Full text of "Kritisk framställning af fogelarterna uti äldre ornithologiska arbeten"

See other formats

| 


Få 
e 


L 
o 


vel 
i 

Ms 
Vv 


LS 
ONCE 
j D 
b 
N 


bs 
QU LR 


ko Me 
» . | A " 
Mola €. 


9 6l(.C 
595 
Birds 


KRITISK FRAMSTÄLLNING AF FOGELARTERNA 
UTI ÄLDRE ORNITHOLOGISKA ARBETEN. 


1l. MusrzuM CARLSONIANUM. 


2. LE VariLLANT, ÖISEAUX D'AFRIQUE. 


AF 
CARL J. SUNDEVALL. 


TILL K. VET. AKAD. INLEMNAD D. 6 MARS 1857. 


7 CHE 


Avg nla m 


I*XÉ CHM a 
f ) 


COLI SEDILION: 
Sat; nal M jse ^ 


K. Yet. Akad. Handl. B. 2. N:o 3 I 


LT 


" Miri. 4i n inicia E PS 
| KM ocu Worwegt T 


"i 


i0 p1d40- 2 MERO jrwAgars SE 


k^ T Pw ii | 1 
LL — , n 


1. Sparrmans Museum Carlsonianum. 


Sodan flera år tillbaka har jag sökt bestämma de fogelarter, som finnas afbildade och 
beskrifna i SPARRMANS Museum Carlsonianum, det äldsta ornithologiska praktverk som 
blifvit publiceradt i Sverige och öfverhufvud ett af de äldre inom denna vetenskaps lit- 
teratur. Det är till och med det äldsta af alla dylika, som uteslutande begagnar en no- 
menclatur efter Linneanska methoden. Arbetet utkom åren 1786 till 1789, således helt 
och hållet före LATHAMS Index Örnithologicus, som utgafs 1790, och till en betydlig del 
före GMELINS edition af Systema Nature, hvilken är tryckt 1788; det är således citeradt 
uti dessa båda arbeten, som kunna kallas den äldre ornithologiens hufvudverk, och alla 
de namn uti Museum Carlsonianum, som utmärka nya arter, äga en i denna vetenskap 
ganska gammal prioritet, hvarföre de äro så mycket vigtigare att bestämma. Detta är 
dock icke alltid lätt; ty ehuru en del figurer äro ganska väl tecknade, så äro andra rätt 
svåra, eller nästan omöjliga att igenkänna, hvilket fel ökas genom flera origtiga uppgifter 
af fiderneslandet. Likväl hafva en stor del af figurerna blifvit rätt bestämda af nyare för- 
fattare. De festa som föreställa skandinaviska foglar äro bestämda uti NILSSOns fauna, 
och en stor del af de öfriga uti Gnav's Genera samt BoNAPARTES Conspectus. Men dà 
många bestämningar voro uppenbart origtiga och en icke obetydlig efterskórd var att 
göra samt det dessutom kan vara nyttigt att äga ett register, som på ett ställe upptager 
alla arterna, med citationer af de hittills gjorda bestümningarna samt rättelse af bevisliga 
fel i uppgifterna, så har jag ansett mig böra meddela följande lista. Den är dock ej full- 
ständig, ty ännu återstå 7 figurer, hvilka det, oaktadt fleråriga bemodanden, och efter- 
sökande uti de största fogelsamlingar i Europa, ej varit mig möjligt att bestämma. En 
och annan af dessa kan möjligtvis föreställa arter, som ej i sednare tider blifvit hemförde 
till Europa. För att göra dem så mycket lättare att jemföra och igenkänna, har jag upp- 
fört alla dessa 7 arternas namn på ett ställe, till slut. 

De flesta af originalexemplaren till de i detta arbete afbildade arterna hafva funnits 
uti Vetenskaps-Akademiens samlingar i Stockholm och många af dem hafva derifrån öfver- 
gått till nuvarande Riksmuseum, der de ännu finnas qvar. Af Presidenten CARLSON hade 
nämligen vid pass 100 foglar af hans samling blifvit donerade till Akademien, hvilka 
efter hans död afhemtades år 1805. Uti den, af dåvarande Intendenten, C. QUENSEL, upp- 
rättade förteckningen öfver dessa foglar, igenkänner man namnen på 58 af typerna till 
figurerna i SPARRMANS Museum Carlsonianum, men ofta med bifogad anmärkning, att de 
redan då voro af mal skadade eller förstörda. Till detta sednare antal hóra thy värr! 
6 stycken af de 7, som ännu äro mig obekanta, eller just de som nu skulle hafva varit 
af största värdet att äga för arternas säkra bestämmande, nämligen: Muscicapa ochracea 


4 C. J. SUNDEVALL, 


(n:o 22), M. fuliginosa (47), Certhia undulata (34), C. ignobilis (56), Ampelis lutea (70) 
och Loxia cardinalis (41). Lemningarna af dessa och många andra hafva, sannolikt kort 
efter deras ankomst till Vetenskaps-Akademien, blifvit, såsom fullkomligen oduglige, bort- 
kastade, och flera af de öfriga hafva sedan delat samma öde. — Vidare hade flera af de 
CARLSON'ska foglarna, genom köp, efter ägarens död, öfvergått till PAvkuLLska och 
GRILL ska samlingarna, samt med dem kommit till Riksmuseum, och ett par hafva blifvit 
skänkta till Vetenskaps-Akademien af Landskamereraren S. J. LJUNGH. Sålunda finnas 
ännu vid Riksmuseum 22 foglar, som anses vara typer till figurer i »Museum Carl- 


sonianum», nàmligen: 


N:o 3. Cuculus serratus. N:o 27. Psittacus cyaneus. N:o 63. Sterna nubilosa. 
— 4. Sitta caffra. — 28. — move zeel. — 79. Certhia gularis. 
— b. Certhia melanura. — 33. Sitta chloris. — 80.  —  trochilea. 
— 10. Pelicanus punctatus. — 44. Ember. ruticapilla. — 84. Turdus triostegus. 
— 17. Loxia flamengo. — 45. Tanagra capensis. — 89. Loxia javensis. 
— 23. Muscicapa nigra. — 59. Certhia polita. — 90,91. —  ferruginosa, 
— 25. Parus swbyensis. — (61. Pelicanus capensis. — 93. Emberiza luteola. 


Af dessa äro dock de flesta i dáligt skick, hvarfóre en del ej länge torde kunna bevaras. 


Följande förteckning upptager namnen i den ordning de i arbetet förekomma. 


Museum Carl!sonianum. 


FAsc. PRriMvs; 1780. 


N:o 1. Lanius pomeranus, ex Germania septentrionali; = Lanius senator L. Syst. 
Nat. X, 94; — omissus in Ed. XII; —  L. rufus (primus) GwEr. p. 301 (nec sp. 17, p. 
303); — L. rutilus LATH. Index, n:o 12; — L. rufus TEww. Manuel I, 146. 


2. Corvus clericus; Suecia; — cit. sub C. corone 6 GwEr. et Larg. — Est C. 
frugilegus juv. quod jam in Faun:s Scandin. Ed. 2:da, p. 172, monstravit NILSSON. 


3. Cueulus serratus n. sp. *) ex Promont. bons spei. — Eodem nomine: GMEL. 
p. 412, — Larr. n:o 12 (ex Mus. Carlss). — Coucou edolio femelle Lg Vari. Afr. 208. — 
Oxylophus serratus 9, Bowar. Consp. 102. Sed observandum etiam mares (saltem junio- 
res) gastroo nigro praditos, in Coll. Stockh. existere a J. WAHLBERGIO allatos. 


4. Sitta caffra; n. sp. Patria non indicata; avis vero ex Polynesia minimeque ex 


Caffraria oritur. Eodem nomine: Gw. 442, — Larmu. Sitta n:o 9 (ex Mus. Carlss.) — 
Oriolus muse Forst. Deser. 163 (ex Ulietea), — Sitta Otatare Lrss. Coq. 666, pl. 23 f. 2 
(Taiti); — 'Tatare otaitiensis DoxAr. Consp. 224. — Genus Hybristes R:mcu. — Bowar. 


Marquesas, C. Rend. 3 Dec. 1855; — Naumannia 1856, 192. 

Specimen typieum SPARRMANNI adhuc in Mus. Stockh. adest, pedibus alienis, rostro 
vagina cornea destituto (quamobrem in icone, sat mala, brevius et rectum, praeterea nigrum, 
false exhibetur) Hoc specinen ab altero, quod ex ins. Marquesas habemus, paullum differt: 
colore, superne, paullo fusciore, plumis dorsi apice latius flavoalbidis et rectricibus apice 
brevius flavescentibus, limite flavedinis recta, transversa; in altero (ex ins. Marquesas) 


') Novas avium species eas h. l vocamus, qu: in Museo Carlsoniano primum descriptz sunt. 


OM SPARRMANS MUS. CARLSONIANUM. 2 


color notei (cum pileo) fere :que olivaceus v. fusco flavescens et flavedo caudz: secundum 
scapos adscendens. Specimen vero tertium, ex Taiti, pictura notzi, cum sp. carlsoniano, 
cauds, cum sp. marquesensi, convenit. He igitur differenti» a sexu vel :wtate vel tem- 
pore anni ortz videntur. — Turdus longirostris Gm. p. 823, LarH. Turd. n:o 92 (Gen. 
Syn. II, 67 n:o 84), ex Eimeo, describitur »rectricibus plerisque totis flavescentibus et 
plumis capitis acutis» sed, ni valde fallor, eadem est avis, /Tybristes longirostris vocanda. 


5. Certhia melanura n. sp. cui patria falso »Promont. bons spei, pro Nova 
Zeelandia, dicitur. Idem vero sspe in hoc opere fit, etsi aves plers:que ex Africa meri- 
dionali; Nova Zeelandia, Taiti pluribusque locis, ibi descripte, ab ipso auctore collecto 
sint. — Icon haud bona. = Certhia capensis / Gm. 473; — C. melanura LATH, n:o 67; — 
Philedon dumerili Less. Coq. tab. 26, 1; — Anthornis melanura GRAY, DIEFFENB. Voy.; 
— Bomwar. Csp. 391. 


6. Anas mollissima »o? biennis;; Suecia; — est o* habitu sstivali, in transitu ad 


habitum hiemalem. 


7, 8. Anas dispar c et 9; ex Ostrogothia Suecie. — A. dispar Gm. — Laru. 
n:o 83 (ex Mus. Carls). — A. stelleri Pall. Spicil. VI (1769), quod nomen, ut antiquius, 
pra ceteris adhibendum est, etsi a LATHAMO sub A. dispari affertur. — Fuligula stelleri 
Ninssow Skand. Fauna. — "Typus gen:s Zniconette rec. 


9. Colymbus parotis; (patria non indicata, verisimiliter Suecia); Gwzr. 592; — 
Col. rubricollis Gw.; Podiceps rubricollis LAT. (cit. ut var. 8) — et rec.; — avis junior, ptilo- 
sin senioris induens. 


10. Pelicanus punctatus n. sp. ex Nova Zeelandia. — Gw. 574; LATH. n:o 19; — 
Graculus punetatus GRAY Gen. of Birds. 


1l. Sterna alba n. sp. ex »India, Prom. b. spei et Ins. maris pacifici» — GM. — 
LarH. n:o 18; — Gygis alba Borg. Vix ad Afr. merid. inventa, nisi in mari aperto. 


12. Fulica leucoryx; Stockholm. — GwEL. — F. atra / Lamm. — Est Fulica 
atra cum alis Lagopodis adnexis, de qua re conf. NrrssoN Skand. F:a, obs. ad F. atram. 


13. Fulica wthiops; Stockholm; — Gwzr. — Ful. atra y LATE. — est F. atra 
junior; Ninss. F:a. 

14. Rallus australis n. sp. ex Nova Zeelandia; — R. austr. Gm. — LATH.; — 
Ocydromus austr. Wacr. — GRAY, DIEFFENB. Itin; Gen. of Birds; Erebus et Terr. 
13 pl. 14. 

15. Tetrao hybridus; Suecia. — T. hybridus L. Fn. 201. — T. tetrix hybr. 
Om. — Laru. — T. medius TEww. Manuel — T. tetrix urogallides Nirss. Fn. — (Mas, 
fig. non mala) — Obs. Mirandum est, naturam hujus avis hybridam (ex Urogallo et te- 
trice) hodie adhuc a multis ornithologis dubiam haberi vel etiam plane negari, etsi a 
LINN20 ut res cognita describitur deindeque a Nrrssoxro aliisque auctoribus egregie ex- 
plieatur. Venatores nostrates jam ante tempora LINNE, ut hodie, hanc rem perbene 
noverunt. 


6 Card. SUNDE VALL; 


16. Tetrao canus; Suecia; — GMEL. — LATH, n:o 13; — est Tetrao bonasia var. 
alba; Nirss. Fn. 


17. Loxia flamengo; Suecia — GmEL. — L. pyrrhula var. ó LaATH. — Pyrrhula 
vulgaris rec. var. alba. — Specimen hoc, in captivitate, post morbum, colore albo indutum 
esse, refert NILSSON in Fn. Scandinaviz. 


18. Loxia totta n. sp. ex Africa meridionali, »inter stationes Hottentottorum». — 


Gm. — LarH. n:o 79. — Citrinella totta Br. Csp. 520. — Avis in regione capensi vulgaris. 
19. Tanagra sibirica; Sibiria LAXMANN. — OM. — Alauda tartarica Parr. It. — 
et GuEL. — LarH. n:o 15. — Melanocorypha tartarica Br. Csp. 242. 
20. Fringilla candida [verisimiliter ex Suecial. — Est Fring. domestica var. alba, 


quod jam GMELIN et LATHAM agnoverunt. Icon sat bona. 


21. Emberiza melbyensis, ex Sudermannia Suecie; — Gm. — LATH. n:o 8. — 
Est Emb. hortulana L. adulta. (Fig non inter pessimas); — Nirss. Fn. 
22 


22. Muscicapa ochracea; avis mihi dubia, que ex capite b. sp. dicitur; de qua 
re magnopere dubito (nisi forte icon hzc juvenem Promeropis caffri, cui rostrum fractum, 
sed a pictore restitutum fuisset, male representaret; quod tamen vix credi licet). Potius 
affinis videtur Meliphaginis australiw. Forte avis hodie ignota ex insula quodam maris 
pacifici? — Ab auctoribus, tantummodo ex Mus. Carls. cognita, enumeratur: M. ochracea 
Gw.; — LATH. n:o 17; — Campephaga ochr. Vieiur. Ene. 858; — Rhipidura ochr. GRAY 
Gen. 258; — Sp. dubia post genus Leucocercam Dr. Csp. 324. 


23. Muscicapa nigra n. sp. ex Ins. Societatis. — Gm. 947; — Lamm. n:o 24; — 
Monarcha nigra Gray Gen.; Dr. Csp. 326. — Muse. pomarea o? adultus Lzssow Coquille 
pl. 17. (Femina est Muse. lutea Gm. Lrm. 46). 


24. Muscicapa albifrons. Patria »Prom. bone spei» dicitur, quod vero falsum 
videtur. Avis enim, hodie dubia, minime in Africa meridionali invenitur, neque nisi ex 
hac icone, cognita est. — M. albifrons Gm. — LATE. n:o 5. — Dutalis albifrons Br. Csp. 318. 
— Similis videtur Petroic; cuidam vel Erythrodryz ex Australia, presertim femine, male 
pietz:e (minime vero P. albifrons Gnav, = Turdus albifrons Gw.). 


25. Parus ssbyensis. In Sudermannia Suecie occisus dicitur; — est Parus 
cyaneus Parr. Nov. Comm. Petrop. XIV; — Gm. 1007; — LaTH. n:o 3. — TEww. Man. — 
Cyanistes cyaneus Br. Csp. 229. — Figura non mala, ex specimine, adhuc in Museo 
Stockh. asservato. Avis vero deinde numquam in Suecia observata est. 


FaAsc. SECUNDUS; 1787. 


26. Falco dubius, ex Suecia. — F. incertus LarH. n:o 70. — Est F. palumbarius 
L. junior, male delineatus. 


OM SPARRMANS MUS. CARLSONIANUM. jJ 


27. Psittaecus cyaneus; Taiti; n. sp.? (nisi forte eadem sp. ac Ps. taitianus Gw. 
LrH. ut crediderunt plerique); — non a Gw. allatus; — Ps. taitianus 7 Lamm. 70; — 
Coriphilus cyaneus Wacr. Monogr. Psitt. p. 102. Specimen typicum Holmige adest. 


28. Psitt. nov: zelandiz. Patria »Nova Zelandia» dicitur. Sed observandum 
est, specimen typicum hujus iconis, adhuc in Musso Stockholmiensi asservatum, egregie 
convenire cum descriptione Ps. pacifici GM. 329 (ex Larn. Gen. Syn. I, 252 n:o 56, descr. 
optima), = Platyc. erythrotis. Waar. Mon. p. 64, qu» insulas Maquariw, a Nova Zelandia 
meridiem versus sitas, inhabitare dicitur. Evidentur autem differt a Ps. nove zelandim 
Wacr. Mon. p. 62 (ex descr. FORSTERI), quem etiam nos »ex Nova Zelandia» habemus. 

Specimen Carlsonianum, quod nobis Ps pacifieus Gw. videtur, caret fascia sub- 
alari flava habetque maculam rubram ad latera uropygii Ala 130 millim. Remiges pri- 
marie (preter primam) extus czrulez, tenuissime pallido marginatzs. — Tectrices primarie 
eodem colore cxrulez.  hectrices obscure virides; laterales 3 v. 4 extus dilutiores et te- 
nuissime flavido marginatz; nulla vero apice pallida. Gatreum letius flavido viride. 

Ps. novi zelandie Waar. l. c.; = Ps. pacificus Forst. Descr. n:o 80 (nec GuELINI), 
differt statura majore: ala 140 millim., et fasciis 2 subalaribus flavidis. Fascia altera 
constat macula marginis interni ante medium cujusque remigis (preter n:o 1—3); altera, 
pallidior et minus definita, eodem modo in tectricibus inferioribus maximis pingitur. Re- 
miges extus et tectrices ut in prwcedente pict:», sed dilutius cerulex. — Rectrices quzdam 
apice brevi flavoalbidz (in nostro speciminz plereque lwsz; sed 2:da (a latere) apice inde- 
finite pallide limbata, 4:ta apice fere 3 millim. flavoalba. FonsTER dicit pennas utrinque 
9 et 4 apice flavas) Specimen nostrum (forte juvenile?) caret macula rubra ad latera 
uropygi habetque maculam auris pallidius fuscorubram. Colore corporis simillimus priori. 
— In descriptione FonsrERr longitudo totalis dicitur »9 unc», quod vero lapsu calami, 
pro: 12 unc. scriptum esse, comparatione reliquarum mensurarum elucet. Wacrrm, qui 
FonsrERUM tantum transscribit, idem habet vitium. 

Alter Ps. pacifieus FonsrERr (Descr. n:o 201), = Ps. phaéton Dxsuvns Iconogr. 16, 
ex Taiti, fronte purpureo-atra insignis. Neuter vero horum, a FORSTERO (n:o 80 et 901) 
descriptorum, nomine Ps. pacifici appellari potest, quod unice est speciel, a LATHAMO de- 
scripte et a GwELINIO nominate (cfr. supra). 

Obs. Post, quam hoc scriptum erat, catalogum obtinui Psittacorum in coll. Principis 
MassENG, a cl C. DE SOUANCE editum, ubi ho» sp. Ps. pacificus, nove zelandiz et ery- 
throtis (n:o 136—138), aliter et, ut mihi videtur, minus recte exponuntur. Vera autem 
atque falsa dijudicentii, qui omnes has aves in statu vario :tatis sexusque et ex patria bene 
cognita, describere possunt. 


29. Psitt. vernalis (Patria, non indicata, est Java); n. sp. — Ps. vernalis Gm. — 
Lru. n:o 148 (ex M. Carls) — Ps. galgulus juv. Wacr. Mon. 164. — Iterum a recen- 
tioribus distincta: Loriculus vernalis Br. 


90. Psitt. bimaculatus (Patria, non indicata, Java) — LarH. n:o 49 (ex M. 
Carl); — est Ps. pondicerianus Gm. — LTH. n:o 48; — Ps. javamicus OsnEck It. 101 
(Ed. Suec. 1757, = Ps. alexandri in Oss. It. Ed. Rostock 1765, p. 133). — A Lixxxo, 
in Ed. XII, in synonymia Ps. Alexandri memoratus. — Palwornis pondic. rec. 


8 C. J. SUNDEVALL, 


31. Oriolus melaleueus; Surinam; — Oriolus leucopterus Gm. 392; — LTH. n:o 
31. — Tanagra nigerrima Gm. 899. — Drsw. — Pyrrota leucopterus Br. Csp. 238 


33. Cuculus taitiensis; patria tantum nomine indicata; n. sp. — GM. p. 412; — 
LrH. n:o 4. — Eudynamis taitiensis Gray Gen.; — Br. Csp. 101. 


33. Sitta chloris, n. sp. Pro patria Bruntjes Hoogte in Afr. Meridionali falso 
editur; avis enim, ut constat, ex Nova Zelandia oritur. — LATH. n:o 11 (non a GMEL. 
citata). — Acanthisitta tenuirostris LAFR. GuÉn. Mag. 1842, 27; — A. chloris Gray Gen.; — 
Br. Csp. 226. — Specimen typieum adhuc restat. 


34. Certhia undulata, patria non indicata. — Avis mihi ignota, virisimiliter 
eadem ac Certhia fasciata Forst. Descr. 263, ex Nova Caledonia; deinde non, quoad sci- 
mus, descripta; — ex M. Carls. citatur a LarH. (C. n:o 43); — in operibus recentioribus 
a me non inventa. 


35. Certhia lepida (patria non indicata, at certe India) — Avis h. l. exhibita 
est C. zeylanica Linn. S. N. XII, 188 n:o 23 (descr. orig); — LarH. n:o 13 et 18 5; — 
Cinnyris ceylonica Cuv.; — SuxpEv. Av. Bengal. Physiogr. Tidskr. Lund 1837, — et Ann. 
Nat. Hist. 1846: XVIII, 256; — Br. Csp. 409. 

Obs. Avis SrAnnMANNI falso eadem habita est ac C. lepida LarH. n:o 60 (decriptione 
ex SONNERAT Voy. desumta), que = C. lepida Tgww. Pl. Col. 126; — C. ruficollis VIEILL. 
Enc. 600 (1823); — Nect. javanica Homsr. L. Tr. XIII (1821), quod igitur nomen ad- 
hibendum. 


36. Certhia armillata; Surinam; — Lamm. n:o 55 (non apud Gwen); — est 
avis junior C. cyanee L. XII, 188; — Gw.; — LarH. 34; — Cereba cyanea Pr. Max. 
Btr. III, 761; — Br. Csp. 399. 

31. Anas magellanica femina; patria nomine speciali indicata; — est À. antar- 
ctica GM. p. 505 (ex Fomsr. It.); — LarH. n:o 8 (c. cit. Mus. Carls. 37); — Anser antaret. 
Less. Coq. Zool. II, 732, e. fig. feminz pl. 50. — Bernicla antarctica GRAY Gen. 607 (non 
vero A. magellanica GM. LaTm. ex Oie de Magell. Burr. et Pl. Enl. 1006). 

38. Anas frenata; Aland in Mari baltico; — est A. marila Lixw. 9, quod vena- 
toribus cognitum esse, affert ipse auctor; — A. marila 9 LATE. n:o 54 (icon apud GMELIN 


non allata); — Fuligula marila Br. — Nirss. Fn. Ed. 2, 417. 


39, 40. Anas spectabilis c? et 9, ex Sudermannia Suecie; — A. spect. L. S. N. 
X, 123; — TEMM. Man. — Nirss. Fn. — Somateria spect. rec. 


4l. Loxia cardinalis var. non cristata, »ex insulis Indie occidentalis» — Sp. 
incerta mihique ignota, si revera crista caret. — L. carlsoni Gm. 847 (ex Mus. Carls); — 
L. cardinalis 6 LATE. n:o 14. — Cardinalis earlsoni Gray Gen.; — Cardin. sp. dubia (sub 
n:o 3) Br. Csp. 501. — Hec sp, ut videtur, a nemine post SPARRMANNIUM visa, quare de 
ea dubitare liceat. (Icon a Cardinali vulgari differt nigredine lori nulla, gulee ininima). 

42, 49. Emberiza cyanella »mas et femina», ex America septemtrionali. — GMEL. 
p. 887. — Est: Tanagra cyanea Linn. XII, 315; — Emb. cyanea Gm. 876; — Larn. 60 

(ubi 


OM SPARRMANS MUS. CARLSONIANUM. 9 


(ubi aves SPARRMANNII ut var. fj afferuntur); — Fringilla cyanea WiLs.; — Spiza cyanea 
Br. (Csp. 474); — Specimina SPARRMANNII, adhuc in Mus. Stockh. asservata, sunt mares 
duo juniores, explicationis gradu paullum dissimiles. 


44. Emberiza ruticapilla n. sp. Patria non indicata, est vero America meri- 
dionaliss —  Emb. ruficapilla Gm. 887 (ex M. Carls); — Fring. ruticapilla LTH. 14; — 
Fring. pileata Pn. Max. Btr. III, 605; — Lophospiza pileata Br. Csp. 471. — Coryphospingus 
(Cas.) ruticapilla dicenda. Speeinen typieum in muszo nostrate asservatur. — Obs. Tan. 
cristatella Spix II, t. 53: l, quem ex Caracas habemus, mas junior hujus sstimatus, differt 
colore dorsi pure cano, gastrei albo, in jugulo inf. paullum infuscato, absque rubedine, 
rostroque paullulo majore. 


45. Tanagra capensis. Patria, non memorata, minime est regio Capensis, sed, 
ut bene constat, Nova Zelandia. — Gm. p. 900 (ex Mus. Carls.); = Turdus crassirostris 
Gm. 815 (ex Lar. Syn. II, 34, n:o 30, tab. 37; ubi avis »ex Nova Zelandia» describitur); — 
LaTH. n:o 30 (c. eit. Mus. Carls. 45); — Lanius crassirostris Cuv. R. An. Ed. I. 338; — 
Campephaga ferruginea ViEiLL. Ene. 857; — Typus Gen:s Ceropie, Gray List, 1840; — 
quod genus, ut inulta alia, male confudit BowAPAmTE, novumque, O/agon, pro hac avi 
condidit: Ot. turdus, Br. Csp. 374. — Avis autem Ceropia crassirostris dicenda. 


46. Muscicapa bicolor n. sp. ex Africa meridionali. — Muse. dichroa Gw. 949 
(ex- Mus. Carls. sed mutato nomine ob Musc. bicolorem, Gm. 946, Laru. n:o 4); — Larn. 
94; — Rhipidura bieolor Gray Gen. 258, n:o 7; — Turdus reclamator Vimir. N. Dict.; 
et Enc. 670 (ex LE Var. Afr. 104); = Cossypha vociferans (typus generis Cossyphz) 
ViGors Zool Journ. 1825. — (Obs. Genus Bessonornis A. SurrH Illustr. (lapsu: Dessornis, 
Surru, Report 1836, p. 36), Bessornis Cab. Mus. Hein, typum habet DB. humeralem; nec 
avem h. 1. tractatam). 


47. Muscicapa fuliginosa n. sp. Patria »Afriea merid. dicitur, loco exacte in- 
dieato (Bruntjes Hoogte); quod vero eodem, sine dubio, errore factum est, quo indicata 
est patria ad N:os 4, 5, (22 et 24?) 45 et presertim 33, quiz omnes sunt aves Nov: Ze- 
landi;, sed ex regione capensi dicuntur. — Hee sp. videtur esse Rhipidura melanura 
GaAv (DrgrEENB. Trav. App.; — Genera p. 258; —  Erebus et Terr. Av. p. 8. — Voy. 
au Pole Sud Pl. 11 fig. 5); — Leucocerca melanura Br. Csp. 324; — ex Nova Ze- 
landia. — Icon Musei Carls. allata est ut: Muse. deserti GM. 949; — LATH. n:o 44; — 
ihipidura fuliginosa Gray Gen. 258; — Sp. inc. post Leucocercas Br. Csp. 324. — Avis 
autem, ut mihi videtur, Ehipidura melanura Gn. dicenda est; icon enim SrAnRMANNII minime 
suflieit ad determinationem correctam, et descriptio patriam alienam indicat. 


48, 49. Parus peregrinus, mas et femina; ex India; — Linn. Syst. N. XII, 
342; — GmMeL. 1010; — LarH. n:o 4; — P. coccineus GMEr. 1015 (ex Mus. Carls. 48, 
491; — Motacilla cinnamomea Linn. S. N. XII, 335 (= Musc. flammea £ LATH. n:o 23) 
eX »Ceylona» *). — Typus gen:s Phoenicornis Dore, Isis 1827, 715, (idem vero genus, Peri- 


^) Mot. einnamomea LINN EO, cum pluribus alis avibus a Cl Lotenio, olim Gubernatore insule Ceylonz, 
data est. Hoe vero aves plereque ejusmodi videntur, quae etiam in Bengalia inveniuntur, e. gr. Avis h. 1. me- 
morata, Neetarinia lotenia, N. zeylanica; quod in synonymia determimanda observandum est. 


FW. Vet Akad Handl. B. 2. N:o 3. 3 


10 C. J. SUNDEVALL, 


crocoti nomine, c. typo Muscic. minjiata TEMW., prius ab eodem auctore, in Iside 1826, 972, 
propositum est); — Pericrocotus peregrinus Br. Csp. 356. 


