 

35  42,88 

+  0,82 

0  16,64 

61,18 

38  19,0 

36  19,83 

+  0.24 

0  54.17 

f50.5s 

40  47,5 

37  20,00 

+  0.08 

1   52,48 

62,76 

44  41.6 

330  15  22,56 

-2.51 

•  20 

4    7,12 

330  18  51.97 

47  56.2 

12  49,76 

—  2,60 

25 

6  38,63 

50.54 

0  50  46,8 

10    5,16 

—2,60 

32 

9  20,92 

48,15 

0  13  17,4 

0  11 

16  13,1 

14 

18  47,3 

17 

23  50,5 

59  40 

26  39,0 

39 

30  52.0 

38 

34  40.0 

38 

37  27.0 

39 

40    6,5 

40 

45  13,7 

0  18 

48    2,4 

15 

0  51  10.5 

12 

O  13  53,3 
18  13,7 
20  40,0 
25  23,0 
28  23.0 
32  50.0 
35  16.0 
38  3:^9 
41  20,6 


1880  Dec. 

18  20\ 

56,0  9 

-1,46 

36,55 

57,12 

—0.65 

48 

8,69 

—0,16 

43 

58,78 

+  1,70 

35 

48,49 

+  1,70 

31 

51,21 

+  1,05 

99 

52.41 

+  1,05 

29 

24,46 

+  0.97 

30 

18.83 

+  0.08 

33 

13,56 

—1,62 

40 

58.20 

—0,08 

46 

58,38 

+  0,08 

62 

1880  Dec.  22  60 . 


30  10  37,59 
14  45,81 
16  33,84 

89  38  23,29 
37  25.21 

36  54.07 

37  5.88 
37  52,65 
39  2,34 


+  1,05 

a5,81 

+  1,38 

72 

+  2,11 

67 

+  0,16 

fil 

—0,08 

58 

—1,05 

57 

—  0,88 

58 

-   1.13 

59 

-1,18 

62   1 

10  47,55 

0  22    5,63 

7  47,44 

7.43 

5  3:J,36 

5.46 

2  15,44 

59  39  21,sd 

1      3,28 

23.22 

0     5,86 

22,69 

0     6,58 

23.17 

0  38.66 

23.07 

1  34,20 

21,04 

4  29,49 

0  22    5,03 

6  43,87 

5.53 

9  45.43 

7,37 

30  20 


89  37 


10  9,04 
6  1,10 
4  10,01 

1  32.72 

O  32,42 

O  0,02 
o  11,16 

o  58,80 

2  7,90 

Digitized  by  LjOOQ IC 


11.87 
12.63 
10.29 

26.3  4 
28,29 
28,57 

29.4  2 

28,.<»i 

28,95 


BIHANO  TILL  K.  SV.  VET.  AKAD.  HANDL.   BAND  C.   N:0  20.       Vé 


O  Hy  29,5 

r)0  31,4 

0  53    8,1 


30  15  21,15 

11  42,68 

8  51,46 


,. 

tt 

+  0,16 

35,70 

+  0,08 

78 

+  0,48 

86 

5  26,07 

9     4,85 

11  55,18 


30  20  11,68 

11,63 
11,21 


0  13  40,0 

60  11  11,04 

17  17,4 

14  44,92 

20  55,7 

17  35,91 

25  5,5 

119  39  18,55 

28  57,0 

38  6.05 

32  34,0 

37  42,72 

36  59.0 

38  11,66 

39  50,3 

39  9,04 

43  43.7 

41  10,09 

48  7,7 

60  14  51,32 

50  54,2 

12  11,92 

0  55  5,7 

7  23,95 

^1  Jan. 

4  90. 

-8,06 

33,98 

—  8.06 

91 

—  7,90 

84 

+  2,84 

78 

-2.11 

75 

—  1,70 

74 

~  1,54 

75 

-  1.86 

77 

-1,70 

84 

—  5.53 

91 

—  5,70 

33,94 

—  7.09 

34,08 

10  27,35 
6  52,61 

4  1,71 
1   41.82 

O  25,29 

O     0.08 

0  30,41 

1  25.74 

3  26,20 
6  44.84 
9  25,01 

14   13,84 


60  20  56,85 

55,46 
55,88 

119  38  13,35 

12,40 
14,68 
13,46 
15.21 
16,03 

(K)  20  56,72 

57,29 
56.62 


o  12  54,4 
15  22,0 
18  24  2 
22  11,5 
26  1,5 
31  9,0 
35  40,5 
38  37,0 
41  28,7 
45  47,0 
48  24,2 

0  51  44,5 


90  11  24,96 

14  1,26 

16  46,06 

149  41  51.24 

40  0,20 

38  46.80 

38  56,92 

39  41,87 

40  52,86 
90  17  50,04 

15  41.78 

12  23,33 


81  Jan. 

5  120 . 

-4,64 

35,65 

—  4.31 

59 

—  4,23 

63 

+  2,60 

46 

+  0.80 

41 

+  0,24 

88 

+  1,38 

38 

+  0,56 

40 

+  0,80 

43 

—  4,07 

50 

—  4,07 

55 

-4,15 

63 

18,16 

42,11 

55,54 
13,04 
18,65 
4,60 
14,40 

58,60 

10.13 
50,68 
59,37 
17,14 


90  22    2,83 

3,47 

1,84 

149  39  16,25 

17,76 
17.82 
19,28 
19,23 
18,96 

90  22  1,15 

1,59 
0,69 


1881  Jan.  16  150 . 


o  12  34,3 
15  59,.'J 
19  5,0 
24  5,5 
26  40,0 
30  26.0 


120  10  52,51 
14  28,  j  8 

17  11,78 

179  40  48.55 
30  40.57 
3  45.60 


+  0.73 

36,48 

-0.24 

39 

+  0,08 

83 

+  0.73 

25 

+  0,73 

22 

+  0.88 

20 

11  40.22 
8  3.89 

5  22,14 

2  9,64 
1  4,15 

O  9,40 


120  21  56  98 

55,44 
57,67 

179  39  15.89 

13,37 

13,28 

Digitize(ö3y 


^v^oogle 


18 


BOHLIN,    UPSALA  0B8BRVAT0RIUUS  POLHÖJD. 


(    m           $ 

^    r    '/ 

„ 

tf 

/    ft 

.   ,   .   1 

0  33  52.0 

179  38  38.09 

+  1,86 

36,20 

0  2,07 

179  39  14.0i»  } 

3(5  38.5 

39  3.ia 

+  2,27 

21 

0  25.82 

15,7  8 

39  58,3 

40  5,61 

+  2,19 

28 

1  29,80 

14.78  ' 

45  13.8 

120  18  4.96 

+  1,46 

31 

4  27.06 

120  21  57.17  ! 

48  5,8 

15  49,29 

+  1,38 

37 

6  43.85 

57,66  , 

0  51  39,6 

12  18,93 

+  0.78 

45 

10  12,60 

55,81 

a  Trianguli. 

1880  Dec.  14  5^ 


1  29  11,0 
32  18,0 
34  23,5 
38  32,2 
42  23,0 
44  55,0 
47  35.0 
50  17.5 
53  35.0 

1  58  12,0 

2  O  38,0 
2  G  20,5 


1  28  54,0 
31  43,5 
35  39  5 
39  18,5 
42  19.0 
44  55,0 
48  18,0 
51  42,0 
53  51,0 

1  57  48.2 

2  O  .'M),5 
2  3  34,4 


333  57  48,83 

60  28,84 

61  57,55 
35  48  49.06 

47  37,97 
47  17.66 
47  19,96 

47  44,88 

48  50,26 
333  61  37,48 

59  50,39 
54  14,36 


+  3,84 
+  3,26 
+  3,26 

—  2,93 

—  2,93 

—  4,40 

—  4,40 

—  3,91 

—  3,99 
+  2,61 
+  2,19 
+  2.19 


37,09 
37,02 

36,98 
98 
89 
88 
89 
89 
93 
36,99 
37,08 

37.16 


1880  Dec.  16  35\ 


3  57  54,44 
60  23,13 
63  6.83 
65  48  45.56 
47  53.C9 
47  34  37 

47  40,28 

48  24,53 

49  14,90 
3  62  13,88 

(]0  16,12 
57  3i,52 


—0,80 

37,20 

—1,38 

14 

-0.97 

07 

+  1,21 

03 

+  0,32 

00 

-0,88 

00 

—0,73 

00 

-0.08 

02 

4  0,08 

04 

-1.80 

09 

-  1.40 

14 

-  0,97 

21 

7  57.06 

5  17,29 

3  48,19 

1  34,82 

O  22,58 
O    2.15 

O     3,96 

0  30,27 

1  35,41 

4  7,96 

5  57,01 

11  29,99 


8  13,19 
5  44,34 

3  1,33 
1    16.35 

o  23,96 
o  2.15 
o     8,62 

0  53.69 

1  42.26 

3  52,05 
5  50.93 


U^izl^^y^^oogle 


5  2f).63 


.  29  89 


BIBANO  till  k.  sv.  VBT.-AKAD.  HANDL.    band  6.   N:0  20.      19 
1880  Dec.  18  65\ 


t        m           1 

«       tt 

// 

" 

,         „ 

f          ff 

1  27  58.7 

34    0  29,84 

+  0.80 

38.41 

9     7,77 

34    8  60,00 

30  58,2 

3  16.45 

+  0,97 

34 

6  21.77 

60,85 

34    9.0 

5  40.03 

+  1.80 

28 

3  57.94 

60,99 

38  48.6 

95  52  26.18 

+  1,05 

22 

1  28,21 

95  51  37,19 

41  36.0 

51  33.87 

+  0,56 

20 

0  33,34 

39.29 

44    5,5 

51    7,08 

+  0,66 

19 

0     6,47 

39,81 

47  25,0 

51     2,72 

+  1,46 

19 

0    3,12 

39.25 

49  58,0 

51  26.96 

+  1.46 

20 

0  25,75 

40,87 

53  24.5 

52  30,04 

+  0,97 

22 

1  30,91 

38.32 

1  58  15,5 

34    5  30,02 

—0.08 

29 

4  10,16 

34    8  61.80 

2    1  14.6 

3  11,54 

-0.08 

84 

6  27,09 

60,21 

2    4  53,9 

33  59  43,58 

-1.21 

581  Jan. 

43 
5  95. 

9  55.30 

59.24 

1  25  53,8 

63  56  59,18 

—4,56 

37.66 

11  25,71 

64    7  42,77 

28  47,5 

60    1,50 

—4.64 

48 

8  23,96 

43,88 

32    7.0 

62  55,01 

—5,04 

41 

5  29,47 

42.03 

35  35,8 

125  52  46,66 

+  3,17 

86 

3     6.66 

125  50  20.64 

38  34.8 

51  19,07 

+  1,86 

SS 

1  35.70 

22.54 

41  44,7 

50  14,96 

+  0,80 

80 

0  32,28 

20.78 

46    1,0 

49  43,72 

+  0,56 

28 

0     0.02 

21.54 

48  47,5 

49  54,84 

+  1,88 

29 

0  11,94 

21.07 

52  23,0 

50  49,01 

+  1,64 

31 

1     5.79 

22.07 

1  56  47.8 

63  65  12.40 

-4,81 

34 

3  11,28 

64    7  41,98 

2    0  34,8 

62  32,49 

—4,80 

4t 

5  50,R0 

40,47 

2    3  31,0 

59  54,79 
18^ 

—4,88 

il  Jan.  ! 

49 

J3  125\ 

8  27,15 

39.57 

1  25  59,2 

M    0    1.80 

—  1,62 

38,21 

11  17,16 

94  10  39,12 

28  11, t 

2  20.17 

-1,46 

15 

8  57,46 

38,01 

30  39,5 

4  39,85 

—1,46 

09 

6  39,58 

39,88 

31  47,2 

155  56  11,01 

+  3,34 

38,01 

3  34,58 

155  53  17,78 

38  41,0 

M  10,66 

+  3,09 

37,96 

1  32,20 

19,61 

42  42,0 

52  58.87 

+  1,95 

98 

0  19,32 

19.48 

48    1,0 

52  46.45 

+  1,78 

93 

0     6.24 

19,92 

52    0.4 

53  38.92 

+  1.46 

96 

0  58,84 

19.49 

1  54  42,0 

54  44,70 

+  1.80 

37,98 

2     4,56 

DigitizårtyC 

)gle 


20 


BOBLIN,    UPSALA  OBSBBTATOEIDMS  POLHÖJD. 


(        m            i 

■^        r         tf 

fr 

// 

/           rf 

o 

'        ^       1 

2    0  51.6 

94    5  14,09 

—3,01 

38,08 

6    6,08 

94  K)  39.0S   1 

4    9,6 

2     9,25 

-1.70 

16 

9     7.86 

36,75 

2    7  15,8 

93  ,58  46,10 

-1,95 

38,24 

12  30,82 

36,23    1 

1 

1881  Jan.  25  155 . 

1  28  27,5 

124   '3  32,67 

-8,71 

36,25 

8  41,31 

124  11  29,02   1 

31  23,0 

6     9,86 

-9.12 

19 

6     2.99 

27.54 

33  42.H 

7  56,40 

—9,62 

14 

4  17,21 

27.95 

37  11.0 

185  55  38,87 

+  4,88 

10 

2  13.29 

185  r>4    6.56 

39  57,5 

.54  29,40 

+  4,31 

07 

1     3,21 

6.57 

42  41,0 

53  47,68 

+  3,66 

05 

0  19.61 

7,83 

49  20.0 

53  49,88 

-1.21 

06 

0  17,68 

6,99 

51  33,0 

54  22,88 

—  0,66 

07 

0  50,11 

8,19 

55  21.5 

55  ,57,10 

—1,62 

10 

2  24,82 

7,26     1 

1  58  a^o 

124    7  46,48 

—5,04 

14 

4  22,08 

124 

11    27,88 

2    2  47.6 

4  20,83 

—5,04 

28 

7  47,98 

27.64 

2    5  26,8 

1  42,18 

18 

—5,04 

0  Pen 

80  Dec. 

30 

9eL 

14  10. 

10  27,43 

38,22 

3  21  31,2 

341  54  .53,91 

-1,70 

33,21 

6  46,09 

o 

342 

1      5.09 

24  42,0 

57  2,5,61 

-1,46 

15 

4  13,26 

4,26 

27  25.0 

.59    8,24 

-1,18 

11 

2  31.04 

5,04 

31  34.0 

37  ,54  38,40 

+  2,19 

07 

0  45.63 

37 

54  28,18 

34  51,0 

.53  59.85 

+  2,19 

06 

0     5,67 

21>,52 

37  12,0 

53  54.84 

+  2,19 

05 

0     0,61 

29,47 

40  36,0 

54  24,27 

+  2,19 

06 

.  0  28,83 

31.19 

42  44,6 

.55     1,83 

+  2,27 

08 

1     6,97 

ao,2i 

45  16,3 

,56    8.51 

+  2,11 

11 

2  13,68 

30,05    ' 

51  48,3 

341  ,54  48.50 

-1,95 

21 

6  5J.04 

342 

1      4.84     , 

.54    3,3 

.52  35,45 

—1,70 

27 

9      l46 

1,94      • 

3  .56  40,4 

49  43,13 

1» 

"1,30 

SO  Dec. 

33 
16  40. 

11  55.68 

4,08 

3  21  54.7 

11  .56    ,5,Hi 

-1,46 

33,36 

6  25,43 

12 

1  56,5*    , 

24  2().5 

58    6,37 

-1.54 

31 

4  24,42 

55,94 

27  18.5 

59  .56.80 

-1.31 

27 

2  34.66 

\mn]r 

^       56.98 

Dgitiz 


BIUANG  TILL  K.  8V.  VET.-AKAD.  HANDL.    BAND  6.   N:0  20.      21 


3  32  5,ö 
34  15,5 
36  30,0 
39  0,5 
41  23,0 
43  30,0 
48  20,7 
51    1,0 

3  53  24,8 


67  55  27,46 

55     1,22 

54  51,82 

55  0,72 

55  32,37 

56  15,02 
11  58  24,37 

56  20,93 
54    6.96 


*/ 

tt 

0,00 

33,23 

+  0,40 

22 

+  0,40 

22 

+  0,32 

22 

+  0,32 

23 

—0,73 

24 

—0,80 

31 

0,00 

36 

0,00 

41 

O  36,58 

O  9,95 
O  0,08 
o  10,20 

0  40,54 

1  24,54 
4  5,25 
6     9,47 

8  22,35 


67  55  24,11 

24,89 

25,41 
24,06 

25,38 
22,99 

12  1  55,51 
57,04 
55,90 


1881  Jan.  4  70^. 


3  16  33,0 
20  40.2 
23  21,5 
27  49,0 
32  2,0 
35  3,0 
38  59,0 
43  3,0 
45  48,5 
51  17,8 
54  16,2 

3  57  42,4 


41  52 
56 
59 

97  58 
57 
56 
56 
57 
59 

41  57 
55 
51 


14.72 
39,75 
0,43 
48,32 
11,90 
37,75 

42,05 
45,14 

1,74 
55,45 

5,64 
10:45 


-5,94 

32,14 

—5,70 

32,04 

—5,70 

31,99 

+  0,88 

93 

—0,48 

90 

—0,97 

88 

—0,97 

88 

—1,05 

91 

—1,05 

31,98 

—5,61 

32,02 

—5,78 

08 

-6,27 

17 

12  1,86 

7  37,47 

5  17,10 
2  20,66 
O  38,80 
O     4,83 

0  9.86 

1  12,10 

2  28,20 

6  19,97 
9     9,95 

13  5,04 


42    3  38,49 

39,48 
39,84 

97  57    0,47 

4,52 
3,83 
3,61 
3.90 
3,42 

42  3    37,79 

37,73 

37,05 


1881  Jan. 

6  100% 

3  18  34,2 

71  57  16.60 

-4,80  33,07 

9  44,89 

72 

6  23,62 

21  13,5 

59  54,20 

—4,96  33,01 

7  6,49 

22,72 

23  51,3 

62  5,25 

—5,04  !  32,95 

4  54,02 

21,28 

28  1,3 

127  61  25,60 

+  1,54  1    90 

2  14,30 

127  59  45,74 

30  48,0 

60  12,62 

+  1,54 

86 

1  2,07 

44,95 

35  13,0 

59  16,64 

+  0,97 

84 

0  3,91 

46,54 

38  58.0 

59  23,06 

+  0,80 

85 

0  9,20 

47,50 

41  40,5 

59  56,99 

+  0,40 

86 

0  44,26 

46.00 

44  27,7 

61  1,58 

—0,08 

89 

1  47,62 

46,7  7 

49  22.8 

71  62  12.27 

—6,43 

32,98 

4  46,46 

72 

6  19.31 

52  59,0 

59  7,14 

—6,43 

33,02 

7  52,49 

20,18 

3  58  15,0 

53  15,10 

—6,43 

33,15 

13  45,86 

21.88 

Digitized  by  VJ 

)gle 


22  BOHLIN,    UPSALA  OBSERVATORIUMS  POLHÖJD. 

1881  Jan.  26  IGCf. 


f           M               • 

•      /      // 

*t 

II 

/          /♦ 

»        •» 

3  17  46,0 

131  55  83,87 

—3,58 

32.17 

10  35,58 

132 

5  33.20 

20  24,3 

58  16,88 

-3,42 

11 

7  50.94 

32,29 

22  48,0 

60  25,63 

—3,01 

07 

5  42,67 

33.22 

26  51,6 

187  61  14,89 

+  0.16 

32.00 

2  51,59 

187  58  55.46 

29  27,0 

59  58.20 

-1,38 

31,97 

1  32.92 

55,67 

32  29,0 

58  58,02 

—1,86 

95 

0  31,23 

56.88 

37  30.0 

58  27.78 

—2,76 

94 

0     1.24 

55,72 

40  51,6 

58  59,1  i 

-3,84 

95 

0  31.40 

56.93 

43  20,0 

59  46,78 

-3,68 

31,97 

1  19.87 

55.80   , 

47    3.1 

131  62  55,81 

-2,76 

32,01 

3  12.46 

132 

5  33.00 

49  20,8 

61  20,20 

—2,76 

06 

4  46,76 

32.15 

3  51  59,5 

59    8,25 

-2,68 

32.09 

6  58.56 

32.03 

43  ComsB. 
1880  Dec.  17  15^ 


t        m           » 

o             /               // 

tt 

ft 

f         rr 

»  ,    .  j 

12  52    8,0 

343  31  34,56 

+  0,56 

39,05 

5  21,67 

343  36  17,74  ' 

54  54.8 

33  28,91 

+  0,48 

39,00 

3  26.89 

16.78    ] 

12  58  13.0 

35  12,84 

+  0,56 

38,95 

1  42.00 

16,45 

13    1  57,5 

46  21  42.63 

0,00 

91 

0  27,82 

46  21  53.72   , 

3  52.5 

21  21,81 

0,00 

91 

0     7,85 

54.87 

6  49,0 

21  15,30 

+  0,48 

90 

0     0.99 

53,69 

9  27.0 

21  34,22 

+  0,48 

91 

0  19,28 

54,33     1 

11  24,5 

22    1.16 

+  0.80 

92 

0  47,83 

53,05    ' 

14  16,0 

23    7,64 

+  0,40 

38,95 

1  52,39 

54.60 

17  42,3 

343  33    8.19 

+  2,35 

39,01 

3  45,96 

MS  36  17.4  9 

20  26,5 

31   11,04 

+  2,19 

06 

5  44,29 

18.46 

13  22  38,5 

29  15,99 
1^ 

+  2,27 

m  Jan. 

39.10 
5  45°. 

7  37.31 

16.47 

12  49  15,0 

13  32  15.12 

—5,37 

38,79 

7  53,40 

13  39  24,36 

51  51.5 

34  29,28 

-4,96 

74 

5  38,67 

24.25 

54  32,2 

36  18,32 

-4,96 

69 

3  49,46 

24.13 

12  58  23,0 

76  26    8,32 

+  2,60 

63 

1  39.95 

76  25    9.44 

13    1  27.0 

25    8,16 

+  2,19 

60 

0  36.53 

12,45 

4  55.0 

24  33.04 

+  2,19 

59 

0     2,47 

t          11,35 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIUANO  TILL  K.  8V.  VRT.-AICAD.  HANDL.    BAND  «.  N:0  20.       23 


1        m           « 

13    9  35,6 

12  19.0 

15  12,3 

19  19,4 

21  35,7 

13  24  34,2 

12  47  10,1 
50  30,0 
53  26,6 

12  57  35.0 

13  O  17,0 
2  59,0 
7  24,0 

10  7,6 
13  35,0 
17  54,0 
20  28,6 
13  23  29,2 


12  46  25,7 
49  8,0 
52  1,5 
56  2,8 

12  58  55,7 

13  2  15,0 
7  41,0 

10  23,0 
12  41.0 
19  20,0 
23  46,0 
13  25  59,2 


76  24  41,07 

25  35.62 

26  47,21 
13  35  18,86 

33  31,62 
30  42,50 


+  1.96 

38,89 

+  2.86 

61 

+  2,48 

64 

-3.91 

71 

-3,91 

76 

-3,91 

83 

1881  Mars  22  lb\ 


43  25 
29 
31 
106  22 
21 
20 
20 
21 
22 

43  32 
30 
27 


73  25 
27 
30 
136  23 
21 
20 
20 
21 
21 

73  31 
27 


57.45 

12,1» 
30.06 
42.10 

37.23 
56,87 
40,95 
4,08 
7,46 
16,62 

26,07 

49,68 


+  1.13 

38,27 

+  1,21 

19 

+  0,88 

14 

—0.73 

07 

—1,80 

04 

-2.27 

02 

—1,80 

02 

-2,27 

03 

-2,19 

06 

-0,08 

12 

+  0,66 

17 

+  0,88 

22 

10,30 
54,99 

25,07 

23,36 
59,65 
58,57 

33,04 

0.28 
89,58 
18,26 
33,86 
16,60 


1881  Mars  23  105 

—0,66     88.40 

—  0,78  88 

--0,80 

+  0,97 

+  >!>,40 

-0.40 

—0,82 

—0,32 

-0,24 

—1,05 

-0,65 

—0.65 


0  10,04 

1  3,58 

2  16,83 

4  49,06 
6  37,01 
9  24,04 


10    5,03 
6  52,71 

4  33,23 

2  5,32 

O  59,50 

O  17,90 

O  2,15 

0  24,82 

1  29,14 

3  45,12 

5  35,58 
8  12,50 


10  53,00 

8     7,47 

5  37,09 
2  53,76 

1  29,68 

O  26,87 
O     3.88 

0  28,18 

1  8,46 

4  43,68 

8  28,32 

10  45,08 


1880  Dec.  16  Cf. 


76  25  11,67 

12,90 
11.45 

13  39  24,80 

25.96 

23,80 


43  :^  25.84 

27,92 

26.08 
106  21  14,12 

14,47 
14,72 
15,62 
15,02 
14,18 

43  35  23,64 
24,18 

24,84 


73  85  24,26 

2:^,40 

23.09 

VM}  21    8,76 

8,58 
9,48 
7,51 
9,91 
8.98 

73  35  22,04 
23,19 
22,4» 


2  46  20,8 

103  24  59,88 

—2.85 

37,11 

10  59.91 

im  35  20,33 

49  11,8 

27  53,99 

—2,19 

37,04 

8    5,6» 

20,45 

52  25,6 

30  40,10 

-2,27 

36,98 

5  19,58 

20.38 

Digitized  by  V 

18  T 

v^oogle 


24 


BOHLIN,    UPSALA  OBSBRVATOKIUMS  POLHÖJD. 


12  57  52,3 

13  1  12,6 
5  20.0 
7  58,0 

10  7,0 
12  50,3 
16  18,5 
19  16,6 
13  22    1,2 


166  22  20,97 

21      7,39 

20  26,73 
20  28.94 

20  49,06 

21  35,02 
103  33  12,60 

31   19,76 

29    8.89 


// 

—0,82 

36.89 

-0.82 

87 

—0,48 

86 

—0.08 

86 

+  0,32 

87 

-0,08 

88 

—2,68     92  1 

—3,01 

36,97 

-3,26 

37,01 

1  57.92 

o  42,99 
o  1,53 
o     4,67 

0  24,85 

1  11,30 

2  46,85 
4  40,15 
6  50,88 


166  20  59,62 
60.95 
61.57 
61.06 
61,90 

60^2 
103  35  19.85 

19.93 

19.00 


12  46  16.7 
48  45,8 
51  15.6 
56    4,6 

12  59  21,0 

13  3  37,0 
7  21,0 

10  28,0 
13  40,0 
19  0,7 
21  41,8 
13  24  35,8 


133  28 
30 
33 

196  26 
25 
24 
23 
24 
25 

133  34 
32 
30 


20,03 

55,53 
10.49 

44,61 

13,19 

4,90 

53,09 

21,33 

24,11 

55,72 

50,26 

8.17 


\1   Mars  30  165\ 

-2,11 

37,76 

-2,19 

69 

—2,19 

64 

+  0,97 

65 

+  0,88 

62 

0.00 

49 

+  0,97 

49 

+  0.80 

49 

+  0,80 

62 

-2,03 

69 

—1,62 

66 

—1,21 

71  1 

11     5,19 

8  30.73 
6  16,01 
2  53.98 

1   20,43 

o  12,01 

O     1.82 

0  28.85 

1  30,20 
4  28,43 
6  33,59 

9  15,41 


133  38  45.35 

46.38 
46,67 

1%  24  29.15 

31,16 
30,38 
5»,73 
3077 
32,83 

133  38  44,53 

44.58 

44,66 


12  46 
48 
51 
56 

12  59 

13  2 
6 

10 
13 
17 
20 
13  23 


4,3  I 
56,0  ' 
58,2 
44,6 
59.0 
42.0 
27.0 

11,5 

14.7 
29,0 
30,0 
33.2 


98  29 
32 
34 
161  27 
25 
25 
24 
25 
26 

98  36 
U 
32 


8,09 
4.31 

45,61 

22,86 
57,24 
13,79 
51,36 
16,60 
9,67 

59,08 

50.92 
11,02 


1881  Mars  31  130°, 

38,16     11  19,07 


—1,80 
—1,62 
—1,62 
+  0,80 
+  0,16 
-0,08 
—0.24 
+  0.48 
+  0,80 
-1.21 
—1,21 
—  1,46 


09 

38,03 

37,95 

91 

89 

88 

89 

92 

37.97 

38,02 
38,09 


8  21,00 

5  41,43 

2  32,05 

1  6,49 

O  21,63 

o  0,08 

0  25.14 

1  20.12 

3  27.76 
5  34.81 


8  13,92 

Digitized  by  VjOOQ IC 


98  39  47,70 
45.60 

47.39 

161  25  29,56 

28,82 
29,97 
28,97     j 
29,83 

28,17 
98  39  47.66 
46,50  I 
45,39  I 


BIUANG  TILL  K.  SV.  VET.-AKAD.  UANliL.    BAND  6.   N:0  20.        25 

Q  Bootis. 

1881  Mars  23  20 . 


1  ••   « 

o      t            It 

// 

if 

/   // 

o                t              It 

14  8  29,6 

350  49  58,84 

+  0,65 

34,83 

9  33,82 

350  58  58,48 

11   2,8 

52  29,33 

+  0,56 

77 

7  4,06 

59,18 

13  22,5 

54  26,19 

+  0,73 

78 

5  7,12 

59,31 

17  15,5 

48  57  15,29 

+  0,65 

66 

2  33,78 

48  55  16,82 

20  19,7 

55  51,19 

+  0,65 

63 

1   9,68 

16,79 

23  15.5 

55  2,33 

—0,65 

61 

0  20,04 

16,25 

27  50,0 

54  45,20 

—0,65 

60 

0   2,47 

16,68 

30  48,2 

55  13,64 

—0,7  3 

61 

0  30,21 

17.81 

33  33,3 

56  6,31 

—0,80 

64 

1  23,37 

16,78 

37  10,0 

350  56  19,52 

-1,30 

68 

3  13,18 

350  58  56,72 

39  14,5 

54  57,02 

—  1,80     72 

4  36,77 

57,77 

14  42  20,5 

52  23,43 
181 

—1,05     77 

Bl  Mars  28  50*. 

\     7  9,42 

57,08 

14  6  32,5 

20  50  45,21 

-2,51 

33,80 

11  45.21 

21  1  54,11 

9  31,8 

53  57,26 

—2.51 

72 

8  31.70 

52,78 

12  32,0 

56  41,95 

-2,60 

66 

5  48,39 

51.08 

16   1,7 

78  60  53,47 

-1-0,97 

61 

3  17,55 

78  58  10,50 

18  50,5 

59  23,25 

—0,08 

67 

1  44,25 

12,4  9 

22  28,5 

58  8,86 

—0,88 

64 

0  30,72 

10,80 

27  29,0 

57  40,72 

-0.16 

63 

0  1,16 

12,98 

31  22,0 

58  17,17 

—0,32 

66 

0  38,56 

11,84 

34  8,0 

59  17,4  5 

—  0,32 

67 

1  37,30 

13,40 

38  14,5 

20  58  34,99 

—1,70 

62 

3  53.69 

21  1  53,36 

41  43,0 

55  54,99 

—2,03 

67 

6  34.76 

54,04 

14  44  12,7 

53  34,62 

—2,19 

75 

8  56.10 

54,80 

m 

il  Mars  31  80^. 

14  7  30,0 

50  55  33,96 

0,00   34.87 

10  40,66 

51  5  39,75 

10  55,3 

59  2,93 

0,00     80 

7  12,97 

41,10 

13  52,5 

61  30,11 

—0,08     74 

4  46,14 

41,43 

18  5,5 

109  3  26,57 

+  1,38     67 

2  8,87 

109  1  53,75 

21  25.5 

2   7,4  7 

+  0,24     64 

0  48,29 

54,06 

25  18,0 

1  25,10 

+  0,08     62 

0  3,34 

5<5,46 

30  12,0 

1  43,32 

+  1,88     63 

0  21,60 

57,78 

32  55,0 

2  28,88 

+  0,88     66 

1  7.85 

56,56 

36  9.6 

3  58,10 

fl,88 

69 

2  36,69 

.„..„.  57,48^ 

26 


BOHLIN,    UPSAI.A    0BSBRVAT0K1UM9    P  OtBÖJD. 


t        m           » 

«      t      II 

v 

II 

'        "          1 

.    ,     H 

14  40  43,7 

50  60  29,93 

—0,32 

34,77 

5  43,96    1 

51  5  38,80 

43  14.0 

58  16.88 

—0,88 

81 

7  57.26    , 

^.45 

14  47  16,5 

53  55,85 

—1,05 

91 

12  17,78 

37,17 

14  6  58.0 
10  32.7 
13  17,5 
18  17,8 
21  10,0 
24  15,0 
29  8,5 
32  3,0 
34  48,0 
46  21.6 
48  58,8 

14  51  42.0 


14  7  28,7 
10  48,8 
13  18.4 
17  57.0 
21  19.0 
24  40,0 
27  55.0 
31  6.5 
34  49,0 
39  2,0 
42  26,9 

14  45  17.8 


1881  April  4  110°. 


80  57  5.09 

60  46,16 

63  9,34 

139  5  31.12 

4  21,03 

3  40,98 

3  40,4  8 

4  19.02 

5  26,41 
80  57  6,18 

53  56,16 
50  12.27 


+  1.70 
+  1,78 
+  2,27 
—0.73 
—1.80 
—2,03 
—2.55 
—1,78 
-2.11 
+  1,13 
+  1,13 
4  0,80 


34.50 

41 
40 
28 
26 
24 
24 
26 
28 
50 
68 
69 


1881  April  8  140*. 


110  48 
52 
54 

168  56 
55 
54 
54 
55 
56 

110  55 
52 
49 


56,97 
19.13 

25,78 

53.17 

31.97 

49.01 
44,70 

17.15 
36.95 
13,24 
25.33 
35,62 


+  0,88 

34,64 

+  0,97 

56 

+  0,88 

51 

—0,80 

46 

—2,11 

42 

-2.61 

40 

—2,27 

40 

—2,43 

41 

-2,4  3 

44 

-0,32 

50 

—0,82 

56 

—0,08 

62 

11   16,55 

7  33,78 

5  12,68 
2     2.98 

o  53,12 

o  10,33     i 

0  10,57     ^ 

o  50,83  ; 

1  55.06 

11   13.92 

14  23,83 
18    7.10 


10  42.21 
7  19,03 
5  12.14 
2  13,20 

O  50.88 

O    7,12 

O     2.65 

0  34,18 

1  55,44 

4  25,99 

7  13,07 

10    3,19 


1881  April  9  170. 


81  7  48,84 
47.31 

49.89 

139  4    1,6J 

0,81 
2.h6 
1,80 

l.n 

3.5Ä 

81  7  46.7J 

46,58 
45.48 


110  59    5,4« 

4,57 
4,29 

168  55  13.62 

13,95 
13,18 
14.18 
14.95 
13,5i 

110  59  4,41 
3,5« 
4,11 


14    5  51.2 

140  45  54,25 

—0,40 

34,63 

12  35.02 

140  57  54.24 

9  34,8 

49  58,76 

—0.08 

53 

8  20,72 

53,87 

12  37.5 

52  44,96 

+  0,65 

48 

5  44,70 

55,85 

16  42,7 

198  56  21,03 

—0.80 

41 

2  53.60 

198  54    1.04 

19  34.0 

54  59.22 

—1.46 

38 

1   28.4  7 

3.67 

23  27.5 

53  48,64 

—2,35 

36 

0  18,19 

,               2.45 

Digitized  by  VjOOQ IC 


filUANO  TILL  K.  8V.  VET.-AKAD.  HANDL.    BAND  6.    N:0  20.      27 


t       M           a 

o            t            H 

// 

// 

.        .. 

'        '/ 

14  28  17.0 

198  53  35.52 

-1,54 

34.34 

0     4,46 

198  54    3,86 

31  48.5 

54  16.7  7 

—1,86 

* 

0  45,84 

3,4  3 

34  33.5 

55  20,46 

—2,03 

1  48,«4 

4.57 

39    1,7 

140  54    0,45 

-0,56 

4  25.78 

140  57  51.22 

41  39.8 

51  55,79 

—0,66 

6  31,10 

51,84 

14  44  40,7 

49    4.18 

—0,40 

56 

9  23,89 

53,11 

8  CoronsB. 

1881  Mars  23  25^ 

1 

1       m          $ 

15    3    0.5 

354  26  58,92 

+  0,40 

36,86 

11    7,10 

Of                 II 

354  37  29,56 

6  36,8 

30  39,10 

+  0,66 

76 

7  27.34 

30.24 

10    1,0 

33  27.90 

+  0,16 

70 

4  39,81 

31.17 

14  34,0 

55  20  22,93 

+  1,54 

63 

1  56,78 

55  19    4,82 

18  20.6 

19     2,98 

+  0,56 

60 

0  34,70 

5,39 

21  11,0 

18  32,79 

—0,16 

59 

0     4,78 

4.44 

24  37,0 

18  33.99 

+  0,08 

59 

0     5,23 

5,43 

27  25,7 

19     5.88 

—0,56 

60 

0  35.41 

6.4  e 

30  50,5 

20  16,62 

—0,65 

63 

1  48,09 

4,61 

34  52,0 

354  34    0,46 

-0,73 

69 

4     4,45 

354  37  27,49 

37  37,6 

31  55,29 

—0,73 

74 

6     9.64 

27,86 

15  40  26,8 

1 

29  21,41 

1» 

—0,66 

31  Mars 

80 

30  55=. 

8  43.26 

27.22 

15    3  35,2 

24  30  58.92 

+  0.48 

36.55 

10  31,32 

24  40  54.17 

6  23.5 

33  48.23 

+  0,88 

48 

7  41.63 

54,26 

9  54,5 

36  43,85 

+  0,80 

40 

4  46,15 

54.4  0 

14  38,0 

85  23  47.78 

+  0,88 

SS 

1   55,94 

85  22  29,06 

17  49,0 

22  36.69 

0.00 

30 

0  43,84 

29,16 

20  48,0 

22    0,86 

—0.24 

29 

0     7.4  8 

28,92 

26    1,5 

22    9,76 

+  0,80 

29 

0  16.60 

30,25 

28  55,0 

22  55,12 

+  0,80 

31 

1      1,50 

30,73 

31    11,7 

23  50.28 

+  0.73 

33 

1  56,83 

30,51    . 

35  39,5 

24  36  55,07 

+  0,24 

40 

4  36.11 

25  40  55.02 

38  46,0 

34  23,29 

+  0,24 

47 

7    6,70 

53,76 

15  41  29.8 

31  44.98 

+0.24 

68 

9  45,15 

.        .^.«K. 

28 


BOULIN,   UPSALA    OBSEEYATORIUMS    POLHÖJD. 


1881  April  4  115^ 


t       m           $ 

o       ,       . 

„ 

// 

/        f* 

9              t                 0          i 

15    4  51,6 

84  27  37,07 

+  2.60 

36.4  9 

9  11,03 

84  36  llsi 

8  13.7 

30  43,90 

+  2,51 

41 

6    4,81 

14.81 

11     1.5 

32  49,96 

+  2,4  3 

36 

3  59.12 

15.15 

14  51,0 

145  18  59,28 

+  0,65 

31 

1  49.95 

145  17  46.25  , 

18  17.5 

17  47,54 

-1,46 

28 

0  36.03 

46.S3 

21  13.P 

17  17.10 

-2,19 

27 

0    4,80 

46.8» 

24  18,0 

17  14.90 

-l.»l 

26 

0     3.34 

46,«i 

27  41.7 

17  50,73 

—0,80 

28 

0  39,06 

47.15 

31  41.0 

19  22,96 

—1,38 

82 

2  10.98 

46.91 

36    4,5 

84  31  52,99 

+  0,88 

38 

4  54.42 

ll.fi 

38  43,7 

29  42.98 

+  0,80 

44 

7     4.66 

11.85 

15  41  59,0 

26  29.20 

+  0,80 

61 

10   16,62 

10.11 

18 

81  April  7  85". 

15    4  48,« 

54  27  23,26 

+  2,43 

37,57 

9   14.28 

54  36    2.40 

8  15,2 

30  33.69 

+  3.09 

60 

6     3,89 

2.U 

11  34,0 

33    0.48 

+  3.17 

43 

3  38.08 

4,30 

15  15.5 

115  18  40,11 

—0,32 

38 

1   39,25 

115  17  37,92 

18  10,6 

17  37.32 

-1,46 

35 

0  37.99 

35.22 

20  56,0 

17     7,69 

-1,95 

34 

0    6,60 

36,48 

26  10,0 

17  18.90 

—0,80 

-      34 

0  18,07 

37.57 

29  26,0 

18  12.16 

—1,30 

86 

1   12,85 

35,87 

33  46,8 

20  20.78 

—0,48 

43 

3  20,64 

37.04 

37  58,0 

54  30  12,17 

+  2,36 

61 

6  24,51 

54  36    1,58 

41  31,8 

26  50,32 

+  2,03 

58 

9  47.88 

2.10 

15  45  46.9 

21  52,45 

m 

+  2,61 

;i  April 

71 

8  145^ 

14  44,77 

2.02 

15    3  17.8 

114  25  31.31 

+  1.46 

36,68 

10  50,69 

114  35  46,78 

6  18,6 

28  35.U 

+  1,46 

62 

7  46,49 

46,47 

9  11.0 

31      3,52 

+  1,62 

55 

5  19,16 

47.74 

12  55,0 

175  19  25,96 

0,00 

49 

2  49,22 

175  17  13,2S 

15  59,0 

17  59,25 

—1.4  6 

46 

1  21.29 

12.95 

20  18.5 

16  51,87 

-2.93 

48 

0  11,44 

13,9S 

24  12.0 

16  41.95 

—2.43 

42 

0     2,86 

13.08 

27  58.0 

17  24,81 

—3,01 

44 

0  43.68 

14,72 

32  32.0 

19  17,25 

-3,17 

48 

2  37,87 

^^T^     13,19 

BIHANO  TILL  K.  SV.  VET.-AKAD.  HANUL.    BAND  6.   N:0  20.       29 


1  '  -  • 

o    /     n 

„ 

// 

'        II 

0      »       // 

15  36  38,3 

114  31  0.92 

—0,56 

36,56 

5  19,85 

114  35  43,66 

39  28,5 

28  33.94 

—0,56 

62 

7  45.28 

42.04 

15  43  27,4 

24  25,68 

—0,56 

71 

11  54.80 

43,16 

1881  April 

9  175^ 

15  5  27,7 

144  25  49,24 

+  0,40 

36.64 

8  35.28 

144  33  48.29 

9  10,0 

29  5,19 

+  1,05 

56 

5  19.93 

49,61 

11  58.5 

31  2,88 

+  0,48 

51 

3  22,60 

48,90 

17  11.6 

205  15  35,77 

-1,54 

45 

0  55,89 

205  15  15.29 

19  47.0 

14  56,82 

-1,64 

44 

0  16,68 

15.19 

22  45.0 

14  40.89 

—1,62 

43 

0   0,04 

15,66 

26  13,0 

14  59.42 

—1,80 

44 

0  18,64 

15,9  2 

28  38,6 

15  37.87 

—0,66 

45 

0  55,91 

17,76 

32  41,6 

17  24,21 

—0,13 

60 

2  42,67 

17.01 

36  1,6 

144  39  31,12 

+  0,40 

56 

4  52,04 

144  33  47.01 

as  51.0 

27  12.94 

—0,16 

61 

7  10.92 

47,09 

15  41  54,0 

24  10,81 

—0.16 

68 

10  10.94 

44.91 

a  UrssB  min. 

1880  Dec.  14  5^ 


(   «    a 

o           f            tf 

II 

•/ 

f    u 

o 

f   ti 

2  26  0,0 

33  49  3,62 

+  2,27 

34,06 

1  15  15.89 

35 

4  55,83 

29  19,0 

49  26,36 

+  1.86 

06 

14  53,74 

56,01 

32  27,0 

49  48,08 

+  2,11 

07 

14  31,93 

56.19 

36  39,0 

336  2  39,09 

—4,64 

09 

14   1,34 

334  47  59,02  ' 

1 

40  11.0 

2  11,86 

—5,04 

10 

13  34.40 

58,32 

43  17.0 

1  48.48 

—5,86 

11 

13   9,87 

58,59 

47  19,0 

1  17.69 

—5,86 

12 

12  36,73 

60.98 

49  59,0 

0  53  27 

—6,02 

IS 

12  14,03 

59,09 

53  a5,o 

0  20,93 

—6,10 

16 

11  42,4  5 

58,23 

2  59  16,0 

33  53  29.41 

+  1,78 

16 

10  50,36 

a5 

4  55.71 

3  1  46,0 

53  52,4  5 

+  1.95 

17 

10  26.68 

55,15 

3  4  13.0 

54  15.77 

18 

+  1.62 

80  Dec. 

18 

14  10^ 

10  2,77 

54,34 

4  2  14,0 

39  7  20,55 

1  -0,97 

34.96 

0  58  21,96 

40 

6  16.49 

5  21.0 

8  5,01 

—2,27 

9!» 

57  37,34 

15,06 

7  52,5 

8  40,16 

—2,27 

34,99 

57  0,77 

13,64 

30 


BOHLIN,    UPSALA  OBSERVATORIDMS  POLHÖJD. 


t       m  t 

4  11  9,0 
13  44,0 
16  9.0 
19  13.5 
21  53.5 
24  19,4 
29  54,5 
32  17,0 

4  34  12,0 


340  46  1.86 
45  24.71 
44  48,47 
44  1,50 
43  21,75 
42  44,00 
39  14  15,27 

14  56.72 

15  28.66 


/» 

n 

+  2.48 

35.01 

+  2,85 

08 

+  1,62 

05 

+  1,21 

07 

+  1,80 

08 

+  1.18 

10 

—2,27 

18 

—2,27 

15 

-2.27 

35.16 

O  56  12.65 
55  34  23 
44  57.88 
54  11.12 
53  30.07 
52  52,27 
51  24.08 
50  46,00 
50  15.04 


339  49  16,69 

17.80 
17.15 
16.52 
17.90 
17,76 

6  12,2S 

15.60 
16.59 


40 


1880  Dec.  16  O*. 


23  32  47.5 

35  48.6 

39  1,0 

42  54.0 

45  19,5 

48  38.0 

50  50,0 

53  12,0 

23  55  37.5 

O  O  44,0 

7  28.0 

O  10  3.0 


331 


28  54  21,07 

53  53.74 

53  25.90 

2  1.95 

2  22,68 

2  50,81 

3  7,18 
3  26,85 
3  43.88 

28  50  34.80 
49  49.84 
49  38.62 


—3.26 

34.07 

-3.17 

06 

—3,09 

05 

0.00 

08 

0,00 

02 

-0,65 

01 

—0.40 

01 

-0,24 

34.00 

-0,40 

33.99 

—3,58 

97 

-3.09 

96 

—2.68 

95 

1  11     1,75 
11  29,41 

11  58.01 

12  31,45 

12  51,66 

13  18.42 

13  35,69 

13  53.81 

14  11.87 

14  48.21 

15  32.57 
15  48.53 


30    5  53.63 
54.04 

54.87 

329  48  56.47 

ri6.»o 

57.23 

57.03 
58,30 

57,62   I 

5  52.90 
52.18  I 

58.4  2 


30 


1880  Dec.  16  35'. 


2  12  53.0 

63  48    9.31 

0,00 

34,34 

1  16  33,26 

65    5  16,91 

15  40.0 

48  25.53 

0,00 

36 

16  18,03 

17.91 

19  12,0 

48  46,06 

-0,08 

36 

15  57,68 

18.02 

23  32,0 

6    4  23.83 

+  0.7  8 

37 

15  31,18 

4  48  19.01 

26    3,0 

4    7.71 

0.00 

37 

15  15.00 

18.34 

28  31.0 

3  52,59 

—0.24 

88 

14  58,63 

19.34 

31-    1,5 

3  36.77 

-0,73 

89 

14  41,41 

20,24 

33  17,6 

3  19.95 

-0,73 

39 

14  25.38 

19,45 

36  24,6 

2  57,62 

—0,50 

41 

14     2,59 

20.0Ä 

40  50.5 

63  51  16,8^ 

—0,80 

42 

13  28,71 

(k5    5  19.18 

43  37,0 

51  37.87 

—0,32 

43 

13     6,63 

18,61 

2  47  21.0 

52    6,41 

—0,24 

44 

12  35,87^ 

^r.^\^     16,48 

BIHANO  TILL  K.  SV.  YET.-AKAD.  HANDL.    BAND  0.   N:0  20.       31 


1880  Dec/  16  40". 


1      «•        • 

o          1            u 

II 

,^ 

,        „ 

■        r,               ,               „ 

4    3  25.5 

69    8  29.14 

+  1,18 

34.90 

0  58    4,85 

7    7    9,52 

6  15.0 

9  10.19 

+  1,05 

91 

57  23.74 

9,89 

8  39.0 

9  45,74 

+  1.30 

93 

56  48.82 

10,79 

12  35,» 

10  46  36.09 

0.00 

95 

56  50.64 

9  50  10,50 

15  25.0 

45  54,44 

—0,16 

97 

55    8,84 

10.97 

17  52,9 

45  18.89 

—1,88 

34.99 

54  31.28 

11.29 

21  14,5 

44  25,58 

—1.80 

35,0» 

53  39.4  9 

9,78 

23  42,5 

43  47,18 

—1,46  1         08 

53     1,23 

9,46 

25  56.0 

43  13.44 

—1,64  !          04 

52  26.41 

10.46 

31  14,6 

69  15  31.86 

—0,97 

07 

51    2,11 

70    7    7,57 

33  30.i 

16    7.61 

—0,08 

09 

50  25,72 

8.84 

4  36  51,5 

17    3.18 

0,00 

11 

49  31,18 

9,4  2 

18f 

JO  Dec.  17  15^ 

11  42  11.0 

46  19  52.40 

+  0,80 

38.65 

1  12  54.62 

45    7  37.23 

47  44,0 

20  34.74 

0.00 

13  37.25 

36.15 

50  30,5 

20  56.67 

—0,08 

13  57,62 

37,64 

11  54  44,5 

343  36  49,66 

0.00 

14  27,60 

344  50  38.87 

12    2    2,5 

36    1.40 

—0,32 

15  15.55 

37,98 

5    8,0 

85  42,18 

—0,80 

15  34.58 

37.86 

13  19.5 

34  55.01 

+  0.40 

16  21.10 

37,78 

20    2,0 

34  20.97 

H0,80 

16  55.02 

38.04 

24.36.0 

33  59.84 

+  0,56 

17  15,91 

37.56 

32  18.0 

41  24  44.05 

+  0,56 

17  47,15 

45    7  36.28 

38  20,0 

25    3,78 

+  1,54 

18    8;o8 

36.02 

12  42    1,0 

25  16,80 

+  1,54 

18  19,29 

37.34 

18 

80  Dec.  18  30". 

23  34    1,0 

58  57  27,61 

—1,38 

35.Ä7 

1   11   12.90 

60    9  14,40 

36  26.5 

57    4.18 

—1,54 

26 

11   34,98 

12.83 

38  55,5 

56  41,55 

-1.62 

25 

11  57.00 

12,18 

42  25.5 

1    5  16.70 

4  1.13 

24 

12  27.22 

859  52  15.37 

45  30.0 

5  42,48 

+  1.13 

SS 

12  52,88 

15.4  5 

48    6.0 

6    2.06 

+  1,13 

22 

13   13,96 

14.02 

52  24.0 

6  36,79 

fl,46 

21 

13  47.51 

15.53 

M  51.0 

6  55,82 

+  1.30 

20 

14     5,92 

16.00 

1 

23  r.6  45.0 

7  10.31 

+  0,30 

19 

14   19.82 

15,8ft^ 

Digitized  by  VJ 

ioogle 

32 


BOHLIN,    UPSALA  OBSERVATORIUMS  POLHÖJD. 


O    2  20,0 

5  10.5 

O    7  50,0 


o          t           n 

'/ 

tt 

58  53  40,93 

—0,40 

35.18 

53  22,21 

—  0,56 

17 

53    4,89 

—0,65 

17 

1  14  58,85 
15  17,«7 
15  34.60 


60    9  14.&6 

14.49 

14.01 


1880  Dec.  18  65^ 


2  15  30,0 

93  51  52,29 

+  0,48 

35.84 

1   16  18,41 

95    8  46  52 

17  59,0 

52    0,21 

+  0,56 

16     4,25 

46,36 

20  45.0 

52  23,45 

+  0,56 

15  47,88 

47.17 

27  20,0 

36    7  30.26 

+  1.05 

15     5,98 

34  51  49.f« 

29  59,6 

7  12,94 

+  0.97 

14  47,99 

50,55 

33    7.5 

6  50,11 

+  0,97 

14  25,98 

49,7f 

36  23.0 

6  25,28 

+  0,48 

14    2.20 

48.16 

39    2,5 

6     6,25 

+0.56 

13  42.09 

49.32 

44  13,0 

5  27,00 

+  0,56 

13     1.17 

50,f7 

48  35.5 

93  55  47.08 

+  1.62 

12  24.80 

95    8  48,93 

53    8.0 

56  25.03 

+  1,21 

45 

11  45,2h 

46.9T 

2  57  59,0 

57  11.89 

+  0.97 

47 

11      1.17 

49,50 

23  24  42,5 

88  57    2.98 

—1,06 

33  38,5 

55  36,07 

—0,66 

36  24,5 

55  11,84 

—0,65 

41    8,0 

31    3  10,14 

+  1,46 

45    0.0 

3  44.4  8 

+  0,4  0 

47  20,5 

4    2,70 

—0,48 

50    1,5 

4  23,08 

—0,65 

53  39,0 

4  52,56 

-1.38 

23  56  37,0 

5  1.5,20 

-1.4  6 

0    1  57.0 

88  51  48,79 

—0,65 

4  3(>,o 

51   31,77 

+  0,16 

0    9  12,0 

51      1.72 

+  0,81 

1880  Dec.  22  60°. 

34,68 
61 
60 
58 
66 
56 
55 
54 
58 
61 
60 
49 

1881  Jan.  4  90". 


1  9 
11 
11 
12 
12 
13 
13 
13 
14 
14 
15 
15 


43.66 

9,28 

34.42 

15.95 

48,50 

7.69 
28,88 
56,66 
18,53  I 

55,90 

13,54 
42,68 


2:^  29  33,5  I 
33  23  5 
35  57,5 
40  56.0 
43  40,7 
46  35,0 


118  57  10,09 

56  33.04 

56  10,22 

61  3  50,79 

4  15.4  2 
4  41,35 


-7.17 

—7,66 
-  8,0G 
+  0.4  0 
—0,97 
—1.64 


32,73   1  10  30,49 


72  11  6,4  8 
71  11  30,26 
70  12  13,68 
69  12  36,92 
68     13  0,83 

Digitized  by  LjOOQ IC 


90    7  20.12 

19.2« 

20.21 
29  50  21,07 

21,82 

.  20.07 

18,95 
19.99 
20.68 
7  18,55 
19.97 
19,21 


( 


90 


120    8    6.14 

4,5S 
5.13 

59  51    4,81 


4.84 
6,30 


BIHANO  TILL  K.  8V.  VBT.  AKAD.  HANDL.   BAND  6.   N:0  20.      33 


23  49    8,2 

51  22.0 

54  44,0 

23  59    6.2 

O    5  11.0 

O    7  57.5 


61     5    1,28 

5  19,40 

5  44,44 

118  53    3.48 

52  21,18 

52    5,21 


■1,64 
■1,64 
-1.46 
-6.48 
-7,26 
-7,98 


2,67 
67 
66 
64 
62 
62 


1  13  21,24 

13  38,60 

14  4,01 

14  35,48 

15  16,48 

15  34,09 


59  51    5.88 

6,69 
6,81 

120    8    5,17 

2,98 
3,94 


1881  Jan.  4  70^ 


4  5  58,0 
9  8,0 
11  59.0 
16  8,7 
19  33,0 
23  5,6 
26  7,0 
29  25,0 
32  16,8 
38  8,6 
42    8,8 

4  46  38,8 


23  22  53.6 
26  23,0 
28  54,8 
32  30,0 
35  42,6 
39  7,6 
42  43.6 
45  39.0 
49  19.0 
54  42.0 

23  57  31,6 
O  1  19,0 


2  10  36,0 
15  29,6 
20  33.0 


99  11  0,18 

11  46,08 

12  28.14 
40  47  13,84 

46  23,97 
45  30,41 
44  42.95 
43  50.49 
43  5,88 
99  19  18,05 

20  22,63 

21  39,93 


-7,01 

33,69 

-0,27 

71 

-6,27 

72 

■f  2,85 

74 

0,00 

76 

—  0,40 

78 

—  0,65 

80 

—  0,88 

82 

—  0,88 

84 

—  4,88 

89 

-5,87 

91 

—  5,86 

94 

O  57  23,00 
56  36,89 
55  54,73 
54  52,60 
54  0,64 
53  6,10 
52  18,66 
51  26,26 
50  40,69 
49  5,20 
47  59,07 
46  43,41 


1881  Jan.  5  120^ 


148  59  15,36 

58  39,79 

58  15,07 

91  3  41.18 

4  12,42 

4  42,06 

5  14.90 

5  38,63 

6  7,67 

148  54  34,29 
54  14,18 
53  48,34 


1881  Jan.  5  95^ 
123  50  18,18  -4,64  34,6n  1 1  16  41,36 


-4,07 

34,86 

-4,48 

85 

—  4,66 

83 

-f  0,16 

82 

+  0,16 

81 

+   0,08 

80 

0,00 

29 

+  0,08 

28 

—  0,80 

27 

—  5.70 

25 

-4.23 

24 

—  4,40 

28 

1  9  25,14 

9  59,88 

10  24.85 

10  58,82 

11  27,74 

11  58.09 

12  29,02 

12  53,32 

13  22,74 

14  3  84 

14  24,39 

14  50.85 

100  8  49,81 
50.41 

50,82 

39  51  49.96 

49.67 

50.18 

49.84 
49,68 
50.42 

100  8  52.26 
50.14 

51,42 


150  9  10,78 

9,54 
9,19 

89  52  8,70 

10,58 

9,74 

11.69 

11,11 

9,76 

150  9  6,68 

8,58 
9,02 


50  46,10  —  4,56 

51  16,35  '  —  4,80 


64 
66 


16  15,04  ^ 
15  45,56  ! 


