(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Kritisk framställning af fogelarterna uti äldre ornithologiska arbeten"

'^<//^^/-y :/^-v 



/ / ■■/ / 






/¥/://. 



/::^r/y/y:// 






///■/:/ 



■^^% 



*i 



ö 617.2. 
Skds 



KRITISK FRAMSTÄLLNING AF FOGELARTERNA 



UTI ÄLDEE OKNITHOLOGISKA AEBETEN 



■/ 



1. Museum Carlsonianum. 



2. Le Vaillant, Oiseaux dAfrique. 



AF 



CARL J. SUNDEVALL. 



TILL K. VET. AKAD. INLEMNAD D. 6 MARS 1857. 






COLLECTIOM 





K Vet. Ak4<l Rjndl. B. 2. N:0 3. 



L. 



w^ 



I /~i 




■■■rr s- ^ ♦- 



1. Sparrmans Museum Carlsonianum. 



S. 



ecliin flerii år tillbaka har jag sökt bestämma de fogelarter, som finnas afl)ildacle och 
beskrifna i Sparrmans Museum Carlsonianum, det Jlldsta ornithologiska praktverk som 
blifvit piibliceradt i Sverige och öfverhufvud ett af de äldre inom denna vetenskaps lit- 
teratur. Det är till och med det äldsta af alla dylika, som uteslutande begagnar en no- 
menclatur efter Linneanska metlioden. Arbetet utkom åren 1786 till 1789, således helt 
och hållet före Lathams Index Ornithologicus, som utgafs 1790, och till en betydlig del 
före GiiELiNS edition af Systema Naturse, hvilken är tryckt 1788; det är således citeradt 
uti dessa båda arbeten, som kunna kallas den äldre ornithologiens hufvudverk, och alla 
de namn uti Museum Carlsonianum, som utmärka nya arter, äga en i denna vetenskap 
ganska gammal prioritet, hvarföre de äro så mycket vigtigare att bestämma. Detta är 
dock icke alltid lätt; ty ehuru en del figurer äro ganska väl tecknade, sä äro andra rätt 
svära, eller nästan omöjliga att igenkänna, hvilket fel ökas genom flera origtiga uppgifter 
af fäderneslandet. Likväl hafva en stor del af figurerna blifvit rätt bestämda af nyare för- 
fattare. De flesta som föreställa skandinaviska foglar äro bestämda uti Nilssons fauna, 
och en stor del af de öfriga uti Gray's Genera samt Bonapartes Conspectus. Men då 
många bestämningar voro uppenbart origtiga och en icke obetydlig efterskörd var att 
göra samt det dessutom kan vara nyttigt att äga ett register, som på ett ställe upptager 
alla arterna, med citationer af de hittills gjorda bestämningarna samt rättelse af bevisliga 
fel i uppgifterna, så har jag ansett mig böra meddela följande lista. Den är dock ej full- 
ständig, ty ännu återstå 7 figurer, hvilka det, oaktadt fleråriga bemödanden, och efter- 
sökande uti de största fogelsamlingar i Europa, ej varit mig möjligt att bestämma. En 
och annan af dessa kan möjligtvis föreställa arter, som ej i sednare tider blifvit hemförde 
till Europa. För att göra dem så mycket lättare att jemföra och igenkänna, har jag upp- 
fört alla dessa 7 arternas namn på ett ställe, till slut. 

De flesta af originalexemplaren till de i detta arbete afbildade arterna hafva funnits 
uti Vetenskaps-Akademiens samlingar i Stockholm och mänga af dem hafva derifrån öfver- 
gått till nuvarande Riksmuseum, der de ännu finnas qvar. Af Presidenten Carlson hade 
nämligen vid pass 100 foglar af hans samling blifvit donerade till Akademien, hvilka 
efter hans död afliemtades år 1805. Uti den, af dåvarande Intendenten, C. Quensel, upp- 
rättade förteckningen öfver dessa foglar, igenkänner man namnen på 58 af typerna till 
figurerna i Sparrmans Museum Carlsonianum, men ofta med bifogad anmärkning, att de 
redan dä voro af mal skadade eller förstörda. Till detta sednare antal höra thy värr! 
6 stycken af de 7, som ännu äro mig obekanta, eller just de som nu skulle hafva varit 
af största värdet att äga för arternas säkra bestämmande, nämligen: Muscicapa ochracea 



4 c. J. SUNDEVALL, 

(n:o 22), M. fuliginosa (47), Certhia undulata (34), C. ignobilis (56), Ampelis lutea (70) 
och Loxia cardinalis (41). Leinningarna af dessa och mänga andra hafva, sannolikt kort 
efter deras ankomst till Vetenskaps-Akademien, bhfvit, såsom fullkomligen odughge, bort- 
kastade, och flera af de öfriga hafva sedan delat samma öde. — Vidare hade flera af de 
Carlson' ska foglarna, genom köp, efter ägarens död, öfvergått till PAYKULL'ska och 
GRiLL'ska samlingarna, samt med dem kommit till Riksmuseum, och ett par hafva blifvit 
skänkta till Vetenskaps-Akademien af Landskamereraren S. J. Ljungh. Sålunda flnnas 
ännu vid Riksmuseum 22 foglar, som anses vara typer till figurer i »Museum Carl- 
sonianum», nämligen: 

N:o .3. Cuculus sen-!itus. N:o 27. Psittacus cyaneus. N:o 63. Sterna mibilosa. 

— 4. Sitta caffra. — 28. — novie zeel. — 79. Certhia gularis. 

— 5. Certhia melanura. — 33. Sitta chloiis. — 80. — troohilea. 

— 10. Pelicanus punctatus. — 44. Ember. riiticapilla. — 84. Tiu-dus triostegus. 

— 17. Loxia flameiigo. — 45. Tanagra capensis. — 89. Loxia javensis. 

— 23. Muscicapa nigra. — 59. Certhia polita. — 90,91. — femiginosa. 

— 25. Parus sixibyensis. — 61. Pelicanus capensis. — 93. Embeiiza luteola. 

Af dessa äro dock de flesta i dåligt skick, hvai'före en del ej länge toi*de kunna bevaras. 
Följande förteckning upptager namnen i den ordning de i arbetet förekomma. 

Nuscum Carlsoniaiinm. 

Fasc. Primus; 1786. 

N:o 1. Lanius pomeranus, ex Ger mania septentrionali; = Lanius. senator L. Syst. 
Nat. X, 94; — omissus in Ed. XII; — L. rufus (primus) Gmel. p. 301 (nec sp. 17, p. 
303); — L. rutilus Lath. Index, n:o 12; — L. rufus Temm. Manuel I, 146. 

2. Corvus clericus; Suecia; — cit. sub C. corone [i Gmel. et Lath. — Est C. 
frugilegus ju v. quod jam in Faun» Scandin. Ed. 2:da, p. 172, mönstra vit Nilsson. 

3. Cuculus ser ra tus n. sp. *) ex Promont. bonas spei. — Eodem nomine: Gmel. 
p. 412, — Lath. n:o 12 (ex Mus. Carlss.). — Coucou edoHo femelie Le Vaill. Afr. 208. — 
Oxylophus serratus ?, Bonap. Consp. 102. Sed observandum etiam mares (saltem junio- 
res) gastra3o nigro pra^ditos, in CoU. Stockh. existere a J. Wahlbergio allatos. 

4. Sitta caffra; n. sp. Patria non indicata; avis vero ex Polynesia minimeque ex 
Caffraria oritur. Eodem nomine: Gm. 442, — Lath. Sitta n:o 9 (ex Mus. Curlss.) — 
Oriolus musaj Först. Descr. 163 (ex Ulietea), — Sitta Otatare Less. Coq. QQQ, pl. 23 f. 2 
(Taiti); — Tätare otaitiensis Bonap. Consp. 224. — Genus Hybristes R:bch. — Bonap. 
Marquesas, C. Rend. 3 Dec. 1855; — Naumaniiia 1856, 192. 

Specimen typicuin Sparrmanxi adhuc in Mus. Stockh. adest, pedibus alienis, rostro 
vagina cornea destituto (quamobrem in icone, sat mala, brevius et rectum, pra?terea nigrum, 
false exhibetur). Hoc specimen ab altero, quod ex ins. Marquesas habemus, paullum difiert: 
colore, superne, paullo fusciore, plumis dorsi apice latins flavoalbidis et rectricibus apice 
brevius flavescentibus, limite flavedinis recta, transversa; in altero (ex ins. Marquesas) 



■) Novas aviura species eas h. 1. vocamus, quac in Musseo Carlsoniano primuni descripta; sunt. 



OM SPARRMANS MUS. C ARLS ON I A NU M. 5 

color notei (cum pileo) fere aaque olivaceus v. fusco flavescens et fltiveclo cau(la3 secundum 
scapos adscendens. Specimen vero tertium, ex Taiti, pictura notasi, cum sp. carlsoniano, 
cauda3, cum sp. marquesensi, convenit. Hae igitur differentiaj a sexu vel aetate vel tem- 
pore anni ortce videntur. — Turdus longirostris Gm. p. 823, Latii. Turd. n:o 92 (Gen. 
Syn. II, 67 n:o 84), ex Eimeo, dcscribitur »rectricibus plerisque totis flavescentibus et 
plumis capitis acutis», sed, ni valde fällor, eadem est avis, Hybristes longirostris vocanda. 

5. Certhia melanura n. sp. cui patria falso »Proinont. bonaj spei», pro Nova 
Zeelandia, dicitur. Idem vero sajpe in hoc opere fit, etsi aves plerteque ex Africa meri- 
dionali, Nova Zeelandia, Taiti pluribusque locis, ibi descripta3, ab ipso auctore collecta; 
sint. — Icon haud bona. = Certhia capensis // Gm. 473; — C. melanura Lath, n:o 67; — 
Philedon dumerili Less. Coq. tab. 26, 1; — Anthornis melanura Gkay, Dieffenb. Voy.; 
— BoNAP. Csp. 391. 

6. Anas mollissima »c/' biennis»; Suecia; — est o" liabitu a^stivali, in transitu ad 
habitum hiemalem. 

7. 8. Anas dispar ef et ?; ex Ostrogothia Sueciae. — A. dispar Gm. — Lath. 
n:o 83 (ex Mus. Carls.). — A. stelleri Pall. Spicil. VI (1769), quod nomen, ut antiquius, 
praä ceteris adhibendum est, etsi a Lathamo sub A. dispari aÖertur. — Fuligula stelleri 
Nilsson Skand. Fauna. — Typus gen:s Eiiiconettce rec. 

9. Colymbus parotis; (patria non indicata, verisimiliter Suecia); Gmel. 592; = 
Col. rubricollis Gm.; Podiceps rubricollis Lath. (cit. ut var. /?) — et rec; — avis junior, ptilo- 
sin senioris induens. 

10. Pelicanus punctatus n. sp. ex Nova Zeelandia. — Gm. 574; Lath. n:o 19; — 
Graculus punctatus Gray Gen. of Birds. 

11. Sterna alba n. sp. ex »India, Prom. b. spei et Ins. maris pacifici». — Gm. — 
Lath. n:o 18; — Gygis alba Boie. Vix ad Afr. merid. inventa, nisi in mari aperto. 

12. Fulicaleucoryx; Stockholm, — Gmel. — F. atra (i Lath. — Est Fulica 
atra cum alis Lagopodis adnexis, de qua re conf. Nilsson Skand. F:a, obs. ad F. atram. 

13. Fulica aäthiops; Stockholm; — Gmel. — Ful. atra / Lath. — est F. atra 
junior; NiLSS. F:a. 

14. Rallus australis n. sp. ex Nova Zeelandia; — R. austr. Gm. — Lath.; — 
Ocydromus austr. Wagl. — Gray, Dieffenb. Itin.; Gen. of Birds; Erebus et Terr. 
13 pl. 14. 

15. Tetrao hybridus; Suecia. — T. hybridus L. Fn. 201. — T. tetrix hybr. 
Gm. — Lath. — T. medius Temm. Manuel. — T. tetrix urogallides Nilss. Fn. — (Mas, 
tig. non mala). — Obs. Älirandum est, naturam hujus avis hybridam (ex Urogallo et te- 
trice) hodie adhuc a multis ornithologis dubiam haberi, vel etiam plane negari, etsi a 
Linn^o ut res cognita describitur deindeque a Nilssonio aliisque auctoribus egregie ex- 
plieatur. Venatores nostrates jam ante tempora Linn^i, ut hodie, hane rem perbene 
noverunt. 



6 c. J. SUNDE VALL, 

16. Tetrao canus; Suecia; — Gmel. — Lath. n:o 13; - est Tetrao bonasia var. 
alba; Nilss. Fn. 

17. Loxia flarn eng o; Suecia — Gmel. — L. pyrrhula var. S Latil — Pyrrhula 
vulo"aris rec. var. alba. — Specimen hoc, in caj)tivitate, post niorbuni, colore albo indutum 
esse, refert Nilsson in Fn. Scandinaviaj. 

18. Loxia totta n. sp. ex Africa meridionali, "inter stationes Hottentottorum». — 
Gm. — Lath. n:o 79. — Citrinella totta Bp. Csp. 520. — Avis in regione capensi vulgaris. 

19. Tanagra sibirica; Sibiria Laxmann. — Gm. — Alauda tartarica Fall. It. — 
et Gmel. — Lath. n:o 15. — Melanocorypha tartarica Bp. Csp. 242. 

20. Fringilla candida Iverisimiliter ex SueciaJ. — Est Fring. doniestica var. alba, 
quod jam Gmelin et Latham agnoverunt. Icon sat bona. 

21. Emberiza nuelbyensis, ex Sudermannia Suecia'; — Gm. — Lath. n:o 8. — 
Est Enib. hortulana L. adulta. (Fig non inter pessimas); — Nilss. Fn. 

22. Muscicapa ocliracea; avis mibi dubia, qua3 ex capite b. sp. dicitnr; de qua 
re magnopere dubito (nisi forte icon hajc juvenem Pronieropis caftri, cui rostruni fractum, 
sed a pictore restitutum fnisset, male representaret ; quod tamen vix credi licet). Potius 
affinis videtur ]\Ieliphaginis australiaä. Forte avis hodie ignota ex insula quodam maris 
pacifici? — Ab auctoribus, tantuniinodo ex Mus. Carls, cognita, enumeratur: M. ochracea 
Gm.; — Lath. n:o 17; — Campephaga ochr. Vieill. Ene. 858; — Rhipidura oclir. Gray 
Gen. 258; — Sp. dubia post genus Leucocercam Bp. Csp. 324. 

23. Muscicapa ni gr a n. sp. ex Ins. Societatis. — Gm. 947; — Lath. n:o 24; — 
Monarcha nigra Gray Gen.; Bp. Csp. 326. — Musc. pomarea ef adultus Lesson Coquille 
pl. 17. (Femina est Musc. lutea Gm. Lth. 46). 

24. Muscicapa albi fröns. Patria »Prom. bonaj spei» dicitur, quod vero falsum 
videtur. Avis enini, hodie dubia, minime in Africa meridionali invenitur, neque nisi ex 
hac icone, cognita est. — M. albifrons Gm. — Lath. n:o 5. — Butalis albifrons Bp. Csp. 318. 
— Similis videtur Petroicaj cuidam vel Erythrodryoä ex Australia, pra^sertini femina^, male 
pictai (minime vero P. albifrons Gray, = Turdus alliifrons Gm.). 

25. Parus sajbyensis. In Sudermannia Suecioe occisus dicitur; — est Parus 
cyaneus Pall. Nov. Comm. Petrop. XIV; — Gm. 1007; — Lath. n:o 3. — Temm. Man. — 
Cyanistes cyaneus Bp. Csp. 229. — Figura non mala, ex specimine, adhuc in Musaso 
Stockh. asservato. Avis vero deinde numquam in Suecia observata est. 



Fasc. Secundus; 1787. 

26. Falco dubius, ex Suecia. — F. incertus Lath. n:o 70. — Est F. palumbarius 
L. junior, male delineatus. 



OM SrARH.MANS MUS. C A HL SO NI AN U M. f 

27. Psittacus cyaueus; Taiti; n. sp.? (nisi forte eadein sp. ac Ps. taitianus Gm. 
Lth., ut crediderunt plerique); — iion a Gm. allatus; — Ps. taitianus (i Lath. 70- — 
Coriphilus cyaneus Wagi.. Monofifr. Psitt. p. 102. Specimen typicuni Holiniaj adcst. 

28. Psitt. nova^ zelandiai. Patria »Nova Zelandia» dicitur. Sed observanduiii 
est, specimen typicuni liujus iconis, adhuc in ]\Iusa?o Stockholniieiisi asservatum, egre^^ie 
convenire cum descri[)tione Ps. pacifici Gm. 329 (ex Latii. Gen. Syn. I, 252 n:o 56, descr. 
optima), = Platyc. erytlirotis Wagl. Mon. p. 64, quaj insulas Maquaria;, a Nova Zelandia 
meridiem versus sitas, inliabitare dicitur. Evidentur auteni differt a Ps. novaj zelandite 
Wagl. Mon. p. 62 (ex descr. Foksteri), quem etiam nos »ex Nova Zelandia» habemus. 

Specimen Carlsonianum, quod nobis Ps. pacificus Gm. videtur, caret fascia sub- 
alari flava habetque maculam rubram ad latera uropygii. Ala LSO niillini. Remifes \>v\- 
mariaj (prakter primam) extus ca^rulea^, tenuissime pallido marginattw Tectrices primariaj 
eodem colore casruleaj. Rectrices obscure virides; laterales .3 v. 4 extus dilutjores et te- 
nuissime flavido marginata»; imlla vero apice pallida. Gatrajum lastius flavido viride. 

Ps. novaä zelandia; Wagl. 1. c; = Ps. pacificus Forst. Descr. n:o 80 (nec Gmelini), 
differt statura majore: ala 140 millim., et fasciis 2 subalaribus flavidis. Fascia altera 
constat macula raarginis interni, ante medium cujusque remigis (präster n:o 1 — ,3); altera, 
pallitlior et minus definita, eodem modo in tectricibus inferioribus maximis pingitur. Re- 
miges extus et tectrices ut in pra3cedente picta?, sed dilutius caärulea^ Rectrices quajdam 
apice brevi flavoalbidaj (in nostro specimina3 pleraaque lassaj; sed 2:da (a latere) apice inde- 
finite pallide limbata, 4:ta apice fere 3 millim. flavoalba. Forster dicit pennas utrinque 
3 et 4 apice flavas). Specimen nostrum (forte juvenile?) caret macula rubra ad latera 
uropygii habetque maculam auris pallidius fuscorubram. Colore corporis simillimus priori. 
— In descriptione Forsteri longitudo totalis dicitur »9 unc», quod vero lapsu calami, 
pro: 12 unc, scriptum esse, comparatione reliquarum mensurarum elucet. Wagler, qni 
FoESTERUM tantum traiisscribit, idem habet vitium. 

Alter Ps. pacificus Forsteri (Descr. n:o 201), = Ps. phaeton Desmurs Iconoo-r. 16, 
ex Taiti, fronte purpureo-atra insignis. Neuter vero horuni, a Forstero (n:o 80 et 201) 
descriptorum, nomine Ps. pacifici appellari potest, quod unice est speciei, a Lathamo de- 
scriptte et a Gmelinio nominataj (cfr. supra). 

Obs. Post, quam hoc scriptum erat, catalogum obtinui Psittacorum in coll. Principis 
Mässens, a cl. C. de Souancé editum, ubi luiä sp., Ps. pacificus, novte zelandia? et ery- 
tlirotis (n:o 136 — 138), aliter et, ut mihi videtur, minus recte exponuntur. Vera autem 
atque falsa dijudicentii, qui omnes has aves in statu vario astatis sexusque et ex patria bene 
cognita, describere possunt. 

29. Psitt. vernalis (Patria, non indicata, est Java); n. sp. — Ps. vernalis Gm. — 
Lth. n:o 148 (ex M. Carls.). — Ps. galgulus juv. Wagl. Mon. 164. — Iterum a recen- 
tioribus distincta: Loriculus vernalis Bp, 

30. Psitt. bimaculatus (Patria, non indicata, Java). — Lath. n:o 49 (ex M. 
Carls.); — est Ps. pondicerianus Gm. — Lth. n:o 48; — Ps. javanicus Osbeck It. 101 
(Ed. Suec. 1757, == Ps. alexandri in Osb. It. Ed. Rostock 1765, p. 133). — A Linnjeo, 
in Ed. XII, in synonymia Ps. Alexandri memoratus. — Palaiornis pondic. rec. 



8 c. J. SUNDE VALL, 

31. Oriolus melaleucus; Surinam; — Oriolus leucopterus Gm. 392; — Lth. n:o 
31. — Tanagra nigerriiiia Gm. 899. — Desm. — Pyrrota leucopterus Bp. Csp. 238 

32. Cuculus taitiensis; patria tantuin nomine indicata; n. sp. — Gm. p. 412; — 
Lth. n:o 4. — Eudynaniis taitiensis Gray Gen.; — Bp. Csp. 101. 

33. Sitta c h loris, n. sp. Pro patria Bruntjes Hoogte in Afr. Meridionali falso 
editur; avis enim, ut constat, ex Nova Zelandia oritur. — Lath. n:o 11 (non a Gmel. 
citata). — Acanthisitta tenuirostris Lafr. Guér. Mag. 1842, 27; — A. chloris Gray Gen.; — 
Bp. Csp. 226. — Specimen typicum adhuc restat. 

34. Certhia undulata, patria non indicata. — Avis mihi ignota, virisirailiter 
eadem ac Certhia fasciata Först. Desci". 263, ex Nova Caledonia; deinde non, quoad sci- 
mus, descripta; — ex M. Carls, citatur a Lath. (C. n:o 43); — in operibus recentioribus 
a me non inventa. 

35. Certhia lepida (patria non indicata, at certe India). — Avis h. 1. exhibita 
est C. zeylanica Linn. S- N. XII, 188 n:o 23 (descr. orig.); — Lath. n:o 13 et 13 /i; — 
Cinnyris ceylonica Cuv.; — Sundev. Av. Bengal. Physiogr. Tidskr. Lund 1837, — et Ann. 
Nat. Hist. 1846: XVIII, 256; — Bp. Csp. 409. 

Obs. Avis Sparrmanni falso eadem habita est ac C. lepida Lath. n:o 60 (decriptione 
ex SoNNERAT Voy. desuinta), qute = C. lepida Temm. Pl. Col. 126; — C. ruficollis Vieill. 
Ene. 600 (1823); — Nect. javanica Horsf. L. Tr. XIII (1821), quod igitur nomen ad- 
hibendum. 

36. Certhia armillata; Surinam; — Lath. n:o 55 (non apud Gmel.); — est 
avis junior C. cyaneaj L. XII, 188; — Gm.; — Lath. 34; — Caereba cyanea Pr. Max. 
Btr. III, 761; — Bp. Csp. 399. 

37. Anas magellanica femina; patria nomine speciali indicata; — est A. antar- 
ctica Gm. p. 505 (ex Först. It.); — Lath. n:o 8 (c. cit. Mus. Carls. 37); — Anser antarct. 
Less. Coq. Zool. II, 732, c. fig. feminse pl. 50. — Bernicla antarctica Gray Gen. 607 (non 
vero A. magellanica Gm. Lath. ex Oie de Magell. Buff. et Pl. Enl. 1006). 

38. Anas f räknat a; Åland in Mari baltico; — est A. marila Linn. ?, quod vena- 
toribus cognitum esse, affert ipse auctor; — A. marila ? Lath. n:o 54 (icon apud Gmelin 
non alliita); — Fuligula marila Bp. — NiLSS. Fn. Ed. 2, 417. 

39. 40. Anas spectabilis <f et ?, ex Sudermannia Sueciaj; — A. spect. L. S. N. 
X, 123; — Temm. Man. — Nilss. Fn. — Somateria spect. rec. 

41. Loxia Cardinal is var. non cristata, »ex insulis India3 occidentalis.» — Sp. 
incerta mihique ignota, si revera crista caret. — L. carlsoni Gm. 847 (ex Mus. Carls.); — 
L. cardinalis /i Lath. n:o 14. — Cardinalis carlsoni Gray Gen.; — Cardin. sp. dubia (sub 
n:o 3) Bp. Csp. 501. — Ha;c sp., ut videtur, a nemine post Sparrmannium visa, quare de 
ea dubitare liccat. (Icon a Cardinali vulgari diftert nigredine lori nulla, gula? minima). 

42, 43. Emberiza cyanella »mas et femina», ex America septemtrionali. — Gmel. 
p. 887. — Est: Tanagra cyanea Linn. XII, 315; — Emb. cyanea Gm. 876; — Lath. 60 

(ubi 



OM SI' A i; K M A .\ S M U S. C A K L .S I ) N I A X L' M. 9 

(ubi ivves SrARiiMANNii ut var. /^ afferuntiir); — Friiigi]]ii c}'cinea Wils.; — Spiza cyauea 
Bl'. (Csp. 474); — Speciiuina Spakumannii, adliiic in .Mu.s. Stockh. a.s.scrvata, sunt iiiares 
duo juniores, explicationis gradu paidluiu dissiiuiles. 

44. Kniberiza ruticapilla n. sp. Patria nou indicata, est vei"o America meri- 
dionalis. — Einb. ruticapilla Gm. 887 (ex M. Carls.); — Fring. ruticapilla Ltii. 14; — 
Fring. pileata pR. Max. Btr. III, 605; — Lophospiza pileata Bp. Csp. 471. — Corjphospingus 
(Cab.) ruticapilla dicenda. Specimeu typicuni in uuisieo nostrate asservatur. — Obs. Tan. 
cristatella Spix II, t. 53: 1, quera ex Caracas habenius, uias junior hujus «stiniatus, diftert 
colore dorsi pure cano, gastra^i albo, in jugulo inf. paulluni infuscato, absque rubedine, 
rostroque paullulo niajore. 

45. Tanagra capensis. Patria, non memorata, niinime est regio Capensis, sed, 
ut bene constat, Nova Zelandia. — Gm. p. 900 (ex Mus. Carls.); — Turdus crassirostris 
Gm. 815 (ex Lath. Syn. II, 34, n:o 30, tab. 37; ubi avis »ex Nova Zelandia» describitur); — 
Latii. n:o 30 (c. cit. Mus. Carls. 45); — Lanius crassirostris Cuv. R. An. Ed. I. 338; — 
Campephaga ferruginea Vieill. Ene. 857; — Typus Gen:s Ceropim, Gray List, 1840; — 
quod genus, ut niulta alia, inale confudit Bonaparte, novunique, Otagon, pro hac avi 
condidit: Ot. turdus, Bp. Csp. 374. — Avis autein Ceropia crassirostris dicenda. 

46. Muscicapa bicolor n. sp. ex Africa meridionali. — Musc. dichroa Gm. 949 
(ex Mus. Carls, sed mutato nomine ob Musc. bicoloreni, Gm. 946, Lath. n:o 4); — Lath. 
94; — Rliipidura bicolor Gray Gen. 258, n:o 7; = Turdus reclamator Vieill. N. Diet.; 
et Ene. 670 (ex Le Vaill. Afr. 104); = Cossj^pba vociferans (tjqjus generis Cossyphaj) 
ViGORS Zool. Journ. 1825. — (Obs. Genus Bessonornis A. Smith Illustr. (lapsu: Dessornis, 
Smith, Report 1836. p. 36), Bessornis Cab. Mus. Hein., typuni habet B. hunieralein; nec 
avein li. 1. traetatani). 

47. Muscicapa fuliginosa n. sp. Patria »Africa merid.» dicitur, loco exacte in- 
dicato (Bruntjes Hoogte); quod vero eodem, sine dubio, errore factuin est, quo indicata 
est patria ad N:os 4, 5, (22 et 24?) 45 et prajsertim 33, quaa omnes sunt aves Novaä Ze- 
landia?, sed ex regione capensi dicuntur. — Htec sp. videtur esse Rhipidura melanura 
Gray (Dieffexb. Trav. A[)p. ; — Genera p. 258; — Erebus et Terr. Av. p. 8. — Voy. 

u Pule Sud Pl. 11 iig. 5); — Leucocerca melanura Bp. Csp. 324; - ex Nova Ze- 
landia. — leon Musei Carls, allata est ut: Musc. deserti Gm. 949; — Lath. n:o 44; — 
Rhipidura fuliginosa Gray Gen. 258; — Sp. inc. post Leucocercas Bp. Csp. 324. — Avis 
auteni, ut milii ^•idetur, Ehipidura melanura Gr. dicenda est; icon enim Sparrmannii minime 
sutficit ad determinationein currectani, et descriptio patriam alienam indicat. 

48. 49. Parus peregrinus, mas et femina; ex India; — Linn. Syst. N. XII, 
342; — Gmel. 1010; — Lath. n:o 4; — P. coccineus Gmel. 1015 (ex Mus. Carls. 48, 
49!); — Motacilla cinnamomea Linn. S. N. XII, 335 (= Musc. fiammea (i Lath. n:o 23) 
ex »Ceylona» *). -— Typus gen:s Phoenicornis Boie, Isis 1827, 715, (idem vero genus, Peri- 



a 



') Mut. cinnamomea LlNN.to, cum plurilnis aliis avibiis, a Cl. Loteuio, olim Gubernatoie iusulae Cejlonae, 
data est. H;e vero aves plei-ieque ejusmodi videntiir, qure etiam in Bengalia inveniuntur, e. gr. Avis h, 1. me- 
morata, Nectarinia lotenia, N. Zfvlanica; quod in synonymia determiuanda observandum est. 

;i. Vc> Hii II.;iidJ. B. 2. >:u 3. 2 



10 c. J. SUNDE v ALL, 

crocoti nomine, c. typo Muscic. miniata Temm., prins nh eodeni auctore, in Iside 182G, 972, 
propositum est); — Pericrocotus peregrinus Bp. Csp. 356. 