50. Parus indicus. (Patria ignota); — Gm. 1015 et LATH. n:o 29 (ex Mus. Carls.). 
— Avis tantummodo ex Mus. Carls. cognita, et dubia. Inter synonyma precedentis, 


(Perierocoti peregrini) enumeratur in Br. Consp. 356. — Potius vero est Parus bicolor 
Lixw. (CATESBY 57): — LATH. n:o 13; ex America Septemtrionali; = Lophophanes bicolor 
Kr.; — Br. Csp. 228. — Icon Musei Carls. ex specimine male praeparato, cui crista depressa, 


desumta videtur. Ipse, specimen ejusmodi, simillimum huie iconi, semel obtinui. 


FAsc. TxenRmTIUS, 1788. 


51. Strix arctica, ex Suecia septemtr. — est Strix brachyotus Gm. 289; — 
LATE. n:o 11; et omn. — Icon Mus. Carls. citatur sub Str. ulula 6 LATH. 27; — et sub 
Str. brachyoto, Nirss. Fn.; — non vero a GwELINIo, cujus pars prior tum jam im- 


pressa erat. 


52. Psittacus albifrons, n. sp. patria non memorata. — Lar. n:o 113; 
Waar. Monogr. 139. 
53. Corvus pica var. alba, e Finlandia. — C. pica LINN. 


54. Gracula glauca (Patria non indicata); — est Tanagra episcopus L. XII; — 
LTH. n:o 17 (c. citatione M. Carls): — Br. Csp. 238; — ex Guyana. 


55. Cueulus hepaticus (verisiniliter ex Suecia); — LarH. n:o 25 (ex Mus. 
Carls.); — est Cuc. canorus L. var. rufus, Nirss. Fn. Ed. 2, 113. 


56. Certhia ignobilis; patria non indicata; — Sp. mihi ignota et hodie, quantum 
novimus, nemini cognita. Affinis videtur Anthochzr: caruneulatze Vra. et Honsr. vel forte 
generi Hemixo (Turdo philippensi Lru. 39; — Krrrr. Kupf. 12, 2). — C. ignobilis LATH. 
n:o 42 (ex Mus. Carl&). Nomen in GnAYr Gen. of Birds et in Boxar. Consp. a me non 


inventum. 


57. Certhia bartholemica, ex insula ecaraibiea Bartholomei allata. — C. flaveola 
9 LarH. n:o 53. — Sp. gen:s Certhiole SuxpEv. Orn. Syst. Act. Stockh. 1835. — Br. 


Osp. 408. 


58. Certhia scarlatina n..sp, ex Cap. b. spei. — C. afra / LATH. n:o 18; — 
Nect. scarlatina Licur Cat. 1842; = Cinn. smaragdinus Vieinr. Enc. 595 (ex LE VaAILL. 
Afr. 300); —  Nect. afra Gmav gen. 97 n:o 1; — Cinn. afra Br. Csp. 407; — [sed ob- 
servandum, Certhiam afram L. (ex Edw. 347) eamdem esse, ac C. chalybeam L.]. 


59. Certhia polita (patria non indicata) —  LaTH. n:o 19 (ex M. Carls.). = C. 
lotenia L. S. N. XII ex India (descr. orig. sed cit. Bnrssowi falsa); — LarH. n:o 16 (no- 
men, sed non cit. ex Pl. Enl) — Cinnyris, Br. Csp. 408. 


OM SPARRMANS MUS. CARLSONIANUM. 1l 


60. Anas alandica, ex ins. Aland maris baltici; — A. sparrmanni LaTH. n:o 10 
(ex Mus. Carl&, mutato nomine); = Anas acuta LiNN, Trww.; 9, male pieta; — Ninss. 


Fn. Ed. 2, 396. 


61. Pelecanus capensis n. sp. ex Afr. meridionali. — P. graculus 6 LATH. n:o 
15 (ex M. Carl&); — Graculus eapensis Gray Gen. p. 667 n:o 9. — Specimen typicum 
Holmi: asservatur. 


62. Sterna caspia; Sudermannia Suecia; = St. caspia PALL.; — Gw.; — Larm. 
n:o 1. — Nirss. Fn. 


63. Sterna nubilosa; n. sp. — Patria, errore Finlandia, auctoritate Doct:is GRÖN- 
DAHLIL dicitur. Avis, ut observat Nrrssow, Fn. Av. Ed. 2, p. 305 in nota, sine dubio a 
GnRÓNDAHLIO, ex itinere, quod ad Indiam orientalem susceperat, allata. — Icon minime 
bona, cit. sub St. boysii y, »pullus», LATH. n:o 10, — et sub St. cantiaca, n:o 20, GRAY 
Gen. 659. — Sterna nubilosa Nirss. l. cit, ubi avis iterum, ex specimine typico, Holmiz 
adhue asservato, describitur; sed rostrum, lapsu typographico, »1 poll», pro 1$ poll. lon- 
gum dicitur. = Sterna infuscata Licur. Cat. n:o 841, ptilosi hiemali. 


64. Phasianus cristatus, ex Celebes vel Macao; — Columba cristata LaATH. 10 
(ex Soxw. Voy. et Mus. Carls.) — et Perdix coronata LaTm. Suppl. 2:dum. — Cryptonyx 
coronatus TrMM. Gall. III, 745. 


65. Tetrao tetrix mas, varietas; e Suecia septemtrionali. — T. tetrix 6 LATER. — 
Est T. hybridus lagopides, Nirss. Fn. Ed. 2, II, 83, c^: hybriditas a T. tetrice et Lago- 
pode subalpina. 


66. Tetrao tetrix »femina, varietas», ex Suecia; — T. tetrix y LaTH.; — est T. 
urogallus 9, var. alba. 


67. Columba bantamensis; Java. — Larm. Suppl 2:dum (ex M. Carls); = C. 
striata Linn. XII; — Larn. n:o 53; — Waar. Syst. n:o 106. 


68. Turdus minutus (Patria ignota); n. sp. sed nomine inepto proposita. — LATH. 
Turdus n:o 136 (ex M. Carls&) — Est Xenops genibarbis H:cc. Ill. — Br. Csp. 211, ex 
Amer. merid. icone ad specimen juvenile, male conservatum, haud bene delineata. Rostrum 
prsterea, quod vi quadam retroflexum sine dubio credidit pictor, ad formam, inter aves 
plerasque vulgarem, male restituit. 


69. Turdus australis n. sp.? »e Nova Zelandia»; — Lau. n:o 43 (ex M. Carls.) — 
Habetur eadem ac Muse. longipes Ganwor, Coquille Pl. 19 fig. 1 (nec GwEL.); = Miro 
longipes Lrss. Tr. 389; — Petroica australis Gray Er. et Terr. Av. p. 7; — Miro australis 


Br. Csp. 299 +). — Sed avis h. 1. in Mus. Carls. pieta nimis differt crassitie rostri et de- 
') Hec avis (Muse. longipes GARN.) eadem videtur ae Turdus ochrotarsus Forst. Descr. 82; —  Petroica albi- 
frons Grav, Er. et Tem. Av. p. 7 tab. 6 (fig. ex Forst. Icon. ined. 148); —  Turdus albifrons Gx. Lru. 


98 (deser. orig.). 


12 C. J. SUNDEVALL, 


fectu albedinis frontis. — Potius videretur sp. Aplonis, eti minus bene cum sp. cognitis 
convenit. Neque semper, ut supra vidimus, indicationes patrie in hoc opere vers sunt. 
Avis igitur adhue dubia habenda. 


70. »Ampelis luteus» (Patria ignota), sp. mihi omnino ignota et dubia. Amp. 
lutea LaATH. n:o 13 (ex M. Carls) — In Gmavr Genera of B. et in Bowar. Consp. oniissa 
videtur. Forte avis composita? (Anthornis melanura 9 c. cauda aliena?), vel saltem cauda 
male exhibita, pennis lateralibus in medio positis. 


71. Loxia hypoxantha, ex »Sumatra, a Doct. HonNsrEDpT donata»; — LATH. n:o 
44 (ex M. Carls); —  Ploceus hypoxanthus BLrytH; Br. Csp. 443, »mas junior. —  Ob- 
servandum tamen, hanc tabulam (n:o 71), si hoc modo interpretanda sit, minime simili- 
tudine excellere. Icon, squo vel majore jure, videtur Fringillam eanariam feram, navi 
allatam, representare, etsi flavedo gastra, et presertim faciei, nimia facta sit. De patria 
conferas infra, n:o 88, ubi alia avis africana, ab eodem D:re HORNSTEDT data, insulas Su- 
matra, Java etc. inhabitare dicitur. 


12. Loxia prasina mas; Java; — LarH. n:o 91 (unice ex M. Carls. — Non a 
GwEL. citata) — Emb. cyanopis Gm. — LarH. n:o 64 (ex Bnmiss. III, 198, c? adultus), — 
et Emb. quadricolor Gm. — Laru. n:o 63 (ex Pl. Enl. 101, 2, icone pessima). — Frin- 


gilla sphenura TEMw. Pl Col 96: 1, 2; — Erythrura prasina Br. Csp. 457. — Avis in 
M. Carls. picta est & junior. 


13. Loxia prasina »femina»; Java. — Minime femina prioris, etsi ab auct. variis 
pro tali citata. Certe alia est avis species, male picta; ut mihi videtur femina junior 
Loxie fasciate LATE. (Fr. detruncatz Lrcum.) ex Africa, sed forte Dataviam, navi allata? 
Undule fusez capitis, in femina juniore parum distinctze, a pictore omisss. 


74. Muscicapa alba, ex Stockholm; — Larnu. n:o 96 (ex M. Carls.). — Rhipidura 
alba Gnav Gen. — sp. inc. Bonar. Csp. 324, Obs. sub Genere 691. — Est Motacilla alba 
L. var. alba. (Ob formam unguis postici, vix M. flava L. ut credidit NiLsson, Sk. Fn.) 


75. Muscicapa javanica; Java; n. sp; — LarH. n:o 95 (ex Mus. Carls); — 
Honsr. L. Tr. XIII; — Leucocerca javanica Swaiws. — Dr. Csp. 324; — Rhipidura um- 
bellata SuxpEv. Av. ex Caleutta (nota ad n:o 14), in Physiogr. Tidskr. Lund 1837, — et 
Ann. Nat. Hist. 1846. — Icon Musei Carls. minime bona, forte juniorem representans? 


Fasc. QuanTvus; 1789. 


76. Corvus infaustus; Suecia septemtr.; fig. bona; — C. infaustus L. S. N: X, 107, — 
et Fn. Su. n:o 93. — Lara. n:o 22; — Temm. Man.; — Lanius inf. L. XII, 138; — Pica 
infausta Wacr. Syst. n:o 20; — Garrulus inf. Ninss. Fn. — Perisoreus inf. Dr. Csp. 375. 


77. Corvus pica var. albida, ex Suecia. — Ejusmodi varietas supra, n:o 53, 
exhibita est. 


OM SPARRMANS MUSEUM CARLSONIANUM. 13 


78. Certhia snea, ex »India occidentali»; — LarH. n:o 68 (ex M. Carl&). — Est 
Trochilus holosericeus L. X et XII; — Gw.; — LATH. n:o 14. 


79. Certhia gularis. Patria dicitur »Insula Martinique», sed falso; — LATH. n:o 
69 (ex Mus. Carls); — Cereba gularis GnAv Gen. — Br. Csp. 400, — et Notes Orn. sur. 
DELATTRE, p. 50. — Est vero avis Javana, = Certhia jugularis Linn. XII (ex Brass. III, 
616); — C. currucaria / Larm. n:o 15 (Pl. Enl. 576, 3); — Cinnyris jugularis ViEILL. 
Enc. 586; — Nect. frenata S. MürLER, Verh. Nat. Gesch. t. 8 fig. 1; — Br. Csp. 408. — 
(Specimen typieum iconis M. Carls. Holmi:z asservatur). 


80. Certhia trochilea. Patria dubie America dicitur; sed in coll. ornith. Stock- 
holmiensi adest specimen, hodie tritum et malum, quod typieum hujus iconis habetur, etsi 
paullum differre videatur; in quo feminam juniorem Diezsi rubrocani TEMM., ex Java, 
agnovi. Conf. infra n:o 98. — C. trochilea LATH. n:o 70 (ex Mus. Carls.). 


81. Certhia prasinoptera, ex Surinamo; LarH. n:o 71 (ex M. Carl). — Est 
Trochilus jugularis LixN.; Lamm. n:o 12; — Tr. auratus Gm. 483; — Tr. granaticus LATH. 
n:o 11 ete. — Eulampis jugularis Br. Csp. 72. 


82. Certhia cerulea, ex Guyana. — C. exwrulea Lrww. (Epnw. 21); — Lamm. 35; 
-— Osreba esrulea VirirL. — Br. Csp. 400. 


83. Larus pulo-candor, e mari chinensi; — est Sterna pullus, specie non de- 
terminandus. — Laru. Suppl. 2:dum (ex M. Carls.). 


84. Turdus triostegus, »ex insulis Indie orientalis, a THUNBERGIO communicatus» 
[forte ex Ceylon, ubi breve tempus moratus est THUNBERG? — Est corvus brachyurus 
L. XII, 158 (Sp. indica ex Epw. 324 et ALB. 31; — cui addita est citatio speciei Bris- 
soniansz affinis, sed distinctze, ex ins. Moluecis); — Corvus brach. y: bengalensis GMEL. 
376; — Lamm. n:o 43; = Citta abdominalis Waar. Syst, inter sp. Corvi spurias, N:o 15. — 
Pitta bengalensis Vrgrpr. Enc. 687; — Brachyurus bengalensis Br. Csp. 254. 


85. Turdus ochrogaster. Ex »lIndia» dicitur; certe vero ex Africa meridionali 
oritur; est enim T. olivaceus Linn. XII; — Lar. n:o 88 et omn. 


86. Turdus prasinus mas, ex America; — non a LarHawo allatus) Vix aliud 
esse potest, nisi Pipra pareola (vel aureola) femina vel juvenis, male reddita. — Icon, no- 
mine Muscicap; prasine, simul eum sequenti (n:o 87), ad genus Platyrhynchi citatur, in 
Gnavy Gen. et Br. Csp. 183; sed observes, rostrum, in descriptione SPARRMANNI, »tereti- 
cultratum» diei, quod bene cum Pipra, non vero cum Platyrhyncho convenit. 


87. Turdus prasinus femina; nil aliud reprissentare videtur, nisi forte Euphonem 
violaceam feminam aut juvenem, male reprwsentatam. 


88. Loxia cinerea. In »Malaeca, Sumatra et Java» habitare dicitur, a Doct. HORN- 
STEDT, qui has regiones visitaverat, communicata (conf. n:o 71, 98, 100). — Est vero 
Coli sp. ex Africa meridionali, eum cauda falsa, apposita; vel forte cauda, nimis lwsa, a 
pictore, ad libitum restituta. Verisimiliter Colius quiriva Vieir. (ex LE Var. Afr. 258) 
= C. indicus LATH.; in regione capensi vulgaris, non vero in India quzerendus. 


14 C. J. SUNDEYALL, 


89. Loxia javensis; Java, Sumatra; — Lar. Suppl. 2 (ex M. Carls); — est 
Avis juvenilis Loxie oryzivorz, Liww. X; — Larnu. n:o 31; — Fring. oryz. Honsr. Jav. — 


Amadina oryz. Sw. — Gmnav Gen. 368; — Munia oryz. Br. Csp. 451. — Specimen adhuc 
Holmi» adest. 


90. Loxia ferruginosa mas, ex »India orientali»; n. sp., certe javana; — LATH. 
Suppl. 2:dum (ex M. Carls); — Fringilla majanoides Temm. Col. 500, 3; — Amadina ferr. 
GnaAv Gen. 369; — Munia ferr. Br. Csp. 451. 


91. Loxia ferruginosa femina; certe femina pr:cedentis. 


92. Emberiza flavifrons; patria non memorata; = Tanagra flavifrons LATH. 
Suppl Indicis n:o 31 (ex Mus. Carl&) — Specimen Carlsonianum erat femina ejusdem 
sp. ac Pipra musica Gm. - Larn. 28 (Musicien, Burr.) ex Ins. Antillis; — Euphone mu- 
sica Drsw. — Br. Csp. 232; (non vero E. musica Pr. Max. Btr. ex Brasilia, E. au- 
reata VIEILL.). 


93. Emb. luteola, n. sp. patria non indicata. Nomen ejus allatum est ad Emb. 


luteolam LATE. Suppl 2:dum, ex India. — Amb, in Bowar. Consp. 469, citantur ad E. 
ictericam EWERSM., Euspizam luteolam Br. l c. — Specimen vero Musei Carlsoniani, ad- 


.hue in Musso Stockholmiensi asservatuim, est Sycalis minor Carm. ScHomB. heise III, quz 
igitur avis, revera affinis Sycali flaveolze (Fr. flaveolae et Emb. brasiliensi L.) sed multo 
minor (ala 60 millim.), 'Sycalis luteola dicenda. Aliud specimen, ex Caracas allatum habemus. 


94. Tanagra rudis, ex Coromandelia falso dicitur. — LaATtH. Suppl. 2:dum (ex 
Mus. Carls); — Cit. ad T. sstivam, GnAv Gen. 363 et Br. Csp. 251. — Est vero Tan. 
(Rhamphocele) brasilia L. 9 adulta. 


95. Tanagra ornata, n. sp, quz ex India orientali orta habetur; est vero avis 
brasiliensis. —  LarH. Suppl. 2 (ex M. Carls); — Grar Gen. 363; — Dr. Csp. 238. = 
Tan. archiepiscopus Drsw. Tang. 


96. Museicapa superciliosa (Patria non indicata; est vero Africa meridionalis. 


Icon minime bona); — Laru. Suppl 2:dum (ex M. Carls); — Rhipidura superc. GRAY 
Gen. 259. — Est eadem ae Saxicola superciliaris Licur. Cat. n:o 357 (ex Jan Fredie, Lx 
VaiLL. Afr. 111); — Turdus phoenieurus Gm. — Laru. 23; —  Bessonornis phoenicurus 
BoxAP. Osp. 301; —  Bessornis phoen. Cas. Mus. Hein. 9. — Nomen vero, ceteris anti- 
quius, est: Motacilla caffra Lixw. Mantissa 1771; — GwEr. p. 997; — hine Sylvia caftra 
Laru, 22; — Bessornis caffra nob. — (De nomine Generico cf. n:o 46). 


97. Muscic. »neloxantha» (Patria, non indicata) = Todus cinereus Linns. (Epw. 
262, 2); — LaTu.; — Todirostrum cin. LEss. — Br. Csp. 182; — Triccus cin. CAB. Orn. 
Not. in Wiecm. Arch. 1847. 


98. Motacilla flammea; n. sp, ex Java a D:re HonwsrEpr. — Sylvia flammea 
LATH. Suppl 2:dum (ex Mus. Carls); = Nectarinia rubrocana TEww. Pl. Col. 108, g^; — 
Dicxum rubroc. Br. Csp. 403, — .Diceum flammeum  vocanda. 


OM SPARRMANS MUSEUM CARLSONIANUM. 15 

Eadem avis species supra, n:o 80, exhiberi mihi videtur, sed alio statu, forte juve- 
nili, uropygio dorsoque concoloribus, griseis. Femina adulta, teste TEMMISCKIO, uropygio 
ornata est rubro. 

99. Alauda gorensis. Patria non memorata, sed nomen, »gorensis» insulam Go- 
ream, ad promontorium  Afriee occidentale, Cap verd dictum, indicare videtur. — Hinc 
Al gorensis HamTL. West. Afr. 153. — Icon vero, etsi non inter optimas, potius Anthum 
arboreum, vel sp. affinem reprwsentare videtur; forte A. campestrem (juniorem, pectore 
striolato) hodie quoque ex Afr. occidentali cognitum. 


100. Hirundo javanica n. sp. ex Java, Dr. HonwsrEpTr. — Larm. Suppl. 2:dum 
(ex M. Carls); — Txww. Pl Col 83; — Br. Csp. 338. 


Ex hae avium centuria, in Museo Carlsoniano exposita, ut supra observavimus, ad- 
hue mihi dubi: sunt: 


N:o 22. Muscicapa ochracea. N:o 56. Certhia ignobilis. 
— 24. = albifrons. — 69. Turdus australis. 
— 34. Certhia undulata. — 70. Ampelis lutea. 


— 41. Loxia cardinalis var. 
Preterea, ob vitia picture et descriptionis, vel ob statum avis imperfectum et cet., 
non, vel minus certe determinate sunt n:o 47, 50, 71, 73, 83, 86, 87, 88 et 99; qus vero 
omnes vix determinari posse, potiusque in nomenclatura ornithologica negligendz:, quam 


servand: videntur. 


16 C. J. SUNDEYVALLE, 


2. Le Vaillant, Oiseaux d'Afrique. 


6 voll. 4:o maj.; 1799— 1808; m. 300 pl. 


Dua ornithologiska författare har Le Vaillant intagit ett ganska utmärkt rum, dels för 
sina väl gjorda och väl framställda iakttagelser öfver ett stort antal foglars lefnadssätt, 
och för det nya lif han derigenom införde i vetenskapen, på en tid då den systematiska 
compilationen, efter den nyligen af Linné gifna methoden, var nödvändig, men äfven, i all 
sin torrhet, ensamt rådande; dels för de åsigter af arternas inbördes slägtskap, som han i 
många fall framställde i motsats till de på den tiden och länge derefter genom compila- 
törerna alldeles bortblandade slägtbegreppen. Han utmärkte sig vidare genom prakten af 
de arbeten, som han utgaf, försedde med figurer hvilka hörde till de aldra bästa man 
dittills hade sett; nämligen monografier öfver flera utmärktare fogelslägten, såsom Psittaci, 
Paradisez, Epimachi m. fl. samt isynnerhet genom sitt arbete öfver Sydafrikas foglar, som, 
alltid är ett hufvudarbete för denna verldstrakts ornithologi. Det intagande sätt hvarpà 
han förstod att framställa ej blott berättelserna om foglarnas lefnadssätt, utan till och 
med sjelfva beskrifningarna, bidrogo ej minst att gifva författaren anseende. Hans arbeten 
äro stilistiska mästerstycken, som täfla med Buffons. 

Allt detta gjorde att Le Vaillant efter ett par decenniers förlopp blef en af de 
största auktoriteter i ornithologien. Hans arter voro redan samtlige upptagne och syste- 
matiskt benämnde af Daudin, Shaw och Vieillot, då Cuvier, år 1817, öfverallt i Regne 
Animal anför L. V:s uppgifter såsom bättre än de flesta andra författares. Sjelfva Tem- 
minck, som varit personligen bekant med L. V. och ägde allt hvad som återstod af hans 
samlingar, samt således borde, närmare än alla andra, känna både dem och värdet af L. 
V:s uppgifter, anför dessa sednare öfverallt i sina skrifter såsom trosartiklar och Wagler 
säger i inledningen till sitt Systema Avium, att L. V. börjat ett nytt, bättre tidehvarf 
1 ornithologien. 

Väl hade ett och annat tvifvel på hans sannfärdighet uppstått, men de misstag som 
anmärktes betraktades af de flesta såsom sådana, hvilka ingen menniska förmår undvika. 
Man trodde sig, kanhända med rätta, ej hafva större skäl att misstänka L. V. än 
många andra högt beprisade författare och man tycktes bemöda sig att hos honom blott 
finna sanning. (Jämf. t. ex. Wagler Syst, Prooemium pag. 7). Salunda kunde det all- 
mànna förtroendet ej annat än fortfara, hvilket synes t. ex. af Waglers nyssnämnda ar- 
bete, som är fullt af arter och uppgifter, som ensamt härleda sig från Le Vaillants arbeten 
och som vi längre fram nödgas förklara för blotta dikter"). Anda till vår tid spöka 

dessa 


*) Exemplen finnas öfverallt i det följande. Dessutom kunna anföras ur ett annat af L. V:s arbeten: me dik- 
tade Epimachi och 1 Upapa, upptagna af Wagler. 


OM LE VAILLANTS OISEAUX DAFRIQUE. 17 


dessa uppgifter, och vi finna ännu i Bonapartes Conspectus, 1850, utom många andra 
exempel, tvänne allmänna Pycnonoti efter L. V. uppgifna såsom sydafrikanska foglar, 
ehuru den ena är från Indien och den andra från Java (se längre fram n:o 107: 1 och 2). 

Le Vaillants förnämsta arbete, Oiseaux d'Afrique, hade blifvit afslutadt utan att vara 
fullbordadt. Deruti saknas nämligen alla Fringilliformes, Psittaci, Bucconine, Musophage, 
Merops et Alcedo L., Höns, Vadare och Vattenfoglar. Men bland de 284 deruti afhand- 
lade arterna finnas 71, eller en fjerdedel af hela antalet, som af förf. sjelf anföras såsom 
icke funna i Södra Afrika, och hvilkas rätta fädernesland han angifver, så vidt det är 
bekant. Alla de öfriga, 213 arter, uppgifvas af L. V. såsom af honom sjelf, i fritt till- 
stand sedda och erhållna uti Sydafrika. Det är tydligt att en noga utredning af alla 
dessa arter är nödvändig, ej blott för ornithologien i allmänhet, utan isynnerhet för känne- 
domen om Sydafrikas fogelfauna. Men denna utredning återstod ännu att göra emedan 
den blifvit fullkomligen försummad af alla dem som efter L. V. bearbetat detta ämne: 
man har valt den vanliga, lättare utvägen, att blott beskrifva de arter som man ansett 
nya, utan att bekymra sig om de förut såsom kända uppgifna. För mig blef denna ut- 
redning vigtig från den stund jag fick anledning att vara närmare interesserad af Syd- 
afrikas ornithologi, och det blef mig klart, att denna sednare icke kan framställas förr än 
man gjort sig full reda för alla, eller åtminstone de festa, af Le Vaillants arter. Jag har 
således derpå användt åtskilligt arbete och nedlägger här resultatet deraf. 

Från ungdomen hade jag varit intagen af L. V:s skrifter; den varma kärlek till na- 
turen som deruti verkligen röjer sig och den rena naturundersökning som deruti så mär 
sterligen framställes, kunna ej fela att anslå sinnet. Det var således med ett särdeles 
nöje som jag, sedan J. Wahlberg är 1846 hemfört sina rika och omsorgsfullt gjorda 
samlingar från Sydafrika, hvilka kommo under min vård vid Riksmuseum i Stockholm, 
jemte dem som förut funnos der från Capcolonien, omfattade tillfället att förnya bekant- 
skapen med Le Vaillant, och att med högst betydliga samlingar framför mig taga när- 
mare kännedom om hans skrifter, än som förut varit möjligt. 

Under åren 1848—9 uppgjorde jag, efter alla mig då bekanta materialier, en för- 
teckning på de från Sydafrika kända fogelarterna. Men ehuru jag ganska väl kände de 
redan mot L. V. framkastade anmärkningarna samt några bevisligen falska uppgifter (t. 
ex. om Acoli) och upptäckten att några af honom beskrifna foglar (Sparactes Ill!, Afr. 
79; Sierin, n:o 82; Eclatant, 85) voro sammansatta konstprodukter, blef jag i sanning för- 
vånad öfver den mängd af tvifvel som nu uppstod öfver noggrannheten af L. V:s be- 
skrifningar och könsbestämmelser, — öfver det talrika förekommandet af arter, som an- 
nars blott äro funna i Indien, Madagaskar, Australien o. s. v., utan att af sednare resande 
hafva blifvit omtalade i Sydafrika, och öfver den mängd af foglar som alldeles icke tyck- 
tes vara funna sedan L. V:s tid. Dessa tvifvel voro alltför många att kunna förklaras 
genom tillfälliga misstag eller den nyare kännedomens otillräcklighet, just nu, sedan så 
betydliga insamlingar blifvit gjorda i Sydafrika, som de af A. Smith, J. Verreaux, Drege, 
Zeyher m. fl tyska samlare och slutligen de af Wahlberg, hvilka voro i mitt förvar; och 
aldra minst kunde den förklaringen antagas att L. V. under blott 44 års vistande der, 
skulle hafva träffat så många arter och ett så stort antal exemplar af dit förvillade 
foglar, hvilka ej egentligen tillhöra Sydafrikas fauna. Orsaken var tydligen någonting 


« 
K. Yet. Akad, Handl, B. 2. N:o $. 3 


18 C. J. SUNDEVALL, 


helt annat än misstag och tillfälligheter, hvilket bestyrktes så väl genom den närmare 
granskningen af sjelfva arterna, som genom den på ett ställe hopsamlade kännedomen om 
de redan då bekanta falska uppgifterna hos författaren. 

Emellertid var det ännu svärt att göra bestämda påståenden i så stor skala emot en 
utmärkt författares vetenskapliga redlighet, så länge man ej ägde tillräckliga samlingar 
från just de trakter der L. V. sjelf samlat. Foglar från Sydafrika höra numera visst ej 
till sällsyntheterna; men svårigheten att kontrollera L. V:s uppgifter låg deruti, att största 
delen foglar nu för tiden fås från det rikare Cafferlandet, långt norr om de trakter som 
L. V. besökte, och dessa så väl som de, hvilka verkligen äro från Capcolonien, pläga i 
allmänhet ej vara försedda med säkra uppgifter om stället, tiden och könet. De duga så- 
ledes i allmänhet föga till en jämförelse af noggrannare art, hvilket jag snart fick erfara, 
då utländska samlingar rådfrågades. J. Wahlberg hade visserligen lemnat alla nödiga 
uppgifter om sina exemplar, men han hade hufvudsakligen samlat 1 det nordligare Caffer- 
landet och blott föga inom colonien, närmast kring Capstaden. Det var så mycket svårare 
att förkasta L. V:s uppgifter, som han oftast, just vid de tvifvelaktiga arterna och sådana 
hvilka sedan blifvit befunna vara sammansatta, eller alldeles ej vara afrikanska, noga an- 
gifver stället och omständigheterna vid fogelns erhållande, säger sig hafva fatt flera exem- 
plar eller hafva funnit deras bo och ägg, hvilka noggrannt beskrifvas, eller uppgór länga 
historier om deras lefnadssätt; och detta allt, vanligen under det bittraste klander af Buf- 
fons och andra föregångares misstag och origtiga uppgifter. Allt detta blir än mera för- 
villande derigenom, att han ofta, vid andra arter, upprigtigt säger sig »ej känna nà- 
gonting om deras lefnadssütt» eller »vara ledsen öfver att ej hafva kunnat finna deras 
bo» o. s. v. 