125  7  29,48 

31,12 
31.66 

Digitizedl§VjOOQlC 


34 


BOHLIN,    UPSALX  OBSBRTATORIDMS  POLHÖJD. 


(          M                • 

o              t            It 

// 

„ 

/         ff 

o 

/          n        ' 

2  25  15,0 

66    6  18,97 

+  2.86 

34,56 

1  15  16,10 

64  50  30,86  i 

28  13,0 

6     1,06 

+  1.86 

57 

14  56.28 

32.o: 

31    7,0 

5  43.08 

+  1.70 

58 

14  36,68 

33.57 

33  24,0 

5  26.21 

+  1,70 

59 

14  20.37 

32.25 

36  16.0 

5     5,39 

+  1,70 

60 

13  59.38 

33,11 

39  11,0 

4  42,26 

+  1,70; 

61 

13  37.28 

32,o« 

43  32,5 

123  53  57.24 

-3,17 

62 

13     2,88 

125 

7  31.57 

46  34.0 

54  21,27 

-3,17  1 

68 

12  38,04 

30,77 

2  48  59,5 

54  42.90 

-3.17 

68 

12  17.56 

31,91 

1^ 

m  Jan. 

5  45^ 

12    1    9.0 

76  25  25,00 

-4,15 

38.61 

1  15     8.69 

75  10  50,77 

3  54,0 

25  42.32 

-3.82 

62 

15  25.40 

51,75 

7    9.5 

26    0.66 

—3.91 

68 

15  45.25 

50.11 

13  22.0 

13  38    4,46 

+  3,17 

65 

16  19.90 

14  53  48.87 

17    2,5 

37  46.94 

+  1.62 

65 

16  38.82 

48.7$ 

19  48,6 

37  33.02 

+  1.88 

66 

16  52.35 

48.09 

22  25.0 

37  21.50 

+  1,80 

67 

17    4,50 

48.63 

24  45,0 

37  10.99 

+  1.21 

C7 

17  14.89 

4842 

27  14,0 

37    0,38 

+  1.13 

68 

17  25,42 

48,25 

33  50.0 

76  28    4,91 

—4,07 

69 

17  50.90 

75  10  48,6S 

36  17.0 

28  13.02 

—3,99 

69 

17  59.39 

48.88 

12  44  26,0 

28  38.15 

—3,50 

71 

18  23,98 

49.88 

1881  Jan.  6  100". 


4  22.0 

129  13  19.10 

— å.9G 

34,54 

0  57  45.54 

130  11  34,22 

7 11,0  ; 

13  58.86 

—4,88 

56 

57    4,86 

33.40 

9  17,5    1 

14  28,79 

—5,04 

60 

56  34.04 

32.39 

13  38,5 

70  50  35,10 

+  1,86 

62 

55  29,59 

69  54  32.75 

16  17.5 

49  57,55 

+  1.86 

63 

54  49,73 

35.05 

19  45,0   1 

49    5.78 

+  1,05 

65 

53  57,04 

35,14 

23  59.5    1 

47  59,50 

—0.32 

68 

52  51,89 

33,11 

29  29,5 

46  32.18 

-0,65 

72 

51  24.65 

32,16 

32  22.0 

45  48,08 

-0,08 

74 

50  38,61 

34.60 

37    7,5 

129  21  41.92 

—6,43 

76 

49  21,30 

130  11  31.55  1 

45  30.5    1 

23  59,30 

—4,96 

82 

47    2,02 

31,18 

48  19.0 

24  48,56 

-4,88 

84 

46  14,53 

33,05 : 

D 

gitized  by  VjC 

ogle 

BIHANO  TILL  K.  8V.  YBT.-AKAD.  HAMDL.    BAND  6.   N:0  20.      35 

1881  Jan.  16  150^ 


1   «•    • 

0      .               „ 

// 

// 

#    »t 

o     / 

tt 

23  24  0,5 

178  58  49.92 

+  1.30 

35,09 

1  9  37,70 

180  9 

4,01 

27  9,0 

58  18.18 

+  0,88 

07 

10  8,69 

2,82 

29  24,6 

57  56,65 

+  0.73 

07 

10  30,44 

2,79 

33  45,0 

121  3  53,59 

+  0,73 

06 

11  11,10 

119  52 

8,17 

36  54.6 

4  22.28 

+  0,97 

04 

11  39,67 

8,49 

39  0,5 

4  41,25 

+  0,97 

04 

11  58,19 

8,99 

45  47.6 

5  38,48 

+  0,80 

01 

12  55,60 

8.72 

49  30,0 

6  6.87 

+  0.80 

35,00 

13  25,15 

7,52 

52  4,5 

6  27,89 

+  0,80 

34,99 

13  45.03 

8,17 

55  28,5 

178  54  17,58 

+  0,80 

98 

14  10,41 

180  9 

3,77 

23  57  50.0 

54  0.76 

+  0,80 

97 

14  27.41 

3,94 

0  1  38,5 

53  34.92 

-0,16 

96 

14  53.88 

3,66 

2  13  47,0 

153  53  31,61 

17  39,0 

53  52,83 

20  6.0 

54  7,25 

25  48,0 

96  9  12,78 

29  10,0 

8  49,96 

32  13,6 

8  28,64 

34  47,0 

8  10,21 

37  13,6 

7  53,09 

40  30,0 

7  28.76 

44  25,5 

153  57  2,08 

48  24,5 

57  35.42 

2  53  14,0 

58  15,28 

1881  Jan.  23  125^ 
—2.11    35,04 

—0,48  06 

-0,66 

+  2,76 

+  2,76 

+  1,62 

+  1,21 

+  0,88 

+  0,65 

—  1,62 

—  1,30 
—1,06 


06 
07 
09 
09 
10 
11 
12 
18 
16 
16 


1  16  22,73 
16     0,88 

15  46,36 

15  10,46 

14  47.90 
14  26.64 
14  8,08 
13  49,83 
13  24,60 
12  53,15  , 
12  19.87  ; 
11  37.73  i 


155  10  27,27 

28,29 
27,89 

94  53  30,01 

29.73 
28,63 

28,«9 
29,03 

29,69 

155  10  28,74 
29,16 
27,12 


1881  Jan.  25  155^ 


2  17  23,0 
20  11,5 
22  18,0 
25  55,0 
29  47.0 
32  54.0 
36  50,0 
39  33,5 
43  6,0 


183  54  44.80  I  -4,40 

55  2,33  !  —4,88 


55  15,04 

126  10  1.06 

9  37,03 

O  16,20 

8  46,86 
8  25,38 
7  58,00 


— 4,88 

-0,00 

-0,80 
—1.80 
—1.06 
—1,46 
—1.62 


33.17 
17 
18 
19 
20 
21 
22 
28 
24 


1  16  2.36  '   185  11  15,98 


15  45,74 

15  32,77 
15  9.60 
14  43.66 
14  21,60 
13  52.66 

13  31.82 
13  3.7  7 


16,86 

16,11 
124  54  18,27 

19,47 

20,09 

19,98 

18,82 
19,87 

Digitized  by  LjOOQ IC 


36 


BOHLIN,    UPSALA  OBSERTATORICMS  POLHÖJD. 


(     «M       $ 

o              f            It 

»/ 

1» 

r    /' 

o          t          v 

2  48  53,0 

183  58  31,19 

—6,85 

33,26 

1  12  15,65 

185  11  13,75  ' 

52  31,0 

59  4,48 

—6,85 

27 

11  43,61 

14.86 

2  55  10,0 

59  28,76 

—6,85 

28 

11  20.18 

15,82 

2  24  10,6 
28  7,6 
30  27,0 
37  26,0 
41  3,5 
44  37,0 
47  50,6 
50  35,0 
53  42,0 

2  59  44.5 

3  4  1,5 
3  7  38,0 


1881  Jan.  26  160^ 


188  54  52,21 
55  18,75 
55  35,07 

130  8  8,21 
7  42,06 

7  14,46 

6  46,40 

6  22,67 

5  55,34 

188  59  34.96 

60  15,72 

60  52,97 


—2,61 

33,14 

-3,42 

15 

-4,28 

16 

-4,56 

18 

—4,56 

19 

—3,68 

20 

-3,74 

21 

—4,40 

22 

-3,74 

24 

-2,43 

26 

—3,01 

27 

-3,84 

28  , 

15  20,88 
14  54,85 
14  38,89 
13  48,07 
13  20,08 

12  51,88 

12  24,48 

12  0.90 
11  33,82 

10  37,55 
9  56,16 
9  20,12 


1881  Mars  22  lf>\ 


11  48  10,5 

106  20  7,91 

52  5,0 

20  36,05 

55  8,0 

20  57,77 

11  59  47,6 

43  35  12,64 

12  3  20,0 

34  51,81 

7  0,0 

34  29,58 

12  12,0 

34  0,16 

14  54,0 

33  46.64 

18  21.0 

33  30.11 

22  54,0 

106  23  34,07 

27  22,0 

23  52,99 

12  31  47,0 

24  8,82 

—0,8  Ii 

37,98 

+  0,80 

38,00 

4  0,88 

00 

-0,80 

01 

-1,62 

02 

-2,48 

08 

—3,09 

05 

—3,66 

06 

-3.74 

07 

-0,65 

08 

+  O.SS 

09 

+  0,88 

09 

1  13  56,17 

14  24,30 

14  45,86 

15  16,05 

15  38,18 

16  0.01 

16  29,02 

16  43,18 

17  0,37 

17  21,51 

17  40,54 

17  57,69 

1881  Mars  23  105^ 


11  56  47,5  I 

11  59  34,0  ' 

12  1  45.0  , 
5  23,5  I 
8  29,0  I 

12  14,0  ' 


136  21  5,99 
21  23,51 
21  37,23 
73  34  31.90 
34  15.78 
33  55,55 


—0,24 

38,08 

-0,40 

08 

—0,40 

09 

+  2.03 

10 

+  1.21 

11 

+  0.78 

12 

1  14  56,78 
15  14,85 
15  28,67 

15  50,82 

16  8.76 
16  29,45 


189  10  43.7!  I 
43,9S 

.       42,89 

128  53  42,40 

44.28 
46.29 
44,97  , 

44,15  . 
45,04 
189  10  43,84 
42.jf 
43,08 


105    6  49,40  • 

50,55 
51,29 

44  49  49,88  I 

49,85 

49,13  ' 

48,04 

48,10 

48,67 

6  49,99  ' 

50,86 

50,10  I 


105 


135    6  47.10 

46,84 
46.25 

74  49  46,65 

47  64 

47,61 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIUAKO  TILL  K.  SV.  VET.-AKAD.  HANDL.    BAND  6*   N:0  20*       37 


12  15  51.0 

19  30.0 
24  27,0 
29  14.0 
32  31.5 
12  35  25,5 


73  83  37.83 
33  20.91 
32  58,08 
136  23  57.00 
24  8.82 
24  17,63 


// 

tt 

i- 0.08 

38.13 

-0.24 

-0,73 

—  1,06 

—0,97 

—  0,78 

1  16  48,26 
17  6.14 
17  28  58 

17  48,25 

18  0.68 
18  10,88 


74  49  48.04 

48,67 
47.78 

135  6  45.86 

45.38 
44,24 


1881  Mars  23  20°. 


13  34  6,0 
37  28.0 
40  19  o 
43  55,0 
47-  0,0 
48  55,0 
51  6.0 
53  42.0 
55  53,0 

13  59  17.0 

14  1  41,6 
14  4  24,0 


15  54  10,0 
57  11,5 

15  59  53,0 

16  4  22,0 
6  54.5 
9  47.8 

12  13.5 
15  11,5 
21  44.0 
25  4,0 
27  21.0 
16  30  5.2 


11  52  57,5 

56  5.5 

11  58  40.0 


51  23 
23 
23 
348  30 
30 
30 
30 
31 
31 

51  22 
22 
22 


56  7 

6 

6 

353  51 

51 

52 

53 

53 

55 

55  60 

59 

59 


58,50 
54.09 

48.48 
34,49 

44.10 
5061 
58,02 

6,83 
14,74 
51,61 

40.20 

27.98 


+  0.48 

38.22 

+  0.32 

22 

—0.32 

21 

+  2,35 

21 

+  2.36 

21 

+  2.19 

21 

+  1,13 

20 

+  0,80 

20 

+  0,80 

20 

-1.05 

19 

-1.05 

19 

-0.80 

19 

1881  Mars 


33,77 

54.11 

18.57 
14.94 
50,79 
29,64 
4.99 
47.54 

23,16 

21.93 
49.48 


—  0,56 
—0.65 
—0.65 
+  1,54 
+  1,46 
+  0.88 
+  0,88 
+  0,56 
—0,66 
—2,43 
—2.43 


7,88  I  —2,60 


23  25'. 

37,72 
70 
69 
66 
65 
68 
62 
60 
56 
64 
52 
61 


1881  Mars  28  135^ 


166  20  36.85 

20  58,88 

21  16,10 


-3,17 

36.84 

-3,42 

84 

-3,42 

85 

1  18  59,98 
18  53.71 
18  47,68 
18  38,86 
18  30,63 
18  25,04 
18  18.2» 

18  9.73 

18  2,07 
17  49,85 
17  39,74 
17  28,84 


1  1  24,69 
O  45,28 

1  o  d>0<^ 
O  59  9,21 
58  34,42 
57  54,46 
57  20.21 
56  38.01 
55  3,02 
54  13,65 
53  39,26 
52  57,78 


1  14  32,04 

14  53,45 

15  10,45 


50  5  37,22 

38,92 
38,74 

349  48  37.49 

38,87 
39,53 
39.24 
38,66 

39.41 

50    5  39,40 

a7.60 

37o8 


55    6  46,24 

45,98 
45,95 

354  49  48,08 
49,02 

47,25 
48,46 

48,61 

48,06 

55    6  43,49 

45,81 

44.96 


165    6  38,48 

38.85 
^9,08 

Digitized  by 


Google 


38 


BOHLIK,   UPSALA    OBSERTATOSIUMS    POLHÖJD. 


1 

1       m         $ 

0              '                ft 

,,      i 

„ 

/         " 

^      t      tt 

12    2  42,0    1 

103  34  41,91 

+  l,78i 

36.86 

1  15  35.95 

104  49  42.78 

6  56.5    1 

34  18.S8 

-1.88 

88 

16    1.83! 

41.45 

9  57,0    ! 

34    1,06 

—1,88 

88 

16  18,41 

41.11 

14  44,0    ! 

33  37,12 

-1,88 

89 

16  44,04 

42.8» 

17  37,5 

33  22.41 

-1,46 

90 

16  58,58  ' 

42.58 

20  40,0    ; 

33    8.59 

—1,62 

90 

17  13,06 

43.18 

25  34,6 

166  23  38,17 

—1.95 

91 

17  34.88 

38,80 

30  20.0 

23  56,70 

-1,46 

92 

17  53.97  1 

38,if 

12  32  54,0 

24    5,51 

-1,46 

93 

18     3.49, 

37,49 

1881  Mars  28  50'. 


13  29  30,0 

81  27    8,45 

-3,84  i 

36,99 

1   19     8,48  1 

80    8  33.67 

33  49,0 

27     1.28 

-3.84; 

99 

19    1,95; 

32.93 

35  46,0 

26  57,98 

—3,84  ; 

99 

18  58.49  ! 

33.09 

38  55,0 

18  33  17.80 

+  2,11  , 

98 

18  52.20 

19  51  34.68 

41  25,0 

33  23.81 

+  1.46! 

98 

18  46.59 

34.88 

43  56,0 

33  31,51 

+  0,80  1 

98 

18  40,40 

35.78 

46  15,0 

33  37.12 

+  0,78 

98 

18  34,22 

35,09 

48  12,0 

33  42,98 

+  0,78 

98 

18  28,66 

35s4 

51  29,0 

33  51,84 

-0.24 

97 

18  18,55  i 

33,18 

55  34,0 

81  26    2.06 

-2,51  ' 

97 

18     4,69 

80  8    31,83 

13  58  23,0 

25  52,65 

-2.84 

97 

17  54,80 

32,48 

14    1    7,0 

25  42;22 

-3,09 

96 

17  43,65 

32,54 

1881  Mars  30  165'. 


11  51  51.0 

196  23  57  80 

1  -1,86  ' 

37,40 

1  14  24,87 

195  10 

8,4  7 

54  42,5 

24  16,52 

-1.80  ■ 

41 

14  44,88 

7,24 

11  57    9,0 

24  32,14 

'   —1.86 

41 

15    1.11! 

6,58 

12    1  36.0 

133  38  14.88 

'    +0,65 

42 

15  29.74  ' 

134  63 

7,35 

6  16,0 

37  48,04 

1  -0,40  ! 

48 

15  58,00 

8,21 

9  16,0 

37  32.22 

-0,40  1 

44 

16  15,20 

9,58 

33    0,0 

37  12,50 

1   -0,56  1 

45 

16  35,57 

10,06 

17    3,0 

36  50.56 

1  —0,65 ; 

46 

16  56,38 

8  78 

21    5,0 

36  30,04 

'   -1.18 

47 

17  15.68 

7,07 

26  22,5 

196  27    9.94 

—3,09 

48 

17  38,82 

195  10 

5,51 

29  20,0 

27  23.95 

—3,09 

49 

17  50,75  , 

7.60 

12  32    5,0 

27  34.07 

—3,09  , 

60 

18     1,17 

7.81 : 

Digitized  by  VjOOQ IC 

BIUAN6  TILL  K.  SV.  VET  -AKAD.  HANDL.    BAND  6.   N:0  20.      39 


1880  Mars  30  55'. 


. .  . 

e         t          tt 

tt 

// 

»     n 

o            t            »t 

14  9  27.0 

86  26  42,4  0 

-2,08 

37.78 

1  17  7,66 

85  10  10.59 

13  3f>,5 

26  21.77 

—1.95 

77 

16  47.06 

10.68 

16  12.5 

26  7,80 

—1.86 

77 

16  33.49 

10,28 

20  19,0 

23  37  35.69 

+  0,24 

76 

16  10.88 

24  53  9.06 

36  46.5 

39  22,85 

+  0,24 

72 

14  26,20 

11.57 

40  14,0 

39  47.08 

+  0.24 

71 

14   1.84 

11.86 

42  40.6 

40  6,01 

+  0,08 

70 

13  43,22 

11.61 

47  19,0 

40  41.15 

—0.08 

68 

13   7,4  2 

10.81 

49  44,5 

41   2.38 

—0.08 

67 

12  48.02 

12.65 

52  59.6 

80  21  55.15 

—  1,05 

66 

12  21,29 

85  10  10,4  7 

55  28.0 

21  35.22 

—0,65 

66 

12  0,86 

11.87 

14  58  18,5 

21   9.39 

188 

—0,4  8 

1  Mars 

64 

31  130". 

11  35,73 

10,82 

11  49  49.0 

161  24  38.15 

—0,66 

87.76 

1  14  10.62 

160  11  4,78 

52  38.6 

25  0,08 

—0,24 

77 

14  30.72 

6,89 

55  23.6 

25  19,91 

+  0,65 

77 

14  49,64 

8.69 

11  59  43,6 

98  39  27,96 

+  1,30 

78 

15  18,17 

99  54  9.66 

12  3  0,0 

39  8.83 

4  0,56 

79 

15  38,71 

10,81 

5  33.0 

38  53,61 

—0.65 

80 

15  54,07 

9,28 

8  45.0 

38  34.39 

—0,73 

81 

16  12,60 

8.46 

11  22,6 

38  20,17 

—1,05 

82 

16  27.16 

8,46 

14  42,5 

38  2,65 

-2.19 

82 

16  44,80 

7,44 

19  38.6 

161  27  39.57 

—2.4  3 

83 

17  9,19 

160  11  5.78 

24  0.0 

27  57,70 

-2,43 

84 

17  29,01 

4.10 

12  26  43,0 

28  9,69 
181 

-2,27 

31  Mars 

85 
31  80". 

17  40,55 

4.72 

13  30  45,0 

111  30  48.81 

—1,70 

38.17 

1  19  7,75 

110  12  17,68 

33  30.0 

30  45,00 

—1.54 

17 

19  3.62 

18,11 

36  20,0 

30  39,80 

-1.02 

17 

18  58,4  6 

17,90  1 

41  0,0 

48  37  6.09 

+  1,62 

16 

18  48.60 

49  55  18,15  1 

43  40,0 

37  12,20 

+  1.39 

16 

18  42,10 

17.52 

46  4,0 

37  20.01 

+  0,97 

16 

18  35.75 

18.57 

48  28.0 

37  26,81 

f0,88 

16 

18  28.91 

17,94 

50  33.0 

37  32,22 

+  0.80 

16 

18  22.54 

17.40 

52  30,0 

37  38.13 

+  0.80 

16 

18  16.26 

17.04 

Digitized  by  VjOC 

40 


BOBLIN,   OPSALA  OBSEETATOBIinU  POLBÖJIK 


■       m          • 

•           t             H                        1, 

. 

/         »« 

■        /        ff 

18  55  58.0 

111  89  44,08    1  —0.86 

88.16 

1  18    4.S8 

110  13  laii 

18  58  29.0 

29  86,tt    i  -0.86 

14 

17  54.94 

laiT 

14    1    6.0 

29  25,71    j  —0,8 1 

l« 

17  44,86 

18,88 

1881  April  4  IIO*. 

18  10  40,0 

141  33    6.89 

+  1,05^   37,77 

1  19  20.01 

140  14  »,10 

14  27.0 

33    7,1» 

+  0.58;         77 

19  20,61 

21». 

18  58.0 

83    5,48 

+  1,54  1         77 

19  19,71 

fö,«T 

24  85.0 

78  88  47,11 

—0.56  '         77 

19  16.11 

79  57  24,8» 

28  81.0 

38  52,tf 

-1,05  1         77 

19  11.94 

25,84 

81  39.0 

38  56.88 

-1,48            77 

19     7.66 

25,J« 

34    0.0 

89     1,98 

-1.68            77 

19    3.91 

26.4S 

86  57.0 

39    6.74 

-1.95!         77 
1 

18  58,49 

Ä.51 

41  38,0 

39  17,06 

-2.68  ,         76 

18  48.86 

24.»« 

45  20.0 

141  82  23.18 

+  0.78 

76 

18  38.99 

140  14  Ä.« 

48  23.0 

82  15.08 

+  0,78            76 

18  80,9» 

23.11 

13  51  17.0 

82    6.01 

+  1.81  1         76 

18  21.46 

23,5» 

1881  April  4  115'. 

16  47  27,6 

146    7  41,97    1  +1.70 

87,60 

1    2  53.08 

145    5  28.11 

51  16,5 

6  54,01      +1,70 

2    4.91 

2a« 

53  86,6 

6  22,78         +1,70 

1  35.00 

26.»5 

15  58  54.0 

83  48  40.86       +0,4  0 

1    0  25.78 

84  48  29,08 

16    1  59.0 

49  23,61      —0,78 

0  59  44,57 

29,91 

5    2.0 

50     5,18        —0.88 

59    3,18 

30,15 

7  16.0 

50  34.89        -1.70 

58  32,49 

28.18 

10    2,0 

51   15,14     i    —1.70 

57  54.00 

30.i« 

12    7,6 

51  43,68 

—1,78 

57  24,68 

29.04 

16  37.0 

145  61  10,00 

+  0,80  .         84 

56  20.45 

145    5  27,«s 

18  58,6 

60  35,4  5 

+  0.80 

83 

55  46,17 

27.81 

16  22  13,0 

59  47,98 

+  0,88 

81 

54  58,70 

27,47  1 

1881  April  7  85'. 

14  18    5,0 

116  21    4,18       +1,05 

38,89 

1  16  25.74 

115    5  18,38  [ 

21  18  0 

20  47,06         +1,88 

16     7.66 

19,66  1 

24  16.0 

20  27,88    ;   +1,54 

87 

15  50.19 

17.56  i 

29  30.0 

53  33  40,98 

+  0,16 

15  17,68 

54  48  19.84  1 

34  10,0 

34    9.96 

+  0,08 

14  46,65 

17.85  ' 

36  45,0 

34  30.48 

0.00 

D 

14  28.74 

igitized  by  VjC 

1       20.S8  : 

BIHANO  TILL  K.  8V.  VET.-AKAD.  HANPL.    BAND  6.    N:0  20.      41 


t       m          $ 

3      /       /f 

/» 

n 

.   // 

0 

.       .      1 

14  40  9,0 

53  34  55.22 

—1,80 

38.SS 

1  14  4.81 

54  48  19,4  0 

42  46,0 

35  14,04 

—1.54 

8» 

13  44  87 

18.55 

45  33,0 

35  36,07 

-1.62 

81 

13  23.59 

19,23 

50  14,0 

116  17  24.91 

+  0,56 

79 

12  46,85 

115 

5  17.91 

55  30,0 

16  37.46 

+  1,46 

77 

12  2,38 

15,30 

14  59  46.0 

16   1.20 

+  1,54 

76 

11  25,12 

16,38 

1881  April  8  140-. 

13  11  30,0 

171  24  18.88 

+  0.65 

37.»7 

1  19  21,40 

170 

5  36,05 

15  3J.0 

24  19,4  8 

—0.56 

19  21,71 

35.13 

18  12,0 

24  19,43 

-0.65 

97 

19  21.15 

35,60 

22  15.0 

108  30  0.16 

—1,95 

97 

19  19,08 

109  48  39.32 

25  16.0 

30  3,56 

—2,43 

19  16,63 

39.79 

27  43,0 

30  7.07 

-2.51 

19  14,04 

40,63 

30  22,0 

30  10.37 

—2,60 

19  10.67 

40,4  7 

33  36,0 

30  16.08 

-2.85 

97 

19  5,72 

41,48 

36  11,0 

30  20,79 

—2,51 

19  1.10 

41,41 

41  43.0 

171  23  46.98 

+  0.32 

18  49.30 

170 

5  35,96 

44  53,0 

23  39.17 

+  0,32 

96 

18  41.33 

36,12 

13  47  17,0 

23  33.16 

—0,10 

18  34.72 

36,00 

1881  April  8  145". 

15  49  15,5 

176  6  49.61 

+  1.21 

37.71 

1   2  31.44 

175 

4  57.09 

52  12.0 

6  10,96 

+  1,30 

69 

1  54,07 

55.88 

55  16,5 

5  32,71 

+  1.21 

67 

1  14,36 

57,28 

15  58  56.5 

113  48  12,82 

—0,24 

66 

1  0  26.18 

114  48  0.60  I 

16  2  12,0 

48  58.78 

—0  80 

64 

0  59  42,59 

2.93 

5  31.5 

49  44,23 

-1.54 

62 

58  57,38 

2,4  5 

7  42,0 

50  12,96 

-1.62 

61 

58  27.41 

1,14 

11  12.5 

51  3,0Ä 

-1,62 

58 

57  38.4  3 

2.26 

13  44,5 

51  39,07 

—1.62 

fil 

57  2,58 

2.46  1 

19  34.5 

175  59  56,20 

+  1,46 

53 

55  38.41 

175 

4  56.78 

22  4.0 

59  20,95 

+  1,88 

52 

55   1.79 

58,06 

16  24  40,0 

58  40,80 

+  1,46 

50 

54  23  19 

56.57 

1881  April  9  170^ 
13  15  45,0    ,    201  23  11,04    >  --0,80  ;  37.89    1  19  21.99 

20     0.0  23     9.24        —0.88  89  19  20.70 

24  45,0    ,  23    6,83      —1,54  |       89        19  17,40 , 


200    4  26.14 

25.55 


2, 

Digitized  by 


J^by'V?iOOgle 


42 


BOHLIN,  UPSALA  OBSEBVATORIDHS  POLHÖJD. 


t          M      ( 

13  29  10.0 

32  3,0 

35  13,0 

38  25,0 

41  25,0 

46  40,0 

52  13,0 

55  45,0 

13  59  7,0 

138  28  55,86  I  -0,88  1  37,89  - 1  19  12.56   139  47  29,65 


15  46  11,0 
48  56,0 
51  44,0 

15  56  40,0 

16  O  9,0 
2  34,0 
5  33,5 
8  28,0 

11  36,0 

15  38,5 

18  38,0 

16  22  18,0 


29  0,38 
29  6.19 
29  12,89 
29  19,90 
29  33,12 
201  22  6,86 
21  55,34 
21  43,38 


—0,88  ' 
—0,88  I 
-1.88  I 
—1,70  ] 
-1.86 
—0.73  j 
-0,65  j 
-0,78  ! 


89 
89 
89 
88 
88 
87 
87 
86 


1881  April  9  175°. 


206  5 
4 
4 

143  45 
46 
47 
47 
48 
49 

205  58 
58 
57 


30,42 
56,67 
20,98 
45,92 
31.98 
5,13 
45,98 
25,78 
10,89 
57,28 
12,37 

21,10 


-f  1,05 

37,72 

+  1,05 

71 

-f0,32 

69 

-1,13 

67 

-1,88 

65 

-1,62 

68 

—2,19 

61 

—2,08 

60 

-2,11 

58 

-0,56 

56 

—0.48 

54 

-1,13 

52 

19  8.50 
19  3.21 
18  56,94 
18  50.29 
18  36,76 

18  19,85 
18     7,72 

17  55,17 


1    3  10,08 
2  35,7  6 
2    0,28  i 
O  56,42 

1     O  10,32 

o  59  37,87 
58  57,16 
58  17,00 
57  33.18 
56  35,62 
55  52.34 

O  54  58,57 


30,11 
30.6S 

36,56 

30.61 

30,14 

200    4  23,«5 

24,84 
25.29 


205    2  59,11 

59,67 

58,66 

144  46    3.51 

3,2T 
3.T5 
3,3S 

3,10 

3,85 

205    2  58,61 
57,09 

58,92 


Af  hvar  och  en  af  de  fullständiga  iakttagelser,  som  ofvan 
framlagts,  erhålles  nu  ett  polhöjdsresultat,  hvilket  jag  vill  be- 
teckna med  cp  eller  (p\  alt  efter  som  det  härflyter  från  en  af 
de  sydliga  stjärnorna  eller  från  polstjärnan.  Dessa  kvantiteter 
(f'  och  (f"  innehållas  i  tredje  och  fjärde  kolumnerna  af  nedan- 
stående  tabell. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANO  TILL  K.  SV.  VET.-AKAD.  HANDL.    BAND  6.   N:0  20.      43 


å  AndromedsD.     a  Urs»  xain. 


Datum 

M 

1880  Dec. 

16 

0 

»              M 

18 

30 

u          n 

22 

60 

1881  Jan. 

4 

90 

j»   » 

5 

120 

»   » 

16 

150 

59  51  26.47 
29,11 

29.22 

29.03 

28,22 

27,91 


59  51  31.88 

30,82 

30.44 

30.56 
30,64 

32.48 


59  51  29.15 

29.96 
29,88 

29.80 

29,48 

30.17 


2.68 
0.86 
0,61 
0,76 
1,81 
2.26 


a  Trianguli.     a  Ursed  min. 


1880  Dec. 

14 

5 

j»   » 

16 

35 

»   » 

18 

65 

1881  Jan. 

5 

95 

0  » 

23 

125 

9              » 

25 

155 

59  51  26,65 

27.93 
27,67 

28.09 

27,82 
26.77 


59  51  31,75 

30  78 

31,10 

30.66 
30.56 
31,93 


59  51  29,20 

29,85 
29,39 
29,88 

29,19 

29,85 


2,55 
1,48 
1,71 
1,28 
1,87 
2.58 


B80Dec.  14 

10 

.  16 

40 

B81  Jan.  4 

70 

9          n           6 

100 

»   «   26 

160 

o  Persei.  a   Ursed  min. 

59  51  27,22  I  59  51  31,i8  59  51  29,20 

28,61    I  30,57  29,59 

I 

27.99   I  29.59  28,79 

27,95   I  30.58  29,26 

27,47  I  30.72  29,10 


1,98 
0,98 
0.80 
1.82 
1,62 


43  Comee.     a  Ursed  min. 


1881  Mars  31 

130 

1880  Dec.  17 

15 

1881  Jan.  5 

45 

Mars  22 

75 

«   »   23 

105 

•   »   28 

135 

»   30 

165 

59  51  26.85 
28.08 
29,01 

28.93 
27.22 
25.59 

28,03 


59  51  31.66 

30,52 
29,33 
29.29 
30.94 
31.97 
30.69 


59  51  29.20 

29,27 

29,17 
29.11 
29.08 

28.78 
29,86 


2,35 
1,25 
0,16 
0,18 
1,86 
3,19 

1,88 

Digitized  by 


v^oogle 


44 


BOHLIN,    tPSALA  OBSERVATORIUMS  POLHÖJD. 

Q  Bootis.     a  Ursed  min. 


Datum. 

3f 

^' 

v" 

2 

o 

o          /                ^/ 

Of                  II 

0            /                   " 

n 

1881  Mars  23 

20 

C9  51  28.28 

59  51  30,86 

59  51  29,80  1 

\M 

»       -      28 

50 

28.68 

31.03 

29,85  1 

1.18 

..       «      31 

80 

28.38 

29,7  7 

29.07 

O.TO 

»     April    4 

110 

28,04 

30,62 

29,88 

1,19 

•       «        8 

140 

26.86 

32,85 

29.85 

3,«i» 

»       «        9 

170 

26,68 

32,64 

29.58 

2.»« 

fi 

Coroned. 

a  Ursffi  min. 

1881  Mars  23 

25 

59  51  27,84 

59  51  31,45 

59  51  29.40 

3.0S 

.       «      30 

55 

27,88 

30,25 

29,04 

l,»i 

»     April    4 

115 

27.69 

30.90 

29,25 

1.65 

»       .,        7 

85 

28,81 

30.84 

29.67 

1," 

«       .        8 

145 

25,72 

32.52 

20.12 

3.4. 

»       »        9 

175 

25,87 

32,40 

29,14 

3.» 

Antages  nu,  att  zenitafstånden  för  de  sydliga  stjärnorm 
och  för  polstjärnan  äro  tillräckligt  nära  lika  för  att  böjning 
och  lagbundna  delningsfel  i  motsvarande  kvantiteter  qp'och^ 
blott  skola  framkalla  fel,  hvilkas  belopp  skilja  sig  på  omärk- 
liga storheter,  och  betecknas  med  rp^  polhöjdens  värde  +  ^ 
dana  fel  i  detta,  som  endast  härröra  från  fel  i  den  sydlig* 
stjärnans  och  polstjärnans  deklinationer,  så  komma  kvantitetenu 

^cf^~  i  femte  kolumnen  af  nyss  anförda  tabell  att  inom  hvarj: 

grupp   blott  med  tillfälliga  fel  skilja  sig  från  motsvarande  f. 

Ger  man  samma  vigt  åt  alla  de   värden  på  ~ö     »  ^^^  ^^' 

föra    sig    till   samma  sydliga  stjärna,  så  fås  följande  sannoli^^^ 
värden  och  fel. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG  TILL  K.  SV.  YET.-AKAD.  HANDL.    BAND  6*   N:0  20.       45 


Stjärnans  namn. 


J  An  dr.  —  «  Ursae  min. 

It  Triang 

o  Persei 

43  Com» 

I 

I     Q  Bootis 

I     /?  Coronae 


(f o  med  sannolikt  fel 


Sannolikt  fel 
i  en  af  kvant. 


59  51  29.72  ±  0,10 

29,81  ±  0,02 

29,2»  +  0,0» 

29,14  +  0,06 
29,41  ±  O.OT 
29,25  ±  0,05 


±0,25 
0,06 
0,19 
0,12 
0,18 
0,18 


Ger  man  alla  i  andra  kolumnen  af  denna  tabell  stående  tal 
samma  vigt  och  antagas  deklinationsfelen  i  förhållande  till 
hvarandra  vara  tillfälliga,  så  fås  för  polhöjden  värdet 

^=59**  51'  29",34±0",06 

hvilket    tills    vidare    må    gälla  såsom  ett  preliminärt  resultat. 

Antagas    samtliga    kvant,  ^^o        hafva    samma  vigt,  svarande 

mot  ett  visst  sannolikt  fel  i  en  sådan  kvantitet,  så  kunna  vi 
sätta  detta  sannolika  fel  lika  med 

±\/^::^>i±f^^?>i±:^  =  ±o"..7 

men  hvar  och  en  af  kvantiteterna  -^^  ^^  erhållen  af  till- 
sammans 24  enkla  inställningar,  hvarför  sannolika  felet  i  en 
sådan  kan  anses  vara 

±0",17V24=±0",8 
således  något  mindre  än  en  sekund. 


6. 

Mikroskopnivåns  ailäsning  visade  sig  under  iakttagelserna 
icke  alldeles  konstant.  För  undersökning  af  de  vexlingar,  den 
samma  under  hvarjo  fullständig  iakttagelse  undergick,  har  jag 
tänkt  mig  hvarje  sådan  indelad  i  fyra  grupper,  af  hvilka  den 
första  omfattar  de  tre  första  inställningarna,  den  andra  de  tre 
följande  o.  s.  v.  Medeltalen  af  de  tre  nivåafläsningar,  som  med 
hvarje    grupps  inställningar  äro  förenade,  kallar  jag  i  ordning 

Digitized  by  VjOOQ IC 


46 


fiOHLIK,    UPSALA  OBSERVATORICMS  POLHÖJD. 


för  t\,  12,  tj,  14,  hvarvid  i^y  och  t^  ä  ena  samt  i^  och  t,  å  andra 
sidan  vid  de  sydliga  stjärnorna  komma  att  motsvara  cirkelläfjena 
venster  och  höger,  och  för  Polstjärnan  tvärt  om.  Om  man 
tager  medeltal  af  de  värden  på  kvantiteterna  t^  —  i^  och  t,  —  u. 
som  samtliga  fullständiga  iakttagelser  af  sydliga  stjärnor  och 
polstjärnan  lemna,  så  fås  följande  tal,  uttryckta  i  nivådelen 
som  enhet. 


H  —  h 

Sydliga  stjärnor. 

Polstjärnan. 

c.  venster  =  c,  öster 
c.  höger    =  0.  vester 

—  0.1  ±0,08  c.  höger    =  <?.  öster 

—  0,8+0,07  c.  venster  =  c,  vester 

-0,i±0.« 

—  0.5 +0.05 

Uppmärksammar  man  nu,  att  hvarje  kvantitet  i  betyder 
det  antal  delstreck,  med  hvilket  nivåblåsans  midt  ligger  til! 
venster  om  nivårörets  nollpunkt,  så  inses  af  ofvanstående  tabell, 
att  nivåns  norra  ända  under  tiden  mellan  andra  och  tredje 
gruppens  inställningar  sänkt  sig  och  att  samma  ända  af  niTån 
(den  norra)  under  tiden  mellan  förstE  och  fjärde  gruppens  in- 
ställningar åtminstone  icke  sänkt  sig  lika  mycket,  utan  snarare 
höjt  sig.  En  ändring  hos  vertikalcirkelnivån  under  loppet  af 
en  iakttagelse  kan  i  allmänhet  bero  derpå,  att  instrumentet? 
s.  k.  vertikala  axel  icke  är  fullständigt  vertikal.  Men  att  den  an- 
förda företeelsen  icke  kan  bero  endast  på  denna  orsak  är  tyd- 
ligt. Ty  i  sådant  fall  borde  i^  —  tj  icke  blott  vara  af  mot- 
satt tecken  mot  tj  —  ij»  ^^^  äfven  åtminstone  icke  vara  nu- 
meriskt mindre  än  denna.  Af  samma  skäl  medför  icke  an- 
tagandet af  en  konstant  förändring  i  läget  af  pelaren  eller  in- 
strumentets fasta  del  någon  förklaring  af  det  anförda  förhållan- 
det. Om  däremot  i  de  delar  af  instrumentet,  som  äro  vrid- 
bara kring  dess  vertikala  axel  några  förändringar  under  iakt- 
tagelsernas lopp  antagas  hafva  försiggått,  som  åstadkommit 
konstanta  vexlingar  i  den  vinkel  hvilken  t.  ex.  nivåns  högra 
ända  bildade  med  horizonten,  så  kunde  genom  detta  antagande 
i  förening  med  antagandet  af  någon  eller  båda  af  de  andra 
nyss  nämda  orsakerna  företeelsen  få  en  förklaring.  Betyda 
ofvanstående  tal  något  annat  än  tillfällighet,  så  gifva  de  så- 
ledes äfven  en  antydan  om  sådana  förändringar.  Huru  dessa 
kunna  hafva  uppkommit,  är  svårt  att  säga.  Möjligen  bero  de 
på  en  olikformig  utvidgning  af  instrumentet,  förorsakad  af  den 
uppvärmning,  som  den  vid  afläsningarna  använda  lampan  och 
iakttagarens  kroppsvärme  medförde. 

-Digitized  by  LjOOQ IC 


BIHANG  TILL  K.  SV.  VET.-AKAD.  HANDL.    BAND  6.   N:0  20.      47 


7. 


Med  fasthållande  af  nyss  anförda  indelning  af  de  fullstän- 
diga iakttagelserna  i  fyra  grupper,  betecknar  jag  med  5^,  ^j, 
«3,  «4,  de  reducerade  cirkelafläsningarna  eller  de  tal,  som 
i  sjette  kolumnen  af  tabellerna  sid.  16 — 42  äro  angifna 
som  resultat  af  första,  andra,  tredje  och  Qärde  gruppens  in- 
ställningar, dä  således  s^  och  8^  samt  s^  och  ^3  böra  sinemellan 
öfverensstämma.  Emellertid  synes  det  redan  vid  en  flyktig 
blick,  att  «j  —  «4,  hvad  de  sydliga  stjärnorna  beträffar,  pekar 
på  en  från  noll  skild  storhet,  hvilket  äfven  gifvit  anledning 
till  en  sammanställning  af  kvantiteterna  »j  —  s^  och  8^  —  äj» 
såsom  följer. 


Datum. 

Zenit- 
punkt. 

Sydliga 

*1— «4 

stjärnan. 
'3  — *a 

Polstjärnan. 

*i  — «4 

'3  — 'J 

0 

u 

f 

/, 

tf 

1880  Dec.   14 

5 

+  1,2 

-0,6 

+  0,9 

+  0,8 

'    -        .14 

10 

+  1,8 

+  i,4 

+  0.2 

+  0,2 

»     16 

0 

+  0,8 

+0,1 

+  1,1 

+  0,8 

:    «      »16 

35 

+  1,8 

+  0.9 

—0,6 

+  1,0 

»16 

40 

+  0,8 

-0.7 

+  1,6 

-1,0 

-     17 

15 

-0.5 

-0,1 

+  0,6 

-0,1 

»     18 

30 

4  0,t 

0.0 

-1,2 

4  0,9 

"     18 

65 

+  0,2 

+  0,9 

-1.8 

—0,6 

>.     22 

60 

+  0.2 

+  1,2 

+  0,6 

-1,1 

1881  Jan.    4 

90 

-1,0 

+  1,* 

+  1,2 

+  0,9 

.        n       4 

70 

+  1,7 

+  1.0 

-1,1 

0,0 

»       5 

120 

+  1,6 

+  1.9 

+  1,7 

+  1,2 

•       5 

95 

+  2,0 

+  0.2 

-0,7 

+  0,6 

.       5 

45 

-0,6 

+  0,9 

+  2,1 

-0,1 

.       6 

100 

+  2,2 

+  1,0 

+  1,4 

-1,0 

•     16 

150 

-0,2 

4  0,7 

-0,6 

—0,4 

»     23 

125 

+  1,7 

+  0,7 

—0,4 

-0,6 

-     25 

155 

+  0,6 

+  0,5 

+  1,8 

+  0,1 

»     26 

160 

+  0,6 

-0,1 

+  0,5 

+  04 

•     Mars  22 

75 

+  2.8 

+  0,6 

+  0,1 

-1,8 

-     23 

105 

+  0,8 

-0,1 

+  1,4 

+  0.9 

»     23 

20 

+  1,8 

+  0,8 

+  0,8 

4  0,6 

Digitized  by  VjOOQ IC 


48 


BOHLIN,    VPSALA  OBSERVATORICMS  POLHÖJD. 


1       Datum. 

Zenit- 
punkt. 

Sydliga 

stjäraan. 

Polstjärnan. 

,,-., 

*3  -  *2 

t       *i  —  *4 

i    #,-#, 

1 

0 

„ 

1           *t 

tr 

i 

1881  Mars  23 

25 

+  3,0 

'          +0,7 

+  1.4 

+0,1 

M                  •) 

28 

135 

+  0,8 

1          +0,4 

+  0,8 

+1.1 

O             n 

28 

50 

-0,4 

+  1,6 

+  0,9 

1         -0,6 

• 

30 

165 

+  1,6 

1          +0,7 

+  0.6 

+0.f 

m              » 

30 

55 

+  0,1 

+  1,5 

—0,6 

^-0,9 

»               » 

31 

130 

+  0.4 

-0,5 

+  1.9 

'     -u 

»               » 

31 

80 

+  2,6 

i         +2.6 

-0.7 

;    -0,6 

i.     April 

4 

110 

+  2.4 

1          +0,3 

+2.1 

1           +0,5 

M                    U 

4 

115 

+  3,4 

+  0,6 

+  0,8 

-06 

O                    0 

7 

85 

+  1,4 

+  0.t 

+  2,0 

-0.8 

1)                    l> 

8 

140 

+  0.7 

j          +0,4 

-0,4 

+  1,8 

»                    » 

8 

145 

+4,0 

+  0,8 

;    -0.4 

0.0 

M                  O 

9 

170 

+  2,6 

;          +1,6 

1    +1,« 

^0.8 

»                 » 

9 

175 

+  2,6 

+  1.6 

!       +0,9 

—0,1 

Medeltal  med 
lika  fe] 

sanno- 

+r,f±o",u 

4  0",7±0'',08 

+  0",6±0",12 

+  O",i±0",«? 

Det  synes  vara  påtagligt,  att  de  båda  första  under  deniu 
tabell  stående  och  för  de  sydliga  stjärnorna  gällande  medel- 
talen, hvilka  äro  ungefar  nio  gånger  så  stora  som  motsvarande 
sannolika  fel,  tyda  på  konstant  värkande  orsaker,  under  det 
att  de  båda  senare  afvikelserna,  som  hänföra  sig  till  polstjär- 
nan, torde  kunna  anses  vara  tillfälliga.  Också  har  jag  icke 
kunnat  upptäcka  några  orsaker,  som  vid  iakttagelserna  af  pol- 
stjärnan skulle  kunnat  medföra  några  konstanta  fel  hos  kvanti- 
teterna «i  —  «4  och  «3  —  «2i  under  det  att  vid  iakttagelsenu 
af  de  sydliga  stjärnorna  däremot  sådana  orsaker  rätt  väl  aro 
tänkbara.  Jag  frånser  härvid  såsom  mindre  sannolika  från  de 
förklaringsgrunder,  som  kunde  finnas  i  en  under  alla  iakt- 
tagelserna åt  konstant  led  försiggående  ändring  af  refraktionen 
eller  cirkelns  zenitpunkt,  eller  i  ett  tillräckligt  stort  och  ge- 
nomgående fel  i  de  använda  urstånden  och  rektascensionema. 
Icke  heller  i  mikroskopafläsuingarna  torde  man  hafva  att  söks 
förklaringen,  då  bestämningen  af  mikroskopskrufvamas  gängs- 
värden icke  lemnar  mycket  öfrigt  att  önska.  De  konstanta  fel 
hos  i  fråga  varande  kvantiteter,  som  skulle  uppstå  genom  en 
felaktighet  i  det  använda  värdet  på  en  nivådel  i  förening  med 


Digitized  by  VjV^UV  IC 


BIUANG  TILL  K.  SV.  V£T.-AKAD.  UAKDL.    BAND  6.  N:0  20.      49 

en  konstant  ändring  af  nivåafläsningarna  under  hvarje  iakt- 
tagelses lopp,  äro  som  man  af  tabellen  å  sidan  46  kan  se, 
mycket  små,  så  snart  man^  som  här,  kan  förutsätta,  att  felet  i 
nivåblåsans  medelvärde  icke  är  större  än  omkring  0",i.  En 
förändring  af  mikroskopniväns  nollpunkt  under  iakttagelsernas 
lopp,  föranledd  af  den  vid  afläsningarna  använda  lampan  skulle 
visserligen  kunna  framkalla  sädana  konstanta  fel.  Emedan 
emellertid  denna  uppvärmning  varit  gemensam  för  nivåns  båda 
båda  ändar,  torde  man  möjligen  kunna  bortse  äfven  från  denna 
förklaring.  Då  slutligen  tanken  på  en  förändring  af  instrumen- 
tets böjningskonstant  under  den  korta  tiden  af  en  iakttagelse 
endast  i  nödfall  torde  böra  tillgripas,  synas  mig  endast  tvenne 
förklaringar  antagliga.  Den  ena  af  dessa  kan  sök&s  i  någon 
regelbunden  spänning  hos  instrumentet  vid  inställningarna,  som 
varit  olika  alt  efter  den  led,  i  hvilken  inställningsskrufven  vri- 
dits. Inställningarna  värkställdes  nemligen  alltid  så,  att  de  hori- 
sontela  håren,  mellan  h vilka  stjärnan  inställdes,  fördes  i  mot- 
satt led  mot  stjärnans  vertikala  rörelse.  Emedan  nu  alla  in- 
ställningar, som  hörde  till  samma  fullständiga  iakttagelse  af 
en  sydlig  stjärna  jemt  fördelades  pä  båda  sidor  om  meridianen, 
kom  inställningsskrufven  vid  de  inställningar,  som  hörde  till 
första  gruppen,  att  vridas  i  motsatt  led  mot  vid  de  inställnin- 
gar, som  hörde  till  den  Qärde,  och  likaså  i  motsatt  led  vid 
andra  och  tredje  gruppens  inställningar.  Vid  de  sydliga  stjär- 
norna kunde  alltså  till  följd  af  en  sådan  spänning,  som  den 
nämda,  kvantiteterna  «,  —  »4  och  ^3  —  s^  blifva  behäftade  med 
konstanta  fel.  Vid  iakttagelserna  af  polstjärnan  kunde  däremot 
detta  ej  blifva  förhållandet,  emedan,  om  man  bortser  från  två 
enstaka  inställningar,  alla  inställningar  af  första  och  fjärde 
gruppen  å  ena  samt  andra  och  tredje  å  andra  sidan  under 
hvarje  fullständig  iakttagelse  utfördes  genom  vridning  af  in- 
ställningsskrufven i  samma  led.  Den  andra  förklaringen  hvilar 
på  en  rent  psykisk  egendomlighet,  den  nemligen,  att  iakttaga- 
rens förnimmelse  af  stjärnan  såsom  liggande  midt  emellan  de 
horisontela  håren  varit  beroende  af  stjärnans  rörelse  vinkel- 
rätt mot  dessa  och  att  detta  beroende  varit  olika  allt  efter 
denna  rörelses  led.  Häri  kan  onekligen  ligga  en  orsak  till 
konstanta  fel  hos  kvantiteterna  «,  —  ^4  och  *8  —  *2»  ^^^  ^^  ^^^^ 
frågan  rör  de  sydliga  stjärnorna,  men  deremot  icke  vid  iakt- 
tagelserna af  polstjärnan,  både  emedan  dennas  rörelse  knappt 

4 

Digitized  by  VjOOQ IC 


50  BOHLIN,   UPSALA    OBSERVATORICMS    POLBÖJD. 

var  märkbar  för  ögat  och  därföre  att  den  under  hela  tiden  for 
hvarje  iakttagelse  försiggick  i  samma  led. 

För  den  händelse,  att  man  kunde  antaga,  att  det  fel  i  en 
af  kvantiteterna  s,  som  af  den  förstnämnda  orsaken  här&öt^. 
vore  till  sitt  numeriska  värde  konstant,  och  lika  med  m,  men 
vexlade  tecken  med  den  led  i  hvilka  inställningssknifven  vre- 
des, samt  att  det  personliga  fel,  som  af  den  andra  orsaken 
uppkomme,  vore  proportionelt  mot  en  positiv  konstant  n  och 
mot  stjärnans  hastighet  i  vertikal  led,  för  denna  händelse  skulle 
man,  om  inga  andra  orsaker  för  de  i  fråga  varande  afvikelseraa 
funnes  för  handen,  till  bestämning  af  m  och  n  erhålla  ekvatio- 
nerna 

2m  4-  2n  .  0,8  =  1,2 

2/n  +  2n  .  0,3  =  0,7 

i  hvilka  0,8  och  0,3  betyda  stjärnans  hastigheter  i  bågsekunder 
på  tidssekunden  under  inställningarna  af  första  och  fjärde  grup- 
pen å  ena  samt  andra  och  tredje  å  andra  sidan,  svarande  mo; 
timvinklarna  15**  och  5™.    Dessa  ekvationer  gifva 

m  =  0",2 
n  =  0",5 

De  personliga  felen  vid  inställningarna  af  de  båda  ytterrti 
och  de  mellanliggande  grupperna  skulle  således  vara  0'',4" 
och  O",  15. 

Det  förtjenar  att  anmärkas,  att  vissheten  om  slutresultatet^ 
frihet  från  konstanta  fel  bland  andra  förutsättningar  äfven  hvi- 
lar  på  den,  att  de  fel,  som  möjligen  af  nämda  orsaker  upp- 
kommit, värkligen  äro  af  den  natur  att  de  elimineras  —  en 
förutsättning,  som  visserligen  a  priori  kan  synas  mycket  sanno- 
lik,   men  för  hvilken   man   icke   har  någon  påtaglig  säkerhet. 

Hvad  de  sannolika  felen  under  närmast  föregående  tabell  an- 
går, så  förhålla  de  sig  just  som  man  på  förhand  kunde  hafva 
antagit.  Den  längre  tid,  som  förflöt  mellan  första  och  ^årde 
gruppen  borde  lemna  ett  större  spelrum  för  störande  infl3rtcl8er 
än  tiden  mellan  andra  och  tredje  gruppen;  de  sannolika  felen 
för  «,  —  «4  äro  äfven  större  än  de  sannolika  felen  för  s^  —  «j. 
Att  detta  i  högre  grad  är  fallet  vid  de  sydliga  stjärnorna  bar 
tydligen  sin  grund  i  inflytandet  af  urståndens  fel. 


