Skip to main content

Full text of "Kungliga Svenska vetenskapsakademiens årsbok"

See other formats


KUNGL. SVENSKA 



VETENSKAPSAKADEMIENS 



ÅRSBOK 



FÖE ÅR 



1910 



MED 3 TiLPLOK OCH 3 BILAGOE 




UPPSALA & STOCKHOLM 
ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A.-B. 



15 



svenska flaggor samt utgingo i fyra varianter, tvenne på 
svenska språket till inländska institutioner och enskilda per- 
soner, tvenne på latin till utländska institutioner och en- 
skilda personer. De lyda, i ordning som följer, sålunda: 



KUNOL. SVENSKA VETENSKAPSAKADEMIEN 



Inneliggande kartougark är afsedt att ersätta s. 15 — 18 uti 
K. Vetenskapsakademiens Årsbok för 1910: Bil. 1 (Minnesfesten öfver 
Carl von Linné), där vilseledande felaktigheter råkat insmyga sig. 



Rättelse. 



I K. Vetenskapsakademiens Årsbok för 1910: Bil. 1 (Minnes- 
festen öfver Carl von I.inné) s. 53, rad 13 står förstnämnde, läs sist- 
nämnde. 

Norges talan fördes nämligen af prof. N. Wille, ej af prof. 
W. C. Brögger. 



PETER KLASON. 

Preses. 
(Facsimile af Akademiens sigill.) 



CHR. AURIVILLIUS. 

Sekreterare. 



15 



svenska flaggor samt utgingo i fyra varianter, tvenne på 
svenska språket till inländska institutioner oeh enskilda per- 
soner, tvenne på latin till utländska institutioner och en- 
skilda personer. De lyda, i ordning som följer, sålunda: 



KUNOL. SVENSKA VETENSKAPSAKADEMIEN 
inbjuder härmed 



att genom ombud deltaga i den minnesfest, som akademien 
den 35 instundande maj kommer att anordna med anledning 
däraf, att tvåhundra år förflutit, sedan 

CARL von LINNÉ 

den store banbrytaren på den naturhistoriska forskningens 
områden, föddes. 

Genom sin storartade lifsgärning har Linné forvärfvat en 
ovansklig ära åt sitt fädernesland. Det är därföre en verk- 
ligt fosterländsk högtid, som svenska folket nu har att fira. 

Svenska vetenskapsakademien har därjämte en särskild 
anledning att högtidlighålla Linnés minne. Carl von Linné 
var en af de framsynte män, som stiftade akademien. Han 
var ock hennes förste preses och omfattade under hela sin 
lefnad akademien med sitt lifligaste intresse. 

Under förhoppning att Ni vill glädja akademien genom 
att till hennes minnesfest sända en representant, anhåller 
akademien, att Ni före mars månads utgång behagade med- 
dela akademiens sekreterare, hvilken af Edra ledamöter er- 
hållit uppdrag att företräda Eder vid minnesfesten. 

Stockholm den 15 februari 1907. 

På Kungl. Vetenskapsakademiens vägnar: 

PETER KLASON. 

Preses. 
(Fncsimile af Akademiens sigill.) 

CHR. AURIVILLIUS. 

Sekreterare. 



IG 



KUNGL. SVENSKA VETENSKAPSAKADEMIEN 
inbjuder härmed 



att deltaga i den minnesfest, som akademien den 25 instun- 
dande maj kommer att anordna med anledning däraf, att två 
hundra år förflutit, sedan 

CARL von LINNÉ 

den store banbrytaren på den naturhistoriska forskningens 
områden, föddes. 

Genom sin storartade lifsgärning har Linné förvärfvat 
en ovansklig ära åt sitt fädernesland. Det är därföre en 
verkligt fosterländsk högtid, som svenska folket nu har att fira. 

Svenska vetenskapsakademien har därjämte en särskild 
anledning att högtidlighålla Linnes minne. Carl von Linné 
var en af de framsynte män, som stiftade akademien. Han 
var ock dess förste preses och omfattade under hela sin lef- 
nad akademien med sitt lifligaste intresse. 

Under förhoppning att Ni vill glädja akademien genom 
att närvara vid denna minnesfest, anhåller akademien, att 
Ni före mars månads utgång behagade meddela akademiens 
sekreterare, huruvida Ni är i tillfälle att antaga inbjudningen 

Stockholm den 15 februari 1907. 

På Kungl. Vetenskapsakademiens vägnar: 

PETER KLASON. 

Preses. 
(Facsimile af Akademiens sigill.) 

CHR. AURIVILLIUS. 

Sekreterare. 



17 

REGIA ACADEMIA SCIENTIARUM SUECICA 

S. P. D. 



Sub finem Maii liuius anni duo secula erunt, postquam 
lumen illud scientiae 

CAROLUS LINNAEUS 

in vitam est ingressus. Cuius nomen cum universse patrise 
illustrissima^ memorise sit, tum Academise nostrse prsecipue 
celebrandum erit, quippe quae eius studio atque operse originem 
suam magnam partem debeat. Itaque constituimus natalem 
eius bisecularem, quo par est, honore prosequi. 

Qui ut rite habeatur, opus erit adesse, si non corporibus, 
at certe animis exteros eos, qui, Linnaeus quid contulerit ad 
rerum naturalium scientiam perficiendam, penitus perspexe- 
rint eiusque memoriam pie servent. Fuit i] le quidem civis 
noster, sed idem universo generi humano vixit et e floribus 
totius orbis terrarum sedulse apis modo congessit, quidquid 
posset rerum naturse ordinem habitumque investigantibus 
lucem afferre. Et est certe inter eos, qui ubique doctrinse 
literisque operam dant, sooietas qusedam studiorum, quse loco- 
rum distantia eos -impediri non sinit, quominus coniunctis 
viribus eodem tendant eaderaque promoveant. Quod cum 
ita sit, speramus före, ut vos etiam nobis Linnsei memoriam 
celebraturis mente ac voluntate faveatis atque, si modo fieri 
poterlt, unum aliquem e Vestro numero mittatis, qui coram 
adsit sollennibus nataliciis, quae agentur Holmise die XXV 
Maii, rogamusque velitis ante Kalendas Apriles nobiscum per 
literas communicare, quem adlegaveritis. 
Valete nobisque favete. 

Dabamus Holmise die 1 m. Februarii a. 1907. 
Academiae Scientiarum nomine. 
PETER KLASON. 

Academia^ scient. h. t. Pra^ses. 
(Facsimile af Akademiens sigill.) 

CHR. AURIVILLIUS. 

Secretarius perpetuus. 
BiUvja 1 till Vi^tensl-apsal-ndemiens årsbok 1910. 2 



18 

REGIA ACADEMIA SCIENTIARUM SUECICA 

S. P. D. 



Sub finem Mali huius anni duo secula erunt, postquam 
lumen illud scienti^e 

CAROLUS LINNAEUS 

in vitam est ingressus. Cuius iiomen cum universse patrias 
illustrissimae memorire sit, tum Academiae nostrse prsecipue 
celebrandum erit, quippe quae eius studio atque operse origi- 
nem suam magnam partem debeat. Itaque constituimus na- 
talem eius bisecularem, quo par est, honore prosequi. 

Qui ut rite habeatur, opus erit adesse, si non corporibus, 
at certe animis exteros eos, qui, Linnseus quid contulerit ad 
rerum naturalium scientiam perficiendam, penitus perspexe- 
rint eiusque memoriam pie servent. Fuit ille quidem civis 
noster, sed idem universo generi humano vixit et e floribus 
totius orbis terrarum sedvilse apis modo congessit, quidquid 
posset rerum naturse ordinem babitumque investigantibus 
lucem afferre. Et est certe inter eos, qui ubique doctrinse 
literisque operam dant, societas qusedam studiorum, quae lo- 
corum distantia eos impediri non sinit, quominus coniunctis 
viribus eodem tendant eademque promoveant. Quod cum 
ita sit, speramus före, ut Tu, vir doctissime nobis Linnsei 
memoriam celebraturis mente ac voluntate faveas atque, si 
modo fieri poterit, coram adsis sollennibus nataliciis, quge 
agentur Holmise die XXV Maii, rogamusque velis ante Ka- 
lendas Apriles rescribere, in animo habeas venire necne. 

Vale nobisque fave. 

Dabamus Holmiae die 1 m. Februarii a. 1907. 

Academise Scientiarum nomine. 
PETER KLASON. 

Academia^ scient. h. t. Pra^ses. 
(Facsimile af Akademiens sigill.) 

CHR. AURIVILLIUS. 

Secretaiius perpetuus. 



KUNGL. SVENSKA 



VETENSKAPSAKADEMIENS 



ÅRSBOK 



FÖR ÅR 



101O 



MED 3 TAFLOK OCH 3 BILAGOE 



,%HV/ YORK 



UPPSALA & STOCKHOLM 
ALMQVLST & WIKSHLLS BOKTRYCKERI-A.-B. 






UPPSALA 1010 

ALMQVIST & WIKSELLS BOKTKYCKERI-A. 



KUNGL SVENSKA 

VETENSKAPSAKADEMIEN 

Maj 1910 



BESKYDDARE 



HA]^S MAJ:T KONUNGEN 



SVENSKA HEDERSLEDAMÖTER 

H. K. H. KRONPRINSEN 
Prins OSCAR CARL AUGUST BERNADOTTE 
H. K. H. HERTIGEN AF VÄSTERGÖTLAND 

H. K. H. HERTIGEN AF NÄRKE 
H. K. H. HERTIGEN AF SÖDERMANLAND. 



Svenska ledamöter. 



A. Efter ålder i akademien. 

• Betyder att eu ledamot vaiit eller är preses. 

1858, jaii. 13. VON Po.st, Hampus Adolf, professor, f. d. föreståndare för ke- 
miska försöksstationen vid Ultuna. Uppsala. 

1865, nov. 8. Fkies, Theodok Magnus, f. d. i^rofessor vid univ. i Uppsala. 
Uppsala. 

1873, mars 12. Bergstrand, Carl Erik, professor. Stockholm. Eådmansg. 84. 

187;"), nov. 10. Odenius, Maximilian Victor, f d. professor vid univ. i Lund. 
Lund. 
>> » ) *Åkerman, Anders Richard, f. d. generaldirektör och chef för 
k. kommerskolleginm. Stockholm. Mariehill, Djurgården. 

1876, nov. 8. *Törnebohm, Alfred Elis, professor, f. d. chef för Sveriges 

geol. undersökning. Strängnäs. 

1877, nov. 14 Malmström, Carl Gustaf, f. d. riksarkivarie och förutv. stats- 

råd. Djursholm. 

1878, dec. 11. *WiTTROCK, Veit Brecher, professor och föreståndare för Ber- 

gianska stiftelsen. Albano. Bergianska trädgården. 

1879, dec. 15. *Retzius, Magnus Gustaf, f. d. professor vid karol. med. kir. 

institutet. Stockholm. Drottningg. 116. 

1880, okt. 13. Berggren, Sven, f. d. profe.ssor vid univ. i Lund. Lund. 

1881, maj 11. Hammarsten, Olof, f. d. professor vid univ. i Uppsala. Uppsala. 
■> dec. 14. DuNÉR, Nils Christofer, f. d. professor vid univ. i Uppsala. 

Uppsala. 

1883, mars 14. Mittag-Leffler, Gösta, professor vid Stockholms högskola. 

Djursholm. 

1884, maj 11. Tullberg, Tycho Fredrik Hugo, f. d. professor vid univ. i 

Uppsala. Uppsala. 

» okt. 8. *Théel, Johan Hjalmar, professor och intendent vid riksmuseet. 
Stockholm. 

» nov. 12. *Cederblom, Johan Erik, f. d. professor vid tekniska högskolan. 
Stockholm. Östermalmsg. 51. 

» dec. 10. *SiDENBLADH, Per Elis, f. d. öfverdirektör och chef för sta- 
tistiska centralbyrån. Stockholm. Smålandsg. 12. 

1885, mars 11. Nathorst, Alfred Gabriel, professor och intendent vid riks- 

museet. Stockholm. 

1886, jan. 13. Rosén, Per Gustaf, f. d. professor vid generalstaben. Stockholm. 

Observatorieg. 5. 
» febr. 10. Falk, Matths, f. d. professor vid univ. i Uppsala. Uppsala. 
» ■> » De Laval, Carl Gustaf Patrik, filos, doktor, civilingenjör 

Stockholm. Torstensonsg. 6. 

1887, nov. 9. Nordstedt, Carl Fredrik Otto, filos, doktor, professor. Lund. 
» ■> » Clason, Edvard ClaiSs Herman, f. d. professor vid univ. i 

Uppsala. Uppsala. 
:> ' > VON Ehrenheim, Per Jakob, f. d. statsråd och universitetskansler. 

Stockholm. Grefg. 21. 

1888, nov. 14. Bäcklund, Albert Victor, f. d. professor vid univ. i Lund. Lund. 



6 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

1888, dec. 12. Hildebe.vndssox. Hugo Hildebeaxd, f. d. t-, o. professor vid 

uiiiv. i Uppsala. Uppsala. 

1889, febr. 13. Pkttersson, Svex Otto, f. d. professor vid Stockholms högskola. 

Holma, Brastad. 

» maj 8. *LiNDSTEDT, Anders, regeringsråd. Stockholm. Knngsholmstorg 4. 

» dec. 11. *Klason, Johan Peter, professor vid tekn. högskolan. Stock- 
holm. Stora Badstug. 38. 

1890, maj 14. *Hasselberg, Klas Bernhard, professor, vet.-akad:s fysiker. 

Stockholm. 
» dec. 10. Nyrén, Magnus, ryskt verkligt statsråd, f. d. astronom vid observ. 
i Pulkova, Stockholm. Nybrog. 11 B. 

1891, jan. 14. *Hildebrand, Hans Olof Hildebrand, f. d. riksantikvarie. Stock- 

holm. Karlajilan G. 

1892, mars 9. Widman, Oskar, professor vid univ. i Uppsala. 

1894, dec. 12. Almström, Robert, fabriksdisponent, f. d. fullmäktig i riksbanken. 

Rörstrand. 

1895, dec. 11. Aurivillius, Per Olof Christopher, professor och vet.-akad:s 

sekreterare. Stockholm. Drottningg. 96. 
» » » "Montelius, Gustaf Oscar Augustin, riksantikvarie. Stockholm. 

S:t Paulsg. 11. 

1896, api-. 1.5. Zander, Jonas Gustaf Wilhelm, medicine doktor. Stockholm. 

Strandvägen 57. 
» dec. 9. Tegnér, Esaias Henrik Wilhelm, f. d. professor vid univ. i Lund. 

1897, nov. 10. Henschen, Salomon Eberhard, professor vid karol. med. kir. 

institutet. Stockholm. V. Trädgårdsg. 17. 
» dec. 8. Almqvist, Per Wilhelm, f. d. professor vid tekniska högskolan. 

Stockholm. Kungstensg. 40. 
» » » Annerstedt, Claes, f. d. bibliotekarie vid univ. i Uppsala. Uppsala. 

1898, jan. 12. *Mörnee, Karl Axel Hampus, grefve, professor och rektor vid 

karol. med. kir. institutet. Stockholm. Handtverkareg. 3. 
» febr. 9. BoHLiN, Karl Petrus Teodor, professor, vetenskaps-akad:s 

astronom. Stockholm. 
v maj 11. Charlier, Carl Vilhelm Ludvig, professor vid univ. i Lund. 
» » » Söderbaum, Henrik Gustaf, professor. Experimentalfältet. 

Sjögren, Sten Anders Hjalmar, professor och intendent vid 

riksmuseet. Stockholm. 
Tham, Gustaf Wilhelm Sebastian, bruksägare. Huskvarna. 
*TÖRNEBLADH, HENRIK Ragnar, f. d. lektor, fullmäktig i riksbanken 

Stockholm. Torstensonsg. 12. 
Nordström, Carl Fredrik Theodo^, landshöfding. Örebro. 
SÖDERWALL. Knut Fredrik, f. d. iDi-ofessor vid universitetet 
i Lund. Lund. 
» » )/ Dahlgren, Erik Wilhelm, riksbibliotekarie. Stockholm. Kungs.- 

broplan 1. 
» nov. 14. L.jungberg, Erik Johan, disponent för Stora Kopparbergs Bergs- 
lag. Falun. 

1901, api'il 10. Berg, John Vilhelm, professor vid karol. med. kir. institutet, 

Stockholm. Handtverkareg. 2. 
* » » Phragmén, Lars Edvard, f. d. professor, f. d. öfverdirektör och 

chef för k. försäkringsinspektionen. Djursholm. 
» > > Eriksson. Jakob, professor. Experimentalfältet. 

» maj 8. Arrhenius, Svante August, professor, föreståndare vid Akad:s 

nobelinstitut. Experimentalfältet. 
» okt. 9. Sahlin, Carl Yngve, f. d. professor vid Uppsala universitet. 

Stockholm. Frejg. 8. 
>> nov. 13. Holm, Edvard Johan Gerhard, professor och intendent vid 

riksmuseet. Stockholm. 
Tamm, Claes Gustaf x^dolf, friherre, f. d. öfverståthållare. 

Stockholm. Mynttorget. 4. 

1902, mars 12. De Geer, Gerard Jakob, friherre, professor och rektor vid 

Stockholms högskola. Stockholm Rådmansg. 67. 



1899, 


nov. 


8, 


)> 


dec. 


13. 


1900, 


jan. 


10, 


» 


febr. 


14 


» 


maj 


9. 



LEDAMOTSFORTECKNING. 



1902, mars 12. 
^ maj 14. 



» nov. 25. 
1903, juni 10. 
1905, jan. 11. 



febr. 8. 



■» april 25. 

■!. okt. 11. 

^ dec. 6. 

1907, okt. 9. 
nov. 13. 

> dec. i. 

1908, ^11. 8. 

» )) ,> 

" april 8 . 



1, 


X 


22. 


"" 


maj 

» 


27. 


>- 


nov. 


25. 


1909, 


jan. 


13. 


' 


mars 10. 


1910, 


febr. 


23. 



WiKÉx, Axel, professor vid nniv. i Uppsala. 

LovÉN, Johan Maetin, professor vid univ. i Lund. 

Hedin, Sven Gustaf, professor vid univ. i Uppsala. 

Welandee, Edvakd Wilhelm, professor vid karol. med. kir. 
institutet. Stockholm. Skeppsbron 10. 

Beinell, Johan August, öfveringenjör vid järnkontoret. Stock- 
holm. Barnhusg. 20. 

Eksteand, Åke Geehaed, öfveringenjör. Stockholm.* Stora 
Badstug. 50. 

WiMAN, Andees, professor vid univ. i Uppsala. 

Hambeeg, Hugo Emanuel, professor, föreståndare för statens 
meteorol. centralanstalt. Stockholm. 

HÖGBOM, Aevid Gustaf, professor vid univ. i Uppsala. 

Jönsson, Bengt, professor och rektor vid univ. i Lund. 

Adleez, Gottfeid Agaton, lektor vid Sundsvalls högre allm. 
läroverk. Sundsvall. 

Geanqvist, Pee Gustaf David, professor vid univ. i Uppsala. 

Hambeeg, Axel, professor vid univ. i Uppsala. 

Gullsteand, Allvae, professor vid univ. i Uppsala. 

Hjäene, Haeald Gabriel, professor vid univ. i Uppsala. 

Bendixsox, Ivae Otto, professor vid Stockholms högskola. Stock- 
holm. Drottningg. 87. 

Ekholm, Nils, amanuens vid statens meteorol. centralanstalt. 
Stockholm. 

Hedin, Sven Andees, fil. doktor. Stockholm. N. Blasieholms- 
hamnen 5 B. 

LöNNBEEG, Axel Johan Einae, professor och intendent vid riks- 
museet. Stockholm. 

MtJLLEE, Ebik Gottlieb, professor vid karol. med. kir. institutet. 

Stockholm. 
LiNEOTH, Klas Maueitz, generaldirektör och chef föi- k. medi- 
cinalstyrelsen. Stockholm. Braheg. 27. 
Danielsson, Olof August, professor vid univ. i Uppsala. 
Afzelius, Johan Feedeik Ivae, president i Svea Hofrätt, Stock- 
holm. Kommendörsg. 16. 
AF Wiesén, Cael David, fil. doktor, svenska akademiens ständige 
sekreterare. Stockholm. Engelbrektsg. 7. 

MuEBECK, Svante Samuel, iDrofessor vid univ. i Lund. 

Clason, Isak Gustaf, förste intendent. Stockholm. Kamma- 
kareg. 10. 

Caelheim-Gyllensköld, Vilhelm, docent vid Stockholms hög- 
skola. Stockholm. Villag. 4. 
Gröndal, Johan Gustav, ingenjör. Djursholm. 
ScHtJcK, Johan Heneik Emil, professor, Uppsala universitets 
rektor. 

BiLLiNG, Axel Gottfeid Leonaed, biskop öfver Lunds stift och 
prokansler för Lunds univ. Lund. 

Hammae, Johan August Harald, professor vid univ. i Ui^psala. 

FiJEST, Cahl Magnus, professor vid univ. i Lund. 

HiLDEBEAND, Heneik Eobeet Teodoe Emil, riksarkivarie. Stock- 
holm. Odeng. 69. 

Caelgeen, Oskar Henrik, docent och prosektor vid Stockholms 

Högskola. Stockholm. Rådmansg. 82 
Sjöstedt, Bror Yngve, professor och intendent vid riksmuseet. 

Stockholm. 
Lagerheim, Nils Gustaf, professor vid Stockholms högskola. 

Stockholm. Tunnelg. 25. 
Johansson, Johan Erik, professor vid karol. med. kirurg, insti- 
tutet. Stockholm. Scheeleg. 10. 



8 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

1910, maj 11. OvEKTON, Chakles Ernest, professor vid uiiiv. i Lund. 
Två lediga rum. 



B. Efter klasserna. 



1 klassen. 



Ren niateniatlk. 



4 klassen. 



Kemi. 



6 ledamöter. 



Hr Mittag-Leffler. 

Hr Falk. 

Hr Pheagmén. 

Hr WiMAN. 

Hr Bendixson. 

Ett ledigt rum. 



2 klassen. 

Tillämpad matematik 
och astronomi. 

6 ledamöter. 

Hr DuNÉK. 
Hr EosÉN. 
Hr Lindstedt. 
Hr Nyrén. 
Hr BoHLiN. 
Hr Chaklier. 



3 klassen. 

Fysik och meteorologi. 
10 ledamöter. 
Hr Cederblom. 

Hr BÄCKLUND. 

Hr HiLDEBRANDSSON. 

Hr Hasselberg. 

Hr Arrhenius. 

Hr H. E. Hamberg. 

Hr Granqvist. 

Hr Ekholm. 

Hr Carlheim-Gyllen- 

SKÖLD. 

Ett ledigt rum. 



10 ledamöter. 



Hr Bergstrand. 
Hr Hamjiarsten. 
Hr Pettersson. 
Hr Klason. 

Hr WiDMAN. 

Hr grefve Möbner. 

Hr SÖDERBAUM. 

Hr LoYÉN. 

Hr S. G. Hedin. 

Hr Ekstrand. 



5 klassen. 

Mineralogi, geologi och 
fysisk geografi. 

8 ledamöter. 

Hr VON Post 
Hr Törnebohm. 
Hr Sjögren. 
Hr Dahlgren. 
Hr frih. De Geer. 
Hr HÖGBOM. 
Hr A. Hamberg. 
Hr S. A. Hedin. 



6 klassen. 

Botanik. 

9 ledamöter. 

Hr Fries. 
Hr Wittrock. 
Hr Berggren. 
Hr Nathorst. 



Hr Nordstedt. 

Hr Eriksson. 

Hr JÖNSSON. 

Hr Murbeck. 

Hr L.^^gerheim. 



klassen. 

Zoologi. 

9 ledamöter. 



Hr Tullberg. 
Hr Théel. 
Hr AuRiviLLius. 
Hr Holm. 
Hr Wirén. 
Hr Adlerz. 
Hr Lönnberg. 
Hr Carlgben. 
Hr Sjöstedt. 



8 klassen. 

Medicinska veten.sk a jjer. 

14 ledamöter. 

Hr Odenius, 

Hr Ketzius. 

Hr E. C. H. Clason. 

Hr Zander. 

Hr Henschen. 

Hr Berg. 

Hr Welander. 

Hr GULLSTRAND. 

Hr MiJLLER. 

Hr LiNEOTH. 

Hr Hammar. 
Hr FiJRST. 
Hr Johansson. 
Hr Överton. 



LEDAMOTSFÖRTECKNING. 



9 klassen. 

Tekn isha vetenskaper. 

8 leiliimöter. 

Hr Akekjian*. 
Hr De Laval. 
Hr Almström. 
Hr Almqvist.* 
Hr Tham. 
Hr Bbinell * 
Hr J. G. Clason. 
Hr Gröndal. 

•Utsedd att deltaga i Arii- 
bergska prisets utdelning. 



10 klassen. 

Ekonom Iska, statistiska 
och sociala vetenskaper. 
G ledamöter. 

Hr SiDENBLADH. 

Hr v. Ehrenheim. 

Hr TÖRNEBLADH. 

Hr Nordström. 
Hr Ljungberg. 
Hr frih. Tamm 



11 klassen. 

Ofrifja vetenskaper och 

franistående förtjänst om 

vetenskaplig forskning. 

14 ledamöter. 
Hr Malmström. 
Hr H. Hildebrand. 

Hr MONTELIUS 

Hr Tegnér. 
Hr Annerstedt. 

Hr SÖDERWALL. 

Hr Sahlin 

Hr Hjärne. 

Hr Danielsson. 

Hr Afzelius. 

Hr AF WiRSÉN. 

Hr ScHtJCK. 

Hr BiLLING. 

Hr E. Hildebrand. 



Utländsk hedersledamot. 
H. Kejs. Högh. Storfursten Konstantin Konstantinovitj. 

Utländska ledamöter. 



1 klassen. Ren tnatematik. 



6 ledamöter. 



1895, apr. 10. Zeuthen, Hieronymus Georg, XDrofessor vid niiiv. i Köpenhamn. 

1900, juni 6. Poincaré, Henri, i^rofessor vid univ. i Paris. 

1901, apr. 10. Darboux, Gaston, professor vid nniv. i Paris, franska vet.- 

akad:s ständige sekreterare. 

1902, nov. 23. Weber, Heinrich, j)rofessor vid univ. i Strassburg. 

1903, » 11. Painlevé, Paul, professor vid école norm. sup. i Paris, ledamot 

af franska institutet. 
1908, febr. 27. Volterra, Vito, professor vid univ. i Eom. 



2 klassen. Tillämpad matematik och astronomi. — 6 ledamöter. 

1892, apr. 13. Auwers. Arthur, profe.ssor oeh ständig sekreterare vid vet.- 

akad. i Berlin. 
1897, febr. 10. Backlund, Oscar, direktör för observatoriet i Pulkova. 
1905, okt. 11. Helmebt, Friedrich Robert, professor vid univ. i Berlin. 
1909. nov. 24. Bruns, Heinrich, professor vid univ. i Leipzig. 
Två lediga rum. 



10 



VETENSAPSKAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 



3 klassen. Fysik. 



10 ledamöter, 



1897. nov. 10. Lord Eayleigh, president i Eoyal Society. London. 
1899, dee. 13. Röntgen, Wilhelm Conead, professor vid univ. i Miinchen. 
» dec. 11. Chkistiansex, Christian, professor vid nniv. i Köpenhamn. 
1903, jan. 14. Mohx, Henrik, professor vid univ. i Kristiania. 
1905, april 25. Bjerknes. Yilhelm Koren Feiman, professor vid nniv. i Kri- 
stiania. 
Lenard, Philipp, professor vid univ. i Heidelberg. 
MiCHELSON, Albert A., ijrofessor vid univ. i Chicago. 
Hann, Julius, professor vid univ. i Wien. 

Thomson, Sir Joseph John, professor vid univ. i Cambridge. 
England. 
1910, april 27. Rutherford, Erne.st, professor vid univ. i Manchester. 



» maj 
1906, okt. 

» dec. 
1908, nov. 



10. 
10. 



25. 



4 klassen. Kemi 



10 ledamöter. 



1884, 
1892, 
1897, 
1899, 

» 
1905, 
1907, 



nov. 
mars 
nov. 



jan. 
okt. 



1909, 



dec. 
maj 



11. 

9. 



4. 
12. 



VON Baeyee, Adolf, professor vid univ. i Miinchen. 

van't Hoff, Jacob Henrik, professor vid univ. i Berlin. 

Ramsat, Sir William, j)i'ofessor vid University College. London. 

Hjelt, Edvard, professor vid univ. i Helsingfors. 

JÖRGENSEN, SoFUs Mads, professor vid univ. i Köpenhamn. 

Fischee, Emil, professor vid univ. i Berlin. 

Richards Theodore William, professor vid Harvard univ. i 

Cambridge, Mass. 
VON Meyer, Ernst, professor vid tekniska högskolan i Dresden. 
OsTWALD, Wilhelm, professor vid univ. i Leipzig. 
Ett ledigt rum. 



5 klassen. Miveralogi, geologi och fysisk geografi. — 8 ledamöter. 



1885, 
1890, 



1895, 
1896, 



1905. 



1906. 



mars 12. Rosenbusch, Harry, f. d. professor vid univ. i Heidelberg, 
juni 12. Brögger, Waldemar Christopher, jjrofessor vid universitetet i 

Kristiania. 
nov. 13. SuESs, Eduard, professor vid univ. i Wien. 
» 11. Geikie, Sir Archibald, f. d. generaldirektör för Storbritanniens 

geologiska undersökning, 
april 25. Heim, Albert, professor vid univ. i Ziirieh. 
maj 10. VAN HiSE, Charles Richard, president för Wisconsins universitet. 

Madison. 
dee. 6. Tschermak, Gust.w, f. d. professor vid univ. i Wien. 
jan. 10. D.wis, William Morris, professor vid Harvard universitetet i 

Cambridge. Mass. 



G klassen. Botanik. — 9 ledamöter, 



1862, nov. 12. Hooker, Sir Josef Dalton. f. d. direktör vid botaniska träd- 
gården i Kew. 
1885, jan. 14 VVarming. Eugen, professor vid univ. i Köpenhamn. 
1888, april 11. Bornet. Edouard, ledamot af franska institutet. Paris. 



LEDAMOTSFÖRTECKNING. 11 

1891, HOV. 11. ■ Englek, Adolf, professor vid uiiiv. i Berlin. 

1893, » 8. ScHWENDENER, SiMON, f. d. profes.sor vid uiiiv. i Berlin 

1894, de(r. 12. Solms-Laubach, Hermann, grefve, professor vid univ. i Strass- 

burg. 

1895, » 11. Teeub, Melchior, f. d. direktör för nederländska landtbruksiiisti- 

tatet i Buitenzorg på Java 
1897, febr. 10. Pfeffer, Wilhelm, professor vid univ. i Leipzig. 
1905. mars 8. Wille. Johan Noedal Fischek, professor vid univ. i Kristiania. 



7 klassen. Zoologi. — 9 ledamöter. 

1882, dec. 15. Hjeckel, Ernst, f. d. professor vid univ. i Jena. 

1883, nov. 14. Gunthee, Albert, f. d. intendent vid Britisli Museum. London. 
1897, » 10. Weismann, August, x^iofessor vid univ. i Freiburg. 

1900, nov. 14. Särs, Georg, Ossian, professor vid univ. i Kristiania. 

1901, dec. 11. Lord Avebury, High Elms, Farnborough, Kent. England. 
1903, nov. 11. Hertwig, Oskar, professor vid univ. i Berlin. 

1909, mars 10. Osborn Henry Fairfield, professor vid Columbia univ. i 
New-York. 
» dec. 1. Schulze, Franz Eilhard, professor vid nni\". i Berlin. 
Ett ledigt rum. 



8 klassen. Medicivska vetenskaper. — 14 ledamöter. 

1889, febr. 13. Lord Lister, f. d. professor vid Kings college i London. 

1890, dec. 10. Tigeestedt, Robert Adolf Armand, professor vid univ. i Hel- 

singfors. 

1893, dec. 13. von Recklinghausen, Friedrich Daniel, f. d. professor vid univ. 

i Strassburg. 

1894, maj 9. Runeberg, Johan Wilhelm, professor vid univ. i Helsingfors. 

1896, mars 11 Bouchard Charles Jacques, professor vid faculté de medicine 

i Paris. 

1897, april 14. Mosso, Angelo, professor vid univ. i Turin. 
'1900, mars 14. Kochee, Theodor, ;^'ofessor vid univ. i Bern. 

1901, febr. 13. Czerny, Vincenz, professor vid univ. i Heidelberg. 

» april 10. Roux, Pierre Paul Emile, direktör för "Listitut Pasteur" i 

Paris. Ledamot af franska institutet. 
» dec. 11. KossEL, Albrecht, professor vid univ. i Heidelberg. 
1906, mars 14. Schavalbe, Gustaf Albert, profe.ssor vid universitetet i Strass- 
burg. 
1908. okt. 28. Waldeyek, Wilhelm, professor vid univ. i Berlin och sekrete- 
rare i vetenskapsakademien därstädes. 
» nov. 25. Kr.epelin, Emil, professor vid univ. i Miinchen. 
Ett ledigt rum. 



f) klassen. Tekniska vetenskaper. ■ — • 8 ledamöter. 

1890, juni 11. Edison, Thomas Alva. amerikansk civilingenjör. 

1894, jan. 10. Thojipson, Silvanus P., professor vid technical college i London. 

1897, dec. 8. Grandeau, Louis Nicolas, professor vid conservatoire des arts 

et métiers i Paris. 
1900, maj 9. White, Sir William Henry, chef för engelska marin-ingenjör- 

staten. London. Cedarcroft, Putney Heath. 

1905, dec. 6. Howe, Henry Marion, professor vid Columbia universitetet i 

New York. 

1906, okt. 10. Maeconi, Vilhelm, civilingenjör. London. 



12 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

1907, okt. ;). Le Chateliek, Henri, öfveringenjör, professor vid college de 

Fr;iiiee i Paris. 

1908, iiov. 2.T. Mulleu-Bkeslau, Henrik Frans Bernhard, professor vid tek- 

niska högskolan i Berlin. 



10 klassen. Ekonomiska, statistiska och sociala vetenskaper. — 

6 ledniiiötei'. 

1880, febr. 11. Beaulieu, Paul Leroy, professor, ledamot af franska institutet. 
Paris. 

1894. nov. 14. Levasseur, Pierre Emile, professor vid college de France. 

1900, nov. 14. Ki.ER. Anders Nikolai, direktör för Norges stati.stiska central- 
byrå. Kristiania. 

1902, febr. 12. Mechelin, Leopold Henrik Stanislaus, finsk senator. Hel- 
singfoi's. 

1909, april 14. Scharling, Hans William, professor vid nniv. i Köpenhamn. 
Ett ledigt rum. 

11 klassen. O/riga vetenskaper och framstående förtjänst otn veten- 
skaplig forskning. — 14 ledamöter. 

1905, mars 8. Thomsen. Wilhelm, professor vid univ. i Köpenhamn. 
» maj 10. VON Amira, Karl, professor vid nniv. i Miinchen. 

1906, jan. 10. Dörpfeld, Wilhelm, ^jrofessor, förste sekreterare vid tyska 

arkeologiska institutet i Athen 
» mars 14. Perrot, Georg, professor vid univ. i Paris, ledamot af franska 

institutet. 
» maj 9. Bryce, James, f. d. professor, Englands ambassadör i Washington. 
» okt. 10. WiMMER, Ludvig, professor vid univ. i Köpenhamn. 

1907, nov. 13. Evans, Arthur, direktör för Ashmolean museet i Oxford. 

>> dec. 4. Hjelt, Otto Edvard August, arkiater, f d. jjrofessor vid univ. 
i Helsin.gfors. Lepola Villa. Järvenpää. Finnland. 

1908, jan. 22. Reinach, Salomon, direktör för museet i St. Germain en Laye. 
5 april 8. Brunner, Heinrich, professor vid univ. i Berlin. 

» maj 27. Eucken, Rudolf Christoph, professor vid univ. i Jena. 
!) okt. 28. Harnack, Carl Gustav Adolf, professor vid univ. i Berlin och 
generaldirektör för k. biblioteket. 

1909, maj 12. Lavisse, Ernst, ledamot af franska institutet i Paris. 

Ett ledigt rum. 



Sedan januari 1910 aflidna ledamöter. 

KoHLR.vuscH, Friedrich, f. d. president. Död den 17 januari 1910. 

Ödmansson, Ernst Ludvieg Vilhelm, professor. Död den 11 februari 1910. 

Ångström, Knut, professor. Död den 4 mars 1910. 

Agassiz, Alexander, direktör. Död den 27 mars 1910. 

GiFFEN, SiR Robert. Död i april 1910. 

Bjökling, Carl Fabian Emanuel, f. d. professor. Död den 5 maj 1910. 

Cannizzaro, Stanislao, professor. Död den 11 maj 1910. 

HuGGiNS, Sir William, astronom. Död i maj 1910. 

KocH, Robert, profes.sor. Död den 28 maj 1910. 

Schiaparelli. Giovanni, Vibginio, profe.ssor. Död den 4 juli 1910. 

E.STLANDER, Carl Gustaf, kansliråd. Död den 28 augusti 1910. 



LE D AMOTSFORTECKNING. 



13 



Preses. 

MoNTELius, Gustaf Oscak Augustin, liksantikvarie, Stockholm. St. Paulsg. 11. 

Vice Preses. 

MÖENEK, Karl Axel Hampus, grefve, professor och rektor vid karol. med. kir. 
institutet. Stoekhohii. Handtverkareg. 3. 



Inspektörer. 



För astronomiska observatoriet. 
Hr Rosén. Hr Lindstedt. 

För fysiska institutionen. 

Hr Åkerman. Hr Arehenius. 

För Bergianska stiftelsen. 

Hr Klason. Hr Eriksson. 

För Kristinebergs zoologiska station. 
Hr Retzius. Hr Tullberg. 

För biblioteket. 

Hl- Théel. Hr Dahlgren. 



För natui-historiska riksmuseet: 
mineralogiska afdelningen. 

Hr frih. De Geer. Hr A. Hamber(4. 

botaniska afdelningarna. 

Hr Eriksson. Hr Ekstrand. 

zoologiska afdelningarna. 

Hr Retzius. Hr grefve Mörnek 

etnografiska afdelningen. 

HrMONTELIUS. HrH. HiLDEBRAND. 

För meteorologiska centralanstalten. 
Hr Åkerman. Hr Arrhenius. 



Utskott. 

Preses och sekreteraren äro själfskrifna ledamöter af utskotten. 



Beredningautsl-ottef. 

Hr Phragmén. 
Hr Rosén. 
Hr Arrhenius. 
Hr Söderbaum. 
Hr frih. De Geer. 
Hr Eriksson. 
Hr Théel. 
Hr Möller. 
Hr Almquist. 
Hr Töenebladh. 
Hr Montelius. 



Förvultningsutskotfef. 
Vice preses. 
Vice sekreteraren. 
Hr Lindstedt. 
Hr Söderbaum. 
Hr Sidenbladh. 
Hr Phragmén. 
Hr Ekstrand. 
Hr Ai^ZELius. 
Hr Dahlgren. 

Hr WeL ÄNDER. 



Valutshott för biblioteket. 

Hr Nathorst. 
Hr Hasselberg. 
Hr Annerstedt. 
Hr Söderbaum. 
Hr Phragmén. 



Valutshott för riksmuseets 
mineralogiska af delning. 

Hr Klason. 

Hr Widman. 

Hr Ekstrand. 

Hr Högbom. 

Hr A. Hamberg. 



Valutskott för riksmuseet. i 

etnografiska afdelning. 
Hr Retzius. 
Hr Théel. 
Hr Dahlgren. 
Hr Lönnberg. 
Hr MiJLLER. 



14 



VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 



Institutioner och tjänstemän. 



A l-ndei)i i ens fijroaltnincf . 

Seki-eteraie : Hr Aukivillius, f. 53; 01. 

"Vice sekreterare: Hr Théel, f. 48; 
vald för 1910—13. 

Kamrer: Leyonjiarck, .Johan Ludvig, 
registrator, f. d. kanslisekreterare, 
f. 46: 99. Villag. 5 & 7. 

Redaktör af Statskalendern: Siden- 
BLADH, Kabl, f. d. öfverdirektör, f. 
40; 77. Nybrogatan 58. 

Notarie: Willers, Einar Wilhelm, no- 
tarie i öfverståthållareämbetet, jiir. 
kand., f. 69; 07. Storg. 29. 

Ombndsnian: Leijonhufvud, Bo Knut 
Sten Rudolf, friherre, revisions- 
sekreterare, f. 68; 08. Sibylleg. 38. 

Arkitekt: Dahl, Frans Gustaf Abra- 
ham, f. d. förste intendent, profes- 
sor, f. 35; 75. Drottningg. 59. 

Bokförare : Dahlström. Ernst Fre- 
drik, f. 46; 09. 

Vaktmästare: Pettersson, Per, f. 59; 
(86) 05. 

Portvakt: Johansson, Karl Wilh., f. 
80; 09. 

Maskinist: Bergström, Per, f. 82; 09. 

Obseroatoriet. 
Astronom: Hr Bohlin, f. 60; 97: 

träffas 11—12 f. m. 
Förste amanuens: Roth, Ansgar, fll. 

kand., f. 79; 07. 
Andre amanuens: Strömberg, G., f. 

82; 06. 
Vaktmästare: Sandberg, Johannes, f. 

74; 05. 

Fysisha institniionen. 
Fysiker: Hr Hasselberg, f. 48; 88; 
träffas 2 — 3 e. m. 

Bergianska stiftelsen. 
Föreståndare: Hr WiTTROCK, f. 39; 79; 

träffas 2 — 3 e. m. 
Trädgårdsmästare: Lindström, Nils 

Henning, f. 54; 88; träffas 9—10 

f. m. 

Kristinebergs zoologiska statlon. 
Prefekt: Hr Théel, 92: träffas 10—11 

f. m. 
Föreståndare : Östergren, Hjalmar, 

til. licent., f. 69; 06. 
Hushållerska: Olsson, Julia, f. 61; 00. 
Vaktmästare: Hansson, Henrik, f. 67; 

02. 



Biblioteket. 

Bibliotekarie: Bergstedt, Jakob Ad- 
rian, lil. d:r, f. 53; 04. 

Förste amanuens: Ekelöf, Greta, f. 
82; 07. 

Andre amanuens: Ahlander, Fredrik 
Es.w.^^s, f. 79; 09. 

Vaktmästare : Wortzelius, Karl Erik, 
f. 71; 07. 

Berzellus museet. 

Föreståndare: Hr Sjögren. 

Naturhistoriska Riksmuseet. 
Intendenter: 

Hr Nathorst, för samlingarna af ar- 
kegoniater och fossila växter, f. 50 ; 
84; träffas 2—3 e. m. 

Hl- Théel, för samlingarna af lägre 
evertebrerade djur, f. 48; 92. Förste 
intendent, 08; träffas 10 — 11 f. m. 

Hr Holm, för de palseontologiska sam- 
lingarna, f. 53: 01; träffas 10 — 11 f. m. 

Hr Sjögren, för de mineralogiska sam- 
lingarna, f. 56; 01; träffas 1 — 3 e. m. 

Hr Sjöstedt. för de entomologiska 
samlingarna, f. 66; 02; träffas 12—2 

e. m. 

Hr Lönnberg, för samlingarna af 
vertebrerade djur, f. 65; 04; träffas 
10—^12 f. m. 

Lindman, Carl Axel Magnus, pro- 
fessor, för de botaniska samlin- 
garna, f. 56; 05; träffas 1 — 3 e. m. 

Hartman, Carl Vilhelm, professor, 
för de etnogratiska samlingarna, f. 
62; 08, träffas 1—3 e. m. 
Amanuenser: 

Dahlstedt, Hugo, fll. d:r, vid botaniska 
afdeluingen, f. 56: 90. 

Flink, Gustae, fil. dr., assistent vid 
mineralogiska afdelningen, f. 49; 05. 
Konservatorer 

Vakant. 

Meyert, -John David, f. 84; 09. 
Vaktmästare: 

Söderholm, Johan, f. 36; 85. 

Bergström. Per, f. 82; 09, maskinist 

Statens meteorologiska centralanstalt. 

Föreståndare: Hr Hamberg, f. 47; 02; 
träffas 1 — 2 e. m. 

Amanuens: Hr Ekholm, f. 48; 02. 

3 Jansson, Martin, fil. d:r, 

f. 68; (04) 07. 

Vaktmästare: Pettersson, Otto Vic- 
tor, f. 67; 01. 



Institutionsföreståndarues här ofvan angifna mottagningstid gäller för hvar- 
dagarne. 



LEDAMOTSFORTECKNING. 



15 



Akademiens fullmäktigre för Nobelstiftelsen, 
och deras suppleanter. 



Valda intill 1911 års slnt. 



Fitlhniiktic/e: 

Hr Åkerman. 
Hr Retzius. 

Hr SiDENBLADH. 

Hr Cedekblom. 
Hr Almstböm. 
Hr AuEiviLLius. 



Suppleanter 

Hr Théel. 
Hr Nordström. 
Hr Rosén. 
Hr Almquist. 



Akademiens Nobelkommittéer. 





Bar; 


iihr 


isg. 


18 






Föf fijsllc: 


Vald intill 
slutet af: 


1 






För kemi: 


Vald intill 
slutet af: 


Hr HlIiDEBRANDSSON. 

Hr Granqvist ordf. 

Hr Hasselberg. 

Hr Carlheim-Gyllensköld. 

Hr Arrhenius. 


1910. 
1911. 
1912. 
1913. 








Hr Widman. 

Hr Hammarsten, ordf. 

Hr Pettersson. 

Hr Klason. 

Hr SÖDERBAUM. 


1910. 
1911. 
1912 
1913. 



Sekreterare: Palm^ee, Knut Wilhelm, professor, f. 68: 00. Stnreg. 56. 



Akademiens Nobelinstitut. 

Afdelningen för fysikalisk kemi. 

Freskati, Experimentalfältet. 

* 
Inspektor: Universitetskanslern Hr Grefve F. C:son Wachtmeister. 
Föreståndare: Hr Arrhenius, f. 59; 05; träffas 11 — 12 f. m. 
Amanuens: Lunden, Harald, fil. d:r, docent vid Stockholms högskola, f. 
78; 05. 

Vaktmästare: Lindby, Elof, f. 76; 05. 



16 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 



■>> 


26. 


Febr. 


9. 


» 


23. 


Mars 


9. 



Ordinarie ärenden, soin skola förekomma vid 
akademiens sammankomster. 

Januari — December 1910. 

Jan. 12. Förslag till böndagar för år 1911; Edlundska belöningen utdelas; 

val af revisorer för granskning af akademiens och Stockholms hög- 
skolas rcäkenskaper; inkomna reseberättelser; gratifikation till af- 
komling af Linné; erinran om Söderströmska donationen. 
Val af ledamöter i de Letterstedtska kommittéerna. 
Förslag till stat för Bergianska stiftelsen. 
Letterstedtska prisen utdelas. 
9. Fernerska, Lindbomska och Flormanska prisen, akademiens rese- 
understöd, anslaget till in.strumentmakeriernas uppmuntran samt 
.stipendier och understöd eller pris från Söderströmska fonden bort- 
gifvas. 
v 31. Akademiens högtidsdag. 

April 13. Val af preses; presidiets nedläggande. 

» 27. Revisionsberättelse för år 1909; val af Adelsköldska kommittén. 

Maj 11. Utskottsval; val af vice preses och inspektörer. 

» 25. Anmälan om Letterstedtska resestipendierna. 

Juni 1. Kalendarium för år 1912 till k. kommerskollegium; reparations- 

förslag; tjänstledighets- och semesteransökningar. 

Sept. 14. Riksdagspetita; minnespenning till högtidsdagen; remiss af inkomna 
ansökningar till Regneils zoologiska gåfvomedel. 

Okt. 12. Val af ledamöter i Wallmarkska kommittén: remiss af inkomna 
ansökningar tiil Beskowska stipendiet (biol. vet.) 
» 26. Val af ledamot i den internationella akademiska kommittén för år 

1910. 

Nov. 9. Val af ledamöter i Edlundska kommittén; remiss af ansökningar 

till Hahnska (fys.-mat.) stipendiet; förslag till stat för år 1911. 
» 23. Wallmarkska belöningen och Regneils zoologiska gåfvomedel bort- 

gifvas. 

Dec. 7. Beskowska stipendiet bortgifves; val af revisorer för Nordiska 

museet. 



Sekreterare-expeditionen hålles öppen kl. 2 — 3,4."i e. m. alla helgfria dagar 
under tiden den 1 september^ — 1 juni; 1 juni — 31 augusti endast mån- 
dagar kl. 12—2. Rikstel. 63 69. 

Biblioteket är öppet för allmänheten hvarje helgfri dag kl. 11 — 3 e. m. under 
tiden den 1 september — 15 juni samt från den 16 juni — 31 augusti 
måndagar, onsdagar och lördagar kl. 11,30 — 2,30 e. m. Rikstel. 804. 

Kamrerarekontoret hålles öppet tisdagar och fredagar kl. 3 — 4 e. m. mellan 
den 1 september och den 31 maj; 1 juni— 31 augusti endast tisdagar kl. 
3—4 e. m. Allm. tel. 185 40 ankn. 

Nobelkommittéernas sekreterare-expedition (Drottningg. 96) hålles öppen 

måndagar och torsdagar kl. 10 — 11 f. m. Rikstel. 63 69. Allm. tel. 
Brunkeberg 108. 



Kungl. Vetenskapsakademiens samman- 
komster år 1909. 



1. Sammankomster för akademiens egna ärenden. 

Onsdagen den 13 januari. 

Närvarande: 39 ledamöter. 

Tillkännagafs, att akademiens svenske ledamot af 6 klas- 
sen f. d. professorn vid universitetet i Lund F. W. Chr. 
Areschoug samt hennes utländske ledamöter professor Al- 
bert Gaudry, af 7 klassen, och direktör Ernest Hamy, af 
11 klassen, med döden afgått. 

Preses anmälde, att han å akademiens vägnar på hundra- 
årsdagen af framlidne professor Sven Lovén's födelse, den 6 
januari 1909, nedlagt en krans å dennes graf. 

Vidare anmälde preses ett af Christian Loven, John 
Loven, Augusta Loven, Gustaf Retzius och Anna Retzius 
till akademien utfärdadt gåfvobref å 3,500 kronor, afsedda 
att utgöra en fond till bekostande af utdelning åt förtjänta 
zoologiska forskare af akademiens medalj öfver Loven m. m. 

Akademien beslöt mottaga gåfvan samt tillställa en hvar 
af gifv^arne ett exemplar i silfver af akademiens medalj öfver 
LovÉN. Preses framförde akademiens tack till den af gifvarne, 
som nu var närvarande, nämligen herr Retzius; och skulle 
tacksägelseskrifvelse afgå till de öfriga. 

Anmäldes och lades till handlingarna akademien för kän- 
nedom tillsända afskrifter af Kungl. Maj:ts nådiga bref till 
Kungl. Statskontoret dels af den 27 november 1908 angående 
inkomst- och utgiftsstat för hydrografiska byrån år 1909 med 
däri upptaget anslag till meteorologiska centralanstalten och 
dels af den 23 därpåföljde december angående anvisande af 
medel till spridande af stormvarningar år 1909. 



18 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

Sedan Kungl. Maj:t genom nådig remiss anbefallt akade- 
mien att yttra sig i anledning af friherre G. De Geer's 
framställning rörande dispositionen af de under 1908 års 
Spetsbergsexpedition hopbragta samlingar, hade på anmodan 
af sekreteraren akademiens sakkunnige ledamöter herrar Nat- 
HORST, Théel, Holm och Lönnberg afgifvit utlåtande i detta 
ärende. Detta utlåtande blef nu uppläst, och akademien be- 
slöt att afgifva därå grundadt underdånigt yttrande. 

Exekutivkommittén för den 11 internationella geologkon- 
gressen, afsedd att äga rum i Stockholm år 1910, hade hos 
Kungl. Maj: t gjort ansökan om anslag å 13,500 kronor för 
speciella vetenskapliga utredningar (kostnader för öfversätt- 
ning och korrekturläsning), förberedande af de allmänna dis- 
kussionsämnena och en polargeologisk utställning. Akademien, 
som anmodats yttra sig hilröfver, beslöt afgifva underdånigt 
utlåtande i öfveiensstämmelse med nu föredraget yttrande 
af hennes sakkunnige ledamöter herrar Törnebohm och 
Dahlgren. 

Sedan enligt ingånget ämbetsmeddelande Kungl. Maj:t 
den 18 december 1908 bifallit akademiens underdåniga ansö- 
kan af den 11 nästförutgångne november om anslag för det 
inom kvarteret Grönlandet Södra belägna forna hvalmu- 
seets iordningställande till provisoriskt förvaringsrum för 
naturhistoriska riksmuseets under Vanadisexpeditionen hop- 
bragta etnografiska samlingar, hade förvaltningsutskottet vid- 
tagit åtgärd för de ifrågavarande byggnadsarbetenas utförande, 
hvilket nu för akademien anmäldes. Akademien lät bero vid 
hvad sålunda förekommit. 

Efter det akademien den 7 december 1908 afgifvit under- 
dånigt utlåtande öfver hydrografiska byråns underdåniga fram- 
ställning angående användning för dess räkning af en del af 
ett för meteorologiska centralanstalten uppfördt anslag, näm- 
ligen 500 kronor för inspektioner, hade Kungl. Maj:t den 18 
i samma månad fattat beslut öfver denna framställning. 
Härom ingånget ämbetsmeddelande, förut delgifvet förvalt- 
ningsutskottet, blef nu för akademien anmäldt, under tillkän- 
nagifvande, att beloppet ifråga redan blifvit i öfverensstäm- 
melse med Kungl. Maj:ts föreskrift utbetaladt. 

Herr Widmark redogjorde för förekomsten vid olika tider 
af närsynthet hos vissa högre svenska skolors lärjungar och 
framställde förklaring å det genom denna redogörelse åda- 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 19 

galagda förhållande, att förekomsten under de sista decenni- 
erna väsentligt aftagit. 

I anledning af akademiens ansökan af den 3 juni 1908 
angående landshöfdingen Daniel Tilas' och bergmästaren 
Gustaf Aron Lindbom's i bergmästarearkivet i Filipstad 
befintliga oljeporträtt, hade kungl. kommerskollegium i skrif- 
velse till akademien af den 24 december samma år förklarat 
sig icke hafva något att erinra däremot, att ifrågavarande 
porträtt öfverlämnades till akademien för att såsom deposi- 
tum tillsvidare af henne förvaras och vårdas, med villkor 
dock att akademien iklädde sig kostnaderna härför liksom 
äfven för porträttens förflyttning. Denna skrif velse blef nu 
anmäld, och på förslag af förvaltningsutskottet beslöt akade- 
mien att mottaga porträtten å erbjudna villkor. 

På förslag af förvaltningsutskottet beslöt akademien att 
till nådigt bifall förorda intendenten herr Holm's underdåniga 
ansökan om ersättning för mistade tjänstgöringspenningar för 
tiden den 15 juni till den 15 juli år 1908, under h vilken tid 
denne å utländsk ort varit verksam i och för sin intendents- 
befattning. 

Sekreteraren föredrog Adolf Fredriks församlings i Stock- 
holm å kyrkostämma den 30 november 1908 beslutade svar 
å akademiens framställning den 13 nästförutgångne maj rö- 
rande ett enligt Kungl. Maj:ts dom den 4 oktober 1906 å akade- 
miens fasta egendom. n:o 5 i kvarteret Grönlandet Norra i 
Stockholm hvilande servitut. På förslag af förvaltningsut- 
skottet beslöt akademien låta vid Stockholms rådstufvurätt 
anhängiggöra och utföra talan mot nämnda församling angå- 
ende upphäfvande utan eller mot ersättning af berörda ser- 
vitut. 

Sekreteraren anmälde en af presidenten för centralkom- 
missionen för hjärnforskning aflåten cirkulärskrifvelse med 
syfte att främja upprättandet af interakademiska hjärnforsk- 
ningsinstitut. På förslag af sin sakkunnige ledamot herr 
Retzius fann akademien denna skrifvelse icke för närvarande 
böra till någon hennes åtgärd föranleda. 

Anmäldes kungl. vitterhets-, historie- och antikvitetsaka- 
demiens godkännande af vetenskapsakademiens förslag till 
minnespenning år 1909. 

Sekreteraren föredrog skrifvelse från Stockholms stads 
hälsovårdsnämnd af den 11 december 1908 angående åtgärder 



20 VETENSKArSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

med syfte att förekomma Brunnsvikens förorenande genom 
spillvatten från naturhistoriska riksmuseets blifvande byggna- 
der vid Freskati, och akademien beslöt att öfversända afskrift 
af berörda skrifvelse till öfverintendentsämbetet, som fått 
dessa byggnaders uppförande sig anförtrodt. 

Akademien godkände af astronomen afgifvet förslag till 
böndagar år 1910 och skulle detsamma underställas Kungl. 
Maj:t. 

Utrikes resestipendiaten å Söderströmska fonden doktor 
Fritz H:son Brock hade ingifvit en af tryckta bilagor m. ni. 
åtföljd reseberättelse, hvilken cirkulerat mellan 10 klassens 
herrar ledamöter, och blef nu berörda berättelse på denna 
klass' förslag af akademien godkänd. 

På förslag af förvaltningsutskottet tillerkände akademien 
Linnéättlingen fröken Marta Fougberg ett understöd af 
100 kronor. 

Till revisorer för granskning af akademiens räkenskaper 
och förvaltning år 1908 valdes herrar Sahlin, Arrhenius 
och friherre De Geer, och till suppleanter för desse utsagos 
herrar Widmark och Brinell. 

Herr Rosén utsågs till revisor å akademiens vägnar för 
granskning af Stockholms högskolas räkenskaper och förvalt- 
ning år 1908. 

På förslag af vederbörande kommitté tillerkände akade- 
mien docenten vid Uppsala universitet doktor Th. Svedberg 
den för utdelning disponibla räntan å Edlundska donationen 
såsom understöd. 

Sekreteraren anmälde, att han beviljat intendenten vid 
naturhistoriska riksmuseets mineralogiska afdelning herr Sjö- 
gren tjänstledighet för sjukdoms skull för tiden fr. o. m. 
den 1 t. o. m. den 14 i denna månad och såsom vikarie un- 
der ledigheten förordnat doktor G. Flink. 

Professor Bror Yngve Sjöstedt invaldes till ledamot af 
akademiens 7 klass. 

Det i akademiens årsbok för år 1909 å sidan 70 näst 
sista stycket anmärkta ärende angående planscher till nedan- 
nämnda af handling af herr Bohlin blef, sedan denne förkla- 
rat sig åtnöjas med den af förvaltningsutskottet föreslagna 
förminskning af dessa, nu från vidare behandling afskrifvet. 

Till införande i akademiens skrifter godkändes följande 
afhandlingar: i akademiens Handlingar: »On the Galactic Sy- 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 21 

stem witli regard to its structure, its origin and relations in 
space. With 4 figures in the text and 6 plates», af professor 
Karl Bohltn; 

i Arkiv för inatematik, astronomi och fysik: l:a »Undersök- 
ningar öfver stjärnhopen G. C. 341. 1. Fotografisk uppmät- 
ning», af docenten Erik Fagerholm; och 2:a »Die strenge Form 
des Bernoullischen Theorems», af professor C. V. L. Charlier; 

i Arkiv för kemi, mineralogi och geologi: »Ueber einen 
neuen Beweis fiir die körperliche Existenz der Molekiile», af 
docenten Th. Svedberg; 

i Arkiv för botanik: l:a »Zur Kenntnis der Blattmorpholo- 
gie der Bauhinien und verwandter Gattungen», af docenten 
Rob. E. Fries; och 2:a »Ueber einige Gasteromyceten aus Bo- 
livia und Argentinien», af densamme; 

i Acta Horti Bergiani: »I Bergielunds Botaniska Trädgård 
iakttagna Verbascumhvbrider, särskildt V. longifolium + spe- 
ciosum», af S. G:son Blomquist; samt 

i Arkiv för zoologi: l:a »Bidrag till kännedom om Sveriges 
Copeognather», af assistenten Alb. Tullgren; 2:a »Untersuch- 
ungen iiber die Entstehung der äusseren Genitalorgane und 
des Afters bei den Nagetieren.» 2 Abteilung», af filosofie licen- 
tiaten Lars Gabriel Andersson; och 3:e »Notes on Birds 
collected by mr Otto Bamberg in South Transbaicalia and 
Northern Mongolia», af professor Einar Lönnberg. 

Utgifna skrifter: akademiens Handlingar Band 43: 7 och 8 
samt ny ledamotsförteckning. 

Skänker: af banktjänstemannen C. Bangert i Köpenhamn, 
till riksmuseet, åtskilliga fågelskinn från Grönland. 



Onsdagen den 27 januari. 
Närvarande: 41 ledamöter. 

Tillkännagafs, att akademiens utländske ledamot af 10 
klassen f. d. professorn vid universitetet i Kristiania Thorkil 
Halvorsen Aschehoug med döden afgått. 

På förslag af sekreteraren beslöt akademien att i underd. 
utlåtande till bifall förorda intendenterna herrar Théels och 
Nathorsts ansökningar att för utrikes studieresa innevarande 



22 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

år erhålla hvar sitt af de af 1907 års riksdag beviljade inten- 
dentsstipendier. 

Herr Dahlgren framlade för akademien' ett af honom 
förfat tadt, i Paris utgifvet större arbete med titel »Les rela- 
tions commerciales et maritimes entré la France et les cotes 
de rOcéan Pacifique (comtnencement du XVIII siécle). Tome 
premier. Le Commerce de la Mer du Sud jusqu' a la paix 
d'Utrecht». 

Herr Wittrock meddelade hufvudresultaten af sina studier 
öfver Stellaria media's biologi, systematik och nordiska benäm- 
ningar. 

Herr Sidenbladh redogjorde för »Sällsamma händelser» 
i Sverige med Finland under äldre tider enligt uppgifter, 
afgifna af prästerskapet på grund af föreskrifter i 1686 års 
kyrkolag och senare författningar samt samlade i statisti- 
ska centralbyråns arkiv. 

Herr Lönnberg lämnade meddelande om den bruna björ- 
nens variation, som visades vara mycket stor, men ej gåfve 
upphof till några olika raser. 

Anmäldes och godkändes Adelsköldska kommitténs i skrif- 
velse till akademien afgifna förslag att å nästa högtidsdag 
till mr Thomas Alva Edison utdela den Adelsköldska medal- 
jen såsom ett erkännande för hans uppfinningar af fonogra- 
fen och den elektriska glödlampan. 

Sekreteraren föredrog skrif velse af den 22 januari 1909 
från den internationella kommissionen för undervisning i mate- 
matik med anhållan, att akademien behagade för Sverige utse 
en ledamot i nämnda kommission. Ärendet remitterades för 
yttrandes afgifvande till 1 och 2 klasserna. 

Sedan vederbörande sakkunnige sig yttrat i anledning af 
remiss den 14 dennes, godkände akademien följande resesti- 
pendiaters berättelser, nämligen berättelser af fil. lic. Torsten 
Lagerberg angående blombiologiska studier i Torneträsk-trak- 
tens fjällområde; af fil. kand. Thore C. E. Fries angående 
studier öfver laf vegetationen vid Torneträsk; af fil. kand. 
Gunnar Samuelsson angående studier af Archieracium-floran 
i öfre Dalarne; af fil. kand. J. V. Eriksson angående under- 
sökning af Bälinge mossars vegetation och utvecklingshistoria; 
af fil. d:r Richard Jungner angående studier öfver de föränd- 
ringar, som växterna undergå i följd af aphidernas angrepp; 
af Rudolf Söderberg om iakttagelser rörande fågellifvet i 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 23 

Vänern; af lektor Einar Wahlgren rörande entomologiska 
studier på Öland; af assistenten Alb. Tullgren om iaktta- 
gelser rörande copeognather och aphider i Östergötland och 
Småland, och af fil. lic. Eric Mjöberg angående entomolo- 
giska studier i Stockholms skärgård. 

Till ledamöter i den större Letterstedtska kommittén ut- 
sagos herrar Phragmén, Rosén, Hasselberg, Klason, Dahl- 
gren, Nathorst, Théel, Retziijs, Åkerman, Törnebladh 

och H. HiLDEBRAND. 

Till ledamöter i den mindre Letterstedtska kommittén 
valdes herrar Théel, Nathorst, Söderbaum, Arrhenius och 
friherre De Geer. 

Till herrar ledamöters kännedom meddelades innehållet 
af ett af kungl. vetenskapsakademien i Turin uppgjordt »Pro- 
gramme du XVII Prix Bressa». 

Till införande i Arkiv för botanik godkändes efter behörig 
granskning »Ueber den floralen Syndimorphismus einiger 
Festuceen», af professor C. A. M. Lindman. 

Skänker: af H. M. Konungen, till riksmuseet, en upp- 
stoppad Nilkrokodil; af herr Jacob Lachman, Charlottenlund, 
med gåfvobref den 12 dennes till akademien öfverlämnade 
25,000 kronor, afsedda att af intendenten för riksmuseets et- 
nografiska afdelning användas för ökning af dess samlingar 
under iakttagande däraf, att minst 15,000 kronor anslogos 
till anskaffande af samlingar och föremål från den nordame- 
rikanska kontinenten, och af h of stallmästaren m. m. och 
fru Johan Edvard Magnus Säger en porträttmedaljong af 
akademiens framlidne ledamot Bengt Fries; och skulle tack- 
sägelsebref aflåtas till herr Lachman samt herr och fru Säger. 



Onsdagen den lO februari. 

Närvarande: 33 ledamöter. 

Skänker: Sedan Dalai Lama genom svenska beskickningen 
i Peking tillsändt Hans Majestät Konungen en »katag», hade 
Hans Majestät genom kungl. utrikesdepartementet öfverläm- 
nat denna katag till akademien för att tillställas natur- 
historiska riksmuseets etnografiska afdelning. Katagen upp- 



24 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

visades nu inför akademien och mottogs af den etnografiska 
afdelningens intendent. Tillika upplästes en af kungl. utrikes- 
departementet till akademien af låten skrif velse i ärendet och 
en därvid fogad afskrift af legationssekreteraren F. Cronholms 
redogörelse för omständigheterna vid katagensöfverlämnande 
till beskickningen. 

Med anledning däraf, att 100-årsdagen af Darwins födelse 
skulle infalla fredagen den 12 februari 1909, lämnade herr 
Théel en kort redogörelse för Darwins lif och vetenskapliga 
betydelse. Akademien beslöt på förslag af herr Théel att 
af låta lyckönskningstelegram till Darwins familj, Royal Society, 
Linnean Society och universitetet i Cambridge. 

Herr friherre De Geer redogjorde för innehållet i af honom 
granskade reseberättelser af studeranden vid Stockholms hög- 
skola Carl Carlzon, filosofie licentiaten Helge Nelson och 
lektor P. J. Holmquist, hvilka med understöd af akademien 
— den sistnämnde såsom Hahnsk stipendiat — gjort veten- 
skapliga undersökningar, Carlzon angående isdelarens läge i 
Jämtland, Nelson angående fluvioglaciala randbildningar i 
åtskilliga delar af riket och Holmquist angående öfverskjut- 
ningar af äldre berglager öfver yngre i fjällområdet vid Torne 
träsk. Berättelserna godkändes. 

Sekreteraren anmälde och akademien godkände det — af 
förvaltningsutskottet tillstyrkta — härvid fogade^ förslag till 
stat år 1909 för Bergianska stiftelsen; och skulle besparade 
920 kronor 35 öre öfverföras till reservfonden. 

På förslag af förvalningsutskottet, som anmodats afgifva 
yttrande, beslöt akademien i anledning af mottagna inbjud- 
ningar till universitetets i Geneve 350 års jubileum den 7 — 10 
juli 1909 och universitetets i Leipzig 500 års jubileum den 
28 — 30 i samma månad att låta sig representera vid dessa 
jubileer genom någon sin ledamot, som framdeles skulle utses, 
samt att låta utföra lyckönskningsadresser. 

Efter föredragning af en från intendenten Hartman in- 
kommen skrifvelse samt förvaltningsutskottets däröfver afgifna 
yttrande beslöt akademien i öfverensstämmelse med hvad ut- 
skottet hemställt att hos Kungl. Maj:t göra anhållan om föl- 
jande anslag för flyttning af den etnografiska afdelningens 
Vanadissamling från huset n:o 30 vid Kungsgatan till huset 

' Se sid. 80. 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 25 

n:o 15 vid Holländaregatan (»gamla hvalmuseet»), nämligen 
3,000 kronor för själfva flyttningen enligt ett af vaktmästaren 
TÖRNBLOM afgifvet kostnadsförslag, 983 kronor för isärtagning 
och återsammansättande af skåp m. m. enligt ett af firman 
Karl Kleiner afgifvet kostnadsförslag, 500 kronor till an- 
skaffande af 20 iföljd af den nya lokalens beskaffenhet nöd- 
vändiga förvaringskistor, 1,500 kronor för vetenskapligt biträde 
åt intendenten vid samlingarnes flyttning och installering 
samt 517 kronor för diverse snickeriarbeten för de flyttade 
samlingarnes uppsättande äfvensom för oförutsedda utgifter. 

Sedan det befunnits, att afslutandet af det af akademien 
utgifna vetenskapliga arbetet angående herr Sjöstetds Kili- 
mandjaro-Meruexpedition skulle draga en kostnad af minst 
13,000 kronor utöfver redan beviljade anslag å tillhopa 15,000 
kronor, som redan öfverskridits med 124 kronor 57 öre, hade 
herr Sjöstedt i skrifvelse till akademien hemställt till henne 
att för undvikande af ytterligare kostnader och till förekom- 
mande af utgifningens delning mellan två utgifvare öfver- 
lämna hela upplagan af den redan färdiga delen af verket 
till en enskild förläggare, som åtoge sig förlaget af den åter- 
stående delen och utfäste sig att kostnadsfritt lämna dels 
1 10 exemplar af verket till akademien och dels det af akade- 
mien utlofvade antal exemplar till författarne och herr Sjö- 
STEDTS expedition. 

Efter det herr Sjöstedt vidare anmält., att aktiebolaget P. 
Palmquist vore villigt att öfvertaga utgifningen på dessa 
villkor, hade på förvaltningsutskottets anmodan sekreteraren 
i samråd med herr Sjöstedt och ombudsmannen uppgjort 
förslag till kontrakt med detta bolag i angifna syfte, hvilket 
förslag genom herr Sjöstedt delgifvits bolaget och, enligt 
hvad nu meddelades, af detta befunnits antagligt. 

Herr Sjöstedts skrifvelse till akademien och kontrakts- 
förslaget blefvo nu föredragna, och akademien beslöt på hem- 
ställan af förvaltningsutskottet att för sin del antaga detta 
förslag och uppdrog åt sin preses och sin sekreterare att å 
akademiens vägnar underteckna det samma, hvarefter det 
skulle föreläggas bolaget till underskrift. 

På förslag af förvaltningsutskottet biföll akademien en 
ansökan af herr Carlheim-Gyllen sköld att få för 150 kro- 
nor köpa en den fysiska institutionen tillhörig, för densamma 
oanvändbar magnetisk reseteodolit. 



26 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

Behållningen för år 1908 ä Letterstedtska förvaltningsmed- 
len disponerades. 

Till införande i akademiens skrifter godkändes följande 
af handlingar : 

i Arkiv för matematik, astronomi och fysik: l:a »Photo- 
graphische Ausmessung des Sternhaufens Messier 37», af fi- 
losofie licentiaten J. O. Nordlund; 2:a »Sur Textension 
de la méthode d'intégration de Riemann», af professor E. 
Holmgren; 3:e »Der schwedische Kalender seit dem Jahr 
1700», af lektor Arvid Lindhagen; 4:e »Sur une généralisa- 
tion de la fonction gamma, II», af direktör Frans de Brun; 
5:e »Sur une généralisation des fonctions sigma, VI», af direk- 
tör Frans de Brun; och 6:e »Sur les points singuliers des 
systémes d'éqvations différentielles. (Fremiére partie)», af pro- 
fessor Ivar Bendixson. 

i Arkiv för kemi, mineralogi och geologi: l:a »Experimen- 
telie Studien iiber ein neues Gleichgewichtssystem : Kolloiden 
Schwefel + Kristalloidlösung. Erste Mitteilung», af docenten 
Th. Svedberg ; 2:a »Zur Kenntnis der Assimilationsvor- 
gänge. III», af professor Hans Euler; och 3:e »Ueber die 
Reindarstellung und die chemiscbe Konstitution einer Oxy- 
dase», af professor H. Euler och Ivan Bolin; samt 

i Arkiv för botanik: »Nordamerikanische Siisswasseralgen» 
af doktor O. Borge. 

Utgifna skrifter: Arkiv för matematik, astronomi och fy- 
sik Band 5 hcäftet 1—2. 

Skänker: af grosshandlaren Ernst Nordström och f. d. 
öfverkontrollören P. G. Boren, till naturhistoriska riksmuseet, 
skandinaviska herbarier. 

Akademien beslöt att till hvardera af dessa gifvare 
öfverlämna ett exemplar i silfver af den större Linnéme- 
daljen. 



Onsdagen den 24 februari. 
Närvarande: 26 ledamöter. 

Anmäldes, att akademiens utländske ledamot af 4 klas- 
sen f. d. professorn i kemi vid universitetet i Köpenhamn 
Julius Thomsen med döden afgått. 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 27 

Kungl. ecklesiastikdepartementet hade för utlåtandes 
afgifvande till akademien remitterat en af ett engelskt cir- 
kulär åtföljd ansökan från kungl. utrikesdepartementet om 
upplysning för Society of Arts i London om de svenska per- 
soner, livilka till följd af utmärkta förtjänster om konst, 
industri eller handel kunde anses förtjänta att mottaga den 
af nämnda sällskap utdelade Albertmedaljen. På förslag af 
sin 9 klass, hvars yttrande inhämtats, beslöt akademien att 
meddela det svar, att akademien funne sin ledamot herr De 
Laval's uppfinningar af separatorn och turbinen göra honom 
förtjänt af nämnda medalj. 

Sekreteraren anmälde dels remisser från kungl. ecklesia- 
stikdepartementet af en inbjudning till Sverige att sända 
ombud till den sjunde internationella kongressen för tilläm- 
pad kemi, hvilken skulle äga rum i London den 27 maj — 
den 2 juni 1909, och dels yttrande i anledning af remissen af 
akademiens sakkunnige ledamöter herrar Klason och Ek- 
strand, hvilka uttalat sig tillstyrkande. Akademien beslöt 
att aflåta svar till departementet i överensstämmelse med 
de sakkunniges yttrande. 

Anmäldes Kungl. Maj:ts akademien i af skrift delgifna 
nådiga bref till kungl. statskontoret den 5 februari 1909, enligt 
hvilket Kungl. Maj:t på tillstyrkande af akademien tilldelat 
hvardera af intendenterna vid naturhistoriska riksmuseum 
herrar Nathorst och Thébl reseunderstöd med 735 kr. för 
att bereda dem tillfälle, herr Nathorst att i England och 
Skottland idka studier vid vissa därvarande museer rörande 
deras inredning m. m. äfvensom därstädes förvarade samlingar 
af växtfossil samt att besöka några af dessa länders vikti- 
gare fyndorter för växtfossil, och herr Théel att dels vid 
de stora naturhistoriska museerna i London och Berlin äfven- 
som vid några mindre tyska museer idka vetenskapliga stu- 
dier och taga kännedom om nyare anordningar beträffande 
utställning af för allmänheten afsedda åskådningssamlingar, 
dels ock för riksmuseum inleda förbindelser för förvärfvandet 
af naturföremål. 

Herr Retzius lämnade meddelande om de senaste märk- 
liga fynden af människoskeletter från den äldsta stenåldern 
i Frankrike och Tyskland samt förevisade gipsafgjutningar 
och fotografier af dessa fynd. 

Herr Lönnberg visade en svart varietet af hare, skjuten 
vid Nybro i Kalmar län. 



28 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

Sekreteraren anmälde cirkulärskrifvelse från Academia 
Reale dei Lincei i Rom rörande den internationella akade- 
miska associationen, utvisande, att dess kommitté skulle sam- 
manträda i Rom den 1 — den 3 juni 1909. Denna skrifvelse, 
hvaraf akademiens ombud i nämnda association herr Retzius 
redan tagit del, lades till handlingarna i af vaktan på inför- 
väntadt meddelande om arbetsordningen vid berörda sam- 
manträde. 

Föredrogs skrifvelse, hvarmed bergmästaren P. Öberg 
öfverlämnat de två oljeporträtt, af landshöfdingen Tilas och 
bergmästaren Lindbom, om hvilka förmäles här ofvan under 
den 13 januari. Akademien beslöt att anhålla om kungl. 
kommerskollegii tillstånd att låta restaurera Lindboms por- 
trätt. 

Sekreteraren anmälde skrifvelse från föreståndaren för 
den fysiska institutionen vid universitetet i Uppsala med för- 
frågan, huruvida akademien, på hvars förslag statsanslag 
lämnats för anställande vid denna institution af en assistent 
för den internationella solarforskningen, hade något att 
erinra däremot, att denna befattning tillsattes i öfverens- 
stämmelse med de för universitetet gällande föreskrifter, 
nämligen på förslag af bemälde föreståndare af det mindre 
akademiska konsistoriet. Akademien beslöt meddela det svar, 
att från hennes sida ej vore något att häremot erinra. 

En den 12 februari ankommen inbjudning till akademien 
att deltaga i vetenskapsakademiens i New-York Darwinfest 
samma dag anmäldes och lades till handlingarne. 

Det Letterstedtska priset för utmärkt orginalarbete inom 
vetenskapens, litteraturens eller konstens område m. m. tillde- 
lades akademiens ledamöter herr x^nnerstedt såsom författare 
af »Uppsala universitets historia, del II», och herr Nordstedt 
såsom författare till det under år 1908 utkomna supplementet 
till hans tidigare utgifna »Index desmidiacearum». Priset 
skulle delas lika mellan de bägge pristagarne. 

Letterstedtska priset för utmärkt öfversättning af 
förtjänstfullt arbete tillerkändes lektor Erland Lagerlöf 
såsom öfversättare af Homeros Odyssée. 

Räntan å Letterstedtska fonden för särskildt maktpå- 
liggande vetenskaphga undersökningar ställdes till professor 
Gerhard Holms förfogande för studier angående Cephalo- 
poderna och Graptoliterna inom Ölands Orthocerkalk. 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 29 

På därom framställd begäran erhöll andre konservatorn 
vid naturhistoriska riksmuseets vertebratafdelning Carl Olof 
Erik Sörling af sked från denna befattning fr. o. m. den 
1 juli 1909; och till hans efterträdare utsågs på förslag af 
vederbörande institutionsföreståndare konservatorn vid Muse- 
um of the Brooklyn Institute of Arts and Sciences Lars 
E. Ericson. 

Till införande i akademiens skrifter godkändes följande 
afhandligar: ' 

i Akademiens handlmgar: »Cytologische und morpholo- 
gische Studien an Drosera longifoliaXrotundifolia», af docen- 
ten O. Rosenberg; 

i Arkiv för botariik: »tJber Kleistogamie bei Argyrolobium 
andrewsianum Steudel», af docenten Rob. E. Fries; och 

i Arkiv för zoologi: l:a »Contributions to the knovvledge 
of the Anatomy of the Ruminants», af professor Einar Lönn- 
berg; och 2:a »Untersuchungen iiber die Entstehung der äusse- 
ren Genitalorgane und des Afters bei den Nagetieren. Dritte 
Abteilung», af adjunkten Lars Gabriel Andersson. 

Utgifven skrift: Akademens handligar, Band 43 n:o 9. 

Skänker, dels böcker, bl. a. från Doct. Prof. Pietro Pal- 
LADiNO, Genua, — att förteckna i årsboken — och dels af 
Linnean Societv i London ett exemplar i brons af dess Darwin- 
Wallacemedalj samt — till naturhistoriska riksmuseet — af 
Hans Majestät Konungen diverse horn af kronhjort, dofhjort 
och älg och af fiskeriinspektören A. Sandman i Hälsingfors 
21 stycken utterkranier. 

Tacksägelsebref skulle afgå till Linnean Soc]et3^ 



Onsdagen den 10 mars. 
Närvarande: 33 ledamöter. 



Sekreteraren anmälde Kungl. Maj:ts akademien i af skrift 
delgifna nådiga bref till kungl. statskontoret den 19 februari 
1909, enligt hvilket Kungl. Majit bifallit en af akademien den 
10 i samma månad tillstyrkt underdånig ansökan af intenden- 
ten vid naturhistoriska riksmuseets afdelning för palgeonto- 
logiska samlingar herr Holm, att ersättning måtte tilldelas 



30 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK 1910. 

honom för de tjänstgöringspenningar, om hvilka han gått 
miste därigenom att ]ian fr. o. m. den 15 juni till den 15 
juli 1908 begagnat tjänstledighet för att, hufvudsakligen å 
utländska orter, förkofra dessa samlingar. Som Kungl, Maj:t8 
beslut redan delgifvits sökanden, lades brefvet till handlingarne. 

Kungl. ecklesiastikdepartementet hade för yttrandes af- 
gifvande till akademien remitterat en af den 9 internationella 
kongressen i geografi utgifven tryckt skrift om de af den- 
samma fattade beslut och gjorda uttalanden, och akademien 
hade den 27 januari 1909 anmodat sina sakkunnige ledamö- 
ter herrar Nathorst, Dahlgren och friherre De Geer att 
till henne inkomma med utlåtande i detta ärende. Sedan 
dessa fullgjort nämnda uppdrag, blef deras yttrande nu före- 
draget, och akademien beslöt att aflåta därå grnndadt svar 
till kungl. ecklesiastikdepartementet. 

Kungl. landtförsvarsdepartementet hade med skrifvelse 
den 27 februari 1909 för intagande i 1910 års almanacka till 
akademien öfversändt en skrifven uppsats med titel: »Upp- 
gifter om volontärinstitutionen.» Efter yttrande af sekrete- 
raren medgaf nu akademien uppsatsens införande, hvarom 
almanackans redaktion skulle underrättas. 

Herr Nathorst lämnade en kort redogörelse för sven- 
skarnes forskningsfärder till Spetsbergen 1758 — 1908, hvaröf- 
ver han tillsammans med herr friherre De Geer och pro- 
fessor J. G. Andersson nyligen publicerat ett arbete under 
titeln »Swedish Explorations in Spetsbergen 1758 — 1908», 
af hvilket arbete framginge, att Sverige offrat minst 2 millioner 
kronor på Spetsbergens utforskning och publicerandet af de 
därvid vunna resultaten. 

Herr Ekholm meddelade, att han gjort en undersökning 
angående väderleksförhållandena den 24 maj^ — 10 juni under 
en tid af 50 år och därvid funnit, att den 3 juni, hvilken 
ifrågasatts som dag för Nobelprisens utdelning, vore att 
anse som en »bemärkelsedag» livad vackert väder beträffar. 

Sekreteraren upplyste, att enligt ingången ämbetsskrif- 
velse af den 6 mars 1909 kungl. ecklesiastikdepartementet 
till kungl. utrikesdepartementet öfverlämnat akademiens utlå- 
tande den 24 februari 1909 i anledning af den af Society 
of Arts i London framställda begäran om upplysning angå- 
ende de svenskar, som kunde anses förtjänta att utmärkas 
med nämnda sällskaps Albertmedalj. 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 31 

Kamreraren hade till förvaltningsutskottet aflämnat 
1908 års afslutade räkenskaper för akademien och henne un- 
derlydande institutioner. Akademien lät bero vid att hen- 
nes räkenskaper öfverlämnats till siffergranskare för att 
därefter delgifvas vederbörande revisorer. 

Sekreteraren meddelade, att den nitiske främjaren af aka- 
demiens Berzelius-museum f. d. assistenten G. Lindström 
aflämnat af honom upprättadt inventarium och räken- 
skapsbok (åren 1897 — 1908) för nämnda museum med förteck- 
ning öfver de donatorer, som lämnat medel till utgifternas 
bestridande. Vidare meddelade sekreteraren, att förvalt- 
ningsutskottet föresloge akademien att såsom ett uttryck af 
tacksamhet för f. d. assistenten Lindströms utmärkta för- 
tjänster om nämnda museum låta till honom utanordna 500 
kronor. Akademien godkände utskottets förslag och skulle 
medlen utgå af anslaget för oförutsedda utgifter. 

Sekreteraren anmälde, att Arnbergska kommittén tiller- 
känt doktor Jos. Muller det Arnbergska priset förarbetet: 
»Fattigvården i Stockholm från äldre tider till nyare tid jämte 
beskrifning af Stockholms stads arbetsinrättningar med anled- 
ning af den nya arbetsinrättningens fullbordan, en historisk 
öfversikt.» 

På förslag af förvaltningsutskottet beslöt akademien att 
af artisten Axel Ekblom inköpa en af denne till akademien 
hemb juden akvarell med motiv från platsen för naturhisto- 
riska riksmuseets blifvande byggnader vid Freskati. 

På förslag af 1 och 2 klasserna tilldelade akademien dok- 
tor Gösta Bucht det FemersJca 'priset för afhandlingen »Ueber 
die Wurzeln der primitiven metazyklischen Gleichungen von 
Primzahlpotensgrad», intagen i Arkiv för matematik, astro- 
nomi och fysik år 1908. 

På förslag af 3 och 4 klasserna tilldelade akademien 
ingenjörerna Evert Norlin och Gust. v. Heidenstam hvar- 
dera en årsränta (för åren 1907 och 1908) af Lindbomska fon- 
den såsom belöning för deras andel i den af professor Peter 
Klason och dem författade afhandlingen »Teoretiska under- 
sökningar rörande kolning af ved, 1 och 2», intagen i Arkiv 
för kemi, mineralogi och geologi år 1908. 

På förslag af 7 och 8 klasserna tilldelade akademien pro- 
fessorn doktor M. Ramström den Flormanska belöningen för 
afhandlingen »Anatomisehe und experimentelleUntersuchungen 



32 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

iiber die lamellösen Nervenendkörperchen im Peritoneum 
parietale des Mensclien.» 

På förslag af 5, 6 och 7 klasserna, beslöt akademien att 
af anslaget för understöd till inrikes resor för naturvetenskap- 
lig forskning tilldela: med. lic, fil. kand. Paul Rosenius 
för studier öfver svenska fåglarnes fortplantningshistoria 200 
kr.; amanuensen Wilhelm Björk för undersökningar öfver 
fortplantningen hos vissa fiskar 150 kr,; fil. kand. Ivar Sefve 
för undersökningar af bergsbäcksfaunan i Sveriges sydligaste 
fjälltrakter 150 kr.; fil. kand. Hugo Oldevig för under- 
sökning af västkustens Amfipodfauna 150 kr.; fil. kand. 
David Nilsson för studier angående nervsystemet hos fam. 
Amphictenidse 100 kr.; adjunkten Karl B. Nordström för 
växtgeografiska studier på Hunnoberg och Billingen 125 kr.; 
docenten Rob. E. Fries för botaniska studier i Torne lapp- 
mark 175 kr.; fil. lic. Torsten Lagerberg för växtgeogra- 
fiska undersökningar norr om Torne träsk 175 kr.; docenten 
Harald Kylin för studier af de svenska sötvattensfloride- 
erna 175 kr.; amanuensen Erik Lundström för undersök- 
ningar af Rosavegetationen i Ytter Enhörna socken 100 kr.; 
fil. kand. Walter Kaudern för grottundersökningar i nord- 
östra Skåne 200 kr. ; fil kand. Kjell Eriksson för under- 
sökningar af isdämda sjöars i Jämtland strandlinjer 200 kr.; 
och studeranden Hans W^:son Ahlman för undersökningar 
angående hvarfviga leran öster om Billingen 100 kronor. 

På förslag af 10 klassen fann akademien skäligt att af de 
å C. C. Söderströms fofid för främjande af den nationaleko- 
nomiska vetenskapen nu för utdelning tillgängliga medel till- 
dela juris doktor Fritz H:son Brook stipendium å 2000 kr. 
för studier vid biblioteken, eventuellt äfven universitetet, i 
Paris af modern finansteori och de större kulturstaternas 
skattelagstiftning, filosofie doktorn Erik Sjöstrand 500 kr. 
såsom belöning för arbetet »Mynt och bankpolitik under hatt- 
väldet 1738 — 1764» och 400 kr. såsom understöd för en på- 
börjad större utredning rörande centralbankens funktioner, 
och filosofie licentiaten N. Flygare 550 kronors understöd 
för utredning af våra skogsbärs, i främsta rummet lingonens, 
betydelse för landets nationalekonomi. 

På förslag af vederbörande inspektörer herrar Rosén och 
Lindstedt beslöt akademien, att tillgängligt anslag för instru- 
mentmakeriernas uppmuntran skulle lika fördelas mellan in- 
strumentmakarne G. Sörensen och G. Rose. 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 33 

En skrif velse från litteratören Thure Lindqwist angå- 
ende slagruta för upptäckande af vattenåder remitterades till 
herrar Törnebohm och friherre De Geer. 

Sekreteraren anmälde en af professer J. G. Andersson 
till akademien insänd p. m. rörande den utställning, som vore 
afsedd att äga rum i samband med 11 internationella geolog- 
kongressen, år 1910 i Stockholm. Sedan det blifvit upplyst, 
att likalydande p. m. tillställts naturhistoriska riksmuseets ve- 
derbörande intendenter, förklarade akademien detta ärendes- 
vidare behandling af akademien vara beroende af anmälan 
från bemälde intendenter. 

Sekreteraren anmälde skrifvelse från kungl. vetenskaps- 
societeten i Uppsala, hvarmed i flera exemplar öfversändts 
tryckt cirkulär angående ämnen och villkor vid en af societe- 
ten anordnad täflan om Linnépris år 1910 m. m. Akademien 
förordnade, att cirkulären skulle genom sekreterarens försorg 
utdelas till de henne underlydande institutioner, för hvilka 
de vore af intresse, samt i mån af tillgång till öfrige intres- 
serade. 

Invaldes å svenskt rum i 6 klassen professorn i botanik 
vid Stockolms högskola doktor Nils Gustaf Lagerheim samt 
å utländskt rum i 7 klassen kuratorn vid den palseontologiska 
vertebratafdelningen vid American Museum of natural history 
i Newyork, professorn vid Columbiauniversitetet i samma 
stad doktor Henry Fairfield Osborn. 

Till införande i akademiens skrifter godkändes följande 
afhandlingar : 

i Akademiens handlingar: l:a) »Ueber die Gattung Nilsso- 
nia Brogn, mit besonderer Beriicksichtigung schwedischer 
Arten» af professor A. G. Nathorst och 2:a) »Zur Morpholo- 
gie der skandinavischen Schmetterlingseier» af medicine licen- 
tiaten John Peyron; 

i Arkiv för matematik, astronomi och fysik : »Sur les points 
singuliers des systémes d'éqvations differentielles. Deuxiéme 
partie» af professor Ivar Bendixson; 

i Arkiv för kemi, ynineralogi och geologi: »Uber einen neuen 
Beweis fiir die körperliche Existenz der Molekiile. Zweite 
Mitteilung» af docenten Th. Svedberg; 

i Arkiv för botanik: l:a) »Weitere Studien iiber die Kallus- 
krankheit des Himbeerstrauches» af assistenten Thorild 
Wulff och 2:a) »Medelpads Hieracia vulgata Fr., nya former 

Vftenskap.<:n/i-fide»iien.<! Jrshok: 8. 1910. '\ 



34 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

jämte öfversikt öfver de förut kända» af adjunkten Karl 
Johansson; samt 

i Arkiv för zoologi: »Ueber Aneurus tuberculatus Mjöb. 
und seine systematische Beziehung zum A. Isevis Fabr.» af 
doktor Eric Mjöberg. 

Utgifven skrift: Arkiv för botanik. Band 8. Häften 1 — 3. 

Anmäldes, att preses och sekreteraren å akademiens 
vägnar lyckönskat herr Sahlin å dennes nyligen firade 85- 
årsdag. 

Anmäldes tacksägelsebref från 1909 års Letterstedtska 
pristagare. 

Skänker: af grosshandlaren Moritz Fr^nckel ett exem- 
plar af det på gifvarens bekostnad utgifna dyrbara arbetet 
»Sveriges jordbruk»; och — till naturhistoriska riksmuseets 
vertebratafdelning — af direktör Hermann H. Schlieper, Com- 
pania Argentina de Pesca, Buenos Aires, ett fullständigt ske- 
ett af en stor kaskelott från södra Ishafvet {Sydgeorgien), 
hvilket kostnadsfritt hemförts till Sverige å rederibolaget 
Nordstjärnans fartyg. 



Högtidsdagen den 31 mars. 

Närvarande: Hedersledamoten H. K. H. kronprinsen, 42 

ledamöter. 

Preses meddelade, att den Adelsköldska medaljen, som 
nu för första gången komme att utdelas, tillerkänts fysikern 
mr Thomas Alva Edison med anledning af hans uppfinnin- 
gar fonografen och elektriska glödlampan. Härefter öfverläm- 
nade H. K. H. kronprinsen sagde medalj jämte diplom till 
Amerikas förenta staters envoyé extraordinaire et ministre plé- 
nipotentaire mr Charles H. Graves för att af denna till- 
sändas mr Edison. 

Tillkännagafs, att årets minnespenning bar bilden af aka- 
demiens framlidne ledamot och sekreterare professor D. G. 
Lindhagen. 

Preses höll minnestal öfver professor Lindhagen, hvil- 
ket tal skulle införas i akademiens publikation »Lefnadsteck- 
ningar». 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 35 

Sekreteraren afgaf berättelse öfver akademiens verksam- 
het under det gångna akaderaiåret.^ 

Herr Arrhenius höll föredrag om »jungfrubörd».- 
Till införande i Årsboken anmäldes en afhandling af herr 
Théel »Om Plankton och ämnesomsättningen i hafvet».^ 



Sedan högtidssammankomsten afslutats, samlades akade- 
mien i sessionsrummet för att mottaga meddelande därom, 
att numera aflidna fru H. Boman, född Boheman, och hen- 
nes son, likaledes nu afhdne kanslisekreteraren K. H. H. Bo- 
man genom gemensamt testamente till fromma för naturhi- 
storiska riksmuseets entomologiska afdelning tillerkänt aka- 
demien sin efterlämnade förmögenhet, som kunde antagas ef- 
ter afdrag för omkostnader och legat uppgå till mellan 25,000 
och 30,000 kronor, dock med det villkor, att akademien skulle 
till två namngifna personer utbetala lifränta med 4 procents 
ränta å det mottagna beloppet. 



Onsdagen den 14 april. 
Närvarande: 32 ledamöter. 

Anmäldes Kungl. Maj:ts i afskrift akademien tillsända nå- 
diga bref till kungl. statskontoret af den 26 februari 1909, 
utvisande att Kungl. Maj:t beviljat det af akademien den 10 
i samma månad i underdånighet sökta anslag till flyttning af 
naturhistoriska riksmuseets samhng af under Vanadis-expedi- 
tionen hopbragta etnografiska samlingar från huset n:o 30 vid 
Kungsgatan till huset n:o 15 vid Holländaregatan inom kvar- 
teret Grönlandet Södra. 

Anmäldes Kungl. Maj:ts i afskrift akademien tillsända 
nådiga bref till kungl. statskontoret af den 11 mars 1909, 
utvisande att Kungl. Maj:t efter inhämtande af akademiens 
underdåniga yttrande af den 24 nästförutgångne februari 

' Se sid. 93 i årsboken för år 1909. 
* Se sid. 213 i årsboken för år 1909. 
^ Se sid. 221 i årsboken för år 1909. 



36 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

uppdragit åt herr Klason att såsom ombud för Sverige del- 
taga i den utlysta internationella kongressen för tillämpad 
kemi samt för sådant ändamål beviljat denne ett anslag å 
400 kronor. 

Herr Pettersson höll föredrag om tidvattensfenomen i 
hafvets undre vattenlager. 

Herr Retzius lämnade meddelande om innehållet i sitt 
nyutgifna stora arbete: »Biologische Untersuchungen. Neue 
Folge. XIV. Mit LXI Tafeln.» samt öfverlämnade såsom 
gåfva till biblioteket ett exemplar af detta arbete. 

Herr Eriksson redogjorde för innehållet i Letterstedtska 
inrikes resestipendiaten T. Freidenfelts till honom för gransk- 
ning öfverlämnade berättelse öfver en botanisk studieresa; 
och blef denna berättelse af akademien godkänd. 

Herr Klason refererade Byzantinske stipendiaten Hugo 
Hennigs berättelse öfver resor i Sachsen, Schlesien, Böhmen 
och Belgien för studium af linberedning; och blef denna be- 
rättelse godkänd. Berättelsen skulle delgifvas landtbruksaka- 
demien. 

Föredrogs skrif velse af den 18 mars 1909 från kungl. 
landtbruksakademien, utvisande, att akademien tilldelat filo- 
sofie licentiaten Herman Nilsson-Ehle å Svalöf det Letter- 
stedtska utrikes resestipendiet för år 1909 för studium af ärft- 
lighets- och korsningsläran, särskildt med tillämpning på 
växtförädlingen. 

På förslag af herr Théel godkände akademien Regnell- 
ske stipendiaten Nils Odhner's berättelse öfver biologiska 
studier vid Kristinebergs zoologiska station, hufvudsakligen 
angående nudibranchiatfaunan och akademiens resestipendiat 
Sixten Bocks berättelse öfver studier vid samma zoologiska 
station af Krustaceernas spermatogenes. 

På herr Tullberg's hemställan och efter inhämtande af 
yttrande af bibliotekets inspektörer, bibliotekarien och för- 
valtningsutskottet skänkte akademien till Linnéanska stiftel- 
sen vid Hammarby en kollektion duplettexemplar af arbeten 
af Linné och Linnéanska disputationer. 

Sedan herr Arrhenius den 13 april 1909 för sin del skrift- 
ligen medgifvit, att den för h varje år disponibla räntan å 
den fond, som genom hans gåfvobref af den 26 mars 1904 
och den 5 mars 1907 öfverlämnats till akademien, finge, med 
iakttagande i öfrigt af hvad förut vore stadgadt, allt efter 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 37 

sig företeende omständigheter användas antingen till förstär- 
kande af det Letterstedtska utrikes resestipendiet eller af det 
eller de Letterstedtska inrikes resestipendier, som kunde 
komma att utdelas, fann akademien skäligt besluta sådant 
tillägg till de för fonden gällande bestämmelser. 

F. d assistenten G. Lindström, som upprättat inventa- 
rium öfver Berzeliusmuseets samlingar, hade i skrif velse af 
den 22 mars 1909 redogjort för några i sammanhang härmed 
vidtagna åtgärder till skydd för sainlingarne, hvarjämte han 
i särskild skrift förtecknat de personer, som skänkt böcker, 
broschyrer och porträtt med mera dylikt till museet. Först- 
nämnda skrifvelse blef nu af sekreteraren uppläst och akade- 
mien uttryckte sin tillfredsställelse öfver de vidtagna åtgär- 
derna. Sekreteraren anmälde vidare ofvannämnda förteck- 
ning och framförde f. d. assistenten Lindström's tacksägelse 
för akademiens den 10 mars 1909 antecknade beslut om en grati- 
fikation, hvilken gratifikation Lindström dock ej velat mottaga. 

En inbjudan till akademien att låta sig representera vid 
sammankomst i Bologna den 29 maj 1909 af Centralkommis- 
sionen för hjärnforskning anmäldes och lades efter yttrande 
af herr Retzius till handlingarne. 

Professorn vid universitetet i Köpenhamn juris doktor 
Hans William Scharling valdes till utländsk ledamot af 
akademiens 10 klass. 

Till införande i akademiens skrifter godkändes följande 
af handlingar: 

i akademiens Handlmgar : l:a) »Studien iiber Regenerations- 
und Regulationserscheinungen. III, Versuche an Lucernaria», 
af docenten Oskar Carlgren; 2:a) »Termitenstudien. 1. Ana- 
tomische Untersuchungen» af docenten Nils Holmgren; 3:e) 
»Studien iiber die Entwicklungsgeschichte und systema- 
tische Stellung von Adoxa moschatellina L.» af fil. lic. Torsten 
Lagerberg; och 4:e) »Musci Asise Borealis. I. Torfmoose» 
af doktor C. Jensen. 

i Arkiv för matematik, astronomi och fysik: l:a) »Uber die 
metazyklischen Gleichungen vom Grade p"» af fil. lic. Gösta 
Bucht; 2:a) »La force exercée par une couche Newtonienne 
en un point de la coucho af lektor H. Petrini; 3:e) »Sur 
les Solutions assymptotiques des équations differentielles» 
af professor Ivar Bendixson; och 4:e) »Un théoréme sur les 
nombres premiers» af direktör Frans de Brun; 



38 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

i Arkiv för keyni, mmeralogl och geologi: l:a) Hydrolyse 
und Reaktionsgeschwindigkeit in wässrig — alkobolischen Lös- 
ungen» af professor Hans Euler och Beth af Ugglas; 
2:a) Diffusionsgeschwindigkeit und Teilchengrösse disperser 
Systeme» af docenten Th. Svedberg; och 3:e) »Under- 
sökningar rörande träkolets kemiska sammansättning och 
egenskaper» af professor Peter Klason och ingeniör Åke 
Bergh; 

i Arkiv för botanik: »Medelpadska Hieracier» af doktor 
Hugo Dahlstedt; och 

i Arkiv för zoologi: l:a) »On the biology and development 
of Clitostethus arcuatus (Rossi), an enemy of the Aleyrodidse» 
af docenten Ivar Trägårdh; 2:a) »Madagassische Termiten, 
gesammelt von Valter Kaudern» af docenten Nils Holm- 
gren; 3:e) »Aphidologische Studien. 1.» af assistenten Albert 
Tullgren; och 4:e) »Rotatorien aus dem Mästermyr (Gotland) 
und einigen Schwedisehen Binnengewässern» af docenten 
Nils von Hofsten. 

Sekreteraren förevisade uppgjorda ritningar till en sarko- 
fag för Em. Swedenborg's stoft. 

Skänker: Herr Holm uppläste ett af honom lämnadt 
skriftligt meddelande därom, att en person, som ville förblifva 
okänd, dels inköpt och skänkt till naturhistoriska riksmuseet 
en af nära 10,000 band och småskrifter bestående boksamling 
af modern vetenskaplig litteratur, förnämligast af paleobota- 
niskt, geologiskt och botaniskt innehåll samt jämväl omfat- 
tande arktisk litteratur och kartor, dels ock öfverlämnat för- 
bindelse af säljaren att utan ersättning till nämnda institu- 
tioner öfverlämna all dylik litteratur, hvarmed boksamlingen 
kunde komma att förökas under hans lifstid ; med afseende 
å livilken boksamling föreskrifvits, att de böcker, som riks- 
museet ej behöfde, finge öfverlämnas till akademiens biblio- 
tek, som dock ej finge afhända sig någon af dessa så länge 
säljaren lefde. Det uppdrogs åt preses och sekreteraren, åt 
hvilka uppgift om donatorns namn lämnats, att med tacksä- 
gelsebref till denne öfversända ett exemplar i silfver af aka- 
demiens större Linnémedalj. 

Sekreteraren meddelade, att änkefru Anna Broms skänkt 
akademien 3,000 kronor för anläggande af rörledning vid 
Kristinebergs zoologiska station ut i djupt vatten. Taeksä- 
gelsebref skulle afsändas till gifvarinnan. 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 39 

Till preses under det ingångna akademiåret utsågs herr 

H. HlLDEBRAND. 

Herr Hasselberg nedlade presidiet och höll därvid före- 
drag om den fotografiska konstens användning som astrono- 
miskt forskningsmedel. 



Onsdagen den 28 april. 

Närvarande: 44 ledamöter. 

Sedan akademien såsom förvaltare af Bergianska stiftel- 
sen genom köpebref den 30 september 1905 till Kungl. Maj:t 
och kronan (naturhistoriska riksmuseet) sålt den del af den 
till nämnda stiftelse liörande egendomen Bergiilund, som är 
belägen öster om den från Stockholm till Ålkistan ledande 
landsvägen, samt ansökan om lagfart för köparen blifvit genom 
Stockholms rådstufvurätts beslut af den 10 februari 1908 på 
anförda skäl förklarad hvilande, och Kungl. Maj:ts och rikets 
Svea hofrätt, där besvär öfver detta beslut anförts, ej funnit 
skäl till ändring däri, hade Kungl. Maj:t på för kronans räk- 
ning anförda besvär genom utslag den 30 mars 1909 undan- 
röjt hofrättens och rådstufvurättens beslut samt visat ären- 
det åter till rådstufvurätten, som skulle hafva att detsamma 
på anmälan åter upptaga och därmed lagligen förfara. Detta 
utslag blef nu för akademien anmäldt, och uppdrogs åt om- 
budsmannen att å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar vidtaga 
erforderlig åtgärd för lagfarts vinnande. 

Sedan föreningen för skyddande af Måkläppans fågelfauna 
inkommit till Kungl. Maj:t med underdånig ansökan att utan 
hinder af bestämmelserna i den angående Måkläppan gällande 
kungl. kungörelsen af den 25 januari 1907 få vidtaga lämp- 
liga åtgärder för hämmande af skrattmåsens allt för starka 
ökning därstädes, hade akademien genom nådig remiss anbe- 
fallts afgifva underdånigt utlåtande öfver sagde ansökan. Nu 
anmäldes infordrad t yttrande i ärendet af akademiens sak- 
kunnige ledamöter herrar Théel och Lönnberg; och beslöts, 
att därå grundadt underdånigt utlåtande skulle expedieras. 

Herr Théel höll föredrag om plankton och dess bety- 
delse för hafvets djurvärld. 

Herr Lönnberg förevisade dels ett nyligen vid Sundsvall 



40 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

i ishafslera funnet subfossilt gåsskelett, hvilket tillvaratagits 
och sändts till riksmuseet af herr Adlerz och vid undersök- 
ning därstädes befunnits tillhöra en med Anser brachyrhynchus 
(spetsbergsgåsen) ocli än mer med Anser neglectus frånNovaja 
Zemlja besläktad art, som icke under nutiden funnits i Sverige, 
dels ock ett af doktor P. Dusen från Paranä i Brasilien hem- 
sändt fågelbo, hvilket, ehuru stort som ett skatbo, byggts 
af en enligt uppgift med gråsparfven jämnstor fågel, tillhö- 
rande en af infödingarna med namnet Pedrinho betecknad 
art af familjen Dendrocolaptidse. 

Upplästes revisorernas berättelse^ angående verkställd 
granskning af akademiens förvaltning och räkenskaper år 1908, 
och beviljades förvaltningsutskottet och kamreraren ansvars- 
frihet för sagde förvaltning. 

På framställning af herr Théel i egenskap af prefekt för 
Kristinebergs zoologiska station samt af herr Retzius i egen- 
skap af inspektor beslöt akademien, att föreståndare för denna 
station skulle utses för en tid af tre år räknadt från och med 
den 1 maj 1 909 samt att innehaf våren af föreståndarebefatt- 
ningen skulle under denna tid åtnjuta de aflöningsförmåner, 
som angifvas under § 14 i akademiens protokoll den 10 januari 
1906. Härefter anmäldes, att herrar Théel och Retzius å 
förslag till erhållande af detta förordnande uppfört nuvarande 
föreståndaren filisofie licentiaten Hjalmar östergren, öfver 
detta förslag omröstades med ja och nej, därvid endast ja 
röster afgåfvos; och hade alltså filisofie licentiaten östergren 
valts till föreståndare för stationen under sagde tid. 

I anledning af en till akademien ställd inbjudning och på 
förslag af 1 och 2 klasserna utsåg akademien professorn vid 
kungl. tekniska högskolan filosofie doktor Nils Fabian Helge 
von Koch att vara representant för Sverige i en internatio- 
nell kommission angående undervisning i matematik. 

Till införande i akademiens skrifter godkändes följande 
af handlingar : 

i Akadeyniens Handlingar : »Northern and arctic Inverte- 
brates in tlie collection of the Swedish State Museum. 4. Hy- 
droiden» af lektor Elof Jäderholm; 

i Arkiv för kemi, geologi och mineralogi: »Ueber einen 
neuen Beweis fiir die körperliche Existenz der Molekiile. 
Dritte Mitteilung» af docenten Th. Svedberg; och 

^ Se sid. 82 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 41 

i Arkiv för botanik: »Om trichomer» af lektor P. G. E. 
Theorin. 

Skänker: af framlidne professor J. G. H. Kin bergs stärb- 
hus dennes efterlämnade manuskript och en del af hans teck- 
ningar öfver annulater m. m. och af framlidne naturfor- 
skaren Gustaf De Vylders syster, professorskan Seved Rib- 
BiNG, dennes efterlämnade samlingar af insekter och snäckor 
m. m. från södra Afrika, till akademien öfverlämnade af filo- 
sofie doktor Lennart Ribbing. Tacksägelsebref skulle aflå- 
tas till professorskan J. G. H. Kinberg och professorskan 
Seved Ribbing. 



Onsdagen den 12 maj. 
Närvarande: 27 ledamöter. 

Herrar Söderbaum och Ekstrand, livilka akademien 
anmodat yttra sig i anledning af nådig remiss till akademien 
af handlingarne i ett patentmål mellan österrikiske ingeniö- 
ren C. Steffen och svenske ingeniören P. Bengtsson-Härje, 
hade till åtlydnad häraf afgifvit utlåtande, som nu upplästes; 
och beslöts, att det samma skulle af akademien åberopas så- 
som eget underdånigt yttrande. 

Herr Holm visade flera af riksmuseets afdelning för fos- 
sila djur nyss förvärfvade föremål af större intresse, bland 
dessa en samling bernstens-insekter från Ost-Preussen, sär- 
deles tydliga och till sina finaste delar bevarade i vatten- 
klar bernsten samt på ett mästerligt sätt preparerade; en 
af bergverksdirektör Geipel i Eisleben skänkt fisk från kop- 
parskiffern i Tyskland med fenor och fjäll, vid försteningen 
förvandlade till kopparkis och kopparindigo, samt plattor af 
den litografiska skiffern från Solenhofen i Bayern med fot- 
spår, hvilka med stor sannolikhet härröra från . en Archseo- 
pteryxartad fågel. 

Herr Lönnberg förevisade några kranier af renar samt 
påvisade, att den finska skogsrenen är väl skild från fjäll- 
renen i Sverige och Norge och sålunda bör uppställas såsom 
en ny underart: Rangifer tarandus fennicus. 

Herr Eriksson hade hemställt till akademien att föreslå 
den internationella associationens af akademier under presi- 



42 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910, 

dium af R. accademia dei lincei i början af juni i Rom sam- 
manträdande kommitté att å den internationella associatio- 
nens dagordning upptaga frågan om ett internationellt ordnande 
af kampen mot de odlade växternas mest förstörande sjuk- 
domar i enlighet med vissa af den internationella botaniska 
associationen år 1908 angifna allmänna grunder. Of ver denna 
hemställan hade 6 och 7 klasserna anmodats yttra sig, och 
blef nu på deras förslag densamma bifallen. 

Sedan akademiens representant i the International council 
of the international catalogue of scientific litterature herr 
Dahlgren anmält sig hindrad att bevista dess sammankomst 
i London den 3 och 4 juni 1909, uppdrogs nu åt vice biblio- 
tekarien vid Uppsala universitet doktor Aksel Andersson 
att därvid företräda akademien, och tillerkändes honom på 
förvaltningsutskottets förslag GOO kronors reseunderstöd af 
anslaget för den internationella katalogen. 

Sekreteraren anmälde cirkulärskrifvelse med upplysning, 
att den internationella associationens af akademier kommitté 
skulle sammanträda i början af juni 1909 i Rom, och, sedan 
akademiens representant i denna kommitté lierr Retzius 
anmält sig hindrad att bevista dess sammankomst, utsågs 
herr Eriksson att därvid företräda akademien. Enär denne 
anmält, att han ej utan afstående af tjänstgöringspenningar 
kunde vinna härför erforderlig ledighet från sitt professors- 
ämbete, beviljades honom till ersättning för dessa 150 kronor 
af anslaget för oförutsedda utgifter. 

På förvaltningsutskottets hemställan beviljade akademien 
sin aflidne vaktmästare A. Skärléns ofärdiga dotter Emma 
ett årligt understöd fr. o. m. den 1 april 1909 tillsvidare af 
300 kronor att utgå af grundfondens medel. 

På förslag af förvaltningsutskottet beviljade akademien 
sin portvakt E. J. Eriksson sökt af sked fr. o. m. den 1 
oktober 1909 äfvensom 600 kronors årlig pension fr. o. m. 
sagda dag, att utgå af grundfondens medel. 

Akademien utsåg herr Théel till sin representant vid 
universitetets i Leipzig 500 års jubileum i juli 1909. 

Beskowske stipendiaten G. Wallmark, som anmält sig 
hindrad att fullgöra stipendiatuppdraget, blef på förvalt- 
ningsutskottets iiemställan för sjukdoms skull befriad från 
skyldighet att återbära uppburen del af stipendiet. 

Till vice preses för tiden till första ordinarie saraman- 



VETENSKAPS AKADEMIP:NS SAMMANKOMSTER 190!). 43 

komst i maj 1910 utsågs hittillsvararande vice preses herr 
grefve Mörner. 

Till inspektörer under tiden till första ordinarie samman- 
komst i maj 1911 utsagos med alla afgifna röster de, som nu 
voro i tur att afgå, nämligen för astronomiska observatoriet: 
herr Rosén; för fysiska institutionen: herr Åkerman; för Ber- 
gianska stiftelsen: herr Klason; för Kristinebergs zoologiska 
station: herr Retzius; för biblioteket: herr Théel; vid natur- 
historiska riksmuseet: för mineralogiska afdelningen: herr 
frih. De Geer, för botaniska afdelningarna: herr Eriksson, 
för zoologiska afdelningarna: herr Retzius, för etnografiska 
afdelningen: herr Montelius; för meteorologiska oentralan- 
stalten: herr Åkerman. 

Till ledamöter i beredningsutskottet för tiden till första ordi- 
narie sammankomst i maj 1911 utsagos med alla afgifna röster 
utskottets till denna dag valde ledamöter herrar Phragmén, 
Rosén, Arrhenius, Söderbaum, frih. De Geer, Eriksson, 
Théel, Widmark, Almqvist, Törnebladh och Montelius. 

Af förvaltningsutskottets nu i tur att afgå varande 
ledamöter herrar Almqvist och Ekstrand hade den förre 
undanbedt sig återval, hvilket nu af sekreteraren anmäldes. 
Till ledamöter af utskottet för tiden till första ordinarie 
sammankomst i maj 1913 utsagos härefter herrar Ekstrand 
och Afzelius. 

Geheimeregierungsrat f. d. professorn doktor Wilhelm 
OsTWALD och ledamoten af franska akademien historikern M. 
Ernest Lavisse invaldes till utländska ledamöter af akade- 
mien, den förre i 4 och den senare i 11 klassen. 

Till införande i akademiens skrifter godkändes följande 
afhandlingar: 

i Akademiens Haridlingar: »Quelques rccherches sur les 
centres d'action de Tatmosphére. 3.» af professor H. Hilde- 

BRAND HiLDEBRANDSSON; 

i Meteorologiska Iakttagelser: l:a) »Molnighet och solsken 
på den skandinaviska halfön» af professor H. E. Hamberg; 
2:a) »Meteorologiska Iakttagelser i Vassijaure den 1 augusti 
1906 —31 juli 1907»; 

i Arkiv för hotayiik: »Beiträge zur Columniferenflora von 
Misiones» af Regnellske amanuensen E. L. Ekman; 

i Arkiv för zoologi: l:a) »Speleorchestes, a new genus of 
saltatorial Trombidiidae, which lives in termites' and ants' nests» 



44 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

af docenten Ivar Trägårdh; 2:a »Taxonomic notes about Pale- 
arctic Reindeer» af professor Einar Lönnberg och »Några 
fynd af subfossila vertebrater» af densamme. 

Skänker: — till 7iaturhistoriska riksmuseet ■ — af f . d . öfver- 
direktören C. F. Sundberg ett större herbarium af europeiska 
växter och af f. d. majoren friherre F. A. Ridderstolpe och 
dennes maka deras aflidne son friherre Fritz Ridderstolpes 
efterlämnade värdefulla växtsamling och en del af hans bota- 
niska bibliotek. 

Tacksägelsebref till gifvarne skulle afgå. 



Onsdagen den 26 maj. 
Närvarande: 23 ledamöter. 

Anmäldes att lagfart nu meddelats å den af Bergianska 
stiftelsen till riksmuseet sålda delen af egendomen Bergiilund, 
nämligen det område, som är beläget öster om den från Stock- 
holm till Ålkistan ledande landsvägen. 

Aiunäldes och lades till handlingarna cirkulärskrifvelse 
med program för den internationella associationens af akade- 
mier kommittés sammankomst den 1 — 3 juni 1909 i Rom. 
Sekreteraren meddelade i sammanhang härmed, att akademiens 
representant i kommittén redan afrest till Rom. 

Efter inhämtande af yttrande af akademiens sakkunnige 
ledamöter herrar Rosén, Lindstedt och Phragmén beslöts 
utlåtande till Stockholms högskolas styrelse i anledning af 
professorn vid högskolan herr Petterssons pensionsansökan. 

Sekreteraren uppläste en af Wallmarkske stipendiaten 
herr Carlheim-Gyllensköld afgifven berättelse, och på för- 
slag af sina sakkunnige ledamöter herrar Bohlin och Ekholm, 
som på sekreterarens anmodan yttrat sig, beslöt akademien, 
att den af herr Carlheim-Gyllensköld ännu ej uppburna 
delen af stipendiet finge till honom utbetalas. 

På förslag af herrar Natiiorst och Holm äf vensom inten- 
denten Lindman tillerkände akademien sin större Linnéme- 
dalj i silfver åt hvardera af herrar järnvägsdirektören i Pa- 
ranå Carl Vesterman och baningeniören därstädes doktor 
Lange, hvilka båda gjort den svenske resande naturforska- 
ren doktor P. DusÉN värdefulla tjänster. 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 45 

Herr Nathorst entledigades på egen begäran från upp- 
draget att vara ledamot i kommissionen för sjön Tåkerns 
undersökning i biologiskt afseende m. m., och till ledamot i 
hans ställe utsågs herr Lagerheim. 

Med bifall till en af herr Nathorst gjord framställning 
uppdrog akademien åt förvaltningsutskottet att åvägabringa 
erforderlig utredning för bedömande af frågan, om akademiens 
tjänstemäns löner borde regleras, samt därefter inkomma med 
de förslag, till hvilka berörda utredning kunde gifva anledning. 

Sedan sekreteraren erinrat därom att vetenskapsakade- 
mien nu vore i tur att utse stipendiater å Jakob Letterstedts 
fonder för resestipendier samt att stipendierna denna gång 
skulle afse främjandet af teoretiskt studium af naturveten- 
skaperna, förordnade akademien, att stipendierna skulle ge- 
nom sekreterarens försorg i behörig ordning kungöras lediga. 

Beviljades semester åt åtskilliga tjänstemän. 

Till införande i akademiens skrifter godkändes följande 
af handlingar: 

i Arkiv för botanik: »Beiträge zur Flora des Itatiaia. 2» 
af doktor P. Dusen; 

i Arkiv för zoologi: »Uber Psectra diptera Burm.» af licen- 
tiaten Eric Mjöberg. 

Utgifna skrifter: akademiens Handlingar Band 43 n:o 11 
och 12, Band 44 n:o 4, ny ledamotsförteckning. 

Skäjiker: af doktor J. S. Charlotte von Schéele hen- 
nes afhandling rörande svenska nyttiga växter och örter, före- 
kommande å icke odlad jord. 



Onsdagen den 2 juni. 
Närvarande: 28 ledamöter. 

Med skrif velse den 28 maj 1909 hade kungl. ecklesiastik- 
departementet öfverlämnat detsamma å diplomatisk väg till- 
handakommen af skrif t af vissa resolutioner, antagna af »la 
Commission Internationale pour Aéro-station scientifique» å 
dess kongress i Monaco den 1 — 16 april 1909. Efter nu mot- 
tagen anmälan härom beslöt akademien, att handlingarne skulle 
tillhandahållas akademiens sakkunnige ledamöter herrar H. E. 
Hamberg och Ekholm. 



46 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

Herr Bergstrand höll föredrag om nitrammonmetodens 
tillkomst och dess betydelse för vårt land i ekonomiskt, sani- 
tärt och industriellt hänseende. 

Sedan på kungl. öfverintendentsämbetets föranstaltande 
förslag till underjordisk afloppsledning från nybyggnaderna 
vid Djurgårds-Freskati för naturliistoriska riksmuseet och Sve- 
riges geologiska undersökning med utlopp i Lilla Värtan blif- 
vit uppgjordt, hade sagde ämbete med skrifvelse den 27 april 
1909 till akademien öfversändt berörda förslag och därvid 
anhållit om upplysning, huruvida och på hvilka villkor till- 
stånd lämnades att draga omförmälda afloppsledning väster 
om landsvägen framför det blifvande museet uti »det område, 
som tillhör Bergianska trädgården och å ofvan åberopade 
karta är betecknadt med A-B». I anledning af denna fram- 
ställning hade förvaltningsutskottet samt Bergianska trädgår- 
dens föreståndare herr Wittrock afgifvit yttrande. Detta 
ärende företogs nu till handläggning i närvaro af riksmusei- 
byggnadernas arkitekt A. Anderberg, som på sekreterarens 
anmodan infunnit sig. Efter erhållen del af handlingarne i 
ärendet lät akademien i sitt protokoll anteckna, att en del af 
området A-B låge utom Bergianska trädgårdens gräns och till- 
hörde akademien. Sedan öfverläggning ägt rum, beslöts det 
svar, att akademien såsom ägare till nyssnämnda del af området 
A-B medgåfve nedläggning af ifrågavarande afloppsledning i 
denna del, dock under villkor, att afloppsledning från akademiens 
och dess Nobelinstituts tomter samt Bergianska trädgården fram- 
deles på de betingelser, livarom öf verenskommelse senare kunde 
träffas, finge anslutas till afloppsledningen ; samt att akademien 
såsom Bergianska stiftelsens målsman på grund af vissa af 
den Bergianska trädgårdens föreståndare uttalade betänklig- 
heter och med afseende fästadt jämväl å det förhållandet, att 
denna trädgård inköpts med för visst ändamål donerade me- 
del, väl funne önskligt, att dess mark ej toges i anspråk för 
ifrågavarande syfte, hvilket syntes kunna undvikas genom 
ledningens förläggande i diket vid trädgårdens gräns, men att, 
om hinder eller svårighet mötte för denna utvägs anlitande, 
akademien medgåfve, att ledningen finge i hufvudsaklig öfver- 
ensstämmelse med förslaget nedläggas på trädgårdens område 
under nyssnämnda och följande villkor nämligen, att full godt- 
görelse lämnades Bergianska stiftelsen för all den skada och 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER l')09. 47 

alla de olägenheter, som för densamma kunde följa af arbe- 
ten för afloppsledningens anordnande, reparation och under- 
hål] samt för den förlust, Bergianska trädgården kunde komma 
att lida därigenom, att större eller mindre område af densamma 
på grund af ledningens framdragande icke kunde med fördel 
användas för sådana planteringar, som trädgårdens förestån- 
dare funne vara för trädgårdens ändamål önskvärda. 

Akademien förordnade om öf versändande till kungl. kom- 
merskollegium af ett från astronomen inkommet kalendarium 
för år 1911. 

I öfverensstämmelse med förvaltningsutskottets förslag 
uppdrog akademien åt preses och sekreteraren att å hennes 
vägnar göra underdånig framställning om erforderliga medel 
för reparation af ångpannorna till naturhistoriska riksmuseets 
värmeledning. 

På begäran erhöll herr H. E. Hambeeg såsom föreståndare 
för statens meteorologiska centralanstalt i uppdrag att år 1900 
antingen själf inspektera eller låta någon honom underlydande 
tjänsteman inspektera meteorologiska stationerna i Piteå, Ha- 
paranda, Jockmock, Gällivare, Riksgränsen, Strömstad, Asker- 
sund, Västervik, Jönköping, Göteborg, Halmstad, Särna samt, 
om tiden tilläte, Stensele, därvid reglementsenlig resekostnads- 
och traktamentsersättning skulle åtnjutas af den, som förrät- 
tade inspektionen, på bekostnad af meteorologiska anslaget. 

För akademien anmäldes, att förvaltningsutskottet anta- 
git Karl Vilhelm Johansson att från och med den 1 okto- 
ber 1909 vara portvakt i akademiens hus. 

Akademien beviljade semester åt åtskilliga tjänstemän. 

Intendenten vid naturhistoriska riksmuseet herr Sjögren 
erhöll på begäran för utförande af förberedelser för 1910 års 
internationella geologkongress tjänstledighet fr. o. m. den 
1 juli t. o. m. den 15 september; och skulle tjänsten under 
tiden mot åtnjutande af tjänstgöringspenningarne uppehållas 
af doktor G. Flink. 

För utländsk studieresa erhöll intendenten vid naturhisto- 
riska riksmuseet herr Nathorst sökt tjänstledighet fr. o. m. 
den 2 t. o. m. den 16 augusti; och förordnades lektor Hj. 
Möller att under tiden mot åtnjutande af tjänstgöringspen- 
ningar uppehålla intendentsbefattningen i fråga. 

Till införande i akademiens skrifter godkändes följande 
afhandlingar: 



48 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

i Arkiv för matematik, astronomi och fysik : l-.a, »Potential- 
skillnaden mellan tvenne elektrolytiska lösningar» af docenten 
H. Pleuel; 2:a »Eine Bemerkung betreffend die Funktion t 
(t)-» af professor M. Falk, och 3:e »Bemerkungen iiber Gas- 
kugeln» af lektor Henrik Petrini; 

i Arkiv för botanik: »A Linnean herbarium in the natural 
history museum in Stockholm. 2. Pentandria» af professor 
C. A. M. Lindman; 

i Arkiv för zoologi: »Die Nerven und Gefässe der paari- 
gen Flossen von Gadus callarias L.» af fil. lic. J. W. Nor- 
denson. 

Sedan sekreteraren anmält sig hindrad att utföra det 
honom anförtrodda uppdraget att representera akademien vid 
universitetets i Cambridge Darwinjubileum utsågs härtill herr 
Arrhenius. 



Onsdagen den 8 september. 
Närvarande: 31 ledamöter. 

Tillkännagafs att akademiens utländske ledamot af andra 
lilassen f. d. direktören för observatoriet i Washington Simon 
Newcomb med döden afgått 

Sekreteraren anmälde och föredrog Kungl. Maj:ts nådiga 
l)ref till akademien den 10 juli 1909 angående åtgärder till 
skyddande af naturminnesmärken å kronans mark samt 
af sättande af vissa nationalparker; och med anledning af 
föreskrift i det nådiga bref vet beslöt akademien att vid 
nästa sammankomst utse kommitterade för utarbetande, under 
öfverläggning med representanter för kungl. domänstyrelsen, 
af förslag till närmare bestämmelser i fråga om de beslutade 
nationalparkernas förvaltning; hvilket förslag senare skulle 
underställas akademiens pröfning och utlåtande. 

Sekreteraren anmälde af kungl. ecklesiastikdepartementet 
akademien för kännedom och efterrättelse öfverlämnad afskrift 
af Kungl. Maj:ts särskilda nådiga bref de7i 11 jitni 1909 till 
fullmäktige i riksgäldskontoret angående medel för år 1910 
till uppförande af nya byggnader för naturhistoriska riksmu- 
seet m. m., samt den 23 jtdi 1909 till kungl. statskonto- 
ret angående anvisande och ställande till akademiens förfo- 
gande för reparation af ångpannor för värmeledning af ett 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 49 

belopp af högst 3,562 kronor 50 öre [naturhistoriska mu- 
seet m. m.] 

På förvaltningsutskottets förslag anvisade akademien för 
bestridande af den på henne belöpande andelen af ifrågava- 
rande reparation af ångpannor ett belopp af 712 kronor 50 öre 
att utgå af anslaget för underhålls- och reparationskostnader. 

Sedan Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t den 15 maj 
1909 anmält, att den bifallit Kungl. Maj:ts den 16nästförut- 
gångne april i nådig proposition gjorda framställning ifråga 
om upplåtelse under äganderätt till kungl. vetenskapsakade- 
mien i Stockholm af visst område af lägenheten Lilla Freskati 
å kungl. Djurgården, samt Kungl. Maj:t vid föredragning af 
detta ärende den 27 maj 1909 förordnat, att till kungl. veten- 
skapsakademien skulle under äganderätt upplåtas ett till 
lägenheten Lilla Freskati å kungl. Djurgården hörande, å en 
af vice kommissionslandtmätaren John Enberg år 1908 upp- 
gjord karta inom röda prickade linjer f-e-d-g-h-i-k-1-m-n-o-p-f 
inlagdt område om 12,272 kvadratmeter mot dels ersättning 
till den under kungl. statskontorets förvaltning stående Djur- 
gårdsfonden af 73,632 kronor, dels ock skyldighet för akade- 
mien att bestrida alla med markförvärfvet förbundna kostna- 
der, samt tillika föreskrifvit, att det skulle åhgga Kungl. 
Maj:ts och rikets kammarkollegium att i vederbörlig ordning 
utfärda upplåtelsehandling å ifrågavarande område, fann aka- 
demien skäligt uppdraga åt sin ombudsman att å akademiens 
vägnar kvittera köpebref och öfriga akademien tillkommande 
handlingar äfvensom vidtaga alla i öfrigt från akademiens 
sida erforderliga åtgärder i detta ärende, och skulle erfor- 
derliga medel för bestridande af köpeskillingen och öfriga 
med markförvärfvet förbundna kostnader utgå af grundfon- 
dens tillgångar. 

Sekreteraren anmälde i Bihang till Svensk Författnings- 
samling n:o 43 intagna Kungl. Maj:ts nådiga kungörelser den 
11 juni 1909 angående lönereglering för intendenterna vid 
naturhistoriska riksmuseum m.m. äfvensom angående löneregle- 
ring för föreståndaren för meteorologiska centralanstalten 
m. m.; och uppdrog akademien åt sekreteraren att anmoda 
vederbörande tjänsteinnehafvare att före den 1 november 1909 
till akademien inlämna skriftlig uppgift, huruvida de under- 
kastade sig den förändrade lönestaten samt därmed förenade 
villkor och bestämmelser. 

Vetenskapsnkadeiniens Årsbok. 8. 1910. 4 



50 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

Sekreteraren anmälde Kungl. Maj:ts nådiga remiss den 
3 juni 1909 af memorandum från hcärvarande brittiske minis- 
ter angående förslag till brittiska lagbestämmelser om förbud 
af införsel till det förenade konungariket af fjädrar och skinn 
af vilda fåglar samt förslag till konvention angående skydd 
för dylika fåglar; i anledning af hvilken remiss akademiens 
sakkunnige ledamöter herrar Théel och Lönnberg afgifvit 
yttrande. Efter föredragning af detta yttrande beslöt akade- 
mien därå grundadt underdånigt utlåtande till Kungl. Maj:t. 

Sekreteraren anmälde herr statsrådet och chefens för kungl. 
ecklesiastikdepartementet skrif velse till akademien den 14 maj 1909 
angående fördelning mellan naturhistoriska riksmuseum och 
andra af vissa samlingar, gjorda under herr friherre de Geer's 
år 1908 med statsbidrag utförda Spetsbergsexpedition, samt 
samma departementschefs särskilda skrifvelser till akademien den 
11 juni 1909 

l:a angående 

dels vissa ändringar i afiöningsstaterna för naturhistoriska 
riksmuseum och meteorologiska centralanstalten m. m. ; 

dels ökning af det å naturhistoriska riksmuseets stat 
uppförda anslag till expenser från 12,000 kronor till 15,000 
kronor samt höjning för ändamålet af det ordinarie anslaget 
till naturhistoriska riksmuseum med 3,000 kronor; 

dels anvisande på extra stat för år 1910: för inlösen af 
fullständiga exemplar och enstaka delar af en internationell 
fortlöpande katalog öfver naturvetenskaplig litteratur och för 
en regionalbyrå 3,600 kronor; till riksmuseets etnografiska 
afdelning 3,500 kronor; till riksmuseets afdelning för arkegonia- 
ter m. m. 2,000 kronor; till macerationshusets reparation 1,451 
kronor; för täckande af brist i det å naturhistoriska riksmu- 
seets stat uppförda expensanslag 8,800 kronor; för beredande 
af personlig löneförbättring åt amanuenserna vid riksmuseet 
Flink och Dahlstedt 4,000 kronor; till meteorologiska cen- 
tralanstalten 10,250 kronor; till två meteorologiska stationer 
600 kronor; och till Acta mathematica 3,000 kronor; 

2:a angående anvisande till bestridande af den på Sverige 
belöpande andelen i kostnaderna för den internationella jord- 
mätningen af ytterligare 1,424 kronor af förut beviljadt extra 
anslag för år 1910, m. m.; 

3:e angående anvisande på extra stat för år 1910 af 13,700 
kronor för meteorologiska observationer för den hydrografiska 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 51 

undersökningen af Sveriges färskvatten m. m.; ifråga om livilket 
anslags disposition Kungl. Maj:t ville på akademiens framställ- 
ning senare förordna; 

4:e angående anvisande för år 1910 af 720 kronor af an- 
slaget på extra stat för en af den internationella kommissio- 
nen för vetenskaplig luftsegling utgifven publikation m. m.; 

5:e angående beviljande af 500 kronors årlig pension å 
allmänna indragningsstaten åt eldaren vid naturhistoriska 
riksmuseet Lars Larsson Blom; 

6:e angående lönetillägg för år 1910 med 790 kronor för 
intendenten vid naturhistoriska riksmuseet A. G. Nathorst 
samt höjning för samma år med 63 kronor af ersättningen 
åt hans vikarie m. m. 

Sedan sekreteraren meddelat, att vederbörande erhållit 
del af skrifvelsen den 14 maj 1909 samt de under mom. 1—4 
här ofvan omnämnda skrifvelser af den 11 därpå följande 
juni, fann akademien samma skrifvelser för närvarande ej till 
någon dess åtgärd föranleda. Efter det sekreteraren tillika 
föredragit förvaltningsutskottets protokoll den 3 september 
1909 med förslag till afsked åt eldaren Lars Larsson Blom, 
beviljades åt denne sökt afsked den 30 september 1909 från 
befattning såsom eldare vid naturhistoriska riksmuseet. 

Efter förvaltningsutskottets hörande beviljade akademien 
sin eldare Lars Larsson Blom sökt afsked den 30 september 
1909 från nämnda befattning; och skulle Blom från och med 
oktober 1909 under sin återstående lifstid åtnjuta en årlig 
pension af 500 kronor att utgå från grundfonden. 

Med anledning af motiveringen till Riksdagens beslut om 
lönetillägg för intendenten herr Nathorst skulle, om ej denne 
hade något att därom erinra, framställning hos Kungl. Maj:t 
göras om hans intendentsbefattnings öfverflyttande fr. o. m. 
år 1911 från allmänna indragningsstaten till riksmuseets stat. 

Anmäldes och lades till handlingarne af kungl. jordbruks- 
departementet öfverlämnad afskrift af departementets bref 
dels den 14 maj 1909 till kungl. domänstyrelsen angående åt- 
gärder mot skrattmåsens allt för starka ökning å holmen 
Måkläppan; i h vilket ärende akademien den 28 april 1909 af- 
gifvit underd. utlåtande och dels den 27 i samma månad till 
kommissionen för de allmänna kartarbetena angående väckt 
fråga om bidrag från Sveriges sida vid utgif vande af en världs- 
karta i skalan 1: 1:000,000. 



52 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

Herr Théel lämnade meddelande om innehållet i en till 
honom för granskning öfverlämnad berättelse af den år 1907 
af universitetet i Lund utsedde Letterstedtska utrikesrese- 
stipendiaten filosofie licentiaten Nils Rosén öfver resa till 
Bahamaöarne för zoologiska studier; och blef nu denna be- 
rättelse af akademien godkänd. 

I anledning af framställning från vederbörande beslötos 
underdåniga skrifvelser till Kungl. Maj:t med begäran om 
nådig proposition till 1910 års Riksdag angående anvisande 
på ordinarie stat för 1911 af 2,000 kronor för naturhistoriska 
riksmuseums afdelning för arkegoniater och fossila växter samt 
anvisande på extra stat för samma år af 10,250 kronor för 
uppehållande af fullständig väderlekstjänst å meteorologiska 
centralanstalten, 600 kronor för uppehållande af två mete- 
orologiska stationer, den ena i Cellivare och den andra i norra 
Värmland eller norra Dalarne, och 720 kronor såsom bidrag 
till kostnaderna för utgifvandet af internationella kommis- 
sionens för vetenskaplig luftsegling publikation angående 
undersökning af de öfre luftlagren. 

På hemstälian af sekreteraren beslötos underdåniga skrif- 
velser till Kungl. Maj: t med anhållan om nådig proposition 
till 1910 års Riksdag angående anvisande på extra stat för 
år 1911 af 1,424 kronor till bestridande af den på Sverige 
belöpande andelen i kostnaderna för den internationella jord- 
mätningen, 3,600 kronor för inlösen af fullständiga exemplar 
och enstaka delar af en internationell fortlöpande katalog 
öfver naturvetenskaplig litteratur och för en regionalbyrå, 
3,500 kronor för underhåll, vård och förkofran af naturhisto- 
riska riksmuseums etnografiska afdelning samt 4,000 kronor 
för löneförbättring åt amanuenserna Flink och Dahlstedt. 

Sekreteraren anmälde inkomna cirkulär angående inter- 
nationella kongressen för bergshandteringen m. m.iDiisseldorf år 
1910 och för entomologi i Briissel samma år, hvilka cirkulär 
för intresserade skulle hållas tillgängliga å sekreterareex- 
peditionen. 

Akademien mottog meddelande därom, att Stockholms 
rådstufvurättafkunnat dom i målet mellan akademien, kärande, 
samt Adolf Fredriks församling, svarande, angående upphäf- 
vande af ett servitut i akademiens fasta egendom i kvarteret 
Grönlandet norra, ai^ denna dom såtillvida gått akademien emot, 
som rätten allenast medgifvit aflösning af servitutet, att preses 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 53 

och sekreteraren jämlikt erhållet bemyndigande å akademiens 
vägnar beslutit att ej öfverklaga domen, hvilken ock numera 
vunnit laga kraft, saint att ombudsmannen uppsatt ett seder- 
mera af förvaltningsutskottet granskadt och utan anmärk- 
ning lämnadt förslag till skrifvelse till sagde församling an- 
gående åtgärder för af lösningens verkställande. Detta för- 
slag upplästes, och beslöts, att därmed öfverensstämmande 
skrifvelse skulle aflåtas. 

Föredrogs skrifvelse den 1 septemper 1909 från förestån- 
daren för meteorologiska centralanstalten med hemställan till 
akademien att hos kungl. ecklesiastikdepartementet anmäla be- 
hofvet, senast vid tiden för akademiens flyttning till Freskati, 
af ny lokal med angifvet läge och beskaffenhet för ofvan- 
nämnda anstalt samt därvid framhålla att en, i synnerhet 
hvad läget anginge, lämplig lokal skulle blifva ledig i kronans 
hus med adress n:o 2 vid Storkj^rkobrinken, då kungl. statis- 
tiska centralbyrån därifrån afflyttade. 

Akademien beslöt att aflåta underdånig skrifvelse till 
Kungl. Maj:t af såliuida föreslaget innehåll. 

Andre konservatorn vid naturhistoriska riksmuseet L. 
Ericson erhöll på begäran afsked, fr. o. m. den 1 september 
1909, från nämnda befattning; och förordnades Aldor Jans- 
son att tills vidare uppehålla de med befattningen förenade 
göromål i afvaktan på införväntadt förslag af intendenten 
Lönnberg angående platsens besättande. 

Anmäldes och lämnades oanmärkt, att intendenterna 
Théel och Nathorst komme att i tjänsteärenden vistas 
utom hufvudstaden, herr Théel under senare hälften af sep- 
tember 1909 å Kristinebergs zoologiska station samt herr 
Nathorst under 3 veckor från den 27 nästförutgångne augusti 
i Skåne. 

Till införande i vetenskapsakademiens skrifter godkändes 
följande af handlingar : 

i Arkiv för 7natematik, astronomi och fysik. l:a »Sur les 
systémes linéaires aux derivées partielles du premier ordre», 
af professor E. Holmgren; 2:a »Note iiber die Berechnung 
der durch eine Kugel hervorgerufenen, stationären Bewegung 
einer reibenden Fliissigkeit», af professor C. W. Oseen; 3:e 
»Zur Hj^drodynamik der Kugel», af densamme; och 4:e »Rota- 
tion kring fix punkt. III», af direktör Frans de Brun; 

i Arkiv för kemi, mineralogi och geologi. »Versuche, 



54 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

Oxalyldiacetophenon und einige andere Oxalylverbindungen 
in Hexaketone iiberzufiihren», af professor Oskar Widman och 
Erik Virgin. 

