(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Kungl. Svenska vetenskapsakademiens handlingar"








FOR THE PEOPLE 

FOR EDVCATION 

FOR SCIENCE 






LIBRARY 

OF 

THE AMERICAN MUSEUM 

OF 

NATURAL HISTORY 





N 



K o N G L. 

ETENSKAPS 



AC A 



EMIENS 








FÖR ÄR I 8 1 3. 



•»>«t 




STOCKHOLM 



TRYCKTE HCTS Jo H. Pe H R Ll T^ D H , lSl5. 



^^f^f^^^^i^^^. 



KONGL. 

VETENSKAPS ACADEMIENS 

HANDLINGAR 

UNDER 

FÖRRA HÄLFTEN 
AF Åk T813. 



PRESES 
Hans Exc. Hr Gref. E. RUUTH, 

En af Rikets Herrar; Ofverste Marskalk, m. m., 

Ridd. och Comm. af K. M. O. , Comm. 

med St. Korset af W. O., Ridd. af 

Kon. Carl XIII:s Orden. 



.ongL Vetenskaps Academien liar , 
funnit för godt^ att fastställa ändring 
vid ut giftandet af sine Handlingar^ 
till följe liv ar af de^ med detta år^ 
hörja en ny omgångs under den Titel 
som dem i förstone tillades: Kongl. 
Vetenskaps Academiens Hand- 
EiNGAH, ]De utkomma nu mera^ 
icke som förut ^ Qv artals-vis ^ utan i 
tvenne Stycken^ ett livar sjette Ma- 
nad^ och livilka tillsammans utgöra 
den vanliga Tomen^ som med det lö- 
pande årtalet tecknas, 

Hvad sjelfva innehållet beträffar,, 
hlifver planen oförändrad y i anseende 
till införandet af de Ämnen ^ hvilha 



af Kongl. Academien emottagas, dä 
tillika tiden når detta skedt^ enligt 
Dag' Boken, ofmnföre tillsattes. Ge- 
nom livarje Styckes dubbelt större om-- 
fattnings vinnes emedlertid en långe 
saknad fördel, att vetenskaplige Af- 
handlingar kunna der blifva mindre 
styckade inrymde, ån sådane ofta tilh 
förene i Ovartalerne befinnas* 



yetenskaps-Academiens 

Beskyddare : 

HANS MAJESTÅT 

KONUNGE 



i(^yma 



KongL Academiens 

Förste Ledamot: 

HansKongl.HöghetKron-Prinsen* 

Öfr ige Ledamot er : 

Xierr !Da.vid von Schultzenheim , Med. D., 
Kongl. ,Maj:ts Förste Archiater , Preses i Koiigl* 
Sundh. Colleg., Commendor af K.Wasa Orden ^ 
Led. af K. Landtbruks-Academien och Patriot. 
Slllkapet- * 4. T. 4. (pp). ■ 

Herr Grefve Johan Ltljengiiantz, En af Rikets 
Herrar, f» d. Riks-Råd m. ra.^ Commendor af 
alla Kongl. Maj:ts Orden och vice Canzler, He- 
ders-Ledamot af Kgl. Landtbruks-Academien, 
Led. af K. Patriot, och Gotheb. SSlskaperne. 
^ I. T. 3. (pp). 

Herr Gustaf von Engestrom, Bergs-Rad, Led. 
af Soc. Nati Curios. i Berlin och Physiogr. 
Sålsk. i Lund. * ir. T. 2. (pp). 

Herr Baron Samtjei. Gustaf Hermexin, Bergs- 
Råd, Led. af Kongl. Landtbruks-Academien, K. 
Patr. Sålskipet , Heders-X^edamot af Vet. Soc. L 
Phllad. Boston. Nat. Curios. i Berlin. *8. T, 3.(pp.) 

Herr N11.S DALBEitG, Bergs-Rad, Heders-Ledam. 
af K, Sundh. CoU,, Ledarn, af K. Patr. Sulskapet^ 



K. Vet. och Vitt. Samh. i Gotheborg, Econ. 
Soc. i Pettersburg och Medic. Societ. i Paris. 

* c. T. 3. (pp)- 

Herr Gustaf Adolph Lejokmark, vice Presi- 
dent i K. Bergs » Collegium, Riddare af K, N, 
O., Led. af Xr Patr. Sfdsk. * 15. T. 3. (pp). 

Herr Johan Lorentz Odhei.ils, Med. Doct., 
Medicinal-Kåd, f. d. Medicus vid K. Seraph. 
Ordens Lazaret i Stockholm, Led. af K. Patr. 
Sllsk. * 36. T. 10. (pp). 

Herr Carl Peter Thukberg, Med. Doct., Med. 
35otan. Prof. i Upsala , Ridd. af K. Wasa Ord., 
Hed. Led. af K. Sundh.Coll. Led. af K. Landtbr. 
Acad., Vet. Soc. i Upsala, Patr. Sålsk., Finska Hush. 
Sålsk., Physiogr. S*lsk. i Lund, Kejserl. Naturf. 
Acad., Vet. Acad. i Petersburg och Societ. i 
Trondheim, Gottingen, Haarlem, Amsterdam, 
Vliessingen, London, Philadelphia, Pavia, Je- 
na, Moscow, Gorinka ; Naturforsk. SSlsk. i Ber- 
lin , Köpenhamn, Halle, Paris, Edinburg; Lin- 
neansk. Soc. i London; Medicinska Soc. i Ma- 
drid, Edinburg, Paris, Montpellier , London; 
Vet. Acadera. i Montpellier, Florens, Batavia, 
JS'ancy, Åkerbr. Sllsk. i Paris; Nordiska Sålsk. 
i London; samt Correspond. af Franska Insti- 
tutet. '" 51. T. 3. (p.) 

Herr Henkic Nicander, Kongl. Vet. Acad. f. d. 
Secreterare och Observatör, Kongl. Secreterare 
och Secr. vid K. Tabell- Commission ; Led. af 
K. Landtbruks och K. Musicaliska Acad. ; Vet. 
Societ. i Upsala; Patr. Sälsk. ; K. Vet. Societ. i 
Köpenhamn och Meteorol. Societ. i Manheim. 

* 24. T. 6. 

Herr Anders Sparrman, Med. Doct., Professor, 
Assessor i K. Sundii. ColL. Ledamot af Vet. och 
Vitt. Samh. i Gotheborg, Physiogr. Sålskapet i 
Lund; Medicinska Societ. i London och Paris, 



Kat. Hlst Socleteten I Paris, Akerbr. SSlslcapet 
derstSdes, Vet. Soc, i Philadelphia, Linneanska 
Soc. i London och Patr. Sålsk. i Hessen-Horn- 
burg. ^ 23. T. 2. (pp.) 

Herr Cari- Magnus Blom, Med. Doct., As?^essor, 
Provincial Medicus i St. Kopparb. Låa; Leda- 
mot af Kejs. Naté forsk. Acad. och Vet, Soc. i 
Basel. * 14. 

Herr Anöeks Johan IIeTzIus, f. d. Hist. Nat. 
Bot. Sc Oecon. Professor i Lund ; Heders-Le- 
damot af Kgl. Sundh. CoUeg* i Ledamot af K. 
Landtbruks-Academien j K. Vet. och Vitt. Sanih. 
i Gotheborg, K. Patr. Sålsk.; Physlogr. SSlsk. 
i Lund; Econ. Soc. i Pettersburg, Med. Soc. i 
Köpenhamn, Dansk. Nat. SSlsk. Naturforsk. Salsk» 
i Berlin; Vet. Acad. i Padua och Mantua; Linn, 
Soc. i London; Physiska Sällsk. i Gottingen och 
Jena ; Patr. Sållsk. i Hessen - Homburg , Ekon, 
Soc. i Leipzig och Corresp. af Vet. Academ. i 
Turin. * 15. 

Herr Johan GotTlieb Gahn, Assessor i Kong!. 
J5ergs-Collegium, Ledamot af K. Landtbruks- 
Academien. 

Herr Samitel OdMann, Theol. Doctor, Professor 
i Upsala samt Kyrkoherde i Gamla Upsala , Le- 
damot af Vet. Soc. i Upsala och Patriot. Sållsk» 
i Hessen-Homburg. * 20. T. 4. 

Herr Peteb. Jacob Hjejlm, Mynt-Guardien och 
Director af Kongl. Bergs-Collegii Laboratorium 
Cheraicum, Ledamot af K. Patr. SSUsk. * 2?. 

T. 3. (PP-) 

Herr Carl AnFVEDSSoN, Commerce-Råd, Com- 
mendor af Kongl. Wasa Orden, Ledamot af K* 
Landtbruks-Academien. T. 2. (pp.) 

Herr Baron Petek Niclas von Gedda, Katn- 
mar-Revisions-Råd, Ledamot af Patr. Sällskap, 
och Vet. Soc, i Köpenhamn. * ^. T. i. (pp.) 



Herr Zacharias Nordmaäk, Physlces Professot 
i Upsala , Kiddare af K. Nordstjerne Orden ; 
IL,edamoc af Vet. Societeten i Upsala och af 
K. Krigs-Vetenslcaps-Academien. * 9. T. 4. (p.) 

Herr Anbers Johan Hagstrom, Med. Doctor , 
General -Director for Sjukskötseln vid Lazaret- 
terne i Riket, samt Anatora. SC Chirurg. Pro- 
fessor vid Theatrum Anatomicum i Stockholm; 
Riddare af K. Wasa Orden; Ledamot af Kongl. 
Patriot. Suilsk. och Physiographiska Sällskap, i 
Lund. * ir. T. 4. (pp.) 

Htrr Baron Gudmund Göran Aulerbeth , Stats* 
Bad, Commendor af Kgl. Nordstjerne Orden, 
Biddare af Kon. CARL Xllirs Orden; En af 
de Aderton i Svenska Acadcmien, Hed. Ltd. af 
K. Landtbr. Acad. , Led. och f. d. Secreterare i 
K. Vitt. Hist. och Ant. Acad. , Led. af K. Mu- 
sicaliska Acad. och K. Patr. Slllsk. T. 5. (pp.) 

Herr Nils RoseN von Ros£^STBIN, Landshof- 
dinge , Constituerad Stats Secreterare 1 Ecclesia- 
stik Expeditionen; Commendor af K. Nord- 
stjerne Orden, En af de Aderton i Svenska 
Academien ; Led. af K. Landtbr. Acad., Vet. 
Soc. i Upsala och Patriot. Sällskapet. T. 2. (pp.) 

Herr OxoF SwARTz, Med. Doctor, Professor, K. 
Svenska Vetensk. Academiens Secreterare, In- 
tendent ofver K. V. Acad. Museum , Riddare 
af K. Wasa Ord., Heders Ledamot af K. Sundh. 
CoU. , Ledamot af K. Laadtbr. Acadera. , Vet. 
Soc. i Upsala, Kgl. Patriot. Sållsk,, Physiog. i 
Lund, Kejs. A.Nat. Curios. Acad. Italiana, Kongl. 
Linneiska Societeten i London, Societ. Phys. i 
Gottingen, Soc. Medicale och Soc. Philomatique 
i Paris, Naturforsk. SSilsk. i Berlin, Scandina- 
^-iska i Köpenhamn, Soc. Phytograph. i Gottin- 
gen, Americ. Soc. i IBoston och i Philadelphia, 
Naturalist. Soc. i Moscow, Soc, i Gorinka och 



1 Jena, Correspondent med K. V. Acad, i Berlin. 
* 36. T. 4. (pp.) 

Herr Eicngt REiNHorD Geijer, Ofver - Duector 
vid Controll- Verket, Riddare af K. Wasa Or- 
den; Ledamot af Kgl. Landtbruks Academien, 
Patriot. Sållsk. och Krigsmanna Sfillskapet. * 5. 

Herr Samuel Fahlberg , Med. Doct. , Gouver- 
nements Medicus och Landtmateri - Director pä 
St. Barthelemi. '>' g. 

Herr Gustaf von Paykull , CanzH-Råd^ Rid' 
dåre af Kongi. Nordstjerne ■ Orden , I>edamot aC 
Vet. Societeten i Upsala, Kejs. Vet. Acad. och 
Econom. Sållsk. i Petersburg, Kejs. Naturforsk. 
Acad. i Florens och Slena: K. Vet. Soc. i Köpen- 
hamn och Gottingen, samt Naturf. Sålisk, i Pa» 
ris och Berlin. * 8- T. i. (p.) 

Herr Johan Peter Wj£Stking, Med. Boctor, 
Kongl. Förste Lif Medicus , Ledamot af Vet. 
Soc, i Upsala och af Patriotiska Sallsk. ; Kejserl. 
Acad. Nat. Curiosor. , K, Lidneiska Soc. i Lon» 
don och Societé Medicale i Paris. ""•'* 18. 

Herr Baron Vixhexm Rappe , Eruks-Patron. 

Herr Adam Afzelius, Med. Doctor, Professor i 
Upsala, Ledamot af Kejs. Acad. Nat. Curioso- 
rurn, K. Liimeiska Soc. i London och Corii^p. 
af Soc. d'Agricult. i Paris. * 6. 

Herr Nathanaee Gerhard af ScHui.TéN, Of- 
veTSte och Chef for Sjomfitnings-Corpsen, m m. 
Riddare af Kongl. Nordstjerne- Orden , Ledamot 
af K. Krigs -Vet. och K. Landtbruks - Academ. 

* 3. T. I. Cp..) 

Herr Henric Gahx, Medic. Doctov, Assessor, 
Heders - Ledamot i Kongl. Sundh. Colleg. och 
Ledarn, af K. Vetenskaps Societ. i Köpenhamn. 

* 2. 6p.) 

Herr Eric Nordvall, Major i Mechaniken och 
Director for Eskilstuna Fristad; Riddare af K2.I. 



Wasa Orden . Ledamot af Kongl. Landtbruks* 
Academieu. 
Heyr Per Dubb, Med, Doctor, Amiralitets- och 
Lazarets-Medicus i Gotheborg , Commendor af 
K. Wasa Orden, Riddare af Kon. CARL XIILs 
Orden, Heders-Ledamot af Kgl, Sundh, Coll., 
Ledamot, af Vet, och Vitt, Samh. i Gotheborg. 
Herr Baron Gustaf Adolph Beuterholm, En 
af Rikets Herrar, Riddare och Commendor af 
K. Maj:ts Orden, Ledamot af K, Acad, for de 
Fria Konsterna, 
Herr Ehtc Acharius, Medlc. Doct,, Professor, 
Provincial- Medicus i Ostergothland och Wad- 
steng Län; Riddare af Kgl. Wasa Orden; Le- 
damot af Physiograph. Sållsk. i Lund; Physiska 
Soc. i Gottingen, Linneiska i London, Natu- 
ralist. Soc. i Moscow och Phytogr. i Gorinka. 
iJfrr jBaron Mathias Rosenblad, En af Rikets 
Herrar, Stats-Råd, Riddare och Commendor af 
Kongl. Maj:ts Orden, Heders - Ledamot af Kgl. 
Landtbr. Academien, Ledam. af K. Vitt. Hist. 
Ant, och K, Musicaliska Acad, samt K. Patr, 
Sällskapet. T. i. (pp.) 
Jlerr Gustaf BrolijnCt, Bergmästare och Bergs^ 
Proberare; Ridd?.re af K. Wasa Orden j Leda- 
mot af K. Landtbruks-Academien, (p,) 
Herr Abrahars Niclas Edelcrantz, Ofver- 
Intendent, Intendent ofver Konungens Museum, 
Director i Kongl. Landtbruks-Acadernien, Prae- 
ses i K, Acad, for de Fria Konsterne, Com- 
mendor af K, Nordstjerne Orden ; En af de 
Aderton i Svenska Academien; Ledamot af K. 
Vitt. Hist. och Antiq. , K. Krigs - Vetenskaps- 
och Musicaliska Academien, K. Patriot. Sallsk., 
Åkerbruks - Slllsk, i Paris , samt Sållsk. for up- 
muntran af Konster, Manufactur och Handel i 
London, * 3. (p.) 



Herr Gustaf Aron Liwd-bom, Bf-rgmastare i 
Wermland, Ledamot af K. Patr. Sållsk. * z. 

Herr AxEt Gabriel Sti,fvi;rstolpe , Kammar- 
herre och Hand Secreterare hos Hennes Maj:t 
Enke-Drottningen, Riddarhus Secveterare , Rid- 
dare af Kgl. Nordstjeriie- Orden; En af de 
Aderton i Sv. Academien ; Ledamot af Kongl. 
Music. Academien, T. i. (p.) 

Herr Jons Svanberg, Geometr. Professor i Up- 
sala , f. d. K, Vetenskaps Academiens Secvf^ze- 
rare och Astronom; Ledamot af Vet. Societeten 
i Upsala och K. Krigs - Vet. Acad. och Corre- 
spondent af Holländska Vetenskaps Institutet. *7. 

Herr Carl Gustaf Sjostcn, Professor vid Svea 
Artilleri -Regemente; f. d. Kgl, Vet. Academ. 
Secreterare och Lärare i Experin^ental-PIiysiken, 
Ledamot af Kongl, Krigs Vetensk. Academien, 
^ 3. T. 2. 

Herr Carl Bouck , Capiten vid Constructions» 
Staten, Ledamot af Musicaliska Academien, 

* I. (P-) 

Herr Baron Cari, Eric LAGEFtHEiM, President 
i Kongl. Stats-Contoret , Riddare och Commen- 
dor af K. Maj:ts Orden; Riddare af K. CARL 
Xni:s Orden, Heders Ledamot af K. Landtbr, 
Academien. ( p.) 

Herr Jonas Ofverbom, Premier- Ingenieur vid 
Kongl. Landtmåteri - Contoret , Ledamot af K, 
Krigs - Vet, ocli Kgl. Landtbruks - Academien, 

* I. (p.) 

Herr Eri^ Hagstrom, Geschworner och Bergs- 
Mechanicus; Förvaltare af Elfdals Porphyrverk. 

Herr Grefve Carl Gabriel Morner , Hof-Mar- 
skalk , Riddare af K. Nordstjerne • Orden , Le- 
damot af K. Patriot. Sällskapet. 

Herr Johan Afzelius, Chemi35 Metallurg. Sc Phar- 
macise Professor i Upsala; Riddare af K. Wasa. 



Orden, Heders = Ledamot i Kgl. Sundh. Coll., 
Ledamot af Patr. SrUlsk. i Cassel och Hesseri- 
Homburg. 

Heir Grefve Eric Ruuth, En af Rikets Herrar, 
Oiverste- Marskalk hos Hennes Maj:t Drottnin- 
gen; f. d. Gen. Gouverneur i Pommern och 
Greifswalds Acad. Canzlerj Kiddare och Com- 
mendor af K. Maj:ts Orden, Commend. med 
St. Korset af Wasa Orden; Riddare af Kon. 
CARL XliLs Orden, Heders - Ledamot af K. 
La-ndthruks-Academien. (p.; 

H-rr Baron Fredric Vilhelm von Ehe.ixheim, 
f. d. Canzli President, Commendor af K. Xordst. 
Ord., Heders-Led. af K. Landtbr. Acad,, Led. af K. 
Vitt. Hist. och Antiq. Acad. och Patr. Sållsk. (p.) 

l^err Baron Georg Adlersparre , f. d. Stats- 
Råd, Landshofding i Skaraborgs LSn; Commen- 
dor af Svurds -Orden med St. Korset; Heders- 
Ledarn af K. Landtbr. och K. Krigs -Vet. Acad. 
T. r. (p.) Ekon. Ann. B. i - S. 

Herr Grefve Fredric Bogislaus Schwerix, 
Theo!. Doct. , Prost och Kyrkoherde i Sala 
Stads- och Lands-Forsamlingar under Westeiäs 
Stift, Corresp, lL.eå. af K. Landtbr. x\cad. 

JTerr Carl Pstzr Hallstroji, Major i Florcor- 
ne, Capiten vid SjomS.tnings-Corpsen , Ledamot 
af K. Landtbr. Acad., Patr. Sällskapet och Kejs. 
Finska Hushållnings Sällskapet. * 7. 11. (■p.) 

Herr Vilhelm Hisi^ges., Bruks -Patron. * 5. 
T. r, (p.j 

Herr Jo^-AS K. Gistrén, Med. Doct. , Professor. 
* I. fp.) 

Herr Grefve Johan Gabriel Oxe>'stjer.ka, 

En af Rikets Herrar, Riks - Marskalk , Ordens- 

Canzler, Riddare och Commendor af K. Maj:ts 

Orden, Riddare af Kon. CAFlL XIH:s Orden, 

-En. af de Aderton i Svenska Academienj L2- 



damot af K. Vit Hlst. och Anfciq. och Music.' 
Acad., Vet. Soc. i Upsala samt Patr. Sällskap, 

HeiT Carl Gustaf af Leopold, Canzli-Räd, 
Ijedamot af Canzli-Styrelsen ; Konungens Hand- 
Secreterare och BIbliothecarie vid Drottning- 
holm; Riddare af K. Nordstjerne-Orden ; En af 
de Aderton i Sv. Academien , Ledamot af K. 
Vitt. Hist. och Ant. Academien. (p.) 

Herr Nils Johan Bkrgstiin, Matheseos Lector 
i Gefle. * 3. 

Herr Carl Gottfrted Helwig, General- Falt- 
tygmåstare, General- Adjutant, Chef for Artil- 
leriet, Commendor af K. Svards-Orden, Leda- 
mot af K. Krigs • Vet. Academien. 

Herr Sv-EN Hedin, Med. Doctor , Konungens 
Förste Lif-Medicus, Medicinal-Räd, Riddare af 
Kgl. Wasa Orden , och Kejs. Ryska S:t Ann» 
Ordens Andra Class ; Ledamot af K. Krigs- 
Vet. Academien och af Danska Medicinska So» 
cieteten. * g. T. 

Herr Per Afzelius, Medic. Doctor, Archiater, 
Hans Kongl. Höghet Krön- Prinsens Förste Lif- 
Medicus, Med. Theor. 8C Pract. Prof. i Upsala, 
Riddare af K. Nordstjerne-Orden, Heders-Le- 
damot i Kgl. Sundh. Coli., Ledamot af Vet, 
Soc. i Upsala. (p.) 

Herr Eric Thomas Svedenstjerna , Director 
och Ofver • Masmåstare i Upland och Norrland, 
Ledamot af K. Landtbruks- Academien och K. 
Patriot. Sällskapet. T. i. (p.) 

Herr Carl Lenn&ren, Comraerce-Rad, Riddare 
af K. Nordstjerne-Orden; Ledamot af K. Pa- 
triotiska Sällskapet, (p.) 

Herr Gustaf Vilhelm af Tibei^l , General- 
Major, Riddare af K. Svårds-Orden , Arbetande 
Heders-Ledamot af K, Krigs- Vet. Acadexnitn. 
T. I. (p.) 



Herr Georg WAHtENBESG, Med. Doct , Adjunct 
vid Vet. Societeten i Upsala. * to. 

Herr Sven Ingemar Ljungh, Lands Kamererare, 
Corresp. af K, liandtbruks-Acatiemien. * 7. 

Herr Arfvid Henric Florman, Med. Doctor, 
Anat. 8C Chirurg. Professor i Lund; Heders- 
Ledamot i K» Sundh. Colleg. , Ledamot af K,. 
Krigs-Vet, och K. Landtbruks-Acaderaien. * 5. 

Herr Jacob Berzelius, Med. Doctor, Professor, 
Ledamot af Kgl, Krigs- Vet, , Rgl, Landtbruks- 
Academien och K. Patriot. Siltlsk., Led. af Ges. 
NatLirf. Fr. i Berlin, K, Nat. Vid. Sålisk, i Köpen- 
hamn, Vernerian Soc. i Edinburgh; Hed. Led. af 
Physic. Med. Ges. i Erlangen ; Corresp. Led. af 
K, V. Acad, i Mijnchen och Berlin, * 4. T. r. (p.) 

Herr Carl Birger Butstrom, Med. Doctor, K» 
Landtbruks-Academiens och Patriotiska Sällska- 
pets Secreterare, En af de Aderton i Svenska 
Academien , Led, i K, Vitt, Hist, och Ant. Acad, 

Herr Carl von Eosenstein, Theol. Doctor, 
Biskop i Linköping, Commendor af K. Nord- 
stjerne-Orden, Led. af K. Landtbruks-Academ. 

Herr Leqnharij Gyllenhaal, Major, Riddare 
af K. Wasa Orden, Ledamot af K. Patriotiska 
Sällskapet, Corresp. af K. Landtbr. Academien. 

Herr Carl J, Schonherr , Commerce-Päd, Le* 
damot af K, Patr. SuUskapet. * 2. 

Herr Per af Bjerkcn, Konungens Förste Lif- 
Medicus, Ofyer-Fålt-LSkare, Ofver- Chirurg vid 
K. Seraphimer.,Lazarettet ii Stockholm , Riddare 
af K. Wasa Orden, 

Herr E. Odheltvs, Med, Doctor, Assessor och 
Regements-FaltskSr, ^''' r. 

Herr Carl Fredric Fallcn, Professor i Lund.*7, 

Herr L. Nordenbjelke, Ofverste och Secund- 
Chef for Flottornes Constructions - Corps, Rid- 
dare af K. Wasa Orden, Ledamot af K. Acad. 
for de Fria Konsterne. 



Herr C. E. von Weigee,, Med. och Chir. Doctor» 
K. Maj:ts tjenstgorande Aicliiater , vice Preses 
i Kgl. Sundh. Coll., Regem. Lfikare vid Kgl. 
Lif- Regementet; Riddare af K. Wasa Orden; 
Ledamot af K. Krigs -Vet. Acad. * r. 

Herr Gvefve Lars von Engestrom, En af Rikets 
Herrar, Stats - Minister for utrikes Srenderne, 
Cunzler for Kongl. Acad. i Lund, Riddare ocU 
Com:nen(l*r af K. Maj:ts Orden; Ridd. nf Kon. 
CARL XiIT:s Orden, Riddare med Stora Örns 
tecknet af Kejs. Franska Heders - Legion, He- 
ders- Ledasnot af K. Landtbruks- Acad., Leda- 
mot af K. V;tt. Hist. och Ant. Acad. , af Kgl. 
Acad, fur de Fria Konsterne och af K, Patriot, 
Sull^kapet, 

Herr Jsac af Darelxi, Possessionat, Riddare af 
K. Wasa Orden, Ledamot af K. Landtbruks- 
Academieii och Patriot, Sällskapet. * i. 

Herr Baron Rutger Mackeean, Kammarherre, 
Ledamot af K, Landtbruks- Academien. 

Herr Birger F, Rothoff, Bergs-Råd, Riddare 
af K, Nordstjerne-Orderi, Ledamot af K. Landt- 
bruks Acad. och Patr. Sällskapet, 

Herr Samuel Niceas Casstrom , Commerce-Rad, 
Ledamot af K. Patriotiska Sullskapet, 

Herr OxoF AF WiBEET , Landshofding i Carlstads 
Lun, Commendor af K. Nordstjerne-Orden, Le- 
damot af K. Landtbruks-Academien, 

Herr Gustaf Magnus Schwartz, Professor i 
Technologien, Ledamot af K. LandtbrukS'Aca- 
demien och Patriotiska Sällskapet, 

Herr Sv. And. Cronstrand, Philos. Mag., Kgl. 
Vet. Acaderaiens Astronom, Lector vid Longl, 
Krigs-Acad. vid Carlberg, * i, 

Herr C. E. Kjelxin, Mathematum Professor i 
Lund; Ledamot af K. Krigs Vet. Acad. 

Herr Gustaf Gollin , Optisk Instrumentmakare.*!, 



Herr Peteä Bernhard Bzp.>:de8, Caplten, Le- 
damot af K. Krigs-\'eC. Academien. ^ 3. 

Herr Chp.istopher Carlander, Med. Doctor, 
Stads Physicus i Gorheborg. 

Herr C. Travekfxi.t, Med. Doctor, Professor, 
Riddare af K. Wasa Orden. * r. 

Herr Joxas Halxenberg, Canzli Råd, Riks An« 
tiquarie, Riks - Historiograph, Garde des Me- 
dailies i K. Mu£eum , Secreterare i Kgl. Vitt. 
Hlsi. och Anciq. Academien, Riddare af Kgl. 
Nordstjerne- Orden, Ledamot af K. Patriotiska 
Slilskapet. 

Utländsle Ledamöter: 

Herr Ed^r-ard SAyDiFCRT, Anat. Professor ILey» 
dsn, Lied. af Vet. Soc. i Upsala. * 2. 

Herr Chae.les Messize., Fransk Astronom och 
Ledamor af Fr. Institutet, J-,ed. af Vet. Soc. i 
Upsala. 

Eerr Joseph Eakks, Raronet, President for Royal 
Society i London, Riddare af Barli-Orden. 

Herr Steph. RuiiovrssiY , verkligt Kejserl. Ryskt 
Stats-Räd; Kejs, R. V^et. Academiens vice Pre- 
sident; Pviddare af S:t Anns Ocdens Andra 
Glass. 

Herr AuG. G. Richter.. Hof-Rad; Kongl. Lif- 
Medicus och Professor i Göttingen. 

Herr Baitftas. Georg. Sage, Fransk Mineralog 
och Ledamot af Fr. Institutet. 

Prins Alex. Borrissowitch 1vura.kin.. Ryska 
Rikets vice Canzler, Kejserl. Ryskt verkl, Ge- 
heim.e-Räd, Senator, verklig Kammarherre, 
Ridd. af S:t Andrese, Alex. Newsky och S:t 
Anns Ordens Första Class; S:t Joh. Jerusalems 
St. Kors, K. Preusiska Svarta Oms och Kongl. 
Danska Danebrogs Oiden. 



Herr Frans Cari, Acttardj Director vid Phy- 

siska Glassen af K. Vet. Acad, i Berlin. 
Herr Philippe Picot de la Peyrouse, Baron 

de Bazus, Fransk Natural Historicus. * i. 
Herr J. C. F. Meijek, Kongl. Hof- Apothekare i 

Stettin. 
Herr Nic. Jos. Edeer von Jacqvin, Kejserl. 

Mynt och Bergs Rad, Riddare af S:t Stephans 

Orden , Ledamot af Vet. Soc. i Upsala. 
EerrLiOuis Bernard Guyton-Morveau, Fransk 

Chemicus, Liedamot af Fr. Institutet och Vet, 

Soc. i Upsala. * 3. 
Herr L(. FxoRENTiN von Creee, Chemicus, Bergs- 

Räd, Professor i Helmstådt, Ledamot af Vet. 

Soc. i Upsala. 
Herr Thomas Bugge , Danskt Etats Råd, Astro- 

noraiae Professor, Kongl. Danska Vet, Societe- 

tens ståndige Secreterare, Riddare af Danebrogs 

Orden. '- i. 
Herr Care Nice. Heeeenius, Med. Doct., Bot. 

Professor vid Abo Academie. * 9. 
Herr Peter Johan Beadh, Supercargeur. ^ it. 
Herr Jean de Gaussen den åldre, Ledamot af 

Vet. Societeten i Upsala och Montpeiller. 
Herr Grefve Gregor. Kirieowitz Razoumof- 

SKY, Ledamot af Vet. Societeten i Lausanne. 
Herr Johan Gadoein, Chemise Professor vid 

Acad. i Abo; Riddare af Wolodimirs Ordens 

4:de Glass. * 9. 
Perr Jean Bapt. Joseph de Lambre, Fransk 

Astronom och en af Secreterarne i Institutets 

Första Glass; Riddare af Heders Legion. * 2. 
Herr Antoine Laurent Jussieu, Fransk Bo- 

tanicus och Professor vid Museum , Ledamot af 

Fr. Institutet. 
Herr Anxoine Gouan, Med. Doct.. M&d. et Bot. 

Prof. i Montpeillet. 



Herr Pcimadrin, Ledamot af Acadfmien i Tou- 

louse. 
Herr C. Aktonio Naptoni, Ledamot af Acade» 

rnien i Turin. 
Herr Johan JcI.I^■ , Apothekare i Uleåborg, * g, 

T. I. 
Herr Christian ERsrn, von Weigel, Medic, 
Doct. , Archiater, Pharm. och Chem. Professor 
i Greifswald. 
Herr J. Edv. Smith, Med. Doct., President for 

K. Linneiska Societeten i London. * r. 
Herr Nixs Coxlinj Theol. Doct., Svensk Prost 

i Philadelphia, 
Herr Joh. Jacob Roemer, Med. Doctor, Hist, 

Nat. Prof. i Ztirich. 
Herr Benjamin Rush, Med. Professor och Practi- 

cus i Philadelphia. 
Herr J. E. Bode , Kongl. Astronom i Berlin, 
Herr Joh. Hieron. Scrroter, Juris Doct., Ju- 

stitis-Räd och Astronom i Liljenthal. * 4. 
Herr Baron Frans von Zach, Ober -Hofmeister 

och Astronom. 
Herr Joh. Sinclair, Baronet, President i Åker- 
bruks Societeten. i England. 
Herr Joh. Eric Norberg, Kejserl. Ryskt Stats» 

Råd. * 3. 
Herr H. E. Hauch, Dansk Phvsicus, K. Dansk 
Ofver - Hof- Marskalk, Storkors af Danebrogs- 
Orden. 
Herr pAtrro Mascagni, Anatom. Prof. 1 Siena. 
Herr Andreas Xartow: Kejs. R. Geheime-Rad, 
Presid. af K. R. Vet. Academien och K. R. 
fria Oeconom. Sällskapet, Riddare af S:t Annas 
Ordens Första Glass och K. Danska Danebrogs- 
Orden. 
Herr Ni c or. Fuss, Kejs. Ryskt Stats -Rad, Prof. 
i Mathem. vid Kejs. Ryska Vet. Academ.,, &«h 



dess ständige Secreterarej Riddare af S:t Ann» 

Ordens Andra Class; 
Herr Joseph Correa de Serra, f. d. Secrete- 

rare i Vet. Academien i Lissabon. 
Herr Joseph Bonif. d'Andrada, Mineralog I 

Brasilien. 
Herr Grefve Ceaude Louis Berthoeet , Fransk 

Chemicus, Rejs. Fr. Stats-Råd; Ledamot af Fr. 

Institutet; Riddare af Heders-Legion. 
Herr Nies Ozeretskowsk.i, Kejs. R. Stats 'Rad, 

Prof. i Nat. Hist. vid K. Ryska Vet. Academ. ; 

Riddare af S:t Annse Ordens Andra Class och 

Wolodimir Ordens Fjerde Class. 
Herr Fredr. Theodor Schubert , Kejs. Ryskt 

Stats -Rad, Prof. i Mathem. vid Kejs. R. Vet. 

Academien; Ridd. af S:t Annae Ordens Andra 

och Wolodirairs Fjerde Class. 
Herr Gabriel Er. vonHaartman, Med. Doct., 

Kejs. Ryskt Stats -Råd, Chir. Sc Art. Obstetr. 

Prof. vid Acad. i Abo, Ridd. af S:t Annae Orden» 

Andra Class och Wolodimirs Fjerde Class. * 3. 
Herr Wasileis Severguine, Kejs. Ryskt Hof- 

Räd; Prof. i Chem. och Mineralog, vid Kej». 

R. Vet. Acad., Riddare af S:t Annae Ordens 

Andra ClaSs. 
Herr FiR.t;DR. Wilhexm Radloff, Med. Doctor, 

Professor vid Acad. i Abo. 
Herr Grefve Benjamin Thompson Rumfokd, 

Kammarherre, K. Bajerskt Stats -Råd och Gen. 

Lieut. , Ridd. af Hvita Örns och S:t Stanislai 

Orden. 
Herr Joseph Gust. Pippingskold , Med. Doct,, 

Med. Professor vid Acad. i Åbo. * 3. 
Herr Grefve P. S. Lapzace, Fransk Geometer, 

Stats Rad, Ledamot af Fr. Institutet; Ridd. af 

Heders-^Legion. 
Herr Grefve J. L. Lagrange, Fransk Geometer, 



Stats -Rad, Ledamot af Fr. Institutet, Rldd. ar 
Heders-Leglon. 

Herr Edv. Jenker, M. D. . Engelsk Medlcus. 

Herr Baxon Ai-ex, von Humboxdt, K. Preussisk 
Kammarherre, Riddare, LedaiTiOt af Fr. Institutet. 

Herr B. E. J. Herrma^^, Capiten en Chef ofvev 
Kejs. Ryska Bergverken. 

Herr J. Pasqvich, Geometer. 

Herr Gtstaf Gabu. Hallström, Professor vid 
Acad. i Åbo, Riad. af Wolod. Fjerde Glass. ^' 7. 

Herr Humphry Davy, Secreterare i Royal So- 
ciety i London, Ridd. af Bath Orden. 

Herr Mas.ti>' Hekr. Klaproxh, Chem. Prof, 
vid Preus. Ariill. Academien. 

Hejr Werxer, Mineralog i Freyberg. 

Herr Riches Pro>"T, Fr. Mauhem. Ledamot af Fr." 
Institutet. 

Herr Curt. Sprengel, Med, Doctor, Hi?t. Nat ^ 
Professor i Halle. * i. 

Herr P. Cuvier, Professor vid Mus. Hist. Nat. i 
Paris, en af Secreteräme for Physiska Glassen i 
Fr. Institutet; Ridd. af Heders-Legionen. 

Herr Grefve B. G. E. La Cepede, Professor vid 
Mus. Hist. Nat. i Paris, Stor-Ganzler for He- 
ders-Legionen, m. ra. Ledamot af Fr. Institutet. 

Herr Bekj. Smith Barton, Med. Doct,, Medic. 
och Bot. Professor i Philadelphia, President i 
Linneiska Societeten derstådes. 

Herr HermbstÅdt, K. Preussiskt Geheime-Råd, 
Chemie Prof. i Berlin,' 

Herr S. Latham af Darford, Med. Doctor, Leda- 
mot af Roval Societv. 



Stjernan *) med Vjifo^aäe ziaror vid namnen, utmärker huru 
mänga Ron eller ÄrliandliDgar af hv=r och en Ledamot 
tlifvit iiforde i Kocgl. Acaderriens Har.dlingar. T. Tisar, 
huru marga Tsl samma Leftamot hal it, som b.irvit af 
Trycke; utgifaa. (o) iiurn mln^a sånger Oidiörar.d3, 



OM DEN DIGNITET 
Af Vattnets hastighet^ som, enligt hil- 
tils gjorda försök med smärre Vatten- 
hjul, finnes svarande emot dess vin- 
hl-räta ansiötnings-lraft, 

af 
ZACH. NOKDMARK. 



den 17 Febr. igij. 
i 1. 



u. 



tan biträde af några forsok , leda redan blotta 
fornufts-siut Forskaren pa den Satsen, att ett och 
samma flytande Åmnes, till exempel Vattnets, 
vinkel-råta motstånd eller stot emot ett Plan, år 
i samma fe')rhållande, som Quadraten af den ha- 
stighet, hvarmed anstotningen sker. Men för 
ofrigt bekräftas icke allenast denna Reglan , utan 
den bestämmes afven ånnu nogare genom de 
Experimenter, som visa, att sjelfva Absoluta 
Måttet på motståndet, eller anstotnings - kraften , 
år vigten af en Vattn-Column, hvais Basis ar 
lika med sjelfva Planet, och hvars hogd år lika 
stor med den, sjelfva anfalls-hastigheten, tillhöri- 
ga fall-hosden. 

Redan då man blott ansåg, och ånnu icera 
sedan man verk eligen funnit, denna Kydrody- 
namiska Lag vara den säkraste, så l';nge fråga 
K, V, A. Handl. mj. Si. L 1. 



ar om ett Fluidum Indefinitum och en ProgresslJ 
rörelse, under hvilken Planet alltid förblifver 
Paralltilt med sij sjelft ; full man .crenast pa den 
tanken, att lampa den åfven på Hjul, diifna af 
Vatrn. Vad-hjiil företedde sig då naturligt- vis 
såsom de, på hvilka den i synnerhet borde, och 
tillika lättast kunde användas, och man gjorde 
sig i anledning dåraf den frågan: med hvad ha- 
stighet bor Hjulets omkrets med sina skoflar vi- 
ka undan for det pådrifv^ande ström -vattnet, på 
det «tt Maschins verkan, eller åen rörelse -stor- 
lek, som underhålles i den up fordrads tyng- 
den, må blifva ett JMaxinmm? 

^. 2. 

Som nu detta ProbMm icke har någon svå- 
righet, så finnes ock uplosninc^en dåraf anförd i 
så många till och med Compendier, att den bor 
kunna anses for allmänt bekant; och utslaget 
har alltid på enahanda satt nämligen så utfallit, 
gtt Hjulets hastighet bor vara tiil A^attnets som i 
till j. Men Phenomenerna afvika härifrån, Alla 
till utforskande af råtta förhållandet gjorda för- 
sök, och i synneihet de, hvilka BossuT härof- 
ver anstalt, och som äro både de bästa och 
fiesta, gifva det samma som 2 till 5. 

Härvid yppar sig då naturligtvis den frå- 
gan: emot hvilken Dignitet af hastigheten bor 
Vattnets vinkel-räta anstotnings- kraft antagas for 
Proportionelie, fur att kunna gifva mera nämde 
forhålhnde som o. till 3 , när Maschinens verkan 
år den största niojeliga? Det är denna Upgift, 
hvilken jag åmna^ häi i kårthet utreda, emedan 



ingen, mig vetterllgen, fciut sysselsatt aig uicd 
detta lätta besvär. 

§. 3. 
Ut till den åudan cirkeln AEDEFGHK 
(Fig. I.)? Oiiikiing nitdel -punkten L, fgiestalla ett 
Vad-hjnl med sina plana siioiiar,stålda efter KacliLj^- 
iias förlängningar; och lat A Q vara ett af dessa rla- 
iier, som, nedsänkt i det efter directioh XY fra;n- 
strömmande Vattnet, emottar dess vinkel-rata stct , 
af hvilken tryckningens medel-pnnkt må vara i v'. 
Vidare ma MN utmärka Hjul-stocken af Cylin- 
drisk skapnad, eller ett eljest, med Vattn-hjuJet, 
parallelt mindre Hjul p.V samma Axel; hviJket 
medelst en Lina nplordrar den vidhängda tyng- 
den p. Då nu Vattnets hastighet antages for be- 
kant, kommer allt an på att finna hastigheten 
af den undan- vikande punkten V, så att Pro- 
ducten af p med sin hastighet må blifva ett AU/-^ 
ximum ; och det, under den allmänna forutsatt- 
nhig, att Vattnets vinkel -rata anstotnings- kraft' 
år proportionelle emot hvad Dignitet ('"') som. 
hålst af hastigheten. Ty sedan Expression iof 
punktens V hastighet år funnen, blir lått att, 
ur dess jämförelse med forsoken, bårleda Ntiin" 
mer- våldet af Exponenten ("). 

§. 4- 

For att på ett ställe finna alla de benain- 
nins;ar tillsammans, som i det följande fdfekoni- 
ma; så låtom Oss antasa: 

■ ^ o 

Kadien LV - - - - * -- ==R. 
Radien LM - * . - - - _ =z r 



4 

Vattnets absoluta hastighet' - - '_ _ g 

Hjulets hastighet i punkten V - - = c 

Vattnets tryck- hastighet - - - - — c— c 

DeiT tyngd, som, uphångd i M, häller 
Hjulet ihvila, och säleds mot-va- 
g€T Vattnets hela stot vinkelratt 
emot V med hastigheten C - = p 

Den tyngd, som i M med jåmn ha- 
stighet upfordras, då punkten V 
^ rores med hastigheten c; hvilken 

såleds motvåger Vattnets vinkelråta 
tryckning med relativa hastighe- 
ten c— c, ►- - - - - zz p 

Vattnets absoluta tryckning med hela 
sin hastighet C emot A Q (eller 
V) såsom stilla -stående - - — v 

Vattnets absoluta tryckning med sin 
relativa hastighet C — C, emot AQ 
(eller V), gående undan med 
hc!Stigheten c, - - - - - = y 

Exponenten af den Dignitit af hastig- 
heten, emot hvilken Vattnets vin- 
kel-rata anstotnings- kraft år pro- 

portionelle .---.--— ("j 

Fall -rymden af tyngds -kraften på en 

secund - ------^^ 

Den, på samma tid, forvarfvade hastig- 
htt^T\^ eller tyngdens Skyndkraft 
( Vis Cicceleralrix ) , således 

Fall-rymden Z O, tillhörig hastigheten C, :r 



■C5> 



4§ 



Vigten af en Cublc-fot Vattn - - = m 

Aiéala innehållet af Planet (eller Ba- 
sen ) A O - - - ' - - — b. 

§• 5. 
Efter denna förberedelse ar nu följande Cal- 
Gul helt lått. Först har man : 

P : P :: C :(g— c)« c:: C« X -^ 

n 



yp 

are , sä är : 



Vida - -• • 



R : r :: hastigh. {c) af V : hastigh. af /? 

: : _?_. (yP-Vp) : ~. Q/P-l/p) 

yp Ryp 

hastigh. af /? = V.yp- 'S/pJ' 

Ryp 

Oni nu detta varde af tyngdens /; hastig- 
het multipliceras med sjelfva /?, ger Producten 
den rörelse -storlek, som utmärker Maschinens 
rerkan; h vilken saleds ar: 

= _:^ X (jV^-pVpy 

71 

Ryp 
Som nu af denna verkan sokes Mnxiwum , 
ecli Factorn utom Parentliesen ar ccmsiant , bor 
den ofrigas Fluxion sattas = o\ dt t år : 

n „ X T "* 

<.'yP-->--~^-V;' = ^ 



^ p '^ "^ I . v/ ^ ~ o 

n 

och slleds p zz. ( — — j .p. 

Detta Tiide af y?, insatt i det förut fundiia 
värdet af c, ger slutligen: 



l''p - 

i- n 

C ' ^ /,^ 

v? 



'? — -^ — \^p) 



n ^ 
=: C. < 1 ; — ; 



I 



Således år den sökta vigten p nttryckt ge- 
rsom ett bråk af åex\^i^ såsom bekant, antagna 
^/iijten P; afven som åoxx sökta hastigheten c år 

iDnaem genoci eii Ex^^ressioii medelst den kåuda 
haatisiheteii C- 

% 6. 

Emedan r : R ; : V : P = X^S och r : E. : : 

/■ 

' r ^ "r~j si kunna yål, 5-enom cessa v£rdenf 

infattande, i stallet fr P och /?, i ForiziThi fr 
Maschiaen? Verkan, 5:;::iA::i^^2 tyngder eliniine- 
ras; <,-h denna Verkan i allmänhet utti^^^ckas 
inecelst absoluta tryck-^kraftenia V och v. Men 
fcr att ia denna Verkans Maximum, bor åfveii 
nyttja» den Relation enjellan P och j?, som 
I c en handeise.i redan år funnen, nåmligen 

ry — ( — -^>' -P- G-nom cenna fas pa följande 

lått Miichincns .3:J-^\'i: V s-kan: 



S^, (j, v ^-p Vp ) .:: -^^^- (p V P -P- "^ . Vr ) 

Ryp 



R ^/z + i*V yz-f. I -^ r ^ 
n 

X v. c. 






Denna Expression år nu alldeles belcant , 
sa vida man antar for gifvet, att man alltid 
känner Vattnets Absoluta tryckning V, dä nian 
känner åtr,s anfalls hastighet C, och Arean af 
det anstotta då stilla-stäende Planet A Q (=ö). 
Också känner man verkeligen detta V i den 
vanliga Theorien, efter hvilken anstotnings-kraf- 
terna åro som hastigheternas Quadrater. Det år 
nämligen lika stort med vigten af en Vattn-Co- 
luran, hvars Basis år ytan l?^ och herden lika 
stor med fall-hogden for hastigheten C, hvilken 
år ^'. så att» når ?n år vikten af en Cubic-fot 

4,? 

Vattn , blir ^^^^" den vigt^ som bor insattas i 

stallet for V. 

Men huiTi ser det varde ut, som bor in- 
sattas i stallet for V, når anstotnings- kraften 
icke förhåller sig som C^ , utan som C ? Dess 
Absoluta mått torde nåppligen genom Theorien 



8 

kunna med säkerhet bestamma?, da hrafterna, 
blott i samma forhallancle som C^ - c^joit så myc- 
ket besvär. "Men genom forsok låter ciet tåjika 
sig, och till sjelfva Formen af cleLta Y'.rde kan 
man sluta på följande sått, 

Um , uti värdet ■5 ö supponeras — en 

"4- g 

Qvadiat-fot ~ i "^ , och hastigheten C =: i fot; 
maste , . = — vara vigten ar en \atin-Lo- 

lumn, sojn upreses ofvtr en Quadrat-rots yta, 
till en hogd lika stor med failhogden lur en 
fots ha5ti::ihet. Den sanningen ar oberoende af 
Vattnets motstånd. Om nu genom fdrsoiv skulle 
firmas, som ock tammeli-^en säkert år funnet, 
att Vattnet m.ed en fot? Jiastighet vinkelrätt emot 
en Quadrat-fots yta, åstadkommer en stot lika 
stor med den nu har utsatta vigten; sa beh6tves 
ingen Modification af våldet — , som i denna 

händelsen inståmimier med åcW vanliga Theoiien. 
Men om försöken ^afve motståndet större eller 
mindre; måst-:? därigenom kunna bestammas åen 
Factor, (hvilken ma heta j .) som, multiplice- 

raa med — , ger /— enli;Jt med försonen. Ar 

4,? '^ -^ 4 5 '" 

tia tillika tunnet eller antaget, att Vattnets stöt 

ar som. C" ■ så har man i'^ : c« = ^— : ^- = 

4g 4g 

Vattnets vinkelräta stöt med hastigheten C emot 
€11 pVdCirat-fot; hvil;;en auitörnings-kratt , d.° Fla- 

nets Area k ::= c), bur V =^ -—— 

— 4(5 




Det iir detta varde af V, som, insnttiiiast 
forenåeiide Formel, ger omsider i rörelse -storlek 
Maschiueus Slursta Verkan: 

n" . fm h nA- i 

i 7. 
Som hela den hittills anförda Solution an- 
går alla moieli^Ta anstotninss eller motstånds - La- 
gar, uttryckta genom hastigheternas dignitéter; 
så bor åfven den vanliga Theoricn daruti inne- 
fattas. I henne år ji — q och j' = . i ; hvilka 
ock, insatta hår i sina behöriga Expressioner, 
"återgifva samma vården, som den nyss nåmda, 
nåmligf n : 

c - . .c ~ . .C = — . C 

.= (-"-\p = (_?_V.P = -i.p. 

C, e * ir 1 n'.fmb V-" """^ 

ötorsta Verkan zz — • ^ 

2*. I ."2 h 2 4- i 



A . mb 



27- 4.? 
4, mb C" p 

'^ 2.7 AS 

§» 8. 
Men vi skrida nu till den Imfvud^akligas:?' 
tillämpningen af- den Allmänna UpJosnin^^ vi 
gifvit, som år, att finna Digniteten ("), i\h Ma- 



r^ 



xhnum^ enligt forsoken, fordra Hjulets hastighet 
tii \'attnets hastighet soin q tiil 3 , det år, c = | C. 
Enligt värdet il c i §. 3. har maii aå: 



— 3 






So 272 nn 



_. c £r =: 



C: sa är n 2 



ij^n |. E]iligt Phénomenerna i denna .^ren af 
Hydrodynamiken , böra derfore vinkelrata an- 
stotniiigs eller motstånds -krafterna vara i samma 
förhållande, som Quadrat-rotterna utur hsstighe- 
ternas Ciiber. 

Om derra nu fandna varde af n insattes i 
behöriga, ofvan anförda, Expressioner, fås: 



-( 
~ \ 



^>-(Tt7)-(7^J 



. P 



3cf I .'. p = To, 6)'^- p; 

Och 
Stårsta Verkan - ^-^I^' c^^"' 



C«-f-i ) .4# 



5 4^ 






II 



= 0,Q.i.V^6./„^^.G V C. 

§. q. 
Dettrx må nn göra tillfyllest, for att riktigt 
inse olikheten emellan de f^ormler, som af cle 
olika hastighets Dignitéterna <2 ocli J upkonima, 
for Vattnets vlnkelrata anstotnings eller mot- 
stånds, form^.ga; hvarom har endast varit fråga. 
Lin'4i"e lönar visst icke mödan att q^^x. Man ar 
icke en gana ense om Vattnets snedvinklisa stot 
emot ett Plan i Progressiva rörelser; ån mindre 
då Vattn-hjul skola därigenom sattas i omrull- 
ning: och de, som anvåndt den vanliga Theo- 
rien på en måno-d Skoflar efter hvarann , i olika 
och ständigt föränderliga sneda directioner emot 
\'attn- strömmens anfall, hafva val hunnit fram 
till mycket vidlyftiga och sammansatta Analytiska 
Expressioner; men icke orkat med den lunga oca 
besvärliga Cipher-råkning, som deras tillåmpnmg 
till gjorda försök skulle uptaga. Ocksä hafva 
forsoken maSt angått de händelser, då både Drif- 
Vattnet och Skoflarne gådt i trånga rännor, dår 
både bredd och djuplek lämnat ett obetydligt 
spel-rum åt Skofveln; eller i sådana rån.nilar, 
dar bredden val kan hafva varit iuUkomligen 
tillrackelig; men djupleken blott omkring 3 ^ ^ 
tum under yttra kanten af Skofveln, sa att 
Vattnet val kan hafva haft utrymme att slingra 
sig undan åt sidorna, men icke lika lätt under 



12 

sjelfva Skofveln vid bottn af raniillen. I b^g/re 
dessa fall i syiiuerliei, ger sfi val rakningen efter 
den vanliga Formeln (§, 7), som efter den nyss 
anförda i slutet af (§. S)i Maxiinum af Ma- 
scliins förmåga mycket mindre, ån det ver- 
keligen genom forsoken befinnes. Då anmar- 
kes likval, att Factorn f i den sistnamda en 
gäng for alla antages — 1 , som, den ock verke- 
ligen bor vara. 

Men oaktadt alla de afvikelser ifrån forso- 
ken med Vattn-hjul, den -vanliga Theorien ar 
underkastad, år dock icke skål att ofvergifva den 
samma, då fråga år om Vattnets viniielråta an- 
stotningskraft. Aberrationerna upkomma säkerli- 
gen till största delen af de sneda verkningarne 
pa både de foregående och efterföljande Skofiar- 
na, af liviikas antal Verkan i en betydande mån 
zWen beror. Att genom en allraån Formel fin- 
na det forwionligaste antalet af dem i h varje hån- 
deise, år en Upgift, hvilken, om den ock icke 
skulle ofverstiga en Calcnlators Snille, ofverstiger 
%\en såkeit dess tålamod. 



13 

OM 13EST/\M'MANDE;r 
Af Tiden ^ då AnomaUa v er a år gifven 
och Banan ej mycliet a/vikande från 
en Parabel. 

af 
S. A. CRONSTRAND. 



' : ien 9. Sept. Igia. 

^^m tvanne kroppar af lika ipassa röras, åen 
ena uti en Parabel och den andra uti en Ellips 
eller Hyperbel, hvars excentricitet år e och pa- 
rameter förhåller sig till Parabelns parameter = 
i4-e:Q, och man med w betecknar den vinkel 
(Anomalia ver a) hviiken i förra fallet svarar emot 
samma tid som vinkeln v i det sednare, då bag- 
ge raknäs från perihelium; så år bekant, att 

f(i+Q^).d5= ~^-~l ^,om Q = Tång iiw), t 

^Tangdv) och ^=1—6. Når nu integration verk- 
sialles från w=:o och v:=o, sä upkommer 

= A + B J^-fCc?*+ D j^3_|.&c'_C^. . . . («) 
i hviiken equation A, B, C, D etc. åro alla fonctio- 
ner af v och Q=:ä + jö' ; samt sluteligeo 



14 

hvarest v , v*, v" etc. åro functioner ?Sv och w , w'\ w" 

Då bagae dessa Serier åro i samma wihx 
starkare convergeraiide, som ck-n EUiptiska eller 
Hyperboliska Baiian närmar sig riiera till Para- 
boiisk, så kunna de åfven i åtw händelsen med 
iordel användas, antingen for att af en gifven 
anomalie v bestämma w ^ hvaraf den motsvaran- 
de tiden genom Barkers eller andra redan uträk- 
nade Paraboiiska Tabeller låtteligen erhålles , el- 
ler för att 2.i w (den gifna tiden) finna åen mot- 
svarande anomalien v. — I sistnåmde afsigt liar 
derfore Bessel ber^iknat w\ 'iu'% w" samt dessutom 
for iv" construerat en Tabell i likhet med livad 
Sunpson förut gjort tor ifj till hvar grad ifrän 
ivzzi"^ till IV — i%o°. 

Det återstår således att kanna v-)v\ v" etc, 
for att med lika låtthet och nosrgranhet kunna 
solvera det inverterade problemet, eller finna w 
af V-) och detta har gifvit mig anledning till ef- 
tertoljande uplosning. 
Antag W ir z; -f- A, så blir QJi~fw) —f(v~{-/^j zzfv + 

/i; j"v A^' fv ti} 

*'-— .A-f-y-i" — -^~TT' 1-&C.; mt\\fv=it 

dv dv^ 1.2 dv^ 1. 2. 3 

J^~t'^zzA, således, enligt eqvation (a), 

dv dv^ 1.2 

Sattes äter tl~v^-\'v"^^--^v"^^ 4-&:c., så finnes 



*) Jemför Thtorla mstus corpertna Calistium Auct. Gatiss och 

Btsal : Ueher dit Bercchnung der uareit anomalie in elner 

von der Ptrahel nicht ^ehr verschiedtnen Mahn, ron Zaeh 

Monutl, Correspor.d. Septémb» 1S05. 



»5 



+ 






^: 



% II 
c. I 



-4- 



on ^ -\- 



»iH 



4- 






+ 



' I 1^1 v 



CfQ 
< 



D 
11 

H 



-^ "-O 



O + 



§ II 



ro -p 



+ 



+ 



+ 



+ 






0^ 

(Ti 

P 



+ .,! 



Or;' 



+ 







a 






o 

! 

I 

W I >^ 



i6 

IDTi c!enna Serie jenifores med den, som 
Besscl btiaknat for v, synes att ccefficieiiten for 
^ ar uti bagge endast p?. tecknet skiljacktig, 
och bekräftas derigencm dtn anmärkning som 
Gauss giort, aic — v' li samma functicn af l-- som 
iv år at ;r, samt att d'cn for it/ redan uträknade 
Tabell, g' tecknet endast ombytes, åfven galler 
for v. Construction af Tabeller förr", v" blir, 
dåden form bibeMUes som dessa coefncienter liär 
eg-g, ganska besvärlig. — Tredje correction eiier 
v'"o'^ kdn likval uracktlåtas säsom ctan inflytelse 
i åen hår antagna supposirion och ått ofvan gif- 
na värdet af u" på följande sått reduceras till en 
for calculen beqvåmiig expression, h vilken år 
sa mycket fcide]acktiga_;-e, som de redan kfmda 
w , w" deruti ingå och. v Arw' derigenom med 
fullkomlig; noo-aranhet eiiVes. 

Då man nämligen for korthet skull antar 

Så h\ii-w"zz'r^''--r^ ilé^ + ^^^' ''^ 

det år — fi;=$^'* -f (I — öb-^-'-i-F(0 
men -f- v"zz — tu'^ ~rF(r) 

och då nu iackttages, att nSr v" uträknas for 
samma vinkel, for hvilken m" blif\'it bestämd; 
It é = t^ F(9) = F(t) och, enligt hvad förut år be- 
%-ist, v* — w'^; så upkommer 

v" -j-w"=:(t''^-}).w—2tw'^ (I) 

v'=(t-—^).w'~.2tu;'^ — w" (II) 

:/':.-t</'+ ^''--'''^ 'J'' - (UI) 



Z 



Genom formlerna i, ii har jag i Tab. q, 
Titsatt sumaaan ^"'{-w" i secunder från f=r i» 

till 



«7 



i;=i46*, men då derefter i;'"-f-"'" > i 8o* finnes 
den uttryckt i delar af radien, så noga »om kun» 
nat ske och beliofves. — Den i nåsfa Column 
bifogade Log, L'" 5r beräknad efter formeln lli 
och tillhor ofveralit v\ exprimerad i secunder. 
Tabellen i ar deji fornt nanida for iv' med an- 
dradt tecken, hvilken jag for vigheten sknll an- 
sett hora medfölja. Nedanstående Exempel tip- 
lysa bruket och tillförlitligheten af dessa Ta- 
beller: 
Cometen for ur . ij^^ . 1769 



i;=:loo" o o 

log.Jbg. 5099324 

log. i;'z::4. 6302078 

3.1401402- 33V'83 

log.<^*=7.oi9S6 

log. t;''z z 3.47 249 

0,49235 - 3''ii 



K'ir:99°36'56''o6 



150' 



o o 



7,3979400 








5.4629575 








3.8608975 


— 


12 


5 91 


4-79588 








^.65709 








0.45297 


+ 




2^'P4 



«^'=:i49°47'5 6"9i 



För att af w fmna den mot den anta2;na ano- 
malien v verkligt svarande tiden; hade w i första 
exemplet bordt blifva :i: 99 ° 3 5' 5 6''o8 och i det 
andra =: 1 4 9°4 7'5 6"8 8 *)? så att felen hår endast 
åro o"o2 och o' 03. 

Derigenoni att v'-\- w" i Tab. q tillika ar ut- 
satt kan, i brist på Bessels Tabell, log. v" lått 
fökas och, då Tab. 1 med åndradt tecken använ- 
des, t? åfven determineras af w eller anomalien af 
tiden beräknas. 

) Von Zttks Mouatl. Corresp, 1. c, 

K, V, A. Handl. mj. St. I. 2. 



s8 



Tab. 1. 



Tab. s. 



a 

3 
4 
5 

<S 
7 

S 
9' 

50 
SI 

»a 

23 



log.u 



-5.^^49194 
3.430J698 
3.^5-4890) 
3.6510044 
3.7294H i) 
3.79^0050 
3.85'i6643 
3.901303V 
3.94^3662! 

3.984SS07 I 
,j,oao6oj4 
d.o53ii8i 



I4l4.08s8)95 



s6 

=7 
S8 
«9 

BO 
ÄI 

aa 
63 
»4 
»y 
*6 
*7 
ä8 
»9 
30 

31 

32 
33 
S4 
35 
36 
37 
38 
39 

5? 

41 

42 

43 



4.1101993 

4.i35'4o6- 

4.iy87i9S 
4.1803^95' 
4.2003968! 
4.si9o5'6i 

4.236421a 
4.252?9°6 
4.2676478 
4.2816646 
4.2947o5'4 
4.3o6g-t33 
4.3180661 
4.3284r?'o 
4.33S0267 
4-34693^ 

4.3624233 
4.3691232 
4.3751393 
4.3804914 
4.385I903 
4.3292452 
4.39!i6632 
4-3954473 
4.3976006 

4.3991246 

4.4000118 

4,4002601 
44U-3998632 
45l4-398i»02 



I difF. 



4,3006659 
1756504 

1243207 
961139 
784072 
655940 

56659* 
496391 

440623 

395 »4:; 

35/247 
325x27 
297414 
273398 
252074 
233*3» 
216097 
200673 
J86593 
173651 

161694 
350572 
140163 I 
130408 
JI1179 
iii4^S 
364029 
96x37 
834)5 

73902 
66949 
60/61 
5352J 
469S9 
40549 
3418J 
3784* 
2J533 
15220 

83Q2 
+ 2483 

—3969 
io53i 



diff. 



— 1250155 

513297 

282066 

177067 

123132 

89348 

70201 

S5':'68 

45478 

3789^1 




_2«o53 

2237-9! 3-54818 
2393-6i 3-58^84 
2537.5! 3-6i2ii 



a668 

3.726. -^ 

7890.6 

2980.1 

3054-'+ 

3ii3-2 

3'56-^- 



3.63942 
3-66414 
3.68654 
3-70625 
3.72526 
3-74194 
?. 75701 



31S3.0 1-77050 
3191.2 3-78273 1 
3186-83-7935 
3163-7 3-80316 
3123.813.81155 



S007. 
»994' 
2904- -' 
2-9S-Q 
2677^" 
2540.': 
«3S9.5 
2224.1 
- 2044. v 
1853-2 
1649.- 



1.81879 
3.82493 
3.83001 
3.83405 
3-83706 

3-83908 
3.84012 
> 24021 
?. 83931 
t-83747 
3.S3468 



143.1.6 3.83092 

I20Q,7 i. 82^17 



64c^t 
64521 

6564 
éöjc.j 



975-6 
733.5 

484-6 

7-2q.<» 



29.2 
291,6 



1.82042 
3.813^65 

3-80587 
3.79703 

3.78713] 
3.77608' 



555,0,3.76387 



3003! 
t7flf 

i236ir 

953» 
7738 
645 i£ 

5550 

48 IS 
423S 

336« 
3037 

273 a 

247» 

22 40 
2031 

i84« 
i66a 
1507 

I35f 

j2ir 

1034 
959 

839 
724 

6x4 

Soi 
404 
301 
20a 

104 

+ S) 

— 90 

I £4 

279 

37& 
475? 
57? 
677 

778 
SS4 
99Q 

IIOJ 



19 



AB. I. 



TaB, 2. 



log. v 

± 

4-39RSI03 
4.3970893 
4.3946340 
4.392)790 
*. 3 877494 
4.'5g3'7"6 

4.3772^33» 
4.5716440 
4.3646219 
«.3y67o24 
4.34723x7 
4-3379>03 
4-3269874 
4.5i4eéog 
4.3014745 
4.2307176 

4.2)aJ34o 

4.13^7593 

4.230903J 
4.1866333 
4.35'97494 
4.I2965-T3 

4.oos-3a96 

4.05'75i66 
4-0^ 6888 

3.96291 iJ 
3.903075-2 
3.83CQ143 
3.7409499 
3.6x29266 
3.4f3834j 

:M67y75'7 
0.8701-73 

3.16902.43 
3-47? 1674 

3.6S-97826 
3.7909J67 
3. 89400^5 
3.9791761 
4,05-20179 
4.11^8201 
4.172705-8 
4.2241229 
4.2711180 
4.3i442S'i 

4-35'46)-V9 

4,3<;225-a6 



' 



I diE 



— S72to 
3405-3 

38296 

4f788 
53f74 

61692 

79195- 
88707 
988 E4 

809629 

121266 
133263 
247^69 

aé»6o6 
»79230 

197747 

34SJf9? 
369344 
300936 
332^62 

383130 

4I8278 
507777 

5983J9 
721609 

899644 

KISOJ33 

1:691021 

K3651488 

-—2.2973984 

4.3. 2988470 

308143J 

1226.-:! 12 

3311981 

S030I28 

2J1707 

72841T 

63S022 

56885-7 
5-14171 
4699S'i 
433071 
40230S 

37^967 



dlH, 



•*. 6843! 
6997J 
?a46j 

r49aj 
77«ö! 

8j-a9J 
39741 
9J"f 
10J07S 
»oSäjf 
*»637J 
S4f97} 
33706! 
ij:o37J 
£6624! 

aogiil 

*3639i 
*7247j 

37326B 
44£ä8! 
5?248| 
69499I 
905-g2l 

i!S34fo| 
178035I 
*£o5'89| 



j-\-w- 


log.z; 


T 


± 


SSS''6 


3.76387 


820.3 


3.7^041 


1083.7 


3.73T67 


1344.9 


3-7i95'3 


1601,8 


3.70194 


i8S";'4 


3.68273 


S097.8 


3.66r9f 


»333. j 


3'639'2^ 


»5-58. 9 


3.61446 


2772.7 


1.fS746 


2972. j. 


3. fr 794 


31J6.7 


3.^255-8 


3334-6 


3.48990 


3473 • 5- 


3.45'043 


3602.2 


3.40640 


3709-0 


3-3y6S7 



3792.3 
335:0.1 
3880.9 

3983.0 
3874.9 
3794.9 

3701.3 

3J72.5 
3406.9 
3*02.9 



3.3005-1 
3.23^35- 
3.IT848 
3-065-01 
J.9461S . 
2.78247 I 
i.5-ic83 I 
1.770H i 



2i§i!793 
17848S 
123290 
9039? 
69165- 
S'46S6 
44^20 
36gso| 
30763 
26341 

s«74o. 




difF. 



~-i3-v6 

1474 
1614 
i75'9 
1916 
2o3J 

227* 

2477 
2700 

29?» 

3236 

3^69 
3947 
4403 
49J3 
Sé26 

6si6 

76S7 

93461 

J18QE 

16364 

26264 
— 7j9'72 
4-5-523» 

35'44f 
18964 

12938 
974f 
7773 
640a 

5-33» 
4635: 
4016 

3507 

3ogo 
2709 

3388 

2087 
I82E 

15-71; 
133? 

1103 
28g 
669 
447 

+222 



2» 



Tab. i. 



Tak. 



v 


log. z; 


e-3 




.a' 


4.39227x6 


93 


4-4^75'753 


94 


4.460909)- 


95 


4.492J0J1 


96 


4.J22f4SS 


97 


4. 5- 5-12092 


98 


4.9786282 


99 


4.604927- 


too 


4.630207£ 


xci 


4.694T6)2 


I02 


4.6780775 


103 


4.7003097 


I'^4| 


4.7228319 


105 


4.744197- 


106 


4-7649565 


X07' 


4.78fif4> 


2c2 


4.8048333 


109 


4.324=2S-^ 


no 


4.2427769 


XII 


4-26iio88 


«I2 


4-879=>J33 


113 


4-3966395 


JI4 


4.9138913 1 


«i5 


4.9303326 


116 


4.94748S'8 


ti7 


4.96387*0 


»18 


4.9800JI1 


T19 


4.9979223 


120 


5,0116234 


12j 


5.0271325- 


122. 


7.0424644 


123 


7.0776387 


124 


5.07266S1 


225 


5.0877706 


326 


7.1023727 


127 


7.II70701 


I2g 


f.i3i6737 


129 


f. 1461891 


asc 


7.1606694 


«3i 


5.1771076 


»32 


7.T89J2if 


133 


7.2039232 


«34 


7.2183270 


«35 


7.2327466 


»36 


7.247198'; 


»37 


7.261-007 


J32 


7,2762664 


139 


7.2909130 


140 


7.3076778 


141 


7.3aoJif7 



idiff. ' ^iff. !^ + ^' 



f-373227 
333342 
315-976 
300437 
280604 
274190 
262529 
272807 
243574 

237103 
227342 
220222 

213657 
207791 
201930 
196783 
191959 
187422 
1823 1 9 

I 79 47 ö 
177260 
172717 
269413 
166732 
163362 
161391 
179111 
177011 

17J091 
173319 

172743 

170294 
149027 

I478SI 
146914 
146034 
145376 
144803 
144332 

14413Q 
1440 I 7 
144018 
144216 
»44723 
147016 
147679 
146466 

i<t7443 
1486C9 



I 14177^/3 
-I9887J 15710.7 
17386^ 17327.0 
i77i9i; 19^23.9 
133331 20809.9 
12404I 22686.6 
iiioij 24677.7 
lOigat 26726.6 
9233I 28307.7 

_ gJ 33766.6 
?i2o 36072.7 
6767I 38^°^-6 

^1 47398.2 
4g24l 5°^9i.3 
14-771 ^3945.8 



38691 61182.0 

,.-i 67086.6 

I 69200.0 

3 oll 73"6.6 

2670I 1^946.2 

^^'i 9^466:2 

"oxi 99X98.7 
,92c^i^Ii!°j4 

1772I11174X.4 

I776iii86x4.4 

1449*127937.0 

I269?'i33744.£ 

1144I142037.6 

55VI151014.9 

88oii6°)2i.4 

678?i7085i.9 

5-5-3218I897.2 

42ip93794.7 

^43|2o6637.i 

— I22|2205I§.1 
4. 1I237558.7 
^1083271888.2 

„g7l26967'5-3 
'31289016.8 
643P^''^77.2 
go-|333352.o 
Q7sl378795-o 
ii6iP86798.6 

'3471417701.0 



log. v dijflp. 