50. Paras indicus. (Patria ignota); — Gm. 1015 et Latpl n:o 29 (ex Mus. Carls.). 
— Avis tantunimodo ex Mus. Carls, cognita, et dubia. Inter synonyma praecedentis, 
(Pericrocoti peregrini) enuraeratur in Bp. Consp. 356. — Potius vero est Parus bicolor 
Linn. (Catesby 57): — Lath. n:o 13; ex America Septemtrionali ; — Lophophanes bicolor 
Kp.; — Bp. Csp. 228. — Icon Musei Carls, ex specimine male pra^parato, cui crista depressa, 
desumta videtur. Ipse, specimen ejusmodi, simillimum huic iconi, seniel obtinui. 



Fasc. Tertius, 1788. 

51. Strix arctica, ex Suecia septemtr. — est Strix bracliyotus Gm. 289; — 
Lath. n:o 11; et omn. — Icon Mus. Carls, citatur sub Str. ulula /i Lath. 27; — et sub 
Str. brachyoto, Nilss. Fn.; — non vero a Gmelinio, cujus pars prior tum jam ira- 
pressa erat. 

52. Psittacus albifrons, n. sp. patria non rnemorata. — Lath. n:o 113; — 
Wagl. Monogr. 139. 

53. Corvus pica var. alba, e Finlandia. — C. pica Linn. 

54. Gracula glauca (Patria non indicata); — est Tanagra episcopus L. XII; — 
Lth. n:o 17 (c. citatione M. Carls.): — Bp. Csp. 238; — ex Guyana. 

55. Cuculus hepaticus (verisimiliter ex Suecia); — Lath. n:o 25 (ex Mus. 
Carls.); — est Cuc. canorus L. var. rufus, Nilss. Fn. Ed. 2, 113. 

56. Certhia ignobilis; patria non indicata; — Sp. mihi ignota et hodie, quantuni 
novimus, nemini cognita. Affinis videtur Anthochajraä carunculat* Vig. et Hohsf. vel forte 
generi Hemixo (Turdo philippensi Lth. 39; — Kittl. Kupf. 12, 2). — C. ignobilis Lath. 
n:o 42 (ex Mus. Carls.). Nomen in Grayi Gen. of Birds et in Bonap. Consp. a me non 
inventum. 

57. Certhia bartholemica, ex insula caraibica Bartholomei allata. — C. flaveola 
J Lath. n:o 53. — Sp. gen:s Certhiolce Sundev. Orn. Syst. Act. Stockli. 1835. — Bp. 
Csp. 408. 

58. Certhia scarlatina n. sp., ex Cap. b. spei. — C. afra /? Lath. n:o 18; — 
Nect. scarlatina Licht Cat. 1842; = Cinn. smaragdinus Vieill. Ene. 595 (ex Le Vaill. 
Afr. 300); — Nect. afra Gray gen. 97 n:o 1; — Cinn. afra Bp. Csp- 407; — [sed ob- 
servandum, Certhiam afram L. (ex Edw. 347) eamdem esse, ac C. chalybeam L.]. 

59. Certhia polita (patria non indicata). — Lath. n:o 19 (ex M. Carls.). = C. 
lotenia L. S. N. XII ex India (descr. orig. sed cit. Brissoni falsa); — Lath. n:o 16 (no- 
men, sed non cit. ex Pl. Enl.). — Cinnyris, Bp. Csp. 408. 



OM SrAliliMANS ML"S. C A Ii I>SON I A K U M. 11 

(;0. Anas a lan di ca, ex ins. Åland maris baltici; — A. sparrmanni Lath. n:o 10 
(ex Mus. Carls., mutato iioniine); = Anas acuta Linn., Temm.; ?, iiiale picta; — Nilss. 
Fn. Ed. 2, 396. 

61. Pelecanus capensis n. sp. ex Afr. nieridionali. — P. graculus [i Latii. n:o 
15 (ex M. Carls.); — Graculus capensis Gray Gen. p. G67 n:o 9. — Specimen typicum 
HolinifE asservatur. 

Q2. Sterna caspia; Suderrnannia Suecia?; = St. caspia Fall.; — Gm.; — Lath. 
n:o 1. — Nilss. Fn. 

63. Sterna nu bi los a; n. sp. — Patria, errore FinJandia, auctoritate Doctris Grön- 
DAHLii, dicitur. Avis, ut observat Nilsson, Fn. Av. Ed. 2, p. 305 in nota, sine dubio a 
Gröndahlio, ex itinere, quod ad Indiam orientalem susceperat, allata. — Icon ininime 
bona, cit. sub St. boysii /, »pullus», Lath. n:o 10, — et sub St. cantiaca, n:o 20, Gray 
Gen. 659. — Sterna nubilosa Nilss. 1. tit., ubi avis iterum, ex speciinine typico, Holmiaj 
adhuc asservato, describitur; sed rostrum, lapsu typogra phico, »1 poll.», pro \\ poll. lon- 
gum dicitur. = Sterna infuscata Licht. Cat. n:o 841, ptilosi hiemali. 

64. Phasianus cristatus, ex Celebes vel Macao; — Columba cristata Lath. 10 
(ex SoNN. Voy. et Mus. Carls.) — et Perdix coronata Lath. Suppl. 2:dum. — Cryptonyx 
coronatus Temm. Gäll. III, 745. 

65. Tetrao tetrix mas, varietas; e Suecia septcintrionali. — T. tetrix /? Lath. — 
Est T. hybridus lagopides, Nilss. Fn. Ed. 2, II, 83, ef: hybriditas a T. tetrice et Lago- 
pode subalpina. 

66. Tetrao tetrix »femina, varietas», ex Suecia; — T. tetrix y Lath.; — est T. 
urogallus ?, var. alba. 



-"o^ 



67. Columba bantamensis; Java. — Lath. Suppl. 2:dum (ex M. Carls.); = C. 
striata Linn. XII; — Lath. n:o 53; — Wagl. Syst. ii:o 106. 

68. Turdus minutus (Patria ignota); n. sp. sed noniine inepto proposita. — Lath. 
Turdus n:o 136 (ex M. Carls.). — Est Xenops genibarbis H:gg. 111. — Bp. Csp. 211, ex 
Amer. merid., icone ad specimen juvenile, male conservatum, baud bene delineata. Rostrum 
prseterea, quod vi quadani retroflexum sine dubio credidit pictor, ad formam, inter aves 
plerasque vulgarem, male restituit. 

69. Turdus australis n. sp.? »e Nova Zelandia»; — Lath. n:o 43 (ex M. Carls.) — 
Habetur eadem ac Musc. longipes Garnot, Coquille Pl. 19 fig. 1 (uec Gmel.); = Miro 
longipes Less. Tr. 389; — Petroica australis Gray Er. et Terr. Av. p. 7; — Miro australis 
Bp. Csp. 299 *). — Sed avis h. 1. in Mus. Carls, picta nimis dijffert crassitie rostri et de- 



■) Hsec avis (Musc. longipes Garn.) eadem videtur ac Turdus ochrotarsus Först. Descr. 82; — Petroica albi- 
fions Gray, Er. et Terr. Av. ji. 7 tab. G (fig. ex Först. Icon. ined. 148); — Turdiis albifrons Gm. Lth. 
98 (descr. orig.). 



12 c. J. SUNDE v ALL, 

fectu albedinis frontis. — Potins vidt-retur sp. Aplonis, eti minus bene cum sp, cognitis 
convenit. Neque seinper, ut siipra vidimus, indicutiones patria? in hoc opere vera? sunt. 
Avis igitur adhuc dubia habenda. 

70. »Ampelis luteus» (Patria ignota), sp. mihi omnino ignota et dubia. — Amp. 
lutea Lath. n:o 13 (ex M. Carls.). — In Grayi Genera of B. et in Bonap. Consp. otuissa 
videtur. Forte avis composita? (Anthornis melanura 9 c. cauda aliena?), vel salteui cauda 
inale exhibita, pennis lateralibus in rnedio positis. 

71. Loxia hypoxantha, ex »Sumatra, a Doct. Hornstedt donata»; — Lath. n:o 
44 (ex M. Carls.); — Ploceus hypoxanthus Blyth; Bp. Csp. 44.3, »mas junior». — Ob- 
servandum tainen, hane tabulam (n:o 71), si hoc modo interpretanda sit, minime simili- 
tudine excellere. Icon, sequo vel majore jure, videtur Fringillam canariam feram, navi 
allatam, reprgesentare, etsi flavedo gastrasi, et prajsertim faciei, nimia facta sit. De patria 
conferas infra, n:o 88, ubi alia avis africana, ab eodem D:re Hornstedt data, insulas Su- 
matra, Java etc. inliabitare dicitur. 

72. Loxia prasina mas; Java; — Lath. n:o 91 (unice ex M. Carls. — Non a 
Gmel. citata). — Emb. cyanopis Gm. — Lath. n:o 64 (ex Briss. III, 198, d' adultus), — 
et Emb. quadricolor Gm. — Lath. n:o 63 (ex Pl. Enl. 101, 2, icone pessinia). — Frin- 
gilla sphenura Temm. Pl. Col. 96: 1, 2; — Erythrura prasina Bp. Csp. 457. — Avis in 
M. Carls, picta est ef junioi*. 

73. Loxia prasina »femina»; Java. — Minime femina prioris, etsi ab auct. variis 
pro tali citata. Certe alia est avis species, male picta; ut mihi videtur femina junior 
Loxia3 fasciata; Lath. (Fr. detruncatte Licht.), ex Africa, sed forte Bataviam, navi allata? 
Unduloe fusca^ capitis, in femina juniore parum distinctte, a pictore omissaj. 

74. Muscicapa alba, ex Stockholm; — Lath. n:o 96 (ex M. Carls.). — Rhipidura 
alba Gray Gen. — sp. inc. Bonap. Csp. 324, Obs. sub Genere 691. — Est Motacilla alba 
L., var. alba. (Ob formam unguis postici, vix M. flava L., ut credidit Nilsson, Sk. Fn.). 

75. Muscicapa javanica; Java; n. sp.; — Lath. n:o 95 (ex Mus. Carls.); — 
HORSF. L. Tr. XIII; — Leucocerca javanica Swains. — Bp. Csp. 324; — Rhipidura um- 
bellata Sundev. Av. ex Calcutta (nota ad n:o 14), in Physiogr. Tidskr. Lund 1837, — et 
Ann. Nat. Hist. 1846. — Icon Musei Carls, minime bona, forte juniorem representans? 



Fasc. Quartus; 1789. 

76. Corvus infaustus; Suecia septemtr.; fig. bona; = C. infaustus L. S. N: X, 107, — 
et Fn. Su. n:o 93. — Lath. n:o 22; — Temm. Man.; — Lanius inf L. XII, 138; — Pica 
infausta Wagl. Syst. n:o 20; — Garrulus inf NiLSS. Fn. — Perisoreus inf Bp. Csp. 375. 

77. Corvus pica var. albida, ex Suecia. — Ejusmodi varietas supra, n:o 53, 
exhibita est. 



OM SPAK KM ANS MUSEUM C A KLS O N I A N U M. 13 

78. Certhia iviiea, ex "Iiuliu occidentali»; — Latii. ii:o G8 (cx M. Carls.). — l^st 
Trochiliis holosericeus L. X et XII; — Gm.; — Latii. ii:o 14. 

79. Certhia gularis. Patria dicitur »Insula Martinique», sed falso; — Lath. n:o 
G9 (ex Mus. Carls.); — Ctereba gularis GiiAY Gen. — Bp. Csp. 400. — et Notes Orn. sur. 
Delattre, p. 50. — Est vero avis Javana, = Certhia jugularis Linn. XII (ex Bkiss. III, 
616); — C. curruearia Ii Lath. n:o 15 (Pl. Enl. 576, ?>); — Cinnyris jugularis Vieill. 
Ene. 586; — Nect. fncnata S. MOllek, Verh. X^at. Gesch. t. 8 fig. 1; — Bp. Csp. 408. — 
(Specimen typicuni icoiiis M. Carls. Hohniaj assej-vatur). 

80. Certhia trochilea. Patria dubie America dicitur; sed in coll. ornitli. Stock- 
holmiensi adest specimen, hodie tritum et niahun, quod typicum hujus iconis habetur, etsi 
paullum differre videatur; in quo feminam juniorem Dicaii rubrocani Temm., ex Java, 
agnovi. Conf. infra n:o 98. — C. trochilea Lath. n:o 70 (ex Mus. Carls.). 

81. Certhia prasinoptera, ex Surinamo; Lath. n:o 71 (ex M. Carls.). — Est 
Trochilus jugularis Linn.; Latii. n:o 12;= Tr. auratus Gm. 483; — Tr. granaticus Lath. 
n:o 11 etc. — Eulampis jugularis Bp. Csp. 72. 

82. Certhia ca^rulea, ex Guyana. — C. cierulea Linn. (Edw. 21); — Lath. 35; 
— Caereba cterulea Vieill. — Bp. Csj). 400. 

83. Lar US pu lo- c and or, e mari chinensi; — est Sterna^ pullus, specie non de- 
terminandus. — Lath. Suppl. 2:dum (ex M. Carls.). 

84. Tur dus triostegus, »ex insulis Indiae orientalis, a Thunbergio communicatus» 
[forte ex Ceylon, ubi breve tempus moratus est Thunberg?]. — Est corvus brachyurus 
L. XII, 158 (Sp. indica ex Edw. 324 et Alb. 31; — cui addita est citatio speciei Bris- 
sonianae affinis, sed distinctje, ex ins. Moluccis); — Corvus brach. /: bengalensis Gmel. 
376; — Lath. n:o 43; = Citta abdominalis Wagl. Syst., inter sp. Corvi spurias, N:o 15. — 
Pitta bengalensis Vieill. Ene. 687; — Brachyurus bengalensis Bp. Csp. 254. 

85. Turdus ochrogaster. Ex »India» dicitur; certe vero ex Africa meridionali 
oritur; est enim T. olivaceus Linn. XII; — Lath. n:o 88 et omn. 

86. Turdus prasinus mas, ex America; — non a Lathamo allatus). Vix aliud 
esse potest, nisi Pipra pareola (vel aureola) feniina vel juvenis, male reddita. — Icon, no- 
mine Muscicapaj prasinte, simul cuni sequenti (n:o 87), ad genus Platyrhynchi citatur, in 
Gray Gen. et Bp. Csp. 183; sed observes, rostrum, in descriptione Sparrmanni, »tereti- 
eultratum» diei, quod bene cum Pipra, non vero cum Platyrhyncho convenit. 

87. Turdus prasinus femin:!; nil aliud repråssentare videtur, nisi forte Euphonem 
violaeeam feminam aut juveuem, uiale reprsesentatam. 

88. Loxia einerea. In «Malacca, Sumatra et Java» habitare dicitur, a Doct. Horn- 
stedt, qui has regiones visitaverat, communicata (conf. n:o 71, 98, 100). — Est vero 
Colii sp. ex Africa meridionali, cum cauda falsa, apposita; vel forte eauda, nimis lassa, a 
pietore, ad libitum restituta. Verisiiniliter Colius quiriva Vieill. (ex Le Vaill. Afr. 258) 
= C. indicus Lath., in regione capensi vulgaris, non vero in India quajrendus. 



14 c. J. SUNDEVALL, 

89. Loxia javensis; Java, Sumatra; — Lath. Suppl. 2 (ex M. Carls.); — est 
Avis juvenilis Loxiaj oryzivoraa Linn. X; — Latii. n:o 31; — Friiig. oryz. Hursf. Jav. — 
Ainadina oryz. Sw. — Gray Gen. 368; — Munia oryz. Bp. Csp. 451. — Specinien adliuc 
Holinia; adest. 

90. Loxia ferruginosa mas, ex »India orientali»; n. sp., certe javana; — Lath. 
Suppl. 2:dum (ex M. Carls.); — Fringilla niajanoides Temm. Col. 500, 3; — Amadina ferr. 
Gray Gen. 369; — Munia ferr. Bp. Csp. 451. 

9L Loxia ferruginosa femina; certe femina priecedentis. 

92. Em ber iz a flavifrons; patria non memorata; = Tanagra flavifrons Lath. 
Suppl. Indicis n:o 31 (ex Mus. Carls.). — Specirnen Carlsonianum erat femina ejusdem 
sp. ac Pipra musica Gm. - Lath. 28 (Musicien, Buff.) ex Ins. Antillis; — Euphone mu- 
sica Desm. — Bp. Csp. 232; (non vero E. musica Pr. Max. Btr. ex Brasilia, E. au- 
reata Vieill.). 

93. Emb. luteola, n. sp. patria non indicata. Nomen ejus allatum est ad Emb. 
luteolam Lath. Suppl. 2:dum, ex India, — Amba-, in Bonap. Consp. 469, citantur ad E. 
ictericam Ewersm., Euspizam luteolam Bp. 1. c. — Specimen vero Musaäi Carlsoniani, ad- 
huc in Musffio Stockholmiensi asservatum, est Sycalis minor Cab., Schomb. Reise III, qute 
igitur avis, revera affinis S}'cali flaveolaä (Fr. flaveola.» et Emb. brasiliensi L.), sed multo 
minor (ala 60 millim.), Sycalis luteola dicenda. Aliud specimen, ex Caracas allatuni habemus. 

94. Tanagra rudis, ex Coromandelia falso dicitur. — Lath. Suppl. 2:dum (ex 
Mus. Carls.); — Cit. ad T. testivam, Gray Gen. 363 et Bp. Csp. 25L — Est vero Tan. 
(Rhamphocele) brasilia L. '^ adulta. 

95. Tanagra ornata, n. sp., quai ex India orientali orta habetur; est vero avis 
brasiliensis. — Lath. Suppl. 2 (ex M. Carls.); — Gray Gen. 363; — Bp. Csp. 238. = 
Tan. archiepiscopus Desm. Tång. 

96. Muscicapa superciliosa (Patria non indicata; est vero Africa meridionalis. 
Icon minime bona); — Lath. Su[ipl. 2:dum (ex M. Carls.); — Khipidura superc. Gray 
Gen. 259. — Est eadem ac Saxicola superciliaris Licht. Cat. n:o 357 (ex Jan Fredic, Le 
Vaill. Afr. 111); — Turdus phoenicurus Gm. — Lath. 23; — Bessonornis phoeniciirus 
Bonap. Csp. 301; — Bessornis plioen. Cab. Mus. Hein. 9. — Nomen vero, ceteris anti- 
({uius, est: Motacilla caffra Linn. Mantissa 1771; — Gmel. p. 997; — liinc Sylvia caffra 
Lath. 22; — Bessornis caffra nob. — (De nomine Generico ef n:o 46). 

97. Muscic. »meloxantba» (Patria, non indicata). = Todus cinei-eus Linn. (Edvv. 
262, 2); — Lath.; — Todirostrum cin. Less. — Br. Csp. 182; — Triccus cin. Cab. Orn. 
Not. in WxEGM. Arch. 1847. 

98. Motacilla flarn mea; n. sp., ex Java a D:re Hornstedt. — Sylvia tiammea 
Lath. Suppl. 2:dum (ex Mus. Carls.); = Nectarinia rubrocana Temm. Pl. Col. 108, ef; — 
Dicseum rubroc. Bp. Csp. 403, — Diceuvi flammeum vocanda. 



OM SPARRMANS MUSEUM C A RL S O N I ANUM. 15 

Eadem avis species supra, n:o 80, exhiberi inihi vidftiir, sed alio statu, forte juve- 
nili, uropygio dorsoque concoloribus, griseis. Fernina adiilta, teste Temjiisckio, uropygio 
ornata est rubro. 

99. Al au da gorensis. Patria non memorata, sed noinen, »gorensis», insulam Go- 
ream, ad promontorium Africae occidentale, Cap verd dictum, indicare videtur. — Hinc 
Al. ^gorensis Hartl. West. Afr. 153. — Icon vero, etsi noii inter optimas, potius Anthum 
arboreum, vel sp. affinera repra^sentare videtur; forte A. campestrem (juniorem, pectore 
striolato), hodie quoque ex Afr. occidentali cognitum. 

100. Hirundo javaniea n. sp. ex Java, Dr. Hornstedt. — Lath. Suppl. 2:dum 
(ex M. Carls.); — Temm. Pl. Col. 83; — Bp. Csp. 338. 



Ex hac avium centuria, in Musa30 Carlsoniano exposita, ut supra observavimus, ad- 
huc mihi dubia3 sunt: 

N:o 22. Muscicapa ochracea. N:o 56. Certhia ignobilis. 

— 24. — albifrons. — 69. Turdus australis. 

— 34. Certhia undulata. — 70. Ampelis lutea. 

— 41. Loxia cardinalis var. 

Praäterea, ob vitia picturas et descriptionis, vel ob statum avis imperfectum et cet., 
non, vel minus certe determinatas sunt n:o 47, 50, 71, 73, 83, 86, 87, 88 et 99; quae vero 
omnes vix determinari posse, potiusque in nomenclatura ornithologica negligendaj, quam 
servandaj videntur. 



16 c. J. SUNDEVALL, 



2. Le Yaillant, Oiseaux d^Afriqiie, 

6 voll. 4:0 maj.; 1799—1808; ra. 300 pl. 



Jjliind ornithologiska författare har Le Vaillant intagit ett ganska utmärkt rum, dels för 
sina väl gjorda och väl framställda iakttagelser ufver ett stort antal foglars lefnadssätt, 
och för det nya lif lian dei-igenom införde i vetenskapen, på en tid dä den systematiska 
compilationen, efter den nyligen af Linné gifna methoden, var nödvändig, men äfven, i all 
sin torrhet, ensamt rådande; dels för de äsigter af arternas inbördes slägtskap, som han i 
mänga fall framställde i motsats till de på den tiden och länge derefter genom compila- 
törerna alldeles bortblandade slägtbegreppen. Han utmärkte sig vidare genom prakten af 
de arbeten, som han utgaf, försedda med figurer livilka hörde till de aldra bästa man 
dittills hade sett; nämligen monografier öfver flera utmärktare fogelslägten, såsom Psittaci, 
Paradise£e, Epimachi m. fl. samt isynnerliet genom sitt arbete öfver Sydafrikas foglar, som, 
alltid är ett hufvudarbete fur denna verldstrakts ornithologi. Det intagande sätt hvarpå 
han förstod att framställa ej blott berättelserna om foglarnas lefnadssätt, utan till och 
med sjelfva beskrifningarna, bidrogo ej minst att gifva författaren anseende. Hans arbeten 
äro stilistiska mästerstycken, som täfla med Biiffons. 

Allt detta gjorde att Le Vaillant efter ett par decenniers förlopp blef en af de 
största auktoriteter i ornithologien. Hans arter voro redan samtlige upptagne och syste- 
matiskt benämnde af Daiidin, Shaw och Vieillot, dä Cuvier, är 1817, öfverallt i Regne 
Animal anför L. V:s uppgifter såsom bättre än de flesta andra författares. Sjelfva Tem- 
minck, som varit personligen bekant med L. V. ocli ägde allt hvad som återstod af hans 
samlingar, samt således borde, närmare än alla andra, känna både dem och värdet af L. 
V:s uppgifter, anför dessa sednare öfverallt i sina skrifter såsom trosartiklar och Wagler 
säger i inledningen till sitt Systema Aviiini, att L. V. börjat ett nytt, bättre tidehvarf 
i ornithologien. 

Väl hade ett och annat tvifvel på hans sannfärdighet ui)pstått, men de misstag som 
anmärktes betraktades af de flesta säsoin sådana, hvilka ingen menniska förmår undvika. 
]\Lm trodde sig, kanhända med i'ätta, ej hafva större skäl att inisstäidva L. V. iin 
mänga andra högt beprisade författare och man tycktes bemöda sig att hos honom blott 
finna sanning. (Jämf. t. ex. Wagler Syst., Prooemium pag. 7). Sålunda kunde det all- 
männa förtroendet ej annat än fortfara, hvilket synes t. ex. af Waglers nyssnämnda ar- 
bete, som är fullt af arter och uppgifter, som ensamt häi-leda sig från Le Vaillants arbeten 
ocli som vi längre fram nödgas förklara för blotta dikter *). Anda till var tid sjjöka 

dessa 

') Exemplen finnas öfverallt i det följande. Dessutom kunna anföras ur ett annat af L. ^ :s arbeten: ö-.ix dik- 
tade Epimachi och 1 Upapa, upptagna af Wagler. 



OM LE VAILLANTS O I S E A I' X DAFRIQLE. 17 

dessa uppgifter, och vi finna ämiii i Bonapartes Conspectus, 1850, utom mänga andra 
exempel, tvänne allmänna Pycnonoti eftcT L. V. uppgifna såsom sydafrikanska foglar, 
ehuru den ena är från Indien och den andra frän Java (se längre fram n:o 107: 1 och 2). 

Le Vaillants förnämsta arbete, Oiseaux d'Afriqiie, hade blifvit afslutadt utan att vara 
fullbordadt. Deniti saknas nämligen alla Fringillifonnes, Psittaci, Bucconinai, Musopliagaj, 
Merops et Alcedo L., Höns, Vadare och Vattenfoglar. Men bland de 284 deruti afhand- 
lade arterna finnas 71, eller en fjerdedel af hela antalet, som af förf. sjelf anföras såsom 
icke funna i Södra Afrika, och hvilkas rätta fädernesland han angifver, sä vidt det är 
bekant. Alla de öfriga, 213 arter, up[)gifvas af L. V. såsom af honom sjelf, i fritt till- 
stånd sedda och erhiUlna uti Sydafrika. Det är tydligt att en noga utredning af alla 
dessa arter är nödvändig, ej blott för ornithologien i allmänhet, utan isynnerhet för känne- 
domen om Sjdafrikas fogelfixuna. Men denna utredning återstod ännu att göra emedan 
den blifvit fullkomligen försununad af alla dem som efter L. V. bearbetat detta ämne: 
man har valt den vanliga, lättare utvägen, att blott beskrifva de arter som man ansett 
nya, utan att bekymra sig om de förut såsom kända uppgifna. För mig blef denna ut- 
redning vigtig från den stund jag fick ardedning att vara närmare interesserad af Syd- 
afrikas ornithologi, och det blef mig klart, att denna sednare icke kan framställas förr än 
man gjort sig full reda för alla, eller åtminstone de flesta, af Le Vaillants arter. Jag har 
således derpä användt åtskilligt arbete och nedlägger här resultatet deraf. 

Frän ungdomen hade jag varit intagen af L. V:s skrifter; den varma kärlek till na- 
turen som deruti verkligen röjer sig och den rena naturundersökning som deruti så mä- 
sterligen frainställes, kunna ej fela att anslå sinnet. Det var således med ett särdeles 
nöje som jag, sedan J. Wahlberg är 1846 hemfört sina rika och omsorgsfullt gjorda 
samlingar från Sydafrika, hvilka konuno under min vård vid Kiksmuseum i Stockiiolm, 
jemte dem som förut funnos der från Capcolonien, omfattade tillfället att förnya bekant- 
skapen med Le Vaillant, och att med högst betydliga samlingar framför mig taga när- 
mare kännedom om hans skrifter, än som förut varit möjligt. 

Under åren 1848 — 9 uppgjorde jag, efter alla mig då bekanta materialier, en för- 
teckning på de frän Sydafrika kända fogelarterna. Men ehuru jag ganska väl kände de 
redan mot L. V. framkastade anmäi-kningarna samt några bevisligen falska uppgifter (t. 
ex. om Acoli) och upptäckten att några af honom beskrifna foglar (Sparactes 111!, Afr. 
79; Sicrin, n:o 82; Eclatant, 85) voro sammansatta konstproduktei% blef jag i sanning för- 
vånad öfver den mängd af tvifvel som nu uppstod öfver noggrannheten af L. V:s be- 
skrifningar och könsbestämmelser, — öfver det talrika förekommandet af arter, som an- 
nars blott äro funna i Indien, Madagaskar, Australien o. s. v., utan att af sednai'e resande 
hafva blifvit omtalade i Sydafrika, och öfver den mängd af foglar som alldeles icke tyck- 
tes vara funna sedan L. V:s tid. Dessa tvifvel voro alltför mänga att kunna förklaras 
genom tillfälliga misstag eller den nyare kännedomens otillräcklighet, just nu, sedan så 
betydliga insandingar blifvit gjorda i Sydafrika, som de af A. Smith, J. Verreaux, Drege, 
Zeyher m. fl. tyska samlare och slutligen de af Wahlberg, hvilka voro i mitt förvar; och 
aldra minst kunde den förklaringen antagas att L. V. under blott 4i års vistande der, 
skulle hafva träffat så många arter och ett sä stort antal exemplar af dit förvillade 
foglar, hvilka ej egentligen tillhöra Sydafrikas fauna. Orsaken var tydligen någonting 

K. T«t. Akad. UaDdl. B. 2. n:0 S. O 



18 c. J. SUNDEVALL, 

helt annat än misstag och tillfälligheter, livilket bestyrktes sä väl genom den närmare 
granskningen af sjelfva arterna, som genom den på ett ställe hopsamlade kännedomen om 
de redan dä bekanta falska uppgifterna hos författaren. 