Digitized  by  LjOOQ IC 


BIHANO  TILL  K.  SV.  VET.-AKAD.  HAKDL.    BAND  6.   N:6  20.      51 


8. 

Sjette  kolumnen  af  tabellen  sid.  43 — 44  indelas  i  sex 
grupper  såsom  vid  densamma  finnes  antydt,  i  det  jag  betraktar 
iakttagelsen  af  43  Comse  för  zenitpunkten  130"  som  om  den  i 
alla  afseenden  vore  en  iakttagelse  af  o  Persei,  hvilket  icke 
kan    medföra   några    stora    fel  i  de  nedan  erhållna  resultaten. 

De  i  denna  kolumn  angifna  talen       t^       böra,  om  man  bortser 

från  de  små  olikheterna  i  polstjärnans  och  de  motsvarande 
sydliga  stjärnornas  zenitafstånd  samt  deklinationsfelens  in- 
flytande, uttrycka  instrumentets  böjning.  Eedan  vid  första 
blicken  ser  man  emellertid,  att  dessa  tal  sins  emellan  afvika 
mycket    mer    än   de  i   bredvidstående   kolumn  befintliga  talen 

^-s-^.  Beräknas  inom  hvarje  grupp  medeltal  af  kvantiteterna 
^  T"^    och  sannolika  fel,  så  erhållas  nedanstående  siffror. 


^    2^  med 
sann.  fel. 

Sann.  fel  i 
en  af  kvant.  1 

2 

•»            tt 

„ 

Grnpp  1 

1,40  ±  0,24 

±0,68 

»      2 

1.82  ±  0,16 

0,40 

»      3 

1.51  ±  0.16 

0,40 

-      4 

1.83  ±  0,81 

0,77 

»      5 

1.70  +  0,28 

0,68 

>»      6 

2,14  ±  0,27 

3    0,66 

Man  ser,  att  de  sannolika  felen  i  sista  kolumnen  af  denna 
tabell  äro  betydligt  större  än  de  i  tredje  kolumnen  af  ta- 
bellen å  sidan  45  innehållna.  Den  första  slutsats,  man  på 
grund  häraf  skulle  vilja  draga,  är  den,  att  instrumentets 
böjningskonstant    under   iakttagelseföljden    vexlat.      Ger   man 

emellertid    åt    de   värden  på  ^  7"^   som  i  ofvanstående  tabell 

finnas,  samma  vigt,  så  fås  i  medeltal 


r~7  =r,65 

2 


Digitized  by  VjOOQ IC 


52  BOHLIN,    UPSALA    OBSSaVATORIUMS   POLHÖJD. 

med  ett  sannolikt  fel  af  ±  0",08,  h vilket  icke  mycket  öfTcr 
skjuter  det  förut  för  medeltalet  af  kvantiteterna  (f^  fanna 
sannolika  felet   ±  O^oe.     Denna  omständighet,  i  förening  meö 

det  samband  som  talen     '  i  tabellen  sid.  43 — 44  tyckas 

forråda  med  motsvarande  zenitpunkter,  ledde  till  det  antagan- 
det, att  den  stora  vexlingen  hos  dessa  kvantiteter  berodde  af 
delningsfel. 

För  afläsning  af  hela  grader  å  cirkeln  användes  en  lup. 
som  är  sä  belägen,  att  när  den  samma  visar  på  O""  mikroskop  II 
visar  på  20"*.  Anger  således  denna  lup  en  afläsning  u^  så  afläsäi 
med  mikroskopen  II  och  I  strecken  u  +  20^  och  u  +  20'  +  18(t 
Nu  antages  i  allmänhet,  att  lagbundna  delningsfel  förekomm 
hos  cirkeln  och  att  den  rättelse,  som  till  följd  af  dessa  kräfve$ 
för  en  båge  från  O'  till  co  är  åf  formen 

Qq  +  a,  cos  01  +  Oj  cos  2c«;  +  . .  -h 
+  6,  sin  O}'  +  fcj  sin  2to  +  ... 

Afläses  med  lupen  ett  gradtal  u,  så  bli  således  rättelserna  for 
delningsfel  å  de  båda  mikroskopafläsningarna 


och 


Uq  +  a,  cos  (u  +  20')  +  ^2  cos  2  (m  +  20")  +  . .  + 
6,  sin  (u  +  20")  +  b^  sin  2  (u  +  20')  +  .  . 

Uq  —  a,  cos  (u  +  20')  4-  a^  cos  2  (u  +  20')  —  .  .  — 
—  b^  sin  (u  +  20')  +  b^  sin  2  (w  +  20')  —  .  . . 


eller  genom  utveckling  af  de  ingående  sin.  och  cos. 

a©  +  «!  cos  u  -f  »2  cos  2tt  4-  . . 

+  /9,  sin  M  +  /92  sin  2w  +  . . 
och 

^0  —  ^1  cos  u  +  02  cos  2u  —  . .  — 
—  /?,  sin  M  +  /?2  sin  2  M  —  .... 

Rättelsen  å  medeltalet  af  båda  mikroskopafläsningarna  bli: 
således 

tto  +  0^2  cos  2w  4-  0^4  cos  4m  4-  . .  + 
4*  /?2  sin  2m  4-  fi^  cos  4m  4-  ... 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANQ  TILL  K.  SV.  VET.-AKAD.  HANDL.    BAND  O*   N:0  20.      53 

Aro  nu  h  och  v  resultat  af  cirkelafläsningar  för  cirkellägena 
höger  och  venster,  så  blir  rättelser  för  delningsfel  å  det  genom 
förbindning  af  dessa  erhållna  zenitafståndet 

+  J  [^2  («i°  2 A  —  sm  2r)  +  fi^  (sin  4ä  —  sin  4v)  +  . .} 

eller  om  zenitafståndet  tecknas  med  z  och  cirkelns  zenitpunkt 
med  M 

—  Oj  sin  2z  sin  2M  —  a^  sin  åz  sin  43/ . . .  + 

+  ^2  ®i°  2z  cos  2M  +  /^4  sin  åz  cos  43/  +  . . 

Jag  antager  nu  att  q>'  och  y"  i  tredje  och  Qärde  kolumnerna 
af  tabellen  sid.  43 — 44  icke  innehålla  några  andra  fel  än 
sådana  som  bero  på  böjning,  periodiska  delningsfel  af  ofvan- 
stående  form,  deklinationsfel  samt  tillfälliga  fel;  vidare,  att 
den  i  dessa  kvantiteter  ingående  böjningen  är  proportionel 
mot  sinus  för  zenitafståndet  samt  att  alla  koefficienter  från  och 
med  of^  och  fi^  i  uttrycket  här  ofvan  \to  tillräckligt  små  för 
att  kunna  lemnas  utan  afseende.  Betecknas  då  med  /  och  z" 
den  sydliga  stjärnans  och  polstjärnans  zenitafstånd,  med  M  som 
förut  cirkelns  zenitpunkt,  med  qi^  och  b^  polhöjden  och  böjnings- 
konstanten så  när  som  på  fel,  som  de  använda  deklinationema 
medföra,  med  b  böjningskonstantens  sanna  värde  och  med  €| 
och  ^2  tillfälliga  iakttagelsefel;  så  lemnar  hvarje  horisontel  rad 
af  nyssnämda  tabell  tvenne  likheter  af  formen 

+  ^  (sin  2z"—  sin  2/) .  cos  23/—^^^^  =  £» 

-|  (sin  z"  +  sin  z')  —  ^  (sin  2/'  +  sin  2z) .  sin  23/  + 
+  ^  (sin  2z"  +  sin  2z)  .  cos  23/  —  ^^^^  =  £, 

För  hvarje  grupp  af  meranämda  tabell  kan  man  anse  6o,  z\  z' 
för  konstanta.  Värdena  på  de  båda  senare  och  de  af  dem 
beroende  kvantiteter,  som  komma  till  användning,  finnas  i 
nedanstående  tabell  anförda. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


54 


BOHLIN.   UP8ALA    OBSERVATORICMS    ^OLHOJD. 


z" 

z' 

8inz"  +  8inr' 

8in2r"+8in2r' 

sin  c"— sin  r' 

sin2s" — ån  2:' 

Grupp  1 

0           t 

28  50 

29  40 

+  0,977 

+  1.705 

—  0,018 

—  O.ou 

«     2 

28  50 

30  50 

+  0,995 

+  1,725 

—  0,081 

—  0,085 

»     3 

29  10 

28    0 

+  0.956 

+  1,680 

+  0,018 

+  0,0M 

»     4 

31  20 

31  30 

+  1,04« 

+  1,779 

—  0,002 

—  0,008 

»     5 

31  30 

29    0 

+  1,007 

+  1,739 

+  0,087 

+  0,045 

»     6 

31  10 

30  20 

+  1,022 

+  1,757       1 

+  0,012 

+  0,015 

Förbindas  likheterna  af  den  senare  formen  gruppvis  och  lösas 
enligt  minsta  kvadratmetoden  med  afseende  pä  J*,  — -^,  ; 
såsom  obekanta  så  fås  följande  sannolika  värden  och  fel, 


-^  med  sann.  fel. 

a, 

—  -ö~  med  sann.  fel. 

+  -ö-  med  sann.  fel 
1       ^ 

ft           ti 

v 

f 

Gnipp  1 

1.43  ±  0.12 

—  0,84  ±0,10 

+  0,60  ±  0,10      ' 

«      2 

1.88  ±  0,18 

—  0,08  ±0,10 

+  0,85  ±  0,10 

«      3 

1,68  +  0,12 

—  0,88  ±0,10 

+  0,20  ±  0,10 

»      4 

1,28  ±  0,16 

—  0,78  ±0,14 

+  0,08  ±  0,14 

»      5 

1,89  ±  0,16 

'         —0,52  ±0,18 

-1-  0,48  ±  0,18 

n         6 

2,09  ±  0,09 

1         —0,40  ±0.07 

+  0,56  ±  0,07 

hvarvid  erinras  därom,  att  deklinationsfelen  ingå  i  kvantitetenii 
2  men  icke  i  —  -^  eller  ^ .  Ger  man  samma  vigt  åt  alla  talen 
i  hvar  och  en  af  ofvanstående  tabells  kolumner  så  fås 


2 

2 

^  2 


Medeltal  med 
sann.  fel. 


1,65  ±  0,08 
—  0,40  ±  0,06 

+  0,85  ±  0,05 

Digitized  by  LjOOQ IC 


BIUANG  TILL  K.  SV.  VET.-AKAD.  HAXUL.    BAND  6.   N:0  SO.       55 


Lro  deklisationsfelen  eliminerade  ur  inedeltalet  -^  så  är 

2-2-1,65 
)e    sannolika    fel,  som  för  en  af  kvantiteterna  ^  ^       fås,  äro 


Grupp. 

1 

2 

3 

4 

5 

6 

3anD.  fel  i  ^en  af  kvant.  — ^ — 

±0,29 

±0.80 

±0,28 

±0,44 

»t 
±0,88 

±0,22 

emföras  dessa  med  de  sannolika  felen  i  tredje  kolumnen  af 
ibellen  å  sidan  51,  sä  finner  man  att  de  här  senast  funna  äro 
etydligt  mindre  än  dessa,  hvaraf  man  kan  sluta,  att  cirkelns 
elningsfel  bafva  åtminstone  en  ganska  stor  del  i  de  vexlingar 

^n ^t 

om  talen  ^  ^       förete.     I  jemforelse  med  de  sannolika  felen 

or  en  af  kvantiteterna  ^  o"^»  ^^^  återfinnas  i  tredje  kolum- 

len  af  tabellen  ä  sidan  45,  äro  emellertid  de  senast  funna 
nni)  stora.  Detta  kan  bero  antingen  därpå,  att  böjnings- 
:onstanten  värkligen  varit  underkastad  små  vexlingar  eller 
lärpå,  att  den  för  delningsfclen  uppställda  lagen  icke  är  till- 
äckligt  noggrann,  eller  möjligen  på  båda  dessa  orsaker.    Den 

»raständigheten    att   sannolika    felet    för    ^    (0",08)  obetydligt 

»fverskjuter  det  sannolika  felet,  som  för  (p  erhölls  (0",06)  synes 
uig  emellertid  bekräfta  sannolikheten  för  böjningskonstantens 
»föränderlighet  under  denna  iakttagelseföljd,  hvarför  jag  såsom 
annolikast  antager  cien  andra  af  de  uppställda  orsakerna. 
)enna  åter  kan-  antingen  bestå  däruti  att  icke  tillräckligt  många 
ermer  af  uttrycket  för  delningsfelen  blifvit  medtagna,  eller 
läruti  att  de  lagbundna  delningsfelen  icke  med  behöflig  till- 
lärmclse  låta  framställa  sig  under  den  anförda  enkla  formen. 
)et  föreliggande  materialet  är  icke  lämpadt  för  att  afgöra, 
ivilketdera  här  är  fallet.  I  en  sammanställning  af  de  under 
ntagande  af  ofvan  anförda  uttryck  för  dclningsfel  erhållna 
»fverblifvande  felen  har  jag  emellertid  icke  kunnat  upptäcka 
lågot  tydligt  spår  af  periodicitet,  hvarför  någon  grund  synes 
nig  föreligga  för  antagandet  af  det  senare  alternativet. 

Digitized  by  LjOOQ IC 


56 


BOHLIN,    UPSALA    OBSERVATOKIUMS   POLHÖJD. 


Med    användning    af  de    funna    värdena  för   —  ^  och  ^ 

öfvergår  uttrycket  för  delningsfelens  inflytande  i  den  första  af 
formlerna  nederst  å  sidan  53  uti 

—  0",4  (sin  'Iz—  sin  2^') .  sin  23/  +  0",4  (sin  2^'  +  sin  2r ) .  co8  2J/ 

eller 

—  0",6  (sin  2^"  —  sin  2^ ) .  sin  (2if  +  45^ 

hvilket  värde  aldrig  blir  numeriskt  större  än  numeriska  värdet  al 

0",6(sin2/'  — sin2z') 

Emedan  det  numeriskt  största  värdet  af  (sin  2/'  —  sin  2« )  som 
inom  någon  af  de  sex  grupperna  förekommer  är  0,043  och 
således  ofvanstående  uttrycks  största  värde  icke  uppnår  O  \03 
har  jag  för  delningsfelens  inflytande  i  den  ifrågavarande  lik- 
heten substituerat  noll.  Termen  ^(sin/'  —  sin/)  erhåller  för 
de  olika  grupperna  följande  värden 


Grupp  1 

—  0,02 

»      2 

—  0,05 

»      3 

+  0,08 

»      4 

0.00 

«      5 

+  0,00 

»      6 

+  0,02 

Äfven  dessa  äro  således  i  allmänhet  nästan  omärkliga.  Sub- 
traheras de  emellertid  från  de  värden  på  qpQ  som  i  tabellen  i 
sidan  45  finnas  så  fås  enligt  förutsättningarna  de  värkliga  ^^ 
såsom  följer 


Stjärnans  namn. 


Vo 


J  Andromedae  —  «  Ursse  min. 

«  Trianguli 

o  Pereei 

43  ComsB 

o  Bootis 

j5  Corona 


59  51  29.74 
29,86 

29,16 
29,14 

29,85 
29,28 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG  TILL  K.  8V.  VKT.-AKAD.  HANOL.    BAND  6.   N:0  20.       57 

Antagas  de  ingående  deklinationsfelen  vara  tillfUlliga  i  för- 
hållande till  hvarandra  och  hvart  och  ett  af  ofvanstående  vär- 
den erhåller  samma  vigt,  så  fås  för  polhöjden  det  sannolika 
värdet 

(f  =  59'  51'  29",33 

med  ett  sannolikt  fel  af  ±  0",06. 

Reduktionen  från  meridianrummets  norra  pelare,  på  hvilken 
instrumentet  var  uppställdt,  till  midtpunkten  af  observatoriets 
kupol  är 

—  0",04 

hvarför  för  den  senares  polhöjd  som  slutresultat  erhålles 

59'  51'  29",3 


9. 

Det  för  kontrolliakttagelserna  i  första  vertikalen  använda 
instrumentet,  är  beskrifvet  i  Professor  Roséns  afhandling  »Om 
Stockholms  polhöjd».  *)  Här  må  af  denna  beskrifning  blott 
upprepas,  att  instrumentet,  som  var  ämnadt  att  uppfylla  båda 
ändamålen  af  ett  passageinstrument  och  ett  azimutinstrument, 
består  af  två  delar,  en  undre  och  fast,  med  hvilken  en  hori- 
sontel  cirkel  är  förenad,  samt  en  öfre  och  kring  en  vertikal 
axel  rörlig  del,  som  bär  instrumentets  axelstöttor  och  dess- 
utom är  försedd  med  tvenne  mikroskop  för  afläsning  af  den 
horisontela  cirkeln.  Emedan  pelaren  i  observatoriets  vertikal- 
rum var  för  liten  för  ändamålet,  nödgades  jag  uppställa  instru- 
mentet på  meridianrummets  södra  pelare.  På  grund  häraf  blefvo 
emellertid  stjärnor  med  större  zenitafstånd  otillgängliga  i  för- 
sta vertikalen^  hvarför  icke  några  särskilda  azimutbestämningar 
kunde  värkställas.  För  att  emellertid  förvissa  mig  om  att 
azimutförändringar  under  iakttagelserna  icke  förekommo  till 
följd  af  möjligen  befarbara  rörelser  kring  den  vertikala  axeln, 
afläste  jag  före  och  efter  hvarje  iakttagelse  medels  de  vid  in- 
strumentets rörliga  del  fastade  mikroskopen  den  med  det  undre 
och  fasta  partiet  förbundna  cirkeln. 

♦)  Öfversigt  af  KongL  Vet.-Akad:8  Förh.  1879  n:o  8. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


58 


BOULIN,    UPSALA   0B8BRVAT0BIUMS    POLHÖJD. 


Iakttagelserna  anordnades  i  öfvercnsstämmelse  med  den 
STRUVEiska  metoden,  enligt  hvilken,  8t)m  bekant,  tubens  hori- 
sontela  axel  icke  omlägges  under  tiden  mellan  den  östra  och 
vestra  passagen  utan  midt  under  hvar  och  en  af  dessa,  hvari- 
genom  således  fyra  passager  öfver  samma  hår  komma  att  iakt- 
tagas. Betecknas  här  med  ^,  t^,  t^y  t^  urtiderna  för  den  första, 
andra,  tredje  och  fjärde  passagen  öfver  samma  hår,  med  ;, 
urstånden  och  med  to  och  U  den  horisontela  axelns  lutning 
under  passagerna  i  öster  och  vester,  positivt  räknade,  nur 
axelns  norra  ända  ligger  öfver  horizontplanet,  som  lägges  ge- 
nom den  södra,  medan  a,  d,  cp  hafva  de  vanliga  betydelserna, 
så  erhålles  för  beräkningen  af  iakttagelserna  följande  formel- 
system. 


tgyi  =  tgd.sec^^^=^i^ 


1^), 


sec 


U4-<»)-(^— ta) 


cos  [-i ^-^ — i  —  {a  —  7)J 


9  =  9i  + 


»o  +  «r 


Logaritmerna  för  de  tre  sista  faktorerna  i  högra  ledet  af  den 
första  formeln  hemtades  ur  Struve^s  bekanta  »Tabulse  auxi- 
liares».  Instrumentet  var  så  nära  inställdt  i  första  vertikalen, 
att  logaritmen  för  den  sista  faktorn  i  sjelfva  värket  aldrig 
uppgick  till  en  enhet  af  sjunde  decimalen.  —  Egentligen  skulle 
kvantiteterna  t^  —  <i  och  t^  —  tj  rättas  för  urets  dragning,  hvil- 
ket  emellertid  visade  sig  obehöfligt,  om  man  antoge  de  drag- 
ningar på  ett  dygn  som  äro  angifna  i  fjärde  kolumnen  af 
nedanstående  tabell,  hvilken  är  erhållen  ur  observatoriets  dag- 
bok öfver  iakttagelseurets  stånd.  Första  och  andra  kolumnerna 
angifva  datum  och  stjärntid  gällande  för  det  i  den  tredje  be- 
fintliga ståndet. 


Datum. 

Stjärn- 
tid. 

r 

Jy 

1881  April  13 

9 

• 

-1-3,9 

-^  0,07 

•»        «     16 

11 

+  4,1 

—  0,81 

..     23 

12 

■n,« 

—  0,85   1 

»      Maj     7 

14 

-1,6 

—  0,16   1 

»     15 

14 

-2,9 

—  O.ao  i 

n        22 

14 

-4,8 

•        1 

0,00  1 

»     26 

14 

-4,8 

r^^[ 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANO  TILL  K.  SV.  YET.-AKAD.  HANDL.    BAND  6«   K:0  20.      59 


Dä  instrumentet  blott  en  kortare  tid  kunde  ställas  till 
mitt  förfogande,  inskränkte  sig  iakttagelserna  i  första  vertikalen 
till  följande  tre  ur  den  förut  använda  katalogen  utvalda  stjär- 
nor, hvilkas  deklinationer  äro  nära  lika  stora  med  observato- 
riets  polhöjd. 


Stjärnans 
namn 

Rektasc. 
1881 

u  Ursse  maj. 
74  Ursse  maj. 
Gr.  2164 

1 

9,7 
12,4 
14,8 

I  följande  tabell,  andra  och  tredje  kolumnen,  äro  enligt 
samma  stjämkatalog  dessa  stjärnors  apparenta  orter  angifna  för 
midten  af  hvarje  iakttagelse.  De  i  tabellens  fjärde  kolumn 
upptagna  urst&nden  gälla  för  samma  tider. 


1 

1 

Datum. 

' 

a 

Y 

1 

1 

0               t                    ff 

t          m              t 

. 

j     r  Urste  maj. 

1881  April  13 

59   35   51,88 

9   42   34,8 

+  3,9 

! 

«     14 

51,48 

34,8 

+  4,0 

• 

-     15 

51,61 

34,8 

+  4.0 

( 

.     16 

51,74 

34,7 

+  4,1 

.>     17 

51,87 

34,7 

+  3,8 

.>     18 

52,00 

34,7 

+  3.5 

»     23 

52,57 

345 

+  1,9 

74  Ursse  maj. 

1881  April  13 

59     3   28.12 

12   24   27,6 

+  3.9 

.     14 

28,41 

27.6 

+  4,0 

•     15 

28,67 

27,6 

+  4,0 

»     16 

28,95 

27,5 

+4,1 

«     17 

29.22 

27,5 

+  3,8 

•     23 

30,81 

27,5 

+  1.9 

•      Maj     7 

34,23 

27,2 

—1.6 

Gr.  2164 

1881  April  13 

59   46   24,46 

14   48   28.5 

+3.S  ; 

-     14 

24.76 

28.5 

+4,0 

«     16 

25,86 

28,6 

+  4,1      1 

•     17 

25.64 

28,6 

+  8,8       ■ 

»      Maj     7 

31,90 

28.7 

-1.6        i 

«     15 

34.39 

28.6 

-2,9 

"     22 

36.49 

28.6 

-4.» 

.        .     23 

36,77 

28,6 

-4,s 

Digitized  by  VjOOQ IC 


60 


BOHLIN,    UP8ALA   OB8SRVATORIUM8    POLHOTD. 


För  reduktionen  af  nivåaääsningama,  användes  det  i  pro- 
fessor Roséns  nämnda  af  handling  iippgifna  värdet  pä  en  nivå- 
del l',io.  För  att  förringa  inflytandet  af  ett  fel  i  detta  v&rde 
pä  slutresultatet  förändrades  under  iakttagelseföljden  med  flit 
den  horisontela  axelns  lutning.,  Man  finner  äfven  lätt  af  de  i 
det  följande  meddelade  lutningsrättelserna,  att  ett  fel  af  (T,! 
i  värdet  af  en  nivädel  pä  den  slutliga  polhöjden  blott  kommer 
att  invärka  med  ett  fel,  som  är  mindre  än  0",02.  Under  iakt- 
tagelserna bemärkta  förändringar  hos  niväafläsningama  gåf^o 
anledning  till  en  sammanställning  af  dessa.  Kallas  de  omedel- 
bara niväafläsningama,  som  hänföra  sig  till  den  östra  passages 
för  cirkel  norr  och  cirkel  söder  för  o„  och  o,  samt  motsvi- 
rande  kvantiteter  för  vestra  passagen  för  v„  och  v„  äro  vidare 
io  och  i„  den  hvrisontela  axelns  lutningar  under  passagerna  i 
öster  och  vester,  räknade  som  förut  är  sagdt,  samt  ^ic  och  Jw 
niväns  fel  visning  eller  det  fel,  som  elimineras  genom  en  nivis 
omläggning,  vid  hvardera  af  dessa  passager,  sä  fås,  om  man 
bemärker,  att  On,  o„  r„,  r,  äro  erhållna  af  hvardera  en  enkel 
nivåafläsning,  emedan  nivån  aldrig  lemnade  den  horisontell 
axeln 

io  =  o„  +  Jio  =  o,  —  Jio 

iv  =  t?»  +  z/tV  =  r,  —  ^tp, 

i  hvilka  formler  tappolikheten  är  frånsedd. 

Med  användning  af  dessa  formler  härleddes  de  i  följande 
tabell  anförda  kvantiteterna  »o»  *»>  -^to»  Jivt  i  hvilken  T  betyder 
tiden  mellan  passagen  i  öster  och  i  vester,  i  tiden  mellan  den 
första  och  sista  iakttagelsen  inom  hvardera  passagen. 


t;  UrasB  maj. 


Datum. 


*.  — 1« 


^K 


Ji,  Ju—Ji, 


T  = 

r,i  t  =  30- 

// 

" 

" 

// 

## 

1881  April  13 

+  0,44 

+  0,46 

+0,01 

—1,66 

-1,70 

..    14 

+  1,00 

+  0.88 

-0.12 

-1.62 

-1,45 

»    15 

+  0,43 

+  0,69 

+  0,26 

-1.08 

-2,18 

«    16 

+  0,43 

+  1.14 

+  0,71 

-0,96 

—1.69 

-    17 

+  0.19 

■+0,49 

+  0,30 

-1.52 

-2,46 

n      18 

+  0,42 

+  0,95 

+  0,58 

—1,58 

-2.27 

•    23 

—2,91 

-2,95 

-0,04 

-2,24 

—2,50 

Oigitized  by  VjOOQ IC 


—0,04 
+  0,17 
-1,10 
-0,T8 

— 0,»s 

-0.T4 

— 0,t« 


BIUANO  TILL  K.  SV.  TET.-AKAD.  HANDL.     BAND  6.     KO  20.       61 

74  Urseo  maj. 


Datnm. 

K 

% 

i. -to 

^u 

Ji. 

/fi,  —  /tio 

r= 

l',9  f  =  15- 

ti 

n 

II 

'f 

1' 

II 

1881  April  13 

+  0,81 

+  1,26 

+  0,44 

-1,72 

-2,19 

—0,47 

"    14 

+0,66 

+  0,86 

+  0,20 

-1,73 

-1,67 

+  0,16 

»    15 

+  1,«5 

+  1,45 

+  0,20 

-1,16 

—2,91 

-1,76 

»    16 

+  1,62 

+  1,55 

-0,07 

-1,62 

-2,11 

—0,49 

.    17 

+  1,10 

+  0,81 

—0.29 

—1,66 

—2,44 

—0,79 

»    23 

—2,96 

—2.89 

+  0.07 

-2,47 

—2,71 

—0,24 

»      Maj    7 

-431 

—3,89 

Qt 

+  0.42 

r.  2164. 
r,o  r  =  2C 

-1,40 

r 

—1,66 

—0,26 

1881  April  13 

+  1.20 

+  1,88 

+  0.18 

—2,63 

—2,46 

+  0l7 

»    14 

+  1,82 

+  1.74 

+  0,42 

—1,87 

-2.84 

-0,47 

.    16 

+  2,10 

+  1,91 

—0,19 

-2.28 

-2,46 

—0,23 

^    17 

+  1,61 

+  1.37 

-0.14 

-2,36 

—274 

—0,39 

»      Maj    7 

+  3,67 

+  3,69 

—  0,08 

-1,78 

—  1,90 

-0,12 

•    15 

—0,86 

—  0,89 

—0,08 

-1,78 

— 185 

—0,07 

.    22 

-1,61 

-1.34 

+  0,27 

-1.13 

-iM 

—0,31 

•    23 

-2,41 

—1,99 

+  0,42 

—0,89 

-1,01 

-0,12 

Man  ser  af  den  Qärde  kolumnen  i  denna  tabell  att  lutnin- 
gen vexlat  mellan  de  båda  passagerna  och  mest  så  att  nivåns 
norra  ända  höjt  sig,  hvilket  troligen  har  sin  grund  däruti,  att 
pelarens  södra  del,  som  om  dagen  blifvit  mer  uppvärmd  än 
den  norra,  på  aftonen  till  följd  af  utstrålning  dragit  sig  till- 
sammans. Af  sjunde  kolumnen  ser  man  vidare,  att  icke  heller 
nivåns  felvisning  under  iakttagelserna  hållit  sig  konstant,  utan 
att  den  alldeles  bestämdt  minskats.  Detta  finner  tvifvelsutan 
sin  förklaring  i  den  omständigheten,  att  den  till  fältbclysnin- 
gen  tjenande  lampan,  oaktadt  den  filtklädda  skärm,  som  befann 
sig  mellan  densamma  och  nivån,  utstrålat  värme  mot  dennas 
ena  ända.  Det  är  gifvet,  att  en  sådan  förändring,  hvilkcn 
äfven  kan  tänkas  hafva  försiggått  under  tiden  för  hvardera 
passagens  iakttagelser,  för  denna  händelse  måste  införa  ett 
konstant  fel  i  polhöjdsbestämningcn,  såvida  den  icke  varit  lika 
under  tiden  för  östra  och  vestra  passagens  iakttagelser  eller 
åtminstone  olikheten,  om  en  sådan  funnits,  varit  af  tillfällig  art. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


62 


BOHLIN,    UPSALA   OfiSEaYATORIUMS  POLHÖJD. 


Själfva  iakttagelserna  lemnas  i  nedanstående  tabeller,  hvilb 
äro  tydliga  utan  förklaring. 


v  XJTBBd  maj. 

1881  April  13. 


t^ 

^2 

^ 

'4 

9i 

8 

en 

t          M              • 

et 

t       m          » 

cs 

Cm            • 

en 

t       m          $ 

1 

8  57  47.4 

9  28  27,0 

9  56  22,5 

10  27    5,8 

59  51  29.07 

-rO.41, 

9    0  32.0 

9  21  38,4 

10    3  12,6 

10  24  20,7 

29,2» 

4-0,45 

9    3  20,7 

9  16  46.6 

10    8    6.4 

10  21  32.7 

29,82 

+0,44 

9    6  13,6 

9  12  49,5 

10  12    2,7 

10  18  38,8 

29,71 

+  0,14 

1881  April  14. 

en 

cs 

cs                         en 

8  57  47,9 

9  28  28.6 

9  56  21,6 

10  27    4.9 

28,52 

+  0.95 

9    0  33,2 

9  21  40,0 

10    3  12,8 

10  24  20,1 

28,54 

+  0,93 

9    3  21,4 

9  16  47,0 

10    8    5,8 

10  21  32,1 

28,82 

+  0,9« 

9    6  14,7 

9  12  50,9 

10  12    1.8 

10  18  37,7 

28,76  i  +0.95 

1881  April  15. 

cs 

en 

en                         es 

8  57  57.6 

9  27  55.7 

9  56  51.0 

10  26  53.7 

28.41 

+  0,4  i 

9    0  42,1 

9  21  21,0 

10    3  31,f 

10  24  10.f 

28.78 

+  0.4T 

9    3  32,0 

9  16  30,2 

10    8  21.2 

10  21  19.4 

28.52 

+  0,5J 

9    6  27,8 

9  12  35,8 

10  12  17,0 

10  18  23,8 

28,64 

+  0.T< 

1881  April  16. 

cs 

en 

en                         cs 

8  57  57,2 

9  27  56,0 

9  56  53,7 

10  26  54.4 

29,07 

+  0.T^ 

9    0  41.2 

9  21  20,0 

10    3  31,2 

10  24    9,5 

29.09 

+  0.7U 

6    3  31,8 

9  16  29,6 

10    8  22,2 

10  21  19,3 

29,00 

+  0.TT 

9    9  27.0 

9  12  35,9 

10  12  16,8 

10  18  24,5 

28.74  !  +0,!*T 

1881  AprU  17. 

se 

en 

en                  cs 

8  57  58,1 

9  27  63,6 

9  56  58,0 

10  26  52,9 

29.14  1  +0.1» 

9    0  43.1 

9  21  19.5 

10    3  33,8 

10  24    9.8 

29.01 

+0,1» 

9    3  32,8 

9  16  29,0 

10    8  24.4 

10  21  18,6 

29.14 

+0.1» 

9    6  27.5 

9  12  34,f 

10  12  18,8 

10  18  24,1 

Digitized  by  V 

29.58 

jOOgic 

+0,ft« 

BIHANG   TILL   K.    8V.    VET-.AKAD.   HANDL.     BAND   6.   N:0   20.      63 
1881  April  18. 


1 

<1 

'a 

's 

U 

Vi 

io  +  i. 
2 

et 

en 

en 

c» 

t       m        $ 

t     t»      $ 

t        m         $ 

t        m        $ 

0     #       >0 

It 

9  0  42,8 

9  21  20,9 

10  3  32,8 

10  24  10.7 

59  51  29,16 

+  0,69 

9  3  33,1 

9  16  29,7 

10  8  22,9 

10  21  18,9 

28,86  +0,67 

9  6  28,8 

9  12  35,6 

10  12  17,0 
1881  April 

10  18  23,9 
123. 

28,74  +0,78 

c» 

en 

en 

ea 

8  57  57.1 

9  27  50.7 

9  57  6,8 

10  26  58,8 

33.18 

-2.88 

9  0  40,9 

9  21  17,5 

10  3  39,4 

10  24  15,1 

33,83 

-2,88 

9  3  30.7 

9  16  27,7 

10  8  29,8 

10  21  24,9 

33,82 

—2,89 

9  6  26,0 

9  12  33,1 

10  12  23,4 

10  18  29,5 

33.«4 

-3,07 

\   11  19  33,8 

j    11  21  24.0 

I    11  23  13,4 

11  25    1,4 


11  19  26,7 
11  21  17,8 
11  23  6,2 
11  24  53,9 


11  19  34,8 
11  21  24.7 
11  23  13.7 
11  25    2,2 


11  34  55,1 

11  32  36,5 

11  30  28.6 

11  28  30,2 

74  UrBso  maj 

1881  April  13. 

en 

13  13  44,0 
13  16  1.9 
13  18  10,0 
13  20    9,8 

1881  April  14. 


13 
13 
13 
13 


29  5,1 
27  15,8 
25  25,4 
23  37,9 


59  51  28,87 

28,87 

28,06 
28,70 


+  1,01 
+  1,08 
+  1,08 
+  1,04 


11  35  4,0 

11  32  44,7 

11  30  36.3 

11  28  38,2 

11  19  34,6 

11  21  24.2 

11  23  14.0 

11  25  2,8 

en 

11  34  56.0 
11  32  36,4 
11  30  28,8 
11  28  30,5 


11  34  55,8 
11  32  37,6 
11  30  29.8 
11  28  30,8 


13  13  33,8 
13  15  53,9 
13  18  2,0 
13  20    0.1 

1881  April  15. 

en 

18  13  43,2 
13  16  1,2 
13  18  9,7 
13  20    8,6 

1881  April  16. 

en 

13  13  43,8 

13  16    1,2 

13  18    9,8 

13  20    8,4 


13 
13 
13 
13 


13 
13 
13 
13 


13 
13 
13 

13 


29  11,7 

28.21 

+  0,66 

27  21,0 

28,28 

+  0,78 

25  32,4 

28.62 

+  0.77 

23  45,0 

28,81 

+  0,85 

e» 

29  2.8 

26.97 

+  1,28 

27  13,8 

27,71 

+  1,82 

25  23,4 

27,69 

+  1,86 

23  35,2 

27,28 

+  1.46 

29  8,9 

27,81 

+  1,61 

27  14,2 

27.94 

+  1,68 

25  24,4 

27,84 

+  1,66 

23  35,8 

27,84 

+  1,68 

Digitized  by  LjOOQ IC 


64  BOHLIK,    UPSALA   OBSERVATORICMS    POLBÖJD. 

1881  April  17. 


^1 

'a 

h 

'4 

-    'r9 

et 

t       w          • 

en 

1          M               • 

en 

t       m           • 

et 

t       m           * 

0         t             ti                   ft 

11  21  25,8 

11  32  36.5 

13  16    2,8 

13  27  13,8 

59  51  28,86    +0,M 

11  23  14.7 

11  30  28,7 

13  18  10,7 

13  25  23,9 

28.17    +0.J7 

11  24    6,8 

11  29  30,4 

13  19    7,9 

13  24  31.8 

27,91    +0,5« 

1881  April  23. 

e» 

en 

en 

et 

11  19  35,2 

11  34  55,6 

13  13  47,8 

13  29    7,4 

32,48  ;  — 2,S» 

11  21  25,0 

11  32  37.2 

13  16    5,1 

13  27  17.8 

32.68 

-2..^ 

11  23  14,6 

11  30  28,8 

13  18  13,7 

13  25  27,5 

32.54 

-2.95 

11  25    2,3 

11  28  30,7 

13  20  11.9 

13  23  39,7 

32.60 

-3.00 

1881  Ma: 

7. 

et 

en 

en 

et 

11  19  36,6 

11  35    2,4 

13  13  45,4 

13  29  11,7 

3404 

-4.03 

19  21  26,4 

11  32  44,5 

13  16    4,0 

13  27  21.9 

34,10 

-4.10 

11  23  16,1 

11  30  35,9 

13  18  12,4 

13  25  31,4 

33.65 

-4,n 

11  23    3,8 

11  28  37,2 

13  20  10,8 

13  23  43.9 

33.84 

-4.11 

ÖP.  21( 

14. 

1881  Apri 

1  13. 

et 

en 

en 

et 

14  24  42,8 

14  35  56  0 

15    0  44.0 
1881  Apri 

15  11  57,8 
1  14. 

59  51  28.47  1  +1,26 

et 

en 

tn 

ca 

14  22  26,0 

14  41  58,0 

14  54  35,0 

15  14  13,8 

28.04 

+  1,5« 

14  22  44,5 

14  40  49,5 

14  55  45,0 

15  13  54.5 

27.98 

+  1,52 

14  24  42,5 

14  35  58.0 

15    0  40,6 

15  11  56,0 

28,06 

+  1,54 

14  26  23,7 

14  33  10,6 

15    3  27,0 
15    k  58,8 

15  10  14,8 

27.98 

+  1.55 

14  26  46,4 

14  32  38,8 

15    9  52.0 

27.86 

+  1,55 

1881  April 

16. 

et 

en 

en 

et 

14  22  29,5 

14  42  8,0 

14  54  40,0 

15  14  11.6 

27.65 

+2,01 

14  22  48,7 

14  40  49,5 

14  55  48,0 

15  13  51,0 

27.84 

+  2,01 

14  24  46,9 

14  35  59,5 

15    0  39,2 

15  11  54,8 

27.44 

+2,00 

14  26  28,0 

14  33  12,0 

15    3  29.9 

15  10  11,4 

27,48 

+2,00, 

14  26  50,1 

14  32  39,7 

15    4    1.7 

15    9  48,6 

27,69 

+2,10, 

Digitized  by 


Googic 


BIUANG  TILL  K.  SV.  VET.-AKAD.  UANDL.    BAND  6.    N:0  20.      65 
1881  April  17. 


*l 

t2 

t. 

t. 

Vi 

2 

es 

en 

en 

es 

t         m          • 

t        m         » 

t   m         • 

(     M      • 

o    /      // 

// 

14  22  30,4 

14  41  59,0 

14  54  43,0 

15  14  10,0 

51  59  27,79 

+  1.42 

14  22  49,7 

14  40  48.5 

14  55  53.5 

15  13  50,3 

27.67 

+  1,42 

14  24  47,5 

14  35  57,0 

15  0  42,7 

15  11  52,4 

27,75 

+  1,42 

14  26  28,5 

14  33  10,2 

15  3  29,7 

15  10  11,7 

27,94 

+  1,68 

14  26  50,5 

14  32  38,4 

15  4  3,8 

15  9  49,0 

28,23 

+  1.68 

1881  Ma] 

I  7. 

et 

en 

en 

cs 

14  32  28,1 

14  42  35,5 

14  54  13,6 

15  14  22,4 

33.94 

—3,64 

14  22  48,0 

14  41  21,6 

14  55  29.6 

15  14  3,0 

33,59 

-3.64 

14  24  45,2 

J4  36  18,0 

15  0  31,6 

15  12  5,0 

33.73 

—3,64 

14  26  25,8 

14  33  28,7 

15  3  21,8 

15  10  24,8 

33,88 

-3,62 

14  26  47,6 

14  32  56,7 

15  3  54,8 

15  10  2,8 

33,94 

—3,62 

1881  Maj 

15. 

cs 

en 

en 

es 

14  22  42,0 

14  43  2,0 

14  53  51,0 

15  14  13,0 

30,14 

—0,90 

14  23  0,0 

14  41  41,0 

14  55  11,0 

15  13  53,0 

30,18 

-0,90 

14  24  57.7 

14  36  30,6 

15  0  20,0 

15  11  55,4 

30,48 

—0,82 

1991  Maj 

22. 

et 

en 

en 

es 

14  22  40,8 

14  53  25.0 

14  53  29,0 

15  14  15,8 

31,30 

-1,51 

14  22  59,7 

14  41  58,0 

14  54  56,0 

15  13  57,7 

31,69 

—1,50 

14  24  57,8 

14  36  42,0 

15  0  14,0 

15  11  57,2 

31,34 

-1,62 

14  26  39,0 

14  33  50,0 

15  3  9,0 

15  10  17.7 

31,65 

-1,43 

14  27  1,6 

14  33  16,0 

15  3  41,5 

15  9  53.0 

31,44 

-1,43 

1881  Maj 

23. 

cs 

en 

en 

es 

14  24  57,7 

14  36  39,5 

15  0  15,7 

15  11  57.7 

32,10 

-2,19 

14  26  39,4 

14  33  47,0 

15  3  9,8 

15  10  15,8 

31,92 

—2,20 

14  27  2,0 

14  33  13,6 

15  3  42,0 

15  9  53,5 

32,06 

-2,20 

Digitized  by 


v^oogle 


66  BOHLIN,    UP9ALA  OBSKRVATORIUMS  POLHÖJD. 

Af  dessa  fts  nu  följande  värden  på  polhöjden. 


i;  UrssB  maj.                      74  Urs»  maj.     . 

Gr.  2164. 

Datum. 

<p               Datum. 

V 

Datum. 

tp         \ 

Of               It 

o          #              It 

o         .             .        1 

1881  April  13 

59  51  29,78|l881  April  13 

59  51  29,40 

1881  April  13 

59  51  29.78 

«     14 

29.6ii  »        «    14 

29,07 

•    14 

29,51, 

«     15 

29,18    «        »    15 

28,74 

.    16 

29,50 

.        .     16 

29,7  si  •        »    16 

29.44 

«    17 

29.84 

»     17 

29,54     »        »    17 

29,11 

•     Maj    7 

30,18' 

»         n      18 

29,68    •        »    23 

29.65 

.    15 

29.88- 

»     23 

30,84     «     Maj    7 

29,82 

.    22 

»    23 

30,01 

29.88! 

Antagas    alla   de    värden,    som  hänföra  sig  till  hvarje  stjärna 
hafva  samma  vigt,  sä  fås  häraf 


v  = 

v  Urs»  maj. 

74  Urs8s  maj. 

Gr.  2164. 

<i         1            tt                     II 

59  51  29,68  ±  0,09 

o          1               II                         II 

59  51  29,88  ±  0,09 

1 
59  51  29,69  +  0,07 

h varvid    de    sannolika    fel    som    under    samma  antagande  till- 
komma tn  fullständig  iakttagelse  äro 


v  Ursss  maj. 

74  Urs»  maj. 

Gr.  2164. 

II 

±0,25 

±0,26 

rf 
±0,21 

Om  man  slutligen  åt  hvart  och  ett  af  dessa  tre  polhöjdsvärden 
ger  samma  vigt,  så  fås 

g)  =  59'  51'  29",56  ±  0",08 

Reduktionen  från  instrumentpelaren  till  kupolens  centrum  är 
+  0",04,  hvarför  föregående  iakttagelseföljd  såsom  värde  for 
dennas  polhöjd  gifver 

y  =  59*  51'  29",6 

Man  kan  mot  föregående  bestämning  framställa  den  an- 
märkningen, att  den  hvilar  på  förutsättningen  af  azimutens 
oföränderlighet  under  hvarje  iakttagelses  lopp,  utan  att  någon 


Digitized  by  VjV^UV  IC 


BJUANG    TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.     BAND    6.    N:0    20.      67 

tillförlitlig  kontroll  öfver  den  samma  blifvit  hållen.  På  grund 
af  de  planmässiga  afläsningama  af  horisontal  cirkeln  kan  man 
emellertid  vara  förvissad  att  inga  azimutförändringar  inträffat 
på  det  sätt  som  var  mest  att  befara  nemligen  genom  vridnin- 
gar  af  instrumentets  rörliga  del  kring  dess  vertikala  axel.  Om 
vidare  azimutförändringar  möjligen  på  något  annat  sätt  före- 
kommit och  man  anser,  att  de  bestått  i  rubbningar  af  instru- 
mentet, orsakade  af  omläggningarna,  så  torde  möjligen  mäng- 
den af  sådana  lemna  något  stöd  för  antagandet,  att  deras  in- 
varkan  i  slutresultatet  är  eliminerad.  För  att  azimutförändrin- 
gar icke  förekommit,  som  bestått  i  kontinuerliga  vridningar 
af  pelaren,  har  man  ingen  annan  säkerhet  än  dennas  fasta  och 
och  likformiga  byggnad. 


10. 

Vill  man  till  ett  medelvärde  förena  de  båda  polhöjds- 
värdena, som  genom  de  båda  iakttagelsdmetoderna  här  blifvit 
funna*),  så  blir  polhöjden, om  man  åt  bestämningen  med  vertikal- 
cirkeln ger  något  större  vigt, 

(p  =  59^  51'  29",4. 

Detta  är  ett  värde,  som  med  fulla  2"  understiger  det  år 
1854  af  professor  Schultz  funna.  Att  en  märkbar  afvikelse 
här  skulle  uppträda,  var  alltid  att  vänta  till  följd  af  de  ogyn- 
samma  förhållanden  i  instrumentelt  hänseende,  under  hvilka 
bestämningen  af  år  1854  utfördes.  Professor  Schultz  fann 
sig  emellertid  föranlåten  att  nu  underkasta  denna  sin  bestäm- 
ning en  revision,  hvilken  ledde  till  ungefär  samma  siffra  som 
förut  och  för  öfrigt  ådagalade,  att  det  påtagliga  felet  i  be- 
stämningen icke  beror  på  betydliga  tillfälliga  fel  i  iakttagel- 
gelsema  eller  i  de  använda  deklinationema  utan  måste  hafva 
sin  grund  i  något  konstant  instrumentfel,  hvars  natur  numera 
svårligen  torde  kunna  utforskas,  så  framt  icke  den  af  kandidat 
Ericsson  under  hösten  1879  och  med  samma  instrument,  som 
användes  år  1854,  utförda  iakttagelseföljden  i  första  vertikalen 
oväntadt  kommer  att  kasta  något  ljus  öfver  frågan.  Men  då 
detta   är   föga  sannolikt  och  alla  äldre,  genom  reduktion  från 


*)  ADgående  skilnaden  mellan  de  båda,  resultaten  se  Professor  Roséns 
uppsats  »Vergleichung  einiger  Declinationen  des  Auwers^schen  Fan- 
damental-Cataloges  mit  Bestimmnngen  im  Ersten  Vertical  am  Rep- 
8old*schen    Passageninstrnment  in   Pa)kowa>.    Astr.   Nachr.  N:o  2419 

Digitized  by  VjOOQ IC 


68  BOULIN,    UPSALA    OBSERVATORIUMS    POLHÖJD. 

gamla  obscrvatoriet  erhällna,  polhöjder  äro  ytterst  osäkra,  före- 
ligga ty  värr  inga  data,  hvilka  genom  jemförelse  med  min 
bestämning  kunna  gifva  någon  föreställning  om,  huruvida 
polhöjds-variationer  här  förefinnas  eller  icke. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHAN6  TILL  t  SVENSKA  VET.  AKAD.  HAKDLINGAB.  Band  6.  N:o  21. 


ON 


THE  DIATOIS  OF  THE  BALTIG  SEA 


BY 


H.  JUHLIN-DANNPELT. 


WITH    4    PLATE8. 


COMMUNICATED    1882,    FEBRUARY    8. 


STOCKHOLM,  1882. 

KONGL.    BOKTRYCKERI  KT, 

P.  A.  XOnSTKDT  Si  SÖXF.n. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Authors  quoted. 

Cleve,    P.   t.     Svenska    och    Norska    Diatomacéer.      öfversigt   af   Kongl. 

Vetenskaps- Akademiens  Förhandlingar.     Stockholm  1868.    (Cl.  Sv.  o. 

N.  Diat.) 
and  MÖLLEB,  J.  D.    Diatoms.    Upsala  1877—1879.    (Cl.  and  Moll. 

Diat.) 
—  —  und   Gbxjnow,   A.     Beiträge  znr  Eentniss  der  Arctischen  Diatomeen. 

Eongl.  Svenska  Vetenskaps- Akademiens  Handlingar,  Band  17,  N:o  2. 

Stockholm  1880.    (Aret.  Diat.) 
On  some  new  and  little  known  Diatoms.    Eongl.  Svenska  Vetenskaps- 
Akademiens    Handlingar,    Band   18,    N:o   5.     Stockholm   1881.     (Cl. 

New  Diat.) 
DONKIN,    A.    S.    The   natnral  History  of  the  British  Diatomaoee.    London 

1870—        .    (Donk.  Hist  B.  D.) 
Die  Expedition  zar  physikalisch-chemischen  and  biologischen  Untersnchung 

der   Ostsee,    1871,    anf    S.  M.  Aviso-Dampfer   Pommerania.     Jahres- 

bericht  der  Commission  zar  wissenschaftlichen  Untersachang  derdeat- 

schen  Meere  in  Eiel.    Berlin  1873.    (Ostsee-Exp.  1871.) 
Die  Expedition  zar  phjsikalisch-chemischen  und  biologischen  Untersachang 

der  Nordsee  im  Sommer  1872.    Jahresb.  der  Commission  zur  wissen- 
schaftlichen Untersnchung  der  deutschen  Meere  in  Eiel.    Berlin  1876. 

(Nordsee-Exp.  1872.) 
Qregobt,    W.    New   forms   of   marine   Diatomace»   found  in  the  Firth  of 

Clyde    and    in    Loch    Fine.      Transactions    Roy.    Society   of   Edinb. 

(Gbeo.  ayde.) 
Gbunow,   Ad.     Ueber   neae   öder   angeniigend  gekannte  Algen.    Verhandl. 

der  zoologisch-botanischen  Gesellschaft  za  Wien,  1860.    (Gbun.  Verh. 

Wien  1860.) 
Die  österreichischen  Diatomacéen  nebst  Anschluss  einiger  neuen  Arten 

von  anderen  Lokalitåten;  in  d:o,  1862.    (Gbun.  Verh.  Wien  1862.) 
Heibebg,  P.  a.  c.    Conspectus  Criticus  Diatomacearum  Danicarum.  Ejöben- 

havn  1863.    (Heib.  Consp.) 
KtTziNQ,    F.    T.     Die   kieselschaligen   Bacillarieen  öder  Diatomeen.    Nord- 

baasen  1844.    (E.  Bac.) 
IiAOEBSTEDT,  N.  G.  W.     Söt  vattens- Diatomacéer  från  Spetsbergen  och  Beeren 

Eiland,   Stockholm    1873.    Bihang  till  Eongl.  Vetenskaps- Akademiens 

Handlingar,  Band  1,  N:o  14.    (L:DT  Spb.) 
Saltvattens-Diatomaceer  fr&n   Bohuslän,  Stockholm  1876.    Bihang  till 

Eongl.  Vetenskaps- Akademiens  Handlingar,  Band  3,  N:o  16. 
SCHMIDT,  A.    Atlas  der  Diatomaceenkunde.    Aschersleben.    (SCHM.  Atl.) 

Digitized  by  VjOOQ IC 


4         JUHLIN-DANNPELT,    OX    THE    DIATOMS    OF    THE    BALTIC    SEA. 

Smith,    W.    A    Synopsis   of   the  British  Diatomace».     London  18ö3  — 1856. 

(Sm.  Syn.) 
SCHUMANN,    J.      Preussische    Diatomeen.     Schriften   der   kön.  phjaikaliscl- 

ökonomiscben  Gesellscbaft  zu  Eönigsberg,  Jahrg.  III,  1862,  Åbtb.  II 

Königsberg  1863.     (Schum.  1862.) 
Preussische   Diatomeen,  Nachtrag  I.     Schriften  der  kön.  pbysikalisch- 

ökönomiscben    Gesellscbaft   zu    Königsberg,   Jahrg.  V,    1864.    Abth.  I 

Königsberg  1864.    (Schum    1864.) 
—  —  Preussische  Diatomeen,  Nachtrag  II.     Schriften  der  kön.  pbysikalisd:- 

ökönomiscben    Gesellscbaft   zu    Königsberg,    Jahrg.  VIII,    1867.  Abth 

I— II.     Königsberg  1867.     (SCHUM.  1867.) 
Preussische  Diatomeen,  Nachtrag  III.    Schriften  der  kön.  pb jsikalisd:- 

ökonomificben    (Jescllscbaft    zu    Königsberg,   Jahrg.  X,    1869,  Abib,  I 

Königsberg  1869.     (Schum.  1869.) 
SCHWABZ,    Meeresgrundproben  aus  dem  Kattegat  bei  Helfiingör  d.  ^\^  187? 

aufgenommen  von  R.  BABENHOB8T  Fil.     Hedwigia  1873,  p.  49. 
Van  Heurck,  H.    Synopis  des  Diatomées  de  Belgique.    AnTers  1880 — 

(VH.  DB.) 


Digitized  by  VjOOQ IC 


For  some  years  I  have  been  occupied  with  an  examination 
of  the  Diatoms  which  are  found  imbedded  in  the  quarternary 
layers  of  Sweden,  for  the  purpose  of  determining  the  circum- 
stances  under  which  these  layers  have  been  deposited.  Du- 
ring  this  research  I  found  that  a  great  part  of  the  younger 
deposits  of  eastem  Sweden,  viz:  black-clay  (svartlera),  post- 
glacialclay  (åkerlera),  alluvialclay  and  sand,  silt  (gyttja), 
siltyclay  (gyttjeler),  peat  and  shellbeds  contained  valves  of 
marine  Diatoms,  and  this,  in  connection  with  the  proximity 
to  the  Baltic  of  the  region  where  these  layers  were  taken, 
indicated  this  sea  as  the  place  where  they  were  formed. 

It  was  of  course  of  considerable  interest  to  know,  whether 
the  diatoms,  imbedded  in  these  layers,  were  the  same  species 
as  those  that  still  form  the  diatomaceous  flora  of  the  Baltic, 
or  if  some  alteration  of  species  had  taken  place,  and  in  that 
case,  if  the  change  showed  a  decrease  of  the  saltness  of 
the  water. 

But  in  the  literature  on  Diatoms,  which  was  known  to 
me,  the  notices  about  the  Baltic  species  were  very  scarce, 
and  the  number  of  the  forms,  enumerated  as  occurring  in 
the  Baltic  Sea,  rather  small.  J.  Schuhann  ^),  in  his  first 
paper  on  Prussian  Diatoms,  mentions  only  23  species  as  li- 
ving  in  the  Baltic,  Cleve  in  »Svenska  och  Norska  Diatoma- 
céer»,  has  24  Baltic  species,  and  a  list  of  the  species  occur- 
ring in  the  harbour  of  Travemiinde  *)  contains  37  forms. 
So  Schuhann  '),  in  his  second  paper,  says  that  the  Baltic  is 
very  poor  in  diatoms,  a  fact  that  is  caused  by  the  low  salt- 
ness of  its  water.  But  on  the  contrary  it  seems  as  a  sea 
which,  like  the  Baltic,  opens  into  the  ocean,  and  into  which, 
on  the  other  hand,  a  great  number  of  rivers  pour  their  fresh 

»)  SCHUM.  1862. 
^  Ostsee  Exp.  1871. 
»)  SCHUM.  1864. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


6         JUHLIN-DANNFBLT,    ON    THE    DIATOUli    OF    THE    BALTIC  SEi. 

water,  might  harbour  a  much  greater  number  of  speciea,  — 
partly  marine,  partly  freshwater-  and  brackish  forms.  More- 
över  from  the  Baltic  once  having  been  in  open  connectioc 
with  the  Aretie  Ocean,  one  might  expect  to  find  some  arctic 
forms  still  existing  there. 

