Full text of "Kulturhistorisk bilderbok 1400-1900"

See other formats

:ruRiii5roRiSK

BILDERBO^Iv

jj^:

k.,.^\k ^^'

I I i

.^^'r ^^

\\:^^Y^^^

; . L„„.

oi:

1; TGIF VEN ■ AF '

CARL G. LAIJRIN

s w-u

KULTURHISTORISK

BILDERBOK

1400— 1900

■-■ ^f 4

Qv\f^

KULTURHISTORISK

BILDERBOK

1400—1900

UTGIFVEN AF

CARL G. LAURIN

STOCKHOLM

P. A. NORSTEDT & SÖNERS FÖRLAG

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
1905

FÖRORD.

En i tidsföljd ordnad samling af bilder, tillkomna under de sista fem hundra åren, existerar
icke, såvidt utgifvaren af detta arbete känner. Han hade därför tänkt, att en dylik bildföljd,
utförd fotografiskt efter original eller fotografier, skulle kunna fylla ett verkligt behof. For-
matet borde vara lätthandterligt, och nödvändigheten af ett lågt pris medförde användandet
af autotypier, då träsnittet ej exakt kan återge originalen och andra fotografiska reproduk-
tionsmetoder skulle mångdubbla priset.

Bildmaterialet är under många år hopsamladt här hemma och i utlandet.

Hvad bilderna beträffar, har utgifvaren för att få en nödvändig begränsning inskränkt sig
till den europeiska kulturen och endast medtagit sådana bilder, på hvilka personer förekomma,
samt slutligen såvidt möjligt valt konstnärligt värdefulla original. De afvikelser, som före-
komma från sistnämnda princip, äro fåtaliga.

Tyvärr har det exakta årtalet för bildernas tillkomst ej alltid kunnat konstateras.

Utgifvaren har försökt att ej ge något land företräde utan låta samlingen vara verkligt
internationell. ItaHen förekommer naturhgtvis starkt representeradt under 1400- och 1500-talen,
Nederländerna under 1500- och 1600-talen samt Frankrike under 1700- och 1800-talen, detta
beroende på de nämnda ländernas stora betydelse för den formella kulturen i hela Europa,
hvarigenom de vid de ofvan anförda perioderna voro föregångsländer och typiska för tids-
smaken. —

Att bilder af konstnärer sådana som Bosse, Hogarth, Chodowiecki förekomma i så stort
antal beror på deras sällsynta kulturhistoriska vikt.

Hvad texten beträffar, har utgifvaren önskat vara så exakt som möjligt men velat lämna
notiserna i en lättläst form.

Slutligen vill utgifvaren tacka för det tillmötesgående, som Nationalmuseets intendent
och amanuenser visat, och dessutom erkänna sin stora förbindelse till herr Gustaf Stridsberg,
som lämnat honom många och värdefulla upplysningar och särskildt till anmärkningarna
meddelat de mest tidstypiska och belysande notiser.

Utgifvaren.

D^^S

FJORTON HUNDRATALET.

är afbiltiaQ tit H] utfortit
i laurralj prnnttrkinng i
Hföklaiill omkring år 1400.
ittt framötälirr tn munks
otnti mot tit ntijnr odf för^
uarao i iBcrlins koppar^
ötirkösamling. — iPokstaf^
utn kan äfurn öinnrfailli==
ligt förtötälla mctidtitifnQ
ötriU mot IJct nfa^ Ijuilktt
för lirt gamlas förfäktart
firk karaktären af tn skrärk^
injagantit i^ftiYa. ifcrn n^a
titirns mxHt ombilliar nip
yxtr ffortonJjunlirataltt^ för^
rrnässanstn^ åtminstone lie J^ögst biltiatirs uppfattning^ od^
man kan tiärför uiti tittta årlfunliratits början mrtj skäl tala
om att tn kulturptrioli upplfört otij att tn ny t\ts inbrutit.

Slaget vid S. Egiuio den 7 juli 14 16.

Af Paolo Uccello, 1397 — 1475- National Gallery, London.

Carlo Malatesta, condottiere för Perugia, kämpar i ett af dessa slag, där legotrupperna
höggo sina svärd slöa på sina motståndares rustningar och där ofta fältslaget mera liknade
en tornering än en drabbning. Slaget förlorades, och Carlo blef af sin motståndare Braccio
di Montone tillfångatagen.

Den florentinske konstnären Paolo Uccello har ofta målat slaktningar från sin stormiga
samtid. Trots väl klumpiga hästar och en viss tyngd i framställningen äro dessa taflor af
största intresse. Det är visserligen de perspektiviska problemen, som i första hand intresserar
konstnären, men man får af ofvanstående tafla en god bild af en slaktning under 1400-talets
förra hälft. I stor röd mössa spränger anföraren fram på sin hvita häst, en blond yngling,
Galeazzo Malatesta, är hans väpnare och håller hans tunga hjälm. Baneren fladdra, tjocka
lansar splittras, och striden rasar mellan granatträden och apelsinlundarna.

PiPPO SpANO, FLORENTINARE under I4OO-TALETS BÖRJAN.
Fresk af Andrea del Castagno i Apolloniamuseet, Florens.

Den på senaste tiden så uppmärksammade florentinske målaren Andrea del Castagno
(1396 — 1457) har i några präktiga porträtt skildrat ett par af sin fädernestads stormän.

Filippo Scolari, mest känd under namnet Pippo Spano, lefde från 1369 till 1426. Han
var en af de länkar, som förbundo Ungern med renässansens Italien. Fältmarskalk ät konung
Sigismund af Ungern, deltog han i tjugotre fältslag mot turkarne. Bredbent och öfvermodig
stär han och fingrar på sitt svärd. Hela hans varelse andas den själfkänsla, som gjorde dessa
fältherrar nästan lika besvärande för vän som fiende. Af sin herre utnämndes han till grefve
af Temesvar.

Dräkter från 1400-TALETS början.

Fresk af Masolino i Brancacci-kapellet, Florens.

Det är ej mycket af samtida konst, som visar, hur det såg ut i Florens vid 1400-talets
början. De tvä stormän, som vid denna tid grundlade renässansens uppfattning af hur en histo-
risk väggmålning bör, vara, Masolino och hans lärjunge Masaccio, brukade dock lyckligtvis
på sina bilder införa personer i florentinska dräkter, ehuru Kristus och apostlarne kläddes i
de genom miniatyrmålningar och mosaiker kända och traditionella grekiska dräkterna. På
den här afbildade detaljen af en fresk ur Petri historia ser man två unga florentinska ädlingar
med turbanhknande hufvudbonader och med händerna instuckna i sina kappors vida ärmar gå
öfver ett torg i Florens.

De nedre fönstren i huset ha ett då säkert välbehöfligt galler. Masolino föddes 1 380 och
verkade således i början af 1400-talet. Han anses ha dött omkring 1440. Som konstnär öfver-
träffades han af sin lärjunge Masaccio, död 1428. Tillsammans med denne har han prydt Bran-
cacci-kapellet i S. Maria del Carmine i Florens med den serie världsberömda fresker, af hvilka
den här afbildade är en. Under hela 1400-talet utgjorde dessa fresker Florens' förtjusning.

Bröllop i Florens under 1420-TALET.

Samtida målning i Accademia i Florens. (Vänstra delen.)

Sittande pä en stor kista — cassone — sörjer en kvartett för dansmusiken vid Boccaccio
Adimaris och Lisa Ricasolis bröllop; vissa instrument äro prydda med Florens' röda lilja.
I bakgrunden synes den mänghörnade dopkyrkan i svart och hvit marmor — il mio bel San
Giovanni, som Dante kallar den. Det var till denna kyrka, som, just vid den tid då denna
tafla målades, Ghiberti utförde det första paret af sina berömda dubbeldörrar.

Till vänster aflägsnar sig en page med ett fat pä hufvudet. Det italienska sättet att bära
faten sä högt framkallade en rik utsirning äfven pa deras undersida, såsom fallet är med en
hel del italienska fajans- eller majolikafat i de kända renässansmönstren och de gula, gröna och
blä färgerna.

Bröllop i Florens under 1420-TALET.

Samtida målning i Accademia i Florens. (Högra delen.)

Dansen förbiggår under utspändt tälttak. Till höger ser man stadsmurens innersida på-
minnande om Visby-muren. Under 1400-talet var det ett bruk att i bröllopsgåfva skänka en
kista med kläder eller annat. Denna cassone pryddes ofta med en långsträckt målning.
Med all sannolikhet utgöra de här återgifna två bilderna en del af en dylik brudkistmålning.

Ofvanstående naiva skildring af ett florentinskt bröllop under 1400-talets första årtionden
visar, att de franska moderna med sina egendomliga hufvudklädnader äfven härskade i Italien
och att släpet också i detta land, liksom samtidigt i Flandern, var modernt. Herrarne ha långt
hår, korta kappor och åtsittande byxor.

Klädeshandlaren Giovanni Arnolfini och hans hustru 1434.

Målning af Jan van Eyck, f 1440, i National Gallery, London.

»Johannes van Eyck fuit hic» — Jan van Eyck har varit här — står det pä denna 1434 målade
tafla, och, kan man tillägga, det synes också, ty maken till beundransvärd målning, hvad mikro-
skopisk noggrannhet och klar, fast konst angår, kunde ingen samtida målare utföra. Den
italienske klädeshandlaren i Brligge, därvarande representanten för en lucca-firma, Giovanni
Arnolfini och hans maka Jeanne de Chenany äro klädda den ene i hög hatt och skinnbrämad
krage, den andra i grön klänning med blåa ärmar och med en hvit duk öfver den egendom-
liga hornartade, då i Burgund och Frankrike moderna hårklädseln, kallad atotirs, om hvars
bärarinnor Hus säger, att de söka likna »djuret» i Uppenbarelseboken. De hålla hvarandra i
hand, och mannen höjer högra handen som till ett löfte. På golfvet står ett par trätofflor.
Inne i rummen gick man då oftast i strumplästen. En metallspegel och ett radband hänga på
väggen. Ljuskronan är underbart väl målad, ty van Eyck har i förmåga att återge metallernas
glans knappast öfverträfifats.

Denna bild ägdes på 1550-talet af drottning Maria af Ungern men gick sedermera för-
lorad och upptäcktes efter slaget vid Waterloo af den engelske generalmajoren Hay. Nu
pryder den engelska statens samling.

Rik Nederländare på 1430-TALET.
»Mannen med nejlikan».

Porträtt af Jan van Eyck, f 1440. Berlins museum.

»Mannen med nejlikan» torde väl vara ett af de mest framstående porträtt, som målats under
1400-talets förra hälft. Jan van Eyck, den berömde skaparen af Genteraltaret, har här visat
hvad han förmådde inom den yttre människoframställningens konst. Man känner på sig, att
den gamle mannens skrumpna ansikte med de utstående öronen och den knipsluga blicken
måste ha tett rig på detta vis.

Hvad den förnumstige nederländarens dräkt beträffar, bör man lägga märke till den stora
höga pälshatten, ej olik vår cylinderhatt. Om halsen bär han ett antonius-kors, antydande
hans medlemskap i Antoniusgillet, och nejlikan, som den gamle håller i sin vissnade hand,
antyder på den tidens blomsterspråk, att han har en hjärtans kär. Jan van Eyck var kammar-
herre hos Filip den gode af Burgund och denne kallade konstnären »sin bäste arbetare», och
hur klent det än var beställdt med utbetalandet af ämbetsmännens löner i hertigdömet, så erhöll
Jan van Eyck alltid sin lön, »ty hans like i konsten kan jag ej finna», anmärkte hertigen med rätta.

Förnäma italienare under I40o-talets förra i-iälft.

Detalj ur Vittore Pisanos Konungarnes tillbedjan. Museet i Berlin.

Den ryktbare medaljgravören Vittore Pisano, äfven kallad Pisanello, född omkring 1380
och död 1456, har i några sällsynta taflor visat hvad han förmådde som målare. Den börjande
renässansens naiva praktlystnad lyser mot oss på alla hans taflor. Här afbildas en detalj ur
hans målning Konungarnes tillbedjan. Nästan hela taflan — en rundmålning — upptages af
genremotiv, falkjakt i en italiensk dalgång och ett ståtligt ryttarfölje. Den tidens skalder be-
sjöngo konstnären för hans skicklighet att måla hästar. Baksidan af den hvita hästen, på
hvilken en ung page sitter, kan tjäna som exempel på hur mycket han öfverträfifade t. ex.
Uccello. Med krusadt hår och påfågelsliknande kappor eller med höga hattar horisontalt af-
delade, stoltsera de italienska herrarne, frossande i »ögonens begärelse och ett högfärdigt
lefverne».

Läsande dominikanermunk, omkring 1440.

Fresk, kallad S:t Dominicus, målad af Fra Angelico. San Marco-klostret, Florens.

Dominikanerorden, stiftad 121 5 af spanjoren Dominicus Guzman, var en predikande orden,
som särskildt lade an på kättaromvändelser och därför i bästa välmening verkade för inkvisi-
tionen. Det var först som femtioårig den store Fra Giovanni Angelico da Fiesole målade
sina fromma fresker i Florens' San Marco-kloster, ett dominikanerkloster ombyggdt 1436 och
omedelbart därpå prydt af denne munkkonstnär, den berömdaste af alla klostrets inbyggare
— näst Savonarola. Den här afbildade munken bär dominikanernas hvita dräkt och deras
spetsiga kapuschong. En sträng fromhet, ett upphöjdt allvar hvilar öfver det ungdomliga
ansiktet. Tonsuren, den barrakade fläcken på hufvudet, skall påminna den prästvigde om
Kristi törnekrona, heter det vi.sserligen, men den är väl snarare till för att på själfva kroppen ha
ett kastmärke. Den »änglalike» Fra Giovannis fresk i San Marco hör till det intimaste, i
högsta mening religiösa inom hela konstens historia.

Ringköp hos en nederländsk guldsmed. Omkring 1450.

Mäluing, kallad S:t Eligius, af Petrus Chrisitis. Hos baron Albert Oppenheim, Köln.

Den ofvanstående bilden hör otvifvelaktigt till något af det värdefullaste inom den vid
denna tid sällsynta genremålningen. Taflan, signerad 1449, ^i" n^ålad af en nederländsk målare,
som troligen var lärjunge åt Jan van Eyck och bar det egendomliga namnet Petrus Christus.
Denne konstnär blef 1442 borgare i Briigge.

Guldsmeden, helgonet Eligius, sedermera biskop i Noyon, f 658, framställés här i en fjorton-
hundratalsbutik, där pärlor, ringar, bitar af korall och bergkristall äro mästerligt återgifna. På
den öfre hyllan stå guldkärl, på bordet en kupig spegel, som visar gatan och ett par förbipasse-
rande. Den blifvande hustrun räcker ut handen efter den ring, som guldsmeden just vägt på sin
lilla guldvåg. Hon ser förtjusande ut under det konstiga burgundiska hucklet, som hvilar pä en
järntrådsställning. Den .unge mannen, med en massiv guldkedja framstickande under den
pälsbrämade rocken, lägger armen om sin vackra fästmö.

Ung dam från omkring 1450.

Målning af Petrus Chrisius. Museet i Berlin.

I sin aftrubbade köniska, burgundiska hufva, den s. k. hennin, med sin franska pann-
fläta och ett gulblekt, lillgammalt ansikte ser denna unga dam vid första påseendet ej vidare
förförisk ut. Men vid närmare och längre betraktande har denna bild något i hög grad dis-
tingeradt.

En del konsthistoriker anse, att hon tillhörde den högförnäma engelska släkten Talbot,
hvars berömde medlem fältherren John Talbot just vid denna tid afled i Frankrike. Petrus
Christus hade 1446 målat det engelska sändebudet vid det burgundiska hofvet, Edward
Grimstone, och hade kanske genom den senares bemedling fått en beställning af en lands-
maninna. Huru det därmed än må vara, är den ofvanstående bilden ett ypperligt och individuellt
porträtt och ett godt prof på Petrus Christus' konst inom det område, där han anses mest
framstående — porträttmålningen. Man vet, att konstnären lefde ännu 1472.

Italiensk dam omkring 1450.

Porträtl af Domenico Veneziano i privalgalleriet Poldi Pezzoli. Milano.

»Kanske det skönaste kvinnoporträtt pä 1400-talet» kallar den grundlärde kännaren af
italiensk konst Jacob Burckhardt denna bild. Den har förut tillskrifvits Piero dei Franceschi
men anses nu af kännare vara målad af Domenico Veneziano, som lefde till 1461.

Mot ljusblå bakgrund aftecknar sig skarpt — såsom äfven den nyssnämnde Piero älskade
att måla — en ung dam med en fin pikant profil. Pannan är genom hårets afrakande enligt tidens
mod ovanligt hög och hårklädseln med sina pärlsnören invecklad och konstig. Ett pärlband
pryder den långa halsen, och klänningen af pressad sammet med guldornament är lätt ur-
ringad.

Kejsar Fredrik III kröner Eneas Sylvius Piccolomini till diktarkung.

I4OO-TALETS MIDT.
Fresk af Pinturicchio i Sienas bibliotek.

Eneas Sylvius af släkten Piccolomini föddes 1405 i Toscana. Han blef 1442 sekreterare
hos kejsar Fredrik III samt af denne på grund af sina förtjänster som humanist och skald
krönt till diktarkonung.' År 1458 blef han päfve under namn af Pius II och sträfvade ener-
giskt att befästa påfvedömets sjunkna anseende. Hans försök att hejda turkarne genom ett
förbund med Europas furstar misslyckades. En släkting, kardinal Francesco Piccolomini,
beställde de fresker ur hans Hf, af hvilka denna är den mest kända.

Det var den utmärkte ceremonimålaren Pinturicchio frän Perugia, som 1502 erhöll detta
uppdrag, och han har också i den här afbildade fresken lyckats ge en glansfull ehuru i dräkter
tämligen ohistorisk bild af hur dignitärer och pager själfmedvetet brösta sig under den hög-
tidliga akten, dä kejsaren lagerkröner sin favorit, gifvande ett uttryck för den vördnad tiden
erfor inför de andhga värdena. Som dräktmälare är Pinturicchio en af förrenässansens främsta.
Sitt mest berömda verk hade han, då denna bild målades, redan utfört; det var dekoreringen
af påfven Alexander Borgias rum i Vatikanen.

Italiensk skola under i4oo-talets midt.

Fresk, kallad Den helige Augustinus ledes till skolan. Målning af Benozzo Gozzoli i staden San Gimignano.

Benozzo Gozzoli var den egentlige genremålaren på 1400-talet i mellersta Italien. Låt vara, att
ej alla detaljer på denna fresk öfverensstämma med bruket i de italienska städerna, den ger nog
i alla fall den bästa bild, som finnes af ungdom i skolåldern vid 1400-talets midt, och den
lärde afrikanske kyrkofadern skulle ej ha känt igen sig i den lille väluppfostrade gosse, som
med fadern och modern Monika bakom sig, med ärbart korslagda händer, låter den vänlige
läraren klappa sig under hakan. I midten stå några tjufpojkar, en med gåspenna och skrifbok.
De tyckas fundera på att ge den lille snälle Augustinus nybakarstut. En mindre gosse, täm-
ligen lätt klädd, som det ännu brukas i Italien, bäres af sin äldre bror. I bakgrunden till
höger ser man skolgossar hviska öfver sina skrifböcker. Den sittande gossen har ett obe.skrifligt
komiskt uttryck i ansiktet. Denna tafla utgör en del af en freskcykel ur Augustinus' lif,
som målaren på 1460-talet fullbordade i Sant' Agostino-kyrkan i den urgamla, sällsynt väl bibe-
hållna staden San Gimignano några mil söder om Florens.

Italiensk riddare omkring 1450.

Detalj ur en målning, kallad den helige Antonius och den helige Georg, af Vittore Pisano. I National Gallery, London.

På den i National Gallery befintliga taflan, där den åldrige eremiten Antonius liksom
varnande träder en ungdomlig S:t Georg till mötes, bär den senare Lionellos af Este manliga
drag. Vittore Pisano, född i Verona-trakten omkring 1380, var under 1400-talets förra hälft
en omtyckt konstnär vid nästan alla Italiens furstehof. Hans medaljer utgöra höjdpunkten
af renässansens medaljkonst. Då det unga lejonet af Ferraras tyrannfamilj Lionello Este

1444 förmälde sig, firade Vittore Pisano eller Pisanello, som han äfven kallades, händelsen med
en medalj, på hvars baksida man ser Amor lära lejonet (Lionello) sina kärlekssånger. Ar

1445 målade konstnären för den unge furstens lustslott Bellosguardo en madonna, där äfven
den hehge S:t Giorgio påminner om härskaren. Ofvanstående bild torde vara en något för-
ändrad upprepning af denna tafla. Lionello med sin vidbrättade hatt och sin eleganta smärta
figur hörde till den sortens italienska småtyranner, som äfven genom sitt uppträdande impo-
nerade på sitt knorrande furstendöme.

Franske riksskattmästaren Étienne Chevalier och hans skyddspatron
S:t Étienne (den helige Stefanus), omkring 1450.

Målning af yean Fouquet. Museet i Berlin.

I Staden Melun i norra Frankrike funnos intill slutet af i/qo-talet tvenne hopsatta altar-
bilder (diptykon), föreställande Karl den VIIis riksskattmästare Étienne Chevalier. Till vänster
från åskådaren synes den höge herrn i bedjande ställning, iklädd den vida, nattrocksliknande
»houppelande», som brukades af 1400-talets herrar. Tours-målaren Jean Fouquet, då Frank-
rikes främste målare, afbildade Chevalier med skyddshelgonet bredvid, bärande på sin bok
en sten, som skulle påminna om hans dödssätt. Étienne Chevalier började sin bana, sedan
Jeanne d'Arc vunnit riket åt hans herre. År 1445 var han fransk ambassadör i England, och han
utnämndes 145 1 till »trésorier» och dog 1474. Målningen räknas som ett af de främsta mäster-
verken af den franska konsten under 1400-talet och förvärfvades 1896 till Berlins museum.
Fouquets ryktbaraste arbete är en bönbok, beställd af Étienne Chevalier. Dessa miniatyrer,
kanske de förnämsta inom denna art, bevaras nu på slottet Chantilly.

Porträtt af Agnes Sorel från omkring 1450.

Målning, kallad »Jungfru Maria med barnet», af Jean Fouquet. Musée Royal, Antwerpen.

Det finnes stor sannolikhet för att den höga damen, som ^er di åt det knubbiga bar-
net, är Agnes Sorel, Karl VII:s ryktbara älskarinna, som afled 1450 omkring 40 år gammal.
Hennes inflytande på den svage konungen var lyckligt. Etienne ChevaUer var hennes vän
och testamentsexekutör. Hon framställes här på högra sidan af den dubbelsidiga altarmälning,
som prydde Chevaliers graf i Melun. Den lilla flätan i pannan var utmärkande för franska
damer vid midten af 1400-talet. Hennes fiender brukade klandra hennes smak för urringade
klänningar; här, som madonna, fick hon ett osökt tillfälle att visa sin skönhet. Formerna
äro en flickas, ansiktet med det afrakade pannhåret något bondaktigt trots kronan, som
Agnes Sorel aldrig fick bära i verkligheten, och hela taflan har, jämförd med sin granne till
vänster, något landsortsmässigt. Den utmärkte målaren står ej så konstnärligt högt i detta
arbete, men kulturhistoriskt har taflan det största intresse.

MeDICEERHOFVET med RYTTARFÖLJE. I460-TALET.
Fresk, kallad Heliga tre konungar, färdig 1463 och målad af Benozzo Gozzoli i Palazzo Medici, Florens.

Benozzo Gozzoli, den store Fra Angelicos lärjunge, skilde sig 1449 från sin lärare och
fick af Cosimo di Medici, sedan 1434 republiken Florens' styresman, beställning på en del
fresker, som skulle smycka kapellet i det nybyggda familjepalatset. Med de heliga tre ko-
nungar till förevändning målade nu den för det genreaktiga särskildt begåfvade konstnären
bilder af den rike köpmansfurstefamiljens lif med jakter och festtåg. Den fjortonårige Lorenzo
rider, omgifven af pager, på en hvit gängare med präktig mundering. Ynglingen gläder sig
åt sina långa sporrar och känner sig redan »magnifico» i spetsen för sin farfar Cosimos hof-
följe. Hjortar jagas mellan Arnodalens cypresser, och en tinnkrönt borg — kanske bebodd
af en af det mediceiska folkpartiets aristokratiska motståndare — ligger på höjden i bak-
grunden. Denna tafla är den bäst bibehållna 1400-talsfresk, som finnes.

Gudsdom vid en domstolsförhandling i burgund 1468.

Målning kallad Kejsar Otto III godtgörande sin orättvisa. Tafla af Dirk Bouts. Museet i Bryssel.

De burgundiska dräkterna voro vid 1400-talets midt de i nästan hela Europa tongifvande,
tack vare det burgundiska hofvets rikedom och elegans. Under Karl den djärfves regering
år 1468 målade den nederländske konstnären Dirk Bouts för en rättegångssal i Louvain denna
märkliga tafla, grundad på en medeltida legend men i 1460-talets kostym. Kejsar Otto III:s
gemål hade falskeligen anklagat en man, hvarpå kejsaren låtit halshugga denne. Men mannens
änka visade genom järnbörd hans oskuld, och kejsarinnan blef då, som på bildens bakgrund
synes, bränd. I förgrunden står en liten ugn med eldkol för att göra järnet glödande. Den
höga hufvudbonaden, som bäres af änkan, var ett franskt-burgundiskt mod. De samtida för-
fattarne sade skämtande, att damer med dylika hufvudbonader — hennins — »tvungos att vid
dörrar buga sig, som hjortar böja sina hornkrönta hufvud i skogen». Man började vid
denna tid att betona midjan, om också lifvet sattes mycket högt. Klänningen fick nu i
Frankrike och Burgund namnet »robe». Släpen voro enorma. Männens snabelskor hade, dä
denna tafla målades, knappast mer än ett decennium kvar att lefva. Himmelens blixt hade
redan vid 1300-talets slut genom att slå af skospetsarna på en markgrefve och dennes maka visat
den högstes misshag vid denna »förargliga högfärd». Omkring 1480 blefvo dessa särdeles i
början som kätterska ansedda skodon helt enkelt omoderna.

TOSKANSKT LANDTFOLK PÅ I47O-TALET.
Detalj af en fresk af Benozzo Gozzoli. Campo Santo, Pisa.

I den mot den cypressplanterade kyrkogården i Pisa öppna omgången finnas på norra
innerväggen tjugufyra under åren 1469 — 1485 af Benozzo Gozzoli målade fresker med ämnen
ur Gamla testamentet men med en oändlig mängd detaljer och figurer direkt återgifvande
det då lefvande Toskana. Noas dryckenskap ger konstnären anledning till skildringar från
Toskanas vinskörd. Till och med humoristiska smådrag undvikas ej; sä låter t. ex. målaren
en kvinna, sedermera kallad »la vergognosa di Pisa» — den blygsamma från Pisa — hålla handen
för ögonen, dä hon ser på den druckne nakne Noa, men man ser, att hon bokstafligen tittar
genom fingrarna. — På taflan synas kvinnor bärande sina vattenkrukor på hufvudet, som
det ännu brukas i Italien. Gossen, med otillräcklig skjorta, tar länga steg för att hinna med,
och barnen i förgrunden se så lustigt naiva och snällt dumma ut, som om de vore svenska bond-
barn. GozzoH blef af de tacksamma pisanarne begrafven på den kyrkogård han prydt.

Norditaliensk bondkvinna omkring 1470.

Målning, kallad Hösten, af Francesco Cossa. Museet i Berlin.

Francesco Cossa är en tämligen litet känd målare, om hvilken man dock vet, att han
omkring 1450 var verksam i Ferrara och 1470 begaf sig till Bologna.

Det är i det på 1400-talets itaUenska konst sä rika museet i Berlin denna bild af en ung
norditaliensk bondflicka finnes. Stark och kraftig men ändå behagfull, vandrar hon fram öfver
slätten mot en bakgrund af odlade kullar, från hvilka hon hämtat några yppiga vinrankor.
Hon stöder sig på en spade och bär öfver axeln en hacka af samma form, som ännu användes
af bönderna pä Lombardiska slätten, där sedan antikens dagar en kraftig vegetation frodas,
hvilken knappast har sin motsvarighet på något annat ställe i Europa. Med hvilken stolt vär-
dighet rör hon sig icke, den unga italienska bondkvinnan; arbetets slafmärke har aldrig fått
fäste på denna ädla ras. Dräkten har kvar något af antiken. Lifvet är flyttadt högt upp
under brösten såsom sedan under empiretiden.

GlULIANO DI MeDICI. I47O-TALET.

Målning tillskrifven Sandro Botticelli. Museet i Berlin.

Den »sköne Giuliano», bror till Lorenzo il Magnifico, var under 1470-talet helt visst en af
de mest afundade män i Florens. Taflan visar den unge mannen i bröstbild, afskuren liksom
de samtida bysterna. Det svarta häret svallar kring det enligt modet slätrakade, bleka ansik-
tet, som aftecknar sig mot grön fond. Den fagra unga kvinna, som, omgifven af Flora och
gratierna, är hufvudpersonen i Botticellis tafla »Våren», anses ha varit hans älskarinna. »Hur
skön än ungdomen är, sä flyr den dock, ingen känner morgondagen», kvad hans broder
Lorenzo. Midt i Florens' domkyrka föll Giuliano för mördarhand, då familjen Pazzi 1478
sammansvurit sig mot Medicéerfamiljen. Giuliano var vid sin död endast 25 år. Porträttet af
den begåfvade unge mannen målades några år senare, ti-oligen på uppdrag af Lorenzo.

Tyskt bondfolk hemvändande från marknaden. Omkring 1475.

Kopparstick af Martin Schongaicer.

Bland de tidigare tyska genreframställningar, som finnas, äro Martin Schongauers koppar-
stick. Han föddes omkring 1450 i Kolmar i Elsass, studerade i Nederländerna och a fl ed
1488.

Mer än hundra kopparstick af hans hand äro kända, och hans betydelse för koppargravyren
har varit stor.

Pä den här meddelade bilden ser man bondfamiljen på hemfärd från marknaden. Bonden,
med ett helt säkert under dessa osäkra tider välbehöfligt svärd under armen, vandrar krokbent
framåt ledande sin magra häst. Pä denna sitter bondkvinnan, några inköpta fåglar äro hängda
om hästens hals, och bakpå sitter i narrdräkt en barbent pojke, som håller i sin mamma.
Dylika narrdräkter användes på barn i den fattigare klassen ända långt fram på 1600-talet.

Markis Lodovico Gonzaga, omgifven af sin familj. 1474.

Fresk af Andrea Mantegna i Garnera degli sposi i Castello di Corte, Mantua.

»Ät den höge markgrefven Lodovico, den bäste och i trohet mest obesegrade fursten,
och åt den höga Barbara, hans gemål, oförHknelig i ära bland kvinnor, har Andrea Mantegna,
paduanaren, till deras berömmelse år 1474 fullbordat detta obetydliga arbete), skref den store
konstnären i den latinska inskrift, som pryder det rum, där denna målning, den första porträtt-
gruppbilden i modern mening, förekommer. Mantegna, hvilkens lif infaller mellan åren 143 1
— 1506, är en af Norditaliens mest betydande målare under 1400-talet.

Den framstående renässansfursten Lodovico Gonzaga sitter i en länstol och mottager ett
bref af en tjänare. I midten tronar hans maka Barbara HohenzoUern, mellan de två synes
sonen Federigo och bakom Barbaras hufvud hans tredje son, Francesco. En liten sondotter
böjer sig öfver den tyskfödda furstinnan, och en oformlig kvinnlig dvärg står vid Barbaras
andra sida. Taflan ger ett sällsynt tillfälle att se en italiensk furstefamilj under den tid, då
dessa småhof voro kulturcentra af det största värde både för samtid och eftervärld.

Tysk sängkammare under 1400-TALETS slut.

Marias födelse, målning af en konstnär, kallad »Meister der Lyverbergschen Passion». Gamla Pinakoteket, Miinchen.

I en bred dubbelsäng med uppbundna sänggardiner ligger en kvinna, som smeker ett
nyfödt flickebarn, hvilket räckes mot henne. I förgrunden göra ett par andra kvinnor i ord-
ning till ett bad och känna med fingrarna efter, att det ej är för varmt. Till höger i för-
grunden framtages en handduk ur en linnekista af den långsmala form, som under 1400-talet
var modern både i Tyskland och Italien. Vid denna kista står ett par trätofflor med remmar,
en sorts skobeklädnad som närmast motsvarar våra galoscher, emedan man inomhus oftast
gick i strumplästen.

Hela scenen är återgifven med det största intresse för det genreaktiga och med en tysk
gemytlighet af roande verkan. Man ser, hur de två i bakgrunden stående kvinnorna beställ-
samt och ifrigt diskutera den stora händelsen.

Sixtus IV mottager, omgifven af sina brorsöner, i audiens bibliotekarien Platina

PÅ 1470-TALpT.

Fresk af Melozzo da Forli, målad 1476 — 77 i Vatikanen.

Sixtus IV regerade kristenheten mellan 147 1 och 1484. Han är mest känd genom
byggandet af det Sixtinska kapellet, som sedan blef världsberömdt genom Michelangelos
takmålningar. Sixtus, en lärd franciskanare, arbetade för religionen genom införandet af in-
kvisitionen i Spanien, men han glömde ej heller bort vetenskapen. »Det bibliotek, som förut
låg höljdt af smuts, ser man nu på en härlig plats», säger bildens latinska inskrift. Med sina
nepoter, »brorsöner», bland hvilka den sedermera ryktbare Julius II befinner sig, mottar päfven
den lärde Platinas knäböjande hyllning. Nepoternas långa ärmar tyda pä ett orientaliskt dräkt-
inflytande.

Melozzo da Forli (1438 — 1494) var en lärjunge till Piero dei Franceschi, hvilkens intresse
för perspektivet också framlyser i denna hans lärjunges fresk. Det är en ståtlig grupp med
ypperligt karakteriserade ansikten, dessa representanter för lärdom på 1470-talet, och en
värdig lokal, denna pelargång med sitt kasetterade tak. I arkitekturen råder i hvarje detalj
de klassiska formerna, och i hjärnorna intaga Plato och den »helige Sokrates», som man pä
skämt sade, försteget framför den helige Franciscus.

Resa under 1480-TALET.

Den heliga Ursula landstiger i Köln. Målning af Hans Memling i Håpital St. Jean, Brugge.

Är 1480 beställde direktören på St. Jean-hospitalet i Brugge, Adrian Reins, ett relikskrin,
som den utmärkte nederländske konstnären Hans Memling (f 1495) prydde med sex små olje-
målningar. Hela skrinet är i m. 30 cm. långt och blott 66 cm. högt. Taflorna afbilda den
heliga Ursulas historia. Ursula var, berättar legenden, en kristen konungadotter i England.
Som villkor för ett äktenskap med en hednisk, brittisk prins fordrade hon hans öfvergång
till kristendomen och rätten att först göra en pilgrimsfärd. Hon reste sedan med sina »elfva
tusen jungfrur» till Köln och därifrån till Rom. På återresan ljöt hon tillika med sina följe-
slagarinnor martyrdöden i Köln.

För att få utsikten öfver Köln fullt riktig reste Memling två gånger dit. Den lilla taflan
ger därför troligen ett godt intryck af den på kyrkor så rika stadens utseende under 1480-
talet. Domen var, som synes, under byggnad, till vänster ser man S:t Martinkyrkan och i
förgrunden en port kallad Bayentornet. Med flätorna på 1480-talsvis lagda om öronen stiger
helgonet i land, vördnadsfuUt stödd af en af de elfva tusen. Bakom synes bäraren föra hennes
resefifekter in i staden, en realistisk detalj som ej hindrar, att man i två öppna fönster till
höger ser, hur en ängel uppmanar Ursula till romresan.

Tyskt älskande par. Omkring 1480.

Kopparstick af den tyske konstnären kallad Meisier des Haitsbitches.

Det är ett kopparstick af mindre vanlig skönhet, som här afbildas. Redan vid tiden
för dess tillkomst var det i hög grad uppskattadt. Det finnes på pärmen af en samtida
bok, hvilken nu förvaras i Östreichisches Museum i Wien.

Konstnären är ej känd till namnet, han kallas dels Amsterdamer Meister, därför att han
är väl representerad i Amsterdains museum, dels efter ett af sina verk Meister des Hausbuches.
I alla händelser lefde han omkring 1480 i Sydtyskland.

Med sitt krusade hår, sina åtsittande byxor och de långa snabelskorna är den unge
älskaren en elegant typ från 1480-talet, och flickan vid hans sida är i sin blyga älsklighet
i hög grad tilltalande. Nejlikkrukan antyder deras ömma känslor, och vinkylaren på golfvet
hänvisar till sammanhanget mellan vin och kärlek.

Nederländske adelsmannen Martin van Nieuwenhove 1487.

Målning af Hans Memling i St. Jean-hospitalet, Briigge.

Att som Memling kunna trots mikroskopisk noggrannhet i hvarje detalj måla ett porträtt,
som är allt annat än torrt, hör till sällsyntheterna. Martin van Nieuwenhove var den ungdomlige,
här tjugutreårige gifvaren af en tvådelad tafla, som kunde hopfällas och hvars ena hälft före-
ställer jungfru Maria i röd mantel, räckande ett äpple åt Jesusbarnet, och hvars andra visar honom
själf i tillbedjande ställning framför en helgonbok.

Man ser, hur de tjocka pergamentsbladen böja sig, och med förstoringsglas skulle man
kunna läsa den sirliga skriften. Håret, långt men okrusadt, omger ett allvarligt ansikte. Det
halföppna fönstret visar, hur man använde en kombination af träluckor och små glasrutor.
I fönstret till höger ser man en glasmålning föreställande det i Nederländerna omtyckta
ämnet: den helige Martin skär med svärdet sönder sin mantel och lämnar ena hälften till en
tiggare. Porträttet anses af flera kännare för Memlings bästa. Martin van Nieuwenhove valdes
1497 till borgmästare i Briigge och afled år 1500.

VäFVANDE dam under 14OO-TALETS SLUT.
Odyssevs och Penelope. Fresk af Pinturicchio. National Gallery, London.

På denna fresk, som ursprungligen fanns i Pandolfo Petrucchi o-palatset i Siena och 1874
köptes till National Gallery i London, har den kost3'mintresserade Pinturicchio under före-
vändning att skildra Odyssevs' hemkomst till den trogna Penelope målat en interiör från 1400-
talets slut med en hel del genremotiv, såsom till exempel fågeln, som satt sig på väfstolen,
en katt lekande med ett nystan.

Man får en ganska god idé om en 1400-talets väfstol med dess skyttel. Invid väfstolen
sitter en tjänarinna och spolar. Genom ett fönster ser man ett skepp med mastkorg. Det
är detta fartyg, som återfört mannen från hans irrfärder. Mätte den sienesiska Penelope varit
lika trogen som makan på Itaka.

Italiensk sängkammare på 1490-TALET.

Målning af V. Carpaccio i Accademia delle belle arti, Venedig.

Ät en förening för ömsesidig hjälp, Scuola di Santa Ursula, målade Vittore Carpaccio
mellan 1490 — 95 en serie taflor öfver samma ämne, hvarmed Memling ett årtionde förut prydt
det berömda relikskrinet i Briigge. Genremålningen har djupa rötter i Venedig, och det är
från denna stad den spridde sig till det öfriga Italien.

Om man tänker sig detta rum utan ängeln, som kommer med sin uppenbarelse till den
heliga konungadottern, så finnes intet i bilden, som ej är en verklighetstrogen skildring af en
venetiansk sängkammare under 1400-talets sista år. Visserligen hade den unga prinsessan
nattlinne, och detta torde hört till sällsyntheterna under en tid, då man brukade ligga naken
under täcket. Rummet med sina blomkrukor i fönstret, skrifbordet med sin obekväma skrif-
stol, sitt timglas, trätofflorna vid sängen, hvilken öfverskuggas af en stor baldakin, allt är så
verklighetstroget, som man kan önska. En stämning af höghet och ro har konstnären lyckats
breda öfver detta italienska sofrum.

Italiensk dräktbild frän 1400-TALETS slut.

Den heliga Ursula och hennes far. Målning af Vittore Carpaccio. Accademia delle belle arti, Venedig.

Bilden tillhör den nyssnämnda följden ur den heliga Ursulas lif. Konungen och hans
vackra, fromma dotter resonera om det giftermålsanbud, hvarmed en hednisk konung kommit.
Allt försiggår i det slutande fjortonhundratalets italienska dräkter. Lutad mot en säng med
sänghimmel, iklädd en dräkt med långa ärmar — ett orientahskt inflytande — sitter konungen
grubblande och åhör sin dotters uppfattning. Ursula tyckes bevisa sin åsikt med både ord
och gester. Hon är urringad på samma sätt som var brukligt äfven under Napoleon III:s
tid. Hennes ärmar, där det hvita fodret sticker ut på underarmen, voro nu högmoderna i
Venedig.

På väggen hänger en liten madonnabild, infattad, som seden var under 1400-talet, af
korintiska pilastrar.

■■•'•'v ■■ - "?; '• ' -.V-

il' ' ,_._■''

•»H

1 ' 'fl£^ "'■ '^ ^"r"

;i;...— '"

f.-"' •*".•".'■*'

j;^'^ '^'"^ ^

■■''•'i^ål*^^^^ "-/ ■ .'■ .'-

-' " ■-■f!'^ <^V '">'* . j*^. • 1

. - - '

^B^^^^«€s^S^<^>i&«^^^^^^^^^^^HI■

> -■■■

■',>■■■■■■
,■ "■' -*> • -

: '■' " v',. " ■•^■

b ^ J -^.f^^^^H

^.''^'^wmmm^w:^^'- ^.

^, ^:-;-"

.;0s

Ill — Il ■

.i^^ém

S^&

IHHHlli

iM^^^i^Ä^

.:t:

PÅFVEN Alexander VI. 1400-TALETS slut.

Fresk af Pinturicchio i Borgia-rummen i Vatikanen.

På 1890-talet Öppnades för allmänheten den följd af praktfulla rum, som af Pinturicchio
från Perugia pryddes och dekorerades på ett alldeles storartadt sätt, syftande till att för-
härliga påfven Alexander VI Borgia och hans familj. Rodrigo Borgia föddes 143 1 i Valencia
i Spanien. Begåfvad och hänsynslös lyckades han tack vare sina goda släktförbindelser att
göra karriär i kyrkan. Vid ännu ej fyllda 25 år blef han ärkebiskop i sin födelsestad, och genom
frikostiga mutor till kardinalerna valdes han 1492 till Kristi ställföreträdare på jorden.

Hans pontifikat, som sträckte sig till 1503, kännetecknades af en äfven pä den tiden väl
ohöljd familjepolitik. Af hans barn äro Cesar och Lucrezia de mest kända. I ståtlig pärlstickad
mantel knäböjer den stolte kyrkofursten. Tiaran, hvars tre band beteckna herraväldet
öfver himmel, jord och helvete, har han ställt framför sig, men under tonsuren, en sinnebild
af Kristi törnekrona, hvälfver hans nobla hufvud, som verkningsfullt aftecknar sig mot bak-
grunden, helt säkert oheliga tankar om makt och prakt, om last och lust.

Florentinsk sängkammare omkring 1490.

Fresk, kallad Johannes döparens födelse, af Domenico Ghirlandajo i Santa Maria Novella, Florens.

I en sal i ett florentinskt palats ligger den ännu efter nedkomsten uttröttade modern.
Bakom sängen ser man en tjänarinna, som på en bricka bjuder henne vin. Barnet skötes af
några borgarkvinnor. Midt i rummet står i praktfull brokaddräkt en aristokratisk dam med
ett ovanligt ädelt tecknadt ansikte. En af hennes tjänsteflickor träder med snabba steg in i
rumrnet, efter florentinsk sed bärande en korg med frukt på hufvudet.

År 1490 fullbordade Ghirlandajo på beställning af familjen Tornabuoni den serie fresker,
hvaraf den afbildade utgör en. Den höga damen är helt säkert ett porträtt af någon Torna-
buoni. Ghirlandajo dog är 1494. Han var en målare med sitt århundrades intresse för
detaljer och genren, men allt adlades af hans utsökta skönhetskänsla.

Procession på San Marcoplatsen i Venedig år 1496.

Målning af Gentile Bellini {1427 — 1507). I akademien i Venedig.

Man befinner sig på det stora San Marco-torget i Venedig. Insatt i en monstrans bäres
det iieliga korsets relik under baldakin och föregås af Ijusstafbärande präster. Två år förut
hade Gentile Bellini målat ett under, som skett genom det heliga korset, och fyra år senare
afbildade han det stora undret, då denna dyrbara relik, borttappad, återfanns i en af Vene-
digs kanaler. Till höger midt emot Dogepalatset ses foten af det 1902 nedrasade klocktornet.
De götiska kölbågarna på Markuskyrkans fasad voro, då denna tafla målades, nyss färdiga.

Utan att kunna jämföras med sin broder Giovanni var Gentile Bellini en god och sam-
vetsgrann målare, hvilkens stadsbilder dessutom ha det största kulturhistoriska värde.

GiROLAMO SaVONAROLA PÅ I49O-TALET.
Porträtt af Fra Bartolomeo i San Marco-klostret, Florens.

Bland dem, som förebåda reformationen, intager Savonarola en af de främsta platserna.
Han föddes 1452 i Ferrara och blef 1490 prior i dominikanerklostret San Marco i Florens.
Staden upprördes af hans gripande botpredikan, och då medicéerna två år efter Lorenzo il
Magnificos 1492 inträffade död blefvo fördrifna, ifrade Savonarola för en demokratisk-religiös
författning. Jesus skulle vara konung i Florens. Med ljungande kraft angrep han osedlig-
heten. Hans hat mot konst och finare kultur blef symboliskt understruket genom hans be-
römda autodafé på taflor och böcker.

Däremot ifrade han för folkundervisning och inrättade skolor för de lägre klasserna.
Genom sin hänsynslösa framfart väckte han de krafter, som slutligen skulle störta honom.
Detta porträtt af »Girolamo från Ferrara, den af Gud sände profeten», är måladt af Fra Barto-
lomeo, som var hans ifrige lärjunge och år 1500 ingick i dominikanerorden. Han hade i
Florens' San Marco-kloster en ateljé för altarbilder.

3«

Savonarola brännes på bål den 23 MAJ 1498 PÅ Piazza della Signoria i Florens.

Tafla af okänd målare i Palazzo Corsini, Florens.

Det kom en tid, då florentinarne blefvo utledsna på »de gråtande», som Savonarolas
anhängare på grund af sin klagan öfver synden kallades. San Marco-klostret stormades den 8
april 1498, och Savonarola öfverlämnade sig till sina fiender. Under den tortyr, som han
underkastades, ansågs han ha medgifvit sin skuld och dömdes efter upprörande orättvisor till
allmän glädje att tillika med två af sina vänner hängas ofvanför ett bål, rest på Piazza della
Signoria tätt invid Palazzo Vecchio.

Från den loggia, som sedermera fick namnet »dei Lanzi», beskådade rådet afrättningen,
och folket bar, som bilden visar, beskäftigt risknippor till bålet. På taflan äro afstånden all-
deles för stora. Platsen utanför Florens' rådhus är egentligen liten, men man kan med skäl
säga, att hvarje sten har sin historia och att denna del af skönhetens stad hör till de vack-
raste stadspartier, som finnas.

Italiensk förnäm dam från 1400-TALETS slut.

Målning tillskrifven Lionardo da Vmci. Ambrosiana-museet i Milano.

Den obekanta modellens skönhet — man har gissat på Isabella af Aragonien, pä Bianca
Maria Sforza — och den sällsynt fulländade tekniken ha länge utgjort konstälskares för-
tjusning. Många lärde anse det för Lionardos verk, andra tillskrifva det en mindre bekant
milanomålare, Ambrogio di Predis, hvilken i sä fall skulle ha öfverträfifat sig själf i detta
porträtt.

Ett »underverk» kallas det i alla händelser af Jacob Burckhardt, den store renässanskännaren.
Ansiktets modellering, den varma tonen, de frestande, välformade purpurläpparna, allt är ut-
sökt, ej minst den smakfulla, för 1400-talets slut ovanligt litet tillkrånglade hårklädseln med
sitt pärlbesatta nät. Håret är, som man ibland ser på samtida porträttbyster, nedkammadt
öfver öronen. Pärlorna, som glänsa på den hvita halsen, äro målade med förvånande skick-
lighet.

Två venetianska damer från 1400-TALETS slut.

Målning af Vittore Carpaccio. Museo Civico, Venedig.

Det är en genrebild af allra högsta värde, denna tafla af Vittore Carpaccio, en af de första
målare som söder om Alperna målade en skildring ur lifvet utan annan önskan än att visa, hur
man lefde i den njutningslystna staden i Adriatiska hafvet. Damerna höra till den sorten, af
hvilka det rika Venedig hade många, som ej ha annat att göra än att vara sköna. De sitta
pä sin balkong vid den skvalpande kanalen och vänta på de för stadens »gyllene ungdom»
dyrköpta kärleksäfventyr, åt hvilka de ägnat sina lif.

Venedig var redan berömdt för sina sköna, fala kvinnor, det var en handelsstad och en
kärleksstad, en stad där man handlade med kärlek. Med friserade pannluggar, urringade och
med tjocka guldkedjor om halsen leka de likgiltigt med sina hundar. Påfågeln, lik sina här-
skarinnor både i dräkt och förståndsgåfvor, bröstar sig pä marmorbalkongen. En liten gondoljär
sköter om djuren, och Venus' fågel, dufvan, kuttrar på räckets bröstvärn.

Tyskt kärlekspar från omkring 1500.

Kopparstick af Albrekt Diirer.

Med vajande ullplymer, åtsittande byxor, med svärdet vid sidan och halsen bar står den
unge mannen vid sidan af den kvinna, som han älskar. Han ser på henne med en på en gäng
allvarlig och lidelsefull blick och gör med sin högra hand en rörelse, som kan betyda: »Nu
måste jag lämna dig*, eller »Allt lägger för din fot jag ner», hur man vill tolka det. Hon, i
snabelskor utan klackar, djupt urringad, med tysk hufva. Händerna, nästan dolda af de långa
ärmarna, håller hon i en då för tiden omtyckt sirlig ställning öfver den efter 1400-talets mod
med tillhjälp af kuddar framskjutande magen — således motsatsen till turnyr.

Bakom ett knotigt träd framskymtar benrangelsmannen med ett timglas. »Snart äro vi
alla döda och få ej älska mer.» Kopparsticket är signeradt A. D. (Albrekt Diirer.)

Riddare med sin väpnare omkring år 1500.

Målning af Giovanni Francisco Caroto. Uffizigalleriet i Florens.

Man har gissat på Giorgione, då fråga varit om upphofsmannen till ofvanstående impo-
nerande, vackra tafla. Både i form och färg skiljer den sig dock mycket från hans genom
vekhet och guldglans kända art. Den tillskrifves nu af flera fackmän verona-målaren Caroto,
född 1470, verksam i norra Italien och lefvande ända till 1546.

Den tunga hjälmen, en visirhjälm, ligger framför den unge krigaren, som stöder sig
på sitt väldiga tvåhandssvärd. En ansenlig hjälmkrossare, ett vapen frän hvilket den lätta
fältherrestafven sedermera skulle utveckla sig, fullbordar utrustningen. Ett melankoliskt drag
hvilar öfver mannen, som bär sitt hår långt, såsom det brukades under 1400-talet. Bakom
står kapprak hans väpnare, en gosse med ett ovanligt käckt utseende. Hela detta hörn af
taflan gör en särdeles god koloristisk effekt.

Dekorativ vinjett af Israel van Meckenen. Tysk kopparstickare i slutet af 1400- talet.

FEMTONHÖNDRATALET.

Vinjett af Lucas van Levden. Nedekländsk kopfarstickare från 1500-TALETS början, Utfökdt 1528.

Bal på Die neue Veste i Munchen år 1500.

Kopparstick af Martin Zasinger.

Man dansar på det hertigliga hofvet i Munchen under 1500-talets första år. Dansen är
den högtidliga långsamma promenadpolonäs, hvilken passade för de förnäma damerna med sina
långa burgundiska släp.

I bakgrunden spelar hertig Albert IV kort med sin gemål. Spelkorten uppfunnos i Kina
och användes redan på 1200-talet i Europa. Hertigen spelar troligen med vår nuvarande 52-
korts-lek, ty denna infördes vid 1400-talets midt. Den ena musikläktaren har paus. På den
andra sköter en flöjt och en trumma om dansmusiken. Till vänster i förgrunden häller en
tjänare med en käpp det nyfikna folket på afstånd. Bänkarna förefalla väl obekväma för våra
fordringar. På herrarnes skodon ser man, att snabelskorna blifvit omoderna och »komuIe»-sorten
vunnit terräng.

Tecknaren har väl skildrat den galanta stämning, som sticker fram under värdigheten. Pä
1400-talets senare hälft hade i Tyskland predikats mot urringningar på baler, såväl hvad rygg
som bröst beträffar; äfven ringdanser ogillade prästerna, pä grund af att armarna då höllos
utsträckta, liksom Kristus hade sina armar på korset.

Tyskt kärlekspar från 1503.

Kopparstick af Martin Zasinger.

Pä detta ovanligt stämningsfulla kopparstick ser man in i ett rikt tyskt hem vid ärhundrade-
skiftet. Den unge mannen synes endast frän ryggen, men det långa lockiga häret och de
åtsittande byxorna — kosorna — , sä trånga att man endast med hjälp af sina tjänare kunde
komma i dem, antyda, i hvilken tid man befinner sig. Damens länga rikt veckade släp talar
om burgundiskt dräktinflytande. I Burgund spelade släpet och dess uppbärande, egenhändigt
eller genom pager, en viktig roll.

I taket hänger en ljuskrona af hjorthorn. Den sida, där hufvudskålen sitter, döljes af en
liten vapenhällande kvinnobild skuren i trä. Under hela 1500-talet voro dylika ljuskronor
omtyckta, men på detta stick är denna nya sorts ljuskronor för första gången — såvidt kändt
är — afbildad.

Kvinnoporträtt frän omkring 1505.

Målning af Albrekt Durer. Museet i Berlin.

Detta ovanligt sympatiska och vackra kvinnoporträtt har af vissa forskare ansetts vara
Durers maka, Agnes Frey, men nu tror man, att det är ett af de porträtt, som Diirer målade
under sin andra vistelse i Venedig. Hvem denna behagliga venetianska dam är, vet man ej.
De bokstäfver A. D., som äro insydda i hennes klänning, kunna vara hennes, men de kunna
lika väl vara konstnärens signatur. I Venedig bodde DiJrer mellan 1505 och 1507. Det var
en lycklig tid för honom. — Han rönte mera inflytande af de venetianska kopparstickarne
än af målarne.

Tyskt i uppfattningen är också detta porträtt. Drömmande blickar hon framåt, och det
vackra hufvudet med sin gulaktiga italienska hy aftecknar sig mot himmeln och hafshorisonten.
»Jag kommer att frysa och längta efter solen», brukade Diirer säga i Venedig, då hemresan
kom på tal. Bland hans sohga minnen frän Venedig kunde väl också denna varma italienska
räknas.

Spädt barn med sin sköterska omkring 1500.

Kejsar Maximilian som nyfödd. Träsnitt af Leonard Beck i Weisskunig.

Kejsar Maximilian I, son till kejsar Fredrik III, föddes 1456 och blef 1477 gift med
Maria, dotter till Karl den djärfve af Burgund, hvarigenom han fick det burgundiska arfvet.
Kejsare år 1493 utmärkte han sig bäde i krigets och fredens värf. Maximilian I dog 15 19.

Det var efter hans diktamen den historiska romanen Weisskunig nedskrefs af Marx
Treitzsauerwein von Ehi-entreitz. Där skildrar kejsaren med fingerade namn sitt lif. —
Ofvanstående bild visar det nyfödda kejserliga barnet, och texten berättar, att en komet, men
märkvärdigt nog ej med olycksbådande sken utan vänligt lysande, visade sig i födelsestunden,
hvilket tiUika med stjärnornas gynnsamma ställning var en god borgen för kommande
lycka och välgång.

Bilden är in.satt pä 1500-talet, ej pa 1450-talet, ty dräkterna äro ej samtida med händelsen.

TORNERSPEL VID 1500-TALETS BÖRJAN.

Träsnitt ur Weisskunig af Leonard Beck.

Kejsar Maximilian I kallas för »den siste riddaren , och han framhåller i sin bok »Weiss-
kunig» sitt intresse för riddarspelen. Själfva ordet »Weisskunig» betyder oftast konungen i den
hvita rustningen men ibland äfven den vise konungen; med dessa symboliska namn betecknar
han sig själf. Särskildt nöje hade kejsaren af tornerspel med skrank mellan de kämpande
I bakgrunden på bilden synes detta stridssätt, som kallades att kämpa »uber den Dill».

Boken »Weisskunig» kom ej ut på tryck under Maximilians regering. Troligen tänkte
kejsaren, att den illustrerade handskriften om hans lif skulle glädja och intressera sonsonen Karl V,
och han var särdeles ifrig att få goda illustrationer. Först 1775 blef arbetet tryckt. Originalmanu-
skriptet finnes nu i kejserliga biblioteket i Wien, och originalstockarna hittades under 1700-
talet pä slottet i Graz.

Furstlig undervisning på i5oo-talets början.

Maximilian I:s undervisning. Träsnitt från 1500-talels början af Leonard Beck. Weisskunig.

Kejsarens egen text berättar till denna bild, hur han som gosse uppfostrades af en lärd
man tillsammans med nägra förnäma gossar. För egen del påstår han sig ha varit så lärd,
att han snart förelade sin lärare kvistiga teologiska frågor, på hvilka denne ej kunde svara.
Men när hans far, kejsar Fredrik III, fick höra talas om hans stora skicklighet i de heliga skrifterna,
gaf han honom andra lärare, för att ej, som orden föllo, han »skulle genom öfverflöd af lärande
förlora tiden».

De unga ädlingarne, som sträfvade och knogade under samme lärare, fingo ofta, säger
texten, straff och prygel, men Maximilian tyckes ha varit ett litet under af snällhet och flit och
läste samvetsgrant fram sig till romersk kejsare.

Lektion i svartkonst vid 1500-TALETS början.

Träsnitt ur Weisskunig.

Enligt sin faders önskan fick Maximilian lära svartkonst. Bilden visar den unge fursten i
hermelinsbrämad mantel och en i trolldom förfaren äldre man, som undervisar honom i detta
ämne. En gammal häxa med en djäfvul på hufvudet symboliserar den svarta magien; den
hvita magien representeras af en munk med en ängel sväfvande öfver hufvudet. Häxan trollar,
och munken gör under, det är den ganska viktiga skillnaden.

Frän två stjärnor nedhänga förseglade böcker. Kejsar Maximilians egen text omtalar, att
han haft mycken nytta af sina privatlektioner i trolleri, ty dä något kätteri uppstod i hans
vidsträckta rike, kunde han med sina kunskaper i mörkrets visdom lättare afslöja de brottsliga
och i tid energiskt ingripa.

Schackparti omkring i 510.

Målning af Lucas van Leyden. Museet i Berlin.

Lucas från Leyden, hvilkens korta lefnad infaller mellan 1494 och 1533, är en mycket
sällsynt målare. Ofvanstående bild är en af de ytterst få genretaflor i modern mening, som
finnas frän denna tid. Den föreställer ett nederländskt schackparti. Schackspelet, som omkring
år 500 efter Kristus lär ha uppkommit i Indien, kom redan före är 1000 till Europa men erhöll
först vid 1400-talets slut en fullt utvecklad form.

Sju herrar och två damer fa nödtorftigt rum på den lilla duken. En af damerna försöker
sig till och med på det svåra spelet. Männen med tvärklippt långt hår äro alla utom en slätrakade.
Skägg började först några är senare bli modernt och bäras af de ungdomliga sprättarne både
söder och norr om Alperna. Vanligast var helskägg. Predikanterna dundrade mot detta nya
»narrspeb och betecknade det egendomligt nog som »fruntimmersaktigt». Den sorts pärlstickade
kalott, som bäres af den bakom schackbrickan stående mannen, var enligt en samtida förord-
ning endast tillåten för finare folk, »som lefde på sina räntor».

Nederländskt bondfolk omkring i 5 ig.

Kopparstick af Lucas van Leyden.

Böndernas ställning vid 1500-talets början var ej vidare lysande. En samtida tysk för-
fattare säger, att de äro hårdt besvärade och belastade med skatter af alla slag, med dags-
verken, tallar och afgifter, men vilda, baksluga och otämda. Kanske voro förhållandena
något bättre i de rika Nederländerna.

Den utmärkte kopparstickaren Lucas van Leyden visar oss här en bonde i den sorts filthatt,
som var deras vanliga hufvudbonad, och en bondkvinna, som knogar med sitt ämbar. Boska-
pen tyckes höra till den rakryggade ras, som nu i dessa bygder utvecklats till en starkt
mjölkproducerande sort.

Det olyckliga förtrampade folket trodde, att den reformatoriska rörelsen skulle skaffa dem
rätt, de hoppades på bättre tider genom Luthers uppträdande, men, som en tysk författare
yttrar, reformationen var för dem >:en kyrkligt färgad magfråga», och då de reste sig mot
herrarne för att fä bättre villkor, rådde Luther furstarne att »slå ihjäl bönderna som galna
hundar». Ända in pa 1800-talet räckte lifegenskapen i reformationens hemland, och det före-
kom under detta århundrade, att man bytte en lifegen mot en bra jakthund.

Festmåltid omkring i 510.

Målning, kallad Herodes' gästabud, af Qtiinten Matsys 1460 — 1530. Museet i Anlwerpen.

Snickarskrået i Antwerpen beställde 1508 en stor altarmälning af Quinten Matsys. Den
föreställde de heliga kvinnorna vid Kristi lik och hade tvä flyglar. Den ena afbildar evan-
gelisten Johannes, som kokas i olja, den andra äter visar, under formen af ett gästabud vid
1500-talets början, historien om Salome med Johannes döparens hufvud.

I utmärkt vacker dräkt erbjuder den unga prinsessan med en kokett gest hufvudet ät sin
moder. Herodias gör med sin knif ett litet snitt pä sin fiende. Herodes är prydd med en
pompös ordenskedja, men ansiktet på taflan är skadadt. På den hvita, flandriska damastduken
stå ädelstensprydda praktkärl. En liten page sköter om vinet i kylkärlet. Han vänder sig mot
den sköna prinsessan och äfven upp mot musikläktaren, som smyckas af dubbelörnen. Bur-
gund hörde genom Karl den djärfves dotter Marias giftermål med kejsar Maximilian till huset
Habsburg. Pä läktaren råder ett lifligt intresse för skandalen nere i matsalen.

Tysk riddare, i 5 13.

Kopparstick, kalladt Riddaren, döden och djäfvulen. Af Albrekt Dunr.

Låt vara, att detta kopparstick, dateradt 15 13, är stucket före Luthers uppträdande, men
det är liksom genomandadt af evangelisk stämning. Den kristlige riddaren var en idealfigur från
medeltiden, men härtill kommer något nytt: en frimodighet af andlig art, som kanske beror därpå,
att den store konstnären inlagt något af sin egen manliga själ. — Då man ser denne riddare
ridande genom dödsskuggans dal och förföljd af en gräslig djäfvul, som nu efter reformationen
under 250 år skulle få ökad makt, tänker man på den milde Melanktons 'ord, att »intet är så
skönt som en fullt väpnad riddare». Så djupt satt den gamla kärleken till mannakraft och
styrka kvar i hjärtat till och med hos denne fridens apostel.

Fullt rustad men med öppet visir, lansen försedd med räfsvans för att lättare kunna ut-
dragas, ett svärd vid sidan, hästen med stång och bridong samt på länden prydd med ett
bandartadt seltyg, s. k. hindertyg, på modet vid 1500-talets början, färdas riddaren lugn utan
något latinskt poserande, germanskt allvarlig som den store Diirer själf.

Dansande tyska bönder, i 5 14.

Kopparstick af Albrekt Durer.

Då folket dansade, blef det mera lif i spelet än vid de förnämas högtidliga promenad-
polonäser. Diirer visar ett par dansande af den mest bastanta art. De hoppa och dansa, så
att marken gungar under deras breda sulor. En vild uppsluppenhet lyser ur mannens råa
ansikte, och den tjocka landtliga rofvan med slidknif och nycklar skramlande vid sidan klampar
åstad med känsla och öfvertygelse. Man förstår, då man ser detta vilda dansande par, att
tidens dansnöjen ofta urartade till svartsjukt gräl och slagsmål och därför flerstädes kunde
förbjudas.

Dock, man må utdrifva naturen med hötjuga, så kommer hon dock tillbaka, heter det,
och danstillställningar, där man riktigt grundligt slog sig lös, förekommo ej alltför sällan.
De sydtyska bönderna behöfde ej fråga sina lärda humanister och professorer om betydelsen
af de klassiska orden »Det är skönt att ibland fä galnas», de fattade, att de gälla för alla tider.

ii-^a^-u^ixi-^" ^■^

Tysk studerkammare, i 5 14.

Kopparstick, kalladt S:t Hieronymus. Af Albrekt Dilrer.

Vill man ha en föreställning om hur det såg ut i en tysk humanists studerkammare vid
1500-talets början, bör man noga betrakta denna bild och ej oroa sig öfver att det gamla
helgonet frän 400-talet sitter och öfversätter bibeln till latin, den s. k. Vulgata-öfversättningen
af Hieronymus, i ett rum, som mest liknar den studerkammare, där 1500-talets Voltaire,
Erasmus Rotterdamus, fröjdades åt sina mördande anfall på skolastikens lärdomshumbug och
åt bortrensandet af det värsta ogräset pä teologiens äker.

Helgonet, i sin rörande, germanska studieglädje, lejonet, hans trogna följeslagare, få således
tänkas bort, men knappast den pä väggen vid timglaset hängande kardinalshatten, ty ej minst
inom själfva kyrkan frodades humanismen. Ljuset faller genom de bly infattade rutorna, allt
andas frid i rummet, där den enda prydnaden utgöres af en i taket hängande pumpa. Damm-
vippa och radband sitta pä väggen. Bredvid ser man bref och papperssax fasthållna af band.
Ett par folianter ligga på träbänken. Några kuddar ge en välbehöflig bekvämlighet åt de för
öfrigt vackert formade möblerna. En dödskalle ligger i fönstret; för helgonet är den en döds-
påminnelse, för humanisten väl snarare ett »memento vivere».

Knaböjande riddare. Omkring 1515.

Detalj ur Rafaels fresk Mässan i Bolsena. Vatikanen, Rom.

Rafaels förnämsta verk äro hans fresker i Vatikanen. Tre af de fyra rum, som prydas
af dessa målningar, äro ganska smä, och de 9 meter breda freskerna täcka hela väggarna.
I Stanza dell' Eliodoro sitter den stora målning, ur hvilken ofvanstående gruppbild är tagen.
Det är den s. k. Mässan i Bolsena. Fresken framställer berättelsen om hur en tysk präst,
sorn tviflade på transubstantiationsundret och således ej trodde, att brödet i nattvarden för-
vandlades till Kristi lekamen, öfvertygades, då han bröt hostian och denna började blöda.
Detta skedde i Bolsena, en stad i provinsen Rom.

Skulle åter någon, led på Rafaels ofta schematiska madonnor, tvifla på att han äfven var
karaktärsmålare, så borde dessa riddare med sina manliga anleten, knaböjande och i sina kjol-
formiga rockar, öfvertyga honom om Rafaels förmåga på det realistiska området. Också han
kan göra undret att förvandla till lefvande kött och blod.

Festmåltid under 1500-TALETS början.

Maximilian deltager i en festmåltid. Träsnitt af Leonard Beck. Ur Weisskunig.

Vid det kostligt dukade bordet sitter Weisskunig — Maximilian — emellan den dam,

som i romanen kallas drottningen af Feuereisen

hertiginnan af Burgund — , och hennes

dotter, Maria af Burgund, den blifvande kejsarinnan. Texten meddelar, att den gamla herti-
ginnan af Burgund häpnade öfver sä mycken ungdomlig skönhet hos sin blifvande måg, och
hvad Marias eget hjärta beträffar, så heter det, att »ir herz hat sich in demselben wolgefallen
gegen ime mit der eerlichen lieb entzundt». Europas rikaste arftagerska hade lyckligtvis blifvit
förälskad i den adertonårige ärkehertigen.

Dräkterna äro ej frän 1470-talet, dä den afbildade händelsen inträffade. Det är moder pä
1500-talets början. Damernas ärmar äro slitsade och försedda med puffar. Vid början af
1500-talet blef det i Tyskland modernt att förlänga rocken, som kjoUikt omslöt lären och fast-
hölls af ett bälte, där dolk och svärd hängde. Sä synes pä den uppvaktande riddaren i för
grunden. Äfven dä harnesk bars, förekom denna dräkt.

Halshuggning vid 1500-TALETS början.

Kejsar Maximilian tuktar upproriska flamländare. Träsnitt af Leonard Beck. Ur Weisskunig.

Lät vara, att Becks träsnitt ur den för kulturhistorien sä viktiga boken Weisskunig
ej i konstvärde gär upp mot dem, som skuros till samma bok af den berömde Hans Burck-
maier, så "vore det dock orättvist att frånkänna dem karaktär och hållning. Hvad dräkterna
pä Weisskunigs illustrationer angår, så förtjänar det att anmärkas, att kejsar Maximilian själf höll
på deras skrupulösa öfverensstämmelse med verkligheten.

Bilden visar, hur kejsaren, sedan han besegiat ett uppror af »de bruna», som han kallade
flamländarne, låter afrätta nägra af deras ledare. A ena sidan vattnet, å den andra en afskräc-
kande spetsgård af spjut och hillebarder. Landsknekttyperna med sina sönderskurna sHtsade
kläder och sina koketta baretter äro redan af den typ, som sedermera skulle hembära segern
åt Maximilians sonson, den store Karl V.

Vid kanongjuteriet. 1500-TALETS början.

Träsnitt af H. Burckmaier. Ur Weisskunig.

På marken ligga hakebössor och stenkulor. En mörsare står i förgrunden. Tvenne
kanongjutare förklara vapnet för Maximilian. Den ene arbetar pä en större kanon, som han
ger en sista filning. Man använde på den tiden ej blott handtverksskicklighet utan verklig
konst vid kanongjutningen. Arbetaren längst till vänster har en slät, sid, sönderskuren dräkt.
Han är klädd på landsknektmaner. Dessa soldater brukade vid början af 1500-talet använda
strumpor af läder eller kläde, fastbundna vid knäet. Skorna hade redan före 1500-talets början
öfvergätt från snabelskor till breda »komuleskor» eller »björnfötter».

Kejsar Maximilian berättar själf, att han redan som barn varit sä förtjust i skjutvapen, att
hans far måste förbjuda honom att röra vid dylika. Han liknar häri de flesta pojkar efter
krutets uppfinning, och livad hans krig beträffar, är hans yttrande om dem alldeles öfverens-
stämmande med alla tiders kejsares och konungars. De voro, säger han, samt och synnerligen
rättvisa, och han själf påstod sig vara den rättvisaste och barmhärtigaste bland furstar.
»Fråga de lärde», tillägger han segervisst.

Jägare med jakthundar. 1500-TALETS början.

S:t Huberlus möter en hjort med ett krucifix på pannan. Kopparstick af Albrekt Durer. död 1528.

Den knäböjande riddaren föreställer jägarnes skyddspatron, den helige Hubertus, en frans-
man, om hvilken helgonlegenden berättar, att han, en ifrig jägare, en gång i en skog mött en
hjort med det heliga korset i pannan. Hubertus, i tjänst hos frankerkonungen Teoderik, hade
i följd af denna syn börjat ett hehgt lif och dog 727 som biskop i Liége.

Hjorten visar sig mellan några knotiga träd af det slag, Diirer älskade framställa. I bak-
grunden synes en riddarborg. Sadeln och betslet äro så noga återgifna, att de ha ett kultur-
historiskt intresse för fackmannen. Carl Larsson har meddelat, att detta utmärkta kopparstick
så hänfört honom redan som gosse, särskildt genom den manligt säkra teckningen, att han
streck för streck kopierat det Diirerska mästerverket.

Baldassare Castiglione. i 5 15.

Porträtt af Rafael. Louvren, Paris.

Under den italienska högrenässansen intar Baldassare Castiglione en bemärkt plats. Född
1478, blef han, som de gamla romarne sade, »arbiter elegantiarum» — smakråd i högre mening
— vid det fint bildade hofvet i Urbino. Sedermera tjänade han Leo X och Clemens VII,
med hvilken senare päfve han stötte sig. Han öfverhopades dä med ynnestbevis af kejsar
Karl V, som gaf honom biskopsstiftet Åvila i Spanien. Castiglione afled i Toledo år 1529.

Aret förut hade han utgifvit sitt berömda arbete Libro del cortegiano, där han utlägger, hur
en hofman i bästa mening bör uppföra sig. Mest lägger han an pä en harmonisk, individuell
utbildning och fäster sig mera vid den egna personlighetens förfining i hederskänsla, sport,
dans och talandet af främmande språk än vid tjänsteplikten till fursten. Han är till och med
så detaljerad, att han meddelar, hur långt man bör drifva härmandet, då man berättar en rolig
historia.

Porträttet hör till Rafaels bästa. Beundransvärd är den fina silfvertonen, den nobla kolo-
riten och hållningen i framställningen af den italienske hofmannen, hvars bok i subtil upp-
fattning af såväl yttre som själisk finhet väckte samtidens förtjusning.

llJrr)rmanbt Iftir brr grm lué Irfnra Diitfib frimbm maiaim
m örra allrr MrRiftra gruntit bra jrman rrtmArn ftan t)0 Diml^
riu Iflrr Drr uor nit rin burlifoibra fean l)rr msjr tiurtjlidi imö barn
btBfiffni fin grunlit öo öunii rr maj non jra ftlbs Irmm fin fdjulli
uff fdjnbe iiuö låfrn^nö mtv m nif grirmm ilan so ungriHiirto
mrrf t)fn uräl idpam nut unö ucnpbra flrtnt babra iini gan^niJrt'
uon im 3u lon nrmra rt lig tuer nuirU bntw oirr tjanmierås ge
ftUra ftouuim nnö )unéftouuifn inrr fm brbarff öer feim bar jnirr
uiiit örmutiit) fflnt ura nn ^imlutjra lon- åbtr öir jtmgr fenabf
Uttb mtitliu norf) öra ftonuaftm ^if geuionbritift» ) 5 ) 6.

Skylt till en skola i Basel, i 516.

Målning af Hans Holbein d. y. (Rätsida.) Museet i Basel.

På denna nu klufna skylt ser man på bägge sidor en text, som berättar, att hvar och en,
som gärna vill lära sig skrifva och läsa tyska på den allra kortaste tid, som någon kan tänka,
så att hvar och en som förut ej kunde en bokstaf kan snart begripa så mycket, att han själf
kan skrifva upp sin skuld, så kan han fa lära sig det här, »och den», fortsätter inskriften, »som
är så obegåfvad, att han icke kan lära sig, den vill jag för intet undervisa och ej taga någon
lön af honom, han må nu vara borgare, handtverksgesäll, fru eller jungfru. Den, som be-
höfver, den må komma hit in, den blir troget undervisad för en skälig lön, men de små
gossarne och små flickorna efter helgfastan som brukligt är.»

På ena sidan af skylten ser man skolläraren vid en större pulpet, där skrifdonen äro
instuckna bakom en rem, undervisa en gosse i grön dräkt. Magistern med riset i hand är
iklädd en gulröd dräkt med röd mössa. Han ser vänligt på sin lärjunge. Skolmästarens
hustru i röd klänning sitter i en fällstol och sträfvar med en liten flicka. Två andra ungdomar
studera på den låga obekväma bänken midt i rummet.

"Uirr )mmiili l|ir irr^n lurlt Irnira m\få\ fitjntini unö l&n u61m alirr
ftiiniOFn r)>imiit tm Irmmi 6itmifirn Kan no tiuntj eiu )tlti ler uor nit rin
buthftabra hm trr majj totf^irh tmö balD brouSrn nu guittöt löo ué\ tv
mas uon \m Wbrr Inura Bii fd)uto uff fdjribm intD lofrauuti uirr fja
iiir nclrruum Kan 50 tniörfi^irtlt uimDra unll ub irm imt tinö m
orben prirrt halira unb gan^ niit uon jm 3U bu nmmi rr M <
lurr tr ujtU burger ouri) banDtuirrAg gr&Um frouim unö la<
tirHfrouujra mv lin bröarff brr Rum Ijar )n 6rr unFt örutjjlit^
flrlnt rni mmh^m lon ^elbrr bir jimgra Knaben unö mrä
Un nori» Dm tronuftften uiir gemonhrj* |ft • anno en rrrfr jnil

Skylt till en skola i Basel, i 516.

Målning -af Hans Holbein d. y. (Frånsida.) Museet i Basel.

I ett rum hos skolläraren sitta omkring ett stort bord tvä landsknektar, som anse, att
det är bättre att sent än aldrig lära sig att läsa, nu sedan böcker blifvit mer och mer allmänna.
Skolläraren förklarar bokstäfvernas hemligheter för en grönklädd krigare, hvilkens hela ansikte
uttrycker, hur besvärligt och brydsamt han finner det att pä gamla dar sätta sig pä skolbänken.
Kamraten, i gul och röd dräkt, sitter grensle öfver en fällstol, där han förefaller ovanligt litet
hemmastadd. Ett tvättställ och en vid väggen hängande handduk vittnar om att man
befinner sig pä ett ställe med vissa anspråk.

Utan att vara några första klassens mästerverk äro dock dessa två målningar af den

endast nittonårige unge konstnären både karakteristiska och roande,
profven på en verkligt konstnärlig skyltning.

De äro ibland de första

Johanna af Aragonien. 15 i8.

Porträtt af Rafael. Louvren, Paris.

Johanna af Aragonien, gemål till prins Ascanio Colonna, konnetabel af Neapel, hörde till
de skönaste kvinnor i Italien under femtonhundratalets början. Af ofvanstående ur dräktsyn-
punkt intressanta, eljest kanske något sötaktiga porträtt lär Rafael endast ha utfört ansiktet och
detta blott efter en teckning. Det öfriga målades af GiuHo Romano.

Den blonda damen är klädd i en sorts pärlstickad hatt, hvilken vid denna tid äfven var
modern hos de tyska furstinnorna. En purpurröd dräkt omsluter hennes smärta figur. Ansikte,
hals och händer rättfärdiga den intima beskrifning, som hennes lifmedikus Agostino Nisi med-
delade på alla hennes kroppsliga förtjänster i sin 1531 i Rom utgifna bok »De pulchro et
amore». Johanna afled 1577.

PÅFVEN Leo X med kardinalerna Giulio di Medici och Ludovico de Rossi. Omkr. i 5 i 8.

Målning af Rafael. Palazzo Pitti i Florens.

Lorenzo il Magnificos son Giovanni föddes 1475. Vid sjutton års ålder blef han kardinal
och besteg 15 13, således trettioåttaårig, under namn af Leo X den påfliga stolen. Efter en
följd af diplomatiska framgångar afled han 1521. Leo var sin store faders favoritson och
kallades af honom »den vise». Godmodig och slösande frikostig till sin natur, står han för
eftervärlden som renässansens störste konstfrämjare.

Likgiltig för det religiösa, ägnade han sig med lidelse åt den skönhetskult, som var hans
samtids vackraste drag. Hans namn är i konsthistorien förbundet med Rafaels, som på detta
porträtt afbildat den fule påfven omgifven af sina tvä släktingar Giulio di Medici, hans efter-
trädare som påfve under namn af Clemens VII, och den med Leo uppfostrade Ludovico de
Rossi, hvilken håller i stolens ryggstöd. I hvit dräkt med röd kappa och mössa sitter påfven,
hållande ett förstoringsglas i sina händer, med hvilkas skönhet han gärna koketterade; en
silfverklocka står på bordet.

Af 1 500-talets fulaste påfve gjorde Rafael århundradets vackraste påfveporträtt. Närvaron
af hans två fränder kan, om man så vill, beteckna hans väsentligaste fel, en väl hänsynslös
familjepohtik.

Nederländsk fest vid 1500-TALETS början.

Kopparstick, utfördt 15 19 och kalladt S:ta Magdalenas ungdom, af Lucas van Leyden.

Som framstående kopparstickare visar sig den 1494 födde Lucas van Leyden redan år
1508, då den brådmogne knappt femtonårige ynglingen väcker beundran genom sin konst att
föra grafstickeln. Lucas van Leyden hade i hög grad det nederländska sinnet för genre-
framställningen. Det är endast som förevändning han här ger sitt kopparstick ett ur bibeln
hämtadt namn. Han inför oss bland den nöjeslystna ungdomen, som roar sig med dans och
kärlek.

I midten ser man den då ännu ej heliga Magdalena helt sedigt förd i promenadpolo-
näsen af en ung man. Paren, som omgifva de tvä, antyda genom ett något friare sätt att
vara, att man befinner sig bland mindre nogräknade skönheter. I vänstra hörnet ligger en
ung krigare med hufvudet i knäet på en dam. Det breda svärdet får hvila, under det att
Delila smeker sin 1500-tals-Simson. Han bär de förut omnämnda träbottnarna, som motsvara
vår tids galoscher. Magdalena har en något anticiperad gloria kring sitt täcka hufvud.

Ulrich Varnbuler. 1522.

Träsnitt af Albrekt Dilrer.

Bland de få träsnittsporträtt, Durer efterlämnat, är bilden af Varnbuler ett af de allra
främsta. Ulrich Varnbuler-Hemmingen var af schweizersläkt. Han föddes 1474 och afled
efter 1536. Hela hans verksamhet var dock förlagd till Tyskland, där han 1507 utnämndes
till president för kansliet i det tolf år förut inrättade Reichskammergericht, väl närmast mot-
svarande vår högsta domstol. Kejsar Maximilian I var hans gynnare. Han bodde i Speier
och hade en gång haft tillfälle att hjälpa den store Erasmus under dennes resor. Varnbuler
deltog i riksdagen i Augsburg 1550. Han hade vidsträckta vetenskapliga intressen.

Träsnittet visar honom som ett ideal af manhghet och kraft. Den mjuka, enligt tidens
mod sönderklippta baretten är tydligen fastsatt vid en sorts kalott.

Hår och skäggstrån äro behandlade med märklig konst af hans vän Diirer.

Nederländske kopparstickaren Lucas van Leyden 1525.

Själfporträtt i kopparstick.

Lucas van Leyden är den förste af de stora mästarne, som föddes å holländsk jord. Hans
födelseår var 1494, och redan som fjortonårig började han utgifva kopparstick. Dessa voro frän
början äkta germanska, sedermera påverkade af hans vän Durer, som han råkade på dennes resa
till Antvverpen, och slutligen tyvärr ej utan det italienska inflytande, som blef sä förstörande
för 1500-talets nederländska konst.

Genredraget var med förkärlek odladt hos honom. Hans tandläkare, hans bondbilder,
hans Maria Magdalena, äfven här afbildad, äro bevis på detta. Taflor af hans hand äro säll-
synta, men äfven här märkes detta intresse för det dagliga lifvet, som skulle bli det utmär-
kande för holländsk konst. Lucas van Leyden afled 1533. Själfporträttet frän 1 520 visar
honom redan sjuklig och mager men med ett ovanligt karaktärsfullt drag i det något buttra
ansiktet. Den mjuka, stora hatten har den klädsamma form, som var så omtyckt under 1500-
talets första årtionden.

Kristian II:s af Danmark barn. Omkring 1525.

Målning af Jan Gossari, kallad Mabuse. Pä Hampton Court vid London.

Dessa trefliga skandinaviska barn målades omkring 1525 af den nederländske målaren Jan
Gossart, död 1541. Dennes konst, som eljest starkt påverkas af italienska förebilder, före-
faller här rent germansk. Bilden är målad, då Kristian som landsflyktig befann sig i Neder-
länderna. Sonen Hans, född 15 18, ser ut att vara medveten om sin furstliga börd, men den
två år yngre lockiga Dorotea och i synnerhet hennes lilla syster Kristina äro endast barnsligt
nöjda med sina frukter. På det ganska fula minsta flickebarnet kan man ej se, att hon skulle
bli en af Europas skönaste furstinnor.

Hon målades som ung änka efter Frans II Sforza af Milano. Detta porträtt är ett mäster-
verk af Holbein. Sedermera lyckhggjorde hon hertig Frans af Lothringen och afled 1590.

W-t^'^^^i: V.i:y^(P

■E

^^1^1

fl|

^^^^^^^^^^^^^^^^^^^ ^ ^^^^^^^BBBf ^iHHSItt^i^^^^^'^!

^^1

^^H

^^^^^^^wj ^^^K^^^jHn^^H^Mj

If^VI

^^^B 19^^

^^1

^^^^^^^^^^^■K^ ' ^'^'■^s.''^9.^-i''<\^^^^^^^

B«HB

Georg von Frundsberg, död 1528.

Porträtt af Chrisioph Ambei-ger. Berlins museum.

Godmodig och stark, en äkta german, var den kejserlige »fälthöfvitsmannen» Georg von
Frundsberg (1475 — 1528). Man berättar om honom, att han med ett finger kunde knuffa den
starkaste karl åt sidan och att han ensam drog stora murbräckor. Målad af den gode augs-
burgiske porträttmålaren Amberger, död 1560, står han på denna bild trygg och säker med
väldig hillebard, färdig att höja sitt vapen mot hvarje fiende till hans kejserlige herre Maximilian,
hvars sak han i tjugu fältslag försvarat.

Allmänt känd är hans medkänsla för Luthers manliga uppträdande i Worms. Han klap-
pade honom på axeln och sade med tysk hjärtlighet: »Lille munk, lille munk, nu går du en
gång, som jag och mången höfvitsman till och med i den allra allvarligaste slaktning ej varit
med om. Men har du rätt och är säker på din sak, så gå på i Guds namn och var vid
godt mod, Gud skall ej öfvergifva dig!»

Porträtt af tyske köpmannen Jergen Gisze i London. 1532.

Målning af Hans Holbein d. y. Berlins museum.

Under sin vistelse i England målade Holbein flera porträtt af sina tyska landsmän.