Likväl måste hvarje betanklighet gifva vika for en mängd alltför påtagliga osan- 
ningar, hvaraf vi blott behöfva nämna följande. Under n:o 214 och 216 beskrifvas tvänne 
foglar, som tydligen äro hannen och honan af den i Bengalen allmänna Cuculus niger, 
hvilken aldrig blifvit funnen i Afrika. Hannen är alldeles svart och honan grå, tätt blek- 
fläckig, hvarföre L. V. trott dem vara två fullkomligt skilda arter. Men af den svarta »arten» 
(h. e. hannen) säger han sig hafva funnit båda könen i Stora Namaqva-landet vid Stora 
Fiskfloden, och tillägger, att honan är lik hannen, men har blott något dunklare svart 
färg, isynnerhet på undersidan! Af den grå fogeln (h. e. honan) berättar han sig hafva 
skjutit »5 äldre exemplar» i Lilla Namaqva-landet, bland hvilka voro både hannar och 
honor; hvilka noga beskrifvas, såsom sinsemellan ganska föga olika. 

Flera dylika exempel kunna framdragas och en massa af högst osannolika uppgifter 
finnas öfverallt, hvarom en hvar kan öfvertyga sig genom att jämföra de anmärkningar 
som göras 1 den härmed lemnade förteckningen, vid alla de fogelarter, hvilkas namn stå 
inneslutna uti parenthes, eller genom att läsa dessa arters historia uti L. V:s eget arbete. 
Men den som läser detta sednare, blir lätt förvillad af hans skrifsätt. Man måste samman- 
hålla kännedomen om det stora allmänna bedrägeriet, för att ej bli missledd af hvarje 
särskild berättelse, och det är allenast genom denna sammanhållning som jag kunnat 
såsom rena dikter uppföra ett så stort antal af hans uppgifter. Jag är dock fullt öfver- 
tygad att detta antal icke är för stort, utan att dessutom de flesta af de arter som 
i det följande uppföras blott såsom tvifvelaktiga, rätteligen borde hafva varit upptagna 
bland de fabulösa. 


OM LE VAILLANTS OISEAUX DAFRIQUE. 19 


Vid den tid dà jag lärt att klart inse beskaffenheten af L. V:s arbeten (1850—51) 
började Wahlberg tänka på en ny utfart til Sydafrika, för att komplettera fogelsam- 
lingarna derifrån samt att sedan bearbeta dem, och då han, efter ett par àrs ihärdigt 
studium af detta ämne, afreste, hösten 1853, medförde han den länga listan på under- 
sökningar som voro att göra i anledning af så väl Le Vaillants, som andra författares 
skrifter. Det skulle hafva varit väl om han inskränkt sig till dessa undersökningar, som 
till största delen borde ske inom de mera bekanta delarna af landet; men begäret efter 
upptäckter och en rikare skörd af nya och sällsynta arter förde honom thy värr snart 
till de vilda och okända trakter, nord-ost om den nyupptäckta sjön N'gami, der han fann 
sin graf i början af Mars 1856 (se Vet. Ak. Öfv. Mars 1857). 

Sjelfva Capkolonien blef således nu aldeles icke undersökt; men helt oförmodadt 
blef denna brist till en god del ersatt genom en högst utmärkt samling af 160 fogel- 
arter derifrån, gjord af en yngling, Stud. Vietorin, som dock någon tid efter hemkomsten 
afled vid blott 25 års ålder. Största delen af dessa foglar äro från sydkusten, öster om 
Cap, i trakten kring Plettenbergs bay och det af L. V. beprisade Houtniquas land (»Auteni- 
quoi») der denne tyckes hafva gjort sina största insamlingar. Af hvarje art finnas van- 
ligen mänga exemplar och alla äro med största noggrannhet försedda med alla önskvärda 
uppgifter om ställe, tid, kön m. m. hvarföre Victorin genom denna samling satt mig i 
stånd att med säkerhet bedömma nästan alla de arter som L. V. funnit i östra delen 
af kolonien 7). 

För den närmare kännedomen om Le Vaillants fogelarter, var det vigtigt att nog- 
grannt känna, ej blott de trakter som han verkligen besökt, utan äfven tiden af året då 
han vistades på hvarje ställe och såg eller erhöll de särskilta arterna. Då uppgifterna 
härom sällan finnas noga upptagna uti artbeskrifningarna blef det nödvändigt att söka 
dem uti hans båda resebeskrifningar (Premier et Second Voyage en Afrique, Paris 1790—94). 
Samtidigt med artlistans uppgörande företog jag således ånyo ett noggrannt studium af 
dessa arbeten som voro mig kära sedan ungdomstiden; men thyvärr fann jag, att upp- 
gifterna om tiden för vistandet på hvarje ställe samt resan dit och derifrån voro ganska 
ofullständiga och ofta motsägande; isynnerhet på andra resan, uppåt Namaqva-landet. En 
närmare undersökning visar t. ex. att hela denna andra resa, som af L. V. sjelf på 2:ne 
ställen uppgifves hafva räckt 16 månader, icke kan hafva varat längre än 11, högst 12 
månader. Det blef således ej möjligt att der vinna säker kännedom om tiden. Men äfven 
om de besökta ställenas läge finnas inga noggranna uppgifter då fråga är om Namaqva- 
landet, och det blir högst sannolikt att L. V. ej varit så långt upp mot norr som han 
föregifvit och kanhända sjelf trott, nämligen nära till granskapet af södra vändkretsen. 

De af L. V. besökta trakterna voro följande: 

1:o Sydligaste delen af Cafferlandet, vid Gr. Vishrivier, i sydöstra hörnet af Afrika, 
något öster om Algoa bay, men visst ej, såsom L. V. sjelf trodde, ända upp mot trakten 
af Port Natal, utan blott ett litet stycke omkring 33” S. lat.: 

2:o hela Capcolonien, från nyssnämde flod till vestra kusten, vid 31 à 32" S. lat. 
(omkring Olifant rivier); 


*) Denna samling, som blifvit af Brukspatron J. W. Grill skänkt till Riksmuseum, kommer att på annat ställe 
utförligare omtalas. 


20 C. J. SUNDEVALL, 


3:0 Lilla och Stora Namaqva-landet, på båda sidorna om Gariep eller Oranjefloden, 
mot vestra kusten. Norrut gjorde han, från Gariep, en excursion, som uppgifves hafva 
varat nära 4 månader, i ökenlandet kring den der belägna Stora Fiskfloden, der han, 
utom Namaqva stammar, säger sig hafva träffat spridda lemningar af ett nog märkvärdigt 
Hottentott-folk, som han han kallar Huswanas; möjligen desamma som af nyare resande, 
något norr om tropiken, kallas Berg-Damaras. Men det är, såsom nyss anfördes, omöjligt 
att någorlunda bestämma, huru langt mot norr denna excursion sträckte sig och det 
skulle ej förefalla mig oväntadt om någon visade, att underrättelserna om Huswanas huf- 
vudsakligen berodde på andras berättelser. 


Bland dessa af L. V. besökta trakter är det isynnerhet den sistnämnda, eller Stora 
Namaqva-landet, som ännu återstår att noggrannt undersöka. Det är i detta föga till- 
gängliga ökenland, hvilket L. V. sannolikt ej trodde, att någon ornitholog skulle våga 
genomresa, der han uppgifver sig hafva funnit en stor del af de fogelarter, hvilka aldrig 
blifvit återfunna i Sydafrika efter hans tid och af hvilka en stor del äro väl kända från 
andra verldstrakter, andra befunnits vara sammansatta konstprodukter och några få ännu 
äro obekanta och tvifvelaktiga. Likväl sakna vi ej all kännedom om Namaqva-landet. Smith 
och J. Verreaux hafva i längre tid uppehållit sig åtminstone uti dess södra del vid Oranje- 
floden, men jag känner ej huru långt norrut deras excursioner sträckt sig. Anderson ge- 
nomreste under ett par års tid hela landet från Kuisipfloden, under tropiken, norr, öster 
och söder ut, samt färdades làngsigenom hela Namaqva-landet, ända ned' till Cap. Det 
som han under denna sistnämnda ganska långvariga resa samlade, bör finnas upptaget 
uti den förteckning öfver hans insamling i Damara-landet, som Strickland och Sclater 
lemnat i Jardines Contributions 1852, ehuru lokalerna ej äro särskildt utmärkta. Trak- 
terna omkring Kuisip och Swakop samt Damara-landet, närmast åt norr från dessa flo- 
der och ökentrakterna inåt, ända till sjön N'gami, torde kunna anses väl undersökta af 
våra båda landsmän Anderson och Wahlberg. Den sednare kom dit kort efter den förres 
afresa derifrån och gjorde under två árs tid betydliga insamlingar, hvilka samtliga nu 
finnas här vid Riksmuseum i Stockholm. Båda dessa ifriga forskare hafva tillhopa funnit 
omkring 150 fogelarter, hufvudsakligen 1 Damara-landet. Men af dessa är den vida största 
delen, v. p. 120 arter, sådana som äfven finnas i Cafferlandet eller inom Capkolonien. 
Af de öfriga äro 5 à 6 arter blott att anse såsom klimatiska varieteter af Capska eller 
Cafferska arter och v. p. 20 äro af samma genera som tillhöra det öfriga Sydafrika. 
Blott de få återstående äro mera afvikande, såsom Phileterus socius, Lanioturdus Wat. 
och Falco vespertinus. 


Detta visar tillräckligen att det mellanliggande Namaqva-landet, från 24 till 28" S. 
lat., icke kan hafva en från det öfriga Sydafrika betydligen afvikande fogelfauna, och vi 
kunna med full trygghet påstå, att det är ren osanning då L. V. uppgifver sig hafva, 
under några få månaders vistande derstädes, funnit ett betydligt antal (v. p. 26) arter, 
som mest tillhöra Indiens, Madagascars, Senegambiens o. s. v. fauna och till en stor del 
äro ganska afvikande från de sydafrikanska formerna. Rigtigheten af detta påstående blir 
ännu tydligare sedan vi lärt känna, att L. V. beskrifvit en mängd sammansatta, således 
uppdiktade foglar, hvilka han dock säger sig sjelf hafva funnit och hvilkas lefnadssätt, bo 
och ägg ofta beskrifvas (t. ex. 149, 169, 222, 278). 


OM LE VAILLANTS OISEAUX DAFRIQUE. 21 


Sedan alla ofvan uppräknade hjelpinedel blifvit begagnade, hade listan på de tvifvel- 
aktiga arterna hos L. V. mycket förkortats. Flera af dem hade nämligen genom betyd- 
liga fel i hans figurer och beskrifningar varit aldeles oigenkänneliga, ända till dess exemplar 
erhöllos från samma trakt der han funnit dem. Härigenom hade flera af dessa arter 
blifvit ànyo beskrifna under andra namn, och detta var just händelsen med några, som 
jag sjelf hade beskrifvit såsom nya (n:o 74, 125, 157). Andra kunde nu, bestämdare än 
förut, upptagas bland dem, som aldeles icke blifvit funna i Sydafrika (t. ex. n:o 54, 69, 
73, 87). Dock återstodo ännu omkring 30 arter som voro mig obekanta eller om hvilka 
jag af andra orsaker ej kunnat fatta en bestämd mening. Men äfven de flesta af dessa 
blefvo fullständigt belysta under ett kort besök utomlands. I Leyden erhöll jag först af 
Prof. Schlegel flera goda upplysningar, och fick se åtskilliga ännu der förvarade exemplar 
af L. V:s samlingar. Flera af dessa voro just originaler till mina ovissa arter, och några 
befunnos vara konstprodukter (e. gr. 65, 291, 298); andra lemnade bekräftelser på redan 
förut fattade meningar. Slutligen erhöllos i Paris en mängd upplysningar af J. Verreaux, 
som vistats öfver 20 år i Södra Afrika, uppehållit sig lång tid på hvarje ställe och i hela 
sin lefnad gjort fogelkännedomen till sin hufvusak. Alla dessa upplysningar nämnas i 
det följande på sina ställen. 

I det föregående har jag ansett mig böra närmare redogöra för beskaffenheten af 
Le Vaillants uppgifter för att visa den grad af trovärdighet de förtjena. Att han gjort 
sig skyldig till det aldra gröfsta vetenskapliga bedrägeri är alltför uppenbart. Men det blir 
äfven tydligt af hans skrifter, att han varit lifvad af en enthusiastisk kärlek till naturens 
studium och att han vetat genom egen erfarenhet förskaffa sig en utmärkt och lefvande 
kánnedom om foglarna, så väl i Europa som i Afrika; det är blott skada att man måste 
från annat hall lära känna hvad som bör anses för sanning eller osanning hos denne 
författare. 

Vid den närmare forskningen efter orsakerna till dessa besynnerliga motsägelser och 
till L. V:s föga prisvärda förhållande, finner man snart, att alla hans osanningar varit före- 
stafvade af äregirighet i förening med en ytterlig lüttsinnighet. Utan tvifvel har han 
sjelf trott att en stor del af de foglar, som han osannfärdigt uppgifvit såsom afrikanska, 
verkligen voro från denna verldsdel, emedan de blifvit för honom uppgifna såsom sådane. 
Men då de nu, enligt hans tanka, verkligen voro afrikanska, så syntes det honom vara ett 
litet oskyldigt nöje, att uppgifva sig sjelf såsom den der hade funnit dem, att tillfoga 
några roande uppgifter om stället, tiden eller sättet huru de blifvit funna, t. o. m. att 
noga beskrifva deras lefnadssätt o. s. v.; hvilket allt han gjort utan att begripa, att be- 
drägeriet just ligger i dessa små tillsatser, hvarigenom en äldre, osann uppgift bestyrkes. 

Alla de sammansatta foglar som L. V. beskrifvit, af hvilka de som tillhöra hans 
»Oiseaux d'Afrique» uppräknas särskildt i slutet af denna afhandling, äro, enligt uppgift 
af Prof. Schlegel i Leyden, fabricerade af en naturaliehandlare i Paris, som utan tvifvel 
lät betala sig väl för dem och uppgaf dem vara än från det ena, än från det andra 
landet. De flesta af dessa konstprodukter, som med den gamla Temminckska samlingen 
kommit till Museum i Leyden, finnas ännu qvar der. De äro i allmänhet väl hopsatta 
och hafva varit ännu bättre då de voro nya, men jag måste tillstå att det ej länder L. 
V:s kritiska förmåga till stor heder, att han icke upptäckt bedrägeriet (se t. ex. n:o 79, 
82, 85 m. fL) Sannolikt har han sjelf ansett dem alla for ägta, enligt uppgift. De festa 


22 C. J. SUNDEVALL, 


äldre samlingar, från 1790—1800-talet, hafva ägt prof på den anförda industrien att sälja 
konstgjorda foglar. Riksmuseum i Stockholm har ägt flera, som hitkommit med den be- 
tydliga Paykullska samlingen, och som uppenbart blifvit köpta i Paris, tillhopa med många 
arter af Le Vaillant från Sydafrika, af Perrein från Malimbe o. s. v. (se t. ex. n:o 286). 
De flesta hafva blifvit förstörda i den mån de blifvit upptäckta, men ett par återstå sà- 
som kuriositeter. 

Vidare är det tydligt att L. V. uppsökt alla de fogelarter, som af Brisson, Buffon 
m. fl äldre författare uppgifvas vara från Sydafrika, samt att han utan vidare under- 
sökning antagit dem alla såsom sådana, och tillfogat att han sjelf funnit dem der, utan 
att märka att den äldre uppgiften stundom var origtig. Fordom hände nämligen ofta, 
liksom ännu någon gång, att naturalier från Indien, China, Australien o. s. v. fördes med 
ett fartyg till Cap och med ett annat derifrån till Europa; eller att det från Indien m. m. 
hemseglande fartyget lade till vid Cap och således sednast kom derifrån. Dessa samlingar 
såldes nu i Europa, och blefvo genom ofullständiga uppgifter ansedda för capska. Endast 
på detta sätt kan jag förklara L. V:s uppgift att han i Sydafrika funnit Pycnonotus hz- 
morrhous och P. aurigaster (n:o 107: 1 och 2) samt flera andra arter. Vid den förstnämnda 
anför han sjelf att han fått samma art från Indien. Det var ej underligt att Brisson, 
som gjorde alla sina beskrifningar uti den Réaumurska fogelsamlingen, blef på detta sätt 
narrad af origtiga uppgifter, samt att Buffon och Linné blefvo narrade af sin föregan- 
gares fel; men att L. V. med en ny osanning bekräftade felet är oförlåtligt. Genom 
fogelexemplar, som han sjelf fått med origtiga uppgifter, hafva sannolikt bans Bacha (n:o 
15) från Java, Azur (n:o 153) från Indien, m. fl. fått en plats bland Oiseaux d'Afrique. — 
Utan tvifvel erhöll han äfven af andra personer, tämligen dåliga ritningar af helt vanliga 
capska arter, hvilka han ej igenkände, utan utgaf för nya, med det vanliga tillägget: att 
han sjelf funnit dem; och det är på detta sätt jag anser mig kunna förklara tillkomsten 
af hans Col dor (n:o 119) och sannolikt några fera, ännu tvifvelaktiga. Allmänt känd 
är den förderfliga oreda som Latham infört 1 ornithologien genom den mängd af fogel- 
ritningar från Indien och Australien, som han beskrifvit och benämnt, isynnerhet i sitt 
Suppl. 2:dum, och det är beklagligt att mången ännu 1 dag befattar sig med att beskrifva 
figurer af föga märkvärdiga arter, hvilkas original man ej känner, blott för att få den 
äran att hafva gjort en upptäckt eller gifvit ett namn. — Ytterligare finner man lätt af 
L. V:s arbete, att han i Afrika sett åtskilliga foglar, som han sannolikt ej kunnat få, eller 
att han erhållit dem, men ej hemfört exemplaren, antingen emedan han ansett dem för 
allmänna europeiska arter och ej velat göra sig besvär med deras preparerande, eller 
emedan exemplaren blifvit af mal m. m. förstörda. Efter hemkomsten har han erhållit 
foglar, i hvilka han trott sig igenkänna dem som han sett i Afrika, och utan vidare un- 
dersökning antagit denna mening för god. På detta sätt kan man begripa tillkomsten af 
hans figurer och beskrifningar af en mängd arter, såsom Blagre, n:o 5; Acoli, n:o 31; de 
flesta af Ugglorna o. s. v. — Såsom allmän regel kan man antaga, att alla de foglar L. 
V. säger sig blott hafva träffat under flyttning i Namaqva- och Cafferlandet, äro icke 
sydafrikanska arter och att alla de, ofta roande och väl berättade omständigheter, som 
anföras om deras erhållande, äro rena dikter. Se t. ex. n:o 90, 95: 1, 2; 96; de festa 
arterna från Madagaskar o. s. v. 

Efter dessa allmänna anmärkningar ófvergár jag till den speciella framställningen af: 


OM LE VAILLANTS OISEAUX DAFRIQU E. 283 


Mist. Naturelle des Oiseaux d'Afrique, 
par Fr. Le Vaillant. 


ToME 1: »LAN VID [1799]. 


1. LE GRIFFARD *;; Namaqua. — Falco bellicosus Daud. Tr. (ex Le V.); — 
Aquila bellicosa Sm. Ill. 42; — Spizaétus bellie. Kaup. Isis 1847, 147; — Hartl. W. Afr. 5. 


2. HurPART; Houtniqua, Caffraria. — F. occipitalis Daud. Tr. 40 (ex L. V.); — 
Lath. Suppl 2; — Spizaétus occ. Kaup. l c. — Hartl. l. c. 


3. BrawcHanp; Houtniqua. —  F. albescens Daud. 45 ex L. V. — F. coronatus 
Linn. XII (Edw. 224); — Lath. n:o 6; — Aq. coronata Smith Illustr. 40, 41; — Spiz- 
aétus coron. Kaup, — et Hartl ll. citt. — Icon Le Vaillantii (teste Smith) ex speci- 


mine juniore vel colore pallido, Edwarsii (a Linnzo citata) ex adulto (Sm.), vel ob- 
scuriore, depictze. 


4. VocIFER, vin colonia capensi, ad orientem frequens. — Falco vocifer Daud. 
Tr. 65 ex L. V. — Lath. Suppl 2. — Haliaétus vocifer Vieill. Enc. 1194. — Kaup. 1. c. 
282. — Hartl. pag. 8. 


5. (Blagre): »ad litora maris ripasque fluminum in colonia capensi» habitare, a L. 
V. dieitur. — Falco blagrus Daudin 70, et Lath. Suppl. 2 ex L. V. — Pandion blagrus 
Vieill. Enc. 1200 ex eodem opere, quod solus est fons nominis Blagri. — Hanc avem nemo 
post Le Vaillant in Africa vidit, quare diu dubia fuit. Acutissimus vero Cuvier in Regne 
An. 1817, p. 316, in nota dicit »Le Blagre ... qui est probablement le F. leucogaster» 
[Lath. n:o 9]; quam tamen determinationem rejiclit Temminck (Pl. Col. 49), quia Blagrum 
revera in Africa meridionali inventum credit, sed F. leucogaster est avis australi: propria. 
Icon vero a Le Vaillant data non male F. leucogastrum exhibet, nec aliam avem hodie 
cognitam reprzsentare potest. Cognitione igitur ducti reliquorum erratorum ejusdem ge- 
neris, qui commisit auctor noster, certe enuntiare possumus Dlagrum esse avem mere 
fabulosam, iconemque ejus ex F. leucogastro australie desumtam esse, etsi vitz ejus ratio 
copiose a Le Vaillantio describitur. Is sine dubio in Africa vidit Pandionem haliaétum, 
qui hodie in Caffraria frequenter obvenit, vel forte, ut credit J. Verreaux, Haliaétum voci- 


7) m hae enumeratione, nomina ab auctore, Le Vaillantio, data, ipsis literis in quinque genera distinguimus; 

eadem ratione, qua aves, ab eo descriptas, in fime hujus tractatus, in 5 ordines, seorsim enumeramus; scilicet : 

a) Nomina LITERIS CAPITALIBUS impressa, designant aves vere Africw meridionalis, satis vel bene ab 
auctore definitas, e. gr. n:o 1— 4. 

b) Literis ordinariis impressa sunt nomina avium male definitarum et propterea dubiarum; quas ta- 
men etiam nos incolas regionis capensis habemus, e. gr. n:o 6, Caffre; in quibus una sp. composita: n:o 28, 
Faucon huppé. 

c) Literis ordinariis et signo ? notatz/ sunt aves omnino dubi. 

d) Nomina (parenthesi inclusa) denotant aves pseudocapenses: certe non in Africa meridionali habi- 
tantes, etsi eas ibi invenisse dicit, et interdum forte credit auctor, e. gr. n:o 5, 15, 29. In hoc numero sunt 
quidam fabulose, e. gr. n:o 31. 

e) Literis italicis v. cursivis eas aves designamus, quas ipse auctor extraneas, nec in Africa meridionali 
inventas dicit, e. gr. n:o 11, 12, 13. 

Preterea aves compositz signo !, ante nomen posito, denotantur, e. gr. n:o 28. — Nomen systematieum, 
ceteris antiquius, literis remotis imprimitur. 


24 C. J. SUNDEVALL, 


ferum juniorem, qui sepe habitu juvenili indutus nidificat et eodem fere modo, ac Pandion, 
vivit; avi vero non potitus est, vel saltem non domum attulit. Deinde, forte in Europa 
redux, avem australem accepit, qu: pro capensi ei vendita est, in qua Blagrum suuin 
agnoscere credidit. Sic historiam et iconem Blagri ortas credimus et eodem fere modo 
errata multa in historiam naturalem induxerunt plures auctores; omnes vero hac levitate 
excelluit Le Vaillant, de qua re supra locuti sumus. 


6. Caffre; »in Afr. meridionali-orientali rarus inventus» — Falco vulturinus Daudin 
53, ex L. V. -— Avis non minus quam prewcedens dubia, a nemine post Levaillantium 
visa. A. Smith pluresque credunt hanc esse Aquilam verreauxii Less. Cent. 38, de qua 
re magnopere dubito. Hane avem nimis ab icone L. V. differre, satis superque ostendit 
Des Murs R. Z. 1848, 95, ubi sententiam Temminckii de »Caffro» affert, sc.: »avem non a 
L. V. in Europam allatam esse, sed iconem et descriptionem, post reditum, ex memoria 
compositas esse» — Icon minime habitum exprimit Aquilwe, sed totà staturá, formå rostri, 
tarsis longe plumatis, unguibus parvis et cet. non male Gypaétum, et presertim capensem, 
tarsis apice nudis, refert; quare cl. Temminck hane avem Gypaétum caffrum nominavit, 
quod a tractatu Desmursii, nuper citato, elucet. Credimus igitur LeVaillantium in Africa 
vidisse Gypaétum juvenilem (colore fere totum obscurum), captivum, loco angusto et sor- 
dido inclusum, ubi ale et cauda valde sunt trite, cui barba, in avi juvenili semper minus 
evidens, sorde et triturà, obsoleta facta esset. Vel forte iconem speciminis ejusmodi, ab 
alio quodam pictam, accepit, et inter aves africanas edidit. Credimus etiam. Aquilam ver- 
roxii minime cum avi Levaillantii confundendam esse, sed nomen peregrinatoris egregii, 
et acerbam sortem experti *) retenturam; — nomen vero a Daudinio datum: FP. vulturini, 
potissimum esse omnino negligendum, utpote iconi dubie datum, vel saltem nullam aliam 
avem cognitam designare posse, nisi Gypaétum in Africa meridionali habitantem. 


7, 8. BATELEUR; ex Africa merid. ad occidentem. — Falco ecaudatus Sh. Daud. 
54, ex L. V. — Helotarsus typieus Sm. South Afr. Qv. Journ. 1830. — H. ecaudatus Gr. 
et Bp. Csp. 16; — Sund. Vet. Ak. Ófv. 1850, 131. — Icon haud melior quam przecedentis 
et ad indolem ejus illustrandam apta. 


9. Onrcov. Namaqua et Afr. int. — Vultur auricularis Daud.; — Bp. Csp. 10; — 
Otogyps auric. Gray Gen. — Vultur tracheliotus Forster in ed. Germanica Itinerum Le- 
vaillantii (quod ex memoria h. l. describo; liber enim non pr:sto est). 


10. CmassEFIENTE; in Afr. merid. ubique. — Vultur kolbii Daud. ex L. V. — 
Gyps kolbii rec. — Bp. Csp. 10. 

11. Chaugoun; Bengalia. — V ultur bengalensis Gmel. n:o 2 (ex Lath. Gen. Syn. 
I, 19: Bengal vulture); — V. leucoceph. 7 Lath. — Gyps bengalensis Dp. Csp. 10. 

19. Chincou, ex »China»; — est Vultur monachus Linn. XII (ex Edw. 290); = 
V. cinereus Lath. n:o 2; Temm. Man. etc. 

13. Roi des Vautours, ex America meridionali; — Vultur papa Linn.; — Sar- 
corhamphus papa rec. — Dp. Csp. 9. 

14. 


*) Thesaurum rerum naturalium, per annos XX collectarum, nautragio perdidit J. VERREAUX. 


OM LE VAILLANTS OISEAUX DAFRIQUE. 25 
14. ÖRIGOURAP; in Afr. merid. ubique; = Neophron perenopterus Sav. — Bp. Csp. 11. 


15. (Bacha); »in terra Namaquorum et septemtriones versus» cum longa historia 
de vitz; ratione! — est avis javana, certe numquam in Africa inventa = Falco bacha 
Daudin, ex L. V.; — Rafll. Linn. Trans. XIII, 278 (Sumatra); — F. bido Horsf. ibid. 137 
(ex Java); — Spilornis bacha Gray; — Bp. Csp. 16. 


16. RovNom; in Afr. merid. ubique, prope domicilia, Jackal-vogel dietus; — F. jacal 
Daudin (ex L. V.); — Buteo jacal Cuv. — Bp. Csp. 19. 


17. Rovcm, in locis colonis capensis desertis; — Falco desertorum Daudin ex 
L. V.; — Buteo desertorum nob. (in Musso Stockh.); colore similis B. rufino Rüpp. sed 
minor; squalis precedenti (B. jacal), sed vix junior ejusdem; multo major quam F. ta- 
chardus, cui etiam colore subsimilis est. A recentioribus omissus videtur. 


18. ? Buse gantée, »habite les foréts d'auteniquoi», (Houtniqua, in parte orientali Colonize 
capensis) — leone bene reprwsentatus est Buteo lagopus europzus, qui vero deinde, 
quoad seimus, in Africa meridionali non visus est. Fatemur quidem specimen hujus avis, 
hieme late vagantis, usque ad prom. bons spei errare, ibique occidi potuisse, etsi minime 
civis ordinarius hujus terre habendus est; suspicor tamen Levaillantium in Africa vidisse 
Aquilam wahlbergii nostram, Vet. Ak. Ófv. 1850, 109, qu: magnitudine, et interdum co- 
lore, ita similis est DB. lagopodi, ut ipse J. Wahlberg avem, hoc nomine inscripto, domum 
retulerit; — Levaillantium vero, credentem, avem in Europa vulgarem accepisse, specimina 
non conservasse; deinde vero, iconem ad specimen europzuin delineavisse. 


