FOR THE PEOPLE
FOR EDVCATION
FOR SCIENCE
LIBRARY
OF
THE AMERICAN MUSEUM
OF
NATURAL HISTORY
N
K o N G L.
ETENSKAPS
AC A
EMIENS
FÖR ÄR I 8 1 3.
•»>«t
STOCKHOLM
TRYCKTE HCTS Jo H. Pe H R Ll T^ D H , lSl5.
^^f^f^^^^i^^^.
KONGL.
VETENSKAPS ACADEMIENS
HANDLINGAR
UNDER
FÖRRA HÄLFTEN
AF Åk T813.
PRESES
Hans Exc. Hr Gref. E. RUUTH,
En af Rikets Herrar; Ofverste Marskalk, m. m.,
Ridd. och Comm. af K. M. O. , Comm.
med St. Korset af W. O., Ridd. af
Kon. Carl XIII:s Orden.
.ongL Vetenskaps Academien liar ,
funnit för godt^ att fastställa ändring
vid ut giftandet af sine Handlingar^
till följe liv ar af de^ med detta år^
hörja en ny omgångs under den Titel
som dem i förstone tillades: Kongl.
Vetenskaps Academiens Hand-
EiNGAH, ]De utkomma nu mera^
icke som förut ^ Qv artals-vis ^ utan i
tvenne Stycken^ ett livar sjette Ma-
nad^ och livilka tillsammans utgöra
den vanliga Tomen^ som med det lö-
pande årtalet tecknas,
Hvad sjelfva innehållet beträffar,,
hlifver planen oförändrad y i anseende
till införandet af de Ämnen ^ hvilha
af Kongl. Academien emottagas, dä
tillika tiden når detta skedt^ enligt
Dag' Boken, ofmnföre tillsattes. Ge-
nom livarje Styckes dubbelt större om--
fattnings vinnes emedlertid en långe
saknad fördel, att vetenskaplige Af-
handlingar kunna der blifva mindre
styckade inrymde, ån sådane ofta tilh
förene i Ovartalerne befinnas*
yetenskaps-Academiens
Beskyddare :
HANS MAJESTÅT
KONUNGE
i(^yma
KongL Academiens
Förste Ledamot:
HansKongl.HöghetKron-Prinsen*
Öfr ige Ledamot er :
Xierr !Da.vid von Schultzenheim , Med. D.,
Kongl. ,Maj:ts Förste Archiater , Preses i Koiigl*
Sundh. Colleg., Commendor af K.Wasa Orden ^
Led. af K. Landtbruks-Academien och Patriot.
Slllkapet- * 4. T. 4. (pp). ■
Herr Grefve Johan Ltljengiiantz, En af Rikets
Herrar, f» d. Riks-Råd m. ra.^ Commendor af
alla Kongl. Maj:ts Orden och vice Canzler, He-
ders-Ledamot af Kgl. Landtbruks-Academien,
Led. af K. Patriot, och Gotheb. SSlskaperne.
^ I. T. 3. (pp).
Herr Gustaf von Engestrom, Bergs-Rad, Led.
af Soc. Nati Curios. i Berlin och Physiogr.
Sålsk. i Lund. * ir. T. 2. (pp).
Herr Baron Samtjei. Gustaf Hermexin, Bergs-
Råd, Led. af Kongl. Landtbruks-Academien, K.
Patr. Sålskipet , Heders-X^edamot af Vet. Soc. L
Phllad. Boston. Nat. Curios. i Berlin. *8. T, 3.(pp.)
Herr N11.S DALBEitG, Bergs-Rad, Heders-Ledam.
af K, Sundh. CoU,, Ledarn, af K. Patr. Sulskapet^
K. Vet. och Vitt. Samh. i Gotheborg, Econ.
Soc. i Pettersburg och Medic. Societ. i Paris.
* c. T. 3. (pp)-
Herr Gustaf Adolph Lejokmark, vice Presi-
dent i K. Bergs » Collegium, Riddare af K, N,
O., Led. af Xr Patr. Sfdsk. * 15. T. 3. (pp).
Herr Johan Lorentz Odhei.ils, Med. Doct.,
Medicinal-Kåd, f. d. Medicus vid K. Seraph.
Ordens Lazaret i Stockholm, Led. af K. Patr.
Sllsk. * 36. T. 10. (pp).
Herr Carl Peter Thukberg, Med. Doct., Med.
35otan. Prof. i Upsala , Ridd. af K. Wasa Ord.,
Hed. Led. af K. Sundh.Coll. Led. af K. Landtbr.
Acad., Vet. Soc. i Upsala, Patr. Sålsk., Finska Hush.
Sålsk., Physiogr. S*lsk. i Lund, Kejserl. Naturf.
Acad., Vet. Acad. i Petersburg och Societ. i
Trondheim, Gottingen, Haarlem, Amsterdam,
Vliessingen, London, Philadelphia, Pavia, Je-
na, Moscow, Gorinka ; Naturforsk. SSlsk. i Ber-
lin , Köpenhamn, Halle, Paris, Edinburg; Lin-
neansk. Soc. i London; Medicinska Soc. i Ma-
drid, Edinburg, Paris, Montpellier , London;
Vet. Acadera. i Montpellier, Florens, Batavia,
JS'ancy, Åkerbr. Sllsk. i Paris; Nordiska Sålsk.
i London; samt Correspond. af Franska Insti-
tutet. '" 51. T. 3. (p.)
Herr Henkic Nicander, Kongl. Vet. Acad. f. d.
Secreterare och Observatör, Kongl. Secreterare
och Secr. vid K. Tabell- Commission ; Led. af
K. Landtbruks och K. Musicaliska Acad. ; Vet.
Societ. i Upsala; Patr. Sälsk. ; K. Vet. Societ. i
Köpenhamn och Meteorol. Societ. i Manheim.
* 24. T. 6.
Herr Anders Sparrman, Med. Doct., Professor,
Assessor i K. Sundii. ColL. Ledamot af Vet. och
Vitt. Samh. i Gotheborg, Physiogr. Sålskapet i
Lund; Medicinska Societ. i London och Paris,
Kat. Hlst Socleteten I Paris, Akerbr. SSlslcapet
derstSdes, Vet. Soc, i Philadelphia, Linneanska
Soc. i London och Patr. Sålsk. i Hessen-Horn-
burg. ^ 23. T. 2. (pp.)
Herr Cari- Magnus Blom, Med. Doct., As?^essor,
Provincial Medicus i St. Kopparb. Låa; Leda-
mot af Kejs. Naté forsk. Acad. och Vet, Soc. i
Basel. * 14.
Herr Anöeks Johan IIeTzIus, f. d. Hist. Nat.
Bot. Sc Oecon. Professor i Lund ; Heders-Le-
damot af Kgl. Sundh. CoUeg* i Ledamot af K.
Landtbruks-Academien j K. Vet. och Vitt. Sanih.
i Gotheborg, K. Patr. Sålsk.; Physlogr. SSlsk.
i Lund; Econ. Soc. i Pettersburg, Med. Soc. i
Köpenhamn, Dansk. Nat. SSlsk. Naturforsk. Salsk»
i Berlin; Vet. Acad. i Padua och Mantua; Linn,
Soc. i London; Physiska Sällsk. i Gottingen och
Jena ; Patr. Sållsk. i Hessen - Homburg , Ekon,
Soc. i Leipzig och Corresp. af Vet. Academ. i
Turin. * 15.
Herr Johan GotTlieb Gahn, Assessor i Kong!.
J5ergs-Collegium, Ledamot af K. Landtbruks-
Academien.
Herr Samitel OdMann, Theol. Doctor, Professor
i Upsala samt Kyrkoherde i Gamla Upsala , Le-
damot af Vet. Soc. i Upsala och Patriot. Sållsk»
i Hessen-Homburg. * 20. T. 4.
Herr Peteb. Jacob Hjejlm, Mynt-Guardien och
Director af Kongl. Bergs-Collegii Laboratorium
Cheraicum, Ledamot af K. Patr. SSUsk. * 2?.
T. 3. (PP-)
Herr Carl AnFVEDSSoN, Commerce-Råd, Com-
mendor af Kongl. Wasa Orden, Ledamot af K*
Landtbruks-Academien. T. 2. (pp.)
Herr Baron Petek Niclas von Gedda, Katn-
mar-Revisions-Råd, Ledamot af Patr. Sällskap,
och Vet. Soc, i Köpenhamn. * ^. T. i. (pp.)
Herr Zacharias Nordmaäk, Physlces Professot
i Upsala , Kiddare af K. Nordstjerne Orden ;
IL,edamoc af Vet. Societeten i Upsala och af
K. Krigs-Vetenslcaps-Academien. * 9. T. 4. (p.)
Herr Anbers Johan Hagstrom, Med. Doctor ,
General -Director for Sjukskötseln vid Lazaret-
terne i Riket, samt Anatora. SC Chirurg. Pro-
fessor vid Theatrum Anatomicum i Stockholm;
Riddare af K. Wasa Orden; Ledamot af Kongl.
Patriot. Suilsk. och Physiographiska Sällskap, i
Lund. * ir. T. 4. (pp.)
Htrr Baron Gudmund Göran Aulerbeth , Stats*
Bad, Commendor af Kgl. Nordstjerne Orden,
Biddare af Kon. CARL Xllirs Orden; En af
de Aderton i Svenska Acadcmien, Hed. Ltd. af
K. Landtbr. Acad. , Led. och f. d. Secreterare i
K. Vitt. Hist. och Ant. Acad. , Led. af K. Mu-
sicaliska Acad. och K. Patr. Slllsk. T. 5. (pp.)
Herr Nils RoseN von Ros£^STBIN, Landshof-
dinge , Constituerad Stats Secreterare 1 Ecclesia-
stik Expeditionen; Commendor af K. Nord-
stjerne Orden, En af de Aderton i Svenska
Academien ; Led. af K. Landtbr. Acad., Vet.
Soc. i Upsala och Patriot. Sällskapet. T. 2. (pp.)
Herr OxoF SwARTz, Med. Doctor, Professor, K.
Svenska Vetensk. Academiens Secreterare, In-
tendent ofver K. V. Acad. Museum , Riddare
af K. Wasa Ord., Heders Ledamot af K. Sundh.
CoU. , Ledamot af K. Laadtbr. Acadera. , Vet.
Soc. i Upsala, Kgl. Patriot. Sållsk,, Physiog. i
Lund, Kejs. A.Nat. Curios. Acad. Italiana, Kongl.
Linneiska Societeten i London, Societ. Phys. i
Gottingen, Soc. Medicale och Soc. Philomatique
i Paris, Naturforsk. SSilsk. i Berlin, Scandina-
^-iska i Köpenhamn, Soc. Phytograph. i Gottin-
gen, Americ. Soc. i IBoston och i Philadelphia,
Naturalist. Soc. i Moscow, Soc, i Gorinka och
1 Jena, Correspondent med K. V. Acad, i Berlin.
* 36. T. 4. (pp.)
Herr Eicngt REiNHorD Geijer, Ofver - Duector
vid Controll- Verket, Riddare af K. Wasa Or-
den; Ledamot af Kgl. Landtbruks Academien,
Patriot. Sållsk. och Krigsmanna Sfillskapet. * 5.
Herr Samuel Fahlberg , Med. Doct. , Gouver-
nements Medicus och Landtmateri - Director pä
St. Barthelemi. '>' g.
Herr Gustaf von Paykull , CanzH-Råd^ Rid'
dåre af Kongi. Nordstjerne ■ Orden , I>edamot aC
Vet. Societeten i Upsala, Kejs. Vet. Acad. och
Econom. Sållsk. i Petersburg, Kejs. Naturforsk.
Acad. i Florens och Slena: K. Vet. Soc. i Köpen-
hamn och Gottingen, samt Naturf. Sålisk, i Pa»
ris och Berlin. * 8- T. i. (p.)
Herr Johan Peter Wj£Stking, Med. Boctor,
Kongl. Förste Lif Medicus , Ledamot af Vet.
Soc, i Upsala och af Patriotiska Sallsk. ; Kejserl.
Acad. Nat. Curiosor. , K, Lidneiska Soc. i Lon»
don och Societé Medicale i Paris. ""•'* 18.
Herr Baron Vixhexm Rappe , Eruks-Patron.
Herr Adam Afzelius, Med. Doctor, Professor i
Upsala, Ledamot af Kejs. Acad. Nat. Curioso-
rurn, K. Liimeiska Soc. i London och Corii^p.
af Soc. d'Agricult. i Paris. * 6.
Herr Nathanaee Gerhard af ScHui.TéN, Of-
veTSte och Chef for Sjomfitnings-Corpsen, m m.
Riddare af Kongl. Nordstjerne- Orden , Ledamot
af K. Krigs -Vet. och K. Landtbruks - Academ.
* 3. T. I. Cp..)
Herr Henric Gahx, Medic. Doctov, Assessor,
Heders - Ledamot i Kongl. Sundh. Colleg. och
Ledarn, af K. Vetenskaps Societ. i Köpenhamn.
* 2. 6p.)
Herr Eric Nordvall, Major i Mechaniken och
Director for Eskilstuna Fristad; Riddare af K2.I.
Wasa Orden . Ledamot af Kongl. Landtbruks*
Academieu.
Heyr Per Dubb, Med, Doctor, Amiralitets- och
Lazarets-Medicus i Gotheborg , Commendor af
K. Wasa Orden, Riddare af Kon. CARL XIILs
Orden, Heders-Ledamot af Kgl, Sundh, Coll.,
Ledamot, af Vet, och Vitt, Samh. i Gotheborg.
Herr Baron Gustaf Adolph Beuterholm, En
af Rikets Herrar, Riddare och Commendor af
K. Maj:ts Orden, Ledamot af K, Acad, for de
Fria Konsterna,
Herr Ehtc Acharius, Medlc. Doct,, Professor,
Provincial- Medicus i Ostergothland och Wad-
steng Län; Riddare af Kgl. Wasa Orden; Le-
damot af Physiograph. Sållsk. i Lund; Physiska
Soc. i Gottingen, Linneiska i London, Natu-
ralist. Soc. i Moscow och Phytogr. i Gorinka.
iJfrr jBaron Mathias Rosenblad, En af Rikets
Herrar, Stats-Råd, Riddare och Commendor af
Kongl. Maj:ts Orden, Heders - Ledamot af Kgl.
Landtbr. Academien, Ledam. af K. Vitt. Hist.
Ant, och K, Musicaliska Acad, samt K. Patr,
Sällskapet. T. i. (pp.)
Jlerr Gustaf BrolijnCt, Bergmästare och Bergs^
Proberare; Ridd?.re af K. Wasa Orden j Leda-
mot af K. Landtbruks-Academien, (p,)
Herr Abrahars Niclas Edelcrantz, Ofver-
Intendent, Intendent ofver Konungens Museum,
Director i Kongl. Landtbruks-Acadernien, Prae-
ses i K, Acad, for de Fria Konsterne, Com-
mendor af K, Nordstjerne Orden ; En af de
Aderton i Svenska Academien; Ledamot af K.
Vitt. Hist. och Antiq. , K. Krigs - Vetenskaps-
och Musicaliska Academien, K. Patriot. Sallsk.,
Åkerbruks - Slllsk, i Paris , samt Sållsk. for up-
muntran af Konster, Manufactur och Handel i
London, * 3. (p.)
Herr Gustaf Aron Liwd-bom, Bf-rgmastare i
Wermland, Ledamot af K. Patr. Sållsk. * z.
Herr AxEt Gabriel Sti,fvi;rstolpe , Kammar-
herre och Hand Secreterare hos Hennes Maj:t
Enke-Drottningen, Riddarhus Secveterare , Rid-
dare af Kgl. Nordstjeriie- Orden; En af de
Aderton i Sv. Academien ; Ledamot af Kongl.
Music. Academien, T. i. (p.)
Herr Jons Svanberg, Geometr. Professor i Up-
sala , f. d. K, Vetenskaps Academiens Secvf^ze-
rare och Astronom; Ledamot af Vet. Societeten
i Upsala och K. Krigs - Vet. Acad. och Corre-
spondent af Holländska Vetenskaps Institutet. *7.
Herr Carl Gustaf Sjostcn, Professor vid Svea
Artilleri -Regemente; f. d. Kgl, Vet. Academ.
Secreterare och Lärare i Experin^ental-PIiysiken,
Ledamot af Kongl, Krigs Vetensk. Academien,
^ 3. T. 2.
Herr Carl Bouck , Capiten vid Constructions»
Staten, Ledamot af Musicaliska Academien,
* I. (P-)
Herr Baron Cari, Eric LAGEFtHEiM, President
i Kongl. Stats-Contoret , Riddare och Commen-
dor af K. Maj:ts Orden; Riddare af K. CARL
Xni:s Orden, Heders Ledamot af K. Landtbr,
Academien. ( p.)
Herr Jonas Ofverbom, Premier- Ingenieur vid
Kongl. Landtmåteri - Contoret , Ledamot af K,
Krigs - Vet, ocli Kgl. Landtbruks - Academien,
* I. (p.)
Herr Eri^ Hagstrom, Geschworner och Bergs-
Mechanicus; Förvaltare af Elfdals Porphyrverk.
Herr Grefve Carl Gabriel Morner , Hof-Mar-
skalk , Riddare af K. Nordstjerne • Orden , Le-
damot af K. Patriot. Sällskapet.
Herr Johan Afzelius, Chemi35 Metallurg. Sc Phar-
macise Professor i Upsala; Riddare af K. Wasa.
Orden, Heders = Ledamot i Kgl. Sundh. Coll.,
Ledamot af Patr. SrUlsk. i Cassel och Hesseri-
Homburg.
Heir Grefve Eric Ruuth, En af Rikets Herrar,
Oiverste- Marskalk hos Hennes Maj:t Drottnin-
gen; f. d. Gen. Gouverneur i Pommern och
Greifswalds Acad. Canzlerj Kiddare och Com-
mendor af K. Maj:ts Orden, Commend. med
St. Korset af Wasa Orden; Riddare af Kon.
CARL XliLs Orden, Heders - Ledamot af K.
La-ndthruks-Academien. (p.;
H-rr Baron Fredric Vilhelm von Ehe.ixheim,
f. d. Canzli President, Commendor af K. Xordst.
Ord., Heders-Led. af K. Landtbr. Acad,, Led. af K.
Vitt. Hist. och Antiq. Acad. och Patr. Sållsk. (p.)
l^err Baron Georg Adlersparre , f. d. Stats-
Råd, Landshofding i Skaraborgs LSn; Commen-
dor af Svurds -Orden med St. Korset; Heders-
Ledarn af K. Landtbr. och K. Krigs -Vet. Acad.
T. r. (p.) Ekon. Ann. B. i - S.
Herr Grefve Fredric Bogislaus Schwerix,
Theo!. Doct. , Prost och Kyrkoherde i Sala
Stads- och Lands-Forsamlingar under Westeiäs
Stift, Corresp, lL.eå. af K. Landtbr. x\cad.
JTerr Carl Pstzr Hallstroji, Major i Florcor-
ne, Capiten vid SjomS.tnings-Corpsen , Ledamot
af K. Landtbr. Acad., Patr. Sällskapet och Kejs.
Finska Hushållnings Sällskapet. * 7. 11. (■p.)
Herr Vilhelm Hisi^ges., Bruks -Patron. * 5.
T. r, (p.j
Herr Jo^-AS K. Gistrén, Med. Doct. , Professor.
* I. fp.)
Herr Grefve Johan Gabriel Oxe>'stjer.ka,
En af Rikets Herrar, Riks - Marskalk , Ordens-
Canzler, Riddare och Commendor af K. Maj:ts
Orden, Riddare af Kon. CAFlL XIH:s Orden,
-En. af de Aderton i Svenska Academienj L2-
damot af K. Vit Hlst. och Anfciq. och Music.'
Acad., Vet. Soc. i Upsala samt Patr. Sällskap,
HeiT Carl Gustaf af Leopold, Canzli-Räd,
Ijedamot af Canzli-Styrelsen ; Konungens Hand-
Secreterare och BIbliothecarie vid Drottning-
holm; Riddare af K. Nordstjerne-Orden ; En af
de Aderton i Sv. Academien , Ledamot af K.
Vitt. Hist. och Ant. Academien. (p.)
Herr Nils Johan Bkrgstiin, Matheseos Lector
i Gefle. * 3.
Herr Carl Gottfrted Helwig, General- Falt-
tygmåstare, General- Adjutant, Chef for Artil-
leriet, Commendor af K. Svards-Orden, Leda-
mot af K. Krigs • Vet. Academien.
Herr Sv-EN Hedin, Med. Doctor , Konungens
Förste Lif-Medicus, Medicinal-Räd, Riddare af
Kgl. Wasa Orden , och Kejs. Ryska S:t Ann»
Ordens Andra Class ; Ledamot af K. Krigs-
Vet. Academien och af Danska Medicinska So»
cieteten. * g. T.
Herr Per Afzelius, Medic. Doctor, Archiater,
Hans Kongl. Höghet Krön- Prinsens Förste Lif-
Medicus, Med. Theor. 8C Pract. Prof. i Upsala,
Riddare af K. Nordstjerne-Orden, Heders-Le-
damot i Kgl. Sundh. Coli., Ledamot af Vet,
Soc. i Upsala. (p.)
Herr Eric Thomas Svedenstjerna , Director
och Ofver • Masmåstare i Upland och Norrland,
Ledamot af K. Landtbruks- Academien och K.
Patriot. Sällskapet. T. i. (p.)
Herr Carl Lenn&ren, Comraerce-Rad, Riddare
af K. Nordstjerne-Orden; Ledamot af K. Pa-
triotiska Sällskapet, (p.)
Herr Gustaf Vilhelm af Tibei^l , General-
Major, Riddare af K. Svårds-Orden , Arbetande
Heders-Ledamot af K, Krigs- Vet. Acadexnitn.
T. I. (p.)
Herr Georg WAHtENBESG, Med. Doct , Adjunct
vid Vet. Societeten i Upsala. * to.
Herr Sven Ingemar Ljungh, Lands Kamererare,
Corresp. af K, liandtbruks-Acatiemien. * 7.
Herr Arfvid Henric Florman, Med. Doctor,
Anat. 8C Chirurg. Professor i Lund; Heders-
Ledamot i K» Sundh. Colleg. , Ledamot af K,.
Krigs-Vet, och K. Landtbruks-Acaderaien. * 5.
Herr Jacob Berzelius, Med. Doctor, Professor,
Ledamot af Kgl, Krigs- Vet, , Rgl, Landtbruks-
Academien och K. Patriot. Siltlsk., Led. af Ges.
NatLirf. Fr. i Berlin, K, Nat. Vid. Sålisk, i Köpen-
hamn, Vernerian Soc. i Edinburgh; Hed. Led. af
Physic. Med. Ges. i Erlangen ; Corresp. Led. af
K, V. Acad, i Mijnchen och Berlin, * 4. T. r. (p.)
Herr Carl Birger Butstrom, Med. Doctor, K»
Landtbruks-Academiens och Patriotiska Sällska-
pets Secreterare, En af de Aderton i Svenska
Academien , Led, i K, Vitt, Hist, och Ant. Acad,
Herr Carl von Eosenstein, Theol. Doctor,
Biskop i Linköping, Commendor af K. Nord-
stjerne-Orden, Led. af K. Landtbruks-Academ.
Herr Leqnharij Gyllenhaal, Major, Riddare
af K. Wasa Orden, Ledamot af K. Patriotiska
Sällskapet, Corresp. af K. Landtbr. Academien.
Herr Carl J, Schonherr , Commerce-Päd, Le*
damot af K, Patr. SuUskapet. * 2.
Herr Per af Bjerkcn, Konungens Förste Lif-
Medicus, Ofyer-Fålt-LSkare, Ofver- Chirurg vid
K. Seraphimer.,Lazarettet ii Stockholm , Riddare
af K. Wasa Orden,
Herr E. Odheltvs, Med, Doctor, Assessor och
Regements-FaltskSr, ^''' r.
Herr Carl Fredric Fallcn, Professor i Lund.*7,
Herr L. Nordenbjelke, Ofverste och Secund-
Chef for Flottornes Constructions - Corps, Rid-
dare af K. Wasa Orden, Ledamot af K. Acad.
for de Fria Konsterne.
Herr C. E. von Weigee,, Med. och Chir. Doctor»
K. Maj:ts tjenstgorande Aicliiater , vice Preses
i Kgl. Sundh. Coll., Regem. Lfikare vid Kgl.
Lif- Regementet; Riddare af K. Wasa Orden;
Ledamot af K. Krigs -Vet. Acad. * r.
Herr Gvefve Lars von Engestrom, En af Rikets
Herrar, Stats - Minister for utrikes Srenderne,
Cunzler for Kongl. Acad. i Lund, Riddare ocU
Com:nen(l*r af K. Maj:ts Orden; Ridd. nf Kon.
CARL XiIT:s Orden, Riddare med Stora Örns
tecknet af Kejs. Franska Heders - Legion, He-
ders- Ledasnot af K. Landtbruks- Acad., Leda-
mot af K. V;tt. Hist. och Ant. Acad. , af Kgl.
Acad, fur de Fria Konsterne och af K, Patriot,
Sull^kapet,
Herr Jsac af Darelxi, Possessionat, Riddare af
K. Wasa Orden, Ledamot af K. Landtbruks-
Academieii och Patriot, Sällskapet. * i.
Herr Baron Rutger Mackeean, Kammarherre,
Ledamot af K, Landtbruks- Academien.
Herr Birger F, Rothoff, Bergs-Råd, Riddare
af K, Nordstjerne-Orderi, Ledamot af K. Landt-
bruks Acad. och Patr. Sällskapet,
Herr Samuel Niceas Casstrom , Commerce-Rad,
Ledamot af K. Patriotiska Sullskapet,
Herr OxoF AF WiBEET , Landshofding i Carlstads
Lun, Commendor af K. Nordstjerne-Orden, Le-
damot af K. Landtbruks-Academien,
Herr Gustaf Magnus Schwartz, Professor i
Technologien, Ledamot af K. LandtbrukS'Aca-
demien och Patriotiska Sällskapet,
Herr Sv. And. Cronstrand, Philos. Mag., Kgl.
Vet. Acaderaiens Astronom, Lector vid Longl,
Krigs-Acad. vid Carlberg, * i,
Herr C. E. Kjelxin, Mathematum Professor i
Lund; Ledamot af K. Krigs Vet. Acad.
Herr Gustaf Gollin , Optisk Instrumentmakare.*!,
Herr Peteä Bernhard Bzp.>:de8, Caplten, Le-
damot af K. Krigs-\'eC. Academien. ^ 3.
Herr Chp.istopher Carlander, Med. Doctor,
Stads Physicus i Gorheborg.
Herr C. Travekfxi.t, Med. Doctor, Professor,
Riddare af K. Wasa Orden. * r.
Herr Joxas Halxenberg, Canzli Råd, Riks An«
tiquarie, Riks - Historiograph, Garde des Me-
dailies i K. Mu£eum , Secreterare i Kgl. Vitt.
Hlsi. och Anciq. Academien, Riddare af Kgl.
Nordstjerne- Orden, Ledamot af K. Patriotiska
Slilskapet.
Utländsle Ledamöter:
Herr Ed^r-ard SAyDiFCRT, Anat. Professor ILey»
dsn, Lied. af Vet. Soc. i Upsala. * 2.
Herr Chae.les Messize., Fransk Astronom och
Ledamor af Fr. Institutet, J-,ed. af Vet. Soc. i
Upsala.
Eerr Joseph Eakks, Raronet, President for Royal
Society i London, Riddare af Barli-Orden.
Herr Steph. RuiiovrssiY , verkligt Kejserl. Ryskt
Stats-Räd; Kejs, R. V^et. Academiens vice Pre-
sident; Pviddare af S:t Anns Ocdens Andra
Glass.
Herr AuG. G. Richter.. Hof-Rad; Kongl. Lif-
Medicus och Professor i Göttingen.
Herr Baitftas. Georg. Sage, Fransk Mineralog
och Ledamot af Fr. Institutet.
Prins Alex. Borrissowitch 1vura.kin.. Ryska
Rikets vice Canzler, Kejserl. Ryskt verkl, Ge-
heim.e-Räd, Senator, verklig Kammarherre,
Ridd. af S:t Andrese, Alex. Newsky och S:t
Anns Ordens Första Class; S:t Joh. Jerusalems
St. Kors, K. Preusiska Svarta Oms och Kongl.
Danska Danebrogs Oiden.
Herr Frans Cari, Acttardj Director vid Phy-
siska Glassen af K. Vet. Acad, i Berlin.
Herr Philippe Picot de la Peyrouse, Baron
de Bazus, Fransk Natural Historicus. * i.
Herr J. C. F. Meijek, Kongl. Hof- Apothekare i
Stettin.
Herr Nic. Jos. Edeer von Jacqvin, Kejserl.
Mynt och Bergs Rad, Riddare af S:t Stephans
Orden , Ledamot af Vet. Soc. i Upsala.
EerrLiOuis Bernard Guyton-Morveau, Fransk
Chemicus, Liedamot af Fr. Institutet och Vet,
Soc. i Upsala. * 3.
Herr L(. FxoRENTiN von Creee, Chemicus, Bergs-
Räd, Professor i Helmstådt, Ledamot af Vet.
Soc. i Upsala.
Herr Thomas Bugge , Danskt Etats Råd, Astro-
noraiae Professor, Kongl. Danska Vet, Societe-
tens ståndige Secreterare, Riddare af Danebrogs
Orden. '- i.
Herr Care Nice. Heeeenius, Med. Doct., Bot.
Professor vid Abo Academie. * 9.
Herr Peter Johan Beadh, Supercargeur. ^ it.
Herr Jean de Gaussen den åldre, Ledamot af
Vet. Societeten i Upsala och Montpeiller.
Herr Grefve Gregor. Kirieowitz Razoumof-
SKY, Ledamot af Vet. Societeten i Lausanne.
Herr Johan Gadoein, Chemise Professor vid
Acad. i Abo; Riddare af Wolodimirs Ordens
4:de Glass. * 9.
Perr Jean Bapt. Joseph de Lambre, Fransk
Astronom och en af Secreterarne i Institutets
Första Glass; Riddare af Heders Legion. * 2.
Herr Antoine Laurent Jussieu, Fransk Bo-
tanicus och Professor vid Museum , Ledamot af
Fr. Institutet.
Herr Anxoine Gouan, Med. Doct.. M&d. et Bot.
Prof. i Montpeillet.
Herr Pcimadrin, Ledamot af Acadfmien i Tou-
louse.
Herr C. Aktonio Naptoni, Ledamot af Acade»
rnien i Turin.
Herr Johan JcI.I^■ , Apothekare i Uleåborg, * g,
T. I.
Herr Christian ERsrn, von Weigel, Medic,
Doct. , Archiater, Pharm. och Chem. Professor
i Greifswald.
Herr J. Edv. Smith, Med. Doct., President for
K. Linneiska Societeten i London. * r.
Herr Nixs Coxlinj Theol. Doct., Svensk Prost
i Philadelphia,
Herr Joh. Jacob Roemer, Med. Doctor, Hist,
Nat. Prof. i Ztirich.
Herr Benjamin Rush, Med. Professor och Practi-
cus i Philadelphia.
Herr J. E. Bode , Kongl. Astronom i Berlin,
Herr Joh. Hieron. Scrroter, Juris Doct., Ju-
stitis-Räd och Astronom i Liljenthal. * 4.
Herr Baron Frans von Zach, Ober -Hofmeister
och Astronom.
Herr Joh. Sinclair, Baronet, President i Åker-
bruks Societeten. i England.
Herr Joh. Eric Norberg, Kejserl. Ryskt Stats»
Råd. * 3.
Herr H. E. Hauch, Dansk Phvsicus, K. Dansk
Ofver - Hof- Marskalk, Storkors af Danebrogs-
Orden.
Herr pAtrro Mascagni, Anatom. Prof. 1 Siena.
Herr Andreas Xartow: Kejs. R. Geheime-Rad,
Presid. af K. R. Vet. Academien och K. R.
fria Oeconom. Sällskapet, Riddare af S:t Annas
Ordens Första Glass och K. Danska Danebrogs-
Orden.
Herr Ni c or. Fuss, Kejs. Ryskt Stats -Rad, Prof.
i Mathem. vid Kejs. Ryska Vet. Academ.,, &«h
dess ständige Secreterarej Riddare af S:t Ann»
Ordens Andra Class;
Herr Joseph Correa de Serra, f. d. Secrete-
rare i Vet. Academien i Lissabon.
Herr Joseph Bonif. d'Andrada, Mineralog I
Brasilien.
Herr Grefve Ceaude Louis Berthoeet , Fransk
Chemicus, Rejs. Fr. Stats-Råd; Ledamot af Fr.
Institutet; Riddare af Heders-Legion.
Herr Nies Ozeretskowsk.i, Kejs. R. Stats 'Rad,
Prof. i Nat. Hist. vid K. Ryska Vet. Academ. ;
Riddare af S:t Annse Ordens Andra Class och
Wolodimir Ordens Fjerde Class.
Herr Fredr. Theodor Schubert , Kejs. Ryskt
Stats -Rad, Prof. i Mathem. vid Kejs. R. Vet.
Academien; Ridd. af S:t Annae Ordens Andra
och Wolodirairs Fjerde Class.
Herr Gabriel Er. vonHaartman, Med. Doct.,
Kejs. Ryskt Stats -Råd, Chir. Sc Art. Obstetr.
Prof. vid Acad. i Abo, Ridd. af S:t Annae Orden»
Andra Class och Wolodimirs Fjerde Class. * 3.
Herr Wasileis Severguine, Kejs. Ryskt Hof-
Räd; Prof. i Chem. och Mineralog, vid Kej».
R. Vet. Acad., Riddare af S:t Annae Ordens
Andra ClaSs.
Herr FiR.t;DR. Wilhexm Radloff, Med. Doctor,
Professor vid Acad. i Abo.
Herr Grefve Benjamin Thompson Rumfokd,
Kammarherre, K. Bajerskt Stats -Råd och Gen.
Lieut. , Ridd. af Hvita Örns och S:t Stanislai
Orden.
Herr Joseph Gust. Pippingskold , Med. Doct,,
Med. Professor vid Acad. i Åbo. * 3.
Herr Grefve P. S. Lapzace, Fransk Geometer,
Stats Rad, Ledamot af Fr. Institutet; Ridd. af
Heders-^Legion.
Herr Grefve J. L. Lagrange, Fransk Geometer,
Stats -Rad, Ledamot af Fr. Institutet, Rldd. ar
Heders-Leglon.
Herr Edv. Jenker, M. D. . Engelsk Medlcus.
Herr Baxon Ai-ex, von Humboxdt, K. Preussisk
Kammarherre, Riddare, LedaiTiOt af Fr. Institutet.
Herr B. E. J. Herrma^^, Capiten en Chef ofvev
Kejs. Ryska Bergverken.
Herr J. Pasqvich, Geometer.
Herr Gtstaf Gabu. Hallström, Professor vid
Acad. i Åbo, Riad. af Wolod. Fjerde Glass. ^' 7.
Herr Humphry Davy, Secreterare i Royal So-
ciety i London, Ridd. af Bath Orden.
Herr Mas.ti>' Hekr. Klaproxh, Chem. Prof,
vid Preus. Ariill. Academien.
Hejr Werxer, Mineralog i Freyberg.
Herr Riches Pro>"T, Fr. Mauhem. Ledamot af Fr."
Institutet.
Herr Curt. Sprengel, Med, Doctor, Hi?t. Nat ^
Professor i Halle. * i.
Herr P. Cuvier, Professor vid Mus. Hist. Nat. i
Paris, en af Secreteräme for Physiska Glassen i
Fr. Institutet; Ridd. af Heders-Legionen.
Herr Grefve B. G. E. La Cepede, Professor vid
Mus. Hist. Nat. i Paris, Stor-Ganzler for He-
ders-Legionen, m. ra. Ledamot af Fr. Institutet.
Herr Bekj. Smith Barton, Med. Doct,, Medic.
och Bot. Professor i Philadelphia, President i
Linneiska Societeten derstådes.
Herr HermbstÅdt, K. Preussiskt Geheime-Råd,
Chemie Prof. i Berlin,'
Herr S. Latham af Darford, Med. Doctor, Leda-
mot af Roval Societv.
Stjernan *) med Vjifo^aäe ziaror vid namnen, utmärker huru
mänga Ron eller ÄrliandliDgar af hv=r och en Ledamot
tlifvit iiforde i Kocgl. Acaderriens Har.dlingar. T. Tisar,
huru marga Tsl samma Leftamot hal it, som b.irvit af
Trycke; utgifaa. (o) iiurn mln^a sånger Oidiörar.d3,
OM DEN DIGNITET
Af Vattnets hastighet^ som, enligt hil-
tils gjorda försök med smärre Vatten-
hjul, finnes svarande emot dess vin-
hl-räta ansiötnings-lraft,
af
ZACH. NOKDMARK.
den 17 Febr. igij.
i 1.
u.
tan biträde af några forsok , leda redan blotta
fornufts-siut Forskaren pa den Satsen, att ett och
samma flytande Åmnes, till exempel Vattnets,
vinkel-råta motstånd eller stot emot ett Plan, år
i samma fe')rhållande, som Quadraten af den ha-
stighet, hvarmed anstotningen sker. Men för
ofrigt bekräftas icke allenast denna Reglan , utan
den bestämmes afven ånnu nogare genom de
Experimenter, som visa, att sjelfva Absoluta
Måttet på motståndet, eller anstotnings - kraften ,
år vigten af en Vattn-Column, hvais Basis ar
lika med sjelfva Planet, och hvars hogd år lika
stor med den, sjelfva anfalls-hastigheten, tillhöri-
ga fall-hosden.
Redan då man blott ansåg, och ånnu icera
sedan man verk eligen funnit, denna Kydrody-
namiska Lag vara den säkraste, så l';nge fråga
K, V, A. Handl. mj. Si. L 1.
ar om ett Fluidum Indefinitum och en ProgresslJ
rörelse, under hvilken Planet alltid förblifver
Paralltilt med sij sjelft ; full man .crenast pa den
tanken, att lampa den åfven på Hjul, diifna af
Vatrn. Vad-hjiil företedde sig då naturligt- vis
såsom de, på hvilka den i synnerhet borde, och
tillika lättast kunde användas, och man gjorde
sig i anledning dåraf den frågan: med hvad ha-
stighet bor Hjulets omkrets med sina skoflar vi-
ka undan for det pådrifv^ande ström -vattnet, på
det «tt Maschins verkan, eller åen rörelse -stor-
lek, som underhålles i den up fordrads tyng-
den, må blifva ett JMaxinmm?
^. 2.
Som nu detta ProbMm icke har någon svå-
righet, så finnes ock uplosninc^en dåraf anförd i
så många till och med Compendier, att den bor
kunna anses for allmänt bekant; och utslaget
har alltid på enahanda satt nämligen så utfallit,
gtt Hjulets hastighet bor vara tiil A^attnets som i
till j. Men Phenomenerna afvika härifrån, Alla
till utforskande af råtta förhållandet gjorda för-
sök, och i synneihet de, hvilka BossuT härof-
ver anstalt, och som äro både de bästa och
fiesta, gifva det samma som 2 till 5.
Härvid yppar sig då naturligtvis den frå-
gan: emot hvilken Dignitet af hastigheten bor
Vattnets vinkel-räta anstotnings- kraft antagas for
Proportionelie, fur att kunna gifva mera nämde
forhålhnde som o. till 3 , när Maschinens verkan
år den största niojeliga? Det är denna Upgift,
hvilken jag åmna^ häi i kårthet utreda, emedan
ingen, mig vetterllgen, fciut sysselsatt aig uicd
detta lätta besvär.
§. 3.
Ut till den åudan cirkeln AEDEFGHK
(Fig. I.)? Oiiikiing nitdel -punkten L, fgiestalla ett
Vad-hjnl med sina plana siioiiar,stålda efter KacliLj^-
iias förlängningar; och lat A Q vara ett af dessa rla-
iier, som, nedsänkt i det efter directioh XY fra;n-
strömmande Vattnet, emottar dess vinkel-rata stct ,
af hvilken tryckningens medel-pnnkt må vara i v'.
Vidare ma MN utmärka Hjul-stocken af Cylin-
drisk skapnad, eller ett eljest, med Vattn-hjuJet,
parallelt mindre Hjul p.V samma Axel; hviJket
medelst en Lina nplordrar den vidhängda tyng-
den p. Då nu Vattnets hastighet antages for be-
kant, kommer allt an på att finna hastigheten
af den undan- vikande punkten V, så att Pro-
ducten af p med sin hastighet må blifva ett AU/-^
ximum ; och det, under den allmänna forutsatt-
nhig, att Vattnets vinkel -rata anstotnings- kraft'
år proportionelle emot hvad Dignitet ('"') som.
hålst af hastigheten. Ty sedan Expression iof
punktens V hastighet år funnen, blir lått att,
ur dess jämförelse med forsoken, bårleda Ntiin"
mer- våldet af Exponenten (").
§. 4-
For att på ett ställe finna alla de benain-
nins;ar tillsammans, som i det följande fdfekoni-
ma; så låtom Oss antasa:
■ ^ o
Kadien LV - - - - * -- ==R.
Radien LM - * . - - - _ =z r
4
Vattnets absoluta hastighet' - - '_ _ g
Hjulets hastighet i punkten V - - = c
Vattnets tryck- hastighet - - - - — c— c
DeiT tyngd, som, uphångd i M, häller
Hjulet ihvila, och säleds mot-va-
g€T Vattnets hela stot vinkelratt
emot V med hastigheten C - = p
Den tyngd, som i M med jåmn ha-
stighet upfordras, då punkten V
^ rores med hastigheten c; hvilken
såleds motvåger Vattnets vinkelråta
tryckning med relativa hastighe-
ten c— c, ►- - - - - zz p
Vattnets absoluta tryckning med hela
sin hastighet C emot A Q (eller
V) såsom stilla -stående - - — v
Vattnets absoluta tryckning med sin
relativa hastighet C — C, emot AQ
(eller V), gående undan med
hc!Stigheten c, - - - - - = y
Exponenten af den Dignitit af hastig-
heten, emot hvilken Vattnets vin-
kel-rata anstotnings- kraft år pro-
portionelle .---.--— ("j
Fall -rymden af tyngds -kraften på en
secund - ------^^
Den, på samma tid, forvarfvade hastig-
htt^T\^ eller tyngdens Skyndkraft
( Vis Cicceleralrix ) , således
Fall-rymden Z O, tillhörig hastigheten C, :r
■C5>
4§
Vigten af en Cublc-fot Vattn - - = m
Aiéala innehållet af Planet (eller Ba-
sen ) A O - - - ' - - — b.
§• 5.
Efter denna förberedelse ar nu följande Cal-
Gul helt lått. Först har man :
P : P :: C :(g— c)« c:: C« X -^
n
yp
are , sä är :
Vida - -• •
R : r :: hastigh. {c) af V : hastigh. af /?
: : _?_. (yP-Vp) : ~. Q/P-l/p)
yp Ryp
hastigh. af /? = V.yp- 'S/pJ'
Ryp
Oni nu detta varde af tyngdens /; hastig-
het multipliceras med sjelfva /?, ger Producten
den rörelse -storlek, som utmärker Maschinens
rerkan; h vilken saleds ar:
= _:^ X (jV^-pVpy
71
Ryp
Som nu af denna verkan sokes Mnxiwum ,
ecli Factorn utom Parentliesen ar ccmsiant , bor
den ofrigas Fluxion sattas = o\ dt t år :
n „ X T "*
<.'yP-->--~^-V;' = ^
^ p '^ "^ I . v/ ^ ~ o
n
och slleds p zz. ( — — j .p.
Detta Tiide af y?, insatt i det förut fundiia
värdet af c, ger slutligen:
l''p -
i- n
C ' ^ /,^
v?
'? — -^ — \^p)
n ^
=: C. < 1 ; — ;
I
Således år den sökta vigten p nttryckt ge-
rsom ett bråk af åex\^i^ såsom bekant, antagna
^/iijten P; afven som åoxx sökta hastigheten c år
iDnaem genoci eii Ex^^ressioii medelst den kåuda
haatisiheteii C-
% 6.
Emedan r : R ; : V : P = X^S och r : E. : :
/■
' r ^ "r~j si kunna yål, 5-enom cessa v£rdenf
infattande, i stallet fr P och /?, i ForiziThi fr
Maschiaen? Verkan, 5:;::iA::i^^2 tyngder eliniine-
ras; <,-h denna Verkan i allmänhet utti^^^ckas
inecelst absoluta tryck-^kraftenia V och v. Men
fcr att ia denna Verkans Maximum, bor åfveii
nyttja» den Relation enjellan P och j?, som
I c en handeise.i redan år funnen, nåmligen
ry — ( — -^>' -P- G-nom cenna fas pa följande
lått Miichincns .3:J-^\'i: V s-kan:
S^, (j, v ^-p Vp ) .:: -^^^- (p V P -P- "^ . Vr )
Ryp
R ^/z + i*V yz-f. I -^ r ^
n
X v. c.
Denna Expression år nu alldeles belcant ,
sa vida man antar for gifvet, att man alltid
känner Vattnets Absoluta tryckning V, dä nian
känner åtr,s anfalls hastighet C, och Arean af
det anstotta då stilla-stäende Planet A Q (=ö).
Också känner man verkeligen detta V i den
vanliga Theorien, efter hvilken anstotnings-kraf-
terna åro som hastigheternas Quadrater. Det år
nämligen lika stort med vigten af en Vattn-Co-
luran, hvars Basis år ytan l?^ och herden lika
stor med fall-hogden for hastigheten C, hvilken
år ^'. så att» når ?n år vikten af en Cubic-fot
4,?
Vattn , blir ^^^^" den vigt^ som bor insattas i
stallet for V.
Men huiTi ser det varde ut, som bor in-
sattas i stallet for V, når anstotnings- kraften
icke förhåller sig som C^ , utan som C ? Dess
Absoluta mått torde nåppligen genom Theorien
8
kunna med säkerhet bestamma?, da hrafterna,
blott i samma forhallancle som C^ - c^joit så myc-
ket besvär. "Men genom forsok låter ciet tåjika
sig, och till sjelfva Formen af cleLta Y'.rde kan
man sluta på följande sått,
Um , uti värdet ■5 ö supponeras — en
"4- g
Qvadiat-fot ~ i "^ , och hastigheten C =: i fot;
maste , . = — vara vigten ar en \atin-Lo-
lumn, sojn upreses ofvtr en Quadrat-rots yta,
till en hogd lika stor med failhogden lur en
fots ha5ti::ihet. Den sanningen ar oberoende af
Vattnets motstånd. Om nu genom fdrsoiv skulle
firmas, som ock tammeli-^en säkert år funnet,
att Vattnet m.ed en fot? Jiastighet vinkelrätt emot
en Quadrat-fots yta, åstadkommer en stot lika
stor med den nu har utsatta vigten; sa beh6tves
ingen Modification af våldet — , som i denna
händelsen inståmimier med åcW vanliga Theoiien.
Men om försöken ^afve motståndet större eller
mindre; måst-:? därigenom kunna bestammas åen
Factor, (hvilken ma heta j .) som, multiplice-
raa med — , ger /— enli;Jt med försonen. Ar
4,? '^ -^ 4 5 '"
tia tillika tunnet eller antaget, att Vattnets stöt
ar som. C" ■ så har man i'^ : c« = ^— : ^- =
4g 4g
Vattnets vinkelräta stöt med hastigheten C emot
€11 pVdCirat-fot; hvil;;en auitörnings-kratt , d.° Fla-
nets Area k ::= c), bur V =^ -——
— 4(5
Det iir detta varde af V, som, insnttiiiast
forenåeiide Formel, ger omsider i rörelse -storlek
Maschiueus Slursta Verkan:
n" . fm h nA- i
i 7.
Som hela den hittills anförda Solution an-
går alla moieli^Ta anstotninss eller motstånds - La-
gar, uttryckta genom hastigheternas dignitéter;
så bor åfven den vanliga Theoricn daruti inne-
fattas. I henne år ji — q och j' = . i ; hvilka
ock, insatta hår i sina behöriga Expressioner,
"återgifva samma vården, som den nyss nåmda,
nåmligf n :
c - . .c ~ . .C = — . C
.= (-"-\p = (_?_V.P = -i.p.
C, e * ir 1 n'.fmb V-" """^
ötorsta Verkan zz — • ^
2*. I ."2 h 2 4- i
A . mb
27- 4.?
4, mb C" p
'^ 2.7 AS
§» 8.
Men vi skrida nu till den Imfvud^akligas:?'
tillämpningen af- den Allmänna UpJosnin^^ vi
gifvit, som år, att finna Digniteten ("), i\h Ma-
r^
xhnum^ enligt forsoken, fordra Hjulets hastighet
tii \'attnets hastighet soin q tiil 3 , det år, c = | C.
Enligt värdet il c i §. 3. har maii aå:
— 3
So 272 nn
_. c £r =:
C: sa är n 2
ij^n |. E]iligt Phénomenerna i denna .^ren af
Hydrodynamiken , böra derfore vinkelrata an-
stotniiigs eller motstånds -krafterna vara i samma
förhållande, som Quadrat-rotterna utur hsstighe-
ternas Ciiber.
Om derra nu fandna varde af n insattes i
behöriga, ofvan anförda, Expressioner, fås:
-(
~ \
^>-(Tt7)-(7^J
. P
3cf I .'. p = To, 6)'^- p;
Och
Stårsta Verkan - ^-^I^' c^^"'
C«-f-i ) .4#
5 4^
II
= 0,Q.i.V^6./„^^.G V C.
§. q.
Dettrx må nn göra tillfyllest, for att riktigt
inse olikheten emellan de f^ormler, som af cle
olika hastighets Dignitéterna <2 ocli J upkonima,
for Vattnets vlnkelrata anstotnings eller mot-
stånds, form^.ga; hvarom har endast varit fråga.
Lin'4i"e lönar visst icke mödan att q^^x. Man ar
icke en gana ense om Vattnets snedvinklisa stot
emot ett Plan i Progressiva rörelser; ån mindre
då Vattn-hjul skola därigenom sattas i omrull-
ning: och de, som anvåndt den vanliga Theo-
rien på en måno-d Skoflar efter hvarann , i olika
och ständigt föränderliga sneda directioner emot
\'attn- strömmens anfall, hafva val hunnit fram
till mycket vidlyftiga och sammansatta Analytiska
Expressioner; men icke orkat med den lunga oca
besvärliga Cipher-råkning, som deras tillåmpnmg
till gjorda försök skulle uptaga. Ocksä hafva
forsoken maSt angått de händelser, då både Drif-
Vattnet och Skoflarne gådt i trånga rännor, dår
både bredd och djuplek lämnat ett obetydligt
spel-rum åt Skofveln; eller i sådana rån.nilar,
dar bredden val kan hafva varit iuUkomligen
tillrackelig; men djupleken blott omkring 3 ^ ^
tum under yttra kanten af Skofveln, sa att
Vattnet val kan hafva haft utrymme att slingra
sig undan åt sidorna, men icke lika lätt under
12
sjelfva Skofveln vid bottn af raniillen. I b^g/re
dessa fall i syiiuerliei, ger sfi val rakningen efter
den vanliga Formeln (§, 7), som efter den nyss
anförda i slutet af (§. S)i Maxiinum af Ma-
scliins förmåga mycket mindre, ån det ver-
keligen genom forsoken befinnes. Då anmar-
kes likval, att Factorn f i den sistnamda en
gäng for alla antages — 1 , som, den ock verke-
ligen bor vara.
Men oaktadt alla de afvikelser ifrån forso-
ken med Vattn-hjul, den -vanliga Theorien ar
underkastad, år dock icke skål att ofvergifva den
samma, då fråga år om Vattnets viniielråta an-
stotningskraft. Aberrationerna upkomma säkerli-
gen till största delen af de sneda verkningarne
pa både de foregående och efterföljande Skofiar-
na, af liviikas antal Verkan i en betydande mån
zWen beror. Att genom en allraån Formel fin-
na det forwionligaste antalet af dem i h varje hån-
deise, år en Upgift, hvilken, om den ock icke
skulle ofverstiga en Calcnlators Snille, ofverstiger
%\en såkeit dess tålamod.
13
OM 13EST/\M'MANDE;r
Af Tiden ^ då AnomaUa v er a år gifven
och Banan ej mycliet a/vikande från
en Parabel.
af
S. A. CRONSTRAND.
' : ien 9. Sept. Igia.
^^m tvanne kroppar af lika ipassa röras, åen
ena uti en Parabel och den andra uti en Ellips
eller Hyperbel, hvars excentricitet år e och pa-
rameter förhåller sig till Parabelns parameter =
i4-e:Q, och man med w betecknar den vinkel
(Anomalia ver a) hviiken i förra fallet svarar emot
samma tid som vinkeln v i det sednare, då bag-
ge raknäs från perihelium; så år bekant, att
f(i+Q^).d5= ~^-~l ^,om Q = Tång iiw), t
^Tangdv) och ^=1—6. Når nu integration verk-
sialles från w=:o och v:=o, sä upkommer
= A + B J^-fCc?*+ D j^3_|.&c'_C^. . . . («)
i hviiken equation A, B, C, D etc. åro alla fonctio-
ner af v och Q=:ä + jö' ; samt sluteligeo
14
hvarest v , v*, v" etc. åro functioner ?Sv och w , w'\ w"
Då bagae dessa Serier åro i samma wihx
starkare convergeraiide, som ck-n EUiptiska eller
Hyperboliska Baiian närmar sig riiera till Para-
boiisk, så kunna de åfven i åtw händelsen med
iordel användas, antingen for att af en gifven
anomalie v bestämma w ^ hvaraf den motsvaran-
de tiden genom Barkers eller andra redan uträk-
nade Paraboiiska Tabeller låtteligen erhålles , el-
ler för att 2.i w (den gifna tiden) finna åen mot-
svarande anomalien v. — I sistnåmde afsigt liar
derfore Bessel ber^iknat w\ 'iu'% w" samt dessutom
for iv" construerat en Tabell i likhet med livad
Sunpson förut gjort tor ifj till hvar grad ifrän
ivzzi"^ till IV — i%o°.
Det återstår således att kanna v-)v\ v" etc,
for att med lika låtthet och nosrgranhet kunna
solvera det inverterade problemet, eller finna w
af V-) och detta har gifvit mig anledning till ef-
tertoljande uplosning.
Antag W ir z; -f- A, så blir QJi~fw) —f(v~{-/^j zzfv +
/i; j"v A^' fv ti}
*'-— .A-f-y-i" — -^~TT' 1-&C.; mt\\fv=it
dv dv^ 1.2 dv^ 1. 2. 3
J^~t'^zzA, således, enligt eqvation (a),
dv dv^ 1.2
Sattes äter tl~v^-\'v"^^--^v"^^ 4-&:c., så finnes
*) Jemför Thtorla mstus corpertna Calistium Auct. Gatiss och
Btsal : Ueher dit Bercchnung der uareit anomalie in elner
von der Ptrahel nicht ^ehr verschiedtnen Mahn, ron Zaeh
Monutl, Correspor.d. Septémb» 1S05.
»5
+
^:
% II
c. I
-4-
on ^ -\-
»iH
4-
+
' I 1^1 v
CfQ
<
D
11
H
-^ "-O
O +
§ II
ro -p
+
+
+
+
0^
(Ti
P
+ .,!
Or;'
+
a
o
!
I
W I >^
i6
IDTi c!enna Serie jenifores med den, som
Besscl btiaknat for v, synes att ccefficieiiten for
^ ar uti bagge endast p?. tecknet skiljacktig,
och bekräftas derigencm dtn anmärkning som
Gauss giort, aic — v' li samma functicn af l-- som
iv år at ;r, samt att d'cn for it/ redan uträknade
Tabell, g' tecknet endast ombytes, åfven galler
for v. Construction af Tabeller förr", v" blir,
dåden form bibeMUes som dessa coefncienter liär
eg-g, ganska besvärlig. — Tredje correction eiier
v'"o'^ kdn likval uracktlåtas säsom ctan inflytelse
i åen hår antagna supposirion och ått ofvan gif-
na värdet af u" på följande sått reduceras till en
for calculen beqvåmiig expression, h vilken år
sa mycket fcide]acktiga_;-e, som de redan kfmda
w , w" deruti ingå och. v Arw' derigenom med
fullkomlig; noo-aranhet eiiVes.
Då man nämligen for korthet skull antar
Så h\ii-w"zz'r^''--r^ ilé^ + ^^^' ''^
det år — fi;=$^'* -f (I — öb-^-'-i-F(0
men -f- v"zz — tu'^ ~rF(r)
och då nu iackttages, att nSr v" uträknas for
samma vinkel, for hvilken m" blif\'it bestämd;
It é = t^ F(9) = F(t) och, enligt hvad förut år be-
%-ist, v* — w'^; så upkommer
v" -j-w"=:(t''^-}).w—2tw'^ (I)
v'=(t-—^).w'~.2tu;'^ — w" (II)
:/':.-t</'+ ^''--'''^ 'J'' - (UI)
Z
Genom formlerna i, ii har jag i Tab. q,
Titsatt sumaaan ^"'{-w" i secunder från f=r i»
till
«7
i;=i46*, men då derefter i;'"-f-"'" > i 8o* finnes
den uttryckt i delar af radien, så noga »om kun»
nat ske och beliofves. — Den i nåsfa Column
bifogade Log, L'" 5r beräknad efter formeln lli
och tillhor ofveralit v\ exprimerad i secunder.
Tabellen i ar deji fornt nanida for iv' med an-
dradt tecken, hvilken jag for vigheten sknll an-
sett hora medfölja. Nedanstående Exempel tip-
lysa bruket och tillförlitligheten af dessa Ta-
beller:
Cometen for ur . ij^^ . 1769
i;=:loo" o o
log.Jbg. 5099324
log. i;'z::4. 6302078
3.1401402- 33V'83
log.<^*=7.oi9S6
log. t;''z z 3.47 249
0,49235 - 3''ii
K'ir:99°36'56''o6
150'
o o
7,3979400
5.4629575
3.8608975
—
12
5 91
4-79588
^.65709
0.45297
+
2^'P4
«^'=:i49°47'5 6"9i
För att af w fmna den mot den anta2;na ano-
malien v verkligt svarande tiden; hade w i första
exemplet bordt blifva :i: 99 ° 3 5' 5 6''o8 och i det
andra =: 1 4 9°4 7'5 6"8 8 *)? så att felen hår endast
åro o"o2 och o' 03.
Derigenoni att v'-\- w" i Tab. q tillika ar ut-
satt kan, i brist på Bessels Tabell, log. v" lått
fökas och, då Tab. 1 med åndradt tecken använ-
des, t? åfven determineras af w eller anomalien af
tiden beräknas.
) Von Zttks Mouatl. Corresp, 1. c,
K, V, A. Handl. mj. St. I. 2.
s8
Tab. 1.
Tab. s.
a
3
4
5
<S
7
S
9'
50
SI
»a
23
log.u
-5.^^49194
3.430J698
3.^5-4890)
3.6510044
3.7294H i)
3.79^0050
3.85'i6643
3.901303V
3.94^3662!
3.984SS07 I
,j,oao6oj4
d.o53ii8i
I4l4.08s8)95
s6
=7
S8
«9
BO
ÄI
aa
63
»4
»y
*6
*7
ä8
»9
30
31
32
33
S4
35
36
37
38
39
5?
41
42
43
4.1101993
4.i35'4o6-
4.iy87i9S
4.1803^95'
4.2003968!
4.si9o5'6i
4.236421a
4.252?9°6
4.2676478
4.2816646
4.2947o5'4
4.3o6g-t33
4.3180661
4.3284r?'o
4.33S0267
4-34693^
4.3624233
4.3691232
4.3751393
4.3804914
4.385I903
4.3292452
4.39!i6632
4-3954473
4.3976006
4.3991246
4.4000118
4,4002601
44U-3998632
45l4-398i»02
I difF.
4,3006659
1756504
1243207
961139
784072
655940
56659*
496391
440623
395 »4:;
35/247
325x27
297414
273398
252074
233*3»
216097
200673
J86593
173651
161694
350572
140163 I
130408
JI1179
iii4^S
364029
96x37
834)5
73902
66949
60/61
5352J
469S9
40549
3418J
3784*
2J533
15220
83Q2
+ 2483
—3969
io53i
diff.
— 1250155
513297
282066
177067
123132
89348
70201
S5':'68
45478
3789^1
_2«o53
2237-9! 3-54818
2393-6i 3-58^84
2537.5! 3-6i2ii
a668
3.726. -^
7890.6
2980.1
3054-'+
3ii3-2
3'56-^-
3.63942
3-66414
3.68654
3-70625
3.72526
3-74194
?. 75701
31S3.0 1-77050
3191.2 3-78273 1
3186-83-7935
3163-7 3-80316
3123.813.81155
S007.
»994'
2904- -'
2-9S-Q
2677^"
2540.':
«3S9.5
2224.1
- 2044. v
1853-2
1649.-
1.81879
3.82493
3.83001
3.83405
3-83706
3-83908
3.84012
> 24021
?. 83931
t-83747
3.S3468
143.1.6 3.83092
I20Q,7 i. 82^17
64c^t
64521
6564
éöjc.j
975-6
733.5
484-6
7-2q.<»
29.2
291,6
1.82042
3.813^65
3-80587
3.79703
3.78713]
3.77608'
555,0,3.76387
3003!
t7flf
i236ir
953»
7738
645 i£
5550
48 IS
423S
336«
3037
273 a
247»
22 40
2031
i84«
i66a
1507
I35f
j2ir
1034
959
839
724
6x4
Soi
404
301
20a
104
+ S)
— 90
I £4
279
37&
475?
57?
677
778
SS4
99Q
IIOJ
19
AB. I.
TaB, 2.
log. v
±
4-39RSI03
4.3970893
4.3946340
4.392)790
*. 3 877494
4.'5g3'7"6
4.3772^33»
4.5716440
4.3646219
«.3y67o24
4.34723x7
4-3379>03
4-3269874
4.5i4eéog
4.3014745
4.2307176
4.2)aJ34o
4.13^7593
4.230903J
4.1866333
4.35'97494
4.I2965-T3
4.oos-3a96
4.05'75i66
4-0^ 6888
3.96291 iJ
3.903075-2
3.83CQ143
3.7409499
3.6x29266
3.4f3834j
:M67y75'7
0.8701-73
3.16902.43
3-47? 1674
3.6S-97826
3.7909J67
3. 89400^5
3.9791761
4,05-20179
4.11^8201
4.172705-8
4.2241229
4.2711180
4.3i442S'i
4-35'46)-V9
4,3<;225-a6
'
I diE
— S72to
3405-3
38296
4f788
53f74
61692
79195-
88707
988 E4
809629
121266
133263
247^69
aé»6o6
»79230
197747
34SJf9?
369344
300936
332^62
383130
4I8278
507777
5983J9
721609
899644
KISOJ33
1:691021
K3651488
-—2.2973984
4.3. 2988470
308143J
1226.-:! 12
3311981
S030I28
2J1707
72841T
63S022
56885-7
5-14171
4699S'i
433071
40230S
37^967
dlH,
•*. 6843!
6997J
?a46j
r49aj
77«ö!
8j-a9J
39741
9J"f
10J07S
»oSäjf
*»637J
S4f97}
33706!
ij:o37J
£6624!
aogiil
*3639i
*7247j
37326B
44£ä8!
5?248|
69499I
905-g2l
i!S34fo|
178035I
*£o5'89|
j-\-w-
log.z;
T
±
SSS''6
3.76387
820.3
3.7^041
1083.7
3.73T67
1344.9
3-7i95'3
1601,8
3.70194
i8S";'4
3.68273
S097.8
3.66r9f
»333. j
3'639'2^
»5-58. 9
3.61446
2772.7
1.fS746
2972. j.
3. fr 794
31J6.7
3.^255-8
3334-6
3.48990
3473 • 5-
3.45'043
3602.2
3.40640
3709-0
3-3y6S7
3792.3
335:0.1
3880.9
3983.0
3874.9
3794.9
3701.3
3J72.5
3406.9
3*02.9
3.3005-1
3.23^35-
3.IT848
3-065-01
J.9461S .
2.78247 I
i.5-ic83 I
1.770H i
2i§i!793
17848S
123290
9039?
69165-
S'46S6
44^20
36gso|
30763
26341
s«74o.
difF.
~-i3-v6
1474
1614
i75'9
1916
2o3J
227*
2477
2700
29?»
3236
3^69
3947
4403
49J3
Sé26
6si6
76S7
93461
J18QE
16364
26264
— 7j9'72
4-5-523»
35'44f
18964
12938
974f
7773
640a
5-33»
4635:
4016
3507
3ogo
2709
3388
2087
I82E
15-71;
133?
1103
28g
669
447
+222
2»
Tab. i.
Tak.
v
log. z;
e-3
.a'
4.39227x6
93
4-4^75'753
94
4.460909)-
95
4.492J0J1
96
4.J22f4SS
97
4. 5- 5-12092
98
4.9786282
99
4.604927-
too
4.630207£
xci
4.694T6)2
I02
4.6780775
103
4.7003097
I'^4|
4.7228319
105
4.744197-
106
4-7649565
X07'
4.78fif4>
2c2
4.8048333
109
4.324=2S-^
no
4.2427769
XII
4-26iio88
«I2
4-879=>J33
113
4-3966395
JI4
4.9138913 1
«i5
4.9303326
116
4.94748S'8
ti7
4.96387*0
»18
4.9800JI1
T19
4.9979223
120
5,0116234
12j
5.0271325-
122.
7.0424644
123
7.0776387
124
5.07266S1
225
5.0877706
326
7.1023727
127
7.II70701
I2g
f.i3i6737
129
f. 1461891
asc
7.1606694
«3i
5.1771076
»32
7.T89J2if
133
7.2039232
«34
7.2183270
«35
7.2327466
»36
7.247198';
»37
7.261-007
J32
7,2762664
139
7.2909130
140
7.3076778
141
7.3aoJif7
idiff. ' ^iff. !^ + ^'
f-373227
333342
315-976
300437
280604
274190
262529
272807
243574
237103
227342
220222
213657
207791
201930
196783
191959
187422
1823 1 9
I 79 47 ö
177260
172717
269413
166732
163362
161391
179111
177011
17J091
173319
172743
170294
149027
I478SI
146914
146034
145376
144803
144332
14413Q
1440 I 7
144018
144216
»44723
147016
147679
146466
i<t7443
1486C9
I 14177^/3
-I9887J 15710.7
17386^ 17327.0
i77i9i; 19^23.9
133331 20809.9
12404I 22686.6
iiioij 24677.7
lOigat 26726.6
9233I 28307.7
_ gJ 33766.6
?i2o 36072.7
6767I 38^°^-6
^1 47398.2
4g24l 5°^9i.3
14-771 ^3945.8
38691 61182.0
,.-i 67086.6
I 69200.0
3 oll 73"6.6
2670I 1^946.2
^^'i 9^466:2
"oxi 99X98.7
,92c^i^Ii!°j4
1772I11174X.4
I776iii86x4.4
1449*127937.0
I269?'i33744.£
1144I142037.6
55VI151014.9
88oii6°)2i.4
678?i7085i.9
5-5-3218I897.2
42ip93794.7
^43|2o6637.i
— I22|2205I§.1
4. 1I237558.7
^1083271888.2
„g7l26967'5-3
'31289016.8
643P^''^77.2
go-|333352.o
Q7sl378795-o
ii6iP86798.6
'3471417701.0
log. v dijflp.