Mot den ljusgröna väggen, där bref och omslagsremsor för bref äro fastade, sitter den trettio-
fyraårige mannen i svart klädesmössa och rock, ur hvilken de skära ärmarna framsticka. Han
bryter ett bref. Håret bäres nu ej så långt som under 1500-talets första år utan är tvärklippt
till s. k. kolbe. En kula, innehållande ett segelgarnsnystan, hänger i ansiktshöjd. Skrifbordet
är täckt med en orientalisk matta och prydes af ett sirligt, underbart väl måladt venetianskt
blomglas.

I det tyska kvarteret »Der Stahlhof» i Hansans ägo — med gillehus, boningshus och
vinhus — väckte en tafla som denna ett rättvist uppseende, och Holbein fick utom porträtt-
beställningar af ansedda tyskar i London också uppdraget att pnåla två allegorier, föreställande
Fattigdomens och Rikedomens triumf för det tyska gillehuset. Året efter sedan detta porträtt af
Gisze målades, blef Holbein uppmärksammad af hela London genom sin dekorering af tyska
gillehuset, då Anna Boleyns kröningståg drog från Towern till Westminster.

Erasmus Rotterdamus. Omkring 1530.

Träsnitt efter teckning af Hans Holbein d. y.

Erasmus, en af 1500-talets mest betydande vetenskapliga personligheter, föddes i Rotterdam
1466. Efter många och långa resor bosatte han sig i Basel, där han 1556 afled. Denne fram-
synte ande, som med bitande hån och stor lärdom bekämpade prästernas okunnighet och
vidskepelse, var ett skarpare hufvud än Luther men också mindre modig än han. Han
ville stå väl med kejsare och påfvar och erhöll trots sina fritänkaråsikter beröm af påfven Leo X
för sin grundlärda utläggning af Nya testamentet.

På denna bild står Erasmus i vid pälsfodrad kappa med en då modern doktorsmössa.
Han lägger handen på en klassisk herm, som bär det symboliska namnet Terniinus, vägars
och gränsers beskyddare. Erasmus hade, som en annan Holbein-teckning visar, tagit Terminus
till sin symbol, tänkande honom uttala orden: Concedo nulli, d. v. s. jag gör (då det gäller
mina åsikter) ingen eftergift till någon.

Denna bild pryder den 1540 hos Froben i Basel utgifna upplagan af Erasmus' samlade
arbeten. De latinska raderna betyda helt enkelt, att den som ej sett Erasmus kan här fä se
hans efter honom själf i lifstiden gjorda bild.

i.^^' ' -■ --' ' t-.-*!- Vg-ifi" ^r^-T^^'-' ■'■■?''-■'■- VI-."'-'-

,L^2f^lJt!^l^^.^^'^.Ji'"i^.j^'i-^"::;'tli: ■:.o.-^*

Engelske lordkanslern Thomas More med familj. 1530.

Pennteckning af H. Holbein d. y. Basels museum.

Då Holbein 1526 lämnade Basel för att i London söka större och rikare förhållanden,
hade han af sin vän Erasmus rekommendationsbref till Thomas More, då medlem af Henrik
VIII:s hemliga råd och tre år senare lordkansler. More var förut känd som författare till den
världsbekanta skildringen af en idealstat Utopia, som 15 18 utkom hos Froben i Basel. Till
denna bok hade Holbein tecknat titelbladets omramning.

Nu mottogs han med engelsk gästfrihet i Mores hus i Chelsea och fick måla värden och
hela hans familj. Den stora familjetaflan är försvunnen, men en pennteckning återstår. Denna
sändes af Thomas More till Erasmus. Familjemedlemmarnes namn äro ditskrifna med Mores
handstil.

Till höger om den femtioårige lordkanslern sitter den gamle fadern, domaren John More.
— Den lyckliga familjen hade råd att bestå sig både med husnarr och, hvad som hörde till
sällsyntheterna, en väggklocka. Efter denna teckning kan man igenkänna många af de oöfver-
träffliga rödkritsporträtten af Holbein, nu förvarade i Windsor. Det var familjen Mores stor-
hetstid. — Fem år senare halshöggs husfadern i Towern af den uppretade Henrik VIII,
emedan Thomas More ej ville uppge den katolska kyrkans enhet och aflägga ed på Henriks
makt öfver kyrkan.

Högtidligt mottagande hos dogen. Omkring 1530.

Målning af Paris Bordone. Accademia, Venedig.

Den lärde Jacob Burckhardt kallar denna tafla »kanske den skönaste ceremonibild, som
finnes».

Konstnären Paris Bordone — 1500 — 157 1 — har i denna under början af 1530-talet målade
bild skildrat Venedigs doge och senat samlade för att mottaga en fattig fiskare, som till dogen,
krönt med den guldstickade, egendomligt formade mössan, öfverräcker den ring, han af
Venedigs skyddshelgon, San Marco, erhållit.

Legenden berättar, att en stormnatt 1340 en skeppare styrt en båt med tre för honom
okända män, hvilka kämpade emot och öfvervunno en annan båt, bemannad med djäflar, som
hotade Venedig. Efter striden visade sig de tre vara San Niccolö, San Giorgio och San
Marco. Den siste gaf fiskaren en ring, med önskan att den skulle lämnas till dogen. Denna
offentliga mottagning har Bordone återgifvit i 1530-talets dräkter.

Två franska adelsmän på i 5 30-talet.

Målning af Hans Holbein d. y. National Gallery, London.

Denna färgrika tafla är nästan lika intresseväckande genom de utsökt väl målade detaljerna
som genom de två ypperliga typerna. Holbein hade särskildt öga för det rastypiska, och
man ser här två fransmän af den finaste sort, som 1530-talet hade att bjuda på. Mot grön
bakgrund aftecknar sig Jean de Dinteville, ambassadör hos Henrik VIII. S:t. Mikaels-orden
hänger om hans hals och tager sig bra ut på den röda och svarta dräkten. Han är blott
tjugusju år gammal, och den bredvid stående vännen George de Selve endast tjugufem. Man
avancerade vid unga år på den tiden.

Jordglob och luta tyda på de två herrarnes favoritsysselsättningar. I förgrunden ligger
en skifva i förkortning, föreställande en dödskalle. Det var i tidens stil att med ett dylikt
lärdt konststycke framhålla en moralisk sats. Här var det alltings förgänglighet, som skulle
understrykas, och Henrik VIII:s hof med sitt mångskiftande familjelif var en god skola för
denna visdom.

Tysk dam under 1500-TALETS förra hälft.

Målning af Hans Holbein d. y. (?) Museet i Haag.

Man har inom den lärda världen tvistat om, huruvida denna sällsynt intagande tafla hade
Holbein till upphofsman eller om Cranach vore mästaren. En del forskare antaga bilden vara
en samtida kopia efter ett Holbein-original. Hur det därmed än må vara, är den unga kvinnan,
som aftecknar sig m.ot den blägröna fonden, ett af de finaste uttrycken för tysk kvinnlighet.
Man kommer att tänka pä Fausts ord till Margareta: »Du ahnungsvoUer Engel du.»

Dräkten är den för Mellantyskland under 1500-talets förra hälft karakteristiska. Lifvet
är sammansnördt med ett rödt band, och händerna hållas korslagda öfver hvarandra på det
något småborgerligt prudentliga sätt, som var modernt vid denna tid och som så ofta före-
kommer, särskildt på Lucas Cranachs taflor.

Hj^C -FACI ES -HIC- CVT^Tv^S -E-Ii^a-- ev- SE.PTRA-T£NE
RE.5C- OCVOCBoCtSJ rsCäp - S E-T - BREVE-TÉPVa -£G0 •

H EN RicV3 -ALDEGREVXR.- SVSÄTia • FACI RBAT -
GOTTTES - .'VVACHT-iST • A\YN-, CRACHT-

JOHAN VAN LeYDEN, VEDERDÖPARNES KONUNG. 1 536.
Kopparstick af Henrik Aldegrever.

Ett utmärkt vackert och karaktärsfullt porträtt, som här försvarar sin plats Hka mycket
ur skönhets- som ur kulturhistorisk synpunkt.

I spetsen för de vederdöpare, hvilka genom sina åsikter om barndopets förkastlighet
och om månggiftets berättigande men i synnerhet genom sina samhällsupplösande tendenser spredo
oro i 1530-talets Tyskland, stod skräddargesällen Jan Beuckelszoon frän Leyden. Redan
vid 24 års ålder blef han af vederdöparne utropad till profet och konung i det nya Sion,
den westfaliska staden Miinster. Här lefde han nu i prakt och vällust med sina sexton hustrur.
Den grymhet han visade andra fick han snart själf erfara, ty han hade blott i två år varit profet,
då Miinster 1535 intogs af rikstrupperna, och den sköne vältalige mannen blef efter rysliga
marter inspärrad i en järnbur, som upphissades på Lambertuskyrkan. Detta kallades hån-
fullt »profetens himmelsfärd». Han afrättades 1536 och dog utan fruktan. Inskriften lyder:
»Sä såg jag ut, här vördades jag en gång af de mina,
vederdöparnes kung blott för en kortare tid.
Henrik Aldegrever i Soest graverade år 1536. Guds makt är min kraft.»

Tyskt älskande par frän 1533.

Kopparstick af Henrik Aldegrever.

Henrik Aldegrever föddes omkring 1502 och afled efter 1555. Han lefde i Westfalen
och påverkades både af Durer och nederlåndarne. Som målare är han hufvudsakligen känd
genom ett par ypperliga porträtt, men tyngdpunkten i hans verksamhet ligger i ornament-
sticken och kostymbilderna.

Här afbildas sticket af ett förnämt älskande par från 1530-talet. Kompositionen har något
storstiladt. — Den kvinnliga dräkten började omkring 1530 att bli något kortare, ehuru det
fortfarande ansågs opassande att visa foten. Hattar, hufvor och mössor hade de mest om-
växlande former hos damerna, och stora eller små baretter var det vanliga hos herrarne. Lands-
knektarne hade börjat bära kort hår, och under 1530-talet började äfven förnäma herrar klippa
sig kort, ett mod som höll sig i hundra år. Samtidigt och i sammanhang härmed fick skägget
växa, och ej sällan tvärklipptes det som på denna bild.

Tyskt äkta par från 1538.

Kopparstick af Henrik Aldegrever.

Damen, en imposant företeelse i vida kjolar, är klädd i den stora hatt, som äfven var
modern bland herrarne under denna tid; bägge könens hufvudbonader voro sä ofantligt om-
växlande. Mannen i sin fjäderprydda lilla barett bär långt helskägg, efter 1530-talet den mest
omtyckta skäggformen. En s. k. biskopskrage täcker delvis de vida pufTärmarna, och en veckig
s. k. Schosswams räcker ett godt stycke ner på de sönderklippta slitsade byxorna, föregångare
till de pluderbyxor, ur hvilka fodret hängde som stora påsar och som under århundradets
senare hälft voro omtyckta.

Aldegrever tecknade liksom Holbein modeller till dolkar, af den formen som ridders-
mannen här bär. Värjan, som afsmalnar mer och mer, användes äfven i fredstid och som
galanterivärja. Skorna ha ko- eller oxmulefasonen. Trots att detta stick närmast är att likna
vid vår tids modeplanscher, saknar det ingalunda konstnärligt värde.

Prinsessan Kristina af Danmark 1538.

Målning af Hans Holbein d. y. Äges af hertigen af Norfolk. Deponerad i National Gallery, London.

I mars 1538 bodde den vackra, sextonåriga änkan efter Frans II Sforza hos sin moster
Maria, Nederländernas stätliållarinna i Bryssel. Den unga furstinnan, dotter till Kristian II
af Danmark, blef redan vid 13 års ålder änka efter den nyssnämnde milanohertigen och skulle
nu af politiska skäl bortgiftas med Henrik VIII, nyss änkHng efter Jane Seymour. Konungen
af England hade god anledning att ställa sig väl med Kristinas morbror, kejsar Karl V. —

Konung Henriks ombud, John Hutton, hade redan låtit en enklare konstnär utföra ett porträtt
af Kristina, men då Holbein kom till Bryssel, lät han ett ilbud återhämta den redan afsända
bilden. Hutton ansåg nämligen med skäl, att den, som han sade, »hvarken var så god som
saken fordrade eller såsom herr Hans skulle kunna göra den>>. Hans Holbein gjorde också ett
fullkomligt mästerverk af den vackra, högväxta furstinnan, som i svart dräkt aftecknar sig mot
en blå bakgrund. Af den lilla fula flickan, som Jan Gossart målat, hade blifvit en skön kvinna.
Kristina slapp lyckligtvis sin tilltänkte make. Hon dog som hertiginna af Lothringen 1590.

ÉliMM!& jflSkf .^^SAJji

■ ANNO • ^TATr^^^^lPI

:^M^^

Jfr'"^

■ ^

ÉtjttS^^^^^^^B ^^

*..,

.4;,

Ung engelsman med falk på handen. 1542.

Målning af Hans Holbein d. y. Museet i Haag.

Egendomligt nog finnes det i Haags museum två engelska herrar målade af Hol-
bein, och bägge ha en falk på handen. Den ene var Henrik VIII:s falkvärdare Robert Chese-
man, den andre är den här afbildade tjuguåttaärige mannen, hvars namn man ej känner. Detta
porträtt målades i England ett år före Holbeins död. Jakter med falk var ett omtyckt nöje
under hela medeltiden från 1400-talet och var äfven under 1500-talet mycket i bruk.

På denna bild är handsken ett skydd mot de skarpa klorna, men man drog också ofta på sig
denna, när maten var för varm. Det var vanligt att äta med fingrarna under 1500-talets
början. I högra handen håller mannen en hufva, afsedd att före jakten trädas öfver fågelns
hufvud för att göra den spak. Den aftages naturligtvis, då jakten börjar.

Redan ett par årtionden efter Holbeins död sökte den holländske konstskriftställaren Karel
van Mander skaffa upplysningar om Holbeins taflor och hvilka de afbildade. Han skref då
till Basel, där konstnären länge varit bosatt, men fick det svaret, att han borde först skicka
pengar, så skulle han sedan fä upplysningar. Närigheten har, tyckes det, af ålder varit bofast
i det lilla bergiga bondlandet.

Italienskt sällskapslif omkring 1530. »Den rike mannens gästabud.»

Målning af Bonifazio Veronese. Accademia delle belle arti, Venedig.

I Italien är 1500-talets första hälft ovanligt fattig pä bilder ur det dagliga lifvet. Skild-
ringar ur den heliga historien få en mera ideell karaktär än förr, och det genreartade, som
förut åtminstone i bifigurerna och i detaljer kommit fram, ansågs nu för tarfligt. Tidsbilden i
modern mening hade ännu icke uppkommit. Det var endast i Venedig, där man var mera
van vid profana motiv i taflor med religiöst namn och där man älskade framställningar ur
det venetianska nöjeslifvet, som en Tizian, en Paolo Veronese och, för att tala om stjärnor af
andra ordningen, en Bonifazio Veronese med förkärlek visade sin tids lif på sina taflor.

Bonifazio, död 1 540, var känd för sin varma purpurröda färg och för sina .sköna kvinno-
typer, af hvilka ett par finnas pä denna tafla. I pelargången på en norditaliensk villa sitter
ett muciserande herrskap. En liten negerpojke håller i noterna. I bakgrunden uppsöka några
trädgårdens klippta löfhvalf, andra tämja hästar eller släppa upp falkar. En tiggare (Lasarus)
anhåller förgäfves om en slant.

Festmåltid och skördefest pä 1540-TALET.

Tvä kopparstick af Hans Sehald Beham.

Hans Sebald Beham och hans bror Bartel höra till de s. k. tyska Kleinmeister. De ha
detta namn, därför att de till sina kopparstick använda ett mycket litet format, hvilket ej
hindrar dem att däri inlägga — stor konst. Hans Sebald Beham föddes 1500 i Niirnberg
och blef tillika med några andra »gudlösa målare» förvisad från staden på grund af fritänkar-
åsikter. Han lefde sedan mest i Frankfurt, där han 1550 afled.

Ofvanstående bilder äro reproducerade i originalens storlek. Den öfre bilden visar, hur
den förlorade sonen och hans kamrater föra ett slösaktigt lif med fala kvinnor. Med slitsade
puffärmar och strutsfjädrar i hatten se de alltför älskvärda damerna riktigt ståtliga ut. Fint ut-
trycker konstnären skillnaden i uppträdande, då man kommer till bondbilden. Rättframma,
litet tölpiga komma bönderna fram i sina filthattar, som under 1500-talet endast förekommo
hos folket. »Du, gamle, måste dansa med», säga de unga till gubben, som hvilar sig i löfsalen
vid ett glas renskt. Det är intressant att jämföra den ädla, fria hållningen på den öfre bildens
stående dam med den klumpiga beskedliga bondflickan till vänster på den nedre bilden.

PÅFVEN Paul Farnese med sina sonsöner. Omkring 1545.

Målning af Tizian. Museo Nazionale, Neapel.

Den gamle elake påfven, om hvilken Cellini så skadegladt berättar, hur han under den
gamla goda tiden, då Alexander Borgia var Kristi ställföreträdare, satt fängslad för förfalsk-
ning, har här kallat sina två sonsöner, kardinal Alessandro och dennes yngre bror, Octavio
Farnese, till sig. Octavio närmar sig den helige farfadern med lömsk underdånighet, böjande
sig ned för att att uppfatta gubbens hesa hviskningar. Bägge bröderna stämplade mot påfven,
och det berättas, att ett ursinnigt häftigt uppträde med Alessandro knäckte den åttiotre-
årige gubben. Det var 1549.

Denna tafla är troligen målad fyra år före påfvens död. Figurerna äro i kroppsstorlek;
rödt är hufvudfärgen. Karakteristiken öfver allt beröm. Octavio blef två år sedan denna
tafla målades i sitt giftermål med Karl V:s naturliga dotter Margareta af Parma far till den
store fältherren Alessandro Farnese, det lyckligaste resultatet af denna påfliga och kejserliga
blodsblandninsf.

PlETRO ArETINO. 1545.

Målning af Tizian. Palazzo Pilti, Florens.

»Una meraviglia terribile», ett fasansfullt under, kallade den italienske skandalskrifvaren
Pietro Aretino detta ypperliga porträtt, som hans vän Tizian målat åt honom. Kanske
menade han, att man i hans ståtliga, njutningslystna ansikte och trots figurens imposanta
hållning kunde se den ihåhghet och uselhet, som han visste vara den innersta kärnan. Född
1492 i Arezzo — däraf Aretino — lefde han mest i Rom och Venedig, där han 1557 afled.
Hans periodiskt utkommande bref och artiklar, hvilka, innan de trycktes, cirkulerade i högre
kretsar, voro stilistiskt mästerliga men gemena till sitt iimehåll.

Aretino var nämligen grundläggaren till den på utpressning grundade journahstiken. Han
åtnjöt pension både af Karl V och af Frans I och nedsvärtade dem ömsevis. Gnällande efter
mutor, vände han sig till påfven, till Michelangelo men helst till förmögna furstar, ofta hotande
med skandal. »Sanningen föder hatet» var hans valspråk. Själf ville han tituleras »den gudom-
lige», och en brefskrifvare kallar honom »Guds son». Aretinos groft osedliga komedier och
oanständiga sonetter voro särskildt i Venedig högt skattade.

Hans yttre var präktigt. Under den vida, skära dräkten framskymtar en guldkedja, och
helskägget minner om både Jupiter och Moses, bägge fruktansvärda i sin vrede, sin »terri-
biUtä». Vid dem ville Aretino liknas, då han från den vällustiga lagunstaden utsände sina
förgiftade pilar.

Karl V till häst i slaget vid Muhlberg vid Elbe. April 1547.

Målning af Tizian. Pradomuseet, Madrid.

På en kastanjebrun spansk häst, en gåfva af de Rio, grand af Spanien, galopperar den gamle
likbleke kejsaren fram till segern. Innan solen gätt ned, var det protestantiska schmalkaldiska
förbundet krossadt och kurfursten af Sachsen, Johan Fredrik, en fånge. Öfver sitt stålharnesk
med guldinläggningar bär kejsaren en mörkröd bindel med guldfransar, de burgundiska färgerna.
Ryttare och häst ha purpurröda fjäderbuskar. I Madrids lifrustkammare bevaras rustningen
och hästens mundering.

Porträttet af den gamle giktbrutne monarken — han kunde af den anledningen ej bära
stålskenor pä benen — hör till den store Tizians allra bästa, trots att han målade det som
mer än sjuttio-årig. Kejsaren var också alltid synnerligen nöjd med sin konstnär och utnämnde
honom till grefve af det heliga lateranska palatset och medlem af det kejserliga hofvet och
konsistoriet med rätt till svärd, kedja och guldsporre.

Norditaliensk ädling från omkring 1550.

Porträtt af Moreito. National Gallery, London.

Det är ett öfverlägset väl måladt porträtt, som Alessandro Bonvicino, kallad Moretto,
här gjort af en ung romantisk italiensk adelsman. Moretto föddes 1498 i Brescia, och han
vann äfven ett stort rykte genom sina altartaflor, utmärkta för ett norditalienskt sinne för
färgen. Mest anslår han dock vår tid genom sina porträtt. Moretto dog 1555.

Man är ej säker på hvem den drömmande unge eleganten föreställer. På hans fjäderprydda
barett sitter en lapp med ett grekiskt valspråk fastsydd. »Jag syftar för högt» står det, och vissa
forskare anse orden häntyda pä en kärlekshistoria, där kavaljeren Gromo di Ternengo var
hjälten. Meningen med valspråket skulle då vara: jag sträfvar efter Julia Potho. Vore denna
hypotes riktig, kunde den sorgsne älskaren snart sprätta bort lappen, ty han fick slutligen sin
Julia. Helskägget var en modenyhet från omkring 1530-talet. Före denna tid var det ganska
sällsynt, i synnerhet i Florens. Efter 1530 blef det ungefär samtidigt modernt i hela
Europa.

Italiensk flicka från omkring 1550.

Prinsessan Maria di Medici. Målning af Angelo Bronzino. Uffizigalleriet i Florens.

Den mest framstående målaren i Florens under 1550- och 60-talen var Angelo Bronzino.
Visserligen är han i sina större figurrika taflor med allegorier eller religiösa ämnen en tråkig
efterbildare af Michelangelo, och koloriten är äfven högst tvifvelaktig i dessa taflor, men i sin
porträttkonst är han däremot en mästare.

Hvarje detalj på det ofvanstående flickporträttet — en liten Medici-furstinna (ej drottningen)
— är utsökt. Hvilken karakteristik har han ej fått in i de små händerna, af hvilka den ena
så barnsligt tafatt är upplagd med raka fingrar på stolskarmen och den andra leker med guld-
kedjan. Halsen prydes af ett pärlhalsband och en guldkedja med vidhängande medalj i antik
form — en uppskattad prydnad under den lärda senrenässansen! Under det slätkammade,
benade håret ser man örhängen titta fram. Munnen är känsligt och fast tecknad, hela por-
trättet påminner i hållning, om också ej i teknik, om Velazquez.

Italiensk dam från omkring 1550.

Målning af yacopo Caj-nicci, kallad Pontormo. Stsdelsches Institut, Frankfurt a. M.

Den framstående amerikanske konstkännaren Berenson anser detta porträtt på ett beund-
ransvärdt sätt klargöra både den afbildades personliga karaktär och sociala rang. Pontormo
var den store porträttmålaren Bronzinos lärare, och man kan af detta första rangkonstverk se,
hur mycket Bronzino hade att tacka sin lärare för. Pontormo afled 1557. Han räknas till
florentinermålarne.

Den afbildade damen är förnäm ända ut i fingerspetsarna. Ansiktet är intelligent och själf-
medvetet. Håret guldgult och upplagdt i turbanform. Med sin lilla löjliga bologneserhund
på skötet sitter hon stolt i sin med grönt tyg öfverdragna stol, iklädd en röd klänning med
gröna ärmar. Äfven på denna afbildning i svart och hvitt kan man se, hur koloristiskt för-
träffligt den hvita isättningen kring halsen måste göra sig.

Besök i en nederländsk bondstuga. Omkring 1550.

Målning i grått i grått af Pieter Brueghd d. ä. Museet i Antwerpen.

Pieter Brueghel d. ä. är den förste framstående bondmålaren. Visserligen hade Lucas
van Leyden och Durer i utmärkta kopparstick tecknat böndernas lif, men Brueghel gjorde
bondmålningen till sin hufvuduppgift, och i konsthistorien går han under namn af Bond-
Brueghel.

Det är en stor dag i bondens stuga, en herre och fru från Antwerpen ha kommit pä
besök med presenter. Frun i sin skålformiga antwerpenhatt tar upp en slant till bondgossen,
som, endast klädd i en kort skjorta, fånigt stirrar på den främmande. I bakgrunden kärnas
smör. På elden hänger en jättekittel, och vid den eld, som sprakar under denna husets medel-
punkt, vänner sig eller värmes den yngsta ungdomen. Hela atmosfären af matos, instängd
luft, smutsiga kläder, hela symfonien af slammer och barnskrik tycker man sig förnimma ur
denna tafla.

Nederländskt kök omkring 1550.

Målning af Pieter Aerisz. Museet i Köpenhamn.

Under 1500- och 1600-talen var en målning under titeln »Det rika köket» ej sällsynt.
Det var ur dylika taflor det egentliga stillebenet utvecklade sig.

Pieter Aertsz, vanligen kallad Långe Per, föddes 1507 i Amsterdam men bodde hufvud-
sakligen i Antwerpen. Han dog dock i sin födelsestad 1575. De taflor med religiösa ämnen
han utförde förstördes af de protestantiska bildstormarne, men han efterlämnade också några
både roliga och dekorativa folklifsbilder. Den här meddelade taflan har en ansenlig m.ängd
matvaror i förgrunden: ost, drufvor, kälhufvud och en briljant målad flundra. Inälfvorna af en
ko delar taflan i två hälfter. Till höger ser man en gumma ge en gosse att dricka. En ung
man med skämtsamt ulspegelansikte står bredvid. Inne vid elden fattar en }ngling en
bararmad flicka om lifvet och visar på sitt tomma ölkrus. Pieter Aertsz är också representerad
i vårt Nationalmuseum.

Landsknektar plundra och mörda i en by under isoo-talets midt.

Det s. k. Betlehemitiska barnamordet. Målning af P. Brtughel d. ä. Museet i Wien.

Det är en tafla af högsta intresse, som den gamle Brueghel, död 1569, här efterlämnat.
Taflans namn gör intet till saken, ty bilden har den starkaste tids- och lokalfärg. Troligen
är denna tafla utförd efter ett af Brueghel d. ä. utfördt original. På den bibliska historien,
barnamordet i Betlehem, antyder blott den värdshusskylt, som hänger ut frän den trappstegs-
gafvelprydda byggnaden till höger. Värdshuset Gyllene stjärnan heter stället, dit lands-
knektar med yxor bana sig väg och sparka eller bända upp dörrarna med sina hillebarder.
Den hvita snön blodfärgas af de små stackarne. Bondhustrur vrida sina händer, bondgubbar
falla på knä. En rytteriafdelning i harnesk håller i bakgrunden. En skog af lansar pekar
mot höjden; för att slakta och plåga den arma befolkningen behöfvas ej så många. När
hönsen äro stekta och Gyllene stjärnans vinfat äro framrullade, kan det vara tids nog att med-
verka.

Det är en god bild af tillståndet i Nederländerna, dä Fihp II:s trupper på 1550-talet plund-
rade, skändade och mördade, skrytande med att de för nöjes skull sprättade upp kvinnor.

Ett nederländskt bondbröllop. Omkring 1550.

Målning af Pieter Brueghel d. ä. Museet i Wien.

Genremåleriet har af ålder haft rotfäste i Nederländerna, och särskildt inom den gren af
detsamma, som behandlar böndernas lif, är Pieter Brueghel d. ä., född omkring 1525 och död
1569 i Bryssel, både den förste och en af de störste. Af hans sällsynta taflor, öfversvällande
af sund och bred humor, finnas de bästa i Wien, dit de kommo genom den konstälskande
kejsar Rudolf II (död 1612), som särskildt var förtjust i denne konstnär.

Kring ett långt bord sitter bröllopsskaran, ätande och drickande med nederländsk grund-
lighet. Rätterna bäras omkring på en afhäktad dörr, den stadiga bruden sitter ärbar med
korslagda händer och nedslagna ögon, en munk och en krigsman diskutera vid nedre bords-
ändan, i dörren trängas nyfikna, och säckpipans surrande öfverröstar sorlet.

Förnäm italiensk gosse. Omkring 1550.

Målning af Angelo Bromino. National Gallery, London.

I röd dräkt med gulgrön bakgrund står den själfmedvetne unge italienske aristokraten
fingrande på sin värja. Man anar en slående likhet hos detta porträtt, måladt af Florens'
störste >/hofmålare» Angelo Bronzino. I hans tafla finnes något af den litet kalla, förnämt
afvisande hållning, som det omkring 1550 äfven i Italien moderna spanska inflytandet fört med sig.
Bronzino var liksom hans samtida, den store utrechtaren Anthonis Mor föregångare till den
sorts porträttmåleri, hvilket nästa århundrade skulle nå sin kulmen i Velazquez.

Det ligger öfver Bronzinos porträtt en intensiv tidsstämning: man känner, då man ser
denne lille kaxe, hela den atmosfär, i hvilken en dylik yngling uppväxte, man tänker på den
utförliga hederskodex han hade i sitt välbildade hufvud, med alla dess regler, om hvilka
förolämpningar tilläto duell eller hvilka voro af den svåra art, att de fordrade nedhuggandet
af den närgångne på stället.

Maria Tudor, drottning af England. 1550-TALET.

Porträtt af Anihonis Mor. Pradomuseet, Madrid.

Den »blodiga Maria», som Maria Tudor mera sanningsenligt än höfligt oftast brukar kallas,
föddes 1 5 16 i Henrik VIII:s äktenskap med Katarina af Aragonien. Ifrig katolik lyckades
hon under . sin femåriga regering 1553 — 1558 visa sin glödande tillgifvenhet för den allena
saliggörande kyrkan genom en läng rad af dödsdomar. Är 1554 gifte hon sig med Filip II
af Spanien, och hennes otillfredsställda kärlek till sin härde och iskalle gemål gjorde ej hennes
sinne mjukare.

Hur underbart har ej den framstående porträttmålaren Mor fått fram den omkring fyrtio-
äriga drottningens inskränkthet och galla i detta porträtt, där hon sitter stel i sin stol, hållande
kärleksblomman mellan sina magra fingrar. Men var gemålen endast kallsinnig, så omfattades
hon däremot af sitt engelska folk med ett hjärtligt hat, och det var med jubel, som England
i november 1558 mottog underrättelsen, att deras onda drottning Maria upphört att lefva.

Porträttet följde den kejserlige svärfadern Karl V, dä han drog sig tillbaka till klostret
San Juste.

Pejeron, grefvens af Benevent hofnarr. Omkring 1550.

Målning af Anihonis Mor. Pradogalleriet, Madrid.

Man berättar, att den utmärkte nederländske porträttmålaren Anthonis Mor, död 1576,
blifvit fullständigt spansk i sitt personliga uppträdande. »Allvarsam och majestätisk», sade
spanjorerna berömmande om honom.

En gäng lär han dock obetänksamt ha tillåtit sig ett litet skämt med konung Filip II. Denne
hade klappat honom på axeln, och målaren höll sin pensel så, att kungen smetade ner sina
fingrar med karminfärg. Förskräckt öfver livad han gjort kastade han sig för Filips fötter.
Kungen smålog och förlät, men Mor fick under hand veta, att han borde lämna Spanien.

Till och med hofnarren Pejeron, som Mor här målat utförande en kortkonst, har den
allvarliga min, som tyckes bofast hos spanjorerna, om hvilka man med skäl säger, att de äro
hårda mot sig själfva och grymma mot andra.

100

Karl V:s hofdvärg. Omkring 1550.

Målning af Anthonis Mor. Louvren, Paris.

Det är ett fullödigt konstverk, den store porträttmålaren Anthonis Mor skapat i denna
bild af den lille vanskapade dvärgen, som med ett strängt, nästan hotfullt uttryck i ansiktet
blickar mot åskådaren. Han känner sig nog som en hög herre trots sin litenhet, och värjan
vid hans sida kan nog bli farlig, om han såras i sin lättstuckna spanska »pundonör». I alla
händelser delar han med jättehunden lusten att bita ifrån sig.

Hos de spanska konungarne höll sig bruket att skämta med dvärgar, krymplingar och
idioter ända in på 1700-talet. Karl V, i äldre är mycket melankolisk, gladde sig säkert att
höra sin hofdvärgs beska kvickheter. Guldkedjan torde väl varit en gärd af kejserlig ynnest.
— Märkligt är att se, hur den i Utrecht födde målaren kunnat intränga i spanskt väsende.
Mor är i mänga afseenden en förelöpare till Velazquez.

lOI

Italiensk skräddare. Omkring 1550.

Porträtt af Giovanni Battisia Moroni. National Gallery, London.

Född 1525 nära Bergamo i Norditalien, är Moroni mest bel<:ant för sina porträtt. Han
afled 1578. Den här meddelade på en gång karakteristiska och vackra skildringen af en
italiensk skräddare är hans mest uppskattade arbete. Hufvudets påfallande moderna karaktär
beror nog mest därpå, att männen omkring 1550, dä detta porträtt målades, buro håret kort-
klippt liksom i våra dagar. Skräddaren är just i färd med att klippa till ett stycke kläde.
Saxen har samma form som vår tids skräddarsaxar. Mansdräkten var vid denna tidpunkt
äfven i Italien starkt påverkad af spanskt inflytande och den allvarliga svarta färgen, favorit-
färg i Spanien, mycket använd.

Denna bild var af sin samtid så beundrad och uppskattad, att porträttet besjöngs af
skalderna och en gammal italiensk konstförfattare sade, att »bilden talar för sig själf bättre
än en advokat».

102

Plenum under det Tridentinska mötet. Omkring 1550.

Målning af Tizian. Louvren, Paris.

Det mest kända kyrkomötet under den nyare tiden var det tridentinska, hållet med många
afbrott i den italiensk-tyrolska staden Trient mellan 1545 och 1563. Mötet hade framtvungits
af de reformatoriska sträfvandena inom kyrkan, men resultatet blef en seger för påfvemakten.
Den katolska kyrkan hade fått sin grundval stärkt och intagit en klar, fast ståndpunkt mot
protestantismen. Beslutet underskrefs af 255 höga kyrkliga dignitärer, och i bullan »Benedictus
dominus» förbehöll sig påfvemakten tolkningsrätten.

Bland de viktigare besluten märkas: Jungru Maria förklarades fri från arfsynd, den
katolska nattvardsläran fastställdes, och bestämmelser utfärdades om de öfriga sex sakramenten:
dopet, konfirmationen, bikten, prästvigningen, äktenskapet och sista smörjeisen. Mötets beslut
formulerades i den tridentinska trosbekännelsen, och slutligen förbannade mötet högtidligt
alla kättare.

103

Eleonora di Medici med sin son don Garcia. i 55 i.

Målning af Angelo Bronzino. Uffizigalleriet, Florens.

Cosimo di Medici, som sedermera 1569 blef storhertig af Toscaiia, regerade det oroliga
Florens med kraftig hand sedan 1537. Han gynnade konst och vetenskap, men hans högdragna
lynne var mera af spansk än af italiensk art. Hans maka, Eleonora de Toledo, främjade också
i konst och lif det stela och hårda, som ligger för den spanska folkkaraktären. — Angelo
Bronzino framställer henne här i stolt oåtkomlighet tillsammans med sin lille son don Garcia, född

^547- —

Ingen kunde bättre än Bronzino skildra den unga generationens hofmän, som på 1540- och
1550-talen uppväxte vid det florentinska hofvet. Ansiktsfärgen är ofta något likblek, men
teckningen är fulländad, ensamt den pressade sammetsklänningen pä Eleonoras porträtt är ett
mästerverk. Det påstås, att Eleonora afskydde allt italienskt; å andra sidan yttrar sig en
samtida italienare, Benvenuto Cellini, med det mest frenetiska hat om denna invasion af span-
jorer och spanskhet.

104

Italiensk adelsman från isoo-talets midt.

Målning af Angelo Bronzino. Collection Sagan, Paris.

Angelo Bronzino är en hofmålare i god mening. Hans porträtt äro, har någon sagt,
»skarpa som klingor». Det var en ny tid han målade, en lättare, kallare, snabbare tid, för
hvilken svärdet var för tungt, en tid som passade för den smidiga värjan, detta vapen så
lämpadt för den latinska rasen, värjan rörlig som en ormtunga, kittlande motståndaren som
elaka kvickheter för att slutligen med en kraftig stöt genomborra fienden.

Andra af Bronzinos modeller, en UgoHno Martelli eller den här afbildade unge mannen i
sin mörka slitsade dräkt, hålla en bok i sina aristokratiska händer. Ofta ligger det i själfva
gesten, hvarmed boken framhälles, nägot som kommer att tänka pä den förnäme dilettantens
förnöjelse öfver sin lärdom. Masken, hvilken är skulpterad på bordet, förekommer ofta under
denna tid som prydnadsmotiv. Denna tidstypiska porträtt har det allra högsta konstvärde.

105

Två nederländska bankirer under 1500-TALETS midt.

Målning af Marinus van Roymesvale. National Gallery, London.

En med Quinten Matsys besläktad natur var Marinus van Roymersvale, död 1570. I
likhet med den nyssnämnde konstnären älskade han att framställa scener ur det dagliga lifvet,
särskildt växlare och bankirer, hvilkas vinningslystnad han framställer pä ett naivt men verk-
ningsfullt sätt. — Pä denna bild — i färg tämligen kall och otillfredsställande — ser man två
gubbar, den ene grimaserande och förmodligen i hufvudet uträknande räntan pä något län.

Vid den tiden var man fullt öfvertygad om att det stred mot Guds lag att taga ränta på
pengar, en åsikt som betydligt höjde räntan, dä naturligtvis låntagaren fick betala prisförhöj-
ning för den syndighet, till hvilken han »tvingade» finansmannen. Den kanoniska lagen för-
bjöd nämligen alla utom judarne att taga ränta. Hvad de senare beträffa, sä hette det, att de i alla
/"«■// skulle bli fördömda. Den ene ockrarens hufvudbonad är af gammal 1400-tals form. Gubben
inför en skuldsumma i sin räkenskapsbok. Pä bordet ligger en hög med guldmynt. Man
tyckte pä 1 500-talet om att på taflorna afbilda dessa rosennobler och gyllen, dubbelt högaktade
under en tid, då reda penningar voro sällsynta. Pä hyllan öfver gubbarnes hufvuden står en
ljusstake med ljussax.

106

Köksscen i Flandern 1552.

Kallad S:t Benediktus' under. Af okänd nederländsk målare. Musée Royal, Bryssel.

Om denna bild ej är så öfverlägsen som konstverk, så är dess kulturhistoriska betydelse
i stället så mycket större. Detta kök i ett förmöget nederländskt hem omkring 1550 har
samma karaktär som belgiska och franska landtkök nu för tiden. Halster och stekpannor
äro upphissade på rökhufven. Den blanka kitteln hänger öfver elden. Mortel och mässings-
stakar glänsa af nederländsk renlighet. Den egendomliga seden att hissa upp bröd och fjäder-
fän i små korgar under taket — kanske för att skydda dem mot katten — bibehöll sig länge
i Holland.

Traditionen berättar, att den helige Benediktus, som under sina resor åtföljdes af sin
trogna amma, en gång fann henne gråtande öfver ett såll, som gått sönder. Till råga på
olyckan hade den goda kvinnan lånat sället af grannarne. Genom helgonets bön blef sållet
åter helt. Här besannades ordet på ett rörande naivt sätt, att »gudaktighet är nyttig till allting».

107

Melankton 1560.

Träsnitt, utfördt 1561 af Cranachskolan.

På detta träsnitt, utkommet året efter den store reformatorns död, ser man den sextiotre-
årige mannen insvept i en pälskantad rock, sådan som lärdt folk under 1500-talet använde.

Melankton föddes i Pfalz och hörde till de tidigt utbildade. Redan tjuguettårig kallades
han till Wittenberg som professor i grekiska. Han blef genast vunnen för Luthers sak. Är 1530
författade Melankton den Augsburgska bekännelsen. Under de hätska strider, som seder-
mera fördes i den luterska kyrkan, intog Melankton en medlande ställning, både af fasa för
tvister och måhända också därför, att hans djupa studier lärt honom se det väsentliga och
misstro fraser och formler.

Det karaktärsfulla träsnittet är utfördt af den cranachska skolan, hvars mästare, Lucas
Cranach, målare och borgmästare i Wittenberg, afled 1553. Han stod i vänskapsförhållande
till reformatorerna, och hans borgerligt rättframma konst passade för hans modeller.

108

^ami^bxkUu

3clj 6m ^cfc^itfrf mit ter pre^

©o balb mdn tiem m 6fngc( juffr/
©o ifiein bo^n pappre geörucf f .

gaDurc^PombftManc^eÄunf?attfa(t/
^itmanieiditUcl^hdmmmma^.
^orjeirm ^af man Dir båcf^n Qfcfirihn/
S^minm^mfimrbetfilicfitrUbtt.

Boktryckeri vid i5oo-talets midt.

Träsnitt af yost Amman.

Boktryckerikonstens uppfinning — såvidt man därmed menar tryck med rörliga typer —
skedde omkring 1450 i staden Mainz. Gutenberg hittade pä att gjuta stilarna, och Peter
Schöffer, hans medhjälpare, utbildade uppfinningen och förbättrade trycksvärtan.

Bilden visar ett tryckeri på 1560-talet och förekommer i Jost Ammans 1568 utgifna
samling träsnitt öfver de olika yrkena. Träsnitten äro försedda med verser af Hans Sachs,
den bekante skomakaren och mästersångaren. Dessa två niirnbergare samarbetade med stor
framgång, och till de enkla trohjärtade träsnitten passa de ofta kärnfulla och fyndiga verserna.
I bakgrunden ser man sättaren vid sin kast, under det att i förgrunden trycksvärtan påsmetas.
Få handtverk eller konster ha väl nått en så snabb fulländning som boktryckerikonsten.
Redan några år sedan uppfinningen gjorts, utfördes riktiga prakttryck, men viktigast af allt
var, att en skrift nu kunde mångfaldigas med en snabbhet och i ett antal, som omöjliggjorde
en tankes förkväfvande.

109

Maria Stuart, drottning af Skottland. På 1560-TALET.

Porträtt af Frangois Cloiiet. (?). Slottet i Windsor.

En af historiens mest intresseväckande och omstridda personligheter är Maria Stuart,
drottning af Skottland. Dotter af Jakob V af Skottland och Maria af Guise, lämnade hon
redan som barn Skottland och blef bosatt i Frankrike, där hon gifte sig med kronprinsen,
sedermera Frans II. Nittonårig blef hon änka och reste 1561 hem till Skottland, där hon
som katolik och fransksinnad afskyddes af sina undersåtar. Hon gifte sig här med Henrik
Darnlej'. Då denne 1567 mördades, äktade hon — starkt misstänkt för medvetenhet om
mordet — brottets föröfvare, Bothwell. Maria fängslades af folket men lyckades undkomma
och begaf sig till England. Här insattes hon i fängsligt förvar af drottning Elisabet, hvilken
både som kvinna och politiker hatade den sköna ränksmiderskan.

Efter nitton års fångenskap lät Elisabet döma henne till döden, orolig för det katolska
partiets ständiga sammansvärjningar till Marias förmån. Hon afrättades 1587. Man hade till
och med den plumpheten att vilja påtvinga henne en protestantisk präst till dödsberedelsen.
Det vackra porträttet visar henne klädd i ett hvitt dok, som liknar den efter henne uppkallade
Stuart-hufvan. Denna hufvudbonad var af svart sammet med snibb i pannan, håret var som
på bilden kammadt ät sidorna öfver tvenne valkar. På 1580-talet kom detta mod från Frank-
rike till Tyskland. ■

Vilhelm i af Oranien. Omkring 1570.

Målning af Adrian Key. Museet i KasseL

Den store Oraniern afbildas här som en man mellan trettio och fyrtio år. Man trodde
först, att detta porträtt målats af Anthonis Mor, men den nyare kritiken tiUskrifver det en
tämligen okänd målare från Antwerpen vid namn Adrian Key, hvilken i denna bild skapat
ett verkligt mästerverk. Vilhelm föddes i Nassau 1533. Vald 1572 till de mot Spanien upp-
roriska Nederländernas öfverbefälhafvare, lyckades han efter sju ärs strider 1579 genomdrifva
unionen i Utrecht, hvarigenom de sju norra protestantiska staterna slöto sig tillsammans och
slutligen två år därefter förklarade sig oberoende. I juli 1584 blef han i Delft skjuten af
Baltasar Gérard, en af Filip II lejd mördare.

Porträttet visar ett manligt, allvarligt ansikte. Hans uttryck är nästan lika ogenomträng-
ligt som den rustning han bär. Under hans högra axel ser man på harnesket en nu uppfälld
s. k. lanshake, på hvilken lansen under striden kunde stödas. Den ståtliga gestalten är den
förkroppsligade manligheten. Ett litet drag af melankoli, kanske framkalladt af det tunga
ansvar, som lades på hans skuldror, gör detta porträtt ännu mera tilltalande.

III

.-saJ

'1H[

^^^

Säåki^y'^^

^m^^

[a *~ >

H^^kä^iL

^K^^^S^^^BB

, -v

^.-».Si

; ^p'

!■

' jfl

Ik ^

HR:

•'i-: ' i'

=^'''!^

^B ' »

■*■■

T*- 'Jp*

1,^'^m'- -^

R^HI

* ■

■-*- -Ä^

''C^II^^^^^^H

■

Iwr»Tr

Venetianska flickor på 1570-TALET.

Målning af Paolo Veronese. Louvren, Paris. Detalj ur »Kristus i Emmaus».

Paolo Veronese målade sina taflor ur bibeln på ett så profant och realistiskt sätt, att
man ej förvånas öfver att han — det var är 1573 — drogs inför inkvisitionstribunalet för
att där få en skrapa för sitt hädiska sätt att återgifva de heliga ämnena. Men var detta att
ur kyrklig synpunkt beklaga, så var det så mycket mera glädjande för eftervärlden att genom
Veroneses konst få några inblickar i det glänsande venetianska lifvet på 1500-talets midt.

På den nu i Louvren förvarade taflan, kallad Kristus i Emmaus, har han af bildat sin familj.
Här meddelas en detalj ur denna tafla. Hans två små blonda flickor leka med en stor
hund. Deras hvita klänningar äro prydda med ett gyllene mönster. De äro urringade som
riktiga damer, och den ena har till och med ett pärlsnöre om sin hals. Hela gruppen är ett
utslag af det venetianska intresset för genren.

112

Italiensk dam, som får ett anfall af svindel. Omkring 1575.

»Esters vanmakt.» Detalj ur en målning af Paolo Veronese. Louvren, Paris.

Det venetianska måleriet hade, som ofta anmärkts, under 1400-talet ett utprägladt sinne
för det genreartade. Under 1500-talet blef detta drag upptaget på de stora praktbilderna,
som Paolo Veronese (1528 — 1588) under 1560- och 1570-talet utförde med namn hämtade
frän den heliga historien. 1 stället för den mörka judinna, som enligt Esters bok i sex må-
nader tväddes med myrraolja och i ytterligare sex månader med annan smörjelse för att bli
täckelig för konung Ahasveros, afbildar Veronese en blond venetianska i hvit och gyllene
dräkt och prydde håret och den hvita barmen med äkta pärlor. Bleknande sjunker hon till-
baka i armarna på tvenne hofdamer.

Man påminner sig, då man ser denna bild, alla de »plötsliga illamåenden», som medföljde
den giftmordsepidemi, hvilken då rasade öfver hela Europa. Det var lönnmordens gyllene
tid, dä Erik XIV, Fredrik II af Danmark, FiUp II af Spanien regerade, den tid, dä de italienska
furstarne hade det lifligaste intresse för puddingar med fintstött glas, då förgiftade handskar
skickades som vängåfva. Man har ej svårt att tänka sig den sköna yppiga blondinen utsatt för
någon otjänlig dryck, bryggd af hat och svartsjuka.

113

Tioårig och tjuguårig flicka. Sydtyska dräktbilder från omkring 1570.

Träsnitt af Tobias Stimmcr.

Tobias Stimmers lif infaller mellan 1539 och 1582. Han föddes i Schafifhausen och verkade
i denna sin hemort samt i Elsass och Frankfurt am Main som fasadmålare i samma väg
som Holbein i Basel. Liksom Holbein arbetade han äfven för träsnittets utveckling. Här
meddelas ett par blad ur hans serie Lefnadsåldrarna:

»Zehn Jahr kindischer Art.» En liten flicka leker med älsklig barnslighet med sin docka.
Hon ser sä moderlig och snäll ut, denna lilla tyska »dockmamma», midt ibland alla blommor
och leksaker.

»Zwanzig Jahr eine Jungfrau zart.» Hon har vuxit upp till ung kvinna; ärbar och
drömmande på en gång står hon med sedesamt korslagda händer, kanske rätt nöjd åt sina
moderna puffärmar. En skämtsam herre spelar upp till dans. Han bär en sorts »Pluderhosen»,
byxor där fodret sticker fram ur det uppslitsade tyget. Detta mod öfverdrefs ibland ofantligt
och väckte prästernas afsky. Man hittade på en särskild byxdjäfvul, hvilken i Andreas
Musculus' 1555 i Frankfurt a. /O. tryckta predikan med titel »Von Zerluderten Zucht und
Ehrverwegenen pludrigten Hosenteuffel» fick sin varma mat.

Pluderbyxorna bibehöUo sig längst hos landsknektarne, hvilka bestämde sig för 99 alnar
foder pä grund af att »neun und neunzig war ein långes Wort und gut landsknechtisch,
hundert aber ein kurzes Wort und nicht so prächtig zu reden sei».

114

Femtioårig och sextioårig kvinna. Sydtyska dräktbilder från omkring 1570.

Träsnitt af Tobias Stimmer.

Den bild af den manliga ungdomen, som motsvarar motstående träsnitt men som här ej
meddelas, är ej sä konstnärligt värdefull, som de två ofvan återgifna, men underskriften i sin
lakoniska kärfhet är dråplig. Den tioårige gossen och den tjuguårige slyngeln skildras med
orden: »Zehn Jahr kindisch, zwanzig Jahr rindisch.> Skumpande som stutar, buffande och
knuffande hvarandra som nötboskap, voro dä liksom nu germanerna i slyngelåldern.

Här åter skildras besöket hos en gammal franka. Vid sländan mottar en gammal kvinna,
trött af ålder, med brillorna fastsatta i hufvan, en liten prudentlig småflicka och hennes femtioåriga
ännu kraftiga mormor. Denna senares energiska grepp i kjolen visar, att släpande klänningar
användes i borgerliga familjer omkring 1570. Trädet med frukten och de fallande bladen
symbolisera här liksom stamrosorna och fågeln på vidstående bild de olika lefnadsåldrarna.
Allt är så dekorativt och ypperligt lämpadt för träsnittstekniken samt dessutom djuptänkt
och i bästa mening kärntyskt, att man blir riktigt nöjd att tillhöra en så förträfflig folkstam.

1^5

Hertigen af Alba. Omkring 1570.

Målning af Anthonis Mor. Museet i Bryssel.

Bland de porträttmålare, som omkring 1550 voro verksamma, var näst Tizian troligen
Anthonis Mor den förnämligaste. Han var född i Utrecht i början af 1500-talet och vistades
bäde i Rom, Madrid, London och Bryssel. Mor afled i Antwerpen på 1570-talets midt. Hans
holländska egenart hade starkt påverkats i Spanien, där han berömdes för att äfven till det
yttre likna en spansk cabellero.

Ett intressant porträtt af Mor är bilden af Fernando Alvarez af Toledo, hertig af Alba,
hvilken segrat vid Miihlberg och 1567 sändes af Filip II som ståthållare till Nederländerna.
Med järnhärd stränghet ville han i blod dränka Nederländernas upprorsförsök, men afrättningar
i tiotusental förmådde intet, och han återkallades 1573. I en vackert damascerad rustning,
med den purpurröda spanska fältherrebindeln öfver bröstet, kommandostafven i handen och
Gyllene skinnets orden om halsen står den fruktade ståthållaren för våra ögon. Munnen
talar om ett hånfullt förakt. Ansiktet, med stripigt hår och skägg, är blekt och magert. Alba
afled 1582.

116

Karl IX, konung af Frankrike. 1570-TALET.

Teckning af Frangois Clouei. Bibliothéque Nalionale, Paris.

Karl IX, son'^ af Henrik II och Katarina af Medici, föddes 1550 och var endast tio år,
dä han följde sin bror Frans II på tronen. Han förenade i sig list och brutahtet. Dolsk
och häftig pä en gång hann Karl trots sin ungdom i Frankrike bli en typ, sådan som Erik
XIV blef hos oss. Myndig vid tretton års ålder ställdes han först i bakgrunden af sin ränk-
smidande mor. Som ung roade han sig i synnerhet med jakt och visade redan tidigt en
osund glädje vid åsynen af djurens dödskamp.

Är 1572 öfvertalades och skrämdes han till blodbadet på protestanterna. »Fromheten
uppeggade rättvisan», heter det på den minnespenning han lät slå öfver Bartolomeinatten. ■ —
Hans dystra Saulsande kunde endast stillas af musik, af smekningar af hans flamländska älska-
rinna Marie Touchet och den ädle Colignys inflytande.

MästerHgt återger Frangois Clouet (1510 — 1570?), Frankrikes Holbein, den unge fransk-
italienske fursten, i hvilken fransk häftighet och italienskt lögnväsende uppgått i en enhet.
Hur elak är ej munnen i det mörka anletet, hur lura ej ögonen! Det spetsiga skägget
hvilar mot halskråset, som om några årtionden skulle växa ut till en kvarnstensliknande krage.
Den eleganta baretten med sina fjädrar var modern under de senare Valois-regenterna.

117

j^H

^^1

^^M

^^^^^^^^^1

^^^Hui ^"'^UÉM^^^^H

^^^^^^^^^1

\^^^^^^^^^^^B^.<^J^^^^^m

# 'i

^^^^^Ir^T^^^^^^^^^^^^^^^^^^H

^ ' Må

WK^iåSKKi:^'M.±.

A -Må

^^^^^^^^^^H

Spanska Prinsessan Isabella Clara Eugenia. 1578.

Målning af Sanchez Coello. Pradogalleriet, Madrid.

Den stolta, tolfåriga lilla flickan är Isabella Clara Eugenia, född 1566 och Filip II:s dotter.
Hon hade en sträng och ledsam fader och förmodligen föga tillfälle till ett behagligt och okonst-
ladt familjelif. Med sin pärlstickade barett, sin ädelstensprydda klänning, som redan började svälla
klockformigt, ser den bleka flickan väl högtidlig ut för sina år. Hon hade säkert fått klart
besked af sin öfverhofmästarinna om hvad som passade sig för en spansk prinsessa af blodet.

Porträttet är ett mästerverk af Anthonis Mors lärjunge Sanchez Coello, hvilkens lif infaller
mellan 15 15 och 1590. I sin högra hand håller prinsessan det nya, från Italien införda plagget:
näsduken. Under slutet af 1500-talet koketterade damerna med dyrbara spetsnäsdukar.

118

'Ji#-

uffus ut ho/hles cuneos.npctn^ the^ ^_ —.^
J^^>y^'^^ J'^^^mi^f_ rmotr jirenus ägor.

Nederländsk soldat vid slutet af 1580-TALET.

Kopparstick af y. de Gheyn.

J. de Gheyn var en lärjunge till Goltzius. Hans lif infaller mellan 1565 — 1615, och han
är känd för sina soldatbilder från nederländska frihetskriget.

Den här afbildade skytten visar tydligt det italienska inflytandet pä teckningen. Det
ligger en begynnande barockstilkänsla i figurens stolta kontraposto.

»Dag och natt kommenderad emot fientliga härar,
tågar jag käckt framåt, drifven af okuflig kraft»,

heter det i bildens underskrift, Man skilde vid denna tid mellan skyttar beväpnade med »rör»,
lättare gevär, och musketörer försedda med musköter, till hvilka hörde ett stöd i form af en
gaffel. Den brinnande luntan svänges med en elegant gest i handen. Kruthornet hänger vid
hans sida, och gevärskolfven har den egendomUgt böjda form, som är utmärkande för det
slutande 1500-talet.

Först vid slaget vid Pavia 1525, således ett femtiotal år tillbaka i tiden, hade eldvapnen
definitivt blifvit de i slaktningen afgörande. Hjälmen har den form, som kallas »moriam eller
»morion».

119

Danstillställning vid Henrik III:s hof. Omkring är 1580.

Målning af okänd mästare. Louvren, Paris.

Henrik III:s eleganta hofherrar, de s. k. mignonerna, dansa ringdans med hofvets
damer, imposanta företeelser i tunnlika styfkjortlar — vertugaller — och med ärmarna utspända
som jättestora fårbogar (gigots). Till höger om den med hatt försedde dansören synes en dam
med den moderna genom valkar åstadkomna håruppläggningen. Huru eftersökta den tidens
härfrisörskor, »valkekvinnor», voro, ser man af ett 1574 skrifvet danskt bref, i hvilket »Dydzirede
Fru» Anna Bräde yttrar om en sådan: Gud for sin keere Sons Skyld unde mig Lykke til at
jeg kunde faa hende.»

Den veklige, fruntimmersaktige Henrik, hvilken efter ett par månader 1574 flytt från sin
polska krona, står längst till vänster med smidig, nonchalant hållning. Han trifdes i list och
tvetydighet och utvecklade en nästan förbluffande lögnaktighet och förställning. Själf föll
han 1589 ett offer för sin egen dubbelhet, träffad af en af dessa förgiftade dolkar, som han
skattade så högt.

På bilden synes hans mor Katarina af Medici i hvit nedvikt krage. Vid säckpipans toner
rör sig det höga herrskapets ringdans på det blombeströdda slottsgolfvet.

120

Vildsvinsjakt vid 1500-TALETS slut.

Gobeläng, tillhörig Kungl. husgerådskammaren, deponerad i Nationalmuseum.

Vid åsynen af den framställning af ett jaktsällskap, som fått fatt i vildsvinet och både
till häst och till fots angriper det, fattar man, hvilket nöje det skulle vara för den tidens
furstar och riddersmän att deltaga i en så ansträngande och farlig jakt. Med sina korta, skarpa
»svinfjädrar» måste de gä den borstiga besten inpå lifvet, och trängd till det yttersta sparade
denne ej på bett och hugg. Iklädda vida »pluderbyxor» tvinga drefkarlar galten att stanna.
Han har redan hunnit rista upp magen på en hund.

Nu anlända herrarne för att ge nådestöten. Kavaljeren längst till höger är iklädd hög
spansk hatt, de andra de filthattar, som just vid denna tid blefvo hofmässiga, sedan de i år-
hundraden skyddat bondhufvuden mot regn och sol. — Tapeten torde vara utförd i Holland
i 1600-talets början efter gamla gravyrer af jaktstycken, tecknade af David Vingboon.

121

' i^J^pia n.CamhyJilms HiJpannrum,lnd\anmiJ^cavoks,Smha,3i!m>folymie ccc ux catholicus. I
SMalicilatii.hmbanthT. Gddrwr, etc dux. Fhndrict. Holldmlia, Hatuionia, etc. coincs . .^{ctahsjtut ij>. .'

Sm\^«ttwwiwmA-^m^m'>wwgAwyiwwA^a\'<w\S"w\'^ffl\-sav^ga^gA^OT

Filip ii af Spanien 1586.

Kopparstick af Hieronymus Wierx.

I den nymodiga spanska hatten, liknande en teologiedoktorshatt, och med hjärnan starkt
påverkad af teologiska idéer blickar Filip stelt och iskallt mot åskådaren. Gyllene skinnets
orden hänger på ett band om hans hals. Denna orden stiftades 1429 af hertig Filip den gode
af Burgund och bär devisen: »Pretium laborum non vile», ett dyrbart pris för arbetet, och nog
arbetade denne dess stormästare ihärdigt för sitt ideal, den andliga och världsliga frihetens
krossande.

Son till Karl V och Isabella af Portugal föddes Filip 1527. År 1556 blef han konung i
Spanien och sträfvade med järnflit och orubblig konsekvens för sitt mål, användande krigs-
makt, inkvisition och lönnmördare mot sina fiender. Hans hårdhet mot Nederländerna fram-
kallade de norra provinsernas affall 1581. Samtidigt vann han dock Portugal. Försöket
att med sin armada kufva England 1588 misslyckades grundligt, och då han 1598 afled, hade
hans regering skadat landet till den grad, att det sedan aldrig kunnat resa sig. Som en tärande
kräfta hade den uppfattning Filip förkroppsligade ätit sig fast i spanskt väsende.

122

\wiijfr imjen^ ammas, (t avda miiij/hrj ^

....£— ^IJk

Nederländsk fanbärare. 1587.

Kopparstick af Henrik Goltzius.

Holländaren Henrik Goltzius hör till 1500-talets mest berömda kopparstickare. Han
föddes 1558 och dog 1616 i Haarlem.

Bland hans mest uppskattade stick är det här afbildade, Fanbäraren. Så såg en fan-
bärare ut under Vilhelm af Oranien. Hvilket soldathjärta skulle ej svälla af mod, då ynglingen
med en åtbörd af stolt själfkänsla låter den ofantliga duken fladdra, enligt bildens underskrift
medveten om sin betydelse:

»Fanan i hand ingifver jag mod hos kämpande hären.
Står jag, håller den stånd; flyr jag, flyr den också.»

Hvad som faller särskildt i ögonen är hans örhänge, de uppstoppade ärmarna och främst
den konstiga »gåsmagen». Liksom damernas »vertugadin» uppfanns detta fula herrmod i
Spanien. Svällandet möjliggjordes genom uppstoppning och vaddering. Måhända kunde den
ibland oskadliggöra en värjstöt, men modet blef frenetiskt angripet från predikstolarna. Den
kvarnstensliknande halskragen börjar vid denna tid bli allt allmännare använd.

123

Italiensk kvinna af folket och ung page vid isoö-tALÉTS sLut.

»Spåkvinnan.» Målning af Caravaggio. Louvren, Paris.

Det är nog mer än en tillfällighet, att den förste italienske genremålaren var född i norra
Italien och åtminstone en tid vistats i Venedig. Caravaggio föddes nära Bergamo 1569 och
afled, efter ett lif lika romantiskt, stormigt och dramatiskt som hans målning, 1609 i södra
Italien.

En ung page med dockvackert ansikte, brunögd och svarthårig, med den fjäderprydda
hatten pä sned, låter spå sig af en flicka klädd i den turbanliknande hufvudbonad, som var så
på modet i Italien under 1500-talets slut. Hon pekar på handens »lifslinie», och hennes vackra
ögon, som beundrande hvila på den rådfrågande, tyckas säga, att i hans omedelbara närhet
finnes en flicka, som genast vill bli hans »öde» med allt hvad detta kan innebära af lidelse
och svartsjuka.

En hknande bild finnes af samme målare i Capitolinska museet i Rom. I dessa Cara-
vaggios taflor får man ett starkt intryck af det Italien, Benvenuto Cellini beskref några
decennier förut i sin dråpliga själfbiografi, af en tillvaro full af njutningar, ärelystnad och faror.

124

Italienska kortspelare vid i5oo-talets slut.

Målning af Caravaggio. Museet i Dresden.

Caravaggios här meddelade Falskspelare äro något förträffligt inom genren, denna nya
konstart som vid den specialisering, det italienska måleriet undergick vid 1500-talets slut, fick
en plats för sig i stället för att under 1400-talet bilda en episod, inblandad i den religiösa
taflan, och under 1500-talets förra hälft vara nästan fullständigt undanskjuten. Tiden tyckte
om den moderna »skälmromanen'-, och målningen afspeglar också denna smak i bilder frän
röfvarnes och skälmarnes lif.

Det skarpa ljuset på denna tafla kämpar med de svarta skuggorna. Detta är den s. k.
källarbelysningen, som Caravaggio älskar, och denna ökar otvifvelaktigt det hemska intrycket.
Hur blekt och härjadt af laster är ej den unge barettprydde krigarens ansikte. Han sitter och
fumlar med ett kort bakom ryggen, väntande att kamraten, som spejar i nykomlingens kort,
skall ge honom ett tecken. Snart är grälet i full gäng, och värjorna flyga ur skidorna.

125

MÅLTID I ETT RIKT TYSKT HEM VID SLUTET AF 15OO-TALET.
Kopparstick, utgifvet af Dominicus Custos, född 1560 i Antwerpen, f 161 2.

Denna med minutiös noggrannhet utförda bild föreställer ett tyskt hem på 1500-talet.
Familjen läser till bords, de äldre sittande, barnen stående. De yngre barnen förblifva
stående under måltiden. Alla använda bägare. Gafflarna äro tvåkloade. Samma knif och
gaffel användes till alla rätterna. Till vänster vinkylare och midt på väggen ett bäcken
och vattenbehållare för att däri doppa fingrarna.

Till höger på väggen en bokhylla, där böckerna, såsom ännu långt in på 1600-talet
brukades, stå med ryggarna mot väggen, så att de utsirade spännena skulle bli synliga. Pä
det längst åt höger sittande smårutiga fönstret synes en skjutlucka för måttlig luftväxling.
Måhända tillhöra de här afbildade personerna familjen Fugger, ty man vet, att Custos på
sina kopparstick^återgifvit denna augsburgska bankirsläkt.

126

MÄLAREN ChRISTOPH ScHWARTZ OCH HANS FAMILJ. 150O-TALETS SLUT.
Målning af Chr. Schwartz. Gamla Pinakoteket, Miinchen.

En porträttbild af värde från Sydtyskland vid 1500-talets slut är målaren Christoph
Schwartz' själfporträtt, där han afbildar sig med hustru och barn. Med en min så allvarlig,
som skulle han afkunna en dödsdom, plockar han helt enkelt till sig ett körsbär. Allt bär en
prägel af tysk borgerlig vederhäftighet och, skulle man kanske kunna tillägga, af en litet
nationell klumpighet. Ch. Schwartz var född i Ingolstadt i Bayern år 1550 och dog 1597.

Han försörjde sig först med den i Sydtyskland under i5GO-talet så omtyckta målningen
af husens fasader. I Venedig utbildade han sig så till stafflimålare, påverkad af den store
Paolo Veronese. Själfporträttet är emellertid hans mest uppskattade verk. Det förefaller, som
om den lille gossen med körsbären skulle ha det ganska drygt mellan sin stränga magra
mamma och sin barske, långskäggige pappa.

127

Faetons fall. Kopparstick från omkr. 1590 af H. Goltzius efter målning af Coknelius Cornelisz.

Omramnmng utförd i kopparstick af Lucas Voksterman efter mäi.ning af P. P. Rubens' porträtt

AF Charles de Longueval.

ROBERTVS-BELLARMINVi roLITlANVb S "R E CARD TIT S M R\ \i IM ^ I
CAPVANVS-ECCLESIAE-CATHOLlCAE-ADVERSVS-HAERHTlCOS-PROPVGNATORAcLRBlMV.s

AETAT-SVAE-ANNLXII
Bcllarminu5 hic eft gcminis qa\ coniudic hydras.
Hmc laudc inpcnn monbus indc p'is

FrmdkusVilumcnaJr.RcniiÅnmi6o4 Cu: '•— <■■- d„.,.(;,:.

iiiliPio Suntiiti Pontifiti/cf SupevU

Kardinal Roberto Bellarmin 1604.

Kopparstick af Villamena.

Den stränge sextiotväårige gubbe, som på detta ViUamenas förträffliga kopparstick fram-
ställes arbetande vid sitt skrifbord, är den berömde jesuiten Roberto Bellarmin, född i Toscana
1552 och död 1621. Bellarmin än en god typ för kontrareformationen. Han kämpade mot fri-
tänkeriets och protestantismens »dubbla hydra», och han var, säger underskriften, en ytterst
stark motståndare till kättarne. Konsekvent höll han på kyrkans rätt och påstod, att ifall
påfven fastsloge, att dygd vore last, borde människorna handla därefter. Är 1569 blef han
professor i teologi vid universitetet i Louvain i Nederländerna, där han föreläste öfver Tomas
ab Aquino. Som polemiker hör han till kyrkans yppersta. På väggen hänger Loyolas por-
trätt till minne af att Bellarmin lyckades genomdrifva, att denne förklarades för helgon. Genom
det öppna fönstret synes jesuiternas Gesukyrka i Rom. Hela bilden ger ett intryck af järn-
hård oböjlighet, af en energi, som ej ryggar tillbaka för användandet af glödande järn och
tumskrufvar, om det gäller att tvinga någon in i den eviga saligheten genom den enda port
som finnes — den heliga allmänneliga kyrkan.

131

RUBENS OCH HANS FÖRSTA FRU, ISABELLA BrANT. OMKRING i6iO.

Målning af Riibens. Gamla Pinakoteket i Munchen.

Den trettiotvåårige Rubens, redan en berömd målare, kvarhöUs, då han 1608 återvände
från Italien, i Antverpen af ärkehertig Albrekt, som utnämnde honom till sin hofmålare.
Han gifte sig nu den 13 oktober 1609 med stadsskrifvaren Johannes Brants vackra dotter
Isabella. Det är en sällsynt tilltalande bild af sin unga lycka Rubens här gifvit. Tro-
skyldigt, nästan förläget lägger Isabella sin hand på sin makes.

1500-talets mod med utstående kjolar, med lifvets ned på magen gående snibb, med
ärmarna uppstoppade och vadderade, med de tillbakavikta spetsmanschetterna och den stora
spetskragen var ännu brukligt. Både herrn och frun bära hatt, den senares toppiga hufvud-
bonad har en kokett uppvikning. Paret aftecknar sig mot en löfsal, där kaprifolium doftar och
slingrar sig. Det hela har något i högsta grad distingeradt trots den intima situationen.

132

Biblioteket i Leyden. i6io.

Kopparstick af yatt Cornelis Woudanus.

Bibliotek ha förekommit under alla tider, men naturligt nog bildades de i större mängd
efter boktryckerikonstens uppfinning. Under 1500- och 1600-talen grundlades de flesta större
nuvarande bibliotek. Hur enkla biblioteksförhållandena voro under 1600-talets början kan af
bilden ses.

Universitetet i Leyden hade grundats 1575, och betydande lärde verkade där. Aret innan
detta kopparstick graverades, hade samtidens störste språkvetenskapsman, Josef Scaliger, aflidit i
Leyden. Hans boksamling" testamenterades till biblioteket och förvaras, ännu ej inordnad i
den stora boksamlingen, i skåpet till höger. Det måttligt stora rummet prydes af Vilhelms och
Morits' porträtt. Stående vid läspulpeterna fick man studera. Böckerna voro ännu under
denna tid vända med ryggarna frän åskådarne. I detta enkla rum studerade under 1600-talets
början den rättslärde Hugo Grotius och den franske filosofen Descartes.

133

Danstillställning i Bryssel är i6ii.

Målning af Frans Francken II (1581 — 1642) cch Frans Potirbus d. y. (1569 — 1622). Museet i Haag.

Denna sirliga bild af en danstillställning vid ärkehertig Albrekts och Isabellas hof har
blifvit sä grundligt genomforskad af de konsthistoriska fackmännen, att man fastställt, hvilka
spetskragar målats af Francken och hvilka af Pourbus.

I sina kvarnstenskragar sitta de höga herrskapen på en tron. Isabella bär en grön
öfverklänning på en hvit underklänning. Pä det vackra inlagda stengolfvet dansar Filip
Vilhelm af Nassau menuett mot Eleonora af Bourbon, prinsessa af Condé, hvilken med fransk
spetskrage, högt uppsatt här, iklädd vertugallekrinolin och med näsduken i hand är en ståtlig
företeelse efter modet 1611. — Vid denna tidpunkt uppehöll sig Rubens i Flandern och var
fursteparets hofmålare. Han var nygift och hade just återkommit frän den italienska resan.
Slottssalens arkitektur, i smakfull renässans från det slutande 1500-talet, är anmärkningvärd.

134

Zigenarfölje från i 600 -talets första årtionden.

Etsning af yacqties Callot.

Jacques Callot föddes i Nancy i Lothringen 1592. Ingen har som han i det oändligt
lilla fått in verklig storhet. På pappersblad ej större än ett visitkort har han tecknat många
af sina figurrika kompositioner.

Som tolfårig rymde Callot med ett zigenarfölje till Italien, och han har sedan ofta skildrat
det pittoreska patrasket, fylldt med spädomsande och förhoppningar. På magra krakar och
skrangliga kärror drogo dessa kittelbotare genom världen.

Skälmromanen, den picareska romanen, af spanska ordet picar — skälm — , hade redan vid
midten af 1500-talet uppstått i Spanien. Under 1600-talet, de ändlösa krigens tid, fick man
både i skrift och bild ögonen öppna för den poesi, som kunde ligga hos trupper och tross
och ej minst hos de zigenare, som med barn och blomma, med orkeslösa och lytta lefde
fribytarens lif och stulo höns, gäss och småbarn.

135

Elisabet af Pfalz. 1613.

Kopparstick af Bolswerl efter målning af Miereveld.

Elisabet, dotter till konung Jakob I af England, förmäldes 161 3 med kurfursten Fredrik af
Pfalz — sedan för kort tid konung af Bönien. »Vinterkonungen» miste först sitt rike, så sitt
arfland Pfalz och dog 1632. Änkan bosatte sig i England, där hon såg sin bror Karl I dö
på schavotten och själf slutade sina dagar 1662. — Den oformliga dräkt, som den höga damen
bär, härstammar från Spanien, såtillvida som det var i detta land på slutet af 1 500-talet, som
krinolinen först uppkom. Denna egendomligt formade styfva underkjol användes i sin form
med afsats, som bilden visar, äfven i det öfriga Europa. I Frankrike kallades denna tunnlika
krinolin vertiigalle, gallisk dygd, eller vertug-adin, dygdväktare. Särskildt på denna bild af den
pfalziska kurfurstinnan ser man, hvilken mängd smycken och ädla stenar de förnäma damerna
buro under 1600-talet första år. Italienarne brukade skämta med engelskornas smaklösa
öfverdrift, då det gällde smycken.

136

Isabella Clara Eugenia. 1615.

Kopparstick af y. Muller. Efter målning af Rubens.

I den egendomliga spanska dubbeldräkten, en yttre och en undre klänning, bägge rikt
prydda, sitter infantinnan, iförd en praktfull enorm kvarnstenskrage, och leker med sin solfjäder.
Dylika hopfällbara solfjädrar hade vid 1500-talets midt uppfunnits i Amiens. Af sin far Filip II
hade Isabella fatt Nederländerna och Franche Comté som spanskt rikslän, då hon 1599 gifte sig
med den hos Filip uppfostrade ärkehertig Albrekt af Österrike. Tillsammans styrde detta
konstälskande furstepar de spanska Nederländerna, hvilka i händelse af deras barnlöshet skulle
återfalla till Spanien. Den spensliga tolfäriga flickan på Sanchez Coellos porträtt har utbildats
till en vördnadsbjudande matrona. Händerna ha, som oftast på de flamländska kopparsticken
från 1600-talets början, utseendet af att vara svullna. Isabella dog 1633.

137

EmMO ItJTERMEDIQVF.iLA VECLIA DELLA LIBERATIONE Dl TtRRENO FATTA NELU) SALA DELLE COM:

DIED£L SCR"°CRAN DVCA Dl TOSCANA IL CARMUALE DlLKnH. Ittl^Sl R/ie!"ILMONTED'tSCHIA CON IL aCANTE

TIFEO sorro. ^ ,.n„r...

Mellanspel på storhertigliga teatern i Florens i6i6.

Gravyr af yacques C allo t.

Är 1617 kom den nittonårige lothringske konstnären Jacques Callot till Florens. Så ung
han än var, lär han ha blifvit väl upptagen af storhertigen Cosimo II, hvars moder var loth-
ringsk furstinna och intresserade sig för sin landsman. Bilden från den storhertigliga teatern
under vapnet med de mediceiska kulorna visar både salong och scen. Det är en balett, som
delvis försiggår på parterren, delvis på scenen, där jätten Tifeo försöker lyfta berget Ischia.
Allt är framställdt med mikroskopiska figurer och med det myllrande lif, som var Callots
hemlighet. Operan tillkom just vid denna tid i Italien. Operaformen är ett äkta barn af
barocken med sin pompösa handling, sitt sammanblandande af musikaliska, dramatiska och
arkitektoniska effekter. De omtyckta balletterna, som inlades, skulle höja den dekorativa verkan.
Operan Dafne, med musik af Peri och libretto af Rinuccini, uppfördes 1597, och Orfeo med
musik af Monteverde, kapellmästare i Mantua, gick öfver scenen 1608. Sedan dess har denna
egendomliga konstart blifvit italienarncs särskilda favorit.

138

Det lustiga klöfverbladet. i6i6.

Gammal kopia efter Frans Hals. Målning i Berlins museum.

Detta är en af Frans Hals' tidigare taflor, målad 1616. Originalet finnes i Nordamerika.
En gammal lindrigt flintskallig herre skämtar med en bondaktigt mysande flicka. Hon är
klädd i den tunnlika styfkjorteln, som således nu nått ner till samhällets lägre lager och inom
kort skulle bli omodern. Mellan de två uppdyker en gladlynt ungmö, som svänger en knippa
korfvar. Konstnären har tydligen sympati för sina modeller. Frans Hals' enskilda lif var
tämligen oroligt. Samtidigt med att denna tafla målades, tillhörde han det litterära sällskapet
»de Wijngaardranken», och han tog ej dessa vinrankor endast symboliskt utan erhöll, samma
år som denna tafla målades, offentlig skrapa för sitt fylleri och skulle säkert ansett det lycko-
bådande, om han personligen fått vara med och bilda en fyrväppling af sitt klöfverblad.

139

Ludvig XIII sitter upp i de Plu vinels ridskola. Omkring 1620.

Kopparstick af Crispiii de Passé.

Bilden är hämtad ur hofstallmästaren Antoine de Pluvinels praktverk »L'instruction du
Roy Louis XIII en Texercice de monter ä cheval», ett bland 1600-talets mest storartade plansch-
verk med stora kopparstick af den nederländske gravören Crispin de Passé, f. omkring 1540,
d. före 1629.

Ludvig XIII föddes 1601. Hans far Henrik IV mördades, då han var nio år; vid tretton
års ålder blef han myndig och året efter gift med Anna, Filip III:s af Spaniens dotter. Sin
mor Maria af Medicis förvisade han till Blois och styrde själf med sina gunstlingar, men han
kom redan 1624 under kardinal de Richelieus starka inflytande, som varade i nästan hela hans
lif. Ludvig dog 1643.

Denna bild förskrifver sig från tiden, innan Richelieu ensam fattat statsrodret. Messire de
Pluvinel hjälper upp den unge konungen i sadeln, och två pager hålla den kungliga hingsten le
Bonnite. Femtonhundratalsmodet lefver ännu kvar. Ställningarna äro typiskt franska. Man bör
lägga märke till hängärmarna, som ligga efter ryggen, ett arf från 1500-talet. »Sire», yttrade de
Pluvinel vid detta tillfälle, »det är lämpligt, att Ers Majestät, som är kristenhetens störste monark,
tar sin första lektion på Europas bästa häst.» Med allvarHg uppsyn står en marskalk och
granskar lektionen. Han instämmer säkert med monsieur le Grand, den elegante kavaljeren,
som svänger sitt ridspö, då denne förklarar ridkonsten vara »den vackraste, nödvändigaste af
alla världens öfningar ej blott för kroppen utan ock för själen».

140

-■"•'• ^-^

Ui/7d^U X.-«4"*._5rf*.

Konung Ludvig XITI undervisas i ringränning på Plage des Vosges i Paris.

Omkring 1620.

Kopparstick af Ci-ispin de Passé. Ur de Pluvinels »L'instruction du Roy» etc.

Ludvig den XIII var visserligen som konung och människa i allmänhet mera prydd med
negativa förtjänster, men en god sportsman var han i alla händelser. Place Royale, hvilken
först vid revolutionen fick namnet Place des Vosges, var sedan gammalt stället för torneringar
och ringränningar. Här hade Henrik II dödats genom olyckshändelsen med Montgomerys
lans, här bodde Richelieu, innan han lät bygga sitt Palais Cardinal. Torget har ännu i var
tid de hus, som byggdes under Henrik IV.

Ringränningen — att ridande taga en ring på lansspetsen — var en öfning, som ofta
försiggick under damernas ögon och utfördes af ryttaren med mycken spänning, ty. som rid-
läraren de Pluvinel äkta franskt säger, »damerna göra narr af ett misslyckande, och just de
vackra damerna tyckas ha särskild rätt att göra sig lustiga, om man ej lyckas». Vid det
afbildade tillfället, där endast några herrar af Frankrikes ädlaste släkter voro närvarande,
anhåller också den på motstående bild förekommande Monsieur Le Grand »underdänigst, att
försöket måtte ske för drottningens kärleks skull, och Ers Majestät skall då finna, att denna
tanke så Hfvar Er, att vi alla skola blifva fyllda af beundran, och Ers Majestät skall märka,
om det behagar Er, att damernas gunst alltid fått riddarne att göra underverk». Enligt texten
lyckades också konungen att taga ringen.

141

RUBENS' SALONG PÅ 162O-TALET.

Målning af Ccmelis de Vos. Nalioalmuseum, Stockholm.

Denna ur alla synpunkter intresseväckande tafla tillskrifves af flera konstforskare med stora
skäl Rubens' vän, Antwerpen-målaren Cornelis de Vos (f 165 1). Damen i kvarnstenskragen är tro-
ligen fru Cornelis de Vos, som är pä visit hos fru Isabella Rubens, född Brant. De lekande
barnen äro Albert, Nicolaus och Clara Serena Rubens. Väggarna äro klädda med gyllen-
läder, en orientalisk matta ligger på bordet, allt vittnar om solid lyx. Ofver den stora öppna
spisen sitter en bild ur Gamla testamentet, Lot och hans döttrar, mellan spisen och det små-
rutiga fönstret en annan Rubens-tafla, nu i Munchen, föreställande Den yttersta domen. En
gardin kan dragas för den dyrbara taflan. Öfver buffeten sitter ett historiskt porträtt af
Rubens. Den innehållsrika interiören från målarfurstens palats i Antwerpen förvärfvades i
Amsterdam och införlifvades med drottninP" Lovisa Ulrikas vackra tafvelsamling.

142

.^^ ,:,-

w^L^^^B

I'^1Ki'

'*^

^ !^^P ^.tfäXB

Én»^

^F^^^B

^^m

"^j.^

^^EiSe-^ "^ '.r^^H

- .<,'^ 4

_vr'?s^ *

' 'mS^&r^^

^^^^^^ *? ^

B^' .^3^^ ^H

HHlJKi^

I^HI

mULii •

■

- \-^SI '

pjv^llil^^

b ^ 1

^^^^H^^K^^Mv

Vi '.■/•'^w HV^^^^H'-. >«n

f ■,

L. '

^%ili

j,^""(i

P»

^Hfå

k '

^^^B^f^^Wf^'-

■»^

^^^^^^^^^^F>^BH

MÅLAREN Jakob Jordaens och hans familj. Omkring 1625.

Tafla af yakob yordaens i Pradogalleriet, Madrid.

Den mest flamländske af alla målare, Jakob Jordaens, föddes i Antwerpen 1593. Must och
kraft, starka färger och yppiga, nästan brutala former utmärka hans taflor, af hvilka vårt
museum äger ett mästerverk i konung Kandaules' frodiga, nakna drottning mot glödande
purpurrödt. Han var en folklig Rubens, en kärnkarl, om hvilken man berättar mycket godt.
Här ser man honom några och trettio år gammal i kretsen af de sina. Bredvid honom står
hans syster, en präktig flicka i rödt lif och hvitt förkläde, bärande en korg drufvor, målade
så saftiga och läckra, som endast Jordaens kunde. Både han och hans maka äro klädda i
svart. Hennes ansikte aftecknar sig mot den kvarnstensformade hvita kragen. En ovan-
ligt treflig grinvarg är den lilla åttaåriga dottern i tunnlik krinolin. Hon skrattar och tycks
ha ärft sin faders goda humör.

143

'«

(

sv»"-*

' ^%

^■)K^h^^^^^k'^^S^?!

:,':S,^ "-^ '■: '

H^^'tjP

HV^7^M^te*.aA ji. iJ

''^^I^^^Ä^'

/' >

^^^^^^^^^^^' \.

■■

1 "^

4^ . .

'-.^: i «^' ,

41.

Familjen Beresteyn på i62o-talet.

Målning af F^-ans Hals. Louvren, Paris.

Nikolaus van Beresteyn var grundare af en from stiftelse i Haarlem. Här befann
sig också det afbildade mästerverket till år 1884. Nu utgör den vackra familjetaflan en
prydnad i Louvrens holländska afdelning.

Fä om ens någon af Frans Hals' många gruppbilder har en så ledig och naturlig an-
ordning. Modern, uttröttad af de bråkiga barnen, sitter i sin skiftande violettgröna klänning
och stöder sig mot sin man. Den näpna lilla Emerentia sträcker några blommor mot henne,
och brodern rusar upp för att plocka körsbär från ett träd, hvars grenar nedböjas af en
tjänsteflicka i rödt lif. De öfriga fyra barnen skocka sig kring en vårdarinna. Taflan lyser
af godt humör och familjelycka.

144

Albert och Nicolaus Rubens 1625.

Målning af P. P. Riibens. I Lichtensteinska galleriet, Wien.

I sitt äktenskap med Isabella Brant hade Rubens sönerna Albert och Nicolaus samt
dottern Clara Serena. Af sina två ståtliga gossar gjorde Rubens detta vackra dubbelporträtt
under åren 1625 — 26, och det blef troligen färdigt, innan modern pä sommaren detta senare
år afled. Albert föddes 1614, och hans yngre bror Nicolaus kom till världen fyra är senare.
Den tolfårige skolgossen, som med en sådan elegant ledighet uppbär sin mörka slitsade dräkt
och sin stora klädsamma hatt, håller under armen en bok. Kanske är den tryckt hos hans
faders vän Plantin-Moretus i hans världsberömda tryckeri i Antwerpen. Den åttaårige Nico-
laus har ännu ej hunnit till studierna utan leker med en bunden steglitsa.

De äro mera lika furstebarn dessa två, och deras lif i det praktfulla palatset i Antwerpen,
hvilket Rubens 161 1 låtit uppföra åt sig, saknade nog intet, ty det rubenska hemmet var en
brännpunkt för allt rikt och bildadt i Antwerpen, en stad som själf var ett af Europas vik-
tigaste kulturcentra.

145

Intagandet af fästningen Breda 1625.