Emellertid var det ännu svårt att göra bestämda påståenden i så stor skala emot en 
utmärkt författares vetenskapliga redlighet, så länge man ej ägde tillräckliga samlingar 
från just de trakter der L. V. sjelf sandat. Foglar frän Sydafrika höra numera visst ej 
till sällsyntheterna; men svårigheten att kontrollera L. V:s ujipgifter låg deruti, att största 
delen foglar nu för tiden fås från det rikare Cafferlandet, långt norr om de trakter som 
L. V. besökte, och dessa sä väl som de, hvilka verkligen äro frän Capcolonien, pläga i 
allmänhet ej vara försedda med siikra uppgifter om stället, tiden och könet. De duga så- 
ledes i allmänhet föga till en jämförelse af noggrannare art, hvilket jag snart fick erfara, 
då utländska samlingar rådfrågades. J. Wahlberg hade visserligen lemnat alla nödiga 
uppgifter om sina exemplar, men han hade hufvudsakligen samlat i det nordligare Caffer- 
landet och blott föga inom colonien, närmast kring Capstaden. Det var så mycket svårare 
att förkasta L. V:s uppgifter, som han oftast, just vid de tvifvelaktiga arterna och sädana 
hvilka sedan blifvit befunna vara sammansatta, eller alldeles ej vara afrikanska, noga an- 
gifver stället och omständigheterna vid fogelns erhållande, säger sig hafva fatt flei-a exem- 
plar eller hafva funnit deras bo och ägg, hvilka noggrannt beskrifvas, eller uppgör länga 
historier om deras lefnadssätt; och detta allt, vanligen under det bittraste klander af Buf- 
fons och andra föregångares misstag och origtiga uppgifter. Allt detta blir än mera för- 
villande derigenom, att han ofta, vid andra arter, upprigtigt säger sig »ej känna nå- 
gonting om deras lefnadssätt», eller »vara ledsen öfver att ej hafva kunnat finna deras 
bo» o. s. v. 

Likväl måste hvarje betänklighet gifva vika för en mängd alltför påtagliga osan- 
ningar, hvaraf vi blott behöfva nämna följande. Under n:o 214 och 216 beskrifvas tväime 
foglar, som tydligen äro hamien och honan af den i Bengalen allmänna Cuculus niger, 
hvilken aldrig blifvit funnen i Afrika. Hannen är alldeles svart och honan grå, tätt blek- 
fläckig, hvarföre L. V. trott dem vara två fullkomligt skilda arter. Men af den svarta »arten» 
(h. e. hannen) säger han sig hafva funnit båda könen i Stora Namaqva-laiulet vid Stora 
Fiskfloden, och tillägger, att honan är lik liannen, men har blott något dunklare svart 
färg, isynnerhet på undersidan! Af den grå fogeln (h. e. honan) berättar han sig hafva 
skjutit »5 äldre exemplar» i Lilla Namaqva-landet, bland hvilka voro både hannar och 
honor; hvilka noga beskrifvas, såsom sinsemellan ganska föga olika. 

Flera dylika exempel kunna framdragas och en massa af högst osannolika u[)pgifter 
finnas öfverallt, hvarom en hvar kan öfvertyga sig genom att jämföra de anmärkningar 
som göras i den härmed lemnade förteckningen, vid alla de fogelarter, hvilkas namn stå 
inneslutna uti parenthes, eller genom att läsa dessa arters historia uti L. V:s eget arbete. 
Men den som läser detta sednare, blir lätt förvillad af hans skrifsätt. Man måste sannnan- 
hålla kännedomen om det stora allmänna bedrägeriet, för att ej bli missledd af hvarje 
särskild berättelse, och det är allenast genom denna sammanhållning som jag kunnat 
såsom rena dikter uppföra ett sä stort antal af hans uppgifter. Jag är dock fullt öfver- 
tygad att detta antal icke är för stort, utan att dessutom de flesta af de arter som 
i det följande uppföras blott såsom tvifvelaktiga, rätteligen borde hafva varit upptagna 
bland de fabulösa. 



OM LE VAILLANTS OISEAUX i/aFIUQUE. 19 

Vid den tid då jag lärt att klart inse beskaffenheten af L. V:s arbeten (1850 — 51) 
började Wahlberg tänka pä en ny utfart till Sydafrika, för att komplettera fogclsam- 
lingarna derifrän samt att sedan bearbeta dem, och då han, efter ett par års ihärdigt 
studium af detta ämne, afreste, hösten 1853, medförde han den långa listan pä under- 
sökningar som voro att göra i anledning af så väl Le Vaillants, som andra författares 
skrifter. Det skulle hafva varit väl om han inskränkt sig till dessa undersökningar, som 
till största delen borde ske in(jin de mera bekanta delarna af landet; men begäret efter 
upptäckter och en rikare skörd af nya och sälls}uta arter förde honom thy värr snart 
till de vilda och okända trakter, nord-ost om den nyupptäckta sjön Ngaini, der han fann 
sin graf i början af Mars 185G (se Vet. Ak. Öfv. Mars 1857). 

Sjelfva Capkolonien blef således nu aldeles icke undersökt; men helt oförmodadt 
blef denna brist till en god del ersatt genom en högst utmJirkt samling af 160 fogel- 
arter derifrän, gjord af en yngling, Stud. Victorin, som dock någon tid efter hemkomsten 
afled vid blott 25 års ålder. Största delen af dessa foglar äro frän sydkusten, öster om 
Cap, i trakten kring Plettenbergs bay och det af L. V. beprisade Houtniquas land (»Auteni- 
quoi») der denne tyckes hafva gjort sina största insamlingar. Af hvarje art finnas van- 
ligen mänga exemplar och alla äro med största noggrannhet försedda med alla önskvärda 
uppgifter om ställe, tid, kön m. m. hvarföre Victorin genom denna samling satt mig i 
stånd att med säkerhet bedömma nästan alla de arter som L. V. funnit i östra delen 
af kolonien *). 

För den närmare kännedomen om Le Vaillants fogelarter, var det vigtigt att nog- 
grannt känna, ej blott de trakter som han verkligen besökt, utan äfven tiden af året då 
han vistades på hvarje ställe och såg eller erhöll de särskilta arterna. Dä uppgifterna 
härom sällan finnas noga upptagna uti artbeskrifningarna blef det nödvändigt att söka 
dem uti hans båda resebeskrifningar (Premier et Second Voyage en Afrique, Paris 1790 — 94). 
Samtidigt med artlistans up[)görande företog jag således ånyo ett noggrannt studium af 
dessa arbeten som voro mig kära sedan ungdomstiden; men thyvärr fann jag, att upp- 
gifterna om tiden för vistandet på hvarje ställe samt resan dit och derifi'ån voro ganska 
ofullständiga och ofta motsägande; isynnerhet på andra resan, uppåt Namaqva-landet. En 
närmare undersökning visar t. ex. att hela denna andra resa, som af L. V. sjelf på 2:ne 
ställen uppgifves hafva räckt 10 månader, icke kan hafva varat längre än 11, högst 12 
månader. Det blef således ej möjligt att der ^ inna säker kännedom om tiden. Men äfven 
om de besökta ställenas läge finnas inga noggranna uppgifter då fråga är om Namaqva- 
landet, och det blir högst sannolikt att L. V. ej varit sä långt upp mot norr som han 
föregifvit och kanhända sjelf trott, nändigen nära till granskapet af södra vändkretsen. 

De af L. V. besökta trakterna voro följande: 
l:o Sydligaste delen af Cafferlandet, vid Gr. Vishrivier, i sydösti-a hörnet af Afrika, 
något öster om Algoa bay, men visst ej, såsom L. V. sjelf trodde, ända upp mot trakten 
af Port Natal, utan blott ett litet stycke omkring 33° S. lat: 

2:o hela Capcolonien, från nyssnämde flod till vestra kusten, vid 31 a 32° S. lat. 
(omkring Olifant rivier); 



*) Denna samling, som blifvit af Brukspatron J. W. Grill skänkt till Eiksmuseum, kommer att på annat ställe 

utförliffare omtalas. 



20 c. J. SUND EV ALL, 

3:o Lilla och Stora Namaq va-landet, på båda sidorna oin Gariep eller Oranjefloden, 
mot vestra kusten. Norrut gjorde han, från Gariep, en excursion, som uppgifves hafva 
varat nära 4 månader, i ökeidandet kring den der belägna Stora Fiskfloden, der han, 
utom Namaqva stammar, säger sig hafva träffat spridda lemningar af ett nog märkvärdigt 
Hottentott-folk, som lian han kallar Huswanas; möjligen desamma som af nyare resande, 
något norr om tropiken, kallas Berg-Damaras. Men det är, såsom nyss anfördes, omöjligt 
att någorlunda bestäinma, huru långt mot norr denna excursion sträckte sig och det 
skulle ej förefalla mig oväntadt om någon visade, att underrättelserna om Huswanas huf- 
vudsakligen berodde pä andras berättelser. 

Bland dessa af L. V. besökta trakter är det isynnerhet den sistnämnda, eller Stora 
Namaqva-landet, som ännu återstår att noggrannt undersöka. Det är i detta fuga till- 
gängliga ökenland, hvilket L. V. sannolikt ej trodde, att någon ornitholog skulle våga 
genonu-esa, der han uppgifver sig hafva funnit en stor del af de fogelarter, hvilka aldrig 
blifvit återfunna i Sydafrika efter hans tid och af hvilka en stor del äro väl kända frän 
andra verldstrakter, andra befunnits vara sammansatta konstprodukter och några få ännu 
äro obekanta och tvifvelaktiga. Likväl sakna vi ej all kännedom om Namaqva-landet. Smith 
och J. Verreaux hafva i längre tid uppehållit sig åtminstone uti dess södra del vid Oi"anje- 
floden, men jag känner ej huru långt norrut deras excursioner sträckt sig. Anderson ge- 
nomreste under ett par års tid hela landet från Kuisipfloden, under tropiken, norr, öster 
och söder ut, samt färdades långsigenom hela Namaqva-landet, ända ned' till Cap. Det 
som han under denna sistnämnda ganska långvariga resa samlade, bör finnas upptaget 
uti den förteckning öfver hans insamling i Damara-landet, som Strickland och Sclater 
lemnat i Jardines Contributions 1852, ehuru lokalerna ej äro särskildt utmärkta. Trak- 
terna omkring Kuisip och Swakop samt Damara-landet, närmast ät norr från dessa flo- 
der och ökentrakterna inåt, ända till sjön Ngami, torde kunna anses väl undersökta af 
våra båda landsmän Anderson och Wahlberg. Den sednare kom dit kort efter den förres 
afresa derifrån och gjorde under tvä års tid betydliga insamlingar, hvilka samtliga nu 
finnas här vid Riksmuseum i Stockholm. Båda dessa ifriga forskare hafva tillhopa funnit 
omkring 150 fogelarter, hufvudsakligen i Damara-landet. Men af dessa är den vida största 
delen, v. p. 120 arter, sädana som äfven finnas i Caflferlandet eller inom Capkolonien. 
Af de öfriga äro 5 å 6 arter blott att anse såsom klimatiska varieteter af Capska eller 
Cafferska arter och v. p. 20 äro af sannna genera som tillhöra det öfriga Sydafrika. 
Blott de fä återstående äro mera afvikande, såsom Phileta3rus socius, Lanioturdus Wat. 
och Falco vespertinus. 

Detta visar tillräckligen att det mellanliggande Namaqva-landet, frän 24 till 28° S. 
lat., icke kan hafva en från det öfriga Sydafrika betydligen afvikande fogelfauna, och vi 
kunna med full trygghet påstå, att det är ren osanning då L. V. uppgifver sig hafva, 
under några få månaders vistande derstädes, funnit ett betydligt antal (v. p. 26) arter, 
som mest tillhöra Lidiens, Madagascars, Senegambiens o. s. v. fauna och till en stor del 
äro ganska afvikande från de sydafrikanska formerna. Rigtigheten af detta påstående blir 
ännu tydligare sedan vi lärt känna, att L. V. beskrifvit en mängd sammansatta, således 
uppdiktade foglar, hvilka han dock säger sig sjelf hafva funnit och livilkas lefnadssätt, bo 
och ägg ofta beskrifvas (t. ex. lid, 169, 222, 278). 



OM LE VAILLANTS OISEAUX i/aFIUQUE. 21 

Sedan alla ofvaii uppräknade lijelpniedel blifvit begagnade, hade listan pa de tvifvel- 
aktiga arterna hos L. V. niyeket foi-kurtats. Flera af dem hade nämligen genom betyd- 
liga fel i hans %urer och beskrifningar varit aldeles oigenkänneliga, ända till dess exemplar 
ei'höllos frän samma trakt der han funnit dem. Härigenom hade flera af dessa arter 
blifvit än3'o beskrifna under andra namn, och detta var just händelsen med nägra, som 
jag sjelf hade beskrifvit säsom nya (n:o 74, 125, 157). Andra kunde nu, bestämdare äu 
förut, ui)ptagas bland dem, som aldeles icke blifvit funna i Sydafrika (t. ex. n:o 54, 69, 
73, 87). Dock återstodo ännu omkring 30 arter som voro mig obekanta eller om hvilka 
jag af andra orsaker ej kunnat fatta en bestämd mening, ^len äfven de flesta af dessa 
blefvo fullständigt belysta under ett kort besök utomlands. I Leyden erhöll jag först af 
Prof. Schlegel flera goda upplysningar, och fick se åtskilliga ;innu der förvai-ade exemplar 
af L. V:s samlingar. Flera af dessa voro just originaler till mina ovissa arter, och nägra 
befunnos vara konstprodukter (e. gr. 65, 291, 298); andra lemnade bekräftelser pä redan 
förut fattade meningar. Slutligen ei-höllos i Paris en mängd upplysningar af J. Verreaux, 
som vistats öfver 20 är i Södra Afrika, uppehållit sig läng tid pä hvarje ställe och i hela 
sin lefnad gjort fogelkännedomen till sin hufviisak. Alla dessa upplysningar nämnas i 
det följande pä sina ställen. 

I det föregäende har jag ansett mig böra närmare redogöra för beskafienheten af 
Le Vaillants uppgifter för att visa den grad af trovärdighet de förtjena. Att han gjort 
sig skyldig till det aldra gröfsta vetenskapliga bedrägeri är alltför uppenbart. Men det blir 
äfven tydligt af hans skrifter, att han varit lifvad af en enthusiastisk kärlek till naturens 
studium och att han vetat genom egen erfarenhet förskaffa sig en utmärkt och lefvande 
kännedom om foglarna, sä väl i Europa som i Afrika; det är blott skada att man mäste 
frän annat häll lära känna livad som bör anses för sannino: eller osanning hos denne 
författare. 

\'id den närmare forskningen efter orsakerna till dessa besj^nnerliga motsägelser och 
till L. V:s föga prisvärda förhällande, finner man snart, att alla hans osanningar varit före- 
stafvade af äregirighet i förening med en j^tterlig lättsinnighet. Utan tvifvel har han 
sjelf trott att en stor del af de foglar, som han osannfärdigt uppgifvit säsom afi-ikanska, 
verkligen voro frän denna \'ei'ldsdel, emedan de blifvit för honom uppgifna säsom sädane. 
Men dä de nu, enligt hans tanka, verkligen voro afrikanska, så syntes det honom vara ett 
litet oskyldigt nöje, att uppgifva sig sjelf såsom den der hade funnit dem, att tillfoga 
några roande uppgifter om stället, tiden eller sättet huru de blifvit funna, t. o. m. att 
noga beskrifva deras lefnadssätt o. s. v.; hvilket allt han gjort utan att begrii)a, att be- 
drägeriet just ligger i dessa små tillsatser, hvarigenom en äldre, osann uppgift bestyrkes. 

Alla de sammansatta foglar som L. V. beskrifvit, af hvilka de som tillhöra hans 
»Oiseaux d'Afrique», uppräknas särskildt i slutet af denna afhandling, äro, enligt uppgift 
af Prof. Schlegel i Leyden, fabricerade af en naturaliehandlare i Paris, som utan tvifvel 
lät betala sig väl för dem och uppgaf dem vara än frän det ena, än frän det andra 
landet. De flesta af dessa konst[)rodukter, som med den gamla Temminckska samlingen 
kommit till Museum i Lej^den, finnas ännu qvar der. De äro i allmänhet väl hopsatta 
och hafva varit ännu bättre då de voro n3'a, men jag mäste tillstå att det ej länder L. 
V:s kritiska förmåga till stor heder, att han icke upptäckt bedrägeriet (se t. ex. n:o 79, 
82, 85 m. fl.). Sannolikt har han sjelf ansett dem alla för ägta, enligt uppgift. De flesta 



22 c. J. SUNDEVALL, 

äldre samlingar, från 1790 — 1800-talet, hafva ligt pruf på den anförda industrien att sälja 
konstgjorda foglar. Riksmuseum i Stockholm har ägt liera, som hitkommit med den be- 
tydliga PaykuUska samlingen, och som uppenbart blifvit köpta i Paris, tillhopa med många 
arter af Le VaiHant från Sydafrika, af Perrein frän Malimbe o. s. v. (se t. ex. n:o 286). 
De flesta hafva blifvit förstörda i den mån de blifvit upptäckta, men ett par återstå så- 
som kuriositeter. 

Vidare är det tydligt att L. V. uppsökt alla de fogelarter, som af Brisson, Buffon 
m. fl. äldre författare uppgifvas vara frän Sydafrika, samt att han utan vidare under- 
sökning antagit dem alla såsom sådana, och tillfogat att han sjelf funnit dem der, utan 
att märka att den äldre uppgiften stundom var origtig. Fordom hände nändigen ofta, 
liksom ännu någon gång, att naturalier från Indien, China, Australien o. s. v. fjrdes med 
ett fartyg till Cap och med ett annat derifrån till Europa; eller att det från Indien m. m. 
hemseglande fartyget lade till vid Cap och således sednast kom derifrån. Dessa samlingar 
såldes nu i Europa, och blefvo genom ofullständiga uppgifter ansedda för capska. Endast 
på detta sätt kan jag förklara L. V:s uppgift att han i Sydafrika funnit Pycnonotus haj- 
morrhous och P. aurigaster (n:o 107: l och 2) samt flera andra arter. Vid den förstnämnda 
anför han sjelf att han fått sannna art frän Indien. Det var ej underligt att Brisson, 
som gjorde alla sina beskrifningar uti den Réaumurska fogelsamlingen, blef pä detta sätt 
narrad af origtiga uppgifter, samt att Buffon och Lirmé blefvo narrade af sin föregån- 
gares fel; men att L. V. med en ny osanning bekräftade felet är oförlåtligt. Genom 
fogelexemplar, som han sjelf fått med origtiga uppgifter, hafva sannolikt bans Bacha (n:o 
15) från Java, Azur (n:o 153) från Indien, m. fl. fått en plats bland Oiseaux d'Afrique. — 
Utan tvifvel erhöll han äf\'en af andra personer, tämligen dåliga ritningar af iielt vanliga 
capska arter, hvilka han ej igenkiinde, utan utgaf för nya, med det värdiga tillägget: att 
han sjelf funnit dem; och det är pä detta siltt jag anser mig kunna föi-klara tillkomsten 
af hans Col d'or (n:o IIU) och sannolikt några flera, ännu tvifvelaktiga. Allmänt känd 
är den förderfliga oreda som Latham infört i ornithologien genom den mängd af fogel- 
i'itningar från Indien och Australien, som han beskrifvit och benämnt, isynnerhet i sitt 
Suppl. 2:dum, och det är beklagligt att mången ännu i dag befattar sig med att beskrifva 
fiu^urer af föga märkvärdiga artei-, hvilkus oi-iginal man ej känner, blott för att få den 
äran att hafva gjort en upptäckt eller gifvit ett namn. — Ytterligare tirmer man lätt af 
L. V:s arbete, att lian i Afrika sett åtskilliga foglai", som han sannolikt ej kunnat få, eller 
att han erhållit dem, men ej hemfört exemplaren, antingen emedan han ansett dem för 
allmänna europeiska arter ocli ej velat göra sig besvär med deras pra^parerande, eller 
emedan exemplaren blifvit af mal m. m. förstörda. Efter hend<omsten har han erhållit 
foglar, i hvilka han trott sig igenkänna dem som han sett i Afrika, och utan vidare un- 
dersökning antagit denna menirig för god. På detta sätt kan man begripa tillkomsten af 
hans ligui"er och beskrifningar af en mängd arter, såsom Blagre, n:o 5; Acoli, n:o 31; de 
flesta af Ugglorna o. s. v. — Såsom allmän regel kan man antaga, att alla de foglar L. 
V. säger sig blott luifva träffat under flyttning i Namarjva- och Cafterlandet, äro icke 
sydafrikanska arter och att alla de, ofta roande och väl berättade omständigheter, som 
anföras om deras erhållande, äro rena dikter. Se t. ex. n:o 90, 95: l, -i; 9G; de flesta 
arterna frän Madagaskar o. s. v. 

Efter dessa allmänna anmärkningar öfvergår jag till den speciella framställningen af: 



OM LE VAILLANTS OISEAIX i/aFIMQUE. 23 

Hist. Natiircllc des Oiscaux d'Afriqiic, 

par Fr. Le "\'ailluut. 

T O. ME 1: »LAN VII» 1179!)). 

1. Le GiUFFARD*); Naiuaqua. — Fal c o bellicosus Daud. Tr. (ex Le V.); — 
Aquila bellicosa Sm. 111. 42; — Spizaetus bellic. Kaup. Isis 1847, 147; — Hartl. W. Afr. 5. 

2. Huppart; Houtniqua, Caffraria. — F. occipitalis Daud. Tr. 40 (ex L. V.); — 
Lath. Suppl. 2; — Spizaetus occ. Kaup. 1. c. — Hartl. 1. c. 

3. Blanchard; Houtniqua. — F. albescens Daud. 45 ex L. V. — F. coronatus 
Linn. XII (Edw. 224); — Lath. n:o 6; — Aq. coronata Smith Illustr. 40, 41; — Spiz- 
aetus coron. Kaup, — et Hartl. 11. citt. — Icon Le Vaillantii (teste Smith) ex speci- 
mine juniore vel colore pallido, Edwarsii (a LinniBO citata) ex adulto (Sm.), vel ob- 
scuriore, depicta?. 

4. VociFER, »in colonia capensi, ad orientem frequens». — Falco vocifer Daud. 
Tr. 65 ex L. V. — Lath. Suppl. 2. — Haliaetus vocifer Vieill. Ene. 1194. — Kaup. 1. c. 
282. — Hartl. pag. 8. 

5. (Blagre): »ad litora raaris ripasque fluminum in colonia capensi» habitare, a L. 
V. dicitur. — Falco blagrus Daudin 70, et Lath. Suppl. 2 ex L. V. — Pandion blagrus 
Vieill. Ene. 1200 ex eodem opere, quod solus est fons nominis Blagri. — Hane avem nemo 
post Le Vaillant in Africa vidit, quare diu dubia fuit. Acutissimus vero Cuvier in Regne 
An. 1817, p. 316, in nota dicit »Le Blagre ... qui est probablement le F. leucogaster» 
I Lath. n:o 9J; quam tamen determinationem rejiciit Temminck (Pl. Gol. 49), quia Blagrum 
revera in Africa meridionali inventum credit, sed F. leucogaster est avis australiaj propria. 
Icon vero a Le Vaillant data non male F. leucogastrum exhibet, nec aliain avem hodie 
cognitam reprassentare potest. Cognitione igitur ducti reliquorum erratorum ejusdem ge- 
neris, qu£e commisit auctor noster, certe enuntiare possumus Blagrum esse avem mere 
fabulosam, iconeinque ejus ex F. leucogastro australias desumtam esse, etsi vitge ejus ratio 
copiose a Le Vaillantio describitur. Is sine dubio in Africa vidit Pandionem haliaetura, 
qui hodie in Caftraria frequenter obvenit, vel forte, ut credit J. Verreaux, Haliaetum voci- 

■) In hac euumeratione, uomina ab auctore, Le Vaillantio, data, ipsis literis in quinque genera distiugnirans; 
eadem ratione, qua aves, ab eo descriptas, in fina hujus tractatus, in 5 ordines, seorsim enumeramus; scilicet : 

a) Noraina literis capitalibus impressa, designant aves vere Africre meridionalis, satis vel bene ab 
auctore definitas, e. gr. n:o 1 — 4. 

b) Literis ordinariis impressa sunt noniina avium male definitarum et propterea dubiarum; quas ta- 
men etiam nos incolas regionis capensis haberaus, e. gr. n:o 6, Caffre; in quibus una sp. composita: n:0 28, 
Faucon huppé. 

c) Literis ordinariis et sigiio y nofatre sunt aves omuiuo du1)iic. 

d) Nomina (parenthesi iuc-lusa) denotaut aves pseudocapenses: certe non in Africa meridionali habi- 
tantes, etsi eas ibi invenisse dieit, et interdum forte credit auctor, e. gr. n:o 5, 15, 29. In hoc uumero sunt 
quredara fabiilosie, e. gr. n:o 31. 

e) Literis italicis v. cursivis eas aves designamus, quas ipse auctor extraneas, nec in Africa meridionali 
inventas dicit, e. gi-. n:o 11, 12, 13. 

Prteterea aves compositae signo !, ante nomen posito, denotantur, c. gr. n:0 28. — Nomen systeraaticum, 
ceteris antiquius, literis remotis imprimitur. 



24 c. J. SUNDEVALL, 

ferum juniorem, qui sa^pe liabitu juvenili indutus nidificat et eodem fere modo, ac Pandion, 
vivit; avi vero non potitus est, vel saltem non domuin attulit. Deinde, forte in Europa 
redux, avem australein accepit, quae pro capensi ei vendita est, in qua Blagrum suuni 
acnoscere credidit. Sic historiarn et iconera Blagri ortas crediinus et eodem fere modo 

O til 

errata multa in lustoriam naturaleni induxerunt plures auctores; omnes vero hac levitate 
excelluit Le Vaillant, de qua re supra locuti sumus. 

6. Caffre; »in Afr. meridionali-orientali rarus in ventus». — Falco vulturinus Daudin 
53, ex L. V. — Avis non minus quam pra^cedens dubia, a nemine post Levaillantium 
visa. A. Smith plurescjue credunt hane esse Aquilam verreauxii Less. Cent. 38, de qua 
re magnopere dubito. Hane avem nimis ab icone L. V. differre, satis superque ostendit 
Des Murs R. Z. 1848, 95, ubi sententiam Temminckii de »Caffro» affert, se.: »avem non a 
L. V. in Europam alhitara esse, sed iconem et descriptionem, post reditum, ex memovia 
compositas esse«. — Icon minime hal)itum exprimit Aquikx», sed tota staturå, förmå rostri, 
tarsis longe plumatis, unguibus parvis et cet. non male Gypaetum, et prajsertim capensem, 
tarsis apice nudis, refert; quare ch Temminck hane avem Gypaetum caffrum nominavit, 
quod a tractatu Desinursii, nuper citato, elucet. Credimus igitur LeVaillantium in Africa 
vidisse Gypaetum juvenilem (colore fere totum obscurum), captivum, loco angusto et sor- 
dido inclusuin, ubi ala? et cauda valde sunt tritas, eui barba, in avi juvenili semper minus 
evidens, sorde et triturå, obsoleta facta esset. Yel forte ieonem speciminis ejusmodi, ab 
alio quodam pictam, aeeepit, et inter aves africanas edidit. Credimus etiam Aquilam ver- 
roxii minime cum avi Levailluntii confundendam esse, sed nomen peregrinatoris egregii. 
et acerbam sortem experti *) retenturam; — nomen vero a Daudinio datum: F. vulturini, 
potissimum esse omnino negligendum, utpote iconi dubise datum, vel saltem nullam aliam 
avem cognitam designare posse, nisi Gypaetum in Africa meridionali habitantem. 

7, 8. Bateleur; ex Africa merid. ad occidentem. — Falco ecaudatus Sh. Daud. 
54, ex L. V. — Helotarsus typicus Sm. South Afr. Qv. Journ. 1830. — H. ecaudatus Gr. 
et Bp. Csp. 16; — Sund. Vet. Ak. Öfv. 1850, 131. — Icon haud melior quam pra^cedenti:^ 
et ad indolem ejus illustrandam apta. 

9. Oricou. Namaqua et Afr. int. — Vultur auricularis Daud.; — Bp. Csp. 10; — 
Otogyps auric. Gray Gen. — Vultur tracheliotus Forster in ed. Germanica Itinerum Le- 
vaillantii (quod ex memoria h. 1. describo; liber enim non prajsto est). 

10. Chassefiente; in Afr. merid. ubique. — Vultur kolbii Daud ex L. V. — 
Gyps kolbii rec. — Bp. Csp. 10. 

11. Chaugoun; Bengalia. — Vultur bengalensis Gmek n:o 2 (ex Lath. Gen. Syn. 
I, 19: Bengal vulture); — V. leucoceph. fi Lath. — Gyps bengalensis Bp. Csp. 10. 

12. Chincou, ex »China»; — est Vultur monachus Linn. XII (ex Edw. 290); = 
X. cinereus Lath. n:o 2; Temm. Man. etc. 

13. Eoi des Vautours, ex America meridionah; — Vultur papa Linn.; — Sar- 

corhamphus papa rec. — Bp. Csp. 9. 

14. 



■) Thesaurum rerum naturaliura, per aniios XX collectaium, uauiragio perdidit J. Verrisaui. 



OM LE VAILLANTS OISEAUX d'aFRIQUE. 25 

14. Origourap; in Afr. merid. ubique; = Neopliron percnopterus Sav. — Bp. Csp. 11. 

15. (Baclia); »in terra Namaquorum et septemtriones versus», cuin longa liistoria 
de vita; ratione! — est avis javana, certe nuinqiuun in Africa inventa — Falco bacha 
Daudin, ex L. V.; — Raffl. Linn. Träns. XIII, 278 (Sumatra); — F. bido Horsf. ibid. 137 
(ex Java); — Spilornis bacha Gray; — Bp. Csp. 16. 

IG. Rounoir; in Afr. merid. ubique, prope domicilia, Jackal-vogel dictus; — F. jacal 
Daudin (ex L. V.); — Buteo jacal Cuv. — Bp. Csp. 19. 

17. RouGRi, in locis coloniae capcnsis desertis; — Falco desertorum Daudin ex 
L. V.; — Buteo desertorum nob. (in Musaeo Stockh.); colore similis B. rufino Riipp. sed 
minor; ajqualis praecedenti (B. jacal), sed vix junior ejusdein; multo major quam F. ta- 
chardus, cui etiam colore subsimilis est. A recentioribus omissus videtur. 