3.79361
3-79^98
3.78760
3.77726
3.76779
3.77009
3.73003
3.70462
".■J7249
3.43181
3.57969
3.31137
3,21306
3.08142
2.84874
2.16879
2.67671
3.06671
3-28771
3-44354
3.56944
3-67578
3-76894
3-87258
3.92910
4.00002 I
4.06665
4.12966
4.18973
4.24736
4.30297
4.35680
4.40919
4.46031
4.71039
4.55954
-4.60798
4-65576
4,70302
4-74986
4.79634
4-84259
4-88267
4.93463
4-9S078
7.02677
7.07263
7.11886
5-J6532
— 264
738
834
1167
1750
Ä006
274»
3213
4068
72IJ
6234
9329
13664
23268
— 67995'
-^5077»
39000
2x92»
15783
12590
10634
9316
8364
765»
709»
6677
63or
6007
576i
5559
5385-
523?
5111
500?
491 f
4844
477»
4726
4684
4648
4627-
460g
4594
459?
4597
4608
46IJ
464^
4676
31
V
143
«44
14?
146
547
148
149
I£0
»J4
156
ST?
«5'9
«6o
»61
162
»63
164
i6y
»66
»67
X68
X69
»70J
Tab. i.
log. z; 1 1 dia:
Tab. 2.
335^143
35'<36642
3659887
.38ifii7
39725-43
4^32424
4295027
4460641
4629S'75'
371
172
»73
J74
375 6
5'.4go2i66
5'-49r8r97
T-5-if98T8
J-n4f8o3
5.^537125-
T.5'734374
T-J938169
f. 6149202
5'.6l68266
176
»77
»78
«79
.6834199
.7033300
.7344949
,7620792
1791279a
8*23312
8f5J«33
2912130
9298502
9720142
,0184663
,0702380
.128774a
,196191a
»75^7694
37300*4
4981930
67S'464»
9756018
09
+i4995'6
172499
if3245'
i5'f23o
'574*6
»?9S8i
162603
165614
168934
»7-591
17^631
181061
i 2 5945
191322
197^49
i03795
211033
21906-^
227986
237947
249101
261649
275843
292000
310520
331921!
356S97
386372
421640
4645 ax
5177»?
585362
674»7o
795782
972330
i2Ji9o6
1772712
3001376
adlff.
+»<'43
*746
1985
2i96|
U5^
27221
3011
3320^
365?!
4040(
4430
4384
5377
5927
6546
77-38
eo3ij
8922j
99Ö1I
11154
"548
S4194!
«6357!
185201
21401I
24976;
49475
35268
42381':
53196;
67635,
8S9I8
121612!
176548;
279576
520806
ia^8664
00 iJ
V -[-W
+ n
417701.0
45x894.7
489840.0
!r32°77-6
579229.4
632054.»
3.352:8
3-67699
4.04486
4.46327
4.94121
5-4S970
6.12J35
6.8559a,
?.T1I46
8.71546
9.90158
II.31316
13.00640
15.05530
17.55241
20,64888
»4.5098
29.3968
35.6750
43.8766
54.7989
69.6696
90.4479
120.3836
165.1329
235.118
350.961
557.310
963.029
3880.925
4458-47
14943.00
120378,3
i0i
log. 7;
+•
5. 21208
5-259IS
5.30670
5-35471
5-403»7
5.45246
5-50235
^•55303
5-60458
5.65709
5,71067
5-76543
5-82148
5'87896
5-93802
5-99831
6,o6j)3
6.12637
6.19358
6.26341
•33612
,41224
,49201
5759?
66473
75S9S
85958
96761
08441
2117»
35182
50781
6S401
88678
12596
41802
79388
.31693
.22642
ÖQ
diff.
+471»
475»
480»
4856
4919
4989
506»
Ji?f
5251
535i
5476
56of
5743
5906
6079
6*7"
64S4
6721
698S
7*77
760,-?
T977
8397
887?
942f
10060
logoj
1168»
12731
14019
15599
1/62»
40277
2391a
2920Ä
37586
523*5
90949
EN LÄTT METI^^OD,
Att iiptächa hiifvudegenskaperna af
den kroMineen^ i hviJhen en kropp
föres j når den dragés till en giften
punkt af en Centrtpetal - kraft , som
är proportionel mot någon dignitet
af af ståndet,
NILS JOH. BEKGSTER
åin 2S Öct. \%,lii
■■\
^rXtt construera den kroklinea', som en kropp
foijer, når den dragés till en giiVen punkt af
en Centiipetai- kraft, som ar proportionel mot
^.n gifven dignitet af afståndet, ar et Problem,
som sysselsatt de största Geonietrer. Men oak- j
tadt desses bemödande, år det endast n-å^ra f å j
händelser, for hvilka constructionen ar upfun-
nen, och i de ofriga händelserna, hvilka åro
oräkneliga, skulle kroklineens beskaffenhet vara
alldeles okånd , om icke vissa dess hufvud-egen-
skaper kunde uptSckas åfren da, når ingen
construction ar gifven. Dessa egenskaper ilro,
i:o Att Lineen har en Apsis: q:o Att lineen har
en oåndelig gren, som år antingen Hyperbolisk,
eller Parabolisk: 3:0 Att lineen gär till den punk-
ten, åt hvilken Centripetai - kraften verkar: 4:0'
Att lineen år en Spiral. Hvarje linea, som up-^
kommer af Centrip-etxl- kraftens verkan. Cirkeln
inid?aitagen j har en eller flera sf dessa cgenska-
3$
per. Da jag icke har något nytt att anföra i
' ett .^miie, som redan frän längre tid ar upar-
betadt till den fullkomlighet, att en vidare for-
kofran troligen icke ;*r att vänta, fir min afsigc
endast, att till deras tjenst, som begynna att
studera Theorien om Centripetal- krafter, up-
gifva en lått niethod, hvarigenom de omnämnda
egenskaperna nptåckas. Jag v^gnr hoppas, att
det foreståiininga-sått, som jag hår nyttjar, lättare
fattas, Jn det, som vanlig;en förekommer hos
Författare, och utbeder mig, endast for dennai
orsaken, ett rum i Kongi. Vetenskaps-Academiens
Handlingar, for efterföljande Afhandling.
§. I.
L5t S vara den gifna punkten, till hvilken
kroppen dragés, (Fig. i), SA et gifvet afstånd,,
i h vilket kroppens hastighet och direction ansesr
for bekanta, CAKD en del af kioklineen, som
kroppen beskiifver, ~-R en punkt på kroklineeii
tagen efter behag. Låt åfven e forestålla krafteu
i A ; )/ kraften i R ; och kraftens förändring ut-
märkas genoin Eqvationen }' . S 11" = e . S A" . Drag
S B , S P vinkelratt mot tangenterna i A och R. Sått
SA=:a,SK:=.r,SPr::;7,Sin. SAB=:^£äattSB = ^ö.
Låt Cirkeln A X, som har S till medelpunkt, råka SR
i X. Om e år centripetal-kraften i denna Cirkel, uttryc-
kes häftigheten genom '\/ ae. L5t h vara kroppent
gifna hastighet i A och v å&ii hastighet i R.
c. A^ fl« — j
öatt — :_ ^ ,5 ^j lineen c beståmd till
storlek, når a, e> h och s aro gifna, och #*/;,* :nr
-4
' . Men pv — sah; derfore l.x n* ;■* = .
c* J - c' — ^
7^^ f^ (3" C
Vidare 5r rtV*=v*— ^ =:r,.^ ______ ocl
fl " — ^ i r" ?
fci.-tr /7 — , Al 6t r =r t' — .1 -p
I
Först Ht n vara en jakad Exponent och.
/i>3. Lät St' (FigT. 2, v ; vara Asyiuptot till Hy-
perbeln nEDq, hvars Eqvaiion år r'' y = c:^ e,
då SR=r, RQ = v, SA - ^, A£=e. ' Ut S v
Ifven vara Asymptot ti.l Hyperbeln mHD^,
hvars Eqvction år r^z = , da P.. T = z - SC=c.
c '■ 5
H.traf följer, att v : z : : r"~3 : r^^i . att 3=2 =
CB, niir = Cy och£Ltz><^v, nårr><c. Oin
nu SB = ^fl, år / LisEHTR.
Men c'*_/z» = z Q AEQR. Derfcre ^.r ar^ =
± 2BHTR =Q AEQR.'" Der ofra teknet gåiler
når r^a. del nedra, n^tr r<sa. och når r<.(i
men >sa, ar fir' = - B H TR 4- 5 A E Q R. Ef-
ter :^ o AE O R - «' . (^ -I7r-_,T^ jf^— J,
satt/72.5'*c'— > =(^':-i}.f2''~5 — :j-^c*~-^ och Z* =
25
ar Jr* z= ' -' H5raf ses, att dr kan
forsvinna, om Eqvationen Z^^o har någon ja-
kad rot.
§• 3.
Jag tanker hår bevisa, att denna Eqvation
icke kan hafva någ-on jakad rot om (— ^ —
c
_[^_ ar en nekad qvantitet. Till den andan sat-
'1-3 — . . —
tesF^ n—^. r''"^ — n—i. c'^ r'^~3 -{- '2 c'^~* : då ar
^P — ?2— 3.''2— i.r" (r* — c^)dr och dd?=:n--;^.
n—\.r'^~\ri—a.r'^ — n-~^.c^)dr^. Omr = c, ar
P:=o, c? P = o och d dFzz'2.n—'^-n-i c^S dr*.
Detta varde af ^iP år jakadt få val når /• okas,
som når r minskas Om r okas^ ifrån r z= c till
j = er , år dP ståndigt jakad och P okas ifrån
"P — O till Fzz oc. Om r minskas ifrån r=c till
r=;o, år r* c* en nekad qvantitet; men dr
år åfven nekad, derfore år ffP ståndigt jakad ocK
P okas ifrån F-o till P=2C«-'. Håraf följer,
att P icke kan hafva et nekadt varde , om r har
et jakadt varde. Om nu Eqvationen Z ^ = o ,
har en jakad rot, nårf — J år en ne-
C 72-3
kad qvantitet, låt vårdet r af denna rot insattas
i vårdet af P. Då år icke P en nekad storhet;
derfore år icke a^-^ P en nekad storhet. Men
efter Z^=:o, år c^Z^ = o; och således år icke
«"—» P — c*Z* en nekad storhet. Men c"-*?
- — c* Z* = ( 72—3 .0'—^ : — /?2 c'»— ^ ) r«~^ . Derf6r«
år icke 72—3. ö^-i ^ /tzc"— ' en nekad storhet.
2&
h vilket strid w emot det som år antagit. Eqva-
ticnen Z^ = o har således ingen jakad rot, når
(—\ ^ 2r en nekad Gvantitet. Dttta
blir vidare bestyrkt af det som foijer, då det
Ifven blir tydligt, att denna Eqvauon verkel>
gen har jakade rötter, nar ^— ) — — icie
Ir en nekad qvantitet.
§■4.
Om i värdet af Z^ skrifves c i stillet för r,
blir -f 2BHDC ~ qAEDC =
öéT / «-i — : «-i ), och efter !:>:_£
^ ^~f,-«-4 (/Tzc"-?-,-*— 72— 3.c*-^), så foljej,
att, om -^ -( ) > ^'^^^ - ^^^-^^ -V ^"'^
svinna n::r r-c; hviiket gifver tdlkånna, att
T-=^c år i denna händelse en dubbel rot tid E-
cvktionen Z^=g. Det synes åfven , att Eqva-
tioncn i ingen annan håndebe kan ha: va en
dubbel rot.
Lat rirrf vara en rot tnl Eqvationen Z =ö,
så att r2c'-3 J^-^=,^;^.c«-i ^'-'-3_ 2 c---^ c^-3.
Sått r=i + " och Z'r::A^rB:/-f Cz.— rD:.'3
-f Slc, lå ål A = o, B -^\ (.^ic'*-^ a-- ^ —
i
37
77-^3 •^"'"^ .c/*"^-»). Och om i stallet för ;?2C*"-3ci«
Q. TI 1 . (I * *
skrifvcs dess varde, ;'r B — — ■ — *
d
(^rt:''-j— -«-1). Men om r'=^d — u är Z* = Bfi
2 .7?-— I .0"— t
4- C rz* + Di^5 _|_ &c. ock B = - — — ~.
a
Cc"~-3 if^—s") afvonsom C — C<i.n—i. n--%.
2d
fi"— • .(^^—^—/T— 2 .B). Håraf följer, att 3 for-
svinner, om /• — c ar en rot till Eqvationen , eller
d-szc) och 3tt Z^ rr 72-^1 . «-^3 , a*"~^ c'''^^ «* rL
Di^^-j-åcc, om j'—c±u.
§. 6.
Efter dr^=:±aBl-iTR + q AEQR (§. 2)
rr ifzdr — 2fy dr, ar ddr — 2— )'. Altså år den
Paracentriska kraften ddr jalvad och drifver från
S når /■>c. I denna händelse motarbetar nåm-
de kraft den Paracentriska hastigheten dr\ om r
aninskas , men befordrar samma hastighet, om r
okas. Det ar tvärtom, når r <r c. Då år Para-
centriska kraften nekad, och drifver till S, be-
fordrar således hastigheten , hvarmed r minskas
och motarbetar hastigheten, hvarmed r 6kas. Når
r — c^ försvinner den Paracentriska kraften och
gor ingen verkin.
§. 7.
Om rzz ^ ^ år v^ =h^ — - . Men A;*
2 G^r
n~~-i
X c*
(§. 1). Der före år 9'
28
r (rt- 1 . c"— 5 — is^ ^"-5) =. (*^v. 2).
• «— I
Och efter p* v* = — — (v i), blir;?^ = j
_!L±il^: o^^ ;' = ^^..yV+J . Altsa har
~" 111 ~ m
p et åndelii:;t varde, når afståndet ii oåndeligt
stort, hvaraf följer, stt om kroklineen har någon
oåndelig gren, är den Hypeibclisk. Det skall
snart 'bevisas, stt kroklineen har in ren oånde-
lig gren, om ni = o, eller om m har et nekadt
varde; och att hon icke alltid har en oåndelig
gren, når ra har et jakadt varde,
§• 8-
Foist låt kroppens direction AB göra med
S A en spitsig vinkel , sa att kroppen begynt
falla till S (Fig. 1.). Om da SA<SC (Fig. 4)>
eller c<c, sk#ll kroppen ouphoriigen falla till
dess d&n kommer till S. Ty efter d r^ —i
Q (AEQR— BHTR) i. q, och^^EQR år be-
ständigt större ån BHTR, kan dr icke forsvin-
na under det att r minskas. Det år lått att se,
att detsamma händer om a=:C, åfvensa om sa = c.
Men om sa>c^ Yls. c. år det en mogelighet,
att Arean AEQR blir = BHTR och att ^P' for-
svinner. Dertiii fordras likväl , att B H D C icke
år mindre, ån AEDC Nu år 2 AEDC— 2 BHDC =
A e
r,72C^-i 7Z-q.fl«-i-) ':. 4, och BHDC
år stcrre in AI,DC, om -^ ~ (—)"'"' år cm
3^
nekad qvantitet, eller om \—J — 5r en
jakad qvantitet. Altsu försvinner dr om sa^c
a"'- m
och (^^ — Ix en jakad qvantitet. Låt
Siiledes AEOR vara = BHTR, så skall år för-
svmna, når r = SR; och SR år Sciledes en rot
till Eqvationen Z* = o. Denna roten år större,
ån c ; och Eqvationen har ånnu en rot S r, som
år < c. ly under det att Sr minskas, kan
arean D^f blifva oåndeligt stor. Altså kan Sr
. taggas så stor, att D^^i" = D Q T, h varigenom AE f/r
blir lika stor med BH^^r, och Z^ försvinner §. 2.
Men afståndet Sr kan icke tillhora kroklineen;
ty efter år försvinner når r =SR, och Paracen-
triska kraften nu drifver ifrån S (§.6), blir S R
et minimum^ och kroppen år i Apsis, når dess
afstånd år SR, hvarefter kroppen åter begynner
upstiga ifrån S. Om BHDC = AEDC" eller
( — ) — försvinner rir, nar r = c; och ef-
^c n-3
ter Paracentriska kraften åfven försvinner, kan
detta afstånd icke undergå någon vidare förän-
dring. Når B HD C år mindre, ånAEDC, år
AEQR beståndigt större ån BHTR5 är kan
låledes icke forsvinna, utan kroppen faller tili S.
§• 9-
Nu antages, att kroppens direction i A gor
med SA en trubbig vinkel, och att således krop-
pen begynt upstiga ifrån S. Om då s a>c .
(fig. 5) eller SB>SC, skall kroppen aflågsna sig
oåndeligen. Ty cZr» = Q BHTR — 5 AEQR,
©ch BHTR år Gfv«r allt större, ån AEQR,
Det Simma hånder cm sa^c. tivtn om a = c.
1 alla dessa händelser har m et jakadt varde (§.2),
efter- ;^— 3 > o .s'. Om c < c 'Tig. 3 ; och B HD G
ar större, ån AEDC, -L" åter^BHTR b-stårt-
digt större ån AEQR, och i roppen sfiljjsnar
sig oåndeligen. Nu år (§. 4) 5 B H D C — 2 AEDC =
^^ (;7n c"' — ri-j . a"-''), och B HD C £r
f torre An AEDC om (-^j ^j- en ^i-
kad qvantitet, eller om {—) — ar en ne-
kad qrantitet. Derfore aflågsnar siq; Iiroppen oån-
deligen om 2<c och f— Y~^ -^ _ll_ 1^ ^^ ^«_
kad qvantitet. I cemia händelse hir '?j ne dvar."
digt et jaksclt v-rce. Om ( — 1 -^ ar en
jakad qvantitet, £r EHDC mindre ån A ED C 5
cch våldet af 772 kan vara både jakadt och r.c-
kadt, åfvensom m l:ati vara = o. Efter BHDG
Ir mindre ån AEDC, gifves et afstånd SR som
|.r mindre In c och större, in a. så att BHTR=
AZQR och dr försvinner. Afstandet SR år da
en rot till Eqvationen Z* = o , och om S R = r^ år
(n~l)G''~~' r*~5 — c g'— ^ c"-— 3 — ^j^t— 3 r'^— ^ rl. ■; .
Kår m år jakidi, år («— 1) .r'— 3 > - c'~^^ ■ s^Jzdrs
: ^> ■• det vid itg?-') att grfji--
sen for Asymptot-arean RTmv ii större, In
gran-sen for arean RQnv, Det gifves såiedes et
afriäiid Sr stoijre ån c, vid hviiket »leiii KTr^
zzUQqr och BHtmAEgr. Detta afstand Sr
^ är 5tven en rot till Eqvationen Z* =: o. Men
det kan icke tillhora krokliiieen; ty efter dr for-
fvinner nar r::;rSR, och Faracentriska kraften
drifver till S, ar SR et Maximum^ kropyjen ar
i Apsis vid detta afstånd och begynner att åter
falla till S. Ojn m — o ^ eller m ar et nekadt
tal, kan Eqvationen X* ~o icke hafva iiera> an
en jakad rot .5 K. Nlr (-) =:: — , år BHDC =
c 72-3
AEDC; c?r försvinner, ni?rr~c, och afståndet
kan sedan icke undergå någon vidare forSndringi
efter Paracentriska kraften 5r försvunnen.
Anmärkning. Om H ar hastigheten i Cir*
keln när afståndet är r och Centripetal - kraften
ö " <? ö * e
ir H* =r . Och efter v^ = h* +
/•■ /■«—»
«AEQR r^h* -\ — (S'2)= — -
n~-i.r'^~^ n—i n—%
•f =-7rr (§" 7),ar.^-H^— (m- -^— '^
och nSrr = c, dr r*— H*=:.^— -^■:-- ( -{—) )
derföre Ir . = H, OH. ZL (1)'-. j,j^„ ^
/z— 3 c
denna händelse försvinner </r, når r = ^. Krop-
pen har således både den direction och den h**
»tighet, som fordrai for att beständigt fortsåtta
sin rörelse kring S i peripherien af den Cirkel^
hvars radius år c; hvilket ån ytterligare bestyr-
ker den satsen, att afståndet icke kan undergS
wågon vidare förändring, Thomas Simpson luy
3*
i Mathematical Dissertations pag. 1 64 och i
Doctrine oj Fhixions pag. 274 aniort denna om-
ständighet såsom skål tili att kroppen aklrig up-
når afständet c, utan i stallet faller eller npstiger
i Spiral, och derunder ouphorligen närmar sig
till nåmda afstånd. Det vore en Orimlighet, ef-
ter denne berömde Författares yttrande, att en
kropp skulle får någon tid Indra sitt afstånd
från S och sedan plötsligen begynna röra sig i
en Cirkel, hvarigenom den symrnetri, som bor
Tara på båda sidor om en Apsis , skulle blifva
uphåfven. Efter det år att förmoda, ^att icke
hvar och en inser styrkan af de\t^ bevis och
finner sig deraf ofverty^ad, skall y^g strax anfö-
ra et annat, hvarimot intet kan invandas.
§. 10.
Sått (fig. 1.) bogen AX = o: och vinkeln
ASX = (5. Efter dx\rdCp::a:r och rd(p:dr::
2 2
:: a^p\'^ : ^^ ((;* -^ ^__!^ \
• ""'""'^ ^^g -Z^ ^ (§. §. 1.2)
£"—3 (n~ 1) . c"~"3 . r«— 5
Z*
t ; C+i : , och
(n-ij.r"-^
±adx=. ^/'Vr^^-i>^+^~^ Sått Y =
Z
\/Cn- i).a-+Z.r— S ^ så år + « o: =/ Y J /•. Låt Or^
z
dinaten RG (figg. 4. 5) till kroklineen FG före-
ställa Y, och X tagas åt jakad led når r okas.
u\Qn I
'\
33
men *t nekad led, nir r minskas. Om da Ab-
scissen SR toieståller r, 5r ± a a: = arean AFGR,
och om denna area vid någon omständighet blir
o'ndeligt stor, blir bogen x oandeligt stor, och
tiimårker, att kroppen rores i Spiral. M{?n arean
AFGFv kan icke blifva oandeligt stor, så fränt
icke antingen Abscissen r, eller ordinaten Y ar
o.tndeiigt stor, och afyen i denna händelse kan
AF GR hafva et varde, som icke ar oandeligt.
Abscissen r år oandeligt stor, når kroppen af-
lågsnar sig oåndeiigen. Ordinaten Y år oande-
Jigt stor, når dr försvinner, ty då år Z* — o
(§. 2). Ordinaten Y kan åfven vara oandeligt
itor når r försvinner, ty n kan vara mindre, ån
5. Det år således på dessa tre omständigheter,
som upmårksamheten bor fästas. Men for att
afgora, om arean AFGR år oandeligt stor, eller
icke, antager jag följande Theorem , såsom bekant.
Om Eqvationen imeilan Ordinaten }' och
, . , ar -^- h' r -\- er -f- &Lc.
abscissen r ar y = . . .
fr '4- gr^^-^-hr " -}- &.c.
och y = B, nar r = A, men y minskas ifrån)» =B
till y = o under det att r okas ifrån r = A till
/• „ oQ , så skall 3ie^n/y dr .i som imellertid np-
kommer, hafva en grans, ora högsta dignitetens
t-xponent i nämnaren ofverskjuter högsta dignite-
tens exponent i Tåljaren med et tal, som år
större m 1 ; men i annat fall år samma area o-
åndeligt stor. Åfvenså om y ouphorligen okas
ifrån y = U till )> = 00 ,' under det alt r minskas
ifrån ;■ = A till r — o^ så skall arean / — ydr,
som imellertid upkommer, hafva en grans, om
K. V. A. Handl. iSiJ^ Sf. I. 3-
54
lågsta dignitetens exponent 1 Nånmaren ofver-
skjuter lågsta dignitetens exponent i TåJjaren med
et tal, som år mindre ån i; men i annat fall
år samma area oåndeligt stor. ( Se Maclaukins
Treatise of Fluxions §. 327.)
§.11.
Mar r — o^ ar Z = Vs .fl""' c"—^^ och oia
.71^5 år Y= — s=SM (%. 4); om /2>5,,
c
^r Y = o (%, 3); och om n < 5 år Y— CO (fig.
2). Men efter n > 3 , år 5 — n mindre ån 2>
och — • < 1. Altså ofverskjuter —-( lågsta dig-
nitetens e^^iponent i nåmnaien^ o (lågsta digni-
tetens exponent i tåljaren} med et tal som år
mindre ån et, och arean af MS i fig. 2 , åfven^
som arean AFMS i fjgg. 3 och 4, kan icke va-
ra oåndeligt stor. Hvaraf f(5ijer, att kroppen
icke kan gä i Spiral, under det han faller till S,
§. IQ.
Når r Ä CO , åx Z=r '\/mc''~3/""~'' OG^
Ocli
efter ^*~ '^^ > 1' ^^^ AF GR (fig. 5) ea
grans, fastån SR blir oåndeligt stor. - Kroppen kan
således icke gå i Spiral, under det han aflågsnar
sig oåndeligen. Detta år redan tydligt dtiaf, att
inloppen beskrifver en Hyperbolisk gren' (§. 7.)
§.13.
Låt kroppen falla till et af^tånd SE? i hvil-
i
3T
ket dr försvinner ffig. Q ). Dv' ar antingen
SR>c, ell.T SK = c (§. 8). S:^tt SR^rf och
r~(l-\~u. Under det att r minskas iiråu r — a
till r~d,iiv — axz=fYdu —
/
- och B =
är
■ v — I
ili^li^((/'^-3 —c--^^ §. 5. Om d>c,
d
termen B« icke borta; och efter | — o<i, fiT
arean AFGR, som upkomiuer under det att u
försvinner, af åndelig storlek. Men om d = c^
fattas termen Bz/, och arean G afg (fig. 3), so:n
iJpkommer under det att u försvinner, år onnde-
U<jt stor, efter ^ — o icke år mindre ån 1.
Derfore år bogen x 1 denna händelse oåndeligt
stor, hvilket betyder, att kroppen måste göra et
oräkneligt antal revolutioner, eller gå i Spiral,
under sitt fall till afståndet c, i hvilket dr for-
svinner. Om kroppen upstiger till et afstånd
SR = J (fig. 3) i hvilket dr försvinner, år an-
tingen d<:C') eller <i = c (§. 9). Sått r = d — u^
__ ^ du \/fn~iJ ^a^+^.fd-^uj'^'^
$'tL ur (i X
/
VBu-i-Cu^-i^Du^-i-kQ,
• 7J — 1
och B = ll^i^ — (^c'^-3^d'-^). Når d<c;
hnr arean AFGR en grans. Men når J=c, har
arean C afg (fig. 2) ingen grans, I denna hän-
delse år således bogen o: oåndeligt stor, och krop-
pen upstiger i Spiral till afståndet e i hvilket dr
orsvinner,-
»6
§■ «4.
Till vinnande af et fallstandigt begrep om
den kroklinea, som kroppen kan beskiifva, nar
afståndet 0, hastigheten h och directionen s aio
gima, bör kroppen betraktas både såsom upsti-
gande och slsom fallande. Och fastan mångfal-
diga olika aiter af kroklineer kunna erhållas der-
iaenom, att h och s förändras, men a bibehål-
ies oforrtndracit, så kunna likväl alla dessa arter
bccj^våmiigen indelas i följande Fem Classer.
Första Glassen. Kår ^ « > c och (—"^^
en jakad storhet. Kroklineen har två Hyperbo-
liska grenar och en Apsis, der afståndet år det
ciinstÄ. En sådan iinea år alltid mojelig når « > 1.
i.-d^-a dassen. Når sa7>CQch (— ) =
Kroklineen består af en Hyperboilsk gren,som h for-
enad med en Spiral, i hviiken c år minsta afståndet.
ö:dje Glassen, K't ( — ) — »r ^n
nekad storhet. Kroklineen består at en Hyper-
boii?k grt^n, «om Sr förenad med punkten S.
Denna Class ir alltid mojelig, når n > 3 ; fast-
än Macl au x°aN icke vidrört den, di han upgifvit
conitructionen af de lineer, som upkomma når
n ::: j QTreat. of flux. §. §. y "j f . , . , 883)- Det
ir troligt, att ingen construction blifvit upfur>-
nen for lineer af denna Class. |
4:ae Classen. Når c <r c och ( — J =
^ c n-s
Kroklineen upstiger ifrån S i Spiral, der c år
»tcrsta sfståndet.
i
37
e:te Glassen. Nar c <c och (—V — . ;
en jal^ad storhet. Kroklineen har en Apsis, der
afståndet år störst , och går på båda sidor till S.
De lineer, som MacLAUrin omtalar (JTr. of fl,
§• §-393' 43 7- 45^}? ^^o en sårskild art af den-
na Class och igenkännas deraf att mzzo,
L ^ . .
I AnmarJminn. Sått— =/,så år/— ^""2 (;/5*y~^
I ae Ve'
»•ch m^n—\J — z.'. (§.§•!, 2)a
Når n <■ 3 men /i > i, horer lineen till
någondera af dessa Tre Classer.
I l:sta dassen. Når m år et jakadt tal.
* Kroklineen har två Hyperboliska grenar och eu
Apsis, der afståndet år det minsta.
I' 'itdra Glassen. Når ms; o. Kroklineen har
två Paraboliska grenar och en Apsis, i hvilken
afståndet år det minsta. Denna Class består af
de lineer, som MacLAURIN omtalar (Tr. oj fl.
§.§. 392. 436. 450.)
^:dje Glassen. Når m år et nekadt tal;,
Kroklineen tangerar våxelvis tvånne concentriska
Cirklar kring S. Till exempel tjenar kroklineen
AB CD EF G (fig. 6>
i Till denna Class kunna alla de lineer fo-
ras, som upkorama, når n = \y når /z < 1 , når
n = o , når n år et nekadt tal. Den vanliga El-
lipsen erhålles, både når ;^ = 2 och når «= — x.
XMacl. Tr. oj fl. §. §. 445,446).
Når n = 3 , kan lineen c icke bestämmas.
38
Men om / — — och tvänne Hyperblar upntas,
ae
}i vilkas Eqvationer *ro a^errz-^v och Is^a^e — r^i^
blir dr'' =2+ 2BHTR + Q AEQR (§. q) Difle-
rential - Eqvatienen fur kroklineen ar
s a"^ dr V ^
tadxzz — ^=-zzii , h vilken coriStru-
eras ganska lått. Men innan denna constrnction
företages, nptåckes utan svaiighet efter den me-
thod, som i denna afliandling år framsiålld, att
hvarje linea, som upliommer når n =: 2 ^ horer
till någondera af dessa Fyra Qasser.
I.sta Classen. Nsr h^>i. Kroklineen har
två Hyperboliska grenar och en Apsis, i hvilken
afståndet år det minsta,
2-dra Classen, Når /^ 1, men Is^ icke
år större ån 1. Kroklineen har en hyperbolisk
gren förenad med tn Spiral, i h vilken afståndet
fluteligen försvinner. Den Hyperboliska Spiralen
il en serskild art sf denna Class, och igenkån-
fies deraf, att Is^zz i.
3:dje Classen. Nar / rr 1. Kroklineen år
en fullkomlig Spiral utan grånsor for största och
minsta afståndet. Lineerna som hora till denna
Class åro in/ja andra, ån de Lon-aritmiska Spira-
lerne, h vilka endast genom värdet af s knnna
»kiljas ifrån hvarandra.
jj.:de Classen. Når /<i. Kroklineen ha«
en Apsis, i hvilken afståndet år det största, och
på hvardera sidan om denna Apsis år lineen en
Spiial i hvilien afätlndet slutligen försvinner.
59
FÖRSÖK
till ef t rättfärdigande af de theoretiskt-^
chemiska åsigter^ pä hvilka den sy^
stematislia uppställningen i mitt For-^
sök till en förbättring af den che^
miska nomendaturen grundar sig^
af
JAC. BERZELIUS. *>
(A.ndra Fortsättningen.)
å. 9 Äpr. t g! 2?
Tennets Syrsåttnings-^Grader^
V i komma hår till en Metall, hvilken varit af
ålder kand , och just derfore icke blifvit med sam-
ma noggrannhet undersökt, som flere af de mindre
allmånt intresserande metaller, for hvilkas upp-
täckt Chemien har att tacka sednare decennier.
Oaktadt jag bemödat mig att närmare utreda ten-
nets syrsåttnings-grader till antal och caraélerer,
vågar jag likväl ej hoppas, att icke ånnu mycket
återstår, som fordrar framtida forsok for att fullt
utredas.
Vi skola hos tennet se samma caraÖerer i
det hela, som hos antimon, men med foråndrin-
*) Se K, y, 4. IfaaäJU Xom X2öaiL (sid. a53.) 4;d» Qv«t^
40
gar, som göra början till en ofvergäng från de
metaller, hvars oxider mera hora till klassen af
syror, till dem hvars oxider åro afgjorda baser,
d. å. frän de mera decideradt^ eledropositiva till
de eledronegativa.
Det intresserade mig att veta om tennet
ågde en suboxid, hvilken jag förmodade då böra
tråiFas i den svartgrå eller svarta, stundom regn-
båge-fårgade hinna, som bildas då tennet smaltes
vid en ganska lindrig hetta, och som slutligen
forbytes till en skiftande aska, eller också i don
svarta anlopning tennet far, då det i faktigt till-
stånd råkas af en annan metall, eller slutligen i
det gula åfverdrag som bildas dels på långe for-
varadtj tenn-folium, dels på vissa flackar af smalt
tenn, der det liknar en matt förgyllning. Jag
utsatte derfore tenn-foliura i en degel for en
småningom okad hetta, hvarvid det svartnade och
ofverklåddes med en i re^nbogens fårgor spelande
hinna. Tennet syntes i början helt och hållet
forvandladt till denna massa, men då jag begynte
röra det, fanns hinnan så tunn, att alldeles intet
kunde afskiljas eller sårskildt uppsamlas. Oaktadt
jag utsatte denna tennmassa for en längre fort-
farande lindrig hetta, som icke gick till glodg-
ning, så blef hinnan icke merkbart tjockare, och
då hettan kom till glodgning forglimmade massan
och brände sig grå. Då jag icke kunde isolera
den förmenta suboxiden , sökte jag förskaffa mig
tenn-oxidulen, hvilken Lårbockerna beskrifva så-
som hvit; for att, genom jemforelsen med denne,
af olikheterna kunna bedöma huruvida denna mör-
ka, brännbara oxiderade hinna var suboxid eller
oxidul.
Tenn-oxidiit. Jag upplöste tenn i concen-
trerad saltsyra och fållde lösningen med kolsyradt
41
l:ali, tvättade den erhållna fällningen med kokan-
de vatten och torrkade den, hvarvid den behöll
sig snolivit. De Chemisters uppgift, som pasiå att
♦altsyrad tenn-oxidul, fålld med kaustikt kali i
ofverskott, ger ett basiskt gråtr salt, har jag icke
kunnat besanna, ty da jag falide en pors ton af
samma solution med caustikt kali, feck jag en
hvit fällning, som af ofverskjutande kali upplös-
tes utan att förut blifva gra.
Den torra, hvita, med kolsyradt alkali fäll-
da tenn - oxidulen lostes med yttersta lätthet och
utan fråsning af salpeter-syra och af saltsyra, och
var således icke kolsyrad. Upphettad till glodg-
ning i en dermed till hälften fylld retort, gaf
den rent vatten och lemnade ett Ijusgrått pulver,
hvars nedersta del var mörk nästan svart. Jag
cmgjorde derfore forsoket med en större quantitet,
som alldeles fyllde retort-kulan , och jag erhöll dä,
såsom förut, vatten, men i retorten stannade ett
svart pulver , som uttagit och rifvit till finare
pulver, hade en af grått, brunt och grönt sam-
mansatt fårg. Påtåndt f5r blåsrors-lågan i en
punkt, fortfor det sedan att af sig sjelft forglim-
ma, likt fnosk, till en hvit, något med grått
blandad oxid. Den hvita med kolsyradt alkali
erhållna fällningen var således oxidulens hydrat.
Detta hydrat år lika forbrånnligt som den vatten-
fria oxidulen , men glodgningen under dess för-
bränning år mindre liflig. Genom kokning med
vatten decomponeras det efter hand, och blir svarr,
likasom det sker med koppar-oxidens hydrat.
Kolfven, hvari detta forsok skedde, kom händelse-
vis att i 4 månader stå outslagen, då större delen
af den svarta massan hade bibehållit sig; blott en
liten del ofyantill hade oxiderat sig h5gre oék
blifvit hvit.
Det år således i o:if Jdulens yttre caraåerer Irt»
gen ting, som kan afgora om det år någon skill-
nad emellan denne cth den forut omtalade mörka
hinnan som foJirieras på smältande tenn. Exi-
stensen af en suboxid hos tennet år således ånnt;^
obevisad.
For att ulrona tenn-oxidulens sammansätt-
ning, hvilket icke kan ske genom ett direä; för-
sök med vederbörlig precision, betjente jag mig
af följande utvåg:
Tenn sammansmältes med svafvel i en glas-
retort, hvarvid jag erhöll en gra porös massa af
ofullkomligt svafvelbundet tenn, hvilken jag ref
till pulver och ä nyo upphettade i en glas-retort
med lika vigt svafvel, till dess att massan kom
i smältning. Dervid sublimerades svafvel samt
litet musiv-guld , och i retorten återstod en mörkt
fblygrå, stråligt crisjaliiserad, starkt metallglånsande
massa. Den lostes i concentrerad saltsyra med ut-
veckling af svaivelbunden våtgas, hvilken jag
tippfångade i en omvänd flaska fylld med en svag
lut af caustikt kali. Gasen absorberades deraf
fullkomligt utan att lemna minsta återstod. Ea
annan del af samma svafvelbundna tenn upplö-
stes i en vågd glaskolf i rökande salpetersyra,
och afr5ktes till nåra torrhet, hvarefter massan ut-
gjSts i en platina-degel och kolfven val sköljdes
med vatten. Liquidum afréktes varsamt i de-
geln, hvarefter den intorkade massan glödgades
till svafvel-syrans forjagande, hvarefter loo d.
svafvelbundet tenn hade lemnat 99-^ d. tenn-
oxid. Af ås proportions förhållanden hvilkas rik^
lighet jag i redan utgifna afhandlingar bevisat «,
inser man att svaflet i det svafvelbundna tennefe
jBQÄSte förhålla sig till syre^ i tenn-oxidulen , som,
syaäsv i t» ex. ivafveibuadet bly till syret i
45^
bly-oxid; men i forsoket till clet svafvclbundni
tennets analys hade sy tet nära fullt ersatt svaf.
lets ställe, hvaraf ^^äledes följer, att tennet i tenn-
oxidulen mäste upptaga precist hälften sa mycket
syre, som i itmn-oxiden. Dä roo d. tenn i
denne sednare upptaga, enligt forsok som jag re-
dan bekantgjort, 27,2 d. syre, så måste 100 d.
tenn-oxidul bestå af
Tenn — 88.<528 — 100, C5
Syre — ii>972 13.6
Hvlt Tenn-oxid. Det år en hittills allmänt
antagen, eller åtminstone aldrig^ bestridd mening,
att den oxid, som träffas i det flygtiga oxid-saltet,
kåndt under namn af spiritus L^Z'fl^'/i, år den sam-
tna som fås genom tennets syrsåttning i en hög-
re temperatur eller på salpeter-syrans bekostnad.
Det har likväl icke blifvit af Chemisterna obe-
märkt, att den sednare år olöslig i syror, då d-er-
emot den förra af dem rått val upptages. Jag
har icke funnit att någon Chemist, som skrifvit
om tennets oxider misstånkt att dessa båda möj-
ligen kunnat vara särskilda syrsåttnings-grader,
utan man synes hafva förmodat att hår, liksom
hos kiseljord , lerjord, zirkenjord , titan-oxid
m. fl. det större sammanhang som genom brän-
ning uppkommer emellan delarna, förorsakade en
©löslighet, hvilken genom bränning med alkali
kunde upphåfvas. Följande forsok skola utvisa
att dessa båda oxider icke åro samma syrsåttnings-
grad.
En upplösning af spiritus Libavii i vatten
falides med kolsyradt kali, och fällningen tog;*
på filtrum och tvättades med kallt vatten. Då
den for andra gången begots med vatten på fil-
trum , smalte den såsom smör och utblandade sig
slutligen med vattnet till en oklar, mjolkiik sh*
44
sk?., som geck igenom filtrum, och som a ny
fälldes da den kom i den förut genomgångna,
klara, pä alkali rådande vätskan. Jag uppsam-
lade den i ett sårskiidt karl, der den lemnades i
hvila. Den klarnade efcer i dygns forlopp och
vätskan hade då en svag gul fårg. Den reage-
rade och snsahade af alkali, men fälldes det oak-
tadt af raera tillslaget alkali. Blandad med salt-
syra eller salpetersyra, grumlades den först, meti
det fällda upplöstes sedan fallkomligt. Upplös-
ningen i saltsyra blef oförändrad i kokning, men
den med salpetersyra gelatinerade, hvarefrer dea
icke mera klarnade? hvarken af salpetersyra eJier
saltsyra.
En annan portion oxid, som blott en gång
blifvit till tvättning ofvergjuten med vatten, torr-
kades i prå?s emellan sugpapper, hvarefter dea
lemnades pa ett luftigt ställe att fullt torrka.
Den sammanbakade derunder till färglösa, nästan
genomskinliga klumpar liknande groft glaspulver*
Den förhöll sig till syror på följande sått:
I Svafvelsyray utspädd med lika delar vatten,
upplöstes den till en god del, och om mer syra an-
vändes ån som åtgick till oxidens måttning, så
upplöstes alltsamman, utan grumling. Blandades
den halftorra oxiden med en ringare portion ut-
spädd svafvelsyra, så sönderföll den, en del upp-
löstes i syran till ett surt salt, och en annan del
blef olöst i form af ett hvitt pulverformigt, ba-
siskt salt.
Af SalpHevTyva upplöstes den till full mått-
ning, så att den sura smaken försvann och er-
sattes af en rent sammandragande. Efter några
dagar blef lösningen oklar i luften, och om dea
kokades, så gelatinerade den, förlorade sia sam-
mandragande smak och blef sur. Jag kunde deii
45
vid icke mårka några tecken till utvecklad nitrost
gas, förmodligen emedan syran reducerades blott
till syrlighet.
Af saltsyra upplöstes den pä det sått, att
den f6rst blef seg som en syrup, hvarefter dea
sedan upptogs till en klar vätska, som icke för-
ändrades hvarken af uppkokning, utspädning eller
blandning med en större mångd concentrerad salt-
jyra.
Da en upplösning af spiritus Libavii fälldes
med caustik ammoniak, så inställde sig lika phe-
nomen, som vid fällningen med kali, att, dä
den alkaliska vätskan gått igenosn och rent vattea
paslogs oxiden, så upplöstes dea efterhand till ea
mjolklik vätska, som geck igenom sllpapperet.
Den fälldes af mer tillslagen ammoniak och för-
vandlades genom afdunstning småningom till etc
klart gelée, som fullkomligt lostes hlåe i saltsyra
cch i salpetersyra. Intorrkades geleet fullkomligt ,
så lemnade det en hornlik, gulaktig i syrorna
eloslig massa.
Caraöererna af åen i spiritus Libavii befint-
liga oxiden åro således följande: den fålles af of-
verskjutande kolsyradt alkali i pulverform cch
med hvit färg; fällningen år en förening af det
kolsyrade alkalit med oxiden, som åter upplöses
i vatten^ då den alkaliska vätska, hvarur den
fälldes, hunnit afrinna. Denna lösning år emul-
eionslik och fålles å nyo, om mera Alkali till-
sattes. Den mjålklika vätskan intorrkar under af*.
r5kning till ett gelée, som åter löses både i kallt
och i kokande vatten, sanat af salpetersyra och
saltsyra.
Om den fällda alkali-haltiga oxiden tvättas
med vatten tills den begynner gifva en emulsion
•cb den sedan hastigt torrk.as i sirång hetta, så
40
blir den oloslis: i Syror," och ?ynes ofverga till
följande oxidaiions-grad. Det samma sker då den
glödgas i öppna karl, hvarvid den 8;er ifrån sig
vat:en och blir, i mon som heitan okes, gjl,
brandgul, samt slutligen mörkt cinoberrod, hvar-
efter dessa fårgor under afsvalning i omv'åQd ord-
ning försvinna, så att den glödgade csidea endast
behäller en klar citrongul får^:.
For ofrigt bor jag anmärka, att de omstån-
cigherer, scm bufvudsakligast caradterisera denne
oxid fråa den följande, åro, att den med saltsyra
^er etc nygtigt salt, som icke falles hvarken af
coaceniicrad saltsyra, eller genom upokokning och
?om med allt detta icke eller foråaarar en neutral
utclösnip.e af saltsvrad euld-oxid.
Gul Trnn-cxid. Den tenn-oxii, som fas ca.
tenn behandlas med salpetersyra, och som dä
faller sig, år til] fåreen hvit, och behåller, såsom
jag i en föregående afnandling anmärkt, caktadt
all tvåttinng, sin egenskap att reagera på lakmus-
papper såsom syra. Under torrkning blir de»
hälft genomskinlig, gulakrig och hård; i glodg-
Bing blir den vid en hcgre temperatur morkbraa
och efter afsralning halmgul, hyilkea färg, genoiu
lifaing till iint pulver, nästan alldeles försvinner.
En portion med salpetersyra erhållen, tvät-
tad men ej torrkad, tenn-oxid ofvergjots i en fla-
ska med concentrerad saltsyra , och digererades
dermed i lindrig vårme. Syran färgades gul, men
oxiden forblef till största delen olöst. Då prop-
pen efter 12 timmar urtogs, utstöttes litet syrsatt
saltsyre^as med en r-nga explosion. Den gula
ånnu råkande syran afhålldes, lirec vatten påslogs,
och afnålldes åter efter en liten stund, h varefter
rytt vajtten pizjots, af hvilket den förut olösta
mkiiaiB i cgoab-icket upplöste». Lösningen hads
47
tn ren sammandragande smak, var ej alldeles
klar, men hade ingen färg. Da en del af låsnin-
gen blandades med en ny portion concentrerad
saltsyra, filides det upplösta åter, men upplöstes
genom utspädning med mycket vatten. En annan
del af lösningen upphettades i ett glaskärl ofvet
lagen af en sprit-lampa, h varvid den genast stel-
nade i bottnen, och efterhand tfven ofver hela
vätskan, till en hyit, opak, geiatinos massa, pre-
cis såsom det hade varit hviten af ett åge^. Mas-
san var nu sur utan tecken till adstringerande
smak. I denna temperatur hade vattnet alltså ur
.syran utfällt tenn-oxiden, hvilken na icke mec
liunde qvarhållas af den utspädda Syran. Till
concentrerad saltsyra förhöll sig den falida oxiden
Alldeles såsom före operationen. Detta forsok be-
visar således att den oxid, med hvilken vi håc
hafva att g6ra, kan förenas med saltsyra till ett
neutralt sait, som i coacenirerad saltsyra år ol6s^
ligt, och som af denna uttrånges ur sitt losiiing?-
vatten (liksom saltsyrad kcppar-oxid ^ saltsyrad
liaryt m. fl.), samt att detta salt löses i vatten,
ur hvilken låsning oxiden utfålles genom uppkok-
cing, under det syran qvarsrannar i vattnet ere-
sam, eller med en ganska ringa quantitet oxid.
Dessa egenskaper utmårka således denna syrsått-
aingsgrad på ett alldeles afgorande sått, från deja
som finnes i spiritus Libavii.
Dessa båda syrsåttningsgraders yttre likhet,
dea lätthet hvarmed den ene vid torrkning eller
bränning ofvergår i den andre, utan att detta rojes
på fårg eller yttre forhållanden, samt deras fulU
komligen lika forhållande till alkalierna gjord*
denna undersökning i början ganska svår och för-
anledde många tvifvel om riktigheten af hvad jag
redan f\in^'n. For att satta detta åmne utom all
frag8, hlandade (ag spiritus Libavii med salpeter-
syrå, och afiokse bianningen till torrhet vid eii
lindrig vårme. Oxiden i spiritus Libavii syrsattes
på. salpetersyrans bekostnad, fälldes i mon som
lösningen concentrerades, och återstod efter lös-
ningens intorrkande. Derefter upplöste jag tenn
i en blanning af falpetersyra oth saltsyra; den
förra närvarande, i etc siorre forhällande ån sotn
fordry*-;" till tennets syrsåttning. Låsningen af-
satie en ladngå af ett b vitt, i rent vatten losligt
pulver, hvars upplösning stelnade i kokning. Dsn
delen af tennsoiution , hvarur det hvita pulvret
afsatt sig, distilierades i en glas-retort med forlag;
åen gaf först vatten, sedan syrsatt saltsyregas, sä
spiriiur Libavii, i början mycket utspädd och
med stort ofverskott af saltsyra; sedan mer och
mer concentrerad och neutraL Slutligen återstod
i refonen vid en hetta som kom glodgning ganska
nåra, en groft pulverformig, icke det minsta
cristallinisk, hvit massa, som i denna temperatur
icke på fiera timar undergick någon vidare för-
ändring. En del af detta pulver uitogs , efter af-
svalning, och ofvergjots med vatten, hvari det ge-
nast upplöstes till en oklar, sammandragande våt«
ska, som fälldes både af concentrerad saltsyra och
genom kokning. Den i retorten qvarlemnade de-
len utsattes för glodgningshetta, hvarvid den gaf
litet syrsatt saltsyregas och några droppar spiritus
Libavii. Den uttogs derefter och glödgades i
Platina-digel vid en ånnu strängare hetta, hvaraf
den likväl icke eller fullt decomponerades, utan
lemnade saltsyra, då den efteråt behandlades med
alkali.
Detta fSrsok sätter utom allt tvifvelsmål att,
il. lena upplöses i *n blanning af saltsyra och
' sal.
49
salpeter- syra, så bildas bada dessa oxider, och
den högsta syrsattningsr^radens quantitet står der-
vid i förhållande till den använda salpetersyrans
myckenhet. Då den förökat sig till en viss
grad, sä utfålles dess neutrala förening mtd salt-
syra, och då den återstående blandade neutrala
lösningen afdistilleras, sä ofvergår jemte vattnet
spiritus Libavii och i retorten stannar det oftanåm-
da saltet af den ho2^sta oxidationsgraden. Då
det sednare i en högre temperatur decomponeräS bil-
das derur spiritus Libavii och syrsatt saltsyregas.
Det skall blifva högst intressant att framdeles'
erfara hvad inflytelse desse förr ej bemärkte sår-
skilde oxidationsgrader kunna hafva på de färgäm-
nen, till hvilkas fastande på tyget tenn - solution
så ofta användes i Fårgare-konsten, och h vilka of* ,
ta utfalla så olika.
Dä det genom dessa forsok år afgjordt att
tennoxiden i spiritus Libavii icke år den sammej
som den med salpetersyra billdade, och då ten-
net i den sednare uptager dubhélt så myckel syre
som i oxidulen, så måste oxiden i spiritus Liba-
vii, då den håller mer syre ån oxidulen, men min-
dre ån den gula oxiden, intaga den emellan dem
befintliga multiplicationsgraden med i~, och ef-
ter den serie af bekräftelser for denna progressions-
ordning vi redan aga, lårer det val icke behof-.
vas någon sårskild analys, som dessutom alltid blir
svår att verkställa , for att bestatnma den m.eller-
sta tennoxidens sammansättning till
Tenn — 83*13 *— 100,0
Syre — 16,87 — 20,4.
De caracterer som utmärka tgnnets högsta
syrsåitnings-grad åro följande: Antiu våt ofvergju-
ten och digererad med en lösning af kolsyradt
K. V. A. HandL lE^. St. L 4.
5d
alkali, uplcse? den deri icke; men om den ofvan-
stående alkaliska vätskan ai-hålles och det olösta
skoljes med vatten, så uploses den, liksom dea
mellersta syrsåttningsgraden, till en oklar mjolk-
III; vätska, som ganska långsamt klarnar och år da
morkg;ul. Efter afdunstning bildar den ett volu-
minöst geleé, som intorkar till en bernstenslik
sprucken massa, hvilken åter fullkomligt, men
långsamt, uploses af kallt vatten. Den mjolklika
vätskan fålles så val af alkali som af syror. Svaf-
velsyra, salpetersyra, saltsyra, ättiksyra och oxal-
syra, tillsatta i huru stora portioner som håldst
gifva en beständig, voluminös och sent sjunkande
fällning. Ofvergjutes den utfällda oxiden med
con centrerad svafvelsyra, så förenas den med en
portion deraf, sväller ut och blir gul, men uplo-
ses icke. Ofvergiuten med vatten, utdrager detta
syran, föreningens gula fårg försvinner och en hvit
oxid återstår. Saltsyra blandad till oxidens emul-
sionslika uplosnJng i vatten i en lagom quaniitet
att neutralisera både alkalit och oxiden, bildar det
förr omtalde saltet, som fålles af mer syra, och
som decomponeras i kokning. I sträng glodgning
blir denna oxid for sig^ sjeif oförändrad; jag har
icke kunnat åstadkomma den minsta vigtforåndring,
då ]ag glödgat den håftigt i en platina degel; men
då den utsattes for den inre blåsrorslagen brånnes
den hvit på den flack , som berores af lagen. —
Ar detta en reduction till mellangraden? Och år
den snohvita email tennoxiden ger en förening
af blyglasmassa med tennets mellersta syrsått-
ningsgrad'?
Slutlioen bor ]ao; anmärka att samma oxid ,
som jag uptagit under namn af gul, erhålles vid
åtskilliga tillfållen hvit; t. ex. då man i en gla^
retort disiillerar Tenn-filspån med rod quicksilf-
5t
ver-oxid , eller da glSdgad guldpurpur behandlas
med en blannlng af salisyra och salpetersyra.
Glodgning förändrar icke det minsta denna hvita
oxid, den mörknar icke da den uphettas, och den
år olöslig i saltsyra, hvilken likväl färgar sig gul
deraf. Jag trodde i början att den hvita oxiden
kunde vara en högre syrsåttnings - grad hos ten-
net; men en portion tenn, som med rod qnick-
silfver-oxid blifvit syrsatt till hvit oxid, hade vun-
nit ungefår lika i vigt, som då tennet oxideras
med salpeter-syra. Det kan vara troligt att aggre-
gations-formen hår år den enda orsaken till olik-
heten i fårg.
Tenn-oxidcrnes forhiillande till alkalur och salU
baser. Det år allmänt kåndt, att den gula tenn- ,
oxiden innan glodgningen rodnar lakmuspapperet,
men genom bränning förlorar denna egenskap. Jag
Ijar icke kunnat undersöka huruvida håndelsen år
'densamma med mellangraden , men jag har alla
anledningar att förmoda det. Lägger man hårtill
dessa oxiders egenskap att med alkalier ingå losli-
ga föreningar, så hafva vi goda skål, att, i likhet
med Antimon oxiderna, anse dem såsom en syrlig-
het och en syra; men då de å ena sidan gifva med
syror beståmdt neutrala salt-artade föreningar och
å den andra visserligen åro de svagaste af alla syr-
liga kroppar, så fä vi , genom detta vågande åt
båda sidor, svårt att afgora om vi ^kola anse dem
fornåmligast såsom oxider eller såsom syror. — Bå-
da förhålla sig i ofrigt så lika, att, i de få forsok
■jag med dem såsom syror anställt, skillnaderna icke
varit anmårkningsvårda. En omståndighet , som
likväl bestämt åtskiljer dem år att stanniterna fuU-
, komligt uplosas af salpetersyra, då hon deremot ur
stannaterna uptager endast basen med lemning af
tennets högsta oxidations-grad. De följande for»
52
soken åro förnämligast anställde med den högsta
syrsåttnings - graden :
Uvdratet deraf uplostes i caustlkt kali, luten
afskiijdes från det olösta/ afroktes hastigt i en pla-
tina degel lill nåra syrups consistens, hvarefter den
anskot i små, korniga, hvita cristaller, hvilka i an-
seende till svårigheten att skilja dem från den con-
centrerade vidhängande moderluten, icke kunde
analyseras.
Luten, hvarur cristallerne satt sig, utspäddes
med mycket vatten och kokades med oxid-hydrat,
så långe den förmådde uplosa något. Efter klar-
nandet hade den mattade lösningen i genomseende
en m.orkgul fårg, och sedd från dagen var den
blåagtigt hvit och opaliserande. Afdunstad gaf den
ett geleé, som trögt intorkade till en mörkgul i
vatten åter loslig massa. Glödgades den torra åter-
stoden, så blef den glasig och grågul, fuktades i
luften, och då den ofvergjors med vatten, utdrog
detta alkalit med lemning af oxiden. Bråndes den
vid en sträng hetta med en större portion caustikt
kali, så blef den hvit och uplostes nu helt och
hållet af saltsyra. Detta bevisar att värmets in-
flytelse vid högre temperaturer ej endast betager
tenn - oxiden sin egenskap att förenas med andra
kroppar, utan lossar den till och med från dera
med hvilka den redan år förenad. Vid en myc-
ket hog temperatur, släpper den i förening med
kali en del af gitt syre, och reduceras till mel-
langraden.
En portion af lösningen i caustikt alkali fäll-
des m.ed alkohol, for att, om möjligt var, på detta
sått frambringa en bestämd förening. Den torr-
kades i press och glödgades. 4 gr. deraf decompo-
nerades med saltsyra, hvarvid alkalit, som före
torrkningen icke innehöll ^kolsyra, wtdrogs med
55
frasning. Jag erhöll o, 7 gr. glodgaJt saltsyraHt
kali, svarande mot o, 44 gr. rent kali, samt 3 , 4 gr.
1 tenn - oxid. Det förra innehåller 0,076 gr. syre
och den sednare 0,7425, eller Tenn-oxiden inne-
höll ungefår 10 gånger så mycket syre som kalit.
En med Tenn-oxid-hydrat genom långvarig
kokning fullt mattad men mycket utspädd kalilut
inkokades till torrhet. Kalit utdrogs med salpeter-
syra, hvarvid mot i2 d. kali erhollos 193 , 2 d.
tenn - oxid. Det förra innehåller 2,04 d. syre och
den sednare 42 d. d. å. tenn - oxiden innehöll 20 gr,
så mycket syre som kalit, eller dubbelt emot
for-ra forsoket. i d. caustikt kali kan således up-
. lösa i6yq tenn-oxid. EmedJertid bor jag erinra
att jag icke lägger någon vigt vid dessa numerära
bestämmelser, i anseende till svårighetCLn att af så sva-
ga fråndskaper frambringa rått neutrala eller be-
stämda forenine^ar.
) s Något mer fortroende fortjenar kanske foljan-
• 5e bestämmelse: En uplosning af tenn-oxid-hydrat i
caustikt kali blandades med barytvatten, som gaf
en lått, voluminös flockig fällning, hvilkenjag uptog
på filtrum och tvättade med kokande vatten. En -
liten portion deraf, kastad i concentrerad saltsyra,
decomponerades utan frasning. Barytjorden höll
alltså nu ingen kolsyra. Den tvåttade fällningen
torrkades och glödgades lindrigt, hvarvid den blef
skönt citrongul. 4 gr. deraf behandlade med saltsyra
gåfvo 3 gr. glödgad oxid, och 0,79 gr. barytjord,
som med frasning uplostes- Det felande 0,21 gr.'
var bortgången kolsyra, nåra precis den mycken-
het som 79 d. barytjord behofva. Detta salt hade
således i torrkning och bränning blifvit decompo-
neradt; men dess beståndsdelar hade varit förenade
i det forhållande att tenn -oxiden innehöll g gr.
s^ mycket syre som barytjorden; ty 79 d. bary£«
t
54
jord innehålla 8 , 3 d. syre öch 300 d. tenn-
oxid 65, 4 d.
Föreningen af fenn-oxid med kolsyrad baryt-
jord behöll i den strängaste glodgning sin gula fårg,
förmodligen deraf att. kolsyran hos baryrjorden hin-
drade den verkan emellan jorden och oxiden, genom
hvilken den sednare reduceras till hvit. Men på de
stållen der den kom i contact med kol hvitbråndés
den iått.
Kalkvatten gaf med tenn-oxidens uplosning
i kali en med den foregående lika beskaffad fäll-
ning, som i torkning kolsyranes, men som vid
strängare glodgning ganska lått förlorade sin gula
fårg och blef hvit.
Föreningen af tenn -oxid med kali, nyttjad
såsom fållningsmedel for åtskilliga metall - uplos-
ningar, åstadkom följande reactioner.
I salpeter-syrad bly-oxid bildades en hvit fällning,
som i bränning förlorade vatten och blef halmgul.
1 saltsyfati kobolt- oxid en blåagtig fällning,
som tvättad med kokande vatten blef blekröd och
i torkning mörkbrun, samt halfglasig. Rifven till
pulver antog den liffårg. Lindrigt upglodgad för-
lorade den vatten, blef svart, och gaf, då den refs
mot papper, ett umbrafårgadt strek. I den strån-
gaste hvitglodnings-hetta blef den ljusblå, och gaf
ett ljusblått pulfver som icke blef ljusare af pul-
verisering.
I salpeter 'Syrad koppar-oxid en blekgrön fäll-
ning, som efter torkning var glasig och måttadt
grön. Blef i bränning svart, och gaf, då den refs
på papper, ett grönaktigt brunt pulver.
I svafvel" syrad mangan-^oxidid en hvit fällning,
som efter hand blef brun i luften.
I svnfvsl' syrad jevn-oxidiil en hvit fällning,
som i luften genomgeck jern - oxidulens vanliga
syrsåttnings-phenomen, blef blå, grön och slutligen
55
gul, s^mt gaf efter torknins^ en glasfg brun mas-
sa, hvarur jernet endast ofullkomligt kunde utdra-
gas med saltsyra. En dylik förening får man,
då vanligt blocktenn uploses i kungsvatten och
lösningen inkokas, hvarvid ett blågront pulver
fålles i mon som syran afroker. Detta blågrona
pulver år en förening af jern-oxid, samt litet jern-
oxidul med tenn-oxid, och det blir efter några
dagars utsättande for luften mörkbrunt.
I soltsjjrad quJcksilfuer-oxiä en gul fällning, som
efter hand blef rod- Uttvåttad var den kottrod och
torkad mörkbrun. Uphettad i distillations apparat gaf
den saltsyrad quicksilfver-oxid och tenn - oxid, och
var således en gfalldig förening af Tenn-oxid,
quicksilfver-oxid och saltsyra.
I saltsyrad ammoniak en hvit fällning, som
åter uplostes då mera vatten tillslogs. En stor del
af fällningen togs på filtrum, hvarifrån den up-
lostes af skoljvattnet. Detta fälldes åter af mera
tillslagen caustik ammoniak. Då en klarnad lös-
ning i . vatten af den ammoniak - haltiga tenn-
oxiden fått stå i några dagar blef den segflytande
som gummi-vatten , utan att blifva oklar. Detta
synes hårrora från ett begynnt afsåttande af oxiden
i gelatinerad form.
Lösningen af tenn-oxid i kali, lemnad åt sig
sjelf, släpper efter hand en stor del af sin tenn-
oxid och stelnar till en gelatinos halfklar massa,
som efter omskakning går igenom filtrum såsom
en emulsion, och hvarur oxiden åter efter några
dagars hvila begynner att gelatinera.
Dessa forsok bevisa att tenn - oxiderna val
hafva vissa egenskaper af syror, men att deras
fråndskaper till de flesta salt-baser åro så ytterst
svaga, att de ofvervinnas af sådana omständigheter
som icke verka på andra saltartade föreningar.
S6
Sä t. ex. snperoxlderas msngansaltet ut?in ?.tt tenn-
oxidens afTmitet for oxidulen kan skydda den for
syrets iniiytelse, och i glodgning kan den h varken
hindra de starkare salt-baserna att uptaga kolsyra,
eller utjaga den de en gäng uptagit.
Det ar således, oacktadt desse oxiders analogie
med de bogre syrsåttnings-graderna hos antimon,
icke skål att gifva dem namn af syror, framfor
dem af oxider, sä mycket mindre, som de i den
sednare egenskapen kunna bilda salter af större
varaktighet. Men tennet ger en saltbildande oxid
mer ån andra metaller, och då nomenclaturen in-
nebålier planen for benämningar till endast tvenne
saUbildande oxider, så mäste vi hår vara betänkta
pä åfven den tredje, hvilken också vid andra me-
taller mcjligen kan komma att uptåckas. Jag före-
slår dertiil radiealnamnets ändelse pä eum for den
sista salthildande oxiden, så att vi kalla tennets
trenne oxider oxidum stannosum, oxidum stan-
nicum, och oxidum stanneum. De salt - artade
föreningar, der tenn» oxiderna intaga syrans ställe,
kalla vi i nomenclaturens stil, Stannater och Stanniter,
Tennets föreningar med Svafvel.
FlereChemisier hafva sysselsatt sig; med forsok
ofver det svafvelbundna tennets sammansättning ,
hvarvid deras resultat utfallit olika, orsaken der^
till år att tennet fordrar till sin förening med
svaflet en så hog temperatur, att det mesta svaf-
let forflygtigas, h varigenom således vid förenin-
gens inträffande, det qvarvarande svaflets quantitet
år for ringa att måtta tennet, och man erhåller
antingen en mechanisk blanning af metalliskt tenn
med svaFvelbundet, eller uploses det rena tennet
genom smältning i det svafvelbundna, lika som
detta händer med fle*ra andra metaller t. ex. jern,
antiinon och vismut då de sammansmältas med de«
57
ras svafvelbinclnincrsgrafler i minimum. Det enda
O v.-
sått att producera dan ]emt mattade föreningen, år
således det jag ofvanfore anfört genom smältning
af mu si v- gnid.