Målning af Velazqtiez. Pradomuseet i Madrid.

Är 1624 började den italienske fältherren Ambrogio Spinola för Filips IV:s af Spanien
räkning belägra den då starkt befästa staden Breda i Holland. Hela det militära Europas ögon
voro fästa pä detta intressanta strategiska skådespel. Regentinnan Isabella kallade Callot till
Breda för att afteckna belägringen, och officerare från alla håll strömmade dit för att lära.
Slutligen ansåg Filip, att det var på tiden, att staden intogs, och han sände Spinola den lako-
niska befallningen: >Markis, intag Breda! Jag Konungen.»

Velazquez, personlig vän till Spinola, har efter teckningar och fältherrens beskrifningar
omkring 1647 målat den ryktbara taflan i Pradomuseet.

Justin af Nassau, naturlig son till den store Vilhelm af Oranien, lämnar nyckeln till den
förbindlige italienaren. Till höger synes en skog af lansar, hvilka i Spanien gett taflan
namnet Las lanzas. Till vänster i förgrunden står en holländare i läderkyller. Denna sorts
kyller blef sä allmänt, att tiden kostymhistoriskt ofta kallas läderkyllrcts tid. Denna vida
läderrock utan ärmar var så god som ett harnesk. Den bars af Gustaf Adolf och blef enligt
tyska kostymhistoriker modern på kontinenten genom svenskarne. Velazquez' Bredas eröf-
ring hör till alla tiders bästa krigsskildringar.

146

Fru Isabella Rubens, född Brant. Omkring 1625.

Målning af P. P. Rtibens{?). Eremitagegalleriet i S:t Petersburg.

Är 1626 afled Rubens' första fru, Isabella, till sin makes stora sorg. Han beklagade bittert
sin förlust och jämförde sig i ett bref med Dido, då hon öfvergafs af Eneas. Det här ofvan
meddelade porträttet af Isabella har af en sädan auktoritet som Bode tillskrifvits Rubens'
lärjunge van Dyck, men utom andra skäl talar den sällsynta musten och kraften för Rubens'
pensel. Man torde ej säga för mycket, om man kallar detta härliga kvinnoporträtt för ett af
århundradets bästa. En prägel af trygg auktoritet, af godt lynne ligger öfver den impone-
rande figuren. I guldbroderad, purpurröd dräkt sitter den stolta patricierfrun, hållande i ena
handen en hvit ros, i den andra en solfjäder. Det är ett barockporträtt i bästa mening, och det
tidstypiska framhålles äfven af den dekorativa portalen med rusticerade kolonner i bakgrunden,
som konstnären själf låtit uppföra i trädgården till sitt palats i Antwerpen.

147

Markisinnan Paola Adorno Brignole Sale. Omkring 1625.

Målning af Anton van Dyck. I Palazzo Rosso. Genua.

»Genova la superba», det stolta öfvermodiga Genua, var vid början af 1600-talet en af
Italiens mest lysande städer. Hamnen — i vår tid en af världens största — var full med handels-
skepp, och stora rikedomar hopade sig i de praktfulla barockpalatsen, hvilkas jättehöga portaler
skymta fram bakom terrassernas palmer och hvilkas trädgårdar ibland ha en oförliknelig
utsikt öfver seglen på det mörkblåa hafvet. I ett dylikt palats — Palazzo Rosso, fordom
tillhörigt den ädla släkten Brignole Sale — hänger van Dycks porträtt af den unga markisinnan
Paola, som blommade som skönast omkring 1625, då van Dyck målade i Genua. Låt vara, att
porträttet har mörknat, men den unga kvinnan, en pikant skönhet pä några och tjugu år, har i
sin hållning något sällsynt vördnadsbjudande. Hennes vackra hufvud hvilar på en kvarnstens-
krage, buren på det rätta sättet, ty hon förenar i sig den latinska rasens naturliga adelskap
med det hon genom födsel och uppfostran erhållit. Det är af intresse att jämföra henne med
Maria Luisa de Tassis af samme mästare. Hur borgerlig är ej den sistnämnda skönheten
gentemot Paola Brignole Sale, hvilken som en helt naturUg sak fordrar beundran, kärlek och
vördnad.

148

Spaniens drottning Isabella af Bourbon till häst. Omkring 1625.

Målning af Velazqiuz. Pradomuseet i Madrid.

Visserligen lär Velazquez på detta förnäma äktspanska porträtt ej ha mälat mer än det täcka
ansiktet, men hela dess imposanta, tidstypiska hållning berättigar det att afbildas. Isabella,
dotter till Henrik IV och Maria af Medici och syster till Karl I:s gemål Henrietta, blef 16 15 gift
med Filip IV och sedermera mor till Baltasar Carlos och Maria Teresia. Den omkring tjugu-
femåriga furstinnan rider i skridt pä en hvit gängare genom det spanska landskapet. Hennes
mörka här och bruna ögon passa till den hvita beprisade hyn. Dräkten är nötbrun med guld-
stickerier. Allt prydes af en ädel värdighet och god smak. Isabellas skönhet och ädla karaktär
väckte på vissa håll en svärmisk beundran, och det berättas, att den oförsiktige grefve de
Villamediana vid en karusell uppträdde med devisen »Mis amores son reales», min kärlek är
kunglig, och att han till och med anstiftat en eldsvåda i sitt palats för att kunna rädda
den fagra drottningen i sina armar.

149

Ludvig xiii mottager, efter intagandet af La Rochelle hösten 1628,
lyckönskningar af en deputation parisiska köpmän.

Gravyr af Abraham Bosse.

Iklädd den eleganta strätröfvardräkt, som var modern under trettioåriga krigets dagar, med
vida kragstöflar och väldig fjäderprydd hatt, mottager konungen, sittande under en baldakin,
den knäböjande köpmansdeputationen.

Den allsmäktige kardinal Richelieu, som eljest alltid öfverskuggar den svage monarken,
synes ej till på bilden; vid kungens sida står ensam med betäckt hufvud hans bror Gaston
af Orleans. Det var ett märkesär i den franska monarkiens historia, året 1628. Den hart
när ointagliga protestantiska säkerhetsplatsen vid västkusten hade genom Richelieus järnenergi
tvungits att ge sig. Denna »stat i staten» fanns ej längre. Man hade nått slutet af långa
strider, och de ödmjuka köpmännen vid Ludvigs fötter hoppades pä fred, åtminstone inom
landet, och detta är helt säkert också innehållet i det tal, deras ordförande gestikulerande
håller i sin obekväma, nästan löjliga ställning.

'50

I EN FRANCISKANERMUNKS STUDERKAMMARE. 1629.
Målning, kallad : Tomas ab Aquino besöker S:t Bonaventura, af Francisco Ztirbaran. Museet i Berlin.

Francisco Zurbaran, född 1598, lefde i Sevilla och dog 1682. Han är 1600-talets främste
munkmålare. Den meddelade bilden föreställer i 1620-talets munkdräkter, en dominikaner-
munks besök hos en franciskan. Det berättas, att den lärde dominkanen Tomas från
Aquino, kallad doctor universalis (f 1274), besökte den fromme Bonaventura, kallad doctor sera-
pliicus, hvilken under 1250-talet var lärare i teologi i Paris. Tomas häpnade öfver att Bona-
ventura, som var sä lärd, hade ett sä litet bibliotek. »Här hämtar jag min lärdom», säger
franciskanen, afslöjande den korsfästes bild. Denna anekdot betecknar motsatsen mellan
franciskansk och dominikansk uppfattning, och konstnären har pä ett underbart sätt i de tvä
munkarnes gestalter fått fram deras olika karaktär. Möblerna och böckerna, inbundna i gul-
hvitt pergament, äro förträffligt målade.

Med sympati ser den sevillanske målaren på den svärmiske franciskanen, som erfar
det stora mysteriet i sitt hjärta, nied lätt ovilja skildrar han den svart-hvite dominikanen,
som satte förståndet som högsta princip och dessutom tillhörde en orden, som. drog i tvifvels-
mål, att den heliga Anna på samma öfvernaturliga sätt födt jungfru Maria, som denna sedan
anses ha födt Jesus. Dogmen om Marias öfvernaturliga tillkomst, erkänd af hela kyrkan först
genom bullan Ineffabilis Dens af år 1854, blef i Sevilla redan pä 1600-talet med glödande
trosnit försvarad.

i^i

Den flamländske målaren Cornelis de Vos' döttrar. Barnbild från i62o-talet.

Målning af Cornelis de Vos. Museet i Berlin.

En af det begynnande i6oo-talets bästa barnbilder är den här meddelade taflan af målaren
Cornelis de Vos' tvä små döttrar, vid pass fyra och fem år gamla. Deras blonda hår lockar
sig under de taggiga spetsmössorna, fasonerade som kronor.

Naivt barnslig är den yngsta i sin kanariefågelgula dräkt. Den äldre visar sig redan i
sin blick vara mera försigkommen. Iklädd en klänning med rödt mönster och ett grönt
sidenförkläde, räcker hon ett par körsbär till sin syster. Bägge flickorna äro friska och runda
som ett par bär, där de sitta på gräsplanen och kanske spraka om ett besök i den rubenska
familjen, där deras mamma var vän i huset, eller om en påhälsning hos deras faster Margareta
Snyders, där man hade så mycket goda saker, som farbrodern Frangois Snyders brukade måla
på sina frukt- och djurtaflor.

152

Amma med barn. 1630,

Målning af Frans Hals. Berlins museum.

I gulbrun blommig klänning sitter en liten ettårig skrattande flicka på sin ammas arm.
Det är ett af de bästa barnporträtt i världen, fullt af lif och karakteristik. Det plägar af
fackmännen framhållas som ett af Hals' bästa arbeten.

Man bör lägga märke till den prydliga ammans stolta leende å sitt förnäma lindebarns
vägnar, under det att barnet ännu ej tynges af sin värdighet utan strålar af lifslust. Iklädd
sin högtidsdräkt, som har samma form som fullvuxna unga fröknars, känner sig den lilla
trygg och säker hos sin vårdarinna. Det ligger en fin blick för det speciellt barnshga i ut-
trycket hos denna bild af den store haarlemske mästaren.

Taflan fanns förr pä slottet Ilpenstein i Nordholland.

153

a Parts UI^^ U Bla tA yeuitrt Ord, du R<y ({£maiTin± ru£ S* Dmyj a U yomme dor ^ a it_ Jjs JdJej pemlenics auic PrunUqe ^

Franskt älskande par. 1630-TALETS början.

Kopparstick af Abraham Bosse.

En af Abraham Bosses tidigaste kopparsticksserier var den, som afbildade de fyra åld-
rarna. Ungdomen representeras här, som rätt och biUigt är, af ett älskande par.

I en af dessa nya slottsparker med stark påverkan af italienska förebilder, hvilka anlades
i Bosses hemtrakt Touraine, »Frankrikes trädgård», gör en elegant yngling helt bryskt sin
kärleksförklaring för en högdragen ung skönhet, som förefaller nästan häpen öfver hans för-
älskade ordsvall. Med utmärkt smak är trädgården återgifven. De smärta trädstammarna
afteckna sig mot de sneda molnstrimmorna, pompösa balustrader innesluta de stela rabatterna.
Allt talar om den gedigna prakt, som tjusade ej minst de utlänningar, hvilka i likhet med
Karl Gustaf Wrangel vid denna tid fingo sina starka intryck af den franska kulturen. —
De eleganta spetskragarna sjunga på sista versen. 1633 kom spetsförbudet. Moliére skrifver
om ett af dessa edikt:

Oh! trois et quatre fois béni soit cet édit,

Par qui des vétements le luxe est interdit

Les peines des maris ne seront plus si grandes,

Et les femmes auront un frein ä leurs deniandes.

154

Visit hos en ung moder pä 1630-TALET.

Gravyr af Abraha??i Bosse.

Till hälften påklädd mottar den nyblifna modern i sängen sina väninnors lyckönskningar
öfver händelsen. Sängen, med ståtliga panascher i alla fyra hörnen, prydes upptill af en broderad
s. k. gouttiére. Bakom gardinerna framskymtar en indiskret herre, som vill höra och lära af
damernas oförbehållsamma samspråk. Puffärmar äro moderna, håret är uppkammadt i valkar
åt sidorna. Ingen har bättre än Abraham Bosse (född i Tours 1602, död 1676) skildrat det franska
folket under Ludvig XIII och hans maka, den spanskfödda Anne d'Autriche. Det kan ej nekas,
att man ganska tydligt ser det franska behaget på hans gravyrer. De tala om en sällskapston,
som redan började imponera på det öfriga Europa. Hvad dräkten beträffar, rönte den inflytande
af vissa lyxförbud, utfärdade af Richelieu för att stöda den franska industrien. Särskildt var
lagen sträng mot guld- och silfverbroderier. Liksom drottningens bror, Filip IV i Spanien,
ansträngde man sig att motarbeta spetskragen, och damerna fingo slutligen nöja sig med släta
hvita kragar.

155

c* M^tal que Tlutsm lianjj&r vCMrur^ enfe^re .

S^JtH^ en. hiefinc temf/.eflatiauc.etl^^u^^re,

^dtUfe ie /fflJat .fa-. _
Du L^ dcjCfu^iP.

Il fiuit Me Ja. vertu _Jarm£ amtri. ig. vtce

INSKRIFNING I KULLORNA OCH EXERCIS VID 1630-TALETS BÖRJAN.
Etsning ur yacques Callots Les grandes Miséres de la guerre, utgifna i Paris 1633.

Sextonhundratalet var krigets århundrade. De flesta konstnärerna framhöllo de lysande
sidorna, men Jacques Callot tecknade dess elände. För sex kronor och femtio öre värfvade
knektleverantören en soldat. Framme vid bordet får krigaren sina pengar; om han nu skulle
rymma, sedan hans namn uppskrifvits i rullan, blir han hängd. I bakgrunden exercerar med
spänstiga eleganta rörelser en afdelning under kommando af en officer. Bilden har en starkt
krigisk stämning. Originalet är endast obetydligt större än denna afbildning.

Lothringen härjades under 1630-talet på det mest barbariska sätt af fransmännen, men
svårast af tyskar och svenskar, hvilka där efterlämnat ett afskydt minne. Landet blef sä
utplundradt, att människoätande förekom, och bönderna bragtes till den yttersta förtviflan af
de råa soldaterna, som våldförde kvinnor, mördade dibarn och uppåto och förstörde allt ätbart.
För första gången i konsthistorien skildras afsiktligt de fasor, som alltid medfölja mördandet,
äfven då det sker i de organiserade »lagliga» former, som kallas krig.

156

■<yg^-

..e:^c^iL tou/umrjrJuinutlLuitdela. diuinc ^Aflrée
Mannic entterementle dueil dinie contrée .

Lcrs que tenant tSjpec, et la £amrLC£ en mjttn.
JEile iu^e et/fu*ut l^ i^leut^ ui^nmatn. ,

Quijuelte le^ jjojlanr, lej- meurCf^,etJea imie ,
Jhfis luy itiefiiie deiuent le imiet dtmc roue .

StEGLING vid 163O-TALETS BÖRJAN.

Etsning ur Les grandes Miséres de la guerre af Jacques Calloi.

Ett af de många »nyttiga och nödvändiga» straff, som användes för att hålla soldatesken
i tukt, var steglingen. — På en träställning ligger den olycklige utsträckt och fastbunden vid
sitt hjul. Man har knäckt benen å hans kropp, prästen viftar med korset för hans omtöcknade
ögon, och bödeln gör slut på eländet. Den uppfostrande och moraliska inverkan, som man
intill våra tider tillskref betraktandet af en afrättning, gjorde, att man önskade många åskådare
till det rysliga skådespelet. Med musköterna upplagda på sina gafflar stå soldater färdiga att
ge eld på massan, om ett mummel skulle höras.

Dessa ohyggliga straff bortsopades hufvudsakligen af upplysningstidens mera fritt tänkande
författare, ehuru ej utan lifligt motstånd från det beståendes vänner, hvilka kallade strafflind-
ringarna för — humanitärt pjosk.

157

Biskop Matteus Yrselius. Omkring 1630.

Målning af Rubens. Köpenhamns museum.

Det är något af rörande ärlig fromhet i den gamle nittioårige Matteus Yrselius' bild. Mot
den lackröda bakgrunden aftecknar sig det magra hufvudet och den hvita prem.onstratenser-
dräkten. De stela fingrarna, de förtorkade händerna ha ett individuellt drag. Premonstra-
tenserorden, uppkallad efter klostret Prémontré i Frankrike, hade i början af 1 1 00-talet bildats
af den helige Norbert. Yrselius tillhörde denna orden och var abbot i S:t Mikaels kloster-
kyrka i Antwerpen. Den ädelstensprydda mitran står vid hans sida, och kräklan, hans krokiga
herdestaf, är smyckad med både ärkeängelns och Marias bild. På väggen ser man hans vapen
och det vackra valspåket Omnibus oiiiJiia. Jämförd med en Bellarmins hårdhet blir den fromhet,
som lyser ur Yrselius' bruna ögon, dubbelt sympatisk. Bägge riktningarna funnos inom 1600-
talets katolska kyrka.

158

Fransk protestantisk dam. 1630-TALETS förra hälft.

Gravyr af Abraham Bosse.

Om de franska protestanterna haft hårda dagar under Katarinas af Medici söner, så fingo
de under sin f. d. trosbroder Henrik IV för en kort tid en fridfullare tillvaro. Ediktet i
Nantes 1598 hade tillförsäkrat dem både religionsfrihet och säkerhetsplatser. Dessa senare
gingo de emellertid miste om vid den tid, då denna unga dam gladde sig åt lifvet och retade
sig åt spetsförbudet, år 1633.

Richelieu indrog de protestantiska säkerhetsplatserna men lät religionsfriheten bestå. Slut-
hgen upphäfdes också denna af den enhetsifrande Ludvig XIV år 1685, och först hundra
år senare återinfördes trosfrihet åt franska protestanter, tack vare principfasta och energiska
fritänkares ansträngningar att uppväcka Frankrike ur den — med en betydlig del motvilja och
förakt uppblandade — likgiltighet, hvarmed majoriteten af folket betraktade de evangeliska.
Bosse själf var kalvinist.

Damen är här framställd klagande öfver nyssnämnda spetsförbud, och den lilla spegeln,
som hänger vid hennes sida, visar kanske ironiskt, att protestantdamerna, trots allt fromt tal,
voro lika franska kvinnor som sina katolska medsystrar, hvilka gjorde narr af deras »kana-
neiska tungomål», d. v. s. läsar-jargon, och beskyllde dem — ofta mycket orättvist — för pry-
deri och hyckleri.

159

I RUBENS' TRÄDGÅRD. 163I.
Målning af P. P. Kubens. Gamla Pinakoteket i Munchen.

Rubens har under det sista decenniet af sitt lif otaliga gånger målat sin idealtyp, den
unga köpmansdottern Héléne Fourment, både som porträtt och som Venus, S:ta Cecilia eller
Andromeda. I december 1630 gifte sig den femtiotre-ärige mannen med den sexton-åriga flickan.

Här framställes hon i stor halmhatt, strålande af hälsa och fägring. Hennes make, i svart
spansk dräkt, leder henne till den barockpaviljong, som han låtit uppföra efter sina egna rit-
ningar i trädgården vid sitt palats i Antvverpen. Hans son i första giftet Nicolaus vandrar i
röd dräkt bredvid sin nya, unga mamma. Träden blomma, springbrunnar sorla, tulpaner
glöda, och några dekorativa påfåglar matas af en gammal gumma.

Här fanns tydligen allt, som kan sammanfattas under ögonens begärelse, och ingen var
väl mera berättigad och begåfvad att njuta af allt detta än Rubens, sinneslustens oöfverträfflige
skildrare.

160

."^VÄ. 1

M> J^^vjsife

Hr f^

'■*'"" '"^'.JÉ^

Doktor Tulps anatomilektion. 1632.

[Målning af Rembrandt. Museet i Haag.

Det var genom denna tafla Rembrandt blef ryktbar. Han var endast tjugusex år gammal,
då den målades. De åtta medlemmarne af Amsterdams läkargille förevigades här med ett
lif och en säkerhet, som för en tid gjorde Rembrandt till en ganska berömd och omtyckt
målare. Sitt världsrykte fick han först efter sin död.

På 1550-talet hade dissekering af människolik bltfvit tillåten i Nederländerna, och rätt snart
blef det sedan modernt att åhöra föreläsningar i samband ined dylika.

Figurerna äro i kroppsstorlek. Doktor Tulp talar om handens muskler och gör med sin
vänstra hand en rörelse, som tyckes antyda, att det är fråga om fingrarnas sammandragning.

Dräkterna äro svarta med hvita kragar. Ansiktena äro i allmänhet väl individualiserade.
Den franska skägganläggningen tyckes vara den moderna.

Holland var vid denna tid nästan lika mycket i vetenskapligt som i konstnärligt afseende
Europas främsta kulturstat.

161

Kardinal Bentivoglio. Omkring 1635.

Målning af Anlon van Dyck. Palazzo Pitti, Florens,

Hvilkeii förnäm hållning hos denne 1600-tals-diplomat med statsmannens, italienarens och
prästens tredubbla smidighet.

Guido Bentivoglio föddes 1579 i Norditalien och var vid 1600-talets början påfligt sände-
bud i Plandern, där han studerade landets historia. Under 1630-talet utgaf han en skildring
af Nederländernas uppror. Denna bok berömmes för sin opartiskhet, och man behöfver ej
veta mer för att förstå, hur mycket den elegante världsmannen måste ha skilt sig från den
kolartro, som t. ex. hans kollega Bellarmin omfattade. Bentivoglio afled 1644 och hade under
slutet af sitt lif varit ackrediterad vid det franska hofvet.

Kraniets form tyder både på förfining och andliga intressen, händerna äro något konven-
tionellt van Dyckska, mässkjorta och spetsar äro målade med konstnärens vanliga elegans.

162

■

^^^Rr*

■

■y

^^^^^

^^i^"

j^. :

^^H

^H^

wi^

■ *-3t^A

^^M

^^B^' i

åk

f^^^^H

^Bj^i^j^^H

r "^ '

^^U (

^fl

^^^f

^<9

^^BBt^MJ ?--iWM

^^^M\

l-c^

Maria Louisa de Tassis. Omkring 1630.

Målning af Anton van Dyck. Gallerie Lichtenstein, Wien. ■

Låt vara, att den vackra Maria Louisa de Tassis, som här i rikaste dräkt efter franskt
mod är afbildad af sin tids förnämaste, om ock ej förnämste porträttmålare, ej ser oåtkomligt
högvälboren ut, så kan däremot ingen neka till att den att döma efter porträttet skälmaktiga
patricierfrun i Antwerpen var en värdig modell.

Hon tyckes i sin älskvärda person kunnat glädja sig ej blott åt den rikedom, som enligt
den gamla latinska minnesversen var utmärkande för Antwerpen, utan ock åt den skönhet,
som enligt samma vers tillkom damerna i Briigge. I högra handen håller hon en präktig
solfjäder, bestående af en strutsplym, en omkring 1 630 modern sort, som bland annat användes
af Antwerpens namnkunnigaste skönhet Héléne Rubens.

163

Försäljningslokaler i Paris i början af 1630TALET.

Gravyr af Abraham Bosse.

Bilden visar de under 1630 mycket besökta bodarna i Galerie du Palais, beläget i La
Cité nära Palais du Justtce. De nya spetskragarna och handskarna, moderna blott sedan
slutet på 1500-talet, försäljas här. I den mellersta afdelningen nedtages en kartong med
solfjädrar målade af Bosse, samma person som gjort detta kopparstick. Han hade också
tecknat titelbladet till Tristan L'Hermites tragedi »Marianne», som var den stora dramatiska
succésen år 1636 och som konkurrerade med Corneilles »Le Cid». Det är kvartupplagan
af »Marianne», hvilken nu af den beskedliga bodfröken till vänster erbjudes åt den unge kaval-
jeren i kragstöfiar. Det liljeprydda draperiet pä disken antyder, att man är hos Augustin
Coubé, kungl. hofbokhandlare. Bland öfriga böcker i denna ansedda bokhandel märkas
»L'Histoire de France» och »L'Histoire d'Espagne».

164

Skådespel ARTRUPP i Paris omkring 1635.

Kopparstick af Abraham Bosse.

Pä denna bild får man en god föreställning om huru en teaterscen tog sig ut under den
tid, dä Corneille var högmodern. Enligt kopparstickets text afbildas här skådespelarne i
Hotel de Bourgogne, och verserna berätta, hur den påhittige Guillaume härmade hofmannen
och hur han, klädd som en joueur de paume — den tidens lawn-tennisspelare — , skämtar med
kärleken. Man får äfven se, hur fransmannen skrämmer den storskräflande spanjoren. Om
komikern, den vid kopparstickets offentliggörande nyss, 1633, aflidne Gautier Garguille, kallad le
vrai Gautier, meddelar texten, att man ännu efter hans död skrattar åt hans grimaser. Denne
skådespelare, som utvecklade sin konst i Gautier Garguilles roll, motsvarande den italienska
komediens Pantaleone, hette Hugues Guéru och var en öfverdådig vissångare. Hotel de
Bourgogne-teatern vid Rue Mauconseil hade uppförts 1548. Här spelades vid 1600-talets
början grofkorniga farser. Föreställningen började kl, 3. Intill 1632, dä komedien La Galerie
du Palais uppfördes, spelades åtminstone subrettrollerna af en utklädd karl, men efter denna
tid utfördes alla damroller af kvinnor. Är 1635 utfärdades ett förbud att bära värja i sa-
longen, dä bråk ofta uppstod. Det var i denna salong, Cyrano de Bergerac grälade, det var
här, påstås det, som den lille MoHére fick sina första teaterintryck.

165

MONSEIGNEUR GaSTON AF OrLÉANS MOTTAGES I La CaPELLE DEN 8 OKTOBER 1634.

Kopparstick af Abraham Bosse.

I månskenet ha de höga herrarne galopperat fram mot nattkvarteret. Vid niotiden
anlända de. Vindbryggan nedfälles, kedjorna rassla, med facklor går man monseigneur af
Orleans till mötes, på 1600-tals-maner svängande de stora, fjäderprydda hattarna.

Gaston, hertig af Orleans, var född 1608 och hade af sin moder, Maria af Medici, ärft
hennes italienska ränklystnad. Så länge Richelieu lefde, var han monseigneurs af Orleans fiende,
och denna bild framställer Gaston återvändande från sin landsflykt i Bryssel för att försona
sig med brodern. Då brodern Ludvig XIII aflidit, blef Gaston Frankrikes generalståt-
hållare. Under Fronde-upproret intog han en vacklande hållning och förvisades af hofpartiet
till Blois, där han 1660 afled. Då han ej efterlämnade manlig afkomma, indrogs hans hertig-
döme till kronan. Hans dotter Anne-Marie-Louise d' Orleans, hertiginna af Montpensier, var
den lidelsefulla och kraftiga s. k. la grand e viadeinoiselle, hvilken utmärkte sig i Fronde-upproret.

166

Skomakarverkstad i Paris på 1630-TALET.

Kopparstick af Abraham Bosse.

Pä sina kulturhistoriskt så gifvande kopparstick skildrar Bosse alla samhällslager. Här
ser man rätt in i en skomakarverkstad. Mästaren och mästarens fru arbeta, som under-
skriften säger, för deras gemensamma fördel och hålla ögonen på sitt folk. Ingenstädes torde
makarnes gemensamma arbete vara så vanligt och ha så djupa rötter som just i Frankrike.
Gesällerna taga sig då och dä en klunk vin och arbeta under sång och glam med äkta gallisk
arbetsglädje. I taket hänga en mängd kragstöflar af den modernaste sorten. Gesällerna äro
klädda i förskinn och baretter och ha bandrosetter på sina skor.

167

Sjuksalen i L'hospice de la Charité i Paris. 1630-TALET.

Gravyr af Abraka??i Bosse.

Bilden visar det inre af en sjuksal, där munkar och unga damer i förgrunden samlas
kring ett bord, på hvilket matvarorna fördelades i portioner åt de sjuka. Under allt det
elände, krig och farsoter medförde särskildt under denna tid, hade en del borgerliga och
förnäma kvinnor ifrigt sökt organisera sjukvården. Det var i synnerhet välgörenhetens apostel
St. Vincent de Paul (1576 — 1660), hvilken i Paris och landsorten lyckades på 1630-talet uträtta
under — åtminstone af energi och godhet. Unga flickor, som ej instängdes i kloster men i
alla händelser måste aflägga kyskhetslöftet, fingo af honom det farliga och mödosamma upp-
draget att besöka och värda de sjuka.

De förklarade sig anse särskildt de tillfällen, då »Monsieur Vincent» talade till dem, vara
mera glädjande än någon fest. Vincent de Paul förklarades år 1737 för helgon. Det var
dylika välgörenhetsanstalter, hvilkas praktiska kristendom slog så starkt an på biskop Jesper
Svedberg under dennes Paris-resa. Han ansåg den fördelaktigt afsticka mot det dåtida orto-
doxa käxandet hemma i Sverisre.

168

Fransk begrafning vid i6oo-talets midt.

Kopparstick af Abraham Bosse.

På den med tuktad sten belagda gatan skrider ett begrafningståg framåt, betraktadt af
en gumma och en del nyfikna barn. Kistan bäres af sex munkar, och pä densamma ligger
en krans af rosor. — Bruket att pryda kistan med blommor är mycket gammalt. — Vid sidan
går en korgosse med ljus. Att man redan under i6oo-talets förra hälft brukade blotta hufvudet,
då ett liktåg passerade, ses af denna bild. Seden har bibehållit sig i Frankrike intill våra dagar.
De arkitektoniska detaljerna, som synas på bilden, äro delvis typiska för i6oo-talets Frankrike,
så till exempel kyrktornets profil. Byggnaderna till höger ha senrenässansens nyktrare former,
en art som, ehuru född i Italien, särskildt slog an på det franska lynnet.

169

(l-t hjhilc JHatsti'c J'£scolc;
^A'ousttimc vji-mi L hniit,
^i-Jj/it la onfjitj qu'il jiijh-uit,
'^foint lej i\-njcj a lii j!Ji:^^llc » .

LKUAISTRl. D'ESLOL-E.

J^s VHS dhnc cstiuiiycjii^cn ,'Mj/s hj jutrcji Toiit mi contrairc,

lyyTcha/ilcnt la discij)hnc ,- [Par vii JolastrL- fciitiiiuiit,

t-tfcmbk plfurcr a Iciir tmiLC. ON^ont lljjirit qu'iiuj'cii faihacnt

QuanJ ils awrcnncnt kur Iccoii. (Doiit ils itc iicimcnt/c tlijlraire .

'.To v ijm te mccques Ji ■ h'iirj jcux. \
Si'Ji-'lir Jitiljjbntplciiij Jiiiiuwihr: \
Cfjoumm -loy qii '.■/; foii fnfamc. i
Oti chiTchois ti Jairc commc cux . i

Skola i Frankrike på 1630-TALET.

Kopparstick af Abraham Bosse.

De små prydliga gossarne i sitt långa här och sina nervikta kragar vistas i en sal full
med stoj och läxläsningssurr. Ej förrän pä allra sista tiden tyckes man ha insett, att stillhet
behöfves för att studierna skola bli rätt fruktbringande. Bekvämligheten var den minsta
möjliga. Gossarne fingo t. o. m. stå och skrifva vid ett tämligen högt bord. Att riset spelade
en stor roll behöfver ej sägas. Med nedslagen min står en gynnare och åhör de bannor, som
understrykas med riset. En liten viktig primusnatur står bredvid, ifrig att få läsa upp sin
läxa. De små flickorna tyckas enbart fä ägna sig åt odygd. De rulla kulor eller leka med
katten, som hoppat upp på sänghimmeln. »Då du var barn, sökte du göra som de», anmärker
den filosofiske författaren till underskriften.

170

Bal i Frankrike på 1630-TALET.

Gravyr af Abraham Bosse.

I en gobelängprydd sal i slottet samlas en mängd eleganta herrar och damer. Dräkterna,
särskildt herrarnes, äro romaneska och klädsamma pä samma gång.

I förgrunden till höger stär en ung kavaljer med kappan på axeln. Han klirrar med sina
enligt modet förgyllda sporrar. Pä axeln slänger den HUa flätan — cadenette — , vanligen
bandprydd som pä den mörke herrn till vänster, hvilken öfvergått till vänhga handgripligheter.
Kristian IV af Danmiark bar en dylik cadenette. I silkesstrumpor, ofta burna i tre par utanpå
hvarandra — skalden Malherbe säges ha burit elfva par på en gäng — , slcrider den furstlige
dansören fram med fladdrande bandrosetter vid knäet, såsom modet efter 1628 föreskref.
Paret påminner om de tider, då till och med den allvarlige Richelieu förde sin drottning,
Anna af Österrike, i sarabanden.

Sedan 161 5 förekommo, om ock sparsamt, peruker i Frankrike. Ett annat tidsdrag är de
mångfaldiga bandrosetterna, »les galants». »Vill du jag skall ge dig en galant?» säger Oronte
till F"lorise i Corneilles komedi La galerie du Palais, som spelades 1632. Ordleken galant =
bandrosett och äfven med betydelsen kurtisör väckte då löje.

171

Barberare på 1630-TALET I Frankrike.

Gravyr af Abraham Bosse.

Hos en ung herre på modet infinner sig en barberare med sitt biträde och sina krus-
tänger.

Barberaren är just sysselsatt med att bränna de martiaUska, uppvridna mustascherna, ty,
som versen säger, den unge herrn »bär det moderna skägget» på samma sätt som Ludvig XIII
och RicheUeu, d. v. s. Htet hakskägg och mustascher. Sängen är ännu ej uppbäddad. Under
städningen och damningen nedsläppas de skyddande sänggardinerna. En tafla med galant
ämne antyder, att man befinner sig i en ungkarlsvåning. Barberaren med sina blomkälsliknande
skorosetter försöker att göra den unge musketören om möjHgt ännu mer omtyckt af damerna,
och därtill bidrager ej litet ett elegant skägg. Konung Ludvig XIII själf höll så mycket på
ett dylikt, att han en dag, då ledsnaden på hofvet gjorde honom förtviflad, roade sig med
att egenhändigt klippa och raka sina officerare på kinderna och blott lämna kvar pipskägg
och mustascher. Det är klart, att detta mod anlades af alla, som ville ha det, som tiden
kallade bel-air. Barberare började vid denna tid få ett större anseende och ansågos till och
med till äldre personers fasa lämpliga att hjälpa damerna vid deras hårklädsel.

172

Fettisdagsnöjen i Frankrike på 1630-TALET.

Kopparstick af Abraham Bosse.

Fettisdagen — iiiardi gräs eller, som folket ibland ännu säger, carenie prenant — firades
i Frankrike med gräddandet af äppelplättar, en sorts matlagning, som af ålder anses ge vissa
fri- och rättigheter åt familjemedlemmarne och alltid medför fnissande och skämtande. Små-
flickorna intressera sig mest för själfva ätandet och lyckas åt sig rädda ett helt fat med
äppelbeigneter, utan ätt de stora systrarna, upptagna af sin kurtis, märka något. Till höger
står en ung dam och speglar sig, innan hon sätter sig till bords, en kavaljer med armen om
sängstolpen meddelar henne sin egen med spegelns öfverensstämmande åsikt om hennes
utseende. Man befinner sig i ett rikt hem, det antydes af den monumentala spisen och väggarnas
gobelänger, och det kommer att gä både gladt och frikostigt till vid den kommande familje-
måltiden.

173

Holländsk danstillställning. 1636.

Målning af Pieter Codde. Museet i Haag.

Bland målai'en Pieter Coddes sällsynta taflor intager denna en rangplats. Årsbarn
med århundradet, föddes Codde i Amsterdam och afled i denna stad 1678. Pä hans taflor är
oftast godt humör rådande. Vårt Nationalmuseum har en alldeles förträfflig bild af ett
pokulerande sällskap herrar och damer.

På den 1636 signerade taflan, som här återgifves, bör man särskildt lägga märka till de
förtjusande och glada damerna. De spritta af godt humör, vare sig de spela, prata eller
ostyrigt och kokett figurera i kontradansen.

Svarta lösa sidenklänningar fladdra, och deras näpna ansikten afteckna sig mot de jätte-
stora hvita kragarna. Codde tyckes med allt skäl ha förälskat sig i deras hvita nackar,
hvilka särskildt framhållas genom den på 1630-talet moderna hårklädseln. Den dansande
kavaljeren har en på 1630-talet mycket gammalmodig dräkt, buren troligtvis pä skämt.

174

Flamländska kroggäster på 1630-TALET.

Målning af Adrian Brouwer. Riksmuseet i Amsterdam.

Af alla 1600-talets bondmålare intager Adrian Brouwer första rummet, då det gäller de
konstnärliga kvaliteterna. Hans fä men utsökt artistiska målningar ha alltid väckt kännares
beundran. Han hade i Rubens en mäktig vän och beskyddare. Att dryckenskap förkortat
hans lif förefaller ej otroligt, ty då han på grund af sitt deltagande pä holländsk sida i
Bredas belägring en tid sattes i fängelse, lyckades han inom kort skaffa sig en skuld på 8,000
francs, hufvudsakligen för dryckesvaror. Brouwer dog vid en ålder af några och trettio år 1638 i
Antwerpen.

Att här i bykrogen drickes litet för mycket är ögonskenligt. Dråplig är den tjocke
karlen, som står och sofver. Minen på modern, som anropas af sin i narrkåpa utstyrda unge,
är särdeles lyckad och gesten med handen utmärkt väl funnen. Att man här i sällskapet
röker af smak och ej bara för att deltaga i ett alamodiskt apspel, för hvilket man beskyllde
den tyska öfverklassen, det framgår af den glade bonden med holländsk kritpipa i handen
och en reservpipa i mössan. Hans anlete uttrycker lycksalighet, d. v. s. harmoni inom den
sinnliga tillvaron.

175

1^^^^ mH"«

'"^"v" ."^-ir--^

^^ ii

'ifc^S^^HHI^*^^^^

Wä^' -'^'^'^^^'C'^"^^

'^ft' ^.'- '^^^^"C^"^' '~

HHH^^^H^^^^^Ifi^l^H

^ ^^^j^-'" ""^f^ ^

'■Kép^ - ^^^^{^

^^^^^p===^f Ä^^. '■

JUNKER WiLLEM VAN HeYTHUYSEN. 1 63 5.
Målning af Frans Hals. Museet i Bryssel.

Ej mindre än tre gånger har Frans Hals afbildat junker Willem van Heythuysen. Först
i den stora bilden, där han med spotsk uppsyn lutar sig mot sitt svärd — den berömda
taflan i Lichtensteinska galleriet i Wien — , så på en hos Rotschild i Paris befinthg tafla och
slutligen på denna bild.

Den store Haarlem-mecenaten, van Heythuysen, har här fått en ovanligt intim skildring
af sin stads berömdaste medborgare — Frans Hals.

Lekande med ett ridspö lutar han sig med en trött melankolisk min tillbaka i sin stol.
Väldiga sporrar sitta på hans kragstöflar.

176

HÉLÉNE RUBENS, FÖDD FOURMENT, MED SINA BARN. OmKRING 1 636.
Målning af P. P. Rubens. Louvren, Paris.

Denna målning; är visserligen ej fullt färdig, men den hör i konstnärligt hänseende till
något af det mest fulländade, Rubens skapat.

Saftig och fjunig som en mogen persika sitter fru Héléne med den 1633 födde Frans
på skötet. Barnet, med sin klädsamma barett, är ett verkligt litet aristokratbarn, under det
att den lilla Klara Johanna, en omkring fyraårig flickunge, mer ser ut som ett tjockkindadt
flamländskt bondbarn. Taflan strålar af en underbar guldglans. Den fanns redan under 1700-
talet i fransk ägo och inköptes 1784 af Ludvig XVI.

Sällan har Rubens lyckats till den grad som i denna tafla framhålla den varma yppighet,
som var utmärkande för hans andra fru.

177

Prins Baltasar Carlos i ridskolan. Omkring 1635.

Målning af Velazquez. Grosvenor Gallery, London.

På ridskolans gärd galopperar Filip IV:s och Isabellas af Frankrike lille son Baltasar
Carlos, hela Spaniens favorit, fram på sin tunga spanska häst. Den unge prinsen har någon
uppvisning och visar nu sin skicklighet i galoppen, 1600-talets och barockens älsklingstakt,
full af »grandeza». Den allsmäktige Don Gasparo de Guzman, grefve af Olivarez, hertig af
San Lucar de Barrameda, Spaniens förste minister, räcker ut handen åt ridläraren, som öfver-
lämnar en lans åt honom.

De spanska kungliga hästarna blefvo feta, ty sedan fursten väl ridit dem en gång, fingo
de ej användas af andra. På balkongen skönjas Filip och Isabella. Prins Baltasar Carlos
afled som yngling och är mest bekant genom Velazquez' utmärkta porträtt af honom. Denna
tafla är troligen en skiss till det stora porträttet i Pradogalleriet, där den lille med högtidlig
min galopperar med fältherrestafven i hand. Född 1629 var han tidigt van vid ceremoniöst
uppträdande, och det berättas, att dä han som treårig hyllades af adel, präster och Castiliens
ständer, lyckades han sitta fyra timmar orörlig i sin stol utan att grina eller företa sig något
opassande.

178

Armand Jean du Plessis, hertig de Richelieu, i kardinalsdräkt.

Målning af Philippe de Champaigne. Louvren, Paris.

För sitt palats Palais Cardinal, sedermera Palais Royal, lät den store kardinalen måla en
hel del taflor, af hvilka denna torde vara den förnämsta. En mer framstående tolkare af
karaktärer än Champaigne fanns ej i det dåvarande Frankrike.

Den järnhårde statsmannen, som knäckte protestanternas och högadelns makt och grund-
lade ett envälde, hvaraf han själf först njöt maktens sötma, och lyckades ge den habsburgska
dynastien ett farhgt sår samt ändå hann med att, 1635, grundlägga Franska akademien, var
sannerligen en så mångfrestande och mångtydig person, att uppgiften kräfde en stor konstnär.
I sin purpurröda kardinalsdräkt med Helgeandsordens ljusblå band om halsen håller han den
så ifrigt eftersträfvade kardinalsbirettan i handen. Ansiktet, med fransk skägganläggning, vänder
sig mot åskådaren. Kallt och strängt bhckar han rätt fram.

Det berättas, att då han helt oväntadt fick veta sin utnämning till kardinal, han
öfverväldigad af glädje hoppat och dansat i vild förtjusning. Budbäraren blef så häpen öfver
den stele, högtidlige statsmannens beteende, att han nästan föll i vanmakt. Richelieu blef
minister 1624 och afled 1642, femtiosju år gammal.

179

Bedjande franciskanermunk. Midten af i6oo-talet.

Målning z.i Fra?icesco Zurbaran. National Gallery, London.

I sin bruna franciskanerkåpa och sin spetsiga kapuschong, med rep om Hfvet och en
dödskalle i handen, ligger munken försänkt i brinnande bön. Munkmålaren Zurbaran, som
lefde sig så helt in i munkarnes uppfattning, som kände deras utseende i grund, har här
gjort en tafla af den starkaste intensitet.

Han verkar nästan hemskt, denne spanske munk, framskymtande ur svarta skuggor och
utan ett spär af den glädje, som utmärkte Frans från Assisi, denne italienske Kristustyp, som
öfverflödade af kärlek till både människor och djur. Franciskanerorden stiftades 1208. Den
spetsiga kapuschong munken bär antyder, att han tillhör den strängare afdelningen af franci-
skanerorden, som under namn af kapuciner bildades år 1525. De fingo år 1619 en själfständig
ställning under egen ordensgeneral, voro folkpredikanter och betraktades af trettioåriga
krigets soldater oftast med vördnad, om de också ej alltid voro skyddade mot råheter och
groft hån.

180

Ung holländska. 1635.

Målning af Rembrandt. Äges tif Karl von der Heydt. Berlin.

Det är i början af sin vistelse i Amsterdam, Rembrandt har målat detta själfulla och
älskliga damporträtt. En diskret, tjusande doft af kvinnlighet siar en till mötes från denna
bild, nu en prydnad i herr Karl von der Heydts samling i Berlin. Hon bär 1630-talets kläd-
samma härklädsel. Äkta pärlor i fyra rader pryda halsen och glänsa mot en tredubbel,
beundransvärdt väl målad spetskrage.

Briljantrosetterna i krage och här antyda, att det är en förmögen ung dam. Hon före-
faller att vara omkring tjugufem år. Hufvudet böjes lätt framåt, hon drömmer helt säkert om
dyrbarare saker än spetsar och juveler, åtminstone anar man en själisk rikedom hos henne.
Ar det målarens, modellens eller bägges förtjänst?

ibi

Fransk bondmåltid. 1642.

Målning af bröderna Le Nain. Louvren, Paris.

Det har visat sig omöjligt för konsthistorien att definitivt skilja mellan bröderna Antoine,
Louis och Mathieu Le Nain. Som genremälare var Louis, död 1648, den förnämste.

Denna kärfva bild af franska bönder, som förtära sitt bröd och vin utan flamländsk
uppsluppenhet eller italienska gester, har en gallisk förfining och tyckes jäfva de 1600-talets
beskrifningar, som påstå, att de franska bönderna mer liknade djur än människor.

Den vackra, i bästa mening realistiska tonen förhöjes genom den gulgrå färgen på de
grofva kläderna, och endast det röda vinet i glasen ger litet färgglädje ät taflan.

Som konstverk stär bilden högt, som fransk folklifsskildring från 1600-talets midt är den
oskattbar. Den är värdig Frankrike, Europas förnämsta bondland med sin sparsamma och
kraftiga landtbefolkning, som tar arbetet pä fullt allvar. Under ytterligare hundrafemtio är
skulle dessa arma böncier få bära alla bördor i staten.

Lifvet kunde ej te sig så rosenfärgadt för dem som för de hofmän, hvilka uppvaktade den
lille konung Ludvig XIV och läto göra sig dräkter, som i snitt skulle likna det kungliga
barnets kostymer.

182

H!UllBipi|(imn>B,||lii

Grafisk ateljé i Paris. 1642.

Gravyr af Abraham Bosse.

Denna intressanta bild visar, hur man trycker kopparstick. Till vänster i bakgrunden
står en karl och gnider in den med grafstickeln behandlade kopparplåten med svärta, gjord,
enligt hvad Bosse upplyser, af nötolja, sot och vindrägg. Sedan plåten blifvit ingniden med
svärta, aftorkas den med en linnelapp, så att svärtan endast stannar i de af grafstickeln ristade
fördjupningarna. I förgrunden står en kopparsticicare, troligen Bosse själf, och lägger ett
fuktadt papper på plåten. Midt i rummet står en stor koppartryckspress, med hvilken
aftrycken göras. En mängd kopparstick äro upphängda till torkning. Somliga af dessa
föreställa korsfästelsen.

Afven arbetsklassen bar, som bilden visar, under 1600-talet långt hår.

183

Gammal dam vid sin toalett. i6oo-talets förra hälft.

Kopparstick af yeremias Falck. Efter en målning ur Rubens' skola.

Det är i sanning ett värdigt konstverk, den utmärkte koppargravören från Danzig, po-
lacken Jeremias Falck, utvalt för att pröfva sin grafstickel på. Är 1656, dä Falck vistades i
Amsterdam, fanns denna tafla i borgmästaren Gerhard He Reynsts kabinett. Hur öfverlägset
äro ej tygsorterna och blommorna återgifna, hvilka smakfulla motsättningar af svart och
hvitt. Själfva spegelglaset får kroppslighet på kopparsticket. Och slutligen, med hvilken
nästan demonisk storhet är ej den gamla, rika koketten skildrad. Det härjade ansiktet bär
trots allt vittne om att det nog en gäng kunnat vinna mäns hjärtan och sinnen. Men nu
lyser elakheten i hennes drag. Hon är som en gammal drottning Ehsabet, hård och för-
frusen sysslar hon i det sista med ädelstenar, pärlor och sminkburkar och märker ej alls, att
de tvä bastanta tjänstflickorna skratta åt henne, dä de profva en strutsfjäder i hennes fär-
gade hår. Trots all sin bondaktighet ha de ungdomens lockelse, och hvilken ungdoms- och
kärleksdryck .den gamla än beställer af sin doktor, kan hon ej täfla med ungdomen, och
därför hatar hon den af hela sin själ.

184

FEBRVARIVS .

i En.Tcrvcnt ciujaic. gclidis iub PilciLms. olLt .

El Japibus gauJctTocta culin.i siiis-
I Ciuda Mcent palsini Ixvis oblonia mcniis.

Mjtcrics ]-.uiäis a UiUi ta, Miigirc. tuic c(t

Qiu Ciirios liimiLint, minBacchaiiaiui vivttnt.

Et Sttigio viiUu cuGuiniLttiir nonio-
Vera loaimrciuilquis lifloluDDa:^nione proclis

SttiltitijJi),nulltum D.-cnionis intus linDes.

/.M./»™»J S^ir^,

r Ml'l.Jr,l fililjjir.

Kock vid midten af i6oo-talet.

Kopparstick af Matkam efter målning af Joachim von Sandrart.

Sextonhundratalet är yppighetens århundrade. Barocken älskade frodiga, högbarmade
skönheter, vin i väldiga silfverpokaler, mat i oändliga mängder och serverad med pomp och
ståt. I procession inburos stekar och pastejer. Dessa senare innehöllo ibland, oaptitligt nog,
lefvande fåglar eller kaninungar, hvilka sedan hoppade ut på bordet.

På den meddelade bilden täfla den plockade gåsen och den förnöjde köksmästaren i
välföddhet. En egendomligt stark tidsstämning hvilar öfver detta kopparstick. Den latinska
versen säger i fri svensk öfversättning ungefär följande:

Fiskar så stora och färska här kokas i glödheta pannor,

rätter i massor det finns uti det ångande kök.
Blodiga stycken af kött ligga spridda pä rymliga borden,

orsak till mycket beröm, ädle Magirus, för dig.
Mången, som går. högtidlig omkring, dock dyrkar gud Backus,

och med en dyster blick söker han dölja sitt fel.
Sanning säga jag vill: du, som låtsas vara ett helgon,

dårskap visar däri, lustan dock bor i ditt bröst.

Joachim von Sandrart föddes 1606 i Frankfurt am Main och dog 1688 i NLirnberg. Ar 1649
målade han den stora fredsbanketten i Niirnberg. I sin konst — det ser man på kocken
här ofvan — har han påverkats af Rubens. Hans berömda konsthistoriska arbete »Die deutsche
Akademie der Bau-, Bildhauer- und Malerkunst» utkom i Nurnberg 1675.

185

■Jm^ caLt,ruii cnuLfj maku ricp nxuin'-' CjfJ' ^ , '- , "^ jmmrtni^ .fi-irvw n/tnp^iJz
ifnfWinJ-CT-Mi.m anlOVtlX traihshaire Cjntnuzik fur tirvth mim åtli^M ,

Engelsk dam i vinterdräkt. 1643.

Kopparstick af Wenceslaus Hollar.

Det är i synnerhet genom sina kostymbilder, som Hollar är känd. Wenceslaus Hollar
föddes i Prag 1607. Då Tilly slog Fredrik, »vinterkonungen», på Hvita berget, var Hollar
blott en trettonårig gosse, men också han träffades af olyckan, ty hans familj blef så utplundrad,
att Wenceslaus måste sluta med studierna och bege sig till Frankfurt a/M, där han hos
Merian lärde sig kopparstickets svåra konst. I Merians ateljé fästes trettioåriga krigets fältslag
på kopparplåten. Under senare hälften af sitt lif vistades Hollar i England, där han efter
mycket arbete utfattig afled 1677.

Den unga engelska damen i sin vinterdräkt är helt säkert ovanligt riktig som kostym-
bild, ty Hollar var på 1600-talet detsamma som Amman och Stimmer voro på 1500-talet, d. v. s.
en noggrann dräktskildrare. Höga klackar och skorosett tyckas eljest icke höra tillsammans
med muff. Muffen var under 1 600- talets midt och slut så omtyckt, att t. o. m. herrar vid
franska hofvet buro den. Masken användes här för att skydda hyn, ett bruk som redan
under medeltiden förekom.

186

Engelsk dam i sommardräkt. 1644.

Kopparstick af Wenceslaits Hcllar.

I motsats till vidstående bild, där en londonfröken i muff och mask går ut och prome-
nerar i vinterkylan — ganska väl framhållen genom de tydliga rökpelarna i bakgrunden — ,
råder pä denna bild af en dam under inbördeskriget full sommar. Utmärkande för den tidens
damsilhuett är ansvällningen pä midten genom en tunik med ansats till turnyr. — Här
skyddas ansiktet af en slöja, men som versen säger: »hennes förtjusande nacke och hals äro
bara>, och för att skydda dessa tyckes hon anse solfjäderns fläktar vara tillräckliga.

Det börjar nu bli bistra tider för världsliga damer, och hon tänker helt visst med förakt
på de »snörflande» puritaner och rundhufvuden, som redan nästa år skulle fä öfvertaget.
Snart skulle Dödasynden Pimple och Kämpagodtroneskamp White i parlamentet bestämma
om hvad som skulle vara »synd» och hvad som skulle vara »rätt».

187

Två flamländska kärlekspar. Omkring 1645.

Kopparstick af Schelte a Bolswert. Efter mälniDg af Chfisiopk van der Lamen.

En bild ur nöjeslifvet i Antwerpen, sådant det gestaltade sig efter Rubens' död. Det är
kavaljerer från trettioåriga krigets sista dagar, som här hos de två älskvärda damerna njuta
af en fridfull stund, dubbelt välgörande efter alla faror och försakelser. Herrarnes eleganta
handrörelser tyckas antyda, att man ännu så länge håller sig till teoretiska diskussioner om
kärlekens väsen. Man lägge märke till damens sirliga, då moderna sätt att hålla glaset i foten.

Konstnären är den tämligen obetydlige Christoph van der Lamen, hvilkens egenskap af
sin tids skildrare räddat hans namn från glömskan. Född omkring 161 5, blef han mästare i
Antwerpen och afled i denna stad 165 1. Hans målningar behandla ofta sällskapslifvet. På
denna bild torde originalet ej obetydligt blifvit upphjälpt af den ypperlige gravören Schelte
a Bolswert, en af de allra förnämsta Rubcns-gravörerna, hvilken här visar sig som en utmärkt
tolkare äfven af den eleganta samtida världen.

\:^'=:^ ••#^«wli»'^ ■^ fe IS. Ém. ^

•m^

-v M <

^ «iJ!^ Ll

1, ,

Separatfred mellan Spanien och Holland afslutes i Munster d. 15 maj 1648.

Målning af Terborch. National Gallery, London. •

På ett i alla hänseenden beundransvärdt sätt skildrar den store holländske genremålaren
Gerhard Terborch slutakten af det långa krig, som hans fosterland fört för sin själfständighet.

Protokollet är nyss uppläst. Med uppräckta händer aflägga nu de spanska och holländska
delegerade ed på fredsfördraget. Taflan, knappast mer än en half meter bred, innehåller en
mängd präktigt individualiserade typer. Nästan alla äro svartklädda, i förgrunden till höger
bildar en rödklädd herre med bla sammetsstrumpor en präktig färgeffekt.

Terborch, som blott begärde 6,000 gulden för sitt mästerverk, lyckades aldrig sälja det.
Då det DemJdoffska galleriet 1868 gick på auktion, reste den franske målaren Meissonnier
enkom till Paris frän Rivieran för denna taflas skull. Han påstod, att hvarje ansikte var så
utmärkt måladt, att det var värdt resans kostnad och besvär att blott få betrakta taflan.

Taflan inköptes af markisen af Hertford för 220,000 francs och skänktes af hans son Sir
Richard Wallace, 1800-talets störste konstmecenat, till National Gallery i London, där den är
en af de förnämsta prydnaderna.

189

^^:4''.j

PÅFVEN INNOCENTIUS X. 1649.
Målning af Velnzqicez. Palazzo Doria, Rom.

Liksom Rafael af 1500-talets fulaste påfve, Leo X, gjorde ett första rangens porträtt, sä
gjorde Velazquez af Innocentius X, en af de fulaste som burit tiaran, 1600-talets vackraste
påfveporträtt. Giovanni Baptista Pamfili föddes 1572 och valdes 1644 till påfve. I konklaven
ansägs han först vara för ful till påfve. Hans protest mot den westfaliska freden var oskad-
ligare för det allmänna än hans sätt att låta Kyrkostatens brottslingar köpa sig fria frän straff.

Den nära ättioårige, lifskraftige gubben är rödblä i ansiktet, pä hufvudet har han en röd
niozetta. Allt är rödt pä detta porträtt utom mässkjortan, för hvilkens bländande hvithet
hans svägerska Donna Olympia faktiskt hade att svara. Denna maktlystna kvinna hade ej
nog med hushållsbestyren, hon inverkade ej sällan på kyrkan och Kyrkostaten.

Velazquez' mästerverk väckte särskildt inom Roms konstnärskretsar den största beundran.
Till belöning erhöll konstnären en guldkedja. Han nödgades som caballero neka att måla
for penningar och betraktade sig dessutom genom sin ställning till sin konung absolut för-
hindrad att taga lön eller kontanter af någon annan än Filip IV.

190

Fältherren Alessandro del Borro triumferande på släkten Rarberinis fana 1650.

Målning af okänd italiensk mästare. Museet i Berlin.

En långvarig konsthistorisk strid har under åratal förts om hvem som målat denna tafla,
som man velat tillskrifva Velazquez. Det visar sig dock mer och mer, att han ej kan vara
upphofsmannen, utan taflan torde härröra från någon italiensk konstnär på 1600-talet.

Det är italienaren markis Alessandro del Borro från Arezzo, Ferdinands II:s af Toscana
härförare mot påfven Urban VIII af släkten Barberini. Spanien hade också åtskilligt otaldt
med denne påfve, på hvars rödhvita med bin prydda fana den framstående generalen med
ett uttryck af högmodig elakhet trampar. Det är ett oförlikneligt exemplar af dessa genom
vällefnad och dryckjom uppsvällda legogeneraler, hvilka sålde sin värja och endast genom
en hårfin gräns skiljas från stråtröfvare. Ar 1649 kom del Borro till Madrid och erbjöd Fi-
lip IV sina tjänster. Han skickades till det alltid upproriska Katalonien, »som borde dränkas
i blod». Han hade god framgång men stötte sig med högste befälhafvaren. Det är antag-
ligen denna del Borros vistelse i Spanien, som gjort, att Velazquez ansetts vara taflans upp-
hofsman.

191

Generalstaternas seans i Haag 165 i.

Målning af Dirk van Deelen. Museet i Haag.

Den holländska riksförsamlingen hade under året 165 1 viktiga sammanträden. Ståthållaren
Vilhelm II hade aflidit, och de tre hundra medlemmarne diskutera ifrigt pä de gröna bänkarna
i byggnadskomplexet Binnenhofs stora sal. I taket hänga spanska flaggor, segertecken eröf-
rade i kriget, men deras åsyn kan ej hindra söndringen. De federalistiskt separatistiska in-
tressena segra, och ej ens religionsfrågan kan längre ena, utan religionen förklaras vara en
ensak för hvarje provins. På bordet i midten läser man det vid detta tillfälle nästan ironiska
holländska valspråket: Concordia res parvae crescunt.

Skulle någon förarga sig åt påminnelsen, att genom endräkt äfven det lilla kan tillväxa,
så kan den nedre delen af taflan — målad på koppar — uppfällas, men då döljes också hela
den debatterande församlingen. Genom sina mörka dräkter och toppiga svarta hattar på-
minna de holländska politikerna mycket om de engelska parlamentsledamöterna, som vid denna
tid under Cromwells »ledning» började sina arbeten.

192

I ÄRKEHERTIG LeOPOLD ViLHELMS GALLERI I BrYSSEL. 165I.
Målning af David Teniers d. y. Museet i Bryssel.

Sextonhundratalet är konstkabinettens gyllene tid, och i alldeles särskild grad gäller detta
om de länder, där medlemmar af huset Habsburgs spanska eller österrikiska gren regerade.
Deras konstsamlingar få dock ej jämföras med våra museer, ty de voro allt annat än offent-
liga och endast tillgängliga för hofkretsen och några ytterligt få gynnade målare. Först under
1700-talets allra sista år kan man tala om offentliga museer. Den konstälskande ärkehertig
Leopold Vilhelm af Österrike var sedan 1647 ståthållare i de spanska Nederländerna. Flan-
derns då mest berömde konstnär, den hufvudsakligen genom sina krogscener bekante David
Teniers d. y., blef hans hofmålare, hans ayiida de cäniara — kammarherre — , och hjälpte
honom dessutom vid tafvelsamlandet. På denna bild ser man, hur konstnären för ståthållaren
visar några teckningar. Till vänster på den med taflor okonstnärligt öfverhopade väggen
ser man S:ta Margareta med draken. En gardin beskyddar denna Giulio Romanos tafla,
som man då trodde vara af Rafael. Tizians Danae — nu i Neapel — •, vid denna Filosoferna
af Giorgione — nu i Wien — och öfver denna Tizians porträtt af konsthandlaren Strada visa
Leopold Vilhelms smak för italienska taflor. Men han uppskattade äfven Teniers' egen konst
och lär ha tillåtit hans bönder att sitta modell för konstnären midt ibland dessa dyrbara taflor
och bronser.

193

kii-iKi^ 1MO.V ^ i>N. C^ROI.O GU.STAUQ N?' K. A i\ O £ U Ö -CoMrn

l\ '^^l Ml LB Dt 1 I N l.l M,i H 1), ll\^ l\ "i< IIOO) IC^rtK' BREMtR-l'EPD.t,WRANC.ELS«VRC
>ll<FVi VI KOnTCM S k \I Kh \I^ ^1 k H StN ,U-r 1 ('»iMPt-MAKF-frUAIXO Nf,C non SrATii Makitwi Ul"
(l( 1 I |-||i~ Fr<\l \ irb- \\IM1P ".. 1" 1)^ ~ MOllfMfNT} CKriCrOMS.MMK CFfKBr FT D

n 1 1

Svenske fältmarskalken Karl Gustaf Wrangel. 1652.

Kopparstick från 1655 af yercmias Falck efter målning af David Kläcker Ehrenstrahl.

Samtiden beskref Karl Gustaf Wrangel som en man med »vackert men stolt utseende,
ordhållig, frikostig men lättretlig och mycket svag för könet». Han föddes 1613 på det Sko-
kloster, han själf skulle göra så präktigt. Innan han fyllt tjugu år, deltog han med utmärkelse
i trettioåriga kriget, bland annat vid Liitzen, och blef 1638, blott 24-årig, generalmajor. Under
resor i Frankrike hade han insupit franskt väsende, något som lades honom till last af hans
kamrater. Under kriget mot Danmark på 1640-talet fick Wrangel befäl öfver flottan och
redde sig ej illa med sina starka motståndare. — Det var under befäl af honom, som den svenska
arméen 1646 trängde ända till Bodensjön, där krigsbytet gjorde den vinningslystne officern
mycket rik. Samma år freden slöts blef han ^ generalguvernör i Pommern, och han deltog
sedan i Karl Gustafs polska och danska krig. Ar 1655, då detta stick utfördes, blef han lag-
man i Närke. Såsom riksamiral och Karl XI:s förmyndare har man sagt att han i den egennyttiga
förmyndarregeringen var den allra egennyttigaste. Hans politik bestod i »att råda till krig lika
godt med hvem det än var». Karl Gustaf Wrangel afled 1676. — Ehrenstrahl har under
sitt första besök i Sverige målat honom med dragen värja, galopperande framför de svenska
trupperna pä sin eleganta häst. Fältmarskalken är iförd läderkyller och väldiga krag-
stöflar. Gravyren är ett praktstycke af den utmärkte polske gravören Jeremias Falck, som
vistades som kopparstickare i drottning Kristinas tjänst under 1650-talets förra hälft.

194

Kristina af Sverige mottages i Paris den 8 sept. 1656.

Samtida koloreradt kopparstick.

Då Kristina sommaren 1654 lämnat Sverige och dess krona, begaf hon sig till Rom, där
hon sysselsatte sig med studier, nöjen och politiserande. Missnöjd med sina vänner i den
heliga staden, reste hon sommaren 1656 till Paris för att skaffa sig politiskt understöd vid
franska hofvet. Denna gravyr visar, hur drottningen mottages, ridande på en hvit gångare,
som af tvä pager ledes fram mot en tronhimmel med svenska vapnet. Underskriften är på-
klistrad och försedd med det oriktiga årtalet 1659. Under denna fastsatta lapp läses:

La ville offre ce dais par ordre expres du Roy

A cette aimable Souvereine

Mais son diuin esprit qui a pour nostre foy

Humilié ce coeur de Reyne

Luy fait refuser cet honneur

Que lon vient rendre a sa grandeur.

Det var således på Ludvig XIV:s uttryckliga befallning, som åt denna älskvärda härska-
rinna erbjöds den afbildade tronhimmeln, men, fortsätter versen, hennes gudomliga själ, som
ödmjukat detta drottninghjärta för vår trosbekännelse, kommer henne att afslå denna heder,
som ägnats hennes storhet.

Något senare mottogs hon på ett slott på landet af Anna af Österrike, kungen och
»Monsieur», hvilka enligt en gravyr, där detta möte afbildas, „gingo henne tio steg till mötes
och mottogo henne »avec toutes les caresses imaginables». Aret därpå blef hon, genom att
låta nedsticka sin förrädiske öfverstallmästare Monaldeschi, opopulär i hela Frankrike.

195

I Velazquez' ateljé. Omkring 1656.

Målning af Velazquez. Pradomuseet i Madrid.

Frånsedt det höga konstnärliga värdet, har denna tafla äfven ett betydande kulturhistoriskt
dylikt. Filip IV:s hofmålare har i sin ateljé hedern att få afbilda sin konung och hans unga
drottning i andra giftet, Marianne. Bägge synas i spegeln pä fondväggen. Velazquez själf —
det enda fullt säkra själfporträttet — granskar sina kungliga modeller. Prinsessan Margareta,
sedermera gift med kejsar Leopold I af Österrike, är hufvudpersonen, iklädd den oformliga
spanska dräkten. Den knäböjande Maria Agostina Sarmiento räcker henne vatten i en Hten
lerbägare. Hofidioten Maria Barbola med sitt onaturligt uppsvällda hufvud och dvärgen
Nicolasico Pertusato äro enligt spanskt mindre finkänsligt bruk ställda till det furstliga barnets
förfogande. I nunnedräkt uppträder dona Marcela de UUoa. Förnäma spanjorskor klädde
sig ibland i dylik dräkt för att ge ett kloster ytterligare anseende. Efter de två täcka hoffröknarna
kallas taflan i Spanien Las meninas, hoffröknarna. Hvad färgen beträffar, är prinsessans klän-
ning grå med röda rosetter, den knäböjande meninans olivgrön och idiotflickans blågrön med
silfverränder. Pä Velazquez' stränga men smakfulla svarta dräkt
korset — ditmåladt efteråt —
i god för hans adliga
som eljest medföljde denna andliga riddarorden.

^^ .x.^.x o.xx^iv.otxicx o v Cl. ..ex ^.c..v.. lyser det röda St. Jago-

som han efter många om och men erhöll, sedan konungen gått

kvahtet» och påfven 1659 dispenserat honom från det celibatslöfte,

196

MÅLAREN Jan VERMEERS ATELJÉR i DELFT. 1660-TALET.

Målning af Jan Vermeer från Delft. .Czerningalleriet i Wien.

Säsom målare af luften i ett rum torde, både hvad tekniken och stämningsinnehållet be-
träffar, Jan Vermeer från Delft vara oupphunnen. På hans sällsynta, mycket eftersökta och
därför mycket dyrbara taflor lefver det af bildade ögonblicket ett så intensivt lif, att man
tycker sig vara med de handlande och snart sagdt väntar, att de skola röra sig. Här ser
man in i konstnärens egen ateljé. Han själf i korta byxor och hvita strumpor vänder åskå-
daren ryggen. Man lägge märke till, hur väl håret är måladt! I ljuset står en förtjusande
modell. Det är Farna, den unga holländskan skall föreställa, ty ryktets trumpet häller hon
i ena handen och i den andra en bok. Pä hufvudet bär hon en lagerkrans. Hon aftecknar
sig mot en af dessa dekorativa 1600-tals kartor, som göra sig så bra pä väggen. Denna
tafla har ursprungligen hetat »Ryktet», och utgör ett motstycke till en tafla, kallad »Religionen»,
nu i Haags museum.

Jan Vermeer var vid sin död 1675 endast fyrtiotre år gammal. Hans taflor förena de
högsta konstnärliga egenskaper med en exakt verklighetsskildring. De äro således, dä det
gäller att tränga in i tidsatmosfären, idealiska.

197

Ludvig XIV och Filip IV mötas på Fasanön i Bidassoafloden. 1660.

Gravyr af Jeaurai efter en gobeläng, till hvilken Charles le Brun gjort kartongen.

Omgifna af sina hoflierrar, närma sig de båda konungarne hvarandra. Gränsen är ut-
märkt i själfva mattan. Utom den hvitklädda prinsessan Maria Teresia i sin enorma krinolin
är den spanska gruppen iförd mörka dräkter. På den spanska sidan hade Velazquez anordnat
dekoreringen. Det var vid detta tillfälle han ådrog sig den dödliga sjukdom, som samma
är ändade hans lif. Äktenskapet mellan Ludvig och Maria Teresia slöts den 6 juni 1660.
Redan förut var förlofningen aftalad, och den spanska hofkrönikan berättar, hur den unga fäst-
mön hvarje morgon i slottet i Madrid brukade nigande hälsa sin blifvande makes porträtt.
Hon var en enkel, gudfruktig och god dam. Hennes son Ludvig, kallad le grand dauphin,
var Ludvig XV:s farfar. Bilden visar på den franska sidan en mångfald, lysande af blå och röda
dräkter, och man ser, hur yfviga de blonda och de svarta franska perukerna äro jämförda
med spanjorernas långa naturliga hår. En annan skillnad är fransmännens enorma skorosetter.

198

Teater i det fria i Bryssel. Omkring 1660.

Målning af Adam van der Meulen. Lichlensteinska galleriet i Wien.

Teaterintresset var under 1600-talet ofantligt stort öfverallt i Europa. Under 1500-talet
hade i Italien den moderna teaterbyggnaden uppstått, men långt in på nästa århundrade spe-
lade man flerstädes också i fria luften på tillfälliga träställningar. Så var t. ex. ofta fallet i
Spanien, och som bilden visar, brukades det äfven i Flandern. På ett torg i Bryssel ser man
en liten provisorisk teaterscen, där en herre och några damer uppträda.

Torglifvet är roande återgifvet. Såväl på den lilla hundvagnen i förgrunden som på det
stora ekipaget i mellanplanet ser man, att de åkande sitta som i en omnibus. Detta var
mångenstädes bruket under 1600-talet.

Adam van der Meulen var född i Bryssel 1632 och dog i Paris 1690. Mest bekanta äro
hans taflor af Ludvigs fältslag och belägringar och hans bilder, där man ser de kungliga vag-
narna hälsade af knäfallande bönder.

199

Holländsk sängkammare på i66o-talet.

Målning af Jan Steen. Buckingham Palace. London.

Är 1649 hade Jan Steen i Haag äktat dottern till den nu så högt uppskattade landskaps-
målaren Jan van Goyen, af hvilken vårt Nationalmuseum äger flera ypperliga taflor. Marga-
reta Steen, född van Goyen, är hufvudpersonen på denna näpna och lustiga tafla, som målades
1663. Den lilla behändiga frun, som i framtiden skulle komma att lägga litet för mycket på
hullet, sitter här i morgonsolens sken och drar på sig strumporna. Historien upplyser ej, om
man under 1600-talet i allmänhet drog på sig strumporna sist eller om det var ett individuellt
särdrag för fru Margareta Steen. Sängen med de täta förhängena hade under hela 1600-talet
en nästan kubisk form. En ljusstake står på nattduksbordet. De tofifelaktiga skorna äro
sedan kvällen förut placerade med en viss konstnärlig nonchalans. Från en bjälke i taket
hänger en liten treflig mässingsljuskrona.

200

Holländsk flicka i hönsgården. i6do.

Målning af Jan Stcai. Museet i Haag.

Vid en ankdamm och omgifven af en skara höns sitter den Ulla täcka slottsfröken på
stentrappan, där hon lagt sin bredskyggiga hatt. Hon ger sin lammunge mjölk ur en skål.
Med en äggkorg under armen går en gammal flintskallig tjänare förbi och ägnar sin unga
fröken en blick af hjärtlig beundran. Äfven den trasige dvärgen till vänster på trappan får
htet glädje af den ljusa oskulden, som i äkta barnslig omedvetenhet förnöjer sig med sina djur.

Genom porten ser man ett ståtligt slott resa sina trappstegsgaflar öfver vattengrafven. —
Inne i slottet kacklas kanske lika lifligt som på hönsgärden under resonerandet om de hotande
farorna från Frankrike. Man berömmer eller klandrar Jan de Witt för hans fredliga politik.
— Jan Steen hade i allmänhet en helt annan ämnessfär och skildrade helst det lägre folket.
Här har han för omväxlings skull visat oss det lilla holländska aristrokratbarnet mellan sitt
lamm och sin minimale king Charles-hund.

20 r

Holländsk interiör från omkring 1660.

Målning af Jan Ven/ieer frän Delft. Museet i Berlin.

Få holländska målare undvika det anekdotiska draget i sina taflor i den grad som Jan
Vermeer frän Delft, i stället äro de alla fyllda med det rikaste stämningsinnehåll.

En flicka i ljusröd klänning dricker ett glas vin. En man i klädsamt draperad mantel
står och ser på. Bakgrunden är en ljusgrå Véigg^ som låter de olika figurerna komma till
sin rätt.

Den toppiga hatten, som den unge mannen bär, är af samma form som den samtidigt i
England burna puritanhatten. Då brättena krympte ihop, uppstod hos efterkommande till de till
Amerika utvandrade ^.pilgrim fathers» på amerikansk botten den höga hatten. Använd i Eng-
land och Frankrike under 1700-talets sista årtionden, har den blifvit den stående hattypen
från 1800-talet. Det är vår >-höga» hatts direkta föregångare, som således .synes på denna tafla.

202

En litterär förenings utflykt till landet. Bild från i66o-talet.

Målning af Jan Sfee72. Museet i Bryssel.

Man glömde ej att roa sig i i6oo-talets Holland. Här framställes ett af de många lit-
terära sällskap, som funnos snart sagdt inom alla klasser. »Rhetorikerkammern» kallades de, och
vältalighet och poesi skulle utgöra deras ideella kärna. Ett sällskap ur den lägre medelklassen
har gjort en landtutflykt. Det prisbelönade skaldestycket uppläses af den med ett skärp, liksom i
våra ordenssällskap, prydde ordföranden. Utanför gycklar folkmassan, och där inne är det egent-
ligen endast fanbäraren, som håller sig allvarlig. De öfriga tyckas vilja öfvergå till pro-
grammets senare del, och mest otålig är helt naturligt sällskapets lustigkurre, klädd i narrkåpa.
Han gör sin handgripliga kärleksförklaring till den gladlynta uppasserskan. En krans med
rosor hänger dagen till ära i värdshussalens tak.

203

M >

W^^

^^11 N

■HOlÉb^

^^mj^^^IÉBMI^h

VT '-

B^^^^^^^^. ^^^^

^^^^^^^^^1

i, fel;

€1

n ' '

^^1

^^^^^^^^^^^^ ^ A

KHMr^iwi

■ .

- ^-Ié^

k% 'fl

"f^m

_7^^^^L -

^ifl

^S^^Ht

r ^P'-"lils

iM^^^^^^H^^^H^HI^v

iiF^n^^^^^^^^^^r^B

Holländsk skräddarverkstad, i 66 i.

Målning af Q. Brekeknkam. Riksmuseet i Amsterdam.

Quirin van Brekelenkam lefde i Leyden och afled i denna stad i668. Han är represen-
terad i vårt Nationalmuseum. En af hans bästa taflor är den här afbildade interiören från en
holländsk skräddarverkstad på i66o-talet. En gumma med den vanliga holländska hinken pä
armen visar skräddaren en gammal kostym som skall upprustas, och denne gör en gest, som
torde betyda: »Det lönar ej mödan.» På det väldiga bordet sitta mästaren, hans gesäll och
lärpojke. En skräddarsax af samma form, som ännu brukas, ligger på bordet. En landskaps-
tafla — ypperliga sådana kunde då för tiden fäs för tre ä fyra gulden — hänger i svart ram
pä väggen.

204

Franske finansministern Nicolas Foucquet. i 66 i.

Kopparstick och teckning af R. Nanieuil.

Porträttet är ett af kopparstickskonstens mästerverk utan vank och lyte, där det psyko-
logiska greppet är lika säkert, som tekniken är fulländad. Robert Nanteuil (1626 — 1678),
Frankrikes störste kopparstickare, har här tecknat och stuckit en fransman, hvilken trots sin
enkla dräkt var rikare än konungen och som pä sin egendom Vaux »gjorde ett anteciperadt
Versailles», där Le Notre anlade trädgårdar, där Moliére författade åt honom och där Vatel,
världens ryktbaraste kock, beredde hans mat. Som »surintendent des finances» under åren
1652 — 1661 lyckades han roffa åt sig millioner i massa, och det berättas, att konungen, hvilken
med Colberts tillhjälp upptäckt hans falska räkenskaper, en gång, dä Foucquet 1661 hade
sin sista lysande fest i Vaux, yttrat till sina närmaste: »Skall man ej kunna förmå detta
herrskap att kasta upp?» Foucquet hade genom kolossala bestickningar skaffat sig förespråkare
och till och med köpt drottningens biktfar, men strax efter nyssnämnda fest greps han och an-
klagades för högförräderi, då man hittat en plan, att han med sin^ släkt skulle dra sig tillbaka
till ett befäst ställe, om konungen skulle upptäcka hans brott. Åklagaren yrkade på häng-
ning, men domen lydde på konfiskation och fängelse. Nicolas Foucquet afled 1680. Mazarin
hade också stulit, men han gick fri, »ty», sade Voltaire, »det passar ej för alla att göra samma fel».

205

£ ^!**^' lik' -^

r s - .... - y - *

^ :

Förestånd ARNE för klädeshandlarskrået i Amsterdam i 66 i.

Målning af Rembrandt. I Riksmuseet i Amsterdam.

Rembrandts sista stora tafla framställer föreståndarne för klädeshandlarskrået — de staal-
mesters — , samlade kring ett bord med en röd orientalisk bordduk och sysselsatta med att
granska räkenskaperna.

De fem herrarne i hvita kragar och svarta dräkter ha alla spetsiga filtl]attar med stora
brätten. Bakom synes en barhufvad tjänare. Väggen utgöres af en mörkbrun träpanel.

Denna stora »regent»-mälning, d. v. s. bild af ett skräs föreståndare, öfverträffar i konst-
närliga förtjänster, åtminstone enligt de flesta konstforskares mening, alla liknande målningar.
Man får liksom en fläkt från i6oo-talets Holland och fattar dess borgerskaps styrka och stor-
het, när man ser dessa fem allvarliga herrar sitta och resonera om försäljningen af det svarta
kläde, som under i6oo-talets midt var modernt i hela Europa.

2o6

Två nunnor i Port Royal-klostret vid Versailles. 1662.

Målning af Philippe de Chanipaigne. Louvre. Paris.

I detta Port Royal-kloster, hvilket under 1700-talets första årtionden skulle upplösas på
grund af sitt fasthållande vid Jansenius' lärosatser, bodde på 1660-talet de två afbildade nun-
norna, Catherine Agnes d'Arnould, syster till den berömda mére Angélique, och Suzanne de
Champaigne, dotter till konstverkets upphofsman. Den utmärkte porträttmålaren visar sig här i
sin stränga asketiska konst ha just samma ideal, som gjorde klostret och dess gynnare till
förbittrade fiender af jesuitiskt väsende. Litteraturkritikern Sainte Beuve säger också om denna
bild: »Taflan passade till platsens anda och smak, allt i den är uppriktigt — målaren och
modellerna — alla äro sanningsälskare.» — Efter en fjorton månaders feber och lamhet — be-
rättar den latinska inskriften — återfick Suzanne sin hälsa genom ett under, som följde på Ca-
therines brinnande bön. Taflan målades för att hugfästa detta under. De två kvinnorna — har
man sagt — utstrålade ett inre ljus, och det ligger en rörande trosvisshet öfver deras ansikten.
Det enkla rummet med sin trästol med halmflätning, en modell ännu mycket bruklig i Frank-
rike, passar i detta kloster, där man undvek musiken såsom ett för världsligt nöje och där
man till och med med ovilja såg en blomma.

Philippe de Champaigne föddes i Bryssel 1602 men lefde i Paris, där han 1672 afled.
Han har djupt träffat en sida i den franska nationalkaraktären, Calvins ande, en viss logisk
och lagisk hårdhet.

207

Gumma, som läser till bords. i66o-talet.

Målning af Nicolas Maes. Riksmuseet i Amsterdam.

En vackrare och mera psykologiskt verklighetstrogen skildring af det samlande af hela
personligheten, som utgör kärnpunkten i bönens stärkande och rogifvande inflytande, kan
svårligen tänkas. Man kan anse, att under i6oo-talet i de protestantiska länderna ett jämvikts-
läge inom det religiösa hade inträdt. Alla eller nästan alla trodde fast på lärans sanning, och
samma rörande trosvisshet och tacksamhet, hvarmed den holländska gumman tackar för sin
fisk och sin glänsande brödbulle, återfinnes i den psalm, som den danske biskop Kingo skref
ungefär samtidigt:

Utallig saasom Sand

og uden Maade

som Havsens dybe Vand

er Herrens Naade,

som lian mit Hoved daglig overgyder,

hver Morgen i min Skaal

en Naade uden Maal

til mig nedflyder.

Mot .slutet af sitt lif påverkades Maes af fransk konst. Hans hembilder i hans första
holländska stil äro utmärkta. Hur diskret är ej katten insatt på denna bild. Kanske har
konstnären med katten velat sinnebildligt framställa, hur hungern börjar gnaga i gumman,
men ännu vet hon ej själf af det, hon hvilar sig efter allt släp i sin bön till all god gåfvas
gifvare och vederkvicker sin själ med bönen och så sin kropp med all den goda maten. Nicolas
Maes föddes i Dortrecht 1632 och afled 1693 i Amsterdam.

20 8

Kortspelande gosse och flicka. i66o-talet.

Målning af Nicolns Maes. National Gallery, London.

Nicolas Maes hör till de få holländska målare, hvilka under i6oo-talets senare hälft målade
genretaflor i kroppsstorlek. Af den åldrande Rembrandt erhöll han undervisning och fick genom
honom intresse för ljusdunklet.

Maes' taflor ha ofta ett egendomligt porsonligt och starkt koloristiskt drag. En röd färg-
ton af praktfull verkan finnes i ofvan afbildade stora tafla, där äfven ansiktena, särskildt
gossens, äro uppfattade med psykologisk skarpblick. Han är en brådmogen, blek gosse med
sitt tjocka hår, som tyckes ha sugit all must ur ansiktet, ett osundt stadsbarn, som uppvuxit
vid någon träng och stinkande kanal i Amsterdam. Vissa af Maes' taflor verka helt moderna.
Sä är fallet med en figurrik framställning af badande gossar, ett ovanligt ämne i den hol-
ländska skolan. Denna tafla påminner med sina hvita kroppar och mörka skuggor om den
franska romantikens målare Géricault.

209

Gerhard Terborch som rådsherre i Deventer. i66o-talet.

Målning af Gerhard Terborch 1617 — 168 1. Museet i Haag.

Den utmärkte holländske genremålaren Terborch har i detta själfportätt framhållit just
det drag af förfinad borgerlighet, som är utmärkande för hans utsökta små taflor ur det
dagliga lifvet i Deventer, »Brefläsande dam», »Faderlig förmaning» och andra. Det är en
betydlig själfmedvetenhet, som hvilar öfver representanten för den holländska staden Deventer.
Svart hade nyligen blifvit modernt till och med bland damerna. Man tyckte, att det såg
prydligt och respektabelt ut med motsättningen mellan den hvita kragen och den svarta
dräkten. Bilden torde ha tillkommit på 1660-talet. Peruken hade dä under ett par årtionden
spridt sig öfver Europa. Redan 1648, dä Terborch i Miinster målade deltagarne i West-
faliska freden, hade den första peruken kommit till Rom.

210

ti lon ^mra L'(uj)- !r^ - ^' '' ' s}

Henri de Lokraine, grefve d'Harcourt. 1667.

Kopparstick cif Antoine Masson. Efter målning af Nic. Mignard.

I äkta barockstil berättar den franska underskriften om denne krigare i lejonman, att den ära
han skaffat sig är sä stor och rättvis, och man skall för honom ha så mycken vördnad och
kärlek, att liksom stora konungar taga namnet Augustus, sä skola de ryktbaraste hjältar lata
kalla sig d'Harcourt.

Henri, grefve d'Harcourt, var yngste son (cadet) af huset Lothringen och kallas, då han
bibehöll det gamla bruket att bära en pärla i örat, »cadet la perle». Född 1601, vann grefve
d'Harcourt redan tidigt sina sporrar som krigare. Sin förnämsta bragd utförde han vid
Turin 1646, då han intog denna stad. Slagen af spanjorerna vid Lerida, segrade han äter
öfver dem vid Valenciennes. Under fronden var han vacklande men slutade pä hofvets sida
och fick guvernörskapet öfver Anjou. Han afled 1666. Denna koppargravyr, utförd året efter
hans död af den förträfflige gravören A. Masson, hör till de mest fulländade stick, som någonsin
tillkommit. — Mustascherna voro kanske de sista i Frankrike. Den gamle fältherren bibe-
håller också sitt kyller. Man behöfver sannerligen ej se, att den Helige Andes ordenstecken
hänger pä hans bröst, för att begripa, att det är en fransk ädling af allra finaste kvalitet
man har framför sig. Hvarje linie i detta porträtt talar om förfining och själfmedvetande.

21 1

St. Nikolaus' fest under i66o-talets första hälft.

Målning af Jan Sieen. Riksmuseet i Amsterdam.

På denna kostliga barnbild skildrar den store Jan Steen, hur S:t Nikolausfesten tillgår i
hans hem.