Utgijna skrifter: akademiens Handlingar, Band 43, Band 
44: 2, 3 och 5, Band 45: 2; Arkiv för matematik, astionomi 
och fysik, Band 5, häftets — 4; Arkiv för botanik. Band 8, häf- 
tet 4; Arkiv för zoologi, Band 5, häftet 1 — 2. 

Sekreteraren anmälde mottagandet af 1 bundet och 5 
obundna exemplar af den tyska öfversättningen af akade- 
miens skrifter vid 1907 års Linnéjubileum: »Linné. Festschrift». 

Skänker: till naturhistoriska riksmuseum, af v. lektor 
AuG. Heintze Råna agilis och andra grodd j ur från Kalmar 
län, af ingenjör O. Cyrén en samling (14 ex.) reptiiier och 
(22 ex.) batrachier från S. ö. Europa och Mindre Asien, af 
friherre A. Klingkowström 37 fågelskinn från Island, däribland 
de på Island endemiska formerna isländsk röd vingetrast, islands- 
ripa (äfven dunungar), islandsknipa m. m., af kontorschef 
C. Bangert, Nörrevold 5, Köpenhamn, hud och kranium af 
hvalross, af docent C. Skottsberg en del fiskar och batrachier 
samt 6 fågelskinn från Sydamerika, af friherre H. von 
HÖPKEN skalle af Bubalis Jacksoni från Uganda, af doktor 
I. Lönnberg några fåglar. 

Tacksägelseskrifvelser skulle afgå till herrar friherre Kling- 
kowström, kontorschefen Bangert och docenten Skotts- 
berg. ' 



Onsdagen den 22 september. 
Närvarande : 29 ledamöter. 

Akademien mottog revisionsberättelse angående nordiska 
museets räkenskaper för år 1907, som upplästes, och skulle 
densamma öfverlämnas till nordiska museets nämnd. 

Akademien erhöll del af och beslöt att med sitt förord 
till Kungl. Maj:t öf versända en af föreståndaren för mete- 
orologiska centralanstalten herr H. E. Hamberg gjord under- 
dånig ansökan om nådig proposition till 1910 års Riksdag 
om beviljande såsom bidrag till den internationella aeronau- 
tiska kommissionens publikation af ett anslag af 2,160 kro- 
nor för åren 1911, 1912 och 1913, däraf 720 kronor för år 
1911. 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 55 

I anledning af vederbörandes framställning beslöts under- 
dånig skrif velse till Kung]. Maj:t med anhållan om anvisande 
på extra stat för år 1911 af 1,500 kronor af förut beviljadt 
anslag för aflöning af en assistent vid den fysiska institu- 
tionen i Uppsala såsom biträde vid arbeten för den inter- 
nationella solarforskningen. 

Sekreteraren erinrade om de utgifter, som enligt Kungl. 
Maj:ts nådiga bref den 21 december 1906 fingo bestridas med 
medel från naturhistoriska riksmuseets byggnadsfond, samt 
hemställde att, enär det kunde antagas, att denna fond år 
1911 ej vidare komme att lämna tillgång för dessa utgifters 
bestridande, akademien behagade taga under öfvervägande 
frågan om åtgärder för beredande af erforderliga anslag. 
Akademien beslöt härefter att aflåta skrifvelser till Kungl. 
Maj: t med underdånig anhållan om nådiga propositioner till 
1910 års Riksdag om anvisande på extra stat för år 1911 
af dels anslag för naturhistoriska riksmuseums etnografiska 
afdelning till ett belopp af 5,000 kronor i stället för det den 8 
september 1909 af akademien fixerade beloppet 3,500 kronor: 
om hvilket sistnämnda anslagsäskande skrif velse ej ännu af- 
gått, och dels ett anslag af 2,428 kronor för brandförsäkring 
af riksmuseets samlingar och museets macerationsbyggnad 
vid Vårtan. Däremot skulle för närvarande ej någon åtgärd 
vidtagas för beredande af anslag för öfriga från byggnads- 
fonden bestridda utgifter. 

Till införande i Arkiv för mate?natik, astronomi och fysik 
godkändes: 

l:a) »Einfache Methode die Konstanten einer Linse öder 
eines Linsensystems vollständig zu bestimmen», af lektor P. 
AF Bjerkén; 

2:a) »Sur le mouvement du deuxiéme satellite d'Uranus, 
Umbriel», af observatör Ö. Bergstrand. 



Onsdagen den 13 oktober. 
Närvarande: 31 ledamöter. 

Preses tillkännagaf, att akademiens utländske ledamot 
af 7 klassen föreståndaren för den biologiska stationen i Nea- 
pel Anton Dohrn med döden afgått. 



56 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

Sedan Riksdagen i skrifvelse den 22 maj 1909 angående 
regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvud- 
titel anhållit, det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utred- 
ning angående möjligheten och lämpligheten af anskaffande 
för Sveriges räkning af en arbetsplats vid internationella 
hafsstationen i Neapel samt därefter för Riksdagen framlägga 
det förslag i ämnet, hvartill utredningen kunde föranleda, 
hade Kungl. Maj:t anbefallt vetenskapsakademien att in- 
komma med underdånigt utlåtande i ämnet. På hemställan 
af sina sakkunnige ledamöter herrar Retzius och Théel 
beslöt akademien förorda beviljandet af ett statsanslag af 
1,800 kronor på extra stat för beredande af tillfälle åt en 
eller flera svenska forskare att arbeta vid utländska hafssta- 
tioner, i Neapel eller annorstädes. 

Herr statsrådet och t. f. chefen för kungl. ecklesiastik- 
departementet hade anmodat akademien att till sagda depar- 
tement afgifva yttrande angående en i skrifvelse från kungl. 
utrikesdepartementet omförmäld framställning från italienska 
regeringen genom dess härvarande minister i fråga om direkt 
utlåning af böcker och manuskript mellan offentliga biblio- 
tek i Sverige och Italien. På hemställan af bibliotekarien 
och biblioteksinspektionen beslöt akademien tillstyrka denna 
framställning i livad den afsåge akademiens bibliotek. 

Akademien hade anmodats att till kungl. ecklesiastikde- 
partementet afgifva yttrande rörande en i skrifvelse från 
kungl. utrikesdepartementet omförmäld framställning af bel- 
giska regeringen genom dess härvarande beskickning, att 
svenska regeringen skulle låta sig officiellt representeras vid 
den tredje internationella botaniska kongressen, afsedd att 
hållas i Briissel den 14 till 22 maj 1910. Akademiens sak- 
kunnige ledamöter herrar Nathorst och Eriksson, som 
anmodats yttra sig i ämnet, hade i skrifvelse till akademien 
tillstyrkt utseende af minst två officiella representanter för 
svenska regeringen vid berörda kongress, däraf en för den 
cellkryptogamiska och en för den paleobotaniska nomenkla- 
turen. Akademien beslöt att såsom eget utlåtande åberopa 
de sakkunniges yttrande samt att föreslå dessa till Sveriges 
representanter vid kongressen. 

Herr Retztus höll föredrag om spermiernas form hos de 
antropoida aporna. 

Herr 4^önnberg förevisade en lefvande kräfta, å ena 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 57 

sidan af kroppens midtlinje i längdriktningen svart och å den 
andra röd, samt redogjorde för de omständigheter, hvarå 
detta egendomliga morphologiska fenomen berodde. Vidare 
förevisade herr Lönnberg en bastard af ringduf va och klipp- 
dufva, hvilken bastard var född och uppfödd å Skansen 
samt hade karaktär af båda föräldrarna. 

Genom nådigt bref den 10 juli 1909 hade Kungl. Maj: t 
anbefallt akademien att jämte kungl. domänstyrelsen upp- 
rätta och till Kungl. Maj:t inkorama med förslag till de när- 
mare bestämmelser ifråga om vissa beslutade nationalpar- 
kers förvaltning, som kunde finnas erforderliga. Akademien 
uppdrog med anledning häraf åt sin sekreterare herr Auri- 
viLLius och herr Lönnberg att i samråd med kungl. domän- 
styrelsen upprätta dylikt förslag och därmed till akademien 
inkomma. 

På förslag af preses och sekreteraren beslöt akademien 
att med 1910 års minnespenning hugfästa minnet af statsrå- 
det friherre G. G. Adlerbeth. 

I anledning af framställning från bibliotekarien och efter 
hörande af förvaltningsutskottet samt naturhistoriska riksmu- 
seets vertebratafdelnings föreståndare och inspektörer beslöt 
akademien anhålla om Kungl. Maj:ts förklaring, att från det 
allmännas sida hinder ej mötte att, sedanden nuvarande kon- 
servatorn vid naturhistoriska riksmuseum af träd t från sin i 
statsverkets hus i kvarteret Grönlandet norra belägna bostad, 
denna tills vidare ställdes till akademiens biblioteks förfo- 
gande. 

På förslag af herr Sjöstedt beslöt akademien att med 
sin äldre Linnémedalj i guld belöna konservator Gunnar Sand- 
bergs förtjänstfulla arbete såsom preparator under herr Sjö- 
STEDTS Kilimandjaro-Meru expedition. 

På därom gjord ansökan beviljades konservatorn vid 
naturhistoriska riksmuseet Anders Svensson afsked från 
nämnda befattning den 31 oktober 1909. 

I skrifvelse till akademien hade herrar Nordstedt, Jöns- 
son och MuRBECK uttryckt den önskan: att endast undan- 
tagsvis 2 och 3 arkivhäften skulle sammanslås till ett ; att 
distribueringen af häftena måtte ske skyndsammare; samt att 
ett förhöjdt anslag för distribueringen af akademiens publi- 
kationer måtte upptagas i 1910 års stat. Sedan sekreteraren 
förklarat, att sammanslagning af häften kommit och komme 



58 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

att äga rum endast i de fall, där tryckningen af tidigare häfte 
ej hunnit afslutas förr, än senare häfte förelåge tryckt, lät 
akademien vid denna förklaring bero. Vidkommande distri- 
bueringen af akademiens publikationer hade bibliotekarien på 
anmodan afgifvit yttrande, däri bristande utrymme i biblio- 
teket framhållits såsom hinder för publikationernas distribu- 
ering i den mån de utkomme. På hans hemställan beslöt 
akademien, att arkivhäftena i den mån de utkomme skulle till- 
sändas vederbörande klassledamöter, men att i öfrigt skulle tills 
vidare förblifva vid den hittills gällande ordningen för distri- 
bueringen. Förhöjdt anslag ansågs vid dylikt förhållande ej 
erforderligt. 

Akademien medgaf, att docenten Erik Fagerholm finge 
för anställande af observationer, jämväl utom riket, låna en till 
fysiska kabinettets instrumentsamling hörande Sterneck'sk 
pendelapparat, mot förbindelse och borgen, att densamma före 
1910 års utgång skulle vara i oskadadt skick till akademien 
återställd. 

Efter mottagande af en med skrif velse från kungl. vit- 
terhets-, historie- och antikvitetsakademien öfversänd fullstän- 
digad reseberättelse af Letterstedtska utrikesresestipendiaten 
docenten Knut Stjerna beslöt akademien, att borgensför- 
bindelsen för Stjerna finge till honom återställas. 

På förslag af förvaltningsutskottet beslöt akademien, att 
biträdande astronomen vid observatoriet skulle i stället benäm- 
nas förste amanuens, att observatorieassistentens titel skulle 
ändras till andre amanuens, samt att förste amanuensen skulle 
hafva hand om tidsobservationerna. Vidare anmodades astro- 
nomen att inkomma med yttrande ifråga om förste amanu- 
ens- befattningens besättande. 

Akademien lät sig föredragas och beslöt att till Kungl. 
Maj:t öf versända och såsom eget underdånigt utlåtande åberopa 
ett af hennes sakkunnige ledamöter herrar Phragmén och Ben- 
DixsoN på anmodan afgifvet yttrande med anledning af en ge- 
nom nådig remiss till akademien för utlåtandes af gif vande öfver- 
lämnad framställning af den internationella kommissionen för 
undervisning i matematik om utseende af svensk delegerad 
däri och om behofvet af anslag för den svenska delegationen. 

På förslag af målsmännen för naturhistoriska riksmuseets 
vertebratafdelning förordnade kungl. vetenskapsakademien 
bitr. konservatorn vid Uppsala universitets zoologiska museum 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1009. 59 

John David Pettersson att från och med don 1 januari 
]910 vara andre konservator vid naturhistoriska riksmuseet 
mot åtnjutande af 2,000 kronors årlig lön. 

Till ledamöter i Wallmarkska kommittén utsagos med alla 
afgifna röster herrar Rosén, Klason, Hasselberg, Söder- 
baum, Arrhenius. 

På hemställan af herr Lönnberg godkändes från rese- 
stipendiaten med. lic. Paul Rosenius inkommen berättelse, 
angående iakttagelser från skilda landsändar af fåglarnes lif 
och häckningsförhållanden. 

Till införande i akademiens publikationer godkändes föl- 
jande afhandlingar: 

i Arkiv för fnatematik, astronomi och fysik: l:a »Tillämp- 
ning af de hyperelliptiska funktionerna inom den materiella 
punktens dynamik», af lektor Ol. Olsson, Örebro; och 2:a 
»Zur Hydrodynamik der Kugel. 2», af professor C. W. Oseen; 

i Arkiv för kemi, mineralogi och geologi: l:a »Ueber die 
Konstitution der sogenannten Halogendiphenacyle», af profes- 
sor Oskar Widman; och 2:a »Undersökningar öfver de radio- 
aktiva grundämnenas kemi. 2», af docenterna T>. Strömholm 
och Th. Svedberg; 

i Arkiv för botanik: »Om förekomsten i Sverige af Elodea 
canadensis och Matricaria discoidea De», af medicine licenti- 
aten Selim Birger; 

i Arkiv för zoologi: l:a »Contributions towards the meta- 
morphosis and biology af Orchestes populi, O. fagi and O. quer- 
cus», af docenten Ivar Trägårdh; och 2:a »Om spermiernas 
form hos de antropoida aporna», af professor Gustaf Retzius. 

Utgifna skrifter: Arkiv för kemi, mineralogi och geologi 
baud 3, h. 3; Arkiv för zoologi band 5, h. 4; Vetenskapsaka- 
demiens årsbok för år 1909; Lefnadsteckningar band 4, h. 4; 
Meteorologiska Iakttagelser i Sverige, band 50, jämte Bihang 1. 

Skänker: ett originalbref från Berzelius till baron Carl af 
Wetterstedt, skänkt af professor S. Arrhenius, samt biogra- 
fiska anteckningar af framlidne professorn vid Lunds univer- 
sitet Carl Fredrik Fallen (f 1830) om åtskilliga i Lund 
m. fl. orter bosatta personer, h vilka anteckningar blifvit in- 
lösta af professor C Retzius, som nu förärade dem till aka- 
demien. Af änkefru Sofia Elworth en fotografi af en henne 
tillhörig miniatyrmålning, föreställande John Ericson och 
signerad Way, London 1824. 



60 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

Onsdagen den 27 oktober. 

Närvarande: 35 ledamöter. 

Herr Nathorst öfverlämnade å Oberbergrat professor 
R. Becks i Freiberg (Sachsen) vägnar ett exemplar af den- 
nes nyss utgifna tredje upplaga af »Lehre von den Erzlager- 
stätten», däri älven Sveriges malmer vinna beaktande; för 
hvilken gåfva tacksägelseskrifvelse från akademien skulle afgå. 
Han redogjorde därefter för sin resa i England sommaren 
1909 samt för sina på grund af en därvid gjord upptäckt 
företagna undersökningar medelst kemisk metod af släktet 
Williamsonia; hvarjämte han förevisade en under berörda 
resa af honom för naturhistoriska riksmuseums räkning mot- 
tagen gåfva af doktor W. Carruthers i London, nämligen 
en värdefull samling slipprof af växtförsteningar. Akademien 
beslöt att såsom ett uttryck af sin tacksamhet för gåfvan 
till riksmuseet tilldela doktor Carruthers sin äldre Linné- 
medalj i guld. 

Herr Lönnberg visade ett par af den blåa paradisfågeln 
(Paradisornis Rudolphi) från Nya Guinea samt en ny art ödla, 
Tupinambis Duséni Lönnb., och en ny art löfgroda, Nototrema 
microdiscus, L. G. Andersson, båda hemsända från Paranå 
af d:r P. Dusen. 

Herr Cederblom redogjorde med ledning af inkommen 
berättelse för 1901 års stipendiat å Letterstedtska fonden för 
utrikes resor ingenjör Erik Delins iakttagelser och rön vid 
studium af skeppsbyggeriet i Nordamerikas förenta stater. 
Reseberättelsen blef på herr Cederbloms hemställan god- 
känd. 

Byggnadskommittén anmälde för vinnande af akademiens 
godkännande sitt den 20 oktober 1909 träffade beslut rörande 
läget af blifvande byggnad för akademiens sessionsrum och 
bibliotek m. m. vid Lilla Freskati; och arkitekten A. Ander- 
berg redogjorde under förevisande af plan- och sektionsrit- 
ningar m. m. för de omständigheter, som inverkade vid bedö- 
mandet af frågan om denna byggnads lämpligaste läge. Sedan 
öfverläggning ägt rum, blef ärendets vidare behandling j)å 
herr Retzii begäran uppskjuten till en senare sammankomst- 
Sekreteraren föredrog förvaltningsutskottets protokoll 
den 22 oktober 1909 vid handläggning af ärendet angående 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 61 

ifrågasatta ändringar af akademiens lönestat med mera, som 
därmed äger sammanhang. Hvad utskottet föreslagit blef 
provisoriskt godkändt med vissa ändringar och tillägg. 

Till kungl. vetenskapsakademiens i Stockholm represen- 
tant i den internationella associationens af akademier per- 
manenta kommitté år 1910 utsågs herr professor Gustaf 
Retzius. 

Med anledning af remiss från kungl. ecklesiastikdeparte- 
mentet hade akademien anmodat herrar Arrhenius och 
Granquist att till henne inkomma med utlåtande öfver en i 
skrifvelse från kungl. utrikesdepartementet oraförmäld, af 
belgiska regeringen genom dess härvarande minister till sven- 
ska regeringen ställd inbjudan att låta sig officiellt represen- 
teras vid en internationell kongress för radiologi och elektri- 
citet, afsedd att hållas i Bryssel år 1910. Det infordrade 
utlåtandet, som nu inkommit, upplästes, och akademien 
beslöt att i skrifvelse till kungl. ecklesiastikdepartementet 
åberopa det såsom eget yttrande samt tillika föreslå herr 
Arrhenius såsom representant för Sverige vid kongressen. 

Sekreteraren meddelade, att samtliga å naturhistoriska 
riksmuseums stat upptagna intendenter samt föreståndaren 
för statens meteorologiska centralanstalt inom föreskrifven 
tid till akademien ingifvit i behörig ordning uppställda an- 
mälningar om sitt tillträde till den fastställda nya aflönings- 
staten. Och skulle dessa med underdånig skrifvelse öfversändas 
till Kungl. Maj:t. 

Godkändes för införande: 

i Akademiens Handlingar: »Stichocotyle nephropis J. T. 
CuNNiNGHAM, ciu abcrranter Trematode der Digenenfamilie 
Aspidogastridse», af docenten Teodor Odhner; 

i Arkiv för botanik: »Växtgeografiska undersökningar i 
Råne socken af Norrbottens län», af lektor A. Heintze; samt 

i Arkiv för zoologi: »A new Lizard and a new frog from 
Paranå», af professor Einar Lönnberg och doktor L. G. 
Andersson. 

Utgifna skrifter: Akademiens Handlingar, band 45 n:o 1; 
Arkiv för botanik, band 9, haft. 1. 

Mottogs notifikation af internationell kongress för bergs- 
handteringen m. m. den 20 — 23 juni 1910 i Diisseldorf och 
internationell amerikanist-kongress den 16 — 21 maj 1910 i 
Buenos Aires. 



62 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

Onsdagen den 10 november. 
Närvarande: 21 ledamöter. 

Sedan akademiens sakkunnige ledamöter herrar Rosén^ 
och Hasselberg tillstyrkt en genom nådig remiss till akade- 
mien för yttrandes afgifvande öfverlämnad ansökan om ett 
statsanslag år 1911 af 3,000 kronor för utgifvande af Acta 
Mathematica, blef na denna skrif velse föredragen, och aka- 
demien beslöt att åberopa densamma som eget underdånigt 
utlåtande. 

Anmäldes protokollsutdrag, enligt h vilket kungl. vitter- 
hets-, hjstorie- och antikvitetsakademien godkänt af akade- 
mien gjordt förslag till minnespenning år 1910 öfver statsrådet 
friherre Gudmund Göran Adlerbeth, så lydande: 

Ätsidan: 

I fältet: Adlerbeths bröstbild. 

Omskrift: G. G. Adlerbeth Liber Baro Cons. Regn. 

Nederst: N. 1751 O. 1818. 

Frånsidan: 

I fältet: På ett altare en flammande eld. 
Omskrift: Deorsum numquam. 

I afskärningen: Socio meritissimo Reg. Acad. Scient. Suec. 
MCMX. 

Föredrogs en af föreståndaren för statens meteorologiska 
centralanstalt gjord, af denna anstalts inspektörer tillstyrkt 
ansökan till akademien, att hon behagade hos Kungl. Maj: t 
anhålla om nådig proposition till 1910 års Riksdag af ett 
anslag å 16,700 kronor år 1911 för de till den hydrografiska 
undersökningen af Sveriges färskvatten hörande observationer,, 
hvilka skola utföras af den meteorologiska centralanstalten. 
Akademien beslöt göra dylik underdånig framställning. 

Anmäldes, att kungl. domänstyrelsen uppdragit åt byrå- 
cheferna Giöbel och friherre Hermelin att i samråd med 
akademiens delegerade upprätta förslag till de närmare be- 
stämmelser ifråga om vissa nationalparkers förvaltning, som 
kunde finnas erforderliga. 

Akademien mottog inbjudning att genom representant 
deltaga i invigningen af Stockholms högskolas nya byggnad 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. öS 

den 6 december 1909 och utsåg till representant sin preses 
herr H. Hildebrand. 

Anmäldes af förvaltningsutskottet öfverlämnade förslag 
till stat år 1910 för akademien, naturhistoriska riksmuseet 
och statens meteorologiska centralanstalt samt förteckning 
öfver särskilda statsanslag, och förklarades statsförslagen 
hvilande till senare sammankomst. 

Sekreteraren anmälde i rätt tid inkomna ansökningar till' 
Letterstedtska resestipendierna, hvilka i år skulle utdelas 
af vetenskapsakademien till personer, som ägnat sig åt 
teoretiskt studium af naturvetenskaperna. 

Till ledamöter i kommittén för afgifvande af förslag till 
bortgifvande af de Letterstedtska resestipendierna utsagos 
herrar Théel, Nathorst, Rosén, Hasselberg och Eriksson. 

Intendenten vid naturhistoriska riksmuseet herr Lönn- 
berg, som förordnats att såsom rådgifvare och sakkunnig 
biträda vid skiljedomstolens i renbetesfrågan förhandlingar, 
erhöll på begäran tjänstledighet från intendentsbefattningen 
från och med den 14 november 1909 tillsvidare under så 
lång tid, som erfordrades f(»r detta uppdrags fullgörande; och 
förordnades herr Théel att under ledigheten förestå jämt& 
egen afdelning af riksmuseet tillika herr Lönnbergs. 

Inkomna ansökningar till Wahlbergska resestipendiet 
remitterades för yttrandes afgifvande till 6, 7 och S klas- 
serna . 

Inkommen ansökan till Edlundska belöningen remittera- 
des till Edlundska kommittén. 

Till medlemmar af denna utsagos herrar Phragmén, Rosén, 
Hasselberg, Klason och Arrhenius. 

Ansökningar om understöd från Hahnska donationsmed- 
len remitterades till 6 och 7 klasserna för yttrandes afgif- 
vande. 

I anledning af framställning af målsmännen för natur- 
historiska riksmuseets vertebratafdelning beslöt akademien 
att i underdånig skrif velse anhålla, att, enär det vore omöj- 
ligt för närvarande att för förste-konservators befattningen 
vinna fullt kompetent och lämplig person, förste-konserva- 
torslönen måtte få fr. o. m. den 1 november 1909 till dess 
platsen kunde med ordinarie innehafvare besättas eller åtmin- 
stone till den 1 november 1910 stå till vertebrataf delningens 
förfogande för aflönande af tillfälliga biträden. 



64 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. IDIO. 

Godkändes till införande: 

i Akademiens handlingar: »Paläobotanische Mitteilungen. 
8.», af professor A. G. Nathorst; samt 

i Arkiv för matematik, astronomi och fysik: »Sur le mouve- 
ment d'un solide autour d'un point fixe», af direktör 
Frans De Brun. 

Utgifven skrift: Akademiens Handlingar. Band 44. 

Anmäldes af föreståndaren för Kristinebergs zoologiska 
station insänd afskrift af stationens dagbok för år 1908. 



Onsdagen den 24 november. 
Närvarande: 32 ledamöter. 

Sedan styrelsen för Göteborgs stads bibliotek i skrif velse 
till herr statsrådet och chefen för kungl. ecklesiastikdeparte- 
mentet hemställt, att ett exemplar af den i London utkom- 
mande International Catalogue of Scientific Literature, tillhvars 
utgifvande bidrag utginge af svenska statsmedel, måtte få till 
nämnda bibliotek aflämnas, hade akademien anbefallts att 
häröfver afgifva yttrande. Akademien erhöll nu del af ett 
■efter anmodan af herr Dahlgren och bibliotekarien till henne 
afgifvet utlåtande och beslöt att under åberopande däraf 
förklara hinder från hennes sida ej möta för berörda fram- 
ställnings bifallande. 

Sedan Kungl. Maj:t till akademien för yttrandes afgif- 
vande remitterat ansökning af Svenska Botaniska Föreningen 
om ett statsunderstöd af 1,500 kronor för år för fortsatt ut- 
gifvande af Svensk Botanisk Tidskrift, samt akademiens 
sakkunnige ledamöter herrar Berggren och Murbeck i in- 
fordrad skrifvelse till akademien hemställt, att hon ville på 
det sätt förorda ansökningen, att hon tillstyrkte ett statsun- 
derstöd af 750 kronor, fann akademien efter handlingarnes 
föredragning skäligt tillstyrka den underdåniga ansökningens 
bifallande, såvidt möjligt utan inskränkning. 

Öfver en till akademien för yttrandes af gif vande remit- 
terad underdånig ansökan af herr Nordstedt att af de å 
riksstaten å 8 hufvudtiteln till resor, läroböcker och lärda 
verks utgifvande m. m. uppförda anslag eller af andra till- 
gängliga statsmedel erhålla ett anslag af 700 kronor såsom 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 65 

understöd för utgifvande af tidskriften Botaniska Notiser 
under år 1910 hade, efter anmodan, akademiens sakkunnige 
ledamc)ter herrar Nathorst och Lagerheim sig yttrat; och 
beslöts nu, efter handlingarnes föredragning, att akademien 
skulle aflåta ett å de sakkunniges utlåtande grundadt un- 
derdånigt yttrande med hemställan om bifall till ansök- 
ningen. 

Sedan akademiens sakkunnige ledamöter herrar Retzius 
och Nathorst efter anmodan yttrat sig öfver herr Lönnbergs 
på offentligt uppdrag utarbetade, af Kungl. Maj:t till akade- 
mien för underdånigt utlåtandes afgifvande remitterade för- 
slag till begränsning af vissa nationalparker m. m., blef nu 
desses yttrande uppläst; och akademien beslöt att afgifva 
därå. grundadt underdånigt utlåtande. 

Herr Hasselberg förevisade en af direktören vid obser- 
vatoriet i Meudon monsieur H. Deslandres skänkt serie af 
där tagna spektroheliogrammer och lämnade meddelande om 
metoden för heliogrammers tagande. Vidare förevisade han 
af samme gifvare skänkta och vid samma observatorium 
tagna fotogrammer af komet 1908 Q (Morehouse). 

Sedan kungl. vetenskapsakademien den 27 oktober 1909 
fattat provisoriska beslut angående dels ny aflöningsstat hos 
akademien för vissa tjänstemän och betjänte och däraf för- 
anledd indragning af bidrag från Letterstedtska donationsfon- 
den samt julpenningar och dels ändring ifråga om af akade- 
mien, under hennes förvaltning ställda fonder och naturhisto- 
riska riksmuseet bekostade löneförmåner för vissa andra 
akademiens tjänstemän och betjänte, med mera, som därmed 
äger sammanhang, upptogos nu de sålunda pröfvade ärendena 
till slutligt afgörande; och fann akademien därvid skäligt 

A) godkänna följande aflöningsstat för nedannämnde tjän- 
stemän och betjänte: 

Sekreteraren: lön 5,000 kronor, ålderstillägg 600 kronor, 
tjänstgöringspenningar 2,500 kronor samt fri bostad; med rätt 
för befattningens nuvarande innehafvare herr Aurivillius 
att erhålla pension med 5,000 kronor vid uppnådda 65 år 
och med 6,000 kronor, om han kvarstode i tjänsten till 67 
års ålder, och med skyldighet för honom att, om ej akade- 
mien annorlunda förordnade, afgå vid 70 års ålder mot und- 
fående af pension; 

Vetenskapsakademiens Årsbok. 8. 1910. 5 



66 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

'bibliotekarien:'^ lön 4,300 kronor, 2 ålderstillägg, hvartdera 
å 500 kronor, tjänstgöringspenningar 2,000 kronor; 

förste biblioteksamanuensen: lön 1,200 kronor, 2 ålderstill- 
lägg, hvartdera å 300 kronor, tjänstgöringspenningar 600 kro- 
nor samt efter akademiens utflyttning till Freskati fri bostad ; 

akademivaktmästaren: '^ lön 900 kronor, 2 ålderstillägg, 
hvartdera å 100 kronor, ortstillägg 150 kronor, tjänstgörings- 
penningar 600 kronor samt fri bostad med vedbrand; 

biblioteksvaktmästaren :^ lön 750 kronor, 2 ålderstillägg, 
hvartdera å 100 kronor, ortstillägg 150 kronor, tjänstgörings- 
penningar 400 kronor samt fri bostad med vedbrand, så snart 
bostad lämpligen kan beredas i lokal, öfver hvilken akade- 
mien äger kostnadsfritt förfoga ; 

ohservatorievaktmästaren:^ lön 750 kronor, 2 ålderstillägg, 
hvartdera å 100 kronor, ortstillägg 150 kronor, tjänstgörings- 
penningar 350 kronor, fri bostad med vedbrand; samt 

vaktmästaren vid Kristinebergs zoologiska statio7i: lön 750 
kronor, ett ålderstillägg å 100 kronor, tjänstgöringspenningar 
350 kronor samt fri bostad med vedbrand; 

B) tillika 

1) förordna, att den sålunda ändrade aflöningsstaten 
skulle träda i kraft med 1910 års ingång; 

2) uppställa de villkor för åtnjutande af de i sagda aflö- 
ningsstat upptagna löneförmåner och antaga de bestämmelser 
i öfrigt, som angifvas efter mom. F här nedan; och 

3) förklara ej mindre, att enhvar, som efter den 24 no- 
vember 1909 blir innehafvare af i sagde aflöningsstat upp- 
tagen befattning, skall vara pliktig att underkasta sig de 
under mom. 2 här ofvan åberopade villkor och bestämmelser, 
än äfven att dessförinnan utnämnd innehafvare af sådan be- 
fattning, hvilken icke före den 15 december 1909 till akade- 
mien inkommer med skriftlig anmälan, att han underkastar 
sig samma lönestat äfvensom nämnda villkor och bestämmel- 
ser och som icke lagligen kan därtill förbindas, skall vara 



^ Om fri bostad beredes, af dragés å lönen 1,000 kronor. 

^ Intilldess bostaden förlägges till Freskati, skall afdrag för den göras 
å öfriga löneförmåner, nämligen med ortstillägget och 50 lvi'onor af lönen. 

'Sä länge bostaden är förlagd i kvarteret Bergsmannen Större, skall 
afdrag för den göras å öfriga löneförmåner, nämligen med ortstillägget och 
50 kronor af lönen. 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. G7 

bibehållen vid honom dittills tillkommande aflöningsför- 
måner ; 

C) bestämma, att nedannämnde tjänstemän och betjänte 
skola fr. o. m. den 1 januari 1910 åtnjuta följande aflönings- 
förmåner: 

astronomen herr Bohlin: utöfver de med befattningen för- 
enade aflöningsförmåner 500 kronors personligt tillägg å lönen, 
dock endast å det villkor, att han förbinder sig att afgå efter 
uppnådd ålder af 67 år, så snart pension af minst 5,600 
kronor årligen under återstående lifstiden blifver hononv 
beviljad; 

jysikeryi herr Hasselberg: utöfver de med befattningen för- 
enade aflöningsförmåner 500 kronors personligt tillägg å lö- 
nen, dock endast å det villkor, att han förbinder sig att 
afgå efter uppnådd ålder af 67 år, så snart pension af minst 
5,600 kronor årligen under den återstående lifstiden blifver 
honom beviljad; 

förste ohservatorieamanuensen: 2,200 kronors arfvode samt 
fri bostad med vedbrand mot åliggande, utöfver de hittills 
varande, att utan särskild godtgörelse göra tidsobservationer 
och lämna tidssignaler samt under astronomens semester efter 
förordnande uppehålla dennes befattning; 

andre ohservatorieamanuensen: 1,800 kronors arfvode samt 
fri bostad med vedbrand mot åliggande, utöfver de hittills- 
varande, att utan särskild godtgörelse under astronomens 
semester efter förordnande bestrida dennes befattning; 

andre biblioteksamanuensen: 1,200 kronors arfvode; 

kamreraren:^ 2,500 kronors arfvode, med hvilket befatt- 
ningens nuvarande innehafvare L. Leyonmarck skulle få för- 
ena ett personligt tilläggsarfvode af 1,000 kronor; 

hokföraren:^ — hvilken skulle på kamrerarens förslag utses 
och afskedas af förvaltningsutskottet — 2,000 kronors arf- 
vode; 

kalenderredaktören: 1,550 kronors arfvode och 500 kronor 
till biträde vid korrekturläsning, hvarjämte befattningens nu- 
varande innehafvare K. Sidenbladh skulle åtnjuta ett per- 
sonligt tilläggsarfvode å 250 kronor ; 



^ Bestämmelserna giltiga endast om kamreraren för tiden fr. o. m. den 
1 januari 1910 afsäger sig hittillsvarande aflöningsförmåner från akademien 
och andra henne underlydande institutioner och fonder än Bergianska 
stiftelsen. 



68 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

notarien:^ 2,000 kronors arfvode; 

ombud smajinen: 1,200 kronors arfvode; 

eldaren:^ lön 500 kronor, 2 ålderstillägg, hvartdera å 50 
kronor, samt fri bostad med vedbrand; 

'portvakten eller gå7'dsdrängen:" lön 600 kronor, 2 ålders- 
tillägg, hvartdera å 50 kronor, samt fri bostad med ved- 
brand; 

hushållerskan vid Kristinehergs zoologiska station Jidia 
Olsson: utöfver de med befattningen förenade löneförmåner 
ett personligt tilläggsarfvode å 100 kronor; 

D) jörordna^^ att de medel af Letterstedtska fonderna, 
som hitintills brukat tillerkännas vissa tjänstemän och be- 
tjänte, skola, så vidt de afse tiden fr. o. m. den 1 januari 
1910 läggas till akademiens Letterstedtska fond samt att de 
medel af Vegafonden och i akademiens hufvudbok upptagna 
fonder, hvilka hitintills utgått till kamreraren, skola, såvidt 
de afse tiden fr. o. m. den 1 januari 1910, tillfalla akade- 
miens kassa, samt förklara,'^ att julpenningar till betjänte ej 
komma att efter år 1909 beviljas; 

F) förordna, att aflöningen för Bergianska stiftelsens före- 
ståndare, dess trädgårdsmästare, föreståndaren för Kristine- 
hergs zoologiska station och arkitekten i 1910 och senare års 
stater skola med tillsvidare oförändrade belopp uppföras såsom 
arfvoden. 

Villkor för och bestämmelser med afseende å åtnjutande af 
nya af lönings för maner å de befattningar, hvarom förinäles under 
mom. A här of van. 

Jämte tillämpliga föreskrifter i ordningsreglerna för kungl. 
vetenskapsakademien af den 9 oktober 1907 skall till efterrät- 
telse lända följande. 

a) Tjänstinnehafvare skall vara underkastad den vid- 
sträcktare tjänstgöringsskyldighet eller den jämkning i ålig- 
ganden som vid en möjligen inträdande förändrad organisa- 
tion af förhållandena inom akademien kan varda stadgad. 



^ Uppbär enligt akademiens beslut den 6 februari 1903 50 kronor så- 
som expensmedel af akademien. 

^ Med afseende å ålderstilläggen gälla bestämmelserna om ålderstillägg 
för akademivaktmästaren m. fl. 

^ Gäller med afseende å kamreraren och de befattningar, som beröras 
af den under A antecknade aflöningsstaten, endast under förutsättning att 
de nya aflöningsbestämmelserna blifva å dem tillämpliga. 

* Se not 3 mut. mut. 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 69 

b) Tjänsteinnehafvare, som utan vederbörande myndig- 
hets tillstånd någon tid afhåller sig från tjänstgöring, får ej 
uppbära aflöning för denna tid, med mindre han inför nyss- 
nämnda myndighet styrker laga förfall. 

c) Därest tjänsteinnehafvare hålles afstängd från tjänst- 
göring eller häktad, skall under tiden, om ej akademien annor- 
lunda förordnar, af hans aflöning innehållas den del, som 
akademien ej finner böra användas för tjänstens uppehål- 
lande. 

d) I den tjänsteålder, som berättigar till ålderstillägg, 
inträder vederbörande efter fem eller, såvidt det gäller ett 
andra ålderstillägg, efter tio års innehafvande af befatt- 
ningen i fråga eller annan, beträffande aflöningsförmåner där- 
med jämförlig tjänst hos akademien, under villkor likväl att 
han under mera än fyra femtedelar af denna tid med godt 
vitsord bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, 
annan tjänst hos akademien eller ock fullgjort af henne, för- 
valtningsutskottet eller annan vederbörande akademisk myn- 
dighet gifvet uppdrag. I tiden för innehafvande af tjänst 
inräknas den tid, som må hafva förflutit före den förändrade 
aflöningsstatens trädande i kraft. I den tid, som vederbö- 
rande skall anses hafva bestridt tjänst, inräknas semester. 
Den högre aflöningen får ej tillträdas förrän vid början af 
kalenderåret näst efter det, h varunder den stadgade tjänste- 
åldern blifvit uppnådd. 

e) Tjänsteinnehafvare skall vara skyldig att efter upp- 
nådd 67 års ålder afgå, så snart akademien beviljar honom 
pension för månaden näst efter den, under hvilken han erhål- 
ler afsked, och den därefter återstående lifstiden med ett 
belopp, ej understigande hans lön närmast före nyssnämnda 
ålders inträde. 

f) Vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, 
entledigande eller dödsfall skall själfva lönen jämte ortstil- 
lägg utgå till månadens slut. 

g) Förste biblioteksamanuensen skall utan särskild godt- 
görelse under bibliotekariens semester uppehålla dennes be- 
fattning. 



Akademien godkände bifogade från sammankomsten den 
10 november 1910 hvilande förslag till stat år 1910 för aka- 



70 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

demien, ^ naturhistoriska riksmuseet och statens meteorolo- 
giska centralanstalt; och bilades protokollet den dessa för- 
slag åtföljande förteckning öfver särskilda statsanslag. 

På förslag af vederbörande kommitté tillerkände akade- 
mien af Wallmarkska räntan 1,200 kronor åt vik. lektorn dok- 
tor P. J. Holmquist såsom belöning för hans arbete »Studien 
iiber Granite von Schweden» samt 1,200 kronor åt docen- 
ten doktor Erik Fagerholm såsom understöd för undersök- 
ning af en enligt bimetallmetod anordnad tvåpendelapparat 
och för anställande på skilda ställen i Sverige och på Spetsber- 
gen af observationer medelst denna apparat för relativa 
bestämningar af tyngdkraftens intensitet. 

Efter uppläsning af vederbörande kommittés protokoll 
vid behandling af inkomna ansökningar om understöd af 
Regneils zoologiska gåfvomedel tillerkändes af dessa fil. lic. 
Nils Rosén 500 kr, för studier vid museer i London och 
Berlin m. fl. orter af reptilier, fiskar och dekapoda krustacéer; 
fil. lic. Nils Odhner och med. stud. Einar Hammarsten 
tillsammans 250 kr. för faunistiska undersökningar i Härje- 
dalen, med särskild hänsyn till molluskerna, fjärilarne och 
insjöarnes djurvärld; fil. stud. John Runnström 150 kr. för 
fortsatta faunistiska studier af Tåkerns rotatorier; fil. d:r 
Lars Gabriel Andersson 300 kr. såsom bidrag till bestri- 
dande af kostnaderna för ritningar till undersökningar om de 
yttre könsorganens utveckling hos vissa ryggradsdjur; pro- 
fessor Gerhard Holm 300 kr. för fullbordandet af figurerna 
till en beskrifning af den af honom på Gottland anträffade 
Krinoidplattan; fil. kand. K. Yngve Schwartz 200 kr. för 
fortsatt undersökning af sjön Tåkerns krustacéer; fil. lic. 
Hugo Ågren 400 kr. för utförande af en monografisk under- 
sökning af vårt lands collembolfauna och fil. kand. Sixten 
Bock 300 kr. för studerande af polyclad- och nemertinfau- 
nan i Trondhjemsfjorden. 

Återstående disponibla beloppet kronor 335: 34 skulle 
reserveras till nästa år. 

Vidare anmäldes inbjudningar till akademien och natur- 
historiska riksmuseet att genom delegerade deltaga i 8:de 
internationella zoologkongressen, hvilken kongress skulle äga 
rum i Graz 15 — 20 augusti 1910. De anmälda inbjudningarna 

* Se sid. 86 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 71 

skulle hållas tillgängliga å sekreterareexpeditionen, men för- 
anledde ej någon akademiens åtgärd. 

Direktören vid observatoriet i Leipzig doktor Heinrich 
Bruns invaldes till utländsk ledamot af 2 klassen. 

Godkändes till införande i Arkiv för matematik, astronomi 
och fysik l:a) »Sur le grain du 4 oct. 1908» af amanuensen 
Sven Landin ; och 2:a) »Sur la croissance du module d'une 
fonction entiére» af lektor R. Mattson; samt i Arkiv för 
Botanik: »Anteckningar från Svenska Jenisej-expeditionen 
1876» af doktor Magnus Brenner. 

Skänker: af fru Cecilia Sandell, Uppsala, och fru Ester 
Segersten, Håkansboda, ett originalbref af Berzelius till 
deras fader magistern (senare professorn) J. O. Carlberg. 



Onsdagen den 1 december. 
Närvarande: 29 ledamöter. 

Herr Retzius redogjorde för sina vid Kristinebergs zoolo- 
giska station sommaren 1909 gjorda undersökningar angående 
sjöborrarnes befruktning och förevisade en serie bilder till 
ämnets belysande. 

Sedan exekutivkommittén för den år 1910 i Stockholm 
sammanträdande internationella geologkongressen gjort fram- 
ställning, att akademien till utdelning bland kongressens leda- 
möter måtte öfverlämna ett antal exemplar af en bibliografi 
öfver den svenska polarlitteraturen, fann akademien, efter 
herrar Nathorsts och Dahlgrens samt förvaltningsutskottets 
hörande, skäligt besluta : att för redaktion och utgifning af den 
af akademien redan beslutade svenska polarbibliografien finge 
af akademiens anslag till tryckningskostnader användas ett 
belopp af högst 2,500 kronor, att sagda bibliografi skulle såsom 
ett bihang med särskild paginering åtfölja akademiens årsbok 
för år 1910, att, utom för årsboken erforderliga exemplar af 
bibliografien, 800 exemplar skulle tryckas och kostnadsfritt 
öfverlämnas till geologkongressen, samt att redaktionen af bi- 
bliografien skulle uppdragas åt vice bibliotekarien vid uni- 
versitetsbiblioteket i Uppsala M. Hulth. 

Efter uppläsning af vederbörande kommittés protokoll och 



72 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

på dess förslag tillerkände akademien det med 100 kronor 
från Arrhenii donation förstärkta Letterstedtska utrikesrese- 
stipendiet åt filosofie licentiaten E. Mjöberg för en zoologisk 
forskningsresa till Australien samt det Letterstedtska inrikes- 
resestipendiet åt v. läroverksadjunkten Karl Bernhard Nord- 
ström för växtgeografiska studier under minst tre månader 
i vissa delar af Medelpad. 

Efter uppläsandet af det hos 6 ocb 7 klasserna i ären- 
det förda protokoll beslöt akademien med alla afgifna röster 
tillerkänna filosofie doktor P. A. Roman det Beskowska sti- 
pendiet, för ordnande af naturhistoriska riksmuseums exotiska 
braconider. 

Efter uppläsning af det hos 6, 7 och 8 klasserna förda 
protokoll tillerkände akademien doktor P. Dusen det Wahl- 
bergska resestipendiet, för utförande af naturvetenskapliga 
undersökningar inom den syd brasilianska staten Paranå, södra 
Chile och Nordpatagonien. 

I anledning af föreskrift i Kungl. Maj:ts nådiga bref den 
7 juni 1904 beslöts underdånig skrifvelse med hemställan, att 
ett af de fem med statsmedel inlösta fullständiga exemplar af 
den internationella fortlöpande katalogen öfver naturveten- 
skaplig litteratur tilldelades livar af följande, nämligen: kungl. 
vetenskapsakademien, kungl. biblioteket, universitetet i Upp- 
sala, universitetet i Lund samt Göteborgs stadsbibliotek; och 
skulle tillika anmälas, att akademien ännu ej vore i tillfälle 
att afgifva förslag till bestämmelser om fördelning af de med 
statsmedel inlösta delar af denna katalog. 

Till revisorer för granskning af nordiska museets räken- 
skaper och förvaltning år 1909 utsagos herrar professor E. W. 
Welander, professor I. O. Bendixson och doktor Nils Ek- 
holm. 

Före valet hade anmälts, att herr Brinell undanbedt sig 
återval. 

På förslag af vederbörande förordnades filosofie kandida- 
ten Fredrik Esajas Ahlander att från och med den 1 janu- 
ari 1910 vara andre amanuens vid akademiens bibliotek med 
ett årligt arfvode af 1,200 kronor. 

Professorn vid universitetet i Berlin geheimerådet filosofie 
och medicine doktor Frans Eilhard Schulze valdes till ut- 
ländsk ledamot af akademien i 7 klassen. 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 73 

Godkändes till införande: 

i Arkiv för matematik, astronomi och fysik: »Ueber eine 
gegenseitige Abhängigkeit zweier Zweige einer Integralkurve 
gewisser Differentialgleichungen», af lektor H. Petrini; 

i Arkiv för kemi, mineralogi och geologi: »Helix hortensis 
fossil in Wiesenkalk in Jcämtland», af filosofie kandidaten 
Richard Hägg; 

i Arkiv för botanik: l:a) »östsvenska Taraxaca», af filoso- 
fie doktor Hugo Dahlstedt; och 2: a) »Ueber einige Farne im 
Herb. Swartz», af Carl Christensen, Köpenhamn; samt 

i Arkiv för zoologi: »Till kännedomen om byggnaden hos 
Echinidernas ägg, med särskild hänsyn till dess hinnor», af 
professor G. Retzius. 

Utgifven skrift: Arkiv för zoologi. Band 6. Häftet 1. 



2. Sammankomster för ärenden angående Nobelstiftelsen. 
Onsdagen den 27 januari. 
Närvarande: 37 ledamöter. 

Upplästes meddelande därom att akademiens andel i kost- 
naderna för publikationen »Les prix Nobel» för år 1905 ut- 
gjorde 1,828: 69, uppfördt med 914: 35 kr. å den fysiska kom- 
mitténs och med 914: 34 å den kemiska kommitténs konto. 

Sedan vetenskapsakademien väckt förslag om ändring dels 
af 9 och 21 §§ och dels af 10 § i grundstadgarne för Nobelstif- 
telsen och med skrif velse den 14 oktober 1908 öfversändt dessa 
förslag till stiftelsens styrelse för den behandling, som i grund- 
stadgarne är föreskrifven, hade stiftelsens fullmäktige vid sam- 
manträde den 14 därpå följande december afgifvit utlåtande 
öfver förslagen. 

Därvid hade fullmäktige tillstyrkt förslagen i hvad de- 
samma afsåge 21 § samt 10 § men beträffande 9§ för sin del 
tillstyrkt ett inom fullmäktige utarbetadt ändringsförslag. 

Härefter hade Nobelstiftelsens styrelse till vetenskapsaka- 
demien öfverlämnat protokoll öfver hvad vid berörda samman- 
träde förekommit samt hemställt, att akademien måtte jäm- 
likt 22 § i grundstadgarne företaga frågan till afgörande. 



74 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

Efter en längre öfverläggning beslöt akademien afgifva 
sina röster för antagande af de af fullmäktige tillstyrkta änd- 
ringsförslagen, så lydande: 

»9 §. 

Den 10 december, som är årsdagen af testators död, skola 
prisutdelarne offentliggöra besluten om prisutdelningarne. 

Den 3 juni nästföljande året — eller, hvad angår freds- 
priset, å dagen för offentliggörandet af prisutdelarnes beslut 
eller inom ett hälft år därefter å dag, som af prisets utdelare 
bestämmes — skall högtidligen till pristagare öfverlämnas 
anvisning å prisbeloppet jämte diplom och en med testators 
bild försedd medalj i guld. 

Skulle något år på grund af särskilda omständigheter den 
3 juni befinnas icke vara lämplig, må, såvida vederbörande 
prisutdelare äro därom ense, annan dag utsättas för prisut- 
delningen. 

Det åligger pristagare, där så ske kan, att, vid tiden för 
prisets mottagande, i Stockholm, eller, där fråga är om freds- 
priset, i Kristiania, hålla ett offentligt föredrag med anledning 
af det prisbelönade arbetet.» 

»21 §. 

Af huf vudfondens behållna årliga afkastning lägges en tion- 
dedel till kapitalet. Till nämnda fond afsättes jämväl den 
ränta, som inflyter å prisbelopp, intilldess beslut om prisets 
utdelande varder fattadt och offentliggjordt, eller prisbeloppet, 
på sätt i 5 § sägs, öfverföres till hufvudfonden eller särskild 
fond.» 

»10 §. 

Hvad, vid prisbedömandet fr)rekommit må icke meddelas 
någon, som ej äger att närvara vid afgörandet angående pris- 
utdelningen. 

Mot prisutdelares beslut i fråga om prisutdelning må någon 
talan icke föras. Hafva skiljaktiga meningar förekommit, få 
de ej tagas till protokollet eller eljest yppas.» 



VETENSKAPS AKADEMIP]NS SAMMANKOMSTER 1909. 75 

Onsdagen den 30 april. 
Närvarande: 42 ledamöter. 

Anmäldes och lades till handlingarne akademien i tryckta 
exemplar tillsänd revisionsberättelse öfver Nobelstiftelsens för- 
valtning och räkenskaper år 1908 samt en del utdrag af No- 
belstiftelsens räkenskaper för 1908, utvisande bland annat att 
1909 års fysiska och kemiska Nobelpris uppginge hvartdera till 
139,799 kronor 83 öre. 

Till revisor af Nobelstiftelsens förvaltning och räkenska- 
per år 1909 utsågs akademiens ledamot professor B. Has- 

SELBERC4. 



Onsdagen den 26 maj. 
Närvarande: 23 ledamöter. 

Sekreteraren anmälde en af Stockholms stads hälsovårds- 
nämnd till Nobelstiftelsen insänd, af denna med egen skrif- 
velse till vederbörande byggnadsnämnd i bestyrkt afskrift öf- 
verlämnad skrift af den 19 mars 1909 angående rening af 
spillvattnet från det blifvande fysikaliskt-kemiska Nobelinsti- 
tutet vid Djurgårds-Freskati; och blefvo dessa skrifter på sek- 
reterarens förslag remitterade till akademiens Nobelkommittéer 
för yttrandes afgifvande. 

Till införande i Meddelanden från K. Vetenskapsakademi- 
ens Nobelinstitut godkändes: 

l:a) »Versuche iiber Fällung von Eiweisskörpern und Ag- 
glutination von Erythrocyten», af professor S. Arrhenius; och 

2:a) »Das Nobelinstitut fiir physikalische Chemi in Stock- 
holm», af amanuensen H. Lunden. 



Onsdagen den 2 juni. 
Närvarande: 27 ledamöter. 

Herr Arrhenius erhöll sökt tjänstledighet fr. o. m. den 
10 t. o. m. den 29 juni från sin befattning såsom förestån- 
dare för Nobelinstitutets fysikaliskt-kemiska afdelning i ändamål 



76 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

att såsom akademiens representant deltaga i universitetets i 
Cambridge Darwinjnbileum. Att under tiden förestå institu- 
tet förordnades doktor Harald Lunden. 

Till införande i Meddelanden från K. Vetenskapsakademiens 
Nobelinstitut godkändes: »Die Gesetze der Verdauung und 
Resorption nach Versuchen von Hrn E. S. Laudon», af pro- 
fessor S. Arrhenius. 



Onsdagen den 22 september. 
Närvarande: 29 ledamöter. 

Sekreteraren föredrog kungl. ecklesiastikdepartementets 
i afskrift öfversända ämbetsskrifvelse till Nobelstiftelsen den 
25 juni 1909, utvisande att Kungl. Maj:t, vid föredragning af 
väckta 1 förslag till ändring af 9 och 21 §§ samt af 10 § i grund- 
stadgarne för denna stiftelse, icke funnit tillräcklig anledning 
till vidtagande af föreslagna ändringar*. 

Sedan Nobelstiftelsen för den åtgärd, som kunde på aka- 
demiens vederbörande byggnadsnämnd ankomma, öfversändt 
i afskrift Stockholms stads hälsovårdsnämnds skrifvelse till 
stiftelsen den 19 mars 1909 angående behofvet af vissa åtgär- 
ders vidtagande med afseende å spillvattnet från det fysiska- 
liskt-kemiska Nobelinstitutets byggnader å egendomen Fres- 
kati vid Haga Brunnsviken, samt akademien den 26 maj 1909 
remitterat denna skrifvelse till sina Nobelkommittéer för ge- 
mensamt yttrandes afgifvande, hade dessa med utlåtande af 
den 18 september 1909 öfverlämnat skrifvelse från institutets 
föreståndare och arkitekten Rudolf S. Enblom af den 3 i 
sagde månad med utredning i ämnet; och, sedan samtliga 
ofvannämnda handlingar nu blifvit föredragna, fann akade- 
mien hvad i ärendet förekommit ej för närvarande till annan 
hennes åtgärd föranleda än att berörda utredning, hvaraf syn- 
tes framgå att de vid Nobelinstitutet förefintliga anordnin- 
garne för spillvattnets renande hittills funktionerat på ett 
fullt tillfredsställande sätt, skulle med skrifvelse öfversändas 
till Nobelstiften för dess vidare förordnande. 

Med bifall till hvad akademiens Nobelkommitté för fysik 
hemställt enligt nu föredraget protokoll den 11 september 1909 

* Jämför sid. 74. 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 77 

beslöt akademien att till afgifvande af förslag till utdelning 
af Nobelpriset i fysik år 1910 inbjuda: 

dels, i enlighet med föreskriften i § 1 mom 5 af Kunel. 
Maj:ts nådiga stadga i ämnet, innehafvarne af lärostolar i 
fysik vid universiteten i Freiburg i Baden, Wien, Madrid, Ox- 
ford, Padua, samt vid faculté des sciences vid college de France 
i Paris; 

dels, jämlikt bestämmelsen i mom 6 af åberopade §, föl- 
jande vetenskapsidkare, nämligen professorerna O. D. Chwol- 
SON, Petersburg, E. Rieckb, Göttingen, E. Warburg, Berlin, 
G. QuiNCKE, Heidelberg, E, Wiedemann, Erlangen, W. Wien, 
Wiirzburg, P. Duhem, Bordeaux, P. Blaserna, Rom, A. Righi, 
Bologna, H. Kamerlingh-Onnes, Leiden, W. H. Julius, 
Utrecht, SiR Oliver Lodge, Birmingham, J. A. Fleming, 
London, A. Chuster, Manchester, J. Trowbridge, Cambridge 
i Amerika, A. Tanakadate, Tokio, och E. L. Nichols, Ithaca 
i Amerika. 

Med bifall till livad akademiens Nobelkommitté för kemi 
hemställt enligt nu föredraget protokoll den 18 september 
1909 beslöt akademien i enlighet med § 1 mom 5 af Kungl. 
Maj:ts nådiga stadga i ämnet att till afgifvande af förslag till 
utdelning af Nobelpriset i kemi under år 1910 inbjuda innehaf- 
vare af lärostolar i kemi vid tekniska högskolan i Dresden, uni- 
versiteten i Göttingen, Liége, Budapest och Florens samt 
John Hopkins university i Baltimore. 

Från Nobelkommittén för fysik inkommet förslag till No- 
belpristagare i fysik för år 1909 remitterades för yttrandes 
afgifvande till tredje klassen. 

Från Nobelkommittén för kemi införväntadt förslag till 
Nobelpristagare i kemi för år 1909 skulle, när det inkom, 
remitteras för yttrandes afgifvande till fjärde klassen. 

Herr Arrhenius höll föredrag om lagbundheten vid mat- 
smältning och resorption. 

Sekreteraren erinrade, hurusom efter det akademiens fy- 
sikaliskt-kemiska Nobelinstituts nybyggnader vid Freskati blif- 
vit fullbordade, preses och tjänstförrättande sekreteraren å 
akademiens vägnar anordnat en enkel fest för deras invigning 
den 18 augusti 1909, och blef denna åtgärd lämnad utan an- 
märkning. 

Utgifven skrift: Nobelstiftelsens Kalender för år 1909. 



78 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

Onsdagen den 13 oktober. 
Närvarande: 31 ledamöter. 

Till införande i Meddela7iden frchi K. Vetenskapsakademi- 
ens Nobelinstitut antogs »Die Absondening von Magen- und 
Pankreassaft», af professor S. Arrhenius. 

Utgifuen skrift: Meddelanden från K. Vetenskapsakade- 
miens Nobelinstitut. Band 1. 



Onsdagen den 9 november. 
Närvarande: 73 ledamöter. 

Akademien beslöt utdela Nobelpriset i fysik till herrar 
Gtjglielmo Marconi, London, och professor Ferdinand 
Braun, Strassburg, i anledning af deras förtjänster angående 
den trådlösa telegrafiens utveckling, samt Nobelpriset i kemi 
till f. d. professorn, geheimerådet doktor Wilhelm Ostwald, 
Gross-Bothen, i anledning af hans arbeten öfver katalys och 
hans härför grundläggande undersökningar öfver kemiska 
jämnviktsförhållanden och reaktionshastigheter. 

Det uppdrogs åt akademiens preses att representera henne 
vid Nobelprisens utdelning. 



Onsdagen den 24 november. 

Närvarande: 32 ledamöter. 

På hemställan af sekreteraren herr Aurivjllius och efter 
beredningsutskottets hörande beslöt akademien väcka förslag 
därom, att 9 § första stycket af grundstadgarne för Nobel- 
stiftelsen måtte erhålla följande ändrade lydelse: 

»9 §. 

Å stiftelsens högtidsdag, som är årsdagen af testators 
död den 10 december, skola prisutdelarne till pristagare 
öfverlämna anvisning å prisbeloppet jämte diplom och en 
med testators bild och lämplig inskrift försedd medalj i guld.» 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 79" 

Det anmäldes, att Nobelpristagarne komme att hålla 
föreskrifna föreläsningar i akademiens hörsal, herrar Marconi 
och Braun lördagen den 11 december 1909 samt herr Ost- 
wald den 12 i samma månad. 



Onsdagfen den 1 december. 
Närvarande: 29 ledamöter. 

Till fullmäktige för Nobelstiftelsen åren 1910—1911 valdes 
herrar Åkerman, Retzius, Sidenbladh, Cederblom, Alm- 
ström och AuRiviLLius. Till suppleanter för desse i följande 
ordning utsagos herrar Théel, Nordström, Rosén och Alm- 
qvist. 

Till ledamot i fysiska Nobelkommittén åren 1910— 19ia 
utsågs herr Ångström, hvilken tillika valdes till denna kom- 
mittés ordförande år 1910. 

Till ledamot i kemiska Nobelkommittén åren 1910—1913 
utsågs herr Klason. Till denna kommittés ordförande år 1910 
utsågs i stället för afgående ordföranden herr Pettersson, 
som undanbedt sig återval, herr Hammarsten. 

Akademien fattade beslut i en del frågor, som sam- 
manhängde med det fysikaliskt-kemiska Nobelinstitutets ny- 
byggnad . 



80 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

JSilaga 1. 



Förslag till stat för Bergianska Stiftelsen 
år 1909. 

* Beräknade inkomster: 

Genom försäljning af trädgärdsalster Kr. 42,000 

» » » Acta horti Bergiani » 150 

Inträdesafgifter till Viktorialiuset » 300 

Arrende för lägenheten Ekbacken » 200 

Hänta af utlånta medel och obligationer » 37,325 



Summa Kr. 79,975 

Beräknade utgifter: 

Löner till professorn (1,000 kr.), kamreraren (600 kr.) 

och ekonomiträdgårdsmästaren Kr. 3,600 

Ekonomiträdgårdsmästaren 5 "/o på försäljningen . . » 1,702 
Arfvoden till ekonomi-underträdgårdsmästaren (2,000 kr. ) 

och den botaniske trädgårdsmästaren (1,600 kr.) » 3,600 

Arfvode till den botaniske assistenten » 1,800 

Till undervisningsbiträden » 450 

Försäljnings- och byteskatalogers tryckning, skrifmate- 

rialier, post])orto och dylikt » 2,300 

Årsafgifter (brandförsäkning, skatt, telefon, sotning, 

läkarearfvode, läkemedel) » 850 

Elevernas månadspenning » 5,400 

Ständiga arbetares månadspenning » 1,750 

Vår-, sommar-, och höst-arbetares dagspenning ... » 19,600 

Inventarier och reparationer » 6,100 

Förbrukningsmaterial (krukor, korgar, lådor, bastmat- 
tor, täckningsmaterial, etiketter och dylikt) ... » 2,600 

Foder och skoning till hästarna » 2,900 

Gödningsämnen, grus, sand och torfmull » 1,800 

Bränsle- och lysmaterial » 3,600 

Inköp af växter, lökar och frön » 7,000 

Bergssprängning för vattenledningen och den i)omolo- 

giska af delningen » 1,500 

Böcker, bokbindning och nuiseimaterial » 800 



Transport Kr. 67,352 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 81 

Tranport Kr. 67,352 

Kostnader för Acta liorti Bergiaui » 3,000 

Diverse utgifter » iqo 



Summa utgifter Kr. 70,452: — 
Ränteafsättniug till Aflöningsfouden . . . Kr. 7,320: — 
» » Vattenledningsfouden » 1,128: — 

Förutom dessa ränteafsättningar beräknad 

behållning » 1,075: — 

Summa behållning » 9,523: ^ — 
Summa summarum Kr. 79,975: — 

Härmed torde jag få föreslå, att behållningen för åi- 1908, som 
förutom ränteafsättningen till Aflöningsfonden, stor 6,036 kronor, och 
till Vattenledningsfonden stor 1,084 kr. — utgör 920 kr. 35 öre, måtte 
öfverföras till reservfonden. 

Bergielund d. 3 februari 1909. 

Yeit WitfrocJi. 



Vetenskapsakademiens Årsbok. 8. 1910. 



82 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910 

Bilaga 'i. 



Revisionsberättelse. 

Umleiteckiiade, af K. Vetenskapsakadeipien utsedda att granska 
Akademiens och de under liennes vård ställda institutioners förvaltning 
för år 1908, få efter verkställd revision däröfver afgifva följande redo- 
görelse. 

De Vetenskapsakademien, Bergianska stiftelsen, Letterstedtska för- 
eningen och Letterstedtska gåfvomedlen samt Vegafonden tillhörande 
värdehandlingar hafva genomgåtts och befunnits vara i god ordning 
samt iimebära full valuta för deras bokförda värden. 

Vetenskapsakademiens, Bergianska stiftelsens, Letterstedtska för- 
eningens, Letterstedtska gäfvomedlens, Naturhistoriska Riksmuseums, 
Meteorologiska Centralanstaltens, Egendomens Grönlandet Södra, Sär- 
skilda statsanslags och Vegafondens räkenskaper hafva af oss granskats 
och genomgåtts, sedan de förut undergått särskild siffergranskning af fröken 
Louise Forssell, och har därvid befunnits, att balanserna från 1907 års 
böcker blifvit- riktigt öfverförda i 1908 års böcker och att samtliga 
utgiftsposter äro behörigen verifierade. De af sifferrevisorn gjorda 
anmärkningar hafva blifvit n()jaktigt förklarade. 

Öfver förvaltningen af akademiens egna medel under år 1908 hafva 
vi ur räkenskaperna sammanställt följande öfversikt: 

Akademiens fastigheter, inventarier och öfriga tillgångar voro vid 
årets början och slut upptagna till följande värden: 

1 Jan. 1908. 31 Dec. 1908. Ökning, 

Fastigheter 321,160:— 321,160:— — 

Inventarier 1,180,511:18 1,201,558:54 '21,047:36 

Zoologiska stationen vid 

Kristineberg .... 56,800: — 56,800: — — 

Grundfonden 539,192:32 567,714:32 28,522: — 

Reservfonden . . . 39,978: 69 42,292: 71 2,314: 02 

Summa 2,137,642: 19 2,189,525: 57 51,883: 38 

Årets vinst- och förlust-konto har följande utseende: 

Inkomster: 

Almanacksarrendet Kr. 142,000: — 

Hyror » 4,687:01 

Räntor » 81,092: 40 

Statsanslag ''' 3,960: — 

Andra inkomster '■' 550: ■ 

Summa inkomster Kr. 232,289: 41 

' Däraf kommer största delen, nämligen 15,185 kronor, på ökningen af 
Biblioteksinventariernas värde. 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 83 

Utgifter: 

Förvaltningskostnader Kr. 18,739: 17 

Akademiens publikationer » 34.731: 50 

Akademiens sammankomster » 2,00(>: 27 

Observatoriet » 15,512: 43 

Fysiska kabinettet » 9,657: 11 

Zoologiska stationen å Kristineberg » 8,500: — 

Biblioteket » 38,844: 87 

Underhåll af byggnader i Kv. Grönlandet Xorra . . » 5,539: 82 

Diverse understöd m. m. och räntor å donationer . » 67,514: 98 

liänta å grundfonden » 24,259: 50 

Summa utgifter Kr. 225.305: 65 

Till denna summa bör läggas: 

Till grundfonden afsatta Kr. 5,000: — 

Å reservfonden öfverförda » 1,983: 76 6,983: 76 

Summa Kr. 232,289: 41 

Grundfonden har under året ökats med 24,259: 50 kr. i ränteme- 
del och 5,000 kronor från vinst- och förlust-kontot, hvaremot från den- 
samma utbetalats pensioner åt änkefru Skärlén och eldaren Blom med 
inalles 737: 50, hvadan fonden under året ökats med 28,522 kronor, 
så att dess belopp vid årets slut uppgick till kronor 567,714: 32. 

Reservfonden har utom med nämnda från vinst- och förlustkontot 
öfverförda medel, kronor 1,983: 76 ökats med räntor och diverse till 
ett belopp af la-onor 7,015: 18 eller tillsammans kronor 8,998: 94, 
hvaremot densanuna genom utbetalning af diverse förskott minskats 
med kronor 6,684: 92, hvadan fonden under året ökats med kronor 
2,314: 02, så att densamma vid årets slut utgjorde kronor 42,292: 71. 

Akademiens egna fonder uppgingo således vid 1908 års slut till 
ett sammanlagdt belopp af kronor 610,007: 03, hvilket belopp redovisas 
såsom skillnaden mellan följande tillgångar och skulder den 31 decem- 
ber 1908: 

Tillgångar: 

Innestående å bankräkning Kr. 

Zoologiska stationen å Kristineberg jämte förskot- 

tei^ade medel » 

Fastigheter i Stockholm » 

Statsanslag » 

Förskotterade medel till Riksmuseum m. m. ... » 

Förskotterade medel från reservfonden » 

Anslag till publikationer » 

Fordran hos Uppsala Universitet för byzantinska 

resestipendiet » 



Transport Kr. 



270,835 


75 


58,492 


03 


321,160 


— 


3,000 


— 


2,202 


87 


5,714 


65 


3,299 


— 


543 


76 


665,248 


06 



84 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

Transport Kr. 665,248: 06 

Inventarier, utom dem å Kristineberg » 1,201,558: 54 

Utlånade medel mot inteckning »1,001,472: 30 

Obligationer » 699,686:05 

Summa tillgångar Kr. 3,567,964: 95 

Skulder: 

Behållningar å följande honfi: 

Tryckningskostnad Kr. 2,952: 49 

Häftning af Akademiens skrifter . » 1,274: 36 

Anslag till planscher » 5,059: 55 

Observatoriet » 6,402: 83 

Fysiska kabinettet » 4,795: 78 

Biblioteket » 6,752: 03 

Zoologiska stationen i Kristineberg » 2,500: — 

Diverse understöd m. m » 600: — 

Anslag för utgifvande af skrifter . » 6,561: 53 
Almqvist och Wiksells boktr. Akt. 

Bolag » 242,000: — 278,898: 57 

Donationers fonder » 1,099,540: 81 

Kapital-kontot: Fastigheter ... » 321,160: — 

Inventarier » 1,201,558: 54 

Zoologiska Stationen i Kristineberg » 56,800: — 1,579,518: 54 

Summa skulder Kr. 2,957,957: 92 

I öfrigt hänvisa vi till de af kamreraren afgifna redogörelserna. 
Förvaltningsutskottets protokoll för år 1908 hafva icke gifvit oss anled- 
ning till någon anmärkning. 

Revisorerna hafva besökt flera af Akademiens och Riksmuseets 
institutioner och hafva därvid icke funnit skäl till någon anmärkning. 

På grund af hvad sålunda vid revisionen förekommit, hemställa 
vi, att Akademien behagade meddela förvaltningsutskottet och kamre- 
raren full ansvarsfrihet för 1908 års förvaltning. 

Stockholm den 21 april 1909. 

Svante Arrlteuius. J. A. Brinell. Johan Widmark. 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 



85 



Öfversikt öfver de medel, som vid 1908 årsslut 
stodo under akademiens förvaltning:. 





Inteck- 
ningar 


Obliga- 
tioner 


Deposition 


Sparkasse- 
räkning 


Summa 


Akademien .... 


993,000 


— 


694,200 


— 


— 


— 


3.037 


20 


1,690,237 


20 


Vegafonden . . . 


— 


— 


63,000 


— 


1,900 


— 


5,075 


5t 


69,975 


54 


Letterstedtska för- 






















eningen 


70,000 


— 


657,900 


— 


134,500 


— 


— 


— 


862.400 


— 


Letterstedts dona- 






















tionsfond .... 


245,000 


— 


35,000 


— 


— 


— 


— 


— 


280,100 


— 


Bergianska stiftel- 






















sen 

Summa 


234.100 — 


572.000 


— 


— 




i 


806.100 


— 


1,542,200 


— 2,022,100 


— 


136,400 


— 


8,112 


74 


3,708,812 


74 


Riksmuseum . . . 


— 


— 


— 


— 


— 


— 


2,649 


— 


2,649 


— 


Statsanslag .... 


— 


— 


— 


— 


6,500 


— 


213 


53 


6,713 


53 


Grönlandet Södra . 
Summa 


640.000 — 


75,800 


— 


194.000 


— 


— 


— 


909.800 


— 


640.000'—' 75.800 




200.500 


— 2.862 53 919,162 


53 


Summa summarum 


2,182,200 




2.097,900 


— 


336,900 


^ 


10,975 


27 


4,627,975 


27 



Stockholm den 31 december 1908 



J. L. Lejt/onmarcJc. 



86 



VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 



Bilaga 3. 



Förslag till stat för Kungl. Vetenskapsakademien 

år 1910. 

Inkomster: 

Banta ä utlånade medel: 



Kapital : 

1 inteckuiiigar mot 474^0 . . 906,500: 
I obligationer, löpande 

med 5V-.% 128,000 

» 5 "/o 308,000 

» 4 Vj 7o 208,000 

» 4 Vo 124,200 



43,058: 75 



Summa kapital 1,(574,700 

Däraf: donationskapital, cirka 1,076,900 
» Akademiens kapital . . 597,800 



— 7.040 

— 15,400 

— 9,360 

— 4,968 



Summa 1,674,700 

Inteckning hos A. von Möller 

mot 5 7o ränta 22,000: — 

Andra inkomster: 

Almanacksarrendet 144,000: 

Ränta å folioräkning, cirka 300: 

Utdelning från Stockholms stads brandförsäk- 
ringskontor 250 

Hyra för hörsalen, netto cirka 2,000 

För tidssignaler från Observatoriuni .... 800 



79..S26: 75 



1,100: — 



147,350: — 



Statsanslag : 

Till befordrande af Akademiens verksandiet . 

» godtgörelse af ränta å köpeskillingen 

för de Abrahamsenska egendomarna . . 



960: — 
3,000: — 3,960: 



Från HiJcsmuseets hyggnadsforid: 
Hyra för till Riksmuseum upplåten lokal . 



1,400: — 



Transport 233,636: 75 



FORSLAG TILL STAT FOR KUNOL. VET. -AKADEMIEN ÅR 1910. 87 

Från Meteorologiska Centralanstalten: 

Transport 233,636: 75 
Bidrag till Obsei'vatorie-vaktmästareDs aflöning: anslaget 
till underhåll af telegrafledningen mellan Observatorium 

och Centralstationen 150; ■ — 

Summa inkomster Kr. 233,786: 75 

Utgifter: 

FörvaltningsJcostnader : 

Aflöning enligt stat: 
Sekreteraren: lön . . . 5,000: — 

ålderstillägg .... 600: — 

tjänstgöringspenningar 2,500: — 8,100: — 

semesterersättning 312: 50 

Kamreraren: artVode . .2,500: — 

personligt tillägg . . 1,000: — 3,500: — 

Notarien: arfvode 2,000 

Ombudsmannen: arfvode 1,200 

Bokföringsbiträdet: arfvode . , . 2,000 
Vaktmäst.: lön 900: — 

2 åld.-tillägg 200: — 

Tjänstg.-pgr . 600: — 

ortstilläg g ■ 150: — 1,850: — 

afgår för bostad . 200: — 1,650 

Eldaren: arfvode 500 

Gårdsdrängen: lön 600 

Underhåll af möbler och inventarier 400 
Brandförsäkring 5 



Expenser 3,500 



— 19,862:50 

25 

- 3,905:25 23,767:75 



Akademiens publikationer : 

Akademiens skrifter: 
Tryckning, däruti inbegripna Astro- 
nomiska Iakttagelser .... 30,000: — 

Häftning 2,500: — 

Planscher 3,000: — 35,500: — 

(Bland statsanslagen äro an- 
visade 6,000 kr. till bekostande 
af planscher för Akademiens 
tryckta skrifter.) 
Statskalendern : 

Omkostnader 950: — 

Korrekturläsning ... • . . . . 500: — 
Redaktören: arfvode . . 1,550: — 

^rranspo7t~l,550: — M50: — 35,500: — 23 J()7: 7^ 



88 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

Transport 1,550:— 1,450: — 35,500: — 23,767:75 
lledaktören : personligt 

tillägg 250:— 1,800:— 3,250: — 

Extra anslag: 

Till fonden för utgifvande af C. von liinnés 

skrifter 3,000: — 41,750: — 

Akademiens sammanJcomster : 



Högtidsdagen 300 

Jettoner och minnespenningar 1,500 

Gravyren till minnespenningen 500 



2,300: 



Observatorium: 

Aflöning enligt stat: 
Astronomen : lön .... 5,000: — 
ålderstillägg .... 1,000: — 
personligt tillägg . . 500: — 6,500: — 
Förste amanuensen: arfvode . . . 2,200: — 
(Häruti inbegripna 400 kr. för 
tidssignaler.) 
Andre amanuensen: arfvode . . . 1,800: — 
Vaktmäst.: lön 750: — 
tjänstg.-pgr . 350: — 
ortstillägg .150:— 1,250: — 

afyår för bostad 200: — 1,050: — 11,550: — 

(Häruti ingår anslaget till un- 
derhåll af Observatorietelegrafen.) 

Instrumenters inköp m. m 2,000: — 

Tidssignalsmedeltill astronomens dis- 
position, cirka 400: — 

Brandförsäkring 47: — 

Expenser 250: — 

Underhåll af observatoriebyggnaden 500: — 
Att disponeras enligt inspektörernas 

förordnande 600:— 3,797:10 15,347: 10 

Fysiska kabinettet: 

Aflöning enligt stat: 

Fvsikern: lön 5,000 

\ilderstillägg 1.000 

personligt tillägg 500 

hyresbidrag 1,00 0: — 7,500: 



Transport 7,500:— 83,164:85 



FÖRSLAG TILL STAT FÖR KUNGL. VET. -AKADEMIEN ÅR 1910 89 

83,164: 85 



Instrumenters inköp ni. ni. . 

JJranclförsäkring 

p]xpenser 



Transport 7,500: 
2,400: — 

136: 27 

150:— 2,686:27 10,186:27 



Biblioteket: 

Aliöning enligt stat: 

Bibliotekarien: lön . . . 4,300: — 
ålderstillägg .... 500: — 
tjänstgöringspenningar 2,000: — 

Förste amanuensen : lön 



tj änstgöringspenningar 



1,200: 
600: 



6,800: — 

1,800: — 
1,200: — 



Andre amanuensen : arfvode . . . 

Vaktmästaren: lön . . . 750: — 
tjänstgöringspenningar 400: — 
ortstillägg . . . ■ ■ 150:— 1,300: — n^lOO: — 

Till böckers inköp och bindning . 20,000: — 
(I detta anslag ingår statsan- 
slaget till befordi'ande af Aka- 
demiens verksamhet 960 kr.) 

Brandförsäkring 1,168: 59 

Expenser 2,500: — 23,668: 59 



Extra anslag: 

Till komplettering af äldre littera- 
tur och bindning 5,000: 

Till tillfällig arbetshjälp 1,500: 

Till ordnande och förteckning af 

Akademiens arkiv 500: 

Till ordnande och bindning af liila- 
gorna till Akademiens å sekre- 
terare-expeditionen förvarade 
protokoll 



1,000: — 8,000: 



42.768: 59 



Zoologisha stationen Kristineherg: 

Aflöning enligt stat: 

Föreståndaren: arfvode 3,000:- 

Vaktmästaren: lön ... 750 

ålderstillägg .... 100 

tjänstgöringspenningar 350: — 1,200: — 



Hushållerskan: arfvode . 500 

personligt tillägg . . 100 

Till stationens underhåll m. m. 



600: 



4,800: 
2,500: 



7,300: 



Transport 143,419: 71 



90 



VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 191U 



Transport 143,419: 71 
Underliäll af Akademiens och liiksmuseets bygg- 
nader i kvarteret (rrönlandet norra: 



Aflöning enligt stat: 

Arkitekten: arfvode 300: 

Underhålls- och reiiarationskostnader .... 3,000: 
(Motsvarande statsanslaget till godtgörelse 
af ränta å köpeskillingen för de Abrahamsen- 
ska egendomarna 3,000 kr.) 

Renhållning 

Sotning 

Oförutsedda utgifter 



450 
150 
500 



1,100: 



4,400: 



Diverse understöd: 

Bidrag till internationella associa- 
tionen af akademier .... 

Bidrag till naturvetenskapliga sta- 
tionen i Yassijaure 

liosenadlerska jtensionerna .... 

Till höjning af inrikes resestipen- 
dierna 

Till uppförande af en grafvård lif- 
ver kyrkoherden Per Osbeck . 

Hyresbidrag till Riksmuseets äldste 
intendent . 

För utdelning af den större Linné- 
medaljen i guld 

Ränta å 4, .5% å följ. donationer: 

Claes Adelskölds me- 
dalj- och stipen- 
diefond .... 48.200: — 

J. A. Ahlstrands testa- 
mentsfond . . . 28,400: — 

J. W. Arnbergs dona- 
tion ..... 23,000: — 

Stipendium Berzelia- 

num 27,100: — 

B. von Beskows sti- 

pendiefond . . . 22,000: — 
F. Beyers m. fl. per- 
soners donation . 10,500: — 

C. H. Brandels fonder 99,300: — 
C. A. Carlsons m. fl:s 

fond 3,300: — 

Donationen mot lif- 

ränta 25,600: — 



145: — 

500: — 
150: — 

1.000: — 
300: — 

1.400: — 
500: — 

2,169: — 

1,278: — 

1,035: — 

1,219: 50 

990: — 

472: 50 
4,468: 50 

148: 50 

1,152: — 



3,995: 



Transport 287,400:— 12,983: 



;.995: 



147,819: 71 



FÖRSLAG TILL STAT FÖR KUNGL. VET. -AKADEMIEN ÅR 1910 91 

12,933:— 3.995:— 147,819:71 



364: 50 

144: — 

1,584: — 

139: 50 

283: 50 

1,386: — 



Transport 287,400: 

Donationer till aiiö- 

ning 8,100: 

Donationer till fri dis- 
position ... 3,200 

E. Edlunds donation 35.200 

B. Ferrners d:o 3,100 
A. H. Flormaus d:o 6,300 
Fonden for reseunder- 
stöd .... 30,800: 

Fonden för vetenskap- 
lig forskning . . 230,800: — 10,386: — 

J. W. Grills dona- 
tion 47,700: — 2,146: 50 

C. Halms donation . 23,100: — 1,039: 50 
G. A. Lindboms do- 
nation .... 4,700: 

G. Lindströms min- 
nesfond . . . . 2,600: 

Sven Lovens minnes- 
fond 3,600: 

P. von Möllers dona- 
tion (besparing) . 2,400: 

A. F. Kegnells bota- 
niska gåfvomedel 98,900: 

A. F. Regnelis zoolo- 
giska gåfvomedel 43,700 

Porträttfonden . . . 25,600 

Scbéelefonden . . . 14,900 

Sparres donation . 500 

K. O. E. Stenströms 

testamentsfond . 3,300 

Strömers donation . . 500 

E. Sundbergs donation 1.200 

C. C. Söderströms do- 
nationsfond . . 109.200: — 

.1. A. Wablbergs min- 
nesfond .... 31,700: — 

J. A. Wahlbergs me- 
daljfond .... 3,600: — 

L. J. Wallmarks testa- 
mentsfond . . . 54,800: — 
Kronor 1,076,900: — 



211: 


50 






117: 


— 






162: 


— 






108: 


— 






4,450: 


50 






l,96(i: 


50 






1.152: 


— 






670: 


50 






22: 


50 






148: 


50 






22: 


50 






54: 


— 






4,914: 


— 






1,426: 


50 






162: 


— 






2,466: 


— 


48,460: 


50 



Iiänta il 5 % å P. von Möllers donation 

22,000 kr., till lifränta 1,100: — 

Till oförutsedda utgifter 3,750: 54 57,306: 04 

Transport 205,125775 



92 VETENSKAPSAKADEMIEMS ÅRSBOK. 1910. 

Transport 205,125: 75 
Gnmdfonden : 

1 års ränta ä 4,5% å 525.800 kr 23,661: — 

Af denna ränta utbetalas jämlikt Akademiens beslut 
följande pensioner: 
till afl. vaktmäst. 

Skärléns dotter . kr. 300: — 
till förre eldaren Lars- 

Blom » 500: — 

till förre portvakten 

E. J. Eriksson . » 600: — 

Summa utgifter hr. 228,786: 75 

Till förstärkande af Akademiens Gru ndfond 5,000: — 

Summa Kronor 233,786: 75 

Stockholm den 5 november 1909. 

J. L. Leljonmarck. 



Sekreterarens årsberättelse 

för 

1909-1910 

afgifven å högtidsdagen den 31 mars 1910. 



Vill man rätt förstå ett folks karaktär och egenart, är 
det ej tillräckligt att känna de nutida förhållanden, i hvilka 
det lefver, man behöf ver äfven känna dess historiska utveck- 
ling och de förhållanden, under hvilka föregående generationer 
lefvat och verkat. Insikten om detta organiska samband mel- 
lan forntid och nutid har skapat kärlek till de historiska 
minnena och en liflig sträfvan så väl hos samhället som hos 
enskilda att skydda och bevara allt, som kan vittna om våra 
förfäders lif och verksamhet. Att rätt känna dessa minnen 
af forna tiders arbete och verksamhet, det är, såsom Nordiska 
museet genom sitt valspråk angifvit, ett villkor för att rätt 
känna sig själf. 

De mångahanda olika föremål, som förvaras i våra arke- 
ologiska och historiska samlingar, måste dock för att rätt för- 
stås ses i samband med de yttre förhållanden, under hvilka 
våra förfäder lefvat. Klimatet, jordmånen, växt- och djur- 
världen hafva tryckt sin prägel på flertalet af föremålen och 
vi behöfva därföre äfven noggrant känna forna tiders natur- 
förhållanden för att rätt förstå vårt folks historia. För den, 
som insett detta, blir det ett behof och ett dyrbart behof 
att, så vidt möjligt, äfven bevara minnen af den natur, som 
omgifvit våra förfäder. 

Men, invänder man, förändringarna i naturen äro bero- 
ende af förändringar i de klimatiska förhållandena och dessa 
undandraga sig all påverkan af människan. Detta är sant, 
men här är ej fråga om dylik*a sekulära förändringar, som bero 
af en långsam och ofta knappt märkbar ändring af de klima- 



94 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

tiska faktorerna utan här gäller det endast att skydda natu- 
ren mot de förändringar, som inträda på grund af människans 
eget ingripande. Markens uppodling, skogarnas afverkning, 
torfmossarnas, mineraliernas och vattendragens användning i 
industriens tjänst kunna inom kort så förändra ett lands ut- 
seende och beskaffenhet att föga eller intet återstår af dess 
ursprungliga natur. Det oaktadt kan det naturligtvis ej blifva 
tal om, att i stort sedt lägga några hinder i vägen för använd- 
ningen af våra naturtillgångar i odlingens eller industriens 
tjänst. Naturskyddets syfte är endast att här och där i lan- 
det afsöndra större eller mindre områden, inom hvilka natu- 
ren, fullt ostörd af hvarje ingrepp från människans sida, kan 
få utveckla sig i obunden frihet. Härigenom skall ock mången 
växt- och djurform finna en fristad, i hvilken han kan åtnjuta 
de yttre lifsvillkor, som för hans fortbestånd äro oundgäng- 
ligen nödvändiga. 

Genom den naturliga ängsmarkens uppodling ocli förvand- 
ling till bördiga sädesfällt eller konstgjorda ängar fördrifvas 
årligen talrika växt- och djurarter från stora områden af vårt 
land och när en skogsmark afverkas, försvinner från den mar- 
ken ej allenast den af verkade skogen utan äfven många djur 
och växter, som i skogens skugga och fuktighet hade beting- 
elserna för sin tillvaro. Äfven om en ny skog sedermera upp- 
växer i den gamlas ställe, blir detta vanligen en skog af 
annan beskaffenhet, en enligt alla konstens regler skött kul- 
turskog, i hvilken förhållandena äro väsentligen olika dem, 
som rådde i den ursprungliga naturskogen. I kulturskogen 
äro alla träd nästan af samma ålder och afverkas så snart 
de nått sin fulla mognad, men innan de blifvit öfvermogna 
eller på något sätt börjat att taga skada. I urskogen finna 
däremot äfven de hundratal djurformer, som äro bundna vid 
förmultnande växtämnen, riklig näring och dit fly äfven 
många växter, hvilka, liksom skogsfrun {Epi/pogum aphyllum), 
endast i urskogens rika mylla och halfskymning finna tref- 
nad och kunna utveckla sina blommor. 

Hvad nu blifvit sagdt om våra skogar gäller i främsta 
rummet barrskogarne, men kan äfven i många fall tillämpas 
på löf träden. Att betrakta dessa hvart och ett för sig skulle 
föra oss alldeles för långt. Vi inskränka oss därföre till att 
säga några ord om det förnämsta af dem alla, eken. Eken 
har, såsom fynden i våra torf mossar utvisa, funnits i Sverige 



SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE 1910. 95 

förr, än granen invandrade, och fordom utan allt tvifvel spe- 
lat en större roll i landets vegetation än nu. Intet af våra 
löfträd har heller att uppvisa en så rik och egendomlig fauna 
som just eken. Anmärkningsvärdt är särskildt den omstän- 
digheten, att de gamla månghundraåriga ekarna hafva en 
särskild djurvärld, som ej trifves i de unga eller medelålders 
träden. Det är denna fauna, representerad bland andra af 
ekoxen, eremitbaggen (Osmodervna ere^nita L.) och ekbocken 
{Cerambyx cerdo L.), som i våra dagar hotas af fullständig 
undergång. De gamla ekarna, som sträcka sina anor tillbaka 
ända till vår medeltid, blifva såsom enstaka träd allt mer 
och mer sällsynta och de ställen i vårt land, där de ännu 
förekomma i större antal tillsammans så att man kan tala 
om att gammalt ekbestånd äro ytterst få. Dessa uråldriga 
ekar nedhuggas nu årligen i stort antal till bränsle och inga 
andra komma i deras ställe, ty ekonomiskt sedt är det långt 
förmånligare att af verka ekarna medan de ännu äro i sin 
medelålder och fullt friska än att låta dem stå, till dess de 
blifva gamla och skröpliga. 

En annan syn på saken har naturligtvis naturskyddsvän- 
nen. För honom torde knappast någon naturskyddsfråga i 
vårt land vara så trängande som den att i tid genom enskildt 
eller offentligt initiativ rädda några af de få gamla ekbestånd, 
som ännu finnas kvar och därmed äfven något af den säregna 
och uråldriga växt- och djurvärld, som ännu vid vår histo- 
rias begynnelse var utbredd öfver hela södra delen af vårt 
land, men nu är undanträngd till några få platser och snart 
blir alldeles utrotad. 

De nu anförda exemplen må vara tillräckliga för att visa 
naturskyddsfrågans betydelse och innebörd. 

Med öppen blick för de plikter, som i detta fall åligga 
oss såväl gent emot forntiden som emot våra efterkommande, 
har sistlidne års riksdag antagit och Kungl. Maj:t under år 
1909 utfärdat lag dels om naturminnesmärkens fredande dels 
om nationalparker. 

Enligt dessa lagar har vetenskapsakademien från och med 
detta års början erhållit viktiga uppgifter med afseende på 
naturskyddets genomförande och vidmakthållande i Sverige. 
Hvilken omfattning denna fråga kan komma att få, är omöj- 
ligt att förutse, men sannolikt är, att naturskyddsfrågorna i 
framtiden skola komma att kräfva mycket arbete och måhända 



96 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

blifva den mest omfattande af akademiens uppgifter. Om 
akademien det oaktadt åtagit sig uppdraget, så har det skett 
därföre, att naturskyddsfrågan står i ett nära samband med 
hennes öfriga uppgifter och emedan akademien vågat hoppas 
att äfven för naturskyddet kunna påräkna samma intresse 
och offervilHghet, som hittills för andra hennes sträfvanden 
i vetenskapens tjänst kommit henne till del såväl från stats- 
makterna som från enskilda. 

Sedan 1904 års riksdag beslutat att till byggnadsplats för 
naturhistoriska riksmuseet förvärfva ett område å Djurgårds- 
Freskati af omkring 91,000 kvm., blef däraf en följd, att aka- 
demien för egen del äfven behöfde söka sig en byggnadsplats 
i närmaste grannskap till riksmuseets tomt. För detta ända- 
mål inköpte akademien år 1906 från Bergianska stiftelsen ett 
midt emot södra delen af riksmuseets tomt beläget område 
af ungefär 14,000 kv. -meters storlek. Vid närmare gransk- 
ning af ifrågavarande tomtplats befanns det synnerligen önsk- 
ligt, att densamma utvidgades med ett söder därom beläget 
område, som hufvusakligen upptages af en bergskulle, som 
helt och hållet behärskar den norr därom belägna byggnads- 
platsen. Sedan Kungl. Maj:ts nådiga proposition om denna 
kulles försäljning till akademien vunnit sistlidne riksdags bifall, 
har akademien för sina egna byggnader erhållit en tillräck- 
ligt stor och fullt lämplig byggnadsplats. Akademien hoppas 
därföre nu kunna få sina byggnader färdiga samtidigt med 
<le nya byggnaderna för naturhistoriska riksmuseet. 

Enär kostnaderna för akademiens nya byggnader vid 
Freskati skola betäckas med värdet af hennes nuvarande egen- 
dom i kvarteret Grönlandet norra är det ock af betydelse för 
byggnadsfrågans lösning, att den segslitna frågan om ett till 
förmån för Adolf Fredriks församling å akademiens hus i sta- 
den hvilande servitut, nu synes snart kunna blifva löst, enär 
«ervitutets värde i dessa dagar genom enhällig dom af skilje- 
män blifvit satt till 10,000 kronor. 

Statsanslag. 

Sistlidne års riksdag har med anledning af Kungl. Maj:ts 
därom gjorda framställningar 

dels beviljat en höjning af det ordinarie anslaget till expen- 
ser för naturhistoriska riksmuseet från 12,000 till 15,000 kronor; 



SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE 1910. 97 

dels å extra stat för år 1910 anvisat: 

3,600 kronor för inlösen af fullständiga exemplar och 
enskilda delar af en internationell katalog öfver naturveten- 
skaplig litteratur samt för upprätthållande af en svensk regi- 
onalbyrå för detta arbete; 

3,500 kronor till vård, underhåll och förkofran af natur- 
historiska riksmuseets etnografiska afdelning; 

2,000 kronor till inköp och insamling af naturalier, till 
arbetsbiträden samt till andra utgifter vid riksmuseets afdel- 
ning för arkegoniater och fossila växter; 

1,451 kronor till betäckande af verkställd reparation af 
macerationshuset vid Värtan ; 

8,800 kronor till täckande af brist i naturhistoriska riks- 
museets anslag till expensmedel; 

4,000 kr. för beredande af personlig löneförbättring åt amanu- 
enserna G. Flink och G. A. H. Dahlstedt vid samma museum; 

10,850 kronor till upprätthållande af fullständigt ordnad 
väderlekstjänst vid meteorologiska centralanstalten samt af 
två meteorologiska stationer, den ena i Gellivare och den andra 
i norra Värmland eller i norra Dalarne; 

13,700 kronor till utförande under meteorologiska central- 
anstaltens ledning och kontroll af vissa meteorologiska obser- 
vationer för den hydrografiska undersökningen af Sveriges 
färskvatten ; 

3,000 kronor såsom understöd för fortsatt utgifning af 
tidskriften »Acta Mathematica». 

1,424 kronor till täckande af kostnaderna för Sveriges 
andel i den internationella jordmätningen; samt 

720 kronor såsom Sveriges bidrag till bekostande af en 
internationell publikation öfver vetenskapliga undersökningar 
af de högre luftlagren. 

Eldaren vid naturhistoriska riksmuseet Lars Larssson 
Blom har för sin återstående lifstid erhållit en årlig pension 
af 500 kronor 

Till reparation af naturhistoriska riksmuseets värmeled- 
ning har Kungl. Maj:t anvisat ett belopp af 3,562 kronor 50 
öre samt till flyttning och installering af etnografiska afdel- 
ningens Vanadissamlingar 6,500 kronor. 

Efter akademiens hörande har Kungl. Maj:t beviljat föl- 
jande reseunderstöd för vetenskapligt ändamål: 

400 kronor till professor Johan Peter Klason för att 

Vflenskap^akademiens Årsbok. S. 1910. 7 



98 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

såsom Sverisfes ombud deltaga i den sjunde internationella 
kongressen för tillämpad kemi.; 

400 kronor till professer Svante Arrhenius för att såsom 
ombud för Sverige deltaga i den internationella kongressen 
för radiologi och elektricitet i Briissel; 

400 kronor till professor Alfred Gabriel Nathorst för 
att såsom ombud för Sverige deltaga i den tredje internatio- 
nella botaniska kongressen i Briissel den 14 — 22 maj 1910; 

400 kronor till professor Jakob Eriksson för att likale- 
des såsom Sveriges ombud deltaga i samma kongress; 

400 kronor till professor Axel Wirén för att såsom om- 
bud för Sverige deltaga i den åttonde internationella zoolog- 
kongressen i Graz den 15—20 augusti 1910; 

735 kronor till professor Bbor Yngve Sjöstrdt för att 
under sex veckor sommaren 1910 idka studier vid museerna 
i Berlin, Paris, Briissel och Wien; samt 

735 kronor till professor Einar Lönnberg för att under 
sex veckor idka studier i utlandet och därvid äfven deltaga 
i den femte internationella ornitologkongressen i Berlin den 
30 maj — 4 juni 1910. 

Donationer. 

Den i föregående årsberättelse omnämnda Bomanska dona- 
tionen till förmån för naturhistoriska rikssmuseets entomolo- 
giska afdelning har nu öfverlämnats af boets utredningsmän 
och visat sig uppgå till nära 30,000 kronor. 

Akademiens zoologiska station vid Kristineberg i Bohus- 
län har äfven detta år fått emottaga en värdefull gåfva, i 
det att fru Anna Broms till densamma öfverlämnat ett belopp 
af 3,000 kronor för åstadkommande af en rörledning från sta- 
tionen ut på djupt vatten, genom hvilken fullt rent hafsvat- 
ten kan tillföras stationens akvarier. 

En person, som önskat förblifva okänd, har till fördel- 
ning mellan naturhistoriska riksmuseets afdelningar och aka- 
demiens bibliotek öfverlämnat en synnerligt värdefull bok- 
samling af nära 10,000 band och småskrifter, hufvudsakhgen 
af botaniskt och geologiskt innehåll. 

Till Naturhistoriska riksmuseet hafva i öfrigt öfverläm- 
nats en mängd gåfvor, för hvilka närmare redogörelse läm- 
nas i vederbörande intendenters berättelser. 



SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE 1910. 99 

Akademiens skrifter. 

Af akademiens skrifter hafva under året utkommit: 

Akademiens Handlingar : n:o 10 — 12 af 43 bandet, hela 
det 44 bandet samt n:o 1 — 4 af 45 bandet; 

Arkiv för inatematik, astronomi och fysik: femte bandets 
3 och 4 häfte, samt 1 häftet af sjätte bandet; 

Arkiv för kemi, mineralogi och geologi: tredje bandets 3 
häfte ; 

Arkiv för botanik: fjärde häftet af åttonde bandet samt 
första och andra af det nionde; 

Arkiv för zoologi: femte bandet samt första häftet af det 
sjätte. 

Meteorologiska iakttagelser i Sverige: femtionde bandet 
med två bihang, af hvilka det ena innehåller en af professor 
H. E. Hamberg utarbetad sammanfattning af iakttagelser 
öfver molnighet och solsken på den skandinaviska halfön 
under åren 1890 — 1908 och den andra de meteorologiska iakt- 
tagelser, som gjorts vid Vassijaure naturvetenskapliga station 
under tiden den 1 au g. 1906 till den 31 juh 1907; 

Akademieris Årsbok för år 1909 samt 

Lefnadsteckningar öfver Akademiens efter år 1854 af lidna 
ledamöter: fjärde bandets fjärde häfte. 

De nämnda skrifterna bestå af 313 ark text och 107 taf- 
lor samt innehålla 94 afhandlingar, af hvilka 21 behandla 
matematiska och astronomiska, 10 fysiska och meteorologiska, 
10 kemiska och mineralogiska, 17 botaniska, 26 zoologiska, 
samt 10 blandade ämnen. 

Genom akademiens försorg hafva de skildringar af Carl 
VON Linnés betydelse såsom naturforskare och läkare, hvilka 
år 1907 utgåfvos på svenska, nu äfven utkommit i en tysk 
upplaga. De hafva i Tyskland mottagits med synnerlig väl- 
vilja och väsentligen bidragit att skingra de oriktiga föreställ- 
ningar rörande Linnés vetenskapliga betydelse, som särskildt 
i Tyskland på senare tid sökt göra sig gällande. 

Afgifna utlåtanden. 

På grund af Kungl. Maj:ts eller vederbörande departe- 
ments remiss har akademien under det gångna året afgifvit 
utlåtanden i följande 25 ärenden: 



100 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅESBOK. 1910. 

öfver en underdånig ansökan af styrelsen för föreningen 
till skyddande af Måkläppens fågelfauna om tillstånd att utan 
hinder af K. Kungörelsen den 25 januari 1907 vidtaga åtgär- 
der för hämmande af skrattmåsens allt för stora ökning å 
detta skär; 

öfver ett mellan österrikiske ingenjören C. Steffen och 
svenske ingenjören R. Bengtsson Härje hos Kungl. Maj:t 
anhängiggjort patentmål; 

öfver ett af härvarande brittiske minister till k. utrikes- 
departementet öfverlämnadt memorandum angående förslag 
till lagbestämmelser om förbud af införsel till det förenade 
konungariket af fjädrar och skinn af vilda fåglar; 

öfver en i riksdagens andra kammare väckt motion om 
anskaffande för Sveriges räkning af en arbetsplats vid den 
internationella hafsstationen i Neapel; 

öfver en underdånig ansökan af professor Helge von 
KocH om ett anslag af 4,000 kronor till Sveriges delegerade 
i den internationella kommissionen för matematisk under- 
visning; 

öfver väckt förslag om utlåning af böcker och manuskript 
mellan offentliga bibliotek i Sverige och Italien; 

öfver en inbjudning till Sverige att låta sig officiellt repre- 
senteras vid den tredje internationella kongressen för bota- 
nik, som är afsedd att hållas i Briissel den 14 — 22 maj 1910; 

öfver en inbjudning till Sverige att genom ombud del- 
taga i en internationell kongress för radiologi och elektricitet 
i Briissel den 13 — 15 september 1910; 

öfver en underdånig ansökan af professor G. Mittag-Leff- 
LER om ett anslag af 3,000 kronor för utgifvande under år 
1911 af tidskriften »Acta mathematica» ; 

öfver ett af professor Einar Lönnberg upprättadt under- 
dånigt förslag till gränser för Garphyttans, Hamra, Stora 
Sjöfallets, Abisko och Sarjeks nationalparker; 

öfver en underdånig ansökan af professor O. Nordstedt 
om ett anslag af 700 kronor för utgifvande under år 1910 af 
tidskriften »Botaniska Notiser»; 

öfver en underdånig ansökan af Svenska botaniska för- 
eningen om ett understöd af 1,500 kronor för utgifvande af 
»Svensk Botanisk Tidskrift» under år 1910; 

öfver en anhållan af styrelsen för Göteborgs statsbiblio- 
tek att erhålla ett af de fem exemplar af »International Cata- 



SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE 1910. 101 

logne af scientific Litterature» som årligen inlösas för stats- 
medel; 

öfver ett af myntdirektören K. A. W allroth utarbetadt 
förslag till instruktion för mynt- och justerings verket, hvar- 
uti bland annat föreslagits, att akademien skulle utse en 
medlem i den kommission, som enligt 19 § ägde att pröfva, 
huruvida guldmyntspost, som från verket aflevererats, i afse- 
ende å halt och vikt öfverensstämde med föreskrifterna i lagen 
om rikets mynt; 

öfver en underdånig ansökan af doktor Sven Hedin om 
ett statsunderstöd af 75,000 kronor för utgifvande af de veten- 
skapliga resultaten af hans senaste resa i Tibet; 

öfver hosKungl. Maj:t anhängiggjordt mål mellan fabriks- 
idkaren F. Kockum i Malmö ra. fl. äfvensom Skånska soc- 
kerfabriksaktiebolaget i Landskrona, å ena, samt ingenjören 
Per Bengtsson Härje, å andra sidan, angående intrång i 
patenträtt ; 

öfver revissionssaken mellan Skånska sockerfabriksaktie- 
bolaget, å ena, samt ingenjören Per Bengtsson Härje, å 
andra sidan, om ogiltighet af ett Härje under n:o 10549 med- 
delad t patent; 

öfver revissionssaken mellan Skånska sockerfabriksaktie- 
bolaget, å ena, samt ingenjör Per Bengtsson Härje, å andra 
sidan, om ogiltighet af ett Härje under n:o 7770 meddeladt 
patent ; 

öfver ett mål mellan godsägaren Gottfr. Warholm i Tuna 
m. fl., å ena, samt ingenjör Per Bengtsson Härje, å andra 
sidan, angående intrång i patenträtt; 

öfver ett mål mellan direktören C. Tranchell i Lands- 
krona m. fl., å ena, samt ingenjör Per Bengtsson Härje, å 
andra sidan, angående intrång i patenträtt; 

öfver en underdånig ansökan af lektor J. Westman om 
understöd för bearbetning af iakttagelser öfver solskenstidens 
längd i Stockholm; 

öfver en inbjudning till Sverige att låta sig representera 
vid den 17:de internationella amerikanistkongressen i Buenos 
Ayres i maj 1910; 

öfver en underdånig ansökan af professor C. G. Santes- 
son om understöd för utgifvande af ett arbete öfver »Crania 
lapponica», som framlidne professorn i anatomi vid Karolinska 
institutet friherre Gustaf von Duben efterläm^nat; 



102 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

öfver en inbjudning till Sverige att sända ombud til] den 
åttonde internationella zoologkongressen i Graz; 

öfver en underdånig ansökan af professorerna Ernst Alm- 
QuiST, G. G. Santesson, J. E. Johansson, U. Quensel och 
Hj. Öhrwall om användning af en del af de medel, som äro 
disponibla för rusdrycksmissbrukets bekämpande till vetenskap- 
liga undersökningar och utredningar på alkoholfrågans område; 

öfver en underdånig ansökan af professor Yngve Sjö- 
stedt om anslag för utrikes resa; 

öfver en underdånig ansökan af professor Einar Lönn- 
berg om anslag för utrikes resa. 

Inkomna berättelser. 

Berättelser öfver vetenskapliga resor och undersökningar, 
som utförts med understöd från akademien, hafva under året 
inkommit från: 

fil. licentiaten Nils Rosén, hvilken såsom innehafvare 
af det Letterstedtska utrikesresestipendiet företagit en zoolo- 
gisk studieresa till Bahamaöarne; 

ingenjör Erik Delin, som innehaft samma stipendium 
för att i Norra Amerikas förenta stater studera skeppsbyggen ; 

docenten Knut Stjerna, som likaledes innehaft det Let- 
terstedtska utrikesresestipendiet för att genom studier af 
fornsaker i museerna i Tyskland, Schweiz, Italien, Spanien, 
Frankrike, Belgien och England söka utreda frågor rörande 
Skandinaviens förbindelser med öfriga länder under tiden 
mellan år 300 och 700 efter Kr. f.; 

med. licentiaten Paul Rosenius, som i skilda delar af 
Sverige gjort iakttagelser öfver fåglarnes lif och häcknings- 
förhållanden ; 

studeranden vid Lunds universitet Fr. Freidenfelt, 
hvilken såsom innehafvare af det Letterstedtska inrikesrese- 
stipendiet idkadt morfologiska och biologiska studier öfver 
rötterna hos strandväxter vid hafvet och större insjöar; 

herr Hugo Hennig, hvilken såsom innehafvare af Byzan- 
tinska stipendiets ena del i Sachsen, Schlesien, Böhmen och 
Belgien tagit kännedom om linberedningen; 

docenten V. Carlheim-Gyllensköld, som haft understöd 
från Wallmarkska fonden för undersökningar rörande jord- 
magnetismens sekulära variationer; 



SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE 1910. 103 

vik. läroverksadjunkten K. B. Nordström, som idkat 
växtgeografiska studier i skilda trakter af Sverige; 

studeranden Hans Ahlmann, som undersökt den hvarf viga 
leran öster om Billingen; 

fil. kandidaten Kjell Eriksson, som i södra Jämtland 
gjort undersökningar öfver isdämda sjöar; 

fil. doktor Torsten Lagerberg, som idkat botaniska 
studier vid Torne Träsk; 

docenten Harald Kylin, som studerat och insamlat 
svenska sötvattensflorideer; 

docenten Rob. E. Fries, som undersökt myxomycetfloran 
inom Torneträskområdet; 

amanuensen W. Björck, som haft understöd för studier 
öfver de svenska littoralfiskarnas biologi; 

fil. kandidaten Ivar Sefve, som studerat bergsbäck- 
faunan i våra sydligaste fjälltrakter; 

fil. kandidaten Hugo Oldevig, som undersökt amphi- 
podfaunan i Bohusläns skärgård; 

fil. kandidaten Nils Odhner, som haft understöd från 
Regneils zoologiska gåfvomedel för att vid Kristinebergs zoo- 
logiska station göra undersökningar öfver nudibranchiaternas 
färger och deras ontogenetiska utveckling; 

docenten Walfrid V. Ekman, som ur Wallmarkska fonden 
erhållit ett reseunderstöd för fortsatta undersökningar i hydro- 
dynamik såväl i praktiskt som teoretiskt syfte; 

fil. kandidaten David Nilsson, som fått understöd för 
histologiska studier öfver amphictenider; 

fil. kandidaten W. Kaudern, som undersökt i Kristian- 
stadstraktens kritområde befintliga grottbildningar och liålig- 
heter samt från 

docenten Simon Bengtsson, som haft understöd från 
Regneils zoologiska gåfvomedel för att i norra Sverige idka 
studier och undersökningar öfver Ephemerider och PJecopterer. 

Tjänstemän. 

Sedan Kungl. Maj:ts framställning om ändrade löneför- 
måner för naturhistoriska riksmuseets intendenter och meteo- 
rologiska centralanstaltens föreståndare blifvit af 1909 års 
riksdag bifallen, har akademien ansett sig äfvenledes böra 
bevilja sina egna tjänstemän och betjänte en däremot svarande 



104 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

löneförbättring. Dessa nya lönevillkor hafva trädt i kraft 
från början af år 1910. 

Fil. licentiaten Hjalmar östergren har utsetts att för 
en ytterligare tid af tre år, räknadt från den 1 maj 1909, 
vara föreståndare för akademiens zoologiska station vid 
Kristineberg. 

Det ökade arbetet vid akademiens bibliotek har gjort det 
nödvändigt att därstädes inrätta en andre amanuensbefattning. 
Till förste innehafvare af denna plats har akademien kallat 
fil. kandidaten Fredrik Esaias Åhlander. 

På grund af den ständigt växande omfattningen af aka- 
demiens ekonomiska förvaltning och i samband med en om- 
reglering af kamrerarens : tjänsteåligganden har akademien 
anställt en särskild bokförare och därtill antagit skrifbiträdet 
Ernst Fredrik Dahlström. 

Konservatorn vid naturhistoriska riksmuseet Anders 
Svensson, hvilken alltsedan 1877 innehaft sin befattning, 
har från den 1 november 1909 erhållit af sked med pension. 
Det är akademien ett nöje att vid detta tillfälle uttala sin 
tacksamhet till konservator Svensson för det nit och den 
stora skicklighet, hvarmed han städse utfört sitt arbete i 
riksmuseets tjänst. Den efter konservator Svensson lediga 
befattningen har. ännu ej kunnat återbesättas. 

Sedan den nyligen till andre konservator vid naturhisto- 
riska riksmuseet antagne Lars Erik Ericson anhållit om 
af sked för att återvända till Norra Amerika, har akademien 
till hans efterträdare utsett konservatorseleven John David 
Meyert. 



Nobelstiftelsen. 

Byggnaderna för den fysikalisk-kemiska afdelningen af 
vetenskapsakademiens Nobelinstitut hafva under år 1909 blif- 
vit färdiga och efter en enkel invigning, den 18 augusti, tagits 
i anspråk för sitt ändamål. 

Samtidigt har första bandet af »Meddelanden från K. 
Vetenskapsakademiens Nobelinstitut» fullständigt utkommit. 
Dessutom har äfven en afhandling af andra bandet utkommit. 

Till fullmäktige i Nobelstiftelsen för åren 1910 och 1911 
har akademien utsett sina ledamöter herrar Åkerman, Ret- 
zius, Sidenbladh, Cederblom, Almström och Aurivillius. 



SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE 1910. 105 

Vid sin sammankomst den 9 november 1909 beslöt aka- 
demien att dela årets Nobelpris i fysik mellan civilingenjören 
GuGLiELMO Marconi i London och professor Ferdinand 
Braun i Strassburg i anledning af deras förtjänster om den 
trådlösa telegrafiens utveckling samt tilldela det kemiska 
priset åt f. d, professorn vid universitetet i Leipzig Wilhelm 
OsTWALD för hans arbeten öfver katalys. Alla tre pristagarne 
infunno sig i Stockholm för att emottaga sina pris och höllo 
den 11 och 12 december i akademiens hörsal de dem ålig- 
gande föreläsningarne. 



Stipendier och belöningar. 

De medel, hvilka akademien under det gagna året kunnat 
använda till utdelning af pris eller stipendier, hafva uppgått 
till ett sammanlagdt belopp af 35,400 kronor och hafva i 
öfverensstämmelse med för dem gällande bestämmelser blifvit 
på följande sätt använda. 

Arnbergska priset å 1,000 kronor har tilldelats docenten 
i politisk ekonomi vid Stockholms högskola Nils Richard 
WoHLiN för hans arbete: »Den jordbruksidkande befolk- 
ningen i Sverige 1751 — 1900; en statistisk-demografisk studie 
på grundval af de svenska yrkesräkningarne», Stockholm 1909. 

Berzelianska stipendiet, å 1,000 kronor, har äfven detta 
år uppburits af docenten i kemi vid Uppsala universitet Otto 
Holmberg. 

Beskowska stipendiet har tillerkänts fil. doktor Per 
Abraham Roman för ordnande och bearbetning af natur- 
historiska riksmuseets samlingar af exotiska braconider. 

Af Brandelska fondens räntor hafva 2,400 kronor fördelats 
mellan naturhistoriska riksmuseets botaniska, palseobotaniska 
och entomologiska afdelningar. 

Edlundska fondens disponibla årsränta, 1,579 kronor 62 öre, 
har denna gång blifvit lagd till kapitalet. 

Fernerska priset, 114 kronor 8 öre, har tilldelats amanu- 
ensen vid k. Tekniska högskolan S. Wigert för hans i aka- 
demiens Arkiv för matematik, astronomi och fysik intagna 
afhandling: »Sur un théoréme de la théorie des fonctions 
analytiques». 

Akademien har denna gång ej funnit anledning att utdela 



106 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910 

den Flormanska belöningen. Beloppet 287 kronor 4 öre har 
därföre lagts till fondens kapital. 

För undersökningar rörande Sveriges naturförhållanden 
har akademien utdelat ett belopp af 2,000 kronor, hvilket 
fördelats så att 600 kronor anslagits för geologiskt, 775 för 
botaniskt och 625 för zoologiskt ändamål. Stipendiaterna 
äro: studeranden vid Stockholms högskola Hans Ahlmann, 
fil. kandidaten Kjell Eriksson, fil. licentiaten R. Hägg; 
docenten H. Kylin; lektor Hj. Möller; studeranden Alf 
Hannerz; fil. kandidaten O. Hammarsten; fil. kandidaten 
Nils Odhner; lektor Sven Ekman; fil. doktor P. A. Roman; 
fil. kandidaten R. Söderberg och adjunkten G, A. Ringselle. 

Räntan å Grillska fonden, 1,740 kronor 64 öre, har öfver- 
lämnats till Nordiska museets nämnd såsom bidrag till under- 
håll af Skansens djur. 

Af Hahnska donationens ränta hafva 300 kronor tilldelats 
lektor Einar Wahlgren för entomologiska studier å Ölands 
älvar; 250 kronor docenten H. Kylin för algologiska forsk- 
ningsarbeten samt 500 kronor med. licentiaten Paul Rose- 
Nius för en zoologisk studieresa till södra Algeriet. 

Lmdbomska belöningen har akademien denna gång ej 
funnit skäl att utdela; räntan utgörande 169 kronor 28 öre 
har därföre lagts till kapitalet. 

Af Regneils botaniska gåfvomedel hafva 1,578 kronor 84 öre 
användts till vård, underhåll och bearbetning af de Regneil- 
ska samlingarne i naturhistoriska riksmuseets botaniska 
afdelning. 

Af Regneils zoologiska gåfvomedel hafva 500 kronor ut- 
delats till fil. licentiaten Nils Rosén för att i utländska 
museer studera reptilier, fiskar och dekapoda krustacéer ; 250 
kronor till fil. kandidaten Nils Odhner och med. studeran- 
den Einar Hammarsten gemensamt för studier öfver Härje- 
dalens mollusker, fjärilar och sötvattensdjur; 150 kronor till 
fil. studeranden John Runnström för undersökning af rota- 
torierna i sjön Tåkern ; 300 kronor till adjunkten Lars Ga- 
briel Andersson för ritningar till ett arbete öfver de yttre 
fortplantningsorganens utveckling hos vissa ryggradsdjur; 
300 kronor till professor G. Holm för utförande af figurer 
öfver en märkhg krinoidéplatta från Gotland; 200 kronor till 
fil. kandidaten K. Yngve Schwarz för undersökning af krus- 
tacéerna i sjön Tåkern; 400 kronor till fil. licentiaten Hugo 



SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE 1910. 107 

Ågren för utarbetandet af en monografi öfver Sveriges col- 
iembola samt 300 kronor till fil. kandidaten Sixten Bock 
för en undersökning af polyclad och nemertin-faunan i Trond- 
hjemsf jorden. 

ÄcÄee^e-f ondens ränta, 685 kronor 40 öre, har öfverläm- 
nats till docenten vid Tekniska högskolan John Köhler 
såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för en under- 
sökning af björknäfverns kemiska beståndsdelar. 

Från Carl Christian Söderströms fond till främjande 
af den nationalekonomiska vetenskapen har såsom understöd 
utdelats 4,800 kronor, livaraf 2,000 kronor till docenten vid 
Stockholms högskola Nils Wohlin för ett arbete om den 
svenska jordstyckningspolitiken i de 18:e och 19:e århundra- 
dena; 2,000 kronor till fil. licentiaten Karl Pet änder för en 
afhandling öfver 1700-talets ekonomiska åskådningar i Sverige; 
500 kronor till civilingenjören Constans Billberg för utar- 
betning af en statistisk-ekonomisk undersökning af den meka- 
niska verkstadsindustrien i Sverige samt 300 kronor till 
byråingenjören Henrik Gustaf Tisell för en utredning om 
varumärkesskyddet, 

Johan August Wahlbergs resestipendium har tilldelats 
fil. doktor P. Dusen för en botanisk och zoologisk resa i 
södra delarna af Sydamerika. 

Från öfverdirektör L. J. Wallmarks fond hafva 1,200 
kronor tilldelats lektorn vid Tekniska högskolan P. J. Holm- 
quist såsom belöning för hans arbete : »Studien iiber Oranite 
von Schweden» samt lika stort belopp docenten vid Uppsala 
universitet Erik Fagerholm för undersökningar medelst 
bimetallisk pendelapparat öfver tyngdkraftens intensitet i 
olika delar af Sverige och på Spetsbergen. 

Af Letterstedtska gåfvomedlens räntor hafva stipendier och 
understöd utdelats till ett sammanlagdt belopp af 11,107 
kronor 86 öre. — Letterstedtska utrikesresestipeiidiet har 
tilldelats fil. licentiaten Erik Mjöberg för en zoologisk resa 
till de mindre kända delarne af Västaustralien. — Inrikesre- 
sestipendiet har fil. kandidaten K. B. Nordström erhållit för 
studier öfver Medelpads flora — Letterstedtska priset för 
utmärkta författare och viktiga upptäckter har lika fördelats 
mellan riksbibliotekarien E. W. Dahlgren för hans år 1909 
i Paris utgifna arbete: Les relations commerciales et mariti- 
mes entré la France et les cotes de Focean pacifique, Tome 



108 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

1. och professorn vid Karolinska institutet Erik Muller för 
hans arbete: Die Brustflosse der Selachier. Ein Beitrag zu 
den Extremitäten-Theorien». — Letterstedtska öfversättnings- 
priset har tillerkänts f. d. professorn vid Lunds universitet 
M. K. LöwEGREN såsom belöning för hans arbete: »De 
Hippokratiska skrifterna i svensk öfversättning. Förra Delen». 
— De Letterstedtska medlen för maktpåliggande vetenskap- 
liga undersökningar hafva tilldelats professor A. G. Nathorst 
såsom bidrag till undersökning af stenvandlade växter från 
tertiärformationen. — Letterstedska släktstipendiet har för 
sista gången tilldelats donators dotterson Yves Gabriel 
Letterstedt de Montmort och nu annonserats ledigt till 
ny ansökan. — Dessutom hafva föreskrifna delar af årsräntan 
utbetalats till Domkapitlet i Linköping, till pastorsämbetet i 
Wallerstads församling samt till styrelsen för K. Serafimer- 
lasarettet. 

Letterstedtska föreningens fonder uppgingo vid 1909 års 
slut till 865,417 kronor 75 öre. Den disponibla räntan 17,049 
kronor 40 öre har i vanlig ordning öfverlämnats till förening- 
ens styrelse. 

Vegajonden utgjorde vid 1909 års slut 70,862 kronor 
14 öre. Sedan föreskrifvet belopp blifvit lagd till kapitalet, 
har den återstående delen af årsräntan öfverlämnats till 
svenska sällskapet för antropologi och geografi för att använ- 
das dels till Vegastipendium dels till utdelning af Vegame- 
daljen. 

Sin stora Linnémedalj i silfver har akademien tilldelat 
järnvägsdirektören i Paranå Carl Westerman och banin- 
genjören därstädes doktor Rudolf Lange i anledning af de 
stora tjänster, som dessa herrar bevisat den svenske forsk- 
ningsresanden doktor P. DusÉN. Den mindre Linnémedaljen 
i guld har öfverlämnats till den berömde franske entomologen 
Henri Fabre såsom ett erkännande af hans utomordentliga 
förtjänster såsom insekt-biolog samt till William Carruthers 
i London och konservator G. Sandberg i anledning af tjän- 
ster, som de gjort det Naturhistoriska riksmuseet. 

Akademiens minnespenning för innevarande år är präg- 
lad öfver hennes framlidne ledamot statsrådet friherre Gud- 
mund Göran Adlerbeth. 



SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE 1910. 109 

Ledamöter. 

Akademien har under året genom döden förlorat bland 
sina svenska ledamöter professorn vid Karolinska mediko-ki- 
rurgiska institutet Johan Erik Widmark, f. d. professorn 
vid samma institut Ernst Ludwig Wilhelm ödmansson 
och professorn i fysik vid Uppsala universitet Knut Johan 
Ångström. 

samt bland sina utländska ledamöter f. d. direktören för 
observatoriet i Washington Simon Newcomb, föreståndaren 
för den zoologiska stationen i Neapel Anton Dohrn och f. d. 
presidenten för den fysikaliskt-tekniska riksanstalten i Char- 
lottenburg Friedrich Kohlrausch. 

Genom inval har akademien med sig förenat såsom 
svensk ledamot professorn i fysiologi vid Karolinska mediko- 
kirurgiska institutet Johan Erik Johansson samt såsom 
utländske ledamöter professorn vid universitetet i Köpen- 
hamn Hans William Scharling, professorn i kemi vid uni- 
versitetet i Leipzig Wilhelm Ostwald, professorn i historia 
vid universitetet i Paris Ernest Lavisse, professorn i astro- 
nomi vid universitetet i Leipzig Heinrich Bruns och pro- 
fessorn i zoologi vid Berlins universitet Franz Eilhard 

SCHULZE. 



Institutionsföreståndarnes Årsberättelser. 

A. Akademiens institutioner. 
1. Observatoriuni. 

Under året 1909 hafva beträffande personalförhållandena 
vid Observatorium inga förändringar ägt rum. Såsom ama- 
nuens för de astrofotografiska arbetena fungerade herr 
G. B. Strömberg och för meridianobservationerna herr kan- 
didat A. Roth. 

Observationerna med Meridiancirkeln af Circumpolarstjär- 
nor inom zonen + 45° till -f 90° Dekl., hvilka hämtats ur Rad- 
cliffe Catalogue of stars för 1845, hafva af kandidat A. Roth fort- 
satts. Deduktionerna af rektascensionsbestämningarna under 
åren 1897 och 1898 hafva fullbordats och manuskript för 
observationerna 1897 för tryckning sammanställts. 

Med den astrofotografiska refraktorn fuUständigades de 
plåtserier, som tillhöra de i föregående berättelser omnämnda 
parallax-objekt. Därvid upptogos till plåtserierna för hvarje 
särskildt objekt s. k. Beversplétar, för att möjliggöra det rik- 
haltiga materialets användning för upptäckande af föränderliga 
stjärnor eller för fastställande af andra celesta förändringar 
inom plåtområdena. För detta ändamål har en särskild plåt- 
kofnparator blifvit beställd. 

De erhållna fotogrammen fördela sig på följande objekt: 
^3062; 02 i; /:? Andromedce; Kru 91; rAndromedge; 41 Hev. 
Andromedse; Porter 250; rAndromedte; Krii. 127; Krii. 323; 
0^82; Porter 443; Fedorenko 1384; Bossert 1040; G. C. 1137; 
G. C. 1366; G. C. 2343; G. C. 2350; G. C. 2620; 0^234; 
Porter 782; if;Herculis; 99 Herculis; Komet Halley; Mars och 
Saturnus. De af de sistnämnda planeterna tagna plåtar er- 
höUos under de gynnsammaste möjliga luftförhållanden och 
Mars var under hösten synnerligen gynnsamt belägen i nära 



112 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910 

opposition och af stånd. Bilderna med den allt för korta 
kameran blifva emellertid så oerhördt små att vid deras för- 
storing de flesta detaljer, undantagandes den södra polar- 
fläcken, försvinna. Visuellt observerades Mars den 6 oktober 
11^ Sö"" b. t. vid bästa tänkbara luftförhållanden. Därvid iakt- 
togos med stor tydlighet Nix australis samt därunder tvenne 
mörka långsträckta områden, det nedre åt högra sidan böjdt 
mot Sydpolen i en trubbig vinkel. Dessa områden motsvara 
uppenbarligen Mare Choronium och Mare Cimmerium. Å 
norra halfklotet från ekvatorn till närheten af polen befanns 
ett större till formen ovalt och till belägenheten snedt om- 
råde af rödgul färgton, å hvilket emellertid kanalsystemet 
ej kunde skönjas. 

Bland de fotografiska nebulosorna är äfven den af Bar- 
NARD, såsom planetarisk angifna nebulosan G, C. 2350 [a = 
^- 11'^ 91». 6; ö'= + 15° 25'.7; jfr Astr. Nachr. Band 172, sid. 
123], hvilken emellertid, såsom af plåten framgår, ej är annat 
än en spiralnebulosa. I detta fall likasom i fråga om flere 
andra, t. ex. Lamont (Astronomie und Erdmagnetismus) såsom 
planetariska betecknade nebulosor, visar sig Herschels klassi- 
fikation af dessa objekt bestående, i det att de af H. såsom 
planetariska betecknade objekten genom de fotografiska ob- 
servationerna blifvit bekräftade, medan å andra sidan de 
objekt, som då och då angifvits såsom planetariska, utan 
att hos H. hafva denna beteckning, utan undantag befinnas 
vara icke planetariska å de ifrågavarande astrogrammen. 

De af den intressanta dubbelstjärnan ^2398 upptagna 
plåtarna hafva uppmätts och däraf parallaxen blifvit härledd. 
Vi erhöllo (jfr Astr. Nachr. N:o 4365) 

af ^aCosc)' af z/(5 

^= + 0."296 TT = + 0."306 

af kollektiva materialet 

yr=+0."251. 

Den påfallande afvikelsen af det senare värdet från de 
båda förra beror af de bikorrektioner x och p, åt hvilka 
en definitiv undersökning kan ägnas, först sedan beräkningen 
af samtliga parallax-objekt blifvit genomförd. De of van an- 
gifna värdena äro numera i god öfverensstämmelse med förut 
bestämda värden af denna stjärnparallax, nämligen: 



INSTITUTIONSFÖRESTÅNDARNES ÅRSBERÄTTELSER. 113 

E. Lamp, Kiel ^r - + 0."353 

A. Flint, Washburn Observatory . . i r = + 0.32 

F. ScHLESiNGER, Yerkes » . . /r = + 0.290 
S. KoSTiNSKY, Pulkowa » . . yf = f 0.29 

Uppmätningen af parallaxerna för stjärnorna Weisse 592 
och .^3062 hafva påbörjats af tvenne studerande vid Stock- 
holms Högskola, Kapten E. Kinberg och Herr C. Modin 
och parallaxen för den planetariska nebulosan G. C. 4373, 
som förut varit föremål för undersökningar af Brunnow och 
Bredichin, har blifvit uppmätt; dock återstår ännu beräk- 
ningen af mätningarna. Slutligen har kandidat Strömberg 
öfvertagit bestämningen af parallaxen för en liten rund ne- 
bulösa, G. C. 117, som befinner sig tätt intill den stora An- 
dromedanebulosan G. C. 116, och skola härtill de plåtar 
tagas i användning, som i och för bestämning af det senare 
objektets parallax redan till ett större antal blifvit upptagna. 
Stockholms Observatorii polhöjd har af kandidat Einar 
Huss blifvit bestämd enligt Talcotts metod till: 

f/) = 59°20'33."75 ± 0."06. 

Detta värde refererar sig till Meridiancirkelns plats inom 
Observatoriura. 

I och för förstoringars utförande af de utförda fotogra- 
fierna af nebulosor har inköpts en kamera 24 X 30 cm., objek- 
tiv Voigtländer Dynar 15 cm 1: 6; D. R. P. 143889; N:o 81490. 
De därmed erhållna reproduktionerna, till hvilka användts 
flere plåtsorter, såsom Nys, Ilforddiaposit, Seed edge, Schleuss- 
ners Viridin, Agfa, Perutz diaposit., äro emellertid tills vidare 
att betrakta såsom provisoriska. 

En observatoriet tillhörig teodolit har under året repa- 
rerats äfvensom tvenne nivåer, fickkronometern Frodsham 
8873 och Elektriska uret. 

En observatoriets räknemaskin af Thomas har varit ut- 
lånad till instrumentmakaren G. Sörensen samt en d:o till 
dr. V. Gyllensköld. Till Geodetiska afdeln. af Rikets all- 
männa Kartverk hafva två heliotroper varit utlånade. 

Vid observatoriet har lämnats undervisning i utförande 
af astronomiska observationer och beräkningar, hvaraf utom 
ofvannämnda personer herrar E. Englund och A. Rune be- 
gagnat sig. 

Almanackor och kalendarier hafva vid Observatorium 

Vetenskapsakadennens Årsbok. S. 1910. 8 



114 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

utarbetats och i vederbörlig tid hållits allmänheten till hända. 
Följande publikation har offentliggjorts: Karl Bohlin. On 
the Galactic System with regard to its structure, origin, and 
relations in spaoe. With 4 figures in the text and 6 plates, 
including photographs of the planetary nebulse and other 
objects. K. Svenska Vetenskaps-Akademiens Handlingar Bd. 
43 N:o 10, 8:o [Literarische Anzeige: Astron. Nachrichten 
N:o 4369]. 



INSTITUTIONSFÖRESTÅNDARNES ÅRSBERÄTTELSER. 115 



2. Fysiska Institutionen. 

Under årets lopp har undersökningen öfver Urans bågspek- 
trinn slutförts och de vunna resultaten sistlidne januari må- 
nad innevarande år förelagts Akademien i en större, för dess 
handlingar afsedd, afhandling. Denna afhandling bildar åt- 
tonde afdelningen af de undersökningar öfver metallernas 
spectra i den elektriska ljusbågen, som under en följd af år 
fortgått på institutionen. På grund af den synnerligen stora 
skärpa, som Uranspektrets linier förete, har den noggrannhet, 
hvarmed deras våglängder kunnat bestämmas, betydligt steg- 
rats i jämförelse med hvad för andra metaller kunnat ernås, 
i det att sannolika felet för en gifven linieposition i närva- 
rande fall i allmänhet kan sättas till ± O.ooe Ångströmska 
enheter, under det att detsamma förut ej understigit ± O.015. 
Noggrannheten har därigenom kommit ungefär på samma 
nivå som vid bestämmandet af relativa positioner i solspek- 
tret. Då mätningarna likväl hänföra sig till det Rowland- 
ska våglängdsystemet, så ingå i de erhållna våglängderna 
detta systems alla fel båda systematiska och tillfälliga, och 
först sedan dessa blifvit bestämda kan en slutlig reduktion 
till absolut mått d. v. s. till det internationella metersyste- 
met äga rum. För detta ändamål har i den omkring 2,000 
linier omfattande våglängdskatalogen, här liksom alltid förut, 
de sollinier införts, som vid mätningarna användts såsom 
fundamentallinier. 

Sedan genom Michelsons undersökningar öfver den inter- 
nationella meterprototypens förhållande till vissa ljusvåg- 
längder man i interferometern i dess olika former erhållit ett 
medel för absolut våglängdbestämning af ojämförligt högre 
noggrannhet och frihet från systematiska fel än de förut för 
detta ändamål använda böjningsgittren, har nyligen, särskildt 
genom Buisson och Fabry, ett system af absoluta våglängder 
för ett antal skarpt definierade linier inom järnets bågspek- 
trum härledts, med hvars tillhjälp de Rowlandska vågläng- 
derna för solspektrets linier kunna korrigeras. Fotograferas 



116 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

nämligen solens spektrum tillsammans med järnets på samma 
plåt, så kunna våglängderna för det förras linier genom upp- 
mätning i förhållande till metallens såsom fundamentallinier 
erhållas med en absolut noggrannhet, som i allt väsentligt 
svarar emot den noggrannhet, som tillkommer de Buisson- 
Fabryska bestämningarna, hvarpå jämförelsen med Rowlands 
värden ger de för dessa erforderliga korrektionerna. Med 
tillhjälp af de sålunda beriktigade våglängderna för solens linier 
kunna därpå samtliga till dessa hänförda mätningar i metal- 
lernas spektra reduceras till det absoluta metersystemet. Denna 
nybestämning af de till ett antal af omkring 450 uppgående 
linier inom solspektret, som användts såsom fundamentallinier 
för hela den på institutionen hittills genomförda serien af 
undersökningar öfver metallernas spektra, har under året på- 
börjats. För framställning af de för denna undersökning nödiga 
spektrogrammen, har det visat sig nödvändigt att nyförsilfra 
heliostatens spegel, hvilken för detta ändamål en tid befunnit 
sig i de Steinheilska verkstäderna i Munchen, hvarifrån den 
nyligen återkommit. Under instundande sommar torde de 
nämnda fotogrammen med säkerhet kunna erhållas. 

Ett resultat af undersökningen öfver Uranspektret, som 
kan förtjäna påpekas, är att af de omkring 2,000 linier, som 
uppmätts mellan D och 1: 3500 ÅE, ingen enda med full 
säkerhet kunnat återfinnas i det allmänna solspektret. Den 
erfarenhet man förut gjort, att de till sitt kemiska ursprung 
kända sollinierna till allra största delen härröra från metaller 
af låg eller medelstor atomvikt, under det att metaller af 
hög atomvikt i regeln endast ofullständigt eller alls icke äro 
representerade bland sollinierna, vinner här en ny bekräf- 
telse, då man erinrar sig att bland samtliga kemiska elemen- 
ter Uran har den största atomvikten. I likhet med andra 
metaller af samma kategori låter sig på grund häraf Uran ej 
spektroskopiskt påvisas i solen, hvaraf likväl ej följer att i 
dennas sammansättning Uran fullständigt skulle fattas, utan 
endast att på grund af den höga atomvikten och däraf föl- 
jande hög ångtäthet metallens ånga hufvudsakligen är loka- 
liserad till de djupaste delarna af det absorberande lagret, 
där genom den höga temperaturen dess strålnings- och ab- 
sorptionsförmåga i allt väsentligt kompensera hvarandra. 

Instrumentsamlingen på institutionen har under året icke 
undergått någon förändring. Däremot har samlingen af veten- 



IN STITUTIONSFORESTAND ARNES ÅRSBERÄTTELSER. 117 

skapliga fotogrammer erhållit en synnerlig värdefull tillökning 
genom den ytterst intressanta serie af dels spektralklichéer, 
dels spektroheliogrammer, som direktören för det astrofysika- 
liska observatoriet i Meudon Hr. H. Deslandres förärat 
prefekten, och som införlifvats med institutionens samling. 
De förra äro glaskopior af de originalnegativ, som Deslan- 
dres användt vid sina undersökningar öfver gasernas band- 
spektra, de senare åter lämna i sin helhet en bild af den 
spektroheliografiska metodens successiva utveckling i Meudon, 
där densamma inventerats och utbildats af Deslandres sam- 
tidigt och oberoende af likartade arbeten af Hale i Amerika. 
Af instrumentsamlingen äro följande apparater utlånta: 

1. Ett Dovers inklinatoriuin till prof. ' Ångström, Upsala. 

2. En Casellas Anemometer till d:o. 

3. Eu resebarometer och fyra djupvatteiistermometrar till Meteoro- 
logiska Centralanstalten. 

4. En Fessels snurra till i)rof. Cederblom, Stockholm. 

En geodetisk normalmätstång af 4 meters längd, som begagnats 
vid gradmätningen på Spetsbergen och därefter under några år be- 
funnit sig på internationella meterbyrån i Breteuil för veriticiering, har 
under året återkommit. 

Tryckt skrift: 
B. Hasselberg: Daniel Georg Lindhagen. Minnesteck- 
ning föredragen på Vetenskapsakademiens högtidsdag 
den 31 mars 1909. 



INSTITUTIONSFÖRESTÅNDARNES ÅRSBERÄTTELSER. 119 



3. Bergianska Stiftelsen. 

Vid stiftelsens trädgårdsskola har antalet ordinarie 
elever varit 18. Undervisningen har omfattat trädskolesköt- 
sel, fruktodling, köksträdgårdsodling, blomsterodling, park- 
ocli prydnadsträdgårdsskötsel, fröodling, drifbänk- och växt- 
husskötsel, trädgårdsslöjd och arbetsledning, samt med hän- 
syn till skolans ändamål särskildt valda delar af botanik, 
entomologi, geografi, geologi, kemi och fysik, hvartill kom- 
mit öfningar i väl-, rätt- och uppsatsskrifning, trädgårdsrit- 
ning och färgläggning, fältmätning samt bokföring. 

Nyanläggningarne för den pomologiska afdelningen å 
Gustafsborg hafva fortgått. Ett område för svenska barr- 
trädsformer har anordnats i botaniska afdelningens nord- 
östra del. 

Fröbytet med de botaniska trädgårdarne i Europa^. 
Asien, Amerika och Australien har fortgått i vanlig ordning 
och tillfört trädgården ett stort antal värderika frösorter. 

För biologiska och systematiska studier hafva tal- 
rika former af släktena Cuscuta, Dimorphotheca, Lathyrus, 
Stellaria, och Viscaria varit under odling; likaså af släktena 
Capsella och Taraxacum, dessa bägge senare för prof. E. Alm- 
QUiST och doktor H. Dahlstedt. 

Botaniska trädgården har som vanligt ihågkommits med 
talrika gåfvor. 

Lefvande växter hafva lämnats af skolynglingen O. 
Arrhenius, fru Bahr, landtbrukaren O. Christofeerson, 
kandidat C. G. Dahl, artist A. Ekblom, kyrkoherde S. J. 
Enander (från Skottland och Schweiz), fru E. Ekman (Schweiz), 
docent R. Fries, rektor J. Henriksson, jägmästare Th, 
Grinndal, öfverintendent A. T. Gellerstedt, byråchef fri- 
herre T. Hermelin, fondmäklare G. Indebetou, fru A. Lind- 
berg, komminister B. Lundberg, apotekare C. F. Lundrerg, 
godsägare C. Möllerberg, botaniske trädgårdsmästaren O. 
Peterson, bokhållare R. Pettersson, docent C. Skottsberg 



120 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

(Finland), professor M. Sondén, lektor N. Sylvén, statsträd- 
gårdsmästaren H. Söderberg (Finland), professor N. Wille 
(Norge och Frankrike) samt amanuensen H. Wittrock. 