Jag använde bland de flera misslyckade för-
sök, att genom direct sammansmåltning af en vågd
tennmassa med svafvel, producera sv;ift'elbundet
tenn, en amalgama af 5 d. tenn och i d. quick-
silfver, som blandades med svafvel och i en re-
tort ul-sattes for en högre temperatur; men förenin-
gen skedde då så hastigt och med så mycken häf-
tighet, att det dervid forflygtigade quicksilfret med
explosion sönderslog apparaten, soin likväl icke
var tillstängd.
Det ofvan anförde forsoket i hvilket svaf-
vclbundet tenn, syrsatt tiil tenn -oxid, lemnade
nåra samma quantum tenn -oxid, bevisar på sått
jag anfört, att det svafvel som mattar ibo d. tenn,
måste förhålla sig till det syre, som mattar lika
mångd tenn, såsom syre och svafvel- quantiteterna
förhålla sig inbördes hos andra metaller och hos
våtet, och att således det svafvelbundna tennets
sammansättning måste kunna beräknas från ten-
nets högsta syrsåttnings - grad. Efter det directa
forsoket innehålla 100 d. svafvelbundet tena
*78j 25 d, metall samt 21, 75 d. svafvel. Cor-
rigeradt efter beråkningen från oxiden, blir dess
sammansättning
Tenn 79,6 100,000,
Svafvel 21,4 27,234.
Proust har i en intressant afhandling s5kt
bevisa, att musiv - guld år en förening af svafvel
med en syrsåttningsgrad hos tennet, som år lågre
ån tenn-oxidulen. Han anforer att musiv- guldet
vid sin decomposition i smältning ger svafvel,
Bvafvelsyrlighet och svafvelbundet tenn, och jag
5S
har besannat hans uppgift att det pa vanligt sått
beredda musiv guldet vid sin decomposition, verk-
ligen ger en liten quantitet svafvelsyrlighets-gas.
Jag har likväl anledningar att anse det syre, som
dervid bildat svafvelsyrlighets-gasen , såsom icke
väsentligt horande till musiv-guldets sammansätt-
ning, dels af forf5ok till musiv-guldets frambrin-
gande, som jag längre ned skall anföra, och dels
deraf, att det val kan vara enligt med våra van-
liga chemiska begrepp, att en metall i sin lägsta
syrsåttningsgrad kan förenas eller i smältning blan-
das med samma eller med en annan metall i sin.
lägsta grad af svafvelbindning; men dä någondera
af dessa har lågre foreningsgrader, måste dessa der-
vid framkomma, d. å. svaflet måste, om det råder,
förenas med syret och producera en svafvelforening
i minimum eller omvåndt.
Jag ref 3 grammer svafvelbundit tenn i
minimum till ett ganska fint pulver, blandade det
med ii gramm lika fint pulver af svafvel och
upphettade blanningen i en liten vågd och dermed
till ^ fylld glaskolf, hvars opning var löst till-
stoppad ined en propp af kol. Kolfven hängdes
emellan uppglodgade trådkol, och då den varit en
stund mörkt rodglodgad och intet svafvel mer
forflygtigades, togs den ur elden. Den i kolfven
stannade massan vågde 3» 33 gr. och var ett me-
tallglånsande, mörkt grågult musiv-guld, som
utom fårgen hade alla carafterer af musiv-guld,
och som i kraft af beredningssättet icke kunde in-
nehålla syre. Jag ansåg det for ett ofullbordadt
musiv-guld, som genom omsmåltning med mer
svafvel skulle få en högre fårg. Jag blandade
derfore å nyo 3 grammer deraf i en dylik liten
glaskolf med i§ gramm svafvel och upphettade
dem tillsamman lika; som förut. Apparaten hade :
59
efter svaflets borrrjnganr^e Icke vunnit ået min-
sta i vigt. Jag repeterade åniui ett par ganjjer
samma forsok, och erhöll fullkomligt samma resul-
tat i afseende på det bildade musiv guldets ca-
ra6lerer och med sa. foaa afvikelser frän det an-
förda numerära resultatet, att lag anser ofverflo-
digt att sårskildt anföra dem. Vi hafva sett att
loo d. svafvelbundet tenn innehålla 21, 4321,
75 d. svafvel ; då de nu förvandlat sig till det
grågula musiv- guldet, hafva de upptagit ånna
n d. svafvel, h vilket med foga afvikelse år hälf-
ten så mycket till, som det svafvelbundna tennet
förut innehöll, och genom blotta omsmåltningen
med mer svafvel år det icke möjligt att högre
svafvelbinda tennet. Detta år det törsta språng
till i^ som bland de svafvelbundna metallerna år
mig bekant, och det var mig derfore angeläget att
med de repeterade forsoken afgora, att det fundna
resultatet icke var en produä; af håndelsen i ett
enda forsok. Denna svafvelbindnings-grad beslår
alltså af
Tenn — 71, g. — • 100,000.
Svafvel 28, 2. 40,851.
Musiv-Guld. Det år svårt att såga hvilka
omständigheter som bestämma musiv-guldets bild-
ning efter den vanliga foieskriften, och det år li-
ka svårt att efter denne foreskrift bereda ett fullt
måttadt och frän fråmmande orenligheter fritt mu-
siv~guld. Man kan icke anse något annat for
rent musiv-guld ån de glänsande guldgula cristail-
fjall, som vid operationen sublimeras, och deras
quantitet år ganska ringa; försöker man att subli-
mera ett redan färdigt mu.^v-guld, så decompo-
neras det och svafvel sublimeras, utan att man
ånnu ser något tecken till svafvelbundet tenn i
minimum. Sker upphettningen långsamt och mas-
So
san icke kommer i smältning, sa far man mycket
svafvel subliraeradt, nedaafor detut litet guld-
glänsande musiv-guld i cristallfj^]!, och det i re-
torten qvarvarande stycket befinnes om operatio-
nen, sedan den blifvit ungefår halfliden , afbrytes,
bestående af 3:ne särskilda las:'. Det nedersta år
blygrått starkt porost af borrigånget svafvel; det
ufgores af svafvelbundit tenn i minimum. Der-
ofvanpa ligger ett lag af ^ till i lineas tjocklek
af det nyss beskrifna mörkgula musiv-guldet ; det
år mindre porost ån det föregående, och ofvanpå
ligger musiv-s:uld alldeles oforåndradt, men hvars
yta år beklådd med glänsande f|åll af sublimeradt
musiv-guld. Detta bevisar att musiv-guldet in.
nan det ofvergår till svafvelbundet tenn i mini-
mum, förvandlas till mellangraden ; men att, dä
laeret af detta år ganska smalt, skillnaden emellan
de temperaturer hvari båda decomponeras år gan-
ska ringa. Ju långsammare decompositionen går
for sig, )u tjockare år lagret af m.ellangraden, och
tvärtom då dtn sker mycket häftigt, ser man
knappt tecken tdl dess bildning.
Det förut omtalade eråeula musiv-2;uldet,
Co o '
ofvergjutet cch kckadt med concentrerad saltsyra,
ser svafvelbunden våtgas och blir efter hand mer
cch mer gult, hvarvid det förvandlas till svafvel-
bundet tenn i maximum, som efter tvättning
återstår med en skön siuldgul glans. Likvål år
det svårt stt på detta sårt fullkomligt förvaadla
fcela massan till svafvelbunden i maximum, ty
ånnu efter flera timmars skarp digestion märkas
tydliga tecken till utveckling af svafvelbundea
våtgas.
Jag har g;ort ett försök till musiv-guldets
analys, men jas: ksr icke haft ett sådant, att jag
kunnat vara fullt försäkrad cm dess renhetj ty
6i
-det som pa vanligt satt beredes, afven med dea
största omsorg, innehåller alltid en portion svaf-
velbundit tenn af mellangraden. Förmodligen
år endast det hälft genomskinliga, guldgula Musiv-
guld, som genom sublimation erhålles, alt anse
såsom fullt måttadt med svafvel. Jag har ofta
vid förr g|orda operationer fått det i temmeligen
stor quantitet; men nu, dä jag uppsålligen sökte
erhålla det i en for analysen tillräcklig quantitet,
ville dess beredning icke lyckas. Jag måste såle-
des använda ett icke sublimeradt musiv-guld, som
likväl var alldeles fritt fiån inblanning af Cino-
ber, livilken annars oftast orenar detta praparat.
3 2^r. musiv-guld syrsatte med rökande salpeter-
syra, och lösningen silad och fålld med saltsyrad
baryt, gåfvo 7,4625 gr. sv^afvelsyrad baryt sva-
rande emot 1,03 gr. svafvel. Efter detta forsok
hade alltså loo d. tenn upptagit 52,3 d, svafvel.
Detta är icke fullt dubbla quantiteten mot i mini-
mum, men med den säkerhet proportions bestäm-
melserna nu synas mig hafva fått, genom antalet
af dermed inträffande analyser, lärer det väl vara
ostridigt, att i det rena musiv-guldet tennet
upptager dubbelt svafvel emot i minimum. Alt
syre dessutom icke finnes i musiv - guldet, eller
icke behofves till dess existens, bevises af dess be-
redning genom åverkan af concentrerad saltsyra
på mellangraden af svafvelbundet tenn.
Rörande nomenclaturen af dessa olika svaf-
velbindnings-grader inser man tydligt, att de be-
nämnings-grunder jag i forslaget till nomenclatur
for de svafvelbundna metallerna anfört, åro otill-
räckliga. Jag har stora skäl till den formodan,
att alla kroppar kunna förenas med hvarandra till
ett visst lika antal multiplicationer af minimum
för den ©ieöropositivaste; och att t. ex. alla bräna-
62
bara kroppar hafva lika många oxidationsgrader,
Jbvilka alla åro produéler af samma multiplicatorer
med den lägsta syrsåttningsgradens syre. På sam-
ma sått torde det förhålla sig med svafvelbind-
rings-graderna. Om denna gissning i framliden
bekräftar sig, torde båsta sattet att åtskilja sulphu-
reta, blifva att framfor sulphuretum tillägga mul-
tiplicatorn, t. ex. bisulphuretum, trisulphuretum &c.
Så långe vi ånnu måste anse de så kallade sul-
phureta in minimo for verkliga minima, hvilket
de af skål, som jag i foregående afhandlingar
anfört, icke kunna vara, så torde vi kunna nod-
fallsvis åtskilja dem efter samma princip, på föl-
jande sått: Sulphuretum, Sesquisulphnretum , Bi-
sulphuretum. Vi kalla då tennets första svafvel-
bindningsgrad Sulphuretum stanni, den andra Ses-
quisulphuretum stanni, och den tredje Bisulphure-
tum stanni, hvilka namn tillika hafva afseende på
deras quantitativa sammansättning.
(Fortsättniiig i jiästa StyckeJ,
63
UTDRAG
af Tabell - Verliet angående Födde och
Döde i Sverige Aren 1806 1810.
af
HENRIK NICANDER.
d. 31 Mart. 1813»
xLesultaterne af Sammanräkningen f5r dessa År
åro vida skillde ifrån dem, som min sista Berät-
telse af År 1809 for Aren igoi . — 1805 inne-
höll. Riket var då i ett blomstrande och fredliot
tillstånd, och årliga Förökningen i Folkmängden,
Finland inberåknadt, steg till 28472 Personer,
den största , som Riket haft sedan Tabell- Verkets
början. Ifrån Ar 1805 till 181 1 har tillståndet
förändrat sig. Krig och smittsamma sjukdomar
hafva åstadkommit stora förluster; sjelfva Aflelse-
kraften har i sin naturliga fortgång blifvit siord,
och inom Rikets nu varande område finnas i
foljd deraf, under detta Q\'inqvennium, de Födde
i undervigt emot de Döde med en Summa af
1 1894 Personer. Följande Tabeller upplysa detta
vidare.
é4
Födde rx:li Döde Ar iSo6. A.
Födde.
Mani. > Qvini.
Dcde.
iStc-ckhölnis Städj 1182; ll-i4J
Jc-
StcckhoIiE" LIq
Upsala
Nyliopines -
Linköpings -
Jönköpings -
Caimar -
Gdtflands
Blekings -
Chrisiisci
Malmö -
Hdlands -
Gl: = zzrzs .
S^iar^bcr-s" -
C^hi^di'' -
Örebro - -
Vesrerås - -
Falu - - .
Gcfle - . .
Hrrnfsanfs -
Jåm:!-- .
Ve;;rrbcaens
Norrborrens -
Surania
Forikning;
OJ.
?S
1'
::6
1"
-.6
23
51
115c
I4c9
4-8
■':-6
--.6
301
4:0
1297
1821
2382
1117|
19991
2^63!
2284i
i6io:
13C4:
1833;
ll39j
88:1
422 j
662 i
643
37784
5060
-1--T -^~ I
-^ - I
1184'
l-i-iii
2-'- '-Cl
1^93:
494 i
I247i
1721:
11 09
1852
2284
2C87
2249
1700 1
1128!
410:
711:
6551
MzrJ
2178
1489
1181
109=
2291
1433
12c:
1881
585
9::
1-1^2
cr:-'2~
1169
1:95
1912
190:
^'"
l4i:G
12-f3
1329
741
616
247
355
4C7
2167
14.^^ Q
1152
1173
2395
13-i9
1286
1982
455
icr
13:8
1912
l23o
1 5 3 o
1948
2012
1678
i-i-5''-'
1170
1318
801
582
255
558
569
567971 52724 5500^
5795' ' ^
Foddc
65
Födde och Döde År 1807. B.
F6
dde.
Döde.
Mänt.
Qvink.
Mank.
Qvink,
1933
I Stockholms Stad
1226
1094
1858
Stockholms Lån
1477
1405
1359
140'i
Upsala - - -
1227
1180
1097
1167
Nyköpings - -
1580
1327
1271
1543
Linköpings - -
2549
2398
2154
224^
Jönköpings - -
1788
1695
1405
1336
Vexio • - .
1567
1518
1206
1299
Calmar - - «
2249
2168
1695
1714
Gottlands - -
489
476
429
453
Blekings - •
1325
1215
963
945
Christianstads -
1948
1763
1351
1380
Malmö - - -
2638
2402
1965
185Ö
Hallands - -
1195
1115
764
802
Goteborgs - -
2058
1924
1762
1720
'\''ennersborgs -
2456
2351
1595
1669
Skaraborgs - -
2148
2055
1742
1918
Carlstads - -
2450
2281
1585
1619
Örebro - - -
1741
1569
1149
1182
Västerås - - -
1557
1259
1135
1188
Falu - - . -
1788
1721
i685
1799
Gefle ....
1151
1116
879
933
Hernosands - •
985
973
676
630
Jämtlands - -
476
440
264
282
Vesterbottens -
800
693
387
411
Norrbottens - -
641
637
387
30743
371
31575
Summa
59069
36773
Fåroknins
8326
5198
.
K. V. A. Handl. isij, SL L
66
Födde och Déde År igog. C.
F5(
ide.
D5Je.
■ . Mank.
Q vin k.
Mank.
2887
Q vink.
2015
1 Stockholms Stad
1221
1183
6iockhoims Lån
1F05
1423
1867
1722
Upsaia - - •
1340
1221
1150
1167
Nyköpings - -
I5C3
1497
1263
1335
Linköpings -
260?
2474
2284
2271
Jönköpings -
I8I5
1649
2704
2630
Vtxio - - •
1575
1464
1.^03
1441
Ca 1 mar - - -
2.~28
2202
199?-
2038
Gotflands - '
^i59
415
358
428
Blekings - - -
126C
1203
1397
1625
Chriytiansiads -
1904
1767
1826
1741
JVlaln;0 - - -
2603
2456
2333
2269
Hallands - -
1137
1140
964
9:9
Göifcborgs - -
1910
1822
2969
3091
Vennersborgs •
2501
2068
3538
5376
Skaraborgs - ■=
2104
2071
2831
2777
C^irlsiadi • -
1919
1923
2186
2171
Ort b ro - - -
1520
1482
1561
1454
V esterås - - •
1267
1301
1319
1271
Falu - - . -
1738
1685
1506
1499
Gcfle- - - .
1130
1092
1063
952
Hernosands - =
908
896
718
754
JåfTitlands - -
-^39
410
294
295
Vesietbottens -
761
660
671
683
Korrbojtens - -
F87
660
503
427
iiumma
37899
3C064
4I890
40-i21
4357
Förminskning
■ — •
_
5991
6?
Födde och Döde Är i8og. D.
Födde.
Do
de.
Mank.
Qvink.
Mank.
Q vink.
[Stockholms Stad
889
882
2505
2240
Stockhoims Lån
l'i57
1155
26i5i
2481
Upsala - - -
1058
972
1791!
1658
Nyköpings ^ -
1302
1327
1770'
1575
Linköpings - ■-
2340
2219
2384
2406
Jönköpings - -
löc5
1678
1325
1290
Vexio - - -
1361
1282
1437
1569
Calmar • - -
2148
2029
2161
2120
Gottlands - ^
386
359
352
403
Blekings - * -
1052
1021
1449
1425
Christianstads -
I869
1769
2003
1959
Malmö - - •
2496
2419
2439
2356
Hallands- * -
1106
1042
1062
991
Goteborgs -
1706
1634
2981
2926
VennershorgS -
2058
1948
2667
2509
Skaraborgs * -
1822
1751
2080
2087
Carlstads - -
1412
1479
3282
3321
Örebro - - -
1256
1251
1848
1869
V est eras • ' -
1081
1016
1836
tP,30
Falu . - - .
1357
1323
2894
2794
GeRe . - - -
909
859
1827
1651
Hernosands - -
802
820
1234
1215
Jämtlands - -
383
425
501
567
Vesterbottens -
550
564
1625
1575
Norrbottens - -
464
447
1456
1583
Summa
32629
3^671
47574
45958
Forininsl^ning
.
14946
14287
68
Födde och Döde År iSio. E.
F5
dde.
De
)de.
Mank.
Qvinfc.
Manlr.
Q vink»
I Stockholms Stad
1217
1181
1698
1464
Stockholms Lån
1504
1438
1788
1685
Upsala - -
1208
1170
1494
1535
Nyköpings - -
1612
1554
1435
1386
Linköpings -
2641
2495
2577
2721
Jönköpings -
2015
1883
1561
1616
Vexio - - -
1771
1648
1496
1614
Calmsr - - -
2471
2318
1970
1916
Gottlands - .
444
401
392
437
Blekings - - -
1450
1406
1209
1089
• •
Christianstads -
2057
1952
1772
1740
Malmå - - -
2786
2774
1926
1901
Hallands - - -
1229
1173
1033
1076
Goteborgs - -
2212
2098
2068
1955
Vennersborgs
2607
2449
2347
2275
Skaraborgs - •
2191
2113
2019
2057
Carlstads - -
2183
2048
3069
2974
Örebro - . .
1625
1652
1652
1690
Vesterås • - -
1298
1222
1418
1341
Falu - o . .
1756
1675
2004
1939
Gefle- - - .
1377
1182
1082
1064
Hernosands - -
975
9^8
886
867
Jämtlands - -
451
464
319
355
Vesterbottens -
707
602
446
409
Norrbottens - -
672
40459
631
434
406
Summa
38457
38095
37512
Förminskning
2564
945
69
Under alla Fem Åren , Summa, jF.
Förökning.
Förminskning.
Mänt.
1 Qvink.
Man k.
5371
2000
750
Qvink.
4335
1954
932
I Stockholms Stac
Stockholms T an
Upsala - - -
Nyköpings - -
Linköpings - -
Jönköpings - -
Vexiö - - -
Calmar - • -
Gottlands - -
Blekings - -
Christian^^ads -
482
901
527
901
1855
554
175
1165
2239
792
S32
1
177
411
1182
9
5
604
2125
486
— - — -
— —
Malmö - - .
Hallands - -
Goteborgs - -
Vennersborgs -
Skaraborgs - -
Carlstads = - -
Orehrr» - - _
1690
174
144
1567
19.37
677
774
1785
72
795
1555
24
96
114
377
546
Vesterås - - -
Falu- ., - -
Gefle - = .
Hernosands - -
Jämtlands - -
"Vestprhntfpn? -
431
597
666
1144
4
180
13690
186
46
14868
8708
Korrbottens -
6160
Summa
Förminskning
10504
■ — ■— i—i
70
Döde i - -, ^ - - -
? Ar
1800.
I807.
Mank.
9118
Qvliik.
7995
Mank.
7760
Qrink.
Ifr, QtiU
6479
I —
3 —
5577
5340
2357
2353
5
1221
1265
1032
1059
5 ^
10 —
1178
1228
1065
1096
!Q —
<5
767
712
710
677
15
2Q —
■ 725
709
762
769
20
25
953
855
890
814
25 -^
30--
924
957
928
869
50 ^
35
786
845
908
913
35 --
40 —
905
1007
916
1059
40
45 —
1105
1014
1092
1189
45 —
50
1135
1051
' 1246
1082
50 !
5 5
1526
l'^85
1554
141 8
55 —
60 —
1550
14^27
1600
1557
60 ^
65 —
1655
1670
1846
1906
65 -
70
1519
1756
1662
1997
70 — r
75 —
1654
2022
1677
•i201
75 —
80 —
1375
1855
1457
1968
80 —
85 —
846
1329
859
1394
?5 —
90
361
541
338
619
Ofver
90
84
185
83
176
timma
32724
!
33004
5Q743
31576
7'
hvar Ålder. G.
1808.
i8op.
Mank. I Qvlnk.
8779
5705
1880
2395
1286
1664
1601
1408
14-^^
1590
1921'
1982
2197;
2026
20671
1462
1032
421
96
7474
53751
1761
1975
1251
1124
1140,
1223
1251
1^25
1491;
1565,
1836;
lb67i
2488
2504
2443
2204
1464
671
192
IVIank.
~^193
4399
Si3i7
2965
1745
1464
1910
16-^
1735
1739
1901
2503
2544
2611
2696
2157
2064
1693
1000 i
377 1
109
18 10.
41890 40421
'67^4
3893 i
2097;
2654
1445.
1346
13051
11141
1621'
1654
1886
198C$
243^
2=; 53
2978
2618,
269K
2403
1407
649
199
47574! 45958
xMank.
"8363
3731
1787
2141
1162
914
1041
1036
1202
1206
1597
m6l
l8r-8
2011
2143
19 9
1515!
1541
8fc2
391
94
Q
6848'
36- t
16(2
1919
1029
948
975
1012
1160
1142
1272
1288
17ti
1933
2339
2199
22:^5
2101
1295;
614
186
380951 57512
70
Döde i
Ifr,
till
5 —
IQ — -
15 —
20
25 —
30 —
35 —
40 —
45 — ■
50 — •
55 —
60 —
65 -
70 —
75 —
80 —
55 -
Ofver
I8OÖ.
Man k.
I Ar
3 —
5 —
10 —
1$ —
20 —
25 —
30 —
35 -^
40 —
45 —
50 —
55^
60 —
65 —
70 —
75 —
80 —
85 —
90 —
90 —
Summa
9118
15377
1221
1178
767
725
953
924
786
905
1105
1135
1526
1550
1635
1519
1654
1373
846
361
84
7995
3340
1263
1228
712
709
835;
957 i
843!
1007 1
1014
1031
V2Sb
1427
1670
1756
2022
1855
1329
5-1
185
1807.
I.iank. . n-i
7760
2557
1032
1065
710
762
890
928
903
916
1092
1246
1554
1600
1846
1662
1677
1457
859
338
83
6479
2353
1059
1C96
677
769
814
869
913
1039
1189
1082
1418
1557
1906
1997
2201
1968
1394
619
176
327241 35004; 50743 31575
"< I i ■
7'
hvar Ålder. G.
i8o8.
i8op.
^ Mank.
Q vink.
^^8779
7474
5705
3575
1880
1761
2395
1975
i.=;t2
J551
1286
1124
J664
1140,
16OX
1223
14.-^3
X251
1408
ie2s
14-^^
1491;
1590
156.5,
1921
1836!
1982
1^67;
2197
2488
2026
2504
2067
2443
1462
2204
1032
1464
421
671
96
193
4I89O
40421
Mank.
"1b193
4399
2317
2965
1745
1464
igio
16-^
1735
J739
1901
250^
2544
2611
2696
2157
2064
1693
1000
377
109
I8IO.
'67T4
3893 i
2097;
2634
1445,
1346
13051
Ul4i
1621'
l6c;4
1886
198C5
245^
2P53
2978
2618,
269>',
2403
1407
649
199
Aiank.
8363
3731
1787
2141
1162
914
1041
103B
1*202
1206
1597
l.^ni
l8r-8
201 1
2143
19 9
IBI5
1541
8b2
391
94
6848
36- f
lf^.|2
1919
1029
9+8
975
1012
iieo
114'2
1272
1288
1711
1933
2339
2199
22.^5
2101
1295)
614
186
475741 459581 380951 57512
I i i
73
Sjukdommarnes -
o
Ar
1806.
1807.
1808.
1809.
648
1810.
Barnsbord -r -.
643
654
644
700
Benbrott, får*
ska Sår * -
39
51
55
58
60
■Brånnsär ^ •»
35
42
29
33
27
Blodflod - -
85
103
J05
110
102
Blodhostning,
0. Lungsot ^
5979
5763
6533
6766
6890
Bukref, For-
stoppning ->
1749
1869
2061
1966
1674
Bulnader, Ro.
sen, Kallhr, -.
653
600
701
651
597
Dragsjuka - t
111
79
32
54
28
Fallande-Sot ,
Convulsioner
188
214
204
245
208
Febrar - • -
7154
8053
13527
21171
9193
Frosse, Åka *
798
460
998
1Ö84
2038
Gick t, Torrv,
1019
926
1016
1065
1121
Halsfliiss, och
Strypsjuka -
S54
282
315
479
309
Hjårtspräng ,
Maskar ^ -
1946
1759
2036
1933
9005
Håll, Styng .
7394
7182
7473
7777
8287
Insp, Bråck
162
173
170
165
154
Kikhosta ^ ^
504a
2619
575
, 628
958
Koppor - - -
1482
2129
1814
2404
824
Kräfta] » - »
186
185
155
186
73
- - - * - Härjande. H.
o
Ar
1806.
I807.
1808.
I809.
1810.
Mag- Torsk,
hård Mage -
1595
1490
1652
1726
1694
Mässling - -
431
500
2486
1574
320
Oangifven
Sjukdom - -
8178
7449
9208
9662
9407
Ol^ckshånds. -
1894
1922
1930
1724
I8O5
Risen - - .
143
110
122
104
lig
Rödsot, Utsot -
2694
1756
11460
11505
9008
Skarlak. Feb. -
40
65
186
392
90
Skjorbjugg - -
50
47
74
30
26
Slag, Brådöd -
4695
4490
5095
5328
5650
Spetålska - .
17
20
16
14
22
Stenplåga,
Vattensr.
176
136
111
161
159
Vattenskråck -
6
6
11
12
3
Vaftenkråfta ,
Likmask
40
34
33
44
38
Vattensot,
Gulsot - -
2692
2665
3133
3210
2822
Vener.Sjukdöm
267
308
298
224
295i
Ålderdom - •>
7915
65728!
8204
9025
9834
8792
Summa
623I8;
823U
93532
756Q7
De svåraste Sjukdommarne, som ärligen borrt-
taga största antalet af menniskor, hafva under sist-
ledet Q\'in(jvennium ofverdrifvit sitt hårjande.
74
Febrarne, ibhnd h vilka Fålf^inkan afven åt
inråkn d, hafva ofver vaniiga Medciialtt, ntdlfior,
alla Aren tillsanimaiis, omkring . 32000
Älderiomskråmpor - • ^000»
Oangifne Sinkdoiriar . - 3000
Rodsoten, Aren 1808» Q och 10 - 27000
Lungsot och Blodhostning, samma Ar -000
Slag ... 3000
Vattensoten , igoS och 9 - - 2000
Måsslingen samma Ar - - 3000
Kikhostan, igoö och 7 - - 6000
Frossen, Aren 1809 och 10 . 2000
Men Kopporna, som annars hvart 4'Ae och 5::e
Ar, i S)'nnerhet under påsrående Krig och hun-
gersnod, gerna infunnit sig och då falt ifrån 5 lill
8000 människor, hafva allt sedan Ar 1X04, då
den välgörande Vaccinationen bief anbefalld, gan-
ska märkbart förändrat sie. Största mvckcnheren,
som de borrttagit under sisiledne Qvinqvennium ,
år antecknad for Ar 1809; men dtn steg då icke
högre ån till 2404 personer. Likväl finnes att de
Vaccinerades antal de sednare Aren ganska mycket
aftagit emot de första,
Pet var År 1804 — • — 28370
18^5 • — — 30179
1806 — — 25234
1807 — — 25776
1808 — ' — ' 16467
1809 ■ — — 17027
iglQ 17076
Om skillnaden hårror af mindre omtanke och
nit for detta hälsosamma Medels antagande och be-
for^dran^ eller af underlåtenhet att ^fvä tillkåana
75
bos Vederbörande Tabell Författare, hvad i den
VHgen kan vara utråttadt, år ovisst. — Trolig-^sfi
år likväl det sediiare, sedan en tätare utofnina blif-
vir en vanlig sak, hvarvid uppmårksamheien icke
så ifrigt fast sig som i början. Åtminstone synes»
detta vara håndeisen i Stockholm, dar Låkarne nu
åro lika ifrige for Skyddskoppornas fortplantande
som förut, men dar anteckningarne ofver deras
fårråttningar vid Koppympningen icke tyckas vara
fullständiga de sednare Aren,
Af 01yck?hånde]ser aro endast sädana anteck-
nade, som tilldragit sig hemikring, Ibland dem
finnas ptr medium
Drunknade
Qyafde af Modrar och Ammor
Sjelfmordade - » -
JVlordade Barn - . -
— — Åldre
Döde af Os -
_ _ Fall -
— — Svalt
Ht
381
So
IQ
23
35
87
5
62
14
— -. Rold
— • — Starka Drycker •
• — — egen eller andras Våda 160
-^ *-^ diverse andra händelser 287
Af B^rn som blifvit qvafde af Modrar eller
Ammor finnas de masta nu såsom tillforene i
Linköpings, Jonkopinprs, VexiS, Calmar, Skara-
borgs och Carlstads Lån emellan 20 och 50 pi
hvart ställe. Men på Gottland har intet enda
Barn på det sattet omkommit sedan 1798. och i
Norra Provincerna yppa sig sådana händelser åf-«
ven ganska sällan.
78
Af dem voro Gifte - - - 6939!
Ogifte - - - 4750
och 1184 hafva fodt Tvillingar.
17 — Tril!in?;an
2:ne Ar ig 10 Fyrlingar.
Af Barnen voro Gc-sar - — — 37568
Flickor * — — 35952
Dodfodde — — i845
De ågta Barnens proportion till Hustrurna
fanns
År 1805 som 10 till 61.
och 2810 — 10 — 63.
Deremot hafva de oågta Barnens proportion
pil de Ogifte Q^vinnorna beständigt tilltagit:
Dsn var mellan 1775 ^'^^ '795 som i till 92
1795 ■ — 1800 - - I — 70
1800 — 1805 • - t — 69
1805 — i8ro ^ * I . — 65
Deras proporäoti till Ågta Barnen
Mellan 1775 och 1795 som i 27
''795 — 1800 - - 1 — 20
igoo — 1805 - ' I — 17
X805 ' — 1810 -* I — 15
Af denna växande proportion synes likväl
Folkmängden icke hafva haft särdeles båtnad»
emedan nästan hälften af de oågta Barnen årligen
do och i Stockholm do ån flere.
Alle Födde tillsammanstagne voro
År 1805. År t^to,
llll Folkmängden som 10 till 3 19 — 10 till 326
De Döde till Folkmängden 10 - - 410 — 10- -315
De Döde till de Födde 100 - - 128 — 100- - g6
7^
Srilerles h^fie de Dof^e ar igro liret slorre
proper. ion till Folkmängden, au de Födde hade
år 1S05.
Under denna starka mortalitet har ingen Al*
der fäll nTigon tillökning mer ån Barnen under 1
ar, samt A.ld)arne mellan 15 och 20, 30 och 35,
samt 55 och 65. Alle ofrige hafva mer och min-
dre lidit förluster.
Öm någon ömmare skötsel for de spåda Baf-»
tien varit gynnande; Goromål utom hus for Ål-
dern mellan 30 och ^5; ^ orsigrigheten for Åldera
mellan 55 och 65, år ovisst; men säkert synes,
att ungdomFStyrksn bibehållit Åldern mellan 15
och 20 ?nmt btfordraf: dess tillväxt, emedan Död-
ligheten dar A' en igOS och 9 var minst liksom
vanlipen. Deffa oatktsdf , Ltfinnes likväl, den-
ne Ålder liksom de ofrige^ når proportionerne
uppdragas mellan hvarje Ålders döde och lefvan-
de, icke dess niindre hafva förlorat ansenligt mer
under sista Qyinqvennium ån under något annat,
hvilket en jåinforfcise med perioden ifrån Ar 1775
till 1795, som består af 4:ra Qvinqvennier och
foljakteligen har mera bevis pä sin sida, ganska
märkbart ådagalågges»
Slutligen bor gifvas tillkänna, att sedan de
Norra Lånen Ar 1809 blefvo styckade och flere;
Forsamlingarne Neder-Torneä, Carl Gustavs, Hje-
taniemi, öfver-Torneå, Pajala , Muonioniska och
Knontåkis blefvo delade med Ryssland; Nordma-
iing och Piteå Lands Forsamlingar lagde den förra
till Vesterbottens, den sednare till Norrbottens Lån,
hafva underrättelser måst inhemtas ifrån orten
om Folkmängdens storlek År 1805 i de behålhia
8ö
delarne af åe längst Norr styckade Forsamlin-
garna, nya Tabeller ofver Prosteriet, hvilket
de tillhora, for Åren 1805» 6, 7 och S» i pro-
portion efter den återstående Folkmångds-summan
uppråttaSi På samma sått har Nordmaling och
Piteå Lands-Forsamling måst utbrytas ifrån Prost-
Tabellerne, i hvilka de voro intagne; slutligen
af alla vederbörliga Specialer sammanräknas Ta-
beller for de anförde Aren ofver de Norra Lånen,
efter deras nu varande grånsor. I anseende till
dessa proportioneringar kan icke försäkras, att re-
sultaterne hunnit till yttersta noghet ; men i an-
ledning af de närmande Utslag, som dylika cal-
culer förut gifvit, förmodas likväl, att de icke
mycket afvika ifrån sanningen.
RON
' 81
RO N,
Att genom MetaUhorstar eller samlad
myckenJiet af MetaUspetsar göra Gal-
vanismen mer aiwåndbar och krafti-
gare för medicinskt beliof^
af
J, P. VvESTRrNG.
d. aS Oct. 1812.
anledning af Magnetisrae och den så kallade
perkinismen, eller i allmänhet metallernes retelse
förmåga på djurkroppen , och hvaraf phenomenerne
sä val fordom som i synnerhet i våra tider våckt
upmårksamhtt, foU jag redan igoi på den tan-
kan att galvaniska kraften, såsom mycket diver-
gibel , skulle kunna ledas på en gång genom fiere
spetsar åt hvilken del af kroppen man behagade.
Till forsoks anställande, låt jag for defta ändamål
förfärdiga en Guldborste af 6 st. Holländska Du-
cater således, att på en guldskifva af 3 tums långd
och 1-^- tums bredd i ena andan spetsad framåt till
hjertlik figur, infattades eller fastades guldspetsar,
på sått som kardor vanligen göras, samt en ögla
af guld i breda andan. Denna kardformiga skif-
Va fastgjordes på ett likformigt stycke af Ebenholz,
hyarå ett litet med skruf forsedt handtag befinnes
• ^K.F.A.Handl.iSi3.St.L 6
8«
och med hvllket borsten kan foras I hvad direction
som behagas, samt afskrufvadt kan nedläggas och
forvaras. Lika så beskaffade borstar j^jordes ock
af silfver och af koppar.
Ofvertjgad att desse metaller ensamma icke
ågde någon väckelse -förmåga eller kånbar kraft
att reta, förenade jag dem med galvaniska kedjan,
då deras kraft blef i hog grad märkbar. Detta
skedde påföljande sått: Ifrån Voltas stapel, som
jag sammansätter af Silfver och Zink, med exci-
tatorer af klådeslappar, blotta i Rhenskt eller
Franskt vin (hvartiil lågges litet koksall for att
oka krahen), leder jag en silfver eller guldtråd,
fastad med ena andan i stapelns positiva pol, och
med den andra i öglan till borstens guldskifva;
på den negativa polen låter jag patienten hålla med
den ena och med vin val fucktade handen en for-
tent blåckskifva, eller som båttre år, ett skah eller
handtag spetsadt åt andan. Ju större yta som hål-
les i handen, ju mer samlas och ledes kraften.
Patienten sattes så inom galvaniska kedjan, och
borsten föres medelst handtaget på sjuka stallet,
som då från hvar spetsånda af borsten erfar känsla
af stark retelse, och liksom hetta och bränning om
borsten qvarhålles inemot minuten, |a, huden blir
rod och åfven sväller om retelsen fortfar ofver
flen nämnde tiden, eller ock om stapeln år star-
kare. *) Samma verkan upkommer genom borstar
af flere slags metaller; men jag tror mig dock al-
tid hafva funnit dem af guld och silfver förmån-
ligast.
*) -^^S ^'^r alltid upsatt min galvaniska stapel af Silfver och
Zink, Hicfl 30 Silfver IliJcdalrar och lika många och lika
stora Zinkplåtai- : Sällan lär nSgon sjuk tåla releljen af
starkai e baUeri , utan att besvaras.
83
Retelsen som \'\c\ appliceranclet af borsten astad-
kommes liknar, faslan i svagare grad, nåsiors ä-
verkan (Urticaiicn). Den verkar pi niushcl.
fibrerne som derigenom aierfa tonus och si.aan--
kranen, initabiliteteii lorry?.?, lifsvarman ittrkom-
mer, och hos overksamma su^iSr drras fehmde för-
måga, om hvilket alt de med meialihorsten an-
ståMe forsoken ofvertygat mig, t. e. genom ?nart
fordelajide af gikt- knölar cch rhe.umaiiiUa svul-
ster m. m. som nedanfore skall anföras.
På. nervernes kansligh' t synes palvanii^ka fim-
net mindre säkert verka. Syn och hörsejnerveme
ha val pagon gäng återvunnit ei; c;;! af deras iii.'-
ackiiphet, men af foga htrstancl ; Det hav likväl
håndt , att da orsaken icke vavii idiopnti?k i ner-
ven, utan i andra delar, och der gjort känslolöshet,
sa har medlet varit af fullkoralig nytta.
Vid mediers användande anser jag likval råtta
ledningen ifrån Polerne vara vigiig, så ait de tven-
ne olika krafterna icke förblandas. Zinkpolea blir
alltid positif, och Silfverpolen negarif; hvarfore
verkningarne blifva utan tvrfvel åfven olil<a. T. e.
D. Vinals forsok, att i ha^f fortaga infian-.mations
verkan med negativ electricité, har j:ig eftergjort
med Galvanisaien på en man som for åndatriåiet
skdllade ett af sina fingrar. Den deraf hårrörande
inflammationen fördelades genast då metallbcrsren
från negativa Polen adplicerades. Hodnaden och
varken uphorde, den updrifna blåsan nedföll samf:
torkades och läktes. Deremot våckes inSammaiio-
nens intensitet medelst den positiva Polen, och
heta svulster sattas derigenom lått i bulning, på
lika sått som det sker genom positif electricité.
Tolf år åro snart forflutne sedan jag horjade
använda Galvanismen g^enom metallborstar får ixié-
"dicinskt behof. Utaf en mångd samlade ron i d^-tta
84
åmne, ber jag nu fa till Korigl. Vetenskaps Aca-
dcniien anföra de märkvärdigaste händelser ne, der
Galvanismen genom metallsjjitsar af borste visat
mer och snarare verkan ån man vanligt vunnit
genom electriska kraften.
I. Hårjdelsen: Lamhet och Tatformi'gam forhuf.
Major K. - - - 40 år gammal , af en säll-
synt stor vext och kropp med starka toreusa musk-
lar, hade 6 månader for sin ankomst hit i Au^u-
sti i8o3> haft ett våld::"amt anfall af slag, troligen
från oordentlig och vållustig lefnad, hvarefter han
blef lam i högra sidan och till den grad mållos ,
att knappast kunna såga ja och nej , ofta utan ur-
skilning, håldst minne och forstånd voro också rub-
bade. Hela högra sidan var något magrare, och
alla dess muskler slappa, samt i armen en känsla
af ovanlig tyngd. Galvaniska kraften leddes me-
delst svagare stötar genom hjernans båda hemi-
spheerer, och ifrån lilla hjernan ryggraden utfore.
J3erjemte ricktades stötar genom armen och efteråt
gjordes retelse med metallborsten. Talorganen
exciterades till verksamhet på det sattet, att en
krage eller ring af tenn sattes omkring halsen, hvar-
ifrån communication gjordes genom en silfvertvåd
med negativa polen, och ifrån den positiva styrdes
kraften till tungans och våderstrupens musklar och
ligamenter. Armen började nu att dag ifrån dag
kannas lättare, kunna roias och hullet blifva fa-
stare. Småningom återkom ock talförmågan, sä
att hån efter 14 dagar yttrade enstafviga ord. Med
galvaniserandet fortfors i 9 veckors tid ^ en haif
timma och ibland längre hvar dag^ hvarefter pa-
tienten återvann bruket af sina lemmar och orga-
nen Emedlertid gjorde hans oregelbundna lefnad
dock curen långsara, under det han blotlstålde sig
for svåra anfall af inflammatorisk natur. Han
85
jBck afven några veckor efter sec^an han i Nov.
1803 hårifräii hemrest, åter ett anfall af slag soni
utan hjelp och värd slutade hans lefnad.
2. Oformogenhet att tala.
En 8 ^rs gammal flicka af judiska nationen,
hade aldrig kunnat lära att tala, men ågde dock
h]elplig horsel. Hon var mycket hlodfull och,
efter hennes åtbörder och upsyn, liksom rubbnd el-
ler svag till fårståndet. Längre tid visade sig scor-
butiske symptomer i munnen, hvilka lihvål med
tjenliga medel ofvervunnos. For de ofrige svag-
heterne syntes medlen otillräcklige. Under år 1811,
börjades med galvaniske adplicationer på halsen,
munnen och tungan, åfven stötar ledde genom huf-
vudet, ehuru icke utan mycken möda for det mot-
stånd barnet af häftigt och ondt sinnelag gjorde.
Efter g veckor erhöll hon så mycken styrka i tai-
organerne, att hon kunde hårma flere enstafviga.
namn. For yppade svårigheter af barnets ogen-
het, nödgades jag, att upskjuta med galvaniseran-
det under forhoppning att framdeles med mera
framgång kunna repetera ett så verksamt medel. *)
3. Lamhet i högra sidan.
En Sjo-Capiten H hade efter en'resa
till Sardinien fått slag om hösten igoi. Efter
hemkomsten fördes han till mig i Jan. månad 1802.
Högra sidan af ansigtet befants vara paralytisk i
högsta grad, hvaraf patienten hade ett förfärligt ut-
seende. Ögat på samma sida hade förlorat nästan
*) För Jmpotentia virilia liar jag anmärkt ett mSrkvärdigt
exempel af den galvaniska krafteni förmanliga verkan.
Men ehuru lofrande i sin början, var det dock icka var-
aktigt, hvartill andre omsländigheter kanske näst bidrogo.
Jag förbigår emedlertid nu den närmare detaljen ; 5r lik-
väl ofvertygad att, ett efter anatomiska och physiolog'-k*
grunder anstäldt bruk af GalvSnisme, bör i nämnde falt
5r«rk> kcaftigsre «n vanliga qonfortativa.
•86
all syn afven örat hörseln; näsan var Lojd at van-
Mier och munnen iipdragen åt örat, samt ansigts-
muykiarne slappa och hipfallna. E^^ier fyra vec-
kors dagligt galvaniserande med stötar och retej-
scr från metaliborsten , blef han nästan fullkomligt
å:er:-tålld , syn och horsel återvunnos; munnen en-
dast drogs luet åt vänster vid rausklarnes starkare
rörelse. Application med borsten på nér\'us faci-
slis vid dess utgång genom foramen stilomastoi-
deum, gjorde dock snart synbar verkan, liksom
på pes anserimus , hvaraf en god del nervgrenar:
hora till örat I detta sidstnåmnde sattes en liten
Silfverlur af i|- tums långd , hvarigenom svaga
stötar styrdes ifrån och till Tuba Eustachii. Pa-
tienten hade ock en svulst på aponeurosis palma-
ris, lik en hoisesvulst, stor som ett dufegg, mjuk
och rörlig, nåstan utan vårk. Medelst bruk af-
borsten fördelades denna innom 14 dagar. Kan
iefver ånnu hårstådes och mår val.
4. Tovticollis Toni c a.
Bokbindare Gesällen M. - - - 21 år gammal,
hade i llere veckor haft en Rheumatisme, som dra-
git hufvudet på sned åt venstra axeln, med ned-
böjd haka åt nyckelbenet. Efter 14 dagars gal'
vaniserande, en half tima hvarjegång, medelst bor-
sten och stötar genom pålagda silfverplåttar, kun-
de han upråttbålla hufvudet, och bibehåll sedan
dess råtta ställning. Troligen skulle fiere kräm-
por ifrån anatcgismens felacktighet, genom denna
kraft kunna afhjelpas, och svårare operationer fore-
kommas, sådane som t. e. D:r jÖRG ochflereidy-
lika fall föreslår it. *)
•') Uber die Verkrummungen des m«nschllchcn körpers. V«n
D;r J, Clir. G. JöRc.
S7
$. .Exosto ser.
En ung flicka, 19 ar gammal, som f6r ve-
nerisk smitta efter andra Låkares foreskrift under-
gått remeden, hade en exostose på högra armpi-
pan, storsom ett liiet honsegg, men utan all vårk.
Jag adplicerade metallborsien derpå, endast en half
tima hvar gång under 14 dagars fårlopp, hvaraf
den fullkomligt fördelades.
En annan, af 26 års ålder, hade af Saltfluss
en dylik vid arnibogen , hvilken tidtals värkte dag
och natt. Efter ett lika förfarande som med den
förra, bSijade benkn5Ien att minskas innom 14
dagar; likväl fordrades hela månaden till fullkom-
lig fordelning, då invertes medel tillika gåfvos
mot den egentliga sjukdomen.
6. Rheumatisk knoL (Tophus.)
Friherrinnan G., en medelåldrig -^Fru, hade
en så kallad Giktknöl på aponevrosen till muscu-
lus ulnaris internus, hvarfore hon ej kunde röra
eller vånda handen utan svårighet och plåga. Bor-
sten adplicerades blott några gånger och endast ^
tima hvar gång, hvarefter varken försvann och
handen återfick samma rörlighet som den friska.
7. Hoftvdrk. (Ischias.)
En 70 årig man — hade under ett hälft år
så svår vårk i sin ena höft åfvensora i knået på
samma sida, att han knappast kunde gå med lill-
hjelp af kapp ; att ligga var honom åfven odräg-
ligt. I hopp att lisa honom, användes borsten ,
hvilken fördes på det ställe bakom Trochanter ma-
jor, der ledgången år minst betåckt. Härmed fort-
sattes i 8 dagar, då varken försvann och mannen
omsider aldeles återsiåldes.
8. Höft ha It en. (malum coxendicum.)
Ehuru )ag icke med galvaniske medel kyn-
aat bota denne sjukdom, nu allmännare hos barn
SS
som det synes, ån dilforene, (och hvaremot jag er-
farit fontanellen? förtråiTeliga nytta, då den pä
rått ställe blir adplicerad) har likval Galvanisraen
vi.~at mycken kraft: att snart stilla, cch doFva dea
odrägliga varken ofta till den grad olidtlig, att
åen sjuke e] tal sarrgtåcket ligga på leden. Med
Säkerhet kan jag anföra, att cencm användandet
af den positiva polen, den eljest lånsjsamma infiani-
matoriska actionen i ledgängen exalteras och ut-
breder sig lått i nårgrånsande med cellulosa for-
enade delar. En nu mera vunnen erfarenhet om
åen negativa polens verksamhet ger mig förhopp-
ning, att i d":!-! samma åfven fi]:na ett medel, hvari-
genoiTi denna sjukcom tidigt cch i sin början skall
kunna botas. *)
9. E ef- o ;■ '/;-] a r.
For de lindrigare slagen känner jag ingen
säkrare cch snabbare cur ån metallborsten, adplice-
rad på Re?- orm en, från den fjiiiiva Pchn.
10. Stufnst i jctleden , iued svårighet att gå.
Fröken hade under ett balft års tid ,
icke uran mycket svårisrhet kunnat bruka den ven-
strå foten, hvilken var styf och stel, likvål utan
svulnad och vårk. Jag misstänkte något fel i
musklames antagonismus, försökte raetallborsten
och det mtd dzn önskade verkan, att efter några
gåns^ers bruk af densamma, svårigheterne aideles
försvunne.
II. Dof-:£f , f"i'n spädare barndomen.
Fendrik v. P. — hade vid 6 års ålder för-
lorat hörseln, men så upöfvat synförmågan stt han
*) Den {oTtr.od.zn ::t l^ic douloureux, dsana odrägeiiga asi-
siktskränipa , soii sä ofta rrort^at sll vetenskaplig fconst,
ikulie genom Mstiliborst^n , val ricktad från dsn cegariva
»oisa , åtojinstons mycket lindras, mä icke inses oiiäaiig.
89
af munnens rörelser kunde fo>'3(a hvad som tala-
des , ehuru det spräk hvarmcd han svarade var
foga begripligt, hälst den tidiga olyckan hindrat
honom att låra modersmålets ratta sammansättning.
Efter tredje galvanisaiionen med svaga stötar ge-
nom båda öronen formsedelst smä utåt med silke
virade silfverlurar, märkte han med glädje sig licjra
något. I någon grad ätervanns ock verkeligen hör-
seln, hvarfore han for ecen råknino; låt sammari'
satta en galvanisk stapel, och har 'sedan med for-
man begagnat den. En gammal dofstum visade ,
hvar gång Galvanismen adplicerades, tecken tilS
horsel, som dock genast forsvan. Retligheten åter-
ställes, men förloras. Hos yngre dofstumma bor
medlet: , jemte annan medicinsk åtgård, försökas.
12. Lamhet i ansigtet, msd svag syn, dofhet
och svårighet att taia.
Mamsell A. - - - 24 år gammal , hade efter
sinlig lidelse samt ådragen rheumatisme fått ett
våldsamt convulsift anfall, hvarefrer hela venstra
sidan af ansigtet blef förlamad. Pannan var der
tjpsvaid, ögonlocket stod jåmt öppet och kunde ej
nedlåtas, och hvaraf hon mycket plågades. Hör-
seln var ock på denna sidan forlorad, nåsan dra-
gen till höger, men munnen ånnu mera. Tungan
var ock lam, så att hon med möda kunde tala och
svälja, och känslan i halfva delen forlorad. Alla.
in- och utvertes eljest vanligt brukta och mot dy-
lika åkommor kraftiga medel, foiblefvo overksam-
ma. Jag började åndtligen galvanisera henne den.
12 Maji. 1812. Silfverborsten adplicerades mot an-
sigtets hela venstra sida, anda tills huden rodnade,
bvarefter fastades på kinden ifrån hakans nedre
Itant, upåt, en tenn skifva, 6 tum lång och if
bred »ivarigenom stötar fördes ungefår 100 hvar
ga,ng. Likaledes flyttades plåten under nåsan åt
00
•or.Tt, cch d-z-refter oTver pannans vcnstra sida, med
llpKa mangla stötar. Slutiieen fårdes kraften ^enom
orat medeljt lilla silrverluren och en på åndaa
planad silfvcrledare inuti munnen åt tuba Eusta-
chii Qscm ,ear nedanför bakre opningen till nås-
borrarne ifiia mun}. Verkan af alt detta blef den,
su Patienren ra 12 dygnet kunde röra venstra
ögonlocket; och det blef innom få dagar lika så
joriigt som det friika. Redan den 16 Jumi voro
s.lla lamhet?- tecken besegrade och helsan till båg-
«:es förnöjelse åiervunnen. En ref-orm, som Pati-
enten hade under kåken till venster, försvann åf-
ven ener en under § ca gar förnyad retelse med
silverborsten.
Dessa fa händelser, ibland mänga nere af lika
förhållande, vittna tillråckeligen om galvaniska
krafiens välgörande verkningar i medicinen, sär-
deles med tilihielp af flere metallspetsar pä en gäng,
cch hviika tiil fcrni cch figur kunna sammansåc-
tas efcer hvars och ens vilja och behof. Den plåg-
samma unicaticn, som blott £or retelse med lång-
våris: sveda i huden? textur, år af vida mindre
kraft och inskränktare verkningskrets ån denna
metallrstelse. Jag önskar derfore, att Läkare ville
fasta upmårksamhet vid den samma, och deras be-
mödanden i-kola säkert gifva dem tillfrediståiielse.
9f
ISR9RVM janOTBVBnTtiaaMHRanM wmrm^^rr- ull : . ii mniuutLii. ijrmi
ROSA SENTICOSA,
iVy Svensk Törnhuslie^ beskrlfven
af
E K I K A C H A R I U S.
d. 5 Mar» i3ij.
m konsten i odlarens hand forstår att låna åt
flere arter af det tacka Tornros-slågtet flerfalldlga
förändringar, som, jåmre nya behag, med utseen-
det af det hel? K åiVen förväxla blommans fårg
och fördubblingar, samt andra delars egenskaper,
så rojes åfven hos Naturen, sig sjelf lemnj^d, en
benägenhet, att hos åtskilliga vildt våxande arter
af samma slågte, så fåråndra vissa delars både
skapnad och fårg, att naturforskaren med mod;i
igenfinner bestämda grånsor for arternas såkra åt-
skiljande. Håraf den oreda och sammanblandning
af arter och artförändringar, som, både för och ef-
ter vår store v. Linnös tid, rojes uti Botanisternas
uppgifter och uppställningen af Tornros- slågtets
egenteliga arter. Med en tilltf.gande kännedom
af Floras skatter, riktad genom nya uppiåckter
och fortsatte noggranna undersökningar, har åfven
det slågte ibland Våxterne jag nu omtalar, vunnit
en både stor tillökning af arter, och de tecken som
utvisa deras våsenteliga kånne- och • skiljeraarkeni
93
blifvit rr.eå me: i visshet utrönte. Genom Herr
Professorn och Riddaren O. S^-vartz^s samt Herr
Prcfessoren Ad. AF^rtLii iårda moder, har ett be-
tydligt ljus blifH'it spridt ofv^er både förut i Sve-
rige ofallkomligt kände artsr sf detta Slå^te och
åfven ett anr&l obestämde, och nya uplysie och
uptåckte. Till des5e sednare, L vilkas beskrifnin-
gar jag; formodsr blifH^a ^enora nyccnamnde Sven-
ske Botanistens åt:d.rd det allmänna efter hand
meddelade, torde åfven fa raknäs den, som s^or
foremålet for denna lilla afbandlin^, och som jig
kallar Rosa senticcsn.
Under resor i Osterrothiand har jag; ull DiMs
Härad, i synnerhet vid Rosenv/all, imellan \'ad-
stena och RIgsloia, på olåndi^are betesmarker SQit
den buske, hvars beskrifning jsg nu har den äran
till Kongl. Vetenskaps-Akademiens prcfning 6f\^er-
lemca, arfoijd af teckning på en blommande (rvist
deraf. Utan ^itt förut dertill låna synnerlig upp-
mårksamhet, trodde jas: långe, att den borde hån-
foras till de flere artförändringar vår så allmänna
Kjuponbuske (Rosa canhiaj ej sällan foreter; men
sjelfva busken? skiljacktip:a utseende , dess spenslig-
het, mindre hogd , jåmte dess små måst hvita eller
litet rodiåtta blommor och smärre aflångt äggrun-
da samt Ij-jsgronare blad, väckte omsider min
större uppmärksamhet derpå. Forlidne sommar
undersökte jag derfore detta Buskslag närmare,
, fant dess taggar raka, och således olika dem, som
Kosa canina åger, samt föresatte mig att mot hö-
sten vid tilifålle åfven ^ora mig; förvissad om
, frucktens beskaffenhet. Men derifrån hindrad har
j3g först nu på vinrertalet fått se den , ånnu qvar-
sittarde. Jag har imedlertid deraf blifvit styrkt i
den ofver tygeisen, atr denna buske måtte vaia af
93
egen art, dymedelst tillrSckeligen skiljd ifi-r.n bäde
Uosa canina och alla andra mig förut bekanta; åt-
minstone bar jag icke funnit den af någon fårut
beskrifven. Min uppgift torde bast bestyrkas af
bifogade beskrifning derpä, som ja.^ tydligast och
säkrast förmodar kunna i&maas på Botanikens egec
spräk.
Skulle man också framdeles, genom säning,
den jag föranstaltat, erfara, att delta Njuponslag
blott ar en art-foråndring af Rosa canina , så for-
tjenar det dock, for sin betydliga skiljacktigliej
derifrän, att biifva båttre kand.
Blandad med denna buske bar jag ocfd fun-
nit en annan, som deltager i vissa delar rika med
Eosa canina och Rosa senticofa. Dess srjelkar åro
ej så raka, som pä den sistnåmda, utan hit och
dit bojde,samt mera greniga; taggarne mera bojde;
blommorna rosenroda och större, samt fruckten me-
ra oval. Jag har kallat denna art-foråndring: R,
Jlexuosa,
Descriptio.
Frutex virgultosus humilis 2-pedalis vel paull»
ultra,
Caules plures versus radicem aggregat! , striöi,
crassitie pennai anserinae majoris s. corvi,
cinerascentes; striis aduitiorum longitudina-
libus fuscescentibus; aliquando rufescentes
glabri Isves, superne parum ramosi ibi-
demque subflexuosi, aculeaiissimi.
Rami sparsi tenues breviusculi laxi patentes
simpliciusculi.
94
Aiiiki cauliiä infc-riores confirri concidei pun-
gentes reÖiusculi horizontaies, basi-ellip;ic3 ,
ibidemque c^pressi, apice aliquando pa-
rum deflezi (cec adunci^; cauHci supericres
le ramoru.Ti rariores reö;i té.-tues subulaii
(jiLC compres£i)'5parsi, aliquando ad axil-
las gem;na!i L opposid. *')
FoLiA fparsa, iniernodiis 3-plo lonciora, impari-
i^innata, septena (rarius quit:a}, pateniia.
Pi-ir.rz oppositse subsessiles ovato-cblongae se-
niiunciam laias, utrimque nudas acuSas pal-
lide viride;, subtus venoss pallidiores,
tenui??lme dentato serraiae; seiraturis qui-
biisdam ceDticulo noiatis, apicibus glandu-
loso-sphacelaiis; pari mfimo reliquls minori,
fc.ioio impari cae;eris majcre.
Petiolus ccmmunis biuncialis tere?. inferne sti-
pulis alaiu5, nudus lasvis 1. pilis tenuissi-
mb alhis ad?per?us, subtus acoleis qaibus-
dam rer.is I. parum ccrvatis paliidis, apice
nen raro gisnduliferis, insiruöu?.
Sfypir.is gtmins in unain connatss & pc.iolo
in medJo percusss persistenies ses?i!es mem-
branaceas lineares apire liberas Janceolatge,
ir.argine dentato-f^landuloiée.
FlCRFS mincres subsclitärii, ia ramulis uhimis
lermioales.
Bi\-.?A(S- ianceolats. serflle?, nudse, margine
dentsfo-elandulcsa. , foliis vel laciniis pinna-
tifidis ron räro t-rminvas-
'j Pl ce £t-rre ta ;:arn2, 'I io aema , iom sr.dre -cer *f
jamma iiå^te, fin."»- esomoftast, för bona cge såsom srsä
svarta p^näer syr. 1 ge pr ekat ^ Vvi!k tp.ii 3'ng.ss vin:ler-
!okte »ro a-lrg-- rr.cd n tftLr iJTitdi;- int:\ckt fåra, och
»iieaes trollrsr. et eeet ocn nytr specits hy t-rii, thuru
liknande H\.s'.tr'.u.Tn pinasiri och /fyxr conige ium Pen»
Jaj kiiijr ct:ta vils vidare HjxTtrium ciQi,léarum^
i
^5
Peduncnli nudi glabri , fruftu maturo breviores.
Calyx: Perianthium i-phyllum : Tubo oblongo
ventricoso , basi &: collo coarctato, glabro
nudo ; Laciniif subreiiexis ovato-lanceolatis
supra & margine albo-tonientoiis, svibtus s.
dorso nudis glabris, superne Se margine ap-
pendlculatis s, pinnatifido-laciniatis (alter-.
nantibus q-jibusdam simplicibus, aplce elon-
gatis), laciniis linearibus subgiandulosis,
terminali elongata integerrima, longitudine
petalorum.
CoroUa alba vel dilutissime rcsacea. Pcir.h 5
patentissima obcordata sub-biloba s. retuso-
emareinata (aliquando cum acumine) fequs
longa ac lata. Star.iina lutea icosandra. Fi-
hmenta decumbenti-patentia, corolla multo-
ties breviora. AntherGB incumbentes ovatae
utrimque bimarginatae. Germina inträ tubuin
calycis plura oblonga lanata. Styli filiför-
mes fancem calycis parum superantes. Stig-
mata plurima in capitulum aggregata sub-
globosa.
BACCiE e tubo calycis in fruftum abeunte formatae,
carnosae globoso-ovatse, subconoideae, basi
nempe, magis ventricosae & apice angustiores,
obtusae, cajycinis laciniis decedeniibus &
genitalibus emarcidis coronatae, nudae glabrae,
magiiitudine dimidia glandis quercinae,
coccineo-rubrae.
Semina plura (circiter 3o) cblongiuscula lanata,
apice barbata.
Specifika charaöérea torde till folje hirafblifva:
Kosa nnticosa: fruftibus globoso-ovatis peduncu-
lisque glabris; caule peiiolisque ac^leatis,
aculeis reöiusculis; folie lis nudis tennissiixif'
95
dentato-serratis, serraturis glanduloso-spha-
celatis.
Figurernas Förklaring.
Tab. FiG. I. En qvist af Stick- Rosen (Rosa sen-
ticosa) i naturlig storlek.
— 2. Bess fruckt eller njupon.
• — 3. Ett uttagit fro.
—- 4. Ett dylikt forstoradt, hvarpä synes
hårtofsen i andan och qvarsittande
Sun. (Stylus)
— 5. Hälften af ett små-blad, foistoradt ,
for att visa ådrorne pa undre sidaa
och sågtåndrens skapnad ikanterne,,
med de pä spetsarne deraf sittande
svarta körtlar.
•— 6. Ett stycke af stjelkens nedre del
med derpå sittande nästan raka, litefc
neråt bojda taggar, •
FOR-
^ 97
FÖRSÖK
Till Färgornas bestämmande i
Natur al-Historien
af
G. J. BILLBERG.
Kammar-Rätts-K äd.
d. 31 Mar* aSiji
J emte Hen beundransvarc^a byggnad som ofver
ailt möter den upraårksamma Naturforskaren, bi-
drager i betydlig mån fåigornas oåndeliga bland-
ning hos Naturens produöer, att forskona deiu
for hans lifliga känslor; men just dessa mänga för-
ändringar hafva i sednare tider, genom Auöorers
dervid fastade olika begrepp, till den grad försvå-
rat Natur -vetenskapen och skall utan tvifvel, i
samma forhållande, som denna adla vetenskap till-
växer, leda till en gränslas oreda i vissa arters be-
stammande hos sårskildta Auctorer, och dymedelst
inveckla Synonymien i ett ogenomträngligt mör-
ker, om ej en gång antages och faststålles, i en
ofver Natur-alstren gifvande beskrifning, h vilken
färgart, som med h varje fårgterm åsyftas. Det år
yål en på erfarenhet bygd sanning, att fårgorna i
K, F. A, HandU igis* St. L 7.
98 « -
växtriket böra for mindre vasendtliga skiljetecken
anses, i anseende till den förändring hos dessa al-
stc". , som naturen har sig förbehållet, att genom
jordmån, climat och andra tillfälligheter verka,
ehuru äfven håri vetenskapen tåmmeligen nåra
hunnit utforska naturens fordringslagar *) ; men
deteraot blir fårgornas såkra bestämmande desto
nödvändigare for den del af Natural - Historien,
som afhandlar Djurkånninsjen, åfvensom nyttan hår-
af icke år obetydelig for Mineralogerne. Zoologen
kan icke undgå , att vid hvarje fårgterm fasta ett
visst begrepp om fårgutseendet och hvilken svårig-
het upkommer ej då, når den ena forenar med
fårgtermen ett helt annat begrepp, ån den andre;
deraf händer, att t, ex. en och samma Insect be-
skrifves af 3-4 ja stundom flere Auctorer under olika
benåmning, såsom: v. LiNwé utmärker i sin Fauna
en viss Elater med namnet castaneus, som skulle
afse fårgen på dess elytra, men i stallet for ca-
stanea beskrifver han dem flava, hvilket DeGeer,
pAYKULL m. fl. Auctorer bibehållit, ehuru de när-
mast åro ochracea. En Leptura nämner LiNNé
jrubra ; men beskrifver den i diagnosen elytris pur-
*■) Man har t. ex. utrönt att blomkronans röda färg öfvergär till
hvit , sSsom : hos slagterna Erica, Trifolium , Orchis m. fl,
till gul hos Mirabilis, Tulipa &c. och till blå hos Anagallis,
m. ru. Dess blåa färg åter till hvit såsom : hos Campanala,
Pulmonaria, Polygala &c. till /-orf ho» Aqvilegia, Centaurea
och äfven en del at fÖrenXmnda slägter, såsom Pulmonaria,
Polygala, och till gul hos Commelina, Crocus, m. fl. Dess
gula färg till hvit , säsom hos Verbascum , Tulipa , Meli-
lotus &c. och slutligen dess hvita forg till rad såsom hos
Datura, Pisum , Bellis, &c.
Man finner också färgförändrisgar hos växternas fruckter,
sSsom från svart färg till hvit blind slagterna Rubus , Vacc.
Myrtlllus ; till gul hos vissa arter af Sambucus j från r^A
till hvit bland Ribes , Rubus Idaeus , Fragaria, ra. fl. och till
gul hos Cornus; slutligen från ^r^n tiU r^d hos Ribes
grossularia^ o, s» v-
99
pureis och i clescrjptlonea elytvis coccinei?, F.\y-
KULL deremot kallar dem rubra och DkGser
flavorubra. Mutilla coccinea anser LiNNe i dia?-
nosen vara coctmea ; men i descriptionen helvola,
2:ne vida skiljda fårgor. Sllpha russica säges af
LiNNe i diagnosen vararufa; men i descriptionen
rubra och samma insect anser DeGsek vara ru-
bra; men Paykull rutoferruginea, Attelabus
mollis beslcrifver LiNNé i diagnosen såsom roseus;
men i descriptionen förekommer icke denna fårg-
term, utan sages elytra vara nigra som Paykulc
och Gyllenhal kalla fusca, DeGeer flavogrisea
och Geoffroy flava. Abdoinen Lepturas virgineae
utmärker LiNNé i diagnosen såsom rufum; men i
descriptionen fulvum , »'^ykull deremot luteum
och DeGeer flavoluteum ; månefaldiga flera ex-
empel att fortiga.