3.79361 

3-79^98 
3.78760 
3.77726 
3.76779 
3.77009 
3.73003 
3.70462 
".■J7249 
3.43181 
3.57969 
3.31137 
3,21306 
3.08142 
2.84874 
2.16879 

2.67671 
3.06671 

3-28771 



3-44354 

3.56944 

3-67578 

3-76894 

3-87258 

3.92910 

4.00002 I 

4.06665 

4.12966 

4.18973 



4.24736 
4.30297 
4.35680 
4.40919 
4.46031 
4.71039 
4.55954 
-4.60798 
4-65576 
4,70302 

4-74986 
4.79634 
4-84259 
4-88267 
4.93463 
4-9S078 
7.02677 
7.07263 
7.11886 
5-J6532 



— 264 

738 
834 

1167 
1750 

Ä006 

274» 

3213 
4068 

72IJ 
6234 

9329 

13664 

23268 

— 67995' 

-^5077» 

39000 

2x92» 

15783 

12590 

10634 

9316 

8364 

765» 

709» 

6677 

63or 

6007 

576i 

5559 
5385- 
523? 
5111 

500? 
491 f 
4844 
477» 
4726 
4684 

4648 
4627- 
460g 
4594 
459? 

4597 

4608 

46IJ 
464^ 
4676 



31 



V 

143 
«44 
14? 
146 
547 
148 
149 

I£0 

»J4 

156 

ST? 

«5'9 
«6o 

»61 
162 
»63 
164 

i6y 

»66 
»67 
X68 
X69 
»70J 



Tab. i. 

log. z; 1 1 dia: 



Tab. 2. 



335^143 

35'<36642 
3659887 
.38ifii7 
39725-43 

4^32424 
4295027 
4460641 
4629S'75' 



371 

172 
»73 
J74 
375 6 



5'.4go2i66 
5'-49r8r97 
T-5-if98T8 
J-n4f8o3 
5.^537125- 
T.5'734374 
T-J938169 
f. 6149202 
5'.6l68266 



176 
»77 
»78 
«79 



.6834199 
.7033300 
.7344949 
,7620792 
1791279a 
8*23312 
8f5J«33 
2912130 
9298502 
9720142 

,0184663 
,0702380 
.128774a 
,196191a 
»75^7694 
37300*4 
4981930 
67S'464» 
9756018 
09 



+i4995'6 
172499 

if3245' 
i5'f23o 
'574*6 
»?9S8i 
162603 
165614 
168934 
»7-591 

17^631 
181061 
i 2 5945 
191322 
197^49 
i03795 
211033 
21906-^ 
227986 
237947 
249101 
261649 
275843 
292000 
310520 
331921! 
356S97 
386372 
421640 

4645 ax 

5177»? 
585362 

674»7o 

795782 

972330 

i2Ji9o6 

1772712 
3001376 



adlff. 



+»<'43 

*746 
1985 
2i96| 
U5^ 

27221 
3011 
3320^ 
365?! 

4040( 

4430 
4384 
5377 
5927 
6546 
77-38 

eo3ij 

8922j 

99Ö1I 
11154 

"548 
S4194! 
«6357! 
185201 
21401I 
24976; 
49475 
35268 
42381': 
53196; 

67635, 

8S9I8 

121612! 

176548; 
279576 

520806 
ia^8664 

00 iJ 



V -[-W 

+ n 
417701.0 

45x894.7 

489840.0 

!r32°77-6 
579229.4 
632054.» 
3.352:8 
3-67699 
4.04486 
4.46327 



4.94121 
5-4S970 
6.12J35 

6.8559a, 
?.T1I46 

8.71546 

9.90158 
II.31316 

13.00640 
15.05530 



17.55241 

20,64888 
»4.5098 
29.3968 
35.6750 
43.8766 
54.7989 
69.6696 
90.4479 

120.3836 

165.1329 
235.118 
350.961 
557.310 

963.029 
3880.925 

4458-47 
14943.00 
120378,3 

i0i 



log. 7; 

+• 

5. 21208 

5-259IS 

5.30670 
5-35471 
5-403»7 
5.45246 
5-50235 
^•55303 
5-60458 
5.65709 

5,71067 
5-76543 
5-82148 
5'87896 
5-93802 
5-99831 
6,o6j)3 
6.12637 
6.19358 
6.26341 



•33612 
,41224 
,49201 
5759? 
66473 
75S9S 
85958 
96761 
08441 
2117» 



35182 

50781 
6S401 
88678 
12596 
41802 
79388 
.31693 
.22642 
ÖQ 



diff. 



+471» 
475» 
480» 
4856 
4919 
4989 
506» 

Ji?f 

5251 

535i 

5476 

56of 

5743 

5906 

6079 

6*7" 

64S4 

6721 

698S 

7*77 

760,-? 

T977 

8397 

887? 

942f 

10060 

logoj 

1168» 

12731 

14019 

15599 

1/62» 

40277 
2391a 
2920Ä 
37586 
523*5 
90949 






EN LÄTT METI^^OD, 
Att iiptächa hiifvudegenskaperna af 
den kroMineen^ i hviJhen en kropp 
föres j når den dragés till en giften 
punkt af en Centrtpetal - kraft , som 
är proportionel mot någon dignitet 
af af ståndet, 

NILS JOH. BEKGSTER 

åin 2S Öct. \%,lii 

■■\ 

^rXtt construera den kroklinea', som en kropp 
foijer, når den dragés till en giiVen punkt af 
en Centiipetai- kraft, som ar proportionel mot 
^.n gifven dignitet af afståndet, ar et Problem, 
som sysselsatt de största Geonietrer. Men oak- j 
tadt desses bemödande, år det endast n-å^ra f å j 
händelser, for hvilka constructionen ar upfun- 
nen, och i de ofriga händelserna, hvilka åro 
oräkneliga, skulle kroklineens beskaffenhet vara 
alldeles okånd , om icke vissa dess hufvud-egen- 
skaper kunde uptSckas åfren da, når ingen 
construction ar gifven. Dessa egenskaper ilro, 
i:o Att Lineen har en Apsis: q:o Att lineen har 
en oåndelig gren, som år antingen Hyperbolisk, 
eller Parabolisk: 3:0 Att lineen gär till den punk- 
ten, åt hvilken Centripetai - kraften verkar: 4:0' 
Att lineen år en Spiral. Hvarje linea, som up-^ 
kommer af Centrip-etxl- kraftens verkan. Cirkeln 
inid?aitagen j har en eller flera sf dessa cgenska- 



3$ 

per. Da jag icke har något nytt att anföra i 
' ett .^miie, som redan frän längre tid ar upar- 
betadt till den fullkomlighet, att en vidare for- 
kofran troligen icke ;*r att vänta, fir min afsigc 
endast, att till deras tjenst, som begynna att 
studera Theorien om Centripetal- krafter, up- 
gifva en lått niethod, hvarigenom de omnämnda 
egenskaperna nptåckas. Jag v^gnr hoppas, att 
det foreståiininga-sått, som jag hår nyttjar, lättare 
fattas, Jn det, som vanlig;en förekommer hos 
Författare, och utbeder mig, endast for dennai 
orsaken, ett rum i Kongi. Vetenskaps-Academiens 
Handlingar, for efterföljande Afhandling. 

§. I. 

L5t S vara den gifna punkten, till hvilken 
kroppen dragés, (Fig. i), SA et gifvet afstånd,, 
i h vilket kroppens hastighet och direction ansesr 
for bekanta, CAKD en del af kioklineen, som 
kroppen beskiifver, ~-R en punkt på kroklineeii 
tagen efter behag. Låt åfven e forestålla krafteu 
i A ; )/ kraften i R ; och kraftens förändring ut- 
märkas genoin Eqvationen }' . S 11" = e . S A" . Drag 
S B , S P vinkelratt mot tangenterna i A och R. Sått 
SA=:a,SK:=.r,SPr::;7,Sin. SAB=:^£äattSB = ^ö. 
Låt Cirkeln A X, som har S till medelpunkt, råka SR 
i X. Om e år centripetal-kraften i denna Cirkel, uttryc- 

kes häftigheten genom '\/ ae. L5t h vara kroppent 
gifna hastighet i A och v å&ii hastighet i R. 
c. A^ fl« — j 
öatt — :_ ^ ,5 ^j lineen c beståmd till 

storlek, når a, e> h och s aro gifna, och #*/;,* :nr 



-4 

' . Men pv — sah; derfore l.x n* ;■* = . 

c* J - c' — ^ 

7^^ f^ (3" C 

Vidare 5r rtV*=v*— ^ =:r,.^ ______ ocl 

fl " — ^ i r" ? 
fci.-tr /7 — , Al 6t r =r t' — .1 -p 

I 



Först Ht n vara en jakad Exponent och. 
/i>3. Lät St' (FigT. 2, v ; vara Asyiuptot till Hy- 
perbeln nEDq, hvars Eqvaiion år r'' y = c:^ e, 
då SR=r, RQ = v, SA - ^, A£=e. ' Ut S v 
Ifven vara Asymptot ti.l Hyperbeln mHD^, 

hvars Eqvction år r^z = , da P.. T = z - SC=c. 

c '■ 5 

H.traf följer, att v : z : : r"~3 : r^^i . att 3=2 = 
CB, niir = Cy och£Ltz><^v, nårr><c. Oin 

nu SB = ^fl, år / LisEHTR. 

Men c'*_/z» = z Q AEQR. Derfcre ^.r ar^ = 
± 2BHTR =Q AEQR.'" Der ofra teknet gåiler 
når r^a. del nedra, n^tr r<sa. och når r<.(i 
men >sa, ar fir' = - B H TR 4- 5 A E Q R. Ef- 

ter :^ o AE O R - «' . (^ -I7r-_,T^ jf^— J, 
satt/72.5'*c'— > =(^':-i}.f2''~5 — :j-^c*~-^ och Z* = 



25 

ar Jr* z= ' -' H5raf ses, att dr kan 

forsvinna, om Eqvationen Z^^o har någon ja- 
kad rot. 

§• 3. 
Jag tanker hår bevisa, att denna Eqvation 

icke kan hafva någ-on jakad rot om (— ^ — 

c 

_[^_ ar en nekad qvantitet. Till den andan sat- 

'1-3 — . . — 

tesF^ n—^. r''"^ — n—i. c'^ r'^~3 -{- '2 c'^~* : då ar 

^P — ?2— 3.''2— i.r" (r* — c^)dr och dd?=:n--;^. 

n—\.r'^~\ri—a.r'^ — n-~^.c^)dr^. Omr = c, ar 

P:=o, c? P = o och d dFzz'2.n—'^-n-i c^S dr*. 
Detta varde af ^iP år jakadt få val når /• okas, 
som når r minskas Om r okas^ ifrån r z= c till 
j = er , år dP ståndigt jakad och P okas ifrån 
"P — O till Fzz oc. Om r minskas ifrån r=c till 

r=;o, år r* c* en nekad qvantitet; men dr 

år åfven nekad, derfore år ffP ståndigt jakad ocK 
P okas ifrån F-o till P=2C«-'. Håraf följer, 
att P icke kan hafva et nekadt varde , om r har 
et jakadt varde. Om nu Eqvationen Z ^ = o , 

har en jakad rot, nårf — J år en ne- 

C 72-3 

kad qvantitet, låt vårdet r af denna rot insattas 
i vårdet af P. Då år icke P en nekad storhet; 
derfore år icke a^-^ P en nekad storhet. Men 
efter Z^=:o, år c^Z^ = o; och således år icke 
«"—» P — c*Z* en nekad storhet. Men c"-*? 

- — c* Z* = ( 72—3 .0'—^ : — /?2 c'»— ^ ) r«~^ . Derf6r« 

år icke 72—3. ö^-i ^ /tzc"— ' en nekad storhet. 



2& 

h vilket strid w emot det som år antagit. Eqva- 
ticnen Z^ = o har således ingen jakad rot, når 

(—\ ^ 2r en nekad Gvantitet. Dttta 

blir vidare bestyrkt af det som foijer, då det 
Ifven blir tydligt, att denna Eqvauon verkel> 

gen har jakade rötter, nar ^— ) — — icie 

Ir en nekad qvantitet. 

§■4. 
Om i värdet af Z^ skrifves c i stillet för r, 
blir -f 2BHDC ~ qAEDC = 
öéT / «-i — : «-i ), och efter !:>:_£ 

^ ^~f,-«-4 (/Tzc"-?-,-*— 72— 3.c*-^), så foljej, 

att, om -^ -( ) > ^'^^^ - ^^^-^^ -V ^"'^ 

svinna n::r r-c; hviiket gifver tdlkånna, att 
T-=^c år i denna händelse en dubbel rot tid E- 
cvktionen Z^=g. Det synes åfven , att Eqva- 
tioncn i ingen annan håndebe kan ha: va en 
dubbel rot. 

Lat rirrf vara en rot tnl Eqvationen Z =ö, 
så att r2c'-3 J^-^=,^;^.c«-i ^'-'-3_ 2 c---^ c^-3. 
Sått r=i + " och Z'r::A^rB:/-f Cz.— rD:.'3 



-f Slc, lå ål A = o, B -^\ (.^ic'*-^ a-- ^ — 



i 



37 

77-^3 •^"'"^ .c/*"^-»). Och om i stallet för ;?2C*"-3ci« 

Q. TI 1 . (I * * 

skrifvcs dess varde, ;'r B — — ■ — * 

d 

(^rt:''-j— -«-1). Men om r'=^d — u är Z* = Bfi 

2 .7?-— I .0"— t 

4- C rz* + Di^5 _|_ &c. ock B = - — — ~. 

a 

Cc"~-3 if^—s") afvonsom C — C<i.n—i. n--%. 

2d 

fi"— • .(^^—^—/T— 2 .B). Håraf följer, att 3 for- 
svinner, om /• — c ar en rot till Eqvationen , eller 

d-szc) och 3tt Z^ rr 72-^1 . «-^3 , a*"~^ c'''^^ «* rL 
Di^^-j-åcc, om j'—c±u. 

§. 6. 
Efter dr^=:±aBl-iTR + q AEQR (§. 2) 
rr ifzdr — 2fy dr, ar ddr — 2— )'. Altså år den 
Paracentriska kraften ddr jalvad och drifver från 
S når /■>c. I denna händelse motarbetar nåm- 
de kraft den Paracentriska hastigheten dr\ om r 
aninskas , men befordrar samma hastighet, om r 
okas. Det ar tvärtom, når r <r c. Då år Para- 
centriska kraften nekad, och drifver till S, be- 
fordrar således hastigheten , hvarmed r minskas 
och motarbetar hastigheten, hvarmed r 6kas. Når 
r — c^ försvinner den Paracentriska kraften och 
gor ingen verkin. 

§. 7. 



Om rzz ^ ^ år v^ =h^ — - . Men A;* 



2 G^r 



n~~-i 



X c* 



(§. 1). Der före år 9' 



28 

r (rt- 1 . c"— 5 — is^ ^"-5) =. (*^v. 2). 

• «— I 



Och efter p* v* = — — (v i), blir;?^ = j 



_!L±il^: o^^ ;' = ^^..yV+J . Altsa har 
~" 111 ~ m 

p et åndelii:;t varde, når afståndet ii oåndeligt 
stort, hvaraf följer, stt om kroklineen har någon 
oåndelig gren, är den Hypeibclisk. Det skall 
snart 'bevisas, stt kroklineen har in ren oånde- 
lig gren, om ni = o, eller om m har et nekadt 
varde; och att hon icke alltid har en oåndelig 
gren, når ra har et jakadt varde, 

§• 8- 
Foist låt kroppens direction AB göra med 
S A en spitsig vinkel , sa att kroppen begynt 
falla till S (Fig. 1.). Om da SA<SC (Fig. 4)> 
eller c<c, sk#ll kroppen ouphoriigen falla till 
dess d&n kommer till S. Ty efter d r^ —i 
Q (AEQR— BHTR) i. q, och^^EQR år be- 
ständigt större ån BHTR, kan dr icke forsvin- 
na under det att r minskas. Det år lått att se, 
att detsamma händer om a=:C, åfvensa om sa = c. 
Men om sa>c^ Yls. c. år det en mogelighet, 
att Arean AEQR blir = BHTR och att ^P' for- 
svinner. Dertiii fordras likväl , att B H D C icke 
år mindre, ån AEDC Nu år 2 AEDC— 2 BHDC = 

A e 

r,72C^-i 7Z-q.fl«-i-) ':. 4, och BHDC 

år stcrre in AI,DC, om -^ ~ (—)"'"' år cm 



3^ 



nekad qvantitet, eller om \—J — 5r en 

jakad qvantitet. Altsu försvinner dr om sa^c 



a"'- m 



och (^^ — Ix en jakad qvantitet. Låt 

Siiledes AEOR vara = BHTR, så skall år för- 
svmna, når r = SR; och SR år Sciledes en rot 
till Eqvationen Z* = o. Denna roten år större, 
ån c ; och Eqvationen har ånnu en rot S r, som 
år < c. ly under det att Sr minskas, kan 
arean D^f blifva oåndeligt stor. Altså kan Sr 
. taggas så stor, att D^^i" = D Q T, h varigenom AE f/r 
blir lika stor med BH^^r, och Z^ försvinner §. 2. 
Men afståndet Sr kan icke tillhora kroklineen; 
ty efter år försvinner når r =SR, och Paracen- 
triska kraften nu drifver ifrån S (§.6), blir S R 
et minimum^ och kroppen år i Apsis, når dess 
afstånd år SR, hvarefter kroppen åter begynner 
upstiga ifrån S. Om BHDC = AEDC" eller 

( — ) — försvinner rir, nar r = c; och ef- 

^c n-3 

ter Paracentriska kraften åfven försvinner, kan 
detta afstånd icke undergå någon vidare förän- 
dring. Når B HD C år mindre, ånAEDC, år 
AEQR beståndigt större ån BHTR5 är kan 
låledes icke forsvinna, utan kroppen faller tili S. 

§• 9- 
Nu antages, att kroppens direction i A gor 
med SA en trubbig vinkel, och att således krop- 
pen begynt upstiga ifrån S. Om då s a>c . 
(fig. 5) eller SB>SC, skall kroppen aflågsna sig 
oåndeligen. Ty cZr» = Q BHTR — 5 AEQR, 
©ch BHTR år Gfv«r allt större, ån AEQR, 



Det Simma hånder cm sa^c. tivtn om a = c. 
1 alla dessa händelser har m et jakadt varde (§.2), 
efter- ;^— 3 > o .s'. Om c < c 'Tig. 3 ; och B HD G 
ar större, ån AEDC, -L" åter^BHTR b-stårt- 
digt större ån AEQR, och i roppen sfiljjsnar 
sig oåndeligen. Nu år (§. 4) 5 B H D C — 2 AEDC = 

^^ (;7n c"' — ri-j . a"-''), och B HD C £r 

f torre An AEDC om (-^j ^j- en ^i- 

kad qvantitet, eller om {—) — ar en ne- 

kad qrantitet. Derfore aflågsnar siq; Iiroppen oån- 
deligen om 2<c och f— Y~^ -^ _ll_ 1^ ^^ ^«_ 

kad qvantitet. I cemia händelse hir '?j ne dvar." 

digt et jaksclt v-rce. Om ( — 1 -^ ar en 

jakad qvantitet, £r EHDC mindre ån A ED C 5 
cch våldet af 772 kan vara både jakadt och r.c- 
kadt, åfvensom m l:ati vara = o. Efter BHDG 
Ir mindre ån AEDC, gifves et afstånd SR som 
|.r mindre In c och större, in a. så att BHTR= 
AZQR och dr försvinner. Afstandet SR år da 
en rot till Eqvationen Z* = o , och om S R = r^ år 
(n~l)G''~~' r*~5 — c g'— ^ c"-— 3 — ^j^t— 3 r'^— ^ rl. ■; . 
Kår m år jakidi, år («— 1) .r'— 3 > - c'~^^ ■ s^Jzdrs 

: ^> ■• det vid itg?-') att grfji-- 

sen for Asymptot-arean RTmv ii större, In 
gran-sen for arean RQnv, Det gifves såiedes et 
afriäiid Sr stoijre ån c, vid hviiket »leiii KTr^ 



zzUQqr och BHtmAEgr. Detta afstand Sr 
^ är 5tven en rot till Eqvationen Z* =: o. Men 
det kan icke tillhora krokliiieen; ty efter dr for- 
fvinner nar r::;rSR, och Faracentriska kraften 
drifver till S, ar SR et Maximum^ kropyjen ar 
i Apsis vid detta afstånd och begynner att åter 
falla till S. Ojn m — o ^ eller m ar et nekadt 
tal, kan Eqvationen X* ~o icke hafva iiera> an 

en jakad rot .5 K. Nlr (-) =:: — , år BHDC = 

c 72-3 

AEDC; c?r försvinner, ni?rr~c, och afståndet 
kan sedan icke undergå någon vidare forSndringi 
efter Paracentriska kraften 5r försvunnen. 

Anmärkning. Om H ar hastigheten i Cir* 
keln när afståndet är r och Centripetal - kraften 



ö " <? ö * e 



ir H* =r . Och efter v^ = h* + 



/•■ /■«—» 



«AEQR r^h* -\ — (S'2)= — - 

n~-i.r'^~^ n—i n—% 

•f =-7rr (§" 7),ar.^-H^— (m- -^— '^ 

och nSrr = c, dr r*— H*=:.^— -^■:-- ( -{—) ) 

derföre Ir . = H, OH. ZL (1)'-. j,j^„ ^ 

/z— 3 c 
denna händelse försvinner </r, når r = ^. Krop- 
pen har således både den direction och den h** 
»tighet, som fordrai for att beständigt fortsåtta 
sin rörelse kring S i peripherien af den Cirkel^ 
hvars radius år c; hvilket ån ytterligare bestyr- 
ker den satsen, att afståndet icke kan undergS 
wågon vidare förändring, Thomas Simpson luy 



3* 

i Mathematical Dissertations pag. 1 64 och i 
Doctrine oj Fhixions pag. 274 aniort denna om- 
ständighet såsom skål tili att kroppen aklrig up- 
når afständet c, utan i stallet faller eller npstiger 
i Spiral, och derunder ouphorligen närmar sig 
till nåmda afstånd. Det vore en Orimlighet, ef- 
ter denne berömde Författares yttrande, att en 
kropp skulle får någon tid Indra sitt afstånd 
från S och sedan plötsligen begynna röra sig i 
en Cirkel, hvarigenom den symrnetri, som bor 
Tara på båda sidor om en Apsis , skulle blifva 
uphåfven. Efter det år att förmoda, ^att icke 
hvar och en inser styrkan af de\t^ bevis och 
finner sig deraf ofverty^ad, skall y^g strax anfö- 
ra et annat, hvarimot intet kan invandas. 
§. 10. 
Sått (fig. 1.) bogen AX = o: och vinkeln 
ASX = (5. Efter dx\rdCp::a:r och rd(p:dr:: 

2 2 
:: a^p\'^ : ^^ ((;* -^ ^__!^ \ 

• ""'""'^ ^^g -Z^ ^ (§. §. 1.2) 
£"—3 (n~ 1) . c"~"3 . r«— 5 

Z* 

t ; C+i : , och 

(n-ij.r"-^ 

±adx=. ^/'Vr^^-i>^+^~^ Sått Y = 
Z 



\/Cn- i).a-+Z.r— S ^ så år + « o: =/ Y J /•. Låt Or^ 

z 

dinaten RG (figg. 4. 5) till kroklineen FG före- 
ställa Y, och X tagas åt jakad led når r okas. 



u\Qn I 



'\ 



33 

men *t nekad led, nir r minskas. Om da Ab- 
scissen SR toieståller r, 5r ± a a: = arean AFGR, 
och om denna area vid någon omständighet blir 
o'ndeligt stor, blir bogen x oandeligt stor, och 
tiimårker, att kroppen rores i Spiral. M{?n arean 
AFGFv kan icke blifva oandeligt stor, så fränt 
icke antingen Abscissen r, eller ordinaten Y ar 
o.tndeiigt stor, och afyen i denna händelse kan 
AF GR hafva et varde, som icke ar oandeligt. 
Abscissen r år oandeligt stor, når kroppen af- 
lågsnar sig oåndeiigen. Ordinaten Y år oande- 
Jigt stor, når dr försvinner, ty då år Z* — o 
(§. 2). Ordinaten Y kan åfven vara oandeligt 
itor når r försvinner, ty n kan vara mindre, ån 
5. Det år således på dessa tre omständigheter, 
som upmårksamheten bor fästas. Men for att 
afgora, om arean AFGR år oandeligt stor, eller 
icke, antager jag följande Theorem , såsom bekant. 
Om Eqvationen imeilan Ordinaten }' och 

, . , ar -^- h' r -\- er -f- &Lc. 
abscissen r ar y = . . . 

fr '4- gr^^-^-hr " -}- &.c. 
och y = B, nar r = A, men y minskas ifrån)» =B 
till y = o under det att r okas ifrån r = A till 
/• „ oQ , så skall 3ie^n/y dr .i som imellertid np- 
kommer, hafva en grans, ora högsta dignitetens 
t-xponent i nämnaren ofverskjuter högsta dignite- 
tens exponent i Tåljaren med et tal, som år 
större m 1 ; men i annat fall år samma area o- 
åndeligt stor. Åfvenså om y ouphorligen okas 
ifrån y = U till )> = 00 ,' under det alt r minskas 
ifrån ;■ = A till r — o^ så skall arean / — ydr, 
som imellertid upkommer, hafva en grans, om 
K. V. A. Handl. iSiJ^ Sf. I. 3- 



54 

lågsta dignitetens exponent 1 Nånmaren ofver- 
skjuter lågsta dignitetens exponent i TåJjaren med 
et tal, som år mindre ån i; men i annat fall 
år samma area oåndeligt stor. ( Se Maclaukins 
Treatise of Fluxions §. 327.) 
§.11. 
Mar r — o^ ar Z = Vs .fl""' c"—^^ och oia 

.71^5 år Y= — s=SM (%. 4); om /2>5,, 

c 

^r Y = o (%, 3); och om n < 5 år Y— CO (fig. 

2). Men efter n > 3 , år 5 — n mindre ån 2> 

och — • < 1. Altså ofverskjuter —-( lågsta dig- 

nitetens e^^iponent i nåmnaien^ o (lågsta digni- 
tetens exponent i tåljaren} med et tal som år 
mindre ån et, och arean af MS i fig. 2 , åfven^ 
som arean AFMS i fjgg. 3 och 4, kan icke va- 
ra oåndeligt stor. Hvaraf f(5ijer, att kroppen 
icke kan gä i Spiral, under det han faller till S, 
§. IQ. 

Når r Ä CO , åx Z=r '\/mc''~3/""~'' OG^ 
Ocli 

efter ^*~ '^^ > 1' ^^^ AF GR (fig. 5) ea 

grans, fastån SR blir oåndeligt stor. - Kroppen kan 
således icke gå i Spiral, under det han aflågsnar 
sig oåndeligen. Detta år redan tydligt dtiaf, att 
inloppen beskrifver en Hyperbolisk gren' (§. 7.) 
§.13. 
Låt kroppen falla till et af^tånd SE? i hvil- 

i 




3T 

ket dr försvinner ffig. Q ). Dv' ar antingen 
SR>c, ell.T SK = c (§. 8). S:^tt SR^rf och 
r~(l-\~u. Under det att r minskas iiråu r — a 
till r~d,iiv — axz=fYdu — 



/ 



- och B = 



är 



■ v — I 

ili^li^((/'^-3 —c--^^ §. 5. Om d>c, 
d 

termen B« icke borta; och efter | — o<i, fiT 
arean AFGR, som upkomiuer under det att u 
försvinner, af åndelig storlek. Men om d = c^ 
fattas termen Bz/, och arean G afg (fig. 3), so:n 
iJpkommer under det att u försvinner, år onnde- 
U<jt stor, efter ^ — o icke år mindre ån 1. 
Derfore år bogen x 1 denna händelse oåndeligt 
stor, hvilket betyder, att kroppen måste göra et 
oräkneligt antal revolutioner, eller gå i Spiral, 
under sitt fall till afståndet c, i hvilket dr for- 
svinner. Om kroppen upstiger till et afstånd 
SR = J (fig. 3) i hvilket dr försvinner, år an- 
tingen d<:C') eller <i = c (§. 9). Sått r = d — u^ 

__ ^ du \/fn~iJ ^a^+^.fd-^uj'^'^ 
$'tL ur (i X 



/ 



VBu-i-Cu^-i^Du^-i-kQ, 



• 7J — 1 

och B = ll^i^ — (^c'^-3^d'-^). Når d<c; 

hnr arean AFGR en grans. Men når J=c, har 
arean C afg (fig. 2) ingen grans, I denna hän- 
delse år således bogen o: oåndeligt stor, och krop- 
pen upstiger i Spiral till afståndet e i hvilket dr 
orsvinner,- 



»6 

§■ «4. 

Till vinnande af et fallstandigt begrep om 
den kroklinea, som kroppen kan beskiifva, nar 
afståndet 0, hastigheten h och directionen s aio 
gima, bör kroppen betraktas både såsom upsti- 
gande och slsom fallande. Och fastan mångfal- 
diga olika aiter af kroklineer kunna erhållas der- 
iaenom, att h och s förändras, men a bibehål- 
ies oforrtndracit, så kunna likväl alla dessa arter 
bccj^våmiigen indelas i följande Fem Classer. 

Första Glassen. Kår ^ « > c och (—"^^ 

en jakad storhet. Kroklineen har två Hyperbo- 
liska grenar och en Apsis, der afståndet år det 
ciinstÄ. En sådan iinea år alltid mojelig når « > 1. 

i.-d^-a dassen. Når sa7>CQch (— ) = 

Kroklineen består af en Hyperboilsk gren,som h for- 
enad med en Spiral, i hviiken c år minsta afståndet. 

ö:dje Glassen, K't ( — ) — »r ^n 

nekad storhet. Kroklineen består at en Hyper- 
boii?k grt^n, «om Sr förenad med punkten S. 
Denna Class ir alltid mojelig, når n > 3 ; fast- 
än Macl au x°aN icke vidrört den, di han upgifvit 
conitructionen af de lineer, som upkomma når 
n ::: j QTreat. of flux. §. §. y "j f . , . , 883)- Det 
ir troligt, att ingen construction blifvit upfur>- 
nen for lineer af denna Class. | 

4:ae Classen. Når c <r c och ( — J = 

^ c n-s 

Kroklineen upstiger ifrån S i Spiral, der c år 

»tcrsta sfståndet. 



i 



37 

e:te Glassen. Nar c <c och (—V — . ; 

en jal^ad storhet. Kroklineen har en Apsis, der 
afståndet år störst , och går på båda sidor till S. 
De lineer, som MacLAUrin omtalar (JTr. of fl, 
§• §-393' 43 7- 45^}? ^^o en sårskild art af den- 
na Class och igenkännas deraf att mzzo, 

L ^ . . 

I AnmarJminn. Sått— =/,så år/— ^""2 (;/5*y~^ 
I ae Ve' 

»•ch m^n—\J — z.'. (§.§•!, 2)a 

Når n <■ 3 men /i > i, horer lineen till 
någondera af dessa Tre Classer. 

I l:sta dassen. Når m år et jakadt tal. 

* Kroklineen har två Hyperboliska grenar och eu 
Apsis, der afståndet år det minsta. 

I' 'itdra Glassen. Når ms; o. Kroklineen har 
två Paraboliska grenar och en Apsis, i hvilken 
afståndet år det minsta. Denna Class består af 
de lineer, som MacLAURIN omtalar (Tr. oj fl. 
§.§. 392. 436. 450.) 

^:dje Glassen. Når m år et nekadt tal;, 
Kroklineen tangerar våxelvis tvånne concentriska 
Cirklar kring S. Till exempel tjenar kroklineen 
AB CD EF G (fig. 6> 

i Till denna Class kunna alla de lineer fo- 

ras, som upkorama, når n = \y når /z < 1 , når 
n = o , når n år et nekadt tal. Den vanliga El- 
lipsen erhålles, både når ;^ = 2 och når «= — x. 

XMacl. Tr. oj fl. §. §. 445,446). 

Når n = 3 , kan lineen c icke bestämmas. 



38 

Men om / — — och tvänne Hyperblar upntas, 
ae 

}i vilkas Eqvationer *ro a^errz-^v och Is^a^e — r^i^ 
blir dr'' =2+ 2BHTR + Q AEQR (§. q) Difle- 
rential - Eqvatienen fur kroklineen ar 

s a"^ dr V ^ 
tadxzz — ^=-zzii , h vilken coriStru- 

eras ganska lått. Men innan denna constrnction 
företages, nptåckes utan svaiighet efter den me- 
thod, som i denna afliandling år framsiålld, att 
hvarje linea, som upliommer når n =: 2 ^ horer 
till någondera af dessa Fyra Qasser. 

I.sta Classen. Nsr h^>i. Kroklineen har 
två Hyperboliska grenar och en Apsis, i hvilken 
afståndet år det minsta, 

2-dra Classen, Når /^ 1, men Is^ icke 
år större ån 1. Kroklineen har en hyperbolisk 
gren förenad med tn Spiral, i h vilken afståndet 
fluteligen försvinner. Den Hyperboliska Spiralen 
il en serskild art sf denna Class, och igenkån- 
fies deraf, att Is^zz i. 

3:dje Classen. Nar / rr 1. Kroklineen år 
en fullkomlig Spiral utan grånsor for största och 
minsta afståndet. Lineerna som hora till denna 
Class åro in/ja andra, ån de Lon-aritmiska Spira- 
lerne, h vilka endast genom värdet af s knnna 
»kiljas ifrån hvarandra. 

jj.:de Classen. Når /<i. Kroklineen ha« 
en Apsis, i hvilken afståndet år det största, och 
på hvardera sidan om denna Apsis år lineen en 
Spiial i hvilien afätlndet slutligen försvinner. 



59 



FÖRSÖK 
till ef t rättfärdigande af de theoretiskt-^ 
chemiska åsigter^ pä hvilka den sy^ 
stematislia uppställningen i mitt For-^ 
sök till en förbättring af den che^ 
miska nomendaturen grundar sig^ 

af 

JAC. BERZELIUS. *> 



(A.ndra Fortsättningen.) 

å. 9 Äpr. t g! 2? 

Tennets Syrsåttnings-^Grader^ 

V i komma hår till en Metall, hvilken varit af 
ålder kand , och just derfore icke blifvit med sam- 
ma noggrannhet undersökt, som flere af de mindre 
allmånt intresserande metaller, for hvilkas upp- 
täckt Chemien har att tacka sednare decennier. 
Oaktadt jag bemödat mig att närmare utreda ten- 
nets syrsåttnings-grader till antal och caraélerer, 
vågar jag likväl ej hoppas, att icke ånnu mycket 
återstår, som fordrar framtida forsok for att fullt 
utredas. 

Vi skola hos tennet se samma caraÖerer i 
det hela, som hos antimon, men med foråndrin- 



*) Se K, y, 4. IfaaäJU Xom X2öaiL (sid. a53.) 4;d» Qv«t^ 



40 

gar, som göra början till en ofvergäng från de 
metaller, hvars oxider mera hora till klassen af 
syror, till dem hvars oxider åro afgjorda baser, 
d. å. frän de mera decideradt^ eledropositiva till 
de eledronegativa. 

Det intresserade mig att veta om tennet 
ågde en suboxid, hvilken jag förmodade då böra 
tråiFas i den svartgrå eller svarta, stundom regn- 
båge-fårgade hinna, som bildas då tennet smaltes 
vid en ganska lindrig hetta, och som slutligen 
forbytes till en skiftande aska, eller också i don 
svarta anlopning tennet far, då det i faktigt till- 
stånd råkas af en annan metall, eller slutligen i 
det gula åfverdrag som bildas dels på långe for- 
varadtj tenn-folium, dels på vissa flackar af smalt 
tenn, der det liknar en matt förgyllning. Jag 
utsatte derfore tenn-foliura i en degel for en 
småningom okad hetta, hvarvid det svartnade och 
ofverklåddes med en i re^nbogens fårgor spelande 
hinna. Tennet syntes i början helt och hållet 
forvandladt till denna massa, men då jag begynte 
röra det, fanns hinnan så tunn, att alldeles intet 
kunde afskiljas eller sårskildt uppsamlas. Oaktadt 
jag utsatte denna tennmassa for en längre fort- 
farande lindrig hetta, som icke gick till glodg- 
ning, så blef hinnan icke merkbart tjockare, och 
då hettan kom till glodgning forglimmade massan 
och brände sig grå. Då jag icke kunde isolera 
den förmenta suboxiden , sökte jag förskaffa mig 
tenn-oxidulen, hvilken Lårbockerna beskrifva så- 
som hvit; for att, genom jemforelsen med denne, 
af olikheterna kunna bedöma huruvida denna mör- 
ka, brännbara oxiderade hinna var suboxid eller 
oxidul. 

Tenn-oxidiit. Jag upplöste tenn i concen- 
trerad saltsyra och fållde lösningen med kolsyradt 



41 

l:ali, tvättade den erhållna fällningen med kokan- 
de vatten och torrkade den, hvarvid den behöll 
sig snolivit. De Chemisters uppgift, som pasiå att 
♦altsyrad tenn-oxidul, fålld med kaustikt kali i 
ofverskott, ger ett basiskt gråtr salt, har jag icke 
kunnat besanna, ty da jag falide en pors ton af 
samma solution med caustikt kali, feck jag en 
hvit fällning, som af ofverskjutande kali upplös- 
tes utan att förut blifva gra. 

Den torra, hvita, med kolsyradt alkali fäll- 
da tenn - oxidulen lostes med yttersta lätthet och 
utan fråsning af salpeter-syra och af saltsyra, och 
var således icke kolsyrad. Upphettad till glodg- 
ning i en dermed till hälften fylld retort, gaf 
den rent vatten och lemnade ett Ijusgrått pulver, 
hvars nedersta del var mörk nästan svart. Jag 
cmgjorde derfore forsoket med en större quantitet, 
som alldeles fyllde retort-kulan , och jag erhöll dä, 
såsom förut, vatten, men i retorten stannade ett 
svart pulver , som uttagit och rifvit till finare 
pulver, hade en af grått, brunt och grönt sam- 
mansatt fårg. Påtåndt f5r blåsrors-lågan i en 
punkt, fortfor det sedan att af sig sjelft forglim- 
ma, likt fnosk, till en hvit, något med grått 
blandad oxid. Den hvita med kolsyradt alkali 
erhållna fällningen var således oxidulens hydrat. 
Detta hydrat år lika forbrånnligt som den vatten- 
fria oxidulen , men glodgningen under dess för- 
bränning år mindre liflig. Genom kokning med 
vatten decomponeras det efter hand, och blir svarr, 
likasom det sker med koppar-oxidens hydrat. 
Kolfven, hvari detta forsok skedde, kom händelse- 
vis att i 4 månader stå outslagen, då större delen 
af den svarta massan hade bibehållit sig; blott en 
liten del ofyantill hade oxiderat sig h5gre oék 
blifvit hvit. 



Det år således i o:if Jdulens yttre caraåerer Irt» 
gen ting, som kan afgora om det år någon skill- 
nad emellan denne cth den forut omtalade mörka 
hinnan som foJirieras på smältande tenn. Exi- 
stensen af en suboxid hos tennet år således ånnt;^ 
obevisad. 

For att ulrona tenn-oxidulens sammansätt- 
ning, hvilket icke kan ske genom ett direä; för- 
sök med vederbörlig precision, betjente jag mig 
af följande utvåg: 

Tenn sammansmältes med svafvel i en glas- 
retort, hvarvid jag erhöll en gra porös massa af 
ofullkomligt svafvelbundet tenn, hvilken jag ref 
till pulver och ä nyo upphettade i en glas-retort 
med lika vigt svafvel, till dess att massan kom 
i smältning. Dervid sublimerades svafvel samt 
litet musiv-guld , och i retorten återstod en mörkt 
fblygrå, stråligt crisjaliiserad, starkt metallglånsande 
massa. Den lostes i concentrerad saltsyra med ut- 
veckling af svaivelbunden våtgas, hvilken jag 
tippfångade i en omvänd flaska fylld med en svag 
lut af caustikt kali. Gasen absorberades deraf 
fullkomligt utan att lemna minsta återstod. Ea 
annan del af samma svafvelbundna tenn upplö- 
stes i en vågd glaskolf i rökande salpetersyra, 
och afr5ktes till nåra torrhet, hvarefter massan ut- 
gjSts i en platina-degel och kolfven val sköljdes 
med vatten. Liquidum afréktes varsamt i de- 
geln, hvarefter den intorkade massan glödgades 
till svafvel-syrans forjagande, hvarefter loo d. 
svafvelbundet tenn hade lemnat 99-^ d. tenn- 
oxid. Af ås proportions förhållanden hvilkas rik^ 
lighet jag i redan utgifna afhandlingar bevisat «, 
inser man att svaflet i det svafvelbundna tennefe 
jBQÄSte förhålla sig till syre^ i tenn-oxidulen , som, 
syaäsv i t» ex. ivafveibuadet bly till syret i 



45^ 

bly-oxid; men i forsoket till clet svafvclbundni 
tennets analys hade sy tet nära fullt ersatt svaf. 
lets ställe, hvaraf ^^äledes följer, att tennet i tenn- 
oxidulen mäste upptaga precist hälften sa mycket 
syre, som i itmn-oxiden. Dä roo d. tenn i 
denne sednare upptaga, enligt forsok som jag re- 
dan bekantgjort, 27,2 d. syre, så måste 100 d. 
tenn-oxidul bestå af 

Tenn — 88.<528 — 100, C5 
Syre — ii>972 13.6 

Hvlt Tenn-oxid. Det år en hittills allmänt 
antagen, eller åtminstone aldrig^ bestridd mening, 
att den oxid, som träffas i det flygtiga oxid-saltet, 
kåndt under namn af spiritus L^Z'fl^'/i, år den sam- 
tna som fås genom tennets syrsåttning i en hög- 
re temperatur eller på salpeter-syrans bekostnad. 
Det har likväl icke blifvit af Chemisterna obe- 
märkt, att den sednare år olöslig i syror, då d-er- 
emot den förra af dem rått val upptages. Jag 
har icke funnit att någon Chemist, som skrifvit 
om tennets oxider misstånkt att dessa båda möj- 
ligen kunnat vara särskilda syrsåttnings-grader, 
utan man synes hafva förmodat att hår, liksom 
hos kiseljord , lerjord, zirkenjord , titan-oxid 
m. fl. det större sammanhang som genom brän- 
ning uppkommer emellan delarna, förorsakade en 
©löslighet, hvilken genom bränning med alkali 
kunde upphåfvas. Följande forsok skola utvisa 
att dessa båda oxider icke åro samma syrsåttnings- 
grad. 

En upplösning af spiritus Libavii i vatten 
falides med kolsyradt kali, och fällningen tog;* 
på filtrum och tvättades med kallt vatten. Då 
den for andra gången begots med vatten på fil- 
trum , smalte den såsom smör och utblandade sig 
slutligen med vattnet till en oklar, mjolkiik sh* 



44 

sk?., som geck igenom filtrum, och som a ny 
fälldes da den kom i den förut genomgångna, 
klara, pä alkali rådande vätskan. Jag uppsam- 
lade den i ett sårskiidt karl, der den lemnades i 
hvila. Den klarnade efcer i dygns forlopp och 
vätskan hade då en svag gul fårg. Den reage- 
rade och snsahade af alkali, men fälldes det oak- 
tadt af raera tillslaget alkali. Blandad med salt- 
syra eller salpetersyra, grumlades den först, meti 
det fällda upplöstes sedan fallkomligt. Upplös- 
ningen i saltsyra blef oförändrad i kokning, men 
den med salpetersyra gelatinerade, hvarefrer dea 
icke mera klarnade? hvarken af salpetersyra eJier 
saltsyra. 

En annan portion oxid, som blott en gång 
blifvit till tvättning ofvergjuten med vatten, torr- 
kades i prå?s emellan sugpapper, hvarefter dea 
lemnades pa ett luftigt ställe att fullt torrka. 
Den sammanbakade derunder till färglösa, nästan 
genomskinliga klumpar liknande groft glaspulver* 
Den förhöll sig till syror på följande sått: 

I Svafvelsyray utspädd med lika delar vatten, 
upplöstes den till en god del, och om mer syra an- 
vändes ån som åtgick till oxidens måttning, så 
upplöstes alltsamman, utan grumling. Blandades 
den halftorra oxiden med en ringare portion ut- 
spädd svafvelsyra, så sönderföll den, en del upp- 
löstes i syran till ett surt salt, och en annan del 
blef olöst i form af ett hvitt pulverformigt, ba- 
siskt salt. 

Af SalpHevTyva upplöstes den till full mått- 
ning, så att den sura smaken försvann och er- 
sattes af en rent sammandragande. Efter några 
dagar blef lösningen oklar i luften, och om dea 
kokades, så gelatinerade den, förlorade sia sam- 
mandragande smak och blef sur. Jag kunde deii 



45 

vid icke mårka några tecken till utvecklad nitrost 
gas, förmodligen emedan syran reducerades blott 
till syrlighet. 

Af saltsyra upplöstes den pä det sått, att 
den f6rst blef seg som en syrup, hvarefter dea 
sedan upptogs till en klar vätska, som icke för- 
ändrades hvarken af uppkokning, utspädning eller 
blandning med en större mångd concentrerad salt- 
jyra. 

Da en upplösning af spiritus Libavii fälldes 
med caustik ammoniak, så inställde sig lika phe- 
nomen, som vid fällningen med kali, att, dä 
den alkaliska vätskan gått igenosn och rent vattea 
paslogs oxiden, så upplöstes dea efterhand till ea 
mjolklik vätska, som geck igenom sllpapperet. 
Den fälldes af mer tillslagen ammoniak och för- 
vandlades genom afdunstning småningom till etc 
klart gelée, som fullkomligt lostes hlåe i saltsyra 
cch i salpetersyra. Intorrkades geleet fullkomligt , 
så lemnade det en hornlik, gulaktig i syrorna 
eloslig massa. 

Caraöererna af åen i spiritus Libavii befint- 
liga oxiden åro således följande: den fålles af of- 
verskjutande kolsyradt alkali i pulverform cch 
med hvit färg; fällningen år en förening af det 
kolsyrade alkalit med oxiden, som åter upplöses 
i vatten^ då den alkaliska vätska, hvarur den 
fälldes, hunnit afrinna. Denna lösning år emul- 
eionslik och fålles å nyo, om mera Alkali till- 
sattes. Den mjålklika vätskan intorrkar under af*. 
r5kning till ett gelée, som åter löses både i kallt 
och i kokande vatten, sanat af salpetersyra och 
saltsyra. 

Om den fällda alkali-haltiga oxiden tvättas 
med vatten tills den begynner gifva en emulsion 
•cb den sedan hastigt torrk.as i sirång hetta, så 



40 

blir den oloslis: i Syror," och ?ynes ofverga till 
följande oxidaiions-grad. Det samma sker då den 
glödgas i öppna karl, hvarvid den 8;er ifrån sig 
vat:en och blir, i mon som heitan okes, gjl, 
brandgul, samt slutligen mörkt cinoberrod, hvar- 
efter dessa fårgor under afsvalning i omv'åQd ord- 
ning försvinna, så att den glödgade csidea endast 
behäller en klar citrongul får^:. 

For ofrigt bor jag anmärka, att de omstån- 
cigherer, scm bufvudsakligast caradterisera denne 
oxid fråa den följande, åro, att den med saltsyra 
^er etc nygtigt salt, som icke falles hvarken af 
coaceniicrad saltsyra, eller genom upokokning och 
?om med allt detta icke eller foråaarar en neutral 
utclösnip.e af saltsvrad euld-oxid. 

Gul Trnn-cxid. Den tenn-oxii, som fas ca. 
tenn behandlas med salpetersyra, och som dä 
faller sig, år til] fåreen hvit, och behåller, såsom 
jag i en föregående afnandling anmärkt, caktadt 
all tvåttinng, sin egenskap att reagera på lakmus- 
papper såsom syra. Under torrkning blir de» 
hälft genomskinlig, gulakrig och hård; i glodg- 
Bing blir den vid en hcgre temperatur morkbraa 
och efter afsralning halmgul, hyilkea färg, genoiu 
lifaing till iint pulver, nästan alldeles försvinner. 

En portion med salpetersyra erhållen, tvät- 
tad men ej torrkad, tenn-oxid ofvergjots i en fla- 
ska med concentrerad saltsyra , och digererades 
dermed i lindrig vårme. Syran färgades gul, men 
oxiden forblef till största delen olöst. Då prop- 
pen efter 12 timmar urtogs, utstöttes litet syrsatt 
saltsyre^as med en r-nga explosion. Den gula 
ånnu råkande syran afhålldes, lirec vatten påslogs, 
och afnålldes åter efter en liten stund, h varefter 
rytt vajtten pizjots, af hvilket den förut olösta 
mkiiaiB i cgoab-icket upplöste». Lösningen hads 



47 

tn ren sammandragande smak, var ej alldeles 
klar, men hade ingen färg. Da en del af låsnin- 
gen blandades med en ny portion concentrerad 
saltsyra, filides det upplösta åter, men upplöstes 
genom utspädning med mycket vatten. En annan 
del af lösningen upphettades i ett glaskärl ofvet 
lagen af en sprit-lampa, h varvid den genast stel- 
nade i bottnen, och efterhand tfven ofver hela 
vätskan, till en hyit, opak, geiatinos massa, pre- 
cis såsom det hade varit hviten af ett åge^. Mas- 
san var nu sur utan tecken till adstringerande 
smak. I denna temperatur hade vattnet alltså ur 
.syran utfällt tenn-oxiden, hvilken na icke mec 
liunde qvarhållas af den utspädda Syran. Till 
concentrerad saltsyra förhöll sig den falida oxiden 
Alldeles såsom före operationen. Detta forsok be- 
visar således att den oxid, med hvilken vi håc 
hafva att g6ra, kan förenas med saltsyra till ett 
neutralt sait, som i coacenirerad saltsyra år ol6s^ 
ligt, och som af denna uttrånges ur sitt losiiing?- 
vatten (liksom saltsyrad kcppar-oxid ^ saltsyrad 
liaryt m. fl.), samt att detta salt löses i vatten, 
ur hvilken låsning oxiden utfålles genom uppkok- 
cing, under det syran qvarsrannar i vattnet ere- 
sam, eller med en ganska ringa quantitet oxid. 
Dessa egenskaper utmårka således denna syrsått- 
aingsgrad på ett alldeles afgorande sått, från deja 
som finnes i spiritus Libavii. 

Dessa båda syrsåttningsgraders yttre likhet, 
dea lätthet hvarmed den ene vid torrkning eller 
bränning ofvergår i den andre, utan att detta rojes 
på fårg eller yttre forhållanden, samt deras fulU 
komligen lika forhållande till alkalierna gjord* 
denna undersökning i början ganska svår och för- 
anledde många tvifvel om riktigheten af hvad jag 
redan f\in^'n. For att satta detta åmne utom all 



frag8, hlandade (ag spiritus Libavii med salpeter- 
syrå, och afiokse bianningen till torrhet vid eii 
lindrig vårme. Oxiden i spiritus Libavii syrsattes 
på. salpetersyrans bekostnad, fälldes i mon som 
lösningen concentrerades, och återstod efter lös- 
ningens intorrkande. Derefter upplöste jag tenn 
i en blanning af falpetersyra oth saltsyra; den 
förra närvarande, i etc siorre forhällande ån sotn 
fordry*-;" till tennets syrsåttning. Låsningen af- 
satie en ladngå af ett b vitt, i rent vatten losligt 
pulver, hvars upplösning stelnade i kokning. Dsn 
delen af tennsoiution , hvarur det hvita pulvret 
afsatt sig, distilierades i en glas-retort med forlag; 
åen gaf först vatten, sedan syrsatt saltsyregas, sä 
spiriiur Libavii, i början mycket utspädd och 
med stort ofverskott af saltsyra; sedan mer och 
mer concentrerad och neutraL Slutligen återstod 
i refonen vid en hetta som kom glodgning ganska 
nåra, en groft pulverformig, icke det minsta 
cristallinisk, hvit massa, som i denna temperatur 
icke på fiera timar undergick någon vidare för- 
ändring. En del af detta pulver uitogs , efter af- 
svalning, och ofvergjots med vatten, hvari det ge- 
nast upplöstes till en oklar, sammandragande våt« 
ska, som fälldes både af concentrerad saltsyra och 
genom kokning. Den i retorten qvarlemnade de- 
len utsattes för glodgningshetta, hvarvid den gaf 
litet syrsatt saltsyregas och några droppar spiritus 
Libavii. Den uttogs derefter och glödgades i 
Platina-digel vid en ånnu strängare hetta, hvaraf 
den likväl icke eller fullt decomponerades, utan 
lemnade saltsyra, då den efteråt behandlades med 
alkali. 

Detta fSrsok sätter utom allt tvifvelsmål att, 

il. lena upplöses i *n blanning af saltsyra och 

' sal. 



49 

salpeter- syra, så bildas bada dessa oxider, och 
den högsta syrsattningsr^radens quantitet står der- 
vid i förhållande till den använda salpetersyrans 
myckenhet. Då den förökat sig till en viss 
grad, sä utfålles dess neutrala förening mtd salt- 
syra, och då den återstående blandade neutrala 
lösningen afdistilleras, sä ofvergår jemte vattnet 
spiritus Libavii och i retorten stannar det oftanåm- 
da saltet af den ho2^sta oxidationsgraden. Då 
det sednare i en högre temperatur decomponeräS bil- 
das derur spiritus Libavii och syrsatt saltsyregas. 

Det skall blifva högst intressant att framdeles' 
erfara hvad inflytelse desse förr ej bemärkte sår- 
skilde oxidationsgrader kunna hafva på de färgäm- 
nen, till hvilkas fastande på tyget tenn - solution 
så ofta användes i Fårgare-konsten, och h vilka of* , 
ta utfalla så olika. 

Dä det genom dessa forsok år afgjordt att 
tennoxiden i spiritus Libavii icke år den sammej 
som den med salpetersyra billdade, och då ten- 
net i den sednare uptager dubhélt så myckel syre 
som i oxidulen, så måste oxiden i spiritus Liba- 
vii, då den håller mer syre ån oxidulen, men min- 
dre ån den gula oxiden, intaga den emellan dem 
befintliga multiplicationsgraden med i~, och ef- 
ter den serie af bekräftelser for denna progressions- 
ordning vi redan aga, lårer det val icke behof-. 
vas någon sårskild analys, som dessutom alltid blir 
svår att verkställa , for att bestatnma den m.eller- 
sta tennoxidens sammansättning till 
Tenn — 83*13 *— 100,0 
Syre — 16,87 — 20,4. 

De caracterer som utmärka tgnnets högsta 
syrsåitnings-grad åro följande: Antiu våt ofvergju- 
ten och digererad med en lösning af kolsyradt 
K. V. A. HandL lE^. St. L 4. 



5d 

alkali, uplcse? den deri icke; men om den ofvan- 
stående alkaliska vätskan ai-hålles och det olösta 
skoljes med vatten, så uploses den, liksom dea 
mellersta syrsåttningsgraden, till en oklar mjolk- 
III; vätska, som ganska långsamt klarnar och år da 
morkg;ul. Efter afdunstning bildar den ett volu- 
minöst geleé, som intorkar till en bernstenslik 
sprucken massa, hvilken åter fullkomligt, men 
långsamt, uploses af kallt vatten. Den mjolklika 
vätskan fålles så val af alkali som af syror. Svaf- 
velsyra, salpetersyra, saltsyra, ättiksyra och oxal- 
syra, tillsatta i huru stora portioner som håldst 
gifva en beständig, voluminös och sent sjunkande 
fällning. Ofvergjutes den utfällda oxiden med 
con centrerad svafvelsyra, så förenas den med en 
portion deraf, sväller ut och blir gul, men uplo- 
ses icke. Ofvergiuten med vatten, utdrager detta 
syran, föreningens gula fårg försvinner och en hvit 
oxid återstår. Saltsyra blandad till oxidens emul- 
sionslika uplosnJng i vatten i en lagom quaniitet 
att neutralisera både alkalit och oxiden, bildar det 
förr omtalde saltet, som fålles af mer syra, och 
som decomponeras i kokning. I sträng glodgning 
blir denna oxid for sig^ sjeif oförändrad; jag har 
icke kunnat åstadkomma den minsta vigtforåndring, 
då ]ag glödgat den håftigt i en platina degel; men 
då den utsattes for den inre blåsrorslagen brånnes 
den hvit på den flack , som berores af lagen. — 
Ar detta en reduction till mellangraden? Och år 
den snohvita email tennoxiden ger en förening 
af blyglasmassa med tennets mellersta syrsått- 
ningsgrad'? 

Slutlioen bor ]ao; anmärka att samma oxid , 
som jag uptagit under namn af gul, erhålles vid 
åtskilliga tillfållen hvit; t. ex. då man i en gla^ 
retort disiillerar Tenn-filspån med rod quicksilf- 



5t 

ver-oxid , eller da glSdgad guldpurpur behandlas 
med en blannlng af salisyra och salpetersyra. 
Glodgning förändrar icke det minsta denna hvita 
oxid, den mörknar icke da den uphettas, och den 
år olöslig i saltsyra, hvilken likväl färgar sig gul 
deraf. Jag trodde i början att den hvita oxiden 
kunde vara en högre syrsåttnings - grad hos ten- 
net; men en portion tenn, som med rod qnick- 
silfver-oxid blifvit syrsatt till hvit oxid, hade vun- 
nit ungefår lika i vigt, som då tennet oxideras 
med salpeter-syra. Det kan vara troligt att aggre- 
gations-formen hår år den enda orsaken till olik- 
heten i fårg. 

Tenn-oxidcrnes forhiillande till alkalur och salU 
baser. Det år allmänt kåndt, att den gula tenn- , 
oxiden innan glodgningen rodnar lakmuspapperet, 
men genom bränning förlorar denna egenskap. Jag 
Ijar icke kunnat undersöka huruvida håndelsen år 

'densamma med mellangraden , men jag har alla 
anledningar att förmoda det. Lägger man hårtill 
dessa oxiders egenskap att med alkalier ingå losli- 
ga föreningar, så hafva vi goda skål, att, i likhet 
med Antimon oxiderna, anse dem såsom en syrlig- 
het och en syra; men då de å ena sidan gifva med 
syror beståmdt neutrala salt-artade föreningar och 
å den andra visserligen åro de svagaste af alla syr- 
liga kroppar, så fä vi , genom detta vågande åt 
båda sidor, svårt att afgora om vi ^kola anse dem 
fornåmligast såsom oxider eller såsom syror. — Bå- 
da förhålla sig i ofrigt så lika, att, i de få forsok 
■jag med dem såsom syror anställt, skillnaderna icke 
varit anmårkningsvårda. En omståndighet , som 
likväl bestämt åtskiljer dem år att stanniterna fuU- 

, komligt uplosas af salpetersyra, då hon deremot ur 
stannaterna uptager endast basen med lemning af 
tennets högsta oxidations-grad. De följande for» 



52 

soken åro förnämligast anställde med den högsta 
syrsåttnings - graden : 

Uvdratet deraf uplostes i caustlkt kali, luten 
afskiijdes från det olösta/ afroktes hastigt i en pla- 
tina degel lill nåra syrups consistens, hvarefter den 
anskot i små, korniga, hvita cristaller, hvilka i an- 
seende till svårigheten att skilja dem från den con- 
centrerade vidhängande moderluten, icke kunde 
analyseras. 

Luten, hvarur cristallerne satt sig, utspäddes 
med mycket vatten och kokades med oxid-hydrat, 
så långe den förmådde uplosa något. Efter klar- 
nandet hade den mattade lösningen i genomseende 
en m.orkgul fårg, och sedd från dagen var den 
blåagtigt hvit och opaliserande. Afdunstad gaf den 
ett geleé, som trögt intorkade till en mörkgul i 
vatten åter loslig massa. Glödgades den torra åter- 
stoden, så blef den glasig och grågul, fuktades i 
luften, och då den ofvergjors med vatten, utdrog 
detta alkalit med lemning af oxiden. Bråndes den 
vid en sträng hetta med en större portion caustikt 
kali, så blef den hvit och uplostes nu helt och 
hållet af saltsyra. Detta bevisar att värmets in- 
flytelse vid högre temperaturer ej endast betager 
tenn - oxiden sin egenskap att förenas med andra 
kroppar, utan lossar den till och med från dera 
med hvilka den redan år förenad. Vid en myc- 
ket hog temperatur, släpper den i förening med 
kali en del af gitt syre, och reduceras till mel- 
langraden. 

En portion af lösningen i caustikt alkali fäll- 
des m.ed alkohol, for att, om möjligt var, på detta 
sått frambringa en bestämd förening. Den torr- 
kades i press och glödgades. 4 gr. deraf decompo- 
nerades med saltsyra, hvarvid alkalit, som före 
torrkningen icke innehöll ^kolsyra, wtdrogs med 



55 

frasning. Jag erhöll o, 7 gr. glodgaJt saltsyraHt 
kali, svarande mot o, 44 gr. rent kali, samt 3 , 4 gr. 

1 tenn - oxid. Det förra innehåller 0,076 gr. syre 
och den sednare 0,7425, eller Tenn-oxiden inne- 
höll ungefår 10 gånger så mycket syre som kalit. 
En med Tenn-oxid-hydrat genom långvarig 
kokning fullt mattad men mycket utspädd kalilut 
inkokades till torrhet. Kalit utdrogs med salpeter- 
syra, hvarvid mot i2 d. kali erhollos 193 , 2 d. 
tenn - oxid. Det förra innehåller 2,04 d. syre och 
den sednare 42 d. d. å. tenn - oxiden innehöll 20 gr, 
så mycket syre som kalit, eller dubbelt emot 
for-ra forsoket. i d. caustikt kali kan således up- 

. lösa i6yq tenn-oxid. EmedJertid bor jag erinra 
att jag icke lägger någon vigt vid dessa numerära 
bestämmelser, i anseende till svårighetCLn att af så sva- 
ga fråndskaper frambringa rått neutrala eller be- 
stämda forenine^ar. 
) s Något mer fortroende fortjenar kanske foljan- 

• 5e bestämmelse: En uplosning af tenn-oxid-hydrat i 
caustikt kali blandades med barytvatten, som gaf 
en lått, voluminös flockig fällning, hvilkenjag uptog 
på filtrum och tvättade med kokande vatten. En - 
liten portion deraf, kastad i concentrerad saltsyra, 
decomponerades utan frasning. Barytjorden höll 
alltså nu ingen kolsyra. Den tvåttade fällningen 
torrkades och glödgades lindrigt, hvarvid den blef 
skönt citrongul. 4 gr. deraf behandlade med saltsyra 
gåfvo 3 gr. glödgad oxid, och 0,79 gr. barytjord, 
som med frasning uplostes- Det felande 0,21 gr.' 
var bortgången kolsyra, nåra precis den mycken- 
het som 79 d. barytjord behofva. Detta salt hade 
således i torrkning och bränning blifvit decompo- 
neradt; men dess beståndsdelar hade varit förenade 
i det forhållande att tenn -oxiden innehöll g gr. 
s^ mycket syre som barytjorden; ty 79 d. bary£« 



t 

54 

jord innehålla 8 , 3 d. syre öch 300 d. tenn- 
oxid 65, 4 d. 

Föreningen af fenn-oxid med kolsyrad baryt- 
jord behöll i den strängaste glodgning sin gula fårg, 
förmodligen deraf att. kolsyran hos baryrjorden hin- 
drade den verkan emellan jorden och oxiden, genom 
hvilken den sednare reduceras till hvit. Men på de 
stållen der den kom i contact med kol hvitbråndés 
den iått. 

Kalkvatten gaf med tenn-oxidens uplosning 
i kali en med den foregående lika beskaffad fäll- 
ning, som i torkning kolsyranes, men som vid 
strängare glodgning ganska lått förlorade sin gula 
fårg och blef hvit. 

Föreningen af tenn -oxid med kali, nyttjad 
såsom fållningsmedel for åtskilliga metall - uplos- 
ningar, åstadkom följande reactioner. 

I salpeter-syrad bly-oxid bildades en hvit fällning, 
som i bränning förlorade vatten och blef halmgul. 

1 saltsyfati kobolt- oxid en blåagtig fällning, 
som tvättad med kokande vatten blef blekröd och 
i torkning mörkbrun, samt halfglasig. Rifven till 
pulver antog den liffårg. Lindrigt upglodgad för- 
lorade den vatten, blef svart, och gaf, då den refs 
mot papper, ett umbrafårgadt strek. I den strån- 
gaste hvitglodnings-hetta blef den ljusblå, och gaf 
ett ljusblått pulfver som icke blef ljusare af pul- 
verisering. 

I salpeter 'Syrad koppar-oxid en blekgrön fäll- 
ning, som efter torkning var glasig och måttadt 
grön. Blef i bränning svart, och gaf, då den refs 
på papper, ett grönaktigt brunt pulver. 

I svafvel" syrad mangan-^oxidid en hvit fällning, 
som efter hand blef brun i luften. 

I svnfvsl' syrad jevn-oxidiil en hvit fällning, 
som i luften genomgeck jern - oxidulens vanliga 
syrsåttnings-phenomen, blef blå, grön och slutligen 



55 

gul, s^mt gaf efter torknins^ en glasfg brun mas- 
sa, hvarur jernet endast ofullkomligt kunde utdra- 
gas med saltsyra. En dylik förening får man, 
då vanligt blocktenn uploses i kungsvatten och 
lösningen inkokas, hvarvid ett blågront pulver 
fålles i mon som syran afroker. Detta blågrona 
pulver år en förening af jern-oxid, samt litet jern- 
oxidul med tenn-oxid, och det blir efter några 
dagars utsättande for luften mörkbrunt. 

I soltsjjrad quJcksilfuer-oxiä en gul fällning, som 
efter hand blef rod- Uttvåttad var den kottrod och 
torkad mörkbrun. Uphettad i distillations apparat gaf 
den saltsyrad quicksilfver-oxid och tenn - oxid, och 
var således en gfalldig förening af Tenn-oxid, 
quicksilfver-oxid och saltsyra. 

I saltsyrad ammoniak en hvit fällning, som 
åter uplostes då mera vatten tillslogs. En stor del 
af fällningen togs på filtrum, hvarifrån den up- 
lostes af skoljvattnet. Detta fälldes åter af mera 
tillslagen caustik ammoniak. Då en klarnad lös- 
ning i . vatten af den ammoniak - haltiga tenn- 
oxiden fått stå i några dagar blef den segflytande 
som gummi-vatten , utan att blifva oklar. Detta 
synes hårrora från ett begynnt afsåttande af oxiden 
i gelatinerad form. 

Lösningen af tenn-oxid i kali, lemnad åt sig 
sjelf, släpper efter hand en stor del af sin tenn- 
oxid och stelnar till en gelatinos halfklar massa, 
som efter omskakning går igenom filtrum såsom 
en emulsion, och hvarur oxiden åter efter några 
dagars hvila begynner att gelatinera. 

Dessa forsok bevisa att tenn - oxiderna val 
hafva vissa egenskaper af syror, men att deras 
fråndskaper till de flesta salt-baser åro så ytterst 
svaga, att de ofvervinnas af sådana omständigheter 
som icke verka på andra saltartade föreningar. 



S6 

Sä t. ex. snperoxlderas msngansaltet ut?in ?.tt tenn- 
oxidens afTmitet for oxidulen kan skydda den for 
syrets iniiytelse, och i glodgning kan den h varken 
hindra de starkare salt-baserna att uptaga kolsyra, 
eller utjaga den de en gäng uptagit. 

Det ar således, oacktadt desse oxiders analogie 
med de bogre syrsåttnings-graderna hos antimon, 
icke skål att gifva dem namn af syror, framfor 
dem af oxider, sä mycket mindre, som de i den 
sednare egenskapen kunna bilda salter af större 
varaktighet. Men tennet ger en saltbildande oxid 
mer ån andra metaller, och då nomenclaturen in- 
nebålier planen for benämningar till endast tvenne 
saUbildande oxider, så mäste vi hår vara betänkta 
pä åfven den tredje, hvilken också vid andra me- 
taller mcjligen kan komma att uptåckas. Jag före- 
slår dertiil radiealnamnets ändelse pä eum for den 
sista salthildande oxiden, så att vi kalla tennets 
trenne oxider oxidum stannosum, oxidum stan- 
nicum, och oxidum stanneum. De salt - artade 
föreningar, der tenn» oxiderna intaga syrans ställe, 
kalla vi i nomenclaturens stil, Stannater och Stanniter, 
Tennets föreningar med Svafvel. 

FlereChemisier hafva sysselsatt sig; med forsok 
ofver det svafvelbundna tennets sammansättning , 
hvarvid deras resultat utfallit olika, orsaken der^ 
till år att tennet fordrar till sin förening med 
svaflet en så hog temperatur, att det mesta svaf- 
let forflygtigas, h varigenom således vid förenin- 
gens inträffande, det qvarvarande svaflets quantitet 
år for ringa att måtta tennet, och man erhåller 
antingen en mechanisk blanning af metalliskt tenn 
med svaFvelbundet, eller uploses det rena tennet 
genom smältning i det svafvelbundna, lika som 
detta händer med fle*ra andra metaller t. ex. jern, 
antiinon och vismut då de sammansmältas med de« 



57 

ras svafvelbinclnincrsgrafler i minimum. Det enda 

O v.- 

sått att producera dan ]emt mattade föreningen, år 
således det jag ofvanfore anfört genom smältning 
af mu si v- gnid. 

Jag använde bland de flera misslyckade för- 
sök, att genom direct sammansmåltning af en vågd 
tennmassa med svafvel, producera sv;ift'elbundet 
tenn, en amalgama af 5 d. tenn och i d. quick- 
silfver, som blandades med svafvel och i en re- 
tort ul-sattes for en högre temperatur; men förenin- 
gen skedde då så hastigt och med så mycken häf- 
tighet, att det dervid forflygtigade quicksilfret med 
explosion sönderslog apparaten, soin likväl icke 
var tillstängd. 