Frön och frukter hafva skänkts af professor E. Alm- 
QUiST, skolynglingen M. Aurivtllius, pastor G. Bergfors, 
barnen B. och E. Berg, kandidat S. G:son Blomqvist, kan- 
didat C. G. Dahl, bergsingenjör J. Danielsson, artist A. 
Ekblom, professorskan A. \on Euler-Chelpin, jägmästare 
D. Frykman, byråchef C. F. Giöbel, jägmästare A. Göthe, 
stadsträdgårdsmästare L. Hammarberg, rektor J. Henriksson, 
doktor A. Henry (England), konservator O. R. Holmberg, 
jägmästare A. Holmgren, trädgårdskonsulent A. Hulphers, 
doktor K. Johansson, jägmästare A. Liedholm, kyrkoherde 
R. Matsson, professor S. Murbeck (Tyskland), apotekare 
C, F. Lundberg, godsägare P. A. von Möller, godsägare 
C. Möllerberg, botaniske trädgårdsmästaren O. Peterson, 
professorskan A. Pettersson, apotekare C. Pleijel, kapten 
G. Påhlman, docent C. Skottsberg, (Sydamerika), professor 
M. Sondén, lektor N. Sylvén, direktör F. Ulriksen, jäg- 
mästare H. Wedholm, lektor L. J. Wahlstedt, fru E. Wall- 
QViST, jägmästare K. A. Westerberg, jägmästare O. Vester- 
LUND, professor N. Wille (Norge och Frankrike), doktor H. 
Witte, amanuens H. Wittrock, adjunkt E. G. Wretlind, 
postexpeditör fröken A. Örtenblad, byråchef Th. örten- 
blad och akademi-örtagårdsmästaren I. Örtendahl. 

Pressade växter hafva erhållits af professorskan A. 
VON Euler-Chelpin och rektor C. J.Neuman. Morfologiska 
föremål hafva skänkts af bergsingenjör J, Danielsson, arki- 
tekt O. Lindberg, litograf G. Tholander och byråchef Th. 
Örtenblad. 

Växtaf bildningar hafva erhållits af kandidat C. G. 
Dahl, bergsingenjör J. Danielsson, artist A. Ekblom, byrå- 
chef C. F. Giöbel, läroverksrådet N. Lagerstedt, statsträd- 
gårdsmästare H. Söderberg (Finland), amanuens H. Witt- 
rock, docent Th. Wulff, byråchef Th. örtenblad, och 
akademi-örtagårdsmästaren I. Örtendahl. 

Porträtt af botaniska författare hafva erhållits från 
professor C. E. Bergstrand, licentiat S. Birger, doktor E. 
Bonnet (Frankrike), adjunkt E. Collinder, professor G. 
Lagerheim, botanisk gartner A. Lange, byråchef A. Lytt- 
KENS, professor A. G. Nathorst, professor O. Nordstedt, 



INSTITUTIONSFÖRESTÅNDARNES ÅRSBERÄTTELSER. 121 

professor N. Wille (Norge), amanuens H. Wittrock och 
professor Bergianus (talrika). 

Biblioteket har vunnit tillväxt genom inköp, byte 
och skänker. Bland de sistnämnda må särskildt nämnas en 
samling äldre trädgårdslitteratur af direktör S. Nyeland 
(Danmark). 

Såsom amanuens vid botaniska af delningen har under 
förra hälften af året varit anställd kandidat S. G:son Blom- 
qvist och under senare hälften kandidat E. Lundström. 



INSTITUTIONSFÖRESTÄNDARNES ÅRSBERÄTTPXSER. 123 



4. Kristinebergs zoolocriska station. 

Akademiens zoologiska station har år 1909 för vetenskap- 
liga undersökningar eller för studier varit begagnad, utom af 
prefekten och föreståndaren, af professorerna G. Retzius, 
T. Tullberg, E. Muller och Ch. L. Edwards (Hartford, 
Connecticut), doktorerna Th. Mortensen (Köpenhamn) och 
Paul Röthig (Berlin) samt följande lärare, lärarinnor, kan- 
didater och studerande: S. Bock, W. Björck, A. Söderström, 
E. Wirén, O. Olofsson, G. Melin, F. Dahlstedt, A. Åker- 
man, H. Jonasson, C. Hallqvist, E. Klefbeck, K. B. 
Kristoffersson, D. Nilsson, C. H. Malm, O. Smedberg, 
A. Karlsson, H. Malmberg, T. Jonasson, A. Gardell, H. 
Holmbäck, E. M. P. Widmark, H. Persson, O. Cronholm, 
G. Backman, Anna Frykman, Hildur Ljungdahl, J. Len- 
HOFF, J. E. Johansson, A. Hall, C. Jönsson, H. Smith, 
Doris Bohlin, Alma Engström, H. Oldevig och N. Odh- 
NÉR. För inhämtande af kännedom om stationen och dess 
verksamhet hafva dessutom kortare besök gjorts af professo- 
rerna A. Hamberg och E. L. Mark (Cambrigde, Massachu- 
setts), doktorerna H. Kluge (Alexandrowsk, Gouv. Archangelsk) 
och L. Bruhl (Berlin) samt studeranden R. Camus (Berlin). 

De vetenskapliga undersökningarne hafva hufvudsakligen 
varit riktade på följande ämnen: Labyrinthens funktion hos 
benfiskarne; Syngnathidernas och andra på grundt vatten lef- 
vande benfiskars biologi; fiskhjärnans anatomi; broskfiskarnes 
pariga extremiteter; spermiernas byggnad hos skilda everte- 
brater; äggens byggnad, befruktning och tidigaste utveckling 
hos echinodermerna; några annelliders periferiska nervsystem; 
asteridernas, crinoideernas, nudibranchiaternas, amphipoder- 
nas, nemertinernas och turbellariernas faunistik, systematik 
och biologi. 

Tillströmningen af yngre studerande har varit så stark, 
att de för att alla kunna mottagas måst fördelas, i st. f. som 
eljes på 2 kurser om 1 V2 månads tid, denna gång på 3 kur- 



124 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

ser, en under hvarje af månaderna juni, juli och augusti. 
Den kortare tiden torde visserligen liafva räckt till för att 
låta ifrågavarande studerande under föreståndarens ledning 
inhämta en allmän öfverblick af faunans sammansättning och 
de viktigare djurformernas förekomstsätt, men däremot knap- 
past i den utsträckning, som varit önsklig, medgifvit mer 
själfständiga studier. För så vidt yngre besökande skola 
framgent mottagas i lika stort antal, vore utan tvifvel för- 
delaktigt, att säsongen för dem utsträcktes öfver" delar af 
maj och september månader, men detta låter sig icke göra 
utan ökning af driftkostnaderna, hvartill stationen f. n. knap- 
past har medel. 

Samlingar och undersökningsmaterial (delvis lefvande), 
har levererats till Naturhistoriska Riksmuseets afdelningar för 
lägre evertebrater och för vertebrater, Karolinska Institutets 
anatomiska institution, Stockholms Högskolas zoologiska labo- 
ratorium, Upsala Universitets zoologiska, zootomiska och ana- 
tomiska institutioner, Hälsingborgs Museum, de allmänna läro- 
verken i Västerås och Västervik, södra folkskoleseminariet och 
ateneum för flickor i Stockholm, högre lärarinneseminariet 
och gymnasium för flickor i Göteborg, Lunds fullständiga 
läroverk för flickor, Tekla Åbergs högre läroverk för flickor 
i Malmö, Saltsjöbadens samskola, Tranås högre folkskola och 
Forsmöllans skolhem samt ett större antal in- och utländska 
enskilda forskare. 

Bibliotekets tillväxt har som förut hufvudsakligen varit 
beroende af gåfvor. Professor Hjalimar Théel har öfverläm- 
nat dels fortsättning af förut skänkta publikationsserier, dels 
ett stort antal afhandlingar af skilda författare, hvarförutom 
enskilda skrifter skänkts af professorerna G. Retzius, L. 
Edinger (Frankfurt a. M.) och C. Sauvageau (Bordeaux) 
samt intendenten L. A. Jägerskiöld. Äfven har fortsättning 
bekommits af de i årsredogörelsen för år 1907 anförda publi- 
kationerna från vissa utländska institutioner. 

Stationens välgörarinna fru Anna Broms har ånyo genom 
en större gåfva gjort sig förtjänt om anstaltens utveckling. 
Det nu skänkta beloppet, 3,000 kronor, öfverlämnades för att 
möjliggöra anskaffande af bättre vatten för akvarierna, hvil- 
ket ju är ett lifsvillkor, i ordets bokstafliga mening, för ömtå- 
ligare djurformer. Stationens läge, så väl valdt det f. ö. är, 
har dock så till vida visat sig mindre gynnsamt, som djupt 



INSTITUTIONSFÖRESTÅND ARNES ÅRSBERÄTTELSER. 125 

vatten icke står att finna i dess omedelbara närhet — de 
öfre vattenlagren äro, som bekant, underkastade högst betyd- 
liga och för de flesta djur ödesdigra växlingar i temperatur 
och salthalt. Hittills har intagningsledningen för saltvattens- 
pumpen nått ned till blott ett par meters djup, och då denna 
ledning bestått af en trätrumma, som efter något års förlopp 
genom skeppshiaskarnes verksamhet blifvit genomborrad som 
en sil, har det vid pumpningen erhållna vattnet föga skilt sig 
från fjordens ytvatten. En förändring häri har därför länge 
varit ett trängande behof. Bäst hade ju varit, om man kun- 
nat med ledningen nå ett djup af omkring 30 m., där väx- 
lingen i vattnets beskaffenhet är mycket ringa, men ett sådant 
djup träffas först utanför Blåbergsholmen, och en ledning dit 
skulle kosta summor, som icke kunde rimligen disponeras för 
ett sådant ändamål. På ett afstånd från pumphuset af alle- 
nast 40 m. finnes emellertid ett djup af omkring 8 m., och 
redan där är vattnets beskaffenhet enligt gjorda undersök- 
ningar i regel tillfredsställande. Till denna plats har nu utlagts 
en blyrörsledning af 2 V^ tums inre diameter, hvilande på en 
bädd af trä och i yttre änden försedd med en stor, uppåt- 
riktad, trattformig sil af blyplåt. Till ledningens skyddande 
mot is och båtar har närmast land uppförts en mur af sten. 
Ännu återstå en del smärre anordningar, som efter utlägg- 
ningen visat sig önskliga, men då ledningen kunnat göras 
afsevärdt kortare, än först beräknades, torde den slutliga 
kostnaden icke öfverstiga hälften af det för ändamålet afsedda 
beloppet. 

Därför ha en del andra förbättringar, som visat sig nödiga 
för saltvattensledningens försättande i godt skick, nu kunnat 
vidtagas. Så har vattentornet, där vid starkare köld vattnet 
brukat frysa i kar och ledningar, nu tätats genom drifning af 
väggarne, påläggning af ruberoidtak, insättning af dubbel- 
fönster m. fl. åtgärder. Vidare har i st. f. den gamla salt- 
vattenspumpen, som i följd af saltvattnets frätande egenska- 
per började blifva alldeles obrukbar, för en kostnad af omkring 
600 kronor inköpts en ny, där alla i beröring med vattnet 
kommande delar äro förfärdigade af metall, som står emot 
saltvattnets inverkan. Äfven har en förbättring af gasverks- 
huset och en del smärre kompletteringar af laboratoriets inred- 
ning kunnat utföras för de å donationen uppkomna bespa- 
ringarne. 



INSTITUTIONSFÖRESTÅND ARNES ÅKSBERÄTTELSER. 127 



5, Akademiens bibliotek. 

Akademiens bibliotek har under år 1909 hållits tillgäng- 
ligt på stadgade tider. Statistiken öfver dess begagnande 
utvisar, att under 272 tjänstgöringsdagar ^ de besökandes antal 
varit 3,540, att till begagnande framtagits 9,811 volymer, af 
hvilka 3,281 utlämnats till hemlån samt att 2,972 volymer 
bhfvit återställda. Vid årets slut voro omkring 11,800 band 
och häften utlånta. Genom inköp, gåfvor och byten har bok- 
samlingen tillväxt med 12,188 band, häften och småskrifter, 
utgörande i löpande längd 101,6 meter. Akademiens egna 
skrifter utdelas för närvarande till 1,181 institutioner och per- 
soner, af hvilka 305 inom och 876 utom landet. 

Till andre amanuens vid bibhoteket har Akademien utsett 
fil. kand. Fr. E. Ahlander, hvilken under två och ett hälft 
års tid på förordnande skött befattningen i fråga. 

Under året hafva, utom de ordinarie tjänstemännen, 
ytterligare inom biblioteket varit sysselsatta herr Olof Ham- 
berg, fru Ellen Ljungman och Fröken Signe Bergstedt, 
hvilka erhållit ersättning för utfördt arbete af de till biblio- 
tekariens förfogande för tillfällig arbetshjälp ställda medel. 

För de vetenskapliga institutioner, hvilkas pubhkatio- 
ner K. Akademien under år 1909 erhålHt som byte eller gåfva 
samt för de af enskilda personer under samma tid skänkta 
böcker redogöras i Bil. A. och B. 

Tillfölje af inläggning af ny ångpanna hölls biblioteket stängdt i 
tvä repriser, den 7—30 okt. och 14—30 no v. Då emellertid bibliotekets 
tjänstemän under hela denna tid funnos på platsen^ och utlämnandet och åter- 
ställandet af böcker fortgick som vanligt utan en enda veckodags afbrott, 
äro ifrågavarande dagar inräknade bland tjänstgöringsdagarna här ofvan! 



128 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

Bilaya A. 



Böcker skänkta till K. Vetenskaps- 
akademien under år 1909. 

Vetenskapliga institutioner, hvilkas publikationer 

K. Vetenskapsakademien erhållit såsom byte 

eller gåfva. 

Stockholm. Svenska Akademien. 

K. Landtbruksakadeniien. 

K. Vitterliets-, Historie- och Antikvitetsakademien. 

Kungl. Biblioteket. 

— - — Hydrografiska byrån. 

Centralanstalteu för försöksväsendet på jordbruksområdet. 

K. Statistiska Centralbyrån. 

K. Ecklesiastik-Departementet. 

■ Svenska Botaniska föreningen. 

Entomologiska föreningen. 

— - — Geologiska föreningen, 

Svenska Militärläkare-föreningen. 

Föreningen för skogsvård. 

Försäkringsinspektionen. 

Generalstabens Topografiska afdelning. 

Stockholms Högskola. 

K. Karolinska Mediko-kirurgiska Institutet. 

Jern-kontoret. 

K. Järnvägsstyrelsen. 

K. Kommerskollegium. 

Statistiska kommittén. 

Stockholms stads statistiska kontor. 

K. Landtbruksstyrelsen. 

Svenska Läkaresällskapet. 

Nordiska Museet. 

K. Riksarkivet. 

Riksförsäkringsanstalten. 

K. Sjökarte verket. 

Statens skogsförsöksanstalt. 

Svenska sällskapet för antropologi och geografi. 

Svenska Teknologfö reningen. 

Svenska Turistföreningen. 



INSTITUTIONER, SOM SÄNDA SINA PUBLIKATIONER. 129 

Stockholm. Sveriges Geologiska undersökning. 

Veterinär-institutet. 

Göteborg. Göteborgs Högskola. 
— — Museum. 

K. Vetenskaps- och vitterhetssamhället. 

Jönköping. Svenska Mosskultur-föreningen. 
Lund. Geologiska fältklubben. 

Skånska Trädgårdsföreningen. 

— — Universitetet. 

Nora. Bergshandteringens vänner inom Örebro län. 

Uppsala. Geological institution of the university. 

Astronomiska observatorium. 

Meteorologiska observatorium. 

K. VetenskaiDS-societeten. 

Universitetet. 



Associazione delle Accademie. Relazione per le riunioni del comitato 
da tenersi in Roma nei giorni 1 — 3 de giugno 1909. 4:o. 

Committee, International meteorological. Meeting 8 (Paris 1907). 
Report. London 1908. 8:o. 

Amerikas Förenta Stater. American microscopical society. 

Aachen. K. Preuss. Meteorologisches Institut. 

Abbeville. Société d'émulation. 

Aberdeen. University. 

Acores. Service météorologique. 

Adelaide. Department of agriculture of South Australia. 

• Public library, museum and art gallery of South Australia. 

Agram. Meteorologisches Observatorium. 

Albany. New York State museum. 

Office of the state engineer and surveyor. 

Albnquerqne. University of New Mexico. 

Alger. Observatoire. 

Allegheny, Pa. Observatory of the university of Pittsburgh. 

Amsterdam. K. Akademie van AVetenschappen. 

— ■ — Wiskundig Genootschap. 

Ångers. Société d'études scientiiiques. 

Ångra do Heroismo. (Ac^^ores). Observatoire. 

Ann Arbor. Michigan Academy of science. 

Anvers. Société d'astronomie. 

Arkangelsk. [Sällskapet för studier af Norra Ryssland.] 

Athen. [National-Universitetet.] 

Auxerre. Société des sciences historiques et naturelles de TYonne. 

Baku. Nobersche seismische Station. 

Baltimore. Peabody institute. 

— Maryland Geological survey. 

Johns Hojikins university. 

Basel. Naturforschende Gesellschaft. 

Batavia. R. Magnetical and meteorological observatory. 

VefenskapsaA-ademiens Årsbok. 8. 1910. o 



130 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

Batavia. K. Xatuurkuiulige Yereeniging in Xederl.-Indie. 

Belfast. >satural history and iiliilosoi)hical society. 

Belgrad. Académie Royale de Serbie. 

Bergedorf. Hamburger Sternwarte. 

Bergen. Museum. 

Berkeley. California university. 

Berlin. K. Akademie der ^Yi.■^sensollaften. 

Königliche Bibliothek. 

K. botanischer Garteu u. Museum. 

Deutsche entomologische Gesellschalt. 

Deutsche geologische Gesellschaft. 

— — Deutsche physikalische Gesellschaft. 

K. Preuss. meteorologisches Institut. 

— — K. Preuss. geologische Ländes-Anstalt u. Bergakademie. 

K. Preuss. Landesanstalt fur Ge^vässerkunde. 

K. Zoologisches Museum. 

Physikalisch-technische Reichs-Anstalt. 

K. Sternwarte. 

Universitäts-Bibliothek. 

Botanischer Yerein d. Provinz Brandenburg. 

Berliner entomologischer Yerein. 

Bern. Eidg. hydrometrisches Bureau. 

Schweizer. entomologische Gesellschaft. 

Naturforschende Gesellschaft. 

Allg. schweizerische Gesellschaft f. d. ges. Xaturwissenschaften. 

Besan^on. Académie des sciences. belles-lettres et arts. 

Observatoire national astronomique. chronométrique et météoro- 

logique. 

Sociéte d"émulation du Doubs. 

Bologna. R. Accademia delle scienze dell' Istituto di Bologna. 

Osservatorio della K. Universitä. 

Bombay. Government observatory. 

Bonn. Niederrheinische Gesellschaft fiir Xatur- und Heilkuude. 

K. Sternwarte. 

Naturhistorischer Yerein der i)reussischen Rheinlande und West- 
falens. 

Bordeaux. Coramission météorologique de la Gironde. 

Observatoire. 

Société des sciences physiques et naturelles. 

Boston. Amer. academy of arts and sciences. 

— — Society of natural history. 

Bremen. Meteorologisches Observatorium. 

Xaturwissenschaftlicher Yerein. 

Breslau. Schlesische Gesellschaft f. vaterländische Kultur. 

Yerein f. schlesische Insektenkuude. 

Brisbane. R. Geographical society of Australasia. 

Brooklyn. Brooklyn institute of arts and sciences. 

Briinn. Ylährische Museumsgesellschaft. 

Naturforschender Yerein. 



INSTITUTIONER, SOM SÄNDA SINA PUBLIKATIONER. 131 

Bnixelles. Académie Royale des sciences, des lettres et dos beaux- 

aits de Belgique. 
— — Musée du Congo. 

■ Observatoire Royal de Belgique. 

Service météorologique de Belgique. 

Société R. de botauique de Belgique. 

Société entomologique de Belgique. 

Société Beige de géologie, de paléontologie et d^hydrologie. 

Société R. zoologique et malacologique de Belgique. 

Bryn Athyii, Pa. Academy of the New Church. 
Budapest. Magyar tudomånyos akadémia. 

K. Ungarische geologische Anstalt. 

Statistisches Bureau der Haupt- und Resideiizstadt Budapest. 

Ungarisches Nationalmuseum. 

Observatoire sismique. 

K. Ungarische Reichs-Austalt fur Meteorologie u. Erdmagnetismus. 

Ungarische ornithologische Zentrale. 

Bueiios Aires. Museo nacional. 

Sociedad cientitica Argentina. 

Buffalo. Society of natural sciences. 
Buiteiizor^. Departement van Landbouw. 

Jardiu botanique. 

Bukarest. Institut météorologique de Roumanie. 
— - — Societäte de stiinte. (Société des sciences.) 
Caen. Société Linnéenne de Normandie. 
Calcutta. Board of scientific advice for India. 

Department of agriculture. 

Royal botanic garden. 

Indian museum. 

Asiatic society of Bengal. 

Geological survey of India. 

Cambridge. Observatory. 

University library. 

— — Philosophical society. 

Cambrid;^e. Mass. The Arnold Arboretum. 

New England botanical club. 

Museum of comparative zoölogy. 

Astronomical observatory of Harvard college. 

— — Harvard university. 

Cape Town. Geological commission. 

— ■ — Committee of control of the South African central locust 

bureau. 

South African museum. 

Royal observatory. 

South African philosophical society. 

Caracas. Museo nacional. 

Catania. Accademia Gioenia di scienze naturali. 

Chambézy. Herbier Boissier. 

Chapel Hill. Elisha Mitchell scientific society. 



132 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

Cherbourg. Société iiationale des sciences naturelies et matliéina- 

tiques. 
('liicjigo. John Crerar library. 

Newberry library. 

— — Field museum of natural history. 

Yerkes observatory of the university of Chicago. 

Cliur. Naturforschende Gesellschaft Graubiindens. 
Cilicillliati. Lloyd library. 

Society of natural history. 

Coinibra. R. Observatorio astronomico da Universidade. 

Observatorio meteorologico e magnetico da Universidade. 

Cold Spring Harbor, N. Y. Biological laboratory of the Brooklyn 

instituto of arts and sciences. 
Colorado Springs. Colorado college. 
Columbia, Mo. University of Missouri. 
Cordoba. Academia nacional de ciencias. 

Observatorio nacional Argentino. 

Curityba. Estado do Paranä (Brazil). Observatorio meteorologico. 
Delft. Bibliotheek der technische Hoogeschool. 

Rijkscommissie voor Graadmetning en Waterimssing. 

Des Moines. lowa geological survey. 
Dorpat. Xaturforscher-Gesellschaft. 

Meteorologisches Observatorium. 

■ Kaiserl. Universitäts-Sternwarte. 

Dresden. K. sächsische Landes-Wetterwartc. 

K. sächsisches statistisches Landesamt. 

K. zool. und anthropol.-ethnogr. Museum. 

Yerein f. Erdkunde. 

Dublin. Royal Irish academy. 

— • — Royal Dublin society. 

Edinburgh. Botanical society of Edinburgh. 

Geological society. 

Scottish meteorological society. 

• Royal physical society. 

Royal Society. 

Elberfeld. Chemisches Untersuchungsamt der Stadt EIbcrfeld. 

Naturwissenschaftlicher Verein. 

Emden. Naturforschende Gesellschaft. 

Erfurt. K. Akademie gemeinnutziger Wissenschaftcn. 

Erlangen. Physikalisch-medizinische Societät. 

Firenze. R. Istituto di studi superiori pratici e di perfezionaniento. 

R. Osservatorio meteorico del museo di Firenze. 

— — • Societä entomologica Italiana. 

R. Stazioue di entomologia agraria. 

riagstaif, Arizona. Lowell observatory. 

Frankfurt a. M. Senckenbergische naturforschende Gesellschaft. 

Frederiksdal ved Lyngby. (Danmark.) Biologisches Siisswasser- 

laboratorium. 
Freiburg i. JJr. Naturforschende Gesellschaft. 



INSTITUTIONER, SOM SÄNDA SINA PUBLIKATIONER. 133 

GeilPve. Couservatoire & Jardin botaiiique. 

Institut national genevois. 

Observatoire. 

Société botanique. 

Société de i^hysique et d'histoire uaturelle. 

— — Université. 

(jeiiova. Societä Ligustica di scienze naturali e geografiche. 
Giesseii. Oberhessische Gesellschaft fur Natur- und Heilkunde. 
Olasgow. Geological society. 

Philosophical society. 

(illossop. Howard estate observatory of the Manchester university, 

Meteorological dei^artment, 
Grraiiville. Denison university. 

's-CJraveiihage. Ministerie van binueulandsche Zaaken. 
Oraz. Naturwissenschaftlicher Verein fiir Steiermark. 
Greenwich. Royal observatory. 
Crreifswald. Naturwissenschaftlicher Verein f. Neuvorponimern u. 

Riigen. 
Groilillgeil. Astronomical laboratory. 
— ~ Rijksuniversiteit. 
Ouelpli, Ont. Entomological society. 

Giistrow. Verein d. Freunde der Naturgeschiclite in Mecklenburg. 
Görlitz. Naturforschende Gesellschaft. 
Göttingen. K. Gesellschaft d. Wissenschaften. 
Habana. Observatorio meteorolögico, maguetico y seismico del colegio 

de Belén de la compania de Jesus. 

Secretaria de agricultura, comercio y trabajo. 

Universidad. 

Halifax. Nova Scotian institute of science. 

Halle a. S. K. Leopoldinisch-Carolinisclie Deutsclie Akademie der 

Naturfors cher. 

Naturwissenschaftlicher Verein fur Sacliseu u. Thiiringen. 

Hamburg'. Hauptstation fiir P>dbebenforschung ani physikalischen 

Staatslaboratorium. 
— - — Naturhistorisches Museum. 

K. Deutsche Seewarte. 

Botanische Staatsinstitute. 

Naturwissenschaftlicher Verein. 

Hanau. Wetterauische Gesellschaft fiir die gesamte Natui'kunde. 
Harlem. Koloniaal Museum. 

Hollandsche Maatschappij der Wetenschappen. 

Musée Teyler. 

Havre. Société Havraise d'études diverses. 
Heidelberg. Grossherzogl. Sternwarte. 
— — Grossherzogl. Universitäts-Bibliothek. 
Helder. Nederl. Dierkundige Vereeniging. 
Helsingfors. Statistiska Centralbyrån. 

Institut météorologique central. 

Observatoire. 



136 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

London. R. meteorological .society. 

R. microscopical society. 

Zoological society. 

Liibeck. Geographische Gesellscliaft und Naturhistorisches Museum. 

Luxembnrg. Institut Graud-Ducal. 

Lyon. Société d'agriculture, sciences et industrie. 

— • — Société d'anthropologie. 

Société Linuéenne. 

Madison. Washburn observatory of the university of Wisconsin. 

Wisconsin geological and natural history survey. 

Madras. Kodaikänal solar physics observatory. 

Madrid. R. Academia de ciencias exactas, iisicas y naturales. 

Instituto central meteorolögico. 

Magdebiii"g'. Museum fiir Natur- und Heimatkunde. 
Manchester. Conchological society of Great Rritain and Ireland. 

Literary and philosophical society. 

• University physical laboratories, Meteorological departnient. 

Manila. Bureau of science. — Division of etlinology. 

Bureau of science of tlie governraent of the PhilipiJine Islands. 

Philippine W^eatlier bureau. 

Marburg. Gesellscliaft zur Beförderung der gesammten Naturwissen- 

schaften. 

Universitäts-Bibliothek. 

Marseille. Faculté des sciences. 

■ Musée d'histoire naturelle. 

Melbourne. Comnionwealth bureau of meteorology. 

Royal society of Vict(tria. 

Mérida. Secciön meteorolögica del Estado de Yucatan. 
Mexico. Instituto geolögico de Mexico. 

Instituto niédico nacional. 

Observatorio meteorolögico-magnético central. 

Secretaria de communicaciones y obras publicas. 

— — Sociedad cientifica »Antonio Alzate». 

Middelbnrg. Zeeuwsch Genootscliap der Wetenschappen. 

Milano. Comitato per le onoranze a Francesco Brioschi. 

R. Istituto Lombardo di scienze e lettere. 

R. Osservatorio astronomico di Brera. 

• Museo civico di storia naturale e Societä Italiana di scienze 

naturali. 
Mileto. (Calabria.) Osservatorio »Morabito» nel Seniinario. 
Minneapolis. Geological and natural history survey of Minnesota. 
Missoula. University of Montana. 
Mizusawa. International latitude observatory. 
Monaco. Musée océanographique. 

Moncalieri. Osservatorio meteorolögico del R. Collegio Carlo Alberto. 
Montevideo. Museo nacional. 

Observatorio nacional fisico-climatolögico. 

Observatorio meteorolögico del colegio Pio de Villa Colön. 

Montpellier. Académie des sciences et lettres. 



INSTITUTIONER, SOM SÄNDA SINA PUBLIKATIONER. 137 

Morelia. Secciön meteorolögico del estado de Michoacan. 

Moskva. Kaiserliclie Ingenieur-Hoclisclmle. 

— — Meteorologisclies Observatorium der K. Universität. 

■ Société Imi). des aiiiis des sciences naturelles, d'anthropol. et 

d'etlinogTai)liie. 

Société Imp. des naturalistes. 

Moimt Hamiltoii, Cal. Lick observatory. 

Mount Weatlier, Ta. Observatory. 

Moimt Wilsoii, Cal. Solar observatory of tbe Carnegie lustitute of 
Washington. 

Miiiicheii. K. Bayerische Akadeniie der Wissenschaften. 

K. Meteorologische Centralstation. 

Bayerische botanische Gesellschaft. 

Ornithologische Gesellschaft in Bayern. 

Technische Hochschule. 

Hof- und Staatsbibliothek. 

— ■ — Zoologische Staatssammlung. 

K. Sternwarte. 

Nancy. Académie de Stanislas. 

Société des sciences. 

Naiites. Société des sciences naturelles de Touest de la France. 

Napoli. Accademia Pontaniana. 

— — Accademia delle scienze fisiche e mateniatiche. 

R. Istituto d'incoraggiamento. 

Societä di naturalist!. 

Neuchätel. Observatoire cantonal. 
— Société des sciences naturelles. 

New Haven. Connecticut academy of arts and sciences. 
New York. Academy of sciences. 

Botanical garden. 

American institute of niining engineers. 

Public library. 

American museum of natural history. 

Observatory of Columbia university. 

Meteorological observatory of the departm. of public parcs. 

——^American matliematical society. 

Nijni-Oltchedaef. (Podolie.) Station météorolgique du comte Iracly 

Morcoff. 
Nizza. Observatoire. (Université de Paris, Fondation R. Bischoffsheim.) 
Niirnberg. Naturhistorische Gesellschaft. 
Oaxaca. (Mexico.) Observatorio meteorolögico central del estado de 

Oaxaca. 
Oberlin, Ohio. College library. 

Odessa. Observatoire météorologique et maguétique de Tuniversité 
Impériale. 

Société des naturalistes de la Xouvelle-Russie. 

Offenbacli. Verein fur Naturkunde. 

0'-GyalIa. Astrophysikalisches Observatorium. 

Oiia. (Spanien.) Observatorio del colegio de la compaiiia de Jesus. 



138 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

Ottawa. Field-naturalists' club. 

— — Department of miues. 

Dominion astronomical observatör}'. — Department of tlie In- 
teriör. 

Geological survey of Canada. 

Oxford. University observatory. 

Pachiica. (Mexico.) Secciön meteorolögica del estado de Hidalgo. 
Padova. Osservatorio astronomico della K. Universitii. 
Palermo. Istituto botanico. 

Societä di scienze naturali ed economiclie. 

Circolo matematico. 

Para. Museu Paraense de historia natural e ethnograpliia. 
Paris. Académie des sciences. 

Bibliothéque Sainte-Geneviéve. 

Bureau central météorologique. 

Bureau des longitudes. 

• Comité des travaux liistoriques et scientifiques. 

École des mines. 

École polytechnique. 

École des hautes études. 

Institut de France. 

Museum d'histoire naturelie. 

Observatoire de Paris. 

Service hydrographique de la marine. 

Société astronomique de France. 

Société botanique de France. 

Société d'encouragement pour Tindustrie nationale. 

• Société entomologique de France. 

— — Société de géographie. 

Société géologique de France. 

Société météorologique de France. 

Société philomatique. 

Société zoologique de France. 

Perpignaii. Observatoire météorologique et magnétique. 
Perth. (West Austr.) Observatory. 
Philadelphia. Academy of natural sciences. 

American entomological society. 

Geographical society. 

American philosophical society. 

University of Pennsylvania. 

Pietermaritzburg. Natal government museum. 
Pisa. Societä Toscana di scienze naturali. 
Pittsburgh. Carnegie Institute. 
Plymouth. Marine biological association. 
Pola. Hydrographisches Amt der k. u. k. Kriegs-Marine. 
Pornpei. Osservatorio Pio X in valle di Pompei. 
Poiita Delgada. (A^ores.) Observatoire météorologique. 
Portici. Laboratorio di zoologia generale e agraria della scuola 
superiore d'agricoltura. 



INSTITUTIONER, SOM SÄNDA SINA PUBLJKATIONER. 139 

Porto. Academia polytechnica. 

Observatorio meteorologico da »Princeza Dona Amelia». 

Potsdam. Centralbureau der internationalen Erdmessuiig. 

K. Preuss. geodätisches Institut. 

Astropliysikalisclies Observatorium. 

Prag. Ceskå Akademie cisare Frantiska Josefa. 
— ■ — Böhmische Gesellsohaft der Wissenschaften. 

Museum krälovstvi Ceského. 

Societas entomologica Bohemise. 

K. k. Sternwarte. 

Pretoria. Transvaal museum. 

Pulkova. Observatoire central Nicolas. 

Piisa. (India.) Agricultural researcli institute. 

Resreiisburg. K. bayr. botanische Gesellscliaft. 

Reniies. Université. 

Riga. Naturforscher-Verein. 

Rio de Janeiro. Bibliotheca nacional. 

Observatorio. 

• Repartigäo da carta maritima. Directoria de meteorologia. 

Servico geologico e mineralogico do Brazil. 

Sevico meteorologico nacional. 

Riposto. Osservatorio meteorologico del R. Istituto nautico. 
Roma. R. Accademia dei IJncei. 

■ Accademia Pontificia dei nuovi Lincei. 

■ R. Comitato geologico d'Italia. 

Societä aeronautica Italiana. 

• Societä degli agricolturi Italiani. 

Societä geologica Italiana. 

Societä Italiana per il progresso delle scienze. 

Ufficio centrale di meteorologia e di geodinamica. 

Rostock. Grossherzogl. Universität. 
Rothaiiisted. Experiment station Harpenden. 

Laboratory of tlie Rotliamsted experiment station. 

Rotterdam. Bataafsch genootscbap der proefondervindelijke wijsbe- 

geerte. 

Nederlandsche entomologische Vereeniging. 

Saiiit Louis. Missouri botanical garden. 

Salatiga. (Java.) Algemeen-Proefstation. 

Saloniki. Station météorologique prés du Gymnase de garrons »St. 

Cyrille et Methode» ä Salonique. 
San Fernaiido. Instituto y observatorio de marina. 
San Francisco. California academy of sciences. 

■ Astronomical society of the Pacific. 

Sankt Petersburg. Académie Imp. des sciences. 

■ Comité géologique. 

Commission Impériale archéologique. 

[Russiscbe astronomische Gesellschaft.] 

Russisch-Kaiserliche mineralog. Gesellschaft. 

Hortus Petroi)olitnnus. 



140 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

Sankt Petersburg. Institut Iini)érial de médecine expérimentale. 

Musée botanique de rAcadémie Impériale des sciences. 

Musée géologique Pierre le Grand prés TAcadémie Impériale des 

sciences. 

Musée zoologique de TAcad. Imp. des sciences. 

Observatoire physique central Nicolas. 

Section géologique du cabinet de Sa 3Iajesté. 

Societas entomologica Rossica. 

Société Imp. Russe de géographie. 

K. Universität. 

Santiago de Chile. Museo nacional. 

Säo Paulo. Commissäo geographica e geologica. 

Museu Paulista. 

Secretaria da agricultura, conimercio e obras publicas. Secrao 

meteorologica. 
— • — Sociedade scientifica. 

Sarajevo. Bosnisch-Hercegovinische Landesregierung. 
Saratow. Société des naturalistcs. 
Sofia. Institut météorologique central de Bulgarie. 
Southport. Fearnley meteorological observatory. 
Stanford University, Cal. I.eland Stanford j:r university. 
Stavanger. Museum. 
Stonjiiurst. College observatory. 
Strassburg. K. Hauptstation tur Erdbebenforschung. 

■ Internationale Kommission tur wissenscliaftliche Luftschiifahrt. 

K. Universität. 

Geologische Landesuntersuchung von Elsass-Lothringen. 

Stuttgart. K. Staatsarchiv. 

Verein fiir vaterländiscbe Naturkunde in Wiirttemberg. 

K. Wiirtt. meteorol. Zentralstation. 

Sydney. Australasian association for tlie advancement of science. 

Department of mines and agriculture. 

Botanic gardens. 

Australian museum. 

Linnean society of New South Wales. 

Tacubaya. Observatorio astronomico nacional. 

Teddington. The National physical laboratory. Observatory department. 

Tegucigalpa. Archivio y Bibliotheca nacional de Honduras. 

Uuiversidad. 

Tifiis. Kaukasisches Museum. 

Tiflisser physikalisches Observatorium. 

Tokio. Earthquake investigation committee. 

Medizinisclie Fakultät der Kaiserl. Japan. Universität. 

Observatoire astronomique. 

Central meteorological observatory of Japan. 

Geographical society. 

Mathematico-physical society at the Imp. Univ. 

Meteorological society of Japan. 

Imp. geological survey of Japan. 



INSTITUTIONER, SOM SÄNDA SINA PUBLIKATIONER. 141 

Tokio. Imp. university. College of science. 
Topeka. Kausas state historical society. 
Toriiio. R. Accademia dello scienze. 

R. Museo zoologic-o. 

R. Osservatorio astroiioniico. 

Societä ineteorologica Italiaiia. 

Toroiito. Canadian institute. 

R. astronomical society of Canada. 

Entomological society. 

Tortosa. Observatorio del Ebro. 

Toiilouse. Académie des sciences, inscriptions et belles-lettres. 

Commission météorologiiiue du départem. de la Haute-Garoniic. 

— ■ — Observatoire astronomique. 
Trieste. Osservatorio marittimo. 
Tromsö. Museum. 

Troiidhjem. Det K. Norske Videnskabers Selskab. 
Troppau. Kaiser Franz Josef-Museum f. Kunst und Gewerbe. 
Tiibiiiifeii. K. Universitäts-Bibliothek. 
Tufts Colleg;e. 

Urbana. University of Illinois observatory. 

Utrecht. Provinciaal Utrechtscb Genootscbap van Runsten en A\'e- 
tenschappen. 

K. Nederlandscb meteorologisch Instituut. 

Pbysiologisch Laboratorium der Utrechtsche Hoogescliool. 

Observatoire astronomique. 

Yalparaiso. Servicio meteorolojico. 

verona. Accademia d'agricoltura, scienze, lettere, arti e conmiercio. 
Warschaii. Bureau météorologi(iue du musée d'industrie et d'agri- 
culture. 

Société scientiiique. 
— — [Matematisk-fysiska sällskapet.] 
V» asliiiifftoii. National academy of sciences. 

Bureau of american ethnology. 

U. S. Weather bureau. 

U. S. Department of agriculture. 

Department of commerce and labor. — Bureau of fisherios. 
— Department of commerce and labor. — Bureau of standard^-. 
Carnegie institution. 

Smitbsonian institution. 

Library of congi'ess. 

U. S. National museum. 

U. S. Naval observatory. 

Nautical Almanac oftice. 
• Biological society. 

Philosophical society. 

U. S. Coast and Geodetic survcy. 

U. S. Geological survey. 

New Zealaud institute. 

Wellington. New Zealand geological survey. 



142 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

Wien. K. Akadeniie der Wissenschafteu. 

Erdbeben-Kommission d. K. Akademie der Wissenschafteu. 

K. k. Zoologisch-botanische Gesellschaft. 

K. k. Xaturhistorisclies Hofmuseum. 

K. k. Militär-geographisclies Institut. 

■ Österreichisclie Kommission filr die internationale Krdmessung. 

K. k. geologische Reichsanstalt. 

Yerein zm- Verbreitung naturwissenschaftlicher Kenntnisse. 

Naturwissenschaftlicher Yerein an der Universität. 

K. k. Zentral-Anstalt fiir Meteorologie und Geodyuamik. 

K. k. Hydrographisches Zentralbureau. 

Wiesbadeil. Nassauischer Verein fiir Xaturkunde. 
Wiirzburg;. Physikalisch-medicinisclie Gesellschaft. 
Zacatecas. (Mexico.) Observatorio astronömico-meteorolögico. 
Zi-ka-wei. (Chine.) Observatoire magiiétique météorologique et sis- 

mologique. 
Ziiricli. Schweizerische meteorologische Central-Anstalt. 

Naturforschende Gesellschaft. 

~ — Botanisches Museum der Universität. 
Universitäts-Bibliothek. 



Tidskrifter. 



Fauna och Flora. Populär tidskrift för biologi. Utg. af E. Lönnberg. 
Uppsala. 8:0. 

Fiskeritidskrift, Svensk. Utg. Th. Ekman. Upps. 8:0. 

Kalender el. almanack för svenskarna i Estland. Utg. af I Nymann,, 
H. Pöhl. Reval. 12:o. 

Tidskrift, Svensk Farmaceutisk. Red. och utg. T. Delphin. Sthlm. 8:0. 

Tidskrift, Svenska Jägarförbundets Xya. Red. G. C:son Lewenhaupt. 
Sthlm. 8:0. 

Tidskrift, Svensk kemisk, utg. af Å. G. Ekstrand. Sthlm. 8:0. 

Trädgården, Rlustr. tidskrift för trädgårdsskötsel. Utgifven af: Stock- 
holms Gartnersällskap, Svenska Trädgårdsföreningen. Redak- 
tion: A. Pihl, G. Lind, F. Liljewall. Sthlm. 4:o. 

Veterinärtidskrift, Svensk, utg. af J. Vennerholm. Sthlm. 8:0. 

Abhandlungen, Astronomische, herausgeg. v. H. Kobold. Kiel. 4:o. 

Annali di botanica, pubbl. da R. Pirotta. Roma. 8:0. 

Engineer, The illuminating. The journal of scientitic illumination. Ed. 
by L. Gäster. London. 8:0. 

Feuille, La, des Jeunes Naturalistes, publ. par A. Dollfus. Paris. 8:0. 

Giornale di geologia pi-atica, pubbl. da P. Yinassa de Regny & G. 
Rovereto. Catania. 8:0. 

Herbarium. Organ zur Förderung des Austausches wissenschaftl. Exsic- 
catensammlungen. Lpz. 8:0. 



INSTITUTIONER, SOM SÄNDA SINA PUBLIKATIONER. 143 

Instrucfor, El. Publicacioii mensual cieutiiica, literaria y de filologia. 

Ed. J. Diaz de Leon. Aguascalientes (Mexico). 8:0. 
lon, A journal of electronics, atomistics, ionology, radioactivity and 

raumchemistry. Edited by C. H. Walter. Lond. 8:0. 
Jaarboek, Paedologisch, onder redactie van M. C. Schuyten. Ant- 

werpen. 8:0. 
Lapok, Magyar botauikai. Hrsg. Å. Degen. Budapest. 8:0. 
Luonnon Ystävä Yleistajuineii luonnontieteellineu aikakauslehti. [Natur- 
vännen. Allmänfattligt naturvetenskapligt periodiskt blad.] [Ut- 

gifvare:] J. A. Wecksell. Helsingissä. 8:0. Sk. af Prof. 

E. Lönnberg. 
Magazine, Symon's monthly nieteorological. Lond. 8:0. 
Mededeelingen över visscherij. Maandblad met gebruikmaking van 

ofticieele bescheiden uitgegeveu door H. C. Redeke. Helder. 

8:0. Sk. af Prof. E. Lönnberg. 
Mitteilungen, Astronomische, gegrundet von R. Wolf, lierausgeg. von 

A. Wolfer. Ziirich. 8:0. 
Naturalist, The Midland. Devoted to natural history and primarily that 

of the Prairie states. J. A. Nieuwland, editor. Notre Dame, 

Indiana. 8:0. 
New Church Life. Devoted to the teachings revealed through Em. 

Swedenborg. Bryn Athyn, Pa. 8:0. Sk. af Acad. of the 

New Church, Bryn Athyn. 
Philosophy, The New. A quarterly magazine devoted to the interests 

of the Swedenborg Scientific Association. Bryn Athyn, Pa. 

8:0. Sk. af Acad. of the New Church, Bryn Athyn. 
Pronösticos, Los, de Sfeijon. Bevista metearolögica quincenal. Valen- 
cia. 4:o. 
Revue, La, néphologique. [Par] A. Bracke. Möns (Belgique). 8:0. 
Rivista Italiana di paleontologia. Red. P. Vinassa di Reguy. Pe- 

rugia. 8:0. 
Stahl und Eisen, Zeitschrift fiir das deutsche Eisenhiittenwesen. Zeit- 

schriftenschau. Diisseldorf. 4:o. 
Swiatowit. Anuuaire de Tarchéologie préhistorique polonaise et d'autres 

pays slaves. Réd. par. E. Majewski. AVarsz. 8:0. 



144 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1010. 



Bilaga S.^ 



Adlerz, G.. Orienteringsförmågan hos steklar. [Program]. Sunds- 
vall 1909. 8:o. 

Ahlström, E.. Uber die Gallertkystome der Ovarien und die bei 
Iiui)tur derselben auftretenden gallertigen Yeräuderungen des 
BaiK-hfells (S. G. Pseudomyxoma peritonei). Akad. Abhandl. 
Sthlm 1909. 8:o. 

Almgren, O., Sveriges fasta fornlämningar från hednatiden. Sthlm 
1904. 8:o. Sk. af Öfverkontrollör P. G. Boren. 

Andersson, G., The climate of Sweden in tlie late-quarternary period. 
Faots and theories. Sthhn 1909. 8:o. 

Andersson, L. G., A remarkable new Gecko from South-Africa and 
a new Stenocercus-species from South-America in the Natural 
Museum in Wiesbaden. Wiesbaden 1908. 8:o. 

Arrlienius, S., Emanuel Swedenborg as a cosmologist. Sthlm 1908. 
8:o. Sk. af Mr. A. H. Stroh. 

Aiirivillins, Clir., Cerambyciden. Jena 1908. 4:o. 

Lepidoptera, Rhopalocera und Heterocera (Pars 1) von Mada- 
gaskar, den Comoren und den Inseln Ostafrikas. Stuttg. 
1009. 4:o. 

Bengtsson, S.. Beiträge zur Kenntnis der paläarktischen Epheme- 
riden. Lund 1909. 4:o. 

JBerzelius, J J., Ett originalbref från J. .1. Berzelius till J. O. 
Carlberg, dat. Stockholm d. 26 sept. 1845. 4 sid. 4:o. Sk. 
• af adressatens döttrar, Fruarna Cecilia Sandell och Ester 
Segerstéen. 

Ett originalbref från J. J. Berzelius till Baron Carl af Wetter- 

stedt, dat. Stockholm d. 5 juni 1832. 4 sid. 4:o. Sk. af 
Prof. S. Arrhenius. 

Birger, S., Uber die Resorption der unlöslichen Quecksilberpräparate 
bei intramuskulärer Injektion. Sthlm 1908. 8:o. 

Bligen som exkursionsort för svenska botanister. Sthlm 1908. 8:o. 

Boman, E., Autiquités de la region Andine de la république Argen- 
tine et du désert d'Atacama. T. 1—2. Paris 1908. St. 8:o. 

Broek, F. H:son., Om den ekonomiska fördelningen och kriserna. 
Lund 1908. 8:o. Sk. af Prof. Chr. Aurivillius. 

Några observationer angående detaljhandels- och grosshandels- 
prisens inbördes relationer samt deras betydelse för bedömande 
af reallönens höjd. Upps. 1908. 8:o. Sk. af Prof. Chr. Auri- 
villius. 

Dahlgren, E. W:, liCS relations commerciales et maritimes entré 



Då siifvaren ej siirskildt är näiuiKl, ;ir Injken skilukt af förf. el. uti. 



BÖCKER SKÄNKTA AF ENSKILDA PERSONER. 145 

la France et les cotes de TOcéan Pacifique (commencement 
du 18:e siécle). T. 1. Paris 1909. 8:o. 

Dahlstedt, H., Hieracier från Torne Lappmark och närgränsande 
områden. Sthlm 1907. 8:o. 

Nya skandinaviska Taraxacumarter, jämte öfversikt af grupperna 

Erythrosperma och Obliqua. Lund 1909. 8:o. 

Ergebiiisse, Wissenschaftliche, der schwedischen zoologischen Expedi- 
tion nach dem Kilimandjaro, dem Meru und den umgebenden 
Massaisteppen Deutsch-Ostafrikas 1905—1906 unter Leitmn^ 
von Y. Sjöstedt. Stldm 1909. 4:o. " 

7. Coleoptera. 12. TFeise, J^., Chrysomelidaj und Coccinellida". 

13. Spoith, F., Cassidffi. 

14. Borchmann, F., Lagriidse und Cantharida'. 

8. Hymenoptera. 5. Friese, H., Apidae. 

11. Siphonaptera et Anoplura. 2. Enderlein^ G., Anoplura 
(Siphunculata). 

13. Neuroptera. 2. van der Weele, H. W., Planipennia et 

Panorpata. 

14. Pseudoneuroptera. 1. Sjöstedt, Y., Odonata. 

2. Ulmer, G., Ephemerodea. 

3. IGapdleJc, F., Plecoptera. 

17. Orthoptera. 3—6. Sjöstedt, Y., Mantodea. — Phasmodea. 
— Gryllodea. — Locustodea. 
7. Sjöstedt, Y., Acridiodea. 
22. Yermes. 2. Fuhrmann, O., Cestodes. 
Sk. af P. Palraquists Aktiebolag. 

Eriksoil, Joh., Studier öfver submersa växter. Mit deutschem Resumé 
Sthlm 1908. 8:0. 

Eriksson, J., Comment nommer les formes biologiques des espéces 
de champignons parasites? Motion présentée au 3:e congrés 
international de botanique å Bruxelles en 1910. Lund 1909. 8:0. 

— -— Landtbruksakademiens uppbrända krusbärsbuskar. Sthlm 1908. 8:0! 

Euler, H., Växtkemi, dess grunder och resultat. D. 2—3 Sthlm 
1908. 8:0. 

Exploratioiis, Swedish, in Spitzbergen 1758—1908. Nathorst, A G 
Historical sketch. — Hultli, J. M., Bibliography. — Be Geer, 
G., List of maps. Sthlm 1909. 8:0. 

Fallen, C. F., En samling originalhandskrifter af Prof. C. F. Fallen, 
innehållande biogi-afiska anteckningar öfver åtskilliga i Lund 
och det öfriga Skåne m. m. bosatta personer, äfvensom några 
bref. Sk. af Prof. G. Retzius. 

Fallen, C. F., 5 st. originalbref till C. F. Fallen från : A. J. Ståhl dat. 
d. 15 juni 1827, J. W. Dalman dat. d. 21 dec. 1827 och d. 29 
febr. 1828, A. D. Hummel dat. d. 5 febr. 1828 och C. G. Man- 
nerheim dat. d. 20 febr. 1828. 4:o. Sk. från Kungl. Biblioteket. 

t orssell. G., Einige Vorrichtungen zur Röntgenograpliierung mit Kom- 
pression und Orthodiagraphierung in unmittelbarem AnschluSs 
an die Durchleuchtung. Hamburg u. å. St. 8:0. Sk. af Prof. 
Chr. Aurivillius. 

VetenskapsahaiJeuliens Årsbok. 8. 1910. 10 



146 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

Gyldéu, H., Traité analytique des orbites absolues des liuit planétes 
principales. T. 2. Sthlm 1908. 4:o. Sk. af Direktören för 
Observatoriet i Pulkova O. Backlund. 

Hamiier, J. W., Redogörelse för resultatet av en med understöd 
ur C. W. Sebardts stipendiefond företagen resa för växtgeo- 
gratiska studier inom Blidö socken i Stockholms skärgård 
under sommaren 1908. Wisby 1909. 8:o. Sk. af Dr. H. 
Dahlstedt. 

Hailgö stad och badanstalt. Handbok för badgäster och turister ut- 
gifven under redaktion af A. Berndtson m. fl. Helsingfors 
1895. 8:0. Sk. af Öfverkontrollör P. G. Boren. 

Hesselgreii, F., L'harmonie et la science musicale ä la portée de 
"tous. Turin 1909. Tv. 8:o. 

Hildebraiulssoil, H. H., Om den allmänna cirkulationen i atmosfären, 
Sthlm 1908. 8:o. 

Quelques recherches sur les centres d'action de Tatmosphére. 3. 

Upps. & Sthlm 1909. 4:o. 

Holmgren, J., Uber den Einfluss der Basedow'schen Krankheit und 
verwandter Zustände auf das Längenwachstum nebst einigen 
Gesetzen der Ossifikation. Akad. Abhandl. Lpz. 1909. 8:o. 

HolnigTeii, M., Studien tiber siidamerikanische Termiten. Habilita- 
tionsschr. Stockholm. Naumburg a. S. 1906. 8:o. 

Holst, N. O., Postglaciala tidsbestämningar. Sthlm 1909. 8:o. 

Hulth, J. M., Förteckning öfver svensk botanisk litteratur under år 
1907 sammanställd af J. M. Hulth. Sthlm 1908. 8:o. 

Jordbruk, Sveriges, vid 1900-talets början. Statistiskt kartverk ut- 
arbetadt af W. Flach, H. Juhlin Dannfelt, G. Sundbärg. Göte- 
borg 1909. Fol. Sk. af Grossh. M. Fraenckel, Göteborg. 

Lagerberg', A. J. de, A theory as to the origin of the symbol of 
the three crowns on swedish coins. A paper read before the 
American numismatic society. Philadelphia 1909. 8:o. 

Lauriil, P. Gr., Om radium och öfriga aktiva ämnen. Populär fram- 
ställning. Sthlm 1904. 8:o. 

Lindberg H., Rektor M. Brenners Taraxaca. Förklaring. Helsing- 
fors 1909. 8:o. Sk. af Dr H. Dahlstedt. 

Lindman, C. A. M., Linné och Goethe. Sthlm 1909. 8:o. 

Linné, C von, Species plantarum, exhibentes plantas rite cognitas 
ad genera relatas . . . Editio 4:a curante C. L. Willdenow. 
T. 1: P. 1 — 2; 2: 1—2; 3: 1—3; 4: 1—2; 5: 1. Berolini 
1797—1810. 8:o. Sk. af Öfverkontrollör P. G. Boren. 

Lundegårdh, H., Uber Reduktionsteilung in den Pollenmutterzellen 
einiger dicotylen Pflanzen. Sthlm 1909. 8:o. 

Lönnberg, E., Remarks on some Wart-hog skulls in the British 
Museum. London 1909. 8:o. 

Om renarne och deras lefnadsvanor. Upps. 1909. 8:o. 

Medin, 0., Xils Rosén v. Rosenstein. Minnesteckning. Sthlm 1906. 8:o. 

Natliorst, A. G., Några iakttagelser öfver de lösa jordlagren i trak- 
ten kring Medstugan, Jämtland. Sthlm 1909. 8:o. 

— — Motions préliminaires proposant des artides additionels sur la 



BÖCKER SKÄNKTA AF ENSKILDA PERSONER. 147 

momenclature des plantes fossiles i^résentées au 3:e congrés 
interuational de botauique ä Bruxelles 14 — 22 Mai 1910. 
Lund 1909. 8:o. 

Natliorst, A. O., tJber paläobotanische Museen. Lpz. 1909. 8:o. 

■ Ou the Upper Jurassic flora of Hope Bay, Graham Land. Mexico 

1907. 8:o. 

Nermaii, G., Strömsholms kanals historia. Upps. 1909. 8:o. 

— ■ — Järnvägen Köping — Uttersberg — Riddarhyttan, dess historia. Upps. 
1909. 8:0. 

Grängesbergs kapellförsamling. En skildring. Upps. 1908. 8:o. 

Nordström, C. F. Tli., &: Dahlaiider, M., Örebro slotts bygg- 
nadshistoria. Örebro 1908. 4:o. 

Nordström, K. B., Växtgeogratiska anteckningar för Bleking. Några 
skandinaviska adventivväxter. Sthlm 1908. 8:o. 

Nyrén, M., Ascensions droites moyennes de 396 étoiles pour Tépoque 
1900.0 déduites par M. Nyrén des observations faites ä la 
lunette méridienne de la succursale Odessa dans les années 
1899—1903 par M. Orbinski. St. Bétersb. 1908. 4:o. 

Déclinaisons moyennes de 1375 étoiles pour Tépoque 1900.0 

déduites par M. Nyrén des observations faites au grand cercle 
vertical dans les années 1894 — 1903 par M. Nyrén, A. Ivanof 
et A. Vassilief. St. Pétersb. 1908. 4:o. 

Nystedt, T., Undervattensbcåtar. Sthlm 1909. 4:o. 

Pira, A., Tvänne horn af ur i lifrustkammaren. Sthlm 1906. 8:o. 

Studien zur Geschichte der Schweinerassen, insbesondere derjenigen 

Schwedens. Inaug.-Diss. Stockholm. Naumburg a. S. 1909. 8:o. 

Porträtt af John Ericsson. Fotografi efter en miniatyrmålning, sig- 
nerad: Way, London 1824. Sk. af Änkefru S. Elworth. 

(fotograti) af B. J. Fries. Reproduktion efter en K. Vetenskaps- 
akademien tillhörig medaljong. Sk. af Prof. G. Retzius. 

af J. Lamarck. Sk. af Prof. G. Retzius. 

Reiibeteskommissioiieii af 1007. Dokument angående flyttlap- 
parna m. m. på uppdrag af kommissionen samlade af K. B. 
Wiklund och J. Qvigstad. 1—2. Kra 1909. 4:o. Sk. af 
Prof. E. Lönnberg. 

Protokoll öfver de af kommissionen år 1908 i Tromsö amt 

hållna förhör jämte register och det till grund för förhören 
liggande frågeformulär. Sthlm 1909. 8:o. Sk. af Prof. E. 
Lönnberg. 

Retzius, Gr., Carl von Linné. Några minnesord. Sthlm 1908. 8:o. 

Till kännedomen om byggnaden och utvecklingen af förbind- 
ningsstycket hos däggdjurspermierna. Sthlm 1908. 8:o. 

— — Biologische Untersuchungen. N. F. 14. Sthlm 1909. Fol. 

Reiiter, O. M., Ett förbisedt arbete öfver Collembola. Helsingfors 
1900. 8:0. 

Ribbiilg, L., Die distale Armmuskulatur der Amphibieu, Reptilien 
und Säugetiere. Habilitationschr. Stockholm. Jena 1907. 

Sclllachter. Wilhelm Schlachter. En biografi. Sthlm 1909. 8:o. 
Sk. af Prof. Chr. Aurivillius. 



148 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

Segerblom, W., First year chemistry. A text in elementary che- 
mistry for secondary schools. Exeter, N. H. 1909. 8:o. 

Laboratory manual of qualitative analysis. New York, London . . . 

1908. 8:o. 

Tables of properties of över fifteen hundred coramon inorganic 

substances. Exeter, N. H. 1909. 8:o. 

Sellman, J., Arbetarnes paradis. Nya Zeeland. En studie. Sthlm 
1908. 8:o. Sk. af Prof. Chr. Aurivillius. 

Sideilbladh, E., Sällsamma händelser i Sverige med Finland 
åren 1749 — 1901 och i Sverige åren 1821 — 1859 ur upp- 
gifter af prästerskapet antecknade af E. Sidenbladh. Sthlm 
1908. 8:0. 

Sjöstrand, E., Emanuel SAvedenborgs åsikter om mynt och mynt- 
värde. Lund 1908. 8:o. 

Småskrifter, 15 st., af zoologiskt och botaniskt innehåll, skänkta 
af Öfverkontrollör P. G. Boren. 

Stridsberar. E., Sur quelques propriétés arithmétiques de certaines 
fonctions transcendantes. Thése. Stockholm. Upps. 1909. 4:o. 

Stroh, A. H., Grunddragen af Swedenborgs lif. Sthlm 1908. 8:o. 

Emanuel Swedenborg såsom hjärnanatom och fysiologisk psyko- 
log. Upps. 1909. S:o. 

Några vittnesbörd om vetenskapsmannen Swedeuborg samlade af 

A. H. Stroh. Sthlm 1909. 8:o. 

Suildevall, C. J., Lärobok i zoologien för begynnare. 6:e uppl. 
Lund 1860. 8:o. Sk. af Öfverkontrollör P. G. Boren, 

Svedberg, T., Die Metoden zur Herstellung kolloider Lösungen an- 
organischer Stoffe. Ein Hand- und Hilfsbuch fur die Chemie 
■ und Industrie der Kolloide. Dresden 1909. 8:o. 

Swederus, M. B., Konung Karl IX:s förtjänster om Sveriges horti- 
kultur. 1909. 8:o. 

Thulin, S., Morphologische Studien tiber die Frage nach der Ernäh- 
rung der Muskelfasern. Lpz. 1909. 8:o. 

Tideström, I., Elysium Marianum. Ferus and fern allies. Washington, 
D. C. 1907. 8:o. 

Untersuclmiig-eu, Naturwissenschaftliche, des Sarekgebirges in Schwe- 
disch-Lappland, geleitet von A. Hamberg. Bd 4 (Zoologie): 
Lief. 2—3. Sthlm, Berlin 1908—09. Sk. af Prof. A. Ham- 
berg. 

Wahlgren, F., 2 st. planscher tillhörande ett outgifvet arbete af 
framlidne Prof. Fr. Wahlgren i Lund. Sk. af Prof. G. Retzius. 

Wiklund, K. B., De svenska nomadlapparnas flyttningar till Norge 
i äldre och nyare tid. Upps. 1908. 4:o. Sk. af Prof. E. 
Lönnberg. 

Wohlin, N., Den jordbruksidkande befolkningen i Sverige 1751 — 
1900. Statistisk-demografisk studie på grundval af de svenska 
yrkesräkningarna. Sthlm 1909. 8:o. 

Torpare-, backstugu- och inhysesklasserna. Öfversikt af deras 

uppkomst, tillväxt och aftagande med särskild hänsyn till 
torparklassens undergräfvande. Sthlm 1908. 8:o. 



BÖCKER SKÄNKTA AF ENSKILDA PERSONER. 149 

Åriibäck-Christie-Liiide, A., Der Bau der Soriciden und ihre 
Beziehungen zu andern Säugetieren. Inaug.-Diss. Stockholm. 
Lpz. 1907. 8:0. 

Ou intermediate forms among Chiroptera. Lpz. 1909. 8:0. 

Zur Anatomie des Gehinies uiederer Säugetiere. Jena 1900. 8:0. 



Conimissiou, internationale de renseignement niathématique. Rapport 

préliminaire sur Torganisation de la commission et le plan 

general de ses travaux. Publié au nom du comité par H. Fehr. 

Geneve 1908. 8:0. Sk. af Prof. H. Fehr, Geneve. 
Coilgrés International de botanique. 3 (Bruxelles 1910). Circulaire 5. 

Bruxelles 1909. 4:o. 8k. af »Le comité d'organisation du 

congrés». 
Cougresso intemazionale di cliimica applicata. 6 (Roma 1906). 

Atti. Vol. 1—7. Roma 1907. 8:0. Sk. af Prof. F. Åker- 
blom, Uppsala. 
Agameiinone, G., I/eau cause indirecte des tremblements de terre. 

Budapest u. å. 4:o. 
Albert I, prince de Monaco. Resultats des campagnes scientifiques 

accomplies sur son yacht. Fasc. 33 — 34. Monaco 1908 — 

09. 4:o. 
Alfano, (j. B., Alcune osservazioni sugli epicentri sismici della Cala- 

bria e del Messinese. Pavia 1909. 4:o. 
Poche osservazioni a proposito del terremoto calabro-messinese 

del 28 dicembre 1908. Napoli 1909. 8:0. 
— — Suir importanza di una stazione meteorico-geodinamica alle falde 

del Vesuvio. U. o. 1909. 8:0. 
AmegliiiiO, F., Le litige des scories et des terres cuites anthropiques 

des formations neogénes de la République Argentine. Bué- 

nos-Ayres 1909. St. 8:0. 
Annaildale, N., An account of the Indian Cirripedia pedunculata. 

P. 1. Calcutta 1909. 4:o. 
Beck, R., Lehre von den Erzlagestätteu. 3:e stark umgearb. Aufl. 

Bd. 1—2. Berlin 1909. 8:0. 
Beckeilhaupt, C, Grundzuge einer Physik des Weltraumes als Grund- 
lagen einheitlicher physikalisch-chemischer Werte und neuer 

experimenteller Fragestellungeu. Altenstadt-Weissenburg (El- 

sass) 1909. 8:0. 
Bemporatl, A., L'assorbimento sellettivo della radiazione solare nel- 

l'atmosfera terrestre e la sua variazione coU' altezza. Memo- 

ria. Roma 1908. 4:o. 
Osservazioni fotometriche eseguite nel R. Osservatorio astrofisico 

di Catania nel 1907 da A. Bempoi-ad e A. Cavasino, elaborate 

e discusse da A. Bemporad. Catania 1909. 4:o. Sk. af Prof. 

A. Riccö, Catania. 
Bibliotheca zoologica Fenniae. Herausgeg. von Zoologen Finlands. 

Helsingfors 1909. 8;o. Sk. af Prof. O. M. Reuter, Helsingfors. 



150 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

Biddlecombe, A., Thoughts on natural pliilosophy (with a new read- 
ing of Newton 's first law) and tlie origin of life. Newcastle- 
upon-Tyne 1909. 8:o. 

Bigelow, F. H., Studies on the plienomena of the evaporation of 
Avater över lakes and reservoirs. Washington 1907 — 09. 4:o. 

Birck, O., Das pliotograi:)liisclie Helligkeitsverhältnis der Sonne zu 
Fixsternen. Göttingen 1909. 4:o. (I)iss.) 

Blume, J. A., Ueber mineralogiscli-ökonomisclie Untersucliungen 
auf und in der Erde. Ein praktisclies Handbuch fiir Laud- 
wirthe, besonders Gutsbesitzer, fur angehende Mineralogen 
und Bergbaukundige, hauptsächlich auch fur Cameralisten, so 
wie uberhaupt zu gemeinniitzigem Gebrauch. Lpz. 1829. Sk. 
af f. d. Assistenten G. Lindström. 

Blutharscli, K. F., Reine Erkenntnis der Dinge öder die Wissen- 
schaft aller Wissenschaften. Ein philosophisch-wissenschaft- 
licher Nachweis des ganzen Kreislaufes der Materie in einer 
fortlaufenden Kette von Ursachen und Wirkungen, beginnend bei 
, der Grundursache allés Seins und im Höchsten der Gottheit 
endend. H. 1. Dresden 1909. 8:o. 

Borredoii, O., L'equilibrio ed il.moto perpetuo della terra girante 
intorno al sole. [Napoli 1908]. 8:o. 

Botaiiy of the Fseröes based upon Danish investigations. Copenhagen 
& Christiania 1901—08. 8:o. Sk. af Prof. E. Warming, 
Köbenhavn. 

Bulycov, N. J., Antiquités de la Russie orientale. Moskva 1902. 4:o. 

— ■ — Drevnosti iz vostocnoj Rossii. [Antiquitäten aus Ost-Russland.] 
Vyp. 2. S. Peterb. 1904. Fol. 

Fouilles de la Russie centrale. Kourgans et gorodietz. Recher- 

ches archéologiques sur la ligne de partage des eaux de la 
Volga et du Dniéper. Moskva 1900. 4:o. 

Fouilles de la Russie centrale. Les rives de TOka. Moskva 

1900. 4:0. 

Imennyja serebrjanyja kopéjki i denezki Ivana IV 1533 — 1584. 

[Nameu an den Silberkopeken und Kupfenniinzen Iwans IV 
1533—1584.] S. Peterb. 1906. Fol. 

Izsledovanie nekotorych izobrazenij na drevnich russkich dencach. 

[Untersuchungen einiger Abbildungen an altertiimlichen rus- 
sischen Munzen.] Vyp. 1. S. Peterb. 1904. 4:o. 

Raskopki po casti vodorazdjela verchnich pritokov Dnjepra i 

Volgi. 1903 g. [ Utgräfningar inom området af Dnjepers 
och Volgas öfre bitloder, år 1903.] Moskva 1903. 4:o. 

Baer, yoii. Ett originalbref från Prof. v. Baer till Prof. Anders 
Retzius jämte koncept till ett svar uppsatt af Prof. G. von 
Diiben. Påträffade bland Prof. von Dubens efterlämnade pap- 
per. Sk. af Prof. C. G. Santesson. 

Calzavara, E. C, Sur Fépuration des eaux alimentaires par les 
»procédés Linden» dits »Aqua såna». Gand [1908]. 8:o. 

Disciissioii as to copper from the mounds. Lancaster, Pa 1903. 
8:o. Sk. af Prof. G. Retzius. 



BÖCKER SKÄNKTA AF ENSKILDA PERSONER. 151 

Edwards, H. Milne, Zoologie. Ouvrage adopté par le conseil de 
rinstruction publique et approuvé par Monseigneur TArchevé- 
que de Paris. 8:e éd. Paris 1858. 8:0. 8k. af Öfverkontrol- 
lör P. G. Boren. 

Ehrlich, E., Eine neue voUistumlicli dargelegte naturwissenscliaft- 
liclie Weltanscliaimng mit dem Beweis, dass die Erde kein 
Planet, sondern nur ein Mond des Moudes ist, u. s. w. Lpz. 
1908. 8:0. 

Eiffel, Gr., Atlas météorologique pour Tannée 1907 d'aprés vingt- 
quatre stations frangaises. Paris 1908. 4:o. 

Eredia, F., SuUa misura della neve. Roma 1908. 8:0. 

Fiscliei", Ed., Hallers Bezieliungeu zu den Naturforscliern seiner Zeit, 
speziell zu lånné. Bern 1909. 8:0. 

Fischer, P]m., Untersuclmngen tiber Kohlenhydrate und Fermeute 
(1884—1908). Berlin 1909. 8:0. 

Friedel, G., Étude sur les groupements cristallius. Saint-Étienne 
1904. 8:0. 

Fritsclie, H., Die mittlere Temperatur der Luft im Meeresniveau, 
dargestellt als Funktion der geograpliisclien Länge, Breite und 
Jalireszeit. Riga 1909. 8:0. [Litogr. öfvertryck.] 

Froc, L., Signaux aux marins. Note presentée å la commission du 
comité International (Londres 1909). [Avec] Code des sig- 
naux. Chang-hai 1909. 8:0 & 12:o. Sk. af »MM. les Memb- 
res du comité & les Directeurs de services». 

Fujii, U., Alfred Nobel. Tokyo 1909. 8:0. [På japanska språket.] 

Garcés Losada, C, Le pöle nord de la science. Avant-gout d'un 
livré ä publier. Séville 1909. 8:0. 

Oiglio-Tos, E., L'ereditä e le leggi razionali dell' ibridismo. Torino 
1908. 8:0. 

Gilsoii, G., Le musée propédeutique. Essai sur la création d'un 
organisme educatif extra-scolaire. Conférence faite ä la 
société royale zoologique et malacologique de Belgique le 1? 
juin 1909. Bruxelles 1909. 8:0. 

Gruss, G., Bestimmung der Maximal-und Minimalentfernung von der 
Sonne eines kleinen Planeten, der sicli gegenwärtig in einer 
nahe kreisförmigen Bahn mit der halben grossen Achse nahe 
gleich a bewegt. Prague 1909. 8:0. 

Guppy, K. J. L., The geological connexions of the Caribean region. 
Toronto 1909. 8:0. 

Second note on the Marbela Manjak mine. U. o. o. å. 8:0. 

Preliminary notice of a discovery of fossils in the Tamana dis- 

trict, Trinidad. U. o. o. å. 8:0. 

On some fossil shells from Comparo road, Trinidad. — On the 

cement-producing materials of Naparima, Trinidad. U. o. 
o. å. 80. 

Haland, H. R., An explorer's stone record which antedates Colum- 
bus. A tragic inscription unearthed in Minnesota, recording 
the fäte of a band of Scandinavian adventurers. U. o. 1909. 
Fol. Sk. af Herr J. de Lagerberg. 



152 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

Hatoii (le la Goupilliére, J. N., Application aux mouvements 
planétaire et cométaire de la recherche du centre de gra- 
vité et dfs axes priucipaux du temps de parcours. Paris 

1908. 4;o. 

La loi des aires dans le mouvement avec liaisons. Lisbonne 

1909. 8:o. 

Mémoires divers. 2:e éd. [l]— [6]. Paris 1909. 4:o. 

Oscillations des bennes non guidées. Paris 1909. 8:o. 

Potentiel du temps de parcours. Louvain 1909. 8:o. 

Surfaces nautiloides. Coimbra 1908. 8:o. 

Hellmanil, G., Die Anfänge der Meteorologie. Vortrag. Braunschw. 

1908. 4:o. 

Henry. Souvenir de la célébration du 50:aire professoral de Louis 
Henry, 8 Mai 1909. 4:o. Sk. af Prof. L. Henry, Louvain. 

HoraniiiOV, P., Characteres essentiales familiarum ac tribuum regni 
vegetabilis et ami^horganici ad leges tetractydis naturae con- 
scripti; accedit enumeratio generum magis notorum et organo- 
grapbiae supplementum. Petropoli 1847. 8:o. Sk. af Öfver- 
kontrollör P. G. Boren. 

Haeckel, E., Das Weltbild von Darwin und Lamarck. Festrede 
zur 100-jäbrigeu Geburtstag-Feier von Cbarles Darwin am 
12 Februar 1909 gelialten im Volksbause zu Jena. Lpz. 

1909. 8:0. 

Haeussler, J. W., Die Entropiefunktion und ibre Anwendung auf 

Wasserdampf. Berlin 1908—09. 4:o. 
Hes, G., Electricity uncovers a law of evolution. New York [1909]. 8:o. 
Jenseil, H., On an inward mechanisni of beavenly bodies. Copen- 

hagen 1907—09. 8:o. 
Jousseaunie, F., Reflexions sur les volcans et les tremblements de 

terre. Paris 1909. 8:o. 
Junk, W., Bibliographia botanica. Berlin 1909. 8:o. 
Jaeger, F., Forscbungen in den Hochregionen des Kilimandscharo. 

Berlin 1909. 4:o. 
Kirchbacli, J. H. von, Cbemie und Mineralogie der Gewerbkunde. 

Ein Handbuch fiir Kameralisten, Oekonomen, Fabrikanten, 

Liebhaber der Gewerbkunde und zum Gebraucbe in den böbern 

Glassen der Gewerbschulen. Herausgeg. von J. H. von Kirch- 

bach. 2:e, wolilfeile Ausg. Bd 1—3. Lpz. 1841. 8:o. Sk. 

af f. d. Assistenten G. Lindström. 
Kirchlioff, N., Atomlebre. U. o. o. å. Fol. 
Welträtsellösung 1. öder Atomlebre. Gedanken und Anregungen. 

Itzehoe 1906. 8:o. Sk. af Prof. Cbr. Aurivillius. 
Kuznecov, T. V., Posobie dlja nabljudenij v raznycb slojach atmo- 

sfery pomosci^ju zmjejev. [Hjälpmedel för iakttagelser i olika 

luftlager med tillbjälp af drakar.] S. Peterburg 1907. 8:o. 
Instrukcija dlja proizvodstva podemov rezinovycb sarov-zondov. 

[Instruktion för befordran af giimmi-ballong-sonders böjande.] 

S. Peterburg 1907. 8:o. 
Lesgaft, E., ¥lijanie golifstroma na dvizenie ciklonov v Atlantices- 



BÖCKER SKÄNKTA AF ENSKILDA PERSONER. 153 

kom Okeanje. [Golfströmmens inflytande iik cyklonernas rö- 
relse i Atlantiska Oceanen.] S. Peterburg 1902. 8:0. 
Levy, M., & Sebert, Rapport sur un mémoire intitulé »Recherches 

expérimentales sur la résistance de Tair eftectuées par G. 

Eiffel». Paris- 1908. 4:o. Sk. af M:r G. Eiffel, Paris. 
Lewis, T., & Turner, H. H., On the inclinations of binary står 

orbits to the Galaxy. London 1907. 8:0. Sk. af Prof. 

H. H. Turner, Oxford. 
LippiliaiU), J., Du déterminisme psychologique basé sur Fanalyse 

des sensations. Strasbourg 1909. 8:0. 
Loreiizoiii, G., Il passaggio di Mercurio sul disco del sole osservato 

alla specola di Padova il 14 novembre 1907. Venezia 

1907. 8:0. 
Maggioraui, S., Fenomeni plutonici. — La terra é piu fredda nel 

suo interno. - — Le eruzioni vulcaniche e i moti sismici pen- 

dono origine da azioui esterne al pianeta. Roma 1909. 4:o. 
Maideii, J. H., The forest flora of New South Wales. P. 1—30. 

Sydney 1902—08. 4:o. 

Sir Joseph Banks: the »father of Australia». Sydney 1909. 8:0. 

Maplestoiie, C. M., The results of deepsea investigations in the 

Tasman Sea. 1. The expedition of H. M. S. »Miner». 5. The 

Polyzoa. Sydney 1909. 8:o. Sk. af Prof. E. Lönnberg. 
Massariiii, J., I venti a Roma. Memoria. Roma 1908. Fol. 
Mastrodomeiiico, F., La gravitazione universale ossia il mondo 

materiale e il giuoco delle forze clie ne animano la mac- 

china. Napoli 1909. 8:o. 
Meyer, E. von, Uber Zersetzungsweisen vierfach-alkylierter Ammo- 

niumverbindungen. Nach eigenen Versuchen und Untersu- 

chungen von E. Schwab. Lpz. 1909. 4:o. 
Michaelis, W., sen., Der Erhärtungsprozess der kalkhaltigen hydrau- 

lischen Bindemittel. Nach dem Vortrage des Verfassers, 

am 9. März 1909, in der 32. Generalversammlung des Vereins 
deutscher Portland-Zement-Fabrikanten. Dresden 1909. 8:o. 

Ueber Kalkmörtel. Vortrag . . . Berlin 1908. 8:o. 

Zur Kenntnis der hydraulischen Bindemittel. Vortrag. 1 — 2. 

Stuttgart 1906—07. 4:o. 

Zur Konstitution des Portland-Zement-Klinkers. U. o. o. å. 4:o. 

Moore, C. B., Certain antiquities of the Florida West-Coast. Phila- 

delphia 1900. 4:o. 
Certain mounds of Arkansas and of Mississippi. P. 1 — 3. Phila- 

delphia 1908. 4:o. 
Certain aboriginal mounds of the Florida Central West-Coast. 

Philadelphia 1903. 4:o. 

Moundville revisited. — Crystal River revisited. — Mounds 

of the Lower Cliattahoochee and Lower Flint Rivers. — Notes 
on the Ten Thousand Islands, Florida. — Philadelphia 1907. 4:o. 
Certain aboriginal remains of the Alabama River. Philadel- 
phia 1899. 4:o. 
Certain aboriginal remains of the Black Warrior River. — Cer- 



154 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

tain aboriginal remains of the liOwer Tombigbee River. — 
Certain aboriginal remaius of Mobile Bay and Mississippi 
Sound. — Miscellaneous investigation in Florida. Philadel- 
phia 1905. 4:o, 

Moore, C. B., Certain aboriginal remains of the northwest Florida 
Coast. P. 1—2. Philadelphia 1901—02. 4:o. 

Certain aboriginal mounds of the Georgia Coast. Philadeljihia 

1897. 4:o. 

Certain aboriginal remains of the Tombigbee River. Philadel- 
phia 1901. 4:o. 

Certain shell heaps of the St. John's River, Florida, (hitherto 

unexplored). Paper 1 — 5. Philadelphia 1894. 8:o. 

Aboriginal Urnburial in t)ie United States. — A form of Urn- 

burial on Mobile Bay. Lancaster, Pa 1904. 8:o. 

Samtliga ofvannämnda arbeten af C. B. Moore äro skänkta 
af Prof. G. Retzius. 

Miiller, O., Bacillariaceen aus Siid-Patagonien. Lpz. 1909. 8:o. Sk. 
af Dr O. Borge. . 

Murniaii-Expeditioii. Ekspedicija uaucno-promyslovych izsledo-vanij 
u beregov Murmana. — Wissenschaftlich-praktische Murman- 
Expedition. [1]— [3]. St. Petersburg 1906—08. 8:o. Sk. af 
»Die Murman-Expedition». 

Nadaillac, de, luhuraation and incineration in Europé. Philadelphia 
1897. 4:o. Sk. af Prof. G. Retzius. 

Neupert, K., Am Morgen einer neuen Zeit. Weltbild. Dornbirn 
1909. 8:0. 

Oinoild, Ii. T., The range of monthly mean temperature at Edin- 
burgh, Vieuna, and Stockholm. Edinburgh 1908. 8:o. 

d'0rléaiis, Duc, Croisiére océanographique accomplie ä bord de la 
Belgica dans la Mer du Grönland 1905. Resultats scienti- 
fiques. Bruxelles 1907. 4:o. 

Osservazioni astrofisiche della cometa »Morehouse» eseguite nel 
R. Osservatorio di Catania. Catania 1909. 4:o. Sk. af 
Prof. A. Riccö, Catania. 

pireliometriche a diiferenti altezze suU' Etna. Catania 1909. 

4:o. Sk. af Prof. A. Riccö, Catania. 

Palladiiio, P., Casuali(?) coincidenze numeriche coi pesi atomici? 
Casuali(?) corrispondenze presso a poco, colle serie del Men- 
deleieffV Torino 1909. 8:o. 

Contributo allo studio della capillaritä. Torino 1909. 8:o. 

Du poids absolu des corps élémentaires et dcpendance de leurs 

propriétés chimiques et physiques du poids absolu et de la 
forme. Genova 1909. 4:o. 

Paillli, S., Flora Dauica, det er Dansk Urtebog : udi huilcken, . . . 
icke alleeniste Urternis historiske Beskrifvelse . . . andragis : 
men endocsaa La^gedommc til alle Siugdomme gafnlige, korte- 
ligen oc klarligen antegnis : . . . Kiöbenhafu 1648. 4:o. 
Sk. af ÖfverkontroUör P. G. Boren. 

Plummer, H. C, On the effects of radiation on the motion of 



BÖCKER SKÄNKTA AF ENSKILDA PERSONER. 155 

comets, and Note on a mechauical solution of Kepler's equa- 
tion. London 1906. 8:0. Sk. af Prof. H. H. Turner, Ox- 
ford. 

Portis, A., Delle necessarie relazioni ed armonia fra le scienze geo- 
logiche. Parole .... Koma 1908. 8;o. 

Pupovac, P., »Tres numeri pacis». P. tt. a. Die drei Friedenszalden 
als Harmonien von Kreis uud EUipse. — Endgiltige Lösung 
des matliematisclien Problems. Die Quadratur des Kreises. 
Zur Förderung der Friedensidee in Schule und Haus. Wien 
[1909]. 8:0. 

Radier de Aquino. Altitude and azimutli tables for facilitating the 
determination of lines of position and geographical position 
at sea. The simplest and readiest in solution. Washington 

1908. 8:0. 

Reclierclies expérimentales sur les ijropriétés physico-chimiques de 
quelques gaz en relation avec les travaux de revision du 
poids atomique de Tazote. Geneve, Paris 1908. 4:o. Sk. af 
Prof. Ph. A. Guye, Geneve. 

Raffalli, A., Surface exacte du cercle. — Avantage qu'oflfrc la solu- 
tion de ce probléme sur les autres systémes dans le calcul 
de la surface du cercle. [Bastia (Corse)] u. å. Fol. 

Reuter, E., Merokinesis, ein neuer Kernteilungsmodus. Helsingfors 

1909. 4:o. 

Zur Morphologie und Ontogenie der Acariden, mit besonderer 

Berucksichtigung von Pediculopsis graminum (E. Rent.). Hel- 
singfors 1909. 4:o. 
Reuter, O. 31., Charakteristik und Entwickelungsgeschichte der He- 

mipteren-Fauna (Heteroptera, Anchenorrhynchia und Psylli- 

dae) der palsearktischen Coniferen. Helsingfors 1908. 4:o. 
Hemiptera Gymnocerata Scandinaviae et Fenniae. P. 1. Helsing- 

forsise. 1875. 8:o. 
Mouographia Anthocoridarum orbis terrestris. Helsingforsise 

1884. 4:0. 

40 st. broschyrer. 

Riglli, A., La materia radiante e i raggi magnetici. Bologna 

1909. 8:o. 
Riccö. A., Piano di una statistica generale fondata sopra 40 anni 

di osservazioni internazionali delle protuberanze solari. Cata- 

nia 1908. 4:o. 
Lo spettreliografo del Pt. Osservatorio di Catania. Roma 

1908. 8:o. 
Roseubuscli, H., Elemente der Gesteinslehre. 3;e, neubearb. Aufl. 

Stuttgart 1910 [1909]. 8:o. 
Rudolph, H., Die Erklärung der Radioaktivität aus dem chemischen 

Zerfall der Atome. Berlin u. å. 8: o. 

Ueber eine mögliche Ursache der Erdbeben. Stuttgart 1909. 8:o. 

Rykatscliew, M., jun., Uber den Einfluss der Unterlage auf den 

täglichen Gaug der absoluten Feuchtigkeit. Braunschweig 

1908. 8:o. 



156 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

Salter, Mary, God. [Torquay 1908]. 8:0. 

The physical history of tlie universe. Christ in chaos. P. 1. 

[Torquay] 1909. 8:0. 

Papers on geology, arch^eology, etc. London 1904 — 08. 8:0. 

A new system of geology. With archseological proofs of the 

destruction of the world by water and hre. London u. å. 8:0. 
Saiivageaii, C, Sur le développement échelouné de THalopteris 

(Stypocaulon Kiitz.) scoparia Sauv. et reraarques sur le Sphace- 

laria radicans Harv. Paris 1909. 8:0. 
Lettre ouverte ä J. B. De Toni au sujet des huitres, de Ma- 

rennes et de la diatomée bleue. Suivie d'un appendice. 

Bordeaux 1909. 8:0. 
Le Professeur David Carazzi de runiversité de Padoue (Italie). 

Les huitres de Marennes et la diatomée bleue. Bordeaux 

1908. 8:0. 
Schiaparelli, (i., Di alcune macchie osservate in Mercurio da Jarry 

Desloges la mattina del 19 Agosto 1907. Annotazioni. To- 

rino 1909. 8:0. 

Orbite cometarie, correnti cosmiche, meteoriti. Pavia 1908. 8:0. 

I primordi deir astronomia presso i Babilonesi. Bologna 1908. 8:0. 

I progressi deir astronomia presso i Babilonesi. Bologna 1908. 8:0. 

Scliilldler, K., Die physische Beschaffenheit des Mondes. Eine neue 

Theorie. Luzern 1908. 8:0. 
Schiieider, J. Sparre, Hymenoptera aculeata im arktischen Nor- 

wegen. Troms0 1909. 8:0. 
Scliulz, J. F. H., The constitution of the sun. Chicago 1909. 8:0. 

Henri Moissan und die Sonnenphysik. Lpz. 1908. 8:0. 

Schuster, A., On the periodicities of sunspots. London 1906. 4:o. 
Schuster, Fr., Der Einfluss des Mondes auf unsere Atmosphäre. 

U. o. o. å. Tv. 8:0. 
■ Der Einfluss des Mondes auf unsere Atmosiihilre. Jedem Ge- 

bildeten leicht fasslich berechnet und graphisch dargestellt. 

Karlsruhe 1908. 8:0. 
Schaeberle, J. M., Geological climates. New York 1908. 8:0. 
• An explanation of the cause of the eastward circulation of our 

atmosphere. New York 1908. 4:o. 
• On the origin and age of the sedimentary rocks. New York 

1908. 4:o. 
Sewall, F., Being and existence. A philosophical discussion. Bryn 

Athyn, Pa 1909. 8:0. 
Swedenborg's doctrine of the purer parts of nature. Bryn 

Athyn, Pa 1909. 8:0. 
Sommier, S., Due communicazioni, fatte alla societä d'antropologia, 

sui lapponi e sui finlandesi settentrionali. Firenze 1886. 8:0. 
Un'estate in Siberia fra ostiacchi, samoiedi, siriéni, tatäri, kir- 

ghisi e baskiri. Firenze 1885. 8:0. 

La flora dell' Archipelago toscano. Firenze 1903. 8:0. 

Flora deir Ob inferiore. Studio di geografia botanica. Firenze 

1896. 8:0. 



BÖCKER SKÄNKTA AF ENSKILDA PERSONER. 157 

Sommier, S., Flora Toscana. Firenze u. å. 8:0. 

Un gioiello della flora maltese. Nuovo genere e nuova specie 

di Composte. Firenze 1907. 8.0. 

L'isola del Giglio e la sua flora. Gon notizie geologiclie di C. 

de Stefani. Torino 1900. 8:0. 

Le isole pelagie Lampedusa, Linosa, Lampione e la loro flora. 

Con un elenco completo delle piante di Pantelleria. Firenze 
1908. 8:0. 

Note di viaggio. 1. Esposizione Uralo-Siberiana di Ekaterinburg. 

Ceremissi degli Urali c del Volga. 2. Mordvä. — Popolazionc 
di Astrakan. — Kalmucclii. Firenze 1889. 8:0. 

Steen, A. S., Havoverflatens temperatur ved Xorges kyst. Kristi- 
ania 1908. 8:0. 

Stein, J., Corrections to Professor Turner's paper »On tlie classifica- 
tion or long-period variable stars, and a possible physical 
interpretation.» London 1908. 8:0. Sk. af Prof. H. H. 
Turner, Oxford. 

Svésiiikov, P., Ocerk klimaticeskich uslovij goroda Ufy. [Ubersicht der 
klimatologischen Bedingungen der Stadt Oufa]. Ufa 1909. 8:0. 

Tromelili, (x. de. Le fluide liumain, lois et propriétés. — La sci- 
ence de mouvoir la matiére sans étre medium . . . Suivi de 
Pétre psychique et de Tétude sur la force biologique. St. 
Amand (Cher) [1909]. 8:0. • 

Turner, H. H., 14 st. broschyrer. 

Yadäsz, M, E., Die unterliassische Fauna von Alsöräkos im Komi- 
tat Nagykukiillö. Ubertragung aus dem ungarischen Origi- 
nal. Budapest 1908. 8:0. 

Taldivia. Wissenschaftliche Ergebnisse der deutschen Tiefsee-Expe- 
dition auf dem Dampfer »Valdivia» 1898—99. Bd 2: T. 3; 
8: Lief, 3; 9: 3; 10: 4; 14: 2—3; 15: 2; 16: 1—2; 19: Lief. 
1, H. 2, Lief. 3; 20: Lief. 1. Jena 1908—09. 4:o. Sk. af 
Tyska regeringen. 

Voziieseiiskij, A. V., Ocerk klimaticeskich osobennostej Bajkala. 
[Aper^u des particularités climatologiques du Baikal.] S. 
Peterburg 1909. 8:0. 

Weiler, Ad., Die Grundlagen fiir die Neugestaltung der astronomischen 
Zeitmessung. Zurich 1909. 8:0. 

Weiler, Ang., Die säkularen Störungen des Parameters. Einige Frag- 
mente aus seinen Publikationen. Karlsruhe 1909. 4:o. 

Wesenl)erg'-Lund, C, Grundtrffikkene i Ferskvandsplanktonets Bio- 
logi og Geografi. Sthlm 1909. 8:0. 

Notizen aus dem Dänischen siisswasserbiologischen Laboratorium 

am Fursee. N:o 1—3. Lpz. 1908. 8:0. 

Woltereck, B., &: Zschokke, F., Jahresbericht der Literatur 
[der Susswasser — Zoologie (exkl. Vertebraten)] fur das Jahr 
1908. Lpz. 1909. 8:0. Sk. af Dr C. Wesenberg-Lund, 
Hilleröd, Danmark. 

Wille, N., Om Naturens Mindesmserker og deres Bevarelse. Kristi- 
ania 1909. 8:0. 



158 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

Wille, >'., Uber Wittrockiella nov. gen. Christiania 1909. 8:o. 

ZurEntwicklungsgescliiclitcder GattungOoc3-stis. I)erlinl908. 8:o. 

Woeikof, A., Les accumulations positives et negatives d'eau par les 
sources, les laes, les neiges et les glaces. Geneve 1906. 8:o. 

Einige Problenie der Soenkunde. Lpz. 1902. 8:o. 

Questions de limuologie physique. Geneve 1906. 8:o. 

Die Verteilung und Akkumulation der Wärme in den Festländern 

und Gewässern der Erdc. Braunsclnveig 1906. S:o. 

Verteilung der Bevölkerung auf der Erde unter dem Einfluss 

der Naturverhältuisse und der niensclilichen Tätigkeit. Gotlia 
1906. 4:o. 

Wyiliaii. J., Anatomy of tlie nervous system of Kana pipiens. Wa- 
shington 1853. 4:o. Sk. af Prof. J. Wymans familj. 

7 st. broschyrer. Sk. af Prof. J. Wymans familj. 

ZaioilC, S. P., Osnovy elementarnoj aerometriji. [Grunderna för 
den elementära aerometrin.] Kiev 1909. 8:0. 

Osnovy aerometrologiji i elcktrogeaerologiji. [Grunderna för aero- 

metrologi och elektrogeaerologi]. Kiev 1909. 8:0. 

Oeclisiier de Coiiinck, W.. Action de corps soluble sur des corps 
insolubles. Bruxelles 1909. 8:0. 

Contributiou ä Tétude des uranates. Eruxelles 1909. 8:0. 

— — Sur un mode de formation du nitrate d"uranyle. Bruxelles 
1909. 8:0. 

Sur la stabilité et sur les réactions du chlorure d'uranyle. Brux- 
elles 1909. 8:0. 



NATURHISTORISKA RIKSMUSEET 159 



B. Naturhistoriska Riksmuseet. 

1. 3Iiiieralog^iska aftleliiingen. 

De mineralogiska samlingarna hafva under år 1909 genom 
gåfvor erhållit följande tillökning: 

af Spexeryds grufbolag genom dess disponent, ingeniör 
F. G. Samuelsson, en serie malmprof från bolagets grufvor, 
särdeles välkommen, då museet förut ägde blott en enda liten 
stuff (tungspat) därifrån; 

af statsgeologen, d:r R. Mauzeltus, en stuff med kalk- 
spatskristaller från Vinterosa socken, Närke; 

af prof. Axel Hamberg, Uppsala, en stuff med prismati- 
ska järnglanskristaller från Harstigsgrufvan vid Pajsberget, 
Värmland ; 

af prof. G. Holm, prof af kalkspat från Lugnas, Väster- 
götland ; 

af bergmästare Th. Dahlblom, prof af gadolinit från 
Svärdsliden vid Falun; 

af d:r G. Flink, en stuff med klara apatitkristaller från 
Nordmarks grufvor, Värmland; 

af fru Esther Segerstéen, Håkansboda, 42 utsökta 
koboltglanskristaller, 4 glankodat- samt 3 svafvelkiskristaller, 
allt från Håkansboda grufvor i Ramsbergs socken, Västman- 
land samt 

af direktcir G. Craaford, Forshammar, prof af andalusit 
från en fältspatsgrufva i Klinktjärnsberget i Ramsbergs s:n. 

Under besök vid Ämmebergs zinkgrufvor i maj månad sam- 
lades af Intendenten en stor svit af malmtyper och bergar- 
ter, som tjänar till belysning af malmernas förekomstsätt i dessa 
grufvor. Stufferna äro i museet dels uppställda som fristå- 
ende block och dels upptagande en hel lokalmonter. 

Med bidrag af af delningens medel besökte amanuensen, 
d:r G. Flink, dels i maj Spexeryds mangangrufvor i Småland 



160 VETENSKAPSAKADEMINS ÅRSBOK. 1910. 

och dels i juni Norbergs, Grängesbergs, Persbergs och Lång- 
banshytte grufvor. Vid Spexeryd anträffades bland annat 
kristaller af braunit och hausmannit, hvilka mineral förut icke 
varit kända från dessa grufvor. Vid Norberg och Gränges- 
berg upptäcktes kristaller af typisk mesitinspat, förut icke 
iakttagen i Sverige. Vid Långbanshyttan anträffades ett par 
okända mineral, som ännu icke äro närmare undersökta. 

Genom köp af samlare vid de resp. fyndorterna hafva 
rika sviter af mineral förvärfvats dels från Långbanshyttan 
och dels från Malmberget, Gällivare. En del svenska mineral 
hafva äfven under året inköpts af preparator R. A. Anders- 
son, Uppsala. Det mesta af, hvad som sålunda förvärfvats, 
är införlifvadt med dubblettförrådet, som gör det möjligt att 
genom hyte anskaffa utländska föremål utöfver hvad som 
genom de knappt tillmätta kontanta medlen kan åstad- 
kommas. 

Sålunda har genom byte med firman Grebel, Wendler 
& C:o, Geneve, förvärfvats ett rikt material af det nyupp- 
täckta, som ädelsten använda och i sin kristallklass allena- 
stående mineralet benitoit från Californien, äfvensom en mängd 
andra för museet nya mineral, däribland hopeit från Rho- 
desia, ett vattenhaltigt zinkfosfat, som visserligen upptäcktes 
redan 1826, men hittills varit så sällsynt, att material till en 
fullständig analys först nyligen kunnat anskaffas. Genom 
byte med herr R. Baldauf i Dresden har bekommits en 
praktstuff af mineralet atopit från Brasilien. Detta mineral, 
som beskrifvits af A. E. Nordenskiöld, var förut kändt 
endast från Långbanshyttan och det efter undersökningen 
kvarblifna, i museet befintliga, oansenliga materialet, var det 
enda som existerade. Herr Baldauf har likaledes försett 
museet med flera vackra mineral från Tyska S.-V.-Afrika. 

De omfångsrikaste förvärfven hafva dock skett genom 
kontanta inköp från utländska mineralhandlande, bland hvilka 
i första rummet må nämnas d:r F. Krantz i Bonn och herr 
Lazard Cahn, Colorado Springs, Co. Sålunda har under året 
för samlingen tillkommit icke mindre än 22 nya namn, ett 
antal som väl knappt något år förut uppnåtts. Vidare hafva 
inköp blifvit gjorda hos L. Eger, Wien; af ingeniör W. Blom- 
berg i Kiel, hufvudsakligen mineral från Elba samt af herr 
J. BöHM, Wien, en större kristall af hambergit från Mada- 
gaskar. Mineralet var förut kändt blott i ett exemplar, som 



NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 161 

tillhör prof. A. Hamberg, efter hvilken det har sitt namn. 
Detta originalexemplar är funnet vid Langesund i Norge. 

Efter därom gjorda framställningar hafva ur dubblett- 
förrådet som gåfva öfverlämnats: 

till Stockholms högskola (genom prof. H. Bäckström) 
19 diverse mineralstuffer för komplettering af högskolans 
studiesamlingar ; 

till Tekniska skolan i Norrköping 5 stuffer samt 

till Högre allmänna läroverket i Uppsala 24 stycken mest 
lösa kristaller. 

Som undersökningsmaterial utan återlämningsskyldighet 
hafva afgifvits: 

till docent d:r P. Sustschinsky i Miinchen, efter rekom- 
mendation af prof. P. v. Groth därstädes, 3 mineralprof samt 

till prof. H. C. CooPER i Syracusa, N. Y., 3 smärre stycken 
barysilit. 

Den systematiska skådesamlingen, som varit tillgänghg 
alla därför fastställda dagar, har under året icke undergått 
någon annan förändring än att mindre representativa stycken 
nedflyttats till dublettförrådet och ersatts af nya eller ansen- 
ligare i mån som sådana förvärfvats. Ordnandet af parage- 
netiska lokalsamlingar i därför afsedda montrer har fortgått 
och är nu i det närmaste afslutadt. 



Vcfenshapsdlaideniiens Arnhuh-. 6'. VJIO. I 1 



NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 163 



2. Afdeliiiiigen för {irk«^ffoiiiator ocli fossila växter. 

Sam]igarna hafva under år 1909 ökats genom följande 
gåfvor. 

Diverse recenta arkegoniater ha öfverlämnats från Riks- 
museets Botaniska Af delning, af h vilka särskildt må framhållas 
samlingarne ur f. d. öfverkontrollören P. G. Borens, gross- 
handlaren E. Nordströms och professor M. Sondéns till 
nämnda afdelning skänkta herbarier; en »häxkvast» af tall 
har skänkts af professor C. Lindman; tvärsnitt af en större 
lärkträdsstam från Ludvika af lektor Hj. Möller i Falun; 
49 arter nordamerikanska barrträd och kärlkryptogamer i 
rikliga exemplar hafva skänkts af herr Ivar Tidestrom i 
Washington; Cryptogamae exsiccatae, decades 37 — 39 af Natur- 
historisches H of museum i Wien. 

D:r W. Carruthers i London har till afdelningen förärat 
dels 92 stycken synnerligen värdefulla mikroskopiska slipprof 
af fossila växter, däribland några af Nicols original, dels 
tvärsnitt af en ihålig trädstam från stenkolsformationen i 
Skotland, i hvars inre andra stammar uppspirat, och hvilken 
omnämnes af Lyell i »The students elements of geology». 
Bergverksdirektör M. Geipel i Eisleben har skänkt 2 växt- 
fossil från kopparskiffern ; af professor G. de Geers spets- 
bergsexpedition 1908 hafva öfverlämnats 92 växtfossil från 
Spetsbergens kulm-, jura- och tertiärlager. Prof. P. Ken- 
dall i Leeds har skänkt några juraväxter från Yorkshire; 
d:r R. Kidston i Stirling några mikroskopiska preparat af 
stenkolsväxter; professor A. G. Nathorst har öfverlämnat 
en af honom på kusten af Yorkshire hopbragt samling jura- 
växter, däribland synnerligt värdefulla och unika exemplar 
af Williamsonia, hvarjämte han i Skåne insamlat dels rätiska, 
dels kvartära växtfossil. Herr Th. Newbitt i Whitby har, 
utom ett par andra juraväxter, skänkt en synnerligen prakt- 
full stuff med två hanblommor af Williamsonia; professor 



164 VETENSKAPSAKADEMINS ÅRSBOK. 1910. 

P. B. RiCHTER i Qiiedlinburg värdefulla kritväxter och herr 
J, Sewell i Whitby ett par jura växter. 

Genom anslag af de Brandelska räntemedlen har afdel- 
n ingen kunnat förvärfva 100 mexikanska mossor af Pringles 
exsiccatverk samt har af samma räntemedel erhållit bidrag 
till inköp af en dyrbar fotografiapparat. Af synnerligt stor 
betydelse för ormbunksherbariet har varit, att den framstå- 
ende pteridologen, mag. scient. Carl Christensen från Köpen- 
hamn genom anslag från dessa räntemedel kunnat uppehålla 
sig i Stockholm för att studera det SwARTz'ska herbariets 
ormbunkar, öfver hvilka han författat en särskild afhandling, 
som torde blifva af stor vikt för identifieringen af de af 
SwARTZ beskrifna arterna. Han har begagnat tillfället att 
granska och bestämma äfven andra ormbunkar i herbariet. 

Genom »En vän af vetenskapen och Naturhistoriska Riks- 
museum», som önskar förblifva okänd, har af delningen vidare 
bekommit en särdeles dyrbar och välkommen gåfva, bestå- 
ende af ett för afdelningen värdefullt, omfattande bibliotek 
af hufvudsakligen paleobotaniskt, botaniskt, geologiskt och 
geografiskt innehåll. 

Genom inköp hafva förvärfvats halfcenturierna 1 — 6 af 
J. MiKUTOWicz' Bryotheca baltica samt växtförsteningar från 
Skåne och England. 

Intendenten har dels med understöd af ett af de af stats- 
makterna anvisade resestipendierna, dels på egen bekostnad 
företagit en resa till England och Skotland med hufvudsak- 
ligt syfte att studera anordningarne och samlingarne inom 
ohka museer i London, Cambrige, Leeds, Stirling, Edin- 
burgh och Whitby, hvarjämte han på kusten af Yorkshire 
företagit insamlingar ur därvarande växtförande juralager 
samt vid Bovey Tracey i Devonshire studerat de växtförande 
tertiärlagren. 

Till Peabody Museum of Natural History, hörande till 
Yale University, New Haven, Conn., U. S. A., hafva sändts 
ett 80-tal stuffer växtfossil, omfattande 37 arter från Skåne 
och polartrakterna, i utbyte mot de under fjolåret erhållna 
praktfulla förkislade stammarne af Cycadeoidea. 

Ordnandet, katalogiseringen och beskrifningen af sam- 
lingarna hafva oafbrutet fortgått. Katalogen öfver de extra- 
skandinaviska bladmossorna har inom afdelningen fullbordats; 
lektor H. W. Arnell i Upsala har påbörjat bestämningen 



NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 165 

af de af d:r N. Ehle från Sibirien 1898 hemförda mossorna; 
lektor Hj. Möller i Falun har afslutat ordnandet af de skan- 
dinaviska bladmossorna. Kand. Th. Halle har utfört för- 
arbetena för en monografi öfver Sagenopteris-Sirter och spor- 
frukter af vattenormbunkar från Skånes kolförande aflag- 
ringar; apotekaren C. Jensen i Hvalsö, Danmark, har full- 
bordat undersökningen och bestämningen af de sibiriska hvit- 
mossorna; professor V. Wittrock har för bearbetning erhållit 
kottar m. m. af svenska granformer; mag. scient. C. Chri- 
STENSEN i Köpenhamn har för undersökning bekommit ett 
större antal ormbunkar, och sanitetsrådet d:r P. Menzel i 
Dresden har till bearbetning mottagit hela den stora sam- 
lingen (öfver 700 stuffer) af växtfossil från Kamerun, som 
på sin tid hopbragts af d:r P. Dusen. Professor G. Hiero- 
NYMUS i Schöneberg, d:r Walter Gothan i Berlin samt stud. 
J. Schuster i Miinchen innehafva i och för undersökning 
fortfarande de i förra årsberättelsen omnämnda samlingarna. 

För vetenskaplig undersökning inom museet hafva sam- 
lingarna anlitats af professor R. Sernander, licentiaten L. 
VON Post samt Cand. real. Ad. Hoel från Kristiania. 

Afdelningens museum har haft att glädja sig åt ett längre 
besök af DD. KK. HH. Kronprinsen och Kronprinsessan, 
som jämte uppvaktning med stort intresse tagit del af de 
utställda föremålen. Af öfriga besökande må nämnas engel- 
ske ministern Sir Cecil Spring Rice samt Lady Rice, pro- 
fessor O. Jaekel samt två studerande från Greifswald, Berg- 
rat Fr. Bartonec från Schlesien, d:r H. Yabe från Japan, 
sydpolsfararen löjtnant E. Shackleton, som studerade de ant- 
arktiska och arktiska växtfossilen, professorerna B. Jönsson 
från Lund, JST. Wille från Kristiania och E. Warming från 
Köpenhamn, som studerade de mikroskopiska preparaten af 
Williamsoyiia m. fl. 

Intendenten har varit sysselsatt med undersökningar öfver 
släktena Nilssonia, Willimnsonia, Wielandiella, Cycadocephalus 
och Weltrichia och har såsom ledamot af den internationella 
botaniska kongressens kommitté för den paleobotaniska nomen- 
klaturen haft åtskilligt i samband därmed stående arbete. 
Han har vidare för de tyska och engelska öfversättningarna 
reviderat sitt arbete om Linné såsom geolog och korrektur- 
läst den tyska nu utkomna upplagan samt har tillsammans 
med professorerna J. G. Andersson och G. de Geer utgifvit 



166 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

»Swedisli explorations in Spitzbergen 1758 — 1908», hvars histo- 
riska del af honom författats. På därom gjord anhållan har 
han bestämt en större samhng karbon- och jura växter från 
Spetsbergen, tillhörande Kristiania universitets paleontologi- 
ska museum, samt påbörjat undersökningen af en samling af 
Danmarkexpeditionen från nordöstra Grönland hemförda växt- 
fossil, tillhörande mineralogiska museet af Köpenhamns uni- 
versitet. 

De under året tryckta afhandlingar, som utarbetats å 
afdelningen eller för hvilka material från densamma legat till 
grund, äro följande: 
C. Jensen, Musci Asiae borealis. Dritter Teil, Torfmoose, 

K. V. A. H. Bd. 44, n:o 5. 18 sidor. 
A. G. Nathorst, Uber paJäobotanische Museen, Engler's Bot. 
Jahrb. Bd. 42. S. 335—340. 

, Motions préliminaires proposant des artides additionels 

sur la nomenclature des plantes fossiles. Bot. Notiser, 
s. 203—205. 
— — , Uber die Gattung Nilssonia Brongn. mit besonderer 
Beriicksichtigung schwedischer Arten. K. V. A. H. 
Bd. 43, n:o 12. 40 sidor, 8 dubbeltaflor och 3 text- 
figurer. 

, Paläobotanische Mitteilungen. 8. Uber Williamsonia, 

Wielandiella, Cycadocephalus und Weltrichia. K. V. 
A. H. Bd. 45, n:o 4. 38 sidor, 8 taflor och 5 text- 
figurer. 



NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 16' 



S. Botaniska afdeliiiiii^eii. 

Såsom en följd af den stora tillväxt, de botaniska sam- 
lingarna vunnit under de senaste åren, företrädesvis genom 
de i föregående årsberättelser omtalade gåfvorna af veten- 
skapligt lierbariematerial från in- och utlandet, har 1909 års 
arbete vid af delningen i främsta rummet måst koncentreras 
på sorteringen och inordnandet samt i erforderliga fall en 
kritisk bestämning af de nykomna samlingarna. Under den 
tilländalupna femårsperioden hafva många grupper inom her- 
barie-afdelningen fördubblats. Detta kan i det hela sägas om 
det skandinaviska herbariets nummeriska tillväxt. Några af 
de större kritiska fanerogamsläktena inom vårt land förefinnas 
nu i Riksmuseet icke blott i fulltaligt skick, utan äfven be- 
stämda och fullt ordnade, t. ex. Rosa, Taraxacum, Hieracium. 
Ju mera det sålunda lyckas att bringa reda och ordning i 
dessa härstädes hopade skatter af vetenskaplig betydelse, 
desto bättre beredes jordmånen för mottagandet af nya för- 
värf och desto mer synes vara att vänta från den botaniskt 
intresserade allmänheten, hvarom de betydande gåfvor bära 
vittne, som äfven denna årsredogörelse har att omförmäla. 

Särskildt har afdelningen skäl att lyckönska sig till de 
frivilliga arbetskrafter, som under det ifrågavarande arbets- 
året stått till dess förfogande. Sålunda hafva äfven under 
1909 d:r F. R. Aulin och f. d. lektor A. Skånberg samt 
under en del af samma år ingeniör K. Stéenhoff arbetat med 
de vetenskapliga samlingarnas ordnande, etikettering, bestäm- 
ning m. m. Genom dessa personers entusiasm och ovanliga 
arbetsförmåga hafva mycket omfattande och viktiga arbeten 
genomförts, som för afdelningens egentliga personal varit 
omöjliga att medhinna. 

Såsom ajlÖ7iad arbetshjälp har afdelningen i första rummet 
haft att fortfarande tillgå sitt sedan mer än 30 år bepröfvade 
arbetsbiträde fröken C. Jonsson, som tidtals äfven åtagit 
sig ökadt arbete med växternas konservering. Den andra 
befattningen af detta slag, hvilken under de senaste åren 



168 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

visat sig oundgänglig, öfvertogs från och med början af 1909 
af filos. kand. friherre Fritz Ridderstolpe, som därjämte 
sysselsatte sig med vetenskapliga undersökningar af några 
grupyjer (Iridacese, Amarantacese) ur de brasilianska samlingarna. 
Frih. Ridderstolpe afled emellertid hastigt den 13 april, 24 år 
gammal, till stor förlust för Riksmuseet och till uppriktig 
saknad för alla dem, som samarbetat med honom och lärt 
känna hans vetenskapliga begåfning, hans arbetshåg, som 
ej ens de sista lefnadsårens svåra sjuklighet förmådde kufva, 
och det förhoppningsfulla arbete han redan utfört. — Efter 
frih. Riddderstolpes död har d:r Aulin, vid sidan af sitt 
nitiska arbete såsom frivillig arbetshjälp, åtagit sig att mot 
aflöning såsom arbetsbiträde gå afdelningen tillhanda med 
en del maktpåliggande sysslor af mera tillfällig art. 

Under 1909 har dessutom skolläraren A. H. Magnusson 
från Göteborg mot ersättning ur honorarieanslaget haft be- 
fattning med vetenskapligt ordnande af lafsamlingarna. — 
Afdelningens intendent samt amanuensen d:r H. Dahlstedt 
hafva med understöd ur Brandelska fonderna företagit smärre 
resor, den förre till vissa trakter kring Mälaren samt till 
Omberg och några andra punkter i Götaland för studium af 
Euphrasia, Mentha, Leontodon, Cratsegus m. fl. släkten, den 
senare till Gottland för studium af Taraxacum. Afdelningens 
Regnellske amanuens filos. kand. E. L. Ekman har begagnat 
sin ledighet under sommaren till en vistelse i Torne lappmark, 
där han med understöd af Vassijaure Naturvetenskapliga 
Station idkat floristiska och ekologiska moss-studier. 

Förutom afdelningens egna tjänstemän hafva äfven flera 
botaniskt intresserade personer under året begagnat de bota- 
niska samlingarna till vetenskapliga undersökningar eller studier, 
nämligen lektor F. E. Ahlfvengren (skandinaviska floran); 
d:r S. Birger (svenska floran, i synnerhet fjällväxterna); 
d:r O. BoRGE (grönalger); mag. scient. C. Christensen från 
Köbenhavn (ormbunkar); apotekare A. Heiner (brasilianska 
fanerogamer och ormbunkar); lektor E. Hemmendorff (euro- 
peiska fanerogamer) ; docenten H. Hesselman (d:o); stud. 
G. Kjellberg från Uppsala (Hieracium); f. d. läroverksadj . 
T. li^ROK (svenska floran); assistenten d:r T. Lagerberg 
(Ulmus, Salix m. m.); pastor J. Lagerkranz (svenska fane- 
rogamer) ; telegraf kommissarien T.Lange, Visby (d:o); landt- 
brukaren P. A. Larsson, Movik (d:o); skolläraren A. H. Mag- 



NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 169 

NUSSON (lafvar); mag:r A. Palmgren från Helsingfors (Ta- 
raxacum); d:r L. von Post (Cladium); filos. kand. L. Romell 
(hattsvampar); professor H. V. Rosendahl (vissa svenska 
fanerogamer och några ormbunkhybrider); filos. kand. G. Samu- 
elsson, Uppsala (Hieracium och några andra svenska släkten); 
docenten N. Svedelius, Uppsala (hafsalger); stadsnotarien 
T. SjövALL, Helsingborg (Primula); professor E. Warming 
från Köbenhavn (Podostemonacea?), m. fl. 

Utlåning af material ur af delningens samlingar för veten- 
skapligt studium eller bearbetning har under 1909 fortgått i 
betydande omfattning. Af de större eller mindre lån, som 
utlämnats, må företrädesvis nämnas: en större samling Acsena- 
arter till d:r G. Bitter i Bremen; några sydamerikanska 
Malvaceer och Bombacaceer till prof. R. Chodat i Geneve; 
några arter af svampsläktet Tryblidium till d:r E. J. Durand, 
Tthaca, N. Y.; afdelningens materal af Epipogon aphyllus 
till filos. kand. A. Friesbndahl, Uppsala; dess material af 
Euphrasia salisburgensis till filos. kand. T. Fries, Uppsala; 
största delen af Riksmuseets skandinaviska och några utländ- 
ska Potamogeton-arter jämte duplettförrådet till kyrkoherden 
O. Hagström, Lysvik (Värmland); några sydamerikanska Ber- 
beris-arter och material af Regnellidium till filos. kand. T. 
Halle; allt i museet befintligt material af Baccharis till d:r 
W. Heering, Hamburg; ett större antal exemplar af si. Cera- 
mium till doc. H. Kyltn, Uppsala; diverse lägre alger från 
Brasilien till d:r E. Lemmermann i Bremen; några sällsynta 
sibiriska Salix-arter till d:r P. Lackschewitz i Libau; en 
samling brasilianska xyridaceer till lektor G. Malme; diverse 
former af si. Orchis till rektor L. M. Neuman, Ystad; en 
omfattande samling fanerogamer från polarländerna till mu- 
seumsinspektör C. H. OsTENFELD i Köbcuhavn ; större delen 
af de till flava-gruppen hörande Carex-formerna till mag:r A. 
Palmgren i Helsingfors; några sydamerikanska ascomyceter 
till d:r F. Theissen, HolUand; de vestindiska Begonia-arterna 
till Geheimerat J. Urban i Berlin; ett par svenska Alche- 
milla-former till läroverksadjunkten C. G. Vesterlund, Norr- 
köping; afdelningens material af Betula humilis till lic. T. 
Vestergren. — Dessutom hafva glaskärl ur afdelningens 
förråd sändts såsom lån till stud. H. Norinder, som sköter 
periodiska planktonhåfningar vid Vassijaure i Torne lapp- 
mark, samt till stud. A. Hannerz, som insamlat växter i 



170 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

samband med undersökningar vid sjön Tåkern. — Under året 
b af va från olika låntagare återkommit i bearbetadt skick 
samlingar af vid pass 2,000 nummer, ett bestämningsarbete, 
som varit Riksmuseet till stor fördel. 

Bland årets publikationer, som företrädesvis grunda sig 
på undersökningar af Riksmuseets botaniska samlingar, må 
nämnas: af d:r O. Borge Nordamerikan. Siisswasser- Algen (i 
Arkiv för Botanik); af amanuensen d:r H. Dahlstedt Nya 
skandinaviska Taraxaca (i Botan. Notiser) och Medelpadska 
Hieracier (i Arkiv för Botanik); af amanuensen E. L. Ekman 
Pedicularis opsiantha, eine spätbliihende Parallelart von Ped. 
palustris (Bot. Not.) och Beiträge zur Columniferenflora von 
Misiones (Ark. f. Bot.); af d:r P. Dusen Beiträge zur Flora 
des Itatiaia, II (Ark. f. Bot.); af doc. Rob. E. Fries: Uber 
einige Gasteromyceten aus Bolivien und Argentinien, Zur 
Kenntnis der Blattmorphologie der Bauhinien, och Uber Klei- 
stogamie bei Argyrolobiura Andrewsianum (alla i Ark. f. Bot.); 
af prof. V. B. Wittrock Om Cuscuta europsea och hennes 
värdväxter (Sv. Bot. Tidskr.); samt af afdelningens intendent: 
Uber den floralen Syndimorphismus einiger Festuceen, A. 
Linnean Herbarium in the Natural History Museum in Stock- 
holm, II. Pentandria (båda i Ark. f. Bot.) och Poa remota 
af Forselles, eine wiederherzustellende europäische Art (i Eng- 
lers botan. Jahrbiicher) m. m. — Publikationer under 1909, 
som till större eller mindre del hänvisa till Riksmuseets 
samlingar äro dessutom följande: E. Janchen, die Cista- 
ceen Österreich-Ungarns (Mitteil. Nat. Ver. Univ. Wien); 
H. Kylin, Studier öfver några svenska Ceramium-former (Sv. 
Bot. Tidskr.); Alph. Meunier, Sur la flore des neiges et des 
glaces de la mer de Kära m. fl. 

Följande gåjvor hafva under år 1909 förärats den bota- 
niska aidelningen: 

Kungl. Vetenskapsakademien har till afdelningen öfver- 
lämnat de växtsamlingar, som af dess resestipendiater inom 
landet insändts. Till afdelningen hafva dessutom aflämnats 
de samlingar, som intendenten och amanuenserna hemfört 
från sina förut omtalade resor. 

Ur ett större enskildt bibliotek, som af en okänd me- 
cenat förvärfvats för Riksmuseets och K. Vetenskapsaka- 
demiens räkning, har ett stort antal botaniska arbeten af 



NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 171 

högt vetenskapligt värde, dels större verk, dels talrika små- 
skrifter, tillfallit den botaniska afdelningen. 

Af f. d. öfverkontrollören P. G. Boren, som under det 
gångna året fortfarande med egen hand utlagt och inrangerat 
sitt till afdelningen skänkta herbarium, har en samling vär- 
defull botanisk litteratur af omkring 50 volymer, däribland 
många sällsynta äldre böcker, förärats afdelningen. 

F. d. öfverdirektören C. F. Sundberg har ur sitt herba- 
rium förärat afdelningen en samling europeiska växter af 
utmärkt beskaffenhet och högt värde, inrymda i 72 digra 
foliokartonger. 

Framlidne provinsialläkaren i Hjo d:r S. Törnmarcks 
efterlämnade värderika herbarium har af hans arfvingar öfver- 
lämnats såsom gåfva till afdelningen. 

Af friherre och friherrinnan F. Ridderstolpe har afdel- 
ningen, till minne af deras under året aflidne son frih. Fritz 
Ridderstolpe och hans anställning vid Riksmuseet, fått 
mottaga den värdefulla gåfvan af dennes efterlämnade herba- 
rium, preparat och anteckningar samt ett flertal dyrbara 
botaniska arbeten. 

Studeranden vid Stockholms högskola S. Selander har 
skänkt afdelningen sitt stora och utomordentligt väl konser- 
verade herbarium af skandinaviska växter, som till största 
delen af gifvaren själf samlats under resor i norra Sverige 
och Norge. 

Af f. d. löjtnanten H. Sandeberg har afdelningen erhållit 
originalmålningarna till det af honom och filos. kand. L. 
RoMELL utgifna verket D:r Lindblads Svampbok. 

F. d. lektor L. J. Wahlstedt i Vittsjö har förärat afdel- 
ningen en fullständig serie af Sveriges characeer i utmärkta 
och instruktiva exemplar. 

Dessutom äro följande gåjvor med största erkänsla från 
afdelningens sida under året antecknade: af lektor F. E. Ahlf- 
VENGREN flera märkliga fanerogamer från Halland, däribland 
den nyinkomna Triticum cristatum; af läroverksadj. H. Ask- 
lund omkring 150 fanerogamer dels från Stockholms, dels 
från Bohusläns skärgård; af d:r F. R. Aulin exemplar af 
lönn med 3-taliga bladkretsar samt en samling mera ovanliga 
skånska växter; af förste provinsialläkaren d:r J. A. Berlin 
en stor samling Rosa- och Cratsegus-former från Roslagen; 
af läroverksadj. E. Colltnder, Sundsvall, omkring 400 fåne- 



172 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

rogamer från Medelpad, det landskap han särskildt vinnlagt 
sig om att utforska; af öfverlärare J. Dyring i Holmestrand, 
Xorge, en samling sydnorska Centaurea- och Cratsegus-former; 
af d:r E. Erdmann en stor kvantitet nyss insamlade hvita 
lingon från Bälinge i Södermanland jämte ex. af den frukt- 
bärande plantan; af fru Elisabet Ekman, Djursholm, den 
s. k. Orchis cordigera, dels vild från Dovre, dels odlad, samt 
några likaledes odlade lefvande Draba-former från gifvarin- 
nans trädgård; af öfverläkaren d:r B. Floderus en större 
samling fanerogamer, dels lappländska Salix-former och hy- 
brider, dels Taraxaca ur framlidne rektor M. Floderus' 
herbarium; af doc. R. E. Fries ett femtiotal argentinska 
Malvaceer; af stud. Daniel Gaunitz, Sorsele, en monströs 
Salix glauca med pollenbärande honax; af hofkamrer O. H. 
Hafström ett femtiotal utmärkt preparerade kärlväxter från 
Mentones omgifningar samt flera märkligare svenska växter, 
däribland den i Sverige nyfunna Epilobium adenocaulon; af 
kyrkoherden O. Hagstöm, Värmland, några sällsynta utländ- 
ska Potamogeton-arter; af bataljonsveterinären H. Hassel- 
gren i Visby några fanerogamer från Gotska Sandön, samlade 
i maj månad; af apotekare A. Heiner några sällsynta Poa- 
och Calamagrostis-arter från Småland; af konservator O. R. 
Holmberg, Lund, flera märkligare Centaurea-former och -hy- 
brider från Skåne; af studerandena Elis och Orvar Holmer, 
Göteborg, lefvande exemplar af kolossala dimensioner af Aster 
tripolium från Gullbergs mudderfält; af major G. Hyltén- 
Cavallius, öjaby, Småland, några Hieracium-former och -hy- 
brider; af folkskollärare P. A. Issén, Östergötland, en rik 
samling Rosa-former; af d:r K. Johansson, Visby, omkring 
80 märkligare former af gotländska fanerogamer; af d:r P. 
Lackschewitz, Libau, en stor, fulländad fotografi af Salix 
fumosa Turcz. (Salix Arnelli Lundstr.) från Sibirien samt 
kurländska Hieracium-, Pedicularis- och Crataegus-former; af 
landtbrukaren P. A. Larsson, Movik, flera sällsynta eller 
egendomliga arter och former från Dalsland; af pastor J. 
Lagerkranz flera fanerogama hybrider och andra svenska 
växter af särskildt intresse; af filos. kand. K. B. Nordström 
omkring 100 egendomligare svenska fanerogamer jämte några 
växtfotografier; af d:r Francisco Dias da Rocha, Cearå 
(Brasilien), trettio brasilianska gräs och halfgräs i mycket 
rikliga exemplar; af professor H. V. Rosendahl en samling 



NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 173 

tomatfrukter af olika varieteter från hans enskilda trädgård 
i Stocksund samt den af honom nyuppställda Ranunculus 
repens *fistulosus från Torne lappmark; af filos. kand. G. Sa- 
muelsson, Uppsala, en stor samling märkligare fanerogamer 
från Dalarne, mest Hieracier; af stationsföreståndaren A. 
Azevedo Silveira i staten Paranå (Brasilien) en stor trum- 
petlik >)abobora» -frukt (Cucurbitacese); af apotekare C. G. H. 
Thedenius några anmärkningsvärda växtformer från Göte- 
borgstrakten; af Geheimerat I. Urban, Berlin, 15 exotiska 
sällsynta fanerogamer ur Herb. Krug et Urban; af läroverks- 
adj. C. G. Vesterlund, Norrköping, 18 af gif våren nybe- 
skrifna former af svenska fanerogamer. 

Genom köj), dels för allmänna medel, dels för tillgångar 
ur Regneilska och Brandelska fonderna, har afdelningen 
undes 1909 förvärfvat rika samlingar. Inköpta janerogamsam- 
lingar äro följande. Inom den skandinaviska floran 1,784 
nummer af si. Hieracium och 130 nr af Taraxacum (H. Dahl- 
stedt) samt framlidne d:r M. A. Lindblads efterlämnade 
samlingar, hvari äfven ingå en myckenhet kryptogamer. Af 
den europeiska floran i öfrigt: Ross' Herb. Sicuhim, centur. 
8; Leonhardts Europ. fanerog. 100 nr; Marret's Flore de 
la Valais, centur. 3; Voigtländer-Tetzner's Flora rhenana, 
centur 1. Af den afrikanska floran; 100 nummer från Brit. 
Ostafrika (Scheffler) och 205 nr från Kamerun (Zenker). 
Från Australien: 387 nr från Nya Kaledonien (Schlechter). 
Från Nordamerika: 58 nr af Crata?gus (Eggleston) och 400 
arter från Montana (Blankhinship). Från Central- och Syd- 
amerika: 141 nr från Guatemala (Leonhardt) och 258 nr 
från Misiones (Ekman). Härtill komma B^nitz' Herb. den- 
drologicum 280 nr och Pax' Herb. cecidiologicum 25 num- 
mer. — Inköpta kry^ptogamsamlingar äro : Rosenstocks Filices 
exot. exsicc, 34 nr från Brasilien, samt 48 nr från Misiones 
(Ekman); Tilden, Amer. Algse, centur. 7, fasc. 1; Malme, 
Lichenes Suecici exs. f. 3 — 5; Briosi e Cavara, I funghi paras- 
siti, fasc. 17, och H. Sydow, Mycotheca germanica, f. 16, 17. 

Äfven genom hyte hafva afdelningens samlingar under 
1909 vunnit en betydlig förkofran. Bland de institutioner, 
med livilka afdelningen står i bytesförbindelse, har Uppsala 
universitets botaniska museum tillställt afdelningen en euro- 
peisk växtsamling af öfver 2,500 nummer. Från Botaniska 
institutionen i Ziirich hafva erhållits 112 sydafrikanska fåne- 



174 VETEIS^SKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

rogamer. Från U. S. National Museum hafva mottagits 15 st. 
högst egendomligt gestaltade korgväxter från Idaho. Af den 
framstående mykologen H. Sydow i Berlin har afdelningen 
i byte erhållit 80 exotiska uredineer. — Afdelningen har å 
sin sida utdelat större eller mindre samhngar till de bota- 
niska museerna i Uppsala, Lund. Köbenhavn, Kristiania, Berlin 
och i Wien till såväl Naturhistor. Hofmuseum som universi- 
tetets botaniska museum, hvarjämte H. Sydow i Berlin er- 
hållit 70 st. ascomyceter ur afdelningen s brasilianska sam- 
lingar. 



NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 175 



4. Zooloa:islva Riksumseet 

har såsom vanligt varit tillgängligt för allmänheten på de af aka- 
demien bestämda tiderna: onsdagar och lördagar kl. 12 — 2 e. ra. 
samt söndagar kl. 1 — 3 e. m., onsdagar och söndagar fritt, 
lördagar mot en afgift af 25 öre. De betalande besökande 
under året har uppgått til! 598. Hela antalet besök under 
året uppgår till 27,580. I detta antal äro inberäknade 3,845 
elever från skolor under ledning och uppsikt af 178 lärare 
eller lärarinnor, hvilka afgiftsfritt fått tillträde till Museet 
äfven på andra tider än här ofvan uppgifna. Samma förmå- 
ner har också beviljats enskilda lärarinnor och studerande, 
hvilka önskat förvärfva en grundligare kännedom om djur- 
världen. 

Antalet besök har varit störst under april månad, då 
det uppgick till 3,270, och minst under juni månad, då det 
utgjorde 1,750. 



5. Afdeliiing:eii för fossila djur. 

Bland de gåfvor, som under år 1909 kommit afdelningen 
till del, må först af alla nämnas det mycket betydande ma- 
terial af en ()dla Mesosaurus Brasiliensis från Perm-tiden, som 
af d:r P. Dusen insamlats vid Iraty, Paranä i Brasilien, och tili 
hvilkets inköp medel lämnats af grosshandlarne Knut Ljung- 
löf och K. Lundström samt bankdirektör Knut Wallen- 
BERG. Samlingarne hafva vidare förökats genom följande 
gåfvor : af professor A. G. Nathorst : hudstycken af en Eu- 
rypterid från England, Graptoliter i moränblock från Simris- 
hamn; af professor Gunnar Andersson: tvenne däggdjursben 
från Littori?ia-\era, vid Tillberga i Västmanland; af fil. lic. R. 
Hägg: landt- och sötvattens-mollusker från snäckmergel vid 
TuUeråsen i Jämtland, insamlade af docenten C. Wiman; af 



17G VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. IDIO. 

studeranden H. Kjerrman en Krinoidé-stam med rotfäste från 
Gotland. Från vertebrat-afdelningen har öfverlämnats det 
af professor E. Lönnberg i Arkiv för Zoologi beskrifna ma- 
terialet af en gås-art funnen i glaciallera i Sundsvall af lek- 
tor G. Adlerz, samt af denne skänkt till riksmuseum. Från 
svenska sydpolarexpeditionen 1901—03 har aflämnats: Krit- 
Cephalopoder från Seymour-ön och Snow-Hill beskrifna af 
W. KiLiAN och P. Reboul. — Wissenschaftl. Ergebn. d. 
Schwed. Siidpolarexped. 1901 — 03, Bd 3, Lief. 6; Brachiopo- 
der beskrifna af S. S. Buckman. — Ibid. Bd 3, Lief. 7. Af 
Geologiska föreningen i Stockholm har skänkts: tidskriften 
Geologiska Föreningens Förhandlingar för år 1909; af Sveri- 
ges Geologiska Undersökning: Årsbok 1908; samt af Beijers 
Bokförlagsaktiebolag genom direktör Hj. Kinberg för att 
utläggas inom skådesamlingen till begagnande af allmänhe- 
ten: A. G. Nathorst, Sveriges geologi, samt Jordens histo- 
ria, del 2. Från den af en gifvare, som önskar ej blifva 
nämnd, till riksmuseet skänkta boksamlingen, afsedd att tjäna 
såsom grundstomme för särskilda bibliotek inom hvarje af- 
delning, har under året 175 band och häften aflämnats till 
afdel ningen. 

Genom köp har förvärfvats en samling Krit-fossil från 
Limhamn i Skåne samlade af den kände samlaren A. E. Carl- 
son; Kambriska fossil från Lugnas i Västergötland, samt 
Sil ur-fossil från Gotland. 

Tack vare det understöd af Letterstedfska gåfvomedlen 
för maktpåliggande undersökningar, som för året tilldelats 
intendenten, har denna kunnat besöka en del rika fossilloka- 
ler på Öland, från hvilka betydande samlingar, framförallt 
af Graptoliter och Cephalopoder från Orthocerkalken, också 
hemförts och kommit afdelningen till godo. Under denna 
resa har afdelningens mångåriga arbetsbiträde G. Rettig med- 
följt och inöfvats i fossilinsamling, samt sedermera under 
längre tid fått stanna på vissa synnerligen intressanta fynd- 
ställen. Ett rikt och viktigt fossilutbyte har härigenom yt- 
terligare vunnits för afdelningen, och genom arbetsbiträdets 
inöfning i naturen att, tidvis äfven på egen hand, göra in- 
samlingar har ett gammalt önskemål kunnat fyllas. 

Äfven under några kortare resor på Gotland, i Öster- 
götland och till Lugnas har intendenten insamlat fossil samt 
på ort och ställe kunnat inköpa sådana. 



NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 177 

Äfven under år 1909 ha arbetena med samlingarnes och 
framförallt skådesaml ingens anordnande i ett, så långt om- 
ständigheterna det medgifva, möjligast tidsenligt skick till 
öfvervägande del tagit intendentens tid och arbetskraft i an- 
språk. Föremålens härstädes montering jämte etikettering 
med för allmänheten upplysande, utförliga, tryckta etiketter, 
samt vidfogade bilder har fortgått efter samma plan som 
förut, och närmar sig nu sin fullbordan. Ett mindre rum, som 
genom lokalomflyttning blifvit ledigt, har inredts för anord- 
nandet af en särskild dublettsamling i och för bytesmaterial, 
och har utläggandet af sådana, för byte egnade dubletter på- 
börjats. 

Statsanslagets i föregående årsberättelse utförligare fram- 
hållna fullständiga otillräcklighet för ett vederbörligt skö- 
tande och förkof rande af ett nutida palaeontologiskt mu- 
seum har under fortgången af årets arbeten allt mer och 
framträdt. 

För vetenskaplig bearbetning, och bestämning eller såsom 
jämförelsematerial hafva samlingar varit utlånade till: docen- 
ten C. WiMAN och fil. kand. S. J. Sefve i Uppsala; pro- 
fessor J. Chr. Moberg och docenten A. Hennig i Lund; 
docenten J. Ki^r i Kristiania; professor O. ^mkel. i Greifs- 
wald; d:r Joh. Bohm i Berlin; professor H. Rauff i Ber- 
lin; professor A. Rothpletz i Miinchen; akademiker Th. 
TscHERNYSCHEW i St. Petersburg; samt statsgeologen d:r H. 

MUNTHE. 

För studier har afdelningen besökts af : docenten C. Wi- 
MAN och fil. kand. S. J. Sepve, Uppsala; assistenten vid Nor- 
ges geologiska undersökning A. Hoel, och cand. real O. 
HoLTEDAHL, Kristiauia; hr. G. von Schmalensee, Stockholm; 
samt fru C. Bruce, född Benedicks, Visby. Skådesamhn- 
gens nya uppställning har af bland andra studerats af profes- 
sor O. JiEKEL, Greifswald, och Bergrath F. Bartonec, Ös- 
terrike. 

Med understöd af Honorarieanslaget har: fil. lic. R. 
J. Hägg fortsatt och nästan afslutat bestämningen och ord- 
nandet af museets högst betydande samlingar af svenska 
mollusker från Kvartär-tiden, äfvensom de utländska från 
samma tidsperiod; fil. kand. S. J. Sefve fortsatt beskrifnin- 
gen och bearbetningen af de af fil. kand., friherre Erland 
Nordenskiöld under hans expeditioner åren 1901 — 02 och 

Vetenskapsakademiens Arshok. S. 1010. 12 



178 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

1904 i Bolivia och Peru insamlade benlämningarne efter ut- 
döda hästdjur; docenten C. Wiman fortsatt bearbetningen 
af museets stora material af Karbon-Brachiopoder från Spets- 
bergen och Beeren Eiland, insamladt af svenska arktiska ex- 
peditioner. 



NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 179 



6. Afdeliiiiigeii för lägre Evertebrater 

har under år 1909 förökats genom följande gåfvor: af Captain 
M. CoNNOLLY i Capkolonien 7 arter sydafrikanska landsnäckor 
i många exemplar; af byråchefen d:r F. Trybom diverse 
hafsdjur insamlade under »Skageracks») hydrografiska expedi- 
tioner; af professor Y. Sjöstedt div. snäckor från Säo Paulo, 
en vacker samling oligochaeter från Kilimandjaro i Afrika, 
bestämda af Michaelsen i Hamburg, bandmaskar och nemer- 
tiner från samma trakt, ett par nya gordiider från O. Afrika 
bestämda af Camerano, iglar från Camerun och en vacker 
samling oniscider från Kilimandjaro bestämda af Budde Lund; 
af lektor E. Jäderholm en synnerligen vacker samling af för 
riksmuseet nya hydrozoer från nordiska och sydliga haf; af 
d:r Lennart Ribbinö en mycket stor och värdefull samling 
torra mollusker, i flera tusen exemplar, insamlade af G. de 
Vylder hufvudsakligen från trakten af Cap men äfven från 
Västindien, Ostindien och Stilla hafvet; af missionären pastor 
J. JvARSSON flera exemplar af Apus från Eritrea samt räkor 
från Röda hafvet; af professor O. Nordenskiöld cumaceer 
insamlade under hans expedition till södra ishafvet och be- 
stämda af d:r C. Zimmer i Breslau samt af baron A. Klin- 
ckowström land- och sötvatten-mollusker från Island. 

Genom inköp har förvärfvats en rikhaltig, värdefull sam- 
ling af evertebrerade djur hopbragt af docenten d:r C. Skotts- 
berg under hans resa i S. Amerika, samt en utomordentligt vac- 
ker och väl konserverad samling djur från Medelhafvet; denna 
senare samling, hvilket inköpts från zoologiska stationen i 
Neapel, innehåller 5 protozoer, 30 spongier, 34 anthozoer, 
9 hydromedusor, 12 siphonophorer, 6 acalepher, 17 samman- 
satta och 13 enkla ascidier, 14 salpor och 6 heteropoder eller 
tillsammans 180 arter. 

För vetenskaplig bearbetning och bestämning liafva sviter 
af samlingar varit utlånade till följande personer: professor 
A. Wirén i Upsala, d:r J. Thiele i Berlin, d:r R. Hart- 
meyer i Berlin, d:r Th. Mortensen i Köpenhamn, d:r H. 



180 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

Kluge från Kasan, d:r H. J. Hansen i Köpenhamn, d:r W. 
LuNDBECK i Köpenhamn, intendenten L. Jägeeskiöld i Göte- 
borg, docenten T. Odhner i Upsala, d:r I. Arwidsson i Ma- 
riefred, kand. Sixten Bock i Upsala, lektor L. Johansson 
i Göteborg och d:r R. von Ritter-Zåhony i Wien. 

På af delningens egna lokaler hafva vetenskapliga arbeten 
utförts af kandidat N. Odhner (nordiska mollusker), d:r I. 
Arwidsson (polychseter), docenten O. Carlgren (aktinier), 
lektor L. Johansson (nordiska och utländska iglar), kandidat 
Y. Schwartz (nordiska parasitkräftor), kand. H. Oldevig 
(nordiska amphipoder) samt professor Charles Lincoln Ed- 
wards från Amerika (holothurier). 



NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 181 



é. 



Eiitomoloffiska Afdeliiiiiaeii. 