Nikolausdagen, den 6 december, firades i Holland och äfven i Tyskland med gåfvor
till barnen. Ibland lades dessa presenter i skorna. En näpen flicka räcker åt den stor-
tjutande Thaddeus Steen en sko med ett ris instucket, en fin pik af helgonet. Men det är ej så
farligt, ty en fryntlig gammal tant i bakgrunden vinkar hemlighetsfullt åt tjufpojken. Hon
tyckes ha något tröstrikt i rummet bredvid. Den lilla Elisabet har fatt en docka, troligen före-
ställande den HUe Johannes, och bär på en liten hink med leksaker, som mamman skäm-
samt ber att få. Flickan förstår skämtet. En gynnare med ovanligt humoristiskt uttryck i
ansiktet pekar finger åt den gråtande Thaddeus. Några bröd och jättepepparkakor i en
korg i förgrunden äro afsedda för festens senare del.

212

-Köpmannen Geelvinks familj. Omkring 1660.

Målning af Gabriel Meizu. Museet i Berlin.

Gabriel Metzu hör till de holländska s. k. smämålarne, som med utsökt smak och den
mest minutiösa noggrannhet utförde sina bilder ur hemlifvet samt använde sig af ett litet
format.

Konstnären föddes i Leyden omkring 1630 och lefde i Amsterdam, där han 1667 afled.

I ofvanstäende bild har Metzu skildrat ett rikt holländskt hem vid tiden omkring 1660.
I själfmedveten ställning med sin höga svarta hatt på bordet sitter köpmannen Geelvink om-
gifven af de sina. Väggarna äro klädda med gyllenläder. En större tafla med ståtligt snidad
ram är till hälften dold af en gardin. Dylika gardiner användes under 16- och 1700- talen för
att skydda tafiorna mot solen eller obehöriga blickar. Det kan ej nekas, att denna porträtt-
grupp trots sina friska färger och målarens tekniska skicklighet ser väl uppställd ut. Den
har i alla händelser både kulturhistoriskt och konstnärligt värde.

213

Jean Baptiste Poquelin Moliére. Omkring 1660.

Porträtt af Pierre Alignard. Chantilly.

Mignard har väl aldrig nått så högt som i detta porträtt af Moliére, där Frankrikes
störste komediförfattares ansikte tittar fram under den yfviga allongeperuken lika naturligt
och mänskligt, som hans eget friska författarskap skiljer sig genom samma egenskaper frän
tidens uppstyltade litteraturuppfattning. Melankoli och humor sammansmälta i detta slätrakade
ansikte, och ögonens på en gång skarpa och sorgsna bhck talar om en själ, som ser djupare
än till ytan. — Jean Baptiste Poquelin föddes 1622 i Paris. Redan i6_46 genomreste han som
skådespelare den franska landsorten och antog konstnärsnamnet Moliére. Är 1658 bosatte han sig i
Paris, där han verkade som skådespelare och författare. Ibland fick han göra tjänst som
kamtnartjänare hos Ludvig XIV, hvilken knappast kunde ana, att den man, som bäddade hans
säng och någon gång fick äta upp den portion kall fågel, som inställdes till den matfriske ko-
nungens nattmåltid, var tidens störste författare. — Bland Moliéres lustspel märkas Les pré-
cieuses ridicules 1659, Le misanthrope 1666, Tartuffe 1667 och Le målade imaginaire. Vid
fjärde föreställningen af Le målade imaginaire, då han själf spelade den inbillningssjuke, blef
han genom en egendomlig ödets ironi dödhgt sjuk och afled efter några timmar den 17
februari 1673.

214

Marie de Rabutin Chantal, markisinna af Sévigné. Omkring 1670.

Målning af Robert Nantiuil.

Marie de Rabutin Chantal föddes 1626, blef tidigt fader- och moderlös men fick i olikhet
med de flesta andra franska unga flickor ej någon klosteruppfostran utan erhöll genom sin
onkel en mycket grundligare handledning. Som adertonärig bortgiftes hon med markis de
Sévigné och hade med honom en son samt en dotter, till hvilken hon sedermera skref sina
ryktbara bref. Hennes man stupade i en duell 1651. Madame de Sévignés berömdhet daterar
sig från hennes änketid. Först tilldrog hon sig uppmärksamhet, dä en samling af hennes
bref beslagtogs hos finansministern Nic. Foucquet, hvilken pä grund af storartade försnillningar
afsattes och fängslades. Själf hade hon därvidlag intet att förebrå sig. Hennes bref till den
dyrkade dottern, som sedan 1669 var gift med grefve de Grignan, guvernör i Provence, ut-
göra tillsammans fjorton band. Sprudlande af kvickhet, på en gäng lekande och fulla med
viktiga upplysningar, äro dessa bref både ur litteraturhistorisk och kulturhistorisk synpunkt
ovärderliga. Ludvig XIV:s hof har här fått en lika snillrik som invigd skildrare. Por-
trättet, tillkommet omkring 1660, visar ett intelligent och sympatiskt ansikte, omramadt af
korkskrufslockar. Halsen är prydd med de högmoderna äkta pärlorna. Det vittnar mycket
godt om upphofsmannen Robert Nanteuil, som dock främst var kopparstickare. Han var års-
barn med Åladanie de Sévigné och afled 1678. Markisinnan själf dog 1696.

215

Läkarbesök i Holland. Omkring 1670.

Målning af ymi Steen. Museet i Haag.

Moliére, som i litteraturen med sådan förkärlek gycklar med den förnumstiga läkarkåren,
tillåter sig i Le målade imaginaire att äfven skämta med patientens pjoskiga egoism. Jan
Steen, eljest så drastisk, använder i sina läkarbilder en mera diskret drift, och denna går nästan
alltid ut öfver någon ung dam, som lider af alltför stark hjärtverksamhet. Här var det en
plikt att erkänna sin oförmåga och hänvisa till naturläkekonsten; här hjälpte ej ingnidning
.med litet »prästfett», en salfva, som trots det fina namnet bestod af svinister med några
droppar rosenessens, ja ej ens aftappandet af det heta blodet, hvilket eljest alltid ansågs till-
rådligt. Sjukdomsorsaken var här ofta en köpman i Amsterdam eller någon ung lärd i
Leyden. På denna bild känner doktorn i sin toppiga hatt sin mer än vanligt älskliga patient
på pulsen. Hans fula ansikte grinar underkunnigt, och tjänarinnan tyckes gissa hans tanke.
Fröken är klädd i den vackra pälsbrämade sammetskofta, som under denna tid var sä modern
i Holland. Fyrfatet ger ej tillräckligt värme; husets dotter har nyss sagt till om en brasa.
Modern förstår ej hennes »humorer», men doktorn vet, att människokännedom är till nytta,
dä det gäller att ställa riktig diagnos.

216

Husmodern och tjänsteflickan. Omkring 1670.

Målning af Pieter de Hooch. Eremitagemuseet i St. Petersburg.

Vid sidan af Jan Vermeer från Delft och Gerhard Terborch intager Pieter de Hooch (1632
— 1681) ett af de främsta rummen bland de holländska genremälarne, och dessa tre torde höra
till de nu för tiden högst betalade och mest eftersökta. Pieter de Hooch har tvä ypperliga
interiörer i vårt Nationalmuseum.

Hur sympatisk och fullödig förefaller ej denna fina, borgerliga holländska kultur. Man
får gå till Danmark för att nu få se något liknande. — Kokerskan har varit på torget och
köpt en fisk, hon sträcker fram sin hink med fisken, på hvilken husmodern kastar en gran-
skande blick. Öfver den lilla trädgärden ser man genom dörren på den hvita trädgårdsmuren
ut till kanalen. Bakom skymta tegelhus, höga fasader, som visa tegellifvet och som äro prydda
af hvita ornament. Till och med den fula tjänsteflickan ser holländskt prydlig ut.

21;

Franska soldaternas framfart i Holland 1672.

Kopparstick af Romijn de Hooglie.

Kopparstickaren Romijn de Hooghe föddes omkring 1645 och afled 1708 i Haarlem.
Han har graverat kostymbilder och krigsbilder, bland hvilka senare märkes en skildring af
slaget vid Narva.

Dä Frankrike 1672 förklarade Holland krig, befann sig landet i en vådlig belägenhet ej
minst därigenom, att landtförsvaret i följd af de politiska partiernas oenighet var mycket för-
summadt. I sitt raseri mot styrelsen mördade folket republikens statssekreterare, rädspensio-
nären Jan de VVitt och dennes bror amiralen Cornelis de Witt, hvilka lämnat landet utan för-
svar. Ohygghg var de franska truppernas framfart. Bilden visar, hur soldaterna som vild-
djur mörda och bränna. En krigare har tagit upp en liten flicka för att kasta henne i elden.
Hon leker, intet ondt anande, med fjäderbusken i hans hatt. Med faderlig omsorg för sina
soldater hade den franske befälhafvaren, hertigen af Luxembourg, sagt: Roa er, mina barn,
plundra och våldtag.

I yttersta nöd beslöt man att välja den unge Vilhelm af Oranien (sedermera Vilhelm III
af England) till ståthållare. Man genombröt flodernas och hafvets fördämningar och tvang
genom en ofantlig öfversvämning den franska hären till återtåg.

218

Frukost i en holländsk värdshusträdgård. Omkring 1670.

Målning af Jan Steen. Uffizigalleriet i Florens.

Jan Steen, själf värdshusvärd i Leyden, målade gärna de pittoreska värdshusträdgårdarna,
där matlust och godt humör ersätta elegans och komfort. Här ser man ett älskande par,
som slagit sig ned, mannen på en bänk af ytterst obekväm konstruktion. Af flickan upp-
täcker man hufvudsakligen den hvita trefliga nacken. Den landtliga måltiden, öl, bröd och
skinka, är uppdukad på ett par bräder pä en tunna. En liten ovanligt tjufpojksaktig kring-
vandrande fiolspelare, som går från värdshus till värdshus, lifvar upp stämningen. Från det
tobaksrökning blef modern i Holland, hvilket skedde omkring 1600, användes här långa
kritpipor, hvilka tändes med kol ur ett litet fyrfat af den art, som här står på bänken.

219

Fransk dam i sitt badrum. Omkring 1680.

Gravyr af Bazin efter målning af y. B. de Si. yean.

Bland de ytterst sällsynta genreframställningarna från Ludvig XIV:s hofaristokrati intager
denna bild en framstående plats. I dessa smårum, réduits, som genom skärmar och afbalk-
ningar flngo ett hemtrefligare utseende än de stora praktsalarna, drog man sig tillbaka för att
känna sig hemmastadd. Det gamla Versaillesslottet hade en mängd af dylika krypin. Här
afbildas ett rum, där orneringen i hvitt och guld tyder på en sträng, förfinad smak. På marmor-
golfvet står ett jättestort rökelsekärl och ett metallbäcken, lämpadt för fotbad. Under det
senare 1500-talet och under 1600-talet hade man i allmänhet slutat upp med att bada. Det
räknades egendomligt nog som »fritänkeri», i synnerhet för damer. En 1644 utgifven bok
råder visserligen att bada »någon gång», tvätta händerna en gång om dagen och ansiktet
nästan lika ofta, men man var rädd för vatten. På en schäslong sitter en modedam, en s. k.
précieuse. Dessa indelades i les illustres, les grandes och les ridicules. Det var ej blott med
de senare man skämtade. Den kvicka skönheten Ninon de TEnclos 1616 — 1706, som hann
med att vara älskvärd mot Richelieu och vänlig mot Voltaire, kallade précieuserna på grund
af deras pryderi och subtila resonerande om kärleken för les jansénistes de Tamour. Den
unga damen, som sitter på sin »sommarsäng», tyckes dock ej bli ahtför vettskrämd af den
elegante kavaljeren, som skyler sitt ansikte, för att tala med den tidens språk, bländad af så
mycken skönhet.

220

Ludvig xiv förlänar år 1682 Helgeandsordens blåa band åt sin sonson Ludvig,

HERTIG af BOURGOGNE.
■ Gravyr af Nic. de Larmessin. Efter målning af Watteau.

Det är^troligen en prinsessa, som håller det höga lindebarnet — Ludvig, hertig af Bour-
gogne (1682 — 17 1 2) — , hvars förnämsta insats i historien är att ha gett sin lärare Fénélon
anledning att skrifva Télémaque och att i sinom tid gifva lifvet åt Ludvig den XV. Med
dansmästarhållning åser barnets fader, Ludvig — le grand Dauphin (1661 — i/il) — den
högtidliga akten. Rockarna voro omkring 1680 ofta bruna eller blåa, knappar och strumpor
af samma färg. Själfva snittet på rocken får just vid denna tid den definitiva form, som
sträcker sig långt in på 1700-talet. Den var en åtsittande lifrock — justaucorps — och
hade länga ärmar. Den närmaste af damerna har sin klänning garnerad med tvärband, s. k.
falbalas. En vas i den svällande yppiga stil, i hvilken Le Pautre tecknar, pryder rummet.

Watteau föddes 1684 och dog 1721. Trettioett är af hans korta Uf infalla således under
Ludvig »den stores» regering. Men denna bild kan, hur tidstroget den än målats, ej anses
som samtida, ty den högviktiga händelsen infaller två år före konstnärens födelse. En M.
Antoine Dieu ville i gobeläng låta afbilda tilldragelser ur Ludvig XIV:s lif och uppdrog åt
Watteau att göra en kartong af ofvannämnda ämne. Det är en afbildning af denna kartong,
som här meddelas. Någon gobeläng lär aldrig ha blifvit utförd efter densamma.

221

'M\\ friii)iini('i!rli niii i-'n' iiu,-> |-Mi'ii itihii-ii |Tirfii'ii

-V

Tysk adlig dam pä i68o-talet.

Kopparstick af E. Hainzehnann. Efter målning af J. C. Beyschlag,

Det är Regina Amman, född Zobely in Pfersen, hvilken 1660 såg dagens ljus i Augsburg
och i sin ålders vår afled 1686.

Troget redogör gravyren för hennes yttre. Gärna går man in på versens ord, att man i
hennes porträtt ser dygdens afbild. Man påminner sig nästan en Cranachs prudenthga borgerlighet,
då man ser denna adliga dam, som, i likhet med så mänga af hennes ras, trots alla fina anor
påminner om »btirgerliche Kliché». J. C. Beyschlag, verksam mellan åren 1645 — 171 2, före-
faller att ha varit en redbar porträttmålare. Det glest slätkammade håret, handen, som stöder
sig på höften, allt antyder en reel småborgerlighet, om också armband och brosch och ej
minst själfva beställningen af ett så dyrbart minne som det vackra kopparsticket visar, att
den adliga damen tillhörde en rik familj.

222

Il ^

-.ii,'.

^B:f'

' '^'^'^H

*/^^^^5— ^-

^^^ '>

^ 9

■*• *

*^^^S^fi^

' ff^ w

'- j^^P-?%j

jp^*^^

v -

' i

mw^f •

i -,^ %»= ^/

^^^

äta

•fe'

MaDAME de MaINTENON och hennes brorsdotter. 1680-TALETS BÖRJAN.

Målning af Ferdinand Elle. Versailles.

Frangoise d'Aubigné föddes 1635 och blef som mycket ung gift med skalden Paul Scarron,
mest känd för sitt arbete »Le roman comique», där han besl<rifver ett kringvandrande teater-
sällskap. Änka 1660, blef hon uppfostrarinna för Ludvig XIV:s barn med Mmie de Montespan.
Slutligen utträngde hon denna senare och vann till den grad konungens hjärta, att han —
troligen 1685 — i hemlighet lät viga sig vid den femtioåriga änkan. Samma år förmådde den
religiöst mycket intresserade damen konungen till upphäfvandet af det nantesiska ediktet
genom att väcka den åldrande konungens samvetsbetänkligheter, och den protestantförföljelse,
som nu började, hade hennes lifliga sympati. »Gud betjänar sig af alla medel», var i detta
fall hennes valspråk. I St. Cyr anordnade hon en uppfostringsanstalt för unga flickor. På
statens styrelse utöfvade den kraftiga kvinnan ett stort inflytande, tillsatte ministrar och fält-
herrar och var ett stöd för kungen under den dystra tiden. Hon upphöjdes 1688 till mar-
kisinna de Maintenon men uppträdde hela sitt lif blott som hofdam. På bilden förefaller den
imponerande kvinnan trots sin ålder ha bibehållit sin skönhet. Brorsdottern — sedermera
hertiginna de Noailles — känner sig trygg hos sin höga tant, hela Frankrikes grand'tante,
som sitter kapprak och sträng i den stora Louis XlV-stolen. M:me de Maintenon dog 17 19.

223

Brunnsmästaren i Medevi och hans söner. 1689.

jMålning af Ehrenstrahl. Gripsholm.

Medevi »suurbrunn» i Östergötland nära Vättern är Sveriges äldsta hälsobrunn. »Upp-
täckt» genom den i vår odlings historia ryktbare läkaren Urban Hjärne år 1678, beskyddades
den af riksänkedrottningen Hedvig Eleonora och blef under 1600-talets sista årtionden flitigt
besökt af den högsta aristokratien. Aurora Königsmark vistades här 1682 och berättar om
nöjeslifvet med dess ringränningar, maskerader och ridfärder. Den stolta Aurora beskrifver
sålunda sin ridtoalett: »Som vanligt bar jag eldfärgad dräkt med guld och silfver, diamant-
smycken och eldfärgade plymer.» En gång uppträdde hon som tragedien tillsammans med
en dam, »hvars namn och födelse ej intresserar, men som var vacker som en ängel». Då
måltiden begynte, fick »ängeln» aflägsna sig, \.y det passade ej, att en oadlig satt till bords
med de högvälborna. Det måtte ha gått lika ceremoniöst till i Medevi som vid hoffesterna
hos August den starke, där den vackra svenskan hade sin glansperiod. Ehrenstrahls (1629 —
1698) tafla af brunnskarlarne, som iskänka det hälsobringande vattnet, torde vara en af de
första bilder ur det dagliga lifvet, som med konstnärlig pretention målats i värt land.

224

Sarah, hertiginna af Marlborough. Omkring 1690.

Målning af GoUfried Kttelkr. Hos Lord Spencer på Althorp.

År 1678 gifte sig den adertonäriga Sarah Jennings med öfverste John Churchill, som
genom sin egen och sin hustrus begäfning, omättHga äregirighet och penningtörst skulle,
enligt Macauly, bli »engelsk hertig, riksfurste, öfverbefälhafvare åt en stor koalition, skilje-
domare mellan mäktiga furstar och, hvad han ännu mera värderade, den rikaste undersåte i
Europa». Med af åren oförminskad lidelse älskade Marlborough sin maka, som med en yppig
figur och ett pikant ansikte, inramadt af ett präktigt här, och ej minst genom sin lidelsefullhet
gjorde den mäktige till slaf, darrande för hennes tårar och stampningar. Här framställes
hon i den negligéartade dräkt, som vid 1600-talets slut var modern i England, med ett
uttryck i sitt ansikte af högmod, pryderi och lystenhet i förening. Mest ryktbart är hertiginnans
förhållande till Jakob II:s dotter prinsessan Anna. Denna höga dam, som 1702 blef drottning,
styrdes från sin barndom till onåden 17 11 af hertiginnan. I förtroligt samspråk och i bref
betecknades Anna med Mrs Morley och Sarah med Mrs Freeman. Ett kraftprof var den senares
lyckade försök att få Anna att vid revolutionen 1688 öfvergifva sin far. Hertiginnan dog
1744, och de sista decennierna af sitt långa lif använde hon till att utgjuta sin galla och hann
ändå ej allt hvad hon önskade, ty, har den förnämste kännaren af detta tidehvarf sagt: »Elak-
heten var hos henne en häftigare lidelse än själfva girigheten.»

225

CÅJamc. de Qualite^ a Sa

Fransk förnäm dam vid sin toalett.

Gravyr frän omkring 1690.

Omkring 1680 började damerna att bära den höga hårklädseln, som kallas fontange.
Fontangen var högmodern till 1702 men buren ganska allmänt till inemot 1720, Sitt namn
fick den efter den bandrosett, hvarmed Ludvig XIV:s älskarinna Marie de Fontanges på 1670-
talet satte upp sitt här, men den har egentligen blott namnet frän den olyckliga hertiginnan,
hvilken endast tjuguårig afled 1681, förskjuten af konungen. Fontangen bestod af band,
rosetter och spetsar, hvilka fastsattes på en ibland ända till 50 cm. hög ställning af gum-
meradt tyg eller ståltråd. Man betonade den vertikala linien genom den höga fontangen,
det långa smala lifvet, smala axlar, förlängd klänning och släp. En ansats till turnyr före-
kom. Volanger, horisontala garneringar dåförtiden kallades falbalas, voro omtyckta, och de
korta ärmarna voro ofta garnerade med spetsar, »engageantes», som på kammarjungfrun pä
bilden. Kopparsticket har stark tidsstämning och saknar ej alldeles konstnärliga förtjänster.

226

Cuaine ae Ozia

Åe öoir
litdjouaiTJ: auoc

artes

Kortspel. Omkring 1690.

Samtida kopparstick.

Moraliskt folk dundrade mot den höga fontangen, och i Sverige var man sä skarp mot
den vajande hufvudprydnaden, att man i en predikan på tidens effektfulla bildspråk talade
om »djäfvulens tvenne blåsbälgar, de blottade brösten och den höga fontangen», och detta
trots att urringningen vid 1700-talets ingång var blygsammare än någonsin. Så mycket synbarare
var den efter vår tids måttstock tämligen oskyldigt fläktande fontangen, som framkallade en
sådan storm af lidelser och öfver hvilken försynen enligt samtida vittnesbörd visade sitt tyd-
liga ogillande genom att späda missfoster med »naturlig* fontange kommo till världen. Svedberg
skrifver om tidens modedamer: »En fransöska, en dusyster, en a la mode grangerningzdocka, som
tu effter aftonsången snackar med, hon förmår med ett ord mer än Mosen och alla profeterna.
— Hvad är den vederstyggliga hufvudbonaden, them the fontangier kalla, annat än mestra Gud.»

En mera vidhjärtad syn på tingen visar den franske prästman, som i förtrolig téte-ä-
téte spelar kort med den imponerande damen. Kanske spraka de just om de kätterska åsik-
terna i Port-Royal-klostret, där markisinnan de Fontanges just slutat sina dagar, och uttala
några önskningar, att hela denna antijesuitiska pesthärd måtte jämnas med marken. Detta
fromma hopp uppfylldes år 17 10.

227

Kronprins Karl (xii) ogh hans systrar Hedvig Sofia och Ulrika Eleonora 1696.

Målning af Ehrenstrahl, Gripsholm.

Den unge fjortonårige fursten, som, iklädd peruk och välsittande justaucorps, så sedigt
håller sin älsklingssyster Hedvig Sofia i handen, skulle om ett år bli Sveriges konung. Hedvig
Sofia förmäldes 1698 vid sjutton års ålder med hertig Fredrik IV af Holstein-Gottorp.

En viss yttre blyghet var för Karl kännetecknande. I sitt inre var han från den tidigaste
barndomen stolt och egensinnig.

Hans lärare Nordenhielms underdåniga afslutning på deras talöfningar: »Rätt och fuUkom-
ligen svarat — och alltså behåller herren ännu victorien öfver migh eff"ter sin gambla vane»,
var karakteristisk för hans uppfostran.

Vid den tid, dä denna tafla målades, skref prinsen till sin syster Hedvig: »Jagh hafver haft
den lyckan i dagh at rida BriUiant i springbenken och sedan Galoppera medh honom och
medh lilla Stödet sampt courbetera medh Näsvisan.» De båda äldre kungliga barnen möttes
helt visst i detta hästintresse. Ulrika, blott åttaårig, sitter nog både på bilden och i verkligheten
för sig själf Hon hade kanske godt af att redan ha öfvat sig med den saken, då hon seder-
mera äktade konung Fredrik I.

228

Hertiginnan Marie-Adelaide de Bourgogne. 1696.

Målning af Sanierre. Versailles.

Ett alldeles förtjusande porträtt och med ett ovanligt personligt drag för att vara från
det slutande 1600-talet är Jean-Baptiste Santerres bild af den lilla prinsessan Marie- Adelaide
af Savoyen, hvilken endast tolfårig blef gift med Ludvig XIV:s sonson, hertigen af Bour-
gogne. Vid äktenskapets ingående var den unge fursten endast femton är.

Med fulländad världsdamshållning och med en orangeblombukett i handen går den barns-
liga fästmön omkring i parken. Det svarta håret är högt uppsatt som på alla damporträtt
under denna tid; en turbanklädd page håller upp släpet. Det unga paret afled nästan på en
gäng 17 1 2, och man misstänkte regenten Filip af Orleans för att ha förgiftat de två. Detta
ohygghga rykte lär dock ej ha varit grundadt. År 1710 hade den vackra furstinnan gifvit lifvet
åt en son, sedermera Ludvig XV.

229

Stängandet af la Comédie Italienne 1697.

Gravyr af yacob. Efter Watteau.

Den italienska skådespelartrupp, som Mazarin inkallat, uppträdde på 1690-talet i Hotel
de Bourgogne och var ofantligt omtyckt i synnerhet af den stora publiken, som var för-
tjust i deras pä franska spelade farser och mer eller mindre anständiga visor. Till allmän
sorg blef truppen i maj 1697 förbjuden att fortsätta, ty Ludvig XIV hade med missnöje er-
farit, att man i en pjäs, kallad »La fausse prude», skämtat med Madame de Maintenons skenhelighet
och pryderi. »Ni ha intet att beklaga er öfver», sade konungen bistert, >.ty när kardinal Mazarin
lät er lämna ert land, kom ni till Frankrike till fots; nu ha ni förtjänat nog för att kunna
återvända i vagn.»

Utanför teatern på Rue Mauconseil ser man aktörer och aktriser i verklig eller låtsad
förtviflan. En affisch om teaterns stängande och där man skönjer de högtidliga orden »De par
le Roy» uppsattes vid ingången. Primadonnan tar med stora gester Gud och hela världen till
vittne på sin oskuld, och nyfikna fontangeprydda damer sticka ut hufvudet genom fönstren.

230

cCcL SB&11& Saujnee

Pozcr i3-u£,rvr taus Zej- rruu/zx. auji rtureiiX cette oeMe. Et JY tCn Oociir tftprgjid- a. tit -TL (Lo~wx, apvcuf t
Ta, LcwLc.ctte J ^"CiC&T' croy "t^tv 't^ SufPv pas j Tu Scrcuf pl-u^ rrusJxuLe. (fu^eMe. .

Åderlåtning i Frankrike på iöqo-talet.

Kopparstick af yViV. Arnoult.

Ur konstnärlig synpunkt är detta kopparstick utan tvifvel klent. Nicolas Arnoult arbetade
i Paris från 1680 till 1700 men kan blott räknas som en af de bästa af de handtverksmässiga
gravörer, hvilka nu utan en Bosses konst upptogo hans art med skildringar ur lifvet. Båda
damerna äro fontange- och musch-prydda. »Hvad äro de fulha svarta lappar them Evas
döttrar flicka i ansichtet annat än mästra Gud», säger Svedberg om dessa muscher, hvilka
skulle framhålla hyns hvithet och under 1600-talets slut och 1700-talets förra hälft voro om-
tyckta i hela Europa. — Bruket att åderlåta >:för att tappa bort det osunda blodet» fortlefde
ända in på 1800-talet. Ett bandage lägges om öfverarmen, och en blodåder i armvecket öppnas
med en snäppare, ett s. k. åderjärn. — Underskriften varnar läkaren och anser, att opera-
tionen på den varmblodiga, yppiga damen kan bli farHg för honom själf. Den unge medicin-
mannens halsduk är löst knuten a la Steinkergtce, ett mod, som uppkom efter slaget vid
Steenkerque 1692, då de franska officerarne vid de af Vilhelm III anförda engelsmännens oför-
modade anfall ej hunno knyta sina halsdukar mer än ett hvarf.

231

Gkavyr af Le Pauike (1617—1682).

SJUTTONHUNDRATALET.

»La Cascade». Rokokoornament. Tecknadt af La Joie. Graveradt af Ch. Duflos.

Franska skådespelare vid i/oo-talets början.

Kopparstick af y. M. Liotard efter målning af Waiiean.

Den dramatiska konsten är en konservativ konstart. Seder och bruk hålla sig längst på
teatern, och den stränga stilskola, den franska dramatiken vid i6oo-talets midt genomgick, fast-
slog också för en läng tid, hur de klassiska hjältarne och hjältinnorna skulle vara klädda: peruk,
värja för män, vida krinolinutspända kjolar för damerna höUo i sig på scenen, till och med då de
för en kort tid blefvo omoderna i salongerna. På denna bild, där gester och miner tyckas
antyda den larmoyanta, svulstiga tonen i stycket, pekar hjälten på ett sönderrifvet bref, prima-
donnan slår ut med handen och anropar med ögon och mun himlens bistånd. I bakgrunden
gråter hennes förtrogna. Trots allt detta för oss osympatiska väsen kan det ej nekas, att
Racine (f 1699) i denna atinosfär skapat ett mästerverk, soin nog äfven gjorde sig alldeles stor-
artadt i dessa för oss egendomliga kostymer. Märkvärdig är i alla fall den tanken, att en
Pha;dra i snörlif och krinolin uttalar sina gripande repliker, där Racines ädelt formade alexan-
driner så storslaget skildra den grekiska drottningens hjärta, bräddfylldt med kärlekens vällust
och ångest.

235

08P£e^ cJvTvéd^ s^o£ (jöocuhsi e!7^6ku?C(yms ckififjie.y^f^

Jesper Svedberg.

Kopparstick frän 1700-talets första år efter teckning af H. C. Fehlingk.

Jesper Svedberg föddes 1653 på bergsmansgården Sveden nära Falun. Han är en af de
mest inflytelserika prästerna under den svenska kyrkans storhetstid, som inföll under Karl XI:s
och Karl XII:s regeringar. Bilden visar en gammaldags ärlig men sträf prästtyp. Det språk som
han pekar på, förbannelsen öfver den som icke hafver Kristus, är mera typiskt för den ben-
hårda, stridslystna, ortodoxa kyrka, som han tillhörde, än för honom själf. Han genomförde
ofta sina kyrkoförbättringar under skarp strid med sina kolleger, skyddad af Karl XI:s nåd.
Som professor och universitetsrektor i Uppsala lyckades han ordna de förut ganska oregelbundna
förhållandena i Uppsala och få slut på studentslagsmålen. Är 1703 blef han biskop i Skara. För
förbättrandet af undervisningsväsendet var Svedberg mycket verksam, och mest känd är hans
arbete för bibelöfversättning och psalmbok. Den svedbergska psalmboken blef dock 1695
förbjuden på grund af »irrläror». Hans intresse var äfven lefvande för svenska språkets utveck-
ling. På detta område voro hans Schiboleth eller Det svenska språkets rycht och richtighet
samt hans Grammatica svecana viktiga. Svedberg dog 1735 och var fader till Emanuel
Svedenborg.

236

Franske biskopen Jacques Bénigne Bossuet. Omkring år 1700.

Målning af H. Rigaud. Louvren, Paris.

En världsmannaprägel ligger öfver detta eleganta porträtt af den store franske biskopen.
Hofinålaren Rigaud tyckes ha velat pä duken framställa det intryck, som hans formklara, im-
ponerande vältalighet gjorde på samtiden. Bossuet föddes 1627 i Dijon och gjorde sig snart
känd för den ifver och värme, hvarmed han lyckades omvända protestanter till den katolska
kyrkan. Är 168 1 blef han biskop i Meaux och skref följande år de fyra artiklar, som blefvo
grunden för den katolska franska kyrkans särställning, och hvilka ställde den i beroende af
konungen. Krig protestantfiende arbetade Bossuet på upphäfvande af ediktet i Nantes. I
allmänhet var han motståndare till alla söndrande sekter. Som lärare åt Ludvig XIV:s son,
Dauphin, skref han Discours de Thistoire universelle och visade här hvad Jiaii menade med
Guds gäng genom historien. Högt beundrade voro hans patetiska begrafningstal. Den rykt-
bare hofpredikanten, som så briljant kunde tillfredsställa både Guds och kejsarens fordringar,
är en lysande prelattyp från den oinskränkta furstemaktens tid.

237

NiCOI.AXS liOll.KAN I)K.si>KKA\ X

M()i;\.\l IKMIAIKKI \1I<S\\'M I IK \i. I 1 \ l>,
A 0\ I IN nIl;\ Is .

NicoLAS Boileau-Despréaux. 1704.

Kopparstick af Pierre Drevet efter målning af H. Rigaud.

Öfver Nicolas Boileau, peruktidens litterära orakel, ligger något i högsta grad typiskt för
perioden. Drevet, den utmärkte porträttgravören, har efter Rigaud förträffligt skildrat det
leende af hälften satir, hälften älskvärdhet, som man igenkänner i författarens arbeten.

Boileau föddes 1636 i Paris och stod pä sin höjdpunkt omkring 1670. Klarhet och torr-
het utmärkte hans skaldskap, på hvilket man kan tillämpa hans egna berömmande ord om
skalden Malherbe (f 1610), att

>Enfin Mallierbe vint et le premier en France
Fit sentir dans les vers une plus juste cadeuce
D'un mot mis en sa place il enseigna le pouvoir
Et reduisit la muse aux régles du devoir.»

Det var i L'Art poétique han framlade detta klarhetens och redans men också fantasilös-
hetens och torrhetens program. Är 1677 utnämndes Boileau till Ludvig XIV:s historiograf —
»Grand Louis cesse de vaincre ou je cesse d'écrire!» utropar hofmannen-historiografen. Det
var dock troligen af andra anledningar hans herre upphörde att segra, men däremot lär
konungen känt sig hågad att upphöra att skrifva, när han en gång frågat sitt smakråd Boileau
om värdet af några cgenhändiga konungsliga verser och skalden svarade: »Ers majestät kan
allt, Ers majestät har velat skrifva dåhga verser och — lyckats.» Boileau dog 171 1.

238

^L(inc par ta ijrait De \^''P°'

C/^/f(t , tJoi/tierninc

cnioii: (t^

Marie d'Orléans, hertiginna af Nemours. Omkring 1700.

Kopparstick af Pierre Drevet efter målning af H. Rigaud.

Att ofvanstäende imposanta dam är hvad dåtidens fransmän kallade »une personne bien
née», det ser man vid första ögonkastet på denna mästerliga gravyr, som den berömde franske
porträtt-kopparstickaren Pierre Drevet 1707 utförde med sin vanliga förvånande skicklighet i
ätergifvandet af siden och spetsar. I fontangeartad härklädsel sitter Marie, »par la grace de
Dieu Souveraine de Neuchåtel», i sin länstol och inväntar vördsam hyllning. Hon var dotter
till hertigen af Longueville och Frankrikes rikaste arftagerska. Född 1625 var hon ända till
1657 demoiselle de Longueville och blef dä, 32 år gammal gift med den sedan tyvärr under hela
äktenskapet sängliggande Henrik, hertig af Nemours. Efter mannens död blef hon genom
arf eller, som det kanske väl pompöst för ett så litet furstendöme hette, »af Guds nåde» härska-
rinna öfver Neuchåtel, hvilket vid hennes död 1706 öfvergick till konung Fredrik I af Preussen.

Den gamla damen använde sin tid till att skrifva, som det påstås, opartiska memoarer
öfver det hoflif och det invecklade intrigspel, hvari hon varit invigd.

239

Rekryter på väg till sitt regemente. Omkring 17 io.

Gravyr af Thomassin efter målning af Watteau.

I september 1709 besegrade Marlborough och Eugen af Savoyen Ludvig XIV:s af ViUars
anförda armé vid Malplaquet. Vid denna tid besökte Watteau sin födelsestad Valenciennes,
hvilken låg helt nära krigsteatern. De soldatbilder, han målat och tecknat från denna tid, visa
således de franska soldaterna under spanska tronföljdskriget.

På denna bild ser man en del rekryter spöklikt afteckna sig mot ovädershimmel. Taflan
visar ett utprägladt sinne för det pittoreska. Helt säkert har han utfört figurerna efter de sol-
dater, som från slaget flyktade till Valenciennes. Här blef Watteau bekant med en militär,
hvilken i det ohyggligt blodiga slaget fått sitt ben krossadt. Denne Antoine de la Roque
blef sedan hans mycket gode vän, som under en tid, då Watteau ej var vidare högt uppskattad,
återgäldade honom hans tjänster genom att köpa en del af hans taflor.

240

Prins August (III) af Sachsen besöker Ludvig XIV i Fontainebleau i 7 14.

Målning af Louis de Silvestre le Jeune. Versailles.

Den sjuttiosexårige Ludvig XIV nall^as med ett uttryck af löjlig högdragenhet sin för-
bindligt bugande unge gäst från Sachsen, en son till August den starke. Regentens, Filips af
Orleans, mor, Ludvigs svägerska, Elisabet af Pfalz — kallad la Palatine • — presenterar med
en förmedlande gest den adertonårige prinsen. De sachsiska hofmännen tyckas simma i för-
tjusning öfver att få nalkas Europas år 17 14 något förmörkade »kung Sol». Om ett är skulle Ludvig
ligga i St. Denis' grafhvalf. Han afled hatad af sitt folk och öfvergifven af sina vänner. Mi-
chelet berättar, att vid dödsbädden, då utgången var gifven och alla lämnade konungen för
att skynda att ägna de nya makthafvande sin försäkran om trohet in i döden, till och med prästen,
som skulle läsa böner för den döende monarken, försökte krångla sig ut. Ett dundrande: »Läs,
präst» från den vakthafvande officeren fick honom i sista stund att stanna. Sedd mot bakgrunden
af all denna ömkliga trolöshet blir den krypande underdånighet, om hvilken denna ypperliga
hofbild talar, ännu mera vämjelig.

241

Prins Fredrik och prinsessan Vilhelmina af Preussen år 17 i 5.

Målning af Antoine Pesne. I tyske kejsarens ägo.

Är 1712 föddes 1700-talets störste monark, Fredrik II. Sällan ha två tidsriktningar stått
så skarpt emot hvarandra som i förhållandet mellan Fredrik den store och hans far, Fredrik
Vilhelm I. Med järnhård stränghet sökte den senare utrota det sinne för kultur och bildning, som
fanns hos sonen och hos dennes här afbildade sexåriga älsklingssyster. Med brutal grymhet
bestraffade fadern — en för religion lifligt intreserad man — allt, som han ansåg strida mot
Guds lag. Han misshandlade kvinnor och drog sig ej ens för att kasta talrikar efter prin-
sessan Vilhelmina, drifvande sitt gammalhederliga nit ända därhän, att han spottade i barnens
älsklingsrätter. Afsky för fadern och förakt för hans lifsåskådning blef resultatet hos båda
barnen. Fredrik sökte år 1730 att rymma men höll på att med lifvet få plikta för detta.
Vilhelmina har i sina anteckningar från fanjiljelifvet gifvit ett uttryck för sin hatfulla känsla
mot fadern och sin beundran för brodern. — A taflan ses skaparen af den preussiska krigarstaten
leka med sin trumma, och han känner sig duktig, beskyddad af systern, hvilkens världsvisa lilla
gestalt med sin höga hårklädsel aftecknar sig mot en dekorativ negerpojke med parasoll. Mål-
ningen är utförd af Antoine Pesne, den brandenburgsk-franske hofmålaren, som i sina stolta kolo-
ristiska porträtt skulle skildra Fredrik, äfven då han vuxit ut till en ung örn med ögon blixtrande
af både mod och snille.

242

LuSTSPELSriGUR FRÅN 172O-TALET.
Gilles. Målning af Waiieau. Louvre. Paris.

Man har ansträngt sig mycket för att taga reda på, hvem den unge klipske man kan
vara, som Watteau afbildar i denna pierrotkostym.

Han är uppställd framför äskädarne och riktar helt säkert till dem någon slutstrof inne-
hållande komediens sens moral. Bakom ser man, hur några af de italienska komedityperna
draga en åsna öfver scenen. Hur äkta fransk är dock ej den Gilles, som Watteau här afbildar!
Han försöker se allvarlig ut, men det rycker i mungiporna, det spelar af löje i ögonen. Mun-
vig, smidig, än vek, än lysten och utmanande, förkroppsligar han en sida af den galliska humorn,
och han lefver i poesien länge, sedan han dött som teatertyp. I våra dagars Paris har han
åter uppstått på Montmartres små teatrar. Th. de Banville sjunger om honom:

J'aime tou regard de feu.
Ta bravoure, ton coeur male,
Bien que tu sembles un peu
Påle.

243

Watteau och hans mecenat M. de Julienne i ett parklandskap. Sommaren 1720.

Kopparstick af N. H. Tardieu efter målning af Watieau.

Bland Watteaus rika vänner är konstsamlaren och mecenaten M. de Julienne en af de för-
nämsta. På denna bild ser man det konst- och musikälskande paret tillsammans i en park.
Något poeti.skt och distingueradt ligger öfver denna bild, tillkommen jämnt ett år innan den
bröstsjuke konstnären afled. Den trekantiga hatten ligger bredvid ett uppslaget nothäfte.
Man gick oftast med hatten under armen, ty den tjocka peruken var tillräckligt varm. Spets-
manschetten faller ner öfver handen, med hvilken M. de Julienne trakterar violoncellen. Watteau
har nyss fullbordat ett landskap, där liksom i parken man mellan trädmassorna skymtar en
hvitglänsande Venusstaty i mjuka rokokoformer. Allt andas njutning och frid. Med vemod
tänker man på att, då sommaren nästa gång stod i sitt flor, den 18 juli 1721, lämnade Watteau
den värld, som hans pensel skildrat så bedårande, så full med njutning, skönhet och kärlek.

244

L'HIVER.

y^LLX Dofnej" cn-Ht/tJerle Bcii c^^t./at?oraJjlc ; D '0*>thrc. or Cha^nbr^ hven clooc.d pf^ch*^ attn OmiFtxo

Majj" danj- wtEjiera/^ on, ne sau.mil; pcufser , Pqut L^rrj- bnu^ant UJroicL chaacnjoue ti.raacLfse .

QucUfu'cn j-oit Le pLazd-u*:Jour et Nuil u^an^cr ■ Jtucqueir au peUt Chat cjuJ veni étre du Jcu .

^^^■i,^ d.^^j

Vinterns nöjen. Interiör från 1720-TALET.

Kopparstick af Le Bas efter målning af Nicolas Lancret.

Den mest begåfvade af Watteaus lärjungar var Nicolas Lancret (1690 — 1743)- Han
skildrar det eleganta nöjeslifvet under 1720- och 1730-talen men med större anslutning till
verkligheten än Watteau. I ett storståtligt rum, där väggarna äro indelade med pilastrar och
prydda af taflor i rokokoramar, har ett sällskap herrar och damer samlat sig. En del roar
sig med att spela Tombre, ett modernt kortspel, andra bläddra i böcker, ty man kan ju ej,
säger versen, »dansa både dag och natt». En ensam dam har fått nog af iskylan i det jätte-
stora rummet och flyttat sig intill brasan för att njuta af värmen, hvilken då liksom nu i
Frankrike egendomligt nog var den sista lyx man kostade på sig. Damen till höger, som
tittar i kavaljerens kort, är klädd i den vida adrienneklänning, som var modern under 1700-
talets förra hälft och som ofta förfärdigades af något skiftande siden.

245

Det inre af Gersaints konsthandel i Paris 1720. (Vänstra sidan.)

Målning af Waitemi. Äges af tyske kejsaren.

År 1720 pä hösten ville Watteau, som han själf sade, måla en större tafla till utställning
i det fria. Resultatet blef denna skylt, där den yttre väggen af Gersaints berömda konsthandel
tankes borttagen och man ser rätt in i denna skattkammare, där Karl Gustaf Tessin ett par år-
tionden efteråt skulle bli en högaktad kund. Watteau själf — eljest mycket kritisk mot egna
arbeten — erkände utan vidare, att han var nöjd med sin på endast åtta förmiddagar färdig-
målade tafla. Alla figurerna äro målade efter naturen och med all sannolikhet porträtt. Ro-
kokons lätthet och elegans har nu definitivt aflöst det slutande 1600-talets stela högtidlighet.
Damen, som vänder ryggen mot åskådaren, har den klädsamma dräkt, som var bruklig under re-
gentens — Filips af Orleans — dagar och som nu kallas Watteau-dräkt. Några år förut hade de
vida kjolarna på nytt blifvit moderna och den låga hårklädseln genom inflytande från det
engelska modet utträngt fontangen. — Ett par tjänare äro sysselsatta med att nedpacka tafior
i en större lår.

246

Det inre af Gersaints konsthandel i Paris 1720. (Högra sidan.)

Målning af Waiteau. Äges af tyske kejsaren.

Watteau har på denna målning, som lifligt uppskattades af hans konstnärskamrater, för-
bundit gratie och tidstrohet på ett sätt, som icke förekommer på någon annan af hans taflor.
Den högra sidan visar en ung dam, som betraktar en på disken stående mindre tafla, fram-
hållen af en täck bodfröken. Två herrar granska samma konstverk. I bakgrunden hgger en
kännare på knä framför en mytologisk tafla i oval ram. Både han och en stående dam be-
trakta konstverket uppmärksamt genom sina lornjetter. Konsthandlaren själf tyckes framhålla
dess förtjänster.

Gersaints skylt köptes af M. de Julienne och afyttrades af denne till en af Fredrik II:s
agenter, då BerHn 1760 intogs af österrikiska och sachiska trupper, ty ett bref till Fredrik
meddelar, att de två skyltarna lämnats kvar. Däremot påstår man, att märken af sabelhugg
vittna om de intågande soldaternas bristande konstintresse. — Fredrik II inköpte äfven en
af de två taflor, Watteau målat öfver Inskeppandet till Cytere; men som ofvan sades, den
här afbildade skylten är som tidsskildring bland de viktigaste konstverken från det begynnande
1700-talet.

247

Kärleksförklaringen. Omkring 1720.

Målning af yean Frangois de Troy. Hos herr C. Kiihtz i Berlin.

Det är som tidsskildrare J. Fr. de Troy står högst. — Ofvanstäende tafla är en rokoko-
bild från glansperioden, och redan ett noggrant betraktande af den arkitektoniska bakgrunden
visar konstnärens fulländade smak. Soffan med sina rokokoornament och den delikata pannan
med ett dekorativt behandladt herdeämne utgör i och för sig ett mästerverk. — Den välfödde
unge mannen i sin pudrade stångpiska med rosett är klädd i sammetsrock. Han verkar litet
otymplig i framställandet af sin kärlek. Damen förefaller segerviss och lätt moraliserande. Hon
är iklädd le pnnier, en krinolin, hvilken tack vare sin likhet med en hönskorg lär ha erhållit
detta namn. Panieren hölls ut af smala träribbor eller hvalfiskben. Detta krinohnmod, som
under 1600-talets senare hälft endast förekommit pä scenen, höll i sig till revolutionen. De
vida klänningarna kallades andriennes eller adriennes efter Barons komedi L'andrienne, som
uppfördes i november 1703, dä den omtyckta skådespelerskan M:lle Dancourt uppträdde i en
dylik vid klänning.

248

Hemkomsten från balen. På 1730-TALET.

Gravyr af Beauvarlet efter målning af Jean Frangois de Troy.

Det var på salongen 1737, som originalet till denna vackra gravyr af Beauvarlet utställdes.
Jean Frangois de Troy var, dä han målade taflan, en nära 60 års man men tyckes ännu fullt upp-
skatta de kvinnliga behagen. »Vanan att lefva med anständiga ehuru känsliga damer hade
sitt inflytande på hans taflor», säger en samtida. Det är en dam ur högsta societeten, som
här i en smakfull rokokointeriör börjar med hjälp af sin näpna kammarjungfru att afkläda
sig baldräkten. Snörlifvet har den då i Frankrike vanliga formen, d. v. s. snöres framtill i
motsats till det dåvarande engelska bruket, där man snördes bakifrån. — Det täcka ansiktet
ser litet drömmande ut, då hon går igenom sina minnen från balen. Monsieur lyfter af sig
en dominodräkt och tittar in i brasan. Uti bakgrunden ser man en ung dam, som tyckes
gyckla med sin af nattvak uttröttade kavaljer. Hela interiören med de vackra ljusstakarna
och eldskenet från den öppna spisen är målad med stor smak. Man får blicka in hos en
familj, som är med i den vildaste nöjeshvirfveln vid Ludvig XV:s hof, sådant det gestaltade
sig strax före M:me de Pompadours framträdande.

249

MAITRE8SE

E C O L E .

Undervisning i ABCD under 1730-TALET.

Kopparstick af Lepicié efter målning af Chardin.

Ännu sä sent som 1845 såldes denna älskliga tafla på en auktion för endast 486 francs.
Det var först under slutet af 1800-talet och hufvudsakligen genom bröderna Jules och Edmond
de Goncourts pä en gång lärda och spirituella konstförfattarskap, som mästare sådana som
en Watteau och Chardin stego i allmänhetens uppfattning. — Hur förkroppsligar ej den lilla
näpna lärarinnan allt det behändiga, skälmaktiga, behagfulla, som utmärker de lyckade af de
franska kvinnotyperna under de decennier, då det mest nationella i det gamla kulturlandet
fick en så ur alla synpunkter klar och bestämd form. Med sina ostyriga hårtestar, sina
spelande ögon, sin lilla uppnäsa och munnen skapad för hastiga kyssar och kvicka svar är
den unga flickan en äkta parisiska. Gossen känner mödans allvar och är skildrad med den
skarpa blick för det äkta barnsliga, som den parisiske målaren i så hög grad ägde. Taflan
är mycket förtjänstfullt graverad i koppar af Lepicié år 1740.

250

Ostronfrukosten. MAltid under 1730-TALET.

Målning af Jean Franfois de Troy. Slottet Chantilly.

Det är en sällsynt elegant bild från ijoo-talets början, målad 1734 af den då eftersökte
målaren Jean Frangois de Troy, som, född 1679, ^'' '^ToZ inkom i franska målarakademien.
1738 blef de Troy direktör för franska akademien i Rom och afled där 1752. Han målade
utom figurrika mytologiska bilder och målningar för kyrkor pikanta och liffulla sedebilder
från »regentens» hof. I ett ståtligt ovalt rum med yppig barockarkitektur som ram samla sig
de unga rouéerna, regenten Filips af Orleans vänner, och tömma sina små bukiga vinflaskor
till ostronen. Det var vid en dylik fest i en sådan omgifning, .som några år tidigare den unge
Voltaire lät sin kvickhet så oförsiktigt träffa en af de förnäma gästerna, att skalden hamnade i
Bastiljen. — Taflan finnes på Chantilly, som af hertigen af Aumale, Ludvig Filips son, 1886
testamenterades till Franska akademien.

251

Menageri. Interiör från Venedig. i7oo-talets förra hälft.

Målning af Pieiro Longhi. National Gallery, London.

I 1700-talets Venedig hade man ej glömt bort konsten att roa sig. Rousseau beskrifver
dess njutningar i sina Confessions. Det var det Venedig, Canaletto och Guardi målade, den
glada stad, som skrattade åt Goldonis komedier och Gozzis burleska fantasier.

De ständiga maskeraderna och äfventyren gjorde masker mera populära och nödvändiga
än på något annat ställe, och de förekomma också i olika form och färg på personerna, på
denna sedebild af den behaglige, lätt af fransk konst påverkade Pietro Longhi (1702 — 1762),
hvars glada pittoreska bilder visa oss ett Venedig i aftonrodnaden af dess storhet.

På menageriet åhör ett gladt maskeradt sällskap de röfvarhistorier, som ägaren med
italiensk svada dukar upp om sin lugna matsmältande noshörning.

252

Engelsk gudstjänst under 1730-TALET.

Kopparstick utgifvet 1736 af W. Hogarth.

Det är med all sannolikhet i en viss liten landsförsamling i Middlesex, som händelsen i
all stillhet försiggår. Den något för filosofiske doktor John Theophilus Desaguliers predikar
för en oförstående publik. Under det att prästen utlägger språket om de betungade, som
skola få hvila, snarkar den sofvande församlingen-, så är gravyrens namn. Några gamla gummor
med toppiga hattar af 1600-talets modell, sådana som puritanerna använde, hålla sig ännu upp-
rätta. Af männen är blott klockaren vaken, och han kastar en förstulen blick på den sof-
vande flickan, som trots sin intressanta läsning — hon håller fingret vid vigselformuläret — har
somnat och tappat sin bröstduk. Den lärorikhet och understrukna moral, som Hogarth visar
i sina bilder, är här tydligare än någonsin. Han har rent af graverat på predikstolen aposteln
Pauli ord till Galaterna: Jag fruktar för eder, att jag måhända har arbetat förgäfves på eder.

253

Gossen och lärarinnan. 1739.

Målning af Chardin. Lichtensteinska galleriet i Wien.

Någon älskvärdare skildrare af barnens lif än Chardin har Frankrike aldrig haft. Det
är hufvudsakUgen lifvet i de borgerliga familjerna han skildrar, och sedan Abraham Bos.ses
tid hade det ej funnits någon, som bättre fått fram det förfinade drag, som finnes äfven hos
bourgoisien i Frankrike, och den doft af kultur, som ligger öfver allt franskt. Det var på
salongen 1739, samma år som Chardins beundrare Karl Gustaf Tessin kom till Paris, denna
lustiga tafia utställdes.

I sin lilla rock med de utstående skörten med hårpiska å la Catogan står en gosse och
åhör med nedslagna ögon sin guvernants förmaningar. Hon borstar hans neddammade tre-
kantiga hatt och ser rätt treflig ut i sitt borgerliga hvita förkläde. Ärmarna afslutas med
rynkadt tunt tyg enligt tidens mod; ofta användes härtill spetsar. Chardins damer verkade
enligt ett karakteristiskt uttryck från samtiden »nästan evangeliska», och en broschyr från
1700-talets midt säger om hans hembilder, att det finnes ej en »kvinna af tredje ståndet», som
ej känner igen sig själf.

254

Familjeinteriör från 1739.

Målning af Frangois Bouclur. Louvre, Paris.

Boucher var efter Watteaus död 1700-talets franske modemälare. Visserligen målade han
oftast dekorativa allegorier och ej sällan rätt sliskiga dylika, men han hörde dock till den sorts
rokokomålare, som förstod sig på det intima draget, hvartill man under 1700-talets midt mer
och mer kände sig dragen. Hvilken hemaktig trefnad ligger ej öfver denna tafla. Under sin
Parisvistelse — samtidigt med denna taflas tillkomst — var den svenske ambasadören Tessin
förljust både i Bouchers konst och i hans intagande fru.

Denna tafla i ljusgrönt och guld, där de vackra rokokoljushållarna och den ståtliga pen-
dylen vittna om den mest utsökta förfining i möbleringskonsten, som kanske någonsin funnits,
visar familjen samlad vid kaffebordet. Kaffet var då ännu ett nytt njutningsmedel. Först
under 1600-talets sista år hade det blifvit en allmänt begagnad dryck.

En nyvaknad känsla för barnets näpenhet låg i tiden, och den lilla flickan, som sitter på
sin vackra mammas knä och matas, är tydligen en hufvudperson. Systern leker med en liten
åsna med klöfsadel och fjäderbuske i pannan.

255

Dryckesgille i St, Johns kaffehus. Omkring 1740.

Kopparstick af W. Hogarth.

Dryckesgillet i St. Johns kaffehus var ett af de bada i England och på kontinenten mest
uppskattade af de Hogarthska bilderna. Underskriften talade visserligen om att man här ej
skulle räkna likheter med lefvande, men flera af personerna äro bevisligen porträtt. Det är
kl. 4 på morgonen, men en del envisa dryckesbröder fortsätta med engelsk uthållighet och
energi. De ha tömt flaskorna, men ännu återstår dock det väldiga sprithafvet i den ostindiska
bålen. — Öfver prästen Henley, som arbetar med sin slef, böjer sig tobakshandlaren John
Harrison, som har kastat af sig sin peruk och under skrikande och skrålande tyckes föreslå
prästen detsamma. Bokbindar Chandler röker sin trefna kritpipa, klädd i nattmössa. Hår-
piskperuk, hatt och rock hänga pä väggen. I förgrunden trillar en officer af stolen; han har
märken af franska sablar i hufvudet och förfriskas af den raglande herrn med peruken på
sned genom en stråle vin till utvärtes bruk. En politiker sitter till höger och famlar med
en pipa och ett ljus; i hans ficka synes The London Journal. Men nu får politiken hvila
till och med i det annars så ifrigt politiserande kaffehuset. Whigs' och tories' skilda åsikter
ha »gått upp i en högre enhet».

256

Abbe St.-Hubert studerande. 174a.

Pastell af Maurice de la Tour. Museet i St. Quentin.

Redan under medeltiden hade bruket att utnämna världsliga abboter förekommit. Det
afskafifades visserligen, men under 1500-talet uppkom åter i Frankrike sättet, att vissa personer
buro titeln abbé och upptogo ett klosters inkomster, under det att tjänsten sköttes af en prieur.
Vid revolutionens inbrott funnos öfver 200 dylika, man skulle kunna säga, världsliga andlige,
hvilka genom prästkrage, hårklädsel, svart eller violett rock samt sina inkomster tillhörde
kyrkan men eljest ofta voro rent af religionsfientliga. Man talade vid 1700-talets midt i salon-
gerna sä öppet mot religionen, att en ung herre, tillfrågad af sin jungfru, om hon finge besöka
mässan, förvånad yttrade: »Läser man mässan ännu?» Det är ett ypperligt porträtt den oöfver-
träfiflige pastellmålaren Maurice de la Tour gjort af sin .skämtsamme, njutningslystne vän abbé
St.-Hubert. Trots sin djupa beundran för lifvets glada makter glömde St. -Hubert ej att suga
honung också ur böckerna. Han studerar sä ifrigt i sin digra foliant, att han ej märker tjufven
pä ljuset. Porträttet utställdes på salongen 1742 och förvaras nu i de la Tours fädernestad
St. Quentin.

257

Ludvig XV, konung af Frankrike. Omkring 1740.

Målning af Carle Vanloo. Versailles.

År 1710 föddes hertigens af Bourgogne son Ludvig, och fem år därefter blef han konung.
Regentskapet fördes då af hertig Fihp af Orleans, men redan trettonårig blef han myndig och
två år därefter gift med Maria Leczinska af Polen. — Vacker och begåfvad, var han till en början
mycket omtyckt men visade sig snart vara ett moraliskt gelé, en kastboll mellan prelater,
som visste att begagna sig af hans vidskepliga ängslan för de religiösa formerna, och mellan
samvetslösa, energiska kvinnor, som använde sig af hans hejdlösa sinnHghet för att skaffa sig
makt och inkomster. Under 1730-talet vann Frankrike genom det polska tronföljdskriget
Lothringen, men det olyckliga österrikiska tronföljdskriget på 1740-talet störtade landet i
svära ekonomiska olyckor. Mycken oreda framkallades genom konungens lust att föra sin
egen pohtik bakom sina ministrars rygg. Ludvig blef slutHgen hkgiltig för allt utom för kvinnor
och byggnadsplaner. Hans älskarinna, Madame de Pompadour, regerade honom och Frankrike
mellan 1745 — 1764. Genom henne kastades landet i kriget mot Preussen 1756 — 1763. Under
sista delen af sin lefnad blef den iskalle, endast för sina nöjen lefvande konungen ännu mer
föraktad af sitt folk. Han afled 1774. — Porträttet är utfördt af en medlem af den kända
mälarsläkten Vanloo och visar den elegante, högdragne bourbonen i sina bästa år. Carle
Vanloo (1705 — 1765) har här åstadkommit ett mycket tidstypiskt porträtt.

258

T.K Al An RE DE ]>AXSE

l-V.,.-/,-,- /..,/.//,• .v, .,./ ..,:■,. /a, /./.ul /.„.■/ .„, I'. I ■■.K ' .

,,..:■ ,J,„

// ■■,/■,•/

' /-.v.

,1, /:,.■■

,:■ /„ -,„

/,./„//.„,

,■./,

./■,,,,

Danslektion omkring 1740.

Gravyr utförd 1745 ^f -^^ ^rtj. Efter målning af /%. Canot.

Ehuru flickornas uppfostran under 1700-talets början mycket försummades, var man natur-
ligtvis ifrig att utbilda deras hållning och behag och ansåg med rätta, att danskonsten var
ett godt hjälpmedel därtill. Bilden visar en lektion hos en danslärare. En liten näpen gosse
har just fått sin dufning och beger sig i väg bärande på sina läxböcker. Läraren med sin
lilla pochette — fickfiol — under armen gör ett par danssteg för att inviga sin nya elev i
kontradansen. Flickan ser högtidlig och läraktig ut. Danserna voro under detta århundrade
långsamma och högtidliga; det raskare tempot blef modernt först på 1800-talet. Menuetten
med sina små steg — pas menus — var ännu omtyckt. Versen innehåller några ord om att äfven
utan denne skicklige lärares ansträngningar den unga Iris helt säkert skulle komma att be-
segra dem, som finge se henne.

259

^^^Br^^^

^g^^^BB

IMjH

^BP^

■^^^yii^^^£>' *^^S^^^^^I

^^^^^^^^^HjBS^SSS^^^^Sr?^^^^^^^^^

^^^^^^jÉj

*" 1 -§**' ""^^^^^^^^B

da^^.JB

1 »^/^^^"^^f^iW^

-*•

"^mm^

v^^^^m^Kfff&h^^--'^

^^^^^H? *-^HI

t S!mM. m% ^^1

^^^H^^^FT^^*'' ■ ■■SL''51Eä(f

^lafli^Bvr*^

r^Hk. 1

Hme^jM

^^S^^IraK^^HRI^^B^^^K^^^I^^II

^^PP :^^m;' ;^'^.M 1

-'.»SOT, «

*/^ -••' ^

^^J^

' ^ ^^PT^Hj^^^lS^H

^ ')

b^i

Ik^^HM

\^^^^^KtLj^^^^^^^f9j l^^^r^ Itr »iibl^^Br

mL^ ^--^^'

Iés

[^Pt ^BRVcaH

^^^9^'^^^i^^ ^M^^^ij^^^^Sr^^JJ

'^^^L.^SR jnj^^^^^l

^Ik

^^^ ^■fsH^^B

3PPB^

tlM

■ ''^^1

^^^^^1

må^^m^ ^J^' ^ k

1 ^H^l

m3P^^^^mm'yJ^i

■ .Jm^IH

^^S9S&^n

r ' ^H^l

|^^^K^:r> ^

^b^^HH

Uppgörandet af ett äktenskapskontrakt i England 1745. Bild I ur

Mariage a la Mode.

Serie af målningar af William Hogarth. National Gallery, London.

William Hogarth, född 1697, ^'^'^ 1764, är i vissa fall den mest framstående konstnär England
frambragt. Han står på rent nationell grund, och han är i många af sina taflor stor både ur
karakteristikens och ur det rent tekniskas synpunkt. Dä han är mest känd genom sina ofta groft
och torftigt utförda kopparstick, fordrar rättvisan, att man också ser hans taflor, innan man dömer.
Mycket berömd är den serie taflor, som 1745 utkommit i kopparstick och skildrade olyckorna af
ett äktenskap utan kärlek. Den »ädle lordens» son härstammar, hvilket fadern stolt påpekar
på stamtaflan, från Vilhelm Eröfraren. Han är således mer än värdig att mot stort underhåll
bli den rike åldermannens måg. Äfven den giktbrutne lordens skulder betalas med intecknings-
handlingarna, som nu återlämnas till den högadlige svärfadern. Åldermannen sitter själfbelåten
och granskar kontraktet. Brud och brudgum vända hvarandra redan ryggen. Han ser sig i
spegeln och leker med sin moderna snusdosa. En kavaljer skyndar sig att göra den unga
öfvergifna bruden sin kur. Alla detaljer äro ypperligt gjorda men enligt vår tids smak för
understrukna. För vår kännedom om en engelsk salong på 1740-talet är bilden ovärderlig.

260

^rhelNDUSTRIOUS ' FRENTICE pa-fonniii»- tlieJJuty of a Cliiiftiau .

^gt//fJll/^^WrtW '^ ^ ff y'\J^^^iftÅ.

Den flitige gesällen utöfvande en kristens plikt. 1747.

Kopparstick af Hogarth.

Det kyrkliga lifvet, särskildt besöket i kyrkan, spelar i England en större roll än annor-
städes. Ofver denna kyrkointeriör ligger, trots det grofva utförandet af sticket, något rörande.
Man förstår något af den sociala samhörighet man kände, dä församlingen sjöng och prisade
i helgedomen under en tid, då ännu kyrkan och dess världsuppfattning var det själfklart
enda rätta i alla samhällsklasser. Låt vara, att det unga paret, sä sedigt det än ser ut, har
en hemlig glädje af hvarandras närhet. Mr. Francis Goodchild och Miss West, med sin lilla
svarta musch i pannan, göra i så fall sin plikt med nöje. Men den gamla gumman, som
hojtar så andäktigt, har den rätta sortens sancta simplicitas, den som afväpiiar löjet, hon har
stretat hela veckan och instämmer af hjärtat i de psalmistens ord, som Reverend King utvalt
till underskrift på kopparsticket: »Huru kär håller jag din lag, dagligen begrundar jag den.>
Denna bild hör till den moraliska serien, som kallas Flit och Lättja. De tolf kopparsticken
äro genomengelska i sitt brutala moraliserande, de visa, hur den late gossen pä sistone blir
hängd och den flitige lord-mayor i London.

261

Simon Lord Lovat. 1746.

Teckning efter naturen, etsad af W. Hogarth.

Den fördrifne Jakob II:s sonson Karl Edvard, den »yngre pretendenten», förlorade under
försöket att återvinna sin krona 1746 slaget vid Culloden i Skottland. Bland de personer,
som i hemlighet understödde Karl Edvard, var Simon Lord Lovat, född 1667. Hans mor var
en förnäm skotska, Sybella Macleod, tillhörig en klan vida berömd för sin furstetrohet. Lord
Lovat var en man af gamla stammen. Pä hans landtgård rådde ytterlig enkelhet; tjänstefolket
sof på några halmkärfvar, men huset var ä andra sidan till ytterlighet gästfritt. Hogarth af-
tecknade honom på hans sista resa till London. Anklagad för högförräderi vägrade han att
begära nåd och blef på Georg II:s befallning afrättad. På Hogarths etsning, om hvilken man refs
och som under flera veckor inbragte konstnären £ 12 om dagen, ser man, efter hvad Hogarth
själf berättar, hur den gamle lorden räknar på fingrarna, hur många härafdelningar som Karl
Edvard förfogade öfver. En grof, gammaldags prägel Hgger öfver den 79-årige gubben, som
själf sade sig vara för gammal och sjuklig för att tigga om nåd.

262

MÅLTID I Frankrike. På 1740-TALET.

Teckning af okänd konstnär.

Det är en ur konstnärlig synpunkt i högsta grad tilltalande teckning, som den anonyme
konstnären gjort af ett franskt middagssällskap vid 1700-talets midt. Hur ledigt och elegant
gruppera sig ej damer och dessa äldre och yngre herrar kring bordet. Gester och ställningar
tyckas antyda den lätthet och det behag, hvarmed man konverserar i detta höga med utsökt
smak dekorerade slottsrum. De äldre herrarne bära ännu stora allongeperuker. Dylika kunde
kosta omkring 2,000 kronor, ehuru de allra enklaste såldes för 40 kronor. Under Ludvig
XIV, då perukväsendet stod i sitt högsta flor, hade konungen 500 hofperukmakare. I bak-
grunden ser man en tjänare hälla i vin åt en herre. I allmänhet drack man då liksom nu
mycket litet i Frankrikes förnäma värld. Rousseau låter JuHe i sin är 1759 utkomna roman
La nouvelle Héloise tala om de parisiska eleganterna, som snobba med sin nykterhet och
nästan uteslutande dricka vatten. Det var Venus, ej Backus, man ägnade sin egenthga hyll-
ning, och den näpna lilla damen på högra bordsidan ser ut att kunna få sin kavaljer att
glömma sin bourgogne.

263

»Acis ET Galathée» uppföres 1749 PÅ Le théåtre des cabinets
I Versailles' SLOTT. Scenen.

Akvarellteckning af Cochin.

Med hela den grace, hvaraf Cochin, denne mästare i skildringen af 1740-talets fester och
kostymbaler, var mäktig, är operascenen här skildrad. Att i en opera är 1749 styf kjortel och
peruk användes, är ju ej mer att undra öfver, än att 1904 Elsa i Lohengrin uppträder i snörlif
på operan i Paris. Konservatismen i dramatisk konst är starkare än pä nägot annat område,
och på denna tid brydde man sig ej alls om historisk trohet.

I vassgrön klänning med skärt lif visar sig här den nu tjuguättaåriga Antoinette de Pom-
padour i Galateas roll, under det vicomte de Rohan spelar Acis med en balettartad kjol och
en yfvig fjäderbuske. Från en klippa betraktar Polyfem det älskande paret. Om dekorationerna
i verkligheten motsvarade Cochins akvarellteckning, voro de af en ypperlig efTekt. En annan
fördel hade man tydligen också på denna privata teater. Oskicket att den finaste publiken
lät sätta stolar på själfva scenen slapp man här. På Paris-teatrarna fortsatte man med denna
ytterligt störande osed ända till maj 1 759, då tack vare Voltaires våldsamma protester detta för
den »vanbördiga» publiken sä obehagliga privilegium ändtligen afskaffades.

264

,^J

»Acis ET Galathée» spelad pä Le théätre des cabinets
I Versailles' slott 1749. Salongen.

Akvarellteckning af Cochin.

Cochins vackra teckning låter oss på den här i två hälfter meddelade bilden se både
scen och salong i den lilla teatern, som M:me de Pompadour för den intima hofkretsen anordnat
i slottet. Salongen är dekorerad i blått och silfver, de äkta rokokofärgerna. Den kungliga
familjen är samlad. Majestäterna och deras döttrar, Mesdames de France, hålla operatexterna
till LuUis omtyckta Acis et Galathée i händerna. Kanske tänker drottningen pä den fatala
situation, då hon en gång befallde den högmodiga favoriten M:me de Pompadour att sjunga
och hon med triumferande röst stämde upp arian: »Nu är han i mitt våld.» Maria Leczinska
hade en viss vana att få bita sig i läppen. Den minimala parketten upptages till en stor del
af hofkapellet, som börjar finna den nu snart hundraåriga operan Acis et Galathée litet gammal-
modig. Gluck hade vid denna tid redan vistats i Paris, men det var först 1762 som hans Orfeus
kom med det segrande nya. Hur enhetligt elegant bör ej en dylik liten elitpublik med sitt
pudrade hår och sina glänsande dräkter ha tagit sig ut!

265

Par Of //c / tan/ L / // l 'f utf ,'Wr:/.'/r/- i

Fransk uppfostran. 1749.

La bonne éducation. Gravyr af Le Bas efter målning af Chardin.

Det borgerliga Frankrike hade i Chardin fått en skildrare, och det en af den högsta kostnär-
liga rang. Han var verksam från och med 1730-talet till och med 1770-talet. De här af bildade
motstående genrescenerna äro tillkomna under 1740-talet. Lovisa Ulrika, som genom Tessin
kommit i besittning af en mängd vackra Chardin-taflor, var, säga underskrifterna, ägarinna af
de original, efter hvilka dessa tvä af Le Bas graverade kopparstick utfördes. Uti klädsam mössa,
i morgondräkt (négligé) och iklädd förkläde förhör den vackra unga mamman sin dotter i bib-
liska historien. Flickan, med hopknäppta händer, söker att dölja sin okunnighet under en städad
min. Hennes snörlif är ett slags hårdt pansar, som vid denna tid ansågs nyttigt för att hjälpa
unga flickor att hålla sig raka. — Genom motsatsen mellan denna sorts ämnen och skildringarna
från de lättsinniga hofkretsarna blefvo dessa Chardins taflor, hvilka i litteraturen motsvaras af
»le roman bourgeois», mycket omtyckta — ej minst i hoflcretsarna.

266

: i^^-- ■

dW^'-

^Ai :™df^-

Hlw^^sH

^^^^^^^H^^B^^.^^i^^^2i^ä^ "^^^^ij^B^BB^^B

' '-" .-.^^ -'t: - " "^- '" •

' ^^

^^;r- ; . .

^ j * '' / / ////• ^/ //Y.i i^V^t^Y.Vö//^ j>/-/v^<7/ ///(^//y///z

RiTLEKTION. 1749.
Gravyr af Le Bas efter målning af Chardin.

I ett naket och helt säkert kallt rum, nödtorftigt uppvärmdt af det stora fyrfatet på golfvet,
sitter en ung konstnär och ritar af Pigalles Merkurius, som dä med allt skäl ansågs för ett
första klassens skulpturverk. Hårpiskan ä la Catogan med bandrosett har sitt namn efter en
engelsk general Cadogan, som i början af 1700-talet lancerat detta mod. En ung herre i tre-
kantig hatt står bakom och tittar på hans teckning. Kortbyxorna äro nu efter 1730 fästa
öfver strumpan. Förut hade man fäst strumporna öfver byxkanten. I vårt Nationalmuseum
finnes en hten Chardin-tafla med liknande ämne. Här vänder tecknaren, i brun rock och tre-
kantig hatt, ryggen ät åskådaren och ritar af en rödkritsteckning. Rokokons elegans och
intensitet ligger öfver den ypperliga lilla målningen, som är en af de ytterst få, om ej den
enda tafla, Carl Ivarsson kopierat.

267

Jean Jacques Rousseau vid i/oo-talets midt.

Pastell af La Tour. Museet i S:t Quentin.

Den berömde pastellmålaren Maurice de la Tour har på ett underbart lefvande sätt af-
bildat den egendomlige schweiziske filosofen.

Rousseau föddes 171 2 i Geneve. Vid sexton års ålder öfvergick han till katolicismen
och hamnade, efter mänga äfventyr och resor, slutligen i Paris. Här utgaf han sin föi"sta
mera kända skrift, »Om bildningens skadlighet», där hans ovilja mot vetenskap och konst samt
hans trängtan till naturen framträda. Känslans och naturens rätt är också det han söker
häfda i sin 1759 utgifna roman »La nouvelle Héloise», där han i brefform beskrifver kärlekens
mysterium. År 1762 utkom sedan »Contrat social», där den kommande revolutionens idéer, om
ock i oklar form, framträda. I »Emile» har han sammanfattat sina idéer om uppfostran och
vill visa, att människan är »af naturen god». Landsflyktig på grund af sina åsikter, reste han
till England. Han återvände 1767 och afled 1778. I sina »Confessions» meddelar han med naiv
cynism och djup originalitet, hur han lefvat, känt och tänkt. I företalet vänder han sig till
Gud. »Jag har afslöjat mitt inre, såsom du själf, eviga väsen, skådat det. Samla kring
mig den oräkneliga skaran af mina medmänniskor, att de må höra mina bekännelser, att de
må sucka öfver det ovärdiga hos mig och rodna öfver min uselhet, men må hvar och en
med samma uppriktighet blotta sitt hjärta inför din tron, och må sedan en enda, om han kan^
säga: Jag var bättre än han.» — Rousseaus åsikter ha utöfvat ett oöfverskådligt inflytande
pä det europeiska tänkandet och kännandet.

268

Chaudronier Chaudronier

.j^ana ^chcX,' Hvuputr jdvec^prwut^c^cutJtci.

R tuwnet K^CiJf

Kopparslagare i Paris vid 1700-TALETS midt.

Gravyr af Ravenet efter teckning af Boucher.

Såväl konsten som litteraturen började vid 1700-talets midt sysselsätta sig — och ej
utan en viss sentimentalitet — med det lägre folket. Detta intresse hade dels en social bak-
grund, var ett uttryck för Rousseaus känslor och tankar om människovärdet — »en kolhand-
lares hustru är förmer än en konungs maitresse en titre», hette det — dels blott en artistisk för-
tjusning öfver det pittoreska i gattyperna. — Dylika gattyper, afbildade i serier, utfördes i
kopparstick efter olika konstnärer. Edme Bouchardon, egentligen skulptör, har i likhet med
de sminkade gracernas målare, Boucher, utfört teckningar af vatten försäljare, blomsterflickor,
skärslipare, sötare och kopparslagare. Det är ur Bouchers »Les cris de Paris» bilden är hämtad.
Kopparslagaren stannar utanför dörren till ett kök, ropande sitt: »Kopparslagare, kopparslagare!»
hvilket betyder sä mycket som: Vill ni ha kastruller lagade? Dessa typiska rop kan man
ännu få höra. Vattenförsäljarens A la fratche qui veict boire och äfven sotarens A ramonner
du Jiaiit en bas äro populära, gammalfranska pä viss melodi framförda gatrop.

269

KORRUPTIONSMÄLTID I ENGLAND UNDER 1 754 ÅRS VALPERIOD.
Målning af Hogarih. Soane Museum i London.

Det är troligen valrörelsen i Oxford, med hvilken den något grofkornige satirikern skämtar
på sin i februari 1755 färdiga tafla, som på 1700-talet tillhörde den berömde skådespelaren
Garrick. Med törsten och magen till bundsförvanter söker hofpartiet — the Yellows — öfver-
tyga lärdomsstadens vällofliga borgerskap. I förgrunden användes spriten både utvärtes och
invärtes.

I en stor balja brygger en pojke rack-p7inch i kvantiteter, som borde kunna förmå flera
hundra radikala att omfatta samhällsbevarande åsikter. Vid högra bordsänden åderlåtes en
tjock herre, som ätit sig sjuk på ostron, och en välfödd prästman torkar sitt upphettade ansikte,
under det han pysslar med sin cJiafing dis/i, en liten panna, hvarpå man själf vid bordet
lagar smårätter. I bakgrunden skymtar motpartiets fanor, motståndarne demonstrera för
»friheten» genom att inkasta tegelstenar på de festfirande, men intet kan rubba de samvets-
granna ätarne i deras politiska öfvertygelse.

270

Tuppfäktning i England. Midten af i/oo-talet.

Kopparstick af Hogarih.

Tuppfäktning var omtyckt i 1700-talets England. Nu har denna sport dragit sig tillbaka
till Spanien. Pä den lilla arenan i Newmarket försöka två plockade tuppar att hacka ut
ögonen på hvarandra. Ett blandadt följe fyller åskådarplatserna. Lord Abermarle håller vad
till höger och vänster. En gatpojke stjäl en sedel af honom. Vadslåendet försiggår under
öronbedöfvande hojtande och slående med käppar och ridspön. Det rör sig om hvilken tupp
först hackat ut ögat, hvilken först faller och huruvida den fallna förmår göra ännu en döds-
ryckning. En fransman åskådar det hela med motvilja och spiller snus i ögonen pä en af
åskådarne. Snusandet var nu högmodernt. Omkring är 1700 började snusandet till Ludvig
XIV:s förtrytelse att gripa omkring sig vid hofvet, sedan blef det ett typiskt 1700-talets mod.
På väggen sitter en bild af Nay Rawlings, sannolikt den förnämsta tuppuppföderska som lefvat.

271

Le Normand de Tournepiem, fransk minister för de sköna konsterna

vid 17oo-talets midt.

Målning af Louis Tocqué. Versailles.

Frankrikes »surintendant des båtiments» — minister för de sköna konsterna — var mellan 1746
och 1 75 1 Le Normand de Tournehem. Han var faderlig vän till M:me de Pompadour, hade
varit hennes mors älskare och på sin tid öfverhopat den lilla Reinette, som han redan då pro-
fetiskt kallade den blifvande markisinnan, med presenter, och han hade råd därtill, ty som
skatteförpaktare — fermier general — hade han nämligen förtjänat en stor förmögenhet. Då
hans vackra skyddsling nått makten, ville hon återbörda sin tacksamhet genom att gifva honom
den eftersträfvade posten som minister för de sköna konsterna, en plats, som han med stor
insikt och verkligt konstförstånd fyllde.

Med imposant auktoritet blickar han framför sig. Den guldbroderade sammetsrocken med
nedfallet puder pä axlarna är beundransvärdt väl målad. Guldbroderandet var ett handtverk
af betydelse under denna tid. Sergels far lifnärde sig på detta yrke. — Konstnären Louis
Tocqué, som äfven gjort ett besök i Sverige, har i detta porträtt gjort ett synnerligt godt
arbete. Den antika vasen i bakgrunden antyder, att rokokons absoluta herravälde nu lutade
mot sitt fall. Just vid denna tid började det klassiska intresset — grefve Caylus i Frankrike,
Winckelmann i Italien — att särskildt i lärda konstkretsar göra sig mer och mer gällande,
förebådande den kortlifvade nyklassiska perioden.

272

Adelaide, Madame de France. 1758.

Målning af yea}t Mar c Nattier. Versailles.

De krinoliner, hvilka under namn 2S. paniers hade varit moderna under 1720- och 30-talet,
föllo på 1740-talet ihop för en kort tid. Dä de sedan återvände, voro de som den onde anden i
Skriften ännu starkare och större och räckte sedermera till 1700-talets sista årtionde. »I robron-
den, vid och stor», med bysten snörd och liksom svarfvad, med det starkt rödsminkade
vackra ansiktet aftecknande sig mot det pudrade håret sitter prinsessan af blodet, madame
Adelaide, Ludvig XV:s älsklingsdotter, i ljusblå dräkt, sjungande med ett nothäfte i handen.
Vid hennes fötter tolkar ett litet urkostligt hundkräk sina musikaliska känslor. Trots detta
humoristiska element är det en utmärkt hofbild från 1750-talet, detta porträtt af den vackra,
häftiga Adelaide, som till allvarligt hoffolks fasa af sin far utmärktes med smeknamnet
Loque — trasa. — Dä natten tiUstundade, inkallades prinsessorna och hofvet för att åse
majestätets stöfvelafdragning, le debotté du Roy. Adelaide och hennes systrar fingo då
taga på sig sitt bästa och innerst i ringen invänta händelsen, hvarpå de kysstes på pannan
af den kunglige fadern, nego och drogo sig tillbaka till sina våningar. På sin far utöfvade
den härsklystna prinsessan ett stort inflytande. »Vi» skola göra, »vi» skola bestämma, brukade
hon säga. Madame Adelaide afled ogift år 1800.

Jean Marc Nattier (1685 — 1766) var en god skildrare af dessa dockor, som under den
röda färgen ofta hade ett hetsigt blod, som kom deras kinder att glöda under sminket.

273

Grefve Nikolaus Ludwig von Zinzendorf. 1760.

Kopparstick af Houbraken.

Med ett saligt leende, ej utan en viss äcklig känslosam bismak, afbildas på detta koppar-
stick den protestantiska världens märkligaste religiösa personlighet under Voltaires århundrade.
Jämsides med upplysningsfilosofien med dess klarhet och torrhet gick en religiös rörelse, full
af innerlighet och till galenskap gränsande svärmeri.

Grefve Ludwig Zinzendorf föddes 1700 i Dresden, studerade först juridik och blef kur-
furstligt justitieråd i denna stad. Han grundade i den sachsiska orten Herrnhut 1727 en »brödra-
församling», ett slags protestantiskt klostersamfund. Prästvigd 1734 lade han hufvudvikten
vid hjärtats erfarenheter och umgicks med äkta tysk förtrolighet med gudomen. Gud Fader
blef Papachen, Sonen Briider Lämmlein och den Helige Ande Marna. De troende hyste
samma svärmiska, osunda känslor för Kristi sidosår som vissa katoliker för »Jesu heliga hjärta».
Herrnhutarne kallade sig t. ex. ibland blodiglar och sårmaskar.

Är 1 741 slöts ett specialförbund mellan brödraförsamlingen och Jesus, hvilken genom
lottkastning ansågs ha gått in på förbundet. Zinzendorf, som besjälades af en varm uppriktig
fromhet, ifrade för hednamissionen och ville »ena alla verkliga Jesu-vänner». Han blef först
landsförvist från Sachsen men fick sedermera återkomma och afled 1760 i Herrnhut.

274

Madame de Pompadour vid sybågen. 1762.

Målning af Drotiais. Hos Lord Rosebery.

Jeanne Antoinette Poisson föddes 1721 i Paris. Vid tjugu års älder blef hon gift med
en finanstjänsteman, Lenormand d'Estioles, och kom 1745 till hofvet, där hon genom sina
talanger och sin skönhet vann Ludvig XV:s gunst och upphöjdes till markisinna af Pompadour.
Hennes maktställning som »maitresse en titre* var betydande, och hon af- och tillsatte ministrar
och generaler. Konungen skänkte henne det ena tiotalet millioner efter det andra. Hon afled
1764 och visade till och med på dödsbädden den själf behärskning och det mod, som hon så väl
behöfde vid ett hof, där hennes fenomenala tur och gränslösa maktlystnad skaffat henne många
fiender. Konungen, som af några religiösa plikter hindrats att närvara vid dödsbädden, lät
genast tillsäga, att »stora kuvertet» skulle serveras, d. v. s. att man, som bruket var, då stor-
heter afledo, skulle fira den döda med en större middag.

Voltaire satte värde på den aflidnas begäfning och skönhet och skref efter dödsfallet:
»Jag begråter henne af tacksamhet; det är löjligt, att en gammal bläcksuddare, som knappast
kan gå, lefver och en vacker kvinna dör vid fyrtio.» Drouais (f 1775), en måttlig målare,
har här sympatiskt tecknat den mångsidiga, konstintresserade damen i smakfull blombroderad
sidenklänning. Bokhyllan i fonden betecknar hennes litterära intresse, och det öfverlägset väl
utförda toalettbordet, med lådor för rödt och hvitt smink, tyder på hennes intresse för toalett-
konsten.

275

En ung dams toalett omkring 1760.

Kopparstick af N. Ponce efter en tafla af Baiidoin.

I ett rum, där man redan märker den begynnande Louis XVI-stilen, ehuru både vägg-
klocka och spegel äro i rokokostil, häller en elegant ung skönhet på att kläda om sig till mid-
dagen. Klockan visar på tre, och klockan fyra är middagstid i 1760-talets Paris.

Man kan nästan tveka, om hvilken af de tre: damen, den uppvaktande kavaljeren eller
kammarjungfrun, är mest elegant. Det är emellertid detta ord man alltid fär på tungan, då
man betraktar Baudoins skildringar ur lifvet under Ludvig XV:s sista decennier.

Madame de Pompadour hade gjort magerheten modern, och damen på denna gravyr är
genom det af den behändiga kammarsnärtan hårdt åtdragna snörlifvet visserligen högbarmad
men dock mager och spänstig. Kavaljeren får enligt tidens sed närvara vid toaletten.

276

Sängkammare på 1760-TALET.

Kopparstick af Mcreau le yeune och Simonet, efter målning af Baudoin.

Ofvanstående kopparstick torde vara den mest monumentala bild af en sängkammare,
som någonsin gjorts. Rummets arkitektur är genomförd i den nya stil, som omkring 17 50
började tränga igenom, där klassiska motiv trängde undan eller blandade sig med rokoko-
formerna. Sängen med sin storartade sänghimmel, krönt af en pompös enorm fjäderbuske,
har en utpräglad 1700-tals-karaktär. Motivet är det urgamla, bröllopskvällen, Le coucher de
la mariée.