Det ofvan anförde forsoket i hvilket svaf- 
vclbundet tenn, syrsatt tiil tenn -oxid, lemnade 
nåra samma quantum tenn -oxid, bevisar på sått 
jag anfört, att det svafvel som mattar ibo d. tenn, 
måste förhålla sig till det syre, som mattar lika 
mångd tenn, såsom syre och svafvel- quantiteterna 
förhålla sig inbördes hos andra metaller och hos 
våtet, och att således det svafvelbundna tennets 
sammansättning måste kunna beräknas från ten- 
nets högsta syrsåttnings - grad. Efter det directa 
forsoket innehålla 100 d. svafvelbundet tena 
*78j 25 d, metall samt 21, 75 d. svafvel. Cor- 
rigeradt efter beråkningen från oxiden, blir dess 
sammansättning 

Tenn 79,6 100,000, 

Svafvel 21,4 27,234. 

Proust har i en intressant afhandling s5kt 
bevisa, att musiv - guld år en förening af svafvel 
med en syrsåttningsgrad hos tennet, som år lågre 
ån tenn-oxidulen. Han anforer att musiv- guldet 
vid sin decomposition i smältning ger svafvel, 
Bvafvelsyrlighet och svafvelbundet tenn, och jag 



5S 

har besannat hans uppgift att det pa vanligt sått 
beredda musiv guldet vid sin decomposition, verk- 
ligen ger en liten quantitet svafvelsyrlighets-gas. 
Jag har likväl anledningar att anse det syre, som 
dervid bildat svafvelsyrlighets-gasen , såsom icke 
väsentligt horande till musiv-guldets sammansätt- 
ning, dels af forf5ok till musiv-guldets frambrin- 
gande, som jag längre ned skall anföra, och dels 
deraf, att det val kan vara enligt med våra van- 
liga chemiska begrepp, att en metall i sin lägsta 
syrsåttningsgrad kan förenas eller i smältning blan- 
das med samma eller med en annan metall i sin. 
lägsta grad af svafvelbindning; men dä någondera 
af dessa har lågre foreningsgrader, måste dessa der- 
vid framkomma, d. å. svaflet måste, om det råder, 
förenas med syret och producera en svafvelforening 
i minimum eller omvåndt. 

Jag ref 3 grammer svafvelbundit tenn i 
minimum till ett ganska fint pulver, blandade det 
med ii gramm lika fint pulver af svafvel och 
upphettade blanningen i en liten vågd och dermed 
till ^ fylld glaskolf, hvars opning var löst till- 
stoppad ined en propp af kol. Kolfven hängdes 
emellan uppglodgade trådkol, och då den varit en 
stund mörkt rodglodgad och intet svafvel mer 
forflygtigades, togs den ur elden. Den i kolfven 
stannade massan vågde 3» 33 gr. och var ett me- 
tallglånsande, mörkt grågult musiv-guld, som 
utom fårgen hade alla carafterer af musiv-guld, 
och som i kraft af beredningssättet icke kunde in- 
nehålla syre. Jag ansåg det for ett ofullbordadt 
musiv-guld, som genom omsmåltning med mer 
svafvel skulle få en högre fårg. Jag blandade 
derfore å nyo 3 grammer deraf i en dylik liten 
glaskolf med i§ gramm svafvel och upphettade 
dem tillsamman lika; som förut. Apparaten hade : 



59 

efter svaflets borrrjnganr^e Icke vunnit ået min- 
sta i vigt. Jag repeterade åniui ett par ganjjer 
samma forsok, och erhöll fullkomligt samma resul- 
tat i afseende på det bildade musiv guldets ca- 
ra6lerer och med sa. foaa afvikelser frän det an- 
förda numerära resultatet, att lag anser ofverflo- 
digt att sårskildt anföra dem. Vi hafva sett att 
loo d. svafvelbundet tenn innehålla 21, 4321, 
75 d. svafvel ; då de nu förvandlat sig till det 
grågula musiv- guldet, hafva de upptagit ånna 
n d. svafvel, h vilket med foga afvikelse år hälf- 
ten så mycket till, som det svafvelbundna tennet 
förut innehöll, och genom blotta omsmåltningen 
med mer svafvel år det icke möjligt att högre 
svafvelbinda tennet. Detta år det törsta språng 
till i^ som bland de svafvelbundna metallerna år 
mig bekant, och det var mig derfore angeläget att 
med de repeterade forsoken afgora, att det fundna 
resultatet icke var en produä; af håndelsen i ett 
enda forsok. Denna svafvelbindnings-grad beslår 
alltså af 

Tenn — 71, g. — • 100,000. 
Svafvel 28, 2. 40,851. 

Musiv-Guld. Det år svårt att såga hvilka 
omständigheter som bestämma musiv-guldets bild- 
ning efter den vanliga foieskriften, och det år li- 
ka svårt att efter denne foreskrift bereda ett fullt 
måttadt och frän fråmmande orenligheter fritt mu- 
siv~guld. Man kan icke anse något annat for 
rent musiv-guld ån de glänsande guldgula cristail- 
fjall, som vid operationen sublimeras, och deras 
quantitet år ganska ringa; försöker man att subli- 
mera ett redan färdigt mu.^v-guld, så decompo- 
neras det och svafvel sublimeras, utan att man 
ånnu ser något tecken till svafvelbundet tenn i 
minimum. Sker upphettningen långsamt och mas- 



So 

san icke kommer i smältning, sa far man mycket 
svafvel subliraeradt, nedaafor detut litet guld- 
glänsande musiv-guld i cristallfj^]!, och det i re- 
torten qvarvarande stycket befinnes om operatio- 
nen, sedan den blifvit ungefår halfliden , afbrytes, 
bestående af 3:ne särskilda las:'. Det nedersta år 
blygrått starkt porost af borrigånget svafvel; det 
ufgores af svafvelbundit tenn i minimum. Der- 
ofvanpa ligger ett lag af ^ till i lineas tjocklek 
af det nyss beskrifna mörkgula musiv-guldet ; det 
år mindre porost ån det föregående, och ofvanpå 
ligger musiv-s:uld alldeles oforåndradt, men hvars 
yta år beklådd med glänsande f|åll af sublimeradt 
musiv-guld. Detta bevisar att musiv-guldet in. 
nan det ofvergår till svafvelbundet tenn i mini- 
mum, förvandlas till mellangraden ; men att, dä 
laeret af detta år ganska smalt, skillnaden emellan 
de temperaturer hvari båda decomponeras år gan- 
ska ringa. Ju långsammare decompositionen går 
for sig, )u tjockare år lagret af m.ellangraden, och 
tvärtom då dtn sker mycket häftigt, ser man 
knappt tecken tdl dess bildning. 

Det förut omtalade eråeula musiv-2;uldet, 

Co o ' 

ofvergjutet cch kckadt med concentrerad saltsyra, 
ser svafvelbunden våtgas och blir efter hand mer 
cch mer gult, hvarvid det förvandlas till svafvel- 
bundet tenn i maximum, som efter tvättning 
återstår med en skön siuldgul glans. Likvål år 
det svårt stt på detta sårt fullkomligt förvaadla 
fcela massan till svafvelbunden i maximum, ty 
ånnu efter flera timmars skarp digestion märkas 
tydliga tecken till utveckling af svafvelbundea 
våtgas. 

Jag har g;ort ett försök till musiv-guldets 
analys, men jas: ksr icke haft ett sådant, att jag 
kunnat vara fullt försäkrad cm dess renhetj ty 



6i 

-det som pa vanligt satt beredes, afven med dea 
största omsorg, innehåller alltid en portion svaf- 
velbundit tenn af mellangraden. Förmodligen 
år endast det hälft genomskinliga, guldgula Musiv- 
guld, som genom sublimation erhålles, alt anse 
såsom fullt måttadt med svafvel. Jag har ofta 
vid förr g|orda operationer fått det i temmeligen 
stor quantitet; men nu, dä jag uppsålligen sökte 
erhålla det i en for analysen tillräcklig quantitet, 
ville dess beredning icke lyckas. Jag måste såle- 
des använda ett icke sublimeradt musiv-guld, som 
likväl var alldeles fritt fiån inblanning af Cino- 
ber, livilken annars oftast orenar detta praparat. 
3 2^r. musiv-guld syrsatte med rökande salpeter- 
syra, och lösningen silad och fålld med saltsyrad 
baryt, gåfvo 7,4625 gr. sv^afvelsyrad baryt sva- 
rande emot 1,03 gr. svafvel. Efter detta forsok 
hade alltså loo d. tenn upptagit 52,3 d, svafvel. 
Detta är icke fullt dubbla quantiteten mot i mini- 
mum, men med den säkerhet proportions bestäm- 
melserna nu synas mig hafva fått, genom antalet 
af dermed inträffande analyser, lärer det väl vara 
ostridigt, att i det rena musiv-guldet tennet 
upptager dubbelt svafvel emot i minimum. Alt 
syre dessutom icke finnes i musiv - guldet, eller 
icke behofves till dess existens, bevises af dess be- 
redning genom åverkan af concentrerad saltsyra 
på mellangraden af svafvelbundet tenn. 

Rörande nomenclaturen af dessa olika svaf- 
velbindnings-grader inser man tydligt, att de be- 
nämnings-grunder jag i forslaget till nomenclatur 
for de svafvelbundna metallerna anfört, åro otill- 
räckliga. Jag har stora skäl till den formodan, 
att alla kroppar kunna förenas med hvarandra till 
ett visst lika antal multiplicationer af minimum 
för den ©ieöropositivaste; och att t. ex. alla bräna- 



62 

bara kroppar hafva lika många oxidationsgrader, 
Jbvilka alla åro produéler af samma multiplicatorer 
med den lägsta syrsåttningsgradens syre. På sam- 
ma sått torde det förhålla sig med svafvelbind- 
rings-graderna. Om denna gissning i framliden 
bekräftar sig, torde båsta sattet att åtskilja sulphu- 
reta, blifva att framfor sulphuretum tillägga mul- 
tiplicatorn, t. ex. bisulphuretum, trisulphuretum &c. 
Så långe vi ånnu måste anse de så kallade sul- 
phureta in minimo for verkliga minima, hvilket 
de af skål, som jag i foregående afhandlingar 
anfört, icke kunna vara, så torde vi kunna nod- 
fallsvis åtskilja dem efter samma princip, på föl- 
jande sått: Sulphuretum, Sesquisulphnretum , Bi- 
sulphuretum. Vi kalla då tennets första svafvel- 
bindningsgrad Sulphuretum stanni, den andra Ses- 
quisulphuretum stanni, och den tredje Bisulphure- 
tum stanni, hvilka namn tillika hafva afseende på 
deras quantitativa sammansättning. 

(Fortsättniiig i jiästa StyckeJ, 



63 



UTDRAG 

af Tabell - Verliet angående Födde och 
Döde i Sverige Aren 1806 1810. 

af 
HENRIK NICANDER. 



d. 31 Mart. 1813» 

xLesultaterne af Sammanräkningen f5r dessa År 
åro vida skillde ifrån dem, som min sista Berät- 
telse af År 1809 for Aren igoi . — 1805 inne- 
höll. Riket var då i ett blomstrande och fredliot 
tillstånd, och årliga Förökningen i Folkmängden, 
Finland inberåknadt, steg till 28472 Personer, 
den största , som Riket haft sedan Tabell- Verkets 
början. Ifrån Ar 1805 till 181 1 har tillståndet 
förändrat sig. Krig och smittsamma sjukdomar 
hafva åstadkommit stora förluster; sjelfva Aflelse- 
kraften har i sin naturliga fortgång blifvit siord, 
och inom Rikets nu varande område finnas i 
foljd deraf, under detta Q\'inqvennium, de Födde 
i undervigt emot de Döde med en Summa af 
1 1894 Personer. Följande Tabeller upplysa detta 
vidare. 



é4 



Födde rx:li Döde Ar iSo6. A. 



Födde. 



Mani. > Qvini. 



Dcde. 



iStc-ckhölnis Städj 1182; ll-i4J 



Jc- 



StcckhoIiE" LIq 
Upsala 
Nyliopines - 
Linköpings - 
Jönköpings - 

Caimar - 
Gdtflands 

Blekings - 
Chrisiisci 
Malmö - 

Hdlands - 
Gl: = zzrzs . 

S^iar^bcr-s" - 
C^hi^di'' - 
Örebro - - 
Vesrerås - - 
Falu - - . 
Gcfle - . . 
Hrrnfsanfs - 
Jåm:!-- . 
Ve;;rrbcaens 
Norrborrens - 

Surania 

Forikning; 



OJ. 


?S 


1' 


::6 


1" 


-.6 


23 


51 



115c 
I4c9 
4-8 
■':-6 
--.6 
301 
4:0 
1297 
1821 
2382 
1117| 
19991 
2^63! 

2284i 

i6io: 

13C4: 
1833; 
ll39j 
88:1 
422 j 
662 i 
643 



37784 
5060 



-1--T -^~ I 

-^ - I 

1184' 

l-i-iii 
2-'- '-Cl 

1^93: 



494 i 
I247i 
1721: 



11 09 
1852 

2284 
2C87 
2249 

1700 1 
1128! 



410: 

711: 

6551 



MzrJ 



2178 

1489 
1181 
109= 
2291 
1433 

12c: 

1881 
585 

9:: 
1-1^2 

cr:-'2~ 

1169 
1:95 
1912 

190: 

^'" 
l4i:G 

12-f3 

1329 

741 

616 

247 

355 
4C7 



2167 

14.^^ Q 
1152 
1173 
2395 
13-i9 
1286 
1982 

455 

icr 

13:8 

1912 

l23o 

1 5 3 o 

1948 

2012 

1678 

i-i-5''-' 

1170 

1318 

801 

582 

255 

558 

569 



567971 52724 5500^ 

5795' ' ^ 

Foddc 



65 



Födde och Döde År 1807. B. 





F6 


dde. 


Döde. 




Mänt. 


Qvink. 


Mank. 


Qvink, 
1933 


I Stockholms Stad 


1226 


1094 


1858 


Stockholms Lån 


1477 


1405 


1359 


140'i 


Upsala - - - 


1227 


1180 


1097 


1167 


Nyköpings - - 


1580 


1327 


1271 


1543 


Linköpings - - 


2549 


2398 


2154 


224^ 


Jönköpings - - 


1788 


1695 


1405 


1336 


Vexio • - . 


1567 


1518 


1206 


1299 


Calmar - - « 


2249 


2168 


1695 


1714 


Gottlands - - 


489 


476 


429 


453 


Blekings - • 


1325 


1215 


963 


945 


Christianstads - 


1948 


1763 


1351 


1380 


Malmö - - - 


2638 


2402 


1965 


185Ö 


Hallands - - 


1195 


1115 


764 


802 


Goteborgs - - 


2058 


1924 


1762 


1720 


'\''ennersborgs - 


2456 


2351 


1595 


1669 


Skaraborgs - - 


2148 


2055 


1742 


1918 


Carlstads - - 


2450 


2281 


1585 


1619 


Örebro - - - 


1741 


1569 


1149 


1182 


Västerås - - - 


1557 


1259 


1135 


1188 


Falu - - . - 


1788 


1721 


i685 


1799 


Gefle .... 


1151 


1116 


879 


933 


Hernosands - • 


985 


973 


676 


630 


Jämtlands - - 


476 


440 


264 


282 


Vesterbottens - 


800 


693 


387 


411 


Norrbottens - - 


641 


637 


387 

30743 


371 

31575 


Summa 


59069 


36773 


Fåroknins 


8326 


5198 


. 





K. V. A. Handl. isij, SL L 



66 



Födde och Déde År igog. C. 





F5( 


ide. 


D5Je. 




■ . Mank. 


Q vin k. 


Mank. 

2887 


Q vink. 
2015 


1 Stockholms Stad 


1221 


1183 


6iockhoims Lån 


1F05 


1423 


1867 


1722 


Upsaia - - • 


1340 


1221 


1150 


1167 


Nyköpings - - 


I5C3 


1497 


1263 


1335 


Linköpings - 


260? 


2474 


2284 


2271 


Jönköpings - 


I8I5 


1649 


2704 


2630 


Vtxio - - • 


1575 


1464 


1.^03 


1441 


Ca 1 mar - - - 


2.~28 


2202 


199?- 


2038 


Gotflands - ' 


^i59 


415 


358 


428 


Blekings - - - 


126C 


1203 


1397 


1625 


Chriytiansiads - 


1904 


1767 


1826 


1741 


JVlaln;0 - - - 


2603 


2456 


2333 


2269 


Hallands - - 


1137 


1140 


964 


9:9 


Göifcborgs - - 


1910 


1822 


2969 


3091 


Vennersborgs • 


2501 


2068 


3538 


5376 


Skaraborgs - ■= 


2104 


2071 


2831 


2777 


C^irlsiadi • - 


1919 


1923 


2186 


2171 


Ort b ro - - - 


1520 


1482 


1561 


1454 


V esterås - - • 


1267 


1301 


1319 


1271 


Falu - - . - 


1738 


1685 


1506 


1499 


Gcfle- - - . 


1130 


1092 


1063 


952 


Hernosands - = 


908 


896 


718 


754 


JåfTitlands - - 


-^39 


410 


294 


295 


Vesietbottens - 


761 


660 


671 


683 


Korrbojtens - - 


F87 


660 


503 


427 


iiumma 


37899 


3C064 


4I890 


40-i21 
4357 


Förminskning 


■ — • 


_ 


5991 



6? 



Födde och Döde Är i8og. D. 





Födde. 


Do 


de. 




Mank. 


Qvink. 


Mank. 


Q vink. 


[Stockholms Stad 


889 


882 


2505 


2240 


Stockhoims Lån 


l'i57 


1155 


26i5i 


2481 


Upsala - - - 


1058 


972 


1791! 


1658 


Nyköpings ^ - 


1302 


1327 


1770' 


1575 


Linköpings - ■- 


2340 


2219 


2384 


2406 


Jönköpings - - 


löc5 


1678 


1325 


1290 


Vexio - - - 


1361 


1282 


1437 


1569 


Calmar • - - 


2148 


2029 


2161 


2120 


Gottlands - ^ 


386 


359 


352 


403 


Blekings - * - 


1052 


1021 


1449 


1425 


Christianstads - 


I869 


1769 


2003 


1959 


Malmö - - • 


2496 


2419 


2439 


2356 


Hallands- * - 


1106 


1042 


1062 


991 


Goteborgs - 


1706 


1634 


2981 


2926 


VennershorgS - 


2058 


1948 


2667 


2509 


Skaraborgs * - 


1822 


1751 


2080 


2087 


Carlstads - - 


1412 


1479 


3282 


3321 


Örebro - - - 


1256 


1251 


1848 


1869 


V est eras • ' - 


1081 


1016 


1836 


tP,30 


Falu . - - . 


1357 


1323 


2894 


2794 


GeRe . - - - 


909 


859 


1827 


1651 


Hernosands - - 


802 


820 


1234 


1215 


Jämtlands - - 


383 


425 


501 


567 


Vesterbottens - 


550 


564 


1625 


1575 


Norrbottens - - 


464 


447 


1456 


1583 


Summa 


32629 


3^671 


47574 


45958 


Forininsl^ning 


. 




14946 


14287 



68 



Födde och Döde År iSio. E. 





F5 


dde. 


De 


)de. 




Mank. 


Qvinfc. 


Manlr. 


Q vink» 


I Stockholms Stad 


1217 


1181 


1698 


1464 


Stockholms Lån 


1504 


1438 


1788 


1685 


Upsala - - 


1208 


1170 


1494 


1535 


Nyköpings - - 


1612 


1554 


1435 


1386 


Linköpings - 


2641 


2495 


2577 


2721 


Jönköpings - 


2015 


1883 


1561 


1616 


Vexio - - - 


1771 


1648 


1496 


1614 


Calmsr - - - 


2471 


2318 


1970 


1916 


Gottlands - . 


444 


401 


392 


437 


Blekings - - - 


1450 


1406 


1209 


1089 


• • 
Christianstads - 


2057 


1952 


1772 


1740 


Malmå - - - 


2786 


2774 


1926 


1901 


Hallands - - - 


1229 


1173 


1033 


1076 


Goteborgs - - 


2212 


2098 


2068 


1955 


Vennersborgs 


2607 


2449 


2347 


2275 


Skaraborgs - • 


2191 


2113 


2019 


2057 


Carlstads - - 


2183 


2048 


3069 


2974 


Örebro - . . 


1625 


1652 


1652 


1690 


Vesterås • - - 


1298 


1222 


1418 


1341 


Falu - o . . 


1756 


1675 


2004 


1939 


Gefle- - - . 


1377 


1182 


1082 


1064 


Hernosands - - 


975 


9^8 


886 


867 


Jämtlands - - 


451 


464 


319 


355 


Vesterbottens - 


707 


602 


446 


409 


Norrbottens - - 


672 
40459 


631 


434 


406 


Summa 


38457 


38095 


37512 


Förminskning 




2564 


945 



69 

Under alla Fem Åren , Summa, jF. 





Förökning. 


Förminskning. 




Mänt. 


1 Qvink. 


Man k. 

5371 

2000 
750 


Qvink. 

4335 

1954 

932 


I Stockholms Stac 

Stockholms T an 





Upsala - - - 
Nyköpings - - 
Linköpings - - 
Jönköpings - - 
Vexiö - - - 
Calmar - • - 
Gottlands - - 
Blekings - - 
Christian^^ads - 


482 
901 

527 
901 

1855 
554 
175 

1165 

2239 

792 


S32 
1 

177 

411 

1182 

9 

5 

604 
2125 

486 




— - — - 


— — 


Malmö - - . 
Hallands - - 
Goteborgs - - 
Vennersborgs - 
Skaraborgs - - 
Carlstads = - - 
Orehrr» - - _ 


1690 

174 

144 

1567 


19.37 

677 

774 

1785 

72 

795 

1555 

24 




96 

114 
377 
546 


Vesterås - - - 
Falu- ., - - 
Gefle - = . 
Hernosands - - 
Jämtlands - - 

"Vestprhntfpn? - 


431 
597 


666 
1144 


4 
180 

13690 


186 
46 

14868 
8708 


Korrbottens - 







6160 


Summa 
Förminskning 


10504 

■ — ■— i—i 



70 



Döde i - -, ^ - - - 





? Ar 


1800. 


I807. 




Mank. 
9118 


Qvliik. 

7995 


Mank. 
7760 


Qrink. 


Ifr, QtiU 


6479 


I — 


3 — 


5577 


5340 


2357 


2353 




5 


1221 


1265 


1032 


1059 


5 ^ 


10 — 


1178 


1228 


1065 


1096 


!Q — 


<5 


767 


712 


710 


677 


15 


2Q — 


■ 725 


709 


762 


769 


20 


25 


953 


855 


890 


814 


25 -^ 


30-- 


924 


957 


928 


869 


50 ^ 


35 


786 


845 


908 


913 


35 -- 


40 — 


905 


1007 


916 


1059 


40 


45 — 


1105 


1014 


1092 


1189 


45 — 


50 


1135 


1051 


' 1246 


1082 


50 ! 


5 5 


1526 


l'^85 


1554 


141 8 


55 — 


60 — 


1550 


14^27 


1600 


1557 


60 ^ 


65 — 


1655 


1670 


1846 


1906 


65 - 


70 


1519 


1756 


1662 


1997 


70 — r 


75 — 


1654 


2022 


1677 


•i201 


75 — 


80 — 


1375 


1855 


1457 


1968 


80 — 


85 — 


846 


1329 


859 


1394 


?5 — 


90 


361 


541 


338 


619 


Ofver 


90 


84 


185 


83 


176 




timma 


32724 


! 
33004 


5Q743 


31576 



7' 



hvar Ålder. G. 



1808. 



i8op. 



Mank. I Qvlnk. 



8779 
5705 
1880 
2395 

1286 
1664 
1601 

1408 

14-^^ 
1590 
1921' 
1982 

2197; 
2026 
20671 
1462 
1032 
421 
96 



7474 

53751 

1761 

1975 

1251 

1124 

1140, 

1223 

1251 

1^25 

1491; 

1565, 

1836; 
lb67i 

2488 
2504 
2443 
2204 
1464 
671 
192 



IVIank. 

~^193 
4399 
Si3i7 
2965 
1745 
1464 
1910 
16-^ 
1735 
1739 
1901 
2503 

2544 
2611 
2696 

2157 
2064 

1693 
1000 i 

377 1 
109 



18 10. 



41890 40421 



'67^4 

3893 i 
2097; 
2654 

1445. 

1346 

13051 

11141 

1621' 

1654 
1886 
198C$ 

243^ 

2=; 53 

2978 

2618, 

269K 

2403 

1407 

649 

199 



47574! 45958 



xMank. 

"8363 
3731 
1787 
2141 
1162 
914 
1041 
1036 
1202 
1206 

1597 
m6l 

l8r-8 

2011 

2143 

19 9 
1515! 

1541 
8fc2 

391 

94 



Q 



6848' 
36- t 
16(2 

1919 
1029 

948 

975 

1012 
1160 
1142 
1272 
1288 
17ti 
1933 
2339 
2199 

22:^5 

2101 

1295; 

614 

186 



380951 57512 



70 



Döde i 



Ifr, 



till 



5 — 

IQ — - 

15 — 

20 

25 — 

30 — 

35 — 
40 — 

45 — ■ 

50 — • 

55 — 
60 — 

65 - 

70 — 

75 — 
80 — 

55 - 

Ofver 



I8OÖ. 



Man k. 



I Ar 

3 — 
5 — 

10 — 

1$ — 

20 — 

25 — 
30 — 

35 -^ 
40 — 

45 — 
50 — 

55^ 
60 — 

65 — 

70 — 

75 — 
80 — 

85 — 
90 — 
90 — 



Summa 



9118 

15377 
1221 

1178 

767 
725 
953 

924 
786 

905 
1105 

1135 
1526 

1550 

1635 

1519 

1654 

1373 

846 

361 

84 



7995 
3340 
1263 
1228 

712 

709 

835; 

957 i 

843! 

1007 1 

1014 

1031 

V2Sb 
1427 

1670 
1756 
2022 

1855 

1329 

5-1 

185 



1807. 



I.iank. . n-i 



7760 

2557 
1032 

1065 
710 
762 
890 
928 
903 
916 
1092 
1246 

1554 
1600 

1846 

1662 

1677 

1457 

859 

338 

83 



6479 
2353 
1059 
1C96 

677 

769 

814 

869 

913 

1039 

1189 

1082 

1418 

1557 
1906 

1997 

2201 

1968 

1394 

619 

176 



327241 35004; 50743 31575 
"< I i ■ 



7' 



hvar Ålder. G. 



i8o8. 



i8op. 



^ Mank. 


Q vink. 


^^8779 


7474 


5705 


3575 


1880 


1761 


2395 


1975 


i.=;t2 


J551 


1286 


1124 


J664 


1140, 


16OX 


1223 


14.-^3 


X251 


1408 


ie2s 


14-^^ 


1491; 


1590 


156.5, 


1921 


1836! 


1982 


1^67; 


2197 


2488 


2026 


2504 


2067 


2443 


1462 


2204 


1032 


1464 


421 


671 


96 


193 


4I89O 


40421 



Mank. 

"1b193 
4399 
2317 
2965 
1745 
1464 

igio 

16-^ 

1735 
J739 
1901 
250^ 

2544 
2611 
2696 

2157 
2064 

1693 
1000 

377 
109 



I8IO. 



'67T4 

3893 i 
2097; 
2634 

1445, 

1346 

13051 

Ul4i 

1621' 

l6c;4 

1886 

198C5 

245^ 

2P53 

2978 

2618, 

269>', 

2403 

1407 

649 

199 



Aiank. 



8363 
3731 
1787 
2141 
1162 

914 

1041 
103B 
1*202 
1206 

1597 
l.^ni 

l8r-8 

201 1 

2143 

19 9 

IBI5 

1541 

8b2 

391 

94 



6848 
36- f 
lf^.|2 

1919 
1029 

9+8 

975 
1012 

iieo 

114'2 
1272 
1288 
1711 
1933 
2339 
2199 

22.^5 
2101 

1295) 
614 
186 



475741 459581 380951 57512 
I i i 



73 



Sjukdommarnes - 





o 

Ar 




1806. 


1807. 


1808. 


1809. 
648 


1810. 


Barnsbord -r -. 


643 


654 


644 


700 


Benbrott, får* 












ska Sår * - 


39 


51 


55 


58 


60 


■Brånnsär ^ •» 


35 


42 


29 


33 


27 


Blodflod - - 


85 


103 


J05 


110 


102 


Blodhostning, 












0. Lungsot ^ 


5979 


5763 


6533 


6766 


6890 


Bukref, For- 












stoppning -> 


1749 


1869 


2061 


1966 


1674 


Bulnader, Ro. 












sen, Kallhr, -. 


653 


600 


701 


651 


597 


Dragsjuka - t 


111 


79 


32 


54 


28 


Fallande-Sot , 












Convulsioner 


188 


214 


204 


245 


208 


Febrar - • - 


7154 


8053 


13527 


21171 


9193 


Frosse, Åka * 


798 


460 


998 


1Ö84 


2038 


Gick t, Torrv, 


1019 


926 


1016 


1065 


1121 


Halsfliiss, och 












Strypsjuka - 


S54 


282 


315 


479 


309 


Hjårtspräng , 












Maskar ^ - 


1946 


1759 


2036 


1933 


9005 


Håll, Styng . 


7394 


7182 


7473 


7777 


8287 


Insp, Bråck 


162 


173 


170 


165 


154 


Kikhosta ^ ^ 


504a 


2619 


575 


, 628 


958 


Koppor - - - 


1482 


2129 


1814 


2404 


824 


Kräfta] » - » 




186 


185 


155 


186 



73 



- - - * - Härjande. H. 





o 




Ar 




1806. 


I807. 


1808. 


I809. 


1810. 


Mag- Torsk, 






hård Mage - 


1595 


1490 


1652 


1726 


1694 


Mässling - - 


431 


500 


2486 


1574 


320 


Oangifven 












Sjukdom - - 


8178 


7449 


9208 


9662 


9407 


Ol^ckshånds. - 


1894 


1922 


1930 


1724 


I8O5 


Risen - - . 


143 


110 


122 


104 


lig 


Rödsot, Utsot - 


2694 


1756 


11460 


11505 


9008 


Skarlak. Feb. - 


40 


65 


186 


392 


90 


Skjorbjugg - - 


50 


47 


74 


30 


26 


Slag, Brådöd - 


4695 


4490 


5095 


5328 


5650 


Spetålska - . 


17 


20 


16 


14 


22 


Stenplåga, 












Vattensr. 


176 


136 


111 


161 


159 


Vattenskråck - 


6 


6 


11 


12 


3 


Vaftenkråfta , 












Likmask 


40 


34 


33 


44 


38 


Vattensot, 












Gulsot - - 


2692 


2665 


3133 


3210 


2822 


Vener.Sjukdöm 


267 


308 


298 


224 


295i 


Ålderdom - •> 


7915 
65728! 


8204 


9025 


9834 


8792 


Summa 


623I8; 


823U 


93532 


756Q7 



De svåraste Sjukdommarne, som ärligen borrt- 
taga största antalet af menniskor, hafva under sist- 
ledet Q\'in(jvennium ofverdrifvit sitt hårjande. 



74 

Febrarne, ibhnd h vilka Fålf^inkan afven åt 
inråkn d, hafva ofver vaniiga Medciialtt, ntdlfior, 
alla Aren tillsanimaiis, omkring . 32000 

Älderiomskråmpor - • ^000» 

Oangifne Sinkdoiriar . - 3000 

Rodsoten, Aren 1808» Q och 10 - 27000 
Lungsot och Blodhostning, samma Ar -000 
Slag ... 3000 

Vattensoten , igoS och 9 - - 2000 

Måsslingen samma Ar - - 3000 

Kikhostan, igoö och 7 - - 6000 

Frossen, Aren 1809 och 10 . 2000 

Men Kopporna, som annars hvart 4'Ae och 5::e 
Ar, i S)'nnerhet under påsrående Krig och hun- 
gersnod, gerna infunnit sig och då falt ifrån 5 lill 
8000 människor, hafva allt sedan Ar 1X04, då 
den välgörande Vaccinationen bief anbefalld, gan- 
ska märkbart förändrat sie. Största mvckcnheren, 
som de borrttagit under sisiledne Qvinqvennium , 
år antecknad for Ar 1809; men dtn steg då icke 
högre ån till 2404 personer. Likväl finnes att de 
Vaccinerades antal de sednare Aren ganska mycket 
aftagit emot de första, 

Pet var År 1804 — • — 28370 

18^5 • — — 30179 

1806 — — 25234 

1807 — — 25776 

1808 — ' — ' 16467 

1809 ■ — — 17027 

iglQ 17076 

Om skillnaden hårror af mindre omtanke och 
nit for detta hälsosamma Medels antagande och be- 
for^dran^ eller af underlåtenhet att ^fvä tillkåana 



75 



bos Vederbörande Tabell Författare, hvad i den 
VHgen kan vara utråttadt, år ovisst. — Trolig-^sfi 
år likväl det sediiare, sedan en tätare utofnina blif- 
vir en vanlig sak, hvarvid uppmårksamheien icke 
så ifrigt fast sig som i början. Åtminstone synes» 
detta vara håndeisen i Stockholm, dar Låkarne nu 
åro lika ifrige for Skyddskoppornas fortplantande 
som förut, men dar anteckningarne ofver deras 
fårråttningar vid Koppympningen icke tyckas vara 
fullständiga de sednare Aren, 

Af 01yck?hånde]ser aro endast sädana anteck- 
nade, som tilldragit sig hemikring, Ibland dem 
finnas ptr medium 



Drunknade 

Qyafde af Modrar och Ammor 
Sjelfmordade - » - 

JVlordade Barn - . - 

— — Åldre 
Döde af Os - 
_ _ Fall - 

— — Svalt 



Ht 

381 

So 

IQ 

23 

35 
87 

5 

62 

14 



— -. Rold 

— • — Starka Drycker • 

• — — egen eller andras Våda 160 

-^ *-^ diverse andra händelser 287 

Af B^rn som blifvit qvafde af Modrar eller 
Ammor finnas de masta nu såsom tillforene i 
Linköpings, Jonkopinprs, VexiS, Calmar, Skara- 
borgs och Carlstads Lån emellan 20 och 50 pi 
hvart ställe. Men på Gottland har intet enda 
Barn på det sattet omkommit sedan 1798. och i 
Norra Provincerna yppa sig sådana händelser åf-« 
ven ganska sällan. 



78 

Af dem voro Gifte - - - 6939! 
Ogifte - - - 4750 

och 1184 hafva fodt Tvillingar. 
17 — Tril!in?;an 

2:ne Ar ig 10 Fyrlingar. 

Af Barnen voro Gc-sar - — — 37568 
Flickor * — — 35952 
Dodfodde — — i845 

De ågta Barnens proportion till Hustrurna 
fanns 

År 1805 som 10 till 61. 
och 2810 — 10 — 63. 

Deremot hafva de oågta Barnens proportion 
pil de Ogifte Q^vinnorna beständigt tilltagit: 

Dsn var mellan 1775 ^'^^ '795 som i till 92 
1795 ■ — 1800 - - I — 70 
1800 — 1805 • - t — 69 
1805 — i8ro ^ * I . — 65 

Deras proporäoti till Ågta Barnen 

Mellan 1775 och 1795 som i 27 

''795 — 1800 - - 1 — 20 

igoo — 1805 - ' I — 17 

X805 ' — 1810 -* I — 15 

Af denna växande proportion synes likväl 
Folkmängden icke hafva haft särdeles båtnad» 
emedan nästan hälften af de oågta Barnen årligen 
do och i Stockholm do ån flere. 

Alle Födde tillsammanstagne voro 

År 1805. År t^to, 

llll Folkmängden som 10 till 3 19 — 10 till 326 

De Döde till Folkmängden 10 - - 410 — 10- -315 

De Döde till de Födde 100 - - 128 — 100- - g6 



7^ 

Srilerles h^fie de Dof^e ar igro liret slorre 
proper. ion till Folkmängden, au de Födde hade 
år 1S05. 

Under denna starka mortalitet har ingen Al* 
der fäll nTigon tillökning mer ån Barnen under 1 
ar, samt A.ld)arne mellan 15 och 20, 30 och 35, 
samt 55 och 65. Alle ofrige hafva mer och min- 
dre lidit förluster. 

Öm någon ömmare skötsel for de spåda Baf-» 
tien varit gynnande; Goromål utom hus for Ål- 
dern mellan 30 och ^5; ^ orsigrigheten for Åldera 
mellan 55 och 65, år ovisst; men säkert synes, 
att ungdomFStyrksn bibehållit Åldern mellan 15 
och 20 ?nmt btfordraf: dess tillväxt, emedan Död- 
ligheten dar A' en igOS och 9 var minst liksom 
vanlipen. Deffa oatktsdf , Ltfinnes likväl, den- 
ne Ålder liksom de ofrige^ når proportionerne 
uppdragas mellan hvarje Ålders döde och lefvan- 
de, icke dess niindre hafva förlorat ansenligt mer 
under sista Qyinqvennium ån under något annat, 
hvilket en jåinforfcise med perioden ifrån Ar 1775 
till 1795, som består af 4:ra Qvinqvennier och 
foljakteligen har mera bevis pä sin sida, ganska 
märkbart ådagalågges» 

Slutligen bor gifvas tillkänna, att sedan de 
Norra Lånen Ar 1809 blefvo styckade och flere; 
Forsamlingarne Neder-Torneä, Carl Gustavs, Hje- 
taniemi, öfver-Torneå, Pajala , Muonioniska och 
Knontåkis blefvo delade med Ryssland; Nordma- 
iing och Piteå Lands Forsamlingar lagde den förra 
till Vesterbottens, den sednare till Norrbottens Lån, 
hafva underrättelser måst inhemtas ifrån orten 
om Folkmängdens storlek År 1805 i de behålhia 



8ö 

delarne af åe längst Norr styckade Forsamlin- 
garna, nya Tabeller ofver Prosteriet, hvilket 
de tillhora, for Åren 1805» 6, 7 och S» i pro- 
portion efter den återstående Folkmångds-summan 
uppråttaSi På samma sått har Nordmaling och 
Piteå Lands-Forsamling måst utbrytas ifrån Prost- 
Tabellerne, i hvilka de voro intagne; slutligen 
af alla vederbörliga Specialer sammanräknas Ta- 
beller for de anförde Aren ofver de Norra Lånen, 
efter deras nu varande grånsor. I anseende till 
dessa proportioneringar kan icke försäkras, att re- 
sultaterne hunnit till yttersta noghet ; men i an- 
ledning af de närmande Utslag, som dylika cal- 
culer förut gifvit, förmodas likväl, att de icke 
mycket afvika ifrån sanningen. 



RON 



' 81 

RO N, 

Att genom MetaUhorstar eller samlad 
myckenJiet af MetaUspetsar göra Gal- 
vanismen mer aiwåndbar och krafti- 
gare för medicinskt beliof^ 

af 
J, P. VvESTRrNG. 



d. aS Oct. 1812. 

anledning af Magnetisrae och den så kallade 
perkinismen, eller i allmänhet metallernes retelse 
förmåga på djurkroppen , och hvaraf phenomenerne 
sä val fordom som i synnerhet i våra tider våckt 
upmårksamhtt, foU jag redan igoi på den tan- 
kan att galvaniska kraften, såsom mycket diver- 
gibel , skulle kunna ledas på en gång genom fiere 
spetsar åt hvilken del af kroppen man behagade. 
Till forsoks anställande, låt jag for defta ändamål 
förfärdiga en Guldborste af 6 st. Holländska Du- 
cater således, att på en guldskifva af 3 tums långd 
och 1-^- tums bredd i ena andan spetsad framåt till 
hjertlik figur, infattades eller fastades guldspetsar, 
på sått som kardor vanligen göras, samt en ögla 
af guld i breda andan. Denna kardformiga skif- 
Va fastgjordes på ett likformigt stycke af Ebenholz, 
hyarå ett litet med skruf forsedt handtag befinnes 

• ^K.F.A.Handl.iSi3.St.L 6 



8« 

och med hvllket borsten kan foras I hvad direction 
som behagas, samt afskrufvadt kan nedläggas och 
forvaras. Lika så beskaffade borstar j^jordes ock 
af silfver och af koppar. 

Ofvertjgad att desse metaller ensamma icke 
ågde någon väckelse -förmåga eller kånbar kraft 
att reta, förenade jag dem med galvaniska kedjan, 
då deras kraft blef i hog grad märkbar. Detta 
skedde påföljande sått: Ifrån Voltas stapel, som 
jag sammansätter af Silfver och Zink, med exci- 
tatorer af klådeslappar, blotta i Rhenskt eller 
Franskt vin (hvartiil lågges litet koksall for att 
oka krahen), leder jag en silfver eller guldtråd, 
fastad med ena andan i stapelns positiva pol, och 
med den andra i öglan till borstens guldskifva; 
på den negativa polen låter jag patienten hålla med 
den ena och med vin val fucktade handen en for- 
tent blåckskifva, eller som båttre år, ett skah eller 
handtag spetsadt åt andan. Ju större yta som hål- 
les i handen, ju mer samlas och ledes kraften. 
Patienten sattes så inom galvaniska kedjan, och 
borsten föres medelst handtaget på sjuka stallet, 
som då från hvar spetsånda af borsten erfar känsla 
af stark retelse, och liksom hetta och bränning om 
borsten qvarhålles inemot minuten, |a, huden blir 
rod och åfven sväller om retelsen fortfar ofver 
flen nämnde tiden, eller ock om stapeln år star- 
kare. *) Samma verkan upkommer genom borstar 
af flere slags metaller; men jag tror mig dock al- 
tid hafva funnit dem af guld och silfver förmån- 
ligast. 



*) -^^S ^'^r alltid upsatt min galvaniska stapel af Silfver och 
Zink, Hicfl 30 Silfver IliJcdalrar och lika många och lika 
stora Zinkplåtai- : Sällan lär nSgon sjuk tåla releljen af 
starkai e baUeri , utan att besvaras. 






83 

Retelsen som \'\c\ appliceranclet af borsten astad- 
kommes liknar, faslan i svagare grad, nåsiors ä- 
verkan (Urticaiicn). Den verkar pi niushcl. 
fibrerne som derigenom aierfa tonus och si.aan-- 
kranen, initabiliteteii lorry?.?, lifsvarman ittrkom- 
mer, och hos overksamma su^iSr drras fehmde för- 
måga, om hvilket alt de med meialihorsten an- 
ståMe forsoken ofvertygat mig, t. e. genom ?nart 
fordelajide af gikt- knölar cch rhe.umaiiiUa svul- 
ster m. m. som nedanfore skall anföras. 

På. nervernes kansligh' t synes palvanii^ka fim- 
net mindre säkert verka. Syn och hörsejnerveme 
ha val pagon gäng återvunnit ei; c;;! af deras iii.'- 
ackiiphet, men af foga htrstancl ; Det hav likväl 
håndt , att da orsaken icke vavii idiopnti?k i ner- 
ven, utan i andra delar, och der gjort känslolöshet, 
sa har medlet varit af fullkoralig nytta. 

Vid mediers användande anser jag likval råtta 
ledningen ifrån Polerne vara vigiig, så ait de tven- 
ne olika krafterna icke förblandas. Zinkpolea blir 
alltid positif, och Silfverpolen negarif; hvarfore 
verkningarne blifva utan tvrfvel åfven olil<a. T. e. 
D. Vinals forsok, att i ha^f fortaga infian-.mations 
verkan med negativ electricité, har j:ig eftergjort 
med Galvanisaien på en man som for åndatriåiet 
skdllade ett af sina fingrar. Den deraf hårrörande 
inflammationen fördelades genast då metallbcrsren 
från negativa Polen adplicerades. Hodnaden och 
varken uphorde, den updrifna blåsan nedföll samf: 
torkades och läktes. Deremot våckes inSammaiio- 
nens intensitet medelst den positiva Polen, och 
heta svulster sattas derigenom lått i bulning, på 
lika sått som det sker genom positif electricité. 

Tolf år åro snart forflutne sedan jag horjade 

använda Galvanismen g^enom metallborstar får ixié- 

"dicinskt behof. Utaf en mångd samlade ron i d^-tta 



84 

åmne, ber jag nu fa till Korigl. Vetenskaps Aca- 
dcniien anföra de märkvärdigaste händelser ne, der 
Galvanismen genom metallsjjitsar af borste visat 
mer och snarare verkan ån man vanligt vunnit 
genom electriska kraften. 

I. Hårjdelsen: Lamhet och Tatformi'gam forhuf. 
Major K. - - - 40 år gammal , af en säll- 
synt stor vext och kropp med starka toreusa musk- 
lar, hade 6 månader for sin ankomst hit i Au^u- 
sti i8o3> haft ett våld::"amt anfall af slag, troligen 
från oordentlig och vållustig lefnad, hvarefter han 
blef lam i högra sidan och till den grad mållos , 
att knappast kunna såga ja och nej , ofta utan ur- 
skilning, håldst minne och forstånd voro också rub- 
bade. Hela högra sidan var något magrare, och 
alla dess muskler slappa, samt i armen en känsla 
af ovanlig tyngd. Galvaniska kraften leddes me- 
delst svagare stötar genom hjernans båda hemi- 
spheerer, och ifrån lilla hjernan ryggraden utfore. 
J3erjemte ricktades stötar genom armen och efteråt 
gjordes retelse med metallborsten. Talorganen 
exciterades till verksamhet på det sattet, att en 
krage eller ring af tenn sattes omkring halsen, hvar- 
ifrån communication gjordes genom en silfvertvåd 
med negativa polen, och ifrån den positiva styrdes 
kraften till tungans och våderstrupens musklar och 
ligamenter. Armen började nu att dag ifrån dag 
kannas lättare, kunna roias och hullet blifva fa- 
stare. Småningom återkom ock talförmågan, sä 
att hån efter 14 dagar yttrade enstafviga ord. Med 
galvaniserandet fortfors i 9 veckors tid ^ en haif 
timma och ibland längre hvar dag^ hvarefter pa- 
tienten återvann bruket af sina lemmar och orga- 
nen Emedlertid gjorde hans oregelbundna lefnad 
dock curen långsara, under det han blotlstålde sig 
for svåra anfall af inflammatorisk natur. Han 



85 

jBck afven några veckor efter sec^an han i Nov. 
1803 hårifräii hemrest, åter ett anfall af slag soni 
utan hjelp och värd slutade hans lefnad. 

2. Oformogenhet att tala. 

En 8 ^rs gammal flicka af judiska nationen, 
hade aldrig kunnat lära att tala, men ågde dock 
h]elplig horsel. Hon var mycket hlodfull och, 
efter hennes åtbörder och upsyn, liksom rubbnd el- 
ler svag till fårståndet. Längre tid visade sig scor- 
butiske symptomer i munnen, hvilka lihvål med 
tjenliga medel ofvervunnos. For de ofrige svag- 
heterne syntes medlen otillräcklige. Under år 1811, 
börjades med galvaniske adplicationer på halsen, 
munnen och tungan, åfven stötar ledde genom huf- 
vudet, ehuru icke utan mycken möda for det mot- 
stånd barnet af häftigt och ondt sinnelag gjorde. 
Efter g veckor erhöll hon så mycken styrka i tai- 
organerne, att hon kunde hårma flere enstafviga. 
namn. For yppade svårigheter af barnets ogen- 
het, nödgades jag, att upskjuta med galvaniseran- 
det under forhoppning att framdeles med mera 
framgång kunna repetera ett så verksamt medel. *) 

3. Lamhet i högra sidan. 

En Sjo-Capiten H hade efter en'resa 

till Sardinien fått slag om hösten igoi. Efter 
hemkomsten fördes han till mig i Jan. månad 1802. 
Högra sidan af ansigtet befants vara paralytisk i 
högsta grad, hvaraf patienten hade ett förfärligt ut- 
seende. Ögat på samma sida hade förlorat nästan 

*) För Jmpotentia virilia liar jag anmärkt ett mSrkvärdigt 
exempel af den galvaniska krafteni förmanliga verkan. 
Men ehuru lofrande i sin början, var det dock icka var- 
aktigt, hvartill andre omsländigheter kanske näst bidrogo. 
Jag förbigår emedlertid nu den närmare detaljen ; 5r lik- 
väl ofvertygad att, ett efter anatomiska och physiolog'-k* 
grunder anstäldt bruk af GalvSnisme, bör i nämnde falt 
5r«rk> kcaftigsre «n vanliga qonfortativa. 



•86 

all syn afven örat hörseln; näsan var Lojd at van- 
Mier och munnen iipdragen åt örat, samt ansigts- 
muykiarne slappa och hipfallna. E^^ier fyra vec- 
kors dagligt galvaniserande med stötar och retej- 
scr från metaliborsten , blef han nästan fullkomligt 
å:er:-tålld , syn och horsel återvunnos; munnen en- 
dast drogs luet åt vänster vid rausklarnes starkare 
rörelse. Application med borsten på nér\'us faci- 
slis vid dess utgång genom foramen stilomastoi- 
deum, gjorde dock snart synbar verkan, liksom 
på pes anserimus , hvaraf en god del nervgrenar: 
hora till örat I detta sidstnåmnde sattes en liten 
Silfverlur af i|- tums långd , hvarigenom svaga 
stötar styrdes ifrån och till Tuba Eustachii. Pa- 
tienten hade ock en svulst på aponeurosis palma- 
ris, lik en hoisesvulst, stor som ett dufegg, mjuk 
och rörlig, nåstan utan vårk. Medelst bruk af- 
borsten fördelades denna innom 14 dagar. Kan 
iefver ånnu hårstådes och mår val. 

4. Tovticollis Toni c a. 

Bokbindare Gesällen M. - - - 21 år gammal, 
hade i llere veckor haft en Rheumatisme, som dra- 
git hufvudet på sned åt venstra axeln, med ned- 
böjd haka åt nyckelbenet. Efter 14 dagars gal' 
vaniserande, en half tima hvarjegång, medelst bor- 
sten och stötar genom pålagda silfverplåttar, kun- 
de han upråttbålla hufvudet, och bibehåll sedan 
dess råtta ställning. Troligen skulle fiere kräm- 
por ifrån anatcgismens felacktighet, genom denna 
kraft kunna afhjelpas, och svårare operationer fore- 
kommas, sådane som t. e. D:r jÖRG ochflereidy- 
lika fall föreslår it. *) 



•') Uber die Verkrummungen des m«nschllchcn körpers. V«n 
D;r J, Clir. G. JöRc. 



S7 

$. .Exosto ser. 

En ung flicka, 19 ar gammal, som f6r ve- 
nerisk smitta efter andra Låkares foreskrift under- 
gått remeden, hade en exostose på högra armpi- 
pan, storsom ett liiet honsegg, men utan all vårk. 
Jag adplicerade metallborsien derpå, endast en half 
tima hvar gång under 14 dagars fårlopp, hvaraf 
den fullkomligt fördelades. 

En annan, af 26 års ålder, hade af Saltfluss 
en dylik vid arnibogen , hvilken tidtals värkte dag 
och natt. Efter ett lika förfarande som med den 
förra, bSijade benkn5Ien att minskas innom 14 
dagar; likväl fordrades hela månaden till fullkom- 
lig fordelning, då invertes medel tillika gåfvos 
mot den egentliga sjukdomen. 

6. Rheumatisk knoL (Tophus.) 

Friherrinnan G., en medelåldrig -^Fru, hade 
en så kallad Giktknöl på aponevrosen till muscu- 
lus ulnaris internus, hvarfore hon ej kunde röra 
eller vånda handen utan svårighet och plåga. Bor- 
sten adplicerades blott några gånger och endast ^ 
tima hvar gång, hvarefter varken försvann och 
handen återfick samma rörlighet som den friska. 
7. Hoftvdrk. (Ischias.) 

En 70 årig man — hade under ett hälft år 
så svår vårk i sin ena höft åfvensora i knået på 
samma sida, att han knappast kunde gå med lill- 
hjelp af kapp ; att ligga var honom åfven odräg- 
ligt. I hopp att lisa honom, användes borsten , 
hvilken fördes på det ställe bakom Trochanter ma- 
jor, der ledgången år minst betåckt. Härmed fort- 
sattes i 8 dagar, då varken försvann och mannen 
omsider aldeles återsiåldes. 

8. Höft ha It en. (malum coxendicum.) 

Ehuru )ag icke med galvaniske medel kyn- 
aat bota denne sjukdom, nu allmännare hos barn 



SS 

som det synes, ån dilforene, (och hvaremot jag er- 
farit fontanellen? förtråiTeliga nytta, då den pä 
rått ställe blir adplicerad) har likval Galvanisraen 
vi.~at mycken kraft: att snart stilla, cch doFva dea 
odrägliga varken ofta till den grad olidtlig, att 
åen sjuke e] tal sarrgtåcket ligga på leden. Med 
Säkerhet kan jag anföra, att cencm användandet 
af den positiva polen, den eljest lånsjsamma infiani- 
matoriska actionen i ledgängen exalteras och ut- 
breder sig lått i nårgrånsande med cellulosa for- 
enade delar. En nu mera vunnen erfarenhet om 
åen negativa polens verksamhet ger mig förhopp- 
ning, att i d":!-! samma åfven fi]:na ett medel, hvari- 
genoiTi denna sjukcom tidigt cch i sin början skall 
kunna botas. *) 

9. E ef- o ;■ '/;-] a r. 
For de lindrigare slagen känner jag ingen 
säkrare cch snabbare cur ån metallborsten, adplice- 
rad på Re?- orm en, från den fjiiiiva Pchn. 
10. Stufnst i jctleden , iued svårighet att gå. 

Fröken hade under ett balft års tid , 

icke uran mycket svårisrhet kunnat bruka den ven- 
strå foten, hvilken var styf och stel, likvål utan 
svulnad och vårk. Jag misstänkte något fel i 
musklames antagonismus, försökte raetallborsten 
och det mtd dzn önskade verkan, att efter några 
gåns^ers bruk af densamma, svårigheterne aideles 
försvunne. 

II. Dof-:£f , f"i'n spädare barndomen. 
Fendrik v. P. — hade vid 6 års ålder för- 
lorat hörseln, men så upöfvat synförmågan stt han 



*) Den {oTtr.od.zn ::t l^ic douloureux, dsana odrägeiiga asi- 
siktskränipa , soii sä ofta rrort^at sll vetenskaplig fconst, 
ikulie genom Mstiliborst^n , val ricktad från dsn cegariva 
»oisa , åtojinstons mycket lindras, mä icke inses oiiäaiig. 



89 

af munnens rörelser kunde fo>'3(a hvad som tala- 
des , ehuru det spräk hvarmcd han svarade var 
foga begripligt, hälst den tidiga olyckan hindrat 
honom att låra modersmålets ratta sammansättning. 
Efter tredje galvanisaiionen med svaga stötar ge- 
nom båda öronen formsedelst smä utåt med silke 
virade silfverlurar, märkte han med glädje sig licjra 
något. I någon grad ätervanns ock verkeligen hör- 
seln, hvarfore han for ecen råknino; låt sammari' 
satta en galvanisk stapel, och har 'sedan med for- 
man begagnat den. En gammal dofstum visade , 
hvar gång Galvanismen adplicerades, tecken tilS 
horsel, som dock genast forsvan. Retligheten åter- 
ställes, men förloras. Hos yngre dofstumma bor 
medlet: , jemte annan medicinsk åtgård, försökas. 
12. Lamhet i ansigtet, msd svag syn, dofhet 
och svårighet att taia. 
Mamsell A. - - - 24 år gammal , hade efter 
sinlig lidelse samt ådragen rheumatisme fått ett 
våldsamt convulsift anfall, hvarefrer hela venstra 
sidan af ansigtet blef förlamad. Pannan var der 
tjpsvaid, ögonlocket stod jåmt öppet och kunde ej 
nedlåtas, och hvaraf hon mycket plågades. Hör- 
seln var ock på denna sidan forlorad, nåsan dra- 
gen till höger, men munnen ånnu mera. Tungan 
var ock lam, så att hon med möda kunde tala och 
svälja, och känslan i halfva delen forlorad. Alla. 
in- och utvertes eljest vanligt brukta och mot dy- 
lika åkommor kraftiga medel, foiblefvo overksam- 
ma. Jag började åndtligen galvanisera henne den. 
12 Maji. 1812. Silfverborsten adplicerades mot an- 
sigtets hela venstra sida, anda tills huden rodnade, 
bvarefter fastades på kinden ifrån hakans nedre 
Itant, upåt, en tenn skifva, 6 tum lång och if 
bred »ivarigenom stötar fördes ungefår 100 hvar 
ga,ng. Likaledes flyttades plåten under nåsan åt 



00 



•or.Tt, cch d-z-refter oTver pannans vcnstra sida, med 
llpKa mangla stötar. Slutiieen fårdes kraften ^enom 
orat medeljt lilla silrverluren och en på åndaa 
planad silfvcrledare inuti munnen åt tuba Eusta- 
chii Qscm ,ear nedanför bakre opningen till nås- 
borrarne ifiia mun}. Verkan af alt detta blef den, 
su Patienren ra 12 dygnet kunde röra venstra 
ögonlocket; och det blef innom få dagar lika så 
joriigt som det friika. Redan den 16 Jumi voro 
s.lla lamhet?- tecken besegrade och helsan till båg- 
«:es förnöjelse åiervunnen. En ref-orm, som Pati- 
enten hade under kåken till venster, försvann åf- 
ven ener en under § ca gar förnyad retelse med 
silverborsten. 

Dessa fa händelser, ibland mänga nere af lika 
förhållande, vittna tillråckeligen om galvaniska 
krafiens välgörande verkningar i medicinen, sär- 
deles med tilihielp af flere metallspetsar pä en gäng, 
cch hviika tiil fcrni cch figur kunna sammansåc- 
tas efcer hvars och ens vilja och behof. Den plåg- 
samma unicaticn, som blott £or retelse med lång- 
våris: sveda i huden? textur, år af vida mindre 
kraft och inskränktare verkningskrets ån denna 
metallrstelse. Jag önskar derfore, att Läkare ville 
fasta upmårksamhet vid den samma, och deras be- 
mödanden i-kola säkert gifva dem tillfrediståiielse. 



9f 



ISR9RVM janOTBVBnTtiaaMHRanM wmrm^^rr- ull : . ii mniuutLii. ijrmi 



ROSA SENTICOSA, 
iVy Svensk Törnhuslie^ beskrlfven 

af 
E K I K A C H A R I U S. 



d. 5 Mar» i3ij. 

m konsten i odlarens hand forstår att låna åt 
flere arter af det tacka Tornros-slågtet flerfalldlga 
förändringar, som, jåmre nya behag, med utseen- 
det af det hel? K åiVen förväxla blommans fårg 
och fördubblingar, samt andra delars egenskaper, 
så rojes åfven hos Naturen, sig sjelf lemnj^d, en 
benägenhet, att hos åtskilliga vildt våxande arter 
af samma slågte, så fåråndra vissa delars både 
skapnad och fårg, att naturforskaren med mod;i 
igenfinner bestämda grånsor for arternas såkra åt- 
skiljande. Håraf den oreda och sammanblandning 
af arter och artförändringar, som, både för och ef- 
ter vår store v. Linnös tid, rojes uti Botanisternas 
uppgifter och uppställningen af Tornros- slågtets 
egenteliga arter. Med en tilltf.gande kännedom 
af Floras skatter, riktad genom nya uppiåckter 
och fortsatte noggranna undersökningar, har åfven 
det slågte ibland Våxterne jag nu omtalar, vunnit 
en både stor tillökning af arter, och de tecken som 
utvisa deras våsenteliga kånne- och • skiljeraarkeni 



93 

blifvit rr.eå me: i visshet utrönte. Genom Herr 
Professorn och Riddaren O. S^-vartz^s samt Herr 
Prcfessoren Ad. AF^rtLii iårda moder, har ett be- 
tydligt ljus blifH'it spridt ofv^er både förut i Sve- 
rige ofallkomligt kände artsr sf detta Slå^te och 
åfven ett anr&l obestämde, och nya uplysie och 
uptåckte. Till des5e sednare, L vilkas beskrifnin- 
gar jag; formodsr blifH^a ^enora nyccnamnde Sven- 
ske Botanistens åt:d.rd det allmänna efter hand 
meddelade, torde åfven fa raknäs den, som s^or 
foremålet for denna lilla afbandlin^, och som jig 
kallar Rosa senticcsn. 

Under resor i Osterrothiand har jag; ull DiMs 
Härad, i synnerhet vid Rosenv/all, imellan \'ad- 
stena och RIgsloia, på olåndi^are betesmarker SQit 
den buske, hvars beskrifning jsg nu har den äran 
till Kongl. Vetenskaps-Akademiens prcfning 6f\^er- 
lemca, arfoijd af teckning på en blommande (rvist 
deraf. Utan ^itt förut dertill låna synnerlig upp- 
mårksamhet, trodde jas: långe, att den borde hån- 
foras till de flere artförändringar vår så allmänna 
Kjuponbuske (Rosa canhiaj ej sällan foreter; men 
sjelfva busken? skiljacktip:a utseende , dess spenslig- 
het, mindre hogd , jåmte dess små måst hvita eller 
litet rodiåtta blommor och smärre aflångt äggrun- 
da samt Ij-jsgronare blad, väckte omsider min 
större uppmärksamhet derpå. Forlidne sommar 
undersökte jag derfore detta Buskslag närmare, 
, fant dess taggar raka, och således olika dem, som 
Kosa canina åger, samt föresatte mig att mot hö- 
sten vid tilifålle åfven ^ora mig; förvissad om 
, frucktens beskaffenhet. Men derifrån hindrad har 
j3g först nu på vinrertalet fått se den , ånnu qvar- 
sittarde. Jag har imedlertid deraf blifvit styrkt i 
den ofver tygeisen, atr denna buske måtte vaia af 



93 

egen art, dymedelst tillrSckeligen skiljd ifi-r.n bäde 
Uosa canina och alla andra mig förut bekanta; åt- 
minstone bar jag icke funnit den af någon fårut 
beskrifven. Min uppgift torde bast bestyrkas af 
bifogade beskrifning derpä, som ja.^ tydligast och 
säkrast förmodar kunna i&maas på Botanikens egec 
spräk. 

Skulle man också framdeles, genom säning, 
den jag föranstaltat, erfara, att delta Njuponslag 
blott ar en art-foråndring af Rosa canina , så for- 
tjenar det dock, for sin betydliga skiljacktigliej 
derifrän, att biifva båttre kand. 

Blandad med denna buske bar jag ocfd fun- 
nit en annan, som deltager i vissa delar rika med 
Eosa canina och Rosa senticofa. Dess srjelkar åro 
ej så raka, som pä den sistnåmda, utan hit och 
dit bojde,samt mera greniga; taggarne mera bojde; 
blommorna rosenroda och större, samt fruckten me- 
ra oval. Jag har kallat denna art-foråndring: R, 
Jlexuosa, 

Descriptio. 

Frutex virgultosus humilis 2-pedalis vel paull» 
ultra, 

Caules plures versus radicem aggregat! , striöi, 
crassitie pennai anserinae majoris s. corvi, 
cinerascentes; striis aduitiorum longitudina- 
libus fuscescentibus; aliquando rufescentes 
glabri Isves, superne parum ramosi ibi- 
demque subflexuosi, aculeaiissimi. 

Rami sparsi tenues breviusculi laxi patentes 
simpliciusculi. 



94 

Aiiiki cauliiä infc-riores confirri concidei pun- 

gentes reÖiusculi horizontaies, basi-ellip;ic3 , 

ibidemque c^pressi, apice aliquando pa- 

rum deflezi (cec adunci^; cauHci supericres 

le ramoru.Ti rariores reö;i té.-tues subulaii 

(jiLC compres£i)'5parsi, aliquando ad axil- 

las gem;na!i L opposid. *') 

FoLiA fparsa, iniernodiis 3-plo lonciora, impari- 

i^innata, septena (rarius quit:a}, pateniia. 

Pi-ir.rz oppositse subsessiles ovato-cblongae se- 

niiunciam laias, utrimque nudas acuSas pal- 

lide viride;, subtus venoss pallidiores, 

tenui??lme dentato serraiae; seiraturis qui- 

biisdam ceDticulo noiatis, apicibus glandu- 

loso-sphacelaiis; pari mfimo reliquls minori, 

fc.ioio impari cae;eris majcre. 

Petiolus ccmmunis biuncialis tere?. inferne sti- 

pulis alaiu5, nudus lasvis 1. pilis tenuissi- 

mb alhis ad?per?us, subtus acoleis qaibus- 

dam rer.is I. parum ccrvatis paliidis, apice 

nen raro gisnduliferis, insiruöu?. 

Sfypir.is gtmins in unain connatss & pc.iolo 

in medJo percusss persistenies ses?i!es mem- 

branaceas lineares apire liberas Janceolatge, 

ir.argine dentato-f^landuloiée. 

FlCRFS mincres subsclitärii, ia ramulis uhimis 

lermioales. 

Bi\-.?A(S- ianceolats. serflle?, nudse, margine 
dentsfo-elandulcsa. , foliis vel laciniis pinna- 
tifidis ron räro t-rminvas- 



'j Pl ce £t-rre ta ;:arn2, 'I io aema , iom sr.dre -cer *f 
jamma iiå^te, fin."»- esomoftast, för bona cge såsom srsä 
svarta p^näer syr. 1 ge pr ekat ^ Vvi!k tp.ii 3'ng.ss vin:ler- 
!okte »ro a-lrg-- rr.cd n tftLr iJTitdi;- int:\ckt fåra, och 
»iieaes trollrsr. et eeet ocn nytr specits hy t-rii, thuru 
liknande H\.s'.tr'.u.Tn pinasiri och /fyxr conige ium Pen» 
Jaj kiiijr ct:ta vils vidare HjxTtrium ciQi,léarum^ 



i 



^5 

Peduncnli nudi glabri , fruftu maturo breviores. 

Calyx: Perianthium i-phyllum : Tubo oblongo 
ventricoso , basi &: collo coarctato, glabro 
nudo ; Laciniif subreiiexis ovato-lanceolatis 
supra & margine albo-tonientoiis, svibtus s. 
dorso nudis glabris, superne Se margine ap- 
pendlculatis s, pinnatifido-laciniatis (alter-. 
nantibus q-jibusdam simplicibus, aplce elon- 
gatis), laciniis linearibus subgiandulosis, 
terminali elongata integerrima, longitudine 
petalorum. 

CoroUa alba vel dilutissime rcsacea. Pcir.h 5 
patentissima obcordata sub-biloba s. retuso- 
emareinata (aliquando cum acumine) fequs 
longa ac lata. Star.iina lutea icosandra. Fi- 
hmenta decumbenti-patentia, corolla multo- 
ties breviora. AntherGB incumbentes ovatae 
utrimque bimarginatae. Germina inträ tubuin 
calycis plura oblonga lanata. Styli filiför- 
mes fancem calycis parum superantes. Stig- 
mata plurima in capitulum aggregata sub- 
globosa. 

BACCiE e tubo calycis in fruftum abeunte formatae, 
carnosae globoso-ovatse, subconoideae, basi 
nempe, magis ventricosae & apice angustiores, 
obtusae, cajycinis laciniis decedeniibus & 
genitalibus emarcidis coronatae, nudae glabrae, 
magiiitudine dimidia glandis quercinae, 
coccineo-rubrae. 
Semina plura (circiter 3o) cblongiuscula lanata, 
apice barbata. 
Specifika charaöérea torde till folje hirafblifva: 

Kosa nnticosa: fruftibus globoso-ovatis peduncu- 
lisque glabris; caule peiiolisque ac^leatis, 
aculeis reöiusculis; folie lis nudis tennissiixif' 



95 

dentato-serratis, serraturis glanduloso-spha- 

celatis. 

Figurernas Förklaring. 

Tab. FiG. I. En qvist af Stick- Rosen (Rosa sen- 
ticosa) i naturlig storlek. 

— 2. Bess fruckt eller njupon. 
• — 3. Ett uttagit fro. 

—- 4. Ett dylikt forstoradt, hvarpä synes 
hårtofsen i andan och qvarsittande 
Sun. (Stylus) 

— 5. Hälften af ett små-blad, foistoradt , 

for att visa ådrorne pa undre sidaa 
och sågtåndrens skapnad ikanterne,, 
med de pä spetsarne deraf sittande 
svarta körtlar. 
•— 6. Ett stycke af stjelkens nedre del 
med derpå sittande nästan raka, litefc 
neråt bojda taggar, • 






FOR- 



^ 97 

FÖRSÖK 

Till Färgornas bestämmande i 
Natur al-Historien 

af 
G. J. BILLBERG. 

Kammar-Rätts-K äd. 



d. 31 Mar* aSiji 

J emte Hen beundransvarc^a byggnad som ofver 
ailt möter den upraårksamma Naturforskaren, bi- 
drager i betydlig mån fåigornas oåndeliga bland- 
ning hos Naturens produöer, att forskona deiu 
for hans lifliga känslor; men just dessa mänga för- 
ändringar hafva i sednare tider, genom Auöorers 
dervid fastade olika begrepp, till den grad försvå- 
rat Natur -vetenskapen och skall utan tvifvel, i 
samma forhållande, som denna adla vetenskap till- 
växer, leda till en gränslas oreda i vissa arters be- 
stammande hos sårskildta Auctorer, och dymedelst 
inveckla Synonymien i ett ogenomträngligt mör- 
ker, om ej en gång antages och faststålles, i en 
ofver Natur-alstren gifvande beskrifning, h vilken 
färgart, som med h varje fårgterm åsyftas. Det år 
yål en på erfarenhet bygd sanning, att fårgorna i 

K, F. A, HandU igis* St. L 7. 



98 « - 

växtriket böra for mindre vasendtliga skiljetecken 
anses, i anseende till den förändring hos dessa al- 
stc". , som naturen har sig förbehållet, att genom 
jordmån, climat och andra tillfälligheter verka, 
ehuru äfven håri vetenskapen tåmmeligen nåra 
hunnit utforska naturens fordringslagar *) ; men 
deteraot blir fårgornas såkra bestämmande desto 
nödvändigare for den del af Natural - Historien, 
som afhandlar Djurkånninsjen, åfvensom nyttan hår- 
af icke år obetydelig for Mineralogerne. Zoologen 
kan icke undgå , att vid hvarje fårgterm fasta ett 
visst begrepp om fårgutseendet och hvilken svårig- 
het upkommer ej då, når den ena forenar med 
fårgtermen ett helt annat begrepp, ån den andre; 
deraf händer, att t, ex. en och samma Insect be- 
skrifves af 3-4 ja stundom flere Auctorer under olika 
benåmning, såsom: v. LiNwé utmärker i sin Fauna 
en viss Elater med namnet castaneus, som skulle 
afse fårgen på dess elytra, men i stallet for ca- 
stanea beskrifver han dem flava, hvilket DeGeer, 
pAYKULL m. fl. Auctorer bibehållit, ehuru de när- 
mast åro ochracea. En Leptura nämner LiNNé 
jrubra ; men beskrifver den i diagnosen elytris pur- 



*■) Man har t. ex. utrönt att blomkronans röda färg öfvergär till 
hvit , sSsom : hos slagterna Erica, Trifolium , Orchis m. fl, 
till gul hos Mirabilis, Tulipa &c. och till blå hos Anagallis, 
m. ru. Dess blåa färg åter till hvit såsom : hos Campanala, 
Pulmonaria, Polygala &c. till /-orf ho» Aqvilegia, Centaurea 
och äfven en del at fÖrenXmnda slägter, såsom Pulmonaria, 
Polygala, och till gul hos Commelina, Crocus, m. fl. Dess 
gula färg till hvit , säsom hos Verbascum , Tulipa , Meli- 
lotus &c. och slutligen dess hvita forg till rad såsom hos 
Datura, Pisum , Bellis, &c. 