Det kan foljackteligen ^ika litet undgå känna-
res upmårksamhet att inse behofvet och vigten af
en bestämd fårg-terminologi, som jag hoppas, att
Kongl. Academien med välbehag anser ett forsok
iiårtill , grundadt på termens derivation eller nu
om den samma antagen allmän ideé, åtfoljdt af fårg-
profver och underrättelser om ett forenkladt sått,
att i naturaliers afbildande åstadkomma med klara
fårgor af gifna fårgstofter den fårg, som med ter-
men åsyftas. Härvid år jag likväl skyldig nåmna,
att jag i säkerheten for detta sednare njutit ett vån-
skapsfullt biträde af nu mera framlidne Ryttmåsta-
ren och Riddaren Palmstruch, som i naturaliers
ritande efter naturen genom Svensk Zoologi och
Botanik forvårfvat sig en odelad fortjenst, och i
förra hånseendet ågt tiiifålle att rådfråga Professo-
ren och Riddaren O. Swartz, hvars allmänt god-
kända omdöme må vara en borgen for mina up-
gifters riktighet.
100
Att hår anfSra de physiska ocli cbemiska la-
garne for naturen af sjelfva fårgorna och deras till-
komst, genom solstrålarnes brytning eller efter
Newtons emanaiions systeme, eller medelst an-
tagande af Eulers aetheriska materia, hvars rörel-
ser skulle vara uphof till fynkånslan, eller med
Vois^-edjr-andra statuera: att fårgorna härröra fråa
lysets och värmets olika förhållande i ljuset, an-
ser jag utom foremålet for denna afhandling, så-
som endast bidragande till en vidloftighet, desto
ofverflodigare, som flere Auctorer sårskildt sökt ut-
reda detra imne, utan att man ånnu torde hafva
träffat råtta resultatet af dessa forskningar. Hva-
dan jag åtven, såsom icke anhåns[ig nå^ot vist fårg-
-system, snsett mig håv böra bibehålla det i all-
männa lefvernet antagna. Af denna anledning har
jag ind-elt alla fårgarter under de vanliga hufvud-
fargorna: Hvit, Gra., Svart, Blå, Gren, Gul,
Kod och Brun, med tillagg af Orange och Violett;
ehuru egentligen såsom hufvudfårgor borde anses
Blått, Gult och Rcdt, emedan hvarken Hvitc så-
som högsta dager elier Svart, såsom högsta skugga
borde tillhora denna färgernas klass, håldst båda
dessa fargor kunna af andra fargor nuanceras ocb
tillblandas, ej eller Grått som upkommer af svart
och hvitt, eller grönt som upkommer af blått
och gult, Orange af gult och rodt, och Violett af
blått och rodt. Men som redan år sast, anser jag
detta fordra ett eget afhandlande och ehuru Orange
och Violett allmännast icke anses for hufvudfårgor
kan jag likväl icke mera utesluta dem ån grått,
grönt och brunt.
I anseende till arterna af dessa hufvudfårgor
sä, når hvarje fdrgart kan genom olika intensitet
af färgämne hänföras till Dunkel, Hog, Ljus och
Blek, hvatigenom fårgen får ett foråndradt utse*
ende, har ja^ a erfa sidan icke trott mig bSra
skilja sa beskaffade nuancer i sarskildta arter, men
å den andra sidan icke trott mig böra aldeles ute-
sluta sadane, som genom en stadgad nomenclatur
for vetenskapen blifvit nödvändiga; hvarfore åe
förekomma säsom artförändringar; ty att vid hvarje
fargart uptaga alla dessa nuancer och såsom nya
for vetenskapen , tillskapa nya termer , har jag
frucktadt leda mera till förvillelse ån nytta, då de
af en ofvad Naturforskare lättast utmärkas med till-
sats af orden Obscure], Eminente-, Clare- och Pal-
lide • , såsom: Obnuve-castaneiiSy Eminente- cocci'
iieuf, Clare - aziiveiis , Pallide ' coeruleus y o. s. v.
hvarom mera nedanfore.
Ytterligare ma tilläggas ånnu ett slag eller
Metalliska fårgor, som val ofta förekomma i Na-
turalhistorien; men kunna icke med klara fårgor
af blotta färgstoften åstadkommas.
De nu egentligen hithörande fårgarter åro af
följande fårgor: nemligen
A. Jf Hvitt
s. Pent hvit , albus i} en ogenomskinlig fårg,
som innehar den renaste dager, ulan afseende
på glans eller skiftning.
Sådan år fårgen hos Anas Cygnus; Ixora
alba, Polyanthes tuberosa, m. m.
«. Blankhvit, candidus *) då den rena
hvita fårgen år skinande.
i) För att i colorering med klara färgor åstadkomma rent
hvitt , användes det renaste Skifferhvitt.
."•■) Det renaste Skifferhvitt öfverdrages med Gummiv(ttten. eller
i vatten uplöst rent Gummi Arabicum, hcit lunt; SOI» i
^fri^t alltid nyttjas att HCmätka glans.
103
T. ex. Bombyx Sal/cJs; Lillum candi-
dum, Cypripedinm c?:ididuin, Aniheri-
cum Liliaeo, m. fi.
De flåsre Aucrorer bafva förenat Albus och
Candidus, hvartill åfven syues allt ;kål, enar en-
casr glansen åtskilitr dem.
2. Krifhvitt , creraceus, 2) en hvithet som stö-
ter liågot på crai'.
T. ex. Phaisna cre:aria, Parilio Cratsgi, Cur-
culio cretaceuf m. fl.
D:n na fårgart torde val forijena skiljas frän den
foregående, såsom saknande dess renhet.
3. S7iohv'u , niveus, 3; då den hvita fårgen
faller något i blårr.
T. ex, Emberiza nivalis undertill, Ph alarna p::i-
ludata, Tinea Evonymella; m. m.
Atskilliea f5rf2'. rire anse niveus ocn albus, så-
som 5yr.cr%'rni ; r/icn då till deras åtskiljande ca-
racterer kunna hlniias , synes sådant for veten-
skapen nycti?:; cch att denna fårgart bör falla i
blått uptåckes. oå snoen betracktas i skuggan; må
ske att orsaken dertill bor bårledas från atmoi^pfle-
ren7 derigen',Ti uukomnrir likvil märkbar anled-
ning riU i frlci v&rande skilnsd.
4. HT^^kiiiit, lacicus, 4^ enhviiner, som syf-
lar åt gul[.
T. ex, Panijo Brsssica?, Phalsna laciearia. ra. fl.
Med denna fårsart årer förenas candidus af
^VILLDE^O^^■ cch Hayne
j '
men cet striaer mc-
x) Härtill anvSndes Shiff&rhvitt med vKl ut»pä::t T^:ch eller
Blyhvitt ensaaat.
3) SkiffeThvitt iced val utspidt Berlinerblitt.
4) Skifferhvitt med "räl utspädd Cwnmigutta,
'j "Willdexot:-? i-:-v.ridri55 der kriurerkunde och HaYKES T=r-
ffiiai-botir.ici . océ: botanische ku-nst-Sorache.
k
105
c!e (låstas tanka. Tlliger *) deremot, med flere
andra Tyska P'6rtattare särdeles i Mineralogier,,
anser tactens vara en i blått stötande hvithet, så-
som den skummade njolken , men utom det att
den då icke skiljer sig från niuens, måste ofelbart
första förenliga begreppet med denna fårgbenåm-
-nings antagande liafva varit hämtad från den osknm-
made mjölkens flrg, som i skuggan tydeiigen fal-
ler i gult.
5. SUfvivhvitt j argenteus, 5) en silfverlik
metallfärg.
T. ex. gediget Silfver, glimmer, Arsenikkis, m. m.
Af Illig"r tillågges val flera hvitheter, så-
som: Svanhvit Olorinus; Elfenbenshvit Eborinusj
Hennelin.fhvit Ermineus; Bkkhvit Exsangvis och
Piplerhvit Argillaceus, åfvensom af Ludwig
Roäaktigt-hvit rubescenti - albus ; giitacktigt - hvit fla-
vescenti • albus ; graacktigf-hvit canescenti- albus och
gronaktigt-huit viridescenti - albus ; men dessa sednare
kunna icke såsom bestämda fårgarter uptagas, dels
såsom åfven efter Auctors egna fårgprofver blotta
nuancer af andra fårgarter, dels ock för hans, ef-
ter hvad nedanföre skall visas, gifva otjenliga ter-
mer, och de förre utöora inga eller så fina afvik-
ningar från de redan anförda , att de aldrig böra
*) Illi&ERs Versuch einer Terminologie fiir das Ihfer-und
Pfl.^nzenreich, — EstneR s Vi-rsuch einer Mineralo^ie fiir
Anfznger und LiebhaLer , — Ludwigs Handbuch der Wi-
nerjilogie nach A. G. "Werner och HAUaiMANS Versuci»
eines Entwuifs zu einer einlei'nng in de Orvktugnosie.
5) Agta Silfverbronz med Gummu-attcn ta^jes här; ill och i akt-
tages vid alla Metjlliska tärgor , att seddn de väl torkat,
gnidas de med ett rund^dt slätt glas eller ben , för att er-
hllk sin erforderliga glans.
104
användas i beskrlfningsr ofver natur-alster, utan
kunna endast Illigers termer begagnas vid benåm-
ningsr i den systematiska upstållningen af flere
hvita arter af ett och samma slågte.
B. J^f Grått.
1. Gulgrå (Likfårgad) lividus, 6} en gul-
blek gråhet.
T. ex. Cantharis livida; Oxalis livida, m. fl.
Denna ar en af de måst förblandade fårgter-
mer. Willdenow och Haykes prof håra, ehuru
sins emellan skiljacktige, ingå likväl begge for myc-
ket i violett, for att svara emot den härmed menade
likfårgen och det beerepp vetenskapen ifrån bor-
gan åsyftat. Rättelse torde således vara nödig.
2. Hvitgrå t canus, 7) en gråhet som när-
mar sig åt hvitt.
T. ex. Larus canus på ryggen, Sylvia oenanthe
likaledes m. fl.
Illiger har med några andra Auctorer ansett
denna fårgterm for synonym med griseus ; men dä
■ det motstrider så val LiNNés, som de flåstes tanke
och af deras caracterer år fullkomlig anledning att
skilja dem, så har jag ock trott mig böra uptaga
dem båda.
3. Blågrå (Askfårgad) cinereus, 8) en gråhet
som syftar åt blåtr.
T. ex. Sitta Europaea på hufvudet.
6") Tusch, Indigo med litet Konsjonell och Gummigutta ut-
spSdde gifva denna färg. Här och för de kommande hän-
visningar till färgblandningarne må ar.tnäikas , att dä flere
fårgsteiter anföres, användes alltid tni^t af det förstaämnds.
7) Tusch behorigen utspädd.
f} Tusch pch Jn^i^Q^ utspädde.
I05
Da askans färg framter flerc olika utseonrlen ,
blir ej underligt, att denne fargtenn varit uiuler-
kasiad olika begrepp. Illigrr anser don synonym
med Leucophmiy och böra falla i gult, hviiket
hvarken ofvcrensstummer med det om denna fårg
ania2.na allmänna begrepp eller med den rena as-
kans färg, som likväl här ligger till grund.
4. Rentgrå, griseus, g) en gråhet, som sto-
ter lika mycket på hvitt, som svart.
T. ex. Hufvud och gump på Turdus pilarls,
hufvud och hals på Columbus arcticus, Lamia
tristis, m. il.
Uti anmärkningen vid canus är redan sagt ,
huru tänkesätten om denna färgart varit delade och
när denill kommer, att sjelfva LiNi^é gifvit denna
benämning ett olika utseende med caniis, som
ses af hans beskrifning å Lanius Excubitor och
Collurio , ehuru han icke altid varit denna sin prin-
cip trogen , så blir bestämmandet nödigt. Griseus
ä. tvifvelsutan rätta namnet på den gråhet, som
man ansetr for hufvudfärg, hvadan ock den här
gifna caracter, så väl som utseendet torde gillas.
5. Rödgrå TMusblack) murinas, 10) en grå-
het, som syftar åt rodt.
T. ex. Flere arter af Mures.
Råttfärgen bestämmer onekeligen utseendet af
denna färgart.
6. Brungrå, luridus, ii) en i brunt ingående
gråhet.
T. ex. Leptura lurida merendels, Leptura nigri-
pes, m. il.
9) Tusch och Skifferhvitt nästan lika »£ hvarje.
10) Tusch med litet J^onsjonell och Gummigutta.
ic6
Denna benämning hsr ofra varit nyttjacJ af
Författare endast for att utmärka ett smutsigt ut-
seende, men hvar och en finner det obestämda
^eri, då den likväl synes fortjena att vara bestämd.
7. Gröngrå, incanus, 12) en gråht;t , som
StOier på grönt.
T. ex. Curculio p-jlverulentus , Curcullo incanus
allmennast , m.. rl.
Fargarten förekommer val sillan; men bor i
anseende till utseendet vara distinct och termen
brukbar.
8. Tenngru, i-tannsus, 13} en IjUj grå me-
tallfärg. __
T. ex. Gedieet qvicksilfver.
Denna fårsart hånfora val Mineralocrerne till
hvita atviknin^ar; men då i färgen ingår blatr,
synes den med mera skål hafva sitt rum hår vid
sin nårslågtine, den följande.
9. Blygrti, pltirabeus, 14) en mera grå Me-
tallfärg.
T. ex. Blyglanfs.
10 Stcigru, chalybseus , 15) en i blågrått stö-
tande metalitårg.
T. ex. JerDix,Uns.
Hårforutan antaga en del nyare Mineraloger:
Perlgrå , margaiiiino - grisens; Roh^ru, fumosogri-
seus; men dt^sa bcra efter min lanka tillhora de
blå fårpafvikninearne, utom det ati den förra icke
1 2) Tusch och Gumnngiitta.
Ij") Oagta Silfverbronz, Indigo och litet agfa Silfver mel
Gummivatten.
14J Indigo och oagta Silfverbror.z msd Gummivatten.
15) Indigo, oägta Silfverbronz och Gummivatten med lilet
TiiseA.
107
lårer bllfva någon di.-tinct farp;n.rt, utin hk^it en
varietet, som i synnerhet skiljer sig med sin glans.
C. Aj Svart.
1. Brunsvart (Tjårfargac]} piceus, 16) en
brun svarthet.
T. ex. Melolontba gibba, PricMuis coriarius, m. H.
Utseendet ar denna fårgart bor bestå nuiias af
tjärans fårg i sitt flytande tillstånd och icke såscMn.
stadead , da dt-n år hvad nian kallar becksvart och
skiljer sig knappast från rent svart. Hit bor ior.
modeligen ioras Mineralogernas bruue-;ceuti-niger.
2. Gråsvart, niger, 17) en någon ringa i
grått syftande Svarthet.
T. ex. Sciurns niger, Anas-nigra; Upis Cerairi-
boides , Elater aterrimus; m. m.
Härmed iårer Ludwigs canesccnti niger vara
synonym. Niger hor icke an^^-es som svaria huf-
vudfårgen , af skål som vid nåstfoljande art skail
anföras.
3. Rent svart (Kolsvan), äter, ig) en en-
kel fårg, som innehafver högsta grad af skugga.
T. ex. Corvus Corax ; flere Histeres i m. m.
Denna fårgart år svartast af alla och innehål-
ler således måsra skugga, hvarfore den , såsom mot-
satt hvitt, bor som hufvudfårg anses och termen
jcmvål i sådan egenskap begagnas,
4. Jernsvart, ferreus, 19) en i svart gående
Metallfärg.
T. ex. Magnetsten.
Glansen caracteriserar i synnerhet denna fårgart.
16) Tutch och Cinober,
17) Vanligt godt Tusch.
18) God Bensvarta eller Tusch och Indigo.
1 9} Tusch , Indigo ock oagta SUJvtrbronz med Gummivatttn,
108
Hårforutan uptager IlliGER shiffer svart ^
schifficolor, och LuDWiG : gronsvart viridescenti
niger och blasvart coernlescenti niger, men den först,
nämnde fårgarten skiljer sig näppeligen från äter
och de sednare hora rätteligen icke hit.
D. Af Blått.
1. Svarthtå (Morkblä), atrocoeruleus, 20) ea
blåhet, som närmar sig åt svart.
T. ex. Melyrisabdominalis, Callidium Salicis, m. fl.
Denna fårgterm, ehuru sällan nyttjad i be-
skrifningar, bor likväl såsom ofta förekommandet
allmänna sammanlefnaden och behoflig for att ut-
märka fårgarten hos åtskilliga natur-alster fortjena
ett rum i fårgfistan,
2. LciZiirblii , azureus, 21} en hogblåhet med
högst ringa syftning åt violett.
T. ex. Tanagra violacea, Certhia coerulea; Ce-
rambyx longipes , Lazursten, m. fl.
Ehuru fårgarten nog ofta träffas, besynnerli-
gen på utländska foglar, finnes termen likväl säll-
samt nyttjad och merendels förväxlad med Viola-
ceus: Den kallas af Illiger ultramarinns.
3. Rentblå , coeruleus, 22) en blåhet, som
livarken år mörk eller blek, ej eller ingår i rodt,
gult eller svart.
T. ex, Coracias garrula, Donacia sericea, Pa-
pilio Menelaus; Polemonium coeruleum m. m.
u Mörk rent blå (Berlinerblå) obscure
coeruleus (cyaneus}, 23) då den rena
blåheten år morkast.
20) Indigo och Tusch.
ai) Ren Ultramarin ; men som den är dyrbar «ch svSr att
i användande fä flytande , sS kan man komma täfflmeligea
nära , med godt RerlinerblStt och ganska litet Koasjonell.
a») Berlinerblått , behörieen utspädt.
%l) BarlinerblÅtt väl starkt*
£09
Såsom; Emberitza fyaneila, Chrysomela
trisris, Attelabus pubescens, m. (1. och
/3» Ljus rent bl&, clarecoeruleus, då sam-
ma blåhet år Ijus, utan att vara blek.
Dessa variationer kunna icke såsom distincra
uptagas; men som den mörkblå allmänt träffas hos
Auctorerne, såsom distinct under namn a.i cyaneus ,
SSL har jag å den samma gifvit fårgprof.
5. Himmelsblå, coelestinus, 24) en mera på
hvitt stötande blåhet.
T. ex. Cerambyx alpinus, Carabus coerulescens
■allmennast m. fl.
Denna, af Mineralogerna val kånda fårgterm,
•nvttjas sällsynt af Zoologer och Botanister; men då
fårgarten år val skiljd från coerukus och således
från färglistan icke bor uteslutas; så fortjenar den-
na latinska term att bibehållas framfor coeru-
lescens, som altid blir obeståmdt.
6. RSkbltiy fumatus, 35} en blåhet som fallet
i grått,
T. ex. Tanagra Episcopus, Columba OEnas un-
der till, m. m.
Rökens föränderliga färg i olika tillstånd och
från olika åmnen har foranledt till Auctorernas skilj-
acktiga begrepp om denna fårgterm ; hvarfore, till
dess råtta beståramande, jag trott mig finna anled-
ning i den rena rökens fårg, sedd mot en klar
himmel.
7. Gntblä, coesius, 26} en grå blåhet, lju-
sare ån foregående och med en ringa syftning åt rodt.
T. ex. Hesperia Corydon 6; Dianthus coesius, m. fl.
14) Bergblätt.
aj) Indigo och Tusch utspydde.
aöj Indig9 o«h ganska Ijtet Cvnsjontll »ttpiidd».
I lO
Utom r^ef-, att c?enna fargart ofta förekommer
hos natar-al.vtren . träffas den också icke sällan i
nienniskors ögonringar.
Såsom Fårgafvikningar anforer Illiger jem-
val: hidi^obld , indiccs; Lncbmtsblå Parellinus;
Phnimonblii, Pruninus ; Blåklints färgad, cyantco-
lor; T-crkosblu , Turcinus och BerghlLt , Armenius;
åfvenscm LuDWIG : Lidigoblu , iaJigino - ccEruleu^ ,
och Eiiialjblå, Smaltino-ccEruleus; men dels inne-
fattas de under redan anförda arter, dels å^^o de
för mycket obetydeligen afvikande frän dem, act
kunna såsom distincta antagas. Bland de af Abbe
EsTNERgifna fargprofver sjnestyceligen.att den sist-
nårnnde endast år en artförändring af azureus.
E. Jf Grht.
1. Blägron, glaucus, 27^ en grön scm
skiftar på grått och blått.
T. ex. Saperda tremula; Lichen alaucus, m. m.
Detta år åfven en af de fårgarter, hvarom
Auctorerna haft olika begrepp, h vadan jag nu ansett
dess bestämmande högst nödigt, emedan den sär-
deles i växtriket ofta förekommer.
2. Koppargrön, asruginosus, 29) en stark mi-
oeralisk blågrönhet.
T. ex. Flåckarne på Lamia iiiiperiaiis; Kop-
jpargrönt, m. m.
$c. Ljus koppargyon ( Seladongrön ) clare
eeruginosus eller Malachiticus, 2 8)enlju*^
mineralisk blågrönhet. flj
. T. ex. Lamia regalis, Curculio i6-pun- >
ctatus, m. fl.
27} ladigo och Gummigutta. ut?p?dde.
39) Stark SvansÅgrona, upl'J5t i ätdcka.
%i') Sådan 'SpamÅ^rona fcehcrissa utspädd.
1 1 1
Färgen af den sa kallade ppanskgronan eller
kopparergen bor vara anledningen for denna färg-
arts bestämda utseende. Och den ljusa koppargron-
heten bor ej eller hår förbigås , säsoin ofta i natu-
ren forekommande.
g. Sjögrön, thalassinus, 30) en mera i blåu
gående ren gronhet.
T. ex. Cuculus Persa; Necydalis thalassina
merendels, Saperda flavimana Panz, m. fl.
Benämningen leder sin uprinnelse från gre-
kiska ordet (BccÅÅaaa-oc (Haf), hvarfore hafvets
fårg i dess uprorda gröna tillstand bor ligga till
grund for denna fårgarts utseende. Den kallas ock
af Auctorer thalassicus.
4. Svartgrön (Buteljgrön) atroviridis, 31) en
gronhet, som. närmar sig åt svart.
T. ex. Saperda latipes, Necydalis virescens of-
tast; Lichen atrovirens ; Serpentin, m. m
Fårgen år alltoånt kand och ehuru sällan fårg-
termen år anvånd bor den dock bibehållas, likvål
med den hår uptagna benämning, i stallet for fl/fo-
virens af nedan anförda skål.
5. Oiifgron, Olivaceus, 32) en mörk i brunt
istotande gronhet.
T. ex. Turdus olivaceus; Lichen olivaceus, m. m.
Fårgarten år distinct; och termen således an-
vändbar.
6. Pistaciegron, pistacinus, 33} en något glåu-
,.sande mörk gronhet.
T. ex. Krysolith.
50) Indigo, Cummigutta och litet uplöst Spamkgron.
31) IndlgOy Cummigutta och litet Konsjonell och TussA,
32) Indigo, Gummisult» och litet Kgnsj^mlh
i 3) Saftj^rint,
112
Denna farg^rt år i sin natur, sa distinct, att
den icl^e bor {rln färglistan uteslutas.
7. Rent groll, viridis, 34) en gronhet, som
kan sågas syfra lika åt ouh och blått.
T. ex. Picus viridis j Buprestis viridis; m. fl.
allmännaste fårgen i våxtriket.
De dåste författare i Natural- historien tyckas
förena denna fårgterm med lirens; men utom det
att 2:ne latinska termer håra, såsom hufvudfårs be-
o
tracktad, mera forvilla, så synes LiNwé hafva med
virens (orstått en ljusare aronhet.
», Morh rent grön (Gråsgron) obscure vi-
ridis eller prasinus., 35) en mörk ren
gronhet.
Såsom: Cetonia viridis, Ciraex pra-
sinus, m. ft.
/3. Blek rent grön , pallide viridis eller vi-
rens, en blek ren gronhet.
Såsom Leptura virens.
Till variteten oc hånforer Illiger
pomaceus med uY'gih, att den bor falla meri.
i blått; men sådant anser jag med WiLL-
DENOw och Ludvig oriktigt. Willdr-
jfow hitforerjemvål, såsom synonyma satiirt
virens och suiarasdintis men den förra be-
nåmningen synes ofverflodig och den sed»
nare förutsätter glans.
g. Gulgrön, luteo viridis, 36) ea åt gult åa
»era syftande gronhet.
T. ex. Psittacus pertinax på buken och Picus
viridis på gumpen, m. fl.
Det
A.
34) Indigo och Gummigutta, något uttpädd*
3 5 ) Samma färgblandning starkare,
géj Gummigutta Qih Indigo.
"3
Det rackande gula i denna fårgart gor den
ganska bestfimd,
9. GuUgron, Chrysopraseus, 37) en blänkande
grön metallfårg,
T. ex. Cetonia auiata & aenea, Carabus auratus;
Chrysopras m. fl.
Om någon fårgterm blifvit illa använd, ma
det våi vara auratus; ett fårg-utseende, som ofta
förekommer bland Insefterne, har blifvit tilldelad
denne benämning; men sä mycket mer otjenlig,
som auratuf innefattar intet begrep derom, att den-
na fårgart skall vara grön , utan , såsom närmast
svarande mot forgyld, förutsätter gulacktigt utse-
ende. Derföre , då detta ger behof af en viss term,
har jag trott mig böra i stallet till antagande fore-
slå Chrysopraseus af Grekiska orden ^^vasocr, anre-
us, och 7r^cc<TiO(T, viridis I. gemma e viridantium
ge nere. Plin.
Illiger anförer dessutom, såsom fårgafvik»
ningar : Våxtgron Herbeus s. gramineus; Pappe-
gojgrÖn Psittacinus; Lokgron Alliaceus; Poppel-
gron populeus; Gronsiskefårgad flavovirens; mea
af redan anförda skål kunna dessa lika litet som
LuDwiGS Berggron montanoviridis; Sparrisgrån
Asparagino- viridis; och Siskegron Acanthino- vi-
ridis, såsom specifika fårgarter antagas, utan kunna
blott Illigers benämningar begagnas vid arters
atskilljande till namn i ett gemensamt slågte.
F. Jf Gult,
I. Svafvelgul, Sulphureus, 33) en gulhet sonx
stöter i grönt.
371 Åg(a ydjvcrbronz med Cummlgutta. och Cummivatten
fifverstrykes , efcer förut gjord stark polering, med Copal-
fernissa och , sedan den väl torkat, med i ättika uplöst
Spanskgront.
' 38y) Gammigutta med något utspSdt BerlinerblStt.
- ä; F. a. HandL ms. St. L 8
114
T. ey. Rhainphastos Piperivorus under till; Ci-
stela suiphurea, vingflåtkarne på Altica 8 gutlata;
Anemone suiphurea; Svafvel, m. m.
Då svaflets fårg ligger till grund for benåm-
ringen bor denna fårg falla i grönt, hvilket lik-
väl en del Auélorers fårgprofver icke utmärka.
2. Hvifgul, alboluteus 39) en gulhet sona
mera faller i hvitt ån gult.
T. ex. Fringilla canaria alln^.ånnast, Sylvia Si-
billatrix; Coccinella lineola, Papilio Galatbea, m. fl.
Hit horer i allmånbet Författares pallidus;
men hvilken , såsom besråmd. fårgterm synes olåm-
pelig, utan bor snarare användas for att utmärka
blekheten, af hvilken fårgterm, som hålst. Af-
ven bor hitforas Retzii *) flavicans eller palli-
defiavus.
3. Strugnl, (stramJneus) 40) en gulhet, som
nåstan omärkligt syftar åt rodt.
T. ex. Thorax och vingPiåckarne på Altica al-
•bicollisj, Papilio Delius Esp. ; flere Musci och deri-
bland Hypnum stramineum, m. fl.
Denna fårgart , som igenkånnes pä den full-
mogna sådeshalmen, fortjenar, såsom val skiljd att
hår få ett rum; men bor aldeles icke stöta i brunt
som Illiger anfört, då den skulle afvika från sin
denoraination. Den kallas af somliga paleaceus,
hvilken term Illiger likväl anser synonymon till
flavus och fiavidus. Willdenows och Haynes
pallide flavus horer hit.
39} Gummigutta utspädd, med iitet upplöst Saffran»
*) Retzh luledning nll Djurriket.
40) CurKmigutta utipädt med litet KonsjentU,
115
4. Grugiily Flavus, 41} en gulare får2^ äii
den hvitgula, med någon ringa syftning åt grått.
T. ex. Motacilla flava; Papilio Palaeno <?; He-
merocallis flava, m. fl.
Illiger anser denna fårgterm vara synonym
med luteus; men Auöorerna i allmänhet bafva an-
sett dem skil)da, hvadan jac åfven trott dem begge
böra bibehållas, enar flavus skiljer sig med stötan-
det i grått.
5. Rent gul, lutcjs, 42) en sådan ren gul-
het, som icke kan sagas syfta åt: någon/blandning
af annan fårg.
T. ex. Oriolus Galbula; Papilio Passilhoe un-
dertill; Nymphcsa lutea , m. fl. " .
a. Mörk rent gul (citrongul) , obscure luteus
eller citrinus 43), en den starkaste rena
gulhet.
Såsom: Flera arter af Psittacus, kammen
på Phasianus pictus, m. m.
Varietetens fårguiseende igenkånnes pl den
fullmogna Citronen och kallas åfven af
Illigp:r, limoniatus.
6. Aggnl , viteliinus, 44) en gulhet med nl-
gon syftning åt rodt.
T. ex. Oriolus persicus och iöerocephalus;
fläckarna på Scolia 4 macul. och fiavifrons, m. fl.
Denna fårgart har till sitt utseende formode-
ligen deraf varit olika framställd, att äggulans
fårg varierar ganska mycket efer årstiden och ag-
gets från Honans föda hamrade mer eller mindre
41) Gummigutta med nlgot Konsjoneil och helt litst Tusch. '
42) Ren och god Gummigutta., bt^horlgeu utspäild.
43) Gummigutta , ganika starkt pålagd.
44) Gummigutta med Sajfrmn.
n6
fetma; emedlertid tror jag det nu uppgifna vara
det allmännast antagna, också ofverensståmmer
det tåmmeligen nåra med;HAYNES dera gifna
prof.
7. Saffransgiit, croceus, 45} en gulhet, som
faller något i orange.
T. ex. Cerambyx Ebulinus, Melolontha regla,
m. fl.
Denna fårg, som af ven stundom kallas cro-
tatus i anser jag böra bestämmas af fårgen på sti-
gmata Croci sativi, då de af Hayne ochWiLLDE-
NOw uppgifna prof synas oriktiga, såsom for
mycket närmande Orange.
g. OckraguU ochraceus, 46} en gulhet som
går nåra krukfårgen, men år mera gul.
T. ex. Elater castaneus, flere Mylabrides, o. s. v.
- Då flera slags Ockra gifvas, finner man lått
anledningen , hvarfore Au6lorernas begrepp om den-
na fårgart varit så olika; men som termen leder
sitt ursprung hvarken från så kallad Ljus- eller
Brunockra, utan från Gtdockra; så mäste den nu
uppgifna vara rättast.
9. Messingsgid , Orichalceus, 47) en ljusgul
Metallfärg.
Såsom: Kopparkies.
I o. Guldgul, Aureus, 48) en guldlik Me-
tallfärg.
Såiom: Gediget Guld.
4O Saffran meé helt litet Konsjoncl*
46) Gummigutta med Konsjonell,
47) BUk Metallbronz med Gummivatten,
4g) Gul Mttéillbronz med Gummif»tte,n<,
117
ir. Mcifmgul, Metallicus , 49) en grågul Me-
tallfärg.
Den' sistnämnde eller inetdliciis larer vara
samma fårgart som Ludvig åsyftar med bronzeo-
Jlauuf eller ccneus ; men allmänna begreppet om
ceneiis tillåter icke denna fårgterms hitforande,
och den andra benämningen år nog obesiåmd.
Utom dessa nuancer af Gult, antager Illi-
GER : Blel^gul melinus eller gilvus; Honingsgnl
melleus; l^axgul Cerinus; Buxbomsgul Buxeus;
Ljusockragnl Silaceus; Gurkgul Cucumerinus;
Lofgiil Xerampelinus; Artgul Pisicolor; F^ingul
vinaceus, af hvilka Ludvig kfven erkänner en
del; men dessa åro alla urabårliga och ganska fina
afvikningar från de redan anförda, en del åfvea
svåra att bestämma.
G. Af Orange.
1, Lejon-orange, helvolus, 50) en orange.
iiet som närmar sig åt gult.
T. ex. Felis Leo; Mutilla helvola L. Lampy-
iis maculata; m. fl.
Färgen igenkånnes på Lejonet och forekom-
.mer oftare i naturen ån termen af auåorerna
blifvit begagnad.
2. Isahellorange , Isabellinus, 51) en något
smutsig och blek orangehet.
T. ex. Coiumba risoria; Stenocorus luridus, EI7-
tra på ISi'otone6la glauca; m. fl.
Denna fårgart träffas val mera såiian hos
natur-alstren; men år ganska distinÖ; och således
49) -Antik Bronz med Gummivatfen,
;o) Cummigutta y litet Konsjoncll och an mindre Tusch.
5 O Gummi^uttQj Konsjonell och något Tusch, utspaid».
1 1 8
vid sina till fållen an vändbar. Den förekommer
stundom på ett visst slags hastar,
3. Rent orange, Aurantiacus, 52) en orange-
het, som kan sågas aga lika syftning åt rodt som
åt gutt.
T. ex. Papllio Julia; Hieracium aurantiacum;
Denna fårgart år noga besiåind pa den full-
mogna Pomeransen.
4. Monja-orange , Miniatus, 53) en orsngehet,
som har en klarare syftning åt rodt.
T. ex. Oriolus aureus; Lamia bifasciata; m. fl.
Utseendet af denna fårgart bestämmes i sjelf-
va dess benämning och kallas efter min tanka orått
cipnoberfårgad efter vissa Auöorers formenande,
hvarmed cinnabarhms tvifvels utan bor forstås.
5. Cinnober orange, Cinnabarinus, 54) en i
mörkare rodt stötande orangehet.
T. ex. Fiåckarne pl Eroiylus variegatus; Bo-
letus cinnabarinus; m. m.
Fårgutseendet igenkånnes enligt benämnin-
gen af Cinnobern, ehuru glansen vid fårgstoftets
torkning förgår; och fastån termen sållan förekom-
mer hos Auä;orerna, fortjenar den likväl att, som
distindl, axitagas.
H. AfRSdt,
r. Blodröd, Sangvineus, 55) en rodhet som
går något i brunt.
52} Saffran och Konsjonell.
53'^ Halst ren Mönja: men kan träffas tämmeligen nSr» i
wansparanta fargor med Saffran och Konsjonell.
•; ,-.j Likaledes hälst ren Cinnober ; annars nog Hira mei
Konsjonell och något Gummigutta.
Konsjonell , Saffran och litet Tusth,
119
T. ex. CalUdium sangvineum, Elater sangvi-
neus, m. fl.
Blodets fårs:; hos dåöjsiande djuren, i dess
klara och friska tillstånd, aFgor utseendet for den-
na färgbenämning, som af somliga jemväl kallas
hcsmaticus^ crnentm och criienfatns-.
3. Eldröd f igneus, 56) en rodhet som syftar
åt gult.
T. ex. Ampelis carnifex på stjerten, Lanius
barbatus undertill, m. m.
Denna term hårleder sig från eldens fårg nä-
ra floden, och benåmnes hos Auélorerna åfven
med flammeuf , som likväl med hånseende till lå-
s;ans fårg borde hafva ett helt annat utseende.
I Att med Retzius förena denna med fiilvm , som
_ afser mera gulhet, vågar jag icke.
g. Skariakansrodj coccineus, 57) en något åt
■ violett stotanäe cinnoberfarg.
T. ex. Phasianus piöus på brostet; Endomyrhus
coccineus i sitt lefvande tillstånd, Bombyx Jaco-
'. heds på undra vingarna, o. s. v.
Farmen träffas lifligast på ett visst slags klåde.
-^ 4, Carmosinvodt , Chermesinus, 58) en mera
åt carminrodt syftande cinnoberfarg.
T. ex. Picus rubricollis och Martius på nacken;
m. m.
Fårcrartens bestämmande hämtas från åtn
o
fårg, som Coccus Caöi gifver. Termen nyttjas
sållan; men bor som distinft hår fä ett rum.
5. Carminrod, puniceus, 59) en hogsc lysan-
de rodhet.
$6) Cinnober, Mönja och Konsjonell.
%l) Konsjonell och Cinnnber,
ifS) Konsjonell och Saffran behörigen stsr):.
59) Ren Carmin; men som detta färgstoft Kr srS.-t att fa,
älven dyrt, kan man komma utseendet tämmeli^ea nir*
med lod Kontjonell och Saffran,
120
T.' ex. Pipra aureola, Ampelis carnifex, m. fl.
Det ofvertråffande lystra i denna fårgart ut-
märker den framför alla röda fårgor.
6. Rentrod, ruber, 60) en rodhet, som hvar-
ken kan hänföras till de lystra, gula, violetta el-
Zer bruna afvikningarne.
T. ex. Loxia Pyrrhula och curvirostra i deras
vanligaste tillstånd, Lamia tornator, åtskilliga af
slågtet Coccinella, o. s. v.
Detta har af ålder varit en bestämd färgbe-
nämning, ehuru bland både åldre och nyare Auöo-
rer ganska ofta borrtblandad med andra nuancer;
men då benämningen hårleder sig från Rodkrita
(rubrica) och dennas fårg, sådan den, använd i
fitt torra tillstånd, visar si^, närmast innehar den-
na enkla fårgs caraéler, tror jag det håra gifna
prof vara säkert.
7. Tegelröd, lateritius, 61) en något i brunt
fallande rodhet.
T. ex. Mylabris coeca, Papilio Cardui, m. fl.
Fårgen på en brand tegelsten bestämmer ut-
seendet af denna fårgart, som ofta förekommer i
naturen, fast termen år sällan nyttjad, hvartill
orsaken egentligen träffas i dennas forblandande
med testaceusy förmodligen emedan de icke varit
val bestämda. Också hafva Haynk och Will-
2>BN0w uteslutit dem båda och Illiger late^
rttiut,
8) Gulrod, fulvus, 62) en rodhet med knappl
någon syftning åt brunt, uian mera åt gult.
60) Ren Rodkrita behsrlge» slammad, annars äfven med
Cinnober ech Umbra^
^l') Kofisjovell, Guir.migutta och helt litet TustA.
62) CuMMigiiiJe , KcKsjeneli oih Tusth,
\ 131
T. ex. Canis Vulpes, Melolontha Vulpes; Heme-
rocallis ful va, m. fl.
a. Ljiisgulrod (krukfårg) clarefulvus eller
testaceusj, 63) en ljus guhodhet, utan
att vara blek.
Säsom: Falco alblcilla , Melolontha sol-
stitialis, Leptura testacea, m. fl.
Utseendet af denna hufvud-fårgart, afgores
säkrast genom Råfvens faro , som af ål-
der fatt denna benämning, ehuru Au6lo-
rerne sedermera förblandat den; och va-
rietetens utseende igenkånnes på nya
krukkårl.
9. Kottrod, carneus, 64) en gulacktig rodhet
utan syftning åt brunt.
T. ex. Gladiolus carneus, Androsace carnea,
in. fl.
a. Blek kottrod (raenniskofårgad) pallide car-
neus eller incarnatus, 65) en blek kått-
rodhet.
Såsom: Löxia cardinalis v. /S Lath. un-
dertill, Upupa Epops, m. fl.
Kottets Brg på dåggande djur, då huden
år afdragen, ligger till grund for denna
benämning, åfvensom menniskohudens färg
for varieteten, hvilken af somliga kallas
^allide-riiber.
10, Rosenröd t roseus, 66} en mera lifligt gul-
acktig rodhet.
65) SammM. fargtillredning som näst föregående i men msra
utspädd.
64) Komjonell och Gurtimigutta.
éO Samma fargtillredning behörlgen utspädd.
ib) God Konsjontll i behörigen ptjpädiJ.
122
T. ex. Turdus ro?eus, Vinca rosea, Clusia rosea,
m. fl.
Denna fårg år allmänt kand under namn af
Couleiir de Rose for sin likhet med fårgen på vissa
varieteter af Provinsrosor.
11. Kopparröd, Cupreus, 67) den opolerade
Kopparns färg.
6å.-",ora : Gedi2en Kcnnar.
12. Blank kopparyod, Mneus , ög) den pole-
rade Ivopparns fårg.
Såsom: elytra på Harpalus ö-punftatus.
Illiger upptager hårforutan : Rodfarglik ru-
bricus s.' Tubricosus; niorgonrudnndlik auroreus;
//"ahnorod Rhotsecolor; Rodaktig pudorinus ; Per-
siI:b!om(a.rga.å., Persitinus; Lupprod, russus s. rus-
suius; Korallröd corallinus; ytterligare antager
Ludvig: Buccintrod Hyacinthinoruber; Kjors-
banrod cerasinoruber; men hårom galler hvad i
detta fall redan år anmärkt.
T. Af Brunt.
I. Rödbrun, rufus, 69) en till gulrSdt ng
uårmande brunhet.
T. ex. Picus rubricollis undertill, Lamia testa-
tor, m. fl.
Om denna fårgart hafva val Författare ofta
haft olika begrepp; men jag tror att det hår fram-
ställda prof år med de flåstes tankar ofverensståm*
mande.
é-') Purpur och litet blek Kopparbronz med Gummivatten,
d"^) Blek Kopparbronz med Gummivatten.
i Konsjonell , Tusch och Gummiguttu ■, aästan lika myc-
if hvarje.
123
2. Rnffhrun , ferrugineus, 70) en pa 'tegelrodt
stötande brunhet.
7\ ex. Corvus calvus, Elater ferrugineus, m. fl.
u. Ljiisvosthrun (Kanelbrun), clareferrugi-
neus eller cinnamomasus, 71) en ljus,
något i gult fallande rcstbrunhet.
Säsom: Callidium strepens, Lamia cin-
namomaea, m. fl.
I utseendet af rost-anlupit Jern , som icke
af damm eller andra omståndiE^heter biif-
vit foråndradt , finnes grunden for denna
egentliga fårgart ; åfvensom från färgen
på den bruna Kanelen, varietetens ut-
seende måste hårledas.
5. Re?it Brun, Brunneus, 72) en brunhet, som
icke kan sågas falla raera i rodt eller gult, ån
svart och tverlom.
T. ex. Falco Apivorus; Calopus serraticornis,
Elater fugax, m. fl.
Denna fårgart har ofta varit med andra brun-
heter borrtblandad ; men det hår gifca prof in-
träffar så val med den bestämda caraöeren, som
med de flestas begrepp om fårgutseendet.
4. CastanJ ebnm , C3.st3inevss , 73) en mörk brun-
het, med ringa syftning åt gult.
T. ex. Cerambjx Thomae, Buprestis castanea,
Leptura spadicea , m. fl.
Af fårgen på mogna Castanjer inhämtas råtta
utseendet af denna fårgart, som af en del blifvit
ansedt ljusare och af andra mörkare.
— — ' -
70) Konsjonell , Tusch och Gummigutta,
71) Samma jårgtillblandning som nast förut, behöriges
utspädd.
723 Umbra med litet Gummlgutia.
Ti) Tutch^ Konsjonell och Cummigitda,
124
5. Gråbrun, fuscus, 74J en i gratfc stötande
svartbrunhet.
T. ex. Anas Bernicla; Larrpjris noöiluca, Pa-
pilio Hyperanihu?, m. fl.
Fårgen år ganska cara^leristik, fastän termea
stundom finnes oriktigt aavånd.
6. Vnilr/Gbynn , (mörkbrun) umbrinus, 75)
en svarracktig brunber.
T« ex. Falco umbrinus, Papilio Clytus; m. fl.
Af den latinska benämningen måste Umbra-
jordens fårg afgora denna fårgterms råtta utseende.
7. Tombackbrun , Tombacinus, 76) en i prå-
ferunt stötande metalii?k fårg.
T. ex. magnetisiv kies.
Illiger och Ludvig upptaga vidare: Era^
iltjetrad.tbrun Brassilianus ; KnffebruM CofFeatus;
Låderbrun badius; Barkbrun corticinus; Cm-vielit
moschatinus ; Lefuerbnin hepaticu? ; OUonbrim
glandicolor; jfordbvnn terreus; Nofbrv.n nuceus;
Kmroksbviin puUus s. fuliginosus ; Fodackfig-
brun, rubescsnti-brunus; NegUkebrnn caryophvUino-
brunus; Hurbrnn capillari-brunus; gnlacktig brun,
flavescenti-brunus; Trddbrnn ligneo-brunus; Svart-
acktigt brun nigrescenii-brunus; men antingen åro
dessa foga skiljda från eller blotta nuancer af de
redan anförda, eller åro de så obeståmda att de
icke som specifika böra anses.
4f Violett.
I. Purpnrvioktt , pnrpureus, 78) en åt brunt
sig närmande violetthet.
74) Tusch , Gummig-irfa och Konsjonen.
75 ) Umbra ock Tu'cn.
70 Åntik-hXe]^ Koppar och litet hlek Mstallbron^.
7g^ Eontjomll , £erlinerbli:t och Tusch,
125
T. e.\', Tanagra jugularis; Sagra purpurea,m. fl.
u. Mörk Purpiirviotett , obscure purpureus
eller atropurpureus, 77} då purpurfärgen
är måst svart.
Såsom: Tanagra Jacapa; Hesperia Phi-
lemon; Scabiosa atropurpurea; m. fl.
Glansen i denna allmänt kånda distinöa
fårgart, som utgör det praktfulla i dess
utseende så i det åkta Sammetet, som i de
flåsta Natursprodufterna, kan icke utan
genom sårskild dager framställas.
2. Rent Violett^ Violaceus, 79) en lika myc-
ket i rodt som blått gående violetthet.
T. ex. Callidium violaceum, Leptura virginea
stundom, o. s. v.
Denna fårgart, som åfven af somliga kallas
jfanthinus , år ofta förblandad med purpureus , der-
ifrån den likväl mårkbart skiljer sig.
3. Litaviolett, lilacinus, 80) en blekrSd violetthet»
T. ex. Syringa vulgaris och persica understun-
dom, och varieteten af Hyacinthus orientalis, m. fl.
Denna fårgart år allraånt kand under namn
at Conlmr de Lila , och val distinä.
Illiger anfårer hårforutan: Ljutpiirpurfaf'
gad phcEniceus, och Ludvig: Lavendelbtå lavan-
dula-cc3eruleus; men de åro båda ganska obeståm-
n I I . . Ill r
77) Samma färgblandning som till näst föregäeade ; mel
med något mera Tusch,
79) Kolumbinerlaek tämmeligen stadigt.'
%o) Åomjonell med litet Bcrlinerbldtt , val utspädda."
För deras undetiättelse, som änska Färglådor med c»-
dast dehär anförda, i all colorering med transparanta Fär-
ger tillräckeliga färgstoftet, har jag trott mig jemväl bö-
ra nämna, att hos Fabrikör Hasselgren i Jacobs Bergs-
gränd Huset N:o a , sådana m$d goda i^rgot finnas till
salu. <
136
da, och den sednare benämningen I alla fall mera
hörande fill de violetta ån de blå fårgforåndringarne.
Sedan jag nu genomgått de nödigaste Färg-
benämningar, sökt att bestämma dem efter fore-
koaimande anledningar och vid hvar och en anföra
något exempel från naturen; så torde det tillåtas
mig, att i sammanhang härmed fasta hvar och en
Naturforskares uppmärksamhet via sattet, att i he-
skiifningar ofver naturalier, med riktiga term.er be-
stämma de begrepp om fårgafvikningar från de bår
anförda fårgarter, hvartili omståndl-^heterna foran-
leda. Då dessa fårgafvikningar nödvändigt måste
hafva rrågon fårgart tiJl grund, och denna åter må-
ste hånfora sig till någon viss hufvudfårg; så bor
den i fråga blifvande fårgafvikning, om den ej
med de ofvannåmnde nuancerande orden obscure ,
eniineuts, clcire ti ler /W/i^/^ kan uttryckas, benämnas
med de vanligt antagna tillsattsorden -scens eller
• ans^ såsom albescens, jlavescens y ccenikscens , albi-
cans, rubricaiis , o. s. v.; eller om behofvet fordrar
uttryck af nuancer mellan vissa hufvudfårgor, så
böra deras latinska bufvudtermer användas såsom
nigro viridis och hiteo-tiridis i stallet for nigro-vi-
rens och luteo-virens , emedan viridis år hufvud-
benämningen på grön , och virens redan en art-
förändring.
Bruket af annan Terminologie blir icke alle-
nast felacktig, utan lemnar rum for ganska förvil-
lande begrepp om de fårgor, som åsyftas, Sjelfva
vår grannlaga v. LLNNé misstog sig stundom hår-
minnan, emedan han icke så väl utredt fårgbe-
nåmningarna, som de ofriga IMatural-Historiens
termer. Han kallar Turdus Palmarum viridi-oliva-
ctiis ; då nu olivaceus år en gifveu grön fårg, sa.
127
Skes alldeles icke foreståHnino;en om denna fogels
utseende dermed att viridis tillsattes; hade beskrif-
ninizen i stallet upptagit subolivaceus , skulle man
cenast förstått, att färgen nästan V2.x oUfgron. Li-
kaledes skall Turdus arundinaceus vara fiucnferru-
gineus ; båda dessa fårgtermer åro brunheter, af
hvilkas sammansättning begreppet om fogelns ut-
seende aldrig kan biifva så klart som med obscv.re
ferritgineus. Fringilla canaria skall vara albojia-
vicans ; derafbor fattas den föreställning, att dermed
menas hvitgul; men då luteus år en antagen enkel
fårg, hvarfore icke htlhe Viyi\.j3.albolutea? Dessutom
ar Jlavicans redan en nuance a.f JIouiis. Af sådant
forhållande år a.iven viriscenti^cceriileus ; v hr scens
tillsatt en annan fårgterm gifver icke annat be-
grepp, ån att hufvudfårgen stöter i grönt, då vi-
ride- måste vara användbarare, emedan aian all-
tid forstår -med virescens en ai"vikning från viridis.
Ännu olämpligare sammanföras 2:ne nuancerande
får2;arter, såsom albidc-fiavicans i beskrifningen 6f-
ver Loxia philippina; mångfaldiga andra exeiiipei
att förbigå. Termerna rufocinereus, fuscovire-
scens, griseofuscus , testaceo-griseus , cinereo-virens,
griseoferrugineus, flavonigricans, flavofulvus och
alla dylika färgbenämningar böra således for alltid
aflysas.
I den händelse man likväl i en diagnosis
vill tillåta sig dessa obestämda termer, med vilkor
af tydligare utveckling i descriptionen, böra de
åtminstone aldrig nyttjas till namn på en naturs-
produö; ty huru otjenligt finner man e) bland
Lithenes atroalbus och aurantiaco-ater , fårgor af
så motstridande utseenden? Likaså obestämd år
bland metalliska fårgor aureo -nitens ; euldfårgen
forutsåiter redan något blänkande j man skulle så-
128
ledes anse nifem har alldeles Ifverflodig, Hkvål
vill man vid denna term fasta ett helt annat be-
grepp. Alla de metalliska fårgtermerna användas
också illa, så ofta fårgen tillika icke innehar me-
talliskt utseende. Man finner ej sällan i beskrif-
ningar pliimbeiu nyttjad i stallet for griseiis och
cinereas, åfvensom wnens^ der intet tecken till kop-
parfårg finnes, hvarigenom orediga begrepp måste,
till skada for vetenskapen, uppkomma.
Utom hvad redan i afseende på fårgor for
Natural-Historien blifvit anfordt, förekomma i na-
turen utseenden, som fordra sina särskilda benäm-
ningar i egenskap af genomskinliga och glänsande
i^^V^or; Sådana åro: Diaphamis, Hyalinns och
Smaragdiniis , Saphiriniis, margarifaceus , m. fl>
Men som dessa icke utan sårskild konstens till-
hjelp kunna åstadkommas; så hat jag ansett dem,
likasom att upptaga och med fårgprof förse alla
nuancer af fargarterna, icke tillhöra foremålet f6r
denna inskränkta afhandling.
Förklaring
8 J> J.' y/
wnL%j^
Wk^
r*'-ma»ii '...
t%\wt
jr/ JO S.C)
2/ aiT 2J- Z-f ^J
jr9 '3 J/
Wd\^
~n
M J-f J.-r 3if 3/ JS 49 -fe ■i'y fS 'P.i •<'-;'
iSr <5i5~ 6/ <Ta
■SS
■ Ib^l
<rj fPz 6'^ (Pa SS se ts/ sff ^at j-^ .s3 tfs. s/ ois «yi
/y /a /J 7^ ^■^ 7^ 7/
Förldai-ing öfver bifogade Färg- Tabell.
ENKLA. .
:o I. Hvil. Aliiit.
N:
1
NUAWCJiRANDii-
2. Kriihvit, cfelttcEuT,
3. Snåhvil, mm,.
4. Mjälkhvit, /il3«/A
g. Gra, GrUntK
/N:
6. Gulgrå, tividMi,
7. Hvirgrä, t«„a.
8. Blägrå, «■«««/.
ir. Brungr3, luridilt.
12. GrSngrä, intairaj-.
j8. Svart, Alir.
r
r
16. Brunsvart, pictur,
17. Gtäsvarl, m^ji-.
o 23. Blå, Cmultm.
30. Svartbll, atrottEiitkuj.
11. Lazurblä, muren,.
aa. Mörkblå, oirrjuf cyanms t. cariiUuj,
24. Himmelsbil, i(xle,ttau,.
35. R6kblä, fiimnin,.
36. Gräblå, OTJinr.
'N:o
27. BlägrSn, gkitcm.
28- Ljus-Koppargräij, malachitimi.
29. Koppargrön, jErtigmo,ii,.
30. Sj6gr5n , thak,,imt,.
31. Svartgrön, atyoviridit,
33. Olifgrön, Olivacmr.
33. Pisl;tciegrön. Piitatiniit.
34. Mörkgrön , ;))(iriniij r. oSrrni-t wiirfiV,
N:ci 35. Grön, FiVirf/V.
N:o 42. Gul, ZaduA
N:o 52. Orange, jSiirmtkms.
N:o 60. Röd, äb6<c.
I 36. Gulgrön, /h/« viridi,.
/N:o 38. Svafvelgul, Siilfhurnu.
I 3g. Hviigul, Molutem.
1 40. Slrägul, /r™»;,^»,.
I 4'. Grågul, >t...r.
k 43. Aggul, vitellhiut.
I 44- Mörkgul, CiVr.HH/ /. oi
I 3 5- Saffransgul, Crocetii.
I 46. Ockragul, Ochraceut.
/■N;o 50. Lejonorange,
I 51. Isabellorange,
I 53- Mönjaorange,
\ 54. Cinnoberorane
min
berorange, Cinuabarti
> 55. Blodröd, sangvinmt.
5Ö. Eldröd, igneits.
57. Skarlakansröd, coccinnis.
58. Carmosinröd, chcrmesimtt.
59. Carminröd, puniuits,
6x. Tegelröd, lateriiius.
62. Gulröd, fitlvui.
63. Ljusgulröd, tettaceui s.
64. Kjöttröd, Mrn^u/.
65. Blekköltröd. incarnatm
06, Roseniöd, roseut.
clare fulvtu.
)N:o 69. Rödbrun, t-H/H/,
70. Rostbrun, /m«^
71. Ljusrostbrun, Oj
1
■. dåre firritginiKs.
73. Castanjebrun, Castamui.
74. Gråbrun. /«««/.
75. Umbrabrun, unibrinu:.
iCH MEIALLISKA i<AKGOR.
N:o 5. Silfverhvit, Argthtttir,
13. Tenngra, Siamteitt,
14. Blygrå, Phimbeiix.
15. Siälgrä, Chahjbmtt,
N:o 19. Jernsvart, .F«ti
N':o 37, GuldgrÖD, Chrysopratttul
N:o 47. Messingsgul, OrkhahlUT:
48. Guldgul, Aiireut.
49. Maloigul, Mttallicuf,
N:o 79. Violetr, Fiolacetu.
N:o 77. Mörk purpurviolerr, atropiirpur. i. obiiure pnrpur.
78. Purpurviolett, pttrptirens.
80- Lila violeit, lilacimu.
6 7. Kopparröd , Ciipreiif.'
68- Blaak Kopparröd, ^niut.
N:o 76. Tombackbrwo, rowiflfi,
! !■- K. .<. if«ni//. .
129
UTDRAG
af K. V, Academiens Dag-Boh
får år 1812.
edan K. V. Academien, for den dyrbara lyckan att
*cra H. K. H. Kron-Pnnscn sasora sin förste Ledaiiioc,
beslutit att lata prfigla en Medalj, till att bevara min-
net af en for Academien sä smickrande håndelse, hop-
pades Hon att fä detta vederniftie af fågnad och er-
kånsla till H. K. H. ofverlerana. Den 25 Jan vann
Hon ftfven sin önskan, dä Hennes Deputerade erhullo
företräde, och H. K. H. behagade med de bevägnaste
uttryck den närande Medaljen emottaga.
Till mera ordnings vinnande vid författandet af de
Calendrer som Academien utgifver, ur den forSuci jng
gjord, att de förut i 3:ne särskilde, införde Smnen,
endast i Två h-Ådanefter komma att inflyta, nen?! i
Hof-Calendren och Sveriges Stafs-Calender; hvartill af- ,
veo Hans Majit Konungen i Nåder behagat gifva Dess
lioga Bifall.
Academien har för sine Handlingar och den år
1812. tryckte Tornen emottagit och till införande gil-
lat 6 Äfhandlingar i Natural-Historien, 2 i Chemien-,
a i Mathematiken^ 3 i Physikén och Mechaniken, och
2 i Medicinen; och har dessutom låtit till tryck be-
fordra en, i foije af det år 1806 utsatta Pris-Ämne in-
kommen Täfiings-Skrif t, "om beräknande af kostnad, tid
och arbetskraft vid foretagen i Landthushållningen", for-
fattad afOecon. Direö. Sv. Brisman; sannt en annan,
*'om Vexelbruk" af afledne Frih- C. G. Adlkrmark.
Som flera Prisåmnen både i mathematiskt, physifkt,
fficonoraiskt och medicinskt afseende varit under de for^
iidne åren utflstade, samt svar på en del inkommit,
och Surskilde Committerades granskning undergått; sä
K. V. A. Handl. St. I. 9
130
tar till foije deraf, Academien omsider skridit till dcs-
se svarens bedomminde, hvarvid Hon likväl saknat
det nöjet att kunna tilldela ragot af dera den utlcfvade
belöningen.
Nya Prisfrågor hafva emedlertid blifvit ljes:^mde
och utgifne, af följande innehall:
1. En pä erfarenheten grundad foreskrift > rörande
sä vui sat^^et, att vid utspisningen draga största
inojeIi;2:a fordel af vara Sidesarter, som användan-
det och tillredningen af de åmnen, som i nodfall
l^unna tjena menniskor till föda och tillika inom
Iliket i betydligare m^.ngd aro att tillgå.
Acsdemien u:sStter det-aÄrrine nu for andra gän-
gen, och vill tilllgga det deri inkommande och gillade
Svaret, en belöning af 25 Ducater.
2. En vetenskaplig ofversigt af alla klnda vasendtliga
förbittringar vid Eldstader, Ugnar och Kokkärl;
for iRums upovurmande; f.r Marredning, Dricks-
brygd och Brodbakning, jemte slker uppgifr af de
mest fjrdelacktige.
Afven å oyo till besvarande utsatt; for hvilten
högsta belöningen blifver ico Ducater; dessutom har
en af Academiens Ledamöter velat tillskjuta ico Riks-
daler Banco säsom ett Accessit, att lyftas af den För-
fattare, som befinnes nSrmast i utförlighet hafva uppnätt
det med högsta Priset belonta Svar.
3. Af hvilka kännetecken kan man med s'kerhet skilja
Veneriska sjukdomen frJin den sä kallade Rad (■:y gen
och Sal:jitti-:en? fordra dr olika skötsel V och hvaruti
bor den bestä?
4. Äro de forsok , som bit intills blifvit gjorde for
att boca särskilda sjukdomar genom den sä kallade
Svalt- elier Diit-Curen tillr^ckli2"a, for att bestäm-
ma des3 verkliga och relativa varde V med hvad
f*rsigtighet b-jr man anställa dem som än ytterli-
gare härtill mä fordras V och hvilka äro de forän-
dringar som denna Curmethod i människokroppen
åstadkommer.
For gillade svar pä hvar och en af desse (3 och 4)
frågor, är 75 Ducaters belöning utlastad.
^. Hvilka äro orsakerne till den pä vissa orcer i Pa-
ket tidtals gängbara Dragsjukan ?
i3« ^
6. Hvilka aro orsakerne till det slag af Sipetahka,
som förekommer hår och der i Riket, år kåndt
nnder namn af ElfkarUhy-Sjulia , och af v. LiNNé
blifvit kalladt Lepra OstrGbothniensium? hvilken
diet och hvilka Läkemedel hafva funnits vara mest
verksamma till dess botande V
Upplysande svar pa hvardera af desse sidstnåmnde,
erbålla 25 Ducaters belöning.
Tiden mom hvilken Tåflingsskrifter i afseende pa de
4 första, böra vara msånde, år den 31 Dec. 18 14' —
Utom denne Termin år deremot, till besvarande af d«
a;ne sednare , (5 & 6) ingen viss tid förelagd.
Det FERRNEnska Prsemium som bor tillfalla den
båsta mathematiska afhandling, hvilken under årsloppet
b*lifvit till Academien inlemnad. har Hon tillerkänt
H'. H. Bergsten, Letonmarck och Svanberg, så-
som prisvarde Författare under hvar sitt af de 3 sidst
forfiutne åren, dä detta praemium icke blifvit utdeladt.
Frän Dod. Wah lenberg, stadd pa en utrikes
resa, och Forfattaie af en i Berlin nyligen tryckt Flora
Lapponica, har Academien erhållit detta med sällsynt
flit fullkomnade Arbete, sig enskildt tillegnadt.
Den utmårkta fortjenst f. d. Academiens Secrete-
rare, nu Mathes. Prof i Upsala, Hr Svanberg, for-
vårfvat sig genom den for gradmätningen i Lappmar-
ken gjorde expeditionen, foranlfit Academien att på 12
års tid tiliågga honoin såsom dess Secreterare, jemte
Arfvodet, en summa af 200 Piiksdaler Banco ärligen.
Oacktadt hans ombyte af vistelseort och syssla, har
Academien ansedt billigt att han under loppet af de
återstående åren, njuter samma bevis af Hennes vål-
villja.
Till onskadt bitrlde for Kongl. Acad. Astronom,
vid anscållandet af Observationerne, kommer Hr Of-
VERBOM att ånnu i 6 år fortfara mot lika vilkor som
tillforene.
Utom vanlige af Academien utdelade hjelpmedel
och uppmuntringar, har Hon också bidragit till utföran-
det af en Resa till Oland, anstålid under sommareti
af Hr G, Marklin, såsom Naturforskare; och hvar-
igenom Fäderneslandets Fauna har vwinit flere till-
ökningar.
133
Ånäiligen till följe af det, en iSngre tid uppskjutne
och d. 28 0<fl. sistl. häilne Val af Ledamöter, har Aca-
ijemien kallad t
Till ledigheterne i Första Klassen:
Herr afDarelli R, \V. O. och Frih. R. Macklean.
I Andra:
Conim. R. Casström, Bergs-R. R.N. O. Rothoff och
Landshofd, och C. N. O. af Wibeli.
I den Fjerde:
Profess. G. M. Schwartz.
I den Femt-e.' " ,
Capit. Berxoes, Profess, Kjellin, K,V. A. Astronom.
Cäonstrand och Hr Collin.
I den Sjefte :
Profess. R. W. O. Travknfelt och Stads-Pbys. D:r
Carlander,
I den Sjunde :
Canzli-R. R. N. O. Hallenberg,
Till Utländske Ledamöter ?iro åfven invalde:
Gi-cfve DEliAcEPEOE och IVl:r Cuvier , Ledamöter af
Franska lusiitufet; Profess. Smith Barton i
Philadelphia; Gc';eirae-Rädet Hermbstadt och
D:r Latham, F. R. S.
Academien har likvftl pa samma tid gjort en känn-
bar todust genom franfSilet af 3 Inlfmdske Ledamöter:
Vi^rr ÄxERRéN, Presid. Grefve Lagerbjelke och
"iiats-Secreteraren Baron .Rosenhane; och bland de
U^lfsndske saknar Hon den berömde Profess. -willde-
Novy i Berlin, och i Frankrike H. H. Chabert,
TvioNNET och Barthez, utom Furst Gallitzin,
hvill.en redan irtnsre tid sedan beiinnes vara afliden-
133
FÖRTECKNING
pä de Afhandliiigar och Rön, som äro
införde i detta Första Stycke:
1. lym den Dignitet af Vattiiets hastig-
het, som, enligt hittils gjorda for sSk
med smdrre J^attenhjtily finnes svarande
emot dess vinkelrdta anstotnings- kraft ,
af Zach. Nordmark - - - pag. i
.3, Om bestämmandet of Tiden, då Ano~
malia Vera ar gifven och Banan ej
ii-ycket aftikande från en Parabel^ af
S. A. Cronstrand « - - 13
3. Kn lätt Method, att upptäcka hufviid'
egenskaperna af den Kroktinient i hvil-
ken en kropp föres ^ nar den dragés till
m gifven pitn^ af en Centripetal- Kraft,
som dr proportionel mot någon dignitet
af afståndet, af N. J. BRRGsxéN • aa
4. Forsok till ett rättfärdigande af de
theoretiski'Chemiska åsigter , på hvilka
den systematiska uppställningen i mitt
Forsok till en förbittring af den chemi-
ska Nomenclttturen grundar sig , af j^c,
Berzelius ..... 2^
5. Utdrag af Tabell- f^erket angående Föd-
de ock Döde i Sverige åren 1806 — 18 10»
of H. Nicander . - , - 65
«34
f. Ron, of t gsnom Mefatiborstar eller sam-
lad myckenhet af Me fallsj: etsar göra Gal-
vanismen tner användbar och kraftigars.
for medicinskt behof, af], P. Westring pag. gi
7, Rosa Senticosa , ny S-jensk Tornbuske ,
bsskrifuen af Erik Acharius - - 91
$. Forsok till Färgarnas bestämmande i Na^
turah Historien , af G. J. Eillberg - 97
9. Utdrag af Ä". V, Ac-ademiens Dag-Bok
for år iSi2 • ' - - • 129
Eattelser:
SSd. 101 rad» 7 stSr : Krithvitt — ils: Krltkvit,
Tab.l.