18. ? Buse gantée, »habite les foi'éts d'auteniquoi», (Houtniqua, in parte orientali Colonia; 
capensis). — Icone bene reprgesentatus est Buteo lagopus europaeus, qui vero deinde, 
quoad scimus, in Africa meridionali non visus est. Fatemur quideni specimen hujus avis, 
hieme late vagantis, usque ad prom. bona; spei errare, ibique occidi potuisse, etsi minime 
civis ordinarius hujus terras habendus est; suspicor tamen Levaillantium in Africa vidisse 
Aquilam wahlbergii nostram. Vet. Ak. Öfv. 1850, 109, qute magnitudine, et interdum co- 
lore, ita similis est B. lagopodi, ut ipse J. Wahlberg avem, hoc nomine inscripto, domum 
retulerit; — Levaillantium vero, credentem, avem in Europa vulgarem accepisse, specimina 
non conservasse; deinde vero, iconem ad specimen europaeuni delineavisse. 

19. Tachaed: »unicum specimen in terra Namaquorum occisum»; — F. tachardus 
Daud. (ex L. V.); — Buteo tach. Bp. Csp. 18; - Hartl. W. Afr. 2. - Affinis B. de- 
sertorum supra (n:o 17) memorato, sed minor. Specimina habemus ex Africa meridionali, 
Sennaaria et Bosplioro europa^o. 

20. Buserai, ex Cayenne; = Falco busarellus Daud. et Lath. Suppl. 2, ex L. V. — 
prius vero descriptus ut: F. nigricollis Lath. 80 (Gen. Synopsis. Suppl. n:o 100). — 
Ichthyoborus nigricollis Kaup Monogr. 333 (confusus cum seqventi et cum F. meridio- 
nali). — (Buteogallus! busarellus Bp. Csp. 17). 

21. Buson; Cayenne. = F. buson Daud. et Lath. Suppl. 2;dum, ex L. V. — Prius 
descr. ut F. aäquinoctialis Lath. n:o 42; — Hypomorphnus »quinoct. nob. — (Buteo- 
gallus buson! Bp. 1. c). 

22. Parasite; in Afr. merid. ubique. — F. parasiticus Daud. Tr. 150, ex L. V., 
— Lth. Suppl. 2. — Milvus parasiticus Kaup Isis 1847, 118; — Hartl. W. Afr. 10. 

23. Gkenouillakd; secundum litus Africa^ meridionale, orientem versus; — F. rani- 
vorus Daud. 170 ex L. V. — Circus raniv. Kaup 1. c. 105; — Bp. Csp. 34. 

24. Tachiro; Houtniqua. — Falco tachiro Daud. p. 90 ex L. V. — Temm. Pl. 
Col. 377 (jun.); — Nisus tachiro Kaup 1. c. 176; — Accipiter tach. Bp. Csp. 32; — Mi- 
cronisus tachiro nob. — Obs. Le Vaillant tantum juniorem avem exposuit, quam vero 
adultum et nidificantem dicit; quod ita nobis explicavit cl. J, Verreaux, ut haec avis, et 

K. Vet. Abad HludL B. 2. V.o 1 4 



26 c. J. SUNDEVALL, 

plerique Accipitres afincani, prius plerumque nidificent, quam habiturn coloremque adul- 
tuia induerint; sicuti sa?pe in Europa fit. 

25. Mangkur des Serpens; »ubique in Africa meridionali, et ex Insulis philippinis» 
L. V. — F. serpentarius Gm. p. 250; — Vultur serp. Lath. n:o 21; — Gypogeranus 
111. et rec; — Bp. Csp. 12. — Obs. Hane avein, vel sp. ejusdem generis, etiani insulas 
philippinas inhabitare, est fabula vetus, a Sonneratio, in Itin. ad Nov. Guineam, pag. 87 
(c. tab. 50), divulgata, sed a recentioribus denegata vel neglecta. Summa mihi de hac 
re auctoritas est apud egregium ornithologum J. Verreaux, qui me certiorem fecit, Gypo- 
geranum in his insulis non inveniri. — Fratres J. et E. Verreaux, mercatores rerum Na- 
turalium parisienses, ceteros omnes antecellentes, collectiones avium et aliorum aninialium, 
saepe, a coUectoribus, ibi diu degentibus, acceperunt; ille pra3terea, ipse has insulas visi- 
tavit. Rem igitur baud male novisse potest. Nec ipse specimen philippense vidi, vel ab 
alio visum audivi. 

26. Autour kuppé, ex Cayenne; — F'alco ornatus Daud. 77, ex L. V. — Pr. Max. 
Beytr. 111, 78; — Spizaätus ornatus Kaup 1. c. 166; — Bp. Csp. 28. 

27. Faucon chanteur; ex Camdebo in colonia capensi orientali, et ex Gaffraria me- 
ridionali. — Falco musicus Daud. 116, ex L. V. — Melierax musicus Kaup 1. c. 192; — 
Bp. Csp. 34. 

28. .'Faucon huppé; in colonia capensi, etiam non procul ab urbe; = F. frontalis 
Daud et F. galericulatus Sh.; ambo ex opere Le Vaillantii descripti. — Icon et descriptio 
exhibent Falconem proprie sic dictuni, crista frontali ornatum. Ejusmodi vero avis hodie 
ignota est, et jure credinms, eatn non existere. Varia igitur auctores varii de hoc Falcone 
disputaverunt. Est vero observandum, iconem, non minus quam descriptionem, praäter 
cristam, non male referre varietatera minorem Falconis communis, in afr. meridionali vul- 
garem (F. minorein Schl; Bp. Csp. 23), quam L. V. prseterea nullo verbo meniorat. — 
Nobis igitur persuasum habemus auctorera nostrum, hane avem in Africa vidisse, non vero 
domum retulisse; eum vero deinde specimen ex Africa accepisse, genuinum sed crista, arte, 
apposita, ornatum; quod in opere suo decripsit et delineavit. 

29. (Faucon a culotte noir); ex Namaqua, cum historiola de hac avi; — prseter 
dubium est Falco ju gg er Gniy et Hardw. ex India, Bp. Csp. 24; quem cum multis aliis 
avibus indicis, pro africanis venditis, verisimiliter post reditum in Europam, acceperat. — 
Kaup (Monogr. 1. c. 360 et 364) credidit avem Levaillantii esse formam pallidiorem Fal- 
conis ardesiaci; sed magnitudo niniis obstat. — Nomen huic iconi datum est: F. tibialis 
Daudin Tr. 120 et Lath. Suppl. 2. 

30. Chiquera, ex Bengalia; — Falco chiquera Daud. ex L. V. — Kaup. 1. c. 60; — 
Hartl. Journ. fiir Oi-n. 1853, 38, «de diff. inter avem indicam et avem Afr. septentrionalis: 
F. ruficollem Sw.» — Tertia varietas, ab utraque bene distincta, in Gaffraria ab J. Wahl- 
berg inventa nobisque allata est. — Nomen Chiquera est vox bengalica Siccrié, paullum 
corrupta et in oppido Gallico-Bengalensi Ghandernagor, avi, a Le Vaillant descriptaj, affixa; 
quo vocabulo Accipitres parvos in genere nominant Indi. 



OM LE VAILLANTS OISEAUX DAFRIQUE. 27 

31. (Acoli); »inträ coloniam capensem non rarus»; pra?sertim in Zwartland etc, non 
procul ab urbe, frequens dicitur; ova ejus et vitie ratio describuntur. — Hsc tamen avis, 
post L. V. non visa (F. acoli Daud. et auct.), nobis fabulosa videtur. Icon et descriptio 
forte, ut suspicatur Kaup (Wiegm. Archiv. 1851, 87) ex C. histrionico, an)ericano, post 
redituiii in Europam, desutntte. Vel forte potius ex speciinine coniposito (F. gabar cuin 
pedibus caudaque Circi cyanei?) descripta et picta videtur ha>c avis? Sed in Africa L- V. 
verisimiliter avein quendam viderat, ab incolis batavis, ut ait: Witte-valk (Falco albus) etc. 
dictam; forte Circuin palliduni Sykes, quem ex Afr. merid. habemus, quem tamen non 
acceperat, vel saltein non doniuni attulerat; quem vero in specimine descripto agnoscere 
credidit. Multa certe in descriptione hujus avis, ut sa;pe in hoc opere, ad libitum ad- 
dita sunt. 

32. Tchoug; ex Bengalia; — F. melanoleucus Gm.; et Lath. 85 (ex Först. Zool. 
Indica, 12, t. 2); — Circus melan. V^ieill. Ene. 1215, et Sparvius mel. ib. 1263; — Stri- 
giceps mel. Kaup 1. c. — et Bp. Csp. 35. — Hunc accipitrem, volantera, in Africa meridio- 
nali, sernel vidisse credit L. V. (p. 135). Certe vero non hunc, sed potius C. maurum vel 
Asturem melanoleucum Sm. ibi viderat. 

33. Gabar; in parte orientali colonise; — F. gabar Daud. 87; — Vieill. Ene. 1264; — 
Micronisus gabar Kaup. 1. c. 188; — Bp. Csp. 33. 

34. Minulle; inträ coloniam capensem, ad orientem inventus. — F. rainullus 
Daud. 88; — Nisus min. Kaup 1. c. 171; — Bp. Csp. 32 (Accipiter). — Obs. L. V. tan- 
tum describit avem juniorem, quem adultuni habet, eadem ratione ductus, quam supra, ad 
n:o 24, Tachiro, explicavinms. 

35. Montagnard; ubique in colonia capensi; Falco rupicolus Daud. 135 ex L. V. 
et Lath. Suppl. 2. — Tinnunculus rupicolus Kaup 1. c, — Bp. Csp. 27. — (Falco »rupi- 
cola» Licht., Cat. 62, nobisque, rite dicendus). 

36. Blac; in colonia orientali et caffraria inventus; — F. melanopterus Daud. Tr. 
152 ex L. V.; — et Lath. Suppl. 2; — F. vociferus Lath. 112 (indicus; ex Sonnerat It. 
Ind. II: 184). — Elanus ca3sius Sav, Egypt.; Vieill. — Elanus melanopterus Kaup 1. c. — 
Bp. Csp. 22. 

37. Idem, junior. 

38. (Choucou) ex Houtniqua, — Strix choucou Daudin Tr. 186, ex L. V. — Avis 
post L. V. non observata et certe fabulosa. Icon, tarsis brevibus etc. sat bene exhibet 
Surniam nisoriam europaeam (Str. ululam Linn.), mareni; nec ullam aliam avem cognitam 
refert et prseter dubium ex specimine boreali depicta est. L. V. vero in Africa forte vi- 
derat AtLenem capensem Sm. (Bp. Csp. 37), quse colore, magnitudine caudaque longiore, 
Surniam pauUum refert qua3que in parte orientali colonias invenitur, ubi L. V. avem suani 
invenisse dicit; sed specimina domum verisimiliter non retulerat. Avis vero africana aflänis 
est Str. noctuae europeaj et in multis, e. gr. tarsis elongatis, a Surnia differt. 

39. Choucouhou; ex Namaqua; — Str. nisuella Daud. 187, ut Lth. Suppl. 2, ex 
L. V. — Avis in Africa meridionali frequens, sed a L. V. tam niale descripta et picta 



28 c. J. SUNDEVALL, 

(omissis fasciculis capitis), ut eam iiemo in opere ejus agnoverit. Specimen vero typicum 
Le Vaillantii, quod in niusa'0 Leydensi vidinms, est Strix niaculosa VieilL, Bp. Csp. 49, 
(Str. africana Tennn. Col. 50), quod primus J. Verreaux observavit, teste Hartl. W. Afr. 19. 

40. (Grand Duc); »sur les bords de la riviere des Elephans». — A L.V. idem di- 
citur ac Strix bubo Linn. sed paullo minor. Certe vero nec europajus neque africanus. 
Icon eniin et descriptio sat bene repraesentant Bubonem bengalensem rec. (Bp. Csp. 49; 
Otus beng. Vigors, Z. Pr. 1831), quetn sine dubio L. V., cum reliquis avibus indicis, in 
Europa acceperat, cum indicio: avem esse africanam. L. V. forte in Africa viderat B. ca- 
pensein Sm. 111. 70, qui vero ab europaäo et a bengalensi longe differt, etsi in Bp. Csp. 49 
cum icone Le Vaillantii confunditur. 

. (Moyen Duc; absque figura, pag. 162). »Le Moyen Duc»: idem ac européns, i. e. 
Strix otus Linn., a L. V. per totam coloniam inventus dicitur; in quo tumen maxime 
errat. Forte Str. helvolani Licht. (Ot. capensem Sm.), quaj avem europseam paullum refert 
ibi viderat. 

. Scops, pag. 162 (sine icone); in regione Camdebo visus; est Strix scops L. var. nie- 
ridionalis, s. Scops senegalensis Sav. Bp. Csp. 48. Varietas in Caffraria sat freqvens paul- 
lulum a senegalensi ditfert. Specimina ex ipsa colonia non vidimus, sed ibi existere scimus. 

.(Chouette; pag. 163; fig. nullu); »inträ coloniam et circa urbem capensem, in mon- 
tibus, frequens» dicitur. Hajc a L. V. non describitur, sed eadem habetur, ac »Chouette 
ou grande Chevéclie Buff.»; = »Pl. Enl. 438», qu£e icon Str. bracliyotum male reprtesentat. 
Simul dicit se eandein Strigis speciem ex Cayenna obtinuisse. Credimus vero rem ita se 
habere: In Africa, ut niiper diximus, Striges quasdam vidit, quas ab europasis non differre 
credidit; specimina vero, forte ab insectis destructa, domum non attulit. Redux vero Stri- 
gem brachyotum ex America meridionali, ubi re vera existit, obtinuit, concluditque, hane 
avem multo facilius in Africam quam in Guyanam migrare posse; credidit igitur hane esse 
unam ex iis, quas ibi viderat. — Fieri sane posset, hane avem migratoriam, eo usque 
pervenire, etsi adhiic non in Africa meridionali cognita sit; sed ibi non frequens inveniri 
potest. Ne in Africa quidem occidentali cognita est, Cf. Hartl. W. Afr. 

. Effraie, (ibid. absq. fig.), »frequens circa urbem Capensem, in Namaqua» etc; — 
est Str. flammea L. ab europa^a vix dignoscenda, in Africa meridionah frequens; — in 
Bp. Csp. male cum Str. capensi Sm. (fusca, multo inajore etc.) confusa. 

41. Huhul, ex »Cayenne»; — Strix huhula Daud. 190. — Ciccaba huliula Wagl. — 
Bp. Csp. 43. 

42. Chouette a collier; »Surinam»; — Str. torquata Daud. I, 193 ex L. V.; = Sti-. 
perspicillata Lth. 24; — ejusd. var. A, Lth. Supph 2. — Ciccaba torquata Bp. Csp. 43 
(eadem ac n:o 44 habetur). 

43. Ch. a aigrettes blnnches, ex Guyana; — Str. griseata Daud. 207 ex L. V.; — 
Scops cristata Jard. Contrib. 1848 c. fig. — Lophostrix cristata Bp. Csp. 45. 

44. Ch. a masque noir ; ex Cayenne. — Str. personata Daud. 192, ex L. V.; — Str. 
perspicillata B, Lath. Suppl. 2; — Ciccaba torquata junior Bp. Csp. 43. 



OM LE VAILLANTS OISEAUX DAFRIQUE. 29 

45. Chouette blanche, »patria ignota»; = Str- nivea Duiul. Tr. 190 (ex L. V.); — Str. 
candida Latli. Suppl. 2. — Ex vero Strix nyctea Linn. o^ vetus, totus albus. — L. V. 
credit hane esse sp., a Strige nyctea diversain; sed differentia3 tantum a sexu et ratione 
pra^parationis pendent. 

46. Chevechette. Patria ignota dicitur; = Strix pusilla Daud. 205, ex L. V.; — est 
vero Str. passerina L.; sine dubio ex Europa. Non minus icon, quam descriptio, hane 
bene repncsentant. 

47. 48? Engoulevent a queue fourchue, ex terra Namaqvorum, cuin historia de 
captura hujus avis in arbore cavo! — Caprimulgus forficatus Vieill. Ene. 540; — Nycti- 
bius förf. Gray. gen.; — typus gen:s Seloehusae Gray List 1841; — Bp. Csp. 58. — Avis 
post L. V. non inventa nee hodie cognita. Tamen pro certo dicere possuinus nil aliud 
esse, nisi Nyetibiuni grandeni ex Guyana, cuni eauda falsa (furcata) arte apposita. 
Tab. L. V. 48, pedem caputque bene exhibens, dubia nostra sustulit. Pra;terea genus 
Nyctibii exclusive est anierieanuni. Historiola de captura forte ad aliani avein attinet, etsi 
hoc loeo adhibita. Genus vero Selochusa certe superfluum esset etianisi existeret haec avis, 
a Nyctibio grandi nuUa re, nisi cauda furcata, diversa. 

49. Engoulevent a collier; ex coloniaj parte orientali: Houtniqua, Lagoa bay; — 
Caprimulgus pectoralis Vieill. Ene. 545 (ex L. V.); — Bp. Csp. 60. — In Caffraria quo- 
que frequens. 



ToME 2: 1799. 

50. CoRBiVAU; in Afriea meridionali ubique. — Corvus albieollis Lath. n:o 3; — 
Licht. Ca t. p. 20; — Wagl. Syst. n:o 5. — Corvus cafer Gray Gen.; — hinc Corvultur! 
cafer Bp. Csp. 387. 

51. (Grand Corbeau); in eolonia Capensi; »juxta Saldanha bay frequens»; = C. major 
Vieill. N. Diet.; et Ene. 877 (ex L. V.); — Wagl. Syst. n:o 2; et Bp. Csp. 387 (ex eodem 
fonte). — Avis post L. V. non cognita et certe fabulosa. — Peregrin atores nostrates eam 
in regione memorata non viderunt et J. Verreaux definite negat eam existere. A L.V. 
describitur: simillinius C. coraei europaeo, sed paullo major. — Hae ratione fictus videtur, 
quod L. V., cum primum annum in Afriea degeret, multumque hoc tempore ad Saldanha 
versaretur, sp. prajcedentem (C. albieollem) pi'ocul viderit; neque eo potitus est, eredens 
Corvum esse in europa vulgarem. Deinde, C. albicoUi potitus, eum novum invenit, sed 
non suspieatus est, se eum prius vidisse. 

52. CoRNEiLLE DE Cap, in colouia capensi fi-equens. — Corvus eapensis Licht. Cat. 
n:o 199; — Bp. Csp. 385. — C. macropterus Wagl. Syst. n:o 10; — C. segetum Temm. 
(in Cuv. Regne An.). 

53. CoRN. A SCAPULAIRE BLANC ; ex Colonia, Caffraria et Namaqva; — Corvus 
scapulatus Daudin II, 233 ex L. V.; — Wagl. Syst. n:o 8 (simul cum sp. affini, sene- 
galensi: C. curvirostri Gould Z. Pr. 1836; — Hartl. W, Afr. 114). 



30 c. J. SUNDEVALL, 

54. (Placpiac) »in terra Namaquorum et Senegalia»; = Corvus afor L. XII, 157 
(ex Briss. II, 40); Gm.; — et C. senegalensis L. ibid. 158, ex eodern fonte; — Latli. n:o 
33. — Coracias nigra Lath. n:o 18. — Cryptorhina piacpiac Wagl. Syst. — Ptilostomus 
senegalensis Sw., et Hartl. W. Afr. 113. — Avis post L. V. numquain in Afriea nieridio- 
nali inventa certeque ibi non quajrenda; sed in Senegainbia frequens, nobisque ex Rozeres 
ad Nilum (Bahr et Azrak) ad 12" lat. sept., ab Hedenborgio allata. 

55. ! Pie a culotte de peau. Avis composita quani L. V. in collectione cl. Rayi de 
Breukelerwaard descripsit, cui vero patria ignota erat; — Corvus rufigaster Lath. Suppl. 
2:dum (ex L. V.); — Wagl. Syst. sp. inc. Corvi n:o 22; — Pica rufig. Vieill. — Specimen 
vero typicuni, in Musa^o Leydensi adhuc asservatuin, quod mihi benevole monstravit arai- 
cissimus Schlegel, est Amydrus morio (infra n:o 83) cuin cauda sp. praecedentis (Ptilostomi) 
et ventre alieno, apposito (forte ex dorso Upupse epopis desumto?). 

56. Temia, ex Batavia. Corvus varians Lath. Suppl. 2 (ex L. V.); — Crypsirhina 
varians Vieill. Ene. 898; — rectius Cryptorhina varians Wagl. Syst. n:o 6. — Phrenotrix 
temia Horsf. Jav. Linn. Träns. XIII. 

57. Pie hleue, »ex China». — Corvus erythrorhynchus Lath. 29 (ex Pl. Enl. 622); — 
Pica er. Wagl. Syst. n:o 3. — Cuculus sinensis L. XII (ex Brisson); — hinc Urocissa si- 
nensis Cab. Mus. Hein. 87; — Calocitta sin. Bp. Csp. 381. 

58. ? Pie a tete noire, etiain »ex China» = Pica »melanocephalos» Wagl. Syst. n:o 7 
(ex L. V.) — Bp. Csp. 382 (Cyanopica!). — Avis dubia, tantummodo ex opere Le- 
vaillantii cognita et iiodie ignota. Eadeni videretur ac P. cyanea Pall. ex Dauuria. 
Differentiaj: gula nigra et apices alba3 i-ectricuni oniniuin, forte a L. V. suppositse, ob sta- 
tuni minus completum speciminis descripti. 

59. Pie rousse, ex Bengalia; — Corvus rufus Lath. 28 (ex Sonnerat); - Pica i-ufa 
Vieill. Ene. 888; — Sundev. Av. ex Calcutta, Physiogr. Tidskr. Lund 1837 (et Ann. Nat. 
Hist. 1846: Vol. XVIII), n:o 7. — Dendrocitta rufa Cab. Mus. Hein. 217; — Bp. Csp, 369. 

60. Pie pie-grieche ; Cayenne; — Lanius leverianus Gm. — L. picatus Lath. n:o 
20 (sed rectr. apice alba?!); — Cissopis bicolor Vieill. Ene. 7.J0; — Ciss. leverianus Cab. 
Mus. H. 144; — Bethylus picatus Cuv. 1817; — Bp. Csp. 491. 

61. 62. Fiscal; in Afriea merid. ubique. — Lanius collaris L. XII; — Lath. 
n:o 10; — Bp. Csp. 363; — Cab. Mus. Hein. 74. — Avis in Afriea meridionali vulgaris. 

63. (Pie-griéche rousse); »Cap, Senegul, Europa»; — est Lanius senator L. Syst. 
Nat. X (ante opus Brissonii edita; in ed. XII omissus); — L. collurio var. rufus Gm. 301, 
c. cit. falsa Brissoni; — hinc nomen L. rufus rec. ut: Temm. Man. I, 146. — Hartl. W. 
Afr. 102; — Enneoct. rufus Bp. Csp. 362. — (non vero est L. rufus Linn. et Lath.). — 
L. pomeranus Mus. Carlss. n:o 1; — Enn. pom. Cab. Mus. H. 73. — Htec sp. ex Afriea 
meridionali tantummodo a L. V. enuntiata est. Specimina exinde orta in musseis librisque 
frustra quajsita sunt, et in illa terra inveniri a cl. J. Verreaux negantur; certe igitur inter 
multos errores Le Vaillantii numeranda. 



OM LE VAILLANTS OISEAUX d'aFRIQUE. 31 

64. Ecokcheur; inträ coloniain et in Nainaqva habitare dicitur. — Specimina ibi 
inventa non vidirnus, sed ex terra Natalensi plura nobis attulit J. Wahlberg, rnense De- 
cembri occisa. Siniillima sunt Lanio collui-ioni L. ex Europa, sed pauUo niinora, at vix 
pro distincta specie habenda. 

65. ! Pie-gr. rouge a plastron blanc; »4 specimina, ex insulis maris pacifici allata» 
»a ce qu'on nfa assuré». = Lanius mystaceus Lath. Siippl. 2:dum (ex L. V.). — Est avis 
coniposita. Speciinen unum, quod in musajo Leydensi niihi indicavit Sclilegel, est Malaco- 
notus ferrugineus (infra n:o 68) cum gastroeo rubro et cauda Psittaci rubri, arte appositis. 
Albedo ad gnathidia, fascia ante-pectoralis et crissuni a cute Malaconoti restant. 

^Q: 1. ? Pendeur, »ex India, teste schedulae, avi affixaä, observationes de vitae ejus 
ratione continentis». — Lanius pendens Lath. Suppl. 2:dum; — et Bp. Csp. 364. — Opus 
Le Vaillantii est solus fons hujus nominis: avis, hodie plane ignota, forte ex specimine 
composito descripta videtur. 

66: 2. Rousseau, ex Java; — Lanius superciliosus Lath. Suppl. secundum; — Bp. 
Csp. 363; — Revue Zool. 1853, 457: Otomela superciliosa. 

67. Bacbakiri; in colonia capensi et Namaqua frequens; = Turdus zeylonus L. XII 
(ex Edw. 321, sed minime in insula Zeylon nec in India in ventus); — Lath. 80. — La- 
nius ornatus Licht. Cat. 45. — Lanius bacbakiri Sh. (ex L. V.); — Laniarius bacb. 
Vieill. Ene. 755; — Bp. Csp. 360. Telephonus bacb. Cab. Mus. Hein. 70. — (Typus gen:s 
Telephoni Swains.) 

68. BouBOu; in colonia frequens, et in Cafifraria. — Lanius ferrugineus Gm. — 
Lath. 33. — (Minime vero L. boulboul Lath. 49, quae avis est indica, jegre determinanda, 
forte Turdus pa^cilopt. Vig.? sec. Bp. Csp. 274. Hinc tamen male orta sunt nomina:) 
Dryoscopus! boulboul Bp. Csp. 361 et Malaconotus boulboul Cab. M. Hein. 69. — Malac. 
rufiventris Sw. Classif. II, 220 (ex L. V.). — Malac. ferrugineus nob. (ex litteris nostris 
a Bp. 1. c. allatus). — Obs. Boulboul est nomen indicum vulgäre Pycnonoti bengalensis, 
optimi Indiaä cantoris, a poetis hujus terraj celebrati, non cum Boubou L.V. confundendum. 

69. (Gonolek) »ex Namaqua et Senegal»; — Lanius barbarns L. XII (ex Briss.); — 
Lth. 45; — Laniarius barb. Vieill. Ene. 755; — Bp. Csp. 359. — Malaconotus barb. Sw. 
(typus generis); — Cab. Mus. Hein. 69. — Ex Africa occidentali, nec certe umquam in 
meridionali inventus; de qua re videas Hartl. W. Afr. 107. 

70. Tchagra; »in colonia orientali, Namaqua et Senegambia». — Lanius erythro- 
pterus Sh. ex L. V. — Telephonus erythropterus Bp. Csp. 361; — Hartl. W. Afr. 106 
(levis varietas); — rectius: Pomatorhynchus erythr. Cab. Mus. Hein. 69. 

71. Brubru; ad flumen Gariep, indeque septeintrioneni versus; — Lanius brubru 
Lath. Suppl. 2 (ex L. V.); — Vieill. Ene. 731. — Nilaus capensis Sw. Classif 219. — 
Bp. Csp. 362 (»Lanius capensis Sh.»). — Nilaus brubru Hartl. W. Afr. 166. — Specimina 
senegalensia, quae ipse non vidi, sunt Lanius afer Lath. Suppl. 2; specie vero a capensibus 
non distincta ab Hartlaubio 1. c. habentur. N. brubru vix inträ coloniam capensera habi- 
tare videtur, sed in Caffraria frequenter obvenit. 



32 c. J. SUNDEVALL, 

72. CuBLA, in colonia orientali-meridionali et CafFraria. — Lanius cubla Sh. et 
Lath. Suppl. 2 (ex L. V.); — Vieill. Ene. 733. — Dryoscopus cubla Boie. — Cab. Mus. 
Hein. 68. — Bp. C.sp. 360. 

73. (Pie-griéche bleue) ex insula Madagascar; sed etiam a L. V. ipso. in Africa 
meridionali , «juxta liniites terraj Namaquorum» inventus dicitur; ubi vcro nullus alius 
ornitholoo^us eam vidit. Etiam ipse L. V., vol. II, p. 39 (sub n:o 61) hane avem ut ina- 
dafascariensem, meinorat, neque addit, se eam invenisse, quod vero, in tali casu, non obli- 
visci solet. — Est Loxia madagascarina L. XII (ex Briss. II, 197 n:o 26); — Lanius 
bicolor Linn. Mantissa 1771; Gm.; — Lath. n:o 26 (Pl. Enl. 298, i); — Vieill. Ene. 730; — 
Dryoscopus bicolor lip. Csp. 361. — Ex Madagascar, nec alibi inventus. 

74. Silencieux; ex Houtni(iua et Caffraria; — Lanius siluns Sh. et Vieill. Ene. 737 
(ex L. V.). — Tephrodoriiis silens Bp. Csp. 357; — Sigelus silens Cab. Mus. Hein. 68. — 
Bradyornis leucomelas (o" vet.) et Br. vittata, (? et d' jun.?) Sundev. Vet. Ak. Öfv. 1850, 
106, — Bradyornis silens dieendus. Hane avem, ut novam, deseripsi, descriptione falsa 
L. V:tii seductus. Dicit enim reetrices gradatas, nigras »extus albomargi nätas»; — sunt 
vero: 2 mediae nigrffi, reliquaä albaj, apiee late nigrte, et cauda leviter tantum rotundata. 
Determinationem vero, primum a Cabanisio factam, verisimillinie esse rectam agnovimus, 
postquam plura specimina ex eadem parte colonise, meridionali-orientali, ubi avem invenerat 
Le Vaillant, acceperajnus. 

75. Oliva; ad Lagoa bay in colonia? parte oi'ientali. — Duoe sp. conjunctfe: Fig. 1 
(»rOliva») est Lanius olivaeeus Sh. (ex L. V.); — Laniarius oliv. Vieill. Ene. 756; — Bp. 
Csp. 359; — Chlorophoneus oliv. Cab. Mus. Hein. 71. 