En flock kammarjungfrur och brudtärnor ställa rummet i ordning, allt har en prägel af
prakt och ståt, af konstnärhg och enhetlig elegans.

Pierre Antoine Baudoin (1723 — 1769) var svärson till Boucher och hör till de mera fram-
stående skildrarne af nöjeslifvet under ett århundrade, som väl mer än något annat lyckats
sätta en förfiningens prägel på allt och som ätmin.stone på ett område, möbelfabrikationen
och rumsinredningen, nära nog nått fullkomligheten.

277

Londonskönheten Nelly 0'Brien. 1760.

Målning af Sir Joshua Reyjtolds. Wallace collection i London.

Många konstforskare anse ofvan afbildade porträtt af den glada londonskönheten Nelly
0'Brien vara ett af den produktive engelske porträttmålarens allra bästa. Sällan har Reynolds
fått in en sådan glöd, en så gedigen koloristisk verkan som i detta vackra porträtt, hvilket utgör
en af pärlorna i den storartade samling, som af Sir Richard Wallace blifvit skänkt åt det all-
männa och som för fransk och engelsk 1700-tals-konst är en ovärderlig guldgrufva.

Porträttet af den unga damen, som tillhörde den engelska hufvudstadens galanta värld
under 1760-talet, är utfördt i naturlig storlek. En liten »Woffington»-hatt beskuggar den vackra
ansiktsovalen, och barmens hvithet framhålles af en svart spetsmantilj. Ärmarnas spets-»enga-
geanter» äro synnerligen väl målade. De bryta sig mot en karmosinröd madrasserad klänning.
Det anglosachsiska hundintresset spelar äfven in på denna bild, där en Hten »Malta terrier» med
komisk likgiltighet mottager den vackra Nellys eljest så ifrigt eftersträfvade smekningar.

278

William Pitt d. ä. Omkring 1760.

Gravyr af Houston efter målning af W. Hoare.

I sammetsrock och pudrad peruk sitter den engelske statsmannen vid ett bord fullt af
aktstycken. »Den store underhusledamoten» hade då ännu ej utnämnts till Earl of Chatham,
med hvilken titel följde tvånget att flytta sin vältalighet och sitt inflytande till öfverhuset,
lordernas hus. William Pitt föddes 1708. Han började sin bana i underhuset 1735. Är
1746 erhöll han en plats i kabinettet, men sin egentliga betydelse fick han 1756 och följande
år, då han som statssekreterare skötte utrikespolitiken och hären. Genom hans energi sattes
krigsmakten i stånd, och England, nyss i den största fara, besegrade och förstörde Frankrikes
flotta och eröfrade Canada och Indien. Han afgick 1761 från regeringen. Under sista delen
af sitt lif tog han ifrigt parti för de nordamerikanska kolonierna. — Ännu en gång — 1766 —
blef han uppmanad att bilda ministär, men sjukdom tvang honom att redan 1768 nedlägga
makten. Under en debatt om de nordamerikanska koloniernas ställning den 7 april 1778
träffades den store vältalaren af ett slaganfall i själfva öfverhuset. Han dog några veckor
senare. William Pitt d. ä. var far till W. Pitt d. y., hvilken under revolutionskrigen ledde
Englands öden.

279

É'"

■^v-

:fä;^i

i ■'

.) ■

* "i'.. ''

^^^^^^^^^^^^H^— ^c.wt,4c^.''.-7:'' (. '- ' '^^^^^^^^^^1

■1:=^

^^Ml

^^iM^^ff^i

^s;®'" ■ j; ^---IS'- ''-'

^^m,- ' WM

ts ^i

1 >^

'^^^t

-' ii'1-i '0-:M.

y'h

:m.

f*^

-'^^;: ;:;:;;:::::;.

Calas tar farväl af sin familj före afrättningen d. 10 MARS 1762.

Kopparstick af Chodowiecki efter hans egen 1 767 utförda tafla.

Är 1 76 1 hade en protestantisk kattunhandlare Jean Calas i Toulouse anklagats för att ha
hängt sin son, som begått själfmord. Man sade, att fadern mördat honom, emedan sonen
stod i begrepp att öfvergå till katolicismen. Den religiösa fanatismen utöfvade sitt tryck pä
domstolen, som utan motivering dömde den gamle Jean Calas till döden efter skärpt tortyr,
kyrkobot och stegling. Han skulle läggas på ett andreaskors med skarpa hak, ben och rygg-
rad skulle krossas af en järnstång, och han skulle lefvande inflätas i ett hjul, »för att lefva»,
heter det, »så länge det kunde behaga Gud». Domen utfördes den lo mars 1762.

Calasprocessen väckte hela Europas intresse, och denna i Berlin målade tafla är ytterli-
gare ett bevis därför. Lavater kallar den något öfverdrifvet »ett af de härhgaste, naturligaste
stycken», som han sett. Gravyren är ej vidare ypperlig. Då Chodowiecki visade den för en
fransk diplomat, sade denne: »Vous avez été bien mal gravé» till den bestörte målaren-gravören.

280

•-'--...- ^

^^^^^^^H

^^H

^^^^^^H

^K':. ■'■i^ » ■:.'■■"- ~i

:jB:»»»iSM

t åå

■ :Ä

« SE 8 ■mål .

i ^

^HS yJblJ^ f / ^^^I^^H^I

WB.^^'

^^.; ' --^^^^^^IPHH

K,''

5^>

i Jv;;l . . :' : :- % M'-:^ ^^^3

«'

^"^

-.G

rl--A-- .:^ ." ■ v: '■■^■:C::-':Ä:;.

iiöaasfe....^::""'^^^^!^^»

CaLAS' frikännande enligt utslag af 9 MAKS 1765 UPPLÄSES FÖR HANS MAKA OCH TVÅ

DÖTTRAR SAMT EN TROTJÄNARINNA.
Kopparstick af de la Fosse efter målning af Caijnonidlle.

På Voltaire verkade Calas' afrättning som ett slag i ansiktet. »Vi fordra», skref den store
fritänkarpåfven, »ingenting annat än att fä veta, pä hvilken grund man dömde Calas. Hvilken
ohygglighet är ej en sådan hemlig dom utan offentliggjord motivering! Finnes det ett fruk-
tansvärdare tyranni än att få utgjuta blod efter behag utan att kunna dragas till räkenskap.
'Så är icke sed', påstå domarne! Nåväl, I vilddjur, så måste detta hädanefter bli sed!» —
Voltaire upprörde Frankrike med sina protester, ja, hela Europa tog parti för Calasprocessens
revision. Den kungliga domstolen kasserade slutligen domen, förklarande Calas vara oskyldig.
Ludvig XV gaf familjen 36,000 francs i gratifikation och beviljade privilegium att sälja det
ofvan afbildade kopparsticket till familjens förmån. Detta lyckades dock de mot Voltaire
ursinniga ämbetsmännen att förhindra. — Det år något rörande i dessa svartklädda kvinnor
med de klädsamma mössorna, som uppmärksamt och med vemodig glädje åhöra faderns upp-
rättelse. — Voltaire uppsatte detta kopparstick öfver sin säng.

281

Tebjudning hos Prinsen af Conti. 1763.

Målning af Olivier. Louvre, Paris.

I sle salon des quatre glaces» i prinsens af Conti palats Hotel du Temple har ett aristo-
kratiskt sällskap samlat sig för att dricka te och höra pä en liten ovanligt begåfvad, sju-
årig österrikare, Wolfgang Amadeus Mozart, som spelade piano och tillhörde de få musikaliska
underbarn, af hvilka det blifvit något verkligt stort.

Man har roligt i den höga och svala distingueradt dekorerade salongen hos den gästfrie
värden, som två år efter detta tillfälle skulle låta Rousseau få en fristad för polisens förföl-
jelser just i detta ståtliga hus.

Invid Mozart står operasångaren Jélyotte och knäpper på en gittar, och nära honom,
vändande ryggen och sin stora då gammalmodiga allongeperuk åt åskådaren, ser man prinsen
af Conti själf. Damen i hatt är den unga grefvinnan Egmont, som skulle bh så romantiskt
förälskad i Gustaf III.

Hela taflan ger ett godt intryck af det glada sällskapslif, som den fina världen under
1700-talet orkade med, ett sällskapslif med festfrukostar, festmiddagar, jakter, teaterbesök,
dans, spel och galanteri hela dygnet om.

282

Portugisiske ministern Pombal 1767.

Kopparstick af Beauvarlet efter målning af van Loo och Joseph Vernet.

Dom Sebastiäo, Jozé Carvalho e Mello, grefve af Oeyras, markis af Pombal, var en af
1700-talets märkligaste personligheter. Hans lifstid faller mellan åren 1699 och 1782. Från
1750 till 1777 styrde han Portugal med hänsynslös kraft och tillämpade liksom Struensee i
Danmark upplysningstidens idéer pä det reaktionära, försoffade konungariket. Mest kändt är
jesuiternas fördrifvande 1759 genom honom, förenadt med en reduktion af skarpaste slag.

Det ofvan afbildade kopparsticket visar den mäktige, hvilken, sittande på en terrass vid
Tajo, med en imposant åtbörd pekar på det Lissabon, han uppbyggt efter den ohyggliga jord-
bäfningen 1755 och som han nu genom frisinnade reformer med lock och pock sökte »lycklig-
göra». Bakom honom på bordet står en modell till ryttarstatyn öfver Josef Emanuel. Det
var denne svage vällusting, som under hela sin regering lät Pombal »hållas» och sålunda hade
en medelbar förtjänst i sin ministers nydaningsarbete.

283

^ • Lrcvc/ih

/ U?rc)n'

\L,!lXl//li- >,

MONSEIGNEUR GREFVEN AF ArTOIS, PRINS AF BLODET, OCH HANS SYSTER MADAME ClOTILDE.

Kopparstick af Beauvarlet efter målning af Drouais.

Det var ett lillgammalt sällskap, barnavärlden i 1700-talets Frankrike. Taine berättar, hur
en liten gosse, tillfrågad af prins Henrik af Preussen hvad han hette, på stående fot svarat:

Ma naissance n'a rien de neuf:
J'ai suivi la commune regla,
Mais c'est vous qui sortez d'un ceuf,
Car vous étes un aigle!

Men voro dessa ungdomar ej örnar, så var tuppkycklingstypen så mycket vanligare.
Beaumarchais och de Lauzun voro inblandade i kärleksaffärer och dueller redan som gossar.
— Bilden visar den tioårige grefven af Artois, sedermera konung Karl X, lekande med sin
syster Clotilde, hvilken skulle bli drottning af Savoyen. Hennes hufvuddygd var gudfruktig-
heten. Den Helige Andes orden prunkar redan pä parfvelns bröst. Under de 70 år, som
återstodo af hans lif, medhann Karl en serie af dumheter, hvilka bland annat 1830 framkal-
lade julirevolutionen, som kostade honom hans krona.

284

Grefvinnan Marie Jeanne Du Barry i jaktdräkt. Under 1770-TALET.

Kopparstick af Beauvarlet. Efter målning af Drottais.

Jeanne Bécu — ett för franska öron lika vulgärt som löjligt klingande namn — föddes
utom äktenskapet och i fattigdom. Sin första ungdom tillbragte hon i lastbara kretsar af lägre
social rang men blef slutligen uppmärksammad af monarken, hvilken lät gifta henne med en
tvetydig herre, grefve Guillaume du Barry, från hvilken hon genast friköptes och upphöjdes
till »maitresse en titre». Kung Fredrik II af Preussen brukade skämtsamt kalla henne drottning
Cotillon III. Utan att äga M:me de Pompadours begåfning och hufvudsakligen försedd med
skönhet och godt humör, lyckades hon göra den gamle kungen öfver öronen förtjust i sig.
Hon tillskansade sig millioner, slösade öfver all måtta och lyckades till och med genomdrifva, att
hennes kvitto gällde som betalning i statskassan. Hennes goda hjärta öfverflödade af hjälp-
samhet mot de skaror af fattiga släktingar, hvilka likt korpar samlade sig kring henne. Lud-
vig lät hon på skämt inskrifva bland sina betjänter under namnet La France. »Ditt kaffe kokar
öfver. La France!» ropade hon en gång till kungen, som roade sig med att själf koka kaffe
åt henne. Det jesuitiska partiet använde sig af den något bigotta damen för att inverka pä
kungen, och man berättar, att påflige nuntien, storallmoseutdelaren kardinal de la Roche-Aymon
dragit af henne tofflorna. Efter Ludvigs död lefde hon på sitt med utsökt konst smyckade
slott Louveciennes. Anklagad för att stödja aristokratien, blef hon 1793 giljotinerad. Den glada,
godlynta skönheten hade förvandlats till en grånad, korpulent femtioärig gumma, hvilken fasande
för döden förrådde sina vänner, själf förrådd af dem hon visat välgärningar.

285

Stekvänd ARE i Berlin på 1770-TALET.

Gravyr af Chodowiecki.

Chodovviecki, själf gift med en dam tillhörande en af de franska protestantfamiljer, som
flyktat till Tyskland vid nantesiska ediktets upphäfvande 1685, hade mänga franska bekanta.
Ofvanstående gosse är son till en fransk trädgärdsmästare vid namn Thomas, hvilken bodde
vid Potsdamer Thor. Han hade en biförtjänst genom att låta sin gosse på spett steka får-
sadlar och rostbiffar med den takt och den omsorg, som är utmärkande för de begåfvade
stekvändarne af den franska nationen, ty, säger det franska ordspråket: »Man blir kock, men
man fodes stekvändare.» Hvad nu särskildt angår den här afbildade steken, uppåts den enligt
konstnärens egen uppgift af familjen Chodowiecki, dock sedan den först gjort sin tjänst som
modell.

Äfven pä kokkonstens område gjorde Frankrike en kulturinsats. Man bör erinra sig, att
under »regenten^> och Ludvig XV det franska köket hade en guldålder och nådde en höjd,
som i harmonisk utbildning lär kunna ställas till och med öfver den atenska under Hellas'
glansdagar.

286

Hos EN FÖRNÄM POLSK FAMILJ I DaNZIG. I773.
Teckning af Chodowiecki. I akademien i Berlin.

Är 1773 gjorde tecknaren och kopparstickaren Chodowiecki ett besök i Danzig, där han
1726 sett dagens ljus. Vid den tiden hade befolkningen ännu Karl XII i godt minne. Det
var om danzigherrarne han skref till Måns Stenbock: »I kan man bry deras gods i förbi-
marchen medh Troupperne bäst som I tycker. (General) Brandtens gods och andra sädana,
om I så kommer bekvämt åht, måste I sökia att ruinera bäst I kunnen.» — Bilden visar en af
de fina familjerna i Danzig, denna stad som först 1793 skulle bli preussisk. Med en för
slaverna utmärkande explosiv vänlighet kyssa två unga damer den vackra grefvinnan Czapskas
händer. De och grefvinnan äro klädda efter franska modet med pocher — de veckade sido-
puffarna. I själfmedveten pose står ädlingen med sitt efter polsk sed rundklippta hår. Med
sina mustascher och i synnerhet genom den långa rocken med hängärmarna gör han ett nästan
orientaliskt intryck. Längst till höger synes en romersk-katolsk andlig med sin tonsur. Det
hela är en värdefull familjeinteriör från Polens upplösningstid.

287

Barn hälsa på sina föräldrar samt Förlofvadt par och äkta par. 1770-TALET.

Kopparstick ur »Das Basedowische Elementarwerk», illustreradt af D. Chodowiccki.

»Tacksamheten» illustreras här af tre fosterbarn, som sirligt buga sig för fosterföräld-
rarne. — Af en stark men ofrivillig komik är den bild, som fått namnet Der Geschlechtstrieb.
Undervisande pekar fästmannen pä den nattrockshöljde, välfödde fadern, som säger pip ät
sin tjocke arfvinge, hvilken i sin frodiga mammas knä naturenligt gläder sig åt tillvaron.

Johan Bernhard Basedow (1723 — 1790) inrättade i Dessau i Anhalt 1774, samma år som ofvan-
nämnda arbete utkom, en helpension, hvilken erhöll det högtrafvande namnet Philantropinum.
Basedow påverkades starkt af Rousseau och hade åsikter, som ännu äro aktuella. Han
sökte i religionsundervisningen införa en dogmfriare riktning, han verkade för kroppens
härdande genom gymnastik, han ifrade för åskådningsundervisning och sökte höja undervis-
ningen i lefvande språk samt ej minst intresset för modersmålet. Detta senare var synnerligen
af behofvet påkalladt, ty latinfanatismen höll i sig så starkt, att en då gällande pommersk
förordning stadgade, att lärarne skulle tala latin, ej tyska, med lärjungarne. Tysktalandet
vore, hette det, »an sich leichtfertig und bei Kindern ärgerlich und schädlich».

288

Furstligt ekipage stannar vid bykrogen. 1770-TALET.

Kopparstick af Daniel Chodowiecki.

Spöslitning och gatlopp.

»Die Menschenliebe in der Mitfreude» är den tidstypiska titeln på den öfre bilden, hvilken
liksom den undre förekommer i Basedows under 1700-talets slut så högt skattade bok Das
Elementarwerk, i hvilken man välvist fick upplysningar om åtskilliga angenäma och oangenäma
lifsföreteelser, t. ex. människokärlek och spöslitning.

Fursten låter sitt fyrspann stanna vid bykrogen, där ungdomen under lek och dans ger
fritt lopp åt för sin ålder passande känslor. Han låter kalla till sig ett af dessa okonstlade
flickebarn och belönar henne för visad rödblommighet med en blank thaler.

Den undre bilden skildrar »Das ehrliche Gassenlaufen und die unehrliche Stäupung». För
spel, dryckenskap, desertering användes i Fredrik den stores armé som straff gatlopp. Af klädd
till midjan fick soldaten springa mellan hundra till tre hundra af sina kamrater sex å tolf
gånger och erhöll för hvarje hvarf ett slag af hvar man. Denna kamratliga bödelstjänst ansågs
i hög grad moraliskt uppfostrande. Den hade dock ej samma skamliga — unehrliche — inne-
börd som spöslitningen.

289

Bal i Frankrike. Omkring 1770.

Gravyr af Dudos efter en 1 773 utställd teckning af Aiigusiitz de St. Aubin.

Det är vinter. Klockan är ett på natten. Man dansar i ett elegant hem under de glada
tider, om hvilka Talleyrand yttrat, att man ej visste hvad njutning och glädje var, om man
ej lefvat under Tancien régime, den lyckliga tiden — för somliga.

Till höger i förgrunden stär en stol, pä hvilken damerna lagt sina pälsar. Orkestern
spelar, och fyra par dansa den moderna 1' Allemande efter föreskrift af Mr Dubois, dansör vid
operan. Visserligen dansade man ibland utan panierer, men här på bilden användas dylika
panierkrinoliner af alla. De två till höger dansande bära dessutom öfverklänningar, hvilka pä
sidorna bilda s. k. podier.

Augustin de St. Aubin föddes 1736. Han var en af 1700-talets älskvärdaste tecknare
och gravörer. Hans mest berömda teckning är den ofvanstäende. Denna och dess pendant,
Le concert, äro båda stuckna af Duclos.

290

VOLTAIRE TAR SÄNGLIGGANDE EMOT VÄNNER PÅ FERNEY. DeN 4 JULI 1 775.

Teckning af Vivant Denon, kallad Le déjeuner de Ferney. Graverad af Née och Masquelier.

Under de sista åren af sitt långa lif bodde Voltaire på sitt gods Ferney i departementet
Ain strax norr om Geneve och således helt nära Schweiz. Det var från denna plats den
gamle skeptiske mångmillionären, krusad af konungar och kejsarinnor, med en sådan entusiasm
stridde mot de religiösa fördomarna, att han väckte beundran hos hela det fritt tänkande Europa.

Här samlade den sjuklige men i det sista andligt energiske gubben sina vänner omkring
sig. Det är med några sådana han nu vid morgonkaffet sysselsätter sig. Ofver hans säng
ser man det förut i denna bok afbildade kopparsticket Galas' frikännande.

Den lififuUa teckningen är utförd af den vid denna tid ungdomlige Vivant Denon (1747 —
1825), hvilken efterlämnat hela massor af teckningar och gravyrer, fyllda med behag och ofta
med en mycket kraftig sensualism. Under Napoleons tid blef han generaldirektör för museerna
och följde Bonaparte pä hans egyptiska fälttåg. Han hade den viktiga posten att säga, hvilka
konstverk som skulle »räddas» åt Paris' museer.

291

Hjälten i Rousseaus roman Julie ou La nouvelle Hélotse lämnar det

PARISISKA NÖJESLIFVET.
Gravyr från 1776 af De Launay efter teckning af Moreau le yetine.

Rousseaus stora kärleksroman i brefform, Julie ou La nouvelle Héloise, utkom 1759, väckte
ett oerhördt uppseende och framkallade, har man sagt, i hela den eleganta franska damvärlden
en liflig lust att få erfara verklig kärlek i stället för det galant eri, som under de förflutna
decennierna hört till den goda tonen.

Det kärleksförhållande, som existerade i romanen mellan Mlle Juhe, den adliga flickan
vid Genéve-sjöns strand, och St. Preux, förebådade genom sin intensitet och sitt hänsynslösa
pockande pä känslans rätt en reaktion mot upplysningens och galanteriets torrhet. Bilden
vi.sar i 1770-talets dräkt — ty då utkom den praktupplaga, till hvilken Moreau tecknat — , hur
St. Preux utom sig af vämjelse lämnar ett ytligt och lättsinnigt sällskap i Paris. Han beskrifver
i sitt bref till Julie, hur han afskyr den profanering af kärleken han där varit vittne till.

Ingen kunde vara lämpligare att skildra denna parisiska miljö än Jean Michel Moreau le
Jeune (1741 — 1814), hvilken så smidigt satt sig in i denna tids världsväsende.

292

Bärstol under 1770-TALET.

Gravyr af Maj-tini ur Moreaus praktverk »Suite d'estampes» efter teckning af y. M. Moreau d. y.

Afbildningen tillhör det mest utsökta kulturhistoriska praktverk, som någonsin utkommit,
nämligen »Suite d'estampes pour servir a THistorie des Modes et du Costume en France dans
le i8:me siécle.» Den visar en privat bärstol, färdig att mottaga sin dyrbara börda. —
Bärstolen användes i London redan i början af 1600-talet. Mot midten af detta århundrade kom
den till Paris, där den under 1 50 år mycket begagnades på grund af den ohyggliga gat-
smutsen. Både damer och herrar, särskildt läkare använde den vid sina visiter. Det fanns
af alla sorter, från lyxbärstolar med målningar af de mest eftersökta konstnärer och med
ornament i guldbrons, till trasiga, illaluktande bärstolar, hvilka hyrdes för en spottstyfver.
— Den pä sid. 239 afbildade hertiginnan af Nemours reste till sitt furstendöme Neufchåtel
i bärstol, de mer än 500 km. tillryggalades med tillhjälp af 40 bärare på 10 ä 12 dar.

I Paris utarrenderades rätten att hyra ut bärstolar. Ett reglemente från 1736 meddelar,
att bärarne blott hade rätt att fordra 10 sous för en färd, och att de voro förbjudna att kasta
glåpord efter de personer, som ej ville använda sig af deras tjänster. Detta reglemente visar,
att dessa i blått livré uppträdande bärstolsbärare voro direkta föregångare till vår tids droskkuskar.

293

Karl von Linné. 1770-TALET.

Målning af Alexander Roslin. Versailles.

Ofvan afbildade Linné-porträtt förekom på Parissalongen 1779 och målades efter de studier,
Roslin år 1774 i Sverige gjort efter den åldrige vetenskapsmannen. Detta år tillkom nämligen
den utmärkta bröstbild, som förvaras i Vetenskapsakademien och som graverats af Bervie.
Det här afbildade knästycket torde vara en utveckling af bröstbilden. Det fina vänliga ansiktet
myser under den pudrade peruken. Karl Linnaeus föddes, »utsprucken», som han själf säger, »ur
stubbotan rot», år 1707 i ett småländskt prästhem. Efter skolgång i Växjö studerade han i
Lund och Uppsala, föreläste i botanik vid sistnämnda universitet, gjorde många och långa
studieresor i Sverige och tillbragte åren 1733 — 1738 i Holland, England och Frankrike. Åter-
kommen till Sverige vistades han först i Stockholm, dels utöfvande läkarverksamhet, dels före-
läsande i naturalhistoria, och var 1739 en af Vetenskapsakademiens stiftare. Från 1 741 var han
professor i Uppsala och blef inom sitt fack, naturalhistorien, en europeisk ryktbarhet. Är 1762
hade han adlats, och följande år tog han afsked samt afled d. 10 januari 1778 i Uppsala.
Bland hans skrifter märkas i första rummet hans Systema naturae, med »sexualsystemet», hans
Flora Suecica och hans äfven stilistiskt förträffliga resebeskrifningar från Lappland, Öland,
Gottland, Västergötland och Skåne. »Man har inom botaniken honom att tacka för bildandet
af en bestämd och lättfattlig terminologi, genomförandet af sexualsystemet och grundläggandet
af ett naturligt system.» — Inför den vördnadsfulla och djupa blick, hvarmed Linné såg på
naturen, afslöjade sig många af dess mysterier.

294

Operasångerskan Sophie Arnould. 1770-TALET.

Målning af Gretize. Wallace Collection i London.

»Greuze kan göra själfva dygden tilldragande», brukade man under 1700-talets senare hälft
säga i Frankrike, då man såg hans dygdesamma »oskulder», som vände ut och in på sina
blå ögon. Men det var ej med detta problem han behöfde anstränga sig på denna tafla, ty
odygdig är väl snarare det epitet, man kan tillägga den förtjusande, bitande kvicka, grundligt
bildade och ovanligt lättsinniga primadonnan vid Paris' opera, Sophie Arnould. Född 1744
debuterade hon redan 1757 och lämnade scenen 1778 efter en tjuguårig glänsande bana. Främst
lyste och tjusade hon i Glucks Iphigénie en Aulide.

I hennes salonger samlades Rousseau och encyklopedisterna Diderot och Helvétius. Man
citerade hennes roligheter, hvilka till och med utgåfvos i en särskild samling. På porträttet är
hon till hälften sentimental, till hälften Htet hånfullt öfverlägsen. Hon dog 1803, och två år
efter afled hennes målare.

295

VOLTARIE LAGERKRÖNES PÅ ThÉÅTRE pRANgAIS 1778.
Teckning af Gabriel de St. Aubin.

På denna ej fullt färdiga men förtjusande teckning, hvilken liksom gripit det högtidliga
ögonblicket i flykten, ser man det inre af Théåtre Frangais, då den gamle 84-årige Voltaire
mottager en hyllning sä öfverväldigande, att den enligt somligas mening påskyndat hans snart
därpå följande död den 30 maj 1778.

På scenen bekransade man hans byst och uppförde hans skådespel Irene, hvilket namn
återfinnes på den närmaste halfkolonnen vid skaldens loge. Med ytterst få medel har teck-
naren fått in teaterluften i sin framställning. Man tycker sig höra fanfarerna från orkestern,
man känner något af den explosion af tacksamhet, som sjuttonhundrasjuttiotalspubliken erfor
mot den, hvilkens ord träffat tankeliken som ljungeldar och som åskan rensat luften.

Gabriel de St. Aubin var född 1724 och dog 1780. Han har ritat en hel del porträtt,
men viktigare ur kulturhistorisk och konstnärlig synpunkt äro hans teckningar ur det samtida
pariserlifvet, oftast stuckna i koppar. På denna bild kommer hans grace fram utan omskrifning
af kopparstickaren.

296

ROUSSEAUS SISTA STUNDER. JUNI 1778.
Kopparstick af //. Gt(ttenherg efter teckning af y. M. Moreaic le Jeune.

Ur historisk synpunkt är denna bild ytterst osäker. Man vet ej, om Rousseau dött en
naturlig död eller om han själf tagit sig af daga.

Hans älskarinna, Thérése Levasseur, med hvilken han lefvat tillsammans sedan 1745, var
en dum och okunnig uppasserska. Nio är före sin död hade han legaliserat förbindelsen.
Döden inträffade pä Ermenonville nära Paris, på ett ställe tillhörigt markis de Girardin. Rummet
med sina halmstolar, sin öppna spis, där kaffekannan värmes vid elden, är nog till alla delar
likt de rum, där upplysningstidens författare arbetade. Pä pianots notställare står partituret
till Le Devin du village, en opera som Rousseau 1752 komponerat. Rousseau föreställes ut-
tala de apokryfiska men för honom mycket karakteristiska ord, som man trodde han skulle
hafva yttrat vid dödstillfället: »Min kära hustru, gör mig den tjänsten att öppna fönstret, sä
att jag får lyckan att ännu en gäng se grönskan. Hvad den är vacker! Hvad denna dag
är ren och lugn! O, hvad naturen är stor! Se på solen, hvars leende tyckes kalla mig, se
.själf på detta oändliga ljus, det är Gud, ja Gud själf, som öppnar sin barm för mig och
ändtligen inbjuder mig att smaka den eviga och oföränderliga frid, som jag sä mycket efter-
traktat.»

297

Supé omkring 1780.

Kopparstick ur »Siiite d'estampes> af Helman efter en I777 utförd teckning af Moreati le Jeune.

»Lc souper fin», den här afbildade gravyren, framställer ett rum i Ludvig XVLs stil. De två
paren ha slagit sig ned vid ett rundt bord, prydt med en grupp af de tre gracerna, som
uppbära en ananas. Moreau förlänar sina teckningar en doft af den njutningslystnad i stor stil,
som behärskade tiden. Den ena damen i den dä moderna enorma härklädseln, som gaf anled-
ning till sä många karikatyrer, har snappat upp ett bref, som hennes kavaljer vill hindra
henne att läsa.

Man lägge märke till den vackra lanternan och de två små borden, s. k. servantes,
hvilka användes än för att hälla rätter och tallrikar varma, än för att kyla vinet, särskildt
champagnen, som, uppfunnen vid löoo-talets slut af benediktinerpatern Pérignon, blef alltmer
omtyckt.

Offentlig skrifvare i Frankrike. Omkring 1780.

Teckning af P. A. Wille. Albertina-museet i Wien.

Paris under 1700-talet var till det yttre en i många afseenden vanvårdad stad, men då det
gällde folklif, visade det sig i alla händelser lifligare än andra städer norr om Alperna. Visser-
ligen körde de fä vagnarna ytterst långsamt — mot 1700-talets slut väcktes t. o. m. förslag
om att vagnar blott skulle ha rätt att köra i gående — , men försäljarne med sina brokiga varor
och de många bärstolarna gåfvo ett pittoreskt utseende åt gatan.

Vid öppen gata satt äfven skrifvaren, som för fem sous satte upp ett enklare bref och
för tolf sous med, som det hette, »en mera upphöjd stil» skref böneskrifter till ministrar och
konungen.

På WiUes teckning ser man en ung flicka af folket, som säkert ej har något otaladt med
öfverheten utan behöfver hjälp för att få sina känslor för någon bekant gosse satta på papperet.

Vid gatans kant står den lilla öppna skrifvarbutiken, ett exempel på hur bristfällig folk-
undervisningen var, innan revolutionen ej minst på detta område gjorde nödvändiga och genom-
gripande reformer.

Middag på Stockholms slott. 1779.

Målning af Per Hilleström. Drottningholms slott.

Per Hilleström (1732 — 1816) var under 1700-talet den svenske målare, som mest sökte få
in det kulturhistoriska draget på sina taflor och som med ett visst behag kunde skildra
lifvet både i de lägre och de högre samhällslagren. Pä kung Gustaf IILs befallning fick han
äfven afbilda karuseller och högtidliga ceremonier och har härigenom gifvit värdefullare bidrag
till historien än till konsthistorien.

Bilden visar den kungliga taffeln på Stockholms slott. Fondväggen prydes af Leandro
Bassanos tafla Kleopatras måltid, nu i Nationalmuseum. Vid bordet med dess silfverkarotter
och vaxljus sitta till vänster konungen och drottning Sofia Magdalena. Vid högra bordsänden
hertig Karl och hertiginnan Hedvig Charlotta samt prinsessan Sofia Albertina. De upp-
vaktande herrarne äro klädda i »svenska dräkten». På taburetter sitta riksrådinnor, rikets
herrars fruar och öfverhofmästarinnor. Kungen har efter sin vana hugnat en af de vid hans
bordsände stående diplomaterna med att ropa honom till sig för att ställa några frågor till
honom. Som nöjestillställning torde en dylik middag varit något tvifvelaktig.

300

Salongslif i Frankrike omkring 1780.

Kopparstick från 1 783 af Deqiievauviller efter gouachemålning af Nils La/rensen d. y.

Ofvanstäende bild af en fransk salong i den mest utsökta Louis-XVI-stil är utförd af den
svenske målaren Nils Lafrensen d. y., hvilken så grundligt satt sig in i fransk uppfattning,
att han i Paris räknas för en af de bästa skildrare af tiden omedelbart före revolutionen.

Det är under 1780-talets allra första år denna bild tillkom. — »L'extrémement bonne
compagnie», som det hette på den tiden, roade sig med märklig spänstighet snart sagdt hela
dygnet. — »Under Ludvig XIV vågade man ej säga ett ord, under Ludvig XV talade man
tyst, nu talar man högt», sade en samtida, och — skulle man kanske kunna tillägga — mycket
och länge. Visserligen hvilade man sig litet om förmiddagarna med läsning och trictracspel,
såsom synes af bilden, men sedan togs skadan igen, och fastän operan slutade redan half
nio, kom man ej i säng förrän två på morgonen. — Tonen i dessa salonger var galant, och,
har man sagt, det öfverflödiga var för dessa människor det nödvändigaste. Man berättar, att
prinsen af Conti hörde en dam önska en miniatyr af sin kanariefågel infattad i en ring. Prinsen
erbjöd sig genast att ge den i present. Hon mottog med villkor att infattningen skulle vara
enkel, och, då hon erhöll ringen prydd med en diamant, sände hon ädelstenen tillbaka. Prinsen
söndersmulade då diamanten till pulver och använde detta till skrifsand pa den ömt förebrå-
ende biljett han sände henne. Det är om dylika småhistorier man talade i den vackra salongen.

301

A 1' I) K

En ung förnäm herres morgontoalett på 1780-TALET.

Kopparstick ur »Suite d'estampes» af P. A. Martini efter teckning af J. Moreau le yetine.

Efter morgonpromenaden återvänder den unge eleganten till sitt hem för att ännu en
gång kläda om sig. Frisören med pudervippan bredvid sig på toalettbordet ordnar hårklädseln,
hans biträde profvar bränntången på ett papper. Le coureur, löparen med sin egendomliga
hufvudbonad prydd med plymer, har just lämnat sin herre ett bref och väntar på svar. Med
en nonchalant gest talar denne med skräddaren om sin nya rock — kanske i den då moderna
färgen >.caca Dauphin» eller »boue de Paris» — de smutsiga gatorna hade då ännu ej blodfär-
gats. Denne unge petit-maitre, som eleganterna däförtiden kallades, kläder om sig för att visa
sig i Palais Royals trädgårdar, där vid 1700-talets slut alla goda restauranger och finare bodar
lägo. Under damporträttet i den ovala ramen hänga två gardinförsedda taflor. Dessa för-
hängen användes dels för att akta de ljuskänsliga gouachemälningarna, dels för att ej såra
oskyldiga ögon.

302

Efter operaföreställningens slut. i/So-talets början.

Gravyr ur »Suite d'estampes» af Malbeste efter teckning af Moreau le jfetme.

Afveii under 1780-talets dagar betraktades operan som en offentlig salong, dit man gick
lika mycket för att konversera och visa sina toaletter som för att höra på musiken. Vid ut-
gången, säger en samtida sedeskildrare, stämde man möte, och V aboyeiir — sä kallades då den
stackaren — förtjänade en slant genom att — liksom äfven nu brukas — under höga rop
leta reda pä det väntande ekipaget. Under tiden hade, som bilden visar, den unga hertiginnan
bytt några ömma hviskningar med en kavaljer. Bakom honom synes en dam med hatt ä
la Pandoure. I förgrunden lämnar en ung herre en blomsterflicka ett bref med en hemlighets-
fullhet, som tyckes antyda, att hon diskret skulle befordra biljetten till någon hög dam. Den in-
stoppades i en bukett, som öfverlämnades åt den tillbedda med den traditionella formeln: »Sätt
ej stjälkarna i vatten» utan, menade man, forska bland blommorna, så hittar ni tydligare besked
än blomsterspråket kan gifva. Man kan vara förvissad om, att det ej saknades mysterier, från
oskyldigare kärleksintriger till »halsbandshistoriens» hemligheter, hvilka upprörde hela det
kungarike, som just vid denna tid började rynka ögonbrynen åt sin stolta drottning.

303

Besöket hos arrendatorn. Omkring 1780.

Kopparstick ur »Suite d'estampes» af y. L. Delignon efter en teckning af y. M. Moreatc le yeune.

Det är en afton under Tanden régime's sista dagar. Inom tio år kommer godsherrn att
tala om det gamla hederliga patriarkaliska tillståndet, som rådde under de tider, då det ännu
fanns kvar ett feodalistiskt Frankrike. Det är ur denna synpunkt bilden är tecknad. De
underlydande skola jubla öfver att slafveriet tagit slut och att i det rika Frankrike ej endast
de fattiga skola betala skatt.

Moreau har här skapat en idyll, inströdd bland sitt stora praktverks aristokratiska
nöjesbilder. Vid foten af ett gammalt stentorn med sin typiskt franska koniska huf står
godsherrn, åtföljd af sin unga maka, som är klädd i modern jättehatt. Nedlåtande klappar
han sin gamle arrendator på axeln. En talför arrendatorska presenterar sin landtliga enfald
och oskuld till dotter för ställets härskarinna. I bakgrunden ser man, hur hjorden drifves hem
till gården. Denna bild af rustik lycka tilltalade i hög grad tiden. Om dylikt dygdädelt
bondfolk uttalar sig någon samtida med orden:

Le sage avec raison préfére
Aux pompas de la cour,
Aux charmas de Cythére
L'innocence de vos plaisirs.

304

I TEATERLOGEN. 1780-TALETS BÖRJAN.

Kopparstick ur »Suite d'estampes!' af Påtas efter teckning af J. M. Moreau le Jeune.

Det är under en mellanakt på operan. Tvä höga unga herrar ha låtit kalla till sig en
dansös, som de nyss beundrat genom sin kikare. Hon gör några sirliga danssteg och uppfyller
den lilla logen med sina frasande kjolar, som klockformigt utspännas af den enorma styf-
kjorteln. Modern — den tidens Madame Cardinal — presenterar sin vackra docka. Den
unge aristokraten tar henne under hakan med några nedlåtande och uppmuntrande ord. Snart
skall föreställningen åter börja, och man knackar otåligt med den långa käppen, för att ridån
åter skall gå upp.

Naturligtvis hade de eleganta herrar, hvilka bestodo sig den dyrbara lyxen att ha egen loge,
vissa företrädesrättigheter garanterade; äfven i våra dagars Paris ha logeabonnenterna ensamma
rätt att besöka dansösernas foajé.

Logen tyckes vara väl inredd. Den kan med gardin afstängas från den nyfikna salongen,
och bakom disponerar man äfven ett rum möbleradt med stolar och spegel och ägnadt för
intimare samtal under mellanakterna.

305

14 'Mm

En kalvinist genompryglas i Holstein under 1770-TALET.

Kopparstick af Chodowiecki till Nicolais Das Leben und dié Meinungen des Herrn Magister Sebaldus Nothanker.

I den svenska öfversättningen af en 1602 i Rostock utgifven katekes heter det: »Häller
du det dä alldeles därföre, att kalvinisterna åkalla djäfvulen i den sanne och lefvande Gudens
stad?» Svar: >^Det bekänner jag af mitt hjärtas grund och säger det för en viss sanning.
Vill fördenskull ej det allra ringaste sätta mig emot herr Luther utan anammar det för ett
visst vittnesbörd, hvad han hafver skrifvit i sina korta bekännelse om nattvarden om dessa
villfarande andarne, nämligen att de hafva indjäflade, genomdjäflade och öfverdjäflade hjärtan.»

Denna kanske -väl stränga uppfattning gjorde upplysningstiden slut på. Den fortlefde
dock bland många präster till 1700-talets slut. Bokhandlaren och författaren Christoph Friedrich
Nicolai (1733 — 181 1) var en välmenande men pedantisk stridsman för religiös tolerans. I sin
bok Sebaldus Nothanker 1773 — ^6 berättar han, hur prästen Nothanker lider smälek af sina stånds-
bröder för sin i deras tycke ogudliga vidhjärtenhet och sitt ogillande af deras konfessionella
ifver. I boken berättas, hur vid ett tillfälle prästerna i den holsteinska staden Gluckstadt
blifvit så upprörda öfver att en kalvinist tillåtits att vara dopvittne, att de uppagiterat folket,
så att man genompryglat en kalvinist och stuckit ut ett öga på honom. — De vällärde resonera
i sina kvarnstenskragar, hvilka härstamma från de på 1580-talet bland lekmännen brukliga, då
syndiga, nu af tiden helgade kragarna.

306

Afvisad kärleksförklaring. Omkring 1780.

Kopparstick af Daniel Chcdotviecki.

En mästare i att gifva sina bilder tids- och lokalfärg var den polsk-tyske tecknaren
Daniel Chodowiecki. Plan illustrerade Lessings Minna von Barnhelm, så att hjältarne från
sjuåriga kriget kunde känna igen sig. Här skildrar han en kärleksscen ur Dusch's Gcschichte
Carl Ferdiners, skrifven af författaren till Moralische Briefe zur Bildung des Herzens.

Den galante älskaren skj-ndar fram mot damen, som afvisar honom med följande ur
romanen hämtade fras: »Maim sagt ich, und hielt die Hand vor, wenn Sie Ehre haben.»

I sina dräkter hör det unga paret till de sista åren af den fridricianska perioden. Han
med sin galanterivärja och det högt uppkammade håret, hon med 1770- och 1780-talens höga
damhärklädsel.

Man kan fatta, med hvilket intresse tidens ungdom betraktade de sirliga små roman-
upplagorna, försedda med Chodowieckis kopparstick, en dyrbar och elegant bokutstyrsel,
hvartill vår tid har mycket få motstycken.

507

Skådespelerskan Mrs. Mary Robinson. Början af ijSo-talet.

Målning af Gainsborotigh. Wallace Collection. London.

Under slutet af 1700-talet hade den engelska teatern en glansperiod. Författare som
Sheridan och Goldsmith, skådespelare som Garrick och Kemble lyste samtidigt, och nöjeslifvet
brusade lika starkt under de sista Georgarne som under de sista Stuartarne. Pä teatern
hade Shakespeare åter uppstått, hälsad med entusiasm och tolkad af en grupp stora skåde-
spelerskor och skådespelare.

Drömmande, i en engelsk park, sitter i oåtkomlighet den unga aktrisen, klädd i hvit dräkt
med ljusblå rosetter. Mrs. Robinson hade, då hon på 1770-talet endast 1 8-årig uppträdde
som Perdita i Shakespeares »En vintersaga», redan medhunnit mycket Hon hade producerat
sig som författarinna, gift sig, följt sin man i bysättningshäktet och där blifvit mor. Är 1780
började hennes förbindelse med den då 1 8-årige prinsen af Wales (Georg IV), hvilken blott
varade en kort tid. Fo.x väckte i underhuset ett förslag, att nationen skulle belöna henne
med en pension af 9,000 kr. om året. Hennes något anglosachiskt affärsmässiga sätt att ex-
ploatera andras kärlek visar sig i hennes lyckade försök att genom hotelser förmå prinsen
af Wales att för 100,000 kronor återköpa de ömhetsbetygelser han i bref tillställt henne. Den
inre skönheten svarade ej mot den yttre.

308

Engelske skådespelerskan Mrs. Sarah Siddons. 1784.

Målning af Gainsboroiigh. National Gallery i London.

Miss Sarah Kemble tillhörde den ryktbara engelska skådespelarfamiljen Kemble och föddes
1755 i Wales. — Redan som tjuguårig (1775) uppträdde hon som Portia i Köpmannen i
Venedig men klandrades för den »onaturliga munterhet», hvarmed hon spelade denna roll,
hvilken dock kanske inbjuder till detta fel. Sin stora framgång vann hon under 1780-talet
på Drury-Lane-teatern i London, där hon frän 1782 räknades som Englands största skåde-
spelerska. _,Hennes glansroll var Lady Macbeth. Sedan 1773 var hon gift med aktören
Siddons. Ar 1818 upphörde hon att spela men afled först 1831. —

Både Reynolds och Gainsborough ha förevigat den sköna aktrisen. — Gainsborough visar
henne i blåhvit promenaddräkt med jättehatt och jättemuff, båda plaggen ytterst omtyckta i
England på 1780-talet. Denna tafla målades 1784. Hennes starkt accentuerade näsa lär
ha gjort målaren mycket besvär, och Gainsborough hördes under seanserna muttra för sig
själf: »Damn, your nose, Madame, there is no end of it.»

309

General Ziethen somnar vid en middag hos Fredrik II. i/So-talet.

Kopparstick af Chodowiecki.

»Låt honom sofva, han har länge nog vakat öfver oss», säger Fredrik den store till de
tre högre officerare, hvilka med ett ironiskt smilande betrakta den inslumrade gamle husar-
generalen Ziethen. En preussisk stramhet ligger öfver detta kopparstick. Bakom den gamle
konungen sta två kammarhusarer med ett uttryck af gif akt, som står i motsats till deras
skrattlust. Den mer än ättioårige Ziethen hörde till de spartanskt anlagda gammalpreussarne.
Hemma hos sig åt han enkel vattsoppa, och först sedan han fyllt åttio är kunde hans generalska
öfvertala honom att sitta i stoppad länstol. Nu har vinet, maten och tröttheten blifvit honom
öfvermäktiga, och han somnar vid sin konungs taffel.

En viss klumpighet — säkert nationell — är utmärkande för alla utom Fredrik II, i hvilkens
ansikte konstnären försökt och lyckats att få in en genialitet, som påminner om italienaren
Algarottis uttryck om konungen: att tankarna sprutade ur munnen pä honom som elektriska
gnistor.

Såväl härskare som undersåtar äro alla ypperliga representanter för den tid, då Preussens
storhet grundlades genom konungs och folks hänsynslöshet, då det gällde det stora målet, men
också genom bägges järnflit, ihärdighet och själfuppoffring.

310

General Ziethen sitter inför Fredrik II. 1785.

Kopparstick af Chodowiecki.

Detta och vidstående kopparstick höra till de fä, Chodowiecki utfört i stort format.
• — Hans Jochim von Ziethen föddes 1699 i Mark Brandenburg. Han trädde 17 14 i preussisk
krigstjänst men hade till en början endast motgångar i arméen. Pä 1730-talet utmärkte han
sig som ryttmästare vid ett husarregemente. Han utvecklade detta vapenslag och utnämndes
till generalmajor 1744. Det var i synnerhet under sjuåriga kriget, som hans fältherregåfvor
kommo till synes, och särskildt i slagen vid Leuthen och Torgau gjorde han en viktig insats.

Kopparsticket visar den 86-årige till det yttre fule och oansenlige husargeneralen pä
konungens uppmaning sittande i sin länstol. Scenen försiggår i Parole-salen i Berlins slott.
Konungens brorson, den jättelike Fredrik Vilhelm (II), synes i midten af bilden.

Aret därpå, 1786, afled den högt förtjänte krigaren, som utom det militäriska modet äfven
hade det moraliska att bekänna sin gammaldags fromhet för den fritänkande konungen.
Ziethen brukade säga: »Den gamle där uppe öfverger oss icke», och då Fredriks järnvilja och
snille och preussisk tapperhet lyckats krossa den österrikiska hären, sade konungen vänligt skäm-
tande till sin general: »Hans allierade har hållit ord.»

311

Gustaf III beser under påfven Pius VI:s ledning de vatikanska samlingarna 1784.

Målning af Gagneratix. Nationalmuseum.

Under kassetterade tunnhvalf skrider den lysande skaran af prelater och dignitärer fram
genom Vatikanens samlingar af antika statyer. Man befinner sig nu i nyklassicismens tidehvarf.
— Sergel, hvars profil synes i bakgrunden längst till höger, sökte så godt han kunde inviga
äfven den för bildande konst ej vidare intresserade Gustaf III i antikens storhet. — Pius VI — päfve
1775 — 1799 — var en konstälskande man, hvilken med stolthet visade museet i sitt palats. —
En af de obehagliga prästerliga halfkvinnotyperna pekar på Polyklets Amason, som förefaller
betydligt mera karlavulen än han själf. Till höger ser man Armfelts ungdomliga ansikte.
Han utlägger förtjänsterna hos en Ganymedes. — Till minne af Gustafs vistelse i Rom under dec.
1783— jan. 1784 målades två taflor, dels denna af fransmannen Gagneraux, dels en skild-
ring af Gustafs besök i Peterskyrkan julen 1783, målad af Desprez.

Vid slutet af sitt lif kom Pius VI i strid med Frankrike. Napoleon Bonaparte, en man'
med sitt hufvud för sig, tröttnade att resonera med kyrkans öfverhufvud samt förde påfven
med våld till Valence i Sydfrankrike, där han 1799 afled.

312

ROYAL AcADEMY'S UTSTÄLLNING 1787.
Kopparstick af P. A. Martini efter teckning af y. H. Ramberg.

Redan före 1768, då den engelska konstakademien bildades, hade man i London haft
årliga konstutställningar. Bilden, en gravyr af parmesanaren Martini efter den i Hannover
födde målaren Rambergs teckning, visar öppnandet af utställningen 1787. I ända till fem
rader hänga konstverken hopträngda på det mest smaklösa sätt. Det smakfulla upphängandet
på utställningar och museer är ett mycket sent begrepp i historien. På vänstra väggen ser
man i midten John Opies stora tafla, denna utställnings cloii, föreställande mordet på Rizzio,
Maria Stuarts gunstling. Under denna hänger en tafla af Reynolds, akademiens direktör,
föreställande änglahufvuden.

Med all sanolikhet är det Sir Joshua Reynolds själf, som i förgrunden förevisar utställ-
ningen för den unge prins Georg (IV) af Wales. Prinsen hade dock troligen mest nöje af
den eleganta dampubliken i sina jättestora hattar.

Aret 1787 var året före Gainsboroughs död. — Detta år är i England ryktbart genom
att parlamentet då gick in på att afbetala 9,000,000 kronor på sin kronprins' skulder. Han hade
tack vare Mrs. Robinson och Mrs. Fitz-Herbert kommit att något öfverskrida sitt apanage.

313

Goethe under sin italienska resa 1787.

Målning af yohan Heinrich Tischbein. Frankfurt a. M.

Ett af de bästa Goethe-porträtten är ofvanstående af J. H. Tischbein, en medlem af den
talrika konstnärsfamiljen. Det visar skalden sittande på Campagnan söder om Rom, där man
ser Cecilia Metellas graf och lämningar af en romersk akvedukt i bakgrunden. Goethe —
född i Frankfurt a. M. 1749 — var, dä den länga italienska resan företogs, redan en berömd
skald. Dramat »Götz von Berlichingen» (1773) men i synnerhet romanen »Leiden des j ungen
Werthers» (1774) hade väckt ett ofantligt uppseende. Han hade dessutom hunnit med en tioårig
omfattande verksamhet i Weimar, då han i sept. 1786 reste till Italien, där han stannade till
våren 1788. Här mognade hans skönhetstörstande ande, och hans nya harmoniska lifs-
äskådning fick ett monument i dramat »Ifigenia» (1787). Äfven i hans skådespel »Tasso» (1790)
märkas hans italienska intryck. — Porträttet har mycket af den auktoritet och den olympiska
höghet, som var utmärkande för den ojämförlige mannen, hvilken kunde sammansmälta de
skarpaste motsatser, som i »Faust» — del I utkom 1808 — skapat kanske det väldigaste i världs-
litteraturen och som på en gång är oändligt stor och innerlig i sin lyrik. — Goethes allmän-
bildning hade gigantiska proportioner. Inom naturvetenskapen har han gjort en viktig insats
genom sina åsikter om utvecklingsläran, hvilka Darwin och andra nyare forskare bekräftat.
Han förstod och kände det stora sammanhanget i allt. —

Johann Wolfgang von Goethe afled i Weimar den 22 mars 1832.

314

ÄLSKANDE PAR. OmKRING 179O.
Målning af H. Fragonard. Eremltagemuseet i S:t Petersburg.

En lidelsefull dyrkare af lifsglädjen är Jean Honoré Fragonard i sin på en gång täcka
och intensiva konst. — Född 1732 nära den franska Medelhafskusten, fick han under en vis-
telse i Italien intryck af Tiepolos kvicka penselföring. Det passionerade, som de franska
1700-tals-mästarne i allmänhet gingo ur vägen för, gaf han ett stort rum på sina taflor. —
Hans målningsserie »Kyssarna» — har någon sagt — väcker tankarna på skalden Parnys: vers

Un baiser me faisait mourir,
L'autre me rendait la vie.

Den här meddelade bilden kallas »Le baiser å la dérobée» (en kyss i smyg). Visserligen
visa dräkt och möbler ett begynnande nyklassiskt inflytande, men de unga, som tillåta sig
ett vågstycke trots den öppna dörren, äro äkta rokokomänniskor. Den företagsamme yng-
lingen är mera en biperson, men hjärtat hos den unga flickan med sitt persikoansikte tyckes
klappa så hårdt som på en fågel, som man håller i handen. —

Att kunna återge det ögonblickliga i rörelsen, att kasta in ett stänk af lidelse i en situa-
tion gripen i flykten, det var just Fragonards storhet. Den gamle konstnären afled 1806,
glömd af en tid, som ej förstod honom. Nu värderas han åter mer än någonsin, och denna
förtjusande tafla, som för några år sedan flyttades från slottet Lazienki i Warschau till det
stora Petersburgmuseet, är nu en af denna lysande samlings prydnader.

315

Kemisten Lavoisier och hans hustru.

Målning af y. L. David.

1788.

I vår tid är det hufvudsakligen som porträttmålare David åtnjuter anseende. Hans
porträtt äro lika karaktärsfulla, som konstnären själf till sin person var karaktärslös. —

Lavoisier föddes 1743 i en förmögen familj och visade redan mycket tidigt sin begåfning.
På en gång praktiskt och vetenskapligt anlagd, löste han en del viktiga problem. Hans
första undersökningar rörde gatubelysningen. — Rikt gift gjorde han sitt hem till en mötes-
plats för den vetenskapliga världen i Paris. Hans betydelse för kemiens utveckling är enligt
fackmännen ofantlig. Han uppgjorde en ny teori för förbränningen och tillämpade denna
teori på det skarpsinnigaste. — Vid sidan af sin vetenskapliga verksamhet var Lavoisier
fermier general. Han förpaktade således en del af statsinkomsterna. Konventet ställde alla
sådana förpaktare inför rätta, ej minst därför att man ville komma åt deras egendom. — Lavoi-
sier anklagades bland annat för att han skulle ha »blandat vatten och skadliga ämnen i
snus». ■ —

I mars 1794 föll hans snillrika hufvud för giljotinen. Då man till hans försvar framhöll
hans vetenskapliga betydelse, gaf domstolens president Dumas det dråpliga svaret: »Republiken
behöfver inera kemister.»

316

Den engelske statsmannen Charles James Fox. 1790-TALET.

Kopparstick af y. G. Huck efter målning af Hickel.

Charles James Fox var en af de mera framstående liberala engelska statsmännen. Han
föddes 1749 och kom redan nittonårig in i underhuset. Fox insåg faran af den engelska
tvängspolitiken mot kolonierna i Nordamerika och kämpade under 1770-talet mot torypartiet,
som ville förtrycka rikets nordamerikanska medborgare. Äfven negerslafveriet hade en fiende
i honom. Ar 1783 blef han minister men kom snart i minoritet och bekämpade under 1790-
talet krigspolitiken. Först 1806 blef han återkallad till regeringen men afled samma år.

Personhgen var han en älskvärd, nöjeslysten natur med stor fallenhet för spel. Men
»hvarje ögonblick», säger hans biograf Trevelyan, »som kunde undandragas från spel och kurtis,
använde han pä att sluka Dante och Ariosto.» Hans snobbighet framgår af följande historia.
Då han en gång skulle lämna Paris för att resa hem, gjorde han en extra resa till Lyon för
att skaffa sig det modernaste sidenet till västar. Bilden visar James Fox med den höga hatten
och den då så moderna knölpåken. Han är klädd i blå riding-coat, från hvilken den sam-
tida franska redingoten härstammar. Den runda, höga hatten med vida brätten, som de puri-
tanska utvandrarne medfört till Amerika, kom nu tillbaka, sedan Amerika blifvit modernt, med
smala brätten och öfvergick till 1800-talets svarta cylinderhatt. Edinburgh Reviews blågula
omslasf härstammar från Fox' blå rock och gula väst.

317

Besöket hos amman. 1788.

Mezzotintogravyr af W. Ward efter målning af G. Morland.

Det i Frankrike intill senare tider brukliga sättet att under de första lefnadsåren bort-
ackordera barnen hos en amma tyckes ha förekommit äfven pä andra ställen. Under 1700-
talet ha genremälare både i England och Frankrike afbildat den efter vår tids smak tämligen
tvifvelaktiga scenen, då barnet med oro vänder sig ifrån modern, som kommit på ett tillfälligt
besök, och griper efter den sköterska, man betalat för att åtaga sig de obehag, som äro för-
knippade med den första barnavården. — På bilden ser man en ovanligt förtjusande mamma,
i 1780-talets jättehatt, och en lika vacker amma, af hvilkens ömhet det frodiga barnet tills
vidare får njuta. Sängen med sina musslinsgardiner, enligt tidens smak, ser renlig och treflig ut.

Målaren George Morland (1763 — 1804) var egentligen djurmålare, och hans bilder voro i
allra högsta grad omtyckta i England och mångfaldigades af utmärkta kopparstickare. Särskildt
lämpade sig den i England mycket högt utbildade mezzotinto- eller svartkonstgravyren till
återgifvande af hans något .ulliga teknik. Den tidens svartkonstblad med sin mjuka sammetslika
svärta äro i våra dagar mycket eftersökta, och särskildt betalas stora summor för goda aftryck
af kopparstick efter en Reynolds, en Morlands taflor, stuckna af samtida engelska gravörer.

318

Skilsmässa i Frankrike på i/qo-talet.

Gravyr af okänd konstnär.

Den romersk-katolska kyrkan känner ej skilsmässa. Det var därför helt naturligt, att
revolutionen skulle införa en mänskligare uppfattning. — - Något teatraliskt lämnar de unga
makarne hvarandra. Skilsmässan inregistreras, och man kan lätt tänka sig, att den officierande
ämbetsmannen riktar till de två oeniga några ord, som ganska mycket öfverensstämma med
revolutionären Chaumettes floskulösa yttrande från 1792: »Unga makar, hvilka redan för-
enats genom en Ijuf förbindelse, det är på frihetens altare, som Hymens facklor åter skola
tändas. Äktenskapet är ej ett ok, en kedja, det är ej mer än hvad det bör vara: fullbordandet
af naturens stora planer, erkännandet af en angenäm skuld, som hvarje medborgare är skyldig
fäderneslandet.» Kontrarevolutionen borttog rätten till skilsmässa, men på 1880-talet infördes
ånyo i Frankrike rätten att upplösa ett samlif förgiftadt af hat och ovilja. Dock gäller denna
skilsmässa endast från statens synpunkt. Katolska kyrkan anser de frånskilda såsom fortfarande
och oupplösligen förenade samt nekar därför att viga dem.

319

MiRABEAU HÅLLER TAL. 1 789.
Kopparstick af E. Beisson efter målning af Ch. Boze.

Honoré Gabriel Victor Riquetti, grefve de Mirabeau, föddes 1749. — Hans ungdom var
stormig och hela hans lif en enda oafbruten äfventyrsroman med faror, kärleksäfventyr, krigar-
bragder, hemliga beskickningar och ej minst grundliga utsväfningar. Upprepade gånger lät
hans tyranniske fader kasta honom i fängelse; utsluppen svarade han med lika kvicka som
afskyvärda nidskrifter mot sin far och fiende. Den godtycklighet han själf erfarit framkal-
lade 1782 skriften »Om statsfängelser och lettres de cachet», hvaraf han själf hade den rikaste
erfarenhet. Då revolutionen utbröt, var han vald af tredje ståndet och gaf det stolta svaret
ät den kunglige ceremonimästaren, som på hög befallning ville tvinga fram röstning ständsvis och
därför drifva ut representanterna ur den gemensamma salen: »Vi skola blott genom bajonetten
kunna drifvas från våra platser.» — Mirabeau sökte med sin glänsande vältalighet medla mellan
konung och pöbel och ville en lagbunden frihet. Hans undergräfda ekonomiska ställning för-
mådde honom att taga »penningbelöningar» af hofpartiet, ehuru han ej direkt förrådde fri-
hetens sak. Utsliten af sinnesrörelser och sitt lastbara lif, afled Mirabeau 1791. — Bilden
visar den något fetlagde, koppärrige vältalaren, som skulle gjort de stora idéer, han försva-
rade, mera nytta, om han varit mera personligt vederhäftig. — I religionsfrihetsfrågan har han
fällt de betecknande lidelsefulla orden: »Den mest oinskränkta religionsfrihet är i mina ögon
en så helig rätt, att själfva ordet tolerans synes mig innebära ett tyrannih->

320

Marat dödad i sitt badkar. 1793.

Målning af David. Museet i Bryssel.

Då David öfverlämnade till konventet ofvanstäende förträffliga tafla, yttrade han sig på
följande sätt: »Mänsklighet! Du skall säga till dem, som kallade honom bloddrinkare, att
aldrig har ditt älsklingsbarn, aldrig har Marat kommit några tårar att rinna.» Visserligen
äro liktal ofta något for älskvärda, men i detta fall blir man dock något häpen. Man måste
komma ihåg, att de äro uttalade af David, en af konsthistoriens minst moraliska personligheter. —
Schweizaren Jean Jacques Rousseau framkallade en del af revolutionens förutsättningar, schwei-
zaren Jean Paul Marat är uttrycket för dess vildaste blodsorgier. Född 1744 lyckades han,
ett svagt och oredigt hufvud, ursinnig af sårad fåfänga, vinna folkets öra genom sin tidning
»L'ami du peuple». I denna förordade han mord och plundring och blef härigenom populär
hos den sorts människor, mot hvilka Voltaire slungade sitt »apor, som ibland bli tigrar». — Han
arbetade på konungens afrättning och lyckades slutligen krossa gironden och få ledarne af
detta parti, som motsatte sig de revolutionära våldsdåden, giljotinerade. — En ung kvinna,
Charlotte Corday, som beundrade girondisterna och hade läst i Marats tidning, att »älsklings-
barnet» fordrade ytterligare 200,000 hufvuden, gick på aftonen den 13 juli 1793 in i Marats
badrum och stack en knif i hans bröst. — Hans parti ägnade honom en nästan guddomlig
dyrkan och talade till och med om »Marats heliga hjärta». Badkaret, af metall, hade galosch-
form, och Marat använde det, som synes af bilden, äfven till att skrifva på.

321

Yngling från revolutionstiden.

Målning af P. Prudhon. Louvren i Paris.

Framstående som konstverk och ypperlig som intim tidsskildring är denna bild af en
yngling frän de tider, dä stora händelser skapade stora män, och då de rousseauanska dröm-
marne trädde ut i verkligheten och af kärlek till friheten icke ryggade för de blodigaste konse-
kvenser men äfven själfva kunde dö sorn hjältar. — Det opudrade håret — »mjölet kan bättre
än till puder användas till att mätta hungriga», hette det på revolutionsspråket — omgifver
ett ansikte af lidelsefull blekhet.

Prudhon (1758 — 1823) var i konsten Davids motsats. Denne älskade det hårda och kalla
ej minst i färgen, Prudhon åter öfverförde rokokons mjukhet och Correggios ljusdunkel till
de revolutionstider, då David lämnade sina penslar för att deltaga i blodsdomarna. Prudhon
hade själf något drömmande och världsfränvarande i sin konst, och han passar bättre än
någon att skildra representanter för den ungdom, hvilken svärmade för det oskyldighetens
naturtillstånd, som mänskligheten troddes kunna nå med ett enda steg, om den bara fick
hållas. Det var dessa »ideologer», som framkallade ett nästan fysiskt illamående hos general
Bonaparte.

322

Drottning Luise af Preussen. 1790-TALET.

Målning af Johan Friedrich August Tischbein. I tyska kejsarfamiljens ägo.

Drottning Luise är Preussens skyddshelgon, som i ett ögonblick af djupaste nationell
förnedring personligen fick erfara segrarens cyniska råhet men som, skön och värdig i mot-
gången, 1797 gaf lifvet åt den son, under hvilkens regering Preussen genom storartade natio-
nella ansträngningar skulle höja sig till en makt af första ordningen. Prinsessan Luise af
Mecklenburg-Strelitz föddes 1776 i Hannover och förmäldes 1793 med Preussens kronprins
Fredrik Vilhelm (III).

Är 1796 blef hon drottning och fick under nästan hela sin regering upplefva endast
olyckor. Hon var mor åt Fredrik Vilhelm IV och Vilhelm I. Den vackra drottningen till-
bads af sitt folk och vann alla genom sin godhet och ädelhet. Hon afled 18 10. Pä bilden
gör hon skäl för sitt skönhetsrykte. Hennes ungdomliga ansikte talar om friskhet och omedel-
barhet. Mälaren Johan Fredrik August Tischbein tillhörde den kända talrika konstnärssläkten
med detta namn. Han föddes 1750 och dog 1812. Om man kallar hans tafla för det vack-
raste af alla porträtt af drottning Luise, har man ej sagt för mycket, i synnerhet om man
tänker på de sliskiga »förbättrade» porträtten från vår tid af en Gustaf Richter.

323

De nygiftas affärd eller faderns välsignelse. Fransk familjescen från 1795.

Akvatintagravyr af Debucourt.

Man föreställer sig gärna revolutionstiden som ett oafbrutet mördande och glömmer, att
det egentliga giljotinerandet förekommer under vissa korta perioder. Hvad offrens antal be-
träffar, äfven om man inberäknar alla revolutionstribunalets dödsdomar under de blodigaste
åren, så blir summan ungefär 3,000, d. v s. mindre än 1848 »ordningens återställande» af
general Cavaignac kostade Paris under en enda dag. — Familjelifvet gick sin jämna gång. —
Den omtyckte sedeskildraren Debucourt, som tecknat de glada skönheterna, den lättsinniga
Aspasie Citron och hennes medsyster den gifmilda Sainte Marie la pauvresse pä deras pro-
menader i Palais Royals trädgård, visar här en elegant familjeinteriör från 1790-talet. Baro-
metern i distinguerad Louis-XVI:s-stil talar om tidens vetenskapliga intresse. Damens långa
lif och herrarnes höga kragar äro typiska för 1790-talet. Fadern, i peruk och stångpiska, ger
de unga sin välsignelse. Längst till höger står systern, rörd och brydd vid tanken på att
det kan gälla henne, innan århundradet nått sitt slut. — Gravören Debucourt föddes 1755.
Revolutionstiden och empiretiden ha sin sedemålare i honom. Hans gravyrer äro nu mycket
högt uppskattade på konstmarknaden. Philibert Louis Debucourt afled 183 1. Han räknas
som den förnämste i konsten att trycka kopparstick i färger.

324

Kaffedrickande damer störas af polisen. 1799.

Akvatintagravyr af M. R. Heland efter målning af Per Nordqtdst.

Kaffebeslaget är namnet på denna roande bild från^i799. — ■ Kaffebusken härstammar från
Abessinien men kom under 1400-talet till Arabien. Är 1554 inrättades kaffehus eller kaféer
i Konstantinopel, och vid slutet af 1600-talet blef den välsmakande drycken allmän i Paris.
Vid midten af 1700-talet var kaffet så kändt och omtyckt i Sverige, att bönderna 1756 genom-
drefvo det första kaffeförbudet för att hämnas på de öfriga samhällsklasserna, hvilka förhindrat
deras fria brännvinsbränning. Äterinfördt och förbjudet åtskilliga gånger, förbjöds det den
24 november 1799 af nationalekonomiska skäl, men under en storm af missnöje, som tvang
myndigheterna att 1802 upphäfva bestämmelsen. Sista kaffeförbudet inträffade 1822. — Hela
scenen uppfattas något teatraliskt-komiskt af konstnären Per Nordquist (1770 — 1805). De
förskräckta damerna med sina klassiska åthäfvor söka dölja den brottsliga kaffepannan, och
lagens väktare förefalla hufvudsakligen roade af att kunna skrämma upp de sköna. De kunna
kanske i nödfall låta muta sig af litet älskvärdhet. — Denna tafla återgifves ganska förtjänst-
fullt af gravören Heland (f 18 14), känd genom flera goda genreblad. Ryktbarast är utan
tvifvel denna bild af svenskt borgerligt lif under 1700-talets sista år.

325

Vinjett till Dokats »Les Baiseks». Teckning af C. Eisen. Gravyr af Soinet,

Ornament i empirestil. Teckning af Perciek. Gravyr af Malbeste och Dupréel.

Madame Récamier. 1800.

Målning af David. Louvren i Paris.

Den sköna Mlle Jeanne Frangoise Julie Adelaide Bernard gifte sig redan som femtonårig
år 1792 med bankiren Récamier. Hennes skönhet var mera otvifvelaktig än hennes begäf-
ning. Bernadotte, Chateaubriand och i synnerhet prins August af Preussen voro hennes be-
undrare. Hon hörde till den sorts kvinnor, som fordra hyllning i hvarje ögonblick, och J. J.
Ampere berättar, att hon rodnade af förtjusning, till och med då de parisiska sotarpojkarne
fulla af häpnad betraktade hennes venusgestalt Då hon tillhörde de frondörer och frondöser,
som samlade sig i Mme de Staéls salong, förvisades hon en tid från Paris. — Mme Récamier
har utgifvit sina »Souvenirs» och visar sig där vara en godhjärtad, hederlig kvinna med en
ganska banal syn på tingen.

Davids porträtt är ofuUbordadt. Då hon ville, att konstnären skulle fullborda det, och
under mellantiden — år 1805 — l^tit måla sig af Gérard, svarade den uppretade David:
»Madame, också konstnärer ha sina kapriser liksom damerna. Nu vill inte jag!» — På hård
romersk soffa med en romersk kandelaber vid sidan ligger den sköna, unga damen. Hennes
rosiga fötter sticka fram under den hvita dräkten. Armarna äro af fulländad skönhet. Det
vackra hufvudet är friseradt å la Titus, det vill säga med små korta lockar.

329

Napopeon Bonaparte, Frankrikes förste konsul, och en revy på Tuileriernas

BORGGÅRD. ThERMIDOR ÅR X.

Gravyr i färger af Levachez efter målning af Boilly.

Med svart stripigt hår, mager och hoptryckt i sin brunröda rock blickar Bonaparte
åskådaren till mötes på denna ypperliga gravyr från sommaren 1801.

Den 18 brumaire år VIII (den 9 november 1799) störtade Bonaparte de fem direktorerna
och lät en militärafdelning drifva ut de fem hundrades råd ur deras samlingssal. Själf blef
han förste konsul, Cambacérés, det nyss nämnda rådets president, blef andre konsul och
Sieyés tredje konsul. — Något af tidens hårdhet ligger öfver den trettioårige mannen. Han
började vid denna tidpunkt att organisera ett nytt hoflif, egendomligt i sin blandning af offi-
ciell högtidlighet och låtsad republikansk rättframhet. Storartade fester anordnades af honom
och hans sköna gemål. — Innan gästerna skilts ät, lämnade konsuln festen, som afslutades
med att en hofherre med hög röst utropade, vänd mot Josephine: »Madame! Förste konsuln
har gått och lagt sig!» —

330

W-js^

r^ _

t .

H K

T^å

i ^

1 m

. ' ■ 1

% ^

.ifo

:■ i'

;'''^ ^

■%>.-.

-. 1 '

fe.'

^å^^^

f^-.

'vi

^^^^V

^^^^^^^^^^^HL

' J -■ "

Hiä' '~ /

mm p

^iflHi^

..^^

^,^a^_ ' VJ^j^H^^^^^HSI

■Kl, ' -Vl»ti„

^^r"

^-■^•' -- ,1 _j

^^^■H

^^^^M

Josephine Bonaparte. i8oo.

Målning af Prudhon. Louvren i Paris.

Den grekiska dräkten hade omkring i8oo blifvit allmän. Man häpnar öfver att sådana
klänningar, förfärdigade af de tunnaste tyger, kunde bäras i det kalla Paris till och med
vintertiden. Också togo läkarne, som de uttryckte sig, »hälsans gud till vittne, att aderton-
och nittonåringar dogo af förkylning». Klänningarna hade inga ärmar, snörlifvet afskafifades
och ersattes med ett band tätt under brösten. Längschalen, hvilken väl behöfdes ej minst
för att värma de unga skönheterna, som fröso i sina tunna mussliner, började användas.
Schalen, införd från Orienten, hade först profvats af madame du Barry 1775 men då förklarats
smaklös. Nu efter det egyptiska fälttåget blef den fullt rnodern. —

Josephine de la Pagerie föddes 1763 pä Martinique. Änka efter vicomte de Beauharnais,
blef hon 1796 gift med general Bonaparte, som förälskat sig i hennes yppiga, berusande skön-
het. Den kejsarinnekrona, som Napoleon 1804 själf satte på hennes hufvud, aflyfte han jämnt
fem år senare. Efter skilsmässan lefde hon med kejserlig titel och prakt, till dess hon 18 14
afled. — Det är ett majestätiskt porträtt af den sköna blifvande kejsarinnan, som Prudhon
här målat. Trots sin bristfälliga bildning lyckades den fagra kreolskan till den grad bedåra
Napoleon, att den mäktige tiggde henne om bref och ömhetsbetygelser.

331

Diligensens ankomst till Paris. 1803.

Målning af Boilly. Louvren i Paris.

Louis Leopold Boilly föddes 1761 och dog 1845. Han hann under sitt långa lif skildra
många generationer men gjorde det alltid med en smak och en noggrannhet, som ge hans
bilder ett betydande kulturhistoriskt värde.

Den väldiga postvagnen har nyss anländt från norra Frankrike. Det är strax före kej-
sardömets införande, och det militäriska träder i förgrunden. Afskedstagande och mottagande
fä en varmare temperatur i dessa farans dagar. — Damdräkten, mer klassisk än någonsin
förr, är ovanligt klädsam, om också sällsynt ohygienisk. Läkarna klagade öfver de mänga
lunginflammationerna, som voro en följd af de tunna dräkterna, men å andra sidan framhåller
en samtida, att klänningarna voro sydda, »så att man kunde omfamnas bättre», och det är
af detta frikostiga mod midtgruppen pä den intressanta taflan har nöje. Boillys här meddelade
bild förekom på 1804 års salong och belönades med guldmedalj.

332

Napoleon utdelar örnar till sin armé. December 1804.

Målning af David. Versailles.

Omedelbart efter kejsarkröningen utdelade den nye Caesar örnar till fälttecken ät sina
kohorter och legioner. Omgifven af sina nyutnämnda marskalkar — bland hvilka Bernadotte
.synes under kejsarens högra hand — leder han den högtidliga ceremonien. Med en imposant
åtbörd, liksom ville han säga: Gån ut i hela världen och gören alla folk till mina undersåtar,
hälsar han sina af hänförelse yrande generaler, och han hade säkert vid detta tillfälle för sina
fiender något af en Antikrists fasansfulla storhet. — David — Marats förhärligare — ägnade
nu sin konst åt kejsaren. För 75,000 francs hade han målat i>Ki'dningem och fått af den
höge höra berömmet: »Jag är nöjd, David.» År 181O målades denna pendant. Till en början
hade David tänkt, att allegoriska figurer skulle pryda bilden, men han ändrade denna sin plan,
troligen till båtnad för effekten. — De rofgiriga örnarna skulle flyga öfver Europa. Vid sitt
sista segertåg från Elba till Paris yttrade Napoleon: »Mina örnar skola flyga från kyrktorn
till kyrktorn ända till Notre Dame.» Hvilken mäktig dramatisk effekt hade ej de napoleonska
festerna, proklamationerna, triumferna! Det är denna stämning, som taflan beundransvärdt
återger.

333

^il

►?,-.

Madame Anne Louise Germaine Stael von Holstein. Omkring 1805.

Målning af F. Gérard.

I hälften klassisk, hälften orientalisk dräkt, med turban på hufvudet och en kamé i
gördeln, visar sig den spirituella fransyskan på baron Gérards porträtt.

Den ryktbara författarinnan var dotter till den protestantiske i Schweiz födde finans-
ministern Necker. Född i Paris 1766, var hon mycket tidigt utvecklad. Hon giftes 1786
med den svenske ambassadören i Paris Stael von Holstein. Ifrig anhängare af Rousseau
och till en början äfven af revolutionen, utgaf hon 1802 »Delphine», en roman om kvinnans
kamp mot det konventionella. Mest kända af hennes böcker äro romanen »Corinne», en hän-
förd skildring af Italien (1807) och »De TAUemagne» (1810), en reseskildring, där hon på ett
förstående, ofta genialt sätt belyser det tyska lynnet, sådant som det afspeglar sig i lif och
litteratur. Tysklands stora författare sökte hennes sällskap, om också Schiller skämsamt säger
till Goethe, att »man måste helt förvandla sig till ett hörorgan för att kunna följa henne».
Napoleon blef så förargad öfver hennes dityramb öfver Tyskland, att boken konfiskerades
och hon själf förvisades till Coppet vid Genévesjön. Härifrån gjorde hon en resa öfver Ryss-
land till Sverige. I Stockholm var hon till den grad ifrig att tala politik med Karl Johan,
att denne enligt hvad B. von Schinkel berättar nervöst yttrat: »Men, min Gud, om fru Stael
dagligen kommer och plågar mig med statsangelägenheterna, skulle det vara lika så bra,
att hon inträdde i statsrådet.» — Hennes ovanliga päflugenhet hindrar henne emellertid ej
att vara en af de snillrikaste författarinnor som lefvat, särskildt som folkpsykolog och litteratur-
granskare. Hennes bedragne, hänsynslöst behandlade man afled 1802, och själf slutade hon
sitt skiftesrika, erotiska lif gift med en schweizisk officer Rocca. Den begåfvade, näriga damen
afled 1817.

334

PÅFVEN PlUS VII. 1805.
Målning af L. David. Louvren i Paris.

Ett af de bästa påfveporträtt, som finnas, är detta. Davids porträtt af Pius VII, den
påfve, som skulle få tömma förödmjukelsens bägare men också i sinom tid skulle få återupp-
rätta den förnedrade kyrkan. Barnaba Luigi Chiaramonti föddes 1742. Han valdes år 1800
till Pius VLs efterträdare och slöt redan 1801 det bekanta konkordatet med Frankrike. Napo-
leon sökte vinna honom för sina planer och lät 1804 hämta påfven till Paris för att smörja
sig till kejsare. Snart blef han emellertid oense med Napoleon, och historieskrifvaren Ranke
berättar, hur Napoleon, missnöjd med påfvens förbindelser med hans fiender, hade den oför-
syntheten att förklara: att kejsaren, liksom hans föregångare på franska tronen, vore kyrkans
äldste son, som förde svärdet till dess försvar och icke kunde tillåta, att påfven hade något
gemensamt med kättare och schismatiker som engelsmän och ryssar. Kejsaren lät emellertid
intaga Rom 1808, häktade påfven i Vatikanen och förde honom 1812 till Fontainebleau. Han
tvangs nu att medgifva, att han hädanefter skulle bosätta sig i Frankrike. Är 18 14, dä det
började se hotfullt ut för Napoleon, återfick Pius VII sin frihet. Han återställde genast
jesuitorden, uttalade 1816 en förkastelsedom öfver bibelsällskapen och återinförde inkvisitionen.
Pius afled 1823. — Det utmärkta porträttet visar, att den ädelhet och mildhet, som anses
varit utmärkande för denne påfve, också satt sina märken i hans anlete. De bruna ögonen
lysa af godhet.

335

Nyårs VISIT. 1807.

Gravyr och teckning af Debucourt.

Klockan nio på morgonen, efter hvad den af en glaskupa skyddade pendylen visar, infinna
sig barnen för att önska godt nytt år. — Den vackra moderns dräkt med den korta spencern,
ett slags väst eller åtsittande jacka utan ärmar, och den släta ogarnerade kjolen är onekligen
klädsam. Hårklädseln har nu krympt ihop till ett minimum, och kapotthatten fick en kort
blomstringstid för att om ett par årtionden definitivt återkomma. Skorna saknade klackar
och voro mycket låga. Damerna voro bararmade, då väderleken tillät det, och hade om
vintern tätt åtsittande ärmar.

Kostlig ter sig gossen med de höga kragarna. — Nyårsdagen firas i Frankrike med
presenter, och helt säkert göra sig de två ungdomarna räkning på dylika af fadern, som, klädd
i nattrock, har placerat sig i en skrifstol af utpräglade empireformer.

336

Napoleon I med sina brorsbarn på terrassen vid St. Cloud. i8io.

Målning af Ducis.

Napoleon som den store barnavännen är verkligen en sällsynt komisk idé. — Liksom
kejsaren var alla damers fasa på grund af de närgångna råheter, han älskade att förbrylla
dem med, så blef det gråt i barnakretsen, då han pä sitt hårdthändta sätt nöp dem i armar
och ben.

Taflan visar honom på den tiden, då han funderade pä att adoptera någon af sina brors-
barn, hvilka sedan 1811, då konungen af Rom föddes, skulle mista betydligt i intresse, till
dess slutligen en af dem genom egen kraft kom på kejsartronen. Den lille tvåårige Napoleon
(III) sitter i knät hos Europas mäktigaste farbror. Hans äldre, sexårige bror, Napoleon
Louis, står med fjäderhatt och kommendörsband vid hans sida. Dessa voro barn till Louis,
konung af Holland, och kejsarens styfdotter Hortense Beauharnais, de andra fyra äro barn till
Joachim Murat, konung af Neapel, och Caroline Bonaparte, kejsarens yngsta syster. Napoleon
ser med morbroderlig vänlighet på Letitia, sedermera grefvinna Pepoli. Den yngre systern
blef i sinom tid gift med grefve Rasponi. Napoleon Achille Murat blickar framåt med nio-
årigens allvar, men den lille Napoleon Louis Murat drömmer vid sina soldater om kommande
segrar och anar ej, att han med tiden skall bli föreståndare för en amerikansk flickpension.

337

Franskt sällskapslif omkring i8io.

Gravyr af D. Bosto.

D. Bosio, 1767 — 1832, var en af kejsardömets sedeskildrare. I sina bilder af maskerad-
baler, af små sömmerskor, som gä och lägga sig eller stiga upp, ser man tidens smak för de
klassiska formerna på ett lustigt sätt bryta af mot de fria, ofta vågade situationerna. Ofvan-
stäende bild kallas »la Bouillotte» efter ett då mycket omtyckt kortspel. Tonen förefaller
ganska fri, och damernas dräkter komma en att tänka på en då för tiden omtyckt visa:

Grace a la mode
Une chemise suffit.
Ah, qui c'est commode,
Une chemise suffit.

Herrarne, rufsiga i håret, voro ofta klädda i frackar. Detta plagg — namnet af engelska
frock = promenadrock — bars under sista delen af 170x3- talet, blef på 1780-talet snäfvare
och utskärs ofta med det kända vinkelräta snittet. Ljusgula violetta frackar voro särskildt upp-
skattade. Under revolutionen och vid 1800-talets början förekom en sorts utböjning, puckel,
på fracken, som midtfiguren visar. I handen bar man ej sällan, äfven inomhus, en knölpåk,
på skämt kallad »le pouvoir éxécutif». — På väggen ses två af de då moderna lamporna.
Den rörformiga veken hade på 1780-talet uppfunnits i Frankrike af Argand.

338

Frascati, café-restaurant i Paris under Napoleon I.

Kopparstick och teckning af Debucourt.

Detta kopparstick, hvars konstnärliga förtjänster äro ganska tvifvelaktiga, står nu bland
samlare i mycket hög kurs. — Hvad salongens inredning beträffar, påminner den om våra äldre
Djurgårdslokaler. Det är i8oo-talet med sin godtköpselegans som har gjort sitt insteg. Järnka-
miner imitera klassiska kolonner, och de moderna lamporna instickas litet omotiveradt i kristalljus-
kronorna. Frascati var en spellokal, som äfven var berömd för sina supéer. Napoleon själf
var en klåpare pä finsmakarområdet, men Paris hade ej glömt Bourbonernas ätaretraditioner.
— Voro damerna grundligt låghalsade, sä voro herrarne i stället intill karikatyr höghalsade. —

Frascati stängdes under Ludvig Filip. Man anställde då en af dessa fruktlösa, moraliska
razzior mot spellokaler, hvilka växla liksom kortspelen. — Är 1800 använde man sina kort
på Frascati till la-bouillotte-spelet, men under Ludvig XVIII blef écarté mest »passande», och
det måtte ha kommit några särskildt intima strängar hos människorna att dallra, ty det höll i
sig hela århundradet.

339

Napoleon I, Fransmännens kejsare. 1812.

Kopparstick af Laugrer efter målning af David.

Hård och iskall står den bleke, undersätsige mannen vid sitt skrifbord, där han arbetat
hela natten, att döma efter de nedbrunna ljusen. Han är iklädd de hvita nankinsbyxor, pä
hvilka han brukade aftorka sina pennor, och som han sedan i nervös brådska ofta sönderslet
vid afklädandet. Aldrig ha öfvernaturlig kraft och en nästan djäfvulsk egoism förenat sig
hos någon som hos denne italienare. — Född 1769 i en advokatsfamilj i Ajaccio, blef han
1785 löjtnant, intog 1796 som öfverbefälhafvare norra Italien, störtade 1799 direktorialstyrelsen
och lät 1804 utropa sig till kejsare. Sedan han ordnat Frankrikes inre förhållanden, vände
sig hans omättliga ärelystnad mot Europa. Han ville liksom romarne »bjuda fred öfver
världen» genom att krossa allt och alla, som reste sig mot hans planer. Med kyrkan slöt
han förbund, ty han förklarade, att en statskyrka vore så god som »vaccinering» mot de djupare
religiösa rörelserna, och den af honom gillade kejserliga katekesen innehöll kärnpunkten af hans
religiösa uppfattning: »Att tjäna kejsaren är att tjäna Gud, den som underlåter det hemfaller
åt den eviga fördömelsen.» Är 181 2 var vändpunkten. Hittills hade han besegrat Europa,
nu reste sig de förtryckta och krossade med enorm ansträngning det mäktigaste rike efter
det romerska. Napoleon afled den 5 maj 1821 på St. Helena af magkräfta. Han var
världens störste fältherre och nästan lika öfverlägsen som organisatorisk förmåga. Han ryggade
ej heller tillbaka för något brott, blott det kunde gagna honom själf.