Ti^.y.
K ffZA.Ifandi. J8J3.
Tab II.
Fiff. 2
Fig. 4.
Fig.f.
K. ft':.4.Ifandl.J8/3.
Tab. ni.
/^^.
^'Iri,,^,,^, l,( ■
JT. m ^. ifii/?(Ji. /a/3.
VETENSKAPS ACADEMIENS
HANDLINGA
UNDER
SEDNARE HÄLFTEN
AF Ar 1813.
PRiESES
Herr JÖNS SVANBEP^G,
Mathem. luf. Professor vid Kongl. Universitetet
' i Upsala. '
t3$
oivi
SLUT-FÖLGÖENS GILTIGHET,
Att^ af försök ined Hydrotechnisha Mo--
deller i sniäit^ damma om Maschiners
v^rlian i stort;
af
ZACH. NORDMARK.
di 17 Febr,; :8ii»
§: t,
|_i präknaiiciét af alla de Foifattarcj SOni fåresla-
git Meihoder, att, af Hydrodynamiska forsok an-
sialda med Modeller i smått, sluta till Maschiners
verkan i stort; vore ett foretag ^ svart att mad
tillbörlig full^tåndighet vel:1vstålla: ty, hvilken kan
val utaa undmiag kanna allt, hvad i ett sådant
åmne redan for-jt kan vara undangjordt? Imed-
lertid infallerj, under låsningen äf dylika f6rslag ,
helt naturligt den Vetenskapliga önskan, att kun-
na med visshet veta, oir» de, utan bevis, pro]e-
cteradl' Reglör, aro blott ErFarenhets-SatSer , nå-
gorlunda gåliandé innom en viss krets af gjorda
forsok; eller om nägon af dem tillåter ett bindan-
de bevis, och således kan intaga ett ruin ibland
Mathematice afgiorda Sanningar.
K. V. A. Hand!, lii^. St, U. %o.
136
§• 2.
Sådana undersökningar har jag Snstållt med
flera af dylika upgiftee, och naturligtvis funnit
deras inre halt och varde mycket olika. Att fyl-
la papperet med framställandet af alla, till detta
ånriamal, förrättade Calculer; vore alldeles det
samma , som att icke vilja hafva någon Läsare af
sitt arbete. Men åtminstone lönar rakningens ut-
förande då fullkomligen mödan, når den med
kårthet och nätthet leder till utslaget af forskan ,
och detta tillika helt och hållit utfaller till den fö-
reslagna Regians fördel; emedan det alltid bor rak-
näs for en vinst, att genom Theorien vara för-
vissad > att man har något säkert i utofningen att
gå efter. Så fördelaktigt blir Resultatet af under-
sökningen for den i Praöiken högst viga Regla*),
af hvilken innehållet, satt i Mathematisk form,
innefattas i följande allmänna Sats I Om tvånne
Maschiner, (af hvilka den mindre, eller Modellen,
må heta N. I, och den större N. II,) drifvas af
Vattn, och "å^o i alla afseenden likformiga, så att
alla Linear-Dimensioner, åfven Pråss-vattn-hogder-
na och Homologa sidorna af de upfordrade Tyng-
derna inberåknade, i N. I, förhålla sig till de
däremot likbelågna Lineerna i N. II * som i:k;
så skall omloppstiden for Vattn-hjulet i N. f, va-
ra till motsvarande rid i N. II, sora \/i:\/«, det
år, som i:\/ti.
Att nu visa , att denna Proportion har alt i
den Mathematiska visshet, som kan väntas i ett
*) Se AfhandHngen rörande Mechaniken m. ra. af E.
NoRDTTALL, Diteaeur m. m, ; hvaräft den, narreare slu-
tet af Företalet, samt sidan jir, 65. 442, 44». iiist
feiifvit Mpgifven.
l^1
åmné horande till den tillämpade Matliematiken^'
skall blifva föremålet for närvarande Afhandling.
$. 3»
Låt till den andan Cirkeln AnUEFGHK
i^Fig. F.}, omkring medelpunkten L, foresiålla ett
Vad-hjul med sina plana Skoflar, sfålda efter Ra-
'diernas förlängningar; och låt AQl vara ett af
dcFsa Planer, som, nedsänkt i det efter direélion
■XT framstråmminde Vattnet, émottar dess vin-
kelrätt stot, af hvilken tryckningens medelpunkt
må vara i V. Vidare må MN föreställa t-jjul-
stocken i Cylindrisk skapnad, eller ett eljest, med
Viittn-hjulet, parallell mindre Hjul pä samma a:sel;
liviiket upfordrar den vidhångdä tyngden p, me-
delst Linan ålpi hvilken for ofrigt , utan någon
ändring i hufvudsaken, sk,u!!e kunna gå ofvet
hvad lednings- trissa, man behagar; blott den slut-
ligen lindar sig omkring JSl M. Och låt åndteli*
gen ZO vara Pråss-vattnhogdeh, eller Fall hog*
iden tillhörig Vattnets hastighet i direäion XT.
§. 4-
t^or att , omedelbart eftet" nu anförda Con-
$tru6lion, firtna på ett ställe alla de benåmningat
tillsammans, som i det följande förekomma, så la-
tom oss antaga :
Radien LF^ » ^ ^ .*.---. c2 i?
Radien LM '''------ -^ r
Vattnets Absoluta hastighet - - » - — C
Hjulets hastighet i punkten F' - - - :zz c
Vattnets tryck-hastighet ------ C— -/?
Den tyngd, som^ uphångd i Ml, håller
Hjulet i hvila, och såleds motvå*
ger Vattnets hela vinkelråta stot
femot F' t då anfalls-hastigheten år '
Cp ^ ......... r= i*
138
Den tyngd, som i M med ]åmn hastig-
het upfordras, då punkten /^ viker
undan Värmet med hastigheten ''f);
hvilken tyngd således raotvåger
Vattnets vinkelråta tryckning med
relativa hastigheten C — c, - -
Vattnets Absoluia tryckningr, med hela
sin hastighet C , vinkelrätt emot
AQ (eller V) såsom stilla.nående,
Vattnets Absolcta tryckning med sia
relativa hastighet C — c, vinkelrätt
emot ^Q (eller /^), glende undan
med hastigheten f, - - - - -
Fall-hogden af tyngds-kraften på en se-
cund
Den, på samma tid, forvårfvade hastig-
heten, eller tyngdens Skynd-kraft
fp^is accehratrixj^ således - - -
Fall-hogden ZO, tillhörig hastigheten
C, = . . . .
V.
=: y
g
2 å
s
4g
Fall hogden for relativa hasiigheten C — c, = s
ic-cy
Vigteö af en Cubic-fot Vattn - -
Åréala innehållet af Planet, (eller Ba-
sen), AQl ■ -
Vattn-hjulets AD FR omlopps-tid
Antalet af de omlopp eller hvarf, hvii-
ka samma Hjul gor på en Minut
(i'), eller 6o", ------
Pcripherien (^3,14159 m. m.), dE Bia-
metern år i, -.-..-
4^
= t
= h
= ^»
139
Efter denna förberedelse, och med tillhjelp
af den bekanta Satsen: att Absoluta måttet pu.
Vattnets vinkelråta anstötnings-kraft emot ett Plan,
år likastor med vigten af den Vattn^column, soni
pfver samma Plan, såsom Basis ^ upreses till en
hogd, lika stor med Fall-hogden for hastigheten;
år nu foljar)de rakning helt iått.
C*
r i R :: V : P :: m.ab, S : P;:m,ab, -:P,
„ mabRS mabRC^
P — ::::: •
r 4^r
r : K :: v : p :: m.ab.s: p :: m.ab, — ; o,
mabRs mabR{C^cy
B -
r 4gr
Af nu anförda varde på (p^ har man
S,grp::zvtabR(C—cy, och (C-f)* =—--^, eller
C-,=l/ 1S^_^, och sålede» c^C- V ''^--' '
y mabR ▼ tnabR
Når nu hastigheten (c) år bekant , och Hi-j-
lets omkrets elJer Peripherien på Diametern 2R.
i^åmligen 2^^ i?, kåni^es Ifven Hjulets omlopps!
27rR
tid tz= —
c
Sa vida (g) utmärker Fall-hogden f5r en Se-
Gund, år klart, att sä val C, som c, utmårka d&
våg-stycken, som med dessa hastigheter jåmnt
140
skulle genomlöpas under samma tid ; åfvensoru
cmiopps-tiden (t)., genom denna rakning, ocksä
blir uttryckt i Secunder. Men vill man veta hu-.
ru många hvarf Qh^ Hjulet gor pa. En Minut, el-
ler 60 Secunder j behofver man |)lotc satta, /' : 60''
•• I- h ^--
§,6.
Om. nu hvad hittills bhfvit anfördt, anse?
^ngä Modellen eller Hjulet N- I; och ett större
Va'tn-hjul No II. år därmed fuUkomligen likfor-
rnig^ , sa att alla Linear-Dimensioner, Vigternas
Diametrar inberåknade , jåmte Fali-hogderne for s|
våi Absoluta som relativa hastigheierna i N. I »
åro till motsvarande Lineer i N. II, som im^
så blir g genom denna förutsättning, hvad förr var
Ä, nu mera nR: hvilken Substitution , for kårt°-
heiens skull , må uttryckas med R=.nR. På
samma sai( blir r — nr,. S=znS, s-zzns^ a~ncij
b — nb.
Dessa nya Qyantiteter göra nu till en nöd-
vändighet, att det förra P blir = n^ P , och p =
?i- p. Ty om de insattas i Expressionerna på P
och p i nästföregående §. , blifva deras upkomman-;
åe Vården n^ sånger större ån förut. Foljakteli-
gen måste åfven P och p sjelfva, i N. 11. tagas
P^ gånger siorre an förr. De nya vården blifva
»åmiigen genom insättningen:
m.^a.nb.iiR.nS m a b R S ,,,
ni r
fil . n a . n b . n R . n s in a h R s
72 r
Skulle man, jåmte det att S blifvit nS^ icke
tillika velat astaga, att j- blifvit ni; så hade man
141
i dess ställe behSft supponera, att i N. IT. i ståU
let [oY p fritt valjes n^p; då det sedan blir trll-
bakas en nödvändig folgd, att (/) förvandlar sig
till («/).
Åfven finnas de nya motsvarande^ bastig-
heterna Cs/ji och c ^Z n ganska lått, genom de
pya DiiTi,en?ionerna ; emedan C= \^\/j:^g*S=: )
■ 4^
och C-^c =(\/ /i^g.s=:)\^ /^g.ns- \/ j^gn .s=z
4^w. -J z=. (C — c^^/n. Når nu förra
Quantiteten C hade förvandlat sig till den för-
ra C\/n, måste den sednare -—-^ hafva blifvit
• — c^s/n, och således c z= c \/ n^
Hastigheterna C och ^ i N« T, åro derfo-
re C\/n och c\/n i N, IL Så snart den för-
ra af dessa år funnen, fås ock genast ett Ab-
solut yttryck af den sednare, blott de nya Di-
mensionerna insattas i värdet ^f c (§. 5); hvil-
ket då blir: t
I
Ja ^ V^-^0^" = ^V-
V ^ mabllj
Om det nya Vattn- hjulets omkrets, eller
Peripherien på Diametern 2wi?, det år, i7;nR,
142
.divideras med dess tillhöriga hastighet £\/»S
,, Ull .-j 2og^w/«?_ 2^i?
jas samma Hjuls omlopps -tid — -— = ^yn
c\/n c
Andteligen genom Analogien i" \/ n : 6o' : ':
60 " „
I : — 7—, erhalles antalet af de hvarr, hvilka
■ ■ ^V.« . ' ■
det nya Vattn-hjulet gor på 1' eller 60", lika med
60 60 I h
tsjn "*" j ^ . V^ "" S'v^
1 7.
Salede?^ for att på ett ställe sammanfatta dét
hufvudiakiiga, af hvad anförda C;-lful be\istg
svara tyn,gderna , hastighetsrna af Vattn-hjulens
Periphevier , d^ras omloppstider, och aut.ilen af
hvarfven i Minuten, sR emot hvarandra i biigge
Maschinerna , som följande Tabell utvisar;
N. I, ^, <^. t, k
N. Il, n^^p, c\/ n, t\/n, — .
S/ti
Af slsn Expression fås antalet af de Mi-
siut^r hviika det sednare Vattn hjulet behof-
ver for att s,ora lika många hvarf (Ä}, som
det förra giorde på En Minut, Gm man satte? '
■--^ : h :-. I '■ h. , = v«5 sa att dessa Mi-
V» ' ^
iiuters antal = V"*
§. 8.
Men hår ber icke glömmas , att nåmna nå-
got om tvånne hufvudsakiiga omståndigheter, som,
vid första påseendet, skulle tyckas kunna rubba
lielä den Slut-kedja, på hvars sammanhang pf-
145
van anförda Räkjnng grundar ?i^. Den första åp
camligen cien : att Vattnets verkan på de ofriga,
dels töregående. dels efterfoJjai-de Skoflarna, hvil-
l^a ånnu tiil någon del, ehuru i sned ställning,
åio nediånkta i A^arrnet, oka i betydande man
Maschins formåsa; sä att sa val P i hvilo-hån«
delsen, som p , då dtn icres, kunna i r\. I. va-
ra mårktUgen större ; åfven som deras moisvaran-t
GC (;*5/>) och (n^p) i N, II. Datn andra
omständigheten år den, att Gnidningen '^FrictiouJ
tvärtom minskar verKan, sä att nyssnämnde Quan-
titéter, ur det skalet, böra vara mindre. Nu ä<
vål sannt, att, om Sammansättningen af Maschia
icke år allt for illa vald, okes hennes förmåga
mera genom ett vål afpassadt antal Skofiar , åa
den samma minskas genom triction; då den näm-
ligen år construerad till det ändamål, att den bor
upfordra tyngder. Men just derfore, att denna
oknmg och minskning icke jåmnt up ersatta hvar-
andra; kan man omqjeligen underlåta att ^ora sig
den frågan: monne icke dessa tvånne tillkomman-
de oiika bi-krafter, den ena jakad och den andra
nekad , alldeles ofver anda kasta, eller åtminstoris
mårkeligen försvaga Slut-folgden af allt, hvad i
det foregående år anfordt? .
For att, I sitt omdöme hårom, hafva något
att gå efter, låtom Oss, utan att med nya Lineec
besvara Figuren, i tanken föreställa Oss. jåmte
.^Q, afven en annan Skofvel, som emottar Vatt*
nets anfall under vinkeln (iij, och h^r blott deii
delen af sin anstctta sida nedsänkt i Vattnet, spii^
i N. . kan utmärkas med q.ab . då Factorn q
nödvändigt utmärker ett bråk. St'5ten minska? da
redaa pr detta första skalet^ em.edan ^»ö^ <^. Cyb^
»44
pårnast, for att genom Prindpinm Rewlufionif ^
Compositionif Virinni^ blifva bragt till vinkelråt-
]het emot Skofveln eller Radien, minskas den åf-
Ven som Sin, u. Sedan, att vi for kartheten skull
i.nå forblifva innom den vanliga Theorien, min^
skas den ock därigenom, alt Vattn-strålens tjock-»
lek bringas till sin råtta ArcaUvidd, eller till PJa=»
pets Orthographiska Projedion; hvilket sker me- j
delst ett nytt multiplicerande med Sin. u. Och
åndtligen minskas ock Stöten därigenom , att
Vattnets Absoluta hastighet emellan Skoflarna »
hvilken ma heta C, icke år fullkomligt den sam^
ma, som C var i anseende till den förra; så. att,
ehuru (<r) år den samma fér alla Skoflarna, år
dock relativa hastigheten C — c emot den sednare
Skofveln, mindre ån C — c emot den förra. For
Analogiens skull i benämningarna, må Fall-hogden
for d€n förminskade Absoluta hastigheten C heta iS'';
och for den förminskade relativa hasti2.'heten C'— ^,
må den vara x.
Af alla dessa erinringar sammanlagda år tyd-
ligt, att Absoluta tryckningen emot nåsta Skofvel,
då Maschin af tyngden./^ hålles i hvila, icke år
pi.al^.S, som i första Analogien §, 5 ; utan
m.q.ab .$'. Sin. u^ : så att, om man låter f^ bety-
da Summan af bagge tryckningarne emot nåmli-
gen både den- förra, och den nu tillkomna Skof-
veln, blir P^ z^ m.ab.S -j- m.q.ab .S' . Sin.u^ zz
m .ab.{S-r\- q.Siii.u^ , S'). Likaledes, då IVlaschin
år i gång och upfordrar tyngden _p , blir, for bag-
ge Skoflarna tillhopa i andra Analogien af §. f.
V r= m.ab,(s -}- q,Sin.u^. s .). Dessa bagge
Proportioner f^ då följande utseende '
r i R r, F i P i: m.abQS + q.Sin.u^.S'^ : P
M5
4. i' A^
mal) R ^ ^ , p,. 2 c' A
r
■zz ( — -4- a^,Sin.u^ j..
\ R W v '. p W rn.ab (^s -{- q.SiuAt^. s) : f
•• *u nhi "i-qSmM^, y.p
\
tn.ab .R
p =z C-"" "4- q.Sin.u^ .s )
I + q.SiuAi^, -■ r
m .G
f N 4g , , 't^
Att dessa P och j:? åro större ån de förra,
da blott en Skofvel betraktades, och så långe (t)
aniages vara den samma, år klart. For ofrigt be-
iiofver icke rakningen, for närvarande ändamål,
fortsattas till flera Skoflar. Det år tydligt, att
blott Termerna under Parenthesen blifva flera, ge-
nomnya tillkommande Term,er af Formen qSin.u^./.
$kulle Hjulet vara i den stållningen, att icke
något enda Skofvel - plan vore vinkelrätt emot
Vaitn Strömmen ; så vore ingen Sinuf zz i , och
då gåfvos icke något enkelt (/) under Parenthesen,
lO.
Om nyss anförda varde af (/7^, såsom ho-
rande till N, I, §kaU ofvtrflyttas på N. II; ^%
14-)
bor, enligt Re,2[]an ^. 2 , p förvandla sig till n^p,
Till den andan bor eftcuss, cni d??; fundna var-
de i £i?ra ^Eqiiation af foregavnie v. 9. verkeli»
gen blir n^- gångor större olriiencrn, a:t de nya
Dioiensionerna infattas. Vid r:eii inslirr.ineen mär-
kes, att, «å vida bagge \'äf.n-h_, :'ifr. éro i lika
gtållrsingar, åodrar ?ig hvarken (q) eiler (ifm. «^);
åfven som både (;;i) oth (4^^) åro oforånderliea.
Men (a\ (^), (R), :>), blifva (»o), (7^^) , (nR),
(^fif). Åfvea Si antags? h^r, att (') o:h. (/J) lir
kalede? fSrvancla sig- till (ni-) och (^.'-'-0. - Att
strån_^t bevisa denna fcrvandlirg, når tvånne eller
fiera SkoSar åro i vattnet; och dgc, blcit ur den
forsia Supposition , att S blifvit nS: år icke låtr.
iVIen man bar skål art antaga deti , i anledning af
den ofveraiit råd-ande likformighcteu; cch den år
såkerr annngen fallkomligen sann, eller attninsto-
ne sanr:in2;en ganska nåra. Då nu de på detta
sått transfonnerade Qpantifeterna insattas i värdet
af Qj) uri sista ÄLcyzv.zr. af §. 9, hcrarde till
N. i; upkommer crr;r fj-i^^ande mctjvaiärj^e var-
ade i X. a, nåmligen:
- .0
fu. na
nr
m , a :■ . R
Eller
U . Oifi, ti
c ., (C-
4^ 4^
147 '
Som nu värdet af (p) i N. I. blifvit f/^- gaii-
^or så stort i N. II, sa har ock sjeUva (p) i för-
ra Maschin blifvit (n^p^ i den sednare; och så
allt framgent, ehvad ock de^ nedsänkta Skofiärna?
antal ma vara,
5. II.
Hvad rju Friction angär, så rubbas icke hel-
ler denna Subsfitutions giltighet af denna hindran.
de kraft; så långe nämligen Friction anses Pro-
portionelle emot tryckninger. ; den må for otrigC
vara alldrig så obekant, och kanske oraojelig. att
med no^granhet bestämma. Ty emedan bagge
Maschinerna åro fullkomligt likformiga, och af
samma åmnen förfärdigade; så förhålla sig alltid
motsvarande delars tyngder C^^^o^^O» ^^^-^ i^:n^,
det år, som i : w^. Derfore år ock Gnidningen i
r^. I. till den samma i N. U, som i:n^.
Når derfåre (p) i N. I. år funnet gerioiii
forsok, kan man, under denna forutsatta Frictions
Lag, alltid vara försäkrad, att däremot svaräi*
{n^p] i N. II; utan att man behofver kanna Ab-
soluta värdet, hvarken af den tillökning, hvilkaa
fpj erhållit genom flera Skofiar; eller den minsk-
ning, hvilken det lidit genom Gnidningen.
Foljakteligen förbli fva alla Relationer emeU
lan O), (O, (O, C^), och (w3^), (.V«)p
h ^
(f\/")> C~7~}> sådana, som de i foregående P?«
tagrapher blifvit bestämda.
§. 12.
Otn tvånne andra Vattn-verk betrakt?.s, af
hvllka det mindre , eller Modellen , må utmärkas
med N, III, och det stora med N. IV; och dessa
val åro sias ecielkn efter samma Lagar likforoiic
148
'ga, så att deras lik-belågna Lineer aro som i:n]
men hafva for ofrigt o!ika sammansåtming med de
ivanne hittills betraktade , hvilkas Coostruöiort
förtstålles i Figuren : så låter det dock alltid tåa-
i(a'sig, att tvånne sådana sins emellan likformiga
tviaschiner, som N. 1. ocfi N. U, kunna gifvas i
hviika åstadkcT^ma samma verkan , som de andra
4ired derri olikformiga, men sins emellan likformi-
ga N. Hl. och N. iV, ocli det under samma
Pråss-Vattn-hogder med dessa sistnämnda. På det-
ta sattet kan man i aJlmånhet sluta, att forhållan-
idet emellan (p), (c), {t}, [hy, och (n^jj), (c\/r/),
OV»U^). bH.de. .a.„.a i bägge paren af
l^essaMaschir.er, ehuru olika for åfrigt dessa Öyan*
titeters Absoluta vården åii må blifva.
1 likformiga Ofverfalls-hjul, så inrättade, att
Vattnet hufvudsakligen verkar med sin tyngd ^
foch obetydligt tned sin stotj, vicäriera Vättn-mas=
Sorna i bagge Hjulens Skoflar i stallet for iikfor-
inigä Pråss-vattn-pelare, hvijkas hogdeir åro soni
i;n; hvaraf, ehuru med någon större vidlyftig-
het, samriia förhållanden hårledas j som ömnåiii-
de åro.
Att vånta, det lorsok i ett så gråtinlaga ock
inveckladt åmne, ?köla alldeles fullkomligen instäm-
ma rried Theorien , vore det sammaj som att icke
Kafva något begrepp om skillnaden emellan den
Kéna och Tillämpade MathemarikeDo Åfvikelser
åro i dert sednare cundvikeliga; och den Metho-
däen, som af dessa har de minsta, undei: for of&
iigt lika onlPlåndigheter, blir alltid den båsta*
jfrån denna Syn^puökt betraktad^ bar den hår un^
149
t^ersokta Reglar» ett ostrldlgt företräde framfor al-
la andra.
Friöion gor härvid största svårigheten. Att
den samma j då allt annat år lika , år Prouortio-
nelle emot tryckningen, vinner snart bifall. Men
ätt den alldeles icke skall bero af hastigheten, hvil-
ket Reglan liksom i tysthet supponerar, år icke
i lika grad sannolikt. Imedlertid år svårt, att
håruti Vålja någon afgorande Lag; ty ju större
mångd forsok man jåmforer, ju villrådigare blir
inan.
For ofrigt, då Vi ur den antagna Lagen -, att
Gnidningen förhåller sig som tryckhingen, hårledt
det forhållande, att Friöion i N. I. år till Friöiori
i N, II, som i:n^; forstås af sig sjelft, att dar*
till fordras icke allenast IVIaschinernas likformighet^
cch, så till sågandes, lik-åmnighet, så att de åro
förfärdigade af Materialier af samma slag, och sam-
ma Specifica tyngd; utan ockj att Axlar och Pan=
bor nii m. åro lika siåta^ och så vidare,
Afslgten med åen Regla vi granskat, ické
otjenligen kallad Scal-Feglan, år, att genom ett för-
sök göra alldeles umbårlig en vidlyftig Rakning ,
som i mera sammansatta Maschiner, och då ingen
omståndighet får uraktlåtas, ofta blir rent af omo-
jelig. Hår behofves i dess ställe, att blott ge-
nom ett forsok med Modellen kanna den upfordra-
de tyngden (/?), jåmte antalet (h) af de hvarf,
hvilka Vattn-h]ulet gor på Minuten, samt forhål-
landet lin. Därmed år allt fårdigt, till behörigt
omdöme om den Maschin, som därefter bor byg-
' gas i stort.
Ett exempel af ofvergången ifrån N. I. till
. N. II, behofver då i sig sjélft vara helt kart ocfe
enkelt. Men fill sa mycket ^fverflodigåi-e uptys°
ning, vill jag utsatta alla Dimensioners Absoluta
vården; och dårjåmte hhen betrakta Vattn-hjulets
Dinlopps-tidj dådet ahtaoes, att, ut?ai Fricrion, ga
i tömningen,, det vill såga, utan naeon pa-hångd
tyngd. i detta fall har punkten /^ hastigheten
(C), och Hjulets omlopps-tid må då heta (T);"
åfven Som antalet af de hvarf, hvilka det då skul-
le göra på en Minut, må kallas B. Allt detta
utgör håndelen |7~o. IM en ömsesidiga beroendet
emellan bagge Maschinerna,s ^vantiiéter forblifvet
som förr»
, Enheten af det långde-mått, som i det föl-
jande nyttjas, år i Svensk fot; sä att tionde. de-
lar dåraf utmärka DecimaLTlim, och så vidare»
Till följe håraf år ^= 16,5 i det närmaste; och
vtgten af en Cubic-fot Vattn mzzéiiö # Victu>
alie-vigti
§. 15,
Vi viljom nuj efter denna erinran, antaga
Ijande vården for N* I» nämligen;
i? = o, 4 C =: 3,6^
r = 0,04 T r=z o, 6g%
B = 0,05 sH" er 86,70
^ =S O, I £ t= 2i 6^-'
60
62
p =: 0,05 <^i k zz 63o
Men får att vara bel-årtiaad till alla dessa
förutsättningar på eri gång, bor deras sam-mojé-
lighet bevisas. Följakteligen då Pråss-vattn-hög-
dsn S äntages t:^ 2 Decimaltum, böra dåraf hår-
ledas de utsatta vården af C, T, H. Afven sä *
då den ujpfordraåe tyngden (p) ancagés vara un=
gefår
gefar 5^ ^ eller 0,05 # ViÄualie-vigt; böra dar-
af bevisas de utsatta vården af (c), (/) , (/;): el-
ler, hvilltet kommer på ett ut, dä Hjulet antage*
göra (h) eller 62 hvarf på Minuten, böra dar-
af hårledas (j:?), (/:), (/). På det sattet ofverty-
gas man , att man icke gjort stridiga Suppositio-
ner. Vid ett verkligt forsoks anställande finnes
nämligen på en och samma gång samfällt blott
(/?} och (Ä}, och ingen ting vidare; men detta
år ock allt nog. Man söker ej mera. I vart nu
valda exempel uträknas for ofrigt Quantiteternas
inbördes beroende, efter allmänt kånda , och åf-
ven ofvanfore nyttjade Formler , på följande sått,
når man blott betraktar den Skofvel, som Figu-
ren visar.
C = v 4g'S t= \/4. 16,5.0,2 ^ Vi3>20=5 3,65.
~ C "" 3,63 *" 3,63 ~" '
1' 60" 60
Hz^ -£=---- = -— = 86,70.
T T 0,6920
Å = 62 ^ - - - (per Hypothesin)
1 60 30
/ = — =-r- = = 0,97 &C.
62 62 31
2^2? 3»i4-o.8.3i 77.872 ^
t = — — . = — ■ = ■ = 2,00*
t 30 30
M.äb.R.C—c 61,6.0,005.0,4.3 ^63 — 2 ,60
^ ~" 4gr 4« 16,5.0,04
2
4.15,4.0,001.5.4.0,1.1,03 _ 15,4.0.01.1,03
"^ 4.3,3.5.4.0,01 3-3
K. F- ^. Handl. iSiJ, St, n, 11. .
153
o,i54» i>ö6o9 ' 0,1633786
e= = = 0,049508
3,3 3>3
= 0,05 #, i det närmaste.
Sammanhanget Quantiteterna emellan år sl-
leds, for närvarande åndamål, tillråckeligen be-
vist. Betraktandet- af flera Skoflar ger val Qj") än-
nu större; men detta hindrar icke slut-ledningens
gång. IVlan kan i anledriing dåraf, med så myc-
ket större skål utan motsägelse antas;a, att Ma-
schin N. h till det rninsta upfordrar (p') , till och
med oaktadt Mot-gnidningen. Och i alla fall må
{p) genom rorsok vara funnen så stor, eller så li-
ten, man behagar; så sker ofvergången till en an-
nan likformig Maschin i stort, efter samma La-
gar.
. §• 16.
Låt derfore Maschin N. TI. hafva alla Ho-
molcga Lineer 2o|- gånger större, så att i : w : :
I : 2Q'l ••: I : 20,25 ; det år, ?i= 20,25; \/« = 4.5- J
och n^ =2 8303,765625 = 8303,77 i det nårma-
ste: så blifva alla de nya Storheterna, som hår
svara emot de i nyss foregående §. anförda, föl-
jande:
nR =z 20,25.0,4 C\^n i= 3,63.4,5
= 8, ICO = 16,335
nr =. 20,25. Oj04 T\/n zz 0,6920.4,5
= o,8io = 3,1140
H 86,70
na = 20,25.0,05 , —
V» 4>5
= 1,0127 = 19^27
Tib = 20,35.0,1 g\^n = 2,60.4»
= 2,02$ = 11*7»'
I
153
60
»5=20,25.0,? is/n =:---4,5
62
= 4,050 = 4,35
h 62
n^p - 8303,77-0,05 --T = —
V^^ 4,5
i= 415,1885 tt = ^3,78.
= i Sk:s, 15 *^-
Håraf ses, att-, då det lilla Vattn*hjufet gjor-
de i tömningen 9>6^-^ hvarf på Minuten, gor det
stora af 8 fots radius eller g alnars Diameter
under samma vilkor ig^J:^ hvarf; och att, då det
iilla, med en påhängd tyngd af -^-^ ^ v. v. , gjor-
de 62 hvarf på Minuten; gor det stora iBtVo
hvarf på samma tid, och upfordrar en tjngd = i
Skeppund och 15 marker.
Vill man veta^ huru många Minuter fordras
for det stora Hjulet, for att, antingen i tömnin-
gen göra så många hvarf C8ö>70), eller med sin
påhängda vigt så många hvarf (63), som det lil-
la Hjulet gjorde i bagge fallen på en Minut; sä
år klart, så val af §. 7, som af hår fundna var.
. H 'h,
den pa —7- och — — , att detta antal ar = V'* ^
\/n V"
4,5 = 4§ Minuter.
Ehuru alla Quantitéter i närvarande §. åro>
I
blott med tilihjelp af («), («0» (V«) och ("7-^*
\n
direSie härledda ifrån motsvarande Quantitéter i
§. ly; kan dock deras lika lydande sammanhang på
samma sått bevisas , oafhångigt ifrån de sistnåm-
da. På detta sått controllerar Methoden sig sjelf,
både till Analysen och Cipher-råkningen.
154
§.17.
Till slut bSre vi icke underlåta att anmat*
ka. den mårkvårdiga egenskapen, att i alla såda-
na par af Maschiner, som N. I, och N. II; åro
J^ires Centrifugce i Vattn-hjulens Peripherier lika
stora. Ty emedan Absoluta värdet af Centripetal-
kraften i en Cirkel, med hvilken Centrifugal-
kraften alltid år lika stor, år — 477* X Radien,
dividerad genom Quadraten af omlopps - tiden ;
så gifva de Expressioner, som hår utmårka dern^
sjelfve tillkänna sin likhet. De åro nämligen;
1
^55
UTDRAG
Af Tabell -Verket angående Folkmång'
den i Sverige Ar i%i o.
af
HENRIK NICANDER.
4. 31 Mart. jSi54
J
ill jämförelses vinnande imellan Folkmångder-
ne for Aren 1805 och ig 10 så val i hela Riket
som i hvarje Provins, Folk-Klass och Näring, haf-
•va Riks-Tabellerne for År 1805 blifvit omräkna-
de efter Rikets nu varande område , åfven som
Provinsernes Antal och Vidd, samt intagne Kongl,
Tabell-Commissionens sista underdåniga Berättelse
till Hans Kongl. Maj:t om Tabell-verkets tillstånd
for Ar I g 10: Och samma Tabeller hade utan tvif-
vel i denna Af handling åfven varit på sitt ställe;
men som derigenom en större vidlyftighet upp-
kommit, ån Kongl. Academiens Handlingar torde
Velat medglfva, åro i följande anteckningar en-
dast skillnaderna imellan Resultaterne for de nämn-
de Aren på behöriga stållen upptagne, hvilket i
det masta lemnar samma begrepp om det ena A-
rets forhållande emot det andra, och i så måtto
for Statistikens Älskare torde vara tillräckligt.
156
Folkmångd Ar iSio, I.
I Stockholms Stad
Stockholms Lån
Upsala - •
Tsfy köpings - -
Linköpings • -
Jonkopiogs - -
Vexio '. - -
Calmar - - -
Gottlands - -
Blekings - -
Chrisuanstads -
Mal rad - - -
Hallands - -
Goteborgs - -.
Vennersborgs -
Skaraborgs - -
Carlstads --
Örebro
Vesterås - -
Falu - -
Gefle - -
Hernosands
Jämtlands
Ve^t^rbottens -
Norrbottens
Summa •
Mark.
29619
45758
580^0
47177
77417
5^940
42726
65781
1518O
5554^-
58548
76C17|
351251
57015 1
73471I
648721
64934 I
45404
581061
55320
59168
28353
15979
16249
15461
Qvh:^.
35855
50930
42557
5i4<:?6
85903
61191
47251
72640
17427
55847
61965
77807
53561
59605
78892
70617
69S74
49832
44093
65332
44426
32147
17200
17484
16941
Snirmi.
65474
96688
80577
98665
165520
1IÖ151
89977
138421
52607
69195
120511
155824
756S6
116620
152563
135489
154808
95236
82201
11 8652
83594
605&0
33179 j
53753
32402
iil34008a243843;2377851
157
, Skillnad ifrån År 1805." K.
Tillök
ning.
Forminskning.
Mank.
Qvink.
Mank.
3648
iQvink.
~35oö
I Stockholms Stad
Stockholms Lån
1630
1059
Upsala - - .
sioi
1463
Nyköpings - -
363
461
Linköpings - -
822
361
Jönköpings - -
765
485
Vexio - - .
90
256
Calmar - - .
422
1703
Gottlands - -
281
100
Blekings - -
749
1246
Christianstads -
Malmö - - -
1853
2079
12
24
. Hallands - -
20Q
108
Goteborgs - -
1138
671
Vennersborgs -
2461
1447
Skaraborgs - =
1669
1252-
Carlstads - -
2902
2390
Örebro - - -
2874
23I8
Vesterås - t
1722
885
Falu - - -
3832
2332
Gefle - - ,
982
223
Hernosands
56
760
■'
Jämtlands • »
681
679
Vesterbottens -
56
83
Norrbottens
1140
475
Summa
3851
8108
28143
18737
Forminskning | 24292 1 IO629
158
FolkmåjQgden efter Stånd. X,
Gifie.
Enk-
En. 1
Mank.
1580
Q vink.
1429
lingar, kor. 1
Å3el . .
255
759
I^åroståndet-
2507
2500
217
1027
Ståndsperson,
10091
10195
1152
5504
Borgare
11475
11548
1120
5858
Bönder - -
512250
512656
28299
8OO62
Alle Andre -
84451
421952
85611
425719
9165
38182
127552
Summa
40182
Ogifte of:r 1 5 år.
Ungdom und. isår.J
Mank.
"■ 1453
QyJnk,
Mank.
1554
Qvink.
Adel - ,
1684
1500
Låroståndet -
1961
1714
2285
2536
Ståndsperson.,
746i
7252
9289
10124
Borgare - -
7277
7124
9822
10104
Bönder - -
21 8527
257057
282265 282111 f
Alle Andre-
56977
59261
75425
578456
72705
578680
Summa
295456
514092
« • •*
Summa
Hela 1
Summan
9572
Mank.
Qvlnk.
5122
Mel . ,
4420
Låroståndet
"11 «■
6768
7377
14145
Ståndspersoner
- -
27995
51075
59068
Borgare
- - ,
, 29592
52614
62206
Bönder
. _- *
1 841159
91 1866
1753005
Alle Andre
-. - -
224096
n54oo§
255759
1243845
479855
2377851
Summa
159
rolkmåiigden indelad i Hushåll- Ml
Personer i Hushåll.! 2.
Antai af Hushåll, For-
mogne
Behållne
Fattige
Utfattige
Summa
2 till 6.|$tiilio.
35818
23214
70528
2337
53996
111995
33289
201617
3602
59559
^2811
150511
l6l02:
Personer i Hushåll.! 10 t, i 5.!ofv. 15. $umma.
Antal af Hushåll, F5r
moane
Behållne
Fattige
Utfattige
Summa
854ja36827
328 7278O
3595!^3iiiö
i6o
Folkmångden efter Ålder. A^.
Ifr.
c till
I —
O
5 —
lo • — ■
15 —
20 —
25 —
30 —
35 —
40 —
45 —
50 -=
55 —
60 — =
65 _
70 —
75 —
SO —
85 ~
90 —
Orver
Mani
I Ar
3 —
5 —
10 —
15 =-
20 —
25 —
30-
55 -
40 —
45 —
50 —
55 —
60 —
65 —
70 -
75 —
80 ~
85 —
90 —
95 —
100 —
100 —
Summa
S3821
52006
55741
120157
118711
112241
'92534
85C65
8264H
68454!
6543^-
61056
54173
47040
35227
25671
15014
8480
3399
957
184
18
33542
52650
54459
120295
117954
114644
106073
97104
91589
76513
75755
69913
65155
55700
44184
30390
20382
12311
5371
1711
310
51
7
11340081 1243843
i6i
Folkmängden efter Stater och
Näringar. O.
§. I. Undervuiiings - Staten.
Präster — — —
Laiare vid Lårovark — ■ —
Qfnings Måsf.are — —
Studerande — r — " "^~~
Kyrko-Betjenter -rs —
Summa
^. 3. Civii-Stnten,
Civile Årabetsmånj Högre prch Lågre
Medici — . — __
påltskårer — . — —
Architekter — - _ —
Kron-Betjening — —
TuU-Betjening — -~
Police-Betjening — . —
Bergs-Betjening — . —
Jågeri- och Skogs-Betjening —
Sluss- Bro- Fårje-Betjening .—-
Dykeri-Betjening — —
Yakt-Betjening — —
Summa
Krigs-Staten.
Officerare — • — •
Under-Officerare —
Soldater och Båtsman —
Skepps» och Fålt-Timmermån
Musikanter och Trumslagare
Stads-Vakter — —
Tråss-Kuskar och Drängar
Brand-Vakter
3041
598;
276 i
3485'
3447
10847
Summa | 41050
l62
Skeppare •—
Sjomåa —
IvOtsar —
Fy rbåks .Väktare
|. 5. Handlande-,
Grossorer •—
Mäklare — -
Skepps-Klarerare
Bokhandlare
Mobel-Handlare
Kipper-Handlare
IVlinut-Handlara
Caffe-Kokare
Traktorer { —
Krogare —
1546
' —
6047
p-^
557
—
sa
Summa
8186
Hus-
bönder.
Handels-
Betjente.
Mank.
307
26
22
13
5
45
0268
18
364
1061
361
10
18
10
2
12
2054
■ 24
4
Qvink,
21
60
4
39
4129 2495I 149
Summa
§. 6. Bönder.
Bönder pa egna Hemman —
Bönder på andras Hemman - —
Torpare — — «—
Kybyggare sedan sista Qyinqvennlum
Arbetsföre Backstugu-Boer —
Arbetsföre Inhyses Mån — —
Skår-Bonder — — —
Åldrige och Bräcklige Bönder och
l^Grpare, som upphört med Landt-
bruket — i — . rr-
155797
52158
63641
4265
25299
15332
4595
39557
i63
Bonde-Drangar -«- -^
199196
• - Gassar — • — - »^
792lä
Summa
636853
Herrskapt - .Betjening,
Inspeöorer och Fogdar *—
1134
Kammar-Tjenare -^ —
134
Trågårds-Mästare -^ ^-
985
Trågårds-Drångat — —
998
Lakejer och Uppassare -^ —
2148
Jagare — —
81
Skogvaktare — — —
568
Kuskar —- — *^
743
Fiskare — — .^^
348
Arbets- och Gårds-Drångar —
15983
Tjenst-Gåssaj — ^ —
4631
Summa
J. 8 och 9 åro upptagöe i den bifoga-
de Tabellen.
27753
§. 10. Handtverkare på Landet,
Måsta-
rci
il2
T ' '
Lär-
lingar.
Byggmästare — -^
30
Murare — . — » —
354
130
IVlålare ■^— — "^^
40
18
Orgel-Byggare — —
3
1
Sadelmakare — . ^—
75
54
Skomakare — —
2387
1752
Skräddare — — — ^
2796
2196
Smeder och Haf-Slagare **-
1298
404
Snickare — ^ --- —
329! 78]
Stenhuggare -^ —
35! 31
Stolmakarjj »-* er-
\ 13
1
104
Svarfvare
Tunnbindare
Urmakare
Vagnmakare
Diverse
Summa
27
71
29
38
172
7679
ii. Tjenstkdige och Possessionåfer.
Tjenstledige af tarare §. i. _ ~
Ambetsmån ^. 2. — -
iVlilitårer ^^ 3. —
S)6mån ^. 4. ^-^
Handlande §. 5. —
Betjening §. 7. —
Bruks-Ågare §. 8-
Stads - Handtverkare
, §• 9.- -
Landt-Handtverkare
§• iö- . . . --
Possessionater utan Titel och Tjenst
Stadsboer, som icke åro Borgare elier
kunna hänföras till annan Titel
Bo)rgare , soni icke kunna hänföras
till annan Titel — • ' —
Arbetskarlar i Staderna =-^ -^-^
Utflyttade Borgare ifrån Staderna —
Borgare uti. Köpingar- och upptagne
på Landet — . —< —
Landtmån, som icke kunna upptågas
önder annan Titel — — ^
Summa
14
12
10
Ii
41
i9^
1288
12968
440
i9S
574
692
23B
639
336
i45i
1099
4652
294
Ö51
1359
26464
i65
§, 12. HiifirHr, Enkor och
Barn.
Hustrur
och i
Enkor.
Omyndig;^ Bara
hemma.
Lärares §. i. —
Ämbetsmans §• 2.
Militärers §. 3.. —
Sjömans §. 4. —
Handlandes §. y. —
Bönders §. 6. —
Betjenters §.7. —
Bruks-Ågares §. g.
Handtverkares §. 9.
Handtverkares §. 10.
Possessionaters §-ii.
Månners af§§. 14, i^
Hustrur, som hafva
annat Näringsfång
ån Månnerne —
Hustrur, somlefvaen-
samme -—
Enkor i iStåderne ,
upptagne i§§. s, 8,
9 > som fortsåtta
Måhnernes Når^ng
Enkor på Landet upp-
tagne i §§. 8» io,
1 1 i som fortsåtta
Månnernes Hand=.
tering — —
Bonde-Enkor upptag-
ne i §. 6. som haf-
va Gårdsbruk — ■
Enkor efter Stånds-
Personer i §§. I. 2,
3, 4, 7 som hafva
Landtbruk -»
5432
5041
27460
4^271
2250
315010
6542
171i2
8781
6215
18948
6335
952
2345
Mank.
4213
4615
19398
3520
1911
200856
4224
II918
6262
4491
10728
2036
128:
9:?7
942
559
10138
1428
5159'
5549
2109=;
5707
2497
20582,9
491 8
15487
3139
12565
2224
153
1104
311 452
252
3690
44^
394
4044
78S
1 66
Kakor, som lefva af|
egna Medel — I
Enkor, sona lefva afj
Arbete -*-j
Enkor, som lefva hos
sina B:?rrt —
Eckor I Andras tjenst
Efikor i §§. 14 , 15
Barn pä Bsrnhus el-
ler hos Fosierforål-
drai* -^ —
•Sam
ma
9i2S
358I5
5133
27369
551071
o
1623
7303
f6o
2029
6004
98126
2556
8416
876
676
5^759
7011
319347
13. Ogifte Qviunor,
Sållskaps-Fruntimmeir ^-^
Guvernanter -— w^ ^
Hushållerskor — -^ ^
Kammar-Jungfrur -^ ■<
Pigor — -i* —
Tjenst-Flickor t=— — —
Bodqvinnor upptagne i §§. 5, g, 9
Arbetsqvinnor i ^c g. — - ' . —
»Qvinnor , som lefva af egna Medel
sctn bo for sig sjelfve och
lefva af Arbete -^
- Opptagne i §§. 14 och 15
1341
346
5377
2792
258243
77229
279
1265
3494
13701
11358
Summa 373425
14. Fattige och Pangar.
Fattige ) som underhållas af
Barn eller Andre
*. - som hemma njuta
Fattigdd «*-
Mank.
6964
7598
Qvink.
14644
20474
Fattige,
Fattige i Fattighus
- i Hospitalet
Fångar — — •
Summa
§. IV. Lappar,
Lappar, som hafva Renhjord
utan Renar —
Kringvandrande och
Vallhjon —
Summa
1460
442
16897
Mank.
349
I865
167
6028
984
277
42407
Qvlnk.
594
695
394
168I
Uecttpituttttiön.
Undervisnings-Staten §. i» ^—
Civil-Stateu §. 3. —
Militären §. 3. ^
Sjåmån ^. 4. «*»
Handlande ^. 5, —
Bönder K. 6, .^
Betjenter ^. 7. —
Bruks- och Fabriks-Folk §. g.
Handtverkare i Städerne §. 9.
pa Landet §. 10.
Tjänstledige, Poss^ssionaterj. 1 1.
Hustrur, Enkor oih Barn §. 12.
Ogifta Qvinnor \, 15.
Fattige och Fångar §. 14.
Lappar g. 15.
Summa
Hela Summan
^ K, V, A. Hmdl. ins, St. IL
Mini
10847
8766
41050
8186
6023
626715
■ 27755
27512
21849
12253
26566
298126
16897
I865
II54OO8
Qvink.
870418
373425
1243843
2377851
13
i68
3554
945
1262
129^
811
1^35
61.:;
1177
.086
900
2970
1096
321
52
Anmärkningar,
Når den Vederbörliga Folkmängden! beråkolng
for hvart Lån jåmfores med den Verkliga vid slu-
tet af År 18 1 Q. £^^&r som år det samma, når Ta-
bellen F dragés ifrån Tab. K , befinnes 1:0 att ge-
nom inflyttnin2;ar till årsåttning for de uti Tabel-
len F antecknade Förluster
Stockholms Stad har återfått —
Stockholms Lån — —
Goteborgs — — —
Västerbottens — — - — -
Kykopings ofver vinsten af Födde
Linköpings — — —
Calmar — — —
Blekings — — — ■
Hernosands — — —
Jämtlands — — —
Summa
2:0 Att ofver vinsten af Födde
dels genom Afflyttningar, del:
i Falt
Nyköpings Lån förlorat —
Linköpings — ^ — —
Jönköpings — — - —
VexiS — —
Calmar — — —
Gottlands — — —
Christianstads — —
Ivlalmo — -— —
Hallands — ■ — —
Örebro — — —
Gefle -- —
Hernosands — — —
Ve-sterbotteus .— —
Msnk.
Q ir.t.
172^
80^
370
S9n
552
1266
105
31
821
621
574
1241
329
135
288
6294
662^
155
109
628
46
286
2246
199
i6g
3:0 Att pä Tredubbeh satt, genom
Sjukdomar, Bataljer och Uiflytt-
ningar — — —
Upsala Lån lidit — —
Vennersborgs — —
Skaraborgs — . — —
Carlstads - — — —
Vesterås — — —
Falu — — —
l>iorrbQttens — — — 1
Summa For] us ter
hvarifrån Vinsterne i Stockholm
och flerestådes —
dragne, återstå Förluster
inalles
1351
531
2287
770
1525
478
1355
607
1056
92
2688
977
960
429
24460
8215
ZZ^J.\
f^OQ/L
21106
)027
som förut åro nämnde, i Tabellerne alldeles sak-
nas, och om hvilkas borrtgang ingen kunskap stått
att århålla.
Om någon af Mannerne vandrat utur Rikef,
kan icke utredas under ett påstående krig. Af
Qyinnorna torde likväl, utom några, hvilka an-
tingen såsom Hustrur, Tvårterskor eller Uppasser-
skor åtföljt Armeerne och i deras sällskap omkom-
mit, en del hafva ofvergått till Finland eller Dan-
mark och dar antagit tjenst. Anledning till den-
na misstanke gifva de saknade Ovinfolken i Norr-
bottens och Malmö Lån.
Hufvudstaden och Stockholms Lån hafva
vtan tvifvel fått sina årsåttningar ifrån Nyköpings,
Örebro, Linköpings och Vesterås Lån; — Gote-
borgs ifrån Hallands och Vennersborgs ; — Jämt-
land sin vinst ifrån Geflsborgs och Vesterbotleng; —
1'JO
Bleking ifrån Calmar , Vexio cch Christianstads
Lån; -— Linköpings och Calmar ifrån Jönkö-
ping?, Skaraborgs och Vennerborgs Lan.
5205
6053
ibland Rik?-Sclnden, Tab. L. finnes, ifrån Ar
1805, Prästerskapet och andre Lårare harva förlo-
rat - - - - 1C03 Pers.
Civil-S:åndet cch Stånds-Personer - 10^:80 —
Borgare-Ståndet ••
Bonde Ståndet ...
Alle Andre, som icke kunna hänföras
till något af de ofrige Srånden, såsom
Soldater, Bergsman, Bruks och Fa-
briks - Folk , Arbetare i Staderna ,
Handtverkare på Landet, Uppassa-
re, m. fl. - . - 14472 —
Summa - 3499O — ^
Hvarifrån af^ar en liten Tillökning
som Adels-Ståndet århlUic af - 69 ~"
di Resten
34921
innehåller Saknade och Öfvervigten af Dtde emot
de Födde,
Ibland Stater och Näringar, Tab. O, har jp
pat sig en Minskning ifrån samma Ar i
Mank7~_Qvir.L
ff. I afl
§.
5-
Undervisnings-Staten
Civil-Staten -•
Sjöfarande-
Herrskaps Betjening
Bruks- och Fabriks-Folk
Handtverkare i Scåierna
827
263
-5541
1770
1539
ni
Gassarne eller Mankönet i §. 12 .
Qvinkonet därstädes
Fattige och Fångar §• 14 -
Lappar - • - §. 15 -
Summa
Deremot träffas Tillökning ibland
Militären - - §• 3 af
Handlande - - §• 5 ■
Bönder - - ^. 6 -
Handtverkare på Landet §• lO ■
Tjenstledige ochPossessionater§.i 1
Ogifte Qvinnor - §• ^3 •
Summa
hvilken dragen ifrån den föregå
ende, lemnar en Rest af
34921
in allés
eller lika många som förut och Slut-Summan inne-
håller uti Tab. K,
Härvid bor likväl gifvas tillkänna, at( den
starka Fårminskningen , som å ena sidan år om-
nämnd ibland bagge könen (§. 12) och Föröknin-
gen å den andra ibland Bönder och Ogifta Qyin-
"°^ (§§• ö o^^h 13) hårleda sig bagge derifrån,att
Kongl. Tabell-Commissionen, till århållande af så-
dana Uppgifter i Tabellerna, som redigare ån for-
nt angåfvo myckenheten af arbetande vid Jord-
bruket, uti ett Circulår till Prästerskapet af d. 31
Oct. igio begärda utom annat, att Bonde-barn 6f-
ver 10 års ålder, som vistas hemma, skulle anses
s^som Tjenande,och inrnknas Gåssarne i ^^ 6 och
Flickorna i §. 13. I anledning håraf blefy© d&s-
172 . -
sa Barn flyttade ifrån den ena Paragrafen till deja
andra Ar igio.
Hvad for ofrigt minskningen ibland vissa
Folk-klasser angår, synes den ibland Undervis-
nings- och Civil-Staterne hafva berodt af Tidernas
verkan, hvarigenora många Pastorer blifvit nödsa-
kade att arbeta utan hjålp ; många ostipendierade
Studerande icke haft råd att uppehålla sig vid Lä-
rosätena; månge lonlose Auscultanter blifvit tvung-
ne att ofvergifva Tjenst- vågen; vissa Forsamlin-
gar ansedt Kyrko väktaren onödig, och i stallet for-
satt Klockaren i båttre vilkor , med förbindelse att
undervisa Forsamlingens Barn; ,^_ Ibland Sjöman,
nerna , dels af Pressningar , dels af begäret efter
fordelagtigaste Legan, dar den kunde finnas; —
Ibland de Förnämes Betjening deraf att många
Herrskaper indragic deras antal, så att nu mer icke
kan klagas ofver deras mångd, då ofver 16000
Personer behofva Uppassning , men icke flere ån
2300 Uppassare finnas; — Ibland Handtverkare i
Staderna, Bruks- och Fabriks-Folk, att de icke haft
bärgning vid sitt yrke; — Ibland de Fattige, att
en större omsorg Llifvit använd på deras vård och
sysselsättande.
Hvad Förökningen beträffar hos andra Klas-
ser, lårer den ibland Tjenstledige och Posse^siona-
ter hafva kommit ifrån afskedade Krigsman och
Officerare; — Ibland tjenstgorande Militären ifrån
någon liten ofverlefva af Landtvårnet; , — Ibland
Handtverkare på Landet ifrån ett okadt behof in-
nom Forsamlingarna af deras tjenst; ' — Ibland
Handlande åter synes den hårleda sig mer ifrån
en nödig titel till Forsvar emot Utskrifningen 1 808»
ån ifrån några lockande utsigter i en tid, da han-
deln aldeles icke var gynnande.
173
Olikheten som yppar sig imellan vissa Folk-
klassers Slut-summor i Tab. O och deras storlek i
Recapitulationen, har tillkommit deraf, att uti den
förra (Tab, O) enligt Formulårernes Foreskrifter,
ibland Handlande , Bruks- Ägare och Fabrikörer ,
Handtverkare i Staderna, Possessionater och Bön-
der, afven Enkor, som fortsåtta sina afledna Mån-
ners Hushållning och Näringsfång, blifvit i dessa
klasser inräknade och ansedde såsom Husbönder;
likaså Hustrur, som idka annan Nåring ån Mån-
nerne, såsom Månglerskor, Nipperhandlerskor, Co-
mediantskor, Brodererskor, m. fl. Men att i den
sednare dessa Enkor och Hustrur blifvit skillde ifrån
Mankönet och sammanräknade med sitt eget, —
Likväl som en del af bemålde Hustrur, i anseen-
de till sin Näring, icke aga med nyssnämnde Klas-
ser någon gemenskap, så hafva de ibland dem uti
§§• 5» 6, 8, 9, ip och II Tab. O icke heller
kunnat upptagas. Deraf har håndt, att Summan af
alla Nårings-idkande Enkor och Hustrur i §. I2
ofverstiger skillnaden emellan alla Vederbörande
summor i Recapitulationen och motsvarande Tit-
lar sammantagne i Tab. O,
Hushåll finnas alltid flere ån gifte Par, eme-
dan många Enklingar , Enkor och Ogifte åfven
hafva Hushåll. Ifrån Är 1805 till ig 10 hafya de
något okat sig, ehuru Folkhopen minskats , mea
sådant synes hårleda sig derifran , att Enkor och
Enklingar ifrån den ena tiden till den andra blif-
vit flere.
De Gifte Parens forhållande till Folkmang-"
den har ökat sig i vissa Stånd och minskats i det
hela, mea icke särdeles mycket. Det va-r ibland
174
Ar 1805 Ar 1810
Adeln som loo till 354, Som joo till 546
Ijåro-Ståndet -^ 100
Civil-Ståndet — 100
Borgare -«^ lOO
Bonde-Ståndet — 100
Alle Andre -^ 100
öll — 100 : 306
S7Ö — 100 : 292
264 ^ 100 : 271
J^75 — 100 ; 28Q
290 -^ 100 : 284
I hela Riket — JOO : 278 -- 100 ; 280
Men ibland de Gifte finnas alltid uti Tabel-
lerna flera Hustrur ån Manner, hvilket lårer kom-
ma deraf, att Hustrur, som på något sått ifrån
äiyiånnerne årb skillde , antingen hafva i sina Bevis
infoydt, eller ock yppa de gåma sjelfve, atc de åro
gifte. Annorlunda förhåller det sig med Månner-
apie. -^ Uti deras Pass och Bevis namnes sällan ,
om de åro Gifte eller Ogifte , och utan anledning
tala de icke heller ofta derom. -. — Deraf hinder ,
att Tabell-Forfattare, okunnige om deras tillstånd,
vpptaga dem såsom Ogifte, hvilket i Kongl. Com-
missionens Tabeller måst råttas och de Gifte Pa-
rens absoluta antal herlknas efter Hustrurnas
«långd.
Nya Agtenskap hafva tillkommit
År 1806 -— 19587i
1807 — 19959
1808 — ' 19807
1809 — I8817
1810 -- 25780
Det sista antalets merhet ofver ^e andra år utan
tvifvel en verkan af den erhållna Freden,
s^. 8- Bruks- och Fabriks-Folk.
ApiJiekare
• AlM - I
Beck — —
Glas — —
Järn-Manufaciur —
Kopparhamrar —
Kopparhyitor —
Mas-Ugtiar — —
Mlssinss — —
Tappers — —
Pip - -
Poal.ns - —
PuJer, Slärkeise —
Silfver.Gulcl.Blyhyii.
Socker — —
jlälverks — —
Siänglärnshamrar —
Svifvel.Viclriol, Rödf.
5äp och Tvål —
Tegel — —
Diveräe — ' —
Ruiineti — — —
fiurik, Band — —
BuLlans — —
D^gel.eldrasla.Lerkårl
KISdts — —
Kon — —
Lack — —
Linne, Bomulls —
Reggarns Tygs —
Regganis Sirumps —
Saffians — ■ — ■
Siden — —
Siikei-Sl
inps —
Tobaks —
Vllelygs — —
Yllesliomps —
Diverse _ —
fitvirs Flclori — —
Gj.,.,1 _ _ _
GinfveBrylning, Guld —
Koppar —
Jära -
Silfver, Bly
Slenkol —
Kjlk-Bryinine odi Brånnine
*i""i6k! Tillverkning' _
Kolare ^ _ _
Metalliskt Verkslåder —
I'»"aske Bränning —
^varnar — _
!"''peler Kokning _ _
ipverk ^ ^_
Spinneri
S'.enb,y,„i„g _ _
aagverk .
Trunkoke.i ^ _ _
T'yckcri, Bok _ _
Kaltuus — _
Valkverk --- _ _
Oiversp _
IGesll. G3s-
aO 22
20
9181 1188
l'i
gli
1
17
9
5C
39
3
-. 4Ö
1991 ;;6
3446
Salu-Bods.
Beijenler.
108
1003
8S
591
1114
9B
154
21
2030
62
6
931 155941 2482
293
64
2
1
9
91
4
23
1
1
10
367
|lVlåsla-|Ges
re. ler
Bagare _
—
281
2
Barberare —
_
14
Beredare af Ski
noch
Läder
9
Bildhuggare
—
—
16
Blockmakare
—
15
Hläckslagare
—
38
Bokbindare
—
—
1S6
Borslbiiidare
—
—
15
Bryggare —
—
—
170
Bundiinlkare
—
—
50
Byggmästare
—
— 49
Carduansmakare
—
—
l.Vi
Chocolad-Tillve
rUate
—
2
dörer
Degel-Fo
Fiskare —
iMsk-köpare
Formskårare
Fotralmakare
Färgare —
Färgberedare
Förgyllave
Geibsjulare
Gipsbildare
Glasmästare
Glas-slipare
Gravorer —
Guld.Dragare
Guldslagare
Guldsmeder
Gordelmakare
Hagelstopare
Haiidskmakarc
Ha
Hofslagati
Hyrkuska
Ju ve
Klei
Kläckgjuiare —
Kuappmakare —
Kntfsmeder —
Kopparslagare —
Korkskärate —
Krukmakare —
Lakerare — —
Linneväfvare —
Mekanister — —
Medallärer —
Murmästare —
Mässingsslagare —
Mälare — —
Måbel-Beklädate —
Nälmakare —
Orgelbyggare —
Parasollinakare —
Perukmakare, Härfrisörer
i?5
FÖRSÖK
Till ett rättfärdigande af de theoretisht-
chemiska åsigter^ pä hvilka den sy-
v ^tematiska upp ställningen i mitt För-
sök till en förbättring af den che^
miska nomendatiiren grundar sig^
af
JAC. BERZELIUS.
' (Fortsättning och slut faan föregående Håfte.)
/ den g Apr. iSiS-
■ T ellurmet allens förhållande till Syre,
Våte och Saltbaser,
\\_}ei ar bekant att Davy vid undersökningen
af Ritters uppgift att tellur låt förena sig med
våte, upptäckte tellur-bunden våtgas och dess egen-
skap att, likt svafvelbunden våtgas med saltbaser
förenas lill egna saltartade sammansättningar. Af
den electrochemiska åsigten rörande principium aci-
ditatis följer, att samma afHnitet som forenar dci
tellurbundna våtet med saltbaserna bor åfven kun-
na förena tellur-oxiden med dessa, och denna oxid
bor i kraft deraf aga alla en syras egenskaper,
åtminstone till samma grad som det tellurbundna
våtet. Med dessa anledningar uppförde jag tellureiu
i nomenclaturen bland electropositiva metaller, elu-
ru jag först efteråt haft tillfälle att med fårsok ba-
1-6
kräfta åtiS förmodade firhillanc^e till saltbaserna.
Sillsarnheten. af denna rr:e[all förbjuder vidlyftiga
undersökningar der:r\er. Genom Hr Geyers
godher 'r r-: y^? I:';vil hlifvit iitånasatt att med
iz]]'jr-mi:?Mtu ^rvi -dia {:'_snde foriok: jag erhöll
af h-r.cm 5 sraminer telljr, en del sf den, som
denne mc-tali? -jyr d-:,-ire ,, MIjller von REiCHE>r-
iTEiN, pec-cii: BzPGMAN till afscrande huru»
vidi den var en slrsruld metall eller e;.
Jsg upplöste desiä 5 er. i salpetersyra I en
Ii:ea vU;d elaskolf, afr:.::e l^scingea till torrhet
och i:'-:he:'ade dtn areritaende sahciassan tills in-
ccH ni;r;s ^r.s mer vint sle. Den erhållna oxiden
vl-iir 3.745 er. eller 1:0 d. metall hade uppta«
gK -4.85 d. syre. Oxiden af denna metall år
så ?.^'z:ii, art cm den for starkt upphettas, sa
srr.limer-s den låtr. Jag erfor detta, då jag å
ryo uc'"jhe'-rade den i kolfven for art efterse om i
den c-.arl.å:'.ic någon salpetersyra. Då jag införde
ett glafrlr i den upphet'fade kolfven, for alt ge-
TiOm sugning uppräcka nitros gas, fann jag val i
inga tecken dertill, m.en röret Sfverklådde sig ij
stälUt med ett hvi:t sublimat af teliuroxid. Dea '
erhållna sraålta oxioen år efter afsvalning svagt
gul3c',':i, U"her2d på kel for blåsror blir deti
ci^rcninl, nranc;ul cch slutligen cinoberrcd, hvar-
efcer cen smälter cch sprineer in i kolet der den
reduceras med frifnine cch med en gronacktig låge.
Den smälta och kallnade teliurcxiden reagerar icke
på lakmuspapper , och den fordrar en fortsatt di-.
ges:ion f;r att lisas i salpetersyra; jag har dervid
icke kunnat f.nna art den genom repeterade be-
handlingar med salpetersyra låter högre syrsatta
iig, Tellur-oxiden ger med svafvelsyra, salpeter-'
^yra cch saltsyra egna saltartade föreningar, fullt
ut sa neutrala, som de flesta andra metall salter, r
177
men åe basiska saher den med dessa syror synes
frambringa, rodna lakmuspapperet. Afdunstar man
salpetersyrad teilur-oxid till torrhet, utan alt strängt
upphetta saltet, så bnrrtgfir syran småningom nä-
stan helt och hållet, och utdrager man ur återsto-
den med varmt vatten den saipeter^yrade teilur,
som ånnu kan vara qvar odecomponerad, så får
man en hvit pulverformig massa, hvilken liksom
antimon-syrorna och tenn-oxiderna rodnar lakmus-
jDapper, men förlorar denna egenskap genom bran.
ning.
Upphettas tellur^oxiden med salpeter, så sy-
nas de icke verka på hvarandra, förr ån massan
kommer nåra glodgning eller den temperatur hvari
oxiden smälter, då uppkommer hastigt en häftig
fråsning, salpetersyra utvecklas i tjocka röda ån.
gor och tellur-oxide«i upplöses. Efter afsvalning
har man en snohvit emaljlik massa, som fullkom-
ligt löses i kokande vatten, hvilket sedan under
afsvalning afsåtter ett hälft cristalliniskt pulver.
Detta pulver år en förening af kali med tellur»
oxid, ett verkligt tellursyrcidt kali. Det upplöses
till en god del i kalit vatten, och om det till full
måttning upplöses i kokande vatten, så afsåttes det
åter under afsvalning, i samma hälft cristalliniska
pulver. Det liknar i detta fall aldeles det anti-
monsyrade kali, som anskjuter ur en inkokad lös-
ning. Det har en svag, skarp, något metallisk
smak, och reagerar på lakmuppapper for alkali.