Då numera nästan hvarje därtill lämplig plats inom af- 
delningens lokaler är upptagen af bokhyllor och skåp, hvilka 
senare ej blott sträcka sig längs väggarne, både nedtill och 
på gallerierna, utan äfven måst placeras i rummens midt, 
har i det närmaste gränsen för tillökning genom nya skåp 
till samlingarna i museets nuvarande lokaler uppnåtts. Med 
undantag af inordnandet af de tvenne större nya skåp, som 
under året tillkommit, hafva därför inga förändringar i de 
allmänna anordningarna vidtagits. Äfven den ordinarie per- 
sonalen har varit densamma som under föregående år. 

Med understöd af honorarieanslaget har fil. d:r A. Roman 
afslutat uppordnandet och delvis bestämmandet af museets 
exotiska ichneumonider och braconider, hvilka därvid äfven 
införts i dithörande kataloger. Denna samling, som omfattar 57 
lådor, har ej .ringa värde till följd af de många typer, den 
innehåller, nämligen alla typerna till A. E. Holmgrens bear- 
betning af Eugenie-expeditionens material, Gy. Széplige- 
Tis typer från Kamerun och Kilimandjaro-Meru-expeditionen 
samt cotyper från Wesmael, Boie och Motschulsky. En 
kritisk uppsats öfver en del frågor, hvartill detta arbete gifvit 
anledning, är under utarbetning. Med understöd från samma 
anslag har fil. lic. Eric Mjöberg bestämt museets hela mallo- 
phagsamling, omfattande dels det material, som museet redan 
ägde, dels sådant, som från andra håll lämnats till bearbet- 
ning, och hvaraf museet efter arbetets afslutande erhållit repre- 
sentativa serier. Till det förra höra Vega-exped:s mallophager 
och material från andra högnordiska trakter samt Svenska 
Sudan-exped:s från Niltrakterna, till det senare särskildt en 
synnerligen rikhaltig samling från Göteborgs museum, öfver 
dessa samlingar är en utförligare redogörelse under utarbet- 
ning. Vidare har fil. kand. Alb. Tullgren med anslag från 
samma fond till familjer, släkten och delvis till arter slut- 
ordnadt den stora af honom till museet skänkta samlingen 



182 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

af svenska spindlar och annat svenskt spindelmateria], som 
uppordnats i 154 större glasburkar med flera tusen rör. Dess- 
utom har kand. Tullgren med anslag från Regnelis zool. 
gåfvomedel fortsatt och till stor del afslutat bearbetning af 
Kihmandjaro-expeditionens arachnider. Det omfattande manu- 
skriptet åtföljes af talrika af förf. utförda teckningar. 

Under intendentens semester förestods afdelningen af 
lektorn fil. d:r Einar Wahlgren, som därvid genomgick och 
granskade museets samling af svenska empidider, dolichopo- 
dider, pipunculider och platypterider. Äfven Haglundska sam- 
lingens dipterer af dessa familjer liksom dess phorider blefvo 
därvid bestämda, hvar jämte en del nya spritsamlingar inord- 
nades på sina resp. platser. Samtidigt utarbetades en uppsats 
öfver dessa grupper för Svensk Insektfauna. 

Prof. Chr. Aurivillius, som äfven under det gångna året, 
så vidt tiden medgifvit, ägnat afdelningen sitt värdefulla 
intresse, har därvid bestämt Kilimandjaro-expeditionens fjär- 
ilar, fortsatt ordnandet af museets exotiska cerambycider, 
ordnat och bestämt större delen af museets afrikanska geo- 
metrider, epiplemider och noctuider samt beskrifvit en del 
nya afrikanska fjärilar. 

Alla på afdelningen förekommande prepareringsarbeten 
hafva utförts af fru Signe Ramberg. Härunder har det under 
en längre tid pågående arbetet med nyordnande och etikettering 
af museets, särskildt i cylindrar bevarade spritsamling, såväl 
insekter som myriopoder och spindlar, i det närmaste afslutats. 
Den svenska samlingen af Nevroptera planipennia har i sin hel- 
het ompreparerats och af intend. uppställts i den svenska afdel- 
ningen. Museets hela exotiska acridiidsamling och en del af dess 
exotiska växtsteklar hafva ompreparerats. Bland nyförvärfvade 
samlingar, som under året preparerats och etiketterats äro 
docenten d:r Carl Skottsbergs från Falklandsöarna, Pata- 
gonien och Chile, friherre Axel Klinckowströms från Is- 
land, missionär Iwarsons från Eritrea, Mr. Kirkaldys från 
Hawaii, missionär Valders från Kongo, konsul A. Bergs 
från Java, missionärerna Raquettes och Högbergs från 
Jarkend och Kaschgar, Mr. Wiliamsons från Ind. U. S. A., 
samt odonater från Rolle i Berlin. 

Under det gångna året har en stor del af intendentens 
arbetstid tagits i anspråk för vetenskapliga arbeten, särskildt 
för bearbetningen af det rika material af acridiider, omkring 



NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 183 

3,600 ex., som hemförts från Kilimandjaro-Meru i Ostafrika. 
En afhandling öfver dessa insekter har äfven publicerats i 
expeditionens publikation. Uppordnandet af den nya odo- 
natsamlingen har fortsatts, hvarvid de återstående agrioni- 
derna samt en del af gomphiderna afslutats. De svenska 
Keuroptera planipennia, som hittills ej varit ordnade, hafva 
efter nypreparering inordnats i den svenska samlingen. För 
Musée d'Histoire Naturelle de Belgique i Briissel hafva Ka- 
tanga-expeditionens gryllider blifvit bearbetade och duplet- 
ter erhållits för riksmuseet. Under det att föröfrigt nästan 
alla från Kamerun hemförda samlingar under åren blifvit be- 
arbetade, återstodo acridiiderna, hvilka till större delen obe- 
stämda återsändts från den zoolog, som länge haft dem till 
bestämning. I anslutning till Kilimandjaro-materialet hafva 
äfven dessa samlingar bearbetats och inordnats i den allmänna 
samlingen. De värdefulla samlingar, som friherre Klinckow- 
STRÖM hopbragt under sin resa på Island hafva, i likhet med 
museets samlingar från Grönland, uppordnats till en särskild 
samling. De under förra året i manuskript föreliggande ar- 
betena öfver Kilimandjaro-Meru-exped:s odonater, maniider, 
phasmider och locustidev hafva under året blifvit tryckta. Äf- 
ven detta år har en viss tid tagits i anspråk för redigeringen 
af Entomologisk Tidskrift, som därunder afslutat sin 30:de 
årgång. Utgifvandet af Kilimandjaro-expeditionens publika- 
tion har under hela året fortgått, hvarvid 28 af delningar af 
densamma lämnat trycket. Äfven detta verks redigering har 
tagit ej så ringa tid i anspråk. 

Följande värdefulla rjåjvor hafva under 1909 förärats mu- 
seet: af prof. AuRiviLLius: 7 arter afrikanska dagfjärilar; Cory- 
7wfrea mirabilis; af Bruchus angripna bönor jämte skalbaggar, 
från Nordafrika; 36 till större delen sällsynta och för museet nya 
cerambycider; 54 fjärilar från Afrika, däraf en cotyp och en n. 
sp.; 26 arter cerambycider från Fernando Po och St. Thomé; 49 
cerambycider i 97 ex. ,de flesta nya för museet; 18 för museet 
nya cerambycider; barkstycken med gångar al Cerambi/x heros; 
28 arter fjärilar i 54 ex. af Feas samlingen från V.-Afrika; af 
d:r H. Dahlstedt en cetoniid från S. -Afrika; af Entomolo- 
giska Anstalten, Experimentalfältet, omkring 20 rör svenska 
psocider; af missionären T. Ceder en samling skorpioner och 
spindlar, myriopoder och torra insekter från Kongo; af G. C. 
Champion 25 arter curculionider (59 ex.) från Centralame- 



184 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

rika, cotyper till förf:s arbeten öfver denna grupp i Biolo- 
gia Centrali-Araericana; genom prof. Hj. Théel spjndelsam- 
lingen från 1898 års Spetsbergs-expedition; af d:r John Pey- 
RON några vackra svenska fjärilar; af häradshöfding J. A. Hult- 
GREN den för Sverige nya Argynnis improba Butl. samt några 
curculionider; af grefve B. Mörner några insekter från 
N.-S. Wales; af prof. Emery, Bologna, några Eciton-arter 
och en Leptanella ; af d:r Lännart PtiBBiNG en stor och vär- 
defull samling insekter från Cap och andra trakter. Den förra 
af dessa omfattar de De Vylderska samlingarna, uppgående 
till öfver 12,000 ex., alla preparerade och de flesta i utmärkt 
skick; de äro bevarade i 45 lådor; af konservator H. Muc- 
hardt en mängd exemplar af den japanska gräshoppan Di- 
estrammena martnorata, tagna vid Landskrona ; af assistenten 
Alb. Tullgren några exemplar af den först nyhgen i Sve- 
rige anträffade Aphelocheirus nigrita; af prof. V. B. Witt" 
rock puppor och imagines af Cimbex lucorum; af fil. d:r lek- 
tor B. Haij, det enda i Sverige tagna exemplaret af Oedipoda 
coernlescens ; af prof. A. Forel 14 arter sällsynta formicider; 
af fil. lic. E. Mjöberg en för Sverige ny neuropter, Heme- 
rohius suecicus Mjöb.; af docenten d:r N. Holmgren en vac- 
ker samling sydamerikanska termiter; af prof. G. Retzius 
en samling insekter från skilda trakter; af konsul A. Berg 
en del coleopterer, hymenopterer och termiter från Java; 
af d:r G. Enderlein några pediculider från Indien; af mis- 
sionär ToNNÉR några insekter och skorpioner från China; af 
fil. d:r A. Roman en del svenska parasitsteklar, däribland 
typer; af lektor Einar Wahlgren 18 rör lappländska spind- 
lar; af O. Ringdahl Monomorium pharaonis från Helsing- 
borg; af doc. d:r Carl Skottsberg de under hans expedi- 
tion till Falklandsöarna, Patagonien, Juan Fernandez och 
Chile hemförda samlingarne af insekter och spindeldjur; af 
H. Karny, en större samhng sydeuropeiska orthopterer, kri- 
tiskt bestämda och mycket värdefulla; af friherre A. Klinck- 
OWSTRÖM en rik samling insekter från Island. Denna af 
gifvaren hopbragta kollektion var så mycket mer välkommen, 
som museets samling af isländska insekter — i motsats till 
de grönländska — förut var mycket ofullständig och hufvud- 
sakligast utgjordes af de fynd, som under ett kort uppehåll 
på ön gjordes af den Nordenskiöldska expeditionen 1883, sam- 
lingen omfattar omkring 700 ex.; af prof. E. Lönnberg några 



NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 185 

insekter från Eritrea; af prof. C. Lindman några svenska in- 
sekter; af byråchefen d:r F. Trybom en samling phryganei- 
der och plecopterer från Torneå, af honom insamlade under 
den gångna sommaren; af konsul A. Berg, Soerabaia, en 
samling insekter och spindlar från Javas vulkaniska bergs- 
trakter; af ingeniör I. B. Ericson några svenska coleoptera; 
af missionären A. Valder en större, väl konserverad sam- 
ling insekter, myriopoder och spindeldjur från Kingoyi i 
Kongo; af intendenten A. Behm ett större getingbo; af d:r 
John Peyron en samling svenska, kritiskt bestämda fjäril- 
larver i omkring 54 arter; af doc. N. Holmgren fyra arter 
för samlingarne nya afrikanska termiter i flera exemplar; af 
L. A. Williamson, Bluffton, U. S. A. en värdefull samling 
bestämda amerikanska odonater; af assistenten Alb. Tull- 
gren en för Sverige nj'^ växtstekel Praia Taczanowskii; af 
missionären G. Raquette en mycket vacker och rikhaltig 
samling insekter och spindeldjur från Jarkend, 500 exem- 
plar; af missionär Högberg en del insekter från Kaschgar; 
af G. W. KiRKALDY, Honolulu, en samling delvis bestämda 
insekter från Hawaii, omfattande 81 arter i 130 exemplar; af 
dr HÅRD AF Segerstad, Bulawaio, en omfattande samling 
af hufvudsakligen coleoptera från Matabelelandet ; af artisten 
D. Ljungdahl några svenska fjärilar. Dessutom har prof. 
G. Retzius förärat afdelningen ett raedaljongporträtt af 
professor B. Fries, och professorskan Thorell en af skulp- 
tören Hammar i Rom 1882 modellerad byst af professor 
T. Thorell. 

Genom köj) har afdelningen från H. Rolle i Berlin förvärf- 
vat en större samling odonater från Korea, Nordamerika, 
Europa och andra orter; af Mrs Kinnaird en del fjärilar; af 
Holmquist några sydamerikanska arter ; af Staudinger några 
cerambycider; af missionär Iwarson en samling från Eritrea 
och af B. Varenius några svenska fgrmer. 

Af museets dupletter hafva följande samlingar utdelats, 
ofta för bestämning af museet material: till doc. N. Holmgren 
en del afrikanska termiter; till F. Borchmann några cantha- 
rider för bestämning af Kilimandjaro-expeditionens material 
af denna grupp; konservator H. Muchardt några acridiider; 
d:r F. SpiETH 35 cassidider samt Cassida pilosula och C. lacry- 
?«osa för bestämning af Kilimandjaro-materialet af sammagrupp; 
till prof. A. FoREL en Ecitoii Nordenskiöldi; till K. K. Hof- 



186 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

museum i Wien fyra exemplar af Phiceoba tricolor; till British 
Museum på begäran från museet genom härvarande engelska 
konsulat några från Ostafrika medförda siphonapterer och 
anoplurer; till d:r H. Karny Wien några physopoder från 
samma trakt; till H. Boileau några Nigidius Delegorgnei; 
till SiGM. ScHENKLiNG några clerider; till British Museum 
Bhaphotittha nyuki och R. ineruensis ; till d:r Bornemann 
apollofjärilar; till d:r J. Gillet 35 coprophager för bestämning 
af omkring 400 exemplar; U. S. National Museum c. 87 ar- 
ter nemocerer i 271 exemplar i byte mot odonater; G. W. 
KiRKALDY, Honolulu, Omkring 87 gerrider o. s. v. för bestäm- 
ning af dessa grupper från Kilimandjaro. 

För vele7iskaplig bearbetning och granskning af typer hafva 
samlingarna varit mycket anlitade af in- och utländska 
fackmän. För Kilimandjaro-Meru-expeditionens publikation 
hafva samlingar utlämnats : till d:r H. Schouteden, omkring 
1,596 coreider och pyrrhocorider; till dr P. Speiser öfver 1,400 
Diptera brachycera; till G. Ulmer en ephemerid; till H. 
Gebien omkring 1,473 tenebrionider; till H. v. Schönfeldt 88 
brenthider; af dessa förf. hafva de resp. grupperna återsändts 
från Ulmer och Schönfeldt. Under året hafva följande grup- 
per af denna expeditions material i fullgodt skick återlämnats 
till museet: af Enderlein pediculider, af Boileau lucanider, af 
Grouvelle nitidulider, cucujider etc. af Sp^th cassidider, af 
KiRKALDY corixider, notonectider, hydrometrider, af Borch- 
MANN mylabrider. Ännu sedan förra året under arbete varande 
grupper innehafvas af: Attems myriopoder, Kolbe dynasti- 
der, cetoniider, melolonthider och rutelider, Jacobi hemiptera 
homoptera, Reuter div. hemipterer, Speiser diptera nemato- 
cera, Schaufuss hylesinider, scolytider och platypodider, 
Roeschke och Sternberg carabider, Hansen tartarider, Trä- 
GÅRDH acarider, Schouteden pentatomider, Sörensen phalan- 
gider, Budde-Lund oniscider, Horvath lyga^ider o. s. v., Came- 
RON vespider och hymenoptera fossoria, Börner aphider, 
Tullgren aranese verse. Af museets öfriga samlingar har mate- 
rial utlånats till följande forskare, hvilka under årets lopp i 
oskadadt skick återställt de dem ajiförtrodda samlingarna: 
A. L. MoNTANDON, Filaret, Bukarest en Hydrocyrhis jnmctatus ; 
prof. AuRiviLLius för af bildning en del lepidoptera; prof. 
direktor A. Jacobi, Dresden, en del Stålska homoptertyper; 
Th. Becker, Liegnitz, Schlesien, svenska dipterer; G. C. 



NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 187 

Champion, London, en del curculionider från Chevrolats sam- 
ling, för det stora arbetet Biologia Centrali-Americana; dr 
A. Griffini, Genova, flera af Ståls Gryllacris-typer; lic. E. 
Mjöberg 4 neuroptera planipennia; kand. Alb. Tullgren 
ett par T arantida-ar ter ur coll. Thorell, samt några aphider; 
dr F. Sp^th, Wien, Cassida infirma Boh.; lektor B. Haij, 
Växiö, 42 Gomphocerus-ex. från Kola; dr W. Horn, Berlin 
Cosmena lateraUs och marginella; direktor dr R. Gestro, 
Genova, åtta J/ac/arMS-arter ; prof. O. M. Reuter, Helsingfors, 
några hemipterer och carabider; Sigm. Schenkling, Berlin, ett 
antal clerider; W. L. Distant, Brit. Museum, Odoniella Reuteri; 
G. A. K. Marshall, London, en del curculionider, delvis åter- 
sända; K. Pfankuch, Bremen, svenska pararitsteklar; GiL- 
BERT J. Arrow, Brit. Museum, Cetonia fumila Schwarz, typ; 
G. C. Champion en större mängd caland rider, livaraf de flesta 
återkommit. Under året för studier utlånadt material inne- 
hafves fortfarande af: A. L. Montandon, Bukarest, ett par 
hemipterer; G. Severin, Briissel, ett par Libellago-arter från 
Kamerun till afbildning i det stora odonatverket öfver de 
Selys Longchamps samlingar; F. Borchmann, Hamburg, 
77 lagriider; G. Bethune-Baker, England, en del fjärilar; 
doc. Nils Holmgren en samling termiter; lektor E. Wahl- 
gren, ett par dipterer; v. Schönfeldt, Eisenach, en samling 
från Kamerun hemförda brenthider; B. Lichtwardt, Berlin, 
279 dipterer för bestämning samt ett par andra till jämförelse; 
dr Albert Schulz, Rhone, tre steklar; prof. O. M. Reuter 
Åbo, några hemiptertyper; prof. A. Seitz, Darmstadt, en 
samling fjärilar för afbildning; dr J. Gillet, Nivelles, Onitis- 
och Co^^ns-arter för jämförande studier; prof. direktor A. 
Jacobi, Dresden, några homopterer för samma ändamål; G. 
F. Hampson, London, ostafrikanska noctuider ocli pyralider för 
bestämning; dr G. Horvåth, Budapest, hemiptertyper; dr B. 
Poppius, Helsingfors, det af prof. Axel Hamberg under 
sommaren insamlade insektmaterialet från Sarek. Under 
de föregående åren utlånadt, förut ej återlämnadt material 
har återskickats af Kirkaldy, Champion, Reuter, Seitz, 
Gillet, Tullgren, Jacobi och Roman. 

Utom de tjänstgörande hafva flera entomologer på ort och 
ställe studerat museets samlingar, nämligen dr John Feyron, 
lepidoptera; assistenten Alb. Tullgren aranege verae; fil. lic. 
H. Ågren, Lund, collemboler; Alfred Schulz, Villefranche, 



188 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

Khone, hjanenoptera ; lektor C. O. v. Porat, Jönköping, cole- 
optera, artisten D. Ljungdahl, Stockholm, svenska macrolepi- 
doptera; och artisten Henrik Krogh, af bildning af insekter. 

Publikationer grundade på museets material: 
För Kilima72.djaro-M eru-ex^editionens publikation hafva 
följande arbeten under år 1909 blifvit tryckta: 

7 Coleoptera. 

12. Chrysomelidse iind Coccinelliclse, von J. Weise; mit 1 Tafel. 

13. Cassidae, von F. Sp.eth. 

14. Lagriidae und Cantharidse, von F. Borchmann. 

15. Clavicornes, par A. Geouvelle. 

16. Brenthidse, von H. v. Schunfeldt. 

17. Lucanidce, par H. Boileau. 

8. Hijmenoptera. 

5. Apidne, von H. Friess. 

6. Vespidse, von P. Cameron, 

7. Fossores, von P. Cameron. 

8. Chrysididis, von P. Cameron. (Afd. 8 afslutad.) 

10. Diptera. 

3. ConopidcTe von P. Speiser. 

4. Orthorapha, (e. p.), von P. Speiser. 

11. Siphonaptera et Anoplura. 

2. Anoplura, von G. Exderlein, mit 5 Textfig. (Afd. 11 af- 
shitad.j 

12. Hemipttera. 

4. Miridte, Anthocoridfe, Termatophylida^, Microphysidre und 
Nabidffi, von B. Poppils. 

13. Neuroptera. 

2. Planipennia et Panorpata, von H. W. v. d. Weele, witli 
5 textiigures (Afd. 13 afslutad). 

14. Pseiidoneuroptera. 

1. Odonata, von Yngve Sjöstedt; mit zwei Tafeln. 

2. Ephemerodea, von Georg Ulmer, mit zwei Textfig. 

3. Plecoptera, von F. Klapalek, mit zwei Textfig. (Afd. 14 

afslutad.) 

17. Orthoptera. 

3. ]Mantodea, von Yxgve Sjöstedt; mit 1 Tafel. 

4. Pliasmodea » » » » i) Textfiguren. 

5. Gryllodea » » » » 1 Tafel. 

6. Locustodea » » » » » » 

7. Acridiodea » » » » » » (Afd. 17 af- 

slutad.) 



NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 189 

19. Myrlopoda.^ von Carl Gf. Attems; mit 6 Tafeln. (Afd. 19 
afslutad) . Dessutom : 

22. Vermes. 

2. Cestodes, von Otto Fuhrmann; mit 1 Tafel. 

3. Nematodes, by Robert T. Leiper, witli 9 textfigures. 

4. Gordiidse, i^ar Lorenzo Camerano, avec 4 figures dans le 
texte. 

5. Hirudinea, von Ludvig Johansson, mit 3 Textfiguren. (Afd. 
22 afslutad.) 

Några af dessa under året publicerade afhandlingar före- 
lågo redan förra året i manuskript. 

Andra på grund af material från entomologiska afdelningen 
1909 publicerade uppsatser: 

AuRiviLLius Chr., Diagnosen neuer Lepidopteren aus Afrika 9: 

Arkiv för Zoologi Bd 5, n:o 5. 1909. p. 1—29 . 
Mjöberg, Eric, Svensk Insektfauna 8:1 Nenroptera plarii- 

pennia. Ent. Tidskr. 30 p. 130—161. 
, Uber Psectra diptera Burm. Arkiv för Zoologi Bd 6, 

N:o 5, p. 1—16. 
Sjöstedt, Yngve, Neue afrikanische Orthopteren. Ent. Tidskr. 

30, p. 269—270. 
Wahlgren, Einar, Svensk Insektfauna, 11. Diptera 2. Cyclo- 

rapha. 1. Aschiza. Ent. Tidskr. 30. p. 1—86. 



NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 191 



8. Vertebrataf(leliiiii;?eii. 

År 1909 har för denna af delning af Riksmuseum inne- 
burit stora förändringar med afseende på arbetskrafterna i 
konservatorsfacket. Andre konservatorn Erik Sörling, som 
fått en ekonomiskt fördelaktigare anställning vid Statens Hi- 
storiska Museum afgick med anledning liäraf från sin befatt- 
ning vid Riksmuseum med juni månads utgång. I hans ställe 
förordnades konservatorn vid Brooklyn Art and Science Insti- 
tute Lars Ericson, men denne anhöll om entledigande redan 
efter ett par månaders tjänstgöring. Därefter samt till årets 
slut har andre konservatorsbefattningen uppehållits på till- 
fälligt förordnande af konservatorseleven A. Jansson. Till 
andre konservator från och med ingången af 1910 har Kgl. 
Vetenskapsakademien antagit och förordnat tjänstförrättande 
konservatorn vid Uppsala Universitets Zoologiska Museum 
John David [Pettersson] Meyert, som förut under ett par 
år varit anställd som konservatorselev vid Riksmusei Verte- 
bratafdelning. 

Den mest betydande förändringen, som tillika innebär 
en mycket stor förlust för Riksmusei Vertebratafdelning, var 
det, då konservator Anders^ Svensson med ingången af no- 
vember månad tog afsked med pension från den af honom 
sedan år 1877 innehafda tjänsten. Det är ett mycket omfat- 
tande arbete inom konservatorsfackets olika grenar, som kon- 
servator Svensson utfört under de gångna åren och den ut- 
omordentligt stora och mångsidiga tekniska skicklighet, som 
han äger, i förening med en skarp blick för det biologiska 
såväl som konstnärlig begåfning har gjort många af hans pro- 
dukter till rena mästerverk på sitt område. Då allt af kon- 
servator Svensson utfördt arbete tillika utmärker sig för so- 
liditet, komma hans bidrag länge att förblifva bland Riks- 
musei förnämsta prydnader. 

Under de tider, då intendenten haft tjänstledighet för 
offentliga uppdrags fullgörande eller åtnjutit semester, har 



192 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

fil. dr. L. G. Andersson i likhet med föregående år uppe- 
hållit tjänsten. 

Några större omflyttningar eller förändringar ha ej före- 
tagits inom af delningen. Genom en olyckshändelse, som be- 
stod däri, att ett värmeledningsrör sprang, skadades en del 
föremål i den utställda samlingen af svenska däggdjur och 
fiskar, hvarigenom en del kostnader och arbete åsamkades. 
I det nya hvalmuseet ha arbetena med nordkapare- och syd- 
kapareskelettens uppställande afslutats och äfven de förut 
uppställda smärre hvalarternas skelett iordningställts. 

Utom korrespondens och löpande ärenden ha bestäm- 
ningsarbeten utförts af intendenten. Dessa bestämningar ha 
rört sig på olika områden, men ej omfattat några större sam- 
lingar. Såsom exempel kunna nämnas fåglar från Sydamerika 
och Australien, reptilier och amfibier från Afrika, Sydamerika 
o. s. v., fiskar från Sydamerika o. s, v. En fossil gås tillvara- 
tagen vid Sundsvall har äfven bestämts och beskrifvits. 

Af offentliga uppdrag, som lämnats intendenten, må näm- 
nas att såsom sakkunnig deltaga i fortsättning och afslutning 
af det i förra årsberättelsen omnämnda jaktlagstiftningsarbe- 
tet. Genom skrifvelse af den 18 juni anmodade statsrådet 
och chefen för Kgl. Jordbruksdepartementet intendenten att 
uppgöra förslag till definitiva gränser för de af riksdagen be- 
slutade nationalparkerna. På grund af uppdrag af chefen 
för Kgl. Civildepartementet utförde intendenten under som- 
maren vissa undersökningar af renar och genom nådigt be- 
slut af den 29 oktober utsågs intendenten att »vara rådgif- 
vare och sakkunnig vid skiljedomstolens i renbetesfrågan för- 
handlingar», hvilka togo sin början den 15 november 1909 i 
Köpenhamn. 

Med understöd af honorarieanslaget ha d:r L. G. Anders- 
son och kand. O. Hammarsten utfört bestämningar af exo- 
tiska fiskar samt i samband härmed fortsatt utskrifvandet af 
en bladkatalog öfver dessa samlingar. Denna katalog har nu 
fortskridit till n:o 6,030. Den oerhörda trängseln och så godt 
som absoluta bristen på utrymme försvårar i hög grad allt 
arbete med samlingarne och ingalunda minst med spritsam- 
lingarne. 

Den i förra årsberättelsen omnämnda katalogen öfver ej 
uppställda fågelskelett har under året afslutats. 

I konservators verkstaden ha utförts följande arbeten. 



NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 193 

Konservator Svensson har stoppat en kil! ing af Gazella granti, 
1 mindre antilop Madoqua (Bhyrichotragus) nasoguitatus, 1 unge 
af sjöelefant, 3 paradisfåglar och några andra fåglar. Dess- 
utom har konservator Svensson utfört de redan omnämnda 
arbetena på hvalmuseet. Konservator Sörling har stoppat 
en stor sjöleopard, som af honom hemförts från Sydgeorgien, 
samt 2 paradisfåglar och några andra fåglar. Konservator 
Ericsson har stoppat några smärre däggdjur. Hr Jansson 
har uppställt 3 delfinskelett på nya ställningar och upp- 
stoppat 4 paradisfåglar och 6 andra fåglar samt I fisk. Han 
har vidare rengjort ett kungspingvinskelett och utfört en hel 
del skinnläggningsarbeten af däggdjur och fåglar. Biträdet 
Larsson har rengjort skelett af 1 noshörning, 1 giraff, 1 
zebra, 1 antilop, 1 hyäna samt dessutom rengjort en hel del 
kranier af däggdjur o. s. v. Därjämte har han varit kon- 
servator Svensson behjälplig under arbetena i hvalmuseet. 

Under årets lopp ha 3 personer erhållit undervisning i 
konservering af fåglar. 

Utrustningsmaterial för att möjliggöra insamlingar för 
afdelningen har lämnats till missionären K. E. Laman, som 
afrest till Kongo. 

Under årets lopp har afdelningen fått mottaga många 
värdefulla gåfvor. H. Majestät Konungen har behagat öf- 
verlämna till afdelningen en ovanligt stor älgtjur, skjuten vid 
Nisshyttan i Dalarne och försedd med mycket stora horn af 
säreget utpräglad cervin typ, dessutom en uppstoppad nil- 
krokodil och en del horn af olika hjortdjur och kranium af 
en älg som skjutits af konung Carl XV. En mycket dyrbar 
gåfva, bestående af skelettet af en kaskelot fångad vid Syd- 
georgien, har förärats afdelningen af direktör Hermann Schlie- 
PER i Buenos Aires. Kontorschefen C. Bangert, Köpen- 
hamn, har liksom under föregående år ådagalagt sitt intresse 
för Riksmuseum genom att öfverlämna värdefulla gåfvor. 
Under år 1909 har afdelningen af honom fått mottaga kra- 
nium och hud af en stor hvalross från Grönland, 1 skelett 
af fjällräf och skinn af 20 fåglar från Grönland samt 29 få- 
gelskinn från Island, flera af dessa i intressanta dräkter. 
Friherre Axel Klinckowström har äfven öfverlämnat en 
samling af 27 fågelskinn från Island insamlade af honom 
själf därstädes. Bland dessa märkas de isländska formerna 
af rödvingetrast, gråsiska, knipa och ripa. Dessutom har 

Vefeut^kaiisdkadeuiicns Ärslml: ,s. 1!H(). 13 



194 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

han skänkt 6 fåglar från Pommern och 1 från Sverige samt 
några grodor och en bäcköring från Frostviken, Jämtland. 
Konsuln Grefve B. Mörner har öfverlämnat 2 däggdjursskinn, 
en samling fåglar, 5 arter reptilier och 8 arter fiskar från 
Australien. Docenten D:r C. Skottsberg har skänkt 6 fågel- 
skinn, några ödlor, groddjur och fiskar från sin expedi- 
tion till Chile och Argentina. Ingeniör O. Cyrén har skänkt 
8 arter (14 ex.) reptilier och 8 arter (21 ex.) groddjur från 
Osteuropa och Mindre Asien. Förste Hofjägmästaren Grefve 
Tage Thott har gifvit afdelningen 3 rådjur och en mongolisk 
fasantupp; Friherre H. von Höpken en skalle af Buhalis 
jacksoni från Uganda; hofjägmästaren P. Seton bo och ägg 
af Circus ceruginosvs från Ekolsund samt dessutom ytterligare 
några kullar ägg af svenska fåglar; Lektor G. Adlerz en 
fossil gås funnen vid Sundsvall i glaciallera; Friherre W. von 
Schwerin en morkulla och en kanin; Kammarherre L. Reu- 
terskiöld 5 fåglar; Fiskeriinspektören J. A. Sandman, 
Helsingfors 21 utterkranier från Finland; Lasarettsläkaren 
Dr I. Lönnberg 3 däggdjur och 5 fåglar, däribland 2 ungar 
af knipa från Asnen ; Jägmästare K. Gram 5 ekorrar, 1 ekorrbo, 
4 kullar ägg af backsvala, 1 tofsmesbo och några älgben från 
Vindeln; Fängelsedirektör E. Orstadius 2 ekorrar och 7 fåg- 
lar från Pajala; Byggmästare G. Persson ett par af Larus 
minutus (J* & $) från Öland; Regementsveterinär A. G. Flo- 
ren skalle och testes af en älg, som var kryptorchist och 
dödats för benskada. Professor G. Retzius har förärat af- 
delningen fotografi af medaljong af B. Fries samt en bälta. 
Af Hr R. L. Edman har erhållits en varietet af ripa; af Hr 
Lind 1 geckoödla, som inkommit lefvande från Portugal i 
korkbalar till Wijkanders korkfabrik; af ingeniör Åke Sjö- 
gren 2 sterila fasanhönor i partiell tuppdräkt från Mälsåker; 
af konservator K. O. Holmqvist 1 iller från Simrishamns- 
trakten; af konservator H. Muchardt 1 rådjurskalf, några 
fåglar m. m.; af direktör Aug. Olsson 15 harkranier; af di- 
rektör A. Knöppel 5 harkranier och 1 fågel; af framlidne 
konservator P. A. Fängström 1 fjällräfskelett, 1 vikarekra- 
nium, 1 järfkranium, 2 harkranier, några möss, åtskilliga få- 
gelskelett och en samling diverse kräldjur och groddjur. Di- 
rektör Wahlberg har skänkt en hvit ekorre och ett par 
exemplar af Mus sylvaticus; konservator G. Sandberg 1 
skedand, 1 albinistisk järpe och 1 albinistisk gråsparf. In- 



JSTATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 195 

tendenten A. Behm har öfverlämnat åtskilliga på Skansen 
aflidna djur, bland hvilka märkas 1 markatta ,1 bastard mel- 
lan tamdufva och ringdufva, 1 bastard mellan kanariefågel 
och grönfink, förutom några andra fåglar och ett missbildadt 
ägg af Massaistruts värpt på Skansen. Af skogvaktare Ves- 
TERMAN har erhållits ett par mårdkranier från Rånästrakten; 
af fågelhandeln Bohlins Efterträdare en varietet af dufhök; 
af bataljonsveterinären T. Segelberg en dununge af berguf 
kläckt i fångenskap; af fil. lic. E. Mjöberg en vattensork; 
af kassör Lundborg en tobisgrisla; af stud. Ingvar Lönn- 
berg 1 dununge och 1 rötägg af dufhök: af direktör E. 
Tjäder en stor aborre (l,i kilo) metad i Norrström; af hr 
Fredr. Hammar en albinistisk gräsand från Töcksfors; af 
ingeniör Kullberg 1 skinn af en Tanagra; af Schwester M. 
Brandt, Hannover, några fågelägg. Brukspatron C. Kjell- 
berg har skänkt 3 älgskallar från Ornön; grefve G. Lewen- 
HAUPT fötter af 2 älgar; jägmästare V. Olofsson 1 fram- 
och 1 bakfot af resp. en »4-årig» och en »5-årig» älgtjur. 
Lektor A. Heintze har i Kalmar län, särskildt på Öland, in- 
samlat diverse groddjur bl. a. flera exemplar af Bana agilis, 
som han benäget öfverlämnat till afdelningen jämte en teiste- 
fisk och en gul varietet af husmusen. I likhet med föregå- 
ende år har afdelningen af tandläkaren Göran Svenning i 
Strömstad erhållit flera sällsynta fiskar, bland hvilka märkas 
1 sardell {Engranlis enchrasicolus), 2 Gadiculus, 1 Argentina 
sphyroena, 1 ArtedieUus uncinatus, 1 Chirolophis ascanii. Fru 
A. Gullstrand har till afdelningen öfverlämnat en oljemålad 
bild af en hvit varietet af tånglake. Förvaltare E. Rutberg 
har skänkt några hornkronor af skogsren samt några fällda 
älghorn; grefve Eric von Rosen några fåglar från Sudan; 
hr Engelhart en brokig varietet af råtta fångad i vildt 
tillstånd vid ösmo; stud. Meissner och Selander svarta 
huggormar från Nassa skärgård; major Silow en slät snok 
från Åverkesö, Möja; öfverassistenten Barthel ett harkra- 
nium; jägmästare C. Rothman ett perukhorn af ren och 
några fällda älghorn; fiskeriassistenten I. Arwidsson en 
ekorre med hvit svansspets; Fiskeriintendenten Th. Ekman en 
tångspigg från Mörkö skärgård; kand. O. Hammarsten 
några ex. af Scylliorhinus canicula samt ägg af samma 
art och af rocka från Shetlandsöarne ; läroverksadjunkten 
Engholm en varietet af lake; friherre Fägerskiöld en 



196 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

ungfågel af Stercorariiis j)07nari7ms skjuten vid Bälinge i 
Södermanland. 

Utredningskommissionen för renbetesfrågan har genom 
professor Lönnberg öfverlämnat ett värdefullt material af 
skogsren, nämligen 4 hornkronor, 2 hela skelett samt 5 kra- 
nier med hud till flera af dessa exemplar. D:r Hj. Öster- 
gren har öfverlämnat några hvalkotor, funna vid gräfning 
på Skaftölandet omkring 8 m. öfver hafvet och på 1 m. djup. 
Konservator Svensson har skänkt ett par möss; konservator 
Meyert 9 gnagare oeh 2 fåglar; biträdande konservatoren A. 
Jansson 1 ekorre, 5 fågelskinn och 2 fågskelett. Intendenten har 
till afdelningen öfverlämnat hud och kranium af en yngre älg, 1 
hare från Novgorod, 3 svenska harkranier, några fåglar m. m. 

Frän Karlstads h. allm. läroverk har erhållits 3 arter 
exotiska reptilier och 1 horngroda {Ceratophrys ornata) från Ar- 
gentina i gengäld för af intendenten utförda bestämningar 
af reptilier etc. tillika en schimpansskalle från Kamerun i 
byte. Från Cambridge museum har såsom afslutning på en 
bytesförbindelse erhållits 7 arter indiska fåglar. Från Dres- 
denmuseet har i byte förvärfvats en värdefull samling af 19 
sällsynta fågelarter från Moluckerna och angränsande trakter. 
I några andra bytesförbindelser nämligen med museet i Ade- 
laide, RoTSCHiLDS museum i Tring, museet i Köpenhamn 
samt baron Snouckaert von Schauburg, Holland, har af- 
delningen ännu utestående fordringar. 

Efter Dr. O. Ottossons förtidiga, den 21 maj 1909 tima- 
de död öfverflyttades till Riksmuseum den från honom 
förvärfvade, men tillsvidare under hans vård stående äggsam- 
lingen. Denna öfverflyttning gick lyckligt och utan att något 
enda ägg skadades. Härmed införlifvades alltså med Riks- 
museum denna samling af palsearktiska fågelägg, på hvilken 
Dr. Ottosson nedlagt så mycket omsorg och så stora kost- 
nader och som tack vare den kritiska granskning, hvarmed 
den hopbragts, torde få anses såsom en af de förnämsta i sitt 
slag. Riksmuseum kommer därför att förblifva i ständig 
tacksamhetsskuld till Dr. Ottosson för den osparda möda, 
med hvilken han äfven efter sedan han öfverlåtit samlingen 
till Riksmuseum förkofrade densamma. 

I deposition har afdelningen mottagit från kapten J. M. 
Rondahl 5 arter paradisfåglar. 

Bland årets inköp af naturalier må anföras 2 fåglar ocli 



NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 197 

2 bon af den intressanta fågeln Anumhius acuticaudatus samt 
en mindre samling reptilier och amfibier (däribland en ny ödla 
och en ny groda) från Paranå inköpta af Dr. P. Dusen. 
Fem arter sällsynta fåglar från Nya Zeeland ha inköpts af 
Mr. S. Dannef^rd, Rotarua; en samling fågelskinn från 
Japan, Palestina etc. af Dr. Ottosson; 3 mongoliska och 
5 dalmatiska fåglar af Hr. O. Bamberg; 3 japanska fåglar 
af Mr. Alan Owston; 1 Comatibis eremita och ägg af 14 arter 
fåglar från Palestina af Hr. I. Aharoni; ägg af Saxicola 
jinschi och Cercomela ^nelamira af Pater E. Schmitz; en liten 
samling af reptilier från Eritrea och några fiskar från Röda 
hafvet af missionär J. Iwarsson; 1 skalle af Ovis polii från 
Pamir af missionär A. Bohlin; en samling af 26 mindre 
däggdjur från Danmark af konservator H. P. Hansen; ett 
par (cT, 2) af den vackra blåa paradisfågeln {Paradisornis 
rudolphi) af Hr. Frttsche; 4 utländska fågelskinn af Mr. 
F. W. H. Rosenberg; 6 smärre däggdjur från Finland af 
O. Sorsakoski; 1 rysk hare af Hr. Jakobsson; en bastard 
mellan knölsvan och sångsvan från Skansen; några apskinn 
från Kongo af Hr. Norrby. Dessutom har inköpts en del 
svenska naturalier, såsom en svart hare från Nybro, Kalmar 
län af Hr. Gunnar Andersson; åtskilliga sällsyntare fiskar 
från Bohuslän genom tandläkare Göran Svenning, nämligen 

3 Scorpceiia dactyloptera från Kosterf jorden, 1 Molva dipierygia 
och 1 Macrurus vupestris från Grisebådarne, 3 Euthynnus 
alliteratus och 1 Ortliagoriscus; 3 björnkranier samt en varg 
af Hr. C. Hannu; 1 lödd j urskranium från Jämtland genom 
Dr. Hassler; 1 subfossilt älghorn genom Kammarherre L. 
Reuterskiöld; 4 kullar varierande måsägg, däribland 3 eryth- 
ritiska ägg af konservator Mughardt; 1 subfossilt kronhjorts- 
horn från Timmergata i Östergötland genom Frih. G. Her- 
melin; 3 skogsrenskallar af Hr. E. C. Hedlund; 1 pärluggla 
af O. M. Persson. Af direktör Cuneo ha inköpts i mena- 
geri här i staden aflidna 1 indisk tapir, 1 Aieles och 1 Le- 
mur catta. 

Af dubletter ha aflämnats till Jakobs läroverk 1 kapdufva, 
1 afrikansk huggorm och ett kronhjortshorn, till Karlstads 
läroverk en albatross, till Södertelje läroverk ett älghorn och 
till Vadstena läroverk 2 svenska fåglar. Riksmusei Etno- 
grafiska afdelning har erhållit för att använda såsom bytes- 
material en igelkott och en ej der. 



198 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

För vetenskaplig bearbetning och jämförande undersök- 
ning har material varit utlånadt till olika personer i in- och 
utlandet. Mr. Tåte Regan, Brit. Museum, har haft till låns 
några nejonögon från Arkangel; Dr. Knud Andersen, Brit. 
Museum, 1 Pteropus wahlhergi, Professor W. Ridgeway, Cam- 
bridge, en färgplansch af Sparrmans kvaggaföl, som förva- 
ras i Riksmuseum, Dr. Hellmayr, Zool. Samml. d. Bayer. 
Staates; Miinchen, tvenne ödlor från Kamerun. Prof. Tull- 
berg, Upsala, gnagare. Prof. Broman, Lund, själhundsem- 
bryoner, Prof. Leche, Stockholm, kranier af Urocyoyi cinereo- 
argentatus, o. s. v. 

Ännu utestående lån äro till Prof. O. Neumann, Tring, 
några afrikanska fåglar; till Prof. Boas, Köpenhamn, 1 Lago- 
mys i sprit. 

För studieändamål ha samlingarne besökts äfveri på extra 
tid af åtskilliga personer. 

Från konstnärlig eller konstindustriellstånd punkt ha sam- 
hngarne studerats af flera personer som målat eller skulp- 
terat, bl. a. märkes skulptören Carl Milles, som äfven fått 
låna en del för honom behöfliga föremål. Med stöd af afdel- 
ningen tillhörigt material har utarbetats och under året ut- 
kommit : 
Lönnberg, Einar: A Study of the Variation of European 

Beavers. Ark. f. Zool. Bd. 5, n:o 6, p. 1—16. Upp- 
sala 1909. 
, Notes on Birds coliected by Mr. Otto Bamberg in 

Southern Transbaicalia and Nothern Mongolia. ibid. 

n:o 9, p. 1—42. Uppsala 1909. 
, Contributions to the knowledge of the Anatomy of 

Ruminants. ibid. n:o 10, p. 1 — 23. Uppsala 1909. 
, Några fynd af subfossila vertebrater. ibid. Bd. 6, n:o 3, 

p. 1—28. Uppsala 1909. 
, Taxonomic Notes about Palearctic Reindeer. ibid. n:o 4, 

p. 1—18. Uppsala 1909. 
, Om renarne och deras lefnadsvanor. p. 1 — 198. Bilaga 

till »Förh. inför skiljedomst. af 1909 i renbetesfr., 

afdeln. 1, svensk inlaga n:o 3; . Uppsala 1909. 
Äfvenledes har material, som lämnats från afdelningen 
delvis utgjort underlag till: 
Broman, Ivar: Untersuchungen iiber die Embryonal-Ent- 

wicklung der Pinnipedia. L Uber die Entwicklung 



NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 199 

der äusseren Körperform der Robbenembryonen. 

»Deutsch. Siidpolar-Exp. 1901—1903». Bd. XI. Zool. 

III. Berlin 1909. 
Liksom föregående år har intendenten utgifvit tidskriften 
»Fauna "och Flora», i hvilken bl. a. äfven omtalats viktigare 
förvärf till afdelningen och dessutom lämnats talrika notiser 
rörande svenska faunan. 



NATURHISTORISKA RIKSMUSEET. 201 



9. Etnogrjifisliji {iftleliiiiigen. 

Afdelning I har under året hållits öppen för allmänheten 
som vanligt onsdagar och lördagar kl. 12—2 e. m. Afdelning 
II stängdes från och med 1 april, då fattningen af densamma 
från Kungsgatan 30 till f. d. Hvalmuseet, Holländargatan 15, 
tog sin början, och pågingo flyttningsarbetena oafbrutet un- 
der fyra månader. För att biträda vid dessa och vid ord- 
nandet i den nya museilokalen anställdes för ett år från 1 
juni räknadt som e. o. amanuens fil. stud. Yngvve Laurell,. 
hvilkens aflöning utgår dels från flyttningsanslaget, dels från 
afdelningens årsanslag. Inom afdelning I hafva en del för- 
ändringar vidtagits. I flere af rummen ha äldre samlingar 
packats undan och ersatts af nyförvärfvade. En del skåp 
ha omflyttats, en del borttagits, för att belysningen i de 
mörka rummen skulle blifva bättre. En mecenat har bekos- 
tat införandet af elektrisk belysning i museets samtliga loka- 
ler, och de förberedande arbetena härmed togo sin början i 
slutet af december månad. 

Etnografiska afdelningens samlingar ha under året ökat» 
med 2,508 nummer, af hvilka 2,301 förvärfvats genom gåfvor 
och 207 genom inköp. I början af året erhöll museet för in- 
köp en donation å 25,000 kronor, den största som någonsin 
kommit afdelningen till del. Donatorn var den numera af- 
lidne bruksidkaren Jacob Lachmann i Ystad. Tack vare 
denna frikostiga donation har det varit möjligt att inlösa 
samtliga under året erbjudna samlingar. Af dessa en Kongo- 
samling om 76 nummer, innehållande en del äldre mycket 
vackra spjut och spjutspetsar, 1 kastknif, 5 huggknifvar, 1 
järnyxa, 35 pilar, 5 bågar, 2 amuletter af elfenben, 5 d:o af 
rof djurständer, 2 ornamenterade kalebasser, gräs- och fiber- 
tyger, 1 afgud af trä, 1 halsband, 2 armband, 1 signalhorn 
af elfenben etc; vidare Dr. C. Skottberg's samling från 
Eldslandet och Patagonien, inalles 20 föremål, 1 större båt 
med åror, 1 sälskinnskappa, 1 träklubba, 3 halsband, 1 har- 
punlina af läder, fångstredskap för musslor, hyddmaterial. 



202 VETENSKAPSAKADEMIENS -ÅRSBOK. 1910. 

1 kranium etc; en samling gamla dyrbara med silfver och 
guld inlagda svärd och slidknifvar m. m. från shingaleserna 
på Ceylon; Dr. P. Dusén's arkeologiska samling från Brasi- 
lien om 334 nummer, till största delen stensaker, men dess- 
utom ben och musselskal funna i Kjökkenmöddingar. några 
kranier etc, missionspastor E. Hedberg's samling från gon- 
derna i Främre Indien: 1 oxkärra, 1 såningsmaskin, 1 harf, 
1 skära, 1 apparat att bära sädeskärfvar med, 1 säng, 2 hand- 
kvarnar, 1 gammalt skjutvapen, 1 järnyxa, 1 repgrind, 1 
mindre trumma, 1 eldtång, 1 kalebass, 1 par kastanjetter, 
1 fiskmjärde af bambu, 1 lampa af trä, 1 fetisch, 3 hinduiska 
mässingskärl m. m., inalles 33 nummer; två synnerligen vär- 
defulla och intressanta samlingar från Iroquois-indianerna i 
Nordamerika om tillsammans 102 föremål. Den ena af dessa 
samlingar utgöres af korgar, tråg, slefvar, spadar, en större 
mortel, m. fl. saker, som höra till odling och beredning af 
majs. Den andra innehåller 5 dansmasker af trä, 2 d:o af 
majsskal, 1 trollspö, 1 flöjt, 1 knäskallra af fruktskal, 1 d:o 
af oxhorn, 1 d:o af bark, 1 d:o af kalebass, 2 d:o af sköld- 
paddskal, 2 tärningsspel, 2 bågar, 1 läderkoger med 11 pilar, 
1 stridsklubba, 1 knif med skinnslida, 1 holkjärn, 1 skål af 
b>ark, 1 tråg af trä, 3 träslefvar, 4 flätade korgar, 2 hufvud- 
bonader, 1 mansdräkt, 3 par mockasiner af läder, 2 par da- 
masker, 1 halsband som bäres af höfdingen, 1 bredt hufvud- 
band af silfver, 3 öronringar af silfver, I fingerring af d:o, 
15 broscher af d:o, etc. Vidare ha inköpts en samling från 
Madagaskar innehållande 1 fiskspjut, 1 blåsrör, 3 kastspjut, 
1 krigstrumma, 1 sköld, 2 afgudar, 1 sädeskorg, 2 dansattri- 
but, 1 båtmodell, 2 trätallrikar, 8 skedar, 1 sällskapsspel, 2 
fläktor, 4 skålar, 1 städ, 1 kam, 1 kalebass, 1 guitarr, 1 klä- 
dedräkt m. m., inalles 55 föremål; från Kamerun en samling 
om 54 nummer: 1 dansstaf, 1 sköld af rotting, 1 d:o af trä, 
5 spjut, 1 bunt pilar. 2 bågar, 1 halsring, 4 armringar af 
järn, 1 fotring af mässing, 1 trumma, 1 knif, 1 träskål, 1 
dolk med slida, 6 skedar, 1 slafpiska, 1 halssmycke, 3 tobaks- 
pipor, 1 flöjt af trä, etc; från Bisagos-öarne utanför Afrikas 
västkust 53 föremål: 1 offerskål, 1 smycke af bleck, 2 gui- 
tarrer, 1 afgud, 2 slidknifvar, 1 hatt flätad af palmbast, 1 
mössa af fågelskinn, 2 svärd, 8 spjut, 2 spjutspetsar, 1 bunt 
pilar, 1 båge, 5 armband flätade af palmblad, 3 båtmodeller, 
1 sköld flätad af bast, 1 trumma, 2 gördlar af trä, 1 tobaks- 



NATURHISTORISKA MUSEET 203 

behållare etc; en särdeles intressant och representativ sam- 
ling om 140 nummer från de s. k. hufvudjägarne på Formosa : 
2 af gudar af trä, 2 mössor flätade af rotting, 1 mössa af garf- 
vadt läder med svarta ornament, 2 rockar af hjorthud, 1 par 
sandaler flätade af gräs, 1 regnrock knuten af säf, 1 par 
strumpor väfda af hvit ull, 1 benring af svinläder, klädes- 
dräkter för män, kvinnor och barn, gördlar, hufvudprydna- 
der, 2 halskedjor af tänder och pärlor, 2 öronringar af bam- 
burör, rikt utsirade och prydda med pärlor, 2 d:o af musslor, 

2 öronringar för män, 1 bröstsmycke af musslor, 1 kranium, 
tygprofver, 1 träkam, 5 tobakspipor, 1 fläkta, 1 mungiga af 
bambu, 1 flöjt af bambu, 3 träskedar, 1 träskål, 2 behållare 
af trä, 4 tobakspungar, 1 knif, 1 spade, 6 korgar flätade af 
bambu, 2 svärd. 4 pilar, 1 koger af läder, 1 fiskpil med tre 
träspetsar, 1 båge af bambu, 2 lansar, 1 sköld af trä, 2 slän- 
dor af trä, I garnvinda, 1 flätnål, 1 lerskål, 4 nätväskor, 1 
fisknål, 1 väfstol, 1 musikinstrument o. s. v.; vidare ha af 
Lachmann'ska donationsmedeln från Berliner Museum inköpts 
36 gipsafgjutningar af viktigare mexikanska stenskulpturer, 
däraf många af betydande storlek samt dessutom ett af pro- 
fessor Eduard Seler gjordt urval af arkeologiska föremål, 
keramik och stensaker, inalles 293 nummer, hvilka på ett ut- 
märkt sätt illustrera det mexikanska höglandets liksom ock 
Zapotekernas och Totonakernas antika kulturer: från firman 
J. F. G. Umlauff i Hamburg 4 särdeles väl modellerade figu- 
rer i naturlig storlek nämligen: 1 krigare i full rustning från 
Kings Mills-öarne, 1 Nya Guinea-man, 1 Herero-k vinna och 
I Massai-krigare. 

Som gåfva har museet fått mottaga af konsuln på Nya 
Guinea, H. R. Wahlen, en värdefull samling om 137 num- 
mer från Admiralitets- och Salomonöarne, Nya Guinea, Nya 
Pommern, Matthewöarne och Australiens fastland. Bland fö- 
remålen må särskildt omnämnas: 10 spjut från Nya Guinea, 

3 d:o från Matthewöarne, 9:o d:o med spetsar af obsidian 
från Admiralitetsöarne, 2 från Salomonöarne och 2 från Syd- 
Australien, 11 pilar, 2 båt- och 2 kanotmodeller med utelig- 
gare, 6 yxor med egg af musselskal, 1 trumma, 1 blåsinstru- 
ment af bambu etc; svensk-amerikanske missionspastorn G. 
W. Ståhlbrand har skänkt 85 föremål från trakterna kring 
Lake Tumba i Öfre Kongo, däribland 34 bälten flätade af 
gräs, 1 kvinnokjol af rödfärgadt gräs, 2 kungsdräkter, 3 kungs- 



204 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

hattar, 3 spånkorgar, 2 lerkärl, 3 fisknät, 1 rökpipa af ka- 
lebass, 1 par benringar af mässing, 10 fetischer, 1 yxa af 
järn, 2 spjut, 2 väfstolar för grästyger och mattor, 1 större 
signaltrumma, 2 mindre trummor, hvilka användas vid fester 
och danstillställningar, 5 sofmattor väfda af säf, gift att för- 
gifta pilspetsar med o. s. v. Svenske konsuln i Tokio, A. T. 
Udden, har skänkt en samling om 89 nummer från Japan, 
Kina, Korea och Tibet. Från Japan 7 offerskålar af mässing, 
2 pilgrimsskramlor, 1 buddhistisk helig skrift, 1 japansk bön- 
staf, 2 lyckogudar »Da j kokko» och »Ebisso», 1 hänglampa 
af järn, 1 mässingskanna, hvari de gifta japanskorna tillreda 
sin tandsvärta, 8 hårprydnader af horn, 2 skrifdon att bära 
vid gördeln, 1 gradbeteckning för buddhistisk abbot, 1 vapen- 
rock som tillhört en förnäm japansk krigare, 1 japansk hand- 
målning; från Kina 3 mandarinknappar, 1 dryckeskanna, 3 
offerskålar af mässing, 1 par glasögon af topas i fodral af 
hajskinn, 1 elddon med stål och flinta, 1 nagelskyddare, 3 
kinesiska handmålningar; från Korea 5 matkoppar af mäs- 
sing; från Tibet 3 »shamaister». Af fru Signe Pettersson, 
Stockholm, har skänkts 26 föremål, hvaraf 23 från Kongo, 
2 bägare af trä, 1 flöjt gjord af ben pipa af en fågel, 1 hår- 
nål af mässing, 1 slafpiska, 1 bälte flätadt af gräs, rågummi, 
tobak m. m., från Sudan 1 slidknif, från Australien 1 vackert 
ornamenterad bumerang och 1 ormfigur af trä. Dr. C. Skotts- 
berg har förärat museet 9 föremål från Påskön : 1 bröstpryd- 
nad af trä, 1 hufvudprydnad af fjädrar, 1 träklubba, några 
stenredskap etc. Af H. Mjt. Konung Oscar II:s sterbhus 
har genom hofintendenten J. E. A. Börtzell öfverlämnats 
en synnerligen vacker tibetansk schal och af H. Mjt. Konung 
Gustaf V en d:o. Båda schalarne äro skänker af Dalai 
Lama och öfversända genom legationssekreteraren F. Cron- 
HOLM i Peking. Distriktschefen i n. ö. Rhodesia, Mr. Leyer» 
har från nämnda område och från Kamerun skänkt 20 fö- 
remål: 1 väfstol, gräs- och barktyger, 2 säf mattor, 1 båtmo- 
dell, 2 träkammar, 1 armring af elfenben, 2 fingerringar af 
d:o, 2 skallror af fruktskal etc. Mr. Leyer har dessutom i 
en skrifvelse till Vetenskapsakademien med stor liberalitet 
erbjudit sig att gratis förse museet med fullständiga samlin- 
gar från de olika stammarne i sitt distrikt. Af Dr. George 
Grant Mac Curdy har till etnografiska afdelningen öfver- 
lämnats en arkeologisk samling, inalles 205 nummer, från 



NATURHISTORISKA RIKSMUSEET 205 

Chiriqui och Panama, liufvudsakligen lerkärl och stensaker. 
Enstaka etnografiska föremål lia dessutom blifvit skänkta 
af flere andra personer. 

Genom inköp har afdelningen förvärfvat en ganska full- 
ständig samling, 100 nummer, från Lake Tumba-distriktet i 
Öfre Kongo. Den är gjord af missionspastor G. W. Ståhl- 
BRAND, hvilken, såsom of van är nämndt, äfven skänkt ett 
antal föremål från just samma trakter till ifrågavarande sam- 
lings kompletterande. Därjämte har han till museet lämnat 
värdefulla skriftliga upplysningar om de infödingar, bland 
hvilka föremålen samlats, om deras seder och bruk, lefnads- 
förhållanden o. s. v. Af missionspastor J. Iwarsson, som 
har sin verksamhet förlagd till Abessinien, har museet kun- 
nat inköpa en för detta lands kultur särdeles belysande sam- 
ling om 94 nummer. Äfven pastor Iv^arsson har godhets- 
fullt lämnat intressanta upplysningar om de folk, bland hvilka 
han verkar. 

Flere betydande samlingar, inköpta för de Lachmann'ska 
donationsmedeln, inkommo i slutet af året, men då de af 
utrymmesskäl ännu ej kunnat uppackas och inventeras, re- 
dogöres först i nästkommande årsberättelse för desamma. 

Fotografisamlingen har ökats med ej mindre än 926 num- 
mer från olika delar af jorden. 840 af dessa, hvilka fram- 
ställa folktyper, ceremonier, bostäder, landskap, vegetations- 
bilder m. m. från Abessinien, Kongo, Nya Guinea, Söderhafs- 
öarne, Japan, Kina, Indien, Centralamerika, Peru, Island etc, 
äro gåfva af en välvillig mecenat. Professor G. Retzius har 
skänkt 12 fotografier från Amerika, Mr. Leyer 10 från Rho- 
desia och konsul Udden 9 från Japan. Samme mecenat, 
som förärat de ofvannämnda 840 fotografierna, har ock be- 
kostat inköpandet af två större fotografiska samlingsverk 
»Peaux Rouges», Collection Anthropologique du Prince Roland 
Bonaparte samt »Ethnologischer Atlas sämmtlicher Menschen- 
Racen in Photographien» von C. & F. W. Dammann och 
dessutom två band innehållande ett 60-tal kinesiska origi- 
nalmåhiingar (akvareller) på rispapper. 

Till museets bibliotek bar af professor A. G. Nathorst 
öfverlämnats en värdefull samling böcker, uppgående till ett 
60-tal, hufvudsakligen etnografisk och arkeologisk litteratur. 

För studier hafva museets samlingar begagnats af Dr. 
Edgar Rbutersktöld, som fortsatt sina studier af de lapp- 



206 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

ländska trolltrummorna ; Dr. Josef Hammar, som varit sys- 
selsatt med utarbetandet af en monografi öfver de af honom 
under den Nathorsfska expeditionen till nordöstra Grönland 
1899 gjorda viktiga fynden från de nordligaste kända platser 
på ostkusten, hvarest eskimåer lefvat. Grefve Erik von 
Rosen har för en påbörjad afhandling användt afdelningens 
sydamerikanska material, kandidat Svedberg har studerat 
sydafrikanskt och redaktör J. Stadling diverse nordsibiriska 
samlingar. Flere utländska vetenskapsmän, bland dem den 
franske antropologen Dr. Arthur Chervin och den engelske 
etnografen Mr. Charles J. Tabor, hafva besökt museet och 
med stort intresse tagit del af dess samlingar. Från konst- 
närlig synpunkt ha samlingarne begagnats af bl. a. skulptören 
Carl Milles samt af elever vid Konstakademien och Tek- 
niska skolan. 

Antalet besökande vid etnografiska museet har under 
året varit inalles 5,869 personer, däraf vid afdelning I 5,634 
och vid afdelning II 235. Elever från skolor under ledning 
af lärare och lärarinnor ha efter därom gjord anhållan fått 
tillträde till museet äfven på andra tider än de bestämda 
visningstiderna. 

Vid Afdelningen ha under året följande pulikationer ut- 
arbetats : 

Hartman, C. V., Some Features of Costa Rican Archeology. 
Aus den Verhandl. des XVI. internat. Amer. Kongr. 
Wien 1909. 

■ , The Photographone. Ibid. Wien 1909. 

, Erik Boman, Antiquités de la region andine de la Ré- 

publique Argentine et du désert d'Atacäma. Ymer, 
haft. 3. Stockholm 1909. 

, Sextonde internationella Amerikanist-kongressen. Ibid. 

Stockholm 1909. 

, »Indianer») m. fl. artiklar i Nordisk Familjebok. Stock- 
holm 1909. 



STATENS METEOROLOGISKA CENTRALANSTALT. 207 



C. statens meteorologiska centralanstalt. 

Den sträf van, som vid de meteorologiska centralanstalterna 
i vårt och andra europeiska länder under de senare åren ägt 
rum för att vinna en snabbare befordran och därmed en tidigare 
ankomsttid af de utländska väderlekstelegrammen, har, hvad 
Sverige beträffar, medfört den gynnsamma verkan, att de för 
allmänheten afsedda väderleksmeddelandena under det gångna 
året kunnat ännu något tidigare än under de närmast före- 
gående åren expedieras per telegraf, nämligen redan mellan 
kl. 11 och 12 f. m. 

För den dagliga väderlekstjänsten året om har anstalten 
mottagit telegram, innehållande såväl afton- som morgon- 
observationer öfver väderleken från 16 inländska och 59 ut- 
ländska stationer, eller från tillsammans 75 stationer. 

Med stöd af samtliga inkommande telegram hafva dag- 
ligen tvenne synoptiska kartor konstruerats, af hvilka mor- 
gonkartan offentligen anslagits å 5 ställen i hufvudstaden. 
Det viktigaste af de i morgontelegrammen upptagna iaktta- 
gelserna har meddelats i 7 dagliga tidningar i hufvudstaden 
i en tabell, åtföljd af en sammanfattning af väderlekstillstån- 
det samt väderleksutsikter för det närmast följande dygnet, 
hvarjämte nämnda sammanfattning tillika med utsikter på 
telegrafisk väg öfversändts till 9 kommuner i riket (däraf 5 
året om och 4 endast under sommarmånaderna), hvilka till 
K. Telegrafverket erlägga de härför stadgade afgifter. En 
mera kortfattad sammanfattning af väderlekstillståndet jämte 
utsikter har äfven öfversändts till K. Järnvägsstyrelsen, som 
på egen bekostnad låtit anslå densamma på alla större järn- 
vägsstationer. Denna anordning ha-r äfven blifvit vidtagen 
på flera privata banlinjer, af hvilka de flesta erhållit sina 
uppgifter från närmaste statsstation. Sistnämnda, kortfattade 
sammanfattning har äfven meddelats Svenska telegrambyrån 
i Stockholm, hvilken ytterligare spridt densamma till sina 



208 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK 1910. 

kunder. Dessutom har dagligen meddelats per telefon mete- 
orologiska uppgifter af olika slag till Cöteborgs Handels- och 
Sjöfartstidning m. fl. 

I likhet med hvad som ägde rum under föregående år 
anordnades äfven under sistlidne juli — september månader 
vid anstalten en särskild väderlekstjänst om eftermiddagarna 
till jordbrukets gagn. För detta ändamål erhöll anstalten 
under denna tid morgontelegram, innehållande morgon- och 
aftonobservationer från ytterhgare 6 inländska och 1 utländsk 
station, samt eftermiddagstelegram från 17 inländska och 19 
utländska stationer. Med stöd af dessa telegram dels kom- 
pletterades de ofvannämnda synoptiska kartorna, dels upp- 
rättades en särskild karta öfver eftermiddagens väderlek, i 
enlighet med li\7ilken senast kl. 6 e. m. utfärdades särskildt 
för jordbruket afsedda väderleksutsikter beträffande neder- 
börd och nattfrost under påföljande dygn. Dessa eftermid- 
dagsuppgifter anslogos i likhet med morgonuppgifterna å 5 
offentliga platser i hufvudstaden samt meddelades i 6 här 
utkommande dagliga morgontidningar ; de sändes äfven genom 
K. Telegrafstyrelsens försorg till flera af dess ofvannämnda 
-abonnenter samt delgåfvos K. Järnvägsstyrelsen. 

Uppgifter om snötäckets tjocklek hafva hvarje måndag 
tillfogats väderlekstelegrammen samt genom anslag och tid- 
ningarna delgifvits allmänheten. 

En del af innehållet i de till anstalten ankommande in- 
ländska morgontelegrammen hafva fortfarande och till samma 
utsträckning som förut publicerats i »Bulletin du Nord», en 
tidskrift, som bekostas af de trenne skandinaviska anstalterna 
gemensamt. 

Antalet stormvarningsstationer vid Sveriges väst- och syd- 
kust var vid årets slut 43, hvaraf 17 med signalmast. På 
hvarje station anslås stormvarningstelegrammet å en för än- 
damålet afsedd anslagstafla, och på de med signalmast för- 
sedda stationerna signaleras varningen dessutom med 2 klot 
och 2 koner. På 10 stationer, nämligen stormvarningsstatio- 
nerna Smögen, Vinga fyr, Varberg, Morups Tånge fyr, Tore- 
kov, Hälsingborg, Skanör, Simrishamn och Utlängans fyr 
samt på en annan plats, nämligen Sandhammarens fyr på 
Skånes sydöstra udde, verkställas iakttagelser öfver hård vind 
och storm, hvilka införas i dagbok samt afsändas för kontrol- 
lens skull med telegraf och post. 



STATENS METEOROLOGISKA CÉNTRALANSTALT. 



209 



Af följande statistik, som uppgjorts af d:r Jansson, om- 
fattande tiden 1 jan. — 31 dec. 1909, finner man för sex storm- 
varningsstationer, där noggranna iakttagelser utförts och vind- 
mätare finnas, nämligen Smögen, Morups Tånge, Torekov, 
Skanör, Simrishamn och Utlängan, huru ofta de utfärdade 
utsikterna af de olika graderna af vindstyrka motsvarats af 
de verkligen inträffade. Härvid är att märka, att varnin- 
garna utfärdas numera i regel kl. 11 — 12 f. m. och att giltig- 
hetstiden är från kl. 3 e. m. till 10 f. m. följande dag. 

Stormvarningarna 1909. 



Meteorologiska. 

centralanstal tens 

utsikter. 


Anta 


dagar 


, då vindstyrkan blef Beaufort. 


C 

£ 


0—6 


7 


8 9 


10 1 


11 1 12 


!» 


Beaufort — (i 
» 7—9 
10—12 


210 

27 


S 
23 
24 

1 


mogen 
17 
18 
5 


9 
14 

4 


2 
6 
1 


1 — 
3 — 


1 

i 
m 

90 ' 

14 1 


Summa 


237 


48 


40 


27 


9 


4 — 


365 ( 


Beaufort — G 
7—9 
10—12 


258 

43 
2 


Mor 

8 
13 

5 


Lips Tå 
6 
18 

1 


nge: 

6 

1 


4 


— — 


272 i 

80 

13 i 
365 1 


Summa 


303 


26 


25 


7 


4 


— i — 






Torekov: 




1 


Beaufort — 6 
» 7—9 
10—12 


252 

38 

1 


9 
23 

2 


5 — 
16 5 

5 4 


2 
3 


— 1 — 


266 : 

84 
15 


Summa 


291 


34 


26 1 9 


5 


— 1 — 


365 






Skanör: 






Beaufort — 6 
7—9 
10—12 


254 

45 
3 


6 5 

18 10 

1 5 


o 
7 
2 


1 
3 
2 


— — 268 i 

— — 83 
1 — 14 


Summa 


302 


25 20 


11 


6 


1 — 365 






Simrishamn: 






Beaufort 0—6 
7—9 
10—12 


242 

37 

1 


13 

29 

1 


7 1 — 
17 5 

5 1 3 


1 
3 


1 


— 


262 
89 
14 


Summa 


280 


43 


29 1 8 


4 


1 ! — ! 365 


Beaufort 0—6 
7—9 
10—12 


231 

28 


I 
8 
24 
3 


rtlänga 
14 
21 


n: 

1 

lo 

1 


2 
6 

7 


2 


— 256 
1 95 
1 14 


Summa 


259 


35 


35 


17 


15 


2 


2 


365 



Vetenakapsakadeiiiiens Årsbok, S. 1910. 



14 



210 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

Häraf framgår bland annat, att för väst- och sydkusten 
sammanlagda antalet dagar med hård vind (7—9 Beaufort) 
och storm (10 — 12 Beaufort) under året uppgick till i medel- 
tal per station 86,3 och att af dessa i medeltal 63,3 förut- 
sagts, eller 73,4 proc, samt att sammanlagda antalet dagar, 
då varning gafs, var i medeltal per station 100,8 och att var- 
ning slagit in i 63,3 fall eller 62,8 proc. 

Väderlekstjänsten har turvis bestridts af amanuenserna 
d:r Ekholm och d:r Jansson, den senare har dessutom före- 
stått eftermiddagstjänsten under juli— september. 

Det i förra årsberättelsen omnämnda arbetet med kom- 
plettering af äldre väderlekskartor i syfte att vinna ökad 
kunskap om lagarna för lufttryckets ändringar och dem åt- 
följande fenomen samt därigenom större säkerhet vid väder- 
leks utsikternas och särskildt stormvarningarnas utfärdande 
har under året fortsatts af d:r Ekholm. 

Statens under Meteorologiska centralanstalten lydande 
meteorologiska stationer af andra klassen äro för närvarande 
37 till antalet, hvaribland då medräknats de sedan gammalt 
befintliga meteorologiska stationerna vid Stockholms och 
Lunds astronomiska observatorier samt en af K. Järnvägs- 
styrelsen bekostad meteorologisk station vid Riksgränsens 
järnvägsstation. Dessutom anställas å flera privatstationer 
observationer öfver lufttrycket, temperaturen, fuktigheten, 
nederbörden m. m. med från anstalten till låns bekomna in- 
strument. Fullständiga observationsserier hafva inlämnats af 
f. d. läroverksrektorn P. R. Billmanson i Nora, från Ronneby 
hälsobrunn, Ulricehamns och Hålahults sanatorier samt från 
Landtbruksakademiens experimentalfält vid Stockholm, vidare 
från två stationer i Hallands och en i Uppsala län, de trenne 
sistnämnda inrättade och underhållna på de respektive Hus- 
hållningssällskapens bekostnad. 

Det system af s. k. tredje klassens stationer för iaktta- 
gelser hufvudsakligen öfver nederbörden och delvis öfver luft- 
temperaturen, som 1878 anordnades med de K. Hushållnings- 
sällskapens medverkan, är ännu i fortsatt verksamhet. Om 
till hithörande stationer läggas statens meteorologiska statio- 
ner, såväl de som sortera under Meteorologiska centralanstal- 
ten, däruti inberäknade åtskilliga för den hydrografiska un- 
dersökningen särskildt anordnade nederbördsstationer, som 
ock de under Nautisk-meteorologiska byrån lydande fyrsta- 



STATENS METEOROLOGISKA CENTRALANSTALT. 211 

tionerna samt åtskilliga privata andra klassens stationer, vid 
h vilka alla nederbörden observeras efter en och samma plan, 
blir antalet af nederbördsstationer i riket inalles 546. Alla 
dessa stationer insända sina iakttagelser efter hvarje månads 
utgång. Flertalet af desamma publiceras i en månatlig tid- 
skrift med titel: »Månadsöfversikt af väderleken i Sverige», 
hvilken tidskrift redigeras under anstaltens inseende och uppe- 
hälles hufvudsakhgen genom prenumeration af de K. Hus- 
hållningssällskapen. Af denna tidning hafva 29 årgångar hit- 
tills utkommit, nämligen 1881 — 1909. 

Iakttagelserna öfver isförhållanden, åskväder och feno- 
logiska företeelser har fortgått efter oförändrad plan, och 
hafva till anstalten inkommit journaler från 111 observatörer 
öfver isläggning och islossning, från 43 öfver iakttagna åsk- 
väder och från 52 öfver periodiska företeelser inom växt- och 
djurriket. 

Synoptiska tabeller hafva upprättats för hvarje dag af 
året 1907, upptagande nederbördens art och mängd, åskväder, 
dimma, dagg, rimfrost, luftens genomskinlighet, solrök, norr- 
sken m. m. I dessa tabeller ingå samtliga stationer. 

Följande arbeten hafva för den hydrografiska undersök- 
ningen af Sveriges färskvatten utförts genom Meteorologiska 
centralanstalten under år 1909. 

De för den ifrågavarande undersökningen särskildt an- 
ordnade och i verksamhet varande nederbördsstationernas 
antal uppgick vid årets slut till 167, af hvilka 5 äro frivilliga. 
På de flesta af dessa har äfven verkställts iakttagelser öfver 
närliggande vattendrags isläggning och islossning; och pa 76 
stationer, däruti medräknats några af Meteorologiska central- 
anstaltens andra och tredje klassens stationer, dessutom mät- 
ningar af snöns vattenvärde. 

För den hydrografiska undersökningens ändamål använ- 
das äfven öfriga i landet befintliga såväl statens som privata 
nederbördsstationer. 



212 



VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 



Nederbördsstationernas fördelning på de särskilda länen 
var följande: 



Län. 


Hydrogr af iska 


Öfriga 
stationer 


Summa 


Betalda 


Frivilliga 


Norrbottens 

Västerbottens 

Jämtlands 

Västernorrlands .... 

Gäfleborgs 

Kopparbergs 

Värmlands 

Örebro 

Västmanlands . . 

Uppsala 

Stockholms 

Södermanlands 

Östergötlands 

Skaraborgs 

Älfsborgs 

Göteborgs och Bohus . . 

Hallands 

Jönköpings 

Kronobergs 

Kalmar 

Kristianstads 

Malmöhus 

Blekinge 

Gottlands 


35 

3 

3 

3 

1 

14 

12 

24 

2 

2 

1 

4 

12 

2 

2 
33 

7 
1 
1 


1 
1 

1 

1 

1 


12 
11 
6 
21 
14 
19 
15 
19 
14 
15 
27 
11 
11 
25 
33 
22 
12 
11 
7 
20 
19 
18 
8 
9 


48 
14 
9 
25 
15 
33 
27 
44 
16 
17 
28 
15 
23 
27 
33 
22 
14 
45 
15 
21 
20 
18 
8 
9 


Summa 


162 


5 


! 379 


546 



Tabeller, ordnade efter flodområden, för den dagliga ne- 
derbörden på samtliga stationer i landet äfvensom månads- 
sammandrag hafva utarbetats för år 1909 att tillhandahållas 
Hydrografiska byrån. Sådana för maj och augusti — decem- 
ber 1908 samt februari — maj 1909 hafva under året till byrån 
öfverlämnats. 

Tabeller, innehållande samtliga observationer af snötäc- 
kets tjocklek och vattenvärde under vintern 1908 — 1909 hafva 
upprättats och till Hydrografiska byrån öfverlämnats. 

Ett register öfver samtliga nederbördsstationerna, upp- 
tagande beteckning, namn, flod- och bifjodsområde, socken, 
postadress, höjd öfver hafvet, latitud och longitud, tiden när 
observationerna började eller slutade, observatör, har i sam- 



STATENS METEOROLOGISKA CENTRALANSTALT. 213 

råd med Hydrografiska byrån upprättats i två exemplar,, 
hvaraf ett förvaras å nämnda byrå. 

Utarbetningen af tabeller, omfattande månads- och års- 
summor af nederbörden på alla Sveriges landstationer, sta- 
tens och privata, som varit i verksamhet från och med 1860, 
har fortsatts. 

Det närmaste bestyret med de för den hydrografiska 
undersökningen behöfliga meteorologiska observationerna och 
tabelleringen har varit anförtrodt åt amanuensen d:r M. 
Jansson. 

Af arbetet s» Meteorologiska iakttagelser i Sverige» har un- 
der året utgifvits femtionde bandet, innehållande observatio- 
nerna under år 1908. 

Såsom extra vetenskapligt biträde har under året fil. kand. 
E. Petri varit anställd. 

Under året besöktes och inspekterades af föreståndaren 
stationerna Härnösand, Umeå, Stensele, Askersund, Göteborg, 
Strömstad, Halmstad och Västervik samt af d:r Jansson 
Piteå, Haparanda, Jockmock, Gällivare och Riksgränsen. 

Inköpta instrument : 3 st. barografer med tillbehör, kr. 
383:75; samt ett ställ jordtermometrar af Lamonts system, 
kr. 92:20. 

Till låns utlämnade instrument: en Wilds afdunstnings- 
mätare till Meteorologiska observatoriet i Uppsala ; en Camp- 
bell-Stokes Sunshine-recorder till lektor J. Westman; en kvick- 
silfverbarometer, Adie 1821, till prof. A. Hamberg; 7 st. Rungs 
anemometrar till K. Landtbruksstyrelsen. 

Anstalten har slutligen meddelat en mängd upplysningar 
åt såväl in- som utländska myndigheter och enskilda personer. 

Af anstaltens tjänstemän under året utgifna särskilda 
skrifter af naturvetenskapligt innehåll : 

H. E. Hamberg, Molnighet och solsken på den skandinaviska 
halfön. Nébulosité et soleil dans la péninsule scan- 
dinave. 39 sidor, 15 planscher. Bihang till Meteoro- 
logiska iakttagelser i Sverige, Vol, 50, 1908, Uppsala 
1909. 

Nils Ekholm, Om lufttryckets ändringar och därmed sam- 
manhängande företeelser; i Ymer, Tidskrift utgifven 
af Svenska Sällskapet för Antropologi och Geografi, 
Årg, 1908, s. 345—406, 25 figurer i texten. 



NOBELINSTITUTETS FYSIKALISK-KEMTSKA AFDELNING- 215 



D. Nobelinstitutets fysikalisk-kemiska 
afdelningr. 

Under loppet at" 1909 blef af delningens nybyggnad vid 
Frescati å K. Djurgården färdig, hvarför de förhyrda loka- 
lerna i n:r 18 Bergsgatan under sommarens lopp utrymdes. 
Redan i början af juni kunde vaktmästaren och amanuensen 
taga sina bostadslägenheter i besittning. I slutet af juli var 
föreståndarens bostad färdig till inflyttning. Institutets invig- 
ning utsattes af akademien till den 18 augusti. Den ägde 
rum i närvaro af akademiens hedersledamot, h. k. h. prins 
Eugen, institutets inspektor, ordföranden i Nobelstiftelsens 
styrelse, grefve Fredrik Wachtmeister, akademiens prseses och 
ett stort antal ledamöter af akademien och Nobelstiftelsen, 
samt andra inbjudna, däribland femton utländske forskare, 
bland hvilka årets Nobelpristagare i kemi prof. Ostwald. 

Invigningshögtidligheterna öppnades af praeses, riksanti- 
kvarien Hildebrand, med en redogörelse för Nobelinstitutets 
ställning till Nobelstiftelsen och särskildt för den fysikalisk- 
kemiska afdelningens upprättande. Afdelningens föreståndare 
lämnade därefter en kort framställning af afdelningens ekonomi 
och byggnadsanslag samt af byggnadsplanernas utveckling och 
slutliga genomförande. Därefter lämnades ordet åt prof. Ost- 
wald, som i ett synnerligen anslående föredrag framhöll de 
små nationernas betydelse i det internationella kulturarbetet 
och särskildt den svenska nationens stora insatser inom veten- 
skapens och fredsarbetets område, åt hvilket Nobelstiftelsen 
ägnar sitt hufvudsakliga arbete. 

Därefter togos afdelningens lokaler i betraktande och det 
var synnerligen glädjande att höra de talrika närvarande fack- 
männens stora tillfredsställelse med byggnadens ändamålsen- 
lighet och präktiga läge. 

Till invigningen hade samtliga af handlingar i första bandet 
af Meddelanden från K. Vetenskapsakademiens Nobelinstitut 
blifvit färdigtryckta; på grund af storstrejken hade likväl 



216 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

dessa ej kunnat bindas, hvarför utdelningen af detta festband 
först senare kunde äga rum. 

Af samma orsak hade ej heller institutets inredning hun- 
nit afslutas, och hvad bibliotekssalen beträffar, har dess inred- 
ning med hyllfack ej hunnit utföras under årets lopp. 

Räkenskaperna för byggnadsarbetena med tillhörande led- 
ningar för gas, vatten, elektricitet, värme och aflopp ha under 
året afslutats, sedan arbetena blifvit i behörig ordning afsy- 
nade och godkända, och visa följande slutliga resultat. På 
byggnadsanslaget har uppstått ett öfverskott af 13,063 kr. 
23 öre, hvilket i enlighet med akademiens beslut öfverförts till 
organisationsfonden. Genom denna åtgärd äfvensom en ränte- 
inkomst af 1,566 kr. 13 öre har denna vuxit till 56,937 kr. 
62 öre, hvarifrån de under året utförda inredningsomkostna- 
derna afgå, så att fondens behållning vid 1909 års slut upp- 
gick till 51,387 kr. 84- öre mot 42,308 kr. 26 öre vid 1909 
års slut. Under året ha inventarier inköpts för 2,236 kr. 64 
öre och till bibliotekets förkofran ha användts 423 kr. 15 öre. 

På institutet ha af enskild person deponerats optiska 
instrument till ett värde af omkring 20,000 kr., hvilka instru- 
ment få disponeras för utförande af vetenskapliga undersök- 
ningar å institutet. 

Under årets lopp ha vetenskapliga undersökningar vid 
afdelningen utförts af föreståndaren och amanuensen äfven- 
som af doktor D. Gardner från S:t Petersburg och professor 
A. E. Taylor från Berkeley i Kalifornien. 

Från afdelningen ha under år 1909 utgått följande tryckta 
arbeten : 

S. Arrhenius: Evoluzione dei mondi, italiensk öfversättning 
af »Världarnas utveckhng». Turin, Un. tip.-ed. 

, L'évolution des mondes, fransk öfvers. af »Världarnas 

utveckling» af T. Seyrig, Paris, Béranger. 

, Entgegnung auf eine Besprechung, Himmel und Erde, 

Berlin, 4 sid. 

, Die Unendlichkeit der Welt, Scientia, Rivista di Scienza, 

Vol. 5, 15 sid. 
— — , Speeoh delivered at the Darwin celebration, june 23:rd 
1909, 3 sid. 

, Die physikalischen Grundlagen der Kohlensäuretheorie 

der Klimaveränderungen, Centralbl. f. Mineralogie etc. 
1909, s. 481—491. 



NOBELINSTITUTETS FYSIKALISK-KEMISKA AFDELNTNG. 217 

S. Arrhenius, Genom konst framkallad utveckling af obefruk- 
tade ägg, Vet. Ak:s Årsbok 1909, s. 213—220. 

— — , Versuche iiber Fällung von Eiweisskörpern und Agglu- 
tination von Erythrocyten, Medd. från Vet.-Akad:s 
Nobelinstitut 1, n:o 13, 42 sid. 

— — , Die Gesetze der Verdauung und Resorption nach Ver- 
suchen von Hrn. S. E. London, Medd. fr. Vet.-Akad:s 
Nobelinstitut 1, n:o 14, 31 sid. 

, Die x4.bsonderung von Magen- und Pankreas-Saft, Medd. 

fr. Vet.-Ak:s Nobelinstitut 2, n:r 1, 20 sid. 

, Die Gesetze der Verdauung und Resorption, Zeitschr. f. 

physiol. Ch. 63, 323—377. 

, The life of the Universe, engelsk öfvers. af H. Boms 

af »Människan inför världsgåtan», 2 voll. XXIV + 268 
sidd. Harper and Brothers, London och New- York. 

— — , Theorien der Chemie, 2:a uppl. X + 233 sid. Leipzig, 
Akad. Verlagsgesellschaft m. b. H. 

H. Lunden: Affinity measurements concerning the dissocia- 
tion of weak electrolytes in aqueous solutions. The 
researches of the last year; lon, 1, 287—295, 1909. 

, Das Nobelinstitut fiir physikalische Chemie in Stock- 
holm, Medd. fr. Vet.-Ak:s Nobelinstitut 7, n:o 15, 
11 sidd. 

, Phenol and m- Nitrophenol as Acids, Zeitschr. f. phy- 
sikalische Chemie 70, 249—255, 1909. 



Om hvalarnes härstamning. 

Af 
EINAR LÖNNBERG. 

» 

Föredrag' pä K. Veteuskaps-Akademiens högtidsdag- 
den 31 mars 1910. 

Redan Aristoteles hade en klar uppfattning om, att 
b valarne ej voro fiskar, utan att de andades med lungor och 
födde lef vande ungar, som de gåfvo mjölk till att dia. Men 
trots detta och trots det stora anseende, som Aristoteles 
åtnjöt och som gjorde honom till högsta auktoritet på det 
naturvetenskapliga området under många århundraden, räk- 
nades hvalarne ej blott af den stora allmänheten utan äfven 
af de vetenskapliga skriftställarne till fiskarne under mera än 
2,000 år efter den store grekiske forskarens död. Visserligen 
frånskilde engelsmannen Willughby (f 1672) hvalarne från 
fiskarne, då han höll på med utarbetandet af ett verk om de 
senare, men då detta först efter hans död kom att utgifvas af 
hans vän och medarbetare Ray, vågade denne ej fullfölja 
Willughby's uppslag i denna riktning. Han ville ej alltför 
mycket af vika från allmänna uppfattningen och framlägga några 
paradoxa meningar, sade han, och därför räknade han hva- 
larne till fiskarne. Det blef sålunda Linne förbehållet att år 
1758 definitivt öfverföra hvalarne från fiskarnes till dägg- 
djurens klass. 

Orsaken till detta sega fasthållande af en felaktig uppfatt- 
ning af hvalarnes natur är att söka i deras lefnadssätt och deras 
kroppsform. Alla h valar tillbringa hela sitt lif i vatten och i 
samband härmed förete de i hela sin organisation en mängd 
af tillpassningar, som vid flyktigt betraktande delvis kunna 
förefalla såsom likheter med fiskarne. Egentligen inskränker 
sig dock denna ytliga likhet till hvalarnes spolformiga skap- 
nad, deras nakna hud, förefintligheten af ett par bröstfenor, 



220 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

en stjärtfena och i vissa fall äfven af en ryggfena. Äfven dessa 
likheter äro dock blott skenbara. Hvalarnes hud är aldrig 
försedd med fjäll af något slag och afviker till sin byggnad 
äfven i andra afseenden helt och hållet från fiskarnes. Hva- 
larnes fenor utgöras ej af en hud stödd af fenstrålar som hos 
fiskarne, utan i hvalarnes bröstfenor träffas ett skelett, hvars 
olika delar ha sin fulla motsvarighet i frambenen hos andra 
däggdjur. Rygg- och stjärtfenan ha inga stödelement utan 
utgöras af läderhudsbildningar och fettväfnad, hvarjämte 
stjärtfenan är horisontal hos h valarne o. s. v., sålunda allt- 
igenom grundväsentliga skilj aktligheter. Och går man till 
granskning af hvalarnes anatomiska byggnad i öfrigt, skall 
man finna, att denna öfverensstämmer till sin allmänna grund- 
plan med öfriga däggdjurs. Ehuru det sålunda ej kan råda 
det ringaste tvifvel om, att hvalarne äro däggdjur, ha de dock 
till följd af sitt lefnadssätt i vattnet ombildats i så hög grad, 
att de intaga en utpräglad särställning inom denna klass. 

Innan vi öfvergå till att mera i detalj påvisa några af de 
viktigaste olikheterna mellan hvalarne och de typiska land- 
däggdjuren, torde det dock vara lämpligt att taga en om också 
blott hastig öfverblick öfver en del af de förstnämndas vikti- 
gaste nutida former. Både med af seende på lefnadssätt och 
kroppsbyggnad kunna hvalarne uppdelas i tvenne väl skilda 
grupper, tandhvalar och bardh valar. De förra äro, som nam- 
net antyder, utrustade med tänder i större eller mindre antal 
åtminstone i underkäken, men sakna däremot de för den andra 
gruppen kännetecknande barderna, hvarom senare skall talas. 
I samband med den olika munbeväpningen står det förhållandet 
att tandli valarne ha underkäkens hälfter framtill fast förenade 
med en symfys, men bardh valarne ha dem fria från h varandra. 

Tandhvalarne äro snabba och lifliga djur, som rastlöst 
jaga sitt af fiskar, bläckfiskar och stundom af än större djur 
bestående byte. Flera olika organisationstyper göra sig gäl- 
lande inom denna grupp. De, som letva af fisk ha vanligen 
mycket talrika tänder, men dessa äro likformiga och af enklaste 
slag, i regel enspetsade och med en rot. De äro ordnade i öfver- 
och underkäk så, att de gripa in emellan hvarandra, då käkarne 
slutas. De förlängda käkarne med sina hvassa tänder bilda 
på detta sätt ett utmärkt fångstredskap för kvarhållande äfven 
af det halaste och slipprigaste byte. Hos dem, som lefva af 
bläckfiskar, har tandsystemet däremot oftast undergått en 



OM HVALARNES HÄRSTAMNING. 221 

stark reduktion och i regel finnas hos dem fungerande tänder 
endast i underkäken och stundom kunna de till och med där 
inskränkas till blott tvenne. 

Bland de fiskätande tand h valarne äro delfinerna bäst 
kända. Till denna grupp hör den äfven vid våra kuster all- 
männa tumlaren {Phocoena phoccena), som årligen vår och höst 
företager vandringar in i och ut igen ur Östersjön. Under 
dessa vandringar var den förr föremål för fångst i rätt stor 
skala vid Middelfart. Den är en af de mindre arterna, som 
ej blir mer än 180 cm. lång och kännes lätt igen på sina från 
sidorna hoptryckta tänder, som äro från 16 till 26 till antalet 
i hvar käkhalfva. Andra arter af samma släkte förekomma 
bl. a. i Sydatlanten och i Stilla Oceanen. En egendomlighet 
för tumlarne är, att de stundom, i synnerhet den sydatlantiska 
arten, har benknölar i huden vid och på ryggfenan. ^ Dessa 
antagas vara rester af ett yttre pansar, som skulle ha funnits 
hos dessa tandh valars förfäder. 

De egentliga delfinerna, som omfatta många arter förde- 
lade på flera släkten, ha talrika släta, koniska tänder. Hos 
den kanske mest kända och mest omtalade af alla delfiner, 
springaren {Delphinus delphis) stiger antalet tänder i hvarje 
käkhalfva till 46 — 50 d. v. s. med andra ord den kan ha ända 
till 200 tänder.^ Springaren är hemma så godt som allestädes 
i de stora världshafven med undantag af dessas kallaste delar. 
Under sjöresor får man ofta se flockar af springare, som under 
upprepade luftsprång skynda mot fartyget, ila förbi det och 
väl framkomna till stäfven under en längre eller kortare stund, 
ibland kanske i timmar, liksom lekande simma framom den 
kors och tvärs, alldeles som om den fart, skeppet har, intet, 
betydde för dem. Dock kan denna fart vara rätt betydlig 
6 — 8 ja, kanske ända till 12, knop eller mera. Gör fartyget 
däremot mindre fart t. ex. 3 — 4 knop, öfvergifva springarne 
detsamma vanligen strax, sedan de gjort en rond om det. 
Det ser alldeles ut, som om de skulle tycka, att det ej vore roligt, 
då det gick långsamt. Otaliga gånger ha springare gifvit 
omväxling under långa sjöresor och kanske äfven ett för sjö- 
folket välkommet tillskott till den enformiga kosten, då man 



^ Liknande knölar träffas i ett längsband på ryggen af ett närstående 
släkte Neophoccena, som finnes i Indiska och Stilla Oceanen. Detta släkte 
saknar ryggfena och har kortare nos. 

^ En andra art kan t. o. m. ha 24fi tänder. 



222 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

lyckats från bogsprötet harpiinera någon af de muntra sällarne 
Många äro äfven de sägner, som sjömännen ha om springarne, 
huru de spå väder, båda storm o. s. v. Denna art, som är 
allmän i Medelhafvet, var äfven antikens »delphinus», så många 
gånger omtalad i den grekiska och romerska mytologien. 
Från den stammar också den heraldiska deltinen, som just 
fått sin krökta form såsom en efterbildning af springarens 
hållning, då den hoppar upp ur vattnet. Det är sålunda 
denna art, som gaf ursprunget till de franska tronföljarnes 
titel »dauphin». Springaren är ingalunda stor, dess längd 
belöper sig till omkring 2V/.t meter. Den är ofvan svart under 
hvit och flammig i brunt eller grått på sidorna. 

Ett liknande lefnadssätt ha flera andra delfinformer af 
släktena Prodelphinus (omkring ett dussin arter i alla haf) 
och Lagenorhynckus. Till det senare, hvars 11 arter hufvud- 
sakligen synas trifvas i tempererade haf, höra bl. a. äfven 
några, som stundom anträffas vid våra kuster såsom den hvit- 
nosiga delfinen (Lagenorhynckus alhirostris) och hvitsidingen 
{L. acutus). Dessa former, som utmärka sig genom hvita 
teckningar, såsom namnen antyda, lefva i stora hjordar och 
frossa på fisk. Släktet Sotalia omfattar ett ännu obestämdt 
antal arter af delfiner, som utmärka sig genom sin vanligen ljusa 
kroppsfärg. Dessa former hålla till i närheten af kusterna 
och gå ofta högt upp i större floder. Detta är t. ex. fallet 
med den mjölkhvita kinesiska delfinen {Sotalia chinensis), 
som beskrefs af LinnÉ's lärjunge Osbeck. I Amazonflodens 
öfre delar lefva tvenne eller kanske flera arter af detta släkte. 
Den indiska spräckliga delfinen (*S'. lentiginosa) är ljusgrå med 
små fläckar. Dessa delfiner äro vanligen rätt små från något 
öfver en till 2V2 m. Om en art, som anträffats vid Kamerun 
{S. teuszii), har uppgifvits att den skulle vara växtätare, men 
detta är säkerligen misstag, ty ingen enda hvalform är vege- 
tarian.^ 

Släktet Steno med tvenne arter i Sydatlanten och Indiska 
Oceanen utmärker sig genom sina tämligen grofva tänder, 
20—25 i livar käkhaltva, hvilkas emalj är på ett karakteristiskt 
sätt rynkad eller fårad. Den ena af dessa arter beskrifves 
såsom kolsvart med hvita fläckar ofvan samt hvit under. 



* De växtlämningar, som träffats i djurets mage och som gifvit upp- 
hof till den ofvan citerade uppfattningen, ha med all säkerhet slukats en- 
dast af en tillfällighet. 



OM H V AL ARNES HÄRSTAMNING. 223 

öresvinet {Tursiops tursio) är en af de större delfinarterna, 
som ej sällan uppenbarar sig i Östersjön och då alltsomoftast 
ger upphof till merendels starkt färglagda berättelser om egen- 
domliga hafsdjur. Den är of van mörkt blygrå till svart, under 
livit och kan bli omkring 3 ^2 meter lång. I augusti f örlidet år 
visade sig några sjödjur utanför Riga, hvilka till en början 
togos för undervattensbåtar. När man emellertid väl fått 
klart för sig, att det verkligen var djur och ej undervattens- 
båtar, beskötos de. Skyttarne uppgåfvo, att djuren voro 
10 — 13 meter långa, men strax efteråt strandade vid Adia- 
mynningen norr om Riga en Tursiops, som var sårad af gevärs- 
kulor, men längden hade då krympt ihop till 12 fot. Vikten 
var 458 kilo. Ttirsiops-iormer förekomma i alla haf, men 
huru många arter, som finnas, är oafgjordt. En del äro mindre 
än T. tursio och af annan färg. De igenkännas bl. a. på sina 
tämligen grofva tänder, som blott äro omkring 20 — 26 i hvarje 
käkhalfva. 

Släktet Cephalorhynchus omfattar 4 — 5 små arter på södra 
half klotet. De äro vanligen föga mer än meterlånga med 
tämligen bredt, föga utdraget nosparti med små tänder (25 — 30 
i livar käkhalfva) och trekantig ryggfena. Ofta äro dessa 
delfiner försedda med skarpa hvita teckningar på nos och sidor. 

I Stilla hafvet finnes ett delfinsläkte Lissodelphis, som 
alldeles saknar ryggfena. 

I norra Atlanten och i Stilla hafvet ända till Nya Zeeland 
lefver grindh valen {Glohicephalus melas)} Det är en tämligen 
stor, 4 — 6 m. lång svart tandhval med få tänder (7—11 i hvar 
käkhalfva). Grindh valen uppträder vanligen i stora hjordar 
och denna sällskaplighet underlättar fångsten. Särskildt 
vid Färöarne är grindhvalen af ekonomisk betydelse. Om 
en flock af dylika djur, som där kallas »grind», iakttages täm- 
ligen nära land, skjmdar man sig genast att omgifva den på 
utsidan med en rad båtar och söker med stenkastning och rop 
drifva den mot land. När man fått h valarne intill land på 
passande plats, helst vid en grund bukt, börjar harpuneringen 
och slutar vanligen så, att de sårade och skrämda hvalarne 
alla rusa mot land och stranda där. Färöborna äta köttet 
och tillgodogöra sig så godt som hela djuret. De äro eller 
voro åtminstone förr så begifna på denna fångst, att det berättas 



' Flera andra former ha beskrifvits från olika haf. 



224 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

att en söndag, då prästen stod på predikstolen bud om en 
»grind» kom, och i ett nu var hela församlingen nere vid bå- 
tarne och kyrkan tom. 

De största tandhvalarne af deltingruppen äro späck- 
huggarne {Orcinus orca). De äro stora och starka djur, som 
uppnå en längd af inemot 9 meter, men de äro tillika glupska 
rofdjur och de enda delfindjur, som anfalla större och äfven 
varmblodiga djur. Det finnes en ofta citerad uppgift af 
EsCHRiCHT, att i magen på en späckhuggare anträffats ej 
mindre än 13 tumlare och 15 själhundar. De senare årens 
antarktiska expeditioner ha vid upprepade tillfällen iakttagit, 
huru späckhuggarne förföljt själhundar och äfven anträffat 
dylika, som undsluppit sin fruktansvärde fiendes käftar, men 
hvilkas gräsligt sargade kropp bar vittne om hans tänder. 
Man har äfven vid upprepade tillfällen sett flockar af späck- 
huggare anfalla stora bardhvalar, som de sluthgen öfvermannat 
och sönderslitit. Flera iakttagare ha härvid framhållit, att 
späckhuggarne särskildt äro benägna att anfalla den försvars- 
lösa bardhvalen framifrån, bita i dess läppar och söka slita ut 
dess tunga. Späckhuggaren igenkännes lätt på sina breda 
rundade bröstfenor och framförallt på den höga ryggfenan, 
som ofta ses sticka upp öfver vattenytan. Den är längst 
hos hanarne och kan hos dem bli mer än meterhög. Tänderna 
äro jämförelsevis få, 10—13 i hvarje käkhalfva, men stora och 
kraftiga med tillplattad rot. Till färgen äro späckhuggarne 
ofvan svarta under hvita med karakteristiska hvita fläckar 
på sidorna. Denna teckning är något varierande, hvilket 
har gifvit upphof till uppställandet af flera arter, men några 
bindande bevis ha ej förebragts för, att det skulle vara mer än 
en art, som bebor hafven från arktiska till antarktiska trakter 
och äfven förekommer vid våra kuster t. o. m. tillfälligtvis 
i Östersjön. Det är ju uppenbart, att om ett djur med sådana 
vanor, som späckhuggaren, skall ha uppstått en hel mängd 
utsmyckade sägner om haf svidunder o. s. v., men man vet ej 
af, att späckhuggare vid något tillfälle skulle ha förgripit sig 
på båtar eller fartyg. 

Half späckhuggaren {Pseiulorca crassidens) beskrefs först 
såsom fossil i England, men har sedan anträffats lefvande så- 
väl i Nordsjön som annorstädes. Den har äfven strandat 
vid svenska västkusten. Den är så godt som helsvart och 



OM HVALARNES HÄRSTAMNING. 225 

omkring 5 m. lång; rygg- och bröstfenor äro mindre än hos 
späckhuggaren och tänderna ha cyhndriska rötter.^ 

Befryndad med späckhuggarne är också en intressant 
form, som ofta kallas Rissos delfin {Gramjnis grisens), men 
då den öfvergått till att lefva af bläckfiskar behöfver den ej 
så stark tandbeväpning, utan har reducerat bort tänderna i 
öfverkäken och har blott 3 — 7 dylika på hvardera sidan af 
underkäken. Den blir 3 — 3*/2 m. lång och har en ganska 
egendomlig grå färg, som nedåt ljusnar till gulhvitt, men vid 
och på fenorna öfvergår till svart. Den är dessutom oregel- 
bundet tecknad på ryggen med ljusare strimmor och fläckar, 
som se ut som om djuret skulle där skrapat af sig färgen. 
G^ram^jw.s-exemplar ha träffats i de mest skilda liaf från Nord- 
sjön till Nya Zeeland och Kalifornien. Den är dock ingen- 
städes allmän. Vid Nya Zeeland är den mycket populär för 
sin vana att följa skeppen. Den kallas där »Pelorus-Jack» 
efter navigationsinstrumentet pelorus och har blifvit fridlyst. 

Hufvudsakligen eller uteslutande i arktiska haf lefva 
tvenne delfinformer, hvilka skilja sig från de förut anförda 
bl. a. därigenom att halspartiet, som har alla kotorna fria, 
äfven utvändigt är synligt såsom en svag afsmalning bakom 
det rundade hufvudet, och genom saknaden af ryggfena. Hvit- 
hvalen eller »hvitfisken» {Delphinapterus leucas) var fordom 
talrik i Norra Ishafvet och var då af stor ekonomisk bety- 
delse,- men har på senare år mycket aftagit i antal på grund af 
den mest hänsynslösa förföljelse från fångstmännens sida, 
h varför den varit utsatt. Ehuru hafsdjur till sin natur plägar 
hvithvalen stundom stiga högt upp i floderna för att jaga lax. 
I Yukonfloden har den träffats 700 engelska mil från mynningen 
Den förirrar sig stundom från sin egentliga hemvist i Ishafvet 
och har ej så sällan äfven på senaste år visat sig i Östersjön dock 
mestadels på finska sidan. Hvithvalen, som är enf ärgadt hvit och 
når en längd af omkr. 4 m., äger vanligen omkring 9 tänder i 
hvar käkhalfva, men dess släkting narhvalen har blott tvenne 
betar i öfverkäken. Af dessa är vanligen blott den vänstra 
af hanens fullt utvecklad i form af en vågrätt framskjutande 



^ Dvärgspäckliuggaren [Orcella) är en liten något öfver 2 m. lång del- 
finform. som är hemma i Iravaddy och äfven vid indiska kusten. Den har 
flera tänder och liten skärformig ryggfena samt är skifferfärgad. 

^ Denna form utmärker sig genom sin för en hval ovanligt fasta lä- 
derhud. öfverhuden af hvithvalen ätes allmänt på Grönland och sägea 
»smaka mandel». 

Vefenshapsukademiens Årsbok. V. 1910. 15 



226 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

lång, rak men spiralvriden stöttand. Den högra stannar i 
växten och kommer i regel ej alls till synes, hvilket ock gäller 
om honans båda tänder. Undantagsvis kan dock hos hanarne 
båda eller blott den högra tanden komma till utveckling. 
Stöttanden är vriden åt vänster, äfven om det är den högra, 
som är utvecklad. Narh valarne äro gråskäckiga och omkring 
4 m. långa. Narh valens lefnadssätt är föga kändt, då den 
håller sig uppe bland den eviga polarisen. Man vet ej ens, 
hur den använder sin stöttand, som kan bli öfver 2 m. lång. 
Många hypoteser härom ha framkastats såsom att den därmed 
skulle stöta hål i isen, eller på den spetsa sitt byte, för att blott 
omnämna de minst äfventyrliga. Sannolikast är dock, att 
den hufvudsakligen är ett vapen vid hanarnes inbördes strider, 
alldenstund blott de och ej honorna äro försedda därmed och 
den sålunda är en sekundär könskaraktär. Man kan ju på 
sätt och vis jämföra narhvalarnes betar med hjortarnes horn. 
Många fabler ha knutits vid narh valständerna såsom t. ex. 
om »haf senhörningar » och andra vidunder. Förr i tiden då 
endast få narh välstånd er kunde komma i handeln, betraktades 
de såsom oerhörda dyrbarheter och betalades med fabelaktiga 
summor. Smärre stycken af sådana tänder användes nämligen 
såsom lyckobringande medel och t. o. m. som medicin. 

Genom sin svaga tandväpning bilda dessa hvalar på sätt 
och vis biologiskt ett slags öfvergång till de bläckfiskätande 
hvalarne, som dock utgöra en särskild familj . Denna omfattar 
ej så många arter som delfinerna men kan dock framvisa 
flera olika typer, som naturligt fördela sig i två grupper, kas- 
keloter och näbbhvalar. Den förstnänmda af dessa, som ut- 
märker sig genom ett flertal tänder i underkäken, innesluter 
jätten bland tandhvalarne, kaskeloten eller spermacetihvalen 
{Physeter catodon), som bl. a. utmärker sig genom sitt kolossala 
hufvud, hvars kranium är det mest ombildade i hela dägg- 
djursserien, i det att en del ben äro undertryckta eller saknas 
och andra äro omformade, så att de knappt kunna igenkännas. 
Framförallt i ögonen fallande är en hög kam, som reser sig 
bakom och delvis på sidorna af nosj)artiet, så att skallen i 
viss mån får utseendet af ett ofullständigt jättetråg. I detta 
ligger en ofantlig säcklik bildning, som innesluter den värdefulla 
spermacetioljan, hvilken jämte späcket gör kaskeloten mycket 
eftersträfvad af hvalf ångare. En annan värdefull produkt, 
som erhålles från denna art, är ambran en gråaktig massa, som 



OM HVALARNES HÄRSTAMNING. 227 

bildas i djurets tarmkanal, men som ej finnes hos alla individ 
och troligen är en sjuklig bildning uppstånden med gallans 
hjälp. ^ 

När ambran först erhålles är den oljig och illaluktande, 
men den hårdnar i luften och antager i stället en fin lukt, 
som sedan i handeln förstärkes med allehanda parfymer. 
Förr användes ambra äfven som medicin, men nu endast i 
parfymindustri. Den betalades enligt uppgift ännu för få 
år sedan med 13,50 kr. till 22,50 kr. pr. uns, och klumpar ha 
anträffats af ända till 9,000 kronors värde. Att ett djur, 
som hyser eller kan hysa så värdefulla ämnen som spermaceti 
och ambra, skall ifrigt eftertraktas ligger i sakens natur, men 
kaskeloten är ingalunda en ofarlig motståndare och i synnerhet 
förr, då hvalfångaren var utrustad endast med harpun och 
lans, hände det ofta, att båtar krossades och människolif 
spilldes under den sårade kaskelotens kamp för sitt lif. Ja, 
hvalf ångare visste t. o. m. att berätta om en del gamla kaske- 
lothanar, som ej ens väntade på att bli anfallna, utan sjäKva 
gingo till offensiven. En fullvuxen kaskelothanes längd kan 
uppgå till omkring 18 m., men honorna äro mycket mindre. 
Dessa stora djurs föda utgöres uteslutande af bläckfiskar, 
som de antagligen fånga på ganska stort djup. De kunna i 
öfverensstämmelse härmed uppehålla sig länge under vattnet 
från 50 till 75 minuter. Med sin jämförelsevis smala tand- 
besatta underkäk kunna de med stor skicklighet fånga massor 
af bläclcfiskar, hvilkas nedsväljande underlättas därigenom, 
att strupen är försedd med tvenne fåror eller veck, som göra 
den mera utvidgningsbar. Fursten af Monaco hade under 
en af sina undersökningsexpeditioner tillfälle att åskåda harpu- 
nerande af en kaskelot och märkte då, huru denne under döds- 
kampen gaf upp en del af sitt maginnehåll, som utgjordes af 
massor af bläckfiskar. Fursten lät utsätta en båt, som lycka- 
des uppsamla en del häraf, innan det sjönk, och vid närmare 
undersökning dels af detta material, dels af den till 100 kilo 
uppgående återstoden i magen träffades flera intressanta och 
till och med för vetenskapen nya bläckfiskformer. Några 
af dessa voro af rätt betydande storlek och kaskelotens läppar 
buro djupa märken efter dessas sugskålar. 

Närmaste släktinge till den stora kaskeloten är släktet 

^ Ambran innehåller ofta käkar af bläckfiskar och andra osmälta res- 
ter af kaskelotens föda. 



228 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

Kogia möjligen med tre arter, som blott nå en längd af 3 till 
4 meter. I olikhet med kaskeloten ha Ä'ogrm-arterna en välut- 
bildad ryggfena och likna häri liksom i flera andra hänseenden 
mera delfinerna än sin stora släktinge. Hos en af Kogia- 
formerna har träffats två tänder äfven i öfverkäken, men ovisst 
är, om detta skall betraktas som normalt. 

Näbbhvalarne, hvilkas namn härleder sig från nospartiets 
starka afsmalning jämfördt med skallen i öfrigt, ha tandupp- 
sättningen reducerad till 1 eller 2 fungerande par i underkäken, 
men dessutom finnas rudiment af tänder i större eller mindre 
antal. De nu lef vande formerna fördelas på 4 släkten med ett 
fåtal säkra arter, men då de flesta äro mycket sällsynta och 
ej så väl kända, har man ofta tilldelat de vid olika tillfällen 
gjorda fynden olika namn i tro, att nya okända former före- 
lågo. Den vanligaste är den atlantiska näbbhvalen, fångst- 
männens »bottlenose », {Hyperoodon rostratus), som är före- 
mål för en betydande fångst i norra Atlanten. Undantagsvis 
kommer den t. o. m. in i Östersjön, hvarest två exemplar 
strandade vid Furusund 1879. Deras vanliga längd är om- 
kring 7 — 10 m. Som unga äro de svarta, men ljusna med åren 
till blygrått och gulhvitt. Den gamla näbbh val hanens kranium 
företer en viss likhet med kaskelotens, då det har höga ben- 
kammar bildade af öfverkäksbenen baktill. Framför dessa 
ligger ock som hos kaskeloten en reservoir med spermaceti, 
som ökas med åren och är störst hos gamla hanar. Detta 
släkte har de båda tänderna i spetsen af underkäken snedt 
framåt riktade. Näbbhvalarne lef va i små hjordar, som hålla 
väl tillsammans, så att de sällan öfvergifva en harpunerad 
kamrat, förr än han utandats sin sista suck. De äro utomordent- 
liga dykare och gå ned till afsevärdt djup samt kunna stanna 
under vattnet i ända till 2 timmar. Det förefaller alldeles 
gåtfullt, huru ett luf tandande djur skall kunna hålla sig under 
vattnet så länge. 

Vid Nya Zéaland har anträffats en stor, nästan helsvart 
näbbhval, som kallats Berardnis. Det uppgifves om denna, 
att den skulle ha sina tänder, två på hvardera sidan nära under- 
käkens spets, rörliga, så att de skulle kunna framskjutas 
ur tandköttet, när de behöfde användas, vid bläckfiskfångst 
t. ex., och sen dragas tillbaka igen. Är detta riktigt, vore 
det något enastående bland däggdjuren, men man känner 
mycket litet om denna hval. 



OM HVALARNES HÄRSTAMNING. 229 

Släktet Mesoplodon har en stor hoptryckt tand på hvar- 
dera sidan i underkäken ett stycke bakom spetsen. En art 
Sowerby's småhufvudhval {M. bidens) har tillfälligtvis strandat 
äfven vid svensk kust. Bland andra arter till detta släkte 
märkes en sydlig form 31. layardi, hos hvilken de nämnda 
tänderna växa ut bandformigt och kröka sig om öfverkäken, 
så att munnen alltså blott ofullständigt kan öppnas. Det 
är ej att undra på, att detta till en början ansågs vara ett 
pathologiskt fenomen, men man har senare funnit det vara 
normalt. 

Det fjärde släktet Ziphius har två fungerande tänder i 
underkäkens spets. Många artnamn ha gifvits inom detta 
släkte, men ovisst är, om det i nutiden innesluter mera än en 
art, Z. cavirostris, som äfven tillfälligtvis strandat i Bohuslän, 
men som tyckes vara utbredd i alla haf. 

Af tandhvalarné återstår nu blott en liten grupp af flod- 
delfiner, som sinsemellan äro rätt olika, men, som i sin byggnad 
förete en hel del ursprungliga karaktärer, som förena dem med 
utdöda former. Men tillika visa de åtskilliga drag, som äro 
gemensamma för dem och de typiska delfinerna och andra 
häntyda på ett sammanhang med kaskeloterna. Med alla 
sina afvikelser intaga de sålunda en ganska central ställning 
af en viss ålderdomlig prägel. 

I Ganges lefver en af dessa former, infödingarnes »Susuv^ 
{Platanista gänget ica). Den saknar egentlig ryggtena, men är 
välförsedd med tänder och rotar med sin känsliga nos i flod- 
gyttjan efter fiskar och kräftdjur, ögonen äro högst minimala 
och torde knappt kunna göra tjänst. Kraniet påminner med sina 
höga kammar något om en kaskelots. Halsregionen är ovanligt 
väl utvecklad. I Amazonfloden och Orinoco finnes ett annat 
släkte med en art {Inia geoffroyensis), hvars kranium äfven 
påminner om kaskelotens liksom äfven andra drag i dess 
byggnad. Tänderna äro talrika (26—32 i hvar käkhalfva) 
och ha veckad emalj samt dessutom hos de bakre tänderna en 
liten bispets, som häntyder på, att dess förfäder haft flerspetsade 
tänder. Ett annat minne från förfäderna är den borstbesätt- 
ning, som Inia har på nosen. Äfven denna form saknar rygg- 
fena. Inia betraktas med stor fruktan och vidskepelse af in- 
födingarne. 



^ Ett ononiatopoietiskt namn, som härmar djurets fnysning vid and- 
hämtningen. 



230 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

Det tredje hithörande släktet Stenodelphis (/. Pontoporia) 
har däremot ryggfena som en delfin och påminner mera om 
de egentliga delfinerna äfven i andra afseenden på samma 
gång, som den erinrar om de öfriga floddelfinerna genom sina 
fria halskotor o. s. v. Äfven den är sj^damerikansk, den är 
nämligen hemma i La Platå floden. 

Den andra gruppen inom hvalarnes ordning, bardhvalarne, 
har sitt namn af barderna d. v. p. tunna, långsträckta triangu- 
lära hornplattor, som från gommen nedhänga i munhålan. 
Den korta basen är deras fäste vid gommen, yttersidan är 
rak och slät, innersidan är af sneddad nedåt och bär längs sin 
kant en tät frans af hårlika bildningar. Dessa barder bilda 
tillsammans en silapparat, med hvars tillhjälp hvalarne af skilj a 
ur vattnet de smådjur, som utgöra deras näring. Med den 
breda skopformade underkäken intager hvalen en mängd 
vatten med däri innehållna smådjur. Munnen slutes därpå 
och vattnet silas då ut mellan barderna, hvilkas hårfransar 
bilda en filtrerapparat, på hvilken alla småkrypen fastna. 
Genom en rörelse af tungan slickas dessa därefter från bar- 
derna och befordras ned i svalget. Genom upprepade rörelser 
af detta slag kunna de största nu lefvande djur lifnära sig af 
smådjur hvart och ett mätande blott ett fåtal millimeter, 
men naturligtvis förtäras de milliard vis. 

Af tänder finnes ej hos de vuxna bardhvalarne ett spår, 
men i fosterstadiet har man lyckats påvisa talrika rudiment, 
som visserligen aldrig komma till utveckling, men som dock 
visa, att bardhvalarne härstamma från djur, som ägt tänder. 

Bardhvalarne bilda en vida mera homogen grupp än 
tandhvalarne, men man kan dock särskilja äfven här tvenne 
grupper, räthvalar och fenhvalar. 

Den förra gruppen kännetecknas genom frånvaron både 
af ryggfena och af fåror eller veck på strupen, däremot ha de 
hithörande hvalarne längre barder. Främst bland dessa 
märkes Grönlandshvalen {Balcena mysticetus), som nu tyvärr 
är nästan utrotad, så att endast ett fåtal numera kan fångas 
hvarje år i polarisen på båda sidor om Grönland. Det är 
dammoderna, som i detta som så många andra fall bära skulden 
för en intressant djurforms tillintetgörande. Grönlands-h valen 
har till sin olycka de finaste af alla slags barder eller s. k. »hval- 
fiskben», som användes till korsetter m. fl. andra liknande 
ändamål. Värdet af barderna hos en tämligen fullvuxen 



OM HVALARNES HÄRSTAMNING. 231 

grönlandslival uppgår till omkring 25 å 30 tusen kronor. 
Få torde alltså ha ett dyrbarare mungarnityr ! Bardernas 
längd kan uppgå till 12—13 sällan 15 engelska fot eller omkring 
360 — 390 cm. Hela djurets längd är omkring 15 — 19 m., 
sällan 21 m. Hufvudet upptager en tredjedel häraf. Den 
vanliga färgen är svart med underkäkspartierna hvitaktiga. 

Grön] andsh valen är rent arktisk till sin förekomst. 

I de tempererade delarne af Atlanten lefver nordkaparen 
{B. glacialis) eller som den också kallas Biscaya-hvalen efter 
dess forna talrika förekomst i Biscayabukten. Den var mycket 
tidigt där föremål för fångst af baskerna och sedan af allt flera 
folk, som förföljde den undan för undan allt längre mot norden 
öfver hela dess utbredningsområde och detta med sådan in- 
tensitet, att man hade alla skäl att tro den vara fullständigt 
utrotad vid 1800-talets början. Då på grund af trytande 
jaktföremål demia gren af livalf ångsten upphörde, fanns dock 
en mycket fåtalig stam kvar, som något ökats, så att man i 
slutet af förra århundradet åter började få se nordkapare i 
Nordatlanten. Med den tekniska fulländning, som hvalf ång- 
sten nu fått, är det dock föga hopp, att nordkaparens historia 
skall bli särdeles lång, ty äfven den har djrrbara barder 
förutom späckets värde. Nordkaparen är helsvart och har 
proportionsvis mindre hufvud än Grönlandshvalen, det är 
nämligen blott 25 — 28 procent af kroppslängden, som är 
14—17 m. Mycket närbesläktade former finnas i södra, 
Atlanten och i hafvet kring Japan. 

Neohalcena marginata har man kallat en liten bardhval 
som blott är omkrig 6 m. lång och är hemma i södra Stilla 
oceanen. Den bildar en öfvergång mellan räthvalar och fen- 
hvalar, ty den saknar strupfåror som de förra men har en liten 
ryggfena som de senare. Denna hval säges vara en ovanligt 
god dykare och den har ett större antal ref ben ( 1 7 par ) än nå- 
gon annan hval. Ref benen äro också jämförelsevis grofva 
men löst fästa. 

Bland fenhvalarne finnes äfven i nutiden ett större antal 
former än bland räthvalarne. I norra Atlanten finnes ej 
mindre än 5 goda arter fördelade på två släkten. Det ena af 
dessa (Balcenoptera) innesluter 4 arter, blåhvalen {B. muscuhis) 
den längsta af alla kända arter, som blir 21 till omkring 26 
m. och är mörkt blågrå med helsvarta barder; sillhvalen B. 
phy salus) 18 — 20 m., of van gråsvart under hvit, en del barder 



232 VETENSKArSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

mörka, en del mer eller mindre ljusa, ofta randiga med borstens 
färg i öfverenstämmelse härmed från svarta till gråhvita; 
sejhvalen {B. horealis) 12 till 15 m., blåsvart ofvan, under hvit, 
svarta barder med hvita borst; vikhvalen {B. acutorostrata) 
7,5 — 9,5 m. ofvan svart, under hvit med ett hvitt band öfver 
bröstfenan och hvita barder. Till åtminstone en del af dessa 
finnas parallelformer i andra haf, men om de äro fullt skilda 
arter eller ej, är ännu ovisst. Vikhvalens parallellform i 
Stilla hafvet har t. ex. beskrifvits under namn af B. davidsoni 
och blåhvalens under namn af B. sulphureus. Den sistnämnda 
lär bli ännu längre än sin atlantiska frände, alldenstund man 
mätt ett exemplar, som varit 95 engelska fot långt. 

Det andra fenhvalsläktet, som är utbredt i de flesta haf 
och äfven finnes hos oss, är knöl h valen {Megaptera nodosa), 
som kallas så till följd af en hel del knölformiga upphöjningar 
på hufvudet. Dess bröstfenor äro ofantligt långa (312 cm. 
eller mera) längre än hos någon annan hvalart, under det att 
hela djurets längd är 12 — ^15 m. Till sin färgteckning är knöl- 
h valen ganska varierande, svart till grå med mer eller mindre 
hvitt. I öfrigt öfverensstämmer knölhvalen ganska nära 
med föregående släkte till sin byggnad. Båda ha nospartieb 
af kraniet betydligt kortare än hos räthvalarne och ej på 
långt när så bågböjdt. Till följd häraf blir munhålans höjd 
mindre och barderna följaktligen ej så långa. Men till ersätt- 
ning är hos fenhvalarne underkäks- och struppartierna 
starkt utvidgningsbara, tack vare de förut omnämnda vecken 
eller fårorna. Fenhvalarnes barder äro betydligt gröfre till 
sin textur och därför mindre värdefulla för industriella ändamål. 
Då tillika dessa hvalars späcklager är tunnare än rät h valarnes, 
så att deras värde äfven härigenom är mindre, och de dessutom 
sjunka, när de dödas, fingo de länge lefva tämligen ostörda 
af människorna, så länge som hvalfångsten bedrefs på det 
gamla sättet med blott harpun och lans. Men sedan man 
uppfunnit en metod att skjuta hvalar med kanoner och till 
projektil använda en i spetsen granatbärande harpun, kom 
turen äfven till dem och deras större liflighet och snabbhet 
förmå ej heller rädda dem, då de förföljas med snabbgående 
ångbåtar. Äfven fenhvalarnes antal har på senare åren af- 
tagit i oroväckande grad och måhända är ej den dag långt 
aflägsen, då de öka antalet af de många värdefulla djurarter, 
som trenom människornas snikenhet och oförstånd utrotats 



OM HVALARNES HÄRSTAMNING. 233 

i stället för att blott bli föremål för en med förnuftig hushållning 
förenlig beskattning och på detta sätt bibehållas så, att de må 
kunna bidraga äfven till kommande generationers välstånd. 

Förutom hvad nordkaparens historia lärt, visar äfven 
en annan stor hvalarts öde, att den nyss anförda spådomen 
tyvärr lätt nog kan blifva besannad. Det är den kaliforniska 
gråhvalen {Bhachianectes glaucus), som nu ej längre finnes till. 
Denna intressanta form, som utgjorde en mellanlänk mellan 
fenhvalar och räthvalar, var omkring 12 m. lång eller något 
mera, ofta grå till färgen och svartspräcklig med korta, ljusa 
barder. Den saknade ryggfena, men hade ett par strupfåror. 
Denna hval lefde förr vid Nordamerikas västkust. Den vis- 
tades om sommaren ända upp mot Ishafvet, men drog sig 
söderut om vintern dock alltid hållande sig nära land och gick 
ofta in på helt grundt vatten. Ja, det berättas t. o. m., att 
den stundom låg kvar på grund öfver ebbtiden och väntade, 
till dess floden åter tog den flott, hvilket ingen annan hval 
vågar eller ens kan göra efter. Gråhvalen beskrifves såsom 
vildsint, så att den t. o. m. skulle haft för vana att gå till anfall, 
då den förföljdes och söka slå sönder båten med sin stjärt. 
Det förtäljdes också många rörande berättelser om, huru 
gråh valsmodern sökte skydda och försvara sin unge mot fångst- 
männens blodtörst. Detta hjälpte dock ej. År 1846 började 
jakten på denna djurart. På ungefär 30 år hade omkring 
11,000 dylika djur dödats och nu finnes ej en enda kvar. 

Efter denna hastiga öfverblick öfver de nutida hvalarnes 
viktigaste former torde dessa djurs tillpassningar till lefnads- 
sättet i vatten lättare framstå. I främsta rummet märkes 
den långsträckt spolformiga kroppen, som för att göra minsta 
möjliga motstånd mot vattnet visar en fullständigt glatt yta 
utan hår. Under öfverhudslagret, som kan vara ända till 
8 mm. tjockt men ytterst obetydligt förhornadt, följer i regel 
ej någon fast och afgränsad läderhud, utan blott ett af bindväf 
och elastiska trådar stödt fett eller späcklager, som tjänar 
på en gång såsom temperaturskydd och till att minska djurens 
specifika vikt. På samma gång utgör detta späckskikt ett 
elastiskt hölje, som skyddar djuret mot de betydande väx- 
lingar i tryck, som det är utsatt för, när det dyker ned till 
större djup. Ställförf lyftningen har öfvertagits i all hufvudsak 
af stjärtfenan, som uppstått såsom sidoflikar af svanshuden 
och fullkomnats till en halfmånformig tvåbladig propeller, 



234 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

som till sina verkningar öfvergår allt, livad mänsklig ingeniörs- 
vetenskap lyckats framställa. Till följd af denna förträffliga 
lokomotionsapparat äro de båda extremiteti^aren ej längre be- 
höfliga för ställförflyttningen och det bakre har också så full- 
ständigt bortreducerats, att det ej längre finnes annat än som 
inre rudiment. Det främre har återigen ombildats till ett par 
bröstfenor. Dessa bröstfenor utan naglar eller klor, som skulle 
vara onödiga, tjäna dock mera som balansorgan och sidoroder än 
som organ för kroppens framdrif vande genom vattnet. I sam- 
band härmed är det egentligen blott mellan öfverarmsben och 
skulderblad, som en egentlig ledgång kvarstår. De öfriga 
förbindelserna mellan de olika benen äro funktionslösa genom 
bindväfsband. Därtill har hos en stor del h valar en ryggfena 
utvecklats, hvilken liksom stjärtfenan är en hudbildning utan 
skelettstöd och hvars funktion är att utgöra ett balansorgan, 
ett slags centerbord på öfversidan. Denna ryggfena är också 
i regel bäst utvecklad hos de skarpaste simmarne. 

För lungandande djur, som lefva i vatten, är det af fördel 
ju mindre de behöfva dyka upp ötver vattenytan för att kunna 
andas och med anledning häraf är det en allmän regel, att hos 
dylika näsborrarne förflyttas till nosens öfversida. Man finner 
exempel härpå redan bland reptilierna hos vattenormar, kro- 
kodiler o. s. v. Hos hvalarne har detta gått än längre. Näs- 
borrarne ha flj^ttats uppåt och bakåt, så att de förefalla ligga 
midt på hufvudet. Detta medför naturligtvis en förkortning 
af näsbenen, som kan ske desto bättre, som luktsinnet till 
följd af lefnadssättet upphört att ha någon särdeles betydelse. 
I samband härmed har en förskjutning af andra ben försiggått 
såsom närmare framgår af en direkt jämförelse. För fångsten 
af bytet och näringsupptagandet i vattnet har ansiktsdelen 
eller kraniets nosparti i hög grad förlängts i förhållande till 
hjärnskålen. Käkpartiets byggnad och beväpning är visser- 
ligen helt olika hos olika hvalar, såsom redan omtalats, bero- 
ende på af hvad slags byte de lefva. Men den omnämnda för- 
längningen gör sig alltid märkbar. För att kraniets förbin- 
delse med den sålunda förlängda nosdelen skall erhålla till- 
räcklig fasthet lia öfverkäksbenen förlängts äfven bakåt och 
utbreda sig där, så att de täcka den största delen af pannbenen. 
Hos en del arter tandhvalar, hos livilka den elastiska kudde af 
fettväfnad på nospartiet, som utgör ett slags vågbrytare vid 
deras häftiga sim- och dykrörelser utvecklat sig till ovanlig 



OM HVALARNES HÄRSTAMNING. 235 

storlek, höja sig öfverkäksbenen baktill och äfven på sidorna 
till höga kammar, som utgöra stöd för denna fettbildning. 
Tydligast framträder detta hos kaskeloter och näbbhvalar. 
Äfven mellankäksbenet, ehm-u ej tandbärande, och plogbenet 
förlängas i motsvarande grad som öfverkäksbenen. Nackbenet 
är mycket stort och sträcker sig upp till kraniets öf versida, 
där det dels täcker öfver, dels liksom tränger åt sidan hjässbenen, 
hvilka alltså hufvudsakligen eller endast (hos flertalet tand- 
livalar) bli synliga på h järnskålens sidor, under det att nackben 
och pannben mötas på hjässan hos tandh valarne. H järn- 
skålen blir på grund af dessa förhållanden sammantryckt, 
kort och bred till sin form. Till dessa egendomligheter kom- 
mer dessutom hos tandhvalarne en ofta mycket långt gående 
assymmetri, så att den ena sidans ben äro mycket mera ut- 
vecklade än den andras. 

En lång och vek hals skulle vara till hinder vid simmandet 
under vatten och därför har detta parti i hög grad förkortats 
och de sju kotor, som normalt bilda halsen hos däggdjuren, 
vare sig denna är kort eller lång, ha blifvit helt tunna och ofta 
sammanväxa de helt eller delvis sinsemellan. En fast bröst- 
korg skulle vid dykande till större djup löpa fara att samman- 
tryckas, och i samband härmed har bröstbenet hos hvalarne 
reducerats och ref benens förbindelse med så väl kotor som 
bröstben gjorts mera lös och elastisk. Ryggens kotor äro 
mycket elastiskt men tillika fast förbundna med hvarandra 
för att möjliggöra simrörelserna med stjärtfenan. Det skulle 
bli för långt att ingå på en vidlyftigare skildring af andra 
h valarnes tillpassningar.^ Må det vara nog att erinra om, 
att ytteröra saknas, att ögonen äro inrättade för seende i vatt- 
net, att näsöppningen genom en intressant mekanism kan 
tillslutas fullständigt, så att intet vatten kan intränga o. s. v. 

Genom en äfven i förhållande till kroppsvolymen mycket 
stor blodmängd samt i samband härmed en ofantligt rik, del- 
vis nätformig förgrening af blodkärlen, undanrödjas de olägen- 
heter, som sammanhänga med att vid hvalarnes dykning 
andning kan försiggå endast med ganska långa tidsmellan- 
rum. Men från fysiologisk synpunkt sedt finnas nog åtskilliga 

' En sådan tillpassning till lifvet i vattnet är det förhållandet, att 
ungarne ha hunnit mycket långt i sin utveckling, då de komma till världen. 
Detta inses redan af storleksförhållandena. En nyfödd bardhvalunge är 
omkring V^ och en dylik tandhvalunge stundom ända till ^/c; så lång som 
modern. 



236 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

problem att lösa inom li valdjurens grupp, såväl med af seende 
på andningen, som en del andra lifsfunktioner. 

Då nu hvalarnes afvikelser frän den vanliga däggdjurs- 
typen äro så många och så i ögonen fallande skulle det ju 
kunna frågas: äro månne dessa afvjkelser af sådan betydelse, 
att hvalarne kunna antagas leda sitt ursprung frän andra djur 
än däggdjur. Härtill kan svaras ett obetingadt 7iej. Olik- 
heterna kunna nog till synes vara stora, men de bestå i ombild- 
ning och förskjutning af organ och kroppsdelar mera än i något 
annat. Så återfinnes t. ex. i hvalarnes kranium, fastän det 
ser helt annorlunda ut, hvartenda ben som i ett vanligt dägg- 
djurskranium — intet nytt har tillkommit och intet saknas. 
Blotta frånvaron af ett organ är föröfrigt ej nog för att motivera 
ett säreget ursprung, ty om ett djur ändrar lefnadssätt, kan ett 
organ bli öfverflödigt och på grund häraf reduceras för att 
måhända slutligen försvinna. Men ofta kvarstanna långa 
tidrymder efter sedan organen upphört att funktionera för- 
krympta rester, rudiment, och dessa äga en särdeles stor bevis- 
kraft, då det gäller att taga reda på det verkliga samman- 
hanget mellan olika djurformer. Dylika rudiment finnas 
äfven hos hvalarne och af dem kunna dragas vidtgående slut- 
satser. Såsom exempel må nu anföras följande. Ehuru 
hvalarne såsom en tillpassning till lefnadssättet i vattnet äga 
en glatt, liårlös och körtellös hud, kan man dock påstå, att de 
härstamma från hårklädda och med hudkörtlar försedda dägg- 
djur. Rudiment af en hårklädnad finnes nämligen hos de 
flesta hvalarter åtminstone under fostertiden i form af spridda 
hår på läpparne och nosen, och åtskilliga arter bibehålla äfven 
i fullt utveckladt tillstånd ett större eller mindre antal af dessa 
hår å nämnda ställen. Då inga andra djur än däggdjuren 
ha hår af dylik beskaffenhet, utgör alltså anförda faktum 
bevis nog. Körtlar af hudkörtelsnatur förekomma hos hva- 
larne i ögats bindhinna, som ju blott är en fortsättning af 
huden, och dessa tillika med mjölkkörtlarne äro ytterligare 
bevismedel för sammanhanget med däggdjuren liksom fram- 
förallt fosterutvecklingens gång och hvad därtill hör. Det 
är äfven lätt att påvisa, att hvalarnes förfäder varit fyrfotade. 
I vissa fosterstadier kan man se anlagen till bakre extremiteter, 
ehuru dessa sedan ej komma till utveckling. Ett rudiment af 
bäcken har man dock träffat hos alla hvalar {utom Platanista?) 
och ej sällan träffas fasthängande vid detta ett ännu obetyd- 



OM HVALARNES HÄRSTAMNING. 337 

ligare rudiment af lårben och till och med af skenben. Ytter- 
öron saknas, som redan sagts, hos hvalarne men att deras 
stamfäder haft dylika framgår däraf, att det ännu finnes rudi- 
ment af 3 — 4 muskler, som tjänat till att röra dessa öron. 

På grund af dessa och andra skäl är det alldeles obestrid- 
ligt, att hvalarne härstamma från fyrbenta, håriga, med ytter- 
öron och hudkörtlar o. s. v. försedda däggdjur af migefär nor- 
mal typ.^ Men sedan man kommit så långt, bli svårigheterna 
dock ej utjämnade. Det torde likvisst förtjäna att genast 
anmärkas, att hvalarne ej ha något gemensamt med någon- 
dera af de båda andra grupper af däggdjur, som uteslutande 
eller hufvudsakligen lefva i vatten nämligen sirendjuren och 
själhundarne, fastän dylika funderingar också kommit till- 
synes någon gång. Den likhet, som till det yttre förefinnes 
mellan hvalar och sirendjur, beror blott på en viss parallell- 
utveckling till följd af liknande uppehållsort och har ej någon 
djupare betydelse. De båda djurgruppernas inre byggnad 
är helt olika och åtskilliga nyare upptäckter tyda hän på ett 
gemensamt ursprung för sirendjur och elefanter. Själhundarne 
åter visa en grundväsentlig olikhet från hvalarne, som består 
däri, att, då hos de senare svansen med dess fena är det hufvud- 
sakliga rörelseorganet, under det att bakbenen försvunnit, 
är hos själhundarne den förra mycket starkt reducerad, men 
bakbenen ha utvecklats till verksamma simorgan. Någon 
direkt öfvergång mellan dessa båda utvecklingstyper är otänk- 
bar. Det är mer än sannolikt, att svansen redan var reducerad 
hos själhundarnes stamfäder, innan de öfvergingo till lefnad 
i vatten, ty att den skulle reduceras genom detta sistnämnda 
lefnadssätt är ej antagligt, om man tager hänsyn till förhållan- 
dena inom andra däggdjursgrupper af olika slag, som ha repre- 
sentanter i vattnet.^ Däremot reduceras svansen regelbundet 
hos gräfvande djur. Det är med anledning häraf ej otänk- 
bart, att några ursprungliga rofdjur genom dylikt lefnadssätt 
förlorat svansen och att sedan från dessa utvecklats å ena sidan 
björnarne, å den andra själhundarne. Af de senare känner 
man inga äldre rester än från miocen, och då voro de tämligen 
lika de nutida. Däremot går hvalarnes historia tillbaka till 



^ Allt tal om hvalarnes direkta härstamning från reptilier t. ex. hafis- 
ödlor är alltså fåvitskt. 

- Pungdjur {Chironectes), insektätare {Potamogale, Myogale m. fl.) rof- 
djur [Lutra etc), gnagaro {Castor, Fiber m. fl.). 



238 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

tertiärtidens början, eocentiden, och de senare årens paläon- 
tologiska upptäckter ha bidragit att i hög grad belysa denna. 
Man har nämhgen lyckats påträffa lämningar af åtskilliga 
utdöda former, som på ett särdeles intressant sätt i väsentlig 
mån utfylla luckan mellan de nutida starkt specialiserade 
hvalarne och däggdjursklassens mera centrala typer. Full- 
ständig är serien visserligen ännu ej, men man kan dock rätt 
väl föreställa sig, h vilka vägar utvecklingen gått. 

Vid slutet af den mesozoiska tiden och under tertiärtidens 
allra tidigaste skeden funnos en hel del små primitiva däggdjur, 
hvilka voro så ursprungliga till sin byggnad, att från dem ut- 
vecklade sig såväl å ena sidan hof djurens äldsta förfäder Con- 
dylarthra, som äfven å den andra rof djurens stamformer Creo- 
donta. De senare fortsatte att differentiera sig i olika rikt- 
ningar och gåfvo upphof till de olika nutida rof djuren, men 
tillika öfvergingo en del creodonter till att söka sin föda i 
vattnet bland dess djurvärld. I samband härmed tillpassades 
de till ett dylikt lefnadssätt och undergingo en del förändringar, 
som stå i samband härmed. 

Om man betraktar ett kranium af en creodont t. ex. 8i- 
nopa (fig. 1), som anträffats fossil i undre eocen i Nordamerika 
samt i fluviomarina lager af eocen ålder i Egypten, så finner 
man där i hvarje käkhalfva en tanduppsättning, som består 
af 3 framtänder, 1 hörntand, 4 mellantänder och 3 äkta kind- 
tänder. Till antalet är detta det tjrpiska hos de primitiva 
däggdjuren. Mellantänderna äro trespetsade och de äkta 
kindtänderna flerspetsade med tre rötter samt sinsemellan 
tämligen likstora. ^ I öfrigt liknar kraniet rätt mycket ett 
rof djurskranium t. ex. ett räf kranium. Såväl med af seende 
på tänderna som kraniets byggnad af viker ju en dylik creo- 
dont högst betydligt från de nutida hvalarne. 

Men åtskilliga upptäckter under senare åren ha i hög grad 
bidragit till att jämna ut klyftan. År 1904beskref Prof. Fraas 
från Mokattam vid Kairo ett djur, som han kallade Protoce- 
tus atavus och som erhölls ur mellersta eocentidens understa 
lager. Kraniet af detta djur (fig. 2) är synnerligen intressant. 
Med af seende på hjärnskålsdelen och bakhufvudet står detta 
kranium, som varit omkring 60 cm långt, ungefär på samma 

' Ur en sådan tanduppsättning framgår de nutida rofdjurens genom 
differentiering af en roftand samt genom reduktion af vissa tänder i syn- 
ner de bakre kindtänderna. 