340

Kejsarinnan Marie-Louise. Omkring i 8 12.

Teckning af P. Prudhon.

Marie-Louise, fransmännens kejsarinna under fyra korta år, föddes i Wien år 1791. Hon
var endast nittonårig, då Napoleon för hennes fader kejsar Frans II förklarade, att han hade
tänkt sig henne som Josephines efterträderska. Napoleon var, påstodo de, som lefde i hans
närhet, ytterligt ifrig på att få förena sig med en kejserlig prinsessa. Vigseln skedde i
april 1810, och i mars 181 1 föddes konungen af Rom. — Kejsarinnan Marie-Louise, en indo-
lent natur, böjde sig utan försök till själfständighet för den mäktige men tyckes ha efter mot-
gångarna lämnat honom utan saknad. Tillsammans med kejsarprinsen reste hon till Öster-
rike och kvarstannade där, trots att Napoleon under »de hundra dagarna» befallde henne åter-
vända till Paris. Från denna tid lefde hon som hertiginna af Parma, gifte sig morganatiskt
182 1 med den österrikiske general Neipperg och efter hans död med grefve de Bombelles.
Marie-Louise dog 1847. — -^i' \Z\\ blef Prudhon hennes ritlärare. Man berättar, att hon
under lektionerna brukade säga: »Jag är så sömnig, monsieur Prudhon.» Målaren svarade:
»Sof då, Ers Majestät», och ritade i stället själf. Kanske har denna hänförande teckning af den
höga damen tillkommit under en dylik lektion. Hur smakfullt är ej det kejserliga diademet
insatt i den vackra tidstypiska hårklädseln.

341

L '

M^^'r^H

^P^^^aba'1St jf

,^a^^H

Hiflp-^^E

^^^n^Hs^^^Rtr^^^y^

"^^^^jjj^^B^K^^

frljy^^fflBB^ ifi^^B^^^H

^^^B

Vr-lfi^^^Hk ^^^B^H

r ''ai^l

1 ^^^^^R'4^.^?

nrf.^^^^^k^HBH

HHHfp^^^^ '''^^ '<4

>i^^^Hs/^^<yj|^B^ ^Bi'

g^^J-: ■•

' jÉb ■> m

^M^^^BgK\^Jt^

..jI^H

Kjp^^^

1^1

'^'^^^spBHI

^^jign

A^ÉISSNIMMHSI ^ '^^ ÉHj^^"

^^^^1

[■»JilllP ''%-

■fl

Officer af kejserliga gardet till häst. Omkring i8io.

Målning af Th. Géricault. Louvren i Paris.

Hvilket romantiskt världseröfrarlynne ligger ej öfver krigaren, som med dragen kroksabel
spränger fram på hästen! Det är ett porträtt af M. Dieudonné, »officier des guides de Tem-
pereur, officier de chasseurs ä cheval de la garde impériale» enligt den fullständiga titeln. Det
ligger något exotiskt öfver bilden. Kroksabeln minner om det egyptiska fälttåget, och den
valltrapp eller sadeltäcke, som han använder, nämligen en leopardhud, leder tanken till de
polska regementena, där dylika täcken sedan l6oo-talets början varit i bruk.

Detta storartade ryttarporträtt, utställdt 1812 af den unge Théodore Géricault, var en af
hans första målningar. Det belönades med guldmedalj och inköptes till Louvren 1824 för
23 400 francs. Hela romantiken ligger i denne ynglings tafla. Géricault svärmade för hästar
och hör till Frankrikes mest ansedda hästmålare. Djur och människor skildrade han helst i
lidelsefull upphetsning, och han älskar jagande ovädersskyar. — Den ståtlige krigaren tyckes i
färd med att »charger ä fond», som det hette på den napoleonska militärjargongen, och det
betydde anfalla på det grundligaste sätt med seger eller död som enda synpunkt.

342

Stockholmskt värdshus, i 8 14.

Målning af A. Lauréus. Stockholms högskolas samling. Heleneborg.

Traditionen berättar, att detta enkla rum med sina kristall-ljuskronor och spegellampetter
är värdshuset Kräftriket utanför Roslagstull. Vare härmed huru som helst, säkert är, att taflan
ger en god föreställning om det glada lif, som i början af 1800-talet fördes på de stockholmska
värdshusen. De släta musslinsklädningarna, som sä oförbehållsamt skvallrade om de skatter
de inneslöto, och som då framkallade så många suckar öfver tidens fördärf, äro i all sin
enkelhet verkligt klädsamma. En liten orkester anstränger sig med fioler och basfiol. Bristen
på stolar söker man ersätta genom att helt ogeneradt sätta sig i knät pä hvarandra. Det är
en tillställning utom konvenansens lagar, någon fest i den stil, hvarom Sergel vid denna tid
talar, där konstnärer, diplomater, mamseller vid KungL operan och andra likatänkande roade
sig af hjärtans grund. — Alexander Lauréus, född i Abo 1783, gjorde sig under 1800-talets
första två årtionden känd i Stockholm som en god genremålare. Det var särskildt ljuseffek-
terna han intresserade sig för. Denna tafla anses af många som hans bästa, och den har för
vår tid äfven sitt stora kulturhistoriska intresse, allra helst då den afbildar en tid, som var så
sparsam med hvad den kallade skildringar »ur de låga delarna af lefnaden».

343

PaRFORCEJAKT vid 180O-TALETS BÖRJAN.

[Akvatintagravyr af Debucmirt efter Carle Vernet.

Carle Vernet (1758 — 1836) var en son till den berömde franske landskapsmålaren Joseph
Vernet. Redan som barn var han road af att teckna hästar. Han åtnjöt, som de flesta andra
franska konstnärer vid den tiden, undervisning också i Rom, men hans förnämsta insats blir
dock hans karikatyrmässiga modeteckningar af revolutionens snobbtyper, les incroyables^ och
af dess extravaganta damer, les merveilleuses. Under tiden närmast före hvälfningen hade
han varit god vän till markiser och grefvar och deltagit i deras svärmeri för engelsk sport
och engelska moder och älskade det pittoreska lifvet pä de moderna franska kapplöpningarna.
Vid tidpunkten för de napoleonska segrarna var han Hksom sedan hans namnkunnige son,
Horace Vernet, krigsmålare. Men under restaurationen återgick han till de jakt- och ryttar-
målningar, hvaraf denna bild är ett prof. Att i välsydda dräkter på välskötta hästar jaga
efter villebrådet med goda hundar har alltid och ej minst i Frankrike varit ett omtyckt nöje
för aristokratiska själar. De franska jakthundsuppfödarne lära sen gammalt ha ett godt namn
om sisf.

344

Den danska familjen Nathanson. i8i8.

Målning af C. W. Eckersberg. Nationalgalleriet i Köpenhamn.

En af Davids lärjungar, dansken C. W. Eckersberg (1783 — 1853), har gjort ett familje-
porträtt med genreartad uppställning, hvilket kan anses som ett första prof inom denna rea-
listiska för Danmark så betecknande ämnessfär, hemlifvet behandladt med innerlighet och
förtrolig humor. Det är denna gruppbild, som här meddelas.

Den rika judiska familjen Nathanson beställde en tafla, som enligt traditionen visar moderns
hemkomst från en audiens hos drottningen. Den ståtliga mamman i svart sammetsklänning
och röd schal mottages af Bella, förande den lille Anton. Systern Sara omfattar vänligt
moderns arm. Vid klaveret sitter Hanna. Småflickorna med sina mmnehicker om smalbenen
dansa med brodern Jacob. I dörren står herr M. L. Nathanson själf med bindhalsduk, tre-
kantig hatt under armen och värja. Hans fina, slätrakade ansikte påminner mycket om son-
sonen, den spirituelle författaren Peter Nansen. Nathanson förlorade sedan sin förmögenhet
i en ekonomisk kris på 1820-talet. Taflan ger ett godt begrepp om en rik skandinavisk familj
vid 1800-talets början. I bakgrunden ser man en järnkamin af den ännu i Danmark brukliga
sorten. Hvad taflans färg beträffar, yttrar den framstående danske konstforskaren Emil
Hannover: »Med sine kolige, duggede, klare og rene Farver virker det med uforlignelig
Friskhed og uforgaaet Ungdom.»

345

Paganini. 1819.

Teckning af Ingres.

Paganini förtrollade Europa med sitt fiolspel och räknas af musikhistorikerna för den främste
fiolvirtuos som funnits. — Niccolö Paganini föddes 1762 i Genua. Hela hans personlighet
hade något trolskt och bedårande liksom hans spel, och många historier om hans förbund
med djäfvulen tyda på hans demoniska tjuskraft. Då detta ypperliga porträtt tecknades af
den store franske konstnären Ingres, hade Paganini ännu ej börjat sina europeiska konstresor.
— Med sin dyrbara guarnieriviolin under armen står den något mer än trettioårige mannen i
välsittande dräkt och vänder sitt geniala ansikte mot åskådarne, liksom inväntande det bifall,
som sä rikligt skulle komma honom till del. — Föregången af en storartad reklam — som
han älskade — reste han under hela 1830-talet omkring pä kontinenten och i England samt
skördade guld och ära. Äfven som kompositör är den framstående italienske virtuosen bekant,
men hans egentliga storhet låg i hans briljanta, häpnadsväckande spel, ett resultat af snille
och det mest intensiva arbete. — Paganini afled 1840 i Nizza.

346

Ung dam från i8i6.

Teckning af Ingres.

Den unga dam, som i sin fantastiskt romantiska hufvudbonad i tidens smak, sin tunna
klänning, sitt höga lif, sitter nonchalant lutad mot sin långschal, som hon lagt öfver sofifkanten,
är en god representant för modet omkring 1815. Såsom hon här tecknats af Ingres, har hon
dessutom ett verkligt konstverks vinnande egenskaper. Det ligger en klarhet, ja storhet öfver
Ingres' teckningar, som ställer dem pä ett mycket högt plan. — Ingres, som föddes 1781 i
södra Frankrike, studerade först för David och vistades sedan under åren 1806 — 1824 i Rom
och Italien. Det var således under denna tid ofvanstående teckning utfördes. I Italien fick
Ingres starka intryck af antiken och Rafael och ansågs till sin död 1867 för klassicitetens
främste representant i Frankrike. Han var ej dyr på dessa utmärkta porträtt — för 8 scudi
(en scudo 3 kr. 60 öre) tecknade han en bröstbild, för 12 en helfigur — men han nästan
blygdes öfver dessa mästerverk, och man berättar, att, då i Rom en engelsman knackat på
hans dörr och frågat: »Bor här tecknaren, som gör de små porträtten?» så lär han förargad
slagit igen dörren, sägande: »Nej, här bor en målare!) Det är dessa teckningar, som nuför-
tiden beundras betydligt mer än Ingres' kalla, ofta okoloristiska och tråkiga målningar.

347

Alexander von Humboldt. i82o-talet.

Kopparstick af Friedhoff efter målning af Friedrich Georg Weiisch (175S — 1828). Nationalgalleriet i Berlin.

En af världens mest betydande naturforskare var Alexander von Humboldt. Han föddes
i Berlin 1769 och fick den mest grundliga praktiska och vetenskapliga uppfostran. Under år
1799 — 1804 gjorde von Humboldt en vetenskaplig resa i Sydamerika, och de upptäckter och
undersökningar han där gjorde voro af den betydelse, att man sade, att han »upptäckt Ame-
rika för andra gången». Hans vidtomfattande ande hade med tysk järnflit och systematisk
förmåga sysselsatt sig med det nya, okända landets geografi, botanik, mineralogi, historia
och statistik. Efter hemkomsten till Europa bodde han omkring tjugu år i Paris, där han
utgaf sina märkliga arbeten. Är 1827 reste han till Berlin och höll där mycket uppmärksam-
made föreläsningar. Det är troligen vid denna tid, ofvanstående porträtt tillkom. Den skära
blomman häntyder på Humboldts växtgeografiska insats. — Ar 1829 företogs hans andra
stora resa. Denna gång besöktes Ural och Kaspiska hafvets stränder. Humboldt afled 1859.
— Särskildt kraftigt har Humboldt framhållit naturvetenskapernas betydelse för världsupp-
fattningen och de ekonomiska förhållandena, och han har genom sina skrifter mäktigt bidragit
till att fästa allmänhetens uppmärksamhet på naturföreteelserna.

348

Engelsk flicka omkring 1820.

Porträtt af Sir Williatn Beechey. Hos Mr. Redvill Pfjingst.

Detta lustiga porträtt af ett engelskt flickebarn omkring 1820 kallas kort och godt Little
Mary och är en af den mycket produktive målaren Sir William Beecheys mest omtyckta
taflor. — Både i litteratur och konst ha engelsmännen intresserat sig för barnframställningar.
De erfara som alla germaner en viss motvilja mot den alltför färdiga, ibland litet lillgamla
latinska barntypen. — Hon ser troskyldigt lustig ut, den lilla med mössan under hatten och
med de i vår tids ögon löjliga Diaineliickerna kring benen. Äfven mera försigkomna barn hade
omkring 1830 skor af rödt, grönt eller kanariegult läder. — Sir William Beechey föddes
1758 och afled 1826. Han var särdeles väl anskrifven vid Georg III:s hof Denne välvillige
monark, som från 1760 till 1820 satt på Englands tron, om han också ej precis styrde dess
öden, patroniserade Beechey och anmodade honom att undervisa prinsessorna i teckning.

349

Drottning Viktoria af England omkring 1823.

Målning af Denning. Dulwich Gallery.

Är 1819 föddes i London prinsessan Viktoria Alexandrina, dotter till Georg III:s son, prins
Edvard af Kent, och Viktoria af Sachsen-Saalfeld-Koburg. Under ledning af hertiginnan
af Northumberland utvecklade hon sig till en liten snäll prinsessa med intresse för musik och
botanik, och i politiken invigdes hon af viscount Melbourne, som i whiggistisk anda lärde
henne statsrätt och historia. Vid tiden för detta porträtts tillkomst torde hon dock föga intresserat
sig för den frihandelsvänliga agitation, som nu började. Så mycket mera nytta hade hon af
sina statsrättsliga kunskaper, då hon en sommarnatt 1837 väcktes af ärkebiskopen af Canter-
bury och markisen af Conyngham. »Klädda, säger en samtida, »i lätt sittande hvit nattdräkt,
med en schal öfver skuldrorna, nattmössan hängande bak i nacken, håret utslaget öfver axlarna,
tofflor på fötterna, tårar i ögonen men med fullkomligt lugn och värdig hållning», mottog nu
den unga prinsessan underrättelsen om sin farbror Vilhelm IV:s död och hyllades som drott-
ning. Den lilla lustiga flickan på ofvanstående bild hade blifvit en ung skön drottning med
världens blickar fastade på sin person.

350

Gosse ur den engelska aristokratien. Omkring 1825.

Gravyr af Swebach efter målning af Sir Thomas Lawrence. I engelsk privat ägo.

På en klippa vid hafsstranden drömmer unge Charles William Lambton, en vacker gosse
i röda sammetskläder och belyst af månen, som tittar fram genom en knotig eks löfverk. — •
Många anse detta porträtt af den dockvackre, melankoliske gossen för modemålaren Law-
rences bästa tafla. I konsthistorien bär bilden namnet Master Lambton eller The red boy i
motsats till Gainsboroughs berömda tafla af Master Butall, The blue boy. — Unge Lambtons
lif blef kort. Född 1818 dog han redan 1831, och helt säkert sade mången, då porträttet af
den bräcklige, bleke lille aristokraten tillkom: Han är för vacker, för god för att lefva. —
Fadern, John George Lambton, sedermera Lord Durham, var en framstående politiker, som
bland annat ifrade för reformbillen. Han hade för 600 guineer, nära 11,500 kronor, be-
ställt porträttet af den firade Sir Thomas Lawrence, af hvilken alla dignitärer och skönheter
under 1800-talets början läto afbilda sig. Den lille hade det blåaste blod i sina ådror, ty
modern bar det i Storbritannien imponerande namnet — Lady Grey.

351

Kärleksförklaring vid i82o-talets slut.

Färglagd litografi af N. Maurin,

Om ofvanstående bild ej är så vidare konstnärlig, sä har den i stället den fördelen att
vara i hög grad tidstypisk. Den gråtmilda känslosamheten hade trängt ut det lätta galanteriet
åtminstone i konst och litteratur. Det är intressant att jämföra en litografi som denna med
ett 1700-talets kopparstick öfver ett liknande ämne.

Dräkten är nu definitivt af samma grundform, som den sedan under århundradet bibehållit.

Under 1820-talet utträngde långbyxorna nästan alldeles kortbyxorna. Byxorna afsmalnade
mot vristen, och hällor användes ofta. Fracken och redingoten blefvo åtsittande. Damernas
dräkt blef helt och hållet omändrad. Hårklädseln gjordes hög i stället för låg. Lifvet lågt.
Ärmarna blefvo svällande mancJies a gigots — ärmar i fårbogsform — uthållna af stoppning.
Kjolarna började svälla ut som under 1700-talets midt. — De voro nu korta, visande de hvita
strumporna. Det enda man bibehöll af modet från iSoo-talets första årtionde var låga skor
med de för 1820-talet karakteristiska korslagda skobanden.

352

Efter bröllopet. Fransk interiör från i82o-talets slut.

Färglagd litografi af N. Matirin.

En bild frän »den gamla goda tiden» med beskäftiga brudtärnor, skälmaktigt pysslande
med de tvä nygifta, hvilka med rörelse, tårar och handtryckningar äro i nivå med tidens
kraf. Bruden bär enligt franskt bruk i håret den traditionella orangebuketten, liksom vår
myrtenkrona symboliserande jungfruligheten. — Omkring år 1800 hade kroppen bestämt
klädernas utseende; nu blef det skräddarens sak att ensam afgöra, hur en fin dams kropps-
former skulle taga sig ut. Redan under 1820-talet började kjolarna att starkt svälla ut.

Hårklädseln var särskildt vid festliga tillfällen ytterst invecklad. Man flätade håret till en
korg, som satt öfverst på hjässan, och insatte däribland stora fjädrar, ibland hela uppstoppade
fåglar. Kamningen tog naturligtvis lång tid. Hårfrisören fick ofta på morgonen göra sitt arbete,
och sedan nödgades damen sitta stilla hela dagen för att ej skada konstverket.

353

Damspelande herrar på Café Lamblin. i82o-talet.

Målning af Boilly. I Chantilly.

Man befinner sig på ett kafé i Paris under 1820-talets början. Det är skymningsstunden,
och man tänder kristallkronorna. — En ovanligt stark tidsstämning ligger öfver denna interiör
från Ludvig XVIII:s tid. Som representanter för två tidsåldrar förefalla de två damspelarne.
Den äldre i sina culottes (knäbyxor) och sina skor med spännen tillhör den utdöende
Tancien régime. Den unge, elegante sansculotten i sina långa byxor, sina polissonger, sina
»fadermördare» — så kallade därför att en anekdot berättar om en, som med dylika spetsiga
och uppstående kragar med en omfamning dödat sin fader — är kanske en af dessa f d.
napoleonska officerare pä half sold, som med sitt gormande och larmande skrämde lifvet ur
fredliga fransmän, då de nu måste låta sin krigiska /?^rm /rrtw^ré-^é" gå ut öfver egna landsmän.

Boilly, 1 76 1 — 1845, si^ ofta ojämn konstnär, har skapat mycket af kulturhistoriskt värde
men sällan något så konstnärligt utmärkt som denna skildring från det svala, gamla kaféet,
där spillrorna från »la grande armée» inskränka sin strategi till flyttande af dam- och domino-
brickor, och där de tyckas trifvas så bra, i det äkta latinska kaféet med sitt stengolf, sina
pinniga stolar och sitt beständiga ut och in från gatan utan aflagda ytterkläder, såsom det
visserligen då brukades äfven i Sverige och ännu oftast i den romanska världen.

354

Franska gardet omgifvet af parisiska gatpojkar. Omkring 1830.

Litografi af Nicolas Charlet.

Charlets namn är förbundet med Napoleons gamla garde. Man har med skäl jämfört
honom med Béranger, ty liksom denne i sina sånger förhärligade Napoleon och hans soldater,
då den värsta svedan gått öfver efter krigen, så skildrade Charlet med tydlig sympati i svart
och hvitt dessa bussar, som knorrande och knotande följde kejsaren genom Europa från seger
till seger.

Charlet föddes i Paris 1792 och dog i samma stad 1845. Han var således helt ung, då
gardet kämpade vid Waterloo, men han tecknade också gärna de gamla brumbjörnarne, miss-
nöjda med den eviga freden.

Med hvita byxor, röd rock, hvitt bantler korsadt öfver bröstet och den höga V onrson,
björnskinnsmössan, på hufvudet tåga soldaterna, omgifna af skrikande gatpojkar, genom de
redan vid denna tid trädplanterade bulevarderna.

355

FrOSSARNE. måltid på 183O-TALET.
Litografi efter målning af österrikaren Josef Danhauser.

Fyra nöjesdyrkare ha slagit sig ned vid ett rikt dukadt bord, på hvars midt en ananas
tronar. Damernas högt uppsatta hår och de sluttande skuldrorna, det återinförda snörlifvet
och kjolarna, som svälla klockformigt för att framhålla den getingartade midjan, allt talar om
1830-talet, romantikens tid. Ett tidsdrag är också det grella efifektsökeriet att låta tiggaren
tränga in i sällskapet, som berusar sig af vin och kärlek. Detta får betraktas som en naiv
påpekning af det sociala missnöjet. Danhauser föddes 1805, uppfann som möbelhandlare flera
af de före midten af 1800-talet karakteristiska möbelformerna men blef mest omtyckt som
genremålare, och den värdefulla tidsstämning han lyckades ge åt denna interiör har sitt stora
värde, ej minst när det gäller en period, då konstnärerna målade allting hellre än sin egen tid.
Danhauser dog 1845.

356

Enlevering i Frankrike på 1830-TALET.

Litografi af Achille Devéria.

I en serie af fyra litografier, kallade »Une faute» och skildrande felsteget, enleveringen,
återvändandet till familjen och upprättelsen, visar oss tecknaren Achille Devéria (1810 — 1857)
en kärlekshistoria i romantikens stil.

Kanske sätter sig en hårdhjärtad fader emot de ungas förening. — De unga tu smyga
sig ut ur föräldrahemmet. Mannen i sin långa moderna öfverrock ser ut att kunna trotsa
både regnskurar och en förtviflad faders förbannelse; full af kärlek och oro blickar damen
känslosamt upp mot sin älskare. Floret fladdrar omkring hakbandsrosetten, som under 1830-
talet fick insteg för att stanna i minst tre årtionden. Hemlighetsfullt smyger kammarjungfrun
några steg före till vagnen, som väntar utanför porten. Månen, framskymtande ur brustna skyar,
kommer att belysa deras brottsliga färd, men innan den bålde älskarens toppiga, rakbrättade
höga hatt hinner bli omodern, återvända de unga tu, som litografien La reparation visar, till
familjehärden och söka inpassa sin vilda lidelse inom Code Napoléons råmärken.

357

"*^W5»f ^

Tidningsläsning på en källare i Stockholm. 1830.

Litografi af Hjabnar Mörner.

Bland de få svenska kulturhistoriska skildrare pä 1820- och 1830-talen intager Hjalmar
Mörner (1794 — 1837) en bemärkt plats. Han var som flera andra svenska mälare under denna
tid militär. Under sin långa vistelse i Rom utgaf han 1820 ett stort praktverk innehållande
i liniemaner etsade bilder af det romerska karnevalslifvet.

Största intresset ha dock hans stockholmsteckningar. — Mot bakgrunden af en buffet
med dekorativa men då för tiden också flitigt använda bålar sitter en samling tjocka farbröder
i sina våta öfverrockar och tära spritkvantiteter, ofattliga för vår tids förvekligade ungdom.
En herre med lång pipa gläder sig åt de nya posterna från Frankrike, där Julirevolutionen
som bäst rasar. — Kanske läser han det nya Aftonbladet, hvars första nummer utkom detta
år (1830) och som snart af Tegnér ifrån själfva predikstolen skulle med bitterhet betecknas
som svenska folkets bibel.

358

Napoleon II, hertig af Reichstadt. i 83 i.

Akvarell af yohan Ender. Biblioteket i Wien.

Denne svage, välklädde och välkammade tjuguåring är »Örnungen». Född 181 1 i Napo-
leons äktenskap med Marie-Louise, blef han i vaggan »konung af Rom» och endast fyra år
gammal den 19 juli 1815 kejsare under fjorton dagar. Nästan hela sitt liftillbragte han vid sin
morfaders, kejsar Frans II:s, hof i Wien. Han afled 1832. — Pä sista tiden använde Metter-
nich sig af ynglingens namn och börd för att skrämma Ludvig Filip.

Pä sitt knä häller han det barn, som en gång skulle bli kejsare i Österrike, Frans Josef,
och i mer än ett halfsekel styra den oroliga dubbelmonarkien. Den lilla flickan är Karolina,
prinsessa af Salerno, hvilken 1844 blef gift med hertigen af Aumale, son till Ludvig Filip,
som den unge Napoleon en gäng drömde om att få efterträda. — Utan att ha något större
konstvärde har dock bilden en stark tidsstämning. Akvarellen hängde i den gamle kejsar
Frans' arbetsrum, och det var nog med egendomliga känslor han betraktade dessa barn,
hvilka trots släktskapen representerade så olika idéer.

359

Konstnären Friedrich Wassmanns mor och syster. 1835.

Målning af Friedrich Wassmann.

En egendomlig stämning af nordtyskt väsende, stark och innerlig känsla förenad med ett
visst allvar, som blir dubbelt rörande genom den enkla småborgerliga tafattheten, ligger
öfver detta ypperliga dubbelporträtt. — Konstnären Friedrich Wassmann föddes i Hamburg
1805. Hans verksamhet faller inom första hälften af 1800-talet, då han kom i beröring med
Overbeck, Cornelius, Thorvaldsen och Ingres. Bröstsjuk lefde och botades han i Meran, där
han först 1886 afled. Han »upptäcktes» på 1890-talet af norrmannen Bernt Grönvold. —
Wassmanns natur var djupt religiös, och detta kan man nästan förstå af bilden. Hans gamla
mor i den hvita mössan ser ädel och from ut. Hon håller i en 1830-talets tidning i det då
vanliga lilla formatet. Systern förefaller nästan som en Cranach-typ. Håret är slätkammadt,
och flätor äro lagda kring öronen. Bordduk och kaffekoppen fullborda tidsprägeln. Bilden
framkallar kanske först ett smålöje, men ser man längre på den, gripes man af vördnad för
denna nordtyska kulturform, som visat sig kunna hålla fast vid de eviga och väsentliga
värdena trots alla formella brister i det yttre uppträdandet.

360

Prinsessan Héléne af Orleans med sin son Ludvig Filip, grefve af Paris. 1839.

Målning af Winterhalter. Versailles.

Ehuru den tyskfödde, fullkomligt förfranskade målaren Winterhalter i sina otaliga furste-
porträtt af husen Orleans och Bonaparte oftast är i hög grad banal, kan det ej nekas, att
han i denna bild fått in ett drag af något på en gång imponerande och älskligt.

Héléne af Mecklenburg-Schwerin gifte sig 1837 "^^^ Ludvig Filips äldste son Ferdinand,
hertig af Chartres. Det är deras son Ludvig Filip, den unga modern bär på armen. Under
Februarirevolutionen 1848 gjorde den modiga furstinnan ett besök i deputeradekammaren,
förande sin tioårige son vid handen. Hon försökte få honom utropad till konung, men repub-
likanerna i kammaren motsatte sig planen. Prinsen tillbragte sedan återstoden af sitt lif som en
tämligen obetydlig tronkräfvare. Porträttet visar prinsessan iförd en klädsam spetsmössa pä
sitt glatta benade hår. Damerna brukade vid denna tid ofta bära en ros eller en kamelia
instucken i håret. Klänningen utvidgar sig mer och mer, och vid slutet af 1830-talet börjar
man bära krinolin i egentlig mening, d. v. s. en /<^_^^/-underkjol, hvilken senare skulle ersättas
af de enorma underkjolarna uthållna af fiskben. — Prinsessan Héléne afled 1858 i Richmond
i England.

361

Ludvig FiLir, fransmännens konung. Omkring 1840.

Litografi efter porträtt af Winier halter.

Son till hertig Filip af Orleans, som under revolutionen kallades Philippe Égalité och
1793 giljotinerades, blef Ludvig Filip år 1790 medlem af jakobinklubben och kämpade som
generallöjtnant i revolutionshären vid Valmy. Hans Uf hör till de händelserika. Än var han under
namn af Chabaud-Latour skollärare i Schweiz, än på vidsträckta resor i Europa och Nord-
amerika. Ar 1809 blef han gift med Maria Amalia, kung Ferdinands af Båda Sicilierna dotter.
Ar 18 17 kom han till Paris, och omkring honom samlades i Palais Roy al den liberala oppo-
sitionen. Då den gamle Karl X af Julirevolutionen störtades, valdes Ludvig Fihp till »frans-
männens konung» och offrade, som man sade, »sina vanor och hemmets lycka». Trots sitt goda
hufvud och sina grundliga kunskaper kunde han ej hälla sig kvar på tronen, mest kanske på
grund af sin girighet. Snålheten bedrog hos honom visheten. Han och den hänsynslöst själf-
viska kammare, på hvilken han stödde sig, hknade hvarandra och — gingo samma väg. —
Den fryntlige monarken, som själf hjärtligt skrattade åt alla skämtbilder af hans päronfor-
made hufvud och åt hans stora paraply, måste fly till England, där han 1850 afled, efterläm-
nande en talrik familj.

Ludvig Filip, »borgarkungen», hade en fransk borgares dåliga och goda sidor. I alla hän-
delser spekulerade »le pére» — som han kallades i familjekretsen — alltför familjeegoistiskt.

362

Systrarna Chassériau. 1843.

Målning af Théodore Chassériau.

På en underbart vacker tafla i grönt och rödt har den på Antillerna 18 19 födde Théodore
Chassériau afbildat sina två systrar.

Taflan utställdes på salongen 1843 och ansågs då ej ha något vidare värde. — Chassériau,
lärjunge af Ingres men äfven påverkad af Delacroix' färglysande konst, dog redan 1856. Han
har med skäl blifvit nämnd som föregångare till Puvis de Chavannes. Chassériaus mest be-
tydande dekorativa målningar prydde trapphuset i det af kommunarderna förstörda Cour des
Comptes i Paris. —

Det ligger något af romantikens kvinnoideal, af hvit blekhet, af exotiska svarta ögons
glans hos dessa två unga kreolskor, som här ofvan af bildas. Den monumentala hållningen i
detta dubbelporträtt visar på brodern-konstnärens dekorativa syften, liniernas renhet på-
minner om läraren Ingres, och en doft af romantikens orientbeundran finnes nog äfven i denna
tafla, som säger så mycket om 1840-talets kvinnoideal i Frankrike.

363

En loge på operan i Paris under 1840-TALET.

Gravyr af H. Robinson efter teckning af Eugene Lami.

Operabesöket bibehöll under hela 1800-talet den karaktär af social plikt, som det redan
under 1700-talet hade fatt. — Att hyra en loge för ett par representationer i veckan var en
sak, som de främsta deltagarne i »la grande vie» ifrigt eftersträfvade, men det var en dyr
historia, ty de större logerna kostade tusentals francs. En viss Monsieur Charles Bocher har
sedan 1840-talet abonnerat en logeplats, på hvilken han under början af 1900-talet fortfarande
förekom. Bilden visar ett högfint sällskap från den tid, då M. Bocher började sina operabesök
i den gamla operabyggnaden. Man åhör och betraktar en opera med ämne ur medeltiden.
Dräkterna i logen äro helt säkert mera »historiska» än på scenen. Kanske är den unga damen
med hvit kamelia, 1840-talets modeblomma, en förebild till den Marguerite Gautier, hvilken
Alexander Dumas fils i sin 1848 utgifna roman skildrar. I alla händelser äro de två unga
damerna med sina spetskragar om halsen, sina sluttande skuldror och sina blombuketter vär-
diga >4ejoninnor», som man då sade. I bakgrunden sprakar en mognare dam om Foulds och
Laffittes bankaffärer och räntekonverteringsfrågor, som ofta uppdyka i en fransk dams hjärna
midt bland toalettbekymren.

3Ö4

Franskt ekipage omkring 1840.

Gravyr af Desmadryl efter målning af Ettgens Lami.

Eugéne Lami (1800 — 1890) var en älskare af det moderna, och han hann under sitt långa
lif vara med om ganska mycket sådant af olika art. Pä sista tiden har Lami blifvit så att
säga återupptäckt i konstkännarkretsar.

Lami intresserade sig särskildt för vagn- och hästlyxen.

Pä ofvanstående eleganta bild ser man ett aristokratiskt sällskap, som gör visit på grann-
slottet. Det höga mansardtaket sticker upp ur den lummiga parken, och den massiva balu-
straden krönes af de sfinxer med kvinnlig öfverkropp, som voro sä omtyckta under 1700-talet.
Den jättestora, enligt tidens mod tunga vagnen och de fina hästarna tala om den stora vikt,
man redan dä i den romanska världen fäste vid välhållna vagnar och hästar. Detta drag
finnes under hela 1 800-talet i Frankrike, Italien och Spanien. Det sammanhänger med den
latinska världens smak för stil och utåtvänd ståt och bildar — om England undantages —
en slående motsats till bruket i de germanska länderna.

365

Den tyske patrioten Ernst Moritz Arndt. 1840-TALET.

Litografi af C. Wildt efter J. Roeting.

Ernst Moritz Arndt är till utseende, karaktär och verksamhet en riktig kärntysk. — Han
föddes 1769 af en hfegen far och som svensk undersåte på Riigen. Efter långa och grund-
liga resor skref han mot lifegenskapen och anklagades därför af adeln hos Gustaf IV Adolf,
som besvarade klagomålen med orden: »Är det så, då har mannen rätt», hvarpå lifegenskapen
i våra tyska provinser upphäfdes, och Arndt fick en professur i Greifswald. — Värt land
har han flera gånger besökt och därom utgifvit resebeskrifningar. Arndt bidrog mäktigt
till resningen mot Napoleon och skref under befrielsekriget sin berömda öfver hela Tyskland
sjungna dikt »Was ist des Deutschen Vaterland?» samt dessutom en inängd tändande små-
skrifter. Från 1817 bosatt som professor i historia i Bonn, blef han som så många andra af
Tysklands ädlaste fosterlandsvänner förföljd för sina tysk-nationella enhetssträfvanden och miste
1820 sin plats. Återinsatt 1840, valdes han 1848 som representant i tyska nationalförsamlingen.
Sina frihetsälskande, folkliga synpunkter utlade han i en liten bok med den betecknande titeln:
»Von dem verjiingten öder vielmehr zu verjiingenden Deutschland, ein Buchlein fur den lieben
Bijrgers- und Bauersmann, Bern 1848». — Den ädle, outtröttlige fosterlandsvännen och frihets-
kämpen dog nittioårig 1860.

366

Jenny Lind. 1845.

Litografi af y. E. Cardon efter målning af O. Södermark.

Hofsångerskan Mademoiselle Jenny Linds porträtt af O. Södermark förekom på akademiens
utställning i Stockholm 1845. Hon står vid denna tid på höjdpunkten af sin konst, ehuru blott
tjugufem år gammal. Porträttet visar henne som en ej vidare vacker ung dam — det var
det själiska uttrycket, då hon spelade och sjöng, som gaf ansiktet dess tjusning. — Håret är
upplagdt i korkskrufslockar eller »engelska lockar», en bred spetsberthe omsluter axlarna och
begränsar den horisontala urringningen. — Jenny Lind föddes i Stockholm 1820, uppträdde
redan tio-årig på operan och debuterade 1838 med enorm framgång som Agata i Friskytten.
Hennes dramatiska förmåga ansågs af mången nästan lika framstående som hennes sångkonst, och
härigenom blef hon äfven oöfverträfifad som vissångerska. Norma och Maries roll i Regemen-
tets dotter voro hennes favoritroller. I utlandet gjorde hon storartad lycka, särskildt i Tyskland,
där en Mendelssohn, en Schumann voro hennes beundrare, i England, där drottning Viktoria
hörde till hennes entusiastiska gynnare, och i Amerika, där hon förtjänade kolossala summor.
Är 1852 gifte hon sig i Boston med den tyske pianisten Otto Goldschmidt. Återstoden af sitt
lif tillbragte hon i England, ägnande sig åt en storartad välgörenhet och frikostigt mecenat-
skap, därvid ihågkommande ej minst sitt fosterland. Hon afled i England 1887. — Ädelheten
i hennes konst och lif gaf åt hennes personlighet och uppträdande en sällsynt auktoritet, och
äfven utländska musikhistoriker och kännare räkna henne till de allra förnämsta företeelserna
inom sångkonsten.

367

Bakom kulisserna på en teater i Paris. 1846.

Litografi af Gavarni.

Guillaume Sulpice Chevalier, med konstnärsnamnet Gavarni, föddes i Paris 1804. Gavarni
är vid sidan af Daumier den store tecknaren vid århundradets midt. Han afled i Paris 1866.
— Med en äkta fransk järnflit tecknade han sin samtid och lyckades i sina litografier ge en
konstnärlig sammanfattning af allt hvad Julimonarkien hade af elegant och smakfullt. Ett
är åtog han sig att för en tidning rita en teckning om dagen och förse den med text. Gavarni
utförde detta otroliga kraftprof. — Den här afbildade litografien hör till det vackraste han gjort.
En ung diplomat med sin smala »stick», som käppen dä kallades af de parisiska eleganterna,
står bakom en kuliss och resonerar med en spänstig, vacker och själfmedveten dansös. Med
hvilken konst är ej den unga damens tyllklänning återgifven! Kavaljerens dräkt passar
för ett 1840-talets »Hon». — Gavarni själf tyckte mycket om vackra kläder och tecknade
äfven modeplanscher för både herrar och damer. Hans inflytande på modets historia är stort,
och han hade en utpräglad känsla för det förtjusande hos kvinnan. Bland de tio tusen blad
han tecknat finnes det en mängd lustiga och täcka små parisiskor — »mina fjärilar» kallade
han dem. Fjärilar, som fladdrat och lyst under 1840-talet och hvilkas skuggor nu äro ordnade
i samlarnes portföljer.

368

Fransk advokat samtalar med sin klient. i8oo-talets midt.

Akvarell af Uonoré Daumier.

En tecknare med de mest solida konstnärliga egenskaper är den i Marseille födde Honoré
Daumier (1808— 1879). Han har blifvit kallad »karikatyrens Michelangelo». Hvarje teckning
han lämnat ifrån sig sjuder af lif och har den starkaste karakteristik. Ofvanstående bild,
beundransvärd genom sin klara komposition, skildrar en domstolsscen. Advokaten, som skall
försvara den bakom honom stående spetsbofven, höjer varnande sitt pekfinger och hviskar
några goda råd i hans öra. — Orubblig som rättvisan står bakom honom en rättstjänare i
sin uniform.

Daumier har under sitt långa lif medhunnit mycket. Hans teknik är lidelsefull liksom
hans temperament. — De teckningar han strött omkring sig ha ofta en rent af demonisk
kraft. Kring honom uppväxte flera goda tecknare, hvilka ha sitt kulturhistoriska intresse,
men Daumier var äfven rent konstnärligt en jätte. För hvarje år, som går, ökas hans anseende.
Hatbilder, ej skämtteckningar, skulle dessa hans karikatyrer kunna kallas. Han började med
att ge uttryck åt Frankrikes missnöje med Ludvig Filip. En af hans senaste teckningar frän
1870-talet skildrar en gåsmarsch af jesuiter, magra och hungriga som gamar, likt en procession
af spöken utbredande sig öfver Frankrike. Som politisk karikatyrtecknare är Daumier tro-
ligen den förnämste som lefvat.

369

Tidningsläsande tyskar. 1840-TALET.

Litografi efter målning af y. P. Hasenclever. Nationalgalleriet i Berlin.

Det är under den nationella smälekens, småstatsstyrets tid, som dessa allvarliga herrar
betänksamt studera sina små grötigt tryckta tidningsblad och politisera en liten smula i tak-
lampans fridfulla, gula sken under inväntan på några långhalsade svala renvinsbuteljer, ty
det är helt säkert i Rhenprovinsen man befinner sig. Typerna äro väl karakteriserade. Till
höger brackan, som inslumrat öfver någon ledare, längst till vänster vid dörröppningen svärmaren
af utpräglad tysk typ, sugande på sin kritpipa och drömmande om ett tyskt kejsardöme under
romantikern Fredrik Vilhelm IV, föga anande, att om några decennier det sång- och sago-
fyllda Rhenlandet skulle genljuda af larmet från Kruppska kanonfabriken och tänkarfolket
bli förändradt till ett handUngens släkte.

Mälaren Joh. Peter Hasenclever föddes 18 10. Han studerade i Dusseldorf och utmärkte
sig för sin humoristiska individualisering. Mest kända i Tyskland äro Hasenclevers teck-
ningar till Kortums 1784 utgifna komiska hjältedikt Die Jobsiade, men äfven hans skildringar
ur samtiden äro uppskattade och ej minst ofvanstående 1843 målade behagliga bild af tysk
»Gemiithlichkeit» på 1840-talet. Hasenclever afled 1853.

370

En bröllopsresa i Österrike på 1840-TALET.

Målning af Moritz von Schwind. I Gallerie Schack i Munchen.

Allt det poetiska, stämningsfulla, gammalaktiga, som är utmärkande för sydtyskt väsende,
finnes förenadt hos Moritz von Schwind. Han föddes i Wien 1804. Frän 1847 till sin 1870
inträffade död lefde han i Munchen, och i denna glada konstnärsstad passade hans sydtysk-
österrikiska och barnsliga läggning alldeles förträffligt. — Utom de många bilder till sagor
och legender, som han strödde omkring sig och som väl i främsta rummet gjort hans namn verk-
ligen älskadt i Tyskland, har han äfven i några naiva, roande bilder skildrat sin samtid. —
Det är sin egen bröllopsresa till Hallstadt i Salzkammergut han på den här afbildade taflan
fäst på duken. Taflan torde dock vara målad 1862, jämnt tjugu år efter händelsen. Scenen
är en liten österrikisk småstad, torn med lökkupoler, brunnsbild, gammal pittoresk värdshus-
skylt tala' om de tjusande småstäder, hvarpå södra Tyskland och Österrike äro så rika.
Åtföljd af den fryntliga värdshusvärden i skjortärmarna, stiger konstnären upp i den gammal-
modiga vagnen, där fru Luise von Schwinds vackra hufvud aftecknar sig mot några löfkvistar,
fastsatta i suffletten. En doft af sommar, af gammaldags ro och glädje strömmar oss till
mötes i denna tafla.

371

En kupé pä ett nattåg. 185 i.

Målning af Adolf Menzel. Hos bankiren W. Itzinger. Berlin.

Redan 1805 befor ett lokomotiv en bana i Wales, och 1829 öppnades trafik med Stephen-
sons lokomotiv på liiiien Liverpool — Manchester. Under 1830-talet byggdes äfven banor pä
kontinenten, och Tyskland blef Europas förnämsta järnvägsland. Till en början bibehöUo
järnvägsvagnarna den gamla diligensformen. Ett minne af detta ser man i den vänstra
fönsterrutans form pä den här meddelade taflan af Menzel, ett minne, som torde finnas kvar i
åtskilliga gamla i:a- och 2:a-klass-vagnar ä de svenska järnvägarna. — Detta ämne — en järnvägs-
kupé — har ofta sant, lustigt och konstnärligt skildrats af den store år 1905 aflidne tyske målaren.
Särskildt rolig är denna bild af en kupé å ett natt-tåg, med den obehagliga stämning, som
brukar råda där efter en genomskakad natt. Damen ser resigneradt olycklig ut, och hennes
otreflige granne snarkar i en ytterst inkrånglad ställning. Det var lidanden som dessa, hvilka
vid midten af 1870-talet pä kontinenten framkallade en af kulturens största välsignelser, sof-
vagnen, en komfort som nu förekommer i alla civiliserade land, om också billigast i Sverige.

372

Engelskt par lämnar fosterlandet på en atlanterängare. 1852.

Målning kallad The last of England af Madox Brown. I Birmingham Art Gallery.

Det är en bild af rörande allvar, den engelske målaren Ford Madox Brown, född 1821
och död 1893, här gifvit ur sin samtids lif. — Madox Brown, som deltog i de engelska pre-
rafaeliternas sträfvanden utan att tillhöra deras »brödraskap», har i sina taflor »Work»,
föreställande gatläggningsarbetare, och »The last of England», sista skymten af England,
tecknat modernt lif med högre syften, än som var vanligt i det nätta anekdotmäleri, som
vid hans uppträdande blomstrade i England.

Idéen till taflan fick han 185 1 i Gravesend, då han sade farväl åt skulptören Woolner,
som reste till Australien. Följande året fick han taflan färdig. Han målade nu sig själf och sin
hustru. »Sista skymten af England» målades ute och i fult väder, för att konstnären skulle
få in ruskvädersstämningen. — Det är en historietafla, skildrande emigrationen på i850talet, en
detalj af den stora folkvandringen vid 1800-talets midt. — Om det också kännes hårdt för en
engelsman att lämna England, så vet han, att han i motsats till andra europeiska folk har
sina rötter i en så stark nationell kultur, att han på andra sidan hafvet endera finner eller
också skapar ett nytt England.

373

Napoleon iii, Fransmännens kejsare.

Målning af Hippolyte Flandrin (1809- — 1864). Versailles.

Den 20 april 1808 föddes i Paris prins Napoleon Bonaparte. Hans föräldrar voro konungen
af Holland Louis och Hortense Beauharnais, kejsarinnan Josephines dotter i första giftet. Är
1836 fängslades han i Strassburg, dä han genom en sammansvärjning sökte göra sig till
kejsare. Han fördes nu till Nordamerika. I Boulogne gjorde han 1840 ett nytt försök att få en
militärstyrka på sin sida. Han fängslades och satt till 1846 fången i fästningen Ham, hvar-
ifrån han rymde. Vald 1848 till franska republikens president, utförde han den 2 decem-
ber 185 1 ett statsstreck, som gjorde honom till president på lifstiden, och den 2 december 1852
valdes han genom allmän folkomröstning till kejsare. Genom det segerrika Krimkriget 1854 — 56
och den lysande framgången på den italienska krigsteatern 1859 blef han Europas märkligaste
monark. Det olyckliga fälttåget mot Mexiko och hans konservativa styrelse framkallade en
allvarsam oro inom landet, och denna trodde han sig kunna afleda genom att i juli 1870 an-
gripa Preussen. Den 2 september detta år blefvo han och hans armé tillfångatagna vid Sedan,
och två dagar efteråt proklamerades den tredje franska republiken. Napoleon III dog 1873 i
Chiselhurst nära London. — Flandrin har förträffligt skildrat den blandning af stel grandezza,
dyster fatalism och svärmisk melankoli, som fanns hos denne tragiske man, hvilken trots sina
fel genom sin intelligens, sina i många fall rent af moderna idéer och sin välvilja kan förtjäna
sympati, ej endast för sina olyckor.

374

Kejsarinnan Eugenie, omgifven af sina hofdamer. Sommaren 1855.

Målning af Wintcrhalter (1806 — 1873).

Badensaren Winterhalter slog med all sin elfenbensglatthet och sin sentimentala uppfattning
an på de mera högförnäma än konstförståndiga franska hofkretsarna under Ludvig Filip och
Napoleon III. Ofvanstående tafla har dock den stora förtjänsten att ätergifva själfva tids-
atmosfären.

Dona Maria Eugenia de Guzman Ignacia Agostina Palafox Portocarrero y Kirkpatrick,
grefvinna af Teba, var dotter till en spansk aristokrat och en engelsk konsulsdotter. Hon föddes
i Granada 1826 och förmäldes 1853 med kejsar Napoleon III. Kejsarinna hade hon blifvit
genom sin skönhet, nu fick hennes praktlystnad tillfälle att göra sig gällande.

Som stora blommor samla sig på bilden de vackra hofdamerna i svällande krinoliner kring
sin 29-åriga kejsarinna. Urringningarna, som äfven lämna axlarna bara, ha ett större skönhets-
värde än de lockiga något tillkrånglade frisyrerna. Kejsarinnan själf bar ej lockar. — Helt
säkert har man skrifvåt för många af Frankrikes olyckor på den fanatiskt katolska, nöjeslystna
höga damens räkning. Hennes skönhet och älskvärdhet äro emellertid odisputabla, och äfven om
hon arbetade för det krig, som franska folket genom sina ombud själft beslöt sig för, var det väl
ej hennes fel, att Frankrikes generaler och armé besegrades vid Sedan. Änka sedan 1873, för-
lorade hon sin tjugutreårige son Louis år 1879. Hon lefver i England under namn af grefvinnan
de Pierrefonds.

375

Danskt hemlip. iSso-talet.

Målning, kallad »Besöket>, af V. N. Marstrand. Museet i Köpenhamn.

Är 1857 målades denna äkta danska interiör af konstnären V. N. Marstrand (1810 — 1873).
Han var först känd genom sina italienska folklifsbilder och äfven uppskattad för sina historiska
taflor, skildrande Kristian IV:s historia eller scener ur Holbergs komedier. I den stora taflan
»Besöket» gör han ett grepp i sin samtids eget lif. Den blir därigenom sä mycket intressantare
för oss.

Marstrand lär i den unge förälskade sjöofficeren ha af bildat sin i kriget fallne broder. Det
ligger en intim hemkänsla öfver detta konstverk, ett drag som under hela senare hälften af
1800-talet är karakteristiskt för dansk litteratur och konst. Särskildt är den gamla gumman fint
individualiserad med sitt vänliga, lifserfarna ansikte. Hon anar, att när hon ett ögonblick
lämnar de två unga ensamma, sä skola de fort komma öfverens.

Danska konstnärer hafva — tyckes det — i likhet med de holländska en viss förkärlek
för att skildra äldre kvinnor, ett ämne som passar deras finkänsliga realism. Tafians figurer
äro i naturlig storlek. I färg förefaller den mindre tillfredsställande, men både ur konst- och
kulturhistorisk synpunkt är den värdefull. Den ger en utmärkt bild af nordiskt hemlif på
1850-talet.

376

Ung moder. 1850-TALET.

Målning af Alfred Stevens.

Visserligen hade Rousseau genom sina skrifter förmått de franska mödrarna i societeten
att själfva ge sina barn di. — De plägade till och med i sällskapslifvet kokettera med dessa
intima modersplikter — men det blef först under 1800-talet, som barnet fick sin förbättrade
ställning, hvilken så bjärt afsticker mot den undanskjutna plats det hade under föregående år-
hundrade. Hnr mycken kärlek och ömhet ligger ej i denna bild af den vackra modern,
som kastat sin äkta schal ät sidan och räcker sitt hvita bröst åt det glupska lilla pyret. Bakom
vaggans gardiner framskymtar en madonnabild, som skall skydda den lille mot sjukdom och
olycka.

Utom i kulturhistoriskt hänseende har denna intagande bild äfven ett stort konstnärligt värde,
och det kan sättas i fråga, om 1850-talet haft — utom möjligen Menzel — en mera konstnärlig
skildrare än den i Paris bosatte belgiske målaren Stevens.

377

1-' ■ '■

iiiiiÉfiiiaii —

Efter operaföreställningen på Théätre des Italiens i Paris på iSso-talet.

Gravyr efter teckning af Compte-Calix.

Glansdagarna för Théåtre des Italiens inföUo pä 1840- och 50-talen, då den eleganta publiken
trängdes för att höra de italienska operornas roulader och det var ett omtyckt folknöje att
öfvervara la sortie des Italiens, d. v. s. beskäda andra kejsardömets skönheter, dä de frasade
förbi i sina krinoliner, om man ocksä fick nöja sig med att de snöhvita axlarna nu täcktes af
teatermantiljerna. — Baron de Mortemart skrifver år 1858 om den högtidliga tystnaden i salongen
på Théåtre des Italiens: »Tyst! Håll andan — om det ej är för svårt för er.» Man spelade
blott under sex månader och endast tre gånger i veckan.

Compte-Calix framhåller i sin teckning de imponerande damdräkternas förtjänster. Krino-
linen hade redan i juli 1839 börjat användas i Frankrike. Den kallades först crinoztphyre, så
crbioline af crin = tagel, alltså af tagel förfärdigad underkjol. Den med fiskben eller stål-
fjädrar försedda underkjolen, bemäld jupon tourntire impériale, i dagligt tal krinolin, uppkom
år 1856.

378

Sörjande damer. 1857.

Målning af Alfred Sievens.

På denna tafla kan man märka, hvilken stor konstnär Alfred Stavens var under sin krafts
dagar. Trots allt detaljerande i dräkt, möbler, väggar bortskymmes ej det väsentliga.
Hur vänligt är ej den Ijusklädda damens grepp om den sörjande moderns hand, hur naturligt
är ej hennes deltagande ansiktsuttryck! Det är svårt att återge de allvarligaste känslorna hos
så utmärkt väl och elegant klädda personer. Stevens kan det, och trots de luftiga volangerna
på damen till vänster finnes det intet poserande, intet societetsmässigt kondolerande i hennes
medlidande. Den högra damen ser mera ut att sörja för sällskaps skull, hon är ej missnöjd
med sin korta välsittande mantilj. — De sidenklädda väggarna med sin rokokoornering antyder,
att man befinner sig inom de högsta klasserna i Frankrike. — Fallen brukas ännu omkring år
1900 mera i Frankrike än på andra ställen. Den var vid denna tid öfverallt modern. Tro-
ligen beror dess användande i Frankrike på de kalla golfven.

379

Fransk dam på 1850-TALET.

Målning af Alfred Sievens.

Den subtile konstkännaren Montesquiou de Fézensac har nyligen i en längre artikel i Gazette
des Beaux-Arts framhållit den gamle belgiern Stevens' stora konstnärliga egenskaper. »Man
kan ej vara stor konstnär utan att samtidigt vara skicklig arbetare», säger Stevens i någon
af sina otaliga aforismer, och denna tekniska förmåga, denna flit, som ej skyr någon möda,
har målaren från 1850-talet gemensam med de holländska konstnärerna på 1650-talet, en Ter-
borch, en Metsu. Förenad med den konstnärliga begäfningen ger denna egenskap af arbets-
duglighet en varaktighet, ett genom tiderna bestående värde. — H vilken smak finnes ej i
ofvanstäende bild! Draperad i sin »äkta» kaschmirschal — dessa nordindiska schalar voro på
högsta modet omkring 1850 — skrider den eleganta damen fram n)ot dörren och fattar med
sin hvita hand i det vackra franska förgyllda dörrlåset. Under Stevens' pensel förlorar den nu
så gammalmodiga dräkten allt löjligt, man förstår hvad den var ämnad att vara, då den bars
upp på rätt sätt. Det är intressant att jämföra damporträttet på väggen från omkring år
1700 med damen från 1850. I förra fallet hög härklädsel, i senare låg. Hade det gamla por-
trättet varit måladt i helfigur, så hade man fått se på en snäf klänning från Ludvig XIV:s
hof, under det att 1850-talets klänningar ägde enorma proportioner.

380

Fransk familjeinteriör från 1859.

Målning af Auguste Toulmmiche.

Trots den smaklöshet, som i regel är typisk för hemmen vid denna tid, och hvaraf äfven
detta bär tydliga spär, ligger det dock en viss stil öfver denna franska interiör. Den öppna
spisen har en gedigenhet tydande på ett förmöget hem. En ung svartklädd dam, som kanske
förlorat någon anhörig vid Magenta eller Solferino under det pågående kriget med Österrike,
hjälper två små näpna barn att bygga korthus och att göra papperskråkor.

Redan på 1850-talet tyckes bruket att låta mindre barn bära korta strumpor ha trängt
igenom. Den lilla sammetsklädde parfveln står på en pall och lutar sig mot en pufif med
långa fransar, två möbler, som nu mycket gått ur bruk. Allra täckast är den lilla flickan med
sitt band om håret. En rutig ung dam intager en grubblande ställning och funderar vemods-
fullt, om ärtgröna eller kornblåa prickar skulle vara lämpligast i hennes hidösa broderi.

381

Två damer, den ena sysselsatt med läsning, den andra med att brodera. 1859.

Målning af Fantin-Latour. Hos M. Victor Klotz.

Den store franske målaren och litografen Henri Fantin-Latour fick denna tafla refuserad
på salongen 1859. — Taflan föreställer den dä tjugutreårige konstnärens systrar, den ena
läsande, den andra broderande på den då så brukliga sybågen. Med sina hvita kragar och
sina enkla dräkter ge dessa två så känsligt och kärleksfullt målade kvinnor ett intryck af frid
och renhet. Det är verkligheten rätt och slätt, men den poetiska, ej den prosaiska verkligheten,
som den utsökte konstnären vill återge. Henri Fantin-Latour föddes 1836 i Grenoble och afled
1904. På sina taflor har han nästan alltid återgifvit verkligheten utan annan omskrifning
än den, som betingades af att den sågs genom hans vibrerande, genommusikaliska tempera-
ment. Hans taflor återkalla i minnet en Jan Vermeer, en Hammershöj. I sina litografier ger
han den mest tjusande form åt de Wagners, Berlioz' och Schumanns harmonier, hvilka voro
honom så kära. Äfven i den ofvanstående ungdomstaflan finnes något af den klockrena musi-
kaliska klangen.

382

Vid flygeln. 1859.

Målning af Whistler.

Samma år, som Fantin-Latours porträtt af hans systrar refuserades på salongen i Paris,
hade ofvanstående tafla ett Uknande öde vid samma utställning. — Det var heller icke så märk-
värdigt, om den store amerikanske konstnärens tafla ej dä blef uppskattad, ty den var nog
åtskilliga decennier före sin tid. Vid första påseendet tror man sig finna en målning frän
omkring år igoo, helst som det nedkammade håret äfven då förekom i konstnärskretsar.
Whistler var född i Massachusetts 1834 och dog 1903. Han var som privatman ofta affek-
terad men i sin konst en hänsynslös sökare efter skönhet. — Denna tafla visar hans half-
syster Mrs. Seymour Haden, gift med den berömde engelske etsaren, och hennes dotter Annie,
en förtjusande Hten anglosachsisk hvitklädd flicka. »A thing of beauty is a joy for ever» var
Whistlers valspråk, och det gäller också om denna tafla.

Pianot uppfanns i Italien af Bartolomeo Cristofori under 1700-talets första år och ut-
trängde klaveret, hvilket ända sedan omkring år 1300 varit kändt. Det första enkom för
piano skrifna äro tre sonater af Clementi, som utkommo 1773 i London.

383

Napoleon III mottager en siamesisk beskickning.

Högra hälften af en målning: af Gcrome. I Versailles.

1861.

År 1 861 den 27 juni mottog Napoleon III i Galerie Henri II i Fontainebleauslottet en
siamesisk beskickning. Sinnet för storartad iscensättning lag för familjen Bonaparte. I en
lång krypande rad närma sig de i gult siden klädda siameserna, sökande skydd under den
kejserliga örnens vingar. I huldt majestät blickar kejsarinnan mot österlänningarne och deras
häfvor, och den lille femärige Loulou, det familjära namnet på kejsarprinsen Louis Napoleon,
får öfvervara ceremonien. Bland de uppvaktande märkes — ■ närmast till höger om den hjälm-
prydde militären — grefve Walewski, naturlig son till Napoleon I och mycket lik denne, en
af andra kejsardömets få frisinnade statsmän. Man ser äfven författaren Prosper Mérimée,
personlig vän till kejsarparet, och några af Géromes kamrater, såsom Meissonnier. — Taflan,
utförd af Leon Gérome, född 1824, död 1904, den kände franske historiemålaren, är signe-
rad 1864. Den är lyckligt och effektfullt komponerad men blef ganska snäft åtgången af den
samtida kritiken. Emellertid hör den till de monumentala bilderna från det lysande kejsar-
hofvet, och detta ger och kommer att ge den ett värde vid sidan af dess öfriga förtjänster.

384

GiFTERMÄLSKONTR ÅKTETS UNDERTECKNANDE. 1860-TALETS BÖRJAN.

Målning af Gustave Droz.

Den älskvärde, i bästa mening galliske novellisten Gustave Droz har i sin lustiga bok
Monsieur, Madame et Bébé gifvit nägra kostliga och varmhjärtade skildringar af de lyckliga
äktenskapen under andra kejsardömet. Denna bok utkom 1866, och ett par år förut hade för-
fattaren gjort sig känd som en ganska god genremålare.

Bröllopsskaran räkas i sakristian, där äktenskapskontraktet skall undertecknas. Den ungdom-
liga svärmodern, hvars svarta spetsmantilj glidit ner från axlarna, skrifver med tiligjordt behag
sin namnteckning. Brud och brudgum komplimenteras af släkten.

Droz hade en utpräglad kärlek för barnavärlden, och rent af dråplig är brudens syster,
hvilken som en äkta fransyska söker spela sin lilla roll, fast ingen ser åt henne. Den horn-
artade hårklädseln, som bäres af den dam, hvilkens hufvud synes öfver brudens, blef modern
i Paris 1862. — Tanter och grandetanter kråma sig i sina gungande krinoliner, och onklarne
försöka sig med för tillfället lämpade kvickheter.

385

Salongen i Paris omkring 1860.

Gravyr efter teckning af Compte-Calix.

Namnet le Salon erhöllo de officiella parisiska tafvelutställningarna under 1600-talets sista
år, då konstnärerna fingo utställa i Louvrens Salon carré. Under 1700-talet blefvo salongerna
mycket uppmärksammade. Diderot skref 1764—67 sina berömda kritiker af dessa utställningar.
Ännu 1801 exponerade man i Louvren. Detta år bestod salongen af 485 konstverk, pä 1890-
talet hade antalet taflor vuxit till 8,000 årligen, fördelade pä två lokaler. I början af 1850-
talet inhystes salongen i Tuilerierna, men från 1855 skedde utställningarna i det omkring
igoo rifna Palais de Tlndustrie. — Redan under andra kejsardömet var salongens öppningsdag
ett societetsnöje. Man gick dit för att kritisera toaletterna och för att rynka på näsan ät Corot
och Millet. Napoleon III, ganska okänslig för konst, gjorde mera godmodiga anmärkningar,
men kejsarinnan hade ibland en del etiska invändningar mot nymfer och backanter, observa-
tioner, som den eleganta publiken under vördnadsfuUt småleende förde vidare.

386

Frukost på ateliern. 1864.

Målning af V. Giraud.

En frukost i Quartier Latin eller på Montmartre är ämnet för denna bild. Den visar
några ungdomar under krinolin- och chignontiden i en miljö, som den l86i aflidne förfat-
taren Henri Murger tecknat.

Två af damerna äro gripna af melankoli. Den på utgående stadda fröken, som man ser
i profil, visar tydligt, huru den just detta är — 1864 — begynnande chignonen säg ut. Vare
sig man använde hårnät eller att man utan ett dylikt vek upp håret till en vulst i nacken,
blef detta mod ganska fult. Särskildt motbjudande var det allmänna användandet af löshär.

Vid frukosten gick det gladt till under sång och pokulerande, och stämningen blir
ännu högre, då sällskapet får göra bekantskap med den bål, som en romantisk Mefisto-typ
just sätter på bordet.

387

Franskt älskande par. i86o-talets början.

Litografi af Félicien Rops.

Under den något allmänna titeln »Un monsieur et une dame» har den ojämne men ofta
alldeles förträfflige belgiske konstnären Félicien Rops litograferat detta egendomliga kärlekspar,
en af de mest lyckade af denne etsares fä litografier. Skilda af en soffkarm blicka de in i
hvarandras ögon. Damens hemska blekhet aftecknar sig ytterst verkningsfullt mot det svarta
håret, och man gissar kanske ej så galet, om man ser tvä älskande, som vilja bryta men som ej
kunna det. — Man påstår, att de två äro författaren Aurélien Scholl och skådespelerskan Marie
Colombier, mest känd för sin fiendskap med Sarah Bernhardt och författarinna till »Sarah
Barnum». — Om man i ordning läser titlarna på Scholls skrifter, får man kanske hemligheten
de grubbla på klar för sig. »La question d'amour», »Les chaines de fleurs» och — »Le repentir»
heta de, och i denna riktning får man tänka sig utvecklingen mellan le monsieur och la dame,
en illustration till de psykologiska naturalistiska romaner, som vid denna tid utkommo i Frank-
rike och eröfrade å&n europeiska bokmarknaden. Den, som intresserar sig för den stridbare
och kvicke älskaren-författarens vidare öden, hänvisas till hans arbete »Le nid des autres».

388

Franskt bondfolk. Omkring 1860.

Målning af Millet.

Det var ganska naturligt, att Frankrike, Europas förnämligaste bondland och 1700- och
1800-talens förnämsta konstland, också skulle fä den främste bondmålaren. Att Jean Frangois
Millet, född 1814 i Normandie, död i Barbizon nära Paris 1875, är ej blott den störste skild-
raren af bondlifvet utan ock en af de mest betydande personligheter i konstens historia, det
erkännes numera öfverallt. Under 1850- och 1860-talen var detta emellertid ej alls fallet.
Millets bönder ansågos då opoetiska och fula, och det var med nöd den utmärkte konstnären
fick upplefva ett omslag i den allmänna meningen. Millet var först jordarbetare på sin faders
gård. Han sänkte sig ej till bonden, han visade i stället utan poserande och bonderomantik
bondeståndets »naturliga höghet». Det är en arbetets lofsång, som han, själf en outtröttlig och
ärlig arbetare, målar. Detta bondpar, som går öfver åkern, är en god och typisk Millet-tafla.
Hvarken kvinnan med korgen öfver hufvudet eller mannen med hötjugan på axeln har något
af teaterbonde, om man också i hållningen kan ana något af den romanska rasens ädelhet.
Hur mäktigt ha ej dessa intelligenta och sparsamma franska bönder bidragit till sitt rika
fosterlands storhet!

389

En fransk ung flicka. 1863.

Målning af H. Flandrin. Louvren i Paris.

»Den unga flickan» betraktas i Frankrike med en sorts religiös vördnad och ofta äfven
med en viss sentimentalitet, som ej sällan verkar löjlig på främlingen. Man tycker, att bakom
den väl understrukna oskuld, som brukar föras till torgs, det måste finnas något annat, dä hon
efter giftermålet med en så onaturlig snabbhet blir fullfjädrad och världsvis. —

Emellertid är det en idealisk typ, freskomålaren Hippolyte Flandrin (1809 — 1864) ger
oss i denna bild. Hvilka ädla konturer i allt; till och med i det till chignon vridna håret!
Hur förtjusande äro ej de ädelt formade händerna med sina rosiga naglar. Mot den hvita
klänningen aftecknar sig en ljusgrön häftad bok ur något Biblioteque de jeunes filles, som
den hvita dufvan drömmer öfver.

390

■

^^^M

■ nJ^ VV

^^^^^Bk^SHir^^^^^^^^^^^^^^^^b

^HJg^, <^<f^^^^^|

kn^^^^^H

Den engelske statsmannen William Gladstone. 1865.

Målning af G. F. Watls. National Portrait Gallery i London.

William Ewart Gladstone, son till en rik köpman i Liverpool, föddes 1809. Efter skol-
studier i Eton och universitetsstudier i Oxford blef han tjugutreårig invald i parlamentet och
kom redan efter två ars ultrakonservativ verksamhet in i ministären. Frihandelsfrågor förde
honom öfver till de liberala. Under 1850-talet blef han finansminister och därtill en af Englands
allra främsta samt arbetade dessutom på en rösträttsreform. Ar 1868 fick Gladstone i uppdrag
att bilda regering, upphäfde statskyrkan på Irland och genomförde lagar till förbättrandet af den
irländska landtbefolkningens ställning. 1870-talet upptages af hans tvekamp i underhuset
mot Disraeli. Under följande årtionde led Gladstones anseende genom hans medgörlighet
mot boerna, men han genomdref rösträttsreformen af 1884. Aret därefter ådrog sig Glad-
stone hela världens klander genom att sända general Gordon till Sudan, där denne utan under-
stöd från England öfvermannades och dödades. Frågan om Irlands själfstyrelse lyckades Gladstone
visserhgen få igenom i underhuset 1893, men den föll på öfverhusets motstånd. »The grand old
man» var en hänförande vältalare, han lågade af entusiasm, och de stora ögonen blixtrade.
Utom sina politiska inlägg skref Gladstone om litet af hvarje, om Homerus, om katolicismen,
om Noaks ark. Han förenade här på ett förvånande sätt den mest hänsynslösa radikalism med
en lika hänsynslös konservatism, den mest praktiska klarsynthet med den egendomligaste
naivitet. Älskad men också hatad mera än någon annan engelsk politiker på 1800-talet, afled
han 1898. Porträttet är utfördt af det moderna Englands störste porträttmålare, George Fred-
rick Watts.

391

Ung dam. 1867.

Målning kallad Lise af Renoir. Museet i Hagen, Westfalen.

Bland impressionistiska målare intager Auguste Renoir, född 1841, en viktig plats. — Denna
med betydande kraft målade tafla af en mörkhyad fransk dam ger oss verkligen en impression
af ett visst ögonblick sommaren 1867. Hon står där i tunn, hvit klänning med högt lif, i
handen bär hon ett i vår smak nästan komiskt litet parasoll med elfenbenskrycka. Dylika
brukade under 1850- och 1860- talen ofta vara ledade upptill, och skärmen kunde därigenom
vridas parallell med skaftet. Vid denna tid lancerade kejsarinnan Eugenie det mellanting af
parasoll och paraply, som kallas entoutcas, emedan det både i händelse af regn och vid solsken
kunde användas. Kläderna vid 1860-talets slut förefalla vår tid litet otympliga i snittet.— Auguste
Renoir har målat flera alldeles ypperliga damporträtt, men mest känd är den i Musée du
Luxembourg befintliga 1881 målade taflan Bal i trädgården vid Moulin de la Galette i Paris.

392

Franskt frukostbord, u

Målning af Claude Monet. Hos Durand-Ruel i Paris.

Claude Monet föddes 1840 i Paris. Han hör till de förnämsta bland impressionisterna
och var genom en 1867 utställd solnedgång, kallad Impressions^ anledning till namnet. Monet
sysselsätter sig mest med Ijusefifekterna utan att söka för allmänheten tilltalande ämnen.
Af ett par halmstackar har han målat femton olika taflor, samma halmstackar men i femton
olika belysningar. Hela kompositionen pä hans frukostbild visar, att här något nytt till-
kommit, något som först i våra dagar till fullo uppskattats. — En dam i 1860-talets dräkt
och hennes barn sitta vid den s. k. andra frukosten, hvilken i Frankrike ätes omkring klockan
ett och äfven i enklare familjer består af rikligt med mat, om också vinet i de genomskinliga,
hartsade buteljerna oftast är mycket enkelt och alltid blandas med vatten. »Med olja och
ättika kan man få ner sin svärmor», säger man i Frankrike, och dessa två vätskor äro äfven
för mindre svårsmälta saker mycket använda vid en fransk måltid. Den täcka mamman har,
som ofta brukades under 1860-talet, ett sammetsband med medaljong om halsen. Bandändarna
brukade hänga ner efter ryggen, och detta mod, brukligt vid denna tid i hela Europa, hade
det romantiska namnet »suivez-moi, jeune homme».

393

5°

ip^'.„

Prinsessan Maria Josefa som barn i Loschwitz vid Dresden. 1869.

Teckning i vattenfärg af Ludwig Richter.

Den lilla prinsessan med sitt guldkors om halsen är ett litet kärntyskt barn, som
plockar sina blommor och matar sina ankor utan vidare grubbel pä Nordtyska förbundet
och riksenheten. — Ludwig Richter föddes 1803 i Dresden och afled 1884 i den vackra sach-
siska hufvudstaden vid Elbe. En sachsisk borgerlighet ligger öfver hans teckningar men pä
samma gång något sä trohjärtadt tyskt, att man ej nännes förarga sig åt det dilettantmässiga
i teckningen. Hans barnbilder och barnböcker äro spridda i hela Tyskland, och en rik källa
af nationell, något borgerlig romantik väller frain ur hans verk. Ludwig Richter hör till de
konstnärer, som Tyskland älskar. »Barnjubel och fågelkvitter ljuda ur hans teckningar», har
en stor konstkännare sagt. Han ser pä barnen med det äkta barnasinnet, det inser man
redan af bilden af den lilla näpna dockmamman, som vandrar fram öfver ängen bland blom-
stånd lika länga som hon själf, omgifven af sina snattrande vänner.

394

Edouard Manet i sin atelier, omgifven af sina vänner. 1870.

Målning af Fantin-Latour. Musée du Luxembourg, Paris.

Med ett allvar och en vederhäftighet, som söker sin make i konstens historia, har den
utmärkte porträttmålaren Fantin-Latour afbildat den impressionistiska konstnären Edouard
Manet i dennes atelier i stadsdelen BatignoUes i Paris. Det är en krets, delvis tecknad af
Zola i hans mästerverk konstnärsromanen L'Q^uvre. Modellen är M. Zacharie Astruc. Im-
pressionistmålaren Renoir aftecknar sig mot en tafla. Mot samma taflas ram synes hufvudet
af Manets vän Zola. Den länge mannen är den i det snart utbrytande kriget fallne målaren
Bazile, hvilkens konst pä allra sista tiden börjat uppskattas. I taflans högra hörn framskymtar
ansiktet af ljusmålaren Claude Manet. Pä bordets mörkröda duk står en Pallas-bild. — Det
är en miljö, i hvilken det nya arbetade sig fram under stora svårigheter men med segrande
kraft. I denna krets föddes romaner och taflor, som skola lefva länge och berätta om san-
ningar och skönhetssyner, som många ej ville höra pä eller se åt, då de tillkommo i ateljéen
vid de yttre bulevarderna.

395

Konung Vilhelm i afreser till arméen den 31 juli 1870.

Målning af A. Menzel. Nationalgalleriet i Berlin.

I spetsen för Tysklands realistiska målare och ärad af alla partier stod den gamle Menzel
(1815 — 1905).

Här skildrar konstnären lifvet på »Unter den Linden», då den gamle sjuttiotreårige kungen,
ledsagad af den gråtande drottning Augusta, åker från slottet till stationen för att resa till
hären. I bakgrunden skymtar det tegelröda rådhustornet. Flaggorna vaja från de öfver-
lastade Berlinfasaderna i svulstig tysk moderniserad renässans. Det är ett historiskt ögonblick
med oro under entusiasmen. Framtiden är hotande, och knappast kunde världens mest san-
gviniska människor drömma om de enastående framgångar, som om några veckor väntade vid
Wörth och Sedan. Nyss hade telegrafen meddelat, att den franska senatens president Rouher
besvurit sin kejsare att »befria Tyskland från den makt, som förtrycker det». En månad efteråt
kunde, tack vare Bismarck, Moltke och en sällsynt dughg armé, den gamle konungen telegrafera,
att franska hären blifvit slagen och tillfångatagen med sin kejsare: »Solche Wendung durch
Gottes Ftigung».

396

Marsch framåt. Bild från kriget 1870—71.

Målning af Alfred Roll. Musée du Luxembourg. Paris.

Det är under kriget 1870 — 71. Utleda och uttröttade af det eviga marscherandet fram
och tillbaka, föras soldaterna mot fienden. Man tågar fram i en lerig dalgång. En mulåsna
med för tung packning har störtat. I förgrunden tänder en soldat en signallykta. Med vär-
kande fötter, med sinnena nedslagna genom rykten om beständiga nederlag släpar sig man-
skapet fram mot de fientliga linierna. Om några timmar skola de i vild flykt störta tillbaka
på samma leriga landsväg, under det deras sårade kamrater jämra sig i dikena.

Roll föddes i Paris 1847. Hans konstriktning påminner om Zolas i litteraturen. Det är
den verklighetstrogna sidan af ämnet han vill återge, och man tycker sig på denna bild höra
massornas enformiga trampande, man ser regemente efter regemente tåga förbi, men man får
också en stark känsla af braket och olyckans jättestora proportioner, då det stolta kejsardömet
inom ett par månader störtade tillsammans.

397

Elegant fransyska vid iS/o-talets början.

Målning af Alfred Stevens.

Konstnären kallar denna tafla för »Missräkning». Den eleganta världsdamen har kommit
hem från teatern. I salongen med dess tjocka draperier och torra makartbukett hittar hon
ett bref, hon bryter det och läser med oro och grämelse de välskrifna fraser, som innehålla
afskedet, brytningen. Det är ett ämne för Stevens' diskreta konst. Han älskar att skildra de
rika hemmen, där lifvet oftast är hvad fransmännen kalla »la vie facile», och där själfva sorgen
och snyftningarna, dä de förekomma, blifva behärskade, halfkväfda, bevakad som man är af
betjänter och kammarjungfrur. Förtjusande är emellertid den vackra damen trots den höga
1870-tals-uppsättningen af håret. Kuvertet har hon kastat på golfvet, och hon kramar brefvet
i handen. Kanske rinner henne i sinnet skaldens ord, så gärna citerade af de erotiskt sökande
andarna i den franska damvärlden:

Ah! que Theure est donc breve
que l'on passé en aimant,
un peu plus qu'un réve,
c'est moins qu'un moment.
Le temps nous enléve
notre enchantement.

398

Thomas Carlyle. 1873.

Porträtt af Wkistler. Museet i Glasgow.

»Arrangement i svart och grått» kallar den amerikanske målaren Whistler detta porträtt,
som han gjorde af sin store granne i Chelsea. Den framstående konstnären, hvars bomärke,
en fjäril, synes på den gråa väggen, vill här med det något konstlade namnet ange verkets
färgstämning. Han tycker dessutom, att detta allvarliga färgval passar för den af år och lärda
mödor uttröttade gamle.

Thomas Carlyle föddes i Skottland 1795. Han är en af de största af sitt lands »profeter».
I dunkla men gripande ord siar han om individens rätt och har genom sina måttlösa, abrupta,
mycket svårförstådda geniala skrifter utöfvat ett betydande inflytande, främst i den anglosach-
siska världen. En beundrare af Tyskland, af tyskt sinnelag och lärdom, har han genom öfver-
sättningar sökt sprida intresset för den tyska litteraturen. Ur »Sartor Resartus», utgifven 1835, talar
han som ur en molnstod, men ur molnstoden Ijunga blixtar. »On hero-worship» utkom 1841, och
den för Carlyle karakteristiska hjältedyrkan framlyser äfven och ej minst i hans böcker om Crom-
well och Fredrik II. Äfven i hans stora arbete »The french revolution» 1837 visar han sin
hänsynslösa personliga uppfattning af historien. Han dundrar, hotar, förbannar och tillber.
Carlyle afled 1881. — Med rocken och sin vidbrättade hatt på knäna sitter den geniale gubben
grubblande. Ansiktet talar ännu om kraft och lidelse. Man fattar, att denne man ej lägger
fingrarna emellan, då han vämjes vid människornas låghet och småaktighet.

399

Grefvinnan von Schleinitz' salong i Berlin. 1874.

Målning af Adolf Menzel. Äges af porträttmålaren H. Angeli i Wien.

Menzel är den mest konstnärlige skildrare af societetslifvet, som Tyskland någonsin haft.
På denna ypperliga teckning af en elegant salong i Berlin vid 1870-talets början ger han en
liffuU bild från de högsta kretsarna. Den älskvärda husfruns pösande klänning ger en påmin-
nelse om att krinolinen först 1875 definitivt afled.

Bekvämt tillbakalutad sitter grefvinnan von Schleinitz i förgrunden och vänder sitt vackra,
intelligenta ansikte i profil mot åskådaren. Framför henne står kronprins Fredrik. Hans gemål
kronprinsessan Viktoria sitter vid hans sida, och den världsbekante fysikern Helmholtz flyttar
just fram en stol för att sätta sig bredvid värdinnan.

Grefvinnan von Schleinitz älskade konst och musik. I hennes hem råkades konstnärer
som Menzel och Lenbach, och Berlins ifrigaste Wagner-beundrare stämde möte hos henne.
Grefvinnan blef sedermera gift med den österrikiske diplomaten von Wolkenstein.

400

Tyskt järn valsverk. 1875.

Målning af Adolf Älerizel. Nationalgalleriet i Berlin.

Om nägot skulle behöfva bevisa den satsen, att en taflas värde beror på hur den är
målad och ej på hvad den föreställer, så skulle Menzels »Järnvalsverk» kunna göra det. Många
tyckte vid dess framträdande 1875, att motivet var både fult och obetydligt, och att taflan
var tråkig; nu dömer man annorlunda. Aldrig har maskinårhundradet — 1800-talet — fått
ett mera typiskt uttryck än på denna tafla. Man tycker sig höra maskinernas slammer och
dån, det glödande järnets sprakande och fräsande, och man får en känsla af de väldiga krafter,
som röra sig i tiden. Motivet är hämtadt från Königshiitte i Öfre Schlesien och föreställer
förfärdigandet af järnvägsskenor. I högra hörnet sitta i skydd af en skärm, välbehöflig mot
hettan, en del arbetare, som äta af sin medhafda matsäck.

Den sextioårige Menzel har i denna bild visat sig stå på höjden af skaparkraft, teknik
och ämne, allt är lika modernt och behandladt med den mognastc och mest fulländade konst.

401

MÅLAREN-GRAVÖREN MaRCELLIN DESBOUTINS. 1 875.
Porträtt af Edouard Manet. Hos Aiiguste Pellerin^ Paris.

En af 1800-talets mest omstridda målare är Edouard Manet. Han föddes 1833 i Paris
och afled i samma stad 1883. Hans vän och beundrare Zola, som själf sä energiskt ingripit
för hans konstteorier, har skildrat dessa i romanen L'CEuvre, där Claude Lantier med stolt-
het och förtviflan arbetar på werket». Manet lefde i lyckliga yttre omständigheter. Han
behöfde ej måla för att lefva. Med Velazquez som utgångspunkt sökte han komma ännu
ett steg närmare verkliglieten och återge det ögonblickliga intrycket af en sak eller person.
Namnet på denna Manets konstriktning, impressionism, uppkom 1867. — Här af bildar Manet
konstnären-gravören Marcellin Desboutins (1823 — 1902), sådan han står och går, stoppande en
pipa. Föremålet har ganska utpräglad bohémetyp, och bilden räknas som ett af Manets
bästa porträtt. Det är en konstnärstyp, som förekommer på Montmartres sluttningar, där
det äkta Paris-lynnet lefver i ateljéer och nöjeslokaler. Bland Desboutins' etsningar mär-
kas porträtt af de två fienderna Zola och Rochefort, bland hans målningar må framhållas
en gruppbild från 1880, föreställande Pére Hyacinthe Loyson och hans familj. Denne ryktbare
katolske predikant bröt med kyrkan och gifte sig 1872.

402

Dansös. Omkring 1870.

Målning af E. Degas.

Impressionismens ypperste tecknare är Edgar Degas, född i Paris 1834. Han var lärjunge
af Ingres, men han blef i ämnesval sin lärares motsats. Ingen har som Degas tecknat de lef-
vande dockor, som kallas dansöser och som på den konservativaste af alla institutioner, ope-
ran, fortsätta traditionerna från 1600- och 1700-talen. Ur de automatiska och konventionella
rörelser som dessa ungdomar utföra i det skarpa rampljuset, destillerar Degas fram en sorts
egendomlig skönhet. Han väljer synpunkten som japanerna och påverkas af deras intresse
för att gripa ögonblicket i flykten. Degas är en aristokratisk konstnär. Han tager sina motiv
utan hänsyn till publiken, och äfven dä han skildrar de dansöser, hvilka eljest pläga fram-
kalla en gillande applåd af Jockeyklubbens eleganta medlemmar, målar han deras spinkig-
het, deras konstlade och ansträngda dans på ett sätt, som endast är tillgängligt för verkliga
finsmakare bland konstkännarne. — Till och med dansen på operan — baletten — denna
banala, fula företeelse kan adlas af Degas' utsökta konst.

403

ÄLSKANDE PAR. 187O-TALETS SLUT.
Etsning ur »Eine Liebe» af Max Klinger.

Max Klinger är en af återuppväckarne af den fantasikonst, som i viss mån behärskat
Tyskland under i8oo-talets sista är, och som i Böcklin har sin förnämste representant. Det
är ät Böcklin han ägnat den etsningsserie, han under namn af »Eine Liebe» utgaf 1887 efter
ett tioårigt arbete. »En kärlekshistoria vid 1870-talets slut» är ämnet, och den framstående
tyske raderaren har med stor dramatisk kraft skildrat kärlekens lycka och sorg.

Vid den vackra gallerporten till en park med lummiga kastanjer står en ung dam i det
slutande 1870-talets dräkt med dess fyrkantiga lilla urtagning och med kjolen åtdragen
om benen. En herre, som i ögonblickets upphetsning tappat sin hatt och sitt förnuft, trycker
en kyss pä hennes hand. Konstnären har i sin etsning fatt in något af ängslande fara, liksom
en aning att det hela skall sluta olyckligt.

404

Kärleksmöte, i S/o-talets slut.

Etsningar ur »Eine Liebe» af Max KUnger.

Om moderna växla, så är kärleken sig lik genom tiderna. — I sommarnattens halfskym-
ning räkas de två på balkongen. Konstnären har fått in en sällsynt lidelse i sin bild; man
känner, att detta är en afgörande stund, och att de två hänsynslöst kasta sig i passionens
hvirflar.

Den unga damens gestalt uttrycker, under den nu nästan lustiga dräkten med sin tunique,
en obegränsad hängifvenhet. Denna etsning kommer kanske att bibehålla sitt värde, sedan
mycket blifvit afsöndradt från den nu kanske väl högt uppskattade Klingers arbeten. — Max
Klinger föddes 1857 i Leipzig. Han utställde först 1878 och väckte då hufvudsakligen för-
argelse. Främst står han utan tvifvel som etsare, men han har äfven varit verksam som
målare och har i skulptur utfört saker, som väckt det största uppseende inom konstintresse-
rade kretsar i Tyskland.

405

General Skobeleff tackar trupperna vid Schipkap asset i Balkan. 1878.

Detalj af en målning af Verestschagin. Tretjakoffs galleri. Moskva.