Löses oglodgad tellur-oxid i caustik ammoniak
genom kokning, så anskjuter ur den svalnande
upplösningen ett dylikt hvitt, pulverformigt salt,
som år tellurnjrad ammoniak.
Blandas en upplösning af tellursyradt kali
med saltsyrad baryt eller saltsyrad kalk, så faller
den tdliirsyrad barijt eller tdlursyrad kalk med hvit
178
fårg, och redan första droppen orsakar en forblif.
vande fållning.
En upplösning af tellursyradt kali faller svaf-
velsyrad koppar-oxid med en ganska sk5n smaragd-
grön fårg. Fåilningtn år tellursyrad koppar-oxid.
i bränning ger den siit cristall-vatten och blir svart.
På kol for bläsror smaker den ganska lått till ett
svart glas och reduceras med en detonation, som
nåra liknar den af salpeter, hvarvid ett blekt ms-
tallkorn genereras. Tellursyradt kali faller svaf-
velsyrad jern-oxid med blekröd, samt neutrala upp»
lösningar af zink, qvicksilfver, bly, silfver och
mangan med snohvit fårg. Det ringa forråd af
teilur-oxid jag ågde tillit mig icke att producera
så mycket af dessa fällningar att jag kunde upp-
samla dem på filtrum och pråfva dem närmare i
torrt tillstånd.
Tiil bestämmande af tellur-syrans måttfiings«
capacitet valde jag dess förening med bly- oxiden.
Keutral åttiksyrad bly-oxid fälldes med en lösning
af tellursyradt kali, och den återstående outfållda
delen af bly-saltet rodnade lakmuspapperet lika
starkt som förut, om icke till och med något
starkare. Den hvita fällningen uttvåttades vål,
iorrkades och upphettades. Den förlorade först
vatten och blef gul, samt smalte sedan till en
hälft genomskinlig horn- blylik massa. En liten
portion deraf upphettad på kol for blisrör reduce-
rades med detonation.
2 gr. smalt tellursyrad bly-oxid upplöstes i
\itspadd salpetersyra, ' hvarefter lösningen fälldes
med svafvelsyradt natron; den erhållna svafvel-
syrade bly-oxiden vågde efter tvättning och gl6dg-
ning 1,477 Z^^ ^^^ utfällda vätskan blandades
med caustikt kali tills all tellur-oxid var utfålW
sch åter upplöst, hyarvid 0,093 gr. svafvelsyrad
Uy-oxid lemnaJes oloste, I) vilken sammanlagd
med den förut erhållna utgör 1,57 gr. Desse in-
nehålla 1,156 gr. bly-oxid, hvari finnes o,og27
gr. s-yre. De återstående o, 84-4 gr. tellur-oxid
innehålla 0,168 gr. syre, men o, 0827 ^2 zr
0,1657, och således måste tellur-oxiden, betraktad
såsom syra, innehålla dubbelt syre mot den basis
hvaraf han neutraliseras.
Det år klart att tellurens fårening med syre
kan, i nomenclaturéns stil, utan att fela emot dess
consequenz, kallas ån tel/Ur-oxid och im telhir"
syra, allt efter de tvenne motsatta eleélrochemiska
roler den spelar emot olika syrsatta kroppar»
Telluvbmidet Väte.
Daty anmårkte att tellur-oxiden, fålld med
kali, och sedan reducerad med kolpulver gaf en
kaliumhaltig tellur-metall. Jag blandade tellur»
syradt kali med kolpulver i en liten glaskolf och
upphettade blanningeo till glodgning; den reduce-
rades med en svag detonation, och jag erhöll en
svart kolig massa, som icke låt smälta sig. Då
den i en liten flaska ofvergjots med vatten, som
långe förut kokat och hvarmed flaskan fylldes»
upplöstes deri hydrotellur-kali och våcskan feck
en ganska skon röd fårg, lik den af rodt vin,
men mera mattad. Flaskan korkades genast och
sfter någon stunds digestion afhålldes den klara
vätskan. Den i vatten olösta delen befanns vara
kolbunden tellur, som, upphettad för blåsrör,
tånde sig och förglimmade, alldeles såsom kolbun-
det bly, hvarvid den glimmande massan besådde»
med små kulor af reducerad metall. Då i detta
försök en portion tellwr blifvit öfver, och som
vid massans upplösning icke blef våtbunden, si
se vi att bydrotellui^kali måste innehålla telluxe»
i ett annat f5rhll]ande mot kalium ån i det tellur-
sjradc» kalit. Da den erhållna lOsningen genom
en tillfällighet förkorn, ?å sammansmälte ]ag i ett
annat for5ok kalium mc-.-;! tf Hur i ofverskoti. IVle-
tall-ernas förening skedde med samma lifliga eld-
phenomen som en svafvelbindning, och jag erhöll
ett flurer metallkorn. Jag inkastade detta i en li-
ten flaska fvUd med kokadt vatten, hvilken ge«
fiast korkades. Metallen upplöste sig i vattnet'
utan ga? utveckli;:g och med lemning af litet
tellur-pulver Den klara lösningen hade en gan.
ska skon och ren purpurfärg. Den uthålldes i en
glasskal och lemnades der i öppen luft; den of-
verdrog sig inom få ögonblick med en silfver-
glånsande metallhinna, och metall fälldes efter'
hand i våtskan, hvilken icke hade den mindsta'
lukt. (En annan del af lösningen, blandad m.ed'
saltsyra, utstötte en gas som, likmåtigt Davy*s
uppgift, luktade fullkomligt likt svafvelbundea'
våtgas.) Efter 1 2 timmar hade den i luften lem-'
rade våtskan förlorat sin fårg och afsatt tellur-'
halten i metallform, hvilken upptagen på ett vågdt'
filtrum, tvättad och hirdt torrkad vågde 0,6 gr..
Den genomgångna alkaliska våtskan, mattad med
saltsyra, afdunstad till torrhet och starkt upphettad,
lemnade 1,3 gr. saltsyradt kali, hvarur efter upp-
lösning i vatten afsattes en ganska ringa portion
tellur-oxid, som icke kunde vågas, 130 d. salt-
syradt kali innehålla 82,46 d-.ksli, hvari finnas
14,02 d. syre. och 60 d. tellur upptaga efter för-
ut anförda forsok 14,9 d. syre. Detta f6rs5k,i
oaktadt till sitt resultat icke alldeles precist, visar
således att tellur-metallen i hydrotellur-kalit upp-
tager lika quantitet syre som kalit innehåller, och
då tellurbundit kalium upplåses i vatten, upptager;
relluren allt det våte, soia kalium under sin syr*
I8t
sättning losgor. I detta fall måste loo d. tellu-
rium upptaga 1,948 d. våte och 100 d. tellut-
bundit våte innehålla 3 p. c. våte. Dä i det
forsok jag beskrifvit icke bildat sig någon an-
mårkningsvård portion tellur-oxid, så år det klart
att de 0,6 gr. tellur-metall, som dervid erhollos,
icke kunde hafva varit förenade med mer ån den.
quantitet våte* som frigjordes vid bildningen af
10,8246 gr. kali*
Med en liten återstod af liydrotellur-käli sökte
rjag fålla lösningar af salpetersyrad koppar- oxid,
Isvafvelsyrad mangan» oxidul och svafvelsyrad jern-
j oxidul. DTen förste gaf en svart voluminös fåll-
Ining, den andra en brunaktig och den tredje en
( svart, hvilka likvål alla efter tvåttning och tork-
jning befunnos svarta. Om de voro Hydrotellu-
(rater eller tellurbundna metaller kan jag icke af-'
Igora. Polerstålet gaf den intet mårkbart metalliskt
jstrek, om icke åt jernfållningen. I bränning for-
jvandlades de ganska hastigt till basiska tellur-
ijsjrrade salter»
Teiiur-metalien ger således grne särskilda se-
icler af salter, a) sådana der tellur-oxiden spelar 1
rolen af en basis, b) sådana det den intager sy-'
jrans ställe, och c) sådana der tellurbundit våte,
spelar en syras role. Om dervid tellurbundit våtql
kan förenas med andra baser ån alkalierna och dé
alkaliska jordarterna, och om det icke, likasoml
jvafvelbundit våte, reducerar de mindre syrsalt-
liga metallernas oxider till tellurbundna metaller,
ir svårt att afgora, och man har icke eller några
rått pålitliga anledningar af analos^ien med svafvel-
Ibundit våte, emedan det tellurbundna våtet hållet
3ubbla quantiteten våte emot hyad svafvel wnd?r
b'ka omständigheter upptager.
Dessa f5rsok bevisa ytterligare, att det ar p*
tellur-metallens fråndskap till saltbAsernas radica-
ler, dess fråndskap såsom s/ra i oxiderad form
och i förening med våtet beror ^ och att proportio-
nerna emellan de brännbara radicalerna i alla
dessa föreningar sta till hvarandra i ett beståmdt
forbällande, lika som vi veta att det inträffar
emellan svdfvel och de radicaler, hvarmed det
låter förena sig i brännbart eller syrsatt tillstånd,
och likasom det följer af de eleftrochemiska åsig-
ter jag i det föregående anfört.
Det år å en annan sida också klart, att, då,
telluren fossil förekommer, förenad med bly»
silfver, guld m. fl., så spelar den i dessa förenin-
gar samma role, som svaflet i sulphlireta, och
desse uro verkliga teilureta, tellurbundna metaller,'
hvilka genom syrsåttning skulle kunna förvandlas
till tellursyrade salter. Rådfråga vi Klaproths
analyser, så finna vi i tellur-malmerna från Na-
gyag detta forhållande af naturen iakttagit. IVeiss-
irz innehåller mot 44,75 d. telliir 26,75 ^' gu'd,,
19,5 d. bly och 8,5 d. silfver. De qvantiteter
syre som fordras att förvandla dessa metaller till
saltbaser, äro: for guldet, enligt h vad jag längre
fram kommer att nämna, 3>2i", for blyet i,;
och for silfvrct 0,63, tillsamman 5, 33; men 44,7;
d. tellur upptaga 11 d. syre och y, 33 )><ra = 10, 6ö.
BidttererZf som väl egentligen torde böra anses
såsom tellurbundet bly, består af 32,2 d. tellu
och 54 d. bly. Den förre skulle upptaga 7,985
å, syre, och det sednare 4, li§ d. syre, således,
åter så nära samma forhållande, att mai> väl ickt
kan anse afvikningen f6r annat ån observations^
fel. Blättererz innehåller dessutom 9 d. guld, |
é, silfver och 1,3 d. koppar, samt 3 d. svafvel;
D@s£e metallers fBrhållaodt till svaret ar sådant ^
183
att om det syre som svaflet behofver f5r att blifva
syrlighet, (hvilket åfvenså år dubbelt mot den
syreqvantitet som fordras att förvandla till salt-
basis den meiall, hvarmed svaflet år forenadt,)
sammanlägges med det telluren behåfver, så blir
summan 10,985» och om det syre sammanlägges,
som fordras att oxidera de ofriga metallerna, sä
blir det 5, 567 som multiplicerade med 2 gifva
11,134, alltså nåra ofverensståmmande med be-
räkningen. I Aumm graphicum åro 60 d. tellur
förenade med 30 d. guld och 10 d. silfver. Detta
ger for tellurens syre 14,8 och for guldets och
silfrets 4,54. Jag misstanker att i denna analys,
som år anställd på ganska små qvantiteter något
'litet fel insmygt sig, och att tellurens syre borde
'utfalla till 4 gånger silfrets och guldets, hvilka
i detta fall borde vara tellurbundna i maximum
Men, skall man fråga mig, då phosphor, kol
och arsenik ganska tydligt hora till samma klass
af kroppar, hvilkas afgjorda afhnitet till saltbaser-
nas radicaler bestämmer deras forhållande såsom
.syror , och då desse kroppar åfven hafva fråndskap
till våtet, hvarfore bilda deras föreningar med
våte icke åfven syror? Utan Gay.Lussac's sko-
rna upptäckt af gasformiga kroppars förening i be-
stämda volumer, skulle jag hafva varit ganska
i.forlågen att besvara denna fråga; men genom den-
na blir förklaringen lått. Det ser ut som uppto-
7es svaflet i dess föreningar med våtet till lika
/olum som detta, och det år troligt, att desse
troppar (Svaflet och Telluren) i gasform presen-
erade åt saltbasernas radicaler skulle condensera
lem till lika volumer for att dermed bilda de
manliga sulphureta och tellureta. Det år å en au-
,ian sida temmeligen afgjordt, att saltbaserna i
letta fall måste vara sammansatta af 2 volumer
K. V. A, HanAU w^, Ä. //, I3
184
radical mot I volum syre, emedan så år forhål-
landet med våte, och emedan samma beståmda
proportions-forhållande råder emellan de qvanti-
teter svafvel och syre, som upptagas af alla hit-
tills undersökta metaller i deras sulphureta, och i
d,en syrsåttningsgrad, som år starkaste ba^en, Der-
af följer klart att, då svafvelbunden våtgas råkar
en gasformig saltbasis, så förena de sig en volum
af hvardera af de brännbara radicalerna med ^
volum af syret, eller som forsoken utvisa, så att
våtet deri år till syret i samma förhållande som i
vatten; deremot, i fall mitt anförda forsåk på hj-
drotellur-kali år riktigt, så måste telluren förena
sig med dubbla volumen våte och den tellurbund-
na våtgasen, tråffad af en gasformig saltbasis, for-
enas till en volum tellur med 2 volumer af salt-
basens radical, och 2 volumer våte med i volum
syre. Men försoken på phosphorbunden, arsenik-
bunden och kolbunden våtgas bevisa, att om någon,
af dessa gaser skulle presenteras en gasformig salt-
basis af lika volum, så innehåller arsenikbunden
och phosphorbunden våtgas i gr. och kolbunden
våtgas 2 gr. mer våte, ån saltbasens syre behofde
upptaga, for att dermed gifva vatten, och denna
volum, som i fall att en förening skulle ske,!
måste afskiljas^i isolerad form, motarbetar forenin- '
gen. Orsaicerna hvarfore dessa föreningar med
våtet icke hafva egenskaper af syror ligger der-'
före deri, att de innehålla våtet i en sådan pro--!
portion, att, då de brännbara radicalerna samman-
komma i det vederbörliga förhållandet, blir syret
i saltbasen till våtet i gasen i ett oriktigt förhål-
lande, som icke tillåter förening, eller omvåndt.
Vi komma nu till sådana metaller, som bilda
endast saltbaser, och som, då de någon gång för-
enas med andra saltbaser^ göra det i en sådan
18$
proportion, att bada hålla samma myckenhet syre.
Jag skall begynna med de svagaste.
Guldets Syrsattnwgsgrader.
Fiere Chemister hafva undersökt guld-oxiden8
sammansättning och med så olika resultat, att dess
syrehalt blifvit utsatt från 9 till 32 delar pä
100 d. metall. Proust fann i ett forsok, att
100 d. guld hade upptagit 8,57 d. syre, och i
ett annat 31 d. Richter uppger guld-oxidens
sammansättning tUl 25,46 d. syre på 100 d. me-
tall, h vilket då det blifvit corrigeradt efter rättel-
serna af de analyser på hvilka bestämmelsen grun-
dar sig, åndå går till 21 d. syre mot 100 d. guld.
Det år dessutom bekant, att guld-oxiden år svår
att erhålla ren, att den under torrkning och tvätt-
ning så lått partiellt reduceras, så att det visserli-
gen år omöjligt, att af ett på den utfållda oxiden
anstålldt forsok vinna ett precist resultat.
Nyligen har Oberkampf publicerat ett för-
sök ti'l guld-oxidens analys , och funnit den sam- !
mansatt af 90 d. metall och 10 d. syre. Jag har
gått en omvåg for att bestämma guld-oxidens sam- \
mansåttning, och jag hoppas att dervid hafva vun- j
nit ett någorlonda precist resultat. Jag har dess- 1
utom under dessa forsok träffat en förut okånd syrf »
såttningsgrad hos denna metall. I
I. Guld-oxid. Rent guld upplåstes i en blan- j
ning af saltsyra och salpetersyra, ech låsningen \
afdunstades i en öppen glasskål till torrhet och ":
fill dess den begynte utstöta ångor af syrsatt salt-
syregas. Den upplåstes då i rent vatten, silades
och digererades med guldets halfva vigt rent qvick- I
silfver. Digestionen fortsattes i flera dygn, och det I
fållda guldet sönderkrossades emellanåt med en Ii- •
ten glaspistill, D% alU <|vicksiifv«: syntes vara •
1! '
utdraget, tvättades del fåilda guldet i flera om-
gångar med kokande vatten, torrkades, vägdes
cch upphettades dirpå i en liten vågd glasretort
till hvitglodgning. En liren del cvicksiifver,
scm icke kunnat utdragas ur gulders massa, sam-
lades dervid i retorrhalsen i metallform. De?s vigt
bestämdes med yttersta noggrannhet och afdros^s
från det till fällningen använda q%-icksilfret5. I ett
forsok hade 14,29 gr. qvicksilfver utfällt g,S5 5
gr. guld, och i ett annat 9,95 gr. qvicksilfver ut-
fällt 6,557 gr. guld. Enligt de anslydska forsok
på qvicksilfver-csiden, hvilka Herr SefstrOm i
mitt laboratorium cch under mina ögon anställt,
upptaga loo d, qvicksilfver 7.9 d. syre. Efter
det förra af dessa forsoken hade således ico d.
s:ula vaiii förenade med 12.077 d. syre, och ef-
ter det sednare med 12-. 023 c. Desia fcrsok
komma hvarandra så nåra, scm man vid en dy-
lik analytisk method kan vån:a, och guid-oxidea
måste således bestå af
Guld — 89,225. — ICO. cco.
Syre -—10,775. — 12,077.
Denna analys bekräftas ånnu ytterligare af
OsERKAMiPFS analys på svaf%-eib'jnd=t guld, er-
hållit genom uifallning af en neutral guld-solution
med svafvelbunden våtgas, h varvid han fann 100
d. guld förenade rr.zd 24,59 '-• svafvel , hvilket
så nåra inträffar meJ hvad det efter prcporticns-
beråkningen bords vara, atc skillnadrn alldeles
kan ofverses.
Vid dessa fors5k markte jag. art e:uld-oxidea 1
har den egenskapen att förena sig med saltsyra i
ett ånnu större forhå-lande ån fom fordras for det
neutrala saltet. I aerta fall bildade den ett sa't i
stora, skona, pomeransguh pnsmer, hvilka upp-
löstes i vatten tiil en saiFran-sgul vätska, fpp-
i
187
hettadt småhe det i sitt Gristallvatfen, gaf ifraa
sig liquid saltsyra, och intorrkade till en mörkt
rubinrocl sahmassa, som något ljusnade under af-
Svalnlng, och som lostes i vatten med en jernoxid-
rod fårg. Båda dessa salter innehålla samma syr-
såttningsgrad, enligt det ofverensståmmande resul-
tatet af de båda citerade forsåken, hvilka anställ-
des ett på hvardera variationen. Skillnaden låg
således deri, att det ljusa saltet var surt och höll
cristallvatten, då deremot det mörka var neutralt
och vattenfritt.
2. Guld-oxiduL Då neutral, vattenfri, salt-
syrad guld-oxid långe hålles i en viss måttlig het-
ta, så decomponeras den under omnig utveckling
af syrsatt saltsyregas. Den återstående massan
har en blek halmgul fårg, visar inga spår af me-
talliskt guld , och år fullkomligt olöslig i kallt
vatten; innehåller den ånnu odecomponerad salt-
syrad guld-oxid, så upplåses denne i vatten, och.
massan sönderfaller i sma ljust halmgula, nästan
hvita cristallkorn, som sköljda med kallt vatten,
icke gifva det hvarken fårg eller märkbar guld-
halt. Om de deremot långe macereras med vatt-
net, eller om de åfvergjutas med kokhett vatten,
så mörknar massan , saltsyrad guld-oxid upplöses i
vattnet , och reduceradt guld blir olöst.
Förklaringen af detta phenomen år ganska en-
kel. Saltsyran, som bortgår med den quantitet
syre hon i basen upptog, lemnar fålj^ktligen etc
till ringare grad oxideradt guld med den återståen-
de syran, precist på samma sått, som Proust
får många år sedan visade, att saltsyrad koppar-
oxid reduceras till saltsyrad koppar -oxidul. Då
det i vatten olösliga oxidlil-saltet öfvergjutes och
1 digereras med vatten, verkar dettas kraftiga frånd-
skap till saltsyrad guld-oxid, hvarvid saltsyran
i8S
och syret förena sig med en ringare portion pilå^
och det återstående guldet afskiljts i metall-form.
Uetta måite vara en ganska natarlig följd, då
man erinrar guldets svaga fråndfkap till syret, åf-
vensotn att oxidulen hår likasom hos kopparea
och qvicksilfret måste vara en svagare basis ån
oxiden.
En portion saltsyrad guld-oxidul , fullkomligt
fri från oxidsalt, decomponerades i kokning med
vatten, h varefter det metalliska guld, som dervid
bildades, togs på filtrum, tvättades val och torr-
kades strängt. Den genomgångna upplösningen
fälldes med svafvelsyrad jern-oxidul, fällningen
tvåitades val och torrkades i samma temperatur.
som den föregående. Det genom vattnets åtgård
reducerade guldet vågde dervid i två särskilda för-
sök precist dubbelt så mycket som det upplösta
guldet, hvilket jernsaltet reduceradt; såled«s hade
syret i guld-oxidulen varit forenadt med precist 3
gånger så mycket gnid, som i guld-oxiden. Guld=
oxidulen måste således bestå af
Guld— 96,13. — - 100,000.
Syre^— 3,87. — _ 4,026.
Detta år det första mig bekanta språng från
I till 3 , och synes i kraft af analogien med an-
dra metaller förutsatta så val en syrsåttningsgrad
emellan dessa oxider, som kan hånda åfven en
gyrsåttningsgrad under oxidulen.
For att iåra kanna guld- oxidulens caracterer
i isolerade tillstånd, ofvergjot jag en nyss beredd
salfsyrad guld-oxidul, med en lut af caustikt kali.
Det halm^ula saltet blef genast skönt mörkgrönt
och afskiljde ett m,6rk^ront pulver, som med lätt-
het uppslammades i Vdtskan utan att åter afsåtta
sig, Oaktadt jag så godt som i ögonblicket in-, i
fårde blanningen i ett mörkt rum, på det att Iju-
189
sets reduölonskraft icke skulle förändra resultatet
af kalits åverkan, så fann jag likväl, redan efter
i timma glaset inuti ofverdraget med en skon
glänsande förgyllning. En stor del af den fällda
massan var ännu grön, och den delen af vätskan
som klarnat, syntes vara en grön upplösning, till
åfventyrs af oxidulen i det ofverskjutande kalit.
Efter några timar voro alla sporr af guld-oxidul
forsvunna, fällningen var svartbrun , blandad
irie*J en myckenhet metalliska guldflingor, och
vätskan var färglös. Den bruna fällningen ofver-
gjuten med saltsyra, lemnade en ej obetydlig por.
tion guld-oxid, återstoden var metalliskt guld.
En omständighet som jag dervid anmärkte
var, att glaset som på insidan blifvit forgyldt, i
genomseende var gråsgront. På ett annat glas
i der purpura mineralis hade blifvit bildad, satte
; sig en dylik förgyllning, som sedd från dagen
var fullt lik den nyssnåmda, men var i genom-
! seende purpurröd. I ånnu ett annat glas der
I dagsljuset åstadkommit en dylik förgyllning, ge-
1 horn decomposition af en neutral guldsolution,
|l 'kunde man vid genomseende icke mårka teckea
|i till fårg, åt ven som all får g försvann då den for-
:, gyllda glasskårfvan glödgades. Inneslöt guld*
hinnan någon del odecomponerad oxid eller oxi-
dul, hvaraf dess fårg förorsakades?
Detta forsok synes bevisa, att guld-oxidulen
kan existera for sig sjelf, och att den i detta till-
stånd av e"tt mörkgrönt pulver, som likväl snart
sönderdelas till guld och till guld-oxidul. Likväl
har jag skål att tro guld-oxidulen aga någon stör-
re varaktighet ån i mitt forsok, emedan det cau-
stika alkali, som till dess afskiljande nyttjades,
ånnu innehöll en ringa portion af dea alkohol
som till dess renande blifvit nyttjad, h vilket lätt
igenkändes af en svag etherluckt som blanningen
erhöll.
Dä jag Dagon tid efteråt fårsokte att med
samma lut bereda basisk saltsyrad guld oxid, till
de forsåk ofver guldets medicinska verkningar,
som på Kongl. Collegii Medici befallning hoste-
tiden år 1811 företogs, hånde att det basiska sal-
tet, utsatt med luten for några timmars digestions-
hetta, fanns reduceradt till ett metalliskt pulver,
märkvärdigt for sin guldgula fårg, sin: metall-
glans och sitt cristalliniska utseende, likt det af
fjällen i avanturinfluss. Det på detta vis redu-
cerande guldet har förmodligen den högsta grad
af mechanisk fordelning man kan ge åt denna
metall. Det låt anvånda sig, rifvet med litet
gummivalten såsom miniaturfårg, och jag använde
ået till det af Chrestien föreslagna metalliska
guldpreparatet, i stallet att på det af honom före-
slagna sattet decomponera en guldamalgama med
bråmglas.
Giildpntpur och guldets föreningar med tenn.
En upplösning af guld fälldes med en outspådd
upplösning af salfsyrad tenn-oxidul. Jag erhöll
en svart eller svartbrun fällning, som icke såg
m.etallisk ut, men gaf ett blänkande mörkgult !
raetallstrek då åen påtrycktes med en polerad
blodsten. Efter torrkning var den tydligen me-
tallisk. Smalt med borax gaf den en hvit, foga
gulaktig régulus. Upplöst i kungsvatten lemnades
en stör mångrl hvit tenn-oxid olöst, och en tenn-
haltig guld-upplosning bildades. I detta forsok
hade alltså guldets och tennets ömsesidiga frånd-
skap bestämt en reduction af tenn-oxidulen till
metalliskt tenn. En utspädd upplösning af guli^j
fal'ies med en likaledes ganska mycket utspädd ,
upplösning af tenn i concentrerad saltsyra. Den.
191
purpurfårgacle fällningen var i horjan Mpplost i
vätskan till en klar ljust purpurröd solution , och
fälldes efterhand, hvarvid den fick en mörkare
flrg. Fällningen tvättades val på filtrum och
torrkades i en temperatur, som något ofversteg
1 00°. Den var nu mörkt purpurfårgad, nästan
svart, och upphettad i en Kten vågd distillations-
apparat till full glodgning, förlorade den 7,6 p. c.
i vigt af vatten, utan att någon annan g^ der-
vid utvecklades ån kärlets atmospheriska luft. Der-
vid hade den mörka purpurfärgen förvandlat sig
till tegelröd, precist sådan som den en blanning af
svafvelsyradt kali eller kiseljord med knallguld,
efter guldets reduciion genom glodghing, erhåller.
Detta forsok bevisar således att purpurn år ett
hydrat, att guldet deri icke år metalliskt, men att
det efter glodgning blir det och måste sedan vara
en enkel mechanisk blanning af guld med tenn-
ox,id. Behandlas det nu med kungsvatten , så
upplöses guldet och den glödgade tenn-oxiden blir
olöst, utom en ytterst ringa portion som syran
upptager. Ur lösningen i kungsvatten af de 92,4
p. c. glödgad purpur, fållde svafvelsyrad jern-
oxidul 28,0 p. c. guld, och lemnade 64,0 p. c,
tenn oxid olöst. Har felas således 0,4 p. c. som
under forsoket blifvit förlorade.
En portion fuktig guldpurpur, som digerera-
des med concentrerad saltsyra i stort ofverskott,
decomponerades på det sått att metalliskt guld
blef olöst, och en gul upplösning af saltsyrad
tenn-oxid erhölls, hvari befanns tenn-oxid i maxi-
mum, men hvari jernsalter icke upptäckte ringaste
spår till guld.
Dessa fovsok synas bevisa att guldpurpurn ar
, en förening af hvit tenn-oxid (oxidum stannicum)
syrsatt guld och vatten, hvarvid vattnets syre
1^3
vore dubbelt emot guld.oxidens, i fall guldet der
år såsom oxid, och tenn-oxidens syre 3 gånger så
mycket som guld-oxidens. Då purpurn glödgas
släpper den sitt vatten, guldet reduceras och skul-
le, om det ofvananforda vore riktigt, afge precist
det qvantum syre som fordras att forbyta dea
hvita tenn-oxiden till gul. — Orsaken h vårföre
purpurn icke fålles ur en mera concentrerad solu- j
tion, utan endast ur den utspädda, ligger deri,
att i den concentrerade vätskan stråfvar saltsyran
att hålla sig mattad med all den basis hon formar
qvarhålla, och derfore fålles endast metall-blan- l
ningen; men då vätskan år mycket utspädd, kan
föreningen af båda dessa oxider fållas ur samma,
skål, som vatten faller antimon och vismutsalter.
Men så nöjaktig denna förklaring i första
påseende tyckes vara, så år den likvål icke rigtig;"
ty om Spiritus Libavii blandas med saltsyrad
guld-oxid, och utspådes med huru mycket vatten,
som håldst , så erhåller man ingen purpur; åfven-
så, om denna blanning försattes med caustikt kali,
får man val en blå-brun fällning af guld oxid
och tenn-oxid, men den år alldeles icke purpur,
och decomponeras af dagsljuset till guld och tenn-
oxid. Upphettas vätskan hvarur denna fällning I
afsatt sig, så blir fällningen tegelröd och består
nu af en mechanisk blanning af tenn-oxid, med
en metallisk legering af guld med tenn, och det
blir nu efter torrkning glasigt i brottet. Guld-
purpur är således icke en förening af tenn-oxid
med den guld-oxid, som finnes i det saltsyrade j
guld- oxid-saltet. Emedlertid se vi af foregående i
forsok, att guldet deri mitte vara oxideradt, efter,
det genom glodgning antager metalliskt lynne,
och det miste hllla så litet syre, att alltsaraman
kan absorberas af tenn-oxiden. Den måste slle- 1
193
des innehålla guldet i en lägre syrsåttningsgrad
ån i oxiden.
Undersokom nu de omständigheter, som be-
stämma guldpurpurns bildande. Desse åro 1:0
guldets och tennets ömsesidiga fråndskap , 2:otenn-
oxidulens högre syrsåttning pä guld oxidens be-
kostnad , utan hvilken vi sett att purpur icke kan
genereras, och 3:0 utspädning med så mycket
vatten, att saltsyrans fråndskap till oxiderna deraf
till en god del formindskas eller upphåfves.
j ■ Hvad den första af dessa betråfFar, så se vi
hår samma fråndskap enaellan de brännbara radi-
calerna, som bestämma andra oxiders förening,
på sått Jag redan omtalat. Jag har nåmt att den
svarta eller svartbruna fällning som uppkommer,
då saltsyvad guld-oxid blandas med saltsyrad tenn-
oxidul, år en legering af metalliskt guld med me-
talliskt tenn, oth det synes vara tåmmligen sa-
ker; att den håller dessa metaller i samma pro-
poition, som då de ur en mera utspådd solutiori
fållas oxiderade i form af purpur. Smaltes den
metalliska legeringen med salpeter, så sönderdelas
den icke, utan man får en messingsblek regulus
af guld och tenn. Smälter man guldpurpur med
salpeter, sa får man alldeles samma blekt mes-
singsgula, sköra legering. Jag försökte att upp-
lösa detta tennhaltiga guld i kungsvatten, med så
litet salpetersyra som möjligt. Metallmassan upp-
löstes med en ringa lemning af tenn-oxid, hvar-
efter den silades och afdunstades till torrhet. Man
skulle tro att den nu borde decomponeras i Spiri-
tus Libavii, som forflygtigades , och i saltsyrad
guld-oxid, som blef qvar. Jag låt hettan fort-
fara tills det återstående guldsaltet skulle vara
, 'Mvandhdt till oxid-salt. Det återstående smut-
sigt blekgula guidsaltet ofvergjots med vatten,
194
hvari saltsyrad guld-oxiä och saltsyrad tenn-oxid
upplåstes, och ett smutsigt grönt pulver lemnades
olåst. Detta pulver digerades med kokande vat-
ten, hvarvid det decomponerades och leomade
slutligen en mörk metall-massa. Vätskan hade
färgat sig gul och innehåll både tenn och guld.
Den reducerade guld-massan smaltes och befarins
vara en tenn legering. Hår hade alltså dessa bå-
da metallers fråndskap sammanfört dem i den me-
talliska legeringen, i purpurn, i det saltsyrade
oxidul-saltet, i det saltsyrade oxid-saltet, och med
fa ord i alla de föreningar,, som af båda kunde
ingås. Hufvud-momentet for purpurns bildning
ligger således i dessa båda metallers starka ömse-
sidiga fråndskap. j
Andra momentet i purpurns bildning år guld- I
oxidens reduction, förmodligen till en lågre syr-'
såttningsgrad, som i detta fall måste ligga mitt
emellan oxiden och oxidulen , der vi redan sett |
att åtminstone en lånk fattas i syrsåttnings-serieTi,
och hvars fårg torde vara purpur-rod. Denna
syrsåttnings-grad, hvars existens likvål ånnu år en
blott formodan , måste då vara den som färgar^
animaliska , samt åtskilliga vegetabiliska åmnen,.
då de fuktas med guld upplösningar; ty den pur-
purröda fårg desse Smnen dervid erhålla, tyckes
icke kunna hårrora från oxiden, som år morkt^
umbra-brun, och icke eller från oxidulen, som it
gran.
Det tredje momentet for purpurns bildnings
år utspädningen. Då lösningen icke år tillråck-
ligt utspädd så utfaller fårgen mörkare, emedan
en del af den mörka metalliska legeringen tillika>
fålles, och fårgen utfaller ljusare, i mon som lås-^
ningen år mera utspädd. Dervid måste det all-»i
tid hånda, att purpurns sammansåitning utfaller
195
olika: Icke Jerfore att det gifves mer ån en pro-
portion for dess sammansåtrning, utan derföre att
tenn-saltet, hvarmed den fålles, alltid innehåller
obestämda proportioner af tennets mellersta och
hSgsta syrsåttnings-grader, hvilka då tenn-solution
for sig sjelf utspådes med vatten, fållas efter hand
i ett ganska voluminöst hvitt eller nästan half-
genomskinligt pulver, som vid purpurns fällning
inblandar sig med denne och ger den genom ut-
spädningen en klarare fårg.
Af alla meningar 6fver purpurns sammansätt-
ning synes mig således följande vara den sanno-
likaste: Den saltsyrade guld-oxiden utspädd med
en tillräcklig portion vatten, for att minska syrans
förmåga att qvarhålla de svagare baser, hvaraf
hon år mattad, reduceras af det saltsyrade tenn-
cxidul-saltet till en lågre grad af syrsåttning,
emellan oxidulen och oxiden, hvarvid tenn-oxidul-
saltet förvandlas till ett surt oxid-salt, derigenom
att största delen af den nybildade tenn. oxiden
fårenas med den hypotjietiska purpurfårgade guld-
oxiden och släpper syran. Då denna guld-oxid
tillåfventyrs icke existerar for sig sjelf och icke
förenas med syror eller alkalier, och då derjemte
(•erni oxidens affiniteter åro ganska svaga, så inser
■nan lått hvarfore så val guldpurpurn, som andra
i^oreningar af denna purpurfårgade oxid, med så-
dan kraft emotstå andra kroppars decomponerande
Iverkan. Om denna, gissning år riktig, hvarpä
ikvål tillråckliga bevis ånnu saknas, så innehåller
^uld-oxiden i purpurn icke tillräcklig qvaniitet
yre att bringa tenn-oxiden till maximum af syr-
Ittning, utan guld-oxidens syre utgör då ^ af vatt-
lets oq\x i af tenn-oxidens.
196
Platinans syrsättningS' grader.
Platinan har tvenne syrsåttnings-grader, af
hvilka vi hittills kånnt blott den ena.
Platina,, reducerad genom glodgning i glas-
retort af det val uttvåttade svårlösta dubbel-saltet
af saltsyra, ammoniak och platina-oxid, upplöstes
i en blanning af saltsyra och salpetersyra, lösnin-
gen afdunstades till torrhet, upplöstes i vatten och
afdunstades å nyo till torrhet, for att afskilja allt
ofverskott på syra. Den torra massan pulverisera-
des och utsattes sedan i en betåckt postHns-kopp i
12 timar på en ganska het sand-kapell, hvarun-i
der den ofta omrördes. Når den efter repeteradei
omrorningar icke mera utstötte någon syrsatt salt-
syregas, togs den af kapellen. Massan var nu
forbytt till ett grönaktigt grått pulver, som vid
eldsljus syntes rodgrått. Ofvergjutet med vatten,
slog det af sig vattnet och kunde endast med svå.
righet blotas. Vattnet färgade sig knappt märk-
ligt gulaktigt, förmodligen af ett spår ånnu ode-
componerad saltsyrad platina-oxid. Vid ett annat
forsok der jag upplöst platinan i en blanning af
vanligt skedvatten med saltsyra, erhölls efter sal-
tets decomposition på kapellen, en betydlig del al
ett i vatten losligt platina-salt, som befanns vara
dubbel-saltet med natron, hvilket först i rödglodg
ning decomponeras.
Det grågröna pulvret torrkades efter tvättning
och förändrades icke i luften, I glodgning sön-
derdelades det, utvecklade syrsatt saltsyregas oct
lemnade metallisk platina. Detta salt var således
i "likhet med hvad jag vid guldet anfSrt, saltsyrac
pldtina-oxidul. X^et angreps fSga af kall concen
trerad saltsyra; af kokande saltsyra upptogs er
ringa del deraf, och lösningen féck en egen tbt
fårg, som icke liknade den af ts^id-saltet ; déii
197
fälldes icke genom utspädning och befanns inne-
hålla en ganska ringa qvantitet platina-salt. Lån-
ge lemnad i ett öppet karl, öfvergjuten med svag
saltsyra, upplöses den saltsyrade oxidulen efter
hand till oxid-salt. Det löses af kungsvatten , men
först i kokning och med utveckling af nitros gas.
Det löses deremot hvarken af salpetersyra eller af
iSvafvelsyra.
I ' Platina- oxidiit. Behandlas oxidul-saltet med
caustik kali-lut, si blir det efter hand svart och
luten innehåller saltsyra, . Decompositionen sker
trögt och ofullständigt. Öfvergjutes saltet med
mer kali ån som fordras till decompositionen, sä
upplöses oxidulen i kalit med mörkgrön fårg, som
i mera concentrerad form år blåcksvart. 'Kokas
blanningen, så reduceras en del platina och i lös-
ningen innehålles dubbel saltet af oxid och kali,
samt oxidul, båda upplösta i ett éfverskott af
lalkali.
Den från sin syra af kalit skiJjda oxidulen
ar ett kolsvart voluminöst pulver, som icke för-
indras i torrkning. Blandar man den svarta ge-
laomgångna luten med svafvelsyra till dess den
emt år neutraliserad, så fålles platinaoxidulen med
)Vart något i brunt dragande fårg, hvilken likväl,
ifter oxidens uppsamling på filtrum, år rent svart.
.Upphettas den val torrkade oxidulen i retort, så
^er den vatten och syrgas. Den år således ett
lydrat. Jag har likvål icke kunnat producera den
å fri för antingen odecomponeradt oxidul-salt el-
er i öfverskott tillsatt kali, att jag kunnat be-
tåmma den qvantitet vatten , som deri innehålles.
Öfvergjutes oxidulen med kali och något ut»
pådd saltsyra, så synes den ingen föråndring un=
'iergä. I vårme eller i den concentrerade syran
Oiiderdelas den till oxid, som upplöses och till
198
metall, som stannar pa bottnen i form af ett grått
pulver. Ofversjutes och kokas den med utspädd
svafvel-syra, så synes den ingen féråndring un-
dergå. Blandar man deremot svafvel-syra med
dess upplösning i kali, så att blanningen blir
sur, så upplöses åter den fallande oxidulen och
vårskan får en mörkbrun fårg, som efter några
dagars utsättande för lufceu blir allt mer och mer
Ijusrcd; och synes fcrvandlas till oxid-salt. Sal-
peter-syra upplöser den till ett grönaktigt brunt
sak, som efter afdunstning blir svart, men som
innehåller ganska mycket oxid, Attik-syra upp-
löser den Innu våta oxidulen med grenaktigt brun
färg, och l^iningen ger en gronbrun, gummilik
massa, som icke fuktas i luften, men som lått lå-
ses i vatten. Med kol-syra synes den icke kunna
förenas, ty det saltsyrade oxidul-saltet decompcne-
ras i vårme af k::l5yradt alkali med utveckling af
kolsyregas, och en gcd del af oxidulen upplöses
sedan i det kolsyrade alkalit. Med saltsyra och
ammoniak ger denne oxidul ett eget dubbei-salt,
som val icke kan directe frambringas, men som
ganska lärt erhålles dl det motsvarande dubbla
oxid. saltet deco-mponeras. genom utsåitande for en,
småningom 5kad temperatur, eller då det i ea
slas-retort sönderdelas till vinnande af metallisk
platina. Man erhåller cå ett fcbiimat, som beslår
af detta dubbla oxidul-salt med salmiak. Då sal-
miaken upnloses i vatten återstår dubbel -saltet
i form af ett pulver, hvars fårg år emellanl
grått, gult och grönt, "^et angripes icke af syror,
caustikt kali utvecklar derur inea ammoniak-ångror
cch afskiljer ineen cxid^l ; men då det i en litea^
glaskolf utsattes for en hastig hetta sönderdelas
det, ger liquid saltsyra, saltsyrad ammoniak och i
k®lfvea återstår metallisk platina. Pla-
199
Platina. oxidulen blandad med kolpulver och
upphettad detonerar med liHig glodgning. Deti
saltsyrade oxiduleri derernot detonerar icke med
kolpulver, men val med socker och våthaitiga
åmnen.
Till utrönande af oxidulens sammansättning
decomponerade jag saltsyrad platina-oxidul i en
vågd platina-digel , som innan vågningen var til-
• lika med saltet några timar torrkad i smältande,
tenns hetta. lo gr. saltsyrad platina-oxidul lem-
nade efter fall utglodgning 7,33 gr. metallisk pla-
tina. Det bortgångna var syrsatt saltsyre-gas utan
. vatten, hvarom jag ofvertygade mig genom ett
; annat forsok , som med lika resultat i vigt an-
ställdes i en glas-retort med forlag, der ingen
I droppa vatten fanns af?atr. Den syrsatta saltsyre-
gasen innehåller mot 100 d. vattenfri saltsyra
29,454 d. syre, så att oxidul-saltet består af
Platina-oxidul Radical 73,300. >
Syre - 6,07^, S ^^""^'
Saltsyra - - 20,625.
i Men om 73,3 d. metall upptaga 6,075 d. syre,
i så måste 100 d. platina oxiduleras af 8>287 d,
: syre och oxidulen består af
Platina 92,35 — 100,000
^Syre 7,65 — 8,287.
Läsare, som af egen erfarenhet kanna svårig-
heterna att erhålla precisa resultat, skola inse att
det saltsyrade oxidul-saltet passade sig långt så-
'■ krare till beståramande af oxidulens syrhalt , ån
fårsok, anställda directe på oxidulens hydrat, som
år svårt att erhålla fullkomligt rent, och der syret
icke år så lått att med full precision åtskilja tiU
vigten.
Platina-oxid. Neutral saltsyrad platina- oxi3
digererades med 20 grammer rent qvicksilfver och
K. F. A, Handl, isij. St. II. l:^
203
I^söiDgen ombyltes mot ny, si snart den förlorat
s.t6rre delen af sin fårg, h vilket fortsattes till dess
platina-lösningen efrer flera ombyten, och 12 tim.
inars nårå kokande digestion, icke mer förlorade
fårgen. Den gråaktiga metalliska återstoden uiko-
kades i i^iera ccni:ång:ar med vatten, och torrkades
i en temperatur, som något cfversteg den af ko-
kande vatten. D-n vågde ic,88> gr. Inlagd I
en vågd glas-Tctort och utsatt i sandbad for hvit-
giodgningstietta , afdisiillerades metalliskt qvick-
silfver, som likväl, oaktadt all fcrutgången tvåir-
ning, gaf ett spår af saltsyrad qvicksilfver-osiduL
Intet vatten kunde formårkas. Sedan qvicksilfret
var uttaget ur retorthalsen , fanns den hafva för-
lorat 2,334 ?^* ^ ^'^E^i hvilka på når i^ centi-
2;ramm åttrfunnos i det uttagna qvicksilfret. I re-
torten återstcdo 8'5 5i g^- ni;tallisk platina, sora
genom förnyad strängare glodgning i en vågd pla-
tina-digel förlorade ånnu 0,04 gr. , hvarefter den
i nv brånnins icke mera minskades i vigt. P^^år,
de genom destillation och glodgning i degel" af-
drifna 2,374 g^- qvicksilfver afdra^as från de an-
vända 20 gr.; så återstå 17,626 gr. qvicksilfver,
hvilka under upplösning till saltsyrad qvicksilfver-
oxid utfällt 8,511 gr. platina. looo d. qvicksilf-
ver utfalla alltså 482,3 d. platina, d. å. 482,5
d. platina miste hafva varit förenade med 79 d.
syre, eller 100 å. platina med 16,38 d. syre, och
c:;iden består af
Platina — 85.93 — 100,00
Syre — 14.07 — iö, 3g.
Chpznevix har uppgifvit dess s-.mmansåttning
till 57 <i. platina och 13 d. syre. Richter det
er-^or. 5om åfven sökt an:^lvsera denna oxid fpnn,
> -^ 5]]s correctioner for hans beräkningar blifvit
^,o:a. . iBOt IJO d. EietaJI blott 12 d syre. JéÄh
201
f6ra vi oxidens sammansättning med oxidulens,
så finna vi att metallen i den förra upptager pre-
cist dubbelt så mycket syre, som i den sednare;
ty 8» 287 + 2n i6, 574; nu år skillnaden frårt,
16,38 till 16,57 fo^ iiten for att vara annat åa
ett obs-ervations-fel, som dessutom också lått kati
uppkomma af en for låg halt af syre hos qvic.k-
sflfver-oxiden.
JVlan har anfört att platina oxiden skulle fås,
då ett platina-salt fälldes med caustikt natron el-
ler med caustik kalkjord Jag har försökt att fålla
'neutrala plaiina-oxid-salrer med baryt-, strontian-
och kalkvatten, samt genom digestion med caustik
talkjord. De hafva gifvit en ganska ringa ljus-
gul fällning, som af ofverskjutande tillsatt fåll-
ningsmedel icke mera oktes , och som i alla dessa
fall var ett basiskt dubbelsalt, hvilket i sträng
glodgning gaf vatten och syrsatt saltsyre gas och
lemnade jordsaltet blandadt med reducerad platina.
Jag försökte sedan att koka en upplösning af pla-
tina^salt med dessa kolsyrade jordarter. Kolsyra
utvecklades långsamt, och en pomeransgul massa
blef olåst, som sammanskrumpnade i torrkning $
och liknade då hydratet af jern-oxid. Den syntes
vara platina-oxid, ty den svartnade i bränning
och gaf vatten, och reducerades sedan med ut-
veckling af syrgas, utan spår af syrsatt saltsyra;
men den lemnade alltid en blanning af metall och
af jord, som af det ofverskjutande platina-saltet
icke blifvit upplöst.
Jag decomponerade nu saltsyrad platina. oxid
I med svafvelsyra, och fållde det svafvelsyrade sal-
tet med caustik ammoniak. Jag 'erhöll en rost-
färgad fällning, som utan fråsning låstes af salt-
}f syra, hvilken låsning sedan icke grumlades af ba«
^irl lytsalt. Da denna massa eficj: tyåttuing och
202
tcrrkning upphettades, kom cen i elt slse? deto-
r!3.r':r, u:an ?.;: likvål aniåcdas , bvarvid kärlet'
fyV.it': n:.-i en 5c:ig rok cch reducerad platina
åtemi ;^3. ii.-.jlet? bouec. Det svarta åmne scm
a.di:"zt r5keQ, syn:e? vj.ri -:?.-i:-s-czi-iul; ty^det
var iic^ivaFt, ^och g-.f icr:r ri^iilisrrek, da det
gneds med en polerad blodsien. Platina- oxiden
har således de fiesta andra metall oxiders egen-
skap au fålla sig med en portion ammoniök. hvar-
Vid den Ukvål står på gränsen emellan de ådia
cch oådla, derigenom att den icke ailbrinner med
^oäll, hvilket torde härröra deraf alt denna am-
moniak- förening år eir hvdri:, hvarvid vattenån-
gorna abiCrbrra virTie c:i: minska afbrånoingens
hlfiiebt:.
En T.r.zzri c el svaf^-elsyrad pialina-oxid fäll-
des med en l:ni r af caustikt kali; den gaf én
mörk ro;:fi-rii ri ^-ing, som inneboll hade svaf-
velivra ccn .:-.;. Del enda såit h varpå jae trott
mig erh?-/.i en ren 'I- 'r.ioxiå, år geDcm i"-:
1.-
5vafve'iyra.ie j^ne:5 i;- :: 'rsiiion med sal^
syrad bary:, c. b Silnerer -ie platina-osidens ct-
fallnicz r^ n i.::: . . -/... c h ned ammo-
niak, nvir'. :^ rr.^.r. n n'/!. ;:ne ti: n: '.:Ia mer ån
aiiten £icn::;n, e-:e; n leneroiera :. ..7_ -n ,: - •
siskt sak, scm. i tcrrrinin; bnr hnbn Den rena
platina-cxiden ir rcsrfirgab, skru".nn = r n^;- ibet i
torrkaing och liknar da jernrcfr, I n- " :^
svartnar den ffrs: zzr. rer vatren. Den rc.-iL-.ira-
de osifen 1: s^^ieie^ r:r bvirat c:n n^n rena ;:la-
tina oxiden ir svnm Lp:nec2ii- den svarta, vac-
tenfria c~:;en til i eic:zn;nr, så rer den svreas
och refncera;.
' F-ér air -jrr^na bn-ruvi:a hanen sF ?vafvel i
svaf-.-clrn-frn pi\:;/"-. ;v — -:;■• .;.~-:^ :n':-n eller
oxmuien, tir;n:e yj svai veibn,: nen nianna, af
203
svafvelbunden vatgas, som leddes genom en upp-
' lösning af paltsyrad platina-oxid. Dervid erhölls
, en svart fällning,- som mot slutet biel brun, meii
återtog sin svart-i fårg under tvättning. Jag hade
tiilfålle att besanna PiiouST's uppgift att dea
svafyelbundna platina, som på detta sått vinnes,
efter torrkning, begynner decomponeras i luften och
bildar conc^äntrerad svafvelsyra, som gor massaa
fijktia; och förbränner papperet, h varpå den for-
' varas. Jig tvåtr^de en i decomposition stadd
svafvelbunden platina med kokande vatten, torr-
kade den hastigt i en plaiina-degel vid en sträng'
hetta, och lemnade den sedan på ett tempererade
ställe; den fortfor likvål att fuktas genom bildning
af nya portioner svafvelsyr.a. Då jag försökte att
'i rostningr bortbrånna svafiet, visade massan flack-
tals skeende detonationer , hvilket jag tillskrifver
ett med den svafvelbundna platinan fålldt saltsy-
'rait oxidul-salt; iy dä den svafvelbundna plati-
nan erhölls genom indrypning af platina solution
'i Hydrothyon alkali, så hånde icke detta. Omöj-
ligheten att få detta preparat torrt, uran att det
dessförinnan begyiite surna, hindrade mig att af
dess analys vinna ett precist resultat. En portioa
svafvelbunden platina, torrkad så hastigt som möj-
ligt, hvarvid den likvål blef sur, lemnade efter
full utrostning, hvartill fordrades i timas hvit-
glodgning, 77 procent metall, eller 100 d. metall
hade varit förenade med 30 d. svafvel. Efter
beräkning skulle de hafva upptagit 32,75 d.,
hvaraf man lått inser att det felande åtgått till
bildningen af svafvelsyra.
F5r att se om detta preparat möjligen skulle
kunna vara ett hydrothyon-salt, torrkade jag et;
portion deraf i pråss emellan sugpapper, och in-
lade det sedan i en retort med tilluteradt forlag,
S04
åer der fullt uttorkades. Da jag sedan -jpphetta-
de det, kom litet svafvelsyriighet , prodijct af luf-
ten i kärlet, som under torrkningen genererat svaf-
velsyra, ett alldeles icke anmårkningsvårdt spär
af vatten, och vid en ånnu högre temperatur su-
blimerades svafvel utan att derfore det återstående
blef metalliskt, Det uthoU glédgning, utan att
förlora sitt svafvel och det behofde sedan i öppna
Icårl en stråag hetta for att bortbrånna det sista
Svaflet, Jag har anledning att anse den erhållna
svafvelbundna platinan såsom svafvelbunden i ma-
ximum ^bisulfuretum ) hvarvid dess ofverskott
oxideras i luften, eller sublimeras i täppta karl,
med lemning af sulfuretum, hvilket i detta fall
bor innehålla lika svafvel som det genom oxide-
riDg eller distillation förlorat, J^g försummade
likväl att innan röstningen våg^a den i retortea
brända svafvelbundna platinan, så att jag rörande
denna formodan intet kan såga med visshet.
Svafvelbunden platina upplöses af hydro-
thycn alkali med rödbrun fårg, och syror fålla
den åier med fårg af crocus aniimonii. Den bru-
na fången synes hårrora ffån svafvelbundet våte,
som förenas msd den svafvelbundna metallen, och
hvilket genom tv/:tning i öppen luft forflyger el-
ler sönderdelas. Jag har nåmnt att svafvelbunden
platina genom ett ofverskott af svafvelbunden våt-
gas åfven antager denna lårg.
Palladhtmi förening med syre och sva/ve!,
J.ig hade af D:r Wolla.tons godhet er-
hållit ett stycke, hvaraf likvål efter meddelande
It åtskilliga Svenska Kemister, endast återstodo
mig eit par grammer. Jag förvandlade i gramra
de' af till filspån , blandade dessa med svafvei i ea
liien vågd glaskolf, utblåst for lampa af ett ba«
«05
romeferror , och tilltäppte halsen löst med en kol-
pvopp. Derefter utsattes den for en lindrig hetta,
ofver lagen af en spritlampa, till dess att förenin-
gen af svafkt med metallen gått for sig, hvilket
-skedde med lindrig uppglodgning, Derefter sattes
kolfven emellan glödande kol till dess svaflet var
utjagadt. Kolfven hade vunnit i vigt 0,2815.
Jag införde en ny portion svafvel i kolfven och
omgjorde operationen utan att den tilltog i vigt :
loo d. paliadium upptaga således 28 » ' 5 d. svafvel.
Jae; rostade den erhållna svafvelmeta«llen vid
lindrig rodglodgning; den lemnade en mörkröd,
oxidiik massa, som på de stållen der hettan varit
starkast, befanns reducerad. Ofvergjuten med salt-
syra , upplöstes deri en portion palladium-oxid.
Den erhållna metallen upplöstes i kungs-vatten ,
forsattes med saltsyra i stort ofverskott och afrok-
tes till torrhet. Saltmassan lostes i kokande vat-
ten o(h digererades kokande och under beständig
rifning med en glaspistill i 2 timmar med 2 gram-
mer qvicksilfver, hvarefter den ånnu lemnades i
12 timmars digestion. Af fårgen syntes att all
paliadium ånnu icke var på långt når utfälld ,
■och att således intet qvicksilfver-oxidul-salt kuii-
nat vara bildadt. Vätskan silades, och på filtrum
Stannade ett mörkgrått metallpulver, som vågde
'1,441 gr. och således mer ån paliadium som kun-
•de finnas i upplösningen. Jag inlade det i en li-
ten, for lampa utblåst retort och upphettade det i
lagen af en spiritus-lampa, der det ^ timme hölls
morkglodgadt, I början af hettan syntes litet
vattenångor i halsen, och strax derefter litet q\ ick-
silfver, som sedan icke mera förökades. Efter
Vattr»e|s uttorkning fanns retorten hafva förlorat
0,006 gr, och efter qvitksilfrets uttagande o,iiS
•gr. ^vicksilfret vågde således o,ii3 §r. Det
206
i retortkulan innehållna metall-pulvret var till ut-
seende oforånaradt: jag inlade det nu i en liten.
vågd phtina-digel och utsatte det i \ timnr.a for
den strängaste hvitglodgnings-hetta ja,s kunde åstad-
komma. "Dqu. återstående metaJImassan hade sam-
manskrumpnat , var nu metallisk, ljusgrå, porös,
mjuk och sammanhängande , och förlorade icke mer
, i ny hvitglodgning. Den vågde nu 0,7073 gr.
Det genom fällning erhållna metallpulvret var så-
ledes sammansatt 0,7073 gr. palladium 0,7277
pr. qvicksilfver och 0,006 gr. fuktishet. Foli-
akteligen hade af de 2 gr. qvicksilfver, som i so-
lutionen inlades endast 1,2723 gr. qvicksilfver åt-
gått for att utfalla de erhållna 0,7073 gr. palla-
dium; man finner således genom en lått beräk-
ning, att, efter detta forsok, 100 d. qvicksilfver
utfalla 55,6 d. palladium, men om desse upptaga
7,9 d. syre, så måste 100 d. palladium upptaga
14,209 d. syre. Då 100 d. af denna metall upp-
taga 2g, 1 5 d. svafvel, så skulle de efter denna
beräkning upptaga. 14.07 d. syre. Jag skall icke
försöka afgora hvilket af dessa forsok som gifvir
det säkraste resultatet, det som blifvit anstålldt
på det svafvelbundna eller det med det oxiderade
palladium anställda. Båda hafva emot sig att va-
ra gjorda for mycket i smått.
Jag hade vid dessa forsok tillfälle att erfara
med hvilken envishet qvicksilfret vidhänger Pal-
ladium; ty då )ag hade utfällt det i lösningen,
åiersrående palladium med mer qvicksilfver, cch
sedan svagt ut2;lodgade föreningen, hvarvid åtn
likväl i flera minuter var genomglödgad och sedan
liPploste den erhållna metallen i kungsvatten, och
afdunstade saltet till torrhet, så sublimerades en ej
oberydlig portion saltsyrad qvicksilfver-oxid. Den-
na omståfidighet utvisar en ganska stark frånd-
207
skap?grad emellan dessa båda metaller. Det år
ocksä anmfirkningsvårclt att den pulverformiga for-
enino; af qvicksilfver med palladium, som i före-
gående forsok icke decomponerades af mörk rod-
glodgning, var Fammansatt af 0,7073 gr. palla-
diiim och af 0,6157 gr. qvicksilfver. De förra
upptaga 0,0989 g^. syre och de sednare 0,0488
gr., d. å. qvicksilfret skulle vid sin oxiderln^ upp-
taga jemt hälften sä mycket syre som det palla-
dium hvarmed det år forenadt.
Palladium-oxiden fålld med caustikt alkali år
ljust rostfärgad, ljusare ån platina-oxiden. Den år
i denna form ett hydrat. I vattenfritt tillstånd fås
•den bast då salpetersyrad palladium-oxid inkokas
till torrhet och saltet upphettas vid en ganska lin-
drig temperatur. Syran släpper den ganska lått
och oxiden återstår i form af en svart, sprucken,
; på ytan metallglånsande massa. Den löses trögt,
i 'äien fullständigt i syror och fordrar dertili en nå-
gon stund fortsatt kokning. Af saltsyra upplöses
den utan utveckling af syrsatt saltsyra, den år så-
ledes, oaktadt sitt utseende, icke super-oxid.
Saltsyrad palladium-oxid ger ett vackert rodt
salt, som sedan dess kristallvatten år forjagadt,
har svartbrun fårg. Utsatt for en högre tempera-
tur smälter det och kan sedan i glaskärl tåla lin-
''drig glodgning utan att decomponeras. Då het-
tan blir så stark att palladium reduceras, sker
detta på en gång utan att mindsta tecken till en
forutgående bildning af ett oxidul-salt kan formår-
kas. Det af saltet reducerade palladium har en
synnerligt skon silfverglan?. Om torr neutral
saltsyrad palladium-oxid fuktas med litet vatten
och åter evaporenas , så förlorar den for hvar gång
detta sker, en portion syra och förvandlas till
ett mörkt rosenrödt i vatten olösligt basiskt salt.
\
208
Åfdunstar och bränner man saltsyrad palladiu m-oxid
i en platina degel, sä decomponeras den lättare
ån i glas och rfian rår, jemre reduceradt palladium
och basisk saltsyrad palladium-oxid ett ljust blå-
gront pulver, som lått skulle komma en på den
formodan, att oxid-saltet vid en högre temperatur
skulle kunna förvandlas till oxidul-salt, likt de
saltsyrade oxid salterna af guld, platina och kop-
par; men det år hår platinan som syrsattes till
oxidul-salt på palladium saltats bekostnad, hvilket
tydligen ses deraf, att om saltsyrad palladium-
oxid decomponeras i en glas retort, så utvecklas
icke en enda atom syrsatt saltsyra, förr ån redu-
ceradt palladium tillika visar sig i retortens botten.
Det år således troligt att palladium icke har mer
ån en saltgifvande oxid.
yismut-Suhoxiä.
Det år bekant att vismut, i smältning vid en
lindrig hetta , ofverdrages med ett morki purpur-
brunt pulver. Detsamma händer åfven då pul-
vriserad vismut någon längre tid utsattes for luf-
tens åtkomst. En portion vismut-pulver som 6f-
ver sommarmånaderna ståit i en lost betåckt flaska,
befanns till sin ofre håift forvandladt i ett mårkt
purpurfårgadt finare pulver ån den ofriga metal-
len, och med en ganska beståoid gxåns emellan
den metalliska och den suboxiderade delen. En
portion af det purpurfårgade pulvret ofvergjutet
med concentrerad saltsyra, förlorade sin bruna
fårg, och lemnade olöst metallisk vismut-; ur lös-
ningen fälldes vismut-oxid genom tills-laget vatten.
Denna purpurbruna syrsåttnings grad har således
suboxidernas allmänna caracter att icke vara salt-
basis och att af syrorna forbytas till oxid och till
reducerad metall.
209
BtySiiboxid.
Det år en allmänt erkänd erfarenhet, att bly,
som någon lid utsattes for luftens åverkan, efter-
hand förlorar sin metallglans och får en mörkare
grå, alldeles icke glänsande yta. Denna förän-
dring sker ånnu snarare dä blyet hålles vid en
högre temperatur, som likväl icke får gå till
smältning. Ju närmare blyet kommer denna punkt,
JU mera mörknar dess yta och det ofverklåder sig
slutligen med en svart eller mycket mörkgrå skor-
pa. Upphettas blyet så starkt att det smälter, så
spricker skorpan och efter några ögonblick finner
man den öfvergången i gul bly-oxid. — Jag öf-
verdrog ena hälften af en blank blybit med ett
tunnt lag af mastix-fernissa och lemnade den an-
dra bar, hvarefter blyet sedan lemnades i några
månader på en kakelugn der temperaturen varie-
rade emellan -j-32 och -j- 55°. Den bara delen
v feck snart anlupna flackar och blef slutligen mörk-
grå, under det den andra behöll sin metallglans;
men sedan suboxidhinnan var en gång bildad,
tilltog den icke mera i tjocklek och försoket tjente
mig endast att på ett klarare sått ådagalägga €ub-
. oxidens existens.
Jag försökte derefter att använda en blytråd
till positiv ledare vid electriska stapelns urladd-
ning genom rent vatten. Den behöll sig blank,
och på den negativa ledaren afsattes oupphörligt
€ti ?kågg af reduceradt bly, som efter några tim-
mar förenade ledarne. Jag borrttog det sorgfäl-
ligt . och sedan försöket någon tid blifvit fortsatt
utan märkbar bildning af suboxid , afbröt jag det,
Rt-duction af hly på negativa sidan synes hårleda
sig från bly oxidens upplösning i vattnet, hvilken
redan Guyton Morveau anmärkt. Våtskaa
21®
smakade och reagerade icke märkligt, men blef
efter en stund cpaliserande af tilldrupei! svåf-
velsyra.
For att, pa ett annat s^tt erhilla fuboxiden
i en for analjten tiliracklisr qvaniiiet, skakade j5'j
en varm bly-amalgatna i ea flaska, hvaruuder luf-
ten ofra ombyttes, och erhöll på deaa sått en stor
qvantitet af etc svart pulver. Då deaa pulver m-
togs och refs i e» porfyrmortel, förvandlades det
till min förundran åter i flytande smalgama, och
jag fana att det bestod af en mångd oåndiigt fina
metallkulor, hvars yta hade cfverdragit sig med
en hinna af suboxid, som hindrade dem att gå
ihop. Genom rifning söndertrycktes hinnan och
den blottade metallen lopp tillsamnian. Den lilla
qvantitet subosid. som genom rifningen afskiljdes
från metallens bildade ett svart pulver, som val
icke mera gaf några raetalikulor, men som, cå
det gneds mot mesFing, genast amalgamerade dess
yta. Jag måste således afstå från hoppet att kun-
na erhålla denna suboxid ren i en for analysen
tillräcklig qvantitet.
Bly-suboxidens sammansättning kan icke med
full precision bestämmas genom rakning". . Det år
sannolikt a;t blyet deri år forenadt med | så myc-
ket syre, som i mönjan, men det år icke omöjligt
att det deri upptager 4 *S mycket syre som i dsn
sidstnåmda I förra fallet förena sig loo d. bly i
suboxiden med 1,925' d. syre, och i det sednare
med 3,85 d.
Zink-Siiboxid.
Zinken ofverdrager sig i luften med en grå,
hård, i syror svårloslig, halfmetallisk- skorpa , som
till sitt utseende eanska mycket liknar suboxiden'
af kalium. Den år till sina yttre caracierer och
sina egenskaper dessutom så val bekant, sedan
211
I forsaken med electrlska stapeln så ofta satt oss i
noclvånuighet aft hanclfera oxiderade zinkplaiar, att
jag tror mig icke behofva anföra några särskilda
forsok, for att bevisa den vara zinkens suboxid.
Sedan vi af Davy's, så val som af Gay-
.hvssACs och Thenard's försök lårt kanna de
bada lågre syrsåttningsgraderna hos kalium och
natrium, och sedan de facta jag hår anfört till-
räckligt tala for existensen af med desse likartade
oxidationsgrader hos antimon, vismut, bly och
zink, sa tror jag att den klass jag i forslaget till
; ch£misk nomenclatur upptagit under namn af
suboxida år tillräckligt rättfärdigad. Jag förmodar
att händelsen skall i framtiden for oss uppdaga
lika beskaffade syrsåttningsgrader hos de (leste an-
dra metaller.
