Skip to main content

Full text of "Kungl. Vitterhets, historie och antikvitets akademiens handlingar"

See other formats


KONGL. VITTERHETS RTSTORIE 



OCH 



ANTIQVITETS AKADEMIENS 



HANDLINGAR. 



TJUGONDEFEMTE DELEN. 



NY FÖLJD. 



FEMTE DELEN. 



STOCKHOLM, 

P. A. NORSTEDT & SÖNERS FÖRLAG. 



STOCKHOLM 1867. 
A. No k B T B l> T & s ("» N B !t 

E0N8L. BOKTR10XAM. 



l'HE GETTY CENTER 



INNEHALL. 

Sid. 
Några Bidrag till Sveriges Krigshistoria, åren 1711, 1712 och 

1713. Försök till historisk afhandling af Oscar Fredrik, 

3:dje delen 1. 

Upplysningar och Anmärkningar om en för Sveriges Lag- 
historia vigtig urkund, den förlorade Söderköpings-Rätten. 
Inträdestal af Gustaf Edvard Klemming 261. 

Utredning af frågan om national-belöning åt Carl von Linné 
vid 1760—1762 årens riksdag. Af Olof Immanuel Fåhraeus 287. 

Protokoll, hållna vid öppnandet af Konung Carl XILs likkista 
den 31 Augusti 1859 och Konung Gustaf IILs likkista den 
23 Maj 1866 311. 

Förslag till Inskrifter och Minnespenningar, hvilka Kongl. Vit- 
terhets Historie och Antiqvitets Akademien uppgifvit eller 
granskat och gillat åren 1856 — 1865: 

A. Inskrifter 327. 

B. Minnespenningar 337. 



Kongl. Svenska Vitterhets Akademiens samt Kongl. Vitter- 
hets Historie och Antiqvitets Akademiens Ledamöter och 
Tjenstemän. Åren 1753—1782; 1786—1867. 



NÅGRA BIDRAG 



TILL 



SVERIGES KRIGSHISTORIA, 

ÅREN 1711, 1712 OCH 1713. 



FORSOK 



TILL HISTORISK AFHANDLING 



AF 



OSCAR FREDRIK. 



TREDJE DELEN. 



Uppläst i Kongl. Yitterhets Historie och Antiqvitets Akademien 
den 7 April och 19 Maj 1863. 



III. 

Svenska härens uppbrott nr Pommern, slaget vid Gadc- 
bnsch, kapitulationen i Tönningen, 1712 — 1713. 



Historien är den spegel, hvaruti såväl de mäktige på 
jorden som dess ringaste innebyggare, till gemensam upp- 
lysning och förädling, kunna skåda det förflutnas händelser 
afbildade. Denna spegel blifver först rätt klar, då händel- 
serna icke längre bortskymmas af de moln, dem dagens 
vexlande vindar jaga framför solbilden, eller gömas bakom 
fördomarnes och partisinnets täta dimmor. 

Häfdaforskaren bör med ödmjuk tillförsigt omfatta den 
tro, att en högre hand städse leder menniskoslägtets 
öden, att de olyckor, af hvilka en kärleksrik Försyn tillåtit 
regenter och folk hemsökas, måste anses såsom rättvisa 
straffdomar för hvad de i kortsynt öfverdåd hafva brutit, 
eller såsom nödvändiga länkar i händelsernas sammanhän- 
gande kedja, och att slutligen hvad som skett verkligen 
har ländt eller åtminstone bordt och kunnat lända till 
mensklighetens sanna väl. Alla folk hafva skulder att af- 
börda. Så äfven vårt. Olyckorna kommo icke heller öf- 
ver oss oförtjenta. Väl kan den ytlige betraktaren stun- 
dom tro sig finna dessa olyckor hafva varit hårdast just 
då, när skulden varit minst, eller åtminstone hafva träffat 
sådana personer, hvilka varit de oskyldigaste verktyg, och 
hvilkas uppoffrande trohet och ädla nit förtjent ett bättre 
öde. Men fattar man med djupare alfvar händelsernas inre 
sammanhang och beroende af hvarandra, undflyr man det 
så vanliga misstaget, att fästa sig vid ett alltför trängt 



begränsadt område, vare sig med hänseende till tid eller 
rum, så försvinner mången skenbar motsägelse; den eviga 
rättvisans sol gjuter sina strålar öfver menniskoslägtets 
öden, och det blifver klart att dessa måste betraktas ifrån 
en högre, en allmännare synpunkt, för att kunna sannings- 
enligt bedömas. 

Om till exempel ett folks olyckor under någon viss 
gifven tidrymd hafva bidragit till det stora helas lycka 
och förkofran under samma eller näst efterföljande tid, 
h vårföre icke då uppfatta dem såsom välsignelsebringande 
prutningar till och med för sjelfva det lidande folket? Alla 
länders öden äro i grunden oskiljaktigt sammanknutna med 
hvarandra, — så tyda vi historiens skrift; alla menniskor 
äro bröder — så lärer oss den kristna religionen; och stri- 
dande mot båda vore den verldsåsigt, som ställde något 
särskildt folks interessen utom det allmännare gemen- 
samma interesset, eller som föreställde sig ett särskildt 
lands ära och lycka såsom något, stående i oförenlig mot- 
sats till alla andras. 

Med dessa åsigter blifver det mindre nedslående att 
följa Magnus Stenbock och hans män på den tunga väg, 
som en okuflig pligtkänsla, en allt uppoffrande kärlek till 
konung och fosterland förmått dem att beträda, och som 
för de flesta ibland dem ledde till fångenskap och död. 
Efterverlden bör vörda hjeltemodet och förtjensten, äfven 
då de icke krönas af lyckan; hon bör icke döma efter 
utgången. Denna står i högre händer och lärer bestäm- 
mas efter högre lagar än dem , som de samtida åskådarne 
vanligtvis kunna uppfatta. Menniskans afsigter och be- 
mödanden äro de, som bestämma häfdens dom. Bevisa 
dessa sig hafva varit ädla, uppriktiga och alfvarliga, då 
bör den samvetsgranne forskaren söka undvika att fördöma; 
hans sträfvande bör dä vara att med vördnad betrakta 
och med mild försigtighet bedöma. 



Framför allt bör han med möjligaste oväld framställa 
de förhållanden, under hvilka händelserna förbereddes och 
utfördes. Detta är här vigtigare än någonsin, ty af dem 
bestämdes verkligen , oberoende af de längst fram på scenen 
ställda personerna, företagets slutliga utgång. Vi önske 
alltså att få yttra några ord i detta ämne, hvarefter vi, 
trogne vår en gång fattade föresats, skola låta de hand- 
lande, så vidt möjligt, tala för sig sjelfva. Tack vare de 
rikhaltiga archiverna i Stockholm och Köpenhamn, saknas 
icke tillfälle dertill '). 

Afsigten med den stora truppsändningen till Pom- 
mern 1712 var tydligen, att norrifrån räcka Konungen 
handen, och sålunda öppna honom återvägen till sitt 
rike, då han i spetsen för en Turkisk här skulle inbryta 
uti Pohlen. Att afgöra den större eller mindre sannolikhe- 
ten för sistnämnda förutsättning ligger egentligen utom 
vårt ämne. Vi vilja blott anföra, att under större delen 
af 1712 synes Konungen ännu haft den säkraste förhopp- 
ning att se denna sin älsklingsplan gå i fullbordan 2 ), och 
just derföre var han äfven så ytterst angelägen att flottans 
utrustande och härens öfverförande måtte utan dröjsmål 
bedrifvas. Ja, vid bedömandet af Konungens förhållande 
till Stenbock under fälttåget måste man alltid ihågkomma, 
att den förre ännu mot slutet af nyssnämnda år stod i 
lifliga underhandlingar rned Porten, och att alltså hvarje 
steg, hvilket ofördelaktigt återverkade på dessa, af honom 
naturligtvis med misshag skulle anses. 

Emellertid äro de hufvudfrågor, hvilka här föreligga 
oss till besvarande, följande: 

') Jag är Kongl. Danske Riksarcluvarien, Conference-Rädet "Wegcner 
särdeles tack skyldig för den utmärkta beredvillighet, h varmed 
han förskaffat mig afskrifter och förteckningar ur Köpenhamns 
rikhaltiga och värdefulla arehiver. 

J ) Derom vitna bl. a. bref från M:r Monasterol till Stenbock, samt 
Amiralitets-Kapten Feifs, och Sekreteraren Bunges bref. 



l:o) Kunde sjelfva företaget, i tid och med veder- 
börlig kraft utfördt, hafva egt sannolikhet att lyckas? samt, 

2:o) Kunde det nu lyckas? Kunde det ens vågas 
under de förhållanden, dem Stenbock efter sin landstigning 
på Tysklands jord förefann? 

Vår första fråga är svår att nöjaktigt besvara. Likväl 
kan det icke bestridas, att den fruktan, som i hela Europa 
herrskade för Svenska vapnen, samt den brist på enighet 
och kraft, som de förbundne monarkerne ådagalagt vid 
angreppet mot Svenska Pommern, synas berättiga till den 
förhoppning att företaget ingalunda varit overkställbart. 

Vi måste föreställa oss flottan och första transporten 
afseglade redan i början af Juli månad, innan Amiral 
Sehested bemäktigat sig Binnenvattnet; de tre transport- 
resorna ifrån Carlshamn gynnade af en ljus och vacker 
årstid, hastigt och utan missöde utförda, samt den Svenska 
Orlogsflottan , bättre förd och isynnerhet mindre olycklig, 
innestängande den Danska innanför Drogden. 

Vi måste vidare tänka oss Stenbock i spetsen för 
minst 20,000 man landstigande på Tysklands kust, der- 
städes förenande sig med General Diiker, som hade 4 å 
5000 man under sitt befäl, oberäknadt Stettins garnison, 
och medförande till hela den förenade 25,000 man starka 
hären lifsmedel och alla förnödenheter för öfver två må- 
naders ') tid. 

Slutligen måste vi ihågkomma att de belägrande under 
försommaren icke ens voro tjugutusen man starka, att de 
lcdo fullkomlig brist på belägringskanoner och materiel, 
att de innehade en onaturligt vidsträckt ställning, långt 
utom skotthåll från fästningarne, samt voro utan någon 
kraftig öf ver befälhaf vare och aflägsna ifrån sina reserver. 

Skulle icke en General med Stenbocks erkända snille 
hafva väl begagnat sig af den stora fördelen att kunna 



! ) Samtida skriftställare påstå till och med, att lian kunnat nära sin 
bär omkring fyra månader, om allt blifvit öfVerfördt. 



välja tid och ställe för sitt angrepp, och alltså kom- 
mit både oväntad och öfverlägsen ')? Antingen direkte 
från Riigen eller genom Stralsund, som bildade ett starkt 
befästadt och lämpligt beläget brohufvnd, kunde han med 
samlad styrka hafva tågat åt Greifswald, Wolgast och 
Usedom, upphäft Stettins blokad och sprängt den blott 
några tusen man starka, illa försedda belägringscorpsen 
utanför dess murar. Derefter var han så godt som i ryggen 
på fiendens hufvudstyrka, och hade till följd deraf äfven 
på samma gång befriat Stralsund. Hvad eller hvem kunde 
sedan hafva hindrat honom från att fortsätta marschen 
till Pohlen? Konungen af Preussen hade ännu icke öppet 
förklarat sig 2 ), och en lycklig början af fälttåget hade sä- 
kert förmått denne till iakttagande af ökad försigtighet. 
I ( Pohlen kämpade ännu Stanislai partigängare, stundom 
med" fram gångr, emot Augusts. De väntade blott på Sten- 
bocks här, för att utbreda resningen öfver hela landet. 
Spelet hade troligen varit vunnet. Den första frågan kan 
alltså med ja besvaras. 

Annorlunda var förhållandet nu, då Stenbock anlände 
till Stralsund först emot slutet af September månad. Det 
gynnsamma ögonblicket hade gått förloradt. Vi hafva i 
det föregående sett huru ofullkomligt Rådet uppfyllde 
Konungens önskan, huru den ena månaden efter den andra 
förgick utan att den vigtiga truppsändningen blef bedrif- 
ven med kraft, och huru slutligen man hade blott en enda 
mans mod och inflytande att tacka för verkställigheten af 



*) Hans afsigt var verkligen äfven nu att afvakta frosten dels på 
llugen dels i Stralsund, under tiden oroa fienderna med täta utfall 
och sedan forcera deras högra flygel i spetsen för 24,000 man, 
men hungern dref honom ut. (Nemeitz, Mém. de Stenbock). 

2 ) I Brandenburg hade nämnde Konung låtit sammandraga en här, 
omkring 10,000 man stark, och man smickrade sig en tid med 
hoppet att den skulle användas mot dem af våra fiender, Ii vilka ej 
respekterat Preussens neutrala område. 



8 

hela företaget. Vi hafva äfven sett huru ett sällsamt 
olycksöde följde Stenbock och hans vapenbröder, och huru 
den af motvind fördröjda dyrbara transportflottan, ändtligen 
hunnen till sin bestämmelseort, dels förstördes dels sking- 
rades, samt huru de knappt sextontusen man starka 
landstigne Svenskarne, utblottade på allt, intågade i Stral- 
sund , som numera var hårdare inneslutet af talrikare fien- 
der, under det fiendens segrande flottor beherrskade Öster- 
sjön och försvårade alla ytterligare hjelpsändningar. 

Ryktet hade länge föregått Stenbock och förstorat 
hans stridskrafter. Det hade tjenat fienderna till väckelse 
och varning. De hade på eftersommaren dragit till sig 
betydliga förstärkningar, hvarigenom deras visserligen ännu 
vidsträckta linier ') blifvit starkare besatta, och de riktade 
sina hufvudsakliga ansträngningar emot Stralsund 2 ), emellan 
hvilken stad och Riigen de lyckats till en del afstänga för- 
bindelsen. Visserligen voro de förbundna monarkerne ännu 
icke fullkomligt eniga. De tvistade bland annat om 
det antal trupper, med hvilka hvar och en borde bidraga 
vid belägringen, och om hvem som skulle åtaga sig un- 
derhållsskyldigheten för de afdelningar, hvilka voro deta- 
cherade från en af de förbundna arméerna till någon af 
de öfriga 3 ). Faran hade dock närmat dem till hvarandra. 
Deras härsmakt uppgick nu till nära 30,000 man; deraf 
omkring hälften Ryssar under Furst Menschikoff, en Sach- 
sisk armecorps under den skicklige Fältmarskalken Grefve 

! ) "Ils avaient tiré des lignes de six lieues de France d'étendue, de 
dcux toises de largeur et de trois de piofondeur depuis Tribsees 
en Poméranie jusques å Damgarten aux confins du Duché de 
Mecklenbourg." Neineitz, Mcmoires de Stenbock. 

2 ) Blott 4,000 Ryssar blockerade Stettin. 

3 ) Brcf ifrån Konung August till Generalen Baron v. Scholten af den 
18 Oct.; ifrån Öfverste Weyer till densamma af den 19 Oct ; samt 
Mémoire frän denne till Konung August den 15 Oct. (Kongl. 
Danska Geheime Archivet). 



Flemming *), ocli något Danskt rytteri under Jörgen Rantzau, 
hvilket dock icke ännu anryckt längre än till trakten af 
Rostock och utgjorde ett slags förtrupp till den ifrån 
Holstein antågande Danska hufvudhären. Ett personligt 
möte var beramadt i Greifswald, der redan Konung August 
infunnit sig och dit Czaren snart väntades efter fullbordad 
badkur i Carlsbad. Värst af allt var dock att Konungen 
af Preussen visade Sverige mer och mer uppenbar fiend- 
skap. Lockad genom hoppet att få sin andel af rofvet 
och under påtryckning af de förbundnes betydliga strids- 
krafter hade han till och med, såsom det berättas, försett 
Ryssarne med groft belägringsartilleri, som desse saknade, 
och det kan bevisas att han numera ej tillåtit Stenbock 
beträda Preussens mark utan krigsförklaring. Den Ro- 
merske Kejsaren, som med glädje såg det af gammalt 
fruktade Sverige försvagadt, uppmuntrade i hemlighet alla 
Tyska furstar till fiendtligheter mot oss och lyckades 
blott allförväl. England tvekade och nöjde sig med fagra 
löften. 

Den enda bundsförvandt, vårt fädernesland ännu egde 
qvar på kontinenten, var Frankrike; men den åldrande 
Ludvig den Fjortonde, redan trött vid det långvariga och 
olyckliga Spanska successionskriget, var ljum i sin vänskap 
och kunde för ögonblicket icke lemna något verksamt bi- 
stånd. Svenskarne voro således fullkomligt öfverlemnade 



l ) Den 1 Octobcr stodo följande Sachsiska och Ryska trupper i Pom- 
mern för Stralsund, nemligen: 

Sachsiskt Infanteri 3 Regementen 2,400 man. 
» Kavalleri 9 Regementen 5,000 » 
» Artilleri 1 Regemente 800 » g 900 

Ryskt Infanteri 10 Regementen 8,000 » 

» Dragoner G Regementen 4,700 » jo 700 



Summa 20,900. 
(Saclisiska archiren). 



10 

åt sina egna krafter i den olika striden mot öfverlägsna, 
omringande fiender. 

Dessa stodo orörlige bakom sina förskansningar, nu 
nästan ointagliga till följd af höstregnet, som fyllt alla 
kärr och moras. De hade utsugit landet vida omkring. 
Om Stenbock icke lidit brist utan förmått afvakta frosten, 
då hade han måhända med någon utsigt till framgång 
kunnat tänka på ett angrepp i trakten af Tribsees; men 
det var just de dertill nödvändiga förråderna som sakna- 
des. General Dukers voro mycket medtagna '), och Sten- 
bocks egna hade den 18 September gått förlorade. Mot- 
vind och dålig väderlek försvagade hoppet om ny trans- 
port och till och med försvårade truppernas öfverförande 
till Stralsund. Sedan denna sednare transport ändtligen 
var verkställd , fanns icke brödföda för en vecka öfrig 2 ). — 
Stenbock kunde alltså ej längre dröja; han måste bryta 
sig igenom för att undgå hungersnöden. Det sätt hvarpå 
han beredde och utförde denna genombrytning vitnar om 
både politiskt och militäriskt mästerskap; men då han 
dervid nödvändigtvis valde den enda punkt, mot hvilken 
han med hopp om framgång kunde vända sina vapen, 
nemligen den vestligaste, så aflägsnade han sig från det 
föresätta målet och utsatte sig derigenom för mycket 
klander. Insen förebrådde honom det tagna steget bitt- 
rare än Kongl. Rådet Grefve Wellingk, hvilken, sedan 
han blifvit fördrifven från Stade, nu beklädde ett slags 
utomordentligt sändebuds embete i den fria riksstaden 
Hamburg. Men skulle vi väl instämma i detta hårda 
klander? Eller gifver oss icke fastheldre förestående korta 

i ) »Tout ce que 1'isle de Kiigen avait produit de grains cette année 
était presque consummé par la Garnizon de Stralsond & par le 
Corps de Troupes qui était sous le commandemcut du General Dii- 
ker». Ncmeitz, Mém. de Stenbock. 

2 ) Somliga Regementen hade blott 2 dagars proviant qvar då utmar- 
schen ur Stralsund företogs. Stenbock yttrade sjelf i bref till Ko- 
nungen att det nu hette: »Frias Vogel odcr Stirb!» 



11 

framställning fullt skäl, att med nej besvara vår före- 
liggande fråga, samt derigcnom erkänna vår öfvertygelse 
om omöjligheten för Stenbock, att under förhanden va- 
rande förhållanden fullgöra Konungens uppdrag och möta 
honom i Pohlen. 

Vi återtaga nu tråden af vår berättelse. »Sedan de 
transporterade tropperna voro passerade Wittmond in på 
sjelfva Landt-ll iigen » säger Stenbock i sin Berättelse 

till Konungen ') — »och man nu mera var fienden vuxen, 
om dess armée på samma ö vågade giöra landstigning, 
lades så väll de nyss transporterade som de förr på Landt- 
Riigen camperade Regementer kring öön i cantonements- 
qvarter, efter de förrige behöfde litet hämta sig, sedan 
de varit illa på siön, och de senare intet mindre sedan de 
hela tijden natt och dag stått vid stränderne och afväntat 
fienden. I medlertijd samblades för arméen vivres och 
fourage, efter den proviant och hafran, som transporten 
bräkt med, var borta, under samma tijd skaffades och en 
hoop broredskap och bräder siöledes opp till Strahlsund, 
som hans Excellrce ärnade framdeles betiena sig af"). Den 
6:te October begynte Regementerna från Landt-Riigen 
till Strahlsund öfversättias, och den 9:de der på fölliande 
hölts i Hans Majestät Konungen af Pohlens närvaro Ge- 
neral Krigs Råd med samptel. herrar Generaler och Of- 
verstarne, beslutande (hvad) i anledning- af närvarande 
beskaffenhet för Kongl. Majrts höga tienst var nyttigast 
och giörligast emot fijenden företaga.» 

Den styrka, som var församlad i Stralsund den 15 
October, bestod af fyra Regementen rytteri och 3 Rege- 
menten dragoner, tillsammans omkring 6,400 man, med 
6,000 hästar, samt af 13 Infanteri-Regementen, tillsam- 



1 ) Dat. högqvarteret Volkenshagen den 28 October (gamla stykii) 
A:o 1712 och undertecknad C. N. Sylwin. (Eiks-Archivet). 

2 ) Afveu bromaterrelen , hvaraf en stor del befann sig på första traus- 
porten, var förstörd eller förskingrad. 



12 

mans omkring 11,000 man. För att närmare redogöra bär- 
för och för bedömande af bärens tillstånd meddelas i 
Bilagan A 1, A 2 ') ett noggrannare styrke-förslag. Man fin- 
ner der uppgifvet, att, förutom General-Löjtnant Carl Gustaf 
Diiker, bvilken i egenskap af General Guvernör öfver 
Svenska Pommern förde befälet närmast under Grefve 
Stenbock, tjenstgjorde vid armeen 6 Generals-personer, 
nemligen vid rytteriet: General-Majorerne Grefve Aschen- 
berg, Baron Marschalek ocb Grefve Mellin 2 ), ocb vid 
fotfolket General-Majorerne Pattkull, Scbommer och Ba- 
ron Ekeblad. Vi kunna tillägga, att General-Löjtnanten 
Taube medföljde härens högqvarter ocb att General-Major 
Mevius af Stenbock utnämndes till Öfver-Kommendant i 
Stralsund. Armeen hade derjemte 13 Ofverstar, 18 Ofverste- 
Löjtnanter, och 21 Majorer '). I det föregående hafva vi 
sett huru de fleste indelte Regementernas och några värfvade 
Regementens tillstånd i allmänhet befanns, innan fälttå- 
gets början. Den här bifogade listan utvisar yttermera, 
att vakanta nummerna, särdeles vid fotfolket, utgjorde en 
femtedel i medeltal. Men vid ett af de värfvade Rege- 
mentena, det Wr ange Is ka, om 1,000 man på stat, funnos 
blott 89, — säger åttationie — friska »praesentes», och 
895 n:r voro vakante. Vid ett annat, det Ribbingska 
af samma planstyrka, funnos 330 praesentes och 528 va- 
kanta. Vid Södermanlands Regemente, om 1,200 man, 



A ) Ilemtad ur Kiks Arch. Anmärkas bör att i detta foralag talas hvar- 
ken oin den beridna lifvakt, som tjenstgjorde omkring Konung Sta- 
nislai person och torde hafva utgjort omkring 100 inan, ej heller 
om det värfvade Dragon-Regemente, som under den raske Ofverate 
Bassewitz vid det stundande fälttaget gjorde så stora tjenster. Att 
ij artilleristyrkan finnes upptagen, förvånar ingen som tagit känne- 
dom om dylika förslager från denna tid. Till Bilagan fogas upp- 
gift rörande arméens fälttraktamente (Bilagan A 3). 

2 ) General-Major Marderfelt är besynnerligt nog icke uppgifven säsom 
närvarande, lian deltog dock i hela fälttaget. 

*) Inberäkiiade Croustcdt samt Major iStjernhoff vid Artilleriet, hvilka 
icke finnas i bilagan upptagna. 



13 

voro 375 vakanser o. s. v. Sjuke bland gemenskapen fun- 
nos redan till ett antal af 200 ryttare och dragoner, samt 
1,191 infanteristen derjemte omkring 200 sjuka bland de 
af sjöresan särdeles medtagna hästarne. Sjukligheten till- 
tog dagligen, till följd af brist och trängsel inom den bloke- 
rade staden. Befälet var temligen fulltaligt och i allmän- 
het funnos deribland få sjuka. Deremot voro de högre 
infanteri-officerarne oberidne, och alla befunno sig full- 
komligt utblottade på bagage, emedan denna skulle med- 
följt nä gon af de senare transporterna '). Af ven voro man- 
skapstälten och en del af trosseffekterna qvarlemnade i 
Carlshamn i anledning af bristande utrymme på flottan. 
Några Regementen hade inga eller alldeles utslitna mun- 
deringar, emedan de nya antingen ej kunnat framskaffas i 
tid till Carlshamn, eller medtagits i stora kistor på trans- 
portfartygen, ifrån hvilka de aldrig hunno blifva ilandsatta. 
Andra Regementen, bland hvilka Dalregementet, hade visser- 
ligen kläde till nya munderingar, men ingen förfärdigad ')> 
och i den belägrade staden var naturligtvis hvarken tid 
eller tillfälle att sy kläder. Man hade således nog anled- 
ning till bekymmer. Stenbock hade visserligen föranstaltat 
om att uppköp skulle göras af nya kläder i Wismar och 
Hamburg, men det var ovisst om dessa kunde fås, ännu 
mera om man kunde lyckas införa dem i den belägrade 
staden. Också utandades Stenbock hela sin ängslan och 
sitt missmod uti ett vidlyftigt bref till Rådet, dateradt 
Stralsund den töcT» således innan ännu trupperna samlats 
i nämnde stad. Rådet svarade undvikande, öfverlemnande 
all beslutande rätt, men också allt ansvar till honom, samt 
hänvisande honom för öfrigt till att taga råd af Grefve 
"Wellingk, hvilken, såsom det följande ådagalade, icke all- 
tid gaf Stenbock de mest gagneliga 3 ). 

1 ) Jemför Nemeitz, Mémoirea de Stenbock. 

2 ) Löjtnant Muneks Journal under fälttågen 1712 — 18. Manuscripi 

3 ) Denna Kongl. Senatens skrifvelsc finnes intagen af Loenboiu. 



14 

Krigsrådets öfverläggningar räckte flera dagar och voro 
ganska lifliga. Alla öfverensstämde att anse ett »frontalt» 
anfall på fiendens förskanåningar för omöjligt och till- 
styrkte enhälligt att bryta sig igenom på dess yttersta ven- 
stra flygel vid Damgarten, der han vore svagast samt illa 
befästad och bevakad; derefter — sades det — kunde man 
marschera in i Meklenburg, ett land jemförelsevis försko- 
nadt från krigets fasor, och der Rostocks och Wismars 
hamnar gåfvo tillfälle att draga till sig de förråder, hvilka 
med en följande transport kunde förväntas '). Stenbock 
sjelf tyckes verkligen redan länge förut hafva varit af denna 
åsigt och ej heller motsagt den nu. Men ett nytt ämne 
tillkom, som ökade stundens betydelse. Konung Stanis- 
laus hade redan någon tid hyst tvifvel om möjligheten 
att återvinna sin krona. Han såg med vemod de dagligen 
växande svårigheterna och Sveriges tilltagande svaghet. 
Han ryste vid den tanken, att blott för hans skull Pohlen 
skulle sönderslitas genom ett aldrig upphörande inbördes 
krig, och fann att, äfven om den lilla Svenska styrkan 
kunde lyckas hinna öfver Pohlska gränsen, skulle den, i 
brist af proviant och förråder, snart gå sin säkra under- 
gång till mötes. Redan före afresan från Carlshamn hade 
han från Preussen erhållit bemedlingsförslag till att ingå 
förlikning med Konung August. I hans närmaste omgif- 
ning, ja äfven i hans egen slägt, hade detta förslag 
verkligen ganska ifriga förespråkare 2 ). Afven Konung 
August synes hafva yttrat någon önskan om underhandlin- 
gens öpnande, ehuru kanske såsom vanligt med mindre 

! ) Krigskonseljens protokoller finnas i Riks-Archivet. 

2 ) Redan den 12 Sept. skref Stenbock härom till Konung Carl bl. a. 
följande: »Konung Stunislans har jag lemnat i tusende sorgfälligheter, 
varandes Han genom de propositioner honom ifrån Berlinske Håfvet 
gjorde vordne, särdeles genom dess Fruentimber, satt uti ett ogernent 
bekymmer, hvarom lian tvifvelsutan E. Kongl. Maj:t lärer hafva 
berättat, stiiendes lian, såsom en from och dygdig Herre, intet at 
rada, utan umgicks, när jag vid honom skildes, med Kloster- och 
Philosophiska tankar.» 



15 

ärliga afsigter. Efter olyckan mod transporten ökades 
Stanislai bekymmer och fredslängtan. J sitt sinne hade 
den olycklige Konungen länge umgåtts med planen att sjelf 
afresa till Bender och der uti Konung Carls händer öfver- 
lemna den krona, som alltförhårdt tryckte på hans hjessa. 
Han yrkade derföre nu, att under någon passande före- 
vändning en vapenhvila med de förbundna härarne skulle 
afslutas. Man påminner sig att Carl hade åt Stanislaus 
gifvit ett slags öfverbefäl vid den armé, som skulle inbryta 
i Pohlen, så att det var svårt att motsätta sig hans åstun- 
dan. Stenbock sökte väl göra invändningar, i det han 
föreställde huru mycket det skulle smärta Konung Carl 
att öfvergifva både sin älsklingsplan och sin trognaste 
bundsförvandt , samt att ett vapenstillestånd vore stridande 
emot de honom, Stenbock, gifna särskilta förhållnings- 
order m. m., men fåfängt. Konung Stanislaus talade med 
hela värman och kraften af den oegennyttigaste öfverty- 
gelse, och Stenbock fogade sig efter hans vilja med den 
föresats att så mycket som möjligt tillgodogöra sig- och sin 
här frugterna af dessa underhandlingar, då han ej kunde för- 
hindra dem. Frågan om utvexling af fångar under instun- 
dande fälttåg kunde lämpligen begagnas såsom utgångs- 
punkt för vidare stillestånds eller fredsunderhandlingar , och 
Stenbock gjorde derföre förslag härom till Grefve Flem- 
ming, med hvilken han varit nära bekant under ungdoms- 
åren. Han fann denne ganska böjd för ett personligt möte. 
Pass utbyttes och efter något formgräl och dröjsmål 
bestämdes mötet att försiggå i byn Falkenhagen den § oé'"' 
Med Flemming följde Ryske Generalen von Pruisse (von 
Bruse?), Danske (Jfversten Lewenhorn (Lövenörn?), en 
Rysk diplomatisk agent Wessolofsky, Sachsiske General- 
Adjutanten Kreuger samt en vakt af en half squadron. 
Stenbock, som lemnade Stralsund nämnde dag kl. 6 om 
morgonen i vagn under eskort af 50 man rytteri, hälf- 
ten ur Bremiska, hälften ur Pommerska Regementet, kom- 



16 

menderade af Major Harang, medförde General-Majorerna 
Mevius och Pattkull '), General-Anditören Sylvin och Fält- 
sekreteraren Nemeitz. De båda Fältherrarne möttes vid 
pass 2,000 steg ifrån byn, och sedan båda stigit till häst 
åtföljdes de till Grefve Flemmings qvarter i prestgården. 
De samtal här egde rum finnas omständligen berättade af 
Flemming sjelf och meddelas i en bilaga 2 ). Deraf vill 
synas, att Stenbock ej hade rätt alfvar med sitt förslag, 
och att äfven Flemming med misstro betraktade sin fordne 
ungdomsvän, ehuru han eljest personligen väl undfägnade 
och hjertligt mottog honom. Så ofta fredsverket kom på 
tal, visade sig tydligt, att allt, hädanefter som hittills, 
skulle bero på Stanislai afsägelse. Det intryck Stenbock 
efter sammankomstens slut medbragte till nämnde Konung 
torde ytterligare hafva styrkt denne i sitt uppsåt att resa 
till Bender, för att i Konung Carls händer återlemna sin 
krona. Måhända var denna Konungens afsigt icke Sten- 
bock emot. Han kunde sedan sjelf få friare händer. Om 
han en gång lyckats komma in i Meklenburg, så kunde 
han ju dessutom fortsätta den började underhandlingen 
och dermed möjligtvis vinna tid och rådrum. Frågan om 
»cartellet" hölls derföre öppen, och skulle vidare afhandlas. 
Flemming rådde emellertid uttryckligen sin Konung att 
förstärka linierna och bombardera Stralsund, hellre än att 
tro på alfvaret af de framkastade fredsförslagen. 

Stenbock å sin sida föreslog Stanislaus, att ej låta 
några till intet ledande underhandlingar afbryta krigsrörel- 
serna, emedan fienden blott syntes afvakta förstärkningar, 
och de Svenska soldaternas nöd dagligen tilltog 3 ). Han 



*) Ursprungligen hade Stenbock tänkt medtaga Diiker och Taube, men 
man nekade pass för dessa', under den obefogade förevändning, att 
de ej varit rätteligen utvexlade ur Rysk fångenskap. 

-) Bilagan B, ur Danska Geheime Archivet. 

*) »Bröd fanns endast för dagen. — Ed. Majestäts Lurifax, 

hvilken aldrig varit utsatt för värre, är dock lika glad och hoppas 
på Gud.» (Brcf till Konungen den 8 Nov. n. st. Kiks-Arcliiv.) 



17 

hade redan uppgjort en plan att tilltviuga sig genomgåno- 
på fiendens yttersta venstra flygel vid Damgarten, hvilken 
punkt syntes jemförelsevis mindre bevakad. Visserligen var 
Meklenburg ett neutralt land, men den neutraliteten hade icke 
heller fienderne aktat. Visserligen voro äfven här mötande 
naturhinder af betänklig art, men dem aktade Stenbock 
ringa, sedan en gång nödvändigheten var klart insedd, och 
han beflitade sig att öfvervinna dessa hinder. Han hade 
i all tysthet med stor omtanka och ansträngning lyckats 
anskaffa medel till broslagning och dylikt, samt ådagalade 
vid utförandet af den vågade rörelsen ett förnyadt prof på 
denna säkra fältherreblick, som gjort honom så ryktbar 
och som endast de största olyckor slutligen mäktade för- 
dunkla. 

Ett nytt krigsråd hölls i Stralsund den - 2 9 <j October, 
dervid Konung Stanislaus, alla Generaler och alla Regements- 
chefer voro närvarande. Här utalade Stenbock öppet sitt 
misstroende och sina tvifvel om framgången af de påbör- 
jade underhandlingarne. Han tillade, att, ehuru de visser- 
ligen för syns skull borde fortsättas och han till den ändan 
beslutat ytterligare skicka en parlementär till Konung 
August i Greifswald, så borde och måste man ofördröjligen 
söka genom ett djerft utfall rädda .hären undan den hotande 
hungersnöden. Detta bifölls, och Stenbock grep nu verket 
an med försigtighet och kraft. Den första omsorgen var 
Stralsunds förseende med tillräcklig garnison. Dertill be- 
stämde han en styrka af omkring 1,600 man, nemligen 
hela Jönköpings Regemente, 757 man, 2:a bataljonen af 
Södermanlands — högst 100 man friska '), 2:a bataljo- 
nen af Schoultziska samt qvarlefvorna af Ribbingska och 
Wrangelska värfvade Regementet, tillsammans omkring 
550 man, utom sjuka; derjemte 150 man dragoner. 

! ) En ny rekrytkommendering anlände snart och bragté bataljonens 
styrka till omkring 400 man. (Regementets Historia). 

K. Vilterh. Wsi. n. Ant. Ak. Bandi. Del. 25. 2 



18 

Till Kommendant utnämndes, i stället för General Claes 
Ekeblad, som skulle åtfölja armeen, den åldrige, men 
erfarne General-Major Mevins, och uppsatte han för honom 
en utförlig instruktion rörande stadens försvar och trup- 
pernas vård '). 

Till Hertigen af Meklenburg Fredrik Wilhelm sände 
han en Ofverste Schwerin, för att begära fritt genomtåg, 
i likhet med Danska trupper, och ehuru Hertigen icke 
öppet vågade gifva sitt samtycke, visade denne Furste sig 
mera välsinnad emot Sverige än de öfriga Riks-furstarne 2 ). 

Den 20 October sammankallade han Stralsunds bor- 
gerskap på rådhuset. Här höll han ett vackert afskedstal 
till dessa medlemmar af ett för orubblig trohet och kärlek 
till Sverige af ålder kändt samhälle och uppmanade dem 
i de mest bevekande ordalag till ståndaktighet. Talet 
gjorde djupt intryck på alla närvarande, ty Stenbocks per- 
sonlighet var ätven här högt älskad och en hvar insåg 
stundens betydelse. Stenbock sjelf trodde sig gå döden 
tillmötes; han skref de rf öre sitt testamente ') innan afmar- 
schen. Derefter gafs tågorder till samteliga de Regemen- 
ter, hvilka skulle draga i fält. Vi låta derföre nu Sten- 
bocks egen fält-journal åter fa ordet. 

»Sedan — — — om aftonen samptel. H:rr Gene- 
ralerne undfått behörige Ordres oppbröt Arméen med mine 
att villia attaquera linierna den 21 October från Strahlsund, 
således, H:r General-Lieutnant Dilker förde avenguardet 
bestående af Brehmiske Cavalleriet, sampt Mardefelts och 
Strömfeldts Dragoner sampt sex feldtstycken med Ordres 
att hasta alt hvad han förmådde till Dahmgardten att der 
sökia fatta posto, sampt slå bryggia öfver Aen innan fien- 

*) Bilagan C, ur Sv. Eiksarchivet. 

2 ) I Schwediache Farna XIII och Xl\' del., finnas Hora bädc Sten- 
bocks och Meklenburgska Begeringens manifester, hvilka innehålla 
åtskilligt upplysande i delta hänseende. 

:i ) Det är dateradt Stralsund den 3 Oktober 1712. (Kongl. Danska 
Geh.-Arch.). 



19 

den kunde draga sig tillsammans att förekomma oss, haf- 
vande (hopp) att fördöllia vårt upbrott på några dagar 
för at ingen menniskia sluppit genom Campementerna 
ifrån Stralsund '). Berörde H:r General-Lieutenant med 
desse 3 Regementer stod om natten i Redbars. Ge- 
neral-Adjutanten Loppeno(w) afskickades med 200 hästar 
till Frantsbourgh att observera fiendens rörelser i des linier 
och dem till Hans Excelhce tydligt kungiöra, derefter följde 
sedan Hrr General-Lieutnant Taube med Westoiöta Caval- 
leriet, H:r General-Major Aschebergs 2 ) sampt det Pom- 
merske Regementet till häst och H:r General-Majoren Eke- 
blads Regemente till foot, hvilka om natten stodo i Kar- 
nin: sist togade Hans Excelhce med alt öfrige Artilleriet 
och Infanteriet, på hvilka senare 1,500 bräder voro utdelte 
att bära med till (att) giöra broar af, och som vägarne 
voro mycket diupa i det då varande starka rägnet, så 
hinte de eij mera ifrån middagen in på sena aftonen, än 
till Piith 1 mil ifrån staden. Hans Maj:t af Pohlen med 
des svite följde och alt stadigt hos Hans Excelhce. x\rri- 
erguardet commenderade H:r General-Major Patkull. Da<?en 
efter, som var den 22 October, hinte H:r General-Lieute- 
nant Diiker till Dahmgardten, tog der stånd, sampt afdref 
fiendens förwacht som stod på andra sijdan Passet åth 
Ribbenitz der fienden hade en Skantz uppkastat, sedan 
några man af dem ihjälskutne och blesserade blifvit; H:r 
General-Lieutenant Taube, som med sine Troupper första 
natten stådt i Karnin afväntade Hans Excelhce dao-en efter, 
stående de sedan nästa natten tillsammans i Långe-Haus 
Hagen; om morgonen derefter, som var/ den 23 October, 
hastades i första uplysningen med marchen af hela Arméen 
åth Dahmgardten, der vid middagstijden hela Arméen til 1— 

') Det berättades visserligen att fienden hade hemliga spejare på den 
Svenska sidan, till och med i Svenska embetsmäns familjer, men 
utgången tyckes visa motsatsen, ty företaget blef doldi 

-) Enkedrot t ningens Lif-Regementc. 



20 

sammanstötte; Hans Excelhce tog sitt högqvarter 5 mil 
från staden på hofvet Plumendorf , der åen Rcchenitz ',), 
som går förbi Dahmgardten litet nedanföre löper, giörande 
å begge sijdor, men i synnerhet åth den Mecklenburgska 
ett långt Moniss om 1,G00 alnar tvert öfver, livilket ehuru 
det sades oöfvergiängeligit vara och att boskapen torra 
sommaren eij kan gå öfver Mosen ned till Aen, ville Hans 
Excel I:ce dock försökia att komma deröfver med Arméen, 
hvarföre Hans Excelhce lätt slå sammans bräder att läggia 
öfver der som diupt och sankt var, lätt så jämte 400 man 
Infanteri ') föra ned 8 Eäldtstyeken 3 ) till åbrädden att 
betäckia dem, som med störar försedde skulle gå öfver 
att pröfva livar man kunde leta sig fram genom mossen, 
och som fiendens Cavallerie vid pass 1,000 hästar 4 ) stodo 
oppstälde på fasta landet å andra sijdan, speltes med styc- 
kena braft på dem löst så att man såg huru det träffade 
i Sqvadronerua och Jmru fienden derför måste draga af in 
åth skogen, hvarvijd sä väll som att i det samma canone- 
rades från Passet vid Dahmgardten på de fiendtelige troup- 
par som der kommit förbij marcherandes, fienden fått vid 
pas 90 man döde och blesserade, h vilket tillika med det 
ovanliga stället att gå öfver på, i fienden jagade märkelig 
skräck som man sedan förnummit; der på lätt Hans 
Excelhce om aftonen föra ned Pontonerne sampt brored- 
skapen till Aen och gjordes genast öfvergången till reds, 
brooen vid Damgardten blcf ock samma afton färdig.» 



*) Bron befanns af fienden vara uppbränd och på motsatta stranden 

artilleri afbröstadt, livilket besköt General Dukera trupper samt 

blesserade 9 man innan elden hann besvaras a vill' sida. 

2 ) Södermanländingar och Dalkarlar. 

3 ) Dessas placerande och eld skedde under Öfverste-Löjtnanten Cron- 
stedts omedelbara ledning-. 

4 ) General-Majoren Prinsen af Weissenfels stod pä denna flygel af de 
förbundnes här med inalles 1 Regementen rytteri och 4 Regementen 
fotfolk af Sachsiska bären under sitt befäl. De torde tillsamman 
halva Utgjort m Btyrka af omkring G, 000 man, betydligt spridda. 



21 

»Sedermera om aftonen kallade hans Excelhce alla 
herrar Generalerne tillsammans och gjorde till dagen efter 
sådan disposition, nembl. som nu begge bryggorne voro 
öfver slagne ') skulle Hrr General-Lieutmt Diiker, som dagen 
före fattat stånd i Dahmgardten, der gå öfver med sex 
Canoner, Strömfeldts och Mardefeldts Dragoner, West- 
giötarne till häst, Brehmiske Cavalleriet, H:r General- 
Major Ekeblad med sitt regemente sampt Schultzes och 
Elfsborgs lähns Infanterier; hans Excelhs sjelf med Hrr 
General-Lieutrt Taube och alt öfrige Infanteriet med 8 
Fäldtstycken skulle gå öfver åen och morasset vid Plu- 
mendorf, der på ock alt det ofri ga Cavalleriet skulle 
föllia om möjeligit vore, hvar och icke skulle det beled- 
sagas af Hrrr General-Majorerne Gref Ascheberg och Mar- 
schalk öfver bryggan vid Dahmgardten- Först skulle de 
ned till åen commenderade 400 man under Ofvrst Lieutrt 
Schlippenbach och Majoren Leijonhufvud gå öfver bryggan 
genom morasset det bästa de kunde att fatta posto på 
högden af andra sijdan, uppå dem skulle föllia Hrr Ofver- 
sten Horn och Majoren Modéus (Modée) af Ostgiötarne 
med manskapet som buro bryggorne att der med opfylla 
Moorkulorne brukandes sedan deras sewär det bästa de 
kunde, derpå åter Hrr General Major Patkull med Sör- 
manlänningarne, Dahlkar] arne och Westgiöta-Dahls-rege- 
mentet; derefter Hrr Grefve de la Gardie med Ostgiö- 
tarne, Wessmanlänningarne, Helsingarne sampt Nerikes och 
Wermelands Regementet. Hrr General-Major Schommer, 
som hade dagen, skulle blij vid spetzen hoos Hans Excelhce 
och hrr General-Lieutenanten Taube, att draga försorg 
om livad som förefalla kunde. Ofverste-Lieutenanten Cron- 
stedt med Artilleriet, skulle föllia på Infanteriet, om det 
möjeligen skie kunde, hvar och icke skulle han sättia an- 
span före att gå till Dahmgardten och der sluta på Ca- 

l ) Kapten Ramel med särskildt uttagne timmermän hade sig detta 
vigtiga arbete anförtrodt vid Dahmgardten. 



22 

valleriet; arriére guardet bestående af 600 hästar och 500 
man till foot ') med Ofverst.-Lieut:t Gröning , skulle föras 
af Hrr Ofverste Roosen, h vilken skulle wäll besättia alla 
avenuerne till Dahmgardten att icke fienden mötte kunna 
falla in i vårt bagage, som alt dijtfördes, och skulle. H:r 
Ofversten der blifva ståendes tils alt bagaget i sin behö- 
rige ordning vore öfver, om icke andra ordres inlupo 2 ). 
På broon vid Dahmgardten skulle Capit:n Rammel med 
sine timmermän stå under hela marschen, och tillse att 
icke något mötte gå söndre som marschen hindra kunde. 
General-Adjutanten Loppenau som hade ordres att med 
sine 200 hästar gå från Fransbourgh och stöta till arméen, 
så snart han förnumme arrier-guardet vara passerat, kom 
samma afton till bakars, berättande det fienden intet ännu 
dragit sig utur deras linier; hafvande han intet heller nå- 
gon vidare fientelighet ehrfarit än ett partie Hussarer ho- 
nom i förvachten öfverfallit dervid han allena en ryttare 
förlorat, men deremot sex af fiendens nederhnggit. Efter 
disposition och förordning som ofvan förmält är skiedde 
anmarschen dagen efter, den 24 dito, bärande soldaterne 
med sig bräder, dörrar och portar att broa för sig med, 
sampt hvarie 2:ne man en faschine der med alla diupa 
sumpar och holor betäcktes så att hela Infanteriet och 
Artilleriet gingo väll och lyckel. öfr, der nepeligen nå- 
gon menniska förr passerat 3 ), och som man på andra 
sijdan eij blef varse någon fiende gafs befallning till Ca- 
valleriet att gå den bettre vägen öfver broon vid Dahm- 



x ) Pommerska ltytteri-ltegemeiitet samt bataljonen af Westmanlantls 
Kegemente. 

~) En del af bagaget gick sjövägen till trakten af Dahmgardten och 
Ribbenitz, så t. ex. Dalregementets m. fl. Löjtn. vid Dalrege- 
mentet H. I. Muncks Journal under fälttaget 1712 — 13. (Copia 
af orig. i förf:s ego.) 

3 ) I hällregn med pukor, trumpeter, trummor och håboer och med 
utslagna standarer och fanor, säger Munck i sin intressanta Jour- 
nal, som här nedan ofta åberopas. 



23 

gardten. Hela arméen stältes genast opp straxt vij kom- 
mit öfr på Meklenbourgske sijdan och lossades vore 8 
fäldtstycken, som med sine anspan fölgt öfr morasset, sampt 
gofvo regementerne salva att bränna af det våtblefne ge- 
väret. Hans Maj:t af Pohlen så wäll som något hvar voro 
hiertel. glade att wij så lyckel. med fiendens förlust och 
utan någon manspillan å vår sijda kommit förbij fiendens 
dubble och fasta linier, der på åtskillige Potentater med 
så stort antahl manskap nu öfver ett helt åhr arbetat '). 
Fienden hade af de rörelser och de ferme anstalter, som 
dagen förut giordes, tagit i betänkiande att hålla stånd, 
utan heller i god tijd draga af med Infanteriet och 3:ne 
fäldtstycken; General-Majoren Prinsen af Weissenfeldtz 
har med 3000 hästar samma dag gått igenom Ribbenitz 
åt Rostock". 

Fältmarskalken, som tog högqvarter i Ribbenitz, lät 
genast rekognoscera trakten omkring sig, under det att 
han inväntade sin tross, som på de djupa vägarne blott 
med stor svårighet kunde åtfölja kavalleriet. Redan den 
5Nov. inlopp underrättelse att Prinsen af Weissenfels, 
ehuru numera förenad med Rantzaus Danska rytteri, ej 
vågat qvarstanna i Rostock, utan dragit sig söderut, un- 
der det Rantzau tågat åt Holsteinska gränsen. Så stor 
var den öfverraskning och förskräckelse , som bemäkti- 
gat sig fienderna då de varseblifvit den djerfva rörelse 
Svenskarne nyss utfört. Fältmarskalken Grefve Flem- 
ming, tidigt underrättad om Svenska härens marsch, an- 
befallde genast sina Regementen indragning åt venstra 
flanken, för att följa densamma. Han stod den 5 N „v. 
om morgonen vid Tribsees, samt lät sin förtraf fram- 
rycka i riktningen mot Warnaströmmen. Den 26 vi- 



') Stenbock skrifter sjelf till Carl XII d. 8 November härom, att 
«ingen mcimiska trott att arméen kunde gå fram der. — — — 
Ed. Majesfcs Lurifax, hvilken aldrig varit utsatt för värre, är dock 
lika glad och hoppas på Gud, samt Konungens nådiga förtroende«. 



24 

sade sig fienden redan i trakten af Lage och Tessin. 
Ryska hären utgjorde reserven. Genom Sachsiska General- 
Adjutanten v. Thienen anmodades Grefve Stenbock om ett 
nytt sammanträde nära Ribbenitz, för att, såsom det hette, 
fortsätta de påbörjade underhandlingarne. Stenbock hem- 
ställde till Konung Stanislaus om man numera borde 
inlåta sig i dem sedan armeen lemuat Stralsund. Denne 
ej allenast samtyckte utan ville till och med sjelf person- 
ligen tillstädesvara. Samtalet égde rum den f^F. i Sten- 
bocks, Dukers och Taubes närvaro, helt nära byn Ribbe- 
nitz. Under ömsesidiga aktningsbetygelser och försäkringar 
om gemensam önskan att återställa freden, öfverenskom 
man lätt nog om förslag till både »cartel» och stillestånd; 
men hela underhandlingen strandade, nu som förr, på 
svårigheten att vinna Konung Carls samt veke. Den sluge 
Flemming föreslog derföre vid afskedet Konung Stanis- 
laus att sjelf afresa till Bender och öppet afsäga sig 
kronan, ett förslag som, efter hvad vi sett, fullkomligt 
öf verensstämde med dennes böjelse och som äfven snart 
derefter skulle gå i verkställighet. Han åsyftade med 
detta förslag tvifvelsutan i främsta rummet att vinna tid, 
ty för h varje dag nalkades de förbundna härarne allt när- 
mare och med samlade krafter. Svenska hären kunde 
omöjligt utan största fara qvarstå uti sin ställning med 
flanken vänd åt fienden. Derföre, sedan underrättelse in- 
gått att Danskarne utrymt Meklenburg och trosskolonnen 
hunnit ansluta på härens hufvudstyrka, beslöt Stenbock 
att åter bryta upp, tåga vesterut och till en början bemäk- 
tiga sig Rostock, der han skulle erhålla en bättre ställ- 
ning och vore närmare den efterlängtade andra transporten. 
För bedömandet af detta fälttåg, må vi än en gång 
upprepa det, kan man icke nog erinra sig de tvennc om- 
ständigheter, hvilka beherrskade Stenbocks alla rörelser, 
neml. Konungens af Pohlen böjelse för fred, rättfärdigad 
genom Sveriges nöd och åtskilda tillstånd emot sina 



25 

många fiender, samt hoppet att genom transporten från 
Carlshamn erhålla förstärkning af folk oeh förråder. Men 
i Rostock, som man trodde obesatt, hade, genast efter 
Danskarnes aftåg, inryckt en bataljon Meklcnburgskt fot- 
folk, äfvensom några kompanier Preussare. Desse sed- 
nare hade fordrat och erhållit inträde på den grund, att 
deras Konung hade »directorium agens» i den s. k. Neder- 
Sachsiska kretsen '). När Ofverste Bassewitz, Krigs-Rådet 
Eckard och Fält-Sekreteraren Nemeitz, dem Stenbock skickat 
ledsagade af 500 dragoner såsom eskort, begärde fritt 
genomtåg och inkvartering, svarade Kommendanten, . en 
Meklenburgisk Ofverste vid namn Gideon Dupuis '), tvärt 
nej, och hvarken hot eller öfvertalning kunde förmå ho- 
nom till annan eftergift än att hos Hertigen begära nva 
föreskrifter. För att påskynda ett gynnsamt svar lät 
Stenbock då General-Löjtnant Taube 3 ) i Schwerin yrka, 
att åt Svenska hären borde tillerkännas samma rätt, som 
nyss förut tillkommit dess fiender. Hertigen tvekade af 
fruktan för Preussen och gaf undvikande svar. Stenbock 
kunde icke länge vänta, utan beslöt taga staden i besitt- 
ning med våld. Sedan han med armeen marscherat till 
Wolkenshagen 4 ), der han den fx^r sjelf tog sitt högqvar- 
ter, lät han derföre en brigad, anförd af General-Major 
Schommer B ) , bestående af 2:ne bataljoner fotfolk , nem- 
ligen en Södermanlands under Ofverste Schlippenbach 

1 ) Enligt ^Yestpllaliska freden skulle Sverige och Brandenburg skiftevis 
föra detta directorium i 30 år hvardera, hvilket borde ombytas 
högtidligen på en kretsdag. Sverige innehade detsamma alltsedan 
1G81. Ar 1712 öfvergick denna rättighet genom Svensk-Bremiska 
regeringens medgilvande, men utan kretsdagsbeslut, till Preussen 
och man har beskyllt Grefve Wellingk för att utan den öf- 
riga regeringens vetskap hafva afträdt densamma. 