Man finner också färgförändrisgar hos växternas fruckter, 
sSsom från svart färg till hvit blind slagterna Rubus , Vacc. 
Myrtlllus ; till gul hos vissa arter af Sambucus j från r^A 
till hvit bland Ribes , Rubus Idaeus , Fragaria, ra. fl. och till 
gul hos Cornus; slutligen från ^r^n tiU r^d hos Ribes 
grossularia^ o, s» v- 



99 

pureis och i clescrjptlonea elytvis coccinei?, F.\y- 
KULL deremot kallar dem rubra och DkGser 
flavorubra. Mutilla coccinea anser LiNNe i dia?- 
nosen vara coctmea ; men i descriptionen helvola, 
2:ne vida skiljda fårgor. Sllpha russica säges af 
LiNNe i diagnosen vararufa; men i descriptionen 
rubra och samma insect anser DeGsek vara ru- 
bra; men Paykull rutoferruginea, Attelabus 
mollis beslcrifver LiNNé i diagnosen såsom roseus; 
men i descriptionen förekommer icke denna fårg- 
term, utan sages elytra vara nigra som Paykulc 
och Gyllenhal kalla fusca, DeGeer flavogrisea 
och Geoffroy flava. Abdoinen Lepturas virgineae 
utmärker LiNNé i diagnosen såsom rufum; men i 
descriptionen fulvum , »'^ykull deremot luteum 
och DeGeer flavoluteum ; månefaldiga flera ex- 
empel att fortiga. 

Det kan foljackteligen ^ika litet undgå känna- 
res upmårksamhet att inse behofvet och vigten af 
en bestämd fårg-terminologi, som jag hoppas, att 
Kongl. Academien med välbehag anser ett forsok 
iiårtill , grundadt på termens derivation eller nu 
om den samma antagen allmän ideé, åtfoljdt af fårg- 
profver och underrättelser om ett forenkladt sått, 
att i naturaliers afbildande åstadkomma med klara 
fårgor af gifna fårgstofter den fårg, som med ter- 
men åsyftas. Härvid år jag likväl skyldig nåmna, 
att jag i säkerheten for detta sednare njutit ett vån- 
skapsfullt biträde af nu mera framlidne Ryttmåsta- 
ren och Riddaren Palmstruch, som i naturaliers 
ritande efter naturen genom Svensk Zoologi och 
Botanik forvårfvat sig en odelad fortjenst, och i 
förra hånseendet ågt tiiifålle att rådfråga Professo- 
ren och Riddaren O. Swartz, hvars allmänt god- 
kända omdöme må vara en borgen for mina up- 
gifters riktighet. 



100 



Att hår anfSra de physiska ocli cbemiska la- 
garne for naturen af sjelfva fårgorna och deras till- 
komst, genom solstrålarnes brytning eller efter 
Newtons emanaiions systeme, eller medelst an- 
tagande af Eulers aetheriska materia, hvars rörel- 
ser skulle vara uphof till fynkånslan, eller med 
Vois^-edjr-andra statuera: att fårgorna härröra fråa 
lysets och värmets olika förhållande i ljuset, an- 
ser jag utom foremålet for denna afhandling, så- 
som endast bidragande till en vidloftighet, desto 
ofverflodigare, som flere Auctorer sårskildt sökt ut- 
reda detra imne, utan att man ånnu torde hafva 
träffat råtta resultatet af dessa forskningar. Hva- 
dan jag åtven, såsom icke anhåns[ig nå^ot vist fårg- 
-system, snsett mig håv böra bibehålla det i all- 
männa lefvernet antagna. Af denna anledning har 
jag ind-elt alla fårgarter under de vanliga hufvud- 
fargorna: Hvit, Gra., Svart, Blå, Gren, Gul, 
Kod och Brun, med tillagg af Orange och Violett; 
ehuru egentligen såsom hufvudfårgor borde anses 
Blått, Gult och Rcdt, emedan hvarken Hvitc så- 
som högsta dager elier Svart, såsom högsta skugga 
borde tillhora denna färgernas klass, håldst båda 
dessa fargor kunna af andra fargor nuanceras ocb 
tillblandas, ej eller Grått som upkommer af svart 
och hvitt, eller grönt som upkommer af blått 
och gult, Orange af gult och rodt, och Violett af 
blått och rodt. Men som redan år sast, anser jag 
detta fordra ett eget afhandlande och ehuru Orange 
och Violett allmännast icke anses for hufvudfårgor 
kan jag likväl icke mera utesluta dem ån grått, 
grönt och brunt. 

I anseende till arterna af dessa hufvudfårgor 
sä, når hvarje fdrgart kan genom olika intensitet 
af färgämne hänföras till Dunkel, Hog, Ljus och 
Blek, hvatigenom fårgen får ett foråndradt utse* 



ende, har ja^ a erfa sidan icke trott mig bSra 
skilja sa beskaffade nuancer i sarskildta arter, men 
å den andra sidan icke trott mig böra aldeles ute- 
sluta sadane, som genom en stadgad nomenclatur 
for vetenskapen blifvit nödvändiga; hvarfore åe 
förekomma säsom artförändringar; ty att vid hvarje 
fargart uptaga alla dessa nuancer och såsom nya 
for vetenskapen , tillskapa nya termer , har jag 
frucktadt leda mera till förvillelse ån nytta, då de 
af en ofvad Naturforskare lättast utmärkas med till- 
sats af orden Obscure], Eminente-, Clare- och Pal- 
lide • , såsom: Obnuve-castaneiiSy Eminente- cocci' 
iieuf, Clare - aziiveiis , Pallide ' coeruleus y o. s. v. 
hvarom mera nedanfore. 

Ytterligare ma tilläggas ånnu ett slag eller 
Metalliska fårgor, som val ofta förekomma i Na- 
turalhistorien; men kunna icke med klara fårgor 
af blotta färgstoften åstadkommas. 



De nu egentligen hithörande fårgarter åro af 
följande fårgor: nemligen 

A. Jf Hvitt 

s. Pent hvit , albus i} en ogenomskinlig fårg, 
som innehar den renaste dager, ulan afseende 
på glans eller skiftning. 
Sådan år fårgen hos Anas Cygnus; Ixora 
alba, Polyanthes tuberosa, m. m. 
«. Blankhvit, candidus *) då den rena 
hvita fårgen år skinande. 



i) För att i colorering med klara färgor åstadkomma rent 

hvitt , användes det renaste Skifferhvitt. 
."•■) Det renaste Skifferhvitt öfverdrages med Gummiv(ttten. eller 

i vatten uplöst rent Gummi Arabicum, hcit lunt; SOI» i 

^fri^t alltid nyttjas att HCmätka glans. 



103 



T. ex. Bombyx Sal/cJs; Lillum candi- 
dum, Cypripedinm c?:ididuin, Aniheri- 
cum Liliaeo, m. fi. 
De flåsre Aucrorer bafva förenat Albus och 

Candidus, hvartill åfven syues allt ;kål, enar en- 

casr glansen åtskilitr dem. 

2. Krifhvitt , creraceus, 2) en hvithet som stö- 
ter liågot på crai'. 

T. ex. Phaisna cre:aria, Parilio Cratsgi, Cur- 
culio cretaceuf m. fl. 

D:n na fårgart torde val forijena skiljas frän den 
foregående, såsom saknande dess renhet. 

3. S7iohv'u , niveus, 3; då den hvita fårgen 
faller något i blårr. 

T. ex, Emberiza nivalis undertill, Ph alarna p::i- 
ludata, Tinea Evonymella; m. m. 

Atskilliea f5rf2'. rire anse niveus ocn albus, så- 
som 5yr.cr%'rni ; r/icn då till deras åtskiljande ca- 
racterer kunna hlniias , synes sådant for veten- 
skapen nycti?:; cch att denna fårgart bör falla i 
blått uptåckes. oå snoen betracktas i skuggan; må 
ske att orsaken dertill bor bårledas från atmoi^pfle- 
ren7 derigen',Ti uukomnrir likvil märkbar anled- 
ning riU i frlci v&rande skilnsd. 

4. HT^^kiiiit, lacicus, 4^ enhviiner, som syf- 
lar åt gul[. 

T. ex, Panijo Brsssica?, Phalsna laciearia. ra. fl. 

Med denna fårsart årer förenas candidus af 

^VILLDE^O^^■ cch Hayne 



j ' 



men cet striaer mc- 



x) Härtill anvSndes Shiff&rhvitt med vKl ut»pä::t T^:ch eller 
Blyhvitt ensaaat. 

3) SkiffeThvitt iced val utspidt Berlinerblitt. 

4) Skifferhvitt med "räl utspädd Cwnmigutta, 

'j "Willdexot:-? i-:-v.ridri55 der kriurerkunde och HaYKES T=r- 
ffiiai-botir.ici . océ: botanische ku-nst-Sorache. 



k 



105 



c!e (låstas tanka. Tlliger *) deremot, med flere 
andra Tyska P'6rtattare särdeles i Mineralogier,, 
anser tactens vara en i blått stötande hvithet, så- 
som den skummade njolken , men utom det att 
den då icke skiljer sig från niuens, måste ofelbart 
första förenliga begreppet med denna fårgbenåm- 
-nings antagande liafva varit hämtad från den osknm- 
made mjölkens flrg, som i skuggan tydeiigen fal- 
ler i gult. 

5. SUfvivhvitt j argenteus, 5) en silfverlik 
metallfärg. 

T. ex. gediget Silfver, glimmer, Arsenikkis, m. m. 



Af Illig"r tillågges val flera hvitheter, så- 
som: Svanhvit Olorinus; Elfenbenshvit Eborinusj 
Hennelin.fhvit Ermineus; Bkkhvit Exsangvis och 
Piplerhvit Argillaceus, åfvensom af Ludwig 
Roäaktigt-hvit rubescenti - albus ; giitacktigt - hvit fla- 
vescenti • albus ; graacktigf-hvit canescenti- albus och 
gronaktigt-huit viridescenti - albus ; men dessa sednare 
kunna icke såsom bestämda fårgarter uptagas, dels 
såsom åfven efter Auctors egna fårgprofver blotta 
nuancer af andra fårgarter, dels ock för hans, ef- 
ter hvad nedanföre skall visas, gifva otjenliga ter- 
mer, och de förre utöora inga eller så fina afvik- 
ningar från de redan anförda , att de aldrig böra 



*) Illi&ERs Versuch einer Terminologie fiir das Ihfer-und 
Pfl.^nzenreich, — EstneR s Vi-rsuch einer Mineralo^ie fiir 
Anfznger und LiebhaLer , — Ludwigs Handbuch der Wi- 
nerjilogie nach A. G. "Werner och HAUaiMANS Versuci» 
eines Entwuifs zu einer einlei'nng in de Orvktugnosie. 

5) Agta Silfverbronz med Gummu-attcn ta^jes här; ill och i akt- 
tages vid alla Metjlliska tärgor , att seddn de väl torkat, 
gnidas de med ett rund^dt slätt glas eller ben , för att er- 
hllk sin erforderliga glans. 



104 

användas i beskrlfningsr ofver natur-alster, utan 
kunna endast Illigers termer begagnas vid benåm- 
ningsr i den systematiska upstållningen af flere 
hvita arter af ett och samma slågte. 

B. J^f Grått. 

1. Gulgrå (Likfårgad) lividus, 6} en gul- 
blek gråhet. 

T. ex. Cantharis livida; Oxalis livida, m. fl. 

Denna ar en af de måst förblandade fårgter- 
mer. Willdenow och Haykes prof håra, ehuru 
sins emellan skiljacktige, ingå likväl begge for myc- 
ket i violett, for att svara emot den härmed menade 
likfårgen och det beerepp vetenskapen ifrån bor- 
gan åsyftat. Rättelse torde således vara nödig. 

2. Hvitgrå t canus, 7) en gråhet som när- 
mar sig åt hvitt. 

T. ex. Larus canus på ryggen, Sylvia oenanthe 
likaledes m. fl. 

Illiger har med några andra Auctorer ansett 
denna fårgterm for synonym med griseus ; men dä 
■ det motstrider så val LiNNés, som de flåstes tanke 
och af deras caracterer år fullkomlig anledning att 
skilja dem, så har jag ock trott mig böra uptaga 
dem båda. 

3. Blågrå (Askfårgad) cinereus, 8) en gråhet 
som syftar åt blåtr. 

T. ex. Sitta Europaea på hufvudet. 



6") Tusch, Indigo med litet Konsjonell och Gummigutta ut- 
spSdde gifva denna färg. Här och för de kommande hän- 
visningar till färgblandningarne må ar.tnäikas , att dä flere 
fårgsteiter anföres, användes alltid tni^t af det förstaämnds. 

7) Tusch behorigen utspädd. 

f} Tusch pch Jn^i^Q^ utspädde. 



I05 

Da askans färg framter flerc olika utseonrlen , 
blir ej underligt, att denne fargtenn varit uiuler- 
kasiad olika begrepp. Illigrr anser don synonym 
med Leucophmiy och böra falla i gult, hviiket 
hvarken ofvcrensstummer med det om denna fårg 
ania2.na allmänna begrepp eller med den rena as- 
kans färg, som likväl här ligger till grund. 

4. Rentgrå, griseus, g) en gråhet, som sto- 
ter lika mycket på hvitt, som svart. 

T. ex. Hufvud och gump på Turdus pilarls, 
hufvud och hals på Columbus arcticus, Lamia 
tristis, m. il. 

Uti anmärkningen vid canus är redan sagt , 
huru tänkesätten om denna färgart varit delade och 
när denill kommer, att sjelfva LiNi^é gifvit denna 
benämning ett olika utseende med caniis, som 
ses af hans beskrifning å Lanius Excubitor och 
Collurio , ehuru han icke altid varit denna sin prin- 
cip trogen , så blir bestämmandet nödigt. Griseus 
ä. tvifvelsutan rätta namnet på den gråhet, som 
man ansetr for hufvudfärg, hvadan ock den här 
gifna caracter, så väl som utseendet torde gillas. 

5. Rödgrå TMusblack) murinas, 10) en grå- 
het, som syftar åt rodt. 

T. ex. Flere arter af Mures. 

Råttfärgen bestämmer onekeligen utseendet af 
denna färgart. 

6. Brungrå, luridus, ii) en i brunt ingående 
gråhet. 

T. ex. Leptura lurida merendels, Leptura nigri- 
pes, m. il. 



9) Tusch och Skifferhvitt nästan lika »£ hvarje. 

10) Tusch med litet J^onsjonell och Gummigutta. 



ic6 

Denna benämning hsr ofra varit nyttjacJ af 
Författare endast for att utmärka ett smutsigt ut- 
seende, men hvar och en finner det obestämda 
^eri, då den likväl synes fortjena att vara bestämd. 

7. Gröngrå, incanus, 12) en gråht;t , som 
StOier på grönt. 

T. ex. Curculio p-jlverulentus , Curcullo incanus 
allmennast , m.. rl. 

Fargarten förekommer val sillan; men bor i 
anseende till utseendet vara distinct och termen 
brukbar. 

8. Tenngru, i-tannsus, 13} en IjUj grå me- 
tallfärg. __ 

T. ex. Gedieet qvicksilfver. 

Denna fårsart hånfora val Mineralocrerne till 
hvita atviknin^ar; men då i färgen ingår blatr, 
synes den med mera skål hafva sitt rum hår vid 
sin nårslågtine, den följande. 

9. Blygrti, pltirabeus, 14) en mera grå Me- 
tallfärg. 

T. ex. Blyglanfs. 

10 Stcigru, chalybseus , 15) en i blågrått stö- 
tande metalitårg. 
T. ex. JerDix,Uns. 

Hårforutan antaga en del nyare Mineraloger: 
Perlgrå , margaiiiino - grisens; Roh^ru, fumosogri- 
seus; men dt^sa bcra efter min lanka tillhora de 
blå fårpafvikninearne, utom det ati den förra icke 



1 2) Tusch och Gumnngiitta. 

Ij") Oagta Silfverbronz, Indigo och litet agfa Silfver mel 
Gummivatten. 

14J Indigo och oagta Silfverbror.z msd Gummivatten. 

15) Indigo, oägta Silfverbronz och Gummivatten med lilet 
TiiseA. 



107 

lårer bllfva någon di.-tinct farp;n.rt, utin hk^it en 
varietet, som i synnerhet skiljer sig med sin glans. 

C. Aj Svart. 

1. Brunsvart (Tjårfargac]} piceus, 16) en 
brun svarthet. 

T. ex. Melolontba gibba, PricMuis coriarius, m. H. 
Utseendet ar denna fårgart bor bestå nuiias af 
tjärans fårg i sitt flytande tillstånd och icke såscMn. 
stadead , da dt-n år hvad nian kallar becksvart och 
skiljer sig knappast från rent svart. Hit bor ior. 
modeligen ioras Mineralogernas bruue-;ceuti-niger. 

2. Gråsvart, niger, 17) en någon ringa i 
grått syftande Svarthet. 

T. ex. Sciurns niger, Anas-nigra; Upis Cerairi- 
boides , Elater aterrimus; m. m. 

Härmed iårer Ludwigs canesccnti niger vara 
synonym. Niger hor icke an^^-es som svaria huf- 
vudfårgen , af skål som vid nåstfoljande art skail 
anföras. 

3. Rent svart (Kolsvan), äter, ig) en en- 
kel fårg, som innehafver högsta grad af skugga. 

T. ex. Corvus Corax ; flere Histeres i m. m. 
Denna fårgart år svartast af alla och innehål- 
ler således måsra skugga, hvarfore den , såsom mot- 
satt hvitt, bor som hufvudfårg anses och termen 
jcmvål i sådan egenskap begagnas, 

4. Jernsvart, ferreus, 19) en i svart gående 
Metallfärg. 

T. ex. Magnetsten. 

Glansen caracteriserar i synnerhet denna fårgart. 



16) Tutch och Cinober, 

17) Vanligt godt Tusch. 

18) God Bensvarta eller Tusch och Indigo. 

1 9} Tusch , Indigo ock oagta SUJvtrbronz med Gummivatttn, 



108 

Hårforutan uptager IlliGER shiffer svart ^ 
schifficolor, och LuDWiG : gronsvart viridescenti 
niger och blasvart coernlescenti niger, men den först, 
nämnde fårgarten skiljer sig näppeligen från äter 
och de sednare hora rätteligen icke hit. 

D. Af Blått. 

1. Svarthtå (Morkblä), atrocoeruleus, 20) ea 
blåhet, som närmar sig åt svart. 

T. ex. Melyrisabdominalis, Callidium Salicis, m. fl. 
Denna fårgterm, ehuru sällan nyttjad i be- 
skrifningar, bor likväl såsom ofta förekommandet 
allmänna sammanlefnaden och behoflig for att ut- 
märka fårgarten hos åtskilliga natur-alster fortjena 
ett rum i fårgfistan, 

2. LciZiirblii , azureus, 21} en hogblåhet med 
högst ringa syftning åt violett. 

T. ex. Tanagra violacea, Certhia coerulea; Ce- 
rambyx longipes , Lazursten, m. fl. 

Ehuru fårgarten nog ofta träffas, besynnerli- 
gen på utländska foglar, finnes termen likväl säll- 
samt nyttjad och merendels förväxlad med Viola- 
ceus: Den kallas af Illiger ultramarinns. 

3. Rentblå , coeruleus, 22) en blåhet, som 
livarken år mörk eller blek, ej eller ingår i rodt, 
gult eller svart. 

T. ex, Coracias garrula, Donacia sericea, Pa- 
pilio Menelaus; Polemonium coeruleum m. m. 

u Mörk rent blå (Berlinerblå) obscure 
coeruleus (cyaneus}, 23) då den rena 
blåheten år morkast. 



20) Indigo och Tusch. 

ai) Ren Ultramarin ; men som den är dyrbar «ch svSr att 
i användande fä flytande , sS kan man komma täfflmeligea 
nära , med godt RerlinerblStt och ganska litet Koasjonell. 

a») Berlinerblått , behörieen utspädt. 

%l) BarlinerblÅtt väl starkt* 



£09 

Såsom; Emberitza fyaneila, Chrysomela 
trisris, Attelabus pubescens, m. (1. och 
/3» Ljus rent bl&, clarecoeruleus, då sam- 
ma blåhet år Ijus, utan att vara blek. 
Dessa variationer kunna icke såsom distincra 
uptagas; men som den mörkblå allmänt träffas hos 
Auctorerne, såsom distinct under namn a.i cyaneus , 
SSL har jag å den samma gifvit fårgprof. 

5. Himmelsblå, coelestinus, 24) en mera på 
hvitt stötande blåhet. 

T. ex. Cerambyx alpinus, Carabus coerulescens 
■allmennast m. fl. 

Denna, af Mineralogerna val kånda fårgterm, 
•nvttjas sällsynt af Zoologer och Botanister; men då 
fårgarten år val skiljd från coerukus och således 
från färglistan icke bor uteslutas; så fortjenar den- 
na latinska term att bibehållas framfor coeru- 
lescens, som altid blir obeståmdt. 

6. RSkbltiy fumatus, 35} en blåhet som fallet 
i grått, 

T. ex. Tanagra Episcopus, Columba OEnas un- 
der till, m. m. 

Rökens föränderliga färg i olika tillstånd och 
från olika åmnen har foranledt till Auctorernas skilj- 
acktiga begrepp om denna fårgterm ; hvarfore, till 
dess råtta beståramande, jag trott mig finna anled- 
ning i den rena rökens fårg, sedd mot en klar 
himmel. 

7. Gntblä, coesius, 26} en grå blåhet, lju- 
sare ån foregående och med en ringa syftning åt rodt. 

T. ex. Hesperia Corydon 6; Dianthus coesius, m. fl. 



14) Bergblätt. 

aj) Indigo och Tusch utspydde. 

aöj Indig9 o«h ganska Ijtet Cvnsjontll »ttpiidd». 



I lO 



Utom r^ef-, att c?enna fargart ofta förekommer 
hos natar-al.vtren . träffas den också icke sällan i 
nienniskors ögonringar. 



Såsom Fårgafvikningar anforer Illiger jem- 
val: hidi^obld , indiccs; Lncbmtsblå Parellinus; 
Phnimonblii, Pruninus ; Blåklints färgad, cyantco- 
lor; T-crkosblu , Turcinus och BerghlLt , Armenius; 
åfvenscm LuDWIG : Lidigoblu , iaJigino - ccEruleu^ , 
och Eiiialjblå, Smaltino-ccEruleus; men dels inne- 
fattas de under redan anförda arter, dels å^^o de 
för mycket obetydeligen afvikande frän dem, act 
kunna såsom distincta antagas. Bland de af Abbe 
EsTNERgifna fargprofver sjnestyceligen.att den sist- 
nårnnde endast år en artförändring af azureus. 

E. Jf Grht. 

1. Blägron, glaucus, 27^ en grön scm 
skiftar på grått och blått. 

T. ex. Saperda tremula; Lichen alaucus, m. m. 
Detta år åfven en af de fårgarter, hvarom 
Auctorerna haft olika begrepp, h vadan jag nu ansett 
dess bestämmande högst nödigt, emedan den sär- 
deles i växtriket ofta förekommer. 

2. Koppargrön, asruginosus, 29) en stark mi- 
oeralisk blågrönhet. 

T. ex. Flåckarne på Lamia iiiiperiaiis; Kop- 
jpargrönt, m. m. 

$c. Ljus koppargyon ( Seladongrön ) clare 
eeruginosus eller Malachiticus, 2 8)enlju*^ 
mineralisk blågrönhet. flj 

. T. ex. Lamia regalis, Curculio i6-pun- > 
ctatus, m. fl. 

27} ladigo och Gummigutta. ut?p?dde. 
39) Stark SvansÅgrona, upl'J5t i ätdcka. 
%i') Sådan 'SpamÅ^rona fcehcrissa utspädd. 



1 1 1 

Färgen af den sa kallade ppanskgronan eller 
kopparergen bor vara anledningen for denna färg- 
arts bestämda utseende. Och den ljusa koppargron- 
heten bor ej eller hår förbigås , säsoin ofta i natu- 
ren forekommande. 

g. Sjögrön, thalassinus, 30) en mera i blåu 
gående ren gronhet. 

T. ex. Cuculus Persa; Necydalis thalassina 
merendels, Saperda flavimana Panz, m. fl. 

Benämningen leder sin uprinnelse från gre- 
kiska ordet (BccÅÅaaa-oc (Haf), hvarfore hafvets 
fårg i dess uprorda gröna tillstand bor ligga till 
grund for denna fårgarts utseende. Den kallas ock 
af Auctorer thalassicus. 

4. Svartgrön (Buteljgrön) atroviridis, 31) en 
gronhet, som. närmar sig åt svart. 

T. ex. Saperda latipes, Necydalis virescens of- 
tast; Lichen atrovirens ; Serpentin, m. m 

Fårgen år alltoånt kand och ehuru sällan fårg- 
termen år anvånd bor den dock bibehållas, likvål 
med den hår uptagna benämning, i stallet for fl/fo- 
virens af nedan anförda skål. 

5. Oiifgron, Olivaceus, 32) en mörk i brunt 
istotande gronhet. 

T. ex. Turdus olivaceus; Lichen olivaceus, m. m. 
Fårgarten år distinct; och termen således an- 
vändbar. 

6. Pistaciegron, pistacinus, 33} en något glåu- 
,.sande mörk gronhet. 

T. ex. Krysolith. 



50) Indigo, Cummigutta och litet uplöst Spamkgron. 

31) IndlgOy Cummigutta och litet Konsjonell och TussA, 

32) Indigo, Gummisult» och litet Kgnsj^mlh 
i 3) Saftj^rint, 



112 



Denna farg^rt år i sin natur, sa distinct, att 
den icl^e bor {rln färglistan uteslutas. 

7. Rent groll, viridis, 34) en gronhet, som 
kan sågas syfra lika åt ouh och blått. 

T. ex. Picus viridis j Buprestis viridis; m. fl. 
allmännaste fårgen i våxtriket. 

De dåste författare i Natural- historien tyckas 
förena denna fårgterm med lirens; men utom det 
att 2:ne latinska termer håra, såsom hufvudfårs be- 

o 

tracktad, mera forvilla, så synes LiNwé hafva med 
virens (orstått en ljusare aronhet. 

», Morh rent grön (Gråsgron) obscure vi- 
ridis eller prasinus., 35) en mörk ren 
gronhet. 

Såsom: Cetonia viridis, Ciraex pra- 
sinus, m. ft. 
/3. Blek rent grön , pallide viridis eller vi- 
rens, en blek ren gronhet. 

Såsom Leptura virens. 
Till variteten oc hånforer Illiger 
pomaceus med uY'gih, att den bor falla meri. 
i blått; men sådant anser jag med WiLL- 
DENOw och Ludvig oriktigt. Willdr- 
jfow hitforerjemvål, såsom synonyma satiirt 
virens och suiarasdintis men den förra be- 
nåmningen synes ofverflodig och den sed» 
nare förutsätter glans. 
g. Gulgrön, luteo viridis, 36) ea åt gult åa 
»era syftande gronhet. 

T. ex. Psittacus pertinax på buken och Picus 
viridis på gumpen, m. fl. 

Det 



A. 



34) Indigo och Gummigutta, något uttpädd* 
3 5 ) Samma färgblandning starkare, 
géj Gummigutta Qih Indigo. 



"3 

Det rackande gula i denna fårgart gor den 
ganska bestfimd, 

9. GuUgron, Chrysopraseus, 37) en blänkande 
grön metallfårg, 

T. ex. Cetonia auiata & aenea, Carabus auratus; 
Chrysopras m. fl. 

Om någon fårgterm blifvit illa använd, ma 
det våi vara auratus; ett fårg-utseende, som ofta 
förekommer bland Insefterne, har blifvit tilldelad 
denne benämning; men sä mycket mer otjenlig, 
som auratuf innefattar intet begrep derom, att den- 
na fårgart skall vara grön , utan , såsom närmast 
svarande mot forgyld, förutsätter gulacktigt utse- 
ende. Derföre , då detta ger behof af en viss term, 
har jag trott mig böra i stallet till antagande fore- 
slå Chrysopraseus af Grekiska orden ^^vasocr, anre- 
us, och 7r^cc<TiO(T, viridis I. gemma e viridantium 
ge nere. Plin. 

Illiger anförer dessutom, såsom fårgafvik» 
ningar : Våxtgron Herbeus s. gramineus; Pappe- 
gojgrÖn Psittacinus; Lokgron Alliaceus; Poppel- 
gron populeus; Gronsiskefårgad flavovirens; mea 
af redan anförda skål kunna dessa lika litet som 
LuDwiGS Berggron montanoviridis; Sparrisgrån 
Asparagino- viridis; och Siskegron Acanthino- vi- 
ridis, såsom specifika fårgarter antagas, utan kunna 
blott Illigers benämningar begagnas vid arters 
atskilljande till namn i ett gemensamt slågte. 
F. Jf Gult, 

I. Svafvelgul, Sulphureus, 33) en gulhet sonx 
stöter i grönt. 

371 Åg(a ydjvcrbronz med Cummlgutta. och Cummivatten 
fifverstrykes , efcer förut gjord stark polering, med Copal- 
fernissa och , sedan den väl torkat, med i ättika uplöst 
Spanskgront. 
' 38y) Gammigutta med något utspSdt BerlinerblStt. 

- ä; F. a. HandL ms. St. L 8 






114 

T. ey. Rhainphastos Piperivorus under till; Ci- 
stela suiphurea, vingflåtkarne på Altica 8 gutlata; 
Anemone suiphurea; Svafvel, m. m. 

Då svaflets fårg ligger till grund for benåm- 
ringen bor denna fårg falla i grönt, hvilket lik- 
väl en del Auélorers fårgprofver icke utmärka. 

2. Hvifgul, alboluteus 39) en gulhet sona 
mera faller i hvitt ån gult. 

T. ex. Fringilla canaria alln^.ånnast, Sylvia Si- 
billatrix; Coccinella lineola, Papilio Galatbea, m. fl. 

Hit horer i allmånbet Författares pallidus; 
men hvilken , såsom besråmd. fårgterm synes olåm- 
pelig, utan bor snarare användas for att utmärka 
blekheten, af hvilken fårgterm, som hålst. Af- 
ven bor hitforas Retzii *) flavicans eller palli- 
defiavus. 

3. Strugnl, (stramJneus) 40) en gulhet, som 
nåstan omärkligt syftar åt rodt. 

T. ex. Thorax och vingPiåckarne på Altica al- 
•bicollisj, Papilio Delius Esp. ; flere Musci och deri- 
bland Hypnum stramineum, m. fl. 

Denna fårgart , som igenkånnes pä den full- 
mogna sådeshalmen, fortjenar, såsom val skiljd att 
hår få ett rum; men bor aldeles icke stöta i brunt 
som Illiger anfört, då den skulle afvika från sin 
denoraination. Den kallas af somliga paleaceus, 
hvilken term Illiger likväl anser synonymon till 
flavus och fiavidus. Willdenows och Haynes 
pallide flavus horer hit. 



39} Gummigutta utspädd, med iitet upplöst Saffran» 

*) Retzh luledning nll Djurriket. 

40) CurKmigutta utipädt med litet KonsjentU, 



115 

4. Grugiily Flavus, 41} en gulare får2^ äii 
den hvitgula, med någon ringa syftning åt grått. 

T. ex. Motacilla flava; Papilio Palaeno <?; He- 
merocallis flava, m. fl. 

Illiger anser denna fårgterm vara synonym 
med luteus; men Auöorerna i allmänhet bafva an- 
sett dem skil)da, hvadan jac åfven trott dem begge 
böra bibehållas, enar flavus skiljer sig med stötan- 
det i grått. 

5. Rent gul, lutcjs, 42) en sådan ren gul- 
het, som icke kan sagas syfta åt: någon/blandning 
af annan fårg. 

T. ex. Oriolus Galbula; Papilio Passilhoe un- 
dertill; Nymphcsa lutea , m. fl. " . 

a. Mörk rent gul (citrongul) , obscure luteus 

eller citrinus 43), en den starkaste rena 

gulhet. 

Såsom: Flera arter af Psittacus, kammen 

på Phasianus pictus, m. m. 
Varietetens fårguiseende igenkånnes pl den 

fullmogna Citronen och kallas åfven af 

Illigp:r, limoniatus. 

6. Aggnl , viteliinus, 44) en gulhet med nl- 
gon syftning åt rodt. 

T. ex. Oriolus persicus och iöerocephalus; 
fläckarna på Scolia 4 macul. och fiavifrons, m. fl. 
Denna fårgart har till sitt utseende formode- 
ligen deraf varit olika framställd, att äggulans 
fårg varierar ganska mycket efer årstiden och ag- 
gets från Honans föda hamrade mer eller mindre 



41) Gummigutta med nlgot Konsjoneil och helt litst Tusch. ' 

42) Ren och god Gummigutta., bt^horlgeu utspäild. 

43) Gummigutta , ganika starkt pålagd. 

44) Gummigutta med Sajfrmn. 



n6 

fetma; emedlertid tror jag det nu uppgifna vara 
det allmännast antagna, också ofverensståmmer 
det tåmmeligen nåra med;HAYNES dera gifna 
prof. 

7. Saffransgiit, croceus, 45} en gulhet, som 
faller något i orange. 

T. ex. Cerambyx Ebulinus, Melolontha regla, 
m. fl. 

Denna fårg, som af ven stundom kallas cro- 
tatus i anser jag böra bestämmas af fårgen på sti- 
gmata Croci sativi, då de af Hayne ochWiLLDE- 
NOw uppgifna prof synas oriktiga, såsom for 
mycket närmande Orange. 

g. OckraguU ochraceus, 46} en gulhet som 
går nåra krukfårgen, men år mera gul. 

T. ex. Elater castaneus, flere Mylabrides, o. s. v. 

- Då flera slags Ockra gifvas, finner man lått 
anledningen , hvarfore Au6lorernas begrepp om den- 
na fårgart varit så olika; men som termen leder 
sitt ursprung hvarken från så kallad Ljus- eller 
Brunockra, utan från Gtdockra; så mäste den nu 
uppgifna vara rättast. 

9. Messingsgid , Orichalceus, 47) en ljusgul 
Metallfärg. 

Såsom: Kopparkies. 

I o. Guldgul, Aureus, 48) en guldlik Me- 
tallfärg. 

Såiom: Gediget Guld. 



4O Saffran meé helt litet Konsjoncl* 

46) Gummigutta med Konsjonell, 

47) BUk Metallbronz med Gummivatten, 
4g) Gul Mttéillbronz med Gummif»tte,n<, 



117 

ir. Mcifmgul, Metallicus , 49) en grågul Me- 
tallfärg. 

Den' sistnämnde eller inetdliciis larer vara 
samma fårgart som Ludvig åsyftar med bronzeo- 
Jlauuf eller ccneus ; men allmänna begreppet om 
ceneiis tillåter icke denna fårgterms hitforande, 
och den andra benämningen år nog obesiåmd. 

Utom dessa nuancer af Gult, antager Illi- 
GER : Blel^gul melinus eller gilvus; Honingsgnl 
melleus; l^axgul Cerinus; Buxbomsgul Buxeus; 
Ljusockragnl Silaceus; Gurkgul Cucumerinus; 
Lofgiil Xerampelinus; Artgul Pisicolor; F^ingul 
vinaceus, af hvilka Ludvig kfven erkänner en 
del; men dessa åro alla urabårliga och ganska fina 
afvikningar från de redan anförda, en del åfvea 
svåra att bestämma. 

G. Af Orange. 

1, Lejon-orange, helvolus, 50) en orange. 
iiet som närmar sig åt gult. 

T. ex. Felis Leo; Mutilla helvola L. Lampy- 
iis maculata; m. fl. 

Färgen igenkånnes på Lejonet och forekom- 
.mer oftare i naturen ån termen af auåorerna 
blifvit begagnad. 

2. Isahellorange , Isabellinus, 51) en något 
smutsig och blek orangehet. 

T. ex. Coiumba risoria; Stenocorus luridus, EI7- 
tra på ISi'otone6la glauca; m. fl. 

Denna fårgart träffas val mera såiian hos 
natur-alstren; men år ganska distinÖ; och således 

49) -Antik Bronz med Gummivatfen, 

;o) Cummigutta y litet Konsjoncll och an mindre Tusch. 

5 O Gummi^uttQj Konsjonell och något Tusch, utspaid». 



1 1 8 

vid sina till fållen an vändbar. Den förekommer 
stundom på ett visst slags hastar, 

3. Rent orange, Aurantiacus, 52) en orange- 
het, som kan sågas aga lika syftning åt rodt som 
åt gutt. 

T. ex. Papllio Julia; Hieracium aurantiacum; 
Denna fårgart år noga besiåind pa den full- 
mogna Pomeransen. 

4. Monja-orange , Miniatus, 53) en orsngehet, 
som har en klarare syftning åt rodt. 

T. ex. Oriolus aureus; Lamia bifasciata; m. fl. 

Utseendet af denna fårgart bestämmes i sjelf- 

va dess benämning och kallas efter min tanka orått 

cipnoberfårgad efter vissa Auöorers formenande, 

hvarmed cinnabarhms tvifvels utan bor forstås. 

5. Cinnober orange, Cinnabarinus, 54) en i 
mörkare rodt stötande orangehet. 

T. ex. Fiåckarne pl Eroiylus variegatus; Bo- 
letus cinnabarinus; m. m. 

Fårgutseendet igenkånnes enligt benämnin- 
gen af Cinnobern, ehuru glansen vid fårgstoftets 
torkning förgår; och fastån termen sållan förekom- 
mer hos Auä;orerna, fortjenar den likväl att, som 
distindl, axitagas. 

H. AfRSdt, 

r. Blodröd, Sangvineus, 55) en rodhet som 
går något i brunt. 

52} Saffran och Konsjonell. 

53'^ Halst ren Mönja: men kan träffas tämmeligen nSr» i 

wansparanta fargor med Saffran och Konsjonell. 
•; ,-.j Likaledes hälst ren Cinnober ; annars nog Hira mei 

Konsjonell och något Gummigutta. 

Konsjonell , Saffran och litet Tusth, 



119 

T. ex. CalUdium sangvineum, Elater sangvi- 
neus, m. fl. 

Blodets fårs:; hos dåöjsiande djuren, i dess 
klara och friska tillstånd, aFgor utseendet for den- 
na färgbenämning, som af somliga jemväl kallas 
hcsmaticus^ crnentm och criienfatns-. 

3. Eldröd f igneus, 56) en rodhet som syftar 
åt gult. 

T. ex. Ampelis carnifex på stjerten, Lanius 
barbatus undertill, m. m. 

Denna term hårleder sig från eldens fårg nä- 
ra floden, och benåmnes hos Auélorerna åfven 
med flammeuf , som likväl med hånseende till lå- 
s;ans fårg borde hafva ett helt annat utseende. 

I Att med Retzius förena denna med fiilvm , som 
_ afser mera gulhet, vågar jag icke. 

g. Skariakansrodj coccineus, 57) en något åt 
■ violett stotanäe cinnoberfarg. 

T. ex. Phasianus piöus på brostet; Endomyrhus 
coccineus i sitt lefvande tillstånd, Bombyx Jaco- 
'. heds på undra vingarna, o. s. v. 

Farmen träffas lifligast på ett visst slags klåde. 
-^ 4, Carmosinvodt , Chermesinus, 58) en mera 
åt carminrodt syftande cinnoberfarg. 

T. ex. Picus rubricollis och Martius på nacken; 
m. m. 

Fårcrartens bestämmande hämtas från åtn 

o 

fårg, som Coccus Caöi gifver. Termen nyttjas 
sållan; men bor som distinft hår fä ett rum. 

5. Carminrod, puniceus, 59) en hogsc lysan- 
de rodhet. 

$6) Cinnober, Mönja och Konsjonell. 

%l) Konsjonell och Cinnnber, 

ifS) Konsjonell och Saffran behörigen stsr):. 

59) Ren Carmin; men som detta färgstoft Kr srS.-t att fa, 

älven dyrt, kan man komma utseendet tämmeli^ea nir* 

med lod Kontjonell och Saffran, 



120 

T.' ex. Pipra aureola, Ampelis carnifex, m. fl. 
Det ofvertråffande lystra i denna fårgart ut- 
märker den framför alla röda fårgor. 

6. Rentrod, ruber, 60) en rodhet, som hvar- 
ken kan hänföras till de lystra, gula, violetta el- 
Zer bruna afvikningarne. 

T. ex. Loxia Pyrrhula och curvirostra i deras 
vanligaste tillstånd, Lamia tornator, åtskilliga af 
slågtet Coccinella, o. s. v. 

Detta har af ålder varit en bestämd färgbe- 
nämning, ehuru bland både åldre och nyare Auöo- 
rer ganska ofta borrtblandad med andra nuancer; 
men då benämningen hårleder sig från Rodkrita 
(rubrica) och dennas fårg, sådan den, använd i 
fitt torra tillstånd, visar si^, närmast innehar den- 
na enkla fårgs caraéler, tror jag det håra gifna 
prof vara säkert. 

7. Tegelröd, lateritius, 61) en något i brunt 
fallande rodhet. 

T. ex. Mylabris coeca, Papilio Cardui, m. fl. 
Fårgen på en brand tegelsten bestämmer ut- 
seendet af denna fårgart, som ofta förekommer i 
naturen, fast termen år sällan nyttjad, hvartill 
orsaken egentligen träffas i dennas forblandande 
med testaceusy förmodligen emedan de icke varit 
val bestämda. Också hafva Haynk och Will- 
2>BN0w uteslutit dem båda och Illiger late^ 
rttiut, 

8) Gulrod, fulvus, 62) en rodhet med knappl 
någon syftning åt brunt, uian mera åt gult. 



60) Ren Rodkrita behsrlge» slammad, annars äfven med 
Cinnober ech Umbra^ 

^l') Kofisjovell, Guir.migutta och helt litet TustA. 

62) CuMMigiiiJe , KcKsjeneli oih Tusth, 



\ 131 

T. ex. Canis Vulpes, Melolontha Vulpes; Heme- 
rocallis ful va, m. fl. 

a. Ljiisgulrod (krukfårg) clarefulvus eller 
testaceusj, 63) en ljus guhodhet, utan 
att vara blek. 

Säsom: Falco alblcilla , Melolontha sol- 
stitialis, Leptura testacea, m. fl. 
Utseendet af denna hufvud-fårgart, afgores 
säkrast genom Råfvens faro , som af ål- 
der fatt denna benämning, ehuru Au6lo- 
rerne sedermera förblandat den; och va- 
rietetens utseende igenkånnes på nya 
krukkårl. 

9. Kottrod, carneus, 64) en gulacktig rodhet 
utan syftning åt brunt. 

T. ex. Gladiolus carneus, Androsace carnea, 
in. fl. 

a. Blek kottrod (raenniskofårgad) pallide car- 
neus eller incarnatus, 65) en blek kått- 
rodhet. 

Såsom: Löxia cardinalis v. /S Lath. un- 
dertill, Upupa Epops, m. fl. 

Kottets Brg på dåggande djur, då huden 
år afdragen, ligger till grund for denna 
benämning, åfvensom menniskohudens färg 
for varieteten, hvilken af somliga kallas 

^allide-riiber. 

10, Rosenröd t roseus, 66} en mera lifligt gul- 
acktig rodhet. 

65) SammM. fargtillredning som näst föregående i men msra 

utspädd. 
64) Komjonell och Gurtimigutta. 
éO Samma fargtillredning behörlgen utspädd. 
ib) God Konsjontll i behörigen ptjpädiJ. 



122 

T. ex. Turdus ro?eus, Vinca rosea, Clusia rosea, 
m. fl. 

Denna fårg år allmänt kand under namn af 
Couleiir de Rose for sin likhet med fårgen på vissa 
varieteter af Provinsrosor. 

11. Kopparröd, Cupreus, 67) den opolerade 
Kopparns färg. 

6å.-",ora : Gedi2en Kcnnar. 

12. Blank kopparyod, Mneus , ög) den pole- 
rade Ivopparns fårg. 

Såsom: elytra på Harpalus ö-punftatus. 

Illiger upptager hårforutan : Rodfarglik ru- 
bricus s.' Tubricosus; niorgonrudnndlik auroreus; 
//"ahnorod Rhotsecolor; Rodaktig pudorinus ; Per- 
siI:b!om(a.rga.å., Persitinus; Lupprod, russus s. rus- 
suius; Korallröd corallinus; ytterligare antager 
Ludvig: Buccintrod Hyacinthinoruber; Kjors- 
banrod cerasinoruber; men hårom galler hvad i 
detta fall redan år anmärkt. 

T. Af Brunt. 

I. Rödbrun, rufus, 69) en till gulrSdt ng 
uårmande brunhet. 

T. ex. Picus rubricollis undertill, Lamia testa- 
tor, m. fl. 

Om denna fårgart hafva val Författare ofta 
haft olika begrepp; men jag tror att det hår fram- 
ställda prof år med de flåstes tankar ofverensståm* 
mande. 



é-') Purpur och litet blek Kopparbronz med Gummivatten, 
d"^) Blek Kopparbronz med Gummivatten. 
i Konsjonell , Tusch och Gummiguttu ■, aästan lika myc- 
if hvarje. 



123 

2. Rnffhrun , ferrugineus, 70) en pa 'tegelrodt 
stötande brunhet. 

7\ ex. Corvus calvus, Elater ferrugineus, m. fl. 

u. Ljiisvosthrun (Kanelbrun), clareferrugi- 
neus eller cinnamomasus, 71) en ljus, 
något i gult fallande rcstbrunhet. 
Säsom: Callidium strepens, Lamia cin- 
namomaea, m. fl. 

I utseendet af rost-anlupit Jern , som icke 
af damm eller andra omståndiE^heter biif- 
vit foråndradt , finnes grunden for denna 
egentliga fårgart ; åfvensom från färgen 
på den bruna Kanelen, varietetens ut- 
seende måste hårledas. 

5. Re?it Brun, Brunneus, 72) en brunhet, som 
icke kan sågas falla raera i rodt eller gult, ån 
svart och tverlom. 

T. ex. Falco Apivorus; Calopus serraticornis, 
Elater fugax, m. fl. 

Denna fårgart har ofta varit med andra brun- 
heter borrtblandad ; men det hår gifca prof in- 
träffar så val med den bestämda caraöeren, som 
med de flestas begrepp om fårgutseendet. 

4. CastanJ ebnm , C3.st3inevss , 73) en mörk brun- 
het, med ringa syftning åt gult. 

T. ex. Cerambjx Thomae, Buprestis castanea, 
Leptura spadicea , m. fl. 

Af fårgen på mogna Castanjer inhämtas råtta 
utseendet af denna fårgart, som af en del blifvit 
ansedt ljusare och af andra mörkare. 
— — ' - 

70) Konsjonell , Tusch och Gummigutta, 

71) Samma jårgtillblandning som nast förut, behöriges 
utspädd. 

723 Umbra med litet Gummlgutia. 

Ti) Tutch^ Konsjonell och Cummigitda, 



124 

5. Gråbrun, fuscus, 74J en i gratfc stötande 
svartbrunhet. 

T. ex. Anas Bernicla; Larrpjris noöiluca, Pa- 
pilio Hyperanihu?, m. fl. 

Fårgen år ganska cara^leristik, fastän termea 
stundom finnes oriktigt aavånd. 

6. Vnilr/Gbynn , (mörkbrun) umbrinus, 75) 
en svarracktig brunber. 

T« ex. Falco umbrinus, Papilio Clytus; m. fl. 
Af den latinska benämningen måste Umbra- 
jordens fårg afgora denna fårgterms råtta utseende. 

7. Tombackbrun , Tombacinus, 76) en i prå- 
ferunt stötande metalii?k fårg. 

T. ex. magnetisiv kies. 

Illiger och Ludvig upptaga vidare: Era^ 
iltjetrad.tbrun Brassilianus ; KnffebruM CofFeatus; 
Låderbrun badius; Barkbrun corticinus; Cm-vielit 
moschatinus ; Lefuerbnin hepaticu? ; OUonbrim 
glandicolor; jfordbvnn terreus; Nofbrv.n nuceus; 
Kmroksbviin puUus s. fuliginosus ; Fodackfig- 
brun, rubescsnti-brunus; NegUkebrnn caryophvUino- 
brunus; Hurbrnn capillari-brunus; gnlacktig brun, 
flavescenti-brunus; Trddbrnn ligneo-brunus; Svart- 
acktigt brun nigrescenii-brunus; men antingen åro 
dessa foga skiljda från eller blotta nuancer af de 
redan anförda, eller åro de så obeståmda att de 
icke som specifika böra anses. 

4f Violett. 
I. Purpnrvioktt , pnrpureus, 78) en åt brunt 
sig närmande violetthet. 

74) Tusch , Gummig-irfa och Konsjonen. 

75 ) Umbra ock Tu'cn. 

70 Åntik-hXe]^ Koppar och litet hlek Mstallbron^. 
7g^ Eontjomll , £erlinerbli:t och Tusch, 



125 

T. e.\', Tanagra jugularis; Sagra purpurea,m. fl. 

u. Mörk Purpiirviotett , obscure purpureus 
eller atropurpureus, 77} då purpurfärgen 
är måst svart. 

Såsom: Tanagra Jacapa; Hesperia Phi- 
lemon; Scabiosa atropurpurea; m. fl. 

Glansen i denna allmänt kånda distinöa 
fårgart, som utgör det praktfulla i dess 
utseende så i det åkta Sammetet, som i de 
flåsta Natursprodufterna, kan icke utan 
genom sårskild dager framställas. 

2. Rent Violett^ Violaceus, 79) en lika myc- 
ket i rodt som blått gående violetthet. 

T. ex. Callidium violaceum, Leptura virginea 
stundom, o. s. v. 

Denna fårgart, som åfven af somliga kallas 

jfanthinus , år ofta förblandad med purpureus , der- 
ifrån den likväl mårkbart skiljer sig. 

3. Litaviolett, lilacinus, 80) en blekrSd violetthet» 
T. ex. Syringa vulgaris och persica understun- 
dom, och varieteten af Hyacinthus orientalis, m. fl. 
Denna fårgart år allraånt kand under namn 
at Conlmr de Lila , och val distinä. 

Illiger anfårer hårforutan: Ljutpiirpurfaf' 
gad phcEniceus, och Ludvig: Lavendelbtå lavan- 
dula-cc3eruleus; men de åro båda ganska obeståm- 

n I I . . Ill r 

77) Samma färgblandning som till näst föregäeade ; mel 

med något mera Tusch, 
79) Kolumbinerlaek tämmeligen stadigt.' 
%o) Åomjonell med litet Bcrlinerbldtt , val utspädda." 

För deras undetiättelse, som änska Färglådor med c»- 
dast dehär anförda, i all colorering med transparanta Fär- 
ger tillräckeliga färgstoftet, har jag trott mig jemväl bö- 
ra nämna, att hos Fabrikör Hasselgren i Jacobs Bergs- 
gränd Huset N:o a , sådana m$d goda i^rgot finnas till 
salu. < 



136 



da, och den sednare benämningen I alla fall mera 
hörande fill de violetta ån de blå fårgforåndringarne. 



Sedan jag nu genomgått de nödigaste Färg- 
benämningar, sökt att bestämma dem efter fore- 
koaimande anledningar och vid hvar och en anföra 
något exempel från naturen; så torde det tillåtas 
mig, att i sammanhang härmed fasta hvar och en 
Naturforskares uppmärksamhet via sattet, att i he- 
skiifningar ofver naturalier, med riktiga term.er be- 
stämma de begrepp om fårgafvikningar från de bår 
anförda fårgarter, hvartili omståndl-^heterna foran- 
leda. Då dessa fårgafvikningar nödvändigt måste 
hafva rrågon fårgart tiJl grund, och denna åter må- 
ste hånfora sig till någon viss hufvudfårg; så bor 
den i fråga blifvande fårgafvikning, om den ej 
med de ofvannåmnde nuancerande orden obscure , 
eniineuts, clcire ti ler /W/i^/^ kan uttryckas, benämnas 
med de vanligt antagna tillsattsorden -scens eller 
• ans^ såsom albescens, jlavescens y ccenikscens , albi- 
cans, rubricaiis , o. s. v.; eller om behofvet fordrar 
uttryck af nuancer mellan vissa hufvudfårgor, så 
böra deras latinska bufvudtermer användas såsom 
nigro viridis och hiteo-tiridis i stallet for nigro-vi- 
rens och luteo-virens , emedan viridis år hufvud- 
benämningen på grön , och virens redan en art- 
förändring. 

Bruket af annan Terminologie blir icke alle- 
nast felacktig, utan lemnar rum for ganska förvil- 
lande begrepp om de fårgor, som åsyftas, Sjelfva 
vår grannlaga v. LLNNé misstog sig stundom hår- 
minnan, emedan han icke så väl utredt fårgbe- 
nåmningarna, som de ofriga IMatural-Historiens 
termer. Han kallar Turdus Palmarum viridi-oliva- 
ctiis ; då nu olivaceus år en gifveu grön fårg, sa. 



127 

Skes alldeles icke foreståHnino;en om denna fogels 
utseende dermed att viridis tillsattes; hade beskrif- 
ninizen i stallet upptagit subolivaceus , skulle man 
cenast förstått, att färgen nästan V2.x oUfgron. Li- 
kaledes skall Turdus arundinaceus vara fiucnferru- 
gineus ; båda dessa fårgtermer åro brunheter, af 
hvilkas sammansättning begreppet om fogelns ut- 
seende aldrig kan biifva så klart som med obscv.re 
ferritgineus. Fringilla canaria skall vara albojia- 
vicans ; derafbor fattas den föreställning, att dermed 
menas hvitgul; men då luteus år en antagen enkel 
fårg, hvarfore icke htlhe Viyi\.j3.albolutea? Dessutom 
ar Jlavicans redan en nuance a.f JIouiis. Af sådant 
forhållande år a.iven viriscenti^cceriileus ; v hr scens 
tillsatt en annan fårgterm gifver icke annat be- 
grepp, ån att hufvudfårgen stöter i grönt, då vi- 
ride- måste vara användbarare, emedan aian all- 
tid forstår -med virescens en ai"vikning från viridis. 
Ännu olämpligare sammanföras 2:ne nuancerande 
får2;arter, såsom albidc-fiavicans i beskrifningen 6f- 
ver Loxia philippina; mångfaldiga andra exeiiipei 
att förbigå. Termerna rufocinereus, fuscovire- 
scens, griseofuscus , testaceo-griseus , cinereo-virens, 
griseoferrugineus, flavonigricans, flavofulvus och 
alla dylika färgbenämningar böra således for alltid 
aflysas. 

I den händelse man likväl i en diagnosis 
vill tillåta sig dessa obestämda termer, med vilkor 
af tydligare utveckling i descriptionen, böra de 
åtminstone aldrig nyttjas till namn på en naturs- 
produö; ty huru otjenligt finner man e) bland 
Lithenes atroalbus och aurantiaco-ater , fårgor af 
så motstridande utseenden? Likaså obestämd år 
bland metalliska fårgor aureo -nitens ; euldfårgen 
forutsåiter redan något blänkande j man skulle så- 



128 

ledes anse nifem har alldeles Ifverflodig, Hkvål 
vill man vid denna term fasta ett helt annat be- 
grepp. Alla de metalliska fårgtermerna användas 
också illa, så ofta fårgen tillika icke innehar me- 
talliskt utseende. Man finner ej sällan i beskrif- 
ningar pliimbeiu nyttjad i stallet for griseiis och 
cinereas, åfvensom wnens^ der intet tecken till kop- 
parfårg finnes, hvarigenom orediga begrepp måste, 
till skada for vetenskapen, uppkomma. 

Utom hvad redan i afseende på fårgor for 
Natural-Historien blifvit anfordt, förekomma i na- 
turen utseenden, som fordra sina särskilda benäm- 
ningar i egenskap af genomskinliga och glänsande 
i^^V^or; Sådana åro: Diaphamis, Hyalinns och 
Smaragdiniis , Saphiriniis, margarifaceus , m. fl> 
Men som dessa icke utan sårskild konstens till- 
hjelp kunna åstadkommas; så hat jag ansett dem, 
likasom att upptaga och med fårgprof förse alla 
nuancer af fargarterna, icke tillhöra foremålet f6r 
denna inskränkta afhandling. 



Förklaring 





8 J> J.' y/ 


wnL%j^ 


Wk^ 



r*'-ma»ii '... 



t%\wt 



jr/ JO S.C) 



2/ aiT 2J- Z-f ^J 




jr9 '3 J/ 



Wd\^ 



~n 



M J-f J.-r 3if 3/ JS 49 -fe ■i'y fS 'P.i •<'-;' 





iSr <5i5~ 6/ <Ta 



■SS 

■ Ib^l 



<rj fPz 6'^ (Pa SS se ts/ sff ^at j-^ .s3 tfs. s/ ois «yi 





/y /a /J 7^ ^■^ 7^ 7/ 



Förldai-ing öfver bifogade Färg- Tabell. 



ENKLA. . 
:o I. Hvil. Aliiit. 


N: 
1 


NUAWCJiRANDii- 

2. Kriihvit, cfelttcEuT, 

3. Snåhvil, mm,. 

4. Mjälkhvit, /il3«/A 


g. Gra, GrUntK 


/N: 


6. Gulgrå, tividMi, 

7. Hvirgrä, t«„a. 

8. Blägrå, «■«««/. 

ir. Brungr3, luridilt. 
12. GrSngrä, intairaj-. 


j8. Svart, Alir. 


r 
r 


16. Brunsvart, pictur, 

17. Gtäsvarl, m^ji-. 


o 23. Blå, Cmultm. 


30. Svartbll, atrottEiitkuj. 

11. Lazurblä, muren,. 

aa. Mörkblå, oirrjuf cyanms t. cariiUuj, 

24. Himmelsbil, i(xle,ttau,. 

35. R6kblä, fiimnin,. 

36. Gräblå, OTJinr. 




'N:o 


27. BlägrSn, gkitcm. 

28- Ljus-Koppargräij, malachitimi. 

29. Koppargrön, jErtigmo,ii,. 

30. Sj6gr5n , thak,,imt,. 

31. Svartgrön, atyoviridit, 
33. Olifgrön, Olivacmr. 

33. Pisl;tciegrön. Piitatiniit. 

34. Mörkgrön , ;))(iriniij r. oSrrni-t wiirfiV, 



N:ci 35. Grön, FiVirf/V. 



N:o 42. Gul, ZaduA 



N:o 52. Orange, jSiirmtkms. 



N:o 60. Röd, äb6<c. 



I 36. Gulgrön, /h/« viridi,. 

/N:o 38. Svafvelgul, Siilfhurnu. 

I 3g. Hviigul, Molutem. 

1 40. Slrägul, /r™»;,^»,. 

I 4'. Grågul, >t...r. 

k 43. Aggul, vitellhiut. 

I 44- Mörkgul, CiVr.HH/ /. oi 

I 3 5- Saffransgul, Crocetii. 

I 46. Ockragul, Ochraceut. 



/■N;o 50. Lejonorange, 

I 51. Isabellorange, 

I 53- Mönjaorange, 

\ 54. Cinnoberorane 



min 



berorange, Cinuabarti 

> 55. Blodröd, sangvinmt. 
5Ö. Eldröd, igneits. 

57. Skarlakansröd, coccinnis. 

58. Carmosinröd, chcrmesimtt. 

59. Carminröd, puniuits, 

6x. Tegelröd, lateriiius. 

62. Gulröd, fitlvui. 

63. Ljusgulröd, tettaceui s. 

64. Kjöttröd, Mrn^u/. 

65. Blekköltröd. incarnatm 
06, Roseniöd, roseut. 



clare fulvtu. 



)N:o 69. Rödbrun, t-H/H/, 
70. Rostbrun, /m«^ 
71. Ljusrostbrun, Oj 

1 



■. dåre firritginiKs. 



73. Castanjebrun, Castamui. 

74. Gråbrun. /«««/. 

75. Umbrabrun, unibrinu:. 



iCH MEIALLISKA i<AKGOR. 



N:o 5. Silfverhvit, Argthtttir, 



13. Tenngra, Siamteitt, 

14. Blygrå, Phimbeiix. 

15. Siälgrä, Chahjbmtt, 



N:o 19. Jernsvart, .F«ti 



N':o 37, GuldgrÖD, Chrysopratttul 



N:o 47. Messingsgul, OrkhahlUT: 

48. Guldgul, Aiireut. 

49. Maloigul, Mttallicuf, 



N:o 79. Violetr, Fiolacetu. 



N:o 77. Mörk purpurviolerr, atropiirpur. i. obiiure pnrpur. 
78. Purpurviolett, pttrptirens. 

80- Lila violeit, lilacimu. 



6 7. Kopparröd , Ciipreiif.' 
68- Blaak Kopparröd, ^niut. 



N:o 76. Tombackbrwo, rowiflfi, 



! !■- K. .<. if«ni//. . 



129 



UTDRAG 

af K. V, Academiens Dag-Boh 
får år 1812. 



edan K. V. Academien, for den dyrbara lyckan att 
*cra H. K. H. Kron-Pnnscn sasora sin förste Ledaiiioc, 
beslutit att lata prfigla en Medalj, till att bevara min- 
net af en for Academien sä smickrande håndelse, hop- 
pades Hon att fä detta vederniftie af fågnad och er- 
kånsla till H. K. H. ofverlerana. Den 25 Jan vann 
Hon ftfven sin önskan, dä Hennes Deputerade erhullo 
företräde, och H. K. H. behagade med de bevägnaste 
uttryck den närande Medaljen emottaga. 



Till mera ordnings vinnande vid författandet af de 
Calendrer som Academien utgifver, ur den forSuci jng 
gjord, att de förut i 3:ne särskilde, införde Smnen, 
endast i Två h-Ådanefter komma att inflyta, nen?! i 
Hof-Calendren och Sveriges Stafs-Calender; hvartill af- , 
veo Hans Majit Konungen i Nåder behagat gifva Dess 
lioga Bifall. 

Academien har för sine Handlingar och den år 
1812. tryckte Tornen emottagit och till införande gil- 
lat 6 Äfhandlingar i Natural-Historien, 2 i Chemien-, 
a i Mathematiken^ 3 i Physikén och Mechaniken, och 
2 i Medicinen; och har dessutom låtit till tryck be- 
fordra en, i foije af det år 1806 utsatta Pris-Ämne in- 
kommen Täfiings-Skrif t, "om beräknande af kostnad, tid 
och arbetskraft vid foretagen i Landthushållningen", for- 
fattad afOecon. Direö. Sv. Brisman; sannt en annan, 
*'om Vexelbruk" af afledne Frih- C. G. Adlkrmark. 

Som flera Prisåmnen både i mathematiskt, physifkt, 

fficonoraiskt och medicinskt afseende varit under de for^ 

iidne åren utflstade, samt svar på en del inkommit, 

och Surskilde Committerades granskning undergått; sä 

K. V. A. Handl. St. I. 9 



130 

tar till foije deraf, Academien omsider skridit till dcs- 

se svarens bedomminde, hvarvid Hon likväl saknat 
det nöjet att kunna tilldela ragot af dera den utlcfvade 
belöningen. 

Nya Prisfrågor hafva emedlertid blifvit ljes:^mde 
och utgifne, af följande innehall: 

1. En pä erfarenheten grundad foreskrift > rörande 
sä vui sat^^et, att vid utspisningen draga största 
inojeIi;2:a fordel af vara Sidesarter, som användan- 
det och tillredningen af de åmnen, som i nodfall 
l^unna tjena menniskor till föda och tillika inom 
Iliket i betydligare m^.ngd aro att tillgå. 

Acsdemien u:sStter det-aÄrrine nu for andra gän- 
gen, och vill tilllgga det deri inkommande och gillade 
Svaret, en belöning af 25 Ducater. 

2. En vetenskaplig ofversigt af alla klnda vasendtliga 
förbittringar vid Eldstader, Ugnar och Kokkärl; 
for iRums upovurmande; f.r Marredning, Dricks- 
brygd och Brodbakning, jemte slker uppgifr af de 
mest fjrdelacktige. 

Afven å oyo till besvarande utsatt; for hvilten 
högsta belöningen blifver ico Ducater; dessutom har 
en af Academiens Ledamöter velat tillskjuta ico Riks- 
daler Banco säsom ett Accessit, att lyftas af den För- 
fattare, som befinnes nSrmast i utförlighet hafva uppnätt 
det med högsta Priset belonta Svar. 

3. Af hvilka kännetecken kan man med s'kerhet skilja 
Veneriska sjukdomen frJin den sä kallade Rad (■:y gen 
och Sal:jitti-:en? fordra dr olika skötsel V och hvaruti 
bor den bestä? 

4. Äro de forsok , som bit intills blifvit gjorde for 
att boca särskilda sjukdomar genom den sä kallade 
Svalt- elier Diit-Curen tillr^ckli2"a, for att bestäm- 
ma des3 verkliga och relativa varde V med hvad 
f*rsigtighet b-jr man anställa dem som än ytterli- 
gare härtill mä fordras V och hvilka äro de forän- 
dringar som denna Curmethod i människokroppen 
åstadkommer. 

For gillade svar pä hvar och en af desse (3 och 4) 
frågor, är 75 Ducaters belöning utlastad. 

^. Hvilka äro orsakerne till den pä vissa orcer i Pa- 
ket tidtals gängbara Dragsjukan ? 



i3« ^ 

6. Hvilka aro orsakerne till det slag af Sipetahka, 
som förekommer hår och der i Riket, år kåndt 
nnder namn af ElfkarUhy-Sjulia , och af v. LiNNé 
blifvit kalladt Lepra OstrGbothniensium? hvilken 
diet och hvilka Läkemedel hafva funnits vara mest 
verksamma till dess botande V 

Upplysande svar pa hvardera af desse sidstnåmnde, 
erbålla 25 Ducaters belöning. 

Tiden mom hvilken Tåflingsskrifter i afseende pa de 
4 första, böra vara msånde, år den 31 Dec. 18 14' — 
Utom denne Termin år deremot, till besvarande af d« 
a;ne sednare , (5 & 6) ingen viss tid förelagd. 

Det FERRNEnska Prsemium som bor tillfalla den 
båsta mathematiska afhandling, hvilken under årsloppet 
b*lifvit till Academien inlemnad. har Hon tillerkänt 
H'. H. Bergsten, Letonmarck och Svanberg, så- 
som prisvarde Författare under hvar sitt af de 3 sidst 
forfiutne åren, dä detta praemium icke blifvit utdeladt. 

Frän Dod. Wah lenberg, stadd pa en utrikes 
resa, och Forfattaie af en i Berlin nyligen tryckt Flora 
Lapponica, har Academien erhållit detta med sällsynt 
flit fullkomnade Arbete, sig enskildt tillegnadt. 

Den utmårkta fortjenst f. d. Academiens Secrete- 
rare, nu Mathes. Prof i Upsala, Hr Svanberg, for- 
vårfvat sig genom den for gradmätningen i Lappmar- 
ken gjorde expeditionen, foranlfit Academien att på 12 
års tid tiliågga honoin såsom dess Secreterare, jemte 
Arfvodet, en summa af 200 Piiksdaler Banco ärligen. 
Oacktadt hans ombyte af vistelseort och syssla, har 
Academien ansedt billigt att han under loppet af de 
återstående åren, njuter samma bevis af Hennes vål- 
villja. 

Till onskadt bitrlde for Kongl. Acad. Astronom, 
vid anscållandet af Observationerne, kommer Hr Of- 
VERBOM att ånnu i 6 år fortfara mot lika vilkor som 
tillforene. 

Utom vanlige af Academien utdelade hjelpmedel 
och uppmuntringar, har Hon också bidragit till utföran- 
det af en Resa till Oland, anstålid under sommareti 
af Hr G, Marklin, såsom Naturforskare; och hvar- 
igenom Fäderneslandets Fauna har vwinit flere till- 
ökningar. 



133 

Ånäiligen till följe af det, en iSngre tid uppskjutne 
och d. 28 0<fl. sistl. häilne Val af Ledamöter, har Aca- 
ijemien kallad t 

Till ledigheterne i Första Klassen: 
Herr afDarelli R, \V. O. och Frih. R. Macklean. 

I Andra: 
Conim. R. Casström, Bergs-R. R.N. O. Rothoff och 
Landshofd, och C. N. O. af Wibeli. 

I den Fjerde: 
Profess. G. M. Schwartz. 

I den Femt-e.' " , 

Capit. Berxoes, Profess, Kjellin, K,V. A. Astronom. 
Cäonstrand och Hr Collin. 

I den Sjefte : 
Profess. R. W. O. Travknfelt och Stads-Pbys. D:r 
Carlander, 

I den Sjunde : 
Canzli-R. R. N. O. Hallenberg, 

Till Utländske Ledamöter ?iro åfven invalde: 

Gi-cfve DEliAcEPEOE och IVl:r Cuvier , Ledamöter af 
Franska lusiitufet; Profess. Smith Barton i 
Philadelphia; Gc';eirae-Rädet Hermbstadt och 
D:r Latham, F. R. S. 