Fi"-. 2 ("1'Oliva jeune») = Malaconotus rubiginosus Sund. Ofv. 1850, 106, cT junior; — 
Chlorophoneus rub. Cab. 1. c. — N:o 76, fig. 1, »Oliva femelle» videtur hujus V junior. 

76: 2. Sourcirou; »de Guadeloupe ou de Cayenne»; — Tanagra guyanensis Lath. 
24 (Verderoux Buff.); — Cyclorhis guyanensis Sw. — Bp. Csp. 330; — Cab. Mus. H. 64. 

77: 1. Tacket; Cayenne. — Lanius najvius Lath. 51; — Thamnophilus njEvius Vieill. 
Ene. 747; — Bp. Csp. 198. 

77: 2. jRousset; Cayenne; — Femina praecedentis ? vel Th. doliati sec. Bp. Csp. 197. 

78. Grande Fie-grieche. Patria ignota. — Est Lanius corvinus Sh. (ex L. V.); — 
Corvinella corvina Less. Tr. 372; — Hartl. W. Afr. 104; — Cab. Mus. H. 75; — ex 
Africa occidentali. 

79. ! Bec de jer, »ex Insula Maris pacifici»; duo specimina auctori cognita. — Est 
avis composita, se. Pogonias sulcirostris cum pedibus alienis et crista apposita; — nominata: 
Lanius superbus Sh. (ex L. V.); — Genus Sparactes! Illig. Prodr. 219 (ex icone L. V:tii 
creatum!). — Admirandum sane, L. V. fraudem non perspexisse, cum siniilitudinem hujus 
avis cum Pog. suleirostri (»iBarbican»), in descriptione, expresse indicavit. Sed etiam suc- 
cessores in verba magistri juraverunt; genus Sparactes adhuc in Lessonii Manuel 1828, 
I, 135 exstat, verbis nmltis ex Regne Animal mutuatis, Cuvier, in R. A. 1817, nota p. 350, 

quasi 



OM LE VAILLANTS OISEAUX DAFRIQUE, 33 

quasi dubitans, dixerat se hane avem non vidisse et cet.; sed in ed. altera, 1829, I, nota 
ad p. 365, fraudem a Teniminckio detectam, denuntiat. 

80. Geoffroy, ex Senegalia; — Lanius plumatiis Sh. (ex L. V.); — Prionops geoffroyi 
Vieill. Ene. 754 (L. V.); - Pr. pluraatus Sw. — Hartl. W. Afr. 107; — Cab. M.H. 68; — 
Bp. Csp. 359. 

81. Id. junior. 

82. ! Sicrin; »duo specimina )'ex India» eognita». Alterum liorum in Musteo Leydensi 
vidi. — Est avis coniposita: Pyrrhocorax alpinus, cui, utrinque, ad aures, appositaj sunt 
fibraj tres longse, e folio Palma^ cujusdum desumtiB; quod primus indicavit Schlegel, Krit. 
Ub. 98. — Interea ex opere Le V:tii artefactum nominatum est: Corvus erinitus Daud. 
Tr. — Pyrrhocorax erinitus Vieill. Ene. 896; — Pastor setifer Wagl. Syst. n:o 3. — Sed 
ipse L. V. memorat similitudinem ejus cum Pyrrhocorace. 

83. Roupenne; in colonia capensi vulgaris. — Turdus morio L. XII (ex Briss. 
II, 309); — Lath. 64; — Sturnus niorio Daud.; — Amydrus morio Gab. M. Hein. 201. — 
Spreo! morio Bp. Csp. 416; — Hartl. W. Afr. 115. 

84. Ejusdem femina. 

85. \Eclatant; »patria ignota»; — denuo avis eomposita, adhuc in Musseo Leydensi 
asservata, de qua re jam in Vet. Ak. öfv. 1848, 53 seripsimus. Est Qviscalus versicolor 
ex America septemtrionali, cum eauda Picse europese, a basi abscissa. Rostrum quoque 
(et verisimiliter eranium?) alienum: suspicor Laniprot. nitentis. — Nomina iconi data: 
Sturnus splendens Daud. et Turdus splendidus Vieill. Ene. 658 (n:o 73; nec n:o 50). 

86. Choucador; »patria ignota». — Sturnus ornatus Daud. Tr. 309; — Lamprot. 
ornata Gray in Brit. Mus. (1847); = Lamprot. ignita Nordm. Bp. Csp. 415; — Juida 
ignita Gray Gen. tab. 80; — Lamprocolius ignitus Hartl. W. Afr. 116, — ex Africa 
oeeidentali. 

87. (Vertdoré), »ex Namaqua et Senegambia». — Est Tur dus a^neus Gm. — Lath. 
67 (ex Briss. II, 313, sp. 54, et Pl. Enl. 220); — Lamprotornis ^nea Temm. Man. In- 
troduct. p. LV (typus generis Lamprotornithos, quod vero ipse, in Syst. Av. 1835, male 
ueglexeram.) — Hartl. VV. Afr. 115; — Urauges seneus Cab. M. H. 200; — Juida Less.; — 
Bp. Csp. 414. — Avis tantum in Africa oeeidentali (Senegambia) quaerenda: in meridio- 
nali, ubi alia sp. afRnis (L. australis (Sm. Report), L. burchelli Sm. 111. 47) invenitur, ig- 
nota; neque in terra interjaeente eognita. L. V. forte in Africa vidit hane L. australem, ex 
CafFraria in terram Namaquorura vagantem; sed re verqi. L. a^neam, ex Senegalia, pinxii et 
bene deseripsit. Prseterea specimen hujus sp., ex illius collectione, hodie adhuc iu Musaeo 
Leydensi adest. 

88. Spréo, in colonia eapensi vulgaris. — Turdus bicolor Lth. 84 (ex Buff.); — 
Spréo! Less. — Bp. Csp. 416. — Notauges bieolor Cab. Mus. Hein. 198. — Obs. Nomen 
Spreo eorruptio est nominis bataviei Sturni: Spreuw. L. V. in descr. hujus avis dieit eam, 
a colonis capensibus: »Witgat-spreuw: étourneau a cul blane», voeari. 

E. Vcl. Åkod. Ilaodl B. 2. Hu S. 5 



34 c. J. SUNDEVALL, 

89. Nabiröp, in colonia capensi orientali, ad flumen Gamtoo, et in Caffraria meri- 
dionali inventus. — Stui'nus auratus Daud. (ex L. V.; non vero Turdus auratus Lth. et 
Daud. = sp. sequens). — Hic non dubie idem videtur ac Turdus nitens Linn. XII 
(ex Briss. II, 311; typus primus gen:s Lamprocolii nostri, Act. Stockh. 1835, 104, tum 
ex specimine capensi cognitus), quod etiam suspicatus est Hartlaub (W. Afr. p. 118). Spe- 
cimen a Brissonio descriptum ex Angola allatuin erat, unde nostris temporibus aves raris- 
sime afferuntur. Hartlaub igitur nullum, prreter Brissonianuin, inde örtum novisse videtur. 
Sed avem in Caffraria non rarum invenit noster Wahlberg, ejusdemque specimen deinde, 
in reo-ione interjacente, Damarensi, occidit, quod hodie in manu habeo. — Specimina caffra 
pra3terea nominata sunt: L. phoenicopterus, Sw. Two Cent. 360. 

90. (Couigniop), in Senegambia frequens, sed etiam a L. V. »migräns, in terra Na- 
maquorum visus» dicitur; ubi »ab indigenis, sicuti prajcedens, promiscue Couigniop vel Na- 
birop vocatur». Hoc esse fabulam a L. V. additam, diu credidi, cum avem nemo prakter 
eum extra limites Guinea3, vel ultra tequatorem, viderit; quaj sententia a J. Verreaux 
ma^nopere confirmata est. Audeo igitur narrationem supra allätarn inter fabulas Le V:tii 
nuraerare, et observem, idem fere semper fieri, cum L. V. patriam veram indicat cum ob- 
servationer se ipsum avem migrantem in Africa meridionali vidisse; e. gr. ad plerasque 
madagascarienses, ad n:os 95: l et 2, pluresq. — Hajc sp. est Turdus auratus Gm. — Lath. 
n:o 68 (ex Buffon et Pl. Eul. 540); — Lamprocolius auratus nob. 1835 1. c. — Hartl. W. 
Afr. 117; — Cab. Mus. Hein 199. — L. n:o 2 et 4, Bp. Csp. 415 (nec illius L. auratus). — 
Icon Edwardsii 320, a Linnaäo et Linnteanis neglecta, huc referenda est. — Obs. Confusio 
nominum L. aurataj et nitentis ab opere Lichtensteinii »Verzeichniss. 1823", pag. 18 de- 
rivatur, ubi auctor, plerumque adcuratissimus, lapsu quodam, nomina L. V:tii perverse affert. 

91. Nabouroup; in Namaqua frequens; = Sturnus nabouroup Daud. ex L. V.; — 
Amvdrus nabouroup Cab. Mus. Hein. 201; — Lamprot. fulvipennis Swains. Two Cent.; — 
Spreo fulvip. Bp. Csp. 416, — et Hartl. W. Afr. 11 G. — Coracias caffra Linn. X 
(descr. orig.); — XII; — Lath. n:o 8. — (Lamprocolius caöer dicendus). 

92. Cravate friaée; »ex insulis maris pacifici»; — Merops cincinnatus Gm.; — 
M. novoä zelandite Lath. 18; — Philemon cinc. Vieill. Ene. 613; — Gal. 123; — Pro- 
sthemadera cincinnata Gray Gen. — Pr. nova3 zeel. Bp. Csp. 391; — Cab. Mus. Hein. 119. — 
Ex nova Zelandiu. 

93. PoRTE LAMBEÄUX; »in Africa meridionali-orientali. Ad urbem tantum migräns». — 
Gracula carunculata Gm. (ex Lath. Gen. Syn.); — Sturnus gallinaceus Latli. n:o 7. — 
Dilophus gäll. Vieill. N. Diet.; — Acridotheres gäll. Ene. 691; — Pastor carunc. Wagl. 
Syst. n:o 16. — Dilophus carunc. Bp. Csp. 421; — Cab. Mus. H. 206. 

94. Idem, junior et var. albinus. 

95: 1. (Martin Bråme); »ex India, sed in terra Namaquorum, orientem \'ersus mi- 
gräns, a L. V. inventus». — Turdus pagodarum Lth. 20 (ex Sonnerat It. Ind, 11,189); — 
Pastor pag. Wagl. Syst. n:o 8; — Het*rornis pagodarum Gray; — Bp. Csp. 419; — Te- 
menuchus pag. Cab. Mus. Hein. 204. — Tantum in peninsula indica, nec in Africa vivit. 
(De indicatione patri* hujus et sequentis, conf. sub n:o 90). 



OM LE VAILLANTS OISEAUX d'aFRIQUE. 35 

95: 2. (Martin gris de fer); — »die 6 Octobri, prope Bruyntjes-Hoogte . . in parte 
orientali colonia^, greges numerosi, occidentem versiis niigi-antes, visi»; ex quibus ipse L. V. 
5 specimina occidisse dicit, pluraque de hac re narrat; — et tainen non dubito haec oninia 
fabulosa habere. Avis enim est raere indica: Turdus ginginianus Latli. 133 (ex Son- 
nerat); — Pastor griseus Wagl. Syst. n:o 9; — Acridotheres gingin. Bp. Csp. 419. 

96. (Roselin); »Europam et Asiam meridionaleui proprie inhabitat, sed a L. V. ad 
2-4" lat. nierid. (i. e. in terra Naniaquoruin, prope tropicuni) visa», »ubi quotannis regulari- 
ter transmigrat» ! — Montbeliardum vehementer vituperat, qui credit, hane avera in Gallia, 
migrantem, quotannis apparere, et ipse taraen, eodem loco, fronte proterva, illud men- 
daciuin affert! Avis per totam Africam ignota est, nisi forte in maxinie septeintrionali 
inveniretur. — Tur dus roseus Linn. — Lath. 59; — Pastor roseus Temni. Man. — 
Cab. Mus. Hein. 203; — Bp. Csp. 421. 

97. PiQUE-BOEUF, »in Namaqua et ad Senegal»; — Buphaga africana Linn. et omn. — 
Cab. Mus. H. 202; — Bp. Csp. 423. — Obs. Buphagam erythrorhyncham, in Caftraria, 
etiani ad Port Natal, frequentem, non meinorat. 



ToME 3: AN X (1802). 

98. Griverou, inträ coloniam frequens. — Turdus olivaceus Linn. XII (Briss. II, 
294); — Lath. 88; — Vieill. Ene. 642; — Bp. Csp. 273. 

99. Idem. junior. 

100. Varieté du Griverou; »unicum speciraen, ad Sontagrevier (in col. orientali) 
occisum» = T. obscurus Smith Report 45; et Illustr. 36 (nec T. obsc. Vieill. Ene. 654). 

101. Rocar ef et ?; inträ coloniam in montibus. — Turdus rupestris Vieill. N. Diet., 
et Ene. 671 (ex L. V.); — T. rupicola Licht. Cat. 1823, 38 (L. V.); — Petrocincla rup. 
Vig.; Bp. Csp. 297; — Monticola rup. Boie, Cab. M. Hein. 7. 

102. Idem, var. et junior. 

103. Espionneur; Taffelberg et montes in colonia, orientem versus. — Turdus ex- 
plorator Vieill. Ene. 658 (ex L. V.); — Petrocinela expl. Bp. Csp. 297. 

104. Reclameur; »in col. orientali, usque ad Caffrariam»; — Muscicapa bicolor 
Sparrm. Mus. Carlss. 46 (v. supra pag. 9, n:o 46, in revisione M. Carlss.); — Bessornis 
vociferans (Sw.), Cab, Mus. Hein. 8; — Bp. Csp. 301; — Cossyplia reclamator Hartl. 
W. Afr. 76. 

105. Brunet; inträ coloniam, etiara juxta urbem. — Turdus capensis L. XII (ex 
Briss. II, 259); — Lath. 97 (Brunet, Buff.); — Pycnonotus cap. Gray; — Cab. Mus. Hein. 
107; — Ixos, Temm.; Bp. Csp. 266. 



36 c. J. SUNDEVALL, 

106: 1. Brunoir; »in terra Namaquorum frequens; non vero in colonia inventus», 
(Sed in Caffraria frequens, M. Sthm). — Turd, capensis [i Lath. (ex Buff. Brunet varieté, 
et Pl. Eul. 387); — T. nigricans Vieill. Ene. 653; — Pycnonotus nigricans Cab. 1. c. 107. 

106: 2. Importun; in colonia, orientera versus. — Turdus importunus Vieill. 
Ene. QQ2 (ex L. V.); — Andropadus importunus Gr., Cab. Mus. Hein. 112. — Bp. Csp. 
261. — Certe eadem avis sp. quaj in Caffraria frequenter in venitur; de qua re dubia in 
V. Ak. Öfv. 1850, 100, exposueram. Deinde specimina ex utroque loco obtinui. 

107: 1. (Curouge); »inventus in terra Namaquorum, ubi eum tantum sub asstate 
calida inveniri, dixerunt indigeuas»! — Ha3c vero avis, mere indica et circa Bombay fre- 
quens, certe numquam in Africa inventa est, etsi Brisson, indicio falso seductus, hoc cre- 
diderit. Hinc vero avis appellata est: Turdus cafer L. XII (ex Briss. II, 257); — Lth. 
99. — Muscicapa hajmorrhousa Gra.; — Lth. 26 (ex Brown 111.); — Pycnonotus hsB- 
morrhous Gray Gen., nobisque; — Ixos cafer Bp. Csp. 267 et I. hasmorrh. 265; — Bra- 
chypus ha3m. xMus. Hein. 108. — Icon et descriptio L. V. bene hane, nec sp. bengalensem 
exhibent. Cabanis 1. c. nobiscum negat avem in Africa inventam esse. 

107. 2. (Cudor); »prope flumen »Groote Vis» [ad confinium terrse Caflfrorum] a servo 
fideli Klaas occisus»! — Est tanien avis javana: — Tur dus aurigaster Vieill. N. Diet. 
et Ene. p. 657; — Pycnonotus Gray Gen.; — Brachypus aurigaster Cab. 1. c. 108. — 
»Ixos chrysorrhaeus Tennn.» (ubi?) — Bp. Csp. 266, c. falsa cit. Lathami. 

108. Merle a calotte noire, ad Bruyntjes-Hoogte, in colonia orientali, inventus; — 
Turdus nigricapillus Vieill. Ene. 656 (ex L. V.); — Lioptilus nigricapillus Mus. Hein. 88; — 
Bp. Csp. 332. 

109. (Cadran); »inventus in terra Namaquorum»! — Est vero avis indica, numquara 
in Africa visa, sed in Bengalia frequens (»rectricibus utrinque 4 albis»); — Gracula sau- 
laris Linn. X (ex Edw. 181; Albin 17, 18); — Lath. n:o 9; — Copsychus saularis Bp. 
267; — Mus. Hein. 9.*) 

110. ? Hausse col noir; »cum praecedente (i. e. in terra Namaquorum) inventa»; — 
avis oranino dubia, hodie ignota, vix autem ex Africa meridionali; verisimiliter compo- 
sita? — »Cojisychus pectoralis (Steph.), Le Vaill.»: Gray Gen. of B. Appendix, 30 a, lin. 
ultima. — Aliam citationera hujus iconis non inveni, ne apud Vieillot quidem. 

111. Janfredic; »per coloniara capensera vulgaris»; — Motacilla caffra Linn. 
Mantissa; — Gmel. 997; — Sylvia caffra Lth. n:o 22; — Turdus phoenicurus Gra. — 
Lath. 23; — Muscic. superciliaris Mus. Carlss. 96; (Videas supra, pag. 14, in expositione 
Musaäi Carlssoniani, n:o 96). 

112: 1. Jaboteur; »in regione Houtniqua vulgaris»; — Phyllastrephus capensis 
Sw. W. Afr. — Mus. Hein. 113; — Bp. Csp. 260. — Nomen emendandum: Phyllostrophus 
capensis scribendum. — Etiam in Caffraria inventus. 

■) Obs. sp. altera est Copsychus amoenus Horsf. L. Tr. XIII, ex Java, rectricibus utrinque 3 albis; — sed 
etiam tcrtia sp. cum his plerumque confuuditur: 

Cops mindanensis, ex insula Luzon (Tiu-d. mind. Gm. — Lath. 95, ex Buff. Merle de Mindanao, 
et Pl. Eul. 627, 1) rectricibus omuibus uigris; quem ex insulis Philippiuis ubtinuimus. 



OM LE VAILLANTS OISEAUX DAFRIQUE. 37 

112: 2. Fluteur; »ab urbe capensi usque ad Caffrariam»; — Sylvia africana Gm. — 
Lath. 32 (ex Briss. III, 390). — Muscicapa afra Gm. — Lath. 15 (orig.). — Sphenura 
tibicen Licht. Cat. 43. — Sphenaeacus africanus Strickl.; Cab. Mus. Hein. 42; — Bp. 
Csp. 279. 

113. Merle roux a collier noir, »de la mer du Sud». = Turdus atricollis Vieill. Ene. 
671; — et hinc: »Copsyclius? atricollis» Gray Gen. 177. — Hunc esse Turdum najvium ex 
California (Bp. Csp. 271) docuit cl. J. Verreaux. 

114. Merle tricolor a longue queue; »patria incerta; sed avis, cum prtecedente, a cl. 
Woodfort, Londinensi, Parisios missa». — Est Turdus macrourus Gm.; Lath. 100; — 
Copsychus macr. Mus. Hein. 9; — Kittacincla! macr. Gould Z. Pr. 1836'; — Bp. Csp. 
268; — ex Java — Malacca. Nomen, si adhibendum censetur, Cittocincla macroura scri- 
bendum est. 

115. Cravate blanche, »ex Batavia, Temminckio missa»; — Tur dus gutturalis 
Lath. Suppl. II; — Pachycephala gutt. Vig. et H. — Mus. Hein. 65; — Muscic. pectoralis 
Lath. Suppl. II; Bp. Csp. 328; sed nomen hoc, nulla re, nomini T. gutturalis, in eodem 
libro edito hodieque accepto, praäferendum est. — Laniarius albicollis Vieill. Ene. 756, ex 
L. V. — Ex Australia. 

116. Merle écaillée, »cum prajcedente advenit»; — Meliphaga phrygia Lewin, ex Au- 
stralia; — Cab. Mus. Hein. 119; — Bp. Csp. 391. — Turdus squameus Vieill. Ene. 658 
(ex L. V.). 

117. ? Merle jaune hujx', »ex insulis maris pacifici, in coll. cl. Ray de Breukeler- 
waard»; — avis hodie ignota et verisimiliter composita, = Turdus melanicterus Vieill. Ene. 
662, — indeque »Copsychus? mel.» Gray Gen. — Prseterea mihi ignotus. Hane vero fuisse 
avem compositam suadet, non minus habitus insolitus, quam citatio collectionis ubi aderat, 
in qua plures aves compositas descripserat auctor noster (e. gr. n:o 55). Hane etiam sen- 
tentiam probavit J. Verreaux. 

118. Grivetin; »in colonia orientali; egregie canorus». — Sylvia leucophrys Vieill. 
Ene. 119 (ex L. V.). — Thamnobia leucophrys Cab. Mus. Hein. 40, nota n:o 2 et 3 (no- 
bisque). — Erythropygia pectoralis Sm. Report 46 et 111. 49. 

119. ? Col d'or; Houtniqua. Sp. dubia, a nemine präster L. V. descripta. — Sylvia 
auraticollis Vieill. Ene. 438; — Ixos aurigularis Voigt. Regne An. — Turdus auraticollis 
Bp. Csp. 302 (omnes ex L. V.). — Ha3c avis, hodie ignota, mihi videretur Cossypha caffra 
(supra n:o 111), descripta ex pictura minus bona, quam L. V. ab alio quodam peregrino- 
tore acceperat? 

120. Coriphée, »ex parte orientali coloniae»; »optimus Africaj cantor» L. V. — 
»Sylvia coripliEBUs Vieill.» Lesson Tr. 419 (ex L. V.); — Drymoica coriph. Bp. Csp. 
282; — Thamnobia coryphteus Cab. Mus. Hein. 40 (lapsu calami »coryphtea»). — Etiam 
in Caffraria obvia. 

121: 1. PCaqueteuse; Houtniqua; = Sylvia babajcula Vieill. Ene. n:o 62 (ex L. V.); — 
Bp. Csp. 286. — Avis nobis ignota; qvam vero existere non dubitamus. 



38 

121: 2. Isabelle; Houtniqua; — Sylvia bseticata Vieill. Ene. n:o 123; — Calamo- 
lierpe Bp. Csp. 286. — Cettia baiticata nob. ex Caffraria, non procul a Port Natal, a Wahl- 
bergio inventa. 

122. ? Pavaneur; Houtniqua et ad Lagoa bay. — Sylvia bracliyptera Yieill. N. Diet. — 
Ene. 460 (ex L. V.); -- Bradyptei^us platyurus Sav. Classif. 241 (an ex speciniine eog- 
nito?); — Bråd. brachypterus Cab. Mus. Hein. 43. — Avis niihi adhuc non rite cognita, 
etsi 4 sp. hujus generis ex Africa meridionali habeo. Illa, quam oliin sp. L.V:tii credidi, 
ad Portum Natal inventa est (ef. Vet. Ak. Öfv. 1850, 103, sub n:o 27); dufe vero, non 
procul a Lagoa bay (ubi suam invenerat L. V.), evidenter differunt. — Obs. Bradypterus 
brevirostris 1. c. (Öfv. 1850, 103) descriptus, forte est junior Catrisci apicalis Cab. Mus. 
Hein. 43, in nota, vel saltem sp. afl&nis. Catriscus a Bradyptero non differt, nisi rostro 
breviore et crassiore, paullum tumido. 

123. Plastron noir; »in Caffraria et Namaqua minore niajoreque»; — Fig. 1 cf = Mo- 
tacilla thoracica Sh. Nat. Misc. ; — Apalis thoracica Sw. Zool. 111. N. Ser. — (Genus in 
Sw. Classif. rejectum et species ibi non inventa); — Drymoica thoracica Gray Gen.; — 
Bp. Csp. 282. 

Obs. Fig. 2, Femina dicta, est alia sp., forte Drym. pectoralis vel flavicans, vel 
omnino ficta; nam Apalis thoracica a^ et ? pictura similes sunt. Specimina ex Caffraria et 
colonia capensi, sexu, inspectione genitaliuni, definita habemus. 

124. RoussETÉTE; »Namaqua, Camdebo, Caffraria». — Sjlvia fulvicapilla Vieill. Ene. 
n:o 162 (ex L. V.); — Drj-moeca fulvicapilla Bp. Csp. 282, — nobisque. 

125. Olivert; »ad Pampoen-kraal in Houtniqua». — Sjdvia brachyura Vieill. Ene. 
n:o 142 (ex L. V.). — Eremomela flaviventris Sundev. öfv. 1850, 102 (ex Caffraria; 
propter malam descriptionem L.V:tii, distincta sp. liabita); — Eremomela brachyura di- 
cenda. Hodie specimina, non procul a loco, ubi avem invenerat L. V., a Victorin occisa, 
habemus. 

126. Grignet; »in colonia ad orientem»; — Sylvia subcterulea Vieill. N. Diet.; — 
Ene. n:o 100 (ex L. V.); — Sylvia erythropygia Licht. Cat. 1842; — Parisoma rufiventris 
Sw. Classif. 247 (ex L. V.); — Parisoma subcaeruleum Gray Gen. — Bp. Csp. 259. — 
(Thamnobia subca?rulea nob.). 

127. Citrin; Namaqua; — Sylvia flavicans Vieill. Ene. n:o 69; — S. limonella Licht. 
Cat. 1842. — (Vix Sylvia subflava (Gm.), Lath. 102; — Drymoica subflava Gray Gen. — 
Bp. Csp. 282). — Drym. flavicans nob. 

128. ? Double sourcil; »in campis Karow, inträ coloniam». — Sylvia diophrys Vieill. 
Ene. n:o 69 (ex L. V.); — Drym. diophrys Gray Gen.; — Bp. Csp. 282 (c. cit. »Shaw 
Nat. Misc. 973»). — Avis vix post L. V. visa mihique dubia. Etiam clnao J. Verreaux 
ignota; idterius in regione citata quajrenda. 

129. Dicitur femina sequentis (n:o 130) cum nido. — De nido ipse nihil com- 
pertus sum; sed femina sequentis similis est marito; ha;c igitur icon videtur alia sp. vel 
plane ficta. 



OM LE VAILLANTS OISEAUX d'aFR[QUE. 39 

130: 1. Capocier iiuUe; »ad urbein, ad Saldanha bay et in tota colonia frequeiis»; — 
Sylvia macroura (Gm.) Lath. n:o 140 (Pl. Enl. 752, 2 et Buff.). — Dryrnoica capensis 
Smith. 111. 76. — Drymoeca macroura Cab. Mus. Hein. 43; — Bp. Csp. 282. 

130: 2. Queue gazée; »ex Java, Temminckio missa». — Est Stipiturus malachurus 
(Lth.). — Less. Tr. 414; — Bp. Cs]3. 219; — Cab. Mus. Hein. 42; — ex Australia, circa 
Sidney vulgaris. 

131. PiNC-PiNC; inträ coloniam capensem frequens. — Sylvia textrix Vieill. Ene. 
152; — Hemipteryx (t3'pus gen:s) Sw. Classif. 242; — Dryrnoica textrix Smith 111. 74; — 
Heraipteryx textrix Mus. Hein. 44; — Bp. Csp. 280. — Obs. Nidum, a L. V. in hac ta- 
bula delineatum, et huic avi attributuin, non esse hujus, sed ^githali minuti (infra n:o 134), 
in V. A. Öfv. 1850, 106 — 7, ostendimus. J. Verreaux hane correctionem, propria expe- 
rientia ductus, affirmat. 

132. TcHERic; in colonia frequens, Wit-oog [albi-oculusj dictus. — Zosterops ca- 
pensis V. Ak. Öfv. 1850, 102. — Plerumque Z. madagascariensis appellata; — sic. Mus. H. 115. 

133. (Figuier acutipennes) ef et ?; »circa flumen magnuin [i. e. Gariep] inventa». — 
Deinde ibi non visa. Icon vero, ut descriptio, non dubie exhibent avein Synallaxinam 
ex America meridionali, qute forma in Africa et in tota orbe antiqua non invenitur; forte 
Sphenura mentalis Licht. vel sp. afRnis. Forte ex pictura, ab alio quodam facta, de- 
scriptai* — Nominata est: Sylvia oxyura, Vieill. Ene. n:o 32. 

134. Becque fleur o^ (? false descripta); »in coloniae parte occidentali et Namaqua». 
— Sylvia minuta Sh. (ex L. V.); — Dryrnoica minuta Gray Gen. 163; — Jigithalus 
smithii Jardine, et Vet. Ak. Öfv. 1850. 106; — Mg. minutus ibid. 107; — Anthoscopus 
minutus Mus. Hein. 89. — Femina, ut 1. c. docuimus, pictura similis est mari. A Le V. 
pictura frontis nigra, albovaria, carere dicitur. De nido hujus avis, conf supra, n:o 131. 

135. Crombec; »ad Elephant revier, ab urbe capensi septemtriones versus». — (Conf. 
ea quse in Vet. Ak. Öfv. 1850, 128 de hac et de sp. affini diximus). — Dicteum rufescens 
Vieill. Ene. 609; — Sylvietta crombec Lafr. Rev. Zool. 1839, 258. — Troglodytes micrurus 
Rupp. N. Wirb. tab. 41? (Oligura micr. Riipp. Syst. Ub. 56); — O. rufescens Mus. Hein. 
44, — Nomen autem genericum »Sylvietta», prius datum, corrigendum et huic generi 
reservandum videtur. Avis igitur Sylviella rufescens dicenda. Nomen Oligura Hodgs. 
melius forte avibus asiaticis, plerumque »Tes i a» dictis, tribuendum. — Icon L.V:tii peccat 
rostro nimis longo et curVato. 