2 ) Enligt andra uppgifter en Ofverste du Brcnil. 
■') Åtföljd af General-Adjutanten Loppenau. 

4 ) En liten stad i Meklenburgska landet, belägen omkring en Svensk 

mil Öster om Rostock. 
•') Med hvilken General-Adjutanten Sparrc följde. 



26 

i 

ii 

och en Nerikes och Wermlands under Ufverste Adlerfelt, 
samt en bataljon dragoner under Bassewitz, öfver Bento- 
witsch nalkas Rostock. Bassewitz, sjelf Meklenburgare , 
utsåndes på rekognoscering. Då han kom till Warna- 
strömmen fann han att fienden öfverfört alla färjor och 
båtar till andra stranden. Han af vaktade skymningen 
och lät då några af sina dragoner sitta af samt två och 
två på stora baktråg färdas öfver vattnet och bemäktiga 
sig några båtar, med hvilkas hjelp snart hela dragon- 
bataljonen och derefter fotfolket fördes till vestra stranden. 
Gynnad af mörkret nalkades Ofversten derefter staden 
och upptäckte, innan daggryningen, nära den östra eller 
s. k. Croepeliner-porten ett ställe, der grafven var ut- 
torkad och föga djup samt vallen mycket låg och illa 
bevakad. Med raskhet kastade sig nu 20 man in öfver 
denna vall och desse afväpnade lätt den fåtaliga och full- 
komligt oberedda vakten vid porten, öppnade densamma, fäll- 
de vindbryggan och insläppte Bassewitz med sitt manskap, 
hvilket fattade posto på det s. k. Hopfenmarkt, innan 
allarm i fästningen hunnit gifvas. Besättningen måste 
kapitulera, men erhöll fritt aftåg; deremot skulle Sven- 
skarne få förfoga öfver allt i fästningen befintligt krigs- 
förråd och proviant äfvensom . artilleri samt vara all- 
rådande herrar i staden, dock utan prsejudice för Her- 
tigens af Meklenburg souverainitet och endast så länge 
Stenbocks armé behöfde militäriskt besätta densamma jemte 
kringliggande trakter. Stadens och Akademiens privilegier 
skulle lemnas oantastade och emot betalning af några 
tusen »Reiehsthaler» lofvades att Svenska besättningsstyrkan 
i sjelfva staden om möjligt ej skulle öfverstiga 1000 man '). 
I hufvudsaken stadfästades denna kapitulationsakt af Sten- 
bock den i4 November, och de Tyska truppcrne fingo nu 



*) Jcmför Locubom och Neraeitz, Mém. de Stenbock, hvilkas uppgifter 
äro något skiljaktiga. 



27 

uttåga med flygande fanor och klingande spel, hälften 
till Butzou, andra hälften till grannskapet af Schwan. 
General-Major Schommer blef Kommendant i Rostock, 
dit krigskommissariatet äfven förlades. Sjclf marscherade 
Stenbock med hufvudstyrkan utan uppehåll igenom denna 
stad, lemnade derstädes Södermanlands samt Nerikcs och 
Wermlands Regementen i garnison, och förlade oförtöfvadt 
armeen i kantoneringsqvarter så beqvämt som möjligt, 
dock så, att den utan dröjsmål kunde samlas och intaga 
stridsställning emot fienden med fronten at söder, den 
venstra flygeln stödd emot Warnafloden och den högra 
i förbindelse med Wismar. Han lät öfverallt utsprida 
öfverdrifna rykten om sin styrka ') och egnade all omsorg 
åt de sjukas vård äfvensom åt armeens förplägning och 
förseende med nödvändiga förråder. Meklenburgs rika 
bygder hade visserligen varit mindre hemsökta af kriget 
än de flesta andra Nordtyska länder, och soldaterne kunde 
här hemta sig något efter utståndna mödor och stränga 
marscher '), men enligt Stenbocks uppgift voro dock för- 
råden ej så särdeles stora, och han led dessutom stor brist 
på penningar a ), hvilka voro nödvändiga i det neutrala 
landet. Deraf hände sig naturligtvis att soldaten stim- 
dom med våld bemäktigade sig brödfödan. Ehuru sådant 
strängt bestraffades, kunde alla invånarnes klagomål här- 
öfver icke afhjelpas, och den Hertigliga regeringen blef, 
såsom man lätt kan inse, under sådana förhallanden icke 
mera vänligt stämd och beredvillig att understödja indrif- 



l ) Se t. ex. Schwedische Farna, der Regementena upptagas fulltaliga 
och hela styrkan till 17,172 man kavalleri och infanteri. 

2 ). «Je les ai vu de mes propres yeux, et méme avec compassion, mar- 
cher quelquefois dans la boue jusqu'a mi jambe; et lorsque 1'Armée 
campait ou plutöt faisait halte, car elle n'avait point de tentes, 
c'était sur un terrain qui ne ressemblait pas mal ä un marais, ou 
ces pauvres gens étaient obligés de se tenir debout jour et nuit, 
et se voir exposés aux i njures du temps dans iine saison aussi 
rude.» (Justilication de M:r le C:te Stenbock, par Ncnicitz). 

:J ) Bref till Wcllingk den 11 Nov. n. st. 



28 . 

vanclet af de ganska dryga kontributionerna ')• Se Bilagan 
D. Samtidigt med dessa krigsrörelser fortsattes under- 
handlingarne nästan oafbrutet, ehuru utan slutligt afgö- 
rande. 

Fältmarskalken Grefve Flemming hade med några 
Sachsiska och Ryska lätta trupper låtit öfverrumpla och 
besätta staden Giistrow och syntes vilja angripa de Svenska 
förposterna vid Warna Sjelf hade han sitt högqvarter 
i Wadan och en del af hans front var betäckt af Nebel- 
floden och kringliggande träsk. Prinsen af Weissenfels 

ra Co 

hade med 5 ä 6000 man inryckt i linien på hans venstra 
flvgel och stod omkring Jamen. Dock var hela den allie- 
rade hären icke samlad , och dess chef i sjelfva verket inga- 
lunda hågad att våga en hufvuddrabbning A båda sidor 
sökte man alltså tillfälle till en sammankomst, egentligen 
blott för att vinna tid. Ilvem som nu gjorde första ste- 
get dertill, är svårt att säga. Stenbock bedyrar i sin 
»Relation» det han hade all möjlig möda ospard att af- 
råda Konung Stanislaus ifrån all tanke på förlikning med 
Konung August, men fåfängt. Loenbom, som på original- 
språket meddelar den interessanta brefvexlingen mellan 
Stenbock och Flemming, låter förstå att första förslaget 
dertill afgafs ifrån Svensk sida. Om så verkligen var för- 
hållandet, hvilket synes troligt 2 ), så upptogs det med ifver 
af Grefve Flemming och en ny sammankomst beramades, 
hvartill äfven Kongl. Rådet Wellingk ifrån Hamburg 
skulle inbjudas. Men Wellingk, som till en början till- 
styrkt Stenbock i sitt fö rehaf vande , tvekade i sista stund 
af fruktan för Konung Carls vrede '). Czar Peter, upp- 

') General Krigs-Kommissariatets skrifvelsc, dat. Högqvarteret Rostock 

den ffc November 1712 (Schwed. Farna, XIV Del. 
'-) Andra pasta att Ryska Generalen Bruse i ett bref, h var est ä Cza- 

rens vägnar utvexlingen af langar afslogs, skulle hafva på eget 

bevåg ifrågasatt ett ytterligare möte. 
:{ ) Att denna Fruktan ej var ogrundad synes af flera hans bref till 

Stenbock under December manad 1712. (Danska Gcli. Arch.) 



29 

tänd af vrede öfver Stenbocks djerfva och lyckade rörelse 
och rädd för separatfred mellan August och Stanislaus, 
ville ej höra talas om något personligt möte, utan for- 
drade att striden skulle fortsättas med kraft. Allt tätare 
skärmytslingar föreföllo mellan Pohlska partigängaren Smie- 
gelsky och de anryckande Ryska förposterna. Det Danska 
rytteriet, 5 Regementen starkt, nalkades från Lauenburg 
Svenskarnes högra flygel. Från Sverige kommo underrät- 
telser, hvilka för ögonblicket gåfvo ringa hopp om den 
andra transporten. Man måste taga ett raskt beslut. I 
Stenbocks verksamma själ uppsteg derföre den tanken att 
försöka anfalla fiendens högra flygel vid Gustrow. Han 
hade nu samlat lifsmedel för 10 dagar och afsändt alla 
sina sjuka jemte tyngre materiel till Wismar, och till— 
kännagaf sin afsigt i ett krigsråd som hölls den %jj No- 
vember. Generalerne gillade enhälligt hans plan, oaktadt 
de insågo svårigheterna vid dess utförande. Man borde 
öfvergå Warna vid det fordna Benedictinerklostret Riihn, 
derefter skyndsamt draga sig norr om Gustrow, så vida 
der varande moras vore möjliga att öfvergå, vidare genom 
Krakou och Waldershagen marschera emot Teterow, och 
derifrån söka att taga Sachsare och Ryssar i flanken '). 
Wismar och Stralsund med sina otillräckliga garnisoner 
måste lemnas åt sitt öde, under förhoppning att dem ifrån 
Sverige kunde lemnas snar undsättning, och med så stor 
styrka som möjligt borde man söka skyndsamt bryta sig väg 
till Pohlen, krigsföretagets ursprungliga och egentliga mal. 
Regementena beordrades derföre marschfärdiga och uti en 
särdeles vältalig proklamation till sina »värdaste bröder 
och krigs-canieratcr» 2 ) sökte Fältherren att ytterligare 
lifva deras mod. Men i elfte timman uppstodo oväntade 
svårigheter af flera rtad beskaffenhet. General- Löjtnant 



! ) Jemför Stenbocks berättelse om den «vi<l Ciadcbnsch erhållna full- 
komliga seger« in. m. (tryckt i Stockholm 1713). 
2 ) Tryckt hos Loenbom. 



30 

Diiker hade sjelf åtagit sig att jemte General-Major Mar- 
schalk och Ofverste Bassewitz undersöka flodöfvergångariie 
och kringliggande trakt. Med 1 00 hästar såsom eskort 
begaf han sig till Riihn, men fann olyckligtvis floden af 
det häftiga höstregnet starkt ansvälld, hela trakten mycket 
vattensjuk och vägarne bottenlösa; derjemte fienden på 
sin vakt och i anmarsch, så att han på det ifrigaste åtrådde 
hela företaget såsom overkställbart. Han tillade, att, äfven 
om man lyckades komma öfver Warna, innehade fienden 
förträffliga ställningar bakom Nebel och Rekenitz floderna, 
der han omöjligt kunde tvingas till strid, innan frost in- 
träffat. A t en så både djerf och skicklig fältherre som 
Diiker kunde man icke neka gehör. Men ännu starkare 
voro de hinder, hvilka på politikens område restes omkring 
oss, ehuru dessa af tidens historieskrifvare i allmänhet icke 
no<j blifvit framhållna. De hemtade dock helt naturligt 
sin orsak såväl i personliga som i allmänna förhållanden. 
Konung Stanislaus hade icke ändrat tankar; tvertom 
mognade hans beslut allt mer och mer. Han yrkade med 
en hos honom mindre vanlig kraft och bestämdhet, det 
man borde, i och för fredspradiminärernas ratifikation, skynd- 
samt afsända en inflytelserik man, helst militärperson, till 
Konung Carl i Bender. Den Polske Konungen ville sjelf 
snart följa denne i spåren, för att, såsom han hoppades, 
förmå Carl att afstå ifrån all tvekan. Stenbock utsåg till 
den grannlaga beskickningen General-Löjtnanten Taube, 
en aktad krigare och pålitlig man, hvilken förmådde med 
sakkunskap redogöra för härens ställning och utsigterna 
för kriget'). Han uppdrog åt denne General äfvenledes 
att under vägen besöka hofven i Schwerin och Berlin, för 



x ) Detta var helt säkert enda orsaken hvarföre just Taube afsändes, 
och jag liar ingenstädes funnit bestyrkta hvarken di- flerstädes löst 
framkastade vinkarne om oenighet emellan honom och Diiker, der- 
före att de voro General-Löjtnanter af samma dag, eller om Dukers 
förmenta missnöje med Stenbocks öfverbe&L Tvertom berömmer 
Stenbock sig af dem bada, och de förljenade äfven hans loford. 



31 

att på det förra stället utverka fördelar för armeen, dess 
avarter m. m., på det sednare åter fritt genomtåg för 
densamma genom Preussiska området till Pohlen '). För 
detta sistnämnda fanns nog väl talande skäl, särdeles i 
anledning af all den bjelp de allierade ofta erhållit från 
Konung Fredrik den l:ste; men då Generalen i förening 
med Svenske Envoyén Friesendorff mundtligen yrkade 
härpå och framlemnade ett bref från Stenbock till Konun- 
gen i samma ämne, tog den Preussiska regeringen genast 
mycket illa vid sig, beklagade sig öfver hotelser och åbe- 
ropade ifrigt sin okränkbara neutralitet. Konungen af 
Preussen skref till och med två egenhändiga bref till Sten- 
bock 2 ), deri han bland annat säger: »att han väl af den 
orsak att den bekanta Crassauska corpsen, vid återtåget 
från Pohlen, de facto tagit vägen genom landet, seder- 
mera måst tillstädja omförmälte Nordiska allierade lika 
och samma rätt, för att uppfylla vil koren af en noggrann 
neutralitet, som han under detta krig beslutat iakttaga, 
men önskade icke att sådant skulle förnyas. Han kunde 
väl, under vissa förbehåll, tillstädja genomtåg (»innoxium 
transitum») då nöden dertill tvunge, men alldeles intet 
uppehåll, långt mindre någon strid inom de Preussiska 
gränserna, ty då måste han möta våld med våld; han 
hoppades slutligen, att Stenbock ej skulle tvinga honom 
till öppen fiendtlighet genom ringaktande af dessa väl- 
menta tankar» o. s. v. Af sådana och dylika utlåtelser 
kunde man otvetydigt draga den slutsats, att utan före- 
gående seger vore numera tåget genom Preussen högst 
äfventyrligt, om ens verkställbart utan ett nytt krig. Detta 
funno äfven Stanislaus och Stenbock så mycket tydligare, 

*) Dagen då Taube afreste har jag ej funnit bestämd, men det bref 
som Stenbock afsände med honom till Bender och tinnes i Uiks- 
Archivet. är dateradt den ^ November frän Högqvarteret Schwan. 
Troligen sändes det med kurir till Berlin. 

'-) Daterade den 15 och 19 November 1712 från Cölln an der Spree. 
(Orig. pä Tyska i Danska (iehcime Archivet och hos Loenbom). 



32 

som utförliga rapporter ifrån både Taube och Friesendorff 
genom den återvändande General-Adjutanten Loppenau 
erhöllos, hvilka förkunnade närmare om underhandlingar- 
nes gång och den Preussiska regeringens tankar. . Afven 
från andra håll, såsom från Holland och England, kommo 
samtidigt underrättelser om dessa rep-erinoars stigande far- 
hågor för de af tåget genom Preussen möjligen härflytande 
förvecklingar, hvilka kunde menligt inverka på det Spanska 
successionskrip-ets fortgång:. 

Deremot lät det Preussiska hofvet de Svenska under- 
handlarne förstå, att ett stillestånd, under hvilket verkliga 
fredsunderhandlingar kunde komma i gång, vore önskvärdt 
och att det ville förklara sig emot den af parterna, som 
derpå icke inginge. Dessa underrättelser gjorde djupt in- 
tryck på Stanislaus, hvilken såsom vanligt fordrade att höra 
Stenbocks tankar härom, hvarpå denne afgaf ett memorial 
dateradt Schwan den |i November, deri man ser afspeglad 
den tvekan som rådde i hans själ. Han förklarar sig 
beredd att slåss till det yttersta, säger sig på förhand 
viss, att »Hans Kongl. 3VIaj:t min Allernådigste Konung, 
aldrig i evighet gifver sitt samtycke emot den Alt-Ran- 
stadtiska freden till Konung Augusti bibehållande på thro- 
nen», och att han således med misshag skall förnimma ett 
stillestånd vara afslutadt, som kan tvinga till fred; »blif- 
vandes armeens tillstånd emellertid ej förbättrad eller 
fiendernas motståndsförmåga minskad». Slutligen »hänskjuter 
han allt under Stanislai godtfinnande och mogne decision, 
begärandes blott positive ordres». 

Konung Stanislaus svarade derpå följande dagen och 
tillkännagaf sitt beslut, hvilket han ytterligare stadfästade 
genom ännu ett bref den 24 November n. st. '). Han hade, 
sade han, fattat den oryggliga föresatsen att uppoffra sig 
helt och hållet för Konungens person, dess rikes rädd- 

') Bilagan K. 



33 

ning och sitt eget fosterlands lugn; derföre tvekade han 
ej längre, i trots af all den stridslust, som han delade 
med Generalerne och armeen. Förhållandena fann han 
vara sådana, att man svårligen kunde lyckas hinna Pohlska 
gränsen, utan att blifva upprifven under vägen. Derföre 
ville han ofördröjligen göra ett stillestånd och derom 
underrätta Konung Carl. Detta vore enda utvägen, helst 
som fienderne tycktes nu vilja ingå. på Preussens för- 
slag, i det hopp att Svenskarne skulle neka, hvarigenom 
äfven Preussen skulle sluta sig till antalet af våra öppet 
förklarade fiender. Sverige stode öfvergifvet af alla, och 
om man icke snart genom fredliga mått och steg vunne 
några vänner, så blefve man kanske tvungen till en oför- 
månligare fred o. s. v. Stenbock uppmanas derföre slutli- 
gen, att träda i omedelbar underhandling med Grefve 
Flemming om stillestånd, hvarvid följande punkter borde 
afgöras: l:o. Bestämmandet af härarnes ömsesidiga områ- 
den. 2:o. Att Danskarne skulle göra halt. 3:o. Att andra 
Svenska transporten skulle få under stilleståndet debarkera 
på Tysk botten, äfvensom garnisonerna i Stralsund, Stettin, 
Wismar och Rostock förstärkas och förändras. 4:o. Att 
stilleståndet skulle afslutas på 3 månader, så att Konungens 
svar ifrån Bender kunde inväntas. 5:o. Att kurirer skulle 
hafva fritt genomtåg å ömse sidor. Otvifvelaktigt menade 
Konung Stanislaus uppriktigt, men med skäl kan dock frå- 
gas, om man med hopp om framgång nu kunde inleda en 
underhandling på sådana vilkor? 

Emellertid skickades till åtlydnad af denna tydliga 
befallning två högre officerare till Flemming, hvilken ej 
illa upptog deras ärende, men endast yttrade betänklighet 
om den långa tiden för stilleståndet. Det var ganska tyd- 
ligt att han ville efter två veckor, sedan Danskarnes huf- 
vudhär hunnit blifva marschfärdig, kunna hafva händerna 
fria. Detta fann Stenbock äfven och gjorde ännu en gång 

K. Vilterh. Flist. o. Ant. åk. Tlnndl. 3 



34 

föreställningar hos Stanislaus, tillä ggande slutligen, det 
Envoyén Friesendorff meddelat ett nyligen erhållet bref 
från Konungen i Bender med förnyad uttrycklig befallning, 
att »det expedientet om Konung Augusti conservation borde 
sättas å sido, såsom hvartill Hans Kongl. Maj: t aldrig 
kunde samtycka». Men Stanislaus stod fast vid sitt beslut. 
Det var numera orubbligt och en sammankomst beramades 
med Grefve Flemming i den lilla Meklenburgska byn 
Liissow nära Giistrow till den g £ November. På mor- 
gonen s. d., straxt innan Stenbock begaf sig till detta möte, 
hölls en ny krigskonselj, der alla till och med Ofverste- 
Löjtnants grad voro tillkallade, och der, sedan Stenbock 
först vidlyftigt framställt armeens belägenhet, Konung Sta- 
nislaus i allas närvaro förnvade sin befallning till honom 
att begynna underhandlingen om 3 månaders stillestånd. 
Stenbock reste till Giistrow åtföljd af General-Major Mellin. 
Då Konung August personligen der infann sig tillika med 
Prins Menschikoff och Grefve Flemming, uteblef deremot 
Stanislaus. Man möttes med höflighet å ömse sidor och 
talade äfven något om vilkoren, men utan att komma till 
annat resultat än en vapenhvila på 14 dagar, under hvilken 
tid Stanislaus kunde i ro afresa äfvensom Czarens tankar 
inhemtas, då man hoppades blifva öfverens om längre 
stillestånd och fredsvilkor. Sedan Stenbock om qvällen 
återvändt till sitt högqvarter vid Schwan och redogjort 
för sitt ärende, sändes Ofverste Bassewitz och Krigs-Sekre- 
teraren Sandberg åter till Flemming den £f- November 
med närmare afFattade vilkor; men äfven vid denna andra 
sammankomst blef icke allt afgjordt '). Stanislaus gaf sig 
emellertid ej tålamod att längre dröja, utan lemnade armcen 
efter ett bjertligt afsked från Stenbock den £§ November, 
samt begaf sig till Berlin. Högsta befälet uppdrogs åt 

') Stenbock beklagade si» häröfver i ett bref, der han påminner om 
det löfte Flemming skulle gifvit att bryta med Ryssarne vid första 
lillfälle, som kunde tjena till förevändning. (Danska Archivet). 



35 

Stenbock. Han medförde äfven bref ifrån armeen, med 
sanna drag tecknande dess tillstånd, och ett dylikt skulle 
äfven medtagas af General-Löjtnant Taube, som ifrån Berlin 
skulle åtfölja på resan till Turkiet. Den olycklige Konun- 
gen påskyndade sin resa, men anlände dock ej till Bender 
förr än på dagen tre månader derefter. Carl XII var då 
redan i Demotica och undertiden hade dessutom tyvärr 
mycket förändrat sig och utsigterna voro mörkare än 
någousin. Men häfden måste i vördadt minne förvara den 
ädle Stanislai uppoffrande oegennytta, likasom den ock bör 
vättvisligen bevitna, att de underhandlingar, för hvilka 
Stenbock senare måste erfara Konungens onåd, icke kunna 
läggas honom till last, utan skedde på befallning. Att det 
uppskof de föranledde begagnades af Stenbock med klok- 
het '), är hans förtjenst. 

Daojen efter Konungens afresa blef stilleståndet afslu- 
tadt på 14 dagar, räknadt ifrån den 1 till och med den 
14 December (n. st.) 2 ). Områden bestämdes för de krig- 
förande att militäriskt besätta under vapenhvilan. Båda 
armeerne förbehöllo sig rättighet att utskicka med pass 
försedda partier och kurirer. Marodörer kunde deremot 
angripas. Handeln äfvensom posterna skulle oqvaldt fortgå. 
En förliknings-domstol, bestående af en General från hvar- 
dera sidan, skulle sammanträda så ofta det behöfdes. Men 
dessa punkter lära aldrig blifvit vederbörligen ratificerade 
och höllos knapt af någondera parten 3 ). Emellertid under- 
rättade Stenbock Kongl. Rådet Grefve Wellingk i Ham- 
burg genom bref, skickadt med Fält-Sekreteraren Sandberg 

'_) »Han ville redeligen fortjena det namn af »Lurifax» Konung Carl 
gifvit honom». (Bref till Carl XII. Tönningen den 23 Februari 
1713. Danska Archivet). 

2 ) Närvarande vid detta mötte voro, utom Stenbock och Plemming, 
Byske Generalen Pflug och Danske Öfversten Meijer. 

3 ) Åtminstone icke af fienden, ty Stenbock skrifver till Konungen från 
Tönningen, att han snart märkte, det Flemminga löften »sig ej 
annars grundade im pä fourberie». (Danska Archivet). 



36 

och General-Adjutanten Tiesenhausen, om sin belägenhet, 
begärande hjelp i råd och penningar, så väl af honom 
som genom hans försorg af den hemmavarande Regeringen. 
Med Konungen i Danmark försökte han att inleda sär- 
skilda underhandlingar, under förevändning af ett cartels 
ingående, men förgäfves '), ty nöden hade gjort fienderna 
eniga. Czar Peter sjelf anlände den 9 December från 
Carlsbad till Gustrow, sedan han på vägen varit nära att 
blifva tillfångatagen af en kringströfvande afdelning Svenskt 
rytteri 2 )> till trots af sin Preussiska eskort. Han kom 
med återvunna krafter och förnyad stridslust, samman- 
träffade genast med Konung August, och sedan blef det 
intet vidare tal om stilleståndets förlängning. Man måste 
ånyo vädja till vapnen, och dertill rustade sig ock den 
Svenske härföraren efter bästa förmåga. Han samlade lifs- 
medel och anställde värfningar 3 ). Sina ej fåtaliga sjuka 
sände han till Wismar och erhöll derifrån friskt manskap i 
ersättning. Slutligen drog han till sig Rostocker-garnisonen, 
sedan allt hopp om andra transportens ankomst dit omsider 
försvunnit. Sjelf förflyttade han sitt qvarter till Wismar, 
för att der kunna egna några dagar åt vården af sin af 
öfveransträngning och bekymmer försvagade helsa 4 )- Fält- 
Sekreteraren Sandberg återsändes af Grefve Wellingk den 
10 December och bragte ingalunda lindring i dessa bekym- 
mer. Wellingk, hvilken allt hitintills beständigt rådt Sten- 

') Danska trupper öfvergiugo tvertom Traven i trots af stilleståndet, 
för att söka förening med Sachsarnes venstra flygel. De borttogo 
åtskilliga mindre fouragerings-partier och en spannmålstransport från 
Liibeck. Stenbock till Carl XII, Tönningen 1713. (Danska Geh. 
Archivet). 

2 ) v. Haletn, Leben Czar Peters des Grossen, II. Vol. Czaren tog sitt 
qvarter i den lilla byn Lage helt nära staden Gustrow. 

•') Dervid synes Meklenburgaren Öfverste Bassewitz ä nyo varit honom 
till det ovärderligaste biträde. Måhända var det här som den Basse- 
witzska dragon-bataljonen uppsattes, hvarom i senare förslag, men 
icke i tidigare, talas. 

*) Grefve Stenbock led af tidt återkommande anfall af stenkol i k. 



37 

bock till tåget inåt Meklenburg, ställde sig nu förtörnad 
så väl deröfver, som öfver de inledda underhandlingarne, 
varnade för Konung Carls vrede och yrkade på oförd röj- 
lig uppsägning af stilleståndet samt genombrytande af 
fiendernas ställning, för att bana sig våg till Poblen. Det 
förra var nog öfverensstämmande med Stenbocks afsigt; 
det sednare åter nu mera svårare än någonsin, utan härens 
sannolika undergång, i anseende till Sachsares och Ryssars 
starka och väl förskansade fördelningar vid Warnow, Nebel 
och Streckenitz floderna. Dessutom behöfdes penningar för 
tåget genom det neutrala Preussen, och af dylika sände 
Wellingk ej så mycket som en euda fyrk. Stenbock beslöt 
derföre att följa sin egen ingifvelse. Fiendernas ställning 
syntes sjelf likasom påpeka hans handlingssätt. Deras 
högra flygel var starkast, ty här stodo Sachsare och Rys- 
sar med tillsammans omkring 25,000 man. Till venster om 
dessa hade Fältmarskalken Flemming detacherat en rytteri- 
fördelning, förd af den käcke General Baudissin, åt Schwerin 
och Stuhrfloden, i ändamål att söka förbindelse med den 
Danska hufvudstyrkan, som under Konung Fredriks eget 
öfverbefäl vid vapenhvilans slut stod i och omkring Gade- 
busch '). Den fiendtliga stridslinien bildade således en vid- 
sträckt halfcirkel omkring Wismar såsom medelpunkt, och 
dess båda yttersta flyglar, minst 10 Svenska mil aflägs- 
nade ifrån hvarandra, kunde omöjligt gifva det hastiga 
ömsesidiga understöd som vederbordt. Här var således 
för andra gången under det korta fälttåget tillfälle till en 
af dessa flankrörelser i öfverlägsna fienders åsyn, hvilka 
en senare tid så ofta beundrat hos den moderna krigs- 
konstens mästare; till ett af dessa slag, hvilka genom sin 
snabbhet och sin samlade kraft grundlagt det härförare- 



l ) Den 10 December bröt denna armé, da 48 sqvadroner och 18 
bataljoner stark, upp frän Oldeslohe, för att kunna inträffa vid 
Gadebusch den 14 om morgonen. Bref från General Schollen till 
Konung August. (Sachsiska Archivet). 



38 

rykte, som med oförgänglig glans omstrålar minnet af 
segraren vid Marengo, Ulm och Montmirail. Och tillfället 
lemnades icke obegagnadt. 

Den 11 December inträffade Stenbock åter vid armeen 
i högqvarteret Schwan. Regementena sammandrogos emel- 
lan Wismar och denna ort under de närmast följande 
dagarne. Af de 16,000') man, befäl och manskap, med 
hvilka Stenbock utryckt ur Stralsund, kan det antagas att 
minst tolf a femton hundrade man dels redan aflidit, dels 
såsom sjuke nu qvarlemnades i Wismar. Deremot kom- 
menderades en del af det i Wismar sedan föregående år 
garnisonerande Kronobergs Regemente ') att numera åtfölja 
hären, och denna förstärktes dessutom af en dragon-bataljon, 
som ställdes under Ofverste Basse\vitz's befäl 3 ), så att den 
styrka, med hvilken fälttåget ånyo öppnades, torde böra 
beräknas till knapt 15,000 man stridande och icke stri- 
dande af alla vapen och alla grader. I Wismar hade en 
bro-tross blifvit förfärdigad, i stället för den vid Wittow 
förlorade, och dragare dertill voro äfven, ehuru med svå- 
righet, anskaffade. 

Den 15 bröt armeen upp från sina qvarter och tågade 
vesterut, utan att någon visste hvart. För att hindra 
Ryska hären att förfölja, blefvo alla broarne öfver Warna 
floden på morgonen förstörda, med undantag af den vid 
Butsovv, hvarest de Meklenburgiska trupperna hade sina 
kantoneringsqvarter. Samma afton samlades hären i och 
öster om Neukloster 4 ), hvarest den rastade öfver natten 
och der Stenbock utdelade noggranna och kloka befallningar 
angående ordningen vid marschen, folkets förplägning m. m., 

') Artilleriet oberiiknadt. 

-) Sannolikt en svag bataljon eller högst 200 man. Enligt Wolfls 

journal sammanslogs den med Schoultz's värfvade Regemente, hvaraf 

en bataljon var med armeen. 

3 ) Deea styrka torde uppgått till högst 300 man. (Wolffs Journal). 

4 ) Knappa 3 Svenska mil vester om Schwan, fem-fjerdedels mil sydost 
om Wismar. 



39 

så att inga uppehåll eller misstag dervid skedde. Den 
IG på morgonen kallade trummorna ånyo truppen under 
gevär, och nu börjades en fyra dagars marche forcé, som, 
i betraktande af de svårigheter man hade att bekämpa, 
kanske icke eger många motstycken i historien. Det var 
midt under den mörkaste och värsta årstiden. Det regnade 
och snokade om hvartannat. Landet var sankt, vägarna 
voro bottenlösa och hvarken truppens beklädnad eller skodon 
i ett skick, passande för vinterfälttåg. Man hvilade blott 
korta stunder då och då och marscherade utan längre 
raster natt och dag den 16 och 17 December')- När 
folfolket ej längre kunde uthärda att gå i den tunga och 
djupa leran, som klumpade sig under fötterna, togo ryt- 
tame dem upp en på hvarje häst. Andra såsom konvale- 
scenter och mindre sjuka fördes på ammunitionsvagnarne 
under särskildt betäckning. Först om aftonen den 18 
December gjordes halt i närheten af Muhlen-Eixen, en by 
belägen omkring 6 Svenska mil ifrån Neukloster. 

Vid Muhlen-Eixen erhöllos underrättelser om fien- 
dernas förehafvanden , dels genom spejare, dels genom fån- 
gar 2 ). Man erfor att den Danska hären stod i strids- 
ställning bakom staden Gadebusch, med fronten mot öster, 
och syntes vänta anfallet ifrån Vehlböcken och Frauen- 
marck. General Baudissins rytterifördelning, 32 sqva- 
droner stark, hade äfven brutit upp och sökte nu att 

1 ) »När hvilostunden skulle ske slogs med trummorna geväret af, då 
manskapet måste lägga sig på samma ställe der de kommo att stå, 
utan nägon ordentlig ställning, och när de då hvilat en timma 
intagne på en upphöjd och djup åker eller ibland klippor, måste de 
upp och nedmarschera igen, fast senor och leder voro af köld så 
stela att jag ibland måste gå på knäna tills att de blefvo mjuka». 
(Muncks Journal). 

2 ) Bland de sednare må nämnas en General-Adjutant ifrån Grefve 
Flemming och en Dansk Brigad-Major, som återvände med något 
svar ifrån Czaren och hans enträgna föreställningar att innan ti- 
endtligheternas början närma sig honom. Denne sändes till \Y ismur. 
Stenbocks Kelat. 1716. v. Halcm, Leben Czar Peters m. fl. 



40 

uti ilmarscher vinna förening med den Danska hären. 
Flemming skyndade att personligen sätta sig i spetsen för 
denna styrka '). Svenska armeens hastiga marsch ifrån 
Schwan åt Neukloster och byn Meklenburg hade nem- 
ligen uppväckt förundran i de allierades högqvarter. Mån- 
gen smickrade sig med hoppet att Stenbock nu ville in- 
nesluta sig i Wismar och förespådde att han der snart 
skulle blifva fångad. Endast Flemmino- förmådde rätt 
uppfatta den Svenske fältherrens afsigt och handlade med 
den beslutsamhet stunden fordrade. Detta märkte Sten- 
bock äfven ganska väl och han beslöt derföre, att genom 
en hastig rörelse åt venster dels komma i flanken på 
Danska hären, dels om möjligt hindra Sachsiska rytte- 
riets förening med densamma. Tidigt den 19:de måste 
alltså de genomblötta och uttröttade soldaterne åter in- 
taga rotar och led samt anträda marschen. I stället för 
att fortsätta åt Vehlböcken, togs nu vägen söderut öfver 
Gross-Eixen, Dalberg och Gottmansforde till ett ställe 
benämndt Ulenkrug, en Svensk mil från Muhlen-Eixen, 
der härens tete inträffade i skymningen. Denna dag mar- 
scherades med större försigtighet i anledning af fiendens 
närhet. Det Strömfeltska och en del af Marskalckska 
Dragon-Regementet 2 ) utgjorde hela dagen avantgardet, men 
under marschen sände Stenbock Ofverste-Löjtnanten Grefve 
C. E. Lewenhaupt med resten af Marschalcks dragoner, 
300 hästar, till förstärkning, samt lät derefter Major 
Taube framrycka med 200 man 3 ) bärande spadar och 
plankor för att underlätta marschen, och Ofverste-Löjtnant 
von Böhnen med en bataljon Hclsingar till dessas un- 
derstöd. Tätt efter dessa följde General-Major Schommer 
med 3 bataljoner, bestående af Ekeblads och Schoultz^ 
Regementen. Hela avantgardet, hvartill äfven Ofverste- 

') Den 18 Decemb. n. st. var han i Bchwerin. 

-) Vid pass 800 hästar under General-Major Maischalck. 
3 ) Förmodligen Kronoberyare. 



41 

Löjtnant Cronstedt med 8 fältstycken detacherades, ställ- 
des under befäl af General-Löjtnant Dtiker '). Denna 
styrka fortsatte i sena qvällen marschen obehindradt ifrån 
Uhlenkrug, der en trång ocli sank defilé vidtog, som af 
fienden lätt hade kunnat försvaras med ringa styrka 2 ), och 
stannade mellan byarne Klein- och Gross-Briietz , belägna 
omkrins en half Svensk mil ifrån Gadebusch. Efter avant- 
gardet följde Stenbock sjelf med hufvndstyrkan på 5 ko- 
lonner. I midten marscherade artilleriet, parken och tros- 
sen; på hvardera sidan närmast en infanteri-, och ytterst 
en kavalleri-kolonn. 

Vid midnattstid voro alla Regementena i sina bivou- 
akställningar och truppen sökte hvila så godt möjligt var 
under ett tilltagande snöblandadt regn. Alla märkte med 
glädje att det nu ändtligen gällde att slåss, och mente 
det vore bättre att dö med svärd i hand, än förgås af 
hunger och elände på landsvägarne. Stenbock lät utdela 
till armeen ett qvartal fält-traktamente; hvarje soldat er- 
höll 2 Caroliner, och den som ville fick . begå Herrans 
heliga nattvard 3 )- En stund sedan armeen gjort halt, 
hördes 3:ne styckeskott ljuda i natten. Det var en allarm- 
signal, som gafs i Danska högqvarteret, der man nu sent 
omsider märkt att Svenskarne voro i flanken och att 
man skyndsamt måste ändra ställning. Tack vare Flem- 
mings omtanka och drift, erhöll Konung Fredrik just i 
detta brydsamma ögonblick en dyrbar förstärkning, ty i 
dagningen förenade sig de 32 Sachsiska squadronerne med 
Danskarne 4 ). Fältmarskalken sjelf begaf sig i sporrsträck 

') Dessa detaljer äro hemtade ur den Kelation, som finnes i Svenska 
Krigs-Archivet. 

2 ) Några ryttarepatruller, förmodligen Sachsiska, visade sig väl, men 
drogo sig genast tillbaka. 

3 ) Munchs Journal. 

4 ) Enligt en Fransk Relation skulle Flemming äfven ifrån början 
medtagit något infanteri, men detta blef eker ocli vande seder- 
mera om. 



42 

till Konungen, tor att bedja honom påskynda ordnandet af 
sin här, emedan han med egna ögon sett Svenskarnes 
förtrupper nalkas. Redan innan dagningen var nemligen 
den outtröttelige Bassewitz med sina dragoner åter på 
rekognoscering och kom ända fram till en Dansk fältvakt, 
som drog sig undan. Bassewitz dröjde qvar till dess han 
såg huru hela armeen begynte intaga sin nya ställning 
på höjderna vid Wackenstedt '). Derom inrapporterade 
han vid pass kl. 9 f. m. Armeen var då, sedan nära 2 
timmar, redan i marsch fram emot Wackenstedt i samma 
ordning som föregående dag. Stenbock, åtföljd af Dtiker 
och eskorterad af något kavalleri, begaf sig sjelf fram åt 
förtrafven för att noggrannt undersöka Danskarnes ställ- 
ning. Kl. 11 f. m. var armeens tete anländ till endast 
ett par kanonhåll från fienden. 

Den 2o December 1712 är en märkvärdig dag i våra 
tideböcker. Svenska hären tillkämpade sig på denna 
dag en lysande seger, det sista af de många ärorika fält- 
slag, der Svenska styrkan, utan bundsförvandter, uppgått 
till öfver 12,000 man. Med förlåtlig förkärlek dröje vi vid 
dess skiftesrika tilldragelser; med stolthet återkalle vi 
minnet af de längesedan hänsofne fosterländske män, 
hvilka denna dag förde befäl och under hvilkas enkla 
drägter klappade de tappraste, de ädlaste hjertan 2 ). 

Den Svenska härens »ord re de bataille» var 
följande : 

Högste Befälhafvare: Generalen Grefve Mag- 
nus Stenbock. 

Närmast i befälet: General-Löjtnanten Carl Gu- 
staf D ii k e r. 

Staben: General-Adjutanterne Sparre, Klinckow- 
ström, Loppenau, Wachtmeister, Tiesenhausen , Vasholdt. 
Derjemte voro åtskilliga högre officerare hären följaktigc, 

') Fransk Relation om slaget. 
-) Se Bila-an P. 



43 

dels såsom volontörer dels ursprungligen såsom Konung 
Stanislai Adjutanter. Bland dessa må nämnas General- 
Major Grefve Brahe och Sehwerin, hvilka tjenstgjorde vid 
högqvarteret. 

General Krigs-Kommissarie: Malmberg. Krigs- 
Ilåd: Mårten Lilliehöök. General-Auditörer: Sylvin 
och Eckardt. Fält-Sekreterare: Sandberg, Hof rådet 
Nemeitz och Dahlman. 

Första Linien. 

Högra flygeln: 20 sqvadroner under General-Ma- 
joren Baron Marschalek med Strömfelts dragoner, Vest- 
göta') och Bremiska Rytteri-Regementena. 

Centern: 15 bataljoner under General-Majorerne Pat- 
kull, Ekeblad och Schommer med Södermanlands, Dals, 
Elfsborgs, Vestgöta-Dals, Nerikes och Vermlands, Vest- 
manlands och Ekeblads samt Schoultz , Regementen 2 ). 

Venstra flygeln: 22 sqvadroner under General- 
Major Grefve Ascheberg med Pommerska och Enkedrott- 
ninoens Lif-Regemente till häst samt Marschalckska Dra- 
gon-Regementet. 

Andra Linien. 

Högra flygeln: 6 sqvadroner under General-Majo- 
ren Grefve Mellin med en del af Marderfelts dragoner. 

Centern: 4 bataljoner under t. f. General-Majoren 
Grefve De la Gardie med Ostgöta och Helsinge Regementen. 

it 

Venstra flygeln: 6 sqvadroner under Ofverste Mar- 
derfelt, tillf. General-Major, med återstoden ') af sitt Dra- 
gon-regemente och Ofverste Bassewitz's dragonbataljon. 



*) Blott 6 kompanier voro med armeen. Jeinför föregående Del, 
sidan 116. 

-) jemte Kronobergs Regementes svaga bataljon. (Se här ofvan pag. 38)t 

• { ) 4 sqvadroner. 



44 

i 

Artilleriet under Ofverste-Löjtnant Cronstedt, med 
20 fältstycken '), i ordre de bataille vid andra liniens 
center. 

Svenska hårens styrka i stridbart manskap uppgifves 
något olika i olika samtida skrifter; men efter de nog- 
grannaste jemförelser och undersökningar torde den, såsom 
ofvan är anty dt, rätteligen antagas till 19 bataljoner och 54 
sqvadroner. Sedan det manskap, som till trossens fort- 
skaffande och betäckning 2 ) samt armeens dagligen tillta- 
gande antal sjuke blifvit afräknade, bör bataljonen beräk- 
nas till högst 330 man och sqvadronen till 110 man, af 
hvilka icke ens alla voro beridne. Med tilläoo- a f 300 
man artilleribetjeniug blifver alltså Svenska härens styrka 
på valplatsen omkring 12,500 man af alla vapen 3 ). Re- 
gementernas indelning äfvensom namnen på deras chefer 
och högre officerare m. m. meddelas i en särskild Bi- 
laga 4 ). 

Den Danska härens indelning och styrka enligt 
dess ordre de bataille var följande s ) : 

Konungen sjelf förde öfverbefälet och närmast ho- 
nom var högste befälhafvare Generalen v. Scholten. 

Artilleriet, bestående af 14 fältstycken, fördes af 
General-Major Wilster. 

Första Linien. 

Högra flygeln: 10 sqvadroner, under General- 
Löjtnant Devitz och General-Major Juel, utgjordes 

') Af dessa voro 19 af metall oeh en af jern. (Se Gen. -Major 

Wolffs Journal ni. fl). Enligt en uppgift i Svenska Krigs-Archivet 

skulle 30 kanoner medföljt hären. 
2 ) Inga trosskuskar medföljde ifrån Sverige. 
*) Obcräknadt återstoden af ett svagt Pohlskt Lifgarde till häst, under 

befäl af Ofverste-Löjtnant Stenflycht. 
4 ) Bilagan G. 
•'•) Enligt uppgifter hemtade, dels ur Schwedische Farna XVI Del, 

dels ur en Relation i Svenska Krigs-Archivet om slaget. 



45 

af Lifdragoner, Garde till häst och Regementet llo- 
senörn '). 

Centern: 10 bataljoner, under General-Löjtnan- 
terne Hohendorff och Krage, General-Majorerne 
Brunn och Garben, Brigadiérerne v. Schalk de Wit- 
teman och Grefve Sponneck, utgjordes af Lifgardes Re- 
gementet till fot, Grenadier-Gardes-Regementet och Re- 
gementena Arnholdt, Zeplin och Friis. 

Venstra flygeln: 12 sqvadroner, under General- 
Löjtnant Legard och General-Major Mörner, ut- 
gjordes af Juelska och Danopska Rytteri- och halfva Bii- 
lowska Dragon-Regementena. 



*&"" -*- vv -o 



Andra Linien. 

Högra flygeln: 12 sqvadroner, under General- 
Major Daae och Brigadier Biilow, utgjordes af Lif- 
Dragon-Regementet och Regementena Löwenhielm och 
BrockdorfF. 

Centern: 9 bataljoner, under General-Löjtnant 
Wedel Wedelsborg, General-Major Mesting och 
Brigadier Krage, utgjordes af Marin-Regementet, Drott- 
ningens (enl. andra Prins Christians) Lif-Regementc, Re- 
gementet Krage samt bataljonerna Wiborg, Mesting och 
Rosenörn. 

Venstra flygeln: 12 sqvadroner, under General- 
Major Lewetzow och Brigadier Devitz, utgjordes af 
Regementena Eyffler och Lewetzow samt halfva Bulowska 
Dragon-Regementet. 

Danska hcären bestod alltså af 19 bataljoner, 46 sqva- 
droner och 14 kanoner, och kan man antaga dess man- 
skapsstyrka till minst 13,200 man af alla vapen. 

Den Sachsiska Ryttericorps, hvilken i (lagningen 
den 20:de stötte till Danska hären, var 32 sqvadroner 

') De bada förstnämnda pä 3:ne , det sistnämnda pä 4 sqvadroner. 



46 

stark, under Fältmarskalken Gefve Flemmings öf- 
verbefäl. Näst honom kommenderades den af General- 
Löjtnant Baud i ss in samt af General-Majorerne Prins 
von Weissenfels och Eichstedt. Den bestod af 4 Rege- 
menten dragoner, neml. Bareutz's, Baudissins, Weissen- 
fels^ och Bruuses samt 4 Regementen Curassierer, neml. 
Königinn, Chur-Prinz, Prinz Alexander och Johnstons, 
eller tillsammans omkring 3,800 hästar'). 

Fiendtliga härsmaktens hela styrka kan alltså antagas 
till nära 17,000 man i striden deltagande. De Danska 
trupperne hade under hela hösten legat i jemförelsevis 
goda qvarter, utan att af fiender vara oroade, och upp- 
trädde alltså på valplatsen under gynnsamma förhållanden. 
Det Sachsiska rytteriet åter kom fram i sista stund 
efter en ansträngd marsch uttröttadt och med en del 
sjuka hästar. Icke desto mindre måste det genast intaga 
sin plats, såsom armeens tredje linie, i dess nya ställ- 
ning vid Wackenstedt. Hela Danska armeens tross skic- 
kades tidigt om morgonen tillbaka åt Roggendorff. 

Några upplysande ord om sjelfva slagfältet torde böra 
föregå berättelsen om striden och dess skiftande tilldra- 
gelser. 

Från söder till norr sträcker sig en dalgång, i hvars 
djup ån Rad eg as t slingrar sig fram sökande sin väg åt 
Traven, i hvars större vattenmassa den förlorar sig ej 
långt från Travemimde. Denna å är föga djup, men dess 
stränder äro sumpiga och den utgör således ett ej obe- 
tydligt hinder för en anfallande. Den upprinner i ett vid 
pass 2000 alnar söder om byn Wackenstedt beläget 
moras, som vid tiden för vår berättelse var både vid- 
sträcktare och djupare än nu för tiden, och på hvars 



') Bland främmande officerare, hvilka bevistade slaget, må nämnas pä 
den Svenska sidan: Preussiske Ofversten Baron Lottum, och på 
den fiendtliga den sedermera sä ryktbar vordne Maréchal de 



Saxe oeli Franske Markisen de Langallerie 



47 

östra sida ligger en skog, utgörande ett passande flygel- 
stöd för den, som till försvar besatt ställningen vester om 
Radegast. Marken höjer sig på båda sidor om ån mot 
norr, så att dalen blir djupast straxt öster om Wacken- 
stedt, livarest den äfven är trängst och dess bräddar 
brantast. Derefter sänker sig marken å nyo mot Gade- 
busch, som ligger en och en half Svensk fjerdings väg 
längre nordligt. Byn Wackenstedt med närmast omgif- 
vande mark har ett ganska beherrskande läge. Jemte 
denna punkt finnas tvenne ungefärligen lika höga, nemligen 
två på vestra och två på. östra sidan om ån. Den från 
Uhlenkrug anryckande har svårt att hålla sina rörelser 
dolda. Terrängen derstädes lärer kunna betraktas som en 
enda lång defilé, begränsad i norr af smärre skogslundar. 
Emellan en af dessa och den nordligare af de på kartan 
utmärkta kullarne framtågade Svenska härens högra flygel; 
centern (infanteriet och artilleriet) gick öfver denna höjd, 
och venstra flygeln åter emellan densamma och den syd- 
ligare höjden. Trossen med betäckning af 2 ä 3 sqvadro- 
ner Marderfelts dragoner under befäl af Major Harang, 
stannade bakom den sydligare höjden vid Kaeselow. Detta 
dragon-detachement deltog ej i striden förr än möjligen 
emot slutet, då den venstra flygelns rytteri gjorde sitt sista 
lyckade anfall, h varom mera längre ned'). 

Sedan Stenbock framkommit till höjderna öster om 
ån Radegast, kunde han tydligt se den Danska härens 
ställning och rörelser. Den förra var ännu ej fullständigt 
intagen och rörelserna tycktes utvisa, att fienderne blifvit 
öfverraskade i sin förra ställning vid Gadebusch, emedan 
truppafdelningarne voro blandade om hvarandra. Dock 
kunde han väl förstå att de ämnade försvara passet vid 
Wackenstedt och att, om de fingo tid på sig till att väl 
besätta den ovanligt förmånliga stridsmarken, så skulle se- 

l ) St; den bilagda Kartan öfver slagfältet, uppgjord af Löjtnanten J. 
Mankell efter undersökningar på stället. 



48 

gern, ifall den ens kunde vinnas, köpas med strömar af 
blod. Han skickade derföre bud på bud till sitt infanteri 
och artilleri att påskynda marschen, men den branta 
marken försenade deras ankomst ungefär en timmas tid, 
och rytteriet kunde ensamt intet uträtta. Han måste så- 
ledes vänta. 

När Flemming kom till Konungen af Danmark ytterst 
på venstra flygeln '), fann han der alla Generalerne, dem 
han fåfängt sökt vid sina trupper i detta kritiska ögon- 
blick "). Han föreställde då den tvingande nödvändigheten 
af: l:o att bättre besätta passet framför centern med infan- 
teriet, hvilket nu kommit att stå bakom kavalleriets andra 
linie; 2:o att starkt besätta skogen, h varemot hären stödde 
sin högra flygel och hvarifrån man kunde väl bestryka 
passet med muskötterield; 3:o att rytteriet borde sättas 
på 3 eller 4 linier, ja 10 t. o. m. om det behöfdes i det 
trånga utrymmet, blott icke framför utan på sidorna och 
bakom infanteriet för att understödja detsamma, hvaremot 
armeens fältstycken borde framföras ända till Wacken- 

■r 

stedt, samt 4:o att man framförallt borde skynda sig att 
bringa trupperna ur deras oordning. General Scholten var 
af annan åsigt och man förlorade en god stund med gräl. 
Slutligen aflägsnade sig Flemming, för att ordna det Sach- 
siska kavalleriet såsom 3:dje linien på högra samt 3:dje och 
4:de linien på venstra flygeln, allt efter som utrymmet tillät. 
Sedan han ridit bort började Konungen och hans Generaler 
först att finna riktigheten af hans åsigter, och nu gåfvos 
order i denna anda, men för sent och ofullständigt samt 
utan att Flemming visste derom. Fyra bataljoner skicka- 

v ) Bilagan II. Flemminga rapport till Konungen af Danmark om 
slaget. (Sachsiska Krigs-. \rcliivet). 

-) » — — — Je demandais ou étaient les Généraux, qui comman- 
daient — — — — — — on ine répondit qu'ils eeraient peut 

fttre fcout a fait å gauche. Je demandais ensuite quels ordres ils 
avaient donné; on me répondit qu'ils n'en avaient point donncs». 
(Rref från Flemming till en Dansk. Sachsiska Archivet). 