19. TACHARD: »unieum specimen in terra Namaquorum occisum»; — F. tachardus 
Daud. (ex L. V.); — Buteo tach. Bp. Csp. 18; — Hartl. W. Afr. 2. — Affinis B. de- 
sertorum supra (n:o 17) memorato, sed minor. Specimina habemus ex Africa meridionali, 
Sennaaria et Bosphoro europso. 


20. Buserai, ex Cayenne; = Falco busarellus Daud. et Lath. Suppl 2, ex L. V. — 
prius vero descriptus ut: F. nigricollis Lath. 80 (Gen. Synopsis. Suppl. n:o 100). — 
Ichthyoborus nigricolis Kaup Monogr. 333 (confusus cum seqventi et cum F, meridio- 
nali. — (Buteogallus! busarellus Bp. Csp. 17). 


21. Buson; Cayenne. = F. buson Daud. et Lath. Suppl. 2:dum, ex L. V. — Prius 


descr. ut F. &quinoctialis Lath. n:o 42; — Hypomorphnus :quinoct. nob. — (Buteo- 
gallus buson! Bp. 1l. c.). 


22. PamasrTE; in Afr. merid. ubique. — F. parasiticus Daud. Tr. 159, ex L. V., 
— Lth. Suppl 2. — Milvus parasiticus Kaup Isis 1847, 118; — Hartl. W. Afr. 10. 
23. GRENOUILLARD; secundum litus Africe meridionale, orientem versus; — F. rani- 


vorus Daud. 170 ex L. V. — Circus raniv. Kaup 1 e, 105; — Bp. Csp. 34. 


24. Tacnurmo; Houtniqua. — Falco tachiro Daud. p. 90 ex L. V. — Temm. PI. 
Col. 377 (jun); — Nisus tachiro Kaup l c. 176; — Accipiter tach. Dp. Csp. 32; — Mi- 
eronisus tachiro nob, — Obs. Le Vaillant tantum juniorem avem exposuit, quam vero 


adultum et nidificantem dicit; quod ita nobis explicavit cl. J, Verreaux, ut hse avis, et 
K. Vet. Akad. HandL B. 2. N:o 3 4 


26 C. J. SUNDEVALL, 


plerique Aecipitres africani, prius plerumque nidificent, quam habitum coloremque adul- 
tum induerint; sicuti sepe in Europa fit. 


25. MANGEUR DES SERPENS; »ubique in Africa meridionali, et ex Insulis philippinis» 
L. V. — F. serpentarius Gm. p. 250; — Vultur serp. Lath. n:o 21; — Gypogeranus 
Ill et rec.; — Bp. Csp. 12. — Obs. Hane avem, vel sp. ejusdem generis, etiam insulas 
philippinas inhabitare, est fabula vetus, a Sonneratio, in Itin. ad Nov. Guineam, pag. 87 
(c. tab. 50), divulgata, sed a recentioribus denegata vel neglecta. Summa mihi de hae 
re auctoritas est apud egregium ornithologum J. Verreaux, qui me certiorem fecit, Gypo- 
geranum in his insulis non inveniri. — Fratres J. et E. Verreaux, mercatores rerum. Na- 
turalium parisienses, ceteros omnes antecellentes, collectiones avium et aliorum animalium, 
sepe, a collectoribus, ibi diu degentibus, acceperunt; ille preterea, ipse has insulas visi- 
tavit Rem igitur haud male novisse potest. Nec ipse specimen philippense vidi, vel ab 
alio visum audivi. 


26. Autour huppé, ex Cayenne; — Falco ornatus Daud. 77, ex L. V. — Pr. Max. 
Beytr. III, 78; — Spizaétus ornatus Kaup l. c. 166; — Bp. Csp. 28. 


27. FAUCON CHANTEUR; ex Camdebo in colonia capensi orientali, et ex Caffraria me- 
ridionali. — Faleo musicus Daud. 116, ex L. V. — Melierax musieus Kaup l. c. 192; — 


Bp. Csp. 34. 


28. !Faucon huppé; in colonia capensi, etiam non procul ab urbe; — F. frontalis 
Daud et F. galerieulatus Sh.; ambo ex opere Le Vaillantii descripti. — Icon et descriptio 
exhibent Faleonem proprie sic dictum, crista frontali ornatum. Ejusmodi vero avis hodie 
ignota est, et jure credimus, eam non existere. Varia igitur auctores varii de hoc Falcone 
disputaverunt. Est vero observandum, iconem, non minus quam descriptionem, preter 
cristam, non male referre varietatem minorem Falconis communis, in afr. meridionali vul- 
garem (F. minorem Schl; Bp. Csp. 23), quam L. V. preterea nullo verbo memorat. — 
Nobis igitur persuasum habemus auctorem nostrum, hanc avem in Africa vidisse, non vero 
domum retulisse; eum vero deinde specimen ex Africa accepisse, genuinum sed crista, arte, 
apposita, ornatum; quod in opere suo decripsit et delineavit. 


29. (Faucon a culotte noir); ex Namaqua, cum historiola de hac avi; — prseter 
dubium est Falco jugger Gray et Hardw. ex India, Bp. Csp. 24; quem cum multis aliis 
avibus indieis, pro africanis venditis, verisimiliter post reditum in Europam, acceperat. — 
Kaup (Monogr. 1. c. 360 et 364) credidit avem Levaillantii esse formam pallidiorem Fal- 
conis ardesiaci; sed magnitudo nimis obstat. — Nomen huie iconi datum est: F. tibialis 
Daudin Tr. 120 et Lath. Suppl. 2. 


30. Chiquera, ex Bengalia; — Falco chiquera Daud. ex L. V. — Kaup. l. c. 60; — 
Hartl. Journ. für Orn. 1853, 38, »de diff. inter avem indicam et avem Afr. septentrionalis: 
F. ruficollem Sw.» — Tertia varietas, ab utraque bene distineta, in Caffraria ab J. Wahl- 
berg inventa nobisque allata est. — Nomen Chiquera est vox bengalica Siecrié, paullum 
corrupta et in oppido Gallico-Bengalensi Chandernagor, avi, a Le Vaillant descriptae, affixa; 
quo vocabulo Accipitres parvos in genere nominant Indi. 


OM LE VAILLANTS OISEAUX DAFRIQUE. 97 


31. (Acoli); »intra coloniam capensem non rarus»; przsertim in Zwartland etc. non 
procul ab urbe, frequens dicitur; ova ejus et vitz ratio describuntur. — Hsc tamen avis, 
post L. V. non visa (F. acoli Daud. et auct.), nobis fabulosa videtur. Icon et descriptio 
forte, ut suspicatur Kaup (Wiegm. Archiv. 1851, 87) ex C. histrionico, americano, post 
reditum in Europam, desumtz. Vel forte potius ex specimine composito (F. gabar cum 
pedibus eaudaque Circi cyanei?) descripta et picta videtur hze avis? Sed in Africa L. V. 
verisimiliter avem quendam viderat, ab incolis batavis, ut ait: Witte-valk (Falco albus) etc. 
dietam; forte Cireum pallidum Sykes, quem ex Afr. merid. habemus, quem tamen non 
acceperat, vel saltem non domum attulerat; quem vero in specimine descripto agnoscere 
credidit. Multa certe in descriptione hujus avis, ut sepe in hoc opere, ad libitum ad- 
dita sunt. 


32. Tchoug; ex Bengalia; — F. melanoleucus Gm.; et Lath. 85 (ex Forst. Zool. 
Indiea, 12, t. 2); — Cireus melan. Vieill Enc. 1215, et Sparvius mel ib. 1263; — Stri- 
giceps mel. Kaup l.c. — et Bp. Csp. 35. — Hunc accipitrem, volantem, in Africa meridio- 


nali, semel vidisse credit L. V. (p. 135). Certe vero non hune, sed potius C. maurum vel 
Asturem melanoleueum Sm. ibi viderat. 


33. GABAR; in parte orientali colonie; — F. gabar Daud. 87; — Vieill. Enc. 1264; — 
Mieronisus gabar Kaup. l c. 188; — Dp. Csp. 33. 


34. MiwuLLE; intra coloniam capensem, ad orientem inventus. — F. minullus 
Daud. 88; — Nisus min. Kaup l. c. 171; — Bp. Csp. 32 (Accipiter). — Obs. L. V. tan- 
tum describit avem juniorem, quem adultum habet, eadem ratione ductus, quam supra, ad 
n:o 24, Tachiro, explicavimus. 


35. MowrAGNARD; ubique in colonia capensi; Falco rupicolus Daud. 135 ex L. V. 
et Lath. Suppl 2. — Tinnunculus rupicolus Kaup l e. — Bp. Csp. 27. — (Falco »rupi- 
cola» Licht. Cat. 62, nobisque, rite dicendus). 


36. Brac; in colonia orientali et caffraria inventus; — F. melanopterus Daud. Tr. 
152 ex L. V.; — et Lath. Suppl 2; — F. vociferus Lath. 112 (indieus; ex Sonnerat It. 
Ind. II: 184). — Elanus czsius Sav. Egypt.; Vieill. — Elanus melanopterus Kaup l c. — 
Bp. Csp. 22. 


37. Idem, junior. 


38. (Choucou) ex Houtniqua, — Strix choucou Daudin Tr. 186, ex L. V. — Avis 
post L. V. non observata et certe fabulosa. Icon, tarsis brevibus etc. sat bene exhibet 
Surniam nisoriam europzam (Str. ululam Linn.), marem; nec ullam aliam avem cognitam 
refert et preter dubium ex specimine boreali depicta est. L. V. vero in Africa forte vi- 
derat Athenem capensem Sm. (Dp. Csp. 37), qu: colore, magnitudine caudàque longiore, 
Surniam paullum refert quzsque in parte orientali colonie invenitur, ubi L. V. avem suam 
invenisse dicit; sed specimina domum verisimiliter non retulerat. Avis vero africana affinis 
est Str. noctuz europes et in multis, e. gr. tarsis elongatis, a Surnia differt. 


. 39. Choucouhou; ex Namaqua; — Str. nisuella Daud. 187, ut Lth. Suppl. 2, ex 
L. V. — Avis in Africa meridionali frequens, sed a L. V. tam male descripta et picta 


28 C. J. BSUNDEVALL, 


(omissis fasciculis capitis), ut eam nemo in opere ejus agnoverit. Specimen vero typicum 
Le Vaillantii, quod in musco Leydensi vidimus, est Strix maculosa Vieill, Bp. Csp. 49, 
(Str. africana Temm. Col. 50), quod primus J. Verreaux observavit, teste Hartl. W. Afr. 19. 


40. (Grand Duc); »sur les bords de la riviere des Elephans. —  À L.V. idem di- 
citur ac Strix bubo Linn. sed paullo minor. Certe vero nec europsus neque africanus. 
Icon enin et descriptio sat bene representant Dubonem bengalensem rec. (Dp. Csp. 49; 
Otus beng. Vigors, Z. Pr. 1831), quem sine dubio L. V., cum reliquis avibus indicis, in 
Europa acceperat, cum indicio: avem esse africanam.  L. V. forte in Africa viderat D. ca- 
pensem Sm. Ill 70, qui vero ab europzo et a bengalensi longe differt, etsi in Dp. Csp. 49 
cum icone Le Vaillantii confunditur. 

. (Moyen Due; absque figura, pag. 162). »Le Moyen Duc»: idem ac europ:us, i. e. 
Strix otus Linn, a L. V. per totam coloniam inventus dicitur; in quo tamen maxime 
errat. Forte Str. helvolam Licht. (Ot. capensem Sm.), qu: avem europs:am paullum refert 
ibi viderat. 

.ScoPs, pag. 162 (sine icone); in regione Camdebo visus; est Strix scops L. var. me- 
ridionalis, s. Scops senegalensis Sav. Bp. Csp. 48. Varietas in Caffraria sat freqvens paul- 
lulum a senegalensi differt. Specimina ex ipsa colonia non vidimus, sed ibi existere scimus. 

. (Chouette; pag. 163; fig. nulla); »intra coloniam et cirea urbem capensem, in mon- 
tibus, frequens» dicitur. He a L. V. non describitur, sed eadem habetur, ac »Chouette 
ou grande Chevéche Duff»; = »P1. Enl. 438», qu: icon Str. brachyotum male repraesentat. 
Simul dicit se eandem Strigis speciem ex Cayenna obtinuisse. Credimus vero rem ita se 
habere: In Africa, ut nuper diximus, Striges quasdam vidit, quas ab europ:eis non differre 
credidit; specimina vero, forte ab insectis destructa, domum non attulit. Redux vero Stri- 
gem brachyotum ex America meridionali, ubi re vera existit, obtinuit, concluditque, hanc 
avem multo facilius in Afrieam quam in Guyanam migrare posse; credidit iegitur hane esse 
unam ex iis, quas ibi viderat. — Fieri sane posset, hanc avem migratoriam, eo usque 
pervenire, etsi adhue non in Africa meridionali cognita sit; sed ibi non frequeus inveniri 
potest. Ne in Africa quidem occidentali cognita est, Cf. Hartl W. Afr. 

. EFFRAIE, (ibid. absq. fig.), »frequens cirea urbem Capensem, in Namaqua» etc.; — 
est Str. flammea L. ab europa vix dignoscenda, in Africa meridionali frequens; — in 
Dp. Csp. male cum Str. capensi Sm. (fusca, multo majore ete.) confusa. 


41. Huhul, ex »Üayenne»; — Strix huhula Daud. 190. — Ciccaba huhula Wagl.— 
Bp. Osp. 43. 


42. Chouette a collier; »Surinam»; — Str. torquata Daud. I, 193 ex L. V.; — Str. 
perspicillata Lth. 24; — ejusd. var. A, Lth. Suppl. 2. — Ciccaba torquata Bp. Csp. 43 
(eadem ae n:o 44 habetur). 


43. Ch. a aigrettes blanches, ex Guyana; — Str. griseata Daud. 207 ex L. V.; — 
Scops cristata Jard. Contrib. 1848 c. fig. — Lophostrix cristata Bp. Csp. 45. 


44. Ch. a masque noir; ex Cayenne. — Str. personata Daud. 192, ex L. V.; — Str. 
perspicillata B, Lath. Suppl. 2; — Ciccaba torquata junior Bp. Csp. 43. 


OM LE VAILLANTS OISEAUX DAFRIQUE. 29 


45. Chouette blanche, »patria ignota»; — Str. nivea Daud. Tr. 190 (ex L. V.); — Str. 
candida Lath. Suppl 2. — Ex vero Strix nyctea Linn. & vetus, totus albus. — L. V. 
credit hane esse sp. a Strige nyctea diversam; sed differentie tantum a sexu et ratione 
preparationis pendent. 


46. Chnevechette. Patria ignota dicitur; = Strix pusilla Daud. 205, ex L. V.; — est 
vero Str. passerina L.; sine dubio ex Europa. Non minus icon, quam descriptio, hanc 
bene representant. 


47, 48? Engoulevent à queue fourchue, ex terra Namaqvorum, cum historia de 
captura hujus avis in arbore cavo! — Caprimulgus forficatus Vieill. Enc. 540; — Nycti- 
bius forf. Gray. gen.; — typus gen:s Selochusz Gray List 1841; — Dp. Csp. 58. — Avis 
post L. V. non inventa nec hodie cognita. Tamen pro certo dicere possumus nil aliud 
esse nisi Nyctibium grandem ex Guyana, cum cauda falsa (furcata) arte apposita. 
Tab. L. V. 48, pedem caputque bene exhibens, dubia nostra sustulit. Preterea genus 
Nyctibii exclusive est americanum. Historiola de captura forte ad aliam avem attinet, etsi 
hoc loco adhibita. Genus vero Selochusa certe superfluum esset etiamsi existeret hzc avis, 
a Nyctibio grandi nulla re, nisi cauda furcata, diversa. 

49. ENGOULEVENT A COLLIER; ex colonie parte orientali: Houtniqua, Lagoa bay; — 
Caprimulgus pectoralis Vieill Enc. 545 (ex L. V.); — Bp. Csp. 60. — In Caffraria quo- 
que frequens. 


TowrEs 2: 1799. 


50. ComnrvAv; in Africa meridionali ubique. — Corvus albicollis Lath. n:o 3; — 
Licht. Cat. p. 20; — Wagl. Syst. n:o 5. — Corvus cafer Gray Gen.; — hine Corvultur! 
cafer Dp. Csp. 387. 


51. (Grand Corbeau); in colonia Capensi; »juxta Saldanha bay frequens»; — C. major 
Vieill. N. Dict.; et Enc. 877 (ex L. V.); — Wagl Syst. n:o 2; et Bp. Csp. 387 (ex eodem 


fonte). — Avis post L. V. non cognita et certe fabulosa. —  Peregrinatores nostrates eam 
in regione memorata non viderunt et J. Verreaux definite negat eam existere. A L.V. 
deseribitur: simillimus C. coraci europz;o, sed paullo major. — Hac ratione fictus videtur, 


quod L. V. cum primum annum in Africa degeret, multumque hoc tempore ad Saldanha 
versaretur, sp. przcedentem (C. albicollem) procul viderit; neque eo potitus est, credens 
Corvum esse in europa vulgarem. Deinde, C. albicolli potitus, eum novum invenit, sed. 
non suspicatus est, se eum prius vidisse. 

52. ComRNEILLE DE Car, in colonia capensi frequens. — Corvus capensis Licht. Cat. 
n:o 199; — Bp. Csp. 385. — C. macropterus Wagl. Syst. n:o 10; — C. segetum Temun. 
(in Cuv. Regne An.). 

53. CORN. A SCAPULAIRE BLANC; ex Colonia, Caffraria et Namaqva; — Corvus 


scapulatus Daudin II, 233 ex L. V.; — Wagl. Syst. n:o 8 (simul cum sp. affini, sene- 
galensi: C. curvirostri Gould Z. Pr. 1836; — Hartl. W. Afr. 114). 


30 C. J. SUNDEVALL, 


54. (Piaepiac) vin terra Namaquorum et Senegalia»; = Corvus afer L. XII, 157 
(ex Briss. II, 40); Gm.; — et C. senegalensis L. ibid. 158, ex eodem fonte; — Lath. n:o 
33. — Coracias nigra Lath. n:o 18. — Cryptorhina piacpiac Wagl. Syst. — Ptilostomus 
senegalensis Sw., et Hartl. W. Afr. 113. — Avis post L. V. numquam in Africa meridio- 
nali inventa certeque ibi non quzrenda; sed in Senegambia frequens, nobisque ex Rozeres 
ad Nilum (Bahr et Azrak) ad 12" lat. sept, ab Hedenborgio allata. 


55. ! Pie a culotte de peau. Avis composita quam L. V. in collectione cl. Rayi de 
Breukelerwaard descripsit, cui vero patria ignota erat; — Corvus rufigaster Lath. Suppl. 
2:dum (ex L. V.); — Wagl. Syst. sp. inc. Corvi n:o 22; — Pica rufig. Vieill. — Specimen 
vero typicum, in Museo Leydensi adhuc asservatum, quod mihi benevole monstravit ami- 
cissimus Schlegel, est Amydrus morio (infra n:o 82) cum cauda sp. precedentis (Ptilostomi) 
et ventre alieno, apposito (forte ex dorso Upups epopis desumto?). 


56. Temia, ex Batavia. Corvus varians Lath. Suppl. 2 (ex L. V.); — Crypsirhina 
varians Vieill. Enc. 898; — rectius Cryptorhina varians Wagl. Syst. n:o 6. — Phrenotrix 
temia Horsf. Jav. Linn. Trans. XIII. 


57. Pie bleue, »ex China». — Corvus erythrorhynchus Lath. 29 (ex Pl. Enl. 622); — 
Pica er. Wagl. Syst. n:o 3. — Cuculus sinensis L. XII (ex Brisson); — hine Urocissa si- 
nensis Cab. Mus. Hein. 87; — Calocitta sin. Bp. Csp. 381. 


58. ? Pie à téte noire, etiam. »ex China» = Pica »melanocephalos» Wagl. Syst. n:o 7 
(ex L. V.) — Bp. Csp. 382 (Cyanopica!. — Avis dubia, tantummodo ex opere Le- 
vailantii cognita et hodie ignota. Eadem videretur ac P. cyanea Pall ex Dauuria. 
Differenti:: gula nigra et apices alb; rectricum omnium, forte a L. V. suppositz, ob sta- 
tum minus completum speciminis descripti. 


59. Pie rousse, ex Bengalia; —— Corvus rufus Lath. 28 (ex Sonnerat); - Pica rufa 
Vieill. Ene. 888; — Sundev. Av. ex Caleutta, Physiogr. Tidskr. Lund 1837 (et Ann. Nat. 
Hist. 1846: Vol. XVIII), n:o 7. — Dendrocitta rufa Cab. Mus. Hein. 217; — Bp. Csp. 369. 


60. Pie pie-griéche; Cayenne; — Lanius leverianus Gm. — L. picatus Lath. n:o 
20 (sed rectr. apice albz!); — Cissopis bicolor Vieill Enc. 750; —  Ciss. leverianus Cab. 


Mus. H. 144; — Bethylus picatus Cuv. 1817; — Bp. Csp. 491. 


61, 62. Fiscar; in Africa merid. ubique. — Lanius collaris L. XII; — Lath. 
n:o 10; — Bp. Csp. 363; — Cab. Mus. Hein. 74. — Avis in Africa meridionali vulgaris. 


63. (Pie-griéche rousse); »Cap, Senegal, Europa»; — est Lanius senator L. Syst. 
Nat. X (ante opus Brissonii edita; in ed. XII omissus); — L. collurio var. rufus Gm. 301, 
c. cit. falsa Brissoni; — hine nomen L. rufus rec. ut: Temm. Man. I, 146. — Hartl. W. 
Afr. 102; — Enneoct. rufus Bp. Csp. 362. -— (non vero est L. rufus Linn. et Lath.). — 
L. pomeranus Mus. Carlss. nio 1; — Enn. pom. Cab. Mus. H. 73. — Heec sp. ex Africa 
meridionali tantummodo a L. V. enuntiata est. Specimina exinde orta in muszis librisque 
frustra quaesita sunt, et in illa terra inveniri a cl J. Verreaux negantur; certe igitur inter 
multos errores Le Vaillantii numeranda. 


OM LE VAILLANTS OISEAUX DAFRIQUE. 31 


64. EconcHEUR; intra coloniam et in Namaqva habitare dicitur. — Specimina ibi 
inventa non vidimus, sed ex terra Natalensi plura nobis attulit J. Wahlberg, mense De- 
cembri occisa. Simillima sunt Lanio collurioni L. ex Europa, sed paullo minora, at vix 
pro distincta specie habenda. 


65. ! Pie-gr. rouge a plastrom blanc; »4 specimina, ex insulis maris pacifici allata» 
»a ce quon m'a assuré. = Lanius mystaceus Lath. Suppl. 2:dum (ex L. V.) — Est avis 
composita. Specimen unum, quod in mus:o Leydensi mihi indicavit Schlegel, est Malaco- 
notus ferrugineus (infra n:o 68) cum gastreo rubro et cauda Psittaei rubri, arte appositis. 
Albedo ad gnathidia, fascia ante-pectoralis et crissum a cute Malaconoti restant. 


66: 1. ? Pendeur, »ex India, teste schedule, avi affix;, observationes de vite ejus 
ratione continentis. — Lanius pendens Lath. Suppl. 2:dum; — et Bp. Csp. 364. — Opus 
Le Vaillantii est solus fons hujus nominis: avis, hodie plane ignota, forte ex specimine 
composito descripta videtur. 


66: 2. Rousseau, ex Java; — Lanius superciliosus Lath. Suppl. secundum; — Bp. 
Csp. 363; — Revue Zool 1853, 457: Otomela superciliosa. 


67. BACBAKIRI; in colonia capensi et Namaqua frequens; = Turdus zeylonus L. XII 
(ex Edw. 321, sed minime in insula Zeylon nec in India inventus); — Lath. 80. — La- 
nius ornatus Licht. Cat. 45. —  Lanius baebakiri Sh. (ex L. V.); — Laniarius bacb. 
Vieill. Ene. 755; — Bp. Csp. 360. Telephonus bacb. Cab. Mus. Hein. 70. — (Typus gen:s 
Telephoni Swains.) 


68. BouBouv; in colonia frequens, et in Caffraria. — Lanius ferrugineus Gm. — 
Lath. 33. — (Minime vero L. boulboul Lath. 49, quiz avis est indica, s:gre determinanda, 
forte Turdus pzcilopt. Vig.? sec. Dp. Csp. 274. Hine tamen male orta sunt nomina:) 
Dryoscopus! boulboul Bp. Csp. 361 et Malaconotus boulboul Cab. M. Hein. 69. — Malac. 
rufiventris Sw. Classi. II, 220 (ex L. V.) -— Malac. ferrugineus nob. (ex litteris nostris 
a Dp. l c. allatus). — Obs. Boulboul est nomen indicum vulgare Pycnonoti bengalensis, 
optimi Indiw cantoris, a poétis hujus terrz; celebrati, non eum Boubou L.V. confundendum. 


69. (Gonolek) »ex Namaqua et Senegab; — Lanius barbarus L. XII (ex Briss); — 
Lth. 45; — Laniarius barb. Vieill. Enc. 755; — Bp. Csp. 359. — Malaconotus barb. Sw. 
(typus generis); — Cab. Mus. Hein. 69. — Ex Africa occidentali, nec certe umquam in 
meridionali inventus; de qua re videas Hartl. W. Afr. 107. 


70. TcnacRa; »in colonia orientali, Namaqua et Senegambia» — Lanius erythro- 
pterus Sh. ex L. V. — Telephonus erythropterus Dp. Csp. 361; — Hartl. W. Afr. 106 
(levis varietas); — rectius: Pomatorhynchus erythr. Cab. Mus. Hein. 69. 

71. BnusRv; ad flumen Gariep, indeque septemtrionem versus; — Lanius brubru 


Lath. Suppl 2 (ex L. V.); — Vieill Enc. 731. — Nilaus capensis Sw. Classif. 219. — 
Bp. Csp. 362 (»Lanius eapensis Sh»). — Nilaus brubru Hartl. W. Afr. 166. — Specimina 
senegalensia, quze ipse non vidi, sunt Lanius afer Lath. Suppl. 2; specie vero a capensibus 
non distincta ab Hartlaubio l c. habentur. N. brubru vix intra coloniam capensem habi- 
tare videtur, sed in Caffraria frequenter obvenit. 


32 C. J. SUNDEVALL, 


72. CuBra, in colonia orientali-meridionali et Caffraria. —  Lanius cubla Sh. et 
Lath. Suppl 2 (ex L. V.); — Vieill. Enc. 733. — Dryoscopus cubla Boie. — Cab. Mus. 
Hein. 68. — Bp. Csp. 360. 


73. (Pie-griéche bleue) ex insula Madagascar; sed etiam a L. V. ipso, in Africa 
meridionali, »juxta limites terre Namaquorum» inventus dicitur; ubi vcro nullus alius 
ornithologus eam vidit. Etiam ipse L. V., vol. II, p. 39 (sub n:o 61) hanc avem ut ma- 
dagascariensem, memorat, neque addit, se eam invenisse, quod vero, in tali casu, non obli- 
visci solet. — Est Loxia madagascarina L. XII (ex Briss. IL, 197 n:o 26); — Lanius 
bicolor Linn. Mantissa 1771; Gm.; — Lath. n:o 26 (Pl. Enl. 298, 1); — Vieill. Ene. 730; — 
Dryoscopus bicolor Bp. Csp. 361. — Ex Madagascar, nec alibi inventus. 


74. Silencieux; ex Houtniqua et Caffraria; — Lanius silens Sh. et Vieill. Enc. 737 
(ex L. V.. — Tephrodornis silens Bp. Csp. 357; — Sigelus silens Cab. Mus. Hein. 68. — 
Bradyornis leucomelas (c? vet) et Br. vittata, (9 et g^ jun.?) Sundev. Vet. Ak. Öfv. 1850, 


106, — Bradyornis silens dicendus. Hane avem, ut novam, descripsi, descriptione falsa 
L. V:tii seductus. Dicit enim rectrices gradatas, nigras »extus albomarginatas»; — sunt 


vero: 2 medie nigrz, relique albz, apice late nigrz, et cauda leviter tantum rotundata. 
Determinationem vero, primum a Cabanisio factam, verisinillime esse rectam agnovimus, 
postquam plura specimina ex eadem parte coloniz, meridionali-orientali, ubi avem invenerat 
Le Vaillant, acceperaimus. 


15. Ornrva; ad Lagoa bay in colonie parte orientali. — Dus sp. eonjunctz: Fig. 1 
GlOliva») est Lanius olivaceus Sh. (ex L. V.); — Laniarius oliv. Vieill. Enc. 756; — Bp. 
Csp. 359; — Chlorophoneus oliv. Cab. Mus. Hein. 71. 