Obs. nomen »Oligura meridionalis», in Bp. Csp. 237 allatum, delendum est, utpote 
olim in literis nostris, ad Temminckium missis, avi tum dubiaä datum. In iisdem literis 
scripsimus »O. brachyuram (Lafr.) ex Sennaar nobis allätarn», esse; ex quo non dubito, 
nomen, eodem loco expositum, »O. brachyptera Lafr., ex Sennaar», lapsu calami facto, 
derivari. 

136. Figuier rouge å ailes noires; ex Amboina. — Videtur = Dicseum cruentum 
Horsf (nec Linn.); — Nectarinia rubrocana Temm. Col. 108: 2, 3, ex Java; — Dioanuu 
flammeum (Spari-m.) nobis, supi-a pag. 14, n:o 98. 



40 <- J- SUNDEVALL, 

137. Mesange noire ö' ?; in colonia oriental! et Caflfraria. — Parus niger Vieill. 
Ene. 508 (ex L. V), nobisque. — Pentlieres niger Cab. Mus. Hein. 92. — Melaniparus 
niger Bp. Csp. 228. 

138. Mesange grisette; ex Camdebo. — Parus afer Gm.; Lath. n:o 7 (male de- 
scriptus, Lath. Gen. Syn. II, 539, in coll. Burkii); — P. cinerascens Vieill. Ene. 507; — 
Mus. Hein. 92; — Bp. Csp. 229. 

139: 1. Mes. brune a poitrine noire (Fig. inferior, lapsu signata 2); inträ coloniam, 
etiam prope urbeni; — Parus fuscus Vieill. Ene. 505 (ex L. V.). — Bp. et Cab. locis 
ad prsec. citatis. 

139: 2. Mes. grise k joues blanches (Fig. superior). Java; Coll. Teinminckii. — 
Parus cinereus Vieill. Ene. 506; — Cab. 1. c. — Bp. 1. c. 

140. Capnegre, ex Ceylon. — Pycnonotus atricapillus Blyth (ex: J^githina quadri- 
color Vieill. N. Diet. = Sylvia n:o 206 atrieapilla! Ene. 481) nobisque. — Parisoma nio- 
nacus Bp. Csp. 259, — et »Brachypus gularis Gould» Bp. Csp. 264. — (An idem in Gray 
et Hardw. Ind. 111. II, 35 fig. 1, cuni crista apposita, exhiberetur? — Cf. etiam »Pycn. ni- 
gricapillus Drapiez», Kelaart Prodr. Fn. Ceylan.). 

141. Quadricolor (f ¥; Ceylon. — Sylvia zeylonica Gm.; Lth. 91 (Brown 111. 15, ex 
Ceylon); — Vieill. Ene. 481 (»^Egithine Quadricolore»; typus gen:s yEgithinae Vieill. 
Analyse); — lora zeylonica Cab. Mus. Hein. 76; — Jigithina zeylonica nobis. — 
Obs. Varietas bengalensis est: Motacilla tiphia Linn. X (ex Edw. 79); — lora tiphia Cab. 
1 g_ — Nomen vero javanicum: lora Horsf., in noinenclatura zoologica male admittitur. 

142. TcuiTREC cf ?; »ex Africa meridionali-orientali et Senegalia». — Muscipeta per- 
spicillata Sw. W. Afr. II, 60 (ex Afr. merid.; illi non ex Afr. occid. cognita). — Speci- 
raina primum descripta, dicta sunt: Muscicapa cristata Gm.; Lath. n:o 9 (ex Briss. II, 422; 
M. seneo^alensis cristata, »ab Adansonio allata»); — Tchitrea cristata Hartl. W. Afr. 89, 
(dubium tamen videtur an speeimina i-ecentius allata noverit?) — Ipse specimina multa, ex 
Caffraria a Wahlbergio et ex Lagoa bay a Victorinio allata, habeo; specimina vero ex 
Africa occidentali non vidi. Nescio ec^uidem, an alia prakter Brissoniana, inde cognita sint. 
Suspicari sane posset, avem ibi non inveniri, sed specimina citata, errore quodam, senega- 
lensia judicata fuisse; quas res ulteriore illustratione eget. 

143. Ejusdem nidus. 

144. Tchitrec-bé, ex India et Ceylonia; var. rufa, 

145. eadem » » var. alba, 

146. eadem » » var. intermedia. Hte varietates simul sunt 
Muscicapa paradisi Linn. XII (ex Briss. Edw. etc.); — Lath. n:o 54; — Sundev. Aves 
ex Calcutta (Physiogr. Tidskr. Lund 1837, et Ann. of Nat. Hist. 1846) n:o 11; — Musci- 
peta (typus generis) Cuv. R. An. 1817, I, 344; — Muscipeta paradisi Bp. Csp. 325 (et 
M. cristata, ibid. pars); — Tchitrea, Less. Traité (typus gen:s); — Terpsiphone Glog. (pro 
Muscipeta); — Terps. paradisi Cab. Mus. Hein. 58. 

Obs. Descriptionem gen:s Muscipetae Cuv. 1. c. attente perlegenti, clarum erit. 
M. paradisi proprium esse typum hujus generis, etsi non prima enumeretur, et Todum 



OM LE VAILLANTS OISEAUX DAFRIQUE. 41 

i'egiuin auct. cum hoc typo consociaturn, sed, ob magnificentiam cristae, prirnum exposi- 
tuiH esse. Nomen vero Muscipetaj (jam ante, anno 1815, teste Gray, Catalogue, a Kochio, 
pro Calainodyta adhibitum), si h. 1. servandum non videtur, substituendum est": Terpsi- 
phone, Gloger, Fror. Not. 1827: XVI, 278; nomen sine typo et definitione, tantum ut 
locum »Muscipetaä Cuv.» impleat, propositum. Oniittenduni vero est nomen barbarum 
Tchitrea Less. 

147. (Schet roux), »ex Madagascaria et Bourbon, sed etiam a L. V. ipso, in Caf- 
fraria meridionali inventa» dicitur. Quod vero inter fabulas numerandum est. — Musci- 
peta rufa Sw. W. Afr. II, 60 (ex L. V.); — Musc. mutata /?, Lath. n:o 55 (ex Briss. II, 
424, ubi etiam hausit BufiFon, et Pl. Enl. 248, i). — M. holosericea Tennn. Index ad 
Pl. Gol. — Bp. Csp. 325. — Certe non ex Africa. 

148. (Scliet noir); a L. V. ipso »in Caffraria inventa» dicitur. Est vero, sicuti prte- 
cedens, Avis madagascariensis. vel forte Mascarena, = muscicapa mutata L. XII (con- 
fusa cum priori; indeque citatio nominis Brissoniani prioris, sed descriptio hujus, ex Briss. 
II, 430, a Linnseo afferuntur); — ■ Lath. n:o 55 (c. cit. Buff. et Pl. Enl. 248, 2; quae 
descr. et icon etiam ex Briss. desumtte videntur); — Bp. Gsp. 325; — Muscipeta bi- 
color Sw. 1. c. 

149. (! Nebuleux); in terra Namaquorum, »prope flumen »Grote Vishrevier» a L. V. 
ipso inventa dicitur. Nidus moresque describuntur. — Est vero avis arte composita, 
quod jam indicavit Hartlaub, Isis 1846, 186. Specimen L.V:tii, adhuc in musteo Leydensi 
asservatum, nobis monstravit cl. Schlegel. Est vero Fluvicola bicolor ex America meri- 
dionali, cum dorso alieno, albido, arte apposito, additisque rectricibus 2 longis Viduae se- 
rena9. — Hoc monstrum olim ex opere L.V:tii appellatum est: Sylvia nebulösa Vieill. Ene. 
n:o 135; — Muscipeta fluvicola Swains. W. Afr. II, 60. 

150. (! Cordon noir); »prope tropicum Capricorni, a L. V. ipso» inventa dicitur; 
i. e. in parte septemtrionali terras Namaquorum, ubi L. V. sine dubio credidit, neminem 
post se ipsum intraturum före, sed ubi illum ipsum fuisse, nos dubia quaedam fovere au- 
demus. Avis mihi, omnibusque quos interrogavi, ignota; spero autem non errare, si, in 
icone, Muscicapam atricapillam, in Europa vulgarem, agnoscere credo, cui appositte sunt 
fascia pectoralis nigra et pennaä caudales 2 longissimaB, alienae. — Interea icon LeV:tii 
nominata est: Sylvia melanoleuca Vieill. Ene. n:o 72; — Muscip. pectoralis Sw. 1. nuper 
citato. 



ToME 4; 1805. 



151. GoBEMOUCHE mantelÉe; Houtuiqua, Caffraria; — Muscicapa cyanomelas Vieill. 
Ene. 815; — Philentoma cyanom. Bp. Csp. 324; — Trochocercus cyanora. Cab. Mus. 



Hein. 58 

K. Tel. Akad Uandl. B. 2. tio S. 



42 c. J. SUNDEVALL, 

152. (Gobem. k luiiettes); »Gamtoo» in colonia orientali. Sed, etsi minus bene picta, 
non dubito, hane esse avem javanatn: = Rhipidura javanica (Sparrm.); — Conf. Cab. Mus. 
Hein. 57: Leucocerca jav. — Platyrhynchus pei"spicillatus Vieill. Ene. 858 (ex L. V.). — 
Fig. 2, ?, plane ficta videtur. 

153. (Azur a calotte); »Caffraria». Est avis indiea niinimeque africana; Museicapa 
caerulea Gm.; Lath. 36; — Hypothyrais caerulea Boie; — Mus. Hein. 56. — In Bp, Gsp. 
p. 320 confusa cum avi javana, ibid. n:o 6; dein p. 321 nomine recentiore: M. niauadensis, 
inter Myiagras numerata. 

154. Mignaed; Caiifraria, Namaqua. — Museicapa scita Vieill. Ene. 815 (ex L. V.); — 
»Platystira longipis» Sw. Flye. t. 28. — Stenostira seita Bp. Csp. 316. 

155. Oranor; India, Ceylon. — Perieroeotus peregrinus Boie; — Cab. Mus. Hein. 
59. — Conf. supra pag. 9 n:o 48. 

156. OndulÉ; Houtniqua, Caffraria. — Museicapa fuscula Sundev. Öfv. 1850, 105; — 
Citata sub M. undulata ex ins. Mauritio, Vieill. Ene. 813; — Alseonax undulata Cab. Mus. 
Hein. 52. — Vera M. undulata Gm.; Lath. 19 (ex Buff.), mihi ignota. 

157. EtoilÉ o^ ?; in colonia orientali; — Muse. stellata Vieill. Ene. 811 (ex L. V.); — 
Pogonocichla stellata Cab. Orn. Not. 1847, p. 314; — Mus. Hein. 2; — Bp. Csp. 300. — 
Pog. margaritata Sund. Ofv. 1850, 104; ex Caffraria; quam ego, descriptione mala L.Vrtii 
in errorem inductus, sp. distinetam credidi. Specimina deinde ex colonia capensi aceepi 
et simillima caffris inveni. 

158. (Azourou); »Namaqua», cum historia de vitfe ratione, nido, ovis, junioribus. — 
Avis mihi paulkun dubia; post L. V. in Africa non inventa. — Muse. azurea Vieill. Ene. 
807, n:o 7 (ex L. V.). — Habitu minus avem afrieanam, quam javanam refert; nec mul- 
tum a sp. gen:s Eumyiae Cab. differre videretur; est vero Siaha wilsoni ex. Amer. sept. 

159. (Capuchon blanc) ef ?; apud Huswanas, »prope tropieum eapricorni, inventa» ; — 
nil vero aliud est nisi Todus leucophalus {d) et T. pluinbeus (?) Pall. ; — Lath. n:o 6 
et 8; — Museie. leuc. Pr. Max Bejtr. III, 812; — Arundinicola leuc. Lafr. d Orb. — 
Bp. Csp. 194; — ex America meridionali. — (Platystirae sp. habetur: Sw. Flyc. 188; — 
Plåt. monaeha Gray Gen. 257). 

160. Molenar <f ?; »in colonia meridionali, a Duyvenhoe ad confinium terrae Hout- 
niqua»; i. e. fere in provincia bodierna Zwellendam; nec alibi a L. V. visa dicitur. Deinde 
a neraine inventa est avis, qualis a L. V. deseribitur: gula maris nigra. L. V. vero nullo 
verbo memorat avem similem, per totam eoloniam et in Caffraria frequentem, cui nomen est: 
Museicapa capensis Linn. XII (ex Briss. II, 372); — Muse. torquata (i Lath. 3; — Saxi- 
cola thoraeica Licht. Cat. 32; — Platystira capensis Gray Gen.; — Cab. Mus. Hein. 59. 
Rite igitur eadem a Cabanisio 1. c. habetur, lapsu quodam, a L. V. male picta et de- 
scripta. — Icon et descr. L.V:tii = Muse. pistrinaria Vieill. Ene. 816. — Cf. Bp. Csp. p. 322: 
Platystira n:o 2 et 6. 

161. Pririt; »Namaqua et Caffraria»; — Museicapa pririt Vieill. Ene. 819 (ex 
L. V.); — Platystira pririt Bp. Csp. 322; — Mus. Hein. 59. 



OM LE VAILLANTS OISEAUX D A F E I Q U E. 43 

162. EcHENiLLER GRIS d' , inträ coloniam ad orientein; — Campephaga cana Vieill. 
N. Diet. — Ene. 857 (ex L. V.); — Ceblepyris ctesia Lieiit. Cat. 51; — Cab. Mus. Hein. 
62. — Bp. Csp. 353. 

163. Ejusdem femina. 

164. EcHENiLLEUR JAUNE; (locum non memorat L. V.). — Cebl. flava Vieill. Ene. 
857. Est femina vel junior sequentis, quod L. V. non observaverat, quod vero speeimi- 
nibus multis a Walilbergio, ex Caffraria, nobis allatis sexuque detenninatis, oinni dubio 
caret. Conf. raox infra. 

165. EcHEN. noir; »in silvis colonife ad orientem, prsesertim ad Gamtoo»; — Cam- 
pephaga nigra Vieill. Ene. 858 d"; — Bp. Csp. 353; — Cab. Mus. Hein. 61 ef ?. — Obs. 
L. V. false dicit »ferainam esse similem mari, sed minorem, colore paullo fuseiore», quod 
plures errores induxit. Cf. praeeedentem : 164. 

166. (Drongo); »in Caffraria frequens» a L. V. inventus dieitur, cum multis de vitas 
ratione. Est vero avis madagascariensis, — Lanius forficatus L. XII (ex Bi-isson II, 
188, e Madagascar); — Lath. n:o 1; — Dicrurus eristatus Vieill. Ene. 753; — Bp. Csp. 
352. — Obs. specimina antiquiora interdum composita esse a sp. quadam vulgari cum 
crista apposita. Unum in musa^o Stockholmiensi, e collectione Paykulliana restat, veri- 
similiter olim Parisiis enitum, a sp. vulgari bengalensi confectum; aliud vero, genuinum, 
recentius acquisivimus. 

167. Drongear; »in colonia orientali et in Caffraria». — Dicrurus musicus Vieill. 
Ene. 75 (ex L. V.); — Cab. Mus. Hein. 111; — Bp. Csp. 352. Hunc nos quoque ex co- 
lonia capensi ad orientera habemus. 

168. Ejusdem nidus. 

169. (! Drongo a moustaclies); Caffraria; cum longa historia. Est avis • composita 
e sp. paullo majore (vel forte pr^ecedente) cum vibrissis appositis et vi erectis; quod jani 
indicavit J. Verreaux in Hartl. W. Afr. 101, sub n:o 307. 

170. Drongri, ex »Ce^don»; sed indicationes patriaä hujus et sequentis permutatte vi- 
dentur; htec enim nobis apparet = Dier. cineraceus (Horsf.) Cab. Mus. H. 111, — Bp. Csp. 
352, — in Java vulgaris. — leon L.V:tii = D. leucophaäus Vieill. Ene. 752. 

171. Drongri a ventre blanc, »ex Java» (sed verisimiliter ex Ceylon. Cf. pra3ced.); — 
Dicrurus leucogaster Vieill. 1. c. — Sp. inc. Bp. Csp. 351, hn. ult. — Forte idem ac sp. a 
Bp. sub D. leucophseo (p. 352 n:o 9) citata. 

172. Drongo Fingali; »Bengalia». — Lanius ca3rulescens Linn. X (ex Edw. 56); 
Lath. 3; — Dier. coerulescens Bp. Csp. 351. — Sp. mihi iguota, sed nulla est ratio eam 
dubiam habendi, nisi forte junior alius speciei esset? 

173. Drongup; »ex India». — Dicrurus lophorhinus Vieill. Ene. 752 (ex L. V.). — 
Mihi videtur sp. in Bengalia vulgaris, cui plumaä frontis majores et curvataä, vel a pictore, 
vel a praeparatore, appositaj sint. Idem diximus in descr. Avium ex Calcutta n:o 9 (Phys 



44 c. J. SUNDEVALL, 

Tidskr. 1837 et Ann. Nat. Hist. 1846) ubi avis Ed. balicassius dicitur. Conf. sp. sequen- 
tem, simillimam. 

174. Drongolon. Patria non indicata, sed inter »sp. exoticas» enumeratus. — ■ Dier. 
macrocercus Vieill. Ene. 753 (ex L. V.); — Muse. biloba Lieht. Cat. p. 52, cum eit. L. V. 
174; — Dier. bilobus Cab. Mus. Hein. 111 (»ex Java». Conf. notam h. 1. allatani). »Rec- 
trices apicem versus angustatae» (Licht.) avem javanam a bengalensi distinguere videntur. 

175. Drongo a raquettes; »ex Malabaria, a Sonneratio allatus». = Lan. nialabarieus 
Gm. — Lath. n:o 2 (ex Sonnerat); — Dicrurus malab. Vieill. 1. c. — Edolius mal. Cuv. — 
Bp. Csp. 351; — Dissemurus malab. Cab. Mus. Hein. 112, in nota. 

176. Drongo bronzé; »Bengalia»; — Dicrurus geneus Vieill. Ene. 752; — Sundev. 
Calcutta, loco nuper citato, n:o 10; — Chaptia senea Hodgs. — Bp. Csp. 350. 

177. Lavandiere brune; in colonia et circa urbem capensem. — Motacilla eapensis 
L. XII (Briss. III, 476); — Lath. n:o 10. et omn. 

178. Aguimp ou Lav. pie; tantum in Namaqua, non inträ eoloniam. — Motacilla 
vidua, var. major (ex Caffraria) Sundev. Öfv. 1850, 128. — Mot. vaillantii Cab. Mus. Hein. 
13. — Habetur Mot. eapensis adulta Licht. Cat. 35, at certe non, utpote non simul inträ 
eoloniam habitantes. Ambas vero circa Port Natal inveniuntur. 

179. (Lavandiere variée); »in Caffraria»; »pedes breviores habet arboresque insidet». — 
Est avis indica, certe non in Africa inventa: — Motacilla variegata Vieill. Ene. 408 (ex 
L. V.); — Nemoricola indica Bp. Csp. 251. 

180. Traquet PåTRE; in colonia et circa urbem frequens. — Museicapa torquata 
Linn. XII (Briss. II, 379; ex Cap); — Lath. Muse. n:o 3; — Saxicola rubieola var. ea- 
pensis Vieill. Ene. 491; — Sax. pastor Voigt. Regne An. (ex L. V.). — Pratieola sibilla 
Cab. Mus.' Hein. 10; — Bp. 304. — Sed observanduin est: Mot. sibilla Linn. XII (ex 
Briss. III, 439); Lth. Sylvia 50; ex Madagascaria dicitur. Nescio an differat; sed interea, 
dum probetur eandem esse, sp. eapensis tutius dicenda est: Pratieola torquata (Linn.). 

181. Traquet imitateur; »prope urbem et ubique frequens; bene canit». — Sylvia 
hottentotta (Gm.); Lath. 82 (Grand Motteux Buff.); — S. pileata (Gm.); Lath. 84 (Descr. 
orig. in Lath. Gen. Syn.); — Saxic. pileata Licht. Cat. 32; — Typus gen:s Cainpicola3 Sw. 
Z. Journ. 1827; quod in Sw. Classif. improbatur. — Campic. pileata Mus. Hein. 10; — 
Bp. Csp. 304. — (Non male Sax. hottentotta dicenda). 

182. Eadem, junior. 

183. Traquet familier; »Cap, Namaqua»; — Sylvia sperata (Gm.) Lth. 51 (ex Bufl'. 
Traq. du Cap de B. E.); — Vieill. Ene. 489 (Lth. et L. V.); — Sax. familiaris Steph.; — 
Voigt. R. A. (ex L. V.); — Smitli 111.; enum. sub n:o 28; — Saxie. n:o 9 et 25 Bp. Csp. 
303. — Luscinia (Ruticilla) sperata nob. *). — Erythropygia galtoni Strickl., Andersson, 



*) Alia sp. affinis, Lusc. sinuata nob., circa urbem capensem invenitur, cui Eemex 2:da, sinu pogonii interni 
profundo, apicc angustata est. Qui character etiam in pulluio nuper plumato apparet. 



OM LE VAILLANTS OISEAUX DAFRIQUE. 45 

Gontrib. 1852, ex reg. Damara, vix distincta haberi potest. Est eniin levis varietas, colo- 
ribus in climate sicco paullo lajtioribus factis. 

184: 1. Tractrac. »In Houtniqua frequens; frutices plerumque insidens». — Sylvia 
cinerea Vieill. Ene. n:o 243 (ex L. V.); — Saxic. levaillantii Smith 111., Enum. sub n:o 28. — 
Dromolaea cinerea Bp. Csp. 302. 

184: 2. Traquet montagnard; in rupibus terraj Nainaquorum. — Sylvia monticola 
Vieill. Ene. 233 (ox L. V.); — Bp. Csp. 302; — Cab. M. H. 9. 

185. Eadem juvenilis et intermedia. 

186. Traquet fourmilier d^; in colonia orientali et Caffraria. — Sylvia formicivora 
Vieill. Ene. n:o 210 (ex L. V.); — Saxicola leucoptera Sw. Two Cent. 292; - Myrmeco- 
ciclila formicivora Cab. M. Hein. 8; — Bp. Csp. 302. 

187. Ejusdem femina. 

188: fig. 1, inf. (Traquet a cul roux); »ex Bengalia et a L. V. i[)SO apud Caflfros in- 
venta». — Sylvia rufiventris Vieill. Ene. (ex L. V.); — Ruticilla rufiventris Cab. Mus. Hein. 
40, nota: avis mere indica. 

188: fig. 2, superior (Traquet k queue striée); ut pra^c. »ex Bengalia, et a L. V. in 
Caffraria inventa» dicitur; nidus insuper, ova et vox describuntur! Est vero avis Javana 
certe non in Africa inventa: — Mot. fulicata L. XII (ex Briss.); — Sylvia ful. Lth. n:o 
53; — Thamnobia fulicata Cab. M. Hein. 40. 

189. (Traq. commandeur); »in terra Namaq. usque ad 28" lat. (i. e. usque ad fl. Gariep) 
a L. V. inventa»; »sed etiam ex Malinibe allata». — Specimen uiiicum mihi, ut Hartlaubio, 
cognitum, in museo Leydensi asservatuui, jam a L. V. (»dans le Cabinet de M:r Temminck») 
memoratum, ex Malimbe a Perreinio allatum erat; hane vero avem apud Namaquas inve- 
niri, tuto inter fabulas rejici potest. — Sylvia nigra Vieill. Ene. n:o 226 (ex L. V.; 
sed descr. cum sequentis confusa); — Myrinecocichla nigra Cab. M. Hein. 8, nota; — 
Bp. Csp. 302. 

190. ? Traq. coureur. »In campis apricis Africge meridionalis; plerumque currens; 
mira calliditate venatorem decipiens». — Avis mihi ignota et dubia, utpote a nemine post 
L. V. inventa videatur. — Noininata est: Sylvia cursoria Vieill. Ene. n:o 244; — Sax. 
curs. Smith 111. enum. sub n:o 28; et — Gray, Gen. (ex L. V.). — Nullibi vero specimina 
hujus avis inveni. Illa qua?, in Cab. Mus. Hein. 9, Dromola^a3 cursoriae nomine appellan- 
tur mihi sunt ignota, sed signum ?, ad citationem LeV^:tii positum, ostendit ea differre, et 
illa in M. Berolinensi, longe ab icone Levaillantii differunt. Ha?c vero icon colore similis 
est Sax. leucurae adultaj (pileo albo) in Nubia et Sennaria vulgaris. Hajc igitur avis inte- 
rea jnter dubias relinquenda est, ut melius imiotescat. 

191. (Tracal); Namaqua, ajstate, migratoria. Nidus et ova, ibi inventa, moresque 
describuntur. Tamen avis )naxime dubia et potius fabulosa mihi videtur. Appellata est 
Alauda nigra Steph. (ex L. V.); — hinc Mclanocorypha nigra Gray Gen. — Al. tracal 
Voigt Cuviers Thierr. (ex L. V.). — Dubia, citata in Cuv. R. An. 1817, 378 nota. — 



46 c. J. SUNDEVALL, 

Esse Alaudam tartaricam PalL, ex Tartaria, minimeqiie ex Africa, credunt Bonaparte, Csp. 
242, et Cabanis, M. Hein. 124, signo tainen ? apposito. — Eandem sententiam definitius 
professus est J. Verreaux. — Mihi non dubium videtur, avem ex specimine asiatico pictam 
et descriptam esse. Pedes quidein, in icone, ungiie postico curvato differre viderentur; sed 
in descriptione unguis rectus expressis verbis describitur. L. V. forte in Africa viderat 
Al. nigricantem nostram, Ofv. 1850, 99, quae taraen pedibus multo altioribus, gastraäo albo 
et cet. ab icone et descriptione L.V:tii longe differt. 

192. SiHLi; inträ coloniam capensem. — Alauda africana Lath. (Sirli Buff. et 
Fl. Enl. 712); — Certhilauda afr. Sw. — Bp. Csp. 246; — Chersomanes afr. Mus. Hein. 
126 nota. 

193. Alouette a gros bec; in colonia, etiam circa urbem frequens. — Alauda 
crassirostris Vieill. Ene. 323 (ex L, V.); — Megalophonus crassir, Bp. Csp. 243; — Al. 
inagnirostris Voigt. Cuv. 

194. Al. BATELE0SE; in campis aridis coloniaj capensis. — Alauda apiata Vieill. 
Ene. 321 (ex L. V.). — Al. prtestigiatrix Voigt Cuv. — Brachonyx (Sw.) apiata Smith 
111. 110, 1. — Megalophonus (typus generis) Gray List 1841, 62; — M. apiata Bp. Csp. 244. 

195. Alouette sentinelle; Cap, frequens, et usque in Cafifrariam. — Alauda ca- 
pensis L. XII (Briss. III, 364); — Lth. n:o 20 (Pl. Enl. 504, 2). — Macronyx (Sw.) ca- 
pensis Bp. Csp. 247; — Cab. M. Hein. 15. 

196. Femina prascedentis. 

197. Al. a dos koux; inträ fines coloniaä frequens. — Alauda pyrrh onota Vieill. 
Ene. 322 (ex L. V.; non vero A. pyrrhonota Smith 111. 110, de qua conf Sundev. Öfv. 
1850, 100). - Al. codea Sm. 111. 87; — Al. albescens Lafr. R. Z. 1839. 

198. ? x\l. a calotte rousse; in desertis terrte Namaquorurn. — Sp. mihi ignota; — 
Al. rufipilea Vieill. Ene. 322 (ex L. V.); — Bp. Csp. 243. — A. ruhcapilla Steph. An. 
Kingd. et Voigt Cuv. (ex L. V.). — Hsec. sp. post L. V. non inventa videtur. Sat affinis 
videtur Al. fasciolatai nob. Öfv. 1850, 99 (A. pyrrhonotaj Sm.); sed differt pileo definito, 
rufo, maculis gastraji aliter dispositis, ungue postico multo longiore, tota statura majore 
et cet. — In musseo Leydensi specimen antiquum adest Al. rufopalliataj Lafr. (semi- 
torquatffi Sm.; Bp. 246), nomine Levaillantiano signatum; quod vero adhuc magis a descr. 
et icone L.V:tii differt: statura magna, superciliis hitis, albidis, rostro longo, curvato etc. 

199. Fetite Alouette a tete roux; in colonia orientem versus; — Alauda cine- 
rea Lath. 23 (ex Cendrille Buff.); — Bp. Csp. 244; — Calandritis cinerea Cab. M. 
Hein. 122. 



OM LE VAILLANTS OISEAUX DAFBIQUE. 47 

TOME 5. 180G. 

200, 201. Coucou VULG. dAfrique; Canidebo et Caffr. merid., frequens; — Cuculus 
gularis Stepli. (ex L. V.); — Hartl. W. Afr. 189; — sp. vix ab europtea distincta. 

202, 203. Coucou vulg. d'Europe; — Cuculus canorus L. ex specirnine europaso. 

204, 205. Coucou criard, måle; in colonife parte orientali et in Caffraria. — Cuc. 
clamosus Lath. Suppl. II (ex L. V. Voy. II, p. 6); — Cuv. R. An. 1817. — (An etiarn 
C. nigricans Sw. W. Afr. II, 180; — Hartl. 190?). 

206. Coucou solitaire; in colonia orientali et Caffraria; — Cuc. capen si s Lath. 
n:o 2 (ex Buff., Coucou de Cap, et Pl. Enl. 390, pessime colorata); — C. solitarius Cuv. 
R. A. — Vieill. N. D., et Ene. 1336 (ex L. V.). — (An etiam C rubiculus Sw. W. Afr. 
II, 181; — Hartl. 190?). 