49 

des in uti skogen'). Fyra andra, till deras understöd, 
skulle uppställas bakom och till venster om densamma, 
men kommo ej fram i rattan tid. Midt för passet vid 
Wackenstedt deremot ställdes först endast fyra bataljo- 
ner. Bland dessa ofvannämnda trupper befanns visserligen 
eliten af Danska fotfolket, bland andra Gardet och Grena- 
dier Regementet, men styrkan var alltför svag. De 14 
kanonerna bragtes i batteri, men icke så att de rätt väl 
kunde bestryka den djupa ådalen, utan blott höjderna 
midt emot. Rytteriet fördelades på flyglarna och bakom 
fotfolkets första linie 2 ), men dettas andra linie blef allt- 
förlänge lemnad qvar bakom Danska rytteriet. Ståndord- 
ningen blef flerstädes bruten, ja till och med flyglarne för- 
bytta, såsom det synes, dels genom missförstånd och ore- 
diga befallningar 3 ), dels genom brist på utrymme och 
bruten mark. 

Kl. i 12 begynte Svenska trupperne att rycka an. 
Stenbock sjelf red omkring och utdelade order till alla 
Regementscheferna, uppmuntrade befäl och trupp och hel- 
sades af sina soldater med hänförelse. Munck berättar: 
»Stenbock kom till fotfolket ridande i en grå surtout- 
rock på en mörkbrun vacker klippare; då beordras att 
Regementena skulle ställa sig opp, då red Fältmarschalken 
till hvarje och ett Regemente och sade: nu sen I för Eder 
våra fiender, han I lust att gå på dem och visa Eder 
tapperhet och kärlek för Eder Konung och Fädernesland? 
Då svarade alla med starkt rop Ja! så att det skållade 
af echo i bergen. Då tog Fältmarschalken hatten af sig 
och tackade dem, sedan sade han: Gud vare med Oss! 



*) Under Brigadiéren Grefve Sponneek. 

2 ) Flemmings Relation. 

3 ) General Scholtens underdåniga förklaring öfver slaget tinnes i Dan- 
ska Arcbivet och meddelas här i Bilagan I. Den låter nästan 
förmoda att han sjelf icke rätt visste hvar och huru hans egna 
trupper stodo vid stridens början, långt mindre under dess fortgång. 

K. Villerh. Hist. o. Ani. Åk. Bandi. 4 



50 

Lösen är: med Guds och Jesu lijelp! Straxt derpå gafs 
ordres att allt spel skulle hållas färdigt att röras, så snart 
armeen marscherade, men i detsamma sköts Dansk lösen 
ifrån Danska Kungens högqvarter och då straxt hördes 
allt spel öfver hela Danska armeen '). När då vår Fält- 
marschalk det hörde, gaf han ordres att intet spel skulle 
röras hos oss, utan befallte att vi skulle stoppa pipan i 
säcken och kasta trumman på ryggen; de hafva spelat, 
vi vilja nu dansa sade han 2 )». Hvilken Svensk kan väl 
utan rörelse läsa dessa den unga krigarens ord, i all sin 
okonstlade enfald så kraftiga, så hänförande! 

Emellertid anlände först Cronstedt med 12 kanoner 
och snart derefter Major Stjernhoff med de öfriga, under 
betäckning af Jsegers bataljon af Ekeblads Regemente. 
De uppställdes genast och en liflig eld öppnades på 1,000 
a 1,200 alnars afstånd emot det framryckande fientliga 
infanteriet i och bredvid skogen samt de sammanpackade 
kavalleri-massorna på hans venstra flygel. Men detta var 
endast ett kort förspel, för att anfallskolonnerna måtte 
ostördt hinna anordnas. Svenska härens infanteri och 
kavalleri befann sig, straxt innan den sista framryckningen 
skedde, i den ställning som pä kartan utvisas, således 
bildande ett slags öppen fyrkant framåt, der de båda 
»afFallne» flyglarne hufvudsakligen utgjordes af rytteriet. 
Ur midten skulle nu anfallet börjas. Först skulle kano- 
nerne framföras rakt mot Wackenstedt. Enligt Cronstedts 
nya method kunde dessa dervid bibehållas med mynnin- 
garne oafvändt riktade åt fienden och underhålla liflig 
charge under framryckningen. De skulle omedelbart efter- 
följas och betäckas af Jiegers bataljon, hvars manskap 



*) Detta var kl. vid pass half 12, då det Sachsiska rytteriet, efter en 
kort hvila, ryckte in uti Iinietl jenite det Danska. 

2 ) Danskarne liade säkert långt bättre musik-eorpser än vara, och att 
hön dessa sednare öfverröstade skulle kanske gjort ett nedslående 
intryck på soldaten. 



51 

också borde biträda vid framskaffningen af kanonerna öfver 
träsket. Derefter följde 6 bataljoner ur inidten på två 
kolonner, under Generalerna De la Gardie och Schommer, 
nemligen till venster Vestmanlands- och lialfva Nerike- 
Vermlands-Regemente, till höger Ekeblads Regementes 
andra bataljon och Schoultz's Regemente. Efter dessa 
följde 6 andra bataljoner af andra linien, hvaribland Elfs- 
borgs och Vestgöta-Dals Regementen samt, enligt några 
uppgifter, äfven Major Leijonhufvuds bataljon af Dal-Rege- 
mentet och en afdelning af Vestmanlands Regemente '). 
Till flygelbetäckningar bestämdes 3 bataljoner å hvardera 
sidan, nemligen till venster General-Major Claes Ekeblad 
med en bataljon af Dal-Regementet och hela Helsinge 
Regemente, samt till höger General-Major Patkull med 
Södermanlands Regementes bataljon och hela Ostgöta Rege- 
mente. Alla dessa trupper, men i främsta rummet flygel- 
kolonnernas, skulle vara beredda att afvärja alla flankanfall 
under det man gick fram genom de svåraste passen. Seder- 
mera skulle de så fort som möjligt utbreda sig åt hvar 
sin sida och söka vinna så mycken mark, att rytteriet i 
sin ordning kunde upprycka på fotfolkets flyglar. Derefter 
skulle anfallet fortsättas öfver hela fronten, intilldess fien- 
dens förmånliga försvarsställning vore tagen. 

Klockan omkring half till 1 middagstiden gafs signa- 
len till det på ofvan beskrifna sätt beredda anfallet 
sålunda, att vid den närmast artilleriet stående Ofverste 
Jsegers bataljon trummorna rördes till en enda hvirfvel, 
hvarefter hela armeen på en gång satte sig i marsch. 
Ögonblicket var högtidligt, hvarje soldat fattade dess bety- 
delse. Ej det ringaste gny eller ord hördes utom af dem , 
som kommenderade, säges det i Svenska Krigs-Archivets 

') Detta enligt Sv. Krigs-Archivets relation. Med mera sannolikhet 
var det Kronobergs bataljon. Berättelsen i Sv. Krigs-Archivet, i 
olikhet mot alla andra, påstår att Vestmanlands Regemente var 
fördeladt pa 3 bataljoner under slaget. 



52 

relation. Med »fri kallsinnighet» hastade infanteri-bataljo- 
nerna nedåt passen, företrädda af sina officerare. Danskarne 
besköto de Svenska kolonnerna under det de, stundom blott 
4 man i bredd, anryckte '), men snart kommo de anfallande 
ned uti den döda vinkeln och voro då temligen skyddade. 
Flere officerare, bland hvilka Ofverste Palmfelt, stupade 
här. De främsta Regementena företogo likväl straxt upp- 
stigningen på den motsatta branten, ohejdade af fiendtliga 
muskötteri-elden och oaktadt en skarp snöyra, som i det- 
samma begynte, hindrade att väl se framför sig. Eke- 
blads Regemente hade under den svåraste defileringen att 
uthärda ett kavallerianfall af två sqvadroner, under befäl af 
en viss Steijffler, i sin högra flank, h varigenom det uppe- 
hölls några ögonblick 2 ); men genom flygelkolonnernas hastiga 
anryckande och anfallets felaktiga riktning afvärjdes snart 
denna fara. Det Svenska infanteriet bragtes under den 
hastiga och äfventyrliga anfallsrörelsen ingen gång i oord- 
ning, det trädde öfverallt fienden frimodigt under ögonen 
och uthärdade flera salfvor, intilldess det omsider kom på 
12 ä 15 steg nära honom, då det gaf sin första salfva 
med den mest förfärande verkan. 

Anfallet möttes af 8 Danska bataljoner infanteri under 
General-Löjtnant Hohendorff. Lyckligtvis kommo icke alla 
dessa fram i rattan tid till sin eldlinie, så att Svenska cen- 
terns Regementen fingo något rådrum att ordna och utbreda 
sig. Genast lät Stenbock, som sjelf befann sig på denna 
punkt, framföra kanoner och ställa dem i bataljonsluckorna 
2 och 2 i h varje, hvarifrån de med drufhagelskott på nära 
håll besköto fienden och tystade det Danska artilleriet. 
Ifrån detta ögonblick lutade segern åt vår sida. 



*) » — — — Hvilket hade kunnat göra oss mycken skada, om vi 
liade marscherat ordentligt, men Öfverste-Löjtnant Puchs kommen- 
derade att kasta musqvet på ryggen och värjorna ut. Då sprang 
hastigt hela Regementet utföre berget ». (Muneks Journal). 

' 2 ) Se Flemmings rapport till Konungen af Danmark, Bilagan H. 



53 

Till höger stormade Södermanländingar och Östgötar i 
rask fart uppför den branta backen vid byn Wackenstedt, 
med Major Modées bataljon såsom reserv. Patkull, Schlip- 
penbach och Stierncrantz i spetsen för sina soldater in- 
trängde efter några minuters handgemäng i byn, som 
var besatt med en bataljon af Grenadier-Regementet. Här 
blef ett skarpt fäktande, som dock slutade med att alla 
fiender, hvilka ej nedsablades, gjordes till fångar. Söder 
om byn stodo ett par andra Danska bataljoner. De för- 
svarade sig väl , men tvungos af Modées och Swanlods 
bataljoner omsider till återtåg. Under tiden framryckte nu 
på högra flygeln det Strömfeltska Dragon-Regementet, följdt 
af Vestgöta kavalleri i sträckt traf öfver Radegast. Vatt- 
net steg stundom upp ända till sadelkåpan och stundom 
fastnade hästariie i moras, men ingenting hejdade deras 
modiga ryttare. Lyckligtvis hade det snöblandade regnet 
under natten uppmjukat jorden på den branta backen, 
eljest hade de slöskodda och matta hästarne der ej kunnat 
få fäste och uppstigningen varit rent af omöjlig. Nu gick 
den för sig, ehuru med svårighet. Då rytteriets första sqva- 
droner kommo upp på krönet, emottogos de på nära håll 
af carteche-eld från 7 Danska kanoner, och Grefve Flem- 
ming lät den ena sqvadronen efter den andra göra choque 
på dem. Många dels döde, dels sårade, ibland hvilka 
sednare må nämnas Major Plåten vid Strömfelts Rege- 
mente, blefvo visserligen på slagfältet, men de öfriga 
läto sig ej uppehålla. De 7 kanonerna togos i ett ögon- 
blick och derefter gingo dragonerne, heter det, »gerad 
på det Danska kavalleriet med värjan i handen, det de 
ock straxt öfverändakastade.» Afven andra Danska limen 
vek för dem. Men Prinsen af Weissenfelss kom slutligen 
med ett par Sachsiska Rytteri-Regementen fram från re- 
serven och anföll de våra med mycket eftertryck. Dragon- 
Regementet, redan under den föregående striden bragt i 
oordning, blef nu ett ögonblick brutet, och några afdel- 



54 

ningar vände sig redan till och med till flykt, då Vest- 
göta Regemente, understödt af det Bremiska rytteriet, just 
i rattan tid framkom och Sachsarne retirerade '), förföljde 
af Vestgötarne, hvilka sedan i sin ordning nödgades vika. 
Regementen och sqvadroner blandades småningom om 
hvarandra, en allmän villervalla uppstod, under hvilken 
många tapperhetsprof å båda sidor ådagalades. Särdeles 
berömas af Grefve Flemming General-Löjtnant Devitz 
vid Danska samt Generalerne Bandissin och Prins Weis- 
senfelss vid Sachsiska hären. Det fiendtliga kavalleriet 
var på denna flygel 39 sqvadroner, det Svenska blott 26. 
Flemming befallte derföre att några sqvadroner skulle 
användas emot Svenska artilleriet och fotfolket, hvilkas 
högra flank under stridens hetta stundom blef blottad. 
Först gjorde ett Danskt Regemente en choque, men blef 
med stor förlust tillbakaslaget, och sedan kunde heller 
intet annat förmås att förnya anfallet. Deremot vägrade 
de icke att slåss med vårt svagare kavalleri, som de sökte 
öfverflygla, fastän det ej lyckades 2 ). Efter ett långva- 
rigt fäktande med värjor, man emot man, gaf fienden 
vika och blef nu ganska häftigt förföljd. Fåfängt sökte 
både Scholten och Flemming att bringa de sina till stånd 
bakom Wackenstedt ). Den förre säger sig hafva varit 
flera gånger så godt som fången, men slagit sig igenom. 
Ej mindre än 16 å 18 sqvadroner upplöstes i vild flykt 4 ). 
Slutligen fick Flemming några få sqvadroner samlade 
kring sina standarer och bildade med dem, under Prinsen 



*) Eller såsom Flemming uttryckte sig: »1'ennemie gagna du ter- 
rain». Genast derefter tillägger han visserligen, att Svenska rytte- 
riet blef tillbakadrifvet öfver dalgången m. m., men detta synes mig 
osannolikt. Flemmings rapport. 

2 ) Flemmings relation. 

3 ) »Zumahlen waren fast keine Ofriciers dabey zu filiden». Scholtens 
rapport. 

l ) Danskarne pästodo att de flesta voro Saclisarc, och dcsse tvärtom. 



55 

af Weissenfelss , ett slags arriéregarde, som uppehöll vårt 
utmattade kavalleri och skyddade de flyende. 

På öfriga delar af slagfältet gick det ej bättre för 
fienden. Dal-Regementets första bataljon stormade emot 
fiendens artilleri och tog 6 kanoner, innan de hunnit 
skjuta många skott. Då ryckte Danska Gardet fram och 
sköt ett par eller tre salfvor innan Fuchs hann i linie 
formera sin bataljon, hvars manskap »skockat sig något i 
hop». Under det detta pågick rusade Danska Gardes-Of- 
versten Glasenap fram mot Fuchs med dragen värja, och 
i båda Regementenas åsyn egde mellan dessa en i sitt 
slag ovanlig envigeskamp rum. Fuchs sårades, men Gla- 
senap föll död, genomborrad af Svenskens klinga, och nu 
kommenderade Fuchs vänd till de sina: »Gör Eder färdige!» 
»Lägg an!» »Och när den salfvan var gjord voro der ej 
månge igen af hela Danska Gardict» — säger Löjtnant 
Munck i sin ofta åberopade Journal — och, tillägger han, 
»då blef och Danska musiken all, men våra begynte då 
på i stället, ty nu var vår tur att spela och deras att 
dansa». 

Lejonhufvuds bataljon af Dal-Regementet, hvilken 
skyndat efter den första, höljde sig likasom denna med 
odödlig ära. Den var stundom omgifven af två- och tre- 
dubbel styrka '); de flesta af befälet och underbefälet samt 
många af truppen voro döde eller sårade. De öfrige sköto 
sin salfva på några steg och bröto sedan in med blanka 
vapen. Sedan Ofverste- Löjtnant Fuchs, med högra ben- 
pipan krossad af en kula, blifvit liggande på valplatsen, 
tog Lejonhufvud befälet och förföljde de vikande Dan- 
skarne. Helsinge Regemente, hvilket senare uppkommit i 
linien, stod dervid tappert bi. Men fienden sökte ofta att 
stanna och försvara sig, så att åtskilliga skarpa anfall 



l ) Prins Christians Regemente och Marin-Regementet stodo här jemte 
Gardet. 



56 

ännu förekommo, livarvid Lejonhufvud fick en kula i ar- 
men och Major Coulon vid Helsingarne stupade. Så fort- 
for striden öfver en timmas tid, då slutligen Danska 
bataljonerne kommo i fullkomlig oordning. Trängda från 
centern af Vestmanlands och Nerikes-Vermlands Rege- 
menten och öfvergifna af sitt kavalleri togos många till 
fånga, de öfriga sökte i vild flykt sin räddning bakom 
byn Radegast. Här försökte ett Danskt Lif- eller Grena- 
dier-Regemente ännu en gång att försvara sig, men du- 
kade efter kort försvar under för öfvermakten och sträckte 
gevär. Infanteristriden upphörde dermed vid pass kl. 3 e. m. 
Svenska rytteriets strid på venstra flygeln var den 
minst lyckliga, men slutades äfven med seger. Marken 
var här särdeles ogynnsam för detta vapen, livarom en 
blick på den bifogade kartan öfver slagfältet lärer öfvertyga 
läsaren. I den emellan Wackenstedt och Alt-Pockreut 
belägna skogens bryn voro Sponnecks fyra Danska batal- 
joner uppställda. Detta tvang Svenska kavalleriet till en 
besvärlig defilering så långt åt höger som möjligt. Här- 
igenom åter vållades tidsutdrägt, trängsel och äfven man- 
spillan. General-Löjtnant Diiker fick en kula i venstra 
kindbenet. Flere officerare stupade eller sårades. Ka- 
valleriet måste slutligen söka bemäktiga sig skogsbrynet, 
för att skaffa sig luft och skydda flanken af vårt infanteri, 
men de första sqvadronerna ') som anföllo blef vo hej- 
dade af muskötterield och tillbakadrifna af fiendtliga dra- 
goner, hvilka General-Löjtnant Legard hållit fördolda i 
skogen. Nya sqvadroner af första linien följde, men de- 
lade samma öde. Först när hela Enkedrottningens Lif- 
Regemente anryckt kunde slagets jemvigt någorlunda åter- 
ställas 2 ). En del af vårt yttersta flygel-regemente kastade 



') Förmodligen ;if Pommerska Kegementet. 

2 ) Fiendtliga berättelser pasta, att somliga af vara sqvadroner »flydde 
och kommo till vår högra flygel, till hvars seger de (säga samma 
berättelser underligt nog) skulle hafva betydligt bidragit»! 



57 

sig till venster in i skogen, hvarest dess sqvadroner åter 
samlade sig, och fienderne, hvilka just nu sågo sin center 
vika, vågade ej fortsätta med att gå anfallsvis tillväga. I 
detsamma kom Stenbock sjelf till denna punkt och intalade 
krigarne mod. Ännu behöfdes blott en ansträngning, utro- 
pade han, och segern skulle blifva fullkomlig. Ett nytt 
anfall skedde, hvari den andra liniens sqvadroner deltogo, 
och nu vann man ändtligen utrymme, fienden vek, men 
blott steg för steg. Legards rytteri och Eichstedts dra- 
goner betäckte sitt fotfolks återtåg. För att rytteriet icke 
skulle blifva afskuret ifrån sin återtågsväg öfver Radegast 
och kastadt i det stora moraset, måste rörelsen tillbaka 
allt mera påskyndas. General Scholten gaf också befall- 
ning härom, men då sqvadronerne kommo ut ur skogen, 
eftersatte af de våra och oroade af fotfolkets eld '), för- 
vandlades snart återtåget, äfven här, för de flesta Rege- 
menten till oordnad flykt; många dödades och flera hun- 
drade fångar gjordes. 

Svenskarne voro nu herrar öfver hela slagfältet och 
fienden förföljdes med de minst uttröttade afdelningarne 
af kavalleriet, såsom en del af Strömfelts, Marderfelts och 
Bassewitz's dragoner. Vid RoggendorfY, en Tysk mil från 
Wackenstedt, sökte han först att samla sig. Här samman- 
träffade Flemmino; med Scholten och flera Generaler samt 
spillrorna af den slagna hären; men vid åsynen af de 
sprängda kavalleri-regementena och de få öfverblifna in- 
fanteri-bataljonerna blef det klart nog för en hvar, att 
man der ej kunde tänka på vidare motstånd. Gynnade 
af det tidigt inbrytande mörkret fortsatte derföre de för- 
bundne sitt återtåg genom furstendömet Ratzeburg och 
in öfver den Holsteinska gränsen, hvarom Ofverste Ström- 
felt under loppet af natten ingaf rapport till Stenbock. 

') Sannolikt von Böhncns bataljon af Ilelsinge Regemente, hvilket 
kom på yttersta venstra flanken, eller också en af Elfsborgs Rege- 
mentes bataljoner. 



58 

Följande morgonen, den 21 December, gaf sig utan svärds- 
slag den sista Danska trupp, som ännu stod under gevär 
på Meklenburgskt område, nemligen en bataljon 300 man 
stark, beordrad till garnison i Gadebusch och kommende- 
rad af en viss Ofverste-Löjtnant v. Fuchs. 

Segern var fullständig, ehuru dyrköpt. Omkring 100 
fiendtliga officerare togos till fånga, deribland General- 
Major Mörner, Ofverstarne Lövvenhielm, von Deden och 
Storm, samt 10 Ofverste-Löjtnanter, General- Adjutanter och 
Majorer. Flere af dessa voro svårt blesserade. Bland 
dödskjutna högre Danska officerare må nämnas General- 
Major Daa, Brigadier v. Bulow, Ofverste Glasenap; men 
man hade anledning förmoda att äfven andra förnäma män 
stupat, emedan den fångne General-Majoren Mörner lärer 
begärt tillstånd att föra flera lik till kyrkogårdarne i Kö- 
penhamn. Omkring 4,500 man,"deraf vid pass tredjedelen 
sårade , föllo i våra händer och man beräknade fiendens 
förlust i manskap till 3,000 stupade, mest fotfolk, hvilket 
likväl, jemfördt med den Svenska förlusten, synes nog 
öfverdrifvet. Dessutom blef nästan hela Danska fält-artil- 
leriet (13 kanoner), 13 standarter och fanor samt 2:ne 
par pukor segrarens rof. Det mesta af trossen var, såsom 
redan är berättadt, på förhand undanskaffadt. Hvad som 
fanns qvär i lägret och i staden Gadebusch togs jemte de 
många vapen, som lågo kringströdda på slagfältet '). 

A Svenska sidan stupade Ofverste Palmfelt, Majo- 
rerne StiernhofF och Coulon samt 26 officerare af lägre 
grader. Sårade voro General-Löjtnant Diiker, Ofverste 
Horn, Ofverste-Löjtnanterne Fuchs, Sticrncrantz och v. Plå- 
ten samt Major Lejonhufvud, jemte 56 officerare af lägre 
grader 2 ). Af manskapet räknades döde 491 och sårade 

') Den Franska Relationen om slaget nämner äfven att Danska Ko- 
nungens fältkansli blef taget. Detta har jag hos ingen annan 
författare sett bekiäftadt. 

2 ) Se bilagan K. 



59 

895 '), således tillsammans 1,386 man eller, inberäknade 
officerarne af alla grader, 1,477 personer, — i sanning en 
ganska känbar minskning. Några författare anse de här 
angifva summorna dessutom ej fullt tillförlitliga, utan att 
de behöfva ökas med ännu ett eller annat hundradetaL 
Andra deremot uppgifva förlusten vida mindre. 

Emellertid blef den segrande hären stående natten 
öfver på det eröfrade slagfältet i stridsordning och med 
fångarne i midten. Det var, säger ett åsynavitne, 'den 
ängsligaste och längsta natt af alla dem jag lefvat uti, 
ty marken var våt och upptrampad som en lerpöl, så att 
det fanns intet rum att sitta på, utan de som intet hade 
hästar måste stå i gyttjan midt på benet, förutan att 
höra det gräseliga gråt och qvidande af de blesserade, 
huru hjerteligen de bådo att någon ville förbarma sig öfver 
dem med ett skott eller några sting.» Morgonen derpå 
förlades Regementena uti och omkring staden Gadebusch 
i de qvarter, dem Danskarne förut innehaft. De döde 
begrofvos högtidligt. Alla fångarne skickades till Wismar. 

Glädjen blef allmän i Sverige och hos alla Svenskarnes 
vänner på fastlandet, och den hos dem nyväckta förtrö- 
stan, att lyckan nu omsider ånyo skulle gynna oss, gaf 
sig luft i både tal och tryck på vers och prosa 2 ). Vid 
armeen hölls en stor tacksägelse-gudstjenst söndagen efter 
slaget, då till högmessotext valdes Propheten Jeremise 
XI:te kapitels 18, 19 och 20 verser 3 ). Den firades ock 
i Wismar den $ December och likaledes öfverallt i det 
fjerran fäderneslandets bygder, allt efter som den glada 
tidningen hann sprida sig. Konung Carl utfärdade nu, 
såsom bevis på sin erkänsla, den länge fördröjda Fält- 



! ) Enligt Loenbom. 

2 ) Se Schwedische Farna, m. fl. samtida skrifter. 

3 ) Den sistnämnde bland dessa lyder sålunda: «Men du Herre Zebaoth, 
du rättvise Domare, du som bepröfvar njurar och hjerta , lät mig 
se dina hämnd öfver dem; ty jag hafver befalt Dig mina sak«. 



60 

marskalks fullmakten för Grefve Magnus Stenbock '), hvilken 
derjemte fick emottaga många lyckönsknings skrifvelser, 
så väl från Rådet som enskilda personer. En medalj 
slogs för att föreviga minnet af segern 2 ). 

Öfver julhelgen reste Stenbock sjelf till Wismar, dit 
ock de fleste sårade förlades i tillgängliga sjukhus. Ge- 
neral-Major Grefve Ascheberg kommenderade i hans från- 
varo. Sedan underrättelse snart inlupit, att Ryska och 
Sachsiska hufvudhären, som först brutit upp för att följa 
den Svenska, nu efter Danskarnes nederlag skyndsamt 
gått tillbaka öfver Warna och intagit sin gamla ställning 
vid Giistrow 3 ), lät Fältmarskalken sina uttröttade soldater 
äfven gå i vinterqvarter i trakten mellan Wismar och 
Liibeck. General-Löjtnant Diiker begaf sig till sistnämnda 
stad, hvarest han skulle låta utdraga den kula, som sårat 
honom i halsen. Några lugna och glada dagar följde nu 
på de föregående veckornas mödor och faror. De voro 
tyvärr de sista. Aftonsolen lyste vänligt efter den seger- 
rika mödans dag, men den nalkades sin nedergång, och 
snart inbröt skymningen, början till olyckornas långa natt. 

Frågar man sig nu om orsakerna till segern vid 
Gadebusch, vunnen af en öfveransträngd, utblottad och 



') Dat. Ben der den 28 Januari ar 1713. Genom den af Stenbock 
skickade Ofverste Scliwerin underrättades Konungen om segern. 

2 ) A ena sidan föreställes Konungens bröstbild med öfver skrift: Ca- 
rolus XII d. g. Ilex Sveciae; å andra sidan ett stycke af djurkretsen 
med de tre himmelstecknen Skytten, Stenbocken och Vattumannen, 
hvarmed både syftas på Fältmarskalkens namn och tiden, efter 
slaget skedde tvä dagar före vintersolståndet, dfi solen gar i Sten- 
bockens tecken. Ofverskrifien var: Lusus et Julnia Svecis. Under 
djurkretsen synas några skyar och ett fält. Nederst läses: Dani et 
Saxones Deo ultore a Stenboekio ad Gadebusch sub solst. bräm. 
A. 1712 victi. 

3 ) Enligt v. Halem (Leben Czar Peters) skulle Kyska härens förtraf 
varit vid Kriewitz tre mil frän Wackenstedt , dä underrättelsen om 
Danskarnes nederlag inträffade. Peter sjelf gästade Hertigen i 
Schwerin. lian befallde genast återtåg. 



Gl 

illa rustad här emot öfverlägsna fiender, uthvilade och 
innehafvande en fördelaktig ställning, sä ligger svaret klart 
för livar och en, som med någon uppmärksamhet följt gån- 
gen af vår berättelse. Stenbock, omringad af flera fiendtliga 
härar, nära tredubbelt starkare än hans egen, kastade sig 
genom en snabb rörelse oförmodadt på den svagaste och 
mest afskiljda flygeln, som också blott i sista stunden 
hann erhålla någon undsättning.. Flitig och skicklig re- 
kognoscering satte honom i stånd att känna fiendens ställ- 
ning och rörelser i god tid och att kunna handla derefter. 
Genom en rask rörelse åt venster tvang han Danska 
armeen att bryta upp midt i natten från Gadebusch till 
Wackenstedt, der den ännu ej hunnit väl uppställa sig, 
innan slaget begynte. I anordnandet af sina trupper vi- 
sade Stenbock sig såsom en utmärkt fältherre. Få fält- 
slag från denna tid lära väl förete en fullständigare och 
bättre samverkan mellan de olika vapenslagen än detta. 
Inga order utdelades sedan anfallet var begynt, förr än 
det lyckligt var fullbordadt och segern skulle fullföljas. 
Allt var på förhand väl beredt. Generaler och Ofverstar 
hade erhållit hvar sin skriftliga »efterrättelse» och utförde 
den noggrannt. Men öfverallt, der det gick hetast till, 
der var Stenbock, troget understödd af Diiker, tillstädes, 
uppmuntrande och ordnande. Soldatens tapperhet afgjorde 
utgången. Det Svenska artilleriet bör kanske särskildt 
nämnas för sitt förhållande denna dag. Dess hastiga och 
väl riktade eld, som aldrig, icke ens under framryckandet, 
upphörde, af höll obestridligen mer än något annat fienden 
ifrån att möta anfallet så som sig bordt. »Näst Gud», 
säger Stenbock derföre sjelf, »har jag Cronstedt att tacka 
för segern» '). Men utan att förringa någons välförtjenta 
ära kan den opartiske forskaren icke dölja för sig, att de 
fiendtliga befälhafvarnes beteende äfven hade ganska stor 



') Bref till Konungen. 



62 

del i den Svenska härens seger. Såsom man sett var der 
först och främst brist på enhet i befäl. Flemming och 
Scholten kommo ej öfverens om anordningarne. Danskarne, 
illa bevakade och sent underrättade om Stenbocks rörel- 
ser, dröjde alltför länge att intaga sin nya ställning, och 
Generalerne voro ej vid sina trupper, då dessa skulle ordna 
sig, hvarigenom trängsel och villervalla genast uppstod 
samt flera bataljoner af infanteriet aldrig kommo fram. 
Af General Scholtens rapport ser man, dels att han ej 
sjelf rätt visste huru och hvar trupperne stodo vid stri- 
dens början, dels att någon onämnd högre officerare, 
h varmed säkert menas Flemming, under loppet af slaget 
gifvit befallningar åt enskilda sqvadroner till anfall, hvar- 
igenom vigtiga punkter skola blifvit blottade på trupper. 
Artilleriet ställdes illa, emedan det icke tillräckligt beströk 
dalgången; det betjenades ej heller så som det Svenska. 
Den på Danska härens högra flygel liggande skog, som 
kunde gynnat försvaret så mycket, besattes sent och ofull- 
ständigt, hvarigenom vår venstra flygel, alla markens hinder 
till trots, kunde framkomma. Men de fiendtliga trup- 
perne, så väl här som i centern, stridde i allmänhet tap- 
pert och ihärdigt. Det Sachsiska rytteriet visade sig under 
slaget särdeles påpassligt och återställde flera gånger stri- 
den. Att äfven det underordnade befälet af alla grader 
ganska väl fullgjorde sin pligt, visar sig af det stora anta- 
let blesserade bland de fångua officerarne. Det utmärkta 
samband, den genomtänkta plan och den mönstervärda 
ordning, som spårades i den Svenska härens alla rörelser, 
saknades dock vid den högsta ledningen af fiendens, och 
häruti bör visserligen sökas den egentliga och förnämsta 
orsaken till hans nederlag. Till bestvrkande af denna åsigt 
må här anföras följande ord, hvarmed Fältmarskalken Flem- 
ming, i ett bref till en inflytelserik person vid det Danska 
hofvet, afslutar sina tankar om slaget. 



63 

»Mais voyons un peu 1'affaire en general. Avätit que 
de procéder a Texamen, faites vous informer si lon avait 
résolu dagir offensivement, ou de se tenir dans la defensive; 
si Ton avait donné des ordres pour l'un ou Fautre cas. 
Vous savez que 1'orsqu'il s'agit de donner bataille il ne 
suffit pas de ranger une armée suivant le rang de l'an- 
cienneté sur le papier, ce quon nomme ordinairement 
1'Ordre de Bataille; ce qui n'est pourtant quun arran- 
gement de régiment, et c'est la tout au plus TafFaire d'un 
Aide de Camp. Mais de faire une disposition dans une 
armée, comment se défendre, comment attaquer, instruire 
les Géneraux de ce qui les regarde dans ces dispositions, 
et instruire méme ceux qui sont assignés aux ordres des 
Géneraux, c'est la la véritable fonction d\in General en 
Chef. Et ainsi la question est apres avoir pris une reso- 
lution, soit d'attaquer 1'eunemi, soit d'attendre qu'on en 
soit attaqué, de faire les dispositions nécessaires pour l'un 
et 1'autre cas, d'instruire les subalternes, afin quils puissent 
prendre de justes mesures pour 1'exécution avec ceux, qui 
sont sous leurs ordres. Si Ton a voulu attaquer Tennenii 
on aurait du prendre ses avantages pour aller ä lui, et en 
ce cas on naurait pas du Tattendre comme on a fait, mais 
on aurait du avancer sur la grande plaine qui était devant 
notre camp, et que Jai passé avant de joindre votre armée, 
et oii Tennemi ne pouvait venir quen défilant. Si on a 
voulu attendre d'étre attaqué par Tennemi il fallait mieux 
connaitre le terrain et le choisir avantageux; profiter de la 
situation du camp, des marais, des bois, des villages etc. 
Quand un General en Chef a fait tout cela, on ne peut nen 
lui reprocher et on doit alors attribuer le mauvais succés 
au malheur, contre lequel on ne peut rien. Ou il faut 
1'attribuer a la mauvaise exécution et pour lors on doit 
cntrer dans le détail de la conduite de chaque General 
de Tarmée, et puis de chaque Régiment, jusqu' a Pindividu 
méme. Je ne sais si je vous puis donner des Lumiéres 



G4 

suffisantes, mais je suis persuadé que si vous n'étes pas 
instruits sur tous ces points, vous ne pourriez vous bien 
acquittcr de votre commission. Et si Ton condamne seule- 
ment les premiers officiers, pour excuser les fautes des 
Grands, on s'attirera un grand blåme et le Roi de Dane- 
marck se rendre en cela un trés-mauvais service». 

Igenom de artigt förtäckta orden vi bär anfört fram- 
sticker ofta en bitande satir. Men der uttalas sanningar, 
som äfven i våra dagar kunna vara nyttiga att inskärpa. 
Bland dessa står främst en sats, som af alla tiders erfa- 
renhet på mångfaldigt sätt är besannad, nemligen att 
den beslutsamt och kraftfullt handlande karakteren har 
öfverlägsenhet öfver den tveksamt afvaktande, på strids- 
fältet likasom vid rådsbordet, på det med stormen käm- 
pande skeppet liksom vid det alldagliga lifvets mångfaldigt 
vexlande bestyr. 

Följderna af slaget vid Gadebusch blefvo visserligen 
icke så stora, som mången föreställt sig. Fältmarskalken 
har ifrån flera håll, dels straxt efter slaget, dels och ännu 
mera under sina senare olyckor, måst uppbära mycket 
klander för sin förmenta overksamhet efter segern och 
för det han sedermera lät locka sig in i Holstein. livad 
den första beskyllningen beträffar, torde dervid böra påmin- 
nas, att segern var lika dyrköpt') som ärofull. Det i 
slaget deltagande Danska infanteriet och artilleriet var vis- 
serligen nästan tillintctgjordt, men det Danska och Sach- 
siska rytteriet deremot blott för ögonblicket skingradt 
och kunde snart ånyo gå i fält. I förening med Ryssarne 

') »Vij hafva vid denna Bataillen icke heller spunnit silke, ty jag 
saknar flere än jag förmodat, dock icke öfver 1,000, och finner 
arméen temmelig mycket delabreiad, så att jag icke förmår prose- 
sequera denne victorien som jag giärna ville. Och så fram t fijenden 
åter drager sinn förskingrade hopar lilsammaii och conjungerar sig 
med Kyssarne, så äro de oss vidt öfverlägsne i synnerhet på Caval- 
lerie, som, effter transporten icke ankommit, är allt för svagt till 
antalet». Stenbock till (Jarl XII, dateradt Renen den $ December. 
I Danska (ieh. Arch. 



65 

förmådde alltså fienden inom kort uppträda med öfVer 
20,000 man, hvaremot Stenbock ansåg sig kunna ställa i 
linien föga mera än 10,000 friska under den sista veckan 
af December 1 ). Innan man lyckats nå Ryssarne, hade 
desse hunnit återtaga sin fördelaktiga ställning vid Giistrow, 
hvarest man då, med Danska och Sachsiska rytteriet i 
ryggen och efter en ansträngd marsch, skulle vågat ett 
nytt slag. Lyckan, som bistår den djerfve, torde måhända 
gynnat ett sådant företag, och det hade, efter mångens 
öfverty gelse , varit skäl att nu försöka allt, för att vinna 
något; men sådan var icke Stenbocks åsigt. Han hade dels 
fruktan, att genom ett nederlag förstöra intrvcket af den 
nyss tillkämpade segern, dels hyste han nu åter ett svagt 
hopp att se den efterlängtade andra transporten anlända, 
och ansåg sig hafva skäl att framför allt afvakta den. När 
detta hopp snart svek var det gynnsammaste ögonblicket 
förlidet, och han gaf då efter för Kongl. Rådet Wellingks 
förespeglingar samt beslöt sig för att tåga in i Holstein 2 ). 
Detta är den andra anklagelsepunkten emot Fältmarskal- 
ken. Utan att gå händelserna i förväg vilje vi här blott 
erinra följande. Detta var samma väg som Torstensson, 
under det trettioåriga kriget, och Carl den X, under det 
derpå följande Danska, hade tagit. Minnet af dessa lyckliga 
och ärofulla tvenne fälttåg lefde ännu friskt på Stenbocks 
tid och lockade till efterföljd. Sannt är att ett företag 
af denna art var vågadt och med faror förenadt, men äfven 
lika sannt, att för den lilla härskaran fanns ingen annan 
utväg än valet emellan de största faror. 

') »Eders Maj:ts CavaUerie var så-utmattadt att icke femtonhundrade 
man kunde giöra tienst». Stenbock till Carl XIT, dat. Ton ningen. 
Danska Geh. Arch. 

-) Bref till Stenbock den 3 Januari 1713. (Orig. Fransyskt). Danska 

Geh. Arch. 



K. Vitter h. Hist o. AiU. Ak. Handl. Del. 25. 



66 

Fältmarskalken hade genast efter slaget vid Gadebusch 
afsändt Ofverste Löwenstjerna till G ref ve Wellingk i Ham- 
burg, för att inhemta hans tankar om livad som vidare 
borde företagas. Löwenstjerna återkom till Wismar den 
27 December n. st. samt medbragte svar från Wellingk ') 
af innehåll, att: 

l:o. Han funne det rådligt, att armeen utan dröjsmål 
borde tåga in åt Holstein, genast bränna Altona, samt derpå 
genom en General-Adjutant meddela Konungen af Dan- 
mark, att denna stad blifvit uppbränd derföre att Stade 
i Bremiska landet förut undergått samma öde genom 
Danskarnes hand; att Konungen anmodades låta utrymma 
stiftet Bremen, i motsatt fall skulle alla städer i Holstein 
brännas likasom Altona. Om Danskarne utrymde Stade, 
så borde den aftågande garnisonen qvarhållas, emedan 
flera Svenska fångar funnos deribland, hvilka blifvit tvingade 
till krigstjenst. Derefter kunde man bruka den för till- 
fället i Administratorn Christian Augusts sold stående 
Wellingkska bataljonen till garnison i Stade. 

2:o. I Holstein borde kontributioner utskrifvas, till 
vedergällning för dem, som Konungen af Danmark utkräft 
både i Pommern och Bremen. Derigenom skulle Svenska 
hären ej allenast kunna underhållas utan ock de gamla 
Regementena göras fulltaliga och några nya värfvas. 

3:o. Både de s. k. Vierländerna kring Hamburg och 
staden Hamburg sjelf borde brandskattas. De förra till 
lika belopp som Danskarne utpressat, den sednare minst 
100,000 R:dr. 

4:o. Grefve Wellingk åtog sig att köpa 200 artilleri- 
hästar, men som dessa ej kunde lemnas förrän efter 14 
dagar, så bad han Stenbock att under tiden använda dragon- 
hästar, för att kunna fortskaffa artilleriet hastigare. 

*) Efter en skriftlig promemoria af Ofverste Löwenstjerna. Kongl. 

Danska Geh. Arch. En dylik finnes oek i Riks Arch. såsom 

bilaga vidfogad Stenbocks brcf till Rådet, dat. Tönningen den 9 
Mars 1713 



67 

llertigdömet Holstein styrdes vid denna tid, såsom 
bekant, af A dminis trätorn Christian August, farbroder till 
den minderårige »regerande Hertigen» Carl Fredrik, hvilken 
uppfostrades i Sverige hos sin morfaders moder, den åldriga 
Enkedrottninoen Hedvig Eleonora. Det var sålunda eoent- 
ligen att anse icke blott som neutralt land, utan snarare 
som bundsförvandt. Visserligen hade Interims-Styrelsen i 
Hertigdömet på senaste tiden medgifvit den Danska hären 
åtskilliga fördelar, men detta kunde förklaras af den tvin- 
gande nödvändigheten, som föranledde densamma att böja 
sig för öfvermakten, och det var föga klokt, att alltför 
strängt tillämpa vedergällningsrätten, då Svenskarne i sin 
ordning besatte landet. Det grymma rådet att bränna 
Altona var måhända uppriktigt menadt, men i alla fall 
högst beklagligt. Denna omenskliga våldsbragd förde hvar- 
ken välsignelse eller nytta med sig, utan tvertom blef 
den en källa till olyckor för alla, som deruti hade större 
eller mindre del. 

Emellertid beslöt Stenbock, efter öfverläggning med 
sina Generaler, att handla i hufvudsaklig öfverenstäm- 
melse med dessa åsigter, framställda af den i politiken 
särdeles erfarne Wellingk, till hvars råd han dessutom 
af Svenska Regeringen allt från början blifvit hänvisad. 
Han lät derföre skyndsamt iordningställa sin i Wismar 
anskaffade bromateriel och slog dermed hastigt en 430 
alnar lång brygga vid Herrenfähr öfver Travefloden '); 
hvarpå hela armeen den 30 December n. st. inryckte i 
Holstein och tog qvarter ej långt ifrån Lybeck. Den 2 
Januari 1713 n. st. hade Fältmarskalken sitt högqvarter i 
StrecksdorfT, och den följande dagen i Segeberg. Då han 
beträdde Holsteinsk mark utfärdade han ett manifest, deri 
han sökte rättfärdiga sig för de oundgängliga krigsgärdernas 

l ) General Ekeblad hade härvid öfverinseende. Eu mindre del af 
infanteriet, med Elfsborgs Eegemente i spetsen, gick öfver iseu för 
att skvdda arbetet. 



68 

utskrifvande '). Armeens ställning här var ej så ofördel- 
aktig. Stödd mot sjön och betäckt af Travefloden i fronten 
knnde den nemligen skydda sina »kontributions-partier» 
och invänta en möjligen anländande undsättning från Sverige, 
hvarföre Stenbock här tills vidare tänkte stanna. Men 
olyckligtvis af hördes ingen transport, och kölden tilltog 
hastigt, så att Travefloden öfverallt belades med stark is. 
Dertill ankom en ny ännu mera enträgen uppmaning ifrån 
Wellingk, att fullfölja fälttågsplanen och framförallt icke 
skona Altona '). Stenbock tvekade dock ännu och skickade 
derföre Kapten Fock tillbaka, för att med Wellingk -öfver- 
lägga om han icke hellre borde våga ett slag med fienden; 
men Wellingk afrådde helt och hållet ett sådant vågspel, 
tilläggande: »J'espére que Vous userez des chicanes et du 
flarn beau, pour leur faire manquer de subsistence et surtout 
de fourage. Extrema fecit cui extrema infliguntur». Under 
tiden samlades en Dansk styrka på gränsen af Jutland. 
Från söder anryckte Sachsarne, långsamt följda af Rys- 
sarne. Ett hastigt beslut måste tagas, och Wellingks hård- 
hjertade förslag gick nu i fullbordan. Ofverste Bassewitz 
inryckte i Altona med 200 hästar kl. 9 om aftonen den 

7 Januari n. st. Tian fordrade genast en drvg brand- 
skatt af staden. Snart derpå ankom Ofverste Strömfelt 
med 800 hästar, att gifva den förres begäran tillbörligt 
eftertryck. 

Altonenserne visade sig i början gensträ fviga, och deras 
deputerade ville på inga vilkor gifva något mera än 2,000 
K:dr till soldaternas förtäring. Kl. 8 f. m. söndagen den 

8 Januari (n. st.) anlände Fältmarskalken sjelf, åkande i 
vagn. Nu ändtligen iusågo stads-myndigheterne att saken 
var alfvarsam. På Langenstrasse kommo Prosten Sass, 

') Finnes p« Tyska i Schwed. Farna, XV Del. ocli är i Loeub. Sten- 
bocks Lefverne öfversatt på Svenska, hvarföre det har icke meddelas 
i sin helhet. 

2 ) Bref frän Wellingk, dat. Hamburg (len 7 Januari. (Orig. Fransyskt). 
Danska Geh. Arch. 



69 

Syndicus och flere bland de förnämsta borgarne derföre 
honom till mötes, med de bevckligaste föreställningar om 
lindring i den svåra brandskatten. Under dagens lopp 
erbjödo de först 20,000 R:drs kontribution;< sedan lofvade 
de till och med summans påökning ända till 36,000 R:dr. 
Men de ville ej utbetala något belopp genast, hvaraf man 
kan vara berättigad antaga, att de alltjemt blott önskade 
draga ut på tiden, i hopp om hjelp. Uppskof kunde af 
lätt insedda skäl ej medgifvas. Emellertid ökades Sten- 
bocks oro. Af hans egna ord ser man huru de pinsammaste 
känslor vexlade i hans själ timma efter timma, och yttre 
omständigheter bidrogo icke att lugna dem. Han hade 
bedt om ett möte med Grefve Wellingk i Altona, men 
under förevändning af opasslighet hade denne sluge herre 
uteblifvit, hvarföre Stenbock emot eftermiddagen sjelf afreste 
till Hamburg, för att besöka honom och aftvinga honom 
bestämda föreskrifter. Här eo;de då ett sammanträde rum 
dem emellan, i närvaro af Ofverste Bassewitz m. fl. 
AVellingk sade helt kallt att han ej ville inlåta sig i rätt 
bestämda öfverläggningar, men yrkade dock fortfarande 
obevekligt på Altonas brand, utan afseende på den erbjudna 
lösesumman; ty, såsom han sade, »genom stadens förstö- 
rande kunde man tillfoga Danmark en skada, som ej på 
30 år skulle öfvervinnas; särdeles blefve dess örlogsflottas 
utrustande omöjliggjord». Stenbock vågade icke längre 
motsäga, utan återvände till Altona kl. 5 e. m. samma 
dag. Han lät nu arrestera Syndicus, föra honom till sig 
och affordrade, i hans och öfriga stadsmyndigheters närvaro, 
staden 100,000 R:dr; men både Syndicus, Rådsherrarne 
och Prosten Sass framställde enträget omöjligheten att i 
hast anskaffa ett så stort belopp. Den fordrade summan 
var troligen också numera blott en förevändning, och Sten- 
bock förkunnade dem snart det hårda öde som förestod 
staden. De förfärades och bädo om försköning, men inga 
böner hjelpte. »Jag tvättar i denna sak mina händer med 



70 

Pilato och låter mina ordres gå» '), var Stenbocks enda 
svar. En rörande scen följde nu. Alla närvarande fullo 
på sina knän. Prosten Sass, en allmänt aktad och vörd- 
nadsvärd Herrans tjenare, förehöll dem alfvarligt deras syn- 
der och det straff, som dessa alltid förtjena; >men», tillade 
han slutligen, vänd mot Stenbock och med bruten stämma: 
"Eders Excellence gifver jag min presterliga välsignelse , 
hvarpå han långsamt och högljudt läste välsignelsen, enligt 
kyrkohandboken. Derpå aflägsnade sig stads-myndigheterne, 
men Fältmarskalken qvarstod ensam med sänkt blick och 
blödande hjerta. Ännu en gäng sökte han erhålla den 
begärda summan. Ofvcrste Bassewitz skickades till den 
ändan att öfverlägga med 2:ne af stadens Rådmän, Herrar 
Kliiwer och Fliigge, samt fick slutligen af dem ett slags 
försäkran att f>0,000 R:dr skulle erläggas, men då saken 
föredrogs för Fältmarskalken och de närmare vilkoren om 
säker borgen o. s. v. skulle bestämmas, ansåg han sig ej 
kunna derined åtnöjas, och måhända trodde han äfven att de 
deputerade blott ville draga ut på tiden, hvarföre han tvärt 
afbröt underhandlingen och afreste till högqvarteret i Pinne- 
berg. Befallning att bränna staden gafs kl. 12 på natten. 
Det var Ofverste Strömfelt och hans dragoner, som erhöllo 
detta för ärliga och tappra krigare föga afimdsvärda uppdrag. 
»Så fort qvinnor och barn lemnat staden, borde antändningen 
ske på flera ställen; ingen plundring skulle tillåtas; påföljande 
morgon skulle hans détachemcnt åter stöta till hufvudhären» '). 
Och så skedde. Kl. 3 var allt i ljusan laga och den dröj- 
ande vintersolens bleka strålar såg blott rykande ruiner. 

Endast omkring 100 hus undsluppo branden och det 
berättas att dessa voro ibland de sämsta. Många omkommo 
under det de sökte rädda, sitt bohag, andra fröso ihjel. 
Visserligen hade mycket af större värde på förhand blifvit 

') Berättelse om tle branden föregående underhandlingar med borgarne 

är bufvudsakligen hemtad ur Loenbom. 
-) KongL Danska Geh. Arrh. 



71 

ur staden bortfördt af innevånarne, men skadan var dock 
högst betydlig, äfven uti lösegendom. Från höjden af 
Hamburgs murar skall Grefve Wellingk med känslolös 
kallsinnighet hafva beskådat grannstadens sorgliga öde '). 
Stenbock deremot var dyster och nedslagen. Han utbrister 
sjelf i sin bekanta Relation af 1716 i följande ord om den 
föröfvade våldsgerninoen: 

»Jag fruktar att denne (Prostens) välsignelse öfverdrog 
mig Guds vrede, ty förutan att Hans Maj:t, min Aller- 
nådigaste Konung af denna röken aldrig haft den ringaste 
nytta, der jag lik visst på den stunden var så fattig som 
en kyrkråtta och armeen led nöd, så är ock mången 
oskyldig enka och faderlös genom denna olyckeliga bran- 
den ej allenast kommen om lifvet, utan om alt deras, 
bragte til tiggarestafven, jag, Gudi klagadt, sen den dagen 
stört i den ena olyckan efter den andra, och har alt sedan 
aldrig haft en glad eller helsosam stund; ty Gud vet at 
jag och hvar redelig man bär horreur för sådana execu- 
tioner, der intet yttersta nöden och sjelfva krigs-raisonen 
det kräfver» 2 ). 

Dessa den ångerfulla sjelfbekännelsens ord tala till- 
räckligt för sig sjelfva. Vi kunna derföre vända våra 

*) Det påstods, att han af Hamburgarne hade mottagit mutor, för att 
Altona måtte förstöras. Detta är ej hevist, men på sitt yttersta 
skall Wellingk hafva gjort en ångerfull anspelning på sin skuld. 
(Jemf. Loenbom, 4 Del. sid. 31, noten g). Straxt efter branden 
lärer Wellingk emellertid ej hafva vidkiints någon delaktighet, utan 
skall han tveitom hafva både numdteligen oeh i bref till Bender 
beskyllt Stenbock att vara ensam skulden till allt. (Envoyén Fock 
till Stenbock den ^ ff Januari, i Kongl. Danska Geh. Arch.). 

2 ) Till Konung Carl skrifver han från Oldesworth den 29 Januari: 
»Denna ovanliga execution, som skiedd är i Altona, ställer jag der 
hän, och må jag bekiänna at til förtigandes andra skiahl och 
omständigheter, jag eij annat kan finna än E. Kongl. Maj:t bättre 
varit betient med 50,000 R:dr til siorter, skoor och strumpor med 
mehra för sina arme soldater än med en hand full aska och förak- 
telig låga, som upptänder om E. Kongl. Maj:ts vapen förhatelige 
omdömen, sed quod factum est infactum fieri nequit». (Danska 
Geh. Arch.). 



72 

blickar från det upprörande skadespel vi ofvan beskrifvit 
till härens rörelser. Sedan Fältmarskalken ej längre för- 
mådde bibehålla Traveställningen, så fanns ingen annan 
utväg, än att långsamt draga sig norrut och, om ej någon 
lycklig slump erbjöde sig att vinna ett fältslag eller skilja 
fienderna åt, från Jutland slutligen antingen sjövägen åter- 
vända till fäderneslandet eller, i händelse vintern blefve 
mvcket stark, tåga öfver Belterna och föreskrifva freden 
på Seland, likasom Carl den Tionde Gustaf. Svårigheterna 
härvid voro att få underhåll för armeen och något andrum 
till att börja med, emedan sjukligheten tilltog i en oro- 
väckande grad och särdeles hästarne voro medtngna '). 
Derföre fördes trupperne utan egentligt uppehåll till trakten 
af Friedrichsstadt. Fältmarskalken sjelf hade högkvarteret 
den 10 Januari i Elmshorn, den 11 i Krempe, den 12 
i Nienbrock, den 13 och 14 i StruebendorfF samt den 15 
i Heydedorff, belägen en och en half mil ifrån Friedrichs- 
stadt. Här förlade han 2:ne Regementen infanteri 2 ) och 
sände återstoden in uti eller närmare staden 3 ). Under 
marschen hade iian sökt pa allt sätt indrifva de befallda 
kontributionerna, men detta skedde endast med svårighet 
och motsträfvigt, till trots af förnyade kungörelser, och 
oaktadt all möjlig lättnad beviljades det Holsteinska husets 
omedelbara undersåtar, så att de endast skulle betala 30 % 



1 ) Knappt 2,000 friska och dugliga funnos vid rytteriet. Stenbocks 
bref till Carl XII, dat. Oldensworth den |§- Januari 17 l.'j. Danska 
Geh. Areh. 