Fig. 2 (Oliva jeune») = Malaconotus rubiginosus Sund. Ófv. 1850, 106, c^ junior; — 


Chlorophoneus rub. Cab. l. e. — N:o 76, fig. 1, »Oliva femelle» videtur hujus 9 junior. 
76: 2. Sourcirou; »de Guadeloupe ou de Cayenne; — Tanagra guyanensis Lath. 
24 (Verderoux Buff); — Cyclorhis guyanensis Sw. — Bp. Csp. 330; — Cab. Mus. H. 64. 
77:41. Tachet; Cayenne. — Lanius nevius Lath. 51; — Thamnophilus nzvius Vieill. 
Enc. 747; — Bp. Csp. 198. 
(1: 2. Rousset; Cayenne; — Femina prscedentis? vel Th. doliati sec. Bp. Csp. 197. 
78. Grande Pie-gribche. Patria ignota. — Est Lanius corvinus Sh. (ex L. V.); — 


Corvinella corvina Less. Tr. 372; — Hartl. W. Afr. 104; — Cab. Mus. H. 75; — ex 
Africa occidentali. 


79. ! Bec de fer, »ex Insula Maris pacifici»; duo specimina auctori cognita. -— Est 
avis composita, sc. Pogonias sulcirostris cum pedibus alienis et crista apposita; — nominata: 
Lanius superbus Sh. (ex L. V.); — Genus Sparactes! Illig. Prodr. 219 (ex icone L. V:tii 
ereatum!). — Admirandum sane, L. V. fraudem non perspexisse, cum similitudinem hujus 
avis cum Pog. sulcirostri (»Darbican»), in descriptione, expresse indicavit. Sed etiam suc- 
cessores in verba magistri juraverunt; genus Sparactes adhuc in Lessoni Manuel 1828, 
I, 135 exstat, verbis multis ex Regne Animal mutuatis, Cuvier, in E. A. 1817, nota p. 350, 

quasi 


OM LE VAILLANTS OISEAUX DAFRIQUE. 33 


quasi dubitans, dixerat se hanc avem non vidisse et cet.; sed in ed. altera, 1829, I, nota 
ad p. 365, fraudem a Temminckio detectam, denuntiat. 


80. Geoffroy, ex Senegalia; — Lanius plumatus Sh. (ex L. V.); — Prionops geoffroyi 
Vieill. Enc. 754 (L. V.); — Pr. plumatus Sw. — Hartl. W. Afr. 107; — Cab. M. H. 68; — 
Dp. Csp. 359. 


81. Id. junior. 


82. !Sierin; »duo specimina »ex India» cognita» Alterum horum in Musso Leydensi 


vidi. — Est avis composita: Pyrrhocorax alpinus, cui, utrinque, ad aures, apposite sunt 
fibre tres longz, e folio Palme cujusdum desumt:e; quod primus indicavit Schlegel, Krit. 
Ub. 98. — Interea ex opere Le V:tii artefactum nominatum est: Corvus crinitus Daud. 


Tr. — Pyrrhocorax crinitus Vieill. Enc. 896; — Pastor setifer Wagl. Syst. n:o 3. — Sed 
ipse L. V. memorat similitudinem ejus cum Pyrrhocorace. 


83. RouPENNE; in colonia capensi vulgaris. — Turdus morio L. XII (ex Briss. 
Il, 309); — Lath. 64; — Sturnus morio Daud.; — Amydrus morio Cab. M. Hein. 201. — 
Spreo! morio Bp. Csp. 416; — Hartl. W. Afr. 115. 


84. Ejusdem femina. 


85. ! Eclatant; »patria ignota»; — denuo avis composita, adhuc in Musso Leydensi 
asservata, de qua re jam in Vet. Ak. Ófv. 1848, 53 scripsimus. Est Qviscalus versicolor 
ex America septemtrionali, cum cauda Pies europes, a basi abscissa. Rostrum quoque 
(et verisimiliter cranium?) alienum: suspicor Lamprot. nitentis. — Nomina iconi data: 
Sturnus splendens Daud. et Turdus splendidus Vieill. Enc. 658 (n:o 73; nee n:o 50). 


86. Choucador; »patria ignota» — Sturnus ornatus Daud. Tr. 309; —  Lamprot. 
ornata Gray in Brit. Mus. (1847); = Lamprot. ignita Nordm. Bp. Csp. 415; — Juida 
ignita Gray Gen. tab. 80; —  Lamprocolius ignitus Hartl. W. Afr. 116, — ex Africa 
occidentali. 


87. (Vertdoré) »ex Namaqua et Senegambia» — Est Turdus «neus Gm. — Lath. 
67 (ex Driss. II, 313, sp. 54, et Pl. Enl. 220); — Lamprotornis sznea Temm. Man. In- 
troduct. p. LV (typus generis Lamprotornithos, quod vero ipse, in Syst. Av. 1835, male 
ueglexeram.) — Hartl. W. Afr. 115; — Urauges sneus Cab. M. H. 200; — Juida Less.; — 
Dp. Csp. 414. — Avis tantum in Africa occidentali (Senegambia) quzrenda; in meridio- 
nali, ubi alia sp. affinis (L. australis (Sm. Report), L. burchelli Sm. Ill. 47) invenitur, ig- 
nota; neque in terra interjacente cognita. L. V. forte in Africa vidit hanc L. australenr, ex 
Caffraria in terram. Namaquorum vagantem; sed re vera L. sneam, ex Senegalia, pinxit et 
bene descripsit. Przterea specimen hujus sp. ex illius collectione, hodie adhuc in Musso 
Leydensi adest. 


88. SrnÉo, in colonia eapensi vulgaris. — Turdus bicolor Lth. 84 (ex Buff); — 
Spréo! Less. — Bp. Csp. 416. — Notauges bicolor Cab. Mus. Hein. 198. — Obs. Nomen 
Spreo corruptio est nominis bataviei Sturni: Spreuw. L. V. in descr. hujus avis dicit eam, 
a colonis capensibus: »Witgat-spreuw: étourneau a cul blanc», vocari. 


K. Vet. Akad, Handl. B. 2. No 3. 9 


34 C. J. SUNDEVALL, 


89. Nanrnós, in colonia capensi orientali, ad flumen Gamtoo, et in Caffraria meri- 
dionali inventus. — Sturnus auratus Daud. (ex L. V.; non vero Turdus auratus Lth. et 
Daud. = sp. sequens) — Hic non dubie idem videtur ac Turdus nitens Linn. XII 
(ex Briss. II, 311; typus primus gen:s Lamprocolii nostri, Act. Stockh. 1835, 104, tum 
ex specimine capensi cognitus), quod etiam suspicatus est Hartlaub (W. Afr. p. 118). Spe- 
cimen a Brissonio descriptum ex Angola allatum erat, unde nostris temporibus aves raris- 
sime afferuntur. Hartlaub igitur nullum, preter Brissonianum, inde ortum novisse videtur. 
Sed avem in Caffraria non rarum invenit noster Wahlberg, ejusdemque specimen deinde, 
in regione interjacente, Damarensi, occidit, quod hodie in manu habeo. — Specimina caffra 
preterea nominata sunt: L. phoenicopterus, Sw. Two Cent. 360. 


90. (Couigniop), in Senegambia frequens, sed etiam a L. V. »migrans, in terra Na- 
maquorum visus» dieitur; ubi »ab indigenis, sicuti precedens, promiscue Couigniop vel Na- 
birop vocatur». Hoc esse fabulam a L. V. additam, diu credidi, cum avem nemo preter 
eum extra limites Guinezs, vel ultra squatorem, viderit; quse sententia a J. Verreaux 
magnopere confirmata est. Audeo igitur narrationem supra allatam inter fabulas Le V:tii 
numerare, et observem, idem fere semper fieri, cum L. V. patriam veram indicat cum ob- 
servatione: se ipsum avem migrantem in Africa meridionali vidisse; e. gr. ad plerasque 
madagascarienses, ad n:os 95: 1 et 2, pluresq. — Hee sp. est Turdus auratus Gm. — Lath. 
n:o 68 (ex Buffon et Pl. Eul. 540); — Lainprocolius auratus nob. 1835 1 c. — Hartl. W. 
Afr. 117; — Cab. Mus. Hein 199. — L. n:o 2 et 4, Bp. Csp. 415 (nec illius L. auratus). — 
Icon Edwardsii 320, a Linnzo et Linnzanis neglecta, huc referenda est. — Obs. Confusio 
nominum L. auratze et nitentis ab opere Lichtensteini »Verzeichniss. 1823», pag. 18 de- 
rivatur, ubi auctor, plerumque adeuratissimus, lapsu quodam, nomina L. V:tii perverse affert. 


91. NanovnovP; in Namaqua frequens; = Sturnus nabouroup Daud. ex L. V.; — 
Amydrus nabouroup Cab. Mus. Hein. 201; — Lamprot. fulvipennis Swains. Two Cent.; — 
Spreo fulvip. Dp. Csp. 416, — et Hartl. W. Afr. 116. — Coracias caffra Linn. X 
(descr. orig); — XII; — Lath. n:o 8. — (Lamprocolius caffer dicendus). 


92. Cravate friséóe; »ex insulis maris pacificb; — Merops cincinnatus Gm.; — 
M. nove zelandie Lath. 18; — Philemon cine. Vieill. Enc. 613; — Gal. 123; — Pro- 
sthemadera cincinnata Gray Gen. — Pr. novz zeel. Bp. Csp. 391; — Cab. Mus. Hein. 119. — 
Ex nova Zelandia. 


93. PomrE LAMBEAUX; »in Africa meridionali-orientali. Ad urbem tantum migrans», — 


Gracula carunculata Gm. (ex Lath. Gen. Syn); — Sturnus gallinaceus Lath. n:o 7. — 
Dilophus gall. Vieill. N. Dict; —  Acridotheres gall Enc. 691; — Pastor earunc. Wagl. 


Syst. n:o 16. — Dilophus carunc. Bp. Csp. 421; — Cab. Mus. H. 206. 
94. Idem, junior et var. albinus. 


95: 1. (Martin Bráme); »ex India, sed in terra Namaquorum, orientem versus mi- 
grans, a L. V. inventus. — Turdus pagodarum Lth. 20 (ex Sonnerat It. Ind, II, 189); — 
Pastor pag. Wagl. Syst. nio 8; — Hetzrornis pagodarum Gray; — Bp. Csp. 419; — Te- 
menuchus pag. Cab. Mus. Hein. 204. — Tantum in peninsula indica, nec in Africa vivit. 
(De indieatione patrie hujus et sequentis, conf. sub n:o 90). 


OM LE VAILLANTS OISEAUX DAFRIQUE. 35 


95: » (Martin gris de fer); — »die 6 Octobri, prope Bruyntjes-Hoogte .. in parte 
orientali colonie, greges numerosi, occidentem versus migrantes, visi»; ex quibus ipse L. V. 
5 specimina occidisse dicit, pluraque de hae re narrat; — et tamen non dubito hzc omnia 
fabulosa habere. Avis enim est mere indica: Turdus ginginianus Lath. 133 (ex Son- 
nerat); — Pastor griseus Wagl. Syst. n:o 9; — Acridotheres gingin. Dp. Csp. 419. 


96. (Roselin); »Europam et Asiam meridionalem proprie inhabitat, sed a L. V. ad 
24" lat. merid. (i.e. in terra Namaquorum, prope tropieum) visa», »ubi quotannis regulari- 
ter transmigrat»! — Montbeliardum vehementer vituperat, qui credit, hane avem in Gallia, 
migrantem, quotannis apparere, et ipse tamen, eodem loco, fronte proterva, illud men- 
dacium affert! Avis per totam Africam ignota est, nisi forte in maxime septemtrionali 
inveniretur. — Turdus roseus Linn. — Lath. 59; — Pastor roseus Temm. Man. — 
Cab. Mus. Hein. 203; — Bp. Csp. 421. 


97. PIQUE-BoEUF, »in Namaqua et ad Senegal; — Buphaga africana Linn. et omn. — 
Cab. Mus. H. 202; — Bp. Csp. 423. — Obs. Buphagam erythrorhyncham, in Caffraria, 
etiam ad Port Natal, frequentem, non memorat. 


TowE 3: AN X (1802). 


98. GmrvEROU, intra coloniam frequens. — Turdus olivaceus Linn. XII (Briss. II, 
294); — Lath. 88; — Vieil. Ene. 642; — Bp. Csp. 273. 


99. Idem. junior. 


100. VanrÉTÉ DU GmrvEROU; »unieum specimen, ad Sontagrevier (in col. orientali) 
occisum» = TT. obseurus Smith Report 45; et lllustr. 36 (nec T. obsc. Vieill Enc. 654). 


101. Rocan c? et 9; intra coloniam in montibus. — Turdus rupestris Vieill. N. Dict., 
et Enc. 671 (ex L. V.); — T. rupicola Licht. Cat. 1823, 38 (L. V.); — Petrocincla rup. 
Vig.; Bp. Csp. 297; — Monticola rup. Boie, Cab. M. Hein. 7. 


102. Idem, var. et junior. 


103. EsProwNEUR; Taffelberg et montes in colonia, orientem versus. — Turdus ex- 
plorator Vieill. Enc. 658 (ex L. V.); — Petrocinela expl. Bp. Csp. 297. 

104. RECLAMEUR; »in col orientali, usque ad OCaffrariam»; —  Muscicapa bicolor 
Sparrm. Mus. Carlss. 46 (v. supra pag. 9, n:o 46, in revisione M. Carlss); — Bessornis 


voeiferans (Sw.), Cab. Mus. Hein. 8; — Bp. Csp. 301; —  Cossypha reclamator Hartl. 
W. Afr. 16. i 


105. BnuwET; intra coloniam, etiam juxta urbem. — Turdus capensis L. XII (ex 
Briss. II, 259); — Lath. 97 (Brunet, Buff); — Pycnonotus cap. Gray; — Cab. Mus. Hein. 
107; — Ixos, Temm.; Bp. Osp. 266. 


36 C. J. SUNDEVALL, 


106: 1. Bnuwom; »in terra Namaquorum frequens; non vero in colonia inventus». 
(Sed in Caffraria frequens, M. Sthm). — Turd. capensis 6 Lath. (ex Buff. Brunet, variété, 
et Pl Eul 387); — T. nigricans Vieill. Ene. 653; — Pycnonotus nigricans Cab. 1. c. 107. 


106: 2. IMPORTUN; in colonia, orientem versus. — Turdus importunus Vieill. 
Enc. 662 (ex L. V.; —  Andropadus importunus Gr., Cab. Mus. Hein. 112. — Bp. Csp. 
261. — Certe eadem avis sp. que in Caffraria frequenter invenitur; de qua re dubia in 


V. Ak. Ófv. 1850, 100, exposueram. Deinde specimina ex utroque loco obtinui. 


107: 1. (Curouge); »inventus in terra Namaquorum, ubi eum tantum sub «estate 
calida inveniri, dixerunt indigeuz»! — Hzc vero avis, mere indica et circa Bombay fre- 
quens, certe numquam in Africa inventa est, etsi Brisson, indicio falso seductus, hoc cre- 
diderit. Hine vero avis appellata est: Turdus cafer L. XII (ex Briss. II, 257); — Lth. 


99. — Muscicapa hzmorrhousa Gm.; — Lth. 26 (ex Brown Ill); — Pyenonotus hz- 
morrhous Gray Gen. nobisque; — Ixos cafer Dp. Csp. 267 et I. hemorrh. 265; — Bra- 
chypus hem. Mus. Hein. 108. — Icon et descriptio L. V. bene hanc, nec sp. bengalensem 


exhibent. Cabanis l. c. nobiseum negat avem in Africa inventam esse. 


107, 2. (Cudor); »prope flumen »Groote Vis» [ad confinium terra» Caffrorum] a servo 


fideli Klaas occisus»! — Est tamen avis javana: — Turdus aurigaster Vieill. N. Dict. 
et Enc. p. 657; — Pycenonotus Gray Gen.; — Brachypus aurigaster Cab. l. c. 108. — 
»Ixos ehrysorrhzus Temm.» (ubi?) — Bp. Csp. 266, c. falsa cit. Lathami. 


108. MERLE A CALOTTE NOIRE, ad Bruyntjes-Hoogte, in colonia orientali, inventus; — 
Turdus nigricapillus Vieill. Enc. 656 (ex L. V.); — Lioptilus nigrieapillus Mus. Hein. 88; — 


Bp. Csp. 332. 


109. (Cadran); »inventus in terra Namaquorum»! — Est vero avis indica, numquam 
in Africa visa, sed in Bengalia frequens (»rectrieibus utrinque 4 albis»); —  Gracula sau- 


laris Linn. X (ex Edw. 181; Albin 17, 18); — Lath. n:o 9; — Copsychus saularis Bp. 
267; — Mus. Hein. 9. *) 


110. ? Hausse col noir; »eum prsecedente (i. e. in terra Namaquorum) inventa»; — 
avis omnino dubia, hodie ignota, vix autem ex Africa meridionali; verisimiliter compo- 


sita? — »Copsychus pectoralis (Steph.), Le Vaill»: Gray Gen. of B. Appendix, 30 a, lin. 
ultima. — Aliam citationem hujus iconis non inveni ne apud Vieillot quidem. 

111. JaxrnEDIC; »per coloniam capensem vulgaris; — Motacilla caffra Linn. 
Mantissa; — Gmel 997; — Sylvia eaffra Lth. n:o 22; — Turdus phoenicurus Gm. — 
Lath. 23; — Muscie. superciliaris Mus. Carlss. 96; (Videas supra, pag. 14, in expositione 
Museei Carlssoniani, n:o 96). 

112: 1. JABOTEUR; »in regione Houtniqua vulgaris»; — Phyllastrephus capensis 
Sw. W. Afr. — Mus. Hein. 113; — Bp. Csp. 260. — Nomen emendandum: Phyllostrophus 
capensis scribendum. — Etiam in Caffraria inventus. 


*) Obs. sp. altera est Copsychus amoenus Horsf. L. Tr. XIII, ex Java, rectricibus utrinque 3 albis; — sed 


etiam tertia sp. cum his plerumque confunditur: 
Cops. mindanensis, ex insula Luzon (Turd. mind. Gm. — Lath. 95, ex Buff. Merle de Mindanao, 


et Pl. Eul 627, 1) rectricibus ommibus nigris; quem ex insulis Philippinis obtinuimus. 


OM LE VAILLANTS OISEAUX DAFRIQUE. Sn 


112: 2. FLUTEUR; »ab urbe capensi usque ad Caffrariam»; — Sylvia africana Gm. — 
Lath. 32 (ex Briss. III, 390) — Muscicapa afra Gm. — Lath. 15 (orig. — Sphenura 
tibicen Licht. Cat. 43. —  Sphensacus africanus Strickl; Cab. Mus. Hein. 42; — Bp. 
Csp. 279. 

113. Merle roux a collier noir, »de la mer du Sud». = Turdus atricollis Vieill. Enc. 
671; — et hine: »Copsychus? atricolliss Gray Gen. 177. — Hunc esse Turdum nzsvium ex 
California (Bp. Csp. 271) docuit cl. J. Verreaux. 


114. Merle tricolor a longue queue; »patria incerta; sed avis, cum precedente, a cl. 
Woodfort, Londinensi, Parisios missa» — Est Turdus maerourus Gm.; Lath. 100; — 
Copsyehus macr. Mus. Hein. 9; — Kittacincla! macer. Gould Z. Pr. 1836; — Bp. Csp. 
268; — ex Java—Malaeca. Nomen, si adhibendum censetur, Cittocincla macroura scri- 
bendum est. 


115. Cravate blanche, »ex Batavia, Temminckio missa» — Turdus gutturalis 
Lath. Suppl II; — Pachycephala gutt. Vig. et H. — Mus. Hein. 65; — Muscic. pectoralis 
Lath. Suppl II; Bp. Csp. 328; sed nomen hoc, nulla re, nomini T. gutturalis, in eodem 
libro edito hodieque accepto, preferendum est. — Laniarius albicollis Vieill. Enc. 756, ex 
L. V. — Ex Australia. 


116. Merle écaillée, »cum precedente advenit»; — Meliphaga phry gia Lewin, ex Au- 
stralia; —. Cab. Mus. Hein. 119; — Bp. Csp. 391. — Turdus squameus Vieil. Enc. 658 


(ex L. V.). 


117. ? Merle jaune hupé, »ex insulis maris pacifici; in coll. cl. Ray de Breukeler- 


waard»; — avis hodie ignota et verisimiliter composita, = Turdus melanicterus Vieill. Enc. 
662, — indeque »Copsychus? mel» Gray Gen. — Prseterea mihi ignotus. Hanc vero fuisse 


avem compositam suadet, non minus habitus insolitus, quam citatio collectionis ubi aderat, 
in qua plures aves compositas descripserat auctor noster (e. gr. n:o 55). Hanc etiam sen- 
tentiam probavit J. Verreaux. 

118. GmrivEgTIN; »in colonia orientali; egregie canorus» — Sylvia leucophrys Vieill. 
Enc. 119 (ex L. V.) — Thamnobia leucophrys Cab. Mus. Hein. 40, nota n:o 2 et 3 (no- 
bisque) — Erythropygia pectoralis Sm. Report 46 et Ill. 49. 


119. ?Col d'or; Houtniqua. Sp. dubia, a nemine preter L. V. descripta. — Sylvia 
auraticollis Vieill. Enc. 438; — Ixos aurigularis Voigt. hegne An. — Turdus auraticollis 
Bp. Osp. 302 (omnes ex L. V.) — Hxec avis, hodie ignota, mihi videretur Cossypha caffra 


(supra n:o 111), descripta ex pictura minus bona, quam L. V. ab alio quodam peregrino- 
tore acceperat? 


120. ComrPHÉE, »ex parte orientali colonie»; »optimus Afriez; cantor  L. V. — 
"Sylvia coripheus Vieillo Lesson Tr. 419 (ex L. V.; —- Drymoica coriph. Bp. Csp. 
282; — Thamnobia coryphzus Cab. Mus. Hein. 40 (lapsu calami »coryphza») — Etiam 
in Caffraria obvia. 


121:1. ? Caqueteuse; Houtniqua; = Sylvia babecula Vieill. Enc. n:o 62 (ex L. V.); — 
Bp. Csp. 286. — Avis nobis ignota; qvam vero existere non dubitamus. 


38 €. J. SUNDEVALL, 


121: 2. IsABELLE; Houtniqua; — Sylvia bsticata Vieill. Ene. n:o 123; — Calamo- 
herpe Bp. Csp. 286. — Cettia beticata nob. ex Caffraria, non procul a Port Natal, a Wahl- 
bergio inventa. 


122. ? Pavaneur; Houtniqua et ad Lagoa bay. — Sylvia brachyptera Vieill. N. Dict. — 
Ene. 460 (ex L. V.; -- Bradypterus platyurus Sw. Classif. 241 (an ex specimine cog- 
nito?); — Brad. brachypterus Cab. Mus. Hein. 43. — Avis mihi adhuc non rite cognita, 
etsi 4 sp. hujus generis ex Africa meridionali habeo. Illa, quam olim sp. L.V:tii credidi, 
ad Portum Natal inventa est (cf Vet. Ak. Ófv. 1850, 103, sub n:o 27); dus vero, non 
proeul a Lagoa bay (ubi suam invenerat L. V.), evidenter differunt. — Obs. Bradypterus 
brevirostris 1 c. (fv. 1850, 103) descriptus, forte est junior Catrisci apicalis Cab. Mus. 
Hein. 43, in nota, vel saltem sp. affinis. Catriscus a Brady ptero non differt, nisi rostro 
breviore et crassiore, paullum tumido. 


123. PLASTRON NOIR; »in Caffraria et Namaqua minore majoreque»; — Fig. 1 o? = Mo- 
tacila thoracica Sh. Nat. Misc; —  Apalis thoracica Sw. Zool. Ill. N. Ser. — (Genus in 
Sw. Classif. rejectum et species ibi non inventa); — Drymoica thoracica Gray Gen.; — 


Bp. Csp. 282. 

Obs. Fig. 2, Femina dicta, est alia sp. forte Drym. pectoralis vel flavieans, vel 
omnino ficta; nam Apalis thoracica c? et 9 pictura similes sunt. Specimina ex Caffraria et 
colonia capensi, sexu, inspectione genitalium, definita habemus. 


124. RoussETÉTE; »Namaqua, Camdebo, Caffraria». — Sylvia fulvicapilla Vieill. Enc. 
n:o 162 (ex L. V.); — Drymoeca fulvicapilla Bp. Csp. 282, — nobisque. 


125. OrivEnT; »ad Pampoen-kraal in Houtniqua» — Sylvia brachyura Vieill. Enc. 
n:o 142 (ex L. V.) —  Eremomela flaviventris Sundev. Ófv. 1850, 102 (ex Caffraria; 
propter malam descriptionem L.V:tii, distincta sp. habita); — Eremomela brachyura di- 
cenda. Hodie specimina, non procul a loco, ubi avem invenerat L. V., a Victorin occisa, 
habemus. 


126. GRIGNET; »in eolonia ad orientem»; — Sylvia subesrulea Vieill. N. Dict.; — 
Enc. n:o 100 (ex L. V.); — Sylvia erythropygia Licht. Cat. 1842; — Parisoma rufiventris 
Sw. Classif. 247 (ex L. V.); —  Parisoma subezruleum Gray Gen. — Bp. Casp. 259; — 
(Thamnobia subezrulea nob.). 


127. CrrRiN; Namaqua; — Sylvia flavieans Vieill. Ene. n:o 69; — S. limonella Licht. 
Cat. 1842. — (Vix Sylvia subflava (Gm.) Lath. 102; — Dryinoica subflava Gray Gen. — 
Bp. Osp. 282). — Drym. flavicans nob. 


128. ? Double sourcil; xin campis Karow, intra coloniam». — Sylvia diophrys Vieill. 
Enc. n:o 69 (ex L. V); — Drym. diophrys Gray Gen.; — Bp. Csp. 282 (c. cit. »Shaw 
Nat. Mise. 973». — Avis vix post L. V. visa mihique dubia. Etiam clmo J. Verreaux 


ignota; ulterius in regione citata qu:erenda. 


129. Dicitur femina sequentis (n:o 130) cum nido. — De nido ipse nihil com- 
pertus sum; sed femina sequentis similis est marito; hzc igitur icon videtur alia sp. vel 
plane ficta. 


OM LE VAILLANTS OISEAUX DAFRIQUE. 39 


130: 1. CAPOCIER mále; »ad urbem, ad Saldanha bay et in tota colonia frequens»; — 
Sylvia macroura (Gm.) Lath. n:o 140 (Pl. Enl. 752, 2 et Duff) —  Drymoica capensis 
Smith. Ill. 76. — Drymoeca macroura Cab. Mus. Hein. 43; — Bp. Csp. 282. 


130: ». Queue gazée; »ex Java, Temminckio missa» — Est Stipiturus malachurus 
(Lth.) — Less. Tr. 414; — Bp. Csp. 219; — Cab. Mus. Hein. 42; — ex Australia, circa 
Sidney vulgaris. 


131. Prwc-PiNC; intra coloniam capensem frequens. — Sylvia textrix Vieill. Enc. 
152; — Hemipteryx (typus gen:s) Sw. Classif. 242; — Drymoica textrix Smith Ill. 74; — 
Hemipteryx textrix Mus. Hein. 44; — Bp. Csp. 280. — Obs. Nidum, a L. V. in hae ta- 
bula delineatum, et huie avi attributum, non esse hujus, sed ZEgithali minuti (infra n:o 134), 
in V. A. Ófv. 1850, 106—7, ostendimus. J. Verreaux hane correctionem, propria expe- 
rientia ductus, affirmat. 


132. TocHreric; in colonia frequens, Wit-oog [albi-oculus] dietus. —  Zosterops ca- 
pensis V. Ak. Ofv. 1850, 102. — Plerumque Z. madagascariensis appellata; — sic. Mus. H. 115. 


133. (Figuier acutipennes) c? et 9; »circa flumen magnum [i. e. Gariep] inventa». — 
Deinde ibi non visa. Icon vero, ut descriptio, non dubie exhibent avem Synallaxinam 
ex America meridionali, que forma in Africa et in tota orbe antiqua non invenitur; forte 
Sphenura mentalis Licht. vel sp. affinis. Forte ex pictura, ab alio quodam facta, de- 
scripta? — Nominata est: Sylvia oxyura, Vieill Enc. n:o 32. 


134. BECQuE FLEUR o? (9 false descripta); »in colonie parte occidentali et Namaqua». 


— Sylvia minuta Sh. (ex L. V.); —  Drymoica minuta Gray Gen. 163; — Egithalus 
smithii Jardine, et Vet. Ak. Ofv. 1850. 106; — Eg. minutus ibid. 107; — Anthoscopus 
minutus Mus. Hein. 89. — Femina, ut l c. docuimus, pictura similis est mari. A Le V. 


pietura frontis nigra, albovaria, carere dicitur. De nido hujus avis, conf. supra, n:o 131. 


135. CnownEO; »ad Elephant revier, ab urbe capensi septemtriones versus» — (Conf. 
ea que in Vet. Ak. Ófv. 1850, 128 de hae et de sp. affini diximus). —- Dicsum rufescens 
Vieill. Ene. 609; — Sylvietta crombec Lafr. Rev. Zool. 1839, 258. — Troglodytes micrurus 
Rüpp. N. Wirb. tab. 41? (Oligura mier. Rüpp. Syst. Ub. 56); — O. rufescens Mus. Hein. 
44. — Nomen autem genericum »Sylvietta», prius datum, corrigendum et huie generi 
reservandum videtur. Avis igitur Sylviella rufescens dicenda. Nomen Oligura Hodgs. 
melius forte avibus asiaticis, plerumque »Tesia» dictis, tribuendum. — Icon L.V:tii peecat 
rostro nimis longo et curvato. 