207. Coucou EDOLio, niåle [gastrgeo nigroj; inträ coloniam frequens; — Cuculus 
serratus Sparnn. Mus. Carlss. 3; — Lath. 12; — Oxylophus serr. Gray Gen.; — Bp, 
Csp. 102; — Hartl. W. Afr. 267. 

208. C. EDOLIO, femelle [gastraäo albo]. Habetur ? pr£Bc:s; sed specimina utriusque 
sexus, subtus alba, et alia, utr. sexus, subtus nigra habemus; inter quae 3 juniora; alteruin 
masculinuni, alteruin sexu incerto, subtus nigra; tertiuni, sexu incertum, subtus album. 
Coloris igitur differentia neque sexum neque aetatem designare videtur; quam etiam sen- 
tentiam habet J. Verreaux. Ulterius igitur perlustrandum est an re vera unius sint avis 
speciei. — Specimina subtus alba, sunt C. melanoleucus Lth. 13 (Buff. et Pl. Enl. 872, ex 
Coromandelia); — C. serratus 9 Bp. 1. c. — Hartl. 1. c. — Specimina subtus alba e Sen- 
naaria et ex India (Bombay) habemus, sexu vero ignota. 

209. Varieté du Coucou edolio; »ex Africa asquatoriali loco incerto»; — C. äter 
Steph. (ex L. V.); — Oxylophus äter Bp. Csp. 102; — Hartl. W. Afr. 188; — Cuc. afer 
Leach Z. Misc. (1814) I, 71, t. 31 (nec C. afer Lth. = Leptosomus rec); — Oxyl. vail- 
lantii Sw. — Hane avem e Caffraria superiore, in regione fluvii Limpojio occisa, nobis 
attulit J. Wahlberg. 

210. 211. Coucou DiDRic ef et ?; e Namaqua minore, Colonia orientali et Caffra- 
ria; — C. auratus Lth. 27 (Buö'. et Pl. Enl. 527); — Chi'ysococcyx auratus Bp. Csp. 
105; — Hartl. W. Afr. 191. — Obs. Specimina e Sennaria allata pauUo minora sunt; 
alias vero vix difterunt. 

212. Coucou DE Klaas; Platte riv- in col. capensi; — Cuc. klaasii Vieill. Ene. 
1333; — Chrysococcyx klaasii Sw. — Hartl. W. Afr. 190. 

213. (C. a collier hlanc); »ex Coromandelia (Buff'.), Senegalia et Afr. meridionali»; 
ubi eum, in colonia orientali, ad ZAvartekop et Sontags revier, ipse occidisse dicit L. V.; 
quod vero credere non possuinus, avis enim tantummodo in India inventa est. — Cuc. 
coromandus L. XII (ex Briss.); — Lath. 30 (Pl. El. 274, 2); — Oxylophus cor. Bp. 
Csp. 102; — Cuc. coUaris. Vieill. Ene. 1333 (ex L. V.). 



48 c. J. SUNDEVALL, 

214. (Coucou a gros bec). L. V. dicit, se ipsum, inarem et feniinam (colore siiniles!) 
prope fluinen Groote Vishrevier »ultra Namaquas» (i. e. prope tropicuin Capricorni) occi- 
disse. Hsdc vero avis est Cuculus nicrer L. X et XII (ex Edw. 58); — Eudynamis niger 
Bp. 101; — incola sat vulgaris Bengalije, mininie vero in Africa inventus; estque tantum- 
inodo mas hujus speciei; femina enim, longe aliter colorata, a L. V. ipso, niox infra (n:o 
216) ut distincta species proponitur. Auctor igitur h. 1. ipse prodit mendam veritatis. 

215. Coucou gris hronzé; ex Malimbe in regno Congo allatus. — Cuculus sereus 
Vieill. Ene. 1333 (ex L. V.); — Zanclostomus flavirostris Sav. W. Afr.; — Z. jereus 
Hartl. W. Afr. 188. — Obs. Forma huic maxime afRnis, sed colore paullo magis virescente 
et o-utture albido agnoscenda, in Caffraria frequenter ob venit; quam vero specie non di- 
stinctam habet Hartlaub 1. c. Ipse specimina ex Congo non vidi. 

216. (Coucou tachirou); in Namaqua minore (inter coloniam et Gariep) L. V. ipse 
«5 specimina adulta, mares et feminas» occidisse dicit, «colore parum dissimiles»; nec deest 
historia de vitae ratione. Avis vero desci-ipta et picta est femina Cuc. nigri, supra n:o 
214; ex India. 

217. (Coua), måle; a L. V. ipso in Africa meridionali, loco non indicato, inventus 
dicitur, seque nidum cum pullulis 4 invenisse perhibet. Avem vero prseterea in Mada- 
gascaria, India et prope Senegal cognitam dicit. Est vero — Cuculus cri status L. XII 
(ex Briss. »Coua»); — Coua crist. Cuv. — Bp. Csp. 109; — Sericosomus crist. Sw. Classif. — 
Certe nullibi, nisi in insula Madagascar, quserendus. 

218. (Coua taitsou) måle; »ex Madagascar Buff.» et »in sylvis magnis CaflPrarite 
a L. V. ipso inventus»; qui historiam de sono et cet. narrat. Est — Cuc. cajruleus L. 
(ex Briss.); — Sericosomus rec. — Bp. 1. c; ut prsecedens, tantummodo incola Madagascari». 

219. Coucal liouhou; »in Caffraria et in colonia orientali: Camdebo, Gamtoo», a L. V. 
ipso inventus, et prseterea in regione Senegalensi, Egypto et India cognitus, perhibetur. — 
Non impossibile videtur auctorem nostrum, in locis indicatis, invenisse avem, in Caffraria 
superiore, etiam circa Port Natal non rarum, quas hodie Centropus burchelli (Sw. Two 
Cent. 121) dicitur, quam vero nos, ex illis terris quas visitaverat L. V., non vidimus; — 
neque admirandum est si L. V. aves inter se simillimas, forte non specifice separandas, 
senegalensem, asgypticam et caffram, non distinxisse; sed pro certo tradere possumus eum 
non formam caftVam, sed senegalensem, descripsisse et pinxisse; qua3 abdomine pennisque 
cubiti ultimis, transversim, crebre fusco-striatis, semper agnoscitur. Hffic vero est: — 
Cuc. senegalensis L. XII (ex Briss. IV, 120, sp. 7); — Lath. 19; — Centropus seneg. Sw. — 
et Hartl. W. Afr. 187. 

220. Coucal noirou; ad Zwart-revier in colonia orientali; »carnivorus». — Centro- 
pus nigrorufus Cuv. R. A. 1817; — Bp. Csp. 107; — Corydonyx bicolor Vieill. 
Ene. 1354. — Hunc sine dubio ipse invenit L. V., sexus vero perverse describit. Nam 
ex speciminibus numerosis, a J. VVahlberg allatis, adcurate determinatis, prodit, feminam 
mare majorem esse. L. V. vero expressis verbis dicit feminam esse niajorem. 

221. 



OM LE VAILLANTS OISEAUX DAFRIQUE. 49 

221. (Coucal rufin) måle; juxta flunien »Groote Visli revier» inventus; incertum vero 
est, utruiii flumen sit in terra naiiiaquoruni, au flunien ejusdcni noniini.s in iinibus Caffra- 
riai situni. Avis quofjue liodie in Africa ignota est, sed icon non niale repnesentat juve- 
neni Centrop. affinis. Horsf. ex Java. Hunc igitur a L. V. descriptuni credimus. 

'1'2'2. (.'Coucal negre) niåle. »In silvis niagnis Caffrarias», ubi b speciniina, niares et 
feniinas, occidisse dicit L. V. Niduni et ova, voceni niotusque describit. Aveni vero coni- 
positain esse, ingenue prodidit pictor adcuratissinius. Nam ala3 iconis niinirne referunt 
ålas avis cuculinte; sunt enim alai avis oscininie, et quidein certe Turdi merulae! 

223. Coucal géant; ex Australia. — Cuc. phasianus Latli. Suppl. Ind:s; — Cen- 
tropus phas. Gould, Av. Austr. — Bp. Csp. 108. 

224. Malcoha; Ceylon; — Cuc. pyrrhocephalus Först. Zool. Ind.; — Lath. 47; — 
Phajnicophfeus! pjTrhoc. Vieill. Ene. 1340; — Bp. Csp. 98; — Melias (typus gen:s), Gloger. 

225. Malcoha rouverdin; »Ceylon»; — Phaänicophieus viridis Vieill. N. D. ; et Ene. 
1340 (ex L. V.); — Melias viridis Less. Man. 127; — Tr. 131. — Avis tamen non ex 
insula Ceylon orta videtur; certius vero ex Java, ubi frequentius invenitur: = Phsen. nie- 
lanognathus Horsf. L. Tr. XIII, 178 — Ph. viridirufus Bp. Csp. 98. 

226 — 7. (Vourougdriou) måle; »ex Madagascar et in silvis magnis Caffrarife». ubi 
»semper pullos 2, in societate parentum» se vidisse narrat. Est vero avis exclusive ma- 
dagascariensis, = Cuculus af er Gm. — Ltli. 34 (ex Briss. IV, 160, sp. 28: «Vouroug- 
driou, ö^, et Cromb, ?»); — Leptosomus viridis Vieill. Ene. 1342; — Galerie 40; — 
Leptosoma afer Bp. Csp. 96. 

228 — 29. CouROUCOU Narina ef et ?; in Caffraria et Colonia orientali (Houtniqua); — 
Trogon narina Vieill. N. D. et Ene. 1360 (ex L.V.); — Apaloderma narina Sw. Classif — 
Bp. Csp. 150. 

230. Calao caronadé; ex Senegambia et Abyssinia; »non in Afr. merid. inventus». — 
Buceros abyssinicus Gm. — Lath. n:o 4 (Pl. Enl. 779 et Buff.); — Buc. carunculatus Wagl. 
Syst. n:o 6; — Bucorvus! (sp. typica Less.) abyss. Bp. Csp. 89; — Bucorax abyss. Sundev. 
öfv. 1849, 161, sub n:o 16; — Hartl. W. Afr. 165. — Avis deinde in Caffraria superiore, 
a Wahlbergio inventa, non vero inträ coloniam capensem quajrenda. 

231 et 232. Caput ejusdem, senioris et junioris. 

Calao brac (p. 113: descr. sine icone); patria ignota. — Avis dubia, tantum ex 
descriptione Labatii cognita, quam, ut ulterius inquiratur, hoc loco memorat auctor, 
simulque ut sajpe alibi, auctores vehementer repreliendit, qui confusionem in cognitione 
animalium afferunt! 

233. Calao longibandes ; ex Angola. — Buceros fasciatus Sh. et melanoleucus Vieill. 
Ene. 401 (ex L. V.). — Wagl. Syst. n:o 16; — Bp. Csp. 91. 

234. Calao couronné o^, e Caffraria et Colonia orientali; — Buc. coronatus Sh. 
(ex L. V.); — Vieill. Ene. 401; — Wagl. Syst. n:o 17; — »B. melanoleucus Licht. Cat.» 

K. Vcl. Akad. IlaudL B. 2. H.o S. 7 



50 c. J. SUNDE VALL, 

[p. 21, absq. descriptione; nec adest cit. L.V:tii] Gray Gen.; indeque — Bp. Csp. 91. — 
Avis circa Port Natal non rara. 

235. Idein junior. 

236 — 7. Calao nasique, ex Senegalia. — Buceros nasutus L. XII (ex Briss. IV, 
573 sp. 5); — Bp. Csp. 91; — Hartl. W. Afr. 164. — Varietas hujus deinde in Caffraria 
superiore inventa; v. Sundev. Öfv. 1850, 108 (B. epirhinus), aliaque in Sennaria, v. ibid. 
p. 130. — Fetnina? semper a niasculis differunt rostro ex parte rubro (v. loc. citt.) = B. 
pfecilorhynchus Lafr. R. Z. 1839, 257; — Bp. et Hartl. 1. cit. 

238. Calao toc, ex Senegalia. — Buc. erytlirorhynchus Temm. Consp. generis ad Pl. 
Gol. 210; — Wagl. Syst. n:o 20; — Hartl. W. Afr. 165. — Obs. L. V. et auctores re- 
liqui tantum varietatem senegalensem describunt. Deinde vero hujus, ut pra:'cedentis, va- 
rietates inventas sunt in Caffrai*ia et in Sennaaria; de quibus conf. Sundev. Öfv. 1850, 
108 et 130. 

239. Calao javan, »e Java vel India»; — Buceros plicatus Lath. n:o 12; — Wagl. 
Syst. n:o 9; — Bp. Gsp. 90; — ex Java. 

240. Calao a casque j)^'^^! "patria igiiota», — Buc. liydrocorax L. XII; — Lath. 
n:o 7; — Bp. Csp. 89. — Ex Ins. Philippinis. 

241: 1. Grand indicateur «måle"; ex Houtniqua et Caffraria. — Indicator flavi- 
collis Sw. W. Afr. II, 198. — Ind. major Stepli. et Vieill. Galei"ie 45 (sed non Ene. 1350, 
ubi Cuc. indicator L., Ind. albirostris Temni. describitur); — Hartl. W. Afr. 183 (»senior»). 

241: 2. Gr. indicateur »femelle», cum priore inventa. — Htec avis certe non est 
feniina pra3cedentis; utrumque enini sexum utriusque sp. habemus. Recentiores vero cre- 
diderunt, hane (avem rnaculatam) esse juniorem prascedentis. Sed inter specimina inulta 
sp. proscedentis (Ind. Havicollis Sw.) qua; nol)is attulit J. Wahlberg, unum juvenile videtur, 
ab adultis colore impuro, rostro paullo debiliore et plumis rarius radiatis differens, illis 
vero picturå simile, nisi quod flavedo juguli obsoleta sit. Prteterea: specimina 4 hujus 
sp. (maculatfe), omnia speciem avium adultarum prae se ferunt. Horum tria inajo et junio 
occisa sunt; 4:tum vero, masculinum, d. 14 septembris necatum, testes tumidos liabuit, 
quod in schedula affixa notavit Wahlberg. Hand igitur avis juvenilis erat. In super 
pictura alarum et uropygii ostendit bas aves specifice difterre. Avem igitur, a L. \. pro 
femina Ind. flavicollis habitam, speciem bene distinctam esse credimus, cui nomina sunt: — 
Ind. variegatus Less. Tr. 155; — Guérin Iconogr. Ois. tab. 32 fig- 2; — Ind. luaculi- 
collis Sundev. Öfv. 1850, 109; — I. sparnnanni Leadb. Linn. Träns. XVI: 1 (1825: non 
vero I. sparrmanni Steph., qui est Ind. minor Cuv.); — I. levaillantii Bp. Csp. 100 (non 
vero I. lev. Temm.); — Ind. major: »junior» Hartl. W. Afr. 183. — Suspicor, causam, cur 
haec avis juvenis priecedentis (I. flavicollis) haberetur, esse maeidas fuscas, irregulares, 
qua3 s^pe in gula (superiore) Ind. flavicollis adsunt. Horum natura et ratio propria mihi 
ignota est; sed multo magis affinitatem cum I. albirostri, quam cum I. flavicolli ostendunt. 

242. Petit indicateur; in colonia orientali et Nanuiqua; — Indicator minor Vieill. 
N. D. — et Ene. 1350 (ex L. V.). — Cuv. R. A. 1817; — Hartl. W. Afr. 184. 



OM LE VAILLANTS OISEAUX d'aFUIQUE. 51 

243. Mautinet a gorge blanche; iiitra coloiiiani capcnseiii; — Hirnndo melba L. 
X et XII (ex Edw, 27); — Lath. 33, var.; — Cypsclus melba Bp. Csp. G.5. — Cyps. gut- 
turalis Vieill. Ene. 534, ex L. V.: ergo nonieii propriuni avi capeusi, qua; vero ab euro- 
pa^a non differre iiiihi videtur. 

244: 1. Martinet a croupion blanc; »in colonia et circa urbem frequens». = Hirundo 
nigra Vieill. Ene. 525 (ex L. V.); — Cyps. leucorrhous Steph.; — Bp. Csp. 65 (etiani unice 
ex L. V.). — Ha!C vero avis, a nemine post L. V. visa, non alia esse potest nisi Cypselus 
caffer Licht. Cat. 58; — C. pygargus Temni. Col. 4G0, i; — Bp. Csp. 65; — quo3 avis, 
ab oninibus ornitliologis capensibus non soluni prope urbeni, sed per totani x^fiicani nie- 
ridionalein, vulgaris inventa est; qua3 vero a L. V. nullo verbo memorata est, nisi de- 
scriptione et icone, hoc loco expositis, nullani aliam Cypseli speciem, nobis cognitam, 
exhibentibus. Avis igitiir: Cypselus caffer dicenda est; noniina vero a Vieillot et Ste- 
phens, iconi falsaa, vel saltem dubia^, data, omnino sunt negligenda. 

244: 2. (Martin velocifere); »in Houtniqua, tempore pluvioso»; »ibi haud nidificans»; 
= Hirundo velox Vieill. Ene. 530, — Atticora Bp. Csp. 337; — unice ex opere L. V. 
cognita. Ha^c avis, cuni a nemine post L. V. inventa sit, maxime suspicor, L. V. in terra 
citata Hirundinem quandam, totam nigram, volantem vidisse, quam Cypselum credidit, qua 
vero non potitus est; eum vero iconem deinde finxisse. Cypselus enim tam parvus et 
totus niger, non cognitus est. — Hirundo vero quam vidisset, vix alia esse potuit, quam 
H. holomelas nob. Öfv. 1850, 108, — Psalidoprocne cypselina Cab. M, Hein. 48; — 
quam nos deinde ex ipsa terra Houtniqua accepinius; — vel forte H. atrocaerulea nob. 
1. c. 107, circa Port Natal frequens; quae vero utraque sunt veraj Hirundines (vel »Atti- 
corte» rec): pedibus nudis, caudaque longe ultra ålas extensa instructse. Avis autem 
L.V:tii non solum noniine gallico Cypseli (»Martinet») appellatur, sed etiam (Vol. V, p. 147) 
inter Cypselos enumeratur, quos L. V. diligenter ab Hirundinibus distinguit: (V, 149 »Des 
Hirondelles»). Pedes brevissimi et plumati exhibentur et cauda, etsi valde furcata, in 
icone et in descriptione brevis exponitur; vel potius: al» tam longaj exbibentur, ut cau- 
dam, longe furcatam, »unciis 2 excedant». Ha?c igitur icon ita ficta mihi videtur, ut ideam 
avicuUe summa? in volando velocitatis exhiberet. 

245: 1. Hirondelle rousseline niåle; »ubique in colonia capensi, locis cultis, frequens». 
Nil alii esse potest nisi avis, in Africa meridionali et circa urbem capensem frequens: Hi- 
rundo capensi s Gm.; — Latb. n:o 6 (ex Pl. Enl. 723, 2, et Buff. Varieté n:o 6 de l'Hir. 
domestique); — Bp. Csp. 339. Icon et descriptio maris, apud L. V., prassertim differunt 
pileo nigro; sed femina, non picta, in descriptione similis dicitur iconi citatte Buffoni (Enl. 
723, 2). Credi igitur licet, marem descriptum fuisse avem compositam, qua3 hodie dubia 
et laborem inutilem, sed necessarium attulit. 

245: 2. Hir. a front roux; »in Africa meridionali, tempore pluvioso; ibi non nidifi- 
cans». »Prajterea e regione senegalensi cognita». — Hajc sp., non minus quam pra^ceden- 
tes, dubia fuit erroresque creavit; sed, ut prajcedens, non potest esse alia, quam Hirundo 
rufifrons Licht. Cat. 1842; — H. albigula Bp. Csp. 338; — sp. inträ coloniam, etiam 
prope urbem, frequens, qua; ornithologo, 4i annos in Africa meridionali degenti, ignota 
esse nequivit. Icon vero L.V:tii peccat gula quoque nigra; quje menda descriptione levi 



52 c. J. SUNDEVALL, 

affirmatiir. — Icon L.V:tii noiniiiata est: Hirundo rufifrons Vieill. N. Diet., — Ene. 524 
(unice ex L. V.); — Bp. Csp. 338 (cum lapsu eit:s Viellotii). — Effatum L.Vrtii, avera quo- 
que prope Senegal inveniri, hodie non affirraari videtur; avis enim in opere egregio Hart- 
laubii: Ornitli. Westafricas, non enuineratur. 

246: 1. HiRONDELLE fauve; »inträ eoloniani capensem, «state frequens; ibi nidifi- 
cans»; — Hirundo fuligula Licht. Cat. 1842, 18; — Cotyle fuligula Bp. Csp. 342. 

246: 2. HiR. DE MARAis; ut prsecedens; frequens; — Hirundo paludicola Vieill. Ene. 
523 (ex L. V.); — Cotyle palud. Bp. Csp. 342. 

247. (Hirondelle houppée); in terra Namaquorura, migräns; nee ibi nidifieans. — 
Hirundo eristata Vieill. Ene. 525 (ex L. V.). — A neniine post L. V. inventa yidetur et 
certe inter aves pseudocapenses numeranda. Opinionem suggessit J. Verreaux, hane esse 
avem indieain, Dendrochelidon scliistieolor a Bonaparte, Consp. 66, vocatani, deseriptione 
et icone paullum nianeis. Crista vel arte apposita, vel e plumis paucis, lajsione quadam 
cutis, inversis, oritur. 



ToME 6; 1808 



248, 249. Pic OLiVE o^ et ?; inträ coloniam, ad orientem; — Picus eapensis 
Gm.; — Lath. 37; — P. eanieeps Wagl. Syst. n:o 46; — Dendrobates n:o 17 Bp. Csp. 125. 

250. Pic tigrÉ; »Houtniqua, Senegal et Nubia»; — Picus notatus Licht. Cat. p. 11; — 
Wagl. Syst. 35; — Dendrobates, Bp. 123. 

251, 252. Pic a double moustache d', ?; »in Caffraria frequens»; — Picus mysta- 
ceus Vieill. N. D.; et Ene. 1307 (ex L. V.); — P. namaqua Lieht. Cat.; — P. biarmieus! 
Wagl. Syst. n:o 44; — Dendrobates namaquus Bp. Csp. 124. 

253. Pic a baguettes d'or; »in silvis eoloniaj eapensis»; — Picus fulviseapus 111. 
Wagl. Syst. n:o 45; — Dendrobates, Bp. Csp. 124. 

254, 255. Pic laboureur d", ?; per eoloniain, in aridis, montosis, etiam eirea ur- 
bem frequens; terrestris, gregarius, numquam scandens»; — Picus olivaeeus Lath. 54; — 
P. arator Cuv. R. A. 1817; — Wagl. Syst. n:o 86; — Geocolaptes arator Bp. Csp. 113. 

256. CoLiou RAYÉ; »in colonia eapensi, circa urbem vulgaris»; — Colius striatus 
Gm.; Lath. n:o 4 (Coliou rayé Buft".); — Bp. Cs]?. 86; — C. panayensis Gm.; Lth. 5 (ex 
Sonnerat, Voy. N. Guin. 116, tab. 74, ubi falso ex ins. Phili^jp. Pana}'! allatus dicitur. 

257. Coliou a dos blanc; »in Caffraria et eolonia orientali»; — Loxia eolius L. XH 
(ex Briss. Hl, 304, t. 16, fig. 2, »Colius»); — hinc: Colius eapensis Gm.; — Lath. 
n:o 1; — C. erythropus Gm. (ex Lath. G. Syn. H, 100, tab. 41; Whitebacked Coly); — 
C. leuconotus Lath. n:o 3. 

258. Coliou quiriva; »habitat cum proäcedente»; — Colius indieus! Lath. n:o 7 
(Gen. Syn. Suppl. ex pietura a Paterson missa); — Bp. Csp. 86; — C. erythronielon 



OM LE VAILLANTS OISEAUX d'afRIQUE. 53 

Vieill. Ene. 865 (ex L. V. etsi citutio ejus omissa); — C. quiriva Riippell Monogr. (Mus. 
Seiik. III) n:o 5. 

259. Colioii rayé a gorge noire, ex Angola et Maliiube; — Colius nigricollis Vieill. 
X. D.; — Ene. 865 (ex L. V.); — Bp. Csp. 86; — G. gularis Voigt, Cuv. 

260. (Loriodor); »in Caffraria, auctumno, in niigratione in ventus»; — Oriolus au- 
ratus Vieill. N. Diet. et Ene. p. 695 (ex L. V.); — Bp. Csp. 248; — Cab. Mus. Hein. 
209. — Oriolus bicolor Licht. Cat. p. 20 (c. Cit. »Loriot bicolor» *) Tennn. Cat. 1807, 202); — 
Wagl. Syst. n:o 4; — Hartl. W. Afr. 80. — Ha>c Orioli sp. inliabitat Africam tropicani 
superiorein, ab Abj^ssinia ad Senegaleni; sed a neniine, prteter L. V., incola Africse meridio- 
nalis perhibetur. Auetorem vero nostrum, li. 1., ut saipe, fabulani narravisse, eo tutius 
dicere possumus, quod aves migratoriie non poluni versus, hieine, niigrare soleant. 

Obs. Wagler 1. c. observavit »Turdum flavuni auctorum» ex China, hane forte esse 
avem, quod vero minus probabile videtur. T. flavus Gm.; — Ltli. 72 (ex Merle jaune 
de la Chine, Sonnerat It. Ind. II, 195) tam leviter descriptus est ut certe deterrainari ne- 
queat; praeterea, verba: »scapi plumarum albi» minus bene cum Oriolis conveniunt. 

261. 262. Loriot Coudougnan c/'?; »in CafiVaria et in colonia orientali, nidificans»; 
»etiam in Abyssinia et ad Senegal»; — Oriolus larvatus Licht. Cat. 20; — Bp. Csp. 347; — 
Cab. Mus. Hein. 210; — Hartl. W. Afr. 81. — O. monachus Wagl. Syst. n:o 7. 

263. (Loriot rieur); in x^frica meridionali ad orientem, sub migratione autumnali, 
a L. V. ipso visus et occisus dicitur; quod vero inter fabulas ejus vulgäres numerandum 
est. Avis enim tantiunniodo Indiam colit, ubi vero frequens reperitur. - Oriolus melano- 
cephalus Linn. (Edw. 77); — Bp. Csp. 346; — Mus. Hein. 210. — O. galbula /:? et / Lath. 

264. Rameron; Houtniqua; — Columba arquatrix Tenmi. Pig. — Wagl. Syst. n:o 50. 

265. Ramiek roussard; per totani Coloniam capensem; — Columba trigonigera 
Wagl. n:o 51; — Bp. Csp. II, 50; — qua?. forma meridionalis paullum sane a sennarii- 
senegalensi, C. guinea L. X (Edw. 75), differt, ideoque a Bp. sp. propria habetur. 

266. (Ramier Founingo); ex insula Madagascar a Brissonio descripta; sed »mense 
februario, silvas Caffrarite, migräns visitat». In historia hujus avis L. V. non, ut solet, 
expressis verbis, se ipsum dicit avem vidisse; sed vocein et modurn, quo se inter frondes 
arborum celat, describit. Tamen postulari potest hane avem non in Africa visam fuisse. — 
Est: Columba madagascariensis Linn. XII (Briss. I, 140, sp. 36); — Lath. 40 (Buff.); — 
Bp. Csp. II, 29. — C. phocnicura Wagl. Syst. n:o 23. 

267. (Ramier hérissé); »in Namaqua majore, hierae, gi-egaria migräns, non igitur 
nidificans»; »ibi vero L. V. ipse avem vidit et 5 specimina occidit»; »etiam prope Senegal 
inventa»; — quaa onmia inter fabulas numeranda sunt. Avis enim, non nisi ex insula 
Mauritio (seu lie de France) cognita, est: Columba franciae Gm. — Lath. 42 (ex Son- 



*) Observiiudiiiu est nomcu »Loriot bicolor» esse nomeu gallieiiin, iieo niajorem vira habere in nomeuelaturaiu 
systematicain determinandam, quara iiomiiia gallica vel bärbara a Le YaiJlantio vel Buffonio, anglica etc. 
a Latharao, Edwardsio et plur., — braailiana, a Marcgravio c. s. p. data. Ergo nomcn Oriolus auratus aiiti- 
quius est uoiuine O. bicolore. 



54 

lierat It. Iiid. II, 176, tal). 101); — Col. jubata Wagl. ii:o 22; — Alcctroenas nitidissiuia 
Bp. Csp. II, 29. 

268. ? Tonrterelle blonde; Naniaqna. — Haec pro stirpe fera Col. risoriEB describi- 
tur; sed vereor ut oiniiia h. I. recta sint. L. V. hane avem describit: minorem, quam sp. 
affinem, circa urbem capensem viilgarem (v. infra »autre espéce»), dorso levissime isabel- 
lino tinc.to et cet. Sed in Africa meridionali, prakter capensem, mox infra niemorandani, 
duas tantura Columbas novinius, liiiic affines, ambas vero capensi niulto majores. Altera, 
e Caffraria, obscurior, est Col. erytln-oplirys Sw. — Bp. Csp. II, 63; — Hartl. W. Afr. 
195. — Altera, ex terra Daniarensi (juxta t. Namaquarum), fere a?que magna, sed inulto 
pallidior. Ha?c, präster niagnitudinem, quodammodo cum descriptione L.V:tii conveniens, 
vocata est C. vinacea, Strickl. Anderson, Contrib. 1852 (non vero C. vinacea Gm. et Latii., 
de qua v. mox infra). — Sed in Africa tropica septemtrionali, prseter varietates majores, 
aliae, his simillinia3, sed multo minores, inveniuntur; quai'uni un a, senegalensis, est C. vi- 
nacea Gm.; Lth. 63 (ex Briss.); — C. seiuitorquata Sw.; — Hartl. W. Afr. 196. — Al- 
tera, in Nubia (et »Egypto» Riipp.) inventa, colore paullo magis fulvescente tincta, 
melius cum descr. L.V:tii convenit. Hrec verisimiliter est »Turtur risorius» Rlipp. Syst. 
Ub. 100 (c. cit. tabulfe L. V. 268); alias, ut videtur, non descripta. Sine dubio est va- 
rietas climatica Col. vinaceaä Gm., cui in plerisque similis est; eain vero pro tempore 
C. roseogriseam vocavimus; (pallidior; ala 140 mm.; al. tectr. majores pallide canse, limbo 
apicis albo). — His perpensis credei^emus, L. V. Columbam majorem, damarensem, vidisse; 
sed specimen ex Egypto descripsisse et jjinxisse. 