Academien har likvftl pa samma tid gjort en känn- 
bar todust genom franfSilet af 3 Inlfmdske Ledamöter: 
Vi^rr ÄxERRéN, Presid. Grefve Lagerbjelke och 
"iiats-Secreteraren Baron .Rosenhane; och bland de 
U^lfsndske saknar Hon den berömde Profess. -willde- 
Novy i Berlin, och i Frankrike H. H. Chabert, 
TvioNNET och Barthez, utom Furst Gallitzin, 
hvill.en redan irtnsre tid sedan beiinnes vara afliden- 



133 



FÖRTECKNING 

pä de Afhandliiigar och Rön, som äro 
införde i detta Första Stycke: 

1. lym den Dignitet af Vattiiets hastig- 
het, som, enligt hittils gjorda for sSk 
med smdrre J^attenhjtily finnes svarande 
emot dess vinkelrdta anstotnings- kraft , 
af Zach. Nordmark - - - pag. i 

.3, Om bestämmandet of Tiden, då Ano~ 
malia Vera ar gifven och Banan ej 
ii-ycket aftikande från en Parabel^ af 
S. A. Cronstrand « - - 13 

3. Kn lätt Method, att upptäcka hufviid' 
egenskaperna af den Kroktinient i hvil- 
ken en kropp föres ^ nar den dragés till 
m gifven pitn^ af en Centripetal- Kraft, 
som dr proportionel mot någon dignitet 

af afståndet, af N. J. BRRGsxéN • aa 

4. Forsok till ett rättfärdigande af de 
theoretiski'Chemiska åsigter , på hvilka 
den systematiska uppställningen i mitt 
Forsok till en förbittring af den chemi- 
ska Nomenclttturen grundar sig , af j^c, 
Berzelius ..... 2^ 

5. Utdrag af Tabell- f^erket angående Föd- 
de ock Döde i Sverige åren 1806 — 18 10» 

of H. Nicander . - , - 65 



«34 

f. Ron, of t gsnom Mefatiborstar eller sam- 
lad myckenhet af Me fallsj: etsar göra Gal- 
vanismen tner användbar och kraftigars. 
for medicinskt behof, af], P. Westring pag. gi 

7, Rosa Senticosa , ny S-jensk Tornbuske , 

bsskrifuen af Erik Acharius - - 91 

$. Forsok till Färgarnas bestämmande i Na^ 

turah Historien , af G. J. Eillberg - 97 

9. Utdrag af Ä". V, Ac-ademiens Dag-Bok 

for år iSi2 • ' - - • 129 



Eattelser: 
SSd. 101 rad» 7 stSr : Krithvitt — ils: Krltkvit, 



Tab.l. 



Ti^.y. 




K ffZA.Ifandi. J8J3. 



Tab II. 




Fiff. 2 




Fig. 4. 




Fig.f. 




K. ft':.4.Ifandl.J8/3. 



Tab. ni. 



/^^. 




^'Iri,,^,,^, l,( ■ 



JT. m ^. ifii/?(Ji. /a/3. 






VETENSKAPS ACADEMIENS 



HANDLINGA 



UNDER 



SEDNARE HÄLFTEN 
AF Ar 1813. 



PRiESES 
Herr JÖNS SVANBEP^G, 

Mathem. luf. Professor vid Kongl. Universitetet 
' i Upsala. ' 



t3$ 



oivi 
SLUT-FÖLGÖENS GILTIGHET, 

Att^ af försök ined Hydrotechnisha Mo-- 
deller i sniäit^ damma om Maschiners 
v^rlian i stort; 

af 

ZACH. NORDMARK. 



di 17 Febr,; :8ii» 
§: t, 

|_i präknaiiciét af alla de Foifattarcj SOni fåresla- 
git Meihoder, att, af Hydrodynamiska forsok an- 
sialda med Modeller i smått, sluta till Maschiners 
verkan i stort; vore ett foretag ^ svart att mad 
tillbörlig full^tåndighet vel:1vstålla: ty, hvilken kan 
val utaa undmiag kanna allt, hvad i ett sådant 
åmne redan for-jt kan vara undangjordt? Imed- 
lertid infallerj, under låsningen äf dylika f6rslag , 
helt naturligt den Vetenskapliga önskan, att kun- 
na med visshet veta, oir» de, utan bevis, pro]e- 
cteradl' Reglör, aro blott ErFarenhets-SatSer , nå- 
gorlunda gåliandé innom en viss krets af gjorda 
forsok; eller om nägon af dem tillåter ett bindan- 
de bevis, och således kan intaga ett ruin ibland 
Mathematice afgiorda Sanningar. 

K. V. A. Hand!, lii^. St, U. %o. 



136 

§• 2. 

Sådana undersökningar har jag Snstållt med 
flera af dylika upgiftee, och naturligtvis funnit 
deras inre halt och varde mycket olika. Att fyl- 
la papperet med framställandet af alla, till detta 
ånriamal, förrättade Calculer; vore alldeles det 
samma , som att icke vilja hafva någon Läsare af 
sitt arbete. Men åtminstone lönar rakningens ut- 
förande då fullkomligen mödan, når den med 
kårthet och nätthet leder till utslaget af forskan , 
och detta tillika helt och hållit utfaller till den fö- 
reslagna Regians fördel; emedan det alltid bor rak- 
näs for en vinst, att genom Theorien vara för- 
vissad > att man har något säkert i utofningen att 
gå efter. Så fördelaktigt blir Resultatet af under- 
sökningen for den i Praöiken högst viga Regla*), 
af hvilken innehållet, satt i Mathematisk form, 
innefattas i följande allmänna Sats I Om tvånne 
Maschiner, (af hvilka den mindre, eller Modellen, 
må heta N. I, och den större N. II,) drifvas af 
Vattn, och "å^o i alla afseenden likformiga, så att 
alla Linear-Dimensioner, åfven Pråss-vattn-hogder- 
na och Homologa sidorna af de upfordrade Tyng- 
derna inberåknade, i N. I, förhålla sig till de 
däremot likbelågna Lineerna i N. II * som i:k; 
så skall omloppstiden for Vattn-hjulet i N. f, va- 
ra till motsvarande rid i N. II, sora \/i:\/«, det 
år, som i:\/ti. 

Att nu visa , att denna Proportion har alt i 
den Mathematiska visshet, som kan väntas i ett 



*) Se AfhandHngen rörande Mechaniken m. ra. af E. 
NoRDTTALL, Diteaeur m. m, ; hvaräft den, narreare slu- 
tet af Företalet, samt sidan jir, 65. 442, 44». iiist 
feiifvit Mpgifven. 



l^1 

åmné horande till den tillämpade Matliematiken^' 
skall blifva föremålet for närvarande Afhandling. 

$. 3» 
Låt till den andan Cirkeln AnUEFGHK 
i^Fig. F.}, omkring medelpunkten L, foresiålla ett 
Vad-hjul med sina plana Skoflar, sfålda efter Ra- 
'diernas förlängningar; och låt AQl vara ett af 
dcFsa Planer, som, nedsänkt i det efter direélion 
■XT framstråmminde Vattnet, émottar dess vin- 
kelrätt stot, af hvilken tryckningens medelpunkt 
må vara i V. Vidare må MN föreställa t-jjul- 
stocken i Cylindrisk skapnad, eller ett eljest, med 
Viittn-hjulet, parallell mindre Hjul pä samma a:sel; 
liviiket upfordrar den vidhångdä tyngden p, me- 
delst Linan ålpi hvilken for ofrigt , utan någon 
ändring i hufvudsaken, sk,u!!e kunna gå ofvet 
hvad lednings- trissa, man behagar; blott den slut- 
ligen lindar sig omkring JSl M. Och låt åndteli* 
gen ZO vara Pråss-vattnhogdeh, eller Fall hog* 
iden tillhörig Vattnets hastighet i direäion XT. 

§. 4- 
t^or att , omedelbart eftet" nu anförda Con- 
$tru6lion, firtna på ett ställe alla de benåmningat 
tillsammans, som i det följande förekomma, så la- 
tom oss antaga : 

Radien LF^ » ^ ^ .*.---. c2 i? 
Radien LM '''------ -^ r 

Vattnets Absoluta hastighet - - » - — C 
Hjulets hastighet i punkten F' - - - :zz c 
Vattnets tryck-hastighet ------ C— -/? 

Den tyngd, som^ uphångd i Ml, håller 
Hjulet i hvila, och såleds motvå* 
ger Vattnets hela vinkelråta stot 
femot F' t då anfalls-hastigheten år ' 
Cp ^ ......... r= i* 



138 



Den tyngd, som i M med ]åmn hastig- 
het upfordras, då punkten /^ viker 

undan Värmet med hastigheten ''f); 
hvilken tyngd således raotvåger 
Vattnets vinkelråta tryckning med 
relativa hastigheten C — c, - - 

Vattnets Absoluia tryckningr, med hela 
sin hastighet C , vinkelrätt emot 
AQ (eller V) såsom stilla.nående, 

Vattnets Absolcta tryckning med sia 
relativa hastighet C — c, vinkelrätt 
emot ^Q (eller /^), glende undan 
med hastigheten f, - - - - - 

Fall-hogden af tyngds-kraften på en se- 
cund 

Den, på samma tid, forvårfvade hastig- 
heten, eller tyngdens Skynd-kraft 
fp^is accehratrixj^ således - - - 

Fall-hogden ZO, tillhörig hastigheten 
C, = . . . . 



V. 



=: y 



g 



2 å 
s 

4g 



Fall hogden for relativa hasiigheten C — c, = s 

ic-cy 



Vigteö af en Cubic-fot Vattn - - 
Åréala innehållet af Planet, (eller Ba- 
sen), AQl ■ - 

Vattn-hjulets AD FR omlopps-tid 
Antalet af de omlopp eller hvarf, hvii- 
ka samma Hjul gor på en Minut 
(i'), eller 6o", ------ 

Pcripherien (^3,14159 m. m.), dE Bia- 
metern år i, -.-..- 



4^ 
= t 



= h 



= ^» 



139 

Efter denna förberedelse, och med tillhjelp 
af den bekanta Satsen: att Absoluta måttet pu. 
Vattnets vinkelråta anstötnings-kraft emot ett Plan, 
år likastor med vigten af den Vattn^column, soni 
pfver samma Plan, såsom Basis ^ upreses till en 
hogd, lika stor med Fall-hogden for hastigheten; 
år nu foljar)de rakning helt iått. 

C* 

r i R :: V : P :: m.ab, S : P;:m,ab, -:P, 

„ mabRS mabRC^ 
P — ::::: • 

r 4^r 

r : K :: v : p :: m.ab.s: p :: m.ab, — ; o, 

mabRs mabR{C^cy 



B - 



r 4gr 

Af nu anförda varde på (p^ har man 



S,grp::zvtabR(C—cy, och (C-f)* =—--^, eller 



C-,=l/ 1S^_^, och sålede» c^C- V ''^--' ' 
y mabR ▼ tnabR 

Når nu hastigheten (c) år bekant , och Hi-j- 
lets omkrets elJer Peripherien på Diametern 2R. 
i^åmligen 2^^ i?, kåni^es Ifven Hjulets omlopps! 

27rR 

tid tz= — 

c 

Sa vida (g) utmärker Fall-hogden f5r en Se- 
Gund, år klart, att sä val C, som c, utmårka d& 
våg-stycken, som med dessa hastigheter jåmnt 



140 

skulle genomlöpas under samma tid ; åfvensoru 
cmiopps-tiden (t)., genom denna rakning, ocksä 
blir uttryckt i Secunder. Men vill man veta hu-. 
ru många hvarf Qh^ Hjulet gor pa. En Minut, el- 
ler 60 Secunder j behofver man |)lotc satta, /' : 60'' 

•• I- h ^-- 

§,6. 

Om. nu hvad hittills bhfvit anfördt, anse? 
^ngä Modellen eller Hjulet N- I; och ett större 
Va'tn-hjul No II. år därmed fuUkomligen likfor- 
rnig^ , sa att alla Linear-Dimensioner, Vigternas 
Diametrar inberåknade , jåmte Fali-hogderne for s| 
våi Absoluta som relativa hastigheierna i N. I » 
åro till motsvarande Lineer i N. II, som im^ 
så blir g genom denna förutsättning, hvad förr var 
Ä, nu mera nR: hvilken Substitution , for kårt°- 
heiens skull , må uttryckas med R=.nR. På 
samma sai( blir r — nr,. S=znS, s-zzns^ a~ncij 
b — nb. 

Dessa nya Qyantiteter göra nu till en nöd- 
vändighet, att det förra P blir = n^ P , och p = 
?i- p. Ty om de insattas i Expressionerna på P 
och p i nästföregående §. , blifva deras upkomman-; 
åe Vården n^ sånger större ån förut. Foljakteli- 
gen måste åfven P och p sjelfva, i N. 11. tagas 
P^ gånger siorre an förr. De nya vården blifva 
»åmiigen genom insättningen: 
m.^a.nb.iiR.nS m a b R S ,,, 

ni r 

fil . n a . n b . n R . n s in a h R s 



72 r 



Skulle man, jåmte det att S blifvit nS^ icke 
tillika velat astaga, att j- blifvit ni; så hade man 



141 

i dess ställe behSft supponera, att i N. IT. i ståU 
let [oY p fritt valjes n^p; då det sedan blir trll- 
bakas en nödvändig folgd, att (/) förvandlar sig 
till («/). 

Åfven finnas de nya motsvarande^ bastig- 
heterna Cs/ji och c ^Z n ganska lått, genom de 

pya DiiTi,en?ionerna ; emedan C= \^\/j:^g*S=: ) 

■ 4^ 

och C-^c =(\/ /i^g.s=:)\^ /^g.ns- \/ j^gn .s=z 

4^w. -J z=. (C — c^^/n. Når nu förra 

Quantiteten C hade förvandlat sig till den för- 
ra C\/n, måste den sednare -—-^ hafva blifvit 
• — c^s/n, och således c z= c \/ n^ 

Hastigheterna C och ^ i N« T, åro derfo- 
re C\/n och c\/n i N, IL Så snart den för- 
ra af dessa år funnen, fås ock genast ett Ab- 
solut yttryck af den sednare, blott de nya Di- 
mensionerna insattas i värdet ^f c (§. 5); hvil- 
ket då blir: t 






I 



Ja ^ V^-^0^" = ^V- 

V ^ mabllj 

Om det nya Vattn- hjulets omkrets, eller 
Peripherien på Diametern 2wi?, det år, i7;nR, 



142 

.divideras med dess tillhöriga hastighet £\/»S 

,, Ull .-j 2og^w/«?_ 2^i? 

jas samma Hjuls omlopps -tid — -— = ^yn 

c\/n c 

Andteligen genom Analogien i" \/ n : 6o' : ': 

60 " „ 

I : — 7—, erhalles antalet af de hvarr, hvilka 
■ ■ ^V.« . ' ■ 

det nya Vattn-hjulet gor på 1' eller 60", lika med 

60 60 I h 

tsjn "*" j ^ . V^ "" S'v^ 

1 7. 
Salede?^ for att på ett ställe sammanfatta dét 
hufvudiakiiga, af hvad anförda C;-lful be\istg 
svara tyn,gderna , hastighetsrna af Vattn-hjulens 
Periphevier , d^ras omloppstider, och aut.ilen af 
hvarfven i Minuten, sR emot hvarandra i biigge 
Maschinerna , som följande Tabell utvisar; 

N. I, ^, <^. t, k 

N. Il, n^^p, c\/ n, t\/n, — . 

S/ti 

Af slsn Expression fås antalet af de Mi- 
siut^r hviika det sednare Vattn hjulet behof- 
ver for att s,ora lika många hvarf (Ä}, som 
det förra giorde på En Minut, Gm man satte? ' 

■--^ : h :-. I '■ h. , = v«5 sa att dessa Mi- 
V» ' ^ 

iiuters antal = V"* 

§. 8. 

Men hår ber icke glömmas , att nåmna nå- 
got om tvånne hufvudsakiiga omståndigheter, som, 
vid första påseendet, skulle tyckas kunna rubba 
lielä den Slut-kedja, på hvars sammanhang pf- 



145 

van anförda Räkjnng grundar ?i^. Den första åp 
camligen cien : att Vattnets verkan på de ofriga, 
dels töregående. dels efterfoJjai-de Skoflarna, hvil- 
l^a ånnu tiil någon del, ehuru i sned ställning, 
åio nediånkta i A^arrnet, oka i betydande man 
Maschins formåsa; sä att sa val P i hvilo-hån« 
delsen, som p , då dtn icres, kunna i r\. I. va- 
ra mårktUgen större ; åfven som deras moisvaran-t 
GC (;*5/>) och (n^p) i N, II. Datn andra 
omständigheten år den, att Gnidningen '^FrictiouJ 
tvärtom minskar verKan, sä att nyssnämnde Quan- 
titéter, ur det skalet, böra vara mindre. Nu ä< 
vål sannt, att, om Sammansättningen af Maschia 
icke år allt for illa vald, okes hennes förmåga 
mera genom ett vål afpassadt antal Skofiar , åa 
den samma minskas genom triction; då den näm- 
ligen år construerad till det ändamål, att den bor 
upfordra tyngder. Men just derfore, att denna 
oknmg och minskning icke jåmnt up ersatta hvar- 
andra; kan man omqjeligen underlåta att ^ora sig 
den frågan: monne icke dessa tvånne tillkomman- 
de oiika bi-krafter, den ena jakad och den andra 
nekad , alldeles ofver anda kasta, eller åtminstoris 
mårkeligen försvaga Slut-folgden af allt, hvad i 
det foregående år anfordt? . 

For att, I sitt omdöme hårom, hafva något 
att gå efter, låtom Oss, utan att med nya Lineec 
besvara Figuren, i tanken föreställa Oss. jåmte 
.^Q, afven en annan Skofvel, som emottar Vatt* 
nets anfall under vinkeln (iij, och h^r blott deii 
delen af sin anstctta sida nedsänkt i Vattnet, spii^ 
i N. . kan utmärkas med q.ab . då Factorn q 
nödvändigt utmärker ett bråk. St'5ten minska? da 
redaa pr detta första skalet^ em.edan ^»ö^ <^. Cyb^ 



»44 

pårnast, for att genom Prindpinm Rewlufionif ^ 
Compositionif Virinni^ blifva bragt till vinkelråt- 
]het emot Skofveln eller Radien, minskas den åf- 
Ven som Sin, u. Sedan, att vi for kartheten skull 
i.nå forblifva innom den vanliga Theorien, min^ 
skas den ock därigenom, alt Vattn-strålens tjock-» 
lek bringas till sin råtta ArcaUvidd, eller till PJa=» 
pets Orthographiska Projedion; hvilket sker me- j 
delst ett nytt multiplicerande med Sin. u. Och 
åndtligen minskas ock Stöten därigenom , att 
Vattnets Absoluta hastighet emellan Skoflarna » 
hvilken ma heta C, icke år fullkomligt den sam^ 
ma, som C var i anseende till den förra; så. att, 
ehuru (<r) år den samma fér alla Skoflarna, år 
dock relativa hastigheten C — c emot den sednare 
Skofveln, mindre ån C — c emot den förra. For 
Analogiens skull i benämningarna, må Fall-hogden 
for d€n förminskade Absoluta hastigheten C heta iS''; 
och for den förminskade relativa hasti2.'heten C'— ^, 
må den vara x. 

Af alla dessa erinringar sammanlagda år tyd- 
ligt, att Absoluta tryckningen emot nåsta Skofvel, 
då Maschin af tyngden./^ hålles i hvila, icke år 
pi.al^.S, som i första Analogien §, 5 ; utan 
m.q.ab .$'. Sin. u^ : så att, om man låter f^ bety- 
da Summan af bagge tryckningarne emot nåmli- 
gen både den- förra, och den nu tillkomna Skof- 
veln, blir P^ z^ m.ab.S -j- m.q.ab .S' . Sin.u^ zz 
m .ab.{S-r\- q.Siii.u^ , S'). Likaledes, då IVlaschin 
år i gång och upfordrar tyngden _p , blir, for bag- 
ge Skoflarna tillhopa i andra Analogien af §. f. 
V r= m.ab,(s -}- q,Sin.u^. s .). Dessa bagge 
Proportioner f^ då följande utseende ' 

r i R r, F i P i: m.abQS + q.Sin.u^.S'^ : P 



M5 

4. i' A^ 



mal) R ^ ^ , p,. 2 c' A 



r 



■zz ( — -4- a^,Sin.u^ j.. 

\ R W v '. p W rn.ab (^s -{- q.SiuAt^. s) : f 

•• *u nhi "i-qSmM^, y.p 



\ 



tn.ab .R 
p =z C-"" "4- q.Sin.u^ .s ) 



I + q.SiuAi^, -■ r 



m .G 



f N 4g , , 't^ 

Att dessa P och j:? åro större ån de förra, 
da blott en Skofvel betraktades, och så långe (t) 
aniages vara den samma, år klart. For ofrigt be- 
iiofver icke rakningen, for närvarande ändamål, 
fortsattas till flera Skoflar. Det år tydligt, att 
blott Termerna under Parenthesen blifva flera, ge- 
nomnya tillkommande Term,er af Formen qSin.u^./. 
$kulle Hjulet vara i den stållningen, att icke 
något enda Skofvel - plan vore vinkelrätt emot 
Vaitn Strömmen ; så vore ingen Sinuf zz i , och 
då gåfvos icke något enkelt (/) under Parenthesen, 



lO. 



Om nyss anförda varde af (/7^, såsom ho- 
rande till N, I, §kaU ofvtrflyttas på N. II; ^% 



14-) 

bor, enligt Re,2[]an ^. 2 , p förvandla sig till n^p, 
Till den andan bor eftcuss, cni d??; fundna var- 
de i £i?ra ^Eqiiation af foregavnie v. 9. verkeli» 
gen blir n^- gångor större olriiencrn, a:t de nya 
Dioiensionerna infattas. Vid r:eii inslirr.ineen mär- 
kes, att, «å vida bagge \'äf.n-h_, :'ifr. éro i lika 
gtållrsingar, åodrar ?ig hvarken (q) eiler (ifm. «^); 
åfven som både (;;i) oth (4^^) åro oforånderliea. 
Men (a\ (^), (R), :>), blifva (»o), (7^^) , (nR), 
(^fif). Åfvea Si antags? h^r, att (') o:h. (/J) lir 
kalede? fSrvancla sig- till (ni-) och (^.'-'-0. - Att 
strån_^t bevisa denna fcrvandlirg, når tvånne eller 
fiera SkoSar åro i vattnet; och dgc, blcit ur den 
forsia Supposition , att S blifvit nS: år icke låtr. 
iVIen man bar skål art antaga deti , i anledning af 
den ofveraiit råd-ande likformighcteu; cch den år 
såkerr annngen fallkomligen sann, eller attninsto- 
ne sanr:in2;en ganska nåra. Då nu de på detta 
sått transfonnerade Qpantifeterna insattas i värdet 
af Qj) uri sista ÄLcyzv.zr. af §. 9, hcrarde till 
N. i; upkommer crr;r fj-i^^ande mctjvaiärj^e var- 
ade i X. a, nåmligen: 
- .0 



fu. na 



nr 

m , a :■ . R 




Eller 

U . Oifi, ti 



c ., (C- 



4^ 4^ 




147 ' 

Som nu värdet af (p) i N. I. blifvit f/^- gaii- 
^or så stort i N. II, sa har ock sjeUva (p) i för- 
ra Maschin blifvit (n^p^ i den sednare; och så 
allt framgent, ehvad ock de^ nedsänkta Skofiärna? 
antal ma vara, 

5. II. 

Hvad rju Friction angär, så rubbas icke hel- 
ler denna Subsfitutions giltighet af denna hindran. 
de kraft; så långe nämligen Friction anses Pro- 
portionelle emot tryckninger. ; den må for otrigC 
vara alldrig så obekant, och kanske oraojelig. att 
med no^granhet bestämma. Ty emedan bagge 
Maschinerna åro fullkomligt likformiga, och af 
samma åmnen förfärdigade; så förhålla sig alltid 
motsvarande delars tyngder C^^^o^^O» ^^^-^ i^:n^, 
det år, som i : w^. Derfore år ock Gnidningen i 
r^. I. till den samma i N. U, som i:n^. 

Når derfåre (p) i N. I. år funnet gerioiii 
forsok, kan man, under denna forutsatta Frictions 
Lag, alltid vara försäkrad, att däremot svaräi* 
{n^p] i N. II; utan att man behofver kanna Ab- 
soluta värdet, hvarken af den tillökning, hvilkaa 
fpj erhållit genom flera Skofiar; eller den minsk- 
ning, hvilken det lidit genom Gnidningen. 

Foljakteligen förbli fva alla Relationer emeU 
lan O), (O, (O, C^), och (w3^), (.V«)p 

h ^ 

(f\/")> C~7~}> sådana, som de i foregående P?« 

tagrapher blifvit bestämda. 

§. 12. 

Otn tvånne andra Vattn-verk betrakt?.s, af 
hvllka det mindre , eller Modellen , må utmärkas 
med N, III, och det stora med N. IV; och dessa 
val åro sias ecielkn efter samma Lagar likforoiic 



148 

'ga, så att deras lik-belågna Lineer aro som i:n] 
men hafva for ofrigt o!ika sammansåtming med de 
ivanne hittills betraktade , hvilkas Coostruöiort 
förtstålles i Figuren : så låter det dock alltid tåa- 
i(a'sig, att tvånne sådana sins emellan likformiga 
tviaschiner, som N. 1. ocfi N. U, kunna gifvas i 
hviika åstadkcT^ma samma verkan , som de andra 
4ired derri olikformiga, men sins emellan likformi- 
ga N. Hl. och N. iV, ocli det under samma 
Pråss-Vattn-hogder med dessa sistnämnda. På det- 
ta sattet kan man i aJlmånhet sluta, att forhållan- 
idet emellan (p), (c), {t}, [hy, och (n^jj), (c\/r/), 

OV»U^). bH.de. .a.„.a i bägge paren af 

l^essaMaschir.er, ehuru olika for åfrigt dessa Öyan* 
titeters Absoluta vården åii må blifva. 

1 likformiga Ofverfalls-hjul, så inrättade, att 
Vattnet hufvudsakligen verkar med sin tyngd ^ 
foch obetydligt tned sin stotj, vicäriera Vättn-mas= 
Sorna i bagge Hjulens Skoflar i stallet for iikfor- 
inigä Pråss-vattn-pelare, hvijkas hogdeir åro soni 
i;n; hvaraf, ehuru med någon större vidlyftig- 
het, samriia förhållanden hårledas j som ömnåiii- 
de åro. 

Att vånta, det lorsok i ett så gråtinlaga ock 
inveckladt åmne, ?köla alldeles fullkomligen instäm- 
ma rried Theorien , vore det sammaj som att icke 
Kafva något begrepp om skillnaden emellan den 
Kéna och Tillämpade MathemarikeDo Åfvikelser 
åro i dert sednare cundvikeliga; och den Metho- 
däen, som af dessa har de minsta, undei: for of& 
iigt lika onlPlåndigheter, blir alltid den båsta* 
jfrån denna Syn^puökt betraktad^ bar den hår un^ 



149 

t^ersokta Reglar» ett ostrldlgt företräde framfor al- 
la andra. 

Friöion gor härvid största svårigheten. Att 
den samma j då allt annat år lika , år Prouortio- 
nelle emot tryckningen, vinner snart bifall. Men 
ätt den alldeles icke skall bero af hastigheten, hvil- 
ket Reglan liksom i tysthet supponerar, år icke 
i lika grad sannolikt. Imedlertid år svårt, att 
håruti Vålja någon afgorande Lag; ty ju större 
mångd forsok man jåmforer, ju villrådigare blir 
inan. 

For ofrigt, då Vi ur den antagna Lagen -, att 
Gnidningen förhåller sig som tryckhingen, hårledt 
det forhållande, att Friöion i N. I. år till Friöiori 
i N, II, som i:n^; forstås af sig sjelft, att dar* 
till fordras icke allenast IVIaschinernas likformighet^ 
cch, så till sågandes, lik-åmnighet, så att de åro 
förfärdigade af Materialier af samma slag, och sam- 
ma Specifica tyngd; utan ockj att Axlar och Pan= 
bor nii m. åro lika siåta^ och så vidare, 

Afslgten med åen Regla vi granskat, ické 
otjenligen kallad Scal-Feglan, år, att genom ett för- 
sök göra alldeles umbårlig en vidlyftig Rakning , 
som i mera sammansatta Maschiner, och då ingen 
omståndighet får uraktlåtas, ofta blir rent af omo- 
jelig. Hår behofves i dess ställe, att blott ge- 
nom ett forsok med Modellen kanna den upfordra- 
de tyngden (/?), jåmte antalet (h) af de hvarf, 
hvilka Vattn-h]ulet gor på Minuten, samt forhål- 
landet lin. Därmed år allt fårdigt, till behörigt 
omdöme om den Maschin, som därefter bor byg- 
' gas i stort. 

Ett exempel af ofvergången ifrån N. I. till 
. N. II, behofver då i sig sjélft vara helt kart ocfe 



enkelt. Men fill sa mycket ^fverflodigåi-e uptys° 
ning, vill jag utsatta alla Dimensioners Absoluta 
vården; och dårjåmte hhen betrakta Vattn-hjulets 
Dinlopps-tidj dådet ahtaoes, att, ut?ai Fricrion, ga 
i tömningen,, det vill såga, utan naeon pa-hångd 
tyngd. i detta fall har punkten /^ hastigheten 
(C), och Hjulets omlopps-tid må då heta (T);" 
åfven Som antalet af de hvarf, hvilka det då skul- 
le göra på en Minut, må kallas B. Allt detta 
utgör håndelen |7~o. IM en ömsesidiga beroendet 
emellan bagge Maschinerna,s ^vantiiéter forblifvet 
som förr» 

, Enheten af det långde-mått, som i det föl- 
jande nyttjas, år i Svensk fot; sä att tionde. de- 
lar dåraf utmärka DecimaLTlim, och så vidare» 
Till följe håraf år ^= 16,5 i det närmaste; och 
vtgten af en Cubic-fot Vattn mzzéiiö # Victu> 
alie-vigti 

§. 15, 

Vi viljom nuj efter denna erinran, antaga 
Ijande vården for N* I» nämligen; 

i? = o, 4 C =: 3,6^ 

r = 0,04 T r=z o, 6g% 

B = 0,05 sH" er 86,70 

^ =S O, I £ t= 2i 6^-' 

60 

62 
p =: 0,05 <^i k zz 63o 

Men får att vara bel-årtiaad till alla dessa 
förutsättningar på eri gång, bor deras sam-mojé- 
lighet bevisas. Följakteligen då Pråss-vattn-hög- 
dsn S äntages t:^ 2 Decimaltum, böra dåraf hår- 
ledas de utsatta vården af C, T, H. Afven sä * 
då den ujpfordraåe tyngden (p) ancagés vara un= 

gefår 



gefar 5^ ^ eller 0,05 # ViÄualie-vigt; böra dar- 
af bevisas de utsatta vården af (c), (/) , (/;): el- 
ler, hvilltet kommer på ett ut, dä Hjulet antage* 
göra (h) eller 62 hvarf på Minuten, böra dar- 
af hårledas (j:?), (/:), (/). På det sattet ofverty- 
gas man , att man icke gjort stridiga Suppositio- 
ner. Vid ett verkligt forsoks anställande finnes 
nämligen på en och samma gång samfällt blott 
(/?} och (Ä}, och ingen ting vidare; men detta 
år ock allt nog. Man söker ej mera. I vart nu 
valda exempel uträknas for ofrigt Quantiteternas 
inbördes beroende, efter allmänt kånda , och åf- 
ven ofvanfore nyttjade Formler , på följande sått, 
når man blott betraktar den Skofvel, som Figu- 
ren visar. 



C = v 4g'S t= \/4. 16,5.0,2 ^ Vi3>20=5 3,65. 

~ C "" 3,63 *" 3,63 ~" ' 
1' 60" 60 

Hz^ -£=---- = -— = 86,70. 

T T 0,6920 
Å = 62 ^ - - - (per Hypothesin) 

1 60 30 

/ = — =-r- = = 0,97 &C. 

62 62 31 

2^2? 3»i4-o.8.3i 77.872 ^ 

t = — — . = — ■ = ■ = 2,00* 

t 30 30 



M.äb.R.C—c 61,6.0,005.0,4.3 ^63 — 2 ,60 
^ ~" 4gr 4« 16,5.0,04 



2 



4.15,4.0,001.5.4.0,1.1,03 _ 15,4.0.01.1,03 

"^ 4.3,3.5.4.0,01 3-3 

K. F- ^. Handl. iSiJ, St, n, 11. . 



153 

o,i54» i>ö6o9 ' 0,1633786 
e= = = 0,049508 

3,3 3>3 

= 0,05 #, i det närmaste. 

Sammanhanget Quantiteterna emellan år sl- 
leds, for närvarande åndamål, tillråckeligen be- 
vist. Betraktandet- af flera Skoflar ger val Qj") än- 
nu större; men detta hindrar icke slut-ledningens 
gång. IVlan kan i anledriing dåraf, med så myc- 
ket större skål utan motsägelse antas;a, att Ma- 
schin N. h till det rninsta upfordrar (p') , till och 
med oaktadt Mot-gnidningen. Och i alla fall må 
{p) genom rorsok vara funnen så stor, eller så li- 
ten, man behagar; så sker ofvergången till en an- 
nan likformig Maschin i stort, efter samma La- 
gar. 

. §• 16. 

Låt derfore Maschin N. TI. hafva alla Ho- 
molcga Lineer 2o|- gånger större, så att i : w : : 
I : 2Q'l ••: I : 20,25 ; det år, ?i= 20,25; \/« = 4.5- J 
och n^ =2 8303,765625 = 8303,77 i det nårma- 
ste: så blifva alla de nya Storheterna, som hår 
svara emot de i nyss foregående §. anförda, föl- 
jande: 

nR =z 20,25.0,4 C\^n i= 3,63.4,5 

= 8, ICO = 16,335 

nr =. 20,25. Oj04 T\/n zz 0,6920.4,5 

= o,8io = 3,1140 

H 86,70 



na = 20,25.0,05 , — 

V» 4>5 

= 1,0127 = 19^27 

Tib = 20,35.0,1 g\^n = 2,60.4» 

= 2,02$ = 11*7»' 



I 



153 

60 

»5=20,25.0,? is/n =:---4,5 

62 

= 4,050 = 4,35 

h 62 

n^p - 8303,77-0,05 --T = — 

V^^ 4,5 

i= 415,1885 tt = ^3,78. 

= i Sk:s, 15 *^- 

Håraf ses, att-, då det lilla Vattn*hjufet gjor- 
de i tömningen 9>6^-^ hvarf på Minuten, gor det 
stora af 8 fots radius eller g alnars Diameter 
under samma vilkor ig^J:^ hvarf; och att, då det 
iilla, med en påhängd tyngd af -^-^ ^ v. v. , gjor- 
de 62 hvarf på Minuten; gor det stora iBtVo 
hvarf på samma tid, och upfordrar en tjngd = i 
Skeppund och 15 marker. 

Vill man veta^ huru många Minuter fordras 
for det stora Hjulet, for att, antingen i tömnin- 
gen göra så många hvarf C8ö>70), eller med sin 
påhängda vigt så många hvarf (63), som det lil- 
la Hjulet gjorde i bagge fallen på en Minut; sä 
år klart, så val af §. 7, som af hår fundna var. 

. H 'h, 

den pa —7- och — — , att detta antal ar = V'* ^ 
\/n V" 

4,5 = 4§ Minuter. 

Ehuru alla Quantitéter i närvarande §. åro> 

I 
blott med tilihjelp af («), («0» (V«) och ("7-^* 

\n 

direSie härledda ifrån motsvarande Quantitéter i 
§. ly; kan dock deras lika lydande sammanhang på 
samma sått bevisas , oafhångigt ifrån de sistnåm- 
da. På detta sått controllerar Methoden sig sjelf, 
både till Analysen och Cipher-råkningen. 



154 

§.17. 
Till slut bSre vi icke underlåta att anmat* 
ka. den mårkvårdiga egenskapen, att i alla såda- 
na par af Maschiner, som N. I, och N. II; åro 
J^ires Centrifugce i Vattn-hjulens Peripherier lika 
stora. Ty emedan Absoluta värdet af Centripetal- 
kraften i en Cirkel, med hvilken Centrifugal- 
kraften alltid år lika stor, år — 477* X Radien, 
dividerad genom Quadraten af omlopps - tiden ; 
så gifva de Expressioner, som hår utmårka dern^ 
sjelfve tillkänna sin likhet. De åro nämligen; 



1 



^55 



UTDRAG 

Af Tabell -Verket angående Folkmång' 
den i Sverige Ar i%i o. 

af 
HENRIK NICANDER. 



4. 31 Mart. jSi54 



J 



ill jämförelses vinnande imellan Folkmångder- 
ne for Aren 1805 och ig 10 så val i hela Riket 
som i hvarje Provins, Folk-Klass och Näring, haf- 
•va Riks-Tabellerne for År 1805 blifvit omräkna- 
de efter Rikets nu varande område , åfven som 
Provinsernes Antal och Vidd, samt intagne Kongl, 
Tabell-Commissionens sista underdåniga Berättelse 
till Hans Kongl. Maj:t om Tabell-verkets tillstånd 
for Ar I g 10: Och samma Tabeller hade utan tvif- 
vel i denna Af handling åfven varit på sitt ställe; 
men som derigenom en större vidlyftighet upp- 
kommit, ån Kongl. Academiens Handlingar torde 
Velat medglfva, åro i följande anteckningar en- 
dast skillnaderna imellan Resultaterne for de nämn- 
de Aren på behöriga stållen upptagne, hvilket i 
det masta lemnar samma begrepp om det ena A- 
rets forhållande emot det andra, och i så måtto 
for Statistikens Älskare torde vara tillräckligt. 



156 



Folkmångd Ar iSio, I. 



I Stockholms Stad 
Stockholms Lån 
Upsala - • 

Tsfy köpings - - 

Linköpings • - 

Jonkopiogs - - 

Vexio '. - - 

Calmar - - - 

Gottlands - - 

Blekings - - 

Chrisuanstads - 

Mal rad - - - 

Hallands - - 

Goteborgs - -. 

Vennersborgs - 

Skaraborgs - - 
Carlstads -- 
Örebro 

Vesterås - - 

Falu - - 

Gefle - - 
Hernosands 
Jämtlands 

Ve^t^rbottens - 
Norrbottens 

Summa • 



Mark. 

29619 

45758 
580^0 

47177 
77417 
5^940 
42726 
65781 
1518O 

5554^- 

58548 

76C17| 

351251 

57015 1 

73471I 

648721 

64934 I 

45404 

581061 

55320 

59168 

28353 

15979 

16249 

15461 



Qvh:^. 



35855 
50930 

42557 
5i4<:?6 

85903 
61191 

47251 
72640 

17427 
55847 
61965 
77807 
53561 
59605 
78892 
70617 
69S74 
49832 
44093 
65332 
44426 

32147 

17200 

17484 
16941 



Snirmi. 



65474 
96688 
80577 

98665 
165520 
1IÖ151 

89977 
138421 

52607 

69195 
120511 
155824 

756S6 
116620 
152563 
135489 
154808 

95236 

82201 
11 8652 

83594 
605&0 

33179 j 

53753 

32402 



iil34008a243843;2377851 



157 



, Skillnad ifrån År 1805." K. 





Tillök 


ning. 


Forminskning. 




Mank. 


Qvink. 


Mank. 
3648 


iQvink. 

~35oö 


I Stockholms Stad 






Stockholms Lån 






1630 


1059 


Upsala - - . 






sioi 


1463 


Nyköpings - - 




363 


461 




Linköpings - - 




822 


361 




Jönköpings - - 






765 


485 


Vexio - - . 


90 


256 






Calmar - - . 


422 


1703 






Gottlands - - 






281 


100 


Blekings - - 


749 


1246 






Christianstads - 
Malmö - - - 


1853 


2079 


12 


24 


. Hallands - - 




20Q 


108 




Goteborgs - - 






1138 


671 


Vennersborgs - 






2461 


1447 


Skaraborgs - = 






1669 


1252- 


Carlstads - - 






2902 


2390 


Örebro - - - 






2874 


23I8 


Vesterås - t 






1722 


885 


Falu - - - 






3832 


2332 


Gefle - - , 






982 


223 


Hernosands 


56 


760 


■' 




Jämtlands • » 


681 


679 






Vesterbottens - 






56 


83 


Norrbottens 






1140 


475 


Summa 


3851 


8108 


28143 


18737 



Forminskning | 24292 1 IO629 



158 



FolkmåjQgden efter Stånd. X, 





Gifie. 


Enk- 


En. 1 




Mank. 

1580 


Q vink. 
1429 


lingar, kor. 1 


Å3el . . 


255 


759 


I^åroståndet- 


2507 


2500 


217 


1027 


Ståndsperson, 


10091 


10195 


1152 


5504 


Borgare 


11475 


11548 


1120 


5858 


Bönder - - 


512250 


512656 


28299 


8OO62 


Alle Andre - 


84451 
421952 


85611 

425719 


9165 


38182 

127552 


Summa 


40182 




Ogifte of:r 1 5 år. 


Ungdom und. isår.J 




Mank. 

"■ 1453 


QyJnk, 


Mank. 
1554 


Qvink. 


Adel - , 


1684 


1500 


Låroståndet - 


1961 


1714 


2285 


2536 


Ståndsperson., 


746i 


7252 


9289 


10124 


Borgare - - 


7277 


7124 


9822 


10104 


Bönder - - 


21 8527 


257057 


282265 282111 f 


Alle Andre- 


56977 


59261 


75425 
578456 


72705 

578680 


Summa 


295456 


514092 




« • •* 


Summa 


Hela 1 
Summan 

9572 




Mank. 


Qvlnk. 
5122 


Mel . , 


4420 


Låroståndet 


"11 «■ 


6768 


7377 


14145 


Ståndspersoner 


- - 


27995 


51075 


59068 


Borgare 


- - , 


, 29592 


52614 


62206 


Bönder 


. _- * 


1 841159 


91 1866 


1753005 


Alle Andre 


-. - - 


224096 

n54oo§ 


255759 
1243845 


479855 
2377851 




Summa 



159 



rolkmåiigden indelad i Hushåll- Ml 



Personer i Hushåll.! 2. 



Antai af Hushåll, For- 
mogne 
Behållne 
Fattige 
Utfattige 

Summa 



2 till 6.|$tiilio. 



35818 
23214 



70528 



2337 

53996 

111995 

33289 



201617 



3602 
59559 
^2811 
150511 

l6l02: 



Personer i Hushåll.! 10 t, i 5.!ofv. 15. $umma. 



Antal af Hushåll, F5r 
moane 
Behållne 
Fattige 
Utfattige 



Summa 




854ja36827 
328 7278O 

3595!^3iiiö 



i6o 



Folkmångden efter Ålder. A^. 



Ifr. 



c till 
I — 

O 

5 — 

lo • — ■ 

15 — 

20 — 

25 — 

30 — 

35 — 
40 — 

45 — 

50 -= 

55 — 

60 — = 
65 _ 
70 — 

75 — 
SO — 

85 ~ 
90 — 

Orver 



Mani 



I Ar 
3 — 
5 — 
10 — 
15 =- 
20 — 
25 — 
30- 

55 - 
40 — 

45 — 

50 — 

55 — 
60 — 

65 — 

70 - 

75 — 
80 ~ 

85 — 
90 — 

95 — 

100 — 

100 — 



Summa 




S3821 

52006 

55741 

120157 

118711 

112241 

'92534 
85C65 
8264H 

68454! 

6543^- 
61056 

54173 
47040 

35227 

25671 

15014 

8480 

3399 

957 

184 

18 



33542 

52650 

54459 

120295 

117954 

114644 

106073 

97104 

91589 

76513 

75755 

69913 

65155 

55700 

44184 
30390 

20382 

12311 

5371 

1711 

310 

51 

7 



11340081 1243843 



i6i 



Folkmängden efter Stater och 



Näringar. O. 

§. I. Undervuiiings - Staten. 

Präster — — — 

Laiare vid Lårovark — ■ — 

Qfnings Måsf.are — — 

Studerande — r — " "^~~ 

Kyrko-Betjenter -rs — 

Summa 
^. 3. Civii-Stnten, 

Civile Årabetsmånj Högre prch Lågre 

Medici — . — __ 

påltskårer — . — — 

Architekter — - _ — 

Kron-Betjening — — 

TuU-Betjening — -~ 

Police-Betjening — . — 

Bergs-Betjening — . — 

Jågeri- och Skogs-Betjening — 

Sluss- Bro- Fårje-Betjening .—- 

Dykeri-Betjening — — 

Yakt-Betjening — — 



Summa 



Krigs-Staten. 

Officerare — • — • 
Under-Officerare — 
Soldater och Båtsman — 
Skepps» och Fålt-Timmermån 
Musikanter och Trumslagare 
Stads-Vakter — — 
Tråss-Kuskar och Drängar 
Brand-Vakter 



3041 
598; 
276 i 

3485' 
3447 

10847 



Summa | 41050 




l62 



Skeppare •— 

Sjomåa — 

IvOtsar — 

Fy rbåks .Väktare 



|. 5. Handlande-, 

Grossorer •— 

Mäklare — - 

Skepps-Klarerare 

Bokhandlare 

Mobel-Handlare 

Kipper-Handlare 

IVlinut-Handlara 

Caffe-Kokare 

Traktorer { — 

Krogare — 





1546 


' — 


6047 


p-^ 


557 


— 


sa 


Summa 


8186 



Hus- 
bönder. 



Handels- 
Betjente. 



Mank. 



307 
26 

22 

13 

5 

45 

0268 

18 

364 

1061 



361 
10 
18 
10 
2 
12 
2054 

■ 24 
4 



Qvink, 



21 

60 

4 
39 



4129 2495I 149 



Summa 

§. 6. Bönder. 

Bönder pa egna Hemman — 

Bönder på andras Hemman - — 

Torpare — — «— 

Kybyggare sedan sista Qyinqvennlum 
Arbetsföre Backstugu-Boer — 

Arbetsföre Inhyses Mån — — 

Skår-Bonder — — — 

Åldrige och Bräcklige Bönder och 
l^Grpare, som upphört med Landt- 
bruket — i — . rr- 



155797 
52158 
63641 

4265 
25299 
15332 

4595 



39557 



i63 



Bonde-Drangar -«- -^ 


199196 


• - Gassar — • — - »^ 


792lä 


Summa 


636853 


Herrskapt - .Betjening, 




Inspeöorer och Fogdar *— 


1134 


Kammar-Tjenare -^ — 


134 


Trågårds-Mästare -^ ^- 


985 


Trågårds-Drångat — — 


998 


Lakejer och Uppassare -^ — 


2148 


Jagare — — 


81 


Skogvaktare — — — 


568 


Kuskar —- — *^ 


743 


Fiskare — — .^^ 


348 


Arbets- och Gårds-Drångar — 


15983 


Tjenst-Gåssaj — ^ — 


4631 



Summa 

J. 8 och 9 åro upptagöe i den bifoga- 
de Tabellen. 



27753 



§. 10. Handtverkare på Landet, 


Måsta- 
rci 

il2 


T ' ' 

Lär- 
lingar. 


Byggmästare — -^ 


30 


Murare — . — » — 


354 


130 


IVlålare ■^— — "^^ 


40 


18 


Orgel-Byggare — — 


3 


1 


Sadelmakare — . ^— 


75 


54 


Skomakare — — 


2387 


1752 


Skräddare — — — ^ 


2796 


2196 


Smeder och Haf-Slagare **- 


1298 


404 


Snickare — ^ --- — 


329! 78] 


Stenhuggare -^ — 


35! 31 


Stolmakarjj »-* er- 


\ 13 


1 



104 



Svarfvare 

Tunnbindare 

Urmakare 

Vagnmakare 

Diverse 



Summa 



27 
71 
29 
38 

172 

7679 



ii. Tjenstkdige och Possessionåfer. 

Tjenstledige af tarare §. i. _ ~ 
Ambetsmån ^. 2. — - 
iVlilitårer ^^ 3. — 
S)6mån ^. 4. ^-^ 

Handlande §. 5. — 
Betjening §. 7. — 
Bruks-Ågare §. 8- 
Stads - Handtverkare 

, §• 9.- - 

Landt-Handtverkare 

§• iö- . . . -- 
Possessionater utan Titel och Tjenst 

Stadsboer, som icke åro Borgare elier 

kunna hänföras till annan Titel 
Bo)rgare , soni icke kunna hänföras 

till annan Titel — • ' — 

Arbetskarlar i Staderna =-^ -^-^ 

Utflyttade Borgare ifrån Staderna — 
Borgare uti. Köpingar- och upptagne 

på Landet — . —< — 

Landtmån, som icke kunna upptågas 

önder annan Titel — — ^ 

Summa 



14 
12 
10 

Ii 

41 



i9^ 

1288 
12968 
440 
i9S 
574 
692 

23B 

639 
336 

i45i 

1099 
4652 

294 

Ö51 

1359 

26464 



i65 



§, 12. HiifirHr, Enkor och 
Barn. 



Hustrur 

och i 

Enkor. 



Omyndig;^ Bara 
hemma. 



Lärares §. i. — 
Ämbetsmans §• 2. 
Militärers §. 3.. — 
Sjömans §. 4. — 
Handlandes §. y. — 
Bönders §. 6. — 
Betjenters §.7. — 
Bruks-Ågares §. g. 
Handtverkares §. 9. 
Handtverkares §. 10. 
Possessionaters §-ii. 
Månners af§§. 14, i^ 
Hustrur, som hafva 
annat Näringsfång 
ån Månnerne — 
Hustrur, somlefvaen- 
samme -— 

Enkor i iStåderne , 
upptagne i§§. s, 8, 
9 > som fortsåtta 
Måhnernes Når^ng 
Enkor på Landet upp- 
tagne i §§. 8» io, 
1 1 i som fortsåtta 
Månnernes Hand=. 
tering — — 

Bonde-Enkor upptag- 
ne i §. 6. som haf- 
va Gårdsbruk — ■ 
Enkor efter Stånds- 
Personer i §§. I. 2, 
3, 4, 7 som hafva 
Landtbruk -» 



5432 

5041 

27460 

4^271 

2250 

315010 

6542 

171i2 

8781 

6215 

18948 

6335 



952 
2345 



Mank. 

4213 
4615 

19398 
3520 



1911 

200856 

4224 

II918 

6262 

4491 

10728 

2036 



128: 
9:?7 



942 



559 



10138 



1428 



5159' 

5549 

2109=; 

5707 
2497 
20582,9 
491 8 
15487 
3139 



12565 
2224 



153 
1104 



311 452 



252 
3690 

44^ 



394 
4044 

78S 



1 66 



Kakor, som lefva af| 
egna Medel — I 
Enkor, sona lefva afj 
Arbete -*-j 

Enkor, som lefva hos 
sina B:?rrt — 

Eckor I Andras tjenst 
Efikor i §§. 14 , 15 
Barn pä Bsrnhus el- 
ler hos Fosierforål- 
drai* -^ — 



•Sam 



ma 



9i2S 

358I5 

5133 
27369 



551071 



o 



1623 

7303 

f6o 
2029 

6004 
98126 



2556 



8416 

876 

676 

5^759 



7011 
319347 



13. Ogifte Qviunor, 

Sållskaps-Fruntimmeir ^-^ 

Guvernanter -— w^ ^ 

Hushållerskor — -^ ^ 

Kammar-Jungfrur -^ ■< 

Pigor — -i* — 

Tjenst-Flickor t=— — — 

Bodqvinnor upptagne i §§. 5, g, 9 

Arbetsqvinnor i ^c g. — - ' . — 

»Qvinnor , som lefva af egna Medel 

sctn bo for sig sjelfve och 

lefva af Arbete -^ 

- Opptagne i §§. 14 och 15 



1341 

346 

5377 

2792 

258243 

77229 

279 
1265 

3494 

13701 
11358 



Summa 373425 



14. Fattige och Pangar. 

Fattige ) som underhållas af 

Barn eller Andre 
*. - som hemma njuta 

Fattigdd «*- 



Mank. 



6964 

7598 



Qvink. 

14644 
20474 

Fattige, 



Fattige i Fattighus 

- i Hospitalet 
Fångar — — • 



Summa 

§. IV. Lappar, 

Lappar, som hafva Renhjord 
utan Renar — 

Kringvandrande och 
Vallhjon — 

Summa 



1460 

442 



16897 



Mank. 

349 

I865 



167 

6028 
984 
277 



42407 



Qvlnk. 
594 

695 

394 

168I 



Uecttpituttttiön. 

Undervisnings-Staten §. i» ^— 

Civil-Stateu §. 3. — 

Militären §. 3. ^ 

Sjåmån ^. 4. «*» 

Handlande ^. 5, — 

Bönder K. 6, .^ 

Betjenter ^. 7. — 

Bruks- och Fabriks-Folk §. g. 

Handtverkare i Städerne §. 9. 

pa Landet §. 10. 
Tjänstledige, Poss^ssionaterj. 1 1. 

Hustrur, Enkor oih Barn §. 12. 

Ogifta Qvinnor \, 15. 

Fattige och Fångar §. 14. 

Lappar g. 15. 

Summa 

Hela Summan 
^ K, V, A. Hmdl. ins, St. IL 



Mini 



10847 

8766 

41050 

8186 

6023 

626715 

■ 27755 

27512 

21849 

12253 

26566 

298126 

16897 
I865 



II54OO8 



Qvink. 



870418 
373425 



1243843 



2377851 
13 



i68 



3554 



945 

1262 

129^ 

811 

1^35 
61.:; 

1177 
.086 

900 
2970 
1096 

321 

52 



Anmärkningar, 

Når den Vederbörliga Folkmängden! beråkolng 
for hvart Lån jåmfores med den Verkliga vid slu- 
tet af År 18 1 Q. £^^&r som år det samma, når Ta- 
bellen F dragés ifrån Tab. K , befinnes 1:0 att ge- 
nom inflyttnin2;ar till årsåttning for de uti Tabel- 
len F antecknade Förluster 



Stockholms Stad har återfått — 

Stockholms Lån — — 

Goteborgs — — — 

Västerbottens — — - — - 
Kykopings ofver vinsten af Födde 

Linköpings — — — 

Calmar — — — 

Blekings — — — ■ 

Hernosands — — — 

Jämtlands — — — 

Summa 

2:0 Att ofver vinsten af Födde 

dels genom Afflyttningar, del: 

i Falt 

Nyköpings Lån förlorat — 

Linköpings — ^ — — 

Jönköpings — — - — 

VexiS — — 

Calmar — — — 

Gottlands — — — 

Christianstads — — 

Ivlalmo — -— — 

Hallands — ■ — — 

Örebro — — — 
Gefle -- — 

Hernosands — — — 

Ve-sterbotteus .— — 



Msnk. 


Q ir.t. 


172^ 


80^ 


370 


S9n 


552 


1266 




105 




31 




821 




621 


574 


1241 




329 


135 


288 



6294 



662^ 
155 

109 

628 

46 

286 

2246 

199 



i6g 



3:0 Att pä Tredubbeh satt, genom 

Sjukdomar, Bataljer och Uiflytt- 

ningar — — — 

Upsala Lån lidit — — 

Vennersborgs — — 

Skaraborgs — . — — 

Carlstads - — — — 

Vesterås — — — 

Falu — — — 

l>iorrbQttens — — — 1 



Summa For] us ter 
hvarifrån Vinsterne i Stockholm 
och flerestådes — 



dragne, återstå Förluster 



inalles 



1351 


531 


2287 


770 


1525 


478 


1355 


607 


1056 


92 


2688 


977 


960 


429 


24460 


8215 


ZZ^J.\ 


f^OQ/L 



21106 



)027 



som förut åro nämnde, i Tabellerne alldeles sak- 
nas, och om hvilkas borrtgang ingen kunskap stått 
att århålla. 

Om någon af Mannerne vandrat utur Rikef, 
kan icke utredas under ett påstående krig. Af 
Qyinnorna torde likväl, utom några, hvilka an- 
tingen såsom Hustrur, Tvårterskor eller Uppasser- 
skor åtföljt Armeerne och i deras sällskap omkom- 
mit, en del hafva ofvergått till Finland eller Dan- 
mark och dar antagit tjenst. Anledning till den- 
na misstanke gifva de saknade Ovinfolken i Norr- 
bottens och Malmö Lån. 

Hufvudstaden och Stockholms Lån hafva 
vtan tvifvel fått sina årsåttningar ifrån Nyköpings, 
Örebro, Linköpings och Vesterås Lån; — Gote- 
borgs ifrån Hallands och Vennersborgs ; — Jämt- 
land sin vinst ifrån Geflsborgs och Vesterbotleng; — 



1'JO 

Bleking ifrån Calmar , Vexio cch Christianstads 
Lån; -— Linköpings och Calmar ifrån Jönkö- 
ping?, Skaraborgs och Vennerborgs Lan. 



5205 
6053 



ibland Rik?-Sclnden, Tab. L. finnes, ifrån Ar 
1805, Prästerskapet och andre Lårare harva förlo- 
rat - - - - 1C03 Pers. 
Civil-S:åndet cch Stånds-Personer - 10^:80 — 
Borgare-Ståndet •• 
Bonde Ståndet ... 
Alle Andre, som icke kunna hänföras 
till något af de ofrige Srånden, såsom 
Soldater, Bergsman, Bruks och Fa- 
briks - Folk , Arbetare i Staderna , 
Handtverkare på Landet, Uppassa- 
re, m. fl. - . - 14472 — 

Summa - 3499O — ^ 
Hvarifrån af^ar en liten Tillökning 

som Adels-Ståndet århlUic af - 69 ~" 



di Resten 



34921 



innehåller Saknade och Öfvervigten af Dtde emot 
de Födde, 



Ibland Stater och Näringar, Tab. O, har jp 
pat sig en Minskning ifrån samma Ar i 

Mank7~_Qvir.L 

ff. I afl 

§. 

5- 



Undervisnings-Staten 
Civil-Staten -• 

Sjöfarande- 
Herrskaps Betjening 
Bruks- och Fabriks-Folk 
Handtverkare i Scåierna 






827 

263 

-5541 

1770 

1539 



ni 



Gassarne eller Mankönet i §. 12 . 
Qvinkonet därstädes 

Fattige och Fångar §• 14 - 

Lappar - • - §. 15 - 

Summa 

Deremot träffas Tillökning ibland 
Militären - - §• 3 af 
Handlande - - §• 5 ■ 

Bönder - - ^. 6 - 

Handtverkare på Landet §• lO ■ 
Tjenstledige ochPossessionater§.i 1 
Ogifte Qvinnor - §• ^3 • 

Summa 

hvilken dragen ifrån den föregå 
ende, lemnar en Rest af 




34921 



in allés 

eller lika många som förut och Slut-Summan inne- 
håller uti Tab. K, 

Härvid bor likväl gifvas tillkänna, at( den 
starka Fårminskningen , som å ena sidan år om- 
nämnd ibland bagge könen (§. 12) och Föröknin- 
gen å den andra ibland Bönder och Ogifta Qyin- 
"°^ (§§• ö o^^h 13) hårleda sig bagge derifrån,att 
Kongl. Tabell-Commissionen, till århållande af så- 
dana Uppgifter i Tabellerna, som redigare ån for- 
nt angåfvo myckenheten af arbetande vid Jord- 
bruket, uti ett Circulår till Prästerskapet af d. 31 
Oct. igio begärda utom annat, att Bonde-barn 6f- 
ver 10 års ålder, som vistas hemma, skulle anses 
s^som Tjenande,och inrnknas Gåssarne i ^^ 6 och 
Flickorna i §. 13. I anledning håraf blefy© d&s- 



172 . - 

sa Barn flyttade ifrån den ena Paragrafen till deja 
andra Ar igio. 

Hvad for ofrigt minskningen ibland vissa 
Folk-klasser angår, synes den ibland Undervis- 
nings- och Civil-Staterne hafva berodt af Tidernas 
verkan, hvarigenora många Pastorer blifvit nödsa- 
kade att arbeta utan hjålp ; många ostipendierade 
Studerande icke haft råd att uppehålla sig vid Lä- 
rosätena; månge lonlose Auscultanter blifvit tvung- 
ne att ofvergifva Tjenst- vågen; vissa Forsamlin- 
gar ansedt Kyrko väktaren onödig, och i stallet for- 
satt Klockaren i båttre vilkor , med förbindelse att 
undervisa Forsamlingens Barn; ,^_ Ibland Sjöman, 
nerna , dels af Pressningar , dels af begäret efter 
fordelagtigaste Legan, dar den kunde finnas; — 
Ibland de Förnämes Betjening deraf att många 
Herrskaper indragic deras antal, så att nu mer icke 
kan klagas ofver deras mångd, då ofver 16000 
Personer behofva Uppassning , men icke flere ån 
2300 Uppassare finnas; — Ibland Handtverkare i 
Staderna, Bruks- och Fabriks-Folk, att de icke haft 
bärgning vid sitt yrke; — Ibland de Fattige, att 
en större omsorg Llifvit använd på deras vård och 
sysselsättande. 

Hvad Förökningen beträffar hos andra Klas- 
ser, lårer den ibland Tjenstledige och Posse^siona- 
ter hafva kommit ifrån afskedade Krigsman och 
Officerare; — Ibland tjenstgorande Militären ifrån 
någon liten ofverlefva af Landtvårnet; , — Ibland 
Handtverkare på Landet ifrån ett okadt behof in- 
nom Forsamlingarna af deras tjenst; ' — Ibland 
Handlande åter synes den hårleda sig mer ifrån 
en nödig titel till Forsvar emot Utskrifningen 1 808» 
ån ifrån några lockande utsigter i en tid, da han- 
deln aldeles icke var gynnande. 



173 

Olikheten som yppar sig imellan vissa Folk- 
klassers Slut-summor i Tab. O och deras storlek i 
Recapitulationen, har tillkommit deraf, att uti den 
förra (Tab, O) enligt Formulårernes Foreskrifter, 
ibland Handlande , Bruks- Ägare och Fabrikörer , 
Handtverkare i Staderna, Possessionater och Bön- 
der, afven Enkor, som fortsåtta sina afledna Mån- 
ners Hushållning och Näringsfång, blifvit i dessa 
klasser inräknade och ansedde såsom Husbönder; 
likaså Hustrur, som idka annan Nåring ån Mån- 
nerne, såsom Månglerskor, Nipperhandlerskor, Co- 
mediantskor, Brodererskor, m. fl. Men att i den 
sednare dessa Enkor och Hustrur blifvit skillde ifrån 
Mankönet och sammanräknade med sitt eget, — 
Likväl som en del af bemålde Hustrur, i anseen- 
de till sin Näring, icke aga med nyssnämnde Klas- 
ser någon gemenskap, så hafva de ibland dem uti 
§§• 5» 6, 8, 9, ip och II Tab. O icke heller 
kunnat upptagas. Deraf har håndt, att Summan af 
alla Nårings-idkande Enkor och Hustrur i §. I2 
ofverstiger skillnaden emellan alla Vederbörande 
summor i Recapitulationen och motsvarande Tit- 
lar sammantagne i Tab. O, 



Hushåll finnas alltid flere ån gifte Par, eme- 
dan många Enklingar , Enkor och Ogifte åfven 
hafva Hushåll. Ifrån Är 1805 till ig 10 hafya de 
något okat sig, ehuru Folkhopen minskats , mea 
sådant synes hårleda sig derifran , att Enkor och 
Enklingar ifrån den ena tiden till den andra blif- 
vit flere. 

De Gifte Parens forhållande till Folkmang-" 
den har ökat sig i vissa Stånd och minskats i det 
hela, mea icke särdeles mycket. Det va-r ibland 



174 

Ar 1805 Ar 1810 

Adeln som loo till 354, Som joo till 546 

Ijåro-Ståndet -^ 100 

Civil-Ståndet — 100 

Borgare -«^ lOO 



Bonde-Ståndet — 100 
Alle Andre -^ 100 



öll — 100 : 306 

S7Ö — 100 : 292 

264 ^ 100 : 271 

J^75 — 100 ; 28Q 

290 -^ 100 : 284 



I hela Riket — JOO : 278 -- 100 ; 280 

Men ibland de Gifte finnas alltid uti Tabel- 
lerna flera Hustrur ån Manner, hvilket lårer kom- 
ma deraf, att Hustrur, som på något sått ifrån 
äiyiånnerne årb skillde , antingen hafva i sina Bevis 
infoydt, eller ock yppa de gåma sjelfve, atc de åro 
gifte. Annorlunda förhåller det sig med Månner- 
apie. -^ Uti deras Pass och Bevis namnes sällan , 
om de åro Gifte eller Ogifte , och utan anledning 
tala de icke heller ofta derom. -. — Deraf hinder , 
att Tabell-Forfattare, okunnige om deras tillstånd, 
vpptaga dem såsom Ogifte, hvilket i Kongl. Com- 
missionens Tabeller måst råttas och de Gifte Pa- 
rens absoluta antal herlknas efter Hustrurnas 
«långd. 

Nya Agtenskap hafva tillkommit 

År 1806 -— 19587i 

1807 — 19959 

1808 — ' 19807 

1809 — I8817 

1810 -- 25780 

Det sista antalets merhet ofver ^e andra år utan 
tvifvel en verkan af den erhållna Freden, 



s^. 8- Bruks- och Fabriks-Folk. 



ApiJiekare 

• AlM - I 

Beck — — 

Glas — — 

Järn-Manufaciur — 

Kopparhamrar — 

Kopparhyitor — 

Mas-Ugtiar — — 

Mlssinss — — 

Tappers — — 

Pip - - 

Poal.ns - — 

PuJer, Slärkeise — 
Silfver.Gulcl.Blyhyii. 

Socker — — 

jlälverks — — 

Siänglärnshamrar — 
Svifvel.Viclriol, Rödf. 

5äp och Tvål — 

Tegel — — 

Diveräe — ' — 

Ruiineti — — — 

fiurik, Band — — 

BuLlans — — 
D^gel.eldrasla.Lerkårl 

KISdts — — 

Kon — — 

Lack — — 

Linne, Bomulls — 

Reggarns Tygs — 
Regganis Sirumps — 

Saffians — ■ — ■ 

Siden — — 
Siikei-Sl 



inps — 



Tobaks — 

Vllelygs — — 

Yllesliomps — 

Diverse _ — 

fitvirs Flclori — — 

Gj.,.,1 _ _ _ 

GinfveBrylning, Guld — 

Koppar — 

Jära - 

Silfver, Bly 

Slenkol — 

Kjlk-Bryinine odi Brånnine 

*i""i6k! Tillverkning' _ 

Kolare ^ _ _ 

Metalliskt Verkslåder — 

I'»"aske Bränning — 

^varnar — _ 

!"''peler Kokning _ _ 

ipverk ^ ^_ 

Spinneri 

S'.enb,y,„i„g _ _ 

aagverk . 

Trunkoke.i ^ _ _ 

T'yckcri, Bok _ _ 

Kaltuus — _ 

Valkverk --- _ _ 

Oiversp _ 



IGesll. G3s- 



aO 22 
20 
9181 1188 

l'i 

gli 

1 

17 

9 



5C 
39 
3 

-. 4Ö 
1991 ;;6 



3446 



Salu-Bods. 
Beijenler. 



108 

1003 

8S 

591 

1114 

9B 

154 

21 



2030 
62 
6 



931 155941 2482 



293 

64 


2 
1 


9 
91 


4 


23 
1 

1 




10 

367 









|lVlåsla-|Ges 








re. ler 


Bagare _ 





— 


281 


2 


Barberare — 




_ 


14 




Beredare af Ski 


noch 


Läder 


9 




Bildhuggare 


— 


— 


16 




Blockmakare 





— 


15 




Hläckslagare 





— 


38 




Bokbindare 


— 


— 


1S6 




Borslbiiidare 


— 


— 


15 




Bryggare — 


— 


— 


170 




Bundiinlkare 


— 


— 


50 




Byggmästare 


— 


— 49 




Carduansmakare 


— 


— 


l.Vi 




Chocolad-Tillve 


rUate 


— 


2 





dörer 
Degel-Fo 



Fiskare — 

iMsk-köpare 

Formskårare 

Fotralmakare 

Färgare — 

Färgberedare 

Förgyllave 

Geibsjulare 

Gipsbildare 

Glasmästare 

Glas-slipare 

Gravorer — 

Guld.Dragare 

Guldslagare 

Guldsmeder 

Gordelmakare 

Hagelstopare 

Haiidskmakarc 

Ha 



Hofslagati 
Hyrkuska 



Ju ve 






Klei 

Kläckgjuiare — 

Kuappmakare — 

Kntfsmeder — 

Kopparslagare — 

Korkskärate — 

Krukmakare — 

Lakerare — — 

Linneväfvare — 

Mekanister — — 

Medallärer — 

Murmästare — 

Mässingsslagare — 

Mälare — — 

Måbel-Beklädate — 

Nälmakare — 

Orgelbyggare — 

Parasollinakare — 
Perukmakare, Härfrisörer 




i?5 



FÖRSÖK 

Till ett rättfärdigande af de theoretisht- 
chemiska åsigter^ pä hvilka den sy- 

v ^tematiska upp ställningen i mitt För- 
sök till en förbättring af den che^ 
miska nomendatiiren grundar sig^ 

af 
JAC. BERZELIUS. 



' (Fortsättning och slut faan föregående Håfte.) 

/ den g Apr. iSiS- 

■ T ellurmet allens förhållande till Syre, 
Våte och Saltbaser, 

\\_}ei ar bekant att Davy vid undersökningen 
af Ritters uppgift att tellur låt förena sig med 
våte, upptäckte tellur-bunden våtgas och dess egen- 
skap att, likt svafvelbunden våtgas med saltbaser 
förenas lill egna saltartade sammansättningar. Af 
den electrochemiska åsigten rörande principium aci- 
ditatis följer, att samma afHnitet som forenar dci 
tellurbundna våtet med saltbaserna bor åfven kun- 
na förena tellur-oxiden med dessa, och denna oxid 
bor i kraft deraf aga alla en syras egenskaper, 
åtminstone till samma grad som det tellurbundna 
våtet. Med dessa anledningar uppförde jag tellureiu 
i nomenclaturen bland electropositiva metaller, elu- 
ru jag först efteråt haft tillfälle att med fårsok ba- 



1-6 

kräfta åtiS förmodade firhillanc^e till saltbaserna. 

Sillsarnheten. af denna rr:e[all förbjuder vidlyftiga 
undersökningar der:r\er. Genom Hr Geyers 
godher 'r r-: y^? I:';vil hlifvit iitånasatt att med 
iz]]'jr-mi:?Mtu ^rvi -dia {:'_snde foriok: jag erhöll 
af h-r.cm 5 sraminer telljr, en del sf den, som 
denne mc-tali? -jyr d-:,-ire ,, MIjller von REiCHE>r- 
iTEiN, pec-cii: BzPGMAN till afscrande huru» 
vidi den var en slrsruld metall eller e;. 