I januari 1878 segrade general Skobeleff öfver den turkiska Schipkaarméen, sedan den
ryska hären under oerhörda lidanden öfvergått Balkankedjan. — Den ryske krigsmälaren
VassiH Verestschagin — född 1842, död vid slagskeppet Petropavlovsks undergång utanför Port
Arthur 1904 — studerade för Gérome i Frankrike och vann sin egentliga berömmelse genom de
brutalt sanna skildringarna från rysk-turkiska kriget 1877 — 78, då han vid slutet af kriget
arbetade som general Skobeleffs sekreterare.

Michail Dmitrijevitsch Skobeleff (1843 — 1882) var en äkta ryss. Chauvinistisk och val-
talande, tapper till vanvett, utsväfvande och döljande sin närighet och bakslughet under en
mask af bullrande och smeksam vänlighet, var han afgudad af trupperna. Här spränger han
rödbrusig efter festfrukosten förbi fronten, soldaterna kasta jublande sina mössor i luften.
»I Rysslands namn, i tsarens, tackar jag er — bröder» ropar, enligt hvad som berättas, generalen.
I förgrunden ser man de fallna, hvilkas lik med ohyggligt förvridna lemmar ännu ej täckts
af snön.

406

Belgiska skolflickor defilera för konung Leopold ii vid hans silfverbröllop i

Bryssel. 1878.

Målning af Jan Verhaas. Museet i Bryssel.

Det dramatiska och effektfulla föres hos de latinska folken äfven in i barnavärlden, och
skolafslutningen med präktigt iscensatta prisutdelningar, där de, som erhållit premier, hälsas af
smattrande applädsalfvor, hör särskildt i Frankrike till vanligheten. Belgien ligger så godt
som helt och hållet inom den franska kultursfären. — För att bringa konungen sin hyllning
defilera skolorna i en af dessa barnprocessioner, som väcka sådan förtjusning och rörelse i
den romanska världen, vare sig det är fråga om någon religiös eller om någon fosterländsk
fest. Man drager sig ej för att framskjuta de vackra och undanskuffa de fulare, den estetiska
synpunkten i hela sin hänsynslöshet tillämpas med en för oss främmande styrka. Säkert har
det kostat många tårar och smäintriger, innan första ledet blef värdigt representeradt. Små-
flickorna i sina halfstrumpor äro redan medvetna om den effekt de göra. — Jan Verhaas, född
1834 i Termonde, har i denna tafla, kallad »La revue des écoles», skapat ett i Belgien synner-
ligen populärt konstverk.

407

Scen från ett parisiskt nattkafé.

Etsning efter målning af Fclicien Rops.

1877.

Félicien Rops föddes 1833 i Namur i Belgien, han lefde i Paris och afled 1898. — Rops
är en märkHg om också mycket ojämn konstnär, som i sina bästa htografier och målningar
men i synnerhet i sina etsningar tecknat lastens iskyla och det moderna storstadslifvets natt-
sidor. — På den här meddelade etsningen efter en af hans få taflor, målad på 1870-talet, ser
man in i trappan på ett parisiskt nattkafé. Dylika lyxrestauranter för den professionella nöjes-
världen — som t. ex. Sylvain — äro ej sällan lagda i första våningen. Ett par af »damerna»
ha råkat i en häftig ordväxling. De öfriga gästerna ha rusat till, en vaktmästare i sitt hvita
förkläde kastar likgiltiga blickar på uppträdet. Man tycker sig på de lidelsefulla gesterna se,
att hätska ord falla, och att de bitande franska skällsorden hväsas fram mellan de alltför
röda läpparna. På dräkterna märkes, att krinolinen definitivt afskafifats, att klänningarna åt-
dragas, och livad hårklädseln beträffar tyckes pannluggen ha anlagts åtminstone af »föregångs-
kvinnorna».

408

■ Kejsar Vilhelm I samtalar med hofvets damer. 1870-TALETS slut.

Målning af Adolf Menzel (1815 — 1905). I privat ägo i Worms.

Ännu mer intressanta än de förträffliga taflor, Menzel målat från Fredrik II:s hof, äro hans
skildringar af 1870-talets »Höchsten und AUerhöchsteu Herrschaften». I Garde du corps-uniformen,
röd galarock, hvita byxor och den glänsande hjälmen i handen, närmar sig den ättioettärige,
fryntlige och välmenande kejsaren en ung dam. — Dräkten — taflan är målad 1879 — har, sedan
krinolinen 1875 definitivt aflidit, gått till annan ytterlighet. Nu drogs kjolen till om knäna, och
endast släpet påminde om de gamla tygmassorna. Rohgt tecknad är den till vänster stående
damen, som, gripen af stundens högtidlighet, automatiskt gör efter den tilltalades bugande nig-
ning. — Dylika taflor af Menzel ha vid sidan af det kulturhistoriska värdet ett betydande
konstnärligt sådant, utförda som de äro med en brio och en färgkänsla, som ställer taflans
upphofsman på en rangplats inom hela den europeiska konsten, ej minst då det gäller fram-
ställandet af dekoUeterade damer och galonerade hofherrar, som eljest lätt kunna bli skäligen
banala. Till och med det högfina sällskapet kan ytterligare adlas genom den store konstnären.

409

Miss Marion Margaret Violet Lindsay, 1879.

Porträtt af George F. Watts.

»My heart 's in the Highlands» tyckes den vackra damen i sin ljusblå klänning tänka i
likhet med hennes landsman Robert Burns. Helt säkert har det varit den store porträtt-
målaren Watts' mening att betona, att hemlängtan är orsaken till den sköna Miss Lindsays
melankoli, ty han har till yttermera visso låtit hennes guldblonda hufvud afteckna sig mot
blånande bergskedjor. Miss Lindsay kom till världen under lyckliga omständigheter. »Hennes
namn och börd» intresserade på det allra lifligaste alla de otaliga adelsvurmar, som bygga
och bo i Storbritannien och Irland. Hon var dotter af The honourable Charles H. Lindsay,
och hennes farfar var tjugufjärde Earl of Crawford and Balcarres, Premier Earl of Scotland.
Tre är senare skulle hon förenas i äktenskap med Henry John Brinsley Manners. Denne man,
hvars lordtitel blef Manners of Haddon, hade till pä köpet, som det heter »by courtesy», rätt till
den välklingande titeln Marquess of Granby och arfvinge till hertigdömet Rutland. — Man kan
af bilden lätt fatta, att the marchioness of Granby, hvilken här förekommer i den i England om-
kring 1880 så omtyckta hårklädseln, under detta årtionde blef en af det engelska hofvets s. k.
»professional beauties». Den höga damen, känd för sina litterära och konstnärliga intressen, har
själf utfört ett porträtt af sin vän och målare G. F. Watts.

410

Sarah Bernhardt betraktande en Orfeusstatyett. 1879.

Målning af Bastien-Lepage.

Rosalie Bernard föddes utom äktenskapet på ön Belle-Ile vid Frankrikes västkust den 22
april 1843 eller 23 oktober 1844. Modern var en holländsk-judisk musiklärarinna, fadern en
fransk adelsman. Sedan hon genomgått dop, kloster och konservatorium, debuterade hon i
början på 1860-talet. Glansperioden torde ha infaUit på 1870-talet, då hon på Théåtre frangais
spelade den äldre och nyare klassiska repertoaren och särskildt ät hufvudrollen i Racines
Phédre (1874) och Doha Sol (1877) i Hugos Hernani genom sin underbart sköna stämma och sitt
lidelsefulla spel gaf ny aktualitet. Är 1880 bröt hon sitt kontrakt med Théåtre frangais, be-
talade plikten, 100,000 francs, och begaf sig ut på gästspel i Europa och Amerika. Hennes
konst led af den underhaltiga repertoar, i hvilken Jion uppträdde. Ett larmande reklamväsen,
ett jäktande efter effekter utvecklade henne till en af de mest utpräglade »divor», som under
senare tider förekommit. Liksom hon påstår sig ha »glömt», hvilken hennes naturliga hårfärg
varit, har hon under ett fyrtiofemårigt öfveransträngande teaterlif nästan glömt bort hvad
naturlig känsla vill säga. »Sarah» uppträder nu gärna i ynglingaroller — Hamlet, Napoleon II i
Rostands Örnungen — och söker dessutom intressera genom att understryka de patologiska
effekterna i Kameliadamen eller i Sardous godtköpsdramer. Den utmärkte målaren Bastien-
Lepage (t 1884) reste i detta porträtt åt henne ett monument. »La divine Sarah» har i Phédre
på ett oförgätligt sätt kunnat tydliggöra Racines ord »Venus toute entiére ä sa proie attachée»
och är dessutom oförlikneHg genom snille och energi. Under 1880-talet var hon till och med
lagligen gift med skådespelaren Damala, hvilken snart i främlingslegionen i norra Afrika
sökte det lugn, han ej kunde nå i det äktenskapliga hemmet. — Sarah Bernhardts valspråk är
»Quand méme!»

411

Madame Gautreau i 88 i.

Porträtt af John S. Sargent.

»Den vackraste kvinnan under tredje republiken» har man kallat den här afbildade damen.
Sin mest strålande skönhet utvecklade hon under i88o-talets första år. Det är 1881, som
samtidens store damporträttör John S. Sargent, af amerikansk börd men född i Florens 1856,
målade den eleganta parisiskan. Få kvinnoporträtt i vårt århundrade verka så utsökt förfinade
som detta. Den smärta gestalten omslutes — lyckligtvis ofullständigt — af en svart dräkt,
fasthållen af diamantkedjor öfver de elfenbenshvita axlarna. Hyn har den mjuka, delikata
ton, som förekommer hos rödhåriga. Distingueradt mager och ej utan en naturlig med-
vetenhet om sin segrande skönhet — vänder den unga damen profilen till åskådarne — .
Gustave Courtois har tio år senare målat henne. Ansiktet var då något skarpare. På Sargents
porträtt står hon liksom inväntande den hyllning, som så frikostigt strömmade emot henne
i den skönhets- och kvinnodyrkande världsstaden.

412

Parisiska frän år 1881.

Målning kallad 3 Våren» af Edoitard Manet. Operasångaren Fattres samling i Paris.

Den impressionistiske målaren Edouard Manet (1832 — 1883) rörde sig som fisken i vattnet
i den eleganta världen och stod trots sin konstnärliga impopularitet på god fot med densamma.
En gång fick han den idéen att symbolisera årstiderna genom fyra damporträtt. Endast tvä blefvo •
färdiga, Hösten^ där han afbildar sin beundrarinna Madame Méry-Laurent, och Våren, denna
tafla, där han målat den unga, käcka Jeanne Valtesse-Demarsy, som så stolt bär sitt parasoll
på axeln. Den yppiga bysten sväller af lifslust och ungdomlighet under den ljusa, blommiga
vårklänningen. — Taflan, ett af den store nydanarens bästa verk, finnes i operasångaren Faures
dyrbara samling, som äfven innehåller en mängd af Manet-beundraren Zorns målningar.

413

Anglosachsiska barn. 1882.

Målning af John S. Sargeni.

En internationell målare om någon är John Singer Sargent. Född 1856 i Florens af
amerikanska föräldrar, lefver han hufvudsakligen i London och Paris. För det nationellt karak-
teristiska har han ett sällsynt fint öga, hvilket framgår af denna vackra barngrupp.

Det är E. D. Boit's Esq. fyra flickor, som här ofvan återgifvas. — Det stora intresse, hela
den anglosachsiska världen hyser för barnen, är ett sundhetstecken. Man gör allt för att få
dem friska, sanna och frimodiga. Konstnären har liksom målat hela atmosfären af ett rikt
och godt hem. En af flickorna lutar sig mot en jättestor kinesisk vas, alla ungdomarna, till
och med den som sitter på mattan, ha sitt hår välskött och välborstadt, något som ingår i den
angloamerikanska uppfostran. Med sina förfinade af konstnären individualiserade ansiktstyper,
med sina hvita förkläden göra dessa flickor ett intryck af kultur, renhet och öppenhet och
inneha således de egenskaper, som deras ras sätter högst. Kanske man kunde tillägga en
fjärde egenskap, som är ganska rekommenderande och sympativäckande i både Amerika och
England, de fyra, unga fröknarna förefalla synnerligen — förmögna, och utan allt tvifvel tillhöra
de den grupp af mänskligheten, som anglosachsarne kalla »nice people».

^14

Fransk jungfru söker plats hos borgerlig familj. i88o-talet.

Målning af Raffdélli.

Den franske målaren Raffaélli, född 1845, är under 1880-talet den franska borgerlighetens
bäste sedeskildrare. — Monsieur och madame Durand sitta i sin iskalla salong, frun i hatt,
som det ej sällan brukas vintertiden, och maka sig nära cheminéen med dess föga verk-
samma brasa. En jungfru med utprägladt landtlig hållning kommer in och får redogöra för
sina platser och lönefordringar. — I en fransk borgerlig salong råder oftast en viss stil eller
åtminstone likformighet i stillösheten. Pä den öppna spisen stå ibland som här konstgjorda
blommor men oftast med eller utan glaskupa pendylen, flankerad af ljusstakar. Den franska
konservatismen gör sig gällande i hvarje detalj. Ibland får man se husfaderns ordenstecken
insatta i en Hten glaslåda, som hänger på salongsväggen. Man kan vara viss om att äfven på de
enklaste af monsieurs gångkläder prunkar det violetta bandet — lärdomsorden »les Palmes
académiques5> — eller den gröna »Mérite agricole»,_ förutsatt att han lyckats tillskansa sig
något af dessa girigt efterfikade utmärkelsetecken. Äfven mycket enkla damer ha sin mot-
tagningsdag en gång i veckan, då de leka storfolk i sin lilla salong.

415

Kapplöpning i Paris. Under i88o-talets förra hälft.

Pastell af Ghiseppe de Nittis. Museet för modern konst i Rom.

En af de få moderna målare, som med verkligt fullödig konst ha fasthållit den skönhet,
som trots allt finnes i vårt moderna sällskapslif, är italienaren Giuseppe de Nittis, född 1846
nära Neapel och död i Paris 1884.

Det är en kapplöpning vid Longchamps, då hela Paris går ut för att roa sig, småfolket
för att spela på totalisatorn, den eleganta världen för att kråma sig och visa sina vårtoaletter.
Hästsporten har alltid lämpat sig till medelpunkt för dylikt nöjeslif Redan under 1780-talet
höUos ordentliga kapplöpningar invid Paris. Bland de konstnärer, som förevigat dylika, äro
Géricault och Degas de viktigaste. De Nittis har här gjort en grupp vackra damer till sin
taflas egentliga ämne. I sina kapotthattar, hvilka voro sä moderna omkring 1880, i sina utsökt
smakfulla toaletter och förande sig med latinsk grace och säkerhet, äro de vackrare och
lika dyrbara som de rashästar, hvilka äro förevändningen för deras besök. — Pä kapplöpnings-
banan regnar det, och man ser herrar med genomvåta parapl3^er. Paraplyn är en efterbildning
af de österländska solskärmarna. Vid midten af 1700- talet började de användas mera allmänt.
Särdeles populära blefvo de omkring 1800. T}'get var då i allmänhet högrödt.

416

(

1 ^'^

, "^|^^^^jj||

■.?--. ■*' .

^v^:,^

t %^ 7^<w •%Mi

\^ #'

NftHMjiy^^^^^^K^^^k^^^^^BB

'>^^

p ^

E~-VH^ ' '^^Hi^l

..1^

s? .&

Kompositören Massenet spelar ett nytt operapartitur. 1882.

Målning af Albert Aziblet.

I en i smakfull bric ä brac-stil möblerad atelier sitter kompositören Jules Massenet och
spelar sin nya opera, omgifven af fyra vackra damer. — När taflan målades, var Massenet
professor vid konservatoriet, och den omtyckte tonsättaren var helt säkert van att hyllas både
af sina efter pris fikande elever och af efter roller spejande operasångerskor. Kanske går man
igenom partituret af Hérodiade, som vid denna tid tillkom. — Kompositören har det ganska
angenämt i det af orientaliska mattor och palmer prydda rummet. Till vänster ger en yppig
mängd krysantemum färg åt rummet, till höger har man damerna i sina vackra hjälmaktiga
1880-tals håruppläggningar. — Massenet föddes 1842. Hans mest kända operor torde vara
Manon (1884) och Werther, uppförd 1892. — Aublet, en af årtiondets elegansmålare, har gifvit
hela scenen en stämning af förfinadt njutningslif, kanske ej utan en bismak af något litet
societetssliskigt men i alla fall mycket behagligt.

417

En bar på en parisisk varietélokal. Början af i88o-talet.

Målning utställd 1882 af Edouard Manet. Hos Auguste Pellerin. Paris.

Edouard Manet har ej sällan valt sina ämnen ur den parisiska nöjesvärlden. Han har
mälat operabalen, har skildrat Nana framför toalettspegeln och visar här en ung flicka pä
Folies Bergére i Paris, som under pauserna till fantasipriser säljer förfriskningar åt publiken.
Disken med sina champagnebuteljer och sin fruktskål påminner om att Manet också målat
några af konstkännare mycket uppskattade stilleben. — Den unga damen ser tämligen intet-
sägande ut. Hon är uttröttad och uttråkad af att inpå sena natten vara omgifven af de olyckliga
människor, hvilkas enda lifsuppgift är att hvarenda afton försöka roa sig. — Dräktformen är
nu 1880-talets, den fyrkantiga urringningen och pannluggen ha trängt ner och blifvit allmänna.
Baren befinner sig på första radens sida. I spegeln bakom försäljerskan återspeglas hennes
rygg tillika med den kund, som hon talar med. Längst bort skymtar man publiken på
första radens andra sida. — Folies Bergére och de flesta större Paris-varietéerna äro liksom
de större London-varietéerna beräknade på en mängd ståplatser, använda af sådana, som
blott vilja ägna föreställningen ett flyktigt ögonkast och hellre röka och sällskapa med vänner
och väninnor. Förtäringen af spritdrycker spelar nästan ingen roll på de större utländska
varietcerna.

418

Parisisk demimondaine i sitt ekipage. 1883.

Målning af yan van Beers.

Vagnlyxen är ett betecknande drag hos den latinska rasen. I Rom, i Salamanca, i Buenos
Avres likaväl som i Paris har man samma intresse för ett elegant ekipage och lägger samma
stora vikt vid dess fullkomligt stilenliga utstyrsel som för kusks och betjänts slätrakade kor-
rekthet. Intresset för att visa sig, för att posera har framkallat den dagliga åkturen på corson
eller i Bois de Boulogne, där medlemmarne i den fina världen vid ett visst klockslag kan få
beundra och kritisera hvarandra. I öppen viktoria med en rik blomskörd i suffletten sitter den
unga damen. Pannluggen är tvärklippt — i Sverige viktorialugg — , klänningen sydd med tunique,
kängorna med höga klackar och parasollen med ovanligt läng käpp. — Jan van Beers
föddes i Belgien 1852 men målade Paris-lifvet ofta på ett rätt banalt sätt. Bäst lyckades
han — som i detta fall — i sina bilder af damer ur den parisiska halfvärlden, och i dessa
skildringar får han ofta in ett specifikt 1 880- tals drag af kulturhistoriskt värde. Ofvan afbil-
dade unga dam torde höra till den sort, hvars enda uppgift i lifvet är att existera, som 1700-
talet sade, »till stadens zirat, prydnad och contentement».

419

»FlVE 0'CLOCK TEA» I EN PARISISK SALONG UNDER 1880-TALETS FÖRRA HÄLFT.

Målning af yulms L. Siewart.

Utan att kunna jämföras med Stevens i konstnärlighet lyckas i alla fall amerikanen J. L.
Stewart att så fullständigt tillägna sig en parisares både öga och hand, att han på denna
1884 målade tafla förefaller alltigenom fransk. Något elegant dämpadt, alltför parfymeradt lig-
ger öfver denna interiör, där några högfina herrar och damer hviska om sina viktiga hemlig-
heter, kokettera med engelska sporttermer och göra upp om sällskap till eftermiddagens åk-
lur i Boulogneskogen samt erbjuda hvarandra plats i teaterlogen. Värdinnan kastar en pröf-
vande blick på teet och kakorna. Om ett ögonblick kommer hon att anmoda sina glupska,
Ijushåriga småänglar att aflägsna sig, ty konversationen kommer lätt in på ämnen, som ej lämpa
sig för barn, väninnornas »psykologiska fall» behandlas, och många »grymma gåtor» lösas
med tillhjälp af erfarenheter hämtade ur lifvet och ur M. Paul Bourgets romaner. Five o'clock-
timmen i en fransk salong är i högsta grad värderad, en skymningsstund med intimt småprat
hos ett folk, som utvecklat sällskapligheten till en verklig konst. Five o'clock teet användes
äfven i Frankrike och är ett af de många dyrbara kulturvärden, som kommit från England
till detta land. »Denna den heligaste af våra nationella institutioner», som G. W. E. Russel
säger, uppfanns af hertiginnan af Bedford (f 1857).

420

Bal i röda frackar. 1885.

Målning af y. L. Stewart.

Man befinner sig här under kotiljongen på en bal i den högre Paris-societeten. De röda
frackarna, använda vid räfjakter i England, gjorde, ehuru i något olika snitt, för en tid sitt in-
tåg i salongerna.

Nästan alla pä denna konstnärligt mycket obetydliga men kulturhistoriskt roande tafla
förekommande personer tillhöra V extremenient bonne conipagnie^ som man sade pä 1700-talet.

I midten dansar den unge, blonde hertig de Morny, till höger dekoreras en lång herre i
helskägg af en ung dam. Han är grefve de Lindemann, en af Paris' skickligaste fäktare. I för-
grunden samtalar ett elegant par. Damen lutar sig behagfullt och segervisst tillbaka i en
stol. I håret, uppvridet till en hjälm pä klädsamt 1880-tals-sätt, lyser en diamanthalfmåne, en
form för smycken, som då var högmodern. — Den lätthet, hvarmed den franska balkonver-
sationen rullar in på farliga områden, har i Frankrike framkallat seden, att de unga damerna
efter dansen alltid äro ålagda att sätta sig i omedelbar närhet till den öfvervakande modern.
Men så mycket lifligare, så mycket mera eftersökta bli de unga fruarna, och den bekymrade
moralisten får åter en gång konstatera, att »le diable a toujours sa part».

421

Madame Marie Toulmouche. 1884.

Gravyr af Etig. Gaujean efter målning af E. Delatinay.

Élie Delaunay föddes 1828 i Nantes och dog i Paris 1891. Hans konst utmärker sig
både för utmärkt teckning och en god färgkänsla. Delaunay har medverkat till Parisoperans
utsmyckning. Af makan till hans kamrat och jämnårige Auguste Toulmouche, äfven han från
Nantes, har Delaunay gjort ett synnerligen nobelt porträtt. Madame Marie Toulmouche, född
Le Cadre, är en förtjusande brunett med blåa ögon med ett ovanligt kvinnligt och sympatiskt
utseende. Hon sitter i en trädgård och håller hatten i hand, stödjande sig på sin parasoll.
De långa s. k. gants de Suéde — handskar med köttsidan, ej som eljest hårsidan, utåtvänd
— voro särskildt moderna under 1880-talet. Taflan är utmärkt graverad af den skicklige Eugéne
Gaujean, född 1850.

422

Mor och dotter. 1884.

Teckning af E. Werenskiold.

En af Nordens, ja samtidens allra förnämligaste konstnärer är Erik Werenskiold (född
1855). Denne Norges store tecknare, som i sina illustrationer till Asbjörnsens sagor kanske
djupare än någon annan träffat nordiskt väsende, har, som denna bild visar, äfven på ett till
hjärtat gående sätt skildrat vår tids människor. — Ofvanstäende bild är som en illustration
till någon af Jonas Lies samtida romaner. Samma diskreta innerliga känsla finnes i denna
framställning af den unga flickan, som gråter så förtvifladt öfver någon särskildt bitter olycka.
Blir hon ej dubbelt rörande i den ej så särdeles välsittande 1880-tals-klänningen? Man anar in-
för denna bild, att konstnären i sin teckning velat nå något af det lifvets allvar, som de bästa
åttiotalets skriftställare och ej minst den utmärkte Jonas Lie ville och kunde träffa. Med stor
psykologisk konst har Werenskiold i den gamlas ansikte fått in ett drag af melankoli och lef-
nadsvisdom. Det hela är ett moment ur en borgerlig roman utan spår af banalitet eller tarf-
lighet, ett stycke åttiotalskonst i detta ords vackraste betydelse.

423

Spansk tjurfäktning på i88o-talet.

Målning af franske konslnären Aimc Morot (född 1850).

Tjurfäktningen är ett favoritnöje hos det folk, där man är »härd mot sig själf och grym
mot andras.^ Till en början var det ridderskapets privilegium att till häst nedsticka tjuren
med lans. Ar 1726 hittade Francisco Roniero pä att döda tjuren med värja, och under samma
århundrade blef tjurfäktningen ett yrke, som efter bestämda regler utöfvas på öfver hundra
arenor, men endast under den varma årstiden. Pä en tjurfäktning dödas sex till åtta tjurar.
Hvarje tjur tar ungefär en halftimme och kostar i inköp omkring lOOO kronor. — En corrida
tillgår på följande sätt, i tre afdelningar för hvarje tjur. Den första — suerte de picar — är
den här afbildade, då tjuren skall anfalla tre beridna picadorer, en i sänder. I detta fall upp-
sprättar tjuren hästen men får samtidigt en stöt af lansen. I andra afdelningen skall tjuren
tre gånger anfalla unga toreros till fots, hvilka insticka huUingförsedda pinnar ■ — banderillas
— i hans nacke. Den tredje afdelningen utföres af en matador eller espada, hvilken med
värjan i högra och en röd duk — muleta — i den vänstra lockar djuret till angrepp mot den
lågt hållna duken och stöter värjan i tjurens nacke. Toreros äro nationens gunstlingar, och
den populäre espadan Guerrita förtjänade under 1892 års säsong 300,000 kronor. Ett ståtligt
resultat för en modig och vig ung slaktardräng.

424

Madame Georges Duruy. i88o-talets midt.

Målning af Besnard. Ages af yl/. Georges Duruy. Paris.

En porträttmålare af hög rang är parisaren Paul Albert Besnard (född 1849), och det är en be-
tydande auktoritet, han förlänat den statliga fru Duruy, hvilkens elfenbenshvita, latinska blekhet af-
tecknar sig mot det korpsvarta glänsande håret, och hvilkens svällande monumentala former nästan
kunna berättiga den ansenliga turnyren som motvikt. Turnyren har förekommit ej sä sällan
i kostymhistorien. Liksom man pä 1400-talet lade kuddar pä magen, för att klänningen
skulle falla vackert fram, så användes under 1880-talet kuddar för att dräkten, rak framtill,
skulle baktill falla i vackra veck och för att kroppsformen, redan förut öfverdrifven genom
snörlifvet, ytterligare skulle framhållas, ty, som en fransk filosof yttrat om turnyren, »il y a
quelque chose de vrai — au fond.'. Vid 1880-talets slut gaf detta mod vika för de släta
klänningsformer, som skulle betona den lodräta linien samt framhålla smärthet och längd.
Maupassants hjältinnor ersättas af subtila damer från Paul Bourgets romaner, bleka blom-
kalkar, smärta liljor: ett ganska besvärande omslag för damer af ofvanstående »lifsbejakande»
former.

425

PÅFVEN Leo XIII. 1885.

Målning af Franz von Lenbach.

Ett af de märkligaste pafveporträtt under 1800-talet, betydande både då det gäller mo-
dellen och utförandet, är Lenbachs porträtt af Leo XIII. Grefve Gioacchino Pecci föddes 18 10 i
Carpineto, en liten stad nära Rom. Uppfostrad af jesuiter, prästvigdes han 1837 och blef snart
civilguvernör öfver Umbrien, där han visade stor förmåga genom att göra slut på röfvarväsendet
i provinsen. Under 1840-talet var han sändebud i Bryssel och gjorde äfven resor i England
och Frankrike. Han återvände till Italien 1846 och stannade där sedan i trettiotvå år som
ärkebiskop i Perugia. Vald till påfve 1878, sökte han återvinna den makt kyrkan förlorat.
Han lyckades delvis, för att på andra håll, t. ex. i Frankrike, misslyckas så mycket grund-
ligare. Här fick han erfara, hur djupt kyrkans anseende sjunkit. Ett välmenande försök att
genom encyklikan »Rerum novarum» (1891) låta påskina några slags arbetarvänliga tendenser
hos kyrkan vittnar hufvudsakligen om hur oändligt aflägsen den katolska kyrkan är för hvad
som rör sig i tiden. Under sitt långa pontifikat — Leo XIII dog 1903 — visade han sig
vara en god, lärd och slug påfve, som helt säkert var mer än tillräckligt klok för att inse,
hvilka obotliga yttre och inre förluster kyrkan hdit ej minst under 1800-talets sista decennier.

426

Otto von Bismarck.

Målning af Franz von Lenbach. I Hans helighet påfvens ägo.

Kraft, klarhet och energi formUgen lysa

Ofvanstäende porträtt är ett af den be-
i det karakteristiska

Ingen har skildrat Bismarck säsom Lenbach
römde konstnärens bästa,
ansiktet.

Otto von Bismarck föddes 1815 i Schönhausen, tio mil väster om Berlin. Uppfostrad
i Berlin och Göttingen, blef han redan tidigt känd för hänsynslöst öfvermod och, sedan han ägnat
sig åt politiken, för ultrakonservativa åsikter. Under 1850-talet preussiskt sändebud vid tyska för-
bundsriksdagen i Frankfurt, arbetade han för Preussens likaberättigande med Österrike, men han
förstod snart, att Tysklands enhet endast med »blod och järn» kunde vinnas. Minister i Petersburg
och Paris samt 1862 utrikesminister, kunde han ännu kraftigare arbeta för sitt mål. Hans
förutseende politik lyckades krossa Danmark 1864, Österrike 1866 och slutligen Frankrike
1870—71. Då det tyska riket — hans verk — tillkom, blef han rikskansler och upphöjdes
i furstligt stånd. Efter krigen riktade han sin kraft mot katolska kyrkan men måste »gå till
Cannossa» och misslyckades i sin »kulturkamp» mot Rom. Under sista delen af sitt lif genom-
dref han lagar om hjälp vid olycksfall och sjukdom för arbetarne, och i den yttre politiken
ävägabragte han trippelalliansen mellan Tyskland, Österrike och Italien. Bismarck afled 1898.
Han är typen för den praktiske politikern, seg och slug, med en viss brutal humor. Endast
Napoleon den store kan i arbetsamhet och hänsynslös kraft mäta sig med Bismarck.

427

Franskt älskande par. 1885.

Målning af Augiiste Touhnotiche.

Den vackra Ijusklädda damen, som med sydländsk häftighet slår armarna om halsen på
den inträdande mannen, är klädd enligt modet vid 1880-talets midt. Sällan har detta turnyr-
mod så fördelaktigt afbildats. Hela bilden är som en illustration till de noveller af Maupassant,
som då utkommo. Man kan föreställa sig hvilken kärlekshistoria som helst bakom denna
tafla. Det hela försiggår i ett rikt hem, det ser man redan på de franskt enkla och distin-
guerade formerna i innerarkitekturen. Den unga damens vackra linier och midt i extasen
vackra hållning talar om kulturblomman, som fått växa i god jordmån. — Auguste Toul-
mouche föddes i Nantes 1829 och dog i Paris 1890. Han har på sina ur vissa synpunkter
ypperliga taflor frän den parisiska damvärlden sökt framhålla de skiftningar i elegans och håll-
ning, som man älskade och beundrade hos den franska kvinnan under andra kejsardömet och
tredje republiken, och därigenom gifvit efterkommande en aning om livad den tidens män an-
sågo i bästa mening mest »upprörande» hos den de älskade.

428

Louis Pasteur i sitt laboratorium. 1885.

Målning af Albert Edelfeli. Sorbonne i Paris.

Den store franske vetenskapsmannen har här i den finske konstnären fått en värdig tol-
kare. — Pasteur är afbildad midt i sitt arbete. I sin högra hand håller han en glasburk, i
hvilken han odlat bakterier. Man ser, hur han spänner hela sin uppmärksamhet, man anar,
att i detta hufvud de olika rönen kombineras och att från denna anspråkslöse man härleda
sig vetenskapliga upptäckter af det största värde. Porträttet är utfördt 1885.

Louis Pasteur föddes 1822. Han studerade ölets och vinets sjukdomar och gjorde där-
vid vinodlingen så stora tjänster genom sitt medel mot vinlusen, att man sagt, att Pasteur
räddat landet från en förlust, som hotade att blifva lika stor som miljardåderlåtningen frän Tysk-
land. — Genom hans undersökningar möjliggjordes upptäckten af det antiseptiska förbandet, som
räddat så många frän en säker död. Är 1885 fann Pasteur ett serum mot vattuskräck hos
människor. Pasteur afled 1895. Han hyllade ifrigt satsen om ett gästfritt, för alla öppet
Frankrike. — Albert Edelfelt (1854 — 1905), som själf fått så starka intryck af den lifskraftigaste
och bästa franska konsten, har på det vackraste sätt kunnat visa sina sympatier för Frankrike
genom att utföra detta ypperliga porträtt af den ädle franske naturforskaren.

429

En afton på ThÉÄTRE FRANgAIS UNDER 1880-TALETS MIDT. .

Målning af Dantan.

Edouard Dantan (1848 — 1897) är i Sverige känd genom sin vackra tafla i Göteborgs museum,
på hvilken man ser en konstnär, företagande en gipsafgjutning på en naken ovanligt välformad
kvinnlig modell. — På den här meddelade bilden befinner man sig i Théåtre Frangais' salong,
där »ridån gätt ned på världens främsta scen», som Snoilsky säger. Det är en premiére år 1886,
och les fauteuils d'orchestre (= parkett) äro upptagna af idel författare och konstnärer. Några
herrar ha begagnat sig af rätten att under mellanakten sätta pä sig hatten. Bland andra gäller
detta Alphonse Daudet, hvilken med sitt långa hår och svarta helskägg aftecknar sig mot ridån.
Den kortväxte, hvitskäggige Meissonier har liksom den egenkäre, trångsynte teaterkritikern F.
Sarcey rest sig och blickar upp mot fonden — den senares framåtlutade gestalt synes framför
Daudet. Damer fingo vid denna tid ej sitta på parkett — ty de nekade att lämna sina hattar
i garderoben. Kanske spelar man en af Alexander Dumas fils' äktenskapsdramer. Den habile
författarens nobla ansikte synes i förgrunden, han fattar med handen i ryggstödet. — Snart
komma de tre hammarslagen att ljuda, och ridån går upp, det vackraste konversationsspråk
i världen, taladt på det mest kultiverade sätt, än smeksamt framfördt af Mlle Bartets silfver-
stämma, än komiskt med Coquelin ainés voix de trompette^ kommer att fylla salongen.

430

Svenska kostnärernas frukost på Ledoyens restaurant i Paris vid öppnandet

AF Salongen.

Målning utställd 1886 af Hugo Birger. Museet i Göteborg.

Ett minne af bestående värde från det svenska konstnärslifvet i Paris under 1880-talet är
Birgers här meddelade tafla. Denna historiemålning kommer att väcka intresse, då ingen vill
se åt många af de historiska rekonstruktioner af fältslag och forntida lif, som samtidigt målades.
På den eleganta sommarrestauranten Ledoyens glasveranda i Champs Elysées samlade sig de
svenska konstnärer, som i Paris sökte tillägna sig den franska tekniken och lärometoderna
och dessutom ville lefva i den gynnsamma omgifning, som den moderna konstens hufvudstad
hade att erbjuda. Birger föddes 1854 och var typen för den lefnadsglade artisten. Otaliga
äro de roliga historier, man berättar om honom. Denna målning var hans sista verk, ty han
afled 1887, sedan han här hemma vidtagit några smärre förändringar med taflan. Då den
årliga konstutställningen, j^salongen», öppnas, samla sig konstnärerna för att högtidlighålla
dagen. I förgrunden ser man konstnärens fader ifylla ett glas champagne åt en modell, som
i likhet med den emellan dessa båda framskymtande konstnärinnan fru Vallgren har en hatt
af karakteristisk 1880-tals-fason. Ofvanför hennes hufvud synes konstnären Hugo Birger själf
med yfvigt hår. En förtjusande liten parismodell sitter på hörnet af stora bordet, bredvid
henne målaren August Hagborg. Ernst Josephsons svarta skägg synes på samma sida af
bordet. I bakgrunden förekomma Edelfelt och Carl Larsson.

431

Musikafton i ett danskt hem. 1887.

Målning kallad En duett. Af P. S. Kroyer. Nationalgalleriet i Köpenhamn.

En bestämd känsla af att man befinner sig i ett skandinaviskt hem på 1880-talet ger
denna kulturhistoriskt intressanta interiör. Efter konstnärliga och litterära diskussioner, kanske
om Ibsens nyss utkomna Rosmersholm, utför målaren Rosenstand och fröken Ditrichson en
duett, ackompanjerad af fru Bramsen. I soffan i fonden sitter tecknaren H. N. Hansen, som
gjort fantasifulla illustrationer till GEhlenschlägers Aladdin. Hans fru — damen längst till
vänster — lyssnar i en omedveten, intagande ställning. Den utmärkte konstkännaren, tandläkaren
Bramsen synes högst till höger och bredvid honom fröken Maria Triepcke, som sedan blef
Kröyers hustru. Herr Bramsen äger en af de vackraste och bäst valda samlingar af modern
dansk konst, som finnes. — Peter Severin Kröyer föddes 185 1 i Stavanger men kom redan som
barn till Köpenhamn. Den mångsidige, utomordentligt skicklige konstnären har ej minst som
interiörmälare — denna äkta danska konstart — frambragt förträffliga saker. I dessa bilder skildrar
han dels sitt eget hem, dels de köpenhamnska mecenathemmen, såsom på taflan »Soaré hos bryg-
gar Jacobsen». Han lyckas förträffligt med en konstnärlig behandhng af ljusskenet eller af
den rökfyllda atmosfären.

432

Tidningsläsning i ett bajerskt bondehem.

Målning af IV. Leibl.

Omkring 1890.

Den sentimentala, forceradt anekdotmässiga bondmålningen har under 1800-talets sista
decennier varit ytterst populär i Tyskland och hos mången framkallat motvilja mot hela denna
ämnessfär.

Wilhelm Leibl, född 1844 i Köln men hufvudsakligen bosatt i Bajern, har upprättat den
tyska bondmålningens sjunkna anseende. Starkt påverkad af de ypperliga franska bondmålarne,
främst af Courbet, har han i sina verk fått in den respekt för sanningen och det tekniska ut-
förande, som kan ge taflor af detta slag ett bestående värde. Leibl dog 1900. — Hur äkta
verkar ej allt i denna bild, som konstnären kallat »Die neue Zeitung». Fadern sitter i half
bonddräkt och läser »Miinchener neueste Nachrichten», den i Bajern så spridda liberala tidningen.
Af de två flickorna är särskildt den vänstra en äkta sydtysk bondskönhet, litet för bullig i
ansiktet men ej utan något älskligt drömmande. Hemaktigt verkar hela rummet med sina
bruna solida möbler. Allt talar om verklig bondekultur, om en präktig bondras, som håller
på det goda gamla men som också vet att tillgodogöra sig det nya.

433

Svenskt landthem vid iSqo-talets början.

Målning af Carl Larsson. Hos Herr Torsten Latirin. Stockholm.

I Sundborns socken, en dryg mil från Falun, ligger konstnären Carl Larssons hem, kändt
i hela Sverige genom hans taflor, teckningar och böcker. På en af sina till formatet största
taflor har han under 1890-talets första år ätergifvit sitt hus och sin familj, så att man känner,
hvilken hemtrefnad som måste råda i det hem, där en af de mest svenska af våra konstnärer
bor. Taflans itudelning betingades af en befintlig ram. I bakgrunden står den något blyga
Suzanne med ett mälarparaply. Fru Karin Larsson skjuter Lisbet i en kärra. Pontus lutar
sig mot barriären. Ulf står bakom, och hunden Post är utsträckt på sanden. Hela taflan
ger åskådaren den starkaste känsla af något af det behagligaste, den europeiska naturen och
kulturen frambragt, en sommardag bland svenska björkar och i bakgrunden ett hem i detta
ords största och vackraste mening med svensk gästfrihet. Carl Larsson (f. 1853) har utom
den konstnärliga betydelsen också den kulturhistoriska att med den största precision och
tidstrohet pä sina lyckligtvis ofantligt talrika målningar och teckningar ha visat, hur svenskar
— af den lyckligaste sorten — lefvat under 1880- och 1890-talen. Ur alla synpunkter blir
således en tafla som den ofvanstående en källa till glädje och intresse. Svenskarne kunna
säga om Carl Larsson: Han har lärt oss, hur bra vi ha det.

434

Två spanjorskor, en spanjor och en hund. iSqo-talets början.

Målning af Ignacio Zidoaga. Musée du Luxembourg i Paris.

Den märkligaste af Spaniens målare under 1890-talet är Ignacio Zuloaga, född 1870. Hans
uppfattning och teknik påminna om Velazquez och Goya. I naturlig storlek framställer han
spanska typer, användande en mycket originell färgskala. Det sliskiga och dockvackra skjuter
han hänsynslöst åt sidan.

»Med tjufpojksaktigt rullande ögon», som Boccaccio säger, stå två korpsvarta och sammets-
ögda, i ansiktet hvitpudrade spanska skönheter, klädda i spetsmantiljer. Den svarta färgen —
spanjorernas favoritfärg — afbrytes af några gula blommor. De tre gestalterna afteckna sig
mot en gråblå himmel. Den ena flickan står med armarna i sidan, liksom tänkte hon börja
med de iberiska höftvrickningar, som redan Martialis på loo-talet säger vara betecknande för Cadiz-
flickornas dans. Med spanskt allvar höljer sig en caballero i sin mantel. Alla äro äkta natio-
nella, men hunden ser ut att vara af finaste rasen, den mest aristokratiska af dem alla fyra.

435

Middagen beställes på en elegant Parisrestaurant under iSqo-talet.

Teckning af y. L. Forain.

Forain är för 1890-talet detsamma, som Gavarni var för 1840-talet. Bägge ha med en
konstnärlig intensitet, som svårligen kan öfverträfifas, tecknat sin tid och lämnat ovärderliga
dokument till framtiden. Gavarni är mera sensuell och mjuk till sitt temperament, Forain
åter kall och bitter. Båda utrustade med en osvikHg smak. — Det unga högfina paret skall
dinera i en af dessa dyra, med sträng gedigen elegans utstyrda lyxrestauranter: Paillard eller
Durand eller hvad de nu heta. Den något enfaldigt utseende ädlingen granskar med djupt
allvar menun, som saknar prisuppgift. Hofmästaren, i aktningsfull höghet, kommer med ett
förslag. Damen kastar en forskande blick i sin vapenprydda fickspegel. Hon behöfver kanske
litet rödt på läpparna. Öfverkläderna ligga på en stol. Garderob på restauranter är i Paris en
igoo-talets uppfinning. Middagen serveras på dylika ställen omkring klockan 8. — Damerna hade
under 1890-talet håret färgadt i de rödblonda nyanser, som voro moderna i 1500-talets Venedig.
Herrarnes hår fick ej vara för kortklippt. — Bilden är en kartong till en mosaik, som en kort tid
prydde utsidan af Café-restaurant Riche i hörnet af Boulevard des Itafiens och Rue Le Peletier.
Denna mosaik är nu nedrifven.

436

Finska svedjebrännare. 1893.

Målning af Eero Järnefelt. I Ateneum, Helsingfors.

RuneSergs ord »Vårt land är fattigt, skall så bli» rinna en i sinnet, när man ser denna
tafla af Järnefelt, men man anar också, att konstnären både tänkt och känt sanningen af fort-
sättningen: ;.men detta landet älska vi». — Trasiga och sotiga maka de finska bönderna sina
bränder. Man får en känsla af vördnad för detta kulturens grofarbete. Under dessa hårda
villkor framkallas visserligen mycken råhet men också många karaktärer af nästan gammal-
testamentlig höghet. Hvem minnes ej bonden Pavo bland Sarijärvis moarr Om också tiderna
materiellt sedt ej äro lika bistra som vid l8oo-talets midt, så är fortfarande klimatet lika hårdt,
jorden lika svårarbetad för att ännu berättiga Pavos ord till hustrun: »Blanda du till hälften
bark i brödet, jag vill gräfva dubbelt större diken.» Till sin andemening gälla dessa ord också
vid århundradets slut. De äro typiska för Finlands och dess folks sega strid i motgången,
strid mot frost och svält, strid för lag och rätt.

Eero Järnefelt (f. 1863) är egentligen porträttmålare, men i denna tafla visar han på ett
annat område, hvad han förmår med både hjärta och hand.

437

Grefve Leo Nikolajevitsch Tolstoj på iSqo-talet.

Målning af Ilja Jefimovitsch Repin.

I en skog står den gamle ryske profeten, som liksom de judiska har företrädesrätten
att ostrafTadt fä säga de höga hvilka obehagligheter som helst. Ej blott blanklädersskor och
gummiringar på ekipagehjulen äro för honom af djäfvulen utan äfven den vetenskap, den konst,
den musik, som ej omedelbart gagnar och gläder menige man. Tolstoj föddes 1828 på godset
Jasnaja Poljana nära Moskva. Efter universitetsstudier i Kasan ägnade han sig åt militärtjänst,
deltog i Krimkriget, gifte sig med en läkardotter samt bosatte sig på Jasnaja Poljana. Redan
under 1850-talet hade han väckt uppseende genom sina berättelser, åren 1865 — 69 utkom
romanen »Krig och fred», där han ger Ryssland sitt nationalepos och visar sin egen fatalistiska
uppfattning af dess strider mot Napoleon I. Som psykologisk roman står »Anna Karenina»
(1874 — ']']) med ämne ur societetens lif kanske högst. Eör öfrigt må framhållas hans ensidiga
angrepp mot sinnligheten i »Kreuzersonaten» (1889) och den gripande romanen »Uppståndelse».
Barnskrifter, folkskrifter, religiösa skrifter har han strött omkring sig. Djupt religiös, ser han
främst i människans inre omvändelse från det onda det enda verkliga målet, men hans ädla
patos i striden för de fattiga och i kampen mot kriget har sä att säga m.ot hans vilja skänkt
hans för Europa så värdefulla produktion äfven skönhetens tjusning.

438

Dansk dam. iSqo-talet.

Målning af P. S. Kröyer. Nalionalgalleriet, Köpenhamn.

Detta damporträtt målades 1892 och föreställer den tjugufemåriga fru Maria Kröyer, född
Triepcke. Här intages porträttet som en ovanligt distinguerad bild af en skandinavisk dam
på 1890-talet, där dräkten, ehuru fullt modern, har af konstnären fått den behandling, att den
ej verkar modeplansch. I tunn hvit klänning med manches ä gigot, hvilka under 1890-talets
början åter blefvo moderna samtidigt med att turnyren definitivt aflägsnades, står med ädel
hållning och en drömmande min den vackra danskan vid Skagens sandstrand. — Vid slutet
af 1800-talet lefde en dansk konstnärskoloni uppe vid Skagen, och denna Jyllands nordligaste
udde har i sång och färger skildrats af Drachmann, af konstnärsparet Ancher, af Kröyer,
som med utmärkt konst målade barnen, som bada vid stranden i bländande sommarsol, och
här i denna bild visar oss den hvitklädda damen, aftecknande sig mot det blanka hafvet, som
ghttrar i den bleka sommarmånens sken. Det är ett ögonblick, om hvilket Drachmann sjunger:

Snart er de lyse Nastlers Tid förbi,

og Mörket stiger bag de dybe Vande,

og Bölgen spiller op den Melodi,

som nu kun nynnes svagt ved Sundets Strande.

439

Parisisk springflicka. iSqo-talet.

Litografi r.f Alexandre Steinhn.

Litografien uppfanns på i/go-talet af bömaren Aloys Senefelder. Bilden tecknas med
feta kritor pä slätslipad stenskifva, med hvilken sedermera tryckes. Under förra hälften af
i8oo-talet hade detta reproduktionssätt sin glansperiod, då Gavarni och Daumier i Frankrike
spridde sina förträffliga litografier både separat och i skämtpressen. _ — Pä 1890-talet har lito-
grafien äter utvecklats och i konstnärligt syfte återupptagits. Äfven då gick Frankrike i
spetsen och särskildt när det gällde på litografisk väg framställda konstnärliga afiischer. En
af de förnämsta tecknare-litograferna var Alexandre Steinlen, född i Lausanne 1859, nu bosatt pä
Montmartre i Paris. Ingen känner som han den parisiska gatan, ingen kan som han skildra
både fördärfvet och de urartade typernas hemskhet, men också den kultur, som trängt så
djupt ner i den franska underklassen. Hur älskligt nyfiken är ej den parisiska springflickan,
som med hattasken pä armen med klappande hjärta läser sitt bref. Les midinettes är det
parisiska smeknamnet på dessa små arbeterskor, som klockan 12 — ä midi — i enkla, släta
klänningar, barhufvade, med vackert uppsatt hår göra sin frukostpromenad på bulevarden.
Steinlen kallar denna litografi Lettre a Ninon.

440

Drottning Viktoria af England. iSqo-talet.

Träsnitt af William Nichohon.

»The widow at Windsor who owns half the world» kallade Kipling denna imposanta, svart-
klädda gamla dam. »Den stora, hvita drottningen» var hon för buschmän i Afrika, för hinduer
i Indien, för eskimåer i Canada. Genom sina släktförbindelser utgjorde hon en medelpunkt
för de ryska, tyska och danska hofven. Hon var sedan i86l änka efter »prinsgemålen» Albert
af Sachsen-Koburg-Gotha, med hvilken hon varit förenad i ett tjuguettårigt, ovanligt lyckligt
äktenskap. Hon afled 1901. — Ankan i Windsor, som ägde halfva världen, var, att döma
efter hennes offentliggjorda dagbok, »en person af mycket liten djupsinnighet». Hon hade, som
hennes biograf Sidney Lee säger, den engelska medelklassens uppfattning och litteratursmak, men
allt under det hon oroade sig öfver de högmoraliska romanernas uppslagna förlofningar, blef
hon så småningom för både sina hvita och färgade undersåtar en riksfetisch, hvilken till och med i
Tibets lamakloster dyrkades som en reinkarnation af den treögda gudinnan Palden-Lhamo, som
drack människoblod ur en hufvudskalle. Drottning Viktoria var i högsta grad godhjärtad och
välmenande. Sedan 1837 drottning af Storbritannien och Irland, proklamerades hon 1877 till
kejsarinna af Indien. — Det ligger något rörande i bilden af den höga frun, som, tyngd af
år och minnen, stöder sig på en käpp och uppvaktas af en Skye-terrier, i hvars lurfviga hufvud
bor en trohet, som öfverträfifar åtminstone Hennes Majestäts irländska undersåtars.

441

Dansk småflicka. iSqo-talet.

Målning af P. S. Kröyer. Hos Herr O. Benzon. Köpenhamn.

Den lilla blåklädda, blonda Tove Benzon, som med händerna i sidorna, bredbent och
trygg ser åskådaren rätt i ögonen, är ett af de trefligaste moderna barnporträtt som finnas.
Den friska frimodighet och förtroendefulla öppenhet, som skandinaverna önska finna hos
barnen, tyckes här i ovanlig grad vara tillstädes. Tove är dotter till den begäfvade danske
skådespelsförfattaren Otto Benzon, känd genom sina roliga proverb »Surrogater» och »Provisorisk»
men också genom komedierna »En Skandale» och »Moderate Löjer». Kanske är Tove lika slag-
färdig som sin fader — då bör en konversation med det tvärsäkra danska flickebarnet ha varit
synnerligen Hflig och gifvande. — Kröyers porträtt utfördes 1894.

442

Italiensk aristokratisk småflicka. 1890-TALET.

Målning af Paul Dubais.

Färdig och värdig, medveten om sina familjetraditioner och i sitt unga blod bärande en
•omedveten känsla af stolthet af att tillhöra den ädla latinska rasen, står den lilla marchesina
da S. . . pä det förträffliga barnporträttet, som Paul Dubois utställde på Salongen 1898.

Med grandezza promenera de små af silkesstrumpor omslutna benen fram på marmor-
golfvet. Bakgrunden har äfven den sin »grand air»: kolonner, terrass med stenbalustrad och
i fjärran en dalgång, kransad af bergskedjor. Marchesinan är van vid beundrande, vördnads-
fulla blickar, van vid klangfulla och rullande italienska komplimanger, van att befalla ödmjuka
betjänter och smickrande kammarjungfrur. — Paul Dubois (1829 — 1905) var en af Frankrikes
bästa skulptörer pä 1880-talet. Äfven i sina få men med utsökt nobless målade porträtt
nådde han mycket långt.

443

Franskt älskande far. iSqo-talet.

Teckning af Alex andre Steinlen.

Den samling färglagda teckningar, hvarmed Alexandre Steinlen under 1890-talet prydde
den eljest ganska tarfliga veckoupplagan af den parisiska bulevardtidningen Gil Bias, hade
från första början ett stort konstnärligt värde och blir för framtiden en dyrbarhet för den,
som vill sätta sig in i gatans stämning i världsstaden under 1800-talets sista decennium. Steinlen
återger de karakteristiska typerna med en känsla för det väsentliga, som är högst ovanlig.
— Ofta visar han en situation, som kommer åskådaren att känna ett helt sammanhang. —
Det är familjebjudning, den unge eleven i TEcole Polytechnique, glad att åtminstone för en
dag ha sluppit ur skolfängelset — i Frankrike äro äfven Tekniska högskolans elever under-
kastade helpensionatets tvång — , går ut på en balkong åtföljd af en smärt skönhet i nittiotalets
enkla, klädsamma dräkt. Han slår armarna om henne, och hon smyger sig med en vacker åt-
börd af ömhet mot honom. Det svindlar för ögonen på de unga, och alla stadens lyktor
snurra rundt under den innehållsrika minuten.

444

The Right Honourable Joseph Chamberlain.

Träsnitt af William Nichohon.

På den förträfflige engelske konstnären William Nicholsons energiska träsnitt ser man den
järnhårde eleganten och statsmannen Joseph Chamberlain med sin sedvanliga orkidé i knapp-
hålet fixera åskådaren genom sin monokel. Redan innan pincenezen 1848 blef modern, hade
Fiirst Puckler-Muskau i Berlin på 1830-talet infört den nästan uteslutande af snobbarne favo-
riserade monokeln. Men detta till ursprunget tyska mod torde väl vara det enda, som den
framstående politikern och tyskhataren Chamberlain hämtat från Tyskland. — Joseph Chamberlajn
föddes 1836 i London och började sin bana som köpman i Birmingham i sin fars affär. Är
1876 inträdde han i parlamentet som radikal politiker af Gladstones parti men skilde sig 1886
från dennes irländska home-rule-politik och blef 1892 ledare för de liberala unionisterna, hvilka
motsatte sig Irlands själfstyrelse. Som statssekreterare för kolonierna arbetade han på dessas
starkare sammanbindande med moderlandet. Genom sitt kraftiga, hänsynslösa ingripande mot
Boerrepublikerna framkallade han det krig, som medförde Transvaals och Oranjefristatens under-
kufvande 1902. Chamberlain, som är i besittning af en lysande, medryckande vältalighet, har
under år 1903 och efteråt utvecklat en kraftig verksamhet för en tullunion mellan kolonierna och
moderlandet. Han är typen för den politik, som kämpar för The Empire, Englands och
koloniernas fastare sammanslutning till en världsbehärskande makt. Titeln Right Honourable
äger han som Member of His Majesty's most honourable Privy Council.

445

Gäster på besök i en norsk bondgård. iSqo-talet.

Målning af August Eiebakke. Nationalgalleriet, Kristiania.

Den norske målaren Eiebakke har här gifvit en interiör från ett bondehem i östra Norge.
Husets dotter sätter fram filbunken — römmekolle — , starkt saltadt smör, en blek kumminost
och färskt bröd. De rödfnassliga händerna ordna så allvarHgt allt på bordet, allt sker med
den tryckande melankoli, som hör till det norska bondehemmets »bon ton». Gästerna i bak-
grunden äro stilla och förväntansfulla, öfver det hela ligger en vederhäftighet, som tyder på
gammal bondekultur. Hur välgörande är det ej att slippa något sentimentalt understruket ä la
Tidemand, och att bönderna ej heller äro tagna som någon sorts lustiga typer utan helt enkelt
som människor, hvilka i utseende och åthäfvor äro resultat af de torftiga vilkor, hvarunder
de lefva. De passa kanske ej, dessa östländska bönder, att direkt afbildas i vax och sättas
in i ett folkmuseum, men pä den gedigne konstnären Eiebakkes bild, målad 1891, göra de
sig själfva och sitt land heder.

446

BjÖRNSTIERNE BjÖRNSON PÅ AuLESTAD. 189O-TALET.

Målning af E. Werenskiold. Nationalgalleriet, Köpenhamn.

Stödd mot räcket af en träveranda, sitter med myndig min och uppsyn den man, som
bäst förkroppsligar norskt väsende, om han också ibland är utsatt för popularitetens kast-
vindar. Dock, Alcibiades blef ej mindre typisk grek, för att han ibland landsförvisades. Björn-
son må skrifva eller tala hvad som helst — han har liksom Gladstone lidelsefullt talat för
och emot nästan allting — , så blir han i alla fall en af Nordens största skalder. Född 1832
i Österdalen, var han under 1850- och 1860- talen redaktör och teaterledare. I trettio år har han
bebott gärden Aulestad i Gudbrandsdalen. Hans »Fortaellinger» utkommo samlade 1872. De
innehålla hans första något religiöst färgade synpunkter pä bönderna. Som dramatiker når
han mycket högt, och hans »Över ^vne» I (1883), där han skildrar från en mera fritt tänkande
ståndpunkt den religiösa öfverspändheten, samt »Paul Lange og Tora Parsberg», där han på
grund af egen erfarenhet tolkar det politiska lifvets faror för karaktären, äro båda dramatiska
mästerverk. Äfven som romanförfattare är han betydande, men allra högst når han i sin
lyrik. De två måhända mest innerliga och medryckande folksånger i världen: »Ja, vi elsker
dette Landet» och »Jeg vil vaerge mit Land, jeg vil bj^gge mit Land», ha honom till upphofsman.
Af hans många politiska inlägg har sången om unionen:

»Den Pagt, som vi forpestes i,
den hader og förhänder vi!»

kanske varit af största verkan. Björnson erhöll 1903 som skönlitterär författare Nobelpriset.

447

Amerikanske konstnären James Abbot Mac Neill Whistler. 1897.

Porträtt af Boldini.

Pä en gång snillrik och snobbig, sä att det väckte uppseende till och med i England,
snobbighetens hemland, är den i staden Lowell i Massachusets den 10 juli 1834 födde Whistler.
Artist ända ut i de koketta fingerspetsarna, hade han en äkta amerikansk energi, arbetsförmåga
och ett sprudlande godt humör äfven i motgången. Sedan han studerat sin konst i Paris
(sid. 383), kom han 1863 till London, där han väckte sensation genom sina besynnerligheter.
i)å den store konstkritikern Ruskin kallat en af hans taflor, af konstnären uppskattad till 200
guinéer, för värdelds och Whistler själf för »vekling» och »narr», stämde konstnären honom
1878. De tolf londonska smäborgarne i juryn tyckte, att nära 4,000 kronor var väl kraftigt
tilltaget för en »Nocturne» i svart och guld, och Ruskin slapp undan med att betala en farthing
(r/2 öre) i skadeersättning. Både som etsare och som målare har Whistler inom konstnärs-
kretsar under 1890-talet åtnjutit ett mycket högt anseende. I föredrag och artiklar utvecklade
han sina teorier med kvicka och giftiga personliga anspelningar. Dessa hans angrepp mot kritici
och »brackor» förenade han i boken »The gentle art of making enemies» 1890. Denna »fina
konst» var han hemma uti. Whistler dog 1904. Italienaren Boldini har briljant målat hans
eleganta, tillgjorda yttre. Men under det tillrufsade håret ser man ett ansikte fullt af elakhet
och godt lynne. En »snob» var han i detta ords högsta och mest pretentiösa mening men
också en stor konstnär, och den hvita handen tillhörde äfven en intensiv arbetare.

448

Drickande smeder. Omkring 1890,

Målning af Raffailli.

Arbetare, grofarbetare äro dessa tvä franska smeder, som bereda sig till att låta hvar sitt
glas enkelt rödvin läska sina strupar. Betänksamt fatta de glasen, och deras parallella, grofva
armar verka liksom hela deras nägot skrofliga uppenbarelse med en vederhäftighet, som visar,
att konstnären behandlat dem med sympati. Tanken ledes till någon af Zolas arbetar-
romaner, till Germinal, där sotiga arbetare under de hårdaste villkor kämpa sin lönestrid,
och där deras lif i njutning och smärta tecknas med en så varm och manlig medkänsla.
»Ett århundrade, rikare pä smärta än alla andra århundraden», säger engelsmannen William
Morris om adertonhundratalet, maskinernas århundrade, och ehuru sådant aldrig kan mätas,
sä måste erkännas, att de hvälfningar och väldiga rubbningar, som genom maskinerna fram-
kallats, medfört en pinande olust i samhällskroppen, innan nya jämnviktslägen hunnit upp-
komma. —

Raffaellis konst lämpar sig, ärlig och gedigen som den är, att afbilda det proletariat,
som nu under ansträngningar och offer, än i storsint solidaritet och offervillighet, än under
ursinne och hänsynslöshet, söker uppnå människovärdigare lefnadsformer.

449

Skådespelerskan Gabrielle Réjane. på iSqo-talet.

Målning kallad Portrait de théåtre af Albert Besnard. Hos Herr Sauer. Wien.

Med hvilken aplomb, med hvilken auktoritet gör ej den lysande och sniUrilca parisiskan
sin entré pä detta impressionistiska porträtt! Hon väntar ett ögonblick, att den vanliga åskan
af bifallsyttringar skall sluta, för att ännu en gäng gripa den blaserade och bortskämda publiken.

Gabrielle Réjane föddes 1857 ^f fattiga föräldrar i hjärtat af Paris. Med sträfsamt, out-
tröttligt arbete lyckades hon utveckla sig till inkarnationen af parisiskan under 1890-talet. Hon
debuterade på 1870-talet men slog ej fullt igenom förrän under 80-talet. Två af samtidens
mest kritiska och genomkultiverade finsmakare, den engelske tecknaren Aubrey Beardsley och
Edmond de Goncourt, se i Réjane sammanfattningen af det mest förledande hos kvinnan. I
den senares skådespel »Germinie Lacerteux» 1888 väckte Réjane den litterära världens hänförelse
genom den sanning och lidelse, hvarmed hon spelade den olyckliga tjänarinnan. Titelrollen i
»Amoureusev af Porto Riches blef en af hennes största triumfer. Under sista delen af i8go-talet
spelade hon en mycket blandad repertoar på Vaudevilleteatern, med hvars direktör Porel hon
en tid var gift. »Madame Sans-Géne» samt Nora i »Ett dockhem» voro polerna. Réjanes konst
understödes af en klar inteligens. Med innerliga till hjärtat gående tonfall kan hon återge den
hänsynslösaste kärlek eller den på lifvet bedragna kvinnans bittraste smärta. Hvad utseendet
beträffar, kan pä henne tillämpas det franska uttrycket »pas jolie — mais pire!»

450

Kulla från Mora med sitt barn. Omkring 1900.

Målning af Anders Zorn. Nationalgalleriet i Budapest.

Det finnes personer, som tro, att Anders Zorn (f. 1860), därför att han åtnjuter ett zV^/^-r-
natio7iellt rykte som en af samtidens största målare, ej skulle vara svensk i sin konst.
Och dock finns det få, som så på kornet träffa det svenska i typ och stämning och i många
fall äfven det folkliga. Den unga bondkvinnan i sin kylsiga Mora-skinnkofta ser tjmgd och
allvarlig ut, undersam öfver all möda och kostnad, som den lille skall medföra. Det ljusa
håret tittar fram under schaletten, det friska ansiktet tyder på att den unge dalmasen åtmin-
stone till en början kan glädja sig åt ett godt kosthåll. — Ingen har målat kraften och
friskheten hos den svenska kvinnan såsom Zorn. Hans bondpigor och kullor ingifva åskådaren
den gladaste förvissning om att våra fem millioner så småningom skola ökas och uppfylla vårt
hittills tyvärr alltför glest befolkade land.

451

Fiskarkvinnor från Sveriges västkust.

Målning af Carl Wilhebnson. Nationalmuseum. Stockholm.

Vår kanske vederhäftigaste skildrare af den svenska underklassen är Carl Wilhelmson
(f. 1866). Själf född på västkusten, återger han gärna på sina taflor den sunda men stränga,
ofta schartauanskt sinnade fiskarbefolkningen i Bohuslän. — Den här meddelade bilden af
frän kyrkan hemvändande fiskarkvinnor är en tilltalande skildring af underklassen i jämvikt.
Rena och allvarliga, gammaldags hederliga vandra kvinnorna med schaletten öfver det slät-
strukna håret, nöjda med sin anständiga rättrogenhet efter den gamla af prosten Henrik Schar-
tau (1757 — 1825) fastslagna lagiska synpunkten. Likasom den af dessa schartauaner afskydda
frireligiösa rörelsen på andra ställen, så har i västliga Sverige den schartauanska uppfattningen
trots mycken trånghet utfört ett kulturarbete, medfört en större hyfsning och ordning samt
stadgat lefnadsformer, hvilka nu enligt tingens ordning måste sprängas för nyare, som man
får hoppas bättre och friare. Mänskligheten är då och då stadd på flyttning till nya kultur-
former, och helt naturligt ser mången med vemod, när trygga och trefna boningar måste
lämnas och hoppet om bättre och större bostäder drifver människorna från de gamla hemmen,
de gamla förhållandena.

452

Folkagitator. Omkring år 1900.

Teckning af y. L. Forain.

Mänskligheten flyttar från gamla till nya bostäder. Mycket tappas bort, mycket slås
sönder på vägen. Alltid ful, ofta förfärande är den oreda, som flyttningen medför. Ju fler
som skola ändra plats, desto större blir larmet, desto flera olyckshändelserna och förlusterna.
Mången gripes af ängest, att man aldrig skall kunna komma till lugna förhållanden igen.
Industrialismen har förändrat samhället, framkallat nya värden, nya orättvisor. Svåra lidanden
framkalla starkt hat. Det är detta fransmannen Forains hemska teckning framhåller. Bleka,
hatfulla ansikten skocka sig om folktalaren, som med en pä en gång imponerande och oädel
rörelse pekar på de rykande fabriksskorstenarna. Men det lifsdugliga skall segra. Det sam-
hälle, hvarom den Chaplainska slutvinjetten å nästa sida talar, med lyckligare arbetare i eget hem,
skymtar som ett mål för den, som tror, att framåtskridandet är något mera en ett tomt ord.
Den europeiska kulturens historia under de sista fem hundra åren ger oss rätt att hoppas på
ett nytt och bättre samhälle, ett samhälle med mera sanning, mera rättvisa, mera skönhet!

453

Medalj af Chaplain, slagen af en fransic förening för anskaffande af akuetarhem.

ANMÄRKNINGAR.

Sid. 6 & 7. Bröllop i Florens. Den

återstående tredje delen, som hcär ej afbildas,
visar några på gatan promenerande män.

Sid. 8. Klädeshandlaren Giovanni Ar-
nolfini och hans hustru. Den latinska in-
skriften lyder: Johannes de Eyck fuit hic.

Sid. 16. Italiensk skola under 1400-
talets midt. Den lille gossen pä tafians högra
sida blottar »det ställe, där lärarnitet och faders-
kärleken gå hand i hand>, och läraren står med
lyftadt ris, färdig för exekutionen. Länge fort-
lefde denna undervisningsmetod med, som biskop
Jesper Svedberg sade »trug, hot, stryk och slag,
dä allt skulle bringas in per posterioray [bakifrån].

Sid. 18. Franske riksskattmästaren
Etienne Chevalier. Ett diptykon består af tvenne
taflor • — vanligen altartaflor — , som kunna fällas
tillsammans.

Sid. 27. Tysk sängkammare. Trätoff-
lorna gifva en antydan om gatornas tillstånd —
något hvarom bevarade bilder gifva föga upp-
lysning. I Paris var ingen gata stenlagd före
1185, och Berlins flesta gator voro utan sten-
läggning ännu på 1600-talet. I Norden anses
stenläggning på stadsgator ej ha kommit i all-
männare bruk förrän omkring 1500. Under 1840-
talet fick Stockholm sin första gatläggning med
tuktad sten (framför posthuset vid Lilla Nygatan)
och sin första gatutrottoar utanför n:r 5 Jakobs-
gatan, hvilket senare var ett sä märkligt företag
af husets ägare, att han af öfverståthållaren an-
modades att biträda vid utstakning af trottoarer
vid Regeringsgatan. Detta var lättare sagdt än
gjordt, ty vid hvarje körport stod husägaren och
förbjöd alla dylika upptåg till hinder för vatten-
tunnan och vedkärran, hvilka borde hafva fri
passage, menade man. Och renhållningen var
därefter. Ända fram till fjortonhundratalet hade

man laga rätt i Paris att genom fönstret kasta
ut Jivad som helst, efter att tre gånger ha ropat:
»Gare Teau!» Ännu under Karl XII gingo svin
omkring på Stockholms gator, för hvilka daglig
sopning ej påbjöds förrän 1869. Dessförinnan
sopades blott onsdagar och lördagar, och sop-
ningen gick i tur mellan hyresgästerna, liksom hos
oss nästan öfverallt ännu renhållningen af husens
trappor och förstugor. — Max Muller, The savage
(Fortnightly Review, Jan. t 885). — Stockholm,
utg. af E. W. Dahlgren, del. 2. — [Stridsberg],
Ur en gammal stockholmares minnen. — Wran-
gel, Stockholmiana, 4:6 saml.

Sid. 29. Resa under 1480-talet. En fel-
läsning af uttrycket »XIM (artyres) virgines» fram-
kallade uppkomsten af legenden om de elfva tusen
jungfrurna. Inkvisitionen i Spanien höll i lifslångt
fängelse en lärare i retorik, emedan han sagt sina
lärjungar, att »XIM virgines» betydde »XI martyres
virgines» (elfva jungfruUga martyrer), samt emedan
han ej ville tro, att 11,000 jungfrur befunnit sig
pä samma fartyg och där mördats. — Forneron,
Hist. de Philippe II.

Sid. 30. Tyskt älskande par. Uppgifter
om »Meister des Hausbuches» och hans konst
finner man i dr John Kruses uppsats: Amster-
damermästaren, »Meister des Hausbuches», en
gravör frän 1400-talets slut, i Minnesskriften till
Henrik Schiick 1905 af vänner ocli lärjungar.

Sid. 47. Bal pä die neue Veste. Mun-
chen år 1500. I sina Sermones discipuli (Niirn-
berg 1494) har Joh. Herolt i en predikan De
chorea särskildt haft ringdansen för ögonen och
klandrar där utbredandet af armarna, enär Frälsa-
ren dött så på korset; å andra sidan voro höjandet
af hufvudet och det höga ropandet olämpliga,
enär han dött med sänkt hufvud. Slutligen kom-
ma alla, som under dansen fatta hvarandra om

455

lifvet, i händerna på en djäfvul, kallad Schicken-
tanz. — Ahvin Schultz, Deutsches Leben im XIV
und XV Jahrhundert.

Sid. 58. Dansande tyska bönder. Dans-
nöjena fingo genom drickandet en ännu lifligare
karaktär. Brännvin, möjligen uppfunnet af ara-
berna under 1 000-talet, började under 1400-
talet sprida sig i Europa, åtminstone i södern.
Niirnbergs råd förbjuder brännvinsförsäljning på
sön- och helgdagar samt förtäring vid utskänk-
ningsställe. — Senare (1496) tillåter rådet, att
man vid försäljningsstället fick dricka för en
heller eller en pfennig. I Simon Huttels Trauten-
auer Chronik (1522) meddelas om en skolmästare
och stadsskrifvare: »Er tranck sich bein dem alten
Hans Hoffman zum 'nassen kiinig' im brantenvvein
zu tode.» — Alwin Schultz, Deutsches Leben im
XIV und XV Jahrhundert.

Sid. 59. Tysk studerkammare 1514. Det
var under humanismens tid ej sällsynt att hänga
upp naturhistoriska kuriosa i taket.

Sid. 65. Baldassare Castiglione. Per Brahe
anbefaller i sin »Oeconomia Eller Huuszholdz-
Book För ungt Adels-folck» (skrifven 1585) Auli-
cuni Balthasaris Castalieni. »Men den är», säger
Per Brahe, »uti italiensk utgången och sedan ver-
terad latine et germanice.» Boken blef således ej
öfversatt till svenska; mindre kunniga, som ville
»gifva sig till hofva», fingo senare tillfälle alt stu-
dera spanjoren Antonio de Guevaras vidt spridda
och hos oss 16 1 6 utkomna »Hof-Folcks Wäckiare»
samt »Om Hoflefvvernetz Förtreet och Mödesam-
heet, deszlijkes Landzbygdens eller Bondewäsen-
detz Lustighet och beröm» (1629).

Sid. 66. Skylt till en skola i Basel.
Under århundraden framåt hade skolbarnen lika
obekvämt. Förgäfves föreskref 1724 års svenska
skolordning, att »hvar och en klass hafver sina
bänkar, hvaruppå skolpiltarne sättas i ordning
efter sin kvickhet och framsteg, hafvandes en
pujpet framför sig, så läng som bänken är, att
bekvämligen skrifva uppå». Ännu under 1840-
talet sutto lärjungarne vid Stockholms gymnasium
på bänkar utan ryggstöd och utan någon pulpet
eller ens den enklaste tillställning för att lägga
boken på. — Lundin och Strindberg, Gamla Stock-
holm.

Sid. 74. Georg von Frundsberg. Berlins
museums katalog, utgifven 1904, sätter ett fråge-
tecken efter namnet Amberger.

Sid. 76. Erasmus Rotterdamus. Bland
Erasmus' många skrifter må nämnas hans 1530
utgifna »Liber aureus de civilitate morum pueri-
lium», äfven 1620 utkommen i svensk-latinsk upp-
laga som »En gyldene Book om unga personers
Sedhers Höftweligheet» (det är denna titel som,
lätt ändrad, gifvits åt Albert Engströms magnum
opus). Man får där veta, att »med handen eller
kläderna snyta sig, står svåra bondaktigt; med

armen eller armbogan, hörer dem till som med
salta fiskvaror umgås; det står ock icke mycket
höfveligt när det med handen sker, om du strax
stryker snören på kläderna». (Boken finnes om-
tryckt i bokstafstrogen upplaga hos Beijer 1872.)

Sid. 77. Engelske lordkanslern Thomas
More. Sir Thomas More. Dessa titlar strida till
synes mot hvarandra, emedan deras sammanställ-
ning exemplifiera det under senare tider aldrig
förekommande förhållandet, att lordkanslern, ord-
föranden i lordernas hus, ej med nödvändighet
behöfver vara lord och tillhöra detsamma. Tro-
Hgen dog More för sitt motstånd mot Henrik VIII:s
skilsmässa. Musikinstrumentet på väggen vittnar
om det annalkande »merry old Englands» musik-
kärlek. — Första upplagan af Utopia utkom i
Louvain 15 16 under uppsyn af Erasmus, ^gidius
och andra Mores vänner. Innehåller »a cut of the
island by a great painter», förmodligen Holbein.

Sid. 79. Tvä franska adelsmän på 1530-
talet. Dödskallen uppges äfven vara en rebus-
artad signatur, Hohl Bein.

Sid. 89. Pietro Aretino. I sin Herkules
meddelar Stiernhielm bland de nöjesböcker, som
en ung bildad svensk adelsman läser, följande:

När du nu kommer till högre förstånd och
vill uti lärdom

yppare blifv' än all' andre, så läs och lägg
uppå hjärta

La Macaronica di Coccaj, Rabelais, La Lu-
cerna,

Picaro Picara samt Pippa di Pietr' Aretino

samt den högt-stiliserad' Rhetorica delle
Puttane

jämte hvad mer uti Flättjones ymnoge Biblio-
tek finns.

Sid. 95. Nederländskt kök omkring 1550.

Pieter Aertsz, förkortning af Aertszoon (uttalas
Artsön). — ■ Jfr Rembrandts farsnamn Harmensz.

Sid. 116. Hertigen af Alba. Filip II an-
vände gärna hertigen af Alba på grund af dennes
långsamhet i att fatta sina beslut och hans för-
måga att lika kraftigt framhålla fördelarna och
olägenheterna af hvarje sak. Detta är ej egen-
skaperna hos en krigare. Icke-spanjorer bedömde
honom strängt. Denna sorts räddhåga är sär-
skildt märkhg i det bref han skref till Filip efter
sin första seger öfver Ludvig af Nassau. Han
visar däri, med många skäl och ord, att han ej
bort inlåta sig i strid men att han haft goda skäl
att anfalla; ingen enda fiende skulle kanske und-
kommit, om han tagit de mått och steg, som
tycktes honom de bästa, men han hade ej tagit
dem, emedan han funnit dem alltför vågade. Det
är, som om han efter sin seger ännu tvekade att
inlåta sig i strid. — Forneron, Hist. de Philippe II.

Sid. 117. Karl IX konung af Frankrike.
Om den egendomliga blandningen af franska och
itahenska fel hos Karl IX, se Michelet, Histoire
de France, IX.

456

Den erfarenhet, som Lars Wiwallius ett halft
århundrade senare förvärfvade om Europas natio-
ner, sammanfattade han sålunda: »Mann muss
Italienern mit Arglistigkeit, Franzosen mit Schwat-
zen und Compliment, Deutschen mit Grossprechen
und Reichsein, Engländern mit zuckersiiszen Man-
deln, Holländern mit Geiz und den Dänen mit
Falschkeit artig vexiren.»

Den bereste engelsmannen James Howell
skrifver i sina Instructions for Forreine Traveli
(1642) om Italien: »She is the prime climat of
complement, which oftentimes puts such a large
distance 'twixt the tongue and the heart, that
they are seldome relatives, but they often give the
lye one to another.» Och han slutar sin betrak-
telse öfver Italien som det förfinade umgängets hem-
ort med visdomsorden: »Corruptio optimi est pes-
sima.» Af det bästa vinet blir den skarpaste ättikan.

Sid. 120. Danstillställning vid Henrik
Ilirs hof. Blommorna på golfvet lågo där för
att söndertrampas och dölja andra lukter. Bruket
af parfymer var störst under x5oo-taIet. Och det
behöfdes. Parfymerna gjorde dä samma tjänst
som vädring nu. Var det galadag i Louvren,
infunno sig de förnäma herrarne och damerna
otvättade men betäckta af pärlor och ädelstenar
och ångande af vällukter. Skjortorna, hvilka
kommo i bruk under korstågen, tvättades nästan
aldrig utan uppfriskades med luktvatten. Vattnets
bruk var nästan bortglömdt i Europas flesta län-
der. Skurning förblef äfven länge ett okändt be-
grepp. Byskomakaren Jonas Stolt berättar, att
när 2>på 1820-talet en och annan landmor började
skura golfvet julafton och midsommarafton, be-
ryktades detta ut, som om något ovanligt hade
händt, hvilket det väl var». — Franklin, La vie
privée d'autrefois. Les soins de toilette. — By-
skomakaren Jonas Stolts minnen (i Bidrag till
vår odlings häfder. Utg. af A. Hazelius. Ett
högst märkligt verk).

Sid. 122. Filip II af Spanien. Emedan
Filip innehade all rätt och all makt, ansåg han
det för sin plikt att behandla alla ärenden, och
äfven papper rörande gratifikationer på 20 duka-
ter buro hans högst egenhändiga randanmärk-
ningar. »Konungen har sedan två månader ej
varit utom sitt rum; han är pä en gång herre,
minister och sekreterare. S' Den franske ambassa-
dör, som nedskref detta, beundrade en slik för-
tjänst men måste ock tillägga: »Här härskar en
sådan senfärdighet och förvirring, att här varande
sändebud äro i förtviflan.»

Sid. 123. Nederländsk fanbärare 1587.
Det torde behöfva påpekas, att den till synes
orimliga bilden är verklighetstrogen. Fanorna
voro af ytterst tunt siden och svängdes oaflåtligt
med handgrepp, som fordrade stor öfning. Sista
versraden bör lyda:

står jag, håller den stånd, flyr jag, så flyr den också.

Sid. 136. Elisabet af Pfalz. Vertugadin
härleder sig enligt Littré af spanska ordet vertu-
gado = spö, således af spön utspänd kjol. Seder-
mera, då härledningen var glömd, framkallades
genom ljudlikheten vertugadin =• vertu gardien =
dygdväktare. Madame de Lu.xembourg sade: »Il
n'y a que trois vertus en France: Vertubleu ( =
vertu de Dieu), vertuchoux (i likhet med vertubleu
en svordom) et vertugadin.»

Sid. 155. Visit hos en ung moder på

1630-talet. Za }-uelle kallas platsen mellan sängen
och väggen, där den indiskrete lyssnaren tagit plats.
I figurlig mening sängkammare, där precieuserna
togo emot. Moliére säger i Les précieuses ridi-
cules: »Vous verrez courir de ma fagon, dans les
belles ruelles de Paris, deux cents chansons, autant
de sonnets.»

Sid. 157. Stegling. Hofpredikanten Peter
Brenner, hvilken i Bender hållit den predikan,
som afbröts af kalabaliken, halshöggs i Stock-
holm den 4 juli 1720 på grund af landsförrädiska
stämphngar. En gravyr, som afbildar hans af-
rättning, visar bland annat en tätt invid stup-
stocken placerad skara skolynglingar, hvilka voro
för hälsosamt intryck närvarande. I den kom-
mission, som utarbetade 1734 års lag, framkom
under öfverläggningen om en ifrågasatt lagändring
den 15 december 17 15 den upplysningen, att
»qwinfolck eij pläga rådbråkas^. — Förarbetena
till Sveriges Rikes Lag 1686 — 1736. Lagkom-
missionens protokoll. Utg. af W. Sjögren.

Sid. 165. Skädespelartrupp i Paris. En-

Hgt Karl Mantzius' Skuespillekunstens Historie be-
tecknar textens sista ord grimasss egentligen mask.
Man kan pä bilden af den magra Gaultier-Gar-
guille (till vänster i förgrunden) se den svarta
ansiktsmasken.

Sid. 169. Fransk begrafning vid 1600-
talets midt. Långa kappor voro den tidens
sorgekläder. En svensk begrafningsinbjudan från
1600-talets senare del lyder, med tomrum lämnadt
för de inbjudnas namn öfverst på det tryckta for-
muläret :

»DEn Högtährade Herren, med des Elskehge
Kiäre maka, låter för dhetta Bardberarens Ehre-
boren och Konst Erfarne nu mehra hoos Gud
Sahl. Herr Frans Kvglers, i Sorgen effterlåtne
Enckia Ehreborne, Gudfruchtige och Dygdesamme
Matrona, Hust: Christina Erichzdotter tillijka med
sine kiäre Barn, Slächt och Anförwanter, tienst-
flijtwänligen anmoda och ombedia, dem behagade
afi" en Cristelig Kiärleek och aflectionerat benä-
genheet så wäl giöra och med sin förnäme och
mycket Hederwärde närwaro bijwijsta och hedra
hennes Sal. K. Mans och theras Sal. Kiäre Fa-
ders och Swågers Lijkpredikan och Begraffningz
Act vti Sanct lacobs Kyrkia, wil Gud, nästkom-

457

mande Söndag, som är den 3 Augusti Klockan
prascise 2. eft"ter sluten Afftonsångz Gudztienst,
enär tekn gifwes med klockorne. Sådan högh
ähra gunst och benägenheet som icke allenast
den Sal. aft'sompnade til sidste Ehretienst, vtan
och dem sorgbundnom til märkelig tröst och hug-
nad länder, utlofwar hon sig med the sina, uti
slijke eller fast behageligare tilfällen, med all
tacksamheet wilia ihogkomma bemöta och weder-
göra. — Begäres tiensteligen med långh Kappa
Acten bijwijsta.»

Vid begrafningarna sjöngs af skolungdom.
Liksängen var en gäng den förnämsta inkomst-
källan både för lärare och lärjungar. H vilken
vikt den hade, ses däraf, att Stockholms Trivial-
skolas inventarium för år 1630 upptar »en likbär,
en bärfäll af kläde med fransar, ett bårkläde att
lägga under kistorna». Konkurrens och tvister
mellan skolorna tvingade konsistorium att gäng
pä gång föreskrifva, till hvilken skola hvarje för-
samling hade att vända sig för erhållande af lik-
sång. 1666 klagades inför konsistorium öfver
att Klara skola skedde för när däruti, att Jakobs
skola och Stadsskolan trängde sig in i försam-
lingen och »betjänade lik, som där i församlingen
voro boende och buros till grafven». Härom
discurrerades och fanns, att, om något prajudi-
cium Klara skola skedt vore, borde det rättas
och botas. 1657 hade föreslagits, att likgängen
skulle afskaftas. Frågan afhandlades i konsisto-
rium. PrcBses sade, att, efter det vore urminnes
häfd och lex ecclesiastica, därför visste man inte,
om man kunde den upphäfva. Det vore vidare
en inkomst för prästerskapet och för skolan; bort-
toges den, sä blefve skolan om intet och präster-
skapet lede nöd. 1682 discurrerades om skol-
betjäntes ringa underhåll, förorsakadt af likpro-
cessernas afskaffande, men seden fortfor. 1771
låter Bellman i sitt »Utkast till ett Biografiskt
Manual-Lexikon öfver Namnkunnige Krögare i
Stockholm» dödgräfvaren, orgtramparen och krö-
garen på Blå Dörrn i Götgatsbacken »emellan
24 lanternor samt under säng af skolan till sitt
hvilorum beledsagas ut åt östra porten. Tvänne
järnbärare, med blä koltar, gula gehäng och gröna
byxor, voro posterade med sina korsgevär som
vakthållning vid krogdörren, och sorgfolket trak-
terades efter hemkomsten till sorgehuset med
skepparvin och strufvor.» Katarinaborna mätte
ha varit särskildt konservativa, ty ännu i slutet
af 1840-talet fortlefde där likgängen i de gamla
svarta kapporna. Liksängspengarna delades mellan
kantor, lärare och lärjungar.