OM HVALARNES HÄRSTAMNING. 



239 



ståndpunkt som hos en creodont. Nackens ledknappar så- 
väl som nackkam och tinninggrop äro väl utbildade och ok- 
bågen rätt stark. Detta tyder på väl utvecklad nackmusku- 
latur och rörligt hufvud men äfven på en god tuggmuskulatur, 
som hos nutida hvalar är föga utbildad. Pannbenen äro starkt 
utbredda åt sidorna öfver ögonhålorna, hvilket erinrar om 
förhållandet hos hvalarne. 

Ansikts- eller nospartierna äro starkt utdragna. I sam- 
band härmed äro äfven mellankäksbenen förlängda bakåt, 
för att nosen skall vinna fasthet. Näsbenen bilda ett långt 
tak öfver näshålan och de yttre näsöppningarne äro visserligen 
flyttade till nosens öf versida, men kunna ej sägas vara förskjut- 
na bakåt i någon afsevärd grad. Däremot visar en blick på 




Fig. 1. Kranium af creodonten Sinopa agilis Marsh från sidan i Vi nat. 
storl. Från eocena lager i Nordamerika, samma släkte äfven funnet i 
Egypten, pmx. mellankäksben, na. näsben, mx. öfverkäksben, fr. pannben. 1. 
tårben, ma. okben, pa. hjässben, sq. fjällben. 1 — 4 till vänster mellantänder 
eller premolarer, 1 — 3 till höger äkta kindtänder eller molarer. Efter Wortman 



kraniets undersida, att den hårda gommen sträcker sig mycket 
långt bakåt och (choanerna eller) de bakre (inre) näsöppnin- 
garne ligga i samband härmed långt bakåt. Detta är också 
en tydlig tillpassning till vattenlif. Tandbeväpningen är af 
stort intresse, ty den visar ej några betydande afvikelser från 
creodonternas. Antalet är tydligen detsamma som hos dem, 
3 f ramtänder, 1 hörntand, 4 mellantänder (prämolarer) och 
3 äkta kindtänder. Hörntanden är stor som hos rofdjur. 
Till och med den första, minsta mellantanden har tvenne rötter. 
Den andra mellantanden har två rötter, men den tredje och 
fjärde tre. De ha två tydliga spetsar och en förlängning af 
emaljen inåt tyder på en förutvarande inre häl. Alla äkta 



240 



VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 



sr ® 



Gc ha 
?r ~* 

g I 
s 

^^ 

2 W 
t» 



!^3 
t? S 

&- » 

C- O 
o 

50. 



CTQ 



p 3 






3 C- 



W (ti 







OM HVALARNES HÄRSTAMNING. 241 

kindtänder ha tre rötter och tre spetsar, som äro mer eller 
mindre väl utvecklade. Tändernas förenkling har sålunda ej 
hunnit så särdeles långt hos Protocetus och creodontursprunget 
är tydligen påvisbart, men de äkta kindtänderna äro rätt hop- 
skjutna bakåt och förete tecken till en börjande reduktion. Hals- 
kotorna äro visserligen korta, men fria och antyda en kraftig 
och rörlig hals. Den andra halskotan (epistropheus) har 
ungefär samma form som hos creodonterna och rof djuren. 
Bröstkotorna ha långa taggutskott och likna mera ett landt- 
djurs^ än en hafsinvånares och 10 ref ben ha dubbel ledförbin- 
delse. Af utomordentligt stort intresse är, att en kota an- 
träffats, som af Fraas tolkats såsom en korskota (sacralkota) 
och som genom sin byggnad antyder, att ett bäckenben varit 
fäst vid den. Tyvärr finnes dock ej själfva bäckenet i behåll 
liksom ej heller lemmarnes ben. Likaledes saknas svansen 
men hela djurets längd från nosen till svansroten beräknas af 
Fraas till ungefär 1,60 m. Till samma släkte räknar Fraas 
äfven en annan, ursprungligen af Stromer beskrifven art 
P. zitteli. Af denna sistnämnda träffades också en stenaf- 
gjutning af näshålorna, som visade att denna form hade väl 
utvecklade näsmusslor och alltså sannolikt ett godt luktorgan 
såsom arf från de på land lef vande stamfäderna. Af samma 
art har man äfven träffat svanskotor, så att man kunnat kon- 
statera, att svansen var starkt byggd och fungerade som rörel- 
seorgan. 

Protocetus har, för så vidt man kan döma af de hittills 
kända resterna, visserligen blifvit ett vattendjur men i öfrigt 
ej aflägsnat sig så särdeles långt från creodonttypen. Nästa 
kända länk i kedjan är den af Andrews ett par år senare be- 
skrif na Prozeuglodon atrox, som anträffades i lager liggande öfver 
Protocetus. Skallen af Prozeuglodon (fig. 3) öfverensstämmer 
rätt nära med Protocetus. Af betydelse är dock, att näsöpp- 
ningen flyttats mera bakåt och att näsbenen i samband här- 
med blifvit kortare, men de äro ännu relativt långa. Nack- 
kammen är fortfarande väl utvecklad och okbågen rätt kraftig. 
Pannbenen bilda ett bredt tak öfver ögonhålorna. Tandupp- 
sättningen är däremot något förändrad. Bakom de mycket 
hvassa, koniska trenne framtänderna och den något större 
hörntanden sitta fyra mellantänder och möjligen blott två äkta 



^ Bl. a. genom den antikliniska anordningen. 

Vetenshapsahademiens Årsbok. 8. 1910. 16 



242 



VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 



kindtänder. Den första mellantanden har blott enkel rot. 
Den andra har två rötter och starkt hoptryckt, trekantig krona, 
som är försedd med små taggar i kanterna. Sådana saknades 
hos Protocetus, men finnas, som vi skola se, hos nästa tjrp. Den 
tredje mellantanden har liknande krona, men tillika en liten 
inre häl, som stödes af en tredje rot. Den fjärde är ännu ej 
så mycket ombildad och den liknar ännu något en creodont- 
tand och har äfven tre rötter. Detta gäller likaså om den 
följande äkta kindtanden, som blott har en främre och två 
bakre bispetsar. Underkäkständerna äro i öfverensstäm- 




Fig. 3. Restaureradt kranium af Prozeuglodon atrox Andrews från mel- 
lersta eocentiden i Egypten. Originalet i Brit. Museum Nat. Hist. omkr. 
70 cm långt. Efter Andrkws. 

melse med öfverkäkens men ingen af dem har mera än 
två rötter. Af Protocetus finnes tyvärr ingen underkäk, 
men samma ben af Prozeuglodon är välbevaradt och visar 
ett väl utveckladt, bredt kronutskott. Tillvaron af ett 
dylikt utgör en öfverensstämmelse med creodonterna i mot- 
sats mot de nutida hvalarne och bevisar, att tuggmuskler 
funnos i bruk hos Prozeuglodon. Halsens kotor hos Prozeu- 
glodon ha blifvit starkt förkortade i jämförelse med motsva- 
rande hos Protocetus, och detta är en utveckling i riktning mot 
hvalarne samt en afvikelse från creodonttypen. 

Ytterligare en annan mellanform har beskrifvits af Fraas 
under namn af Eocetus schweinfurthi. Den citerade författaren 



OM HVALARNES HÄRSTAMNING. 243 

framhåller angående denna, att den med afseende på tänderna 
ännu står migefär på samma ståndpunkt som den ofvan om- 
talade Protocetus, ehuru bakersta kindtanden hade taggig kant 
men däremot var kroppen att döma efter kotornas utseende 
mera hvalartad såsom hos släktet Zeuglodon, som var vida 
utbredt i alla haf under mellersta eocentiden, såsom fynd i 
Europa, Amerika och på Nya Zeeland ådagalägga. 

Från lager, som ligga något öfver dem, i hvilka Prozeu- 
glodon-resternsi anträffades och som sålunda äro .yngre än 
dessa och tillhöra mellersta eocentidens senare del, erhöll 
Dames lämningar af en urhval, som han år 1894 beskref under 
namn af Zeuglodon osiris. Samma art blef därefter på bättre 
material utförligare beskrifven af Stromer 1903. Den har 
ett långsträckt, lågt och jämnt sluttande kranium med långt 
nosparti, som bildas af mellan- och öfverkäksben (fig. 4) . Näsbe- 
nen äro korta, så att näsöppningen härigenom blir flyttad långt 
bakåt, till och med bakom nosens midt. Pannbenen ha fram- 
till breda utskott, som öfvertäcka ögonhålorna såsom hos 
nutida hvalar, ett förhållande, som dock började framträda 
redan hos Protocetus. Nackkam och hjässkam finnas ännu 
och nackens ledknappar äro mera utstående än hos de äkta 
livalarne, hvilket tyder på mera rörligt hufvud. Okbenet är 
en rak spång men kraftigare än hos delfinerna. Den långa 
underkäken har ett bredt och uppstigande kronutskott, hvil- 
ket jämte hjässkammen tyder på, att tuggmusklerna. ännu 
hos Zeuglodo7i voro starka. Framtill funnos 3 kägeKormiga 
framtänder och en liknande hörntand. Den första mellan- 
tanden är äfvenledes konisk och har en rot. De tre följande 
äro hoptryckta triangulära med små taggiga kanter och två 
rötter. De två äkta kindtänderna i öfverkäken äro också 
hoptryckta med småtaggig bakre kant, men ha något olika 
form.^ Underkäkens tänder äro liknande, men där finnas 3 
äkta kindtänder. Ryggkotorna likna i flera afseenden hva- 
larnes, men taggutskotten på de främre bröstkotorna äro så- 
som hos landtdäggdjuren högre än på de bakre i olikhet mot 
hos de äkta hvalarne. Hos en amerikansk art Basilosaurus 
cetoides har man räknat 1 4 ryggkotor och 1 1 ref ben med dubbel 
ledförbindelse. Till samma släkte Basilosaurus eller Zeuglodon 



^ Det aftagande i storlek bakåt, som gjorde sig gällande med afseende 
på de äkta kindtänderna redan hos Protocetus, har såkmda här gått så 
långt, att den bakersta kindtanden i öfverkäken försvunnit. 



244 



VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1!)10. 



v: 



3 
OC! 




OM HVALARNES HÄRSTAMNING. 245 

Iia hänförts en hel del arter, som namngifvits på grund af fynd 
i olika länder. Närstående släkten ha också uppställts på 
grund af något olika tandbeväpning eller afvikande skapnad 
af ryggkotorna o. s. v. På grund af en del af dessa fynd vet 
man, att skulderbladet hos Zeuglodo7i till sin allmänna form 
helt och hållet öfverensstämde med hvalarnes. Öfverarm- 
benet liknade mera motsvarande ben hos hvalarne än hos 
något annat djur, men det hade ännu ej hunnit att förenklas 
i så hög grad som hos nutida livalar och ledgången mot under- 
armen var mera själf ständig än hos hvalarne, ehuru den blott 
kunde tjäna till böjning och sträckning. Dessa afvikelser 
från hvaltypen utgöra arf från creodonterna liksom ock till- 
varon hos Zeuglodon af en stor och platt armbågsknöl. 

Från creodonterna till dessa urhvalar, ZeuglodontidcE, 
ha de senare årens paleontologiska upptäckter gjort öfvergången 
tydlig och klar. Därom torde numera full enighet råda. Där- 
emot är det omtvistadt, huruvida det existerat ett fullt direkt 
genetiskt samband mellan zeuglodonterna och de närmast i 
tiden följande Squalodontiderna, hvilka också äro utdöda, 
men som rälaias vara direkta stamformer för en del af nutidens 
tandhvalar. De mest specialiserade zeuglodonterna voro 
ganska stora djur, och då man vet, att det är en allmän regel, 
att djurens storlek tilltager under utvecklingens fortgång, är 
det ganska påtagligt, att dessa stora urhvalar utdogo redan 
under eocentidens senare del utan att lämna några direkta af- 
komlingar. Men deras utvecklingshistoria har här antydts, 
emedan den ådagalägger så uppenbart, huru hvalartade djur 
ha kunnat uppstå och uppstått ur primitiva rofdjur. 

Vid sidan af de egentliga zeuglodonterna fanns det emel- 
lertid under eocentiden äfven andra små primitiva hvalartade 
djur, hvilka sannolikt hade ett liknande ursprung. Från eocena 
lager i Kaukasus har Lydekker på grund af fynd gjorda af 
Hjalmar Sjögren beskrifvit en dylik liten primitiv tandhval, 
som fått namnet Microzeuglodon caucasicus. Denna form 
hade redan hunnit få trekantiga tänder med sågtandade fram- 
och bakkanter. Men äfven de bakersta af dessa tänder voro 
åtskilda af mellanrum, ej tätt hopträngda som hos Zeuglodon. 
Tändernas antal hade dock ej ökats utöfver det ursprungliga. 
Öfverarmen var rätt ursprunglig till sitt utseende (med stor 
crista deltoidea) och hade två ledytor nedtill för underarms- 
benen, dock så, att någon egentlig ledförbindelse ej kunde 



246 



VETENSKArSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 



sägas äga rum och de främre extremiteterna måste alltså ha 
varit fenlika. 

Denna Microzeuglodon betraktas som en af stamformerna 
för Squalodontiderna. 

En annan dylik primitiv form beskrefs 1904 från miocena 
lager på Sicilien af Dal Piaz under namn af Neosqualodon 
assenzce Forsyth Major. Denna ägde 10 a 11 tvårotade 
kindtänder. De bakre af dessa voro hoptryckta triangulära 
6-spetsade d. v. s. med tre små spetsar i bakkanterna och två 






atA 






Fig. 5. Två underkäkskindtänder af Microzeuglodon caucasicus Lydekker, 

till höger upptill (efter Lydekkeb); kindtand af Prosqualodon australis 

LYDEKKER, till venster (efter Lydekker); tre kindtänder af Neosqualodon 

assenzcB Forsyth Major, nedtill (efter Dal Piaz). 



i framkanten. De främre däremot voro 4-spetsade med endast 
två småspetsar i bakkanten och en i framkanten. 

Denna Neosqualodon kan sägas vara den ursprungligaste 
representanten af Squalodontidce, som man känner från Europa. 

År 1893 beskref Lydekker från miocena lager vid Chubut 
i Patagonien en intressant tandhval, som han kallade Pro- 
squalodon australis. 1899 erhöll han mera material och bättre 
kännedom om densamma och förra året kunde True ytterligare 
komplettera meddelandena om den. Enligt hvad man nu 
känner hade Prosqualodon ett kranium, som i stora drag öfver- 



OM HVALARNES HÄRSTAMNING. 247 

ensstämmer med en nutida brednosig tandhvals. Bland annat 
ger sig detta tillkänna genom mellankäksbenens och än mer 
öfverkäksbenens stora utveckling bakåt, hvarvid de sistnämnda 
till stor del täcka öfver pannbenens sidopartier. Bakhufvudet 
var dock ej rundadt, som hos en nutida tandhval, att döma 
efter Lydekker's figur utan vertikalt och med en nackkam. 
Näsöppningarne sitta visserligen långt bakåt som på en vanlig 
tandhval, men näsbenen äro fortfarande ganska väl utvecklade 
och skjuta fram som ett kort triangulärt tak öfver näsöppningen. 
Underkäken har ett ganska stort och bredt kronutskott med 
bakåtriktad spets. Alla dessa senare karaktärer äro primitiva 
och peka tillbaka på förfäder af Zeuglodon-artsidt utseende. 
Tänderna göra detta ännu mera. Framtänderna äro enkla, 
koniska liksom hörntanden. Mellantänderna ha rynkig emalj 
och små knölar. De äkta kindtänderna äro hoptryckta trian- 
gulära med småspetsar utefter bakre och främre kanten som 
hos Zeuglodon. De hade dubbla rötter, som dock äro mer 
eller mindre sammanvuxna liksom fallet är hos vissa mellan- 
tänder, men man har ingen fullständigt bevarad tandserie. 
Dock kan man tydligen finna, att tandantalet ej är så stort 
som hos många senare hvalformer. Lydekker antager, att 
mellantänderna hos Prosqualodon varit fyra och de äkta kind- 
tänderna omkring sex. Bortsedt från denna tolkning är det 
dock tydligt, att en ökning af kindtänderna ( ^ mellantänder 
och äkta kindtänder sammantagna) ägt rum, så att deras 
antal uppgår till 10 i st. f. det för creodonterna typiska 7 (4 
mellantänder + 3 äkta kindtänder). 

Den förökning i tandantalet, som sålunda tidigt inträdt 
hos hvalarne, har man försökt att förklara på olika sätt. Web er 
framkastade den teorin, att mjölkdentitionen och den per- 
manenta trädde i verksamhet på en gång, men detta räcker ej 
till. Kukenthal sökte tyda det såsom en delning af tvårotade 
tänder i enkelrotade och sålunda fördubbling af antalet. Något 
sådant ser man dock aldrig,^ men väl att två rötter samman- 
växa till en, hvilket t. o. m. är en allmän regel hos yngre Squa- 
lodontidce. Dessutom är att märka, att de äkta kindtänderna 
redan hos urhvalarne visa tendens till reduktion och denna re- 
duktion fortsätter tydligen äfven hos en del Squalodo7i4ormeT . 
Det sannolika är såsom Abel framhållit, att tandökning äger 

^ Utom möjligen hos den miocena eller enligt andra pliocena Sanro- 
delphis argentinus Burmeistek. 



248 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

rum i mellantandsregionen af öfverkäken och i dennas bakre 
parti men framom de äkta kindtänderna samt genom ny- 
bildning.^ 

Under miocentiden uppträdde talrikt i alla haf de hval- 
djur, som kallats Squalodon, emedan deras tänder ha en viss 
likhet med hajtänder. Till sin form äro /SgwaZorfow-tänderna 
visserligen ganska växlande och de undergå en betydande om- 
bildning under utvecklingens lopp. De äro från sidorna hop- 
tryckta med kanterna mer eller mindre småtandade. Hos 
de äldre typerna är denna tandning af kanterna mera djup, 
och den är hos alla mera utpräglad i bakre än i främre kanten. 
Den främre kanten är stundom slät och hos yngre former för- 
svinner tandningen äfven i bakkanten men kvarstår längst 
vid kronans bas. Tändernas allmänna form kan äfvenledes 
vara mycket olika dels kort och trubbig dels lång och spetsig, 
men alla öfvergångar mellan dessa ytterligheter finnas. 

De tänder, som motsvara f ramtänder (3) och hörntand(l) 
samt de främre mellantänderna (4), ha blott en rot, men de bakre 
mellantänderna och de äkta kindtänderna, där dessa ej redu- 
cerats, ha två rötter. De tvårotade tändernas antal är från 
5 till 10 i hvar käkhalfva vanligen omkring 7. Af dessa kunna 
blott de tre bakersta räknas som äkta kindtänder (molarer). 
En ökning af tandantalet har sålunda ägt rum på sätt, som of van 
anförts. Tandformeln för Squalodon blir alltså f ramtänder 
Va, hörntänder Vi, mellantänder ^/o — '^/g och äkta kindtän- 
der ^/2. 

Skallen hos Squalodon är tillplattad och baktill rundad. 
Näsbenen äro reducerade och näsöppningarne flyttade långt 
bakåt såsom hos nutidens tandhvalar, med hvilka Squalodon 
i stort sedt öfverensstämde med afseende på kraniets allmänna 
byggnad. Halskotorna voro fortfarande fria från hvarandra 
(ej sammanvuxna), men om ryggraden i öfrigt känner man 
ännu föga. 

Under öfre miocentiden fortsattes ombildandet af Squa- 
lodontidernas tanduppsättning, så att man erhåller en hel del 
öfvergångsformer, som förbinda dem med de nutida tandhva- 
larne. Det är i synnerhet genom österrikaren Abel's omfat- 

* Dylik nybildning af tänder är ej något enastående inom däggdjurens 
klass. Hos t. ex. sirendjuren bildas oupphörligen nya tänder, ehuru på ett 
annat sätt. Där uppstå de bakom kindtänderna och hela tandraden skjutes 
fram i mån af behof och afnötning alldeles som ett paternosterverk. Äfven 
hos vissa bältor har en tandförökning ägt rum. 



OM HVALARNES HÄRSTAMNING. 249 

tände undersökningar, som man fått klarhet härom, och det 
mesta och bästa materialet härför har påträffats vid Antwerpen. 

Allra först försvinner den för Squalodon karakteristiska 
sågtandningen af tändernas fram- och bakkant. Till en bör- 
jan reduceras den till en pärlbandslik list, som sedan öfvergår 
till en skarp egg. Tandkronan blir mer och mer rent konisk 
och roten blir proportionsvis längre och tjockare (både livad 
dentin och cementskikten angår). De tvårotade tändernas 
båda rötter sammansmälta, så att den forna tudelningen blott 
antydes af en längsfåra på in- och utsidan och slutligen för- 
svinner äfven den.^ Tändernas antal ökas och tänderna i 
öfverkäk och underkäk gripa in emellan hvarandra, så att en 
utmärkt fångstapparat på detta sätt bildas. Släktet Scal- 
dicetus lämnar exempel på denna öfvergång. De äldre (t. ex. 
8. patagonicus) af dess arter voro just ej större än Squalodon- 
formerna, men de senare torde ha blifvit ungefär så stora som 
kaskeloter (t. ex. S. caretti). Hos det miocena släktet Phy se- 
terida (fr. Antwerpen) försvinner i samband med tändernas 
förenkling emaljen helt och hållet såsom hos kaskeloten. Redan 
under miocentiden hinner utvecklingen fortsätta så långt, att 
Prophyseter (fr. Antwerpen) alldeles saknar tänder i mellankäks- 
benen och äfven de i öfverkäksbenen tyckas ha haft benägen- 
het att tidigt utfalla. Hos den miocena Placoziphius (fr. 
Belgien) hade tänderna alldeles försvunnit från öfverkäken 
och i stort sedt hade den redan hunnit ungefär till samma stånd- 
punkt som den nutida Kogia. Utvecklingen från Squalodon 
till kaskeloter börjar alltså i mellersta miocentiden och hann, 
såsom Abel påvisat, redan af slutas till öfre miocentiden. 

Lika hastigt gick näbbhvalarnes utveckling. Sedan Squa- 
lodontiderna hunnit ombildas så långt, att deras tanduppsätt- 
ning, såsom nämnts, kommit attbeståaf enkla enrotade tänder, 
inträffade hos vissa former en reduktion af tänderna på ett 
annat sätt och i samband med en ojämn utveckling af vissa 
tänder. Denna förändring hade sannolikt sin grund däri, 
att djuren öfvergingo till att lefva hufvudsakligen eller ute- 
slutande af bläckfiskar, för hvilkas fasttagande en stark tand- 
be väpning ej kräfdes. Hos den miocena hvalen Paloeoziphius 
(fr. Antwerpen) finner man på hvardera sidan i underkäken 
12—13 enkla och enrotade tänder, men af dessa visar sig det 

' Dock finnes den enl. Kvkenthal ännu hos kaskeloten i embryonala 
stadier. 



250 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

första och sjunde paret vara större än de andra. Hos en 
amerikansk form A^ioplonassa från Savannah i Georgia är det 
också två af tandparen, som utbildats till betydligare storlek, 
under det att de mellanliggande tänderna att döma efter alveo- 
lernas ringa storlek redan hunnit bli rudimentära. Nästa 
stadium träffas hos Mioziphius från Belgien, af h vilken Abel 
kunnat undersöka ej mindre än lämningar af omkring 50 kra- 
nier. Där är det främsta alveolparet större, och det bakre 
paret har flyttats fram längre mot underkäkens spets än hos 
de föregående. Alveolrännan mellan de båda tandparen är 
tom och öppen och likaså ett stycke bakom det andra paret, 
och först därbakom komma små alveoler för rudimentära 
tänder. I den främsta alveolen finnes dessutom en särskild 
anordning, som nära påminner om motsvarande förhållanden 
hos det nutida släktet Berardius. 

Tänderna i öfverkäken reduceras småningom bort utan 
att kvarlämna något förstoradt tandpar. Hos Mioziphius 
funnos ännu 48 små tandalveoler i öfverkäken, hos Chonezi- 
phius i öfre miocentiden ett mindre antal rudiment af dylika 
och redan, innan miocentiden af slutats, hade det ännu kvar- 
lefvande släktet Mesoplodon hunnit utbildas. 

Ytterligare tvenne andra formserier, som leda sin utveck- 
ling från Squalodo7itider, ha af Abel påvisats. Den enas re- 
presentanter äro nu alla utdöda och det kan därför vara nog 
att erinra därom, att den leder till ett par grupper af oerhördt 
långnäbbade delfiner. Eurhinodelphis hade t. ex. en nos, 
som utgjorde ^/n af hela skallen. Det är i synnerhet den tand- 
lösa mellankäken, som är så enormt förlängd, hvilket tyder på 
någon säregenhet i lefnadsättet. Den andra af dessa sist- 
nämnda serier börjar med en liten Squalodontid, Microsqua- 
lodon, från norra Italiens miocenlager och öfvergår först till 
Acrodelphis-ty-pen med endast fint naggade tänder. Tänderna 
undergå sedan ytterligare en del omändringar hos den miocena 
Delphinodon, som ännu visar svaga spår till dubbla tandrötter, 
hvaremot tandkanternas sågtandning ersatts af några basala 
emalj veck. Genom ännu en mellanform Cyrtodelphis kommer 
man så till den i Amazonfloden i nutiden kvarlefvande Inia 
med enkelrotade tänder, af hvilka de bakre ännu ha en basal 
knöl på insidan, men ej de främre. Emaljen är längsveckad 
hos alla Inia''s tänder. Den närstående Stenodelphis i La 
Plata-floden uppgifves vanligen ha alla tänder lika med en 



OM HVALARNES HÄRSTAMNING. 251 

knöllik förtjockning nedanför kronan. Helt nyligen (1909) 
har dock True påpekat, att åtminstone hos yngre djur af detta 
släkte tänderna förete åtskilliga egenskaper, som endast kunna 
tolkas såsom primitiva karaktärer nedärfda från förfäderna. 
True konstaterade nämligen, att tio till tolf af de bakerst a 
tandparen både i öfver- och underkäken hade krökta, något 
spadlika kronor med rynkig emalj, som höjer sig till mer eller 
mindre »linear denticles» på inre ytan. Hvarje tand har i 
regel en liten midtspets och spår af en annan dylik på hvardera 
sidan. 

På samma sätt har den nyss citerade amerikanske zoologen 
iakttagit, att äfven hos hvith valen (Delphinapterus) en del 
tänder äro försedda med bispetsar. Han säger, åtminstone 
fyra af de bakre tänderna på livar sida i underkäken och kanske 
äfven några i öfverkäken äro i verkligheten trituberkulära, 
då de äro fullständiga. Dessa tänders kronor äro något 
plattade på insidan och krökta inåt med spetsen. Såväl 
framom som bakom midtpunkten sitter en liten linieformig 
bispets, som ej når upp till samma plan som midtspetsen. 
En undersökning af i Riksmuseum befintligt material af hvit- 
hval kastar ett bättre ljus öfver denna sak och klarlägger en 
del viktiga och intressanta detaljer angående hvithvalens tän- 
der. Ser man närmare på de ännu alldeles onötta tänderna af 
en nyfödd unge, skall man finna, att deras antal är omkring 
9 i hvar käkhalfva. Af deras läge kan man förstå, att i denna 
uppsättning ej ingår några framtänder, ty mellankäksbenen 
äro tandlösa och i underkäkens spetsparti sitta ej heller 
några tänder. Hörntänder saknas äfvenledes, åtminstone i 
öfverkäken, ty den främsta tanden där sitter ett godt 
stycke bakom suturen mellan öfver och mellankäksbenen 
och är sålunda den främsta mellantanden. De 9 tänder, 
som hvithvalen har, kunna följaktligen endast utgöras af mel- 
lantänder (prämolarer) och eventuellt äkta kindtänder (mo- 
larer). Men då vi of van funnit, att molarerna redan hos 
ursprungliga livalf ormer hade en tendens att reduceras, är 
det sannolikast, att dessa 9 tänder hos hvithvalen alla mot- 
svara prämolarer, hvilka såsom of van anförts redan hos 
Squalodon ökats till just detta antal. Men likheten inskränker 
sig ej blott till antalet. En närmare granskning af hvithvalens 
onötta tandkronor ådagalägger, att, såsom bilden (fig. 5) visar 
bättre än ord, flertalet förete en omisskännlig öfverensstämmelse 



252 



VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 




OM HVALARNES HÄRSTAMNING. 253 

med Squaloclon-tänder, därigenom att de äro hoptryckta 
från sidorna och ha ett antal småspetsar mer eller mindre 
tydligt utvecklade. Denna öfverensstämmelse blir desto mera 
påtaglig, om man ihågkommer den stora reduktion af tänderna, 
som ägt rum hos hvithvalen, i det att tandkronorna hålla på 
att öfvergå till rudimentära organ. De äro nämligen helt 
små, vanligen högst omkring 2 till 3 m. m. breda men ej 
ens dubbelt så långa. Denna krona sitter som en vårta 
på den starkt förtjockade roten, som alltjämt tillväxer och 
framsk jutes samt inom kort, sedan den lilla kronan bortnötts, 
ensam bildar den fungerande tanden hos den vuxna hvithvalen . 
Häraf framgår, att det ej är förbundet med några svårigheter 
att härleda en tanduppsättning sådan som hvithvalens direkt 
från en Squalodontids blott genom att antaga den förra som 
en produkt af en alltjämt fortgående reduktion af den senare. 
Flera karaktärer hos hvithvalen såsom de fria hajskotorna, 
saknaden af ryggfena, bröstfenornas korta och breda skapnad 
o. s. v. tyder på en mera primitiv form, hvars direkta härled- 
ning från någon af miocentidens hvalformer ej synes innebära 
någon ologisk ansträngning af materialets beviskraft. 

Bland de nu lef vande delfindjuren intager äfven tumlaren 
och dess närmaste släktingar en ganska ursprunglig ställning, 
såsom framgår däraf, att hjässbenen ännu äro något synliga 
midt på kraniet, och tillika af tändernas hoptryckta form och 
tillvaron af rester af ett hudpansar. För några få år sedan 
hade Abel tillfälle att vid bearbetningen af ett fynd, som 
gjorts af Andrussow i lager från mellersta miocentiden på 
halfön Taman (Svarta hafvet), ådagalägga, att tumlaretypen 
sträcker sig tillbaka ända till omnämnda skede af tertiärtiden. 
De ifrågavarande fynden tillhörde nämligen ett släkte, som 
af Abel kallades Paloeophoccena och som nära ansluter sig till 
nutidens Neophocoena och Phoccena, ehuru det, som ju var 
att vänta, företer en något ålderdomligare prägel. Hjässbenen 
äro t. ex. mera synliga på kraniets öf versida och äfven mindre 
öfvertäckta af fjällbenen j)å sidorna o. s. v. Äfven var Palceo- 
pJioccena såsom anstår en ursprungligare form mindre och hade 
en kroppslängd af blott en meter. ^ Några äldre fynd än dessa, 

^ En annan ungefär lika liten »urtunilare» Protophoccena minima har 
beskrifvits af Abel från öfre miocenlagren vid Antvverpen på främre delen 
af ett kranium. Från öfre miocen i kraniet beskref Joh. Muller rester af 
en med hudpansar försedd tumlarelik form Delphinopsis freyeri, som också 
måhända hör till denna serie. 



254 VETENSK Ars AKADEMIENS ÅRSBOK. 1910- 

som kunna direkt sammanställas med tumlarne har man ej. 
Tyvärr har man ej några tandrester, vare sig af Paloephoccefia 
eller den öfvermiocena Protophoccena (fr. Antwerpen) och 
vet sålunda ej om dess tänder voro som hos nutida tumlare 
eller mera öfverensstämmande med tidigare formers af Squa- 
lodo7ityp. En tumlare, som lefver i Svarta hafvet och Asowska 
sjön, har nyligen beskrifvits af Abel under namn af Phoccena 
relicta, då den ju är en reUktform från den tid, då dessa 
vatten utgjorde en del af det stora sarmatiska tertiärhaf vet. ^ 
Denna relikta tumlare har enligt Abel något olika tänder 
mot den vanliga tumlaren. Endast de 5 — 6 bakersta tänderna 
hos den förra ha en sådan spadformig krona som hos den se- 
nare. På de öfriga markeras skillnaden mellan roten och den 
mejselformiga kronan blott af en grund insänkning. Samma 
sak ses dock stundom äfven hos vanliga tumlare, hos hvilka 
tandkronornas vidd är ganska växlande liksom tändernas 

utseende öfverhufvud taget. 
, — -, -"""^ ''^\ Ibland äro de enklare ibland 

mera komplicerade, men det 

^ ' senare tillståndet är utan tvif vel 

"""" det ursprungligare samt lämnar 

Fig. 7. Tre tänder från högra un- en anknytning till förhållandena 

derkäkshalfvan af en tumlare (P/io. , tnmlarTiPS förfädpr När 

ccena) sedda från insidan. Efter ^^s tumiarnes loriaaer. i\ar 
original i Riksmuseum, 4 gångers tandkronorna äro breda, är de- 
ois ornig. ^.^g kant isynnerhet upptill 

ganska tydligt crenelerad, just 
som en del Squalodontidtänder beskrifvas. Tandens insida är 
ej heller slät, utan visar tvenne längsgående fåror (fig. 7), som 
delar tanden så att säga i tre partier.-^' Ej sällan visar sig mot- 
svarande förhållande äfven på utsidan. Äfven detta tyder på 
ursprungligare förhållanden, särskildt då man finner hos en 
del af de bakre tänderna tandkronans midtparti på insidan 
utbuktadt till en mer eller mindre tydlig inre häl.'^ De bakersta 
tänderna visa ej sällan en oregelbundet småknölig krona 
(jfr fig. 8). Alla dessa egenskaper ehuru växlande och ej 
alltid tillfinnandes hos h varje tumlare men alltid varierande, 



' Från Medelhafvet kan den nämligen ej ha kommit, emedan där ej 
finnas några tumlare. 

- KuKENTHAL har äfven observerat en liknande »tredelning» hos tum- 
lares tänder. 

■'' Understundom träffar man äfven sammanvuxna tänder hos tumlare 
såsom äfven Kukenthal anfört. 



OM HVALARNES HÄRSTAMNING. 255 

då de uppträda, hvilket är själfklart, då det är fråga om 
rudimenter, tyda hän på tumlarnes härstamning från former 
med flerspetsade tänder och hvilka sålunda åtminstone i 
det afseendet likna Squalodontiderna. 

Huru öfriga mera specialiserade delf informer utvecklats, 
därom har paleontologien ännu ej lämnat några direkta vitt- 
nesbörd. Men det torde ej vara för djärft att antaga, att 
deras utveckling försiggått på analogt sätt som de omnämnda 
formernas. Men differentieringen har hos deras stamformer 
inträffat tidigare. Hos delfinsläktet Steno är tändernas 
emalj öfverdrag liksom rynkigt och fåradt i likhet med, hvad 
förhållandet var hos vissa Squalodontider. Äfven hos en 
ung grindhval i Riksmuseum visade sig några ännu ej nötta 
tänder vara försedda med ganska starkt rynkad emalj. Det 
är ej osannolikt, att genom en undersökning af de onötta tän- 







Fig. 8. liSrde, 19:de och 20-de tänderna i öfverkäkens högra sida af en tuni- 

lare {Phoccena), i öfre bilden sedda från kronan, i denl undre från yttre 

sidan. Efter original i Riksmuseum, 6 gångers förstoring. 



derna hos ungar af en del tandhvalar särskildt sådana, hos 
hvilka tändernas antal ej mångdubblats, det skulle kunna upp- 
dagas liknande företeelser som de ofvan för hvithvalen om- 
talade. Men dylikt material är tyvärr sällsynt och svåråt- 
komligt. 

Bardh valarnes härstamning är mera höljd i dunkel. Det 
är omöjligt att tänka sig, att de skulle kunna härleda sig från 
tandhvalar af någon nu lefvande typ, ty dessa ha alla gått 
längre i specialisering i vissa fall, t. ex. med afseende på näs- 
benens reduktion m. m. Det samma gäller äfven om de kända 
Squalodontiderna. Men å andra sidan bevisa de talrika 



256 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

tandrudiment, som man träffar lios bardhvalarnes foster, 
att dessa hvalar härstamma från tandbärande djur och tillika 
från former, som af någon anledning fått de primitiva dägg- 
djurens tanduppsättning (frt. ^/a, ht. Vi pni. ^ii, m ^/a ) förenklad 
till sin byggnad men betydligt ökad till antalet. Förhållanden 
som ofta gå hand i hand. Man måste tänka sig några urspung- 
liga däggdjur och då antagligast creodonter såsom första 
utgångspunkt. Det finnes nämligen så många likheter mellan 
tandh valarne, särskildt zeuglodonterna och bardh valarne, 
att dessa ej gärna alla kunna bero blott på parallellutveckling 
genom tillpassning till lefnad i vattnet. Men under det att 
zeuglodonterna utbildade sig till fiskätare och vattenrofdjur, 
får man tänka sig, att bardhvalarnes stamfäder, som utan 
tvifvel stodo dessa nära, började att lifnära sig af smärre vatten- 
djur-^, t. ex. smärre räkliknande kräftdjur, Mysis etc, som i 
riklig mängd förekomma vid kusterna. Välutvecklade tänder 
voro därvid ej till någon nytta och reducerades till följd häraf. 
Men då djuren intogo den som sagdt af smärre organismer 
bestående födan i munnen, kundet detta ej ske annat än till- 
sammans med vatten. Bytet kunde då för vattnets från- 
skiljande bäst fasthållas medelst tungans pressande mot gom- 
men, hvars bakåtriktade tvärveck redan från början kunde 
vara till stor nytta härvid. Det är nämligen alldeles visst, 
att creodonterna haft väl utvecklade gomveck, ty sådana 
finnas hos alla däggdjursordningar, där de ej sekundärt på 
grund af särskilda skäl bortreducerats (såsom bl. a. just hos 
tandhvalarne). Men hos rofdjur så väl som hos klöfdjur 
m. fl. äro de till finnandes. Genom den yttre retning, för 
hvilken gomvecken genom detta slags näringsupptagande 
utsattes, eggades de till ytterligare tillväxt och differentierades 
vidare genom naturligt urval. Sedan de väl utvecklats så 
långt, att de kunde fungera såsom silapparat d. v. s. hunnit 
bli barder, fingo djuren med deras hjälp en så riklig tillgång 
på näring af ifrågavarande slag, att deras tillväxt i hög grad 
befordrades. Den kunde också till följd däraf, att vattnet 
är ett bärande element, som ej lägger hinder i vägen för kropps- 
viktens ökande, fortsätta därhän, att bardh valarne nådde 



^ Till denna divergens i vanor med ty åtföljande olikheter i mun- 
beväpiiing erbjuda bland andfåglarne de fiskätande, tandnäbbade skrakarne 
och de med .silapparat i näbben försedda änderna till en viss grad en 
anologi. 



OM HVALARNES HÄRSTAMNING. 257 

den jättestorlek de nu ha och som vida öfvergår alla landt- 
djurs. 

Redan under miocentiden funnos otvetydiga bardhvalar. 
Alltså medan hufvudmassan af tandhvalar ännu kvarstod 
på Squalodontidstadiet eller blott jämförelsevis litet diffe- 
rentierat sig från detta stadium, hade bardh valarnes organi- 
sationstyp hunnit att utvecklas till ungefär livad den ännu 
i dag är, ehuru ej fullt så specialiserad. Detta faktum ådaga- 
lägger, att bardhvalarne ej kunna härledas från Squalodon- 
tiderna och detsamma framgår tillika däraf, att de senare 
äro i flera afseenden mera ombildade och från den centrala 
däggdjurstypen mera af vikande än bardhvalarne äro t. ex. 
med afseende på näsbenens utveckling o. s. v. Ser man på 
det väl bevarade kraniet af en miocen bardh val från Argentina, 
Cetotherium moreni Lydekker, skall man finna, att näsbenen 
hos detta ha en afsevärd längd och utgöra omkring ^/s af hela 
kraniets längd. De äro sålunda längre än hos nutida bard- 
hvalar och erinra till sin skapnad ganska mycket om zeuglo- 
donternas näsben, liksom ock hela kraniet i sin platta lång- 
sträckta form, pannbenens utsträckning m. m. påminner 
om motsvarande hos sistnämnda urhvalar. Allt detta sam- 
mantaget styrker den förut uttalade hypotesen om bard- 
hvalarnes härledande från former, som tillika med zeuglo- 
donterna och delvis parallellt med dem framgingo från creo- 
donterna. 

Det återstår nu endast att i största korthet vidröra tvenne 
frågor, som äga ej ringa intresse nämligen orsaken till urhva- 
larnes plötsliga uppstående och hastiga utveckling under 
eocentiden och deras därpå följande lika plötsliga försvinnande 
och utdöende, under det att så att säga sidoskott från dem 
kvarlefde och utvecklades i skilda riktningar. Med afseende 
på det första af dessa spörsmål har den engelske paleontologen 
Dr. Andrews säkerligen med full rätt påpekat den synnerligen 
viktiga omständigheten, att med utgången af den mesozoiska 
tidsåldern och före inbrottet af eocentiden den talrika mängden 
af allehanda stora marina reptilier {Ichthyosaurier,Plesiosaurier, 
Mosasaurier o. s. v.), som under sekundärtiden svärmade 
i hafven, utdött, ehuru man ej känner anledningarne därtill. 
Det eocena hafvet beboddes alltså egentligen ej af några andra 
ryggradsdjur än fiskar samt några enstaka Rhynchocephala 
ödleformer. Till följd häraf är det klart, att, om något slag 

Vetenslcapsakademiens Arshok. S. 1910. 17 



258 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

af landtdäggdjur skulle kunna tillpassa sig för lefnad i vattnet, 
så skulle där yppa sig utomordentligt gynnsamma utvecklings- 
möjligheter ej blott till följd af den relativa frihet från mäktiga 
och farliga fiender och konkurrenter, som hafskräldj urens 
utdöende medfört, utan äfven genom den rikliga tillgången 
på föda i form af fiskar och lägre djur, som där erbjöd sig likt 
ett dukadt bord. Det är också tydligt, att denna närings- 
tillgång skulle utöfva dragningskraft på de primitiva rofdjur 
af creodonternas grupp, som sökte sin föda kring stränderna. 
De sträf vade helt naturligt att blif va delaktiga af vattnets rikedo- 
mar, antagligen först i sumpmarker och grundt vatten kring 
flodmynningar och liknande ställen. Men i den mån, som 
deras tillpassning till lifvet i vattnet blef fullständigare och 
bättre på det sätt, som of van skildrats, kunde de sträcka 
sina strof tåg allt längre ut mot hafs vidderna. Vattnet blef 
så småningom allt mera fullständigt deras nya hemvist, och 
slutligen blefvo de alldeles oberoende af den jord, där deras 
förfäder fostrats, ja, den blef dem till och med främmande 
och farlig, så att de måste undvika hvarje beröring med den. 
Orsaken återigen till att urh valarne, zeuglodonterna, lika 
hastigt utdogo, som de uppstått, torde ligga i deras bristande 
förmåga till fortsatt utveckling och tillpassning, sedan de 
hunnit till ett visst stadium och uppnått en betydligare 
storlek. De utgjorde en låg typ, som ej kunde vidare full- 
komnas. Detta framgår bl. a. af deras obetydligt utvecklade 
hjärna. Man har nämligen vunnit kunskap om denna dels 
därigenom, att man vid Fajum i Egypten funnit en naturlig 
afgjutning af en Zeuglodon-hjärna, och dels genom en annan 
afgjutning, som af Dr. Andrews åstadkommits i British Mu- 
seum med tillhjälp af ett kranium af en Zeuglodon. De så- 
lunda erhållna afgjutningarne både den naturliga och den 
artificiella ha studerats och afbildats af Prof. G. Elliot Smith. 
På detta sätt har man kommit till insikt om, att Zeuglodon 
liksom en mängd af nu utdöda eocena däggdjur hade en mycket 
liten och särdeles lågt organiserad hjärna. Med sin relativt 
stora lillhjärna, men svaga storhjärna utan vindlingar och 
med skaftade luktlober liknade den rätt mycket en reptilie- 
hjärna och dess vikt beräknades till betydligt mindre än 400 
gr., kanske snarare närmare 300 gr. I jämförelse härmed 
bör erinras om, att hjärnan hos nutida livalar är rik på djupa 
vindlingar och har en betydlig vikt. Hos en tämligen liten tand- 



OM HVALARNES HÄRSTAMNING. 259 

lival Tursiops väger hjärnan 1,886 gr. Dock är hufvudet hos 
den senare mindre än Zeuglodon-\\wiY\xå.Qi. Någon direkt 
jämförelse i andra afseenden låter sig ej göra, men urh valarnes 
underlägsenhet i detta afseende är tydlig. Det är dock sanno- 
likt, att äfven andra omständigheter bidragit till de primitiva 
formernas utdöende, ehuru man ännu ej lyckats lära känna 
dem. 

Trots den nödtvungna ofullständigheten i paleontolo- 
giens urkunder kan man dock, tack vare de senaste årens 
lyckliga upptäckter säga, att en af de mest specialiserade och 
mest ombildade däggdjursgrupper, hvalarne, fastknutits genom 
tydliga mellanformer vid den centrala däggdjurstypens stam- 
träd, och utvecklingsläran har härigenom vunnit ytterligare 
ett nytt stöd för sin allmängiltighet. , 



Nyare iakttagelser öfver kometer. 

Af 

KARL BOHLIN. 

Föredrag" till Kiiugl. Vetenskaps-Akademiens högtidsdag 
den 31 mars 1910. 

Sedan urminnes tider hafva kometerna varit föremål för 
särskildt intresse, förenadt med den ovillkorliga undran, som 
åtföljer de naturens fenomen, hvilka antingen utmärka sig 
för sällsynthet eller i öfrigt insvepa sin tillvaros lagar inom 
ett mer eller mindre obevekligt dunkel. Ehuruväl nuför- 
tiden upptäckten af en ny komet icke är något ovanligt, 
så äro dock de flesta af dessa himmelskroppar endast tele- 
skopiskt synliga och få bland dem blifva synliga för blotta ögat. 

För närvarande känna vi omkring 1000 kometer inklu- 
sive de olika apparitionerna af periodiska kometer. Af dessa 
höra 81 till tiden före den Julianska tideräkningens början. 
Omkring 500 hafva iakttagits före år 1609, alltså före kika- 
rens upptäckt, hvilket gör under 16 sekel, ungefär 30 kome- 
ter på århundradet, eller en komet på tre år. Under den 
därpå följande tiden hafva iakttagits: 

Antal upptäckta 
kometer 
1601—1700 35 

1701—1800 73 

1801—1900 335 

1901—1910 44. 

Enligt ungefärlig beräkning blir en komet på fem synlig 
utan teleskopets tillhjälp. Men då äfven med teleskopet 
endast ett fåtal kometer blifva synliga, nämligen de, som 
komma nära jorden^ och i öfrigt blifva gynnsamt belägna för 

* Omkring 74% af alla observerade kometer hafva sitt periheliuni 
innanför jordbanan; 24% hafva sitt perihel utom jordbanan och inoni ett 
afstånd af två jordbaneradier. Det är följaktligen mycket sällsynt att 
kunna observera en komet af större periheldistans än 2 a. 



262 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

iakttagelse, så måste totala antalet kometer, som inkomma i 
vårt solsystem, vara exorbitant stort. Det är ej ovanligt, att 
numera 5 till 8 kometer upptäckas under året. 

Under tiden 1500 — 1800 voro enligt Newcomb 79 kome- 
ter synliga för blotta ögat. Under första hälften af 1800-talet 
observerades 9 och efter 1850 hafva vi haft 17, bland h vilka 
Donatis komet af 1858, 1881 års komet, 1882 års komet samt 
den i början af år 1910 synliga Innes' komet varit ovanligt 
storartade. I augusti 1881 voro under en kortare tid två 
kometer synliga för blotta ögat samtidigt och helt nära h var- 
andra på himlahvalfvet. 1843 och 1882 års kometer voro 
synliga för blotta ögat vid fullt solsken. 

Den tid, under hvilken kometerna förblifva synliga, vari- 
erar ganska mycket. 1811 års komet observerades 17 måna- 
der, 1889 års komet kunde följas mer än två år och 1905 års 
komet 3 V-' år. När en komet icke upptäckes förr än den är 
nära att återvända från solen, kan den stundom icke följas 
mer än några få veckor eller dagar. 

Så länge man ännu icke kände kometernas verkliga rörel- 
seförhållanden, utan den gängse föreställningen var, att de 
kommo i rätliniga banor genom rymden, hvilken åsikt exem- 
pelvis hyllades af Kepler, kunde det ej heller vara tal om 
någon systematisk kunskap beträffande dessa himmelskrop- 
par. Det är interessant, att Hevélius (1611 — 1687) skall 
hafva varit den förste, som framkastade antagandet, att de 
rörde sig i paraboliska banor samt att hans lärjunge Dörfel 
bevisade detta vara fallet med 1681 års komet. Den första 
noggranna bestämning af en kometbana var emellertid Hal- 
ley:s af den efter honom benämnda kometen, hvilken han 
visade hafva en långsträckt elliptisk bana med 76 års om- 
loppstid och livars återkomst han riktigt förutsade till år 
1759. Det var alltså den första konstaterade »periodiska 
kometen». Af 350 beräknade kometbanor äro 275 paraboliska, 
något mer än ett tiotal hyperbohska samt resten elliptiska. 
Då det emellertid kunnat påvisas, att flere elliptiska kome- 
rer blifvit genom planeternas inverkan infångade i solsyste- 
met — sålunda ligga af de i flere apparitioner observerade 
kometernas aphelier 16 i närheten af Jupitersbanan, 1 i när- 
heten af Saturnusbanan, 1 i närheten af Uranusbanan och 3 
i närheten af Neptunusbanan — så tillhöra kometerna ej i 
egentlig mening solsystemet, utan äro att betrakta såsom 



NYARE IAKTTAGELSER ÖFVER KOMETER, 263 

för solsystemet, främmande kroppar. Det har emellertid 
med skäl satts i fråga, huruvida de komma från stellära 
rymder, emedan i så fall solsystemets egen hastighet, hvilken 
beräknas till 20 km. per sekund^ skulle betinga ett vida mera 
öfvervägande flertal af hyperboliska kometbanor än fallet i 
värkligheten är samt ett större antal kometer från trakten 
af Lyrans stjärnbild, hvaråt solsystemet rör sig, än från den 
motsatta sidan af himlahvalfvet. 

På denna grund antager Petrce, att vårt solsystem i 
sin rörelse åtföljes af långt aflägsna töckenartade samlingar 
af materie, hvilka skulle utgöra, såsom förf. uttrycker sig, 
»kometernas hem». Såsom det i en i Astron. Nachrichten 
n:o 4213 samt i Akademiens Arkiv Bd 3 n:o 19, 1907 med- 
delad undersökning: »Uber die Verteilung der Pole der Dop- 
pelsternbahnen etc» blifvit antydt och äfven a priori synes 
naturligt, tillhör solsystemet en grupp af himmelskroppar, 
hvilka äro stadda i gemensam rörelse i rymden.- Det möter 
därföre intet hinder att antaga, att kometer äro inmängda 
i denna st järngrupp och att de sålunda tid efter annan komma 
solsystemet nära i paraboliska banor. Den omständigheten, 
att man i flera fall funnit system af kometer, som, utan att 
vara identiska, röra sig i nära nog identiska banor, skulle 
äfven kunna därmed förklaras, att sådana kometsystem alstrats 
genom disintegration af en större komet vid passagen genom 
något solsystem. Det genom Kreutz' undersökningar bäst 
kända systemet af denna art utgöres af kometerna 1668, 
1843, 1880, 1882, 1887. Men under det att den l:sta, 3:je 
och 5:te af dessa kometer hafva paraboliska banor fann 
Kreutz' för den 2:dra och 4:de resp. omloppstiderna 512 och 
772 år. Det kan därföre ännu ej med säkerhet afgöras, huru- 
vida hufvudkometens sönderdelning i detta fall försiggått 
inom vårt eget solsystem eller inom något annat system. 
Ett andra kometsystem utgöres af kometerna 1807 och 1881 



* Denna i-örelse har genom spektroskopiska bestämningar på fixstjär- 
nornas radialliastigheter, l)lifvit på följande sätt bestämd = 

Vogel-KemjDf af 51 stjärnor: hastighet = 18.6 km. 

Campbell » 280 :> » = 19.9 » 

Kobold » 16 » » = 29.2 » 

"^ Dylika stjärnsj^stem hafva påvisats af Höffler-Ludendorff, Astron. 

Nachr. n:o 4376 inom Ursa major samt af Lewis Boss för ett större antal 

stjärnor i Taurus, Astron. Journal n:o 604. Den gemensamma rörelsen 

utgör i det senare fallet 45.6 km/gg^. Medelparallaxen är ~ = 0",026 och 

konvergenspunkten belägen vid a 1875.0 = G^i 7,2in : o 1875.0 = + 6° 56'. 



264 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

med resp. 1700 och 2000 års omloppstider, ett tredje af kome- 
terna 1748 och 1849 m. fl. Elementen för några af dessa 
kometsystem äro följande: 









Kometsysiem. 
1. 

Lutning ^;^f ^^'- 
" distiins 








Komet 


Perihel- 
longitnd 


Nod- 
longitud 


Omlopps- 
tid ar 


Exen- 
tricitet 


Rörele- 
riktning 


1668 


277° 


357 '^ 


36° 


0,005 


— 





R 


1843 T 


279 


1 


36 


0,006 


512 


0.999 


R 


18801 


280 


6 


35 


0.006 








R 


1882 IV 


276 


346 


38 


0.008 


772 


0.9999 


R 


18871 


274 


337 


43 


0,005 


— 


— 


R 


1807 


271 


267 


63 


2 

0,646 


1713 


0,9955 


D 


1881 iri 


265 


271 


63 


0,735 


2954 


0.9964 


D 


1889 IV 


272 


286 


66 


1,040 




0.9965 


D 


1582 


265 


229 


61 


3. 

0,108 






R 


1748 


279 


33 


67 


0.625 


— 




D 


1847 


274 


191 


72 


0.329 







R 


1849 


275 


31 


67 


0.894 


8375 


0.998 


D 


1857 III 


250 


24 


59 


4. 

0,367 


7040 


0,999 


R , 


1857 V 


250 


15 


56 


0.563 


2463 


0.997 


R 


1890 IV 


56 


85 


154 


5. 

2.04S 






D 


1907 I- 


54 


97 


142 


1.126 






D 


1910 a' 


49 


89 


139 


0,128 






D 



Kometerna bhfva i regel ej synliga förr än de befinna 
sig på ett afstånd af 2 a 3 jordbaneradier. Deras ljus är då 
till största delen reflekteradt solljus. Men de utveckla vid 
tillnärmelse till solen äfven eget ljus. 

Enligt Mullers observationer och beräkningar för den 
WELL'ska kometen af år 1882 var dess 

April 21 Maj 5 Maj 15 Maj 25 Maj 31 Jmii 4 Juni 6 

observerade ljusstyrka 1,0 2,3 4.8 21.1 325,9 755 1811 

beräknade » 1,0 2,2 3.9 7,8 14'4 28 48 

förhållandet af båda 1.0 1,1 1,2 2.7 22 6 27 38 



<r o-^- ^^^.^tora septemberkometen. Dessa kometer komma frän trakten 
at birius och passera halfvägs kring solen pä fä timmar. 
■ Oiacobinis komet. 
^ Innes" komet. 



XYARE IAKTTAGELSER ÖFVER KOMETER. 265 

Från och med den 25 maj är alltså ljusstyrkan betydligt 
större än efter beräkningen på grund af reflexionslagen. Vid 
denna tid började natriumlinjen blifva synlig i kometspektrum. 
Den 6 juni är ljusstyrkan 38 ggr större än efter reflexions- 
lagen. — Halley's komet återfanns fotografiskt af Wolf å 
observatoriet Königstuhl-Heidelberg den 11 sept. 1909, då dess 
afstånd från solen och jorden voro resp. 3,39 och 3,55. Redan 
den 31 dec. 1909 meddelade emellertid Frost och Parkhurst 
i Chicago, att kometen var själflysande och att dess ljus till 
största delen härrörde af det tredje cyanbandet i spektrums 
ultravioletta del. Kometens afstånd från solen och jorden 
voro då resp. 2,2 och 1,3 jordbaneradier och kometer upp- 
skattades till 12:te storleken. Den DoNATi'ska kometen af 
år 1858 tilltog i ljusstyrka vid tillnärmelsen till solen, under 
det att samtidigt komans omfång förminskades. Den 2 okt. 
var den ljusare än Arcturus och kunde under en vecka tyd- 
ligt ses en half timme efter solnedgången. Hans ljusstyrka 
var vid denna tid 6300 så stor som den 15 juni, ehuru den 
teoretiskt — ■ d. v. s. i betraktande af förändringen i afstånd 
från solen och jorden — blott skulle hafva haft V^:! af den 
observerade ljusstyrkan. 

Stundom varierar kometernas ljusstyrka oregelbundet, 
i det den för några timmar kan springa upp till det 7- 
eller 8-faldiga. Exempel härpå äro Brook's komet af år 
1883, Holme's komet af 1892 och Morehouse's komet af 
1908. 

Kometerna äro de voluminösaste af alla himmelskroppar, 
understundom större än solen eller fixstjärnorna. Exempel- 
vis anföras följande värden af komans diameter för några 
större och mindre kometer: 

komet, kornans diameter. 





1811 




190,000 


mil ; 


; 40 ?o större än solen 


Holmes 


1892 




120,000 


1. 




Halley 


1835 




60.000 


» 




Encke 






50,000 


» 




Domiti 


1858 




40,000 


>> 


• 




1849 


II 


8,000 








1847 


I 


4,000 


>. 






1847 


V 


3,000 


» 





Solens diameter är till jämförelse ungefär 140,000 mil. 
Jordens » >' >' » 1,275 >- 



266 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

Komcans förminskning vid tillnärmelsen till solen kan un- 
derstundom vara högst betydlig. De noggrannaste uppgifter 
härutinnan hänföra sig till den ENCKE'ska kometen, för hvilka 
ifrågavarande förminskning ställer sig sålunda: 

Afstånd frän solen Komans diameter 

1.42 47.000 mil 

1,19 20,000 » 

1.00 13,000 » 

0.88 12.000 » 

0.83 11,000 » 

0.76 9.000 » 

0.71 0,000 » 

0.69 ,1.000 » 

0.39 1.000 » 

0,36 900 » 

0,35 700 » 

0,34 500 » 

hvadan diametern vid minsta afståndet till solen nedgått till 
ungefär Vioo af dess ursprungliga belopp. Koman tillväxer 
återigen, då kometen aflägsnar sig från solen. Denna komans 
förminskning, hvilken är ställd utom allt tvifvel, men hos 
Morehouse's komet 1908 försiggick med periodiska fluktuatio- 
ner, förefaller vid första eftertanke enigmatisk.. då man borde 
vänta sig, att kometen genom uppvärmning från solen i stället 
borde expandera. J. Herschel's förklaring af fenomenet an- 
tages af Young såsom plausibel. Enligt densamma är för- 
ändringen snarare optisk än reell, i det man nämligen kan 
föreställa sig, att kometens materie till större eller mindre 
del blir osynlig därigenom att den möjligen förgasas af solen, 
likasom vi ofta få se med ett lätt moln eller en dimma. Det 
är äfven möjligt, att förgasning uppstår till följd af det från 
kometen själf alstrade värmet. 

I allmänhet, dock långt ifrån alltid, utmärkes kometens 
centrum af en kärna, hvars diameter i maximum varierar 
från 800 till 1300 mil och i minimum från 50 till 700 km. 
Stundom, såsom fallet ofta var med Morehouse's komet 1908, 
af tonar sig kärnan kontinuerligt i koman. 

Under det kometernas volym, såsom ofvan nämnts, är 
exorbitant stor, är emellertid dock deras massa snart sagdt 
omärkbart liten. Lexell's och Biela's kometer passerade flera 
gånger så nära jorden, att deras omloppstider väsentligt änd- 
rades, under det att jordens omloppstid eller årets längd icke 



NYARE IAKTTAGELSER ÖFVER KOMETER. 267 

erfor sä mycket som en sekunds ändring och borde hafva 
ändrat sig med flera sekunder, därest kometmassan uppgått 
till så mycket som i-öTMTfrTr ^^ jordens massa. Brook's komet 
1889 V passerade i maj 1886 mellan Jupiter och dess första 
måne, utan att någon af satelliterna i sin bana rubbades, 
medan däremot kometens egen bana förvandlades från en 
ellips af 30 års period till en af mindre än 7 års period. F. n. 
antages därföre, att äfven de största kometers massa under- 
stiger t-oöVttf ^f jordmassan, ett belopp, motsvarande ett järn- 
klot af 250 km. diameter. Till följd häraf är kometernas 
täthet troligen mindre än (joVö ai luftens vid jordytan. De 
bästa luftpumpar kunna möjligen nå en sådan rarifikation. 
Kometerna äro därföre ock nästan fullständigt transparenta. 
Mångfaldiga st järnbetäckningar genom kometer hafva obser- 
verats, hvarvid stjärnorna, ej i ringaste mån fördunklats, en- 
ligt uppgift snarare stundom intensifierats. Septemberkometen 
1882, hvilken var den mest storartade af 1800-talets kometer, 
passerade öfver solskifvan och Elkin och Finlay vid Cape- 
observatoriet kunde vid detta tillfälle följa kometen ända till 
solranden, men då den kom framför solskifvan blef den totalt 
osynlig. I denna komets spektrum trodde sig Copeland och 
LoHSE utom natriumlinjen äfven hafva iakttagit vissa järn- 
linjer. 

YouNG antager, att kometerna hufvudsakligen bestå af 
tunt fördelade små materiella kroppar, livar och en omgifven 
af gasformig materie, som hufvudsakligen består af kolföre- 
ningar såsom kolväten och cyan, hvarjämte äfven metalliska 
ämnen i ringare mängd förefinnas. Det är dock ej otänkbart, 
att dessa gashöljen vid tillnärmandet till solen expandera till 
den grad, att de utfylla hela kometens volym. 

Huru kometens ljusutveckling uppstår är ovisst. Young 
anmärker, att antagandet af ljusutveckling på grund af kol- 
lisioner partiklarna emellan faller på den omständigheten, att 
de relativa hastigheterna inom kometen måste vara jämfö- 
relsevis små, då deras samfällda massa och attraktion är så 
liten. 

Mera sannolikhet synes det hafva för sig. att vid meteo- 
rernas rörelse inom kometen någon om ock ringa värmeut- 
veckling uppstår såsom vid ett meteorfall inom atmosfären. 
En direkt uppvärmning till glödtillstånd genom solstrålningen 
håller Dunér för oantaglig, så länge kometen befinner sig på 



268 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

större afstånd från solen än t. ex. Merkurius. I den ytterligt 
förtunnade kometatmosfären är förmodligen spelrum för me- 
kaniska mikroprocesser, hvilka kunna alstra ljus. 

Men det mest antagliga synes vara — enär gaseruptioner 
inom kometens kärna synas utgöra källan till kometsvansar- 
nas utbildning — att ljusutvecklingen inom kärnan till stör- 
sta delen får tillskrifvas sådana eruptioner, framgågna ur 
vakuoler, hvilkas höljen under inverkan af solvärmet genom 
afdunstning förtäras. Huggins menar, att kometerna bestå 
af fint fördelade kolpartiklar, hvilka äro mäktiga att upptaga 
solenergien och småningom ernå en temperatur tillräcklig till 
förgasning. Komans ljusutveckling kan näppeligen bero på 
fosforescens, emedan detta fenomen tillkommer endast fasta 
kroppar. Donati var den förste, som — år 1864 — under- 
sökte kometljuset spektroskopiskt (å Tempel's komet) och 
fann det samma uppdela sig i tre ljusa strimmor i gult, grönt 
och blått. Huggins visade på Winnecke's komet af år 1868, 
att de ljusa banden, belägna vid 

;. = 563,5 
516,6 
472,3 

(431,2) undantagsvis synligt 

öfverensstämde med gnistspektrum, erhållet af kol i olivolja. 

Det har påståtts, att dessa band i kometernas spektrum 
hafva en olika karaktär mot kolvätenas spektrum. Dock sy- 
nes denna uppfattning vara beroende däraf, att vid svaga 
kometer nödvändigheten gör sig gällande att betydhgt öppna 
spektroskopspringan, hvarigenom spektralbanden deformeras 
och kunna komma att synas vara aftagande i intensitet äfven 
åt den röda sidan, medan kolvätespektrums band äro skarpt 
begränsade åt röda sidan och af tona åt den violetta sidan. 
Men har man en ljusstark komet under observation och 
springan göres tillräckligt smal, så är hkheten mellan spektra 
slående, i det de tre hufvudbanden exakt öfverensstämma i 
läge. intensitet och i det sätt och den grad, hvarpå de äro 
afskuggade mot violett. I allmänhet synas i kometspektrum 
blott tre band, nämligen kolvätets mellersta, men lios Coggia's 
ljusa komet af år 1874 visade sig fem band tillhörande kol- 
vätet; dock kunde Huggins se blott tre. 

Den första komet, hvars spektrum fotografiskt erhölls, var 



NYARE IAKTTAGELSER ÖFVER KOMETER. 269 

Tebbut's komet 1881 III, hvilken iakttogs af Huggins utom 
de vanliga kolvätebanden gifva ljusa band i början af violett 
vid våglängderna 

X 387,0 och X 388,3 

motsvarande cyanogen. Hos denna komet visade sig äfven 
de Frauenhoferska linjerna i dess kontinuerliga spektrum. 
Såsom regel visa kometerna linjerna: 

tillhörande kolvätet tillhörande cyanogen 

Å 563,5 Å 421,6 

516.6 388,3 (ultraviolett) 

472.3 
431.2 

Den WELL'ska kometen af år 1882 var härutinnan af vi- 
kande. Huggins iakttog i den samma fem band motsvarande 
våglängderna 

}. 476.9 I 463,3 K 450.7 L 441.2 K 425,3 

motsvarande främmande ämnen. Cyanogengruppen, börjande 
vid Å 388,3, var osynlig. Dessutom uppträdde hos denna 
komet för första gången natriumdubbletten i orange. 

Swift's komet 1892 visade enligt Konkoly o linjer mot- 
svararande i aftagande intensitet våglängderna 

516,3 558,8 544.9 472.5 488,8, 

under det att Campbell observerade linjerna 

563,0 517,0 472.3 

af intensiteterna: 

1, 6. 2. 

Perrine's komet 1902 II visade de tre karakteristiska 
banden : 

564 .518 472 och cyanogenbandet 389; 

hufvudintensiteten låg vid banden 472, 389. 

I Morehouse's komet 1908 c var i början af oktober kol- 
vätespektum frånvarande, men cyanogenspektum represente- 
radt af bandet 388; intet spår af kontinuerligt spektrum 
syntes. Den uteslutande förekomsten af dessa ultravioletta 
strålar står i samband med denna komets fotografiskt höga 
intensitet. 

Efter den stora kometen 1881, hvars svansspektrum blif- 
vit undersökt och gaf vid handen förekomsten af hydrocar- 



270 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

bon, var det först Daniel's komet 1907 och Morehouse's 
komet 1908, som i detta afseende blefvo undersökta. I dessa 
kometer upptäcktes nya strålar vid 

X 456 426 401 

hvilka hade sin fortsättning i kometsvansen. Deslandres 
menar, att dessa strålar äro de för kometsvansarna egentli- 
gen karakteristiska. Enligt observationer på Lick-observato- 
riet af Campbell äro dessa linjer dubbletter. Vid slutet af 
november var enligt Campbell den MoREHOUSE'ska kometens 
spektrum sammansatt på följande sätt: 

[Astroph. Journal XXIX pag. 84; jfr Komet Well 1887 
här ofvan.] 

1^ 400 402 I okändt ursprung; 

496—428 • i:''''invarande i 

[ kärnan af komet 
455—457 ) Daniel 1907- 

■/- 474 I 

516 /■ kolspektrum. 
5C3 j 

Professor Hartmann erhöll den 27 oktober med 140 m. 
exponering följande linjepar i MoREHOUSE-kometens koma: 

387,4 förmodl. randen af tredje 

390,9 cyanogenbandet. 

400,1 

402,0 

425,3 antagna härrörande 425,6- 

427,6 af chroinspektrum: 427.5. 

H. anser vätets spektrum för uteslutet. Säkert är, att 
ingen af linjerna H^, Hg, Hr var i kometens spektrum när- 
varande. Ett intressant förhållande är, att enligt Desland- 
res vissa linjer visa olika inklination till spektrums längd- 
riktning, hvadan ämnen tillhörande olika radiationer skulle 
vara påverkade af olika krafter. 

Såsom ofvan nämdt voro hos den HALLEY'ska kometen i 
början af dess apparition vid slutet af 1909 i likhet med den 
MoREHOUSE'ska kometen cyanogenstrålarna de först och ute- 
slutande framträdande. 

Den i början af år 1910 synliga ljusstarka Innes's komet 
visar den 27 januari enligt meddelande från Lick-observato- 
riet de tre regulära kometbanden äfvensora D-linjen i orange. 
Ät den röda sidan om denna linje är enligt oberoende iakt- 
tagelser af Wright och Aitken en märkbar ljusning synlig 



NYARE IAKTTAGELSER ÖFVER KOMETER. 271 

Kometens kontinuerliga spektrum är svagt. Den 30 januari 
är D-linjen försvunnen, men ljusningen i det röda ännu syn- 
lig. Svansens spektrum är kontinuerligt fram till dubletten 
XX 467,8 — 473,7 i violett. Åt den brytbarare sidan om denna 
grupp förmärkes intet band, men väl cyanogenbandet X 388 
{x[i, dock troligen blott i koman. Svansen utgöres därföre till 
största delen af visuellt ljus. Då det samma är afbrutet vid 
X 467,8, antages, att ljuset härrör af fluorescerande natrium- 
ångor, hvilken gas enligt Wiedemann m. fl. har sina princi- 
palband i grönt mellan X 460, o och X 540, o (Lick Observatory 
Bulletin n:o 174). 

Undantag från of van beskrifna spektraltyper, gällande 
för kometer i allmänhet, utgöres af BRORSE]sr's komet 1868, 
observerad af Huggins, komet 1877 III, observerad af Cope- 
LAND och HoLMEs' komet 1892, observerad af Keeler. Märk- 
värdigast af dessa var Holmes' komet, hvilken af alla nyare 
kometer hade största volym, men saknade kärna och svans. 
Den samma företedde blott ett kontinuerligt spektrum från 
D till midten mellan G och F, enligt Campbell af »unik 
karaktär», med en kondensation i grönt vid X 515. Dessa afvi- 
kande förhållanden hafva lagts till grund för ett antagande, 
att denna företeelse icke ens varit någon verklig komet, utan 
produkten af någon celest kollision. År 1899 kunde intet 
spår af detta objekt vidare upptäckas. 

Under det att sålunda flere kometer bestå blott af kärna 
{nucleus) och hölje {koma) — och detta är ofta fallet med de sva- 
gare teloskopiska kometerna — är dock det mest karakteristiska 
för kometerna den från de samma i riktning från solen utstrå- 
lande ljuskvast, som fått namn af kometsvans. Dessa utström- 
ningar från kometkomans kärna nå icke sällan en exorbitant 
längd, hvarom nedanstående förteckning gifver en föreställning: 



Komet 


Längd i båge 


Längd i mil 


1744 






24° 


3 millioner 


1860 


III 




15 


4 


1861 


II 




105 


4 


1769 






97 


7 » 


1858 


VI 




50 


7 » 


1618 






104 


8 


1680 






60 


17 


1811 


I 




25 


17 


1811 


II 




37 


22 » 


1834 


I 




65 


33 



272 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1!)10. 

Innes' komet hade en svans af minst 18°, motsvarande 
minst 5,000,000 mil. 

Näst DoNATi's komet 1858 var måhända 1861 års stora 
komet den mest anmärkningsvärda af 1800-talets stora kome- 
ter. Den företedde i den ljusa skymningen i juni utseendet 
af en guldgul planetarisk skifva höljd i tät dimma. Webb 
säger om densamma, att »det var som ett antal fina moln. 
sväf vande kring en fullmåne i miniatyr». Den sträckte sig, 
sedan kärnan redan gått ned, ännu öfver zenit och säges hafva 
haft en längd af ända till 118°. Hind påvisade sannolikhe- 
ten af, att jorden tidigt på dagen den 30 juni 1861 passerade 
genom kometsvansen på en distans, som uppskattades till Va af 
dess längd från kärnan. Hind bemärker, att på aftonen den 
30 juni en märkvärdig fosforescens eller belysning af himme- 
len ägde rum, hvilken han då tillskref ett norrsken. Samma 
sken förmärktes äfven af andra personer. Lowe uppgifver, 
att himmelsgrunden hade en gulaktig norrskensartad glans 
samt att solen gaf blott föga ljus. 

Den berömde astrofysikern H. C. Vogel förliknade komet- 
svansarna med en art af ångpelare, som uppstiger från kometen 
såsom rök från en eldstad. Det lider numera knappt något 
tvifvel, att denna utströmning är af eruptiv resp. explosiv 
karaktär. Att utströmningen på sådant sätt emanerar från 
kometcentrum till följd af expansionskrafter är af tvenne 
skäl antagligt. För det första visar det sig ej sällan, att 
kometsvansen har en pendlande rörelse i förhållande till den 
förlängda radien i banan, h vilket naturligt måste återföras 
till roterande rörelser {lihrationsrörelser) hos kometkärnan. Vi- 
dare utsänder samma komet ofta flere ejektioner, h vilka redan 
invid koman kunna bilda betydande vinklar med hvarandra, 
motsvarande olika eruptionsriktningar. Fullständigt öfver- 
raskande är detta enligt den teckning som Chéseaux utfört 
af 1744 års komet, ^ hvilken företedde sex separerade svansar, 
af hvilka de yttersta divergera ej mindre är 70°. En troligen 
mera naturtrogen teckning af en samma slags kometsvans 
är den som utförts af G. Williams- beträffande ofvannämnda 
1861 års stora komet. Teckningen framställer kometsvansen 
såsom ett knippe af strålar af åtminstone 80° vinkel. Strå- 
larna beskrifvas af Webb såsom rätliniga, utan den kurvatur, 



^ G. T. Chambers, The story of the Comets, Oxford 1909, pag. 128. 
' Ihidem, pag. 141. 



NYARE IAKTTAGELSER ÖFVER KOMETER. 273 

som utmärkte Donatis komet och det samma gäller om de 
af Williams tecknade strålarna. I en viss motsats till Wil- 
liams teckning står John Herschels beskrifning af kometen. 
Den 30 juni (förmodligen vid annan tid en Williams teckning 
af samma datum) hade den en längd af 30°; dess största 
bredd, som hastigt minskades från kärnan räknadt, var tro- 
ligen 5°; svansen företedde ett antal ljusare strimmor. Den 
2 juli hade svansen betydligt minskats i bredd och skjutit 
fram till den extravaganta längden af 72°. Den företedde 
ingen bifurkation, inga sidoutsprång och ingen kurvatur såsom 
Donatis komet 1858. Den 4 juli noterades svansens längd 
till 80° samt var fullkomligt rätlinig — hviket naturligtvis 
är att förstå med afseende på en storcirkel på sfären. Att 
den eruptiva verksamheten inom denna komet var i ovanlig 
grad intensiv, framgår äfven däraf, att den afsöndrade icke 
mindre än 11 envelopper mot solen under tiden mellan den 
2 juli och den 19 juli. Den ena af de båda strimmor, som 
begränsade det ofvannämnda knippet — sex olika strimmor 
voro däri skönjbara — observerades äfven af Webb, medan 
Williams en timme före midnatt iakttog dem båda; de nådde 
ej helt fram till kometens kärna. Webb menar, att de samma 
utgjorde den perspektiviskt sedda randen af en konisk ut- 
strålning från kometen. Denna solfjäderformiga bildning slöt 
sig snabbt tillsamman, hvilket förklarar, att kometsvansen 
sedermera kan beskrifvas såsom en enkel rätlinig strimma. 
1843 års stora komet utsköt den 11 mars under loppet 
af en dag en bistråle till den ursprungliga 25° långa svansen, 
hvilken nybildning var dubbelt så lång som den första och 
med den samma bildade en 18° vinkel. »Hade vi här» — 
säger John Herschel om denna företeelse — »att göra med 
materia, sådan som vi vanligen föreställa oss den samma, så 
måste den uppenbarligen stå under inflytande af krafter, 
som äro ojämförligt starkare än tyngdkraften och af helt 
olika natur.» Då denna komet, såsom of van nämnts, kom så 
nära solen, att den på 2* 11™ beskref en 180° båge omkring 
henne, så kan den — säger Miss Clerke — »betraktas såsom 
ett experimentum crucis beträffande kometsvansarnas beskaf- 
fenhet; ty uppenbarligen hade ett fast bihang af många mil- 
lioner mils längd icke såsom en svängd sabel på 131 minuter 
kunnat vridas från den ena sidan af solen till den andra.» 

Vetenskapsakademiens Årsbok. 8. 1910. 18 



274 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

I förhållande till kometsvansens längd var kometens radius 
vektor försvinnande liten, nämligen: 

kometens periheldistans 90000 mil 

kometsvansens längd 33000000 mil 

Äfven kometen 1901 I var anmärkningsvärd för en bi- 
furkation analog med 1843 års komet. Dess principala svans, 
som icke öfverskred 10° i längd, föregicks af en 30° lång strimma, 
som utgrenade sig från densamma, bildande med hufvudrikt- 
ningen en vinkel af 40° eller nära nog en half rät vinkel. 
Den beskrifves hafva haft ett strimmigt utseende. 




Fig 1. Perrine's komet 1902 b fotograferad vid Stockliolms 
Observatorium den 6 okt. 1902. 

Då kometsvansarna, äfven om de äro ljusstarka, dock 
visuellt endast med svårighet kunna fixeras och det endast 
lyckats särdeles framstående observatörer såsom J. Herschel 
beträffande Halley's komet ^ af 1835 och W. C. Bond be- 
träffande DoNATis komet ^ af 1858 att af de samma utföra 
skisser, som nära träffat realiteten, så förskrifver sig vår 
nogare kännedom om dessa fenomen egentligen från den tid, 
man började lyckas att fotografiskt af bilda dem. År 1881 
bildar i detta hänseende epok, i det Tebbutt:s komet af 
samma år var den första, af hvilken man lyckades erhålla 

^Results of Astronomical Observations, made during the years 1834 
5, 6, 7, 8 at the Cape of Good Hope. 

^ Charles A. Young, Manual of Astronomy, 1904 pag. 443. 



NYARE IAKTTAGELSER ÖFVER KOMETER. 



275 



en tillfredsställande fotografisk reproduktion. Denna komet 
fotograferades den 30 juni 1881 af Janssen med användning 
af en reflektor och visade därvid en strukturrik svans af 2° V2 
längd. Vid samma tid erhöll Dräper i New York med 162 m. 
exponering en fotografisk bild af samma komet, å h vilken 
kometsvansen kunde spåras intill 10° afstånd från kärnan. 

Studerar man nogare det stora antal kometfotografier, 
som sedan denna tid erhållits, så befinnas tvenne emanations- 
former vara förhärskande. 

I det ena fallet iakttager man en afrundad 
ofta päronforraig koma (typisk i detta hänse- 
ende är Pbrrine's komet 1902 b, ^ hvars koma 
från början, innan ännu kometsvansen utbil- 
dats, var cirkulär, dunstrik och vidsträckt ut- 
bredd), h varifrån en strålning emanerar bakåt 
i riktning från solen, vid basen smalare än 
komans diameter. Denna utströmning är ofta 
nog fint strimmig, någon gång företeende sid- 
varts afskilda fritt sväfvande strimmor. Andra 
exempelhärpåutgöraGALE'skometl894(Young, 
Manuel of Astronomypag. 451); BoRELLY'skomet 
juU 1903 (Astrophys. Journal 1903 Plate VI), 
GiACOBiNi's komet 1905. (Astrophys. Journal 
1906 Plate VI, VII) samt Daniel's komet 1907 d 
(Abh. der math.- phys. Klasse der Bayer. 
Akad. d. Wissensch. Miinchen 1909), i hvilket 
senare fall dock kometsvansens bas är fullt 
af komans bredd samt innehåller ett oerhördt 
stort antal strimmor utgörande ett bredt knippe. 
— Ofta är emellertid utströmningen groft stripig 
och då vid basen af samma bredd som koman 
samt företer allehanda förtätningar, tvära af- 
brott, accumulationer och knutar såsom hos 
SwirT's komet 1892 (Young, Manual of Astro- 
nomypag. 449), Rordame's komet 1893 (Young, 
Manual of Astronomy 450) samt Morehouse's 
komet 1908 c (Lick Observatory Bulletin n:o 161 m. fl. stäl- 
len). Stundom blir kometsvansen mera irregulärt deformerad, 
böjd, och i stället för strimmor förhärskar en raolnartad kon- 



Fig. 2. Perrine'S ko- 
met 190:i b fotografe- 
rad å Lick ObsRrvato- 
riet den 2 nov. 1902. 



^ Jfr. Lick Observatory Bulletin Number 42. 



276 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK, 1910. 

sistens. Detta var förhållandet med Brook's komet 1893 IV 
samt med Morehouse's komet i synnerhet i oktober månad 
1908. Om den förra af dem säger Barnard: »Den företedde 
en svans såsom ingen kometsvans förut blifvit iakttagen. 
Den eleganta symmetrien var förstörd: kometsvansen var 
bänd, vriden, böjd och större delen af den samma hade bru- 
tit upp i knutar och massor af nebulositet.» 

I det andra fallet synes strålningen utgå i riktning mot 
solen, men snart därifrån afböjas bakåt; kometsvansen blir 
då på större afstånd lättare irregulärt deformerad, än om 




Fig. 3. Morehouse's komet fotograferad vid Stockholms 
Observatorium den 13 okt. 1908. 

strålningen synes utgå centralt från kometens solfrånvända 
sida. I detta fall observerar man envelopper, hvilka omgifva 
kärnan åt solsidan till större eller mindre antal och i hvilka 
de ursprungliga ejektionerna från kärnan förlora sig. Dessa 
envelopper hafva sfärisk eller parabolisk form. I närheten 
af komethufvudet är i detta fall rörelseformen mera geome- 
triskt regulär än i det fall, då strålningen finner af lopp vid 
kometens skuggsida. De ansenligare kometerna tillhöra i 
regeln denna typ och Halley's komet af 1835—36 (Chambers, 
The story of Comets, Plate I) är ett eklatant exempel på den- 
samma, h vilken vi må benämna envelopptypen i motsats till 
den förstnämnda eller radiationstypen. Äfven Morehouse's 
komet af år 1908 visade under vissa tider såsom en fas af 



NYARE IAKTTAGELSER ÖFVER KOMETER. 277 

sin utveckling envelopptypen fullt utpräglad, under det att 
den under mesta tiden befann sig i radiationstypens fas. 

De fotografiska bilder, vi å härvarande Observatorium 
lyckades erhålla af Morehouse's komet 1908 c hafva beträf- 
fande såväl ofvannämnda klassifikation, som i andra afseen- 
den varit af afgörande betydelse. De samma omfatta af 
kometens hela utsträckning, 4° å 6° på grund af plåtens be- 
gränsning i maximum blott 1,5°. Men under det att å de 
fotografier, som annorstädes upptagits i och för erhållande 
af kometsvansen i hela dess utsträckning, det varit påkalladt 
att öfverexponera de koman omgifvande partierna, äro där- 
emot de härstädes erhållna plåtarna i regeln lagom expone- 
rade för partierna i närheten af komethufvudet. 

Granskningen af de sålunda här- och annorstädes erhållna 
fotografierna af Morehouse's komet gifver vid handen, att 
hos denna komet icke blott de båda ofvannämnda hufvud- 
typerna af kometsvansar tid efter annan varit framträdande, 
utan att äfven i hvartdera fallet många af de olika varie- 
teter af strålning, som förut för skilda kometer betraktats 
såsom karakteristiska, hos Morehouse's komet efter hvart- 
annat framträdt. I eminent mening har därföre Morehouse's 
komet en typisk och lärorik utvecklingshistoria, som beträf- 
fande förr observerade kometer i allmänhet endast fragmen- 
tariskt varit representerad eller kunnat med observationerna 
följas. En kort öfversikt af fotogrammen skall ådagalägga 
detta. 

Kometen fotograferades här första gången den 7 sep- 
tember och sista gången den 15 november. Dess rörelse 
under observationstiden å norra halfklotet öfverskådas lätt 
med tillhjälp af nedanstående efemerid. 





Morehouse's komet. 






1908 


a 





log v 


Ig A 


Sept. 10 


2t45m 


+ 71°24 


0.288 


0.190 


» 20 


41 


+ 76 17 


0.259 


0.118 


« 30 


21 22 


+ 72 22 


0.228 


0.052 


Okt. 10 


19 46 


+ 58 


0.194 


0.010 


» 20 


19 13 


+ 41 11 


0.166 


0.019 


» 30 


18 59 


+ 24 58 


0.139 


0.053 


Nov. 9 


18 53 


+ 12 1 


0.092 


0.105 


=> 19 


18 51 


+ 28 


0.055 


0.159 


» 29 


18 50 


— 5 32 


0.022 


0.207 


Dec. 9 


18 50 


— 11 46 


9 995 


0.243 



278 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

Kometen inträffade i perihelium den 26 dec. 

Kometens utveckling kan indelas i trenne stadier, hvilka 
kunna inordnas under september, oktober och november 
månader. Afståndet från jorden har under denna tid under- 
gått blott jämförelsevis obetydliga ändringar, så att vi kunna 
bedöma kometens utveckling efter fotogrammen i det hela 
utan att behöfva göra afseende på förändringarna af jordens 
afstånd till kometen. Det är således egentligen afståndet 
till solen, som ger sig uttryck i kometens växlingar. Detta 
afstånd uppgick i början af september till 2 jordbaneradier, 
varierar i oktober från 1,6 till 1,4 och under november från 
1,4 till 1,1. Kometen nådde perihelium på ett afstånd af 
0,9 först den 26 december, men var då ej mera tillgänglig 
för observationer från nordliga observatorier. September- 
perioden omfattar kometens utveckling från embryonalt sta- 
dium och den karakteriseras under denna tid af en strimmig 
vidvinkelemanation, troligen af envelopptyp, omväxlande med 
en mera förträngd radiation i mj^cket samlad strålning. Under 
oktober vidtaga de mest karakteristiska och regulära strål- 
ningsfenomenen. Kometen företer under en tid den tydli- 
gaste enveloppstrålning med utveckling af flera strimmsystem 
af skenbarligen paraboloidisk form (>>flere svansar»); på större 
afstånd från kärnan uppstå distorsionsformer, strålningsaf- 
brott och töckenartad afslutning. Under novemberperioden 
blir afsöndringen från kärnan all häftigare, envelopperna för- 
svinna eller förminskas till otydlighet och radiationen blir af 
den stripiga formen, stundom virad, i aflägsnare delar af 
svansen transformerad till molnartade strimmor. Koman blir 
allt mera otydlig och saknar tydlig struktur, under det att 
kometsvansens längd och utbredning väsentligen ökas. För 
dessa förhållandens tydning är det viktigt att för tanken 
fasthålla, att de incadescenta delarna af kometen icke äro de 
enda som tillkomma densamma, utan att uppenbarligen af- 
svalnade produkter af den eruptiva materien måste komma 
att omgifva såväl kometens hufvud som ock måhända till någon 
viss del äfven dess svans i form af en jämförelsevis mörk och 
transparent atmosfärisk envelopp till obekant utsträckning 
och hvars förmåga af reflektion i dess yttre partier troligen 
är försv^innande. Detta är i öfverensstämmelse med J. Her- 
SCHELS ofvannämnda antagande för förklaring af komans 
enorma minskning i omfång vid kometens tillnärmande till 



NYARE IAKTTAGELSER ÖF^^ER KOMETER. 279 

solen och dess skenbara tillväxt vid kometens aflägsnande 
från solen. 

De erhållna fotogrammen kunna i korthet på följande 
sätt karakteriseras. 

N:o 1303- 1908 Sept. 7. Strålningen är strimmig, sektorformig, helt svag 
15t 6i° 3s med tvenne något tydligare branscher vid ränderna 
medeleurop. omfattande ungefär 45° vinkel ; vidvinkelemanation, 
tid. ungefär 0,1° i längd. Flera system af strålar kunna 

urskiljas, af hvilka åt ena randen krökta strim- 
mor, i öfrigt rätliniga strimmor. Koman utan de- 
finierad kärna är vidsträckt, 2' (12000 mil) i dia- 
meter. Strålningen emanerar framåt och sidvarts. 

X:o 1313. Sept. 23. Kometkärnan rätt distinkt, omgifven af ett sfäriskt, 

10* 56in gs. i förhållande till den minimala kärnan starkt ut- 
veckladt, men ganska tunnt töcken {koma), som 
långsamt förtonas åt apex-sidan. Emanationen synes 
utgå bakåt i en enda tjock stråle dock af betyd- 
ligt mindre bredd än koman. På ungefär 0,1° af- 
stånd från kärnan vidgar sig kometsvansen sektor- 
formigt med omkr. 10° vinkel och med utseende 
af en sammanhängande flod, hvilken på större af- 
stånd från kärnan splittrar sig i breda strimmor. 
Längden är ungefär 1° och Ijusintentiteten bety- 
dande. En uppenbarligen typisk, regulär och väsent- 
ligen orubbad form af radiation. 
Emanationen, förmodligen utgången i riktning mot 
solen, ehuru detta ej kan skönjas på bilden, har 
uppenbarligen sökt sig väg inom koman, utefter 
kometkärnans gränser och emanerar från kometens 
frän solen bortvända pol (anfiapex) i den tomma 
rymden. Det är antagligt att enveloppen nästan 
helt och hållet omsluter kometkärnan och tvingar 
emanationen att på öfvannämnda sätt flöda ut- 
efter kärnans yta, tills den får utströiTmia vid 
kärnans skuggsida, dit enveloppen icke helt når 
fram. 

N:o 1333. Sept. 28. Vid vinkel formen, en sektor af ungefär 45° vinkel, 

IQt 22™ 46ä. nu af ungefär 0,4° längd har återuppträdt såsom 
sept. 7, dock af större dimensioner och tydlighet. 
Koman är åter stor och diffus utan märkbart de- 
finierad kärna- Emanationen utgår från komans 
främre del, hvadan af enveloppen nu efter afsönd- 
ring af de bakre partierna endast ett mot solen 
beläget sköldformigt parti torde återstå. Ett fler- 
tal fina och regulära strimmor utgöra den öfvan- 
nämnda sektorn och formen påminner rätt mycket 
om Daxiel"s komet 1907 d. 



280 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

N:o 1338. Okt. 5. Kärnan eller koman synes vara halfniånformig 

7* 53™ 49*. med svagare i samma form afrundadt töcken fram- 
för. Den utgör en stark central och omfångsrik 
förtätning, dock ej en distinkt kärna såsom sept. 
13, utan en Ij vismassa, som förtonas åt randen. 
En af strålarna är kraftigare och utbreder sig 
såsom sept. 13 i en flodartad form, hvilken sprider 
sig och vindas i flere branscher. Denna emana- 
tion har en längd af åtminstone 1,5°. Kometen 
är nu ganska ljusstark. 

N:o 1339. Okt. 13. En ljusstark, fullt regulär envelopp af parabolisk 

T* 10™ 39^. form, inom hvilken kärnan synes punktformig och 
distinkt, men likasom dold. Strålningen försiggår 
i enveloppens linjer i flere sig grenande starkt ut- 
bildade strömmar, bildande en vinkel af ungefär 30°. 
Omkr. 0,5° från kärnan vidtager flodformen. Töck- 
net utanför den ljusstarka enveloppen har äfven 
paraboloidisk form och man kan föreställa sig, att 
det utgöres af rester från en föregående eruption, 
hvilka till en del redan afsvalnat och förmörkats. 
Svansen har i närheten af koman vitseendet af ett 
regn, som i strömmar faller i enveloppens förläng- 
ning i alla riktningar. Att strålar från kärnan 
utkastas mot solen inom koman synes af plåten, 
ehuru ej med full tydlighet, framgå. Linjerna i 
närheten af koman utmärka sig för ideellt geome- 
trisk rundning. Bilden (jfr fig. sid. 276) påminner 
om Bond's och Herschel's teckningar af Donati's 
och Halley's kometer. (Jfr utom ofvan citerade 
teckningar Vogel, Populäre Astronomie, Dritte 
Auflage, 1905, pag, 417). 

X:o 1340. Okt. 20. De starka inre strålarna hafva sammanträngt sig 

9t 16™ 55S. (vinkel knappt 5°), däremot utströmma från den 
yttre tunnare enveloppen vidvinkligare och svaga 
strålar (45° a 60° vinkel). Den förstnämnda star- 
kare strålningen börjar blifva groft stripig. Kär- 
nan är tydlig men ej punktformig, utan af tonad. 

N:o 1342. Okt. 25. Vidvinkelströmningar (45° ä 60° vinkel) i ett stort 

gt 47m 46*. antal strålar och uppenbarligen i flere, minst två 
envelopper hafva vidtagit — en amplifierad form 
af sept. 7 och sept. 28. Den förträngda strålningen 
okt. 20 finnes icke här, hvadan den yttre osynliga 
riktenveloppen här får tillskrifvas sköld- eller seg- 
mentform. 

N:o 1343. Okt. 25. Å denna plåt, tagen blott 3 timmar efter den 

9t 54m I5s_ förra, är vidvinkeln förträngd till knappt 5° vinkel 

och bildar en tät hufva eller apex af korta strålar 

(vmgefär 0,1° d. v. s. på kometens afstånd 27,000 

mil), innanför hvilken en förutvarande strålning 



NYARE IAKTTAGELSER ÖPVER KOMETER. 281 

till betydligare längd af 1,5° emanerar. Då man 
dock ej får föreställa sig, att strålarna i värklig- 
heten trängt sig tillliopa, utan det får antagas, att 
ofvannämnda huva är en nybildning under loppet 
af 3 timmar, så är den hastighet, med hvilken 
dessa strålar skjutit fram under trycket af en för- 
trängd envelopp att beräkna till minst 25 km. /sek. 
Man jämföre härmed strålningens förträngning sept- 
13 m. fl. dagar. Jfr äfven här of van pag. 273 ci- 
terade beskrifning af 1861 års komet samt A. Kopff 
»trber die Bewegung seitlicher Schweifpartien beim 
Kometen 1908 c Morehouse», Astr. Nachr. N:o 
4348, där förf. uppgifver det visat sig, »att den 
vinkel som sidostrålarna bilda med den förlängda 
radius vektor, med tilltagande tid förminskas». 
Koman är å denna plåt halfmånformig, starkt skug- 
gad, med räta kanten genom kärnan, hvilken punkt- 
formigt framskymtar genom töcknet. 

Plåtparet 1342 och 1343 visar sålunda, att 
strålningen på ett fåtal timmar från att att hafva 
varit vidvinklig kan lägga sig ned utefter komet- 
svansens riktning, likasom en fågel ordnar sina 
vingar, då han efter flykt har fattat fast fot. 

N:o 1345. Okt. 27. Den geometriska fullkomligheten hos kärnans enve- 

|^6t IQrn js. lopper är störd, ej heller är den synliga envelop- 
pen numera anmärkningsvärdt i ögonen fallande. 
Kärnan är liten och aftonad. Strålningen ema- 
nerar bakåt (vinkel omkr. 30°), uppenbarligen en 
följd af sammandragningen okt. 25. Dock är 
sammandragningen af enveloppen kring kometens 
kärna ej allsidigt sfärisk såsom sept. 28, utan på 
sin höjd halfsfärisk. I sammanhang därmed är 
komethufvudets form numera bestämdt dissym- 
metrisk i radius vektors riktning. Den flodartade 
formen i svansens förlängning har numera gifvit 
vika för mera sönderfallna strålkomplexer. 

N;o 1348. Nov. 4. Flere, åtminstone två envelopper utsända bakåt- 

6t l8ni 45S. böjda strålknippen (30° ä 45° vinklar). Strålningen 
är ljusstark och vindad. Kärnan är stor, töcken- 
formig och aftonad. Det ljussvaga envelopphöljet 
åt solsidan är af mindre tjocklek och ej mer så i 
ögonen fallande. Svansen återtager på större af- 
stånd från kärnan den flodliknande, sedermera i 
strömmar sönderspringande formen. Eruptionerna 
äro uppenbarligen häftigare än förut. 

N:o 1353. No v. 7. Kärnan är stor, töcknig samt öfvergår omärkligt i 

Qt 29"^ OS. enveloppen. Strålningen bildar en vinkel af omkr. 

40" mellan två nästan raka, regulära strålar. Där- 

inom finnas irregulärt deformerade strålar. Den 



282 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

yttre enveloppen, från hvilken de förra kortare 
strålarna utgå, är till dimensionerna myket redu- 
cerad knappt märkbar. 

N:o 1355. Nov. 15. Kärnan är distinkt, hastigt aftonad, långsträckt i 

gt 2™ 45^. form af en nymåne. Strålningen är mycket för- 
grenad. Nära kärnan är den ena strålen rätlinig, 
den andra böjd. 

Eruptionen har afvikit i förhållande till huf- 
vudsvansens riktning, förmodligen till följd af nå- 
gon rotatorisk förryckning vid kärnan och i den 
numera knappt synliga enveloppen, som åt sol- 
sidan enligt antagandet skärmar kometen. Man 
har till följd häraf att vänta sig en deformation 
eller delvis förstöring af denna skärm och till följd 
däraf irregulära utbrott (dylika äro redan å denna 
plåt förhanden i form af en stråle i 90° vinkel 
från svansens hufvudriktning) samt brytningar i 
svansens linje (här redan förhanden). Vi finna 
dylika oregel bundenlieter å J. H. Metcalf's foto- 
grafier (A. N. 4316) af nov. 17 och nov. 15 Ut 6m 
Gr. m. t., där kometsvansen synes virad såsom ett 
tågvirke. Man jämföre äfven fotogrammen från 
samma tid å Lick Observatoriet (Lick Observatory 
Bulletin N:o 161, fotografierna af nov. 16, 18, 27). 
Den 20 nov. är enligt samma källa kometsvansen 
nära rätlinig samt utgör en jämntjock bred stråle. 
De 10 dec. är kometen, ehuru den ännu ej nått 
perihelium till IjusstjTka och längd betydligt redu- 
cerad äfven i af seende på dess dimensioner i öfrigt. 
Afståndet från solen utgjorde då 1,0 och afståndet 
till jorden 1,8 jordbaneradier. 

De af Daniel's komet 1907 d. å Lick Observa- 
toriet tagna fotografierna (Lick Observatory Bulle- 
tin N:o 126) förete ganska stor likhet med MoRE- 
house's komet imder dess senare skede. 
Man jämföre följande beskrifningar af kometen : W. Winkler, Astr. 

Nachr. N:© 4280; H. Thiele, E. Hartwig, E. C. Pickering, Astr. Nachr. 

N:o 4277. 

Det af ofvanstående framgående hufvudfenomenet af ko- 
metens utveckling består sålunda i en mot solen riktad erup- 
tion från kometkärnan, hvilken i regel består i en kontinuerlig 
ström, dock stundom underkastad variationer i intensitet samt 
(i svansens fortsättning) äfven direkta afbrott. Enligt anta- 
gandet omgifves kometen af en gasformig envelopp, hvilken 
har den för gaser gällande benägenheten att omsluta kärnan 
såsom en atmosfär eller för att så säga gashud. Densamma 
utgör en begränsning utefter linjer för minsta motståndet för 



NYARE IAKTTAGELSER ÖFVER KOMETER. 283 

de eruptiva partiklarna, hvilka härigenom af böjas bakåt och 
inom trakten för kometkärnans skugga finna utlopp i rymden. 
Under eruptionens inverkan afnötas af enveloppen småningom 
de bakre partierna, så att en sköldformig skärm (apex) kvar- 
står framför komethufvudet. Under tilltagande tryck af erup- 
tionen gifver denna skärm vika och vidgas, hvarefter vid- 
vinkelemanation vidtager, och drager sig, då eruptionstrycket 
minskas, åter tätare tillsammans kring ejektionsgebietet, hvar- 
efter emanationen börjar försiggå inom en mindre vinkel eller 
äfven rent af i ett parallellknippe af strålar från kometens 
antiapex. Dessa båda strålningsformer aflösa hvarandra perio- 
diskt, tills omsider ett limestillstånd inträder, karakteriseradt så- 
som den sistnämnda ejektionsformen. Detta stabila tillstånd får 
tillskrifvas en allt mer konsoliderad konsistens hos enveloppen. 

Att eruptionen hufvudsakligen äger rum i riktning mot 
solen förklaras utan svårighet genom antagandet af vakuoler 
af långsträckt (ej sfärisk) form och att de samma likasom 
kometen i dess helhet befinna sig i librationstillstånd med 
af seende på solen, såsom månen till jorden, samt att erup- 
tionerna uppstå å deras belysta och värmebestrålande sidor. 
I den från solen bortvända regionen af kometen (antiapex) 
inträder endast i oväsentlig grad förgasning, emedan den 
befinner sig i kärnans skugga, hvarjämte det är antagligt, att 
den en gång påbörjade ejektionen i denna riktning håller 
utloppet fritt från tillopp af gaser eller motstånd i öfrigt. 

Alla dessa olika stadier af utveckling voro tid efter annan 
förhanden hos Morehouse's komet. Hos andra kometer är 
understundom blott en utvecklingsform den förhärskande, så 
t. ex. hos Perrine's komet (Lick Observatory Bulletin n:o 42) 
m. fl. (se ofvan), hvilkas emanation nästan ständigt var en- 
strålig och med smal bas lämnade kometens antiapex. 

Den sålunda i flera afseenden betydelsefulla Morehou- 
SE'ska kometen 1908 c har äfven med afseende på emana- 
tionens hastighet på olika afstånd från kärnan kunnat med 
framgång studeras. Den omständigheten, att kometen näm- 
ligen ständigt företedde knutpunkter, töckenbildningar, för- 
greningspunkter m. m., möjliggjorde i ett stort antal fall be- 
stämning af hastigheten hos dessa bildningar. Sålunda har 
M. Wolf af fotografier tagna å observatoriet Köningstuhl — 
Heidelberg okt. 2, 15, 16, 21, 27, 29, nov. 10, 11, 16 härledt 
hastigheterna för ett stort antal punkter tillhörande komet- 



284 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

svansen. Från kärnan rör sig enligt dessa mätningar materien 
med raskt tilltagande hastighet och har redan på 4 å 5 mil- 
lioner km. afstånd från kärnan nått en hastighet af 40 till 
50 ^™/sek.- Längre bort synes hastigheten i allmänhet ytter- 
ligare ökas, men accelerationen är där mindre. Bäst framgår 
detta förhållande af följande tablå: 



Grupp 



Antal Afstånd Hastighet 

punkter mill. km. km. per sek. 

1 7 0,38 18 

2 15 0,87 27 

3 12 1,32 34 

4 11 1,89 35 

5 18 2,83 39 

6 12 3,52 44 

7 15 4,58 42 

8 16 7,24 51 

9 11 13,84 



72 



10 7 23,36 80 

Dock äro dessa medeltal bildade ur värden, hvilka själfva 
kunna betydligt afvika från hvarandra. Ofta förekommo en- 
skilda stora hastigheter i materiens rörelse, som då städse 
voro förenade med riktningsförändringar. »Härjemte visade 
sig då moln, som ilade med större hastighet än den från 
kärnan närmare eller aflägsnare svansmaterien.» 

En liknande undersökning utfördes af A. E. Glancy med 
användning af de å Lick- Observatoriet tagna fotografierna 
af Morehouse's komet, (Lick Observatory Bulletin n:o 161). 
Hastigheterna hos materie, som recederade från kärnan, 
härleddes hufvudsakligen af oktoberplåtarna. För det mesta 
kunde små skarpt definierade detaljer icke följas så lätt som 
större strukturmärken; därföre referera sig hastigheterna i de 
flesta fall till större areor, moln, undulationer o. s. v. Tab. 
IV {loco citato) innehåller omkring 100 hastigheter, härledda 
blott ur Lick Observatoriets plåtar och ordnade efter afstånd 
från kärnan. Sammandragna i medeltal reducera de sig till 
följande tablå: 



Distans 


Hastighet 


största och minsta 


mill. km. 


l^^Vsek. 


i medeltalet ingående hastigh, 


1,9 


23,1 


11,5 — 46,3 


4,0 


27,2 


5,6 — 61,7 


7,0 


40,5 


13,3 — 72,7 


10,9 


50,8 


21,1 — 85,9 


19,0 


59,1 


36,5 - 87,1 



NYARE IAKTTAGELSER ÖFVER KOMETER. 285 

Tabell V å samma ställe innehåller åter omkr. 50 hastig- 
heter bestämda genom jämförelse af Lick-Observatoriets plåtar 
med annorstädes utförda fotogram. Desamma hafva natur- 
ligtvis något mindre vikt än de föregående. I medeltal er- 
hålles : 

Distans Hastighet Största och minsta Tider 

hastighet 



Mill. km. 


km./se 


2,5 


44.7 


1,4 


25,1 


2,4 


32,0 


2,1 


24,0 



46 —171 


okt. 3 — 15 


39— 67 


okt. 15 


20— 97 


okt. 15—16 


25— 71 


okt. 16 — no v. 17 



7,8 75,0 15—110 okt. 16 — nov. 27 

Såsom regel befinnes hastigheten växa med afståndet, 
dock ej alltid. Några hastigheter äro konstanta och stundom 
förekommer till och med retardation. Något mera allmänt 
är det resultatet, att på en gifven plåt hastigheten är större, 
ju större afståndet är från kärnan. 

Ehuru dessa förhållanden f. n. i allmänhet tillskrifvas 
acceleration, förorsakad af från solen utgående tryckkrafter, 
är det åtminstone lika rimligt, att hastigheterna på större 
afstånd observeras större, emedan det är de starkaste utstrål- 
ningarna från kärnan, som äfven nå längst bort innan de ut- 
slockna, och likaså att mindre hastigheter företrädesvis ob- 
serveras närmare kärnan, emedan ett flertal af de mindre 
kraftiga eruptionerna nå endast kortare stycken innan de 
utslockna. Härvid förutsattes såsom naturligt, att hastig- 
heten för hvarje särskild stråle är konstant och att efter ejek- 
tionen inga nämnvärda krafter verka på den utströmmande 
materien. Men väl kunna moln och töckenbildningar erhålla 
acceleration af strålar, som träffa och perforera de samma. 
Hastigheterna variera enligt ofvan anförda tabeller inom vida 
mer skiljaktiga gränser än förhållandet skulle vara, om acce- 
lerationen åstadkommes af ett tryck från solen. Den senare 
tablån visar äfven att hastigheten varierar icke blott med 
afståndet utan äfven med tiden för observationerna. 

De å Lick-Observatoriet utförda hastighetsbestämningarna 
äro tagna med afseende hufvudsakligen på molnpartier, alltså 
homogent likartade formationer, hvadan de kolossala hastig- 
hetsvariationerna vid ett och samma afstånd ej kunna vara 
beroende på partiklarnas olika storlek (tryckyta) i de olika 
fallen. Dessa differenser bero alltså på den ursprungliga erup- 



28& VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

tionens styrka, och bevisa att betydligt varierande ejektions- 
hastigheter verkligen äro förhanden. 

Med afseende på sålunda utförda hastighetsbestäraningar 
anmärker Barnard (Ast rophys. Journal XXVIII pag 292 ff.), 
att de måste upptagas med stor försiktighet. Det är näm- 
ligen klart, att de villkor, som äro gynnsamma för bestämning 
af rörelse, nämligen särskildt markerade massformationer, som 
lämna kometen, uppenbarligen äro olämpliga till bestämning 
af den allmänna strömningen inom kometsvansen. Det skulle 
synas antagligt, att de förra borde hafva en mycket mindre 
hastighet än de individuella partiklar, som utgöra komet- 
svansens allmänna strömning. De innehålla troligen större 
partiklar, som skulle stå under mindre inflytande af tryck- 
krafter. B. och andra uppgifva att dylika töckenbildningar 
vid några tillfällen utsändt egna strålar (se t. ex. fotografi 
af Morehuse's komet å Observatoriet i Königstuhl — Heidel- 
berg 1908 okt. 16, 7* 44,8™— 8* SOjS"» M. Z. K.) Det är dock 
icke uppvisadt, att icke dessa strålar endast skenbart utgå 
från det detacherade töcknet, i det detsamma perforeras af 
strålar från kometen. Möjligen verkar i dessa töckenmassor 
emanationen från kometen, måhända till och med osynlig, 
såsom luften ur ett blåsrör. 

B. noterar med afseende härpå äfven ett fall, som före- 
teddes af Daniel's komet 1907 den 11 juli, då en massa, som 
blifvit lämnad bakefter bakom kometen i dess rörelse, rörde 
sig emot solen under det kombinerade inflytandet af gravita- 
tionen och den initialhastighet, partiklarne hade, då de ut- 
gjorde delar af kometens hufvud. Ett liknande fall erbjöd 
enligt B. (Astrophys. Journal XVIII, 211, 1903) Borelly's 
komet den 24 juli 1903, då en del af kometsvansen hade af- 
lösts och den nybildade svansen utstrålade med större has- 
tighet, än den detacherade, hvilken vid denna tid befann 
sig i rörelse bort från kometen och solen. I en not »On the 
anomalous Tails of Comets» (Astrophys. Journal 22, 249, 1905) 
fäster B. uppmärksamheten på nödvändigheten af att med 
korta intervall från timme till timme förbinda utvecklings- 
skedena i kometernas strålning, då en komet ibland kan full- 
komligt förändra sig från en dag till en annan. 

Det är äfven af ett annat skäl mindre antagligt, att 
kometsvansens afböjning förorsakas af tryck från solen. I 



NYARE IAKTTAGELSER ÖFVER KOMETER. 287 

så fall borde nämligen somliga strålar återkastas till komet- 
hufvudet ungefär i enlighet med vidstående m;, 

teckning. / |lj 

Men en sådan strålningsform har, för så y^^T^'"*^^ 
vidt kändt, icke blifvit iakttagen hos någon , >" I »A 
observerad komet. Det synes alltså antagligt, ''"' ^ 

att strålarnas afböjning förmedlas utefter lin- '^' 

jerna för minsta motståndet af en envelopp, hvilken, må- 
hända delvis i osynlig måtto, omgifver kärna och koma. 



K. vet.-akad:s årsbok. 8. 1910. 



Tafl. 1, 




if. £ ^l 




Biografier. 

594. 
Carl Gustaf Styffe.' 

* "^73 1817. t '7:i 1^08. 
Invald ^Vn 1874. 

Med porträtt. 



I midten af förra århundradet började fyra nära fränder, 
bröderna Bernhard Elis och Carl Gustaf Malmström samt 
bröderna Carl Gustaf och Knut Styffe, att göra sig ett namn 
i vår vetenskapliga och litterära värld. Ingen af de släkter, 
som de tillhörde, hade veterligen på dessa områden förut 
gjort sig bemärkt. Ingen af de fyra har lämnat någon åt- 
komma , någon arftagare till sin begåfning. Deras verksam- 
het står såtillvida fullständigt isolerad. Släktskapen var en 
smula invecklad. Bröderna Styffes faster var gift med brö- 
derna Malmströms fader i dennes andra gifte och blef dessas 
mor. De voro sålunda kusiner. Men en halfsyster till bröderna 
Malmström, en dotter i faderns första gifte, var gift med 
bröderna Styffes far. De förra voro sålunda halfmorbröder 
till de senare. Förenade af trofast vänskap, hksom af veten- 
skapliga intressen, höllo de fyra fränderna, och när en af dem, 
Bernhard Elis, tidigt nog bortrycktes, de tre efterlefvande 
lifvct igenom troget ihop, gästade hos hvarandra, när om- 
.ständigheterna så fogade, och brefväxlade med hvarandra, 



^ Utom de deliir af Styffes bref växling och samlingar, som för när- 
varande förvaras i riksarkivet, har förf. till denna korta lefnadsteckning 
haft tillfälle begagna dels f. d. riksarkivarien Malmströms bref till Styffe, 
dels en del af Styffes och f. d. universitetsbibliotekarien Annerstedts bref- 
växling och har att vittala sin tacksamhet därför. 

Vetenskapsakademiens Årsbok. 8. 1910. 19 



290 VETENSKArSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

tills döden skilde äfven dem åt; numera är det endast en, 
som lefver. 

Carl Gustaf Styffe föddes den 28 mars 1817 på Latorps 
bruk i Tysslinge socken i Närke. Föräldrarne voro bruks- 
förvaltaren Gustaf Styffe och Elisabet Rebecka Malmström. 
Redan följande år flyttade föräldrarne till Karlsfors alunbruk 
vid Billingen i Västergötland. På detta sätt blef sistnämnda 
landskap den unge Styffes egentliga fosterbygd; han beva- 
rade också intill det sista ett varmt intresse för denna del af 
Sverige. 

Höstterminen 1825 intogs Styffe i Skara allmänna läro- 
verk och i några kortfattade till vetenskapsakademien inläm- 
nade biografiska notiser har han funnit det förtjäna omtalas, 
att han där efter ämnesläsningens införande erhöll särskild 
handledning af läraren i geografi N. L. Ahlberg. Denne lär icke 
blott i allmänhet ha varit en framståe-nde pedagog utan sär- 
skildt uti geografiundervisningen, den tiden eljes föga ut- 
vecklad, en idérik föregångsman.^ På detta sätt torde det 
intresse för geografien väckts, som Styffe allt framgent bibe- 
höll. Därmed sammanhängde intresset för geologi och äfven 
botaniken var ett ämne, som Styffe alltsedan ungdomen 
älskade. Men dessa naturvetenskapliga ämnen hade i histo- 
rien en mäktig och snart nog en öfverlägsen medtäflare om 
den unges ynnest. Hans vänner sågo redan tidigt i honom 
den blifvande historikern. 

Våren 1835 dimitterades Styffe från Skara läroverk med 
laudatur i grekiska samt historia och geografi, med cum laude 
i latin, lef vande språk, filosofi och naturalhistoria, och bety- 
get i historia och geografi fick stå kvar vid den egentliga 
studentexamen på hösten uti Uppsala, Sitt första studentår 
tillbragte han på kondition uti Värmland, men de följande 
åren kunde han ägna åt studier vid universitetet. Där aflade 
han 1842 filosofie kandidatexamen med historia och statistik 
som hufvudämnen men med vackra vitsord äfven i grekiska, 
naturalhistoria, teoretisk filosofi och ästetik. Att han den 
tiden med visst intresse studerade filosofi, därom vittnar hans 
bevarade bref växling; man skulle eljes knappt väntat det af 
en natur sådan som hans, för hvilken, att döma af hans se- 
nare författarskap, den konkreta, något torra detalj forsk- 

' N. L. Ahlberg (1790—1870) anställdes 1820 som extra lärare vid Skara- 
läroverk och verkade där allt framgent, på lS50-talet under flora år som rektor. 



BIOGRAFIER. — CARL GUSTAF STYFFE. 291 

ningen tycktes vara så utmärkande. Magister blef han 1845 
efter att hafva ventilerat en af honom själf författad afhand- 
Hng »Landtdagen i Malmö år 1669». Det var, jämfördt med 
hvad som i våra dagar i den vägen presteras, ett mycket 
blygsamt akademiskt lärdomsprof, omfattande enligt dåtidens 
bruk endast sexton sidor text (därjämte en bilaga på elfva 
sidor). I Styffes historiska produktion spelar afhandlingen 
icke heller någon roll, men det var den tiden mindre vanligt, 
åtminstone inom det historiska facket, att aspiranten till den 
filosofiska lagern själf författade sitt specimen; han nöjde sig 
vanligen med att försvara sexton sidor af något professorns 
i ämnet lärdomsfoster, som på detta sätt kunda se dagen. 
Redan ett par år förut, den 27 juli 1843, hade Styffe inskrif- 
vits som extra ordinarie amanuens i riksarkivet, därtill rekom- 
menderad af Hans Järta. 

Det var under en märklig brytningstid i riksarkivets 
historia, som Styffe fann inträde i detsamma. Detta verk 
räknades den tiden ännu till kungl. maj:ts kansli och sorte- 
rade efter departementalstyrelsens införande under ecklesia- 
stikdepartementet. Dessförinnan hade hofkanslern sedan mid- 
ten af 1600-talet varit dess högste chef, men den närmaste 
ledningen utöfvades af sekreterarne i riksarkivet, hvilka efter 
hand vanligen utnämndes till kansliråd och såsom sådana 
togo säte i kanslikollegium. Flere vare sig såsom arkivmän 
eller som forskare framstående personer alltifrån Erik Runell- 
Palmsköld till Carl Adlersparre (f 1825) hade med framgång 
verkat som riksarkivsekreterare men med 1800-talets början 
inträdde för arkivet en period af djupt förfall. Adlersparres 
närmaste efterträdare, O. Sundel och J. G. Liljegren, för- 
mådde ej upprätthålla de gamla traditionerna. 1810 hade 
personalen inskränkts till fem personer och vid en omregle- 
ring af kansliet 1835, då sekreteraren i riksarkivet erhöll titeln 
riksarkivarie, minskades den till fyra, riksarkivarien, en ak- 
tuarie samt en förste och en andre amanuens. Till sekrete- 
rarnes uppgifter hade bland annat en gång hört att afgifva 
utredningar i åtskilliga administrativa och politiska frågor. 
Dessa hade i början af 1830-talet i det närmaste upphört och 
verksamheten bestod väsentligen i att tillhandahålla kansliets 
expeditioner behöfliga akter, i utdelande till de offentliga 
biblioteken af boktryckerileveranser samt i besörjande och 
utdelande af det s. k. årstrycket, liksom till en l)örjan i ut- 



292 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

delningen af Svensk författningssamling. Riksarkivets anse- 
ende var icke heller den tiden stort; man betraktade det som 
»kansliets sophög». Lokalerna voro också därefter. De be- 
funno sig i nordvästra delen af slottet i en mellanvåning en 
half trappa upp med ingång från Lejonbackshvalfvet. Chefen 
hade ett rum åt borggården, de öfriga tjänstemännen ett 
annat åt Lejonbacken och de små fönstren gingo ned till 
golfvet; ett tredje ännu mindre rum inrymde några arkivalier 
och böcker. Som förvaringsrum disponerades i öfrigt några 
delvis fuktiga hvalf på olika ställen i slottet, de förnämsta, 
af hvilka ett fortfarande användes af riksarkivet, en trappa 
ned under nordvästra slottsflygeln. Äfven tjänstemannaper- 
sonalen lämnade i midten af 1830-talet mycket att önska. 
Chefen, kanslirådet Liljegren, var mera forn- och runforskare 
än arkivman eller historiker. Hans närmaste man, aktuarien 
Forsslund, ansåg sig ha blifvit förbigången genom Liljegrens 
befordran och hade föresatt sig, säges det, att ingenting göra 
inom verket, en föresats, som han också lär ha troget hållit. 
Förste amanuensen kammarjunkare Silfversparre måste snart 
taga tjänstledighet på grund af dåliga affärer och oordentligt 
lefnadssätt och andre amanuensen N. Arvidsson hade sina 
hufvudintressen i tidnings- och teatervärlden. Några yngre 
forskare syntes icke till, men Geijer och Fryxell arbetade tid- 
tals i arkivet. Då inträffade Liljegrens död den 2 juni 1837 
och det stora omslaget i arkivets historia följde. Den 14 juli 
samma år förordnades förre landshöfdingen Hans Järta till 
riksarkivets chef med rätt att använda den för riksarkivarien 
på stat anslagna lönen dels i allmänhet till befordrande af 
arbetets drift inom verket, dels mera speciellt till beredande 
åt riksarkivet äfven för framtiden af tillgång på kunniga 
och skickliga tjänstemän. Järta afgaf den 20 okt. ett med 
rätta berömdt betänkande angående riksarkivets skick och 
anstalter till dess upprätthållande. Han framhöll där bland 
annat att, om riksarkivet bättre än dittills skulle svara mot 
sin bestämmelse, borde det fördelas på minst två departe- 
ment eller afdelningar, den administrativa och den historiska. 
Den förra skulle skötas af aktuarien Forsslund, som fick expe- 
ditionssekreterares titel, med biträde af de två ordinarie ama- 
nuenserna. För att bilda den historiska afdelningen skulle 
anlitas den nyutnämnde riksantikvarien B. E. Hildebrand, 
för hvilken Järta fattat stort förtroende, och som biträden 



BIOGRAFIER. — CAEL GUSTAF STYFFE. 293 

skulle användas yngre historiskt bildade och intresserade 
män, som skulle erhålla sina arfvoden från den disponibla 
riksarkivarielönen. Planen godkändes af k. maj:t och orga- 
nisationen ägde bestånd, äfven sedan Järta 1840 flyttat till 
Uppsala, under ständig brefväxling mellan honom och riks- 
antikvarien. Efter hand samlades kring den senare en krets 
af dugande krafter, såsom friherre J. A. Posse, sedermera 
kammarrättsrådet C. A. Juel, den tidigt aflidne Knut Geijer, 
sedermera kanslirådet F. A. Dahlgren, R. M. Bowallius m. fl. 
De äldre handlingarna började ordnas och förtecknas, intres- 
santa fynd af bortglömda akter gjordes och småningom bör- 
jade den allmänna meningen ändras till det bättre i fråga 
om det så länge föraktade verket. 

Det var i denna krets, som den tjugosexårige Styffe in- 
trädde 1843, och han gjorde sig snart bemärkt som en af de 
dugligaste ämnessvennerna. Han ägde ock de bästa förut- 
sättningar för sin nya verksamhet: den obegränsade forsk- 
ningslusten, den aldrig stillade lärda nyfikenheten, det lyck- 
liga spårsinnet, som ledde till vackra upptäckter. Han blir 
säkert en god ackvisition, skref redan samma år riksantikva- 
rien till Järta och erkännande omdömen gåfvos äfven under 
de följande åren, låt vara att samtidigt små anmärkningar 
gjordes på hans »långsamhet och petighet»; han behöfde ryc- 
kas upp genom praktisk tjänstgöring, hette det en gång, om 
han skulle kunna öfvervinna sin vestrogotiska senfärdighet 
och vanan att skrupulöst fundera öfver de allra obetydligaste 
och likgiltigaste småsaker. 

Äfven en annan för hans nya ställning betydelsefull egen- 
skap lade Styffe snart i dagen. Den egentlige arkivmannens 
verksamhet är i viss mån försakande. Han samlar, ordnar, 
förtecknar, gör kanske stundom upptäckter, och det är andra 
forskare, som ej sällan få draga nytta däraf. Hans biträde 
påkallas af andra och sitt stundom med möda förvärfvade 
vetande får han ställa till andras tjänst. Han behöfver äga 
ett så att säga rent formellt intresse för sitt arkivs innehåll, 
för handlingarnas rätta placerande, för det organiska i ett 
arkivs samlingar. Styffe var ej främmande för denna arkiv- 
mannens uppgift. Hans välvilja och hjälpsamhet mot råd- 
frågande forskare eller mot kamrater i verket framhölls en 
gång af riksantikvarien, och ett ampelt erkännande i den vägen 
gafs honom några år senare, då i uris professorn Lindblad i 



294 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

en föreläsning beklagade sig öfver det besvär han en gång 
haft att få reda på några handlingar i arkivet. »Ser herrarne», 
fortsatte professorn, »det fanns icke då någon magister Styffe 
där, som vet allting och går alla tillhanda.» För egen räk- 
ning gjorde han också excerpter i mängd, framför allt rörande 
topografi och komraunikationsväsen, men äfven i andra äm- 
nen, Sveriges förvaltning och skatteväsen, religionsfrihet och 
yttrandefrihet, icke minst om riksarkivet själft. Dylika excerp- 
ters fortfarande värde beror på den omsorg och följdriktig- 
het, med hvilken de äro utförda. Styffes — de befinna sig 
numera i riksarkivet — äro i det afseendet mycket fullstän- 
diga och i det stora hela följaktligen ännu i dag användbara. 
En frukt af dessa forskningar blef afhandlingen »Om Sve- 
riges kanalbyggnader intill medlet af adertonde seklet». Den 
utkom 1846 i disputationsform, i sex små af delningar om 
sexton sidor hvar och med sex olika respondenter. Den är 
stödd på ett mycket omfattande otryckt källmaterial och 
bibehåller icke minst därigenom alltjämt sitt värde. ^ Sällsamt 
nog, med hänsyn till Styffes skaplynne och senare författar- 
skap, börjar den med en allmänt hållen inledning: »Det lig- 
ger i naturen af människans väsende, att gemenskapen för 
henne är den lifsluft, som på en gång utgör villkoret för 
hennes bestånd och det förnämsta medlet för hennes högre 
utveckling» o. s. v. Författaren hade meddelat sig om sin plan 
både med sin närmaste förman och med Järta. Den förre 
skref därom: »På det hela kunde det icke skada, om han 
kom att speciminera. Han behöfver något tvång till att 
ordna och bearbeta sina samlade materialier. I alla händel- 
ser hoppas jag, att han må kunna bibehållas för arkivet, ty 
där är han omistlig, måhända icke så mycket genom några 
planmässigt utförda arbeten, som fastmer genom sin lust att 
söka och därigenom förvärfva kännedom om arkivets skat- 
ter . . . Han besväras ännu af åtskilligt, som måste nötas 
bort, och hans oroligt fikande forskningsförmåga behöfver be- 
gränsas. Men han besitter mycken historisk specialkunskap, 
äger därjämte en viss fyndighet och jag har vid många till- 
fällen sett honom komma de äldre kamraterna till hjälp.» 
Omdömet synes vara träffande nog, äfven hvad begränsningen 
vidkommer. 



^ Den slutar redan med 1720-talet och tyckes sålunda aldrig ha blif- 
vit fullbordad. 



BIOGRAFIER. — CARL GUSTAF STYFFE. 295 

Om Styffes begåfiiing särskildt för historiskt författar- 
skap gjorde sig emellertid hans jämnåriga höga föreställningar. 
En af dem, sedermera adjunkten Thengberg i Uppsala, en 
ungdomsvän från Skaratiden, önskade honom sålunda 1845 
lycka icke blott till ett lysande specimen för en docentur 
utan äfven till en mängd följande arbeten, »bestämda icke 
att förmultna inom universitetets och bibliotekernas murar 
utan att spridas bland den läsande allmänheten och hos den 
om möjligt väcka kärlek till de i vidsträcktaste mening hi- 
storiska monumenter, på hvilka vårt land är så rikt. Mana 
fram med mäktiga formler det förflutna ur dess glömda och 
mossbelupna graf, att det närvarande i skenet af forskningens 
fackla må vid betraktande af de förbleknade dragen af hvad 
som varit lära sig inse hvad det själf är! Öppna med djärf 
hand det gamla språkets förrådshus, att det nya må rikta 
och smycka sig med dess gyllene skatter, med ett ord, blif 
en Columbus på historiens haf . . ., i hvars sköte ännu många 
oupptäckta öar äro belägna!» Någon sådan författare blef 
visserligen aldrig Styffe; att hans verksamhet i alla fall för vår 
historiska forskning blifvit af ingripande betydelse, få vi 
snart tillfälle att visa. 

I slutet af 1844 entledigades Järta på egen begäran från 
det förordnande han haft att leda riksarkivets verksamhet 
och riksantikvarien drog sig likaledes därifrån. En tids in- 
terregnum inträdde, ty, sällsamt nog, i hela Sverige fanns 
ingen lämplig eller villig att mottaga ämbetet; medlemmarne 
af riksarkivets »historiska skola» ansågos förmodligen alltför 
unga och man nödgades gå öfver hafvet för att finna en 
efterträdare. Redan före Järtas afsked hade riksantikvarien 
föreslagit, att man skulle vända sig till den finske juris pro- 
fessorn J. J. Nordström, rättvisligen berömd genom sitt stora 
rättshistoriska arbete, och som under sommaren nämnda år 
gjort ett besök i Sverige. En långvarig underhandling in- 
leddes och under tiden måste riksantikvarien i slutet af 1845 
på förordnande mottaga chefskapet samt verkställa riksar- 
kivets flyttning till dess nya lokal i huset n:o 2 vid Skepps- 
bron. Först 1846 voro alla hinder öfv^ervunna och kunde 
Nordström utnämnas; i juni detta år tillträdde han sitt äm- 
bete. Äfven Nordström lärde sig snart att uppskatta Styffes 
duglighet och förhållandet till honom tycktes att börja med 
arta sig väl. När fråga blef om förvärfvande för statens räk- 



296 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

ning af den stora Oxenstiernska handskriftssamlingen på Tidö, 
fick Styffe 1848 förtroendeuppdraget att resa dit för att under- 
söka densamma. Han afgaf en utförlig berättelse om detta 
uppdrag och samlingen inköptes. Det var ett betydelsefullt 
förvärf, det viktigaste, kan man väl säga, som riksarkivet 
gjort vid sidan af dess officiella serier, och hos Styffe grund- 
lades genom den andel han haft däri det intresse för den 
store rikskanslerens person, som följde honom genom lifvet 
och som på hans ålders dagar skulle bäm frukt i en storar- 
tad publikation. 

Ett ännu existerande sällskap, Kungl. samfundet för ut- 
gif vande af handskrifter rörande Skandinaviens historia, spe- 
lade den tiden en större roll än nu. Alltsedan 1816 hade det 
utgifvit »Handlingar» (historiska aktstycken), som under långa 
årsföljder utgjorde den enda publikation af detta slag (från- 
sedt medeltiden), som i Sverige utkom under förra hälften af 
1800-talet. Det räknade lysande medlemmar och sökte sin 
ordförande bland rikets högst uppsatte. Under många år 
utöfvade excellensen grefve G. A. Sparre detta uppdrag. Vid 
sammanträdena föredrogos aktstycken af historiskt intresse 
eller smärre historiska undersökningar och Styffe var under 
flera års tid en af de verksammaste meddelarne. Många af 
de utaf honom framdragna aktstyckena inflöto efter hand i 
Samfundets handlingar och utgöra deras icke minst intres- 
santa innehåll. För Samfundets räkning utgaf han vidare de 
båda viktiga samlingarna af Instruktioner dels för högre och 
lägre tjänstemän vid landtregeringen i Sverige och Finland, 
dels för den civila förvaltningen i Sverige och Finland. Sam- 
fundet hade därjämte i början af 1850-talet utverkat ett an- 
slag för undersökande och förtecknande af privata och andra 
i landsorten spridda arkiv och under ett par somrar besökte 
Styffe flera sådana i södra och mellersta Sverige samt inläm- 
nade förteckningar, af hvilka ett par trycktes och åtföljde 
Samfundets Handlingar. Styffe var därjämte under dessa år 
en flitig medarbetare dels i tidskriften Frey, dels i dess efter- 
trädare, den af kusinen C. G. Malmström samt C. F. Berg- 
stedt utgifna och väl redigerade Tidskrift för litteratur. I 
den sistnämnda ingrep han bland annat med en artikel »Om 
aristokratfördömandet i svenska historien under folkunga- 
ätten och unionstiden» i den strid, som några år förut upp- 
blossat mellan Geijer och Fryxell, och dokumenterade sig 



BIOGRAFIER. — CARL GUSTAF STYFFE. 297 

därmed för första gången som den utmärkte kännaren af 
Sveriges medeltid. 

Det goda förhållandet mellan Nordström och Styffe synes 
icke ha fortfarit så länge. Den förre var en hetlefrad och 
härsklysten natur och den senare torde ej kunna frikännas 
från en god portion af envishet. Hvilka nu än de närmaste 
orsakerna till sammanstötningarna må ha varit, så umgicks 
Styffe alltifrån 1849 med planer på att lämna riksarkivet. En 
löne- och tjänstereglering genomfördes där 1853; personalen 
skulle utom riksarkivarien bestå af två aktuaricr, två förste 
amanuenser och en a,ndre amanuens, men vid platsernas be- 
sättande blef den med Styffe jämnårige R. M. Bowallius ut- 
nämnd till aktuarie, medan Styffe fick nöja sig med en förste 
amanuensplats. Det var en motgång, som gick honom djupt 
till sinnes. Bowallius hade kommit frain med ett par för- 
tjänstfulla af handlingar och var helt visst en smidigare natur; 
i allmän lärdom och arkivkännedom var åter Styffe honom 
gifvet öfverlägsen. Planerna på att lämna riksarkivet åter- 
upptogos på allvar och Styffe sökte bland annat ett lektorat 
i Linköping, men arkivet och den lättare möjlighet till lärda 
•forskningar, som där erbjöd sig, torde ha utöfvat den star- 
kare dragningskraften. Han stannade tills vidare i Stockholm, 
där ledamotskapet i den kommitté, som 1854 tillsattes för 
utarbetande af plan till ett statistiskt ämbetsverk, blef ett 
erkännande åt lians stora insikter och hans intresse särskildt 
för förevarande ämne. Han reflekterade också på en plats i 
det nya ämbetsverket men slog den snart ur hågen. 

1858 skulle omsider Styffes önskan att få lämna riksar- 
kivet förverkligas. I Uppsala hade bibliotekarien professor 
J. H. Schröder aflidit 1857 och till hans efterträdare hade 
utnämnts dåvarande vice bibliotekarien C. J. Fant. Dennes 
plats blef sålunda ledig och söktes af Styffe. Medsökande 
voro några tjänstemän vid biblioteket jämte en docent i 
romerska språket och litteraturen men Styffe utnämndes den 
28 december 1858 af universitetskanslern till innehafvare af 
platsen. Utnämningen hade haft ett förspel, som var egen- 
domligt nog. Till en början var Styffes ansökning icke åt- 
följd af något tjänstgöringsbetyg, och när han före förslagets 
upprättande omsider insände ett sådant, befanns det vara 
nio år gammalt. I och för sig var det emellertid mycket 
vackert, ty det vitsordade, att han med utmärkt nit, grund- 



298 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSI50K. 1!)1(). 

lig sakkunskaj) och skicklighet utfört sina åligganden samt 
på ett sätt, som förtjänade det högsta erkännande, synner- 
ligen gagnat arbetet inom riksarkivet. Att han ej begärde 
något nytt, får väl anses vittna om hans dåvarande förhål- 
lande till sin chef, men det var onekligen en formell urakt- 
låtenhet, som också blef vederbörligen framhållen. Vid om- 
röstningen i konsistoriet erhöll Styffe 10 röster, däribland 
ordförandens, till första rummet; teologie docenten och biblio- 
teksamanuensen Landberg 10 röster till första, 9 till andra 
och 1 till tredje rummet; amanuensen Lagerberg 11 röster till 
andra och 9 till tredje samt amanuensen Ekholm 10 röster till 
tredje rummet. Statuterna föreskrefvo, att den, som erhållit 
mer än hälften ai de afgifna rösterna till något rum, i det- 
samma skulle uppföras, och det yrkades nu, att på grund af 
ordförandens utslagsröst Styffe skulle uppföras i det första. 
Men majoriteten beslöt under åberopande af § 79 i samma 
statuter, att ny omröstning om första rummet skulle anställas. 
Därvid inträffade, att en af de herrar professorer, som röstat 
på Styffe, före andra voteringen på grund af illamående af- 
lägsnade sig. En annan hade frånvarande inskickat voterings- 
sedel, och då det yrkades, att man borde uppskjuta andra 
omröstningen, tills denne professor kunde infinna sig, eller ock 
ånyo infordra hans votum, afslogos båda delarne. På grund 
häraf erhöll vid andra omröstningen Landberg 10 röster, Styffe 
endast 8, och den förre uppfördes alltså i första rummet. 
Till andra rummet hade Lagerberg mer än hälften af de af- 
gifna rösterna och ansågs följaktligen icke därifrån kunna 
utestängas. Alltså återstod endast att sätta Styffe i tredje 
rummet, då Ekholm endast fått 10 röster; hade denne fått 
en röst till, hade Styffe varit utestängd från förslaget: onek- 
ligen ett sällsamt resultat, då halfva konsistoriet satt honom 
i första rummet. Styffe besvärade sig under anförande, att 
§ 79 endast afsåge det fall, att flere än två fått röster till ett 
förslagsrum, då omröstningen borde anställas mellan de ire, 
som fått de flesta rösterna, men att den ej af såg ett fall som 
det förevarande; då enligt § 29 i statuterna och 2.3 kap. 3 
paragr. rättegångsbalken ordförandens utslagsröst borde gälla; 
eljes kunde det hända, om ej någon tillfällighet, såsom nu, 
inträffade, att den nya omröstningen gåfve samma resultat 
som den förra, men konsistoriet vidtog ingen ändring i för- 



BIOGRAFIER. — CARL GUSTAF STYFFE. 299 

slaget.^ Styffe hade emellertid från olika håll fått de vack- 
raste erkännanden för sin utomordentliga forskningsförmåga 
och arbetsamhet och man framhöll icke minst hans prisvärda 
hjälpsamhet mot alla forskare. Utan tvifvel var kanslerns 
val det för universitetsbiblioteket bästa men Styffes biblio- 
teksmeriter voro onekligen icke stora; han hade sedan 1847 
biträdt vid vården af riksarkivets bibliotek, som visserligen 
den tiden var mera omfattande än nu, då till riksarkivet allt 
svenskt tryck skulle lämnas. I allmän lärdom åter och i lit- 
terära förtjänster stod han gifvetvis långt framför sina med- 
sökande, och den metodiska olikheten i behandlingen af ett 
arkiv och ett bibliotek hade den tiden ej framträdt så skarpt 
som i våra dagar. Man anförde som ett hufvudskäl för hans 
utnämning, att Uppsala stora handskriftssamling behöfde ord- 
nas, men detta var i och för sig visserligen icke någon egent- 
lig eller hufvudsaklig bibliotekssjmpunkt. 

I Uppsala stannade Styffe till 1882 efter att redan 1864 
ha befordrats till universitetsbibliotekarie. Vi ha om hans 
verksamhet för universitetsbiblioteket vändt oss till hans efter- 
trädare, och denne har välvilligt ställt till vårt förfogande 
några betraktelser, livilka vi i det följande hufvudsakligen 
skola begagna. 

Man måste för att rättvist bedöma Styffes verksamhet 
som bibliotekarie erinra sig de svårigheter, under hvilka han 
arbetade. Sådana beredde först och främst lokalerna. Under 
större delen af hans ämbetstid kunde endast några små rum 
på södra gafveln uppvärmas; de stora salarna voro under 
större delen af året utkylda. Först 1877, fem år före hans 
afgång, inleddes värmeledning, och äfven därefter fortforo 
bottenvåningens två halfvor att åtskiljas af en oeldad vesti- 
bul. Utrymmet var därjämte sedan lång tid tillbaka otill- 
räckligt och Styffes upprepade försök att afhjälpa detta miss- 
förhållande misslyckades helt och hållet. Trängseln inom de 

' § 29 lydde: »Vid öfverläggning, omröstning och uppfattande af be- 
slut, med hvad mera till laga rättegång hörer, .ställe consistorium majus 
sig till efterrättelse hvad allmän lag och dithörando förordningar i thy fall 
stadga», och § 79: »Det förslag, consistorimn härefter upprätta bör, skall 
genom sammanräkning af de serskilda förslagsrösterna bestämmas, och dera 
uppföras hvar och en i det rum, hvartill han flera än hälften af de afgifna 
rösterna erhållit. För bestämmande af röstöfvervigten till andra eller tredje 
förslagsrummet, må röster, som sökande till högre rum undfått, samman- 
räknas med dem, han till det lägre vunnit. Blifver ordningen ändå obe- 
stämd, roste consistorium om hvarje rum serskildt mellan de tre, hvilka 
flesta rösterna tillfallit.» 



300 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

olika bokafdelningarna var också vid hans afgång oerhörd 
och att vidmakthålla någon verklig ordning var icke längre 
möjligt. 

En annan svårighet beredde personalen. Hans ordinarie 
medhjälpare voro alla rätt gamla. En var tio år, en fyra år 
äldre än han själf, en tredje endast ett år yngre och någon 
omsättning skedde icke förrän under hans sista år. Ingen af 
de ordinarie biträdena var någon modernt skolad biblioteks- 
man, ingen utmärkte sig heller genom allmän lärdom, och 
deras verksamhet var hufvudsakligen riktad på utlåningen. 
Det är lätt för dem, som ha någon erfarenhet på motsvarande 
områden, att inse, hvilken hämsko, som härigenom lades på 
Styffes verksamhet som chef. Ville han ha någon förändring 
genomförd, fick han gemenligen själf lägga hand vid verket, 
och detta gällde äfven så enkla saker som omflyttningar inom 
bokförrådet för beredande af bättre utrymme. Ofta nog var 
han för uppgifter, som lågo utanför utlåningen, hänvisad till 
de extra ordinarie amanuensernas hjälp och i valet af dylika 
visade han ej sällan god blick. 