I den klass vi kalla oxider förefalla likvål
kroppar som hafva ganska mänga egenskaper af
.suboxider, och som synas sta just på gränsen
.emellan båda classerna. Desse åro s-ådana o.xidu-
•ller (^oxida metallosa} hvilkas affinitet till syrorna
.år svagare ån oxidens, och hvilka, genom denna
svagare aflinitet gemenligen alltid deccmponeras
i oxid och metall, då de ofvergjutas med en vat-
itenhahig syra. Sådane åro kopparens, qvicksilf-
IretS; guldets 'och platinans oxiduler, och det vore
ilmojligt att hos dessa metaller inga andra suboxi-
Ider existerade. Naturen har vid ett par af dessa
tillåtit sig en, åtminstone apparent, variation från
:'en vanliga gången, den nemligen , att då den
I istarkaste foreningsgraden emellan svaflet och me-
tallen innehåller ungefår dubbla qvantiteten svaf-
vel emot syre i oxidulen, så sker detta icke hos
;-jvicksilfret, men val hos kopparen, oaktade bi-
ias oxiduler synas stå lika mycket på gränsen
i/nellan suboxid ocl^ oxidul. Emedleriid bar d-
-212
nobern, (den starkaste föreningen emellan svafvel
och qvicksilfver), oaktadt denna större tråndskaps.
grad emellan beståndsdelarna, stämpeln af ett bi-
sulphuretum, lika val som musivguldet. Det
samma skulle man åfven kunna såga om svafvel-
bunden zink (Blende), hvilken åtskilliga kemi-
ster anse for en svafvelbunden oxid. Jag har lik-
väl erhållit den, i form af ett gult pulver, dl
zinkfilspån upphettades med cinober, h varvid mas-
san detonerade och blef svart samt qvicksilfvet
afdistillerades. Den var nu en förening af båda
metallernas sulfureta, som i en högre temperatur
sönderdelades i cinober som sublimerades, och
halmgult blende som blef qvar. Svaflets frånd-
skap till guld och platina år så svag, att maa
icke kan såga med någon slags säkerhet mot hvil-
ken syrsåttningsgrad deras starkaste svafvelbind-
ningsgrad svarar, och det år dessutom af låran om
bestämda proportioner klart, att de svafvelfårenin«i
gar, som erhållas då deras oxid-salter decompone-
ras med svafvelbunden våtgas, måste innehålla
dubbelt så mycket svafvel, som det syre metal-
len förlorat genom reduction af våtet. Lika sä
måste det förhålla sig med de svafvelforenin-i
gar, som erhållas då oxidulsalterna decompone-
ras nrled hydrothyonalkali, och hvilka det frani»
deles skall blifva intressant att låra kanna. |
Manganr föreningar med syre,
I den analys af tackjern, hvilken jag i 3
af Afhandlingar i Fysik, Kemi och Mineralogié
beskrifvit , har jag tillika anfört ett fårsåk tin|
mangan-oxidens analys, sådan denne oxid fås ge-'|
nom glådgning af salpetersyrad mangan -oxid,
100 d. metall hade dervid fårtandladt sig till
142,16 d. STäit o^cid.
215
. JoiHN, som gifvit oss en utförlig beskrifning
om mangan-me«allen, dess oxider och salter, er-
höll af en portion, neutral svafvelsjrad manoan-
Oxidul, vunnen genom upplösning af metallisk
mangan i utspådd svafvelsjra ("), 46.48 d. man-
gan-oxidul , samt I48'5 d. svafveUyrad baryt.
Deri finnas 50,93 d. svafvelsyva, hvaiaf 100 d.
alltså neutralisera 91,28 d. mangan-oxidul. Desse
måste, efier det vanliga proportions- forhållandet
emellan syrans qvantitet och syets i den basis
hvaraf hon måttas, innehålla 19,96 d. syre, man-
gan-oxidulen innehåller således emot 100 d. me-
tall 28 d. syre. Vi se deraf att den i oxiden
upptagit i-j gång så mycket syre som i oxidulen,
ty 2 8X^l| = 42. John fann i ett forsok på oxi-
den att joo d. metall hade upptagit 42 d. syre.
Han fann vidare att 100 d. metall bildade med
15 d, syre en grön syrsåttningFgrad, som lostes af
syror med utveckling af våtgas, och som af kol-
syregas förvandlades till kolsyrad oxidul , under
det en del af gasen desoxiderades till syrsatt kol-
gas. Genom möjligheten af en ringa oxidering i
John's forsok år det troligt att syrets qvantitet
i denna gröna oxid år egentligen endast 14, eller
I hälften mot i oxidulen.
Till dessa syrsåttningsgrader kunna vi kan-
ske ånnu lågga tvenne, en lågre ån den gröna
och en högre ån den svarta. Den lågre synes bil-
das då mangan -metallen sönderfaller i ett illa
|korrkadt glas. Redan Bkrgman omtalar den och
jjag har haft tillfalla att besanna hans erfrirenhet.
lEn half uns mangan metall som cfver eit år Itgat
innesluten i ett korrkadt glaskärl, ianns efttr den-
(_*) Journal der Chemie, Physique und Miasralo^ie , J B. Sé
4J». 4 U. s. 4j(, £ölj.
2X4
na tid sönderfallen till ett groft metalliskt pulver,
som rifvit i mortel antog umbrafårg. Ofvergjutet
med rent vatten, oxiderades det under en fortfa-
rande våtgas utveckling och lostes i syror med
fråsning. Denne synes åfven vara en suboxid.
Jag har likvål ånnu icke haft tillfålle att dermed
anställa nöjaktiga försök, och medger att den möj-
ligen kan vara en mechanisk blanning af man-
gan-oxid, mangan oxidiil och kolbunden mangan,
hviiken sednare år orsaken till våtgaö-utvecklingen
då den löses- i syror eller begjutes med vatten.
Ar den äter en suboxid, så måste den innehålla
hälften sä mycket syre mot lika delar metall, som
den gröna.
IVlangan-superoxiden, eller den fossilt före- .
kommande mangan-oxid, som allmänt kallas brun- i
sten, och som i lindrig glodgning ger syrgas ,J|
Lvarefter den lemnar ett svart, något i brunt fal-B
lande pulver, måste vara en högre sy rsåttnings-'J
grad, ån den svarta jag förut omtalat; dels der-
fore att den i glodgning under syrgas-utveckling
reduceras till denna oxid, och dels derfore att ea
genom glodgning i retort af kolsyrad mangan-
oxidul vunnen mangan-oxidul, upphettad till smäl-
tande svafvels hetta och uthålld ur retorten, an-
tänder sig i luften och forglimmar enligt Scheeles
forsok, med liflig eld till svart oxid, som icke
kan vara superoxiden, emedan den bildas vid en
temperatur som sönderdelar denne. Jag vill icke
såga att chemisterne förblandadt den svarta oxi-
den med super-oxiden, men jag kan icke erinra
mig att hafva sett något beståmdt yttrande öfver
deras skiljaktighet.
Då vi hafva 3:ne lånkar gifna i mangans
syrsåttnings-serie, så synes det som kunde vi med
ail säkerhet beråk;3a de sona ligga derutom, lika-, J
som
215
som det gar an vid alla tillfållen der bestämda
mathematiska lagar åro gållande. I detta fall bor
super-oxiden innehålla dubbla qvantiteten syre
emot oxidulen , d. å. loo d. metall böra vara for-
enade med ungefår 56 d» syre. 1 sjelfva verket
fann Klaproth att en ren fossil mangan-super-
oxid i glodgning till svart oxid förlorade 1 1 pro-
cent vatten, hvaraf han estimerade i procent till
vatten och 10,5 proc. till syre, och Fourcroy
uppger super-oxidens sammansättning till 60 d.
metall och 40 d. syre.
Antaga vi nu det analytiska fSrsok jag an-
ställt på den svarta oxiden, såsom riktigast, hvil-
ket det utan tvifvel år, oaktadt mangans kolhalt,
h vilken omöjligen lårer kunna fullt undanrodjas,
åfven i detta' forsok , gor utslaget af syrehalten
något for låg, så år syrsåttnings-serien följande:
Met.
SuboJtidum Manganosum (Brun}9 3,45y
Suboxidum Manganicum (GrÖn 87« ég
Dxidum Maaganosum 78. 1
iOxidum Manganicum 70. 2J
Juperoxidum Manganicum 64.
Syre. Met. Syre.
6.56J
100
7026Ö
IX. 31
100
14.0553
zr. 9
lOO
28.1077
»9. 7J
100
42. 16
3S-
100
j6. 21J
Om således den bruna suboxiden bekräftar
ig såsom en sårskild syrsåttningsgrad, så år man-
gans syrsåttnings-serie multiplicationer msd 2,4,
> och 8; i annat fall åter endast med 2, 3 och 4,
KF.J.HanciKmj.St,n.
ts
2l6
F o R S o K
Att bestämma Syrehalten i Cer-oxidiil
och Cer-oxid,
af
W. HI5INGER. -
d, 1 Julii 181:.
-*-^a alla hittills använda forsok att bringa Cer-
oxiden i metallifk form misslyckats, -så har maa !
åfven saknat utvåg att genom directa forsok af
metallens sjrsittning, bestämma dess halt af syre.
Jag har således valJt dtn, af Prof. Berzelius'
i dess Afhandlingar om sammansåttningars bestäm-
da proportioner, uppgifna metod, att från saltsy-
rans kånda syrehalt, beräkna syrehalten i den ba-
sis hon mattar.
Ren saltsyra mattades under jångvarig kok-
ning med en sors,fåiligi;t renad syrsatt Cer, hvarafi
fanns större ofverskott ån syran förmådde att lösa.
Sedan lösningen var inkokad till torrhet, for att
decomponera allt möjligen deri befintligt oxid-salt, ft
upplofces den i vatten och skil]des ifrån den of-..p:
verrlodiga oxiden. Salpetersyradt silfver tillsattes ilii|
så lån 2,6 någon fällning uppkom. Fällningen upp-»
tegs och tvättades på ett noga afvågt filtrum,'
smålltes sedan ofver laropeld i ea afvågd tunn.
217
glaskolf, dådet saltsyrade silfrets vigt, tillika med
de på filtrum qvarhållna o,oi8 gramm, utgjorde
1,819 gramm.
Den silade lösningen och skoljvattnet befria-
des med saltsyra från sin ofverflodiga silfverhalt,
som fränsilades. Med kolsyrad ammoniak utfäll-
des Cer-oxidulen, hvilken, efter kolsyrans afskil-
jande genom glodgning i slutet karl, vågde 0,634
gramm.
Då 100 delar smällt saltsyradt silfver inne-
hålla 19,05 delar saltsyra, och 684 delar Cer-oxi-
dul upptagit en qvantitet saltsyra som gifvit 1819
delar saltsyradt silfver; så hafva dessa 684 delar
; Cer-oxidul upptagit 346,5 delar saltsyra, och salt-
1 syradt Cer år således sammansatt af
I Saltsyra — - 33,624 — 100
I Cer oxidul — 66,376 — 197, 5-
i 100. ^ 297,5.
|Men då 100 delar saltsyra måtta en qvantitet
basis, som innehåller 29,45 delar syre, så måste
också 197,5 delar Cer-oxidul innehålla 29,45 del.
syre, eller som år detsamma, 100 delar Cer-oxi-
dul bestå af
Metall — 85»o88 — 100,00.
Syre — ^ 14,912 — i7»4i-
100. 117,41.
Om vidare, efter de i ofvannåmde Afhand-
lingar foredragne naturlagar, oxidulen for att 6f-
v&rgå till oxid, måste upptaga antingen hälften
! eller lika mycket syre som den innehåller i oxi-
! duleradt tillstånd, så måste ofver 100 delar Cer
I upptaga antingen 26,115 eller 34,82 delar syre.
Analysen af de kolsyrade saherna synes be-
visa, att Cer-oxiden innehåller i^ gång så mycket
syre mot samma qvantum metall, som oxidulen.
2l8
Jag har (i Afhandl. i' Fysik, Kemi och
Mineralogie 3 D. sid. 237) anfört en analys, af
Cei-Dxidernas förening med kolsyra, och jae hade
dervid funnit att oxiduls.-ihet, som vid decomposi-
tion i retort ger en ganska tydlig vattenhalt, iem-
nar 57,9 delar glödgad oxidul. Bkrzelii för-
sök synas bevisa att kolsyran neutraliserar en qvan-
titet basis hvars syre år hälften af syrans, och att
det chemiskt bundna vattnet på lika sått innehåller
en qvantitet syre, som a: en multiplication med
ett helt tal af syret i sa^tbasen : onn vi nu beråk-
iia oxidul-saltets sammansåtming ef:er denna prin-
cip, få måste af de förlorade 42,1 delar, 23 delar
};afva varit kolsyra och 19,1 delar \atten. 57,9
delar oxidul innehålla ^-63 d. syre och 23 d.
kolsyra, beräknad till 73 proc. syre innehålla 16,. 19
samt 19,1 d. vatten 16,85 d. syre. Dessa båda tal
iivo med så foga afviknmg dubbel: mot syre qvan-
liteten i oxidulen, att denna afvikning visserligea
icke lårer kunna anses som annat ån observations fel.
Oxid-saltet fann jag sammansatt af 63.83 delar
oxid och 36,17 d. kolsyra. Desse innehålla, ef-
ter 73 prcc. syre, 26,5a d. syre, bvaraf hålftea
=z 13,25 måsie hafva funnits i 63,83 delar oxid,
hvilka således innehålla 50,58 d. meiall; inen soiu
50,58:1352^ = 100:26,195; nu år 17,41, eller
den qvaniitet syre som upptages af loo d. metall
i oxidulen, multipliceradt med 1^:^26^11 5 , och maa
kan visserligen icke vfmta en närmare ofverenssiåm-
melse emellan forsoket och beräkningen. Cer-
oxiden måste säledes vara sammansatt af
M-tali — 79-29 ■ — 100,000
5vre — 20,71 — 20,115
100- 126,115.
i
219
FÖRSÖK
Rörande, de bestämda förhållanden^ uti
. Iwilka Wismiith-metaUen ingår före-
ningar med Sv af v el och Syre^
af '
P. LAGERHJELM.
d. I Julii iSi2»
I. Med Svafuet.
en uii handel forekoinmanrJe vismuth-metallen
kokades med kungsvatten; solution , mattad med
ammoniak, gaf berlinerblä i blanning med trefall-
diga blåsyrade kali-saltet. Den erhälles ren på
föJjande sått :
Lösningen i skedvatten fålles med vatten;
fällningen utlakas och torrkas på kakelugn. Af
detta torrkade salt tages 7 delar emot i del kol-
stybbe och 5 delar svart fluss. Blanningen låg-
gfs i rymlig degel som, tilluterad, hålles i rod-
glodgnincr i timma och lemnar ^j"* ren metall.
Svaflet som nyttjades var dels genom destilla-
tion renadt stångsvafvel, dels droppsvafvel. Det
■upphettades innan hvarje forsok dels till fuktig-
hetens aflågsnandey dels for att den flytande for-
men erbjuder beqvåmare behandling.
220
Uti en torr glaskolf, som vågde = 2,979
grammer lades ic,ooo finrifven metall och ofver-
flocigt svafvel. Kolfven upphettades ]ång;amt of-'
V£r ?piritu5.1ampa tills blanningen cetcnerar. Het-
tan blir dervid så häftig att massan i ögonblicket
antändes och glod^a^, — Kolfven glödgades nu for
att aflågsna allt ofverflodigt svafvel, och vågde ef-
ter afsvalning zz 15,2266. Men kcifvens vigt var
2,979^
12,2476 således hade 10 gram-
mer raetall upptagit 2,2476 svafvel.
Att ingen vattenhalt invåedes tillika med Én-
rifna metallen, sågs deraf att vid första u-_phe::-
niiigen intet vatten satte siz uti ks!'?, k:l]:nal;en.
Till att förekomma vismuthens sjriåitnins; under
operation, var kolfhalsea utdragen, fin och lång.
Svaflets rena fars^, som sublimerade? i c fre andan
af långa kolfhaisen, ofvenyeade mig att injen
vismuth ofverdestiilerat. Aka c: rectiv-forscKea
med dylika kolfvar mis^lv : --:. emei:n rr^. :"5n
vid första vexelvaiskan pd^te ir.er. Dzr!:re vil-
de jae små retorter med smala och lå.:ia hl. ar.
Behandlingen under folja-^ce t:r-:k Eki' .r sij en-
dast deruti, att det 6fverf::ii2t tikzatia .vaf.et sam-
lades uti forlag-. Dess fårs var ren, citrin-gul.
Många forsok med dessa retorter misslvck^CT? :er-
fcre, att glaset ej tålde en så hiftig L. ir; g i
temperaturen sora blanning:cDS sjelf-antåncr.inc r :d-
våndigt m.edforde.
10 grammer mstall lades uti en liten re-
tcrt; hvarefter svafvel ingjots. Efter glodg-,
ningen afskars retorten , hvars hälighet vågd^ ;
==31.8-75 och sedan svafvelbundna metallen af»'
= 19,5800
tagits, rena glaset
i2,:2275. Men då skilloaden emellan dessa 2:ne
221
forsokens resultat var nog betydlig, undersökte ja^
vigterna och fann att en af 50 grammer, som
vid sista vågningen blifvit använd, var 0,0245
for lått, hvarfore denna storhet måste oka resul-
tatet, som då blir ==12,2520.
Forsoket, omgjordt,
lemnade efterhand föl-
jande resultat: 12,2065
12,2230
12,2465.
Af dessa forsok åro 3:ne endast skiljaktige vid
3:d]e decimalen; Afgorandet hvilketdera kommer
■ sanningen närmast, niä uppskjutas tills resultatet
af syrsåttnings forsoken framkommer. Små skill-
nader åro oundvikliga, Hvarthån förenings-la-
garna syfta, synes åndå.
2. Med Syre,
Uti en glaskolf som torr och ren vågde zr
37,1775 lades metall z= 3,5045 som kokades med
salpeter-syra. Efter inkokning till torrhet, sedan
metallen blifvit oxiderad, glödgades kolfven och
vågde =46,6500, hvaraf glas ==37,1775
metall — 8» 5 04 5
syre =: 0,9680
46,6^00
således, då 8»5o45 • o>96So = 10 : 1,1382, hafva
100 delar metall upptagit 11,382 delar syre. Huf-
vud-massan hade en hoggul färg (com gumniigut-
ta), men några röda flackar funnos och i ett visst
ögonblick under afsvalninger syntes hela massan
rod som jernrost. Detta torde komma af en jern-
halt hos syran, hvilken derigenom blifvit märk-
bar, att stor mångd syra blifvit inkokad ofver
metallen. Forsoket omgjordes, och 100 delar me-
tall upptogo 11,275 delar syre. Under afsvalnin-
22Ä
gen marktes hår, sJsom i förra forsoket, att hela
massan, uti ett visst ögonblick hade tegelfårg. Sy-
ran var ren och deraf uppkom fårgskillnaden.
Massan var i detta prof starkare glödgad ån i det
förra, hvilken omständighet i förening med sy-
rans renhet, torde förklara den mindre syre-pro-
centen.
Då så beskaffade profver, som dessa, icke åro
underkastade Hagon forlust, utan snarare tillök-
ning, år det troligt att råtta syre -procenten år
ii;275.
j. Med Svqfvel och Syre.
Uti en kolf a^ vigt =31,882 lades 10 gr.
vismuth metall som kokades med svafvelsyra till
en grå massa, hvilken begjots med salpeter-syra,
emedan svafvel och svafvelbunden vismuth var
bildad. Kokning^en underhölls tills hela massan
blef hvit, hvarpå kolfven hölls i starkare eld så
att den svafvelsyra som afrokte icke condenserades
i kolfvens hals. Efter slutad rökning var massan
något stötande i grått och alltsammans vågde =
48.337- Således hade 10 gr. metall vunnit, 6,455
håraf \/—~ 5*327, hvilken syra innehålkr 3,1940
gr. syre Denna nummer år icke någon product
äf metallens syrehalt med helt tal; hvilken om- /
ståndighet, i förening med fårgen, gaf mig anled-
ning att misstånka för liten syrsåttning. Derföre
tillsattes salpeter-syra, hvarvid röda ångor utveck-
lades; efter fulländad kokning, afdunstning och
lindrig glödgning, var massan af snöhvit fårg,
med 2:ne obetydliga gula flackar *) ; alltsammans
*^ Förmodligen ren oxi^^nl. Bristen pä syra uppkom här
deri^tn^m att under försj.i operation något litet svafvel-
syrlighi-t bildatä och boirtgätt. Sedermera uppfyllde väi
salpeter- aytvin dennts |/lats , men lemnade oxiden undéf
. glödguiiigen.
225
vägde ~ 48^664 ; således tillökningen =: 6,782
af metallens syre = iji28
af svafvelsyra =5,654. Denna svafvelsyra
håller 3,3307 syre, emedan 100 : 59,97 = 5.654 :
5,3907, och 3,1^.^ =1,1302, hvilken nummer
3
ofverskjuter metallens syrehalt med 0,002. Att
saltet var ren svafvelsyrad vismuth-oxid , ofverty-
gas jag af dess snohvita fårg, af svafvelsyre-ro-
Sens upphörande under glodgningen och massans
homogeneitet bäde i afseende till fårg och bygg.
nad. Skillnaden emellan vårmegraderne då ofver-
flodig svafvelsyra afryker och saltet decompone-
ras, år så betydlig, att ett fullkomligt prof icke
år ett lyckskott; men det år nödigt att kolfvens
hals år i lika temperatur som massan, på det att
ingen syra der deponerar sig och förlänger ope-
ration.
Lagarna, under hvilka den oorganiska natu-
ren, upplöser och forenar sig uti bestämda, oför-
änderliga forhållanden, ge ej åt ofvanstående for-
soks resultat fullkomligt sammanhang. Syftningen
dit, år likväl omisskännelig. Det forsok , som
bör komma sanningen närmast, år metallens syr-
såttning; derfore antager jag att 100 delar metall
upptaga n,28 del. syre. Deraf följer att 100 de-
lar metall bilda 167,71 delar svafvelsyrad vismuth
och att detta salt består af
Basis —
Syra —
metall
59.627
syxQ
6,726
'
basis
13,469
■ 66,353
syre
20,178
" 33.647
100,00©. '^ Uti detta
224:
salt finnes emot ro delar metall 2,259 delar svaf-
vel. Det hoesta bland fårsoken med svafvelbun-
den metall var 2,252 som således måste anses
vara närmast sanningen.
Resultat :
•
Gul vismuth-oxid består af
metall
89-863
100.000
syre
10,137
11,28
lOOjOOO
III. 28
Svafvelsyrad vismuth, basis
66,353
loo.co
syra
33.647
5cjr
100,000
150.71
Svafvelbund. vismuth, metall
81,619
lOOjCO
svafv.
18,381
22,52
IG0,00O
122,52
i
225
ORTERS
Geographiska Lagen i Calmar Lån och
I Östergötland^ bestämda genom Ob-
( servationer med Chronometer och Spe-
gel-Sextant år iS^^j
\ af
C. P. HALLSTRÖM.
d. 3 Dec. i$i2.
^å man i sednare tider med framgång bemödat
sig om att rikta Fåderneslandets Geographie med
tillräckligt antal goda Ortsbeståmmelser, och nä-
stan ingen sommar pä de sist förflutna 14 åren
förbigått, då icke mer eller mindre blifvit utråt-
tadt i denna, våg, hafva observationer åfven i
Calmar Hofdingedome vid flera tillfållen blifvit
anställda. Dessa hafva likvål hittills icke haft
hela detta Landskap till foremål, utan skedt vid
någon hastig genomresa, eller inskränkt sig till fl
orter vid kusterne och åsyftat ett närmare bestäm-
mande af hufvudorter, såsom Calmar och Vester-
vik, efter hvilkas såkra lagen de ofriga stållen in
i landet kunde i framtiden med större noggrann-
het utsattas. En charta öfver Hofdingdomet borde
således icke grunda sig ensamt på dessa få be-
525 ^
ståmmcl^er, och <jå en sådan var 'jQi^er arbete och
åmnad atr uieifva; af Ge 'r"^":h:-::a Inramningen,
blef det , till fci^.e af mi.i bci-i:::..:.' ;; vid detia af
Patriofijmen siifafe Sanafund, mig uppdragit, att
genom cbssrvaiicner söka bestämma laget af Bera
punkter inom de^ta Hoffingdöme, belagne på ijen-
lisa afstånd både från hvarandra cch frän haf.-
kusten. Dit ar rer-lra^en af" dessa undersöknin-
gar, jag i nårvarar.d; Ar.-i ilin^ har åran fram-
lägga infor Kons;!. Vetenskaps -Äcademien.
Efrer en i nära tre månader fortsatt gransk-
ning af Chroncmeterns ssng och under ett san-
nolikt hcpp att den skulle fortfara i sia jemnher,
företers rc>an den 22 Maj ig 12. Bredderne och
Sc.f-: ;e:-e åro cbserverade med den af mig: förut
ena nyttjade cch omnåmnda Soegel - Sextant af
Ramsdsx. De'hd:der, som i det följande anfö-
ras, åro dubbla och SexrantcDS naissvisninsi — — 7',
eller i' 45" for enkla kcjden.
Under Icpper af Arril och Maj månaier jeni-
fördes Ckrcnomerern med e:t godt Pendelcr och
likståmn^izheien i deras eån.e var så fcrdelakiig
den ka.a cnikas. IVian påminne sie , att. väderle-
ken din. fbrra månaden var mycket blid, men
deremot kall den sednare och fcrtfcr att vara der -
anda till slutet af densamma. Rlcckornas dagliga
skillnad var i medeltal 34,; tal den 26 April, -
med högst 2" forånderligher, hvarefter den blef
^2", 6 cch mera ojeran, ån urtder den förra perio-
den. JasT anser for ganska troligt, att temperatu-
ren haft in dvtelse i denna skiljaktighet,' ehuru
Uren forvarades i ett eldadt, men efter väderle-
ken olika varmt rum. Och sannolikt böra de
stundom fsr.:z3. anomalier tillskrifvas Chronome-
tern , :y nkr hon, i fclje af observaricnertia den
17 och i8 Maj, framskridit 4" mindre ån van-
227
ligt, hac^e hon åfven det dygnet lemnat^sig sa
mycket efter Pendeluret. Sedan blidare luft och
solens tilltagande afvikning (declination) tillåto
Chronometerns omedelbara jemforelse med solen,
befanns dess gång vara följande:
Maj d. 6 11^ 39' 2 2", 66 D^g^- framskridn.
-f 55^36
7 — 30 i8",02
8 — 31 12 ,37
J? — 39' 32">07
18 — 40' 2 3^,35
i9 — 41 J8 71
ao — 42' 14^93
22
44 7"'0i
54 .35
55 >3a
5i .28
55^36
56",2 2
Chronometerns medelgåno; + 5 5">27.
Det hela utmärker ett förträffligt forhållande,
men utslaget emellan den 17 och 18 visar åfvea
e.tempel af tillfälliga språng, hvilkas orsak ej kan
förklaras, mycket mindre upptäckas under en på-
stående resa, då man nästan hvar dag observerar
på olika stallen. Jag år fuilkomligen öfvertygad,
att sådant ågt rum också under denna resa, ehuru
det icke kan afgöras, hvilka dagar det skedt. Det
år derföre angeläget, att någon tid innan Chrono-
metern nyttjas till långd bestämmelser, gifva hen-
, ne litet olja. Om en jemnare gång derigenom icke
befordras, torde dock större och lillfåiiiga afvik-
ningar kunna forekommas.
228
Observationerna i Stockholm åro gjorda 3,'\'jo
i tid öster om Observatorii meridian. Med tillagg
af denna skillnad blir tidsbestämmelsen den 22
Maj 11*44' ^o',ii medeltid. Sä val dessa, som
de under resan funna tids-momenter åro härledda
genom motsvarande höjder af solen, emedan en
ståndigt klar himmel gjorde den i nodfall använd-
bara utvägen, att af enkla solhöjder beråkna de
samma, umbårlig,
Norrköping, Stadshuset, den 24 Maj.
Chronometera 11' 53' 33^44 medeltid
Solens midd, höjd 104° 51' 20".
Bredden 58° 36' 3".
Densamma ^8° 36' 3'', af 14 solhöjder
omkr. middagen.
Knappekidlay Gistgifvaregård , den 2S Maj.
Chronometern 11'
53'
I7",88 medeltid
Sol. midd. höjd 106^
7
0"
Bredden 58°
9'
ff
7^
Densamma 58°
9'
2'" af 17 höjder om-
kring middagen.
Hallingeberg , vid
kyrh
in, den z6 Maj.
Chronometern 11'
55'
ii",74 medeltid
Sol. midd. höjd 107''
5'
It
5°
Bredden 57°
50'
17"
Densamma 57°
50
16" af 18 höjder om-
kring middagen.
Wimmerby y vid kyrkan, den 27 Maj.
Chronometern 11' 57' 45">04 medeltid
Sol. midd. höjd 107° 46' 20''
Bredden 57** 40' 14"
Densamma 57° 40' 21" af 17 höjder om-
kring middagen.
339
Ishiiltf Gustgifvaregurd , den zg Maj.
Chronomelern ii' 56' Si^jQi medeltid
Sol. midd. hojd 108° 29' 10'"
Bredden 57° 38' 30"
Densamma 57° sg' 36" af 15 Solh. om-
icring middagen.
Stabi/, Gdstgifvaregårdf den zp Maj,
Chronometern 11' 58' 47''j84 medeltid
Sol. midd. hojd 109° 26" o"
Bredden 57° 9" 4 2''
Densamma 57° 9' 49" af ij höjder om-
kring middagen.
Rosendal, Gdstgifuaregård i Kronobergs Hojd. nära
gränsen af Calmar Lan, d. jo Maj.
Chronometern ot i 42",33 medeltid
Sol. midd. hojd 109° 43' 40"
Bredden 57° 10' 27"
Densamma 57° 10' 9" af 12 höjder om-
kring middagen.
Målilk, Gdstgifvaregärd , d. ji Maj,
Chronometern o' 1' 39''',6^ medeltid
Sol. midd. hojd 109° 33' 50"
Bredden 57° 23' 35"
Densamma 57° 33' 35" af 17 höjder om-
kring middagen.
F ' ~ Staby den i ^imii.
I Chronometern o' 1' 3 5". 59 medeltid
: Sol. midd. hojd 1 10" ig' 10"
I Bredden .57° g 46''
Densamma 57° 9' 46"' af 13 höjder om-
kring middagen.
230
Bdckebo, Gdftgifvaregård f d. z ^unii.
Chronometern o* 2' 2 2'',9o medeltid
Sol. midd. hojd iii* 5' 20"
Bredden 56° 54' 7''
Densamma 56° 53' 59'^ af 13 höjder om«
kring middagen.
Bränahult , Gdstgifuaregärd, d. J ^iinii,
Chronometern o* 4' i4''',63 medeltid
Sol. midd. hojd 1 1 1 '^
Bredden 56°
Densamma 56*^
kring middagen.
33' 50"
46' 27"
46' 39" af 14 höjder om-
Calmar, vid Korkan, d. 4 ^unii.
Chronometern 0'
Sol. midd. hojd 112^
Bredden 56°
Densamma 56°
kring middagen.
3' 5 6'', 1 6 medeltid
2 10
/ et
40' 3§" af 15 höjder om-
Monsterus, vid
Kyrkan» d, s Jimii.
Chronometern 0*
Sol. midd. hojd 111°
Bredden 57°
Densamma 57^
3' 31'', 1 1 medeltid
t 1»/
39
3' 27" af 9 höjder om-
kring middagen.
Doderhidtsvik , Kopng, d. € ^tmii,
Chronometern o' 4' 2 2'j59 medehid
Sol. midd. hojd 11 1"^ 16' 20''
Bredden 5 7" 16' 35''
Densamma 57° i,6' 24''' af 14 höjder om-
icring middagen»
ishidt,
<
53",39 medehid
f
4
28'
28'
20
35"
31'' af 12 höjder om
231
Ishät , den 7 ^«««.
Chronometern o'
Sol. mida. höjd lii°
Bredden 57°
Densamma 57°
kring middagen.
Westerviky Skeppsbron y den 8 Jiinii.
Chronometern o' 5' 23^^53 medeltid
Bredden 57° 46" 2" af 6 höjder om-
kring middagen.
Liskkuttf Gdsfgifvaregard , den p ^uniL
Chronometern ot 6' sg^V? medeltid
Sol- midd. hojd ilo° 23' o'
Bredden 58° o' 4"
Densamma 58° o' g" af 15 höjder om-
kring middagen.
Knappektilla, den 10 ^imii,
Chronometern o» 7' 47"»29 medeliid
Sol. midd. hojd 110° 14' d^
Bredden 58° 9 3 3^'
Densamma 58° 9' 18'' af 11 höjder om-
kring middagen.
Norrköping, den 11 jfimi.
Chronometera o* 9' S^'\39 medeltid.
Norrköpings den 14 ^unii,
Chronometern o» 12' 36^,46 medeltidr
K, r. ^. Handl, Wj, St» Jl 16
i
232
Färjestaden, Gdstgif var f gård vid Bråviken^
den ij ^iimi. ^
Chronometern o^ n' 44",52 medeltid *
Sol. uiidd. hojd 109° 52' 40"
Bredden 58^ 11 54"
Densamma 58^ 37' 59" af 15 höjder om-
kring middagen.
Färjestaden, den 16 Junii.
Chronometern o^ 12' 42",82 medeltid
Sol. midd. hojd 109°
57
20
Bredden 58°
37'
56^
Densamma 58°
37
53" af 13 höjder om-
kring middagen.
/
II
Sandviken, Lastplats vid Braviken, d. iS ^unii.
Chronometern c' 15' 28". 50
Sol. midd. hcjd 109° 59' 10"
Bredden 58° 40' 29"
Densamma 58° 40' 13'' af 15 höjder om-
kring raiddagen.
, Stockholm, den 2j ^iniii, I
Chronometern o^ 13' ic".o8 medeltid eft.'
Observatorii merid.
Den skyndsamhet, med hvilken resan i an*
seende till gynnande väderlek verkställdes, tyc-l
kes val medgifva, att längderna af dessa orter'
kunde med temlig pålitlighet reduceras omedelbara
i
I
233
till meridianen af Stockholms Observatorium, men
då långd skillnaden emellan Stockholm och Norr-
köping blifvit g nom flera observationer val be-
stämd , och som återresan frän sistnämnde ort till
Stockholm hade i anseende till omvägar och tids
utdrågt andra ändamål, ån den egentliga obser-
vations-resan, anser jag for tjenligast att beräkna
längderna effer Norrköpings meridian. For alt
likvul oka antalet af de tillförne funna uppgif er
ofver densamma, vill jag förut anföra det resul-
tat, närvarande observationer lemna. Som belop-
pet af Chronometerns framskridning mellan d. 23
och 24 Maj dervid kan beräknas på flere sått,
och det ena icke åger företräde for det andra, be-
gagnar jag mig af de mest sannolika vården ,
hvilkas medeiial torde bestämma ett nöjaktigt
utslag.
Chronomet. i Stockholm den 22 Maj 11' 44' io%7i
i Norrköping d. 24 — n« 53' 33'''.44
Chronom. medelg. i Stockh. före afres. -{- 55"',27=a
Dito emellan den 19 och 23 Maj ^6'\i$zzb
Dito emell. den 24 Ma] o. ii Juni 54'',5i = c
Medeltalet af a och ^ - - - - 54'',98 =;:d
Afdragas dessa vården af Urets gång for hvar-
I dera dygnet ifrån den i Norrköping funna tiden,
blir langd-skillnaden efter vårdet af
i
834
« = 7
32 ,19
b = i
30", 4 5
1
C = 7
3 3", 5 1
d:.Y
5 5".. 7 7
Norrköping i Tid w. fr. Stocka.
32 ,23.
De mellan den 24 Maj och 11 Juni observe-
rade Orters långd-skillnad från Xorrkoping, redu-
ceras beqvåaiHgait ginom följande TabgU:
etronoraetern beräknad
Daglig förSn-
Chronometcm obse
i Norrköpinj.
^rins
II' 53' 33 .44
+ 58",77
— 54' 32",2I
5 4"' 8 3
Knappekulla - -
— 55' 27",03
T 4". 8 3
Hallingebcrg -
_ 56J 2l",85
54".83
Wimmerby - -
— 57" i6",68
5 3". 2 4
Ishult . - -
— 58' 9"'93
5 5".9i
Staby . -
— 59' 5"'83
5 5".9i
Rosendal - -
0' 0' l",74
55E'.93
Mälilla - - -
— 0' 57",66
53".34
Staby - - -
— 15 o",go
53",25
Båckebo - -
— 3' 44"i5
5 3", 2 5
Brånahult - -
— 3' 3 7",4o
5 3", 2 5
Calmar - - -
— 4 3o",65
5 3", 2 5
MSnsteräs - -
— 5' 2 3",9o
53".2 5
DSderhultsvik -
— 6' i7",ij
5 4". 8 3
Ishult ■ - -
— i 1 1".97
54".82
Westervik - -
— 8' 6", 7 9
5 4". 8 2
Lislekult - -
— 9' i",6i
5 4", 7 7
Knappekulla
— 9' 56",39
5 3",3 5
, 53",35
f3".35
36",46
p3
ställat
Tid
!-<knir!d frän
SorVköping,
53
1 7", 8 8
l'
14". 3 3
ö
55'
ii".74
0'
1 5", 2 9
ö
57'
45".°4
l'
2 3", 1 9
w.
56'
5i".9>
0'
24",77
6.
58'
47". 8 4
0'
37",92
m.
1'
4 2", 3 3
2'
3 6", 50
w.
i'
3 9"' 6 3
:'
37",89
w.
1'
3 5">59
3
3 2",90
0'
33",oo
IV
4'
I 4", 6 2
i'
30". 4 7
w.
3
5 6", 1 6
0'
4 i", 2 4
6.
3'
31", 11
0'
59". 5 4
6.
4
22",59
' 52",39
i'
»",31
ö.
5
2 3", 5 3
i'
4 8", 4 4
ö.
6
2 8", 1 7
i'
3S".63
6.
7
' 47".29
Inliaftas nast efter pag. 234.
S35
Att accelerationen det första dygnet efter ob-
servationen i Norrköping den 24 Maj blifvit an-
tagen större, ån den befunnits alla de ofriga da-
garna, lårer vid första påseendet förefalla ovan*
tadt. I likhet med hvad som skedt f5r stationer-
na Ishult, Staby och Knappekulla, der de funna
, foråndringarne af Chronometerns gång åro jemnt
fordelta på de framflutna dygnen, hade summan
af accelerationen emellan den 24 och 25 Maj,
samt den xo och n Junii bordt delas lika på
hvardera dygnet och således blifva S^",!!, nien
nu har jag okat detta varde med 2'' for det förra
åygntt och i samma mån minskat det for det sed-
nare. Erfarenheten har vid flera tillfållen ofver-
tygat mig om, att Chronometern går de första da-
garna af en resa fortare ån vanligt. Det hastiga
ombytet ifrån en jemn temperatur och stillhet till
föränderlig luft och skakning, verka ofelbart en
hastigare gång, tills uret omsider efter en fortfa-
rande och okad inflytelse af detta ombyte börjar
visa ett motsatt forhållande. Af denna orsak för-
modar jag , att längden af Norrköping denna gång
blifvit större ån förut, emedan Chronometern san-
nolikt de första dygnen gått fortare, ån jag af om-
ständigheterna haft skål att sluta , hvilket åfvea
inträffat med de förut bekanta långderne af Cal-
mar och Westervik. Och då dessutom hela följ-
den af de nu gjorda observationer framställa en
nästan successiv mir^ning i hastigheten af Chro.
nometerns gång, undantagandes den 16 Junii, då
hon åter mårkligen afvikit från det vanliga, har
jag trott det vara mera enligt med sannolikheten,
att göra den förutnämnda ändringen. Måhända
synes detta undantag i beråkningssåttet nog vil-
korligt och obeståmdt, men de skål jag anfört tor-
de berättiga till åtminstone någon probabilitet ora
23^
rikiiizheten. Hvar och en, som hanclelsevis kom-
mer att begagna depfa orts -befiåmmelser och liv-
ser tvifvelsmll cm den ar. rörda grunden for deras
beräkning, kan lått antaga en annan, dl den på
hvart ståile observerade tiden år bekant. Med
denna foråndrine, och da man forui-åtter, att tids-
skillnaden emellan Stockhoim och Norrköping år
7'5c",5c, blir de ofriza orternas vestliga långd-
skiilnad i Tid från SroLkhöim följande:
f
Knappekulla
—
6'
i6",i7
Hallingeberg[
7'
1 5'^'. 2 1
Wiinrnerbv
—
8'
55^69
h:.uh
—
7
5 .73
Sta by —
—
s'
S",43
Rosendal —
—
r
10
7') 00
Malilla
:
9
S''»3 9
Båckebo —
— ^
8'
2". 00
Eranah.:k
9
o",97
Cslm.r
6'
49 -^6
Mönsterås
6'
30'', 9 6
Doderhultsv.
c'
2 9", 1 9
Wesrervik
1
5^
42 5CO
Li:lekutt
5
51^88.
■o
Jsg Kar ej underllå: att på fiera sålt prcf^-a
föregående utslag. Med tillhjelp af de bekanta
tids-skillnaderne af Norrköping, Calmar och We-
stervik, har jag for de nu observerade orterna fun-
nit fiera uppgifter, h vilkas medeltal så nåra in-
stämmer med de^sa, ait de ej fortjena serskildt
anföras, cch stvrka trovärdigheten af dem, så vidt
som år f5reD'.i^: med en ojeranr gående klocka.
*; Uti KoEgl. V. A. Har.cl. igtr. 4:de Qrartslet , si Id.
256 och 266, ar Laaid=n '.f "^'esrerYik utsatt till ^*J^
37",ij, men bör rara 5' y,"piz.
2 37
Det larer få raknäs bland tillfälligheter, att
längden af Calmar intråffar på 5 secund i tid med
observationen år rgio. Westervik kommer dere-
mot att ligga ofvier 5 tids secuader västligare ån
hvad observaiionerne igog oth 1810 bestämma,
hvijka sS>om val ofverensståmmande böra före-
dragas. For Mönsterås år skillnaden 7", och som
företräde ej kan gifvas någondera observationen,
tages medium af dem. Den största skillnad yp-
par sig vid längden af Wimmerby , hvilken nu
fanns mer ån 17" tids secunder vestligare, ån igog.
Det år svårt, att beståmdt afgora, hvilkendera af
dem får anses pålitligare. Den åldre uppgiften be-
ror på enkla solhöjder, som sällan gifva såkra ut-
slag. Under denna resa kan ock Chronometern
tiliåfventyrs hafva på dygnet före observationen i
Wimmerby gjort ett af^:teg, som ej varit möjligt
att upptäcka eller beräkna. Att likväl sluta af
forekomna anledningar under begagnandet af den
förra, genom hvilken denna ort kommit att ligga
for mycket i öster, torde den sednare vara riktigare.
I
33S
t) M
ko «
M M M M
O VO 00 ~J
0\
I I I I I I 1
•-'_ o
vo.
CO
o
cr
-«
o
(/)3
O
O
oo
a\
co
00
(O
3^
OO
Ui
U9
4a.
Vrt
VJt
<-A
o
■^
4i.
O
-J
vc
•U
t)
O
(X)
OS
hH
-«J
-vi
--1
os
0^
ON
OS
ut
<-0
O»
00
O
+
a 5=i
tu
"2. ^^^
C3
C/J
3
fö
O
?^
0-»
^. o
w 3
o
c;
CX3
O
■^
M
pi:
•*
t)
»— •
J:^
•^^
OS
>• "^
Os
Ja.
4a.
Cs
r) "
SI"
S39
Den 19 Junii återkom jag till Norrköping,
i afsigt att undersöka Chronometerns förändring
de förflutna dygnen, men rågnigt vader, som se-
dan fortfor till och med den 23, hindrade obser-
vationerna. Långderne af Färjestaden och Sand-
viken hade dä kunnat hånforaif dirett till Norr-
köpings meridian, och derigenom bHfva säkrare,
men nu har jag nödgats antaga den gifna tids-
skilhiaden emellan Stockholm och Norrköping ,
= 7' 3o">5o» till grund och derefter beräkna de
samma, hvilket i anseende till nog lång tid emel-
lan observationerna i dessa stader ger mindre på-
litliga resultat.
Bredder och Längder.
Bredd Längd vester fr, Stockholm
Norrköping -
Knappekulla -
Hallingeberg -
Wimmerby
Is!.ul£ - -
Staby - - -
Rosendal
Malilla - -
Bäckebo -
Brånihult -
Calroar
Mönsterås
Döderhu tsvik
Westervik
Lislekjtt
Färj sta len -
Sanuviken
5 8''
J8°
57°
57°
57^
57°
57"
57"
56»
^^;
57°
57"
58"
58'*
36'
50'
28'
9'
10'
54'
46,
40'
?'
16'
46'
o'
57;
40
3"
iJ'
17<'
17"
33//
40"
3.//
o- 7'
- 6*
_/
- S'
- 1'
- 8'
- 10'
- 9'
28"— 9'
28"!— 6'
44"|- 6'
i8"h" 6'
2"- 5'
6' A- 5'
'P^;
Tid.
5 3 ",69
5^7 5
S",42
7",oo
8", 3 9
2 '^,00
o";97|
49"/26
30^96
29/', 1 9
42/',o6
5i"/88,
45",i6
44"/4i
i Grader.
1° 34< 3"
1° 48' 48"
2° M-iö"
1° 46' o^"
2° 2' "7"
2°3,' 4j//
2* I7' 16"
2* o' 30"
3° ir' 14''
I* 42' 19''
1* 57' 44"
I* 37' 18"
1° 2J' 31''
1° 27' JS'^
1° 26' 17"
I** 4X' 6"
240
BESKRIFNING
6/l'er några i Sverige funna Vatten-
fiugoT (Hydromj-zides).
af
CARL FREDR FALLEN.
den 3 Mart. 1S13.
^-^aktadt största antalet af tvivineade insecter tvif-
velsutan erhåller sin for?ta utveckling ud vatten,
eiler i sumpig lord cch fuktig orenlignet, (sannolikt
tjenandc ca till föda åt fiskar, amnbier och sump -
foglar} ?å gifves likvål anledning att betrakta en
mindre del arter såsom egentliga vatrenflugor , de
dar mer ån andra uppehålla fig vid vatten, åfven
sedan de upunått sin fullkcmlicket. Men det år
IL w
i -synnerhet msa afseende på vissa yttre känne-
märken, Jivarigenom man blir i stånd att bestäm-
ma dessa arter, såsom utgörande en egen familj;
till låttoad for den systematiska undersökningen.
Dessa kännemärken skola förnämligast sökas uti
skapnaden af Palpi och Civseus, hvilken sedn^xie
betåcker hufvudets främre sida ifrån antennerna
anda ned till munnoppningen , samt utgör e| säl-
lan pannan (fronsj. Sjelfva snytet (jJroboscis^ år
åfven märkvärdigt, liknande en liten hårig klump,
som, fastad i andan af susroret, år större och kan
mera utvidgas, (likasom for att samla mycket vat-
241
ten) ån hos de flåsta andra flugnrter; hvarvid de
breda cth hinnakriga palpi tyckas forliindra, att
sugröret icke skall sjunka for djupt. Detta sug-
rör (Jiau^tellnni) år så val hos vattenflugor, som
hos andra tvåvingar, med skafiet insatt midt uti
en hinnaktig blåsa, hvilken år fastad rundt om-
kring munn>cavitetens nedersta kant, cch kan til-
lika med sugröret indragas och utskjutas. I sisia
fall blifva joalpi hel och hållna synbara; men åro
dock så långa, att de oftast synas utanför mun-
nen, åfven sedan haustellum dragit sig tillbaka,
och böra dä icke misstänkas att vara någon ser-
skilld labium. — Antennerna hafva ej mer ån 3
leder, hvaraf de 2 inre åro ganska korrta, foga
skiljbara, men efter vanligheten håriga. Den yt-
tre leden Qa patette De Geer) deremot långre
och bredare, ån trubbigt oval, platt, ån spitsig,
år alltid naken, med undantag af en enda seia
dorsalif , som kan vara antingen enkel eller fjå-
derlik. — - Vingarne hafva en enkel nervgång, (^sä
att de sakna både nervus interiör marginalu och
angtilaris) ej olik den, som forefinnes hos arterna
i sista storafdelningen af slågtet Musca, och i
derpåfoljande familjer. Någon afvikelse åger dock
hårutinnan stundom rum, och gifver anledning till
art fordelningar. Vingfjället år ganska litet, foga
märkbart, förutan dess flikar. Sjelfva kroppen år
ofta metallfårgad, och kanske alltid ofvérdragen
med ett mjolaktigt, silkesskinligt, mer eller min-
dre märkbart ludd, som utehåller vattnet, och gor
följaktligen flugan så mycket tjenligare att kun-
na flyta.
Man finner håraf , att Hydromyzides hora till
den hufvudafdelningen bland Diptera, hvars an-
tenner åro med få leder, samt med seta dorsalis
försedda, hvars vingar aga enkel ncrvgång och
i
242
hvars munn äger proboscis. Till samma afdel-
nirig hora flera familjer, hvarifrån de egentliga
Vattenjiugoma på följande sått torde kunna^skiljas;
nemligen från Muscides: genom ett ganska litet,
ofta omärkligt vingfjäll, i kanten flikigt; hvarför-
utan borstlika hår i munngiporna (mystaces) och
intryckt munnskold (Chjpeus excavatuf) ej förekom-
ma mer, ån uti slågtet Hjdromyza. Åfven pai-
pi dilatati, plani, skilja dem från Muscides, då
slågtet Lispa undantages, hvars stora mystaces och
vidlyftiga vingfjäll nogsamt utmärka familjen,
hvartili det hörer. — Från de ofriga familjerna
skiljas vattenflugorna våi förnämligast genom pal-
pernas bredd och platthet, men ock genom clypei
alldeles egna structur i slågtet Ephydra , samt ge-
nom dess likhet med en ej intryckt, snarare con-
vex, jåmnbred skifva uti de artrika slågterna No-
tiphila och Dolichopus, hviikas kroppsbeklådning,
silkesskinliga och metalliska fårg ger dessutom ej
sållan , for ett vandt oga, anledning till ett snart
igenfinnande.
Konskillnaden, hvars kännedom illl arternas
riktiga bestämmande år alldeles oumgångelig, upp.
tåckes såsom hos de flåsta andra tvåvingar, genom
tvånne under Hannens anus sammansittande kro-
kar, de dår i nedan beskrifna arter åro ganska
små och liksom hoprullade; men åstadkomma dock
att anus ser tjockare och trubbigare ut, ån hos ho-
nan , der dessa krokar alldeles saknas. Sållan ro-
jes könens olikhet genom munnskoldens och vin-
garnes olika fårg; och ögonen åro hos bagge kon
nästan alltid lika åtskillda, genom ett någorlunda
bredt mtevstitimn verticah, som finnes, likasom si-
dorna af thorax och scutellum, besatt med små,
glesa borst.
243
Med anledning af ofvananf5rda kannemar-
ken , jemforda med andra nårslagtade Dipter-fa-
miljers, torde Vattenflugorna pa följande såu kun-
' na caracteriseras:
Hy dromyzides
Os proboscide vesiculosa: palpis dilatalis, planis.
Clypem s^pissime convexus, apice subtiuncatus.
Corpus micans: antennarum seta vel plumata
vel nuda; rudimento squamse sub alis
ciliato.
Hyäromyza.
Clypeus subquadratus, excavatus, descendens:
apertura oris quadrata, maxima.
AntenncD deflexas; articulo uitimo subtruncato.
1, H- LIVENS nigra opaco-albo-micans; fronte ge-
nubusque pallidis. Mnsca livens Fabr. Syst,
Antliat. 307: 117. Ent. sjst. 4. 345. 135.
? Funnen i trakten af Venern. Jag har endast
sett honan, som år jåmbred, af en husflugas långd,
men smalare. Palperna åro spadlika, hvita, så-
som merendels vajiligt uti hela denna familjen.
Hufvudet korrt med gul hornaktig munnskold ,
hvilken år intryckt, likasom urhålkad, bred, ned-
gående under de långt åtskillda ögonen, och i
hvardera munngipan beväpnad med en seta my-
stacina. Vertexmork, framtill gul, baktill ljus-
grå. Antennerna svarta; yttre leden den längsta,
i andan nästan tvårs afhuggen , med en enkel seta
dorsalis försedd. Kroppen år svart, likväl ofver-
dragen med ett grått ludd, som genom vidroring
med våta fingrar lått afskafves; endast thorax åger
mörkare rygg. Scuteilum i kanten väpnad med
några borst. Sådane felas uti den aflånga ned.
244
tryckta abdoinen ; åfvensom fötterna åro nästan
obeväpnade j men till fårgen grå; endast knån ,
tiblernas spetts och första tars-leden ( mefatarsus )
ljusa. Vingnerverna bruna; auxiliar- och secun-
dar-nerven följas åt nästan nedanför medlet af vin-
gens yttre sida.
Anm. Om denna artens lefnadssätt finnes mig
veterligen ingen anteckning; men den är säkert en.
vatteniluga, I min Afhandling: Nova Methodics Dip-
terorum p^g- 22 börer den till s[é.^\.Qt.Calobata. Men. .,
delta slagtnamn tillkommer, enligt Fabricii och La- !
TUKiLLES determination, de arter, som förut i samma
afhandling skola förstås under slägtet Micropeza, hvil-
ket sednare slagtnamn följaktligen bör försvinna.
Mnsca cothuruata Panz. Fn. Germ. 54 f. 2o hörer '
till Calobata, säsora en typus till detta slägte- Den
korrta beskrifningen å Miisca petro?iella Linn Fn.
1856 tyckes väl till en del inträifa på denna Panzers
citerade Musca cothurnata , men del uppgifna vistan-
det på vattenytan är tvifvelaktigt, så mycket mer som
denna arts kroppsbyggnad ej dertill synes vara äm*
nad, och den ännu af mig aldrig blifvit sedd utan
pä frädstammar, i synnerhet ruttna, eller på fuktiga
ställen, med sina höga ben snällt löpande, Deremot
kan förmågan att löpa pä vattnet med bästa skäl til-
läggas åt Bydr, livens , som ock troligen bör kunna I
"uppsökas på stenar vid stränder, i likhet med många
andra Tvåvings- arter, i synnerhet af vattenflugornas
familj.
O C ht er a.
Clt/petis subconvexus , insequalis , imberbls,^
perpendiculariter descendens , apice
emarginatus.
Ante7ince hr ev es; articulo ultimo compresso, ce-
teris vix longiore: seta plumata.
I. O. manicata aeneo-nigra, abdominis margine al-
bo-maculato; femoribus anticis crassissimis.
Ochtera Latr. Diet. d'Hist. Nat. 34. 196. 589,
Grust. & ins. 13. 391.
345
Tephrifif mnnicata Fabr. Åntl. 323. 36. Musca
Ent. syst. 4. 234. 94.
^ $ Ar utan tvifvel Musca Mantis De Geer Ins.
6. 143, ehuru nervgången i figuren, som fordom
mindre noggrant observerades, icke inträffar, utan
tyckes snarare lillhåra en Ocypiera,
Denna arten, som vankas ej särdeles allmänt
på buskar, vid diken och vatienpolar, samt uti
gråset vid deras brådd, år mindre ån en husfluga.
Dess korrta bufvud år bredare ån thorax, i an-
seende till de utstående klotrunda ögonen, som
åfven hoja sig ofver vertex. Pannan år naken,
(utan mystaces} smutsigt gul, ej urhålkad, sna-
rare convex och knolig, i ändan tydligt inskuren.
Palperna hoptryckta, svarta, ytterst i kanten hvi-
ta. Sugröret svart, med en korrt hårig proboscis.
Antennerna svarta, nedböjda. Både thorax och
scutellum åro svarta, med få borst. Abdomeo
nedtryckt, kopparglånsande svart , med en hvit
flack å begge sidor af hvardera segmentet, h vil-
ken stundom får igensokas i en viss ställning mot
dagsljuset. Fötterna ofverst gra, nedtill blekare,
hos lefvande objecter. Framfotterna ganska bredt
hoptryckta, med en ovanligt stor lårled (apophy-
sis) hvarmed de fastas vid brostet tått invid huf-
vudet, och gifver ett utseende, ej olikt slågtet
Mantis i OrthopterOrdningen. En storspina sit-
ter i andan af framtibierna, och åro mellanfot-tar-
serna innantill stundom Ijusfårgade. Vingarne ån
fårglosa, ån svartnande. Deras auxiliar- nerv år
medelmåttig, och tvår nerven böjd på sned invid
vingens inre sida, nåstan fortsatt af fjerde lång-
de-nerven. — - Begge kon åro kånda, och skiljas
efter den for familjen redan gifna anvisning.
Anm. Medelmåttig kallas auxiliar-nerven, enär
den slutar sig ungefärligen midt i vingens yttre kant ;
24^
Jiorrt, som slutas innan, medlet, eller som knappt
upptager tredjedelen af vingens längd; och lång f
som löper öfrer medlet af vingkanten , nedåt ving-
spitsen, och bör icke förblandas med andra län§d«-
nerven.
Ephydra,
Ciijpeus apice dilatatus, semicircularls, porre-
ctus, descendens: apertura oris rotun-
data; proboscide saccata.
Åntsnncshx^-vc^i'. articulo ultirao obtuso, cete-
ris vix longiore.
Kroppsskapnadeii liknar nåra foregående slag-
tets; rneii hufvudet år ganska olikt, varande vid
munnoppningen mycket utvidgadt, -i form af en
balfcirkei, som står fram, ofta beklådt med korrta
bår, dock utan att aga ordentliga mystaces i munn-
giporna. Ögonen små, utstående och runda, alltid
långt åtskillda. — Man träffar sådane arter både
flygande och hvllande på vattenytan, hyilket gif-
vit mig anledning till slågtnamnet.
Anm. Med små ögon förstås sådane, som icke
upptaga halfva hufvudets sida; medehnåttiga , som
upptaga halfva sidan; och stora ^ när hela sidan af
dem nästan uppfylles^
^ Seta antemiavum phmafa.
I. E. rijjaria seneo-fuscescens; clypeo aut opaco-
albo, aut luteo, piloso; antennis plumatis.
S % Funnen i Augusti månad vid qvarndammar,
ån snällt flygande, ån sittande på vattenytan , men
svår att fånga. Arten har vid första påseendet nog
mycken likhet med Ocht. mankata , ehuru storle-
ken år något mindre. \''id närmare granskning
finnas framfotterna och i synnerhet munnskoldea
af helt olika skapnad. Den sednare år korrthårig,
mycket vidgad, hos hannen gulaktig, hos honan
merendels hyit, i nedersta kanten cilierad. Anten-
nerna
24-?
ijf?rna koirta, nedböjda, med härig seta. Thorax
och scutellum åro bronzerade, med vanliga borst,
som abdomen saknar. Denna år mOrk köppargron
hos lefVande, nedtryckt och lacig som halfva kröp-
pen. Fötterna enkla, mörka med bleka småtaggi-
, ga tibier. Vingarne aga enkel, medelmåttis; auxi-
liar-nerv, hvita vågsiaager och spår till vingfjäll;
nervgången i ofrigt lik den , som finnes i andra
stor afdelningen af slågtet Musca , ehuru at^dra
långdenerven böjer sig litet krokigt utåt yttre ving-
kanten. J/^ar. /3 (J ? clypei apice vix manifeste
ciliato, pedibus unicoloribus; antennis subpiumatis.
— År i allt 6frigt lik den nyss beskrifna,
* * Seta amennanim nnda.
2. E. oqiiila aeneo-fusca, nitida, clypeo rotundato,
nudo; alis immaculatis.
Jag har icke funnit mer ån ett exemplar, som
åger största likhet med den förra arten, men skilld
formedelst en alldeles naken eller hårfri munii-
skold , som dessutom år glatt och kopparbrun. An-
tennernas seta tycks ej heller vara fjåderlik; setse
verticis korrtare och fårre, och nåstan inga i tho-
rax. Fötterna obeväpnade, blekfårgadc; men ba-
sis af bakfo.ternas tibier år hoptryckt och hvit-
skinande. Vingarne ofårgade.
3. E, coarctata aeneo-fusca, clypeo apice subcoar»
ctato, nudo; nervis alarum transversis nigredi-
ne cinciis.
$ % Sällsynt vid vattenpolar. Till storleken nå-
got mindre ån foregående arter , men större åa
följande. Ehuru clypeus år i andan mera hop-
tryckt, ån hos samarterna, finner man lått, att den-
na arten bor lyda under samma slågte. Kropps-
fårgen mörk, kopparbrun, åfvensom d§ med nå-
K. F, A, HandL m$^ Si, IL 17
248
stan omårkbara smataggar försedda fötternas. Hv3d
vinearnes nervgang vidkommer, foreter sig den
olikhet från samarterna, att andra långdenerven mot
andan bojer sig så, att en råtlinig vinkel formeras.
4. E. siagjialif corpore maris cinereo-fusco, feminas
albicante; clvpeo rotundato; alis albo-guttatis.
^ $ Vistas i gråset vid vatten och på fuktiga vag-
gar vid qvarndammar i storsra myckenhet, knappt
större ån en loppa, till skapnaden annars lik E.
riparia. Clypeus beklådd med korrta hår , hos
hannen mörkgul, hos honan silfverfårgad. De små
ovala antennerna åro framstående, tvifvelsutan med
enkel seta försedda. Så val vertex som thorax åsa
borst. Kroppsfårgea år kopparg:rå eller brunaktig,
och visar abdomen sin metalliska glans i synner-
het mot solljuset. Ryegen å thorax vanligen mör-
kare; fötterna blyfårgade. Vingarne hos hannen
svartare och tydligare hvitpunctexade, ån hos ho-
nan, som åger fårre, men under microscopet syn-
bara hvita puncter.
Kat i i^ hit a.
Clypeut subconvexus, laminatus, apice trun-
carus, inflexus.
Antennw breves: articulo ultimo apice obtusa.
Corjjus obtuse ovatum: abdomine subdepresso;
oculis rotundis.
Clypeus år litet eller intet hårig, men ski-
. nande och liknar en jåmbred perpendiculier skif-
va, som sillan går ner om ögonen, hvadan ock
dessa åro att anse for stora, upptagande nåstan
hela hufvudets sidor, men for ofrigt åfven i ver-
tex, som år borstrik, årskillda. Antenner och auxi-
liar-nerv korrta Nervgången lik förra slågtets, I
undantagsnds att den ordinaira tvårnerven hos nå*
249
gra arter år" längre belägen från vingkanten, aA
hos andra. Konskillnaden år den redan ofvanfor
omnämnda, och vistandet vid vatten, diken och
på sumpiga ångar har lemnat mig anledning till
slågtnamnet. " Såsom varande små arter kunna de
lått undfly samlarens uppmärksamhet, och fåljakt-
ligjen bland den på deras uppehållsställen, befint-
liga stora mångd af andra små tvåvingsarter, svåra
att urskilja och tillfångataga. Betraktandet af de-
ras skonhet skall dock säkerligen bel5na den, som
gor sig mödan att insamla dem. — Med Oscines
och deras samslågter böra de icke confunderas.
* Seta antennarum distincfe plumata.
oc Nerviis costalis cum nervö tertio longitiidinaU
connexus.
I. N. caudata nigra tarsis testaceis; setis supra a-
num elongatis una serie collocatis.
Jag har hittills endast funnit ett enda exem-
plar i Skåne af denna art, spm har storlek af E-
phydra riparia, men mera trubbig. Kroppsfårgen
svart ; blott thorax mera mattsvart. Det korrta
bufvudet år så bredt som thorax , med en mörk-
gul munuskold , och denna beströdd med föga syn-
bara hår. Ögonen klotrunda. Antennerna svarta,
nedböjda. Vertex svart med långa borst. Sådane
finnas åfven på sidorna af thorax och scutellum,
Abdomen år ej längre ån thorax, men nedtryckt,
•och med åtminstone lo långa nedlutande borst,
i en rad satte i anal-segmentet, samt 2 hopsittan-
de uppåt bojda borst försedd, hvilken prydnad ger
denna arten ett besynnerligt utseende. Fötterna
svarta, endast tarser å mellan- och bakf5tter blek-
fårgade. Vingarne ståta i svart ; auxiliar-nerveA
I korrt; tredje långdnerven förenar sig med fo^tal-
o
nerven i Sjelfva vingsbiticD. Tvårnerven lieeer
tv 1.
nära inre vingkanren.
2. N. cinerea Eavo-cinerea : ar.tennarum ir.edio, ii-
biis tarsisque testaceis.
c % Pvåkas nc.e cfta på väta ängsmarker. Bagge]
Iloq variera tili storleken, både såsom större oct
iniiidTe ån förra arten. Cljpeus år conv°ex, nakea:
och smutsigt gul. Antennerna utstående, på uq-
dra sidan convexa , med en gul ftåck på basis afi
yttre leden. ThoMx med sidcbojst stöter i Eult;
abdomea i grått, nåstan fläckig. Fotrerna grå med
fina spinulae. Tibier och tarser bleka. \'ingar-
nes nervgång såsom, i förra ärren.
3. N. annulata rigricans, abdominis latenbus albo-
punctatis; pedibus nigri? albo-annulatis.
^ J Arten åger knappt en loppas storlek. Bagge
kon hafva en gulaktig panna, i andan hvit. An-
tennerna utstående, gula, nied en svart knöl vid
basis. Verrex grå, på sidorna hvit med borsr.
Thorax grå med otydliga mörka rysglinier. Ab-
domen svart med hvira sidcpuncter Fotierna
spräckliga, at hvitc och svart, dock så, att tibi-
erna alltid ha midc på, en hvit ring. Vingarne
färglösa, med medelmåttig auxiliar-ner%', emot hvars
spits medlersta tvårnerven sitter u:i vingens dis-
cus. Men den ordinaira tvårnerven löper något
långre ifrån vingkanten, ån i fana arten.
A?im. Denne arten, tiliika med fiera andra af
denna f^.mili^ insatt i Samling'^ som ej förvaras i deöto
torrare ruix., är snart underkastad förstöring.
/3 Nervus costalis cnm ?ieruo qucrio longitudinali
conmxur.
4. N. griieola plumbea, clypeo aut aureo-aut ar-
g«n«o; t-arsis postici» b5«i ilavis.