2 ) Wermlands och Nerikes samt Dal-Regementet. 

3 ) General-Major Aschebergs Rytteri-Regemente i Tiebensee och Dick- 
husen; Södermanlands i Wesslenlmhren; Westgöta-Dals i Hemming 4 
stedt; Helsiuge i Liede och Bracken; Schultz's i Wemie och Ober- 
wiseh; Östgöta i Stoll och Wittenwordtj Elfsborgs i Striibbel; 
Artilleriet i Weddingstedt j Westgöta rytteri i Busun och Hedvig- 
skoog; Marderfelts dragoner i Dickhusen och Busommer sockens Pom- 
merska rytteriet i llemm; Marschalcks dragoner i Söderdieck; Bre- 
miska rytteriet i Norddiek. (General-Major Zacharias WolfTs Jour- 
nal i Tönningen, tryckt i Köpenhamn 1711). 



73 

af de först utkräfda '). Hären rastade omkring Friedrichs- 
stadt, der den erhöll någorlunda goda qvarter. Till Nord- 
Ditmarschen sändes genast Ofverstarne Bassewitz och Ström- 
felt med sina dragoner, för att indrifva pålagor och under- 
söka landet; men från dem inlupo snart underrättelser, att 
vägarna, till följd af ett nu olyckligtvis åter inträffande 
töväder, voro uppblötta nästan ända till oframkomlighet. 
Hvad som dervid tröstade Fältmarskalken var dock att 
Grefve Wellingk i bref förespeglat honom den till visshet 
gränsande sannolikhet, att Ryska hären ej skulle öfver- 
skrida Holsteinska gränsen, utan att Svenskarne, om de 
blott kunde hålla ut i 3 veckors tid, skulle få att göra 
ensamt med de Danska och Sachsiska trupperna. Derföre 
fattade han det beslut, att omkring Friedrichsstadt afvakta 
tiden, sökande på det förmånligaste sätt anordna försvaret 
derstädes 2 ) Men denna något mera lugnande föreställ- 
ning blef tv värr af kort varaktighet. Redan mot efter- 
middagen påföljande dag, den 17 Januari (n. st.), kommo 
nemligen de 2:ne Holsteinske Geheime-Råderne Baner och 
Reventlow till Friedrichsstadt i egenskap af sändebud från 
Administratorn. De medförde nedslående underrättelser. 
Hela den förbundna härsmakten nalkades söder ifrån fram 
emot Rendsburg 3 ). Czar Peter, långt ifrån att tänka på 
att skilja sig från Konung August, hade tvertom högtidli- 
gen stadfästat förbundet med honom och äfven lofvat att 
icke öfvergifva Konungen af Danmark, utan på det krafti- 
gaste biträda vid försvaret af dennes hotade arfländer. Få 
dagar efter Altonas brand hade Czaren gästat Hamburg 
och dä äfven besökt de rykande grushögarne, utdelat pen- 
ningar till de husvilla och nödlidande innebyggarne och 

x ) Troligen till följd af Hertigliga Regeringens Protest af don I Janu- 
ari 1713. Orig. Tyskt. Kongl. Danska Geh. Aivh. 

2 ) Uiks-Arch. Stenbocks bref till en okänd, dat. Tönningen den 21 
Februari 1713. 

3 ) Deras trupper hade icke gjort den långa omvägen nedåt Altona som 
vina, utan tagit vägen öfver Oldesloho och Neumiinster. 



. 74 

svurit en dyr ed att hämnas deras olycksöde '). Om man 
betänker huru många städer han sjelf låtit och framdeles 
skulle låta härja och bränna på ett långt hjertlösare sätt 
samt hvilka gräsligheter hans horder dagligen tilläto sig 
i Finland och Östersjöprovinserna, så väcker visserligen 
denna högljudda, officiella medlidsamhet både löje och 
förakt. Emellertid betecknade den nogsamt hans beslut 
att kraftigt fullfölja kriget. Danskarnes truppstyrka i norra 
Slesvig erhöll dagligen förstärkningar dels ifrån öarne, dels 
ifrån Norge J )> s <° 1 at >t den ensamt snart till antal kunde 
mäta sig med hela Svenska hären. Stenbock skulle således 
inom kort finna sig fullkomligt omringad. Men den Her- 
tigliga Regeringen, hvari själen var den beryktade Geheime- 
Rädet Baron v. Görtz, önskade icke att med Sveriges 
undergång se sig beröfvas det sista stödet emot Danmarks 
öfvervälde, utan ville derföre gerna »offerera sin tjenst till 
armeens conservation, om den änteligen skulle genom den 
stora påträngande makten kunna komma att lida». Fält- 
marskalken, som väl insåg de tilltagande vådorna af sin 
ställning och ej ville stöta Hertigliga Regeringen ifrån sig, 
tackade för det gjorda anbudet, och nu uttalades för första 
gången det olycksbringande namnet Tönningen. Stenbock 
gjorde det i början knapt på allvar. Han dolde icke att 
hans egentliga plan vore ett infall i Jutland, och han 
begärde derföre först penningeförsträckning af 100,000 R:dr. 
Men då sändebuden invände, att Administratorn omöjligt 
kunde anskaffa en så stor summa och i alla fall icke kunde 
våga det, för att ej kränka neutraliteten, så bad han om 
betänketid och att få rådgöra med sina högre officerare 3 ); 
men detta, menade sändebuden, vore att röja underhand- 
lingen, som tillsvidare borde hållas fullkomligt hemlig. 



') v. Halem, Leben Czar Peters des Gr. 

2 ) Derifrån koramo 5 ä 6,000 man fotfolk. Stenbocks bref i Riks Arch. 

3 ) Närvarande i högqvarteret voro för tillfället, enligt Loenbom, General- 
Majorerne Grcfvarne Aschebcrg och Abraham Brahe. 



75 

Stenbock, som trodde hela beskickningen vara en blott 
höflighets åtgärd, yttrade då, att i sådant fall visste han 
ej någon annan tjenst att begära, än fritt intåg i fästnin- 
gen Tönningen. Han räknade icke på att få gynnsamt 
svar härpå '). Men sändebuden svarade till hans förvå- 
ning icke nej, utan Reventlow afreste följande dagen till 
Gottorp att inhemta Administratorns befallning. Emellertid 
ansåg icke Fältmarskalken det vara skäl att derföre för- 
dröja sin marsch. Stränga nattfroster gjorde flodisarne 
temligen starka och vägarne något bättre. För artilleriets, 
rytteriets samt trossens fortkomst anskaffades i hast något 
bromateriel. Hären öfvergick sålunda Eiderfloden och mar- 
scherade uppåt Husum på tvenne vägar. Sjelf betäckte han 
återtåget med allt artilleriet och 4 Regementen fotfolk. 
Då emellertid hvarken underhandlare eller fiender syntes 
till, följde han snart hären och ankom den 18 mot aftonen 
till ofvannämnde stad. Hufvudstyrkan af armeen förlades 
i qvarter uti omkringliggande byar, för att förunna man- 
skap och hästar någon hvila och att proviantera sig. Men 
starka posteringar lemnades framskjutna på dess venstra 
flank. Så stodo utåt stranden af Tren-strömmen och vid 
Hollingsteds bro Södermanlands Regemente, Pommerska 
Rytteriet och Marschalcks Dragoner med 4 kanoner, alla 
under Ofverste Schlippenbachs befäl, hvilken lät upprifva 
alla andra broar öfver floden, för att försvåra fiendens 
anmarsch. I de talrika byarne mellan Schwabsted och 
Oldersbeck förlades Marderfelts Dragoner jemte Elfsborgs 
och Helsinire Infanteri Regementen, under befäl af General- 
Majoren Grefve Stackelberg 2 ). 

Ofverstarne Strömfelt och Bassewitz afsändes ånyo 
åt Slesvig och Als, för att söka anskaffa föda för folk och 
hästar samt penningar äfvensom underrättelser om den 

! ) Stenbocks bref till Konungen, Tönningen utan dat. Danska Geb. 

Archivet. 
•) Hade förut kommenderat i Stade och nyligen stött till hären. 



76 

norra Danska härens rörelser. Fältmarskalken tänkte, 
enligt sin egen uppgift, efter 5 ä 6 dagars ra.>t åter bryta 
upp ifrån trakten af Husum och tåga vidare norrut, samt 
möjligen ännu en gång slå och skingra en del af sina 
fiender, innan den andra hunne lemna den något verksamt 
bistånd. Derföre arbetade han med outtröttlig omsorg på 
armeens försättande i marscbfärdigt stånd. Men hindren 
växte oupphörligt, så väl i anseende till det allt trängre 
utrymmet han hade att förfoga öfver, som till befolknin- 
gens fruktan eller afvoghet. Krigstukten blef äfven allt 
svårare att vidmakthålla hos den oupphörligt mot försa- 
kelser kämpande soldaten. Spar af indisciplin begynte 
redan visa sig. Under rasten omkring Husum inträffade 
emellertid den af görande vändpunkten i Svenska härens 
öde. Det är ganska svårt att fullkomligt klart kunna göra 
sig reda för det rätta förhallandet med besittningstagandet 
af Tönningen och de underhandlingar, som föregingo detta 
steg. Att det ej blef taget till följd af blott en enda mans 
beslut, utan såsom en frukt af mänga öfverläggningar, af 
olika intressens kraf och de raskt sig utvecklande hän- 
delsernas tillskyndelse, — så mycket är visserligen utom 
allt tvifvel. Men man spårar mycken partiskhet i de olika 
sidornas berättelser ') om sakens förlopp, och samtida för- 
fattare hafva till och med ej sällan grundat omdömen blott 
på lösa rykten, hvilka ej en gång haft den ursäkt, att de 
varit sannolika. Svårt är alltså att fullt sanningsenligt och 
tydligt framställa de sista scenerna af det blodiga skade- 
spelet. .Med tillhjelp af oss föreliggande interessanta, till 
en del förut alldeles okända, handlingar ur Köpenhamns 
rikhaltiga archiv hoppas vi dock att åtminstone i någon 
man lyckas återgifva sanningen. Beklagligtvis tillåter den 
oss icke längre att fullkomligt och obetingadt tillerkänna 
Stenbock all den kraft och beslutsamhet, som han förut 



') I Loenbora förekomma Bfi många mot hvarandra stridande uppgifter, 
att do blott bidraga att göra begreppet mera oredigt och dunkelt. 



77 

alltid utvecklat. Ett tilltagande svårmod hade bemäktigat 
sig hans sinne efter Altonas brand. Tyngden af ansvaret 
växte h varje dag. Olyckorna hopade sig, svårigheterna 
ökades och förvärrades genom tillfällig otur af flera slag, 
såsom med väderlek, uppsnappade och försenade bref 
o. s. v. '). Allt detta medtog hans både kropps- och själs- 
krafter, och vi se honom hädanefter allt oftare och allt 
ängsligare söka det bräckliga stödet af en krigskonselj, 
sammansatt af Generaler, lika tappra, men vida mindre 
insiktsfulla än han sjclf ). Krigskonseljernas beslut blefvo 
derföre blotta återljud af hans förslag, lika kraftlösa som 
tröstlösa, och livad hans egna planer beträffar, så låta 
många af honom fällda yttranden ana, att han tyvärr ej 
sjelf alltid i tid hade fattat en fullt bestämd och orubblig 
öfvertygelse, utan var böjd än för att gå till Jutland, än 
för att innesluta sig i Tönningen, än för försvar på fältet. 

Den 22 Januari n. st., innan ännu bestämdt svar ifrån 
Holsteinska Reoerino-en anländt, sammankallade han till 
krigsråd alla -Generaler och Ofverstar, som kunde infinna 
sig. Der framställde han uti ett långt och med vanlig 
skicklighet skrifvet tal till dem följande frågor: 

l:o. Borde man fortfara att, som hittills, »agera defen- 
sive» , eller låta det komma an på en »hazard» och gå fien- 
den emot? 

2:o. I sednare fallet, skulle man utan dröjsmål angripa 
honom eller först locka honom uppåt emot trakten af 
Kolding, hvilket ej syntes oklokt, om man blott vore för- 
säkrad att subsistencen icke skulle fela i Jutland? 

3:o. Om man kunde så fullkomligt härja landet under 
tåget norr ut, att fienden förr än vi sjelfve blefve tvungen 



1 ) »Både Gud, situationen och väder stridde emot oss». Stenbock til! 
en okänd, Tönningen den 21 Februari 1713. Kiks-Areliivet. 

2 ) General-Löjtnant Diiker hade lemnat hären, troligen tor att sköta 
sin brutna helsa. Honom saknade Stenbock mycket. (Danska Geo 
Ajrchivet). 



78 

att vika, samt om man med sådan afsigt borde undvika 
slag? Detta förslag var mindre förmånligt, än man vid 
första påseendet skulle tycka, derföre att fienden ännu en 
tid kunde taga sin näring från betydliga delar af Holstein 
och Slesvig, der de Svenska trupperne ej framtågat och 
dit deras ringa styrka ej tillåtit dem att utsträcka sina 
partier. Derföre frågades ändtligen: 

4:o. Om ej det minst vådliga beslutet vore, att draga 
sig vesterut åt den s. k. Eiderstedtska halfön, i nödfall 
bemäktiga sig tillträde till den neutrala fästningen Tönnin- 
gen, eller ock under skydd af dess kanoner af vakta hjelp 
ifrån Sverige. 

Krigsrådet svarade enhälligt'): »I betraktande af 
Konungens interesse, armeens tillstånd, Fältmarskalkens 
anförda skäl mot och med, samt det nu upkomna töväder, 
hvilket alla marscher och rörelser innan kort skulle göra 
dubbelt svårare och om några dagar omöjliga, borde man 
tåga in i Eiderstedtska Marsch och der söka att subsistera, 
till dess fienden, antingen för Turkiska kriget eller brist 
på nödigt uppehälle eller främmande makters mellankomst, 
blefve nödgad att draga af. Emellertid skulle armeen, så 
fördelaktigt som orten tillät, posteras och söka att bibe- 
hålla sig vid Husum, till dess Fältmarskalken funnit medel 
att i Eiderstedtska Marsch inrätta magasiner. Till den 
ändan borde man försäkra sig om passen och ingångarne 
till berörde marsch-länder, så att tillflykten dit vid all 
påkommande händelse ej kunde fela. Att låta saken komma 
an på en ny hufvudträffhing kunde de nu icke tillstyrka; 
ty om de än sloge fienden, som likväl aldrig kunde ske 
utan förlust af manskap, skulle armeen, som nu knappt 
utgjorde 10,000 man, ändå ogörligen kunna tränga åt Pohlen. 
Af ofvannämnda orsaker och den obotliga skada, som vore 

') Originalet, aff;ittadt på Tyska, skickades till Bender. Conceptet 
tinnes jcmte andra Stenbocks papper i Köpenhamns Arehiv. En 
copifl i Riks Archivet. 



79 

att vänta genom armeens undergång, kunde de ej heller 
gilla tågandet åt Jutland, eller råda att armeen skulle gå 
ur sina fördelaktiga positioner och exponera sig att på en 
obeqvämare ort blifva omringad af fiendernas myckenhet; 
utan här borde man på det nogaste förvara alla tillgångar 
och fördelar. Skulle fienden likafullt tränga in på dem, 
ville de, på den ort det skedde, söka att tappert taga 
honom emot. Hurudan utgången då blefve, vore dock 
vägen till marschländerna dem icke förbjuden. Annat medel 
till armeens och sin räddning kunde de icke framställa, 
utan i hopp om den Högstes välsignelse lofvade de att 
alla göra sitt bästa». 

I detta protokoll namnes icke Tönningen, men det 
står så siodt som att läsa mellan raderna. Stenbock kunde 
åtminstone begagna dokumentet såsom försvar för det han 
lät der innesluta sig. 

Redan sedan mer än en veckas tid rådde en liflig 
utvexling af bref och bud emellan Stenbocks högqvarter och 
Kommendanten i Tönningen, Holsteinske Ofversten, senare 
General-Majoren, Zacharias Wolff. Åtskilliga Svenska offi- 
cerare befunno sig tidtals i staden på permission eller som 
sjuka '); och detta i trots af den Hertigliga Regeringens 
befallning af den 10 Januari, att utan »speciale ordres 
ingen skulle insläppas, som tillhörde de krigförande härarne. 
Den 15 skickade Stenbock, som då befann sig nära Frie- 
drichsstadt, en General-Adjutant till Tönningens portar med 
begäran att blifva insläppt, emedan han ville tala med en 
Ofverste Rosen angående desertörer. Men General-Adju- 
tanten nekades inträde och måste resa tillbaka med oför- 
rättadt ärende. Dagen derpå skickade Kommendanten, 
hvilken fruktade efterräkning, den Löjtnant"), som haft 
vakt vid porten, till Heyde, men han blef ganska strängt 

*) Bland andra Ofverste Rosen. 

2 ) Vid namn Liittchens. Dessa detaljer äro liemtade ur WolfTs Journal, 
tryckt, i Köpenhamn 1714. 



so 

bemött af Fältmarskalken, och fick ej desertörerna med 
sig tillbaka. Att för framtiden förebygga dylika obehag, 
mildrades Hertigliga Regeringens förbud, så att några i 
sänder af befälet skulle få inlåtas utan vidare förfrågan. 
Emellertid lefde Kommendanten i en beständig oro. Med 
otillräckliga försvarsmedel och ej fullt klara befallningar 
ifrån sin Regering, visste han ej rätt huru han skulle bete 
sig. Garnisonen i Tönningen bestod, enligt Wolffs egen 
uppgift, af 3:ne bataljoner fotfolk, nemligen det Furstliga 
Lif-Regementet, 2 bataljoner, omkring 1,000 man starkt, 
och den Wellingska bataljonen, omkring 450 man stark; 
derjemte omkring 100 man Holsteinskt artilleri '). Fäst- 
ningen befanns för denna garnisons-styrka rikligt försedd 
med förråder och proviant. Dess läge vid Eider-flodens 
utlopp i Nordsjön var i så måtto fördelaktigt, att det lät- 
tade transport och försvårade fullkomlig inspärrning af fäst- 
ningen; men hela trakten i Eiderstedtska Marsch var vat- 
tensjuk och sålunda ganska osund, särdeles höst och vår, 
hvaraf de Svenska trupperne alltför snart kommo i en 
bedröflig erfarenhet. 

Den 29 Januari återkom Grefve Rewentlow från Got- 
torp med det svar, att Administratorn möjligen skulle be- 
qväma sig att låta uppsätta en traktat om fritt intåg i 
Tönningen, dock endast under vissa vilkor. Stenbock 
genmältc, att han blott hade sin Konungs fullmakt att 
föra hären, men icke att underhandla om några trakta- 
ter. De båda sändebuden genmälte deremot: Han kunde 
lita på, att Administratorn nog skulle lägga sig ut för 
saken hos Konungen till det bästa, blott Stenbock ville 
beqväma sig att skrifva ett bref, för att begära inträde 
i fästningen. På dennes nekande svar utbrusto de med 
hetta, att all underhandling vore omöjlig, om han hyste 

l ) Af dessa trupper låg dock den Wellingska bataljonen t. v. i qvarter 
utom portarne, och en vakt af 150 man tjenstgjorde vid Gottorpä 
slott hos Administratorn. 



si 

sådant misstroende till dem och Fursten. Der ordvexlades 
en stund utan vidare påföljd. Stenbock, som under ett 
ögonblick skaffat sig tillfälle tala några ord i hemlighet 
med flera af sina i högqvarteret varande Generaler, hvilka 
på det ifrigaste tillrådde förslaget, gaf dock slutligen vika, 
såsom han säger, för »att ej stöta Herr Administratorns 
offert för hufvudet», och — »som ingen annan conservation 
fanns för armeen». Han skref det begärda brefvet 1 ) i 
dels bevekande, dels hotande ordalag. Geheime-Rådet Re- 
wentlow jemte Holsteinske Sekreteraren v. Stambke åter- 
reste dermed till Gottorp, att inhemta Hertigliga Rege- 
ringens tanke om huru man skulle på bästa sätt tillvägagå 
vid utförandet af denna ömtåliga angelägenhet. Geheime- 
Rådet Baner 2 ) reste till Tönningen. Fältmarskalken å 
sin sida beo-agnade de närmaste daoarne till att anskaffa 
föda och hästar. Det förra gick ej alltid efter önskan '), 
alldenstund de Holsteinska embetsmännen häruti visade 
sig nog liknöjda. Men han lyckades deremot samla öfver 
1,000 hästar, h vilket var för hans till en stor del oberidna 
kavalleri en välkommen förstärkning 4 ). Han tvekade ännu 
i djupet af sin själ huruvida han verkligen borde begagna 
sig af Administratorns tillfrud eller ännu söka tränga upp 
åt Jutland. Hans förläggning af trupperna i grannskapet 
af Eider- och Trene-floderna visar detta ganska tydligt. 
Måhända var det Sveriges goda genius, som för sista gån- 
gen ville hejda den olycklige Stenbock på undergängens 
brant. Ögonblicket var kommet, då han måste bestämma 
sig. Ännu ett steg åt norr, och hans här var afskuren 
från Eiderstedtska Marschen och Tönningens fästning. 



*) Danska Geh. Archivet. Finnes äfven tryckt i Loenbom, Stenbocks 
Lefverne. 

2 ) Svensk till födsel. 

3 ) Öfverste Bassewitz hade ännu samlat knapt några tusen tunnor. 

*) Stenbocks biet' till Carl XII, .lat. Oldensworth den "29 Januari. 
Danska Geli. Archivet 
K. Vilterh. Rist. n Avi. ih. Il<nutl ^ 



82 

Fiendernas öfvermakt och hastiga påträngande mot våra 
temligen svaga och spridda afdelningar längst söderut 
kastade Brennus-svärdet i vågskålen. Tärningen föll, och 
sedan kunde icke längre någon tvekan rimligtvis ega rum. 

Posteringen vid Hollingsted angreps med häftighet 
af General Baner med 5 a 6,000 man Ryssar '). Byn 
ligger på flodens östra* strand, och af fruktan att blifva 
afskuren hade Öfverste Schlippenbach blott lagt 200 man 
Södermanlands musketerare 2 ) in ibland husen, medan reser- 
ven och rytteriet med fältstyckena voro qvar på vestra 
stranden. Fienden nalkades i massa på landsvägen, uppe- 
hölls länge af gevärselden från byn, men kom slutligen 
med 2 å 3,000 man öfver isen på ett annat ställe, då 
Schlippenbach omsider utrymde byn. Fienden begagnande 
sig af en dam-vall såsom bröstvärn, besköt derunder vårt 
återtagande infanteri i flanken och sökte framtränga efter 
detsamma öfver bron. Men här möttes han af en liflio- 
artilleri-eld samt hurtiga rytterianfall under Öfverste Löwen- 
stjerna, så att han länge hejdades. Ofvermakten tvang 
slutligen Schlippenbach till återtåg, sedan han likväl vunnit 
det huvudsakligaste, nemligen tid. General-Major Stackel- 
berg hann nemligen väl sammandraga sina trupper, för att 
antingen med dem kasta sig in i Friedrichsstadt, eller rycka 
an till Schlippenbachs understöd. När fienden på efter- 
middagen sporde detta, drog han sig åter tillbaka öfver 
Tren-strömmen, upprifvande bryggan vid Hollingsted efter 
sig. Vår förlust utgjorde, i döde 1 Kapten, 1 Löjtnant 
och 10 man, samt i sårade 1 Fändrik och 20 man; Rys- 
sarnes är ej känd, men måste varit vida större, ty »efter 
berättelse», säger Stenbock, »bortfördes fyra rust vagnar, 
fullastad e med döde», bland hvilka uppgå tvos befinna sig 
2:ne högre officerare. 

') Enligt Norberg den $ Januari. 

2 ) Öfverste Srhlippr nbachs egeiihandi^a Relation. Riks Archivet. 



83 

Under det dessa rörelser pågingo vid och omkring 
Hollingsted, återkoramo Rewentlow och Baner till hög- 
qvarteret. De medförde till Stenbock trenne vigtiga hand- 
lingar. 

Först ett egenhändigt svar ifrån Administratorn, deri 
han »beklagar sig öfver att Stenbock med sina trupper, 
hvilka man haft skäl förmoda vore Holsteinska husets bunds- 
förvandter och vänner, uppträdde hotande och förödande. 
Visserligen vore det sannt, att neutraliteten af fienderna 
ej alltid blifvit strängt iakttagen, men man hade också 
klagat deröfver och hoppades på snar upprättelse. Intet 
skäl funnes alltså för den Hertigliga Regeringen till ett så 
uppenbart brott emot neutraliteten, som Tönningens inrym- 
mande. Administratorn trodde sig minst på eget bevåg 
kunna taga ett beslut af sådan vigt för sin myndlings 
blifvande suveränitet. Tönningen vore dessutom icke till- 
räckligt försedd för att emottaga en hel här. Af dessa 
orsaker hoppades Administratorn att Stenbock vid nogare 
besinnande ville afstå ifrån alla planer på att bemäktiga 
sig fästningen'. 

Efter genomläsande af ofvanstående skulle man före- 
ställa sig att den Hertigliga Regeringen helt enkelt afsla- 
git Stenbocks begäran. Så var dock ej meningen. Admi- 
nistratorn, som högljudt undskyllde sig med förmynder- 
skapet, hade nemligen i sina Geheime-Råders händer anför- 
trodt en annan skriftlig uppsats, hvilken var ingenting 
mindre än ett concept till ett låtsadt bref frän den i Sverige 
lefvande omyndige Hertigen Carl Fredrik, bärande datum 
Carlberg den 23 Juli 1712, hvari denne, utbredande sig 
öfver sin skyldiga sacksamhet emot Sveriges Konung och 
land, befaller Kommendanten i Tönningen vid lifsstraff 
öppua portarna för Stenbock och dess här, om han skulle 
fordra det, samt detta utan tvekan eller vidare förfrågan). 

*) Bilagan, Litt. L. Öfvers. från Tyskan och meddelad af Loenbom. Hand- 
lingen, på originalspråket, tryckt i Europ. Stats-Cancelley, Torn. XXI. 



84 

Detta sijSta tillägg skulle skydda Administratorn från allt 
ansvar och vitnar nogsamt om Görtz's slughet. 

Geheime-Raderne erbjödo Stenbock att få renskrifva 
detta concept genom en hand, hvars styl vore okänd, och 
att få försegla det med Hertigliga sigillet, dock med vilkor 
att det blott i nödfall skulle begagnas. 

Slutligen öfverlemnade de till Stenbocks underskrift 
den tredje handlingen, nemligen förslag till en traktat 
mellan honom, såsom högste befälhafvare öfver Svenska 
krigsmakten, å ena samt den Hertigliga Regeringen å 
andra sidan 1 ), af innehåll, att Stenbocks här tillstaddes 
fritt tillträde till Tönningens omedelbara grannskap, hvar- 
est den kunde samla sina förråder och förlägga sina trup- 
per under skydd af fästningens kanoner. Om fienderne 
skulle tränga på alltför hårdt eller Stenbock skulle förlora 
ett fältslag, finge han äfven kasta sig inom fästningens 
murar med en del af eller hela sin styrka. Deremot lof- 
vade han att söka utverka grefskaperna Pinneberg och 
Segeberg som skadestånd, samt att blott för Konungen 
personligen yppa tillvaron af denna traktat, emedan eljest 
den Hertigliga Regeringen utsatte sig för de största faror 2 ) 
och landet för en fullkomlig undergång. 



Äktheten af detta dokument har varit ifrågasatt och kan måhända 
fortfarande vara det, i afseende på af hvem och hvar det ursprung- 
ligen är skrifvet. Säkert är emellertid att det blifvit af Holsteinska 
underhandlarne framlemnadt till Tönningens Kommendant. Detta 
är ju hufvudsaken. Men det gränsar vidare till visshet att med för- 
loppet sä tillgått som här är beskrifvet. Loenbom tyckes ock vara 
af enahanda åsigt, ehuru han skyr att hö^t uttala ett. omdöme, som 
kunde tydas förklenande för den i Sverige på hans tid regerande 
Konungens fader. Kommendanten VVolff äter yppar hela samman- 
hanget i sin Journal, och af denna ser man att (len i Bilagan med- 
d lade öf\ ersättningen är i hufvudsaken alldeles tillförlitlig. 

•) Bilagan M. Qemtad ur Grefliga Holst. Ledreborgska mänuscript- 
eamlingen i Danska Geh. Arehivet. 

'*) Det torde här höra anmärkas, såsom vitnande om Stenbocks grann- 
lagenhet, att på många ställen i hans bref till Konungen och andra 
Bäger han sig ålagd tystnad angående underhandlingarne om sitt 
intåg, -anit ej vilja bryta sin förbindelse i detta afseende, fastan det 



85 

Fältmarskalken underskref traktaten men måste till 
sitt stora missnöje lemna ifrån sig original-handlingen, som 
Baron Baner på Administratorns befallning tog i sitt för- 
var, intilldess Stenbock skulle behöfva begagna sig deraf; 
dock erhöll Stenbock ett qvitto på densamma. 

Det diktade brefvet från den omyndige Hertigen afskrefs 
med Krigs-Rådet M. Lilliehööks hand, men Reventlow och 
Stambke satte namn och sigill under. Afven skrefs en 
befallning till vice Kommendanten i Tönningen, en Ofverste 
von Grumbkau, frän den Hertigliga Regeringen, att lyda 
Kommendanten i allt, till och med om han befallde Sven- 
ska truppers inrymmande i fästningen för längre eller kor- 
tare tid '). Afven skref Fältmarskalken ett nytt bref till 
Administratorn, deri han officielt förnyar sin anhållan angå- 
ende Tönningen ). Sedan allt sålunda var afgjordt, afreste 
de båda Geheime-Råderne till fästningen, der de den 23 
på aftonen inträffade och meddelade sina instruktioner 
åt den förvånade Kommendanten. General-Major Wolff, 
som i sin noggranna fästnings-journal sjelf beskrifvit detta 
egendomliga uppträde, gjorde naturligtvis till att börja med 
åtskilliga svårigheter, men en särskildt order ifrån Admi- 
nistratorn att i allt rätta sig efter sändebudens mundtliga 
order, såsom hade han sjelf gifvit dem, och den Hertigliga 
skrifvelsens uttryckliga befallning, att lyda ofördröjligt och 
utan någon föregången förfrågan (»ohne fernere nachfrage»), 
häfde hans betänkligheter, och han afgaf rapport om den 
emottagna befallningen. Dcrmed återvände Reventlow till 
Gottorp. Baner äter förblcf i Eiderstedtska Marsch, än 
uppehållande sig i Husum, än i Tönningens stad. 

ot't;i tjenat till hans rättfärdiggöraode och tystat munnen på bakta- 
larne. Christian August synes sjelf varit sa förskräckt öfver följ- 
derna af sitt handlingssätt, att han hastigt afreste ull Hambi 
derifrån han på det enträgnaste afstyrkte Stenbock att begagna sig 
af det gjorda tillbudet. 

') Kommendanten, Öfversten, sedermera General-Major Wolffs Journal. 

2 ) Dat. Husum den 24 Januari. I öfversättning infordl i Loenbom, 
III Del., Bil. n-.o VII 



86 

Undertiden hvilade icke fienden. Stenboek gifver om 
dess rörelser följande utförliga meddelanden i sin relation 
till Konungen '). »Den 24 Januarii inlopp tidningar ifrån 
Ofverst-Lieutenanten Stenflyckt "'), som är en vigilant braf 
soldat och giort E. Maj:t oförliknelige tienster, att fijenden 
droge sig upp tillsammans att passera Threu-strömmen vid 
Hollingstedt, Tröja ) och Stabro '), samt annorstädes öfver 
ijsen oss att vilja på alla sijdor attaquera, hvaruppå iag 
drog arméen tillsammans 4 ) och satt den en bataille uppå 
Milstedtska feltet, lemnandes Stackelberg med sitt detache- 
ment i Fredrichstadt, afväntade så fienden in på 3:die 
dygnet under blå himmeln utan eld och den ringaste 
fourao-e eller lifsmedel, förhindrad ett mehr att samka än 
utur hand i mund; allså måst iag dertill skrijda att gå in 
uti det Eyderstedtska, särdeles som föret slog opp, och 
landet så beskaffat, att vid ett starkt tööväder man med 
största möda kan framkomma, utom dess så couperat, att 
utan båtar, bryggor och bräder den ene husmannen eij 
kan komina till den andra, när den dijket förlåter; satte 
altså arméen, infanteriet på två eller halftredie mijls Cir- 
cumference, och Cavalleriet där bakom, formerandes på alla 
avenuer, där man eftter Geheimbte-Rådets Baners och 
Commendantens i Tönning gifne anledning fant nödigt, 
vissa posteringar såsom vid Ullsbyttel, Sandkrogen, Witz- 
wort, Klein- och Grosze-Reimersbuden, Collenbiittel och 
Fredricksstadt, hvarest och nödigt Cavallerie genom alla 
fyra dagars aflösande förordnades, eij utan det största 



x ) Skrifven i Tönningen i slutet af Februari. Danska Geh. Archivet. 

2 ) Var Chef för Konung Stanislai Poblska Lifvakl, som troligen utgjor- 
des af manskap taget från det s. k. Fransyska Dragon-Regementet. 
Se II Delen sidan 32. 

3 ) Bör troligen rättare skrifvas: Treija, Solbro. 

4 ) Ett larmskott frän högqvarteret var signalen till alla Regementenas 
utryckning. De i och omkring Humhii liggande, hvaribland Dal- 
Eegementet, skulle samlas på stora torget uti nämnda stad. Muncks 
Journal. 



87 

besvär vid utlösningen genom de elaka vägar, som och 
hindrade proviantens anförande». 

Genom denna rörelse, frukten af de i det föregående 
beskrifna underhandlingar, lemnades således den förmånliga 
ställningen vid Trene-floden, och fienden kunde nu fram- 
rycka på vår venstra flank så långt, att ett längre qvar- 
dröjande öster om Husum varit omöjligt. Fältmarskalken 
erbjöd visserligen »batalj rangée» i trakten af Friedriohsstadt, 
pa fältet mellan Milstede och Roms, men fruktlöst, ty 
det låg icke i fiendernas plan att våga en oviss strid. 
Numera kunde de köpa segern mindre blodigt. Den när- 
maste följden af armeens marsch blef den oersättliga för- 
lusten af åtskilliga samlade, men ej till armeen framkomna 
förråder. Ofverste Bassewitz hade varit något lyckligare 
under de senare dagarne och tillhopabragt både penningar 
och spanmål på Nordstrand, men detta blef nu till stor 
del fiendens rof. Afven ökades sjukligheten bland trup- 
perna, så att bataljonerna voro svagare än någonsin, hästar 
och fordon fattades, så att både de sjuka soldaterne och 
de ännu friskas tross delvis måste qvarlemnas på de bot- 
tenlösa vägarne '), ett lätt rof för fienden. 

Fältmarskalken trodde sig emellertid hafva erhållit 
en någorlunda försvarbar ställning ), med den venstra fly- 
geln stödd mot hafvet samt den högra mot Eider-floden 
och fästningen Friedrichsstadt. Han förstärkte densamma 
genom uppkastade bröstvärn samt öfversvämningar på flera 
ställen, särdeles omkring Friedrichsstadt, hvilken han ännu 
i sista stund ville bibehålla, för att deraf kunna betjena 
sig såsom en utfallsport, ty, märkvärdigt nog, ännu tänkte 
han stundom på att bana sig väg söderut. Fienden blef 



') I Muneks Journal ineddelas några intressanta detaljer rörande denna 
marsch och huru dervid stundom tillgick. 

2 ) Till Senaten skref han den y^ 1713 att »han intel haller fien- 
den med all sin force capable att delogera mig nu. Milan det begyn- 
ner att blij tööväder». Riks Archivet. 



88 

af alla dessa anstalter uppehållen. Sedan han låtsat 
anfalla på Husum-vägen, drog han sig tillbaka igen, och 
de Svenska trupperna fingo ännu en gång en veckas hvila 
i någorlunda goda qvarter. Fältmarskalken tog sitt hög- 
qvarter i Oldensworth, en liten by belägen något norr om 
Tönningen. Här hade han sjelf, fastän trupperna hvilade, 
ganska bekymmersamma dagar. Till både Konungen och 
Senaten skref han utförliga berättelser, för att rättfärdiga 
sitt handlingssätt och anropa om undsättning; äfven till 
Wellingk vände han sig med böner oin att söka utverka 
främmande bemedling '). Frankrike, som hade största nyt- 
tan af Holsteinska kriget, emedan det sysselsatte en dryg 
del af de förbundnas trupper, borde i främsta rummet 
hjelpa. England kunde heller icke vilja Sveriges under- 
gång, ännu mindre General-Staterne; men ingen verksam 
hjelp afhördes. Stenbock blef mer och mer öfvergifven. 
Han hade den sorgen, bland många andra, att just i det 
mest kritiska ögonblicket umbära flera af sina bästa Gene- 
raler ), hvilka dels i och för tjensten, dels för egna ange- 
lägenheters skötande voro frånvarande då den sista rörel- 
sen företogs, och sedan icke kunde återvända till sin post. 
Frän Hannover kom visserligen såsom sändebud till Svenska 
högqvarteret en General-Major vid namn Hammerstein, 
men utan nåiira fullmakter, hvarföre han visades till Grefve 
Wellingk i Hamburg, såsom den der hade att besörja alla 
underhandlingar. Holsteinska myndigheternas beteende blef 
ock allt mera tvetydigt. Icke nog med att det, enligt 
Stenbocks förmenande, var hufvudsakligen genom dessas 
förvållande som den mesta delen af förråderna ej kunde 
sättas nog tidigt i säkerhet, utan de gjorde också många 



') Bref flat. Oldensworth den 29 Januari (förmodligen gamla stylen). 
J)an>ka Geh. Archivet. 

'-) Bland hvilka Duker, De la Gardie och Ekeblad har särskild 1 kunna 
nämnas. Uppgifter i Danska Geh. Archivet. 



<*9 

svårigheter vid att öppna Tönningens portar, och yrkade 
på att han ännu skulle försöka bryta sig väg åt söder '). 
Värst af allt var, att den nyss afslutade traktaten 
blef röjd för de allierade. Huru detta skedde tyckes svårt 
att utreda. Anledning; förefinnes visserligen att Baron v. 
Görtz härför icke varit främmande. Man har beskyllt 
honom för att sedan Svenskarne väl blifvit lockade in i 
fällan hafva sålt dem till deras fiender, samt dervid betin- 
gat sig och det Holsteinska huset sådana fördelar, som 
Svenska kronan numera knappt förmådde gifva. Detta 
är icke tillfyllest bevist 2 ). Stenbock misstänkte likväl både 
Görtz och Baner, ja till och med Wellingk, för att vilja 
störta honom i olycka, såsom han ganska tydligt säger i 
sina många bref och relationer '"). Emellertid är det en 
ostridig sanning, att knapt voro underhandlingarne i gång 
om Tönningens inrymmande, förr än man i de förbundnes 
högqvarter visste derom. Följden var att den Danska 
Xordsjöflottiljen erhöll order att skyndsamt skicka krys- 
sare till Eiderflodens mynning och uppsnappa alla till 
Tönningen fraktade seglare. Redan i slutet af månaden 
togs ett Holländskt fartyg lastadt med spannmål, ämnadt 
till Svenska armeen, och flera vände om, då de märkte 
blokaden, eller fordrade så dryga frakter att Wellingk 
saknade medel till att betala dem. Konung Carl hade 
tillskrifvit både Stenbock och Wellingk att anskaffa pen- 
ningar till livad pris som helst, ja till och med för 14 
procent 4 ), och uppgifvit, att till detta pris skulle de kunna 

l ) Ifrån Hamburg skref Administratörs ett egenhändigt bref, dat. den 
28 Januari, bvari han formligen protesterade. Schwed. Farna, 
XVII Del. 

-) Enligt några uppgifter skulle de Danska Geheime-Raderne i Tönnin- 
gen öppet talat om traktaten, hvilket en del officerare hört och 
meddelat sina bekanta i Danska hären. 

■') »Det är icke jag ulan Wellingk och Görtz, som gjorde denna infri- 
guen. Geheime-Rådet Baner har mer vist en kallsinnighet i arméens 
conservation, än den villfarigbet en upricktig och trogen van skyl- 
dig än* o. s. v. 

*) Danska Greh. Arehivet, 



00 

fås hos en viss mäklare i Hamburg. Men Svenska härens 
äfventyrliga ställning lockade ej till låne-försträckningar, 
och penningar inflöto mycket sparsamt, så att befäl och 
manskap icke utfick sin sold, hvaröfver man redan hörde 
knotas i hären, särdeles ibland de värfvade trupperna '). 
Allt hade sålunda ett förtvifladt utseende. 

I början af Februari hade fienden samlat sin hela 
styrka omkring Friedrichsstadt och Husum. Den bestod då 
af 95 sqvadroner och 49 bataljoner, och uppgick troligen till 
mer än 30,000 man 2 ), jemte 76 kanoner och 29 haubitzer. 
Fältmarskalken började inse omöjligheten att i längden 
emotstå denna massas påtryckning, ty sjelf hade han 
knapt 9,000 man friska och led brist på skanstyg, spadar, 
bromateriel o. s. v., hvarpå allt fienden hade god råd. 
Han tänkte derföre ett ögonblick på att lemna sitt artil- 
leri, sin tross och sina sjuka i Tönningen, göra fotfolket 
beridet, och söka att, kosta hvad det ville, tränga nedåt 
Meklenburg igen; men da han anlände till Friedrichsstadt, 
i ändamål att sjelf undersöka trakten, begynte, såsom han 
sjelf säger, ett ytterligare töväder, som försvårade alla 
rörelser, och derjemte skyndade fienden, hvilken numera 
alltid synes väl underrättad om Svenskarnes minsta rörel- 
ser, att ganska starkt besätta Lunden, hvarest armeen 
skulle haft svårt att komma förbi, samt slog en bro öfver 
Eidern vid Erfd, hvarigenom hans båda rlvalar kommo i 
närmare förbindelse med hvarandra. Denna plan måste 
alltså öfvergifvas och i stället dess mera arbetas på för- 
svaret af Eiderstedtska landet »så mycket någonsin giör- 
ligit». Dervid hafva, säger Fältmarskalken i sin af oss 
ofta åberopade relation till Konungen, »Genera 1-Majorerne 
Schommer vid Ulsbyttel och Stackelberg vid Fredriksstadt 



') Flere högre officerare skrefvo i denna anledning till Fältmarskalken. 

Danska Geh. Arcliivct. 
2 ) Bilaga Litt. N. De förbundnes Ordre de Bataille. Eldigt Schu.-d. 

Farna, XVII Del. pag. 415. 



91 

i sanning användt deras yttersta flijt, hafvandes General- 
Majoren Stackelberg genom sin försicktighet och industrie 
uträttat, att hela jordmånen igenom slusarnes öpnande 
och stämmande, dijkernas genomgrafvande sattes under 
vattnet ända ifrån Bungerdamme intill Norder- och Siider- 
Stapel, så att fienden nödgades ifrån den sidan att draga 
sig tillbakars utan därest något att kunna tentera; men 
den 9:de Februari, sehn fienden dragit sin största force 
genom Rendsburg öfver Threnen vid Treija och Stabro 
samt andra passager, occuperade han genast Husum och 
slog sig till vänster neder under Svvabsted, hvaruppå jag 
lät ryckia allt Infanteriet utur qvarteren till Posteringarne, 
i förhoppning dem till det yttersta att kunna soutenera, 
ehuru svårt det och syntes, som och var, folket utur qvar- 
teren förmedelst de jämmerliga vägarne med lifs uppehälle 
att låta försee». 

Till General-Major Stackelberg skickades Regemen- 
tena Eke blad och Schultz samt Helsinge Regemente, 
hvarjemte Elfsborgs Regemente ställdes på hans venstra 
flygel '). Vidare stötte till honom 400 man dragoner af 
olika Regementen under Ofverste-Löjtnant Grefve Levven- 
haupt. 

General-Major Schommer kommenderade nära Uttz- 
bull, ungefärligen en half mil nordligare på vägen emel- 
lan Husum och Tönningen, en postering af omkring 1,000 
man bestående af Dal-Regementet och 400 hästar under 
Chefen för Bremiska Rytteriet, Ofverste Fersen. Söder- 
manlands bataljon stod något längre till höger vid ett 
ställe kalladt Sandkrug; Ostgöta Regemente bakom Schom- 
mer vid Reimersbuden såsom reserv. Till dessa posters 
förstärkande skickades nu dels Nerikes-Wermlands samt 

] ) Förmodligen omkring Coldenbiittel något bakom Friedrichsstadt. De 
ofvanstående uppgifterne om Regementenas uppställning öro hera- 
tade ur olika källor och efter bästa förmåga sammanställda, dock 
är möjligt att mindre misstag insmugit sig, emedan uppgifterne äro 
skiljaktiga. 



92 

Westmanlands Regementen, hvilka begy-e ställdes under 
General Schommer, dels Westgöta-Dals Regemente under 
befäl af General-Major Patkull, hvilken vid Sandkrug 
förenade sig med Sörmländingarne. Så stodo trupperne 
i två dagar, nemligen den 10 och 11 Februari, hvarje 
timma väntande fienden. Först på tredje dagen, den 12 
Februari, som var en söndag, anryckte han, men då med 
stora truppmassor ') under Czarens och Konungens af 
Danmark egna ögon, anförde, Ryssarne af Mentschikoff, 
Danskarne af Hertigen af Wurtemberg och General von 
Schultze, Sachsarne af Fältmarskalken Grefve Flem- 
ming "). De öfverraskade i dagningen en Svensk dragon- 
patrull nära Husum och gjorde dervid en Löjtnant och 
1 1 man till fångar. Nästan samtidigt nalkades de på 
dammen åt Swabstedt ned emot Ofverste-Löjtnant Lillie, 
hvilken visserligen ganska väl förskansat sig med pallisa- 
der och mottog dem med eld ur två små batterier 3-^ 
kanoner och handgevären, hvarvid de hejdades något, men 
som de medförde en myckenhet bockar och bräder kunde 
de på flera ställen snart bereda sig öfvergångar öfver 
grafvarne, och sålunda kringgå posteringen, samt genom 
ett mångdubbelt starkare artilleri tvinga den att vika. 
General Stackelbergs ställning vid Friedricksstadt blef deri- 
genom hvarje ögonblick naturligtvis allt vådligare '').* Fält- 
marskalken begaf sig sjelf vid middagstiden till honom 
och gaf befallning om återtaget, hvilket skedde, men sa i 
sista stund, att en del af Ekeblads Regemente troligen 
blifvit afskuret, om det ej blifvit tappert undsatt af 



1 ) Deribland Ryskt Garde 5 bataljoner starkt, och flera Regementen 
dragoner. (Liiniers, lli>t. de Ch. XII. Tora. V sid. '.)!">). 

2 ) General-Major Wolffs Journal samt Ofverste-Löjtnant Lillies och 
Öfverste .lirgers rapporter om Btriden, <!c sednaie i original i K. 
Danska Geh. Archivet s;imt i copior i Kiks Archivet. 

8 ) Bilaga O. General-Major Stackelbergs rapport till Stenbock, dat. 
den 16 Februari 1713. Bilagd Stenbocks bref (ill Rfidet den 9 
Mars 1713. Kik< Archivel 



93 

Schultziska Regementet. Nu undkom det visserligen, men 

förlorade åtskilligt befäl och manskap i döda, särade och 
fångar. På två vägar marscherades under eftermiddagens 
lopp »med så god orden som skee kunde» ') till Reim ers- 
buden, hvilken post sent om qvällen äfvenledes öfvergafs. 
General-Majorerne Schommer och Patkull med sina utmat- 
tade trupper : ) åtföljde den allmänna rörelsen tillbaka, och 
hela armeen stod oafbrutet under gevär större delen af 
natten i det svåraste väder. Sjukligheten började nu ytter- 
ligare tilltaga, så att ej mindre än 2,000 man under de 
sista dagarne uppgifvas hafva tillkommit på sjuklistan '). 
Hvad som bådade ännu värre för framtiden var, att i jemn- 
bredd dermed förmärktes ett dagligen tilltagande »maroderi" 
och benägenhet att desertera. Soldaten började att klarare 
inse spelet vara förloradt, och tappade derföre också modet. 
Högqvarteret flyttades den 13 Februari till Cotzebiill, i 
hvars närmaste grannskap fotfolket förlades; men rytteriet 
och artilleriet äfvensom trossen vid Cating. Fienden besatte 
deremot Friedrichsstadt med 4,000 Ryssar samt Ultzbiill, 
Oldensworth, Höijersworth och Witzworth med ännu större 
styrka Sachsare och Danskar. General-Adjutanten Vasholt, 
som med 200 hästar betäckte återtåget, blef tillbakadrif- 
ven, och ett Svenskt magasin föll i fiendens händer. Fält- 
marskalken hade flera dagar förut begärt att få inlägga 
sina förråder i Tönningen, men det hade olyckligtvis blif- 
vit honom nekadt, såsom stridande emot neutraliteten, 
och han hade kanske förlänge tvekat att med våld sätta 
sin vilja igenom. Konungen af Danmark tog sitt högqvar- 
ter i Husum, Czaren jemte furst Mentschikoff i Friedrichs- 
stadt. Den Svenska hären var numera fullkomligt inspär- 
rad. Något tvifvel om hvad som derföre borde göras återstod 

! ) Stenbocks egna ord. 

2 ) General-Major Schoraraers rapport, (lat,. Tönningen den 25 Februari. 
Danska Geh. Archivet. 

3 ) Om man far tro uppgiften uti General-Major Wolffs Journal. 



94 

icke för Stenbock. Han sammankallade hastigt ett krigs- 
råd samt yppade der aen förtviflade ställningen och 
härens ö .onskenliga undergång, om ej Tönningens portar 
ofördröjligen öppnades. Alla funno sanningen af hans ord. 
General-Majoren Grefve Brahe, Ofverste Wolfrath och 
General-Krigskommissarien Malmberg skickades allså tidigt 
om morgonen den 14 Februari till Geheime-Rådet Baner 1 ), 
med bref från Stenbock, deri han enträget begärde, att 
i kraft af den nyligen slutade traktaten blifva insläppt i 
fästningen med en del af sitt infanteri. Innan han full- 
följde detta sitt beslut, ville han dock för sista gången 
bjuda fienderna öppet fältslag, ehuru ringa hopp om seger 
man numera kunde hafva mot en så stor öfvermakt. Till 
detta ändemål samlade han på Gardinger-hed den 13 
Februari 16 bataljoner infanteri, nemligen af Schultz^, 
Ekeblads, Södermanlands, Ostgöta, Helsinge, Elfsborgs, 
Dals, Westmanlands och Wermlands-Nerikes Regementen, 
jemte allt tjenstdugligt rytteri 2 ) och artilleriet, och blef 
der till den 14; men då fienden icke ville anfalla, födan 
tröt, och alla Generalerne, sammankallade till krigsråd, 
på det enträgnaste föreställde omöjligheten att vidare 
qvardröja, alldenstund man kunde blifva afskuren på den 
s. k. Catinger Damvallen, så anträddes återtåget ånyo 
rakt ned emot Tönningen. Der hade Geheime-Rådet Baner 
under tiden mottagit Stenbocks bref och meddelat det 
till Kommendanten, hvilken genast sammankallade alla 
officerarne i fästningen, underrättade dem om traktatens 
lydelse, föreläste dem det omtalade brefvet ifrån den 
omyndige Hertig Carl Fredrik samt uppmanade dem att 
lyda detsamma och noggrannt bevara hemligheten, hvartill 
de alla med ed förbundo sig. Icke desto mindre reste 
Baner Fältmarskalken till mötes i akt och mening att 



1 ) Stenbocks instruktion till dessa 3 herrar äfvensom hans bref till 
Baner finnas i Kongl. Danska Geh. Archivet. 

2 ) Knappast öfverstigande 3,000 hästar. 



05 

ännu söka funna honom dröja, men lian rakade honom i 
full marsch med allt infanteriet, och alla hans föreställ- 
ningar voro förgäfves, helst fienden nu började förfölja 
våra vikande med sina lätta trupper och återtåget hotade 
att upplösa sig i flykt. På de bottenlösa vägarne gick 
det allt långsammare att fortskaffa artilleriet; hästarne 
voro kraftlösa och slutligen blefvo 13 kanoner lemnade i 
sticket samt en krutvagn antänd. En del af Fältmar- 
skalkens egen fält-tross förlorades äfven '). Lyckligtvis 
stannade fienden så tidigt, att kanonerna under de föl- 
jande dagarne genom Wolffs försorg kunde, med undan- 
tag af en enda, bringas i säkerhet. Mot eftermiddagen 
inryckte i Tönningen genom Norderport Fältmarskalken 
sjelf i spetsen för fyra Regementen, nemligen Ostgöta, 
Södermanlands, Ekeblads och Schultz's. De öfriga Rege- 
mentena erhöllo i sista stund befallning att stanna och 
taga qvarter jemte rytteriet i Cathrinen-heerde vid Gar- 
dinge kyrka samt Oldersee och Cating ')• Armeens sjuka 
förlades närmast omkring staden, så godt utrymmet med- 
gaf. Fältmarskalken lofvade iakttaga all möjlig grannia- 
genhet vid traktatens utförande, och medgaf sålunda bland 
annat att Kommendanten skulle få bibehålla hela garni- 
sonstjensten äfvensom magasinerna under sitt befäl och 
öfverinseende. På aftonen samma dag reste han sjelf till 
Oldersee, men återkom den 16 emot qvällen och begärde 
fritt tillträde för hela Svenska infanteriet, emedan sådant 
vore nödvändigt för de vidare rörelser han ämnade anbe- 
falla. Kommendanten, hvilken några timmar förut erhållit 
en ny tvetydig befallning från Administratorn i Hamburg, 
protesterade, men fåfängt. Inga invändningar hjelpte, och 
den 17 visade sig verkligen sex nya Infanteri Regementen 3 ) 

*) Enligt General-Major Wolffs Journal. Enligt Stenbocks egna upp- 
gifter var det bloit 10 kanoner. 