Själf var han mera danad till forskare än till ämbetsman 
och han lärer icke ha ägt förmågan att rätt fördela arbetet 
mellan biträdena, att öfvervaka deras verksamhet och att 
sammanhålla det hela; en livar fick tämligen sköta sig själf. 
Icke heller torde han fäst tillräcklig vikt vid det verkliga 
behofvet att bringa ordning i bokmassorna eller lyckades han 
uppgöra och genomföra något system för grupperingen, men 
svårigheterna härför voro på hans tid, såsom vi redan sett, 
stora, kanske oöfvervinnehga. 

Å andra sidan ägde han flera förutsättningar för att blifva 
en god bibliotekarie, den utomordentliga arbetsförmågan och 
plikttroheten, den stora beläsenheten och det vetenskapliga 
intresset. Han vakade noga öfver att de böcker, som för det 
dåvarande ringa anslaget kunde inköpas, blefvo af förstklassig 
art. Det var en själffallen sak, att förvärfven på den histo- 
riska af delningen och på andra, som stodo denna nära, gjordes 
med fin urskiljning, men hans intresse för historien kom 
honom ingalunda att åsidosätta andra vetenskapers berät- 
tigade kraf. Intresserade representanter för desamma funno 
alltid hos honom ett villigt öra; de botaniska och zoologiska 
afdelningarnas förökande på hans tid buro också vittne därom. 
I allmänhet sökte han noga följa med tidskriftslitteraturen 



BIOGRAFIER. — CARL GUSTAF STYFFE. 301 

för att bilda sig ett säkert omdöme om värdet af utkom- 
mande arbeten. 

Själf kände han väl till sitt biblioteks skatter; hans stora 
beläsenhet och ett nästan fenomenalt minne satte honom i 
stånd att på de mest skilda områden stå till hands med lit- 
terärhistoriska upplysningar, vare sig det gällde muntliga eller 
skriftliga framställningar. Hans från riksarkivet kända hjälp- 
samhet förnekade sig icke heller i Uppsala och äfven när det 
gällde rätt omfattande frågor, underkastade han sig både 
besvärliga och tidsödande undersökningar. Verkliga forskare, 
särskildt på det historiska området, kom han gärna med väl- 
vilja till mötes, låt vara att, om han en gång fattat mindre 
god tanke om en person, han hade svårt att komma däri- 
från. Och han tvekade aldrig att för en forskares räkning offra 
sin tid och sin person för att göra biblioteket tillgängligt på 
tider, då det annars var stängdt. Själf tillbragte han där sin 
mesta tid, så länge dagsljuset tillät, och när han på somrarne läm- 
nade Uppsala, brukade han af egna medel anslå ett par hundra 
kronor åt någon extra ordinarie för att hålla verket i gång. 

Styffes bestående förtjänst om universitetsbiblioteket låg 
emellertid däri, att han bragte ordning i dess betydande från 
många skilda håll och under loppet af halftannat århundrade 
sammanbragta handskriftssamling, som vid hans tillträde till 
chefsplatsen snart sagdt befann sig i ett verkligt kaos. Endast 
den, som sett, huru det såg ut före hans tid, kan bilda sig 
en föreställning om, hvilket ihärdigt och planmässigt arbete 
som krafts för att göra sig till herre öfver dessa oordnade 
massor. De flesta skulle ryggat tillbaka för uppgiften såsom 
öfverstigande en mans krafter, och hans föregångare alltsedan 
Benzelii dagar hade gjort så. Men Styffe grep oförskräckt 
verket an och förde det till stor del till ett lyckligt slut, 
ehuru han därvid just icke hade att påräkna någon annan 
arbetskraft än sin egen. Han skulle ej heller kunnat lösa 
den svåra uppgiften, om han icke ägt så omfattande insikter 
i den allmänna lärdomshistorien och särskildt varit så djupt 
förtrogen med Sveriges häfder som ingen annan på hans tid. 
Naturligt nog grep han sig först an med de historiskt-geo- 
grafiska samlingarna, som lågo hans speciella studier närmast, 
samt slutförde deras ordnande och katalogiserande. Men i 
det stora hela voro äfven öfriga afdelningar grupperade och 
rätt väl ordnade samt delvis förtecknade, när han afgick. 



302 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

Det var nog den förre arkivmannens intressen, som härvid 
i främsta rummet gjorde sig gällande, om än ett biblioteks 
handskrifter i sin helhet svårligen kunna behandlas på samma 
sätt som ett arkivs. Men äfven om ur modern arkivsynpunkt 
en och annan erinran skulle kunna göras mot det sätt, hvarpå 
universitetsbibliotekets handskrifter, åtminstone delvis, ordnats 
och fördelats, måste det erkännas, att tack vare förträffliga 
kataloger det numera är jämförelsevis lätt för en forskare att 
finna sig till rätta bland desamma. 

Sin förkärlek för Sveriges arkivväsen bevarade Styffe för 
öfrigt äfven som universitetsbibliotekarie. Hans forne anta- 
gonist riksarkivarien J. J. Nordström af led 1874, och det 
synes vara uppenbart, att Styffe närt önskningar och för- 
hoppningar att blifva hans efterträdare. I Svensk tidskrift 
1874, som den tiden redigerades af Hans Forssell, fick han 
införd en artikel »Om svenska statsarkiverne», som väl är att 
anse som ett slags specimen för platsen. Det är en ur arkiv- 
synpunkt intressant uppsats, i viss mån ett program, rikt på 
idéer, som sedermera till god del realiserats, om än i det mesta 
utan Styffes medverkan. Riksarkivet saknade den tiden ännu 
särskild instruktion. Författaren påpekar behofvet af en så- 
dan, och den första instruktionen utfärdades redan i slutet 
af samma år. Han erinrar, att riksarkivet torde vara »det 
enda verk i Sverige», som icke afgaf något slags årsberättelse, 
och i den nya instruktionen föreskrefs en sådan. Han kriti- 
serar den då och ännu långt efteråt bestående fördelningen 
af riksarkivet i en »historisk» och en »administrativ» af del- 
ning, och denna fördelning har omsider genom riksarkivets 
senaste instruktion (1909) försvunnit. Han påyrkar en all- 
män arkivstadga, och en sådan har utkommet 1900. Han 
framhåller önskvärdheten af de offentliga arkivens centralise- 
ring, och en sådan har tagit sin början både i hufvudstaden 
och i landsorten. Han förutser särskildt den öfverflyttning 
af en stor del utaf kollegiernas handlingar till riksarkivet, som 
i våra dagar blifvit en verklighet. Han berör den ömtåliga 
frågan om utgallring eller förstöring af handlingar, som efter 
ett antal år måste anses ha förlorat allt värde både för admi- 
nistrationen och den historiska forskningen, och den står för 
närvarande på dagordningen. Icke minst uppehåller han sig 
vid önskvärdheten att få historiska handlingar tryckta och 
nämner bland annat ett urval af Axel Oxenstiernas skrifter 



BIOGRAFIER. — CARL GUSTAF STYFFE. 303 

och brefväxling, som han ejcälf efter ett antal år skulle få 
tillfredsställelsen att förbereda och börja utgifva; rådsproto- 
kollen under Sveriges storhetstid, och första delen af en dylik 
serie utkom redan 1878; en samling af äldre svenska riksdags- 
akter, och en sådan började utgifvas 1887; en samling af 
rikets ständers bref från och med 1719, delvis i utdrag, och 
en sådan publikation har genom riksarkivets försorg börjat 
utkomma 1909, o. s. v. De förhoppningar, som Styffe i 
nämnda hänseende kunnat göra sig, gingo emellertid icke i 
fullbordan. Till Nordströms efterträdare utnämndes R. M. 
Bowallius, som sålunda äfven denna gång gick Styffe i vägen. 
Dennes frände C. G. Malmström sökte trösta honom. »I 
Uppsala», skref han, »är du buren på händerna och säker- 
ligen den mest populäre man vid universitetet, och det är 
icke heller en ringa sak att vara allas vetenskaplige rådgifvare 
och vägvisare. Om du blott ville lägga något mera på dina 
medhjälpares skuldror.» 

Styffes grundade anseende icke blott som biblioteks- utan 
äfven som arkivman togs emellertid af regeringen i anspråk, 
då han vid den lönereglering, som i midten af 1870-talet för 
de centrala ämbetsverken genomfördes, kallades till ledamot 
i löneregleringskommittén hvad riksarkivet och kungl. biblio- 
teket angick. T den organisation, som förstnämnda ämbets- 
verk fick genom 1877 års instruktion, torde Styffe sålunda 
haft en väsentlig andel, och det var hans från kommitté- 
majoritetens afvikande mening rörande behofvet af en tredje 
tjänsteman i aktuarie- eller arkivariegraden, som lyckades 
vinna kungl. maj:ts och riksdagens bifall. 

Hans stora vetenskapliga förtjänster hade redan 1858 
beredt honom plats i vitterhetsakademien, där han tog in- 
träde med en afhandling om de så kallade grundregalernas 
uppkomst och tillämpning i Sverige intill midten af 16:de 
århundradet samt om det föregifna Helgeandsholms mötes 
beslut, och 1874 invaldes han till ledamot i vetenskapsaka- 
demien. 



Vistelsen i Uppsala blef för Styffe rik på vetenskaplig 
])roduktion af den art, som redan tidigt hade visat sig mest 
öfverensstämma med hans begåfning och intressen. 1859 ut- 



304 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

kom första delen af »Bidrag till Skandinaviens historia ur 
utländska arkiver samlade och utgifna af Carl Gustaf Styffe». 
Den följdes 1864 af en andra, 1870 af en tredje och 1875 af 
en fjärde deJ. Femte delen utkom 1884, alltså först sedan 
Styffe lämnat Uppsala; den bör emellertid gifvetvis behand- 
las i sammanhang med de föregående. För Sveriges medel- 
tid hade man en viktig urkundspublikation i Svenskt diplo- 
matarium, efter Liljegrens död fortsatt af hans efterträdare 
riksantikvarien B. E. Hildebrand. Men det var ett enskiklt 
företag, som måste skötas vid sidan af alltmera maktpålig- 
gande ämbetsgöromål och som följaktligen endast långsamt 
kunde framskrida; det omfattade därjämte urkunder af alla 
slag, offentliga såväl som enskilda. Styffe beslöt att börja 
vid en tidpunkt, dit diplomatariet under den dåvarande ut- 
gifvaren knappast kunde antagas hinna, och han begränsade 
sig till de urkunder, som hade betydelse för det offentliga, 
närmast för den politiska historien. Det skulle nämligen vara 
en urkuhdspublikation. Materialet samlades i främsta rum- 
met ur utländska arkiv, framförallt i Köpenhamn, östersjö- 
städerna, Lybeck, Wismar, Rostock, Stettin, Danzig, Königs- 
berg, Reval, men äfven från andra tyska städer, hvilka Styffe 
under upprepade forskningsresor haft tillfälle besöka, och de 
svenska handskriftssamlingarna fingo också lämna sina bidrag. 
Sammanlagd t utgaf han på detta sätt omkring 1,100 bref 
och urkunder. Redan detta var en förtjänstfull gärning, ty 
de flesta numren voro af verkligt intresse. Men därjämte 
försåg han sina texter under det anspråkslösa namnet »in- 
ledningar» med historiska öfversikter af den behandlade pe- 
rioden, öfversikter, som för hvarje del växte uti omfång och 
intresse och småningom för öfverskådlighetens skull indelades i 
kapitel. De utgöra också Styffes förnämsta insats i svensk 
historieskrifning och på samma gång ännu i dag den förnämsta 
vetenskapliga behandlingen af vår senare medeltid. Genom 
sin metod har han dessutom utöfvat ett betydande inflytande 
på vår nyare historiska forskning; vi ha många gått i skola 
hos honom. Ingenting är här offradt för frasen, framställ- 
ningen är så objektiv som möjligt, snart sagdt hvartenda 
faktinn stödt med en källhänvisning i noterna eller med en 
hänvisning till de åtföljande texterna, och äfven hypoteserna, 
som svårligen kunna undvaras i en skildring af vår medeltid, 
ledsagas regelbundet af bestyrkande omständigheter. Här 



BIOGRAFIER. — CARL GUSTAF STYFFE. 305 

möter å andra sidan ingen fullt genomarbetad och uttöm- 
mande historisk framställning; inledningarna, i synnerhet i de 
tre sista delarne, bestå snarast af hvad man skulle vilja kalla 
exkurser öfver det ena eller andra ämnet, och med dessa 
för ögonen tvekar läsaren säkerligen icke hvilket parti han 
skall taga i den gamla tvisten, om historieskrif ningen hör till 
skönlitteraturen eller vetenskapen. Visserligen åldras äfven 
de lärdaste vetenskapliga framställningar af historien och en 
senare forskning har nog haft både rättelser och tillägg att 
göra till Styffes inledningar. De komma dock alltid att kvar- 
stå som vackra förebilder af samvetsgrann forskning och 
skarpsinnig tolkning. 

Den utförligaste inledningen (330 sidor) åtföljer fjärde 
delen och gäller Sten Sture den äldres tid. Styffes stil är i 
allmänhet synnerligt enkel och till och med torr, oratoriska 
blomster försmår han konsekvent; men i fråga om Sten Sture 
d. ä. höjer stilen sig på slutet till en viss värme. Har Styffe 
i sina medeltidsskildringar haft någon hjälte, så har det varit 
gamle herr Sten. Framställningen af det fjärdedelsårhundrade, 
hvarunder dennes personlighet behärskade Sverige, blef äfven 
i annat hänseende af intresse. Författaren hade att taga 
position dels mot den danska historieskrifningen, som i Palu- 
dan-Miiller och framför allt i Allen fått så framstående och 
vältaliga representanter, dels mot den hierarkiska uppfatt- 
ningen, som i Sverige, när fjärde delen kom ut, haft sin för- 
nämste målsman i Reuterdahl. Styffe såg i Sten Sture i flere 
hänseenden Gustaf Vasas föregångare och i rörelserna på hans 
tid förebuden till de stora brytningar, som under den senares 
regering inträffade. För den katolska hierarkien hade han 
ringa sympati och den ståndpunkt han intog var en utpräg- 
ladt svensk-nationell. Måhända gick han något för långt. 
Teckningen af konung Hans gjorde honom bekymmer, såsom 
hans brefväxling med en yngre vän nogsamt visar. Han 
ville göra det mindre lätt, skrifver han, »att parafrasera Olai 
Petri beskedliga yttrande om hans fromhet och redlighet», 
men använde någon gång nog så svaga argument. Det gick 
måhända här som i hans personliga beröringar. Hade han 
kommit att fatta motvilja mot någon, hade han svårt att 
öfvervinna den. I det stora hela torde dock hans grundupp- 
fattning kvarstå orubbad. Den femte delens inledning stan- 
nade med Svante Stures död — andra sysselsättningar hade 

Vetenskapsakademiens Ärshok. 8. 1910. 20 



306 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

börjat upptaga hans tid — och den ganska ingående kritik han 
här på några ställen ägnar Allens framställning synes i det 
hela vara rätt väl befogad. I förordet till denna del läm- 
nar han därjämte en intressant öfversikt af källorna till tidens 
historia, som vittnar om stor sakkännedom. 

Styffe fick aldrig uppträda som akademisk lärare. Genom 
de fem delarne »Bidrag till Skandinaviens historia» har han 
emellertid i ej ringa mån, såsom redan är framhållet, influerat 
på den svenska historieforskningen, och en och annan yngre 
historiker kunde genom den personliga beröringen med honom 
lära mycket. En af dessa, hans efterträdare som universitets- 
bibliotekarie, har i det afseendet gifvit honom ett vackert 
erkännande. »Den tid», skrifver han till Styffes åttioårsdag, 
»var den lyckligaste af alla, när jag som ung docent under 
din ledning fördjupade mig i vår medeltid. Det var herrliga 
eftermiddagar, då vi sutto tillsammans på biblioteket öfver 
våra luntor och du frikostigt gaf mig del både af din lärdom 
och din snusdosa, den ena lika outtömlig som den andra.» 

De ofvan behandlade »Bidragen» voro ej de enda fruk- 
terna af Styffes litterära produktion under Uppsalatiden. 
Under en utländsk forskningsresa 1857 kom han i Schwerin 
att få se ett bref från Gustaf II Adolf till den mecklenburg- 
ske hertigen Adolf Fredrik och detta fynd väckte enligt hans 
egen utsago tanken på att utgifva den store konungens bref, 
hans tal och uppsatser i olika ämnen. Tanken förverkligades 
1861, då publikationen »Konung Gustaf II Adolfs skrifter» 
utgafs. Det var närmast denna, som förskaffade Styffe sven- 
ska akademiens kungl. pris. Samlingen af konungens bref 
var emellertid gifvetvis ofullständig, Gustaf Droysen utgaf 
1877 ett supplement af bref hufvudsakligen till tyska furstar, 
och på gamla dagar önskade Styffe att kunna gifva ut en 
reviderad och fullständigad upplaga af sin samling, men denna 
önskan kunde aldrig förverkligas. 

Ännu ett betydande verk förskrifver sig från Styffes 
Uppsalatid. Han hade sedan ungdomen varit lifligt intresse- 
rad för Sveriges geografi och topografi. Under sysslandet 
med »Bidragen till Skandinaviens historia» samlades ett stort 
material af excerpter ur urkunder och anteckningar af olika 
slag och detta använde han för det arbete, som 1867 utgafs 



BIOGRAFIER. — CARL GUSTAF STYFFE. 307 

under titeln »Skandinavien nnder unionstiden. Ett bidrag 
till den historiska geografien». Det är som bekant på sitt 
område ett klassiskt verk, en oumbärlig uppslagsbok för livar 
och en, som sysselsätter sig med Skandinaviens, framför allt 
Sveriges geografi under ifrågavarande period, och rikt på 
intressanta uppgifter af alla slag; också har det belönats med 
vetenskapsakademiens Letterstedtska pris. En andra upplaga 
utkom 1880; Styffe var emellertid missnöjd med densamma. 
Ett arbete som detta, som måste grunda sig på tusentals 
otryckta handlingar, jordeböcker, godslängder o. s. v., kan 
ju icke heller med första taget, icke ens med det andra blifva 
fullständigt eller uttömmande. Ett enda nytt fynd kan rubba 
ett årtal eller en annan uppgift eller ett resonemang. Ehuru 
den andra upplagan icke var utsåld, ville han därför utgifva 
en tredje. Det var den sista litterära verksamhet, som syssel- 
satte honom under hans långa lif. Hans egna förarbeten 
voro rätt betydande och han anvisade en del af sin kvar- 
låtenskap till planens förverkligande.^ 



Vid uppnådd pensionsålder sökte och erhöll Styffe 1882 
afsked som universitetsbibliotekarie och hade den tillfreds- 
ställelsen att se sin lärjunge och vän Claes Annerstedt som 
efterträdare. Själf flyttade han till Stockholm. Om Uppsala- 
tiden skref han längre fram, att den var den lyckligaste af 
hans lefnad; han hade »en tämligen oberoende ställning, i 
det hela mycket hederligt folk att göra med och dessutom 
flera personliga vänner» och en annan gång: »Uppsala är mig 
af gammalt mera kär än någon annan ort.» Men af skedet 
begagnade han icke för att slå sig till ro. En ny verksam- 
hetsperiod började i stället uti Stockholm, som, om än med 
efter hand af tagande krafter, sträckte sig öfver ett fjärdedels 
sekel: helt visst en ganska sällsynt företeelse. Till en början 
var det femte delen af de ofvan nämnda »Bidragen till Skan- 
dinaviens historia», som tog hans tid i anspråk, men han var 
glad, när arbetet därmed 1884 var undangjordt, ty ett annat 
intresse hade lagt beslag på honom. 

En tullförvaltare Berger i C4öteborg donerade till vitter- 
hetsakademien största delen af sin förmögenhet att användas 

^ Den tredje upplagan torde också snart vara färdig. 



308 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

för historiska och antikvariska ändamål och sedan testamen- 
tet efter donatorns död 1882 vunnit laga kraft, beslöt aka- 
demien, att iitaf större delen af räntorna ena hälften skulle 
anslås till den ena, den andra till den andra af de angifna 
uppgifterna samt tillsatte en historisk och en antikvarisk 
nämnd för att föreslå medlens fördelning. I den historiska 
nämnden insattes F. F. Carlson, C. G. Malmström och Styffe, 
och den sistnämnde framträdde med det förslag, som också 
genomdrefs, att akademien i främsta rummet skulle använda 
de Bergerska medlens historiska hälft till utgifningen af Axel 
Oxenstiernas skrifter och bref växling. »Ingen svensk stats- 
man», yttrade han i en promemoria, »har så länge som Oxen- 
stierna utöfvat en betydande politisk verksamhet och nedanom 
tronen har ingen haft det inflytande och anseende, som han 
under senare delen af sitt lif åtnjöt inom hela den civilise- 
rade världen. Hans politiska skrifter och brefväxling om- 
fatta en tidrymd af omkring femtio år, och det finnes knappt 
någon af Europas gamla stater, hvars historia icke ur hans 
efterlämnade papper får någon belysning. Ett beslut att 
samla och utgifva ett urval af hans skrifter och brefväxling 
skulle därföre icke blott för oss svenskar, då tredje sekular- 
dagen af hans födelse inom kort inträffar, kunna gälla som 
en skyldig minnesgärd, hvilket, om det lyckligt utföres, äfven 
borde bereda en varaktig minnesvård, utan det bör också 
kunna påräkna deltagande af det öfriga Europas häfdefors- 
kare.» Men företaget vore också så omfattande och mötte 
dessutom för själfva samlandet sådana svårigheter, att icke 
någon enskild kunde åtaga sig detsamma, och det vore dess- 
utom alltför viktigt att göras beroende af en enda persons 
lifstråd, äfven om någon funnes, som kunde och ville åtaga 
sig både det arbete och de kostnader, som det erfordrade. 
Ville akademien för några år disponera öfver en del af de 
Bergerska räntemedlen för en dylik publikation, främjade hon 
följaktligen ett verk, som utan hennes ingripande åtminstone 
för en längre tid torde blifva ogjordt och hvars vikt svår- 
ligen torde kunna misskännas. 

Det var en ungdomsdröm, som Styffe på detta sätt skulle 
se förverkligad. Det var själfklart, att han skulle öfvertaga 
ledningen liksom uppgöra planen och åt båda uppgifterna 
ägnade sig den gamle oegennyttigt och med ungdomlig ifver. 
Efter något vacklande bestämdes planen så, att publikatio- 



BIOGRAFIER. — CARL GUSTAF STYFFE. 309 

nen skulle ske i två serier, den ena omfattande dels hvad 
man kunde kalla för Oxenstiernas skrifter i egentlig mening, 
dels hans bref ordnade i kronologisk följd, den andra om- 
fattande bref till honom ordnade efter brefskrifvare. Men 
rikskanslerens egna bref voro till god del spridda kring Euro- 
pas arkiv, och Styffe själf uppsökte trots årens växande 
börda på åtskilliga resor till utlandet bref från honom, därvid 
en gång åtföljd af en yngre vän, numera förste arkivarien 
Sondén, som på egen hand gjorde andra upptäcktsfärder. 
Äfven andra yngre historici ha biträdt vid insamlandet och 
resultatet har bhfvit lysande nog, omkring 2,000 bref från 
Axel Oxenstierna, anträffade i arkiv i Danmark, Tyskland, 
Österrike, Nederländerna, England, Frankrike och Ryssland. 
Uti utgifningen ha, utom Styffe själf, åtskilliga yngre krafter 
deltagit, den nyssnämnde P. Sondén, J. F. Nyström, N. Eden, 
S. Clason, H. Brulin. Samarbetet med en och annan lärer 
icke alltid aflupit så lätt, ty den gamle hade i många stycken 
sin mening för sig, som han icke gärna gick ifrån. 

Själf utgaf Styffe två band af Oxenstiernas egna skrifter 
och bref, samt af andra serien ett band med Jakob De la 
Gardies bref; dessutom tog han personligen del i utgifningen 
af Grotii bref. De två förstnämnda banden försåg han med 
utförliga företal, som med en rikedom på arkivaliska detaljer 
och historiska notiser vittnade om, huru fullständigt han be- 
härskade materialet och hvilka grundliga insikter han hade 
i allt som rörde Axel Oxenstiernas offentliga förhållanden. 
Tillsammans utgåfvos under Styffes lifstid fjorton band. De 
omfatta rikskanslerens egna skrifter och hans bref till och 
med 1627 ; dessutom Gustaf II Adolfs, Hugo Grotii, Gabriel 
Oxenstiernas, Jakob De la Gardies, Johan Baners, Gustaf 
Horns och åtskilliga andra fältherrars, Carl Carlsson Gylden- 
hielms, Johan Skyttes, Johan Kasimirs, Carl Bondes och 
Louis De Geers bref till honom. Åt det band, som innehöll 
de två sistnämndes bref jämte andra bref angående bergverk, 
handel och finanser, ägnade Styffe särskildt intresse. »Sedan 
barndomen», skref han en gång med hänsyftning på sist- 
nämnda samling, »har jag haft intresse för våra bergverk. 
Jag är född och uppfödd vid ahmbruk och tillbragte mitt 
första studentår vid Gravendals järnverk, där en morbror 
var förvaltare». Tillsammans utgör redan nu denna vackra 
rad af band en värdig minnesvård åt Axel Oxenstierna; en 



310 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

livar, som läser hans bref, måste gripas af beundran för denne 
den mest storslagne och helgjutne af svenske statsmän nedanom 
tronen. Men samlingen utgör också en vacker minnesvård 
åt upphofsmannens och ledarens aldrig svikande intresse och 
ihärdighet. Den ställer sig värdigt vid sidan af de stora 
tyska pubhkationerna af Fredrik II:s skrifter och brefväx- 
ling, af brefven och aktstyckena till den store kurfurstens 
historia. 

Åtskilliga författarplaner sysselsatte därjämte Styffe 
under vistelsen i Stockholm men af de flesta blef det ingen- 
ting. Svenska jordens gamla beskattning, Uppkomsten af 
bestämd skillnad mellan frälse- och skattejord, Öfversikt af 
länsindelningen sedan 1634, Gränsregleringen mot Norge 1738 
—1766, Sveriges inre framsteg och tillstånd under sjuttonde 
seklet, Om Sveriges gränser mot Danmark och Norge, Väster- 
götlands bidrag till Älfsborgslösen 1613—19 höra till sådana 
projekt och till somliga finnas ofullständiga utkast i koncept. 
Man kan beklaga, att dylika planer ej kommo till utförande, 
då man af Styffes gedigna kunskaper och rika samlingar 
kunnat vänta intressanta resultat. >^Det finnes knappt något 
land i Europa», skrifver han en gång, »där de adliga privi- 
legierna bibehålHts så länge som här och där regeringen visat 
sig så likgiltig för orättvisan af det gamla beskattningssättet. 
Sedan Karl XII har ingen af våra konungar intresserat sig 
för en reform i denna fråga», och man skulle gärna velat se 
en sammanhängande bevisföring för denna sats. Men Styffe 
var nog mera den lärde samlaren och forskaren än författa- 
ren. Han saknade den inre värme och lifaktighet, som drif- 
ver fram den rika produktionen äfven på det vetenskapliga 
området, han saknade väl äfven den lätthet att forma tan- 
karna i ord eller att omsätta dem i skrift, som är en viktig 
förutsättning för ett rikare författarskap; icke heller ägde 
han en skymt af författarfåfänga, af begär att se sina större 
eller mindre forskningsresultat på tryck. Han tyckes också, 
om man bortser från de betydande verken »Bidrag till 
Skandinaviens historia» och »Skandinavien under unionstiden», 
haft svårt att en längre tid koncentrera sig kring någon viss 
uppgift. »Tyvärr», skrifver han själf under arbetet med sista 
delen af Bidragen, »hör det till mina svagheter att byta om 
sysselsättning, emedan jag finner så många böcker intressanta, 



BIOGRAFIER. — CARL GUSTAF STYFFE. 311 

och ehuru jag hoppas kunna draga ett och annat korn äfven 
ur det material, som danskarna rufvat på i mer än 350 år, 
har jag ändock svårt att hålla mig vid skrif bordet.» Ett par 
tidskriftsuppsatser, en liten topografisk broschyr rörande 
behandlingen af en kronans tomt i Stockholm jämte en lång 
rad bidrag (hufvudsakligen aktstycken) till Västergötlands af 
honom lifligt omhuldade fornminnesförenings tidskrift äro vid 
sidan af Axel Oxenstiernas skrifter och bref växling och sista 
delen af »Bidrag till Skandinaviens historia» de synliga 
litterära frukterna af Styffes vistelse i Stockholm. Vi ha 
nyss berört de planerade studierna öfver Sveriges äldre be- 
skattningsväsen. Äfven en annan plan skulle man gärna sett 
utförd af Styffes hand, den om gränsregleringen mellan Sverige 
och Norge under frihetstiden, om hvilken han i ett bref fäller 
några hårda ord. »Jag har besynnerligt nog», skrifver han 
en gång, »kommit in på den s. k. frihetstiden, egentligen blott 
för frågan om gränsregleringen med Norge 1738 — 66, ty så 
länge drog det ut, ifrån det att arbetet på marken verkligen 
började, tills alla riksrösen voro uppsatta, och tillstår, att 
jag blifvit utledsen vid det nya adelsväldets sätt att behandla 
den frågan. Det gjordes ingen arkivundersökning, icke heller 
fingo ingenjörerna, som utförde arbetet, någon lista på de 
hemman, som gränsade mot Norge, hvilket icke borde varit 
svårt att åtminstone för den södra delen klara, oaktadt det 
sattes förbud på alla s. k. tvister eller omtvistade områden, 
med den påföljd att en bonde i Värmland fick vatten och 
bröd för löftäkt på egen mark. En del af personalen var så 
okunnig om hufvuddokumentet, att den Stettinska freden 
ett par gånger åberopades i stället för den Sjöredska af 1613.» 
Vi våga ej afgöra, om Styffes dom i alla delar är berättigad, 
men det torde förtjäna en undersökning. På frågan om 
Sveriges gränser var han för öfrigt specialist och ett ämne, 
som han gärna muntligen återkom till, var den förändring 
af öfverenskommelsen i Knäred, som Kristian IV på eget 
bevåg skulle gjort sig skyldig till. 

Att arkivväsendet alltjämt skulle intressera Styffe faller 
af sig själft. Särskildt följde han med deltagande och kritik 
den i slutet af 1890-talet framväxande landsarkivorganisatio- 
nen. Med en ny artikel om vårt arkivväsen tog han upp- 
repade gånger itu och en sådan föreligger nästan färdig bland 
hans koncept men blef oss veterligen aldrig tryckt. Vadstenas 



312 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

olämplighet som säte för ett landsarkiv framhöll han skarpt, 
det var den sämsta lokal för ett arkiv, som man kunde hitta 
på, och däri kunde han visserligen ha rätt. Så mycket var- 
mare omfattade han förslaget att lägga ett landsarkiv i Göte- 
borg och återkom gärna muntligen till detsamma; till och 
med lokalen hade han utsett : det kunde lämpligen vara skansen 
Kronan. Han fick väl upplefva k. maj:ts proposition, men 
icke riksdagens beslut, att ett landsarkiv verkligen skulle 
förläggas till sistnämnda stad, men det är att hoppas, att 
han skulle varit belåten med att icke den gamla skansen 
anvisades för ändamålet, utan att en ny byggnad för det- 
samma blir uppförd. 



Det var den lärde forskarens händelselösa lif, som Styffe 
i det stora hela förde, där milstenarna betecknas af utgifna 
skrifter. I det offentliga lifvet, det politiska eller kommu- 
nala, deltog han föga eller alldeles icke, för offentliga öfver- 
läggningar var han nog icke danad, och för praktiska värf, vare 
sig det gällde affärer eller förströelser, höll han sig främmande. 
Han ägde en yngre vän, hvars lif liga sinne vid sidan af 
vetenskapen öfven sökte näring både i praktisk verksamhet 
och i sporten. »Din kärlek för sjölifvet», skref Styffe en 
gång från västkusten i karakteristiska ordalag, »oroar mig, 
särdeles det sista äfventyret, hvilket med förlof sagdt smakar 
något landkrabba, ty rätta sjömän låta icke sina farkoster 
kantra. För oss bokmänniskor är vattnet ett fientligt ele- 
ment, hvilket så mycket som möjhgt bör undvikas till och 
med vid eldsvådor, de enda tillfällen, då det kan vara till 
något gagn. Jag för min del finner det lika behagligt att se 
hafvet från en klippa som från ett linieskepp, äfven i det 
lugnaste väder, och har här icke varit på sjön mer än ett 
par gånger för att komma öfver till Koön. Däremot går jag 
ofta upp på de högsta delarne af ön och ser där så mycket 
jag önskar af det ofruktbara hafvet, som slukat så många 
litterära skatter men aldrig, så vidt jag vet, gifvit något ifrån 
sig. Af landvinningar anser jag också de, som göras från 
hafvet, vara de intressantaste, liksom de äro de minst blo- 
diga» och han tillägger ännu ett par ord om »det ödsliga 



BIOGRAFIER. — CARL GUSTAF STYFFE. 313 

hafvet», som blott var till för fiskare och för att Lättare 
komma ifrån det ena landet till det andra. 

Styffe framlefde sitt lif ogift. En ersättning fann han i 
umgänget med vänner och i ett rikt, med r.rskillning ökadt 
bibliotek, som visst icke ensamt omfattade historia och geo- 
grafi utan äfven andra vetenskaper. Botaniken intresserade 
honom äfven på gamla dagar och sista gången vi besökte 
honom, funno vi honom sysselsatt med några jämförande 
bibelstudier. Efter öfverflyttningen till Stockholm fann han 
för öfrigt ett hem dels hos brodern, öfverdirektören Knut 
Styffe, dels hos kusinen, riksarkivarien Malmström och efter 
den förres död ägnade honom hans svägerska en kvinnlig om- 
vårdnad, som han tacksamt fastän efter hvad det sägs, när 
den en och annan gång kom i konflikt med den gamle ung- 
karlens vanor, en smula otåligt fördrog. Anspråkslös till 
karaktären drog han sig undan både för offentliga utmärkel- 
ser och allt slags offentlig- hyllning. ' Han uppnådde en så 
hög ålder, att man icke gärna kunde undgå att emellanåt 
göra den grånade vetenskapsmannen sin uppvaktning eller 
bringa honom sin välönskan, men han var icke särdeles för- 
tjust däri. »Jag tänkte nästan med saknad», skref han om 
sin födelsedag 1900, på den tid, då jag kunde hålla den 

hemlig Nu blir jag liksom ett annat sällsynt 'dyr' 

för min ålder utpuffad af dagbladen.» Hans förströelser 
utgjordes af resor. Ensam eller i sällskap, för forsknings- 
syften eller för rekreation, hade han besökt flera af Europas 
länder och i Sverige uppsökte han om somrarne gärna väst- 
kusten eller ännu hellre Sköfde, där han kunde bo så, att 
han icke såg något hus utan endast hade »gröna trän och 
den blåa himmelen» framför sina fönster. Vi ha i det före- 
gående mer än en gång talat om hans hjälpsamhet mot forskare. 
Hans brefväxling med de lärde både inom och utom Sverige 
vittnar om, huru han äfven skriftligen, så länge krafterna 
räckte, stod till reds att dela med sig af sitt rika vetandes 
skatter och han saknade ej erkännande därför. Du har ej 
ringa del i de förtjänster mitt arbete möjligen kan äga, skref 
L. A. Anjou till honom en gång om sin »Svenska kyrkore- 
formationens historia», till hvilken Styffe lämnat många viktiga 
upplysningar och källhänvisningar. Men tillmötesgåendet in- 

* En honom 1893 af juridiska fakulteten i Uppsala erbjuden juris 
doktorsvärdighet afböjde han. 



314 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

skränkte sig icke endast till vetenskapliga notiser. Äfven med 
penningar kom han mer än en till hjälp trots det, att hans 
egna tillgångar voro rätt begränsade. En ungdomsvän talade 
en gång om den »sinnets enfald», den »candor animi», som 
utmärkte honom. Att han icke var fri från en stundom väl 
oresonlig ensidighet i sitt sätt att bedöma och behandla per- 
soner, vare sig lefvande eller döda, från en nog så seg en- 
vishet i en gång fattade meningar ha vi redan vid ett par 
tillfällen anfört, men i allmänhet var han försynt och väl- 
villig i sitt uppträdande, och det lyckades stundom, om än 
med något besvär, att få honom med på saker, som han från 
början af visat. 

»Semper in his studiis laboribusque viventi non intelligi- 
tur, quando obrepat senectus», skref 1897 en lärd vän i 
Lund med Ciceros ord till Styffe. Det tycktes bokstafligen 
träffa in på denne. De ständigt ökade åren syntes omärkligt 
nog glida förbi för honom och hans gestalt var reslig intill 
det sista. Svårare sjukdomar hade han ej haft att lida af; 
först på ålderdomen började han klaga öfver, att ögonen voro 
dåliga,^ och det en gång så starka minnet började märkbart 
aftaga, men de vetenskapliga intressena voro alltjämt lifliga. 
När han på nittioårsdagen blef föremål för många, kanske i 
hans ögon något besvärliga uppvaktningar, hördes han också 
säga, att när han blef hundra år gammal, ämnade han resa 
ur staden. En dylik utväg skulle han dock icke behöfva 
vidtaga. Efter en kort sjukdom afled han den 20 mars 1908 
nära 91 år gammal. Sin stora boksamling hade han testa- 
menterat till Örebro högre allmänna läroverk. Själf en lär- 
junge till Geijer, hade Styffe sett många yngre historici, Clas 
Odhner, Martin Weibull, Elof Tegnér, Hans Forssell, Oscar 
Alin, i förtid bäddas i grafven. Af hans egen generation 
lefver ännu kvar den med honom i nära vänskap förbundne 
fränden Carl Gustaf Malmström, äfven denne en märkesman 
i den svenska historiska forskningen. 



^ En ögonsjukdom hade han dock redan haft 1852. 



BIBLIOGRAFI. — CARL GUSTAF STYFFE. 315 



Bibliografi. 

Landtdageii i Malmö år 1669 (akad. afh. Ups. 1845). 

Om Sveriges kanalbyggnader intill medlet af 18:de seklet. 1 — 6 (akad. 

afh. Sthlm och Ups. 1846). 
Landtdagarne i Vestergötland 1676. 1—5 (akad. afh. Sthlm 1848 

under J. H. Schröders presidium utan att författaren namnes; 

äfven med gemensamt titelblad utan författarenamn: Handlingar 

rörande landtdagarne i Vestergötland 1676. Jemte en öfversigt af 

svenska landskapsrepresentationens utveckling samt krigsrörelserna 

i Yestergötland nämnde år). 
Bidrag till Skandinaviens historia ur utländska arkiver, samlade och ut- 

gifna (I. Sthlm 1859; II. Ib. 1864; III. Ib. 1870; IV. Ib. 1875; 

V. Ib. 1884). 
Skandinavien under unionstiden. Ett bidrag till den historiska geo- 

gi'afieu (Sthlm 1867; andra uppl. Ib. 1880; en tredje upplaga 

under utgifning). 
Om Uppsala universitets biblioteksbygguad. (Utan titelblad. Ups. 

1875.) 
Några drag ur Stockholms stads förvaltuingshistoria, med särskildt af- 

seende på tvisten om det s. k. qvarteret Bodarne. (Utan titel- 
blad. Sthlm 1889.) 



Förteckning på den boksamling, som tillhör Vestgöta nation i Uppsala. 

Fortsättning. (Ups. 1843; anonym.) 
Förteckning öfver de äldre handlingarna i Jönköpings rådhusarkiv. 

(Handl. rör. Skandin. historia, XXXII. Sthlm 1851. Äfven i 

särtryck.) 
Förteckning på pergamentsbref i Christianstads rådhusarkiv. (Handl. 

rör. Skandin. historia XXXV. Sthlm 1854; äfven i särtryck.) 



Handlingar rörande Skandinaviens historia XXIX. (Sthlm 1848.) 

Samling af instruktioner för högre och lägre tjenstemäu vid landt- 
regeriugen i Sverige och Finland. (Sthlm 1852.) 

Samling af instruktioner rörande den civila förvaltningen i Sverige och 
Finland. (Sthlm 1856.) 

Konung Gustaf II Adolfs skrifter. (Sthlm 1861.) 

Bidrag till den katolska hierarkiens historia i Sverige 1463 — 1525; 
Johan Hands dagbok under konung Gustaf II Adolfs resa till 
Tyskland 1620; Riksrådet Gabriel Gustafssons berättelse om 
mötet mellan konung Gustaf II Adolf och konung Kristian IV 



316 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

i prästgården Ulfsbäck i Markaryds socken i Småland februari 
1629 (alla tre i Historiska Handlingar VHI, Sthlm 1882; första 
numret med biträde af E. Hildebrand). 

Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter och brefvexling. Utgifna af 
k. vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien. Afd. I: 1. His- 
toriska och politiska skrifter (Sthlm 1888); Afd. I: 2. Bref 
1606— 1G24 (Ib. 1896); Afd. H: 5. Jacob De la Gardies bref 
1611—1650 (Ib. 1893.) (St. har dessutom mycket biträdt vid 
utgifvande af Hugo Grotii bref till Axel Oxenstierna.) 

Hugo Grotii bref till svenska konungahuset och andra svenskar (Hist. 
Handlingar XIII (Sthlm 1892; äfven i särtryck med titel: Epi- 
stolffi Hugonis Grotii ad doraum regiam Svecise et alios Svecos, 
omnes fere ineditije). 



1 tidshnften Freij. 

Om den geogi-afiska undervisningen och dess förhållande till den natur- 
vetenskapliga och historiska i allmänhet (1850; dessutom mindre 
uppsatser och recensioner). 

I TidsJcrift för litteratur. 

Om aristokratfördömandet i svenska historien under folkungaätten och 

unionstiden (Sthlm 1851). 
Dalsland och dess innebyggare (1851). 
Danska bidrag till Europas historiska etnograii (1851). 

I Nordisk universitctstidsJcrift. 

Om de nyaste upptäckterna i östra delen af Syrien. (Årg. VI, som 
Styffe utgaf. Ups. 1861.) 

/ VitterJiets-^ historie- och antiJcvitctsaJcademiens Handlingar. 

Framställning af de så kallade grundregalernas uppkomst och tillämp- 
ning i Sverige intill slutet af 16:de århundradet med anledning af 
den uppdiktade berättelsen om ett riksdagsbeslut på Helgeandshol- 
men 1282. (Bd XXIV; N. F. IV; Sthlm 1864.) 

I SrensJc tidskrift utgifven af Hans Forssell. 
Om svenska statsarkiverna (1874). 

I Svensk tidskrift utgifven af F. von Scheele, 

Uppsala mötes beslut af år 1593 och det nya kyrkolagsförslaget med 
afseende på frågan om hela det gamla testamentets erkännande 
såsom grundval för den rena evangeliska läran (1893). 



BIBLIOGRAFI. — CARL GUSTAF STVFFE. 317 

1 TJppJands fornminnesförenings tidskrift. 

Om konung Olof Haraldssons vikingatåg in i Sigtuuafjärden och den 
väg han tog för att komma därifrån {1894). 

Skoklosters kyrka, med afseende på dess förhållande till forna kloster- 
byggnader och dess förändringar i nyare tider (Ib.). 

I Yästergötlands fornminnesförenings tidsJcrift.^ 

Västergötlands kyrkliga indelning vid reformationstiden (I: 2); Utdrag 
ur Skara domkyrkas räkenskaper i kammararkivet 1572 — 1622 
(I: 5); Skara domkyrkas inventarium 1583 (I: 5); Anteckningar 
om Skara domkyrkas inkomster 1572 — 1626 (I: 5); Utdrag ur 
räkning för Skara domkyrka 1632—1637 (I: 5); Ritningar af 
Skara domkyrka 1692 och 1755 (I: 5); Om jordrefningens verk- 
ställande i Redvägs härad 1620 (I: 6); Landshöfdingeembetets i 
Elfsborgs län riksdagsrelation för åren 1751—1754 (I: 6); Lands- 
höfdingeembetets i Skaraborgs län riksdagsrelation för åren 1755 
— 1759 (I: 6); Äldre stadssigill från Västergötland under medel- 
tiden (I: 6); Om slägten Gylta (jämte F. Ödberg; I: 6); Västgöta- 
lagmannen Ture Jönssons bref om uppresningen emot k. Kristiern 
II i sydvästra delen af riket 1521 (II: 1); Spridda handlingar från 
k. Gustaf I:s regeringstid (II: 1); Reseanteckningar om Leckö 
grefskap eller Åse, Kållands och Kinnefjärdings härad af Johan 
Hadorph af år 1669 och 1671 med teckning af Husaby kyrka 
(II: 1); Mariestads kyrkas byggnad. Med teckning (II: 1); Skara 
stifts jordebok år 1540 (under samverkan med F. Odl)erg; II: 1). 

I Samlingar idglfna för de skånsha landskapens historiska 

och arkeologiska förening. 

Halland i medlet af 17:de århundradet. Statistisk öfversikt (1877). 

I Danske SamUnger. Anden rcekke. Bd. 4. 

Utdrag ur Olof Celsii den ä:s dagbok under en resa genom Tyskland, 
Frankrike och Italien 1696—1698. 



^ Uppgifter meddelade af lektor F. Ödberg. 

Emil Hildebrand. 



K. vet.-akad:s årsbok. 8. 1910. 



Tafl. 2. 




'/\ytyl^4jC V^i^-^^L^-^cX/^^ 



BIOGRAFIER. — ERNST DANIELSON. 319 



603. 
Ernst Danielson. 

* ^7i 1866. t ^-'h 1907. 
Invald ^7: 1906. 

Med porträtt. 



Ernst Danielson föddes den 19 januari 1866 i Woxna 
socken af Gäfleborgs län. Föräldrarna voro bruksförvaltaren 
A. Danielson och hans hustru Anna Ståhl. 

Sin första undervisning erhöll Danielson i Woxna folk- 
skola 1871 — 1873; därefter, på grund af afflyttning från Woxna, 
åtnjöt han privat undervisning åren 1873 — 1875, och fort- 
satte slutligen sina skolstudier vid Upsala högre allmänna 
läroverk 1875 — 1883, där studentexamen aflades på reallinjen 
sistnämnda år. 

Sedan Danielson aflagt studentexamen utbildade han 
sig vidare som elev vid Arboga Mekaniska Verkstad i Arboga 
och Elektriska Aktiebolagets i Stockholm jämväl i Arboga 
förlagda verkstad åren 1883 — 1884. 

Under åren 1884—1887 studerade han vid Kgl. Tekniska 
Högskolan och erhöll afgångsbetyg från dess fackskola för 
mekanisk teknologi. 

Under den därpå följande tiden fortsatte Danielson sina 
praktiska studier såsom assistentingeniör vid ofvannämnda 
Elektriska Aktiebolags verkstad i Arboga 1887—1888. Under 
större delen af 1888 utförde Danielson i Norrköping för 
Aktiebolaget Tannins räkning åtskilliga experiment med elek- 
trisk garfning. Efter dessa experiments afslutande blef han 
åter anställd som assisterande ingeniör hos Elektriska Aktie- 



320 VETENSKAPS AKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

bolaget i Arboga, hvilken befattning han innehade till som- 
maren 1890, då han begaf sig till Nord-Amerikas Förenta 
Stater. Här erhöll han till en början anställning vid The 
Wenstrom Consolidated Dynamo and Motor Company, Balti- 
more, Md., någon månad eller par på hösten 1890, och seder- 
mera hos Thomson-Houston Electric Company, Lynn, Mass., 
hvilken firma under tiden tillsammans med annan firma om- 
bildades till General Electric Company. Här arbetade han 
åren 1890 — 1892, först såsom ritare, därefter som chef för 
experimentellt elektrotekniskt laboratorium, därefter som be- 
räknare af elektriskt maskineri. 

År 1892 anmodades han af Allmänna Svenska Elektriska 
Aktiebolaget i Västerås, efterträdare till of vannämnda Elektriska 
Aktiebolaget i Stockholm, att blifva verkstadsföreståndare 
och elektrisk ingeniör. Från 1893 års slut var han därjämte 
förste elektriker hos samma firma. 

Före tillträdandet af denna befattning företog han under 
sommaren 1892 under återresan från Förenta Staterna en 
studieresa genom England, Frankrike, Schweiz och Tyskland. 
Hösten 1893 företog han ytterligare en några veckors stu- 
dieresa i England och Skottland 

I april 1895 lämnade Danielson åter Allmänna Svenska 
Elektriska Aktiebolaget för att i Stockholm etablera sig som 
konsulterande elektrotekniker. I denna sin egenskap utarbetade 
han bland annat för doktor G. de Laval's räkning en plan 
för tillgodogörande af Trollhättans vattenkraft. 

Våren 1896 gjorde Danielson en studieresa till Tyskland, 
Österrike, Ungern, Schweiz och Bayern. 

Under vintern 1897 — 1898 företog han en studieresa till 
Förenta Staterna samt besökte på återvägen större elektriska 
anläggningar i England, Frankrike, Schweiz och Tyskland. 

Våren 1899 följde en studieresa till Frankfurt a/Main; 
hösten 1899 en kombinerad studie- och affärsresa till Berlin, 
Niirnberg, Frankfurt, Amsterdam; slutligen i juni 1901 en 
resa till Petersburg, denna dock mera affärs- än studieresa. 

År 1900 antog han befattningen som teknisk direktör vid 
Allmänna Svenska Elektriska Aktiebolaget i Västerås och 
kvarstod här uti tills han 1903 såg sig nödsakad att taga mera 
hänsyn till sin försvagade hälsa, hvarvid han bosatte sig vid 
Strömsholm. Här fortsatte han konsulterande verksamhet 
för samma bolags räkning till hösten 1905. 



BIOGRAFIER. — ERNST DANIELSON. 321 

De senaste åren tillbragte lian dels på familjegården Stöp- 
sjön i Värmland, dels vintern och våren 1905 — 1906 och 
1906 — 1907 på Kanarieöarna (Teneriffa), för att genom hvila 
och gynnsamt klimat söka förbättring för bröståkomma (tu- 
berkulos). 

Detta hopp visade sig dock förgäfves och Danielson 
bortrycktes den 15 augusti 1907 från en verksamhet, af h vil- 
ken man ännu kunnat vänta rika frukter. Han hade sedan 
1898 varit förenad i äktenskap med Hedvig Marie-Louise 
Zachrisson. 

Vid hans frånfälle yttrades af yrkesmän om honom, att 
»trots det han skördades af döden midt uti sin mannaålder 
hade han dock uti sitt fack hunnit uträtta mer, än som van- 
ligen förunnas en människa under ett långt lif. Den moderna 
elektrotekniken har uti honom förlorat en af sina banbrytare 
och märkesmän, hvars namn är kändt och aktadt i hela fack- 
världen långt utom Sveriges och Europas gränser». 

Danielson var på grund af sina förtjänster hedrad af 
en del medlemskap i föreningar och offentliga uppdrag. 
Sedan 1899 var han medlem af Svenska Teknologf öreningen, 
och under den tid han bodde i Stockholm var han en tid 
ordförande i dess Af delning för elektroteknik; 1894 invaldes 
han till Foreign member of Institution of Electrical Engineers 
i London, och 1895 till Associate member of American Insti- 
tute of Electrical Engineers i New York. Han utnämndes 
1897 till Riddare af Vasaorden samt invaldes samma år till 
medlem af sällskapet Idun, Stockholm. Ytterligare utsågs 
han till juryman vid Konst- och Industriutställningen i Stock- 
holm 1897, och följande år till ledamot i Kommittén för utarbe- 
tande af stadgar för elektriska anläggningar för belysning 
och kraftöfverf öring, från h vilken befattning han dock senare 
måste af gå på grund af hälsoskäl. 



Den 10 januari 1906 invaldes Danielson till ledamot af 
Kungl, Vetenskapsakademien, i dess tredje klass, i ledighet 
efter framhdne Professor R. Thalén. Detta var den sista 
utmärkelse som träffade honom; men Akademien skulle icke 
mycket få draga fördel af den ökade och värdefulla sakkun- 
skap som man hoppades i hans person skola tillföras Aka- 
demiens tredje klass. Af hans hand finnes icke en rad 

Vetenskapsakademieyls Årsbok. 8. 1910. 21 



322 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅESBOK. 1910. 

publicerad i Akademiens skrifter, utan hans arbeten göm- 
mas uteslutande inom den elektrotekniska fackpressen, lik- 
som Danielson's hela verksamhet faller inom detta viktiga 
område. 

Närmast hade väl på grund af Danielson's framstående 
arbeten på det elektrotekniska området hans plats varit i 
Akademiens nionde klass, för de tekniska vetenskaperna. Då 
några, och bland dem en af de allra mest framstående med- 
lemmarna af Akademiens tredje klass enade sig om att fö- 
reslå hans inval i denna klass var det gifvetvis icke på 
grund af Danielson's obestridligen mycket stora förtjänster 
om den svenska elektrotekniken, utan på grund af att de 
ansågo att bland hans teoretiska arbeten funnos sådana som 
ägde betydelse icke blott i elektrotekniskt utan äfven i rent 
fysikahskt hänseende. 

Af dessa af Danielson offentliggjorda arbeten vilja vi 
här i det följande gifva en kortfattad framställning, i tro att 
det bästa äreminne åt en förtjänt man reses af det verk som 
är bestämdt att öfverlefva honom. Som de yttre konturerna 
af hans lif, så vidt det är kändt för den oinvigde, icke bju- 
der på några öfverraskande äfventyr eller starka växlingar, 
skola vi finna en ersättning i att följa den outtröttlige arbe- 
taren i utvecklingen af hans lifsverk. 



Redan i sin första uppsats, publicerad på amerikansk 
botten 1 The Electrical World, 5 mars 1892, visar Danielson 
en kritisk skärpa, tämligen ovanlig hos en praktisk ingeniör 
af svensk skola. 

Redan länge hade det varit bekant att den själfinduktion, 
som nödvändigtvis finnes i en wattmeters potentialvindlingar, 
om instrumentet användes för växelström, åstadkommer ett 
fel som understundom kan bli så stort att en korrektion blir 
nödvändig. De bästa wattmetrar af modern konstruktion ha 
i regeln en så liten tidsfaktor för potentialströmkretsen att 
ingen korrektion behöfver anbringas, ej ens då fasförskjut- 
ningen i hufvudströmmen är stor. Men vid instrument sådana 
de användas i fabrikernas försöksrum är en korrektion 
nödvändig. Detta problem har sysselsatt Danielson i flera 
uppsatser. 



BIOGRAFIER. — ERNST DANIELSON. 323 

Under antagande att variationerna i elektromotoriska kraf- 
ten och strömstyrkan följa sinnslagen, är ifrågavarande kor- 

1 4- /'2 

rektionsfaktorn :, .-^,, där 'A och /' äro två koefficienter som 
1 + Al' 

referera sig / till den strömkrets, hvari energien skall mätas, 
och '/J till vattmeterns spole, och hvilka bero af strömkret- 
sens själfinduktionskoefficient L och motstånd r, samt anta- 
let perioder i sekunden n på följande sätt: 

. _ 27tnL 

och analogt för I' . 

Danielson visar att vid uteslutande användning af denna 
formel i vissa fall betydliga fel kunna uppkomma. I ett fall 
afvek den direkta af läsningen 3,6 7o, men den korrigerade 
afläsningen 60 7o ifrån det sanna! 

Ofvanståendc formel af STEFANgrundar sig på satsen att 
tangenten för den vinkel hvarmed strömmen blir efter elek- 
tromotoriska kraften är gifven genom uttrycket A. Detta 
äger rum om själfinduktionens fas skiljer sig 90° från ström- 
men. 

Men nu uppstår frågan om detta alltid är fallet. 1 prak- 
tiken hafva vi vanligtvis att göra med strömkretsar som 
innehålla järn. Är detta järn icke uppdeladt i mindre delar, 
så uppstå Foucaultströmmar i detsamma, och vare sig det är 
sönderdeladt eller icke måste det alltid medföra förlust ge- 
nom hysteresis. Verkan häraf är att magnetismen försenas 
i förhållande till den magnetiserande strömstyrkan, och att 
fasen för själfinduktionen icke mer blir 90° efter strömmen, 
utan att dess försening blir betydligt större än den mellan 
magnetism och strömstyrka. Om i detta fall man uppmäter 
spänning, strömstyrka och motstånd och beräknar själfinduk- 
tionen enligt den vanliga formeln som grundar sig på att 
fasskildnaden är 90°, så är klart att det värde på själfinduk- 
tionskoefficienten man erhåller blir betydligt större än det 
sanna, och att det därur härledda värdet på vinkeln mellan 
elektromotoriska kraften och strömmen erhålles större än det 
i verkligheten är. 

För att nu erhålla det riktiga värdet på watt, är det 
nödvändigt att samtidigt uppmäta spänning F, strömstyrka 
J' och energi W . 



324 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

Förfar man på detta sätt, så kan man på sätt Danielson 
visat bestämma det sanna värdet på energien W och den 
verkliga fasförskjutningen mellan strömmen och elektromo- 
riska kraften cp, ur följande eqvationer: 

W = JVcoscp, W=W'^^^'~ 



1 + /./. 



Danielson anger ett fall där det verkliga värdet blir mer 
än 2V2 gånger så stort som det enligt den gamla metoden 
korrigerade värdet. 

Denna uppsats af Danielson gaf anledning till att R. M. 
Friese i ett följande n:r af »The Electrical World» behandlade 
samma tema från en helt annan synpunkt, med hufvudän- 
damålet att söka använda wattmetern under sådana om- 
ständigheter att dess angifvelse icke tarfvade någon korrek- 
tion. Äfven i Elektrotechnische Zeitschrift blef uppsatsen inta- 
gen och föranledde förbättringar på detta område. 

I en annan uppsats i Elektrotechnische Zeitschrift 1896 
sysselsätter sig Danielsson med en metod att kompensera 
själfinduktionen; i ett valdt exempel med en Kelvins »Com- 
posite balance» visas felet kunna uppgå till 14 7o, men efter 
kompensation förminskas det till 0,34 5 %. Denna metod 
rekommenderas icke för vetenskapliga laboratorier, men för- 
fattaren tror att den kan användas med fördel i elektriska 
fabriker. 

Danielson's teoretiska författarskap drogs sedan allt mer 
och mer åt det rent elektrotekniska området, och flertalet af 
hans uppsatser behandla tekniska frågor rörande elektriska 
motorers egenskaper. 

Danielson's första publicerade uppsats, daterad Lynn, 
Mass., U. S. A., i augusti 1891, behandlar den då j)å dagordnin- 
gen stående frågan vid dynamomaskiners konstruktion, näm- 
ligen om vanlig eller järnklädd armatur. 

De första raderna i denna uppsats ange genast frågans 
ställniilg: »Att teorien för dynamomaskiners konstruktion 
ännu ej nått sin fulländning, skrifver Danielson, är ett fak- 
tum, som ej jäfvas af någon fackman. Allt efter som nya 
sidor af saken teoretiskt utvecklas, antager ock det på grund 
häraf konstruerade maskineriet olika skapnad och propor- 
tioner. Stundom inträffar, att hvad som ena året betrak- 



BIOGRAFIER. — ERNST DANIELSON. 325 

tas som ett framsteg nästa år blir bevisadt vara ett misstag, 
men oaktadt detta 'bevis' går saken kanske ändå igen och 
arbetar sig så småningom fram till allmänt erkännande.» 

Härom är ännu intet att säga. Men icke utan udd fort- 
sätter den unge författaren: »Detta oscillerande framåtskri- 
dande får dock ofta till dryg del söka sin orsak i konkur- 
rensen och de ständiga försöken att kringgå andras patent. 
Hvarje firma prisar naturligen sina patent och framhåller 
deras verkliga eller föregifna fördelar, under det att andra 
fabrikanter skarpt kritisera dessa patenters värde.» 

Här har vi redan tydligt angifven en af de vägar, som 
den tekniska vetenskapen icke bör gå; och vi kunna med 
tillfredsställelse säga att denna väg alldrig beträddes af 
Danielson. Hans arbeten beröra teorien för olika slags moto- 
rer och därvid präglas hans arbete af ärligt sanningssökande, 
utan alla bihänsyn. 

I den elektrotekniska fackpressen hade redan många 
gånger framställts teorier för beräkning af asynkrona växel- 
strömsmotorer; de första metoderna voro analytiska, och 
utgingo ifrån begreppen själfinduktion och ömsesidig induk- 
tion. Den enklaste metoden att beräkna fenomenen vid en 
motor är utan tvifvel den af engelsmannen Charles Pro- 
TEUS Steinmetz iuom växelströmtekniken införda symboliska 
metoden medelst imaginära kvantiteter, som först framställ- 
des i en afhandling, som lästes vid den Elektriska Kongres- 
sen i Chicago 1893. 

Dock gifves äfven en annan metod, den grafiska, medelst 
vektordiagram, använd redan af Gisbert Kapp i hans bok 
»Alternating Currents of Electricity», 1894. Denna metod 
spelar numera en mycket stor roll i elektrotekniken och an- 
vändes i synnerligen vidsträckt grad. 

En utförlig teori, på denna grafiska grundval, för beräk- 
ning af induktiva flerfasmotorer framställdes af Danielson 
i Teknisk Tidskrift 1894. Han inskränkte sig härvid till 
sådana motorer, vid hvilka man utan stort fel kan antaga 
att det roterande magnetiska fältet är af konstant styrka. 
Äfven antog han, att alla ifrågakommande vågor, såväl för 
strömmen som för elektromotoriska kraften och magnetismen, 
hade form af en sinuskurva. 

Han kommer här till en synnerligen enkel och öfverskåd- 
1ig teori för de induktiva motorerna, för villkoren för deras 



326 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

igångsättande, för deras jämna lopp och för högsta nyttig- 
hetseffekten. Ett af resultaten är, att igångsättningsegenska- 
perna och effekten här äro stridiga intressen, mellan hvilka 
det är konstruktörens uppgift att finna den rätta medelvägen. 

Danielson afslutar sin uppsats med anmärkningen, att 
det sakförhållande att vid kalkyler af detta slag en stor mängd 
kvantiteter förekomma, som man under alla förhållanden ej 
med exakthet kan beräkna, utgör det bästa stöd för hans upp- 
fattning att en grafisk metod härar lämplig för praktiska ända- 
mål. Han säger sig ej heller i det exempel han behandlat hafva 
eftersträfvat någon högre grad af noggrannhet, utan vid de 
aritmetiska och trigonometriska operationerna nöjt sig med den 
som erhålles vid användandet af en vanlig räknestaf. 

Denna uppsats är öfversatt och publicerad i 16:de år- 
gången af Elektrotechnische Zeitschriit. 

Danielson's metod och den af honom framställda mo- 
torn kritiserades af Heyland i Elektrotechnische Zeitschrift, 
1895, p. 649, i det han framhöll att man ej skulle använda 
för elementära metoder. Till en viss grad måste man gifva 
honom rätt härutinnan. 

Den grafiska metoden att representera fenomenen vid 
växelströmmar ger oss det bästa medel för att få en klar 
insikt i de inbördes förhållandena mellan de olika vågor, 
elektromotorisk kraft, ström, magnetism, som ingå i proble- 
met. Men för numeriska beräkningar är den grafiska meto- 
den emellertid ofta ingalunda lämplig, beroende på de myc- 
ket olika storhetsordningar de ingående kvantiteterna hafva, 
och som gör ett noggrant afläsande af diagrammen omöjligt. 

Erfarenheten har dock visat den stora betydelsen af me- 
toden, och bestyrkt de resultat hvartill Danielson kommit. 
Efter detta första försök fortsatte Daniei.son sina teoretiska 
undersökningar öfver alla de olika slags nya motorer som 
trängde sig fram, såsom drehstromsmotorer, autosynkronmo- 
torer, repulsionsmotorer, till en del nya namn på begrepp 
som i princip funnos förut. 

Sedan de flerfasiga systemen under 1890-talet nått en 
omfattande utveckling, och blifvit de i praktiken mest an- 
vända, hade erfarenhet vunnits af de olika slags motorer, som 
därvid användes. De som ända till omkring 1901 voro ensamt 
härskande, voro de som betecknas med benämningarna syn- 
krona och asynkrona. 



BIOGRAFIER. — ERNST DANIELSON. 327 

En af de största svårigheterna vid flerfassystemen ligger 
i fasförskjutningarna, som vid asynkronmotorn så lätt upp- 
träda och åstadkomma en stor spänningsförlust. För att för- 
hindra dessa fasförskjutningar hade man ofta betjänat sig 
af synkronmotorn, med negativ fasförskjutning, som dock 
snart kom ur bruk emedan dess igångsättande var för om- 
ständligt. 

Omkring år 1901 började såsom konkurrenter uppträda 
andra typer, afsedda att undanrödja de olägenheter som häf- 
tade vid de förra. Dit hör den autosynkrona motorn, och 
den kompenserade repulsionsmotorn, hvilka båda Danielson 
ägnat ett par uppsatser, där deras egenskaper teoretiskt 
behandlas. 

Den autosynkrona motorn är en synkron motor, men 
som saknar den vanliga synkronmotorns olägenhet att ej vara 
själfstartande. Till sin anordning är den ingenting annat än 
en vanlig induktiv motor, som är försedd med anordning för 
sekundärkärnans magnetiserande genom likström. Sedan mo- 
torn på vanligt sätt genom motstånds införande i den sekun- 
dära strömkretsen satts i gång och kommit upp till den has- 
tighet som vinnes, införes genom en omkastningsanordning 
likström i sekundärledningen. Är då likströmmen tillräckligt 
stark så ryckes den i synkronism och löper sedan såsom syn- 
kron motor, så länge belastningen ej öfverskrider ett visst 
värde. 

Syftemålet med denna anordning är att åstadkomma en 
motor som bidrager till utjämnande af fasförskjutningen, 
och detta utan att dess förmåga att vara själfstartande bort- 
faller. 

Danielson studerar nu hvad en dylik maskin är mäktig 
att prestera, härvid betjänande sig fortfarande af den grafiska 
metoden såsom enklare och öfverskådligare. 

Det resultat Danielson kommer till genom denna enkla 
metod är, att den af motorn utvecklade maximienergien är 

i" {i' + i cos (f) En 

minskadt med förlusterna i motorn; här betyder i magneti- 
seringsströmmens och i' den primära strömmens styrka, rp mag- 
netiseringsströmmens fasförskjutning, ^ förhållandet mellan 
de vid primära strömmen för de primära och sekundära ge- 



328 



VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 



mensamma kraftlinierna och totala antalet för primära ström- 
kretsen ; slutligen E polspänningen och n antalet faser. 

Danielson visade genom räkning på några exempel att 
man kunde ombilda induktionsmotorer af äldre typ, och få 
en bättre autosynkronmotor, det vill säga en med större öf- 
verbelastningsförmåga. Såsom exempel beräknade han, att en 
50 hästkrafters motor af General Electric Company och en 
67 hästkrafters motor af Allmänna Svenska Elektriska Aktie- 
bolaget, då redan åtskilliga år gamla, kunde tåla en öfver- 




Fig. 1. 

belastning af 50 resp. 55 % större än det normala, det vill 
säga de kunde tillfälligt öf verbelastas med ett 50 till 55 7o " 
större kraftpar än det normala utan att tappa taget. 

Erfarenheten från synkrona motorer hade utvisat som 
en af deras viktigare olägenheter, att därest till exempel ge- 
nom atmosfärisk urladdning en kortslutning inträffade, äfven 
af blott momentan varaktighet, de i regeln tvärstannade. 
Orsaken härtill hade man insett vara den, att om en alter- 
nativ eller vanlig synkron motor kortslötes, uppstod i första 
ögonblicket ett häftigt bromsande kraftpar, därför att det 



BIOGRAFIER. — ERNST DANIELSON. 329 

befintliga magnetiska fältet ej ögonblickligt kunde trängas 
tillbaka af armaturreaktionen. Då kort därpå det bromsande 
kraftparet åter försvann, hade motorn redan förlorat sin syn- 
kronism, och hade sedan ingen förmåga att synkronisera sig 
själf. Med en autosynkronmotor däremot inträffar det, att 
så fort motorn fallit ur synkronismen arbetar den såsom asyn- 
kron, och sträfvar således själf att återställa det ursprungliga 
tillståndet. 

Figuren visar en af Allmänna Svenska Elektriska Aktie- 
bolaget för Klarafors utförd autosynkronmotor om 100 häst- 
krafter vid 490 hvarf per minut, med sammanbygd magne- 
tiseringsmaskin (fig. 1). Vid samma tid, oktober 1903, voro af 
sagda bolag beställda eller tillverkade autosynkrona motorer 
till ett kraftbelopp af omkring 1300 effektiva hästkrafter. 

Användandet af drehstrommotorer för elektriska banor, 
hvarom mycket diskuterades omkring 1901 — 1902, mötte den 
svårigheten, att man icke kunde reglera hastigheten och drag- 
kraften utan en betydande minskning i verksamhetsgraden. 
I detta afseende kunde kaskadkopplingen betraktas som ett 
betydande framsteg, då därigenom dragkraften fördubblades 
för samma strömförbrukning. Dess brist att blott ge två has- 
tigheter öf vervann Danielson redan i ett föredrag i Ameri- 
can Institute of Elecirical Engineers 1902. 

Sedan 1895 voro i de svenska järnverken elektriskt drifna 
valsverk i användning. De flesta af dessa drefvos medelst 
drehstrommotorer, och någon möjlighet att reglera dessa gafs 
i allmänhet icke. Men från och med år 1902 började man 
äfven begagna drehstrommotorer för två eller tre olika has- 
tigheter, hvilka anordnades med kaskadkoppling. Beskrif- 
ningen på en dylik anordning har gifvits af Danielson i en 
uppsats i Elektrotechnische Zeitschrift, följande år. Den 
var installerad i Sandvikens järnverk, som då ända till de 
sista åren nästan uteslutande begagnat ånga som drifkraft. 
Då började emellertid elektrisk kraft öfverföras från en kraft- 
station vid Näs vid Dalälfven, på 54 km. afstånd, som på 
två särskilda linier förde drehstrom till Sandviken. 

Effekten var 2 700 PS., spänningen belöpte sig till 
20 000 volt vid ett periodtal af 50 per sekund. Den anord- 
ning, som Danielson beskrifver hade utförts af Allmänna Sven- 
ska Elektriska Aktiebolaget i Västerås. Maskinen bestod af en 
kombination af två vanliga induktionsmotorer och arbetade 



330 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

utan förlust i reostater vid nära synkrona hastigheter af 428, 
375 och 333 hvarf i minuten. 

Danielson påpekar att, som det ofta är af fördel att vid 
järnverk använda drehstrom, torde motorer af detta slag 
som hafva ända till fem olika hastigheter visa sig ändamåls- 
enliga. 

Vid det rastlösa arbete som inom tekniska världen be- 
drefs att framställa en ändamålsenlig banmotor för växel- 
ström, hade den kompenserade repulsionsmotorn mer och 
mer utvecklat sig. Denna ursprungligen af Elihu Thomson 
uppfunna repulsionsmotor hade undergått ständiga föränd- 
ringar och konstruktörerna kunde icke ena sig utan betjä- 
nade sig af olika anordningar. 

Ett bidrag till denna motors teori lämnade Danielson 
i en uppsats om den fördelaktigaste anordningen af vindlin- 
garna och borstarnas ställning vid detta slags motorer i Elektro- 
technische Zeitschrift för 1905. Danielson visade i denna 
uppsats teoretiskt, att om man vid kompenserade repulsions- 
motorer begagnar sig af Latour's borstanordning, hvilket är 
att rekommendera, så måste här för det första statorn endast 
omges af trådarna så mycket att trådhvarfven omfatta samma 
vinkel som den kortslutna delen af rotorns trådhvarf, och 
vidare denna vinkel väljas litet större än 46°, ungefär mellan 
46° och 60°. 

Danielson hade sedan längre tid i Allmänna Svenska 
Elektriska Aktiebolagets verkstäder i Västerås sysselsatt sig 
med försök öfver dessa förhållanden, och funnit att en mo- 
tors högsta verkningsgrad och dess största förmåga af öfver- 
belastning verkligen erhöllos vid ofvannämnda anordning. 



Härmed hafva vi angifvit de flesta af Danielson's arbe- 
ten inom den teoretiska elektrotekniken. Men den största 
betydelsen af Danielson's arbete inom elektrotekniken ligger 
kanske i den banbrytande verksamhet han samtidigt med 
dessa teoretiska undersökningar utöfvade på användandet af 
trefassystemet för elektrisk kraftöfverföring i stor skala. 

Ehuru detta område står fjärran ifrån den fysikaliska 
vetenskapen såsom sådan, torde det ej vara ur vägen att i en 
lefnadsteckning omnämna denna Danielson's mera rent tek- 
niska verksamhet. 



BIOGRAFIER. — ERNST DANIELSON. 331 

Trefassystemet var sedan länge uppfunnet till sin teore- 
tiska grundtanke af italienaren Ferraris, men denne hade 
gjort en felräkning och förväxlat verkningsgraden vid högsta 
belastning med högsta verkningsgraden, hvarför han trodde 
att systemet icke hade någon praktisk betydelse, och det 
dröjde innan detta påvisades. 

Den som härför gjorde mest var kanske Dolivo-Dobro- 
VOLSKY, 1890 — 1891; men som svensk uppfinnare af trefas- 
systemet räknas Jonas Wenström, konstruktör hos Allmänna 
Svenska Elektriska Aktiebolaget. Sedermera, år 1891, kom 
den stora kraftöfverföringen på linien Laufen — Frankfurt, af 
175 kilometers längd, som utfördes af Allgemeine Elektrici- 
täts-Gesellschaft i Berlin. 

Med kännedom om Jonas Wenström's uppfinningar inom 
trefassystemet hade Danielson 1890 rest till Förenta staterna, 
och under sin nära tvååriga vistelse därstädes hade han 
tillfälle att stadga sina åsikter om dess stora praktiska be- 
tydelse. Vid sin återkomst från Amerika ägnade sig Danielson 
i främsta rummet åt utarbetandet af en praktiskt användbar 
trefasmotor. 

Inom kort var den första färdig och befunnen fullt mot- 
svara på densamma ställda förväntningar. På basis af försök, 
anställda med denna motor, utbildade sedan Danielson ytter- 
ligare sin teori samt uppgjorde i samband därmed förslag till 
användande af trefassystemet till elektrisk kraftöfverföring 
i stor skala. Den anläggning, som först kom till utförande, 
var den allmänt bekanta kraftöfverföringen från Hellsjön till 
Grängesberg, hvilken genom sitt lyckade resultat banade 
vägen och omedelbart följdes af liknande anläggningar vid 
Hofors, Boxholm, med flera platser. 

Grängesbergs gruffält, ett af de största i Sverige, hade 
sedan gammalt användt direkt vattenkraft för betjänandet af 
konster och spel, det vill säga för vatten- och malmuppford- 
ring. Under senare tider hade emellertid det vatten som kunnat 
levereras af på platsen befintliga dammsjöar blifvit otillräckligt 
på grund af den raskt tilltagande brytningen. Ångmaskiner 
af olika slag, fasta och transportabla hade därför efter hand 
måst användas. Emellertid hade man tröttnat på ångma- 
skinerna och sett sig om efter något att ersätta dem med. 
Den elektriska kraftöfverföringen hade länge varit på tal, 
men svårigheten legat i att finna ett lämpligt vattenfall att 



332 



VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 



tillgodogöra. Grängesberg ligger nämligen på en vattendelare 
och på grund däraf finne.s helt naturligt inga större vatten- 
massor i närheten. Genom reglering af ett par små sjöar 
kom man emellertid därhän att det 45 m. höga fallet vid 
Hellsjön kunde lämna vatten tillräckligt för uttagande af 300 
å 400 hästkrafter och det uppdrogs åt Allmänna Svenska 
Elektriska Aktiebolaget i Västerås att uppgöra plan för kraftens 
öfverförande på elektrisk väg till Grängesberg samt ordna 
för elektrisk belysning därsammastädes. Sedan firmans för- 




Fig. 2. 



slag 1893 antagits fortgingo arbetena oaf brutet och efter ett 
års förlopp var anläggningen färdig till begagnande. 

Vid Hellsjön äro insatta 4 sugturbiner af Qvist och Gjers 
spiraltyp om nominellt 100 hästkrafter hvardera. Deras has- 
tighet var 600 hvarf pr minut, hvilket möjliggör direkt sam- 
mankoppling af turbinernas och generatorernas axlar. Af in- 
tresse är att 100 hästkrafters turbinernas diameter är ej 
större än cirka 450 mm. (fig. 2). 

Generatorerna äro trefasiga växelströmmaskiner (fig. 3) 
hvardera med en kapacitet af 150 volt och 190 ampere pr 



BIOGRAFIER. 



ERNST DANIELSON. 



333 



fas, hvilket vid den fasförskjutning som här kommer ifråga, 
motsvarar 100 hästkrafter. 

För den elektriska energiens omsättning till högre spän- 
ning finnas tre transformatorer, däraf två för kraft och en 
för ljus. Omsättningskoefficienten hos transformatorerna är 
37. 1, hvilket gifver åt kraftsystemet en spänning pr fas af 
cirka 5 500 volt. 

Instrumenteringen är anordnad på två hvita marmortaflor 
med ampéremätare, voltmätare, faslampor för maskinernas 
hopkoppling i parallell, säkerhetsapparater och wattmätare. 




Fig. 3. 



Linien utgöres af 5 hårddragna koppartrådar, fästa vid 
oljeisolatorer på stolpar af mellan 8 och 9 m. höjd ofvan jord. 
Afstånden från Hellsjön till de olika förbrukningsstationerna 
växlar mellan 8 500 m. från kraftkällan till Björnberget och 
upp till 13 700 m. till Lomberget. Dimensionen af den an- 
vända koppartråden är i allmänhet 3 mm. Afståndet mellan 
stolparna är i allmänhet cirka 45 m. 

rör att ingifva tillbörlig respekt för linien med allt hvad 
därtill hörer blefvo alla stolparna prydda med i hvitt och 
svart målade dödskallar och benknotor. 

Vi hafva trott det vara af intresse att gifva denna korta 
beskrifning af huru den första anordningen för kraftöfver- 
föring i Sverige till det yttre ter sig, och meddela ytterligare 
belysande figurer. 



334 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅESBOK. 1910. 

Angående betydelsen af detta, företag hänvisa vi till 
hvad en svensk fackman på det elektrotekniska området ytt- 
rat, och som utan ändring må återgifvas: 

»Vid den tid, 1892—93, då Danielsox planerade dessa 
anläggningar samt beräknade och konstruerade det därvid 
använda maskineriet, saknades visserligen icke alldeles, utom- 
lands, teorier för detta slag af maskiner, nämligen i första 
hand den induktiva trefasmotorn; men att dessa teorier ej 
hade den erforderliga kontakt med praktiken och dess ford- 
ringar som Danielson's teori, och att denna således i själfva 
verket var banbrytande, eller stod, minst sagdt, i främsta 
ledet, bevisas däraf, att dessa ofvannämnda anläggningar voro 
på sin tid och i sitt slag allenastående icke blott genom stor- 
leken af anläggningarna i deras helhet och af de maskinella 
enheter som därvid kommo till användning, utan framför allt 
genom de goda resultaten som därmed vunnos. Det torde 
vara sällsynt, att något i alla detaljer så nytt och i så jäm- 
förelsevis stor skala utfördt arbete som de nämnda anläggnin- 
garna redan från början fungerat så tillfredsställande, och 
den omständigheten att de till större delen äro i bruk ännu 
i dag efter omkring 12 år, en tid som karakteriseras af en 
ofantligt rask utveckhng af elektrotekniken, visar mer än 
något annat såväl det inneboende värdet af den teori, hvarpå 
planerandet af ifrågavarande anläggningar var baseradt, som 
icke mindre Danielson's säkra blick för praktikens fordringar 
och stora förmåga att bryta väg på nya områden.» 

En snart därefter följande anläggning var den vid 
Hofors. 

Pä grund af vidt omfattande nyanläggningar började vid 
Hofors, beläget i Gestrikland, den på stället befintliga vatten- 
kraften att tryta, och man såg sig om efter utvägar att skaffa 
ersättning för bristen. Dessa bekymmer för kraft gällde huf- 
vudsakligen det projekterade stora valsverket, och då vid 
den tiden (1893) man ännu ej från praktiken kände elektriskt 
drifna valsverk, var det naturligt att vederbörande tvekade 
att låta elektriciteten tjäna som mellanhand för öfverförande 
af energi från ett vattenfall fram till bruket. Sedan Hofors 
underhandlat på flera håll, träffades slutligen aftal om leve- 
rans med Allmänna Svenska Elektriska Aktiebolaget, som 
fann sig kunna gå in på de af bolaget önskade stränga be- 
tingelserna. 



BIOGRAFIER. — ERNST DANIELSON. 335 

Anläggningen utfördes och fyllde på ett tillfredsställande 
sätt sin uppgift. 

Ehuru hufvudparten af Danielson's arbete faller inom den 
rena elektrotekniken, var han äfven mycket hemmastadd på 
andra områden af teknik ocli industri, och sysselsatte sig med 
intresse för elektroteknikens tillgodogörande inom teknikens 
öfriga områden, såsom valsverk och grufmaskiner. I ett före- 
drag om elektricitetens användning inom vår bergshandtering, 
behandlar Danielson valsverken, den elektriska krandriften, 
driften af konster och spel, de elektriska hasplarna, och de 
elektriska borrmaskinerna. 

Det anförda är endast exempel på svensk erfarenhet af 
elektricitetens användning inom bergsfacket; därtill kunde 
läggas ännu allt som rör den elektriska metallurgien. 

Danielson afslutar sitt föredrag med försäkran »att 
elektriciteten har stora förutsättningar att arbeta sig in på 
grund af att den representerar en särdeles förädlad form af 
energi — en sådan som lätt låter leda sig, transformera sig 
till olika former och koncentrera sig just på den plats där 
man behöfver den — allt utan svåra förluster.» 



Så ungefär gestaltar sig för en utomstående Danielson's 
verk i teori och handling. Om mannen såsom personlighet 
är det oss icke gifvet att själfva kunna yttra något, men de 
som känt honom såsom människa hafva fällt om honom dessa 
vackra ord hvarraed vi afsluta teckningen af hans lefnad: 

»Danielson 's styrka låg emellertid icke endast i hans 
stora förmåga som konstruktör, teoretiker och uppfinnare. 
Tvärtom voro dessa gåfvor, hvilket ej så synnerligen ofta 
torde vara fallet, lyckligt förenade med en betydande för- 
måga som administratör och arbetsledare, egenskaper som i 
rikt mått kommo i synnerhet det bolag till godo, åt hvilket 
han ägnade sina bästa krafter. 

Hvad som än kan sägas om Danielson såsom tekniker, 
såsom människa står han dock ännu högre för en livar, som 
kommit i närmare personlig beröring med honom. Hans 
omutliga rättskänsla och sanningskärlek kunde ej kompromissa, 
han var rättfram och enkel, vänfast, pålitlig och i alla hän- 
seenden en man bakom ordet Han var sådan att hvar och 



336 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

en som verkligen känt honom, skall i honom ständigt bevara 
minnet af en ovanligt god sympatisk människa, och många 
äro säkerligen också de. som med tacksamhet skola minnas 
hvad godt de i ett eller annat afseende fått mottaga af 
honom.» 



Förteckningr på Ernst Danielsons 
utgifna skrifter. 

(Alla hänvisningar till Teknisk Tidskrift hänföra sig till tidskriftens 
Afdelning för Mekanik och Elektroteknik.) 

1. Jämförelse mellan dynamomaskiner med vanlig och sådana med 
s. k. järnklädd armatur. Stockholm 1892. 4 sid. in — 4:o. 
(Teknisk Tidskrift, 22 Årg., p. 29.) 

2. Precautions to be observed in applying corrections to Avattmeter 
readings. New York 1892. (The Electrical World, March 5. 
1892, p. 153.) 

3. Gesichtspunkte, welche bei der Korrektion von Wattmeter Ables- 
ungen zu beobachten sind. Berlin 1892. 4 sid. in — 4:o. (Elek- 
trotechnische Zeitschrift, XIII. Jahrg., p. 448.) [Öfversättning och 
kritik af föregående.] 

4. The three phase system. Boston 1892. (Electrical Progress 
and Development.) 

5. Trefas-motorer med induktiv lindning kunna tjänstgöra såsom 
generatorer. Stockholm 1893. 1 sid. in — 4:o. (Teknisk Tid- 
skrift, 23 Årg., p. 12.) 

6. Beversibility of three-phase motors with luductive winding. New- 
York 1892. (The Electrical World, Jan. 21. 1893, p. 44.) 
[Öfversättning af föregående.] 

7. Själfinduktionens betydelse för vexelströmlinier. Stockholm 1894. 
3 sid. in— 4:o. (Teknisk Tidskrift, 24 Årg., p. 10.) 

8. Elektrisk arbetsöfverföring och belysningsauläggning Hellsjön — 
Grängesberg. Stockholm 1894. 5 sid. in — 4:o. (Teknisk Tid- 
skrift, 24 Årg., p. 20.) 



FÖRTECKNING PÅ ERNST DANIELSONS UTGIFNA SKRIFTER. 337 

9. Några mätningar, utförda på den elektriska arbetsötVerfö ringen 
Hellsjön-Grängesberg. Stockholm 1894. 2 sid. in — 4:o. (Tek- 
nisk Tidskrift, 24 Arg., p. 67.) 

10. Elektrisk arbetsöfverföring vid Boxholms valsverk. Stockholm 
1895. 3 sid. in— 4:o. (Teknisk Tidskrift, 25 Årg., p. 9.) 

11. Grafisk teori för beräkning af induktiva flerfasmotorer. Med 
Polhemsmedaljen belönad täflingsskrift. Stockholm 1895. 7 sid, 
in— 4:o. (Teknisk Tidskrift, 25 Årg., p. 41; 72.) 

12. Graphische Theorie fUr die Berechnung von induktiven Mehr- 
phasenmotoren. Berlin 1895. 4 sid. in — 4:o. (Elektrotechnische 
Zeitschrift, Jahrg. 16, p. 601.) [Öfversättning af föregående.] 

13. Graphische Theorie der Mehrphasenmotoren. (Ibid., p. 674; 758.) 
[Repliker emot Heyland.] 

14. En ny metod för kompensering af själfinduktionen i potential- 
rullen hos en wattmeter. Stockholm 1895. 3 sid. in — 4:o. 
(Teknisk Tidskrift, 25 Årg., p. 80.) 

15. Eine Methode zum Kompensiren des Selbstinduktion der Poten- 
tialwickelung eines Wattmeters. Berlin 1896. 2 sid. in — 4:o. 
(Elektrotechnische Zeitschrift, Jahrg. 17, p. 703.) [Innehåll huf- 
vudsakligen samma som ofvannämnda artikel i Teknisk Tidskrift.] 

16. Om hastighetens betydelse för elektriskt maskineri. Föredrag 
inför Svenska Teknologföreningens fackaf delning för elektroteknik 
den 28 febr. 1896. Stockholm 1896. 4 sid. in— 4:o. (Teknisk 
Tidskrift, 26 Årg., p. 54.) 

17. Det s. k. monocycliska systemet för elektrisk belysning och ar- 
betsfördelning. Stockholm 1896. 2 sid. in — 4:o. (Teknisk 
Tidskrift, 26' Årg.. p. 114.) 

18. Iakttagelser på en högtensions trefaslinie. Stockholm 1896. 2 
sid. in— 4:o. (Teknisk Tidskrift, 27 Årg., p. 96.) 

19. Elektriska arbetsöfverföringeu vid Hofors järnverk. Stockholm 
1899. 7 sid. in— 4:o. (Teknisk Tidskrift, 29 Årg., p. 78.) 

20. Methode zum Kompensieren von Wechselstrommaschinen und 
Resultate von dartiber angestellten Yersuchen. Berlin 1899. 2 
sid. in— 4:o. (Elektrotechnische Zeitschrift, Jahrg. 20, p. 38.) 

21. Der Asyuchronmotor als Synchronmotor. Berlin 1901. 2 sid. 
in — 4:o. (Elektrotechnische Zeitschrift, Jahrg. 22, p. 1065.) 

Vetenskapsakademiens Ai-sbok. ö. 1910. 22 



338 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

22. Har erfarenheten visat några påtagliga fördelar af drifkraftens 
centralisering och fördelning med elektrisk ström? Stockholm 
1901. (Blad för Bergshandteringens Vänner 1901.) 

23. Om elektricitetens användning inom vår bergshandtering. Filip- 
stad 1902. 9 sid. in — 8:o. (Vermländska Bergsmannaföreningens 
Annaler 1901, p. 171.) 

24. Drehstrommotoren mit veränderlicher Tom-enzahl. Berlin 1902. 
2 sid. in — 4:o. (Elektrotechnische Zeitschrift, Jahrg. 23, p. 656.) 
[Referat af J. Wg.; efter »Street Railway Journal», Haft. 6.] 

25. Om elektrisk drift af valsverk. Stockholm 1902. 7 sid. in— 4:o. 
(Teknisk Tidskrift, 32 Arg., p. 76.) 

26. Bör vexelström eller likström användas vid elektrisk drift af 
valsverk, och under hvilka omständigheter är endera att föredraga? 
Filipstad 1902. 19 sid. in — 8:o. (Vermländska Bergsmannaföre- 
ningens Annaler 1902, p. 57.) 

27. A novel combination of polyphase motors for traction purposes. 
New York 1902. (Transactions of the American Institute of 
Electrical Engineers; 1902.) 

28. Autosynkrona motorer. Stockholm 1903. 4 sid. in — ^4:o. (Tek- 
nisk tidskrift, 33 Årg., p. 108.) 

29. Ptesounansfeuomen vid strömkretsar, matade af alternatorer med 
tandad armatur. Stockholm 1904. 3 sid. in — 4:o. (Teknisk 
Tidskrift, 34 Arg., p. 27.) 

30. Kaskadenschaltungen bei Motoren fur Walzwerke. Berlin 1904. 
2 sid. in — 4:o. (Elektrotechnische Zeitschrift, Jahrg. 25, p. 43.) 

31. Theory of the compensated Repulsion motor. St Louis 1904. (Trans- 
actions of the International Electrical Congi^ess, St Louis 1904.) 

32. Die gunstigste Anordnung von Wickeluugen und Bilrstenstellungeu 
bei kompensierten Repulsionsmotoren. Berlin 1905. 3 sid. in 
— 4:0. (Elektrotechnische Zeitschrift, Jahrg. 26, p. 322.) 

33. Enfasiga kommutatormotorer för järnvägsdrift. Stockholm 1905. 
4 sid. in-4:o. (Teknisk Tidskrift, 35 Arg., p. 183.) 



K. vet.-akad:s årsbok. 8. 1910. 



Tafl. 3. 




VID 75 ÅR.) 



BIOGRAFIER. — FREDRIK WILHELM CHRISTIAN ARESCHOUG. 339 



604. 



Fredrik Wilhelm Christian Areschoug. 

, * '■'/lo 1830. t 'Vu' 1908. 

Invald 175 1876. 

Med porträtt- 



FREDRIK Wilhelm Christian Areschoug var född i Sim- 
rishamn den 9 okt. 1830. Hans föräldrar voro handlanden P. J. 
xA.RESCHOUG och Marie Louise Fallen. Fädernesläkten har 
gamla anor i denna bygd, i det att den härstammar från 
Oligerus Arskow, hvilken under 1600-talets senare hälft var 
kyrkoherde i Simrishamn. På mödernet kan man möjligen 
spåra den naturforskarhåg, som senare blef bestämmande för 
F. W. C. Areschougs lefnadsriktning. Modern var nämligen 
dotter till den berömde Liindazoologen C. F. Fallen, som 
1812 efterträdde A. J. Retzius på professorsstolen. Äfven 
inom släkten Areschoug hade som bekant redan förut en 
medlem gjort sig ett kändt namn som botanisk forskare, näm- 
ligen John Erhard Areschoug, algologen, som efter att först 
tillhört Lunds universitet 1849 blef adjunkt vid Uppsala uni- 
versitet och senare ord. professor därstädes. F. W. C. Are- 
schoug var den föregåendes kusins son. 

Sedan föräldrarne inköpt gården Kiviks-Esperöd vid 
Stenshufvud blef denna plats Arescholtgs egentliga hem. 
Efter studier i hemmet under ledning af Lundabotanisten 
senare lektor Hultmark blef Fritz (han kallades vanligen 
med detta namn) student i Lund vid sjutton års ålder i mars 
1847. Af allt att döma har Areschoug redan från början 
inriktat sina studier på botaniken. När han började sin stu- 
dietid i Lund var J. W. Zetterstedt ordinarie professor i 



340 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

»botanik och praktisk ekonomi», .som det den tiden hette. 
Den botaniska vägledning, som Zetterstedt bestod sina dis- 
ciplar, torde dock varit ganska torftig af samtida utsagor att 
döma. Zetterstedts hufvudintressen lågo som bekant mera 
åt det entomoJogiska hållet. Snarare torde då J. G. Agardh, 
som samtidigt var Wifven e. o. professor, ha öfvat något in- 
flytande på Areschoug. Dock synes redan tidigt Areschougs 
själfständiga karaktär ha gjort sig gällande och i något inti- 
mare lärjungeförhållande synes han icke ha stått till dessa 
båda botanikens dåtida målsmän i Lund. Sven Nilsson ville 
ifrigt ha Areschofg till docent i zoologi, men han förblef dock 
botaniken trogen. Den botaniska undervisningen i Lund var 
under denna tid ganska vanlottad i afseende på yttre hjälp- 
medel. Den gamla botaniska trädgården, belägen på den 
nuvarande universitetsplatsens område, existerade visserligen 
och erbjöd en hel del lefvande studiematerial. Dessutom fanns 
ock herbariesamlingen, men mikroskopiska och växtanatomiska 
öfningar voro den tiden ännu okända studieriktningar. 

I allt väsentligt synes sålunda Areschoug ha varit hän- 
visad till sitt eget sunda omdöme och i brist på lämplig 
handledning har han tydligen i mycket stor utsträck- 
ning själfständigt planlagt sin akademiska uppfostran. I all 
synnerhet tyckas biologiska spörsmål och botaniskt systema- 
tiska undersökningar under studieåren ha upptagit hans in- 
tresse. Sin fil. kand. examen aflade Areschoug 1852 och 
disputerade följande år för filosofie doktorsgrad på en liten 
afhandling »Revisio Cuscutarum Sueciae», som, enligt hvad 
en granskare af samma växtsläkte nyligen sade, alltjämt står 
som det redigaste och bästa systematiska arbete, vi ha öfver 
våra Cuscuta-aTter. År 1854 disputerade Areschoug pro 
venia docendi på en afhandhng »Botaniska observationer», 
innehållande studier öfver bl, a. släktena Meniha, Verhascum, 
Sagina och Rubus. Samma år förordnades A. till docent i 
botanik. För akademisk adjunktur disputerade han 1857 på 
en afhandling »Bidrag till groddknopparnes morfologi och 
biologi». Följande år utnämndes han till adjunkt i botanik 
och botanices demonstrator. Som adjunkt (med en lön af 
2,000 kr.) fick Areschoug uthärda i öfver 21 år, en tids- 
period, som omfattar den ojämförligt största delen af 
hans forskargärning. Ar 1865 ingick han äktenskap, som 
varade lifvet ut. Hans maka, Elfrida Ahlberg, var honom 



BIOGRAFIER. — FREDRIK WILHELM CHRISTIAN ARESCHOUG. 341 

för visso ett säkert stöd under dessa långa väntans år, lik- 
som hon sedan på ålderns dagar blef hans ömma vårdarinna. 

När J. G. AGA.RDH efter att ha varit universitetslärare 
i 45 år den 23 maj 1879 afgick från professuren, blef Are- 
SCHOUG, som rektors inbjudningsskrift till hans installation 
förmäler, »utan att han anmält sig som sökande af sektion 
och konsistorium föreslagen och af Kgl. Maj:t den 11 juli 1879 
i nåder utnämnd och förordnad till Professor i botanik.» 

Under hösten 1873 höll Areschoug på uppdrag af hög- 
skoleföreningens i Stockholm styrelse en serie botaniska före- 
läsningar i Stockholm. Sedan år 1867 var A. intill 1879 lä- 





Vid omkr. 68 år. 



Vid 4.5. 



rare i botanik vid Alnarps landtbruksinstitut. Vid den s. k. 
»realskolan» i Lund undervisade han åren 1856 — 1872 och 
under sin adjunkttid upprätthöll han långa tider på förord- 
nande professuren i botanik, då Agardh vistades vid riksdagen. 
För vetenskapliga studier företog Areschoug en hel del 
utrikes resor, så till Istrien, Illyrien, Kärnten och Steiermark 
år 1855 i egenskap af Battramsk stipendiat, till Berlin 1858, 
där han studerade vid universitetet. Som innehafvare af 
riksstatens mindre resestipendium vistades han 1860 — 61 i 
Tyskland och Schweiz, hvarunder han i Tiibingen lärde känna 
Hugo von Mohl, till hvilken han kom i ett intimt lärjunge- 
förhållande, som blef af största betydelse för hela hans senare 



342 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

botaniska forskningsriktning. Åren 1867 och 1869 innehade 
han riksstatens större resestipendium och företog därunder 
studiefärder till Tyskland. Holland, Frankrike och Belgien. 
Under 1871 företog han en färd till England, hvarunder han 
liksom under föregående resor hufvudsakligen gjorde studier och 
samlingar för sitt stora Riibus-Sirhete. Med understöd af 
landtbruksakademien besökte han åren 1873 och 1875 en del 
tyska försöksstationer för att studera verksamheten vid dem. 
Efter att ha verkat som akademisk lärare i öfver 44 år 
afgick Areschoug som emeritus 1898. Tack vare spänstiga 
kropps- och själskrafter kunde han dock alltjämt med vaket 
intresse fullfölja sina vetenskapliga arbeten. Först under 
sista halfåret af sitt lif tynade lifsandarna så småningom bort 
och han afled, 78-årig, lugnt och stilla i sitt hem i Lund den 
21 december 1908. 



1 sin vetenskapliga verksamhet har Areschoug under 
sitt lifslånga, trägna arbete utvecklat en mer än vanligt stor- 
artad mångsidighet. Som vi redan vid skildringen af de yttre 
data i hans lif haft anledning vidröra, började han sin veten- 
skapliga alstring med studier i systematisk botanik. Detta 
är ju f. ö. den naturliga och för själf uppfostran pedagogiskt 
riktiga vägen för en ung forskare. I första hand gäller 
det ju för honom att skärpa och uppodla sin skarpsynthet 
och intima förståelse af växternas yttre former. Areschougs 
intresse för denna gren af botaniken blef dock ej blott en 
ingress till hans botaniska forskargärning, utan bildar för 
många år framåt en rik källa för produktivt arbete. I flera 
skrifter utredde han de svenska i?^/?we.r-arternas systematik. 
Redan 1869 bearbetade han de botaniska samlingar, som gjorts 
af N. J. Andersson vid Guayaquil i Ecuador 1852 under 
fregatten Eugenies världomsegling, men hvilken redogörelse, 
ehuru sedan länge tryckt, först i år (hösten 1910), alltså efter 
41 års betänketid, kommer att af Vetenskapsakademien ut- 
gifvas. 

Tyngdpunkten bland Areschougs systematiska arbeten 
kom dock att bli hans under många år bedrifna studier öfver 
de nordeuropeiska formerna af släktet Ruhus. Efter en rad 
smärre, förberedande arbeten öfver detta släkte, sammanfat- 
tade han sina batologiska forskningsresultat i den stora af- 



BIOGRAFIER. — FREDRIK WILHELM CHRISTIAN ARESCHOUG. 343 

handlingen »Some observations on the genus Rubus», tryckt 
under åren 1885 — 86. Und*er sina resor i olika europeiska 
länder hade Areschoug sedan decennier tillbaka haft blicken 
riktad på detta växtsläkte och blef därigenom i stånd att 
mot bakgrunden af en vidtomfattande erfarenhet i detta ar- 
bete mera speciellt behandla den skandinaviska halföns Rubus- 
former. I denna afhandling har Areschoug som systematiker 
lyft sig upp på ett högre plan, i det att studiet af det mång- 
formiga släktet fört honom in på artbildningslärans område. 
Fastän de tre decennier, som gått, sedan detta Areschougs 
arbete såg dagen, fört vår kunskap så ofantligt framåt och 
på fundamentala punkter helt omgestaltat vår syn på dessa 
frågor, så är lika fullt lektyren af denna afhandling alltjämt 
en verklig njutning. Om man besinnar den från våra dagars 
synpunkt något doktrinära uppfattning, som darwinismens 
genombrott efter den stora kampens tid förde med sig i fråga 
om åsikterna beträffande de artbildande faktorerna, så stå de 
kätterska satser, som Areschoug i denna Rubus-skriit ut- 
talar, i en säreget skarp relief. Areschougs utförliga resonne- 
mang om bastardbildningens betydelse för uppkomsten af 
nya arter har sitt stora intresse att taga del utaf, om än 
nyare tiders på odlingsförsök stödda Ruhus-f orskare på denna 
punkt tillmäta bastardalstringen en större betydelse, än Are- 
schoug ansåg sig berättigad göra. Hvad som dock framför- 
allt lockar till studium af detta Rubus-arhete är utvecklandet 
af de satser, i hvilka Areschoug på ett rent förvånande sätt 
formulerar artbildningslagar, som vi först med de Vries' 
mutationsteori blifvit intimare bekanta med. Areschoug 
skrifver sålunda ordagrant: »it is much more probable that 
these — — — forms have been developed suddenly and without 

the aid af iniermediale forms — .» Ej nog med att han 

således i denna och flera andra satser klart och koncist for- 
mulerat artbildning genom »stötvis» utveckling, han har ock 
som sin tro uttalat, att samma art kan uppstå ur sin moder- 
form samtidigt och själfständigt på olika geografiska punkter 
inom moderartens utbredningsområde. »We ther ef or e find rea- 
sons to suppose that — — — new forms can arise without the 
aid of intermediate forms, and that the same species can derive 
from another species in more than one locality.» Areschougs 
Rubus-^tnåmv blefvo icke genast värdesatta efter förtjänst, 
men under senare åren af sitt lif fick han upplefva den gläd- 



344 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

jen att se detta sitt arbete mera rättvist bedömdt- och sina 
forskningsresultat i väsentliga punkter bestyrkta. 

En annan sida af Areschougs verksamhet som systema- 
tiker är hans arbete med utforskandet af den skånska floran. 
Som lärare hade han funnit den kännbara bristen på en an- 
vändbar skolflora och närmast för att fylla denna brist utar- 
betade han sin »Skånes Flora», som utkom år 1866. Femton 
år senare (1881) utkom den andra upplagan af »Skånes Flora», 
nu en nästan helt ny bok. Mot första upplagans 242 sidor 
ha vi nu en diger volym på 585 sidor. En hel stab af växt- 
samlare hade under årens lopp genomströfvat Skåne i alla 
riktningar och lämnat lokaluppgifter i mängd till den nya 
floran. Som redaktionssekreterare vid utarbetandet af denna 
andra upplaga hade Areschoug lyckats få sin lärjunge 
»kandidaten» N. Hjalmar Nilsson. Ingen provins i vårt 
land har en så vacker »flora» att uppvisa och än i dag står 
den som i sitt slag mönstergill. 

Areschougs floristiska studier ledde honom också in på 
växtgeografiska frågor. I sin afhandling »Bidrag till den 
skandinaviska vegetationens historia» (1867) har han sålunda 
som den förste konstaterat, att vår efter istiden invandrade 
flora består af skilda florelement, som han hänför till tre 
olika grupper: (1) Nordsibiriska floran, (2) Altai-floran och 
(3) Kaukasiska och Medelhafsfloran. Detta på sin tid ban- 
brytande arbete rönte samma öde, som tyvärr kommo flera 
af Areschougs vetenskapliga rön till del, nämligen att ej 
bli till fullo uppskattadt af samtiden. Professor A. G. Nat- 
HORST, som haft älskvärdheten meddela mig ett och annat 
från sin långa bekantskap med Areschoug, skrifver på tal 
härom de betecknande orden: »Det har mången gång för- 
undrat mig, att detta hans utmärkta arbete om den skandi- 
naviska vegetationens utvecklingshistoria så litet som skett 
tagits till mönster af senare svenska botanister på samma 
område samt att det icke blifvit så beaktadt, som det för- 
tjänat. Men detta tror jag nu kunna hufvudsakligen förkla- 
ras däraf, att det var långt före sin tid, åtminstone hvad den 
växtgeografiska forskningen i Sverige angår.» Vidare skrif- 
ver professor Nathorst på tal om Areschougs växtgeogra- 
fiska forskning: »När jag efter min återkomst från Spets- 
bergen 1870 upptäckt de arktiska växtlämningarne i sötvat- 
tensleran vid Alnarp, blef Areschoug naturligtvis i hög grad 



BIOGRAFIER. — FREDRIK WILHELM CHRISTIAN ^RESCHOUG. 345 

intresserad, ty detta fynd stod ju i full harmoni med de i 
hans nämnda arbete uttalade åsikterna. Han författade 
också med anledning af fyndet en uppsats, som inleder den 
första årgången (1871) af Nordstedts Botaniska Notiser.» 

Äfven vid Skandinaviska Naturforskarmötet i Kristiania 
1868 behandlade Areschoug ett hithörande ämne i sitt före- 
drag »Om den europeiska vegetationens ursprung» och i sin 
ofvannämnda stora /??/6?/.s-skrift ventilerar han likaledes 
växthistoriska frågor. Senare sysslade han blott mera i för- 
bigående med dylika ämnen i samband med fynden af Trapa 
natans och Ärtemisia Stelleriana. 

Innan vi lämna den del af Areschougs botaniska forsk- 
ning, som kom att tangera det paleobotaniska området, skall 
jag här tillåta mig anföra en liten episod af ett visst kuri- 
ositetsintresse. Det står i samband med fyndet af den s. k. 
Eophyton, som af Torell beskrifvits som ett växtfossil. 
Härom förmäler professor Nathorst: »Det första exempla- 
ret häraf hade funnits vid Ringsjön i därvarande öfversilu- 
riska lager, och Areschoug hade på grund af de parallella 
strimmorna framhållit föremålets likhet med ett gräs- eller 
palmblad. Då jag emellertid på den långgrunda stranden 
vid Alnarp iakttagit, att alldeles liknande bildningar upp- 
stodo, när i vattnet framdrif vande växter (tång etc.) släpa- 
des öfver bottnen, blef Areschoug högst intresserad och 
nöjde sig ej, förrän han följt mig till stranden och själf sett 
släpspåren. Han stod mig sedan trofast bi i den svåra ställ- 
ning, jag kom att intaga, på den grund, att Torell var en 
af lärarne vid universitetet, där han just då stod i ropet på 
grund af den förmodade märkliga upptäckten af monokoty- 
ledoner i de kambriska och siluriska lagren. Att en ung 
student vågade tvifla på professorns utsago och uttala en helt 
afvikande mening, ansågs på den tiden som något i hög grad 
otillständigt. Men Areschoug, som var en själfständig na- 
tur, lät fakta tala, och när jag sedan publicerade min upp- 
sats, fick jag hans medgifvande att i densamma införa, att 
han länge sedan öfvergifvit tron på de Torellska föremålens 
organiska natur.» 

Det låg nära till hands f()r Areschoug under hans ingå- 
ende systematiska växtundersökningar att upptaga jämväl 
rena morfologiska frågor på sitt arbetsprogram. Härvid nöjde 
han sig icke med rent morfologiskt-deskriptiv behandling af 



346 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

ämnet, utan sökte gärna — i Irmisch's anda — biologiska 
anknytningspunkter. Hans viktigaste arbeten af denna art 
äro den år 1857 utkomna af handlingen »Bidrag till grodd- 
knopparnes morfologi och biologi» och »Beiträge zur Biologie 
der Holzgewächse» (1877) samt »Betrachtungen iiber die 
Organisation und die biologischen Verhältnisse der nordischen 
Bäume» (1887). Hit får ock räknas det år 1897 utkomna 
arbetet »Beiträge zur Biologie der geophilen Pflanzen», i 
hvilket författaren skildrar de olika sätt, på livilket det ut- 
växande underjordsskottet banar sig väg genom jordskikten 
för att oskadadt nå upp till ytan. 

Liksom Aresciioug i sina morfologiska arbeten alltid 
söker finna kausalitet mellan den yttre gestaltningen hos 
organen och dessas fysiologiska funktion, så är en dylik sträf- 
van till fördjupad förståelse af växtens byggnad jämväl en 
ledtråd i hans växtanatomiska forskning, kanske ej så starkt 
framträdande i början, men med åren allt klarare formulerad. 

Som redan nämnts hade Areschoug under sin utrikes- 
vistelse 1860 — 61 varit Hugo von Mohls lärjunge och under 
dennes ledning förts in på växtanatomiska studier. Här lärde 
han sig mikroskopteknik och fick väl här ock den grundliga 
skolning i noggrann växtanatomisk analys och beskrifning, 
som sedan kom att karakterisera hela hans stora produktion 
inom denna dittills i Sverige okända gren af botaniken. Inom 
växtanatomien blef kanske tyngdpunkten af hela Areschougs 
botaniska gärning förlagd. Från den 1861 utgifna studien 
»Om bastcellers ombildning i kristallförande parenchym» till 
den sista skriften i den långa serien af Areschougs publi- 
kationer, »iJber die Bedeutung des Palisadenparenchyms fiir 
die Transpiration der Blätter» (1905), ligga en mängd växt- 
anatomiska arbeten af bestående värde. Det är så god t som 
uteslutande bladets anatomi, som utgjort föremål för Are- 
schougs undersökningar, nämligen dels de vedartade växt- 
ernas knoppfjäll (behandlade i ett par arbeten af 1869 och 
1870), dels och framförallt det assimilerande örtbladet. 

När Schwendener år 1875 införde fysiologiska syn- 
punkter vid bedömandet af anatomiska strukturer lär detta 
i förstone rent af ha förargat Areschoug, så att han tänkte 
starta polemik däremot. Häraf blef emellertid intet. Denna 
Areschougs obenägenhet att genast följa de nya riktlinjerna, 
får nog skrifvas på en viss -skånsk tröghet i hans väsen, som 



BIOGRAFIER. — FREDRIK WILHELM CHRISTIAN ARESCHOUG. 347 

någon gång stack fram. Afvog mot nya idéer var dock aldrig 
ett utmärkande drag för Areschoug, men han behöfde tid 
på sig för att assimilera nya synpunkter. Så gick det ock 
i detta fall. I början äro Areschougs växtanatomiska 
skrifter icke så lite torra och svårlästa med långrandiga be- 
skrifningar och klassificeringar af olika bladtyper. Men med 
åren kom allt tydligare till synes, att äfven för Areschoug 
de fysiologiskt-anatomiska synpunkterna voro de bärande. 
Dock nekade han sig ännu på ålderns dagar icke nöjet att 
varna oss yngre för Haberlandt, som han tydligen kommit 
på kant med, då det gällde tydningen af örtbladets byggnad. 
Areschoug såg i örtbladens organisation framförallt en till- 
passning till de ekologiska faktorer, som bestämma transpi- 
rationen. Hufvudarbetet bland dessa Areschougs skrifter 
är otvifvelaktigt »Jämförande undersökningar öfver bladets 
anatomi» (1878), i hvilket digra arbetes allmänna del han 
nedlagt kontentan af sina bladanatomiska åsikter. Liksom 
så många andra af sina bästa arbeten skref Areschoug äf- 
ven detta på svenska, hvarigenom det aldrig blef vidare be- 
kant i den botaniska världen och därför ej heller kom att 
få det inflytande, som det förtjänat. En liten än i dag 
mycket läsvärd resumé af sina växtanatomiska synpunkter 
gaf Areschoug i det föredrag »Om klimatets inflytande på 
växternas organisation», som han höll vid det tolfte skandi- 
naviska naturforskarmötet i Stockholm 1880 och som 1882 
publicerades på tyska i Englers Jahrbiicher. 

Äfven under de senare åren sysslade Areschoug med sina 
bladanatomiska studier, härtill särskildt lockad genom det 
tropiska växtmaterial, som hemförts från Java och andra 
trakter till botaniska museet i Lund. Resultaten af dess stu- 
dier föreligga i arbetena »Untersuchungen iiber den Blattbau 
der Mangrove-Pflanzen» (utgörande häftet 56 af Bibliotheca 
botanica, 1902) samt »Zur Frage der Salzausscheidung der 
Mangrovepflanzen und anderer mit ihnen zusammen wachsen- 
der Strandpflanzen» (Flora 1904), Ett rent kraftprof af den 
75-årige mannen var hans arbete »Undersökningar öfver de 
tropiska växternas bladbyggnad i jämförelse med de arktiska 
och boreala växterna» (1905), ett digert verk på 207 sidor och 25 
planscher. Dock, i dessa sina sista arbeten har Areschoug 
ej längre kunnat undgå, att den tilltagande åldern satte sina 
mer eller mindre djupa spår. Valet af undersökningsmaterial, 



348 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

planläggningen af arbetena och framställningsformens brist 
pa koncentration, allt visar, att den gamla kraften ej längre 
räckte till. Dock gjorde Areschoug äfven under dessa ar- 
betens gång en del goda upptäckter, vi tänka närmast på 
fyndet af hydatodliknande organ i mangroveväxternas blad, 
som han ville tyda som saltafsöndande organ, måhända med 
rätta. 

En för den energiske gamle forskaren karaktäristisk de- 
talj må här ej heller förbigås, nämligen huru han, sjuttioårig, 
började sätta sig in i mikrotomteknik och själf pysslade 
med sina paraffininbäddningar. Obekväm i handlaget hade 
han alltid varit och det dröjde visserligen ej heller länge, 
förrän han härvid fick bistånd af yngre krafter, men redan 
detta, att vid så gamla år ge sig i lag med en helt ny och 
för honom säkerligen ganska komplicerad teknik, visar ju lika- 
fullt en andlig elasticitet, som många sjuttioåringar kunde 
afundas. 

In i det sista var Areschougs intellekt klart och forskar- 
glöden fanns där in i sena hösten. Så arbetade Areschoug 
under sina sista lefnadsår med ett helt nytt uppslag, som 
han tänkt få färdigt för Fysiografiska Sällskapets minnesskrift 
med anledning af Linnéjubileet 1907, hvilket dock aldrig blef 
honom förunnadt. Härom skrifver han i ett bref af den 17 
december 1906 till professor Nathorst: 

»Dessvärre lär nog ej den af mig till festskriften anmälda 
afhandlingen blifva färdig inom den föreskrifna tiden. Det är 
nämligen ett hittills så godt som förbisedt, men, som det åt- 
minstone förefaller mig, synnerligen intressant, men mycket 
omfattande ämne, som jag valt för min undersökning, näm- 
ligen om skyddsanordningarna mot köld i de för kölden mest 
känsliga årsskotten af nordiska vedväxter. Jag har redan 
undersökt så godt som alla nordiska vedväxter och ett myc- 
ket stort antal sådana växter, som ej äro inhemska, men som 
här i Lund kunna utan skydd öfvervintra, jämte ett 40 — 50 
tal tropiska vedväxter. Men dels anser jag mig behöfva be- 
tydligt vidga antalet af de sistnämnda, dels har jag på senare 
tiden kommit underfund med, att mot vinterns annalkande 
vissa förändringar inträda i barken, analoga med dem i öfver- 
vintrande blad af nordiska växter. För att nu öfvertyga 
mig om, huruvida dessa förändringar försvinna eller upphöra 
under andra vegetationsperioden, behöfver jag taga nästa 



BIOGRAFIER. — FREDRIK WILHELM CHRISTIAN ARESCHOUG. 349 

sommar till hjälp. Och då jag ej vill uppträda med nå- 
got halfgjordt arbete, isynnerhet som detta troligen blifver 
mitt sista, har jag beslutat att ej för närvarande publicera 
mina undersökningar utan vänta till nästa höst.» 

Detta arbete, som aldrig hann utkomma, förelåg vid 
Areschougs död så godt som färdigt i manuskript med tal- 
rika planscher — ett prof in i det sista på den starka, idoga 
håg, som uppbar hela hans vetenskapliga lifsgärning. 

När man granskar den långa listan öfver de publikatio- 
ner, som utgått från Areschougs hand, är det särskildt en, 
som har sitt alldeles speciella intresse, den nämligen, som bär 
titeln: »Charles Darwin. Ett minnesblad» (1883). När Are- 
SCHOUG tillträdde professuren i botanik i Lund 1879 hade 
han för sin installationsföreläsning valt ämnet: »Hufvud- 
strömningar i våra dagars biologiska naturforskning», hvar- 
vid han gaf en framställning af den darwinska utvecklings- 
läran och riktade därvid särskildt en skarp kritik mot de in- 
vändningar, som från motståndarnes sida rests mot de nya 
lärorna. Det är denna sin då mycket uppmärksammade före- 
läsning, som Areschoug efter Darwins död utgaf i något 
omarbetad form som ett minnesblad öfver den store mästaren, 
hvars starke och modige förkämpe på svensk botten Are- 
schoug som en bland de förste kan tillräkna sig hedern att 
ha varit. Liksom öfverallt annorstädes i världen, rasade äf- 
ven i Lund striden för och mot Darwin väldeliga och det 
fordrades en icke ringa själf tillit och oförskräckthet att i de 
kritiska åren ställa sig i breschen för de nya idéerna. Då 
därtill kommer, att Areschougs närmaste förman, professor 
J. G. Agardh, var en afgjord motståndare till descendenzteo- 
rien, så förstår man lätt, att Areschoug ej alltid haft det 
så angenämt under sin långa adjunkttid. I svensk naturforsk- 
ning representerar denna Areschougs gärning ett historiskt 
moment af grundläggande betydelse. Nu kunna vi knappast 
föreställa oss, till hvilken grad den idéstriden gällde lif och 
död för en gammal och en ny tid. Vi må aldrig glömma 
den käcke banerförare, som så helt satte in sin personlighet 
i den kampen, som Areschoug gjorde det. 

Äfven som läroboksförfattare har Areschoug varit verk- 
sam. Hans år 1870 utkomna bearbetning af M. W. von Di- 
BENS »Handbok i växtrikets naturliga familjer» var ännu 
långt in på 90-talet den lärobok i systematisk botanik, som 



350 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

han formellt fordrade skulle läsas för examen. Helt visst 
kan ingen af hans många så äldre som yngre lärjungar lan- 
det rundt låta bli att dra på smilbandet vid minnet af Du- 
bens i så många stycken »merveilleusa för att icke säga ku- 
riösa >> handbok. Malisen ville påstå, att förläggaren på 
Areschougs inrådan tryckt boken i så stor upplaga, att den 
aldrig syntes vilja taga slut, och att förklaringen skulle vara 
att söka häri till det sega fasthållandet vid denna längesedan 
föråldrade bok som examensfordring. Huru som helst här- 
med må ha förhållit sig, ett faktum är, att man tämligen 
mangrant »uppgaf» Duben men »läste Warming» och sedan 
blott kompletterade sin examensvisdom med vissa Are- 
schougs älsklingskapitel ur Duben. 

För skolundervisningens behof utgaf han 1863 »Botani- 
kens Elementer», som 1901 utkom i en 4:de upplaga, en lä- 
robok, hvilken många generationer af svenska skolpojkar haft 
till vägledning i de botaniska mysterierna. Den tidens bota- 
niska läroböcker voro ju af helt annan art, än dem vi nu 
bruka i våra skolor. Biologiska synpunkter saknades nästan 
fullständigt i dem och om växtvärlden som ett lefvande helt 
fick man just ingen föreställning. »Botanikens Elementer» 
hörde ej heller till de böcker, som man läste »som en roman», 
men den gaf likafullt i klar och öfverskådlig form en god 
portion faktisk kunskap. 

Af andra för skolan afsedda läroböcker märkas Areschougs 
»Läran om växterna» i Naturlära för elementarläroverken 
(1875) och samma arbete i sammandrag (4 upplagor under 
åren 1878—1891). 

Som populärvetenskaplig författare har Areschoug utom 
genom den nämnda minnesskriften ora Darwin jämväl gjort 
sig fördelaktigt känd genom sin »Betraktelser öfver växtens 
bygnad och lif» i »Ur vår tids forskning» (1875). 

Om vi härmed i korta drag öfverblickat det väsentliga 
af den vetenskapliga produktion, i hvilken Areschoug ned- 
lade sina forskningsresultat, så ha vi därmed icke på långa 
vägar när belyst den betydelse, som han under de 44 år, han 
verkade som akademisk lärare vid Lunds universitet, kom 
att få för vår svenska naturforskning. 

Som professor i botanik förstod han som få att väcka 
intresse för sitt ämne bland lärjungarne. I vida högre grad 
än i sina läroböcker framstod han i sin personhga undervis- 



BIOGRAFIER. 



FREDRIK WILHELM CHRISTIAN ARESCHOUG. 351 



ning både som föreläsare och öfningsledare som en utmärkt 
god pedagog. 

Det är redan nämndt, liuru han i Sverige införde det 
växtanatomiska studiet. Sålunda lyckades Areschoug fr. o. 
m. 1874 få till stånd fytotomiska öfningar. I hans växtana- 
tomiska skola fostrades en hel rad sydsvenska botanister, 
hvilkas gradualafhandlingar mer eller mindre direkt ansluta 
sig till Areschoxtgs eget forskningsgebit. 




Nya botaniska institutionen i Lund. 

Med de allt mer växande kraf, som ställdes på den 
botaniska undervisningen, insåg Areschoug snart nog, att 
den gamla botaniska institutionen i Lund var för liten och 
långt ifrån ändamålsenlig för tillfredsställande af dessa kraf. 
Efter energiskt arbete och efter öfvervinnande af stora svårig- 
heter lyckades Areschoug ändtligen förmå Kgl. Maj:t att 
af riksdagen 1888 begära ett byggnadsanslag af 54,000 kr. 
för uppförande af en ny, modern institutionsbyggnad att utgå 
under tre år 1889 — 1891, hvilken begäran också af riksdagen 
bifölls. Därefter anvisade riksdagen 1890 ett anslag af 12,000 
kr. till inredning och 1891 ett anslag af 1,500 kr. till under- 
håll af materielen i den nya byggnaden. Redan innan frågan 



352 



VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 



om byggnadsanslaget var fullt klar, hade fråga uppstått om 
plats för den nya institutionen. Genom tillmötesgående af 
Lunds stadsfullmäktige bifölls 1888 en framställning att få 
med den förutvarande botaniska trädgården införlifva ett 
stort närgränsande parkområde, där den nya byggnaden 
sedermera fick sin plats och hvilken betydhga ökning af 
arealen jämväl gaf den botaniska trädgården en välkommen 
utvecklingsmöjlighet. I den gamla institutionsbyggnaden äro 




Växtfysiologiwkii laljoratoriet. 

nu inrymda trädgårdsdirektörens bostad, fanerogamherba- 
riet och ett amanuensrum. I den nya institutionen äro 
föreläsningssal, fytotomiska och växtfysiologiska laboratorier, 
kryptogamherbarier, bibhotek, museisalar m. m. inrymda. 
Byggnaden stod färdig 1891 och från 1892 kunde därstädes 
ordnade växtfysiologiska öfningar under docenten Bengt 
JÖNSSONS ledning anordnas. Ehuru Areschoug aldrig själf 
sysslade med egentligen fysiologiska spörsmål, hade han dock 
redan tidigt en klar blick för denna nya forskningsriktnings 
fundamentala roll. Ofver den botaniska institutionen och 
dess historia har Areschoug 1897 utgifvit en utförlig redo- 
görelse, som i mångt och mycket på samma gång utgör en 



BIOGRAFIER. — FREDRIK WILHELM CHRISTIAN ARESCHOUG. 353 

öfversikt öfver de botaniska studiernas utveckling i Lund 
under hans egen nittonåriga professorstid. 

Vid sina föreläsningar plägade Areschoug omväxla med 
hufvudsakligen tre serier: en i systematisk botanik, en i 
morfologisk-biologisk och en i anatomisk botanik. Dessutom 
föreläste han själf de senare åren den propedeutiska kursen för 
fil. kand. och med. fil. kand. examen. För nybörjaren, i all syn- 
nerhet om han icke var infödd skåning, voro Areschougs 




Växtfysiologiska laboratoriet. 

föreläsningar i förstone en svår pröfvosten. Själf skall jag 
alltid erinra mig det djupa missmod, som grep mig vid 
åhörandet af de första botaniska föreläsningarne, af livilka 
jag faktiskt icke begrep ett ord. Saken var nämligen den, 
att Areschoug talade ett oförlikneligt skånskt idiom, som 
»främlingen» först måste lära sig förstå, innan vetandets 
källsprång blefvo tillgängliga. Denna Areschougs utpräglade 
skånska dialekt var ock orsaken till, att studenthumorn 
gärna fann stoff i samband med den myndige prefekten i 
botaniska trädgården och länge skola nog åtskilliga »Areschou- 
giana» fortlefva i Lunds studentkårs traditionella anekdot- 
galleri. 

Vefenskapsohaileniiens: Årsbok. 8. 1910. 23 



354 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

Hade man öfvervunnit den nämnda svårigheten, så voro 
Areschougs föreläsningar värdefulla i högre grad än flerta- 
let professorers. Han gaf sina lärjungar en omsorgsfullt 
planerad, med fakta rikt illustrerad vägledning till förstå- 
ende af de vetenskapliga problemen. Man hade alltid intryc- 
ket af, att Areschoug noggrant utarbetat sina föredrag 
och i regeln följde han ock koncept, men ännu under de 
sista åren af sin professorstid föll han icke för frestelsen att 
»vända på fjärdingen», då de gamla kurserna skulle serve- 
ras för en ny studentgeneration, utan in i det sista sökte 
han hålla sina kurser au niveau med forskningens utveckling. 

Själf skötte han de fytotomiska öfningarne för fil. lic. 
examen, medan docent Bengt Jönsson förutom de fysiolo- 
giska öfningarna handledde den lägre fytotomiska kursen. 

Utöfver den regelrätta akademiska undervisningen kom 
Areschoug äfven gärna i mera personlig kontakt med sina 
lärjungar. Med stor älskvärdhet ställde han alltid sitt rik- 
haltiga bibliotek med dess stora separatsamling till förfogande, 
då så behöfdes. Vid sammanträdena i Lunds botaniska före- 
ning, som Areschoug stiftat 1858, utvecklade sig alltid ett 
tvångsfritt umgänge mellan Areschoug och studenterna, 
icke minst under det ansträngande växtbytet under höst- 
terminerna. Men eljest var nog en hälsosam respekt, för att 
icke rent af säga bäfvan, den känsla, som intog den unge — 
och äfven den äldre — studentens hjärta inför den myndige 
och icke så litet fordrande professorn, i all synnerhet om 
det nalkades tentamenstider. 

På tal om föreningar må erinras därom, att Areschoug 
var en af stiftarne af Skånska Trädgårdsföreningen (1876), 
en förening, som alltjämt lefver med friskt lif. 

Som ledamot af fakultet och konsistorium var Areschoug 
en mycket verksam akademiker, som med kraft och efter- 
tryck visste att säga ifrån, hvar han ville, att skåpet skulle 
stå. En af hans forna kolleger skrifver på tal härom till 
mig: »Jag kan intyga, att Areschoug var en besvärlig herre 
i fakulteten, ifall dekanus begick något formfel.» Då det en 
gång var på tal att omdana konsistoriet, yttrade Are- 
schoug: »I konsistoriet sitter man gärna för att ha makten. 
Det behöfver man, min själ, icke få någon särskild betalning 
för. » Bakom denna maktlystnad och sega ihärdighet i replik- 
föringen låg dock alltid som grundmotiv en objektiv mån- 



BIOGRAFIER. — FREDRIK WILHELM CHRISTIAN ARESCHOUG. 355 

het om universitetets bästa, som icke ens hans motståndare 
sökte förneka. Areschoug höll sig alltid fri från akademiskt 
klick- och kotteriväsen och ägde den icke minst i universi- 
tetskretsar sällsynta dygden att endast döma efter sakliga 
grunder och ej efter personliga tycken. 

Till sin politiska läggning var Areschoug hela lifvet ut 
liberal utan minsta tvekan. En hans gamle ungdomsvän 
karakteriserar Areschoug i yngre dagar (1860-talet) med 
orden: »liberal å la Aftonbladet, ofta het och förflugen i sina 
meningar, hederlig, omutlig, men kärf.» I det politiska lik- 
som i det kommunala lifvet i Lund deltog han dock föga. 
Aren 1873 — 1878 beklädde han emellertid stadsfullmäktige- 
post i Lund. Hans hufvudintresse var och blef dock den 
vetenskapliga forskningen allena. Den vigde han hela sin 
kraft. Klarsynthet, vidsynthet och grundlighet voro karak- 
teristika i all hans gärning. 

Den enkla, flärdlösa prägel, som kännetecknade hela hans 
personlighet, tog sig äfven uttryck i en instinktiv motvilja 
mot alla ordensutmärkelser. Härom förtälj es en historia, 
som jag låter en hans gamle akademikamrat, en läkare, orda- 
grant berätta: »Areschoug afskydde ordensväsendet. Hans 
första slaganfall föranleddes af lille rektor Bruzelius, arkeo- 
logen från Ystad. Denne skulle en dag linka upp till Chris- 
tian Cavalltn, när denne blifvit nordstjärneriddare. Han 
mötte då Areschoug i porten. »Jaså, professor Areschoug 
har hunnit upp före mig till Cavallin för att gratulera!» 
Areschoug lär inför denna misstanke ha blifvit så förargad, 
att han tumlade om i porten.» 

Af K. Fysiografiska Sällskapet i Lund var A. ledamot 
sedan 1859. För sällskapets utveckling arbetade A. på det 
kraftigaste. Han var dess skattmästare 1880 — 96, dess sekre- 
terare sedan 1896 och kallades till dess hedersledamot 1907. 
Areschoug blef ledamot af K. Vetenskapsakademien 1876 
och af K. Vetenskaps-Societeten i Uppsala 1887. Dessutom 
var han ledemot af Sällskapet pro fauna et flora Fennica i 
Helsingfors, af Videnskabs-Selskabet i Kristiania, af Danske 
Videnskabernes Selskab, af Deutsche Botanische Gesellschaft 
i Berlin, af Botanischer Verein der Provinz Brandenburg i 
Berlin, af Botanical Society i Edinburgh, af Société des sciences 
naturelles i Cherbourg, af Societå Crittogamologica Italiana i 
Milano; hedersledamot af Skånska Trädgårdsföreningen, af 



356 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

Société Néerlandaise d'horticulture et de botanique i Amster- 
dam, af Botaniska Föreningen i Lund och af K. Vetenskaps- 
och Vitterhetssamhället i Göteborg. Vetenskapsakademien 
tilldelade honom 1905 Linncmedaljen i guld för arbetet om 
de tropiska växternas bladbyggnad. 

Till Lunds botaniska institution testamenterade Are- 
SCHOUG sitt bibliotek (c:a 1,000 volymer förutom c:a 3,500 
separat i kapslar) och en brefsamling på bortåt ettusen bref, 
som han själf ordnat. 

Bättre kan jag icke afsluta denna dödsruna öfver min 
gamle botaniske lärare, hvars minne alltid skall stå för mig 
som ett af mina studentårs ljusaste, än genom att citera de 
ord, som en annan af Areschougs lärjungar — Bengt Lid- 
rORSS — skref dagen efter hans död: 

»Det var en man med många och stora dygder, som i 
går lade sina ögon samman. Skåningens bästa dygder: 
den sunda, robusta kraften, som aldrig blir trött, den klar- 
synta intelligensen, som genomskådar flärd och utanverk, 
den lugna, oförskräckta tryggheten, som icke låter öfver- 
rumpla sig, den soliga, saltsjöfriska humorn — och så som 
innersta lifsnerv en ideell hänförelse, som alltid yttrar sig i 
handling, aldrig i tal. Vill man med två ord uttrycka det 
bästa i Areschougs väsen, så kan man säga, att han i dju- 
paste mening var en skånsk idealist.» 

Till Fredrik Wilhelm Christian Areschougs graf 
hade Filosofiska fakulteten i Lund sänd t en krans med orden: 

»Forskningens vidsynte tolk och ungdomens vänfaste frände, 
båda du slöt i din håg, båda din lifsgärd du gaf. 
Så Carolina ditt namn bevare med tack genom sekler, 
hembygd, som varmt du höll kär, gömme ditt stoft i sin 

famn. — » 
Thorild Wulff. 



FÖRTECKNING ÖFVER ARESCHOUGS VETENSKAPL. ARBETEN. 357 



Af F. W. C. Areschoug utgifna skrifter. 

1853. Kevisio Cuscutarum Suecite. — Luiul 1853. 20 s. (Gradual- 
disput.) 

1854. Botaniska observationer. — Lund 1854. 20 s. (Docent disput.) 
1857. Bidrag till groddknopparnes morfologi och biologi. Lund 1857. 

4:o. 55 s. (Adjunkt-disput.) 

1860. Tortula papillosa Wils., ein neuer Biirger der deutschen Flora. 
— Verh. d. Bot. Vereins f. Brandenburg. 1860. 

1861. Om bastcellers ombildning i kristallförande parenchym. — Forli. 
ved de Skandin. Naturf. Mode 1860. 5 s. 

» Om de groddknoppalstrande växternas utveckling. — Forli. ved 
de Skandin. Xaturf. Mode 1860. 18 s. 

1862. Adnotationes criticae de speciebus nonnullis generis Rumex, — 
Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. Bd. 19. 19 s. 

1863. Botanikens elementer. Lärobok för skolor. — Lund 1863, 
236 s. [2:a uppl. 1869, 246 s.; 3:e uppl. 1883, 231 s.; 4:e 
uppl. (bearb. af L. M. Neuman) 1901, 230 s.] 

1866. Bidrag till den skandinaviska vegetationens historia. — Lunds 
univ. årsskr. Bd. 3. 4:o. 90 s. 

» Om några Rumex-former. — Bot. Not. 5 s. 
» Ytterligare om Rumex gracilis och Areschougii. Bot. Not. 2 s. 
» Skånes flora. — Lund 1886, 332 s. — 2:a uppl. Lund 1881. 
607 s. 

1867. Växtanatomiska undersökningar L Om bladets inre byggnad. — 
Lunds univ. årsskr. Bd. 4. 4:o. 28 s. 

1868. Om Galeobdolon luteum Huds. — Bot. Not. 6 s. 

1869. Om bladets byggnad. — Forli. ved de Skandin. Naturf. Mode 
1868. 3 s. (Ref. af Växtanat. undersökn. 1867.) 

» Om den europeiska vegetationens ursprung. — Forh. ved de 

Skandin. Naturf. Mode 1868. 27 s. 
» Om den anatomiska strukturen af de trädartade växternas 

knoppfjäll (förutgående meddelande). — Forh. ved de Skandin. 

Naturf. Mode 1868. 2 s. 
» Plantje sub itinere navis bellicse Eugenie anno 1852 a N. J. 

Andersson circa Guayaquil coUecta? [Stockholm, P. A. Norstedt & 

Söner] 4:o [p. 115 — 142]. — Ämnad att utgöra: Eugenies resa. 

Botanik [disti-ibueras hösten 1910]. 

1870. Växtanatomiska undersökningar IL Om den inre byggnaden i 
de trädartade växternas knoppfjäll. — Lunds univ. årsskr. Bd. 
7. 4:o. 56 s. 

» Uber gegitterte Parenchymcellen in der Rinde. — ]>ot. Zeit. 4 s. 
"» M. W. von Diibens handbok i Växtrikets Naturliga Familjer 
etc. 2:dra uppl. Lund 1870. 600 s. 



358 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

1871. Betraktelser i anledning af stud. Alfr. Nathorsts upptäckt af 
fossila högnordiska växter i de skånska sötvattenslerorna. — 
Bot. Not. 6 s. 

» Om de skandinaviska Rubusformema af gruppen Corylifolii. — 
Bot. Not. 16 s. 

1872. Om Rubus idaius L., dess affiniteter och ursprungliga hemland. 
Bot. Not. 15 s. (Öfversatt i Journ. of Botany 1873, s. 
108—115.) 

1873. Granskning af den för behandling af åtskilliga till undervisningen 
i matematik och naturvetenskap inom elementarläroverken hö- 
rande frågor i nåder tillsatta kommissionens underdåniga be- 
tänkande i afseende på den af undertecknad utgifna läroboken 
»Botanikens elementer», 2:a uppl. — Bih. till Pedag. tidskr. 
H. 5. 26 s. 

» Om Trapa natans L. och dess i Skåne ännu lefvande form. — 
Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. Bd. 30. N:o 1. 16 s. (Öfver- 
satt i Journ. of Botany 1873, s. 239—46.) 

» [Skånes] vegetation. — Topograf. och statist, uppgifter om 
Malmöhus län, utgifna af Topografiska korpsen. Stockholm 
1873. 3 s. 

1874. Förberedande redogörelse för några undersökningar öfver bladets 
anatomi. — • Bot. Not. 25 s. 

1875. Betraktelser öfver växtens bygnad och lif. — Ur vår tids 
forskning n:o 13. 84 s. 

» Naturlära för elementarläroverken, läro- och läsebok II. Läran 
om Växterna. — Lund 1875. 338 s. 

» Belysning af Hr Th. O. B. N. Kroks anmärkningar mot under- 
tecknads granskning af den matematisk-naturvetenskapliga läro- 
boks-kommissionens omdöme om »Botanikens elementer», 2:dra 
uppl. — Bih. till Pedagogisk tidskr. 2:dra och 3:dje haft. 30 s. 

» Ytterligare om Rubus ideus L. — Bot. Not. 7 s. 

1876. tjber ein Paar Weihe'sche Rubi. — Bot. Zeit. 7 s. 

» Norges Rubi. — Norges flora af A Blytt. ©61. 3. Kristiania. 24 s. 
» Om de tyska växtfysiologiska försöksstationernas verksamhet. 
(Reseberättelse.) — Landtbr. Akad. tidskr. 10 s. 

1877. Om de mekaniska cellväfnaderna i bladen. Bot. Not. 9 s. 

» Beiträge zur Biologie der Holzgewächse. — Lunds univ. årsskr. 
Bd. 12. 4:o. 145 s. 

1878. Läran om växterna i sammandrag. — Afd. II i Naturlära för 
elementarläroverken. 123 s. (Uppl. 2 1880 116 s., uppl. 3 
1885 113 s., uppl. 4 1891 123 s.) 

» Jämförande undersökningar öfver bladets anatomi. — Minnesskr. 

utgifv. af K. Fysiog. Sällsk. i Lund 1878. 4:o. 244 s. 
» Kronobergs läns vegetationsförhållanden. — Topogr. och statist. 

uppgifter om Kronobergs län utg. af Generalstab. Topograf. afd. 

Stockholm 1878 s. 82—94. 
» Klass Triandria. — Backman & Holm, Elementarflora öfver 

Vesterbottens och Lapplands fanerogamer och bräkenartade 

växter, s. 11 — 39. 



FÖRTECKNING ÖFVER ARESCHOUGS VETENSKAPL. ARBETEN. 359 

1879. Om stambyggnaden hos Leycesteria formosa Wall. — Bot. 
Not. 9 s. 

» Om de i »Beiträge zur Biologie der Holzgewächse» använda 
benämningar för de olika slagen af grenar hos vissa vedartade 
växter. — I3ot. Not. 6 s. 

» Skandinaviens Rubi, afd. buskar. — C. J. Hartmans Handbok 
i Skandin. fl. 11 uppl. Stockholm. 1879. 6 s. 

1880. Smärre fytograflska anteckningar I. Artemisia Stelleriana Bess. 
H. Om Borragineernas och Labiaternas frukt. ■ — Bot. Not. 36 s. 

1883. Om fyllodiernas byggnad. — 12:te Skand. Naturf. mötets för- 
handl. 4 s. 
» Om klimatets inflytande på växternas organisation. — 12:te 
Skandin. Naturf. mötets 1880 förh. lös. (På tyska i Englers 
Bot. Jahrb. Bd. 2 [1882] s. 511—26.) 
» Charles Darwin. Ett minnesblad. — Lund 1883. 40 s 
1885 — 86. Some observations on the genus Rubus, — ■ Lunds univ. 
årsskr. Bd. 21 och 22. 4:o. 185 s. 

1887. Svar på lektor C. J. Lindebergs >>Genmäle». — Bot. Not. 6 s. 
» Om spiralfiberceller i bladen af Sanseviera-arter. — Bot. Not. 