This  supposition,  —  perhaps  save  the  suspicion  of  still 
remaining  arctic  forms,  —  proved  to  be  correct,  whec 
ScHUMANN,  in  his  last  paper  ^)  gave  a  list  of  not  less  than  141^ 
species  and  9  varieties  living  in  the  Baltic.  This  numki 
ought  to  be  reduced  a  good  deal,  for  he  has  readopted  u 
great  many  of  Kiitzingian  species,  which  have  proved  to  be 
very  little  distinct  forms,  and  considering  also  that  Schumaiö. 
in  his  last  mentioned  paper,  has  a  considerable  number  et 
new  species,  known  to  no  other  author,  the  diatomaccou 
flora  of  the  Baltic  seemed  still  well  worth  of  a  new  exami- 
nation. 

In  order  to  contribute  in  some  degree  to  fiU  up  thi: 
gap  in  our  knowledge  of  the  lower  algae  of  the  Scandinavia: 
waters,  I  have  made  a  number  of  coUections  of  diatoms  aloDC 
the  coast  of  the  Baltic  from  Gefle  to  Malmö,  from  Haog 
to  Helsingfors  and  on  the  coasts  of  Gotland  and  Oland  durins 
the  years  1879 — 1881,  —  in  1880  with  a  subvention  froa 
the  Royal  Academy  of  Science  in  Stockholm. 

Besidcs  my  own  gatherings  from  these  travels,  I  havt 
examined  some  coUections  that  Prof.  P.  T.  Clevb  of  Upsali 
has  had  the  kindness  to  place  at  my  disposal,  viz:  som^ 
slides  from  the  Baltic  coast  of  Germany,  a  little  collectior 
from  the  south  coast  of  Finland  made  by  D:r  Elfting  0: 
Helsingfors,  and  some  samples  from  the  Gulf  of  Bothnis 
and  from  the  coast  of  Gotland,  taken  by  Prof.  Cleve  himeelf 
Through  the  kindness  of  Prof.  S.  Loven  of  Stockholm  I  havt 
also  had  the  opportunity  of  examining  some  bottomsoil  speci 
mens  from  the  south  part  of  the  Baltic. 

In  order  to  get  the  foUowing  list  of  Baltic  species  as 
complete  as  possible,  I  have  added  such  species  which  an 
indicated  by  other  authors  as  occurring  in  the  sea  here  k 
question.  Finally,  I  have  also  thought  proper  to  add  even 
such  forms  as  I  have  found  imbedded  in  bottomclay  frocD 
the  Baltic  or  in  younger  earths,  evidently  formed  in  th- 
brackish    water    of  that    sea,    though    I    might  neither  have 

>)  SCHUM.  1868. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG   TILL   K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.     BAND   6.     N:0   21.      7 

found  them  myself  nor  seen  them  mentioned  by  others  as 
living  in  the  Baltic. 

The  bottomsoil  specimens  have  bcen  taken  up  with  an 
apparatus  invented  by  Mr  Th.  Arwidsson,  chief  of  the  Royal 
Hydrographic  Department  of  Sweden  and  by  the  inventor 
kindly  placed  at  my  disposal.  This  »Bottom-Specimen-Catcher» 
has  never  been  described,  but  according  to  my  experience 
of  it,  I  think  it  is  well  worth  of  being  more  commonly 
known  and  used,  on  account  of  the  easiness  with  which  it 
can  be  handled,  —  it  is  easily  managed  by  one  man,  —  and 
of  the  very  good  result  with  which  it  works  wherc  the 
bottom  does  not  consist  of  rock,  stones,  gravel  or  härd  sand. 
With  the  permission  of  the  inventor  I  therefore  take  the 
liberty  of  giving  a  description  and  a  drawing  of  it,  the  latter 
made  by  the  care  of  the  inventor. 

The  bottom-specimen-catcher,  Plate  IV,  figs.  I — III,  con- 
sists  of  two  scoops  of  iron  plate,  diameter  about  20  cm., 
shutting  closely  to  one  another  and  united  by  a  joint.  On 
the  top  of  each  scoop  there  is  a  valve  of  Jeather,  C,  to  let 
the  air  out,  when  the  instrument  is  going  down  in  the  water. 
Flrom  the  joint  a  chain  of  flat  links,  D,  issues,  and  on  one 
of  these  links,  about  35  cm.  above  the  scoops,  there  is  a 
little  hook,  E,  on  which  a  string,  that  connects  the  two 
eyes,  F,  on  the  outer  sides  of  the  scoops  is  to  be  hooked. 
The  string  is  so  short  that,  when  it  is  hooked  on,  the  scoops 
are  held  wide  open.  At  the  middle  of  the  string  a  corkfloat 
is  fastened,  big  enough  to  hold  it  in  perpendicular  position 
in  the  water,  when  it  is  not  hooked  on,  and  on  the  corkfloat 
the  eye  of  brass  wire.  G,  is  fastened  by  which  the  string  is 
hung  on  the  hook.  The  instrument  is  lowered  by  a  rope, 
fastened  to  the  end  of  the  chain.  and  in  lowering  has  the 
appearanc  represented  in  fig.  I.  When  it  reaches  the  bottom, 
it  sinks  down  into  the  clay  or  mud,  and  when  it  stops 
sinking,  the  chain  with  the  hook,  by  its  own  gravity,  conti- 
nues  sinking,  but  as  the  string  is  held  upright  by  the  cork- 
float, the  eye  slips  off*  from  the  hook.  When  the  instrument 
then  is  hauled  up,  there  is  nothing  that  holds  the  scoops 
apart,  and  so  they  clap  togethcr  around  the  mud  or  clay 
that  fiUs  up  their  interiör.  In  order  to  increase  the  weight 
of  the  instrument,  the  innermost  part  of  the  scoops,  —  down 
to  the  punctated  line  — ,  is  filled  with  lead,  B. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


8         JUHLIN-DANNFELT,    ON    THE   DIATOMS    OF    THE    BALTIC  8EA. 

For  the  determination  of  the  more  difficult  species 
I  needed  a  microscope  of  high  magnifying  power,  and 
through  the  kindness  of  Profs.  Th.  Fries  of  Upsala  and  S.  O 
Lindberg  of  Helsingfors,  I  have  had  the  opportunity  of  uaing 
the  excellent  microscopes  belonging  to  the  institutions  undei 
theiv  superintendence,  and  I  take  here  an  opportunity  of 
bringing  them  my  best  thanks.  Last  but  not  least  I  am  io* 
debted  to  our  renowned  diatomist,  Prof.  P.  T.  Cleve,  for 
the  untiring  benevolence  with  which  he  has  adviced  and 
assisted    me,   and   for  which  I  can  never  thank  him  enougL 


Concerning  the  mode  of  growth  of  the  diatoms,  it  seem? 
probable  that  generally  they  do  not  live  at  a  greater  depth. 
In  enormous  masses  they  occur  fixed  to  stones,  scaweed,  and 
smaller  algae,  and  to  the  very  bottom  in  the  waterline  and 
at  a  depth  of  a  few  inches.  Towards  the  deeper  water  thej 
increase  very  suddenly  in  number,  so  that  at  a  depth  of  only  a 
few  fathoms  the  bottomsoil  specimens  very  seldom  contained 
any  living  frustules,  and  in  the  mud  from  greater  depths  the 
valves  found  imbedded  are  always  very  scarce.  So  for  iu- 
stance  on  the  coast  near  Helsingfors  in  a  great  many  samplei 
taken  up  from  the  bottom,  I  always  found  masses  of  diatoms 
in  the  shallow  bays,  —  1 — 2  feet  deep,  —  but  almost  no 
valves  or  whole  frustules,  and  not  any  living  diatoms  at  all,  at 
a  depth  of  2  fathoms  or  more.  The  few  species  that  I  have 
found  imbedded  in  the  bottomclay  or  mud  from  the  deep 
water,  generally  are  such  as  live  free,  —  not  fixed  — ^ 
swimming  in  the  upper  layers  of  the  water,  and  tbese  I  thini 
in  sunshine  and  fine  weather  live  floating  at  the  very  surface 
of  the  water,  else  some  feet  underneath,  but  do  not  sink  doTru 
to  the  bottom  till  after  death.  The  species  which  commonly 
occur  in  bottom  specimens  are :  Navicula  didyma  K,  N.  Smithii 
Bréb.,  N.  interrupta  K.,  Pleurosigma  elongatum  Sm.,  Coscino- 
discus  polyacanthos  v.  balticus  Grun.,  fragments  of  Coscifl- 
Oculus  Iridis  Ehb.  or  radiatus  Ehb.  On  the  contrary,  one 
generally  misses  those  species,  which  in  such  enormou5 
masses  cover  the  bottom  and  the  seaweed  at  the  shore,  such 
as  Melosira  Jurgensii  K.,  M.  nummuloides  Dillw.,  Epithemiff, 
Amphorae,  Cocconeis  Scutellum  E.  and  Placentula  E.,  Gompho- 
nema  balticum  Cl.,  Achnanthes  longipes  Lgb.,  Rhoicosphenifl 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANO   TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.     BAXD    6.     N:0   21.      9 

curvata  Grun.,  Synedra  pulchella  and  affinis  K.  Schwarz^) 
also  observee  that  all  bottom  specimens,  examined  by  him, 
were  almost  destitute  of  diatoms,  and  J.  H.  L.  Flögel  *) 
says  that  the  bottom  specimens  contained  almost  no  valves, 
and  those  that  were  found  imbedded  in  them,  did  not  belong 
to  the  species  abundantly  occurring  on  the  shores.  A  similar 
observation  is  also  made  by  Gregory  ')  who  supposes  that 
the  species  which  are  mentioned  as  occurring  at  great  depths 
in  the  Atlantic  and  the  Pacific  Ocean,  have  not  lived  near 
the  bottom  but  have  sunk  down  after  death.  In  Cl.  &  Moll. 
Diat.  N:o  45  on  the  contrary  it  is  said  that  Epithemia  turgida 
Ehb.  and  Rhabdonema  minutum  were  found  in  the  Baltic 
on  Conferva  Aegagropila  at  a  depth  of  150  fathoms,  —  yet 
it  is  not  expressly,  said,  that  they  did  live  at  that  depth. 
Also  Flögbl  ^)  says  that  Paralia  marina  Sm.  seems  to  live 
in  the  deepest  regions. 

The  diatoms,  living  free  in  the  open  sea  near  the  surface, 
seem  to  occur  comparatively  sparingly,  as  could  also  be 
supposed  from  their  scarceness  in  the  bottom  mud.  Richest 
in  diatoms  I  always  found  shallow  bays,  —  1—2  feet  deep,  — 
open  to  the  sunshine  but  protected  from  winds  and  waves. 
Bays  which  answer  these  conditions,  and  which  are  quite  or 
nearly  cut  off  from  open  connection  with  the  sea,  and  thus 
have  a  water,  quite  fresh  to  the  taste  *),  —  often  have  a 
very  rich  vegetation  of  Diatoms,  which  there,  together  with 
smaller  green  algae  and  rests  of  lower,  microscopical  animals, 
form  a  layer,  often  several  feet  deep,  which,  on  the  surface, 
consists  of  still  living  algae  and  animals.  According  to  the 
relative  quantities  of  the  diatoms  and  the  green  algae  that 
compose  such  a  layer,  the  putrifaction  goes  faster  or  slower. 
If  the  main  part  consists  of  diatoms,  these  give  the  mäss  a 


»)  Hedwigia  1873  p.  49. 

')  Ostsee-Exp.  1871,  p.  86. 

*)  Grbg.  Clyde,  p. 

*)  Ostsee  Exp.  1871,  p.  87. 

*)  I  have  observed  and  examined  such  bays  with  quite  fresh  water  but 
containing  a  diatomaoeous  flora  of  brackisch  habitus  on  the  south  side 
of  Rådmansö,  Upland,  where  they  are  called  >mar>,  and  at  Stansvik  near 
Helsingfors.  They  seem  to  me  to  show  how  many  swedish  peatmosses 
have  originated:  a  shallow  little  bay  has  been  cut  off  from  connection 
with  the  sea,  its  water  has  become  fresh,  brackish  water  diatoms  and 
other  microscopical  planta  and  animals  have  formed  slit,  —  when  the 
silt  nearly  filled  up  the  basin,  Sphagnum  and  other  higher  plants  have 
begun  to  grow  there  and  have  formed  peat. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


10      JUHLIN-DANNFELT,    ON   THE   DIAT0M8    OF    THE    BALTIC  SEA. 

brown  colour  to  the  depth  of  ^/^ — 1  feet,  if  on  the  contrary 
green  algae  occur  in  it  in  greater  quantity,  oniy  the  surface 
is  green,  and  already  at  the  depth  of  one  inch,  the  mas«  gets 
quite  black  and  Bmells  of  hydrosulphuric  acid.  An  interesting 
fact  is  that  the  diatomaceous  flora  of  such  bays  contains  quite 
the  same  species  as  occur  imbedded  in  the  silt  from  the 
bottom  of  the  peatmosses  and  in  the  silty  clay  from  easteni 
Upland  which  I  have  examined,  and  it  is  very  different  in 
its  species  from  that  one  of  the  open  coast.  Here  the  main 
mäss  is  constituted  by  freely  floating  forms.  Especiallv 
characteristic  for  these  localitics  are :  Campylodiscus  EcbiBeL« 
K.,  and  Clypeus  K.,  Xavicula  pcregrina  K.,  oblonga  K.  anc 
sculpta  Ehb.,  Nitzschia  circumsuta  Bail  and  scalaris  S)L, 
Chaetoceros  Wighami  Bxw.  ( —  only  sporangial  forms  found  —> 
and  Melosira  Westii  Sm.  Besides  Epithemiae  and  Amphon 
cymbiforme  occur  there  very  commonly,  especially  if  Characet 
also  grow  there,  in  which  case  they  are  fixed  on  these. 
On  the  contrary,  some  species  which  otherwise  occur  very 
commonly  on  the  shores  of  the  Baltic,  are  here  very  seam 
or  quite  missing,  such  as  Rhoicosphenia  curvata  Gbun.,  Acl- 
nanthes  longipes  Lgb.,  brevipes  Ag.  and  subflexilis  Ehb.. 
Melosira  Jurgensii  K.,  M.  nummuloides  Dillw.,  and  CocconeL* 
Scutellum  Ehb. 

The  nature  of  the  bottom  has  also  a  great  influence  oc 
the  richness  of  the  Diatomaceous  vegetation,  so  that  wheri? 
the  bottom  consists  of  stones,  these  are  whoUy  covercd  witt 
a  mucous  film  of  diatoms.  A  bottom  of  clay  or  mud  is  clsd 
with  a  velvetlike  carpet  of  green  algae  and  Diatoms,  anc 
when  seaweed  grows  on  it,  this  too  is  quite  coverec 
with  diatoms.  A  sandy  bottom,  on  the  contrary,  is  quite 
sterile  in  respect  of  diatoms,  and  in  similar  localities,  - 
for  instance  the  shallow  strand  of  Oland  and  the  soulhera 
Skåne,  —  I  have  generally  found  no  diatoms  at  all,  save  or 
the  seaweed  thrown  up  by  the  swell. 

On  open  coasts,  where  rivers  do  not  make  the  water 
very  fresh,  the  diatomaceous  vegetation  of  the  Baltic  is  mainlj 
composed  of  brackish  species.  Among  these  the  most  com- 
mon  are:  Cocconeis  Scutellum  Ehb.,  Achnanthes  longipef 
Lgb.,  Mastogloia  lanceolata  Thw.,  Gomphonema  balticum  Ci. 
Synedra  pulchella  K.,  and  S.  affinis  E.,  Brebissonia  Boeckii 
Grun.,  Licmophorae  and  Melosira  Jurgensii  K.    Utterly  com- 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANO    TILL    K.    SV.    VET.AKAD.    HANDL.     BAND    0.     N:0   21.      11 

mon  on  similar  localities  are  also  Epithemia  turgida  Ehb., 
E.  sorex  K.,  E.  gibba  Ehb.  and  Roicosphenia  curvata  Grun. 
which  also  occur  in  fresh  water,  where  still  I  never  found 
them  in  so  enormous  masscs  as  in  the  Baltic.  Somcwbat 
less  common  are:  Mastogloia  Dansei  v.  eliptica  C.  Ag.,  Navicula 
peregrina  K.  and  N.  Smithii  Bréb.,  Nitzschia  Sigma  K.,  N. 
punctata  Grun.  and  N.  obtusa  Sm.,  Melosira  nummuloides 
DiLLW.  and  Grammatophora  oceanica  E. 

But  also  real  fresh  water  species  occur  commonly  on  the 
open  coast;  such  are  Cymbella  Gistula  Hempr.,  Araphora 
ovalis  K.,  Encyonema  caespitosum  K.,  Cocconeis  Placentula 
E.,  Cymatopleura  Solea  E.  (less  common),  Surirella  ovata  K., 
Staurosira  mutabilis  Sm.,  Cyclotella  Meneghiniana  K.,  Navicula 
oblonga  K.,  N.  rhynchocephala  K.  and  N.  viridula  K. 

The  fresh  water  flora  of  course  increases  very  much  in 
quantity  and  nuraber  of  species  in  deep  bays  such  as  the 
Vårtan  near  Stockholm,  the  Norrteljebay,  the  Bråviken  a.  o. 
and  in  such  localities  where  numerous  islets  protect  the  coast 
against  the  open  sea.  In  those  localities  such  decided  fresh 
water  species  are  found,  as  Cymbella  lanceolata  Ehb.,  C.  ga- 
stroides  E.,  Gomphonema  constrictum  Ehb.,  G.  acuminatum 
Ehb.,  g.  montanum  Schxtm.,  G.  dichotomum  Sm.,  G.  tenellum 
K.,  Navicula  hungarica  Grun.,  N.  radiosa  K.,  N.  limosa  K., 
Surirella  angusta  K.,  Melosira  varians  Sm.,  and  many  others. 
Moreover  in  the  same  localities  I  have  found  a  number  of  real 
raarine  species,  such  as  Amphora  sulcata  Greg.,  A.  laevis  Greg., 
A.  cymbifera  Greg.,  A.  granulata  Greg.,  Navicula  hyalina  Donk., 
N.  digitoradiata  Greg.,  Chaetoceros  Wighami  Btw.,  Pleurosigma 
Fasciola  Sm.,  Berkeleya  Dillwynii  Ag.,  and  some  species  of  the 
genera  Schizonema  and  Homoeocladia.  These  species  generally 
occur  on  the  open  coast  but  some  of  them  do  not  seem  to 
be  very  sensible  to  fresh  water.  I  have  already  stated  that 
some  of  them  occur  in  the  shallow  freshwater  bays,  above 
raentioned,  but  I  have  also,  for  instance,  found,  at  Norrtelje  in 
almost  fresh  water,  such  marine  species  as  Navicula  hyalina 
DoNK.,  Hyalodiscus  scoticus  K.  a.  o.  living  together  with 
the  decided  fresh  water  species  Melosira  varians  Sm.,  M. 
punctata  Sm.,  Gomphonema  acuminatum  and  constrictum  Ehb. 
This  is  in  direct  opposition  to  the  observation  of  Lagerstedt 
in  his  paper  on  marine  diatomaceae  from  Bohuslän,  p.  8, 
where    he    says    that    the   depth  bas  very  little,  the  saltness 

Digitized  by  VjOOQ IC 


12      JUHLIN-DANNFELT,    ON    THE    DIATOMS    OF    THE    BALTIC    8»A. 

of  the  water,  a  very  great  influcnce  on  the  diatomaceous 
vegetation. 

Besides  these  marine  forms  which  occur  rather  com- 
monly,  there  are  some,  which  I  almost  ncver  observed  living, 
but  which  are  very  often  found  in  the  bottomclay,  and  al- 
ways  abundantly  occur  in  the  bathingsilt  from  Xontelje, 
Furusund,  Dalarö  and  Ronneby,  as  well  as  in  some  reccnt 
earths  of  eastern  Upland,  viz:  the  bottomsilt  of  the  peat- 
mosses,  the  mud  from  the  bottom  of  some  lakes  in  the  same 
region  and  in  the  silty  clay  that  sometimes  forms  the  soil 
near  Norrtelje.  The  same  forms  also  occur  very  commonly 
in  the  postglacial  clay  that,  from  its  colour,  is  called  black- 
clay  (svartlera).  These  forms  are  Hyalodiscus  scotieus  (K.) 
Gbun.,  Melosira  Westii  Sm.,  M.  sulcata  Ehb.,  Rhabdonema 
arcuatum  K.,  Rh.  minutum  K.,  Coscinodiscus  Oculus  Iridiä 
E.  They  are  all  real  marine  species  which  still  occur 
very  common  in  Kattegat  and  seem  to  have  been  very  com- 
mon  in  the  Baltic,  when  it  was  in  more  open  connection 
with  the  Ocean  and  its  water  therefore  was  salter,  but  which 
have  grown  less  frequent,  and  finally  almost  disappeared  as 
the  water  has  become  less  salt. 

Neither  as  living  nor  imbedded  in  mud  or  recent  earths 
deposited  in  the  Baltic,  I  have  found  such  species  as  Acti- 
noptychus  undulatus  K.,  Coscinodiscus  excentricus  E.,  C. 
lineatus  E.,  Syndendrium  Diadema  E.,  Biddulphia  aurits 
Lgb.,  Rhabdonema  adriaticum  K.,  Surirella  fastuosa  E.,  Navi- 
cula  Lyra  E.,  N.  fusca  Greg.,  which  are  so  common  in  the 
ocean,  and  also  in  the  Kattegat  characterize  the  diatomaceous 
vegetation. 

Generally,  when  a  marine  species  is  left  in  a  sea  the 
water  of  which  is  gradually  growing  fresher,  it  bccomes 
smaller  and  often  crippled.  The  marine  species  occurring 
in  the  Baltic  scarcely  show  any  such  degeneration,  compared 
with  the  same  species  living  in  salt  water,  except  that  gene- 
rally the  striation  is  a  little  denser  than  in  marine  specimens. 
An  exception  makes  Melosira  Westii  Sm.,  of  which  the  sub- 
fossil  Baltic  form  is  much  smaller  than  that  one  from  the 
marine  habitats;  the  Baltic  form  measures  about  0,01  mm. 
in  diam.,  the  marine,  0,02 — 0,04  mm.  Quite  the  contrary  is 
the  case  with  Coscinod.  polyacanthos  Grun.  of  which  the 
Baltic  form,  —  v.  baltica  Grun.  — ,  is  bigger  than  the  form 

Digitized  by  VjV^UV  IC 


BIHANO    TILL    K.    8V.    VET.-AKAD.    HANDL.     BAND   6«    N:0   21.      13 

occumng  in  the  Arctic  Sea.  The  species  living  both  in 
brackish  and  in  fresh  water  do  not  seem  to  foUow  any  rule 
as  to  their  relative  dimensions. 

An  other  question  of  some  interest  is  that  one,  whether 
the  diatomaceous  vegetation  is  quite  the  same  in  all  parts 
of  the  Baltic.  From  the  Gulf  of  Bothnia  I  have  had  only 
few  samples  for  examination  and  therefore  I  do  not  know 
its  diatomaceous  flora  very  well,  but  in  the  slides  that  1 
have  examined,  the  fresh  water  species  were  predominant 
över  the  real  Baltic  ones.  Regarding  the  vegetation  of  the 
rest  of  the  Baltic,  the  freshwater  species  seem  to  decrease  to- 
wards  the  south,  so  that,  for  instance,  Cymbella  Cistula  Hempb., 
Encyonema  caespitosiim  K.,  Cymotopleura  Solea  Sm.  and  others 
which  are  very  common  on  the  coast  of  Upland,  are  very 
ecarce  already  in  the  Kalmar  Sound  and  very  rare  on  the 
coast  of  Skåne  and  Blekinge ;  on  the  other  hand,  the  marine 
forms  grow  less  frequent  from  the  south  to  the  north,  so 
that,  for  instance,  Melosira  Borreri  Sm.,  M.  nummuloides  Dillw., 
Achnanthes  longipcs  Lgb.,  Licmophorae  a.  o.  are  common 
on  the  coast  of  Skåne  and  Blekinge  but  scarce  more  to  the 
north.  So  some  really  marine  species,  such  as  Navic.  directa 
Sm.  and  N.  cruciformis  Donk.,  are  found  only  in  the  south- 
most  part  of  the  Baltic. 

Of  the  synonyms  I  have  quoted  only  those  which  I 
have  thought  necessary  for  the  distinct  indication  of  the 
species,  and  those  which  are  used  in  papers  on  Baltic  dia- 
töms.  Moreover  I  have  generally  quoted  the  work  that  I 
have  used  for  the  determination  of  the  species. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


14        JUHLIN-DANNFELT,    ON    THE   DIATOMS    OF    THE    BALTIC  SEA. 


List  of  the  Baltic  Diatoms. 

Ordo  I.    Placochromaticfe. 
Fam.  CooooneideeB. 

Cooooneis  Ehb. 

C,  Scutellum  Ehb. 

Exceedingly  common  in  the  southern  part  of  the  Baltic, 
rather  common  on  the  coast  of  Roslagen,  scarcely  occnrring 
in  the  Gulf  of  Bothnia  and  in  the  Finnish  bay.  Very  seldom 
found  in  bays  with  almost  freshwater:  Nontelje. 

v.  stauroneiformis  Sm. 

Sm.  Syn.  Vol.  I,  p.  22,  Pl.  III,  fig.  34  a. 

With  the  raain  epecies,  not  common. 

C.  Pediculus  Ehb. 

V.  H.  D.  B.  Pl.  XXX,  figg.  28—30. 

Very  seldom  in  the  southern  part  of  the  Baltic:  Sölves- 
borg, Gotland:  Ostergarn  (Clete);  less  rare  in  the  Gulf  of 
Bothnia:  Rathan  (Clbve),  Haparanda  (Cleve),  Ångermanland: 
Näske  (Cleve). 

C.  Placentula  Ehb. 

V.  H.  D.  B.  Pl.  XXX,  figg.  26,  27. 

Common  in  all  parts  of  the  Baltic. 

Besides  the  typical  form  that  is  also  common  in  fresh 
water,  another  form  occurs  very  commonly  in  the  Baltic. 
This  form  I  name 

var.  baltica  nov.  var. 

Valve  larger  and  more  rounded  than  in  the  main  epecies, 
striae  distinct,  about  15  in  0,01  mm.,  punctate.  The  puncu 
are  deose  on  the  ioferior  valve,  on  the  upper  valve  they 
are  more  disfcant,  forming  5 — 7  wavy,  loogitudinal  rows.  The 
frustule  is  plane  or  arched.  Length  0,035 — 0,046  mm.,  breadtb 
of  the  valve  0,025 — 0,03  mm.     Plate  I,  figs  1  a— c. 

Very  common  in  the  southern  part  of  the  Baltic,  more 
scarce  in  the  Gulf  of  Bothnia. 

ScHUMANN  ^),  in  his  list  of  Prussian  Diatomaceae,  enume- 
rates  the  foUowing  species  as  occurring  in  the  Baltic: 

O  Preuss.  Diat.  1867,  p.  44. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANO    TILL    K.    SV.    VBT.-AKAD.    HANDL.    BAND.    6«    N:0   21.      15 

C.  pygmaea  K. 

C.  oceanica  K. 

C.  denudata  K. 

C.  depressa  K. 

C.  marginata  K. 

C.  mediterranea  K. 

C.  peruviaoa  K. 

C.  baltica  Schum. 

C.  tcnera  Schum. 

As  far  as  can  be  decided  from  KOtzings  small  figures, 
Bac.  Pl.  5,  figs.  VI  and  VIII,  it  seems  as  might  C.  pygmaea, 
marginata  and  depressa  only  be  forms  of  C.  Placentula  or 
C.  Pediculus,  C.  pcruviana  and  C.  mediterranea  forms  of 
C.  Scutellum.  C.  oceanica  E.  is  perbaps  identic  with  my 
C.  Placentula  var  baltica;  the  same  seems  the  case  be  with 
C.  tenera  Schum.,  C.  baltica  Schum.  is  quite  unknown  to 
me.     Perbaps  it  is  a  small  form  of  N.  elliptica  K. 

Fam.  Mastogloiaoe». 

Hastogloia  Thw. 

M,  lanceolaia  Thw. 

This  species  seems  to  be  very  slightly  different  from 
M.  Smithii  Thw.,  and  those  two  forms  seem  also  to  be  con- 
founded  or  not  quite  well  distinguished  from  each  other  by 
most  authors.  The  figs.  340  and  341  in  Smith  Syn.  Pl.  LIV 
seem  to  represent  the  same  species.  According  to  Grunow  *) 
the  difference  between  the  freshwater  species  M.  Smithii  Thw. 
and  the  marine  M.  lanceolata  Thw.  is,  that  in  the  former 
the  central  nodule  is  dilated  to  the  sides,  else  they  are 
»uberaus  ähnlich».  This  does  not  agree  with  the  figs.  13  and 
14,  Plate  IV,  in  Van  Heurcks  Synopsis  nor  with  the  speci- 
mens  of  M.  Smithii  in  Cl.  &  Möll.  Diat.  N:o  86,  if  the 
dilated  nodule  does  not  signify  the  unstriated  area  that 
generally  surrounds  the  central  nodule.  According  to  Vajj 
Heurcks  Synopsis  the  main  difference  between  the  two  forms 
seems  to  be,  that  M.  lanceolata  bas  its  transversal  striae 
quite  parallel,  M.  Smithii,  on  the  contrary,  has  them  radiating. 
In  the  Baltic  two  forms  occur,  distinguished  from  each  other 
only    by    the    difference    in    outline;    in    both  the  striae  are 


')  Gbun.  Verh.  Wien  1860,  p.  676,  676. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


16        aUHLIN-DANNFELT,    ON    THE    DIAT0M8    OF    THE    BALTIC  SIA. 

somewhat  radiating.  I  refer  them  both  to  M.  lanceoUu 
Thw.,  because  thie  epecies  lives  in  salt  water  and  because 
Grunow  and  Cleve  ^)  have  enumerated  this  species  but  not 
M.  Smithii  a8  occurring  in  the  Baltic.  The  form,  given  in 
Cl.  &  MÖLL.  Diat.  N:o  86  as  M.  Smithii  Thw.,  belongs  te 
ray  var.  amphicephala.  The  two  forms,  that  I  have  fonnc 
in  the  Baltic,  are: 

var.  elliptica. 

VH.  D.  B.  Plate  IV,  figs.  16,  17. 

Common  in  all  parts  of  the  Baltic.     Plate  I,  fig.  2  a. 

var.  amphicephala, 

Plate  I,  fig.  2  b. 

Still  more  common  than  the  previous  var. 

M,  exigua  Lewis. 
VH.  D.  B.  Pl.  IV,  fi|s  25,  26. 

Not  common:  Gotl.:  Ostergarn  (Cleve),  Elintehamn,  Åbo, 
Helsingfors,  Travemiinde,  Oland:  Mörbylånga,  Västervik. 

M.  Dansei  Thw. 

VH.  D.  B.  Pl.  IV,  fig.  18. 

Rare:  Gotland:  Tjeldervik  (Cleve),  Elintehamn. 

var.  elliptica  (C.  Ag.). 

VH.  D.  B.  Pl.  IV,  fig.  19. 

As  I  am  not  quite  sure  that  the  form  occurring  in  the 
Baltic  is  that  one  named  by  Ag.,  I  give  a  figure  of  it  in 
Pl.  I,  fig.  3. 

Rather  common:  Malmö,  Earlshamn,  Öland:  Mörbylånga. 
Gotland:  Östergarn  (Cleve),  Ealmar,  Vestervik,  Oskarshamn, 
Oxelösund,  Roslagen,  Åbo.  Found  in  the  deep  Norrtelje  bay 
in  almost  fresh  water,  but  not  noticed  in  the  Gulf  of  Bothnia. 

M.  Braunii  Grun. 

VH.  D.  B.  Pl.  IV,  figs  21,  22. 

Pl.  I,  fig.  4. 

Not  rare:  Malmö,  Sölvesborg,  Ealmar,  Öland:  Mörby- 
långa, Gotland:  östergarn  (Cleve),  Oxelösund,  Roslagen  in 
brackish  water.     Norrtelje  in  almost  fresh  water. 

var.  pumila  Gbun. 

VH.  D.  B.  Pl.  IV,  fig.  23. 

Rather    rare:    Sölvesborg,    Travemiinde,  Gotland:   öster- 
garn,  Furusund,  Åbo. 
•)  Cl.  Sv.  o.  N.  Diat.  p.  230. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


filHANO   TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.     BAND    6.     N:0   21.       17 

Fam.  Aohnantheae. 
Achnanthes  Boby  St.  Vincent. 

A.  longipes  Ag. 

Grun.  Aret.  Diat.  p.  18. 

Very  common  on  greater  algae  on  the  coasts  of  Skåne, 
Blekinge  and  Gotland,  not  rare  in  the  Kalmar  Sound,  more 
scarcely  occurring  on  the  coasts  of  Södermanland  and  Upland 
and  in  the  Finnish  bay,  not  noticed  in  the  Gulf  of  Bothnia. 

v.  constiicta  GRUTi. 

Gotland:  östergarn  (Cl.). 

A,  subsessilis  A  G. 

Aret.  Diat.  p.  18.     VH.  D.B.  XXVI,  figis  21,  22. 
Pillau   (ScHUM.   1867,  p.  44);   Travemiinde   (Ostsee  Exp. 
1871,  p.  177),  Malmö,  Klintehamn. 

^1.  hrei*ipe8  Ag. 

Aret.  Diat.  p.  18.    VH.  D.  B.  Pl.  XXVI,  fig:s  10—12. 

Not  common:  Travemiinde,  Malmö,  Karlshamn. 

A.  danica  (Flögel)  Grun. 

Aret.  Diat.  p.  21. 

In  the  Baltic  (Aret.  Diat.),  Helsingfors. 

A,  lanceoJata  (Bréb.)  Grun. 

VH.  D.  B.  Pl.  XXVII,  fig:s  8-11. 

Helsingfors,  Visby. 

Fam.  Epithemieae. 
Epithemia  Ehb. 
E.  turgida  (Ehb.)  Kt)TZ. 

Utterly  common  in  all  parts  of  the  Baltic.  Xever  failing 
in  the  black-clay,  etc. 

var.    Weatermanni  (E.)  KtTZ. 
The  most  common  form. 
var.   Vertagns  (KUtz.)  Grun. 
VH.  D.  B.  Pl.  XXXI,  fig.  7. 
Very  rare.     Travemiinde. 

E,  Zebra  (Ehb.)  KUtz. 

var.  genuina  Grun. 

Gro.  Verh.   Wien  1862,  p.  328. 

Rare:  Upland:  Blidö.    Subfoss.:  Bathing  silt  from  Dalnrö. 

Digitize(iby  VjOOQ IC 


18        aUHLIN-DANNFBLT,    ON   THE    DIAT0M9    OF    THE    BALTIC    SEA. 

var.  Saxonica  (KtTZ.)  Grun. 
Grun.  1.  cit. 

Rare:  Rostock,  Travemiinde,  Sölvesborg,  Helsingfors, 
var.  Porcellus  KttTZ. 
Grun.  1.  cit. 

Very  common  everywhere  in  the  Baltie. 
var.  prohoscidea  Grun. 

Grun.  Verh.  Wien  1862,  p.  329;  nec  Grun.  in  VH.  D.B. 
PL  XXI,  f.  10. 

Not  common:  Sölvesborg,  Roslagen,  Vesterbotten:  Rathan. 

E,  Argus  KtTZ. 

VH.  D.  B.  Pl.  XXX,  fig:s  15—17. 

Rare:  Gotland:  Slite  (Cleve),  Roslagen. 

E,  intennedia  HiLSE. 

Rare:  Upland:  Riddersholm. 

E.  gihha   Ehb. 

var.  genuina  Grun. 

Grun.  Verh.  Wien  1862,  p.  327. 

var.  ventricosa  (KUtz.)  Grun. 

Grun.  Verh.  Wien  1862,  p.  327. 

Both  varr.  very  common  at  the  open  coast  as  well  »j 
in  bays  with  almost  fresh  water.  On  the  contrary  var.  pi- 
rallela  Grun.  seems  to  be  quite  failing  in  the  Baltie. 

E.  Sorex  Kt?TZ. 
Utterly  common. 

E.  gihherula  Ehb. 
var.  Miisculus  K. 

Grun.  Verh.  Wien  1862,  pag,  331. 
Very  varying  in  size.     L.  0,015 — 0,06  mm. 
Rare:    Gotland:  östergarn  (Cleve),  Klintehamn,  Upland. 
Blidö,  Travemiinde  (f.  minutissiraa). 
var.  rupentris  (Sm.)  Grun.  1.  cit. 
Rare:  Travemiinde. 

E,  constricta  Sm. 
Sm.  Syn.  Plate  XXX,  fig.  248. 

Very  rare:  Malmö  (Cl.  &  Moll.  Diat.  N:o  136),  Trave- 
miinde. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG   TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.  HANDL.     BAND    «.     N:0   21.       19 

E,  baltica  Schum. 

ScHTJM.  1862,  p.  183,  Pl.  VIII,  fig.  5. 
Harbour  of  Pillau  (Schum.  1.  cit.).     Unknown  to  me.    Is 
perhaps  E.  gibberula  Ehb.  var.  producta  Grun. 


Fam.  Amphorese. 

Amphora  Ehb. 

A.  ovalis  K. 

Rare  in  the  southmost  parts  of  the  Baltic:  Travemiinde. 
Grows  less  rare  towards  the  north,  on  the  open  coast  and 
in  deep  bays  with  almost  fresh  water:  Gotland:  östergam 
(Cleve),  Klintehamn,  Vestervik,  Kalmar,  Roslagen. 

A,  aalina  Sm. 

Sm.  Syn.  Pl.  XXXI,  fig.  251. 

Rare  Gotland  (Cl.  &  Möller  Diat.  N:o  86),  in  the  Kal- 
mar sound,  Roslagen,  Helsingfors. 

A,  angusta  Greg.  f.  minuta. 
ScHM.  Atl.  Pl.  21,  fig:s  65,  66;  Pl.  II,  fig.  10. 
About  the  half  as  big  as  Schmidts  fig:s. 
Very  rare:  Vestervik. 

A,  macilenta  Greg. 

Greg.  Clyde  p.  38,  Pl.  IV,  fig.  65. 

Plate  I,  fig.  6. 

Agrees  very  well  with  the  description  given  by  Gregort, 
except  that  the  striaB  of  the  Baltic  form  are  denser,  22 — 24 
in  0,01  rom.  From  Gregorys  figure  it  diff^ers  by  its  very 
distinct  central  nodule. 

Rare:  Oskarshamn,  Vestervik,  Kalmar,  Gotl.:  Klintehamn. 

A,  cymbifera  Greg. 

Greg.  Clyde  p.  54. 

I  have  found  only  the  var.  with  the  punctation  of  the 
striae  scarcely  visible.  Striae  11 — 12  in  0,01  mm.  Repre- 
sented  in  Schm.  Atl.  Pl.  25,  fig:8  33—35. 

Rare:  Gotland:  Ostergarn  (Cl.),  Klintehamn,  Kalmar, 
Vestervik,  Roslagen:  Blidö  and  Rådmansö. 

Subfossil:  not  rare  in  silt  from  the  bottom  of  peat  mos- 
ses in  Roslagen. 

Digitized  by  LjOOQ IC 


20        aUHLlN-PANNPBLT,    ON    THE    DIATOHS    OP    THE    BALTIC   SEl. 

A.  roblista  Greg. 

ScHM.  Atl.  Pl.  27,  fig:8  38—41. 

Rare:  Södertelje  (Schm.  Atl.),  Upland:  Riddersholm. 

Subfossil:  Bathing  silt  from  Dalarö. 

var.  minor  n.  var. 

Schm.  Atl.  Pl.  27,  fig.  38. 

Pl.  II,  fig.  7. 

Differs  from  the  main  species  by  the  indistinctlj  puncteu 
strise,  11 — 13  in  0,01  mm. 

Rare:  Malmö,  Sölvesborg. 

Subfossil:  Bathing  silt  from  Dalarö,  recent  silt  in  th^ 
peatmosses  in  Roslagen. 

A.  ataurophora  nov.  spec. 

Plate  I,  fig.  9. 

Little,  hyaline.  Side  view  eliptical  or  oval,  inner  borde: 
of  the  valve  straight  or  a  little  incurved.  Valve  with  i 
staiiros  that  widens  towards  the  dorsal  eide.  Length  0,0U  mm 
Unstriated.  Connecting  membrane  with  one  longitudinal  furrov 

Very  rare:  Vestervik. 

A.  Hulcata  (Bréb.)  Greg. 

Greg.  Clyde  Pl.  V,  fig.  92.  Schmidt  Atl.  Pl.  26,  figs  46, 4: 

Plate  II,  fig.  8. 

Like  the  figs  in  Schmidts  Atlas,  differs  from  Gregoki? 
quoted  figure  by  its  very  conspicuous  central  nodule.  Str> 
very  fine. 

Rare:  Gotland:  Slite,  Helsingfors,  Kalmar,  Vestervik. 

A.  granidata  Greg. 

Greg.  Clyde  Pl.  VI,  fig.  96. 

Rare:  Vestervik,  Gotland:  Klintehamn. 

A.  Icevis  Greg. 

Greg.  Clyde  Pl.  IV,  fig.  74.    Plate  II,  fig.  5. 

Rare.     Gotland:  Klintehamn,  Vestervik,  Kalmar. 


Fam.  OymbelLedd. 

Gymbella  Ag. 

C,  lanceolata  E. 

Only    in    slightly    brackish    water.      Rostock,    Vaxholm 
(Cleve),  Rathan  (Cleve). 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANO    TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.     BAND   6.     N:0    21.      21 

C.  cymhifonnis  K. 

ScHM.  Atl.  Plate  X,  fig.  13. 

Rare:  Gotland:  Tjeldervik,  Norrtelje,  Helsingfors. 

C,  parva  (Sm.). 

ScHM.  Atl.  Pl.  X,  fig:8  14,  15. 

Fresh  water  species  rarely  oceurring  in  slightly  brackish 
water.  Harbour  of  Travemiinde  (Ostsee  Exp.  1871,  p.  177), 
Gotland  (Cl.  &  Möll.  Diat.  N:o  86). 

C,  BoecHi  K. 

SCHM.    Atl.   Pl.   X,   fig.    11. 

Gotland:  Klintehamn,  Heleingfore,  Rathan  (Cl.). 

C.  Cistula  Hempr. 

ScHM.  Atl.  Pl.  X,  fig:8  25,  26. 

Fresh  water  species  that  occurs  rather  commonly  as  far 
to  the  south  as  on  the  shore  of  Upland  and  in  the  Finnish 
bay,  but  only  the  long  var.  represented  in  Schm.  Atl.  Pl.  X, 
fig.  26.  South  of  Upland  it  seems  to  be  very  rare.  •  The 
short  förra,  —  Schm.  Atl.  Pl.  X,  fig.  25  — ,  I  have  found 
only  in  a  gathering  from  Rostock. 

C.  gastr oides  K. 

Schm.  Atl.  Pl.  IX,  fig:s  1,  2. 

Fresh  v^ater  species,  in  almost  fresh  water:  Rostock. 

C,  helvetica  K. 

Grun.  Aret.  Diat.  p.  26. 

Schm.  Atl.  Pl.  X,  fig.  18. 

In  the  Gulf  of  Bothnia:  Haparanda  (Cl.),  Rathan  (Cl.), 
Ångermanland:  Näske  (Cl.).  South  of  it  very  rare:  Blidö, 
in  the   slightly   brackish  water  of  Rostock  and  Travemiinde. 

C,  turgidula  Grun. 

Schm.  Atl.  Pl.  IX,  fig.  25. 

In  the  slightly  brackish  water  at  Rostock. 

C.  afjinis  K. 

VH.  D.  B.  Pl.  n,  fig.  19. 

Gulf  of  Bothnia:  Haparanda  (Cl.),  Rathan  (Cl.),  Ånger- 
manland:  Näske  (Cl),  Helsingfors. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


22        JUHLIN-DANNFELT,    ON    THE    DIATOMS    OF    THE    BALTIC    &EA. 

C,  obtuBa  Greg. 

ScHM.  Atl.  Pl.  IX,  fig:s  41—45. 

(iotland  (Cl.  &  Moll.  Diat.  N:o  86),  Klintehamn. 

C,  pmilla  Grun. 
ScHM.  Atl.  Pl.  9,  figis  36,  37. 

Rare:  Gotland:  Bogevik  (Cleve),  Ostergarn  (Cleve  . 
Klintehamn,  Malmö. 

i\  salinarum  Grun. 
ScHM.  Atl.  PL  9,  fig.  28. 
Very  rare:  Helsingfors. 

Encypnema  K. 

E,  campitosum  (K.)  Sm. 

Not  found  in  the  south  part  of  the  Baltic;  common  in 
the  Gulf  of  Bothnia,  in  the  Finnish  bay  and  on  the  coast  of 
Roslagen:  Rathan  (Cl.),  Helsingfors,  Vaxholm,  Norrtelje. 

v.  ovata. 

ScHM.  Atl.  Pl.  X,  fig:8  45,  46. 

Helsingfors,  Upland:  Blidö. 

/s.  prostratum  Ralfs. 

ScHM.  Atl.  Pl.   10,  fig:8  64—69. 

Rathan  (Cleve),  Vaxholm  (Cl.). 

E,  centrieosum  K. 
Haparanda  (Cl.). 

Fam.  QoinplioneinaoeaB. 

Gomphonema  Ag. 

G,  acuminatxun  Ehb. 

In  the  slightly  brackish  water  at  Norrtelje. 

(j,  constrictittn  Ehb. 

In  the  scarcely  brackish  water  at  Vaxholm  (Cl.)  and 
Norrtelje. 

G,  inoiitanum   ScHUM. 
Gotland:  Slite  (Cl.). 

6r.  subtile  Ehb. 

In  the  Bttltic  (Schum.  1862). 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIUANG    TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.     BAND    6.     N:0    21.      23 

ö.  angustatiim  (K.)  Grun. 
Norrtelje. 

G.  dichotomum  Sm. 
Rathan  (Cl.). 
var.  intricatum  (K.). 
Rathan  (Cl.). 

G,  tenellum  K. 
Rathan  (Cl.). 

G,  oltvaceum  Ehb.  var.  salinum, 
Ångermanland:  Näske  (Cl.). 

G*  balticum  Cl. 

VH.  D.  B.  Pl.  XXV,  fig.  24. 

Utterly  common  in  all  parts  of  the  Baltic. 

Bhoioosphenia  Gbun. 

Rh.  curvata  (K.)  Grun. 

Very    common    in    brackish    and   in  almost  fresh  water, 
especially  on  greater  algae. 

RL  fracta  var.  baltica  ScHUM. 
ScHUM.  1867,  Pl.  I,  figrs  19  a— c. 
Very  rare.     Gotland:  Fridhem. 

Fam.  NavloiLlaoeae. 

Navioula  Bory  S:t  Vinc. 

N.  geidilia  DoNK. 

DoNK.  Brit.  Diat.  Pl.  XII,  fig,  1. 

Very  rare.     Upland:  Blidö. 

iV.  major,  KtJTZ. 
ScHM.  Atl.  Pl.  42,  fig.  17. 

In    scarcely    brackish    water:    Rostock,    Vaxholm    (Cl.), 
Norrtelje. 

xV.  viridis  NiTZSCH. 

ScHM.  Atl.  Pl.  42,  fig.  11. 

Rare.     Rathan  (Cl.). 

Subfoss.:  Upland:  recent  silt  in  Blidö. 

v.  eommutata  Grun. 

Rare.     Kalmar. 

Subfoss.:  Upland:  in  alluvial  clay  from  Järsö. 


Digitized  by  LjOOQ IC 


24        JUHLIN-DANNFELT,    ON    THE    DIAT0M8    OF    THE    BALTIC   SEA. 

N.  JSrebuaonii  KtTZ. 

VH.  D.  B.  Pl.  V,  fig.  7. 

Rattan  (Cl.). 

Subfossil:  Upland:  diatomaceous  deposit  in  Blidö. 

N,  mesolepta  Ehb. 

Grun.  Verh.  Wien  1860,  p.  520. 

According  to  the  exposition  of  this  species  given  bv 
Grunow  (loc.  cit),  I  ref  er  to  it  N.  Termes  Ehb.,  X.  bica- 
pitata  L:dt  a.  o.  which  are  very  slightly  distinct  from  one 
anotber. 

var.  nodulosa  (K.)  Grun. 

Grun.  loc.  cit.  p.  120. 

Rare:  Harbour  of  Travemiinde  (Ostsee  Exp,  1871,  p.  177), 
Sölvesborg. 

var.  constricta  Grun. 

N.  Termes  var.  stauroneiformis  VH.  D.  B.  Pl.  VI,  fig.  12, 

Norrtelje,  Helsingfors,  Blidö  in  Upland. 

N.  borealis  KtJTZ. 

Helsingfors  in  sligbtly  brackisb  water. 

N,  appendiculata  (Ag.)  KUtz. 
VH.  D.  B.  Pl.  VI,  figrs  18—20. 
Gotland:  Slite  (Cl.). 

A^.  Pimmlaria  Cl.  v.  baltica  Grun. 
In  tbe  Baltic  (Aret.  Diat.  p.  27). 
v.  subproducta  Grun. 
In  tbe  Baltic  (Aret.  Diat.  p.  27). 

N,  aubcapitata  Greg.  v.  stauroneiformis, 
VH.  D.  B.  Pl.  VI,  f.  22. 
Gotland:  Tjeldervik  (Cl.). 

N,  crucifonnis  Donk. 
Travemiinde. 

N,  hungarica  Grun. 

Aret.  Diat.  p.  27. 

In  the  almost  fresh  water  of  Norrtelje,  Haparanda  (Cl.). 

v.  humilis  (DoNK.)  Grun. 

Aret.  Diat.  p.  27. 

N.  globiceps  L:dt  Spb.  Pl.  II,  fig.  25. 

Norrtelje  with  the  former.   Earlshamn,  Haparanda. 

Digitized  by  LjOOQ IC 


BIHANQ    TILL   K.    8V.    VET.-AKAD.    HANDL.     BAND   6.     N:0   21.      25 

N.  digitoradicUa  Greg. 
Aret.  Diat.  p.  32. 

Somewhat  rare:  Malmö,  Sölvesborg,  Travemiinde,  Got- 
land: Bogevik  (Cl.),  Upland. 

Subfoss.:  In  silty  clay  from  eastern  Upland. 

N,  cyprinus  (Sm.)  Grun. 
Vaxholm  (Cl.). 

N,  bothnica  Grun. 

Aret.  Diat.  p.  32. 

Ångermanland:  Näske  (Cl.),  Hernösand  (Cl.  &  Moll. 
Diat.  N:o  237),  Rathan  (Cl.),  Haparanda  (Cl.),  Helsingfors, 
Karlshamn. 

Subfoss.:  Upland:  in  recent  silt  from  Rådmansö. 

N,  Placentula  Ehb.  var.  subsaUa  Gritn. 
Aret.  Diat.  p.  34;  VH.  D.  B.  Pl.  VHI,  f.  31. 
Rare:  Helsingfors  (little  form  with  17  striae  in  0,01  mm.), 
Gotland:  Klintehamn. 

N,  pereg7*ina  KtJTZ. 

VH.  D.  B.  Pl.  Vn,  fig.  2. 

Common  in  all  parts  of  the  Baltic:  Rathan  (Cl.),  Åbo, 
Helsingfors,  Roslagen,  Vaxholm,  Gotland :  östergarn  (Cl.)  and 
Klintehamn,  Karlshamn,  Sölvesborg,  Kiel  (Schm.  Atl.  Pl.  47). 

var.  Meniscus  Schum. 

According  to  Grunow  —  Aret.  Diat.  p.  33  —  it  is  com- 
mon in  the  Baltic.  I  found  it  only  at  Helsingfors  in  almost 
fresh  water. 

N.  Meiiiaculuif  Schcm. 

In  the  Baltic  (Schum.  1867). 

N,  rhyiichocephala  KOtz. 

Aret.  Diat.  p.  33. 

Not  rare.  On  the  open  coast  and  in  bays.  Rathan  (Cl.), 
Upland,  Helsingfors,  Södermanland:  Häringe,  Dalarö,  Got- 
land: Östergarn,  Klintehamn. 

Subfoss.:  Bathing  slick  from  Norrtelje,  silt  in  the  peat- 
mosses  of  Roslagen. 

v.  amphiceros  Ki*TZ. 

Aret.  Diat.  p.  33. 

Schm.  Atl.  Pl.  XLVH,  f.  25. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


26        JUHLIN-DANNFKLT,    ON    THE    DIATOMS    OF    THE    BALTIC   SRA. 

As  the  former.  Rathan  (Cl.),  Abo,  Xorrtelje,  Dalarö, 
Gotland:  östergam  (Cl.),  Klintehamn,  Karlshamn,  Sölvesborg. 

X,  oblonga  KCtz. 

VH.  D.  B.  Pl.  VII,  fig.  1. 

In  slightly  brackish  water.  Rathan  (Cl.),  Ångermanland: 
Näske  (Cl.),  Upland:  Rådmansö,  Södertelje  (Cl.),  Gotland: 
Slite  (Cl.),  Klintehamn,  Rostock. 

Subfoss.:  bathing  silt  from  Dalarö. 

.V.  ciridula  Kt!TZ. 
Aret.  Diat.  Pl.  II,  fig.  35. 

Rather  common  in  the  Baltic:  Karlshamn,  Gotland:  Slit« 
(Cl.),  Klintehamn,  Södertelje  (Cl.),  Norrtelje,   Helsingfors. 

A^.  radiosa  KiJTZ. 

Gotland:  Slite  (Cl.),  Klintehamn,  Norrtelje. 

N,  dicephala  KiJTZ. 

Rare:  Karlshamn,  Gotland:  Klintehamn,  Helsingfors. 

Subfossil:  In  alluvial  clay  from  Wassunda,  Upland. 

A^.  gracilia  (K.)  Grun. 

VH.  D.  B.  Pl.  Vn,  fig:s  7-10. 

Helsingfors,  Bråviken,  Malmö. 

A'.  Hcutelloides  Sm. 

In  the  Baltic  (ScHUM.  1862). 

A^.  cincta  Ehb. 

VH.  D.  B.  Pl.  VII,  fig.  14. 

Rare:  Malmö  (Cl.  &  Moll.  Diat.  N:o  107),  Gotland: 
Bogevik  (Cl.);  Åbo. 

v.  Ileupri  Grun.    VH.  D.  B.  Pl.  VII,  fig.  15. 

Malmö  (Cl.  &  Moll.  Diat.  N:o  107),  Gotland:  Slite  (Cl.). 
Klintehamn,  Helsingfors. 

v.  leptocephala  Bréb. 
.VH.  D.  B.  Pl.  VII,  fig.  16. 

Klintehamn. 

A^.  cryptoeephala  K. 
VH.  D.  B.  Pl.  VIII,  fig:s  1  and  5. 
Helsingfors,  Gotland:  Klintehamn. 
var.  latior  nov.  var.  Plate  II,  fig.  12. 
Val  ve  broadly  lanceolate,  with  capitate  ends,  striae  highly 
radiating  even  at  the  ends,  22  in  0,01  mm. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANO    TILL    K.    SV.    YET.-AKAD.    HANDL.     BAND    B.    N:0    21.      27 

Helsingfors,  Visby,  Klintehamn. 
var.  exilis  (Kutz.)  Grun. 
VH.  D.  B.  Pl.  VIII,  %  2. 