-) På sistnämnda ställe stod General-Major Patkull med Westgöta-Dala 
och Helsinge Regementen. 

3 ) Bals, Wermland-Nerikes, Elfsborgs, Helsinge, Westnian lands och 
Westgöta-Dals. 



96 

utanför portarne; dock, eftersom inga qvarter ännu för 
dessa hunnit blifva beredda, måste de tillbringa natten 
under bar himmel i det svåraste regnväder. Besynner- 
ligt nog var detta fallet äfven med rytteriet, som lemnat 
sina förra qvarter, af hvad rimlig orsak är svart att fatta; 
men en oemotståndlig misströstan började gripa alla och 
ingen trodde sig säker utom fästningens murar. Eljest, 
så påstod åtminstone Kommendanten i rönningen, hade 
man ännu ganska länge kunnat uppehålla sig i de rika 
Eiderstedtska bondgårdarne. Stenbock åter söker igenom 
sina underhafvandes rapporter bevisa, att alla förråder 
voro förtärda eller af garnisonen förut inbragta inom fäst- 
ningsmurarne '). Om morgonen den 18 inryckte infante- 
riet; kavalleriet deremot förlades så nära omkring fästnin- 
gen som möjligt, under General-Major Baron Marschalek, 
som hade sitt qvarter i Tettenbuil och General-Major 
Grefve Mellin, som låg nägot närmare fienden. Marschalcks 
dragoner och Westgöta kavalleri, Marderfelts och Asche- 
bergs dragoner, Bassewitz dragoner och Pommerska samt 
Bremiska Kavalleri-Regementena och Strömfelts dragoner 
drogos 2 och 2 tillsammans och erhöllo ett visst trångt 
begränsadt utrymme att på bästa vis sörja för födan. 
Afven Regementena till fot och artilleriet, ehuru de lågo i 
staden, fingo utom densamma vissa provianterings områden. 
Men snart blcf det slut med födan i de öfverfyllda qvar- 
teren, och alla från Ofverste Bassewitz väntade undsätt- 
ningar uteblefvo. Denne raske officer hade senast blifvit 
anfallen af öfverlägsna fiender, när han i spetsen för 170 
dragoner återvände frän ön Föer, der han indrifvit 5,000 
R:dr och 600 tunnor hvete. Hans båtar hade vid ebb- 
tiden råkat på grund och han måste afvakta flodens åter- 
komst för att fortsätta resan till Eiderstedt. Fienden kom, 
först 100 man stark, blef tillbakaslagen af Bassewitz 

') General-Major Marschalcks rapporter, bilagda Stenbocks bref till 
Rådet ;if den Mars m. fl. Riks Archivet. 



97 

dragoner, hvilka gingo i land på sandbankarne dem till 
mötes, men förstärkte sig och återkommo med dubbel 
styrka under en Ofverstes befäl. Skottvexlingen blef nu 
lifligare. När omsider karbinpatronerne tröto, grepo Sven- 
skarne till pistolerna och värjde sig, till dess floden kom, 
då de räddade sig; men hveteförrådet förlorades ') och 
dragonerne återkommo alltså tomhändta till hufvudhären, 
likasom några dagar förut det i likartad afsigt detacherade 
Strömfelts Regemente. Alla dessa missräkningar min- 
skade ej åtrån att komma in i fästningen. Också trängdes 
Regementena mycket om att ligga den närmast och slut- 
ligen lät Stenbock sätta en piket af 200 man under en 
Regementsofficer vid Wester-Ravelinen 2 ), för att hindra 
vidare påträngning. En del af trossen äfvensom de sjuke 
blefvo insläppte i fästningen. Den förra stängde flerstädes 
gatorna 2 ). De sednare fyllde både lasaretterna ') och många 
andra lokaler med febersjuka och förfrusna. Så snart 
inqvarteringen någorlunda var ordnad, sammankallade Sten- 
bock ånyo alla sina Generaler och Ofverstar samt medde- 
lade dem en ny plan, som han uppgjort för att komma 
ur den iråkade vådliga belägenheten Denna plan bestod 
deruti, att med allt kavalleri och en del af infanteriet, 
om möjligt beridet, göra ett utfall öfver Eiderfloden till 
södra stranden emellan Fehr och Lunden, öfverrumpla 
den Danska posteringen, hvilken under en viss Ofverste 
Rosenörns befäl 400 man stark stod vid sistnämnda by, 
derpå uti ilmarscher genomtåga Holstein och, begagnande 
sig af försprånget, söka hinna öfver Pohlska gränsen. Åter- 
stoden af hären skulle jemte artilleriet, trossen och de 

1 ) Hemtndt ur Kern-Kiönikan. Finnes ock i en not hos Loenbora. 

2 ) Wolffs Journal. 

3 ) »Die 2 Hospitale wurden mit Krancken angefullet, wie auch das 
ledige Torff-Haus. Im Kriegs-Hospital lagen bey 500; ira Stadt- 
Hospital 300 und im Toiff-Hause 350. Die ubrigen wurden in 
ledige Ställe und Hauser untergebracht. Es war ein grosses Elend 
mit dem Gewimmel aller dieser Menschen». Wolffs Journal. 

K. ntterh Hist. n. Avi. Ak. Ilamll. Del. 25. 7 



98 

sjuka qvarblifva i fästningen '). Denna plan syntes vara 
förtviflans ingifvelse, men torde möjligtvis kunnat lyckas. 
Visserligen hade en stor del af den medförda bromaterielen 
gått förlorad under den senaste veckans återtågsrörelser 
genom Holsteinska Regeringens ogenhet att ej i tid för de 
Svenska förråderna öppna fästningens portar, men man 
hoppades dock att kunna finna pontoner i staden och med 
deras tillhjelp slå en brygga åtminstone för infanteriet. 
Hästarne skulle föras öfver på bästa sätt, antingen sim- 
mande eller på båtar. 

Krigsrådet jakade enhälligt som vanligt och alla sade 
sig vilja våga det yttersta för att rädda hären. Både 
Geheime-Rådet Baner och Kommendanten, hvilka redan 
började ångra att de insläppt Svenskarne i fästningen, 
understödde äfven på allt sätt förslaget, till hvars utförande 
förberedelser också genast vidtogos. Ofverste-Löjtnant Cron- 
stedt undersökte stränderna och flodens bredd, hvilken 
befanns vara ej mindre än 1,100 fot. Af större båtar 
tjenliga till bropontoner funnos icke mer än 13; af små- 
prämar och mindre båtar 19, och med dessa medel kunde 
ej slås längre bro än omkring 637 fot. Alltså återstod 463 
fot. 1 hela fästningen saknades materiel att bygga en flott- 
brygga af den felande längden. Tagande allt detta i nog- 
grannt öfvervägande äfvensom den starka ebb och flod, som 
ofta upprörde vågorna i Eiderns mynning och gjorde säkra, 
dubbla förankringar nödvändiga, fann Cronstedt, lika med 
alla tillkallade i staden boende skeppare, företaget alldeles 
overkställbart med de medel, öfver hvilka man egde att 
förfoga ). Icke desto mindre beslöt Stenbock att våga det, 
genom att på båtar öfverföra trupperna. Skepparne för- 
bnndo sig nemligen att öfversätta 200 hästar i timman, 
och början gjordes med några sqvadroner af Strömfelts 

') Kiks-Arcliivct. Bilaga K. till Stenbocks bref till Rådet den 9 Mars. 
2 ) Cronstedts rapport finnes uti Bilapor l.itt. L och M till Stenbocks 
bref till Rådel den !» Mars 1713 i Kiks-Archivet. 



99 

Dragon-regemente under Majorerna Brehmer och Waldau 
jemte en mindre del af Bassewitz's, kl. 7 om aftonen 
den 19 Februari. Samtidigt företogs också, under Schlip- 
penbachs befäl, öfverskeppningen af 1,500 man fotfolk 
tillhörande Södermanlands, Nerikes och Wermlands samt 
Westm anländs Regementen, hvarmed fortfors hela nat- 
ten. Manskapet var försedt med skanstyg, för att genast 
kunna uppkasta bröstvärn och bakom dessa försvara sig 
till dess flera trupper hunno anlända från Tönningen. 
Stenbock skulle sjelf stöta till dem och öfverlemna befälet 
i Tönningen åt General-Major Patkull, såsom äldst, och 
dernäst General-Major Stackelberg '). Men alla Svenskar- 
nes företag syntes förföljda af olyckan. Medan man under 
nattens mörker, obemärkt af fienden, arbetade med skepp- 
ningen, uppblåste stark vestlig vind, som vållade opåräk- 
nad tidsutdrägt. Om morgonen den 20 Februari hade den 
växt till storm, inga båtar kunde under två hela dagars 
tid komma från en strand till en annan; de sista trans- 
porterne måste återvända, oaktadt man för att lätta båtarne 
lät hästarne simma bredvid "')• £j nog härmed. Vattnet 
steg betydligt och öfversvämmade den låga stranden vid 
Lunden, så att de arma soldaterne stodo i gytjan nära 
midjan och lupo verklig fara att drunkna. Fienden märkte 
afsigten med företaget och vann tid att förekomma det. 
Skyndsamt fullbordade han sin brygga vid Friedrichsstadt 
och kastade derpå flera tusen man ! ) öfver åt Lunden 
till Ofverste Rosenörns understöd. Svenska posteringen 
anfölls den 21 på förmiddagen; men anfallet möttes oför- 
skräckt af Ofverste Bassewitz i spetsen för två små dra- 
gon-sqvadroner; fienden tillbakadrefs med förlust af 10 
fångar. Som man emellertid kunde förmoda ett nvtt 
anfall, beslöt Stenbock, efter Generalitetets och Ofverstarnes 



x ) Danska Geh. Archivet. 

2 ) Loenbom, Stenbocks Lefverne. 

3 ) Deribland Hyska Gardet. Loenbom, Stenbocks Lefverne. 



100 

ytterligare hörande '), att söka rädda folket tillbaka till fäst- 
ningen, men uppoffra hästarne. Så skedde, och när stor- 
men mot qvällen saktat sig återkom ändtligen manskapet 
öfver floden, med förlust af 1 underofficer och 12 man 
dödskjutna, sedan de under två dagar och nätter onödigtvis 
slitit mvcket ondt. Lusten att förstöra hästarne inskränk- 
tes tyvärr icke till detacheringen på Eiderns södra strand, 
utan order gafs samma dag ') att hela rytteriet skulle 
marschera till Cating-Stiel och sticka hästarne samt draga 
sig inåt fästningen. Fältmarskalken söker rättfärdiga denna 
åtgärd genom hästarnes usla tillstånd 3 ), hvarigenom de icke 
skulle varit värda fourageåtgången. Förmodligen var han 
mer än vanligt förtviflad, i anseende till den otur, som 
följt det senaste försöket till utfall, och gaf efter för kaval- 
leri-officerarnes föreställningar 4 ), hvilka ej tyckte sig nog 
hastigt kunna inkomma i fästningen, äfven med de största 
uppoffringar. Emellertid synes han sjelf redan dagen efter 
hafva ångrat sig, ändrat tankar och gifvit motsatta befall- 
ningar, så att 1500 till 1800 hästar ännu räddades, hvilka 
ställdes under Ofverste Bassewitz's befäl, med en Rege- 
mentsofficer från hvarje Kavalleri-Regemente närmast 
under honom. 

Stenbock beordrade Ofversten att med dessa göra ett 
utfall på norra sidan samt söka forcera passagen åt Fried- 
richstadt, emedan man antog att fienden dragit sin huf- 
vudstvrka mera söder ut. Men denna enstaka anfallsrö- 
rclse, om hvars lämplighet man ej kan undgå att hysa 
stora tvifvcl, misslyckades såsom man kunde förmoda. 
Fienden mötte vid Reimersbuden, 6,000 man stark, med 



x ) Danska Geh. Arcliivet. 

2 ) WolIV Bäger den 20, samt att pä hans forbön 2,000 hästar seder- 
mera blefvo skonade. Uppgifterna i texten äro deremot i överens- 
stämmelse med Stenbocks Relation i Danska Geh. Archivet. 

3 ) »De masta voro gamla odugse, brutna och lama». Steubocks Rela- 
tion 1713. Danska Geh. Arcliivet. 

*) Riks-Archivet. Utdrag af Krigsråds-protokollet. 



101 

talrika och väl uppställda infanteri-kolonner, och Bassewitz 
måste vika för öfvermakten. Kavalleristyrkan skickades 
derföre tillbaka åt Eiderstedtska landet; den ställdes nu 
under befäl af Ofverste Marschalek, och hvarje karl upp- 
manades att sörja för sig och hästen »bäst de gitta och 
kunna», såsom Stenbocks ord falla sig. Undertiden hade 
de afsutna ryttarne inryckt i fästningen, till ett antal af 
vid pass 1,200 man; men som trängseln häraf blef stor, 
utryckte i deras ställe Westgöta-Dals Regemente till Gross- 
Oldersee. Härmed var emellertid rytteriet att anse som 
upplöst. En del af hästarne syntes om dagarne kring- 
släpa sina utmärglade kroppar på vallarna och glacisen '), 
andra hade väl blifvit dödade, men ej ordentligt begrafna, 
så att en olidlig stank snart begynte förpesta luften 2 ). 
För att afvända denna förfärliga fara utskickade Kommen- 
danten några lifstidsfångar, hvilka skulle bättre begrafva 
hästarne samt derför erhöllo god betalning och lindring 
i sitt ådömda straff. Infanteriets trosshästar voro vid 
denna tid äfven alla omkomna dels genom menniskohand, 
dels genom svält. I alla byar omkring fästningen såg man 
deras döda kroppar kringströdda på gatorna. Ingen förstod 
sig på att till mat begagna deras kött, ingen vårdade sig 
heller om att ordentligt nedgräfva dem 3 ). En stor mängd 
trossvagnar hade af brist på dragare måst uppbrännas. 
Sålunda var, alltifrån den 23 Februari, den lilla Svenska 
hären, i hvars sköte en hastigt tillväxande misströstan 
närdes 4 ), så att säga fullkomligt blokerad och beröfvad 

*) Kommendanten fångade på detta ställe 4 å 500, hvilka gåfvos till 
i staden inqvarterade ryttare, att med dem begifva sig ut at kanto- 
aeringarne pä landet. YVolffs Journal. 

2 ) »Der hästen stalp gräfdes bakom honom en grop så djup att krop- 
pen kunde skylas, men fötterna bundos 2 och 2 ihop, bvaraf faltet 
blef till åsigt som ett svedje falt». Muncks Journal. 

3 ) Vid Dal-Regementet förrättade en Löjtnant Kempe tjenst som häst- 
slagtare och kallades af soldaterna på spe för »Mordengeln». 
Muncks Journal. 

4 ) Stenbocks Relation 171.°». Danska Geh. Archivet, — »Vid 

de daglige fatiguer som arméen utstått i Pommern i fiohl och denna 



102 

all möjlighet att af egna tillgångar skapa utvägar till sin 
räddning. Om en sådan numera vore tänkbar, kunde den 
endast ske, antingen genom främmande makters bemedling 
eller genom åstadkommen oenighet mellan de allierade 
eller slutligen medelst en stark undsättning ifrån Sverige. 
Innan vi beskrifva de sista dagarnas händelser af detta 
olyckliga fälttåg böra vi med några ord omnämna hvad 
de historiska källorna i förberörde hänseenden hafva att 
omförmäla. 

Konung Carl fortfor, som bekant, att vistas i Tur- 
kiet, ännu alltjemt smickrande sig med hoppet om att 
kunna förmå Porten till krig. I sjelfva verket syntes detta 
ånyo vara på väg att lyckas i början af ar 1713. Rys- 
sarne hade brutit emot de besvurna vilkoren för freden 
vid Pruth, i det att de låtit sina trupper fortfarande dels 
besätta, dels genomtåga Pohlen, och deröfver, äfvensom 
öfver det bedrägeri som föranled t freden, härmades mången 
ibland Sultanens omgifning, hvarest Carl lyckats förvärfva 
beundrande anhängare. Den förrädiske Storviziren stör- 
tades och trupper uppbådades till slutet af Mars månad 
år 1713. Detta gaf troligen anledning till Wellingks flera 
gånger upprepade påstående i Januari s. a., att Moscovi- 
terne skulle inom högst trenne veckors tid nödgas lemna 
den förbundna hären, för att användas i Turkiska kriget, 
samt att man hade vunnet spel, om man blott droge ut 
på tiden och aflägsnade dem ifrån sin operationsbas '). 



vvintern forsmälter folket som flugor, de siuka kunna eij medbringas 
genom daglige marscher och råka, som ty vlirr offta händt, fijenden 
i händer; iag kan och bör icke förtiga att sä väl Swänsk som Tysk 
wid sä stora och otålige fatiguer tröttna och trognas, hwilket genom 
den mångfaldiga desertionen mehr än allt for mycket stadfästes, 
där en Capiten med 30 gemene pä en gäng bortlupe, förutan 
mångfaldige flera under wägen, utur qwarteren och ifrån posteringarna». 

l ) «Je scais de bonne part, que le Czar a fait dire au Roy de Danne- 
mark lorsqu'i] luij a demandé sa Cavallerie qu'il n'avoit que trois 
Bemaines ä perdrc, étant obligé de songer a Ba défense contre la 
Porte Ottomane, que si dans ce temps la il ne pouvoit nous livrer 



103 

Men det Turkiska fredspartiet tog åter öfverhand. Carls 
halsstarrighet förtretade Sultanen. Tartar Khan arbetade i 
hemlighet för Ryssland och innan kriget utbröt kom olyck- 
ligtvis en ny förlikning till stånd. Kalabaliken i Bender 
den 12 Februari och Svenska Konungens derefter inträffade 
fångenskap i Demotica förbättrade ingenstädes Sveriges 
ställning, tvertom utbredde sig snart den ogynnsamma 
föreställningen i hela Europa, att Carl XII aldrig mera 
skulle återse sitt land, som vore utan försvar lemnadt till 
pris åt roflystna grannar. 

Frankrike, Sveriges gamla bundsförvandt, som just 
börjat fredsunderhandlingarna i Utrecht, ville visserligen 
fortfarande Sverige väl, och Ludvig XIV berättas hafva 
öppet visat den lifligaste glädje efter underrättelsen om 
segern vid Gadebusch '), men det rnåste sjelf göra uppoff- 
ringar, kunde alltså ej hjelpa andra med väpnad hand. 

England och Holland sade sig båda äfvenså benägna 
att understödja Sverige, såsom hafvande garanterat freden 
i Traventhal och Holsteins oberoende. De sparade ej på 
löften till Minister-Residenten Cronström, hvilken ömsom 
uppehöll sig i Paris, ömsom i London och Haag. Afven 
Gyllenborg och Coijet ifrån London och Palmqvist från 
Haag skrefvo tid efter annan ganska hoppgifvande och 
uppmuntrande bref. Grefve Wellingk sökte också verkligen, 
efter bästa förmåga och en tid med hopp om framgång '), 
utverka understöd från sjösidan genom Engelska eller Hol- 
ländska krigsskepp, hvilka kunde konvojera spannmals- 
lastade fartyg under neutral flagga till Eiderns mynning. 

une bataille, il se retireroit et cesserait (céderait?) au 11 oy de 
Dannemark conformément leur alliance ™ (G,000) hommes, de sorte 
que mön cher Comte, si le Czar s'avise (1'eutrer en Holstein et que 
Vous les pourrés chicaner les trois semaincs sans batailler, il se retirera 
a eoup seur et Vous aurrez bon marché du reste». Dat f* 1712. 
Danska Geh. Archivet. 

*) Sparres bref till Stenbock den Januari 1713. Danska Geh. Aivli. 

-) Wellingks bref till Stenbock, dat. Hamburg den 22 Mars 1713. 
Danska Geh. Archivet. Meddelas i Bilaga Litt. P. 



104 

Med honom förenade sig Holsteinska Regeringen, genom 
sitt sändebud Von-der-Nath ') på det enträgnaste bedjande 
om Englands bemedling och skydd emot de förbundnes 
öfvervåld ). Drottning Anna lofvade sändebuden att skicka 
Amiral Leake med en flotta till de nordiska farvattnen 
för att mäkla fred, men det biel vid blotta löftet och vid 
tomma föreställningar hos den Tyska Riksdagen att skydda 
Holsteinska husets rätt. Denna likgiltighet eller atmin- 
stone ljumhet hade snart till följd att Administratorn nöd- 
gades söka vinna försoning med Konungen i Danmark. 
Han gjorde verkligen genom Görtz åtskilliga förslag, icke 
alla till Sveriges fördel. Görtz lofvade nemligen bl. a. 
att snart befria Tönningen ifrån Svenskarne, mot det att 
Administratorn erhölle territorial-garanti; ja, man beskyller 
honom för ännu mera vidtomfattande planer, ej främmande 
för thronföljdens ordnande i Sverige till Holsteinska husets 
förmån. Vare härmed huru som helst, — visst är emellertid 
att Administratorn ånyo tillskref Kommendanten WolfF, 
denna gång med en motsatt befallning, nemligen att vid 
strängt ansvar icke insläppa Svenskarne, äfven om de före- 
visade det med hans eget medgifvande diktade brefvet 
ifrån den omyndige Hertigen. Lyckligtvis kom Sekrete- 
råren Stambke med detta nya bref för sent, — Stenbock 
hade redan 2 dagar förut tagit fästningen i besittning; — 
men det ökade naturligtvis Baners och Wolffs farhågor, 
ogenhet och åtrå att blifva af med de besvärliga gästerna, 
och förorsakade de tvenne omforma lta vågade och miss- 
lyckade försöken emot Lunden och Reimersbuden , hvilka 
skedde på dessa herrars uttryckliga yrkande. Från Tyskland 



') Bilaga Q. Brcf frän Geh. Rådet Krabbe och Sehestedt till Danska 
Konungen, dat. Copenhagen den ~2~> Februari 1713. 

2 ) De allierade, i ill en början ytterst nppbragta öfver det ät Stenbock 
erbjudna skyddet i Tönningen, hotade bränna Gottorp och behand- 
lade Holsteins embetsmän och soldater som fångar. Jemf. Schwed. 
Pama, XVIT De)., sid. 426. m. fl. 



io:> 

var heller ingen hjelp att hoppas, ty Sveriges vänner der 
voro underlägsne och nedslagne '). Konung Fredrik I af 
Preussen afled vid 5 G års ålder den 26 Februari och efter- 
träddes af sonen Fredrik Wilhelm, men ingen förändring 
i Preussens tvetydiga politik blef häraf en följd, åtmin- 
stone ingen förbättring. Tvertom ökades i första ögon- 
blicket ryktena om krig mot Sverige, och detta oaktadt 
Grefve Wellingk erbjöd att med biskopsstiftet Ermeland, 
Stade och Elbing m. m. köpa hjelp. 

I Pohlen var visserligen en riksdag församlad, der 
Konung August fick röna starkt motstånd, särdeles för det 
han bibehöll en stor corps af Sachsiska trupper i landet; 
men någon grundad förhoppning på en allmännare rörelse 
till Stanislai förmån fanns icke nu mer än det föregående 
året. Tvertom hade underrättelserna dels från den nor- 
diska krigsskådeplatsen, dels ifrån Turkiet, märkligt skadat 
hans sak. Man erfor att han sjelf, förtviflande om dess 
framgång, rest till Turkiet, der blifvit kallt emottagen af 
Carl XII samt slutligen, på Ryska och Pohlska sände- 
budens föreställningar, så godt som hållen i fängsligt för- 
var af Turkiska Regeringen uti staden Jassy 2 )- H varken 
Czar Peter eller Konung August hade alltså mvcket att 
frukta för andra krig, och de kunde derföre med oförmin- 
skad kraft fullfölja fälttåget i Holstein. Redan innan slutet 
af Januari anlände åtskilliga Ryska förstärkningar till huf- 
vudhären af både infanteri och artilleri samt kossacker, 
hvilkas marsch blifvit påskyndad af den till Petersburg 
återvändande Gzarinnan. Andra Ryska trupper fortsatte 



1 ) Meklenburg och Sachsen-Gotha voro de som längst visade sig vänlige. 

2 ) Den honom medföljande General-Löjtnant Taube blef icke en gång 
mottagen, utan i ett bref, dal. Bender den 3 Januari 1713 (g st.?) 
befaller Konung Carl honom ofördröjligen återvända till Stettin och 
der afvakta vidare order. lian återkom dit, förmodligen försedd 
med Turkiskt pass, de sista dagarna af Februari manad. Danska 
Geh. Archivet. 



10G 

blokaden af såväl Stettin som Stralsund '). Danska hären 
förstärktes och en Dansk fregatt-eskader tillspärrade all- 
deles Eiderflodens mynning, af visande eller uppbringande 
flera till Tönningen bestämda för Svenska kronans räk- 
ning befraktade fartyg '). 

Af dessa korta antydningar om den allmänna ställ- 
ningen i Europa bör man åtminstone kunna klart inse, 
det Sverige hade ingen rätt verksam hjelp att hoppas, 
hvarken genom bistånd af någon främmande makt eller 
genom oenighet mellan dess fiender. 

Var då väl sannolikheten större att erhålla undsätt- 
ning ifrån hemlandet? Vi hafva i det föregående sett» 
hvilka ansträngningar fordrades i och för rustandet af den 
stora transporten 1712 samt huru svårigheterna, ökade 
genom oenighet och partisinne i sjelfva Regeringens sköte, 
besegrades blott genom en enda mans kraftiga vilja. 
Denne man, målet för afund hos mången af de makt- 
egande, var nu fjerran, var olycklig och i behof af hjelp; 
men den varma och trofasta vänskap, som i nöden rätt 
pröfvas, den fanns icke. De senare transporterne, på 
hvilka Stenbock i det längsta hoppades och för hvilkas 
skull han följde kusten under sina rörelser närmast före 
och efter slaget vid Gadebusch, kommo aldrig öfver Öster- 
sjön. En ihärdig motgång förföljde alla undsättnings före- 
tag till sjös. Något kavalleri fanns väl i landet samt 
ungefär 10,000 man fotfolk, spridda kring gränserna, men 
för att Tönningen verksamt skulle kunna undsättas borde 
dessa kunna sammandragas och inskeppas i Göteborg. Blott 
några halfrustade fregatter lågo der; hufvudflottan hade 
borttagit deras besättningar. För att samla tillräckliga 
transportmedel skulle örlogsflottan första vårdag gått igenom 

! ) Dessa appgifter Jinnas i åtskilliga brefsamlingar uti Danska Geh. 

Archivet. 
2 ) Görtz säger sig med egna ögon hafva sett två fregatter och några 

mindre fartyg. Till dussas förstärkning väntades dagligen ett 50- 

Icanonskepp. 



107 

Sundet, konvojerande transportfartygen från Carlshamn, 
men Danskarne rustade starkt för att hindra detta. Alla 
deras disponibla krigsfartyg dels utlades på Köpenhamns 
yttre redd, dels sändes i Kattegatt för att' iakttaga Göte- 
borgs skärgård '). Det Svenska Rådet lät visserligen, efter 
mottagandet af Stenbocks bref i början af Mars, begynna 
rusta några fartyg i Göteborg, men ändamålet dermed var 
troligen snarare att söka upphäfva blokaden, än öfverföra 
trupper och förråder, och af brist på penningar - — såsom 
det åtminstone föregafs — lemnades snart hela planen. 
Onekligen var folkbristen stor ) och landet, som började 
tröttna på det långvariga kriget, blef ej heller af de senare 
underrättelserna från fastlandet just särdeles uppmuntradt 
till förnyade ansträngningar. De år 1713 utfallande skatter 
och gärder voro, såsom vi erinra oss, till stor del redan 
i förskott uppburna, och att låna penningar var nästan 
omöjligt. Konungen skickade särskilda underhandlare till 
Hamburg, h vilka skulle upplåna penningar, lika godt för 
hvilken ränta'); men oaktadt Wellingk bistod dessa med 
råd och dåd lyckades man ej få stora summor. 

Stenbocks bref till hemlandet, hans böner om snar 
undsättning rönte ej det behjertande som varit önskligt. 
Man ansåg honom till spillo gifven, det blef honom klart. 
Han beslöt derföre den 23 Februari att skicka en af sina 
högre officerare General-Major Schommer 4 ) till Konungen 
med underrättelse om de senaste krigshändelserna, klagan 
öfver sin nöd, rättfärdigande af sina åtgärder och anro- 
pande om snar hjelp, i fall han skulle kunna räddas. Schom- 
mer lyckades verkligen något senare att smyga sig förbi 

l ) Danska Geh. Archivet. 

-) Särdeles i vissa trakter, såsom i Småland, Wermland och Westman- 
land, der t. ex. enligt Landshöfdingen Baron Fahlströms uppgift 
är 1712 ej voro mera än knapt 9,000 mankön af alla klasser och 
äldrar. 

:< ) Det erbjöds till och med 14 %. Danska Gch. Archivet, 

4 ) Danska Gch. Archivet. 



108 

de fiendtlisa linierna, men innan hans sändning till Konun- 
gen kunde bära frukter hade Tönningens kapitulation länge- 
sedan skett och hären var i fångenskap. Fältmarskalken 
hade tänkt samtidigt afsända Brahe till Rådet i Stockholm 
med enahanda uppdrag som Schommers, men Brahes resa 
hindrades. Något senare skickade han med större lycka 
General-Major Stackelberg '). Ännu en utväg försökte han, 
ehuru motbjudande den för honom var. Kongl. Rådet 
Grefve Wellingk var egentliga upphofsmannen till hans 
tåg åt Holstein, Altonas brand, Holsteins brandskattande, 
och hade förnyade gånger invaggat honom i ouppfyllda 
förhoppningar, än att Konungen vore på hemvägen, än att 
han skulle få understöd af förråder, än att fienderne säkert 
ej skulle följa honom i spåren med samlad makt 2 ). Han 
hade lättare att brefvexla med hemmet, han förmådde kan- 
ske mera genom sin ställning som Konungens sändebud; 
man borde söka beveka honom. Men Stenbock brukade 
troligen ej de tjenligaste medlen att stämma den stolte, 
herrsklvstne mannen till sin fördel. Han lät tvertom stun- 
dom nog tydligt förstå, att han trodde Wellingk i viss 
grad vållande till hans olycka, att han önskade hellre hafva 
stupat o. s. v., och detta allt förbittrade snart brefvex- 
lingen, utan att ändamålet befordrades. Wellingk fann sig 
djupt sårad; kanhända hade han icke heller alldeles rent 
samvete. Det vill synas som han underhand svärtat Sten- 
bock hos Konung Carl, och att han efter kapitulationen ej 
gjorde sig mycket angelägen att Stenbock skulle blifva fri. 
Men utom detta och hans otvifvelaktiga skuld till Altonas 
brand, måste den opartiske häfdafbrskaren dock erkänna 
att han sökte göra sitt bästa att skaffa hjelp och att Sten- 
bock ofta var öfverdrifvet misstänksam 3 ). Då han såg att 

*) Bref till Rådet, dat. Tönningen Jen 4 Mars. Riks Arch. 

2 ) Danska Geh. An-b. Wellingks bref till Stenbock den 22, 24, 27 
Jan ; 1, 18 Febr. 1713. 

3 ) »Man bar gifvit mig en förmyndare W., som förföljer mig». — 
»Om jag aldrig följt Wcllingks förbannade rad. så både jag om- 






109 

af främmande regeringars direkta medverkan intet var att 
hoppas, sökte han slutligen utverka tillstånd att i deras 
hamnar få utrusta kapare. Frankrike ingick beredvilligt 
härpå. Cronström reste verkligen till Havre på våren, 
men penningar tröto och innan saken kom till utförande 
var det redan för sent. 

Det anförda må vara nog att visa huru Stenbock var 
fullkomligt öfverlemnad åt sig sjelf och sina dagligen allt- 
mera medtagna hjelpkällor. lians undergång var numera 
icke tvifvelaktig. Den kunde fördröjas, så länge lifsmedlen 
räckte och truppens svigtande krigstukt kunde upprätt- 
hällas, men den kunde ej undvikas. Så synes Czaren 
äfven hafva uppfattat förhållandet, emedan han i början 
af Mars lemnade armeen för att resa hemåt, dock först 
sedan han på det högtidligaste förnyat förbundet med 
Konungen af Danmark och lofvat ej nedlägga vapen förl- 
än Tönningen fallit. Sådana voro de förhållningsorder 
han lemnade Furst Mentschikoff, hvilken jemte de Ryska 
trupper, han egde under sitt befäl, ställdes till Danska 
Konungens förfogande. 

Den 23 utdelade Fältmarskalken sjelf första gången 
fältrop och lösen i fästningen och såväl de Svenska som 
Holsteinska trupperne gjorde gemensam vakttjenst. Jemte 
Ofverste Wolff förordnades General-Majoren Grefve Asche- 
berg till Kommendant för de Svenska trupperna i garni- 
sonen. Nya stränga order utdelades i afseende på hushåll- 
ning med provianten, förmalning, bakning och brygd, 
eldens vårdande och de dödas begrafvande, hvilken sednare 
omsorg tyvärr dagligen blef allt mera trägen. Den her- 
tigliga Kommendanten motsatte sig alltjemt all inventering 
af magasinerna, till Stenbocks stora förtret; men i stället 
för att genom tvång komma ur den odrägliga ovissheten 



kommit med större heder» o. s. v. Stenbocks bref till Carl XII. 
Danska Geh. Areli. 






110 

drog Stenbock allt för länge ut på tiden '). Först 10 dagar 
innan han gaf sig fann han för godt att med våld göra 
undersökning i de furstliga förrådshusen. Trupperne erhöllo 
följande larmplatser sig tilldelade ). 

Infanteriet 

Södermanlands Reg:te Bastion Dithmarschen. 

Dal d:o — Eyderstett. 

Ostgöta d:o — Christian Albrecht. 

Hels in ge d:o Sophia Amalia. 

Elfsborgs d:o Fredrika Amalia. 

Westgöta-Dals d:o . . . Christian August. 

Werm lands d:o — Fredrik. 

Nerikes-Wermlands d:o — August Fredrik. 

Schultz's d:o Maria Elisabeth. 

Eke blads d:o Köniojstein. 



A ö" 



Furstliga Holsteinska. 

Wellingska bataljonen Bastion Söder-Port. 

Lif-Reg:tet, 2 komp:r Hornverket. 

d:o 4 d:o vid Öster Port. 

d:o 2 d:o vid Norr Port. 

d:o 4 d:o vid Vester Port. 

Kavalleriet. 

Westgöta Reg: te . . På Michael Thomsens land. 

A se he bergs d:o .... Mellan Söderqvarn och Slussen. 

Breh miska d:o .... Vid nya Torffhuset. 

Pommerska d:o . . . . På Garnisons kyrkogården. 

Strömfelts Drag. d:o Nedanf. bastion Fredrika Amalia. 

Marsch al eks d:o . . . Vid Stenslussen. 

Marderfelts d:o . . . . Nedanföre bastion Fredrik. 

Bassewitz d:o I vestra ravelinen. 

') Detta förklarar olikheten i lians många uppgifter om huru länge 

livsförnödenheterna skulle räcka. 
2 ) Wolffs Journal. 



111 

Af samtliga Regementena till fot kommenderades i tur 
piketer, under befäl af regements-officerare , till contre- 
escarpen. Dessa piketers styrka utgjordes i början af sam- 
manlagdt omkring 2,000 man, men under belägringens 
senare veckor måste desamma till antal minskas, på grund 
af den stora sjukligheten. De afsutna dragonerne och ryt- 
tarne deltogo sannolikt i sin tur i denna tjenstgöring. Af 
de beridna kommenderades t. v. hvarje natt 1 Regements- 
officerare, 2 Kaptener, 3 subalterner, nödigt underbefäl 
och 250 man till piket i contreescarpen. 

Om man får tro General-Major Wolffs flerstädes före- 
kommande antydningar, så blef krigslydnadens band inom 
den hårdt bepröfvade Svenska hären mer och mer försva- 
gadt, så att befälet ej alltid rättade sig efter gifna före- 
skrifter, såsom t. ex. i frågan om antalet hästar, som skulle 
vara hvar och en medgifvet '), samt att med de från kan- 
tonerings qvarteren hemtade förråder mycket illa hushålla- 
des. Stenbock å sin sida beskyller Kommendanten för 
partiskhet och oduglighet ), och säger att hvarken denne 
sjelf eller dess underhafvande gjorde något för att lätta 
Stenbocks och hans soldaters svåra bekymmer. Emellertid 
måste han dock medgifva att missnöje och rymningar inro- 
tat sig bland de värfvade Regementena och att äfven hos 
de Svenska indelta trupperna rådde en nedstämning och 
liknöjdhet, som hotade att utbryta i högljudt knöt och 
trots emot gifna order. Den dåliga kosten, som under- 
gräfde manskapets helsa, ökade dagligen farhågan för 



') 'WolfT uppgifver t. ex., 1)1. a., att i Tönningen skulle den 4 Mars 
funnits ej mindre än 1,068 offieershästar, de flesta i strid mot gifna 
order; samt att alla, som kunde, begynte (anka på att sätta dels 
sina personer, dels sina tillhörigheter i säkerhet. På Danska eller 
Kyska pass gick sålunda dagligen mycket ur fästningen, utan att 
nogare visiteras, än att ett trcdubbelt antal af uppgifna vagnar och 
personer verkligen passerade. 

") Han talar flerstädes i sina relationer om den »dumme» Wolff o. s. v. 



112 

myteri '). Det är svårt att numera afgöra hvad som i dessa 
olika uppgifter är öfverdrifvet eller icke; men så mycket 
synes, att hären led stor nöd och att andan derinom 
numera ej var densamma som nägra månader förut, då 
befäl och trupp med frimodighet gingo döden till mötes 
på Wackenstedts blodbestänkta höjder. 

Det må tillåtas oss att här nedan meddela åtskilliga 
ur officiella källor hemtade uppgifter dels om sjukligheten 
till olika tider, dels om förråden i de hertigliga magasinerna. 

Redan den 3 Mars hade den furstliga garnisonen 
366 sjuka på 1,562 man. Af dessa stodo vid Lif-Rege- 
mentet 250, vid Wellingska bataljonen 86 och vid artille- 
riet 30 2 ). Man kan antaga att detta antal nära nog för- 
dubblades före kapitulationen, så att då knappast 1,000 
man stridbara funnos. Af hela Svenska infanteriet, nära 
9,000 man starkt, uppgifves den 1 April icke mer än 
1,500 hafva varit i stånd att uthärda ett nvtt fälttåg 3 )- 
Detta skall ock varit förnämsta orsaken hvarföre försvaret 
allt mera förlamades. Tre veckor senare hade sjukligheten 
så tilltagit, att af både Helsinge och Dal-Regementena 
knappast en enda man kunde göra vakttjensten 4 ). Vid 
utmarschen, då allt som kunde släpa sig fram medföljde, 
qvarstannade dock ej mindre än 2,941 sjuka. Sjukligheten 

x ) » — — — Blef ock miséren i fästningen desto större, ja så stor att 
jag den aldrig kan beskrifva, och hörde man öfverljudt officer som 
soldat efter brödet vinsla, som de det ofta ej i G dygn åtnjutit, 
till förtigandes, att ej annat var att tillgå än ruttet vatten och 
syrup, som folket blandade sig till största forderf att läska med; 
intet medel var att bringa soldaten till hästkötts ätande, ithy lian 
intet bröd eller salt dertill hafva kunde». Stenbocks öppna brcf 
till sina stridskamrater, dat. Köpenhamn den G (n. st.) December 
1713. 

2 ) Wolffs Journal. Enligt en annan deri förekommande uppgift var 
antalet under aret till den 3 Juni af döde 333 och af deserterade 
120 man hertigliga soldater. 

3 ) Bilaga R. Görtz's Pflichtmässiger, wahrhafter Bericht von dem 
Zustande der Sacheu in Tönningen. Chifferbref. Riks Arehivet. 

4 ) Wolffs Journal. 



113 

utbredde sio- så småningom äfven i staden och skördade 
många offer bland borgerskapet och öfriga innevånare. Af 
soldaterna dogo minst 20 å 30 dagligen, af innevånarne 
10 å 12 '). Enligt sådan beräkningsgrund skulle under 
tiden emellan den 20 Februari och 20 Maj, eller 99 dagar, 
2,250 man dödt af hären, deribland naturligtvis de fleste 
Svenskar, och omkring 900 innevånare. Om detta ock är 
något högt beräknadt, ser man likväl att dödligheten var 
betydlig 2 ). Kistor fattades och åtskilliga nya begrafnings- 
platser måste upplåtas. 

Förråderne i Tönningen voro icke små 3 ), men kunde 
naturligtvis icke länge förslå till en hel krigshär, hvilken 
jemte stadens innebyggare gjorde antalet kostnjutande under 
de första två månaderna till öfver 15,700 personer och 
senare, då alla kantoneringar måste öfvergifvas, mer än 
19,000 '). Görtz beräknade att de 8,200 tunnor råg, 
som funnos qvar dels i furstliga dels i enskildta magasi- 
ner vid slutet af Mars, kunde med sparsamhet räcka till 
inemot halfva Juni, »om mera omsorg och bättre ordning 
än hittills iakttagas och Gud bevarar qvarnar — vid före- 
stående bombardement» *). Med andra proviantartiklar var 
det slut omkring början af Maj, och på somligt, såsom 
tobak, bränvin, medikamenter, grönsaker och kryddor, 
led man i April månad redan brist. Af bränsle fanns 
vid slutet af April 400 Fuder torf, hvilket knapt räckte 
en månad längre, emedan åtgången under April hade varit 



x ) Se Bilagan R. 

2 ) Uppgiften i General-Major Wolffs Journal, att hela antalet döde 
varit 300, beror tydligen på en missskrifning 

3 ) Uppgiften i Wolffs Journal, att der funnos ifrån början 90.200 
tunnor råg måste dock bero på ett misstag, hvilket vid jemförelse 
dels med Bilagan E, dels med andra uppgifter i samma journal, 
lätt faller i ögonen. 

4 ) Den sista April voro blott 1,900 tunnor för Svenskarnes räkning 
(par, sedan för hertigliga garnisonen 4 månaders förråd var afde- 
ladt. Wolffs Journal. 

A'. Vilterh. Hisl. o. Ant. Ak. Ilamll. Del 25 8 



114 

700 Fuder. Vatten fanns icke tillräckligt; det som fanns 
var knappast drickbart '). och förorsakade sjukdomar. Fodret 
räckte någorlunda, så länge en större del af hästarne ännu 
kunde hallas utom fästningen, men sedan tog dermed snart 
alldeles slut. En del af hästarne sökte sin föda på val- 
larne och glacisen, der gräset knapt börjat växa, samt 
gjorde mycken skada på dem, hvarföre sådant förhindrades. 

För att någorlunda tillfredsställa det lägre befälet och 
gemenskapen, borde solden åtminstone hafva utbetalts or- 
dentligt: men dermed tredskades äfven ifrån de llolstein- 
ska myndigheternas sida, hvilket var så mycket mera att 
beklaga som dyrheten i staden betydligt tilltog. Slutligen 
skaffade AVellingk vexlar på en del af de 50,000 R:dr, 
han genom Cronström lyckats upplåna i Paris af en viss 
Baron Hoggers ). Med dessa, lydande pä ett belopp af 
sammanlagdt 23,000 R:dr, lyckades Stenbock sent omsider 
att utfå reda penningar af Fästnings-kommendanten '), hvar- 
med knektarne för ögonblicket förnöjdes och de mest trän- 
gande behofven kunde afhjelpas. Men man finner lätt, 
att en sa liten summa ej förslog långt. 1 slutet af April 
begärde alltså Stenbock ytterligare 50,000 R:dr af Kom- 
mendanten, men oaktadt han genom Wellingk utverkat 
Administratorns formliga tillstånd till utbetalningen, nekade 
Kommendanten dock dertill, under förevändning att han 
a sin sida dertill ej hade bestämda, officiella order. På 
förnyad begäran erhöllos slutligen den 6 Maj 5,000 R:dr, 
men blott till lans af stadens kassor'). Ett belopp af 
0,000 R:dr lärer Kommendanten ytterligare, enligt några 

') Munks Journal. 

'-) I ett bref till Konungen af den 1 Januari 1714 uppgifver Wellingk, 
att han måste betala (i % ränta samt ej mindre än 53 % i i;iild- 
agio, utoiu andra omkostnader, belöpande 8ig till ;i a 4 %, .sa att 
han i''ke lyftade mera än 38,345 R:dr 15 sk. Banko. 

s ) Wolffa Journal och Stenbocks bref till Kommendanten, dat. den 26 
April. Danska Geh. Archivet. 

») Wolffs Journal. 



115 

uppgifter, blifvit tvingad medgifva under loppet af dagarne 
näst före kapitulationen; men största delen af denna summa 
kunde numera ej till annat behof användas, än till en 
liten underhällshjelp under fångenskapen åt de mest nöd- 
ställda ibland krigsfolket. Med April månads början för- 
mörkades utsigterne och stegrades misströstan, ju mera 
hoppet förbleknade om hjelp i nöden. Fältmarskalken, sjelf 
.förtviflande, sökte dock ännu i det längsta att hålla modet 
uppe hos sin omgifning, särdeles som fienden under hela 
Mars månad knappast rörde sig framåt. Han lät förbättra 
fästningsverken, anlägga flera nya batterier och retranche- 
menter samt oroade allt emellanåt fienden genom skär- 
mytslingar och mindre utfall. Frestelsen att gifva vika 
för det oblida ödets kraf kom deremot ifrån ett håll, som 
torde förefalla den ytlige betraktaren oväntadt, men för 
den som gjort sig förtrogen med hvad under den senaste 
månaden tilldragit sig och de skiftningar i den politiska 
ställningen i allmänhet, vi i det föregående korteligen 
antydt, icke bör vara det. Vi mena den Holsteinska Rege- 
ringen och Geheime- Rådet Baron v. Görtz såsom dess 
ombud. Han kom första gången till Tönningen den 30 
Mars ') utan att vara anmäld och så godt som smygande 
in igenom Vesterport. Olyckan kom i hans spår. 

Görtz's första underhandling med Stenbock egde rum 
under de båda första dagarna af April månad. Han frå- 
gade Fältmarskalken om denne trodde sig kunna hålla ut 
till Juni månads utgång eller längre, i hvilket fall man 
kunde säkert hoppas på hjelp ~), men rådde honom i annat 
fall att söka förskaffa sig ett förmånligt ackord med fien- 
den, uttaga med sidogevär och bagage, samt inom sex 



*) »S. Ex. (kam) durch das Wester-Tbor au, und weil der Capitain am 
YVestcr-Thor ohne S:r Excell. des Herrn Feltmarskals ordre densel- 
ben ein passiren lassen, ward er in Arrest genominen». YVolffs 
Journal. 

-) Hvarifran, det. fann Görtz icke för godt att uppgifva. 



116 

veckor derefter åter vara i Sverige, redo till fosterlandets 
tjenst. Han erbjöd från Holsteinska Regeringens sida all 
hjelp dertill. Förslaget var icke att obetingadt förkasta, 
men Fältmarskalken ville gå ut med alla sina dyrt för- 
värfvade troféer och ej lemna kanonerna till fienden; och 
så ville naturligtvis äfven det af honom rådfrågade, i hast 
sammankallade krigsrådet. Görtz for således denna gång 
tillbaka med oförrättadt ärende, men det dröjde ej mera 
än en vecka förr än han återkom och förnyade sitt för- 
slag. Han hade talat med Konungen af Danmark, h vilken 
sades medgifva, att troféerna finge medtagas, men icke 
öfver- och undergevär, hästar och kanoner. Häröfver blef 
nu i ett nytt krigsråd ') öfverlagdt och beslutadt, att man 
borde inlåta sig i underhandlingar med de belägrande, men 
söka erhålla bättre vilkor och framför allt åtminstone 
halfva Regementena beväpnade vid utmarschen. Ehuru 
Baron Görtz ej gaf stora förhoppningar om detta viikors 
uppfyllande, afreste han dock, redan innan krigsrådets ändt- 
liga beslut blifvit fattadt, för att inleda underhandlingarne 
och söka förmå kommissarier ifrån de förbundnes hög- 
qvarter att möta våra vid den lilla byn Simonsberg. Dit 
begåfvo sig, enligt Stenbocks befallning, den 13 April 
General-Majorcrne G. Patkull och Grefve Mellin, Ofvcr- 
starne Baron Strömfelt och Svanlod samt Auditören Halm 2 ). 
De återkommo den 15, sedan de på de anbefallda grunderna 
fåfängt underhandlat med Danska kommissarierna, hvilka 
blott ville medgifva 12 gevär på Regemente, under det 
Svenskarne begärde först att hälften, sedan att åtminstone 
tredjedelen af Regementena skulle få utrycka med fullt 
gevär. 

Fienden började efter detta misslyckade bemedlings- 
försök göra mera alfvar af belägringen, och detta med så 

x ) Bilagn Litt. S. Krigsrådets protokoller under April ocli Maj måna- 
der. Danska Geh. Archivet. 
-) Danska Geh. Archivet. 



117 

mycken större trygghet, som han fullkomligt kände till- 
ståndet inom fästningen och missmodet ibland trupperna, 
dels genom uppsnappade bref, dels genom förafskedade 
officerares ') och desertörers berättelser. Det synes troligt 
att Görtz ej heller noggrannt iakttagit den tystnad som 
vederbordt. 

Den 27 April närmade sig en öfverlägsen styrka på 
flera kolonner öfver Garding, Cotzebiill och Cating vår 
postering vid Gross Oldersee ')• Denna var visserligen 
ganska väl förskansad, men föranläts likväl snart att draga 
sig undan, för att undgå öfverflygling, och inryckte samma 
dag i staden. Kavalleriet afsadlade utanför Vesterport och 
släppte hästarne lösa, hvilket naturligtvis hade till följd 
att de fleste blefvo fiendens byte inom få dagar *). Befälet 
insmugglade till stor del sina hästar, så att det förut 
varande antalet ökades med omkring 100 och foderbristen 
i samma förhållande. Alla gårdar och trädgårdar voro 
uppfyllda af dem. De hästar som sökte föda på vallarne 
blefvo genast tagne i beslag af Kommendanten, utledde 
genom porten och der lössläppte; återstoden närde sig af 
det småningom uppspirande gräset ')• 

Man kunde nu frukta ett bombardement hvarje dag, 
hvarje timma, ty fienden gjorde starka förberedelser till 
anläggande af batterier och förde dagligen pä Eiderfloden 
hela pråmlaster med mörsare, bomber, eldkulor och krut 

!) Jemför Wolffs Journal. 

2 ) Loenbora uppgifver fiendens styrka till 3,000 man Danskt rytteri 
under General-Löjtnant Devitz, 14 bataljoner Danskt och Sachsiskt 
fotfolk under General-Löjtnant Hohendorff med artilleri och efter 
dem 2,000 man Sachsiskt rytteri under General-Löjtnant Bauditz 
och Prinsen af Weissenfels. 

3 ) Mellan 2 och 3,000 hästar sågos ifrån vallen den första dagen 
löpande af och an på de magra ängarne. Soldaterne smögo sig då 
och då ut för att fånga några, med hvilka en Borglig byteshandel 
bedrefs. För ett stycke tobak eller ett glas bränviu lärer en hä.^t 
blifvit såld, om man får tro Kommendantens uppgifter. 

4 ) Wolffs Journal. 



118 

ifrån tygförråden i Rendsburg fram till trakten af Tetten- 
biill. Vid Lunden förskansade sig 7,000 Ryssar. Prins 
Mentschikoff med en större styrka af Ryska och Sachsi- 
ska trupper stod sjelf framför Hoyersworth. Inom fäst- 
ningen vidtogos till farans afvärjande alla nödiga förbere- 
delser. Staden indelades i 7 qvarter, hvartdera ställdt 
under en Ofverstes eller Regements-officers uppsigt. Man- 
skap fördelades dels till eldsläckning ') i husen, dels till 
verkens försvar. Borgarne blefvo äfven anbefallda att i 
den förstnämnda omsorgen deltaga. 

De förbundne började första paralellen natten mellan 
den 3 och 4 Maj och hade den fullbordad till den 5, då 
de begynte uppkasta batterier, ehuru Fältmarskalken lät, 
ej utan verkan, beskjuta dessa med geschwinda skott från 
4 små kanoner. Det lyckades Ryssarne att emot aftonen 
anlägga tvenne redouter, den ena nära ett förstördt hus 
kalladt Kreutz-Haus, den andra midt emot östra ravelinen. 
Danskarne uppkastade ett verk midt emot bastionen Fre- 
drika Amalia bakom vägen åt Ellswort. Två mörsare- 
gropar, h vardera med 12 mörsare bestyckad, gräfdes mellan 
de 3 redouterna '). Elden öppnades mot dem frän fäst- 
ningsverken, men blef aldrig särdeles lirlig; åtminstone 
trallades icke mera än 9 man på 5 dagars tid 3 ), oaktadt 
afståndet var föga mer än 1,000 alnar. 