3 s. (På tyska i Bot. Centralbl. Bd. 31 [1887], 259—61.) 
» Om reproduktion af växtdelar hos de högre växterna. — Bot. 

Not. 2 s. (Öfversatt och vidgad i Bot. Centralbl. Bd. 31 s. 
186—88 och 220—23.) 
» Betrachtungen iiber die Organisation und die biologischen Yer- 
hältnisse der nordischen Bäume. — Englers Botan. Jahrb. 
Bd. 9. 16 s. 

1888. Om Trapa natans L. var. conocarpa F, Aresch. och dess här- 
stamning från denna arts typiska form. — Bot. Not. 8 s. (På 
tyska i Bot. Centralbl. Bd. 35 [1888] s. 253—56, 285—287.) 

» Om Rubus afflnis Whe och R. relatus F. Aresch. — Bot. Not. 

4 s. (På tyska i Bot. Centralbl. Bd. 34 [1888] s. 348—50. 

1889. Ueber Rubus obovatus G. Br. und R. ciliatus C. J. Lindeb. - — 
Bot. Centralbl. Bd 37. 6 s. 

1893. Om förekomsten af Artemisia Stelleriana Bess. på Vestra Skånes 
hafsstränder. — Bot. Not. 10 s. 

1894. Artemisia Stelleriana Bess. in Europé. — The Journal of Botany. 
Bd. 32, s. 70—75. 

» Bet fanerogama embryots nutrition. Lund 1894. 4:o. 36 s. 
(Promotionsprogram ; ingår äfven i Lunds Univ:s årsskrift. Bd. 
30. 1893—94.) 

1895. Beiträge zur Biologie der geophilen Pflanzen. — Lunds univ. 
årsskr. Bd. 31. 4:o. 60 s. 

1897. Botaniska institutionen. — Festskr. m. anl. af H. M. Konung 

Oskar ILs regeringsjubileum. Utg. af Lunds univ, Afd. 3, 

s. 208—225. 
» tJber die physiologischen Leistungen und die Entwickelung 

dos Grundgewebes des Blattes. — Lunds univ. årsskr. Bd. 

33. 4:o. 40 s. 
1899. Till svnonvmien inom släktet Rumex. — Bot. Not. 3 s. 



360 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

1902. Om bladbyggnaden hos Mangrove-växterna. Bot. Not. 12 s. 
(Föreg. medd. till följ. arbete.) 
» Untersuschungen iiber den Blattbau der Mangrove-Pflanzen. — 
I>ibliotheca botanica. Heft. 56. 34 s. samt Berichtigung i 
Flora 92 (1903) s. 301—302. 

1904. Zur Frage der Salzausscheidung der Mangrovepfianzen und 
anderer mit ihnen zusammen wachsender Strandptianzen. — 
Flora Bd. 93. H. 2. G s. 

1905. Undersökningar öfver de tropiska växternas bladbyggnad i jäm- 
förelse med de arktiska och boreala växterna. 207 s. — K. Sv. 
yet. .ikad. Handl. Bd. 39. N:o 2. 

190G. Uber die Bedeutung des Palisadenparenchyms fiir die Transpi- 
ration der Blätter. — Flora. J>d. 9 (i. 8 s. 



öfver F. W. C. Areschoug äro följande dödsrunor ski ifna : 
Gunnar Andersson i Svensk Botanisk Tidskrift 1909, Bd. 3, Bengt 
LiDFORSS i Berichte der deutschen botan. Gesellschaft, 27:de årg. samt 
kortare nekrologer dels af Lidforss i tidningen »Arbetet» (Malmö) för 22 
dec. 1908, dels af Sv. Murbeck i Sydsvenska Dagbladet Snällposten för 
samma datnm. 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 361 



Tillägg. 



Revisionsberättelse för år 1909. 

Undertecknade, af Kungl. Vetenskapsakademien utsedde att gran- 
ska Akademiens och de under hennes vård ställda institutioners för- 
valtning för år 1909, få, efter verkställd revision, däröfver afgifva 
följande redogörelse. 

De Vetenskapsakademien, Bergianska stiftelsen, Letterstedtska för- 
eningen och Letterstedts donationsfond samt Vegafonden tillhörande 
värdehandlingar hafva genomgåtts och befunnits vara i god ordning 
samt innebära full valuta för deras bokförda värden. 

Vetenskapsakademiens, Bergianska stiftelsens, Letterstedtska för- 
eningens, Letterstedtska donationsfondens, Vegafondens, Naturhistoriska 
riksmuseums. Meteorologiska centralanstaltens. Särskilda statsanslags 
och Naturhistoriska riksmuseums byggnadsfonds räkenskaper hafva af 
oss gi'anskats och genomgåtts, sedan de förut undergått särskild siffer- 
granskning af fröken Louise Forssell, och har därvid befunnits att 
balanserna från 1908 års böcker blifvit riktigt öfverförda i 1909 års 
böcker och att samtliga utgiftsposter äro behörigen verificerade. De 
af sifferrevisorn gjorda anmärkningar föranleda ingen åtgärd. 

Öfver förvaltningen af Akademiens egna medel under år 1909 
hafva vi ur räkenskaperna sanmianställt följande öfversikt: 

Akademiens fastigheter och inventarier samt öfriga tillgångar voro 
vid årets början och slut upptagna till följande värden: 

1 januari 31 december Ökning Minskning 

Fastigheter . 321,160:— 394,792:— 73,632: — 

Inventarier 1,201,558: 54 1,220,799: 10 19,240: 56 

Zoologiska stationen Kristi- 

neberg 56,800: — 56,800: — 

Grundfonden 567,714:32 521.882:90 45.831:42 

Reservfonden 42,292: 71 44,375: 78 2.083: 07 

Summa 2,189,525: 57 2,238,649:78 94,955:63 45,831:42 

Arets vinst- och förlustkonto har följande utseende : 

Inkomster. 

Almanacksarrendet 143,000: — 

Räntor 84,732: 33 

Hyror 1,883.- 92 

Statsanslag 3,960: — 

Andra inkomster 421: 87 233 998: 12 



362 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

Utgifter. 

Förvaltningskostnad 18,663: 64 

Akademiens publikationer 50,635: 65 

» sammankomster 2,004: 39 

Observatorium 13,597: 38 

Fysiska kabinettet 9,639: 94 

Biblioteket 40,453: 47 

Zoologiska stationen Kristineberg .... 7,250: — 

Underhåll af byggnader 4,451:46 

Divere miderstöd m. m. samt räntor å dona- 
tioner och å grundfonden 80,503: 57 227 199: 50 

Öfverskottet har tillförts: 

grundfonden med 5,000: — 

och reservfonden 1,798; 62 6,798: 62 

Summa 233,998: 12 

Grundfonden, som vid årets början utgjorde 567,714: 32 
har tillförts dels räntemedel 25,407: 91 

dels förestående 5,000: — 30,407: 91 598,122: 23 
hvaremot utgått: 

till likvid af tomter vid Frescati .... 73,632.- — 

» pensioner och andra utgifter .... 2,607; 33 yg 239: 33 

och utgjorde sålunda vid årets slut 521,882: 90 
visande en minskning af kr. . . 45,831:42 

Reservfonden, som vid årets början var . . 42,292: 71 

har ökats med: 

dels förestående afsättning 1,798: 62 

och dels räntor m. m 284: 45 o 083: 07 

hvadan densamma vid årets slut uppgick till kr. 44,375: 78 

Akademiens egna fonder, grundfond och reservfond, uppgingo så- 
lunda vid 1909 års slut till sammanlagdt kr. 566,258: 68, hvilket 
framgår af följande tablå: 



Tillgångar. 



11 
10 



A bankräkningar 277,240: 

Fastigheter 394,792: 

Inventarier 1,220,799: 

Zoologiska stationen Kristineberg . . . 56,800: — 

Fordran 3,000: — 

Diverse förskott 7,330: 21 

Utlånade medel: 
mot inteckning: 

kapital 943,500: — 

ränta 7,996: 12 951 49g; 12 
i obligationer: 

kapital 762,197: 50 

ränta 8,407:44 770 fi04.- Q4- 1 1-00 mi nt- 

' .11X1^*1^* 1,<22,101:06 3,682,062: 48 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 363 

Shnlder. 

Hypotck för almanacksar- 

rendet 242,000: — 

Behållning å anslagen till: 

Tryckning 1,938:70 

Häftning 1,121:86 

Planscher 3,222: 11 

Observatorium .... 5,784: 85 

Fysiska kabinettet . . . 6,246: 99 

Biblioteket 8,346: 59 

Zoologiska stationen Kris- 

tineberg 2,500: — 

Fastighetens underhåll . . 292: 44 

Diverse understöd m. m. . 900: — 

Rosenadlerska pensionerna 50: — 

Berzelii reseanteckningar . 423: 26 

Linnés skrifter 2,411:77 

Svedenborgs d:o 6,167: 13 

Byzautinska stipendiet . . 157:49 

Donationsmedel 1,161,849: 51 i 443,412: 70 

Kapitalkonto. 

Fastigheter 394,792: — 

Inventarier 1,220,799: 10 

Zoologiska stationen Kris- 

tineberg 56,80 0^— 1^ 672, 391:10 3,115,803:80 

Akademiens kapital (grundfond och reservfond) . . . 566,258: 68 

Sunnna 3,682,062: 48 

I öfrigt hänvisa vi till den af kamreraren lämnade redogörelsen. 

Förvaltningsutskottets protokoll för 1909 har icke gifvit oss an- 
ledning till någon anmärkning. 

Önskligt vore, att kanireraren vid redovisnings afgifvande äfven 
lämnade balansextrakt för hvarje särskild fond. 

Revisorerna vilja fästa uiipmärksamheten därå, att Akademiens 
förvaringsrum för värdehandlingar icke uppfyller nutida fordringar och 
således troligen ej erbjuder full säkerhet. 

På grund af hvad sålunda vid revisionen förekommit hemställa 
vi, att Akademien behagade meddela förvaltningsutskottet och kam- 
reraren full ansvarsfrihet för 1909 års förvaltning. 

Stockholm den 23 april 1910. 

E. Welander. Ivar Bendixson. J. A. BrlneJl. 



C5 

O 

o 



'fä 

.O 

u 

o 

it 

<D 
•Ö 



o 

•rH 

SS 



o 

o 



]=! 
o 

B 

a> 
•ö 

ed 

eö 
m 

eö 

02 

« 

> 



bo 

ti 



cö o 



"5 "" -^ 

cS o Ö 



C S 



» ä -^ 



'§"1^1 



!=r ^ 



1- M c 



> .ä = r^ 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909, 365 



Gustaf, med Guds nåde, Sve- 
riges, Götes och Veiides Konung. 

Vår ynnest och nådiga benägenhet med Gud Allsmäktig! 

Med anmälan att det i)rivilegium å utgifvandet af Svenska alma- 
nackor och kalendarier, som genom nådig resolution den 17 oktober 
1747 tillagts Vetenskapsakademien och hvilket, från denna tid oaf- 
brutet af Akademien tillgodonjutet, blifvit enligt föreskriften i 1 § 3 
mom. uti gällande tryckfrihetsförordning af Kungl. Maj:t hvart tju- 
gonde år och senast genom nådigt bref den 6 juni 1890 förnyadt, 
åter tilländagår den 16 juli 1912, har Ni uti underdånig skrifvelse 
den 1 juni 1910 anhållit, det Oss täcktes för en tid af ytterligare 
tjugu år, räknad från och med den 16 juli 1912 till den 16 juli 1932, 
bevilja Akademien privilegium att utgifva svenska almanackor och 
kalendarier på sätt ofvan åberopade nådiga resolution närmare be- 
stämmer. 

Vid föredragning af detta ärende hafva Vi funnit godt bifalla 
Eder underdåniga framställning. Detta meddela Vi Eder till svar och 
efterrättelse. 

Stockholms slott den 22 juli 1910. 

Under Hans Maj:ts 

Vår AUernådigste Konungs och Herres frånvaro 

Dess tillförordnade Regering: 

Carl Hederstierna. P. E. Lindström. 

Oskar Nyländer. H. von Krusensfierna. 

Walter Murraij. 
Till vetenskapsakademien. 



Enär den promemoria rörande almanacksarreudets användning, 
som af Akademien inlämnats till Kungl. Maj:t, äfven kan vara af in- 
tresse för allmänheten att känna, bifogas den här. 

P. M. 

Vetenskapsakademiens inkomst af almanacksprivilegiet uppgick år 
1909 till 143,000 kronor. 

Enligt räkenskaperna och den till Akademien ingifna revisionsbe- 
rättelsen för samma år (se sid. 361) användes denna inkomst i jämna 
kronor på följande sätt: 



366 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

Akademiens publikationer 50,635 

» bibliotek 40,453 

Förvaltningskostnader 18,663 

Observatoriet 13,597 

Fysiska institutionen 9,640 

Kristinebergs zoologiska station (utom statsanslaget) .... 7,250 

Sammankomsterna 2,004 

Till stipendier åt unga forskare för resor inom landet . . . 1,000 

Summa 143,242 

Hvad först Akademiens publikationer beträffar så äro de af största 
betydelse för den matematiskt-naturvetenskapliga forskningen i landet 
och göra det möjligt för livem som helst att få ett däraf förtjänt 
arbete tryckt inom landet. 

De bidraga ock i väsentlig grad att göra den svenska forsk- 
ningen känd och erkänd i utlandet, enär Akademien utdelar dem till 
vetenskapliga samfund öfver hela världen. 

Dylika publikationsserier utgifvas numera i alla kulturländer, och 
mån betraktar det såsom en nationaisak att bekosta dylika, enär af- 
handlingar, som utgifvas i främmande land, lätt blifva ansedda såsom 
tillhörande det landets litteratur. 

Behofvet af dessa publikationer framgår äfven däraf, att antalet 
och omfattningen af de afhandlingar, som inlämnas till Akademien, för 
hvarje år ökas, hvari genom naturligtvis äfven kostnaden för Akade- 
miens publikationer ständigt är i stigande. Härtill bidrager i väsent- 
lig grad de större anspråk på illustrationer, som numera ställas på de 
flesta dylika arbeten. 

Det bör ock framhållas, att denna utgift i väsentlig grad kom- 
mer unga och obemedlade författare tillgodo, hvilka, såsom ännu ej 
kända i utlandet, i annat fall svårligen skulle kunna få sina arbeten 
tryckta, enär förläggare ej i vårt land åtaga sig utgifningen af veten- 
skapliga arbeten på grund af den ringa afsättningen inom landet. 

Bland Akademiens skrifter ingå äfven Meteorologiska Centralan- 
staltens publikationer samt de talrika afhandlingar, som utarbetas vid 
Naturhistoriska riksmuseet. För dessa skulle i annat fall särskilda 
statsanslag blifva nödvändiga. 

Därigenom att Akademien mot dessa publikationer erhåller andra 
sällskaps skrifter i byte för sitt bibliotek, kan dock med skäl sägas, 
att en stor del af de kostnader, som nedläggas på Akademiens skrif- 
ter återkomma till landet i form af utländska arbeten, hvilkas inköp 
i annat fall skulle draga högst betydande belopp. Denna mycket be- 
aktansvärda fördel för forskningen inom landet skulle ej vinnas, ifall 
i stället understöd lämnades direkt till hvarje författare för hans af- 
handlings tryckning. 



Näst utgifvandet af vetenskapliga skrifter har det ända från Aka- 
demiens stiftelse varit hennes sträfvan att grundlägga och vidmakt- 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 367 

hålla ett för studerande i hela landet tillgängligt och så vidt möjligt 
fullständigt mateniatiskt-naturvetenskapligt bibliotek. 

Tack vare de betydande belopp Akademien årligen kunnat offra 
på biblioteket och de storartade gåfvor, som tid efter annan af våra 
konungar och enskilda personer öfverlämnats till detsamma, kan det 
utan öfverdrift sägas vara det förnämsta i sitt slag ej allenast i Sve- 
rige utan ock i hela norden. 

Enär K. Biblioteket, enligt sin instruktion, ej anskaffar litteratur 
i de fack, som representeras af Vetenskapsakademiens bibliotek, är 
detta det enda allmänt naturvetenska])liga bibliotek i hufvudstaden och 
såsom sådant alldeles oumbärligt såväl för de under Akademien ställda 
statsinstitutionerna som ock för en stor del andra institutioner i Stock- 
holm. För öfrigt anlitas detsamma, genom förmedling af universitets- 
biblioteken, äfven flitigt af forskare i universitetsstäderna samt dess- 
utom af enskilda personer inom hela landet.^ 

Det torde knappast behöfva påpekas, huru viktigt det är att ett 
bibliotek, som bar en sådan betydelse för hela landet, vidmakthälles 
och utvecklas så, att det ej blir efter sin tid. 

Därtill behöfvas emellertid ständigt ökade tillgångar, ty littera- 
turen tilltager för hvarje år i omfång och i samma mån biblioteket 
växer och mer anlitas kräfvas ock större arbetskrafter för en tillfreds- 
ställande skötsel af detsanuna. 

Det belopp som Akademien nu kan anslå till sitt bibliotek är 
därföre ingalunda för högt utan behöfver helt säkert inom kort höjas 
för att kunna motsvara dess beliof. 



I förvaltingskostnaderna ingå aflöning till Akademiens sekreterare, 
kamrerare, notarie, ombudsman och tre vaktmästare samt allmänua 
expenser. 

Af bilagda tabell (s. 364) framgår att förvaltningen vid slutet af 
år 1909 omfattade egendom till ett bokfö rdt värde af (»fver 10 millioner 
kronor, däraf mer än 4 millioner voro statens och det mesta af det öfriga 
tillhörde under Akademiens vård ställda donationer, som naturligtvis 
skola förvaltas i öfverensstämmelse med därom lämnade föreskrifter, 
hvilka ofta medföra omfattande utredningar och undersökningar. 

För förvaltningen af statsinstitutionerna uppbär Akademien intet 
bidrag af statsmedel. 

Till förvaltningen höra ytterligare de åligganden, som redan till- 
delats eller kunna komma att tilldelas Akademien med afseende på 
naturskyddet i Sverige. Det kan förutses, att dithörande frågor i fram- 
tiden komma att nå en mycket betydande omfattning. 

I samband med förvaltningen bör äfven erinras om Akademiens 
skyldighet att afgifva utlåtande i vetenskapliga frågor samt om det 
ansvarsfulla uppdrag, som Akademien åtagit sig på grund af Alfred 
Nobels donation. 



^ Ett från opartiskt håll gjordt uttalande i detta afseende om Aka- 
demiens bibliotek finnes intaget i Kmigl. Maj:ts nådiga statsverksproposi- 
tion till 1907 års riksdag. Åttonde hufvudtiteln sid. 58 — 59. 



368 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1910. 

Den hastiga ökningen i Akademiens verksamhet belyses bäst däraf, 
att till Akademien inkomna ärenden år 1900 utgjorde 131, men år 
1909 uppgingo till 612. 



Akademiens observatorium är en nödvändig förutsättning för alma- 
nackans utgifvande och har för öfrigt sin betydelse såsom vetenskaplig 
institution. Tack vare detsamma har det t. ex. blifvit möjligt för 
Stockholms Högskola att uppehålla undervisningen i astronomi utan 
att anskatfa eget observatorium. Det måste dock tyvärr erkännas, att 
tillgångarna ej medgifvit Akademien, att på sätt önskligt varit utrusta 
observatoriet med moderna instrumentala hjälpmedel. 



Liksom fordom under Berzelius tid den kemiska institutionen, hvil- 
ken Akademien dock sedermera på grund af ekonomiska skäl nödga- 
des indraga, har äfveu den fysiska institutionen haft stor betydelse för 
den fysiska vetenskapens utveckling inom landet. Akademien anser 
det därföre af vikt att denna institution, så vidt det visar sig möjligt, 
äfven fortfarande uppehälles. 



Kristinebergs zoologiska station, som tillkommit genom storartade 
gåfvor af enskilda personer, har en synnerligen stor betydelse för stu- 
diet af organismerna i hafvet och anlitas årligen så långt utrymmet 
det medgifver, af forskare från våra universitet samt af lärare och 
lärarinnor från alla delar af landet, äfvensom af utlänningar. Dess 
betydelse har ock offentligen blifvit erkänd, därigenom att riksdagen 
beviljat densamma ett årligt anslag af 4,000 kronor. Därutöfver har, 
såsom ofvan synes, år 1909 till dess underhåll och vård af Akade- 
mien utbetalts 7,2.50 kronor. Detta anslag är äfven för framtiden 
behöHigt och kan ej minskas utan behöfde snarare något ökas. 

De återstående båda posterna torde ej behöfva någon särskild 
förklaring. 

Till sist må framhållas att Akademien utöfver almanacksarrendet 
ej förfogar öfver några andra nämnvärda inkomster än räntan å sitt 
eget kapital, som enligt ofvan åberopade öfversikt vid 1909 års ut- 
gång uppgick till 566,258 kronor. Med afseende å detta kapital är 
att märka, att detsamma dels utgör pensionsfond för Akademiens 
tjänstemän och betjänte samt att därföre af dess ränta skall utgå pen- 
sioner, som kunna vara af mycket växlande storlek, dels under de 
närmaste åren såväl till ränta som till kapital måste tagas i anspråk 
för realiserandet af Akademiens nybyggnader vid Frescati. Det är 
visserligen att hoppas, att största delen af det belopp, som nu måste 
tagas ur Akademiens kapital, i framtiden kan återfås genom försälj- 
ning af Akademiens egendom i staden, men innan detta skett, kan 
under de närmaste fyra eller fem åren ingen inkomst beräknas från 
Akademiens fonder till bestridande af de ordinarie utgifterna. 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1909. 369 

Af ofvanståeude framgår, att Akademien utan den inkomst, som 
den har af almanacksprivilegiet, ej skulle kunna upijehålla sin verk- 
samhet och att denna är af den allmännyttiga natur, att den i alla 
händelser på något sätt måste uppehållas. 

Stockholm i maj 1910. 

Chr. AurivilUus. J. L. LeiJonmarcJc. 



Veteuslapsnkademiens Årsbok. 8. 1910. 24 



INNEHÅLL. 

Sid. 

K. Vetenskapsakademiens ledamöter 3 — 16 

K. Vetenskapsakademiens sammankomster 1909 17 — 92 

Sekreterarens årsberättelse för 1909—1910 93—109 

Institutionsföreståndarnes årsberättelser. 

A. Akademiens institutioner 111 — 158 

B. Naturhistoriska riksmuseet 159 — 206 

C. Statens Meteorologiska centralanstalt 207 — 213 

D. Nobelinstitutets fysikalisk-kemiska afdelning 215 — 217 

Föredrag till högtidsdagen den 31 mars 1910. 

1. E. Lönnberg, Om hvalarnes härstamning 219 — 259 

2. K. BoHiiiN, Nyare iakttagelser öfver kometer 261 — 287 

Biografier 

Carl Gustaf Styffe 289—317 

Ernst Danielson 319—337 

Fredrik Vilhelm Cristian Areschoitg 339 — 360 

Tillägg: 

Revisionsberättelse för år 1909 361 — 363 

Skulder och behållningar 1909 364 

K. Maj:t nådiga bref rörande aln:ianacksprivilegiets förnyande 365 

Promemoria rörande användningen af almanacksarrendemedlen 365 — 369 



Bilagor. 

1. J. A. Bergstedt, Minnesfesten öfver Carl von Linné den 25 maj 1907. 

2. J. M. HuLTH, Swedish Arctic and Antarctic Explorations 1758 — 
1910. Bibliography. 

3. Stroh, A. H., och Ekelöf, Greta, Kronologisk förteckning öfver 
Emanuel Swedenborgs skrifter. 1700 — 1772. 



KUNGL. SVENSKA 



VETENSKAPSAKADEMIENS 



ÅRSBOK 



FÖB ÅR 



1911 



MED 7 TEXTFIGUREB OCH i TAELOR 



UPPSALA & STOCKHOLM 
ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCK ERI-A.-B. 



KUNGL. SVENSKA 



VETENSKAPSAKADEMIENS 



ÅRSBOK 



Fös AK 



1911 






UPPSALA & STOCKHOLM 
ALMQVLST & WIKSELLS BOKTPiYCKKRI-A.-H. 



UPPSALA 1911 

ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A. -B. 



KUNGL SVENSKA 

VETENSKAPSAKADEMIEN 

Maj 1911 



BESKYDDARE 

HANS MAJ:T K O N U N G E N 

SVENSKA HEDERSLEDAMÖTER 

H. K. H. KRONPRINSEN 
Prins OSCAR CARL AUGUST BERNADOTTE 
H. K. H. HERTIGEN AF VÄSTERGÖTLAND 

H. X. H. HERTIGEN AF NÄRKE 
H. K. H. HERTIGEN AF SÖDERMANLAND. 



1 M«RART 
• v ORK 



Svenska ledamöter. 



1858, jaii. 13. 

1865, nov. 8. 

1873, mars 12. 

1875, nov. 10. 

» » :> 

1877, nov. U 

1878, dee. 11. 

1879, dec. 15. 

1880, okt. 13. 

1881, maj 11. 

» dec. 14. 

1883, mars 14. 

1884, maj 11. 
okt. 8 
nov. 12. 
dec. 10. 

1885, mars 11. 

1886, jan. 13. 

» febr. 10. 

>> » » 

1887, nov. 9. 



i 1888, nov. 14. 



A. Efter ålder i akademien. 

* Betyder att eu ledamot varit eller är preses. 

VON Post, Hampus Adolf, professor, f. d. föreståndare för ke- 
miska försöksstationen vid Ultuna; Uppsala; f. 22. 

Fries, Theodor Magnus, f. d professor vid univ. i Uppsala; 
Uppsala; f. 32. 

Bergstrand, Carl Erik, professor; Stockholm, Rådmansg. 84; 
f. 30. 

Odenius, Maximilian Victor, f d. professor vid univ. i Lund ; 
Lund; f. 28. 

'Åkerman, Anders Richard, f. d. generaldirektör och clief för k. 
kommerskollegium; Stockholm, Mariehill, Djurgården; f. 37. 

Malmström, Carl Gustaf, f. d. riksarkivarie och förutv. stats- 
råd; Djursholm; f. 22. 
*\ViTTROCK, Veit Brecher, professor ocli föreståndare för Ber- 

gianska stiftelsen; Albano, Bergianska trädgården; f. 39. 
*Retzius. Magnus Gustaf, f. d. professor vid karol. med. kir. 
institutet; Stockholm, Drottningg. 116; f. 42. 

Berggren, Sven. f. d. professor vid univ. i Lund; Lund; f. 37. 

Hammarsten, Olof. f. d. professor vid univ. i Uppsala; Uppsala; 
f. 41. 

DuNÉE. Nils Cheistofer. f. d. professor vid univ. i Uppsala; 
Uppsala; f. 39. 

Mittag-Leffler. Gösta. jDrofessor vid Stockholms högskola; 
Djursholm; f. 46. 

Tullberg. Tycho Fredrik Hugo. f. d. professor vid univ. i 
Uppsala; Uppsala; f. 42. 

"Théel, Johan Hjalmar, professor och intendent vid riksmuseet; 
Stockliolm: f. 48. 

*Cederblom, Johan Erik, f. d. professor vid tekniska högskolan; 

Stockholm, Östermalmsg. 51; f. 34. 
*Sidenbladh, Per Elis, f. d. öfverdirektör och chef för sta- 
tistiska centralbyrån; Stockholm, Smålandsg. 12; f. 36. 

Nathorst, Alfred Gabriel, professor och intendent vid riks- 
museet; Stockholm; f. 50. 

Rosén, Per Gustaf, f. d. professor vid generalstaben; Stockholm, 
Villa Tellus, Lidingön; f. 38. 

Falk, Matths, f. d. professor vid univ. i Uppsala; Uppsala; f. 41. 

De Laval, Carl Gustaf Patrik, tilos. doktor, civilingenjör; 
Stockholm, Torstensonsg. 6; f. 45. 

Nordstedt, Carl Fredrik Otto. professor; Lund; f. 38. 

Clason. Edvard ClaIjs Herman, f. d. professor vid univ i 
Uppsala; Uppsala; f. 29. 

VON Ehrenheim, Per Jakob, f. d. statsråd och universitetskansler; 
Stockholm, Grefg. 21; f. 23. 

BÄCKLUND, Albert Victor, f.d. professor vid univ. i Lund; Lund; f.45. 



6 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. 

1888 dee. 12. HiijDebe.\nds.son, Hugo Hildebeand, f. d. e. o. professor vid 
univ. i Uppsala; Uppsala: f. 38. 

1889, febr. 13. Pettersson, Sven Otto, f. d. professor vid Stockholms högskola; 

Holma, Brastad; f. 48. 

» maj 8. *LiNDSTEDT, Anders, regeringsråd; Stockholm, Kniigsholmstorg 4; 
f. 54. 

» dec. 11. *Klason, Johan Peter, professor vid tekii. högskolan; Stock- 
holm, Stora Badstug. 38; f. 48. 

1890, maj 14. *Hasselbeeg, Klas Beenhaed, professor. vet.-akad:s fysiker; 

Stockholm; f. 48. 
» dec. 10. Nyrén. Magnus, lyskt verkligt statsråd, f. d. astronom vid observ. 
i Pulkova; Stockholm, Nybrog. 11 B; f. 37. 

1891, jan. 14. 'Hildebeand. Hans Olof Hildebeand, f. d. riksantikvarie; Stock- 

holm, Karhxplan 6: f. 42. 

1892, mars 9. Widman, Oskae, professor vid univ. i Uppsala; f. 52. 

1894, dec. 12. Almsteöm, Robeet, fabiiksdisponent, f. d. fullmäktig i riksbanken; 

Rörstrand; f. 34. 

1895, dec. 11. Aueivillius, Pee Olof Cheistophee, professor och vet.-akad:s 

sekreterare; Stockholm, Drottningg. 96; f. 53. 
» » » *MoNTELius, GusT.\F OscAE AuGUSTiN, liksantikvarie ; Stockholm, 

S:t PauLsg. 11; f. 43. 

1896, apr. 15. Zandee, Jonas Gustaf Wilhelm, medicine doktor: Stockholm, 

Strandvägen ni: f. 35. 
» dec. y. Tegnée, Esaias Henrik Wilhelm, f. d. professor vid univ. i Lund; 
f. 43. 

1897, nov. 10. Henschen, Salomon Ebeehaed. jirofessor vid karol. med. kir. 

institutet; Stockholm, Handtverkareg. 15; f. 47. 
» dec. 8. Anneestedt, Claes, f. d. bibliotekarie vid univ. i Uppsala: Uppsala ; 
f. 39. 

1898, jan. 12. *Möenee, Kael Axel Hampus, grefve, professor och rektor vid 

karol. med. kir. institutet; Stockholm, Handtverkareg. 3; f. 54. 
» febr. 9. Bohlin, Karl Peteus Teodoe, professor, vet. -akad:s astronom ; 

Stockholm; f. 60. 
» maj II. Chaeliee, Carl Vilhelm Ludvig, professor vid univ. i Lund; 

f. 62. 
» » >> Söderbaum, Henrik Gustaf, professor; Experimentalfältet; f. 62. 

Sjögren. Sten Anders Hjalmar, professor och intendent vid 

riksmuseet: Stockholm; f. 56. 
Tham. Gustaf Wilhelm Sebastian, bruksägare; Huskvarna; f. 39. 
10. *Törnebladh, Henrik Ragnar, f. d. lektor, fullmäktig i riksbanken; 

Stockholm, Tor.stensonsg. 12; f. 33. 
Nordström, Carl Fredrik Theodoe, landshöfding; Örebro; f. 43. 
SöDEKWALL, Knut Fredrik, f. d. professor vid univ. i Lund; 

Lund; f. 42. 
» » » *Dahlgren, Erik Wilhelm, riksbibliotekarie; Stockholm, Kungs- 

broplan 1; f. 48. 
» nov. 14. Ljungbeeg, Erik Johan, til. doktor, disponent för Stora Koppar- 
bergs Bergslag; Falun: f. 43. 
1901, april 10. Berg, John Vilhelm, professor vid karol. med. kir. institutet; 

Stockholm, Handtverkareg. 2; f. 51. 
» » » Phragmén, Lars Edvard, f. d. professor, f. d. öfverdirektör och 

chef för k. försäkringsiiispektionen; Djursholm; f. 63. 
» > » Eriksson, Jakob, professor; Experimentalfältet; f. 48. 

» maj 8. Aerhenius, Sv.\nte August, professor, föreståndare vid vet.-akad:s 

nobelinstitut: Experimentalfältet; f. 59. 
» okt. 9. Sahlin, Carl Yngve, f. d. professor vid Uppsala universitet; 

Stockholm; Frejg. 8; f. 24. 
» nov. 13 Holm, Edvard Johan Gerhard, professor och intendent vid 

riksmuseet; Stockholm; f. 53; 
» » ' Tamm, Claes Gustaf Adolf, friherre, f. d. öfverståthållare 

och förutv. statsråd; Stockholm, Mynttorget 4: f. 38. 



1899, 


nov. 


8 


» 


dec. 


13 


1900, 


jan. 


10 


» 


febr. 


14 


» 


maj 


9 



LEDAMOTSFORTECKNING. 7 

1902, mars 12. De Geer, Geeard Jakob, friherre, professor vid Stockholms 

högskola; Stockholm, Rådmansg. 67; f. 58. 

» » > WiKÉN. Axel, professor vid niiiv. i Uppsala; f. 60. 

» maj 14. LovÉN, Johan Maetin, professor vid univ. i Lund; f. 56. 

» » y Hedin, 8ven Gustaf, professor vid nniv. i Uppsala; f. 59. 

» » )/ Welandee, Edvaed Wilhelm, professor vid karol. med. kir. 

institutet; Stockholm, Skeppsbron 10; f. 46. 

» nov. 25. Beinell, Johan August, fil. doktor, öfveringenjör vid järnkon- 
toret; Stockholm, Barnhusg. 20; f. 49. 

1903. juni 10. Ekstrand, Åke Gerhard, öfveringenjör; Stockholm, Stora 

Badstug. 50; f. 46. 
1905, jan. 11. Wiman, Andees, professor vid univ. i Uppsala; f. 65. 

» > >; Hamrekg, Hugo Emanuel, professor, föreståndare för statens 

meteorol. centralan.stalt; Stockholm: f. 47. 

» » > HÖGBOM, Arvid Gustaf, professor vid univ. i Uppsala; f. 57. 

» » > Adleez, Gottfeid Agaton, lektor vid Sundsvalls högre allm. 

läroverk: Sundsvall; f. 58. 

» febr. 8. Granqvist, Pee Gustaf David, professor vid univ. i Uppsala; 
f. 66. 

» » 1 Hamberg, Axel, professor vid univ. i Uppsala; f. 63. 

» » ■) GuLLSTEAND, Allvae, professor vid univ. i Uppsala; f. 62. 

» > Hjäene, Haeald Gabeiel, profe.ssor vid univ. i Uppsala; f. 48. 

« mars > Bendixsox, Ivak Otto, professor och rektor vid Stockholms hög- 
skola; Stockholm; Drottningg 87; f. 61. 

» » Ekholm, Nils, amanuens vid statens meteorol. centralanstalt; 

Stockholm; f. 48. 

» » > Hedin, Sv^en Andees. fil. doktor; Stockholm, N. Blasieholms- 

hamnen 5 B; f. 65. 

T >' > LÖNNBERG, Axel Johan Einar, professor och intendent vid riks- 

museet; Stockholm; f. 65. 

» >■ ' MiJLLEE, Erik Gottlieb, professor vid karol. med. kir. institutet; 

Stockholm; f. 66. 

» april 25. Linroth, Klas Mauritz. generaldirektör och chef för k. medi- 
cinalstyrelsen; Stockholm, Braheg. 27; f. 48. 

» '• Danielsson. Olof August, professor vid univ. i Uppsala; f. 52. 

» okt. 11. Afzelius, Johan Fredrik Ivar, president i Svea Hofrätt; Stock- 
holm, Kommendörsg. 16; f. 48. 

i> dec. 6. AF WiESÉN, Carl David, fil. doktor, svenska akademiens ständige 
sekreterare; Stockholm, Engelbrektsg. 7; f. 42. 

1907, okt. 9. MuRBECK, Svante Samuel, professor vid univ. i Lund; f. 59. 

» nov. 13. Clason, Isak Gustaf, förste intendent; Stockholm, Kanima- 

kareg. 10; f. 56. 
" dec. 4. Carlheim-Gyllensköld. Vilhelm, fil. d:r; Stockholm, Villag. 4; 

f. 59. 

1908, jan. 8. Gröndal, Johan Gustav, fil. doktor, ingenjör; Djursholm; f. 59. 
» » ScHtJCK, Johan Heneik Emil, professor, Uppsala universitets 

rektor; f. 55. 

» april 8. Billing, Axel Gottfeid Leonaed, biskop öfver Lunds stift och 
prokansler för Lunds univ. Lund; f. 41. 

» >' 22. Hammae. Johan August Haeald, professor vid univ. i Uppsala ; f. 61. 

» maj 27. Fuest, Carl Magnus, jirofessor vid univ. i Lund; f. 54. 

» » >' Hildebeand. Heneik Eobeet Teodor EatiL, riksarkivarie; Stock- 

holm, Odeng. 69: f. 48. 

» nov. 25. Caelgren, Oskae Heneik, docent och prosektor vid Stockholms 
Högskola; Stockholm, Rådmansg. 82; f. 65. 

1909, jan. 13. Sjöstedt, Bbor Yngve, professor och intendent vid riksmuseet; 

Stockholm: f. 66. 
» mars 10. Lageeheim, Nils Gustaf, professor vid Stockholms högskola; 
Stockholm, Tunnelg. 25; f. 60. 

1910, febr. 23. Johansson. Johan Eeik, professor vid karol. med. kirurg, insti- 

tutet; Stockholm, Scheeleg. 10: f. 62. 



8 VETENSKAPSAKADEMIENS AKSBOK. 1911. 

1910, maj 11. Överton, Chakles Ernest, professor vid nniv. i Lund; f. 65. 
okt. 12. VON KocH, Nils Fabian Helge, professor vid k. tekniska hög- 
skolan; Djursholm; f. 70. 

1911, maj 24. Juel, Hans Oscar, professor vid nniv. i Uppsala; f. 63. 

Tre lediga rum. 



B. Efter klasserna. 



1 klassen. 

Een Matematik. 

6 ledamöter. 

Hr Mittag-Leffler. 

Hr Falk. 

Hr Phragmén. 

Hr WiMAN. 

Hr Bendixson. 

Hr v. KocH. 



2 klassen. 

Tillämpad mate))iatUc 
och astronomi. 

6 ledamöter. 

Hr Dunér. 
Hr EosÉN. 
Hr Lindstedt. 
Hr Nybén. 
Hr Bohun. 
Hr Charliek. 



3 klassen. 

Fysik och meteorologi. 
10 ledamöter. 
Hr Cederblom. 

Hr BÄCKLUND. 

Hr HiLDEBRANDSSON. 

Hr Hasselberg. 
Hr Arrhenius. 
Hr H. E. Hamberg. 
Hr Granqvist. 

Hr GULLSTBAND. 

Hr Ekholm. 
Hr Carlheim-Gyllen- 
sköld. 



4 klassen. 



Kem i. 



10 ledamöter. 



Hr Bergstrand. 
Hr Hammarsten. 
Hr Pettersson. 
Hr Klason. 

Hr WiDMAN. 

Hr grefve Möbner. 

Hr SÖDERBAUM. 

Hr LovÉN. 

Hr S. G. Hedin. 

Hr Ekstrand. 



5 klassen; 

Mineralogi, geologi och 
fgsish geografi. 

8 ledamöter. 

Hr VON Post. 
Hr Sjögren. 
Hr Dahlgren. 
Hr frih. De Geer. 
Hr Högbom. 
Hr A. Hamberg. 
Hr S. A. Hedin. 
Ett ledigt rum. 



(> klassen. 

Botanik. 

9 ledamöter. 

Hr Fries. 
Hr Wittrock. 
Hr Berggren. 
Hr Nathorst. 



Hr Nobdstedt. 
Hr Eriksson. 
Hr Mdrbeck. 
Hr Lagerheim. 
Hr Juel. 



7 klassen. 



Zoologi. 

9 ledamöter. 



Hr Tullberg. 
Hr Théel. 
Hr AuBiviLLius. 
Hr Holm. 
Hr Wirén. 
Hr Adlerz. 

Hr LÖNNBERG. 

Hr Carlgben. 
Hr Sjöstedt. 



8 klassen. 

Medicinska vetenskaper. 

14 ledamöter. 

Hr Odenius. 

Hr Retzius. 

Hr E. C. H. Clason. 

Hr Zander. 

Hr Henschen. 

Hr Berg. 

Hr Wel.\nder. 

Hr Möller. 

Hr Linroth. 

Hr Hammar. 

Hr Furst. 

Hr Johansson. 

Hr Överton. 

Ett ledigt rum. 



LEDAMOTSFORTECKNING. 



9 klassen. 

Tel-n iska vete.nskaper. 

8 ledamöter. 

Hr Åkerman*. 
Hr De Laval. 
Hr Almström. 
Hr Tham. 
Hr Beinell* 
Hr I. G. Clason. 
Hr Gröndal. 
Ett ledigt rum. 



* Utsedd att deltaga i Arn- 
bergska prisets utdelning. 



10 klassen. 

Ekonom iska, statistiska 
och sociala vetenskaper. 
6 ledamöter. 

Hr Sidenblauh. 
Hr v. 5hrenheim. 

Hr TÖRNEBLADH. 

Hr Nordström. 
Hr Ljungberg. 
Hr frih. Tamm 



11 klassen. 

Ofriga vetenskaper och 

framstående förtjänst om 

vetenskaplig forskning . 

14 ledamöter. 
Hr Malmström. 

Hr H. HiLDEBRAND. 
Hr MONTELIUS 

Hr Tegnér. 

Hr Annerstedt. 

Hr SÖDERWALL. 

Hr Sahlin 
Hr Hjärne. 
Hr Danielsson. 
Hr Afzelius. 

Hr AF WlR.SÉN. 

Hr ScHucK. 

Hr BiLLING. 

Hr E. HiLDEBRAND. 



utländsk hedersledamot. 
H. Kejs. Högh. Storfursten Konstantin Konstantinovitj. 

Utländska ledamöter. 



1 klassen. Ren taatematih. 



6 ledamöter. 



1895, apr. 10. Zeuthen, Hieronymus Georg, professor vid uiiiv. i Köpenhamn. 

1900, juni 6. Poincaré, Henri, professor vid univ. i Paris. 

1901, apr. 10. Darboxjx, Gaston, professor vid univ. i Paris, franska vet.- 

akad:s ständige sekreterare. 

1902, nov. 23. Weber, Heinrich, professor vid univ. i Stras.sbarg. 

1903, » 11. Painlevé, Paul, professor vid école norm. sup. i Paris. 
1908, febr. 27. Volterra, Vito, professor vid univ. i Piom. 



2 klassen. Tillämpad malematik och adronoini. — (3 ledamöter. 

1892, apr. 13. Auwers, Arthur, professor och ständig sekreterare vid vet.- 

akad. i Berlin. 

1897, febr. 10. Backlund, Oscar, direktör för observatoriet i Pulkova. 

1905, okt. 11. Helmert, Friedrich Robert, professor vid univ. i Berlin. 

1909, nov. 24. Bruns, Heinrich, professor vid univ. i Leipzig. 

1910, okt. 12. Darwin, Sir George H.. professor vid univ. i Cambridge. 

» dec. 7. GiLL. Sir David, president för R. Astronomical Society i London, 



1905, 


april 


•25. 


„ 


maj 


10. 


1906, 


okt. 


10. 


). 


dee. 


5, 


1908. 


HOV. 


25. 



10 VETENSAPSKAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. 



3 klassen. Fysik. — 10 ledamöter. 

1897, nov. 10. Lord R.^.yleigh, president i Royal Society. London. 
1899, dec. 13. Röntgen. Wilhelm Conrad, profe.s.sor vid univ. i Miinchen. 
'> dec. 11. Chbisti.\nsex, Cheistian, professor vid aniv. i Köpenhamn. 
1903, jan. 14. Mohn, Henrik, jirofessor vid univ. i Kristiania. 

Bjerknes. Vilhelm Koren Friman, professor vid univ. i Kri- 
stiania. 
Lenaed, Philipp. professor vid univ. i Heidelberg. 
MicHELSON, Albert A., professor vid univ. i Chicago. 
Hann, Julius, professor vid univ. i Wien. 

Thomson, Sir Joseph John, professor vid univ. i Cambridge. 
England. 
J910. april 27. Rutherfokd. Ernest, professor vid univ. i Manchester. 



4 klassen. Kemi. — 10 ledamuter. 

1884. nov. 12. von Baeyer. Adolf, professor vid univ. i Miinchen. 

1897, nov. 10. Ramsay, Sir William, professor vid University College. London. 

1899. ' 8. Hjelt. Edvard, professor vid univ. i Helsingfors. 

'> ' ' JÖRGENSEN. SoFus Mads, profcssor vid univ. i Köpenhamn. 

1905, jan. 11. Fischer. Emil, professor vid univ. i Berlin. 

1907, okt. 9. Richards Theodore William, professor vid Harvard univ. i 
Cambridge, Mass. 

» dec. 4. VON Meyer. Ernst, professor vid tekniska högskolan i Dresden. 

1909, maj 12. Ostwald. Wilhelm, f. d. professor vid univ. i Leipzig. 

1910, jan. 10. CuRiE, Marie, fru, professor vid univ. i Paris. 

1911, maj 24. C!iamician. (iiacomo, professor vid univ. i Bologna. 



6 klassen. Mineralogi, geologi och /gsisk geografi. — 8 ledamöter. 

1885, mars 12. Rosenbusch, Harry, f. d. professor vid univ. i Heidelberg. 
1890, juni 12. Beögger, Waldemar Christopher, professor vid univ. i Kri- 
stiania. 

SuF.ss, Eduaed, professor vid univ. i Wien. 

Geikie. Sir Aechibald, f. d. generaldirektör för Storbritanniens 
geologiska undersökning. 

Heim. Albert, professor vid univ. i Ziirich. 

VAN HisE. Charles Richard, president för Wisconsins universitet. 
Madison. 

TscHEEMAK, GusTAV, f. d. profcssor vid univ. i Wien. 

Davis, William Morris, professor vid Harvard universitetet i 
Cambridge. Mass. 



(> klassen. Botanik. — 9 ledamöter, 

1862. nov. 12. Hooker. Sir Josef Dalton. f. d. direktör vid botaniska träd- 
gården i Kew. 
1885, jan. 14 Warming, Eugen, professor vid univ. i Köpenhamn. 
1888, apiil 11. Bornet. Edouard, ledamot af franska institutet. Paris. 



1895, 


nov. 


13. 


1896. 


'' 


11. 


1905, 


april 


25. 


" 


maj 


10. 


„ 


dec. 


6: 


1906, 


jan. 


10 



LEDAMOTSFÖRTECKNING. 11 

1891, HOV. 11. Engler, Adolf, profes.sor vid univ. i Berlin. 

1893, » 8. ScHWENDENER, SiMON, f. d. professor vid univ. i Berlin. 

1894, dec. 12. Solms-Laubach, Hermann, grefve, professor vid nniv. i Stras.s- 

burg. 
1897, febr. 10. Pfeffer. Wilhelm, professor vid univ. i Leipzig. 
1905, mars 8. Wille. Johan Nordal Fischee, professor vid univ. i Kristiaiiia. 
1910, dec. 7. De Vries, Hugo, ijrofessor vid univ. i Amsterdam. 



7 klassen. Zoologi — 9 ledamöter. 

1882, dec. 1.5. HiECKEL, Ernst. f. d. professor vid univ. i Jena. 

1883, nov. 14, Gunther, Albert, f. d. intendent vid British Museum. London. 
1897, » 10. Weismann, August, professor vid univ. i Freiburg. 

1900, nov. 14. Bars. Georg, Ossian, professor vid univ. i Kristiania, 

1901, dec. 11. Lord Avebuey, High Elms, Farnborough, Kent. England, 
1903, nov, 11. Heetwig, Oskar, professor vid univ. i Berlin. 

1909, mars 10. Osborn Henrv Faikfield, professor vid Columbia univ. i 

New-York. 
» dec. 1. Schulze, Franz Eilhard, professor vid univ. i Berlin. 

1910. okt. 12. Lang, Arnold, professor vid univ. i Ziirii-h. 



8 klassen. Medichiska vetenskaper. — 14 ledaiiiuter. 

1889, febr. 13, Lord Lister, f. d. professor \ id Kings college i London. 

1890, dec. 10. Tigerstedt. Kobert Adolf Armand, professor vid univ. i Hel- 

singfors. 
1894, maj 9. Runeberg, Johan Wilhelm, professor vid univ. i Helsingfors. 
1896, mars 11. Bouchard Charles Jacques, jjrofessor vid faeulté de medicine 

i Paris. 

1900, mars 14. Kocher, Theodoe, professor vid univ. i Bern. 

1901, febr, 13. Czerny, Vincenz, professor vid univ. i Heidelbeig. 

» april 10. Roux. Pierre Paul Emile, direktör för "Institut Pastour" i 

Paris. 
» dec. 11, Kossel, Albrecht, professor vid nniv. i Heidelberg. 
1906, mars 14. Schwalbe, Gustaf Albert, professor vid nniv. i Strassburg. 
1908, okt. 28. Waldeyee. Wilhelm, professor vid univ. i Berlin och sekrete- 
rare i vetenskapsakademien därstädes. 
» nov. 25. KR.EPELIN, Emil, professor vid univ. i Miinchen. 

1910, okt. 26. Ehrlich, Paul, direktör för institutet för experimentell terapi 

i Frankfurt am Main. 
» dec, 7. GoLGi, C.AMiLLO, i)rofessor vid univ. i Pavia. 

1911, febr. 8. Langley, John N., professor vid univ. i Cambridge. 



9 klassen. Telnuska vetenskaper . — 8 ledamöter. 

1890, juni 11. Edison. Thomas Alva. amerikansk civilingenjör. 

1894, jan. 10. Thompson, Silvanus P., professor vid technieal college i London. 

1897, dec. 8. Grandeau. Louis Nicolas, professor vid conservatoire des arts 

et métiers i Paris 
1900, maj 9. White, Sir William Henry, chef för engelska marin-ingenjör- 

staten. London. Cedarcroft, Putney Heath. 
1905. dec. 6. Hovi^E, Henry Marion, professor vid Columbia universitetet i 

New York. 
190(), okt. 10. Marconi, Vilhelm, civilingenjiir. London. 



12 



VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911 



1907, okt. 9. Le Chatelieb, Henri, öfvcringenjör, professor vid college de 

France i Paris. 

1908, nov. 25. Mulleu-Breslau, Henkik Frans Bernhard, professor vid tek- 

niska högskolan i Berlin. 



10 klassen. Ekoitomlska, statistiska och sociala vetenskaper. — 

6 ledainiitei'. 

1880, febr. 11. Be.\ulieu, Paul Leroy, professor vid college de Frange. Paris. 
1894, nov. Ii. Levasseur, Pierre Emile, professor vid college de France. 
1900, nov. 14. Ki.ER, Anders Nikolai, direktör för Norges statistiska central- 
byrå. Kristiania. 
1902, febr. 12. Mechelin, Leopold Henrik Stanislaus, f. d. senator. Helsing- 
fors. 
1910, okt. 20. Bohm, Eugen, Ritter von Bawerk, professor vid univ. i Wien, 
Ett ledigt rum. 



11 liiasseil. o/riga vetenskaper och framstående förtjänst om veten- 
skaplig forskning. — 14 ledamöter. 

1905, mars 8. Thosisen, Wilhelm, professor vid univ, i Köpenhamn. 
» maj 10. VON Amira, Karl, jjrofessor vid univ. i Miinchen. 

1906, jaii. 10. DÖRPFELD, Wilhelm, professor, förste sekreterare vid tyska. 

arkeologiska institutet i Athen 
>> mars 14. Perrot, Georg, professor vid univ. i Paris, ledamot af franska. 

institutet. , 

» maj 9. Bryce, James, f. d. professor, Englands ambassadör i Washington. 
» okt. ] O, WiMMER, Ludvig, professor vid univ. i Köpenhamn. 

1907, nov. 13. Evans, Arthur, direktör för Ashmolean museet i Oxford. 

» dcc. 4. Hjelt, Otto Edvard August, arkiater, f d. professor vid univ. 
i Helsingfors. Lepola Villa. Järvenp.ää. Finnland. 

1908, jan. 22. Beinach, Salomon, direktör för museet i St. Germain en Laye. 
» april 8. Brunner, Heinrich, professor vid univ. i Berlin. 

» maj 27. Eucken, Rudolf Christoph, jirofessor vid univ. i Jcna. 
» okt. 28. Habnack, Carl Gustav Adolf, professor vid univ. i Berlin och 
generaldirektör för k, biblioteket. 

1909, maj 12. Lavisse, Ernest, professor vid univ. i Paris. 

1910, dec. 7. Lang, Andrew, skottsk historieskrifvare. Marloes Road, Ken- 

sington, London, England. 



Sedan januari 1911 aflidna ledamöter. 

JÖNSSON, Bengt, professor. Död den 8 mars 1911. 
TÖRNEBOHM, Alfred Elis, professor. Död den 21 april 1911. 
Scharling, Hans William, professor. Död den 29 april 1911. 
Almqvist, Per Wilhelm, professor. Död den 18 maj 1911. 



LEDAMOTSFORTBCKNING. 



13 



Preses. 

Dahlgren, Erik Wilhelm, riksbibliotekarie. Stockholm. Kiingsbroplau 1. 

Vice Preses. 

MÖRNER, Karl Axel Hampus, grefve, professor och rektor vid karol. med. kir. 
institutet. Stockholm. Haudtverkareg. 3. 



Inspektörer. 



För astronomiska observatorict. 
Hr Lindstedt. Hr Nyrén. 

För fysiska institutionen. 

Hr Arrhenius. Hr Åkerman. 

För Bergianska stiftelsen. , 
Hr Eriksson. Hr Klason. 

För Kristinebergs zoologiska station. 
Hr Tullberg. Hr Retzius, 



För biblioteket. 
Hr Dahlgren. 



Hr Théel. 



För natui-historiska riksmuseet: 
mineralogiska afdelningen. 

Hr A. Hamberg. Hr frih. De Geer. 



botaniska afdelningarua. 

Hr Ekstrand. Hr Eriksson. 

zoologiska afdelningarna. 

Hr grefve Mörner Hr Retzius. 

etnografiska afdelningen. 

HrH. Hildebrand. HrMoNTELius. 

För meteorologiska centralanstalten. 
Hr Arrhenius. Hr Åkerman. 

För E. Sidenbladhs donation. 
Hr Dahlgren. 



Utskott. 

Preses och sekreteraren äro själfskrifna ledamöter af utskotten. 



Beredningsuf skottet, ya,låtti\l maj 1913, 
Hr Phragmén. 
Hr EosÉN. 
Hr Arrhenius. 
Hr Söderbaum. 
Hr frih. De Geer. 
Hr Eriksson. 
Hr Théel. 
Hr Muller. 
ett ledigt rum. 
Hr Törnebladh. 
Hr Montelius. 



Förvaltningsutskoil et . 
Vice preses. 
Vice sekreteraren. 
Hr Sidenbladh. 
Hr Phragmén. 
Hr Ekstrand. 
Hr Afzelius. 
Hr Dahlgren. 
Hr Welandek. 
Hr Lindstedt. 
Hr Söderbaum 



Valutskott för hlbliotek-et. 

Hr Nathorst. 
Hr Hasselberg. 
Hr Annerstedt. 
Hr Söderbaum. 
Hr Phragmén. 



Val utskott för riksmuseets 
nihieralogiska af delning. 

Hr Klason. 

Hr Widman. 

Hr Ekstrand. 

Hr HÖGBOM. 

Hr A. Hamberg. 



Valutskott för riksmuseets 
etnografiska afdelning. 

Hr Eetzius. 
Hr Théel. 
Hr Dahlgren. 
Hr Lönnberg, 
Hr MiJLLER. 



Biblioteksnämnden. 

Institutionsfiireståndarne samt hrr Söderbaum, Phragmén och frih. De Geer, 
valda för tiden maj 1911 — maj 1914. 



14 



VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. 



Institutioner och tjänstemän. 



Ä kade»! iens föroaUn ing . 

Sekreterare: Hr Aumvillius, f. .53; 01. 

Vice sekreterare: Hr Théel, f. 48; 
vald för 1910—13. 

Kamrer: Leyonmaeck, Johan Ludvig, 
f. d. kanslisekreterare, f. 46: 09. 
Villag. 5 et 7. 

Redaktör af Stfitskaleiiderii: Siden- 
BLADH, Karl, f. d. öfverdirektör, f. 
40; 77. Nybrogatan 58. 

Notarie: Willers, Einar Wilhelm, no- 
tarie i öfverståtliållareämbetet, jnr. 
kand., f. 69; 07. Storg. 29. 

Ombudsman: Leijonhufvud, Bo Knut 
Sten Rudolf, friherre, revisions- 
sekreterare, f. 68; 08. Sibylleg. 38. 

Arkitekt: Dahl, Frans Gustaf Abra- 
ham, f. d. förste intendent, profes- 
sor, f. 35; 75. Drottningg. 59. 

Bokförare : Dahlström. Ernst Fre- 
drik, f. 46; 09. 

Vaktmästare: Pettersson, Per, f. 59; 
(86) 05. 

Portvakt: Johansson, K.\rl Wilh., f. 
80: 09. 

Maskinist: Bergström, Per, f. 82; 09. 
Obserimtoriet. 

Astronom: Hr Bohlin, f. 00; 97; 
träffas 11—12 f. m. 

Förste amanuens: Eoth, Ansgar, fil. 
kand., f. 79: 07. 

Andre amanuens: Strömberg, G., f. 
82; 06. 

Vaktmästare: Sandberg, Johannes, f. 
74; 05. 

Fl/sinka Institnl tonen. 

Fysiker: Hr Hasselberg, f. 48; 88; 
träffas 2 — 3 e. m. 

Berg la nska stiftelsen. 

Föreståndare: Hr WiTTROCK, f . 39 ; 79; 
träffas 2 — 3 e. m. 

Trädgårdsmiistare : Lindström, Nils 
Henning, f. 54; 88; trättas 9-10 f.m. 
Kristinebergs zoologiska station. 

Prefekt: Hr Théel, 92; träffas 10 — 11 
f. m. 

Föreståndare: Östergren, Hjalmar, 
til. licent.., f. 69; 06. 

Hushållerska: Olsson, Julia, f. 61; 00. 

Vaktmästare: Hansson, Henrik, f. 67: 
02. 

Biblioteket. 

Bibliotekarie : Bergstedt, Jakob Ad- 
rian, til. d:r. f. 53: 04. 



Förste amanuens: Ekelöf, Greta, f. 
82; 07. 

Andre amanuens: Ahlander, Fredrik 
Esajas, til. kand., f. 79; 09. 

Vaktmästare : Wortzelius, Karl Erik, 
f. 71; 07. 

Berzellas museet. 

Föreståndare: Hr Sjögren. 

Nat itrhistoriska Riksmuseet. 
Intendenter: 

Hr Nathoest. för samlingarna af ar- 
kegoniater och fossila växter, f. 50 ; 
84; trättas 2—3 e. m. 

Hl- Théel, för samlingarna af lägre 
evertebrerade djur. f. 48; 92. Förste 
inten4ent, 08: trättas 10 — 11 f. m. 

Hr Holm, för de palseontologiska sam- 
lingarna, f. 53; 01; träffas 10 — 11 f. m. 

Hr Sjögren, för de mineralogiska sam- 
lingarna, f. 56; 01; träffas 1 — 3 e. m. 

Hr Sjöstedt, för de entomologiska 
samlingarna, f. 66; 02; trättas 12—2 

e. m. 

Hr LÖNNTiERG, för samlingarna af 
vertebrerade djur, f. 65; 04; trättas 
10—12 f. m. 

Lindman, Carl Axel Magnus, pro- 
fessor, för de botaniska samlin- 
garna, f. 56; 05; träffas 1 — 3 e. m. 

Hartman, Carl Vilhelm, profe.ssor, 
för de etnografiska samlingarna, f. 
62; 08, trättas 1—3 e. m. 
Amanuenser: 

Dahlstedt, Hugo. til. d:r, vid botaniska 
afdelningen, f. 56; 90. 

Flink, Gustaf, til. dr., assistent vid 
mineralogiska afdelningen, f. 49; 05. 

Ekman, Erik, til. kand., Regnellsk 
amanuens vid botaniska afdelnin- 
gen, f. 83; 11. 

Konservatorer 

Meyert, John David, f. 84; 09. 

Jansson, Aldor, f. 89; 10. 
Vaktmästare : 

Söderholm, Johan, f. 36; 85. 

Bergström. Per, f. 82; 09, maskinist. 

Statens meteorologiska centralanstalt. 

Föreståndare: Hr H. E. Hamberg, f. 
47; 02; trättas 1 — 2 e. m. 

Amanuens: Hr Ekholm, f. 48; 02. 

' Jansson, Martin, fil. d:r, 

f. 68; (04) 07. 

Vaktmästare: Pettersson, Otto Vic- 
tor, f. 67; 01. 



dagarne. 



Institutionsföreståndarnes här ofvan angifna mottagningstid gäller för hvar- 



LEDAMOTSFORTECKNING. 



15 



Akademiens fullmäktige för Nobelstiftelsen, 
och deras suppleanter. 



Valda intill 1911 års slnt. 



Fall mäktige: 

Hr Akeeman. 

Hr Retzius. 

Hr SiDENBLADH. 

Hr Cederblom. 

Hr Almström. 

Hr AuRiviLLius. 



Suppleanter 

Hr Théel. 

Hr Nordström. 

Hr Rosén. 

ett ledigt rum. 



Akademiens Nobelkommittéer. 







Drottniiigg. 


9(i. 








För fijsik: 


Vald intill 
slutet af: 




För kemi: 


Vald intilf 
slutet af: 


Hr 


Granqvist ordf. 


1911. 




Hr 


Hammarsten, ordf. 


1911. 


Hr 


Hasselbeeg. 


1912. 




Hr 


Petteesson. 


1912. 


Hr 


Caelheim-Gyllenskölb 


1913. 




Hr 


Klason. 


1913. 


Hr 


GULLSTBAND. 


1914. 




Hr 


WiDMAN. 


1914. 


Hr 


Arehenius. 






Hr 


Södeebaum. 





Sekreterare: PAlm^e, Knut Wilhelm, ijrolessor, f. 68; 00. Stureg. .56. 



Akademiens Nobelinstitut. 

Afdel ningen tof fysikalisk kemi. 

Freskati, Experinicutalfältet. 

Inspektor: Universitetskanslern Hr Grefve F. C:son Wachtmeister. 

Föreståndare: Hr Arehenius, f. 59; 05; träffas 11 — 12 f. m. 

Amanuens: Lunden, Haeald, lil. d:r, docent vid Stockholms högskola, f- 

78; 05. 

Vaktmästare: Lindby. Elof, f. 7C; 05. 



16 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. 



Ordinarie ärenden, som skola förekomma vid 
akademiens sammankomster. 

Januari — December 1911. 

Jan. 11. Förslag till böndagar för år 1912: Edlundska belöningen och Hahnska 

donationsmedlen utdelas; val af revisorer för granskning af akade- 
miens och Stockholms högskolas räkenskaper; inkomna reseberät- 
telser; gratifikation till afkomling af Linné: erinran om Söder- 
strömska donationen. 
» 25. Val af ledamöter i de Letterstedtska kommittéerna. 

Febr. 8. Förslag till stat för Bergianska stiftelsen. 

» 22. Letterstedtska prisen utdelas. 

Mars 8. Fernerska, Lindbomska och Flormanska prisen, akademiens rese- 

understöd, anslaget till instrumentmakeriernas uppmuntran samt 
stipendier och understöd eller pris från Söderströmska fonden bort- 
gifvas. 

Akademiens högtidsdag. 
Val af preses; presidiets nedläggande. 

Eevisionsberättelse för år 1910; val af Adelsköldska kommittén. 
Utskottsval: val af vice preses och inspektörer. 
Anmälan om Letterstedtska resestipendierna. 

Kalendarium för år 1913 till k. kommerskollegium; reparations- 
förslag; tjänstledighets- och semesteransökningar. 
Riksdagspetita; minnespenning till högtidsdagen; remiss af inkomna 
ansökningar till Regnelis zoologiska gåfvomedel. 
Val af ledamöter i Wallmarkska kommittén; remiss af inkomna 
ansökningar till Beskowska stipendiet (biol. vet.) 
» 25. Val af ledamot i den internationella akademiska kommittén för år 

1912. 

Nov. 8. Val af ledamöter i Edlundska kommittén; remiss af ansökningar 

till Hahnska (fys.-mat.) stipendiet; förslag till stat för år 1912. 
» 22. Wallmarkska belöningen och Regneils zoologiska gåfvomedel bort- 

gifvas. 

Dec. 6. Beskowska stipendiet bortgifves; val af revisorer for Nordiska 

museet. 



Sekreterare-expeditionen hålles öppen kl. 2 — 3,4.'> e. m. alla helgfria dagar 
under tiden den 1 september — 1 juni; 1 juni — 31 augusti endast mån- 
dagar kl. 12—2. Rikstel. 63 69. Allm. tel. Brunkeberg 108. 

Biblioteket är öppet för allmänheten hvarje helgfri dag kl. 11 — 3 e. m. under 
tiden den 1 september — 15 juni samt från den 16 juni — 31 augusti 
måndagar, onsdagar och lördagar kl. 11,30—2,30 e. m. Rikstel. 804. 

Kamrerarekontoret hålles öppet tisdagar och fredagar kl. 3 — 4 e. m. under 
tiden 1 september — 31 maj; 1 juni — 31 augusti endast tisdagar kl. 3 — 4 
e. m. Allm. tel. 185 40 ankn. 

Nobelkommittéernas sekreterare-expedition (Drottningg. 96) hålles öppen 
måndagar och torsdagar kl. lU— 11 f. m. Rikstel. 63 69. Allm. tel. 
Brunkeberg 108. 



» 


31. 


April 


12 


» 


26. 


Maj 


10 


» 


24. 


Juni 


7. 


Sept. 


13 


Okt. 


11. 



Kungl. Vetenskapsakademiens samman- 
komster år 1910. 



1. Sammankomster för akademiens egna ärenden. 

Onsdagen den 12 januari. 
Närvarande: 37 ledamöter. 

Tillkännagafs, att akademiens inländske ledamot af 
åttonde klassen professor Johan Erik Widmark med döden 
afgått. 

Anmäldes Kungl. Maj:ts akademien till kännedom i af- 
skrift öfversända nådiga bref till kungl. statskontoret af den 
26 november 1909, hvarigenom bland annat ställts till akade- 
miens förfogande ett anslag å 13,700 kronor, anvisade på extra 
stat för år 1910 till utförande under statens meteorologiska 
centralanstalts ledning och kontroll af vissa meteorologiska 
observationer för den hydrografiska undersökningen af Sveri- 
ges färskvatten. 

Anmäldes Kungl. Maj:ts akademien till kännedom i af- 
skrift öfversända nådiga bref till kungl. statskontoret af den 
20 november 1909, utvisande att Kungl. Maj:t, efter inhäm- 
tande af akademiens — den 13 nästförutgågne oktober af- 
gifna — ■ underdåniga yttrande dels utsett professorn vid kungl. 
tekniska högskolan d:r Helge von Koch till Sveriges dele- 
gerad i den internationella kommissionen för matematisk under- 
visning, dels ock ställt till von Kochs förfogande för bestri- 
dande af kostnaderna för Sveriges deltagande i kommissionens 
arbeten för år 1909 mot redovisningsskyldighet 600 kronor. 

Anmäldes Kungl. Maj:ts akademien till kännedom och 
för meteorologiska centralanstaltens underrättande i af skrift 
öfversända nådiga bref till kungl. statskontoret af den 17 
december 1909, utvisande, att Kungl. Maj:t anvisat och ställt 

Vetenskapsakademiens Årsbok. 9. 1911. 2 



18 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. 

till kungl. landtbruksstyrelsens förfogande anslag för spri- 
dande genom dess försorg af stormvarningar under år 1910. 

Anmäldes och godkändes ett af preses och sekreteraren 
å akademiens vägnar den 13 december 1909 i anledning af 
nådig remiss afgifvet underdånigt yttrande öfver ett af mynt- 
direktören utarbetadt förslag till instruktion för kungl. mynt- 
och justerings verket, hvaruti bland annat föreslagits, att 
akademien skulle utse en medlem i en kommission, som ägde 
att profva, huruvida guldmyntpost, som från verket afleve- 
reras, i afseende å halt och vikt öfverensstämmer med före- 
skrifterna i lagen om rikets mynt. 

Anmäldes och godkändes ett af preses och sekreteraren 
å akademiens vägnar den . 30 december 1909 i anledning af 
nådig remiss, efter inhämtande af akademiens sakkunnige 
ledamöter herrar Nathorst's och Dahlgrens yttrande, till 
Kungl. Maj:t afgifvet underdånigt utlåtande, hvarigenom till- 
styrkts ett af herr Sven Hedin sökt statsunderstöd å 75,000 
kronor för utgifvande af de vetenskapliga resultaten af hans 
senaste resa i Tibet. 

I anledning af nådig remiss af en ansökan af lektor J. 
Westman och på förslag af sina sakkunnige ledamöter herrar 
H. E. Hamberg och Ekholm, hvilkas till akademien ingifna 
yttrande nu upplästes, beslöt akademien att 1 underdånigt 
utlåtande tillstyrka, att Westman af statsmedel erhölle ett 
understöd af 750 kronor för bearbetning af de under hans 
ledning utförda mätningarne af solskenstidens längd på Skan- 
sen i Stockholm åren 1907, 1908 och 1909. 

Anmäldes kungl. ecklesiastikdepartementets ämbetsskrif- 
velse till akademien af den 10 december 1909, utvisande att 
Kungl. Maj:t godkänt akademiens den 1 i sagda månad af- 
gifna förslag om sådan fördelning af de för statsmedel inköpta 
fullständiga exemplar af den internationella fortlöpande kata- 
logen öfver naturvetenskaplig litteratur, att kungl. biblioteket, 
universitetsbiblioteken i Uppsala och Lund samt akademiens 
bibliotek och stadsbiblioteket i Göteborg erhölle hvartdera ett 
exemplar. 

Genom särskilda nådiga remisser hade Kungl. Maj:t an- 
befallt akademien att afgifva underdånigt utlåtande 

l:o) i revisionssaken mellan Skånska Sockerfabriksaktie- 
bolaget å ena samt ingenjören P. B:son Härje å andra sidan, 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 19 

Ömsom sökande och svarande, om ogiltigheten af ett Härje 
under n:o 7770 meddeladt patent; 

2:o) i revisionssaken mellan samma parter, ömsom sökande 
och svarande, om ogiltigheten af ett Härje under n:o 10519 
meddeladt patent; 

3:o) i revisionssaken mellan fabriksidkaren F. Kockum i 
Malmö samt direktören C. Tranchell och ingenjören J. Vult 
VON Steyern i Landskrona äfvensom Skånska Sockerfabriks- 
Aktiebolaget i Landskrona, å ena, samt ingenjören P. B:son 
Härje, å andra sidan, angående intrång i patenträtt; 

4:o) i besvärsmålet mellan godsägaren Gottfr. Warholm 
i Tuna m. fl., å ena, samt ingenjören P. B:son Härje, å 
andra sidan, angående intrång i patenträtt; och 

5:o) i besvärsmålet mellan direktören C. Tranchell i 
Landskrona m. fl., å ena, samt ingenjören P. B:son Härje, 
å andra sidan, angående intrång i patenträtt. 

Akademien hade öfverlämnat remisshandlingarne i dessa 
revisionsaker och besvärsmål till sina sakkunnige ledamöter 
herrar Söderbaum och Ekstrand, från hvilka nu inkommit 
till akademien ställda yttranden i ämnet; som upplästes; och 
beslöt akademien att i anledning af de nådiga remisserna med 
omslagsskrifvelser öfverlämna dessa yttranden och därvid 
återställa remissakterna. 

På förslag af förvaltningsutskottet tillerkände akademien 
Linnéättlingen fröken Maria Fougberg en gratifikation af 
100 kronor att utgå af vanligt anslag. 

Sedan Stockholms rådstufvurätt den 28 juni 1909 genom 
dom, som numera vunnit laga kraft, i anledning af kungl. 
vetenskapsakademiens yrkande förordnat om aflösning af ett 
enligt af handling den 1 november 1798 å hennes egendom 
tomten n:o 5 i kvarteret Grönlandet Norra i Stockholm hvi- 
lande servitut, hade akademiens motpart i den genom sagde 
dom afgjorda tvist, nämligen Adolf Fredriks församling, å 
kyrkostämma den 30 november 1909 bestämt beloppet af den 
ersättning, mot hvilken församlingen vore villig att låta ser- 
vitutet häfvas, till 70,000 kronor samt uppdragit åt kyrkorådet 
att utse skiljeman för beloppets bestämmande, för den händelse 
akademien ej vore villig erlägga nyss nämnda belopp. På 
hemställan af förvaltningsutskottet fann kungl. vetenskaps- 
akademien skäligt att med förkastande af församlingens an- 
bud, att servitutet finge häfvas mot 70,000 kronors ersätt- 



20 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. 

ning, utse fullmäktigen i riksbanken revisionssekreteraren 
m. m. Carl Berg till skiljeman med uppdrag att gemensamt 
med den skiljeman, som kyrkorådet å församlingens vägnar 
utsåge, jämte den tredje skiljeman, om hvilken de sålunda 
utsedde kunde enas eller som eljest blefve i laga ordning för- 
ordnad, bestämma beloppet af löseskillingen för ifrågavarande 
servitut. Vidare beslöts att kyrkorådet skulle uppfordras sna- 
rast möjligt hit inkomma med upplysning beträffande valet 
af skiljeman för församlingen. 

Förslag till böndagar år 1911 afgafs. 

På förslag af förvaltningsutskottet utsåg akademien 
herr Théel till vice sekreterare åren 1910, 1911, 1912 och 
1913. 

Sedan v. läroverksadjunkten Karl B. Nordström af 
akademien erhållit resestipendium för växtgeografiska studier 
sommaren 1909 på Hunneberg och Billingen, hade Nordström 
till henne inkommit med underrättelse, att han icke fullgjort 
det med nämnda stipendium förenade uppdrag, utan i stäl- 
let under sommaren gjort botaniska exkursioner till andra 
orter än de nyssnämnda. På herr Nathorsts hemställan fann 
akademien skäligt fritaga Nordström från skyldighet att — 
såsom han sig erbjudit — återbetala resestipendiet. 

På förslag af Edlundska kommittén beslöt akademien 
att lägga den till utdelning disponibla räntan från Edlundska 
donationen till kapitalet. 

På förslag af sjätte och sjunde klasserna tillerkände aka- 
demien af Hahnska donationens medel 

lektor Einar Wahlgren 300 kronor för entomologiska 
studier å Ölands älvar, 

docenten Harald Kylin 250 kronor för vetenskapliga 
algologiska forskningsarbeten, och 

medicine licentiaten Paul Rosenius 500 kronor för en 
zoologisk studieresa till södra Algeriet, under villkor att där- 
under insamlade naturföremål med undantag af sådana fågel- 
ägg, som ej behöfdes för naturhistoriska riksmuseet, skulle 
kostnadsfritt tillfalla denna institution. 

Med anledning af ansökan från exekutivkommittén för 
XI internationella geologkongressen och efter inhämtande af 
intendenterna vid naturhistoriska riksmuseet herrar Nat- 
horsts, Holms och Sjögrens yttrande fann akademien skä- 
ligt å vissa villkor medgifva, att till den med nämnda kongress 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 21 

förenade geologiska utställning finge från riksmuseets afdel- 
ningar för växtfossil, djurfossil och mineralogi utlånas lämp- 
liga suiter af fossil och bergarter från polartrakterna. 

Till akademiens närvarande herrar ledamöter utdelades 
cirkulär från Belgiens statsminister Aug. Beernaert m. fl. 
med anledning af klander af detta rikes politik med afseende 
å Kongoområdet. 

Inkomna cirkulär angående 17:e internationella amerika- 
nistkongressen och 3:e internationella botanistkongressen an- 
mäldes; och skulle dess cirkulär hållas tillgängliga på sekre- 
terareexpeditionen för herrar ledamöter. 

Till ledamot af Stockholms högskolas styrelse åren 1910 
— 1912 valdes herr Arrhenius. 

Sedan genom herr Widmarks död den plats i bered- 
ningsutskottet, som skall tillhöra ledamot af akademiens 
åttonde klass, blifvit ledig, företogs nu val för denna plats' 
återbesättande för tiden till akademiens första ordinarie sam- 
mankomst i maj 1911. Herr Muller valdes. 

Till revisorer för granskning af kungl. vetenskapsakade- 
miens räkenskaper och förvaltning år 1909 utsagos herrar 
Welander, Brinell och Bendixson. 

Till suppleanter för revisorerna utsagos att inträda i här 
nämnd ordning herrar Muller och E. Hildebrand. 

Till revisorer för granskning af Stockholms högskolas räken- 
skaper och förvaltning år 1909 utsågs professor P. G. Rosén, 

Filosofie kandidaten Ansgar Roth utsågs att vara förste 
amanuens vid kungl. vetenskapsakademiens observatorium. 

Till införande i akademiens skrifter antogos följande af- 
handlingar: 

i Arkiv för matematik, astronomi och fysik: »On the Clhange 
from steady to turbulent Motion in Liquids», af doktor V. 
Walfrid Ekman; 

i Arkiv för kemi, mineralogi och geologi: »Studier öfver 
de medelsvenska ändmoränerna», af kandidat H. W:son 
Ahlmann; 

samt i en särskild publikation: »Meridiangradmätning af 
Sveriges västra kust», af professor P. G. Rosén. 

Utgifna skrifter: akademiens Handlingar. Band. 45 n:o 4 
och Statskalendern för år 1910. 

Skmiker: af fru Ester Segerstéen, Håkansboda, Kårberg, 
en järnmedaljong med Berzelii bild. 



22 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. 

Onsdagen den 26 januari. 
Närvarande: 33 ledamöter. 

Tillkännagafs, att akademiens utländske ledamot af 
tredje klassen f. d. presidenten för den fysikaliskt-tekniska 
riksanstalten i Charlottenburg Friedrich Kohi.rausch med 
döden af gått. 

Sekreteraren anmälde Kungl. Maj:ts till akademien för 
kännedom och efterrättelse samt vederbörandes underrättande 
afskrift öfverlämnade bref till kungl. statskontoret den 
31 december 1909, utvisande, att Kungl. Maj :t i anledning af 
akademiens framställning af den 10 november 1909 medgif-. 
vit, att den med (förste) konservatorsbefattningen vid natur- 
historiska riksmuseet förenade aflöning finge tillsvidare intill 
den 1 november 1910 af akademien användas till arfvoden 
åt tillfälligt anställda korservatorsbiträden. 

Efter inhämtande af yttrande af sina sakkunnige leda- 
möter herrar Retzius och Lönnberg beslöt akademien att 
i underdånighet tillstyrka bifall till en genom nådig remiss 
till akademien för utlåtandes afgifvande öfverlämnad under- 
dånig ansökan af professor C. G. Santesson, att han för ut- 
gifvande af ett arbete, »Crania Lapponica>>, af numera 
aflidne professorn i anatomi vid kungl. karolinska insti- 
tutet friherre Gustaf von Duben måtte erhålla ett under- 
stöd af 700 kronor från anslaget för resestipendier samt 
läroböckers, tidskrifters och lärda verks utgifvande. 

Herr Ångström redogjorde för de arbeten, som under 
år 1909 utförts vid fysiska institutionen i Uppsala öfver solens 
strålning och atmosfärens absorption. 

Herr Hasselberg refererade ett af honom författadt 
ännu otryckt arbete med titel: »Untersuchungen iiber die 
Spectra der Metalle im Elektrischen Flammenbogen. VIII. 
Spectrum des Urans.» 

Herr Lönnberg förevisade några af naturhistoriska riks- 
museets v er tebrataf delning förvärfvade naturföremål, nämli- 
gen ett af herr W. Frykberg skänkt exemplar af en säll- 
synt gnagare från N. W. Rhodesia, Anomalurus neavei, be- 
skrifven år 1909, en af löjtnant Falk vid Uppsala skjuten 
bastard mellan svart och grå kråka och några af grefve 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 23 

Tage Thott skänkta exemplar af olika fasanformer från 
Skabersjö. 

Efter inhämtande af herr Nathorsts skriftliga yttrande 
godkände akademien sina resestipendiater Hans W:son 
Ahlmanns, fil. kand. Kjell Erikssons, fil. doktor Torsten 
Lagerbergs, docenten H. Kylins och docenten Rob. E. 
Fries' berättelser öfver de forskningsresor och undersöknin- 
gar, hvartill understöd den 10 mars 1909 dem beviljats. 

Herr Théel refererade till honom för granskning öfver- 
Järanade berättelser af amanuensen W. Björk, fil. kand. I. 
Sefve och fil. kand. H. Oldevig öfver de forskningsresor 
och undersökningar, hvartill de den 10 mars 1909 erhållit 
akademiens resestipendier. Vidare refererade han stipendia- 
ten å Regnelis zoologiska gåfvomedel fil. lic. Nils Odhners 
berättelse öfver hans år 1909 vid Kristinebergs zoologiska 
station gjorda undersökningar öfver nudibranchernas färger 
och nudibranchernas ontogenetiska utveckling. Samtliga 
dessa berättelser blefvo nu af akademien godkända. 

Herr Phragmén refererade filosofie doktor V. Walfrid 
Ekmans berättelse öfver de fortsatta undersökningar i hydro- 
dynamik, såväl i praktiskt som i teoretiskt syfte, hvartill han 
år 1908 erhållit understöd från Wallmarkska fonden. Be- 
rättelsen godkändes. 

I anledning af remiss från kungl. ecklesiastikdeparte- 
mentet och efter inhämtande af sina sakkunnige ledamö- 
ter herrar Retzius' och H. Hildebrands yttrande beslöt 
akademien att i skrifvelse till nämnda departement hemställa 
om nådigt uppdrag för intendenten vid naturhistoriska riks- 
museet professor C. V. Hartman att officiellt representera 
Sverige vid amerikanistkongressen, afsedd att börja i Buenos 
Aires under maj 1910, så ock om beviljande af reseanslag åt 
honom. 

Herr Ångström meddelade, att »International Union for 
cooperation in solar research» skulle hålla sin fjärde samman- 
komst i Pasadena (MountWilson) Californien i slutet af augusti 
och början af september 1910 samt att samtlige ledamöter i 
akademiens solarkommitté herrar Dunér, Hasselberg, Ång- 
ström och Arrhenius vore inbjudna att på bekostnad af 
Carnegie-institutet, dock endast till ett belopp af 900 kro- 
nor, taga del i denna sammankomst, att likväl ingen af dem 
syntes komma att begagna sig häraf, men att Ångström 



24 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. 

komme att til] sammankomsten öfversända utförlig rapport 
öfver här i Sverige utförda solarundersökningar. 

Till ledamöter i den större Letterstedtska kommittén 
utsagos herrar Phragmén, Rosén, Hasselberg, Klason, 
Dahlgren, Nathorst, Théel, Retzius, Åkerman, Törne- 

BLADH och H. HiLDEBRAND. 

Till ledamöter i den mindre Letterstedtska kommittén 
utsagos herrar Théel. Nathorst, Söderbaum och Arrhe- 

NIUS. 

Åt herrar Théel och Sjöstedt uppdrogs att afge för- 
slag till instruktion för Letterstedtske utrikesresestipendiaten 
E. Mjöberg. 

Herrar Nathorst och Lagerheim anmodades inkomma 
med förslag till instruktion för Letterstedtske inrikesrese- 
stipendiaten K. B. Nordström. 

Till införande i akademiens skrifter godkändes följande 
afhandlingar : 

i akademiens Handlingar: TJntersuchungen iiber die 
Spectra der Metalle im elektrischen Flammenbogen. VIII. 
Spectrum des Urans», af professor B. Hasselberg; 

i Arkiv för matematik, astronomi och fysik: »Uber eine 
gegenseitige Abhängigkeit zweier Zweige einer Integralkurve 
gewisser Integralgleichungen», af lektor H. Petrini; 

i Arkiv för kemi, mineralogi och geologi: l:a) »Experimen- 
tella studier öfver kristalloiders inverkan på kolloidalt svaf- 
vel», af filosofie magister S. Oden; 2:a) »Untersuchungen iiber 
die chemische Zusammensetzung und Bildung der Enzyme. 
1», af professor H. Euler och amanuensen Beth af Ugglas; 
samt 

i Arkiv för botanik: »Uber die Verbreitung einiger ende- 
mischen Pflanzen», af filosofie kandidaten G. Samuelsson. 

Utgifna skrifter: akademiens Handlingar, Band 45 n:o 3; 
Arkiv för matematik, astronomi och fysik Band 6, h. 1; 
Arkiv för botanik Band 9, h. 2 och Ledamotsförteckning. 

Skänker: till biblioteket, af direktionen för Carlsberg- 
fonden, Köpenhamn, fotografier öfver ritningarne till denna 
fonds byggning. Vidare anmäldes dels att riksmuseets 
vertebratafdelning utöfver de här ofvan^ förtecknade gåf- 
vor fått mottaga en del skänker, bland dessa af jägmästaren 

' Se sid. 22—23. 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 25 

K. G. A. Gram en kull ofläckade sångtrastägg och dels att 
museets botaniska afdelning af professorskan Julie Wid- 
MARK, född Juhltn-Dannfelt, fått som gåfva mottaga hen- 
nes numera aflidne man professor Joh. Widmarks efterläm- 
nade värdefulla herbarium. 



Onsdagen den 9 februari. 
Närvarande: 37 ledamöter. 

Anmäldes det akademien för kännedom och vederböra n- 
des underrättande i afskrift öfversända Kungl. Maj:ts nådiga 
bref den 21 januari 1910 till riksbibliotekarien angående 
direkt utlåning af böcker och manuskript mellan offentliga 
bibliotek i Sverige och Italien; rörande hvilket ärende aka- 
demien den 13 oktobsr 1909 afgifvit underdånigt utlå- 
tande. 

I anledning af nådig remiss och efter inhämtande af sina 
sakkunnige ledamöter herrar Théels och Lönnbergs ytt- 
rande beslöt akademien att under åberopande af detta ytt- 
rande i underdånighet hemställa till Kungl. Maj:t att utse 
akademiens ledamot herr Wirén till representant för Sverige 
vid den VIII internationella zoolog-kongressen, afsedd att 
äga rum i Graz 15 — 20 augusti 1910, men tillika bestämma, 
att den utsedde representanten icke skulle äga rätt att in- 
bjuda till ny internationell zoologisk kongress i Stockholm 
eller deltaga i något för Sverige bindande beslut. 

Herr Nathorst förevisade ett af naturhistoriska riks- 
museet nyligen förvärfvadt dyrbart exemplar af hanblom- 
man af en cykadofyt, Weltrichia mirabilis, från Franken och 
redogjorde därefter för innehållet af en af doktor Julius 
Schuster insänd afhandling öfver det fossila träet i den s. k. 
förstenade skogen vid Kairo, från hvilken riksmuseet äger 
omfattande samlingar, hopbragta dels af A. E. Nordenskiöld, 
dels af professor och professorskan G. Retzius. Herr Nat- 
horst framhöll, att Linnés lärjunge Fr. Hasselqvist synes 
hafva varit den förste naturforskare, som iakttagit det för- 
stenade träets förekomst därstädes, och omnämnde, att dok- 
tor Schusters afhandling jämväl innehöll beskrifning af den 
inom riksmuseet förvarade förstenade stora trädstam från 



26 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. 

Ostindien, som tillhört Em. Svvedenborg och som visade sig 
besläktad med en tropisk Greviaart. 

Herr Nathorst lämnade vidare meddelande om att han 
lyckats påträffa en tertiär bergart med fullständigt stenvand- 
lade blad och andra växtdelar, hvilkas finaste anato- 
miska struktur under mikroskopet kunde iakttagas. 

Herr Klason redogjorde för sina undersökningar af ore- 
gelmässigheter i kokprocessen vid framställning af sulfitcel- 
lulosa och deras orsaker. 

I närvaro af arkitekten A. Anderberg, som på anmo- 
dan infunnit sig, föredrog sekreteraren byggnadskommitténs 
och förvaltningsutskottets särskilda yttranden af den 29 
januari och den 4 februari 1910 i anledning af Anderbergs 
förslag till läge och anordning af akademiens blifvande 
byggnader vid Lilla Freskati. Sedan Anderberg demonstre- 
rat de ritningar, som vunnit kommitténs och utskottets för- 
ord, nämligen ritningar öfver byggnad med bibliotek, sessions- 
rum och expeditionslokaler enligt alternativ 3 samt öfver bygg- 
nader för öfriga lokaler enligt alternativ 2 med vissa änd- 
ringar, betingade af ifrågasatt utvidgning af vägen mellan 
naturhistoriska riksmuseets byggnader och akademiens, fann 
akademien skäligt att för ifrågavarande byggnader bestäm- 
ma det läge, som enligt de nu demonstrerade ritningarne 
dem anvisats, samt godkänna den af Anderberg vid upp- 
görande af alternativ 3 tillämpade princip för de särskilda 
lokalernas anordnande inom hufvudbyggnaden. Härjämte 
uppdrog akademien åt byggnadskommittén att, sedan kom- 
mittén tagit under förnyad t öfvervägande, h vilka ändringar i 
fråga om lokalernas anordnande med mera sådant kunde 
befinnas lämpliga, samt dessa ändringar införts i ritningarne, 
låta trycka och till akademiens herrar ledamöter utdela 
dessa. 

Akademien fastställde efter förvaltningsutskottets hörande 
förslag till stat^ för Bergianska stiftelsen och förordnade, att 
af 1909 års behållning 2,771 kronor 24 öre skulle läggas till 
stiftelsens reservfond. 

Sekreteraren gjorde erinran i öfverensstämmelse med § 3 
i särskilda bestämmelser för användningen af J. W. Arn- 
bergs fond samt meddelade, att nionde klassen utsett herrar 

' Se sid. sr». 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 27 

Åkerman, Almqvist och Brinell till Arnbergska kommitte- 
rade. 

Sekreteraren föredrog en af vederbörande intendent till 
akademien gjord, af kostnadsförslag åtföljd framställning med 
syfte att år 1910 bereda naturhistoriska riksmuseets etno- 
grafiska afdelning ett extra statsanslag å 2,822 kronor för 
bestridande af vissa utgifter, föranledda af åtskilliga stora 
skänkers mottagande m. m.; och efter inhämtande af hvad 
preses herr H. Hildebrand i egenskap af inspektor samt för- 
valtningsutskottet yttrat öfver denna framställning, beslöt 
akademien att under åberopande af densammas innehåll i 
underdånighet hos Kungl. Maj:t söka det ifrågasatta extra 
anslaget. 

Till akademien hade inkommit inbjudningar till interna- 
tionell Swedenborgskongress i London, 5 — 8 juli 1910, Ryska 
entomologiska sällskapets i St. Petersburg 50 års jubileum 
den 10 mars 1910 samt II internationella kongressen för 
köldindustrier, afsedd att hållas i Wien 6—12 oktober 1910; 
och uppdrog akademien nu åt preses och sekreteraren att 
till representant för akademien vid något af ifrågavarande 
tillfällen utse den eller dem af herrar ledamöter, hvilka 
kunde komma att anmäla sig villiga att på egen bekostnad 
fullgöra denna representation; skulle sådan anmälan beträf- 
fande Swedenborgskongressen ej i god tid före densamma 
inkorama, skulle frågan om akademiens representerande där- 
städes ånyo upptagas till behandling. 

På fjärde klassens förslag tillerkände akademien docen- 
ten J. KöHLER den nu till utdelning disponibla årsräntan 
af Schéelefonden såsom bidrag till bestridande af kostnader 
för undersökning af björkbark. 

Akademien lät för sig uppläsas inkommen revisionsbe- 
rättelse öfver nordiska museets räkenskaper år 1908 och för- 
ordnade om densammas öfverlämnande till museets nämnd. 

Akademiens den 10 mars 1909 utsedde resestipendiat 
kandidat David Nilsson hade afgifvit berättelse öfver detta 
uppdrags fullgörande, och denna berättelse blef nu på hem- 
ställan af herr Théel godkänd. 

Sekreteraren herr Aurivillxts erhöll i uppdrag att före- 
träda akademien vid kungl. Friedrich-Wilhelms universitetets 
i Berlin etthundraårsjubileum den 10 — 12 (13) oktober 1910; 
hvarom underrättelse skulle lämnas sagde universitet. 



28 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. 

Sekreteraren anmälde, att akademien fått mottaga tryckt 
berättelse om förhandlingarne vid den internationella asso- 
ciationens af akademier kommittés sammankomst i Rom 1 — 3 
juni 1909; och akademiens representant vid denna samman- 
komst herr Eriksson redogjorde för den del af berörda för- 
handlingar, hvilka angingo det af akademien väckta förslag 
om upptagande på associationens dagordning af frågan om 
ett internationellt ordnande af kampen mot de odlade väx- 
ternas mest förstörande sjukdomar äfvensom för samma frå- 
gas behandling vid det internationella landtbruksinstitutets 
sammankomst i Rom under december 1909. Åt herr Eriks- 
son uppdrogs att till akademien inkomma med förslag till ny 
framställning till associationen angående berörda .fråga. 

I anledning af en nu anmäld skrifvelse från R. accademia 
dei Lincei i Rom rörande den internationella associationens 
af akademier nästa generalförsamling, afsedd att äga rum 
därstädes under l:a, 2:a, 3:e eller 4:e veckan i maj 1910, 
skulle det meddelas nämnda akademi, att den 4:e veckan 
vore den för kungl. vetenskapsakademiens i Stockholm rep- 
resentanter lämpligaste tiden. 

Till införande i akademiens skrifter godkändes följande 
af handlingar : 

i akademiens Handlingar : »t)ber Nicolien und Nicolien 
ähnliche Hölzer», af J. Schuster; 

i Arkiv för kemi, mineralogi och geologi: »Uber die Bil- 
dung disperser Systems durch Bestrahlung von Metallen mit 
ultraviolettem Licht und mit Röntgenstrahlen», af docenten 
The Svedberg; 

i Arkiv för botanik: »Uber den Bau der Cortesia-Bliite, 
ein Beitrag zur Morphologie und Systematik der Borragi- 
neen», af docenten R. E. Fries; samt 

i Arkiv för zoologi: »Chrysis ignita L. och Chr. neglecta 
Schuck. såsom foderparasiter», af lektor G. Adlerz. 



Onsdagen den 23 februari. 

Närvarande: 31 ledamöter. 

Tillkännagafs, att akademiens svenske ledamot af åttonde 
klassen f . d. professorn vid kungl. karolinska institutet doktor 
Ernst Ludvig Vilhelm Ödmansson med döden afgått. 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 29 

Sekreteraren anmälde: 

l:o) Kungl. Maj:ts nådiga bref till akademien den 28 ja- 
nuari 1910 angående böndagar år 1911; om hvars innehåll 
almanacksredaktionen skulle underrättas; 

2:o) en akademien för kännedom och vederbörandes un- 
derrättande öfversänd afskrift af Kungl. Maj:ts nådiga bref 
till kungl. statskontoret den 4 februari 1910 angående om- 
bud för Sverige vid en internationell kongress för radiologi 
och elektricitet i Bryssel, 13 — 15 september 1910; hvilket bref 
skulle delgifvas herr Arrhenius, som i öfverensstämmelse med 
akademiens den 27 oktober 1909 gjorda underdåniga hemstäl- 
lan blifvit af Kungl. Maj:t utsedd till ombud; 

3:o) en akademien för kännedom och vederbörandes un- 
derrättande öfversänd afskrift af Kungl. Maj:ts nådiga bref 
till kungl. statskontoret den 4 februari 1910 angående Sve- 
riges deltagande i den tredje internationella botaniska kon- 
gressen i Bryssel 14—22 maj 1910; hvilket bref skulle delges 
herrar Nathorst och Eriksson, som i öfverensstämmelse 
med akademiens den 13 oktober 1909 gjorda underdåniga 
hemställan erhållit nådigt uppdrag att såsom ombud för 
Sverige deltaga i sagda kongress; och 

4:o) en akademien för kännedom tillsänd afskrift af kungl. 
jordbruksdepartementets ämbetsskrifvelse till Hans Excellens 
herr ministern för utrikesärendena den 21 januari 1910, ut- 
visande, att Kungl. Maj:t, såsom akademien i underdånigt 
utlåtande den 8 september 1909 föreslagit, förklarat sig för 
Sveriges del viUig att biträda ett från brittisk sida väckt 
förslag om en internationell konvention i syfte att vidtaga 
åtgärder för att förhindra import af fjädrar och skinn af 
vilda fåglar; dock endast i den mån handelstraktater med 
främmande makter ej lade hinder i vägen därför. 

Akademien beslöt i underdånighet tillstyrka bifall till de 
genom särskilda nådiga remisser till henne för yttrandes af- 
gifvande öfverlämnade ansökningar af intendenterna herrar 
Lönnberg och Sjöstedt om hvar sitt intendentsstipendinm 
för utrikes resa sommaren 1910, under hvilken herr Lönn- 
berg skulle deltaga i den V internationella ornitologkongres- 
sen i Berlin 30 maj — 4 juni samt idka studier vid zoologiska 
museet i BerHn och British museum Nat. Hist. i London och 
eventuellt andra zoologiska museer samt herr Sjöstedt skulle 
ägna sig åt studium af naturhistoriska museerna i Berlin, 



30 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. 

Paris, Bryssel och Wien och, om omständigheterna det med- 
gåfve, äfven sådana museer å andra orter, särskildt med hän- 
syn till anordningar, som kunde beröra det nya riksmuseet 
och dess tidsenliga organisation. 

Herr Nathorst redogjorde för en af handling af kand. 
Th. G. Hai-le om de svenska Sagenopterisarterna och Hy- 
dropterangium, enligt hvilken det kunde antagas såsom san- 
nolikt, att Sagenopteris vore en vattenormbunke. 

Han förevisade därefter preparat af en förstenad stamdel 
från det tertiära vulkaniska asklagret på Greifswalder Oie, 
som på grund af sin mikroskopiska byggnad ansågs sannolikt 
härröra af en lian. 

Sedan Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 10 juli 1909 
anbefallt akademien att jämte kungl. domänstyrelsen upp- 
rätta och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till de när- 
mare bestämmelser ifråga om beslutade nationalparkers för- 
valtning, som kunde finnas erforderliga, hade på akademiens 
uppdrag sekreteraren herr Aurivtllius och herr Lönnberg, 
i samråd med representanter för ofvannämnda kungl. styrelse, 
utarbetat förslag till bestämmelser rörande nationalparkernas 
förvaltning och förslag till särskilda reglementen för Abisko, 
Sarjeks och Stora Sjöfallets nationalparker. 

Akademien beslöt nu att i underdånighet för Kungl. 
Maj:t framlägga dessa förslag med vissa ändringar. 

Sekreteraren anmälde cirkulär angående kungl. veten- 
skapssocietetens i Uppsala Linnépris för år 1911. 

Akademien blef underrättad därom, att Stockholms stads 
byggnadschef majoren Henning Kinberg af Ad. Fredr:s för- 
samling utsetts att vara skiljeman för bestämmande af belop- 
pet af löseskillingen för ett å akademiens fastighet i kvar- 
teret Grönlandet Norra hvilande servitut. 

På förslag af förvaltningsutskottet beslöt akademien att 
låta artisten Hagen på porträttfondens bekostnad för akade- 
miens tafvelsamling kopiera ett försäkringsaktiebolaget Skan- 
dia tillhörigt oljeporträtt af hennes framlidne ledamot herr 
friherre Fabian Wrede. 

På förslag af vederbörande kommitté beslöt akademien 
att med det Letterstedtska priset för »utmärkta författare och 
viktiga upptäckter» belöna dels herr D.ahlgren i anledning 
af hans år 1909 i Paris utgifna arbete »Les relations com- 
merciales et maritimes entré la France et les cotes de Tocéan 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 31 

pacifique (commencement du XVIII siécle). Tome premier. 
Le commerce de la mer du Sud jusqu'å la paix d'Utrecht» 
och dels herr Muller i anledning af hans samma år utgifna 
arbete »Die Brustflosse der Selachier. Ein Beitrag zu den 
Extremitäten-Theorien», utgörande 118 häftet (39 Bandet) 
i det af Fr. Merkel i Göttingen och R. Bonnet i Bonn 
utgifna verket »Anatomische Hefte». 

På vederbörande kommittés förslag tillerkände akade- 
mien f. d. e. o. professorn M. K. Löwegren det Letterstedtska 
priset för utmärkt öfversättning till svenska af förträffligt 
utländskt arbete inom litteraturens, industriens eller veten- 
skapens områden m. m. såsom belöning för hans år 1909 ut- 
gifna arbete »De Hippokratiska skrifterna i svensk öfversätt- 
ning. Förra delen». 

På vederbörande kommittés förslag beslöt akademien till- 
dela herr Nathorst den nu disponibla afkastningen af »Let- 
terstedtska fonden för särskildt maktpåliggande vetenskap- 
liga imdersökningar» såsom bidrag till de kostnader, som vore 
förenade med hans den 9 februari 1910 för akademien an- 
mälda undersökningar af fullständigt stenvandlade växter i 
tertiärt lager. 

Akademien godkände sin resestipendiat Walter Kau- 
DERNS — af herr Holm granskade — reseberättelse. 

Intendenten vid naturhistoriska riksmuseet herr Sjö- 
gren erhöll på begäran och efter företeende af läkarebetyg 
tjänstledighet under mars 1910 för svag hälsas vårdande; och 
förordnades doktor G. Flink att under ledigheten mot åt- 
njutande af tjänstgöringspenningar uppehålla intendentsbe- 
fattningen. 

Professorn vid kungl. karolinska institutet medicine dok- 
tor Johan Erik Johansson valdes till svensk ledamot af 
akademien i dess åttonde klass. 

Till införande i akademiens skrifter godkändes följande 
afhandl ingår: 

i akademiens Handlingar: »On the Swedish species of 
Sagenopteris Presl. and Hydropterangium nov. gen.», af filo- 
sofie kandidaten Th. G. Halle; 

i Arkiv för matematik, astronomi och fysik: l:a) »Integra- 
tion af ett inom fasta kroppars dynamik förekommande sys- 
tem differentialekvationer» af lektor O. Olsson; och 2:a) 
»Contributions å Tétude des fonctions algébrico-transcen- 



32 VETENSKArSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. 

dantes, qui satisfoiit å certaines équations fonctionelles algé- 
briques. 1», af docenten Erik Stridsberg; samt 

i Arkiv för Botanik: »A Gymnosperm with Cordaitean- 
like leaves from the Rhsetio Beds of Scania», af filosofie kan- 
didaten Th. g. Halle. 

JJtgijven skrift: Meteorologiska iakttagelser i Sverige. B. 50. 
Bihang 2. 



Onsdagen den 9 mars. 
Närvarande: 35 ledamöter. 

Akademiens nyinvalde ledamot herr Johansson hälsades 
välkommen. 

Preses tillkännagaf, att akademiens svenske ledamot af 
tredje klassen professorn i fysik vid universitetet i Uppsala 
herr Ångström med döden afgått, och gaf uttryck åt akade- 
miens känslor af sorg och saknad i anledning af denne fram- 
stående vetenskapsmans förtidiga bortgång. 

Med anledning af akademiens underdåniga framställning 
den 13 oktober 1909 hade Kungl. Maj:t den 18 februari 1910 
dels medgifvit, att den till bostad åt konservatorn vid natur- 
historiska riksmuseet upplåtna lägenhet i statverkets inom 
kvarteret Grönlandet Norra vid Holländaregatan belägna hus 
finge, sedan lägenhetens nuvarande itmehafvare därifrån af- 
flyttat, af akademien tills vidare kostnadsfritt användas till 
lokal för hennes bibliotek, dels ock föreskrifvit, att det jäm- 
likt nådigt bref den 21 december 1906 från riksmuseets bygg- 
nadsfond anvisade belopp för beredande af lämpliga lokaler 
till åstadkommande af ökadt utrymme för riksmuseets sam- 
lingar af mineralier äfvensom arkegoniater och fossila växter 
skulle fr. o. m. den 1 oktober 1911 upphöra att utgå. Nå- 
digt bref härom blef nu anmäldt och, sedan herr Nathorst, 
bibliotekarien och kamreraren däraf erhållit del, lagdt till 
handlingarne. 

I anledning af remiss från kungl. ecklesiastikdepartemen- 
tet af en framställning om vetenskapliga undersökningar i 
alkoholfrågan hade preses och sekreteraren inhämtat yttrande 
af akademiens sakkunnige ledamöter herrar Hammarsten 
och grefve Mörner samt, enär ärendet var af brådskande 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 33 

natur, å akademiens vägnar med skrifvelse den 28 februari 
1910 till departementet öfverlämnat detta yttrande. Akade- 
mien tog nu del af yttrandets innehåll samt godkände de 
vidtagna åtgärderna. 

Herr Retzius höll föredrag om sjöborräggets protoplas- 
mastruktur. 

Herr Arrhenius höll föredrag rörande de så kallade ka- 
nalerna å planeten Mars. 

Anmäldes cirkulärskrifvelser angående internationella 
XVII amerikanistkongressen i Mexico 8 augusti — 14 sep- 
tember 1910, internationella kongressen för bergshand tering, 
tillämpad mekanik och praktisk geologi, i Diisseldorf 9 — 23 
juni 1910, III internationella botanistkongressen i Bryssel, 
14 — 22 maj 1910, och angående en världsutställning i Buenos 
Aires med början i maj 1910. 

Akademien utsåg till representant för sig vid botanist- 
kongressen sin ledamot herr Nathorst och till representant 
för Bergianska trädgården vid samma kongress sin ledamot 
herr Eriksson. 

Förvaltningsutskottet aflämnade för år 1909 de räken- 
skaper m. fl. handlingar, hvarom förmäles i § 55 af akade- 
miens grundstadgar; och skulle de räkenskaper, som ej vore 
underkastade kungl. kammarrättens revision, öfverlämnas till de 
af akademien utsedde revisorer för siffergranskning och revision. 

Sekreteraren anmälde en från Letterstedtske utrikesresesti- 
pendiaten docenten Eric M.jöberg inkommen ansökan om 
akademiens tillstånd att till juni 1910 uppskjuta resans an- 
trädande. Akademien beviljade det sökta uppskofvet. 

På förslag af sekreteraren, herr Théel och förvaltnings- 
utskottet fann akademien skäligt att för afslutande af arbe- 
tet »Kongl. svenska fregatten Eugenies resa omkring jorden. 
Vetenskapliga iakttagelser» genom publicerande af framlidne 
f. d. professor Kinbergs efterlämnade ritningar öfver borst- 
maskar jämte nödig text bevilja ett anslag af 1,543 kronor, 
däraf 1,043 kronor för planscher samt 500 kronor för tryck- 
ning af text. 

I anledning af cirkulärskrifvelse från en kommitté för 
firande af den berömde franske entomologen Jean Henri 
Fabre's jubileum den 3 april 1910 beslöt akademien att låta 
vid detta tillfälle till honom öfverlämna sin äldre Linnéme- 
dalj i guld. 

Vctenxkiipsitkuäemiens Arshok. 9. 1911. 3 



34 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. liJll. 

I samråd med herr Eriksson hade preses och sekrete- 
raren å akademiens vägnar uppsatt och låtit trycka en 
cirkulärskrifvelse rörande frågan om internationella åtgär- 
der för bekämpande af de odlade växternas mest för- 
störande sjukdomar, af sedd att sändas till de akademier 
och öfrlga vetenskapliga samfund, som vore medlemmar 
af den internationella associationen af akademier. Aka- 
demien godkände skrifvelsen och förordnade om dess afsän- 
dande. 

Anmäldes inkommet meddelande, att den internationella 
associationens af akademier allmänna möte i Rom komme 
att äga rum 9 — 15 maj 1910. Härom skulle akademiens re- 
presentanter vid mötet genom sekreterarens försorg under- 
rättas. Till representant jämte herr Retzius utsågs Kungl. 
Maj:ts minister i Rom friherre Bildt. 

I anledning af en akademien delgifven framställning om 
upptagande i den internationella akademiska associationen 
af »Société Helvétique des sciences naturelles» fann akade- 
mien skäligt förklara, att det från hennes sida ej vore något 
att häremot erinra; och skulle hennes representant vid asso- 
ciationens nästa allmänna möte herr Retzius underrättas om 
denna förklaring. 

På första och andra klassernas förslag tilldelade akade- 
mien amanuensen S. Wigert det Fernerska priset såsom 
belöning för afhandlingen: »Sur un théoréme de la théorie 
des fonctions analytiques», intagen i 1909 års Arkiv för mate- 
matik, astronomi och fysik. 

På tredje och fjärde klassernas förslag beslöt akademien 
att ej år 1910 utdela den Lindbomska belöningen utan 
lägga de för den samma afsedda medlen till donationska- 
pitalet. 

I öfverensstämmelse med sjunde och åttonde klassernas 
yrkande träffades enahanda beslut beträffande Flormanska 
belöningen. 

Det anmäldes för akademien, att Arnbergska priset till- 
delats docenten vid Stockholms högskola Nils Wohlin i an- 
ledning af hans arbete »Den jordbrukande befolkningen i 
Sverige». 

Efter uppläsning af femte, sjette och sjunde klassernas 
protokoll vid gemensamt sammanträde den 5 mars 1910 be- 
viljade akademien i reseunderstöd studeranden H. W:son Ahl- 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 35 

MANN 150 kronor för undersökning af »kames-områden» i 
Valle härad m. m., fil. kand. Kjei-l Eriksson 200 kronor 
för undersökning af isdämda sjöar i södra Jämtland, fil. lic. 
R. Hägg 250 kronor för studerande af den kvartära landt- 
och sötvattensmolluskfaunan i Jämtland, docenten H. Kylin 
150 kronor för undersökning af de svenska Batrachosporum- 
arterna, lektor Hj, Möller 250 kronor för bryologiska un- 
dersökningar i Härjedalen, studerande Alf Hannerz 375 
kronor för växtfysiognomisk undersökning af sjön Tåkern, 
fil. kand. N. Hammarsten 100 kronor för undersökning af 
bukfenans innervation hos teleostierna, fil. kand. N. Odhner 
125 kronor för undersökningar öfver nudibranchiaternas ut- 
veckling, lektor Sven Ekman 100 kronor för undersökning 
af Vätterns bottenfauna, fil. ' d:r P. A. Roman 100 kronor 
för undersökning af Thomsons typer öfver Hymenoptera, fil. 
kand. R. Söderberg 100 kronor för undersökning af den 
högre faunan i sjön Tåkern och adjunkten G. A. Ringsblle 
100 kronor för entomologiska studier i Uppland. 

På förslag af tionde klassen förklarade akademien att, 
som skriftställaren Julius Sellman och filosofie licentiaten 
Karl Arvid Edin icke inom förelagd och nu tilländagången 
tid redovisat de uppdrag, för hvilka dem tillerkänts under- 
stöd från C. C. Söderströms fond för främjande af den na- 
tionalekonomiska vetenskapen, de förverkat sin rätt till ut- 
bekommande af detta understöd. 

Efter uppläsningen af tionde klassens protokoll den 
5 mars 1910 beviljades i understöd från C. C. Söderströms 
fond för främjande af den nationalekonomiska vetenskapen 
t. f. byråingenjören i kungl. patent- och registreringsverket 
Henrik Gustaf Tjsell 300 kronor för utförande af en ut- 
redning öfver »varumärkesskyddet, dess historiska utveckling 
och förhållande till konjunkturernas växlingar jämte inter- 
nationell varumärkesstatistik», fil. lic. Karl Petander 2,000 
kronor för fullbordande af en af handling öfver »1700-talets 
ekonomiska åskådningar i Sverige», docenten vid Stockholms 
högskola Nils Wohlin 2,000 kronor fÖr utgifvande af ett ar- 
bete om jordstyckningslagstiftningens historiska utveckling i 
Sverige samt de ledande befolkningspolitiska, jordbrukspoli- 
tiska och allmänna statsekonomiska idéer, som varit för denna 
utveckling bestämmande, samt aktuarien i kungl. kommers- 
kollesium Alfred Constans Theophil Billberg 500 kronor 



36 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1011. 

för utarbetande af en statistisk-ekonomisk underaökning af 
den mekaniska verkstadsindustrien i Sverige. Återstående 
tillgängliga medel, 450 kronor, skulle läggas till kapitalet. 

På förslag af tionde klassen godkände akademien den 
ändring af resplanen för Söderströmske utrikesresestipen- 
diaten docenten Fritz Brock, att denne finge under den 
återstående delen af tiden för utrikesvistelsen idka studier i 
London i stället för i Paris. 

Herr Lönnberg utsågs till akademiens representant vid 
den internationella Swedenborgskongressen i London 5 — 8 
juli 1910. 

Till införande i akademiens skrifter godkändes följande 
afhandl ingår : 

i Arkiv för kemi, mineralogi och geologi: l:a) »Beiträge 
zur Kenntnis der fossilen Molluskenfauna Schwedens», af filo- 
sofie kandidaten Nils Odhner; 2:a) »Untersuchungen iiber 
die chemische Zusammensetzung und Bildung der Enzyme IL», 
af professor H. Euler och amanuensen Beth af Ugglas; 

i Arkiv för botanik: »Neae Gefässpflanzen aus Paranå 
(Siidbrasilien)», af doktor P. Dusen; samt 

i Arkiv för zoologi: l:a) »Studien iiber Mallophagen und 
Anopluren», af fil. lic. E. Mjöberg; 2:a) »Zur Kenntnis der 
Struktur des Protoplasmas, besonders in den Eiern der Echi- 
nodermen», af professor Gustaf Retzius. 

Gjordes föreskrifven erinran om högtidsdagen. 



Högtidsdagen torsdagen den 31 mars. 

Närvarande: 36 ledamöter. 

Preses tillkännagaf, att årets minnespenning präglats 
öfver akademiens framlidne ledamot f. d. statsrådet m. m. 
friherre Gudmund Göran Adlerbeth, samt uppläste en af 
honom författad minnesteckning öfver denne. 

Sekreteraren uppläste berättelse öfver akademiens verk- 
samhet under akademiåret 1 april 1909—31 mars 1910.^ 

Herr Lönnberg höll föredrag angående hvalarne och 
deras härstamning.^ 

^ Se 1910 är.s årsbok sid. 93. 

'' » >' » )> ) 219. 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 37 

En af Jierr Bohlin affattad afhandling »Nyare iakttagelser 
öfver kometer» antogs till införande i årsboken.' 



Onsdagen den 13 april. 

Närvarande: 37 ledamöter. 

Tillkännagafs, att akademiens utländske ledamot af sjunde 
klassen direktören för Harvard universitets museum i Cam- 
bridge Alexander Agassiz med döden afgått. 

Till behandling upptogs frågan, om åtgärd omedelbart 
skulle vidtagas för återbesättande af det genom herr Ång- 
ströms frånfälle lediga rum inom tredje klassen. Akademien 
inhämtade nu närvarande klassledamöters mening härom och, 
enär icke några särskilda omständigheter gjorde det ange- 
läget, att den lediga platsen snarast möjhgt besattes, fann 
akademien för hedrande af den fräjdade bortgångne leda- 
motens minne skäligt besluta, att med platsens besättande 
skulle tillsvidare anstå. 

Akademien tog kännedom om Kungl. Maj:ts för sådant 
ändamål i afskrift henne tillsända nådiga bref till kungl. 
statskontoret af den 25 februari 1910 angående reseunderstöd 
åt herr Wirén för bevistande såsom Sveriges ombud af en 
internationell zoologkongress i Graz 15 — ^20 augusti 1910; i 
hvilket ärende akademien den 9 februari 1910 afgifvit under- 
dånigt utlåtande. 

I anledning af intendenterna vid naturhistoriska riksmu- 
seet herrar Lönnbergs och Sjöstedts af akademien den 23 
februari 1910 förordade underdåniga ansökningar hade Kungl. 
Maj:t den 4 mars 1910 tillerkänt bemälde intendenter hvar 
sitt reseunderstöd å 735 kronor för utrikes studieresa under 
sex veckor sommaren 1910. Afskrift af Kungl. Maj:ts nådiga 
bref härom till kungl. statskontoret hade öfversändts till aka- 
demien för kännedom och vederbörandes underrättande. Den 
samma blef nu delgifven akademien och desse samt lades därpå 
till handlingarne. 

Efter det akademien den 26 januari 1910 afgifvit under- 
dånigt utlåtande i anledning af väckt fråga om Sveijges re- 

^ Se 1910 års årsbok sid. 261. 



38 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. 

presenterande vid XVII internationella amerikanistkongressen 
(senare bestämd att hållas i Buenos Aires 10 — 25 juli 1910), 
hade svenska regeringen mottagit inbjudning att vid kon- 
gressen låta sig representera genom officiella ombud, och herr 
Haetman, som af akademien föreslagits såsom ombud, hade 
hos Kungl. Maj:t anhållit om 2,500 kronors understöd för 
bevistande af en afdelning af kongressen m. m. Den 18 mars 
1910 hade Kungl. Maj:t fattat beslut i ärendet, därvid Kungl. 
Maj:t icke funnit skäl vare sig att låta Sverige officiellt re- 
presenteras vid kongressen eller att bifalla herr Hartmans 
ansökan. Om hvad såluda förekommit erhöll akademien nu 
kännedom genom henne tillsänd afskrift af herr statsrådet 
och chefens för kungl. ecklesiastikdepartementet ämbetsskrif- 
velse i ärendet till Hans Excellens herr ministern för utrikes 
ärendena. 

Föredrogs ämbetsskrif velse från kungl. ecklesiastikdepar- 
tementet af den 18 mars 1910 med upplysning att Kungl. 
Maj:t funnit akademiens underdåniga framställning af den 
9 februari samma år om ett anslag af 2,822 kronor för vissa 
förändringsåtgärder med afseende å etnografiska afdelningen 
icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd. 

Sekreteraren anmälde, att preses och han efter inhäm- 
tande af herrar Théels och Lönnbergs yttrande å akade- 
miens vägnar den 6 april 1910 afgifvit genom nådig remiss 
infordradt underdånigt yttrande rörande väckt fråga om 
Sveriges representerande vid den V internationella ornitho- 
logkongressen, afsedd att hållas i Berlin 30 maj— 4 juni 1910, 
äfvensom att de därvid tillstyrkt Kungl. Maj:t att utse herr 
Lönnberg till Sveriges officiella ombud vid kongressen. Aka- 
demien lät härvid bero. 

Akademien tog del af ombudsmannens och förvaltnings- 
utskottets yttranden öfver inkomna ansökningar om det 
af generalkonsuln Jacob Letterstedt den 22 oktober 1860 
genom testamentariskt förordnande grundade släktstipendiet. 
Sedan vidare herr Afzelius yttrat sig, företogs ärendet till 
afgörande; och enär någon till stipendiet berättigad afkomling 
af testator icke veterligen funnes samt af de hans närmaste 
manliga släktingar med namnet Letterstedt eller Laller- 
stedt, hvilka vore af den ålder, att stipendiet finge dem till- 
delas, Nils Torvald Lallerstedt på grund af särskilda 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 39 

omständigheter syntes böra erhålla företräde, fann akademien 
skäligt tilldela denne stipendiet att af honom innehafvas 
fr. o. m. den 1 januari 1910 intill dess han uppnått en ålder 
af 21 år, eller, om akademien skulle finna det lämpligt, en 
ålder af 25 år. 

Intendenten för naturhistoriska riksmuseets etnografiska 
afdelning professor C. V. Hartman hade i skrifvelse till aka- 
demien anhållit om hennes understöd för utgifyande under 
den föreslagna titeln Ada ethnologica af en fristående serie 
meddelanden från den etnografiska afdelningen. Till åtlyd- 
nad af uppdrag från akademiens förvaltningsutskott hade 
bibliotekets inspektörer herrar Théel ooh Dahlgren äfvensom 
bibliotekarien Bergstedt afgifvit gemensamt yttrande öfver 
denna ansökan, hvilket yttrande af utskottet åberopats såsom 
eget utlåtande. Detsamma blef nu uppläst; och med gil- 
lande af allt hvad däri anförts fann akademien ansökningen 
ej föranleda till annan hennes åtgärd än det uttalande, att, 
då någon af professor Hartman till publikation föreslagen 
etnologisk afhandling förelades akademien i tryckfärdigt skick, 
hon ville, efter stadgeenlig granskning, fatta beslut vare sig 
om dess intagande i Handlingarna eller om dess offentliggö- 
rande i annan form med det understöd af akademiens medel, 
som kunde finnas lämpligt och förenligt med befintliga till- 
gångar, samt att, enär två af de af professor Hartman 
till publicerande föreslagna arbetena, nämligen en samlad 
engelsk upplaga af professor Stoi.pes uppsatser i ornamentik 
och professor Hartmans eget verk »Archseological Researches 
in Costa Rica. Del 1>>, enligt uppgift skulle kunna utgifvas 
utan någon kostnad för akademien, hon ej hade något att 
invända mot förslaget i denna del, under förutsättning att 
hennes tillstånd att beteckna arbetena såsom utgifna af riks- 
museet inhämtades och att deras försäljning uppdroges åt 
enskild distributör. • 

Af arkitekten A. Anderberg uppgjorda samt af bygg- 
nadskommittén och förvaltningsutskottet för deras del god- 
kända förslag till anordning af rummen i akademiens blif- 
vande hufvudbyggnad vid Lilla Freskati hade i tryckta exem- 
plar åtföljt de till akademiens herrar ledamöter utsända för- 
teckningar å ärenden, som väntades förekomma å denna 
sammankomst. Akademien godkände nu förslagen, men be- 
myndigade byggnadskommittén att däri göra de smärre änd- 



40 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. 

ringar, som vid utarbetandet af fullständiga byggnadsrit- 
ningar till äfventyrs kunde befinnas nödiga eller lämpliga. 

Sekreteraren anmälde skriftligt anbud af arkitekten A. 
Anderberg att för 18,900 kronor utföra alla ritningar (skisser, 
hufvudritningar, arbetsritningar och detaljer), hållfasthets- 
beräkningar samt arbetsbeskrifningar till akademiens nybygg- 
nader vid Lilla Freskati; och på byggnadskommitténs och 
förvaltningsutskottets förslag beslöt akademien antaga detta 
anbud. 

Beskowska stipendiaten filosofie doktor P. A. Roman hade 
i skrifvelse till akademien anmält, att det honom såsom sti- 
pendiat förelagda arbetet, ordnandet af riksmuseets exotiska 
braconider, numera vore färdigt samt att han börjat ägna 
sig åt ordnandet af museets exotiska bin. På förslag af 
vederbörande intendent medgaf akademien, att doktor Roman 
finge använda den återstående stipendietiden för detta än- 
damål. 

På hemställan af tionde klassen fann akademien skäligt 
godkänna den utredning rörande centralbankens funktioner, 
för hvars utförande doktor E. Sjöstrand år 1909 fått under- 
stöd från Söderströmska fonden sig tillerkändt; och skulle 
alltså berörda understöd, 400 kronor, nu få till honom ut- 
betalas. 

Efter föredragning af förvaltningsutskottets i ärendet 
förda protokoll förband sig akademien att, därest herr Théel 
komme att sommaren 1910 använda fjorton dagars tjänst- 
ledighet från sin intendentsbefattning till arbeten som prefekt 
vid Kristinebergs zoologiska station, akademien skulle härför 
godtgöra honom med ett belopp, motsvarande de mistade 
tjänstgöringspenningarne. 

Akademien godkände ett af herrar Nathorst och La- 
gerheim på anmodan uppgjordt förslag till instruktion för 
Letterstedtska inrikesresestipendiaten filosofie kandidaten 
K. B. Nordströms^ botaniska forskningar i Medelpad som- 
maren 1910. 

Efter förvaltningsutskottets hörande beslöt akademien 
att med underdånigt utlåtande till Kungl. Maj:t öfverlämna 
en från herr Nathorst inkommen underdånig ansökan att 
få uppbära de med hans befattning vid riksmuseet förenade 
tjänstgöringspenningar under de tider, han komme att förbe- 
reda och leda ett par af den XI internationella geologkon- 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 41 

gressen ordnade vetenskapliga exkursioner, äfvensom att i 
detta utlåtande tillstyrka ansökningens bifallande på det vill- 
kor, att åt herr Nathorsts afdelning af riksmuseet kunde 
under hans frånvaro från Stockholm på tillfredsställande sätt 
beredas vård utan kostnad för statsverket. 

Till införande i akademiens skrifter antogos följande af- 
handlingar: 

i akademiens Handlingar: »Zoologiscbe Ergebnisse der 
schwedischen Expedition nach Spitzbergen 1908 unter Leitung 
von prof. G. De Geer. Teil. I. Hydrographie und Plankton», 
af docenten N. von Hofsten och kand. S. Bock; 

i Arkiv för matematik, astronomi och fysik: l:a) »Ein Satz 
iiber die Singularitäten, welche in der Bewegung einer rei- 
benden und unzusammendruckbaren Fliissigkeit auftreten 
können», af professor C. W. Oseen; 2:a) »Contributions å 
rétude des fonctions algébrico-transcendantes, qui satisfont 
å certaines équations fonctionelles algébriques. 2., af docen- 
ten E. Stridsberg; 3:e) »tJber die Bedeutung der Integral- 
gleichungen in der Theorie der Bewegung einer reibenden, 
unzusammendruckbaren Fliissigkeit», af professor C. W. 
Oseen; 4;e) »Entwickelung des Potentials im Rotationspro- 
blem», af professor C. V. L. Charlier och doktor E. Zinner; 
5:e) »Sur les fonctions fuchsiennes å multiplicateurs constants», 
af docenten A. Liljeström; och 6:e) »Zur Theorie der Fluor- 
escenz», af professor A. V. Bäcklund; 

i Arkiv för kemi, mineralogi och geologi: l:a) »Bidrag 
till Sveriges mineralogi. 2.» af amanuensen doktor G. Flink; 
ocli 2:a) »Oregelmässigheter i kokprocessen vid framställ- 
ning af sulfitcellulosa och deras orsaker», af professor Peter 
Klason ; samt 

i Arkiv för zoologi: l:a) »tTber die Hydroiden, welche Dr 
C. Skottsberg in den Jahren 1907 — 1909 gesammelt>, af lektor 
Elof Jäderholm; och 2:a) »Short comparative Notes on the 
anatomy of the Indian Tapir», af professor E. Lönnberg. 

Utgifven skrift: Arkiv för zoologi. Band 1, Häfte 2. 

Skänker: dels böcker, att förteckna i årsboken, och dels 
två originalbref från Berzelius till Edvard Nonnen, skänkta 
af dennes dotter fröken Emily Egberta Nonnen, Villa Carls- 
rulie, Uddevalla. Tacksägelsebref till henne skulle expedieras. 

Företogs val af preses för det ingångna akademiåret, där- 
vid herr Montelius valdes till preses. 



42 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. 

Herr H. Hildebrand nedlade presidiet med föredrag 
om myntväsendets uppkomst och dess utveckling intill den 
romerska kejsartiden. 



Onsdagen den 27 april. 
Närvarande: 25 ledamöter. 

Tillkännagafs, att akademiens utländske ledamot af tionde 
klassen sir Robert Giffen med döden afgått. 

Sekreteraren anmälde i Svensk Författningssamling n:o 30 
1910 intagna Kungl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Dess domän- 
styrelse angående faställandet af gränserna för vissa natio- 
nalparker: Garpbytte nationalpark, Stora Sjöfallets national- 
park, Sarjeks nationalpark och Abisko nationalpark. 

Anmäldes ämbetskrifvelse från kungl. ecklesiastikdepar- 
tementet den 15 april 1910 med tillkännagifvande, att herr 
Lönnberg erhållit nådigt uppdrag att såsom ombud för Sve- 
rige deltaga i den 5 internationella ornitologkongressen. 

Anmäldes med skrifvelse från kungl. utrikesdepartementet 
såsom gåfva öfverlämnade 1 exemplar af XX eller sista vo- 
lymen af »Le Opere di Galilei». 

Efter uppläsning af revisionsberättelse angående akade- 
miens och de under hennes vård ställda institutioners för- 
valtning år 1909^ beviljades förvaltningsutskottet och kamre- 
raren full ansvarsfrihet för denna förvaltning. 

Herr Nathorst redogjorde för innehållet i en af d:r W. 
Gothan i Berlin författad afhandling >>Die fossilen Holzreste 
von Spitzbergen», grundad på inom riksmuseet befintligt 
material. Särskildt omnämndes de slutsatser, som af detta 
material kunde dragas angående väl utbildade klimatzoner 
under juratiden och angående granfamiljens nordliga ursprung. 

Herr Ekholm refererade en afhandling af David Sten- 
QUiST om »Norrskenet den 25 sept. 1909». 

På förslag af vederbörande tillerkände akademien sin in- 
strumentraakare Gustaf Rose nu tillgängliga medel, 500 kronor, 
af anslaget till instrumentmakeriernas uppmuntran. 

Akademien beslöt att låta sig vid XI internationella geo- 
logkongressen representeras genom tvänne ombud. Härtill 



^ Se årsboken för 1910 sid. 3G1. 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 43 

utsagos akademiens preses herr Montelius och hennes leda- 
mot herr Nathorst. 

Till ledamöter i Adelsköldska kommittén utsagos herrar 
Cederblom, Lindstedt, Klason, Brinell, Granqvist och 
Gröndal. 

Professorn i fysik vid universitetet i Manchester Ernest 
Rutherford valdes till utländsk ledamot af tredje klassen i 
ledigheten efter framlidne presidenten Kohlrausch. 

Semester beviljades intendenterna herrar Nathorst och 
Lindman. Till vikarier förordnades kandidat Th. Halle och 
d:r Dahlstedt. 

Godkändes till införande: 

i akademiens Handlingar: »Die fossilen Holzreste von 
Spitzbergen», af doktor W. Gothan. 

i ArJciv jör ynatematik, astronomi och fysik: »Norrskenet 
den 25 sept. 1909», af David Stenquist; och 

i Arkiv jör botanik: l:a) »On some Species of Ferns; collected 
by Dr C. Skottsberg in Temperate South America», af C. 
Christensen; och 2:a) »Zur Kenntnis der Algenflora der nor- 
wegischen Westkiiste», af docenten H. Kylin. 

Utgifven skrift: akademiens Handlingar Band 45 n:o 6. 

Skänker: 48 bref, däraf 4 från och 7 till J. J. Berzelius, 
angående silkesodlingen i Sverige åren 1845 — 6, skänkta af 
kommunalordföranden i Örgryte G. K. Jacobsson; och — 
till riksmuseets vertebrataf delning — af gifvare, som öns- 
kade vara okänd, 2,000 kronor för anskaffande af vetenskap- 
ligt material från Australien, samt af statsrådet Finsen 2 
kullar ägg af den på Färöarne inhemska staren. 



Onsdagen den 11 maj. 

Närvarande : 24 ledamöter 

Sekreteraren uppläste Kungl. Maj:ts akademien för känne- 
dom och vederbörandes underrättande i afskrift öfversända 
nådiga bref den 15 april 1910 till kungl. statskontoret an- 
gående understöd af anslaget till resestipendier samt läro- 
böckers, tidskrifters och lärda verks utgifvande, utvisande att, 
på sätt akademien tillstyrkt, understöd beviljats f. d. e. o. pro- 
fessorn M. K. LöwEGREN och professorn C. G. Santesson. ^ 

' Se sid. 22. 



44 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. 

Sekreteraren anmälde med sk rif velse från kungl. ecklesi- 
astikdepartementet af den 19 april 1910 i afskrift öfversänd 
förteckning öfver de italienska institutioner, som afsågos 
kunna träda i direkt förbindelse med vissa offentliga biblio- 
tek i Sverige ifråga om utlåning af böcker och manuskript. 
Skrifvelsen och förteckningen skulle delgifvas bibliotekarien 
och därpå läggas till handlingarne. 

T anledning af skrifvelse från Kungl. Maj:ts och Rikets 
kammarkollegium förklarade akademien, att hon skulle med 
nöje från kammararkivet mottaga »Akademiens» räkenska- 
])er 1846 — 1874 och Naturhistoriska riksmuseets räkenskaper 
1841—1874. 

Herr Ekholm refererade en af byråingenjören J. W. Sand- 
ström författad afhandling: »Ueber die Beziehung zwischen 
Luftdruck und Wind.» 

Herr Sjöstedt redogjorde för innehållet af docenten 
Simon Bengtssons berättelse öfver sin med understöd från 
akademien sommaren 1909 företagna resa till norra Sverige 
för studier och undersökningar rörande insektgrupperna Ephe- 
merider och Plecopterer ; och denna berättelse blef af akademien 
godkänd, hvarjämte det medgafs Benc4tsson att med öfver- 
lämnadet till riksmuseet af insamladt materiel finge anstå, till 
dess det samma fullständigt bearbetats. 

Herr Lönnberg redogjorde f(jr tändernas utveckling 
och mikroskopiska byggnad hos en del tandhvalar, särskildt 
hvithvalen. Härjämte lämnade han meddelande om ny- 
brittisk lagstiftning till skydd för sjöelefanten på Sydge- 
orgien. 

Herr Dahlgren i egenskap af föreståndare för den inter- 
nationella naturvetenskapliga katalogens regionalbyrå i Sverige 
öfverlämnade förste bibliotekarien doktor Aksel Anderssons 
berättelse öfver fullgörandet af det af akademien honom läm- 
nade uppdraget att representera vSverige vid nämnda katalogs 
generalråds möte i London år 1909. Efter uppläsning af 
denna berättelse och ett med anledning däraf afgifvet skrift- 
ligt yttrande af herr Dahlgren utsåg akademien förste biblio- 
tekarien Andersson att representera Sverige vid katalogens 
allmänna konferens i London under juli månad 1910. För 
det sålunda utsedda ombudet utfärdades instruktion af det 
innehåll herr Dahlgren föreslagit. Till bekostnad af om- 
budets resekostnader anvisades ett belopp af 600 kronor att 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 45 

utgå af besparingarna å anslaget till den svenska regionalby- 
rån för nämnda katalog. 

Anmäldes inbjudningar till deltagande i en internationell 
historisk och arkeologisk kongress i Cluny 10 — 12 september 
1910 och i en internationell hygienutställning i Dresden maj 
— oktober 1911. Inbjudningarne föranledde ej annan åtgärd 
än att de samma skulle hållas å sekreterareexpeditionen till- 
gängliga för intresserade. 

Sekreteraren meddelade, att han beviljat ombudsmannen 
friherre Leijonhufvud sökt ledighet 5—19 maj 1910 samt på 
dennes förslag till hans vikarie förordnat ledamoten af lag- 
beredningen juris utriusque kandidaten Lars Rabenius. I an- 
ledning af inkommen ansökan fann akademien nu skäligt ut- 
sträcka ifrågavarande tjänstledighet och förordnande t. o. m. 
den 4 juni 1910. 

Semester beviljades professor Sjöstedt. Till vikarie 
förordnades d:r A. Roman. 

Till vice preses under tiden till första ordinarie samman- 
komst i maj 1911 utsågs herr grefve Mörner. 

Förrättades inspektorsval och val till förvaltningsut- 
skottet. 

Professorn i farmakologi vid universitetet i Lund medi- 
cine och filosofie doktor Charles Ernest Överton valdes 
till svensk ledamot af åttonde klassen i ledigheten efter 
professor Ödmansson. 

På hemställan af förvaltningsutskottet beslöt akademien 
att inställa den sammankomst, som om, ej annat förordnades, 
skulle äga rum den 25 maj 1910. 

Till införande godkändes : 

i akademiens Handlingar : »Ueber die Beziehung zwischen 
Luftdruck und Wind», af byråingenjören J. W. Sandström; 

i Arkiv för matematik, astronomi och fysik: »Sur le pro- 
blérae des tractrices», af S. Wigert; 

i Arkiv för botanik: »Skandinaviska former af Rosa glauca 
Vill. i naturhistoriska riksmuseum», af lektor S. Almquist. 

i Arkiv för zoologi: l:a) »Tnterglaciale und postglaciale 
Meeresmollusken aus Feuerland und Siidpatagonien als Beweis 
fiir wärmeres Klima als das jetzige» af fil. lic. R. Hägg; och 
2:a) »Remarks on the Dentition of Delphina-pterus leucas», af 
professor Einar Lönnberg. 

Utgifna skrifter: akademiens Handlingar, Band 45 n:is 5 



46 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. 

och 7, Arkiv för kemi, mineralogi och geologi, Band 3 Häfte 
4 och 5. 

Skänker: af 15:e skandinaviska naturforskaremötet genom 
professor Severin Jolin dess handlingar, protokoll m. m.; 
af en person, som önskar vara okänd, 5,000 kronor till verte- 
bratafdelningen för komplettering af dess skådesamlingar; af 
sir Ernest Shackleton en kungspingvin, af A. Sandberg 
en Procavia från Natopo Hills, Rhodesia, båda dessa gåfvor 
afsedda för vertebratafdelningen ; samt till etnografiska afdel- 
ningen : af professor och fru G. Retzius en synnerligen värde- 
full samling etnografiska och antropologiska fotografier, huf- 
vudsakligen genom framlidne professor Virchows bemedling 
förvärfvade från tyska antropoiogiska sällskapets samlingar; 
af löjtnant Didrik Bildt en sam.ling etnografiska föremål, 
hufvudsakligast från Nya Zeeland, Japan och Bolivia, bland 
annat skulpturarbeten i trä, en buddhistisk altarduk, dyr- 
bara lackerade föremål från Japan ; samt af grefve Eric von 
Rosen etnografiska och arkeologiska föremål från Bolivia, 
Peru och Lappland. 

Herr Lönnberg anmodades att å akademiens vägnar 
tacka gifvaren af 5,000 kronor. 



Onsdagen den 1 juni. 

Närvarande: 33 ledamöter. 

Tillkännagafs, att akademiens utlänske ledamöter: af fjärde 
klassen, f. d. professorn vid universitetet i Rom Stanislaus 
Cannizzaro, af andra klassen, astronomen sir William Hug- 
GiNS och af åttonde klassen, professorn och geheimemedi- 
cinalrådet Robert Kock med döden afgått. 

Sedan akademien den 13 april 1910 i underdånighet för- 
ordat, att professorn herr A. C. Nathorst måtte få åtnjuta 
tjänstsgöringspenningar under ledighet för förberedande och 
ledande af geologiska exkursioner i Skåne i sammanhang med 
XT internationella geologkongressen, hade Kungl. Maj:t enligt 
nådigt bref den 29 april 1910 härtill lämnat sitt bifall, under 
villkor att någon af de öfriga intendenterna vid riksmuseet 



VETENSKAPS AKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 47 

under ledigheten förestode herr Nathorsts afdelning af mu- 
seet. Detta nådiga bref blef nu för akademien anmäldt. 

Herr Retzius redogjorde för sina bl. a. vid zoologiska 
stationerna i Triest och Monaco gjorda undersökningar 
beträffande normalbefruktning och partenogenes hos sjö- 
borrar. 

Herr Arrhenius yttrade sig i samma ämne. 

Herr Nathorst lämnade några meddelanden om den resa, 
han nyligen företagit till Bryssel, där han såsom akademiens 
ombud deltagit i den tredje internationella botanistkongressen. 

Herr Ekholm gaf upplysningar om den af licentiaten 
D. Stenquist och kandidaten E. Petri natten till den 19 
maj 1910 i Stockholm gjorda mätning af jordströmmar un- 
der tiden för Halleys komets passage. 

Herr Retzius, i egenskap af ordförande i akademiens 
kommitté för utgifvande af Emanuel Swedenborgs skrifter 
i ny upplaga, framlade för akademien andra delen af dessa, 
omfattande »Cosmologica», samt meddelade, att tredje delen 
förväntades blifva färdig i september 1910. Sedan han tillika 
upplyst, att i fjärde delen skulle i litografisk facsimile in- 
tagas Daedalus Hyperboreus, äfvensom alt kungl. vetenskaps- 
societeten i Uppsala ämnade, om hinder från akademiens sida 
ej mötte, foga särtryck af detta facsimile till en af societeton 
förberedd festskrift, medgaf akademien, att 800 särtryck häraf 
finge för sådant ändamål af vederbörande firma mot betal- 
ning utlämnas till societeten. Akademien beslöt vidare på 
Swedenborgskommitténs hemställan, dels att upplagan af Swe- 
denborgsskrifterna skulle fr. o. m. fjärde delen ökas från 500 
till 1,000 exemplar, och dels, för den i utsikt ställda händelsen, 
att Swedenborgska sällskapet i England och Sweden borgska 
sällskapet i Amerika komme att förbinda sig till inköp af 
hvardera 125 exemplar af berörda skrifter, att i dem skulle 
få intagas Principia rerum naturalium, tre delar. 