25-1
S 2 En liten art, som allmänt räkas pä ångar.
Hela kroppen år metalliskt grå-gron, endast ryg-
gen ;å thorax något mörkare. Munnskolden naken,
hos ena könet glänsande af guld, hos andra af
silfver. Bakom d^ mörka antennerna sitter en
gul eller hvit flack. Fötterna blyfårgade. Bak-
farserna gula eller hvita, i synnerhet vid basisw
Vincrarnes auxiliar-nerv l^rrt och oår costal-ner-
ven i förening med fjerde långdnerven inunder
vingspitsen.
5. N. albifrons nigra nitiJa, clypeo argenteo ; tar-
sis omnibus albidis.
% En gång fångad i sällskap med förra arten , som
den alldeles liknar, men kroppsfårgen år glånsan-
de svart, endast brostet hvitskinligt. Fötterna
svarta. Alla tarser hvitgula med svarta klor. Våg-
Stångerna gula. Hannen okånd.
6. N. glabricula nigra nitida , elypeo obscuro; tar»
sis albis.
% Ar lika så sällsynt som den förra, och hälften
mindre, så att den ej utan af vål vana händer
kan handteras. Clypeus år mörk , åtminstone hos
upptorrkade individuer. Antennerna svarta. Krop-
pen glatt, svart med bleka tarser. Vingarne fårg-
losa. Auxiliar-nerven medelmåttig; andra långd-
nerven kröker sig emot costal-nerven långt framom
Mingspitsen, hvarutaf man lått kan skilja denna
arten ifrån de två föregående, i hvilka denna nerv
år rak och långre nedlöpande. Hannen okånd.
7. N. obscurella nigra, thorace clnerascente; vertice,
antennis tarsisque testaceis ; clypeo setoso.
5 % Mindre ofta fångad på ångar, snarlik N. gri-
seola, men tyckes dock vara skilld genom munn.
253
skölden? del? minåre stansande hvithet, dels dess
yta? kcrrra harbeklådnine. Dessutom åro anten-
ner och sila tarscf ljusfårzade» Vertex framtill
gi;laktig[, A'jxiliar-nerveii korrc cch alla långde-
Derver raka.
g, A^. madi:a?iT nigra, antennis pedibusque tcsta-
cei;; abdomine cpaco, planc.
S Såll?ynr och liten. Hufvudet framtill convext,
med eanska stora, icke urs;lende cs:on. Munn-
skoiden glin.— ,' de hvit. i spitsen häris:. Anten-
nernas llng:! srcrre ån vanligen, med ljus fårg,
cch tydlig seta plumata. Kroppen svart, inbojd;
likvål år abdomen nå?:an platt med tre likbreda
seemenrer. Fåtierna l:u?3. \'iD^arne stcta obe-
tyaligt i svart. Hannen cklr.d.
9, iV. nitidu'a chscure csri-Ieo-snescens, antennis,
tibiis rarsisq'je posterioribus 5-avi".
^ 5 H;rer med förra till de högst svirfångna ar-
terna, men likvål kand till båg^e kon, och fun-
nen pa en åker i Skåne. Arten år liten och högst
glänsande. H-fvudet framrill convext, med så
stora, ej ut?raer.ze, runda cccn» att de upptaga
hela hufvudecs sidor. Antennerna gula med tydlig
seta plumata. Fctrerna svarta, utom de sista pa-
rens tibier och tarser, som åro gula. Vingarne
h^-itakri^e mei korrc auxiliar-nerv.
Anrrt, ""■!■ = ". b5r icke förblanda dessa två sist-
nän-.de arter, e; r. e.^ri den nästf oljande med slägter- '
Ba Madiziz och GryniJic?'':-^/-^" . hvilkas clvpeu-s äger
helt annan skspnad. et; irriiga iaera skilj aktigh eter.
Ej heller är någon tiliräckeiig anlednings att hänfö-
ra de tvenne förra ull slägtet Lauxania, hvaJ| ÖgOÄ
äro aHånga och munjiskold ganska oje^ia*
253
* * Seta antennarum siibnuda.
(Nervus co?talls cum nervö quarto longitudinali
pone apicem alae connexus.}
10. N. CEuea aaneo-virescens, clypeo albido; tho-
race sublineato; ventre tarsisque pallidis.
$ % Hälften mindre ån N*^ cinerea. Sällsynt i Juli
manad. Kroppen nästan nedtryckt, oval. Munn-
skolden matthvir. Antennerna svarta. Vertex kop-
parfårgad med borst. Ögonen medelmåttiga, run-
da, utstående. Thorax mårkt med tre otydliga
röda linier. Magen hos lefvande blek med svarta
långsgåeude puncter. Tarserna ljusa. Vingarne
fårglosa; auxiliar-nerven råcker knappt till med-
let af ringens sida.
sAnm. Antenn-setan synes vara uti denna och
följande arter, enär den nied vanlig lupp beskådas j
ej annat än naken, eller knappt märkligt luden.
11. N. giittata nigra clypeo albo; antennis subtus
pedibusque testaceis ; alis albo biguttatis.
5 $ Vankas i September till största myckenhet
vid sjöstränder. Storleken mindre ån en loppas.
Kroppen glänsande svart. Munnskolden matthvit,
n.aken, nedgående under ögonen. Dessa sednare
åro stora, hos lefvande mörkgröna, men mörkröda
efter döden. Antennerna framstående, högst trub-
biga, inunder ljusa. Vertex svart, glänsande.
Buken smal, blek. Fötterna gula, likväl med
mörkare tibier och tarser. Anal-segmentet år glatt,
lysande, Vingarnes auxiliar- nerv medelmåttig;
andra långdnerven korrt, och den femte krökt inåt
den ordinaira tvårnerven. På omse sidor af denna
tvärnerv finnes en hvit fläck, hvilken vid sol-lju-
set lätt upptäckes, äfvensom, att bägge tvårner-
verna omgifyas af en svartaktig skugga.
254
12. N. picta obscura, antennis intus pedibusque >
testaceis; linea thoracis utrinque alba; scutello
nigerrimo.
^ 5: Funnen ihop med förra arten den 22 Sept.
sällsynt vid hafsstranden , till storleken hälften
mindre, och kan sannolikt raknäs bland de min-
sta tvåvingsarter. Munnskolden ser ut att vara
naken, ån gul, ån hvit. De framstående anten-
nerna åro innantill gula. Omkring ögonen år en
hvit ring. Thorax lefverbrun med en hvit streck
å hvardera sidan. Scutellum matt, morksvart.
Abdomen glanssvart; anal-segmentet ån mer glän-
sande. Fötterna mörkgula. Vingarnes tvårnerver
gitta närmare ihop ån uti foregående arter.
13. N. pnnctato-nervosa grisea , antennis pedibusque
testaceis; alis albis: nervis longitudinalibus tri-
bus nigro-punctaiis,
$ % Fo^a större ån förra arten. Tråffad i kårr.
Bagge kon lika. Clypeus mattg^ul, convex, knappt
hårig. Ogonringen hvit. AjfitennerJia gula, korr-
ta. Vertex och thorax grågula. Abdomen mera
glatt, med anus af en starkt glänsande svarta.
Fötterna ])usa. Vingarne mjolkhvita med medel-
måttig auxili^r nerv. Den andra och tredje långd-
nerven lopa tått ihop, och åro liksom den fjerde
märkta med några svarta puncter. Tvårnerverna
/ omgifvas af mörk skugga.
14. A^. interstincta nigra, antennis pedibusque te-
staceis; alis albis; punciis interstidorum nigris,
obsoletis.
S Clypeus hvitaktig, ej nedgående under de stora
runda ögonen. Antennerna framstående , ljusa.
Thorax mattbrun. Abdomen glänsande svart. Fot-
255
terna ljusa. Vingarne hvita. Deras aiixiliar - och
andra långdnerv aro korrta, ocli alla nerverna nä-
stan lika åtskillda, med mindre tydeliga svarta
puncier i mellanrummen.
ly. N. qnadrata nigra, thorace opaco fusco; alis
nigris: punctis interstitiorum quadratis albis.
$ Clypeus hvitaktig, sannolikt utan här. Thorax
mattbrun. Abdomen glänsande svart med ån star-
kare glans å anal-segmentet. Fötterna svarta. Vin-
garne mörka, nästan svarta, med små hvita pun-
cter i nervernas mellanrum 'bestrodda, hvaraf pun-
cterna i yttre vingkanten aro mera tydligt fyrkan-
tiga ån de ofriga. De vanliga setae verticis tho-
racisque saknas ingalunda.
jd nni. Begge sistnämde arter, hvars honor äro
ännu okända, hafva blifvit fångade bland gräset vid
hafsstranden; äfven sedda i skogskärr. De höra vis-
serligen till de minsta flugor.
Il Det återstående slågtet DoUchopus , som lyder
under Hydromyzides , ar ganska låttkåndt genom
sin smala, jåmbreda, perpendiculiera clypeus, som
vanligen år hvitskinande, och alltid utan mysta-
ces; men åfven genom antennernas seta dorsalis,
som år enkel, och olikt alla andras nedböjd med
ett knå, samt endast^ hos några få arter liksom
placerad i antennspitsen. Dessutom år kroppen af-
lång, cylindrisk, med anus långt inbojd, i syn-
nerhet hos hannarna; ögonen ganska stora och af-
långa. Dessa kännemärken tillsammantagna skilja
hithörande många arter snart sagdt från alla två-
vingar, och hvardera sårskildt nåstan ifrfin sam-
slågterna. Kroppsfårgen år oftast glänsande kop-
pargron, eller röjer åtminstone å någon del spår
356,
till metallisk glans. Besynnerligt märkvärdig år
könens skiljaktighet, som genast faller i ögonen,
ägande hannen en långt under buken inbojd anus,
och denna delad i flera flikar, hvaraf tvånne an-
tingen likna stora fjåll, eller ån långa ån korrta
trådar, de dar hos honan saknas. Utom denna
olikhet, råder åfven mellan arterna en stor skilj-
aktighet, ån i yttersta antennledens skapnad, ån
i fötternas beväpning och tarsernas forunderliga
byggnad, ån i vingnervernas olika direction m.
m. hvilket allt, att icke alldeles fortiga kropps-
fårgen, bor tagas i noga granskning. En flitig
samlare kan ock deraf snart inbringa ett betydligt
antal arter. Några uppehålla sig alltid bredvid
eller på vattnet, andra i buskar och grås, i syn-
nerhet på sänka stållen, i likhet med de många
harkrankor bland Tipularii, hvaraf någras kropps-
skapnad icke sårdeles mycket afviker från en del
Dolichop-arters. — Det år ganska troligt, att lar-
verna endast lefva i jorden eller i tufvor på vat-
tensjuka marker, om ej på bottnen i kårr och di-
ken af dy eller af våxtrotter. Larven till Dol.
ungulatus år under namnet Nemotelus aeneus af
Baron de Geer beskrifven i 6 Tom. af Mem.
des Ins. såsom funnen i jorden. Samma art an-
förd i Linn. Faun. under namn af Musca ungu-
lata, år endast hannen. Det nya slågtnamnet år
gf- Latreille och Fabricius uti Syst. Antl.
antagit, och har afseende på de långa fötterna;
men hade visserligen for så många allmänt van-
kande arter, med afseende på lefnadssått eller up-
pehållsställe kunnat lyckligare valjas. Latreille
uti Hist. Nat. des Crust. et des Ins. anforer af
detta artrika slågtet ej mer ån 2me arter, insatte
uti Familjen Rhagionides bredvid slågtet Leptis
Fabr., en plats, som hvarken med afseende pä
357
kropps-skapnaden , ej heller med afseende på de
får nämnde familj antagna characteriserande delar,
tillkommer dem. Fabricius har med detta slag-
te inforlifvat många arter, som i anseende till
korrta beskrifningar, och i trist af såkra figurer,
aldrig skola igenfinnas. Också kunna flera af des-
sa arter, i kraft af ett riktigt systems fordringar,
alldeles icke hora dit,
Kedan åro nåra 50 arter funne i Sverige,
hvilkas beskrifnitig i anseende till vidlyftighetea
icke denna gång kan hår inrymmas.
258
■ EN NY F0GEL,
I AL LUS PAYKUJLLIIy
beskrifven
af
SVEN INGEMAR LJUNGH.
d. 2 1 Julil i8ij«
-fi-bland framlidne Prosten och Pastorn vid Luther-
ska Kyrkan i Batavia Johan Brandes's efter-
lemnade Fogelsamling, som genom Arfvingarnes
ynnest kommit mig tillhanda, funnos flere särde-
les rara arter och åfven någre förut alldeles okan-
de; af dessa sednare har jag nu utvaldt denna
mycket vackra Sådesknarr (Rallus)^ for att kun-
na aflemna en korrt beskrifning och ritning dera
till Kongl. Vetenskaps-Academien. Slågtet Rallus
år redan vidlyftigt och Gmelin i sin upplaga af
Linneanska- Natursystemet uppråknar ej mindre ån
31 arter deraf. Det oaktadt år likväl, efter all an-
ledning, denna art ånnu obeskrifven.
Foglen har enligt Prosten Brändes anteck-
ningar och berättelse, sitt hemvist å den stora Sun-
diska on Borneo , särdeles vid staden Banjarmas-
sing, och å on Java, synnerligen omkring staden
Batavia, uti dess vidstråckta Risfålt, der den mor-
iiar och qyållar med ett särdeles starkt knarrande
- 259
late, elt ofta upprepade: Haerr, Haerr, beständigt
Jäter hora af sig; men kommer högst sällan fram
tili åskådande, och läter ån sällsammare fånga el-
ler skjuta sig: sä att man med allt skål må såga
om denna hvad Archiater von Linne yttrat om
vår allmänna Kornknarr ([Rallus Crex}, nemligen
att tusende hafva val hordt honom , men knappt
en riktigt sedt honom. Detta år då åfven orsaken
hvarfore han ej funnits i Europas talrika Fogel-
samlingar eller förr blifvit antecknad. Det Jycl^a-
des likvåi for en af Prosten Brandes's slafvar,
att , efter många fåfänga forsok, få skjuta denna
en dag vid solens uppgång. Att den lefver af
Risfron och hvarjehanda Insecter, syntes af låm-
iiingarne i dess innanmåten.
Arten torde kunna bestämmas på följande sått :
RALLUS PayltiUlii supra totus fusco - olivaceus ,
jmmaculatus, fronte, lateribus coili pectoreque
ferrugineis; abdomine, crisso alisque subtus
albo-ni2;roque fasciatis^
•— • Och ytterligare beskrifvas med detta:
Railo Porzcina paullo major. Rostrum pe-
desque fusci uti eij^m apices alarum subtus.
Remiees olivacei mars^ine int^eriore tribus vel
quatuor maculis transversis albis. Rectrices
breves olivaceas immaculai^. Femora semi-
nuda. Fascias transversas majores albas ab-
dominis interjacent aliae lineas parvulee albae,
et al« ante apicem albo-maculatas fasciis otisoletis/
Ritningen år af måsterlig hand gjord efter na-
turen och till naturlig storlek. Sjelfva uppstop-
pade Foglen år af mig aflåmnad till den rika Pay*
kullska Fogelsamlingen; efter hvars om Natural-
historien i allmåtihet, och Ornithologien i synner-
het, nitiske och kqnnige ågare, Canzlie-Rådet och
q6o
Riddaren af K.' N. O. Herr Gustaf Paykull,
jag, till ett skyldigt tacksamhetstecken, tagit mig
friheten uppkalla denna rara Fogel.
I sammanhang hårmed får åran nåmna, att
Rallus- Porzana. Gmel. Syst. Nat. Linn., i. 2. p.
712. N:o 3. Trynkarrnel Gesn. Aves vers, germ.
p. 248. fig. Ochra, Gallinula Ochra Jenst. av.
p. 160. fig. tab. 231. Porzana minor ibid. p. löa,
Gallinula Ochra Aldr. ornith. 3. p. 135. tab. ig.
f. 4, som af Herr Thunberg, nti Kongl. Aca-
demiens Handlingar for år 1798 P- 182. N:o 5,
och Herr Retzius i Fauna Suecica L; Del. pag.
202. n:o 177 blifvit nåmd som Svensk, finnes på
sidlåndta gråsångar omkring Jönköping och kallas
dar Gråsknarren, samt har ett late liknande:
Tjårrk, Tjårrki hvilket han idkeligen ropar
nätterna igenom.
Till dess närmare beskrifning horer: Ro-
istrum capite brevius, rectum, basi subrufum,
apice flavum, naribus patulis oblongls. Reme^
prima margine exteriore albo, pectinato. Tectri-
ces alarum inferiores fuscee, albofasciatae, uti et
hypochondria.
Tab. V. föreställer den ofyaofSre beskrifna R.
PayhiHii.
^l
RÖN
Att genom Tamponers införande stäm-
ma Näsblod^
C. TRAVENFELT.
i. 16 Jiinil 181?.
J-^huru näsblod vanligen harr5r af blodfullhet, i,
-synnerhet i en viss ålder, eller uppkommer såsom
ett critiskt eller symptomatiskt phenomen i sjukdo-
mar och i dessa händelser antingen upphorer af
sig sjelf, eller med mer och mindre lätthet stillas
och nästan ensamt behandlas med hus - och syrn-
pathi- kurer; så år det ostridigt att blodflod från
detta ställe kan i vissa fall, såsom vid polypers
extraction och eljest, antingen blifva dödligt eller
orsaka svåra följder om det ej i tid hämmas; i
anseende hvartill följande händelse torde kunna i
någon mon fortjena den practiska Läkarens upp-
märksamhet.
Bokhållaren E. 38 år, af en mera svag åa
stark kroppskonstitution och pussigt skårbjuggsak-
tigt utseende, hade, oaktadt god matlust och di-
gestion, i flera år varit besvarad af slemkråknin-
gar om mornarne. D. ig Mars 181 3, kl. 8 f ni.
började, efter foregående kråkningar^ näsan blodÄ.
203
Vanliga medel användes forgåfves, såsomj kalla
cmslag pånåsan, instoppningar, m. m., samt åder-
låtning på foten. Kl. ii f. m. tillkallades jag;
de blodande väsa syntes vara i bakresta delen af
venstra nås-caviteten emedan, åfven då hufvudet
lutades framåt, bloden ståndigt rann bakåt svalget
och tidtals uppkråktes. Ljumma fotbad, kalla om-
slag af åtticka och salmiak på nåsan, hufvudet
och genitalia; application af is i Ijumskarne och
på ryggraden; insprutningar af utspädd svafvel-
syra, af upplösningar i vatten af aiun, zink, kop-
par och jern-vitriol ; uppstoppningar i nåsan doppa-
de i dessa adstringerande medel samt invertes,
syatvelsyra och till slut åfven blysocker till 5 gran
i sentder, nyttjades till kl. 9 på aftonen. Blöd-
ningen syntes då litet minskad och den sjuke var
nyss insomnad; men, ehuru jag vid bortgåendet
tillsade att, i händelse blödningen skulle fortfara, ,
genast lemna mig derom underrättelse, for att för-
söka tamponers införande i nåsan bakifrån genom 1
munnen och svalget, feck jag icke förr ån kl. 5 j
följande morgonen veta att blödningen straxt efer i
min borngång åter börjat med vanlig häftighet och
sålunda fortfarit hela natten.
Jag skyndade mig då till den sjuke, som ef-
ter 21 timmars oafbrutet starkt blödande var högst
utmattad, med klen, knappt kånbar puls, kalla
extremiteter och kallsvettig. Jag tog en spelstrång,
alt eller finare tenor kallad, i|- qvarter lång och un,
gefår en linea tjock i diameiern, införde den med
lätthet igenom den blödande nåsborran bakåt sval-
get der den kunde ses och utan svårighet med eii
pincette fattas och framdragas genom munnen; vid
den framdragna strängen få^uades nu en stark, ett
qvarter lång tråd, hvars andra anda blifvit fast- i
gjord med en kegelformig tampon af fnoske, hvil-
263
kens största och bakre anda var af en knapp half
tums och mindre främre anda af en knapp fjern-
I dels tums diameter; strängen och tråden drogos se-
dan tillbaka med den genom främre näshålan (nås-
borrai?) fiamhångande andan af strängen och då
uvula och velum palati molle undanbojdes med
finf^retj uppdrogs tamponen utan svårighet i nås'
hålans bakre anda. Når tamponen kändes val
fast, upphörde genast blödningen baktill, näshå-
lan uppstoppades framifrån med fnoske, under det
tamponen hoiltSL^ fast med tråden som deltes i tu
och knöts om en tums lång rund pinne fram om
nåsan, hvarigenom hela uppstoppningen hoUts qvar
och fast tillsammans. Ingen blödning marktes se-
dermera. Nåsan var endast i:sta dygnet litet svul-
len och om ps samma sida, men sedan hade den
Sjuke ingen olågenhet af forbandet och respi-rerade
lått genom den lediga näshålan ; på 4:de dygnet
afiossad^s pinnen och de framifrån införda compres-
ser, som voro alldeles losa, uttogos; på 7:de dyg*
net lossnade den bakifrån infårda tamponen, ned-
föll af sig sjelf i svalget och uppharklades. Dea
sjuke återfick småningom sina krafter.
jag har trott mig böra anföra detta lika eiikla
som Fakra sått att stilla blodflod utur nåsan 5 dH
det icke utan fara for lifvet eller hålsan kan län-
gre fortfara, emedan Auctorerne gifva nog inveck*
lade och svårt verkstållbara råd i detta fäll. BélI-
t. e. proponerar att infora en tarm, hvars ena an-
da år hopknyten och sedan fylld med kallt vat*-
ten ; men denna tryckning ka^ii ej blifva så saker
som af en fast kropp och icke verksam på alla
stållen af nåshålornes ojåmna och olika vida ytot
dår de blodande kårlen kunde vara belågne. Beu-
TRANDi och Bell omtala åfven tillstoppning af
näsans håligheier bakifrån, mea foreslä att upp=
Ä". V^ A, HandL Hij. St. II, 1^,
204
draga trådar eller spelstrångar' igenom båda nas-
borrarne, om också endast den ena blöder, genom
en cylinder försedd med en fjåder, som vid på-
tryckniiig skulle komma fram i munnen , o. s. v.,
cch att sedan vid de genom nåsan uppdragna trår
darne fåsia en tåt sammanrullad compvess af cliar-
pie och uppdraga densamma. Richter, i dess
Chir. Bibi. IX. s. 471 criticerar båda desia me-
toder, m.en anvisar icke nåson båttre.' Det låtta-
ste sattet att inbringa tamponen, synes mig vara
det jag beskrifvit. Att igenom båda nåshålorne
infora rrådar och i dem fasta en con<pre£S, som
icke går in i nares, utan stadnar bakom, kan ej
stamma bloden så säkert, som att i sjelfva den hå-
lan som blöder infora en tampon; att inbringa ea
så stor massa, som en sådan compress skulle ut-
göra, om den skulle uppfylla ändamålet, möter
stora svårigheter och visar nästan att detta forslag
år mera theoretiski ån practiskt; dessutom blir en
sådan compress under passagen, af saliv och blod-
blandad slem, våt, hård och glatt på ytan och så-
ledes mindre tjenlig till compression ; att , då en-
dast en näshåla blöder, som vanligen år håndel-
sen, infora trådar genom båda, år en dubbel och
onödig operation, hålst den icke verkstalles utan
mycken olågenhet for den sjuke, som derigenoni
åfven utan nodvåncighet hindras att respirera ge-
nom dea friska nåsborran.
I
265
RÖN
Om Guldets Läkedoms-hraft*,
af
JOH. L. ODHELIUS.
d. 17 Febf. igi3.
J^nVigt mitt infor Kongl. Academlen atagne löfte,
vid Pi\esidis-ombytet d. ly sistl. Augusti, får ]ag
nu inberåtta några sjukdomshandelser, «oiti bestyr-
ka Doct. CHaESTiENS uppgift om Guldets låke-
-domskraft.
Jag har vid desse forsok nyttjat den Guldets
preparation, soni han kaliHr Muriate ä'or^ hviiket
år en afdunstad upplösning af rent guld i salpeter
och salcsyra. Jig har ock af desse lörsok fuutiit,
cch kan vitsorda D:r Chrestikns försäkran, att
patienter, under detta tnedeis nyttjande kunna fort-
fara att forråtta vanliga goromäl, att de icke åro
forbundne att iakttaga någon strång, diet och att
de icke af guldet fä sådana ölägenheter som ofta
af mercuren.
Läkare- Vetenskapen har således i denna me»
thod vunnit ett nytt, ganska kraftigt och säkert
medel att erootstå och motarbeta hvarjebanda men-
niskokropparnes for-boring, och att återstålla dera»
lidne förluster, i möjligaste måtto.
266
i:o Pigan Moria IVatsfrom 38 år, intogs pa
K. Ser. Ord. Lazaret d. 1 1 Mars 1S12, hade då
ett stort sär på uvula och velum palatinum.
molle, ett sår af 4^ tums långd på hågra axeln,
jåmte sårnader på begge benen. Hon hade legat
i sång med en kamrat, hvilken med elak ande-
drågt och halsfluss plågades af gonorrhé och flere
utslags- sår. Fora utslagen hade W^a.tstrom haft
vårk och styfhet i lederne, med susuing för öro-
nen och svag horsel.
Efter rånsning af primae viae och bad, börja-
des d. 13 Mars att gifva henne | gran guldsalt
med en scrupel pulvis amyli blandadt, som hon
med sitt finger kringdelade på tungan ochigomen,
undvikande tånderne, efter möjlighet; detta sked-
de morgon och afton. De första 7 dygnen mark-
te hon ingen förändring, ehuru hon ofta nyttjade
ett lenande gurgelvatten , men sedan började sve-
dan i halsen och svalget tydligen forsvinna och
såren renas. Det på armen fants d, 2 April vara
låkt och d. 9 det i halsen. Omkring d. 13 mark-
tes någon feber-rorelse i kroppen, med rodt fint
utslag på armarne, hvarfore på några dagar en-
dast nyttjades Infusum Flor. Sambuci, samt blod-
iglar på högra knået som rodnat och svullnat; se-
dan febren genom svettning var förbi. Med Maj
månad börjades guldsaltet å nyo, jemte Infusumi
$"1. Sambuci mot nåtterne. Alla sår låktes nu da-
geligen, dock långsammast de på benen, så att pa-
tienten kunde d. 10 Maj låmna sjukhuset frisk.
Hon hade inalles nyttjat 20 gran af guldsaltet,
|iå £5renåmde sått uppblandadt.
a:o Arrendatcrn Anders IVceseUtis, 38 år gam-
mal ,5 hade får 3 år sedan mårkt knölar i huden
nedom hvardera knået, samt upphöjning på vån-
sua tibia, s^pm småoingom bårjat ^ma, rodna och
267
blifva sar, hvaraf somlige läktes, men andre icke;
fiere dyllke uppkommo pä vänstra benet. Vänstra
testidén svullnade och blef större. Flere blemmot
uppkommo på glans penis, de dar ömsom läktes
och återkommo, samt syntes ånnu; sjelfva penis
svullnade och värkte tidtals.
Sådan var patientens beskaffenhet då han d.
16 Junii 18 1 2 intogs. Han hade icke nyttjat några
läkemedel for dessa åkommor. Efter vederbörlig
ränsning, börjades d. ig med lika dosis guldsalt,
Diorgon och afton; såren började korrt efter sup-
I purera starkare och om 8 dagar minskade hettan
och rodnaden. Under ena knået uppkom en knöl
som snart bröt upp och gaf var. De förra såren
visade tecken till låkning i början af Julii må-
nad. Efter något mera gående i rummet marktes
. i såren mera rodnad och hetta, som likväl genom
I saturnina snart stillades. Testidén började nu
ock aftaga i storlek och tyngd. Patienten drack
dagligen minst i qvarter stark Decoct på Trifoii-
um aqvaticum.
Guldpulvret togs nu 3 gångor om dagen i 3
■veckor; d. 12 September begårte han resa hem;
itesticlen hade då återfått nästan naturlig storlek
och var miuk. Alla sår, på 3 små obetydliga
når, syntes låkte, och desse visade daglig för-
bättring; knået ledigt och man styfhet.
3:0 Dennes hustru, af lika ålder, hade for 5
år sedan fått en bulnad i vänstra låret och for 3
ar sedan en dylik på högra benet och hade får
desse åkommor nyttjat Mixtura mercurialis ph. p.
hvaraf lindring i varken vanns, 3 år tillbaka
- börjades vårk i vänstra armen och en knöl upp-
■ kom i hufvLidet med svar nattvårk. Hon blef då,
intagen på Ser. Ord. Lazaret, och soulageraJes gan-
I ska mycket genom nyttjande at Ungv, Mcicuriale.
368
utvärtes samt calomel invärtes, sa att hon ett är
mädde våi; men for lo månader .<édan återkom
iiaitvårk i arm^r och ben, ofta med hjert^
klippning; hon blef ock hes, feck hosta med
bionblandadt slem. Efter svår hufvudvårk yp-
pades innom ett halTt år en exosrosis i pannan,
hvilken vid ankomsten d. i6 Juniivar qvar , med
svår nat»vårk i bei^pipor och hals, hvari likväl
intet fel syntes ehuru den omade vid påtryckning.
Hade et ytligt sar nederst på högra benpipan.
Hon nyttjade nu, lika med mannen guldsal-
tet, Ki^tev 8 dygn blef varken lindrigare; omkring
den lo juUi marktes b^-nsåret bättras och exosto-
sen i pannan minskas. Hon drack nu ock Deroct
p'å Tvifolium aqvaticum, samt nyttjade saturnina
efrer syinptomernes behof, Pä halsen lades vesr-
Catorium. Hon tog ock härefter 5 gångor i dyg-
net sitt guldpulver. Då hon d. 12 Sept, jåmte
mannen reste hem, var exostosen försvunnen , hal-
sen frisk, ehuru nåa^on ömhet vid sväljandet : arm-
lederne voro något styfva ; btnsåret låkt, men omt,
och vid stark kroppsrörelse ömhet i lederne '"").
4:0 Enkan N. N. 41 år gammal, hade i r?5-
gra månader haft ondt i halsen med svårighet att
S\ålja. Vid imagningen den 27 Augusti hade
hon ett stort veneriskt <-år på velum palati, (der
uvula redan var borrifrått) , med svårighet att svålja,
^') Dess-e fee^ee Patienter, hvilVa titan st dig foiba'tr,'ng i
äere oragångor hade nyttjat Mercure i hvarjfrhanda form,
hyste, efiei gemene mans tänkesätt, stort fns-troende till
salfvor, oclj VI ie, i iiEStjertle till sfyfhet i liaa'?ecken än
ytt r Ig re fr f ok?5 hvad Ungventum Mer^iri.Ie kunde
verka, hviU;et ock skedde, och bleivo hemJigen genom
»in Adjuncts åtgärd d.r»ie'l iillfrinsstälNe , ehura uta«
?isgon synbar nytta» Ditta niinsknle sä mycket mindre
Guidsa't«ts tyilliga och ovedersägliga kraft emot deras svä-
ra S3'^mptomer, iom derigenom vina s den kunskap, att
Mercure kan med säkerkst nyttjas under guldsaitets btttk»
*<i ^
26g
tala(^e i nåsan och beklagade att hon af mercuri-
elle medicamenter, som hon likvål oordentligen
nyttjat, ingen lindring haft.
Efter laxermedel, börjades med lenande gur-
gelvatten och guldpulvret, 2 gångor om dagen.
Redan efter få dagar minskades värk och svårig-
het i halsen, och innom 14 dagar vaK såret renare
och mindre, och efter 3 veckor måst låkt; an-
sigtets hy blef friskare och renare. Hon låm-
nade sjukhuset d. 22 Sept. alldeles befriad från
sina medförde plågor.
5:0 Flickan Maja Brita Satberg, 14 år gam-
mal, intogs d. 10 Julii 181 2; hon hade då ofver
os zygomatJcum på högra sidan; ett djupt, fråt-
iår, rundt och af f tums diameter, och på vän-
stra sidan flere dylike större och mindre med spåck*
aktig grå och varig botten, samt med rod och het
hud däremellan; åfven var undra ogonlåcket svul-
!it. Flickan berättade att sjukdomen börjats Jul-
tiden igii med kliande blemor, som snart for-
vandladt sig till frätande sår, Hvarjehanda hus-
curer hade långe forgåfves blifvit nyttjade. En
qvacksalverska på Södermalm hade tagit henne-
hem till sig och lårer, efter flickans beskrifning,
gifvit henne piller och mixtur , troligen mercuri-
elle, men allt forgåfves. Genom Policens åtgärd
kom hon till Lazarettet. Dar bruktes på såren
Althé-decoct, invårtes acidum nitri och på vadorne
vesicatoria, omsider ungventum hydrargyri; men
som foga förbättring håraf formårktes, beslöts att
försöka guldets kraft.
Från d, IQ Sept. tog hon J gran i sender 2
gångor om dagen, och utvårtes pålades utspädd
bly-åttika; invårtes drack hon decoct af Trifolium
aqvaticum. Proportionen af guldsaltet oktes frati
den 9 October till | gran 3 gångor om dagen.
%10
hvarefrer mot slutet af månaden, sären började
förbittras, och, ehuru ganska långsamt fortfarit, var
det pä hcgra kindbenat d. ig Decemb. läkt. 5'å-
ren på vänstra kindbenet envisades ånnu med
even botten i Januarii 1813, nien artade sig dock
dagligen till läkning.
Desse patienters nvtta af guld?alteti använ-
dande, bevisar således värdet af denna nya metod
till venerifke åkommors botande. Jag upprepar
hår ock m.in ofvertygelse om dess stora practiska
fordel, framfor mercurielle läkemedels bruk i sam-
ma åndam.ll : m.an kan obehindradt skjota vanliga
^oromål; man behofver ingen strång diet, cdast
god föda i måttlighet; man får inga ledsaraheter .
af läkemedlet m. ra. och Låkare-vetenskapen har
vunnit ett nytt kraftigt botemedel.
Men ock i 2:ne andra händelser, dar ingen
anledning år till venerisk art, har jag; rönt och
får hårmedelst till K. Academien uppgifva guldets
oform.odade kraft.
6:0 En m-edelålders man, litet ofver 50 år,
som långe varit sjuklig, hållit sig mager, val
haft matlust men foga gagn deraf till kroppens
styrka, anfölls hastigt i Julii 1812 af feber-rorel-
ser med lindriga håll i veka lifvet, oudt i bro-
stet, kraftlöshet, med styfhet och krampdrag i fot-
vristerne, af hvilken plåga han åfven ofta förut
varit anfallen ; under en af de erfarnaste Läkares
tillsyn, med ömhet vårdad, ofvervanns val detta
onda tils en stor del, men kraftlösheten, styfhet
och krampdrag nekade honom att ens Sicdja sig
på benen.
Som han af mig feck underrättelse om flere
lyckliga torsok med guldpulvret, och sedan han
fått försäkran att dåraf ingen olågenhet fcr hsns
kropp skulle uppkomma, beslöt han, af eget be-
«7i
vag, att försöka om någon godl verkan for hans
långvariga sjuklighet kunde deraf vinnas.
Forsoket började d. 22 Ang, 181 «» med 4
gran dagligen, morgon och afton; lifvet, som va-
jit nog låst, blef snart mera naturligt, npphost»
ninaen af slem minskades, och den mattande -v.-tt-
ningen som några naiter vant nog ymnig öiver
r^^gg, axlar och bröst, upphörde småningom, och
kiafterne marktes tilltaga, krflmpdragen i fo tern;»,
minskades åfven, ehuru långsamt. Den i törsta,
dagarne af September oförmodade starka kylan,
gjorde ingen annan obehaglig verkan i denna fcr-
båitring, ån någon mer svårighet -Jt fors kropgeti
rak, vid gåendet, samt någon sviiidel därunder;
m^n alla desse ölägenheter forsvunno iidic vader-
leken blef blidare, ehuru patienten id(å mv^u va-
rit utur sina rum. Efter 21 dagars bri'*: ?f d rera
medicament, och under en glådiefull miriskain^; a?
plågorne, samt krafternes förökande, beslåt dccs
patienten att på g dagar taga 3 pulver om da>;en,
for att utröna deras verkan på kanslorne; lungan
blef då mera svärtad, och något stråf, Ifvenson»
goraen; men for ofrigt ingenting mårklig^, utaa
håisans förbättring fortfor. Härefter upphördes
med pulvprnes dagliga bruk och patienten var vid
ii' 'slutet af September ganska mycket forbåarad, samt
hoppas mt nåsta sommar ger om andra stärkande
medels tiiihjelp, småningom fullkomligen återvin-
na hålsan, håist sedan han ock, vid båt-tre vä-
derlek , nu har nog krafter att taga rörelse i fiia
luften,
7:0 Frun i huset, omkring 40 år gammal,
som flere år haft svårighet i sina ben, hadfe under
mannens forenåmde svåra sjukdom, i 3 månr^der
varit anfallen af stark svullnad i det ena, med ros-
aktig hetta samt 2:ne 6ppna sår på smalbenet.
272
med höga kanter, oeh mycken vårk af spännin-
gar i huden ; hvilka plågor af hennes oro och
bekynamer under mannens vidt utseende belägen-
het mycket okades, fattade åfvenafeget bevåg det
beslut, att, ehuru hon genom en den erfarnaste
Läkares tillsyn fann mycken minskning i sina plå-
gor, samt icke tviflade om fullkcailig hjelp, likväl
tillika försöka guldpulvrens medverkan, uppmun-
trad därtill af sin mans tydliga derigenom vund-
na förbättring.
Utan att rådfråga mig tog hon, jåmte de ut-
vertes kraftige medlens bruk, dagligen 3 guld-
pulver. Hon hade dåraf stundom sur smak i mun
och tungan blef mycket svärtad; men fann snart
hastig lisa i kroppens plågor, feck bättre nattro
och sömn, samt därigenom mera kroppsstyrka och
munterhet; ansigtet antog ock en mera liflig fårg.
Hon minskade nu pulvernes antal till 2 om dagen,
och efter 72 styckens nyttjande hade hon, genom
den kloka utvårtes skötselns fortfarande', den gläd-
jen att se svullnaden och rodnaden i benen försvun-
nen, såren låkte , samt berättade mig nu först sitt
med guldpulvren gjorde forsok, hvaraf hon försä-
krar sig hafva kant en fortskyndad hjelp till dennéf
besvärliga sjukdoms of v er vinnande.
275
Stats-Secreteraren m. /tz. Friherre
SHERIKG ROSENHANES
Biographie.
A^an var fodi^ den 6 Jan. 1754, den förste af 4
syskon, fruckten af det ågtenskap som Kammar-
herren Frih. Fredr. Ross^;HA^E ingått med
Grefvinnan Eva S. Stenbock.
IVled lyckliga anlag begålVad , samlade han
sine kunskaper först undt;r deras ögon som han
hade att tacka for sin varelse , och sedan i tre
är vid Upsala Hog-skola. hvilken han lem-
nade 1772 for att inga i Canzli-CoIIegii Expedi-
tion af Konungens Canzli. Under de följande 6
åren genomgick han de första tjenstmanna-grader-
ne, och blef i"79 antagen till andra Secreteraren
i Konungens C'ibinet for Utrikes Brefvexlingen ,
en syssla som han i 13 år bestridde; hvarefter
han 1793 blef Cabinets-Secreterare och erhöll 1793
fullmagt att vara Canzli-Råd med sate och stamma
i Collegio, men bibehöll tillika den förra beställ-
ningen anda till år igoo.
Etter Canzli-Collegii upplösning kallades han
att vara Ledamot i Canzlers-Gillet och i en ny
sakernas ordning igog åfven lill Ledamot af
Canzli -Styrelsen med Stats - Secreterare - fullmagt.
Emedlertid hedrades han med sårskildia för-
troenden, ån att förestå Ofver-Post'Direct6rs-
274
Embetet, ån att , unt^er Riksdagarne i 4rebro
(^igio — 1 812) hälla Conferencerne med de i
Stockholm qvarblefne Utrikes Ministrarne. Förut
(1794) hade han dessutom bllfvit af Konungen,
for sin långvariga tjenst, ihogkommen med min-
dre Nordstjerne-Korset, och sedermera ^i 8 10} med
Commendeur-Stjernan, och omsider (igii) med
K. CARL Xllhdes Orden vid de?s instiftelse.
Friherre Rosenhane våren man af sann ^år-
dom. Hans lyckliga minnesformåga understödde hans
böjelse for historiske undersökningar, särdeles i fä-
derneslandets håfder. Han ågde den vidsträckta-
ste bok-kånnedom, och har sjelf spridt ljus genom,
de skrifter som skola långe bevara hans minne,
och hvilka sä väl den egentlige Håfdeforrskaren
som Publicisten skola låsa med lika tillfridsstål-
lelse. Först K. Vitterhets- Academien (1791) och
sedan K. Vetenskaps -Academien (1790) erhollo
hans biträde såsom af en nitisk och arbetsam Le-
damot, — Den forras Handlingar prydas af hans
Inträdes-Tal "om ' Historiens oden innom fäder-
neslandet", och den sednare har funnit sin egen
historia forträfFeligen utförd i det Talet som hoUs
vid PraDsidii nedläggande 1805.
Flera år tillbaka åkomne giktplågor hade ge-
nom förnyade anfall ofta gjort Frih. Rosenhanes
hälsa vacklande, och småningom försvagat hans
kroppsbyggnad, hvilket förmodligen bidrog, att
en under ett sednare tillfrisknande tillstått feber
slutade hans dagar den 6 November 1812 p^å få-
dernesgodset Torp i Södermanland.
Frih. Rosenhane lefde ogift; var den siste
af sin ätt, h vilken åfven nu pä svärdssidan med
honom upphörde.
275
Hmii formmda Arbeten ävo fo/JanfSe:
Svea Rikes Konunga-Långd. Stockh. 1789. 4-'o.
Afhandling om Svea Rikes Råd, dess upphof, Em-
bete, Tidhvarf och Oden. Stockh. 1791. Om
Rikets Jarlar. 1791. 4:0.
Afhandling om 5 Höga Riks-Embeten i Sverige.
Stockh. 1797. 4:0.
De bagge ofvananforde Talen i Kongl, Vet. och
Vitt. Academierne.
Flere a^ndre Tal och Lefvernesbeskrifnlngar.
Anmärkningar vid märkvärdigheter i Svenska Hr»
storien; och en mångd utförliga Recensioner,
uppräknade sårskilde i Anteckningarne horande
till K. Vet. Acad. Historia ss. 376, 494, 53-^^.
27^
Acadejnie-Adjuncten och Chemie-Laho^ '
v atom i Upsala^
Mag. AND. GUST. EKEBERGS
B i O g r a p h i e.
XAan föddes i Stockholm 1767 den 16 Januarii.
Fadren var- Skeppsbyggmästaren i Kronans tjenst,
sedermera Capiteoea vid Consiructions Staten Jos.
E. Ekeberg, och modren Märg. El. Ekorn,
dotter af Saffians Fabrikoren Ekorn i Stockholm.
Vid 10 års ålder anlände han till Calmar och
sattes 1779 i pension på Soderåkra Pråstegård.
Hår var det som hans håg först väcktes for den
Grekiska Litteraturen, hvilken under hela hans
lefnad och anda till sista slutet utgjorde hans upp-
muntrande låsning. Genom en på samma ställe
ådragen svår förkylning, förlorade han till någon
del horsel förmågan, en olågenhet som han under
sin ofriga iifscid, och till slut ånnu mera, måste
vidkännas.
1781 bevistade han skole-ofningarne i We-
stervik tills han det följande året giorde sin fader
sällskap pä dess embe'.s-resor till Carhcrona —
och slutligen åter till hufvudstaden. Under allt
detta forkofrade han sig genom egen drift, och
med en vid hans ålder ovanlig arbeisambet i ve-
tenskapliga yrken, åiVensom i teckning, hvartill
han ågde mycken naturlig fallenhet, tiil dess jjaa
277
pa sin farbroders BruksDirectoren Eicebergs be-
kostnad, afresie 1784 till Upsala Academie, der
IVlaiheinatikeii jemte hans mast åLskade studier sys-
selsatte lionom. For sitt snille, sin flit och adla
caracter gynnad och understödd, särdeles af cecon.
Prof. och sedan Domprosten Lostbom, sattes han
i stånd att ernå den philosophiska graden, till
hvilken anda han, först 1787 pro excercitio re-
sponderade under Prof. och Ridd. Thunbergs
Praesidio, (i) och sedan 1788 försvarade sin Gra-
dual (2) under Prof Lostboms inseende, samt
blef den 16 Junii, samma är, promoverad.
Med ett 1789 erhållit stipendium, gjorde han
en resa till Tyskland ofver Greifswald till Ber-
lin, och återkom till Upsala, der han 1790 gaf
ett offentligt bevis af sitt ifven poetiska anlag ,
uti ett Tal ofver Freden emellan Sverige och
Ryssland, och derefter , 1792, tolkade värdigt
Academiens oma forlust af Hennes "Wålgorare
Hogsisal. Kon. GUSTAF III.
Sedan han efter sitt fortsatta vistande vid Lä-
rosätet, gjort Chemien och Laborationerne dervid
till sitt förnämsta studium, forsvarade han som
Prseses en ny Disput. i ett till vetenskapen horan-
de åmne (3}, hvarpå han 1794 forordnades till
Chemie-Docens. Praesiderade å nyo 1796 for etC
annat Lardomsprof (4), hvarvid han, alldraforst,
anvåndt den berömde Klaproths metod att upp-
lösa hårdare stenarter. Insigtsfull i Natural- Hi-
storien och dess delar, utgaf han åfven ett sådant
specimen (5) och uppfördes derefcer på forslag till
den då lediga ÖLconora, Pract. Adjuncturen; men
kunde icke nu erhålla den.
Andtligen efter mån^falldiga andra prof af
skicklighet, flere mineralogiske resor innotn Riket
under semmarferierne, och deromellan oafbrutue
278
Laborationer och ofta hållne ofientlige föreläsnin-
gar i Chemien, utnåmdes Mag. Ekeberg 2799
tili Ctiemie-Adjunct och Laborator.
H3enom en vådlig- händelse 1801 , orsakad af
f^ri med knalluft fylld flaska som sprängdes, såra-
des han af en glasbit når innll pupillen af det
ena 6gat, hvars bruk sedan icke kunde återställas.
Men iå.jgi: förut hade Chemien genom hans
iriedarbttande a.iven vunnit ett ypperligt bidrag
medelst den nya Noraencla^uren som utgafs 1796
och sedan blif^ it allmänt foljd; och utom många
val an:=tållda och for deras fullkomlighet utmärk-
ta rmaly^er på flere Stenrikets alster, och de i följe
deraf gifne och i K. V. Academiens Handlirgar
bevarade upplysningar om den bekanta Tttcrbij
stenartms beståndsdelar samt egenheten af den dert
funna jord; om Titan malmen och om den af Herr
Ekeberg sjelf upptäckte Tanfahmi, sökte han ge-
nom strödde skrifter, att innom fäderneslandet ut-
breda de vigtigaste upp åckter, hvarigenom Che-
mien i vår lid undergått en fullkomlig reforma-
tion, och hvilket särdeles i en egen afhandling *)
förklarades.
Dfvannåmde är 1799 d. 4 Jun. valde denna
K. Academien Adj. Ekeberg till sin Ledamot,
och 1 1 år derefter, kallades han af Vet. Societe»
ten i Upsala.
Adjuncten Ekeberg var af klen kroppsbygg-
nad, hade hemorrhuidal krämpor från yngre ålen,
åfvensom anlag till brostsjuka, hvilken omsider
tilltagande, åtföljdes af en fullkomlig aftyning»
som ?'atade hans lefnad den ri Febr. 1813.
M-d en af naturen liflig och verksam cara^
eter förenade han en Ijuf godhet, som spriidofver
hans ansigte, jemte hans i sednare tider lidande
utseende, yåckte tiU omt deltagande. Hans sått
att
279
att vara ingaf förtroende. Som Lärare ågde han
fortråftliga gafvor, och som van hyste han dtn
redligaste tillgifvenhet.
Hanf Skrifter dro : "*
1. Disstrt. Mus. Nar. Acad. Ups. Pars III 1787-
2. de Oleis Seminum expressis. Ups. 1788'
g. — de Calce phosphorata. Ups. 1793-
4. — de Topazio. Ups. 1796.
^, — de Materiis Oleosis e Regn. Anlmall.
Ups. 1796.
6. — de Nova Analysi Aqvar. Mediviensium,
(tillika med Hr Berzelius. Up?.
1 8-00 ).
Uti K. V. Academieiif ITanälingcir:
1797. 2. qv. s. 156. Undersökningar af den svarta
stenarten från Ytterby, och den deri
funna jord.
1802. I. 68- Upplysning om Ytterjordens egen-
skaper, i synnerhet i jämförelse med
Berylljorden; om de fossilier, hvati
forstnåmde jord innehålles, samt om en
ny upptäckt kropp af metallisk natur.
(Tantalum.)
1803. I. 45. Chemisk undersåkning af en Svensk
Titan-malm.
I ^oimiakn for Svensk Litteratur tjp^,
Afhandling om Chemiska Vetenskapens nårvaraii*
de skick *); jemte många Recensioner.
Samt utom Talet ofver Freden 1790; Ups. s. å.,
flere tryckta Foemer.
K, V, A, HandL WJ, St» IL 19
2§o
Mynt-Guardien
PETTER JACOB HJELMS
Biographie.
Xian foick; d. 2 Ocr. 1746, itn sidite af fyra
sy: kon. Barn af KyrkoherdeR i Gciheryd och
Traheryds Församljngar samt Con'Lract:i-Pro?'en i
Sunnerbo Hårad i AVexio Srifr, Ep.ic Hjelm,
och dess sednare Maka Cecilia GrSTiiZN, dot-
ter af Pastorn i \\'igelrofta P. Gistrexius.
Vid 12 års ålder cch efter tilltcrece åtnjuten
privat ijifoimation , i^j'<^gi f^^n i Pvectcrs- ClaiSen
vid Vexio Gynr-.naEiuni , hvilker lemnaces 1763,
eli han ankom till Up^ala. H'r fuiltoljde haa
sine studier under lopTJct af 11 år: cch som Ber2:s-
Veienj-kspen bjifvit vald till h'jfvjcyrke , utgaf
han 1 77 1 si^t f-rsta Academiska Laroprcf ^'cra
ägande rått till G ufvor cch Miin^iirck'-, cch år
1774 det andra eller Gracual D;.-pu.st;cnen . uncer
Piof. o. R. Berg:-.:axs inseende "cm h%-ira Jern-
cnalraer'-'. ^amma år blef h'': Au:c'cl:ant i K;gl.
Berg?-Ccllegio , men v-r hkvåx i:-c ar förut an-
tagen till Masmåfteri-AmDesvån. Sa^om Proberare
vid K. Myntet erhöll l'n f-r.rr.£zt 17S2 cch vi-
csrierade tillika fcr A5;e;.^c ren v. £ngestr6.m,
från den linen :i>i år 178^. Blef cmöider 1794
Jviynt-Giiardien cch Fore-iån lare vid K, Bergs-
Coilegii Laboratorium Chymicum anda till lifs-»
slutet, som timade i Stockholm d, 7 Ocr. 1813-
281
Hans grundeliga och meddelande kunskaper
Iådrogo honom med mycket skål K. V. Academi-
ens uppmärksamhet och han blef Elennes Leda-
mot 1784» samt intog sitt rum genom ett Intrades
I Tal "om metboden i Chemien och dess visshetj ''
i c.ch då han sedermera 1787 valdes till K.. Acade-
; miens Ordförande, lemnade ha'i klubban under
uppläsande af ett annat "om hv^rjehanda ämnens
nyttigare användande;*' men hade åfven året fårut
tolkat K.. Academiens gemensa-n na saknad uti ett
Aminnel-e-Tal ofver sia fordne Lärare, den be-
römde TORBElRN- BekGMA-N.
Om Mynt-Guardiens HjELMS vt enskapliga
bemödanden vittna de hårunder anförde 34 Kon,
hvilka af K.. Academien, under 50 år biifvit emot-
tagne. Hins upptäckt af Molybden-Metalien har
tilldelt honoci ett fortjent ruai i Lärdoms - Histo-
rien, åfvensora profven af hans arbetsamh.t och
nit i egenskap af Embetsman och Medborgtre, ej
mindre ån hans fortråffliga lynne, skola långe icke
kunna fo-rsåtas.
-/ Kgl. V. Acahmiem Handlingar förekomma:
ijt6, Ij qv. s. 49. Om Folkmängden i Upsala
Stift, emellan 1749 — 1773.
I78«. I. 26. Forsok på Trådsorters krympning i
kolningshetia.
1781. 3. 184- Om bestånds 'delarne i Sten- och
Trå-kol.
1783' 3-237. Undersökning huruvida kalkjord in-
går i Socker.
278T' 3. 141. Forsok att af Brunsten erhålla Mag-
nesium.
.5787« !• 3^' Tlliåggning cm Stålets natur och
Grundämnen.
3. 128. Smålrglas t^pnligt vid Bly och Skjår-
stens-profven.
282
1 788. I. 28. Om ett Salt ur kårsbårssafr.
4. 280. Forsok ined Molybdena , och med
reduction af dess Jord.
1789. 2» 131. Första fortsättningen af föregående.
4. 241. Andra fortsättningen.
3. 161. Om myckenheten af eldsluft hos
Brunsten.
1790» I. 50. Tredje fortsättningen af Forsoken
med Molybden.
2. 81. Fjerde fortsättningen.
1791. Femte fortsårtningeo.
3. 213. Sjette fortsättningen.
1793. 2. 115. Sjunde fortsättningen och slut.
1793. 2. 127. Öm den nytta som kan göras med
Molybdena.
^"^794» 3' 227. Att rena Bly ifrån inblanning af
Guld och Silfver.
1796. 3. 170. Undersökning af ett källvatten frän
Almby gård, Gillberga Socken i Sö-
dermanland.
1797. 2. 138. Om konsten att härda koppar.
1^05. I, I. Minerographiska anteckningar om
Porphyrbergen i Elfdals Socken och
Österdalarne.
2, 75. Fortsättning och slut af foregående.
4. 227. Bihang till Herr Berndes afhand-
ling om Tegelbränning.
Dessutom följande sdrskildte Skrifter:
Ofversättning af Hr T. Bergmans afhandling
om Blåsroret. Stockb. i78*«
Försök till Historien om Borgerligt Samhälle, af
A. Ferguson- Ofvers. btockh. 179'^.
Anvisning till bästa sättet att tillverka Salpeter.
Stockh. 1794'
Underrättelse om sättet att anlägga Salpeter -Lador
etc. Stockh. igoi.
^
283
Afhandling om Indlgos tillverkning af Vejde-or«
ten. Stockh. i8oi.
Anledning till allmänt utspridande af de handlag,
som fordras att till Lifs söka återbringa sken-
döde m. m. Stockh. 1791.
Smärre Afhandlingar i allmänna Hushållningen af
D. HuME. Ofvers. Stockh. 1791.
Konsten att tillverka Pottaska. Stockh. 1803.
Berättelse om Elfdals Porphyr-Verk i Osterdalar-
ne. Stockh. 2802.
2S4
U T D R A G
af KcngJ* Vet. Acad, Dag-Boh
F 6 R T E c K X I X G
På de B o:': 'i- /;:. 'm. som nnde.r d::ta årgts förlopp
blijiii jkL:::i till Ko;i
Vit. Acadmikn,
D
Ä.rsKA. K. Vid. Societ. Kre Charter éfrer Ss>.n.d
och ":.:\^rA e:c.
Sc->kobt"? Eek'iend!£Örf:;se angående de i
Aaret i,;il ir. '.kor.r.e Pra-Tie-Eiknln^er ^ samt
I "^ ' " .
A--
- i
Hr H^o£T
lec:
T;-
L-
ionmn Col-
H L
: £■■
:-r i- i.i Läkrame i
3 'kcomen etc. Tr.
:'..~La:ide. Stockholm
xä K. 5...,ari. C c,., i C
Hr Gréfve Scrweäik, F. B.^ GrrJidlinier till St = ter-
Das Historia, Andra Afdelningen. Stcckt. igi2^
B.CYAI- SocxETT. Dess TrsiisactTOiis från tr iS-- P. 2.
till och nsed igi2 P. i. London. 4:0.
Hr Säi.kxii:s. J. &., Ett Paket ilaniLSCTipier i Matiie-
matiska aiuiien.
Kr SvEiEifsTJFjiyA. Th. , Annals of Pbilcsophy by D.
Thompson . X.o r. Tcndon. ISI2.
H-:
I- Is.
Hr THrv3Eao, C. P., iloia Capensis. Sect, ill,
Ht FitLés-, C. f..
2'. "'Va h'." "
-: .1 - -p : -: T ': di 5 p n e n di
MelhoäL"? Zb
;-r-. Lo".!.
(__,,- • r- _
Hr Bixi-BEBO, G., '••
'oiircVfi': :-:=;
'.l'--abr:duvr:. t. Icsn.
285
Hr TriA.VENF£LT , c. > Läkaresällskapets Handlingar,
I. 2. ocli 5.dje Stycket. S'f?>i.kh. 1811 — 13. §:o.
HrSwARTz, O., Menioire explicatif sur la Splia>re Cau-
cassienne ou specialement sur ie Ztfdiaque, par
C. G. S. Paris. i8i3> 4:"-
Gendeman^s Magazine for the year 1774;
1775 et 1775. London. 8:o«
Natiwatier m. in.
Till Kongl. ]/^et. Academiens Museum iSi^.
Hr Ljungh, S. L, Föl]'ande Foglar; Teirao siiscita-
tor och Cotnrnix , samt £,aniiis Collaris.
Hr Sparrman, A., Mus Amphibius och Sorex Fodi-
ens : bägge uppstoppade.
Ett missfoster af en Hund med svintryne,
från Goda Hopps-udden, (i spir. vini).
Hr SwARTz, O., Ett missfoster af en Gris med Ele-
fant- Sny to.
Hr Ljungberg, L. D., Stycken af mennisko - hufvud-
skålar, uppgräfde pä Gottland, nära Wisbj'^, å
ett i i5 Seklet timadt slagfällt.
286
FORTECKNING
på de Afhandlingar och Rön , som äro
införde i detta Andra Stycke:
I.
m Shtfotjdens giltighet^ att af för-
sök med Hydrotechiiiska Modeller i småity
domma om Maschiners verkan i 'stort:
af Z. Nordmark - ' - s. 135.
2. Utdrag af Tabell- P^erket migåenje Folk-
mängden i Sverige, ärigw; af^H. Nx-
CANDER ---.*. 15^,
3. Fors ok Till ett rättfärdigande af de tke-
oretiskt-chemiska usigter, på hvilka den
systematiska, upp ställningen i mitt forsok
ull en förbättring af aen Chemiska No-
■ mendatnren grundar sig, af ]. B erzE"
LIUS ,,,.--. 175.
4. Forsok, att bestämma Syrehalten i Cer-
oxidul och Cer-oxid, afW. Hisinger 216.
5. Forsok, rörande de bestämde forhållan-
den , uti hvilka Wisnmth- Metallen ingår
föreningar med Svafvel och Syre', aj P,
Lagehhjelm ...» ii^,
6. Orters Geographiska Lägen i Calmnr Län
och Öster gothland , bestämda genom Ob-
servatiouer ined Chrnnometer och SpegeU
Sextant år igiz,' ef Q- P. HIi-lstr6m 225.
28?
7. Beslirifning ofver iiugva i Sverige fun-
na VatUnfirgor (Hydromyzide^J) cif C
F. Fallcn .... 340.
8.. En ny Fogel, Rallus PaykuUii,, be-
skrifven c/ i.. I. Ljung h - - 258
9. Ron , att genom Tamponers införande
slamma Nitsblod ^ af C. Tu a ven fel t 261.
10. Ron om Guldets Lakedoms-kraft , af J.
L. Odhelius . - - . 265.
Biographier ofver Stats- Secreteraren m.m,
Frih. S. Rosenhane - - 273,
— Chem. Adjuncr. o. Laborat. Mag. A.
G. Ekeberg - - - 276.
— Mynt'Guardien P. Hjelm - - . 279.
288
FIGURER
Till i 8 ^3 ^rs Handlingar,
Första Stycket:
^Å3. I. Figuren hörande till Herr Ncrd^narÅs Af-
handling.
— II. Tig. I— 6* (till Herr Bergstens Afhandl.)
— III. Rosa S^nticosa» (Herr Acharii Afhandl,)
— IV. Färg - Tabell ( följaktig Herr Billbergs
försök.)
Andra Stycliet:
."Jab. v, Rallus Paykullii. (Herr Ljiinghs beskrif-
ning.)
2 89
FÖRTECKNING
på Auctorerne till de Rön m. m., som
finnas införda i 1S13 år« Hand-
lingar.
A.C
.CHARitrs, E., JRosa Seritioosa , ny Svensk
Törnbuske, beskrifven - - « I. gi.
EERGSTeN, N. J., En lätt meihod, att upptäcka
iiufvu-degenskaperne af den Kroklinien ,
i h vilken en kropp föres, när den dra-
gés till en gifven punkt af en Centripe-
tal -kraft, som är proportionel mot någon
dignitet af afständet - - • I. as,
Bsrzelius, J., För.sök till ett rättfärdigande af
de Theoretisk-Chemiska åsigter, på livil-
ka den Systematiska Uppställningeu i
försöket tili en förbättring af den Che-
miska Nomenclaturen grundar sig. An-
dra Fortsättningen - - . - I. jg^
Fortsättning och Slut - - - II. 175-
Billbeäg, g. J. , Försök till Färgernas bestäm-
mande i Natural-Historien - -r I. Qf»
Cronstrand, P. a.. Om bestämmandet af tiden
då Anomalia Vera är gifven och Banan
ej niyck«t afvikande från en Parabel - I. 15-
FALLeN, C. F, , Beskrifning öfver några i Sve-
rige funna Vattenflugor {^Hydro7tiyzides) II. 240.
HisiNGER, W. , Törsök att bestämma Syrehal-
ten i Ceroxidul och Ceroxid - II. -i^^
HÄllstrum c. P. , Orters Geographiska Lägeu
i C.ilmar Län och Osierg-jthland, be.
stämda genom Observationer med Chro- "*
nom eter oeh Spegel-Suxt-ant ar Iiji2 - II. 22.S.
290
Lagerhjelm, P., Försök^ rörande de bestämde
förhållanden, ud hvilka Wismulh-raelal-
len ingår föreningar ined Svafvel och
Syre _ - _ _ _ _ H. 2rg.
Ljungh , S. I., En ny Fogel, Rallus Payhdlii,
beskrifven - - - - - II, 258*
NiGANDER, H., Utdrag af Tabell-Verket angåen-
de Födda och Döda i Sverige, åren
1806— 18I0 - - - - - 1. 6.5.
Dito ang. Folkmängden år 1810 - II. I55'
Nordmark, Z.^ Om åen dignitet af vattnets ha-
stighet, som, enligt hittills gjorda för-
sök med smärre vattenhiul, finnes sva-
rande emot dess vinkelräta anstötnings-
kraft - - - - - -5 I. x.
Om Slntföljdens giltighet, att af försök
med Hydrotechniska modeller i smått,
dömma om Maschiners verkan i stort - II. 135»
Odhelius, }. Tj., Rön om Guldets Läkedoms-
kraft ._-_._ - II. 265.
Travenfelt, c. Rön, att genom Tamponers
införande stämma Näsblod - - - II. 26l.
Westring, J. P., Rön, att genom Metallbor-
star, eller samlad myckenhet af Metall-
spitsar göra Galvanismen mer användbar
och kraftigare för Medicinskt behof - 1» 81*
REGISTER
Till i8i3 Års Handlingar, öfver de ämnen
som deri förekomma.
A
**-nomal!a Vera 1 3.
Apsi-- 38- . ^
AstronoTiiislia observationer, biträde dcx.iä iji.
Bills och Bertrandis satt Ett stamma Nåsbiod 265. GgiUadt
af Richter 264.
Biogrsphiet öfver A, G. EkeeerG 276,
P. J. Hj£^--vi 2S0.
S, Rosii:<HÄNE 275.
Blende 212.
Bly-Si-'I)oxid 209.
Bredder och Längder af flere Inrikes orter observerade 259.
Centripetal-krafi 22. 154.
fer-Oxid — Uxidul — dess Syrhalt 2,^6.
Chrestiens uppgift om Guldets brak 7-6 j.
Chronometerns gång 226. Observationer dermed 22S.
Comet for år 17 50 och 1766, 17.
Diet-cur, se PrisSmnen,
DIgniiet sf Yatiens hastighet i.
Diptera, den Class af Insccter , hyartill Hydromyzides hora 241,
Dragsjuka , se Prisamiien.
Dofhet, se Siukdommar.
Eldstaders forbrtttring , se Prisämnen.
Elfkarleby 3;uka , se Prisämnen,
Exostoser, se S ukdnmraar.
Flor.i Lapporica, ny utgifven 13 !•
Fluiduni indefinitum , se Hydrocl\namie.
Friction 14J. I47» a
Folkinångden. i Sverige, efter Ståad 158. Hushill iijg. Ål-
der 160. ISiaringar 1 61. 167.
Fårgor ^ deras bestämmande i Natural-Hi<to. ien 97.
Får^-arter: hvit och dess nuanccr loi— ^103, Gjltt I04 — io6.
.Svart 107 — 108. Blätt loS — llo. Gr-nt lo'> — 115.
Gult 11} — 117. Orange 117 — 1 1 8- Root 118 — 122.
Brunt 122 — 124. Violet 12^—126.
- Blaaningar loi — I2j (i noterna^.
fargor, daras Laiiriska najnn : ^iieus se Rodt, ^ruginosus St
^^rout, Albr.s se h it, Albolnteus se Gult, /iigenteus se
H-.it, Argillaceus se H.it, Airocasruleus se Blätt, Atovi-
ridis se Grönt, Aurantiac.is se Orange, Aureus sa GMlt^
Tillagg och Ratt elser,
I. St. 4:de sid. 4 rad. står *9 läs lo.
b.
—
6 —
6.
—
7 —
—
—
17 —
8.
—
28 -
n.
—
32 —
Pag. 3.
—
4 —
23.
—
i5 —
96,
—
4 —
1 32.
—
5 —
H.St. 1 90.
—
21 —
tillägg (p.)
tillägg T. I.
tillägg *35.
borttages II.
står Sv. läs Sim.
efter Fig. I. tillägg Tab. I.
— Fig. I. — Tab. II.
— Tab, tillägg III.
slår kaUadt , läs kallat.
står Guldpulpur, )Äi Guldpurpur,
rrm
^^4'/''^
#-
K.Tir^i..tr<zndl. 18J3
AMNH LIBRARY
100170588
TVNews
OpenLibrary