Helsingfors. 

iV.  Thurholmensis  no  v.  spec. 

Plate  I,  fig.  11. 

Valve  lanceolate,  with  produced,  capitate  ends.  Striae 
very  fine,  26  in  0,01  mm.,  transversal,  reaching  the  median  line. 

Belongs  to  the  group  of  Nav.  cryptocephala  and  seems 
to  stånd  nearest  to  N.  gregaria  Donk.,  but  differs  by  the 
capitate  ends  and  the  fine,  quite  transversal  striae. 

Very  rare:  At  Thurholm  near  Helsingfors. 

N.  arenaria  DoNK. 

VH.  D.  B.  Pl.  Vin,  fig.  18. 

Sölvesborg,  Karlshamn. 

N.  divergens  Sm. 

Gotland:  Klintehamn,  a  linear  form  with  broad,  rounded 
extremities.     Plate  II,  fig.  13. 

iV.  limosa  K. 

VH.  D.  B.  Pl.  XII,  fig.  18. 

Gotland:  Slite  (Cl.),  Södertelje  (Cl.),  Rathan  (Cl.). 

.V.  ventricosa  DoNK. 

Donk.  Brit.  Diat.  p.  74,  Pl.  XII,  fig.  7. 
Karlshamn,  Kalmar,  Gotland  (Cl.  &  Moll.  Diat.  N:o  86). 
Only  in  almost  fresh  water. 

N,  subdivisa  Grun. 

In  the  Baltic  (Grun.  Aret.  Diat.  p.  29). 

N.  palpebralis  Bréb. 
VH.  D.  B.  Pl.  XI,  fig.  8. 
Very  rare.     Ystad. 

N,  elegans  Sm. 

Sm.  Syn.  Pl.  XVI,  fig.  137. 

Rathan  (Cl.). 

iV.  amphisbcena  BoRY. 
VH.  D.  B.  Pl.  XI,  fig.  7. 
Harbour  of  Visby. 

Through  the  great  convexity  of  the  valve  of  this  and 
the   two   subsequent  species,  which  scarcely  ought  to  be  re- 

Digitized  by  VjOOQ IC 


28         aUHLlN-DANNPELT,    ON   THB    DIATOMS    OF    THE    BALTIC   SEA. 

tained  as  separate  species,  the  striae  seem  to  run  in  a  double 
bow,  and  thoee  at  the  extremities  appear  running  in  a  direc- 
tion  opposite  those  nearer  the  middle  of  the  valve.  Striae 
16 — 17  in  0,01  mm.  in  all  these  three  forms,  thiis  denser  as 
in  the  fig:8  in  VH.  D.  B. 

var.  aubsalina  DoNK. 
VH.  D.  B.  Pl.  XI,  fig.  7. 

Helsingfors,  Norrtelje,  Gotland:  Klintehamn,  Kalmar.  The 
fig.  14,   Plate   II  shows  a  broad  from  passing  into  the  next. 

var.  Fenzlii  Grun. 

VH.  D.  B.  Pl.  XI,  fig.  5. 

Rathan  (Cl.),  Helsingfors,  Gotland:  Klintehamn. 

N,  Holmiensis  Cl. 

Cl.  New  Diat.  p.  8,  Pl.  II,  fig.  18. 

In  slightly  brackish  water  at  Vaxholm  (Cl.). 

N,  ovulum  Grun. 

In  the  Baltic  (Schum.  1867). 

N,  crucicula  (Sm.)  Donk.  f.  minor. 
VH.  D.  B.  Pl.  X,  fig.  15. 

In  the   slightly  brackish  water  of  Bråviken  and  at  Vax- 
holm (Cl.). 

N,  crucifera  Grun. 

In  the  Baltic  (Schm.  Atl.  Pl.  46,  fig.  50). 

N.  directa  (Sm.). 

Pinnularia  Sm.  Syn.  Pl.  XVIII,  fig.  172. 

Kiel  (Schm.  Atl.  Pl.  47,  fig.  5),  Karlshamn. 

N.  distans  Sm. 

Harbour  of  Travemiinde  (Ostsee  Exp.  1871,  p.  177). 

N,  Cluthensis  Greg. 

Subfossil:  Upland:  in  silt  from  Rådmansö. 

N.  pusilla  W.  Sm. 

VH.  D.  B.  Pl.  XI,  f.  17. 

In  the  Baltic  (Schum.  1867),  Gotland:  Klintehamn. 

N.  punctata  Donk. 

Gotland:  östergarn  (Cl.),  Vaxholm  (Cl.),  Rathan  (Cl.), 
Haparanda  (Cl.). 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG    TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.     BAND    6.    N:0    21.      29 

N,  latissima  G  REG. 
Travemiinde. 

N,  humerosa  Bréb. 

VH.  D.  B.  Pl.  XI,  fig.  20. 

Sölvesborg,  GotL:  Ostergarn,  Harbour  of  PiUau  (Schum. 
1867). 

v.?  fuscata  ScHUM. 

F.  Habirshaw  in  his  catalogue  refers  Schumanns  species 
to  N.  humerosa  Bréb.,  with  which  it  seems  to  have  very 
little  resemblancc.  The  striae  are  much  denser  and  not  al- 
ternately  shortened  as  in  N.  humerosa. 

In  the  Baltic  (Schum.  1867). 

iV.  marina  Ralfs. 
VH.  D.  B.  Pl.  XI,  f.  16. 

Travemiinde,  Pillau  (Schum.  1867),  Gotland:  Kliniehamn, 
Södermanland:   Häringe,  Helsingfors. 

iV.  sphcerophora  K. 
VH.  D.  B.  Pl.  XII,  f.  2. 

Ringkjöbing  (Schm.  Atl.  Pl.  49),  Södertelje  (Schm.  1.  cit.). 
Subfoss.:   Upland:  in  silt  from  peatmosses;  in  shell  bed 
of  Hellsbo  kärr  in  Södermanland. 

iV.  sculpta  E. 

Schm.  Atl.  Pl.  49,  fig.     and 

N,  bohemica  E. 

Schm.  Atl.  PL  49,  fig. 
seem  to  be  very  slightly  distinct  from  one  another  and  ought 
to  be  united  as  one  species.    Both  in  respect  of  the  outline 
of   the    valve    and   of  the   symmetry  and   extent  of  the  un- 
striated  area  they  pass  gradually  in  one  another. 

Not  common.  Generally  in  almost  fresh  water.  Gotland : 
Bogevik  (Cl.),  Södermanland:  Häringe,  Södertelje  (Cl.),  Up- 
land: Rådmansö. 

Subfoss.:  Upland:  in  silt  from  peatmosses. 

A',  cuapidata  K. 

Sm.  Syn.  Pl.  XVI,  fig.  131.    VH.  D.  B.  Pl.  XII,  f.  4. 
In  brackish  and  almost  fresh  water:  Malmö,  Karlshamn, 
Rostock,  Södertelje,  (Cl.)  Upland:  Blidö. 

A.  Smithii  Bréb. 
Schm.  Atl.  Pl.  7. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


30        JUHLIN-DANNPBLT,    ON    THE    DIATOM8    OP    THE    BALTIC    SEA- 

Common  but  generally  only  as  single  specimeDs,  nevei 
in  greater  masses.  On  the  open  coast  and  floating  on  the 
surface  of  the  sea.     Very  common  in  bottom-miid. 

Subfoss.:  Dalarö  bathing  silt. 

var.  IcBvis  nov.  var.     Plate  II,  fig.  15. 

Striae  unpunctate.  Else  as  the  main  species,  varies  as 
this  in  outline  and  in   the  form  of  the  longitudinal  lines. 

With  the  main  species,  less  common. 

N,  eliptica  K. 

N.  Parmula  Bréb.  in  Schum.  1867. 

In  the  Baltic  (Schum.  1867),  Gotland:  Klintehamn. 

N.  didyma  K. 
DoNK.  Brit.  Diat. 

Occurs  as  N.  Smithii.  Travemlinde  (Ostsee  Exp.  1871,  p. 
177),  Gotland:  östergarn  (Cl.),  Slite  (Cl.),  Kalmar,  Sölvesborg. 

N,  Bombus  (Greg.)  Donk. 
DoNK.  B.  D.  pag.  50,  Fl.  VII,  fig.  7. 
N.  gemina  A.  Schm.  Atl.  Fl.  XIII. 

Very  rare:  At  Kalmar  I  found  a  very  small  form,  quite 
resembling  the  fig.  7  in  Schm.  Atl.  Fl.  XIII. 

A^  Apis  (E.)  Donk. 

Donk.  Brit.  Diat. 

Very  rare:  Travemlinde. 

N,  Crabro  K. 

In  the  Baltic  (Schum.  1867). 

N.  interrupta  (K.)  DoNK. 

Scarce  in  all  parts  of  the  Baltic:  Gotl.:  Ostergarn  (Cl.), 
Södertelje  (Cl.),  Upland:  Blidö,  Hernösand  (Cl.). 
Subfoss.:   in  silty  clay  from  Rådmansö,  Upland. 

N,  hyalina  DoNK. 

Donk.  Brit.  Diat.  p.  5,  Fl.  I,  f.  1. 

Not  rare.  On  open  coasts:  Oland:  Mörbylånga,  Vester- 
vik,  Helsingfors.  In  bays  with  almost  fresh  water:  Norrtelje, 
Helsingfors  (Thölö). 

N.  Pupula  (K.)  Grun. 

Gotland  (Cl.  &  Moll.  Diat.  N:o  86). 

v.  bacill  arioides  Grun. 

Aret.  Diat.  p.  45. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANO   TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.     BAND    6.     N':0   21.      31 

Rare.     Upland:  Blidö. 

Subfo88il:  Upland:  silt  from  Möja. 

iV.  fuaiformis  Gbun.  v.  Ostrearia, 
Amphipleura  danica  (K.)  Tubp. 
In  the  Baltic  (Schum.  1867). 

ScHUMANN,  in  his  list  of  Prussian  Diatoms,  1867,  mentions 
the  foUowing,  to  mc  quite  unknown  species,  as  occurring  in 
the  Baltic: 

A^.  macrocephala  Schum. 

N.  Samhiensis  Schum. 

A'.  Granum  AvencB  Schum. 

A^.  italica  K. 

A^.  Ceres  Schum. 

N,  Puella  Schum. 

A^.  Truncultis  Schum. 

N.  aperta  Schum. 

A^.  candida  Schum.  possibly  —  N.  hungarica  Gbcn. 

Colletonema  Bbéb. 

C,  subcohofrens  Sm. 

Fresh  water  species,  found  in  the  Gulf  of  Bothnia  at 
Eathan  (Cl.)  and  Hernösand  (Cl.). 

Schizonema  Ao. 

?  Sch,  parvum  Meneoh. 

VH.  D.  B.  Pl.  XV,  fig.  30,  Plate  II,  fig.  17. 

Frustules  without  order  crowded  in  the  tube.  Valve 
broadly  lanceolate,  striae  conspicuous  (punctate?),  in  the 
middle  much,  at  the  ends  slightly  radiating.  Side  view 
rectanguiar  with  obtuse  angles. 

I  havc  not  been  able  to  determine  this  form  surely,  but 
it  seems  to  be  very  like  the  quoted  fig.  in  VH.  D.  B. 

Rare:  Vestervik. 

Sch,  Smithii  C.  Ao. 

VH.  D.  B.  Pl.  XV,  fig.  33,  Pl.  H,  fig,  16. 

Frustules  arranged  in  a  single  row,  with  the  ends  reaching 
a  little  at  the  side  of  one  another.  Valve  Hnear-lanceolate, 
gradually  tapering  towards  the  rounded  ends.  Striae  radiate 
in  the  middle,  divergent  at  the  ends,  leaving  a  little  unstriated 

Digitized  by  VjOOQ IC 


32        JUHLIN-DANNFELT,    ON    THE    DIAT0M8    OF    THE    BALTIC  SEJL 

area    round    the    central    nodule.     Striae  14  in  0,01  mm.    L 
0,04  mm.,  br.  0,009  mm. 
Rare:  Kalmar. 

Stanroneis  Ehb. 

S.  Phoenicenteron  Ehb. 
Norrtelje  in  almost  fresh  water. 

aS.  Gregorii  Ralfs. 

S.  amphioxys  Gbeo.     Aret.  Diat.  Pl.  III,  fig.  64. 

Rare:  Norrtelje,  Karlshamn,  Kalmar. 

aS.  anceps  Ehb. 

VH.  D.  B.  Pl.  IV,  fig:8  4,  5. 

Harbour  of  Karlshamn. 

S.  salina  Sm. 

VH.  D.  B.  Pl.  X,  fig.  1«. 

Södermanland :  Häringe. 

var.  latioT  nov.  var. 

Plate  III,  fig.  21. 

Valve  broadly  lanceolate,  with  a  little  produced  ends. 

Helsingfors. 

S.  amphoroides  Grun. 
Araphora  constricta. 

Malmö  (Cl.  &  Moll.  Diat.  N:o  27).  In  the  Baltic  (Schtu 
1867). 

S.  hyalina  nov.  spec. 

Plate  III,  fig.  20. 

Hyaline.  Valve  linear-lanceolate.  Stauros  linear,  reachinj 
the  margin.  Striae  very  fine,  only  a  few  ones  near  the  stAu- 
ros  conspicuous.  Length  0,067 — 0,07  mm.,  breadth  of  stauro- 
0,001  mm. 

Rare:  Kalmar,  Helsingfors  (common). 

«S.  platystoina  Ehb. 

Gotland:  Östergarn  (Aret.  Diat.  p.  14). 

S.  Legurnen  E.  f.  minuta. 

Gotland  (Cl.  &  Moll.  Diat.  N:o  86). 

Scoliopleura  Grun. 

S.  Jenneri  Grun. 

In  the  Baltic  (Schum.  1867). 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIUANG   TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.   HANDL.     BAND   6.    N;0   2L      33 

Pleoros^^a  Sm. 

P.^elongatum  Sm. 

Aret.  Diat.  p.  50.     VH.  D.  B.  Pl.  XVIII,  f.  7. 
Harbour    of   Travemlinde    (Ostsee    Exp.    1871,    p.   177j, 
Kalmar,  V  ester  vik,  Helsingfors. 

P.  ceatuarii  Sm. 

Malmö  (Cl.  &  Möll.  Diat.  N:o  136). 

v.  minutum  Gbun. 

In  the  Baltic  (Schum.  1867). 

P.  atrigosum  Sm. 

In  the  Baltic  (Schum.  1867). 

P.  Nuhecula  Sm. 

In  the  Baltic  (Schum.  1867). 

P.  intermedium  Sm. 

In  the  Baltic  (Schum.  1867). 

P,  attenuatum  Sm. 
Gbun.  Aret.  Diat.  p.  54. 
Södermanland:  Häringe,  Helsingfors. 
Subfoss.:  Furusund  bathing  slick. 

P.  Hippocampus  Sm. 

Aret.  Diat.  p.  54;  VH.  D.  B.  Pl.  XX,  fig.  3. 

In  the  harbour  of  Travemlinde  (Ostsee  Exp.  1871,  p.  177). 

P.  Fasciola  Sm. 
VH.  D.  B.  Pl.  XXI,  fig.  8. 

In    the    harbour    of  Travemiinde   (Ostsee  Exp.  1871,  p. 
177),  Kalmar. 

P.  acuminatum  Sm. 

In  the  Baltic  (Schum.  1867). 

P.  Brebisaonii  Gbun. 
VH.  D.  B.  Pl.  XXI,  f.  6. 
Kalmar. 

P.  Spenceri  Sm. 

Vaxholm  (Cl.),  Malmö  (Cl.),  Helsingfors. 

P.  distortum  Sm. 
Vaxholm  (Cl.). 

Schum.    1867    mentions    as    oceurring   in  the  Baltic  the 
foUowing  to  me  unknown  species: 

Digitizä  by  Google 


34        JUHLIN-DANNFELT,    ON    THE    DI  ATOMS    OF    THE    BaLTIC  sEA. 

P.  candidum  Schum. 
P.  Scalpellum  Pbitch. 
P.  bistriatum  Schum. 

Endosigma  Bb^b. 

E.  eximium  Thw. 
VH.  D.  B.  Pl.  XXI,  fig.  2. 

Very  rare.  In  slightly  brackish  water.  Upland:  BlidC'. 
Rathan  (Cl.). 

Amphiprora  Ehb. 

Ä,  paludosa  Sm. 

VH.  D.  B.  Pl.  XXII,  fig.  10. 

Not  rare:  Gotland:  Klintehamn,  Kalmar,  Vestervik,  Se»- 
dermanland:  Häringe,  Helsingfors,  Hernösand  (Cl.),  Katha: 
(Cl.),  Haparanda  (Cl.). 

A.  duplex  DoNK. 

VH.  D.  B.  Pl.  XXI,  fig.  15,  16. 

Vestervik,  Kalmar,  Helsingfors. 

A.  alata  Ehb. 

Harbour  of  Traveralinde  (Ostsec  Exp.  1871,  p.  177). 

?  A,  plicata  Gbeg. 

Gbeg.  Clyde  Pl.  IV,  fig.  57;  Aret.  Diat.  p.  65. 

Frustulcs  deeply  constricted ;  extremities  broad,  soraewhf 
rounded;  inner  margin  of  the  valve  forms  a  double  bow 
No  longitudinal  sulci  to  be  seen  on  the  connecting  raem- 
brane.  Valve  lanceolate,  acute;  transverse  striae  on  the  valves 
and  the  connecting  membrane  16  in  0,01  mm.,  consisting  o: 
puncta  that  also  form  longitudinal  lines,  18  in  0,01  iiiro 
Length  0,120—0,130  ram.,  breadth  of  the  valve  0,019  mm. 

I  am  not  quite  sure  that  the  form  that  I  have  founi 
is  the  true  A.  plicata  Gbeg.,  because  the  fig.  quoted  is  drawE 
in  a  too  little  scale  and  shows  the  frustule  only  in  front 
view.     I  therefore  give  a  fig.  of  the  Baltic  form  Pl.  II,  fig.  1^ 

Rare:  Vestervik,   Kalmar. 

Fam.  Amphipleureae. 

Amphipleora  K. 
A,  pellucida  K. 
VH.  D.  B.  Pl.  XVH,  f.  14. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG    TILL    K.    ST.    YET.-AKAD.    HANDL.     BAND    6.    N.O    21.      35 

Gotland :  Klintehamn,  In  the  Baltic,  form  sporang.  (Schum. 
1867). 

A.  rigida  K. 

In  the  Baltic  (Schum.  1867). 

* 
Berkeleya  Grey. 

B,  rutilans  (Trbnt.)  Grun. 

var.  crinoidea  (Harv.)  Grun.  Botan.  Central-Blatt  ^^/^^  1880. 
Gotland:  Slite  (Cl.). 

B.  fennica  nov.  spec. 

Pl.  II,  f.  19. 

Ldttle,  hyaline.  Valve  linear-lanceolate  with  roundcd 
ende.  Striae  inconspicuous.  Length  0,017  mm.,  breadth  of 
the  valve  0,003  mm.     No  thallus  found. 

Helsingfors. 

Brebissonia  Grun. 

B.  Boeckii  Ehb. 

Common  in  the  southern  part  of  the  Baltic,  less  common 
on  the  coasts  of  Södermanland  and  Upland,  *not  found  in 
the  Gulf  of  Bothnia,  not  rare  in  the  Finnish  bay. 

Fam.  Nitzsolileae. 
Nitzschia  Hass. 

N.  punctata  (Sm.)  Grun. 

Grun.  Aret.  Diat.  p.  68. 

Mftlmö,  Upland:  Rådmansö,  Norrtelje.  Common  in  bol- 
tomclay  and  in  silt  and  silty  clay  from  Upland,  in  blackclay 
from  eastern  Sweden. 

var.  elongata  Grun. 

In  the  Baltic  (Aret.  Diat.  p.  68). 

N,  navicularis  (Bréb.). 

In  the  Baltic  (Schum.  1867). 

N.  Tryblionella  Hantsch. 
Vaxholm  (Cl.),  Norrtelje. 
v.  ambigua  Grun. 
Aret.  Diat.  p.  69. 
Helsingfors. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


36        JUHLIN-liANNFELT,    ON   THE    DI  ATOMS    OF    THE    BALTIC   S£A. 

V.  Levidensis  (Sm.)  Grun. 

Aret.  Diat.  p.  70.     VH.  D.  B.  Pl.  LVII,  fig.  15. 
Very  often  constricted  in  the  middle.     Striae  12 — 14,  — 
denser  than  is  stated  in  Grun.  Aret.  Diat. 

Gotland :  Ostergarp  (Cl.),  Vaxholm  (Cl.),  Helsingfors. 

N.  angustata  Sm. 
Grun.  Aret.  Diat.  p.  70. 

Freshwater  species,  sparingly  oecumng  in  scarcely  brack- 
ish  water. 

Rathan  (Cl.). 

Tryblionella  Neptuni  Schum. 
ScHUM.  1867,  pl.  I,  fig.  11. 

I    have   not  been  able  to  identify  this  species  with  any 
other  one  known  to  me. 

In  the  Baltic  (Schum.  1867). 

N.  Panduriformia  Greg. 
In  the  Baltic  (Schum.  1867). 

N.  plana  Sm. 

In  the  Baltic  (Scum.  1867). 

N,  constricta  Grbg. 

In  the  Baltic  (Schum.  1867). 

N,  marginatula  Grun.  v.  genuina. 

In  the  Baltic  (Grun.  Aret.  Diat.  pag.  72). 

N.  hungarica  Grun. 
VH.  D.  B.  Pl.  LVIII,  f.  20. 

Harbour    of   Travemiinde    (Ostsee    Exp.   1871,    p.   177;. 
Malmö,  Vaxholm  (Cl.),  Gotland:  Klintehamn,  Helsingfors. 

N,  apiculata  (Greg.)  Grun. 

VH.  D.  B.  Pl.  LVHI,  fig.  26,  27.    Aret.  Diat.  p.   73. 
TravemUnde,   Gotland:   Slite  (Cl.),   Upland:  Blidö,   Hel- 
singfors. 

A^  acuminata  Sm. 

Harbour  of  Pillau  (Schum.  1867). 

N.  litoralis  Grun.     Aret.  Diat.  p.  75. 

Helsingfors. 

v.  Tergeatina  Grun. 

Aret.  Diat.  p.  75. 

Södermanland:  Häringe. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANé    TILL    K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.     BAND    6.    N:0    21.      37 

iV.  circumsuta  Bail. 
Aret.  Diat  p.  77. 

Not    common.     In    almost  freeh   water.     Södermanland: 
Häringe,  Södertelje  (Cl.),  Upland:  Vaxholm  (Cl.),  Rådmansö. 
Subfoss.:  diatomaceous  deposit  at  Christianstad. 

N.  duhia  Sm. 

In  the  Baltic  (Cl.  Sv.  o.  X.  Diat.). 

N»  thermalis  K. 
Rathan  (Cl.). 
v.  minor  Hilse. 
Helsingfors. 

N.  hybrida  Grun. 

In    the    Baltic   (Aret.  Diat.  p.  79);  Gotland:  Slite  (Cl.). 

N,  epiihemioides  Grun. 
Malmö  (Cl.). 

N.  Denticula  Grun. 
Rathan  (Cl.). 

iV.  Scalaris  Sm. 

Sm.  Syn.  Pl.  XIV,  fig.  115. 

Sölvesborg,  Södertelje  (Cl.),  Vaxholm  (Cl.),  Upland: 
Rådmansö. 

Ne  ver  failing  in  the  blackclay,  in  the  silty  clay  and  in 
the  silt  from  the  peat  mosses  in  eastcrn  Upland,  and  in  the 
bathing   silt  from  Norrtelje,  Furusiind,  Dalarö  and  Ronneby. 

N,  socialis  Greg.  v.  baltica  Grun. 
In  the  Baltic  (Aret.  Diat.  p.  85). 

iV.  paradoxa  (Gmel)  Grun. 

N.  paxillifer  O.  F.  Mull.     Heib.  Consp.  p.  113. 

Not  rare  in  the  southern  part  of  the  Baltic:  Malmö, 
Sölvesborg,  Kalmar,  Gotland:  Klintehamn;  very  rare  north 
of  the  Kalmar  Sound:  Helsingfors. 

A^.  sigmoidea  Ehb. 
Södertelje  (Cl.). 

N,  Brehissonii  Sm. 

Slightly  brackish  water:  Kiel  (Aret.  Diat.  p.  91). 

N,  spectabilis  Sm. 

In  the  Baltic  (Schum.  1867). 

Digitized  by  VjOOQ IC 


38         JUHLIN-DANNFELT,    ON    THE    DIAT0M8    OP    THE    BALTIC  8t\. 

V.  armoricana  (K.)  Gbun. 
Rathan  (Cl.). 

N,  Sigma  K. 

Common.     Harbour    of  Travemiinde   (Ostsee  Exp.  1871. 
p.  177),  Karlshamn,  Kalmar,  Gotland :  Klintchaain,  Norrt^li 
Helsingfors,  Åbo. 

N,  anguUlula  ScHUM. 

In  the  Baltic  (Schum.  1867). 

.V.  obtuaa  Sm.  incl.  N.  Schweinfurthii  Grcn. 
Common.     Malmö,   Karlshamn,   Kalmar,    Upland:  Blid 
Ångermanland:  Näske  (Cl.),  Rathan  (Cl.),  Gotland:  Slite  (Cl  i 

v.  lepidula  Grun. 

Vesterbotten  (Aret.  Diat.  p.  92). 

N,  linearis  Sm. 
Rathan  (Cl.). 
v.  gracilenta  Gbun. 
Rathan  (Cl.). 

.V.  vitrea  Normann. 

VH.  D.  B.  Pl.  LXVII,  f.  10.    Aret.  Diat.  p.  94. 

Kalmar,  Gotland:  Slke  (Cl.),  Klintehamn,  östergam  (Cl. 

.V.  lanceolata  Sm. 

Gotland:  Bogevik,  f.  parva,  angusta  (Cl.). 

N,  aubtilU  v.  paleacea  Grun. 

VH.  D.  B.  Pl.  LXVIII,  fig:s  9,  10. 

Helsingfors. 

iV.  Kutzingiana  Hilse. 
VH.  D.  B.  Pl.  LXIX,  fig:8  24-26. 

In    slightly    brackish    water:     Kiel    (Aret.   Diat.    p.  97 1, 
Upland:  Blidö,  Helsingfors, 
v.  exilia  Grun. 

VH.  D.  B.  Pl.  LXIX,  fig.  27. 
Helsingfors. 

N.  Cloaterium  Sm. 

Blekinge:    Thorhamn,    Gotland    (Cl.    Sv.    o.    N.    Diat), 
Vestcrvik. 

iV.  reversa  Sm. 

In  the  Baltic  (Schum.  1867). 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG    TILL    K.    8V.    VET.-AKAD.   HAKDL.     BAND.    6.     N:0    21.      39 

N,  gracUis  Bréb. 

Harbour  of  PiUau  (Schum.  1867). 

N.  acicularis  v.  Cloaterioides  Gbun. 
Aret.  Diat.  pag.  101.    VH.  D.  B.  Pl.  LXX,  f.  9. 
The  beaks  about  as  long  ae  the  middle  part  of  the  valvc, 
bcDt  in  the  same  or  opposite  direction. 
Helsingfors. 

Hantsohia  Gbun. 
H,  amphioxys  (E.)  Grun. 
Gotland:  Tjeldervik  (Cl.). 

H,  virgata  RoP. 
Upland:  Blidö. 

Homoeooladia  Ag. 

H.  jiliformis  Sm. 

Harbour  of  Pillau  (Schum.  1867). 

H.  biceps  Schum. 

Harbour  of  Pillau  (Schum.  1867). 

H.  baltica  nov.  sp. 

Plate  Hl,  f.  22. 

Frustules  two  and  two  beside  in  the  tubc.  V.  lin.  with 
rounded  ends.  Length  0,011 — 0,0U  mm.,  breadth  0,001  mm. 
puncta  of  the  keel  20  in  0,01  mm. 

Agrees  not  with  any  one  of  Smiths  specics;  as  I  have 
not  scen  any  disposition  of  the  genus,  I  do  not  know  if  the 
species,  found  by  me,  is  already  described. 

Rare.     Vestervik. 

Fam.  Surlrelleee. 

Surirella  Turp. 

•S.  Capronii  Bréb. 

Vaxholm  (Cl.). 

Subfoss.:  in  the  diat.  deposit  near  Christianstad. 

<S.  elegans  Ehb. 

VH.  D.  B.  Pl.  LXXI,  fig.  3. 

Vaxholm  (Cl.). 

S.  striatula  Tubp. 

ScHM.  Atl.  Pl.  24,  fig:s  17—22. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


40        JUHLIN-DANNFELT,    ON   THE    DIATOMS    OF    THE    BALTIC  SU. 

Harbour  of  Pillau  (Schum.  1867),  Södermanland:  Häringc, 
Södertelje  (Cl.),  Vaxholm  (Cl.). 

S.  o  vata  K. 

ScHM.  Atl.  Pl.  23,  fig:s  55,  56. 

Utterly  common  in  the  Baltic,  save  in  the  southem  part. 
where  it  is  more  scarce.     Passes  into  the  foUowing. 

S,  o  valts  K. 

ScHM.  Atl.  Pl.  24,  fig:8  1—4. 

As  the  former,  but  less  frequent.  Harbour  of  Trave- 
miinde  (Ostsee  Exp.  1871),  Gotland,  Vaxholm  (Cl.),  Ånger- 
manland: Näske  (Cl.),  Rathan  (Cl.),  Haparanda  (Cl.). 

S.  salina  Sm. 

In  the  Baltic  (Schum.  1867). 

S.  Crumena  Breb. 

ScHM.  Atl.  Pl.  24,  fig:s  7,  8. 

In  the  Baltic  (Schum.  1867),   Vaxholm  (Cl.). 

^V.  anguata  KiJTZ. 

VH.  D.  B.  Pl.  LXXIII,  f.  13. 

Helsingfors. 

5.  Gemma  Ehb. 
Södermanland:  Häringe. 

Baltic  species  are  also,  —  according  to  Schum.  1867  — : 

S,  Brightwelli  Sm.  =  S.  Crumena  Bréb. 

S.  didyma  K. 

S,  baltica  Schum.    Both  the  last  are  quite  unknown  to  me. 

Cymatopleura  Sm. 

C.  Solea  Sm. 

Sm.  Syn.  Pl.  X,  fig.  78. 

Not  rare  on  the  coast  of  Upland,  Södertelje  (Cl.),  very 
rare    in    the  Kalmar   Sound.     Not  found  more  to  the  sovth. 

C,  elliptica  Bréb. 

Sm.  Syn.  PL  X,  fig.  80. 

Only  in  almost  fresh  water:  Harbour  of  Travemuotlc 
(Ostsee  Exp.  1871),  Vaxholm  (Cl.),  the  Värtan  near  Stoet- 
holm,  Norrtelje. 

ScHUMANN  mentions  also  as  occurring  in  the  Baltic: 

C,  elliptica  v.  hibemica  Sm. 

C.  elliptica  v  fracta  Schum. 

Digitized  by  LjOOQ IC 


BIHANO    TILL   K.    SV.    VET.-AKAD.    HANDL.     BAND.  6.    N:0    21.      41 

Campylodiscns  E. 

C.  Echineis  E. 

In  brackish  and  in  almost  fresh  water:  Harbour  of  Trave- 
mlrnde  (Ostsee  Exp.  1871,  p.  177),  Vaxholm  (Cl.),  Söderteljc 
CCl..),  Upland:  Rådmansö. 

Subfoss. :  constantly  found  in  the  black-clays  of  eastern 
Sweden,  in  the  silt  and  silty  clay  from  Roslagen,  in  the  diat. 
tleposit  near  Christianstad. 

C.  Clypeua  E. 

Occurs  as  the  former.  Sölvesborg,  Gotland:  Slite  and 
Bogevik  (Cl.),  Södertelje,  Upland:  Rådmansö. 

Subfoss.:  as  the  former,  but  still  more  common. 

Besides  these  Schumann  mentions  as  Baltic  species: 
C,  parvulus  Sm. 
C.  Hodgsonii  Sm. 
C.  Stellula  SCHUM. 

Fam.  SynedresB. 

Synedra  Ehb. 

S.  radians  K. 

VH.  D.  B.  Pl.  XXXIX,  fig.  11. 

Travemunde  (Ostsee  Exp.  1871,  p.  177),  Upland:  Blidö. 

*S.  Ulna  v.  obtusa  Sm. 
VH.  D.  B.  Pl.  XXXVIII,  f.  6. 

Harbour    of   Visby.      Length    0,175,   breadth  0,0085  mm., 
striae  12  in  0,01  mm. 
v.  splendena  K. 
Gotland:  Slite  (Cl.),  Norrtelje,  Rathan  (Cl.). 

S,  delicatissima  Sm. 

VH.  D.  B.  Pl.  XXXIX,  f.  7. 

Gotland:  Slite  (Cl.),  Rathan  (Cl.). 

S.  pulchella  K. 

This  variable  species  is  very  common  in  all  parts  of  the 
Baltic  from  the  Sound  to  the  northern  part  of  the  Gulf  of 
Bothnia  and  in  the  Finnish  bay. 

v.  genuina. 

VH.  D.  B.  PL  XLI,  fig.  1. 

Very  common. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


42         JUHUN-DANKFELT,    ON    THB    DIAT0M9   OF    THB    BALTIC  SCA. 

V.  Smithii  Ralfs. 

VH.  D.  B.  Pl.  XLI,  f.  2. 

Still  more  common  than  the  last  species. 

v.  Saxonica  (K.)  Gbun. 

S.  gracilis  Sm.;  VH.  D.  B.  Pl.  XLI.  fig.  3. 

Harbour  of  Travemiinde  (Ostsee  Exp.  1871,  p.  177). 
Gotland:  Slite  (Cl.  Sv.  o.  N.  Diat.),  Klintehamn,  Östergart 
<Cl.),   Vaxholm  (Cl.). 

v.  macrocephala  Grun. 

VH.  D.  B.  Pl.  XLI,  f.  6. 

Rathan  (Aret.  Diat.  p.  107). 

v.  lanceolata  OM. 

VH.  D.  B.  Pl.  XLI,  fig.  7. 

Karlshamn,  Gotland:  Klintehamn. 

S.  afjinia  KuTZ. 

Forms  belonging  to  this  scction  are  utterly  common  io 
the  Baltic.  They  vary  very  much.  The  striae  are  generally 
ahout  14 — 18  in  0,01  mm.,  very  seldom  less  than  12  or  mon 
than  18.  Thus  they  generally  belong  to  the  true  S.  affini? 
K.  (str  12,6 — 18)  and  more  seldom  to  S.  parva  K.  or  S.  u- 
bulata  K.  These  two  last  mentioned  I  cannot  retain  as  di- 
stinct  species,  as  they  are  distinguished  only  by  the  varying 
number  of  striae.  No  more  can  I  consider  S.  fasciculata  E. 
as  a  separate  species,  as  it  should  be  characterized  only  bj 
someVhat  longer  striae,  hut  these  vary  much  in  length,  as 
as  in  density.  Generally  the  more  broadly  lanceolate  forms 
have  longer  striae. 

Besides  the  variation  in  the  striae,  we  have  also  to  notict 
a  such  one  in  the  oiitline  of  the  valves.  They  are  broadlv 
lanceolate,  linear-lanceolate,  or  linear.  The  valves  are  gr«- 
dually  tapering  into  subacute  or  somewhat  capitate  ends,  or 
are  produced  into  longer  beaks. 

Plate  V  shows  some  of  the  most  characteristie  forms 
that  I  have  found  in  the  Baltic,  and  shows  distinctly  enough 
that  they  cannot  be  divided  into  separate  species.  The  varr. 
I  have  noticed  are: 

var.  genuina  incl.  v.  acuminata  Grun.  Pl.  III,  fig:s  23. 
25,  26,  28,  32. 

Valves  linear  or  linear-lanceolate,  ends  not  produced. 
str.  12 — 18  in  0,01  mm.     Common  everywhere  in  the  Baltic. 

Digitized  by  LjOOQ IC 


B1BAN6    TILL    K.    87.    VBT.-AKAD.    HAKDL.     BAND   6.    KtO   21.      43 

V.  tabulata  K.  Pl.  III,  fig.  27. 

Coarser  var.  with  more  distant  striae,  8 — 12  in  0,0i  mm. 
Specimens  from  Kiel  (Cl.  &  Moll.  Diat.  N:o  21)  have  13 
fitr.  in  0,01  mm. 

Not  common:  Kiel  (1.  cit.),  Sölvesborg,  Karlshamn,  Kai- 
rnar,  Gotland:  Ostergam  (Cl.),  Åbo,  Helsingfors. 

v.  fasctculata  K.     Pl.  III,  f.  24. 

Striae  12 — 14,  long,  ieaving  only  a  narrow  line  in  thc 
middle  of  the  valve. 

Rare.     Karlshamn. 

v.  parva  K.     Plate  III,  fig.  30. 

Small,  slender  var.,  with  dense  striae,  20  and  more  in 
0,01  mm. 

Rare.     Ystad,  Gotland:  Klintehamn,  Helsingfors. 

v.  rostrata  nov.  var.     Plate  V,  fig:8  (29),  31. 

Slender  variety;  valve  lanceolate,  ends  produced  into 
long,  capitate  beaks. 

Rare.     Dalarö. 

S.  Gallionii  Rabh. 

In  the  Baltic  (Schum.  1867). 

S.  cryatallina  Ag. 

Linear  or  a  little  inflated  in  the  middle  and  at  the  ends. 
The  furrows  that  interrupt  the  striae,  are  very  distinct.  Length 
about  0,150  mm.,  breadth  of  the  valve  0,011  mm'.,  striae  Ki 
in  0,01  mm. 

Malmö,  Travemlinde,  Sölvesborg. 

Stanrosira  Ehb. 

S.  mutabilis  Sm. 

Very  common  on  the  coast  of  Upland  and  Södermanland, 
somcwhat  rare  in  the  southern  part  of  the  Baltic:  Sölvesborg, 
Karlshamn,  Gotland:  Ostergam  (Cl.). 

Bhaphoneit  Ehb. 

R.  amphiceros  Ehb. 

In  the  Baltic  (Schum.  1867). 


Digitized  by  VjOOQ IC 


44        JUHLIN-DANNFBLT,    ON    THE    DIATONS    OP    THE    BALTIC    SKA. 

Ordo  II.    Placochromatie». 

Fam.  PragUariese. 

Fragilaria  Lgb. 
Fr.  vitrea  K. 
Gotland:  Slite  (Cl.). 

Fr.  pacijica  Grun. 

In  the  Baltic  (Schum.  1867). 

Diatoma  DC. 

D,  tenue  Ag. 

Grun.  Verh.  Wien  1862,  p.  361. 

In  brackish  and  almost  fresh  water.  Varies  as  to  size 
and  form  of  the  valve,  and  density  of  the  striation.  Of 
Grunows  (1.  cit.)  varr.     I  have  to  raention: 

v.  normale  Grun. 

K.  Bac.  Pl.  17,  fig.  X,  6,  9—14;  Grun.  Verh.  Wien  1862, 
p.  362. 

Harbour  of  Pillau  (Schum.  1867),  Gotland:  Klintehamn, 
Dalarö,  Helsingfors,  Hernösand  (Cl.). 

v.  mesolepta  (K.)  Grun. 

K.  Bac.  Pl.  17,  fig.  XVI  1—3;  Grun.  1.  cit. 

Peene,  Travemiinde  (Grun.  1.  cit.). 

v.  elongatum  Lgb. 

Grun.  1.  cit.;  VH.  D.  B.  Pl.  L,  fig.  14 e,  18—22. 

Harbour  of  Pillau  (Schum.  1867),  Gotland:  Klintehamn, 
Dalarö,  Helsingfors,  Hernösand  (Cl.). 

v.  pachycephala  Grun. 

VH.  D.  B.  Pl.  L,  fig.  15. 

Västerbotten  (VH.  1.  cit.). 

Z>.  vulgäre  Bory. 
VH.  D.  B.  Pl.  L,  fig:s  1-6. 
Dalarö,  Hernösand  (Cl.  &  Moll.  Diat.  N:o  237). 
v.  lineare  Sm. 

VH.  D.  B.  Pi.  L,  fig:s  7,  8. 
Dalarö  (tending  towards  the  following  var.), 
v.  constrictum  Grun. 

Rare:  Upland,  Helsingfors,  Ångermanland:  Näske  (Cl.), 
Haparanda  (Cl.). 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANO    TILL   K.    ST.    VBT.-AKAD.    UANDL.     BAND   6.    N:0    21.      45 

Fam.  TabellariesB. 

Orammatophora  Eub. 

G.  oceanica  Ehb. 

Varies  much  in  the  form  of  the  valves,  —  linear  or  Id- 
flated'  at  the  iniddle,  —  G.  nodulosa  Grun.  The  septa  are 
generally  straight  in  sideview  but  often  sharply  incurved  near 
their  opening.     Str.  inconspicuous. 

Very  common  south  of  Åland.  Seems  not  to  oecur  in 
the  Gulf  of  Bothnia. 

Subfoss.:  common  in  the  bottom  mud,  in  black-clay,  in 
ellt  and  silty  clay  from  Roslagen  and  in  bathingsilt  from 
Norrtelje,  Furusund,  Dalarö  and  Ronneby. 

Rhabdonema  (K.)  Sh. 

R,  arcuatum  Lgb. 

I  never  found  it  living  in  the  Baltic,  but  saw  it  in  pre- 
pared  slides  from  Travemiinde,  Sölvesborg,  Karlshamn  and 
Norrtelje. 

Subfoss.:  as  the  last  spec. 

R.  minutum  K. 

In  the  Baltic  on  150  fathoms  (Cl.  Sv.  o.  N.  Diat.),  Trave- 
miinde, Karlshamn,  Sölvesborg. 
Subfoss.:  as  the  former. 

Striatella  äg. 

S,  delicatula  Grun. 

VH.  D.  B.  Pl.  LIV,  fig.  6. 

Very  rare:  Kalmar. 

Fam.  Liomophoreee. 

Licmophora  Ag. 

L.  Jurgensii  K. 

Aret.  Diat.  pag.  110,  Pl.  VII,  fig.  125. 
Blekinge  (Cl.  Sv.  o.  N.  Diat.),  Kalmar,  Gotland  (Cl.  Sv. 
o.  N.  Diat.). 

L.  gracUia  (K.)  Grun. 

VH.  D.  B.  Pl.  XLVI,  fig.  13. 

In  the  Baltic  (Schum.  1867). 

Digitized  by  VjOOQ IC 


46         JUHLIN-DANNFELT,   ON    THE    DIATOMS    OF    THE    BALTIC    SEA. 

L.  dalmatica  (K.)  Grun. 
VH.  D.  B.  Pl.  XLVII,  fig.  7. 
In  the  Baltic  (Schum.  1867). 

L,  ovata  (Sm.)  Grun. 

VH.  D.  B.  Pl.  XLVII,  fig.  12. 

Gotland  (Cl.  Sv.  o.  N.  Diat.). 

L,  Ehrenbergii  (KiJTZ.)  Grun. 
VH.  D.  B.  Pl.  XLVII,  fig.  10,  11. 
In  the  Baltic  (Schum.  1867). 

L.  Lynghyei  Grun. 

VH.  D.  B.  Pl.  XLVII,  fig.  16. 

In  the  Baltic  (Schum.  1867). 

L,  grandia  K. 

VH.  D.  B.  Pl.  XLVII,  fig.  2,  3. 

In  the  Baltic  (Schum.  1867). 

L,  paradoxa  C.  Ag. 

VH.  D.  B.  Pl.  XLVm,  f.  10,  11. 

Helsingfors. 

L,  tincta  (Ag.)  Grun. 

VH.  D.  B.  Pl.  XLVin,  fig.  13,  14, 

Gotland:  Slite  (Cl.). 

L.  tennis  (K.)  Grun. 

VH.  D.  B.       Pl.     fig. 

Blekinge:  Thorhamn  (Cl.  Sv.  o.  N.  Diat.). 

Fam.  Cll8Bt006r68B. 
CbflBtoceros  Ehb. 
C.   Wighami  Brightw. 

Rare.  I  very  seldom  found  any  vegetative  frustule: 
Vestervik,  Kalmar.  The  sporangial  form  not  rare:  Malmö, 
Vestervik,  Upland. 

Fam.  Biddulphleae. 
Schumann    mentions    the    following  species  as  occurring 
in  the  Baltic: 

Zygoceroa  Balaena  Ehb. 
Biddulphia  turgida  B. 
Odontilla  polymorpha  K. 
Ämphitetras  parallela  Ehb. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


RIHANG    TILL    K.    ST.    VBT.-AKAD.    HANDL.     BAND   6.    N:0   21.      47 

Fam.  EupodiS068B. 

Actinocyolus  Ehb. 

A.  Ehrenbergii  Ralfs. 

Size  as  large  as  the  marine  form. 

Gotland:  Slite  (Cl),  Vaxholm  (Cl.). 

Fam.  C080inodi8068B. 
Coscinodiscus  Ehb. 

C,  polyacanthos  v.  balticua  Grun. 

Aret.  Diat.  p.  112. 

Occurring  in  single  specimens  throughout  the  Baltic. 

Subfoss.:  common  in  bottomclay.  Occurs  in  blackclny, 
in  silt  from  Roslagen  and  in  the  bathingsilt  from  Ronneby, 
Dalarö,  Furusund  and  Norrtelje. 

C  subsahus  nov.  spec. 

Plate  III,  f.  33. 

Disc  slightly  convex,  marked  with  pearl-Hke  puncta,  which 
are  arranged  in  irregular  concentric  and  radiating  lines.  The 
pearls  a  little  less  dense  in  the  middle  than  half  way  to  the 
margin,  become  gradually  smaller  near  the  murgin.  Diam.  of 
the  disc  0,036 — 0,045  mm.,  pearls  12  in  0,01  mm. 

Rare:  Upland:  Lidö,  Norrtelje,  Karlshamn. 

Subfoss.:  Diat.  deposit  at  Sunda  in  Blidö,  Upland. 

(7.  Oculus  Iridia  Ehb. 

Subfossil:  alluv.  clay  from  Stentorpa,  parish  of  Wassundn, 
Upland. 

According  to  Schcmann  the  following  species  are  found 
in  the  Baltic; 

C,  radiatua  Ehb. 
C.  subtilia  Ehb. 
C,  excentrictM  Ehb. 

Hyalodiscas  Bail. 

H,  scoticus  (K.)  Grun. 

Aret.  Diat.  p.  116;  Podosira  hormoides  Sm. 

Marine  species,  very  seldom  foxmd  living  in  the  Baltic: 
Öresund  (Heib.  Cousp.);  Malmö,  Sölvesborg  (in  mud),  Karls- 
hamn (d:o),  Travemiinde,  Svinemiinde,  Norrtelje  in  almost 
fresh  water. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


48        JUHLIN-DANNFELT,    ON    THE    DIATOMS    OP    THB    BALTIC   81U. 

Subfoss.:  in  enorraous  masses  in  bathingslick  from  Ronneby. 
in  silt  from  the  peat  mosses  in  Roslagen. 

Diam.  15 — 30  /'.  On  all  the  specimens  that  I  bave 
cxarained,  I  never  could  trace  any  sculpture,  save  the  irre- 
gularly  spotted  central  nmbilicus.  Crippled  form  of  Hyalod. 
eubtilis  Bail,  that  characterises  the  Aretic  Ocean  (?) 

Cyclotella  K. 
C,  Meneghiniana  K. 
Cl.  &  MöLL.  Diat.  N:o  173. 

Rather  rare  in   the  southern  part  of  the  Baltic:  Malmö. 
More    common    north    of   the  Kalmar  Sound.     Commoc 
on  the  coast  of  Upland  and  in  the  Finnish  bay. 

C.  operculata  K. 
Sm.  Syn.  Pl.  V,  fig.  48. 

Freshwater  species  occurring  in  slightly  brackish  water: 
Gotland:  Fårön  (Cl.),  Vaxholm  (Cl.),  Xorrtelje. 

Stephanodisoas. 

S,  Aatrcea  (Ehb.)  Gbuu. 
Cyclotella  Rotula  Sm.  Syn.  Pl.  V,  fig.  50. 
In  almost  fresh  water:  Travemiinde,  Södermanland:  Hä 
linge,  Norrtelje. 

S.  BramaputroB  Ehb. 

Unknown  to  me.     In  the  Baltic  (Schum.  1862). 


Fam.  Melosireae. 

Melosira  Ag. 

M,  Borreri  Gbet. 

Sm.  Syn.  Vol.  II,  pag.  56,  Pl.  L,  fig.  330. 

Only  in  really  brackish  water.  Rather  rare.  Öresund, 
Travemiinde,  Kalmar,  Vestervik,  Helsingfors. 

Subfossil:  Ronneby  bathing  silt  (utterly  common). 

v,  hothnica  Gbun. 

Length  of  the  frustule  greater  in  proportion  to  the 
breadth,  a  little  inflexion  in  the  outline  of  the  side  of  the 
valve.  Intermediate  form  to  the  next  spec. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIUANO    TILL    K.    SY.    VBT.-AKAD.    HANDL.     BAND   6.     N:0   21.      49 

With    the   raain  spec:   Malmö,  Sölvesborg,  Helsingfors, 
Kemösand  (Cl.). 

Af.  Jurgensii  K. 

M.  subflexilis  K.     Sm.  Syn.  Pl.  LI,  f.  331. 

Very  common  everywhere  in  the  Bal  tio. 

M,  nummuloides  Dillw. 
Sm.  Syn.  Vol.  II,  p.  55,  PL  XLIX,  f.  329. 
Not   80    common  as  the  former  species.     The  Sound  — 
Gefle,  Åbo  —  Helsingfors.    Rare  in  the  Gulf  of  Bothnia. 

M,  punctata  Sm. 
Sm.  Syn.  Pl.  LIII,  f.  339. 

Freshwater  species  found  only  in  almost  fresh  water: 
Vaxholm  (Cl.),  Norrtelje. 

M,  varians  Sm. 

Sm.  Syn.  Pl. 

As  the  former:  Norrtelje,  Helsingfors. 

M,  crenulata  K. 

Sm.  Syn.  Pl.  LHI,  fig.  337. 

As  the  former.  Denmark,  in  brackish  water  (Heib.  Consp.). 

M,  arenaria  Moore. 
Sm.  Syn.  Pl.  LII,  fig.  334. 

Freshwater  species:  Rostock,  Södermanland:  Häringe, 
Södertelje. 

Subfoss.:  Upland:  in  blackclay  from  Säby,  Alunda. 

M.   Westii  Sm. 

Sm.  Syn.  Pl.  LII,  fig.  333,  Vol.  II,  p.  59. 

I  never  saw  it  living  in  the  Baltic,  but  found  it  im- 
bedded  in  mud  at  Sölvesborg,  Karlshamn,  Upland:  Rådmansö. 

Subfoss.:  in  bathingsilt  from  Ronneby,  in  silt  from  the 
peatmosses  of  eastem  Upland  and  in  silty  clay  from  the 
same  region. 

The  subfossil  Baltic  form  measures  only  9 — 11  /<  in  diam., 
and  thus  is  smaller  in  size  than  the  marine  form. 

M.  sulcata  Ehb.        • 

Orthosira  marina  Sm.  Syn.  Pl.  LIII,  fig.  338. 

Paralia  sulcata  Cl. 

Digitized  bjGoOgle 


50        JUHLIN-DANNPSLT,    ON    THE   OIATOMS    OF    THE    BALTIC   SKA. 

Common  on  greater  depth  in  Öresund  (Hbib.  Consp.). 
I  never  found  it  living  in  the  Baltic  but  found  it  in  mnd 
from  Sölvesborg  and  Kalmar. 

Subfoss.:  bathingsilt  from  Ronneby. 

Åmong  ScHUMANNS  Baltic  species  there  are  also: 

M,  campyloéira  Ehb. 

M,  lineata  Ag.,  which  are  quite  unknown  to  me. 


Addendum. 


Schizonema  setaceum  K. 
v.  polycladoa  Grun. 

Grun.  in  Botan.  Centr.-Blatt  *V48  1880. 
VH.  D.  B.  Pl.  XV,  f.  5. 

Length  0,034  mm.,  breadth  of  the  valve  0,oo6  mm.    Striae 
17  in  0,01   mm.     Central  nodule  scarcely  visible. 

Very  rare.     Helsingfors  in  slightly  brackish  water. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG   TILL   K.    SV.   YBT.-AKAD.    HANDL.     BAND   6.     N:0  21.      51 


Expianation  of  the  piates. 
Plate  L 


Ig.  1  a-c. 

Cocconels  Placentul»  Bhb.  v.  baltl 

>     2  a,  b. 

Mastoglola  lanceolata  Thw. 

3     3. 

»           Dansei  v.  elliptica  Ag. 

.      4. 

>            Braonii  Qbun. 

>      6. 

Amphora  Iseyis  Gbeg. 

»      6. 

'         macllenta  Gbeg. 

.      7. 

>         robusta  v.  minor  n.  var. 

»      8. 

>         sulcata  Bbéb. 

1      9. 

staorophora  n.  sp. 

>    10. 

»         augaata  Gbeg.  f.  minnta. 

>    11. 

Navicula  Thnrbolmensis  n.  sp. 

Plate  II. 

Fig.  12.  Navicnla  cryptocepbala  K.  var.  latlor  o.  var. 
13.  >         divergens  Sm.  f.  linearis. 

U.  >         v.  subsalina  Donk.  passing  Into  v.  Fenzlil  Gbun. 

15.  >         Smithii  Bbéb.  v.  Isvis  n.  var. 

16.  Schlzonema  Smithii  C.  AG. 

17.  >  parvnm  Menegb. 

18.  Amphiprora  plicata  Gbeg. 

19.  Berkeleya  fennica  n.  sp. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


52        JUHLIN-DANNFBLT,    ON   TUE    DIATOMS    OF    THE    BALTIC   SIA. 


Plate  ni. 

Flg.  20.  Staaronels  hyallna  n.  spec. 

21.  >  sal! na  8m.  ▼.  latior  n.  rar. 

22.  Homoeocladia  baltlca  n.  sp. 

23.  Synedra  affinls  K.  v.  genuina  Gritn. 
£4.  >                »v.  fascicnlata  K. 
25,  26.  >                »           v.  genuina  Grun. 

27.  >  »           v.  tabulata  K. 

28.  >  »           ▼.  genuina  Grun. 

29.  31.  >                >           v.  rostrata  n.  var. 

30.  >  >           ▼.  parva  K. 

32.  >  »v.  genuina  Grun. 

33.  Cosclnodiscus  snbsalsus  n>  sp. 


Plate  IV. 

Bottom-specimen-catcher  invented  by  Th.  Arwidsson. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


-■'K  Jv-.>i  ■\:;i:  :i3:-.i:  -^i  c^  N-;  ■'] 


Digitized  by  LjOOQ-IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  LjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  LjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


U2  K  ^ 


Fl  a te  IV. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHAN6  TILL  K.  SVENSKA  VET.  AKAD.  HANDLINdAB.  Band  6.  N:e  22. 


DIE  DURCH  EINEN 

KOHSTABTEH  STBOM  IN  DEH  MTEN 


HERVORGERUFENEN 


TEBiNDERUNGEN  DER  ERREGBARKEIT, 

MITTELS  MECHANISCHER  REIZUKG  USTERSUCHT 

VON 

Dr  BOBBBT  TIGEBSTBDT. 


MIT  ZEHN  TAFELN. 


imHEILDSfi  VOl  PHTSIOLOIHSCHEK  LABOBATORIll  DES  CAROIMCHEX  INSTITUTS  IR  STOCKHOLM 


DER  KONIOL.  8CHWVDISCHEN  AKAD.  DER  WI8S.  VORGELEGT  DEN*  12  APRIL  1882 


STOCKHOLM,  1882. 