Den af Bosse framställda begrafningen var
i större stil och liknade nog i stat och kostnad
mer »Sahl. Vice Praesidenten Wälb: H:r Bengt
Gyllenankars Begrafningz omkostnadh hwilken i
herranom afsomnade d. 13 April Anno 1696».
Räkningen sträcker sig från »en lijkkista af Eek»

ä 90 daler kopparmynt till »kast i tre weckor
wed Begrafningen» 90 daler och omfattar i 84
poster både »papper Spink utij kistan» och sorg-
kläder för »Frun sielf med dess Enkesäng». Intet
under att den slutar på Summa daler 6174: 29
och är undertecknad af »Christina Säck en be-
dröfft äncha». — Klemming, Ur en antecknares
samlingar; Stridsberg, Anteckningar till en histo-
rik öfver Klara Skola samt ofvannämnda Manual-
Lexikon.

Sid. 171. Bal i Frankrike på 1630-talet.
Perukens tidehvarf börjar, dä Ludvig XIII vid
30 års ålder förlorade sitt här. Ludvig XIV hade
af naturen rikt hår och böjde sig först 1673, vid
35 års ålder, för det allmänna bruket. Under
Ludvig XV buro alla peruk. — Franklin, La vie
privée d'autrefois. Les soins de toilette.

Sid. 195. Kristina af Sverige mottages
i Paris. Om detta sällsynta kopparstick och dess
ämne, se Klemming, »Ur en antecknares sam-
lingar». — Då Kristina den 15 oktober 1655 i
Innsbruck antog den katolska tron, hölls för henne
predikan öfver Davids psalm 45, vers 11: »Hör,
dotter, och se uppå, och böj ditt öra, och förgät
ditt folk och din faders hus!» — Friis, Dronning
Christina af Sverrig.

Sid. 221. Ludvig XIV förlänar Helgeands-
orden etc. Ludvig XIV:s lysande hof skulle illa
råkat ut för en granskning, äfven välvillig, be-
träffande den personliga snyggheten. Man bör-
jade visserligen förstå, att det var nyttigt att då
och då tvätta sig, och man återkom småningom
till den uppfattningen, att vattnet var enkom
lämpligt därtill; men man undergick operationen
snarare än man sökte den. Vår tids bruk af
rikliga och dagliga tvagningar skulle förefallit
denna tid besynnerligt . . . Madame de Motteville
anser sig behöfva särskildt omtala, att Anna af
Österrike, Ludvig XIII:s gemål, var »synnerligen
snygg och renlig», och hon omtalar, att då Kri-
stina af Sverige kom till Compiégne, »hade denna
höga drottning sä smutsiga händer, att man ej
kunde se deras skönhet». Det är bekant, att den
fistel, som plågade Ludvig XIV, var beroende af
bristande snygghet och att den store konungen,
le Roi-Soleil, ofta ej fick sofva för ohyra. —
Franklin, La vie privée d'autrefois.

Angående Télémaque kan erinras, att egent-
liga rolighetsböcker för ungdomen torde icke hafva
förekommit i Sverige förrän i 1700-talets början,
då man 1721 fick: »Telemacks Ulysses Sons
Händelser under resan att upsöka Dess Fader,
Beskrefne til Undervisning för Hertigen af Bour-
gogne utaf dess Prseceptor i Frankrijke Den Widt-
Berömde Erkie-Biskopen Hertigen af Cambray
Herr France de Salignac.»

Intet af de tre verk, hvilka som ungdoms-
böcker stått sig bäst under tidernas gång, är för-
fattadt »för ungdomen». »The Life and Stränge

458

Surprizing Adventures of Robinson Crusoe, of
York, mariner» (25 april 17 19), om hvars egen-
skap af att vara den politiske pamflettisten Defoes
allegoriska själf biografi de lärde tvista, var lika litet
som en anonym prästmans af anspelningar vim-
lande »Travels into several remote Nations of
the \\'orld. In four parts. By Lemuel GuUiver,
first a Surgeon and then a Captain of several
Ships (1726)» eller en afsigkommen hannoveransk
lärds anekdotsamling »Baron Munchausen's [sic]
narrative of his marvellous travels and campaigns
in Riissia (i785)^>, afsedd att läsas af någon sär-
skild åldersklass. Och när de göra ett föråldradt
intryck, så härrör sig detta från äldre tiders för-
sök att göra bearbetningar >.till ungdomens tjänst^
hvilka gä samma väg som t. ex. >/Telemacks
händelser», Berquins »Barnawän», >;Carl Grandison
eller Ungdomens mönster*, Grubes »Naturhisto-
riska skildringar i estetisk form och rehgiös anda»
samt otaliga andra. (De första svenska upp-
lagorna voro »Capitain Lemuel Gullivers Resor,
Till åtskillige långt hårt belägne Land» [2 delar,
den första odaterad, den senare tryckt 1745]*;
»Den engelska Robinson Crusoes underliga och
sällsamma resor och lefvernes beskrifning [1752]»;
»Baron Miinchhausens sällsamma resor och äfven-
tyr till vatten och lands [1797]».)

Sid. 224. Brunnsmästaren i Medevi och

hans söner 1689. Årtalet 1689 uppgifves af
dr J. Kruse. Dr A. Hahr sätter det till 1683.
Karl Gustaf Tessin skrifver i »En gammal mans
bref till en ung Printz», Stockholm 1756, om denna
tafla: »Fadern ser nykter, gladlynt och beskedlig
ut; men den ene sonen spörjes klarligen hafva
älskat at taga öl för ärende. När laster afbildas
böra de ej smickras och det har Ehrenstrahl
mästerligen i akt tagit. Dennas omvända maga
och dränkta förnuft läsas i dess plirande ögon,
som vittna, at han för sig sjelfvan, mera skade-
ligt bränwin än hälso-vatten inöst. Nederst står
årtalet i686.^>

Bland de många, som firade Aurora Königs-
marcks uppträdande i Racines Iphigenie, var Erik
Lindschöld. Han vänder sig sTil den omilda uth-
tydaren», som ogillade att »damer af förnäm slächt»
uppträdde på teatern »uthi främmad habijt, som de,
som theraff giöra sin konst och sin profijt».

Männ sXyppe-nupp i näsa»,
»Blinnbock» och »Xappa steek-',
Med hvilke man plä fiäsa,
Dunk opp moot denna leek!
Monn den ey mehr bevekar
Hiärtat til ährbarheet,
Än slijka julelekar
Med bond-eenfaldigheet?
Hvad vijsa dhe för seder,
Hvad skaffa de för frucht.

* Uppgiften i Hammarsköld, Svenska vilterheten,
synes vara oriktig.

Hveiii vinner dernied heder,
I Ivern lärer dher aflf tucht?

Men här. här är at lälira
Omgänges liufligheet,
Konst, tucht, vett, dygd och ähra.
Seder och skickligheet.

Lindschölds >AMjd ett aff det höga och för-
nähma fruntimbret anstalt berömmeligit skådespel,
IPHIGENIE, Hans kongl. Mayestät och hela det
Kongliga huset til ähra 1684» finnes tryckt i 4:e
och A. v. K — s bref om »Les divertissements de
Medevi» i 8:e delarna af Hansellis samling.

Sid. 227. Kortspel omkring 1690. Angå-
ende de missfoster af människor och djur, hvilka
ansågos visa försynens missh.ig med människor-
nas synder, se nedan under anmärkningar till
Jesper Svedberg. Ett typiskt och ovanligt roande
exempel på dylik vidskepelse läses i Troels Lund:
»Sundhedsbegreber i Norden i det 16 Aarhundrede»:
»Men Nordmaendene vare uforbederhge. Hverken
Hoj eller Lav agtede saadanne Tegn. Nogle
sagde, at det var usandt. Andre mente, at Bog-
trykkerne gjorde det grovere, end det var, for
at tjene Penge derved. Nogle sagde rent ud:
Landlognere skal man jo ogsaa have. Andre paa-
stod, at det Hele var blöt Slumpetraef. — Men
det var ikke Fabel- og Kserlingesnak, og Bog-
trykkerne gjorde det ikke for sin Vindings Skyld,
da Profiten derved i Sandhed kun var ganske
ringe. For at gendrive alle disse lod' da Gud
1 58 1 den 7 Juh i Oslo tildrage sig, hvad Alle
have seet og som er udgaaet offenthg paa Tryk
saaledes :

' En Gris fedes her.

Med alle monne han forfserdelig vaere.

Denne Gris monne Mund og Trender have,

Desligeste Oren som en Abe.

Dernsest 0jne som en Hare,

Store, sorte, skinnende og klare.

En Nrese dertil, det siger jeg Dig,

Havde han som Du eller jeg.

Men for i Hovedet monne han have

Et Horn, som ogsaa bajed tilbage.

Det Horn, jeg vil dig sige for sandt.

Var ligesom Naesen af Elefant.

Paa Kroppen monne han vsere bar,

Hvid og slet foruden Haar.

Det er skeet i Sandhed saa

Ligesom her forskrevet staar.'

Udlaegningen af dette Tegn var ikke van-
skelig. 'Svinet betod ugudelige Mennesker, som
före et epikurseisk Liv, af hvilke Folk der er
mauge i Norge. Med de Tegn, som sker, drive
de sine Abespil (derfor Abeorerne). De sove i
sine Synder, ligesom Haren sover med aabne 0jne.
Menneskensesen betyder den store Syndestank,
som er allevegne i Landet. Den hvide Kvinde-
hud betyder den store Utugt, som isjer ved Silde-
fisket bedrives. Hornet betyder, at Landet og

459

is£Er Marstrand skal straffes og gaae tilbage, lige-
som Hornet bojes över Ryggen.' — Norske Ma-
gasin, II, 43—45.»

Sid. 236. Jesper Svedberg. I sin tyvärr
ännu outgifna »Lefvernesbeskrifning af honom sjelf
[i sex e.\emplar] uppsatt och hans barnom och
efterkommande till underrättelse huru the sin van-
del föra skola efter thess död; välment och fader-
ligen lemnad», skildrar han sina trenne äktenskap.

Hans första hustru var Sara Behm, vid hvilken
han vigdes 1683. »Ehuru hon var Assessorsdotter
och Kyrkoherdehustru i Upsala, dertill med af
stor rikedom, klädde hon sig aldrig efter förmö-
genheten öfver höf\'a. När alla skulle den tiden
draga den syndiga och förargeliga hufvudbona-
den, som kallas fontange, nödgades hon följa
hopen åt, och så baran. Men då hon fick höra
att en ko på Gottland hade med mycken pino,
qval och vonda och ömkeligt bålande burit fram
en kalf med fontange, så tog hon sin och sina
flickors fontanger och kastade dem i elden, . . .
görande ett löfte, att hon och barnen, sä länge de
voro under hennes magt, aldrig skulle baran mer.»

»Min hustru Sara Behm höll mig, som jag
henne, ganska käran. Vi hade så kärligen kom-
mit öfverens, när det var fast belefvadt, att vi
skulle blifva ett folk, att hon skulle få regera i
huset som en förnuftig hustru och förståndig mat-
moder som henne behagade. Jag skulle intet lägga
mig däruti. Hvad hon påkallade penningar eller
annat, skulle hon vid första nämnandet bekomma
öfver och icke under. Men tu ting däremot måste
hon ock lofva mig: Först, att hon aldrig lägger
sig uti mitt ämbete och där vilja hafva något att
säga och styra. Är jag kallad af min Gud och god-
känd af min öfverhet, bör jag också förstå att
förestå mitt ämbete. Med sina förböner skulle
hon väl hjälpa mig som jag henne. Men för det
öfriga platt intet. Sedan för det andra måste
hon lofva mig, när jag sitter i ett godt lag och
hederligt samkväm och jag har där min förnöjelse
och min ro utan öfverflödigt drickande, utan nå-
gons förtörnelse eller förargelse, hon ville då för-
unna mig den goda ro och förnöjelse efter mitt
trägna arbete och myckna bekymmer, att dä inga-
lunda mana mig bort. Och tror jag, att Kristi me-
ning har varit densamma, när han svarade sin mo-
der något hårdt i bröllopet i Kana i Galileen:
Kvinna, hvad hafver jag med dig? Min tid är
icke ännu kommen.»

Sara dog 1696, efter att ha födt Svedberg
nio barn, af hvilka det tredje var Emanuel. Fa-
dern blef ej länge ensam, ty

»Om Andersmässodag är 1697 hade jag i
en välsignad stund mitt bröllop med min andra
käraste hustru, den äreborna, gudfruktiga, dygde-
samma och förnäma matrona, fru Sara Bergia,
salig prostens och kyrkoherdens i Norrbärke i
Dalarne, mag. Andreas Bergii kära dotter. Hon

hade varit salig häradshöfdingens Joh. Norlinds
efterlåtna änka, och som jag alldd tillförene hade
försport och rönt Guds nådiga och enkannerliga
försyn jämväl vid mitt förra giftermål, så för-
sporde jag ock den fast förunderligen och ögon-
skenligen i denna angelägna handeln också denna
gången. Jag var aldrig tillförene med henne
bekant, visste mig ock aldrig hafva sett henne
eller om hon var till en gång . . . Blef dock
oförmärkt underrättad om hennes gudfruktighet,
fromhet, frikostighet mot de fattiga och att hon
var välmående, säg väl ut och var en snäll hus-
hällerska och hade inga barn. Summa, en sådan
stod mig väl an. Jag tager Gud till räds med
innerliga böner och åkallan. Och som jag fick
inskjutelse och håg, skrifver jag henne till och
upptäcker mina tankar. Hon genom Guds till-
skyndan samtycker till min begäran . . . Två dagar
före bröllopsdagen kommer jag till Stockholm,
dit hon ock två dagar förut efter aftal kommen
var. Jag föres allena in i en kammare, där hon
allena före mig satt. Men jag visste intet, kunde
ock intet tänka, att det var hon, ty ingen sade
mig det. Jag sätter mig ned bredvid henne. Vi
taloms länge vid, jag med henne såsom med en
annan helt främmande eller någon af hennes säll-
skap om allehanda saker. Tills hon ändtligen frå-
gar: Hvad tycker Professorn om vår handel? — Jag
svarar: Hvad skall det vara för handel? — Det han
har skrifvit till mig om. — Hvad har jag skrifvit
henne till om? Det vet jag icke. — Skola vi icke,
sade hon, i morgon vara brudfolk? — Är hon den-
samma? sade jag. Och sä bekräftade vi vår vän-
skap med handslag, kärligt famntag och dylikt,
med bägges inbördes fägnad och hugnad. Gudi
vare evinnerhga lof och pris, som de sina sä
underliga förer, sä faderliga.» Den andra Sara
dog, barnlös, 1720. Innan året var ute, förnam
Svedberg

»uti
stånd den vise Siraks ord vara sann, som sade
'Där ingen vård omkring är, där går husbonden
villråda'», hvarför han ingick sitt tredje och sista
äktenskap, äfven det barnlöst. — Biografiskt Lexi-
con, del 16. — Tottie, J. Svedbergs lif och verk-
samhet. — —

Svedberg skrifver om lyxen: »Hon will hafva
sä kosteliga kläder som en Princessa, så kostbara
speglar, så a la mode Fransöska sängiar, kirido-
ner, så krusigt nattetyg; mannen måste thet skaffa,
tågat hwar han kan — .»

»Then skiöne predikanten går ther med sin
longa, krusade och pudrade peruk och i sida
kläder, sä at kappan släper ett qvarter efter ho-
nom: alt til then ändan at han skal synas.» —

Såsom prof på den för oss nästan komiska
men i själfva verket imponerande naivitet och
enkelhet, som utmärkte många af psalmerna i
»Then Svvenska Psalm-Boken ... Af thet wyrd.

mitt bedröfliga och besvärliga enkling-

460

Predikoämbetet Åhr M DC XCIII Med flit öfwer-
sedd/förbättrad och förmehrad/Och Åhr 1694 af
trycket vtgången>, meddelas här en parafrasering
af en af l3avids psahner. Den svenska psahnen
verkar som en gammal bondmähiing, den leder
tanken på hvitmenade landtkyrkor och röda stugor.
Ps. 44 (Then 22. K. D[avids] Psalm) v. 5:

Drag tu tig icke långt ifrå,
Ty nöden är förhanden,
Men ingen är som hielp förmå,
Thess större är Ihen wänden.
Store stutar vti en ring,
Hafwa sig om mig begifwit,
Och fete oxar rundt omkring,
Stå mig alt efter lifwet,

Som leijon wred,
Gapa the med sin munn sä bred.

Psalmen stöder sig pä följande verser i
Psaltaren :

EN Davidz Psalm til at föresiunga om Hindena som bittida

jagad warder.
Store stutar hafwa belagt mig; fete oxar hafwa omwerft

mig.
The vpgapa med sin munn emot mig, såsom ett glupande

och rytande leijon.

Oaktadt Svedbergs psalmbok blifvit »af thet
wyrd. Predikoämbetet med flit öfwersedd», väckte
den vid sitt utgifvande en ortodox storm. Sved-
berg sade: »Jag känner fratres», och dessa upptäckte
26 förvillelser i dess 482 (ej 483) psalmer. Trots
Karl XI:s nitiska beskydd — (konungen tog en af
psalmbokens angripare, professor Jernfeld, »ifrigast
i brickan och stötten mot väggen, hvaraf han måste
intaga sängen och betänka sin djerfhet och oti-
dighet. Afgick så efter några dagar med döden») —
beslagtogos de utsökt väl tryckta upplagorna, och
först nästa år utkom den s. k. gamla psalmboken,
i hvilken den ofvan citerade psalmen bär n:r 39.

Sid. 244. Watteau och hans mecenat
M. de Julienne. G. Hirth anser i sin Kultur-
geschichtliches Bilderbuch», att den violoncellspe-
lande mannen är gravören Tardieu själf.

Sid. 245. Vinterns nöjen. Spelet Tombre
eller Thombre har sitt namn från Spanien. Det
spelades af två, tre eller fem personer, vanligen
af tre. Hvarje spelare fick 9 kort. Den, som
hade spelet, sade: »Yo soy Thombre» — jag är
mannen. Detta spel lefver ännu i Spanien under
namnet tresillo. — Ashton, Social life in the reign
of queen Anne.

När Herman von Bremen instruerar sin hustru
Geske i konsten att vara borgmästarfru, yttrar han:
>;0m Morgenen skal der et Thee-Bord vEere dekket
for Fremmede, som kommer, om Eftermiddag et
Caftee-Bord ; og derpaa spilles Kort. Der er et
vist Spill, som kaldes Allumber; jeg vilde give
100 Rixdaler til, at I og vor Datter Froichen
Engelke förstod det.» — Ur Holbergs »Den Poli-
tiske Kandestober», hvilken uppfördes första gången
1722.

Sid. 248. Kärleksförklaringen I Hol-
bergs »Barselstuen», tillkommen år 17 23, föres i akt.
II, scen 3. följande samtal:

»2 Dame.
Ey, Madame! sporg os ikke mere, eliers
kommer jeg til at beskrive hende Marthe Mortens-
Datters Ac/riene, hvilket jeg ikke kand giijre i en
Time.

1 Dame.

Ja, den Pige kteder sig forbandet absurd.

2 Dame.

Gav I ogsaa Agt paa hendes Adrascanter
[engageanter]?»

Sid. 251. Ostronfrukosten. Måltid under

1730-talet. »Det finnes råa människor, som äro
nog inskränkta till att anse såsom opassande för
en vis man att hängifva sig åt lifvets vanliga
njutningar och bekvämligheter. Man skulle kunna
tillrättavisa dem med den franske filosofens ord,
dä en glad markisinna tillsporde honom: 'Hvad,
bruka äfven ni filosofer äta läckerheter?' —
'Tror ni då', svarade Descartes, 'att Gud skapat
läckerheterna endast för dårarne?'» —

»Franska köket, tre århundradens verk, skulle
under stora historiska växlingar varit fullkomligt
förstördt, om ej dess traditioner bevarats. Mer
än hälften af förgångna tiders snillrikhet och
nästan all den franska älskvärdheten ha varit i
hög grad befordrade af den franska kokkonsten.
Condéernas och Soubisernas kockar bidrogo pä
sin tid i icke ringa män att höja och lifva de
måltider, vid hvilka Montesquieu, Voltaire, Dide-
rot, Helvétius m. fl. sä ofta möttes. Det var vid
dessa sällskapliga sammanträden, som den franska
konversadonen lifvades och förfinades genom de
utsökta rätter, som kockens skickliga hand tillredt.

Några timmars angenämt, lätt och obehind-
radt samtal mellan bildade och belästa män gjorde
mer för att befordra människosnillets utveckling
än en mängd 'spekulativa, bokskrifvande akade-
miers' arbete. Mången stor och allvarlig frågas
lösning, spridningen af nya och vidsträckta åsik-
ter, tillkomsten af snillrika essais och tmdervisande
j/iémoires, för allt detta stå vi i tacksamhetsskuld
till den skara fina och angenäma män och kvin-
nor, som till en viss grad sammanhöllos genom
den utomordentliga dragningskraften af den tidens
petit soupers och lysande middagar.

Den franska revolutionen var emellertid nära
att ödelägga hvad Montaigne kallade Tärt de la
gueide. 'Hade göter och vandaler fortsatt något
längre', säger en snillrik epikuré, som öfverlefde
revolutionen, 'sä hade receptet pä en kycklings-
frikassé varit ohjälpligt förloradt.' Men en damm
sattes för förödelsen, kulturen räddades, och hvad
Höffding kallar 'Vaerdiens bestaaen' var tryggad,
när »de första rökmoln, som tillkännagåfvo kok-

461

konstens återuppståndelse, varseblefvos från köket
hos en f. d. biskop, sedermera kejsar Napoleon
I:s ärkekansler Cambacérés.» — Hagdahl, Kok-
konsten som vetenskap och konst.

Chantilly testamenterades till hela Tlnstitut
de France, ej blott till Franska akademien.

Sid. 256. Dryckesgille i St. Johns kaffe-
hus. Såsom en parallell till denna engelska dryckes-
orgie torde Israel Holmströms (f 1708) vers i »En
suputs försvar» förtjäna citeras.

»Annan glädje må väl fara:
Dricka skall min glädje vara.
Dricka är min enda ro,
Näst vid tunnan vill jag bo,
Hvad jag äger, skall jag sälja,
Köpa vin och det uppsvälja.
Uti heta strupen min,
Där skall öl och vinet in.
Hvad jag nä'nsin har fått ärfva.
Det jag fått ell' får förvärfva,
Allt skall ösas i min kropp.
Allt i hop skall drickas opp!»

Sid. 258. Ludvig XV. Som ett exempel
på konung Ludvig XV:s vidskepliga fruktan för
de religiösa formerna förtjänar det meddelas, att
vid påsktiden 1739, dä han skulle »faire ses pä-
ques», d. v. s. vid påskhögtiden skrifta sig och
taga nattvarden, han ej velat eller rättare vågat
underkasta sig denna ceremoni, skrämd som han
var af berättelser, hur uppenbara syndare vid detta
tillfälle fallit ner döda, träffade af den gudomliga
vreden. Dä han således hvarken ville ens under
tiden närmast före och efter påsk och nattvards -
tagandet försaka några synder eller vågade ljuga
vid bikten, måste han undandraga sig ceremonien,
och då le grand prévot frågade honom, om han
i alla fall ville utföra handpåläggning för att bota
de skrofulösa, hvilka som vanligt efter nattvards-
gången väntade på konungen iöx, att af honom
återfå sin hälsa, svarade han torrt: »Nej.» —
Michelet, Hist. de France, XV.

Den gamla föreställningen, att regenten kunde
helbrägdagöra, fanns äfven i England. Boswell
berättar i sin bok »Life of Samuel Johnson», att
man som barn fört Johnson till drottning Anna
för att hon skulle helbrägdagöra hans svaga syn.

Sid. 273. Adelaifde, Madame de France.
Enligt Larousse och Littré kallas hvarje medlem
på manssidan af en regentfamilj »prince» eller
»princesse du sang». Denna titel tillkom sålunda
Madame Adelaide, hvilken som konungens dotter
tillhörde »les enfants de France».

Sid. 287. Hos en förnäm polsk familj
i Danzig. Kongl. Hof-Predikanten, Contracts-
Prosten och Kyrkoherden Georg Gezelius yttrar i
»Försök til et biographiskt Lexicon öfver Namn-
kunnige och Lärde Svenske Män. Hos Swederus,
Stockholm, Upsala och Abo, 1780», om Stenbock:

»I Konung Carls Polska fälttåg, til 1706,
var han dels i följe med Konungen och Hufvud-

arméen, dels agerade han med särskildte Corpser;
brukades i synnerhet at drifva in Contributioner,
hvartil Konungen kände honom särdeles skickelig,
äfven som til at göra broar öfver strömmarne,
där Svenske Arméen, uti det ovägade Polen,
skulle fram och tilbaka tåga . . . Konungen hade
dock ej släpt Grefve Stenbock ifrån sig, så framt
hans hälsa, som i Polen blifvit ganska illa med-
faren, ej hade äskat någon ledighet och tid til
des återställande. Grefven hade i Polen varit
General-Krigs- Commissarius, och besörgt om hela
Arméens underhåll, hvilken besvärliga syssla med-
tog hans krafter i samma mohn, som den skattade
Polska Adelens gods och Städernas rikedomar.»

Sid. 314. Goethe. En frän schweizaren
Soret härrörande notis, daterad aug. 2 1830, i Ecker-
mann's »Gespräche mit Goethe» ger en föreställ-
ning om den vikt Goethe fäste vid utvecklings-
läran och sin andel i dess genombrott:

»Die Nachrichten von der begonnenen Juh-
revolution gelangten heute nach Weimar und setz-
ten allés in Aufregung. Ich ging im Laufe des
Nachmittags zu G. 'Nun', rief er, 'was denken
sie von dieser grossen Begebenheit? Der Vulkan
ist zum Ausbruch gekommen, allés steht in Flam-
men, und es ist nicht ferner eine Verhandlung bei
geschlossenen Thiiren!'

'Eine fmchtbare Geschichte!' erwiederte ich.
'Aber was Hess sich bei den bekannten Zuständen
und bei einem solchen Ministerium anderes er-
warten . . . .'

'Wir scheinen uns nicht zu verstehen. Ich
rede gar nicht von jenen Leuten; es handelt sich
bei mir um ganz ande re Dinge. Ich rede von
dem in der Akademie zum öffentlichen Ausbruch
gekommenen, fiir die Wissenschaft so höchst be-
deutenden Streit zwischen Cuvier und Geoffroy
de Saint-Hilaire!'

'Die Sache ist von der höchsten Bedeutung',
fuhr G. fort, 'und Sie können sich keinen Begriff
machen, was ich bei der Nachricht von der Sitz-
ung des 19. Juli empfinde. Wir haben jetzt an
Saint-Hilaire einen mächtigen Alliirten auf die
Dauer. Ich sehe aber zugleich daraus, wie gross die
Theilnahme der französischen wissenschaftlichen
Welt an dieser Angelegenheiten sein muss, indem
trotz der furchtbaren politischen Aufregung die
Sitzung dennoch bei einem gefullten Hause statt-
fand. Das beste aber ist, dass die von Geoffroy
in Frankreich eingefiihrte synthetische Behand-
lungsweise der Natur jetzt nicht mehr riickgängig
zu machen ist. Die Angelegenheit ist durch die
freien Diskussionen in der Akademie jetzt öffent-
lich geworden, sie lässt sich nicht mehr an ge-
heime Ausschiisse verweisen und bei geschlossenen
Thiiren abthun und unterdriicken. Von nun an
wird auch in Frankreich bei der Naturforschung
der Geist herrschen und iiber die Materie Herr
sein. . . . Ich habe mich seit 50 Jahren in dieser

462

grossen Angelegenheit abgemiiht; anfänglich ein-
sam, dann untersttitzt und zuletzt zu meiner grossen
Freude iiberragt durch verwandte Geister. Als ich
mein erstes Apergu vom Zwischenknochen an Peter
Camper schickte, ward ich zu meiner innigsten
Betriibniss völlig ignorirt. Mit Blumenbach ging
es niir nicht besser, obgleich er nach persönlichem
Verkehr auf meine Seite trät. Dann aber gewann
ich gieichgesinnte au Oken, Carus u. a. Jetzt ist
nun Saint-Hilaire entschieden auf unserer Seite
und mit ihm alle seine bedeutenden Schiiler.
Dieses Ereigniss ist fiir mich von ganz unglaub-
lichem Werth, und ich jubla iiber den allgemeinen
Sieg einer Sache, der ich mein Leben gewidmet
habe.'»

Af Goethes dagboksanteckningar (»Aufl. der
Grossherzogin», III. Abth., 12. Band, s. 277 — 83)
framgår, huru under flera veckor Goethes tankar
vändt sig kring denna betydelsefulla fråga, hksom
äfven att detta samtal måste hafva ägt rum den
3 aug.

G. nedskref härom en uppsats med titel
Principes de Philosophie Zoologique, I, som ingår
i hans »Zur Morphologie» och som äfven finnes
i samma upplaga, II. Abth., 7. Bd., s. 165 — 181;
13. Bd., s. 104 o. f.

Sid. 316. Kemisten Lavoisier och hans
hustru. »Det nutida tänkandets frigörelse genom-
fördes af filosofer, hvilka uppvuxit under monar-
kien, som lät deni nästan ostörda predika sina
läror. Voltaire, Rousseau och Diderot voro bland
revolutionens skapare, men hade deras lifstid
sträckt sig fram till Terreurens dagar, skulle de
säkerligen, trots sin höga ålder, fått dela Lavoi-
siers och Malesherbes öde — om de ej som
Condorcet i cellen gått giljotinen i förväg. Båda
dessa filosofer kastades i fängelse på grund af
en häktningsorder, hvars första ord löd 'Liberté'.
Malesherbes, mest namnkunnig som Ludvig XVI
oförskräckte försvarare inför domstolen, var Rous-
seaus vän, och som kunglig ärnbetsman hade han
efter förmåga underlättat Encyklopediens utgif-
vande. Jean Jacques Rousseau uppgrofs ur sin
graf, liksom Voltaire, för att med pomp och ståt
föras till Panthéon, och några månader senare
föll hans vördnadsvärde vän, jämte dotter och
dotterdotter, offer för den giljotin, hvilkens järn
samma vecka skulle döda den store Lavoisier.
Det var när denne bad domstolen att dödsdomens
fullbordan skulle uppskjutas, till dess han fullföljt
en viktig experimentserie, som allmänne åklagaren
yttrade: 'Republiken har ej behof af lärde eller
kemister', hvari domstolspresidenten instämde.
(Voltaire och Rousseau dogo 1778, Diderot 1784,
Condorcet begick själfmord i mars 1794, Males-
herbes giljotinerades i april och Lavoisier i maj
1794).» — Bodley, France.

Republikens förmåga att reda sig utan veten-
skapsmän efterträddes af Napoleons fasa för ideo-

loger. Men redan denna var mindre lifsfarlig-
Man fick lefva och tiga, eller, som Mirabeaus vän
Tronchet, biträda vid franska samhällets rekon-
struktion genom Code Napoleon.

Den under revolutionstiden häfdade friheten
var pä många områden säregen. Den 14 juni
1 79 1 antogs en lag, som förbjöd alla fria asso-
ciationer. Den förklarade, att upphäfvandet af
alla korporationer af personer, som hade samma
stånd och yrke, vore en af den franska stats-
författningens grundvalar, och lagen förbjöd åter-
upprättandet af sådana samfund under hvarje
form som helst. Man hade ej rättighet att sam-
las och att under fastställda former rådslå om
sina föregifna gemensamma intressen (intéréts
prétendus communs). Ännu i dag vittnar den
ofta sedda frasen »société reconnu d'utilité pu-
bhque» om statens myndighet att afgöra, huruvida
personer fä sammansluta sig till en juridisk per-
son för att befordra gemensamma syften, m. a. o.
huruvida de fä åtnjuta föreningsrätten eller ej.

Sid. 317. Charles James Fox. Uttrycket
»torypartiet, som ville förtrycka rikets nordameri-
kanska medborgare», torde rättare böra lyda tory-
partiet, som motsatte sig de nordamerikanska
medborgarnes fordran på rätt att deltaga i beslut
om skatter, som skulle påläggas dem.

Sid. 321. Marat dödad i sitt badkar.
Badningen, som under medeltiden varit omtyckt
af alla klasser och som företagits med den oge-
nerade öppenhet, hvilken förekommer hos folket i
nutidens Japan och Finland, blef af flera anled-
ningar under 1600-talet ej blott omodern utan rent
ut betraktad som syndig. — I Paris hade man
under 1700-talets slut ett relativt ringa antal bad-
kar, hvilka vid den tiden ofta voro af koppar.
Under 1 800-talets första decennier använde ele-
ganta damer badkar af glas. — Goethe berättar
i »Dichtung und Wahrheit» om den uppståndelse,
hans och hans vänners badande i öppna sjön
väckte i Schweiz 1775. Bönderna sökte med
stenkastning tvinga de unga männen från sitt
förehafvande, och, tilllägger Goethe, som vid
denna tid var gäst hos Lavater;

2>Auf Lavatern jedoch erstreckten sich die
unangenehmsten Folgen, dass er junge Leute von
dieser Frechheit bei sich freundlich aufgenommen,
mit ihnen Spazierfahrten angestellt und sie sonst
begiinstigt, deren wildes, unbändiges, unchristli-
ches, ja heidnisches Naturell einen solchen Skan-
dal in einer gesitteten, wohlgeregelten Gegend
anrichte.»

Sid. 332. Diligensens ankomst till Paris
1803. Diligenstrafik fick man ej i Sverige förr-
än pä 1830-talet, då ett bolag tog sig för att
underhålla person- och paketforsling mellan Stock-
holm och Helsingborg, öfver Västerås, Örebro,
Vänersborg och Göteborg, hvilket ansågs som ett
ofantligt stort framsteg i samfärdsel. Hvarje tis-

463

dngs och lördags morgon kl. 6 afgick diligensen
frän n:r 5 Klara Södra kyrkogata, och efter fem
dygn var man framme i Göteborg". Täckt plats
kostade t,t, rdr t 6 sk. banko, således 50 kronor.
Nöjde man sig med att sitta utanpå, kostade
platsen 25 rdr banko.

Stora voro bekymmerna, när diligenserna
skulle atlösas af järnvägarna. Skenorna skulle ej
få ligga kvar, det vore orimligt att vänta, att
icke torpare, som behöfde en bit järn, ej skulle
stjäla af de obevakade järntillgångarna, som skulle
demoralisera nejden; slitningen på skenorna skulle
blifva större, än den svenska järntillverkningen
förmådde fylla, hvarigenom ej något järn blefve
kvar att exportera, hvilket skulle rubba handels-
balansen; banorna skulle blott en mindre del af
året kunna i det snöiga Sverige trafikeras etc.

Sid. 333. Napoleon utdelar örnar.

Som prof på den napoleonska stilen med-
delas följande skrifvelse till senaten:

»Senatorer,

Jag sänder Eder fyrtio fanor, hvilka min
armé eröfrat i de olika strider, som utkämpats
efter slaget vid Wertingen. De utgöra en hyll-
ning från mig och min armé till rikets vise, de
äro en offergärd från barn till sin fader. Sena-
torer, mottagen dem som bevis pä min tillfreds-
ställelse med det sätt, hvarpå I alltid bistått mig
i riksvårdande angelägenheter. Och I, fransmän,
läten Edra bröder tåga ut; låten dem skynda
att strida vid vår sida, på det att vi, utan blods-
utgjutelse, utan kraftödande ansträngningar, må
långt från våra gränser undanjaga alla de härar,
som Englands guld frammanat, och förkrossa
bundsförvanterna dll hafvets tyranner. Senatorer,
en månad har ännu ej förflutit, sedan jag lofvade
Eder, att Eder Kejsare och hans armé skulle
uppfylla sin plikt — jag väntar med otålighet att
få säga, att mitt folk har uppfyllt sin. Sedan
jag öppnade fälttåget, har jag skingrat en här af
hundratusen man; jag har gjort nästan hälften
till fångar; de öfriga äro döda, sårade eller ha
flytt från fanorna, och alla äro förkrossade af
motgångarna. Mina soldaters tillgifna trohet,
deras ståndakdgheter under mödorna ha skänkt
mig dessa segrar. Jag har blott förlorat ett tusen
fem hundra man döda och sårade. Senatorer,
krigets första uppgift är redan fylld. Kurfursten
af Bajern är återinsatt på tronen. De laglösa
inkräktarne ha nederslagits som af åskan, och,
med Guds hjälp, hoppas jag att inom kort trium-
fera öfver mina öfriga fiender.

Gifvet i mitt Kejserliga läger vid Elchingen
den 26 Vendémiaire.

Napoleon.

18 oktober 1805.»

Vid andra tillfällen hade Napoleon nog ej
varit hågad att åberopa statistik i dylika skrifvelser.

Ett exempel må anföras. Kontingenten från Meck-
lenburg-Schwerin till det ryska fälttåget var 49
officerare och 1,661 man. Den aftågade österut
12 mars 181 2. De öfverlefvande återkommo till
Schwerin 28 januari 18 13 och räknade då 14
officerare och 20 man. — Hirschfeld, Von einem
deutschen Fiirstenhofe.

Sid. 334. M:me de Staél. Turbanen an-
vändes vid denna tid ofta som en hufvudbonad
för damer. — Prof. Schiick meddelar, att Napoleon
i mars 1800 skrifver till sin bror Josef: »M. de
Staél är i den djupaste misére, under det att
hans hustru ger middagar och baler. Om du
fortfarande träffar henne, vore det ej ur vägen,
att du förmådde henne att bestå sin man ett
underhåll på 1,000 eller 2,000 fr. i månaden.
Man må gärna bedöma madame de Staéls seder
efter samma måttstock, som om hon vore en
karl, men om en karl, som ärft Neckers för-
mögenhet, som så länge dragit fördelarna af de
prerogativ, som äro fästa vid ett bemärkt namn,
skulle lämna sin hustru i armod, medan han själf
lefde i öfverflöd — skulle en dylik karl tolereras
i sällskapslifvet?»

I stället genomdref den energiska frun en
»separation des biens», boskillnad, hvilken räddade
hennes förmögenhet från hans borgenärer. Detta
hindrade dock ej den hänsynslösa damen att efter
baron Staél von Holsteins död 1802 få ett nytt
ekonomiskt intresse för Monsieur de Staél, och
som Schiick säger: »I ett bref underrättade hon
Nils von Rosenstein om dödsfallet samt anhöll
samtidigt, att denne ville hos den svenske konun-
gen utverka, att hon erhölle en änkepension på
12,000 fr. om året, hvilken pension hon dock i
ett följande bref förklarade sig villig att utbyta
mot en rund summa en gång för alla.»

Sid. 335. Pius VII. Dä det meddelas, att
päfven äterinförde inkvisitionen, bör detta ej för-
stås så, att detta »hehga ämbete» fick under
1800-talet nitälska på det grundliga och gammal-
fromma sättet, som var det vanhga på 1500- och
1600-talen.

Inkvisitionen förde under 1700-talet ett ty-
nande lif, t. o. m. i Italien, och afskaffades 1808
af Napoleon. Några fakta, meddelade af Carl
Justi i hans grundliga arbete om »Winckelmann
und seine Zeitgenossen», belysa den italienska upp-
fattningen omkring 1750. Det heter om kar-
dinal Spinellis verksamhet i Neapel: »Länge gjorde
honom den växande otron bekymmer, han oroade
konungen (i Neapel) med berättelser om de mänga
tusen ateister och kättare, som skulle vara dolda
i Neapel. Han förföljde den därvarande 'upp-
lysningens' chef Abate Genovesi, slutligen lät han
inspärra tvä präster i det ärkebiskopliga fängelset,
med befallning att de skulle afsvärja sina irrläror.
Han ansåg, att under dessa upprörda förhållanden
tillfället vore inne att införa 'det heliga ämbetet' i

464

Neapel. Han utnämnde råd och notarier, han lät
förfärdiga ett sigill för processerna och lät öfver
dörren till ett därtill utsedt hus sätta orden Santo
Uffizio (det heliga ämbetet = inkvisitionen). Men
detta namn hade Neapels folk aldrig kunnat tåla.
Inbördes krig hade man fört om detta och med
stora offer köpt sig denna frihet af de spanska
kungarne. Blott i Palermo fingo fångar marteras

och brännas. — — — — — — .»

Det kom till ett uppror, man ropade: 'Intet He-
ligt ämbete!' och konungen lät upphäfva den
hemliga andliga domsrätten och borttaga den
ofvan omnämnda taflan.»

Sid. 345. Den danska familjen Nathan-
son. Herr Nathanson var under senare delen
af sitt lif ledare af »Berlingske Tidende».

Sid. 351. Gosse ur den engelska aristo-
kratien. Durham är ett af Englands största
namn under 1800-talet — som Canadas store
återupprättare och som förkroppsligandet af Eng-
lands kolonialpolitiska anda, sådan den äfven
sammanfattas af Kipling i »The Widovv's Party»;
se not till 441.

Sid. 366. Den tyske patrioten Ernst
Moritz Arndt. »Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse,
Om Uphäfwandet af Lifegenskapen uti Des Tyska
Stater. Gifwen Högqwarteret i Greifswald den 4
Julii 1806», förklarar,

»Att dä et af de stora ändamål Wi åsyftatt
genom Swenska Stats-Författningens införande i
Wåra Tyska Stater i synnerhet warit, at försäkra
en hwar af Wäre trogne Pomerske Undersätare
om et fritt och ostördt åtnjutande af deras lag-
liga rättigheter, under et troget upfyllande af
deras pligter, så hafwe Wi ansedt såsom en na-
turlig följd af Wårt Nådiga Påbud under den
26 sistledne Junii [. . . Angående Införandet af
Swenska ^XdX^-Fötf att ning arne oeh Sweriges Rikes
Lag uti Pomern och Rugen\^ at lifegenskapen i
Pomern och Riigen ifrån sistnämde dag blifwit
uphäfwen.»

Liksom den naturliga följden af »Införandet
af Swenska Stats-Författningarne och Sweriges
Rikes Lag» uti Sveriges dåvarande besittningar
söder om Östersjön innebar friheten för en hel
klass, som dittills saknat den, förblef 1734 års
lag under hårda tider

vår vapenlösa trygghet än,
vår lag, vår stora skatt

för ett annat land i öster, där den svenska tidens
grafskrift, tecknad af landets störste skald, lyder:

Lag skall öfverlefva mig.

Sid. 370. Tidningsläsande tyskar. Det

var under den nationella splittringens, »partikula-
rismens» tid, då typen »der Staatshämorroidarius»,
afbildad och behandlad i det 1844 grundlagda

skämtbladet Fliegende Blätter, uppstod, och då det
i Goethes Tyskland gafs »poiizeiwidrige Hiite» lik-
som förr i Peter I:s Ryssland, som den tyska veten-
skapens järnflit lade grunden till väsentHga delar
af det nutida Tysklands framgångar. Den store
historikern lord Acton säger: »Den trettioåriga
fredens politiska slummer var gynnsam för veten-
skapen. Det var då, som Goethe häpnade öfver,
att någon förnuftig människas intresse kunde
väckas af julirevolutionen [se anmärkningen till
sid. 314]; det var då, som Wilhelm v. Humboldt
— den mest centrala personhgheten i Tyskland,
Schillers och Goethes, Wolfs och Niebuhrs för-
trogne, som stridt mot Talleyran d den minnes-
värda dag på Wienerkongressen, då legitimitets-
begreppet föddes, som smidt länken mellan
statsmakt och vetenskap genom att grundlägga
universitetet i Berlin och som ända till Kotzebues
mord var det tänkande Preussens stolthet och
hopp — ägnade sin mannaålders kraft åt ut-
forskandet af malajiska språkrötter. Det var un-
der denna tid, som den vedertagna typen af
tysk 'lärd' uppkom — en man som beklagade
sig öfver att de offentliga biblioteken blott voro
tillgängliga 13 timmar af dygnet, en man, som
skref om Homer 1806 och fortfarande skref om
Homer 1870, en man, som uppletade de 358
ställen, där Dictys imiterat Sallustius. Han lät
lika litet störa sig af världens äflan som Hegel,
hvilken fullbordade sin Phänomenologie des Geistes
under slaget vid Jena och, då han på morgonen
begaf sig till boktryckaren med manuskriptet, häp-
nade öfver att finna så många fransmän på ga-
torna.» — German schools of history i Engl. Hist.
Rev., vol. I. — Men de dä grundlagda tradi-
tionerna fortlefde och bidrogo till Tysklands
kemiska industri, Norddeutscher Lloyd och mo-
biliseringen 1870.

Sid. 402. Mälaren-gravören Marcellin
Desboutins. Manets födelseår är 1832. Enligt
Camille Mauclair anses Claude Lantier i Zolas
L'Qi]uvre syfta pä impressionistmälaren Paul Cé-
zanne (f. 1839).

Sid. 406. General SkobelefF tackar trup-
perna vid Schipka. Uppgifterna om Skobeleffs
karaktär äro meddelade af Richard Graf von
Pfeil, som deltog i den på taflan afbildade ridten
framför fronten.

Sid. 420. »Five o'clock tea.» G. W. E.
Russel tillhör den berömda och mäktiga whig-
släkt, hvars hufvudman är his Grace the Duke
of Bedford och hvars mest bekante medlem var
reformbillens genomdrifvare. Lord John Russel.
G. W. E. R — s bok »CoUections and recoUections»,
äfven utg. i Tauchn. ed., är en synnerligen
värdefull källa till den engelska kulturens historia
under 18.00-talet.

Sid. 430. På Théåtre Franpais. Om arten
af Sarceys ofta trångsynta omdömen kan man

465

göra sis; en föreställning, dä man läser hans in-
tryck från en representation af »Vildanden» på
Théätre Libre i Paris våren 1891, vid hvilken
rej^resentation utgifvaren själf var närvarande.
Sarcey skrifver i Le Temps om det mästerliga
dramats upplösning, dä Hedvig, upplyst om det
fruktansvärda i sitt öde, bär hand på sig själf.
»EUe avait mieux aimé se tuer-elle méme que de
tuer son caiiard. Eh bien, nous avions déjå vu
tant d'insanités dans cette piéce lugubre que ce
dénonement ne nous a pas trop étonnés; å vivre
avec des fous, durant deux ou trois heures, on
perd le juste sentiment des choses et Téquilibre
de sa raison.» Det är den dramatiska kritikens
M. Homais som talar!

Sid. 432. Musikafton i ett danskt hem.

Sångerskan lär ha stafvat sitt namn Dietrichson.
— Herr Bramsen har, enligt egen uppgift, nu kon-
centrerat sig pä samlandet af Hammershöj, den
utmärkte danske interiörmälaren.

Sid. 441. Drottning Viktoria af England.

Att drottning Viktoria i Thibet ansetts vara en
reinkarnation af gudinnan Palden-Lhamo (namnet
uttalas på de flesta ställen i Thibet Panden
Lhamo), meddelas af Percival Landon (ej att för-
växla med Landor!) i hans 1905 utkomna märk-
liga bok LJiasa.

Sid. 445. Joseph Chamberlain. Radikalen
Chamberlain lämnade det liberala partiet för att
kunna verka för sitt stora politiska mål, konsolide-
ringen af The Empire — såsom dess store skald
Kipling sammanfattat det i sin »Recessional»:

. . . our far-flung battleline ...
Dominion över palm and pine —

och hvars statsanda han tecknat i »The Widow's
Party» sålunda:

We hroke a King and we Ijuilt a road —
A court-house stånds where the reg'ment goed.
And tlie river's clean where the raw blood flowed
When the Widow give the party.

Vi knäckte en kung och bröto en väg, ett dom-
stolshus står. där regementet tågade fram, och floden
flyter klar där det varma blodet flöt — »när Änkan
bjuder». — Men hela denna storslagna dikt är en alle-
gorisk skildring, hvars innebörd blott kan återges
genom en parafras, och vi meddela en sådan i
stället för den öfversättning, som Tengström läm-
nat i »Soldatsånger» — det enda misslyckade i
detta mästerliga hlla häfte.

En mäktigs välde bröts, och en väg bereddes.
Där våldet rådde, byggdes rätten,
så lif och lag, där blodet flöt.
Där England råder.

Sid. 450. Skådespelerskan Gabrielle Ré-

jane. Ett smådrag, typiskt för det »vie factice», som
lefves af en stor parisisk skådespelerska, med-
delar Edmond de Goncourt i sin ytterst in-
tressanta »Journal des Goncourt», vol. VII. Edmond
de Goncourt träffade ofta den stora aktrisen un-
der december 1888, då hon inöfvade hufvud-
rollen i Germinie Lacerteux. Onsdag den 5
dec. 1888 skrifver den utmärkte konstskriftställa-
ren: »I går gaf jag ett exemplar af den illustre-
rade upplagan af 'Kvinnan under i8:e århund-
radet' till Réjane, som sade mig: 'I dag är jag
inte vacker, jag har ej min tio-francs-härkrusning
(mon ondulation de dix francs), i morgon skall
jag kyssa er.' Denna replik till den elegante
hvithårige de Goncourt, som skänkt sin bok om
1700-talets parisiska till den mest kultiverade och
föriinade skådespelerska år 1888, har något pä
en gäng konstladt och förtjusande: den är äkta
parisisk.

RÄTTELSER.

Sid

Står:

Temesvar läs

Temesvar.

54-

Männen med tvärklippt hår
äro alla utom e?! slätrakade »

orden ntom en utgår.

70.
164

•i Anticiperad ^
har åtskilliga verk rörande utfallit vid

Anteciperad.

slutet af näst sista raden

207.

Står

Arnould läs

Arnauld.

212.
225.

23,^-
236.

den lille Johannes »
Macauly »
La Joie
Schiboleth »

den helige Nikolaus.
Macaulay.
La Joue.
Schibboleth.

271.

Abermarle »

Albemarle.

391-

Nay
Fred-

Nan.
Frede-.

395-

Claude Manet

Claude Monet.

466

Sid.

Abbe 257

Aboyeur 303

Adelsdam, tysk 222

Adelsman, italiensk 105

Adimari, Boccacio 6

Adrienneklänning 245, 248

Advokat, fransk 369

Aertsz. Pieter 95

Agitator ■ 453

Alba, hertig af 116

Albert IV, hertig 47

Aldegrever, Henrik . . . _ 81 — 83

Allessandro del Borro 191

» Farnese, kardinal . . . -. . . . 88

Alexander VI, påfve 35

AUemande, dans ■ . . . 290

AUongeperuk 263

Amberger^ Christoph . 74

Ambrogio di Predis 40

A7?i>nan, Jost 109

» Regina •..■ ..222

Amsterdamer Meister 30

Anatomilektion 161

Andriennes 248

Angelico da Fiesole^ Fra Giovaiuii .... 11

Antoniuskors 9

Antwerpenhatt, skålformig 94

Aretino, Pietro 89

Arndt, Ernst Moritz 366

Arnolfini, Giovanni 8

Arnould, Sophie, operasångerska 295

Arnoult, Nicolas 231

Artois, grefven af 284

x^teljé, fransk, 1860-talet 387

» grafisk, fransk 18,3

» nederländsk, på 1 600-talet 197

» spansk, på 1 600-talet 197

Atours, hårklädsel 8

Aubin, Augustin de St 290

» Gabriel de St 296

Aublet, Albert 417

August III af Sachsen . 241

Ayuda de cämara, kammarherre . . . • .193

Baldakin 150

Bal, fransk 290,421

Sid

Balett 138

Baltasar Carlos 178

Balustrad 365

Bandrosett 171

Bankirer, nederländska 106

Bantler . _ 355

Bar, parisisk 418

Barberare, fransk 172

Barett • 71, 83, 117

» dam- 118

Barn, anglosachsiska, 1882 414

» engelskt, 1820-talet 349, 351

Barndräkt 153

Barometer 324

Bartolomeo, Fra 38

Basedow, J. B 288

Bastien-Lepage 411

Baudoin 276, 277

Bazin 220

Beauvarlet 249, 283 — 285

Beck^ Leonard 50 — 52, 61, 62

Beechey, William 349

van Beers, Jan 419

Begrafning, fransk 169

Behavi, Hans Sebald 87

Beisson, E. . . ■ 320

Bellarmin, Roberto, kardinal 131

Bellini, Gentile • • 37

Benediktus' under, S:t 107

Bentivogho, Guido, kardinal 162

Bernadotte, marskalk af Frankrike t,2)?>

Bernhardt, Sarah 411

Besnard, Paul Albert . .425, 450

Betlehemitiska barnamordet 96

Beyschlag, J. C. 222

Bibliotek på 1600-talet 133

Bindhalsduk 345

Biretta, kardinals- 179

Birger, Hugo 431

Biskopskrage, s. k 83

Bissmark, Otto von 427

»Björnfötter», skor 63

Björnskinnsmössa 355

Björnstierne Björnson 447

Boileau-Despréaux, Nicolas 238

Boilly 330, 332, 354

467

Sid.

Boktryckeri på 1500-talet 109

Boldini 448

Bohwert 136

Bonaparte, Josephine 331

» Napoleon 330

Bondbröllop, nederländskt 97

Bondfolk, bajerskt 433

> franskt 389

-> tyskt 25

Bondgård, norsk 446

Bondstuga, nederländsk 94

Bonifacio Veronese 86

Bonvicino, Allesandro 91

Bordone, Paris 78

Borgia, Rodrigo 35

Borro, Allesandro del 191

Bosio, D 338

Bosse, Abraham 150, 154, 155, 159, 164—173, 183
Bossuet, Jacques Bénigne, fransk biskop . . 237

Boiticelli, Sandro 24

Bouc/ier, Franko is 255, 269

»Boue de Paris» 302

Bouillotte, la, kortspel 338,339

Bourgogne, Hotel de 165

Bouts, Dirk 21

Boze, Ch 320

Brant, Isabella 132

Brekelenkam, Qidrin van 204

Bric ä brac-stil 417

Brignole Sale, Paola Adorno 148

Brillor 115

Bronzino, Angelo 92, 98, 104, 105

Broiiwer, Adrian 175

Brown, Madox 373

Brueghel, Pieter, d. ä. . . . . . . 94, 96, 97

Brunnskarlar ' 224

Bröstduk 253

Burckmaier, Hans 63

Butiksinteriör 164

Byxdjäfvul 114

Byxor, kort- 267

» knä- 354

'> lång- 352

» nankins- 340

» pluder- 83, 121

» slitsade 83

Bärstol 293

Bönder, franska 182

» sydtyska 58

Böneskrifter 299

Caballero 190

»Caca Dauphin» 302

Cadenette, fläta 171

Cadet la perle 211

Calas, Jean 280

Callot, Jacques 135, 138, 156, 157

Canot, Ph 259

Sid.

Caravaggio 124, 125

Cardon, J. E 367

Caréme prenant 173

Carlyle, Thomas 399

Carmontelle 281

Caroto, Giovanni Francesco 43

Carpaccio, Vittore 33, 34, 41

Carrucci, Jacopo 93

Cassone, kista 6

Castagno, Andrea del 4

Castiglione, Baldassare 65

Chafing dish, liten panna 270

Champagne 298

Chainpaigne, Philippe de 179, 207

Chamberlain, Joseph . . . . • • 445

Chaplain 453

Chardin 250, 254, 266, 267

Ckarlet, Nicolas 355

Chassériau, systrarna 363

» Théodore 363

Cheminé 415

Chenany, Jeanne de 8

Chevalier, Etienne, fransk riksskattmästare . 18

» Guillaume Sulpice 368

Chignon 387

Chodowiecki, Daniel 280, 286 — 289, 306, 307,

3IO; 311

Chris tus, Petrus 12, 13

Clotilde af Frankrike 284

Clouet, Franfois no, 117

Cochin 264, 265

Codde, Pieter 174

C oello, Sanchez 118

Compte-Calix 378, 386

Cortielisz, Cornelius 128

Corrida 424

Cossa, Francesco 23

Coureur 302

Crinoline 378

Crinozéphyre 378

Culottes 354

Custos, Domifiicus 126

Cylinderhatt 317

Danslektion 259

Dansnöje, franskt 171

» holländskt 174

Dansnöjen 58, 120, 134

Dansös, 1780-talet 305

» fransk, 1870 403

Dantan, Edouard 430

Dam, dansk, 1890 439

» protestantisk, fransk 159

Damspel 354

Danhauser, Josef 356

Dawnier, Hofioré 369

David, J. L 316, 321, 329, 333, 335

Débotté du Roy . 273

468

Sid.
Debucotirt, riiilibcrt Louis ■ .324,336,339,344

Deelen, Dirk van 192

Degas, Edgar 403

De Latmay 292

Dehuaiay, Elie 422

Delig/ion, J. L 304

Demimondaine, parisisk ......... 419

Dennijig 350

De/ion, Vivant 291

DeqiievauviUier ,. . .301

Desboutins, Marcellin 402

Desinadryl 365

Devéria, Achille 357

Diadem, kejserligt 341

Diamanthalfmäne . '421

Diligens, fransk 332

Dill, iiber den, torneringsterm 51

Dinteville, Jean de, fransk ambassadör ... 79

Dissekering i6r

Doktorsmössa 76

Dominicus, S:t 11

Dominikanermunkar 151

Dominikanerorden .... 11

Dominodräkt 249

Drevet, Pierre 238, 239

Drouais 275, 284, 285

Droz, Gustave 385

Dryckesgille, engelskt '. . .256

Dräktbilder, sydtyska 114, 115

Dräkt, domino- 249

■ » fransk 163

» fransk dam- 226

» grekisk 331

» morgon- 266

» sommar-, engelsk 187

» svensk 300

» Watteau- 246

: vinter-, engelsk 186

Du Barry, Marie Jeanne, grefvinna . . . .285

Diibois, Paul 443

Ducis 337

Duclos 290

Duflos, Ch 233

Duk, bröst- 253

Dupréel 327

Diirer, Albrekt ... 42, 49, 57 — 59, 64, 71

Duruy, Madame 425

Dvärg, hof- loi

Dyck, Anton van 148, 162, 163

Eckersberg, C. IV. 345

Edelfelt, Albert . . . ■ 429

Egmont, grefvinnan 282

E/irenstra/il, David Kläcker . . . 194, 224, 228

Eiebakke, August 446

Elsen, C • 326

Ekipage, franskt 365

» res- 371

Sid.

Ekipage, tyskt 289

Eligius, S:t, guldsmed 12

Elisabet af Pfal/ 136, 241

Elle, Ferdinand 223

En der, Jo kan 359

Engageantes ■ 226, 278

Enlevering 357

Entoutcas 392

Erasmus Rotterdamus 76

Espada 424

Esters vanmakt 113

Étienne, S:t 18

Eugenie, kejsarinna af Frankrike 375

Exercis pä 1600-talet 156

Eyck, Jan van 8,9

»Eadermördare» 354

Eaétons fall 128

Falbalas, garnering 221, 226

Falck.^ Jeremias 184, 194

Falkhufva 85

Falskspelare 125

Fanbärare, nederländsk 123

Fantin-Latour, Henri 382, 395

Fehlingk, H. C. 236

Femtonhundratalet 45

Fettisdag • 173

Fickfiol 259

Filip II af Spanien : . . 1 2 1

» IV af Spanien 198

Fiol, fick- 259

Fiskarkvinnor, svenska 452

Fjortonhundratalet i

Flandrin, Hippolyte 374, 390

Flicka, dansk, 1890-talet 442

» engelsk, 1820-talet 349

» fransk, 1860-talet 390

>• italiensk, 1890-talet 443

Foder, utstickande ... 34

Folkagitator 453

Fontange, härklädsel 226, 231, 239

» Marie de 226

Fosse, de la 287

Forain, J. L 430,453

Foucquet, Nicolas, fransk finansminister . .205

Fouquet, Jean i8, 19

Fox, Charles James 317

Frack 338

» röd 421

Fragonard, Jean Honoré 315

Franceschi, Piero dei 14

Franciskanermunk 151, 180

Franc ken II, Frans 134

Frans Josef, kejsare i Österrike 359

Frascati, fransk restaurang .... • . . . 339
Fredsslut i Miinster . . •....• ... 189

Fredrik III, kejsare 15

9 II af Preussen .... 242, 310, 311

469

591

Sid.
Fredrik Vilhelm II, konung af Preussen . .311

Frey, Agnes 49

Friedhoff 348

Frisyr ä la Titus 329

Frukost, konstnärernas 431

Frundsberg, Georg von 74

Fyrfat 216, 219

Fältherrebindel, spansk 116

Gaftel, tvåkload 126

Gagiieraiix -312

Gainsborougli 308, 309

Galant, bandrosett 171

Galanterivärja 307

Gants de Suéde 422

Garnering, horisontal 226

Gaston af Orleans 150, 166

Gatlopp 289

Gaujcan, Eiigene 422

Gautreau, madame 412

Gavarni 368

Geelvink, holländsk köpman 213

Generalstaternas sammankomst t 92

Genteraltaret 9

Georg IV, kronprins af England 313

Gérard, F. 334

GéricauU, Theo do re 342

Gérome, Leon 384

Ghcyji, J. de 119

Ghirlaudajo, Domenico 36

Giftermälskontrakt 385

Gigots, putfärmar 120

Gilles . 243

Giraud, V. 387

Gisze, Jergen, tyslc köpman 75

Giulio Romano 68

Gladstone, William 391

Glasrutor, små 31

Glasögon 115

Goethe, Johann Wolfgang von 314

Goltziiis, H. 123,128

Gonzaga, Lodovico, markis 26

Gossart, Jati 73

Gosse, engelsk 351

Gouttiére 155

Gozzoli, Benozzo '. . . . 16, 20, 22

Greuze 295

Gudstjänst, engelsk 253

Guldbroderier 272

Gustaf III, konung af Sverige 312

Guttenberg^ H. 297

(iyllene skinnets orden 116, 122

Gyllenläder 142, 213

)/Gåsmages ..123

Hacka, lombardisk 23

Hainzelmajw, E 222

Hakebössa 63

Sid.

Hals, Frans 139, 144, 153, 176

Halsduk ä la Steinkerque 231

bind- 345

Halskrage, kvarnstensliknande 123

Halskrås 117

Handskar 85, 164

Hatt, 1880-tals- 431

» ä la Pandoure 303

» cylinder- 317

» jätte- 309

» kapott- 416

» kardinals- 59

» puritan- 202

» skålformig Antwerpen- 94

3> spansk 121,122

>■• toppig 202, 216

» trekantig 244, 345

» »Woffington»- 278

Hasenclever, Joh. Peter 370

Hedvig Sofia, prinsessa af Sverige . . . .228

Heland, M. R 325

Héléne af Orleans 361

Helgeandsorden 179, 21 1, 221, 284

Helman 298

Helskägg 54

Hennin, burgundisk hufva 13, 21

Henri Lorraine, grefve d'Harcourt . . . .211

Herm 76

Herodes' gästabud 56

Heythuysen, Willem van 176

Hickel 317

Hieronymus, S:t t^g

Hille ström, Per 300

Hindertyg, seltyg 57

Hjälm, morian eller morion 119

» visir- 43

Hjälmkrossare 43

Hoare, IV. 279

Hof, italienskt 26

Hofdvärg 101

Hogarth, William 253, 256, 260 — 262, 270, 271

Hohenzollern, Barbara 26

Holbein, Hans, d. y. 66, 67, 75 — 77, 79, 80, 84, 85

Hollar, Wenceslaus 186, 187

Holländska, ung i8r

Hooch, Pieter de 217

Hooghe, RoDiijn de 218

Hosor, benklädnad 48

Hotel du Temple 282

Hotibraken 274

Houppelande, rock 18

Houston 279

Hubert, St.-, abbé 257

Hubertus, S:t 64

Huck, J. G 317

Huf, konisk torn- • . . 304

Hufva, falk- 85

» Stuart- no

470

Sid.

Hufva, tysk 42

Humboldt, Alexander von 348

Hår, benadt 361

» krusadt lO; 3°

» opudradt 322

» rundklippt 287

Hårfrisörska, »valkekvinna'') ........ 120

Hårklädsel a, la Titus 329

» hög 226, 307

» korgformig 353

» låg 246

Hårkorg -353

Hårnät 40

Hårpiska ä la Catogan 254, 267

Håruppläggning, hjälmaktig 417

» turbanform 93

Hårvalkar i ro

Hängärmar 140, 287

Hönsgärd, holländsk 201

Ideolog 322

Impressionister 393

Incroyables 344

In^rres 346, 347

Innocentius X, påfven 190

Inskrifning i rullorna 156

Interiör, dansk, 1850 . • 376

■j -> 1887 " ... 432

» fransk 3-24, 353, 381

s polsk 287

Isabella af Aragonien 40

» af Bourbon, drottning af Spanien . 149
» Clara Eugenia, spansk infantinna 118, 137

Jacob 230

Jagokorset, S:t 196

Jakt, parforce- 344

» vildsvins- 121

Jean, J. B. de St 220

Jeaiirat 198

Jélyotte 282

Johanna af Aragonien 68

Jordaens, Jakob 143

Jupon tournure impériale 378

Justaucorps 221

Järnefel t, Eero 437

Järnkamin . 339, 345

Järnvalsverk, tyskt 401

Järnvägskupé 372

Kafé, franskt 354

Katfebeslag 325

Kalott 54

Kamelia, hvit . 364

Kamin, järn- 345

Kandelaber, romersk 329

Kanongjuteri 63

Kapotthatt 416

Sid.

Kappa, påfågelsliknande 10

Kapplöpning vid Longchamps 416

Kapucinerorden 180

Kapuschong 180

Kardinalsbiretta 179

Kardinalsdräkt • . . 179

Kardinalshatt 59

Karl V, kejsare 90

)> IX, konung af Frankrike 117

» X, konung af Frankrike ...... 284

» XII, konung af Sverige 228

Karolina, prinsessa af Salerno 359

Kaschmirschal 380

Katarina af Medici 120

Key, Adrian ni

Kjol, klockformig 356

■> styf- 139

5 tunnliknande 120

Klackar, höga 186

Klinger, Max 404, 405

Klocka, vägg- 77

Klädeshandlarskrået 206

Klänning, adrienne 245, 248

» madrasserad ... • 278

» Watteau- 246

» öfver- ■ 290

Kneller, Gottfried . .225

Knäbyxor 354

Knölpåk^ ■317,338

Kock från 1600-talet 185

Kofta, sammets-, pälsbrämad 216

Kolbe, hårfriseringssätt 75

Kommandostaf 116

»Komule»-skor 47, 63

Konsthandel, fransk 246, 247

Kontraposto 119

Konungarnes tillbedjan 10

Kopparslagare, fransk 269

Kopparstick, tryckning af 183

Korgosse 169

Korkskrufslockar 215

Kortbyxor 267

Kortspel 209, 227, 245

» franskt t^^)^

Kortspelare, italienska 125

Krage, biskops- s. k 83

» hvit 174, 206

'' hög ... 324,336

•> kvarnstens- 123, 134, 137, 142, 143, 148

» nervikt 170

» präst- 336

» spets- 132, 164

Kragstöflar 150, 176, 194

Krigare, fransk 342, 355

Krigsbild från 1870 397

» från 1878 406

Krinolin .... 136, 235, 248, 273, 361, 378
Krinolin, vertugalle- 134

471

Sid.

Kristina, drottning af Sverige 195

» prinsessa af Danmark 84

Kritpipa . . .175, 219

Krog, nederländsk 175

Kroksabel 342

Kruthorn 119

Kräkla 158

Kröyer, Peter Severin 432, 43g, 442

Kvarnstenskrage . . . 134, 137, 142, 143, 148

»Kung Sol» 241

Kyikärl 56

Kyller 211

Kyrkbesök 261

Källarbelysning 125

Källare i Stockholm 358

Kärlekspar 307,315

s flamländskt 188

>:- franskt 154, 388, 444

» franskt 1885 428

» franskt, på 1700-talet 248

» pä 1820-talet 352

s på 1870-talet ..... .404, 405

v tyskt 42, 48, 82

Kättarbål 39

Kök, nederländskt 95, 107

Laf rensen, Nils, d. y

La Joue

Lamen, Christoph van der

Lafni, Engine 364,

Lampa

Lampett, spegel-

Lancret, Nicolas

Landthem, svenskt

Lanterna

Lans

» med räfsvans

Lanshake

Larmessin, Nic. de

Larsson, Carl

Las meninas

Laiigier

Laiinay, de . . •

Lavoisier

Lawrence, Thomas

Lanréus, Alexander

L.e Bas 245, 259, 266,

Le Nain

Legogeneral

Le Brun, Charles

L^eibl, Wilhelm

Lenbacli, Franz von 426,

Le Normand de Tournehem, fransk minister
Leo X, päfve

» XIII, päfve

Le Pautre 221,

Lepicié

Le)'den, Johan \an

301

233
188

365
338
343
245
434
298
146

57
III
22 I

434
196

340
292
316
351
343
267
182
191
198
433
427
272

69
426
232
250

Sid.

LevacJiez . 330

Levasseur, Thérése 297

Lif, snibb- 132

» långt ■ 324

■; snör- 356

Lifegenskap 55

Lifrock 221

Lind, Jenny 367

Lindsay, Marion Margaret Yiolet 410

Linné, Karl von 294

Lionardo da Vinci 40

Lionello af Este ■. . . 17

Liotard, J. M. 235

Ljuskrona, hjorthorns- 48

» kristall- 343.

» mässings- 200

Ljussax 106

Ljusstafvar 37

Ljusstake 106

Lockar 375

» engelska 367

» korkskrufs- 215,367

Loge, teater- 305

Loggia dei Lanzi 39

LongJii, Pietro 252

Longueval, Charles de 129

Loo, van 283

Lornjett 247

Louis Napoleon (Loulou) 384

Lovat, Simon, lord 262

Lucas van Leyden .... 45, 54, 55, 70, 72
Ludvig Filip, fransmännens konung . . . .362

» » grefve af Paris 361

» , hertig af Bourgogne . . . . . . .221

» XIII, konung af Frankrike 140, 141, 150
» XIV, konung af Frankrike 198, 221, 241

» XV, konung af Frankrike 258

Lugg, pann- 408, 418

» Viktoria- 419

Luise, drottning af Preussen 323

Långbyxor 352

Långe Per 95

Långschal 33ii 347

Läderkyller 146, 194

Läkare, holländsk 216

Löfhvalf, klippta 86

Löpare 302

Mabuse 73

Macaulay 225

Madame de Ponipadour 275

Maes, Nicolas 20S, 209

Magdalenas ungdom, S:ta 70

Magkudde 42

Maintenon, madame de 223

Malatesta, Carlo, condottiere 3

Malbeste 303, 327

Malta terrier 278

472

Sid.

Mamelucker 349

Manches ä gigots 352, 439

Manet, Edoiiard 395, 402, 413, 418

Mannen med nejlikan . 9

Mansardtak 365

Manschett, spets- 132, 244

Maniegna, Andrea 26

Mantel 202

Mantilj, teater- 378

Marat 321

Mardi gi-as 173

Maria af Burgiind 6i

2. Josefa, prinsessa 394

» Louisa de Tassis 163

•!> Stuart, drottning af Skottland . . .110

» Tudor, drottning af England .... 99

Marie- Adelaide, hertiginna af Bourgogne . .229

Marie d' Orleans, hertiginna af Nemours . .239

Marie-Louise, kejsarinna af Frankrike . . . 341

Marstrand, V. N. 376

Ålartini, F. A 293, 302, 313

Masaccio 5

Mask 186

Masolino 5

Masquelier 291

Massenet, Jules . . 417

Masson, Antoine 211

Mastkorg ■. . . 32

Matador 424

Mathafn 185

Matsys, Quinten 56

Maiirin, N 352» 353

Maximilian I, kejsare 50 — 52

Meckenen, Israel van 44

Medalj, antik form 92

Medici, Don Garcia di 104

Eleonora di 104

» Giulio di 24, 69

» Katarina af 120

» Lorenzo di 20

» Maria di, prinsessa 92

Meister der Lyverbergschen Passion .... 27

» des Hausbuches 30

Melankton 108

Melozzo da For Ii 28

Äfemling, Hans 29, 31

Menageri, italienskt 252

Menuett 134

Menzel, Adolf .... 372, 396, 400, 401, 409

Merveilleuses 344

Metzii, Gabriel 213

Meiilen, Adam van der • ... 199

Mezzotintogravyr 318

Midinettes 440

Miereveld 136

Mignard, N. 211

>' Fierre 214

Mignoner, hofherrar 120

Sid.

Millet 389

Mirabeau 320

Mitra 158

Moliére, Jean Baptiste Poquelin 214

Monet, Claude 393

Monstrans 37

Mor, Anthonis 99 — loi, 116

Morakulla 451

More, John, engelsk domare 77

» Thomas, engelsk lordkansler .... 77
Moreau le Jeune, Jean Michel 277, 292, 293

297, 302—305

Moretto 91

Morgondräkt 266

Morgontoalett 302

Morian 119

Morion 119

Morland, George 318

Moroni, Giovanni Battista 102

Morot, Aimé 424

Mozart, Wolfgang Amadeus 282

Mozetta, mössa 190

Muff 186

» jätte- 309

Muleta 424

Musch 231, 261

Mustascher 172

Muller, J. 137

Måltid, fransk 251, 263, 298, 393

» holländsk 208

» på 1860-taIet 387

» svensk 300

» tysk 126

i österrikisk 356

Mässan i Bolsena 60

Mässkjorta 190

Alörner, Hjalmar 358

Mössa, björnskinns- 355

v doktors- 76

» spets- 361

Nankinsbyxor 340

Nanteuil, Robert 205, 215

Napoleon I, fransk kejsare .... 333, 337, 340

» II, fransk kejsare 359

» III, fransk kejsare 374, 384

» Bonaparte 330

Narrdräkt, barn- 25, 175

Nathanson, dansk familj 345

Nattier, Jean Mar c 273

Nattkafé, parisiskt 408

Née 291

Négligé 266

Nepoter, »brorsöner» 28

Nickolson, IVilliam 441, 445

Nicolai 306

Nieuwenhove, Martin van 31

Nikolausfest, S:t 212

473

. Sid.

Nitiis, Gitiscppe de 416

Noailles, hertiginnan af .223

Nordquist^ Per 325

Nothanker 306

Nunnor, franska 207

Nykterhet, fransk 263

Näsduk 118, 134

0'Brien, Nelly 278

Oclavio Farnese 88

Odyssevs och Penelope 32

Olivarez 178

Olivier 282

Opera 138

Operan i Paris 364

Orangebukett 353

Otto III, kejsare 21

Ourson, björnskinnsmössa 355

Paganini, Niccolö 346

Pagedräkt 124

Pall 379

Panasch 155

Paniers 248, 273

Pannfläta 13

Pannlugg , . . . 41, 408, 418

Paraply 416

Parasoll 392

Parforcejakt 344

Parisiska från 1881 413

Parole-salen i Berlins slott 311

Pas menus, små steg 259

Passé, Crispin de 140, 141

Passgångare 149

Pasteur, Louis 429

Påtas 305

Paul III Farnese, påfve 88

■Pejeron, hofnarr ' 100

Pendyl 255,415

Percier 327

»Perdita» 308

Peruk 198, 210, 235

» allonge- 263

Pesne, Antoine 242

Petit-maitre 302

Piano 383

Picador 424

Picaresk 135

Picolomini, Eneas Sylvius 15

Pierrotkostym 243

Pietro Aretino 89

Pilastrar, vägg- 245

Pipskägg 172

Pitituricchio i5)32,35

Pisano, Vittore lOj 17

Pisanello 10

Pitt, William, d. ä 279

Pius II, päfven 15

Sid.

Pius VI, påfven 3.12

» VII ^ >> 335

Platina, påflig bibliotekarie 28

Pluderbyxor 83, 121

Pluderhosen, byxor 114

Pocher, veckade sidopuffar 287, 290

Pochette 259

Polissonger 354

Pombal, portugisisk minister 283

Pompadour, Madame de 275

Ponce, N 276

Pontormo 93

Postvagn ; 332

Pourbus, Frans ^ d. y 134

»Pouvoir exécutif» 338

Précieuse 226

Premonstratenserdräkt 158

Promenadpolonäs 47

Prudhon, P 322, 331, 341

Pudervippa 302

Puff, möbel 381

Puffar på ärmar . 61

Puffärmar, slitsade 87

Punsch, räck- 270

Pärlor, äkta 215

Rabutin Chantal, Marie de, markisinna af

Sévigné ..215

Rackpunch 270

Rafael 60, 65, 68, 69

Rafaélli 415,449

Ramberg, J. H. 313

Ravenet 269

Recamier, madame 329

Redingotte 317

Réduits, smårum 220

»Regent»målning 206

Reins, Adrian 29

Réjane, Gabrielle, fransk skådespelerska . . 450

Re?}ibrandt 161, 181, 206

Refioir, Augtiste 392

Repin, Ilja Jefimovitsch 438

Restaurant i Paris 436

Resvagn, gammal 371

Reynolds, Joshua 278

Rhetorikerkammern 203

Ricasoli, Lisa 6

Richelieu, kardinal . . 179

Richter, Ludwig 394

Riddaren, döden och djäfvulen 57

Riddare, tysk 57

Riding-coat 317

Ridskola på 1600-talet 140

Rigaud, H 237—239

Ringdans 120

Ringränning på 1600-talet 141

Ridektion, fransk 267

Robe 21

474

Sid.

Robinson, H. 364

» Mary, engelsk skådespelerska . .308

Robrond 273

Rock, sammets- 279

» sammets-, guldbroderad 272

Roeting, J. 366

Roll, Alfred 397

Rops, Félicien 388, 408

Rosetter, sko- 186, 198

Roslin, Alexander 294

Rossi, Ludovico de 69

Rousseau, Jean Jacques 268

Rousseaus död 297

Roymesvale, Marinus van 106

Rubens, Albert 145

» Héléne 177

» Isabella 147

» Nicolaus 145

Rubens, P. P. 129, 132, 145, 147, 158, 160, 177

Rökelsekärl 220

Rökhuf 107

Sachs, Hans 109

Sadeltäcke 342

Salong, fransk 415

j> parisisk 420

Salongen i Paris 386

Salongslif, franskt '. . . 301

Sammetskofta, pälsbrämad 216

Sammetsrock 279

» guldbroderad 272

Sammetsstrumpor, blå 189

Sandrart, Joachim von 185

Sansculottes 354

Satiterre, Jean-Baptiste . . .229

Saraband ..171

Sarah Bernhardt 411

Sarah, hertiginna af Marlborough 225

» Jennings 225

Sargent, JoJui Singcr 412, 414

Savonarola, Girolamo 38

Schack 54

Schal, läng- 33 1, 347

» äkta kaschmir- ... • 380

Schalett . 452

Schelte a Bolswert 188

Schleinitz, grefvinna von 400

Schonganer, Martin 25

Schosswams 83

Schwartz, Cliristoph 127

Schwind, Moritz voji .371

Scolari, Filippo 4

Scuola di Santa Ursula 33

Selve, George de 79

Sergel 312

Servantes, småbord 298

Sevigné, madame de 215

Sextonhundratalet 129

Sid-

Sfinx 365

Sforza, Bianca Maria 40

Siameser 384

Siddons, Sarah, engelsk skådespelerska. . . 309

Sidopuffar, veckade 287

Silvestre le Jeune, Louis de 241

Simonet 277

Sktus IV, påfve 28

Sjukhussal 168

Sjuttonhundratalet 233

Skilsmässa 319

Skjutlucka 126

Skoband, korslagda 352

Skobeleff, Michail Dimitrijevitsch 406

Skola, fransk 170

» på 1500-talet 52, 66, 67

Skoldefilering, belgisk 407

Skomakare, franska 167

Skor, »björnfötter) 63

» »komule»- 47, 63, 83

» med spännen 354

» »oxmules- 83

» snabel- 21, 30, 42

Skorosetter 186, 198

Skorosett, blomkålsliknande 172

Skrifvare, fransk ■ 299

Skräddare, italiensk 102

Skräddarverkstad, holländsk 204

Skye-terrier . 441

Skådespelare, franska 165, 235

Slitsade ärmar 61

Släp, burgundiskt 47

Smeder 449

Småbord 298

Snabelskor 21, 30, 42

Snibblif 132

Snusning 271

Snäppare 231

Snörlif 249, 266, 356

Soffa, romersk 329

Soinet 326

Soldater, franska, pä 1700-talet 240

» nederländska 119

Solfjäder 163

» hopfällbar 137

Sommarsäng 220

Sorel, Agnes 19

Sortie des Italiens 378

Spanjorskor 435

Spano, Pippo 4

Spelkort 47

Spencer 336

Spetsberthe 367

Spetskrage 132, 164

Spetsmanschett 132,244

Spetsmantilj 278

Spetsmössa 361

Springflicka, parisisk 440

475

Sid.

Spåkvinnan 124

Spöslitning 289

Stael von Holstein, Anne Louise Germaine 334

Steen, Jan 200, 201, 212, 216, 219

Steen, Thaddeus 212

Stegling J57

Steinkerque, å la 231

Steiiilcn^ Alexanäre 440, 444

Stekvändare 286

Stevcns, Alfred 377) 379> 380, 398

Stewart, Julius L 420,421

»Stick», käpp 368

Stimtner, Tobias 114, 115

Stol, halmflätad 207

Strumpor, sammets-, blå 189

Stuarthufva 110

Studerkammare pä 1600-talet 151

Styfkjol 139

» tunnliknande 120

Stångpiska 324

Stöflar, krag- 194

Suerte de picar 424

Supé, fransk 298

Svartkonst på 1500-talet 53

Svartkonstgravyr 318

Swebach 351

Svedberg, Jesper 236

Svedj ebrännare, finska 437

Svärd, tvåhands- 43

Säckpipa 97

Sällskapslif, franskt 338

Sänghimmel ; 277

Sängkammare, florentinsk 36

» fransk 277

» holländsk 200

» italiensk 33

» tysk . . . . - 27

Södermark, 0 367

Taburett 300

Tafvelgalleri från 1600-talet 193

Tagelunderkjol 361

Tak, mansard- 365

Talbot, ung dam af släkten 13

Tardieu, N. H. . . . 244

Teaterföreställning, fransk 264

Teaterloge 305

Teater på 1600-talet 138

» » » (i det fria) 199

Teatersalong 265

Teaterscen 264

Teniers, David, d. y .193

Terborch, Gerhard 189, 210

Terminus 76

Terrier, Malta- 278

» Skye- 441

Théåtre Frangais 296, 430

T/totnassin 240

Sid.

Tiara. 35

Tischbein, Johann Friedrich August . . . .323

3) Johann Heinrich 314

Tizian 88 — 90, 103

Tjurfäktning, spansk 424

Tocqué, Louis 272

Tolstoj, Leo Nikolajevitsch 438

Tomas ab Aquino 151

Tonsur 1 1

Torero 424

Tornabuoni, dam af släkten ....... 36

Tornerspel • 51

Tornhuf, konisk 304

Toulmouche, Ajiguste 381,428

» Marie 422

Tour, Maurice de la 257, 268

Tridentinska mötet 103

Tronhimmel 195

Troy, Jean Frangois de ... . 248, 249, 251

Trupprevy, fransk 330

Träbottnar 70

Träluckor 31

Trätofflor 8, 27

Tulp, doktor 161

Tunique 187, 419

Tuppfäktning, engelsk 271

Turban 334

Turnyr 186, 187, 226, 425

Tvåhandssvärd 43

Tvärband 221

Tvättställ 67

Uccello, Paolo 3

Ullplym 42

Ulrika Eleonora, prinsessa af Sverige . . .228

Urringning 47

» fyrkantig 418

» horisontal 367

Ursula, den heliga 29

Vagn, hund- 199

» post- 332

Walevvski 384

2>Valkekvinnor>, hårfrisörskor 120

Valltrapp 342

Valmiddag 270

Vanloo, Carle 258

Ward, W. 318

Varnbiiler, Ulrich 71

Wassmann., Friedrich 360

Watteau 221, 230, 235, 240, 243, 244, 246, 247

Watteaudräkt 246

Vattenbehållare 126

J Falls, George Fredrick 391,410

Weisskunig 50 — 53, 61 — 63

Weitsch, Friedricli Georg 348

Veke, rörformig 338

Velasquez 146, 149, 178, 190, 196

476

Sid.

Veneziano, Domenico 14

Weretiskiold, Erik 423, 447

Verestschagin 406

Verhaas, Jan 407

Vermeer, Jan 197, 202

Vernet, Carle 344

» Joseph 283

Veronese, Bonifazio 86

» Paolo 112,113

Vertugadin • 123, 136

Vertugalle, styfkjortel 120, 126

Vertugallekrinolin 134

Whistler, James Abbot Mac Neill 383, 399, 448

JVierx, Hieronymus 122

Wildt, C 366

Vilhelm I af Oranien 1 1 1

» I, konung af Preussen 396

» I, tysk kejsare 409

Vilhelmina, prinsessa af Preussen 242

Wil/iehnson, Carl 452

Viktoria, drottning af England . . . . 350, 441

Viktorialugg 419

Villa, norditaliensk 86

Villamena 131

]Ville, P. A 299

Vindbrygga • 166

Vinkylare 126

Winterkalter 361, 362, 375

»Woffingtons-hatt 278

Voltaire 291

Vorsterman, Lucas 129

Vos^ Cornelis de 142, 152

Sid.

Woudanus, Jan Cornelis 133

Wrangel, Karl Gustaf 194

Väfstol från 1400-talet 32

Väggklocka 77

Väpnare 43

Värdshus, svenskt 343

Värdshusträdgård 219

Värja ■ . 235, 345

Värja, galanteri- 307

Yrselius, Matteus, biskop 158

Zasitiger, Martin 47) 48

Ziethen, general 310, 311

Zigenarfölje 135

Zinzendorf, Nicolaus Ludvig von 274

Zorn, Anders 451

Zuloaga, Ignacio 435

Zurbaran, Francesco 151, 180

Åderjärn 231

Åderlåtning 231

Ädling, norditaliensk 91

Äktenskapskontrakt 260

Ärmar, häng- 140, 287

» långa 28

» pufif- 87

» slitsade 61, 87

Öfverklänning 290

477

>-^

aCo.

EW YDRK

SMITHSONIAN INSTITUTION LIBRARIES

3 9088 00665 6839

:<.u

:?c^J,'J' •*.

... I '»Vj- • .

, ; : /■ • r, ',■■/■'■ -.i^ I

■■ •■' ■ I ■■, ,*'■•; .

;.;-,, V ■<•;■■;;

/■ /: 'i^j' ■

. 'i v i <

', ■; ■' ^ >*,-'* \r

Internet Archive Audio

Featured

Top

Images

Featured

Top

Software

Featured

Top

Books

Featured

Top

Video

Featured

Top

Mobile Apps

Browser Extensions

Archive-It Subscription

Save Page Now

Full text of "Kulturhistorisk bilderbok 1400-1900"

See other formats