Obs. nomen »Oligura meridionalis, in Dp. Csp. 237 allatum, delendum est, utpote 
olim in literis nostris, ad Temminckium missis, avi tum dubi: datum. In iisdem literis 
scripsimus »O. brachyuram (Lafr. ex Sennaar nobis allatam», esse; ex quo non dubito, 
nomen, eodem loco expositum, »O. braehyptera Lafr., ex Sennaar, lapsu calami facto, 


derivari. 
136. Piguier rouge à ailes noires; ex Amboina. — Videtur = Diezum cruentum 
Horsf. (nee Linn.; —  Neetarinia rubrocana Temm. Col 108: 2, 3, ex Java; — Diezum 


flammeum (Sparrm.) nobis, supra pag. 14, n:o 98. 


40 C. J. SUNDEVALL, 


137. MESANGE NOIRE & 9; in colonia orientali et Caffraria. — Parus niger Vieill. 
Enc. 508 (ex L. V), nobisque. — Pentheres niger Cab. Mus. Hein. 92. — Melaniparus 
niger Bp. Csp. 228. 


138. MESANGE GRISETTE; ex Camdebo. —  Parus afer Gm.; Lath. n:o 7 (male de- 
scriptus, Lath. Gen. Syn. II, 539, in coll Burkii; — P. cinerascens Vieill Enc. 507; — 
Mus. Hein. 92; — Bp. Csp. 229. 


139: 1. Mrs. BRUNE a poitrine noire (Fig. inferior, lapsu signata 2); intra coloniam, 
etiam prope urbem; — Parus fuscus Vieil. Enc. 505 (ex L. V.) — Bp. et Cab. locis 
ad prec. citatis. 


139: ». Mes. grise à joues blanches (Fig. superior) Java; Coll Temminckii — 
Parus cinereus Vieill Enc. 506; — Cab. l. c. — Bp. l. c. 


140. Capnéigre, ex Ceylon. — Pyenonotus atricapillus Blyth (ex: /Egithina quadri- 
color Vieill. N. Diet. = Sylvia n:o 206 atricapilla! Ene. 481) nobisque. — Parisoma mo- 
naeus Bp. Csp. 259, — et »Brachypus gularis Gould» Bp. Csp. 264. — (An idem in Gray 
et Hardw. Ind. Ill. II, 35 fig. 1, cum crista apposita, exhiberetur? — Cf. etiam »Pyen. ni- 
gricapillus Drapiez», Kelaart Prodr. Fn. Ceylan.). 


141. Quadricolor c? 9; Ceylon. — Sylvia zeylonica Gm.; Lth. 91 (Brown Ill. 15, ex 
Ceylon); —  Vieill. Enc. 481 QuEgithine Quadricolore» typus gens /Egithinz Vieill. 
Analyse); — [ora zeyloniea Cab. Mus. Hein. 76; — JEgithina zeylonica nobis. — 
Obs. Varietas bengalensis est: Motacilla tiphia Linn. X (ex Edw. 79); — Iora tiphia Cab. 
L e. — Nomen vero javanicum: lora Horsf, in nomenclatura zoologica male admittitur. 


142. TourrnEC c? 9; »ex Africa meridionali-orientali et Senegalia» — Muscipeta per- 
spicillata Sw. W. Afr. II, 60 (ex Afr. merid.; illi non ex Afr. occid. cognita) — Speci- 
mina primum descripta, dieta sunt: Muscicapa cristata Gm.; Lath. n:o 9 (ex Briss. II, 422; 
M. senegalensis cristata, »ab Adansonio allata»; — Tchitrea cristata Hartl. W. Afr. 89, 
(dubium tamen videtur an specimina recentius allata noverit?) — Ipse specimina multa, ex 
Caffraria a Wahlbergio et ex Lagoa bay a Vietorinio allata, habeo; specimina vero ex 
Africa occidentali non vidi. Nescio equidem, an alia preter Drissoniana, inde cognita sint. 
Suspicarl sane posset, avem ibi non inveniri, sed specimina citata, errore quodam, senega- 
lensia judieata fuisse; quz res ulteriore illustratione eget. 

143. Ejusdem nidus. 


144. "T'ehitree-bé, ex India et Ceylonia; var. rufa, 


145. eadem » » var. alba, 
146. eadem » » var. intermedia. He varietates simul sunt 
Muscicapa paradisi Linn. XII (ex Briss Edw. etc.); — Lath. n:o 54; — Sundev. Aves 


ex Caleutta (Physiogr. Tidskr. Lund 1837, et Ann. of Nat. Hist. 1846) n:o 11; — Musci- 
peta (typus generis) Cuv. R. An. 1817, I, 344; — Muscipeta paradisi Bp. Csp. 325 (et 
M. eristata, ibid. pars); — Tchitrea, Less. Traité (typus gen:s); — Terpsiphone Glog. (pro 
Muscipeta); — Terps. paradisi Cab. Mus. Hein. 58. 
Obs. Descriptionem gen:ss Muscipetz Cuv. l c. attente perlegenti, clarum erit, 
M. paradisi proprium esse typum hujus generis, etsi non prima enumeretur, et Todum 
regium 


OM LE VAILLANTS OISEAUX DAFRIQUE. 41 


regium auct. cum hoc typo consociatum, sed, ob magnificentiam criste, primum exposi- 
tum esse. Nomen vero Muscipetze (jam ante, anno 1815, teste Gray, Catalogue, a Kochio, 
pro Calamodyta adhibitum), si h. l. servandum non videtur, substituendum est: Terpsi- 
phone, Gloger, Fror. Not. 1827: XVI, 278; nomen sine typo et definitione, tantum ut 
locum »Muscipet: Cuv. impleat, propositum. | Omittendum vero est nomen barbarum 
Tchitrea Less. 


147. (Schet roux), »ex Madagasearia et Bourbon, sed etiam a L. V. ipso, in Caf- 


fraria meridionali inventa» dicitur. Quod vero inter fabulas numerandum est. — Musci- 
peta rufa Sw. W. Afr. IL, 60 (ex L. V); -— Musc. mutata £, Lath. n:o 55 (ex Briss. II, 
424, ubi etiam hausit Buffon, et Pl. Enl. 248, 1). — M. holosericea Temm. Index ad 


Pl Col — Bp. Csp. 325. — Certe non ex Africa. 


148. (Schet noir); a L. V. ipso vin Caffraria inventa» dicitur. Est vero, sicuti prze- 
cedens, Avis madagascariensis, vel forte Mascarena, = muscicapa mutata L. XII (con- 
fusa cum priori; indeque citatio nominis Brissoniani prioris, sed descriptio hujus, ex Briss. 


II, 430, a Linnzo afferuntur); —  Lath. n:o 55 (c. cit. Buff. et Pl. Enl 248, 2; que 
deser. et icon etiam ex Driss. desumt2e videntur); — Bp. Csp. 325; — Muscipeta bi- 


color Sw. l. c. 


149. (!Nebuleux); in terrà Namaquorum, »prope flumen »Grote Vishrevier» a L. V. 
ipso inventa dicitur. Nidus moresque describuntur. — Est vero avis arte composita, 
quod jam indicavit Hartlaub, Isis 1846, 186. Specimen L.V:tii, adhue in muszo Leydensi 
asservatum, nobis monstravit cl. Schlegel. Est vero Fluvicola bicolor ex America meri- 
dionali, eum dorso alieno, albido, arte apposito, additisque rectricibus 2 longis Vidus se- 
ren;z. — Hoe monstrum olim ex opere L.V:tii appellatum est: Sylvia nebulosa Vieill. Enc. 
n:o 135; — Muscipeta fluvicola Swains. W. Afr. II, 60. 


150. (!Cordon noir); »prope tropicum Capricorni, a L. V. ipso» inventa dicitur; 
i e. In parte septemítrionali terre Namaquorum, ubi L. V. sine dubio credidit, neminem 
post se ipsum intraturum fore, sed ubi illum ipsum fuisse, nos dubia qusedam fovere au- 
demus. Avis mihi, omnibusque quos interrogavi, ignota; spero autem non errare, si, in 
icone, Muscicapam atricapillam, in Europa vulgarem, agnoscere credo, eui apposite sunt 


fascia pectoralis nigra et penne caudales 2 longissimze, alienz. — Interea icon LeV:tii 
nominata est: Sylvia melanoleuca Vieill Enc. n:o 72; — Muscip. pectoralis Sw. 1. nuper 
citato. 


ToME 4; 1805. 


151. GonEMOUCHE MANTELÉE; Houtniqua, Caffraria; — Muscieapa cyanomelas Vieill. 
Enc. 815; —  Philentoma cyanom. Bp. Csp. 324; —  Trochocercus cyanom. Cab. Mus. 
Hein. 58. 


K. Vet. Akad. Handl. B. 2. No 8 6 


42 C. J. SUNDEVALL, 


152. (Gobem. à lunettes); »Gamtoo» in colonia orientali. Sed, etsi minus bene picta, 
non dubito, hane esse avem javanam: — Rhipidura javanica (Sparrm.); — Conf. Cab. Mus. 
Hein. 57: Leucocerca jav. —  Platyrhynchus perspicillatus Vieill. Enc. 858 (ex L. V.) — 
Fig. 2, 9, plane ficta videtur. 


153. (Azur a calotte); »Caffraria» Est avis indica minimeque africana; Muscicapa 
cerulea Gm.; Lath. 36; — Hypothymis cerulea Boie; — Mus. Hein. 56. — In Bp. Osp. 
p. 320 confusa cum avi javana, ibid. n:o 6; dein p. 321 nomine recentiore: M. manadensis, 
inter Myiagras numerata. 


154. Micxanp; Caffraria, Namaqua. — Muscicapa scita Vieill. Ene. 815 (ex L. V.); — 
»Platystira longipis» Sw. Flyc. t. 28. — Stenostira scita Dp. Csp. 316. 


155. Oranor; India, Ceylon. —  Pericrocotus peregrinus Boie; — Cab. Mus. Hein. 
59. — Conf. supra pag. 9 n:o 48. 


156. Oxpuré; Houtniqua, Caffraria. — Muscicapa fuscula Sundev. Ófv. 1850, 105; — 
Citata sub M. undulata ex ins. Mauritio, Vieill. Enc. 813; — Alseonax undulata Cab. Mus. 
Hein. 52. — Vera M. undulata Gm.; Lath. 19 (ex Duff), mihi ignota. 


157. ErorrLÉ & 9; in colonia orientali; — Musc. stellata Vieill. Enc. 811 (ex L. V.); — 
Pogonocichla stellata Cab. Orn. Not. 1847, p. 314; — Mus. Hein. 2; — Bp. Csp. 500. — 
Pog. margaritata Sund. Ófv. 1850, 104; ex Caffraria; quam ego, descriptione mala L.V:tii 
in errorem inductus, sp. distinctam credidi. Specimina deinde ex colonia capensi accepi 
et simillima caffris inveni. 


158. (Azourou); »Namaqua», cum historia de vite ratione, nido, ovis, junioribus. — 
Avis mihi paullum dubia; post L. V. in Africa non inventa. Muse. azurea Vieill. Enc. 
807, n:o 7 (ex L. V.. — Habitu minus avem africanam, quam javanam refert; nec mul- 
tum a sp. gens Eumyiw Cab. differre videretur; est vero Sialia wilsoni ex. Amer. sept. 


159. (Capuchon blanc) o? 9; apud Huswanas, »prope tropieum capricorni, inventa»; — 
nil vero aliud est nisi Todus leucophalus (o et T. plumbeus (9) Pall.; — Lath. n:o 6 
et 8; —  Muscic. leuc. Pr. Max Beytr. III, 812; —  Arundinicola leuc. Lafr. dOrb. — 
Bp. Csp. 194; — ex America meridionali. — (Platystire sp. habetur: Sw. Flyc. 188; — 
Plat. monacha Gray Gen. 257). 


160. Molenar c? 9$; »in colonia meridionali, à Duyvenhoe ad confinium terre Hout- 
niqua»; i. e. fere in provincia hodierna Zwellendam; nee alibi a L. V. visa dicitur. Deinde 
a nemine inventa est avis, qualis a L. V. describitur: gula maris nigra. L. V. vero nullo 
verbo memorat avem similem, per totam coloniam et in Caffraria frequentem, cui nomen est: 
Muscicapa capensis Linn. XII (ex Briss. II, 372); — Musc. torquata 6 Lath. 3; — Saxi- 
cola thoracica Licht. Cat. 32; —  Platystira capensis Gray Gen.; — Cab. Mus. Hein. 59. 
Rite igitur eadem a Cabanisio l c. habetur, lapsu quodam, a L. V. male picta et de- 
scripta. — Icon et deser. L.V:tii = Musc. pistrinaria Vieill. Enc. 816. — Cf. Bp. Csp. p. 322: 
Platystira n:o 2 et 6. 


161. Pnmrr; »Namaqua et Caffraria»; — Muscicapa pririt Vieill Enc. 819 (ex 
L. V); — Platystira pririt Bp. Csp. 322; — Mus. Hein. 59. 


OM LE VAILLANTS OISEAUX DAFRIQUE. 43 


162. ECHENILLER GRIS c^, intra coloniam ad orientem; — Campephaga cana Vieill. 
N. Dict. — Enc. 857 (ex L. V.); — Ceblepyris cesia Licht. Cat. 51; — Cab. Mus. Hein. 
62. — Bp. Csp. 353. 


163. Ejusdem femina. 


164. EcHENILLEUR JAUNE; (locum non memorat L. V.) —  Cebl flava Vieill. Enc. 
857. Est femina vel junior sequentis, quod L. V. non observaverat, quod vero specimi- 
nibus multis a Wahlbergio, ex Caffraria, nobis allatis sexuque determinatis, omni dubio 
caret. Conf. mox infra. 


165. EcnHEN. Norm; »in silvis colonie ad orientem, presertim ad Gamtoo»; — Cam- 
pephaga nigra Vieill Enc. 858 c; — Bp. Osp. 353; — Cab. Mus. Hein. 61 & 9. — Obs. 
L. V. false dicit »feminam esse similem mari, sed minorem, colore paullo fusciore» quod 
plures errores induxit. Cf. precedentem: 164. 


166. (Drongo); »in Caffraria frequens» a L. V. inventus dicitur, cum multis de vite 


ratione. Est vero avis madagascariensis, — Lanius forficatus L. XII (ex Brisson II, 
188, e Madagascar); — Lath. n:o 1; — Dierurus cristatus Vieill. Ene. 753; — Bp. Csp. 
352. — Obs. specimina antiquiora interdum composita esse a sp. quadam vulgari cum 


crista apposita. Unum in museo Stockholmiensi, e collectione Paykulliana restat, veri- 
similiter olim Parisis emtum, a sp. vulgari bengalensi confectum; aliud vero, genuinum, 
recentius acquisivimus. 


167. DRONGEAR; vin colonia orientali et in Caffraria» — Dicrurus musicus Vieill. 
Enc. 75 (ex L. V); — Cab. Mus. Hein. 111; — Bp. Csp. 352. Hune nos quoque ex co- 
lonia capensi ad orientem habemus. 


168. Ejusdem nidus. 


169. (!Drongo a moustaches); Caffraria; cum longa historia. Est avis-composita 
e sp. paullo majore (vel forte precedente) cum vibrissis appositis et vi erectis; quod jam 
indicavit J. Verreaux in Hartl. W. Afr. 101, sub n:o 307. 


170. Drongri, ex »Ceylon»; sed indicationes patri: hujus et sequentis permutatz vi- 
dentur; hzc enim nobis apparet = Dicr. cineraceus (Horsf) Cab. Mus. H. 111, — Bp. Osp. 
352, — in Java vulgaris. — Icon L.V:tii = D. leucopheus Vieill Ene. 752. 


171. Drongri a ventre blanc, »ex Java» (sed verisimiliter ex Ceylon. Cf. przeced.); — 
Dierurus leucogaster Vieill l.c. — Sp. ine. Dp. Csp. 351, lin. ult. — Forte idem ac sp. a 
Dp. sub D. leucophzo (p. 352 n:o 9) citata. 


172. Drongo Fingah; »Bengalia». — Lanius cwrulescens Linn. X (ex Edw. 56); 
Lath. 3; — Dier. ezerulescens Bp. Csp. 351. — Sp. mihi ignota, sed nulla est ratio eam 
dubiam habendi, nisi forte junior alius speciei esset? 


173. Drongup; »ex India» — Dicrurus lophorhinus Vieill. Enc. 752 (ex L. V.). — 
Mihi videtur sp. in Bengalia vulgaris, cui plumze frontis majores et curvatz, vel a pictore, 
vel a prz;paratore, apposite sint. Idem diximus in deser. Avium ex Calcutta n:o 9 (Phys 


44 C. J. SUNDEVALL, 


Tidskr. 1837 et Ann. Nat. Hist. 1846) ubi avis Ed. balicassius dicitur. Conf. sp. sequen- 
tem, simillimam. 


174. Drongolon. Patria non indicata, sed inter »sp. exoticas» enumeratus. — Dier. 
macrocercus Vieil. Ene. 753 (ex L. V.); — Musc. biloba Licht. Cat. p. 52, cum cit. L. V. 
174; — Dicr. bilobus Cab. Mus. Hein. 111 (»ex Java» Conf. notam h.l. allatam). »Rec- 
trices apicem versus angustatz» (Licht. avem javanam a bengalensi distinguere videntur. 


175. Drongo a raquettes; »ex Malabaria, a Sonneratio allatus». = Lan. malabaricus 
Gm. — Lath. n:o 2 (ex Sonnerat); — Dicrurus malab. Vieill. l.c. — Edolius mal. Cuv. — 
Bp. Csp. 351; — Dissemurus malab. Cab. Mus. Hein. 112, in nota. 


176. Drongo bronzé; »Bengalia» — Dicrurus seus Vieill Enc. 752; — Sundev. 
Calcutta, loco nuper citato, n:o 10; — Chaptia znea Hodgs. — Bp. Csp. 350. 


177. LAVANDIERE BRUNE; in colonia et circa urbem capensem. — Motacilla capensis 
L. XII (Briss. III, 476); — Lath. n:o 10. et omn. 


178. AcurwP ou Lav. pie; tantum in Namaqua, non intra coloniam. — Motacilla 
vidua, var. major (ex Caffraria) Sundev. Ófv. 1850, 128. — Mot. vaillantii Cab. Mus. Hein. 
13. — Habetur Mot. capensis adulta Licht. Cat. 35, at certe non, utpote non simul intra 


coloniam habitantes. Ambe vero cirea Port Natal inveniuntur. 


179. (Lavandiére variée); »in Caffraria»; »pedes breviores habet arboresque insidet». — 
Est avis indica, certe non in Africa inventa: — Motacilla variegata Vieill. Enc. 408 (ex 
L. V.); — Nemoricola indica Bp. Csp. 251. 


180. TnaAQuET PárnE; in colonia et circa urbem frequens. — Muscicapa torquata 

? 
Linn. XII (Briss. II, 379; ex Cap); — Lath. Musc. n:o 3; — Saxicola rubicola var. ca- 
pensis Vieill. Enc. 491; — Sax. pastor Voigt. hegne An. (ex L. V.) — Praticola sibilla 


Cab. Mus: Hein. 10; — Bp. 304. — Sed observandum est: Mot. sibilla Linn. XII (ex 
Driss. III, 439); Lth. Sylvia 50; ex Madagasearia dicitur. Nescio an differat; sed interea, 
dum probetur eandem esse, sp. capensis tutius dicenda est: Praticola torquata (Linn.). 


181. TRAQUET IMITATEUR; »prope urbem et ubique frequens; bene canit» — Sylvia 
hottentotta (Gm.); Lath. 82 (Grand Motteux Buff); — S. pileata (Gm.); Lath. 84 (Descr. 
orig. in Lath. Gen. Syn.); — Saxie. pileata Licht. Cat. 32; — Typus gen:ss Campicolee Sw. 
Z. Journ. 1827; quod in Sw. Classif. improbatur. —  Campic. pileata Mus. Hein. 10; — 
Dp. Csp. 204. — (Non male Sax. hottentotta dicenda). 

182. Eadem, junior. 

183. TRAQUET FAMILIER; »Cap, Namaqua»; — Sylvia sperata (Gm.) Lth. 51 (ex Buff. 
Traq. du Cap de B. E.); — Vieill Enc. 489 (Lth. et L. V.); — Sax. familiaris Steph.; — 
Voigt. R. A. (ex L. V); — Smith Ill; enum. sub n:o 28; — Saxic. n:o 9 et 25 Bp. Csp. 
303. — Luscinia (Ruticilla) sperata nob.*) — Erythropygia galtoni Strickl., Andersson, 


”) Alia sp. affinis, Lusce. sinuata nob. cirea urbem capensem invenitur, eui Remex 2:da, sinu pogonii interni 
profundo, apice angustata est. Qui character etiam in pullulo nuper plumato apparet. 


OM LE VAILLANTS OISEAUX DAFRIQUE. 45 


Contrib. 1852, ex reg. Damara, vix distincta haberi potest. Est enim levis varietas, colo- 
ribus in climate sicco paullo letioribus factis. 


184: 1. TnacrRac. »In Houtniqua frequens; frutices plerumque insidens». — Sylvia 
cinerea Vieill. Enc. n:o 243 (ex L. V.); — Saxic. levaillantii Smith Ill, Enum. sub n:o 28. — 
Dromolea cinerea Bp. Csp. 302. 


184: ». TRAQUET MONTAGNARD; in rupibus terre Namaquorum. — Sylvia monticola 
Vieill. Enc. 233 (ex L. V.); — Bp. Osp. 302; — Cab. M. H. 9. 


185. Eadem juvenilis et intermedia. 


186. TRAQUET FOURMILIER c^; in colonia orientali et Caffraria. — Sylvia formicivora 
Vieill. Ene. n:o 210 (ex L. V.); — Saxicola leucoptera Sw. Two Cent. 292; — Myrmeco- 
cichla formicivora Cab. M. Hein. 8; — Bp. Csp. 302. 


187. Ejusdem femina. 


188: fig. 1, inf. (Traquet a cul roux); »ex Bengalia et a L. V. ipso apud Caffros in- 
venta» — Sylvia rufiventris Vieill. Enc. (ex L. V.); — Ruticilla rufiventris Cab. Mus. Hein. 
40, nota: avis mere indica. 


188: fig. 2, superior (Traquet à queue striée); ut przc. »ex Dengalia, et a L. V. in 
Caffraria inventa» dicitur; nidus insuper, ova et vox describuntur! Est vero avis Javana 
certe non in Africa inventa: — Mot. fulicata L. XII (ex Briss); — Sylvia ful. Lth. n:o 
53; — 'Thamnobia fulicata Cab. M. Hein. 40. 


189. (Traq. commandeur); »in terra Namaq. usque ad 28? lat. (i. e. usque ad fl. Gariep) 
a L. V. inventa»; »sed etiam ex Malimbe allata» — Specimen unicum mihi, ut Hartlaubio, 
cognitum, in museo Leydensi asservatum, jam a L. V. (»dans le Cabinet de M:r Temminck») 
memoratum, ex Malimbe a Perreinio allatum erat; hane vero avem apud Namaquas inve- 
nir, tuto inter fabulas rejici potest. — Sylvia nigra Vieil. Enc. n:o 226 (ex L. V.; 
sed descr. cum sequentis confusa); —  Myrmecocichla nigra Cab. M. Hein. 8, nota; — 


Bp. Csp. 502. 


190. ? Traq. coureur. »In campis apricis Afriez: meridionalis; plerumque currens; 


mira calliditate venatorem decipiens». — Avis mihi ignota et dubia, utpote a nemine post 
L. V. inventa videatur. —  Nominata est: Sylvia cursoria Vieill. Enc. n:o 244; — Sax. 
eurs. Smith Ill. enum. sub n:o 28; et — Gray, Gen. (ex L. V.. — Nullibi vero specimina 


hujus avis inveni. llla quz, in Cab. Mus. Hein. 9, Droimole:s cursori& nomine appellan- 
tur mihi sunt ignota, sed signum ?, ad citationem LeV:tii positum, ostendit ea differre, et 
illa in M. Berolinensi, longe ab icone Levaillantii differunt. Hee vero icon colore similis 
est Sax. leucur: adultz (pileo albo) in Nubia et Sennaria vulgaris. H:ec igitur avis inte- 
rea inter dubias relinquenda est, ut melius innotescat. 


191. (Tracal); Namaqua, sestate, migratoria. Nidus et ova, ibi inventa, moresque 
describuntur. Tamen avis maxime dubia et potius fabulosa mihi videtur.  Appellata est 
Alauda nigra Steph. (ex L. V.); — hine Melanocorypha nigra Gray Gen. — Al. tracal 
Voigt Cuviers Thierr. (ex L. V.). — Dubia, citata in Cuv. R. An. 1817, 378 nota. — 


46 C. J. SUNDEVALL, 


Esse Alaudam tartaricam Pall, ex Tartaria, minimeque. ex Africa, credunt Bonaparte, Csp. 
242, et Cabanis, M. Hein. 124, signo tamen? apposito. — Eandem sententiam definitius 
professus est J. Verreaux. — Mihi non dubium videtur, avem ex specimine asiatico pictam 
et descriptam esse. Pedes quidem, in icone, ungue postico curvato differre viderentur; sed 
in descriptione unguis rectus expressis verbis describitur. L. V. forte in Africa viderat 
Al. nigricantem nostram, Ófv. 1850, 99, qua tamen pedibus multo altioribus, gastrzo albo 
et cet. ab icone et descriptione L.V:tii longe differt. 


192. Smrr; intra coloniam capensem. —  Alauda africana Lath. (Sirli Buff. et 
Pl Enl 712); — Certhilauda afr. Sw. — Bp. Csp. 246; — Chersomanes afr. Mus. Hein. 
126 nota. 


193. ArovETTE A GROS BEC; in colonia, etiam circa urbem frequens. —  Alauda 
crassirostris Vieill. Enc. 323 (ex L. V.); — Megalophonus crassir. Bp. Csp. 243; -— AL 
magnirostris Voigt. Cuv. 


194. Ar. BATELEUSE; in campis aridis colonie capensis. —- Alauda apiata Vieill. 
Ene. 321 (ex L. V.) — Al. prestigiatrix Voigt Cuv. — Brachonyx (Sw.) apiata Smith 
Ill. 110, 1. — Megalophonus (typus generis) Gray List 1841, 62; — M. apiata Dp. Csp. 244. 


195. ALoUETTE SENTINELLE; Cap, frequens, et usque in Caffrariam. —  Alauda ca- 
pensis L. XII (Briss. III, 364); — Lth. n:o 20 (Pl. Enl. 504, 2). — Macronyx (Sw.) ca- 
pensis Bp. Csp. 247; — Cab. M. Hein. 15. 


196. Femina precedentis. 


197. Ar. A DOS ROUX; intra fines coloniw frequens. — Alauda pyrrhonota Vieill. 
Enc. 322 (ex L. V.; non vero A. pyrrhonota Smith Ill 110, de qua conf  Sundev. Ofv. 
1850, 100). — Al. codea Sm. Ill. 87; — Al. albescens Lafr. R. Z. 1839. 


198. ? Al a calotte rousse; in desertis terre. Namaquorum. — Sp. mihi ignota; — 
Al. rufipillea Vieill Enc. 322 (ex L. V.); — Bp. Csp. 243. — A. ruficapilla Steph. An. 
Kingd. et Voigt Cuv. (ex L. V.). — Hsec. sp. post L. V. non inventa videtur. Sat affinis 
videtur Al. fasciolat& nob. Öfv. 1850, 99 (A. pyrrhonote Sm.); sed differt pileo definito, 
rufo, maculis gastrel aliter dispositis, ungue postico multo longiore, tota statura majore 
et cet. — In museo Leydensi specimen antiquum adest Al. rufopalliat:e Lafr. (semi- 
torquatze Sm.; Bp. 246), nomine Levaillantiano signatum; quod vero adhuc magis a descr. 
et icone L.V:tii differt: statura magna, superciliis latis, albidis, rostro longo, curvato etc. 


199. PrETITE ALOUETTE A TÉTE ROUX; in colonia orientem versus; — Alauda cine- 
rea Lath. 23 (ex Cendrille Buff); — Bp. Csp. 244; —  Calandritis cinerea Cab. M. 
Hein. 122. 


OM LE VAILLANTS OISEAUX D'AFRIQUE. 47 


TomME 5. 1806. 


200, 201. Covcou VULG. r'ArniQuE; Camdebo et Caffr. merid., frequens; — Cuculus 
gularis Steph. (ex L. V.); — Hartl. W. Afr. 189; — sp. vix ab europza distincta. 


202, 203. Coucou vulg. d'Europe; — Cuculus canorus L. ex specimine europzeo. 


204, 205. Coucou CRIARD, mále; in colonie parte orientali et in Caffraria. — Cuc. 
clamosus Lath. Suppl. II (ex L. V. Voy. II, p. 6); — Cuv. R. An. 1817. — (An etiam 
C. nigricans Sw. W. Afr. II, 180; — Hartl. 1902). 


206. Coucou soLrrAIRE; in colonia orientali et Caffraria; — Cuc. capensis Lath. 
n:o 2 (ex Buff, Coucou de Cap, et Pl Enl. 390, pessime colorata); — C. solitarius Cuv. 
R. A. — Vieill. N. D., et Ene. 1336 (ex L. V.) — (An etiam C. rubiculus Sw. W. Afr. 
II, 181; — Hartl. 190?). 


207. Covcou EDoLIo, mále [gastreo nigro]; intra coloniam frequens; —  Cuculus 
serratus Sparrm. Mus. Carlss. 3; — Lath. 12; — Oxylophus serr. Gray Gen.; — Dp. 
Csp. 102; — Hartl. W. Afr. 267. 