Underhändlingarne hade emellertid blifvit vitan afbrott 
fortsatta och krigsrådet varit så godt som permanent under 
hela månaden. Den 16 April uppträdde Görtz med ett 
längre anförande inför de församlade Generalerna, talade 
Länge och väl, först om slägts- och vänskapsförhållandena 
emellan Svenska och Bolsteinska hofven; vidare om de 
svikna förhoppningarna att erhålla hjelp ifrån både det 



i ) Förmodligen i första rummet det afsutna rytteriet. 

2 ) Wolffe Journal. 

3 ) Bilada T. Bref frän General Scholten till Gebeime-Båderna, den 9. 
10 ocb 17 Maj 1713. Danska Geh. Archivet. 



110 

ena och andra hållet; om nöden i Ristningen och dess 
förestående bombardement, samt uppmanade slutligen krigs- 
rådet att ej längre dröja med besluts fattande, på det 
man framför allt matte åt Sveriges krona rädda en så 
dyrbar här o. s. v. Alla närvarande tycktes instämma, 
ehuru icke utan tvekan, emedan nyss öfver Hamburg gan- 
ska stränga bref ifrån Konungen ankommit, i hvilka han, 
med anledning af underrättelsen om stillestandsförhandlin- 
garne under October och November månader 1712, ytt- 
rade sig i särdeles stränga ordalag om allt slags under- 
handlande med fienden '). En copia af ett ibland brefven 
medföljde, särskildt ställdt till hela härens generalitet, 
och, så som man lätt kan förstå, gjorde dess uppläsande 
djupt intryck. Men nöden hade ingen lag. De strängaste 
befallningar förlorade sin udd emot ödets »tredubbla kop- 
par» och hos det modfällda befälet kunde de endast till 
en tid förlänga tveksamheten, hvilket i sjelfva verket 
kanske var en ny olycka, emedan goda vilkor måste blifva 
allt svårare att erhålla af den segrande fienden. Man hade 
väntat svar ifrån Wellingk med hans råd om hvad som 
i denna nödens stund borde göras, men till Stenbocks 
harm ) kom intet sådant, endast mundtlig underrättelse, 
att den sluge masmen bestämdt nekade yttra sig i en 
fråga »så uteslutande militärisk», såsom hans ord lära 
fallit ). I betraktande häraf måste man sjelf afgöra saken 

1 ) Bref (Van Konung Carl, dat. Bender den 2, 14 och 17 Dec. 1712. 
De innehålla hl. a.: »För denna gäng ville Konungen icke vidare 
tillräkna honom ett sådant steg, som icke liar sin grund i ond 
vilja». — »lian skall for framtiden alldeles undvika samtal och för- 
handlingar med fiendtliga Generalitetet och af hålla sig ifrån vid- 
lyftig brefvexling med främmande hof; han skall endast sysselsätta 
sig med krigets förande, och hänskjuta statssaker till Svenska mini- 
strarne». Danska Geh. Archivet. 

2 ) Ett al' Stenhork begärdt möte hade redan förut blifvit tvärt afsla- 
get. lian beklagade sig också bittert öfver Wellingks likgiltighet. 
Se bl. a. ett bref, dat. 26 April, i Danska Geh. A.l*chivet. 

8 ) Jemför bref från Görtz till Stenbock den l(i April 1713. Danska 
Geh. Arcbivel 



120 

och kom till det beslut, att hellre fortsätta underhand- 
lingarne, än inom fästningens murar af bida den fullkom- 
liga undergången af en här, som ännu kunde bevaras åt 
fosterlandet till framtida vigtiga värf. Men att fortsätta 
underhandlingarne var ej detsamma som att afsluta dem. 
Hade man ej fästat sig vid detaljerna af kapitulations- 
vilkoren, så hade måhända hären ännu kunnat blifva 
räddad. Nu förflöt dag efter dag, fienderne ryckte allt 
närmare, hoppet försvann i bredd med det mer och mer 
uttömda matförrådet. Görtz^ handlingssätt började äfven 
allt mera blifva tvetydigt. Han hade hemliga samtal ined 
Mentschikoff och Flemming, och Stenbock påstår att han 
diktat goda nyheter ifrån Orienten, för att derigenom fal- 
skeligen förmå de belägrade att hålla ut och sedan kunna 
två sina händer. Huruvida detta allt är sannt, våge vi 
ej afgöra; visst är i alla fall att han gjorde sig misstrodd 
hos alla parterna, icke minst hos Konungen af Danmark, 
och att han ofta beträddes med motsägelser, dem icke 
ens hans särdeles svåra ställning såsom medlare alltid kunna 
rättfärdiga. Slutligen drog sig den försigtige diplomaten 
ur spelet, reste till Hamburg och lät icke vidare annat 
än indirekt ') höra af sig , förr än de sista dagarne näst 
före Tönningens öfvergång. 

Låtom oss så vidt möjligt fortskynda den smärt- 
samma berättelsen om dessa olvcksdao;ars tilldragelser. 
Maj månad inbröt. Den 1 lät Stenbock med våld inven- 
tera de hertigliga förråden och fann dem, såsom man kunde 
vänta, ganska medtagna. Af råg fuimos nemligen blott 
610 t:r, mjöl 115 t:r, hvete 684 t:r, korn 415 t:r, hafre 
120 t:r, kött 5,989 U, fläsk 2,620 <tt, smör 133 «, öl 5 t:r, 



') Genom Sekreteraren Stambkc skall lian liafva skrifvit till Stenbock, 
ait sedan nu denne underhandlade på egen hand, drog han till- 
baka alla sina förut gifna löften, utfösta handräckningar och för- 
skott. (Loenljoni). 



121 

bränvin 9 k:r o. s. v. '). Somliga proviantslag voro alltså 
nästan slut, andra skulle knappt räcka till den började 
månadens utgång, äfven om intet lemnades till Holstein- 
ska garnisonen och de stackars innevånarne. Krigsrådet, 
hvarest än en gång frågan om ett förtvifladt utfall med 
allt friskt manskap i armeen förekom, afrådde det enhäl- 
ligt, såsom »impracticable» och ledande endast till onödig 
manspillan. Särskildt hade Cronstedt, hvars omdöme 
Stenbock mycket högt uppskattade, till honom ingifvit ett 
memorial, hvari han ådagalade huruledes just en snar och 
och hederlig kapitulation vore bästa sättet att motsvara 
Konung Carls önskningar och tillvarataga hans bästa samt 
enda medlet att en gång framdeles bereda sig väg till 
Pohlen. I den olycklige Fältherrens själ mognade allså 
nu omsider det fasta beslut, att med undergifvenhet böja 
sig under nödvändighetens lag; att, försakande sin egen ära 
inför menniskor, blott lyda pligtens bud och söka rädda 
sina oskyldigt lidande vapenbröder. För att om möjligt 
rättfärdiga detta steg inför Konungen eller åtminstone mil- 
dra dess vrede, hade han redan under de sista dagarne af 
April afFärdat Ofverste Bassewitz till Turkiet med vid- 
lyftiga bref 2 ), hvilka fullständigt redogjorde för den för- 
tviflade ställningen och omöjligheten att rädda hären från 
undergång annorlunda, än genom skyndsam underhandling. 
Tillika skulle Bassewitz söka motarbeta de förhatliga insi- 
nuationer och rykten om Stenbock, som både Svenskar och 
Holsteinare, dels ibland Konungens omgifning, dels ibland 
dessas korrespondenter, ty värr icke utan all påföljd, sedan 
någon tid hade utspridt. Bassewitz skulle taga vägen öfver 
Hamburg och meddela sig med Wellingk, som numera, 
sedan det var för sent, ånyo började föra allt högre språk 



! ) Qvamarne voro otillräcklige att fylla det dagliga behofvet. Bagarne 
hotade att vid första tecken till bombardement hålla sig undan och 
fly. Geueralernas yttrande den 13 Maj. Danska Geh. Arcluvet. 

2 ) Danska Geh. Arcbivet. 



122 

och bedyra, det lian hellre såge hela Svenska armeens 
undergång än Tönningens fall'). Stenbock skulle hafva 
önskat att till Stockholm samtidigt sända ett pålitligt 
sändebud, men det för Krigskommissarien Malmberg i 
sådant ändamål begärda pass blef icke beviljadt å de 
Danska myndigheternas sida. Af misstroende till Görtz 
ville man liemligen i Konung Fredriks högqvarter på några 
dagar ej höra talas om billiga kapitulationsvilkor '"'). Sten- 
bock beslöt derföre att sjelf påskynda åtgörandet. Genom 
Ofversten Baron Strömfelt, i och för detta ärende skickad 
till Husum, begärdes och lofvades honom ett personligt 
möte med nyssnämnde Konung. På god tro reste Sten- 
bock till Oldensworth den 8 Maj, åtföljd af Gencral- 
Majorerne Patkull och Mellin samt OfVerstarne C. Wolff- 
radh, Strömfelt, Svanlod och Falkenberg, men den Dan- 
ske monarken uteblef, till Fältmarskalkens billiga förtry- 
telse, och han hänvisades i stället till Mentschikoff, Flem- 
ming och Scholten såsom militäriska, Furstarne Dolgo- 
roucky och Kepnin samt Geheime-Råderne Wiebe och 
Holst såsom civila underhandlare. Stenbock ville dock ej 
genast återvända med oförrättadt ärende, utan underhand- 
lingen öppnades, lian yrkade att ett Holsteinskt ombud 
skulle tillkallas. Detta afslogs. Han begärde mildring i 
vilkoren för Svenska hären, såsom att få behålla flera 
vapen, hästar, kanoner och framför allt troféer. Det 
afslogs äfven. Slutligen gafs honom omkring två dagars 
betänketid, med antydning att sedan vore underhandlin- 
garnes tid förbi 3 ). Saken hänsköts ånyo till krigsrådet 4 ), 
som ej såg annan utväg än att obetingadt ingå på de 

1 ) Danska (ieh. Archivet. 

2 ) Ett bref härom från Geneime-Rådet Wiebe blef genom Danska (Jene- 
ral-Adjutauten Löwenöra öfverlemnadt till Fältmarskalken. 

:1 ) 1 samma anda skref Mentschikoff till Fältmarskalken personligen. 

Danska (»i Ii. Archivet. 
4 ) Vid bvilket äfven Kommendanten Wolfi' och Geheime-Rådet Baner 

voro närvarande. Danska Geh. Archivet. 



123 

erbjudna vilkoren, och kommissionen sammanträdde å nyo 
med de förbundnes underhandlare i Oldensworth den 11 
Maj. Fältmarskalken Stenbock infann sig dock , ej vidare 
personligen, utan försåg densamma med nödig fullmakt 
att å hans vägnar underhandla. Man tvistade denna och 
de närmast följande dagarne ännu något om detalj vilkoren 
för kapitulationen '), men egentligen vidhölls numera frän 
Svensk sida endast det påståendet att fästningen, efter 
Svenska härens uttåg, skulle förblifva i hertigliga Hol- 
steinska husets våld. Detta, som egentligen påyrkades af 
Baron Görtz, hvilken nu åter helt oförmodadt visade sig 
i fästningen, medgafs ock slutligen, h varom Mentschikoff 
tillskref Fältmarskalken, som den 14 Maj i krigsrådet lät 
uppläsa hans bref. Den 16, efter många bekymmersamma 
öfverläggningar, underskrefs kapitulationen af de Danska 
kommissarierna. Den 17 antogos vilkoren slutligen i Sven- 
ska krigsrådet"), bekräftades af Fältmarskalken, och till 
kapitulationens verkställande infunno sig samma afton, 
såsom kommissarier från de förbundnes högqvarter, följande 
tre personer, nemligen Ryske General-Majoren Leslie, 
Danske General-Majoren GafFvron och Sachsiske General- 
Majoren v. Bose ). Det fältrop och lösen, som denna dag 
utdelades i fästningen, betecknade allt för väl den förtvif- 
lade ställningen: »Endlich — rauss thun Gottes 

Hand!» — Försynens oåterkalleliga rådslag måste gå uti 
fullbordan; den sammansmälta tappra skaran måste såsom 
fångar gifva sig i fiendens våld. 

Vilkoren för den ingångna kapitulationen voro föl- 
jande: 4 ) 

l ) Såsom t. ex.: på hvilkens bekostnad de Svenska trupperne skulle 
hemsändas, dels till Sverige, dels till Pommern o. s. v. Danska 
Geh. Arcbivet. 

-) Se Bilagan S. 

3 ) Wolffs Journal. 

4 ) Ordagrannt öfvers. efter en afskrift, tagen ur Hostein-Ledreborgska manu- 
skript saml. i Köpenhamn. Den är något olika den i Loenbora införda. 



124 

l:o. Hela Svenska hären, som under Fältmarskalken Grefve 
M. Stenbocks befäl inryckt i fästningen Tönningen, 
skall med alla Generaler, öfver- och under-officerare, 
volontärer och gemenskap gifva sig till hans Kongl. 
Danska Majestät. Högste befälhafvaren, Generalerne 
och alla öfver- och under-officerare, såsom ock volon- 
tärer behålla alla sina vapen; likaledes behålla dessa 
äfvensom under-officerare och gemenskap sitt bagage. 
Under-officerare och soldater behålla blott underge- 
väret och munderingen; men kanonerne och gevären 
jemte ryttare-, dragon- och artilleri-hästar och hvad 
eljest till krigsarmatur hörer skola tillika med alla 
fälttecken (insignia) pukor, standarter, fanor och 
trummor, aflemnas af de Svenska trupperna då de 
rcgementsvis utmarschera ur Tönningen. 

2:o. Skola desse samtlige (trupper), såsnart de antingen 
emot andra fångar blifvit utvexlade eller löst sig 
efter cartelet, blifva förda till Sverige på hans Kongl. 
Svenska Majestäts bekostnad; och skall man å Svenska 
sidan vara förbunden att dertill anskaffa fartyg; dock 
att det vare dem förunnadt bruka sådana fartyg, till- 
hörande Kongl. Danska och Furstliga (Ilolsteinska?) 
undersåtare, hvilkas egare vilja dem frivilligt förhyra. 

3:o. De Svenska »National trupperne» skola icke skiljas 
ifrån de Tyska Regementena, utan tillsammans öfver- 
föras till Sverige. 

4:o. Efter merbemälte Svenska truppers uttåg ur Tönnin- 
gen skall deras transport till Sverige blifva med det 
snaraste verkställd och på Svensk bekostnad. 

5:o. Under pågående genomtåg och rastedagarne skall med 
truppernas underhåll förfaras efter cartelet, och blifver 
dem beviljadt fritt logement och fria lägerplatser, 
men sjöprovision måste de sjelfve anskaffa sig. 



12f> 

6:0. Sådane fångar från Danskarnes eller de förbundnes 
sida, hvilka antagit Svensk krigstjenst, såsom äfven 
dersertörerne, qvarhållas; dock skall åt de desertörer, 
hvilka tagit tjenst, men återvända till sina Regemen- 
ten, gifvas pardon, hvarföre ock ofvannämnde deser- 
törer och fångar få passera utan »rancion». 

7:o. Af den Svenska truppen skall ingen blifva tvungen 
att taga tjenst, och skall utom igenkända desertörer 
ingen blifva anhållen vid utmarschen. 

8:0. Alla Generalitets , Stabs-officerares och volontärers 
äfvensom under-officerares och gemenskapens bagage 
passerar fritt, såsom i l:a artikeln omförmäldt är. 

9:o. Utmarschen sker brigad vis, och skola kommissarier 
förordnas, hvilka föra dessa trupper och draga försorg 
om deras underhåll, dock allt på Svensk bekostnad. 

10:o. Med Svenska truppernas marsch skall så förhållas, 
att de tåga 3 dagar och hafva rastedag den 4:de; skulle 
under vägen några insjukna, skall man bistå dem 
med vagnar emot betalning. 

ll:o. De vid Svenska trupperne befintlige sjuke förblifva 
icke i sjelfva fästningen Tönningen, utan skola för- 
läggas i det »Eijderstedtska" till dess de blifva friska. 

12:o. De munderings- och beklädnadspersedlar, hvilka redan 
ligga förfärdigade i Liibcck eller Hamburg för de 
Kongl. Svenska trupperna, kunna på Svensk bekost- 
nad blifva hemförda. 

13:o. Alla Svenska fångne öfver- och under-officerare eller 
civilbetjente, hvilka kunna anses höra under cartelet 
och befinna sig i Holstein och Danmark eller ock på 
hedersord i Hamburg eller annorstädes, skola, sedan 
de efter cartelet blifvit utvexlade eller friköpt sig, 
passera fritt tillbaka till sina Regementen. 

14:o. De Svenska officerare, som för sjukdoms eller bles- 
syrers skull qvarblifvit i Liibeek, Hamburg och \\ is- 
mar, vill Hans Kongl. Danska Majestät låta förse med 



126 

pass, på det att desamma måtte kunna hemföras till 
Sverige, och icke annorstädes. 

15:o. För de på ofvannämnde orter qvarblefne Svenska 
öfver- och under-officerares bagage vill Hans Kongl. 
Danska Majestät utfärda pass, så att detta må kunna 
försändas till Sverige. 

16:o. Transporten af de Svenska trupperne skall ske till 
Carlskrona, Carlshamn, Cimbritshamn och Ystad, och 
medgifves den en konvoj af 2 till 3 fregatter. 

l7:o. De sjuke i Tönningen skola af Dansk läkare och 
fältskär undersökas, likaledes blifva kommissarier från 
de tre höga Nordiska Allierade dit inskickade, för 
att taga underrättelse och förteckning om hästeanta- 
let och andra saker. 

18:o. De i Svensk-Tyska provinserna och fästningarne nu 
befintlige fångar af de tre höga Nordiske Allierades 
härar skola frigifvas redan innan transporten sker, 
och utfäster sig Kongl. Svenska Rådet och Fältmar- 
skalken Grefve Stenbock söka utverka, att detsamma 
måtte ske med de i Sverige varande fångarne. 

19:o. Slutligen har Hans Kongl. Danska Majestät allernå- 
digst medgifvit att han, sedan hela Svenska armeen 
uttågat, detta år icke skall bombardera Tönningen, 
och kunna derföre de å Dansk sida förfärdigade trän- 
cheer och batterier af Svenska trupperna vid deras 
utmarsch blifva raserade. 

20:o. Står det de Svenska trupperna fritt att hos andra 
makter söka garanti för denna dem medgifna kapitu- 
lation, dock skall sådant i ingen måtto förorsaka 
något dröjsmål med Svenska truppernas utmarsch. 
Kapitulations-akten, daterad Oldensworth den T fi ,; Maj 

1713, är underskrifven ä Svensk sida af G. R. Patkull, 

C. Mellin, C Strömfelt, J. G. v. Swanlodh samt S. Halm, 

och på den Danska af C. G. v. Mosting, E. J. v. Dewitz, 

II. C. v. Plåten, F. C. v. Cicignon, A. A. von der Liihe 



127 

och S. Junge. Något senare erhölls ratifikation af både 
Ryska och Sachsiska befälhafvarne. 

Den 19 Maj begagnades till förberedelser för Regemen- 
tenas uttag, upprättande af förteckningar på qvarvarande 
hästar o. s. v., h varvid icke ringa svårigheter mötte ). 

Den 20 började utmarschen, hvarmed fortfors under 
loppet af 6 dagar. Intet spel rördes, fanorna voro ej 
blottade. Då Regementena tågade förbi Konungen af Dan- 
mark i Hoyersworth nedlad.es gevären, trummorna, fanorna 
och alla troféer, frukterna af så hjelteinodiga ansträngnin- 
gar, af så uppoffrande försakelser. Under det utmarschen 
pågick läto Danska och Ryska kommissarier genom sitt 
handräckningsmanskap bortföra de dödes och sjukes gevär 
äfvensom alla de sadlar, som ännu befunnos brukbara. 
Kanonerna hemtades af en Sachsisk Artilleri-Ofverste- 
Löjtnant och bortfördes äfven, men Svenskarne hade förut 
förstört det dyrbaraste af allt tillbehör, såsom riktskrufvar, 
laddtyg o. s. v. Kommendanten Wolff lät afsides ned- 
gräfva de aflidnes klädespersedlar på det icke smitta måtte 
fortplantas inom fästningen. Afven lät Stenbock, på hans 
andragande och till uppfyllande af den 19:de punkten i 
kapitulations-akten, fullständigt med jorden jenma alla de 
belägrandes approcher och verk, hvarvid uppbadade llol- 
steinska husmän verksamt biträdde. 

Denna första dag lemnade General-Major Patkull fäst- 
ningen i spetsen för Westmanlands Regemente'), 500 man 
under Ofverste Falkenberg; Strömfelts dragoner ') under 
Major Waldau 300 till häst och 500 till fots, samt Westgöta 
kavalleri'), 118 till häst och 276 till fots under Ofverstarne 
Wolffrath och Frölich. Summa: 1,694 man med 318 hästar. 



J ) Se Wolffs Journal. 

2 ) 8 Fanor. 

3 ) Okändt antal standarter. Ofverste Strömfelt hade på hedersord rest 
till Hamburg. 

4 ) 6 Standarter. 



128 

Den 21 Maj uttågade tjenstförr. General-Major Mar- 
derfelt med Elfsborgs Regemente under Ofverste-Löjtnant 
Lillie, 204 man starkt '); Marschalcks dragoner 2 ), 592 man 
till fots under Ofversten Marsclialck; Enkedrottningens Lif- 
Regemente till häst ), 700 man utan hästar under Ofver- 
ste Löwenstjerna. Summa: 1,496 man alla till fots. 

Den 22 Maj uttågade 2,073 man, nemligen Basse- 
witz dragoner 4 ), 200 man till fot under Ofverste-Löjtnant 
Reichel; B remiska kavalleriet '), 400 man till fot under 
Ofverste Fersen; Pommerska kavalleriet 5 ), 400 man under 
Ofverste v. Rosen; Dal-Regementet under Major Svan- 
feldts befäl, endast 145 man starkt '); Nerikes-Wermlands 
Regemente, 768 man 6 ) under Major Stahrenflycht; Artille- 
riet under en Major, 160 man. Chefen för Nerikes och 
Wermlands Regemente qvarblef såsom befälhafvare för 
armeens samtelige sjuke, jemte några fältskärer. 

Den 23 Maj uttågade 400 man af Marderfelts drago- 
ner, men sedan de under dagen arbetat på belägrings- 
arbetenas förstörande, tyckas de om aftonen hafva återvändt 
till fästningen, hvarpå om morgonen den 24 Maj uttågade: 

Marderfelts Dragon-regemente '), 650 man, alla till 
fots under Ofverste-Löjtnant Oppenbusch; General-Major 
Schultz's Infanteri-regemente samt Kronobergs läns Rege- 
mentes afdelning M ), 150 man under Ofverste Svanlodh; 
General-Major C. Ekeblads Infanteri-regemente *), 300 man 
under Ofverste Jseger, samt Pohlska Lifvakten, 28 man till 
häst under Ofverste Löjtnant Stenflycht. Summa: 1,128 
man med 28 hästar. 



*) 8 Fanor. 

-) 10 Standarter. 

:t ) 8 Standarter. General Runeberg qvarlag sjuk på Tönningens lasarett. 

4 ) 4 Standarter. 

5 ) 8 Standarter. 

6 ) 8 Fanor. 

7 ) 10 Standarter. 

8 ) 2 Fanor. 



129 

Den 25 Maj uttågade Södermanlands Regemente '), 
250 man under Ofverste Schlippenbach; Ostgöta Rege- 
mente '), 500 man under Major Modée, eller inalles 
750 man. 

Slutligen den 26 Maj på morgonen högqvarteret, 
omkring 200 personer, Pohlska hofherrar och betjening 
med en del hästar och bagage samt de två bataljonerna 
af Westgöta-Dals Regemente ') under Ofverste-Löjtnant 
Mentzer och Major Didron, 800 man starkt, till betäck- 
ning, således inalles 1,000 personer, hvilket tal, tillagdt de 
föregående dagarnes, gifver en totalsumma af 8,141 man. 

Ofvanstående uppgifter, till största delen hemtade ur 
Kommendantens i Tönningen journal, äro tydligen ej alltid 
fullt noggranna. De kunna dock gifva ett ungefärligt begrepp 
om de utmarscherandes antal, så att man ser huru mycket 
den Svenska styrkan numera sammansmält. Sjuke, hvilka 
nu qvarlemnades och sedan småningom förlades i qvartcr 
utom fästningen, funnos till ett antal af 528 rvttare och 
dragoner, 2,343 infanterister och 70 artillerister, tillsam- 
mans 2,941 man, utom befäl. För större noggrannhets 
skull meddelas i särskild bilaga 2 ) en uppgift på de olika 
Regementenas styrka i befäl och manskap samt förteck- 
ning på kanoner, handvapen och fälttecken m. m., som 
förlorades genom den beklagliga kapitulationen. 

Fältmarskalkens sista steg inom det trånga, vallom- 
gjordade område, der han ännu kunde anse sig fri, togos 
med ganska tungt hjerta och hans sinne var fördystradt 
af stundens smärta och af olycksbådande aningar för fram- 
tiden. Emellertid omgafs hans person i sista stunden af 
de största yttre hedersbetygelser. Han syntes å sin sida 
genom en aldrig svikande artighet likasom vilja komma 
andra att förgäta det öde, som var honom bestämdt. Till 



*) 8 Fanor. 

*-) Bilagan U. Ur Danska Geli. Archivet. 

K. Vitterh. Ilisl. o. Anl. Ak. Handl. Del. 25. 9 



130 

Geheime-Rådet Baner och Kommendanten Wolff gjorde han 
om morgonen den 26 officiela visiter. Han väckte vid 
detta tillfälle fråga om ej Wellingkska bataljonen borde 
åtfölja Svenska hären, såsom ursprungligen uppsatt för 
Svensk tjenst och räkning 1 ), men vidhöll icke strängt sådant 
yrkande. Något enträgnare var han i fråga om att Hol- 
steinske Stats-Sekreteraren v. Wederkop skulle utlemnas 
till Danskarne, emedan Konung Fredrik då lofvat så myc- 
ket större beredvillighet med Svenska fångarnes lösgifvande, 
men han gaf äfven deri efter, och hans afsked ifrån Baner 
tyckes varit fritt ifrån alla bittra eller tvetydiga ord, hvilka 
dock lätteligcn kunnat framkallas vid minnet af den ogen- 
het, som den Holsteinska Regeringen vid flera tillfällen 
lagt i dagen. Den hertigliga garnisonen trädde under gevär, 
för att ännu en gång gifva militärisk hedersbevisning åt 
den aktade högste befäl hafvaren. Han gick förbi deras 
led till fots, följd af så väl Kommendanten som de kom- 
menderande högre hertigliga officerarne till fästningsmuren, 
der de togo afsked, och då portarne siötos efter den ädle 
Fältmarskalken öppnades honom i samma ögonblick andra, 
— det var hans fängelses, och de tillslötos snart, för att 
aldrig åter öppnas medan han tillhörde de lefvandes antal. 

En eskort af 40 Ryska ryttare under en Ryttmästa- 
res befäl följde Stenbock på vägen till Husum. De voro 
hans första, ehuru ej hans strängaste fångvaktare. 

Vårt förelagda värf är slutadt. Vi hafva följt den 
ädle Stenbock och hans trogna vapenbröder allt ifrån den 
stund, då de sade fosterlandets kuster farväl, och intill 
den då de tvungos nedlägga vapen, dem de fört med ära 
för sig och det Svenska namnet. Att nu vidare följa de 
i olyckans ökensand småningom försvinnande spåren efter 
spillrorna af samma tappra Regementen, hvilkas segrande 

! ) Numera var den dock verkligen i Ilolsteinsk sold, h vilket Kommen- 
danten ocksfi ganska riktigt genuiälte. 



131 

anlopp vid Wackenstcdt vi nyss med beundran bevitnat, 
hvilkas försakelser vi erkänt, hvilkas olycksöde vi bekla- 
gat, detta ligger lyckligtvis utom vårt ämne. 

Oss tillhör icke att utröna måttet af den skuld, som 
kan tillfalla Svenska eller Danska Regeringarne eller Ba- 
ron Görtz eller till och med Stenbock sjelf i afseende 
på härens vidare öden. 

Vi veta att Fältmarskalken sjelf snart afled såsom 
fånge i de mörka och fuktiga kasematterna på Köpenhamns 
kasteli. Hans fordna Regementen upplöstes inom kort. De 
Svenskar, hvilka icke rymde, förgingos till det mesta af 
svält och elände. Blott några få återkommo efter freden, 
ännu färre utvexlades under de sex år, som förflöto innan 
dess afslutande. 

Hvad den Holsteinska Regeringen vann på sin ljumma 
vänskap och på den misstänkta tröghet, hvarmed den under- 
stödde och bedref utvexlingen efter kapitulationen, var san- 
nerligen icke mycket, hufvudsakligen blott uppskof med 
Tönningens fall till näst derpå följande Februari månad. 

Hvad Görtz personligen vann på sitt tvetydiga hand- 
lingssätt mot Stenbock, särdeles efter den tid då vår berät- 
telse slutar, — det har historien upptecknat. Var väl den 
olvckliore Holsteinarens slut en Guds hämnande straffdom 
öfver den som förrådt sina vänner? Vi våga ej afgöra det. 
Vi öfverlemna detta åt andra och nedlägga nu vår penna, 
glade att icke med flera skuggor nödgas öka den dystra 
färgtonen uti vår berättelses tafla. 

Vi hängifva oss hellre åt de ljusare bilder, hvilka i 
detta ögonblick tränga sig på oss, då vi vända blicken 
framåt. Trösterikt är det vissa hopp, att de olycksdigra 
tider då vi med våra Skandinaviska stamförvandter förde 
förhatliga och förderfliga krig nu äro för alltid flydda. 

En ny tid har kommit. Helsad af fria och lyckliga 
folk vare dess morgonljusning, som förjagar tvedrägtens 
dimmor och bebådar en klarare, en sällare dag öfver Norden. 



132 

Må häfden städse i okränkt helgd bevara Sveriges 
stora minnen, men må den icke slafviskt kedjas vid de 
fördomar, hvilka med dessa ofta varit förbundna, Fritt 
och förtröstansfullt må det Svenska folket framgå genom 
vexlande tider, och med allt säkrare steg nalkas det mål 
Försynen åt detsamma bestämt. 



BILAGOR. 



134 



Bilaga, 

(Ur Svenska 

Gener al- 

Von denen Königl. Cavallerie-Regimenter so unter Ihre Exellrce 

Commando stehen. Stralsund 



Graff Asschenberg\ 

Baron Marschalek) Generall-Majors. 

Graff Mellin ) 

4 Obrister. 

7 Obrist-Lieutenants. 

7 Majors. 

1. West-Göters Cavallerie-regim 

2. Asschenbergs Cavallerie-regim 

3. Bremschs Cavallerie-regim 

4. Pominerscbs Cavallerie-regim 

5. Strömfclts Dragonner-regim 

6. Marschalcks Dragonner-regiin 

7. Mardefelts Dragonner-regim 

Summa 



Capitains. 



bd 
re 

— 






2 3 

3| 1 
2 1 



Lieutnants und Cornets. 



> 
















t> 








rT 
















cr 








Co 

re 
3 




^". 


B 
a 

re 






o 


ts 


co 

re 

3 




W 


>1 


CO 


1— < 


^j 




S 

v: 

ro 


c 




v. 


HH 


1-! 


3 
re 
TT 
re 


1 3 


3 

> 


p: 

s 

R 


n 

SJ 


5 
ti 


- 

— 


O 

3- 

3 


5" 


P 

re 
(T 1 

re 


re 

re 


3 


=* 


l> 


3 
re 


o 


3 


- 


►Ö 


4 

O 


o- 


et- 


t« 


ro 




CO 


►< 


— 
re 


re 

3 


<rt- 


re 


re 


__; 




"^ 


3 






re 




~i 


3 


- 






cc 














CO 


















CP 








CO 

























- 
re 
p 
B 



__ 


1 


— 


— 


2 


6 

G 

5 

6 

14 

IG 

17 


3 


5 


— 




— 


1 


— 




— 


1 


— 


— 


2 

6 
4 


— 


— 


1 

— 


4 
2 


— 


— 












1 









►c 
8 

CO 

re 

C 



15 
15 
15 
15 
34 
31 
35 



7| 6!— I l| l|— | 2,70|15| 6|— I 1| 6| l|— | 160 



Von diesen 5,696 Reutcr bleiben in Stralsund 



135 



Lltt. A 1. 

Riks-Archivot.) 

Verschlag 

Commendirenden Herrn Generall en Cheffs Graff Steinbocks 
den 15 Octobr. 1712. 



Unter-Officirs und Corporals. 


Reuter und Dragonner. 




Phferc 


le. 








► 
















> 






















er 
















c 


















to 
8 


o 


to 


CO 

re 
B 




w 


W 

* 






n 


to 


CO 

re 

3 




w 


W 






O 






c 


CB 


co 




Ti 1 5 




to 


c 




CO 




hj 






to 


o 






CO 


3 
B 

re 


cl 

3" 


O 
Ef' 

a 


3 


- - 

re £i 


< 
P 
re 
p 


a 


1 

re 


Cl 
Ef 


O 
B 


B 


3 
re 
»T 




<! 

p 

re 
to 


CO 

re 


5 

re 


p 

3 


< 
p 

re 

p 


re 

B 


b 


3 


re 


re 




> 


B 
re 


ci- 


a 

c-, 


2 


O 


re 


Ef 


► 


B 
re 


3 

ni 


B 


re 

»r 

re 


3 
re 




i-j 


rT 














i-( 


o 








CO 














re 


re 

<rt- 


-i 
g. 

CO 






re 
3 
co 






re 


re 


1. 

CO 
C/j 

- 






re 

3 

09 






re 





























24 





1 


— 





12 




. — 


753 


— 


3 


16 


747 


1 


— 










— 


— 


31 


— 


— 


— 





16 





8 


976 


— 


6 


H 


983 


_ 











— 


— 


2 


30 


— 


3 


— 


— 


28 





40 


577 


— 


29 


68 


551 


1 


— 








— 


^~ ~ 


— 


31 


2 


— 


— 





23 





34 


589 


2 


17 


80 


549 


6 







1 


3 - 


— 


70 


75 


— 


— 





33 




307 


1,145 


75 


53 


390 


1,042 


9 










1 





— 


70 


150 


— 


— 





36 




430 


944 


150 


38 


472 


900 


8 








■ — 


3 - 




60 


150 




— 





52 





376 


982 


150| 41 


445 


924 


25 


- 





1 


7 




2 


325 


377 


4 






200 





1,195 


5,966 


377 


187; 1,482 


5,696 



150 Man. Geheu also im Felde 5,546 Man Cavallerie. 

Infanterie 8,600 » 



Summa 14,146. 



Carl ii ii s I a v D ii c k e r. 



136 



Bilaga, 

(Ur Sv. Riks- 

General- 

Von denen Königl. Infanterie-Regimenter so unter Ihre Excell:ce 

Commando stehen. Stralsund 



Pattckull 
Baron Eckebladt 



Generall- 
Majors. 



Schomnier 

9 Obristen. 

12 Obrist-Lieutenants 
2 gefangen und 

10 Praesentes 

13 Majors 

1. Sudermanlands 

2. Jnnkionings Lehn.. 

3. Dahl Regimelit 

4. Ost Göiter 



wovon 



5. Helsingsehe 

6. Eltzeborgsche Lelin 

7. We.t Göiter Dahl 

8. Westmanlandsche 

9. Nserkesche 

10. .Ribbingsche 

11. Schonltsche 

12. Eckebladtsche 

13. Wrangelache 







Capitai 


ns. 








Lieutnaiit 


b and 


Fe 








> 






haj 








CS3 




> 












— 


















— 






c 

= 


r; 


tel 


■ 

-. 
3 
CO 


1— 1 


« 
p 


en ' 
C 

— 


< 


►d 


O 

c 


-. ' 





re 

B 


k— ■ 

3 


* 
p 


- 


a s 


- 


i- 


> 


o 

c 


PO 

3 


n 


- 


5 
et 
p 


5 W 
- g" 


- 


er 


> 


_ 


— 
— 
-— 
a 


c — .. 

- 

= 5" 

• g 

S" 


— 
r- 


— 


Q 
to 


er 

- 


CL 

CD 

to 

p 


et 


(0 
er. 


ft 


5 | 

B 

5' 




re 
Cl 

er 

— . 


c-t- 


— 



riehs. 



E - 

--i 
B 



1 

1 

2 

1 
1 


1 
1 


~ 




i 

2 

i 
i 


i 


i 

2 
2 
2 


8 
7 
8 
7 
7 

13 

11 

11 

10 

4 

9 

12 

6 



11 — 



2 
3 



2 
1 
1 



1 — 



1 



19 
14 
16 
21 
21 
27 
26 
20 
21 
13 
18 
26 
6 



Summa I 3| 6 2 5 1 7|ll3]14| 7 1211—11611,21.248;' 

Von diesen 9,932 Man bleiben in Stralsund fur guarnizon 



137 



Litt. A 2. 

Archivet.) 

Verschlag 

dess Commendirenclen Herrn Generall en Cheffs GrafF Steinbocks 
den 15 Octobr. 1712. 



Unter Officierers. 


- 




Corporals 


und Gemeine. 




CO 




55 




> 






— 






CSJ 




> 






— 








— 




er 














•■s 




— 






i— 






gj 


O 
c 

re 


a ' 

Ef er? 
i- c 
o ef 


te! 


u. 
re 
Ö 
a- 

5 


t— i 


•r. 

-■£ 
re 
re 


Sä* 

CD 

9 


- 

re 

S 


8 

c/; 

ro 


o 

o 
3 

H 
CD 

P 


o 
a 

? 1 


te) 


j 

re 

3 

CA 

o 


i— i 
> 


ri 

re 


er- 

- 

CD 
3 


to 

re 

a 


^3 
3 

en 


s 


re 


p 


er* 
re 


re 


Q 

cr 

er!- 


re' 


! — i 

-; 

09 

p 


re 


—- 

CO 


Oj 
cl- 


re re 
re 

e 

5" 


2" 

re 


re 




re' 


*T 

CD 
-;; 

O 


re 


et 

CO 







4 


1 - 


1 


4 





2 


50 


2 


120 


2 


— 





161 





375 


540 


1,200 


2 


2 


— 





— 


1 


1 


— 


45 


68 


44 


— 


— 


2 


91 


8 


130 


757 


1.100 


4 




— 





— 


5 


— 


— 


44 


6 


8 


— 


— 


— 


71 


— 


17 


1,098 


1,200 


5 














2 


3S 


24 


66 


— 


— 


— 


31 


— 


31 


1,053 


1,200 


— 


1 





— 


1 


— 


— 


51 


— 


15 


— 


— 


1 


136 


— 


06 


982 


1.200 


— 


5 


_ _ 


— 


5 


— 


10 


52 


— 


4 


— 


— 


2 


189 


11 


174 


824 


1,204 


1 


1 


— — 


— 


1 


— 


— 


65 


25 


9 


— 


— 


— 


73 


— 


6 


1,087 


1,200 


4 


5 


i; 


— 


— 


— 


5 


52 


43 


94 


— 


i 




131 


— 


79 


852 


1,200 


1 


— 


— 


— 


— 


1 


— 


3 


31 


— 


62 


— 


— 


— 


88 


— 


15 


823 


988 


4 


— 


— 




— 


2 


1 


1 


32 


76 


— 


1 


— 


— 


54 


11 


528 


330 


1,000 


4 


— 


— 





1 


4 


— 


6 


45 


75 


— 


— 


— 


1 


87 


L6 


390 


631 


1,200 


7 




4 


— 


| — 


:; 


2 


2 


54 


19 


— 


— 


— 


— 


68 


4 


243 


866 


1,200 


— 












2 


— 17 


21 


— 






— 


— 


16 


■ — 


895 


89 


1,000 


| 32 


! 18 


11 


— 


2 


29 


4 


•is 


5S0 


1 338 


442 


3 


i 


6 


1,191 


50 


2,949 


9,932 


14,892 



1,332 Man. Gehen also ira Pelde 8,G00 Man. 



Carl Gustav Durkor. 



138 



Bilaga Litt. A 3 *). 

Kongl Maj:ts Armées månadtlige Fält-Tractamente. 

General-S tabeu, 

Silfvermynt. 

1 General en Chef Daler. 

1 General till häst eller foot 400 » 

1 General-Lieutenant till häst eller foot 300 » 

1 General-Major till häst eller foot 210 » 

1 General-Adjutant till häst eller foot 80 » 

1 Generalstabs-Pastor, som förer Pncsidium i Fält-Consistorio GO » 

1 Fält-Medicus 80 » 

1 Stabs- Fältskär 45 » 

1 Stabs-Fältskärs-Gesäll 15 » 

1 Apothekare 20 » 

1 Apothekare-Gesäll 10 » 

1 General-Yagnmästare 40 » 

8 dess betjente njuta lijka underhåld med een Ryttare eller 
Dragon. 

Fortiticutious-Stateu. 

1 General-Qvartermästare-Lieutenant 70 » 

1 Capitein 50 » 

1 Lieutenant 40 » 

1 Conducteur eller Huminist 30 » 

6 Timmermän ä 8 Daler 48 » 

Canimar-Stateii. 

1 General-Krisfs-Commissarius 125 » 



- 



■i 



1 Fii 1 t-Cammererare 80 

G Krigs-Commissarier å 45 Daler 270 » 

2 (itiieral-Krigs-Commissariens skrifvare ä 30 Daler G0 » 

J I :ilt-( aniinererarens skrifvare å 30 Daler G0 » 

G Profviantskrifvare ä 15 Daler 90 " 

6 Profviantdrengar ä 5 Daler 30 » 

1 Enspännare 15 » 

1 l'odermarsk 15 » 

Kuskar ninta lijka underhåld och forplägning med een 

gemen kneckt, hwar till antages sä mänga som behöfves. 

Ilaiidhvarkure. 

1 Juhlmakare 12 » 

1 Tunnbindare 10 » 

4 Bagare-Gesäller ä IG Daler 64 » 



') Ur Sv. Rika-Archivet. 



139 

Justitiie-Staten. Silfvermynt. 

1 Öfver-Auditeur 80 Daler. 

1 Krigs-Fiscal 60 » 

1 General-Gewalldiger 50 » 

1 Rättegångs-Notarius 20 » 

1 Prophos 10 » 

4 Archerer å 10 Daler 40 » 

1 Skarprättare 10 » 

2 Bödelsdrängar å 10 Daler 20 » 

Caneellie-Staten. 

1 Krigs-Secreterare för the Tyska Expeditionerne och Uth- 

läudske Correspondaucen 80 » 

1 Dito för Swänska Expeditionen 60 » 

2 C;incellister å 30 Daler 60 » 

1 Copiist 20 » 

1 Enspännare 15 » 

Hvad wijdare ArtolK ri-Staten, Cavallerie, Dragonne och Infanterie- 
Eegimenterne i Fält angår; så komma uppå den foot hvart och et Re- 
gimente står, Regiments Öfver- och Under-Officerare samt Gemene, at 
niuta deras lön och underhåld lijkmätigt Hans Kongl. Maj:ts Allernådigste 
Förordning äfter Kongl. Maj:ts Fältstaat, daterat Thorn den 31 October 
Anno 1703. Stralsuud den 31 Augusti Anno 1712. 

Hl. Stenbock. 

(L. S) 



140 



Bilaga, Litt. B*). 

Fältmarskalken Flemmings berättelse om sitt sammanträde 

med Generalen Grefve Stenbock i Falkenshagen den 11 

Oktober 1712. 

Relation de ce qui s'est passé ä mon 
entrevue avec M:r le Comte de 
Stenbock le 11 Octobre 1712. 

Nous nous rencontråmes ä deux mille pas du lieu de rendez-vous : 
Nous jqous firaes beaucoup de caresses h notre abord. Je luv de man- 
dois s'il vouloit dire comment il souhaitoit que nos escortes fussent 
postés, il me repondit, Mon fre re faites comme vous croyez, mais évitons 
de faire beaucoup de facons. Nous somraes venus icy sur la bonne foy 
l'un de Fautre et comme anciens et bons amis. Je luy répondis sur le 
méme ton. Mon Aide-Camp m'étant venu demander ordres, je luy dis 
de convenir avec l'Aide-Camp de M:r Stenbock et de poster 1'escorte 
comme ils jugeroient ä propos. La dcssus nous piquames nos clievaux 
envers le lieu du rendez vous. Chemin faisant nous nous firaes entendre 
beaucoup de compliraent sur 1'amitié qu'il y avoit entré nous depuis 
longteras. A quoi le Comte ajouta plut a Dieu que nous puissious aller 
plus loin et faire en sorte qu'aprés tant de peines nous nous vissions un 
jour en repos. Je luy répondis ä pcu prés dans les méraes termes sur 
l'un et 1'autre artide, et je luy dis qu'il n'avait pas tenu aux puissances 
liguécs que cela ne filt, mais que le Poi de Suéde avait toujours para 
contraire. Le Comte de Stenbock s'arréta, voyant que deux autres Géné- 
raux Suédois qu'il avait ammenes avec luy, s'approchérent de nous et nous 
arrivames a Putenhe. Je priai les Messieurs de sa suitc de mettre pied 
ä terre devant la maison que mon Aide-Camp avait pris pour mon quar- 
tier. Ils le firent. Des que nous finnes descendus de cheval je présen- 
tois h M:r de Stenbock le General Pruis et le Coloncl Lewenliorn. Il 
me présenta aussi les deux Généraux Suédois qu'il avoit araener avec 
luy "). Enfin nous ne demeuråmes reste de civilites d'un coté et de 
1'autre, ce que Sa Majesté Czarienne avoit ordonné: Et comme j'étois 
convenu avec les S:res Pruisse et Lewenliorn jo tachois de parler en par- 
ticulier au Comte Stenbock, et le fis dans le treillage ou nous étions 
cniier nous proineuer en attendant (jue le diner fut pret. Jc dis dabord 
qu'il avoit touche une corde sur laquelle il était nécessaire qu'il s'expli- 
qua un jun plus clairement qu'il pouvait étre persuadé, que de mon 
cöté je m'y employerois le mieux que je pourrois, pour vu que les pro- 
positions fussent telles que j'en puisse faire rapport. Il commencoit a 
rae parler la dessus du grand pouvoir (pie Btanislaw avoit sur le Poy 



*) Ur Danska Qeheime Archivet. 
*') General Ifajorerne Mevius och Patkull. 



141 

de Suéde, ajoutant qu'il faudroit songer å lui donner la Lithuanie. Jc 
rejettois cela fort loin, et jc lui dis quil ne falloit pas y songer. AU! 
dit-il si cela est, il ne faut songer å rien. A quoi je répondis qu'il en 
pouvoit étre seurement persuadé. Nous fumes iuterrompus et nous retour- 
nåmes k mon logis avec toute la corapagnie. Le Comte de Stenbock 
paroissoit tout réveur pendant que j'affectois de le réjouir l'occupant des 
petites aventures arrivées du temps de notre jeunesse, å quoi il repondit 
dun air reveur et distrait. Pendant que M:rs Pruse et Lewenhorn étoient 
occupez å parler aux Généreaux Suedois, je trouvois moyeu d'avantir M:r 
le Secretaire de Wesselofski de 1'entretien que j'avois eu avec M:r Sten- 
bock, il me repondit que les autres Suédois avoient tenu a peu prés le 
ménie langage et quil avoit repondit, ,que les puissances liguées 
de leur cöté elles n'avoient pas été éloignés de la paix: que méme 
avant la bataille de Pultava on avoit fait des propositions lesquelles 
avoient été rejettées par le Roy de Suéde, å quoy les Suédois navoient 
sceu répliquer. J'entrois dans la chambre, ou je trouvais M:r Stenbock 
en entretien avec Pruise et Lewenhorn, sur le chapitre de M:res Diiker 
et Taube: M:r Wesseloffski s'étant mis de la conversation tachoit de faire 
voir que ces Messieurs avoient tort de l'un et de 1'autre coté. M:r 
Stenbock tachoit de les justifier et promit en suite de donner des rnémoi- 
res plus étandus sur ce chapitre. J'etois accouché sur la fenétre écou- 
tant ce quil disait lorsque M:r Stenbock se tourna vers moy, me demau- 
dant s'il me pouvait encore parler en particulier. Je luv dit quoui, je 
sortis, et un moment aprez il me suivit et lorsque nous fumes seuls, il 
recommenca le premier discours quil m'avoit tenu et me dit, quil sou- 
haiterait que nous fussions aussi bons atnys de la grande affaire que 
nous 1'étions en particulier. Je luy fit paroitre les mémes sentimens, je 
m'expliquai eusuite plus particuliérement sur 1'impossibilité de ce partage 
prétendu, å laquelle il ne falloit absolument songer, outre que c'était 
contre les loix fondamentales de la Republique. Le Comte de Sten- 
bock me demauda si 1'on ne pouvoit pas croire que Stanislaw pourroit 
succéder au Roy dans son Boyaume. Je lui répondis que ces sortes de 
propositions étoient bonues ä rien et qu'en un mot on ne devroit pas 
plus songer ä la royauté. A quoy j'ajoutois que, comme il me connois- 
soit pour un homme qui ne s'amusoit point a la bagatelle, je luy con- 
seillois ä ne commencer son Roman par la caquette, mais de me dive 
nettement ses pensées, et que je lui dirois ce que je pourrois dire, oui 
ou non. A quoy le Comte répliqua que c'estoit le meilleur parti: mais, 
ajoutat-il, Stanislaw å été reconnu de plusieurs puissances, d'ailleurs nous 
pouvons espérer que rAugleterre et la France le soutiendront, et qu'elle$ 
nous aideront, et qu'elles agiront pour cela de concert avec les Tures: 
outre cela ajoutat-il, le sort des armes est fort incertain, puis qu'il est 
entré les mains de Dieu. Je lui répondis que, pour ce qui étoit des 
puissances qui avoient reconnu Stanislaw, elles ne 1'avoient fait de 1'autre 
coté que dans la crainte d'etre interrompues et troublées dans leur guerre 
par le Roy de Suéde; mais qu'au fond il n'y avait aucune qui ne détesta 
et ne détestait encore dans son coeur cette démarche: que méme ceux, 
ijui étoient les plus portés pour les intérets de la Succle, étoient du 



142 

sentiment qu'avant qu'on peut convenir de rien il falloit que Stanislaw 
renoncat entiérement au royaurae, c'estoit une des conditions préliminai- 
res, sans laquelle on ne pouvoit rien faire. Le Comte de Stenbock me 
toucha fort Iégérement la paix d'Altranstadt: Mais je luy dis que cette 
paix avoit été nulle dés sa naissance et dans son progrés; que plusieurs 
de leurs propres gens, å cause de sa nullité avoient prédit qu'elle ne 
pouvoit pas plus subsister. Dailleurs le Roy de Suéde y avoit fait 
infraction luy méme avant notre retour en Pologne, et que les garants 
de cette paix y avoient trouvé tant de nullités, qu'ils navoient pas cru 
pouvoir donner leur garantie. Je luy dis ensuite qu'ä 1'egard de la triple 
alliance, sur laquelle il paroissoit faire fond, il n'était pas bien inforrné 
des choses. Qu'en premier lieu, les affaires n'étoient ajustées entré la 
France et 1'Angleterre pour que ces puissances puissent travailler a celles 
des autres: qu'en second lieu les Tures netoient pas entrez dans leur 
ligne: Mais répliqua-t-il nous avons des nou velies que la guerre est quasi 
de nouveau déclarée par les Tures. Ha, repris je, ces nouvelles sont 
quasi sans fondement. Il est vray neantmoins que pendent que les Sué- 
dois ont été seuls en Turquie ils ont taché de donner des fausses impres- 
sions aux Tures et leur ont representé les affaires de la Pologne toutes 
autres de ce qu'elles sont: Les Russes étants trop interessés dans 1'affaire 
n'avaient pu effacer seuls les fausses impressions que les Suédois avoient 
données. Le Roy de Pologne y ayant envoyé aussi quelques Ministres, 
ils seconderont si bien ceux de Sa Majesté Czarienne ([lie les brigues des 
Suédois n'auront pas 1'effet quils attendent: Quencore depuis peu les 
Suédois avoient voulu faire accroire aux Tures que les Russes commet- 
toient actuellement des grandes désordres en Pologne, et qu'ils y avoient 
encore des grandes armées, mais que nous avions d'abord fait connoitre 
la fausseté de ces insinuations: de sorte que la Porte avoit pris la reso- 
lution d'envoyer un homme en Pologne, pour voir ce qui en étoit. Hé 
bien, interrompit le Comte, que dira le Ture quand il verra que les 
Russes sont encore en Pologne? Il n'y en trouvera aucun, dis je, car 
outre les corps qu'ils ont de ces cotés, il en sort un fort considérable 
vers Smolensko, mais demandoit-il encore, les Russes n'ont ils pas 
encore des troupes dans Elbingen? Oui, dis je: mais ä 1'heure que je 
parle, elles en sont, peutétre, sorties. A qui donc, demandoit le Comte, 
rendent ils cette place? A nous, répondis-jc, et nous y mettrons garnison. 
Pour ce qui est du sort des armes, poursuivis-je, je scais bien qu'il est 
entré les niains de Dieu, tt que nous avons lieu despérer qu'il nous sera 
tout aussi favorable qu'aux Suédois. Ilé bien, dit il, ce sera le sort des 
armes qui décidera tout. Cela est vray, continuai-je, et aprez cela vous 
verrez vous autres, belliqueux que vous étes, vous n'y gagnerez ])as sans 
vous appauvrir vous méme. J'en conviens, repliquat-il, c'est pour cela 
que nous 11'avons aucun eloignement de la paix; mais il faut que ce soit 
une paix bonne et durable; et je (Fleniming) reitere 1'exhortation que je 
vous aij déja faite de me dire mttement oe que vous voulez, afin que 
j'en puisse faire rapport; et pour (lire la verité mon clier Comte, vous 
voyez que nous avons assez bien jugé que cc n'etait pas le cartel seul 
(|ue vous Boubaiteriez retabli: et lora <| uc je leurs fus damander la 



143 

permission ;i lems Majestés, j'cus ma pensée et lems demandai eelle de 
vous parler en particulier, si je voyais que vous en eussiez envie: leurs 
representant que dans une affaire de telle importancc on ne peut s'expli- 
quer que tete a tete, afin qu'on soit en etat de se donner un demanti 
1'un ä 1'autre, en cas que 1'on ait voulu faire un mauvais usage d'un 
coté ou de 1'autre, de ce qui serait fait. Vous pouvez vous expliquer 
nettement, pour mettre un bon fondement, et vous pouvez étre assuré 
que je ne ferai pas mauvais usage de ce que vous voulez dire. "\ ous 
avez raison, me dit-il. Il est vray, repris-je, que de notre cöté on songe 
véritablement å la paix, et je veux bieu croire qu'en votre particulier 
vous le soubaitez: mais cela ne suffit pas: si vous songez tout de l>on ä 
la paix, il faut savoir å quel point vous etes legitimes par votre maitre. 
Avez vous un plein pouvoir? J'en av, non pour conclure, me répondit-il, 
mais bien pour écouter et faire rapport. Hé bien, dis je, que voulez 
vous écouter si vous n'etes pas en état de conclure? Voulez vous savoir 
nos sentimens ad qiuestionem an? ou non? Si nous somines inclinés å la 
paix je vous reponds qu'oui: et qu'il ne s'agit que de convenir des con- 
ditions. La dessus il me promit qu'il ni'envoyeroit quelqu'un en trois 
jours dela. On vint nous avertir qu'on étoit prét. Chemin faisant il me 
fit entrevoir que la multitude de Russes luv faisoit de la peine. Je 
1'informois dans cette artide le plus que je pouvois. Il me demauda 
si nos gens pouvoient s'accomodcr avec les Danois: qu'il avoit oui dire 
que non. Je luy répondis qu'ils saccorderent fort bien entré eux; qu'il 
scavoit bien que Regis ad exemplum totis compositur orbis: que les deux 
Monarques étant bien unis, leurs gens imitent leur exemples. Il me 
disait aussi de la grondeur des Husses, je luy dis qu'elle étoit véritable, 
mais que le Prince témoignoit beaucoup de modération dans sa conduite, 
et que nous ne pouvions dire d'une telle chose, si non que nous étions 
de part et d'autres fort bons amis et tres bons alliez. J'avais donné le 
mot å Messieurs Prusse et Lewenhorn que quand je leur presserais la 
maine, ce serait une marque que le Comte de Stenbock m'aurait parlé 
de la paix. Je la leur pressai donc, en les mettant å table, pour leur 
donner cet avertisseraent. On se divertit parmy eux le mieux qu'on put. 
Apres diner je m'etois retiré dans un coin avec Messi':S Pruise et Lewen- 
horn pour leur dire ce que le Comte oVavait dit, pendant ce teras lä 
le Secretaire Wesseloffski, ä ce qu'il m'a raconté depuis, avait trouvé 
occasion de parler avec M:r le Corate de Stenbock, lequel luy avoit tenn 
ä peu prés le méme langage qu'a moy. Möns: Wesseloffski luy répondit 
qu'ils n'avoient pas seulement fait les propositions de paix avant le ba- 
taille de Pultava: mais depuis encore et que le Roy de Suéde y avoit 
répondu trop fiérement pour qu'ils revinrent ä la charge. La dessus le 
Comte de Stenbock avoit deraaudé si cela étoit vray et, sur l'assurance 
de M:r Wesseloffski, le Comte avoit protesté qu'il nen savoit rien, et 
que tout Sénateur qu'il estoit cela luy étoit incounu. Il avoit ensuite 
parlé d'un plein pouvoir ä M:r Wesseloffski qui luy répondit, Monsieur, 
parlez en au Corate Flemming et au General Pruiss. Dans le tems que 
j'etais dans le coin parler a Mssns Pruiss et Lewenhorn, le Comte de 
Stenbock vint nous joindre et dit au General Pruise et å moy (le Coloncl 



144 

Lewenhorn s'étant tourné d'un autre eote), Hé bien mes fréres, nous 
sommes venus icy pour faire xm cartel, coinme le Christianisme demande, 
mais je vous prie de contribuer å la grand affaire la paix entré nos 
Maltres. Je fis approcher la dessus M:r Lewenhorn afin qu'il entendit 
ce que le Comte disoit. Je répondis apres que de notre cöté nous ne 
manquerons pas de contribuer å 1'un et a 1'autre. Au premier artide 
nous couvenions tous également, étant tous quatre Luthériens, que le 
Christianisme le demandoit: mais que cepandant nous ne pouvions faire 
autrement que de 1'examiner, et pour 1'autre artide il pouvait étre assuré 
que nous n'eussions aucun éloignement de la paix et que nous ne sou- 
haitions autre chose que de voir qu'ils iussent raisonnables de leur cöté 
sur les deux artides de la conférence que je viens d'avancer. 