Jsg upplöste desiä 5 er. i salpetersyra I en 
Ii:ea vU;d elaskolf, afr:.::e l^scingea till torrhet 
och i:'-:he:'ade dtn areritaende sahciassan tills in- 
ccH ni;r;s ^r.s mer vint sle. Den erhållna oxiden 
vl-iir 3.745 er. eller 1:0 d. metall hade uppta« 
gK -4.85 d. syre. Oxiden af denna metall år 
så ?.^'z:ii, art cm den for starkt upphettas, sa 
srr.limer-s den låtr. Jag erfor detta, då jag å 
ryo uc'"jhe'-rade den i kolfven for art efterse om i 
den c-.arl.å:'.ic någon salpetersyra. Då jag införde 
ett glafrlr i den upphet'fade kolfven, for alt ge- 
TiOm sugning uppräcka nitros gas, fann jag val i 
inga tecken dertill, m.en röret Sfverklådde sig ij 
stälUt med ett hvi:t sublimat af teliuroxid. Dea ' 
erhållna sraålta oxioen år efter afsvalning svagt 
gul3c',':i, U"her2d på kel for blåsror blir deti 
ci^rcninl, nranc;ul cch slutligen cinoberrcd, hvar- 
efcer cen smälter cch sprineer in i kolet der den 
reduceras med frifnine cch med en gronacktig låge. 
Den smälta och kallnade teliurcxiden reagerar icke 
på lakmuspapper , och den fordrar en fortsatt di-. 
ges:ion f;r att lisas i salpetersyra; jag har dervid 
icke kunnat f.nna art den genom repeterade be- 
handlingar med salpetersyra låter högre syrsatta 
iig, Tellur-oxiden ger med svafvelsyra, salpeter-' 
^yra cch saltsyra egna saltartade föreningar, fullt 
ut sa neutrala, som de flesta andra metall salter, r 



177 

men åe basiska saher den med dessa syror synes 
frambringa, rodna lakmuspapperet. Afdunstar man 
salpetersyrad teilur-oxid till torrhet, utan alt strängt 
upphetta saltet, så bnrrtgfir syran småningom nä- 
stan helt och hållet, och utdrager man ur återsto- 
den med varmt vatten den saipeter^yrade teilur, 
som ånnu kan vara qvar odecomponerad, så får 
man en hvit pulverformig massa, hvilken liksom 
antimon-syrorna och tenn-oxiderna rodnar lakmus- 
jDapper, men förlorar denna egenskap genom bran. 
ning. 

Upphettas tellur^oxiden med salpeter, så sy- 
nas de icke verka på hvarandra, förr ån massan 
kommer nåra glodgning eller den temperatur hvari 
oxiden smälter, då uppkommer hastigt en häftig 
fråsning, salpetersyra utvecklas i tjocka röda ån. 
gor och tellur-oxide«i upplöses. Efter afsvalning 
har man en snohvit emaljlik massa, som fullkom- 
ligt löses i kokande vatten, hvilket sedan under 
afsvalning afsåtter ett hälft cristalliniskt pulver. 
Detta pulver år en förening af kali med tellur» 
oxid, ett verkligt tellursyrcidt kali. Det upplöses 
till en god del i kalit vatten, och om det till full 
måttning upplöses i kokande vatten, så afsåttes det 
åter under afsvalning, i samma hälft cristalliniska 
pulver. Det liknar i detta fall aldeles det anti- 
monsyrade kali, som anskjuter ur en inkokad lös- 
ning. Det har en svag, skarp, något metallisk 
smak, och reagerar på lakmuppapper for alkali. 

Löses oglodgad tellur-oxid i caustik ammoniak 
genom kokning, så anskjuter ur den svalnande 
upplösningen ett dylikt hvitt, pulverformigt salt, 
som år tellurnjrad ammoniak. 

Blandas en upplösning af tellursyradt kali 
med saltsyrad baryt eller saltsyrad kalk, så faller 
den tdliirsyrad barijt eller tdlursyrad kalk med hvit 



178 

fårg, och redan första droppen orsakar en forblif. 
vande fållning. 

En upplösning af tellursyradt kali faller svaf- 
velsyrad koppar-oxid med en ganska sk5n smaragd- 
grön fårg. Fåilningtn år tellursyrad koppar-oxid. 
i bränning ger den siit cristall-vatten och blir svart. 
På kol for bläsror smaker den ganska lått till ett 
svart glas och reduceras med en detonation, som 
nåra liknar den af salpeter, hvarvid ett blekt ms- 
tallkorn genereras. Tellursyradt kali faller svaf- 
velsyrad jern-oxid med blekröd, samt neutrala upp» 
lösningar af zink, qvicksilfver, bly, silfver och 
mangan med snohvit fårg. Det ringa forråd af 
teilur-oxid jag ågde tillit mig icke att producera 
så mycket af dessa fällningar att jag kunde upp- 
samla dem på filtrum och pråfva dem närmare i 
torrt tillstånd. 

Tiil bestämmande af tellur-syrans måttfiings« 
capacitet valde jag dess förening med bly- oxiden. 
Keutral åttiksyrad bly-oxid fälldes med en lösning 
af tellursyradt kali, och den återstående outfållda 
delen af bly-saltet rodnade lakmuspapperet lika 
starkt som förut, om icke till och med något 
starkare. Den hvita fällningen uttvåttades vål, 
iorrkades och upphettades. Den förlorade först 
vatten och blef gul, samt smalte sedan till en 
hälft genomskinlig horn- blylik massa. En liten 
portion deraf upphettad på kol for blisrör reduce- 
rades med detonation. 

2 gr. smalt tellursyrad bly-oxid upplöstes i 
\itspadd salpetersyra, ' hvarefter lösningen fälldes 
med svafvelsyradt natron; den erhållna svafvel- 
syrade bly-oxiden vågde efter tvättning och gl6dg- 
ning 1,477 Z^^ ^^^ utfällda vätskan blandades 
med caustikt kali tills all tellur-oxid var utfålW 
sch åter upplöst, hyarvid 0,093 gr. svafvelsyrad 



Uy-oxid lemnaJes oloste, I) vilken sammanlagd 
med den förut erhållna utgör 1,57 gr. Desse in- 
nehålla 1,156 gr. bly-oxid, hvari finnes o,og27 
gr. s-yre. De återstående o, 84-4 gr. tellur-oxid 
innehålla 0,168 gr. syre, men o, 0827 ^2 zr 
0,1657, och således måste tellur-oxiden, betraktad 
såsom syra, innehålla dubbelt syre mot den basis 
hvaraf han neutraliseras. 

Det år klart att tellurens fårening med syre 
kan, i nomenclaturéns stil, utan att fela emot dess 
consequenz, kallas ån tel/Ur-oxid och im telhir" 
syra, allt efter de tvenne motsatta eleélrochemiska 
roler den spelar emot olika syrsatta kroppar» 

Telluvbmidet Väte. 
Daty anmårkte att tellur-oxiden, fålld med 
kali, och sedan reducerad med kolpulver gaf en 
kaliumhaltig tellur-metall. Jag blandade tellur» 
syradt kali med kolpulver i en liten glaskolf och 
upphettade blanningeo till glodgning; den reduce- 
rades med en svag detonation, och jag erhöll en 
svart kolig massa, som icke låt smälta sig. Då 
den i en liten flaska ofvergjots med vatten, som 
långe förut kokat och hvarmed flaskan fylldes» 
upplöstes deri hydrotellur-kali och våcskan feck 
en ganska skon röd fårg, lik den af rodt vin, 
men mera mattad. Flaskan korkades genast och 
sfter någon stunds digestion afhålldes den klara 
vätskan. Den i vatten olösta delen befanns vara 
kolbunden tellur, som, upphettad för blåsrör, 
tånde sig och förglimmade, alldeles såsom kolbun- 
det bly, hvarvid den glimmande massan besådde» 
med små kulor af reducerad metall. Då i detta 
försök en portion tellwr blifvit öfver, och som 
vid massans upplösning icke blef våtbunden, si 
se vi att bydrotellui^kali måste innehålla telluxe» 



i ett annat f5rhll]ande mot kalium ån i det tellur- 
sjradc» kalit. Da den erhållna lOsningen genom 
en tillfällighet förkorn, ?å sammansmälte ]ag i ett 
annat for5ok kalium mc-.-;! tf Hur i ofverskoti. IVle- 
tall-ernas förening skedde med samma lifliga eld- 
phenomen som en svafvelbindning, och jag erhöll 
ett flurer metallkorn. Jag inkastade detta i en li- 
ten flaska fvUd med kokadt vatten, hvilken ge« 
fiast korkades. Metallen upplöste sig i vattnet' 
utan ga? utveckli;:g och med lemning af litet 
tellur-pulver Den klara lösningen hade en gan. 
ska skon och ren purpurfärg. Den uthålldes i en 
glasskal och lemnades der i öppen luft; den of- 
verdrog sig inom få ögonblick med en silfver- 
glånsande metallhinna, och metall fälldes efter' 
hand i våtskan, hvilken icke hade den mindsta' 
lukt. (En annan del af lösningen, blandad m.ed' 
saltsyra, utstötte en gas som, likmåtigt Davy*s 
uppgift, luktade fullkomligt likt svafvelbundea' 
våtgas.) Efter 1 2 timmar hade den i luften lem-' 
rade våtskan förlorat sin fårg och afsatt tellur-' 
halten i metallform, hvilken upptagen på ett vågdt' 
filtrum, tvättad och hirdt torrkad vågde 0,6 gr.. 
Den genomgångna alkaliska våtskan, mattad med 
saltsyra, afdunstad till torrhet och starkt upphettad, 
lemnade 1,3 gr. saltsyradt kali, hvarur efter upp- 
lösning i vatten afsattes en ganska ringa portion 
tellur-oxid, som icke kunde vågas, 130 d. salt- 
syradt kali innehålla 82,46 d-.ksli, hvari finnas 
14,02 d. syre. och 60 d. tellur upptaga efter för- 
ut anförda forsok 14,9 d. syre. Detta f6rs5k,i 
oaktadt till sitt resultat icke alldeles precist, visar 
således att tellur-metallen i hydrotellur-kalit upp- 
tager lika quantitet syre som kalit innehåller, och 
då tellurbundit kalium upplåses i vatten, upptager; 
relluren allt det våte, soia kalium under sin syr* 



I8t 



sättning losgor. I detta fall måste loo d. tellu- 
rium upptaga 1,948 d. våte och 100 d. tellut- 
bundit våte innehålla 3 p. c. våte. Dä i det 
forsok jag beskrifvit icke bildat sig någon an- 
mårkningsvård portion tellur-oxid, så år det klart 
att de 0,6 gr. tellur-metall, som dervid erhollos, 
icke kunde hafva varit förenade med mer ån den. 
quantitet våte* som frigjordes vid bildningen af 
10,8246 gr. kali* 

Med en liten återstod af liydrotellur-käli sökte 
rjag fålla lösningar af salpetersyrad koppar- oxid, 
Isvafvelsyrad mangan» oxidul och svafvelsyrad jern- 
j oxidul. DTen förste gaf en svart voluminös fåll- 
Ining, den andra en brunaktig och den tredje en 
( svart, hvilka likvål alla efter tvåttning och tork- 
jning befunnos svarta. Om de voro Hydrotellu- 
(rater eller tellurbundna metaller kan jag icke af-' 
Igora. Polerstålet gaf den intet mårkbart metalliskt 
jstrek, om icke åt jernfållningen. I bränning for- 
jvandlades de ganska hastigt till basiska tellur- 
ijsjrrade salter» 

Teiiur-metalien ger således grne särskilda se- 

icler af salter, a) sådana der tellur-oxiden spelar 1 

rolen af en basis, b) sådana det den intager sy-' 

jrans ställe, och c) sådana der tellurbundit våte, 

spelar en syras role. Om dervid tellurbundit våtql 

kan förenas med andra baser ån alkalierna och dé 

alkaliska jordarterna, och om det icke, likasoml 

jvafvelbundit våte, reducerar de mindre syrsalt- 

liga metallernas oxider till tellurbundna metaller, 

ir svårt att afgora, och man har icke eller några 

rått pålitliga anledningar af analos^ien med svafvel- 

Ibundit våte, emedan det tellurbundna våtet hållet 

3ubbla quantiteten våte emot hyad svafvel wnd?r 

b'ka omständigheter upptager. 



Dessa f5rsok bevisa ytterligare, att det ar p* 
tellur-metallens fråndskap till saltbAsernas radica- 
ler, dess fråndskap såsom s/ra i oxiderad form 
och i förening med våtet beror ^ och att proportio- 
nerna emellan de brännbara radicalerna i alla 
dessa föreningar sta till hvarandra i ett beståmdt 
forbällande, lika som vi veta att det inträffar 
emellan svdfvel och de radicaler, hvarmed det 
låter förena sig i brännbart eller syrsatt tillstånd, 
och likasom det följer af de eleftrochemiska åsig- 
ter jag i det föregående anfört. 

Det år å en annan sida också klart, att, då, 
telluren fossil förekommer, förenad med bly» 
silfver, guld m. fl., så spelar den i dessa förenin- 
gar samma role, som svaflet i sulphlireta, och 
desse uro verkliga teilureta, tellurbundna metaller,' 
hvilka genom syrsåttning skulle kunna förvandlas 
till tellursyrade salter. Rådfråga vi Klaproths 
analyser, så finna vi i tellur-malmerna från Na- 
gyag detta forhållande af naturen iakttagit. IVeiss- 
irz innehåller mot 44,75 d. telliir 26,75 ^' gu'd,, 
19,5 d. bly och 8,5 d. silfver. De qvantiteter 
syre som fordras att förvandla dessa metaller till 
saltbaser, äro: for guldet, enligt h vad jag längre 
fram kommer att nämna, 3>2i", for blyet i,; 
och for silfvrct 0,63, tillsamman 5, 33; men 44,7; 
d. tellur upptaga 11 d. syre och y, 33 )><ra = 10, 6ö. 
BidttererZf som väl egentligen torde böra anses 
såsom tellurbundet bly, består af 32,2 d. tellu 
och 54 d. bly. Den förre skulle upptaga 7,985 
å, syre, och det sednare 4, li§ d. syre, således, 
åter så nära samma forhållande, att mai> väl ickt 
kan anse afvikningen f6r annat ån observations^ 
fel. Blättererz innehåller dessutom 9 d. guld, | 
é, silfver och 1,3 d. koppar, samt 3 d. svafvel; 
D@s£e metallers fBrhållaodt till svaret ar sådant ^ 



183 

att om det syre som svaflet behofver f5r att blifva 
syrlighet, (hvilket åfvenså år dubbelt mot den 
syreqvantitet som fordras att förvandla till salt- 
basis den meiall, hvarmed svaflet år forenadt,) 
sammanlägges med det telluren behåfver, så blir 
summan 10,985» och om det syre sammanlägges, 
som fordras att oxidera de ofriga metallerna, sä 
blir det 5, 567 som multiplicerade med 2 gifva 
11,134, alltså nåra ofverensståmmande med be- 
räkningen. I Aumm graphicum åro 60 d. tellur 
förenade med 30 d. guld och 10 d. silfver. Detta 
ger for tellurens syre 14,8 och for guldets och 
silfrets 4,54. Jag misstanker att i denna analys, 
som år anställd på ganska små qvantiteter något 
'litet fel insmygt sig, och att tellurens syre borde 
'utfalla till 4 gånger silfrets och guldets, hvilka 
i detta fall borde vara tellurbundna i maximum 

Men, skall man fråga mig, då phosphor, kol 
och arsenik ganska tydligt hora till samma klass 
af kroppar, hvilkas afgjorda afhnitet till saltbaser- 
nas radicaler bestämmer deras forhållande såsom 
.syror , och då desse kroppar åfven hafva fråndskap 
till våtet, hvarfore bilda deras föreningar med 
våte icke åfven syror? Utan Gay.Lussac's sko- 
rna upptäckt af gasformiga kroppars förening i be- 
stämda volumer, skulle jag hafva varit ganska 
i.forlågen att besvara denna fråga; men genom den- 
na blir förklaringen lått. Det ser ut som uppto- 
7es svaflet i dess föreningar med våtet till lika 
/olum som detta, och det år troligt, att desse 
troppar (Svaflet och Telluren) i gasform presen- 
erade åt saltbasernas radicaler skulle condensera 
lem till lika volumer for att dermed bilda de 
manliga sulphureta och tellureta. Det år å en au- 
,ian sida temmeligen afgjordt, att saltbaserna i 
letta fall måste vara sammansatta af 2 volumer 
K. V. A, HanAU w^, Ä. //, I3 



184 

radical mot I volum syre, emedan så år forhål- 
landet med våte, och emedan samma beståmda 
proportions-forhållande råder emellan de qvanti- 
teter svafvel och syre, som upptagas af alla hit- 
tills undersökta metaller i deras sulphureta, och i 
d,en syrsåttningsgrad, som år starkaste ba^en, Der- 
af följer klart att, då svafvelbunden våtgas råkar 
en gasformig saltbasis, så förena de sig en volum 
af hvardera af de brännbara radicalerna med ^ 
volum af syret, eller som forsoken utvisa, så att 
våtet deri år till syret i samma förhållande som i 
vatten; deremot, i fall mitt anförda forsåk på hj- 
drotellur-kali år riktigt, så måste telluren förena 
sig med dubbla volumen våte och den tellurbund- 
na våtgasen, tråffad af en gasformig saltbasis, for- 
enas till en volum tellur med 2 volumer af salt- 
basens radical, och 2 volumer våte med i volum 
syre. Men försoken på phosphorbunden, arsenik- 
bunden och kolbunden våtgas bevisa, att om någon, 
af dessa gaser skulle presenteras en gasformig salt- 
basis af lika volum, så innehåller arsenikbunden 
och phosphorbunden våtgas i gr. och kolbunden 
våtgas 2 gr. mer våte, ån saltbasens syre behofde 
upptaga, for att dermed gifva vatten, och denna 
volum, som i fall att en förening skulle ske,! 
måste afskiljas^i isolerad form, motarbetar forenin- ' 
gen. Orsaicerna hvarfore dessa föreningar med 
våtet icke hafva egenskaper af syror ligger der-' 
före deri, att de innehålla våtet i en sådan pro--! 
portion, att, då de brännbara radicalerna samman- 
komma i det vederbörliga förhållandet, blir syret 
i saltbasen till våtet i gasen i ett oriktigt förhål- 
lande, som icke tillåter förening, eller omvåndt. 

Vi komma nu till sådana metaller, som bilda 
endast saltbaser, och som, då de någon gång för- 
enas med andra saltbaser^ göra det i en sådan 



18$ 

proportion, att bada hålla samma myckenhet syre. 
Jag skall begynna med de svagaste. 

Guldets Syrsattnwgsgrader. 

Fiere Chemister hafva undersökt guld-oxiden8 
sammansättning och med så olika resultat, att dess 
syrehalt blifvit utsatt från 9 till 32 delar pä 
100 d. metall. Proust fann i ett forsok, att 
100 d. guld hade upptagit 8,57 d. syre, och i 
ett annat 31 d. Richter uppger guld-oxidens 
sammansättning tUl 25,46 d. syre på 100 d. me- 
tall, h vilket då det blifvit corrigeradt efter rättel- 
serna af de analyser på hvilka bestämmelsen grun- 
dar sig, åndå går till 21 d. syre mot 100 d. guld. 
Det år dessutom bekant, att guld-oxiden år svår 
att erhålla ren, att den under torrkning och tvätt- 
ning så lått partiellt reduceras, så att det visserli- 
gen år omöjligt, att af ett på den utfållda oxiden 
anstålldt forsok vinna ett precist resultat. 

Nyligen har Oberkampf publicerat ett för- 
sök ti'l guld-oxidens analys , och funnit den sam- ! 
mansatt af 90 d. metall och 10 d. syre. Jag har 
gått en omvåg for att bestämma guld-oxidens sam- \ 
mansåttning, och jag hoppas att dervid hafva vun- j 
nit ett någorlonda precist resultat. Jag har dess- 1 
utom under dessa forsok träffat en förut okånd syrf » 
såttningsgrad hos denna metall. I 

I. Guld-oxid. Rent guld upplåstes i en blan- j 

ning af saltsyra och salpetersyra, ech låsningen \ 

afdunstades i en öppen glasskål till torrhet och ": 

fill dess den begynte utstöta ångor af syrsatt salt- 
syregas. Den upplåstes då i rent vatten, silades 
och digererades med guldets halfva vigt rent qvick- I 

silfver. Digestionen fortsattes i flera dygn, och det I 

fållda guldet sönderkrossades emellanåt med en Ii- • 

ten glaspistill, D% alU <|vicksiifv«: syntes vara • 



1! ' 



utdraget, tvättades del fåilda guldet i flera om- 
gångar med kokande vatten, torrkades, vägdes 
cch upphettades dirpå i en liten vågd glasretort 
till hvitglodgning. En liren del cvicksiifver, 
scm icke kunnat utdragas ur gulders massa, sam- 
lades dervid i retorrhalsen i metallform. De?s vigt 
bestämdes med yttersta noggrannhet och afdros^s 
från det till fällningen använda q%-icksilfret5. I ett 
forsok hade 14,29 gr. qvicksilfver utfällt g,S5 5 
gr. guld, och i ett annat 9,95 gr. qvicksilfver ut- 
fällt 6,557 gr. guld. Enligt de anslydska forsok 
på qvicksilfver-csiden, hvilka Herr SefstrOm i 
mitt laboratorium cch under mina ögon anställt, 
upptaga loo d, qvicksilfver 7.9 d. syre. Efter 
det förra af dessa forsoken hade således ico d. 
s:ula vaiii förenade med 12.077 d. syre, och ef- 
ter det sednare med 12-. 023 c. Desia fcrsok 
komma hvarandra så nåra, scm man vid en dy- 
lik analytisk method kan vån:a, och guid-oxidea 
måste således bestå af 

Guld — 89,225. — ICO. cco. 

Syre -—10,775. — 12,077. 
Denna analys bekräftas ånnu ytterligare af 
OsERKAMiPFS analys på svaf%-eib'jnd=t guld, er- 
hållit genom uifallning af en neutral guld-solution 
med svafvelbunden våtgas, h varvid han fann 100 
d. guld förenade rr.zd 24,59 '-• svafvel , hvilket 
så nåra inträffar meJ hvad det efter prcporticns- 
beråkningen bords vara, atc skillnadrn alldeles 
kan ofverses. 

Vid dessa fors5k markte jag. art e:uld-oxidea 1 
har den egenskapen att förena sig med saltsyra i 
ett ånnu större forhå-lande ån fom fordras for det 
neutrala saltet. I aerta fall bildade den ett sa't i 
stora, skona, pomeransguh pnsmer, hvilka upp- 
löstes i vatten tiil en saiFran-sgul vätska, fpp- 



i 



187 

hettadt småhe det i sitt Gristallvatfen, gaf ifraa 
sig liquid saltsyra, och intorrkade till en mörkt 
rubinrocl sahmassa, som något ljusnade under af- 
Svalnlng, och som lostes i vatten med en jernoxid- 
rod fårg. Båda dessa salter innehålla samma syr- 
såttningsgrad, enligt det ofverensståmmande resul- 
tatet af de båda citerade forsåken, hvilka anställ- 
des ett på hvardera variationen. Skillnaden låg 
således deri, att det ljusa saltet var surt och höll 
cristallvatten, då deremot det mörka var neutralt 
och vattenfritt. 

2. Guld-oxiduL Då neutral, vattenfri, salt- 
syrad guld-oxid långe hålles i en viss måttlig het- 
ta, så decomponeras den under omnig utveckling 
af syrsatt saltsyregas. Den återstående massan 
har en blek halmgul fårg, visar inga spår af me- 
talliskt guld , och år fullkomligt olöslig i kallt 
vatten; innehåller den ånnu odecomponerad salt- 
syrad guld-oxid, så upplåses denne i vatten, och. 
massan sönderfaller i sma ljust halmgula, nästan 
hvita cristallkorn, som sköljda med kallt vatten, 
icke gifva det hvarken fårg eller märkbar guld- 
halt. Om de deremot långe macereras med vatt- 
net, eller om de åfvergjutas med kokhett vatten, 
så mörknar massan , saltsyrad guld-oxid upplöses i 
vattnet , och reduceradt guld blir olöst. 

Förklaringen af detta phenomen år ganska en- 
kel. Saltsyran, som bortgår med den quantitet 
syre hon i basen upptog, lemnar fålj^ktligen etc 
till ringare grad oxideradt guld med den återståen- 
de syran, precist på samma sått, som Proust 
får många år sedan visade, att saltsyrad koppar- 
oxid reduceras till saltsyrad koppar -oxidul. Då 
det i vatten olösliga oxidlil-saltet öfvergjutes och 
1 digereras med vatten, verkar dettas kraftiga frånd- 
skap till saltsyrad guld-oxid, hvarvid saltsyran 



i8S 

och syret förena sig med en ringare portion pilå^ 
och det återstående guldet afskiljts i metall-form. 
Uetta måite vara en ganska natarlig följd, då 
man erinrar guldets svaga fråndfkap till syret, åf- 
vensotn att oxidulen hår likasom hos kopparea 
och qvicksilfret måste vara en svagare basis ån 
oxiden. 

En portion saltsyrad guld-oxidul , fullkomligt 
fri från oxidsalt, decomponerades i kokning med 
vatten, h varefter det metalliska guld, som dervid 
bildades, togs på filtrum, tvättades val och torr- 
kades strängt. Den genomgångna upplösningen 
fälldes med svafvelsyrad jern-oxidul, fällningen 
tvåitades val och torrkades i samma temperatur. 
som den föregående. Det genom vattnets åtgård 
reducerade guldet vågde dervid i två särskilda för- 
sök precist dubbelt så mycket som det upplösta 
guldet, hvilket jernsaltet reduceradt; såled«s hade 
syret i guld-oxidulen varit forenadt med precist 3 
gånger så mycket gnid, som i guld-oxiden. Guld= 
oxidulen måste således bestå af 

Guld— 96,13. — - 100,000. 
Syre^— 3,87. — _ 4,026. 

Detta år det första mig bekanta språng från 
I till 3 , och synes i kraft af analogien med an- 
dra metaller förutsatta så val en syrsåttningsgrad 
emellan dessa oxider, som kan hånda åfven en 
gyrsåttningsgrad under oxidulen. 

For att iåra kanna guld- oxidulens caracterer 
i isolerade tillstånd, ofvergjot jag en nyss beredd 
salfsyrad guld-oxidul, med en lut af caustikt kali. 
Det halm^ula saltet blef genast skönt mörkgrönt 
och afskiljde ett m,6rk^ront pulver, som med lätt- 
het uppslammades i Vdtskan utan att åter afsåtta 
sig, Oaktadt jag så godt som i ögonblicket in-, i 
fårde blanningen i ett mörkt rum, på det att Iju- 



189 

sets reduölonskraft icke skulle förändra resultatet 
af kalits åverkan, så fann jag likväl, redan efter 
i timma glaset inuti ofverdraget med en skon 
glänsande förgyllning. En stor del af den fällda 
massan var ännu grön, och den delen af vätskan 
som klarnat, syntes vara en grön upplösning, till 
åfventyrs af oxidulen i det ofverskjutande kalit. 
Efter några timar voro alla sporr af guld-oxidul 
forsvunna, fällningen var svartbrun , blandad 
irie*J en myckenhet metalliska guldflingor, och 
vätskan var färglös. Den bruna fällningen ofver- 
gjuten med saltsyra, lemnade en ej obetydlig por. 
tion guld-oxid, återstoden var metalliskt guld. 

En omständighet som jag dervid anmärkte 

var, att glaset som på insidan blifvit forgyldt, i 

genomseende var gråsgront. På ett annat glas 

i der purpura mineralis hade blifvit bildad, satte 

; sig en dylik förgyllning, som sedd från dagen 

var fullt lik den nyssnåmda, men var i genom- 

! seende purpurröd. I ånnu ett annat glas der 

I dagsljuset åstadkommit en dylik förgyllning, ge- 

1 horn decomposition af en neutral guldsolution, 

|l 'kunde man vid genomseende icke mårka teckea 

|i till fårg, åt ven som all får g försvann då den for- 

:, gyllda glasskårfvan glödgades. Inneslöt guld* 

hinnan någon del odecomponerad oxid eller oxi- 

dul, hvaraf dess fårg förorsakades? 

Detta forsok synes bevisa, att guld-oxidulen 
kan existera for sig sjelf, och att den i detta till- 
stånd av e"tt mörkgrönt pulver, som likväl snart 
sönderdelas till guld och till guld-oxidul. Likväl 
har jag skål att tro guld-oxidulen aga någon stör- 
re varaktighet ån i mitt forsok, emedan det cau- 
stika alkali, som till dess afskiljande nyttjades, 
ånnu innehöll en ringa portion af dea alkohol 
som till dess renande blifvit nyttjad, h vilket lätt 



igenkändes af en svag etherluckt som blanningen 
erhöll. 

Dä jag Dagon tid efteråt fårsokte att med 
samma lut bereda basisk saltsyrad guld oxid, till 
de forsåk ofver guldets medicinska verkningar, 
som på Kongl. Collegii Medici befallning hoste- 
tiden år 1811 företogs, hånde att det basiska sal- 
tet, utsatt med luten for några timmars digestions- 
hetta, fanns reduceradt till ett metalliskt pulver, 
märkvärdigt for sin guldgula fårg, sin: metall- 
glans och sitt cristalliniska utseende, likt det af 
fjällen i avanturinfluss. Det på detta vis redu- 
cerande guldet har förmodligen den högsta grad 
af mechanisk fordelning man kan ge åt denna 
metall. Det låt anvånda sig, rifvet med litet 
gummivalten såsom miniaturfårg, och jag använde 
ået till det af Chrestien föreslagna metalliska 
guldpreparatet, i stallet att på det af honom före- 
slagna sattet decomponera en guldamalgama med 
bråmglas. 

Giildpntpur och guldets föreningar med tenn. 
En upplösning af guld fälldes med en outspådd 
upplösning af salfsyrad tenn-oxidul. Jag erhöll 
en svart eller svartbrun fällning, som icke såg 
m.etallisk ut, men gaf ett blänkande mörkgult ! 
raetallstrek då åen påtrycktes med en polerad 
blodsten. Efter torrkning var den tydligen me- 
tallisk. Smalt med borax gaf den en hvit, foga 
gulaktig régulus. Upplöst i kungsvatten lemnades 
en stör mångrl hvit tenn-oxid olöst, och en tenn- 
haltig guld-upplosning bildades. I detta forsok 
hade alltså guldets och tennets ömsesidiga frånd- 
skap bestämt en reduction af tenn-oxidulen till 
metalliskt tenn. En utspädd upplösning af guli^j 
fal'ies med en likaledes ganska mycket utspädd , 
upplösning af tenn i concentrerad saltsyra. Den. 



191 

purpurfårgacle fällningen var i horjan Mpplost i 
vätskan till en klar ljust purpurröd solution , och 
fälldes efterhand, hvarvid den fick en mörkare 
flrg. Fällningen tvättades val på filtrum och 
torrkades i en temperatur, som något ofversteg 
1 00°. Den var nu mörkt purpurfårgad, nästan 
svart, och upphettad i en Kten vågd distillations- 
apparat till full glodgning, förlorade den 7,6 p. c. 
i vigt af vatten, utan att någon annan g^ der- 
vid utvecklades ån kärlets atmospheriska luft. Der- 
vid hade den mörka purpurfärgen förvandlat sig 
till tegelröd, precist sådan som den en blanning af 
svafvelsyradt kali eller kiseljord med knallguld, 
efter guldets reduciion genom glodghing, erhåller. 
Detta forsok bevisar således att purpurn år ett 
hydrat, att guldet deri icke år metalliskt, men att 
det efter glodgning blir det och måste sedan vara 
en enkel mechanisk blanning af guld med tenn- 
ox,id. Behandlas det nu med kungsvatten , så 
upplöses guldet och den glödgade tenn-oxiden blir 
olöst, utom en ytterst ringa portion som syran 
upptager. Ur lösningen i kungsvatten af de 92,4 
p. c. glödgad purpur, fållde svafvelsyrad jern- 
oxidul 28,0 p. c. guld, och lemnade 64,0 p. c, 
tenn oxid olöst. Har felas således 0,4 p. c. som 
under forsoket blifvit förlorade. 

En portion fuktig guldpurpur, som digerera- 
des med concentrerad saltsyra i stort ofverskott, 
decomponerades på det sått att metalliskt guld 
blef olöst, och en gul upplösning af saltsyrad 
tenn-oxid erhölls, hvari befanns tenn-oxid i maxi- 
mum, men hvari jernsalter icke upptäckte ringaste 
spår till guld. 

Dessa fovsok synas bevisa att guldpurpurn ar 

, en förening af hvit tenn-oxid (oxidum stannicum) 

syrsatt guld och vatten, hvarvid vattnets syre 



1^3 

vore dubbelt emot guld.oxidens, i fall guldet der 
år såsom oxid, och tenn-oxidens syre 3 gånger så 
mycket som guld-oxidens. Då purpurn glödgas 
släpper den sitt vatten, guldet reduceras och skul- 
le, om det ofvananforda vore riktigt, afge precist 
det qvantum syre som fordras att forbyta dea 
hvita tenn-oxiden till gul. — Orsaken h vårföre 
purpurn icke fålles ur en mera concentrerad solu- j 
tion, utan endast ur den utspädda, ligger deri, 
att i den concentrerade vätskan stråfvar saltsyran 
att hålla sig mattad med all den basis hon formar 
qvarhålla, och derfore fålles endast metall-blan- l 
ningen; men då vätskan år mycket utspädd, kan 
föreningen af båda dessa oxider fållas ur samma, 
skål, som vatten faller antimon och vismutsalter. 

Men så nöjaktig denna förklaring i första 
påseende tyckes vara, så år den likvål icke rigtig;" 
ty om Spiritus Libavii blandas med saltsyrad 
guld-oxid, och utspådes med huru mycket vatten, 
som håldst , så erhåller man ingen purpur; åfven- 
så, om denna blanning försattes med caustikt kali, 
får man val en blå-brun fällning af guld oxid 
och tenn-oxid, men den år alldeles icke purpur, 
och decomponeras af dagsljuset till guld och tenn- 
oxid. Upphettas vätskan hvarur denna fällning I 
afsatt sig, så blir fällningen tegelröd och består 
nu af en mechanisk blanning af tenn-oxid, med 
en metallisk legering af guld med tenn, och det 
blir nu efter torrkning glasigt i brottet. Guld- 
purpur är således icke en förening af tenn-oxid 
med den guld-oxid, som finnes i det saltsyrade j 
guld- oxid-saltet. Emedlertid se vi af foregående i 
forsok, att guldet deri mitte vara oxideradt, efter, 
det genom glodgning antager metalliskt lynne, 
och det miste hllla så litet syre, att alltsaraman 
kan absorberas af tenn-oxiden. Den måste slle- 1 



193 

des innehålla guldet i en lägre syrsåttningsgrad 
ån i oxiden. 

Undersokom nu de omständigheter, som be- 
stämma guldpurpurns bildande. Desse åro 1:0 
guldets och tennets ömsesidiga fråndskap , 2:otenn- 
oxidulens högre syrsåttning pä guld oxidens be- 
kostnad , utan hvilken vi sett att purpur icke kan 
genereras, och 3:0 utspädning med så mycket 
vatten, att saltsyrans fråndskap till oxiderna deraf 
till en god del formindskas eller upphåfves. 
j ■ Hvad den första af dessa betråfFar, så se vi 
hår samma fråndskap enaellan de brännbara radi- 
calerna, som bestämma andra oxiders förening, 
på sått Jag redan omtalat. Jag har nåmt att den 
svarta eller svartbruna fällning som uppkommer, 
då saltsyvad guld-oxid blandas med saltsyrad tenn- 
oxidul, år en legering af metalliskt guld med me- 
talliskt tenn, oth det synes vara tåmmligen sa- 
ker; att den håller dessa metaller i samma pro- 
poition, som då de ur en mera utspådd solutiori 
fållas oxiderade i form af purpur. Smaltes den 
metalliska legeringen med salpeter, så sönderdelas 
den icke, utan man får en messingsblek regulus 
af guld och tenn. Smälter man guldpurpur med 
salpeter, sa får man alldeles samma blekt mes- 
singsgula, sköra legering. Jag försökte att upp- 
lösa detta tennhaltiga guld i kungsvatten, med så 
litet salpetersyra som möjligt. Metallmassan upp- 
löstes med en ringa lemning af tenn-oxid, hvar- 
efter den silades och afdunstades till torrhet. Man 
skulle tro att den nu borde decomponeras i Spiri- 
tus Libavii, som forflygtigades , och i saltsyrad 
guld-oxid, som blef qvar. Jag låt hettan fort- 
fara tills det återstående guldsaltet skulle vara 
, 'Mvandhdt till oxid-salt. Det återstående smut- 
sigt blekgula guidsaltet ofvergjots med vatten, 



194 

hvari saltsyrad guld-oxiä och saltsyrad tenn-oxid 
upplåstes, och ett smutsigt grönt pulver lemnades 
olåst. Detta pulver digerades med kokande vat- 
ten, hvarvid det decomponerades och leomade 
slutligen en mörk metall-massa. Vätskan hade 
färgat sig gul och innehåll både tenn och guld. 
Den reducerade guld-massan smaltes och befarins 
vara en tenn legering. Hår hade alltså dessa bå- 
da metallers fråndskap sammanfört dem i den me- 
talliska legeringen, i purpurn, i det saltsyrade 
oxidul-saltet, i det saltsyrade oxid-saltet, och med 
fa ord i alla de föreningar,, som af båda kunde 
ingås. Hufvud-momentet for purpurns bildning 
ligger således i dessa båda metallers starka ömse- 
sidiga fråndskap. j 

Andra momentet i purpurns bildning år guld- I 
oxidens reduction, förmodligen till en lågre syr-' 
såttningsgrad, som i detta fall måste ligga mitt 
emellan oxiden och oxidulen , der vi redan sett | 
att åtminstone en lånk fattas i syrsåttnings-serieTi, 
och hvars fårg torde vara purpur-rod. Denna 
syrsåttnings-grad, hvars existens likvål ånnu år en 
blott formodan , måste då vara den som färgar^ 
animaliska , samt åtskilliga vegetabiliska åmnen,. 
då de fuktas med guld upplösningar; ty den pur- 
purröda fårg desse Smnen dervid erhålla, tyckes 
icke kunna hårrora från oxiden, som år morkt^ 
umbra-brun, och icke eller från oxidulen, som it 
gran. 

Det tredje momentet for purpurns bildnings 
år utspädningen. Då lösningen icke år tillråck- 
ligt utspädd så utfaller fårgen mörkare, emedan 
en del af den mörka metalliska legeringen tillika> 
fålles, och fårgen utfaller ljusare, i mon som lås-^ 
ningen år mera utspädd. Dervid måste det all-»i 
tid hånda, att purpurns sammansåitning utfaller 



195 

olika: Icke Jerfore att det gifves mer ån en pro- 
portion for dess sammansåtrning, utan derföre att 
tenn-saltet, hvarmed den fålles, alltid innehåller 
obestämda proportioner af tennets mellersta och 
hSgsta syrsåttnings-grader, hvilka då tenn-solution 
for sig sjelf utspådes med vatten, fållas efter hand 
i ett ganska voluminöst hvitt eller nästan half- 
genomskinligt pulver, som vid purpurns fällning 
inblandar sig med denne och ger den genom ut- 
spädningen en klarare fårg. 

Af alla meningar 6fver purpurns sammansätt- 
ning synes mig således följande vara den sanno- 
likaste: Den saltsyrade guld-oxiden utspädd med 
en tillräcklig portion vatten, for att minska syrans 
förmåga att qvarhålla de svagare baser, hvaraf 
hon år mattad, reduceras af det saltsyrade tenn- 
cxidul-saltet till en lågre grad af syrsåttning, 
emellan oxidulen och oxiden, hvarvid tenn-oxidul- 
saltet förvandlas till ett surt oxid-salt, derigenom 
att största delen af den nybildade tenn. oxiden 
fårenas med den hypotjietiska purpurfårgade guld- 
oxiden och släpper syran. Då denna guld-oxid 
tillåfventyrs icke existerar for sig sjelf och icke 
förenas med syror eller alkalier, och då derjemte 
(•erni oxidens affiniteter åro ganska svaga, så inser 
■nan lått hvarfore så val guldpurpurn, som andra 
i^oreningar af denna purpurfårgade oxid, med så- 
dan kraft emotstå andra kroppars decomponerande 
Iverkan. Om denna, gissning år riktig, hvarpä 
ikvål tillråckliga bevis ånnu saknas, så innehåller 
^uld-oxiden i purpurn icke tillräcklig qvaniitet 
yre att bringa tenn-oxiden till maximum af syr- 
Ittning, utan guld-oxidens syre utgör då ^ af vatt- 
lets oq\x i af tenn-oxidens. 



196 

Platinans syrsättningS' grader. 

Platinan har tvenne syrsåttnings-grader, af 
hvilka vi hittills kånnt blott den ena. 

Platina,, reducerad genom glodgning i glas- 
retort af det val uttvåttade svårlösta dubbel-saltet 
af saltsyra, ammoniak och platina-oxid, upplöstes 
i en blanning af saltsyra och salpetersyra, lösnin- 
gen afdunstades till torrhet, upplöstes i vatten och 
afdunstades å nyo till torrhet, for att afskilja allt 
ofverskott på syra. Den torra massan pulverisera- 
des och utsattes sedan i en betåckt postHns-kopp i 
12 timar på en ganska het sand-kapell, hvarun-i 
der den ofta omrördes. Når den efter repeteradei 
omrorningar icke mera utstötte någon syrsatt salt- 
syregas, togs den af kapellen. Massan var nu 
forbytt till ett grönaktigt grått pulver, som vid 
eldsljus syntes rodgrått. Ofvergjutet med vatten, 
slog det af sig vattnet och kunde endast med svå. 
righet blotas. Vattnet färgade sig knappt märk- 
ligt gulaktigt, förmodligen af ett spår ånnu ode- 
componerad saltsyrad platina-oxid. Vid ett annat 
forsok der jag upplöst platinan i en blanning af 
vanligt skedvatten med saltsyra, erhölls efter sal- 
tets decomposition på kapellen, en betydlig del al 
ett i vatten losligt platina-salt, som befanns vara 
dubbel-saltet med natron, hvilket först i rödglodg 
ning decomponeras. 

Det grågröna pulvret torrkades efter tvättning 
och förändrades icke i luften, I glodgning sön- 
derdelades det, utvecklade syrsatt saltsyregas oct 
lemnade metallisk platina. Detta salt var således 
i "likhet med hvad jag vid guldet anfSrt, saltsyrac 
pldtina-oxidul. X^et angreps fSga af kall concen 
trerad saltsyra; af kokande saltsyra upptogs er 
ringa del deraf, och lösningen féck en egen tbt 
fårg, som icke liknade den af ts^id-saltet ; déii 



197 

fälldes icke genom utspädning och befanns inne- 
hålla en ganska ringa qvantitet platina-salt. Lån- 
ge lemnad i ett öppet karl, öfvergjuten med svag 
saltsyra, upplöses den saltsyrade oxidulen efter 
hand till oxid-salt. Det löses af kungsvatten , men 
först i kokning och med utveckling af nitros gas. 
Det löses deremot hvarken af salpetersyra eller af 
iSvafvelsyra. 

I ' Platina- oxidiit. Behandlas oxidul-saltet med 
caustik kali-lut, si blir det efter hand svart och 
luten innehåller saltsyra, . Decompositionen sker 
trögt och ofullständigt. Öfvergjutes saltet med 
mer kali ån som fordras till decompositionen, sä 
upplöses oxidulen i kalit med mörkgrön fårg, som 
i mera concentrerad form år blåcksvart. 'Kokas 
blanningen, så reduceras en del platina och i lös- 
ningen innehålles dubbel saltet af oxid och kali, 
samt oxidul, båda upplösta i ett éfverskott af 
lalkali. 

Den från sin syra af kalit skiJjda oxidulen 

ar ett kolsvart voluminöst pulver, som icke för- 

indras i torrkning. Blandar man den svarta ge- 

laomgångna luten med svafvelsyra till dess den 

emt år neutraliserad, så fålles platinaoxidulen med 

)Vart något i brunt dragande fårg, hvilken likväl, 

ifter oxidens uppsamling på filtrum, år rent svart. 

.Upphettas den val torrkade oxidulen i retort, så 

^er den vatten och syrgas. Den år således ett 

lydrat. Jag har likvål icke kunnat producera den 

å fri för antingen odecomponeradt oxidul-salt el- 

er i öfverskott tillsatt kali, att jag kunnat be- 

tåmma den qvantitet vatten , som deri innehålles. 

Öfvergjutes oxidulen med kali och något ut» 
pådd saltsyra, så synes den ingen föråndring un= 
'iergä. I vårme eller i den concentrerade syran 
Oiiderdelas den till oxid, som upplöses och till 



198 

metall, som stannar pa bottnen i form af ett grått 
pulver. Ofversjutes och kokas den med utspädd 
svafvel-syra, så synes den ingen féråndring un- 
dergå. Blandar man deremot svafvel-syra med 
dess upplösning i kali, så att blanningen blir 
sur, så upplöses åter den fallande oxidulen och 
vårskan får en mörkbrun fårg, som efter några 
dagars utsättande för lufceu blir allt mer och mer 
Ijusrcd; och synes fcrvandlas till oxid-salt. Sal- 
peter-syra upplöser den till ett grönaktigt brunt 
sak, som efter afdunstning blir svart, men som 
innehåller ganska mycket oxid, Attik-syra upp- 
löser den Innu våta oxidulen med grenaktigt brun 
färg, och l^iningen ger en gronbrun, gummilik 
massa, som icke fuktas i luften, men som lått lå- 
ses i vatten. Med kol-syra synes den icke kunna 
förenas, ty det saltsyrade oxidul-saltet decompcne- 
ras i vårme af k::l5yradt alkali med utveckling af 
kolsyregas, och en gcd del af oxidulen upplöses 
sedan i det kolsyrade alkalit. Med saltsyra och 
ammoniak ger denne oxidul ett eget dubbei-salt, 
som val icke kan directe frambringas, men som 
ganska lärt erhålles dl det motsvarande dubbla 
oxid. saltet deco-mponeras. genom utsåitande for en, 
småningom 5kad temperatur, eller då det i ea 
slas-retort sönderdelas till vinnande af metallisk 
platina. Man erhåller cå ett fcbiimat, som beslår 
af detta dubbla oxidul-salt med salmiak. Då sal- 
miaken upnloses i vatten återstår dubbel -saltet 
i form af ett pulver, hvars fårg år emellanl 
grått, gult och grönt, "^et angripes icke af syror, 
caustikt kali utvecklar derur inea ammoniak-ångror 
cch afskiljer ineen cxid^l ; men då det i en litea^ 
glaskolf utsattes for en hastig hetta sönderdelas 
det, ger liquid saltsyra, saltsyrad ammoniak och i 
k®lfvea återstår metallisk platina. Pla- 



199 

Platina. oxidulen blandad med kolpulver och 
upphettad detonerar med liHig glodgning. Deti 
saltsyrade oxiduleri derernot detonerar icke med 
kolpulver, men val med socker och våthaitiga 
åmnen. 

Till utrönande af oxidulens sammansättning 
decomponerade jag saltsyrad platina-oxidul i en 
vågd platina-digel , som innan vågningen var til- 
• lika med saltet några timar torrkad i smältande, 
tenns hetta. lo gr. saltsyrad platina-oxidul lem- 
nade efter fall utglodgning 7,33 gr. metallisk pla- 
tina. Det bortgångna var syrsatt saltsyre-gas utan 
. vatten, hvarom jag ofvertygade mig genom ett 
; annat forsok , som med lika resultat i vigt an- 
ställdes i en glas-retort med forlag, der ingen 
I droppa vatten fanns af?atr. Den syrsatta saltsyre- 
gasen innehåller mot 100 d. vattenfri saltsyra 
29,454 d. syre, så att oxidul-saltet består af 
Platina-oxidul Radical 73,300. > 

Syre - 6,07^, S ^^""^' 

Saltsyra - - 20,625. 

i Men om 73,3 d. metall upptaga 6,075 d. syre, 
i så måste 100 d. platina oxiduleras af 8>287 d, 
: syre och oxidulen består af 

Platina 92,35 — 100,000 
^Syre 7,65 — 8,287. 

Läsare, som af egen erfarenhet kanna svårig- 
heterna att erhålla precisa resultat, skola inse att 
det saltsyrade oxidul-saltet passade sig långt så- 
'■ krare till beståramande af oxidulens syrhalt , ån 
fårsok, anställda directe på oxidulens hydrat, som 
år svårt att erhålla fullkomligt rent, och der syret 
icke år så lått att med full precision åtskilja tiU 
vigten. 

Platina-oxid. Neutral saltsyrad platina- oxi3 
digererades med 20 grammer rent qvicksilfver och 
K. F. A, Handl, isij. St. II. l:^ 



203 

I^söiDgen ombyltes mot ny, si snart den förlorat 
s.t6rre delen af sin fårg, h vilket fortsattes till dess 
platina-lösningen efrer flera ombyten, och 12 tim. 
inars nårå kokande digestion, icke mer förlorade 
fårgen. Den gråaktiga metalliska återstoden uiko- 
kades i i^iera ccni:ång:ar med vatten, och torrkades 
i en temperatur, som något cfversteg den af ko- 
kande vatten. D-n vågde ic,88> gr. Inlagd I 
en vågd glas-Tctort och utsatt i sandbad for hvit- 
giodgningstietta , afdisiillerades metalliskt qvick- 
silfver, som likväl, oaktadt all fcrutgången tvåir- 
ning, gaf ett spår af saltsyrad qvicksilfver-osiduL 
Intet vatten kunde formårkas. Sedan qvicksilfret 
var uttaget ur retorthalsen , fanns den hafva för- 
lorat 2,334 ?^* ^ ^'^E^i hvilka på når i^ centi- 
2;ramm åttrfunnos i det uttagna qvicksilfret. I re- 
torten återstcdo 8'5 5i g^- ni;tallisk platina, sora 
genom förnyad strängare glodgning i en vågd pla- 
tina-digel förlorade ånnu 0,04 gr. , hvarefter den 
i nv brånnins icke mera minskades i vigt. P^^år, 
de genom destillation och glodgning i degel" af- 
drifna 2,374 g^- qvicksilfver afdra^as från de an- 
vända 20 gr.; så återstå 17,626 gr. qvicksilfver, 
hvilka under upplösning till saltsyrad qvicksilfver- 
oxid utfällt 8,511 gr. platina. looo d. qvicksilf- 
ver utfalla alltså 482,3 d. platina, d. å. 482,5 
d. platina miste hafva varit förenade med 79 d. 
syre, eller 100 å. platina med 16,38 d. syre, och 
c:;iden består af 

Platina — 85.93 — 100,00 
Syre — 14.07 — iö, 3g. 

Chpznevix har uppgifvit dess s-.mmansåttning 
till 57 <i. platina och 13 d. syre. Richter det 
er-^or. 5om åfven sökt an:^lvsera denna oxid fpnn, 
> -^ 5]]s correctioner for hans beräkningar blifvit 
^,o:a. . iBOt IJO d. EietaJI blott 12 d syre. JéÄh 



201 

f6ra vi oxidens sammansättning med oxidulens, 
så finna vi att metallen i den förra upptager pre- 
cist dubbelt så mycket syre, som i den sednare; 
ty 8» 287 + 2n i6, 574; nu år skillnaden frårt, 
16,38 till 16,57 fo^ iiten for att vara annat åa 
ett obs-ervations-fel, som dessutom också lått kati 
uppkomma af en for låg halt af syre hos qvic.k- 
sflfver-oxiden. 

JVlan har anfört att platina oxiden skulle fås, 
då ett platina-salt fälldes med caustikt natron el- 
ler med caustik kalkjord Jag har försökt att fålla 
'neutrala plaiina-oxid-salrer med baryt-, strontian- 
och kalkvatten, samt genom digestion med caustik 
talkjord. De hafva gifvit en ganska ringa ljus- 
gul fällning, som af ofverskjutande tillsatt fåll- 
ningsmedel icke mera oktes , och som i alla dessa 
fall var ett basiskt dubbelsalt, hvilket i sträng 
glodgning gaf vatten och syrsatt saltsyre gas och 
lemnade jordsaltet blandadt med reducerad platina. 
Jag försökte sedan att koka en upplösning af pla- 
tina^salt med dessa kolsyrade jordarter. Kolsyra 
utvecklades långsamt, och en pomeransgul massa 
blef olåst, som sammanskrumpnade i torrkning $ 
och liknade då hydratet af jern-oxid. Den syntes 
vara platina-oxid, ty den svartnade i bränning 
och gaf vatten, och reducerades sedan med ut- 
veckling af syrgas, utan spår af syrsatt saltsyra; 
men den lemnade alltid en blanning af metall och 
af jord, som af det ofverskjutande platina-saltet 
icke blifvit upplöst. 

Jag decomponerade nu saltsyrad platina. oxid 
I med svafvelsyra, och fållde det svafvelsyrade sal- 
tet med caustik ammoniak. Jag 'erhöll en rost- 
färgad fällning, som utan fråsning låstes af salt- 
}f syra, hvilken låsning sedan icke grumlades af ba« 
^irl lytsalt. Da denna massa eficj: tyåttuing och 



202 

tcrrkning upphettades, kom cen i elt slse? deto- 
r!3.r':r, u:an ?.;: likvål aniåcdas , bvarvid kärlet' 
fyV.it': n:.-i en 5c:ig rok cch reducerad platina 
åtemi ;^3. ii.-.jlet? bouec. Det svarta åmne scm 
a.di:"zt r5keQ, syn:e? vj.ri -:?.-i:-s-czi-iul; ty^det 
var iic^ivaFt, ^och g-.f icr:r ri^iilisrrek, da det 
gneds med en polerad blodsien. Platina- oxiden 
har således de fiesta andra metall oxiders egen- 
skap au fålla sig med en portion ammoniök. hvar- 
Vid den Ukvål står på gränsen emellan de ådia 
cch oådla, derigenom att den icke ailbrinner med 
^oäll, hvilket torde härröra deraf alt denna am- 
moniak- förening år eir hvdri:, hvarvid vattenån- 
gorna abiCrbrra virTie c:i: minska afbrånoingens 
hlfiiebt:. 

En T.r.zzri c el svaf^-elsyrad pialina-oxid fäll- 
des med en l:ni r af caustikt kali; den gaf én 
mörk ro;:fi-rii ri ^-ing, som inneboll hade svaf- 
velivra ccn .:-.;. Del enda såit h varpå jae trott 
mig erh?-/.i en ren 'I- 'r.ioxiå, år geDcm i"-: 



1.- 



5vafve'iyra.ie j^ne:5 i;- :: 'rsiiion med sal^ 
syrad bary:, c. b Silnerer -ie platina-osidens ct- 
fallnicz r^ n i.::: . . -/... c h ned ammo- 
niak, nvir'. :^ rr.^.r. n n'/!. ;:ne ti: n: '.:Ia mer ån 
aiiten £icn::;n, e-:e; n leneroiera :. ..7_ -n ,: - • 
siskt sak, scm. i tcrrrinin; bnr hnbn Den rena 
platina-cxiden ir rcsrfirgab, skru".nn = r n^;- ibet i 
torrkaing och liknar da jernrcfr, I n- " :^ 
svartnar den ffrs: zzr. rer vatren. Den rc.-iL-.ira- 
de osifen 1: s^^ieie^ r:r bvirat c:n n^n rena ;:la- 
tina oxiden ir svnm Lp:nec2ii- den svarta, vac- 
tenfria c~:;en til i eic:zn;nr, så rer den svreas 
och refncera;. 

' F-ér air -jrr^na bn-ruvi:a hanen sF ?vafvel i 
svaf-.-clrn-frn pi\:;/"-. ;v — -:;■• .;.~-:^ :n':-n eller 
oxmuien, tir;n:e yj svai veibn,: nen nianna, af 



203 

svafvelbunden vatgas, som leddes genom en upp- 
' lösning af paltsyrad platina-oxid. Dervid erhölls 
, en svart fällning,- som mot slutet biel brun, meii 
återtog sin svart-i fårg under tvättning. Jag hade 
tiilfålle att besanna PiiouST's uppgift att dea 
svafyelbundna platina, som på detta sått vinnes, 
efter torrkning, begynner decomponeras i luften och 
bildar conc^äntrerad svafvelsyra, som gor massaa 
fijktia; och förbränner papperet, h varpå den for- 
' varas. Jig tvåtr^de en i decomposition stadd 
svafvelbunden platina med kokande vatten, torr- 
kade den hastigt i en plaiina-degel vid en sträng' 
hetta, och lemnade den sedan på ett tempererade 
ställe; den fortfor likvål att fuktas genom bildning 
af nya portioner svafvelsyr.a. Då jag försökte att 
'i rostningr bortbrånna svafiet, visade massan flack- 
tals skeende detonationer , hvilket jag tillskrifver 
ett med den svafvelbundna platinan fålldt saltsy- 
'rait oxidul-salt; iy dä den svafvelbundna plati- 
nan erhölls genom indrypning af platina solution 
'i Hydrothyon alkali, så hånde icke detta. Omöj- 
ligheten att få detta preparat torrt, uran att det 
dessförinnan begyiite surna, hindrade mig att af 
dess analys vinna ett precist resultat. En portioa 
svafvelbunden platina, torrkad så hastigt som möj- 
ligt, hvarvid den likvål blef sur, lemnade efter 
full utrostning, hvartill fordrades i timas hvit- 
glodgning, 77 procent metall, eller 100 d. metall 
hade varit förenade med 30 d. svafvel. Efter 
beräkning skulle de hafva upptagit 32,75 d., 
hvaraf man lått inser att det felande åtgått till 
bildningen af svafvelsyra. 

F5r att se om detta preparat möjligen skulle 
kunna vara ett hydrothyon-salt, torrkade jag et; 
portion deraf i pråss emellan sugpapper, och in- 
lade det sedan i en retort med tilluteradt forlag, 



S04 

åer der fullt uttorkades. Da jag sedan -jpphetta- 
de det, kom litet svafvelsyriighet , prodijct af luf- 
ten i kärlet, som under torrkningen genererat svaf- 
velsyra, ett alldeles icke anmårkningsvårdt spär 
af vatten, och vid en ånnu högre temperatur su- 
blimerades svafvel utan att derfore det återstående 
blef metalliskt, Det uthoU glédgning, utan att 
förlora sitt svafvel och det behofde sedan i öppna 
Icårl en stråag hetta for att bortbrånna det sista 
Svaflet, Jag har anledning att anse den erhållna 
svafvelbundna platinan såsom svafvelbunden i ma- 
ximum ^bisulfuretum ) hvarvid dess ofverskott 
oxideras i luften, eller sublimeras i täppta karl, 
med lemning af sulfuretum, hvilket i detta fall 
bor innehålla lika svafvel som det genom oxide- 
riDg eller distillation förlorat, J^g försummade 
likväl att innan röstningen våg^a den i retortea 
brända svafvelbundna platinan, så att jag rörande 
denna formodan intet kan såga med visshet. 

Svafvelbunden platina upplöses af hydro- 
thycn alkali med rödbrun fårg, och syror fålla 
den åier med fårg af crocus aniimonii. Den bru- 
na fången synes hårrora ffån svafvelbundet våte, 
som förenas msd den svafvelbundna metallen, och 
hvilket genom tv/:tning i öppen luft forflyger el- 
ler sönderdelas. Jag har nåmnt att svafvelbunden 
platina genom ett ofverskott af svafvelbunden våt- 
gas åfven antager denna lårg. 

Palladhtmi förening med syre och sva/ve!, 

J.ig hade af D:r Wolla.tons godhet er- 
hållit ett stycke, hvaraf likvål efter meddelande 
It åtskilliga Svenska Kemister, endast återstodo 
mig eit par grammer. Jag förvandlade i gramra 
de' af till filspån , blandade dessa med svafvei i ea 
liien vågd glaskolf, utblåst for lampa af ett ba« 



«05 

romeferror , och tilltäppte halsen löst med en kol- 
pvopp. Derefter utsattes den for en lindrig hetta, 
ofver lagen af en spritlampa, till dess att förenin- 
gen af svafkt med metallen gått for sig, hvilket 
-skedde med lindrig uppglodgning, Derefter sattes 
kolfven emellan glödande kol till dess svaflet var 
utjagadt. Kolfven hade vunnit i vigt 0,2815. 
Jag införde en ny portion svafvel i kolfven och 
omgjorde operationen utan att den tilltog i vigt : 
loo d. paliadium upptaga således 28 » ' 5 d. svafvel. 
Jae; rostade den erhållna svafvelmeta«llen vid 
lindrig rodglodgning; den lemnade en mörkröd, 
oxidiik massa, som på de stållen der hettan varit 
starkast, befanns reducerad. Ofvergjuten med salt- 
syra , upplöstes deri en portion palladium-oxid. 
Den erhållna metallen upplöstes i kungs-vatten , 
forsattes med saltsyra i stort ofverskott och afrok- 
tes till torrhet. Saltmassan lostes i kokande vat- 
ten o(h digererades kokande och under beständig 
rifning med en glaspistill i 2 timmar med 2 gram- 
mer qvicksilfver, hvarefter den ånnu lemnades i 
12 timmars digestion. Af fårgen syntes att all 
paliadium ånnu icke var på långt når utfälld , 
■och att således intet qvicksilfver-oxidul-salt kuii- 
nat vara bildadt. Vätskan silades, och på filtrum 
Stannade ett mörkgrått metallpulver, som vågde 
'1,441 gr. och således mer ån paliadium som kun- 
•de finnas i upplösningen. Jag inlade det i en li- 
ten, for lampa utblåst retort och upphettade det i 
lagen af en spiritus-lampa, der det ^ timme hölls 
morkglodgadt, I början af hettan syntes litet 
vattenångor i halsen, och strax derefter litet q\ ick- 
silfver, som sedan icke mera förökades. Efter 
Vattr»e|s uttorkning fanns retorten hafva förlorat 
0,006 gr, och efter qvitksilfrets uttagande o,iiS 
•gr. ^vicksilfret vågde således o,ii3 §r. Det 



206 

i retortkulan innehållna metall-pulvret var till ut- 
seende oforånaradt: jag inlade det nu i en liten. 
vågd phtina-digel och utsatte det i \ timnr.a for 
den strängaste hvitglodgnings-hetta ja,s kunde åstad- 
komma. "Dqu. återstående metaJImassan hade sam- 
manskrumpnat , var nu metallisk, ljusgrå, porös, 
mjuk och sammanhängande , och förlorade icke mer 
, i ny hvitglodgning. Den vågde nu 0,7073 gr. 
Det genom fällning erhållna metallpulvret var så- 
ledes sammansatt 0,7073 gr. palladium 0,7277 
pr. qvicksilfver och 0,006 gr. fuktishet. Foli- 
akteligen hade af de 2 gr. qvicksilfver, som i so- 
lutionen inlades endast 1,2723 gr. qvicksilfver åt- 
gått for att utfalla de erhållna 0,7073 gr. palla- 
dium; man finner således genom en lått beräk- 
ning, att, efter detta forsok, 100 d. qvicksilfver 
utfalla 55,6 d. palladium, men om desse upptaga 
7,9 d. syre, så måste 100 d. palladium upptaga 
14,209 d. syre. Då 100 d. af denna metall upp- 
taga 2g, 1 5 d. svafvel, så skulle de efter denna 
beräkning upptaga. 14.07 d. syre. Jag skall icke 
försöka afgora hvilket af dessa forsok som gifvir 
det säkraste resultatet, det som blifvit anstålldt 
på det svafvelbundna eller det med det oxiderade 
palladium anställda. Båda hafva emot sig att va- 
ra gjorda for mycket i smått. 

Jag hade vid dessa forsok tillfälle att erfara 
med hvilken envishet qvicksilfret vidhänger Pal- 
ladium; ty då )ag hade utfällt det i lösningen, 
åiersrående palladium med mer qvicksilfver, cch 
sedan svagt ut2;lodgade föreningen, hvarvid åtn 
likväl i flera minuter var genomglödgad och sedan 
liPploste den erhållna metallen i kungsvatten, och 
afdunstade saltet till torrhet, så sublimerades en ej 
oberydlig portion saltsyrad qvicksilfver-oxid. Den- 
na omståfidighet utvisar en ganska stark frånd- 



207 

skap?grad emellan dessa båda metaller. Det år 
ocksä anmfirkningsvårclt att den pulverformiga for- 
enino; af qvicksilfver med palladium, som i före- 
gående forsok icke decomponerades af mörk rod- 
glodgning, var Fammansatt af 0,7073 gr. palla- 
diiim och af 0,6157 gr. qvicksilfver. De förra 
upptaga 0,0989 g^. syre och de sednare 0,0488 
gr., d. å. qvicksilfret skulle vid sin oxiderln^ upp- 
taga jemt hälften sä mycket syre som det palla- 
dium hvarmed det år forenadt. 

Palladium-oxiden fålld med caustikt alkali år 
ljust rostfärgad, ljusare ån platina-oxiden. Den år 
i denna form ett hydrat. I vattenfritt tillstånd fås 
•den bast då salpetersyrad palladium-oxid inkokas 
till torrhet och saltet upphettas vid en ganska lin- 
drig temperatur. Syran släpper den ganska lått 
och oxiden återstår i form af en svart, sprucken, 
; på ytan metallglånsande massa. Den löses trögt, 
i 'äien fullständigt i syror och fordrar dertili en nå- 
gon stund fortsatt kokning. Af saltsyra upplöses 
den utan utveckling af syrsatt saltsyra, den år så- 
ledes, oaktadt sitt utseende, icke super-oxid. 

Saltsyrad palladium-oxid ger ett vackert rodt 
salt, som sedan dess kristallvatten år forjagadt, 
har svartbrun fårg. Utsatt for en högre tempera- 
tur smälter det och kan sedan i glaskärl tåla lin- 
''drig glodgning utan att decomponeras. Då het- 
tan blir så stark att palladium reduceras, sker 
detta på en gång utan att mindsta tecken till en 
forutgående bildning af ett oxidul-salt kan formår- 
kas. Det af saltet reducerade palladium har en 
synnerligt skon silfverglan?. Om torr neutral 
saltsyrad palladium-oxid fuktas med litet vatten 
och åter evaporenas , så förlorar den for hvar gång 
detta sker, en portion syra och förvandlas till 
ett mörkt rosenrödt i vatten olösligt basiskt salt. 



\ 



208 

Åfdunstar och bränner man saltsyrad palladiu m-oxid 
i en platina degel, sä decomponeras den lättare 
ån i glas och rfian rår, jemre reduceradt palladium 
och basisk saltsyrad palladium-oxid ett ljust blå- 
gront pulver, som lått skulle komma en på den 
formodan, att oxid-saltet vid en högre temperatur 
skulle kunna förvandlas till oxidul-salt, likt de 
saltsyrade oxid salterna af guld, platina och kop- 
par; men det år hår platinan som syrsattes till 
oxidul-salt på palladium saltats bekostnad, hvilket 
tydligen ses deraf, att om saltsyrad palladium- 
oxid decomponeras i en glas retort, så utvecklas 
icke en enda atom syrsatt saltsyra, förr ån redu- 
ceradt palladium tillika visar sig i retortens botten. 
Det år således troligt att palladium icke har mer 
ån en saltgifvande oxid. 

yismut-Suhoxiä. 

Det år bekant att vismut, i smältning vid en 
lindrig hetta , ofverdrages med ett morki purpur- 
brunt pulver. Detsamma händer åfven då pul- 
vriserad vismut någon längre tid utsattes for luf- 
tens åtkomst. En portion vismut-pulver som 6f- 
ver sommarmånaderna ståit i en lost betåckt flaska, 
befanns till sin ofre håift forvandladt i ett mårkt 
purpurfårgadt finare pulver ån den ofriga metal- 
len, och med en ganska beståoid gxåns emellan 
den metalliska och den suboxiderade delen. En 
portion af det purpurfårgade pulvret ofvergjutet 
med concentrerad saltsyra, förlorade sin bruna 
fårg, och lemnade olöst metallisk vismut-; ur lös- 
ningen fälldes vismut-oxid genom tills-laget vatten. 
Denna purpurbruna syrsåttnings grad har således 
suboxidernas allmänna caracter att icke vara salt- 
basis och att af syrorna forbytas till oxid och till 
reducerad metall. 



209 

BtySiiboxid. 

Det år en allmänt erkänd erfarenhet, att bly, 
som någon lid utsattes for luftens åverkan, efter- 
hand förlorar sin metallglans och får en mörkare 
grå, alldeles icke glänsande yta. Denna förän- 
dring sker ånnu snarare dä blyet hålles vid en 
högre temperatur, som likväl icke får gå till 
smältning. Ju närmare blyet kommer denna punkt, 
JU mera mörknar dess yta och det ofverklåder sig 
slutligen med en svart eller mycket mörkgrå skor- 
pa. Upphettas blyet så starkt att det smälter, så 
spricker skorpan och efter några ögonblick finner 
man den öfvergången i gul bly-oxid. — Jag öf- 
verdrog ena hälften af en blank blybit med ett 
tunnt lag af mastix-fernissa och lemnade den an- 
dra bar, hvarefter blyet sedan lemnades i några 
månader på en kakelugn der temperaturen varie- 
rade emellan -j-32 och -j- 55°. Den bara delen 

v feck snart anlupna flackar och blef slutligen mörk- 
grå, under det den andra behöll sin metallglans; 
men sedan suboxidhinnan var en gång bildad, 
tilltog den icke mera i tjocklek och försoket tjente 
mig endast att på ett klarare sått ådagalägga €ub- 

. oxidens existens. 

Jag försökte derefter att använda en blytråd 
till positiv ledare vid electriska stapelns urladd- 
ning genom rent vatten. Den behöll sig blank, 
och på den negativa ledaren afsattes oupphörligt 
€ti ?kågg af reduceradt bly, som efter några tim- 
mar förenade ledarne. Jag borrttog det sorgfäl- 
ligt . och sedan försöket någon tid blifvit fortsatt 
utan märkbar bildning af suboxid , afbröt jag det, 
Rt-duction af hly på negativa sidan synes hårleda 
sig från bly oxidens upplösning i vattnet, hvilken 
redan Guyton Morveau anmärkt. Våtskaa 



21® 



smakade och reagerade icke märkligt, men blef 
efter en stund cpaliserande af tilldrupei! svåf- 
velsyra. 

For att, pa ett annat s^tt erhilla fuboxiden 
i en for analjten tiliracklisr qvaniiiet, skakade j5'j 
en varm bly-amalgatna i ea flaska, hvaruuder luf- 
ten ofra ombyttes, och erhöll på deaa sått en stor 
qvantitet af etc svart pulver. Då deaa pulver m- 
togs och refs i e» porfyrmortel, förvandlades det 
till min förundran åter i flytande smalgama, och 
jag fana att det bestod af en mångd oåndiigt fina 
metallkulor, hvars yta hade cfverdragit sig med 
en hinna af suboxid, som hindrade dem att gå 
ihop. Genom rifning söndertrycktes hinnan och 
den blottade metallen lopp tillsamnian. Den lilla 
qvantitet subosid. som genom rifningen afskiljdes 
från metallens bildade ett svart pulver, som val 
icke mera gaf några raetalikulor, men som, cå 
det gneds mot mesFing, genast amalgamerade dess 
yta. Jag måste således afstå från hoppet att kun- 
na erhålla denna suboxid ren i en for analysen 
tillräcklig qvantitet. 

Bly-suboxidens sammansättning kan icke med 
full precision bestämmas genom rakning". . Det år 
sannolikt a;t blyet deri år forenadt med | så myc- 
ket syre, som i mönjan, men det år icke omöjligt 
att det deri upptager 4 *S mycket syre som i dsn 
sidstnåmda I förra fallet förena sig loo d. bly i 
suboxiden med 1,925' d. syre, och i det sednare 
med 3,85 d. 