Herr Retzius anmälde, att änkefru Julia Ekman, född 
Wallroth, låtit på sin bekostnad professor Jungstedt för 
akademiens räkning utföra ett porträtt i olja af akademiens 
framlidne ledamot herr Gustaf Ekman. 

Vidare anmälde han, att artisten Hagen nu fullbordat 
den kopia af ett oljeporträtt af akademiens framlidne ledamot 
herr friherre Fabian Wrede, hvars utförande akademien ti- 
digare beslutit. Akademien tog båda dessa porträtt i be- 



48 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. 

traktande och beslöt att aflåta tacksägelseskrifvelse till fru 
Ekman. 

Sedan herr A. Hamberg i underdånighet anhållit dels om 
tillstånd för deltagarne i en i sammanhang med XI internatio- 
nella geologkongressen anordnad exkursion att inom Sarjeks 
och Stora Sjöfallets nationalparker taga stuffer i fast berg och 
företaga andra naturvetenskapliga undersökningar, som om- 
ständigheterna kunde föranleda, och dels om vissa rättighe- 
ter för sökanden vid komplettering af arbetena öfver Sarjek- 
trakternas naturförhållanden, hade Kungl. Maj.t genom nådig 
remiss anbefallt akademien att häröfver afgifva underdånigt 
utlåtande. På anmodan af sekreteraren hade herrar Retzius 
och Nathorst till akademien inkommit med yttrande i äm- 
net, hvilket yttrande nu upplästes. Akademien beslöt, att 
ett å detta yttrande grundadt underdånigt utlåtande skulle 
expedieras, samt förordnade, att i sagda utlåtande skulle till- 
lika hemställas, att vid meddelande af det för deltagarne i 
ofvannämnda exkursion sökta tillstånd skulle göras förbehåll 
till förekommande af dess användning för insamlande af na- 
turföremål till försäljning eller dess missbrukande på annat 
liknande sätt. 

Sedan upplyst blifvit, att Adolf Fredriks församling ej 
komme att öfverklaga det af skiljemän den 17 mars 1910 med- 
delade beslut att till 10,000 kr. bestämma den ersättning, som 
akademien hade att till församlingen utgifva för aflösning af 
ett å hennes fastighet n:o 5 i kvarteret Grönlandet Norra hvi- 
lande servitut, fann akademien, i öfverensstämmelse med 
hvad förvaltningsutskottet hemställt, skäligt förordna, att be- 
slutet ej skulle för hennes räkning öfverklagas. 

Beslöts underdånig ansökan om almanacksprivilegiets 
förnyande för tiden 16 juli 1912 till 16 juli 1932. ^ 

Godkändes ett af herrar Theél och Sjöstedt uppgjordt 
förslag till instruktion för stipendiaten å Jacob Letterstedts 
fond för stipendier till utrikes resor filosofie doktor Eric 
Mjöberg. 

Med anledning af skrifvelse från föreståndaren vid meteo- 
rologiska centralanstalten herr H. E. Hamberg uppdrogs åt 
denne att sommaren 1910 själf inspektera eller låta genom ho- 
nom underlydande tjänsteman inspektera meteorologiska statio- 



* Se härom 1910 års årsbok sid. 305 — 9. 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 49 

nerna i Särna, Storlien, Östersund, Bjuråker, Gäfle, Karlstad, 
Nyköping, Linköping, Vänersborg, Visby, Kristianstad samt 
Lund; och skulle resekostnads- och traktamen tsersättning utgå 
enligt resereglementet af det meteorologiska anslaget. 

Beviljades semester och tjänstledighet åt åtskilliga tjänste- 
män vid akademien och naturhistoriska riksmuseet. 

Sekreteraren uppläste en från Sveriges minister i Kom 
friherre Bildt inkommen skrifvelse med redogörelse för full- 
görandet af det honom lämnade uppdrag att, jämte herr Ret- 
zius, representera akademien vid det allmänna möte mellan 
delegerade för akademier, tillhörande den internationella as- 
sociationen, hvilket ägt rum i Rom 7 — 15 maj 1910; och in- 
hämtades af denna redogörelse, hurusom det af akademien 
vid mötet väckta förslag om internationellt bekämpande af 
de odlade växternas mest förstörande sjukdomar — intaget 
i akademiens protokoll den 13 mars 1910 — vid mötet rönt 
en gynnsam behandling. På herr Retzius' hemställan beslöt 
akademien att till friherre Bildt aflåta skrifvelse med bety- 
gande af sin tacksamhet för det utmärkta sätt, hvarpå han 
understödt hennes förslag. 

Det meddelades, att S:t Petersburg utsetts till hufvudort 
för den internationella associationen af akademier under tre 
år fr. o. m. den 1 januari 1911. 

Sedan sekreteraren erinrat därom, att Uppsala universi- 
tet vore i tur att utdela de Letterstedtska resestipendierna 
för år 1911, utgörande för utrikes resa 4,700 kronor och för 
inrikes resa 900 kronor, beslöt akademien att aflåta skrifvelse 
till universitetet med underrättelse om nämnda förhållande. 

Anmäldes ett från astronomen inkommet kalendarium för 
år 1912 och beslöts, att detsamma skulle öfversändas till 
kungl. kommerskollegium. 

Anmäldes ett af kamreraren gjordt sammandrag af akade- 
miens och henne underlydande institutioners räkenskaper år 
1909 och beslöts att detsamma skulle öfversändas till kungl. 
finansdepartementet. 

Efter inhämtande af yttrande af inspektor för det Ber- 
zelianska stipendiet herr Widman äfvensom af akademiens 
sakkunnige ledamöter herrar Klason och Ekstrand, biföll 
akademien en af stipendiets nuvarande innehafvare docenten 
O. Holmberg gjord ansökan om två års förlängning af tiden 
för stipendiets åtnjutande. 

Vetenskapsakademiens Årsbok. 9. 1911. 4 



50 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. 

Godkändes till införande: 

i akademiens Handlingar : »Quelques recherches sur les 
centres d'action de ratmosphére. 4.», af professor H. Hilde- 

BRAND HiLDEBRANDSSON; 

i Arkiv för matematik, astronomi och fysik:- l:a) »Ueber 
eine in der Theorie des Kreisels aiiftretende Familie von 
Flächen sechsten Grades», af professor C. W. Oseen; 2:a) 
»Polymorphie et résistance électrique du zinc», af docenten 
M. Carl Benedicks; 3:e) »Contributions å la connaissance 
du dégagement de chaleur du radium», af fil. kand. H. Pet- 
tersson; 4:e) »Un théoréme sur les déterminants», af direk- 
tör F. DE Brun; och 5:e) »Luminescence spectra of Fluo- 
rites, 1.», af licentiaten Arvid Odencrantz; 

i Arkiv för kemi, ynineralogi och geologi: »Bidrag till kän- 
nedomen om Holmium», af docenten O. Holmberg; 

i Arkiv för zoologi: »Neue öder wenig bekannte Coleop- 
tera Longicornia. 11.», af professor Chr. Aurivillius. 

Utgifna skrifter: Meteorologiska Iakttagelser Band 51; 
K. Svenska vetenskapsakademiens årsbok för år 1910. Bi- 
hang 1. Minnesfesten öfver C. von Linné; Ledamotsför- 
teckning. Maj 1910. 



Onsdagen den 14 september 1910. 
Närvarande: 37 ledamöter. 

Tillkännagafs att akademiens utländske ledamöter herr 
Schiaparelli af andra klassen och herr Estlander af elfte 
klassen med döden afgått. 

Anmäldes Kungl. Majt:s nådiga bref till akademien af 
den 22 juli 1910 med tillkännagif vande, att hennes privi- 
legium å utgifvandet af svenska almanackor och kalen- 
darier förlängts för en tid af tjugu år, räknadt fr. o. m. den 
16 juli 1912. Brefvet föranledde ej för närvarande någon 
åtgärd. 

Anmäldes och lades till handlingarne akademien till kän- 
nedom öfverlämnad afskrift af nådigt bref den 4 juli 1910 
till vattenfallsstyrelsen angående utarbetande af en skema- 
tisk förteckning och beskrifning öfver Sveriges vattenfall. 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 51 

Mottogs underrättelse att Sveriges chargé d'affaires i 
Buenos Aires legationsrådet H. Bildt af Kungl. Maj:t ut- 
setts att vara Sveriges representant vid den vetenskapliga 
amerikanistkongressen därstädes 10 — 25 juli 1910. 

Anmäldes och lades till handlingarne akademien till kän- 
nedom öfversänd afskrift af Kungl. Majt:s nådiga bref till 
kungl. statskontoret den 12 september 1910, angående bere- 
dande af medel för bekantgörande af nationalparkernas ut- 
sträckning och gränser; och inhämtades af denna afskrift, att 
Kungl. Maj:t bemyndigat akademien att tillsvidare, intilldess 
reglementen för nationalparkerna blifvit fastställda, vidtaga 
sådana för nyss angifna ändamål afsedda åtgärder, som kunde 
finnas erforderliga. Akademien beslöt på sekreterarens för- 
slag att tillsätta en af tre personer bestående kommitté med 
uppdrag att till akademien inkomma med förslag till dylika 
åtgärder samt utsåg till kommitterade sekreteraren — hvil- 
ken hade att sammankalla kommittén — samt herrar Lönn- 
berg och Lagerheim. 

Meddelades, att Kungl. Maj:t uppdragit åt herr Sjöstedt 
att såsom ombud för Sverige deltaga i den första internatio- 
nella entomologkongressen i Bryssel, 1 — 6 augusti 1910. 

Anmäldes och lades till handlingarne kungl. ecklesiastik- 
departementets ämbetsskrifvelse af den 10 juni 1910 angå- 
ende tillstånd dels för deltagare i en vetenskaplig exkursion 
genom Sarjeks och Stora Sjöfallets nationalparker att där- 
städes företaga vissa vetenskapliga undersökningar och dels 
för herr A. Hamberg att där göra insamlingar af organiska 
och oorganiska naturföremål äfvensom å angifvet ställe upp- 
föra en mindre hydda; i hvilket ärende akademien den 1 
juni 1910 afgifvit underdånigt utlåtande. 

Af ämbetsskrifvelse från kungl. ecklesiastiksdepartemen- 
tet den 18 juni 1910 inhämtades, att Riksdagen 

dels godkänt den förändring i aflöningsstaten för naturhisto- 
riska riksmuseet, att däri upptoges såväl ytterligare en inten- 
dentsbefattning med enahanda aflöningsförmåner och villkor för 
förmånernas åtnjutande, som bestämts för de nuvarande inten- 
denterna, afsedd att först innehafvas af herr Nathorst, med rätt 
för honom att genast komma i åtnjutande af ålderstillägg, som 
äfven ett till 2,500 kronor ökadt anslag till vikariatsersättning; 

dels höjt museets aflöningsstat från 59,688 kronor till 
67,500 kronor; 



52 VETEXSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. 

dels å museets stat uppfört ett anslag af 2,000 kronor 
till bearbetning, vård och förökning af museets afdelning 
för arkegoniater och fossila växter; 

dels för ifrågavarande ändamål ökat det ordinarie ansla- 
get till riksmuseet med 9,812 kronor; 

dels ock på extra stat för år 1911 anvisat 

för beredande åt forskare från Sverige af tillfälle till veten- 
skapligt arbete vid en eller flera utländska biologiska statio- 
ner ett anslag af 1,800 kronor; 

för inlösen af fullständiga exemplar och enstaka delar af 
en internationell, fortlöpande katalog öfver naturvetenskaplig 
litteratur 2,000 kronor och för upprätthållande under år 1911 
af den för ifrågavarande katalogarbete anordnade regional- 
byrån för Sverige 1,600 kronor; 

till vård, underhåll och förkofran af riksmuseets etnogra- 
fiska afdelning 5,000 kronor; 

för brandförsäkring af naturhistoriska riksmuseets sam- 
lingar och macerationsbyggnaden vid Värtan 2,428 kronor; 

för beredande af personlig löneförbättring åt amanuen- 
serna vid naturhistoriska riksmuseet Flink och Dahlstedt 
4,000 kronor; 

till meteorologiska centralanstalten 10,250 kronor och till 
två meteorologiska stationer tillhopa 600 kronor; samt 

för utgifvande af »Acta mathematica» 3,000 kronor, 

hvarjämte Riksdagen för bearbetning och utgifning af 
de vetenskapliga resultaten af herr Sven Hedins resa i Cen- 
tralasien å vissa villkor och förbehåll beviljat ett anslag af 
75,000 kronor att fördelas på åren 1911, 1912 och 1913 med 
25,000 kronor hvarje år samt af detta anslag på extra stat 
för år 1911 anvisat ett belopp af 25,000 kronor. 

Åt herrar Retzius, Théel och Lagerheim uppdrogs 
att å akademiens vägnar affatta kungörelse angående villko- 
ren för erhållande af understöd af ofvanberörda anslag för 
vetenskapligt arbete vid utländsk biologisk station; hvilken 
kungörelse före september månads utgång skulle i tidning- 
arne införas. 

Akademien tog del af kungl. ecklesiastikdepartementets 
följande ämbetsskrifvelser till akademien, nämligen 

skrif velse den 18 juni 1910 angående anvisande på extra stat 
för år 1911 af 1,424 kronor för bestridande af den på Sverige be- 
löpande andelen i kostnaderna för den internationella jord- 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 53 

mätningen samt angående beviljande af 2,160 kronor och anvi- 
sande däraf på extra stat för år 1911 af 720 kronor såsom bi- 
drag frän Sverige till bekostande af den internationella kom- 
missionens för vetenskaplig luftsegling publikation af under- 
sökningar rörande de högre luftlagren ; 

skrif velse den 18 juni 1910 angående anvisande på extra 
stat för år 1911 af 13,700 kronor till utförande under meteo- 
rologiska centralanstaltens ledning och kontroll af vissa meteo- 
rologiska observationer för den hydrografiska undersökningen 
af Sveriges färskvatten; samt 

skrifvelse den 15 juli 1910, enligt hvilken Kungl. Maj:t 
anbefallt akademien att efter vederbörandes hörande till Kungl. 
Maj:t inkomma med yttrande och förslag angående använd- 
ningen af anslag, högst 10,000 kronor, till gäldande af kost- 
nader för utförande och, i den mån sådant kunde ifråga- 
komma, publicerande af vetenskapliga undersökningar och 
utredningar på alkoholfrågans område. 

Skrifvelserna den 18 juni 1910, af hvilka vederbörande 
redan erhållit del, lades till handlingarne. 

I anledning af skrifvelsen den 15 juli 1910 uppdrogs åt 
sekreteraren att infordra underdåniga yttranden af dem, i 
anledning af hvilkas framställning det däri omnämnda anslag 
ställts till Kungl. Majits förfogande, samt att, sedan yttranden 
från dem inkommit, sammankalla åttonde klassen för behand- 
ling af ärendet. 

Anmäldes och delgafs vederbörande till akademien öfver- 
lämnad afskrift af Kungl. Maj:ts nådiga bref till statskontoret 
den 5 augusti 1910 angående ett herr V. Carlheim-Gyllen- 
SKÖLD såsom medlem af den internationella jordmagnetiska 
kommittén på ansökan bevil jadt reseunderstöd; öfver hvilken 
ansökan akademiens preses och vice sekreterare efter hörande 
af akademiens sakkunnige ledamöter den 21 juli 1910 afgifvit 
infordradt underdånigt utlåtande. 

Meddelanden lämnades: af herr Rosén om arbetena för 
bestämmande af latituden å Spetsbergen, och af herr Klason 
angående en afhandling af docenten John Köhler om kemisk 
undersökning af kåda från gran. 

Anmäldes skrifvelse den 8 maj 1910 från professor M. 
SoNDÉN m. fl. med hemställan till akademien om åtgärd till 
förekommande af insamlande inom Torne lappmark eller delar 
däraf af sällsyntare djur och växter. I anledning af denna 



54 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. 

skrifvelse och på förslag af sekreteraren beslöt akademien 
tillsätta en af tre personer bestående kommitté med uppdrag 
att utreda, huruvida och hvilka åtgärder borde vidtagas till 
skydd för fauna ooh flora inom det norr om Torne träsk 
liggande området, äfvensom att till akademien inkomma med 
det yttrande ocli förslag, hvartill denna utredning kunde för- 
anleda. Till kommitterade utsagos sekreteraren samt herrar 
Lönnberg och Lagerheim, och uppdrogs åt sekreteraren 
att sammankalla kommittén. 

Föredrogs en till akademien öfverlämnad, till Konungen 
ställd ansökan af intendenterna vid naturhistoriska riksmu- 
seet om nådig proposition till 1911 års Riksdag dels därom 
att för inrättande af 6 fasta amanuensbefattningar, en vid 
hvarje af de riksmuseets afdelningar, som nu sakna amanuens, 
måtte på ordinarie stat uppföras ett anslag af 18,000 kronor, 
dels ock därom att, för aflönande af redan befintliga två 
amanuenser vid riksmuseet, den ena vid botaniska afdelningen 
och den andra vid mineralogiska afdelningen, ett anslag af 
6,000 kronor måtte uppföras å ordinarie stat med det vill- 
koret, att hvardera afdelningens anslag minskades med ett 
belopp af 1,000 kronor (motsvarande afdelningarnes nuvarande 
bidrag till amanuensernas aflöning). Under åberopande af 
den utredning, som legat till grund för ett af akademien den 
13 november 1907 i detta ämne afgifvet underdånigt utlå- 
låtande, hemställde sekreteraren till akademien att med sitt 
förord öfverlämna berörda ansökan till Kungl. Maj:t och där- 
vid tillika i underdånighet anföra att, för den händelse Kungl. 
Maj:t icke funne sig lämpligen kunna äska de begärda ansla- 
gen i sin helhet, dock proposition måtte göras angående an- 
visande på extra stat af 4,000 kr. för år 1912 till personligt 
lönetillägg åt nuvarande amanuenserna vid botaniska och mine- 
ralogiska afdelningarne. 

I anledning af vederbörandes skriftliga framställning i 
ämnet beslöts underdånig ansökan om proposition till 1911 
års Riksdag om anvisande på extra stat för år 1912 af anslag 
för riksmuseets etnografiska afdelning, meteorologiska central- 
anstalten, två meteorologiska stationer, en å sid, 53 här of van 
omnämnd publikation för undersökning af de högre luftlagren, 
samt solarobservationer i Uppsala med enahanda belopp som 
de, hvilka för dessa ändamål anvisats för år 1911. 

På förslag af sekreteraren beslöts underdånig framställning 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 55 

till Kungl. Maj:t om proposition till 1911 års Riksdag om an- 
visande på extra stat för år 1912 af anslag för beredande åt 
forskare från Sverige af tillfälle till vetenskapligt arbete vid 
utländsk biologisk station, för inköp af fullständiga exemplar 
och enstaka delar af en internationell fortlöpande katalog 
öfver naturvetenskaplig litteratur äfvensom för en regional- 
byrå, för brandförsäkring af naturhistoriska riksmuseets sam- 
lingar och macerationsbyggnaden vid Vårtan och för bestri- 
dande af den på Sverige belöpande andelen i kostnaden för 
den internationella jordmätningen, samtliga anslag af enahanda 
belopp som de, h vilka anvisats för år 1911. 

På hemställan af sekreteraren uppdrogs åt inspektörerna 
och föreståndaren för naturhistoriska riksmuseets etnografiska 
afdelning att förebringa utredning till bedömande af huru 
ändamålsenliga lokaler skulle kunna beredas för berörda af- 
delning samt att till akademien inkomma med det yttrande 
och förslag, hvartill denna utredning kunde föranleda. 

Semester beviljades åtskilliga tjänstemän. 

På förslag af preses beslöt akademien att för utdelning 
å nästa högtidsdag prägla minnespenning öfver riksantikvarien 
Bror Emil Hildebrand, och uppdrogs åt preses, sekretera- 
ren och herr Törnebladh att till akademien inkomma med 
förslag angående minnespenningens utseende m. m. 

Anmäldes skrif velse den 1 september 1910 från förestån- 
daren för statens meteorologiska centralanstalt med af veder- 
börande inspektörer tillstyrkt anhållan, att akademien ville 
hos Kungl. Maj:t utverka nådigt tillstånd för honom att hos 
Det store nordiske Telegraf selskab förnya abonnemanget å 
meteorologiska telegram från Island och Färöarna för ytter- 
ligare 5 år, räknadt från och med den 15 februari 1912, och 
på nu gällande villkor eller mot en afgift för år af 6,000 francs. 
Akademien beslöt underdånig framställning i berörda skrif- 
velses .syfte. 

Anmäldes en inbjudning till akademien att låta sig re- 
presentera vid X internationella geograf kongressen, afsedd 
att äga rum i Rom 15 — 22 oktober 1911. 

I anledning af framställning från sekreteraren i den af 
vetenskapsakademien tillsatta kommitté för utgif vande af 
Emanuel Swedenborgs skrifter mr Alfred H. Stroh och efter 
förvaltningsutskottets hörande beslöt akademien att i sam- 
manhang med af täckandet af Swedenborgssarkofagen och kungl. 



56 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. 

vetenskapssocietetens i Uppsala 200-års jubileum såsom sär- 
skild festskrift utgifva Swedenborgs Resebeskrifningar jämte 
inledning. 

Anmäldes och lades till handlingarne protokoll vid laga 
förrättning den 1 juli 1910 för bestämmande af rågångarne 
omkring ett enligt kungl. kammarkollegii köpebref af den 20 
oktober 1909 från lägenheten Lilla Freskati å kungl. Djur- 
gården till akademien under äganderätt upplåtet område. 

Till införande i akademiens skrifter godkändes följande 
afhandlingar: 

i akademiens Handlingar: l:a) »Hyperhippidium, eine neue 
siidamerikanische Pferdegattung», af fil. stud. Ivar Sefve; 
2:a »Lefnadsförhållanden och instinkter inom familjerna Pom- 
pilidse och Sphegidae. 3.>>, af lektor G. Adlerz; 3:e) »Die in der 
Mechanik angewandte Variation der Integrationskonstanten 
als LiE'sche Beriihrungstransformation betrachtet», af profes- 
sor A. V. Bäcklund; 

i Arkiv för mateinatik, astronomi och fysik; l:a) »tJber die 
Stoke'sche Formel und iiber eine verwandte Aufgabe in der 
Hjdrodynamik», af professor C. W. Oseen; och 2:a) »tJber 
einige algebraische Körper achten Grades», af docenten G. 
Bucht; 

i Arkiv för kemi, mineralogi och geologi: l:a) »Uber die 
Nitrososchwefeleisenverbindungen und ihr Verhalten zu den 
Nitroprussiden. 3.», af professor J. O. Rosenberg; 2:a) »Zur 
Kenntnis der Invertase», af professor H. Euler, E. Lundberg 
och K. Helander; och 3:e) »Kemisk undersökning af kåda 
från gran [Picea excelsa Lk.)», af docenten John Köhler; samt 

i Arkiv för Zoologi: l:a) »An account of Arenicola Loveni 
Kinberg», af docenten J. H. Ashworth i Edinburg; 2:a) »Ma- 
rine Mollusca of Iceland in the collections of the Swedish 
State Museum», af fil. kand. Nils Odhner; och 3:e) »Contri- 
butions to the knowledge of the genus Potamochosrus >>, af pro- 
fessor E. Lönnberg. 

Utgifna skrifter: akademiens Handlingar, Band 45 n:ris 10 
och 11, Arkiv för Botanik, Band 9, häfte 3, 4, Band 10, häf- 
te 1, Arkiv för Zoologi, Band 6, häfte 3, 4 samt An abrid- 
ged Chronological List of the works af Em. Swedenborg. 

Skänker: till akademien: af herr Mittag-Leffler åtskil- 
liga band af tidskriften »Acta mathematica» (i exemplar af 
särskildt godt papper, hvaraf endast en mycket liten upplaga 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 57 

tryckts) och af herr Hasselberg en samling porträtt (fotogra- 
fier); till riksmuseets botaniska af delning: af f. d. läroverks- 
adjunkten T. Krok dels hans stora skandinaviska herbarium, 
insamladt under resor fr. o. m. år 1851 i olika delar af de skan- 
dinaviska länderna och särskildt värdefullt genom insamlarens 
floristiska kunskaper och hans medarbetarskap i åtskilliga 
svenska floror, dels hans värderika botaniska boksamling, bestå- 
ende af omkring 325 band och 1,100 småskrifter samt för 
riksmuseet af särskild nytta genom ett stort antal floristiska 
handböcker öfver den skandinaviska och europeiska floran, till 
riksmuseets vertebrataf delning: 1 guanaco från Eldslandet af 
herrarne Bridges, 5 kärl ormar från Paraguay af Hj. Carlsten 
genom E. Medin, naturalier från Argentina af kapten Hög- 
berg, 1 Felis ocreata mellandi (sällsynt kattart) från Rhodesia 
af herr A. Sandberg, 2 däggdjur från Rhodesia af herr Fryk- 
berg, 51 fåglar samt en del däggdjur och reptilier från Algier 
af grefve N. Gyldenstolpe, några däggdjur och reptilier från 
iVlgier af d:r F. Rosenius, några fåglar från Island af baron 
Klinckowström, däggdjur, fåglar och reptilier från Kongo af 
missionären K. E. Laman; samt till riksmuseets etnografiska 
afdelning: af kammarherre Adolf Berencreutz en afbildning 
i färger och naturlig storlek af den i Trocaderomuseet befint- 
liga lappska trolltrumma, som tillhört Linné, hvilken sist- 
nämnda gåfva öfverlämnats å det villkor, att, om riksmuseet 
förvärfvade ifrågavarande trolltrumma, afbildningen skulle 
öfverlämnas till Nordiska museet. 

Akademien beslöt sända tacksamhetsskrifvelser till herrar 
Krok, Laman och Berencreutz samt tillerkände herr Krok 
den äldre Linnémedaljen i guld. 



Onsdagen den 12 oktober. 
Närvarande: 33 ledamöter. 

Tillkännagafs, att akademiens utländska ledamöter herr 
Treub af sjätte klassen och herr von Regklinghausen af 
åttonde klassen med döden afgått. 

Sedan Kungl. Maj:ts och Rikets Kommerskollegium un- 
derställt Kungl. Maj:ts pröfning en af Svenska Turistföreningen 



58 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. 

hos kollegiet gjord ansökan om upplåtelse under 25 år från 
den 14 mars 1907 af ett å kronans öfverloppsmark vid Abisko- 
älfven nära intill statsjärnvägen Gellivare — Riksgränsen (inom 
nationalpark) beläget område om 38 hektar 6 ar, afsedt att 
sammanläggas med ett till föreningen redan upplåtet område, 
hade Kungl. Maj:t genom nådig remiss anbefallt akademien 
att i detta ärende afgifva underdånigt utlåtande. Yttrande 
i ärendet hade inkommit från akademiens naturskyddskommit- 
terade sekreteraren herr Aurivillius samt herrar Lönnberg 
och Lagerheim. Det samma blef nu föredraget, och akade- 
mien beslöt att genom därå grundadt underd. utlåtande vill- 
korligt tillst^^rka ansökningen. 

Professorn vid generalstaben K. D. P. Rosén hade hos 
Kungl. Maj: t anhållit om 600 kronors understöd för utrikes 
resa för studium af nya geodetiska mätnings- och beräknings- 
metoder m. m. Genom nådig remiss hade akademien blifvit 
anbefalld att däröfver afgifva underdånigt utlåtande. Sekre- 
teraren hade infordrat yttranden i ärendet dels från herrar 
Nybén och BoHLiN och dels, sedan från dem inkomna ytt- 
randen visat dem vara af skiljaktig mening, jämväl från 
herr Hasselberg, hvilken instämt i herr Nyréns yttrande. 
Efter det dessa yttranden föredragits, beslöt akademien i öf- 
verensstämmelse med herrar Hasselbergs och Nyréns me- 
ning att tillstyrka den underdåniga ansökningen. 

Genom nådig remiss anbefalld afgifva underd. utlåtande 
öfver en af kungl. järnvägsstyrelsen gjord ansökan om till- 
stånd att framdraga elektriska öfverf öringsledningar genom 
Abisko nationalpark enligt framlagd situationsplan, beslöt aka- 
demien, i öfverensstämmelse med hvad dess naturskyddskom- 
mitterade sekreteraren har Aurivillius samt herrar Lönn- 
berg och Lagerheim föreslagit, att i underdånighet villkor- 
ligt tillstyrka ansökningen. 

Genom nådig remiss anbefalld afgifva underd. utlåtande 
öfver ett af herr Lönnberg uppgjordt förslag angående af- 
sättande af vissa delar af Gottska Sandön till nationalpark 
m. m., fann akademien, efter hörande af sina sakkunnige leda- 
möter herrar Retzius och Théel, skäligt tillstyrka förslaget; 
och skulle underd. utlåtande för detta ändamål afgifvas. 

Anmäldes officiellt meddelande, att framställning om ut- 
låning af manuskript från The Bodleian Library i Oxford ej 
vidare behöfde göras å diplomatisk väg. 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 59 

Med anledning af kungl. ecklesiastikdepartementets skrif- 
velse den 30 juli 1910 beslöt akademien efter förvaltningsut- 
skottets och öfriga vederbörandes hörande att hos departe- 
mentet föreslå uppförande å ordinarie stat af en biträdesbe- 
fattning^ vid meteorologiska centralanstalten och hvardera af 
naturhistoriska riksmuseets följande sex afdelningar, nämligen 
af delningarne för arkegoniater och fossila växter, för lägre 
evertebrerade djur, för palseontologi, för botanik, för ento- 
mologi och för etnografi. 

Herr Lönnberg redogjorde för innehållet i ett af honom 
uppgjordt förslag om afsättande till nationalpark af viss del 
af Gottska Sandön m. m. äfvensom angående sina iakttagel- 
ser beträffande denna ös biologiska och geologiska förhållan- 
den. Vidare förevisades åtskilliga vertebratafdelningens ny- 
förvärf, bland dem en glasögonsbjörn. 

Anmäldes inbjudning till akademien att låta sig repre- 
sentera vid k. vetenskajissocietens i Uppsala 200-års-jubileum 
den 19 november 1910. Efter anmälan, att preses vore utsedd 
att representera k. vitterhets- historie- och antikvitesakade- 
mien, utsågs sekreteraren att representera vetenskapsakade- 
mien. I öfverensstämmelse med förvaltningsutskottets beslut 
skulle lyckönskningsadress uppsättas och framlämnas. 

Med anledning af professor M. Sondéns m. fl:s framställ- 
ning och efter inhämtande af sekreterarens samt herrar Lönn- 
bergs och Lagerheims yttrande beslöts underdånig ansökan 
om fridlysning inom Norrbottens län af sex sällsynta växtarter.^ 

Efter förvaltningsutskottets hörande och af det skäl, att 
akademien ej kunde åtaga sig publicerande af andra lärda 
afhandlingar än sådana med matematiskt eller naturvetenskap- 
ligt innehåll, afslog akademien en af aktuarien d:r E. Sjöstrand 
gjord ansökan om intagande i Handlingarne af en afhandling 
angående centralbankens väsentliga funktioner m. m. 

På tionde klassens förslag godkändes Söderströmska ut- 
rikes resestipendiaten af år 1909 d:r Fritz H:son Brooks 
reseberättelse. 

På förslag af herr Théel godkändes Nils Odhners och 
Einar Hammarstens berättelse öfver en med understöd från 
Regnelis zoologiska gåfvomedel företagen zoologisk forsknings- 
resa genom Härjedalen. 

Åt riksmuseiintendenten herr Sjögren beviljades semester. 

^ Likställd med skrifbiträdesbefattnins. 
- Se sid. 70. 



60 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. 

Till konservator vid naturhistoriska riksmuseet fr. o. m. 
den 1 november 1910 antogs på förslag af dess vertebratafdel- 
nings målsmän andre konservatorn Johan David Meyert. 

Till andre konservator vid naturhistoriska riksmuseet 
fr. o. m. den 1 november 1910 antogs Aldor Jansson. 

Till ledamöter af Wallmarkska kommittén utsagos herrar 
Rosén, Klason, Hasselberg, Söderbaum, och Arrhenius. 

Beslöts underdånig framställning om 600 kronors ålders- 
tillägg å riksmuseiintendenten Lindmans lön fr. o. m. år 1911. 

Naturhistoriska riksmuseets intendenter anmodades före 
den 1 april 1911 inkomma till akademien med utredning an- 
gående kostnaderna för inredning af riksmuseets nybyggnader 
och för naturaliesamlingarnes flyttning till dessa. 

Professorn vid kungl. tekniska högskolan doktor Helge 
VON KocH utsågs till svensk ledamot af akademien i dess 
första klass. 

Professorn vid universitetet i Cambridge sir George 
HowARD Darwin, professorn vid universitet i Paris madame 
Marie Curie, professorn vid universitetet i Ziirich doktor 
Arnold Lang och professorn vid universitetet i Wien excel- 
lensen geheimerath Eugen Bohm von Bawerk utsagos till 
utländska ledamöter af akademien i respektive andra, fjärde 
sjunde och tionde klasserna. 

Till införande i akademiens publikationer antogos följande 
af handlingar : 

i akademiens Handlingar-: »Botanische Ergebnisse der 
Schwedischen Expedition nach Patagonien und Feuerlande 
1907 — 1909. Uebersicht iiber die wichtigsten Pflanzenforma- 
tionen Siidamerikas S. von 41°, ihre geographische Verbreitung 
und Beziehungen zum Klima» af docenten Carl Skottsberg; 

i arkiv för matematik astroyiomi och fysik: l:a) »Sur les 
équations aux dérivées partielles du type parabolique», af 
Henrik Block; 2:a) »öfver Hilberts bevis för Warings 
sats», af docenten E. Stridsberg; 

i arkiv för kemi, mineralogi och geologi: l:a) »Om det ke- 
miska förloppet vid framställning af sulfatcellulosa», af pro- 
fessor P. Klason och Bror Segerfelt; och 2:a) »Den elektro- 
lytiska dissociationsteorien med hänsyn tagen till den elekt- 
riska energien hos jonerna», af civilingenjören F. A. Kjellin. 

i Arkiv för zoologi: l:a) »Reptiles and Batrachians from 
the north-west of Madagascar collected by V. Kaudern 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 61 

1906 — 1907», af d:r L. G. Andersson; och 2:a) »Two new 
snakes from Lower Congo», af professor E. Lönnberg. 

Utgifna skrifter: Handlingarne, Band 45, n:o 8, Arkiv 
för matematik, astronomi och fysik, Band 6, häfte 2, Arkiv 
för kemi, mineralogi och geologi, Band 3, häfte 6. Årsbok 
för 1910 jämte Bilaga 2:1. 

Skänker: till akademien: af f. d. assistenten G. Lind- 
ström några handmålningar af Berzelius, utförda under in- 
formatorstiden, af fröken Emilie Egbertha Nonnen, Carls- 
ruhe, Uddevalla, ett akvarellporträtt af akademiens framlidne 
ledamot herr Edward Nonnen; till riksmuseets vertehralajdel- 
ning: af ingenjör Th. A. Wennergren 1 schimpans, 1 Felis 
rutila, 1 Limnotragus gratus m. m. från Sydkamerun; djur- 
skinn och fåglar af legationssekreteraren Folke Cronholm 
och konsul Axel Udden; till riksmuseets etnografiska afdelning: 
af sistnämnda två gifvare föremål, härstammande från aino- 
folket i Japan och de gamla stammarne på Formosa m. m.; 
af okänd gifvare två dyrbara gamla japanska träskulpturer; 
af grefve E. v. Rosen fotografier från Argentina, Bolivia 
och Peru. 



Onsdagen den 26 oktober. 
Närvarande: 34 ledamöter. 

Genom nådig remiss anbefalld afgifva underdånigt ytt- 
rande rörande statistiska kommitténs förslag till ändring af 
statskalendern, beslöt akademien efter kalenderredaktörens och 
förvaltningsutskottets hörande att afgifva ett å deras yttran- 
den grundadt underdånigt utlåtande. 

I anledning af nådig remiss och efter sina sakkunnige leda- 
möter herrar Roséns och Hasselbergs hörande beslöt akade- 
mien hos Kungl. Maj:t tillstyrka bifall till en af herr Mittag- 
Leffler gjord underdånig ansökan om ett anslag för år 1912 
af 3,000 kronor såsom bidrag till bestridande af kostnaderna 
för utgifvande af tidskriften Acta Mathematica. 

Sedan Kungl. Maj:t genom nådig remiss anbefallt akade- 
mien afgifva underdånigt utlåtande öfver ett af herr Lönn- 
berg uppgjordt förslag till gränser för Sonfjällets national- 
park, hvilket förslag enligt inkommet underdånigt yttrande 
af k. domänstyrelsen ej borde oförändradt antagas, fannakade- 



62 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. 

mien, efter hörande af sina sakkunnige ledamöter herrar Ret- 
zius och Théel, skäligt i underdånighet hemställa, att det 
af herr Lönnberg föreslagna området med Valmän som gräns 
i öster måtte afsättas till nationalpark samt att, för den hän- 
delse Kungl. Maj:t skulle anse sig ej kunna utan Riksdagens 
hörande medgifva detta, nådig proposition i ärendet måtte 
aflåtas till 1911 års Riksdag. 

Preses, som representerat akademien vid universitetets 
i Berlin nyligen firade 100-årsminnesfest, lämnade meddelande 
rörande denna. 

Herr Eriksson redogjorde för innehållet i en till honom 
för granskning öfverlämnad reseberättelse af byzantinske re- 
sestipendiaten föreståndaren för Sveriges utsädesförenings filial 
i Ultuna Anders Elofson; och blef denna berättelse god- 
känd. 

Arkitekten för akademiens nybyggnader vid Lilla Freskati 
förelade akademien arbetsritningar och arbetsbeskrifningar 
angående dessa och blefvo sagde handlingar, med vissa af 
förvaltningsutskottet, efter byggnadskommitténs hörande, fö- 
reslagna undantag, ändringar och tillägg, nu af akademien 
godkända. Akademien tog vidare del af sammandrag angå- 
ende kostnaderna för byggnadernas uppförande, terasseringar, 
terassmurar, yttertrappor, stängselmurar, s:a 585,352 kronor, 
samt för värmeledning, vatten- aflopps- och gasledningar, 
inom tomten, elektriska belysningsledningar, trästaket, oför- 
utsedda utgifter och arfvoden, framdragande af gas- och vat- 
tenledningar från Stockholm till tomten samt afloppsledning 
till Lilla Vårtan: s:a 184,648; s:a s:arum 770,000 kr. Sluthgen 
anmäldes att af förvaltningsutskottet vissa inredningskostna- 
der förslagsvis upptagits till 30,000 kr. Akademien beslöt att 
dessa kostnader, tillhopa 800,000 kronor, skulle bestridas med 
blifvande köpeskilling för hennes fastighet i kvarteret Grön- 
landet Norra, hvilken köpeskilling antogs komma att uppgå 
till omkring 700,000 kronor, samt, i den mån köpeskillingen 
ej lämnade tillgång, med grundfondens medel; och skulle i 
afvaktan på fastighetens försäljning och köpeskillingens infly- 
tande grundfonden lämna byggnadsföretaget erforderliga för- 
skott. 

Slutligen uppdrog akademien åt byggnadskommittén att 
genom offentlig kungörelse infordra entreprenadanbud. 

Med anledning af inkomna bjudningsbref uppdrog akade- 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 63 

mien dels åt sin preses att representera henne vid k. karo- 
linska mediko-kirurgiska institutets till den 13 december 
1910 utsatta 100- årsminnesfest och dels åt sin sekreterare 
att vara hennes ombud vid aftäckning den 19 november 1910 
af Swedenborgssarkofagen i Uppsala domkyrka. 

Till akademiens ombud år 1911 i den internationella as- 
sociationens af akademier permanenta kommitté utsågs herr 
Retzius. 

På hemställan af herr Théel godkändes inrikesresesti- 
pendiaten fil. kand. John Runnströms berättelse öfver stu- 
dier af sjön Tåkerns höstfauna. 

Med anledning af en från Svenska naturskyddsföreningen 
inkommen skrif velse och efter inhämtande af sinanaturskydds- 
kommitterades, nämhgen sekreteraren samt herrar Lönnberg 
och Lagerheim, yttrande, beslöt akademien att hos Kungl. 
Maj:ts befallningshaf vande i Stockholms, Södermanlands, Upp- 
sala och Västmanlands län till mistelns skyddande göra fram- 
ställning om sådant förbud, som omförmäles i 11 § af lagen af 
den 25 juni 1909 angående naturminnesmärkens fredande. 

Sekreteraren anmälde en af föreståndaren för naturhis- 
toriska riksmuseets etnografiska af delning gjord ansökan om 
akademiens åtgärd för beredande af den ökning af afdel- 
ningens årsanslag, hvilken fordrades för dess öppenhållande 
för allmänheten enligt angifven plan, nämligen 738 kronor 
för ökad vakthållning och 440 kronor för elektrisk ström till 
belysningen, tillhopa alltså 1,178 kronor. Akademien, som 
fann det önskligt, att etnografiska afdelningen hölles öppen 
i hufvudsakligen den omfattning som dess föreståndare före- 
slagit, beslöt att hos Kungl. Maj:t för detta ändamål begära 
vederbörande årsanslags höjande med 1,200 kronor för år eller 
till 6,200 kronor årligen, räknadt fr. o. m. den 1 oktober 1911; 
hvadan för sagda år skulle ifrågasättas en höjning af 300 
kronor. 

Geheimemedicinalrath professorn d:r Paul Ehrlich val- 
des till utlänsk ledamot af åttonde klassen. 

Antogos till införande: 

i Arkiv för matematik, astronomi och fysik: »Sur les limites 
de convergence des coefficients du développement de la fonc- 
tion perturbatrice» af docenten H. von Zeipel; och 

i Arkiv för kemi, mineralogi och geologi l:a) t) ber bioche- 
mische Reaktionen im Licht>>, af professor Hans Euler ; och 



64 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. 

2:a) »Ueber den Temperaturkoefficienten der Zersetzung von 
Invertase», af densamme och amanuensen Sixten Kullberg. 

På förekommen anledning och under åberopande af § 42 
i grundstadgarne uppdrog akademien åt sekreteraten att un- 
derrätta samtlige vederbörande författare därom, att ett ar- 
bete, som akademien godkänt för införande i sina tryckta 
skrifter, icke finge för pubhcering på annat håll utlämnas förr, 
än motsvarande separat af dessa tillställts f()rfattaren. 

Utgifna skrifter: K. svenska fregatten Eugenies resa om- 
kring jorden etc, 15 och 16 (sista) häftet. Handlingarne Band 
46 n:o 2, af Årsboken Bilaga 3. 

Skänker: af ingenjör M. Cannizzaro, Rom, en del arbe- 
ten af senatorn Stanislao Cannizzaro, samt till riksmuseets 
vertebrataj delning af friherre Axel Klinckowström en sam- 
ling af 43 fåglar från Island. 

Legationssekreteraren Folke Cronholm tillerkändes den 
större Wahlbergsmedaljen i silfver med anledning af hans 
under den 12 oktober 1910 här ofvan antecknade gåfvor till 
riksmuseet. 



Onsdagen den 9 november. 

Närvarande : 45 ledamöter. 

Herr Carlheim Gyllensköld ingaf vid justering af pro- 
tokollet för den 26 okt. 1910 en skrift med reservation mot 
akademiens beslut i byggnadsfrågan. 

Akademien beslöt underdånig skrifvelse till Konungen 
med anhållan om nådig proposition till 1911 års Riksdag a^# 
till det s. k. riksregistrets förande och bestridande af öfriga 
med naturminnesmärkenas fredande och nationalparkernas 
förvaltning förenade utgifter måtte beviljas fr. o. m. år 1912 
ett årligt reservationsanslag af 2,500 kronor, hvilket anslag 
Kungl. Maj:t skulle ställa till akademiens förfogande; att dess- 
utom för år 1912 måtte beviljas ett belopp af 2,500 kronor 
för sakens första ordnande med rätt för Kungl. Maj:t att af 
detta anslag redan under år 1911 anvisa akademien nödigt 
belopp; samt att rese- och dagtraktamentsersättning af all- 
männa medel måtte beredas dem, som af akademien kunde 
få i uppdrag att göra resor för naturskyddsändamål. 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 65 

I anledning caf skrifvelser från prefekten och förestånda- 
ren för Kristinebergs zoologiska station samt efter inhämtande 
af ombudsmannens och förvaltningsutskottets yttrande beslöt 
akademien att såsom tillägg till förut afgifvet köpeanbud å 
tomter vid Kristineberg i skrif velse till kungl. och Hvitfeldt- 
ska stipendieinrättningens kuratorer framhålla önskvärdheten 
af att akademien befriades från skyldigheten att bebygga 
tomterna och hemställa, att kuratorerna måtte hos Kungl. 
Maj:t söka utverka tillstånd för dem att medgifva sådan be- 
frielse. * 

Anmäldes föreståndarens för meteorologiska centralanstal- 
ten af tre bilagor åtföljda skrif velse den 5 november 1910 
med förslag till akademien att begära kungl. proposition till 
1911 års Riksdag om ett anslag, 13,700 kronor för år 1912 
för de till den hydrografiska undersökningen af Sveriges 
färskvatten hörande meteorologiska observationer, hvilka skola 
utföras genom meteorologiska centralanstalten. Efter an- 
tecknande, att vederbörande inspektörer tillstyrkt framställ- 
ningen, beslöt akademien att med sitt förord öfverlämna den 
samma till Kungl. Maj:t. 

Anmäldes och förklarades hvilande förvaltningsutskottets 
förslag till stat år 1911 för akademien, naturhistoriska riks- 
museet och statens meteorologiska centralanstalt. 

Anmäldes förslag till fördelning af kostnaderna år 1911 
för de till den hydrografiska undersökningen af Sveriges färsk- 
vatten hörande meteorologiska observationer, och skulle detta 
förslag öfverlämnas till k. ecklesiastikdepartementet. 

Till ledamöter af Edlundska kommittén valdes herrar 
Phragmén, Rosén, Hasselberg, Klason och Söderbaum. 

Akademien godkände för sin del följande förslag angå- 
ende 1911 års minnespennings utseende. 

Atsidan: 

I fältet: HiLDEBRANDS bröstbild, 

Omskrift: B. E. Hildebrand ; antiquarius regni. 

Nederst: N. 1806 O. 1884. 

Frånsidan: 

I fältet: En stendös. 

Omskrift: Antiqua monumenta sollerter indagavit, ex- 
plicavit. 

Vetenskapsakademiens Årsbok. 9. 1911. 5 



66 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK, 1911. 

/ aj skärning en: Socio meritissimo Reg. Acad. Scient. ,"i'uec. 
MCMXI. 

Förslaget skulle underställas k. vitterhets-, historie- och 
antikvitetsakademien. 

Till ledamot efter framlidne herr Ångström i den svenska 
afdelningen af den internationella solarkommittén utsågs herr 
Granqvist. 

Till behandling företogs ett från nästföregående samman- 
komst uppskjutet ärende angående en af vederbörande in- 
spektörer herrar Montelius och H. Hildebrand på förekom- 
men anledning gjord hemställan, att akademien måtte förklara 
den danske forskaren assistenten Thomas Thomsen berättigad 
att studera alla de i naturhistoriska riksmuseets etnografiska 
samlingar nu befintliga föremål, som han behöfde, antingen dessa 
vore utställda i de för allmänheten tillgängliga rummen eller icke. 

Herr Montelius uppläste etnografiska afdelningens in- 
spektörers framställning i ämnet. Sekreteraren anmälde, att 
i ärendet nu inkommit en af intendenten för de etnografiska 
samlinga.rne professor Hartman afgifven förklaring, åtföljd 
af tre bilagor, skrifvelse från riksmuseets öfriga intendenter 
med undantag af herr Sjögren, hvilken var bortrest, skrif- 
velse från inspektörerna för riksmuseets zoologiska samlingar 
herrar Retzius och grefve Mörner, yttrande af berednings- 
utskottet, innefattadt i dess protokoll den 2 innevarande 
november, skrifvelse från professorerna Moberg, Jönsson, 
MuRBECK och Furst, samt docenten Bengtsson i Lund 
i deras egenskap af föreståndare för vetenskapliga samlingar, 
samt skrifvelse från sekreteraren, däri han motiverade och i 
viss mån ändrade ett af honom inom beredningsutskottet 
gjordt yrkande i ärendet. Samtliga dessa handlingar upp- 
lästes. Ur beredningsutskottets yttrande antecknades, att 
herr Montelius hemställt till utskottet att föreslå akademien 
att lämna sitt tillstånd därtill, att de i naturhistoriska riks- 
museets etnografiska samlingar befintliga föremål, som insam- 
lades af d:r J. Hammar under de af herr Nathorst år 1899 
ledda vetenskapliga exkursioner till östra Grönland, finge 
studeras af den danske forskaren assistenten Thomas Thom- 
sen, dock först efter det för denne än ytterligare framhållits, 
att dessa etnografica vore för vetenskaplig bearbetning upp- 
låtna åt andra forskare, af hvilka en redan utfört större de- 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 67 

len *f detta arbete och ordnat de därvid förda anteckningar 
för publicering. Sedan detta antecknats, förklarade herrar 
inspektörer Montelius och Hildebrand, att de, såsom 
jämväl beredningsutskottet förutsatt, med ändring af sitt 
ursprungliga yrkande, hemställde till akademien att på ofvan 
angifna sätt besluta i ärendet. Ur beredningsutskottets ytt- 
rande antecknades vidare, att utskottet hemställt till akademien 
att med hänsyn till hvad i ärendet förekommit finna herrar in- 
spektörer Montelius' och Hildehrands framställning icke höra till 
någon vidare åtgärd föranleda. 

Herr Lönnberg ingaf och uppläste en skrifvelse från 
herr Tullberg, hvilken i likhet med de sex riksmuseiinten- 
denter, som yttrat sig i gemensam skrift, inspektörerna herrar 
Retzius och grefve Mörner samt ofvan nämnda vetenskaps- 
män i Lund, på det bestämdaste afstyrkte bifall till herrar 
Montelius och H. Hildebrands framställning. 

Herr Phragmén talade för bifall till beredningsutskottets 
— af honom formulerade — förslag och framhöll såsom sin me- 
ning, att akademien ej utan synnerligen tungt vägande skäl 
borde ändra ett af en institutionschef fattadt beslut och att 
med hänsyn härtill äfven ledamöter af akademien, som öns- 
kade, att intendenten Hartman hade lämnat Thomsen det 
sökta tillståndet, kunde bifalla beredningsutskottets hem- 
ställan. Efter långa öfverläggningar och dubbla voteringar 
biföll akademien beredningsutskottets hemställaji. 

Akademien beviljade på begäran riksmuseiintendenten 
herr Lönnberg sex månaders tjänstledighet fr. o. m. den 1 
december 1910 för att sätta honom i tillfälle att företaga en 
resa till Brittiska Ostafrika, särskildt trakten omkring Mount 
Kenya, i hufvudsakligt syfte att anskaffa zoologiska samlingar 
för riksmuseets räkning. Till herr Lönnbergs vikarie under 
denna tid förordnades herr Théel, som åtagit sig att utan 
ersättning förestå herr Lönnbergs afdelning af riksmuseet. 

Vidare beslöt akademien att med sitt förord till Kungl. 
Maj:t öfverlämna en af herr Lönnberg på anförda skäl gjord 
underdånig ansökan att imder denna tjänstledighet få åtnjuta 
full lön jämte tjänstgöringspenningar, dock endast å det vill- 
kor att någon kostnad för hans tjänsts uppehållande ej drab- 
bade statsverket samt att alla de under resan gjorda natur- 
historiska samlingarne utan ersättning tillfölle riksmuseet. 

Akademien beviljade andre konservatorn Aldor Jansson 



68 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. 

tjänstledighet under sex månader fr, o. m. den 1 december 
1910 för att biträda intendenten vid en vetenskaplig exkur- 
sion till Afrika. Vidare beslöt akademien underdånig skrif- 
velse till Kungl. Maj:t med begäran att andre konservatorn 
Jansson under denna tjänstledighet skulle få åtnjuta full 
aflöning. 

I anledning af intendenten för naturhistoriska riksmu- 
seets vertebratafdelning herr Lönnbergs framställning och 
efter förvaltningsutskottets hörande beslöt akademien att 
under erinran om innehållet i Kungl. Maj:ts nådiga bref till 
kungl. statskontoret den 31 dec. 1909 beträffande konserva- 
torslönen göra underdånig hemställan, att det under år 
1910 på anslaget till denna lön inbesparade belopp, kronor 
958, fortfarande och till utgången af år 1911 finge stå till för- 
fogande för aflöning af arbetsbiträde å konservatorsverkstaden. 

Akademien beslöt att enhgt ingånget erbjudande af Edla 
Eriksson, Nyköping, för 250 kronor inköpa en porslinsskål 
och en silfversked, hvilka föremål tillhört Carl von Linné. 
Ett måladt Linnéporträtt, som skulle följa på köpet, skulle 
genom sekreterarens försorg öfverlämnas till Linnésamlingarne 
å Hammarby. 

Efter vederbörlig granskning godkändes fil. kand. Rud. 
Söderbergs berättelse öfver en på akademiens uppdrag af 
honom gjord undersökning af sjön Tåkerns fauna. 

Till införande i Arkiv för zoologi antogs: »The Pelvic 
Bones af some Cetacea», af professor E. Lönnberg. 



Onsdagen den 23 november. 
Närvarade: 34 ledamöter. 

Föredrogs och lades till handlingarne Kungl. Maj :ts nå- 
diga bref till akademien den 4 nov. 1910 angående jordupp- 
låtelse till Svenska Turistföreningen från Abisko nationalpark ; 
i hvilket ärende akademien den 12 oktober 1910 afgifvit un- 
derdånigt utlåtande. 

Föredrogs och lades till handlingarne af skrift af Kungl. 
Maj:ts bref till kungl. statskontoret den 26 oktober 1910 
angående ålderstillägg å riksmuseiintendenten Lindmans lön 
fr. o. m. år 1911. 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 69 

Föredrogs och lades till handlingarne af kungl. ecklesia- 
stikdepartementet öfversänd afskrift af Kungl. Maj:ts nådiga 
bref till statskontoret den 4 november 1910 angående profes- 
sorn K. D. P. Rosén bevil jadt reseunderstöd af 600 kronor; 
i hvilket ärende akademien den 12 oktober 1910 afgifvet un- 
derdånigt utlåtande. 

Kungl. Maj:t hade genom nådig remiss infordrat akade- 
miens utlåtande i anledning af kungl. öfverintendentsämbetets 
framställning om beredande af anslag för anläggning af yttre 
afloppsledning från naturhistoriska riksmuseets och Sveriges 
geologiska undersöknings områden vid Djurgårds-Freskati till 
Lilla Värtan. Enligt akademiens under § 4 i protokollet den 
2 juni 1909 antecknade medgifvande finge en del af denna 
afloppsledning nedläggas i Bergianska stiftelsen tillhörig mark 
under villkor, att full godtgörelse lämnades stiftelsen för 
skada, olägenheter och förlust, samt att afloppsledning från 
akademiens och dess Nobelinstituts tomter samt Bergianska 
trädgården framdeles på de betingelser, hvarom öfverenskom- 
melse senare kunde träffas, finge anslutas till afloppsledningen. 
Byggnadskommittén och förvaltningsutskottet, som tagit del 
af remissakten, hade föreslagit akademien att afgifva det un- 
derdåniga utlåtande, att hon vore villig att af egna medel 
lämna stiftelsen den ifrågavarande godtgörelsen, under vill- 
kor, att den ifrågasatta anslutningen medgåfves utan andra 
betingelser. Akademien beslöt nu i öfverensstämmelse med 
hvad sålunda föreslagits. 

Genom nådig remiss anbefalld afgifva underdånigt utlå- 
tande angående besvär af apotekaren V. Karlin rörande 
tullbehandling af ett parti Yoghurttabletter Miihlrad, beslöt 
akademien att i anledning af remissen till Kungl. Maj:t öf ver- 
sända ett af hennes sakkunnige ledamöter herrar Hammar- 
sten och S. G. Hedin på anmodan afgifvet och nu föredra- 
get yttrande, enligt hvilket ifrågavarande preparat vore att 
betrakta såsom apoteksvara. 

I anledning af remiss och efter inhämtande af sina sak- 
kunnige ledamöter herrar Dahlgrens och friherre De Geers 
yttrande beslöt akademien att i skrif velse till kungl. eckle- 
siastikdepartementet föreslå sin ledamot herr A. Hamberg 
till representant för Sverige vid den 10 internationella kon- 
gressen för geografi, afsedd att äga rum i Rom den 15—22 
oktober 1911. 



70 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. 

På förslag af sina naturskyddskommitterade, nämligen 
sekreteraren herr Aurivillius, herr Lönnberg och herr La- 
GERHEIM, beslöt akademien skrifvelse till kungl. jordbruksde- 
partementet i syfte att få medel till inhägnande af Garphytte 
nationalpark m. m. 

Anmäldes och lades till handhngarne l:a) Kungl. Maj:ts 
befallningshafvandes i Uppsala län kungörelse den 9 novem- 
ber 1910, hvarigenom nämnda myndighet under åberopande 
af 11 § i lagen angående naturminnesmärkens fredande den 
25 juni 1909 meddelat förbud, vid bötesansvar från 5 t. o. m. 
1,000 kronor, för en hvar att å område inom länet, h vartill 
han ej hade ägande- eller nyttjanderätt, afsiktligt borttaga 
eller skada växten Misteln (Viscum album); 2:a) Kungl. Maj:ts 
befallningshafvandes i Norrbottens län kungörelse den 3 no- 
vember 1910, hvarigenom nämnda myndighet meddelat för- 
bud i samma utsträckning och vid samma ansvar för ena- 
handa åtgärder inom sagde län med afseende å växterna 
Arnica alpina, Chrysosplenium tetrandrum, Habenaria obtu- 
sata, Papaver radicatum, Trisetum agrostideum, och Wahl- 
bergella affinis. 

Beviljades af Regnells zoologiska gåfvomedel: 

lektor G. Adlerz 500 kr. för biologiska studier öfver 
Pompilider och Sphegider på Oland; 

lektor Sven Ekman 200 kr. för undersökning af Vätterns 
djupfauna; 

fil. lic. AuG. Heintze 200 kr. för undersökning öfver den 
horizontala och vertikala utbredningen af sork- och näbb- 
mössarter i Lappland; 

amanuensen S. Bock 150 kr. för ritning vid arbeten öfver 
de nordiska och arktiska polykladerna ; 

fil. kand. D. Nilsson 250 kr. för planktoniska undersök- 
ningar i Sarjekfjällens sjöar; 

fil. kand. G. Carlsson 100 kr. för studier öfver tuni- 
caternas anatomi och biologi; 

fil. kand. J. Wintzell 100 kr. för studier öfver ophiu- 
ridernas biologi; och 

docenten Nils Holmgren 600 kr. för studier öfver ter- 
miter. 

Återstående disponibla 34: 89 kr. skulle reserveras till 
nästa år. 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 71 

Akademien beslöt att af disponibla räntan å Wallmarkska 
fonden 

tilldela docenten Th. Svedberg 1,200 kronor såsom be- 
löning för hans i Arkiv för kemi, geologi och mineralogi år 
1909 publicerade afhandlingar »Ueber einen neuen Beweis 
fiir die köperliche Existenz der Molekiile I, II, III»; 

tilldela e. o. professor Thor Ekecrantz 1,200 kronor så- 
som understöd för fortsättande och afslutande af undersök- 
ningar rörande konstitutionen hos de högmolekylära produk- 
ter, som erhållas vid alifatiska aldehyders behandling med 
lösningar af alkalihydroxider; samt 

afsätta återstående 32: 22 kronor till kapitalet. 

Akademien godkände hvilande förslag till stat för henne, ^ 
naturhistoriska riksmuseet och meteorologiska centralanstal- 
ten år 1911. 

Akademien godkände inkomna berättelser angående föl- 
jande med understöd från akademiens sida gjorda vetenskap- 
liga undersökningar, nämligen af lektor Einar Wahlgren 
öfver öländska alvarets insektfauna, af lektor Sven Ekman 
öfver Vätterns djupfauna, af fil. kand. Olof Hammarsten 
öfver fenornas innervation hos benfiskarne m. m. och af fil. 
kand. K. Yngve Schwartz öfver sjön Tåkerns crustacéer. 

Åt föreståndaren för Kristinebergs zoologiska station fil. 
lic. Hj. Östergren beviljades på begäran semester. 

Herr Lönnberg lämnade meddelande angående den nu 
i vildt tillstånd utdöda miluhjorten Elaphurus davidianus, 
af hvilken hjortart ett uppstoppadt exemplar förevisades. 

Till införande i Arkiv för zoologi antogs »Ornitologiska 
iakttagelser i Algeriet», af med. lic. Paul Rosenius. 

Utgifna skrifter: Handlingarne Band 45 n:o 12, Rese- 
beskrifningar af Emanuel Swedenborg under åren 1710 
— 1739, utgifna af akademien den 19 november 1910 och tilläg- 
nade vetenskapssocieteten i Uppsala med anledning af dess 
200-års jubileum och af täckandet af Swedenborgs sarkofag i 
Uppsala domkyrka. 

Sekreteraren anmälde, att han å akademiens vägnar den 
19 november 1910 å Swedenborgs då invigda sarkofog i 
Uppsala domkyrka nedlagt en efter ritning af akademiens 
ledamot herr I. O, Clason i koppar utförd lagerkrans äfven- 



^ Se sid. 87 — 100. 



72 VETENSKAPSAKADEMIENS ArSBOK. 1911. 

som att han samma dag till kungl. vetenskapssocieteten i 
Uppsala vid dess 200-årsminnesfest å akademiens vägnar öf- 
verlämnat en adress jämte den af akademien utgifna festskrif- 
ten. Akademien uttalade sin tacksamhet mot herr Clason 
för ritningen. 

På förslag af herr Retzius beslöt akademien att låta 
genom artisten Hagen ntföra ett porträtt i olja af sin fram- 
lidne ledamot mecenaten doktor A. F. Regnéll. 

Skänker till naturhistoriska riksmuseets vertebrataf del- 
ning: af H. M. Konungen en kronhjort samt af hertigen och 
hertiginnan af Bedjord fyra af den berömda firman Rowland 
Ward, London, uppstoppade exemplar af den nu i vildt till- 
stånd utdöda miluhjorten Elaphurus davidianus. 

Akademien tillerkände sin större Wahlbergsmedalj i silf- 
ver åt missionären L. E. Högberg såsom belöning för det 
stora intresse och de värdefulla gåfvor, som genom honom 
kommit naturhistoriska riksmuseets etnografiska afdelning till 
godo, då han på sin tid för den etnografiska missionsutställ- 
ningen gjorde stora samlingar från Kaschgar och kinesiska 
Turkestan, hvilka samlingar skänkts till etnografiska afdel- 
ningen. 

Skänker till riksmuseets etnografiska afdelning: af kon- 
sul Torsten Haasmann å Java en del javanesiska föremål, 
af fru Ida Trotzig, Japan, några bronser samt cirka 300 
fotografiska negativ från Japan, af Didrik Bildt, Stockholm, 
en samling föremål från Japan, bl. a. spel och redskap för 
rökelseceremonier, en uppsättning för téceremonier, flera 
mycket vackra maoriskulpturer m. m., af Anshelm Lars- 
son, Stockholm, föremål från Nya Guinea, bl. a. skulptu- 
rer, dansmasker, gudabilder, trummor, yxor, korgar m. m., 
af grefve Eric von Rosen en mycket fullständig samling et- 
nografisk och arkeologisk litteratur öfver Sydamerika. 



Onsdagen den 7 december. 
Närvarande 37 ledamöter. 

Tillkännagafs, att akademiens utländske ledamot af åt- 
tonde klassen professorn vid universitetet i Turin Angelo 
Mosso med döden afgått. 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 73 

Förvaltningsutskottet lät anmäla, att det å akademiens 
fasta egendom n:o 5 i kvarteret Grönlandet Norra lagda ser- 
vitut nu vore aflöst. 

Herr Rosén redogjorde för innehållet i geodeten docen- 
ten d.r Per Erik Fagerholms berättelse of ver de af honom 
med understöd från Wallmarkska fonden utförda undersök- 
ningar ifråga om en tvåpendelapparat och dess användning. 
Berättelsen godkändes. 

Herr Nathorst lämnade meddelande om stipendiaten å 
Letterstedtska fonden för inrikes resor läroverksläraren 
K. B. Nordströms berättelse öfver sina såsom stipendiat gjorda 
undersökningar af strand- och vattenvegetationen i vissa 
trakter af Medelpad m. m. Berättelsen godkändes. Vidare 
lämnade herr Nathorst upplysningar om en af kandidaten 
Th. Halle med understöd från stiftelsen Lars Hiertas minne 
under 1910 års sommar å kusten af Yorkshire hopbragt 
värdefull samling fossila Juraväxter, bl. a. blommor af släk- 
tet Williamsonia. 

Herr Sjöstedt förelade akademien det nu fullbordade 
verket angående de vetenskapliga resultaten af Kilimandjaro- 
Meruexpeditionen, och lämnade en kort öfversikt öfver detta 
företag. 

Till behandling företogs ett ärende angående ett af dis- 
ponenten A. Hernmarck gjordt erbjudande att å vissa vill- 
kor såsom gåfva till naturhistoriska riksmuseets etnografiska 
afdelning öfverlämna hufvudparten af de samlingar, friherre 
Erland Nordenskiöld hopbragt under sin af disponenten 
Hernmarck bekostade vetenskapliga expedition till Bolivia 
och Argentina åren 1908 — 1910. Det antecknades, att, sedan 
preses och sekreteraren å akademiens vägnar underhandlat 
med disponenten Hernmarck om någon modifikation af vill- 
koren, denne medgifvit den sökta modifikationen. Efter före- 
ståndarens och inspektörernas för den etnografiska afdel- 
ningen samt förvaltningsutskottets hörande beslöt akademien 
att i underdånig skrif velse till Kungl. Maj: t begära nådig pro- 
position till 1911 års Riksdag om beviljande af ett anslag å 
extra stat för år 1912 af 6,900 kronor, däraf 4,150 kronor 
skulle förskottsvis få disponeras redan under år 1911, h vilket 
anslag skulle bereda naturhistoriska riksmuseet möjlighet att 
uppfylla de med gåfvan förenade villkor och att i sammanhang 
härmed få de skänkta samlingarne ordnade och katalogiserade. 



74 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. 

Efter inhämtande af sina sakkunnige ledamöter herrar Ret- 
zius' och Théels yttrande öfver inkomna två ansökningar 
om understöd från det af Riksdagen å extra stat för år 1911 
anvisade anslag å 1,800 kronor för beredande af tillfälle åt 
en eller flera svenska biologer att studera vid utländsk bio- 
logisk hafsstation, beviljade akademien den ene sökanden 
docenten Carl Skottsberg 1,000 kronor för att under en 
tid af tre månader vid den biologiska stationen å Helgoland 
och vid Tvärminne zoologiska station i Finland idka algolo- 
giska studier samt den andre sökanden fil. kand. John Runn- 
STRÖM 800 kronor för att under en tid af minst två månader 
vid lämplig utländsk station utföra cellfysiologiska undersök- 
ningar med sjöborreägget som material. 

Efter uppläsning af sjätte och sjunde klassernas yttrande 
öfver inkomna ansökningar om Beskowska stipendiet tiller- 
kände akademien studeranden Henrik Lundegårdh detta sti- 
pendium för år 191 1 för utförande vid Stockholms högskola af un- 
dersökningar om kärn- och celldelningens morfologi hos växterna. 

Sedan den af akademien för åren 1908, 1909 och 1910 
valde ledamoten af Stockholms högskola herr Almquist un- 
danbedt sig återval, utsågs nu till ledamot af styrelsen under 
åren 1911, 1912 och 1913 akademiens ledamot riksbiblioteka- 
rien m. m. doktor E. W. Dahlgren. 

På begäran af en af Västernorrlands läns museisällskap 
tillsatt kommitté skänkte akademien en del dupletter i sitt 
bibliotek till ett Norrländskt Hembygdsbibliotek i Härnösand. 

De af Vetenskapsakademien utsedde revisorer för gransk- 
ning af Nordiska museets räkenskaper och förvaltning år 1909, 
nämligen herrar Welander, Bendixson samt Ekholm, af- 
gåfvo berättelse öfver detta uppdrags fullgörande. Med an- 
ledning af berättelsens innehåll beslöt akademien uttala sig 
för, att staten genom ökande af sitt anslag till Nordiska mu- 
seet måtte trygga denne Artur Hazelii så betydelsefulla 
skapelse, äfvensom framhålla såsom ett önskemål, att tomten 
till Nordiska museets hufvudbyggnad med äganderätt öfver- 
lätes å stiftelsen för museet; och skulle museets nämnd genom 
protokollsutdrag underrättas härom. 

Till revisorer för granskning af Nordiska museets räken- 
skaper och förvaltning år 1910 utsåg akademien sina ledamöter 
professorerna E. Welander och I. Bendixson samt d:r Nils 
Ekholm. 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 75 

Till utländska ledamöter af akademien valdes i andra 
klassen f . d. direktorn å kungl. observatoriet å Kap sir David 
G ILL, i sjätte klassen professorn vid universitetet i Amster- 
dam Hugo de Vries, i åttonde klassen professorn Camillo 
GoLGi, Pavia, och i elfte klassen den skottske historikern d:r 
Andrew Lang, London. 

Godkändes till införande : 

i Arkiv för matematik, astrojiomi och fysik. l:a) »Notesur les 
Zéros d'une certaine classe de fonctions dans la physique ma- 
thematique», af professor C. W. Oseen; 2:a) »Sur unextension 
å Tespace a n dimensions du théoréme de cosinus», af direk- 
tör Frans de Brun; 3:e) »Théoréme sur les exposants des 
facteurs premiers des coefficients de binome généraux», af 
docenten E. Stridsberg; 4;e) »Sur le Théoréme d'Eisenstein 
et Téquation différentielle de Gauss», af densamme ; 5:e) 
»Das Fundamentalintegral der allgemeinen partiellen linearen 
Differentialgleichung mit konstanten Koeffizienten , af fil. lic. 
Nils Zeilon. 

i Arkiv för Botanik: l:a) Ein neues eigentiimliches Eryn- 
gium», af doktor P. Dusen; 2:a) »Nya östsvenska Taraxaca», 
af doktor Hugo Dahlstedt; och 3:e) »Morphologische Flech- 
tenstudien», af fil. lic. Birger Kajanus. 

Anmäldes skänker : till akademien af fru Nicoline Schmi- 
TERLÖw, född Areschoug, såsom sin aflidna syster fröken 
Sophia Augusta Areschougs testamentsexekutör ett porträtt 
i olja af deras aflidne fader akademiens framlidne ledamot 
professor J. E. Areschoug; samt till riksmuseets etnografiska 
af delning: af professor Oscar Björck en samling föremål från 
Japan, af okänd gifvare en samling föremål från Delawarerna, 
samt en samling korgar från Chetimachaindianerna i Louisiana, af 
H. Bildt en stor samling färgade textilsaker från Bolivia 
samt en samling föremål från Nya Guinea, af grefve C. Ehren- 
svÄRD en större duk, hemförd å fregatten Eugénie, samt af 
professor Gustaf Retzius en samling böcker, omfattande 
äldre och nyare arbeten i antropologi, etnografi och arkeologi, 
däribland flera för museet värdefulla handböcker. 

Tacksamhetskrifvelse till fru Schmiterlöw skulle afgå. 



76 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. 

2. Sammankomster för ärenden angående Nobelstiftelsen. 
Onsdagen den 12 januari. 
Närvarande: 37 ledamöter. 

Anmäldes det protokoll, som förts hos den af akademien 
den 12 juni 1907 tillsatta byggnadsnämnd för uppförande af 
byggnader för det fysikaliskt-kemiska Nobelinstitutet vid 
dess slutsammanträde den 15 december 1909. 

Det fysikaliskt-kemiska Nobelinstitutets föreståndare herr 
Arrhenius lämnade preliminär redogörelse angående kost- 
naderna för uppförande af detta instituts byggnader. 

På hemställan af förvaltningsutskottet fann akademien 
skäligt bevilja ofvannämnda byggnadsnämnd ansvarsfrihet 
för dess förvaltning. 

Herr Arrhenius höll föredrag om atmosfären och tem- 
peraturen på planeten Mars. 

Utgifven sknjt: »Meddelanden från Kungl. vetenskaps- 
akademiens Nobelinstitut. Band 2 n:o 1. 

Anmäldes, att 1909 års Nobelpristagare i fysik och kemi 
hållit föreskrifna föreläsningar. 



Onsdagen den 9 februari. 

Närvarande: 33 ledamöter. 

I anledning af skrifvelse från Nobelstiftelsens styrelse 
fann akademien skäligt förklara, att hon ej hade något att 
erinra vare sig däremot, att det fysikaliskt-kemiska Nobel- 
institutets byggnader vid Djurgårds-Freskati brand försäkra- 
des för all framtid till ett värde af 153,700 kronor hos för- 
säkringsaktiebolaget Skandia för en brandförsäkringsafgift af 
2,273 kronor, mot hvilken afgift nämnda bolag åtagit sig 
lämna dylik försäkring, eller däremot, att försäkring till ett 
belopp af 55,000 eller högre toges å den lösegendom af in- 
redning, möbler, instrumentalier och böcker, som tillhörde 
institutet eller blifvit af andra detsamma anförtrodt; och 
skulle kostnaderna bestridas af organisationsfonden. 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 77 

Akademien förklarade sig ej hafva något att erinra där- 
emot att, på sätt hennes fysikaliskt-kemiska Nobelinstituts 
föreståndare nu föreslog, den sagde Nobelinstitut tillhöriga 
mark vid Djurgårds -Freskati, som till den 14 mars 1910 vore 
å arrende upplåten till arrendator K. G. Andersson, utarren- 
derades till denne för en tid af 5 år från sagde dag mot 250 kro- 
nors årligt arrende, under förbehåll, att institutet, närhelst det 
samma under arrendetiden så önskade, finge återtaga under 
sin disposition den del af berörda mark, som densamma kunde 
finna för sig behöflig, mot afkortning af arrendet, beräknadt 
till 100 kronor för tunnland. 



Onsdagen den 9 mars. 
Närvarande: 34 ledamöter. 

Akademiens Nobelkommittéer, som anmodats yttra sig 
i anledning af väckt fråga om uppsägning till den 1 okto- 
ber 1910 af den för dem hyrda lokal, hade i skrif velse, vid 
hvilken fogats reservation af herrar Arrhenius och Söder- 
BAUM, anhållit, att akademien ville låta berörda fråga tills- 
vidare förfalla. Akademiens .sekreterare hade meddelat för- 
valtningsutskottet, att i hans expeditionslokals yttre rum 
utrymme kunde beredas för Nobelkommittéernas arkiv m. m. 
samt att från hans sida hinder ej mötte för att kommittéerna 
där sammanträdde och deras sekreterare där hade sin mot- 
tagning. Härefter hade utskottet beslutit föreslå akademien 
dels att låta uppsäga Nobelkommittéernas nuvarande lokal 
till den 1 oktober 1910 och dels att erbjuda dem de förmå- 
ner, hvarom ofvan förmäles, äfvensom tillfälle att vid sina 
gemensamma sammankomster begagna akademiens sessions- 
rum, under villkor likväl att ersättning bereddes akademien 
för möjligen uppkommande kostnader och vederbörande be- 
tjäning för dess besvär. Efter inhämtande af hvad sålunda 
förekommit beslöt akademien i öfverensstämmelse med ut- 
skottets förslag. 

Herr Arrhenius lämnade slutligt meddelande angående 
öfverskottet å byggnadsmedlen för Nobelinstitutets fysika- 
liskt-kemiska afdelnings byggnader vid Freskati. 



78 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. 

Sekreteraren anmälde, att kontrakt växlats med arren- 
dator K. G. Andersson angående inägojorden å Nobelstif- 
telsens lägenhet vid Djurgårds-Freskati. 

Anmäldes med skrif velse den 8 mars 1910 af Nobelstif- 
telsen öf versända utdrag af dess räkenskaper för år 1909; 
och antecknades ur dem, att af Hufvudfondens afkastning 
under år 1909 tillgodoförts akademien enligt 13 § af Nobel- 
stiftelsens grundstadgar kronor 46,900:93 för hvardera af 
hennes två prisgrupper samt att de Nobelpris, akademien ägde 
att år 1910 utdela, uppginge hvardera till kronor 140,702:77. 



Onsdagen den 13 april. 
Närvarande : 37 ledamöter. 

Anmäldes och lades till protokollet akademien i tryckta 
exemplar tillsänd revisionsberättelse öfver Nobelstiftelsens 
förvaltning och räkenskaper år 1909. 

Till revisor för granskning af Nobelstiftelsens räkenskaper 
och förvaltning år 1910 utsågs f. d. riksantikvarien m. m. 
herr H. Hildebrand. 

Efter uppläsning af tredje klassens i ämnet afgifna för- 
slag utsåg akademien till ledamot efter herr Ångström i 
Nobelkommittén för fysik herr Carlheim-Gyllenskiöld. 
Det antecknades att valet afsåg tiden till och med år 
1913. 

På hemställan af tredje klassen företog akademien val 
af herr Ångströms efterträdare såsom ordförande i Nobel- 
kommittén för fysik under den återstående delen af år 1910. 
Härtill utsågs herr Granqvist. 

Mottogs meddelande från Nobelstiftelsen att den af aka- 
demien i skrifvelse den 9 mars 1910 begärda uppsägning af 
hyresaftalet rörande akademiens Nobelkommittéers lokal i 
huset n:o 18 vid Barnhusgatan blifvit i behörig tid verkställd, 
i följd hvaraf hyrestiden utginge den 1 oktober 1910. 

I anledning af inkommet yttrande från Nobelstiftelsens 
styrelse beslöt akademien att icke bifalla en af föreståndaren 
för Nobelinstitutets fysikaliskt-kemiska afdelning herr Arrhe- 
Nius gjord framställning därom, att de medel, som komme 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 79 

att inflyta i följd af ett med K. G. Andersson upprättadt 
arrendekontrakt rörande viss del af jorden å Nobelstiftel- 
sens lägenhet å Djurgårds-Freskati, måtte tillgodoföras sagda 
afdelning. Akademien förordnade, att dessa medel skulle 
tillgodoföras Nobelinstitutets afdelning för fysik och dess 
afdelning för kemi med hälften hvardera. 

Till införande i Meddelanden från K. Vetenskapsakade- 
miens Nobelinstitut antogs : »The dissociation constant of tro- 
pine at different temperatures>>, af doktor Harald Lunden. 



Onsdagen den 27 april. 

Närvarande: 28 ledamöter. 

Jämhkt 22 § första stycket af de för Nobelstiftelsen 
gällande grundstadgar hade kungl. vetenskapsakademien — 
med skrif velse den 24 november 1909 — till stiftelsens herrar 
fullmäktiges utlåtande öfverlämnat ett af akademien samma 
dag väckt förslag, till följande ändrade lydelse af första styc- 
ket af 9 § i grundstadgarne. 

»Å stiftelsens högtidsdag, som är årsdagen af testators 
död den 10 december, skola prisutdelarne till pristagare öfver- 
lämna anvisning å prisbeloppet jämte diplom och en med tes- 
tators bild och lämplig inskrift försedd medalj i guld.» Härefter 
hade till kungl. vetenskapsakademien öfverlämnats utdrag af 
protokoll, hållet hos herrar fullmäktige den 12 april 1910 och 
utvisande, att dessa för sin del tillstyrkt, att första stycket 
af grundstadgarnes 9 § måtte erhålla den af kungl. vetenskaps- 
akademien sålunda föreslagna lydelsen. Kungl. vetenskaps- 
akademien företog nu ärendet till behandling enligt 22 § andra 
stycket af ofvan åberopade grundstadgar och beslöt enhälligt 
att för sin del antaga det väckta förslaget; hvarom Nobel- 
stiftelsens styrelse skulle erhålla protokollsutdrag. 

I anledning af skrifvelse från Nobelstiftelsen den 18 april 
1910 rörande dess byggnadsfråga och efter förvaltningsutskot- 
tets hörande uppdrog akademien åt sin sekreterare och sina 
Nobelkommittéers ordförande samt herr Dahlgren att taga 
kännedom om de af arkitekten Ferdinand Boberg uppgjorda 
byggnadsförslag med tillhörande utlåtanden och kostnadsbe- 
räkningar samt om ett af öfverintendenten Möller öfver 



80 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. 

förslagen afgifvet yttrande äfvensom att därefter till akade- 
mien inkomma med förslag till yttrande i detta byggnads- 
ärende. Sedan upplyst blifvit, att Nobelstiftelsen inbjudit 
jämväl öfriga prisutdelare att genom delegerade granska ifråga- 
varande bji^ggnadsförslag med flera handlingar, beslöt akade- 
mien tillika hemställa till stiftelsen att kalla samtliga för 
ifrågavarande ändamål utsedde delegerade till gemensamt 
sammanträde, vid h vilket byggnadsförslaget jämte öfriga 
handlingar skulle framläggas. 



Onsdagen den 1 juni. 
Närvarande: 35 ledamöter. 

Enligt inkomna protokollsutdrag hade akademiens No- 
belkommittéer med anledning af remiss från akademien 
hemställt om eventuellt inköp af årliga internationella fysi- 
kaliskt-kemiska tabeller i följande antal exemplar. Kommit- 
tén för fysik hade föreslagit inköp af nio exemplar, däraf 
1 för Nobelinstitutets fysikaliskt-kemiska afdelning, 1 för dess 
blifvande fysikaliska afdelning, 1 för akademiens tredje klass, 
1 för akademiens bibliotek och 1 åt livar och en af denna 
kommittés 5 ledamöter. Kommittén för kemi hade, med in- 
stämmande i nyssnämnda hemställan såvidt anginge inköp 
af 1 exemplar för fysikaliskt-kemiska afdelningen, tillika före- 
slagit inköp af ytterligare fem exemplar, däraf 1 för fjärde klas- 
sen, 2 för egen räkning och 2 för den blifvande kemiska af- 
delningen af Nobelinstitutet. Akademien beslöt att af Nobel- 
medel använda det belopp, som erfordrades för att genom 
prenumeration eller inköp förvärfva 13 exemplar af ifrågava- 
rande årliga tabeller, nämligen alla de af Nobelkommittéerna 
föreslagna med undantag af det för akademiens bibliotek af- 
sedda, hvilket lämpligen syntes böra bekostas af akademiens 
egna medel. Meddelande om detta beslut skulle lämnas dels 
Nobelstiftelsens styrelse under åberopande af dess skrifvelse 
i ämnet den 12 april 1910 och dels akademiens Nobelkom- 
mittéer. 

Med anledning af nu inkommet yttrande af de den 27 
april 1910 utsedde kommitterade beslöt akademien hos Nobel- 
stiftelsens styrelse anhålla om utredning, huruvida ej genom 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 81 

förändring af den enligt arkitekten F. Bobergs byggnadsför- 
slag för stiftelsens högtidssal af sedda form eller på annat sätt 
antalet platser i salen skulle kunna höjas till omkring 2,000, 
utan att byggnadens storlek eller kostnaderna för densamma 
alltför mycket ökades, äfvensom om verkställandet af en 
approximativ beräkning af de kostnader, som skulle blifva 
förenade med en dylik förändring af högtidssalen. 

Sekreteraren anmälde en af preses och honom å akade- 
miens vägnar den 24 maj 1910 aflåten skrifvelse till kungl. 
landtbruksakademien rörande vetenskapsakademiens ställning 
till den af landtbruksakademien väckta frågan om förvärf- 
vande för dess räkning af en del af den kronan tillhöriga 
mark, om hvars inköpande för vederbörande Nobelinstituts 
räkning vetenskapsakademien enligt beslut den 13 maj 1908 
aflåtit skrifvelse till Nobelstiftelsens styrelse. Akademien lät 
vid hvad sålunda förekommit bero. 

. Till införande i Meddelanden jrån k. vetenskapsakademiens 
Nobelinstitut godkändes en af handling med titel: 

»Abhängigkeit der Neutralsalzwirkung bei katalytischen 
Reaktionen von der Konzentration der Säure», af doktor 
Harald Lunden. 

Akademien medgaf på ansökan herr Arrhenius att i 
Meddelanden från k. vetenskapsakademiens Nobelinstitut pub- 
licera de eventuella viktigare resultaten af en af Nobelkom- 
mittén för kemi anbefalld undersökning af vissa termodyna- 
miska problem. 



Onsdagen den 14 september. 
Närvarande: 36 ledamöter. 

Anmäldes Kungl. Maj:ts nådiga kunggörelse angående 
ändrad lydelse af 9 § i grundstadgarne för Nobelstiftelsen den 
29 juni 1900, gifven Stockholms slott den 12 augusti 1910 
och intagen i Svensk författningssamling n:r 89 sid. 3, 1910. 

På förslag af fysiska Nobelkommittén fann akademien 
skäligt inbjuda följande personer att afgifva förslag till ut- 
delning af Nobelpriset i iysik år 1911, nämligen t/eZ^, med till- 
lämpning af föreskriften i § 1 mom. 5 af Kungl. Maj:ts nådiga 
stadga i ämnet, innehafvare af lärostolar i fysik vid universi- 

Vetenskapsakademietis åvshul-. il. 1911. 6 



82 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. 

teten i Berlin, Budapest, Glasgow och Palermo, universitetet 
och vetenskapsakademien i S:t Petersburg, Ecole normale 
supérieure i Paris samt Harvard University i Cambridge, 
Amerika, dels ock, med tillämpning af föreskriften i § 1 mom. 
6 af samma stadga, professorerna E. Riecke, Göttingen, E. 
Warburg, Berlin, G. Quincke, Heidelberg, P. Blaserna, 
Rom, A. RiGHi, Bologna, H. Kamerungh-Onnes, Leiden, 
W. H. Julius, Utrecht, W. E. Ayrton, London, J. A. Fle- 
ming, London, A. Schuster, Manchester, och A. Tanaka- 
DATE, Tokio. 

På förslag af kemiska Nobelkommittén fann akademien, 
i enlighet med föreskriften i § 1 mom. 5 af Kungl. Maj:ts 
nådiga stadga i ämnet, skäligt att till afgifvande af förslag 
till utdelning af Nobelpriset i kemi år 1911 inbjuda innehafvare 
af lärostolar i kemi vid universiteten i Miinchen, Jena, Geneve 
Edinburgh, Bordeaux, Universiteit van Amsterdam, Yale Uni- 
versity i New Haven samt Polyteknikum i Riga. 

Uigipia skrifter: Meddelande från kungl. vetenskapsaka- 
demiens Nobelinstitut Band 2, n:r 2 samt Nobelstiftelsens 
kalender år 1910. 



Lördagen den 5 november. 
Närvarande: 74 ledamöter. 

Akademien beslöt tilldela f. d. professorn J. D. van der 
Waals från Amsterdam 1910 års Nobelpris i fysik med an- 
ledning af hans arbeten öfver gasers och vätskors tillstånd. 



Lördagen den 12 november. 
Närvarande: 71 ledamöter. 

Akademien beslöt tilldela 1910 års Nobelpris i kemi åt 
professorn vid universitetet i Göttingen Geheimerath d:r 
Otto Wallach i anledning af den förtjänst, han inlagt om 
den organiska kemiens och den kemiska industriens utveck- 
ling genom sina banbrytande arbeten på de alicykliska för- 
eningarnes område. 

Det beslöts, att akademien skulle vid årets Nobelprisut- 



VETENSKAPSAKADEMIENS SAMMANKOMSTER 1910. 83 

delning representeras af sin preses eller, vid förfall för denne, 
af sin vice preses. 

Till införande i Meddelanden från k. vetenskapsakademiens 
Nobelinstitut godkändes: 

l:a) »Nordlicht mit Gewitter am 2. August 1910», af pro- 
fessor Svante Arrhenius, 2:a) »On the Diffusion of Oxygen 
in Water», af ingeniör Tor Carlson; och 3:e) »Sur la vitesse 
de dissolution dans le systéme gaz-fluide», af Tor Carlson. 

I syfte att göra uppläsning af handlingar vid Nobel- 
prisutdelningarne öfverflödig väckte herr Mittag-Leffler för- 
slag därom, att afskrift af Nobelkommittéernas yttranden och 
förslag till utdelning af vetenskapsakademiens Nobelpris jämte 
de af kommittéerna behandlade primärförslag skulle årligen 
i god tid före prisutdelningssaramankomsten tillsändas akade- 
miens samtliga svenska ledamöter med förständigande för 
dem att efter sammankomsten till akademien återställa af- 
skrifterna. Akademien beslöt att remittera detta förslag till 
sina Nobelkommittéer för yttrandes afgifvande. 



Onsdagen den 7 december. 
Närvarande: 34 ledamöter. 

Herr Gullstrand valdes till ledamot af Nobelkommittén 
för fysik åren 1911— 1914. 

Herr Widman valdes till ledamot af Nobelkommittén 
för kemi åren 1911—1914. 

Till ordförande år 1911 i Nobelkommittén för fysik valdes 
herr Granqvist. 

Till ordförande år 1911 i Nobelkommittén för kemi valdes 
herr Hammarsten. 

Antogs bifogade^ af förvaltningsutskottet framlagda för- 
slag till stat för vetenskapsakademiens Nobelinstitutioner; 
och skulle afskrift af staten öfverlämnas till Nobelstiftelsen. 

Föreståndaren för det fysikaliskt-kemiska Nobelinstitutet 
herr Arrhenius, som anmodats gifva en serie föreläsningar 
i fysikalisk kemi vid universitetet i Paris och New Haven 
samt i kosmogoni vid Lowell Institute i Boston under mars, 
april och maj månader år 1911, erhöll på begäran dels tjänst- 



Se sid. 103—105. 



84 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. 

ledighet under mars och april månader och dels semester 
under maj och första hälften af juni. Professorn vid uni- 
versitetet i Freiburg d:r Ernst Riesenfeld förordnades att 
under tjänstledigheten uppehålla ifrågavarande föreståndare- 
befattning. Under semestern skulle institutionen förestås af 
amanuensen därstädes d;r Harald Lunden. Med stöd af 
föreskrifterna i 46 och 47 §§ af ordningsreglerna för akade- 
mien förordnades, att herr Arrhenius under tjänstledigheten 
skulle till vikarien afstå en fjärdedel af sin aflöning. 

Anmäldes tacksamhetsskrifvelser från de utsedda Nobel- 
pristagarna i fysik och kemi år 1910 och meddelades, att de 
komme att härstädes personligen mottaga prisen samt hålla 
föreskrifna föreläsningar å akademiens hörsal måndagen den 
12 december 1910. 

Till införande i Meddelanden från K. Vetenskapsakademiens 
Nobelinstitut antogs: »Das Hauptgesetz der Adsorptionser- 
scheinungen», af professor Svante Arrhenius. 



STAT FÖR BERGIANSKA STIFTELSEN ÅR 1910. 85 

Biluija 1. 



Stat för Bergrianska Stiftelsen år 1910. 



Beräknade inkomster: 

Genom försäljning af trildgårclsalster Kr. 45,000 

» » » Acta Horti Bergiani >■ 100 

Inträdesafgifter till Viktoriahuset » 200 

Arrende för lägenheten Ekbacken » 200 

Ränta af utlånade medel och obligationer > 37,525 



Summa Kr. 83,025 



Beräknade utgifter: 



Arfvoden till professorn (1,000 kr.), kamreraren (600 

kr.) och ekonomiträdgårdsmästaren (2,000 kr.) . . . Kr. 3,()00 

Ekonomiträdgårdsmästarens h% på försäljningen . . > 1,918 
Arfvoden till ekonomi-underträdgårdsmästaren (2,000 kr.) 

och den botaniske trädgårdsmästaren (1,600 kr.) . ^ 3,600 

Arfvode till den botaniske assistenten - 1,800 

Till undervisningsbiträden » 470 

Försäljnings- och byteskatalogers tryckning, skrifmate- 

rialier, postporto och dj-likt » 1,300 

Årsafgifter (brandförsäkring, skatt, telefon, sotning, 

läkarearvode, läkemedel) » 850 

Elevernas månadspenning » 5,300 

Ständiga arbetares månadspenning » 2,600 

Vår-, sommar-, och höst-arbetares dagspenning ...» 22,000 

Inventarier och reparationer » 6,000 

Förbrukningsmaterial (krukor, korgar, lådor, bast- och 

vassmattor, täckningsmaterial, etiketter och dylikt) . » 1,600 

Foder och skoning till hästarna » 2,900 

Gödningsämnen, grus, sand samt torfmull » 1,900 

Bränslematerial och lysematerial ' » 3,200 

Inköp af växter, lökar och frön > 7,000 

Bergsprängning för vattenledningen och den pomolo- 

giska afdelningen » 1,500 

Böcker, bokbindning och museimaterial • » 800 

Kostnader för Acta Horti Bergiani » 4,500 

Diverse utgifter » 150 



Sunnna utgifter Kr. 72,988 



Transport Kr. 72,988 



86 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. 

Transport Kr. 72,988: — 
Ränteafsättuiag till Aflöningsfonden .... Kr. 7,636: — 
» Yattenledningsfonden . » 1,172: — 
Förutom dessa räuteafsättningar beräknad 

behållning » 1,229: — 

Summa behållning » 10,037: — 

Summa summarum Kr. 83,025: — 

Härmed torde jag ta föreslå, att behållningen för år 1909, som, 
förutom ränteafsättningeu till Aflöningsfonden, stor 7,331 kronor 67 
öre, och till Vattenledningsfonden, stor 1,128 kronor, utgör 2,771 
kronor 24 öre, måtte öfverföras till reservfonden. 

Bergielund d. 3 februari 1910. 

Veif Wittroclc. 



STAT FÖR KUNGL. VET. -AKADEMIEN ÅR 1911. 



87 



Bilaga 2. 



Stat för Kungl. Vetenskapsakademien år 1911. 



Inkomster: 

Planta å utlånade medel: 

Kapital : 

I inteckningar mot 5 % . . . 45,000: — 

» 4Vä% . 833,500: — 
I obligationer, löjoande 

med 5V2% 122,000 

» 5 % 331,000 

» 41/2% 268,000 

» 4% 124,200 

å dejjosition mot 4 % . . . 27,000 



Summa kapital 1,750,700 
Däraf: donationskapital, cirka 1,136,700 
Akademiens kapital .... 614,000 



2,250: — 

37,507: 50 



6,710 

16,550 

12,060 

4.968 

1,080 



Summa 1,750,700 
Inteckning hos A. von Möller 

mot 5 % ränta 22,000: — 

Andra inkomster: 

Alraanacksarrendet 145,000: — 

Ränta å folioräkning, cirka 300: — 

Utdelning från Stockholms stads brandförsäk- 
ringskontor 250: — 

Hyra för hörsalen, netto cirka 1,500: — 

F(')r tidssignaler från observatorium .... 800: — 

Statsanslag: 

Till befordrande af Akademiens verksamhet . 960: — 

» godtgörelse af ränta å köpeskillingen för 
de Abrahamsenska egendomarna .... 3,000: — 



Fnui R/Jcsmuseets byggnadsfond: 
^/i års hyra för till Riksmuseum upplåten lokal 



81,125: 50 



1,100: 



147,850: 



3,960: 



1,050: 



Transport 235,085: 50 



88 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. 

Transport 235,085: 50 
Från Jlefcoroloffiska Centrulanstalten : 

Bidrag till Observatori-vaktniästarens aflöuing: anslaget 
till underhåll af telegrafledningen mellan Observato- 

rium ocli Centralstationen 150: — 

Summa inkomster Kr. 235,235: 50 

Utgifter: 

Förvaltningsliostnader : 

Aflöning enligt stat: 
Sekreteraren: lön . . . 5,000: — 

ålderstillägg .... 600: — 

tjänstgöringspenningar 2,500: — 8,100: — 

semesterersättning 312: 50 

Kamreraren: arfvode . 2,500: — 

•personligt tillägg . 1,000: — 3,500: — • 

Notarien : arfvode 2,000: — 

Ombudsmannen : arfvode 1,200: — 

Bokföraren: arfvode 2,000: — 

Vaktmäst.: lön 900: — 

2 åld.-tillägg 200: — 

tjänstg.-pgr 600: — 

ortstilläg g . 150: — i^göO: — 

afgår för bostad . 200: -^ 1.650 

Eldaren: arfvode 500 

(xårdsdrängen: lön 600 

Underhåll af möbler och inventarier 400 

Brandförsäkring 5 

Expenser 3.500 

Akademiens publihationer : 

Akademiens skrifter: 
Tryckning och häftning, däruti in- 
begripna Astronomiska iaktta- 
gelser 33,000: — 

Planscher 3,000: — 36,000: — 

(Bland statsanslagen äro an- 
visade 6,000 kr. till bekostande 
af planscher för Akademiens 
tryckta skrifter.) 

StatsJcalendern : 

Omkostnader . 950: — 

Korrekturläsning 500: — 

Redaktören: arfvode . . 1,550: — ' 

Transpoi-t 1.550:— 1,450: — 36,000: — 23,767: 75 



19,862:50 
3,905,25 23,767:75 



STAT FÖR KUNGL. VET. -AKADEMIEN ÅR 1911. 89 

Transport 1,550: — 1,450: — 36,000: — 23,767: 75 
Redaktören : personligt 

tillägg ^^Q-Z: 1,800:— 3,250: — 

Extra anslag: 

Till fonden för utgifvande af C. von Linnés 

skrifter 1,000: — 40 250: 



Akademiens sammanhomster : 

Högtigsdageu 300 

Jettoner och minnespenningar 1,500 

Grav^aTu till minnespenningen 500 



2,300: 



6,500: 



Ohser vätor iiim: 

Aflöning enligt stat: 
Astronomen: lön .... 5,000 
ålderstillägg .... 1,000 
personligt tillägg . . 500 
Förste amanuensen: arfvode .... 2,200 
(Häruti inbegripna 400 kr. för 
tidssignaler.) 
Andre amanuensen: arfvode . . . . 1,800: 
Vaktmäst.: lön 750: — 
tjänstg.-pgr 350: — 
ortstillägg . 150: — 1,250: — 
200: 



afgår för bostad 

(Häruti ingår anslaget till un- 
derhäll af Observatorietelegrafen.) 

Instrumenters inköp m. m. . . 

Tidssignalsmedel till astronomens 
disposition, cirka 

Brandförsäkring 

Expenser 

Underhåll af observatoriebyggnaden 

Att disponeras enligt inspektörernas 
förordnande 

Fysiska kabinettet: 

Aflöning enligt stat: 

Fysikern: lön 5,000 

ålderstillägg 1,000 

personligt tillägg 500 

hyresbidrag 1,000 



h^^^'- ~~ 11,550: 
2,000: — 



400 

46 

250 

500 

600: 



21 



3,796:21 15,346:21 



7,500: — 



Transport 7.500: 



81,663:96 



90 



VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. 



Instrumenters inko]) m 

Brandförsäkring 

Expenser 

BibJiotcJcef: 

Aflöning enligt stat: 
Bibliotekalien: lön . . . 4,300 
ålderstillägg .... 500 
tjänstgöringspenniugar 2,000 
För.ste amanuensen: lön 



Transport 

m 2,400: — 

131:35 

150: — 



7,500:— 81,663:96 



2, 681^35 10,181,35 



tjänstgöringspenningar 



1,200 
600 



— 6,800: 



Andre amanuensen : arfvode 
Vaktmäst.: lön 750: — 
tjänstg.-pgr 400: — 



1,800: — 
1,200: — 



ortstillägg . 150: 



1,300: — 
200: — 



1,100: — 
20,000: — 



afgär för bostad . 

Till böckers inköp och bindning . 
(I detta anslag ingår statsan- 
slaget till befordrande af Aka- 
demiens verksamhet 960 kr.) 

Brandförsäkring 1,125: 89 

Expenser 2,500: — 

Extra anslag: 

Till komplettering af äldre litteratur 

och bindning 5,000: — 

Till tillfällig arbetshjälp 1,500: — 

Till ordnande och förteckning af 
Akademiens arkiv och manu- 
skript 500: — 

Till ordnande och bindning af bila- 
gorna till Akademiens å sek- 
reterare-expeditionen förvarade 
protokoll 1,000: — 



10.900: 



23,625:89 



8,000:— 42,525:89 



Zoologiska stationen Kristineberg: 

Aflöning enligt stat: 
Föreståndaren: arfvode 3,000: 



Vaktmästaren: lön . . 

ålderstillägg . . . 

tjänstgöringspengar 
Hushållerskan : arfvode 

personligt tillägg . . 



750 
100 
350 



500 
100 



1.200: — 



600: 



4,800 



Till stationens underhåll m. m. . . . . . . . 2,500 



Transport 7,300 



134,371: 20 



STAT FÖR KUNGL. VET. -AKADEMIEN ÅR 1911. 91 

Transport 7,300:— 134,371:20 



Extra anslag: 
Till nytt acetylengasverk 



600: 



7,900: — 



Underhåll af Akademiens och Biksmuseets hijgg- 
nader i kvarteret Grönlandet norra: 

AflöniDg enligt stat; 

Arkitekten: arfvode 300: — 

Underhåll och rei^arationskostnader 3,000: — 

(Motsvarande statsanslaget till godtgörelse 
af ränta å köpeskillingen för de Abrahani- 
senska egendomarna 3,000 kr.) 

Renhållning 450 

Sotning 150 

Oförutsedda utgifter 500: — 1,100: 



4,400: — 



Diverse understöd w. m.: 

Bidrag till internationella associa- 
tionen af akademier 145: — 

Bidrag till Naturvetenskapliga sta- 
tionen i Vassijaure 500: • — 

Rosenadlerska pensionerna .... 150: — 

Till höjning af inrikes resestipen- 
dierna 1,000: — 

Hyresbidrag till Riksmuseets äldste 

intendent: 3 kvartal 1,050: — 

Ränta a 4,5 % å följ. donationer: 

Claes Adelskölds me- 
dalj- och stipendie- 
fond 50,400: — 2,268: — 

J. A. Ahlstrands testa- 
mentsfond 29,500:— 1,327:50 

J. W. Arnbergs dona- 
tion 23,100:— 1,039: 50 

Stipendium Berzelianum 27,300: — 1,228: 50 

B. von Beskows sti- 
pendiefond .... 21,700:— 976:50 

F. Beyers m. il. perso- 
ners donation . . . 10,600: — 477: — 

C. E. Bomans och hans 

hustrus donation . . 29,400:— 1,323: — 

C. M. Brandels fonder 102,600:— 4,617: — 
C. A. Carlsons m. fl:s 

fond 3,400:— 153: — 



2,845: 



Transport 298,000:— 13,410: 



2,845:— 146,671: 20 



92 



VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. 



Transport 298,000 
Douatioii mot . lifrilnta 25,700 
Donationer till afiöning 8,400 
Donationer till fri dis- 
position 3,300 

E. Edlunds donation . 36,800 

D. Ferners d:o . 3,200 
A. H. Flormans d:o . 6,700 
Fonden för reseunder- 
stöd 3L100 

Fonden för vetenskaplig 

forskning .... 241,000 

J. W. Grills donation . 48,100 

C. Halms d:o . 23,100 

(t. a. Lindboms d:o . 4,900 

(i. Lindströms minnes- 
fond 2,700: — 

Sven Lovens minnes- 
fond 3,800: — 

P. von Möllers dona- 
tion (besparing) . . 2,600: — 

Porträttfonden .... 25,900:— 1,165:50 

A. F. Regnelis bota- 
niska gåfvomedel . 103,000: 

A. F. Regnelis zoolo- 
giska gåfvomedel . . 44,000 

Schéelefouden .... 15,600 

Sparres donation . . 600 

K. O. E. Stenströms 

donation 3,500 

Strömers donation . . 600 

E. Sundbergs d:o . . 1,200 
C. C. Söderströms dona- 
tionsfond .... 110.900:— 4,990:50 

.T. A. Wahlbergs min- 
nesfond 33,100:— 1,489:50 

J. A, Wahlbergs me- 
daljfond 4,000:— 180: — 

L. J. Wallmarks testa- 

mentsfon d .... 54.900: — 2,470: 50 52 151:50 
Kronor 1,136,700: — 



— 13.410:— 2,845:— 146,671: 20 

— 1,156:50 

— 378: — 

— 148: 50 

— 1,656: — 

— 144: — 

— 301:50 



1,399: 50 

10,845: — 

2,164: 50 

1,039: 50 

220: 50 

121: 50 

171: — 

117; — 



4,635: 

1,980 

702 

27 



157: 50 
27: — 
54: — 



Ränta ä 5 % k P. von Möllers donation 

22.000 kr. till litVcänta 1,100: — 

Till oförutsedda utgifter 3,888: 80 53 985: 30 

' Transport 205,656: 50 



STAT FÖR KUNGL. VET. -AKADEMIEN ÅR 1911 93 

Transport 205,656: 50 
Grundfonden : 

1 års ränta å 4,5 % å 546,200 kr 24,579: — 

Af denna ränta utbetalas, jämlikt Akademiens beslut 
följande pensioner : 
till förre eldaren Lars 

Blom kr. 500: — 

till förre portvakten E. 

J. Eriksson ...» 600: — 

Smmna utgiftey f^^- ä30y2o5: 50. 
Till förstärkande af Akademiens orundfon*! 5.000: — 



Summa kronor 2o5,2o5: 50 
Stockholm den 4 november 1910. 

J. L. Lri/oniiiaycl\ 



94 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1011. 

Bilaga 3, 



Till Kung). Vetenskapsakademiens disposition 
ställda Statsanslag år 1911. 

Åttonde hufvudtiteln. 
Ordinarie anslag: 

Till Kuiigl Akademien: 
Till befordrande af Akademiens fortfarande 

verksamhet 9()0: — 

Till godtgörelse af 5 % ränta å den sumnui. 

livarför, enligt Kungl. brefvet den 16 januari 

1849, de vid Akademiens hus i kvarteret 

Grönlandet norra belägna tomterna N:ris 1, 

2, 3 och 4 blifvit af Akademien inköijta . . 3,000: — 
Till understöd åt de optiska och matematiska 

instrunientmakerierna öOO: — 

Till bekostande af i:)lanscher för Akademiens 

skrifter G, 000: — 

Till underhåll af den Zoologiska Stationen vid 

Kristinebérg i Göteborgs och Bohus län . . 4,000: — 14 4(j0: — 

Extra anslag: (K. Br. den 18 juni 1910.) 

Till inlösen af en internationell, fortlöpande 

katalog öfver naturvetenskaplig litteratur . . 2,000: — 

Till upprätthållande af den för en internatio- 
nell, fortlöpande katalog öfver natuveteu- 
skaplig litteratur anordnade regionalbyrån för 
Sverige 1,600: — 

Till understöd för fortsatt utgifvande af tid- 
skritten Acta mathematica 3,000: — 

Till beredande för forskare från Sverige af till- 
fälle till vetenskapligt arbete vid en eller 
flera utländska biologiska stationer (rekvi- 
reras i mån af behof ) 1,800: — 

Transport 8,400: — 14,460: - 



TILL K. VET. -AKADEMIENS DISP. STÄLLDA STATSANSLAG. 95 

Transport 8,400:— 14.460: — 
Till bearbetning och utgifuing af de veten- 
skapliag resultaten af tilosotie doktor Sven 
Hedins resa i Centralasien under åren 1906 
— 1908 (första tredjedelen) 25,000: — 33,i00: — 

Summa kronor 4 7.86(;: — 
Stockholm den 1 november 1910. 

J. L. LeijonniayrJc. 



96 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. 



Stat för naturhistoriska riksmuseum år 1911. 

Inkomster: 

Statsanslag: 

Åttonde Jiufr udtiteln . 

Ordinarie anslag: 118,450: — 

afgår: pensionsafgiftcr för 8 intendeuter 2,475: 20 115,974: 80 
Af anslaget till ålderstillägg under åttonde liuf- 

vudtiteln: till 7 intendenter ä 600 kronor 4,200:- — 

Extra anslag: 

Till vård, underhåll och förkofran af museets 

etnogi^aiiska afdelning 5,000: — 

Till brandförsäkring af museets samlingar och 

macerationsbyggnaden vid Värtan 2,428: — 

Till beredande af personlig löneförbättring åt 

amaimenserna G. Flink och G. A. H. Dahl- 

STEDT 4,00 0: — 11.428: — 

Summa Kronor 131. (i02: 80 

Utgifter: 

Aflöning: 

1 intendent : 

lön . . . 5,000: — 

åld.-tillägg 600: — 5,600: — 
afgår : pensionsaf- 

gift 313:60 5,286:40 

tjänstgöringspenningar 2,500: — 7 786:40 

6 intendenter: lön 46,718:40 

1 intendent: » . . 5,000: — 

afgår pensionsafgift 280: — 4. 72O: — 

tjänstgöringspenningar 2,500: • — 7 220: — 



Transport 54,504: 80 



STAT FÖR NATURHISTORISKA RIKSMUSEUM ÅR 1911. 97 

80 



Transport 54,504 

Vikariatersättiiingar 2,500 

l:e konservatorn: lön 3,000 

2.e d:o » 2,000 



69,224: 80 



Materielen: till inköp af säll- 
synta föremål samt till veten- 
skapligt biträde vid samlingar- 
nas ordnande m. m. 
Mineralogiska afdelningen: materia- 
len m. m 3,600: — 

Amanuensarfvode 3,000: — g goO: — 

Afdelningen för fossila växter 2,000: — 

Botaniska afdelningen : materialen 

m. m 3,000: — 

Amanuensarfvode 3,000: — q ooO: — 

Afdelningen för fossila djur 2,800: — 

d:o >^ lägre evertebrater 4,650: — 

Entomologiska afdelningen 2,200: — 

Vertebrat d:o 4,500: — 

Etnografiska d:o 5,000: — 



33,750 



Till konservatorselever 2,000: — 

» ritningars utförande , 3,200: — 

» honorarier åt yngre naturforskare för bearbetning af 

museets samlingar 6,000: — 

» expenser 15,000: — - 

» brandförsäkring 2,428: — 17,428: — 

Summa kronor 131,602:80 

Stockholm den 1 november 1910. 

J. L. Leyonmard: . 



Yetenskapsakademiens Årsbok. 9. 1911. 



98 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. 

Bilaga o. 



Stat för Meteorologiska Centralanstalten 
år 1911. 

Inkomsten 

Statsanslag : 
AttondQ hufvudtiteln. 

Ordinarie anslag, däraf 16,000 kronor 
reservationsanslag 27,863: — 

afgår: föreståndarens pensionsafgift . . . 313: 60 27,549: 40 
Af anslaget till ålderstillägg under åttonde hufvudtiteln: 

till föreståndaren 600: — 

Extra anslag: 

Till upprätthållande af fullständigt ordnad väder- 
lekstjänst vid Centralanstalten 10.250: — 

hvaraf utgår 1,100 kronor såsom personligt till- 
lägg i arfvodet åt amanuensen vid anstalten 
Nils Ekholm samt 3,000 kronor såsom arf- 
vode åt en andre amanuens med hufvudsaklig 
uppgift att biträda vid väderlekstjänsten om 
förmiddagarna under hela året och med skyl- 
dighet att, om så påfordras, mot en särskild 
ersättning af 600 kronor biträda vid väder- 
lekstjänsten om eftermiddagarna under måna- 
derna juli — september (Kungl. brefvet den 
18 juni 1910). 

Till upprätt liållande af två meteorologiska sta- 
tioner, den ena i Gällivare och den andra i 
norra Värmland eller i norra Dalarne (Kungl. 
brefvet den 18 juni 1910) 600: — 

Till utförande af meteorologiska observationer 
för den hydrografiska undersökningen af Sve- 
riges färskvatten 13,700: — 24,550: — 



Summa kronor 52,699: 40 



STAT FÖR METEOROLOGISKA CENTRAL ANSTALTEN ÅR 1911. 99 

' Utgifter: 

Aflönmg: 

Förestånda- 
ren: lön 5,000: — 

åld.-tillägg 600: — 5,600: — 

åtgår pensionsafgift . . 313: 60 5 286: 40 

tjänstgöringspenniugar 2,500: — 7 736: 40 

vikariatersättning . . . . • . 312: 50 

Förste amanuensen: arfvode . . . . 3,000: — 

personligt tillägg 1,100: — 4 100: 

Andre amanuensen: arfvode . . . 3,000: — 

för eftermiddagstjänstgöring . . . 600: — 

arfvodestillökniug 1,000: — 4 600: 

Vaktmästaren: afiöning 1,000: — 17 798-90 

Ärfvodcn åt observatörerna vid rikets 
meteorologiska stationer samt för räknebi- 
träden, aflöning åt en vaktmästare, anskaf- 
fande och underhåll af instrumenter, underhåll 
af anstaltens telegraf och material äfvensom 
för andra behof vid anstalten reservations- 
anslag 16,000: — 

Härifrån utgm\ enligt Kungl. bref- 
vet den 12 juni 1882, vaktmäs- 
tarens här ofvan upptagna aflö- 
ning 1,000: — 

h varjämte af g år här nedan intagna 
underhåll af telegrafledningen mel- 
lan observatorium och Central- 
stationen 150:— 1J50:— 14,850: — 

Väderlekstelegram 1,050: — 

Till upprätthållande af fullständigt ordnad 

väderlekstjänst 10,250: — 

hvaraf afgår här ofvan under aflöning upp- 
tagna: 

personligt tillägg åt förste amanu- 
ensen 1,100: — 

och arfvode m. m. till andre amanu- 
ensen 3,600: — 4^700: _ 5^550: — 

Till två meteorologiska stationer, den ena i Gällivare och 

den andra i norra Värmland eller i norra Dalarne . . 600: — ■ 

Till utförande af meteorologiska observatio- 
ner för den hydrografiska undersökningen 

af Sveriges färskvatten 13,700: — 

Transport 13,700: — 39,848: 90 



100 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. 

Transport 13,700: — 39,848:90 

hvarifråu afgår här ofvan under aflöning upp- 
tagna arfvodestillökningen åt andre amanu- 
ensen 1,000: — 12 700: 

Omför es till Kungl. Vetenskapsakademien: till underhåll af 
telegrafledningen mellan observatorium och centralsta- 
tionen 150: — 

Öfverskott 50 

Summa kronor 52,699: 40 
Stockholm den 1 november 1910. 

J. L. Leyonmarck. 



FÖRSLAG TnL STAT FÖR BERGIANSKA STIFTELSEN ÅR 1911. 101 

Bilaga 6, 



Förslag till stat för Bergrianska Stiftelsen 
år 1911. 

Beräknade inkomster: 

Genom försäljning af trildgårdsalster Kr. 52,000 

» ;> > Acta Horti Bergiani » 100 

Inträdesafgifter till Viktoriahuset » 150 

Arrende för lägenheten Ekbacken » 200 

Ränta af utlånta medel samt obligationer » 37,844 



Summa Kr. 90,294 

Beräknade utgifter: 

Arfvoden till professorn (1,000 kr.), kamreraren (600 

kr.) och ekonomi-trädgårdsmägtaren (2,000 kr.) . . Kr. .3,600 

Ekonomiträdgårdsmästarens 5 % på försäljningen . . » 2,214 
Arfvoden till ekonomi-underträdgårdsmästaren (2,000 

kr.) och den botaniske trädgårdsmästaren (2,000 kr.) » 4,000 

Arfvode till den botaniske assistenten » 1,800 

Till uudervisningsbiträden » 470 

Försäljnings- och byteskatalogers tryckning, skrifmate- 

rialer, postporto och dylikt > 2,000 

Årsafgifter (brandförsäkring, skatt, telefon, sotning, 

läkarearfvode, läkemedel) » 850 

Elevernas månadspenning » 5,880 

Ständiga arbetares månadspenning » 2,700 

Vår-, sommar- och höstarbetares dagspenning .... » 22,700 

Inventarier och reparationer » 7,000 

Förbrukningsmaterial (krukor, korgar, lådor, bast- och 

vassmattor, täckningsmaterial, etiketter och dylikt) . » 2,300 

Foder och skoning till hästarna » 3,200 

Gödningsämnen, grus, sand och torfmuU » 2,200 

Bränsle- och lysematerial » 3,000 

Inköp af växter, lökar och frön » 7,000 

Bergsprängning för vattenledningen och den pomolo- 

giska afdelniugen » . 2,000 

Böcker, bokbindning och museimaterial •> 800 

Kostnader för Acta Horti Bergiani » 5,000 

Diverse utgifter . . ■ . ■ . » 100 



Summa utgifter Kr. 78,814 



Transport Kr. 78,814 



102 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. 

Transport Kr. 78,814: — 
Ränteafsättning till Aflöningsfonden .... Kr. 7,940: — 
» » Yatteuledningsfonden . » 1,220: — 

Förutom dessa ränteafsättningar beräknad 

behållning » 2,320: — 

Summa behållning » 11,480: — 
Summa summarum Kr. 90,294: — 

Härmed torde jag få föreslå, att behållningen för år 1910, som, 
förutom ränteafsättningen till Aflöningsfonden, stor 7,636 kronor, och 
till Vattenledningsfonden, stor 1,172 kronor, utgör 3,377 kronor 
10 öre, måtte öfverföras till reservfonden. 

Ytterligare torde jag få föreslå, att arbetet för trädgårdens vat- 
tenledning i år jråbörjas på det sätt, att detaljerad plan och kostnads- 
beräkning för densamma af sakkunnig uppgöres samt att arbetet med 
läggandet af den höga grunden för vattenreservoaren utföres. — Stif- 
telsens fond för byggande af vattenledning uppgår för närvarande till 
30,518 kronor 21 öre, af hvilken summa en mindre del sålunda i år 
skulle komma till användning. 

Bergielund d. 1 februari 1911. 

Veit WittrocJc. 



FÖRSLAG TILL STAT FÖR VET.-AKAD. NOBELINSTITLTTTONER. 103 

Bilaga 7. 



Förslagr till stat för Vetenskapsakademiens 
Nobelinstitutioner år 1911. 



Inkomster: 

Fysiska Nobelkommittén : 

Andel i bufvudfondens afkastning 46,900: — 

Räntor, cirka 15,900: — 62,800: 

Kemiska Nobelkommittén: 

Andel i bufvudfondens afkastning 46,900: — 

Räntor, cirka 16,000: — 62 900: 

Summa inkomster Kr. 125,700: 



Utgifter: 



G-emensamma : 



Arfvode till Akademiens: 

sekreterare 1,000 

notarie 1,000 

kamrerare 400 

vaktmästare 100 

Expenser förslagsvis 

Årsskriften d:o 

Högtidsdagen d:o 



Akademiens sammankomster förslagsvis . . 

Aflöning till Nobelkommittéernas sekreterare 

Säger 14,250 kr. 



2,500 
250 



1,800 
2,200 
5,000 



2,750: 



9,000: 
2,500: 



Fysiska Nobelkommittén : 

Aflöning till 5 medlemmar: 

arfvoden ä 2,000 kr 10,000 

reseersättning, förslagsvis 200 

Expenser, d:o 2,000 

Anslag till fysikaliskt-kemiska institutet . . . 8,650 



20,850: 



Transport 35,100; 



104 VRTENSKAPSAKADEMTENS ÅRSBOK. 1911. 

Transport 35,100: 
Kemiska Nobelkommittén : 

Aflöning till 5 medlemmar: 

arfvoden ä 2,000 kr 10,000 

reseersättning, förslagsvis 200 

Expenser, d:o 2,000 

Anslag till fysikaliskt-kemiska institutet . . . 8,650 



20,850: 



Summa utgifter Kr. 55,950: 



Stockholm, Kungl. Vetenskapsakademiens kamrerarekontor den 1 
december 1910. 



J. L. Leyonmarck. 



FÖRSLAG TILL STAT FÖR FYS.-KEM. NOBELINSTITUTET. 105 
Bilaga S, 



Förslag till stat för Fysikaliskt-Kemiska 
Nobeiinstitutet år 1911. 

Inkomster: 

Anslag från Fysiska Nobelkommittén .... 8,650: — 

d:o » Kemiska d:o .... 8,650: — 17 30O: 

Ränta ä Institutets organisationsfond. cirka 1,500: 

Summa inkomster 18,800: 

Utgfifter: 

Af Akademien förut beslutade: 

föreståndaren: lön 8,000: — 

ålderstillägg 500: — g 500: — 

amanuensen: lön 1,500: — 

vaktmästaren: lön 1,200: — 

ålderstillägg 1 50:— 1^350: — 

Till undersökningar, inköp af böcker . . . . 2,300: — 
-> tryclming, oförutsedda utgifter (brandförsäk- 
ring, reparationer) 1,400: — 

Till belysning och värme samt elektricitet . . 1,600:— 16 650: 

Föreståndaren hegä r : 

Till städning och skötsel af värmeledningen . . 500: — 
» reparationer, underhåll, plantering och 
brandförsäkring " . . . 1,000: — 1 500 



Summa utgifter 18,150 
Besparing, cirka 650 



Summa kronor 18,800 

Stockholm, Kungl. A"etenskapsakademiens kamrerarkontor den 1 
december 1910. 

/. L. Leyonmarck. 



o 

Institutionsföreståndarnes Årsberättelser. 

A. Akademiens institutioner. 
1. Observatoriuiii. 

Under år 1910 hafva beträffande personaJförhållandena 
vid Observatorium inga förändringar ägt rum. Såsom ama- 
nuenser, fungerade för meridianobservationerna kandidat A. 
Roth och för de astrofotografiska observationerna herr G. 
B. Strömberg. 

Observationerna med Meridiancirkeln af Circumpolar- 
stjärnor inom zonen + 45° till + 90° Dekl., hvilka hämtats 
ur Radcliffe Catalogue of stars för 1845, hafva af kandidat 
Roth fortsatts. Härvid erhöllos 200 rektascensionsbestäm- 
ningar och ett mindre antal deklinationsbestämningar. Kan- 
didat Roth biträdde ock med utförandet af noggranna tids- 
bestämningar till de pendelobservationer, som under våren 
1910 anställdes å Observatorium af doc. E. Fagerholm. Be- 
räkningen af de under år 1898 med Observatoriets meridian- 
cirkel gjorda rektascensionsbestämningar af zonstjärnor, ut- 
förda dels för komplettering af den äldre arbetskatalogen 
(epok. 1875.0), dels för den nya katalogen (epok. 1885.0), 
hafva i det närmaste slutförts. 

Vid den astrofotografiska refraktorn hafva observatio- 
nerna i och för bestämning af stjärnparallaxer kompletterats. 
De af den intressanta dubbelstjärnan Fedorenko 1384 upp- 
tagna plåtarna hafva uppmätts och resultaten beräknats. 
Därvid erhölls: 

yr = + 0."074 ± 0."044 

af 23 plåtar uppmätta i båda koordinaterna i förhållande till 
ett system af fyra omgifvande komparationsstjärnor. Det 
befanns vid beräkningen nödvändigt att anbringa korrektio- 



108 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. 

ner tiJl stjcärnans af Bossert bestämda egeniörelse: ^a Cos ^ 
== — l."352, ^()'== — 0."35, hvilket tyder på möjligen före- 
fintlig egenrörelse hos någon bland komparationsstjärnorna. 
Detta jämte det förhållande att parallaxvärdet är i hög grad 
beroende af en möjligen förefintlig korrektion till refraktions- 
konstanten för objektet i fråga, har föranledt påbörjade yt- 
terligare undersökningar angående detta objekt, att utföras 
innan det definitiva resultatet kan fastställas. — Sjökapten 
Eric Ktnberg har uppmätt parallaxplåtarna för stjärnan 
Weisse 5^. 592 med egenrörelserna : Ja= + 0."047; J a == — 
2. "12 och resultatet af beräkningarna väntas inom kort komma 
att föreligga. Herr C. Modin har påbörjat uppmätningen af 
parallaxen för den intressanta dubbelstjärnan 2 3062, kand. 
Rasmusson uppmätningen af den intressanta dubbelstjärnan 
99 Herculis och herr S. Cederstrand uppmätningen af pa- 
rallaxen för dubbelstjärnan 02 å, hvarjämte kandidat Roth 
öfvertagit bestämningen af parallaxen för dubbelstjärnan 0^82. 
Därjämte har parallaxbestämningen för den planetariska ne- 
bulosan G. C. 4373 afslutats och gaf i detta såsom i före- 
gående fall, då parallaxen för planetariska nebulosor härstä- 
des blifvit bestämd, ett negativt värde, nämligen: 

,r = _ o."170 ± 0."042. 

Dock kan anmärkas, att en närbelägen ljusare stjärna äfven^ 
ledes får en negativ parallax: 

yr = — 0."123 ± 0."043, 

men att relativa parallaxen för nebulosan i förhållande till 
den senare förblir negativ med värdet: 

TT = — 0."047. 

Tidigare bestämningar hafva för detta objekt gifvit yzr = 
+ 0."047 (Brönnow 1871—72) och /r = — 0."063 (Bredichin 
1876): jfr Astr. Nachr. N:o 4406. 

Den vid slutet af januari i Transvaal upptäckta stora 
kometen, 1910a var till följd af mulen väderlek i förstone 
här ej synlig. Den 28 januari erhöllos emellertid tvenne fo- 
tografiska bilder af detta objekt, den ena med den astro- 
fotografiska kameran, den andra med en mindre kamera och 



INSTiTUTIONSFÖRESTÅNDARNES ÅRSBERÄTTELSER. 109 

ett Voigtl änders Dynar af 15 cm. bränn vidd. Reproduktioner 
af dessa bilder hafva i vetenskapliga tidskrifter och verk 
delgifvits samt tillvunnit sig en viss uppmärksamhet, då detta 
dock var den första stora komet, af hvilken man erhållit en 
naturtrogen reproduktion, och enär annorstädes, med undan- 
tag af en fotografi af A. Henze från Mizar-observatoriet i 
Danmark, inga fotografier af denna komet äro att nämna. 
Herr Henze's reproduktion, som dock icke omfattar hela 
kometens utsträckning, utgör emellertid en bekräftelse till 
de ofvannämnda fotogrammen. Kometen, som hastigt aftog 
i ljusstyrka, kunde här följas till den 19 februari, under hvil- 
ken tid ytterligare, dock mindre kraftiga bilder af den samma 
erhöllos. — Den H alle y' ska ko.nrieten eftersöktes förgäfves 
i januari samt vid upprepade tillfällen i april. Den obser- 
verades visuellt den 2 maj i morgongryningen af herr Ström- 
berg, var då af storleken 2,5 och af gul färgton, men kunde 
till följd af för ljus himmelsgrund ej fotograferas. Den ef- 
tersöktes därefter förgäfves vid alla gynnsamma tillfällen å 
morgonhimmelen. Först sedan den passerat solen, blef den 
åter skönbar den 24 maj på eftermiddagen vid exceptionellt 
klar luft, hvarvid kärnan och den flerstädes iakttagna skär- 
formiga strålningen af gulaktig glans tydligt framträdde. Af 
den egentliga svansen kunde åter knappt en svag ljusning 
anas; 10 plåtar exponerades, af hvilka oaktadt den ljusa 
bakgrunden en företedde en helt svag bild af kometen. Ko- 
meten kunde visuellt följas den 25 maj, den 6 juni och den 
17 juni, då en ovanligt ren himmelsgrund medgaf observation 
af det nymåneformade komethufvudet samt bestämning af 
positionsvinkeln för den ofvannämnda strålningen till resp. 
227°.0 (juni 6) och 270° (juni 7). — Faye's komet iakttogs 
den 2 december med en kärna af knappt 10;e storleken, 
visade sig dock vara ett för svagt objekt för refraktorn. 

De analytiska undersökningarna öfver Trekropparpro- 
blemet hafva fortsatts och ledt till uppställandet af en ny 
teckenfördelning i de serier, som gifva rötterna till den där- 
med i samband ställda femtegradsekvationen. En ny trans- 
formation af differentialekvationerna för den elliptiska rö- 
relsen af påfallande enkelhet har bliivit framställd och i 
samband därmed förhållanden klarlagts, hvilka ledt till fram- 
ställning af en ekvation, som för Trekropparproblemet mot- 
svarar, hvad den s. k. KEPPLER'ska ekvationen är i Två- 



110 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. 

kropparproblemet. En redogörelse för dessa undersökningar 
är inlämnad till Redaktionskommittén för Bulletin Astrono- 
mique. — En förnyad undersökning af det H.^RDTL'ska spe- 
cialfallet af Trekropparproblemet har företagits och hafva 
licentiaten Erik Englund och studeranden K. Hagström 
härvid varit behjälpliga samt med användning af den Ja- 
coBi'ska integralen uppvisat, att de H^RDTL'ska kurvorna 
innehålla diskontinuiteter, härrörande af ofullkomligheter i 
integrationsprocessen, hvilka inskränka resultatens noggrann- 
het till 2:a och 3:e decimalen, hvaraf följer, att den första 
H^RDTL'ska, i det hela riktiga banan kan antagas rent pe- 
riodisk, medan den andra banan på grund af den stora till- 
närmelsen i perihelium råkat blifva alldeles otillförlitlig. 

Observatoriets instrumentförråd har under året tillökats 
med en plåtkomparator i och för eftersökande af föränderliga 
stjärnor eller andra variabla objekt, hvarjämte mindre repa- 
rationer å refraktorn och universalinstrumentet blifvit ut- 
förda. 

En observatoriets räknemaskin af Thomas har varit ut- 
lånad till d.r V. Carlheim-Gyllensköld. 

Vid Observatoriet har lämnats undervisning i utförandet 
af astronomiska observationer och beräkningar, och hafva 
häri studerandena vid Stockholms Högskola E. Engluisd, 
K. Hagström, G. Lindholm, E. Kinberg, S. Cederstrand, 
C. Modin, Yngve Dahlström, H. Ahrens, B. Wingborg, 
Nils Rosell och Birger Nilsson deltagit. 

Almanackor och kalendarier hafva vid Observatorium 
utarbetats och i vederbörlig ordning hållits allmänheten till- 
handa. 

Följande publikationer hafva offentliggjorts : K. Bohlin. 
Die Parallaxe des planetarischen Nebels G. C. 4373 i Astr. 
Nachr. N:o 4406; Notizen betreffend den HALLEY'schen Ko- 
meten i Astr. Nachr. N:o 4414, 4418; Photographische Auf- 
nahmen des grossen Januarkometen, 1910a, i Astr. Nachr. 
N:o 4433; Neuere Untersuchungen iiber die Kometen i Na- 
turwiss. Rundschau; Was ist die Milchstrasse ? i »Scientia» 
Rivista di Scienza Vol. VIII. 



INSTITUTIONSFÖRESTÅNDARNES ÅRSBERÄTTELSER. 111 



2. Fysiska institutionen. 

Sedan mer än 20 år har det RowLA]siD'ska våglängdsyste- 
met tjänat som grundval för alla spektrometriska undersök- 
ningar af högre precision. Den stora relativa noggrannhet, 
som utmärker detta system och hvari det så ojämförligt 
öfverträffar, hvad man förut haft att tillgå i det ÅNGSTRÖM'ska 
systemet, har därtill utgjort en fullgod grund, och man kan 
säga, att först med dess tillhjälp spektroskopien antagit ka- 
raktär af verklig precisionsvetenskap. På detta system äro 
ock alla de undersökningar öfver metallernas spektra i elek- 
triska ljusbågen grundade, som sedan en följd af år utförts 
på Akademiens fysiska institution. Emellertid har under ti- 
dens lopp en redan tidigt framkommen mening alltmer be- 
kräftats, att nämligen det RowLA]srD'ska systemet med hänsyn 
till den skärpa i mätningarna, som med de större spektrogra- 
ferna kan uppnås, icke kan anses såsom definitivt, utan att 
detsamma är behäftadt ej blott med afsevärda absoluta fel, 
utan äfven med relativa sådana, som, ehuru i och för sig 
visserligen små, dock tillräckligt tydligt ge sig tillkänna, så 
snart det blir fråga om undersökningar af högsta precision. 
Hvad de absoluta felen beträffar, har deras existens redan 
påvisats af Thalén,^ som funnit, att de uppgå ända till 0, 17 
Å. E., ett belopp, som mångfaldigt öfverträffar den osäker- 
het, som ännu vidlåder de relativa våglängdsbestämningar, 
som med stora Rowlandsgitter erhållas. Detta har dock icke 
någon betydelse i vanligt spektroskopiskt hänseende, men så 
mycket mer för frågor af metrologisk natur. Däremot har 
man i de relativa felen hos det RowLAND'ska systemet att söka 
källan dels till de afvikelser mellan mätningar af samma 
spektrum, som härröra från olika observatörer, och som i flera 
fall till och med kunna bli verkliga hinder för en tillförlitlig 
linieidentifikation, dels ock till de afvikelser mellan bestäm- 



' Thalén: Siir la détermination absolue des longueurs d'onde de 
quelques raies du spectre solaire. Upsal 1898. 



112 VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. 

ningar af stjärnornas radialhastigheter, som ofta förekomma 
.till belopp, märkbart öfverstigande mätningarnas sannolika 
fel. Att undanrödja dessa olägenheter har emellertid visat 
sig omöjligt så länge man för absolut våglängdsbestämning 
varit hänvisad till uteslutande användande af böjningsgitter, 
enär på grund af de oundvikliga felen i dessas konstruktion 
ej blott afvikelserna i de absoluta bestämningarna af en och 
samma våglängd mångfaldigt öfverträffa osäkerheten i själfva 
observationen, utan därjämte äfven de relativa bestämnin- 
garna för linier på större afstånd från grundlinien icke er- 
hållas fria från små systematiska fel. Införandet af inter- 
ferometermetoden för absolut våglängdsbestämning först ge- 
nom MiCHELSON vid hans bestämning af meterns värde i 
våglängden för en viss ljussort i Cadmium-spektret och seder- 
mera genom Perot och Fabry har fullständigt ändrat dessa 
förhållanden. De i dessa båda fall under användande af 
interferometrar grundade på olika principer utförda mätnin- 
garna ha ledt till så godt som absolut identiska värden på 
våglängden för den ofvannämnda Cadmiumstrålningen och där- 
jämte fullständigt bekräftat det af Thalén funna resultatet 
i afseende på de Rowlandska våglängdernas absoluta värden. 
Då interferometermetoden sålunda både i afseende på hög pre- 
cision och frihet från systematiska fel visat sig högst väsenthgt 
öfverträffa den äldre metoden med böjningsgitter, måste er- 
sättandet af det RowLAND'ska systemet med ett på detta nya 
hjälpmedel grundadt nytt system alltmer framstå såsom en 
nödvändig betingelse för spektroskopiens vidare utveckling. 
Genom den internationella unionen för solforskning, som 
upptagit denna viktiga fråga på sitt program, har till dess 
lösning redan betydliga framsteg gjorts. Med våglängden för 
den ofvannämnda Cadmiumlinien såsom fundamental utgångs- 
punkt har genom Buisson och Fabry i Marseille, Eversheim 
i Bonn och Pfund i Baltimore ett system spektrallinier, till 
största delen tillhörande järnets spektrum, genom interfero- 
metermätning till sina våglängder bestämts med den nog- 
grannhet att afvikelserna mellan de tre våglängdsvärden för 
hvarje linie, som dessa af hvarandra oberoende observations- 
serier gifvit, endast uppgå till en eller annan tusendedel af 
en Ångström's enhet. Medelvärdena af dessa sålunda er- 
hållna bestämningar ha på grund häraf vid senaste samman- 
träde af den internationella unionen på Mount Wilson 1910 



INSTITUTIONSFÖRESTÅND ARNES ÅRSBERÄTTELSER. 113 

antagits såsom det system af »secondary standards», till livil- 
ket för vinnande af full uniformitet vid spektroskopiska pre- 
cisionsundersökningar alla relativa mätningar af våglängder 
böra anslutas. 

Det uppstår nu den frågan, huruvida den stora massa 
af spektralmätningar, som alltifrån det RowLAND'ska systemets 
antagande intill närvarande tid utförts och grundats på detta 
S3^stem, kan med den noggrannhet, som det nya systemet 
fordrar och medger, till detsamma reduceras. Svaret på 
denna fråga blir ett rent nej på den grund, att de olika ob- 
servatörerna icke uppgifvit, hvilka linier i solspektret eller 
andra såsom jämförelse använda spektra de vid sina relativa 
mätningar begagnat såsom fundamentallinier. Följden häraf 
blir också den, att hela detta oerhörda observationsmaterial, 
i alla de fall, där högsta precision erfordras, måste anses så- 
som värdelöst och att detsamma blott i de fall, då en miudre 
noggrannhet är tillfyllestgörande, t. ex. såsom orienteringsma- 
terial eller vid vanlig spektralanalys, kan användas. 

Från detta förhållande ges det emellertid ett enda undan- 
tag, nämligen de mätningsserier af vissa metallers spektra i 
elektriska ljusbågen, som på institutionen utförts.^ I de för 
de olika metallerna gifna våglängdstabellerna, som utgöra 
resultatet af dessa undersökningar, äro nämligen städse de 
RowLA]srD'ska våglängderna för de sollinier upptagna, mellan 
hvilka interpolationen för metallinierna egt rum och på grund 
häraf kunna dessas våglängder utan svårighet reduceras till 
det nya internationella systemet, så snart de korrectioner be- 
stämts, hvilka tillkomma de af Rowland gifna våglängderna 
för en hvar af dessa såsom fundamentallinier använda sol- 
linier. 

Med tillhjälp af de ofvannämnda internationella standards 
ha de under förra året påbörjade bestämningarne af de ifråga- 
varande korrektionerna för dessa sollinier under året fort- 
gått. Antalet af dessa linier inom det område, som under- 
sökningarna öfver metallernas spektra omfatta, eller från D 
till /: 3450 Å. E., uppgår till omkring 450. Då den BuissoN- 
FABRY'ska serien är den mest omfattande och sträcker sig 
från 1: 6495 Å. E. till 1: 3399 Å. E. har den lagts till grund 
för detta arbete, så mycket hellre som dess våglängdsvärden 

^ Transactions of the international Union for cooperation in solar 
researches. Vol. I Manchester, 1906, pag. 21 och 41. 

VetenskapsaJi'ademier)s Årsbok. 9. 1911. 8 



114 



VETENSKAPSAKADEMIENS ÅRSBOK. 1911. 



sällan med mer än 0,ooi Å. E. skilja sig från de af interna- 
tionella unionen accepterade media af alla tre ofvannämnda 
serierna och sannolika felen i mätningarna af metalliniernas 
våglängder ej understiga 0,oo6 Å. E. De af Buisson och 
Fabry bestämda linierna tillhöra med få undantag järnets 
spektrum, och följaktligen har detta spektrum fotograferats 
tillsammans med solens, hvarefter å khchéerna de sollinier, 
som här äro ifråga, medelst mikrometrisk mätning anslutas 
till järnlinierna såsom normaler. På detta sätt har för en del 
af spektrets violetta afdelning korrektionerna för där belägna 
fundamentalsollinier erhållits. Såsom exempel på de värden, 
dessa korrektioner till de RowLAND'ska våglängderna antaga, 
må resultaten för en grupp linier här anföras: 



R 


H 


JR 


4399,935 


4399,780 


— 0,155 


94,225 


94,073 


0,152 


91,157 


90,983 


0.174 


90,149 


89,996 


0,153 


88,057 


87,900 


0,157 


80,225 


80,074 


0,151 


70,107 


75,934 


0,173 


71,442 


71,293 


0,149 


69,941 


09,784 


0,157 


68,071 


67,919 


0,152 


66,061 


05,915 


0,146 


32,908 


52,741 


0,167 



I denna tabell äro i första kolumnen de RowLAND'ska 
våglängderna uppförda, i den andra de nu erhållna på Buis- 
son-Fabry's standards grundade värdena för samma sollinier 
samt under ^R korrektionerna för Rowland's värden. Man 
ser att för detta ställe i spektret Rowland's våglängder äro 
dels för stora med i medeltal 0,15? Å. E., dels ock under- 
kastade små relativa fluktuationer inom ett område af 0, 02 8 
Å. E. som är omkring fem gånger större än mätningarnas 
sannolika fel. 

Då för denna undersökning endast spektralklichéer af 
största möjliga fulländning kunna med fördel användas, ha 
de dagar, då luftens renhet och lugn varit tillräckligt till- 



INSTITUTIONSFÖRESTÅNDARNES ÅRSBERÄTTELSER. 115 

fredsställande för att solspektret skulle kunna erhållas fullt 
klart, utgjort endast ett tämligen inskränkt antal. Detta 
jämte den ansenliga tid, som årets Nobelprisfråga för pre- 
fekten medtagit, har, mer än förutsedt var, verkat fördröjande 
på arbetets fortgång. Sä snart solen uppnått större höjd 
öfver horizonten skall emellertid detsamma fortsättas. 

Institutionens apparatsamling har under året icke under- 
gått någon förändring. De af årsanslaget hopsparade med- 
len, som vid årets slut utgjorde omkring 8,000 kronor, äro 
afsedda för förvärfvande af några