M:r Pruisse quota seulement que, S. M. Czarienne panchoit ä la 
paix. Le Comte de Stenbock finissoit 1'entretien en nous asseurant que 
de leur cöté on ne manquerait pas de contribuer ä un si louable dessein, 
qu'il scauroit se servir de son plein pouvoir. Ce qu'il ne dit pourtant 
qu'entre les dents et comme en soiméme. Comrae il estoit tärd et que 
M:r Pruisse étoit pressé pour la premiére fois, eufin nous nous separames 
avec beaucoup de protestations d'amitié de part et d'autre. 

De tout ce cy je tire cette consequence, ou que M:r Stenbock a le 
plein pouvoir et qu'il songe tout de bon ä la paix, ou qifil en fait sem- 
blant pour nous amuser seulement et nous detourner des entreprises qu'il 
croit que nous méditons, jusqu'ä ce qu'il ait receu un plus ample trans- 
port. Ainsi il faut que nous travaillons incessament å perfectionner nos 
lignes, et que nous allions tout droit å Stralsund pour la bombarder et 
ruiner par la leurs magazins et le peu de provissions qu'ils ont dans la 
ville et prendre en méme teins bien garde, et d'empécher aux ennemys 
d'entrer dans le Meklenburg pour en tirer les fourages et les provissions 
dont ils ont besoiu. 



145 



Bilaga. Litt. C. 



•8 



rf 

Instruktion för General-Majoren och Ofver-Commendanten 
Wälborne Hrr Fredrich Mevius, gifven Stralsund den \l 
October A:o 1712*). 

Såsom H:r General-Majorens altijdh betygade stoor nijt, och oför- 
truten sorgfälligheet samt ärviste Tapperhet och bekante Capacitet utij 
Kongl. Maj:ts tienst, föranlåtit mi«j at uthsee H:r General-Majoren till 
Öfver-Commenclant här uti Stralsund s Fästning, när Jag nu innora få 
dagar under guds beledsagande och uti dess namn, tänker med Arméen 
här ifrän upbryta, och Fienden med den Högstes bijstånd på alt möje- 
ligit sätt at angrijpa, så har jag, oachtat det Jag fulleligen är försäkrat, 
det H:r General-Majoren af sig sielft, genom en långlig förvärfvat krigs- 
ährfarenheet , tillfyllest vect at observera hvad een redskaffen Commendant 
i ackt taga åligger, at som een Trogen Undersåte och tapper Soldat, utan 
vijdare påminnelse intill det yttersta Conservera Kongl. Maj:ts vapens 
gloire, Stadens och Guarnizonens beständiga bijbehållande, uppå hvilken 
hehla Sveriges Rijkes wählfärd synes bero, som nyckelen till den väg, 
Kongl. Maj:ts dy re Person till sit Rijke ledsagandes varder; dock lijkvähl 
på det intet må heta, at Jag å min sijda något eftersat, velat lemna 
H:r General-Majoren min uthförliga tanka uti följande puncter, neml.: 

l:o. 

För allting observerar H:r General-Majoren så ibland Borgerskapet 
som Militien een reen gudsfruktan, et ärbart och Christeligit lefverne; 
så at Gud den aldrahögste igenom en trägen bön och san dyrkan må 
blidkas och bevekas till sin allsmächtiga hands utbredande öfver Arméen 
och denna Stadens ärbara Borgerskap och tappra Grarnizon. 

2:o. 

Lärer H:r General-Majoren sig högst vinlägga, at stifta och bijbe- 
hålla emellan den loflige Magistraten och det ärbara Borgerskapet samt 
Guarnizonen och hehla Soldatesquen een inbördes enigheet och uprichtig 
vänskaps plägande, så at gud jemvähl sit lof deruti må finna, at den 
ene med den andra som Bröder i sämjo och endrächt lefva. 

3:o. 

Guarnizonens Conservation sä till friska som sinka varder H:r General- 
Majoren på det högsta rekommenderat. Till deras underhåld, är som 

") Copia i Sv. Riks Archivet. 

S. Vilterh. Hist o. Ant. Ak. Handl. Del. 25 10 



146 

bekant, äfter H:r General-Lieutnant Dukers och H:r Slotshauptraannen 
Klinkowströms utfärdade ordres Insulen Eugen anslagen, förutan hvilket, 
den lofliga Magistraten och ärbara Borgerskapet härsam mastades sig påta- 
git underhållet för Under-Officerarne och gemene uti Penningar för 3 
månader. 

Skulle H:r General-Majoren nödigt hafva med H:r Slotshauptraannen 
på Begeringens vägnar något at förordna, drager Jag intet tvifvelsmåhl, 
at han ju icke hädan efter som här tills, berömmeligen lärer gå H:r 
General-Majoren till hända, för hvilken orsak så vähl till H:r Slotshaupt- 
mannen som den lofliga Magistraten hoosfogade bref uthfärdade äro. Å 
min sijda skall Jag intet underlåta H:r General-Majoren och Fästningen 
på alt wij3 och sät, at soutinera och bijspringa, så vijda gud den aldra- 
högste wählsignar Hans Kongl. Maj:ts vapen och skaffar oss luft och 
Båderum. Imedlertijdh afferdar Jag och nu bref till Kongl. Senaten uti 
Stockholm, om handräkning uti det H:r General-Majoren finner nödigt 
dera at anlijta och hos dem påminna. 

4:o. 

Som Jag intet tviflar, det ju H:r General-Majoren lärer af H:r 
General-Major Ekeblad hafva mottagit ricktiga Inventarier på Ammuni- 
tion, Tyghuus, Magaziner, Materialier och annat förrådh, samt sielfva 
Fästningsvärken och defensionen, jemte den nu varande så vähl som 
alla förr gjorda dispositioner till ordinairt vachthållande, vid alt Fientl. 
anfall till dess fördubblande och utanvärkens besättiande jemte dhe van- 
lige larm-Poster, till alt Fienteliget mötande, och till (det gud nådeligen 
afvände) een oförmodelig Eldsvådas släckande; så har H:r General-Majoren 
alt sådant tillijka med sielfva Commendants-Instruction i alla dhelar så 
at följa, som han finner det nyttigast vara, tijden och tillfälle det ärfor- 
dra, kunnandes H-.r General-Majoren genom sin eenskylta prudence, alting 
så ytterligare bestemja, som honom synes Kongl. Maj:ts tienst och Fäst- 
ningens oförkränckta försvar och bijbehållande fordrar och kräfver. 

5:o. 

Skulle fienden, det Jag dock med guds hjelp eij vill förmoda, äfter 
mit aftogande rycka för Fästningen; så har H:r General-Majoren at hålla 
et vaksamt öga på dhe ställen, der man een oförmodelig surprise har at 
befruckta, och sig eij till någre uthfall resolvera med mindre H:r General- 
Majoren befinner sit förehafvande vara et säkert spehl Fijenden till een 
ofehlbar och märkelig förlust. 

6:o. 

Eftersom det torde hända at Fijenden med glödande Kuhlor, Bomber 
och Carcas*cr vill sättia staden uti brand, så synes rådeligast, at H:r 
General-Majoren nu in antecessum der emot gör all ärsinnelig anstalt, 
genom vattens bärande pä löften, alla brennandc materiers afsöndrande 
ifrån husen, lijfsmedhns förbärgande i Hvalf och Källare, samt lörgrafvande 



147 

under vallen och andra ödes orter, och dylickt mehr, hvarigenom et 
sådant förderfveliget upsåt kan afvärjas. 

7:o. 

Kruut och Ammunition tages för alting vvähl i ackt för Eldh och 
förräderij. 

S:o. 

Uppå Speijare och Hemliga förrädare hafver H:r General-Majoren et 
noga inseende, och om sådanne ärtappas skulle afstraffas de straxt äfter 



lag och rätt. 



9:o. 



Skulle blandt dhe brafve och redskafne Officerare här lemnas någon 
genom döden falla eller afgå; så har H:r General-Majoren äfter hvars och 
ens förtjenst slijka vacancier uppå min befallning, till Kongl. Maj:ts 
vijdare Confirmation at besättia. 

1*0. 

H:r General-Majoren varder och härmed Leuteration uti alla Criminel 
måhl fullkomligen lemnat, så at han till guds namns ähras befrämjande 
och Iustitiens oförkränkta lopp der uti har at beställa, som han det efter 
bästa samvete, guds och Konungens lag finner enligit vara. 

Il o. 

Med mig Corresponderar H:r General-Majoren på det fiijtigaste 
underrättandes mig ad minutissiraa om hvad rörelser eller Fijendens mou- 
vements H:r General-Majoren kan deterrera. 

12xo. 

Skulle, det gud gifve, ännu een Transport hijt anlända; så söker H:r 
General-Majoren dem hoosgående bref innan dhe debarquera på redden 
at tillställa. 

13:o. 

Fästningen hafver H:r General-Majoren under guds bijstånd in till 
den yttersta Mannen at defendera, och aldrig genom någon Capitulation 
till Fijenden at öfverlefverera, så lenge een man fins öfrig och raensk- 
möjeligit är man sig kan försvara. In summa H:r General-Majoren har 
sig här uthinnan så at förhälla, som han tänker det in för gud och wår 
allernudigste Konung kunna försvara, at det må lända gud till ähra, 
Kongl. Maja till tienst, och H:r General-Majoren till et odödeligt beröm, 
samt all sielfönskelig framgång och hugnat. 



148 

Hvad H:r General-Majoren här äfter knn hafva at påminna, skall 
Jag villeligen å min sijda uti all giörlig måtto bijdraga, och alltijdh 
befinnas redebogen H:r General-Majoren till all angenäm tienst, önskandes 
gud den aldrahögstes beskydd öfver H-.r General-Majoren, Staden, samte.l. 
Guarnizonen och hehla Borgerskapet, ja den aldrahögste guden hålle sin 
mäktiga handh öfver Eder alla och vare sielf et beskydd utj Ed ra huus, 
een väktare utj Edra Portar, och et mäktigt försvar uppå Edra Murar 
och Vallar, han förläne H:r General-Majoren och samt], sina anförtrodde 
Underhafvande allskiöns wählsignelse, all inbördes Enigheet med sam- 
fälta händer at draga een sträng, et oförskräckt mod och trogit hiärta 
till Fijendens motstånd, så att Edert vakande, Edert strijdande och före- 
sätta ändamåhl, må endast syfta till Guds namns ähras befrämjande, vår 
allernådigste Konungs nytta och fägnat, samt hehla vårt Käre Fädernes- 
land och denne Stadens vvählfärd och förkåfring. Ut Supra. 

51. Stenbock. 

(•L. S) 



149 



fti!aga, litt, D. 

Kungörelse angående krigskontributionerna till Svenska 
armeens underhåll under dess vistande i hertigdömet 
Meklenburg, dat. den i' s November 1712 *). 

Ihro Königl. Majest zu Scliweden vevordnetes General Kriegs-Com- 
missariat Thut kund zu wissen, nach dem raahlen zu Folge des von 
dem ersten näehst abgewichenen Nowenbris ausgegangenen Universal zur 
Unterhaltung der Königl. Schwedischen Armee in Proviant und Fourage, 
eine Repartition gemacht worden auf alle Einwohner in dem Hertzogthum 
Mecklenburg und das Amt Boitzenburg, als wird dem Amt, Adel und 
Stadt hiermit ernstlich anbeibhlen, ohnc einigen Verzug zusammen zu brin- 
gen, und zu liefern von dato innerhalb 14 Tagen 16,056 Portions, und 
12,042 Rationes auf 30 Tage öder einen Monat gerechnet, nach Ratzow, 
öder Schwan, welches ihnen am nächsten lieget, wogegen dem Possessor 
öder Anwald von dem dazu verordneten Kriegs Commissarie Quitence mit- 
getheilet, und solche nach richtig getroffener Liquidation von dem Königl. 
General Kriegs Commissariat gebuhrlich gut gethan werden sollen. Der 
promten Lieferung ist man desto mehr versichert, weil wiedringen Falls 
man genöthiget seyu wiirde, durch Militarische Executiones zu erhalten. 
Datum im Hauptquartier zu Rostock den fe November 1712. 

Ihro Königl. Majest, verordnete Kriegs Commissarii: 
Peter Malmber(g). M. Kock. C. Treslow. 



Eine Portion bestehet von 2 Pfund Bröd, 2 Pfund Fleisch, h Pfund 
Butter öder Speck, und | von Erbsen öder Griitz. Eine Ration aber 
bestehet von { Scheffer Haber, 10 Pfund Heu obne Heckerling und Stroh. 
YVenn kein Haber zu bekommen, so kan selbiger mit Rocken öder Gei- 
sten nach proportion geliefert werden, welches zur Nachricht dienet, und 
bestehet das Amt Boitzenburg von 260 Hufen. 

M. Kock. 



I de öfriga Meklenburgska amterna, med undantag af amtet Schwe- 
rin, som alldeles fritogs, utskrefvos följande kontributioner. hvarvid dock 
medgafs billig afrakning för hvad den Svenska garnisonen i V\ ismar 



*) Schwed. Farna. XIV Del., pag. 141 och följ. 



150 

redan förskottsvis utbekommit, nemligen: för hvarje s. k. Hufe Land 
hvilket närmast torde motsvara det Svenska begreppet »hemmantal»: 

1,350 »Pfund» Bröd, värderadt till 21 Thaler 

1,350 » Kött » » 56 » 

337 » Smör » » 28 » 

13,500 » Hö » » 70 » 

2,025 »Pott» Öl » » 42 » 

9£ »Scheffel» Gryn » » 9 » 12 gl. 

146 » Hafra » » 24 » 



Tillsammans i Penningar 250 Thaler 12 gl. 



Schwedische Farna medgifver väl att denna pålaga var tryckande, 
men ursäktar åtgärden med dess nödvändighet, och tillägger, att betal- 
ning derför utfästes. Emellertid tyckes detta löfte lika litet å Svenska 
sidan hafva hållits, som ä fiendens vid de föregående tillfällen då kon- 
tributioner inom hertigdömet af dem blifvit utskrifne. För amtet Schwe- 
rin utgaf Stenbock ett särskildt s. k. »fripatent», hvilket äfven tinnes 
in extenso meddeladt i Schwed. Farna, pag. 145. 



151 



Bilaga, Litt. E. 

Tre Bref från Konung Stanislaus till Grefve Stenbock, 
dat. den 22, 24, 28 November (n. st.) 1712*). 

N:0 1. 

Monsieur, J'ai lu avec attention le memoire qu'il Vous a plu de me 
presenter, auquel il seroit bien difficile de Vous repondre sur la question 
qui est sur le tapis, s'il faut aller combattre les ennemis, ou entrer en 
tréve qui nous est proposée de la Cour de Berlin, si je n'etois moi raerae 
en premier lieu temoin du manoeuvre de 1'ennemi, lequel a pris des 
mesures contre toutes nos resolutions, et si je n'avois pas resolu par 
avance de me sacrifier entierement pour la conservation de la personne 
sacrée du Roi, pour le salut de son Royaume et pour le repos de ma 
patrie, sans quoi si 1'amour propre et interessé me gouvernoit, je banlan- 
ceroit å Vous dire mes sentimens si positivement comme je le fais. Je 
n'entre point dans les raisons qui m'ont obligé å vous forcer d'entrer en 
Conference avec Mr. de Fleming. Il est aussi inutile de Vous depeindre 
notre situation. Vous en avez la meilleure connaissance, et le detail 
que Vous m'en faites se trouve si juste, qu'il est assez suffisant pour 
me convaincre, et me servir de raison pour Vous dire que je veux que 
la Tréve soit acceptée. Votre ardeur pour combattre Vous etant si natu- 
rel par la valeur que tout le monde Vous connoit, ne me feroit cer- 
taineraent pas reflechir sur les suites douteuses et sur les evenemens 
incertains, si cette envie et ce zele dont Vous brulez ne se trouvoient 
pas moderés par les impossibilités evidentes de pouvoir s'accrocher dans 
cette saison å 1'ennerai. Je ne doute pas du meme desir des Generaux, 
et je Vous prie de ne me pas compter pour un des plus indifferents de 
1'armée å combattre. Mais Vous venez d'entendre les sentimens des 
Generaux, comme il est impossible dans cette saison et dans un pais 
comme celui-ci de venir aux mains avec un ennemi qui evite le combat. 
D'ailleurs comme il est tres dangereux de quitter ce pöste ici, sans faci- 
liter la jonction des Danois, et sans etre obligé d'aller d'un meme trait 
ou en Saxe ou en Pologne, pour ruiner 1'armée en marchant et pour 
etre entierement abimé en ,y anivant. Ainsi Monsieur, puisque nous ne 
pouvons pas nous bättre sans trop risquer, et sans difficulté empecher la 
jonction des Danois, et par toute sorte de raisons, comme nous ne per- 
dons rien en gagnant le temps, je suis de ce sentimens, de faire une 
tréve, d'en avertir Sa Majesté, pour qu'Elle aye le tems de prendre sa 
resolution sur ce quElle a ä faire. Et si Elle ne veux pas reflechir sur 
sa propre personne, et å son Eoyaume, qu'Elle rcHechisse au moins å 
ceux qui lui appartieunent et qui ont 1'honneur d'étre sous sa protection, 



') Ur Loenbom, Stenbocks Lefverne. 



152 

cTautant plus que la Conr de Prusse se fait entendre, comme Vous en 
étes averti, qu'elle se declarera contre celui, qui rejettera la tréve. 11 
seroit dautant plus necessaire, prevoyant 1'abime ou 1'apparence paroit 
nous vouloir plonger, de faiie un armistice promt, comme Sa Majesté le 
Roi de Suéde ne voudra pas me voir et la Republique perdus å jamais, 
et pour fin Ir la guerre Vous savez comment nos Ennemis sont portés: 
pour en parler il faudroit etre pourvu. d'un plein-pouvoir du Roi, celui 
rnanquant, il n'y a d'autre expedieut ä trouver, que 1'armistice que je 
Vous prie d'incaminer et daccepter. Je suis, 

Votre tre* affectionné 

Stanislaus Roi. 

Schwan le 22 Nov. 1712. 

N:o 2. 

Monsieur, J'apprends par Votre memoire que les ennemis aceeptent 
la tréve sur laquelle Vous avez deruierement sondé le Comte de Fle- 
ming, et qu'ils Vous demandent encore une entreveue pour regler les 
artides de cette armistice. Je n'ay pas autre chose a Vous dite la 
dessus, si non que les mémes raisons subsistent tonjours, qui m'ont obligé 
å Vous donner ma premiere declaration, et surtout depuis que Monsieur 
le Lieut. General Diicker, qui est envoyé pour voir, s'il y a quelque accés 
aux ennemis, nous assure qu'il le trouvoit bien. mais que si au premier 
mouvement de notre armée 1'ennemi se postait contre les Rivieres de 
Rekenitz et de Nebcl pour eviter le combat, sa situation rendroit alors 
notre accés impraticable. Cette impossibilité de comhattre ne sauroit que 
nous etre tres funeste, 1'ennemis derriere ses defilées se renforcant tous 
les jours, et nous diminuant a la fin pendant notre inaction, quand les 
glaces surviendroient, 1'ennemi se trouveroit dans une superiorité si 
grand e, qu'il faudroit (ä parler humainement) succomber. Ainsi il ny a 
que la treve seule, par laquclle nous nous pouvons garantir du renfort 
dis ennemis et qui peut donner le tems au Roi å nous donner ses ordres. 
Telle armée qu'elle soit se rend inutile, quand elle ne sauroit agir, ce 
qui se trouve malheu rensemen t dans notre situation, la difficulté (]u'il y 
a de s'accrocher a 1'ennemi se trouvant visiblement iusuimontable. D'aillenra 
Vous n'etes que trop bien averti, cpmment toutes les Puissances, au centre 
drsquelles nous nous trouvons, ont, pour ainsi dire, conspiré et resolu de 
s'oppo9er a nos desseins. Si nous ne moderons point leur animosité par 
cette Tréve, nous courons risque de nous voir imposer par ces Puissances 
une Paix selon leur facou sons le preti xt des olficrs amiables (|ii'clles pre- 
tendent de nous rendre; quau lien c|u'en les assoupissant Sa Maj:té aura 
le tems de juger bien murement de notre situation et de la sienne de 
son coté, et de voir que par cet acheminement å la paix Elle tirera des 
avautages infinis et evitera qu'on ne lui imposse point les Conditions le 
couteau a la '_ r orge. Cest pourquoi il est necessaire que Vous vous 
abouchiez avec M:r le Comte de Fleming et que Vous regliez les artides 
de cette treve. Sauve votre correction, les suivants, ä ce qu'il me semble, 
sont necessaire 1 - A etre observés: 



153 

1, Loccupation du Termin pour faire subsister tes deux armées. 

2, Que les Danois ne bougent point du l'endroit ou ils se trouvent, 
et s'ils sont en raarche qu'ils retournent en Ilolstein, de raéme qu'il n'y 
ait aucun renfort du coté de nos enemis. 

'.k Coinnie on ne peut point contremandcr notre Transport s'il est 
embarqué, que cela ne doit porter aucun prejudice a la Convention pre- 
sente, en cas quil arrive, cornme aussi non plus, si Vous tirez quelques 
Troupes des garnisons. 

4, Que le terme de la Tréve soit fixé å trois mois, pour avoir le 
teius de recevoir la reponse du Roi. 

5, Que les Couriers de part et d'autre ayent un libre passage, et 
que la communication avec la Suéde ne soit point interrorapue par mer. 

Et comme Yous souhaitez, Monsieur, que je Vous garantisse devant 
Sa Majesté, je Yous le promets, Monsieur, au prix de ma vie, car Dieu 
et ma conscience me servent de caution auprés de Sa Majesté, que tout 
ce que je fais n'est que pour eviter la perte evidente de sa personne 
sacrée et de son Royaume. Je suis, Monsieur, 

Yotre tres affectionné 



Stanislaus Roi, 



a Schwnn le 24 de Nov. 1712. 



N:0 3. 

Monsieur, Je Vous ai assez dit de bouebe les raisons indispensables 
qui mobligent d'aller trouver Sa Majesté. Malgré cela je n'aurois jamais 
quitter 1'armée dans des conjonctures pareilles, si je n'etois persuadé, 
outre la valeur naturelle que Vous possedéz de Votre prudence tres con- 
sommée, par laquelle Vous conduirez les affaires d'une manoeuvre que les 
interéts du Roi y trouve entierement leur compte. Vous savez, qu'aprés 
avoir fait tout ce que nous avons pu pour engager l'ennemi au combat, 
et qu'aprés toutes les mures deliberations, tant sur la sureté de la Per- 
sonue du Roi, que de ses Etats, et de son Armée, on n'a pas pu trou- 
ver un expedient plus salutaire, qu'une treve qui nous a été proposée de 
la Cour de Prusse. . Cest cette treve que je vous recommande de conclure 
avec les ennemis, et de conserver les troupes de Sa Majesté, tant qu'il 
Vous sera possible, pendant que je travaillerai auprés de Sa Majesté pour 
lui faire prendre des mesures justes å ses veritables interéts et pour Vous 
faire avoir au plutöt des ordres convenables ä la situation preseute. Je 
vais en personne pour repondre de tout ä Sa Majesté, ainsi Monsieur ne 
balancez point å suivre le systeme qui est mis en ceuvre, et soyez per- 
suadé, que je suis avec toute estime possible 

Votre tres affectionné 

Stanislaus Roi. 

å Schwan 28 Nov. 1712. 



154 



Bilaga, Litt. F. 

Biografiska underrättelser om det högre Befälet i Svenska 
armeen, som deltog i slaget vid Gadebusch. 

Grefve Carl Gustaf Diiker. Grefve till Jakobsberg, Friherre 
och Herre till Säby. Född i Lifland år 1663. Begaf sig, efter inhera- 
tade kunskaper i allehanda vetenskaper och ridderliga öfningar. 1688 
till Frankrike, der han blef Kadett vid Furstenbergska Regementet. Be- 
fordrades sedan grad efter grad till Aide-Major af nämnda Regemente. 
Bevistade under samma tid, ifrån år 1690 till år 1700, dels uti Piemont 
och dels uti Flandern, icke mindre än 8 fälttåg, 7 belägringar och 2 
stora fältslagtningar. Återkom derefter till Lifland, och bevistade år 
1700, såsom Volontär, första blokaden af Riga samt retraiten vid Duna- 
strömmen. Förordnades af Konung Carl XII den u / u s. å. till General- 
Adjutant. Bevistade s. å. slaget vid Narva, der han blef blesserad ; 1701 
den 9 / 7 öfvergångeu af Diinaströmmen och slaget vid Riga; 1702 9 / 7 
slaget vid Clissow; 1703 ' n / t träffningen vid Pultusk och s. å. beläg- 
ringen af Thorn, der han bragte kapitulationen till stånd. Blef s. å. 
12 / 12 Öfverste för ett Regemente dragoner, som han sjelf i Dantzig värf- 
vade. Bevistade 1704 21 / 8 stormningen af Lemberg och detsammas eröf- 
ring, samt visade dervid i Konung Carl XILs åsyn sitt oförskräckta mod, 
men sökte då förgäfves att öfvertala Konungen ifrån deltagandet i stormen. 
Deltog likaledes s. å. 26 / 10 i anfallet på staden Kalisch, der han tillfån- 
gatog Sachsiske Öfversten Braun, och den 28 /i i träffningen vid Punitz, 
äfvensom i 1705 års Pohlska fälttåg och skärmytslingen vid Walkiniky. 
Då han 1706 den 24 / 2 var utskickad med 1,000 dragoner på ett ströf- 
tåg, stötte han i en skog vid Olkowice, ej långt ifrån Willna, oförmodadt 
på 4,000 Ryska dragoner och 3,000 Lithauer, hvilka han så oförfäradt 
emottog att de nödgades taga till flykten, hvarpå han i sjelfva staden 
Willna fick ett rikt byte af tross, matvaror, ammunition och många dyr- 
bara saker som fienden der lemnat efter sig. Emottog år 1708 Konung 
Stanislaus i Willna. Gjorde år 1709 9 / l å nyo ett lyckligt stiöftåg mot 
Ryssarne, af hvilka några hundrade blefvo nedsablade, 1,000 hästar utom 
fångar togos, och en ansenlig del af deras bagage fördes till Svenska 
lägret. Kort derefter, den 20 / v var han lika lycklig emot 3:ne Ryska 
Regementen vid Hronie, samt fäktade äfven emot dem i Februari vid 
staden Ilorodna. Bevistade s. å. slaget vid Pultava, och blef sedan fån- 
gen hos Ryssarne vid Dnieperströmmen den 1 / 1 , men lösgafs af Czar 
Peter kort derefter på sitt hedersord, emot utbyte, samt kom omkring 
slutet af s. å. öfver till Sverige. Blef 1710 31 /i General-Major af kaval- 
leriet, och bevistade s. å. slaget vid Helsingborg, der han kommenderade 
reserven. Blef s. å. 25 / 5 Chef för W r estgöta kavalleri, och 1711 21 / 4 
General-Löjtnant af kavalleriet. Upphöjdes s. å. den 12 / 7 till Friherre, 
men tog ej introduktion. Vid de fiendtliga makternas inbrott i Pommern 



155 

s. å. fattade han posto under Stralsund, der han efter Crassow blifvit 
befälhafvare, för att gifva akt på deras tillämnade rörelser, och 1712 i 
Januari jagade han Danska posteringen ur Damgarten, samt den 18 / 6 s. å. 
de Ryska och Sachsiska trupperna ifrån Stralsund. Kommenderade såsom 
närmaste man vid Stenbocks här under 1712 års fälttåg, der han vid 
alla tillfällen utmärkte sig. Anförde for-trupperna på Svenska armeens 
tåg till Gadebusch, och deltog i slaget derstädes, hvarunder han blef illa 
blesserad i halsen af en kula. Sedan han blifvit läkt, och 1713 den 21 / 3 
befordrad till General af kavalleriet, praktiserade han sig igenom Sach- 
siska posteringarne, och återkom omsider till befälet i Stralsund, samt 
visade sig särdeles verksam vid stadens och ön Riigens försvar. Under 
pågående blokad, följande året, beslöt Kongl. Senaten att låta honom 
öfverkomma till Sverige för att antaga befälet öfver armeen i Skåne, men 
Konungen, som ansåg honom för omistelig i Pommern, i synnerhet i 
anseende till sin egen snart skeende ditresa, ändrade Rådets beslut, och 
han fortfor att föra befälet i Stralsund. Blef härunder till sin stora 
glädje öfverraskad af Konungen, som den 11 November 1714 ankom från 
Turkiet, och hvilken han i början ej igenkände. Yar 1715 i April med 
Konungen på samma fartyg, då transporten skedde till Wollin, h varifrån 
Preussiske trupperne blefvo fördrifne; och då Stralsund sedermera i Octo- 
ber bombarderades af Danskarne, var han ibland dem som öfvertalade 
Konungen att begifva sig till Sverige. Han försvarade sedan staden i det 
längsta med vanlig tapperhet, men måste slutligen den 12 December 
kapitulera, hvarefter han, jemte några andra Generaler och officerare, fick 
tillstånd att på sitt gifna hedersord resa till Hamburg, för att sköta hel- 
san och njuta någon hvila. Han reste derifrån till London, och kom 
sedan med en Engelsk fregatt till Göteborg den 8 Januari 1718. Fick 
kort derefter i April af Konungen befäl öfver hela armeen emot Norge, 
och Konungen var vid sin återkomst till Strömstad den 11 / 6 så nöjd med 
hans krigsanstalter, att han yttrade sig gerna ännu längre kunnat hafva 
varit frånvarande. Bevistade sedan fälttåget i Norge och belägringen af 
Fredrikshall. Blef s. å. 7 / 12 upphöjd till Svea Rikes Råd och till Ledamot 
i Justitie-Revisionen. 1719 17 / 4 Grefve, och s. å. under N:o 61 intro- 
ducerad. Utnämndes äfven s. å. den 28 / 4 till Krigs-Råd, den 16 / 6 till 
eventuel General-Guvernör öfver Lifland och Staden Riga, och den 19 / 6 
till Fältmarskalk. Blef 1720 tillika President i Krigs-Collegium. Diiker 
dog i Stockholm 1732, natten emellan den 2 och 3- Juli, sedan han 
genom många trogna tjenster och ett berömvärdt förhållande gjort sig 
förtjent af sin Ofverhets synnerliga erkänsla och Svenske mäns tacksamma 
hågkomst. Han begrofs i Riddarholmskyrkan. 

Gift 1:0 1707 13 / 10 med Furstinnan Theodora Zkozielska Oginska, 
död 1719 i Liibeck. 2:o med Grefvinnan Hedvig Wilhelmina Oxen- 
stierna af Korsholm och Wasa 1720 14 / 3 - Hon var född 1682 och dog 
1758, samt hade den hedern att få bära Prins Gustaf, sedermera Konung 
Gustaf III, och alla hans syskon till dopet. 

Grefve Christian Ludvig von Ascheberg. Grefve till Agerup, 
Friherre till Gulmarsberg och Holma. Född 1662 */ 6 - Blef år 1693 
Ofverste för Enke-Drottningens Lif-Regemente till häst; sedan General- 



156 

Major och derefter General-Löjtnant af kavalleriet. Kommenderade ven* 
strå flygeln i slaget vid Gadebusch. Dog 1722 den l Februari på Söf- 
deborg, barnlös, och slöt denna Grefliga att. Gift med Grefvinnan Mariana 
Margareta Wittenberg. Han var son af den från Konung Carl XI:s tid 
bekante Fältmarskalken Rutger von Ascheberg. 

Friherre Georg Reinhold Patkull. Friherre till Posendorfi". 
Född 166 .. — Blef 1677 Fänrik under Lif-Gardet; 1682 Löjtnant 
derstädes. Trädde 1687 i utländsk tjenst, och bevistade 1688, såsom 
Volontär, de Kristnas fälttag mot Turkarne i Ungern samt belägringen 
af Belgrad. Blef 1689 2 ' 1 / i Regements-Qvartermästare vid Lif-Gardet 
och 1697 Ofverste-Löjtnant vid Westgöta-Dals Regemente. Slog och neder- 
gjorde, jemte Majoren Hans Henrik von Tiesenhausen, 17UO - 8 / 10 vid 
Wargilla och Hakull i Lifland en Rysk trupp, men blef på återfärden 
s. d. tillfångatagen al' Ryssarne, dock kort derpä, efter slaget vid 
Xarva, befriad. Blef 1703 12 / 3 Ofverste för Pyra- och Femmänniiujs Rege- 
mentet af Westergötland, Nerike och Wermland samt Dal, hvilket han 
upprättade. Förjagade s. ii. i October en af Oginski's ströftrupper i Kur- 
land, och dref sedan, kort före Jul, en annan pä flykten. Blef 1705 4 A> 
Ofverste för Westgöta-Dals Regemente; 1708 n /n v ice Landshöfding 
i Elfsborgs Län; 1710 n / n General-Major af infanteriet. Nytjades 
1711 vid försvarsanstaltens mot de Danske i Bohus Län, och 1712 i 
Pommern, der han vid passagen af Damgarten anförde eftertrupperna; 
samt kommenderade uti slaget vid Gadebusch en del af det Svenska 
infanteriet med vanlig tapperhet. Blef fangen vid Tönningen, men kom 
1714 lös ur fångenskapen, och blef efter hemkomsten 1715 vice Guver- 
nör i Göteborgs och Bohus Län. Upphöjdes s. å. 10 /i 2 till Friherre, 
och skulle skrifva sig Friherre Patkull von Posendorff. Erhöll 1719 på 
begäran afsked. Dog 1723 barnlös, och slöt sjelf sin ätt. Gift med 
Friherrinnan Anna Catharina Lovisa de Mortaigne, som dog 1731. 

Grefve Claes Johansson Ekeblad. Grefve till Stola i Skara- 
borgs Län; Friherre till Mauritzberg i Östergötland, Frösslunda och Strö- 
berg. Han var af en gammal Svensk adelig ätt, och föddes 1669 20 / T 
Blef, efter idkade studier, 1683 Volontär vid Lif-Gardet; 1684 Förare 
derstädes och 1686 Fänrik under Öfversten, Friherre Mauritz Wellingks 
Regemente i Stade. Fick s. å. tillstånd att göra utrikes resor, och begaf 
sig genom Danmark, Hamburg, Westphalen och Nederländerna till Paris, 
der han uppehöll sig ett är; sedan 1687 till Lyon, Strassburg, Wiirtem- 
berg och Schweitz; vidare genom Sachsen och Österrike till Italien, och 
öfver Turin och Piemont åter till Frankrike, hvarifrän han öfver England 
och Holland återreste till Sverige. Följde 1690 med Svenska bjelptrup- 
perna ifrän Bremen och Verden till Rhenströmmen, och kommenderade 
der, under varande fälttåg, såsom Kapten, Grenadiererne af ofvannämnda 
Wellingska Regemente. Blef derför 1691 - 7 / B Grenadier-Kapten af samma 
Regemente. Bevistade med Konungens tillstånd aren 1693 — 94 fälttagen 
i Flandern samt alla der förefallande krigshändelser. Blef efter återkom- 
sten till Sverige 1697 % Kapten vid Ofverste Axel Faltzburgs Rege- 
mente i Malmö, och 1700 19 /7 Öfverstc-Löjtnant för Ofverste Tudbuschs 



157 

Östgöta och Södermanlands Tremännings-regemente till fot. Bevistade 
1701 öfvergången af Duna-strömmen och slaget vid Riga. Kommendera- 
des sedan till Birsen och Lithauen, och hade 1702 åtskilliga lyckliga 
träffningar med fienden. Bevistade s. å. träffningen vid Willna, der Wis- 
niawiecki blef bortdrifven. Den 9 / 7 s. å. deltog han i slaget, vid Clissow, 
hvarest han med sina tremänningar med mycken tapperhet dref Sachsiska 
Gardet tillbaka. Kommenderades sedan vintertiden s. å. med en ansenlig 
ströfcorps på andra sidan Weichselströmmen, samt år 1703 emot sommaren 
att intaga Lnblin, der han äfven sedermera någon tid var Kommendant. 
Följde derefter såsom Volontär med Svenska hufvudavmeen och Lif-Gardet, 
samt bevistade 1703 slaget vid Pultusk, och sedan s. å. belägringen och 
intagandet af Thorn samt eröfringen af Blbingen. Värfvade derpä 1704 
ett eget. Tyskt infanteri-regemente af 1,200 man, för hvilket han s. å. 
I2 / 12 blef Öfverste, och tågade med detsamma från Pommern till Elbing, 
der "han blef Kommendant. Öfverraskade 1705 i November i Braunsberg 
en afdelning Pohlacker, som han tog tillfånga. Medföljde år 1709 i 
Augusti Konung Stanislai trupper, och kom sålunda med General von 
Krassow till Pommern. Förordnad es 1710 27 / 4 af Kongl. Senaten till 
Öfverste för Uplands infanteri, men hvarpå icke följde Konungens stad- 
fästelse, utan befodrades i stallet af Konungen s. å. u / n till General- 
Major af infanteriet, och flyttades till sitt förr innehafvande Elbingska 
llegemente, som låg i garnison i Elbing, hvilket han s. å. nödgades 
uppgifva till Ryssarne. Blef 1711 22 / 5 i Bender upphöjd till Fri- 
herre, men tog ej som sådan introduktion. Kommenderades s. å. till 
Stralsund att sätta fästningen i försvarsstånd, och blef tillika Kommen- 
dant derstädes, tilldess han blef aflöst af General Major Mevius och rick 
åtfölja Stenbocks armée. Bevistade slaget vid Gadebusch, der han förde 
en del af infanteriet, och hade nyårstiden 1713 öfverinseendet vid bro- 
slagningen öfver Traveströmraen, Förordnades senare s. å. af Kongl. 
Senaten till Öfver-Kommendant i Pommern. Utnämndes 1714 2 / Y till 
Landshöfding öfver Nerike och Wermland. 1715 af Konung Carl XII 
tillika förordnad till kommenderande vid AVerniländska gränsen under Ge- 
neral Mörner, och lät 1716 förbättra Eda skans. Blef 1719 9 / 5 Svea 
Rikes Råd, och s. å. 31 / 12 Grefve, samt introducerades under N:o 71. 
Han dog 1737 den 23 Februari. Gift med Friherrinnan Hedvig Mör- 
ner, med hvilken han hade barn. 

Jean Baptista Schommer. Chef för Kongl. Maj-.ts värfvade 
Tyska Lif-Regemente till fot. Bevistade som Öfverste anfallet på Peters- 
burg 1708 och slaget vid Helsingborg 1710, samt blef s. å. n /n General- 
Major. Hade öfverbcfalet öfver en afdelning af hären, bestående af 
Nerikes och Wermlands samt Södermanlands Regemente och Bassewitz 
dragoner, som i November 1712 öfverrumplade Rostock. Kommenderade 
den delen af centerns infanteri, som gick främst i slaget vid Gadebusch. 
Aisändes i Februari 1713 till Konungen i Bender. Återkom sedermera 
derifrån, och stupade vid anfallet pä Fredrikshall den 24 Juni 1716. 

Carolus Gustavus Al arschalck , Arfherre till Thettof, föddes 
på 1660-talet. Han blef 1683 Volontär vid Svenska Lif-Gardet; 1686 



158 

Löjtnant under Öfverste Mauritz Wellingks Regemente; 1688 Kapten 
vid ett Svenskt Regemente i Holländsk tjenst; 1695 Ofverste-Löjtnant 
dersammastädes; 1697 afdankad tillika med Regementet; 1700 Of- 
verste-Löjtnant vid Öfverste Ernst Dettlof Krassov/s dragoner; 1702 
13 /i-> Öfverste för ett Regemente dragoner som han sjelf uppsatte; 1703 V 7 
Svensk Öfverste vid Verdiska Dragon-regementet. Kom med detta sitt. 
Regemente till Konung Carl XII i Pohlen, och deltog i slaget vid Frauen- 
stadt 1706 3 / 2 . Qvarblef sedan uti Pohlen under Konungens tåg till 
Sachsen, och blef s. å. 19 /i sårad och fången af Sachsarne vid Kalisch. 
Kom åter på fri fot, och blef 1710 n / n General-Major af kavalleriet. 
Bevistade slaget vid Gadebusch. Blef 171 . upphöjd till Friherre *). Ge- 
neral-Löjtnant af Kavalleriet den 21 / 3 1713, och s. å fången vid Tön- 
ningen, men kom lös på sin revers. Blef 1715 */ n för andra gången 
fången af Danskarne i slaget på Riigen. Begaf sig sedan till sina gods 
i Bremen, och dog der 1726. 

Grefve Carl Gustaf Mellin. Grefve och Herre till Damitzow 
i Pommern och Boldewitz på Riigen. Född 1670 3 / 8 på Wahnrow. Blef 
1690 Fänrik vid sin faders Infanteri-regemente, hvilket han s. å. åtföljde 
med 6,000 man Svenska hjelptrupper till Rhenströmmen. Begaf sig 1691 
till Franska armeen, och bevistade såsom Volontär samma års fälttåg 
samt slaget vid Löhse emellan Fransoserne och de allierade. Blef 1692 
Ryttmästare vid Franska Regementet Royal Allemand; bevistade s. å. be- 
lägringen af Namur och slaget vid Steinkircken; år 1693 belägringen af 
Huy och Charleroy, jemte slaget vid Louden, samt fick derefter kompani 
vid nyssnämnda Regemente. Han var under denna tid mycket omtyckt i 
Frankrike för sin munterhet och förlofvade sig i Paris med en Grefvinna 
de Möns, samt ville blifva katholik, men måste på fadrens befallning be- 
gifva sig derifrån, och hemkom 1695 till Pommern, samt blef s. å. Kap- 
ten med kompani vid sin faders Regemente i Wismar. Kommenderades 
derefter till Holstein, och förordnades 1699 af Hertigen derstädes till 
fästningsverkens uppbyggande. Utstod 1700 belägringen och bombar- 
deringen i Tönningen. Blef s. å. Major vid Bremiska kavalleriet. Tå- 
gade 1702 med Regementet till Pohlen och bevistade 1704 2 V, drabb- 
ningen vid Punitz. Blef 1705 Ofverste-Löjtnant vid Bremiska kavalleriet 
och 1707 i Juli Öfverste för samma Regemente. Var 1708 med på Kongl. 
Rådet, Grefve Nils Gyllenstiernas krigståg till Hamburg, och hade sedan 
befälet öfver "Kreijs-Kavalleriet" derstädes. Tågade s. å. i Juli till Poh- 
len, och 1709 derifrån tillbaka till Pommern. Blef 1711 5 /i General- 
Al ajor af kavalleriet i Svensk tjenst. Deltog i tåget öfver Damgarten och 
slaget vid Gadebusch, der han anförde högra flygelns andra linie, samt 
bevistade sedan belägringen af Tönningen och underskref kapitulationen. 
Kom derefter med Danskt pass till Stralsund. Bevistade år 1715 denna 
stads belägring, och s. å. 4 /ii drabbningen vid Stresow på Riigen, der 
han blef fangen af Preussarne, men på Konung Carl XILs befallning straxt 
utvexlad. Han iirlde efter sin fader de Damitzowska godsen, hvilka efter 



*) Förmodligen Tysk. 



159 

Pommerns eröfring indrogos af Konungen i Preussen, som skänkte dem 
till Stats-Ministern Massow. Efter fredsslutet tog han 172 . afsked ur 
Svensk tjenst; återfick mot en ersättning af 6,000 lldr sina gods, och 
hyllade Konungen af Preussen, samt lefde sedan i ro utan tjenst, ehuru 
sistnämnde Konung flera gånger tillbjöd honom en General-Löjtnats be- 
ställning jemte ett Regemente i Preussiska hären. Han dog 1738 på 
Damitzow. 

Friherre August Philip Marderfelt. Född 16.. Kapten vid 
General Muller von der Luhnens Regemente 1701; Öfverste vid Pom- 
merska Dragon-regementet 1710 24 / 9 - Deltog i 1712 års fälttåg och 
slaget vid Gadebusch såsom 't. f. General-Major och befälhafvare för 
venstra flygelns andra linie. Inryckte 1713 med sina dragoner uti 
Friedrichstadt till General-Major Stackelbergs understöd. Erhöll afsked 
1719 3 %. Död 17.. 

Grefve Magnus Julius De la Gardie. Grefve till Tullgarn, 
Friherre till Sjöö, Herre till Lindholmen, Häringe, Mariedahl och Löf- 
stad. Född 1668 u / 4 . Trädde, efter idkade studier, 1689 i Fransk 
krigstjenst, der han först blef Löjtnant och sedan 1691 Kapten. Tjente 
sig derefter upp under Spanska successionskriget, och blef 1703 Öfverste- 
Löjtnant samt 1707 Öfverste i Fransk tjenst. Hemkallades 1709 till Sve- 
rige och förordnades af Kongl. Senaten s. å. 28 /g till Öfverste för Dal- 
Regementet. Deltog såsom t. f. General-Major i fälttåget 1712 — 1713 
och slaget vid Gadebusch der han förde befälet öfver Infanteriets andra 
linie. Blef verklig General-Major vid infanteriet 1713 21 / 3 , samt General- 
Löjtnant 1717 16 / 1; År 1718 30 / 12 nämndes han till Svea Rikes Råd, 
och 1719 2 % tillika Krigs-Råd; s. å. dessutom President i Commerce- 
Collegium, och 1727 % Öfverste-Marskalk. Dog i Stockholm den 28 
April 1741. Gift 1709 med Grefvinnan Hedvig Catharina Lillie. 

Grefve Abraham Brahe. Grefve till Skokloster; Friherre till 
Rydboholm och Spiker; Herre till Bogesund, Östanå, Westanå, Brahehus 
och Lyckas. Född 1669 2 */ 8 i Stockholm. Tjente sig upp till Öfverste- 
Löjtnant hos General-Staterne af Förenta Nederländerna. Tog afsked der- 
ifrän 1701 30 / n . Kom senare i tjenst hos Konung Stanislaus; qvarblef 
vid armeen då Konungen lemnade densamma; deltog som Volontär i sla- 
get vid Gadebusch, och blef fången vid Tönningens ofvergång till Dan- 
skarne. Han blef General-Major af infanteriet i Sverige 1719 -/ v Dog 
i Stockholm den 6 Mars 1728 och begrofs i Öster-Ryds kyrka. 

Friherre Claus Philip von Schwerin till Löbnitz och Kindes- 
hagen i Pommern. Född 1689 2 */ 3 . Sedan han i yngre åren inheratat 
kunskap uti åtskilliga adeliga öfningar inträdde han 1703 i krigstjenst, 
och blef 1704 Kornett i Meklenburgisk tjenst, samt bevistade s. å. och 
det följande fälttåget vid Rhenströmmen. Blef 1706 Löjtnant i Svensk 
tjenst vid General-Löjtnant Krasso\v's dragoner. Bevistade 1707 och 
1708 fälttåget med Svenska hären i Pohlen. Blef 1709 Kapten vid nyss- 
nämnda Regemente, och bevistade 1711 Stralsunds belägring. Nämndes 
1712 till General-Adjutant hos Kongl. Rådet och Fältmarskalken Grefve 
Stenbock; bevistade s. å. slaget vid Gadebusch, och 1713 Tönningens 



160 

belägring, snmt blef der fången vid kapitulationen, men frigjorde sig sjelf 
s. å. Bevistade derefter 1715 Stralsunds belägring, och blef s. å. Adju- 
tant hos Generalissimus, Landtgrefven, sedan Konung Fredrik den I. 
Var 1716 med i fälttåget emot Norge, samt i tiäffningen vid Lyckö 
kyrka och eröfringen af Spånviks skans. Blef s å. Öfverste-Löjtnant vid 
Uplands Femmännings-infanteri. Bevistade 1718 års fälttåg i Norge och 
belägringen af Fredrikshall. Erhöll 1719 l2 / 8 Öfverste caractére. Blef 
1720 23 /o upphöjd till Friherre och intagen uti sin frändes, General- 
Majoren Philip Bogislaus von Schwerins Svenska friherreskap, samt på 
hans N:o 133 s. å. introducerad. Blef 1737 1:i /. 2i September Öfverste 
för Garnisons-regementet i Stralsund och 1743 5 /s Kommendant i samma 
stad. Utnämndes 1746 6 / n till General-Major, och 1748 16 / 4 till Kom- 
mendör af Svärdsorden. Dog i Stralsund den 10 December 1748. 