Zink-Siiboxid. 

Zinken ofverdrager sig i luften med en grå, 
hård, i syror svårloslig, halfmetallisk- skorpa , som 
till sitt utseende eanska mycket liknar suboxiden' 
af kalium. Den år till sina yttre caracierer och 
sina egenskaper dessutom så val bekant, sedan 



211 

I forsaken med electrlska stapeln så ofta satt oss i 
noclvånuighet aft hanclfera oxiderade zinkplaiar, att 
jag tror mig icke behofva anföra några särskilda 
forsok, for att bevisa den vara zinkens suboxid. 

Sedan vi af Davy's, så val som af Gay- 
.hvssACs och Thenard's försök lårt kanna de 
bada lågre syrsåttningsgraderna hos kalium och 
natrium, och sedan de facta jag hår anfört till- 
räckligt tala for existensen af med desse likartade 
oxidationsgrader hos antimon, vismut, bly och 
zink, sa tror jag att den klass jag i forslaget till 
; ch£misk nomenclatur upptagit under namn af 
suboxida år tillräckligt rättfärdigad. Jag förmodar 
att händelsen skall i framtiden for oss uppdaga 
lika beskaffade syrsåttningsgrader hos de (leste an- 
dra metaller. 

I den klass vi kalla oxider förefalla likvål 
kroppar som hafva ganska mänga egenskaper af 
.suboxider, och som synas sta just på gränsen 
.emellan båda classerna. Desse åro s-ådana o.xidu- 
•ller (^oxida metallosa} hvilkas affinitet till syrorna 
.år svagare ån oxidens, och hvilka, genom denna 
svagare aflinitet gemenligen alltid deccmponeras 
i oxid och metall, då de ofvergjutas med en vat- 
itenhahig syra. Sådane åro kopparens, qvicksilf- 
IretS; guldets 'och platinans oxiduler, och det vore 
ilmojligt att hos dessa metaller inga andra suboxi- 
Ider existerade. Naturen har vid ett par af dessa 
tillåtit sig en, åtminstone apparent, variation från 
:'en vanliga gången, den nemligen , att då den 
I istarkaste foreningsgraden emellan svaflet och me- 
tallen innehåller ungefår dubbla qvantiteten svaf- 
vel emot syre i oxidulen, så sker detta icke hos 
;-jvicksilfret, men val hos kopparen, oaktade bi- 
ias oxiduler synas stå lika mycket på gränsen 
i/nellan suboxid ocl^ oxidul. Emedleriid bar d- 



-212 

nobern, (den starkaste föreningen emellan svafvel 
och qvicksilfver), oaktadt denna större tråndskaps. 
grad emellan beståndsdelarna, stämpeln af ett bi- 
sulphuretum, lika val som musivguldet. Det 
samma skulle man åfven kunna såga om svafvel- 
bunden zink (Blende), hvilken åtskilliga kemi- 
ster anse for en svafvelbunden oxid. Jag har lik- 
väl erhållit den, i form af ett gult pulver, dl 
zinkfilspån upphettades med cinober, h varvid mas- 
san detonerade och blef svart samt qvicksilfvet 
afdistillerades. Den var nu en förening af båda 
metallernas sulfureta, som i en högre temperatur 
sönderdelades i cinober som sublimerades, och 
halmgult blende som blef qvar. Svaflets frånd- 
skap till guld och platina år så svag, att maa 
icke kan såga med någon slags säkerhet mot hvil- 
ken syrsåttningsgrad deras starkaste svafvelbind- 
ningsgrad svarar, och det år dessutom af låran om 
bestämda proportioner klart, att de svafvelfårenin«i 
gar, som erhållas då deras oxid-salter decompone- 
ras med svafvelbunden våtgas, måste innehålla 
dubbelt så mycket svafvel, som det syre metal- 
len förlorat genom reduction af våtet. Lika sä 
måste det förhålla sig med de svafvelforenin-i 
gar, som erhållas då oxidulsalterna decompone- 
ras nrled hydrothyonalkali, och hvilka det frani» 
deles skall blifva intressant att låra kanna. | 

Manganr föreningar med syre, 

I den analys af tackjern, hvilken jag i 3 
af Afhandlingar i Fysik, Kemi och Mineralogié 
beskrifvit , har jag tillika anfört ett fårsåk tin| 
mangan-oxidens analys, sådan denne oxid fås ge-'| 
nom glådgning af salpetersyrad mangan -oxid, 
100 d. metall hade dervid fårtandladt sig till 
142,16 d. STäit o^cid. 



215 

. JoiHN, som gifvit oss en utförlig beskrifning 
om mangan-me«allen, dess oxider och salter, er- 
höll af en portion, neutral svafvelsjrad manoan- 
Oxidul, vunnen genom upplösning af metallisk 
mangan i utspådd svafvelsjra ("), 46.48 d. man- 
gan-oxidul , samt I48'5 d. svafveUyrad baryt. 
Deri finnas 50,93 d. svafvelsyva, hvaiaf 100 d. 
alltså neutralisera 91,28 d. mangan-oxidul. Desse 
måste, efier det vanliga proportions- forhållandet 
emellan syrans qvantitet och syets i den basis 
hvaraf hon måttas, innehålla 19,96 d. syre, man- 
gan-oxidulen innehåller således emot 100 d. me- 
tall 28 d. syre. Vi se deraf att den i oxiden 
upptagit i-j gång så mycket syre som i oxidulen, 
ty 2 8X^l| = 42. John fann i ett forsok på oxi- 
den att joo d. metall hade upptagit 42 d. syre. 
Han fann vidare att 100 d. metall bildade med 
15 d, syre en grön syrsåttningFgrad, som lostes af 
syror med utveckling af våtgas, och som af kol- 
syregas förvandlades till kolsyrad oxidul , under 
det en del af gasen desoxiderades till syrsatt kol- 
gas. Genom möjligheten af en ringa oxidering i 
John's forsok år det troligt att syrets qvantitet 
i denna gröna oxid år egentligen endast 14, eller 
I hälften mot i oxidulen. 

Till dessa syrsåttningsgrader kunna vi kan- 
ske ånnu lågga tvenne, en lågre ån den gröna 
och en högre ån den svarta. Den lågre synes bil- 
das då mangan -metallen sönderfaller i ett illa 
|korrkadt glas. Redan Bkrgman omtalar den och 
jjag har haft tillfalla att besanna hans erfrirenhet. 
lEn half uns mangan metall som cfver eit år Itgat 
innesluten i ett korrkadt glaskärl, ianns efttr den- 



(_*) Journal der Chemie, Physique und Miasralo^ie , J B. Sé 
4J». 4 U. s. 4j(, £ölj. 



2X4 

na tid sönderfallen till ett groft metalliskt pulver, 
som rifvit i mortel antog umbrafårg. Ofvergjutet 
med rent vatten, oxiderades det under en fortfa- 
rande våtgas utveckling och lostes i syror med 
fråsning. Denne synes åfven vara en suboxid. 
Jag har likvål ånnu icke haft tillfålle att dermed 
anställa nöjaktiga försök, och medger att den möj- 
ligen kan vara en mechanisk blanning af man- 
gan-oxid, mangan oxidiil och kolbunden mangan, 
hviiken sednare år orsaken till våtgaö-utvecklingen 
då den löses- i syror eller begjutes med vatten. 
Ar den äter en suboxid, så måste den innehålla 
hälften sä mycket syre mot lika delar metall, som 
den gröna. 

IVlangan-superoxiden, eller den fossilt före- . 
kommande mangan-oxid, som allmänt kallas brun- i 
sten, och som i lindrig glodgning ger syrgas ,J| 
Lvarefter den lemnar ett svart, något i brunt fal-B 
lande pulver, måste vara en högre sy rsåttnings-'J 
grad, ån den svarta jag förut omtalat; dels der- 
fore att den i glodgning under syrgas-utveckling 
reduceras till denna oxid, och dels derfore att ea 
genom glodgning i retort af kolsyrad mangan- 
oxidul vunnen mangan-oxidul, upphettad till smäl- 
tande svafvels hetta och uthålld ur retorten, an- 
tänder sig i luften och forglimmar enligt Scheeles 
forsok, med liflig eld till svart oxid, som icke 
kan vara superoxiden, emedan den bildas vid en 
temperatur som sönderdelar denne. Jag vill icke 
såga att chemisterne förblandadt den svarta oxi- 
den med super-oxiden, men jag kan icke erinra 
mig att hafva sett något beståmdt yttrande öfver 
deras skiljaktighet. 

Då vi hafva 3:ne lånkar gifna i mangans 
syrsåttnings-serie, så synes det som kunde vi med 
ail säkerhet beråk;3a de sona ligga derutom, lika-, J 

som 



215 

som det gar an vid alla tillfållen der bestämda 
mathematiska lagar åro gållande. I detta fall bor 
super-oxiden innehålla dubbla qvantiteten syre 
emot oxidulen , d. å. loo d. metall böra vara for- 
enade med ungefår 56 d» syre. 1 sjelfva verket 
fann Klaproth att en ren fossil mangan-super- 
oxid i glodgning till svart oxid förlorade 1 1 pro- 
cent vatten, hvaraf han estimerade i procent till 
vatten och 10,5 proc. till syre, och Fourcroy 
uppger super-oxidens sammansättning till 60 d. 
metall och 40 d. syre. 

Antaga vi nu det analytiska fSrsok jag an- 
ställt på den svarta oxiden, såsom riktigast, hvil- 
ket det utan tvifvel år, oaktadt mangans kolhalt, 
h vilken omöjligen lårer kunna fullt undanrodjas, 
åfven i detta' forsok , gor utslaget af syrehalten 
något for låg, så år syrsåttnings-serien följande: 



Met. 
SuboJtidum Manganosum (Brun}9 3,45y 

Suboxidum Manganicum (GrÖn 87« ég 

Dxidum Maaganosum 78. 1 

iOxidum Manganicum 70. 2J 

Juperoxidum Manganicum 64. 



Syre. Met. Syre. 



6.56J 


100 


7026Ö 


IX. 31 


100 


14.0553 


zr. 9 


lOO 


28.1077 


»9. 7J 


100 


42. 16 


3S- 


100 


j6. 21J 



Om således den bruna suboxiden bekräftar 
ig såsom en sårskild syrsåttningsgrad, så år man- 
gans syrsåttnings-serie multiplicationer msd 2,4, 
> och 8; i annat fall åter endast med 2, 3 och 4, 



KF.J.HanciKmj.St,n. 



ts 



2l6 



F o R S o K 

Att bestämma Syrehalten i Cer-oxidiil 

och Cer-oxid, 

af 

W. HI5INGER. - 



d, 1 Julii 181:. 

-*-^a alla hittills använda forsok att bringa Cer- 
oxiden i metallifk form misslyckats, -så har maa ! 
åfven saknat utvåg att genom directa forsok af 
metallens sjrsittning, bestämma dess halt af syre. 
Jag har således valJt dtn, af Prof. Berzelius' 
i dess Afhandlingar om sammansåttningars bestäm- 
da proportioner, uppgifna metod, att från saltsy- 
rans kånda syrehalt, beräkna syrehalten i den ba- 
sis hon mattar. 

Ren saltsyra mattades under jångvarig kok- 
ning med en sors,fåiligi;t renad syrsatt Cer, hvarafi 
fanns större ofverskott ån syran förmådde att lösa. 
Sedan lösningen var inkokad till torrhet, for att 
decomponera allt möjligen deri befintligt oxid-salt, ft 
upplofces den i vatten och skil]des ifrån den of-..p: 
verrlodiga oxiden. Salpetersyradt silfver tillsattes ilii| 
så lån 2,6 någon fällning uppkom. Fällningen upp-» 
tegs och tvättades på ett noga afvågt filtrum,' 
smålltes sedan ofver laropeld i ea afvågd tunn. 



217 

glaskolf, dådet saltsyrade silfrets vigt, tillika med 
de på filtrum qvarhållna o,oi8 gramm, utgjorde 
1,819 gramm. 

Den silade lösningen och skoljvattnet befria- 
des med saltsyra från sin ofverflodiga silfverhalt, 
som fränsilades. Med kolsyrad ammoniak utfäll- 
des Cer-oxidulen, hvilken, efter kolsyrans afskil- 
jande genom glodgning i slutet karl, vågde 0,634 
gramm. 

Då 100 delar smällt saltsyradt silfver inne- 
hålla 19,05 delar saltsyra, och 684 delar Cer-oxi- 
dul upptagit en qvantitet saltsyra som gifvit 1819 
delar saltsyradt silfver; så hafva dessa 684 delar 
; Cer-oxidul upptagit 346,5 delar saltsyra, och salt- 
1 syradt Cer år således sammansatt af 
I Saltsyra — - 33,624 — 100 

I Cer oxidul — 66,376 — 197, 5- 

i 100. ^ 297,5. 

|Men då 100 delar saltsyra måtta en qvantitet 
basis, som innehåller 29,45 delar syre, så måste 
också 197,5 delar Cer-oxidul innehålla 29,45 del. 
syre, eller som år detsamma, 100 delar Cer-oxi- 
dul bestå af 

Metall — 85»o88 — 100,00. 
Syre — ^ 14,912 — i7»4i- 

100. 117,41. 

Om vidare, efter de i ofvannåmde Afhand- 

lingar foredragne naturlagar, oxidulen for att 6f- 

v&rgå till oxid, måste upptaga antingen hälften 

! eller lika mycket syre som den innehåller i oxi- 

! duleradt tillstånd, så måste ofver 100 delar Cer 

I upptaga antingen 26,115 eller 34,82 delar syre. 

Analysen af de kolsyrade saherna synes be- 
visa, att Cer-oxiden innehåller i^ gång så mycket 
syre mot samma qvantum metall, som oxidulen. 



2l8 

Jag har (i Afhandl. i' Fysik, Kemi och 
Mineralogie 3 D. sid. 237) anfört en analys, af 
Cei-Dxidernas förening med kolsyra, och jae hade 
dervid funnit att oxiduls.-ihet, som vid decomposi- 
tion i retort ger en ganska tydlig vattenhalt, iem- 
nar 57,9 delar glödgad oxidul. Bkrzelii för- 
sök synas bevisa att kolsyran neutraliserar en qvan- 
titet basis hvars syre år hälften af syrans, och att 
det chemiskt bundna vattnet på lika sått innehåller 
en qvantitet syre, som a: en multiplication med 
ett helt tal af syret i sa^tbasen : onn vi nu beråk- 
iia oxidul-saltets sammansåtming ef:er denna prin- 
cip, få måste af de förlorade 42,1 delar, 23 delar 
};afva varit kolsyra och 19,1 delar \atten. 57,9 
delar oxidul innehålla ^-63 d. syre och 23 d. 
kolsyra, beräknad till 73 proc. syre innehålla 16,. 19 
samt 19,1 d. vatten 16,85 d. syre. Dessa båda tal 
iivo med så foga afviknmg dubbel: mot syre qvan- 
liteten i oxidulen, att denna afvikning visserligea 
icke lårer kunna anses som annat ån observations fel. 

Oxid-saltet fann jag sammansatt af 63.83 delar 
oxid och 36,17 d. kolsyra. Desse innehålla, ef- 
ter 73 prcc. syre, 26,5a d. syre, bvaraf hålftea 
=z 13,25 måsie hafva funnits i 63,83 delar oxid, 
hvilka således innehålla 50,58 d. meiall; inen soiu 
50,58:1352^ = 100:26,195; nu år 17,41, eller 
den qvaniitet syre som upptages af loo d. metall 
i oxidulen, multipliceradt med 1^:^26^11 5 , och maa 
kan visserligen icke vfmta en närmare ofverenssiåm- 
melse emellan forsoket och beräkningen. Cer- 
oxiden måste säledes vara sammansatt af 

M-tali — 79-29 ■ — 100,000 

5vre — 20,71 — 20,115 



100- 126,115. 



i 






219 



FÖRSÖK 

Rörande, de bestämda förhållanden^ uti 
. Iwilka Wismiith-metaUen ingår före- 
ningar med Sv af v el och Syre^ 

af ' 
P. LAGERHJELM. 



d. I Julii iSi2» 

I. Med Svafuet. 

en uii handel forekoinmanrJe vismuth-metallen 
kokades med kungsvatten; solution , mattad med 
ammoniak, gaf berlinerblä i blanning med trefall- 
diga blåsyrade kali-saltet. Den erhälles ren på 
föJjande sått : 

Lösningen i skedvatten fålles med vatten; 
fällningen utlakas och torrkas på kakelugn. Af 
detta torrkade salt tages 7 delar emot i del kol- 
stybbe och 5 delar svart fluss. Blanningen låg- 
gfs i rymlig degel som, tilluterad, hålles i rod- 
glodgnincr i timma och lemnar ^j"* ren metall. 

Svaflet som nyttjades var dels genom destilla- 
tion renadt stångsvafvel, dels droppsvafvel. Det 
■upphettades innan hvarje forsok dels till fuktig- 
hetens aflågsnandey dels for att den flytande for- 
men erbjuder beqvåmare behandling. 



220 

Uti en torr glaskolf, som vågde = 2,979 
grammer lades ic,ooo finrifven metall och ofver- 
flocigt svafvel. Kolfven upphettades ]ång;amt of-' 
V£r ?piritu5.1ampa tills blanningen cetcnerar. Het- 
tan blir dervid så häftig att massan i ögonblicket 
antändes och glod^a^, — Kolfven glödgades nu for 
att aflågsna allt ofverflodigt svafvel, och vågde ef- 
ter afsvalning zz 15,2266. Men kcifvens vigt var 

2,979^ 
12,2476 således hade 10 gram- 
mer raetall upptagit 2,2476 svafvel. 

Att ingen vattenhalt invåedes tillika med Én- 
rifna metallen, sågs deraf att vid första u-_phe::- 
niiigen intet vatten satte siz uti ks!'?, k:l]:nal;en. 
Till att förekomma vismuthens sjriåitnins; under 
operation, var kolfhalsea utdragen, fin och lång. 
Svaflets rena fars^, som sublimerade? i c fre andan 
af långa kolfhaisen, ofvenyeade mig att injen 
vismuth ofverdestiilerat. Aka c: rectiv-forscKea 
med dylika kolfvar mis^lv : --:. emei:n rr^. :"5n 
vid första vexelvaiskan pd^te ir.er. Dzr!:re vil- 
de jae små retorter med smala och lå.:ia hl. ar. 
Behandlingen under folja-^ce t:r-:k Eki' .r sij en- 
dast deruti, att det 6fverf::ii2t tikzatia .vaf.et sam- 
lades uti forlag-. Dess fårs var ren, citrin-gul. 
Många forsok med dessa retorter misslvck^CT? :er- 
fcre, att glaset ej tålde en så hiftig L. ir; g i 
temperaturen sora blanning:cDS sjelf-antåncr.inc r :d- 
våndigt m.edforde. 

10 grammer mstall lades uti en liten re- 
tcrt; hvarefter svafvel ingjots. Efter glodg-, 
ningen afskars retorten , hvars hälighet vågd^ ; 
==31.8-75 och sedan svafvelbundna metallen af»' 



= 19,5800 



tagits, rena glaset 



i2,:2275. Men då skilloaden emellan dessa 2:ne 



221 



forsokens resultat var nog betydlig, undersökte ja^ 
vigterna och fann att en af 50 grammer, som 
vid sista vågningen blifvit använd, var 0,0245 
for lått, hvarfore denna storhet måste oka resul- 
tatet, som då blir ==12,2520. 

Forsoket, omgjordt, 
lemnade efterhand föl- 
jande resultat: 12,2065 

12,2230 

12,2465. 
Af dessa forsok åro 3:ne endast skiljaktige vid 
3:d]e decimalen; Afgorandet hvilketdera kommer 
■ sanningen närmast, niä uppskjutas tills resultatet 
af syrsåttnings forsoken framkommer. Små skill- 
nader åro oundvikliga, Hvarthån förenings-la- 
garna syfta, synes åndå. 

2. Med Syre, 

Uti en glaskolf som torr och ren vågde zr 
37,1775 lades metall z= 3,5045 som kokades med 
salpeter-syra. Efter inkokning till torrhet, sedan 
metallen blifvit oxiderad, glödgades kolfven och 
vågde =46,6500, hvaraf glas ==37,1775 

metall — 8» 5 04 5 
syre =: 0,9680 

46,6^00 
således, då 8»5o45 • o>96So = 10 : 1,1382, hafva 
100 delar metall upptagit 11,382 delar syre. Huf- 
vud-massan hade en hoggul färg (com gumniigut- 
ta), men några röda flackar funnos och i ett visst 
ögonblick under afsvalninger syntes hela massan 
rod som jernrost. Detta torde komma af en jern- 
halt hos syran, hvilken derigenom blifvit märk- 
bar, att stor mångd syra blifvit inkokad ofver 
metallen. Forsoket omgjordes, och 100 delar me- 
tall upptogo 11,275 delar syre. Under afsvalnin- 



22Ä 

gen marktes hår, sJsom i förra forsoket, att hela 
massan, uti ett visst ögonblick hade tegelfårg. Sy- 
ran var ren och deraf uppkom fårgskillnaden. 
Massan var i detta prof starkare glödgad ån i det 
förra, hvilken omständighet i förening med sy- 
rans renhet, torde förklara den mindre syre-pro- 
centen. 

Då så beskaffade profver, som dessa, icke åro 
underkastade Hagon forlust, utan snarare tillök- 
ning, år det troligt att råtta syre -procenten år 
ii;275. 

j. Med Svqfvel och Syre. 

Uti en kolf a^ vigt =31,882 lades 10 gr. 
vismuth metall som kokades med svafvelsyra till 
en grå massa, hvilken begjots med salpeter-syra, 
emedan svafvel och svafvelbunden vismuth var 
bildad. Kokning^en underhölls tills hela massan 
blef hvit, hvarpå kolfven hölls i starkare eld så 
att den svafvelsyra som afrokte icke condenserades 
i kolfvens hals. Efter slutad rökning var massan 
något stötande i grått och alltsammans vågde = 
48.337- Således hade 10 gr. metall vunnit, 6,455 
håraf \/—~ 5*327, hvilken syra innehålkr 3,1940 
gr. syre Denna nummer år icke någon product 
äf metallens syrehalt med helt tal; hvilken om- / 
ståndighet, i förening med fårgen, gaf mig anled- 
ning att misstånka för liten syrsåttning. Derföre 
tillsattes salpeter-syra, hvarvid röda ångor utveck- 
lades; efter fulländad kokning, afdunstning och 
lindrig glödgning, var massan af snöhvit fårg, 
med 2:ne obetydliga gula flackar *) ; alltsammans 



*^ Förmodligen ren oxi^^nl. Bristen pä syra uppkom här 
deri^tn^m att under försj.i operation något litet svafvel- 
syrlighi-t bildatä och boirtgätt. Sedermera uppfyllde väi 
salpeter- aytvin dennts |/lats , men lemnade oxiden undéf 

. glödguiiigen. 



225 

vägde ~ 48^664 ; således tillökningen =: 6,782 

af metallens syre = iji28 

af svafvelsyra =5,654. Denna svafvelsyra 

håller 3,3307 syre, emedan 100 : 59,97 = 5.654 : 

5,3907, och 3,1^.^ =1,1302, hvilken nummer 

3 
ofverskjuter metallens syrehalt med 0,002. Att 

saltet var ren svafvelsyrad vismuth-oxid , ofverty- 
gas jag af dess snohvita fårg, af svafvelsyre-ro- 
Sens upphörande under glodgningen och massans 
homogeneitet bäde i afseende till fårg och bygg. 
nad. Skillnaden emellan vårmegraderne då ofver- 
flodig svafvelsyra afryker och saltet decompone- 
ras, år så betydlig, att ett fullkomligt prof icke 
år ett lyckskott; men det år nödigt att kolfvens 
hals år i lika temperatur som massan, på det att 
ingen syra der deponerar sig och förlänger ope- 
ration. 

Lagarna, under hvilka den oorganiska natu- 
ren, upplöser och forenar sig uti bestämda, oför- 
änderliga forhållanden, ge ej åt ofvanstående for- 
soks resultat fullkomligt sammanhang. Syftningen 
dit, år likväl omisskännelig. Det forsok , som 
bör komma sanningen närmast, år metallens syr- 
såttning; derfore antager jag att 100 delar metall 
upptaga n,28 del. syre. Deraf följer att 100 de- 
lar metall bilda 167,71 delar svafvelsyrad vismuth 
och att detta salt består af 
Basis — 



Syra — 



metall 


59.627 




syxQ 


6,726 


' 


basis 


13,469 


■ 66,353 


syre 


20,178 


" 33.647 
100,00©. '^ Uti detta 



224: 

salt finnes emot ro delar metall 2,259 delar svaf- 
vel. Det hoesta bland fårsoken med svafvelbun- 
den metall var 2,252 som således måste anses 
vara närmast sanningen. 



Resultat : 




• 


Gul vismuth-oxid består af 






metall 


89-863 


100.000 


syre 


10,137 


11,28 




lOOjOOO 


III. 28 


Svafvelsyrad vismuth, basis 


66,353 


loo.co 


syra 


33.647 


5cjr 




100,000 


150.71 


Svafvelbund. vismuth, metall 


81,619 


lOOjCO 


svafv. 


18,381 


22,52 




IG0,00O 


122,52 



i 



225 



ORTERS 

Geographiska Lagen i Calmar Lån och 
I Östergötland^ bestämda genom Ob- 
( servationer med Chronometer och Spe- 
gel-Sextant år iS^^j 

\ af 

C. P. HALLSTRÖM. 



d. 3 Dec. i$i2. 

^å man i sednare tider med framgång bemödat 
sig om att rikta Fåderneslandets Geographie med 
tillräckligt antal goda Ortsbeståmmelser, och nä- 
stan ingen sommar pä de sist förflutna 14 åren 
förbigått, då icke mer eller mindre blifvit utråt- 
tadt i denna, våg, hafva observationer åfven i 
Calmar Hofdingedome vid flera tillfållen blifvit 
anställda. Dessa hafva likvål hittills icke haft 
hela detta Landskap till foremål, utan skedt vid 
någon hastig genomresa, eller inskränkt sig till fl 
orter vid kusterne och åsyftat ett närmare bestäm- 
mande af hufvudorter, såsom Calmar och Vester- 
vik, efter hvilkas såkra lagen de ofriga stållen in 
i landet kunde i framtiden med större noggrann- 
het utsattas. En charta öfver Hofdingdomet borde 
således icke grunda sig ensamt på dessa få be- 



525 ^ 

ståmmcl^er, och <jå en sådan var 'jQi^er arbete och 

åmnad atr uieifva; af Ge 'r"^":h:-::a Inramningen, 
blef det , till fci^.e af mi.i bci-i:::..:.' ;; vid detia af 
Patriofijmen siifafe Sanafund, mig uppdragit, att 
genom cbssrvaiicner söka bestämma laget af Bera 
punkter inom de^ta Hoffingdöme, belagne på ijen- 
lisa afstånd både från hvarandra cch frän haf.- 
kusten. Dit ar rer-lra^en af" dessa undersöknin- 
gar, jag i nårvarar.d; Ar.-i ilin^ har åran fram- 
lägga infor Kons;!. Vetenskaps -Äcademien. 

Efrer en i nära tre månader fortsatt gransk- 
ning af Chroncmeterns ssng och under ett san- 
nolikt hcpp att den skulle fortfara i sia jemnher, 
företers rc>an den 22 Maj ig 12. Bredderne och 
Sc.f-: ;e:-e åro cbserverade med den af mig: förut 
ena nyttjade cch omnåmnda Soegel - Sextant af 
Ramsdsx. De'hd:der, som i det följande anfö- 
ras, åro dubbla och SexrantcDS naissvisninsi — — 7', 
eller i' 45" for enkla kcjden. 

Under Icpper af Arril och Maj månaier jeni- 
fördes Ckrcnomerern med e:t godt Pendelcr och 
likståmn^izheien i deras eån.e var så fcrdelakiig 
den ka.a cnikas. IVian påminne sie , att. väderle- 
ken din. fbrra månaden var mycket blid, men 
deremot kall den sednare och fcrtfcr att vara der - 
anda till slutet af densamma. Rlcckornas dagliga 
skillnad var i medeltal 34,; tal den 26 April, - 
med högst 2" forånderligher, hvarefter den blef 
^2", 6 cch mera ojeran, ån urtder den förra perio- 
den. JasT anser for ganska troligt, att temperatu- 
ren haft in dvtelse i denna skiljaktighet,' ehuru 
Uren forvarades i ett eldadt, men efter väderle- 
ken olika varmt rum. Och sannolikt böra de 
stundom fsr.:z3. anomalier tillskrifvas Chronome- 
tern , :y nkr hon, i fclje af observaricnertia den 
17 och i8 Maj, framskridit 4" mindre ån van- 



227 

ligt, hac^e hon åfven det dygnet lemnat^sig sa 
mycket efter Pendeluret. Sedan blidare luft och 
solens tilltagande afvikning (declination) tillåto 
Chronometerns omedelbara jemforelse med solen, 
befanns dess gång vara följande: 

Maj d. 6 11^ 39' 2 2", 66 D^g^- framskridn. 

-f 55^36 
7 — 30 i8",02 



8 — 31 12 ,37 

J? — 39' 32">07 



18 — 40' 2 3^,35 



i9 — 41 J8 71 



ao — 42' 14^93 



22 



44 7"'0i 



54 .35 



55 >3a 



5i .28 



55^36 

56",2 2 



Chronometerns medelgåno; + 5 5">27. 

Det hela utmärker ett förträffligt forhållande, 
men utslaget emellan den 17 och 18 visar åfvea 
e.tempel af tillfälliga språng, hvilkas orsak ej kan 
förklaras, mycket mindre upptäckas under en på- 
stående resa, då man nästan hvar dag observerar 
på olika stallen. Jag år fuilkomligen öfvertygad, 
att sådant ågt rum också under denna resa, ehuru 
det icke kan afgöras, hvilka dagar det skedt. Det 
år derföre angeläget, att någon tid innan Chrono- 
metern nyttjas till långd bestämmelser, gifva hen- 
, ne litet olja. Om en jemnare gång derigenom icke 
befordras, torde dock större och lillfåiiiga afvik- 
ningar kunna forekommas. 



228 

Observationerna i Stockholm åro gjorda 3,'\'jo 
i tid öster om Observatorii meridian. Med tillagg 
af denna skillnad blir tidsbestämmelsen den 22 
Maj 11*44' ^o',ii medeltid. Sä val dessa, som 
de under resan funna tids-momenter åro härledda 
genom motsvarande höjder af solen, emedan en 
ståndigt klar himmel gjorde den i nodfall använd- 
bara utvägen, att af enkla solhöjder beråkna de 
samma, umbårlig, 

Norrköping, Stadshuset, den 24 Maj. 

Chronometera 11' 53' 33^44 medeltid 

Solens midd, höjd 104° 51' 20". 

Bredden 58° 36' 3". 

Densamma ^8° 36' 3'', af 14 solhöjder 

omkr. middagen. 

Knappekidlay Gistgifvaregård , den 2S Maj. 



Chronometern 11' 


53' 


I7",88 medeltid 


Sol. midd. höjd 106^ 


7 


0" 


Bredden 58° 


9' 


ff 
7^ 


Densamma 58° 


9' 


2'" af 17 höjder om- 


kring middagen. 






Hallingeberg , vid 


kyrh 


in, den z6 Maj. 


Chronometern 11' 


55' 


ii",74 medeltid 


Sol. midd. höjd 107'' 


5' 


It 
5° 


Bredden 57° 


50' 


17" 


Densamma 57° 


50 


16" af 18 höjder om- 


kring middagen. 







Wimmerby y vid kyrkan, den 27 Maj. 

Chronometern 11' 57' 45">04 medeltid 

Sol. midd. höjd 107° 46' 20'' 

Bredden 57** 40' 14" 

Densamma 57° 40' 21" af 17 höjder om- 

kring middagen. 



339 

Ishiiltf Gustgifvaregurd , den zg Maj. 

Chronomelern ii' 56' Si^jQi medeltid 

Sol. midd. hojd 108° 29' 10'" 

Bredden 57° 38' 30" 

Densamma 57° sg' 36" af 15 Solh. om- 

icring middagen. 

Stabi/, Gdstgifvaregårdf den zp Maj, 

Chronometern 11' 58' 47''j84 medeltid 

Sol. midd. hojd 109° 26" o" 

Bredden 57° 9" 4 2'' 

Densamma 57° 9' 49" af ij höjder om- 
kring middagen. 

Rosendal, Gdstgifuaregård i Kronobergs Hojd. nära 
gränsen af Calmar Lan, d. jo Maj. 

Chronometern ot i 42",33 medeltid 

Sol. midd. hojd 109° 43' 40" 

Bredden 57° 10' 27" 

Densamma 57° 10' 9" af 12 höjder om- 
kring middagen. 

Målilk, Gdstgifvaregärd , d. ji Maj, 

Chronometern o' 1' 39''',6^ medeltid 

Sol. midd. hojd 109° 33' 50" 

Bredden 57° 23' 35" 

Densamma 57° 33' 35" af 17 höjder om- 
kring middagen. 

F ' ~ Staby den i ^imii. 

I Chronometern o' 1' 3 5". 59 medeltid 

: Sol. midd. hojd 1 10" ig' 10" 

I Bredden .57° g 46'' 

Densamma 57° 9' 46"' af 13 höjder om- 
kring middagen. 



230 

Bdckebo, Gdftgifvaregård f d. z ^unii. 

Chronometern o* 2' 2 2'',9o medeltid 

Sol. midd. hojd iii* 5' 20" 

Bredden 56° 54' 7'' 

Densamma 56° 53' 59'^ af 13 höjder om« 
kring middagen. 

Bränahult , Gdstgifuaregärd, d. J ^iinii, 
Chronometern o* 4' i4''',63 medeltid 



Sol. midd. hojd 1 1 1 '^ 

Bredden 56° 

Densamma 56*^ 

kring middagen. 


33' 50" 
46' 27" 

46' 39" af 14 höjder om- 


Calmar, vid Korkan, d. 4 ^unii. 


Chronometern 0' 
Sol. midd. hojd 112^ 
Bredden 56° 
Densamma 56° 
kring middagen. 


3' 5 6'', 1 6 medeltid 
2 10 

/ et 

40' 3§" af 15 höjder om- 


Monsterus, vid 


Kyrkan» d, s Jimii. 


Chronometern 0* 
Sol. midd. hojd 111° 
Bredden 57° 
Densamma 57^ 


3' 31'', 1 1 medeltid 
t 1»/ 
39 

3' 27" af 9 höjder om- 



kring middagen. 

Doderhidtsvik , Kopng, d. € ^tmii, 

Chronometern o' 4' 2 2'j59 medehid 

Sol. midd. hojd 11 1"^ 16' 20'' 

Bredden 5 7" 16' 35'' 

Densamma 57° i,6' 24''' af 14 höjder om- 



icring middagen» 



ishidt, 



< 


53",39 medehid 


f 

4 

28' 
28' 


20 

35" 

31'' af 12 höjder om 



231 

Ishät , den 7 ^«««. 

Chronometern o' 

Sol. mida. höjd lii° 
Bredden 57° 

Densamma 57° 

kring middagen. 

Westerviky Skeppsbron y den 8 Jiinii. 

Chronometern o' 5' 23^^53 medeltid 

Bredden 57° 46" 2" af 6 höjder om- 

kring middagen. 

Liskkuttf Gdsfgifvaregard , den p ^uniL 

Chronometern ot 6' sg^V? medeltid 

Sol- midd. hojd ilo° 23' o' 

Bredden 58° o' 4" 

Densamma 58° o' g" af 15 höjder om- 
kring middagen. 

Knappektilla, den 10 ^imii, 

Chronometern o» 7' 47"»29 medeliid 

Sol. midd. hojd 110° 14' d^ 

Bredden 58° 9 3 3^' 

Densamma 58° 9' 18'' af 11 höjder om- 

kring middagen. 

Norrköping, den 11 jfimi. 
Chronometera o* 9' S^'\39 medeltid. 

Norrköpings den 14 ^unii, 
Chronometern o» 12' 36^,46 medeltidr 

K, r. ^. Handl, Wj, St» Jl 16 



i 



232 

Färjestaden, Gdstgif var f gård vid Bråviken^ 

den ij ^iimi. ^ 

Chronometern o^ n' 44",52 medeltid * 

Sol. uiidd. hojd 109° 52' 40" 

Bredden 58^ 11 54" 

Densamma 58^ 37' 59" af 15 höjder om- 

kring middagen. 



Färjestaden, den 16 Junii. 
Chronometern o^ 12' 42",82 medeltid 



Sol. midd. hojd 109° 


57 


20 


Bredden 58° 


37' 


56^ 


Densamma 58° 


37 


53" af 13 höjder om- 


kring middagen. 




/ 



II 



Sandviken, Lastplats vid Braviken, d. iS ^unii. 

Chronometern c' 15' 28". 50 

Sol. midd. hcjd 109° 59' 10" 

Bredden 58° 40' 29" 

Densamma 58° 40' 13'' af 15 höjder om- 

kring raiddagen. 



, Stockholm, den 2j ^iniii, I 

Chronometern o^ 13' ic".o8 medeltid eft.' 

Observatorii merid. 



Den skyndsamhet, med hvilken resan i an* 
seende till gynnande väderlek verkställdes, tyc-l 
kes val medgifva, att längderna af dessa orter' 
kunde med temlig pålitlighet reduceras omedelbara 



i 
I 



233 

till meridianen af Stockholms Observatorium, men 
då långd skillnaden emellan Stockholm och Norr- 
köping blifvit g nom flera observationer val be- 
stämd , och som återresan frän sistnämnde ort till 
Stockholm hade i anseende till omvägar och tids 
utdrågt andra ändamål, ån den egentliga obser- 
vations-resan, anser jag for tjenligast att beräkna 
längderna effer Norrköpings meridian. For alt 
likvul oka antalet af de tillförne funna uppgif er 
ofver densamma, vill jag förut anföra det resul- 
tat, närvarande observationer lemna. Som belop- 
pet af Chronometerns framskridning mellan d. 23 
och 24 Maj dervid kan beräknas på flere sått, 
och det ena icke åger företräde for det andra, be- 
gagnar jag mig af de mest sannolika vården , 
hvilkas medeiial torde bestämma ett nöjaktigt 
utslag. 



Chronomet. i Stockholm den 22 Maj 11' 44' io%7i 
i Norrköping d. 24 — n« 53' 33'''.44 

Chronom. medelg. i Stockh. före afres. -{- 55"',27=a 
Dito emellan den 19 och 23 Maj ^6'\i$zzb 
Dito emell. den 24 Ma] o. ii Juni 54'',5i = c 
Medeltalet af a och ^ - - - - 54'',98 =;:d 



Afdragas dessa vården af Urets gång for hvar- 
I dera dygnet ifrån den i Norrköping funna tiden, 
blir langd-skillnaden efter vårdet af 



i 



834 



« = 7 


32 ,19 


b = i 


30", 4 5 


1 

C = 7 


3 3", 5 1 


d:.Y 


5 5".. 7 7 



Norrköping i Tid w. fr. Stocka. 



32 ,23. 



De mellan den 24 Maj och 11 Juni observe- 
rade Orters långd-skillnad från Xorrkoping, redu- 
ceras beqvåaiHgait ginom följande TabgU: 



etronoraetern beräknad 


Daglig förSn- 


Chronometcm obse 


i Norrköpinj. 


^rins 




II' 53' 33 .44 


+ 58",77 




— 54' 32",2I 


5 4"' 8 3 


Knappekulla - - 


— 55' 27",03 


T 4". 8 3 


Hallingebcrg - 


_ 56J 2l",85 


54".83 


Wimmerby - - 


— 57" i6",68 


5 3". 2 4 


Ishult . - - 


— 58' 9"'93 


5 5".9i 


Staby . - 


— 59' 5"'83 


5 5".9i 


Rosendal - - 


0' 0' l",74 


55E'.93 


Mälilla - - - 


— 0' 57",66 


53".34 


Staby - - - 


— 15 o",go 


53",25 


Båckebo - - 


— 3' 44"i5 


5 3", 2 5 


Brånahult - - 


— 3' 3 7",4o 


5 3", 2 5 


Calmar - - - 


— 4 3o",65 


5 3", 2 5 


MSnsteräs - - 


— 5' 2 3",9o 


53".2 5 


DSderhultsvik - 


— 6' i7",ij 


5 4". 8 3 


Ishult ■ - - 


— i 1 1".97 


54".82 


Westervik - - 


— 8' 6", 7 9 


5 4". 8 2 


Lislekult - - 


— 9' i",6i 


5 4", 7 7 


Knappekulla 


— 9' 56",39 


5 3",3 5 

, 53",35 

f3".35 





36",46 



p3 


ställat 


Tid 


!-<knir!d frän 
SorVköping, 


53 


1 7", 8 8 


l' 


14". 3 3 


ö 


55' 


ii".74 


0' 


1 5", 2 9 


ö 


57' 


45".°4 


l' 


2 3", 1 9 


w. 


56' 


5i".9> 


0' 


24",77 


6. 


58' 


47". 8 4 


0' 


37",92 


m. 


1' 


4 2", 3 3 


2' 


3 6", 50 


w. 


i' 


3 9"' 6 3 


:' 


37",89 


w. 


1' 


3 5">59 








3 


3 2",90 


0' 


33",oo 


IV 


4' 


I 4", 6 2 


i' 


30". 4 7 


w. 


3 


5 6", 1 6 


0' 


4 i", 2 4 


6. 


3' 


31", 11 


0' 


59". 5 4 


6. 


4 


22",59 

' 52",39 


i' 


»",31 


ö. 


5 


2 3", 5 3 


i' 


4 8", 4 4 


ö. 


6 


2 8", 1 7 


i' 


3S".63 


6. 


7 


' 47".29 









Inliaftas nast efter pag. 234. 



S35 

Att accelerationen det första dygnet efter ob- 
servationen i Norrköping den 24 Maj blifvit an- 
tagen större, ån den befunnits alla de ofriga da- 
garna, lårer vid första påseendet förefalla ovan* 
tadt. I likhet med hvad som skedt f5r stationer- 
na Ishult, Staby och Knappekulla, der de funna 
, foråndringarne af Chronometerns gång åro jemnt 
fordelta på de framflutna dygnen, hade summan 
af accelerationen emellan den 24 och 25 Maj, 
samt den xo och n Junii bordt delas lika på 
hvardera dygnet och således blifva S^",!!, nien 
nu har jag okat detta varde med 2'' for det förra 
åygntt och i samma mån minskat det for det sed- 
nare. Erfarenheten har vid flera tillfållen ofver- 
tygat mig om, att Chronometern går de första da- 
garna af en resa fortare ån vanligt. Det hastiga 
ombytet ifrån en jemn temperatur och stillhet till 
föränderlig luft och skakning, verka ofelbart en 
hastigare gång, tills uret omsider efter en fortfa- 
rande och okad inflytelse af detta ombyte börjar 
visa ett motsatt forhållande. Af denna orsak för- 
modar jag , att längden af Norrköping denna gång 
blifvit större ån förut, emedan Chronometern san- 
nolikt de första dygnen gått fortare, ån jag af om- 
ständigheterna haft skål att sluta , hvilket åfvea 
inträffat med de förut bekanta långderne af Cal- 
mar och Westervik. Och då dessutom hela följ- 
den af de nu gjorda observationer framställa en 
nästan successiv mir^ning i hastigheten af Chro. 
nometerns gång, undantagandes den 16 Junii, då 
hon åter mårkligen afvikit från det vanliga, har 
jag trott det vara mera enligt med sannolikheten, 
att göra den förutnämnda ändringen. Måhända 
synes detta undantag i beråkningssåttet nog vil- 
korligt och obeståmdt, men de skål jag anfört tor- 
de berättiga till åtminstone någon probabilitet ora 



23^ 

rikiiizheten. Hvar och en, som hanclelsevis kom- 
mer att begagna depfa orts -befiåmmelser och liv- 
ser tvifvelsmll cm den ar. rörda grunden for deras 
beräkning, kan lått antaga en annan, dl den på 
hvart ståile observerade tiden år bekant. Med 
denna foråndrine, och da man forui-åtter, att tids- 
skillnaden emellan Stockhoim och Norrköping år 
7'5c",5c, blir de ofriza orternas vestliga långd- 
skiilnad i Tid från SroLkhöim följande: 



f 



Knappekulla 


— 


6' 


i6",i7 


Hallingeberg[ 




7' 


1 5'^'. 2 1 


Wiinrnerbv 


— 


8' 


55^69 


h:.uh 


— 


7 


5 .73 


Sta by — 


— 


s' 


S",43 


Rosendal — 


— 


r 

10 


7') 00 


Malilla 


: 


9 


S''»3 9 


Båckebo — 


— ^ 


8' 


2". 00 


Eranah.:k 




9 


o",97 


Cslm.r 




6' 


49 -^6 


Mönsterås 





6' 


30'', 9 6 


Doderhultsv. 





c' 


2 9", 1 9 


Wesrervik 





1 

5^ 


42 5CO 


Li:lekutt 





5 


51^88. 



■o 



Jsg Kar ej underllå: att på fiera sålt prcf^-a 
föregående utslag. Med tillhjelp af de bekanta 
tids-skillnaderne af Norrköping, Calmar och We- 
stervik, har jag for de nu observerade orterna fun- 
nit fiera uppgifter, h vilkas medeltal så nåra in- 
stämmer med de^sa, ait de ej fortjena serskildt 
anföras, cch stvrka trovärdigheten af dem, så vidt 
som år f5reD'.i^: med en ojeranr gående klocka. 



*; Uti KoEgl. V. A. Har.cl. igtr. 4:de Qrartslet , si Id. 
256 och 266, ar Laaid=n '.f "^'esrerYik utsatt till ^*J^ 
37",ij, men bör rara 5' y,"piz. 



2 37 

Det larer få raknäs bland tillfälligheter, att 
längden af Calmar intråffar på 5 secund i tid med 
observationen år rgio. Westervik kommer dere- 
mot att ligga ofvier 5 tids secuader västligare ån 
hvad observaiionerne igog oth 1810 bestämma, 
hvijka sS>om val ofverensståmmande böra före- 
dragas. For Mönsterås år skillnaden 7", och som 
företräde ej kan gifvas någondera observationen, 
tages medium af dem. Den största skillnad yp- 
par sig vid längden af Wimmerby , hvilken nu 
fanns mer ån 17" tids secunder vestligare, ån igog. 
Det år svårt, att beståmdt afgora, hvilkendera af 
dem får anses pålitligare. Den åldre uppgiften be- 
ror på enkla solhöjder, som sällan gifva såkra ut- 
slag. Under denna resa kan ock Chronometern 
tiliåfventyrs hafva på dygnet före observationen i 
Wimmerby gjort ett af^:teg, som ej varit möjligt 
att upptäcka eller beräkna. Att likväl sluta af 
forekomna anledningar under begagnandet af den 
förra, genom hvilken denna ort kommit att ligga 
for mycket i öster, torde den sednare vara riktigare. 



I 






33S 



t) M 

ko « 



M M M M 

O VO 00 ~J 



0\ 






I I I I I I 1 



•-'_ o 



vo. 



CO 



o 

cr 

-« 

o 
(/)3 



O 



O 

oo 



a\ 



co 

00 



(O 



3^ 
OO 



Ui 


U9 


4a. 


Vrt 


VJt 


<-A 


o 


■^ 


4i. 


O 


-J 


vc 






































•U 


t) 


O 


(X) 


OS 


hH 


-«J 


-vi 


--1 


os 


0^ 


ON 



OS 









ut 



<-0 









O» 



00 



O 



+ 



a 5=i 

tu 

"2. ^^^ 



C3 



C/J 

3 

fö 









O 

?^ 

0-» 

^. o 
w 3 



o 



c; 



CX3 



O 



■^ 


M 


pi: 








•* 


t) 


»— • 








J:^ 






•^^ 


OS 




>• "^ 








Os 








Ja. 



4a. 



Cs 



r) " 

SI" 



S39 



Den 19 Junii återkom jag till Norrköping, 
i afsigt att undersöka Chronometerns förändring 
de förflutna dygnen, men rågnigt vader, som se- 
dan fortfor till och med den 23, hindrade obser- 
vationerna. Långderne af Färjestaden och Sand- 
viken hade dä kunnat hånforaif dirett till Norr- 
köpings meridian, och derigenom bHfva säkrare, 
men nu har jag nödgats antaga den gifna tids- 
skilhiaden emellan Stockholm och Norrköping , 
= 7' 3o">5o» till grund och derefter beräkna de 
samma, hvilket i anseende till nog lång tid emel- 
lan observationerna i dessa stader ger mindre på- 
litliga resultat. 

Bredder och Längder. 

Bredd Längd vester fr, Stockholm 



Norrköping - 
Knappekulla - 
Hallingeberg - 
Wimmerby 

Is!.ul£ - - 

Staby - - - 
Rosendal 
Malilla - - 
Bäckebo - 
Brånihult - 
Calroar 
Mönsterås 
Döderhu tsvik 
Westervik 
Lislekjtt 
Färj sta len - 
Sanuviken 



5 8'' 

J8° 

57° 
57° 
57^ 
57° 
57" 
57" 
56» 

^^; 

57° 

57" 

58" 
58'* 



36' 
50' 

28' 

9' 
10' 

54' 
46, 
40' 

?' 
16' 
46' 

o' 
57; 
40 



3" 
iJ' 
17<' 

17" 
33// 

40" 
3.// 



o- 7' 

- 6* 
_/ 

- S' 

- 1' 

- 8' 

- 10' 

- 9' 

28"— 9' 

28"!— 6' 

44"|- 6' 

i8"h" 6' 

2"- 5' 

6' A- 5' 



'P^; 



Tid. 

5 3 ",69 

5^7 5 

S",42 

7",oo 

8", 3 9 

2 '^,00 

o";97| 
49"/26 
30^96 
29/', 1 9 

42/',o6 

5i"/88, 
45",i6 
44"/4i 



i Grader. 

1° 34< 3" 
1° 48' 48" 
2° M-iö" 
1° 46' o^" 
2° 2' "7" 
2°3,' 4j// 
2* I7' 16" 
2* o' 30" 
3° ir' 14'' 
I* 42' 19'' 

1* 57' 44" 
I* 37' 18" 
1° 2J' 31'' 
1° 27' JS'^ 

1° 26' 17" 

I** 4X' 6" 



240 



BESKRIFNING 

6/l'er några i Sverige funna Vatten- 
fiugoT (Hydromj-zides). 

af 

CARL FREDR FALLEN. 



den 3 Mart. 1S13. 

^-^aktadt största antalet af tvivineade insecter tvif- 
velsutan erhåller sin for?ta utveckling ud vatten, 
eiler i sumpig lord cch fuktig orenlignet, (sannolikt 
tjenandc ca till föda åt fiskar, amnbier och sump - 
foglar} ?å gifves likvål anledning att betrakta en 
mindre del arter såsom egentliga vatrenflugor , de 
dar mer ån andra uppehålla fig vid vatten, åfven 
sedan de upunått sin fullkcmlicket. Men det år 

IL w 

i -synnerhet msa afseende på vissa yttre känne- 
märken, Jivarigenom man blir i stånd att bestäm- 
ma dessa arter, såsom utgörande en egen familj; 
till låttoad for den systematiska undersökningen. 
Dessa kännemärken skola förnämligast sökas uti 
skapnaden af Palpi och Civseus, hvilken sedn^xie 
betåcker hufvudets främre sida ifrån antennerna 
anda ned till munnoppningen , samt utgör e| säl- 
lan pannan (fronsj. Sjelfva snytet (jJroboscis^ år 
åfven märkvärdigt, liknande en liten hårig klump, 
som, fastad i andan af susroret, år större och kan 
mera utvidgas, (likasom for att samla mycket vat- 



241 

ten) ån hos de flåsta andra flugnrter; hvarvid de 
breda cth hinnakriga palpi tyckas forliindra, att 
sugröret icke skall sjunka for djupt. Detta sug- 
rör (Jiau^tellnni) år så val hos vattenflugor, som 
hos andra tvåvingar, med skafiet insatt midt uti 
en hinnaktig blåsa, hvilken år fastad rundt om- 
kring munn>cavitetens nedersta kant, cch kan til- 
lika med sugröret indragas och utskjutas. I sisia 
fall blifva joalpi hel och hållna synbara; men åro 
dock så långa, att de oftast synas utanför mun- 
nen, åfven sedan haustellum dragit sig tillbaka, 
och böra dä icke misstänkas att vara någon ser- 
skilld labium. — Antennerna hafva ej mer ån 3 
leder, hvaraf de 2 inre åro ganska korrta, foga 
skiljbara, men efter vanligheten håriga. Den yt- 
tre leden Qa patette De Geer) deremot långre 
och bredare, ån trubbigt oval, platt, ån spitsig, 
år alltid naken, med undantag af en enda seia 
dorsalif , som kan vara antingen enkel eller fjå- 
derlik. — - Vingarne hafva en enkel nervgång, (^sä 
att de sakna både nervus interiör marginalu och 
angtilaris) ej olik den, som forefinnes hos arterna 
i sista storafdelningen af slågtet Musca, och i 
derpåfoljande familjer. Någon afvikelse åger dock 
hårutinnan stundom rum, och gifver anledning till 
art fordelningar. Vingfjället år ganska litet, foga 
märkbart, förutan dess flikar. Sjelfva kroppen år 
ofta metallfårgad, och kanske alltid ofvérdragen 
med ett mjolaktigt, silkesskinligt, mer eller min- 
dre märkbart ludd, som utehåller vattnet, och gor 
följaktligen flugan så mycket tjenligare att kun- 
na flyta. 

Man finner håraf , att Hydromyzides hora till 
den hufvudafdelningen bland Diptera, hvars an- 
tenner åro med få leder, samt med seta dorsalis 
försedda, hvars vingar aga enkel ncrvgång och 



i 



242 

hvars munn äger proboscis. Till samma afdel- 
nirig hora flera familjer, hvarifrån de egentliga 
Vattenjiugoma på följande sått torde kunna^skiljas; 
nemligen från Muscides: genom ett ganska litet, 
ofta omärkligt vingfjäll, i kanten flikigt; hvarför- 
utan borstlika hår i munngiporna (mystaces) och 
intryckt munnskold (Chjpeus excavatuf) ej förekom- 
ma mer, ån uti slågtet Hjdromyza. Åfven pai- 
pi dilatati, plani, skilja dem från Muscides, då 
slågtet Lispa undantages, hvars stora mystaces och 
vidlyftiga vingfjäll nogsamt utmärka familjen, 
hvartili det hörer. — Från de ofriga familjerna 
skiljas vattenflugorna våi förnämligast genom pal- 
pernas bredd och platthet, men ock genom clypei 
alldeles egna structur i slågtet Ephydra , samt ge- 
nom dess likhet med en ej intryckt, snarare con- 
vex, jåmnbred skifva uti de artrika slågterna No- 
tiphila och Dolichopus, hviikas kroppsbeklådning, 
silkesskinliga och metalliska fårg ger dessutom ej 
sållan , for ett vandt oga, anledning till ett snart 
igenfinnande. 

Konskillnaden, hvars kännedom illl arternas 
riktiga bestämmande år alldeles oumgångelig, upp. 
tåckes såsom hos de flåsta andra tvåvingar, genom 
tvånne under Hannens anus sammansittande kro- 
kar, de dår i nedan beskrifna arter åro ganska 
små och liksom hoprullade; men åstadkomma dock 
att anus ser tjockare och trubbigare ut, ån hos ho- 
nan , der dessa krokar alldeles saknas. Sållan ro- 
jes könens olikhet genom munnskoldens och vin- 
garnes olika fårg; och ögonen åro hos bagge kon 
nästan alltid lika åtskillda, genom ett någorlunda 
bredt mtevstitimn verticah, som finnes, likasom si- 
dorna af thorax och scutellum, besatt med små, 
glesa borst. 



243 

Med anledning af ofvananf5rda kannemar- 
ken , jemforda med andra nårslagtade Dipter-fa- 
miljers, torde Vattenflugorna pa följande såu kun- 
' na caracteriseras: 

Hy dromyzides 

Os proboscide vesiculosa: palpis dilatalis, planis. 
Clypem s^pissime convexus, apice subtiuncatus. 
Corpus micans: antennarum seta vel plumata 

vel nuda; rudimento squamse sub alis 

ciliato. 

Hyäromyza. 

Clypeus subquadratus, excavatus, descendens: 

apertura oris quadrata, maxima. 
AntenncD deflexas; articulo uitimo subtruncato. 

1, H- LIVENS nigra opaco-albo-micans; fronte ge- 
nubusque pallidis. Mnsca livens Fabr. Syst, 
Antliat. 307: 117. Ent. sjst. 4. 345. 135. 
? Funnen i trakten af Venern. Jag har endast 
sett honan, som år jåmbred, af en husflugas långd, 
men smalare. Palperna åro spadlika, hvita, så- 
som merendels vajiligt uti hela denna familjen. 
Hufvudet korrt med gul hornaktig munnskold , 
hvilken år intryckt, likasom urhålkad, bred, ned- 
gående under de långt åtskillda ögonen, och i 
hvardera munngipan beväpnad med en seta my- 
stacina. Vertexmork, framtill gul, baktill ljus- 
grå. Antennerna svarta; yttre leden den längsta, 
i andan nästan tvårs afhuggen , med en enkel seta 
dorsalis försedd. Kroppen år svart, likväl ofver- 
dragen med ett grått ludd, som genom vidroring 
med våta fingrar lått afskafves; endast thorax åger 
mörkare rygg. Scuteilum i kanten väpnad med 
några borst. Sådane felas uti den aflånga ned. 



244 

tryckta abdoinen ; åfvensom fötterna åro nästan 
obeväpnade j men till fårgen grå; endast knån , 
tiblernas spetts och första tars-leden ( mefatarsus ) 
ljusa. Vingnerverna bruna; auxiliar- och secun- 
dar-nerven följas åt nästan nedanför medlet af vin- 
gens yttre sida. 

Anm. Om denna artens lefnadssätt finnes mig 
veterligen ingen anteckning; men den är säkert en. 
vatteniluga, I min Afhandling: Nova Methodics Dip- 
terorum p^g- 22 börer den till s[é.^\.Qt.Calobata. Men. ., 
delta slagtnamn tillkommer, enligt Fabricii och La- ! 
TUKiLLES determination, de arter, som förut i samma 
afhandling skola förstås under slägtet Micropeza, hvil- 
ket sednare slagtnamn följaktligen bör försvinna. 
Mnsca cothuruata Panz. Fn. Germ. 54 f. 2o hörer ' 
till Calobata, säsora en typus till detta slägte- Den 
korrta beskrifningen å Miisca petro?iella Linn Fn. 
1856 tyckes väl till en del inträifa på denna Panzers 
citerade Musca cothurnata , men del uppgifna vistan- 
det på vattenytan är tvifvelaktigt, så mycket mer som 
denna arts kroppsbyggnad ej dertill synes vara äm* 
nad, och den ännu af mig aldrig blifvit sedd utan 
pä frädstammar, i synnerhet ruttna, eller på fuktiga 
ställen, med sina höga ben snällt löpande, Deremot 
kan förmågan att löpa pä vattnet med bästa skäl til- 
läggas åt Bydr, livens , som ock troligen bör kunna I 
"uppsökas på stenar vid stränder, i likhet med många 
andra Tvåvings- arter, i synnerhet af vattenflugornas 
familj. 

O C ht er a. 

Clt/petis subconvexus , insequalis , imberbls,^ 
perpendiculariter descendens , apice 
emarginatus. 

Ante7ince hr ev es; articulo ultimo compresso, ce- 
teris vix longiore: seta plumata. 

I. O. manicata aeneo-nigra, abdominis margine al- 
bo-maculato; femoribus anticis crassissimis. 
Ochtera Latr. Diet. d'Hist. Nat. 34. 196. 589, 
Grust. & ins. 13. 391. 



345 

Tephrifif mnnicata Fabr. Åntl. 323. 36. Musca 

Ent. syst. 4. 234. 94. 
^ $ Ar utan tvifvel Musca Mantis De Geer Ins. 
6. 143, ehuru nervgången i figuren, som fordom 
mindre noggrant observerades, icke inträffar, utan 
tyckes snarare lillhåra en Ocypiera, 

Denna arten, som vankas ej särdeles allmänt 
på buskar, vid diken och vatienpolar, samt uti 
gråset vid deras brådd, år mindre ån en husfluga. 
Dess korrta bufvud år bredare ån thorax, i an- 
seende till de utstående klotrunda ögonen, som 
åfven hoja sig ofver vertex. Pannan år naken, 
(utan mystaces} smutsigt gul, ej urhålkad, sna- 
rare convex och knolig, i ändan tydligt inskuren. 
Palperna hoptryckta, svarta, ytterst i kanten hvi- 
ta. Sugröret svart, med en korrt hårig proboscis. 
Antennerna svarta, nedböjda. Både thorax och 
scutellum åro svarta, med få borst. Abdomeo 
nedtryckt, kopparglånsande svart , med en hvit 
flack å begge sidor af hvardera segmentet, h vil- 
ken stundom får igensokas i en viss ställning mot 
dagsljuset. Fötterna ofverst gra, nedtill blekare, 
hos lefvande objecter. Framfotterna ganska bredt 
hoptryckta, med en ovanligt stor lårled (apophy- 
sis) hvarmed de fastas vid brostet tått invid huf- 
vudet, och gifver ett utseende, ej olikt slågtet 
Mantis i OrthopterOrdningen. En storspina sit- 
ter i andan af framtibierna, och åro mellanfot-tar- 
serna innantill stundom Ijusfårgade. Vingarne ån 
fårglosa, ån svartnande. Deras auxiliar- nerv år 
medelmåttig, och tvår nerven böjd på sned invid 
vingens inre sida, nåstan fortsatt af fjerde lång- 
de-nerven. — - Begge kon åro kånda, och skiljas 
efter den for familjen redan gifna anvisning. 

Anm. Medelmåttig kallas auxiliar-nerven, enär 
den slutar sig ungefärligen midt i vingens yttre kant ; 



24^ 

Jiorrt, som slutas innan, medlet, eller som knappt 
upptager tredjedelen af vingens längd; och lång f 
som löper öfrer medlet af vingkanten , nedåt ving- 
spitsen, och bör icke förblandas med andra län§d«- 
nerven. 

Ephydra, 

Ciijpeus apice dilatatus, semicircularls, porre- 
ctus, descendens: apertura oris rotun- 
data; proboscide saccata. 
Åntsnncshx^-vc^i'. articulo ultirao obtuso, cete- 

ris vix longiore. 
Kroppsskapnadeii liknar nåra foregående slag- 
tets; rneii hufvudet år ganska olikt, varande vid 
munnoppningen mycket utvidgadt, -i form af en 
balfcirkei, som står fram, ofta beklådt med korrta 
bår, dock utan att aga ordentliga mystaces i munn- 
giporna. Ögonen små, utstående och runda, alltid 
långt åtskillda. — Man träffar sådane arter både 
flygande och hvllande på vattenytan, hyilket gif- 
vit mig anledning till slågtnamnet. 

Anm. Med små ögon förstås sådane, som icke 
upptaga halfva hufvudets sida; medehnåttiga , som 
upptaga halfva sidan; och stora ^ när hela sidan af 
dem nästan uppfylles^ 

^ Seta antemiavum phmafa. 

I. E. rijjaria seneo-fuscescens; clypeo aut opaco- 

albo, aut luteo, piloso; antennis plumatis. 
S % Funnen i Augusti månad vid qvarndammar, 
ån snällt flygande, ån sittande på vattenytan , men 
svår att fånga. Arten har vid första påseendet nog 
mycken likhet med Ocht. mankata , ehuru storle- 
ken år något mindre. \''id närmare granskning 
finnas framfotterna och i synnerhet munnskoldea 
af helt olika skapnad. Den sednare år korrthårig, 
mycket vidgad, hos hannen gulaktig, hos honan 
merendels hyit, i nedersta kanten cilierad. Anten- 
nerna 



24-? 

ijf?rna koirta, nedböjda, med härig seta. Thorax 
och scutellum åro bronzerade, med vanliga borst, 
som abdomen saknar. Denna år mOrk köppargron 
hos lefVande, nedtryckt och lacig som halfva kröp- 
pen. Fötterna enkla, mörka med bleka småtaggi- 
, ga tibier. Vingarne aga enkel, medelmåttis; auxi- 
liar-nerv, hvita vågsiaager och spår till vingfjäll; 
nervgången i ofrigt lik den , som finnes i andra 
stor afdelningen af slågtet Musca , ehuru at^dra 
långdenerven böjer sig litet krokigt utåt yttre ving- 
kanten. J/^ar. /3 (J ? clypei apice vix manifeste 
ciliato, pedibus unicoloribus; antennis subpiumatis. 
— År i allt 6frigt lik den nyss beskrifna, 

* * Seta amennanim nnda. 

2. E. oqiiila aeneo-fusca, nitida, clypeo rotundato, 
nudo; alis immaculatis. 

Jag har icke funnit mer ån ett exemplar, som 
åger största likhet med den förra arten, men skilld 
formedelst en alldeles naken eller hårfri munii- 
skold , som dessutom år glatt och kopparbrun. An- 
tennernas seta tycks ej heller vara fjåderlik; setse 
verticis korrtare och fårre, och nåstan inga i tho- 
rax. Fötterna obeväpnade, blekfårgadc; men ba- 
sis af bakfo.ternas tibier år hoptryckt och hvit- 
skinande. Vingarne ofårgade. 

3. E, coarctata aeneo-fusca, clypeo apice subcoar» 
ctato, nudo; nervis alarum transversis nigredi- 
ne cinciis. 

$ % Sällsynt vid vattenpolar. Till storleken nå- 
got mindre ån foregående arter , men större åa 
följande. Ehuru clypeus år i andan mera hop- 
tryckt, ån hos samarterna, finner man lått, att den- 
na arten bor lyda under samma slågte. Kropps- 
fårgen mörk, kopparbrun, åfvensom d§ med nå- 
K. F, A, HandL m$^ Si, IL 17 



248 

stan omårkbara smataggar försedda fötternas. Hv3d 
vinearnes nervgang vidkommer, foreter sig den 
olikhet från samarterna, att andra långdenerven mot 

andan bojer sig så, att en råtlinig vinkel formeras. 

4. E. siagjialif corpore maris cinereo-fusco, feminas 
albicante; clvpeo rotundato; alis albo-guttatis. 

^ $ Vistas i gråset vid vatten och på fuktiga vag- 
gar vid qvarndammar i storsra myckenhet, knappt 
större ån en loppa, till skapnaden annars lik E. 
riparia. Clypeus beklådd med korrta hår , hos 
hannen mörkgul, hos honan silfverfårgad. De små 
ovala antennerna åro framstående, tvifvelsutan med 
enkel seta försedda. Så val vertex som thorax åsa 
borst. Kroppsfårgea år kopparg:rå eller brunaktig, 
och visar abdomen sin metalliska glans i synner- 
het mot solljuset. Ryegen å thorax vanligen mör- 
kare; fötterna blyfårgade. Vingarne hos hannen 
svartare och tydligare hvitpunctexade, ån hos ho- 
nan, som åger fårre, men under microscopet syn- 
bara hvita puncter. 

Kat i i^ hit a. 

Clypeut subconvexus, laminatus, apice trun- 

carus, inflexus. 
Antennw breves: articulo ultimo apice obtusa. 
Corjjus obtuse ovatum: abdomine subdepresso; 
oculis rotundis. 

Clypeus år litet eller intet hårig, men ski- 
. nande och liknar en jåmbred perpendiculier skif- 
va, som sillan går ner om ögonen, hvadan ock 
dessa åro att anse for stora, upptagande nåstan 
hela hufvudets sidor, men for ofrigt åfven i ver- 
tex, som år borstrik, årskillda. Antenner och auxi- 
liar-nerv korrta Nervgången lik förra slågtets, I 
undantagsnds att den ordinaira tvårnerven hos nå* 



249 

gra arter år" längre belägen från vingkanten, aA 
hos andra. Konskillnaden år den redan ofvanfor 
omnämnda, och vistandet vid vatten, diken och 
på sumpiga ångar har lemnat mig anledning till 
slågtnamnet. " Såsom varande små arter kunna de 
lått undfly samlarens uppmärksamhet, och fåljakt- 
ligjen bland den på deras uppehållsställen, befint- 
liga stora mångd af andra små tvåvingsarter, svåra 
att urskilja och tillfångataga. Betraktandet af de- 
ras skonhet skall dock säkerligen bel5na den, som 
gor sig mödan att insamla dem. — Med Oscines 
och deras samslågter böra de icke confunderas. 

* Seta antennarum distincfe plumata. 

oc Nerviis costalis cum nervö tertio longitiidinaU 
connexus. 

I. N. caudata nigra tarsis testaceis; setis supra a- 
num elongatis una serie collocatis. 

Jag har hittills endast funnit ett enda exem- 
plar i Skåne af denna art, spm har storlek af E- 
phydra riparia, men mera trubbig. Kroppsfårgen 
svart ; blott thorax mera mattsvart. Det korrta 
bufvudet år så bredt som thorax , med en mörk- 
gul munuskold , och denna beströdd med föga syn- 
bara hår. Ögonen klotrunda. Antennerna svarta, 
nedböjda. Vertex svart med långa borst. Sådane 
finnas åfven på sidorna af thorax och scutellum, 
Abdomen år ej längre ån thorax, men nedtryckt, 
•och med åtminstone lo långa nedlutande borst, 
i en rad satte i anal-segmentet, samt 2 hopsittan- 
de uppåt bojda borst försedd, hvilken prydnad ger 
denna arten ett besynnerligt utseende. Fötterna 
svarta, endast tarser å mellan- och bakf5tter blek- 
fårgade. Vingarne ståta i svart ; auxiliar-nerveA 
I korrt; tredje långdnerven förenar sig med fo^tal- 



o 



nerven i Sjelfva vingsbiticD. Tvårnerven lieeer 



tv 1. 



nära inre vingkanren. 

2. N. cinerea Eavo-cinerea : ar.tennarum ir.edio, ii- 
biis tarsisque testaceis. 

c % Pvåkas nc.e cfta på väta ängsmarker. Bagge] 
Iloq variera tili storleken, både såsom större oct 
iniiidTe ån förra arten. Cljpeus år conv°ex, nakea: 
och smutsigt gul. Antennerna utstående, på uq- 
dra sidan convexa , med en gul ftåck på basis afi 
yttre leden. ThoMx med sidcbojst stöter i Eult; 
abdomea i grått, nåstan fläckig. Fotrerna grå med 
fina spinulae. Tibier och tarser bleka. \'ingar- 
nes nervgång såsom, i förra ärren. 