KONGL.    BOKTRYCKERIET. 
r.   A.   NORSTEDT  k  SÖKER. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


In  seinen  berlihrnten  ^Untersuchungen  uber  die  Phyaiologie 
des  Elektrotonus*  unterzog  PflVger  im  Jahre  1859  die  durch 
einen  koDStanten  elektrischen  Ström  in  den  Nerven  hervor- 
gerufenen  Erregbarkeitsveränderungen  einer  experimentellen 
Priifung,  welche  durch  die  in  der  mannigfachsten  Weise  ab- 
geänderten  Versuchsanordnungen  und  die  voUendete  Experi- 
mentalkritik  zu  allén  Zeiten  fur  ähnliche  Untersuchungen  alp 
Muster  daetehen  wird.  Als  Priifungsreiz  wandte  er  theils 
den  konstanten  Ström,  theils  den  Induktionsschlag,  theils  auch 
chemische  Reize  an.  Die  wichtigsten  durch  diese  Unter- 
suchung  festgestellten  thatsächlichen  Verhältnisse  sind  in 
grösster  Klirze  folgende. 

In  der  Gegend  vom  positiven  Pol  des  Stromes  ist  die 
Erregbarkeit  des  Nerven  sowohl  extrapolar  wie  intrapolar 
vermindert.  Diese  Verminderung  erreicht  erst  allmählich  ihre 
definitive  Grösse,  indem  sie  die  ersten  Augenblicke  nach  der 
Schliessung  des  Stromes  noch  nicht  so  stark  ist,  wie  später- 
hin.  Bei  der  öffnung  des  Stromes  tritt  ebendaselbst  eine 
vermehrte  Erregbarkeit  ein,  die  längere  öder  kiirzere  Zeit 
fortdauern  känn.  In  der  Gegend  vom  negativen  Pol  des 
Stromes  ist  die  Erregbarkeit  des  Nerven  sowohl  extrapolar 
wie  intrapolar  erhöht.  Diese  Zunahme  tritt  augenblicklich 
ein,  sobald  die  Kette  geschlossen  worden  ist.  Beim  Offnen 
derselben  zeigt  sich  bei  schwachen  und  mittelstarken  polari- 
sirenden  Strömen  eine  verminderte  Erregbarkeit,  welche 
jedoch  nach  einer  äusserst  kurzen  Dauer  einem,  längere  öder 
kiirzere  Zeit  fortbestehenden  Stadium  erhöhter  Erregbarkeit 
weicht.  An  den  Polen  ist  die  Veränderung  der  Erregbarkeit 
am  grössten,  und  von  dort  aus  nimmt  dieselbe  sowohl  extra- 
polar wie  intrapolar  ab.  Je  grösser  die  Starke  des  polari- 
sirenden  Stromes  jst,  desto  grösser  ist  auch  die  Veränderung 
der   Erregbarkeit    und    iiber  um  so  grössere  Nervenstrecken 

Digitized  by  VjOOQ IC 


4      TI6ERST£DT,  EBREOBARKSITSVERaKDERUNGEN  DER  KBR7EX. 

verbreitet  sie  sich  extrapolar.  Intrapolar  dehnt  sich  dieVer- 
minderung  der  Erregbarkeit  bei  vermehrter  Starke  des  polari- 
sirenden  Stromes  auf  immer  grössere  StreckeD  aus,  öder  m. 
a.  W.  der  Indifferenzpunkt  wandert  bei  erhöhter  Stromstsrke 
allmählich    von    dem    positiven  Pol  nach  dem  negativen  zu. 

Je  grösser  der  Abstand  zwischen  den  Elektroden  ist. 
iiber  um  so  grössere  Strecken  des  Nerven  verbreitet  sich  die 
extrapolare  Veränderung  der  Erregbarkeit;  die  intrapolare 
Strecke  verhält  sich  vöUig  gleichförmig  ob  der  Abstand 
zwischen  den  Elektroden  länger  öder  kiirzer  ist. 

Zur  Prlifung  der  örtlichen  Erregbarkeitsveränderungen 
in  der  intrapolaren  Strecke  bediente  sich  PFLtGER  chemischer 
Keize;  nur  ihre  totale  Erregbarkeit  untersuchte  er  mit  Induc- 
tionsschläge.  Er  sah  nämlich  davon  ab,  die  Verändeningen 
der  Erregbarkeit  zwischen  den  Elektroden  auf  gewöhnliche 
Weise  mit  scharf  lokalisirten  elektrischen  Keize  zu  erfor- 
schen,  aus  Furcht  vor  Stromesschleifen  zwischen  den  Strom- 
bahnen  des  konstanten  und  des  Prlifungsstromcs. 

Eine  wichtige,  wenn  auch  nicht  unerwartete  Ergänzung 
zu  PFLtJGERS  Resultaten  wurde  zwei  Jahre  nach  dem  Erschei- 
nen  seines  Werkes  durch  eine  unter  seiner  Leituno:  von 
Obernier  ausgefiihrten  Untersuchung  gewonnen,  die  durch  di- 
rekte Versuche  ergab,  dass  auch  bei  Anwendung  von  starken 
polarisirenden  Strömen  (6 — 8  Groves)  in  den  ersten  Aiigen- 
blicken  nach  der  Oeffnung  der  Kette  eine  recht  bedeutende 
Verminderung  der  Erregbarkeit  am  negativen  Pole  vorhan- 
den  ist.  ^) 

Aber  schon  vorher  hatten  gegen  die  Richtigkeit  von 
PflUgers  Resultaten  Angriffe  begonnen,  —  Angriffe,  welche 
seitdem  im  Laufe  der  Zeit  fortwährepd  wiederholt  worden 
sind,  bald  von  diesem,  bald  von  jenem  Forscher.  Das  eigen- 
thiimlichste  ist  jedoch,  dass  alle  Diejenigen,  die  solchermassen 
gegen  PflUger  auftraten,  bis  auf  wenige  Ausnahmen,  ihre 
widerlegenden  Versuche  nicht  annähernd  mit  derselben  Sorg- 
falt  ausfiihrten,  wie  es  sich  PflDger  hatte  angelegen  sein 
lassen.  Auf  sie  alle  findet  deshalb  mit  Recht  Anwendung, 
was  Meissner  iiber  einen  der  ersten  Gegner  sagt:  »Da  PflCger 
alle  seine  Aussprliche  auf  Untersuchungen  mit  jeder  wirk- 
samen    Art    der    Reizung  griindete,   so   darf  man   von   einer 

>)  Obebnieb,   Archiv  fUr  Anatomie  und  Physiologie.  1861,  8.  268—278. 

Digitized  by  VjV^US' IC 


BIHAKO  TILL  K.  SV.  VET.-AKAD.  HANDL.   BAND  6.   N:0  22.        5 

Controle,  die  darauf  gerichtet  ist,  jene  Ausspriiche  als  zum 
Theil  unhaltbar  nachzuweisen,  verlangen,  dass  sie  auf  der 
gleichen  Basis,  unter  Anwendung  gleichfalls  aller  Arten  der 
Reizung  gefiihrt  sei>.  ^) 

Zu  dieser  Kategorie  von  Arbeiten  miissen  wir  die  von 
ScHiFF  *),  BuDGE  %  Valbntin  *),  ScHiFF  und  Herzbn  ^)  und 
Lautenbach  ^)  zählen. 

Hier  sind  Metallelektroden  anstått  unpolarisirbarer  ange- 
wandt;  keine  Vorsichtsmassregeln  werden  erwähnt,  die  ge- 
troffen  worden  wären,  um  zu  verhindern,  dass  Stromesschlei- 
fen  aus  dem  einen  Kreise  in  den  andern  einbrechen  konnten ; 
an  demselben  Nerven  sind  Versuche  derart  ausgefuhrt  wor- 
den, dass  die  Richtung  sowohl  des  polarisirenden  als  die  des 
Priifungsstromes  in  dem  Nerven  vielfach  umgekehrt  wurde; 
u.   8.  w 

Unter  solchen  Uraständen  haben  bestimrate,  eindeutige 
Resultate  nicht  gewonnen  werden  können.  Schiff  erklärt 
auch:  »die  Auffuhrung  aller  ziemlich  gleichförmigen  Versuchs- 
resultate  wUrde  nur  als  ein  wirrer  Wust  erscheinen».  ') 

Ebensowenig  wie  die  erwähnten  Arbeiten  PFLtGERS  Re- 
sultaten wirklichen  Eintrag  thun  konnten,  wurden  diese  durch 
die  widersprechenden  Ergebnisse  umgestossen,  welche  man 
durch  Versuche  an  lebenden  Menschen  gewonnen  hatte.  FiCK 
fand  keine  Veränderung  in  der  Erregbarkeit  der  Nerven,  die 
durch  den  konstanten  Strora  hervorgerufen  worden  wäre  ®). 
EuLENBURO  bestätigte  die  Gesetze  PFLtGERS  ^);  Erb  erhielt 
An  fångs  ganz  entgegengesetzte  Resultate  ^®),  aber  von  Helm- 
HOLTZ   darauf  aufmerksam  gemacht,  dass  dies  wahrscheinlich 

')  Meissneb,  Berlcht  iiber  die  Fortschritte  der  Anatomie  nnd  Physio- 
logie,  1863.     Leipzig  1864,  S.  359. 

*)  Schiff,  Lerbuch  der  Nervenphysiologie,  Lahr  1868 — 69,  S.  94. 

*)  BUDGE,  Archiv  flir  patholog.  Anatomie,  XXVIII,  1863,  S.  282—301. 

O  Valentin,  Die  Zuckungsgeaetze  des  lebenden  Nerven  and  Muskels, 
Leipzig  1863,  S.  14,  65—86;  —  Physiologische  Pathologie  der  Ner- 
ven I,  Leipzig  1864,  S.  134  —  135;  —  Zeitschrift  fUr  Biologie,  VIII, 
1872,  S.  210—238;  —  Moleschotts  Untersachungen,  XI,  1873,  8.  169— 
181;  —  Zeitschrift  fUr  Biologie.  X,  1874,  S.  153-176. 

*)  Schiff  und  Herzen,  Molesäotts  Untersuchungen,  X,  1867,  S.  430 
—446. 

*)  Lautenbach  (unter  Schiffs  Leitung),  Archives  des  sciences  physl- 
ques  et  naturelles,  noiivelle  période,  LVII,  1877,  S.  88—99. 

O  Schiff,  Moleschotts  Untersuchungen,  X,  S.  436. 

^)  Fick,  Medicinische  Physik,  Zweite  Auflage,  1866,  S.  377. 

*)  Eulenbueg,  Deutsches  Archiv  fUr  klinische  Medicin,  III,  1867,  S. 
117-142. 

'")  ERB,  ib.  III,  1867,  S.  271-273  und  513—524. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


6       T10ER8TEDT,  ERRUOBARKEITSYERÄNDBRUNOEN  DER  NERTEN. 

durch  eine  besondere  Stromverzweigung  in  dem  unverietz- 
ten  Menschenkörper  veraDlasst  sei,  wiederholte  er  seine  Ver- 
8uche  ^)  und  erzielte  nun  Resultate,  die  mit  denen  von 
PFLtJöER  und  EuLENBURO  voUkommen  ubereinstimrot^n.  Da- 
gegen gelangte  Rungé  *)  zu  ganz  entgegengesetzten  Resul- 
taten. Es  dlirfte  jedoch  ziemlich  einleuchtend  sein,  dass  die 
komplicirten,  ja  sogar  untiberseh baren  Leitungsverbältnisse 
in  dem  lebenden  Menschenkörper  eine  bedeutende  Verschie- 
denheit  von  den  Resultaten  verursachen  mlissen,  die  sich  auf 
Versuche  mit  auspräparirtcn  Nerven  stutzen,  und  dass  Besul- 
tåte  dieser  Art  nicht  als  Beweise  gegen  PflCger  beran- 
gezogen  werden  können  —  wohl  zu  beachten  —  so  fem  es 
sich  um  die  Frage  handelt,  wie  die  normale  Erregbarkeit 
eines  Nerven  durch  einen  konstanten  elektrischen  Ström  ver- 
ändert  wird  und  nicht  um  Etwas  anderes. 

Wichtiger  als  diese  Untersuchungen  sind  die  von  Bn.- 
HARZ  und  O.  Nassb;  Munk,  GfitJNHAGEN,  Wundt,  Hermasn  und 
Bernstein.  Dieselben  sind  mit  aller  der  Sorgfalt  ausgefiihrt, 
wie  es  Versuche  dieser  Art  erfordern.  Sie  bekräftigen  auch 
in  allén  wesentlichen  Theilen  PflUgers  Resulta  te,  abcr  sie 
bezwecken  zugleich,  dieselben  theils  zu  ergänzen,  theils  zu 
berichtigen,  öder  den*  von  ihm  gefuudenen  Thatsachen  eine 
andere  theoretische  ^Deutung  zu  geben.  Ein  kurzer  tlTber- 
blick  iiber  dieselben  wird  ihre  Bedeutung  darthun. 

Unter  Anleitung  von  Du  Bois  Reymond  priiften  Bilhabz 
und  O.  Nassb  mit  mechanischen  Reize  FflI^gers  Gesetze  ^).  Zu 
diesem  Zwecke  bedienten  sie  sich  des  Tetanomotor  Heide5- 
HAINS.  Die  Steigerung  öder  Verminderung  des  durch  den- 
selben  erzeugten  Tetanus  bei  Schliessung  eines  in  bestimm- 
ter  Richtung  gehenden  konstanten  Stromes  galt  als  Probo 
der  hierbei  auftretenden  Veränderungen  der  Erregbarkeit. 

Allerdings  griff  der  Piiifungsreiz  den  Nerven  höchst  be- 
deutend  an;  der  Nerv  wurde  während  6  Sekunden  ohne  Un- 
terbrechung  gehämmert,  und  nach  jcder  Reizung  hatte  er  1 
bis  2  Minuten  sich  zu  erholen;  doch  hielt  er  in  den  meisten 
Fallen  nicht  mehr  als  6 — 8  auf  einander  folgende  Reizungs* 
versuche  aus.    So  viel  aus  der  kurzen  Beschreibung  derVer- 


«)  Ebb,  ib.  III,  S.  625-528. 
«)  RUNOB,  Ib.  VII,  1870,  S.  356-384. 

•)  BiLHABZ   und  O.  Nasse,  Archiv  fiir  Anatomie  und  Physiologie,  1862. 
8.  66—83. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANO  TILL  K.  8V.  YET.-AKAD.  HANDL.    BAND  6.   N:0  22.         7 

fasser  zu  ersehen  ist,  schickten  sie  in  jeder  Serie  von  Yer- 
euchen  den  polarisirenden  Ström  in  dcrselben  fiichtung  durch 
den  Nerven. 

An  frischen  Nerven  konstatirten  sie  bei  diesem  Ver- 
fahren  die  voUständige  Richtigkeit  von  PFLtGERS  Gesetzen. 
Am  positiven  Pol  verminderte  sich  der  durch  den  Tetano- 
motor  hervorgerufene  Tetanus,  am  negativen  Pol  vermehrte 
er  sich,  sobald  der  polarisirende  Ström  geschlossen  wurde. 
Bei  weiter  fortgesetztem  Versuch  trät  das  umgekehrte  Ver- 
hältniss  ein;  erst  zeigte  sich  beim  Schliessen  des  ^tromes 
keine  Veränderung  und  nach  weiterer  Einwirkung  des  me- 
chanischen  Reizes  lieferte  die  Schliessung  des  Stromes  geradc 
das  entgegengesetzte  Resultat,  d.  h.  ara  'positiven  Pol  eine 
Verstärkung  und  am  negativen  eine  Schwächung  des  Teta- 
nus. Ganz  dasselbe  Resultat  erhielten  die  Verfasser  auch, 
wenn  sie  mit  chemischen  Stoffen  den  Nerven  lokal  zerstör- 
ten.  Später  fand  Bilhabz  ^),  dass  auch  eine  andere  Misshand- 
lung  des  Nerven,  z.  B.  durch  sehr  starke  konstante  Ströme, 
gluhender  Draht  in  der  Nähe  des  Nerven  u.  s.  w.,  zu  der- 
selben  Abweichung  von  Pflugers  ResultatenVeranlassung  gab. 

Aus  dem  kurzgefassten  Bericht,  den  die  Verfasser  iiber 
ihre  einzelnen  Versuche  veröffentUcht,  ist  nicht  zu  entneh- 
men,  worauf  diese  Abweichungen  beruhen.  Sie  können  je- 
doch  nicht  gegen  die  PFLUGER'schen  Gesetze  sprechen,  denn 
frische  Nerven  zeigten,  wie  die  Verfasser  ausdriicklich  her- 
vorheben,  vöUige  0bereinstimmung  mit  denselben,  und  dann 
känn  den  Abweichungen,  welche  die  in  der  erdenklichsten 
Weise  gemisshandelten  Nerven  aufweisen,  naturlich  keine 
Bedeutung  beigemessen  werden. 

Im  iibrigen  ist  der  Nerv  ein  so  zartes  Organ,  dass  wir 
nur  mit  der  grössten  Vorsicht  Schlusse  ziehen  diirfen  aus 
den  Erscheinungen,  die  er  nach  einer  groben  Misshandlung 
darbietet,  und  nun  kommt  noch  dazu,  dass  bei  den  Unter- 
suchungen  iiber  die  von  einem  konstanten  Ström  im  Nerven 
bewirkten  Veränderungen  eine  Menge  Fehlerquellen  auch 
die  best  aufgestellten  und  aufs  gcnaueste  durchdachten  Ver- 
suche Icicht  triiben  können. 

Einige  Jahre  später  trät  H.  Munk  mit  Bedenken  gegen 
Pflugers    Resultate    auf,    und  zwar  auf  Grund  dessen,  dass 

*)  Bilhabz,  Arohiv  fUr  Anatomie  und  Physiologie.  1862,  S.  84—89. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


8       TIGBRSTEDT,  BRREOBARKEITSVERÄNDERUNGEX  DER  JfEEVlN. 

dieser  bei  seiner  Untersuchung  den  inneren  sekundfiren  Wi- 
deretand  in  den  Nerven  nicht  beachtet  habe.  Von  dem 
grossen  Werk,  in  welchem  Munk  seine  Vereuche  und  seine 
neue  Auffassung  darlegen  wollte,  ist  nie  mehr  als  der  erste 
Theil  erschienen,  welcher  Untersuchungen  iiber  den  sekun- 
dåren  Widerstand  in  den  Nerven  bringt  ^).  Die  Frage  von 
den  Veränderungen  der  Erregbarkeit,  die  durch  den  kon- 
stanten Ström  hervorgerufen  wcrden,  behandelt  Munk  dem- 
nach  nur '  in  einer  vorläufigen  Mittheilung  *).  Als  er  in  die 
Ström bahn  einen  so  grossen  Widerstand  einschaltete  dass 
die  beim  Versuch  auftretende  Veränderungen  des  Wider- 
standes  dabei  nicht  mehr  in  Betracht  gezogen  werden  konn- 
ten,  80  kam  er  auch  zu  ganz  anderen  Resultaten  als  Pfluger. 
Diese  und  die  theoretische  Anschauung,  zu  welcher  er  geUn- 
gen  ist,  fasst  er  in  folgende  Worte  zusammen:  »Die  Erre- 
gung  des  Nerven  in  Folge  des  elektrischen  Stromes  ist  be- 
dingt  einmal  durch  die  Fortfiihrung  der  Nerven fliissigkeit 
unmittelbar  durch  den  Ström  und  sodann  auch  durch  die 
Flussigkeitsruckkehr  zu  den  vorher  an  Fliissigkeit  verarmteD 
Nervenstellen,  nach  der  Unterbrechung  des  Stromes»  .  .  . 
*Die  Muskelzuckung  wird  in  Folge  einer  gegebenen  Bewe- 
gung  der  Nervenfliissigkeit  durch  eine  bereits  vorhandene 
Bcwegung  der  Nervenfliissigkeit  vergrössert,  wenn  die  leu- 
tere  Bewegung  der  ersteren  gleich  gerichtet,  verkleinen. 
wenn  die  letztere  Bewegung  der  ersteren  entgegengesetzt 
gerichtet  ist.» 

Also  zeigte  sich  nach  Munk  am  negativen  Pol  eines  ab- 
steigenden  Stromes  extrapolar,  die  Erregbarkeit  bei  gescbloe- 
sener  Kette  erhöht  fiir  einen  absteigenden,  lind  herabgesetzt 
iiir  einen  aufsteigenden  Priifungsstrom,  u.  s.  w. 

Eine  Beurtheilung  dieser  Resultate  ist  natiirlicherweise 
unmöglich,  da  Munk  fiir  dieselben  keine  Beweise  beigebracht 
hat.  In  seiner  Kritik  Pflugbrs  hat  er  ausserdem  ganz  und 
gar  iibersehen,  dass  dieser  auch  vermittelst  chemischer  Rei- 
zung  dieselben  Resultate  gewonnen,  wie  bei  der  Priifung 
durch  elektrische  Reize;  ebensowenig  beriicksichtigt  er,  dass 
Bilharz  und  O.  Nasse  auch  bei  mechanischer  Reizung  an 
frischen  Nerven  dieselben  bestätigt  gefunden.    Unter  solchen 

')  H.    Munk,   Untersuchungen    Uber  das  Wesen  der  Nervenerregnng  I, 

Leipzig  1868. 
^)  H.  Munk.  Archiv  fiir  Anatomie  und  Physiologie  1866,  S.  369—390. 

Digitized  by  VjV^US^  IC 


BIHAK6  TILL  K.  SV.  VET.-AKAD  HANDL.    BAND  6   N:0  22«  .9 

Verhältnissen  können  diese  Resultate  nicht  als  beweiskräftig 
anerkannt  werden. 

Unter  Beachtung  aller  möglichen  Sorgfalt  und  Genauig- 
keit  untersuchte  Hermann  ^)  die  Veränderungen  der  Erreg- 
barkeit,  haiiptsächlich  in  der  intrapolaren  Strecke,  in  der 
Absicht,  die  Richtigkeit  des  durch  seine  Untersuchung  des 
Aktionsstromes  bei  polarisirten  Nerven  aufgestellten  Satzes 
zu  priifen:  »Die  Nervenerregung  nimmt  beim  tTbergang  zu 
stärker  positiv  öder  schwächer  negativ  polarisirten  Nerven- 
stellen  an  Grösse  zu,  in  den  entgegengesetzten  Fallen  nimmt 
sie  ab.»  In  der  Einleitung  zu  seiner  Abhandlung  lenkt  er 
die  Aufmerksamkeit  auf  einen  Umstand,  der  an  und  fur  sich 
klar  genug,  aber  sonderbarer  Weise  von  vielen  Forsehern 
dieser  Richtung  ubersehen  worden  ist,  nämlich  dass  mit  der 
Steigerung  der  Starke  des  PrUfungsreizes  der  Einfluss  des 
konstanten  Stromes  auf  die  Erregbarkeit  des  Nerven  plötz- 
lich  verschwindet,  und  zwar  bei  der  Starke,  die  an  und  fiir 
sich  eine  maximale  Muskelzuckung  hervorruft.  Bei  einer 
solchen  Starke  känn  die  Muskelzuckung  durch  den  Katelek- 
trotonus  nicht  mehr  wachsen,  da  sie  ja  schon  an  sich  selbst 
maximal  ist;  auch  ist  deren  Verminderung  durch  den  An- 
elektrotonus  schwach  und  verschwindet  bei  einer  St&rke  des 
Reizes,  die  nur  unbedeutend  den  Grad  ubersteigt,  bei  wel- 
chem  die  maximale  Zuckungen  eintreten. 

Weiterhin  berichtet  Hermann  in  seiner  Abhandlung  liber 
die  Untersuchungen,  durch  welche  er  seinen  Satz  bekräf- 
tigen  und  Pfluger  widerlegen  will,  das  heisst  nicht  dessen 
Versuche,  sondern  nur  die  teoretische  Erklärung  derselben. 
Ich  iibergehe  hier  einen  von  Hermanns  Versuchen,  von  dem 
er  später  selbst  gefunden  *),  dass  er  auf  einen  Fehler  in  der 
Aufstellung  desselben  zuriickzutiihren  ist,  und  will  nur  von 
den  ubrigen  Mittheilung  machen. 

Diese  zielen  darauf  ab  zu  beweisen: 

1.)  dass  wenn  der  polarisirende  Ström  sammt  den  Reiz- 
stellen  ohne  dass  sonst  etwas  verändert  worden,  dem  Muskel 
genähert  wird,  eine  Verminderung  der  Wirkung  des  polari- 
sirenden  Stromes  fiir  jeder  unterhalb  des  Indifferenzpunktes 
angebrachten  Reizung  erfolgt,  wogegen  seine  Wirkung  fiir 
jeder  oberhalb  desselben  applicirten  Reizung  verstärkt  wird. 

O  Hermajtn,  Archiv  fUr  die  ges.  Physiologie,  VII,  1873,  S.  323—364. 
^  Heemann,  ib.  VII  1873,  S.  497-498. 

Digitized  by  V3OOQ IC 


10    TIOERSTEDT,  ERREGBARKEITSVERÄNDERUKQEK  DER  HERVEX. 

2.)  dass  an  hoch  oben  liegenden  Reizstellen  ein  Nahem 
des  polarisirenden  Stromes  an  den  Muskel  erst  von  einer 
Vermindening,  und  dann  von  einem  Zunehmen  der  Einwir- 
kung  auf  die  Erregbarkeit  begleitet  ist; 

3.)  dass  bei  starken  polarisirenden  Strömen  eine  Hem- 
raung  an  dera  negativen  Pol  stattfindet;  wenn  die  Erregung 
diese  zu  uberschreiten  hat,  miisste  also  die  Muskelzuckung 
ausbleiben  und  dies  somit  bei  aufsteigendem  Ström  bei  Rei- 
zung  extrapolar,  und  bei  absteigendem  Ström  bei  Beizong 
intrapolar.  Der  letzterwähnte  Fall  soUte  dann  ein  wirkliches 
Experimentum  crucis  gegen  Pflugers  Anschauung  abgeben. 
Die  beiden  ersten  sind  es  nicht,  weil  auch  andere  Umstände 
auf  dass  Resultat  von  Einfluss  sein  könnten,  obwohl  solche 
Erscheinungen  aus  Pflugers  Theorie  nicbt  vorauszusehen 
sind. 

Die  zum  Beweise  von  1)  angestellten  Versuche  gliickten 
voUständig;  bei  der  Annäherung  des  festen  Systemes  der 
Elektroden  an  den  Muskel,  ergab  sich,  dass  bei  aufsteigen- 
dem Ström  diekatelektrotonischeVerstärkungderZuckunggrös- 
ser  und  deren  anelektrotonischeVerminderung  geringer  wurde, 
wie  auch,  dass  beim  absteigenden  Ström  sich  das  Verhältniss 
umkehrte.  Bei  intrapolarer  Reizung  fand  Hermann  bisweilen 
in  der  oberen  Reizstelle  eine  Abnahme,  und  an  der  niederen 
eine  Zunahme  der  Muskelzuckung.  Dieses,  welcher  dann 
wirklich  ein  entschiedener  Beweis  gegen  Pflugers  Theorie 
sein  wiirde,  lässt  sich  jedoch  dahin  erklären,  dass  es  auf 
dieselbe  Fehlerquelle  zurlickzufiinren  ist,  wie  die  oben  an- 
gedeuteten  Versuche,  nämlich  auf  das  Vorhandensein  der 
Nervenzweige  zum  Oberschenkel,  woduvch  in  der  oberen 
Lage  des  Elektrodensystemes  der  wirkliche  Indifferenzpunki 
tiefer  gegen  den  unteren  Elektroden  riickte,  als  wenn  das 
Elektrodensystem  näher  an  den  Muskel  geschoben  wurde. 

Bestimmte  Ergebnisse  zum  Beweise  von  2)  erzielte  Heb- 
MANN  nicht.  Dagegen  fand  er  bei  den  Versuchen,  die  er  an- 
stellte,  um  Beweise  fiir  3)  zu  erhalten,  sehr  richtig,  dass  bei 
starken  Strömen  die  Muskelzuckungen  abnahmen  und  ganz 
aufgehoben  wurden,  wenn  die  Reizung  den  negativen  Pol  zu 
uberschreiten  hatte.  Beim  aufsteigenden  Ström  liess  sich 
dieses  aus  Pflugers  Theorie  erklähren  durch  die  Hemmung 
am  positiven  Pol,  aber  diese  Theorie  konnte  unmöglich  Auf- 
schluss    geben,    warum   durch   einen  absteigenden  Ström  die 

Digitized  by  VjV^UV  IC 


BIHANO  TILL  K.  SV.  VET.-AKAD.  HANDL.   BilND  6.   N:0  22.      11 

Wirkung  eines  in  der  Xähe  des  negativen  Pols  angebrachten 
Beizes  vermindert  öder  aufgehoben  werden  soUte.  Dazu  kam 
noch,  dass  Herhann  am  positiven  Pol  eines  aufsteigenden 
Stromes,  intrapolar,  nur  bei  mittelstarken  Strömen  eine  Ver- 
minderung  der  Wirkung  des  Reizes  fand,  bei  schwachen  Strö- 
men dagegen  eine  Verstärkung  desselben  erhielt.  Angaben 
Uber  die  Starke  des  polarisirenden  Stromes,  wie  Uber  den 
Abstand  zwischen  den  Elektroden  desselben  und  denen  des 
Prufungsstromes  fehlen  allerdings  in  Hermakns  Abhandlung, 
aber  die  von  ihm  entdeckten  Thatsachen  sprechen  jedoch 
bestimmt  gegen  Pflugers  Theorie,  und  lassen  sich  nach 
dieser  gar  nicht  erklären,  sofern  man  nicht  annimmt,  dass 
die  intrapolaren  Priifungselektroden  den  resp.  Polen  nicht 
nahe  genug  gewesen,  um  auch  bei  ganz  schwaohen  Strömen 
in  die  anelektrotonische  Strecke  zu  liegen,  sowie  dass  bei 
starken  Strömen  der  Anelektrotonus  uber  ihren  Platz  ge- 
gnffen,  obwohl  sie  ziemlich  nahe  dem  negativen  Pol  lagen. 
Dieses  känn  naturlich  ohne  neue  Versuche  nicht  entschieden 
werden,  zum  allerwenigsten,  wenn  wir  keine  detaillirten  An- 
gaben haben,  an  welche  wir  uns  halten  könnten. 

Kurz  näch  Herbiann  nahm  Bbrnstein  die  Behandlung 
dieser  Frage  auf.  *)  Er  wandte  maximale  Induktionsschläge 
an  und  untersuchte  mit  Hulfe  dieser  die  Veränderung  der 
Erregbarkeit  in  der  Strecke  zwischen  dem  polarisirenden 
Ström  und  dem  Muskel.  Er  riickte  die  Priifungselektroden 
ao  nahe  wie  möglich  an  den  unteren  Elektroden  des  polari- 
sirenden Stromes;  dagegen  war  der  Abstand  zwischen  den 
Elektroden  des  letzteren  ziemlich  gross,  nämlich  25  Milli- 
meter. Die  Starke  desselben  war  ganz  bedeutend,  und  zwar 
von  4  Daniell  mit  10,000  Rheokordeinheiten  als  Neben-Lei- 
tung  bis  zu  voUen  6  Groves.  Er  fasst  das  Resultat  seiner 
Versuche  wie  folgt  zusaramen:  »Wenn  ein  konstanter  Ström 
durch  den  Nerven  fliesst,  so  ist  am  positiven  Pole  die  Aus- 
lösung  der  Erregung  erschwert,  so  dass  schwache  Reize 
eine  geringere  Wirkung  ausuben  als  im  normalen  Zustande; 
aber  das  Maximum  der  Erregung,  welches  durch  starke  Reize 
hervorgerufen  werden  känn,  wird  grösser.  Dagegen  ist  am 
negativen  Pol  die  Auslösung  der  Erregung  erleichtert,  so 
dass  schwache  Reize  stärker  wirken;  aber  das  Maximum  der 


')  Bebnstein,    Archiv    fttr   die   gesftmmte    PhyBlologie,  VIII,   1874.    S. 
40—60. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


12    TIOERSTEDT,  ERREQBARKEITSVERÄMDERUNGEN  DER  KERTEK. 

Erregung,  das  durch  starke  Reize  ausgelöst  werden  känn, 
wird  kleiner».  Durch  eine  nähere  Erörterung  seiner  Resnl- 
tåte  suchte  Bernstein  die  tTbereinstimmung  derselben  mii 
Pflugbrs  Theorie  darzulegen,  und  hob  ausdrlicklich  hervor, 
dass  sia  keineswegs  mit  deren  Hauptpunkten  im  Widerspruch 
stånden,  sondern  vielmehr  eine  Bestätigung  derselben  bildeten. 

Gegen  Bernstein  trät  bald  Hermann  auf  ^).  Er  batte 
Bernsteins  Versuche  wiederholt,  ohne  dass  es  ihm  jedoch 
gelungen  war,  seine  Resultate  zu  konstatiren,  und  er  vermu- 
thete  deshalb,  dass  dieselben  sich  auf  eine  mangelbafte  Isola- 
tion griindeten,  indem  starke  Ströme  durch  die  Leitung  in 
der  feuchten  Eammer  leicht  genug  zum  Theil  den  Weg 
zum  nächsten  Elektroden  des  Priifungsstromes  nehmen  könn- 
ten  und  deren  Richtung  somit  umkehren  miisste.  Zur  nåhe- 
ren  Eenntniss  der  hierdurch  hervorgerufenen  Controverse  wird 
auf  die  bezuglichen  Quellen  verwiesen.  *) 

Alle  die  Untersuchungen,  iiber  welche  ich  bisher  berich- 
tet,  sind  in  den  HauptzUgen  nach  derselben  Versuchamethode 
vorgenomraen  worden.  Von  einera  neuen  Gesichtspunkte  aus 
suchten  ungefähr  zu  gleicher  Zeit  Wundt  und  GRt^HAOSN 
die  Frage  zu  beleuchten. 

Unabhängig  von  einander  hatten  diese  Forscher  sich 
vorgenoramen,  die  Erregbarkeit  des  Nerven  während  der  er- 
sten  Augenblicke  nach  der  Offnung  und  Schliessung  des 
polarisireuden  Stromes  zu  priifen.  Wundt  ')  bediente  sich 
zu  diesem  Zwecke  des  Pendelmyographion  und  Hess  den 
Priifungsreiz  eine  ganz  kurze,  genau  gemessene  Zeit  nach 
der  Offnung  öder  Schliessung  des  polarisireuden  Stromes 
wirken.  Das  Hauptsächliche  seiner  Resultate  ist  Folgen- 
des.  »Unmittelbar  nach  der  Schliessung  des  polarisireuden 
Stroraes  beginnt  die  Erregbarkeit  in  der  ganzen  Länge  des 
Nerven  zu  steigen.  Diese  Zunahme  der  Erregbarkeit  gehi 
auf  der  Seite  der  Eathode  continuirlich  in  die  bleibendc 
Erregbarkeitszunahme  des  Katelektrotonus  iiber.  Auf  der 
Seite  der  Anode  steigt  sie  zu  einem  Maximum  und  sinkt 
dann  wieder,  um  allmählich  der  Erregbarkeitsabnahme  des 
Anelektrotonus   Plats  zu   machen.     Während   einer  gewissen 

•)  Hermann,  Archlv  fUr  die  ges.  Physlologie,  VIII,  1874.  8.  258-275. 
2)  Beknstein,  ib.  VIII,  8.  498-505;  Hermann  ib.  IX,  1874,  28—34. 
»)  Wundt,    Archiv   fUr    die   ges.  Physiologie  III,   1870,  8.  437—440;  — 

Untersuchungen  zur  Mechanik  der  Nerven  und  Nervencentren  I,  Er- 

langen  187K 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANQ  TILL  K.  SV.  VET.-AKAD.  HANDL.    BAND  6.   N:0  22.      13 

Zeit  nach  Schliessung  des  konstanten  Stromes  findet  man 
daher  den  ganzen  Nerven  entlang  die  ErrQgbarkeit  gestei- 
gert.  Dieses  Stadium  der  in  beiden  Phasen  des  Elektrotonus 
gesteigerten  Erregbarkeit  ubertrifft  den  Verlauf  einer  Muskel- 
zuckung  sammt  dem  zuhörigen  Stadium  der  latenten  Rei- 
zung  beträchtlich  an  Dauer.  Im  Au  genblick  der  Unterbre- 
chung  der  Kette  entsteht  bei  denjenigen  Stromstärken,  bei 
denen  nicht  durch  Hemmungsvorgänge  Verschiedenheiten 
der  Leitung  bewirkt  werden,  in-  und  extrapolar  zur  Seite  der 
Anode  und  Kathode  eine  Erregung  von  gleicher  Intensität. 
Neben  dieser  Erregung  geht  aber  eine  Hemmung  einher, 
vrelche  theils  in  der  restirenden  anodischen  Schliessungs- 
hemmung  ihren  Grund  hat,  theils  erst  bei  der  öffnung  sich 
biidet,  dadurch  dass  nun  an  der  Eathode  ähnliche  Verände- 
Tungen  erzeugt  werden,  wie  sie  bei  der  Schliessung  an  der 
Anode   entstanden  ,waren>. 

In  einer  vorläufigen  Mittheilung  iiber  eine  Untersuchung, 
die  meines  Wissens  nicht  veröffentlicht  wurde,  brachte  Grun- 
HAGEN  ^)  in  allcr  Eurze  die  Resultate  zur  Eenntniss,  die  er 
bezuglich  der  Zeitdauer  der  Erregbarkeitsveränderungen  durch 
den  konstanten  Ström  gewonnen  hatte.  Hierzu  bediente  er 
sich  des  Tetanus  und  dessen  Veränderungen  durch  Schlies- 
sung und  Öffnung  des  Stromes.  Er  brachte  das  Priifungs- 
reiz  zwischen  dem  polarisirenden  Ström  und  dem  Muskel 
an  und  fand,  dass  der  Tetanus  im  Anelektrotonus  ab-  und 
im  Katelektrotonus  zunahm,  sowie  dass  im  ersteren  Falle  die 
Erregbarkeitsveränderungen  länger  zögerten  sich  geltend  zu 
machen,  als  in  dem  letzteren ;  dagegen  konnte  er  keine  Ver- 
roinderung  der  Erregbarkeit  am  negativen  Pol  nach  der  öff- 
nung des  Stromes  nachweisen.  Eine  Zunahme  der  Erreg- 
barkeit an  der  Anode  während  des  ersten  Augenblickes 
nach  Schliessung  des  Stromes,  wie  Wundt  sie  beobachtet, 
konnte  Grunhagen  nicht  nachweisen.  Schliesslich  fand  er 
eine  unmessbar  kurze  Nachdauer  der  Erregbarkeitszunahme 
an  der  Kathode  nach  öffnung  des  Stromes.  Diesen  Abwei- 
chungen  von  Wundts  Kesultate  känn  den  letzteren  gegen- 
uber  keine  Bedeutung  beigelegt  werden,  da  der  Verfasser 
weder  hier,  noch  später  eine  ausfuhrliche  Darlegung  seiner 
Versuche  gebracht  hat.  Das  Hauptresultat  ist,  dass  Grunhagen 

*)  ObCnhaoen,    Archiv    fUr    die    gesammte    Physlologie,    IV,    1871.    S. 
547—560.  ^  . 

Digitized  by  VjOOQ IC 


14    TIGERSTEDT,  ERREGBARKEITSVERANDERUKGEN  DER  XEBVEK. 

die    PFLUGER^schen    Gesctze   in  den   wesentlichsten   Punkten 
bestätigt  hat. 

Die  Forschungen,  welche  nach  dem  Erscheinen  von 
Pflugers  Werk  angestellt  worden  sind,  um  die  in  einem 
iVischen  Nerven  durch  den  konstanten  Ström  hervorgerufenen 
Veränderungen  der  Erregbarkeit  festzustellen,  haben  somit 
der  Hauptsache  nach  Pflugers  Resultate  bestätigt,  und  ausser- 
dem  dieselben  durch  neue  Ermittelungen  bezliglich  der 
Erregbarkeitsveränderungen  unmittelbar  nach  OflFnung  und 
Schliessung  des  Stromes  ergänzt  (Wundt,  Grunhagek).  Die 
theoretische  Differenz  zwischen  Pflugbr  und  Hermakn  ist  je- 
doch  noch  unentschieden,  und  die  von  dem  letzteren  ange- 
stellten  Versuche  iiber  den  hemmenden  Einfluss  des  negativeo 
Pols  bei  starken  Strömen  bestehen  bis  auf  weiteres  als  recht 
schwere  Einwurfe  gegen  Pflugers  theoretische  Anschauung. 

Unter  solchen  Verhältnissen  und  weil  bisher  keine  Un- 
tersuchung  der  Erregbarkeitsveränderungen  vermittels  ein- 
zelner  mechanischcn  Reize  angestellt  worden,  glaubte  ich 
Grund  genug  zu  haben,  der  Frage  von  diesem  Ausgangs- 
punkte  aus  noch  einmal  aufzunehmen  und  dieses  um  so  mehr, 
als  die  mechanische  Keizmethode,  wie  sie  in  der  letzten  Zeit 
ausgebildet  worden  ist,  viele  und  wichtige  Vorziige  fur  Ex- 
perimente  dieser  Art  zu  bieten  scheint.  Bei  Anwendung 
dieser  braucht  man  nicht,  wie  bei  elektrischen  Reize,  Stromes- 
schleifen  von  dem  polarisirenden  nach  dem  Prufungsstrom 
und  umgekehrt  zu  befiirchten;  man  känn  die  Versuche  dicht 
nach  einander  wiederholen,  ohne  dass  der  Nerv  dadurch  un- 
tauglich  wird  und  als  Maass  der  Veränderung  der  Erregbarkeit 
immer  nur  einzelne  Muskelzuckungen  und  nicht,  wie  bei 
chemischer  Reizung,  ausschliesslich  einen  Tetanus  haben; 
und  was  vielleicht  das  wichtigste  ist,  man  känn  mit  dem 
mechanischen  Reize  den  Polen  des  polarisirenden  Stromes 
so  nahe  kommen,  wie  man  will,  und  ihm  somit  näher  auf  den 
Leib  riicken  als  es  jemals  mit  elektrischen  öder  chemischen 
Reize  hat  geschehen  können.  Dazu  kommt  noch,  dass  der 
mechanische  Reiz  seiner  eigenen  Natur  nach  so  ganz  und 
gar  verschieden  ist  von  dem  Reize  —  dem  konstanten  Ström 
—  dessen  Wirkung  auf  den  Nerven  man  bei  diesen  Unter- 
suchungen  feststellen  will. 

Da  die  ausserhalb  der  Pole  des  polarisirenden  Stromes 
sich  erstreckenden  Erregbarkeitsveränderungen  schon  so  viel- 

Digitized  by  VjUUV  IC 


BIHANQ  TILL  K.  8V.  VBT.-AKAD.  UANDL.    BAND  6.   N:0  22*      15 

fsch  von  versohiedenen  Forschern  untcrsucht  worden,  und 
die  Rcsultate  dieser  —  insofem  die  angewandten  Methoden 
tadelfrei  gewesen  —  stets  die  von  Pflugbr  gefundenen  be- 
stätigt  haben,  woUte  ich  mich  besonders  dem  Studium  der 
Erregbarkeitsveränderungen  in  der  intrapolaren  Strecke  zu- 
wenden  und  dort  wieder  besonders  mein  Augenmerk  auf 
den  dera  Muskel  zugewendeten  Pol  richten,  also  bei  auf- 
steigendem  Ström  auf  den  positiven,  und  bei  absteigendem 
Ström  auf  den  negativen  Pol,  weil  solchenfalls  die  Resultate 
am  einfachsten  und  am  wenigsten  von  anderen  Umständen 
beeinflusst  zu  erzielen  sein  möchten.  Gleichwohl  versäumte 
ich  nicht,  die  Veränderungen  der  Erregbarkeit  aucb  an  an- 
deren Stellen  des  Nerven  zu  untersuchen,  um  auf  dieseWeise 
auch  mittels  dieser  Methode  die  Richtigkeit  der  Pfluger'- 
schen  Gesetze  zu  priifen.  Meine  Untersuchung  gliedert  sich 
deshalb  in  folgende  zehn  Abtheilungen : 

1.  Die  Erregbarkeitsveränderungen  am  negativen  Pol  eine» 
aufsteigenden  Stromes^  eatrapolar, 

2.  Die  Erregbarkeitsveränderungen,  am  positiven  Pol  eines 
aufsteigenden  Stromes^  extrapolar, 

3.  Die  Erregbarkeitsveränderungen  am  negativen  Pol  eines^ 
aufateigenden  Stromes^  intrapolar, 

4.  Die  Erregbarkeitsveränderungen  am  positiven  Pol  eines 
aufsteigenden  Stromes^  intrapolar. 

5.  Die  Veränderung  der  Lage  des  Indifferenzpunktes  bei 
wachsender  Starke  eines  aufsteigenden  Stromes. 

6.  Die  Erregbarkeitsveränderungen  am  negativen  Pol  eines 
absteigenden  Stromes,  extrapolar. 

7.  Die  Erregbarkeitsveränderungen  am  positiven  Pol  eines 
absteigenden  Stromes,  extrapolar. 

8.  Die  Erregbarkeitsveränderungen  am  negativen  Pol  eines 
absteigenden  Stromes^  intrapolar. 

9.  Die  Erregbarkeitsveränderungen  am  positiven  Pol  eines 
absteigenden  Stromes,  intrapolar. 

10.  Die  Veränderung  der  Lage  des  Indifferenzpunktes  bei 
wachsender  Starke  eines  absteigenden  Stromes» 

Die  Versuchsanordnung  war  die  folgende  (Siehe  Taf.  I 
Bild  1): 

Von  der  Batterie  (B2)  geht  der  Ström  nach  dem  Elektro- 
magneten   (E),  welcher  den   Hebel  meines    neuen    mechani- 

Digitized  by  VjOOQ IC 


16    TI6ERSTEDX,  EBBEGBARKEITSYERÄNDERUNOER  DER  NERTEX. 

schen  Reizapparates,  den  ich  bei  diesen  Versuchen  anwandte, 
in  die  Höhe  hebt  ^).  Dieser  Ström  geht  zunächet  nach  einer 
kreuzlosen  PoHL'8ehenWippe  (W;)).  Wenn  die  Arme  derWippe 
in  die  Quecksilbernäpfe  I  getaucht  sind,  geht  der  Ström  un- 
iinterbrochen  nach  dem  Elektromagneten  und  der  Hebel  wird 
in  der  Schwebe  gehalten,  so  dass  er  nicht  auf  dem  Nerven 
ruht.  Werden  dagegen  die  Arme  der  Wippe  in  die  Queck- 
silbernäpfe II  gestellt,  80  ist  der  Ström  genöthigt,  bevor  er 
zum  Elektromagneten  kommt,  durch  den  Mctronom  (M)  zu 
gehen,  der  bei  seinen  Schwingungen  die  Leitung  nach  dem 
Elektromagneten  öffnet  und  schliesst.  Jedesmal,  wenn  die 
Leitung  unterbrochen  ist,  fällt  der  Hebel  herab  auf  den  Ner- 
ven und  reizt  ihn;  wenn  die  Leitung  bei  der  Schwingung 
des  Metronoms  nach  der  entgegengesetzten  Richtung  wieder 
geschlosscn  wird,  hebt  sich  der  Hebel  wieder  vom  Xerren 
ab.  Die  Richtung  des  Stromes  wird  im  Biide  von  den  Pfeilen 
bezeichnet. 

Den  polarisirenden  Ström  entnahm  ich  einer  Batterie 
von  Meidinqers  Elementen  (B  i).  Zuerst  wurde  er  nach  einem 
Rheokord  (Rh)  von  Du  Bois-Reymomd  gefiihrt,  wo  er  sich 
verzweigte,  und  weiter  nach  einer  PoHL^schen  Wippe  (Wji 
und  von  dort  nach  einem  Du  Bois-RfiYMOND^schen  Schliissel 
(Q)  und  dann  zum  Nerven.  Der  Stroro  wurde  vermittels  des 
Schliissels  geöffnet  und  geschlossen;  die  Stärk?  d  esselben 
wurde  in  gewöhnlicher  Weise  durch  den  Rheokord  modificirt. 

Zum  Nerven  wurde  der  Ström  natUrlich  durch  unpolari- 
sirbare  Elektroden  gewöhnlicher  Art  geleitet.  Damit  sie  zu 
meincm  Apparat  gut  passten,  gab  ich  ihnen  eine  andeix- 
Form,  als  wie  sie  gewöhnlich  haben,  und  ich  benutze  hier 
die  Gelegenheit,  sie  zu  beschreiben,  weil  sie  mir  zu  Reizungs- 
versuchen  praktischer  und  handlicher  erschienen,  als  die 
meisten  sonst  gebräuchlichen. 

Sie  bestehen  ganz  einfach  aus  einem  Trög  von  Ebonit 
und  von  der  Form  und  Grösse,  wie  sie  die  Abbildung  zeigt 
(Taf.  I,  Bild  2).  Unten  sind  sie  mit  zwei  eingeschraubten  Stahl- 
zackcn  versehen,  vermittels  welcher  sie  auf  meinem  Hebel- 
apparat  an  der  Korkscheibe  auf  der  äusseren  Seite  des  Bettes 

O  Siehe  Tioerstedt,  >En  ny  metod  för  mekanisk  retning  af  nerver- 
Nordiskt  Medicinskt  Arkiv,  XIII,  1881,  N:r  12.  Eine  Bescbreibnng 
derselben  wird  demnåchst  in  der  Zeitschrift  fUr  Instrumentenkunde 
erscheinen. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIUANG  TILL  K.  8V.  VET.-AKAD.  HANDL.    BAND  6*    N:0  22*      17 

iiir  den  Nerven  befestigt  sind.  Inwendig  sind  sie  bis  zu 
einem  Drittel  mit  Paraffin  gefuUt,  um  jede  Beriihrung  zwi- 
schen  dem  Thon  und  den  Stahlspitzen  zu  verhindern.  Der 
mit  0,6  %  Kochsalzlösung  getränkte  Thon  wird  zwischen  den 
Handen  zu  langen  Wulsten  geroUt,  welche  in  den  Trög  ge- 
flirt  und  mit  ihrer  Spitze  vorwärts  umgebogen  werden.  Dieser 
Spitze  känn  nachher  diejenige  Form  gegeben  werden,  wie 
sie  fiir  jedeu  besonderen  Versuch  am  besten  geeignet  er- 
scheint.  In  den  Thon  steckt  man  eine  kleine  Glasröhre,  die 
mit  konceutrirter  Zinksulfatlösung  gefullt  wird,  und  fiihrt 
oin  gut  amalgamirtes  Zinkblech  hinein,  welches  durch  einen 
Leitungsdraht  mit  den  Leitungsdrähten  der  Batterie  in  Ver- 
bindung  steht.  Eine  Ansicht  von  dem  fertigen  Elektroden 
bietet  die  Abbildung  (Taf.  I,  Bild  3). 

Zu  gewissen  Versuchen,  wo  es  ganz  besonders  darauf 
nnkam,  das  mechanische  Reizmittel  ganz  nahe  dem  Elektro- 
den anzubringen,  fiihrte  icK  den  Ström  zum  Nerven  durch 
einen  mit  0,6  %  Kochsalzlösung  getränkten  Streifen  von  Fil- 
trirpapier,  der  an  den  eben  beschriebenen  unpolarisirbaren 
Eleiktroden  befestigt  war. 

Der  Nerv  selbst  lag  mit  der  Strecke,  die  vermittels 
des  mechanischen  Reizes  gereizt  werden  soUte,  auf  einem 
mit  0,6  %  Kochsalzlösung  getränkten  Filtrirpapierstreifen, 
um  sich  feucht  zu  halten.  Bei  Reizung  der  intrapolaren 
Strecke  nahm  dieser  Streifen  so  ziemlich  den  ganzen  Ab- 
stand  zwischen  den  Elektroden  ein.  Durch  diese  Anord- 
nung  wurde  zwar  der  Stromzweig,  der  durch  den  Nerven 
ging,  etwas  geschwächt,  aber  dieses  konnte  durch  einen 
stärkercn  Ström  abgeholfen  werden;  ausserdem  erreichte 
ich  dadurch  nicht  bios,  dass  der  Nerv  feucht  gehalten  wur- 
de, sondern  ich  war  damit  auch  gewissermassen  gegen  die 
Fehlerquellen  gesichert,  welche  in  Folge  der  verschiede- 
nen  Dicke  des  Nerven  bei  Hermanms  Versuchen  iiber  die 
Erregbarkeitsveränderungen  durch  einen  konstanten  Ström 
entstanden  ^).  Bei  einigen  besonders  angegebenen  Versuchen, 
wo  es  galt,  den  polarisirenden  Ström  so  stark  wie  möglich 
zu  bekommen,  brachte  ich  kein  Papier  unter  den  Nerven. 
In  allén  Versuchen,  wo  Papier  zur  Anwendung  kam,  wurde 
der  Nerv  niemals  ausserhalb  der  Papierunterlage  gereizt; 
falsche  Resultate  auf  Grund  der  verschiedenen  Dichtigkeit 
')  Hermann.  Archlv  fUr  die  ges.  Physiologie,  VII,  1873,  S.  497—498.  r 

Digitized  ®VjOOQ IC 


18    TIOERSTEDT,  ERBEOBARKEITSVERÄNDERUNGEN  DER  NERVEK. 

des  Stromes  in  dem  Ubrigen  Nerven  einerseita  und  der 
äusserst  kurzen,  zwischen  dem  Papier  und  den  Elektroden 
befindlichen  Nervenstrecke  andrerseits  sind  somit  vollkommen 
ausgeschlossen. 

Die  Reiziingsversuche  geschahen  in  folgendem  Rhyth- 
mus.  Zunächst  wurde  eine  Starke  des  mechanischen  Ru- 
zes  ermittelt,  wclche  eine  Zuckung  von  geeigneter  Grösse 
hervorbrachte,  mittelstark  bei  Reizung  in  der  Nähe  des  posi- 
tiven,  mittelstark  öder  schwacher  in  der  Nähe  des  negativen 
Pols.  War  diese  gefunden,  so  wurde  der  Metronom  in  Be- 
wegung  gesetzt  und  der  Muskel  hatte  nim  auf  dem  Cylin- 
der des  Myographions  so  ungefahr  ein  halbes  Dutzend  Zuck- 
ungen  aufzuzeichnen.  Darauf  wurde  —  während  der  Metro- 
nom fortgesetzt  den  Ström  zu  dem  Elektromagneten  öffnete 
und  schloss  —  auf  einmal  der  polarisirende  Ström  geschlos- 
sen,  und  der  Muskel  hatte  wiederum  5 — 6  Zuckungen  aui- 
zuzeichnen,  wonach  der  polarisirende  Ström  geöffnet,  und 
ein  halbes  Dutzend  Muskelzuckungen  abermals  ohne  Einwir- 
kung  des  polarisirenden  Stromes  aufgezeichnet  wurde;  unc 
so  setzte  ich  den  Versuch  in  derselben  Aufeinanderfolge 
eine  Zeit  läng  fort,  wobei  die  Anzahl  der  Wiederholungen 
zum  Theil  von  der  Ausdauer  des  Nerven,  zum  Theil  von 
dem  Zwecke  abhing,  zu  welchem  der  Versuch  vorgenommen 
wurde.  Dabei  wurde  bisweilen  mit  der  Starke  des  polari- 
sirenden Stromes  gewechselt.  Jedem  Versuch  bezuglich  der 
Veränderung  der  Erregbarkeit  unter  dem  Einflusse  des  Stro- 
mes wurde  ein  Versuch  voran-  und  einer  nachgeschickt,  bei 
welchem  die  mechanischen  Reizung  fur  sich  allein  stattfand. 

Während  jedes  Versuches  dauerte  die  mechanische  Rei- 
zung ununterbrochen  fort,  nach  dem  einmal  gegebenen  Rhyth- 
mus.  Bei  dieser  Anordnung  konnte  ich  den  Verlauf  der 
Erregbarkeitsveränderungen,  sowohl  bei  geschlossenem  ah 
bei  geöffnetem  Ström  genauer  studiren,  als  auf  jede  be- 
liebige  andere  Weise.  Der  Metronom  unterbrach  den  Stroro 
nach  dem  Elektromagneten  durchschnittlich  3  mal  in  2  Sekun- 
den. Feinere  Bestimmungen  Uber  die  Erregbarkeitsverhältnissc 
während  der  ersten  Augenblicke  nach  dem  Offnen  und  Schlies- 
sen  des  Stromes  konnte  ich  also  nicht  zu  Stande  bringen. 
Dieses  lag  aber  auch  ausserhalb  meines  Planes,  welcher  dar- 
auf hinausging,    die    dauernden    Erregbarkeitsveränderungen 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANO  TILL  K.  SV.  VET.-AKAD.  HAKDL.    BAKD  6.   N:0  22*      19 

wäbrend   des    Strorodurchganges  und  nach  demselben  zu  un* 
tersuchen. 