208. C. Eporro, femelle [gastreo albo] Habetur 9 przc:s; sed specimina utriusque 
sexus, subtus alba, et alia, utr. sexus, subtus nigra habemus; inter que 3 juniora; alterum 
masculinum, alterum sexu incerto, subtus nigra; tertium, sexu incertum, subtus album. 
Coloris igitur differentia neque sexum neque statem designare videtur; quam etiam sen- 
tentiam habet J. Verreaux. Ulterius igitur perlustrandum est an re vera unius sint avis 
speciel. — Specimina subtus alba, sunt C. melanoleueus Lth. 13 (Duff. et Pl. Enl. 872, ex 
Coromandelia); — OC. serratus 9 Dp. l. c. — Hartl. 1. c. — Specimina subtus alba e Sen- 
naaria et ex India (Bombay) habemus, sexu vero ignota. 


209. Variété du Coucou edolio; »ex Africa squatoriali loco incerto»; — C. ater 
Steph. (ex L. V.); — Oxylophus ater Bp. Csp. 102; — Hartl. W. Afr. 188; — Cuc. afer 
Leach Z. Misc. (1814) I, 71, t. 31 (nec C. afer Lth. = Leptosomus rec); —  Oxyl vail- 
lantii Sw. — Hanc avem e Caffraria superiore, in regione fluvii Limpopo occisa, nobis 
attulit J. Wahlberg. 


210, 211. Covcou Dipric c et 9; e Namaqua minore, Colonia orientali et Caffra- 
ria; — C. auratus Lth. 27 (Buff et Pl. Enl. 527); — Chrysococcyx auratus Dp. Csp. 
105; — Hartl. W. Afr. 191. — Obs. Specimina e Sennaria allata paullo minora sunt; 
alias vero vix differunt. 


219. Coucou DE Kraas; Platte riv. in col capensi; — Cue. klaasii Vieill. Enc. 
1333; — Chrysocoecyx klaasii Sw. — Hartl. W. Afr. 190. 


213. (C. a collier blanc); »ex Coromandelia (Duff), Senegalia et Afr. meridionali»; 
ubi eum, in colonia orientali, ad Zwartekop et Sontags revier, ipse occidisse dicit L. V.; 
quod vero credere non possumus, avis enim tantummodo in India inventa est. — Cuc. 


coromandus L. XII (ex Briss); — Lath. 30 (Pl. El. 274, 2); — Oxylophus cor. Bp. 
Csp. 102; — Cuc. collaris. Vieil. Enc. 1333 (ex L. V.) 


48 C. J. SUNDEVALL, 


214. (Coucou a gros bec) L. V. dicit, se ipsum, marem et feminam (colore similes!) 
prope flumen Groote Vishrevier »ultra Namaquas» (i. e. prope tropieum Capricorni) occi- 


disse. Hzc vero avis est Cuculus niger L. X et XII (ex Edw. 58); — Eudynamis niger 
Bp. 101; — incola sat vulgaris Dengalie, minime vero in Africa inventus; estque tantum- 


modo mas hujus speciei; femina enim, longe aliter colorata, a L. V. ipso, mox infra (n:o 
216) ut distineta species proponitur. Auctor igitur h. l. ipse prodit mendam veritatis. 


215. Coucou gris bronzé; ex Malimbe in regno Congo allatus. — Cuculus :reus 
Vieill. Enc. 1333 (ex L. V); — Zanclostomus flavirostris Sw. W. Afr; — Z. sreus 
Hartl. W. Afr. 188. — Obs. Forma huic maxime affinis, sed colore paullo magis virescente 


et gutture albido agnoscenda, in Caffraria frequenter obvenit; quam vero specie non di- 
stinctam habet Hartlaub l c. Ipse specimina ex Congo non vidi. 


216. (Coucou tachirou); in Namaqua minore (inter coloniam et Gariep) L. V. ipse 
»5 specimina adulta, mares et feminas» occidisse dicit, »colore parum dissimiles»; nec deest 
historia de vite ratione. Avis vero descripta et picta est femina Cuc. nigri supra n:o 
214; ex India. 


217. (Coua), mále; a L. V. ipso in Africa meridionali, loco non indicato, inventus 
dicitur, seque nidum cum pullulis 4 invenisse perhibet. Avem vero preterea in Mada- 


eascaria, India et prope Senegal cognitam dicit. Est vero — Cuculus cristatus L. XII 
o ? I I [e] e i 
(ex Briss. »Coua»); — Coua crist. Cuv. — Bp. Csp. 109; — Sericosomus crist. Sw. Classif. — 


Certe nullibi, nisi in insula Madagascar, quzerendus. 


218. (Coua taitsou) mále; »ex Madagascar Buff» et »in sylvis magnis Caffrarice 


a L. V. ipso inventus» qui historiam de sono et cet. narrat. Est — Cuc. exruleus L. 
(ex Briss.); — Sericosomus rec. — Dp. 1. c.; ut przcedens, tantummodo incola Madagascariz. 


219. Coucal houhou; »in Caffraria et in colonia orientali: Camdebo, Gamtoo», a L. V. 
ipso inventus, et preterea in regione Senegalensi, Egypto et India cognitus, perhibetur. — 
Non impossibile videtur auctorem nostrum, in locis indicatis, invenisse avem, in Caffraria 
superiore, etiam circa Port Natal non rarum, quz hodie Centropus burchelli (Sw. Two 
Cent. 121) dicitur, quam vero nos, ex illis terris quas visitaverat L. V., non vidimus; — 
neque admirandum est si L. V. aves inter se simillimas, forte non specifice separandas, 
senegalensem, sgypticam et caffram, non distinxisse; sed pro certo tradere possumus eum 
non formam caffram, sed senegalensem, descripsisse et pinxisse; que abdomine pennisque 
cubiti ultimis, transversim, erebre fusco-striatis, semper agnoscitur. Hzc vero est: — 
Juc. senegalensis L. XII (ex Briss. IV, 120, sp. 7); — Lath. 19; — Centropus seneg. Sw. — 
et Hartl. W. Afr. 187. 


230. Covcar NorRoU; ad Zwart-revier in colonia orientali; »carnivorus» -— Centro- 
pus nigrorufus Cuv. R. A. 1817; — Dp. Csp. 107; —  Corydonyx bicolor Vieill. 
Enc. 1354. — Hune sine dubio ipse invenit L. V., sexus vero perverse describit. Nam 


ex speciminibus numerosis, a J. Wahlberg allatis, adeurate determinatis, prodit, feminam 
mare majorem esse. L. V. vero expressis verbis dicit feminam esse majorem. 
221. 


OM LE VAILLANTS OISEAUX DAFRIQUE. 49 


221. (Coucal rufin) måle; juxta flumen »Groote Vish revier» inventus; incertum vero 
est, utrum flumen sit in terra namaquorum, an flumen ejusdem nominis in finibus Caffra- 
rie situm. Avis quoque hodie in Africa ignota est, sed icon non male reprwsentat juve- 
nem Centrop. affinis. Horsf. ex Java. Hunc igitur a L. V. descriptum credimus. 


222. (!Coucal negre) måle. »In silvis magnis Caffrariz», ubi 5 specimina, mares et 
feminas, occidisse dicit L. V. Nidum et ova, vocem motusque describit. Avem vero com- 
positam esse, ingenue prodidit pictor adeuratissimus. Nam ale iconis minime referunt 
alas avis cuculinz;; sunt enim al» avis oscininz, et quidem certe Turdi merule! 


223. Coucal géant; ex Australia. — Cuc. phasianus Lath. Suppl Ind:s; — Cen- 
tropus phas. Gould, Av. Austr. — Dp. Csp. 108. 


224. Malcoha; Ceylon; — Cuc. pyrrhocephalus Forst. Zool. Ind.; — Lath. 47; — 
Ph:enicophzeus! pyrrhoc. Vieill. Enc. 1340; — Bp. Csp. 98; — Melias (typus gen:s), Gloger. 


225. Malcoha rouverdin; »Ceylon»; —  Phsnicophzus viridis Vieill. N. D.; et Enc. 
1340 (ex L. V.); — Melias viridis Less. Man. 127; — Tr. 131. — Avis tamen non ex 
insula Ceylon orta videtur; certius vero ex Java, ubi frequentius invenitur: = Phen. me- 


lanognathus Horsf. L. Tr. XIII, 178 — Ph. viridirufus Bp. Csp. 98. 


226—7. (Vourougdriou) mále; »ex Madagascar et in silvis magnis Caffraris». ubi 
»semper pullos 2, in societate parentum» se vidisse narrat. Est vero avis exclusive ma- 
dagascariensis, = Cuculus afer Gm. — Lth. 34 (ex Briss. IV, 160, sp. 28: «Vouroug- 
driou, g", et Cromb, 9»; — Leptosomus viridis Vieill. Enc. 1342; — Galerie 40; — 
Leptosoma afer Dp. Csp. 96. 


228—29. Counovcou NARINA c? et 9; in Caffraria et Colonia orientali (Houtniqua); — 
Trogon narina Vieill. N. D. et Enc. 1360 (ex L.V.); — Apaloderma narina Sw. Classif. — 
Bp. Csp. 150. 


230. Calao caronculé; ex Senegambia et Abyssinia; »non in Afr. merid. inventus». — 
DBuceros abyssinieus Gm. — Lath. n:o 4 (Pl. Enl. 779 et Duff); — Buc. carunculatus Wagl. 
Syst. no 6; — Bucorvus! (sp. typica Less.) abyss. Bp. Csp. 89; — Bucorax abyss. Sundev. 
Ófv. 1849, 161, sub n:o 16; — Hartl. W. Afr. 165. — Avis deinde in Caffraria superiore, 
a Wahlbergio inventa, non vero intra coloniam capensem qu:erenda. 

251 et 232. Caput ejusdem, senioris et junioris. 


Calao brae (p. 113: descr. sine icone); patria ignota. — Avis dubia, tantum ex 
descriptione Labatii cognita, quam, ut ulterius inquiratur, hoc loco memorat auctor, 
simulque ut s:pe alibi auctores vehementer reprehendit, qui confusionem in cognitione 
animalium afferunt! 


233. Calao longibandes; ex Angola. — Buceros fasciatus Sh. et melanoleucus Vieill. 
Ene. 401 (ex L. V.) — Wagl. Syst. n:o 16; — Bp. Csp. 91. 
234. CaLAO COURONNÉ g^, e Caffraria et Colonia orientali; — Buc. coronatus Sh. 


(ex L. V.); — Vieill Enc. 401; — Wagl. Syst. n:o 17; — »B. melanoleucus Licht. Cat. 


K. Vet. Akad. Handl B. 2. N:o & T 


50 €. J. SUNDEVALL, 


[p. 21, absq. descriptione; nec adest cit. L.V:tii] Gray Gen.; indeque — Bp. Csp. 91. — 
Avis cirea Port Natal non rara. 


235. Idem junior. 


236—1. Calao masique, ex Senegalia. — PBuceros nasutus L. XII (ex Briss. IV, 
573 sp. 5); — Bp. Csp. 91; — Hartl. W. Afr. 164. — Varietas hujus deinde in Caffraria 
superiore inventa; v. Sundev. Ófv. 1850, 108 (B. epirhinus), aliaque in Sennaria, v. ibid. 
p. 130. — Feminse semper a masculis differunt rostro ex parte rubro (v. loc. citt.) = B. 
pecilorhynehus Lafr. R. Z. 1839, 257; — Bp. et Hartl. l. cit. 


238. Calao toc, ex Senegalia. — Buc. erythrorhynchus Temm. Consp. generis ad Pl. 
Col 210; — Wagl Syst. n:o 20; — Hartl. W. Afr. 165. — Obs. L. V. et auctores re- 
liqui tantum varietatem senegalensem describunt. Deinde vero hujus, ut precedentis, va- 
rietates invente sunt in Caffraria et in Sennaaria; de quibus conf. Sundev. Ófv. 1850, 
108 et 130. 


239. Calao javan, »e Java vel India»; —  Buceros plicatus Lath. n:o 12; — Wagl. 
Syst. n:o 9; — Bp. Csp. 90; — ex Java. 

240. Calao a casque plat; »patria ignota»; — Due. hydrocorax L. XII; —  Lath. 
no 7; — Bp. Csp. 89. — Ex Ins. Philippinis. 

241: 1. GRAND INDICATEUR »måle»; ex Houtniqua et Caffraria. — Indicator flavi- 
collis Sw. W. Afr. II, 198. — Ind. major Steph. et Vieill. Galerie 45 (sed non Enc. 1350, 
ubi Cuc. indicator L., Ind. albirostris Temm. deseribitur); — Hartl. W. Afr. 183 (»senior»). 

241: 2. Gm. INDICATEUR »femelle, cum priore inventa. — Heec avis certe non est 


femina pra;cedentis; utrumque enim sexum utriusque sp. habemus.  hecentiores vero cre- 
diderunt, hane (avem maculatam) esse juniorem precedentis. Sed inter specimina multa 
sp. pr:ecedentis (Ind. flavicollis Sw.) que nobis attulit J. Wahlberg, unum juvenile videtur, 
ab adultis colore impuro, rostro paullo. debiliore et plumis rarius radiatis differens, illis 
vero pieturà simile, nisi quod flavedo juguli obsoleta sit. Preterea: specimina 4 hujus 
sp. (maculatze), omnia speciem avium adultarum pre se ferunt. Horum tria majo et junio 
occisa sunt; 4:tum vero, imasculinum, d. 14 septembris necatum, testes tumidos habuit, 
quod in schedula affixa notavit Wahlberg. Haud igitur avis juvenilis erat. In super 
pietura alarum et uropygii ostendit has aves specifice differre. Avem igitur, a L. V. pro 
femina Ind. flavicollis habitam, speciem bene distinctam esse credimus, cui nomina sunt: — 
Ind. variegatus Less. Tr. 155; — Guérin Iconogr. Ois. tab. 32 fig. 2; — Ind. maculi- 
collis Sundev. Öfv. 1850, 109; — I. sparrmanni Leadb. Linn. Trans. XVI: 1 (1825: non 
vero I. sparrmanni Steph. qui est Ind. minor Cuv.); — I. levaillantii Bp. Csp. 100 (non 
vero I. lev. Temm.); — Ind. major: »junior» Hartl. W. Afr. 183. — Suspicor, causam, cur 
hec avis juvenis prweedentis (I. flavieollis) haberetur, esse maculas fuscas, irregulares, 
qua sepe in gula (superiore) Ind. flavicoliis adsunt. Horum natura et ratio propria mihi 
ignota est; sed multo magis affinitatem cum I. albirostri, quam cum I. flavicolli ostendunt. 


242. PETIT INDICATEUR; in colonia orientali et Namaqua; — Indicator minor Vieill. 
N. D. — et Enc. 1350 (ex L. V.) — Cuv. R. A. 1817; — Hartl. W. Afr. 184. 


OM LE VAILLANTS OISEAUX DAFRIQUE. bi 


243. MARTINET A GORGE BLANCHE; intra coloniam capensem; — Hirundo melba L. 
X et XII (ex Edw. 27); — Lath. 33, var.; — Cypselus melba Bp. Csp. 65. — Cyps. gut- 
turalis Vieill. Ene. 534, ex L. V.: ergo nomen proprium avi capensi quz vero ab euro- 
pza non differre mihi videtur. 


244: 1. Martinet a croupion blanc; vin colonia et circa urbem frequens». = Hirundo 
nigra Vieill. Ene. 525 (ex L. V.); — Cyps. leucorrhous Steph.; — Bp. Csp. 65 (etiam unice 
ex L. V.. — Hzc vero avis, a nemine post L. V. visa, non alia esse potest nisi Cypselus 
caffer Licht. Cat. 58; — C. pygargus Temm. Col. 460, 1; — Bp. Csp. 65; — quse avis, 
ab omnibus ornithologis capensibus non solum prope urbem, sed per totam Africam me- 
ridionalem, vulgaris inventa est; quz vero a L. V. nullo verbo memorata est, nisi de- 
scriptione et icone, hoc loco expositis, nullam aliam Cypseli speciem, nobis cognitam, 
exhibentibus. Avis igitur: Cy pselus caffer dicenda est; nomina vero a Vieillot et Ste- 
phens, iconi false, vel saltem. dubiw, data, omnino sunt negligenda. 


244: 2. (Martin velocifere); »in Houtniqua, tempore pluvioso»; »ibi haud nidificans»; 
= Hirundo velox Vieill Enc. 530, —  Atticora Bp. Csp. 337; — unice ex opere L. V. 
cognita. Hze avis, cum a nemine post L. V. inventa sit, maxime suspicor, L. V. in terra 
citata Hirundinem quandam, totam nigram, volantem vidisse, quam Cypselum credidit, qua 
vero non potitus est; eum vero iconem deinde finxisse. Cypselus enim tam parvus et 
totus niger, non cognitus est. — Hirundo vero quam vidisset, vix alia esse potuit, quam 
H. holomelas nob. Ófv. 1850, 108, — Psalidoproene cypselina Cab. M. Hein. 48; — 
quam nos deinde ex ipsa terra Houtniqua accepimus; — vel forte H. atrocsrulea nob. 
l c. 107, cirea Port Natal frequens; quse vero utraque sunt vere Hirundines (vel »Atti- 
core» rec.): pedibus nudis, caudaque longe ultra alas extensa instructz. Avis autem 
L.V:tii non solum nomine gallico Cypseli (»Martinet») appellatur, sed etiam (Vol. V, p. 147) 
inter Cypselos enumeratur, quos L. V. diligenter ab Hirundinibus distinguit: (V, 149 »Des 
Hirondelles»). Pedes brevissimi et plumati exhibentur et cauda, etsi valde furcata, in 
icone et in descriptione brevis exponitur; vel potius: ale tam longs exhibentur, ut cau- 
dam, longe furcatam, »unciis 2 excedant» Hzc igitur icon ita ficta mihi videtur, ut ideam 
avicule summe in volando velocitatis exhiberet. 


245: 1. Hirondelle rousseline mále; »ubique in colonia capensi, locis cultis, frequens». 
Nil alii esse potest nisi avis, in Africa meridionali et circa urbem capensem frequens: Hi- 
rundo capensis Gm.; — Lath. n:o 6 (ex Pl. Enl. 723, 2, et Buff. Variété n:o 6 de I'Hir. 
domestique); — Bp. Csp. 339. Icon et descriptio maris, apud L. V., presertim differunt 
pileo nigro; sed femina, non picta, in descriptione similis dieitur iconi citate Buffoni (Enl. 
723, 2). Credi igitur licet, marem descriptum fuisse avem compositam, quz hodie dubia 
et laborem inutilem, sed necessarium attulit. 


245: ». Hir. a front roux; »in Africa meridionali, tempore pluvioso; ibi non nidifi- 
cans». Preterea e regione senegalensi cognita» — Heec sp, non minus quam przeceden- 
tes, dubia fuit erroresque creavit; sed, ut przeecedens, non potest esse alia; quam. Hirundo 
rufifrons Licht. Cat. 1842; — H. albigula Bp. Csp. 338; — sp. intra coloniam, etiam 
prope urbem, frequens, quz ornithologo, 43 annos in Africa meridionali degenti, ignota 
esse nequivit. Icon vero L.V:tii peccat gula quoque nigra; quz menda descriptione levi 


52 €. J. SUNDEVALL, 


affirmatur. — Icon L.V:tii nominata est: Hirundo rufifrons Vieill N. Dict, — Enc. 524 
(unice ex L. V.); — Bp. Csp. 338 (cum lapsu cit:s Viellotii). — Effatum L.V:tii, avem quo- 
que prope Senegal inveniri, hodie non affirmari videtur; avis enim in opere egregio Hart- 
laubii: Ornith. Westafricas, non enumeratur. 


246: 1. HIRONDELLE FAUVE; »intra coloniam capensem, estate frequens; ibi nidifi- 
cans; — Hirundo fuligula Licht. Cat. 1842, 18; — Cotyle fuligula Bp. Csp. 342. 


246: ». HrR. DE MARAIS; ut precedens; frequens; — Hirundo paludicola Vieill. Enc. 
523 (ex L. V.; — Cotyle palud. Bp. Csp. 342. 


247. (Hirondelle houppée); in terra Namaquorum, migrans; nec ibi nidificans. — 
Hirundo cristata Vieill Ene. 525 (ex L.V.) — A nemine post L. V. inventa yidetur et 
certe inter aves pseudocapenses numeranda.  Opinionem suggessit J. Verreaux, hanc esse 
avem indicam, Dendrochelidon schisticolor a Bonaparte, Consp. 66, vocatam, descriptione 
et icone paullum mancis. Crista vel arte apposita, vel e plumis paucis, lzsione quadam 
cutis, inversis, oritur. 


TomE 6; 1808. 


248, 249. Pic orivE & et 9$; intra coloniam, ad orientem; — Picus capensis 
Gm.; — Lath. 37; — P. caniceps Wagl. Syst. n:o 46; — Dendrobates n:o 17 Bp. Csp. 125. 


250. Pic TIGRÉE; »Houtniqua, Senegal et Nubia»; — Picus notatus Licht. Cat. p. 11; — 
Wagl Syst. 35; — Dendrobates, Bp. 123. 


251, 252. Pic A DOUBLE MOUSTACHE &, 9; »in Caffraria frequens»; — Picus mysta- 
ceus Vieill. N. D.; et Enc. 1307 (ex L. V.); — P. namaqua Licht. Cat.; — P. biarmicus! 
Wagl. Syst. n:o 44; — Dendrobates namaquus Bp. Csp. 124. 


253. PIC A BAGUETTES D'OR; »in silvis coloni; capensis»; — Picus fulviscapus Ill. 
Wagl. Syst. n:o 45; — Dendrobates, Dp. Csp. 124. 


254, 255. PIC LABOUREUR c^ 9; per coloniam, in aridis, montosis, etiam circa ur- 
bem frequens; terrestris, gregarius, numquam scandens»; — Picus olivaceus Lath. 54; — 
P. arator Cuv. R. A. 1817; — Wagl. Syst. n:o 86; — Geocolaptes arator Bp. Csp. 113. 


256. Corrou RAYÉ; »in colonia capensi, circa urbem vulgaris; — Colius striatus 
Gm.; Lath. n:o 4 (Coliou rayé Duff); — Bp. Csp. 86; — C. panayensis Gm.; Lth. 5 (ex 
Sonnerat, Voy. N. Guin. 116, tab. 74, ubi falso ex ins. Philipp. Panay! allatus dicitur. 

257. COLIOU A DOS BLANC; »in Caffraria et colonia orientali»; — Loxia colius L. XII 
(ex Briss. III, 304, t. 16, fig. 2, »Colius); — hine: Colius capensis Gm.; — Lath. 
n:o 1; — C. erythropus Gm. (ex Lath. G. Syn. II, 100, tab. 41; Whitebacked Coly); — 
C. leuconotus Lath. n:o 3. 


258. CoLrou QUIRIVA; »habitat cum precedente»; — Colius indieus! Lath. n:o 7 
(Gen. Syn. Suppl ex pictura a Paterson missa); — Bp. Csp. 86; — C. erythromelon 


OM LE VAILLANTS OISEAUX DAFRIQUE. 53 


Vieill. Ene. 865 (ex L. V. etsi citatio ejus omissa); — OC. quiriva Rüppell Monogr. (Mus. 
Senk. III) n:o 5. 


259. Coliou rayé à gorge noire, ex Angola et Malimbe; — Colius nigricollis Vieill. 
N. D.; — Enc. 865 (ex L. V.; — Bp. Csp. 86; — C. gularis Voigt, Cuv. 


260. (Loriodor); »in Caffraria, auctumno, in migratione inventus; — Oriolus au- 
ratus Vieil. N. Dict. et Enc. p. 695 (ex L.V.); — Bp. Csp. 248; — Cab. Mus. Hein. 
209. — Oriolus bicolor Licht. Cat. p. 20 (c. Cit. »Loriot bicolor» *) Temm. Cat. 1807, 202); — 
Wagl. Syst. n:o 4; — Hartl. W. Afr. 80. — Hsc Orioli sp. inhabitat Africam tropicam 
superiorem, ab Abyssinia ad Senegalem; sed a nemine, prseter L. V., incola Afrie;e meridio- 
nalis perhibetur. Auctorem vero nostrum, h. Ll, ut sspe, fabulam narravisse, eo tutius 
dieere possumus, quod aves migratorie non polum versus, hieme, migrare soleant. 

Obs. Wagler l. c. observavit »Turdum flavum auctorum» ex China, hane forte esse 
avem, quod vero minus probabile videtur. T. flavus Gm.; — Lth. 72 (ex Merle jaune 
de la Chine, Sonnerat It. Ind. II, 195) tam leviter descriptus est ut certe determinari ne- 
queat; preterea, verba: »scapi plumarum albi» minus bene cum Oriolis conveniunt. 


261, 262. Lomror CoupOoUGNAN c 9; »in Caffraria et in colonia orientali, nidificans»; 
»etiam in Abyssinia et ad Senegab; — Oriolus larvatus Licht. Cat. 20; — Dp. Csp. 347; — 
Cab. Mus. Hein. 210; — Hartl. W. Afr. 81. — O. monachus Wagl. Syst. n:o 7. 


263. (Loriot rieur); in Africa meridionali ad orientem, sub migratione autumnali, 
a L. V. ipso visus et occisus dicitur; quod vero inter fabulas ejus vulgares numerandum 
est. Avis enim tantummodo Indiam colit, ubi vero frequens reperitur. —- Oriolus melano- 
cephalus Linn. (Edw. 77); — Bp. Csp. 346; — Mus. Hein. 210. — O. galbula £ et 7 Lath. 


264. RAMERON; Houtniqua; — Columba arquatrix Temm. Pig. — Wagl. Syst. n:o 50. 


265. RAMIER ROUSSARD; per totam Coloniam capensem; — Columba trigonigera 
Wagl n:o 51; — Bp. Csp. II, 50; — quas forma meridionalis paullum sane a sennarii- 
senegalensi, C. guinea L. X (Edw. 75), differt, ideoque a Dp. sp. propria habetur. 


266. (Ramier Founingo); ex insula Madagascar a Drissonio descripta; sed »mense 
februario, silvas Caffrarie, migrans visitat». In historia hujus avis L. V. non, ut solet, 
expressis verbis, se ipsum dicit avem vidisse; sed vocem et modum, quo se inter frondes 
arborum celat, describit. Tamen postulari potest hanc avem non in Africa visam fuisse. — 
Est: Columba madagascariensis Linn. XII (Briss. I, 140, sp. 36); — Lath. 40 (Duff); — 
Bp. Csp. II, 29. — C. phoenicura Wagl. Syst. n:o 23. 


267. (Ramier hérissé); »in Namaqua majore, hieme, gregaria migrans, non igitur 
nidificans»; »ibi vero L. V. ipse avem vidit et 5 specimina occidit»; »etiam prope Senegal 
inventa»; — qus omnia inter fabulas numeranda sunt. Avis enim, non nisi ex insula 
Mauritio (seu Ile de France) cognita, est: Columba francis: Gm. — Lath. 42 (ex Son- 


*) Observandum est nomen »Loriot bicolor» esse nomen gallieum, nee majorem vim habere in nomenclaturam 
systematicam determinandam, quam nomina gallica vel barbara a Le Vaillantio vel Buffonio, anglica ete. 
a Lathamo, Edwardsio et plur, — brasiliana, a Maregravio e. s. p. data. Ergo nomen Oriolus auratus anti- 
quius est nomine O. bicolore. 


54 COT. MSIURVIDIEAVSASIUDA 


nerat It. Ind. II, 176, tab. 101); — Col jubata Wagl. n:o 22; — Alectroenas nitidissima 
Bp..Osp. IL, 29. 


268. ? Tourterelle blonde; Namaqua. — He pro stirpe fera Col risoriw describi- 
tur; sed vereor ut omnia h.l. recta sint. L. V. hane avem describit: minorem, quam sp. 
affinem, cirea urbem capensem vulgarem (v. infra »autre espéce») dorso levissime isabel- 
lino tincto et cet. Sed in Africa meridionali, preter capensem, mox infra memorandam, 
duas tantum Columbas novimus, huie affines, ambas vero capensi multo majores. Altera, 
e Caffraria, obscurior, est Col. erythrophrys Sw. — Dp. Csp. II, 63; — Hartl. W. Afr. 
195. — Altera, ex terra Damarensi (juxta t. Namaquarum), fere :que magna, sed multo 
pallidior. lee, prseter magnitudinem, quodammodo cum descriptione L.V:tii conveniens, 
vocata est C. vinacea, Strickl. Anderson, Contrib. 1852 (non vero C. vinacea Gm. et Lath., 
de qua v. mox infra) — Sed in Africa tropica septemtrionali, preter varietates majores, 
alis, his simillimz, sed multo minores, inveniuntur; quarum una, senegalensis, est C. vi- 
nacea Gin.; Lth. 63 (ex Driss); — OC. semitorquata Sw.; — Hartl. W. Afr. 196. — AI- 
tera, in Nubia (et »Egypto» Rüpp.) inventa, colore paullo magis fulvescente tincta, 
melius cum deser. L.V:tii convenit. He verisimiliter est »Turtur risorius Rüpp. Syst. 
Ub. 100 (c. cit. tabulee L. V. 268); alias, ut videtur, non descripta. Sine dubio est va- 
rietas climatica Col. vinaceze Gm., cui in plerisque similis est; eam vero pro tempore 
C. roseogriseam vocavimus; (pallidior; ala 140 mm.; al. tectr. majores pallide can, limbo 
apicis albo). — His perpensis crederemus, L. V. Columbam majorem, damarensem, vidisse; 
sed specimen ex Egypto descripsisse et pinxisse. 