3. N. annulata rigricans, abdominis latenbus albo- 
punctatis; pedibus nigri? albo-annulatis. 

^ J Arten åger knappt en loppas storlek. Bagge 
kon hafva en gulaktig panna, i andan hvit. An- 
tennerna utstående, gula, nied en svart knöl vid 
basis. Verrex grå, på sidorna hvit med borsr. 
Thorax grå med otydliga mörka rysglinier. Ab- 
domen svart med hvira sidcpuncter Fotierna 
spräckliga, at hvitc och svart, dock så, att tibi- 
erna alltid ha midc på, en hvit ring. Vingarne 
färglösa, med medelmåttig auxiliar-ner%', emot hvars 
spits medlersta tvårnerven sitter u:i vingens dis- 
cus. Men den ordinaira tvårnerven löper något 
långre ifrån vingkanten, ån i fana arten. 

A?im. Denne arten, tiliika med fiera andra af 
denna f^.mili^ insatt i Samling'^ som ej förvaras i deöto 
torrare ruix., är snart underkastad förstöring. 

/3 Nervus costalis cnm ?ieruo qucrio longitudinali 
conmxur. 

4. N. griieola plumbea, clypeo aut aureo-aut ar- 
g«n«o; t-arsis postici» b5«i ilavis. 



25-1 

S 2 En liten art, som allmänt räkas pä ångar. 
Hela kroppen år metalliskt grå-gron, endast ryg- 
gen ;å thorax något mörkare. Munnskolden naken, 
hos ena könet glänsande af guld, hos andra af 
silfver. Bakom d^ mörka antennerna sitter en 
gul eller hvit flack. Fötterna blyfårgade. Bak- 
farserna gula eller hvita, i synnerhet vid basisw 
Vincrarnes auxiliar-nerv l^rrt och oår costal-ner- 
ven i förening med fjerde långdnerven inunder 
vingspitsen. 

5. N. albifrons nigra nitiJa, clypeo argenteo ; tar- 
sis omnibus albidis. 

% En gång fångad i sällskap med förra arten , som 
den alldeles liknar, men kroppsfårgen år glånsan- 
de svart, endast brostet hvitskinligt. Fötterna 
svarta. Alla tarser hvitgula med svarta klor. Våg- 
Stångerna gula. Hannen okånd. 

6. N. glabricula nigra nitida , elypeo obscuro; tar» 
sis albis. 

% Ar lika så sällsynt som den förra, och hälften 
mindre, så att den ej utan af vål vana händer 
kan handteras. Clypeus år mörk , åtminstone hos 
upptorrkade individuer. Antennerna svarta. Krop- 
pen glatt, svart med bleka tarser. Vingarne fårg- 
losa. Auxiliar-nerven medelmåttig; andra långd- 
nerven kröker sig emot costal-nerven långt framom 
Mingspitsen, hvarutaf man lått kan skilja denna 
arten ifrån de två föregående, i hvilka denna nerv 
år rak och långre nedlöpande. Hannen okånd. 

7. N. obscurella nigra, thorace clnerascente; vertice, 
antennis tarsisque testaceis ; clypeo setoso. 

5 % Mindre ofta fångad på ångar, snarlik N. gri- 
seola, men tyckes dock vara skilld genom munn. 



253 

skölden? del? minåre stansande hvithet, dels dess 

yta? kcrrra harbeklådnine. Dessutom åro anten- 
ner och sila tarscf ljusfårzade» Vertex framtill 
gi;laktig[, A'jxiliar-nerveii korrc cch alla långde- 

Derver raka. 

g, A^. madi:a?iT nigra, antennis pedibusque tcsta- 
cei;; abdomine cpaco, planc. 

S Såll?ynr och liten. Hufvudet framtill convext, 
med eanska stora, icke urs;lende cs:on. Munn- 
skoiden glin.— ,' de hvit. i spitsen häris:. Anten- 
nernas llng:! srcrre ån vanligen, med ljus fårg, 
cch tydlig seta plumata. Kroppen svart, inbojd; 
likvål år abdomen nå?:an platt med tre likbreda 
seemenrer. Fåtierna l:u?3. \'iD^arne stcta obe- 
tyaligt i svart. Hannen cklr.d. 

9, iV. nitidu'a chscure csri-Ieo-snescens, antennis, 
tibiis rarsisq'je posterioribus 5-avi". 

^ 5 H;rer med förra till de högst svirfångna ar- 
terna, men likvål kand till båg^e kon, och fun- 
nen pa en åker i Skåne. Arten år liten och högst 
glänsande. H-fvudet framrill convext, med så 

stora, ej ut?raer.ze, runda cccn» att de upptaga 
hela hufvudecs sidor. Antennerna gula med tydlig 
seta plumata. Fctrerna svarta, utom de sista pa- 
rens tibier och tarser, som åro gula. Vingarne 
h^-itakri^e mei korrc auxiliar-nerv. 

Anrrt, ""■!■ = ". b5r icke förblanda dessa två sist- 
nän-.de arter, e; r. e.^ri den nästf oljande med slägter- ' 
Ba Madiziz och GryniJic?'':-^/-^" . hvilkas clvpeu-s äger 
helt annan skspnad. et; irriiga iaera skilj aktigh eter. 
Ej heller är någon tiliräckeiig anlednings att hänfö- 
ra de tvenne förra ull slägtet Lauxania, hvaJ| ÖgOÄ 
äro aHånga och munjiskold ganska oje^ia* 



253 

* * Seta antennarum siibnuda. 
(Nervus co?talls cum nervö quarto longitudinali 
pone apicem alae connexus.} 

10. N. CEuea aaneo-virescens, clypeo albido; tho- 
race sublineato; ventre tarsisque pallidis. 

$ % Hälften mindre ån N*^ cinerea. Sällsynt i Juli 
manad. Kroppen nästan nedtryckt, oval. Munn- 
skolden matthvir. Antennerna svarta. Vertex kop- 
parfårgad med borst. Ögonen medelmåttiga, run- 
da, utstående. Thorax mårkt med tre otydliga 
röda linier. Magen hos lefvande blek med svarta 
långsgåeude puncter. Tarserna ljusa. Vingarne 
fårglosa; auxiliar-nerven råcker knappt till med- 
let af ringens sida. 

sAnm. Antenn-setan synes vara uti denna och 
följande arter, enär den nied vanlig lupp beskådas j 
ej annat än naken, eller knappt märkligt luden. 

11. N. giittata nigra clypeo albo; antennis subtus 
pedibusque testaceis ; alis albo biguttatis. 

5 $ Vankas i September till största myckenhet 
vid sjöstränder. Storleken mindre ån en loppas. 
Kroppen glänsande svart. Munnskolden matthvit, 
n.aken, nedgående under ögonen. Dessa sednare 
åro stora, hos lefvande mörkgröna, men mörkröda 
efter döden. Antennerna framstående, högst trub- 
biga, inunder ljusa. Vertex svart, glänsande. 
Buken smal, blek. Fötterna gula, likväl med 
mörkare tibier och tarser. Anal-segmentet år glatt, 
lysande, Vingarnes auxiliar- nerv medelmåttig; 
andra långdnerven korrt, och den femte krökt inåt 
den ordinaira tvårnerven. På omse sidor af denna 
tvärnerv finnes en hvit fläck, hvilken vid sol-lju- 
set lätt upptäckes, äfvensom, att bägge tvårner- 
verna omgifyas af en svartaktig skugga. 



254 

12. N. picta obscura, antennis intus pedibusque > 
testaceis; linea thoracis utrinque alba; scutello 
nigerrimo. 

^ 5: Funnen ihop med förra arten den 22 Sept. 
sällsynt vid hafsstranden , till storleken hälften 
mindre, och kan sannolikt raknäs bland de min- 
sta tvåvingsarter. Munnskolden ser ut att vara 
naken, ån gul, ån hvit. De framstående anten- 
nerna åro innantill gula. Omkring ögonen år en 
hvit ring. Thorax lefverbrun med en hvit streck 
å hvardera sidan. Scutellum matt, morksvart. 
Abdomen glanssvart; anal-segmentet ån mer glän- 
sande. Fötterna mörkgula. Vingarnes tvårnerver 
gitta närmare ihop ån uti foregående arter. 

13. N. pnnctato-nervosa grisea , antennis pedibusque 
testaceis; alis albis: nervis longitudinalibus tri- 
bus nigro-punctaiis, 

$ % Fo^a större ån förra arten. Tråffad i kårr. 
Bagge kon lika. Clypeus mattg^ul, convex, knappt 
hårig. Ogonringen hvit. AjfitennerJia gula, korr- 
ta. Vertex och thorax grågula. Abdomen mera 
glatt, med anus af en starkt glänsande svarta. 
Fötterna ])usa. Vingarne mjolkhvita med medel- 
måttig auxili^r nerv. Den andra och tredje långd- 
nerven lopa tått ihop, och åro liksom den fjerde 
märkta med några svarta puncter. Tvårnerverna 
/ omgifvas af mörk skugga. 

14. A^. interstincta nigra, antennis pedibusque te- 
staceis; alis albis; punciis interstidorum nigris, 

obsoletis. 

S Clypeus hvitaktig, ej nedgående under de stora 
runda ögonen. Antennerna framstående , ljusa. 
Thorax mattbrun. Abdomen glänsande svart. Fot- 



255 

terna ljusa. Vingarne hvita. Deras aiixiliar - och 
andra långdnerv aro korrta, ocli alla nerverna nä- 
stan lika åtskillda, med mindre tydeliga svarta 
puncier i mellanrummen. 

ly. N. qnadrata nigra, thorace opaco fusco; alis 
nigris: punctis interstitiorum quadratis albis. 

$ Clypeus hvitaktig, sannolikt utan här. Thorax 
mattbrun. Abdomen glänsande svart med ån star- 
kare glans å anal-segmentet. Fötterna svarta. Vin- 
garne mörka, nästan svarta, med små hvita pun- 
cter i nervernas mellanrum 'bestrodda, hvaraf pun- 
cterna i yttre vingkanten aro mera tydligt fyrkan- 
tiga ån de ofriga. De vanliga setae verticis tho- 
racisque saknas ingalunda. 

jd nni. Begge sistnämde arter, hvars honor äro 
ännu okända, hafva blifvit fångade bland gräset vid 
hafsstranden; äfven sedda i skogskärr. De höra vis- 
serligen till de minsta flugor. 



Il Det återstående slågtet DoUchopus , som lyder 

under Hydromyzides , ar ganska låttkåndt genom 
sin smala, jåmbreda, perpendiculiera clypeus, som 
vanligen år hvitskinande, och alltid utan mysta- 
ces; men åfven genom antennernas seta dorsalis, 
som år enkel, och olikt alla andras nedböjd med 
ett knå, samt endast^ hos några få arter liksom 
placerad i antennspitsen. Dessutom år kroppen af- 
lång, cylindrisk, med anus långt inbojd, i syn- 
nerhet hos hannarna; ögonen ganska stora och af- 
långa. Dessa kännemärken tillsammantagna skilja 
hithörande många arter snart sagdt från alla två- 
vingar, och hvardera sårskildt nåstan ifrfin sam- 
slågterna. Kroppsfårgen år oftast glänsande kop- 
pargron, eller röjer åtminstone å någon del spår 



356, 

till metallisk glans. Besynnerligt märkvärdig år 
könens skiljaktighet, som genast faller i ögonen, 
ägande hannen en långt under buken inbojd anus, 
och denna delad i flera flikar, hvaraf tvånne an- 
tingen likna stora fjåll, eller ån långa ån korrta 
trådar, de dar hos honan saknas. Utom denna 
olikhet, råder åfven mellan arterna en stor skilj- 
aktighet, ån i yttersta antennledens skapnad, ån 
i fötternas beväpning och tarsernas forunderliga 
byggnad, ån i vingnervernas olika direction m. 
m. hvilket allt, att icke alldeles fortiga kropps- 
fårgen, bor tagas i noga granskning. En flitig 
samlare kan ock deraf snart inbringa ett betydligt 
antal arter. Några uppehålla sig alltid bredvid 
eller på vattnet, andra i buskar och grås, i syn- 
nerhet på sänka stållen, i likhet med de många 
harkrankor bland Tipularii, hvaraf någras kropps- 
skapnad icke sårdeles mycket afviker från en del 
Dolichop-arters. — Det år ganska troligt, att lar- 
verna endast lefva i jorden eller i tufvor på vat- 
tensjuka marker, om ej på bottnen i kårr och di- 
ken af dy eller af våxtrotter. Larven till Dol. 
ungulatus år under namnet Nemotelus aeneus af 
Baron de Geer beskrifven i 6 Tom. af Mem. 
des Ins. såsom funnen i jorden. Samma art an- 
förd i Linn. Faun. under namn af Musca ungu- 
lata, år endast hannen. Det nya slågtnamnet år 
gf- Latreille och Fabricius uti Syst. Antl. 
antagit, och har afseende på de långa fötterna; 
men hade visserligen for så många allmänt van- 
kande arter, med afseende på lefnadssått eller up- 
pehållsställe kunnat lyckligare valjas. Latreille 
uti Hist. Nat. des Crust. et des Ins. anforer af 
detta artrika slågtet ej mer ån 2me arter, insatte 
uti Familjen Rhagionides bredvid slågtet Leptis 
Fabr., en plats, som hvarken med afseende pä 



357 

kropps-skapnaden , ej heller med afseende på de 
får nämnde familj antagna characteriserande delar, 
tillkommer dem. Fabricius har med detta slag- 
te inforlifvat många arter, som i anseende till 
korrta beskrifningar, och i trist af såkra figurer, 
aldrig skola igenfinnas. Också kunna flera af des- 
sa arter, i kraft af ett riktigt systems fordringar, 
alldeles icke hora dit, 

Kedan åro nåra 50 arter funne i Sverige, 
hvilkas beskrifnitig i anseende till vidlyftighetea 
icke denna gång kan hår inrymmas. 



258 



■ EN NY F0GEL, 

I AL LUS PAYKUJLLIIy 

beskrifven 

af 

SVEN INGEMAR LJUNGH. 



d. 2 1 Julil i8ij« 

-fi-bland framlidne Prosten och Pastorn vid Luther- 
ska Kyrkan i Batavia Johan Brandes's efter- 
lemnade Fogelsamling, som genom Arfvingarnes 
ynnest kommit mig tillhanda, funnos flere särde- 
les rara arter och åfven någre förut alldeles okan- 
de; af dessa sednare har jag nu utvaldt denna 
mycket vackra Sådesknarr (Rallus)^ for att kun- 
na aflemna en korrt beskrifning och ritning dera 
till Kongl. Vetenskaps-Academien. Slågtet Rallus 
år redan vidlyftigt och Gmelin i sin upplaga af 
Linneanska- Natursystemet uppråknar ej mindre ån 
31 arter deraf. Det oaktadt år likväl, efter all an- 
ledning, denna art ånnu obeskrifven. 

Foglen har enligt Prosten Brändes anteck- 
ningar och berättelse, sitt hemvist å den stora Sun- 
diska on Borneo , särdeles vid staden Banjarmas- 
sing, och å on Java, synnerligen omkring staden 
Batavia, uti dess vidstråckta Risfålt, der den mor- 
iiar och qyållar med ett särdeles starkt knarrande 



- 259 

late, elt ofta upprepade: Haerr, Haerr, beständigt 
Jäter hora af sig; men kommer högst sällan fram 
tili åskådande, och läter ån sällsammare fånga el- 
ler skjuta sig: sä att man med allt skål må såga 
om denna hvad Archiater von Linne yttrat om 
vår allmänna Kornknarr ([Rallus Crex}, nemligen 
att tusende hafva val hordt honom , men knappt 
en riktigt sedt honom. Detta år då åfven orsaken 
hvarfore han ej funnits i Europas talrika Fogel- 
samlingar eller förr blifvit antecknad. Det Jycl^a- 
des likvåi for en af Prosten Brandes's slafvar, 
att , efter många fåfänga forsok, få skjuta denna 
en dag vid solens uppgång. Att den lefver af 
Risfron och hvarjehanda Insecter, syntes af låm- 
iiingarne i dess innanmåten. 

Arten torde kunna bestämmas på följande sått : 

RALLUS PayltiUlii supra totus fusco - olivaceus , 
jmmaculatus, fronte, lateribus coili pectoreque 
ferrugineis; abdomine, crisso alisque subtus 
albo-ni2;roque fasciatis^ 

•— • Och ytterligare beskrifvas med detta: 
Railo Porzcina paullo major. Rostrum pe- 
desque fusci uti eij^m apices alarum subtus. 
Remiees olivacei mars^ine int^eriore tribus vel 
quatuor maculis transversis albis. Rectrices 
breves olivaceas immaculai^. Femora semi- 
nuda. Fascias transversas majores albas ab- 
dominis interjacent aliae lineas parvulee albae, 
et al« ante apicem albo-maculatas fasciis otisoletis/ 

Ritningen år af måsterlig hand gjord efter na- 
turen och till naturlig storlek. Sjelfva uppstop- 
pade Foglen år af mig aflåmnad till den rika Pay* 
kullska Fogelsamlingen; efter hvars om Natural- 
historien i allmåtihet, och Ornithologien i synner- 
het, nitiske och kqnnige ågare, Canzlie-Rådet och 



q6o 

Riddaren af K.' N. O. Herr Gustaf Paykull, 
jag, till ett skyldigt tacksamhetstecken, tagit mig 
friheten uppkalla denna rara Fogel. 

I sammanhang hårmed får åran nåmna, att 
Rallus- Porzana. Gmel. Syst. Nat. Linn., i. 2. p. 
712. N:o 3. Trynkarrnel Gesn. Aves vers, germ. 
p. 248. fig. Ochra, Gallinula Ochra Jenst. av. 
p. 160. fig. tab. 231. Porzana minor ibid. p. löa, 
Gallinula Ochra Aldr. ornith. 3. p. 135. tab. ig. 
f. 4, som af Herr Thunberg, nti Kongl. Aca- 
demiens Handlingar for år 1798 P- 182. N:o 5, 
och Herr Retzius i Fauna Suecica L; Del. pag. 
202. n:o 177 blifvit nåmd som Svensk, finnes på 
sidlåndta gråsångar omkring Jönköping och kallas 
dar Gråsknarren, samt har ett late liknande: 
Tjårrk, Tjårrki hvilket han idkeligen ropar 
nätterna igenom. 

Till dess närmare beskrifning horer: Ro- 
istrum capite brevius, rectum, basi subrufum, 
apice flavum, naribus patulis oblongls. Reme^ 
prima margine exteriore albo, pectinato. Tectri- 
ces alarum inferiores fuscee, albofasciatae, uti et 
hypochondria. 



Tab. V. föreställer den ofyaofSre beskrifna R. 

PayhiHii. 



^l 



RÖN 

Att genom Tamponers införande stäm- 
ma Näsblod^ 

C. TRAVENFELT. 



i. 16 Jiinil 181?. 

J-^huru näsblod vanligen harr5r af blodfullhet, i, 
-synnerhet i en viss ålder, eller uppkommer såsom 
ett critiskt eller symptomatiskt phenomen i sjukdo- 
mar och i dessa händelser antingen upphorer af 
sig sjelf, eller med mer och mindre lätthet stillas 
och nästan ensamt behandlas med hus - och syrn- 
pathi- kurer; så år det ostridigt att blodflod från 
detta ställe kan i vissa fall, såsom vid polypers 
extraction och eljest, antingen blifva dödligt eller 
orsaka svåra följder om det ej i tid hämmas; i 
anseende hvartill följande händelse torde kunna i 
någon mon fortjena den practiska Läkarens upp- 
märksamhet. 

Bokhållaren E. 38 år, af en mera svag åa 
stark kroppskonstitution och pussigt skårbjuggsak- 
tigt utseende, hade, oaktadt god matlust och di- 
gestion, i flera år varit besvarad af slemkråknin- 
gar om mornarne. D. ig Mars 181 3, kl. 8 f ni. 
började, efter foregående kråkningar^ näsan blodÄ. 



203 

Vanliga medel användes forgåfves, såsomj kalla 
cmslag pånåsan, instoppningar, m. m., samt åder- 
låtning på foten. Kl. ii f. m. tillkallades jag; 
de blodande väsa syntes vara i bakresta delen af 
venstra nås-caviteten emedan, åfven då hufvudet 
lutades framåt, bloden ståndigt rann bakåt svalget 
och tidtals uppkråktes. Ljumma fotbad, kalla om- 
slag af åtticka och salmiak på nåsan, hufvudet 
och genitalia; application af is i Ijumskarne och 
på ryggraden; insprutningar af utspädd svafvel- 
syra, af upplösningar i vatten af aiun, zink, kop- 
par och jern-vitriol ; uppstoppningar i nåsan doppa- 
de i dessa adstringerande medel samt invertes, 
syatvelsyra och till slut åfven blysocker till 5 gran 
i sentder, nyttjades till kl. 9 på aftonen. Blöd- 
ningen syntes då litet minskad och den sjuke var 
nyss insomnad; men, ehuru jag vid bortgåendet 
tillsade att, i händelse blödningen skulle fortfara, , 
genast lemna mig derom underrättelse, for att för- 
söka tamponers införande i nåsan bakifrån genom 1 
munnen och svalget, feck jag icke förr ån kl. 5 j 
följande morgonen veta att blödningen straxt efer i 
min borngång åter börjat med vanlig häftighet och 
sålunda fortfarit hela natten. 

Jag skyndade mig då till den sjuke, som ef- 
ter 21 timmars oafbrutet starkt blödande var högst 
utmattad, med klen, knappt kånbar puls, kalla 
extremiteter och kallsvettig. Jag tog en spelstrång, 
alt eller finare tenor kallad, i|- qvarter lång och un, 
gefår en linea tjock i diameiern, införde den med 
lätthet igenom den blödande nåsborran bakåt sval- 
get der den kunde ses och utan svårighet med eii 
pincette fattas och framdragas genom munnen; vid 
den framdragna strängen få^uades nu en stark, ett 
qvarter lång tråd, hvars andra anda blifvit fast- i 
gjord med en kegelformig tampon af fnoske, hvil- 



263 

kens största och bakre anda var af en knapp half 
tums och mindre främre anda af en knapp fjern- 
I dels tums diameter; strängen och tråden drogos se- 
dan tillbaka med den genom främre näshålan (nås- 
borrai?) fiamhångande andan af strängen och då 
uvula och velum palati molle undanbojdes med 
finf^retj uppdrogs tamponen utan svårighet i nås' 
hålans bakre anda. Når tamponen kändes val 
fast, upphörde genast blödningen baktill, näshå- 
lan uppstoppades framifrån med fnoske, under det 
tamponen hoiltSL^ fast med tråden som deltes i tu 
och knöts om en tums lång rund pinne fram om 
nåsan, hvarigenom hela uppstoppningen hoUts qvar 
och fast tillsammans. Ingen blödning marktes se- 
dermera. Nåsan var endast i:sta dygnet litet svul- 
len och om ps samma sida, men sedan hade den 
Sjuke ingen olågenhet af forbandet och respi-rerade 
lått genom den lediga näshålan ; på 4:de dygnet 
afiossad^s pinnen och de framifrån införda compres- 
ser, som voro alldeles losa, uttogos; på 7:de dyg* 
net lossnade den bakifrån infårda tamponen, ned- 
föll af sig sjelf i svalget och uppharklades. Dea 
sjuke återfick småningom sina krafter. 

jag har trott mig böra anföra detta lika eiikla 
som Fakra sått att stilla blodflod utur nåsan 5 dH 
det icke utan fara for lifvet eller hålsan kan län- 
gre fortfara, emedan Auctorerne gifva nog inveck* 
lade och svårt verkstållbara råd i detta fäll. BélI- 
t. e. proponerar att infora en tarm, hvars ena an- 
da år hopknyten och sedan fylld med kallt vat*- 
ten ; men denna tryckning ka^ii ej blifva så saker 
som af en fast kropp och icke verksam på alla 
stållen af nåshålornes ojåmna och olika vida ytot 
dår de blodande kårlen kunde vara belågne. Beu- 
TRANDi och Bell omtala åfven tillstoppning af 
näsans håligheier bakifrån, mea foreslä att upp= 
Ä". V^ A, HandL Hij. St. II, 1^, 






204 

draga trådar eller spelstrångar' igenom båda nas- 
borrarne, om också endast den ena blöder, genom 
en cylinder försedd med en fjåder, som vid på- 
tryckniiig skulle komma fram i munnen , o. s. v., 
cch att sedan vid de genom nåsan uppdragna trår 
darne fåsia en tåt sammanrullad compvess af cliar- 
pie och uppdraga densamma. Richter, i dess 
Chir. Bibi. IX. s. 471 criticerar båda desia me- 
toder, m.en anvisar icke nåson båttre.' Det låtta- 
ste sattet att inbringa tamponen, synes mig vara 
det jag beskrifvit. Att igenom båda nåshålorne 
infora rrådar och i dem fasta en con<pre£S, som 
icke går in i nares, utan stadnar bakom, kan ej 
stamma bloden så säkert, som att i sjelfva den hå- 
lan som blöder infora en tampon; att inbringa ea 
så stor massa, som en sådan compress skulle ut- 
göra, om den skulle uppfylla ändamålet, möter 
stora svårigheter och visar nästan att detta forslag 
år mera theoretiski ån practiskt; dessutom blir en 
sådan compress under passagen, af saliv och blod- 
blandad slem, våt, hård och glatt på ytan och så- 
ledes mindre tjenlig till compression ; att , då en- 
dast en näshåla blöder, som vanligen år håndel- 
sen, infora trådar genom båda, år en dubbel och 
onödig operation, hålst den icke verkstalles utan 
mycken olågenhet for den sjuke, som derigenoni 
åfven utan nodvåncighet hindras att respirera ge- 
nom dea friska nåsborran. 



I 



265 

RÖN 

Om Guldets Läkedoms-hraft*, 

af 
JOH. L. ODHELIUS. 

d. 17 Febf. igi3. 

J^nVigt mitt infor Kongl. Academlen atagne löfte, 
vid Pi\esidis-ombytet d. ly sistl. Augusti, får ]ag 
nu inberåtta några sjukdomshandelser, «oiti bestyr- 
ka Doct. CHaESTiENS uppgift om Guldets låke- 
-domskraft. 

Jag har vid desse forsok nyttjat den Guldets 
preparation, soni han kaliHr Muriate ä'or^ hviiket 
år en afdunstad upplösning af rent guld i salpeter 
och salcsyra. Jig har ock af desse lörsok fuutiit, 
cch kan vitsorda D:r Chrestikns försäkran, att 
patienter, under detta tnedeis nyttjande kunna fort- 
fara att forråtta vanliga goromäl, att de icke åro 
forbundne att iakttaga någon strång, diet och att 
de icke af guldet fä sådana ölägenheter som ofta 
af mercuren. 

Läkare- Vetenskapen har således i denna me» 
thod vunnit ett nytt, ganska kraftigt och säkert 
medel att erootstå och motarbeta hvarjebanda men- 
niskokropparnes for-boring, och att återstålla dera» 
lidne förluster, i möjligaste måtto. 



266 

i:o Pigan Moria IVatsfrom 38 år, intogs pa 
K. Ser. Ord. Lazaret d. 1 1 Mars 1S12, hade då 
ett stort sär på uvula och velum palatinum. 
molle, ett sår af 4^ tums långd på hågra axeln, 
jåmte sårnader på begge benen. Hon hade legat 
i sång med en kamrat, hvilken med elak ande- 
drågt och halsfluss plågades af gonorrhé och flere 
utslags- sår. Fora utslagen hade W^a.tstrom haft 
vårk och styfhet i lederne, med susuing för öro- 
nen och svag horsel. 

Efter rånsning af primae viae och bad, börja- 
des d. 13 Mars att gifva henne | gran guldsalt 
med en scrupel pulvis amyli blandadt, som hon 
med sitt finger kringdelade på tungan ochigomen, 
undvikande tånderne, efter möjlighet; detta sked- 
de morgon och afton. De första 7 dygnen mark- 
te hon ingen förändring, ehuru hon ofta nyttjade 
ett lenande gurgelvatten , men sedan började sve- 
dan i halsen och svalget tydligen forsvinna och 
såren renas. Det på armen fants d, 2 April vara 
låkt och d. 9 det i halsen. Omkring d. 13 mark- 
tes någon feber-rorelse i kroppen, med rodt fint 
utslag på armarne, hvarfore på några dagar en- 
dast nyttjades Infusum Flor. Sambuci, samt blod- 
iglar på högra knået som rodnat och svullnat; se- 
dan febren genom svettning var förbi. Med Maj 
månad börjades guldsaltet å nyo, jemte Infusumi 
$"1. Sambuci mot nåtterne. Alla sår låktes nu da- 
geligen, dock långsammast de på benen, så att pa- 
tienten kunde d. 10 Maj låmna sjukhuset frisk. 
Hon hade inalles nyttjat 20 gran af guldsaltet, 
|iå £5renåmde sått uppblandadt. 

a:o Arrendatcrn Anders IVceseUtis, 38 år gam- 
mal ,5 hade får 3 år sedan mårkt knölar i huden 
nedom hvardera knået, samt upphöjning på vån- 
sua tibia, s^pm småoingom bårjat ^ma, rodna och 



267 

blifva sar, hvaraf somlige läktes, men andre icke; 
fiere dyllke uppkommo pä vänstra benet. Vänstra 
testidén svullnade och blef större. Flere blemmot 
uppkommo på glans penis, de dar ömsom läktes 
och återkommo, samt syntes ånnu; sjelfva penis 
svullnade och värkte tidtals. 

Sådan var patientens beskaffenhet då han d. 
16 Junii 18 1 2 intogs. Han hade icke nyttjat några 
läkemedel for dessa åkommor. Efter vederbörlig 
ränsning, börjades d. ig med lika dosis guldsalt, 
Diorgon och afton; såren började korrt efter sup- 
I purera starkare och om 8 dagar minskade hettan 
och rodnaden. Under ena knået uppkom en knöl 
som snart bröt upp och gaf var. De förra såren 
visade tecken till låkning i början af Julii må- 
nad. Efter något mera gående i rummet marktes 
. i såren mera rodnad och hetta, som likväl genom 
I saturnina snart stillades. Testidén började nu 
ock aftaga i storlek och tyngd. Patienten drack 
dagligen minst i qvarter stark Decoct på Trifoii- 
um aqvaticum. 

Guldpulvret togs nu 3 gångor om dagen i 3 
■veckor; d. 12 September begårte han resa hem; 
itesticlen hade då återfått nästan naturlig storlek 
och var miuk. Alla sår, på 3 små obetydliga 
når, syntes låkte, och desse visade daglig för- 
bättring; knået ledigt och man styfhet. 

3:0 Dennes hustru, af lika ålder, hade for 5 

år sedan fått en bulnad i vänstra låret och for 3 

ar sedan en dylik på högra benet och hade får 

desse åkommor nyttjat Mixtura mercurialis ph. p. 

hvaraf lindring i varken vanns, 3 år tillbaka 

- börjades vårk i vänstra armen och en knöl upp- 

■ kom i hufvLidet med svar nattvårk. Hon blef då, 

intagen på Ser. Ord. Lazaret, och soulageraJes gan- 

I ska mycket genom nyttjande at Ungv, Mcicuriale. 



368 

utvärtes samt calomel invärtes, sa att hon ett är 
mädde våi; men for lo månader .<édan återkom 
iiaitvårk i arm^r och ben, ofta med hjert^ 
klippning; hon blef ock hes, feck hosta med 
bionblandadt slem. Efter svår hufvudvårk yp- 
pades innom ett halTt år en exosrosis i pannan, 
hvilken vid ankomsten d. i6 Juniivar qvar , med 
svår nat»vårk i bei^pipor och hals, hvari likväl 
intet fel syntes ehuru den omade vid påtryckning. 
Hade et ytligt sar nederst på högra benpipan. 

Hon nyttjade nu, lika med mannen guldsal- 
tet, Ki^tev 8 dygn blef varken lindrigare; omkring 
den lo juUi marktes b^-nsåret bättras och exosto- 
sen i pannan minskas. Hon drack nu ock Deroct 
p'å Tvifolium aqvaticum, samt nyttjade saturnina 
efrer syinptomernes behof, Pä halsen lades vesr- 
Catorium. Hon tog ock härefter 5 gångor i dyg- 
net sitt guldpulver. Då hon d. 12 Sept, jåmte 
mannen reste hem, var exostosen försvunnen , hal- 
sen frisk, ehuru nåa^on ömhet vid sväljandet : arm- 
lederne voro något styfva ; btnsåret låkt, men omt, 
och vid stark kroppsrörelse ömhet i lederne '""). 

4:0 Enkan N. N. 41 år gammal, hade i r?5- 
gra månader haft ondt i halsen med svårighet att 
S\ålja. Vid imagningen den 27 Augusti hade 
hon ett stort veneriskt <-år på velum palati, (der 
uvula redan var borrifrått) , med svårighet att svålja, 



^') Dess-e fee^ee Patienter, hvilVa titan st dig foiba'tr,'ng i 
äere oragångor hade nyttjat Mercure i hvarjfrhanda form, 
hyste, efiei gemene mans tänkesätt, stort fns-troende till 
salfvor, oclj VI ie, i iiEStjertle till sfyfhet i liaa'?ecken än 
ytt r Ig re fr f ok?5 hvad Ungventum Mer^iri.Ie kunde 
verka, hviU;et ock skedde, och bleivo hemJigen genom 
»in Adjuncts åtgärd d.r»ie'l iillfrinsstälNe , ehura uta« 
?isgon synbar nytta» Ditta niinsknle sä mycket mindre 
Guidsa't«ts tyilliga och ovedersägliga kraft emot deras svä- 
ra S3'^mptomer, iom derigenom vina s den kunskap, att 
Mercure kan med säkerkst nyttjas under guldsaitets btttk» 



*<i ^ 



26g 

tala(^e i nåsan och beklagade att hon af mercuri- 
elle medicamenter, som hon likvål oordentligen 
nyttjat, ingen lindring haft. 

Efter laxermedel, börjades med lenande gur- 
gelvatten och guldpulvret, 2 gångor om dagen. 
Redan efter få dagar minskades värk och svårig- 
het i halsen, och innom 14 dagar vaK såret renare 
och mindre, och efter 3 veckor måst låkt; an- 
sigtets hy blef friskare och renare. Hon låm- 
nade sjukhuset d. 22 Sept. alldeles befriad från 
sina medförde plågor. 

5:0 Flickan Maja Brita Satberg, 14 år gam- 
mal, intogs d. 10 Julii 181 2; hon hade då ofver 
os zygomatJcum på högra sidan; ett djupt, fråt- 
iår, rundt och af f tums diameter, och på vän- 
stra sidan flere dylike större och mindre med spåck* 
aktig grå och varig botten, samt med rod och het 
hud däremellan; åfven var undra ogonlåcket svul- 
!it. Flickan berättade att sjukdomen börjats Jul- 
tiden igii med kliande blemor, som snart for- 
vandladt sig till frätande sår, Hvarjehanda hus- 
curer hade långe forgåfves blifvit nyttjade. En 
qvacksalverska på Södermalm hade tagit henne- 
hem till sig och lårer, efter flickans beskrifning, 
gifvit henne piller och mixtur , troligen mercuri- 
elle, men allt forgåfves. Genom Policens åtgärd 
kom hon till Lazarettet. Dar bruktes på såren 
Althé-decoct, invårtes acidum nitri och på vadorne 
vesicatoria, omsider ungventum hydrargyri; men 
som foga förbättring håraf formårktes, beslöts att 
försöka guldets kraft. 

Från d, IQ Sept. tog hon J gran i sender 2 
gångor om dagen, och utvårtes pålades utspädd 
bly-åttika; invårtes drack hon decoct af Trifolium 
aqvaticum. Proportionen af guldsaltet oktes frati 
den 9 October till | gran 3 gångor om dagen. 



%10 

hvarefrer mot slutet af månaden, sären började 
förbittras, och, ehuru ganska långsamt fortfarit, var 
det pä hcgra kindbenat d. ig Decemb. läkt. 5'å- 
ren på vänstra kindbenet envisades ånnu med 
even botten i Januarii 1813, nien artade sig dock 
dagligen till läkning. 

Desse patienters nvtta af guld?alteti använ- 
dande, bevisar således värdet af denna nya metod 
till venerifke åkommors botande. Jag upprepar 
hår ock m.in ofvertygelse om dess stora practiska 
fordel, framfor mercurielle läkemedels bruk i sam- 
ma åndam.ll : m.an kan obehindradt skjota vanliga 
^oromål; man behofver ingen strång diet, cdast 
god föda i måttlighet; man får inga ledsaraheter . 
af läkemedlet m. ra. och Låkare-vetenskapen har 
vunnit ett nytt kraftigt botemedel. 

Men ock i 2:ne andra händelser, dar ingen 
anledning år till venerisk art, har jag; rönt och 
får hårmedelst till K. Academien uppgifva guldets 
oform.odade kraft. 

6:0 En m-edelålders man, litet ofver 50 år, 
som långe varit sjuklig, hållit sig mager, val 
haft matlust men foga gagn deraf till kroppens 
styrka, anfölls hastigt i Julii 1812 af feber-rorel- 
ser med lindriga håll i veka lifvet, oudt i bro- 
stet, kraftlöshet, med styfhet och krampdrag i fot- 
vristerne, af hvilken plåga han åfven ofta förut 
varit anfallen ; under en af de erfarnaste Läkares 
tillsyn, med ömhet vårdad, ofvervanns val detta 
onda tils en stor del, men kraftlösheten, styfhet 
och krampdrag nekade honom att ens Sicdja sig 
på benen. 

Som han af mig feck underrättelse om flere 
lyckliga torsok med guldpulvret, och sedan han 
fått försäkran att dåraf ingen olågenhet fcr hsns 
kropp skulle uppkomma, beslöt han, af eget be- 



«7i 

vag, att försöka om någon godl verkan for hans 
långvariga sjuklighet kunde deraf vinnas. 

Forsoket började d. 22 Ang, 181 «» med 4 
gran dagligen, morgon och afton; lifvet, som va- 
jit nog låst, blef snart mera naturligt, npphost» 
ninaen af slem minskades, och den mattande -v.-tt- 
ningen som några naiter vant nog ymnig öiver 
r^^gg, axlar och bröst, upphörde småningom, och 
kiafterne marktes tilltaga, krflmpdragen i fo tern;», 
minskades åfven, ehuru långsamt. Den i törsta, 
dagarne af September oförmodade starka kylan, 
gjorde ingen annan obehaglig verkan i denna fcr- 
båitring, ån någon mer svårighet -Jt fors kropgeti 
rak, vid gåendet, samt någon sviiidel därunder; 
m^n alla desse ölägenheter forsvunno iidic vader- 
leken blef blidare, ehuru patienten id(å mv^u va- 
rit utur sina rum. Efter 21 dagars bri'*: ?f d rera 
medicament, och under en glådiefull miriskain^; a? 
plågorne, samt krafternes förökande, beslåt dccs 
patienten att på g dagar taga 3 pulver om da>;en, 
for att utröna deras verkan på kanslorne; lungan 
blef då mera svärtad, och något stråf, Ifvenson» 
goraen; men for ofrigt ingenting mårklig^, utaa 
håisans förbättring fortfor. Härefter upphördes 
med pulvprnes dagliga bruk och patienten var vid 
ii' 'slutet af September ganska mycket forbåarad, samt 
hoppas mt nåsta sommar ger om andra stärkande 
medels tiiihjelp, småningom fullkomligen återvin- 
na hålsan, håist sedan han ock, vid båt-tre vä- 
derlek , nu har nog krafter att taga rörelse i fiia 
luften, 

7:0 Frun i huset, omkring 40 år gammal, 
som flere år haft svårighet i sina ben, hadfe under 
mannens forenåmde svåra sjukdom, i 3 månr^der 
varit anfallen af stark svullnad i det ena, med ros- 
aktig hetta samt 2:ne 6ppna sår på smalbenet. 



272 

med höga kanter, oeh mycken vårk af spännin- 
gar i huden ; hvilka plågor af hennes oro och 
bekynamer under mannens vidt utseende belägen- 
het mycket okades, fattade åfvenafeget bevåg det 
beslut, att, ehuru hon genom en den erfarnaste 
Läkares tillsyn fann mycken minskning i sina plå- 
gor, samt icke tviflade om fullkcailig hjelp, likväl 
tillika försöka guldpulvrens medverkan, uppmun- 
trad därtill af sin mans tydliga derigenom vund- 
na förbättring. 

Utan att rådfråga mig tog hon, jåmte de ut- 
vertes kraftige medlens bruk, dagligen 3 guld- 
pulver. Hon hade dåraf stundom sur smak i mun 
och tungan blef mycket svärtad; men fann snart 
hastig lisa i kroppens plågor, feck bättre nattro 
och sömn, samt därigenom mera kroppsstyrka och 
munterhet; ansigtet antog ock en mera liflig fårg. 
Hon minskade nu pulvernes antal till 2 om dagen, 
och efter 72 styckens nyttjande hade hon, genom 
den kloka utvårtes skötselns fortfarande', den gläd- 
jen att se svullnaden och rodnaden i benen försvun- 
nen, såren låkte , samt berättade mig nu först sitt 
med guldpulvren gjorde forsok, hvaraf hon försä- 
krar sig hafva kant en fortskyndad hjelp till dennéf 
besvärliga sjukdoms of v er vinnande. 



275 



Stats-Secreteraren m. /tz. Friherre 

SHERIKG ROSENHANES 

Biographie. 



A^an var fodi^ den 6 Jan. 1754, den förste af 4 
syskon, fruckten af det ågtenskap som Kammar- 
herren Frih. Fredr. Ross^;HA^E ingått med 
Grefvinnan Eva S. Stenbock. 

IVled lyckliga anlag begålVad , samlade han 
sine kunskaper först undt;r deras ögon som han 
hade att tacka for sin varelse , och sedan i tre 
är vid Upsala Hog-skola. hvilken han lem- 
nade 1772 for att inga i Canzli-CoIIegii Expedi- 
tion af Konungens Canzli. Under de följande 6 
åren genomgick han de första tjenstmanna-grader- 
ne, och blef i"79 antagen till andra Secreteraren 
i Konungens C'ibinet for Utrikes Brefvexlingen , 
en syssla som han i 13 år bestridde; hvarefter 
han 1793 blef Cabinets-Secreterare och erhöll 1793 
fullmagt att vara Canzli-Råd med sate och stamma 
i Collegio, men bibehöll tillika den förra beställ- 
ningen anda till år igoo. 

Etter Canzli-Collegii upplösning kallades han 
att vara Ledamot i Canzlers-Gillet och i en ny 
sakernas ordning igog åfven lill Ledamot af 
Canzli -Styrelsen med Stats - Secreterare - fullmagt. 
Emedlertid hedrades han med sårskildia för- 
troenden, ån att förestå Ofver-Post'Direct6rs- 



274 

Embetet, ån att , unt^er Riksdagarne i 4rebro 
(^igio — 1 812) hälla Conferencerne med de i 
Stockholm qvarblefne Utrikes Ministrarne. Förut 
(1794) hade han dessutom bllfvit af Konungen, 
for sin långvariga tjenst, ihogkommen med min- 
dre Nordstjerne-Korset, och sedermera ^i 8 10} med 
Commendeur-Stjernan, och omsider (igii) med 
K. CARL Xllhdes Orden vid de?s instiftelse. 

Friherre Rosenhane våren man af sann ^år- 
dom. Hans lyckliga minnesformåga understödde hans 
böjelse for historiske undersökningar, särdeles i fä- 
derneslandets håfder. Han ågde den vidsträckta- 
ste bok-kånnedom, och har sjelf spridt ljus genom, 
de skrifter som skola långe bevara hans minne, 
och hvilka sä väl den egentlige Håfdeforrskaren 
som Publicisten skola låsa med lika tillfridsstål- 
lelse. Först K. Vitterhets- Academien (1791) och 
sedan K. Vetenskaps -Academien (1790) erhollo 
hans biträde såsom af en nitisk och arbetsam Le- 
damot, — Den forras Handlingar prydas af hans 
Inträdes-Tal "om ' Historiens oden innom fäder- 
neslandet", och den sednare har funnit sin egen 
historia forträfFeligen utförd i det Talet som hoUs 
vid PraDsidii nedläggande 1805. 

Flera år tillbaka åkomne giktplågor hade ge- 
nom förnyade anfall ofta gjort Frih. Rosenhanes 
hälsa vacklande, och småningom försvagat hans 
kroppsbyggnad, hvilket förmodligen bidrog, att 
en under ett sednare tillfrisknande tillstått feber 
slutade hans dagar den 6 November 1812 p^å få- 
dernesgodset Torp i Södermanland. 

Frih. Rosenhane lefde ogift; var den siste 
af sin ätt, h vilken åfven nu pä svärdssidan med 
honom upphörde. 



275 

Hmii formmda Arbeten ävo fo/JanfSe: 

Svea Rikes Konunga-Långd. Stockh. 1789. 4-'o. 
Afhandling om Svea Rikes Råd, dess upphof, Em- 

bete, Tidhvarf och Oden. Stockh. 1791. Om 

Rikets Jarlar. 1791. 4:0. 
Afhandling om 5 Höga Riks-Embeten i Sverige. 

Stockh. 1797. 4:0. 
De bagge ofvananforde Talen i Kongl, Vet. och 

Vitt. Academierne. 
Flere a^ndre Tal och Lefvernesbeskrifnlngar. 
Anmärkningar vid märkvärdigheter i Svenska Hr» 

storien; och en mångd utförliga Recensioner, 

uppräknade sårskilde i Anteckningarne horande 

till K. Vet. Acad. Historia ss. 376, 494, 53-^^. 



27^ 



Acadejnie-Adjuncten och Chemie-Laho^ ' 
v atom i Upsala^ 

Mag. AND. GUST. EKEBERGS 

B i O g r a p h i e. 



XAan föddes i Stockholm 1767 den 16 Januarii. 
Fadren var- Skeppsbyggmästaren i Kronans tjenst, 
sedermera Capiteoea vid Consiructions Staten Jos. 
E. Ekeberg, och modren Märg. El. Ekorn, 
dotter af Saffians Fabrikoren Ekorn i Stockholm. 
Vid 10 års ålder anlände han till Calmar och 
sattes 1779 i pension på Soderåkra Pråstegård. 
Hår var det som hans håg först väcktes for den 
Grekiska Litteraturen, hvilken under hela hans 
lefnad och anda till sista slutet utgjorde hans upp- 
muntrande låsning. Genom en på samma ställe 
ådragen svår förkylning, förlorade han till någon 
del horsel förmågan, en olågenhet som han under 
sin ofriga iifscid, och till slut ånnu mera, måste 
vidkännas. 

1781 bevistade han skole-ofningarne i We- 
stervik tills han det följande året giorde sin fader 
sällskap pä dess embe'.s-resor till Carhcrona — 
och slutligen åter till hufvudstaden. Under allt 
detta forkofrade han sig genom egen drift, och 
med en vid hans ålder ovanlig arbeisambet i ve- 
tenskapliga yrken, åiVensom i teckning, hvartill 
han ågde mycken naturlig fallenhet, tiil dess jjaa 



277 

pa sin farbroders BruksDirectoren Eicebergs be- 
kostnad, afresie 1784 till Upsala Academie, der 
IVlaiheinatikeii jemte hans mast åLskade studier sys- 
selsatte lionom. For sitt snille, sin flit och adla 
caracter gynnad och understödd, särdeles af cecon. 
Prof. och sedan Domprosten Lostbom, sattes han 
i stånd att ernå den philosophiska graden, till 
hvilken anda han, först 1787 pro excercitio re- 
sponderade under Prof. och Ridd. Thunbergs 
Praesidio, (i) och sedan 1788 försvarade sin Gra- 
dual (2) under Prof Lostboms inseende, samt 
blef den 16 Junii, samma är, promoverad. 

Med ett 1789 erhållit stipendium, gjorde han 
en resa till Tyskland ofver Greifswald till Ber- 
lin, och återkom till Upsala, der han 1790 gaf 
ett offentligt bevis af sitt ifven poetiska anlag , 
uti ett Tal ofver Freden emellan Sverige och 
Ryssland, och derefter , 1792, tolkade värdigt 
Academiens oma forlust af Hennes "Wålgorare 
Hogsisal. Kon. GUSTAF III. 

Sedan han efter sitt fortsatta vistande vid Lä- 
rosätet, gjort Chemien och Laborationerne dervid 
till sitt förnämsta studium, forsvarade han som 
Prseses en ny Disput. i ett till vetenskapen horan- 
de åmne (3}, hvarpå han 1794 forordnades till 
Chemie-Docens. Praesiderade å nyo 1796 for etC 
annat Lardomsprof (4), hvarvid han, alldraforst, 
anvåndt den berömde Klaproths metod att upp- 
lösa hårdare stenarter. Insigtsfull i Natural- Hi- 
storien och dess delar, utgaf han åfven ett sådant 
specimen (5) och uppfördes derefcer på forslag till 
den då lediga ÖLconora, Pract. Adjuncturen; men 
kunde icke nu erhålla den. 

Andtligen efter mån^falldiga andra prof af 
skicklighet, flere mineralogiske resor innotn Riket 
under semmarferierne, och deromellan oafbrutue 



278 

Laborationer och ofta hållne ofientlige föreläsnin- 
gar i Chemien, utnåmdes Mag. Ekeberg 2799 
tili Ctiemie-Adjunct och Laborator. 

H3enom en vådlig- händelse 1801 , orsakad af 
f^ri med knalluft fylld flaska som sprängdes, såra- 
des han af en glasbit når innll pupillen af det 
ena 6gat, hvars bruk sedan icke kunde återställas. 

Men iå.jgi: förut hade Chemien genom hans 
iriedarbttande a.iven vunnit ett ypperligt bidrag 
medelst den nya Noraencla^uren som utgafs 1796 
och sedan blif^ it allmänt foljd; och utom många 
val an:=tållda och for deras fullkomlighet utmärk- 
ta rmaly^er på flere Stenrikets alster, och de i följe 
deraf gifne och i K. V. Academiens Handlirgar 
bevarade upplysningar om den bekanta Tttcrbij 
stenartms beståndsdelar samt egenheten af den dert 
funna jord; om Titan malmen och om den af Herr 
Ekeberg sjelf upptäckte Tanfahmi, sökte han ge- 
nom strödde skrifter, att innom fäderneslandet ut- 
breda de vigtigaste upp åckter, hvarigenom Che- 
mien i vår lid undergått en fullkomlig reforma- 
tion, och hvilket särdeles i en egen afhandling *) 
förklarades. 

Dfvannåmde är 1799 d. 4 Jun. valde denna 
K. Academien Adj. Ekeberg till sin Ledamot, 
och 1 1 år derefter, kallades han af Vet. Societe» 
ten i Upsala. 

Adjuncten Ekeberg var af klen kroppsbygg- 
nad, hade hemorrhuidal krämpor från yngre ålen, 
åfvensom anlag till brostsjuka, hvilken omsider 
tilltagande, åtföljdes af en fullkomlig aftyning» 
som ?'atade hans lefnad den ri Febr. 1813. 

M-d en af naturen liflig och verksam cara^ 
eter förenade han en Ijuf godhet, som spriidofver 
hans ansigte, jemte hans i sednare tider lidande 
utseende, yåckte tiU omt deltagande. Hans sått 

att 



279 

att vara ingaf förtroende. Som Lärare ågde han 
fortråftliga gafvor, och som van hyste han dtn 
redligaste tillgifvenhet. 

Hanf Skrifter dro : "* 

1. Disstrt. Mus. Nar. Acad. Ups. Pars III 1787- 

2. de Oleis Seminum expressis. Ups. 1788' 

g. — de Calce phosphorata. Ups. 1793- 

4. — de Topazio. Ups. 1796. 

^, — de Materiis Oleosis e Regn. Anlmall. 

Ups. 1796. 
6. — de Nova Analysi Aqvar. Mediviensium, 

(tillika med Hr Berzelius. Up?. 

1 8-00 ). 

Uti K. V. Academieiif ITanälingcir: 

1797. 2. qv. s. 156. Undersökningar af den svarta 
stenarten från Ytterby, och den deri 
funna jord. 

1802. I. 68- Upplysning om Ytterjordens egen- 

skaper, i synnerhet i jämförelse med 
Berylljorden; om de fossilier, hvati 
forstnåmde jord innehålles, samt om en 
ny upptäckt kropp af metallisk natur. 
(Tantalum.) 

1803. I. 45. Chemisk undersåkning af en Svensk 

Titan-malm. 

I ^oimiakn for Svensk Litteratur tjp^, 

Afhandling om Chemiska Vetenskapens nårvaraii* 
de skick *); jemte många Recensioner. 

Samt utom Talet ofver Freden 1790; Ups. s. å., 
flere tryckta Foemer. 



K, V, A, HandL WJ, St» IL 19 



2§o 



Mynt-Guardien 

PETTER JACOB HJELMS 

Biographie. 



Xian foick; d. 2 Ocr. 1746, itn sidite af fyra 
sy: kon. Barn af KyrkoherdeR i Gciheryd och 
Traheryds Församljngar samt Con'Lract:i-Pro?'en i 
Sunnerbo Hårad i AVexio Srifr, Ep.ic Hjelm, 
och dess sednare Maka Cecilia GrSTiiZN, dot- 
ter af Pastorn i \\'igelrofta P. Gistrexius. 

Vid 12 års ålder cch efter tilltcrece åtnjuten 
privat ijifoimation , i^j'<^gi f^^n i Pvectcrs- ClaiSen 
vid Vexio Gynr-.naEiuni , hvilker lemnaces 1763, 
eli han ankom till Up^ala. H'r fuiltoljde haa 
sine studier under lopTJct af 11 år: cch som Ber2:s- 
Veienj-kspen bjifvit vald till h'jfvjcyrke , utgaf 
han 1 77 1 si^t f-rsta Academiska Laroprcf ^'cra 
ägande rått till G ufvor cch Miin^iirck'-, cch år 
1774 det andra eller Gracual D;.-pu.st;cnen . uncer 
Piof. o. R. Berg:-.:axs inseende "cm h%-ira Jern- 
cnalraer'-'. ^amma år blef h'': Au:c'cl:ant i K;gl. 
Berg?-Ccllegio , men v-r hkvåx i:-c ar förut an- 
tagen till Masmåfteri-AmDesvån. Sa^om Proberare 
vid K. Myntet erhöll l'n f-r.rr.£zt 17S2 cch vi- 
csrierade tillika fcr A5;e;.^c ren v. £ngestr6.m, 
från den linen :i>i år 178^. Blef cmöider 1794 
Jviynt-Giiardien cch Fore-iån lare vid K, Bergs- 
Coilegii Laboratorium Chymicum anda till lifs-» 
slutet, som timade i Stockholm d, 7 Ocr. 1813- 



281 

Hans grundeliga och meddelande kunskaper 

Iådrogo honom med mycket skål K. V. Academi- 
ens uppmärksamhet och han blef Elennes Leda- 
mot 1784» samt intog sitt rum genom ett Intrades 
I Tal "om metboden i Chemien och dess visshetj '' 
i c.ch då han sedermera 1787 valdes till K.. Acade- 
; miens Ordförande, lemnade ha'i klubban under 
uppläsande af ett annat "om hv^rjehanda ämnens 
nyttigare användande;*' men hade åfven året fårut 
tolkat K.. Academiens gemensa-n na saknad uti ett 
Aminnel-e-Tal ofver sia fordne Lärare, den be- 
römde TORBElRN- BekGMA-N. 

Om Mynt-Guardiens HjELMS vt enskapliga 
bemödanden vittna de hårunder anförde 34 Kon, 
hvilka af K.. Academien, under 50 år biifvit emot- 
tagne. Hins upptäckt af Molybden-Metalien har 
tilldelt honoci ett fortjent ruai i Lärdoms - Histo- 
rien, åfvensora profven af hans arbetsamh.t och 
nit i egenskap af Embetsman och Medborgtre, ej 
mindre ån hans fortråffliga lynne, skola långe icke 
kunna fo-rsåtas. 

-/ Kgl. V. Acahmiem Handlingar förekomma: 

ijt6, Ij qv. s. 49. Om Folkmängden i Upsala 
Stift, emellan 1749 — 1773. 

I78«. I. 26. Forsok på Trådsorters krympning i 
kolningshetia. 

1781. 3. 184- Om bestånds 'delarne i Sten- och 
Trå-kol. 

1783' 3-237. Undersökning huruvida kalkjord in- 
går i Socker. 

278T' 3. 141. Forsok att af Brunsten erhålla Mag- 
nesium. 

.5787« !• 3^' Tlliåggning cm Stålets natur och 
Grundämnen. 
3. 128. Smålrglas t^pnligt vid Bly och Skjår- 
stens-profven. 



282 

1 788. I. 28. Om ett Salt ur kårsbårssafr. 

4. 280. Forsok ined Molybdena , och med 
reduction af dess Jord. 

1789. 2» 131. Första fortsättningen af föregående. 
4. 241. Andra fortsättningen. 

3. 161. Om myckenheten af eldsluft hos 
Brunsten. 
1790» I. 50. Tredje fortsättningen af Forsoken 
med Molybden. 

2. 81. Fjerde fortsättningen. 
1791. Femte fortsårtningeo. 

3. 213. Sjette fortsättningen. 

1793. 2. 115. Sjunde fortsättningen och slut. 
1793. 2. 127. Öm den nytta som kan göras med 

Molybdena. 
^"^794» 3' 227. Att rena Bly ifrån inblanning af 

Guld och Silfver. 

1796. 3. 170. Undersökning af ett källvatten frän 

Almby gård, Gillberga Socken i Sö- 
dermanland. 

1797. 2. 138. Om konsten att härda koppar. 
1^05. I, I. Minerographiska anteckningar om 

Porphyrbergen i Elfdals Socken och 

Österdalarne. 
2, 75. Fortsättning och slut af foregående. 
4. 227. Bihang till Herr Berndes afhand- 

ling om Tegelbränning. 

Dessutom följande sdrskildte Skrifter: 

Ofversättning af Hr T. Bergmans afhandling 

om Blåsroret. Stockb. i78*« 
Försök till Historien om Borgerligt Samhälle, af 

A. Ferguson- Ofvers. btockh. 179'^. 
Anvisning till bästa sättet att tillverka Salpeter. 

Stockh. 1794' 
Underrättelse om sättet att anlägga Salpeter -Lador 

etc. Stockh. igoi. 



^ 



283 



Afhandling om Indlgos tillverkning af Vejde-or« 

ten. Stockh. i8oi. 
Anledning till allmänt utspridande af de handlag, 

som fordras att till Lifs söka återbringa sken- 

döde m. m. Stockh. 1791. 
Smärre Afhandlingar i allmänna Hushållningen af 

D. HuME. Ofvers. Stockh. 1791. 
Konsten att tillverka Pottaska. Stockh. 1803. 
Berättelse om Elfdals Porphyr-Verk i Osterdalar- 

ne. Stockh. 2802. 



2S4 



U T D R A G 

af KcngJ* Vet. Acad, Dag-Boh 



F 6 R T E c K X I X G 

På de B o:': 'i- /;:. 'm. som nnde.r d::ta årgts förlopp 

blijiii jkL:::i till Ko;i 



Vit. Acadmikn, 



D 



Ä.rsKA. K. Vid. Societ. Kre Charter éfrer Ss>.n.d 
och ":.:\^rA e:c. 

Sc->kobt"? Eek'iend!£Örf:;se angående de i 
Aaret i,;il ir. '.kor.r.e Pra-Tie-Eiknln^er ^ samt 

I "^ ' " . 



A-- 



- i 



Hr H^o£T 
lec: 



T;- 



L- 



ionmn Col- 



H L 



: £■■ 



:-r i- i.i Läkrame i 
3 'kcomen etc. Tr. 
:'..~La:ide. Stockholm 



xä K. 5...,ari. C c,., i C 

Hr Gréfve Scrweäik, F. B.^ GrrJidlinier till St = ter- 
Das Historia, Andra Afdelningen. Stcckt. igi2^ 

B.CYAI- SocxETT. Dess TrsiisactTOiis från tr iS-- P. 2. 
till och nsed igi2 P. i. London. 4:0. 

Hr Säi.kxii:s. J. &., Ett Paket ilaniLSCTipier i Matiie- 
matiska aiuiien. 

Kr SvEiEifsTJFjiyA. Th. , Annals of Pbilcsophy by D. 
Thompson . X.o r. Tcndon. ISI2. 



H-: 



I- Is. 



Hr THrv3Eao, C. P., iloia Capensis. Sect, ill, 



Ht FitLés-, C. f.. 


2'. "'Va h'." " 


-: .1 - -p : -: T ': di 5 p n e n di 


MelhoäL"? Zb 


;-r-. Lo".!. 


(__,,- • r- _ 


Hr Bixi-BEBO, G., '•• 


'oiircVfi': :-:=; 


'.l'--abr:duvr:. t. Icsn. 



285 

Hr TriA.VENF£LT , c. > Läkaresällskapets Handlingar, 

I. 2. ocli 5.dje Stycket. S'f?>i.kh. 1811 — 13. §:o. 
HrSwARTz, O., Menioire explicatif sur la Splia>re Cau- 

cassienne ou specialement sur ie Ztfdiaque, par 

C. G. S. Paris. i8i3> 4:"- 

Gendeman^s Magazine for the year 1774; 

1775 et 1775. London. 8:o« 



Natiwatier m. in. 
Till Kongl. ]/^et. Academiens Museum iSi^. 

Hr Ljungh, S. L, Föl]'ande Foglar; Teirao siiscita- 
tor och Cotnrnix , samt £,aniiis Collaris. 

Hr Sparrman, A., Mus Amphibius och Sorex Fodi- 
ens : bägge uppstoppade. 

Ett missfoster af en Hund med svintryne, 
från Goda Hopps-udden, (i spir. vini). 

Hr SwARTz, O., Ett missfoster af en Gris med Ele- 
fant- Sny to. 

Hr Ljungberg, L. D., Stycken af mennisko - hufvud- 
skålar, uppgräfde pä Gottland, nära Wisbj'^, å 
ett i i5 Seklet timadt slagfällt. 



286 



FORTECKNING 

på de Afhandlingar och Rön , som äro 
införde i detta Andra Stycke: 



I. 



m Shtfotjdens giltighet^ att af för- 
sök med Hydrotechiiiska Modeller i småity 
domma om Maschiners verkan i 'stort: 
af Z. Nordmark - ' - s. 135. 

2. Utdrag af Tabell- P^erket migåenje Folk- 
mängden i Sverige, ärigw; af^H. Nx- 

CANDER ---.*. 15^, 

3. Fors ok Till ett rättfärdigande af de tke- 
oretiskt-chemiska usigter, på hvilka den 
systematiska, upp ställningen i mitt forsok 
ull en förbättring af aen Chemiska No- 

■ mendatnren grundar sig, af ]. B erzE" 

LIUS ,,,.--. 175. 

4. Forsok, att bestämma Syrehalten i Cer- 
oxidul och Cer-oxid, afW. Hisinger 216. 

5. Forsok, rörande de bestämde forhållan- 
den , uti hvilka Wisnmth- Metallen ingår 

föreningar med Svafvel och Syre', aj P, 
Lagehhjelm ...» ii^, 

6. Orters Geographiska Lägen i Calmnr Län 

och Öster gothland , bestämda genom Ob- 
servatiouer ined Chrnnometer och SpegeU 
Sextant år igiz,' ef Q- P. HIi-lstr6m 225. 



28? 

7. Beslirifning ofver iiugva i Sverige fun- 
na VatUnfirgor (Hydromyzide^J) cif C 
F. Fallcn .... 340. 

8.. En ny Fogel, Rallus PaykuUii,, be- 

skrifven c/ i.. I. Ljung h - - 258 

9. Ron , att genom Tamponers införande 

slamma Nitsblod ^ af C. Tu a ven fel t 261. 

10. Ron om Guldets Lakedoms-kraft , af J. 

L. Odhelius . - - . 265. 



Biographier ofver Stats- Secreteraren m.m, 

Frih. S. Rosenhane - - 273, 

— Chem. Adjuncr. o. Laborat. Mag. A. 

G. Ekeberg - - - 276. 

— Mynt'Guardien P. Hjelm - - . 279. 



288 

FIGURER 

Till i 8 ^3 ^rs Handlingar, 



Första Stycket: 

^Å3. I. Figuren hörande till Herr Ncrd^narÅs Af- 
handling. 

— II. Tig. I— 6* (till Herr Bergstens Afhandl.) 

— III. Rosa S^nticosa» (Herr Acharii Afhandl,) 

— IV. Färg - Tabell ( följaktig Herr Billbergs 

försök.) 

Andra Stycliet: 
."Jab. v, Rallus Paykullii. (Herr Ljiinghs beskrif- 
ning.) 



2 89 



FÖRTECKNING 

på Auctorerne till de Rön m. m., som 
finnas införda i 1S13 år« Hand- 
lingar. 



A.C 



.CHARitrs, E., JRosa Seritioosa , ny Svensk 

Törnbuske, beskrifven - - « I. gi. 

EERGSTeN, N. J., En lätt meihod, att upptäcka 
iiufvu-degenskaperne af den Kroklinien , 
i h vilken en kropp föres, när den dra- 
gés till en gifven punkt af en Centripe- 
tal -kraft, som är proportionel mot någon 
dignitet af afständet - - • I. as, 

Bsrzelius, J., För.sök till ett rättfärdigande af 
de Theoretisk-Chemiska åsigter, på livil- 
ka den Systematiska Uppställningeu i 
försöket tili en förbättring af den Che- 
miska Nomenclaturen grundar sig. An- 
dra Fortsättningen - - . - I. jg^ 

Fortsättning och Slut - - - II. 175- 

Billbeäg, g. J. , Försök till Färgernas bestäm- 
mande i Natural-Historien - -r I. Qf» 

Cronstrand, P. a.. Om bestämmandet af tiden 
då Anomalia Vera är gifven och Banan 
ej niyck«t afvikande från en Parabel - I. 15- 

FALLeN, C. F, , Beskrifning öfver några i Sve- 
rige funna Vattenflugor {^Hydro7tiyzides) II. 240. 

HisiNGER, W. , Törsök att bestämma Syrehal- 
ten i Ceroxidul och Ceroxid - II. -i^^ 

HÄllstrum c. P. , Orters Geographiska Lägeu 
i C.ilmar Län och Osierg-jthland, be. 
stämda genom Observationer med Chro- "* 
nom eter oeh Spegel-Suxt-ant ar Iiji2 - II. 22.S. 



290 

Lagerhjelm, P., Försök^ rörande de bestämde 
förhållanden, ud hvilka Wismulh-raelal- 
len ingår föreningar ined Svafvel och 
Syre _ - _ _ _ _ H. 2rg. 

Ljungh , S. I., En ny Fogel, Rallus Payhdlii, 

beskrifven - - - - - II, 258* 

NiGANDER, H., Utdrag af Tabell-Verket angåen- 
de Födda och Döda i Sverige, åren 
1806— 18I0 - - - - - 1. 6.5. 

Dito ang. Folkmängden år 1810 - II. I55' 

Nordmark, Z.^ Om åen dignitet af vattnets ha- 
stighet, som, enligt hittills gjorda för- 
sök med smärre vattenhiul, finnes sva- 
rande emot dess vinkelräta anstötnings- 
kraft - - - - - -5 I. x. 

Om Slntföljdens giltighet, att af försök 
med Hydrotechniska modeller i smått, 
dömma om Maschiners verkan i stort - II. 135» 

Odhelius, }. Tj., Rön om Guldets Läkedoms- 
kraft ._-_._ - II. 265. 

Travenfelt, c. Rön, att genom Tamponers 

införande stämma Näsblod - - - II. 26l. 

Westring, J. P., Rön, att genom Metallbor- 
star, eller samlad myckenhet af Metall- 
spitsar göra Galvanismen mer användbar 
och kraftigare för Medicinskt behof - 1» 81* 



REGISTER 

Till i8i3 Års Handlingar, öfver de ämnen 
som deri förekomma. 



A 

**-nomal!a Vera 1 3. 

Apsi-- 38- . ^ 

AstronoTiiislia observationer, biträde dcx.iä iji. 

Bills och Bertrandis satt Ett stamma Nåsbiod 265. GgiUadt 
af Richter 264. 

Biogrsphiet öfver A, G. EkeeerG 276, 
P. J. Hj£^--vi 2S0. 
S, Rosii:<HÄNE 275. 

Blende 212. 

Bly-Si-'I)oxid 209. 

Bredder och Längder af flere Inrikes orter observerade 259. 

Centripetal-krafi 22. 154. 

fer-Oxid — Uxidul — dess Syrhalt 2,^6. 

Chrestiens uppgift om Guldets brak 7-6 j. 

Chronometerns gång 226. Observationer dermed 22S. 

Comet for år 17 50 och 1766, 17. 

Diet-cur, se PrisSmnen, 

DIgniiet sf Yatiens hastighet i. 

Diptera, den Class af Insccter , hyartill Hydromyzides hora 241, 

Dragsjuka , se Prisamiien. 

Dofhet, se Siukdommar. 

Eldstaders forbrtttring , se Prisämnen. 

Elfkarleby 3;uka , se Prisämnen, 

Exostoser, se S ukdnmraar. 

Flor.i Lapporica, ny utgifven 13 !• 

Fluiduni indefinitum , se Hydrocl\namie. 

Friction 14J. I47» a 

Folkinångden. i Sverige, efter Ståad 158. Hushill iijg. Ål- 
der 160. ISiaringar 1 61. 167. 

Fårgor ^ deras bestämmande i Natural-Hi<to. ien 97. 

Får^-arter: hvit och dess nuanccr loi— ^103, Gjltt I04 — io6. 
.Svart 107 — 108. Blätt loS — llo. Gr-nt lo'> — 115. 
Gult 11} — 117. Orange 117 — 1 1 8- Root 118 — 122. 
Brunt 122 — 124. Violet 12^—126. 
- Blaaningar loi — I2j (i noterna^. 

fargor, daras Laiiriska najnn : ^iieus se Rodt, ^ruginosus St 
^^rout, Albr.s se h it, Albolnteus se Gult, /iigenteus se 
H-.it, Argillaceus se H.it, Airocasruleus se Blätt, Atovi- 
ridis se Grönt, Aurantiac.is se Orange, Aureus sa GMlt^ 



Tillagg och Ratt elser, 
I. St. 4:de sid. 4 rad. står *9 läs lo. 



b. 


— 


6 — 


6. 


— 


7 — 


— 


— 


17 — 


8. 


— 


28 - 


n. 


— 


32 — 


Pag. 3. 


— 


4 — 


23. 


— 


i5 — 


96, 


— 


4 — 


1 32. 


— 


5 — 


H.St. 1 90. 


— 


21 — 



tillägg (p.) 
tillägg T. I. 
tillägg *35. 
borttages II. 
står Sv. läs Sim. 
efter Fig. I. tillägg Tab. I. 

— Fig. I. — Tab. II. 

— Tab, tillägg III. 
slår kaUadt , läs kallat. 

står Guldpulpur, )Äi Guldpurpur, 



rrm 



^^4'/''^ 




#- 







K.Tir^i..tr<zndl. 18J3 



AMNH LIBRARY 



100170588