Um  zu  zcigen,  dass  der  Nerv  die  raechanische  Reizung 
in  diesem  Rhythmus  vollständig  verträgt,  machte  ich  eine  Au- 
zalil  Versuche  mit  mechanischer  Reizung  fur  sich  allein. 
Diese  ergaben,  dass  der  Nerv  noch  eine  viel  grössere  Aus- 
dauer  fur  mechanische  Reizung  besitzt,  als  man  bisher  an- 
j^enommen  und  als  auch  meine  eigenen  friiheren  Versuche 
dargethan  hatten.*)  Ausserdera  zeigten  sie,  dass  die  Zuckun- 
gen  regelmässig  und  langsam  sinken,  wenn  mit  der  mecha- 
nischen  Reizung  fortgesetzt  wird;  dieses  beweist,  dass  die 
mechanische  Reizung  flir  das  Studium  der  Erregbarkeits- 
veränderungen  der  Nerven  in  der  That  ganz  besonders  ge- 
eignet  ist.  Mit  Rucksicht  auf  die  Wichtigkeit  der  Sache  will 
ich  ein  Paar  dieser  Versuche  hier  anfuhren. 

Ver  auch  A.  (Taf.  I).  Abstand  des  gereizten  Punktes  (Plexus) 
vom  Mnskel  39  Millimeter;  Lage  des  Laufgewichts  auf  dem  Uebel- 
arm  22;  io  2  Sekunden  3  Reizungen;  Anzahl  der  Reizungen  420. 

Vers  och  B.  (Taf.  I).  1.  Abstand  der  gereizten  Stelle  (Plexus) 
vom  Muskel  42  Millimeter;  Lage  des  Laufgewichts  auf  dem  Hebel- 
arm  25;   110  Reizungen  in   1  Minute;  Anzahl  der  Reizungen  330. 

2.  Derselbe  Nerv.-Abstand  der  gereizten  Stelle  vom  Muskel  26 
Millimeter;  Rhythmus  und  Starke  der  Reizungen  wie  vorher;  Anzahl 
der  Reizungen   139. 

Die  Muskelzuckungen  wurden  bei  einigen  Versuchen  auf 
einem  Registrirapparat  Mareys  mit  Foucaults  Regulator,  bei 
anderen  auf  einem  von  Loven  konstruirten  Cylinder-Regi- 
strirapparat  aufgezeichnet,  welcher  letztere  mit  recht  grosser 
Gleichförmigkeit  von  einem  Wassermotor  getrieben  wurde. 
Als  Schreibhebel  bediente  ich  mich  eines  von  Lovén  kon- 
struirten federnden  Schreibarmes,  welche  die  Muskelzuckun- 
gen 3,:i  naal  vergrösserte. 

Die  Versuche  wurden  in  der  Zeit  vom  October  1881  bis 
Januar  d.  J.  vorgenommen  und  zwar  an  Exemplare  von  Råna 
esculenta,  die  im  Herbst  von  Berlin  zugesandt  worden  waren. 
Bei  jedem  Versuch  floss  der  polarisirende  Ström  stets  in  der- 
selben  Richtung.  Bei  dieser  Untersuchungen  galt  es  ja,  die 
Veränderungen  zu  erforschen,  welche  in  der  Erregbarkeit 
des  Nerven  durch  einen,  in  einer  gewissen,  bestimmten  Rich- 

')  TiGEBSTEDT,   Studien    Uber   mechanische  Nervenreizung,  I,  Helsing- 
fors 1880,  S.  34  u.  folg.  T 

Digitized  by  VjOOQ IC 


20    TIGERSTEDT,  ERREGBARKBIT8VERÄNDERUNGEN  DER  KERVEK. 

tung  gehenden  Ström  hervorgenifen  wurden.  Damit  die  Re- 
sultate  80  klar  wie  möglich  ausfallen  eoUten,  durfte  in  dem- 
selben  Versuch  die  Richtung  des  Stromes  nicht  Teränden 
werden.  So  äusserst  fein  und  leicht  zerstört  wie  die  Xerven- 
substanz  ist,  musa  man  mit  grösster  Umsicht  zu  vermeiden 
sueben,  dass  sie  mehr  zerstört  öder  beschädigt  wird,  als  zum 
Versuch  unumgänglich  nothwendig  ist.  Wenn  nun  ein  kon- 
stanter Ström  immerfort  von  einer  Richtung  nach  der  andem 
umgekehrt  wird,  känn  dieses  leicht  zur  Folge  haben,  da«f 
die  Resultate  getriibt  werden.  Ich  fur  mein  Theil  bin  iiber- 
zeugt,  dass  die  vielfachen  Unregelmässigkeiten,  die  viele 
Forscher  gefunden,  zu  einem  wesentlichen  Theil  gerade  dar- 
auf  beruhen,  dass  sie  zu  oft  die  Richtung  des  Stromes  ge- 
wechselt  haben.  Zu  jedem  Versuch  muss  man  die  Versachs- 
bedingungen  so  einfach  wie  möglich  stellen,  und  lieber  fur 
seine  Versuche  mehrere  Nerven  anwenden,  als  aus  eincm  ein- 
zigen  Nerven  allés  hervorzuziehen  suchen.  Solche  Versuche 
kön  nen  oft  gar  keine  Resultate  ergeben. 

In   der  Beschreibung  der  einzelnen  Versuche  bedeuten: 
•f   P  —  den  Abstand  des  positiven  Pols  vom  Muskel; 
—  P  —  den  Abstand  des  negativen  Pols  vom  Muskel; 
E  —  den  Abstand  der  gereizten  Stelle  vom  Muskel; 

Rh  —  die  Anzahl  der  Rheokordeinheiten  in  der  Xeben- 
leitung  ^); 
/  —  die  Lage  des  Laufgewichts  auf  dem  Hebel. 

Theils,  um  die  Resultate  klarer  hervortreten  zu  lassen, 
theils  um  die  VorzUglichkeit  der  mechanischen  Reizungsme- 
thode  fiir  Untersuchungcn  innerhalb  der  allgemeinen  Nerven- 
physiologie  zur  Geniige  nachzuweisen,  habe  ich  den  Be- 
schreibungen  der  Versuche  Abbildungen  meiner  Kurven  in 
ziemlich  grosser  Anzahl  beige fiigt.  Sie  sind  in  möglichst 
getreuer  Cbereinstimmung  mit  den  Originalen  ausgefiihrt 
und  sind  von  rechts  nach  links  zu  lesen. 


1.    Die  Erregbarkeitsyerändemngeii  am  negatiyen  Pol 
eines  aufsteigenden  Stromes^  extrapolar. 

Bei  schwachen  und  mittelstarken  Strömen  ist  die  Erreg- 
barkeit   bedeutend  gesteigert.     Diese   Zunahme  tritt  in  ihrer 
O  Vgl.  Hermann,  Archiv  fur  die  ges.  Physiologie,  OT,  187a.    S.  333. 

Digitized  by  LjOOQ IC 


BIUANG  TILL  K.  SV.  VET.-AKAD.  HANDL.    BAND  6*   N:0  22*      21 

vollen  Starke  unmittelbar  nach  dera  Stromschluss  hervor; 
eine  Intensität  des  Reizes,  die  kurz  vorher  ganz  geringe  öder 
gar  keine  Muskelzuckungen  hervorgerufen,  erzeugt  jetzt  de- 
ren  recht  starke.  Während  der  ganzen  Zeit,  wo  der  Ström 
geschlossen  ist,  wird  die  gesteigerte  Erregbarkeit  wahrgenom- 
men.  Die  Muskelzuckungen  nehmen  jedoch  mit  der  Zeit  ab, 
aber  dieses  nur  in  äusserst  geringera  Masse,  und  bisweilen 
kaum  merklich,  in  manchen  Fallen  gar  nicht.  Wird  der  Ström 
wieder  geöffnet,  so  nehmen  die  Zuckungen  wieder  ihren 
friiheren  Werth  an ;  eine  Hemmung  hat  sich  untcr  den  Ura- 
ständen,  wie  ich  meine  Versuche  ausgefiihrt,  nicht  gezeigt; 
dagegen  trät  eine  kleine  Vergrösserung  der  Erregbarkeit  nach 
der  Offnung  des  Stromes  ein.  Diese  Zunahme  ist  jedoch, 
wie  schon  angedeutet,  nur  gering  und  erscheint  nicht  immer 
ganz  deutlich.  Sie  dauert  längere  öder  kiirzere  Zeit  und  ver- 
schwindet  dann  nach  und  nach. 

Bei  geschlossenem  Ström  ist  die  Verstärkung  am  nega- 
tiven Pol  ara  grössten  und  verbreitet  sich  von  da  aus  auf- 
wärts.  Je  grösser  die  Starke  des  polarisirenden  Stromes  ist, 
desto  stärker  ist  auch  die  Veränderung  der  Erregbarkeit  und 
desto  deutlicher  treten  die  die  letzteren  begleitenden  Er- 
scheinungen  auf.  Gleichzeitig  verbreitet  sie  sich  iiber  grössere 
Strecken  des  Nerven. 

Wird  der  Versuch  wiederholt  in  der  Weise,  dass  in  re- 
gelmässiger  Aufeinanderfolge  der  polarisirende  Ström  geöff- 
net und  geschlossen  wird,  während  die  Starke  dcsselben 
ebenso  wie  die  des  Reizes  die  ganze  Zeit  hindurch  unver- 
ändert  ist,  so  bleiben  die  unter  Einwirkung  des  polarisiren- 
den Stromes  hervorgerufenen  Muskelzuckungen  in  der  gan- 
zen langen  Serie  sich  gleich;  eine  Einwirkung  durch  die  Er- 
miidung  des  Nerven  in  Folge  der  dicht  aufeinander  folgen- 
den  Reizungen  tritt  bei  geschlossenem  Ström  bei  weitem 
nicht  so  deutlich  hervor,  wie  in  dem  Falle,  wo  der  Nerv 
der  mechanischen  Reizung  allein  ausgesetzt  ist. 

Die  Zunahme  der  Erregbarkeit  tritt  mit  voUer  Deutlichkeit 
uuf,  auch  weun  der  Ström  sowohl  Schliessungs-  als  Offnungs- 
zuckungen  bewirkt.  Mit  grösserer  Stromstärke  habe  ich  keine 
Versuche  gemacht,  weil  kein  Forscher  in  Frage  gestellt  hat, 
dass  die  Muskelzuckungen  bei  Reizung  vor  einem  starken 
aufsteigenden  Strome  nicht  abnehmen  und  verschwinden:  nur 
die  theoretische  Erklärung  der  Erscheinung  ist  es,  worin  die 
Forscher  nicht  iibereinstimmen.  oigitized  by  v^OOg IC 


22    TIOERSTEDT,  ERRKOBARKEITSVBRÄNDERUNGEN  PER  NERTEN. 


Beispiéle: 

Versuch   1.     +P  =  24;  —  P=40;  E=44;  3  Meidinger,  Rh  =  45. 

Der  mechanische  Reiz  erzeugte  an  und  för  sich  keine  Zuckangen; 
der  konstante  Ström  bewirkte  eine  starke  Schliessnngs-,  aber  keiue 
öffuungszuckung.  Unter  der  Einwirkung  desselben  rief  der  mechaoi- 
scbe  Reiz  starke,  gleichbobe  Muskelzuckungen  bervor,  welche  nach  dem 
ÖfiEnen  des  Stromes  wieder  verscbwanden,  am  bei  neuer  Scblieflsnog 
mit  nocb  grösserer  Starke  als  vorbin  aufzutreten. 

Versuch  2.  -f  P  =  14;  —  P=30;  E  =  35;  1  Meidinger,  Rh= 
160;  y=30. 

a.  Der  mechanische  Reiz  rief  nur  kleine  MuBkelzackoDgen  her- 
vor;  der  konstante  Ström  ergab  eine  Schliessungs-,  aber  keioe  ÖE- 
nungszuckung.  Unter  der  Einwirkung  desselben  nahmen  die  von  dem 
mechanischen  Reize  hervorgerufenen  Muskelzuckungen  auf  einmal  bit 
zu  ihrer  doppelten  Starke  zu  und  erhieltjen  sich  während  der  ganzen 
Zeit  des  Stromschlusses  nahezu  gleich  hoch.  Wurde  der  Ström  geöfi- 
net,  so  traten  die  ersten  Zuckungen  ein  kleiu  wenig  verstarkt  auf, 
aber  bald  gingen  sie  zu  ihrer  fruheren  Starke  herunter. 

b,  Wurde  nun  der  Nerv  unter  sonst  gleichen  Verhältnissen  etwas 
näher  dera  Pole  zu  (E  =  34)  gereizt,  so  rief  der  mechanische  Reiz 
an  und  fiir  sich  keine  Muskelzuckungen  hervor,  aber  unter  Einwirkung 
des  Stromes  zeigten  sich  solche  viol  stärker  als  in  a,  wie  wohl  jetzt 
nicht  die  ganze  Zeit  hindurch  gleich  hoch.  Bei  öffnung  dea  Stromes 
verschwanden  sie  unmittelbar. 

Versuch  3.  +P=10;  —  P  =  19;  E  =  2ö;  2  Meidinger,  Rh  = 
460;  y  =  20. 

a.  Der  mechanische  Reiz  bewirkte  keine  Muskelzuckungen;  der 
konstante  Ström  erzeugte  eineu  Schliessungs-,  aber  keinen  öffnungs* 
zuckung.  Unter  der  Einwirkung  des  Stromes  zeigten  sich  recht  grosse. 
gleichstarke  Muskelzuckungen,  welche  augenblicklich  verschwanden, 
wenn  der  Ström  geöffnet  wurde,  um  bei  der  Schliessung  desselben 
wiederzukebren. 

b.  Wurde  bei  derselben  Intensität  des  mechanischen  Reizes  der 
Nerv  etwas  höher  hinauf  (E  =  26)  gereizt,  so  wurden  die  wabrend 
des  Stromschlusses  eintretenden  Muskelzuckungen  nicht  annäbemd  so 
Btark  wie  bei  a;  eine  langsame  Abnahme  derselben  trät  dagegen  wab- 
rend jeder  Dauer  des  Stromschlusses  deutlich  horvor. 

c.  Wurde  der  polansirende  Ström  (2  Meidinger,  Rh=  1,450) 
verstSrkt,  so  dass  auch  bei  der  öfibung  desselben  sich  Muskelzuck- 
tiigen  einstellten,  so  wurden  bei  Reizung  der  vorhin  erwäbnten  Stelle 
die  Muskelzuckungen  bedeutend  stärker,  als  ebcn  vorher  und  als  in  a. 
Das  langsame  Sinken  der  Muskelzuckungen  bei  geschlossenem  Ström 
ist  hier  sehr  deutlich  zu  erkennen.  In  jeder  einzelnen  dieser  Serien 
(a,  b,  c,)  sind  jedoch  die  unter  Einwirkung  des  konstanten  Stromef. 
bei   dessen   jedesmaliger   Kreisung  durch  den  Nerven  hervorgerufeneu 

Digitized  by  VjUUS!  IC 


BIUAXO  TILL  K.  8V.  YET.-AKAD.  HANDL.    BAND  6*   N:0  22.      23 

Mnskelzackangen  angefäbr  gleich  hoch.  Man  känn  demnach  in  c  keine 
Vermindening  der  Zuckungen  II  im  Verhältniss  zu  I  bemerken,  son- 
dera es  sind  im  Gegentheil  die  Zuckungen  I  ein  wenig  geriuger  als 
die  Zuckungen  II,  und  doch  ist  diese  Nervenstelle  während  des  Ver- 
laufs  von  ungefähr  160  Sekunden  mindestens  240  Reizungen  aus- 
geeetzt  gewesen. 


2.    Die  ErregbarbeitSTerindernngen  am  positiven  Pol 
eines  aufsteigenden  Stromes^  extrapolar. 

Die  Erregbarkeit  des  Nerven  ist  bedeutend  vermindert. 
Eine  Intensität  des  Reizes,  welche  kurz  vorher  recht  grosse 
Muskelzuckungen  hervorgerufen,  bewirkt  jetzt  nur  ganz  kleine 
öder  gar  keine.  Während  der  ganzen  Dauer  des  Strpmes  be- 
steht  diese  herabgesetzte  Erregbarkeit.  Unter  den  Verhält- 
nissen,  wie  meine  Versuche  ausgefuhrt  wurden,  ist  diese  Ver- 
rainderung  gleich  bei  der  Schliessung  der  Kette  eingetreten; 
bisweilen  ist  hierbei  die  erste  Zuckung  grösscr  gewesen  als 
die  folgeflden.  Dagegen  nahmen  mitunter,  während  der  Ström 
durch  den  Nerven  floss,  die  Muskelzuckungen  zu  von  ihrem 
ersten  Minimum  ab,  dieses  jedoch  nur  in  geringem  Grade 
und  manchmal  kaum  merklich,  in  einzelnen  Fallen  gar  nicht. 
Wcnn  der  Ström  geöffnet  wird,  kehren  die  Muskelzuckungen 
auf  ihre  urspriingliche  Starke,  ohne  dass  sich  dabei  in  den 
ersten  Augenblicken  eine  Hemmung  zu  erkennen  giebt;  da- 
gegen erscheint  eine  geringe  Zunahme  der  Erregbarkeit  des 
Nerven,  welche  jedoch  nicht  sehr  gross  ist  und  in  vielen 
Fallen  auch  ausbleibt.  Sie  verharrt  eine  längere  öder  kurzere 
Zeit  und  verschwindet  dann  allmählich. 

Bei  geschlossenem  Ström  ist  die  Erregbarkeitsverminde- 
rung  am  positiven  Pol  am  grössten  und  nimmt  von  hier  aus 
nach  unten  zu  ab.  Je  stärker  der  polarisirende  Ström  ist, 
desto  stärker  ist  auch  die  Verminderung  der  Erregbarkeit 
und  iiber  eine  um  so  grössere  Nervenstrecke  verbreitet  sie 
sich. 

Wird  der  Versuch  derart  wiederholt,  dass  in  regelmässi- 
ger  Aufeinanderfolge  der  polarisirende  Ström  geöffnet  und 
geschlossen  wird,  und  dass  die  Starke  des  Stromes  wie  die 
des  Reizes  während  der  ganzen  Zeitdauer  dieselbe  verbleibt, 
so  werden  die  unter  dem  Einflusse  des  polarisirenden  Stro- 
mes hei-vorgerufenen  Muskelzuckungen  in  den  meisten  Fallen 

Digitized  by  VjOOQ IC 


24   TIOERSTGDT,  EBEEOBARKEITSYERÄKDERUNGEN  DEK  KERTE5. 

immer  schwächcr  und  schwächer  während  die  von  dem  me- 
chanischen  Reize  an  und  fur  sich  hervorgebrachten  Zuckun> 
gen  sich  die  ganze  Zeit  hindurch  auf  ihrer  urspriinglichen 
Höhe  erhalten,  ohne  zufolge  der  Ermiidung  des  Nerven  öder 
des  Muskels  auch  nur  annähernd  so  sehnell  herabzusinken, 
wie  unter  gewöhnlichen  Verhältnissen. 


Beispiele: 

Versuch  4.  +P  =  26;  —  P=37;  E=9;  3  Meidinger,  Rh= 
4,500;  y=30. 

a.  Der  mechaniBche  Beiz  bewirkt  recht  starke  Muskelzuckaugen : 
der  polarisirende  Ström  Schliessungs-  und  öffnungezuckuDgen.  Uc- 
mittelbar  nacb  erfolgter  Schliessung  des  Stromes  sinken  dieselben  hU 
auf  weniger  als  ibren  halben  Werth  herab  und  steigen  während  der 
Dauer  des  Stromschlusses  etwas,  aber  recht  unbedeutend  und  ganz 
langsam.  Bei  der  öffnung  des  Stromes  erreichen  sie  wieder  ihre  fru- 
here  Starke  und  behalten  diese  bei,  bis  der  Kreis  wieder  gescbloss^n 
wird,  wobei  wiederum  eine  Verminderung  eintritt.  Im  Laufe  des  Ex- 
periments werden  die  unter  Einwirkung  des  polarisirenden  Stromes 
erzeugten  Muskelzuckungen  alhnählich,  wenu  auch  nicht  ganz  regel- 
mässig, geringer  und  geringer,  während  die  vermittels  des  mecbani- 
schen  Reizes  an  und  fur  sich  hervorgerufenen  Zuckungen  thre  nr> 
sprungliche  Höhe  beibehalten,  trotzdem  die  Anzahl  der  Reizungen  bei 
diesem  Versuch  bis  zu   120  hinaufging. 

b,  Unter  sonst  ganz  gleichen  Verhältnissen,  aber  bei  einer  ge- 
ringeren  Starke  (3  Meidinger,  Rh  =  1,500)  des  polarisirenden  Stro- 
mes, welcher  jcdoch  Schliessungs-  und  öffnungszuckungen  hervor- 
ruft,  wird  der  Nerv  näher  dem  positiven  Pol  zu  gereizt  (E  =  15); 
die  von  dem  mechanischen  Reize  hervorgebrachten  Muskelzuckungen, 
welche  mit  denen  in  a  gleiche  Starke  haben,  verschwinden  unter  dera 
Einflusse  des  Stromes  vöUig  und  erreichen  ihre  urspriingliche  Höhe 
wieder,  sobald  der  Ström  unterbrochen  ist. 

Versuch  5.  H-P=22,5;  —  P=36;  E  =  19;  3  Meidinger,  Rh  = 
500;  y=20. 

a.  Der  mechanische  Reiz  erzeugt  mittelstarke  Muskelzuckungen, 
der  polarisirende  Ström  sowohl  Schliessungs-  als  öffnungszuckungen. 
Unter  Einwirkung  desselben  verschwinden  die  Muskelzuckungen  der 
ersten  zwei  Serien  (N:o  1  und  2)  augenblicklich ;  später  verschwin- 
den sie  nicht  mehr  bei  Scbliessung  des  Stromes,  aber  sie  werden 
augenblicklich  ganz  klein  und  erhalten  sich  so  während  des  ganzen 
Stromschlusses.  Bei  Öffnung  des  Stromes  erreichen  sie  ihre  fru- 
here  Höhe  wieder,  aber  ohne  weitere  Steigerung.  Auch  in  den  aller- 
letzten  Serien  behalten  die  Muskelzuckungen  nahezu  ihre  urspriing- 
liche Grösse  bei,  obwohl  die  Anzahl  der  Reizungen  gegen  140  beträgt. 

Digitized  by  VjV^UV  IC 


BIHAN6  TILL  K.  SV.  VET.-AKAD.  HANDL.    BAND  6.    N:0  22.      25 

b,  Die  Starke  des  polarisirenden  Stroraes  wird  bedeutend  erhöht 
(3  Meidinger,  Rh  =  10,000)  und  der  Nerv  wird  etwas  tiefer  nach 
dem  Muskel  zu  gereizt  (E=16).  Unter  dem  Einfluss  des  Stroraes 
vcrschwinden  die  Muskelzuckungen  ganz  und  gar. 

c.  Der  Reiz  wird  noch  mehr  dem  Muskel  genähert  (E=14) 
und  die  Starke  des  polarisirenden  Stromes  wird  soweit  gemässigt,  bis 
sie  der  im  Versuch  a  gleichkommt  (3  Meidinger,  Rh  =  500).  Bei 
der  Schliessung  des  Stromes  tritt  keine  Veränderung  in  der  Starke 
der  Muskelzuckungen  ein,  und  ebensowenig  bei  der  öffnung  desselben. 


3.    Die  ErregbarkeitsTeräDderiiDgeii  am  Degativen  Pol 
eines  uufsteigenden  Stromes^  intrapolar. 

Bei  schwachen  und  mittelstarken  Strömen  ist  die  Erreg- 
barkeit  des  Nerven  bedeutend  gesteigert.  Diesc  Zunahrae  tritt 
unmittelbar  nach  Schliessung  des  Stromes  in  ihrer  voUen 
Starke  ein;  eine  Intensität  des  Reizes,  welche  kurz  vorher 
nur  ganz  kleine  öder  gar  keine  Zuckungen  hervorrief,  be- 
wirkt  jetzt  deren  recht  starke.  Während  der  ganzen  Zeit,  wo 
der  Ström  geschlossen  ist,  zeigt  sich  diese  vermehrte  Erreg- 
barkeit.  Doch  bcmerkt  man,  namentlich  an  Nerven,  die  wie- 
derholten  Versuchen  nach  dieser  Richtung  hin  ausgesetzt  ge- 
wesen,  dass  bei  geschlossenem  Ström  die  Zuckungen  ganz 
langsam  abnehmen.  Diese  Abnahme  ist  jedoch  unbedeutend 
und  tritt  nicht  immer  ein.  Sobald  der  Ström  geöfFnet  wird, 
gehen  die  Muskelzuckungen  auf  ihre  urspriingliche  Höhe  zu- 
riick.  Eine  Hcmmung  während  der  ersten  Augenblicke  dar- 
nach  habe  ich  unter  den  Umständen,  wie  ich  meine  Versuche 
ausfiihrte,  nicht  mit  Sicherheit  beobachten  können.  Dage- 
gen zeigt  sich  oft  eine  Steigerung  der  Erregbarkeit  welche 
jedoch  niemals  besonders  gross  ist;  oft  känn  sie  auch  nicht 
mit  Bestimmtheit  nachgewiesen  werden. 

Bei  geschlossenem  Ström  ist  die  Zunahme  der  Erreg- 
barkeit am  negativen  Pol  am  grössten.  Dieselbe  wächst  mit 
der  Stromstärke,  bis  zu  einem  bestimmten  Grade  derselben. 

Wird  der  Versuch  öfter  wiederholt,  so  bleibt  die  Erhö- 
hung  der  Erregbarkeit  während  des  jedesmaligen  Strom- 
schlusses  nahezu  dieselbe,  auch  wenn  die  durch  den  me- 
chanischen  Reiz  selbst  hervorgerufenen  Muskelzuckungen 
abnehmen  wUrden. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


26    TIOEBSTEDT,  ERREOBARKEITSVERANDERUKOEX  DER  NERYEN. 


Beispiele : 

Versuch  6.  +P=20;  —  P=40;  E=37,5;  3  MeidiDger,  Bh= 
92;  y  =  17. 

a.  Der  iiiechaniBche  Beiz  érzeugt  schwache  Maskelzackxmgeu : 
der  polarisirende  Ström  nur  eine  Schliessungszuckting.  UdKt  dem 
Einflusse  desselben  wachsen  die  MuskelzuckuDgen  bis  zn  mehr  ah  ihreL 
doppelten  Werth  und  nehmen  bei  geschlosBenem  Ström  äusserst  nu- 
bedeutend  ab.  Sobald  der  Ström  geofihiet  wird,  ainken  die  Moskd- 
zuckungen,  aber  sie  sind  gleichwohl  etwas  grösser  als  sie  ursprung- 
lich  wareD.  Dieaelbe  Erscheinung  wiederholt  sich,  wenn  der  Ver«ticl 
mehrere  male  nach  eioander  Torgenommen  ^nrd. 

b.  Der  Nerv  wird  etwas  höher  hinauf  (E=38)  mit  derselbe?. 
Starke  des  mechanischen  Keizes  gereizt.  Der  polarisirende  Strom  kc 
jetzt  stärker  (3  Meidinger,  Rh=150).  Hierbei  steigem  sich  di' 
Muskelzuckungen  von  einem  ganz  geringen  Grade  bis  zu  gleicber  Höhr 
wie  in  a.  Bei  öfiPnung  des  Stromes  verschwinden  sie  vollig,  um  hé 
Schliessung  desselben  wieder  die  gleicbe  Starke  zu  erreichen,  wie  ebec 
vorber.  Im  tibngen  kebren  dieselben  Erscbeinongen  wie  unter  a  biei 
wieder. 

Versucb  7.  +P=10;  —  P=30;  E=29;  1  Meidinger,  Rh  = 
1,950;  y  =  5. 

Der  mecbanische  Reiz  bewirkt  Susserst  unbeträcbtlicbe  Zuckungen. 
der  polarisirende  Strom  nur  Scbliessungszuckungen.  Unter  der  Ein- 
wirkung  desselben  entsteben  starke,  fast  maximale  Muskelzuckangec. 
welcbe  sicb  die  ganze  Zeit  bindurch  auf  gleicber  Hobe  erhaltcn  iwi 
bei  öffnung  des  Stromes  augenblicklicb  aufhören.  Bei  Schliessung  de> 
Stromes  treten  die  starken  Zuckungen  aufs  neue  auf.  Nachdem  dtr 
Nerv  eine  Minute  geruht,  wird  der  Versucb  in  derselben  Weise  fort- 
gesetzt  wie  vorher.  Da  erscheinen,  nacbdem  der  Strom  zweimal  ge- 
schlossen  und  geöfEnet  worden,  kleine  Muskelzuckungen,  welches  be 
weist,  dass  die  Erregbarkeit  des  Nerven  gewacbsen  ist.  Unter  der 
Einwirkung  des  polarisirenden  Stromes  stellen  sich  nun  dieselben  stor- 
ken Muskelzuckungen  ein  wie  vorher;  sie  sind  jetzt  jedoch  nicht  se- 
gleichmässig  hoch  wie  zu  Anfang  des  Versuches,  sondem  es  zeige:. 
sich  vielmehr  kleine  Unregelmässigkeiten. 


é.    Die  ErregbarkeitsTerinderungen  am  positiyen  Pol 
eines  anfsteigenden  Stromes,  intrapolar. 

Die  Erregbarkeit  des  Nerven  ist  bei  allén  Stromstärken. 
auch  bei  den  schwächsten,  bedeutend  herabgesetzt.  Diese 
Verminderung  zeigt  sich  raanchnaal  nicht  augenblicklicb,  son- 
dem   die    Muskelzuckungen    nehmen    unter  Einwirkung   des 

Digitized  by  VjOOQ  IC 


BIHANO  TILL  K.  8V.  VET.-AKA1>.  HAKDL.    BAND  6»   N:0  22.      27 

Stromes  allmählich  ab,  so  dass  die  ersten  etwas  grösser  sind 
als  die  folgeflden.  Während  der  ganzen  Zeit,  wo  der  Ström 
kreist,  zeigt  sicht  diese  verminderte  Erregbarkeit.  Es  kommt 
wohl  öfter  vor,  dass  die  Muskelzuckungen  unterdess  allmäh- 
lich zu  steigen  beginnen,  aber  dieses  ist  doch  immer  unbe- 
deutend  und  in  gewissen  Fallen  gar  nicht  zu  bemerken.  Beim 
öffnen  des  Stromes  nehmen  die  Muskelzuckungen  augenblick- 
lich  zu;  eine  Hemmung  lässt  sich  dabei  nicht  nachweisen; 
dagegen  tritt  eine  geringe  Zunahme  der  Erregbarkeit  ein,  die 
bisweilen  ganz  unmerkbar  ist.  Sie  halt  sich  längere  öder 
klirzere  Zeit  und  verschwindet  dann  allmählich. 

Die  Abnahme  der  Erregbarkeit  bei  geschlossenem  Ström 
ist  am  Pol  selbst  am  grössten.  Sie  wächst  mit  der  Starke 
des  polarisirenden  Stromes. 

Wird  der  Versuch  unter  denselben  äusseren  Umständen 
einmal  nach  dem  andern  wiederholt,  so  nimmt  die  Erreg- 
barkeitsverminderung  im  allgemeinen  zu,  obwohl  recht  un- 
bedeutend.  Bisweilen  känn  man  auch  bemerken,  dnss  die 
Verminderung  abnimmt,  aber  zu  derselben  Zeit  sind  dann 
auch  die  Muskelzuckungen,  welche  der  mechanische  Reiz  an 
und  fur  sich  hervorruft,  stärker  gewordcn.  Im  allgemeinen 
behalten  diese  ihre  urspriingliche  Höhe  bei,  öder  sie  nehmen 
sehr  wenig  zu;  hin  und  wieder  känn  es  vorkoramen,  dass 
sie  abnehmen,  aber  dieses  ist  sehr  ungewöhnlich. 


Beispiele : 

Versuch  8.  +P=8;  —  P=34:  E  =  9;  2  Meidinger,  Rh=50; 
y=20. 

a.  Der  mechanische  Heiz  bewirkt  schwache  Muskelzuckungen;  der 
polarisirende  Ström  ruft  weder  eine  Schliessungs-  noch  eine  öffnungs- 
zuckung  hervor.  Unter  der  Einwirkung  des  Stromes  verschwinden  je- 
doch  die  Muskelzuckungen  augenblicklich  und  treten  erst  wieder  auf. 
wenn  der  Ström  geoffnet  wird ;  sie  sind  dann  unbedeutend  schwächer. 

b.  Derselbe  Nerv  wird  mit  derselben  Starke  des  mechanischen 
Reizes  etwas  hoher  hinanf  (E  =  10)  gereizt  und  der  polarisirende 
Ström  wird  noch  mehr  geschwächt  (2  Meidinger,  Rh=42).  Auch 
jetzt  horem  die  Zuckungen  während  der  Einwirkung  desselben  auf  und 
nehmen  abermals  ihre  fruhere  Starke  an,  wenn  der  Ström  wieder  ge- 
d£Enet  ist. 

c.  Der  Ström  ist  noch  schwächer  (2  Meidinger,  Rh  =  30); 
dieselbe    Stelle    wie    in    b   wird   unter   denselben   Umständen  gereizt. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


28     TI6ER3TEDT,  £RR£GBARK£ITSVERÄKDEBUNG£N  DER  NERVEN. 

Jetzt  boren  die  Muskelzucknngen  nicht  auf,  aber  sie  nehmen  sicfatlich 
an  Starke  ab.  Nacb  öffnung  des  Stroroes  gewinnen  sie  ibre  fröhere 
Intensität  wieder.  Wird  der  Ström  nocb  raehr  geschwächt,  so  bewirkt 
derselbe  keine  Veränderung  in  den  Zuckungen. 

Versuch  9.  H-P=15;  —  P  =  34;  E  =  17;  2  Meidinger,  Bb  = 
44;  y=30. 

a.  Der  mecbaniBcbe  Reiz  erziolt  scbwacbe  Muskelznckungen,  der 
polarisirende  Ström  erzeugt  weder  eine  öffnungs-,  nocb  eine  Schliessnngs- 
znckung.  Jedocb  verscbwinden  unter  der  Einwirkimg  desselben  die 
Muskelzucknngen  augenblickbcb,  und  wiederbolen  sicb  in  ibrer  trb- 
beren  Grösso  unmittelbar  nacb  erfolgtem  öfiEnen  des  Stromes. 

b.  Der  Nerv  wird  mit  derselben  Starke  des  mecbani schen  Reizes, 
aber  etwas  weiter  vom  Pol  (E  =  19)  gereizt.  Nan  verscbwinden 
bei  der  gleichen  Intensität  des  polarisirenden  Stromes  die  Muskel- 
zuckungen  nicht,  sie  nehmen  aber  ganz  bedeutend  an  Höhe  ab.  Bei 
der    öffnung    des   Stromes   erreichen    sie   ibre  frubere  Grosse  wieder. 

Versuch  10.  +P  =  17;  —  P  =  36;  E  =  20;  3  Meidinger,  Bh= 
5,000;  y=30. 

Der  mechanische  Reiz  erzielt  ziemlich  starke  Muskelzucknngen; 
der  polarisirende  Strora  Scbliessungs-  und  öfEnungszuckungen.  Unter 
der  Einwirkung  desselben  verscbwinden  dio  Muskelzucknngen,  aber 
man  bemerkt  während  der  ersten  Augenblicke  nacb  der  Schliessung 
des  Stromes  doch  Spuren  davon,  wiewohl  sie  nur  äusserst  nnbedeu- 
tend  sind.  Sobald  der  Ström  geöfEnet  wird,  treten  die  Maskelznckun- 
gen  wieder  auf  und  sind  dann  zu  Anfang  etwas  stärker,  als  sie  vor 
dem  Stromschluss  wnren,  aber  sie  sinken  nacb  und  nacb  zu  ibrer  or- 
spriinglichen  Starke  herab. 

Versuch  11.  -I-P  =  15;  —  P  =  34;  E  =  22,5;  3  Meidinger,  Rh 
=4,530;  y  =  30. 

a.  Der  mechanische  Reiz  bewirkt  mittelstarke  Zuckungen;  der 
polarisirende  Ström  eine  Scbliessungs-  und  öfEnungszuckung.  Unter 
der  Einwirkung  desselben  nehmen  die  Muskelzucknngen  beinabe 
bis  zum  völligen  Verscbwinden  ab.  Anfangs,  nachdem  der  Strom- 
schluss erfoigt,  ist  die  Abnahme  nicht  so  gross  wie  später.  Wird  der 
Ström  geöffnet,  so  crscbeinen  die  Zuckungen  in  ibrer  anfänglicben  In- 
tensität. Der  Ström  wird  wieder  gescblossen,  und  nnn  verscbwinden 
die  Muskeizuckungen  ganz  und  gar;  aber  im  weiteren  Verlauf  des 
Versuchs  stellen  sich  bei  gescblossenem  Ström  ganz  kleine  Zuckungen 
wieder  ein.  Bei  öffnung  der  Kette  werden  dieselben  eine  Zeit  läng 
geringer;  scbliesslich  steigen  sie  wieder,  so  dass  sie  nicht  wenig  ihre 
anfäugliche  Höhe  iiberscbreiten ;  dann  verscbwinden  sie  aucb  nicht 
vöUig  durch  den  polarisirenden  Ström,  sondem  sie  geben  nur  auf  ein 
Minimum  herab.  % 

b.  Der  Nerv  wird  bei  derselben  Starke  des  Reizes  etwas  näher 
dem  positiven  Pol  (E  =  21)  gereizt.  Die  Muskeizuckungen  sind  nnn 
ziemlich  stark;  unter  der  Einwirkung  des  polarisirenden  Stromes  ver- 
scbwinden sie  gänzlich ;  aber  sie  erweisen   sicb  ebenso  gross  wie  vor- 

Digitized  by  VjV^UV  IC 


BIHAN6  TILL  K.  SV.  VBT.-AKAD.  HANDL.    BAND.  6.   K:0  82«     29 

\ier,  sobald  er  wieder  geöffnet  wird.  Wenn  der  Versuch  solchermassen 
mebrere  male  nach  einander  wiederholt  wird,  so  werden  die  durch  den 
mechanischen  Reiz  allein  hervorgerufenen  Muskelzuckungen  mit  der 
Zeit   um  eine  Kleinigkeit  grosser,  als  sie  urspriinglich  waren. 


5.    Bie  Verinderung  der  Lage  des  Indifferenzpunktes 
bei  wachsender  Sifirke  eines  aufsteigenden  Stromes. 

Um    zu    untersuchen,   wie  die  Erregbarkeit  an  den  ver- 
schiedenen   Stellen   der   intrapolaren   Strecke  bei  verschiede- 
ner    Starke    des    polarisirenden   Stromes  sich  ändert,  verfuhr 
ich    folgenderm assen.     Zuerst  untersuchte  ich,  wie  ein  sehr 
schwacher  Ström   (1)  die  Erregbarkeit  des  Nerven  auf  einer 
Stelle    (A)  in   der  Nähe   des  positiven   Pols  verändeite.    Er- 
gab  es  sich,  dass  die  Erregbarkeit  an  dieser  Stelle  erhöht  war, 
so  fiteigerte  ich  die  Starke  des  polarisirenden  Stromes  so  länge, 
biB  die  Erregbarkeit  in  diesem   Punkte  durch  den  Ström  (2) 
sichtlich  herabgesetzt  wurde.    Darnach  erraittelte  ich,  wie  die 
Erregbarkeit    an    einer  anderen,   höher  gelegenen   Stelle  (B) 
durch    den    zuletzt    erwähnten    Ström    (2)    verändert    wurde. 
Zeigte  sich  dort  die  EiTegbarkeit  unverändert  öder  gesteigert, 
dann  wurde  die  Stromstärke  wieder  so  länge  erhöht,  bis  eine 
Verminderung  der  Erregbarkeit  eintrat  (3).    Nach  dem  wurde 
festgestellt,   wie   die  Erregbarkeit  an  einer  noch  höher  gele- 
genen Stelle  (C)  sich  der  letztgenannten  Stromstärke  (3)  ge- 
geniiber    verhielt.      SoUte    nämlich    die    Ansicht    Pflugers, 
dass   bei    steigender    Stromstärke    der   Indifferenzpunkt    von 
dem    positiven    gegen   den   negativen  Pol  hin  wandere,  dem 
wahren  Sachverhalt  entsprechen,  dann  mlisste  bei  sehr  schwa- 
chen  Strömen  die  Erregbarkeit  unweit  des  positiven  Pols  er- 
höht sein;   nähme  die   Starke  des  Stromes  zu,  so  mlisste  an 
dieser  Stelle  sich  eine  Verminderung  der  Erregbarkeit  kund 
geben,    während    eine    andere,  höher  hinauf  belegene  Stelle 
sich   noch    im    Stadium   einer  grösseren  Erregbarkeit  befiin- 
de,  u.  s.  w. 

Wenn  ich  also  die  Stromstärke  allmählich  steigerte  und 
der  Prlifungsreiz  nach  und  nach  von  dem  positiven  gegen  den 
negativen  Pol  hin  allmählich  verschob,  musste  ich  nachwei- 
sen  können,  dass  der  Zustand  verminderter  Erregbarkeit  all- 
mählich   sich    mehr  und   mehr  uber  die   intrapolare  Strecke 

Digitized  by  VjOOQ IC 


30    TIGEESTEDT,  ERREGBAEKEIT8VERÄNDERDNGEN  DEE  NSRTEK. 

des  Nerven  verbreitete.  Ob  die  Abnahme  der  Zuckuogen, 
die  bei  einer  bestimmten  Stromstärke  und  an  einer  bestimm- 
tcn  Stelle  (A)  sich  einstellte,  etwa  darauf  benihte,  dass  sich 
an  dem  positiven  Pol  ein  Hinderniss  fiir  die  Fortpflanzung 
der  Erregung  zu  dem  Muskel  befände,  öder  darauf,  dass  die 
Erregbarkeit  dieser  Stelle  wirklich  abgenommen,  wollte  ich 
dadurch  znr  Entscheidung  bringen,  dass  ich  eine  höher  ge- 
legene  Stelle  (B)  reizte,  welche  dann  bei  etwaiger  Beståu- 
gung  dieser  letzteren  Annahme  eine  gesteigerte  eder  unver- 
änderte  Erregbarkeit  aufweisen  miissfe. 

Die  Richtigkeit  dieser  Annahme  bestatigte  sich  in  der 
meist  uberzeugenden  Weise. 

Bezuglich  der  Erregbarkeitsveränderungen  in  der  Strecke 
zwischen  den  Polen,  soweit  jene  von  der  Starke  des  polari- 
sirenden  Ström  es  abhängig  sind,  gilt  also  das  Gesetz  Ptlc- 
GERS  durchaus.  Je  mehr  die  Starke  des  polarisirenden  Stro- 
raes  gesteigert  wird,  iiber  einen  um  so  grösseren  Theil  der 
intrapolaren  Strecke  verbreitet  sich  alsdann  der  Zustand  ei- 
nefr  verminderten  Erregbarkeit,  um  soviel  kiirzer  ist  der 
Theil  der  Strecke,  welcher  eine  Zunahme  der  Erregbarkeit 
aufweist;  öder  mit  anderen  Worten:  bei  zunehmender  Starke 
des  polarisirenden  Stromes  schreitet  der  Indifferenzpunkt 
vom  positiven  Pol  gegen  den  negativen  fort.  Bei  ganz  schwa- 
chen  Strömen  zeigt  sich  der  Zustand  verminderter  Erreg- 
barkeit nur  in  der  unmittelbaren  Nähe  des  positiven  Pols. 
während  der  allergrösste  Theil  der  intrapolaren  Strecke  eine 
erhöhte  Erregbarkeit  erkennen  lässt.  Bei  stärkeren  Strömen 
ist  dagegen  die  Erregbarkeit  in  dem  grösseren  Theil  der  in- 
trapolaren Strecke  herabgesetzt,  und  nur  ein  kleinerer  Theil 
derselben  weist  eine  vermehrte  Erregbarkeit  auf.  Zufolge  der 
bei  starken  polarisirenden  Strömen  auftretenden  Hemmung 
am  positiven  Pol  känn  natUrlich  die  Untersuchung  iiber  die 
Zunahme  der  Erregbarkeit  am  negativen  Pol  sich  iiber  eine 
gewisse  Starke  des  polarisirenden  Stromes  hinaus  nicht  er- 
strecken. 


Beispiele: 

Versuch   12.     H-P=ll;  —  P=32;  2  Meidinger;  y  =  10. 
a,     Rh=220;  E=13.    Der  mechanische  Reiz  roft  schwache  Mn- 
skelzuckungen  hervor;  der  konataDte  Ström  erzeagt  eine  Schliessungs-, 

Digitized  by  VjUUV  IC 


B1HAK6  TILL  K.  SV.  VET.-AKAD.  HANDL.    BAND  6.   N:0  22.      31 

aber  keine  öfibungszuckang.  Unter  Einwirkang  desselben  wird  dip 
GrösRe  der  vom  inecbaDischeD  Reize  hervorgebrachten  Muskelzuckun- 
gen  Dicht  verändert. 

b.  Rh  =  220;  E  -18.  Hier  erzeugt  der  mechanische  Reiz  nur 
ganz  kleine  Zucknngon,  aber  diese  wachsen  imter  Einwirkung  eines 
ebenso  etarken  Stromes  wie  in  a  ganz  bedeutend. 

c.  Rh=300.  Bei  gesteigerter  Strometärke  wird  dagegen  darch 
deD  konstanten  Ström  keine  Änderuug  in  dem  Werthe  der  Muskel- 
zuckungen  bewirkt. 

d.  Rh=400.  Eine  noch  mehr  gesteigerte  Stromstärke  hebt 
nan  die  Muskelzuckungen  ganz  und  gar  auf.  Hier  sei  noch  einmal 
hervorgehoben,  dass  die  Versuche  A,  c  und  d  an  ein-  und  derselben 
Stelle  des  Nerven  (E=18)  angestellt  wurden. 

e.  Der  Nerv  wird  nun  etwas  höher  nach  oben  (E=24)  ge- 
reizt;  unter  Einwirkung  des  konstanten  Stromes,  der  nun  ebenso  stark 
wie  in  d  ist,  werden  die  Muskelzuckungen  zwar  vermindert,  aber 
diese  Verminderung  erreicht  bei  weitem  nicht  denselben  Grad  wie  in  d, 

/.  Jetzt  wird  die  Reizung  noch  näher  dem  negativen  Pol  (E=v25) 
vorgenommen;  der  mechanische  Reiz  bewirkt  nun  bios  kleine  Zuckun- 
gen,  welche  unter  Einwirkung  desselben  Stromes  wie  in  d  und  e  ein 
klein  wenig  zunehmen.  Während  des  ganzen  Versuchs  ist  die  Starke 
des  mechanischen  Reizes  un  verändert  gewesen. 

Versuch   13.     +P=11;  —  P=33;  2  Meidinger. 

a.  E  —  16;  Rh=^90.  Der  mechanische  Reiz  verursacht  nur  klei- 
ne Zuckungen;  der  konstante  Ström  bewirkt  eine  Schliessungs-, 
aber  keine  öffnungszuchung.  Unter  der  Einwirkung  desselben  ver- 
schwinden  die  von  dem  mechanischen  Reize  hervorgebrachten  Zuckun- 
gen sofort. 

b.  E=18;  Rh=90.  Der  mechanische  Reiz  versucht  nur  schwa- 
cbe.  Zuckungen;  diese  verden  durch  einen  konstanten  Ström  von  der- 
selben Starke  wie  in  a  nicht  modificirt. 

c.  E  =  18;  Rh=200.  Die  Reizung  wird  an  derselben  Stelle 
fortgesetzt,  aber  die  Starke  des  polarisirenden  Stromes  gesteigert.  Bei 
SchHessung  desselben  verschwinden  dann  die  Muskelzuckungen  unver- 
zöglich,  um  bei  öfibung  des  Stromes  wieder  zn  erscheinen. 

d.  E=29;  Rh  =  200.  Der  mechanische  Reiz  erregt  hier  ziem- 
lich  starke  Muskelzuckungen,  die  unter  Einwirkung  eines  ebenso  star- 
ken  Stromes  wie  in  c  nicht  im  geringsten  verändert  werden. 

e.  E  =  16;  Rh  =  60.  Schliesslich  wird  der  Nerv  nahe  dem 
positiven  Pol  gereizt;  die  Starke  des  polarisirenden  Stromes  ist  ganz 
imaneehnlich.  Bei  Schliessung  desselben  tritt  keine  Veränderung  in 
der  Starke  der  Muskelzuckungen  ein.  Während  des  ganzen  Versuchs 
war  der  mechanische  Reiz  von  derselben  Starke. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


32    TIGERSTEDT,  EBREQBARKEITSVERÄNDBRUNOBK  UER  KERTEK. 

6.    Die  Erregbarkeitsyeränderangen  am  negatireii  Pol 
eines  absteigenden  Stromes^  extrapolar. 

Dic  Erregbarkeit  des  Nerven  iet  bedeutend  gesteigert. 
Diese  Zunahme  zeigt  sich  unmittelbar  nach  dem  Einbrechen 
des  Stromes  in  ihrer  voUen  Kraft;  eine  Intensität  des  Beizet, 
welche  vorher  nur  geringe  öder  uberhaupt  keine  Muskel- 
zuckungen  hervorrief,  verursacht  jetzt  deren  recht  starke. 
Während  der  ganzen  Dauer  des  Stromflusses  besteht  diesf 
vergrösserte  Erregbarkeit.  Jedoch  verringern  sich  hierbei  die 
Muskelzuckungen,  wenn  auch  nur  in  geringem  Maese,  und 
oft  gar  nicht.  Beira  Aufhören  des  Stromes  gehen  die  Zucknn- 
gen  aiif  ihren  frliheren  Grad  herab. 

Unter  den  Umstäuden,  wie  ich  ineine  Versuche  ausge- 
fiihrt,  ist  eine  Verminderung  der  Erregbarkeit  nach  dem  Off- 
nen  des  Stromes  nicht  eingetreten;  eine  geringe  Zunahme 
findct  mitunter  statt,  aber  im  allgemeinen  kehren  die  Muskel- 
zuckungen  unmittelbar  nach  dera  Aufhören  des  Stromes  zd 
ihrcr  frliheren  Höhe  zuriick.  So  länge  der  Ström  besteht,  isi 
die  Steigerung  der  Erregbarkeit  am  negativen  Pol  am  grössten, 
und  von  da  aus  niramt  sie  abwärts  gegen  den  Muskel  hin  ab. 
Je  stärker  der  polarisirende  Ström  ist,  desto  grösser  let  auch 
die  Zunahme  der  Erregbarkeit  und  Uber  um  so  grösserv 
Nervenstrecken  verbreitet  sie  sich. 

Wird  der  Versuch  derart  wiederholt,  dass  in  regelmässi- 
ger  Aufeinanderfolge  Schliessung  und  OflPnung  des  Stromes 
abwechseln,  und  dass  die  Starke  des  Reizes  und  des  Stromes 
die  ganze  Zeit  hindurch  konstant  sind,  so  bleiben  die  unter 
Einwirkung  des  polarisirenden  Stromes  zu  Tage  tretenden 
Zuckungen  sich  durch  ganze  Serien  beständig  gleich,  auch 
dann,  wenn  die  von  dem  mechanischen  Reize  allein  hervor- 
gebrachten  Muskelzuckungen  zufolge  der  Ermiidung  des  Ner- 
ven allmählich  abnehmen  wurden. 

Beispiele: 

Versuch  14.  -f  P  =  30;  —  P=17;  E  =  16;  3  Meidinger,  Rh  = 
85;  7  =  32. 

Der  mechanische  Reiz  veranlasst  inittelstarke  Muskelzuckungen . 
der  konstante  Ström  Schliessungs-,  aber  nicht  öfiEnungszuckungen.  Un- 

Digitized  by  VjUUS' IC 


BIHANG  TILL  K.  SV.  VET.-AKaD    HAXDL.    BAND  6.   N:0  22.      33 

ter  (}er  Einwirkung  desselboD  steigen  die  vom  mechanischeD  Reizo 
hervorgebrachten  Zuckungen  gleich  bis  zmn  ungefähren  Maximum. 
Dabei  ist  die  erste  der  nach  Schliessung  des  Stromes  hervorgerufe- 
nen  ZuckuDgen  ein  wenig  stärker  als  die  folgenden,  welche  äusserst 
långsam  sinken.  Nach  dem  Aufhoren  des  Stromes  nehmen  die  Zuck- 
ungen sofort  die  ungefähre  Höhe  an,  die  sie  vorher  hatten. 

Versuch  15.  +P  =  36;  —  P  =  24;  E  =  22;  3  Meidinger,  Rh 
=  100;  y=15. 

Der  mechanische  Reiz  bringt  recht  starke  Muskelzuckungen  hervor, 
der  konstante  Ström  ebenfalls,  aber  nur  beim  Schliessen  und  nicht 
beim  ÖflEnen.  Unter  der  Einwirkung  des  konstanten  Stromes  nehmen 
die  von  dem  mechanischen  Reize  erzeugten  Muskelzuckungen  nnmittel- 
bar  ihr  Maximum  an  und  behalten  diese  Starke  bei,  so  länge  der 
Ström  s^eschlossen  ist.  Wird  derselbe  geöffnet,  so  vermindern  sie  sich, 
bis  sie  den  friiheren  Grad  erreicht  haben.  Unter  Einwirkui^g  des  po- 
larisirenden  Stromes  bleiben  sich  die  Zuckungen  bei  Wiederholung  des 
Versuchs  stets  gleich,  wiewohl  der  mechanische  Reiz  fiir  sich  immer 
kleinere  Muskelzuckungen  hervorruft,  die  allmählich,  gnnz  nach  dem 
Gesetze  abnehnien,  welches  sich  bei  Versuchen  uber  die  Ermiidung 
des  Nerven  ergiebt. 

Versuch   16.     -}-P=40;  —  P=28;   3   Meidinger;  y=22. 

a.  E  =  25;  Rh  =  25.  Der  mechanische  Reiz  veranlasst  keine 
Muskelzuckungen;  der  polarisirende  Ström  ebensowenig.  Unter  Ein- 
wirkung desselben  stellen  sich  jedoch  in  Folge  des  mechanischen  Rei- 
zes  schwache  Zuckungen  ein,  die  während  der  ganzen  Zeitdauer  des 
Stromflusses  sich  auf  gleicher  Höhe  erhalten  und  beim  Auflioren  des 
Stromes  sofort  verschwinden. 

b.  E  =  23;  Rh  =  119.  Der  mechanische  Reiz  bewirkt  keine 
Muskelzuckungen,  der  konstante  Ström  eine  Schliessungs-,  jedoch  keine 
öffnungszuckung.  Unter  Einwirkung  desselben  verursacht  der  mecha- 
nische Reiz  schwache  Zuckungen,  ungefähr  wie  in  a;  diese  haben, 
80  länge  der  Ström  wirkt,  gleiche  Höhe  und  verschwinden  beim  Auf 
hören   desselben   augenblicklich. 

c.  E  =  21.  Der  mechanische  Reiz  fur  sich  allein  verui-sacht 
keine  Muskelzuckungen.  Unter  Einwirkung  eines  ebenso  starken  Stro- 
mes wie  in  b  stellen  sich  Zuckungen  ein,  die  etwas  kleiner  sind  als 
die   vorigen. 