— pag. 79: «Autre espece», »in regione cajjensi vulgaris», in descriptione prsece- 
dentis memorata est; cujus plura specimina habemus. Ha3c alia est varietas Col. vinacete 
Gm., propius, quam nuper descripta, ad C. vinaceam senegalensem accedens, sed distincta: 
colore paullo obscuriore, gula tantum albidä et cet.; ala 150 mm. Eam vero, donec me- 
lius innotescant numerosa^ varietates, inter se simillimaj, C. vinaceam var. capicolam 
vocavimus. 

269. ToURTERELLE A MASQUE; Houtuiqua; — Col. larvata. Temm. Pig. — Wagl. 
n:o 67. 

270. TouRT. maillée; »in Namaqua et ad Senegal»; — Col. senegalensis L. (ex 
Briss. I, 125, 25); — C. maculicoUis Wagl. 97. — Uxc in Caffraria frequenter obvenit; 
eam vero ipsi, neque ex colonia, neque ex regione occidentali (Namaqua, Damara) vidimus. 

271. TouRX. emeraudine; in colonia orientali et Caffraria; — Col. chalcospilos 
Wagl. 83, maculis alarum viridia?neis; quaj vix est nisi varietas Col. afrte L. XII, Lath. 
64, ex Africa tropica septemtrionali, unice maculis alarum violaceis distinctce. Bp. Csp. 
H: 67, 68. 

272. TouRT. tambourette; cum priore inventa; — Col. tympanistria Temm. 
Pig. — Wagl. 102. — Hartl. W. Afr. 197. — Bp. Csp. II, 67. 

273. Tourtelette ef; »inträ coloniam capensem migräns; in Namaqua nidificans». — 
Columba capensis L. — Lath. 75; — C. atrogularis Wagl. 108; — Oena capensis Bp. Csp. 69. 

274 et 275. Ejusdem femina et junior. 



OM LE VAILLANTS OISEAUX DAFUIQUE. 55 

276, 277. (Coloinbur); »ad flunicn Grote Vishrivier in tcrra Nanuujuoriiui», cuiii 
historiola de nido pullulisque. — In Caffraria frequens invenitur sp. huic affinis: Treron 
delalandi, Bp. Csp. II, 6, — et prope flunien Donghe, ad lut. nieriu. 18 — 20", aliam (Vin. 
nudirostrera vel sp. maxiine affineni) invenit J. Wahlberg, sed non verisimile videtur, 
utramque haruni, qute regiones locupletiores aniant, deserta NamaquK, saltem nidificantes, 
inhabitarent. leon vero et descriptio L.Vitii evidenter exhibent Col. abj^ssinicam Lath. 
Suppl. II (ex Buff. et Brnce Itin. Abyss.: Waalia), quaj Africani superiorem, ab Abyssinia 
ad Senegalem, inhabitat. — Obs. genus Vinago Cu\'. typum habet hane Col. abyssinicam, 
a Bruce et a L. V. descriptani. Nomen igitur niale a Bonaparte, Csp. II, 7, adhibetur. 

278. (! ColombigalHne); »inter rupes terraj Namaquoruni», cum longa historia de 
vita3 ratione, de nido »in terra sito" et de »puUuHs niox ex ovo currentibus» etc.; quaä 
omnia demonstrarent hane avetn esse mediam inter Columbas et Gallinas. Quaj vero 
onniia sunt licta; avis enim arte coraposita erat. Specimina duo, inter se similia 
adhuc iu JMusaso Leydensi, ex collectione LeVaillantii restant, quse nihil aliud sunt, nisi 
Columba livia doniestica cum carunculis gulie etc, arte appositis. — Interea hoc mon- 
strum descriptum est noniine Col. carunculata3, Temin. Pig. — Wagl. 41, — et cet.; et 
factum est typus generis Verrulias Flem. et rec. !. Conf. Bp. Csp. II, 47. 

279. ColombigalHne a camail; ex insulis moluccis; — Columba nicobarica L. X 
(ex Albino); — Lath. 44; — Columba gallus Wagl. 113. — Caloenas nicobarica Gray; — 
Bp. Csp. II, 95. 

280. Colombihocco ; Java; — Columba coronata L. (Edw. 336 et Briss.); — Lath. 
9; — Wagl. 111; — Goura ! coronata Flem. — Bp. Csp. II, 96. 

281. Colombiperdrix a cravate noir, ex Antillis; — Columba cyanocephala L. X 
(ex Albino, II, 49); — Lth. 54; — Wagl. 112; — Starntenas, Bp. Csp. II, 69. 

282. Colombiperdrix roux violet, ex Antillis; — Col. m ont an a L. X (Edw. 119); — 
Lath. 3; — Pr. Max. Beytr. IV, 479; — Wagl. 75; — Bp. Csp. II, 72. 

283. (Colombicaille)'; »inter montes Naniaquorum a L. V. inventa», ubi tamen »nidum 
investigare non potuit». — Ha3C avicula, a nemine post L. V. cognita, ex illius opere de- 
scripta, vocata est: Columba hottentotta Temm. Pig. — C. gularis Wagl. 90. — Genus: 
Coturnicoenas!! Des Murs R. Z. 1854. — Ut sp. ignota et dubia enumeratur, Bp. Csp. II, 
69. — Ha3c prtuter dubium est avis fictitia, forte ex specimine composito Col. passerinte, 
cum fronte gulåque albis, arte appositis, descripta, et forte cum sp. quadam Hemipodii 
vel Coturnicis, in Africa visa?, non vero domuni allativ, confusa. 

284. Chevechette perlée, »ex regione Senegalensi»; — Strix per lata Vieill. Ene. 
1390; — Strix occipitalis Temm. Pl. Col. 34; — Athene perlata Hartl. W. Afr. 17. — 
Obs. Strigis species, huic inaxime affinis, Str. (Athene) licua Licht. Cat. 1842, in Caffraria 
superiore invenitur, qute vero L.V:tio ignota erat. 

285. Piegriéche hlanchot, etiam »e regione Senegalensi»; — Lanius olivaceus Vieill. 
Ene. 730 (ex L. V.; nec L. oliv. Sh., qui = n:o 75, supra); — Lan. icterus Cuv. R. A. 
1829 (ex L. V.); — L. poliocephalus Licht. Cat. p. 45 (Senegal); — Laniarius icterus 



56 c. j. suni)p:vall, 

Hartl. \V. Afr. 110. — Obs. Omniii hffic nomiiiii avi seneojalensi data sunt. Hodie vero 
eandeui ox CaftVaria cogiioviiuus, qua; vocata est: Arcliolestes icterus — et A. hypo- 
pyrrhus Cab. Mus. Hein. 71. — Adsentimus vero Hartlaubio, qui A. hypopyrrhum uiareni 
veterem ejusdeiu speciei credit. 

286. Pie-grieelie Perrin, «ex Malinibe»; — Lanius gutturalis Daud. (ex L. A'.). — 
Laniarius gutt. Hartl. W. Afr. 108; — Malaeonotus gutt. nob. 

Obs. Etiaiii linjus avis varietas, vel species maxime affinis: Malaeonotus quadricolor 
Cassin Philad. Proc. 1851, 245, in CaftVaria superiore et ad Port Natal frequens inventa 
est, quffi vero ignota erat LeV:tio. — Is ineinorat duo speciniina cognita M. gutturalis, ex 
Malimbe, a Perrino allata; quoruni alterum in Musaäum hodiernum Stockholmiense, ex coll. 
lib. Baronis Paykullii, suecani, nec berolinensis, ut credidit L. V., pervenit, ibique, adhuc, 
egregie corservatum, adest. 

287, 288. Grand Sucrier ou Sucr. du Protea; — inträ Coloniam, in Proteis, nec 
in silvis; — Merops cafer L. X et XII (ex pictura Burmanni); — Upupa promerops L. 
XII (Briss. II, 461, t. 43: Promerops); — Latb. n:o 5; — Falcinellus griseus Vieill. 
Ene. 580; — Ptiloturus Sw. — Cab. Mus. Hein. 104; — Promerops (typus gen:s) Bris- 
son 1. c. — Pr. cafer Gr. Gen.; — Bp. Csp. 410, — nobisque. 

289, 290. Sucrier malachitte; per coloniam et circa urbem frequens; — Certhia 
famösa L. (Briss. III, 647); — Latb. 24; — Cinnyris famösa Cuv. — Vieill. Ene. 592; — 
Nectarinia 111. — Nect. formosa! Bp. Csp. 404 (qua; emendatio nominis minime necessaria 
erat; famosus enim, non minus quam formosus, est voeabulum bene latinum). — 
Nect. famösa Licbt. — Mus. Hein. 102. 

291. (! Sucrier cardinalin); »in montosis editis terraj Namaquoruin»; — Cinnyris car- 
dinalinus Vieill. Ene. 599, unice ex L. V., nec post eum inventa. Avem esse compositam 
edidit Hartlaub W. Afr. 54, in nota; nobisque cl. Schlegel specimen typicum L.V:tii, adhuc 
in Musajo Leydensi asservatum, monstravit; quod e Nectarinia chalybea, cum ventre alieno, 
rubro, compositum videtur. 

292. Sucrier Oranga; inträ coloniam capensem, frequens. — Certhia viol ac ca L. 
XII (Briss.); — Lath. 21; — C. aurantia Lth. 47; — Nectarinia viol. Gray Gen. — Bp. 
Csp. 404. 

293: 1. (Sucrier cossu); »ex Senegambia»; sed »in CaftVaria meridionali a L. V. ipso 
visa»; nec deest relatio de iis, qute ei de hac avicula, narraverunt indigenee; qui ssepe mos 
est auctori nostro in mendaciis referendis. — Certhia pulchella L.; — Lath. 23; — 
Nectarinia pulch. rec. — Bp. Csp. 404; — Hartl. W. Afr. 52; — avis tantum in Africa 
tropica septemtrionali, a Senegalo ad Nilum, inventa. 

293: 2. (Sucrier figuier); »in silvis Namaqute majoris, succo florum Jasmini sp. in- 
certae, victitans». — Est Cinnyris platura Vieill. Ene. 589; — Nect. platura Bp. Csp. 
405; — Hartl. 53; — tantunuaodo ex Africa occidentali cognita. 

294. Sucrier Velours; »in colonia orientali: Houtniqua, Gamtoo; — Cinnyris au- 
ratifrons Vieill. Ene. 590 (ex L. V.); — Certhia amethystiua Sh. (ex L. V.); — Cinn. 

amethy- 



OM LE VAILLANTS OISEAUX DAFRIQUE. 57 

amethystina Bp. 406; — Hartl. W. Afr. 44; — Avis iiobis e Caffraria et ex colonia ori- 
entali allata. Etiam in Africa occideutali inventa dicitur, quod vero maxime dubium vi- 
detur. Hartlaub speciniina exinde baud novit; ipse vero dubia, 1. c, a J. Verreaux suggesta 
affert. Sola auctoritas, banc avein esse x^fricne occideutalis incolam, ni valde fällor, est 
Swainson, W. Afr. II, 134, qui avera describit; patriani vero non niemorat. 

295: 1. (Sucrier éblouissant); »in Namaqua rnajore»; ubi «plures nidos cum ovis» in- 
venisse dicit L. V. — Cinn. splendida (Sh.) Vieill. Ene. 587; — Certhia coccinigastra Lath. 
Suppl. Ind:s (ex descr. orig. in Suppl. II, 164 n:o 18); — Cinn. bombycinus Vieill. Ene. 
596 (Ois. dorés II, 82); — Cinn. splendida Bp. Csp. 408; — Nectarinia spl. Hartl. W. Afr. 
46; — ex Africa occidentali (Senegarnbia, Guinea, Congo Hartl.). Nulla vero auctoritas, 
prgeter LeV:tii, non magni habendani, adest, avera etiam in Africa meridionali inveniri; 
([uod etiam plane negat J. Verreaux. 

295: 2. Sucrier peotée; »ex Caffraria maxime meridionali et regione senegalensi». — 
Ab icone et descriptione L.V:tii non certe dijudicari potest, utrum avem senegalensem 
(Nectariniam senegalensem (Linn.) rec), an varietatem, vel sp. maxime afRnem, in Caffra- 
ria, circa Port Natal, vulgarem, habuerit. Hoc vero, ut possibile, h. 1. accipiendum. 
Avis caffra: Cinnyris natalensis Jard. Nat. Libr. V, pl. 12, a senegalensi vix differt, 
nisi magnitudine paullo majore alisque nigrioribus, dorso coneoloribus. 

296. Sucrier Namaquois; ex Namaqua; — Cinnyris fuscus Vieill. Ene. 594 (ex 
L. V.); — Bp. Csp. 407; — (Hartl. W. Afr. 51?). — Hane avem e regione fluminis Gariep 
accepimus, eamque deinde in terra Damararum occidit J. Wahlberg. 

297. (Sucrier bronzé); »in colonia orientali: «ad Zwartekop et Sontagsrevier», visus 
dicitur. Nidus quoque, ova et pulluli, ibi inventi describuntur! — Sed tamen htec mi- 
nime est avis africana; specimen enim, »mas» dictum, est: Nectarinia lotenia (L.) ex India; 
sed femina alia videtur, forte, ut credit J. Verreaux, Nect. zenobia <f ex Amboina. — 
Icones et descr. L.V:tii vocataj sunt: Cinn. senea Vieill. Ene. 599; — Bp. Csp. 406. 

298. (ISucrion); »in silvis prope Van Stade et Louri inventa»; »forte sub migratione». — 
Specimen tamen »maris», in musaeo Leydensi adhuc asservatum, compositum est a Nect. 
zeylonica (L.), in tota India vulgari, cum gastrteo rubro, arte apposito. »Femina» potest 
esse Cinnyris zeylanica ?. — Obs. non absonum videtur, hane compositionem factara esse, 
ut Cinn. speratam (L.), ex ins. Philippinis, multo rariorem, repraesentaret. — Noraen iconi 
datum, est: Cinn. pusilla Vieill. Ene. 587; — Bp. Csp. 407 n:o 30 (nec n:o 9). 

299. Sucrier gamtocin; ex Gamtoo, in colonia orientali; — Cinnyris collaris 
Vieill. Ene. 590, n:o 23 (ex L. V.); — Bp. Csp. 406. — Typus gen:s Anthodist», Cab. 
Mus. Hein. 100. — No bis e Caffraria allata. 

300. Sucrier a plastron rouge; in sylvis altis Caffrarite et colonia; orientalis; — 
Certhia scarlatina Sparrm. Mus. Carlss. 58. — Conf. supra, pag. 10, n:o 58. 

— p. 177. SucR. A DOUBLE COLLIER (absque icone, sub descr. prioris memorata); — 
circa urbem capensem frequens; — Certhia capensis L. XII (?, ex Briss. III, 618, sp. 7); — 
C. chalybea ibid. (cT, ex Briss. III, 643, sp. 20); — C. afra ibid. (Edw. 347); — Lath. 

K. Vtt. Akad. Haodl. B. 2. K-.o 3. 8 



58 



c. J. SUNDEVALL, 



n:o 11, 12 et 18; — Nect. clialybea 111. Liclit.; — Cinnyris chal. Bp. Csp. 407; — Mus. 
Hein. 102. 

— pag. 179, Vai-ietas liujus, albinismo partiali affectus, describitur. 

— pag. 180, «alia sp. afRnis», »inter duas pr?ecedentes media», describitur, qure vero 
uimis dubia niihi videtur. 



Revisione operis Levaillantii finita, aves omnes, ibi descriptas, 284 sp., ut melius re- 
cognoscantur, hac ratione distribuiuius: 

l:o Aves certe Africse meridionalis 
a L. V. sufRcienter deterniinata?, nobisque ex eadem terra cognitae. (134 sp.) 



1. Falco bellicosus Daud. 

2. — occipitalis Daud. 

3. — coronatus L. 

4. — vocifer Daud. 
7-8. — ecaudatus Sh. 
9. Vultui- auricularis. 

10. — kolbii Daud. 
14. Neophvon percnopterus. 

16. Falco jacal Daud. 

17. — desertorum Daud. 
19. — tachardus Daud. 

22. — paiasiticus Daud. 

23. — ranivorus Daud. 

24. — tachiro Daud. 

25. Gypogeraiius serpentarius. 
27. Falco musicus Daud. 

33. — gabar Daud. 

34. — minuUus Daud. 

35. — rupicola Daud. 
3G-7. — melanopterus Daud. 
Sub n:o 40, pag. 162: 

Strix (Scops) Senegal, var. 
p. 1 63 : Str. flammea. 
Capriraulg. pectoralis. 
Corvus albicoUis. 



49. 
50. 
52. 
53. 



— capensis. 
scapulatus. 



61-2. Lanius collaris L. 
64. — coUurio, var. 

67. Malaconot. bacbakiri. 

68. — ferrugineus. 

70. Pomatorhynch. erytliropt. 

71. Nilaiis brubru. 

72. Dryoscopus cubla. 

75. Malaconotus olivaceus. 

— rubiginosus. 
83-4. Araydru.5 moiio. 

88. Notauges bicolor. 

89. Lamprocolius nitens. 
91. — caffer. 

93-4. Pastor carunculatus. 

97. Buphaga africana. 

98-9. Turdus olivaceus. 
100. — obscurus. 
101-2. — rupestris. 
103. — explorator. 



104. Cossypha bicolor (Sparrm.) 

105. Pycnonotus capensis. 
106: I. — nigricans. 

— 2. Andropadus import. 
108. Lioptilus nigricapillus. 
111. Bessornis calTra (L.). 
112: 1. Phyllostrophus cap. 

— 2. Sphenaeacus african. 
118. Thamnobia leucophrys. 
1 20. — coryphfeus. 
121: 2. Cettia bteticata. 

123. Apalis thoracica; sed ? aliena. 

124. Drymoeca fulvicapilla. 

125. Eremomela brachyiu-a. 

126. Tharanoljia subcierulea. 

127. Drymoeca rtavicans. 
130: 1. — macroura. 

Tab. 129: »femina«, sed aliena. 

131. Hemiptery.x textrix. 

132. Zosterops capeusis. 

134. Aegithalus minutus. 

135. Sylviella rufesecens. 

137. Parus niger. 

138. — afer. 

139. inf. — fuscus. 
142-3. Muscic. perspicillata. 
151. — cyanomelas. 
154. — scita. 

156. — fuscula. 

157. Pogonocichla stellata. 
161. Pia ty stil-a pririt. 
162-3. Campephaga cana. 

1 64-5. — • nigra. 
167-8. Dicrurus musicus. 

177. Motacilla capensis 

178. — vidua var. 
180. Praticola torquata. 
181-2. Saxicola pileata. 
183. Ruticilla sperata. 
184: I. Saxicola cinerea. 
184: 
185. 
186-7. — formicivora. 

192. Alauda africana. 

193. — crassirostris. 

194. — apiata. 



— monticola. 



195. Macronyx capensis. 
197. Alauda pyrrhonota. 
199. — cinerea. 

200-1. Cuculus gularis. 



204-5. - 


— clamosus. 


206. 


— capensis. 


207-8. - 


— serratus. 


209. 


— äter. 


210-11. - 


— auratus. 


212. 


— klaasii. 



220. Centropus nigrorufiis. 
228-9. Trogon narina. 
234. Buceros coronatus. 
241: 1. Indicator flavicollis. 

— 2. — variegatus. 

242. — minor. 

243. Cypselus melba. 
246: 1. Hirundo fiiligula. 

— 2. — paludicola. 
248-9. Picus capensis. 
250. — notatus. 
251-2. — mystaceus. 
253. — fulviscapus. 
254-5. — arator Cuv. 

256. Colius striatus. 

257. — capensis. 

258. — erythromelon. 
261-2. Oriolus larvatus. 

264. Columba arquatrix. 

265. — trigonigera. 
Sub 268, p. 79 C. capicola. 

269. Columba larvata. 

270. — senegalensis. 

271. — chalcospilos. 

272. — tympanistria. 
273-5. — capensis. 
287-8. Promerops cafer. 
289-90. Nectarin. famösa. 



292. — 


violacea. 


294. — 


amethystina. 


295: 2. — 


natalensis. 


296. — 


fusca. 


299. — 


collaris. 


300. — 


scarlatiiia. 


— p.l77 — 


chalybea. 



OM LE VAILLANTS OISEAUX DAFRIQUE. 



59 



2:0 Aves verisiiniliter capenses, 
etsi descriptionibus et iconibus auctoris, ab avibus iiobis cognitis, sat differentibus, plus 
minusve dubia?. (9 sp.). 

6. Caffre v. supra. 219. Centropus buiclielli? c. tig. C. senegal. 

28. ! Falco coram. luinoi-; compositus. 244: 1. veris. Cypselus eafer, false descr. 

39. Strix maculosa, false descr. 245: 1. •> Hiruiido capensis » » 

74. Bradyoniis silens, male descr. — 2. » — rulifroiis « » 

160. Platystira eapensis, false descr. 

3:o Aves dubise, 
ignote vel in Africa meridionali ulterius inquirendtt. (10 .sp.). 

18. Buteo lagopus, au uraquam iii Africa meridionali visiis? 

47-8. «Engoulevent a queue fourchue», an avis composita? 

110. uHaussc col iioir» » » id. ? 

119. »Col d'or, videtur eadem ac n:o 111, niale picta. 

121: 1. »Caqueteuse», videtur Calanioherpe sp. inc. 

122. »Pavaneur», ]?radypterus, typus gen:s, sed sp. iiicertus! 

128. «Double sourcil», avis ignota. 

190. «Traquet coureur», Saxicoliie sp. uobis obscura. 

198. «Alouette ä calotte roiisse«, Alauda sp. incerta. 

268. »Toiu-terelle blonde»; Columba ulterius inquirenda. 

4:0 Aves pseudocapenses, 
certe non in Africa meridionali, a L. V. peragrata, invento, etsi eas auctor, veritateni 
parum curans, asseverat, se ipsum ibi invenisse, adjecta plerumque liistoriola de vitie ra- 
tione, de captura et cet. (60 sp.) 



5. Falco leucogaster Lath Australia. 

15. — bacha Java. 

29. ■ — tibialis Daud. (P. jugger) . . India. 
31. »Acoli», avis fiota, vel composita. 

38. Suvnia nisoria Eiu'opa v. Anier. 

40. Bubo bengalensis India. 

— p. 162. Strix otus Eiu-opa. 

— p. 163. — sp » 

51. Grand corbeau, avis ficta. 

54. Ptilostomus afer Senegal. 

63. Lanius senator L Eur. v. Senegal. 

69. Malaconotus barbarus Senegal. 

73. Lanius madagascariuus (L.) Madagasc. 

87. Lamprotornis senea Senegal. 

90. — aurata » 

95: 1 . Pastor pagodarum India. 

— 2. — ginginianus » 

96. — roseus Eur. v. India. 

107: 1. Pycnonotus haemonh India. 

— 2. — aurigaster Java. 

109. . Copsychus saularis India. 

133. Avis Synallaxina Amer.merid. 

147. Muscipeta holosericea Bom-bon. 

148. — mutata Madagasc. 

149. !»Nebuleux» avis composita. 

150. ! »Cordon noii'» » id. 

152. Ehipidura javanica Java. 

153. Muscicapa Cierulea Gra India. 

158. Sialia wilsoni Amer. sept. 

159, Arundinieola leucoceph Amer. mer. 

166. Dicrurus forlicatus Madagasc. 



169 ! Dicrurus sp. composita. 

179. Motacilla variegata India. 

188:1. Euticilla rufiventris » 

— 2. Thamuobia fulicata Java. 

189. Myrraecocichla nigra Congo. 

191. Alauda tartarica Asia media. 

213. Cuculus coromaudus L India. 

214. — niger L. d^ » 

216. — » » ¥ » 

217. — cristatus L Madagasc. 

218. — Cieruleus L » 

221. Centropus aftinis juv Java. 

222. »Coucal negre», composita. 

226-7. Leptosonuis viridis Madagasc. 

244:2. »Martin velocifére», avis ficta? 

247. Hirundo sp indica? 

260. Oriolus auratus Afr. tropica sept. 

263. — melanoceph India. 

266. Columba madagasc. L Madagasc. 

267. — fraucicB Gm Mamitius. 

276-7. — abyssinica Lth Senegal. 

278. ! Colombigalline : composita. 

283. ? Colombicaille, fabulosa. 
291. ! Nectarinia sp. composita. 
293: 1. 

— 2. 
295: 1. 
297. 



298. 



— pulcliella Afr. sept. 

— platura » occid. 

— splendida » » 

— lotenia India. 

et zenobia Amboina. 

— sp. composita. 



60 



c. J. SUNDEVALL, OM LE VAILLANTS OISEAUX DAFRIQUE. 



quas ipse L. V. dicit, se non 
promiscue describit. (71 sp) 

1 1 . Vultiu- bengal Bengal. 

12. — raonacliiis . . . China. 

13. — papa Ara.mer. 

20. Falco nigiicollis ... » » 

21. — aequinoxialis . » " 
26. — ornatus .... » » 
30.. — chiquera . . . Bengal. 
32. — melanoleuc. . . » 

41. Strix huhnla Aui.trop. 

42. — torquat.a .... » » 

43. — griseata .... » » 

44. — personata. ... » » 

45. — nyctea . . . (regio aret.). 

46. — passerina. . . . Europa. 

55. ! Av. compo.sita. 

56. Ci-yptorhina varians . Java. 

57. Pica erythrorli. . . . China. 

58. ? — sp. iuc » 

59. — riifa Bengal. 

60. Cissopis lever Gnyana. 

65. ! Avis coraposita. 

66: 1 . ? ign. an corapos. '? 

— 2. Lan. supercil. . . . Java. 

76: 2. Cyclorliis guyan. . . Guyana. 



5:0 Ayes extraneaa 
ex Africa meridionali accepisse. quas tamen cuin africanis 



77: 1. Thamnopli. na;vius Guyana. 
77: 2. — sp. ? . '» 

78. Lanius corvinus . . . Senegal. 

79. ! Av. compos. (Sparactes), 
80-1. Prionops pluni. . . . Senegal. 
82. ! Av. compos. (Sicrin). 

85. ! — — (Eclatant). 

86. Lamprot. ornata . . . Afr. occ. 
92. Melipli. cincinuata. . N. Zeel. 

113. Turd. BiBvius .... Californ. 

114. — macrourns Gm. Java. 

115. Pacliyceph. guttur. . Austral. 

116. Meliph. plirygia ... » 

117. ? Av. ign. an compos. ? 

130: 2. Stipitm-. malach. . . Austral. 
136. Dicseura flamraeum . Java. 
139 sup. Parvis ciner. ... » 

140. Pycnonot. atricapill. . Ceyl. 

141. Aegitliina ceylonica . » 
144-6. Muscip. parad. . . . India. 
1 55. Pericroc. peregr. ... >> 

170. Dicrui'us leucoph. . . (Java). 

171. — leucogaster (Ceyl.). 

172. — cserulesc. . . Bengal. 

173. — lophorhin. . India. 



174. 


Dicrurus macrocerc. . 


Java. 


175. 


— malabar. . . 


India. 


176. 


— seneus . . . 


» 


202-3. 


. Cucul. canor 


Eiu'opa. 


215. 


Zancl. feneus 


Congo. 


223. 


Centrop. phasian. . . 


Austral. 


224. 


Melias pyrrhoc. . . . 


Ceyl. 


225. 


— viridis Less. 


Java? 


230. 


Bucorax abyss. . . . 


. Seneg. 


231—2 idem. 




— P' 


, 113. Calao brac. 




233. 


Buceros fasciatus . . 


Angola. 


236-7 


— nasutus . . 


Seneg. 


238. 


— erythrorli. . 


n 


239. 


— plicatus . . 


Java. 


240. 


— hydroeor. . 


Philipp. 


259. 


Colius nigricollis . . 


, Angola. 


279. 


Coluraba nicob. . . . 


Molucc. 


280. 


— coronata . . 


, Java. 


281. 


— eyanoceph. 


Amer. 


282. 


— montana . 


» 


284. 


Strix perlata . . . . 


Senegal. 


285. 


Malacon. ieterus . . 


» 


286; 


— gutturalis . 


, Malimb^ 



Ergo in toto opere descnpta3 sunt avium sp. 284, in quibus arte compositfe sunt: 
n:o ^28, 55, 65, 79, 82, 85, 149, 150, 169, 222, 278, 291, 297. Suspicor autem ejusdem 
indolis esse: n:o 31, 47, 58, 66: i, 110, 117, 160, 245: i, 283. 



OBSERVANDA: 



pag. 13 u:o 88 
.. 42 " 158 



Svnonymia mala; correetam videas p, 52 d:o 258 

Descviptio ovorum et uidi vitaeque rationis temere ficta: »uidus in furca rami, aa'tificiose confectus ; »ova vire- 

scentia, maculis riifis» etc. — Sialia vilsoiii nidum in cavo arboreo construit ovaque dilute eserulea, immaculat» 
parit. • — Quam compavatioiiem h. 1. exempli gratia affcriinus. 
45 » 190, linea peuultima; Icgas: vulgari. 



W/' 



3 ^Dflfl DD211E3fi ^ 

nhbird qQL677. 2,595 
Kritisk frannst?allning af fogelarterna u