— pag. 79: »AuTRE ESPÉCE», »in regione capensi vulgaris», in descriptione przece- 
dentis memorata est; cujus plura specimina habemus.  Hze alia est varietas Col. vinaceze 
Gm., propius, quam nuper descripta, ad C. vinaceam senegalensem accedens, sed distincta: 
colore paullo obscuriore, gulà tantum albidà et cet.; ala 150 mm. Eam vero, donec me- 
lius innotescant numeroszm varietates, inter se simillimse, C. vinaceam var. capicolam 
vocavimus. 


269. TounrERELLE A MASQUE; Houtniqua; — Col. larvata, Temm. Pig. — Wagl. 
n:o 67. 

210. ToumT. MAILLÉE; »in Namaqua et ad Senegal; — Col. senegalensis L. (ex 
Briss. I, 125, 25); — C. maculicollis Wagl. 97. — Hee in Caffraria frequenter obvenit; 


eam) vero ipsi, neque ex colonia, neque ex regione occidentali (Namaqua, Damara) vidimus. 

211. TOURT. EwERAUDINE; in colonia orientali et Caffraria; — Col. chaleospilos 
Wagl 82, maculis alarum viridiweneis; que vix est nisi varietas Col afre L. XII, Lath. 
64, ex Africa tropica septemtrionali, unice maculis alarum violaeeis distinct:. — Dp. Csp. 
II: 67, 68. 

212. TOURT. TAMBOURETTE; cum priore inventa; — Col tympanistria Temm. 
Pip? —Wagltilu2.«——:Hartk /WonsAfenMa  — Bp: Gspelb "6 

213. TOURTELETTE o"; »intra coloniam capensem migrans; in Namaqua nidificans». — 
Columba capensis L. — Lath. 75; — C. atrogularis Wagl. 108; — Oena capensis Bp. Csp. 69. 


274 et 275. Ejusdem femina et junior. 


OM LE VAILLANTS OISEAUX DAFRIQUE. 55 


276, 277. (Colombar); »ad flumen Grote Vishrivier in terra Namaquorum», cum 
historiola de nido pullulisque. — In Caffraria frequens invenitur sp. huic affinis: Treron 
delalandi, Bp. Csp. II, 6, — et prope flumen Doughe, ad lat. merid. 18—20", aliam (Vin. 
nudirostrem vel sp. maxime affinem) invenit J. Wahlberg, sed non verisimile videtur, 
utramque harum, quz regiones locupletiores amant, deserta Namaqu:e, saltem nidificantes, 
inhabitarent. Icon vero et descriptio L.V:tii evidenter exhibent Col abyssinicam Lath. 
Suppl II (ex Buff. et Bruce Itin. Abyss.: Waalia), que Africam superiorem, ab Abyssinia 
ad Senegalem, inhabitat. — Obs. genus Vinago Cuv. typum habet hanc Col. abyssinicam, 
a Bruce et a L. V. descriptam. Nomen igitur male a Bonaparte, Csp. II, 7, adhibetur. 


278. (!Colombigalline); »inter rupes terre Namaquorum», cum longa historia de 
vite ratione, de nido »in terra sito» et de »pullulis mox ex ovo currentibus» etc.; quie 
omnia demonstrarent hanc avem esse mediam inter Columbas et Gallinas. Quas vero 
omnia sunt ficta; avis enim arte composita erat. Specimina duo, inter se similia 
adhue in Musso Leydensj ex collectione LeVaillantii restant, quz nihil aliud. sunt, nisi 
Columba livia domestica cum carunculis gule etc, arte appositis. — Interea hoc mon- 
strum descriptum est nomine Col carunculatz, Temm. Pig. — Wagl 41, — et cet.; et 
factum est typus generis Verrulie Flem. et rec.!. Conf. Bp. Csp. II, 47. 


219. Colombigalline à camail; ex insulis moluecis; — Columba nicobariea L. X 
(ex Albino); — Lath. 44; — Columba gallus Wagl. 113. — Caloenas nicobarica Gray; — 


Bp. Csp. II, 95. 


280. Colombihocco; Java; — Columba coronata L. (Edw. 336 et Briss); — Lath. 
9; — Wagl 111; — Goura! coronata Flem. — Bp. Csp. II, 96. 


281. Colombiperdriz a cravate noir, ex Antillis; — Columba cyanocephala L. X 
(ex Albino, II, 49); — Lth. 54; — Wagl. 112; — Starnsznas, Dp. Csp. II, 69. 


282. Colombiperdriz roux violet, ex Antillis; — Col. montana L. X (Edw. 119); — 
Inuno9; — Pr Max) Beytr. IV, 479; — Wagl. 75; — Bp. Osp. lI, 72. 


283. (Colombicaille); »inter montes Namaquorum a L. V. inventa», ubi tamen »nidum 
investigare non potuit» — Hsze avicula, a nemine post L. V. cognita, ex illius opere de- 
scripta, vocata est: Columba hottentotta Temm. Pig. — C. gularis Wagl. 90. — Genus: 
Coturnicoenas!! Des Murs h. Z. 1854. — Ut sp. ignota et dubia enumeratur, Bp. Csp. II, 
69. — Hec prwter dubium est avis fictitia, forte ex specimine composito Col. passerinz, 
cum fronte gulàque albis, arte appositis, descripta, et forte cum sp. quadam Hemipodii 
vel Coturnieis, in Africa vis», non vero domum allatz, confusa. 


284. Chevechette perlée, »ex regione Senegalensi»; — Strix perlata Vieill Enc. 
1390; — Strix occipitalis Temm. Pl. Col 34; — Athene perlata Hartl . W. Afr. 17. — 
Obs. Strigis species, huic maxime affinis, Str. (Athene) licua Licht. Cat. 1842, in Caffraria 
superiore invenitur, que vero L.V:tio ignota erat. 


285. Piegribehe blanchot, etiam »e regione Senegalensi; —  Lanius olivaceus Vieill. 
Ene. 730 (ex L.V.; nec L. oliv. Sh., qui — n:o 75, supra); — Lan. icterus Cuv. R. A. 
1829 (ex L. V); — L. poliocephalus Licht. Cat. p. 45 (Senegal); —  Laniarius icterus 


56 C J: SUNDEY ATL, 


Hartl. W. Afr. 110. — Obs. Omnia hzc nomina avi senegalensi data sunt. Hodie vero 
eandem ex Caffraria cognovimus, que vocata est: Archolestes icterus — et A. hypo- 
pyrrhus Cab. Mus. Hein. 71. — Adsentimus vero Hartlaubio, qui A. hypopyrrhum marem 
veterem ejusdem speciel credit. 

286. Pie-gribche Perrin, »ex Malimbe»; — Lanius gutturalis Daud. (ex L. V.). — 
Laniarius gutt. Hartl. W. Afr. 108; — Malaconotus gutt. nob. 


Obs. Etiam hujus avis varietas, vel species maxime affinis: Malaconotus quadricolor 
Cassin Philad. Proc. 1851, 245, in Caffraria superiore et ad Port Natal frequens inventa 
est, que vero ignota erat LeV:tio. — Is memorat duo specimina cognita M. gutturalis, ex 
Malimbe, a Perrino allata; quorum alterum in Museum hodiernum Stockholmiense, ex coll. 
lib. Baronis Paykullii, suecani, nec berolinensis, ut credidit L. V., pervenit, ibique, adhuc, 
egregie corservatum, adest. 


987, 288. GRAND SUCRIER ou Sucr. du Protea; — intra Coloniam, in Proteis, nec 
in silvis; — Merops cafer L. X et XII (ex pictura Burmanni); — Upupa promerops L. 
XII (Briss. IL 461, t. 439: Promerops); — Lath. n:o 5; —  Falcinellus griseus Vieill. 
Ene. 580; — Ptiloturus Sw. — Cab. Mus. Hein. 104; — Promerops (typus gen:s) Bris- 
son l c. — Pr. eafer Gr. Gen.; — Dp. Csp. 410, — nobisque. 

289, 290. SUCRIER MALACHITTE; per coloniam et circa urbem frequens; — Certhia 
famosa L. (Briss. III, 647); — Lath. 24; — Cinnyris famosa Cuv. — Vieill. Enc. 592; — 
Nectarinia Ill. — Nect. formosa! Dp. Csp. 404 (quie emendatio nominis minime necessaria 


erat; famosus enim, non minus quam formosus, est vocabulum bene latinum). — 
Nect. famosa Licht. — Mus. Hein. 102. 


291. (!Suerier cardinalin); »in montosis editis terre Namaquorum»; — Cinnyris car- 
dinalinus Vieil. Enc. 599, unice ex L. V., nec post eum inventa. Avem esse compositam 
edidit Hartlaub W. Afr. 54, in nota; nobisque cl. Schlegel specimen typicum L.V:tii, adhue 
in Museo Leydensi asservatum, monstravit; quod e Nectarinia chalybea, cum ventre alieno, 
rubro, compositum videtur. 

292. SUCRIER ÖRANGA; intra coloniam capensem, frequens. — Certhia violacea L. 
XII (Briss); — Lath. 21; — C. aurantia Lth. 47; — Nectarinia viol. Gray Gen. — Bp. 
Csp. 404. 

293: 1. (Sucrier cossu); »ex Senegambia»; sed »in Caffraria meridionali a L. V. ipso 
visa»; nee deest relatio de iis, que ei de hac avieula, narraverunt indigens; qui sepe mos 


est auctori nostro in mendaciis referendis. — Certhia pulchella L.; — Lath. 23; — 
Nectarinia puleh. rec. — Bp. Csp. 404; —  Hartl W. Afr. 52; — avis tantum in Africa 


tropica septemtrionali, a Senegalo ad Nilum, inventa. 


293: 2. (Sucrier figuier); »in silvis Namaqu:e majoris, succo florum Jasmini sp. in- 


certz, victitans. — Est Cinnyris platura Vieill. Enc. 589; —  Nect. platura Bp. Csp. 
405; — Hartl. 53; — tantummodo ex Africa occidentali cognita. 

294. SuCRIER VELOURS; vin colonia orientali: Houtniqua, Gamtoo; — Cinnyris au- 
ratifrons Vieill. Ene. 590 (ex L. V.); — Certhia amethystina Sh. (ex L. V.); — Cinn. 


amethy- 


OM LE VAILLANTS OISEAUX DAFRIQUE. 57 


amethystina Bp. 406; — Hartl. W. Afr. 44; — Avis nobis e Caffraria et ex colonia ori- 
entali allata. Etiam in Africa occidentali inventa dicitur, quod vero maxime dubium vi- 
detur. Hartlaub specimina exinde haud novit; ipse vero dubia, l. c., a J. Verreaux suggesta 
affert. Sola auctoritas, hanc avem esse Africe occidentalis incolam, ni valde fallor, est 
Swainson, W. Afr. II, 134, qui avem describit; patriam vero non memorat. 


295: 1. (Sucrier éblouissant); »in Namaqua majore»; ubi »plures nidos cum ovis» in- 
venisse dicit L. V. — Cinn. splendida (Sh.) Vieill. Enc. 587; — Certhia coccinigastra Lath. 
Suppl Ind: (ex deser. orig. in Suppl. II, 164 n:o 18); — Cinn. bombycinus Vieill Enc. 
596 (Ois. dorés II, 82); — Cinn. splendida Bp. Csp. 408; — Nectarinia spl. Hartl. W. Afr. 
46; — ex Africa occidentali (Senegambia, Guinea, Congo Hartl) . Nulla vero auctoritas, 
preter LeV:tii; non magni habendam, adest, avem etiam in Africa meridionali inveniri; 
quod etiam plane negat J. Verreaux. 


295: 2. SUCRIER PEOTÉE; »ex Caffraria maxime meridionali et regione senegalensi». — 
Ab icone et descriptione L.V:tii non certe dijudicari potest, utrum avem senegalensem 
(Neetariniam senegalensem (Linn.) rec.), an varietatem, vel sp. maxime affinem, in Caffra- 
ria, cirea. Port Natal vulgarem, habuerit Hoc vero, ut possibile, h. l. accipiendum. 
Avis caffra: Cinnyris natalensis Jard. Nat. Libr. V, pl. 12, a senegalensi vix differt, 
nisi magnitudine paullo majore alisque nigrioribus, dorso concoloribus. 


296. SUCRIER NaMAQUOIS; ex Namaqua; —  Cinnyris fuscus Vieill Enc. 594 (ex 
L. V.); — Bp. Csp. 407; — (Hartl. W. Afr. 51?). — Hanc avem e regione fluminis Gariep 
accepimus, eamque deinde in terra Damararum occidit J. Wahlberg. 


297. (Sucrier bronzé); »in colonia orientali: »ad Zwartekop et Sontagsrevier», visus 
dieitur. Nidus quoque, ova et pulluli, ibi inventi describuntur! — Sed tamen hee mi- 
nime est avis africana; specimen enim, »mas» dictum, est: Nectarinia lotenia (L.) ex India; 
sed femina alia videtur, forte, ut credit J. Verreaux, Nect. zenobia & ex Amboina. — 
Icones et deser. L.V:tii vocat; sunt: Cinn. snea VieilL Enc. 599; — Bp. Csp. 406. 


298. (ISuerion); »in silvis prope Van Stade et Louri inventa»; »forte sub migratione». — 
Specimen tamen »maris, in muszo Leydensi adhuc asservatum, compositum est a Nect. 
zeyloniea (L.), in tota India vulgari cum gastrzo rubro, arte apposito. »Femina» potest 
esse Cinnyris zeylanica €. — Obs. non absonum videtur, hane compositionem factam esse, 
ut Cinn. speratam (L.) ex ins. Philippinis, multo rariorem, reprwsentaret. — Nomen iconi 
datum, est: Cinn. pusilla Vieill. Enc. 587; — Bp. Csp. 407 n:o 30 (nec n:o 9). 

299. SucRIER GaMTOCIN; ex Gamtoo, in colonia orientali; — Cinnyris collaris 
Vieill. Enc. 590, n:o 23 (ex L. V.; — Bp. Csp. 406. — Typus gens Anthodimtz, Cab. 
Mus. Hein. 100. — Nobis e Caffraria allata. 

300. SUCRIER A PLASTRON ROUGE; in sylvis altis Caffrarie et coloniw orientalis; — 
Certhia searlatina Sparrm. Mus. Carlss. 58. — Conf. supra, pag. 10, n:o 58. 

— p. 177. Sucm. A DOUBLE COLLIER (absque icone, sub descr. prioris memorata); — 
circa urbem capensem frequens; — Certhia capensis L. XII (9, ex Briss. III, 618, sp. 7); — 
C. chalybea ibid. (o^, ex Briss. III, 643, sp. 20); — C. afra ibid. (Edw. 347); — Lath. 


EK. Yet. Akad, Handl. B. 2. N:o 3. 8 


58 C1 3: (SUNDEVALL) 


n:o 11, 12 et 18; — Nect. chalybea Ill. Licht.; — Cinnyris chal Bp. Csp. 407; — Mus. 
Hein. 102. 

— pag. 179, Varietas hujus, albinismo partiali affectus, describitur. 

— pag. 180, »alia sp. affinis», »inter duas praecedentes media», describitur, qu:e vero 
nimis dubia mihi videtur. 


Revisione operis Levaillantii finita, aves omnes, 1bi descriptas, 284 sp., ut melius re- 
cognoscantur, hac ratione distribuimus: 
1o Aves certe Afric: meridionalis 
a L. V. sufficienter determinatz, nobisque ex eadem terra cognitze. (134 sp.) 
104.  Cossypha bicolor (Sparrm.) 


1. Falco bellicosus Daud. 195. Macronyx capensis. 


2. occipitalis Daud. 105. Pyenonotus capensis. 197. Alauda pyrrhonota. 
3.  — coronatus L. 106:1. — nigricans. TRE — cinerea. 

4.  —  vocifer Daud. — 2. Andropadus import. 200-1. Cuculus gularis. 
7-8. —  ecaudatus Sh. 108. Lioptilus nigricapillus. 204-5.  —  clamosus. 

9. Vultur aurieularis. 111. Bessornis caffra (L.). 206. — capensis. 

10.  —  kolbii Daud. 112: 1. Phyllostrophus cap. 207-8.  —  serratus. 

14. Neophron perenopterus. — 2. Sphenwacus african. 209. — ater. 

16. Falco jacal Daud. 118. "Thamnobia leucophrys. 210-11. — auratus. 

17.  —  desertorum Daud. 120. —  coryph:us. 212. —  klaasii. 

19.  —  tachardus Daud. 121: 2. Cettia bwticata. 220.  Centropus nigrorufus. 
22. | — parasiticus Daud. 123. palis thoracica; sed 9 aliena. 228-9. Trogon marina. 

23. | — ranivorus Daud. 124. Drymoeca fulvicapilla. 234. Buceros coronatus. 
94.  —  tachiro Daud. 125. Eremomela brachyura. 241: 1. Indicator flavicollis. 


95. Gypogeranus serpentarius. 
97. Falco musicus Daud. 


33. | —  gabar Daud. 

34.  —  minullus Daud. 

35.  —  rupicola Daud. 
36-7. —  melanopterus Daud. 


Sub n:o 40, pag. 162: 


Strix (Scops) senegal. var. 


p. 163: Str. flammea. 
49. Caprimulg. pectoralis. 
50. Corvus albicollis. 


52. —  capensis. 

Do: —  scapulatus. 
61-2. Lanius collaris L. 
64.  —  collurio, var. 
67. Malaconot. bacbakin. 
68.  —  ferrugineus. 


70. Pomatorhyneh. erythropt. 
71. Nilaus brubru. 

72. Dryoscopus cubla. 

75. Malaconotus olivaceus. 

—  rubiginosus. 

83-4. Amydrus morio. 

88. Notauges bicolor. 

89. Lamprocolius nitens. 
91. —  caffer. 

93-4. Pastor carunculatus. 
97. Buphaga africana. 
98-9. Turdus olivaceus. 
100.  — obscurus. 
101-2. —  rupestris. 
103.  — explorator. 


126. "Thamnobia subezrulea. 
127. Drymoeca flavicans. 
130:1. —  macroura. 


Tab. 129: »femina», sed aliena. 


131. Hemipteryx textrix. 
132. Zosterops capensis. 
134.  Aegithalus minutus. 
135. Sylviella rufesccens. 
137. Parus niger. 


138. — afer. 

139. inf. — — fuscus. 

142-3. Muscic. perspicillata. 
151. —  cyanomelas. 
154. — scita. 

156. —  fuscula. 


157. Pogonocichla stellata. 
161. Platystira pririt. 
162-3. Campephaga cana. 
164-5. — nigra. 
167-8. Dierurus musicus. 
177. Motacilla capensis 
178. — vidua var. 
180.  Praticola torquata. 
181-2. Saxicola pileata. 
183. Ruticilla sperata. 
184: 1. Saxicola cinerea. 


Lee monticola 
185. W 
186-7. —  formicivora. 
192.  Alauda africana. 
193. —  crassirostris. 
194. —  apiata. 


— 2.- —  variegatus. 
242. — minor. 
243.  Cypselus melba. 
246: 1. Hirundo fuligula. 


— 2. —-  paludicola. 
248-9. Picus capensis. 
250. — notatus. 
251-29. —  mystaceus. 
253. —  fulviscapus. 
254-5.  — arator Cuv. 
256.  Colius striatus. 

2i. —  capensis. 
258. —  erythromelon. 


261-2. Oriolus larvatus. 
264. Columba arquatrix. 
265. —  trigonigera. 
Sub 268, p. 79 C. capicola. 
269. Columba larvata. 


270. — senegalensis. 
21 —  chaleospilos. 

242. —  tympanistria. 
973-5.  —  capensis. 


287-8. Promerops cafer. 
289-90. Nectarin. famosa. 


292. — violacea. 
294. —  amethystina. 
295:2. —  matalensis. 
296. — fusca. 

299. —  ecollaris. 

300. —  scarlatina. 


—p.177— chalybea. 


OM LE VAILLANTS OISEAUX D'AFRIQUE. 59 


9:0 Aves verisimiliter capenses, 


etsi descriptionibus et iconibus auctoris, ab avibus nobis cognitis, sat differentibus, plus 
minusve dubiz. (9 sp.) 


6. Caffre v. supra. 


219. Centropus burchelli? e. fig. C. senegal. 


98. ! Faleo comm. minor; compositus. 244: 1. veris. Cypselus cafer, false descr. 
39. Strix maculosa, false descr. 945: 1. »  Hirundo capensis » » 
74. Bradyornis silens, male deser. —— 01 » — rufifrons » » 


160.  Platystira capensis, false deser. 


38:0 Aves dubis, 


ignote vel in Africa meridionali ulterius inquirendz. (10 sp.) 


18. 

47- 
110. 
EDO 
121: 
129: 
128. 
190. 
198. 
268. 


Buteo lagopus, an umquam in Africa meridionali visus? 

8. »Engoulevent a queue fourchue», an avis composita? 
»ETRUSSE COL DOID COR EE » » 10 EET 
»Col d'or, videtur eadem ae n:o 111, male picta. 

1. »Caqueteuse», videtur Calamoherpe sp. inc. 
»Pavaneur», Bradypterus, typus gen:s, sed sp. incertus! 
»Double sourcib, avis ignota. 

»Traquet coureur», Saxieole sp. nobis obscura. 
»Alouette à calotte rousse», Alauda sp. incerta. 
»Tourterelle blonde»; Columba ulterius inquirenda. 


4o Aves pseudocapenses, 


certe non in Africa meridionali, a L. V. peragrata, inventze, etsi eas auctor, veritatem 
parum curans, asseverat, se ipsum ibi invenisse, adjecta plerumque historiola de vite ra- 
tione, de captura et cet. (60 sp.) 


5. Falco leucogaster Lath. ....... Australia. 169 !Dierurus sp. composita. 

I. opta EE Java. 179: Mofacilla; variegata. ee E India. 
29. | — tibialis Daud. (F. jugger) . . India. 18S c Rutieilla rufiventus e SEC » 

31. »Acoli», avis ficta, vel composita. = 9. "Thamnobia fulieata 2 3.0. $2. Java. 
gonna misoria so er se Europa v. Amer. 189. Myrmecocichla nigrà . . . . . . . . . Congo. 
zosBuhosbengalensisi-e- ste RR India. [91-5 Tanda Uantarica en = te ee sis Asia media. 
Db SIR GD LO AEG Ko s ene SAD Europa. 213. QOCueulus coromandus L. ....... India. 
DUO — esp oo sonis fö ee » 214. ==" migertb.t ocio TRE » 

51. Grand corbeau, avis ficta. 216. — 3 vIDUCORP MESRINE eod » 
o«ePUlostomustafer eo. s S sro S ee a Senegal. 217. ==. Jenstiavus Ties eux Madagasc. 
Gorlanins" senator Us. sn rere Eur. v. Senegal. — 218. = Mesmleuseboe- e M » 

69. Malaeonotus barbarus. . . . . . . .. Senegal. 921- "Centropus affinis Juy-. en Java. 

73. Lanius madagascarimus (L.) . . . . . Madagasc. 222. »Coucal négre», composita. 

SENI amprotornis eenes «o. ss ome Senegal. 226-7. Leptosomus viridis ......... Madagasc. 
90. 3C DU LIMEN CINE T » 244: 2. »Martin. veloeiféere», avis ficta ? 

95:1. Pastor pagodarum . . . . sc . . .. India. 24:1. "Hirundosspr os oc indica? 
RA ISIN OTNTANMUS ss s see ses » 260. Orolussauratusc- Me Afr. tropica sept. 
XX. ^ - meme Met o CNN Eur. v.India. — 263. —Wwemelanoceph- E India. 
107: 1. Pyenonotus hemorrh.. .. .. sc os India. 266. Columba madagase. L......... Madagasc. 
—— Bhoz guiiuddbtuc a ös) sven a Java. 267. == UfADeS Cun M ee Mauritius. 
109. . Copsychus saularis .........- India. 276-7. —  abyssiica Lth. ....... Senegal. 
159A visliSynallaxina «d. m em eme Amer.merid. ^ 278. ! Colombigalline: composita. 
147. Musceipeta holosericea ........ Bourbon. 283. ? Colombicaille, fabulosa. 
dE ubl eie e errem Rn Madagasc. 291. ! Nectarinia sp. composita. 
149. !»Nebuleux» avis composita. 293:4-.— — Jw pülchella:- 1212. n wem Afr. sept. 
150. !»Cordon noir » id. = 2. — JE plats. 5 aes res » Occid. 
152. Rhipidura javaniea . . . . . . . ... Java. 295:1. .— splendida... - SUE » » 
153. Museieapa exrulea Gm. ....... India. 297. — wilobenia. sp scr India. 
TOSSEE SIRE WIISODIS A... 1-2. SPA S P Amer. sept. et4zenobin vd 2 pedo AS Amboina. 
159, Arundinicola leucoceph. ....... Amer. mer, 298. I — sp. composita. 
T1562 Demmnsuforfcatus se ss vs eoe Madagasc. 


60 


C. J. SUNDEVALL, OM LE VAILLANTS OISEAUX D'AFRIQUE. 


5:0 Aves extrane:se 


quas ipse L. V. dieit, se non ex Africa meridionali accepisse, quas tamen cum africanis 
promiscue describit. (71 sp) 


207 (6 
12; 
[5 
20. 
2t 
26. 
30. 


Vultur bengal. . . . . Bengal. 77:1. Thamnoph. nzvius Guyana. 
— monachus. . . China. TIS = Sp: fs » 
— papa ....- Am.mer. 78. Lanius corvinus . . . Senegal. 

Falco nigricolis. . . » » 79. ! Av. compos. (Sparactes), 

—  wquinoxialis . »  » 80-1. Prionops plum.. . . Senegal. 
— omatus... . » » 82. ! Av. compos. (Sicrin). 
—  chiquera . . . Bengal. 85. | — . —  (Eclatant). 

—  qelanoleuc.. . — » 86. Lamprot. ornata. . . Afr. occ. 

Strx huhula. . .., Am.trop. 92. Meliph. cincinnata. . N. Zeel. 
—— torquaia- u.s 0» 50 1.8: Ruso meeyius . Californ. 
—  griseata » » 4114.  —  macrourus Gm. Java. 
—  personata. . . . » oo» 115. Pachyceph. guttur. . Austral. 
—  nyctea . . . (regio arct.) 116. Meliph. phrygia. ..  » 

—  passerina. . . . Europa. 117. ? Av. ign. an compos.? 

! Av. composita. 130: 2. Stipitur. malach.. . Austral. 

Cryptorhina varians. Java. 136. Dicxum flammeum . Java. 

Pica erythrorh. . China. 139 sup. Parus cine. .. . » 

?— sp. ie..... » 140. Pyenonot. atricapill.. Ceyl. 
rita racer: Bengal — 141. Aegithma ceylonica . » 

Cissopis lever. . . . . Guyana. 144-6. Muscip. parad. . . . India. 

! Avis composita. 155. Pericroc. peregr.. . . » 

1. ?ign. an compos.? 170. Diecrurus leucoph. . . (Java). 

2. Lan. supercil. . Java. 171. — ]eucogaster (Ceyl.). 

2. Cyelorhis guyan.. . Guyana. 172. — ewrulese.. . Bengal. 
173. — ]ophorhin. . India. 


Ergo in toto opere deser 


ipt: sunt avium sp. 


174. JDierurus macrocerc.. 
: — malabar.. . 
: — sneus ... 
. Europa. 


175 
176 
202 


215. 
223. 
224. 
225. 
230. 


233 
236 


238. 
239. 
240. 
259. 
279. 
280. 
281. 
282. 
284. 
285. 
286: 


n:0 ^28, 55, 65, 79, 82, 85, 149, 150, 169, 222, 278, 291, 297. 
indolis esse: n:o 31, 47, 58, 66: 1, 110, 117, 160, 245: 1, 283. 


pag. 1 


4 


PN 


3 
2 


[2] 


n:o 88: 
» 158: 
scentia, maculis rufis» ete. 
parit. — Quam comparationem 


» 190, linea penultima; legas: vulgari. 


OBSERVANDA: 


Synonymia mala; correctam videas p, 52 n:o 288 


h. 1. exempli gratia afferimus. 


-3. Cueul. eanor. . . . 
Zancl. szeneus 
Centrop. phasian. . 


Bucorax abyss. 
231—2 idem. 

p. 113. Calao brac. 
. JBuceros fasciatus . 
-. nasutus 


— hydrocor. 
Colius nigricollis . 
Columba nicob. . . 


montana 
Sirix perlata 
Malacon. ieterus 
gutturalis 


Java. 
India. 


» 


' 
Congo. 


. Austral. 
Melias pyrrhoc. . . . 
viridis Less. 


Ceyl. 
Java? 


. Seneg. 


. Angola. 
. Beneg. 
erythrorh. . 
plicatus . . 


» 
Java. 


. Philipp. 
. Angola. 
. Moluecc. 
coronata . . 
cyanoceph. 


Java. 
Amer. 
» 


. Senegal. 


» 


. Malimhe. 


284, in quibus arte composite sunt: 


Suspicor autem ejusden: 


Deseriptio ovorum et nidi viteeque rationis temere ficta: »nidus in furca rami, artifieiose confectus» . . . . 
—  Sialia vilsoni nidum in cavo 


; »ova vire- 
arboreo construit ovaque dilute czerulea, immaculata 


D» 


T^ 
TS PR 

n | M hà 
*» " DM EP n 


EM 


Mu " i 
[ 


"nl 
yj I 


bk 


Je 


li 


HEU 
291238 4
Internet Archive Audio

Featured

Top

Images

Featured

Top

Software

Featured

Top

Books

Featured

Top

Video

Featured

Top

Mobile Apps

Browser Extensions

Archive-It Subscription

Save Page Now

Full text of "Kritisk framställning af fogelarterna uti äldre ornithologiska arbeten"

See other formats