7.    Die  ErregbarkeitSTerändemngen  am  positiyen  Pol 
eines  absteigenden  Stromes;  extrapolar. 

Die  Erregbarkeit  des  Nerven  ist  bedeutend  herabgesetzt. 
Die  Intensität  des  Reizes,  welche  kurz  vorher  recht  starke 
Muskelzuckungen  hervorgerufen,  erzeugt  jetzt  nur  unbedeu- 
tende  öder  gar  keine  Zuckungen.  Unter  den  Umständen,  wie 

Digitized  b/i^jOOQlC 


34    TIOERSTEDT,  fiREEOBARKEITSVEUÄNDEaUNGEN  DER  KXKVEN. 

ich  ineine  Experimente  vornahm,  hat  sich  diese  Abnahme 
gleich  nach  erfolgter  Schliessung  des  Stromes  gezeigt;  dabei 
ist  zuweilen  die  erste  Zuckung  etwas  grösser  gewesen,  aU 
jede  folgende.  Wird  der  Ström  längere  Zeit  durch  deD  Ner- 
ven gefuhrt,  BO  wachfien  die  Muekelzuckungen  wieder  all- 
mählich,  aber  dies  geschieht  sehr  langsam  und  mitunter  kaurti 
merklich,  in  vielen  Fallen  auch  gar  nicht.  Beim  Öffnen  deb 
Stromes  sinken  die  Zuckungen  zu  ihrer  friiheren  Höhe  herab ; 
eine  Hemmung  lässt  sich  dabei  nicht  nachweisen;  dagegen 
stellt  sich  eine  geringe  Zunahme  der  Erregbarkeit  des  Ner- 
ven ein,  die  jedoch  niemals  bedeutend  ist  und  vielfach  gam 
ausbleibt. 

Bei  geschlossenem  Ström  ist  am  positiven  Pol  die  Erreg- 
barkeitsverminderung  am  grössten,  und  von  da  aus  nimm: 
sie  nach  dem  Ruckenmark  hin  ab.  Je  stärker  der  polari^i- 
rende  Ström  ist,  desto  grösser  ist  auch  die  Verminderung  der 
Erregbarkeit  und  iibcr  desto  grössere  Strecken  des  Nerven 
verbreitet  sie  sich.  Wird  der  Versuch  derartig  wiederholi. 
dass  der  polarisirende  Ström  regelmässig  nach  einander  ge- 
schlossen  und  geöffnet  wird,  während  die  Starke  des  Reize« 
und  des  Stromes  die  ganze  Zeit  hindurch  nicht  modificin 
wird,  dann  werden  die  Muskelzuckungen  meistens  in  jeder 
Gruppe  immer  kleiner  •  und  kleiner,  während  die  von  deit 
mechanischen  Reize  allein  hevorgcrufenen  Zuckungen  dit 
ganze  Zeit  hindurch  ihre  urspriingliche  Höhe  beibehalten. 
ohne  auch  nur  annähernd  so  schnell  ^vie  gewöhnlich  in  Folgt 
der  Ermiidung  des  Nerven  zu  sinken. 


Beispiele: 

Versuch  17.  +P=33;  —  P=7;  E  =  41;  3  Meidinger,  Rh  = 
160;  y=42. 

Dor  mecbanische  Reiz  veranlasst  starke  Muskelzuckungen,  der 
konstante  Strora  Schliessungs-  aber  keine  öflEnungszuckungen.  Unt« 
der  Einwirkung  desselben  sinken  die  Muskelzuckungen  bis  aof  dk 
Hälfte  ihrer  anfänglichen  GrÖsse  herab.  Der  Versuch  wird  das  eim 
mal  nach  dem  andem  wiederholt;  hierbei  werden  die  Zuckungen  onter 
der  Einwirkung  des  Strouies  immer  geringer,  während  die  von  dem 
mechanischen  Reize  allein  veranlassten  Muskelzuckungen  während  der 
ganzen  Zeit  sich  so  einigermassen  auf  gleicher  Höhe  halten.  Schlies8- 
lich  hören  sie  bei  geschlossenem  Strome  ganz  und  gar  auf.  In  meh- 
reren    Serien    beobachtet  man,   dass   der  erste  Reiz  nach  Schliessung 

Digitized  by  VjUUS' IC 


BlUANO  TILL  K.  SV.  VET.-AKAD.  UANDL.    BAND  6.   N:0  22.      35 

dee  Stromes  eine  grössere  Wirkung  hervorbriDgt,  ale  jeder  folgende, 
dass  aber  andrerseits,  wahrend  der  Stroin  durch  den  Kerven  geleitet 
ist,   Bpäter  die  Muskelzuckungen  ganz  långsam .  wach^en. 

Versuch   18.     -I-P=28;   —  P  =  14;  3  Meidinger;  y=20. 

a.  E  =  35;  Rh=40.  Der  mechanische  Reiz  bewirkt  ziemlich 
starke  Zuckungen,  der  polarisirende  Ström  Schliessungs-  aber  uicht 
öffnungszuckungen.  Unter  Einwirkung  desselben  vermindem  sich  die 
durch  den  mechanischen  Reiz  hervorgerufenen  Zuckungen  bis  auf  die 
Hälfte  ihrer  ursprunglichen  Starke.  Im  weiteren  Verlauf  des  Versuchs 
nehnien  dann  die  unter  dem  Einfluss  des  konstanten  Stromes  hervor- 
gebrachten  Muskelzuckungen  immer  mehr  ab  und  verschwinden  zu- 
letzt,  wäbrend  die  von  dem  mechanischen  Reize  allein  veranlassten 
Zuckungen  die  ganze  Zeit  hindurch  nabezu  ihre  anfängliche  Grösse  bei- 
behalten. 

b.  E  =  38;  Rh=100.  Unter  Einwirkung  eines  stärkeren  Stro- 
mes, als  der  in  a  ist,  welcher  jedoch  nichts  weiter  als  Schliessungs- 
zuckungen  erzeugt,  gehen  die  von  dem  mechanischen  Reize  verur- 
sachten  Zuckungen  bis  auf  ihren  halben  Werth  herab.  Bei  Wieder- 
holung  des  Versuchs  verschwinden  sie  schliesslich  ganz  und  gar.  Aber 
dabei  werden  die  Zuckungen  nicht  augenblicklich  aufgehoben,  sondem 
während  der  ersten  Augenblicke  nach  dem  Eintritt  des  Stromes  zei- 
gen  sich  noch  einige  Zuckungen,  welche  dann  bei  fortgesetzter  Strö- 
mesdauer  verschwinden. 

c.  E=41;  Éh=100.  Bei  derselben  Starke  des  polarisirenden 
Stromes  wie  in  b  wird  die  Verminderung  der  Muskelzuckungen  weit  ge- 
ringer,    wenn   der   Abstand    der   gereizten    Stelle  vom  Pol  grösser  ist. 

d.  E  =  40;  Rh  =  270.  Eine  gesteigerte  Stromstärke  macht  da- 
gegen die  Zuckungen  an  einer  nur  um  1  mm.  dem  Pol  näher  bele- 
genen  Stelle  gleich  verschwinden. 

e.  E  =  42;  Rh  =  270.  Dieses  ist  auch  ein  paar  mm.  weiter  nach 
oben  der  Fall;  Im  Beginn  (I)  zeigen  sich  während  der  Ström  noch 
geschlossen  ist,  nach  eine  Weile  kleine  Zuckungen. 


8.   Die  Erregbarkeitsyeränderungeii  am  negativen  Pol 
eines  absteigenden  Stromes^  intrapolar. 

Die  Erregbarkeit  ist  bei  jeder  Stromstärke,  deren  Ein- 
wirkung ich  gepriift,  d.  h.  bis  zu  10  Meidinger  einschliess- 
iich,  gesteigert.  Diese  Steigerung  tritt  augenblicklich  in 
ihrer  vollen  Starke  bei  Schliessung  der  Kette  ein;  eine  In- 
tensitet des  Priifungsreizes,  welche  kurz  vorher  nur  ganz  ge- 
ringe  öder  gar  keine  Zuckungen  hervorrief,  bewirkt  jetzt 
deren  recht  starke.  Während  der  ganzen  Dauer  des  Strom- 
flusses  bcsteht  diese  vermehrte  Erregbarkeit  fort.   Doch  beob- 

Digitized  by  VjOOQ IC 


36    TI0ER9TEDT,  ERREQBARKE1T8VEKÄNDERUNGEN  DKR  NERVEN 

achtet  man,  namentlich  bei  Nerven,  an  denen  wiederholte 
Versuche  in  dieser  Beziehung  angestellt  worden  sind,  dass 
bei  geschlossénem  Ström  die  Zuckungen  ganz  allmählich  sin- 
ken.  Diese  Abnahme  ist  aber  in  den  allermeieten  Fallen 
äusserst  gering  und  erscheint  oft  gar  nicht.  Wird  der  Ström 
unterbrochen,  so  gehen  die  Zuckungen  auf  ihrc  urspriing- 
liche  Höhe  herab.  Beim  Offneu  schwacher  Strorae  hat  sieh 
unter  den  Umständen,  wie  ich  meine  Versuche  angestellt, 
keine  Verminderung  der  Erregbarkeit  zu  erkennen  gegeben: 
dagegen  zeigt  sieh  in  den  ersten  Augenblicken  nach  dem 
Öffnen  eines  stärkeren  Stromes  eine  augenscheinliche  Eneg- 
barkeitsverminderung.  Darauf  stellt  sieh  in  vielcn  Fallen 
eine  Steigerung  der  Erregbarkeit  ein,  die  jedoch  niemals  be- 
deutend  und  oft  kaum   zu  erkennen  ist. 

Bei  geschlossénem  Ström  ist  der  Zuwachs  der  Erregbar- 
keit am  negativen  Pol  am  grössten.  Sie  steigt  mit  der  Strom- 
stärke  bis  zu  einer  gewissen  Grenze. 

Wird  der  Versuch  öfters  wiederholt,  so  bleibt  die  Zn- 
nahme  der  Zuckungen  bei  dem  jedesmaligen  Stromschluss  un- 
ffefähr  dieselbe,  auch  wenn  die  von  dem  mechanischen  Reizt^ 
allein  hervorgerufenen  Muskelzuckungen  nach  und  nach  ab- 
nehmen  wUrden. 


Beispiele: 

Versuch  19.  +P  =  39;  —  P  =  24,5;  E  =  27;  3  Meidinger,  Rh 
=  760;  7=27. 

Der  mechanische  Reiz  veranlasst  fur  sicb  allein  keine  Muskel- 
zuckungen ;  der  polarisirende  Stroin  Scbliessungs-  und  ÖflEnungszuckun- 
gen.  Unter  der  Einwirkung  desselben  stellen  sieh  recht  starke  Zuckun- 
gen ein,  welche  während  der  ganzen  Stromesdauer  auf  gleicher  Höhe 
verbleiben  und  beim  Aufhören  des  Stromes  verschwinden. 

Versuch  20.  +P:=44;  —  P  =  24;  E  =  26;  3  Meidinger,  RL 
=  132;  y=-30. 

Der  mechanische  Reiz  verursacht  kleine  Muskelzuckungen:  der 
polarisirende  Ström  Schliessungs-,  aber  nicht  öffnungszuckungen.  Un- 
mittelbar  nach  erfolgtem  Stromschluss  werden  die  von  dem  mechani- 
schen Reize  hervorgerufenen  Zuckungen  sehr  stark.  Sie  halten  sieh 
fast  während  der  ganzen  Stromesdauer  auf  gleicher  Höhe;  eie  fallen 
jedoch  allmählich,  wiewohl  diese  Abnahme  sehr  unbedcutend  ist.  Beim 
ÖfiPnen  des  Stromes  nehmen  sie  ihre  anf&ngliche  Grösse  wieder  an; 
mitunter   weisen   sie    eine   öbergehende  Steigerung  auf.    Nach  wieder- 

Digitized  by  VjOÖQIC 


BIHANG  TILL  K.  SV.  VET.-AKAD.  HANDL.    BAND  6.    N:0  22.      37 

holten  Versuchen  ist  die  Verstärkung  der  Zuckungen  zieralich  dieselbe, 
obgleich  die  von  dem  raechanischen  Heize  allein  erzeugten  Zuckungen 
allmählich  schwächer  werden. 

Versuch  21.    4-P=44;  —  P  =  26;  E  =  31 ;  y=34;  3  Meidinger. 

Der  mechanische  Reiz  bringt  starke  Zuckungen  hervor;  die  Starke 
des  polarisirenden  Stromes  wird  —  wie  die  Aufzeichnungen  zu  den 
Kurven  anzeigen  —  nach  jedem  Versuch  gesteigert;  er  bewirkt  jedoch 
die  ganze  Zeit  hindurch  nur  Schliessungszuckungen.  Bei  Rh=90  ist 
die  Verstärkung  der  Zuckungen  noch  ganz  unbedeutend,  wiewohl  voU- 
kommen  merklich.  Je  stärker  der  angewendete  Ström  ist,  desto  stär- 
ker wird  der  Zuwacbs  der  Zuckungen  im  Verhältniss  zu  den  von 
dem  mechanischen  Reize  allein  hevorgerufenen  Muskelzuckungen.  Diese 
Erregbarkeitszunabme  zeigt  sich  während  der  ganzen  Dauer  des  Stro- 
mes; doch  sinkec  die  unter  der  Einwirkung  desselben  hervortretenden 
Zuckungen  von  der  ersten  an,  welche  nach  der  Schliessung  der  Kette 
erfol^  und  die  stärkeste  ist,  langsam  herab.  Nach  dem  öffnen  des 
Stromes  nebmen  sie  bei  einer  niedrigem  Stromstärke  wieder  ihre 
vorige  Höhe  an,  aber  von  einer  gewissen  Stromstärke  an  (Rb  =  450) 
tritt  unmittelbar  nach  der  Unterbrechung  des  Stromes  eine  vermin- 
derte  Erregbarkeit  ein,  anfangs  kaum  erkentlich,  bei  gesteigerten  Strom- 
stärke aber  immer  mehr  ausgeprägt  erscheinend.  Nach  Ablauf  dieser 
Verminderung  steUt  sich  ein  mässiger  Erregbarkeitszuwachs  ein. 

Versuch  22.  +P  =  30;  —  P  =  16;  E  =  16;  y=ö;  10  Mei- 
dinger,  Rh=20,000;  kein  Papier  unter  dem  Nerven. 

Der  mechanische  Reiz  bewirkt  äusserst  geringe  Muskelzuckungen, 
der  konstante  Ström  nur  Schliessungszuckungen.  Unter  Einwirkung 
desselben  werden  die  von  dem  mechanischen  Reize  erzeugten  Zuckun- 
gen plötzlich  maximal,  um  nicht  zu  sägen  tetanisch;  nach  dem 
Aufliören  des  Stromes  ver8ch>*inden  sie  augenblicklich.  Um  den  me- 
chanischen Reiz  ganz  nahe  am  negativen  Pol  lokalisiren  zu  können, 
wurde  in  diesem  Versuch  wie  auch  in  den  beiden  folgenden  der 
Ström  durch  einen  mit  0,6  %  Kochsalzlösung  angefeuchteten  Filtrir- 
papierstreifen  zum  Nerven  geleitet. 

Versuch  23.  +P  =  30;  —  P=12,5;  E  =  13;y  =  12;  10  Mei- 
dinger,  Rh= 20,000;  kein  Papier  unter  dem  Nerven. 

Der  mechanische  Reiz  erzengt  ganz  kleine  Muskelzuckungen,  der 
konstante  Ström  Schliessungs-  und  öffnungszuckungen.  Unter  der  Ein- 
wirkung desselben  erscheinen  die  von  dem  mechanischen  Reize  her- 
vorgerufenen  Zuckungen  sehr  stark,  nahezu  tetanisch.  Beim  Öfiben 
des  Stromes  sinken  sie  wieder,  aber  sie  sind  doch  noch  ein  wenig 
grösser  als  vorher.  Wird  der  Ström  wieder  geschlossen,  so  erzielt  man 
dieselbe  Wirkung. 

Versuch  24.  +P=33;  —  P  =  14;  E  =  14;  10  Meidinger, 
Rh=20,000;  y=5. 

Der  mechanische  Reiz  ruft  schwache  Zuckungen  hervor;  der  kon- 
stante   Ström    nur    eine    Schliessungsznckung.     Unter  der  Einwirkung 

Digitized  by  VjOOQ IC 


38    TIGERSTEDT,  ERREGBARKBIT8VEIIÄNDERUNGEN  DER  NERVEN. 

des  konstanten  Stromea  enreichen  die  vom  mechanischen  Reize  be- 
wirkten  Zuckungen  maximale  Hohc  und  behalten  diese  wåhrend  der 
ganzen  Stromesdauer  bei.  Nach  Unterbrechung  des  Stromes  zeigt  sich 
erst  eine  Verminderung  der  Erregbarkeit,  wonach  die  ZnckungeTi  zu 
ihrer  urspriinglichen  Höhe  zuruckkehren. 


9.    Die  ErregbarkeitSTerändernngen  am  positiTen  Pol 
eines  absteigenden  Stromes,  intrapolar. 

Die  Erregbarkeit  des  Nerven  ist  bei  allén  StromstärkeD, 
auch  bei  den  schwnchsten,  herabgepctzt.  Diose  VerirsinderunL' 
tritt  nicht  augenblicklich  in  ihrer  voUen  Starke  hervor,  son- 
dern  die  Muskelzuckungen  nehmen  unter  der  Einwirkung 
des  Stroraes  allmählich  ab,  so  dass  die  ersten  Zuckungen 
nach  Schliessung  der  Kette,  obwohl  bedeutend  kleiner  deDD 
die  vorangehenden,  doch  etwas  grösser  als  die  nachfolgen- 
den  sind.  Diese  herabgesetzte  Erregbarkeit  währt,  so  länge 
der  Ström  thätig  ist;  doch  koramt  es  vor,  dass  die  Muskel- 
zuckungen unterdessen  allmählich  wieder  wachsen,  aber  der 
Zuwachs  ist  nur  unbedeutend  und  erscheint  oft  gar  nicht. 
Wird  der  Ström  geöffnet,  so  nehmen  die  Zuckungen  Bo- 
fort wieder  ihre  friihere  Höhe  an;  eine  Verminderung  der 
Erregbarkeit  lässt  sich  dabei  gar  nicht  nachweisen ;  dagegen 
tritt  in  vielen  Fallen  eine  Zunahme  der  Muskelzuckungen 
ein,  welche  jedoch  niemals  gross  und  mitunter  gar  nicht 
bemerkbar  ist.  Die  grösste  Abnahme  der  Erregbarkeit  wäh- 
rend  der  Stromesdauer  findet  am  Pol  selbst  statt.  Sie  steigt 
mit  der  Starke  des  polarisirenden  Stromes. 

Wird  der  Versuch  unter  sonst  gleichen  Umständen  da5 
eine  mal  nach  dem  andern  wiederholt,  so  wird  bei  jedem 
male  die  Verminderung  der  Erregbarkeit  im  allgemeinen 
grösser,  wiewohl  nur  sehr  unbedeutend.  Dabei  verbleiben 
sich  in  den  meisten  Fallen  die  von  dem  mechanischen  Reize 
allein  hervorgerufenen  Muskelzuckungen  während  des  gan- 
zen Versuchs  gleich. 

Beispiele: 

Versuch  25.  4-P  =  39;  —  P=24,5;  E  =  36;  3  Meidinger. 
Rh=:l,000;  y  =  27. 

Der  mechanische  Reiz  verursacht  starke  Muskel znckangen,  der  po- 
larisirende   Ström   ebenfalls,    sowohl  beim  Schliessen  als  beim  öffnen. 

Digitized  by  VjV^US' IC 


BIHANG  TILL  K.  SV.  VET.-AKAD.  HANDL.    BAND  6.   N:0  22.      39 

Augenblicklich  nach  der  Schliessung  der  Eette  einken  die  Zuckungen 
bis  auf  die  Hälfte  ihrer  friiheren  Höhe  herab  und  verharren  bei  die- 
sem  Grade,  bo  länge  der  Nerv  vom  Ström  durchflossen  ist.  Wenn 
der  Ström  aufhört,  nehmen  sie  ihre  friihere  Höhe  wieder  an.  Bei 
wiederboltem  Schliessen  und  öifnen  der  Kette  sinken  die  Muskel- 
ziickungen  unter  Einwirkung  des  Stromes  immer  mehr  und  mehr, 
wogegren  der  ntiechanische  Reiz  allein  während  der  ganzen  Zeitdauer 
ziemlich  gleichmässig  starke  Zuckungen  hervorruft. 

Versuch  2  6.  +P=44;  —  P=24;  E  =  41;  3  Meidinger,  Rh 
=  132;  y  =  33. 

a.  Der  mechanische  Reiz  veranlasst  mittelstarke  Muskelzuckun- 
gen,  der  polarisirende  Ström  Schlieesungs-  aber  nicht  öffnungszuckun- 
gen.  Unter  Einwirkung  desselben  verschwinden  die  von  dem  mecha- 
nischen  Reize  hervorgerufenen  Zuckungen;  es  zeigt  sich  jedoch  im 
ersten  Augenblick  nach  Eintritt  des  Stromes  eine  Andeutung  von 
einer  Zuckung.  Gleich  mit  dem  Ende  des  Stromes  zeigen  sich  die 
Mnskelzuckungen  in  ihrer  anfänglichen  Starke,  vielleicht  sogar  noch 
etwas  gesteigert. 

b.  E  =  39,5  Unter  sonst  gleichen  Verhältnissen  wird  der  Nerv 
etwas  weiter  vom  Pol  gereizt.  Wird  ein  ebenso  stärker  polarisirender 
Ström  wie  in  a  angewandt,  so  nehmen  die  Muskelzuckungen  zwar  be- 
deutend  ab,  aber  doch  nicht  so  sehr  wie  in  a.  Die  erste  der  Zuckun- 
eren  nach  dem  Einbrechen  des  Stromes  ist  unwesentlich  grosser  als  die 
folgenden.  Sofort  nach  dem  Ende  des  Stromes  gewinnen  sie  ihre  ur- 
spriingliche  Starke  wieder. 

Versuch  27.  +P=34;  —  P=16;  3  Meidinger,  Rh=20; 
y.=  27. 

a.  E  =  33.  Der  mechanische  Reiz  vemrsacht  mittelstarke  Muskel- 
zuckungen; der  konstante  Ström  weder  Schliessungs-  noch  öffnungs- 
zuckungen.  Unter  der  Einwirkung  desselben  werden  die  Zuckungen 
indess  merklich  vermindert;  diese  Abnahme  ist  unmittelbar  nach  dem 
Beginn  des  Stromes  geringer  denn  später.  Nach  dem  öflfeen  des  Stro- 
mes gewinnen  die  Zuckungen  so  ziemlich  ihre  friihere  Starke  wieder 
und   wachsen  sogar  noch  etwas. 

b.  E=30.  Unter  Einwirkung  desselben  polarisirenden  Stromes 
wie  in  a  gestaltet  sich  die  Erregbarkeitsverminderung  fast  ebenso  wie 
dort ;  die  Zunahme  der  Verminderung  während  der  Stromesdauer  zeigt 
sich  hier  ganz  deutlich. 

c.  E  =  28,5.  Hier  ist  die  durch  ganz  denselben  polarisirenden 
Ström  hervorgerufene  Verminderung  der  Erregbarkeit  bedeutend  gerin- 
ger als  in  a  und  b;  dennoch  kommen  alle  sie  begleitenden  Umstände 
hier   ebenso    wohl  wie  in  den  vorangehenden  Serien  zur  Erscheinung. 

d.  E  =  26,5.  Hier  verursacht  der  polarisirende  Ström  nur  eine 
kaum  bemerkbare  Vermmderung  der  Muskelzuckungen. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


40    TIGERSTEDT.  EHREGBAIIKEITSVERÄNDERUKGEN   DER  NEKVES. 


10.    Die  TeräuderuDg  der  Lage  des  Indifferenzpiiiiktes 
bei  wacbseDder  Starke  eines  absteigenden  Stromes. 

Nachdem  ich  mit  durch  die  vorangehenden  Untersuchun- 
gen  uberzeugt,  dass  bis  zu  den  stärksten  polarieirenden  Strö- 
men,  die  mir  zu  Gebote  stånden,  die  Erregbarkeit  in  der  io 
trapolaren  Strecke  am  positiven  Pol  ab-  und  ara  negativen 
Pol  zunimmt,  galt  es  zu  untersuchen,  wie  bei  verschiedener 
Starke  des  polarisirenden  Stromes,  intrapolar,  die  mit  ver- 
mehrter  Erregbarkeit  ausgeriistete  Nervenstrecke  sich  zu  der 
Strecke  des  Nerven  verhielte,  dessen  Erregbarkeit  herab- 
gesetzt  war,  öder  m.  a.  W.  nach  welchem  Gesetz  der  Indiffe- 
renzpunkt  bei  verschiedener  Starke  des  polarisirenden  Strö* 
mes  seine  Lage  veränderte. 

Zu  diesem  Zweck  schlug  ich  folgendes  Verfahren  ein. 
Ich  reizte  eine  und  dieselbe,  in  gewisser  Entfernung  von  dem 
negativen  Pol  gelegene  Stelle  und  untersuchte,  wie  die 
Erregbarkeit  dcrselben  sich  veränderte,  wenn  ich  mit  ganz 
schwachen  Strömen  beginnend,  die  Stromstärke  immer  mehr 
steigerte.  Wenn  ich  die  gereizte  Stelle  ziemlich  nahe  dem 
negativen  Pol  wählte,  zeigte  sich  zuerst  eine  Zunahme  in 
der  Grösse  der  Muskelzuckungen ;  dieser  Zuwachs  wurde 
grösser  und  grösser,  eine  je  stärkere  Stromstärke  zur  An- 
wendung  kam;  wurde  dieselbe  aber  noch  mehr  gesteigert 
so  zeigte  sich  anstått  dessen  eine  bedeutende  Verminderung 
der  Zuckungen.  Dass  dieselbe  nicht  auf  einer  am  negativen 
Pol  selbst  eintretenden  Hemmung  der  Erregung  beruhte. 
bewiesen  die  sub  9  mitgetheilten  Versuche.  in  welchen  der 
Reiz  auf  den  Nerven  unmittelbar  am  negativen  Pol  ausgeiibt 
wurde  und  wo  stärkere  Ströme  zur  Anwendung  kamen,  denn 
im  voriiegenden  Falle. 

Bei  zunehmender  Starke  des  polarisirenden  Stromes  ver- 
breitet  sich  also  der  Zustand  der  verminderten  Erregbarkeit 
uber  eine  immer  grössere  Länge  der  intrapolaren  Strecke, 
und  in  demselben  V^erhältniss  nimmt  derjenige  Theil  dersel- 
ben  ab,  welcher  eine  Zunahme  der  Errregbarkeit  aufweist: 
m.  a.  W.,  bei  steigender  Intensität  des.  polarisirenden  Stro- 
mes wandert  der  Indifferenzpunkt  von  der  Gegend  des  posi- 
tiven  Pols   gegen   den   negativen.    Bei  ganz  schwachen  Strö- 

Digitized  by  VjV^US' IC 


BIHANO  TILL  K.  SV.  VET.  AKAD.  HANDL.    BAND  6*   N:0  22.      41 

men  zeigt  sich  der  Zustand  verminderter  Erregbarkeit  nur 
in  der  Nähe  des  positiven  Pols,  während  der  grössere  Theil 
der  intrapolaren  Strecke  eine  gesteigerte  Erregbarkeit  auf- 
weist.  Bei  starken  Strömen  känn  mir  in  der  allernächsten 
Xähe  des  negativen  Pols  eine  vermehrte  Erregbarkeit  nach- 
gewiesen  werden;  die  ganzc  intrapolare  Strecke  lässt  im  ub- 
rigen  eine  herabgesetzte  Erregbarkeit  erkenneu. 


Beispiele : 

Versuch  28.     +P  =  44;  —  P  =  23;  E  =  27. 

a.  2  Meidinger,  Rh  =  19,360.  Der  mechaniöche  Reiz  bewirkt 
schwache  Muskelzuckungen,  der  konetante  Stroiii  Schlicssungs-  und 
öffnungszuckuDgen.  Unter  der  Einwirkung  des  Stromcs  wachsen  die 
vom  mechanischen  Reize  hervorgerufenen  Zuckungen  beträchtlich,  und 
nehinen  nach  der  öffnung  jenes  ibre  urspriingliche  Grosse  wieder  an. 

b.  4  Meidinger,  Rh=  19,360.  Der  polarisirende  Ström  verau- 
lasst  Schliessungs-  und  Öffnungszuckungen.  Unter  der  Einwirkung  den- 
eelben  werden  die  voni  mechnnischen  Reize  bervorgerufenen  Zuckun- 
gen fortdauernd  sehr  geateigert.  Beim  Öffnen  des  Stromes  tritt  ein 
kleiner  Zuwachs  in  der  Starke  der  Muskelzuckungen  ein. 

c.  6  Meidinger,  Rb=  19,360.  Der  polarisirende  Ström  verur- 
sacht  Schliessungs-  und  öffnungszuckungen.  Durcb  denselben  werden 
die  Muskelzuckungen  völlig  aufgehoben;  nur  kurz  nach  dem  Eintritt 
des  Stromes  sieht  man  noch  Spuren  von  ihnen.  Beim  öffnen  der  Kette 
werden  die  Zuckungen  dagegen  eine  Zeit  läng  stärker  als  sie  vorher 
waren. 

d.  2  Meidinger,  Rh=360.  Der  polarisirende  Ström  bewirkt 
Schliessungs-  und  öffnungszuckungen.  Der  mechaniscbe  Reiz,  welches 
während  des  ganzen  Versuches  von  gleicher  Starke  war,  erzeugte  zu- 
folge  der  Miidigkeit  des  Nerven  keine  Zuckungen  mehr;  gleich  wohl 
zeigten  sich  unter  Einwirkung  des  polarisirenden  Stromes  auch  jetzt 
noch  welche,  wenn  auch  nur  ganz  geringe  Zuckungen. 

Versuch  29.     -I-P=30;  —  P  =  13;  E  =  16;  y  =  26. 

a.  3  Meidinger,  Rh  =  360.  Der  mechaniscbe  Reiz  veranlasst 
gchwache  Muskelzuckungen,  der  konstante  Ström  nur  Schliessungs- 
zuckung.  Unter  der  Einwirkung  desselben  wachsen  die  Zuckungen 
aD8ehi)lich,  und  sinken  beim  Aufhören  des  Stromes  zu  ihrer  friiheren 
Grösse  herab.  Bald  verschwinden  sie  ganz  und  gar,  aber  die  unter 
dem  Einfluss  des  geschlossenen  Stromes  hervorgerufenen  Muskelzuckun- 
gen behalten  ihre  anfängliche  Starke  ziemlich  unvermindert  bei. 

b.  E  =  15,5;  3  Meidinger,  Rh  =  2,360.  Der  Nerv  wird  an  einer, 
nur  0,5  mm  von  der  vorigen  entfemten  Stelle  gereizt.  Der  mecha- 
niscbe  Reiz  verursacht  hier  nicht  ganz  schwache  Zuckungen;  der  po- 

Digitized  by  VjOOQ IC 


42    TIGERSTEDT,  ERREGBARKEITSVERÄNDEHUNG8N  DER  NERVEN. 

larisirende  Ström  erzeugt  SchlieBsiings-  und  Öflfeung8zuckung:en.  Unter 
der  Einwirkung  desselben  erfolgt  eine  deutliche  Erhöhung  der  MDskel- 
zuckungen:  nach  der  Öffnen  des  Stromes  gehen  die  Zuckungen  auf 
ihren  urspriinglichen  Werth  herab. 

c.  E  =  16,5;  3  Meidinger,  Rh=19,360.  Wird  der  Nerv  1  mm 
böher  binauf  als  iD  b  und  also  0,5  mm  böber  als  in  a  gereizt,  und 
die  Stromstärke  ansebnlich  gesteigert,  so  wirkt  dies  nur  unbeträcht- 
licb,  ja  kaum  sicbtlicb  auf  die  Verstärkung  der  Zuckungen  ein, 

d.  E  =  15,7;  6  Meidinger,  Rh=  19,360.  Der  Nerv  wird  in  der 
nächsten  Nachbarscbaft  der  vorher  gereizten  Stellen  vom  Reiz  ange- 
griffen  und  die  Starke  des  polarisirenden  Stromes  wird  soweit  gestei- 
gert, dass  er  jetzt  eine  Scbliessungszuckung  und  nur  eine  kleine  Öff- 
nungszuckung  veranlasst.  Dann  verschwinden  die  Muskelzuckungen 
beiui  Schliessen  der  Kette  augenblicklicb. 

Versucb  30.     4-P=34;  —  P=16;  y=13. 

a.  E  =  22;  3  Meidinger,  Rh=340.  Der  mecbanische  Reiz  bringt 
ziemlich  scbwacbe  Muskelzuckungen  hervor,  der  konstante  Ström 
Scbliessungs-,  aber  nicbt  öffnungszuckungen.  Unter  der  Einwirknng 
desselben  wacbsen  die  von  dem  mechanischen  Reize  hervorgerufenen 
Zuckungen  recht  beträchtlicb,  beim  öffnen  des  Stromes  geben  sie 
wieder  auf  ibre  urspiiingliche  Höbe  berab. 

b,  E  =  22;  3  Meidinger,  Rb=2,000.  Der  polarisirende  Ström 
be  wirkt  Scbliessungs-  und  öffnungszuckungen.  Unter  der  Einwirknng 
desselben  wacbsen  die  vom  mecbaniscben  Reize  erzeugten  Zuckungen 
böchst  bedeutend,  wiewobl  derselbe  för  sicb  allein  in  Folge  der  Mu- 
digkeit  des  Nerven  nur  ganz  geringe  Zuckungen  bervorbringt. 

c.  E  =  22;  3  Meidinger,  Rh  =  20,000.  Bei  dieser  grösseren  Star- 
ke des  polarisirenden  Stromes  nebmen  die  Muskelzuckungen  noch  mehr 
zu  als  in  a  und  b;  beim  öffnen  des  Stromes  tritt  eine  voruberge- 
bende  Steigerung  der  Grösse  der  Muskelzuckungen  ein,  im  Verhältniss 
zu  derjenigen,  welcbe  sie  erreichten,  bevor  die  Kette  geschlossenen 
wurde. 

d,  E=21,8;  4  Meidinger,  Rb=20,000.  Der  Nerv  wird  0,2 
ram  näber  dem  negativen  Pol  zu  gereizt;  die  Starke  des  polarisiren- 
den Stromes  ist  bedeutend  erhöht,  erzeugt  aber  docb  Schliessungs- 
und  öffnungszuckungen,  wenn  auch  die  letzteren  geringer  sind  alb  in 
b  und  c.  Unter  der  Einwirkung  des  Stromes  verschwinden  die  Muskel- 
zuckungen augenblicklicb;  beim  Öffnen  der  Kette  stellen  sie  sicb  wie- 
der ein  und  zeigen  dann  eine  deutlicbe  und  allmäblich  abnehmende 
Steigerung  im  Verhältniss  zu  ihrer  ursprijnglicben  Höbe. 

«.  E=21,8;  4  Meidinger,  Rh  =  l,880.  Bei  verminderter  Strom- 
stärke, die  jedocb  Scbliessungs-  und  öffnungszuckungen  erzeugt,  tritt 
unter  der  Einwirkung  des  Stromes  wiederum  eine  Steigerung  in  der 
Höbe  der  Muskelzuckungen  ein. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG  TILL  K.  8V.  VET.-AKAD.  HANDL.    BAND  6.   N:0  22.      43 


Diese  Untersuchungen  haben  somit  zur  Geniige  die  von 
Pfluger  mittels  elektrischer  und  chemiecher  Reizung  gefun- 
denen  Resultate  bezUglich  der  durch  einen  konstanten  Strora 
erzeugten  Erregbarkeitsveränderungen  des  Nerven  bestätigt. 
Wenn  ein  konstanter  Ström  einen  unbeschädigten  Nei^ven 
durchkreist,  so  gelten  also  fiir  alle  Arten  der  uns  jetzt  zu 
Gebote  etehenden  Reizmittel  folgende  Gesetze: 

die  Erregharkeit  des  Nerven  tat  am  negativen  Pol  so- 
wohl  pxtrapolar  als  intrapolar  gesteigerU  in  welcher  Ricli- 
tung  der  Ström  aiicli  immer  durch   den  Nerven  gelit; 

die  Erregharkeit  des  Nerven  ist  am  positiven  Pol  so- 
wohl  eatrapolar  als  intrapolar  herabgesetzt,  in  weléher  Rich- 
tung  der  Ström  auch  immer  durch  den  Nerven  geht; 

an  jedem  der  heiden  Pole  wächat  die  Veränderung  der 
Erregharkeit  mit  der  Starke  des  polariairenden  Stromes^ 
und  dies  sowohl  extrapolar  als  intrapolar^  bis  dass  zufolge 
der  Erregharkeitsveränderung  die  Muskehuckung  ihr  Maxi- 
mum erreicht  hat  öder  gam  und  gar  aufgehohen  worden 
ist;  daruher  hinausgehende  Veränderung  en  in  der  Erreg- 
barkeit  des  Nerven  können  natUrlich  nicht  durch  eine  Ver- 
änderung der  Grösse  der  Muskehuckung  en  nachgewiesen 
werden ; 

an  heiden  Polen  ist  die  Erregharkeitsveränderung  am 
grössten  und  nimmt  von  da  ans  sowohl  extrapolar  als  intra- 
polar ah; 

an    heiden    Polen  verhreitet  sich  die   Veränderung  der    , 
Erregharkeit    extrapolar   tiher  um  so  grössere  Strecken,  je 
stärker  der  polarisirende  Ström  ist; 

in  der  intrapolaren  Strecke  wird  der  Indifferenzpunkt 
aus  drCr  Gegend  des  positiven  Pols  gegen  den  negativen  Pol 
hin  verschohen,  je  stärker  der  polarisirende  Ström  ist,  ganz 
davon  ahgesehen,  in  xoelcher  Richtung  er  den  Nerven  durch- 
Jliesst. 

Ånmerkung,  Hiervon  macht  die  Vermindening  und  das  Aus- 
bleiben  der  Muekelzuckungen  in  dem  Falle,  wo  der  Nerv  bei 
aufeteigendem  Ström  in  der  Gegend  des  negativen  Pols  gereizt 
wird,  eine  Ausnahme;  iiber  dio  verscbiedene  Erklärung  dieser 
Erscheinung  siehe  weiter  unten. 

Wie  die  Erregbarkeits veränderung  sich  unter  den  ersten 
Augenblicken   der  Stromesdauer  entwickelt  und   auf  welche 

Digitized  by  VjOOQ IC 


44    TIGER8TEDT,  ERHEGBARKETT8VERANDERUNGEN  DER  NERVE^i. 

Weiee  sie  nach  der  Stromunterbrechung  abkliogt,  ist  gchvie- 
riger  aufzuweisen,  als  die  dauernden Veränderungen  der  Eneg- 
barkeit  des  Nerven.  Jene  sind  fluchtigerer  Natur  als  diese 
und  um  sie  nachzuweisen,  bedarf  es  besonderer  Anordnun- 
gen  des  Versuchs.  Meine  Untersuchung  zielte  eigentlich  auch 
nicht  dahin  ab,  dieses  zu  erforschen,  sondern  sie  ging  haupt- 
sächlich  darauf  hinaus,  die  dauernden  Veränderungen  der 
Erregbarkeit  zu  prlifen,  welche  bei  geschlossenem  Ström 
sich  geltend  machen. 

Indessen  haben  auch  in  Bezug  auf  den  Zeitverlauf  der 
Veränderung  meine  Untersuchungen  Resultate  ergeben,  wel- 
che die  bisherigen  hierauf  bezuglichen  bestätigen. 

Demnach  gilt  im  allgemeinen  sowohl  flir  roechanische, 
wie  auch  fur  die  ubrigen  Arten  der  Reizmittel,  wenn  der 
Nerv  von  einem  konstanten  Ström  durchkreist  wird, 

dass  an  dem  negativen  Pol  desselben  die  ErreffbarkeiU- 
veränderung  beim  Schliessen  des  Stromes  augenblicklich  in 
ihrer  vollen  Kraft  eintritt; 

dass  am  positioen  Pol  die  Veränderung  d^r  Erregbar- 
keit beim  Schliessen  des  Stromes  nur  allmählich  ihre  biet- 
bende  Starke  erreicht; 

dass  nach  Unterbrechung  des  Stromes  am  negativen 
Pol  —  falls  der  Ström,  nicht  allzuschwach  ist  —  sich  im 
er  sten  Augenblick  eine  herabgesetzte  Erregbarkeit  zeigt,  tcel- 
cher  nachher  eine  Zunahme  derselben  folgt: 

dass  nach  dem  Auf  hör  en  des  Stromes  am  positiven 
'  Pol  sich   unmittelbar  eine  gesteigerte  Erregbarkeit  etnstelU. 

Hierbei  ist  wohl  zu  beachten,  dass  sowohl  die  nach  dem 
öffnen  des  Stromes  auftretende  erhöhte  Erregbarkeit  wie 
auch  die  im  ersten  Augenblick  bemerkbare  Erregbarkeits- 
verminderung  am  negativen  Pol  bei  mechanischer  Reizung 
länge  nicht  so  scharf  ausgeprägt  ist,  tete  bei  elektrtscher,  und 
dass  sie  sich  oft  gar  nicht  nachweisen  låssL 

Flir  den  Erregbarkeitsveränderungen,  wenn  der  Stroro 
während  mehrerer  Sekunden   wirkt,  gilt, 

dass  am  negativen  Pol  die  Muskelzuckungen  in  vielen 
Fallen  nach  dem  zuerst  erreichten  Maximum  abnehmen; 
diese  Abnahme  ist  meist  åusserst  unbedeutend  und  aeht 
sehr  langsam  vor  sich; 

Digitized  by  VjOOQ IC 


BIHANG  TILL  K.  SV.  VET.AKAD.  HaNDL.    BAND  6.    N:0  22.      45 

dass  am  positiven  Pol  die  Muskelzuckungen  in  vielen 
Fallen  von  dem  Minimum  ab,  auf  toelches  sie  zuerst  herab- 
gesunken  waren,  zunehmen;  diese  Zunahme  ist  meist  äusserst 
unbeträchtlich  und  vollzieht  sich  sehr  langsam, 
Diese  Erscheinungen  lassen  sich  nicht  änders  erklären, 
als  dass  die  Starke  des  polarisirenden  Stromes,  wenn  der- 
selbe  eine  gewisse  Zeit  den  Nerven  durchströmt,  durch  die 
innere  Polarisation  desselben  etwas  vermindert  wird  ^).  Wenn 
die  durch  den  polarisirenden  Ström  hervorgerufene  Erreg- 
barkeitsveränderung  so  stark  ist,  dass  in  Folge  derselben  der 
Erregung  des  Nerven  stärker  wird,  als  die  Hervorrufung  ei- 
ner  maximalen  Muskelzuckung  erfordert,  —  öder  schwächer 
als  die  Starke,  welche  genau  unter  dem  miniraalen  Weith 
derselben  liegt,  so  känn  die  durch  Polarisation  bewirkte 
Mässigung  der  Starke  des  polarisirenden  Stromes  naturlich 
nicht  bemerkbar  werden.  Darum  zeigen  sich  die  in  Rede 
stehenden  Erscheinungen  nicht  immer,  sondern  nur  dann, 
wenn  durch  die  Erregbarkeitsveränderung  die  Erregung  des 
Nerven  entweder,  am  höchsten,  zu  der  zur  Erzeugung  der 
maximalen  Muskelzuckungen  erforderlichen  Starke  gestiegen, 
eder,  am  mindesten,  gerade  unter  die  zur  Hcrvorbringung 
minimaler  Muskelzuckungen  nothwendigen  Starke  gesunken 
ist.  Diese  Erscheinungen  treten  bei  sehr  geringer  Starke 
des  polarisirenden  Stromes  nicht  zu  Tage,  vermuthlich  des- 
halb,  weil  da  die  innere  Polarisation  des  Nerven  nicht  bis 
zu  einem  bemerkbaren   Grad  steigen  känn. 

Schliesslich  gilt  von  der  wiederholten  Einwirkung  eines 
polarisirenden,  stets  in  derselben  Richtung  den  Nerven  durch- 
kreisenden  Stromes  Folgendes: 

die  am  negativen  Pol  auftretenden  Muskelzuckungen 
erhållen  sich  länge  Zeiten  hindurch  ziemlich  auf  gleicher 
Höhe,  wenn  auch  die  vom  Prufungsreize  ati  und  fUr  sich 
hervorgerufenen  Zuckungen  aus  einem  öder  dem  andern 
Gmnde  abnehmen  wilrden; 

die  am  positiven  Pol  erscheinenden  Muskelzuckungen 
werden  immer  geringer^  auch  wenn  die  vom  Prufungsreize 
an  und  fur  sich  bewirkten  Zuckungen  sich  die  ganze  Zeit 
hindurch  auf  ziemlich  gleicher  Höhe  erhielten, 

»)  Siehe  Du-Bois-Keymond,  Gesammelte  Abhandlungen,  II.    8.  171  folg. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


46    TIti£KST£DT,  £RRE6BAHK£ITSV£RÄXD£KUNG£N  DER  ^£RVCN. 

In  der  vorstehenden  Darstellung  habe  ich  in  tberein- 
stimmung  mit  dem  auf  dem  Gebiete  der  Iservenphysiologie 
bisher  allgemein  ublichen  Sprachgebrauch  von  vermehrier 
und  verminderter  Erregbarkeit  des  Nerven  gcsprochen,  an- 
stått, mich  streng  an  die  faktischen  Beaultate  haltend,  vod 
einer  unter  besonderen  Verhältnissen  eintretenden  Zu-  öder 
Abnahme  der  Grösse  der  Muskelzuckungen  zu  reden.  Wenn 
die  von  Hermann  ausgesprochene  Ansicht  richtig  wäre,  be- 
ruhte  ja  die  Verminderung  öder  Vergrösserung  der  Muskel- 
zuckungen nicht  auf  verändener  örtlicher  Erregbarkeit  des 
Nerven,  sondern  auf  der  Ab-  öder  Zunahme  der  Starke  dei 
Erregung  während  ihrer  Fortplanzung  durch  den  Nerven  luni 
Muskel.  Es  erlibrigt  also  noch,  zu  untersuchen,  wessen  Theo 
rie,  PflCgbrs  öder  Hermanns,  mit  dem  Sachverhalt  am  besten 
Ubereinstimmt,  wie  uns  derselbe  bis  auf  weiteres  iiber  die 
Veränderung  der  Grösse  der  Muskelzuckungen,  wenn  ein 
konstanter  Ström  durch  den  Nerven  geht,  bekannt  ist. 

In  dieser  Beziehung  sind  besonders  die  oben  angefiihr- 
ten  Versuche  iiber  dass  Verhalten  der  Muskelzuckungec 
wichtig,  wo  bei  einem  aufsteigenden  Ström  der  Nerv  inträ- 
polar  dicht  am  positiven  Pol,  und  bei  einem  absteigenden 
Ström  ganz  nahe  dem  negativen  Pol  gereizt  wurde.  Sie  ha- 
ben  nämlich  erwiesen,  dass  "wenn  man  der  Reiz  nur  nahe 
genug  am  Pol  wirken  lässt,  im  erstén  Falle  die  Muskelzuckun- 
gen unter  Einwirkung  des  Stromes  abnehmeiiy  wie  schwach 
der  polarisirende  Ström  auch  immer  sein  mag,  und  dass  sie 
im  letzteren  Falle  zunehmen^  wie  stark  der  polarisirende  Ström 
auch  angewendet  werden  möge.  Nach  Hermamns  Theorie 
miisste  der  negative  Pol  eine  Hemmung  auf  die  Fortleitung 
der  Erregung  zum  Muskel  ausuben ;  sonst  könnte  sie  den 
Grund  fiir  das  Abnehmen  und  Ausbleiben  der  Zuckungen. 
wenn  bei  starkem  aufsteigenden  Ström  der  Nerv  oberhalb 
des  negativen  Pols  gereizt  wird,  nicht  erklären.  Hier  scheint 
ein  Experimentum  crucis  möglich  zu  sein.  Beruht  diese  Er- 
scheinung  auf  einer  Hemmung  am  negativen  und  nicht  aut 
ciner  solchen  am  positiven  Pol,  so  muss  offenbar  diese  Hem- 
mung, sobald  der  Nerv  bei  absteigendem  Ström  intrapolar 
gereizt  wird,  fähig  sein,  die  Muskelzuckungen  abzuschwächen 
und  schliesslich  nufzuheben,  wenn  nur  die  Intensität  des  Stro- 
mes geniigend  gross  ist.  Dies  ist  jedoch  nicht  der  Fall.  ^"ir^ 
der  Nerv  bei   absteigendem  Ström  nahe  genug  dem  negativen 

Digitized  by  VjUUV  IC 


BIHANG  TILL  K.  SV.  VET.  AKAD.  HANDL.    BAND  6.    N:0  22.      47 

Pol  gcreizt,  so  verschwinden  die  Muskelzuckungen  nicht,  auch 
wenn  selbst  ein  polarisirender  Ström  von  10  Meidingerechen 
Elementen  angewendet  wird;  sie  wachsen  im  Gegentheil  und 
dies  in  so  höhem  Grade,  dass  eine  Starke  des  Reizes  die  vor 
dem  Schliessen  der  Kette  gar  keine  Zuckungen  hervonief, 
untcr  der  Einwirkung  des  Stromes  maximale  Zuckungen  zu 
erzeugen  vermag.  Der  negative  Pol  iibt  somit  nicht  bios 
keine  Hemmung  auf  die  Fortleitung  des  Reizes  nach  dem 
Muskel  aus,  sondern  an  demselben  ist  gerade  umgekehrt  die 
Erregbarkeit  des  Nerven  höchst  beträchtlich  gesteigert.  Da- 
gegen ist  eine  weit  geringere  Stromstärke  geniigend,  um  die 
Wirkung  des  Reizes  ganz  und  gar  aufzuheben,  sofern  der- 
selbe  in  der  Gegend  des  positiven  Pols  ausgeiibt  wird. 

Hermanns  Theorie  känn  demnach  nicht  alle  die  Er- 
scheinungen  erklären,  welche  die  durch  einen  konstanten 
Ström  hervorgebrachten  Veränderungen  in  der  Grösse  der 
Muskelzuckungen  begleiten.  Dieses  gilt  dagegen  von  Pflu- 
GERS  theoretischer  Anschauung,  und  auf  Grund  dieser  muss 
die  Ursache  zu  den  Veränderungen  der  Grösse  der  Muskel- 
zuckungen in  den  örtlichen  Veränderungen  der  Erregbarkeit 
des  Nerven^  welche  der  Ström  hervorhringt^  gesucht  werden,  bis 
dass  neue  Thatsachen  gefunden  werden,  welche  eine  Modi- 
iication  derselben  erheischen. 

Eine  derartige  Thatsache  hat  bei  der  vorliegenden  Un- 
tersuchung  nicht  ermittelt  werden  können. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Brkläruiig   der   Taf&ln, 


Taf    1.     Bild    1.      Die  Ver>.iii.!i^;monJnnii^  (S.    15 — 16,) 
Bild   2   u.   3.     Die  unpolitris^iritanvi   Elektrodan* 
Versuch  A.     Die  Ausd^iuri    dr^   Nrrvcii  {S*    19). 
Versuch  B.     Dasselbe   (S,    ID). 

Taf.  2.    Versuch    1 — 3.     Ww    Ernrii^ljarkeitevprändertJUj^tl   AU 
tiven   Pol  eines  aufsteiiniuli  n   ^^tini3u>,  i?xtmpolar   (S.    ^ÄJ* 

TaJ\  3.    Versuch    4—5.     Uit-    KrrugbnrkeitSYLträiidermi^ii    un    potft- 
tiven  Pol  eines  aufsteigi  lidi  ti   SlruniLH,   cstrapolar  (S»    24)* 

Taf.   4.    Versuch    6 — 7,    Mir   Ki'rirgbiirki.'itt*vtiråodert3ii|?tsii    mm  m^ 
tiven  Pol   eines  aufsteigmn  ri   Strniiii«it^  intrapolai    (S.    26). 

Versuch  8 — 10.  Dir  i;rtE>£lmvkritE*sn*räiideruöffen  am  po«ttifr- 
Pol  eines    aufsteigendeti    Sirtriniis,    inlrpijxdar  (S.    27^28). 

Taf.  Ö.    Versuch   11.    D;.  — IIm    (b    ^2^). 

Versuch  12.  Die  Vi  niiHUruu;^  i  Ler  Laj^e  dee  Indifftfmo^p^k 
tes  bei   wachsender  Stärli'  v\\w>^  A<if>iti  iL^tiHien  ätröiU4.'3  (8*  30—11' 

Taf.  6.    Versuch   13.    D?v^- It,..  (H.    yi). 

Versuch  14 — 16.  Dii-  lCfri'i;l>wfki  itisvLiÉindenm^eti  »tu  iiifm:lt.i*% 
Pol  eines  absteigenden  SIuumms^  i'xtrfl[(ukr  (S,   32  — *1B), 

Versuch  17.  Die  Em^'lj/irUtnt«vL*räiidirimgeD  &ui  pc>sltivffiiF«ii 
eines  absteigenden   StrorTu*^,   iKiriijuilnr  (34 — 34). 

Taf.  7.    Versuch   18.    Dus-,  [bi    (S,    35). 

Versuch  19— -21  (Bi;^iun).  Uir  ErrfghflrkeitsverÄndtsrtitigua  i& 
negativen  Pol  eines  abstti-t mlrn  Strtniiew,  tntrapolar  (8,  36 — ^37). 

Taf    8.    Versuch   21    (Scldn:-^)    ~    2  4-     DasNelbe   (S.    $7 — -30X 

Versuch  2  5 — 2  6.  Mim  Ilnvi^imiki-ithveriiiidfTun^en  am  pci^ltiv^a 
Pol  eines  absteigenden   8irsniH>H   iiitfapolar   iH.   3^^ — ^59), 

Taf.  9.    Versuch   2  7.    Dfl^^< Hk.   (S,    ^W).  - 

Versuch  28.  Die  Veränderung  der  Lage  des  Indifferenzpmikt^ 
bei  wachsender  Starke  eines  absteigenden  Stroines  (S.    41), 

Taf.  10.    Versuch  29—30.    Dasselbe  (S.   41—42). 
In  allén  Kurven  hedeuten 

1.  Die  Schlicssungszuckung. 

2.  Die  Öffnungszuckung. 

Die    Klämmer   (i=^)  die  Dauer  des  jedesmaligen   StrouischloBses. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Taf.l. 


9^  ^  5 


7)  -=^ 


=^  ^ 


^- 

D  ' 

D 

H" 

_J 

r:i 

~^\ 

"^ 

^^  * 

"=5 

H 
D 

-> 

-= 

— i 

5 

— — '       < 

-t 

^  = 

^1 

^-1 

^^ 

i 

3^ 

5 

§ 

.^ 

1 

3 

^ 

^ 

B 

^^^^ 

^ 

"^ 

■=cr 

Ti:i 

D 

-^ 

-^ 

^ 

^- 

^1 

^ 

i 

^ 

^ 

^ 

-^ 

^ 

3 

^ 

^ 

^ 

^ " 

;^ 

^ 

;^ 

5 

_^3 

^ 

-^-1 

^5 

^ 

gj 

i 

^ 

1 

^ 

_j 

__^^j 

^__J 

^-  -*^ 

'^^ 

"^"^ 

"^5 

^5 

^3 

<zr 

-i'- 

^ 

3 

:=j 

^ 

rO 

1   - 

^ 

^ 

^ 

^ 

-1^ 

-^ 

"^ 

1 

ji 

^^^ 

■;j 

^   ^ 

,. — ' 

^^^^ 

^=^1^^ 

^^H*-j 

n 

— =^^ 

A 

^^^j 

^j 

^"^ 

OJ 

^    •« 

__-^^-^ 

'^ ^ 

m^^zzr 

cf"^ 

Li 

.^ 

3  ' 

■==^ 

5 

^ 

-^^ 

Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


<< 

Cc 

< 

<< 

C 

<< 

C  «:^ 


t^ 

<c  • 

n 

r* 

<c 

« 

^<  . 

C«    ' 

40 

cc 

«r 

f-    ^ 

«< 

«d. 

<l«c    cc 


c  c  «:<  c«^ 


re     re 


<-€j^€  i  € 


5^  «^    ^ 


!#«/ 

^W^ 


<   v<t 


3  2044  092  737  717 


^-'    ^ 


m.