'O 



Hans Fredrik Frölich, natural. Frölich, till Långås i Hellestad 
socken och Westergötland. Hans fader, Hans Christoffer Frölich, som 
tillhörde en gammal Tysk adel ig ätt, hade under Konung Gustaf II 
Adolfs tid ingått i Svensk krigstjenst, och denne, hans son föddes i 
Sverige 1637. — Han blef Ryttmästare vid Westgöta kavalleri 1679; 
naturaliserad Svensk adelsman 1693 10 / n och indroducerad s. å. ; 
Major vid nämnda kavalleri 1695; Öfverste-Löjtnant derstädes 1710, 
och placerad Öfverste pä samma Regemente den 30 October 1712. Han 
deltog som frivillig i slaget vid Gadebusch, och dog i Liibeck den 9 
December 1715, under hemresan till Sverige. Han var gift med Anna 
Margareta Silfveravärd, född 1661 8 / 5 , död 1715 i9 / lt och hade med 
henne icke mindre än 26 barn, af hvilka 10 öfverlefde föräldrarne. 

Diedrik Johan von Löwenstern, Baron von Löwernstern. 
Friherre till Altanzen. Son af Diedrik Rigeman, adlad von Löwenstjerna 
(ej introd). Född i Lifland 1666; Volontär vid Guvernören och 
Landshöfdingen Taubes bataljon 1684; Fältväbel derstädes 1686; 
Fänrik vid Öfverste. von Campenhansens Regemente 1688; Löjtnant i 
Hanoveransk tjenst 1691; afsked derifrån 1693; Kapten vid ett kom- 
pani dragoner i Kejserlig tjenst 1695; Major vid Chur-Pfaltziska Lif- 
Regementet 1700; Öfverste-Löjtnant vid General -Majoren Hatzfelds 
Regemente i Kejserlig tjenst 1706; afsked 1711; deltog som Volon- 
tär i Stenbocks Tyska fälttåg och slaget vid Gadebusch, samt kommen- 
derade en afdelning af förposterna vid Hollingstedt i Ilolstein. Blef 
"Ordinarie" Öfverste i Svensk tjenst 1714: General-Major samt Chef 
för Westgöta Tremännings-kavalleri 1717; Friherre % 1720; General- 
Löjtnant 1727, och Chef för Westgöta kavalleri s. ä. Död barnlös i 
Stockholm 16 / 6 1740 och slöt sjelf sin Friherrliga ätt. Han deltog så i 
utländsk som i Svensk tjenst i mänga fälttag och slagtningar. 

Johan 3eger8ten, adlad Stenflycht, född i Östergötland på 
1600-talet. Efter i Linköping inhemtade studier gick han i utrikes tjenst, 
och blef 1691 Volontär vid Oros Palsches Regemente vid Kejserl. armeen 
i Ungern. Bevistade s. å. det stora slaget vid Salankemen i Ungern 
emot Turkarne; 1692 eröfringen af fästningen (Jross Wardein; 1693 



161 

belägringen af Belgrad. Blef 1694 Kornett vid Palfijs Regemente och 
bevistade s. å. slaget vid Peterwardein ; 1G9G slaget vid Olsnifz och 
1697 det stora slaget vid Zentha, der han erhöll så många sår, att han 
måste taga afsked och flera är ligga under läkarevård. Blef 1701 
Volontär vid Östgöta kavalleri. Deltog 1702 i ett ströftäg emot Lithan- 
erna och s. ä. i träffningen vid Sorfoniski, der han, efter att hafva er- 
hållit 8 sår, blef fången, men flydde snart derefter; deltog i slaget 
vid Clissow, och blef Korporal vid Ostgöta kavalleri, allt s. å. Deltog 
1703 i Thorns belägring och 1704 i stormningen af Lemberg, der han 
blef sårad i högra benet; s. å. var han med vid Frauenstadt, och då 
kavalleriet der anföll den Ryska vagnborgen var han ibland de förste, som 
satte öfver. 1705 för andra gången fången af Pohlackarne i träffnin- 
gen vid Warschau, men flydde åter efter 2:ne månader; s. å. den 15 
Augusti Adjutant vid Regementet. Råkade 1706 i Sachsen uti en duell 
och måste fördenskull fly, först till Berlin och sedan till Ungern, der 
han 1707 blef Ryttmästare vid Furst Ragotzkis trupper och deltog i 
åtskilliga träffningar mot de Kejserlige; kommenderades s. å. att åt- 
följa Ungerska Ambassaden till Warschau. 1708 Ryttmästare vid Fält- 
marskalken Grefve Revcinis Carabinierer, och kommenderade dem i slaget 
vid Preuzijn. 1709, då Kejserl. Generalen Löffenholtz med 6,000 man 
anföll staden Eperies, räddade han densamma genom att uppbränna för- 
städerna, der de Kejserlige tagit qvarter. Bevistade slaget vid Tyrnow, 
stormningen af Zittzeudorff, träffningen vid Eiserne Thor i Siebenburgen 
och slaget vid Trentschin; blef uti de 3 första illa sårad, och i det sed- 
nare skulle han blifvit nedhuggen, om han icke haft en hvit Tysk rock 
på sig, så att han kunde sätta sig i spetsen för en Kejserlig sqvadron 
till dess han fick tillfälle att rädda sig till de sina. Derefter uppgjorde 
han en plan att med sina Carabinierer och dervarande Kongl. Pohlska 
Drabanter taga vägen genom Pohlen för att uppsöka Svenska armeen. 
Ehuru företaget i sin helhet misslyckades, kom han dock, efter många 
djerfva bragder och visade prof pä lysande tapperhet, till Pommern år 
1711, och blef der Ryttmästare samt uthärdade Stralsunds första blokad. 
Sedan blokaden blifvit upphäfd gjorde han det ena ströftåget efter det 
det andra, och tillfogade fienden stora förluster i fångar och tross. Efter 
Grefve Stenbocks ankomst kommenderades han till Frantzburg, och der 
anfallen af en afdelning Kossacker, nedhögg han med egen hand Öfversten 
och 20 man. Dagen före slaget vid Gadebusch tog han, midt emellan 
båda fiendtliga arméerna och i hela Sachsiska kavalleriets åsyn, Danska 
Brigad-Majoren Stangenbasch med 20 grenadierer till häst tillfånga och 
aflemnade honom i hufvudqvarteret, hvarigenom Stenbock erhöll åtskilliga 
upplysningar om fiendens styrka och planer. Deltog derefter i slaget vid 
Gadebusch med den tapperhet, att han 1713 15 /x blef Ofverste-Löjtnant 
för ett af egna medel värfvadt frikompani på 140 man, 1714 4 /i2 
deruti stadfästad, och den 9 påföljande December Ofverste-Löjtnant vid 
Dniersterska Dragon-regementet. Bevistade 1715 Stralsunds belägring; 
blef den 9 / n s. å. Ofverste för samma Dragon-regemente. Efter Stral- 
sunds öfvergäug fången af Saehsarne, blef han kort detefter utwxlad 
emot Sachsiska Öfversten Berner. Eeste sedan till Pohlen for att upp 

K. Fitterh. Hist. o. Ånt. Ak. Handl. Del. 25. 11 



162 

muntra Pohlackema till tappert motstånd mot Konung August, samt 
kommenderade sjelf stormningen af Starclmest i Stor-Pohlen, som intogs; 
intog staden Posen och tog sjelf Sachsiske General-Löjtnanten Fejdlitz 
till fånga; jagade Sachsiske General-Löjtnanten Bosen med 2,000 man 
öfver Weicbseln, hvarpå han fick Thorn och hela Pohlska Preussen under 
sin disposition. Adlad 1716 6 / s med namnet Stenflycht. Bevistade 1718 
års fälttåg i Norge. Erhöll afsked. den 16 / 4 1719 och blef General- 
Major i Hertigens af Holstein-Gottorp tjenst; 1733 Konung Stanislai 
General och den Konfedererade Republikens General-Löjtnant öfver alla på 
Tysk fot ordnade trupper, samt erhöll af Republiken "indigenat, tam in 
civilibus. quam militaribus," hvilket förra till ingen Lutheran plägade gif- 
vas. Blef derefter General-Löjtnant i Frankrike, med en årlig pension af 
5,000 Livrés; Öfver-Kommendant i Hamburg 1738; Tog derifrån afsked 
1742, och återreste till Sverige. Riddare af Svärds-Orden den 2(5 Sep- 
tember 1748. Han dog den 21 Juni 1758 på Nöbbelöd i Östergötland. 
Pehr Bengtsson Sparre af Rossvik till Rossvik, Sparreholm, 
Yxstaholm och Nybyholm. Född 1685 6 / 10 . Blef Löjtnant vid Fortifika- 
tionen i Wismar och förordnades 1710 29 /i 2 af Kongl. Senaten till Kap- 
ten af Fortifikationen vid Wermländska armeen. Utnämndes 1712 9 /o af 
Kongl. Senaten till General-Adjutant vid Fältmarskalken Grefve Stenbocks 
armée och bevistade i nämnda egenskap slaget vid Gadebusch. Han dog 
den 16 October 1725. 

Johan Mauritz Klinckovvström. Född 1692. Volontär 1708; 
Fänrik v id Drottningens Lif-Regemente i Stettin 1709; Löjtnant vid 
Ofverste Ekel)lads Regemente 1710; Kapten vid General-Löjtnant Mei- 
jerfelts Regemente 1711. Transporterad till Ofverste Wrangels Rege- 
mente i Stralsund s. å., men då Regementet qvarstannade i nämnda stad 
medföljde han Grefve Stenbocks armée som Volontör, och tjenstgjorde 
som General-Adjutant i slaget vid Gadebusch. Ofver-Adjutant hos Arf- 
prinsen Fredrik, sedermera Konung Fredrik I, samt Kapten vid West- 
manlands Regemente 1720; Major derstädes 1723; Ofverste-Löjtnants 
afsked 1744; Ofverste fullmakt s. å. Riddare af Svärds-Orden 1748. 
General-Majors karakter 1756. Dog i Stockholm den 5 Januari 1768 
och slöt pa svärdsidan adeliga ätten Klinkowström. Han blef 1715 vid 
Stralsund, der han var Slottshauptman, Dansk krigsfånge och satt någon 
tid pä Aggerhus fästning i Norge. Följde 1744 med Ambassadören, 
Riks-Rådet Grefve Carl Gustaf Tessin till Berlin och bevistade förmäl- 
ningsakten i nämnda stad emellan Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika. 
Lyckönskade slutligen 1754, såsom Ordförande i Slottsbyggnads-deputatio- 
nen, Deras Majestäter vid deras inflyttning i nya slottet. Gift med Jo- 
hanna Maria Falck. 

Grefve Alarik Wachtmeister, Grefve till Johannishus. Född 
1694 */ y Inträdde i krigstjenst som Fänrik vid Lif-Gardet och be- 
fordrades giad efter annan till Löjtnant, och Kapten vid samma Rege- 
mente. General-Adjutant vid Svenska armeen under fälttåget 1712 — 13. 
Fången i Tönningen. Dog den 12 December 1715. 

Hans Henrik von Tiese n hauscn var af eu I. Utländsk adelig 
slii^t och gjorde General-Adjutants tjenst under tagel till Gadebusch och 



163 

slaget derstädes. Deu enda underrättelse vi efter denna tid kunnat upp- 
spåra om honom är att han utnämndes till Ofverste-LÖjtnant för Små- 
lands Tremännings-infanteri den u / l 1715. 

Om General-Adjutauterna Loppenau och Vasholdt ega vi icke 
andra underrättelser än dem som meddelas i texten. 

Om General-A uditör Syl v in sakna vi alla biografiska uppgifter. 

Peter Jakob Eccard, adlad von Eccard*) till Korps. Född 
5 / 3 1668 i Pernau. Advokat i Reval 1696; Auditör 1700; Öfver- 
Auditör vid Revalska garnisonen 1704, och vid armeen i Pommern 1711, 
i hvilken egenskap han bevistade slaget vid Gadebusch. Adlad 1712. 
Introducerad 1719. General-Auditörs fullmakt 172J. Han dog 1728 
och slöt sjelf sin ätt. 

Om Fält-Sekreteraren, Hofrådet Nemietz saknas alla underrät- 
telser i de källor som stått oss till buds. 

Lars Dahlman, adlad Dalman. Född 1680 17 / 5 i Stockholm. 
Lektor vid Göteborgs gymnasium 1709. Sekreterare hos Kongl. Eådet 
m. m. Grefve Magnus Stenbock 1710; Fält-Sekreterare vid armeen i 
Tyskland 1712; Öfver-Auditör vid armeen i Norge 1716; General- 
Auditörs titel 1719. Adlad 1720. Ledamot af Sekreta Utskottet 
1723, samt dels Aktör, dels Ledamot i åtskilliga Rikets Ständers kom- 
missioner. Amiralitets-Kammar-Råd 1728; Landshöfding i Blekinge 1747. 
Riddare af JJordstjerne-Orden 1748, med valspråk »Laus Domino». Dog 
1752 27 /i i Carlskrona. Bevistade slaget vid Gadebusch, och blef vid 
Tönningens öfvergång fången hos Danskarné. Han hade jemväl varit 
använd i flera diplomatiska värf, såväl för biläggande af stridigheterna 
med Danmark, som med Czar Peter I i Ryssland. 

Angående Fält-Sekreteraren Sandbergs och Kommissarien Malm- 
bergs öfriga lefnadsoraständigheter ega vi icke någon kännedom. 

Christer Reinhold von Sehlippenbach **) var af en Liffländsk 
adlig familj, och föddes på 1670 talet. Blef 1697 Sergeant vid Gu- 
vernören Soop's Regemente i Biija; 1700 Kornett vid sin faders Dra- 
gon-Regemente, hvarjemte han förrättade Adjutants-tjensten vid Genera- 
len, Grefve Wellingks armée, både i fälttåget vid Riga och i slaget 
vid Naiva. Yärfvade af egna medel ett kompani, och blef, då Konung 
Carl XII i December år 1700 gick till Lais, befordrad till Kapten vid 
berörda Regemente, der han stod i fem är, och bevistade alla fcräffhingar 
som i Linaiid föreföllo. i synnerhet aktionerna vid Ernestfähr och Sas:- 
nitz, samt 1704 den 16 .luni den olyckliga träffningen ej långt från 
Reva! emot Kyssarne, der han förmådde de flyende att någon stund hälla 
stånd. Blef derefter Ryttmästare under Lifläudska Adelsfanan, som kom- 



' Håna namn förekommer äfven stafvadl Eckhardt. 

*') Föräldrarne voro General-Majoren och vice Guvernören öfVer Estland ocli staden 
Reval, Wollmai Åjuthoni ron Schlippenjbach, som blef fangen vid Poltava och 
1715 gick i Rysk tjenst, samt Friherrinnan Helena von Liewen. 



164 

menderades af Öfverste Horn, samt bevistade 1705 den 16 Juli slaget 
vid Gemauerthoff. Blef 1707 den 24 Januari Major vid Björneborgska 
bataljonen i Eeval, hvilken bataljon han medföljde till Finland, och 
bevistade såväl de der förefallande krigsoperationer som Neva-strömmens 
öfvergång. Blef 1710 i Juli af Kongl. Senaten förordnad till Öfverste- 
Löjtnaut vid Södermanlands Regemente och förfogade sig genast till Rege- 
mentet, som då låg i Skåne, samt öfverförde det, sedan Öfverste Grundel 
fått permission, såsom Chef år 1711 till Pommern. Anförde 1712 i 
October avant-gardet då armeen gick öfver vid Damgarten, och var äfven 
med då staden Rostock den 30 October öfverraskades. Blef 1712 den 
14 November af Fältmarskalken Grefve Stenbock utnämnd till Öfverste 
för Södermanlands Regemente, med hvilket han i slaget s. å. vid Gade- 
busch i första träffningen med utmärkt tapperhet öfverändakastade fien- 
dens grenadier-garde. Gjorde 1713 i Januari vid Hollingstedt Ryssarne 
afbräck, men blef derpå s. ä. fången vid Tönningens öfvergång, och för- 
des först till Flensburg, och sedan till Köpenhamn med Fält-Marskalken 
Grefve Stenbock. Praktiserade sig 2:iie gånger med många äfventyr utur 
fångenskapen och öfver till Stockholm, uti några hemliga kommissioner 
frän Grefve Stenbock till Kongl. Senaten; och då han sista gången i 
Mars 1714 kom i riket, förblef han qvar uppå Konungens befallning. 
Utnämndes emedlertid 1713 den 3 December af Konung Carl i Demotica 
till Öfverste för Södermanlands Regemente, men kunde ej utfå fullmakten, 
emedan Öfverste Grundel, som redan 1709 den 28 September derpå 
erhållit Senatens fullmakt och åter upprättat Regementet, satte sig der- 
craot och utspridde det ryktet att Schlippenbach under fångenskapen i 
Köpenhamn fört en hemlig brefvexling med Ryska Ambassadören, samt att 
han ej mera än fadreu, som gått öfver i Rysk tjenst, vore att tro; h va- 
dan ock Schlippenbach gick både tjenst- och lönlös i Stockholm; men på 
hans derom anförda klagan hemsände Konungen i början af är 1715 en 
duplett Öfverste fullmakt, för Schlippenbach, som derigenom kom till 
befälet öfver Regementet. Bevistade sedermera är 1716 i Januari infallet 
i Norge, hvarvid han förde avant-gardet. Afsändcs s. å. i Maj till Fre- 
driksstad for att besörja om fångarnes utvexling, som dock ej kom att 
försiggå. Blef slutligen dä han med sitt Regemente skulle tränga fram 
emellan eitadellet och staden Fredrikshall den 24 Juni 1716 skjuten, 
hvarvid, dii han märkte att såret var dödligt, han testementerade sin 
nattrock och Regementet (de två käraste saker han i lifstiden egt) till sin 
vän Ofverste-Löjtnanten Rutger Fuchs, och Konung Carl lät det, efter 
hans strax derpå timade död, dervid bero. 

Henrik Johan von Essen. Född 1674 i Lifland. Volontär 
vid Lif-Gardet 1688; Sergeant vid Öfverste Fuchs Begemente i Narva; 
Fänrik vid Öfverste Tiesenhausens Regemente i Fransk sold 1693; 
Löjtnant derstädes; Kapten vid Öfverste Nieroths värfvade Regemente 
i Lifland 1701; Kapten vid Södermanlands Regemente 1711; Major 
s. å.; Öfverate-Löjtnant 1712; Öfverste titel 1719; Öfverste för Rege- 
mentet 1739. Riddare af Svärds-Orden 1748. Död den 6 Septem- 
ber 1750, och ligger, jemte sin fru, bcgrafvcii i Kräcklinge kyrka i 
Nerike, troligen i Lagerhjelniska grafvén. Han var med vid Gfldebusch, 



165 

Tönningen, Wismar, Fredrikshall och Willmaustrand, ocli fick 1719 för 
sina trogna tjenster en skänk af 100 buteljer Franskt vin ur Ulrika 
Eleonoras egen källare. Gift med Anna Wendla von Rittera. 

Friherre Johan Abraham Lillie. Född 1675 2 / 12 på Hjertared 
i Tväreds socken och Elfsborgs län. Volontär vid Öfverste David Make- 
léers Garnisons-regemente i Malmö 1692; afsked 1693. Volontär vid 
Öfverste Gustaf Makeléers Regemente i Göteborg 1695; Sergeant dcr- 
städes; Fältväbel vid Elfsborgs Regemente 1700; Fänrik s. å.; Löjt- 
nant 1701; Kapten 1704; Major 1710; Öfverste-Löjtnant 1712; Inte- 
riras-Kominendant på Ny-Elfsborg 1716; Kommendant 1719; Öfver- 
ste och Friherre s. å.; Kommendant i Göteborg s. å., men undan- 
bad sig denna plats; Öfver-Kommendant på Waxholm 1720; Öfver- 
ste för Elfsborgs Regemente 1722'). Död 1738 19 / 10 på Bjerka, och 
ligger, jemte sin fru, begrafven i Tväreds kyrka. Han bevistade sla- 
get vid Helsingborg 1710, der han, sedan hans Major, Friherre Fleet- 
wood, blifvit skjuten, anförde Regementet, äfvensom slaget vid Gade- 
busch. Kommenderades 1713 den 18 Februari till fölpostering vid 
Eidern, då han med 1,500 man måste i tre dygn under bar himmel 
blifva stående i vattnet. Uthärdade derpå belägringen af Tönningen och 
föll der i Dansk fångenskap. Försvarade slutligen med stor tapperhet 
Ny-Elfsborgs fästning emot Tordenskjold den 21 Juli 1719, och blef för 
denna bravour upphöjd till Friherre. Gift 1706 9 / 10 med Ulrika Eleo- 
nora Hierta. 

Herman Spalding. Fältväbel vid Prins Carls Regemente till fot; 
Fänrik vid Elfsborgs Regemente 1691; Major derstädes. Han var med 
vid Gadebusch. Stupade ogift 1716 24 / 6 v id Fredrikshall samma dag 
som yngre brodern Johan, som äfven var Major vid Elfsborgs Regemente. 

Friherre Pehr Adlerfelt. Född 1680 4 / 6 i Stockholm. Volon- 
tär vid Lif-Gardet 1700; Fänrik 1701; Löjtnant 1703; Kapten 1704; 
Öfverste-Löjtnant vid Nerikes och Wermlands Regemente 1710; Öfver- 
ste derstädes 1712 8 / 10 . »bvartill han för sin conduite och capacitet 
af H. M. Konung Stanislaus blifvit recommenderad» säger Stenbock i en 
sin Promemoria. Öfverste för Bergs-Regementet 1717; General-Major 
af infanteriet 1719; Minister i Köpenhamn s. ä.; Friherre 1720. Kom- 
mendant i Malmö 1726; Riks-Råd 1739, och Kansli-Råd s. å. Död 
1743 27 / 6 af ett skott genom veka lifvet, som han den 22 s. m. 
erhöll på Norrmalms, nu Gustaf Adolfs, torg i Stockholm, då han var 
utsänd för att stilla de upproriska Dalkarlarne, ett skott som eljest var 
ämnadt Öfver-Ståthållaren Baron Rutger Fuchs, på hvars hvita häst han 
red. Begrafven under choret i Södertelje kyrka. Han egde stor färdighet 
i kroppsöfningar och dansade ypperligt, hvadan han ock i bataljen vid 
Diina skämtvis skall hafva önskat att Saehsarne icke måtte sigta på och 
skada haus ben. Bevistade slaget vid Narva, fälttåget i Kurland, beläg- 
ringen af Thorn och slaget vid Holofzin. Duellerade kort före slaget vid 



') Efter Sparrenfelt, som med regements-bcfälet förenade Landshöfdinge embetet i 

Elfsborgs Liin. 



166 

Pultava ined en annan Svensk officer, som derigenom fick sin bane, men 
genom slagets olyckliga utgång undgick han det straff Konungen ämnat 
honom. Bidrog genom sitt mannamod mycket till segern vid Gadebusch 
och gjorde slutligen 1716 års fälttåg i Norge. Gift med Catharina 
Juliana von Bautzen. 

Peter Julius Starenflycht. Född 1671 21 / 3 - Fänrik vid von 
Kempens Garnisons-regemente i Wismar 1694; Löjtnant derstädes 1696; 
Kapten 1697; Major vid Holsteinska trupperna i Brahant 1708; Major 
vid Nerikes och Wermlands Regemente 1712 13 / 8 , och i torslaget till 
sistnämnda post, ingifvet af Grefve Stenbock, kallas han för »en hur- 
tig officerare»; Öfverste-Löjtnant vid Hclsinge Regemente 1717; Öfver- 
ste och Kommendant på Marstrand 1731, och dog derstädes den 30 
Maj 1743. — Han förhöll sig särdeles tappert i tråffningen med Kys- 
sarne vid Desma i Pohlen den 11 Mars 1708; öfverrumplade en Rysk 
trupp och slog densamma, samt afbrände staden Radzcowka den 11 Mars 
1709. Deltog i slaget vid Gadebusch och blef fången af Danskarne vid 
Töuningens öfvergång 1713. Hemkom ur fångenskapen 1717. 



„n(r 

11 1 



Mclcher Falkenberg. Född 1677 22 / 5 . Gemen soldat vid Briga- 
dieren Grefve Bengt Oxenstiernas Svenska Regemente i Holland 1696; 
Fänrik derstädes 1697; Löjtnant 1700; Regements-Qvartermästare vid 
Grefve Adam Ludvig Lewenhaupts värfvade Infanteriregemente i Sverige 
s. å.; Kapten derstädes 1703; Major 1707; Major vid Westmnnlands 
infanteri 1709; Öfverste-Löjtnant derstädes 1710; Öfverste 1712 8 /i , 
dertill föreslagen af Grefve Stenbock på grund af att »han bijvistat 
slaget vid Helsingborg, och alt sedan commenderat Regementet samt 
bräkt det i gått stånd, och är en vigilant och braf Officerare». Dog 
ogift den 14 April 1716, efter att dagen förut, under ett tappert 
fäktandc emot Danskarnc vid Möss i Norge, hafva blifvit skjuten 
genom lifvet. 

Johan Fredrik von Gröninger. Född 1654. Som Major vid 
Öfverste Ribbings Regemente befordrades han till Öfverste-Löjtnant vid 
Westmanlands Regemente 8 / 10 1712, och bevistade i sistnämnda egenskap 
slaget vid Gadebusch. Stenbock kallar honom »en ährlig man och braf 
officerare, som länge hafver tient». Han dog är 1730. Gift med Maria 
Ehrencrantz. 

Niclas von Braunjohan var af en Bremisk slägt, som 1690 
adlades i Sverige, och föddes år 1675. Blef Konduktör vid Fortifika- 
tionen i Göteborg 1698; Löjtnant derstädes 1700; Major vid West- 
manlands regemente, och kommenderade som sådan en bataljon i slaget 
vid Gadebusch. Död 1713 i Flensburg under Dansk fångenskap.' 

Nils Palmfelt Född 1682 den 21 November. Fänrik vid Öfver- 
ste Palmqvists Infanferi-regemente 1700; Löjtnant vid Carl Leonard 
Muller von der Liihnena Regemente 1703; Kapten derstädes 1705, och 
befordrades slutligen t dl Öfverste-Löjtnant vid sam nia Regemente; Öfver- 
ste för Westgöta- Dals Regemente 1710. Dog ogift, 1712 af blessyrer, 
undfangna i slaget, vid Gadebusch. 



167 

Gustaf von Mentzer. Född 1663 den 14 Maj. Kapten-Löjtnant 

vid Westgöta-Dals Regemente 1700; Kapten derstädes 1701. Slutligen 
Ofverste för samma Regemente. Kommendant i Malmö 1716. Dog barn- 
lös 1733 och ligger begrafven i Holms kyrka på Dal. Han var med, 
bland annat, vid Gadebusch såsom Öfverste-Löjtnant vid of van näranda 
Regemente. 

Anton Didron till Onstad, Wäsby och K alfsätt er i Wermland. 
Född 1671. Major vid Westgöta-Dals Regemente 1712 och bevistade i 
denna egenskap slaget vid Gadebusch och tåget till Tönningen, der han 
blef fången. Återkommen ur fångenskapen blef han utnämnd till Öfverste- 
Löjtnant samt Kommendant på Eda skans 1717. Ofverste afsked 1720. 
Död den 7 April 1735. 

Friherre Rutger Fuchs, adlad och Baron Fuchs. Född 1682 
den 2 April i Malmö. Fänrik vid Westgöta infanteri 1700; Löjtnant 
derstädes 1702; Kapten 1704; Major vid Dal-Regementet 1710; Öfver- 
ste-Löjtnant derstädes 1712*). Adlad 1716 18 /j 3 men ej introduce- 
rad. Ofverste för sistnämnda Regemente 1716. Ofverste för Söderman- 
lands Regemente s. å. General-Major af infanteriet 1719. Kamperade 
i Stockholm detta år med sitt Regemente, och ti ek befallning att med 
detsamma skynda till Staket, »der Ryssarne ifrån en Galére Escadre 
med några tusende man landstigit, men nu af honom den 14 Augusti 
blefvo slagne, så att de med hast måste draga sig tillbaka på galérerne 
och segla sina färde». Friherre s. å. 2 / 9 . Utnämndes 1727 till Riks- 
Råd, hvilket han dock undanbad sig. Ofver-Stathållare i Stockholm 
1739. Kommendör af Svärds-Orden 1748. Seraphimer-Riddare 1751. 
Död den 10 April 1753 i Stockholm och slöt sjelf siu ätt; begraf- 
ven i Clara kyrka, då vapnet krossades af Öfversten, Grefve Erik Brahe. 
Baron Rutger Fuchs var en tapper och oförskräckt krigare. I slaget 
vid Gadebusch, der han kommenderade venstra flygeln af Dal-regementet, 
stötte han så nära tillsammans med Danska Öfversten Glasenap, att de 
med h varandra koranio i envig, dervid Glasenap fick sin bane; erhöll 
dessutom i nämnda slag flera svåra blessyrer, så att han blef liggande 
på valplatsen och sedermera öfver år och dag måste begagna kryckor. 
Gift l:o 1706 med Margareta Stackelberg; 2:o 1715 med Friherrinnan 
Margareta Gyllenpistol, och 3:o 1750 med Gre f vinna n Sigrid Marga- 
reta Mörner af Morlanda. Hade i första giftet 6 barn, som alla 
dogo späda. 

Friherre Carl Leonhard Leijonhufvud. Född 1686 den 17 
Juni. Musketerare vid Lif-Regementet till fot 1704; Fänrik vid Of- 
verste Erik Sparres Regemente Royal Allemand i Frankrike 1707; Löjt- 
nant derstädes 1708; Kapten vid Dal-Regementet 1710; Major der- 
städes 1712; Öfverste-Löjtnant 1716; Afsked. Död den 8 Januari 



') Efter slaget vid Gadebusch, då Stenbock drog till sig alla officerare sona möjligen 
kunde disponeras, fördes Dal-Regementet af Ofverste Johan Svnnfelt, som förut 
\;ir Under-Kommendant i Wismar. Om honom kanna \i för öfrigt endast att 
han var född 1681 2 / 8 , och dog som Ofverste den a / 10 1736. 



168 

1743 i Stockholm. Han var en utmärkt tapper och lärd man. Biet' 
1708 vid Oudenarde illa skjuten i hufvudet samt af fienden plundrad; 
fick i slaget vid Gadebusch sin venstra armpipa krossad af en musköt- 
kula. Gift 1716 6 /i nied Grefvinnan Elsa Barbro Oxenstierna af Crone- 
borg och hade med henne 13 barn, af h vilka 9 öfverlefde honom. 

Friherre Pehr Stjerncrantz. Född den 4 November 1681. 
General-Adjutant hos Stenbock 1711, och blef, såsom sådan, Öfverste- 
Löjtnant vid Östgöta Trema nningar, hvarifrån han transporterades till det 
ständiga Östgöta Infanteri-regementet med samma grad den 27 /g 1712, 
i hvilken egenskap han bevistade fälttåget 1712 och 1713 samt med 
utmärkelse deltog i segern vid Gadebusch. Om honom säger Stenbock: 
»Han är en så kiäck och habil Officerare som någonsin kan öuskas». 
Han blef Öfverste för sistnämnda Regemente 1717 och anförde detsamma 
under 1718 års fälttåg i Norge. Landshöfding i Nylands Län. Fri- 
herre 1720 l3 / v Död den 30 April 1739. Gift med Fröken Sophia 
Juliana Taube. 

Henrik Modée. Född 1667. Major vid Östgöta infanteri 1712 *); 
Öfverste-Löjtnant derstädes; Afsked. Han dog den 19 Maj 1743 i 
Rakeryd och ligger begrafven i Rakeryds kyrkas 'chor i Östergötland. 
Han deltog med tapperhet i flera krigshändelser, samt var bland annat 
med vid Gadebusch, och var i sitt enskilda lif en from och gud- 
fruktig man. 

Reinhold Henrik Horn af Rantzien. Föddes den 4 Februari 
1673 i Finland. Blef 1691 Volontär vid Öfverste Tiesenhausens Rege- 
mente i Brabant; s. a. den 18 December Under-Officer derstädes. Tog 
afsked derifrån 1695. Blef s. ä. Volontär vid Fältmarskalken. Herti- 
gens af Holstein-Plön Regemente i Brabant; bevistade s. ä. belägringen 
af Namur, der han fick 3:ne blessyrer, en i sidan, den andra uti benet 
och den tredje af ett skott i hufvudet. Tog afsked 1696 och blef 
s. å. den 31 Juli Kadett vid Konungens af England Blå Garde. Blef 
1700 i Juli Kapten vid Öfverste Leijondahls Dragon-regemente i Dan- 
mark; tog derifrån afsked s. å., och blef, efter återkomsten till Sverige, 
s. å. Löjtnant vid Skaraborgs infanteri; s. å. Kapten vid Öfverste 
Tiesenhausens Regemente: s. ä. den 1 November Major vid Nylands 
Fördubblings-infanteri; 1701 den 7 Februari General-Adjutant vid Gene- 
ral-Major Crouhjorts armée i Finland; 1702 den 28 Juni Kongl. Lif- 
Drabant; bevistade s. å. den 9 Juli slaget vid Clissow, der han fick 
3:ne skott, af hvilka 2 träffade bröstharnesket, och det 3:je giek igenom 
rockärmen. Blef L703 den 1 Juni General-Adjutant. Förordnades af 
Kongl. Senaten till Öfverste-Löjtnant vid Helsinge infanteri 1709, och 
till Interims-Öfverste vid samma Kegemente 1710 den 3 Februari. Var 
1712 i October med vid öfvergången af Damgartska moraset. Bevi- 
stade derpå s. ä. slaget vid Gadebusch, der han blef skjuten i armen, 



") »Ät en braf och kiäck officerare som öfver 12 år mil Capitaine vid Öfverste 
Ribbingt regemente» säger Stenbock i den promemoria der han föreslär Modée 
till Major. 



169 

»vid handen in, oeh ut genom armbågen». Blef 1717 den 7 December 
General-Major och Chef för Jemtlanda Regemente. Bevistade 1718 ars 
fälttåg till och från Norge vid Jemtländska arraeen. Vice Landshöfding 

i Wester-Norrland 1719. Han dog barnlös den 7 Februari 1725. 

Anton Laurentz von Böhnen. Major vid Helsinge Regemente; 
Ofverste-Löjtnaut dersammastädes den 1 September 1712, och bevistade 
i denna egenskap slaget vid Gadebnsch. »Hafver länge tient vid rege- 
mentet och är en braf officerare» säger Stenbock om honom i sin pro- 
memoria. Han var af en Bayersk friherrlig slägt. 

Arvid Kullon*) var äldste Kapten vid Helsinge Regemente då han 
den 1 September 1712 befordrades till Major dersammastädes, och deltog 
som sådan i slaget vid Gadebusch, der han stupade. 

Johan Jäger till Wiistenhagen och Lassontin. Född den 10 Juni 
1660. Anförde Ekeblads Infanteri-regemente och hade med dess Första 
Bataljon téten i slaget vid Gadebusch. Dog ogift den 2 November 1729 
och slöt sjelf sin ättegren. 

Hans J ur gen von Ysedom. Om honom känna vi icke mera än 
att han som Major vid Ekeblads Regemente bevistade slaget vid Gadebusch. 

Johan Georg eller Georg Gustaf Svanlod blef 1711 i Juni 
Ofverste, och bevistade i spetsen för General-Major von Schoultz's värf- 
vade Regemente slaget vid Gadebusch. Brukades 1713 i Mars vid under- 
handlingarne om kapitulationen rörande Svenska trupperne i Tönningen. 
Var 1714 Ofverste och Kommendant i Stralsund "*). 

Major Taube vid Kronobergs Regemente utgick med en detachering 
af Regementet ifrån Wismar, och deltog i spetsen för densamma i slaget 
vid Gadebusch. Om hans vidare öden hafva vi oss icke något bekant. 

Carl Gustaf Wulfrath "'). Född 16 . . . Kapten vid Rhenskjölds 
Dragoner 25 / 12 1699; Major vid Pommerska kavalleriet 25 / 4 1704, och 
befordrades tid efter annan vid samma Regemente till Ofverste-Löjtnaut 
och Ofverste, hvilken sistnämnde grad han erhöll år 1712. Ofverste 
för Westgöta kavalleri s. å. och anförde detta sitt Regemente i slaget vid 
Gadebusch. Blef 1713 General-Major, och dog som General-Löjtnant. 
Dödsåret obekant. 

Carl Fredrik von Köhler föddes 1678. Blef Kornett vid Bohus 
Läns Dragoner år 1700, och någon tid derefter Löjtnant vid Drottning 
Hedvig Eleonoras Lif-regemente till häst. 1704 11 / 1 Kapten-Löjtnant 
vid Westgöta kavalleri och befordrades så småningom till Ofverste-Löjtnaut 
derstädes, hvilken grad han erhöll 1712. Bevistade slaget vid Gadebusch. 
Död i Tönningen 1713. 



") Finnes iifven stafvadt Coulon. 

*) En annan af namnet Svanlod appgifvea hafva såsom Major varit tillstädes i slaget 

vid Gadebusch. 
') Finnes iifven stafvadt Wolf fr ad. 



170 

Carl Otto Lagercrantz till Sannarp i Halland. Född 1683. 
Major vid Westgöta kavalleri 1712*) — Öfverste-Löjtnants karakter 1721; 
Ofverste för Elfsborgs Regemente 1740. Död 1756, natten emellan den 
14 och 15 December, och ligger begrafven i Ährstads kyrka. Han var 
med vid Gadebusch. Blef 1716 den IG Mars i den skarpa och olyckliga 
träffningen på Ringerige i Norge svårt blesserad. Bidrog slutligen på 
1740-talet till de upproriska Dalkarlarnes kufvande. 

Gustaf Wilhelm von Fersen var af en Estländsk adelig familj. 
Nämndes år 1689 28 / 5 till Fänrik vid Westerbottens infanteri; 1690 
till Volontär vid Holländska armeen; 1694 z / 1 till Löjtnant vid ofvan- 
nämnda Regemente. Erhöll s. å. 13 /m Konungens tillstånd att ånyo träda 
i utrikes tjenst. Blef 1696 åter Volontär vid Holländska armeen; 
1697 Volontär vid Franska armeen; 1698 6 / 7 Kapten vid Wester- 
bottens infanteri; 1700 1 / 8 Ryttmästare vid Enke-Drottning Hedvig Eleo- 
noras Lif-regemente till häst; 1712 28 / 9 Öfverste-Löjtnant derstädes, och 
s. ii., efter slaget vid Gadebusch, Ofverste vid nämnda Regemente. 

Evert Johan Meijer, adlad von Mei jerhelm. Född den 30 
October 1657 i Linand. Volontär vid Lif-Gardet; Drabant 1675; Kor- 
poral vid Drabanterne 1676, och Qvartermästare derstädes 1677; Kor- 
nett vid Lifregementet 1687. Adlad 1689 25 / v Ryttmästare vid Enke- 
Drottning Hedvig Eleonoras Lif-regemente till häst 1695; Major derstädes 
1712; Kommendant i Strömstad 1718; Öfverste-Löjtnants af-ked 1719. 
Död 1732 den 7 Augusti. Han bevistade med mycken tapperhet slagen 
vid Halmstad, Lund och Landskrona, efter hvilket sistnämndas slut han 
helt allena af de Danske furagörerne tog till fånga en Kornett med två 
ryttare och en dräng, b vilka han bragte till lägret. Var med i slaget vid 
Gadebusch såsom Major. 

Anders Gottlieb Roose (eller Rosen) blef 1712 % Ofverste 
för Pommerska Kavalleri-regementet och anförde detsamma i slaget vid 
Gadebusch. 

Sebastian Brunner, adlad von Brunner. Född i Upsala. 
Qvartermästare vid Pommerska kavalleriet 1688; Kornett derstädes 1693; 
Ryttmästare 1697. Adlad 1703 och introducerad 1719. Major 1710; 
Öfverste-Löjtnant 1712 3 %; Ofverste litel 1719. lian bevistade slaget 
vid Gadebusch. Dödsåret okänd t. Kallas af Stenbock "en duktig och 
kiäck officerare." — 

Christian Fredrik Weichel både länge varit i tjenst då han 
från äldste Uytt mästare vid Pommerska kavalleriet den :, / 10 1712 be- 
fordrades till Major vid nämnda Regemente, med h vilket han deltog i 
slaget vid Gadebusch. 

Friherre Joachim Fredrik von Fersen. Friherre till Cro- 
nendahl. Pikenerare vid General-Major Wangelins Regemente 1685; Ge- 

freiter-Korporal vid Ofverste Muller von der Liihnens Regemente 1687; 



') Var äldste Ryttmästare vid Etegementel dä han nämndes derlill. 



171 

s. å. Grenadier-Sergeant derstädes; s. å. Fänrik vid samma Regemente. 
Kornett vid Bremiska kavalleriet 1690, och gjorde samma åra fält- 
tag vid Rhenströmmen. Löjtnant derstädes 1692 ~ l / vl - Tjente sedan 
änder två ars tid i Brabant och Frankrike och bevistade 1695 belägrin- 
gen af Namur. Ryttmästare vid samma Regemente 1699 19 / 4 ; Major 
derstädes 1704 24 /i 2 5 Öfverste-Löjtnant 1709, och Öfverste för samma 
Bremiska Kavalleri-regemente den 16 Januari 1711. Han deltog i slaget 
vid Gadebnsch i spetsen för detta sitt Regemente. 

Paren von Tettenborn deltog som Öfverste-Löjtnant vid Bre- 
miska Kavalleri-regementet i slaget vid Gadebusch och blef Öfverste för 
sagda Regemente den 9 November 1715. 

Wilhelm von der Kula var af en Bremisk ätt och upphöjdes till 
Svensk adelsman, men tog icke introduktion. Han blef Musketerare vid 
Fältmarskalken Horns Infanteri-regemente 1693. Derefter reste han till 
Brabant och blef Volontär vid Öfverste Knorrings infanteri 1694; Fän- 
rik 1695; Bevistade s. å. belägringen af Namur; Kornett vid Bre- 
miska kavalleriet 1699, och deltog s. å. i fälttåget i Holstein; Löjt- 
nant 1703; Kapten-Löjtnant 1704, och bevistade s. ii. slaget vid Punitz; 
llyttmästare 1705. Deltog i 1708 års Pohlska fälttåg. Major 1711, 
och bevistade s. å. blokaden af Stralsund och marschen till Holstein. 
Tjeustgjorde som Major vid nämnda Regemente i slaget vid Gadebusch 
och blef sedan fangen vid Tönningen, men snart derefter lösgifven. 

Frantz Christian Marschalek, naturaliserad Marschalek. Född 
i Bremen den 17 Juni 1680. Blef i första steget, medelst kapitulation, 
Kapten vid sin broders Bremiska Dragoner 1702 13 /i>- Major derstä- 
des 170 .; Öfverste-Löjtnant dersammastädes 1711 l * 2 , och Interims- 
Öfverste vid samma Regemente 1711 lfi / 6 - Bevistade derefter slaget vid 
Gadebusch, der han sig tappert förhöll. General-Major af kavalleriet den 
9 / n 1715. Friherre 171 . "). Naturaliserad som Svensk adelsman 1723 
14 / 10 , och samma år introducerad. Blef General-Löjtnant 17o0 "l v och 
Chef för Calinar Regemente 1733 %. Han dog ogift den 18 Novem- 
ber 1734. 

Grefve Charles Emil Lcwenhaupt var son af General-Löjtnan- 
ten Grefve Carl Gustaf Lewenhaupt och Grefvinnan Amalia Wilhelmina 
von Königsmark, syster till den sköna och ryktbara Grefvinnan Aurora 
von Königsmark. Herre till Öfveds kloster och Winäs. Född. tvil- 
ling, den 28 Mars 1691 i Stockholm. Efter erhållen undervisning 
i språk, vetenskaper och öfningar i Tyskland och Frankrike, blef han 
Volontär vid Holländska General-Löjtnanten Friherre Sparres Regemente 
i Brabant 1708; Kapten i Ilolsteinsk tjenst vid Öfverste von der 
Natha Regemente 1709; s. ii. Ofver-Adjutant hos nyssnämnde General, 
och bevistade slaget vid Malplaquet, äfvensom 1710 ars fälttåg i Bra- 
bant vid allierade armeen. Återkom snart derefter, och blef 1710 
2 %2 genom kapitulation Öfverste-Löjtnant vid Öfverste Philip Bogislaus 



*) Förmodligen Tysk. 



172 

von Schwerins värfvade Dragon-regemente i Bremen; 1711 - 8 / 8 Öfverete- 
Löjtnant vid General-Major Carl Gustaf Marschalcks Verdiska Dragoner 
och utmärkte sig under fälttaget 1712 — 13, dels såsom förpost-befälhaf- 
vare, dels under slaget vid Gadebusch i spetsen för Regementet. Blef 
1713 6 /r t fangen af Danskarne vid Tönuingens öfvergång, men frigjorde 
sig sjelf och kom till Stralsund, der han, den 20 /n 1715 befordrades till 
Öfverste för det "Kugianska" Regementet. Kommenderade arrier-gardet 
vid reträtten öfver Alte-Fehr, och blef under anförandet af en fouragering 
blesserad i hufvudet, men införde likväl, under ständig ehargering med 
de belägrande, sin trupp lyckligen till Stralsund. Blef 1716 3 / 11 Löjt- 
nant vid Lif-eseadron eller Drabanterne, oeh åtföljde sedan beständigt 
Konung Carl XII till dess död. Var sedan vid regements-förändringen 
en af Drottning Ulrika Eleonoras anhängare. Skickades i början af 1720 
såsom Envoyé Extraordiuaiere till Wien. Blef 1722 28 / 5 General-Major 
af kavalleriet; 1723 16 /i på begäran satt på expectance-stat säsom 
Öfverste vid Södra Skånska kavalleriet. Fick 1725 14 /i Öfverste-Löjt- 
nants och 1729 27 /o Ofverstes indelning vid sistnämnda Regemente. 
Blef 1734 i Maj vald till Landt-Marskalk vid riksdagen i Stockholm, 
då Riksens Ständer läto öfver honom slå en medalj för hans bemödanden 
vid nya Lagens fastställande. General-Löjtnant af kavalleriet 30 / 6 1740, 
och s. å. den 5 September General af samma vapen. Äter nästan en- 
hälligt vald till Landt-Marskalk vid riksdagen i Stockholm 1741. S. ä. 
Genera! en Chef öfver hela Svenska armeen i Finland till lands och sjös, 
men blef, för det han illa utfört kriget emot Ryssland, 1742 i September 
fängslad och förd till Stockholm, samt 1743 den 20 Juni af en Rikets 
Ständers kommission dömd från lif, ära oeh gods, hvarefter han väl s. å., 
natten emellan den 30 och 31 Juli, rymde ur fängelset pä Castenhof, men 
blef förrådd, och den 3 Aug. af Kaptenen Sebald Hartman von Graman 
på befallning gripen tillika med trenne till båtsmän förklädde drängar på 
en jagt emellan Stockholm och Waxholm samt den följande dagen hals- 
huggen pä sandbacken vid Norr-tull i Stockholm *). Hans lik begrofs 
sedan i Öfvedsklosters kyrka. — Gift 1720 28 /fi nied Grefvinnan Beata 
Cronhjelm, död 1728, dotter af Biks-Rådet Grefve Salomon Cronhjelm 
till Hakungc. 

Bijl bevistade såsom Major vid Marschalcks Verdiska Dragon-rege- 
mente slaget vid Gadebusch, men rörande hans öfriga öden hafva vi icke 
i för oss tillgängliga handlingar kunnat finna några underrättelser. 

Öfverste -Löjtnant Offenbusch anförde Marderfelts Dragon- 
regemente i slaget vid Gadebusch. Om honom gäller för öfrigt samma 
anmärkning som bär ofvan. 

Guillaurne Harcnc"), adlad Harenc. Född i Frankrike på 1680- 
talet. Blef 1706 H / s Kapten i Svensk tjcnst vid den upprattade Scbweit- 
zer-bataillonen j 17.. Major vid Ziilichs Regemente; 1711 28 /., Major 
vid Ofversten, Friherre August Marderfelts Pommerska Dragoner. Bevistade 



") Efter denna sorgliga tilldragelse kallad Generalebacken. 

") Finnes iifvcn stnfvadt Harang. 



173 

slaget vid Gadebusch, der han anförde den del af Marderfeltska drago- 
nerna, som var kommenderad till trossens betäckning. Blef 1713 10 / 6 
Ofverste-Löjtnant vid Skånska Tremätmings-retrementet till häst; s. å. 
30 / 6 Ofverste-Löjtnant vid Pommerska Dragonerne. Pörafskedad den 30 
September 1719. Ingick äter 1720 - :5 / fi i krigstjenst såsom l\lajor vid 
General-Löjtnant Zulichs Regemente till häst. 1727 */ & adlad med sitt 
förra namn och samma år introducerad. Friherre 1728 2o / 1] , men tog 
icke som v sådan introduktion. Blef 1733 Öfverste och Kommendant i 
Danzig. Dog derstädes ogift 1736, och slöt sjelf sin ätt. 

Grefve Johan Carl Ström felt föddes 1678. Han blef Äluske- 
terare vid Lif-Gardet 1697; Förare och Sergeant 1698; Kornett vid 
Lif-Dragonerne 1700; Löjtnant 1701; Ryttmästare vid Södra Skånska 
kavalleriet 1702 16 / 7 ; Kapten vid Lif-Dragonerne 1704; Major vid von 
Krassow's Bremiska Dragon-regemente 1707; Ofverste-Löjtnant 1709; 
Öfverste 1711; General-Major 12 / 12 1712; Friherre 20 / 6 1713, och 
samma år introducerad; General-Löjtnant 1719; Chef för Nerikes och 
Wermlands Regemente 1722; Riks-Råd 1727; Grefve 1731 14 / 6 och 
introducerad s. å. Död den 26 October 1736 och slöt sjelf sin ätte- 
gren. Han v;ir en tapper och klok man; deltog bland annat i slaget 
vid Gadebusch. Brukades ofta af Stenbock till stroftåg och underhand- 
lingar samt erhöll bland annat det beklagansvärda uppdraget att i spet- 
sen för sina Dragoner sätta Altona i brand. 

Jean Louis Bousqvet, adlad Bousqvet. Född den 16 augusti 
1664 i S:t Hippolite i Languedoc. Nödgades 1691 för religionens 
skuld, varande reformerta läran tillgifven, att lemna sitt fädernesland 
och antaga krigstjenst i Engelska, Holländska och andra främmande 
trupper, och förhöll sig derunder så väl och tappert både i fältslag och 
belägringar, att han derföre ifrån den ena beställningen till den andra 
avancerade, till dess han år 1704 ankom till Svenska armeeu, och blef 
Kapten för ett kompani till fot i Svensic sold; bevistade derpå slagt- 
ningarne vid Kalisch, Adelnova, Crotoschini och Pultava. Kom med 
Konung Carl XII till Turkiet och blef der i åtskilliga ärenden brukad, 
samt sändes bland annat till Tartariet och Cussakiet; följde 1711 med 
Tartariska armeeu emot Ryssarne, samt infann sig äfven vid den drabb- 
ning, som Turkiska krigsharen hade med den Ryska vid Pruth-strönimen. 
och lemnade Konung Carl derom skriftlig underrättelse. Blef 1712 
Ofverste-Löjtnant vid Dragonerne och beordrad att med de Svenska 
trupperna gä in i Pohlen för att iakttaga fiendens förehafvande samt 
på allt sätt tillfoga honom skada och afbräck. Sändes derpå till Tysk- 
land och bevistade s. a. slaget vid Gadebusch; återvände derpå till Ko- 
nungen i Turkiet, och var tillstädes vid hans afresa derifrån. Blef 
emedlertid i förenämnda beställning adlad den 14 4 1714 med bibehål- 
lande af sitt förra namn. 17 14 u ,., Ofverste-Löjtnant vid Bremiska 
Dragonregementet; 1717 - s , ; Öfverste för samma Regemente Följde 
Konung Carl vid inbrottet i Norge 17 IS, och var näst Konungen den 
främste på stormstegen när skansen Gyldenlöwe stormades och ini 
Introducerades 1719. Fick 1721 Öfverste expeetanee lön vid Calinar 



174 

Regemente: 1735 7 / 7 Öfverste-Löjtnants indelning vid General-Major 
Adlerfelts Regemente: hlef 1736 21 , 12 Öfverste för ett värfvadt Rege- 
mente till fot; 1741 26 / 5 General-Major af infanteriet och Kommen- 
dant i Fredrikshamn Kapitulerade 1743 för Svenska armeen med 
Ryska Fältmarskalken Lazcy vid Helsingfors: s. å. 9 /s General-Löjt- 
nant af infanteriet. Död barnlös den 24 Februari 1747 i Calmar och 
slöt sjelf sin ätt samt ligger begrafven i stadskyrkan derstädes. Gift 
med en Hohendorff. 

Ludvig von Plåten bevistade såsom Major vid Strömfelts Dra- 
goner slaget vid Gadebusch. För öfrigt känna vi endast om honom att 
han den % 1719 blef Öfverste-Löjtnant vid samma Regemente. 

Carl von Bremer vid Strömfelts Dragoner "är äldste Capitainen 
och en habil och kiäck officerare" säger Stenbock i sin promemoria der 
han föreslår honom till Major vid samma Regemente, hvartill han ock 
befordrades 10 ' 10 1712. Bevistade ined denna grad slaget vid Gadebusch 
och öfriga krigshändelser under detta fälttåg. Sedan han derefter den 
27 / 6 1719 utnämndes till Öfverste-Löjtnant vid Bremiska kavalleriet hafva 
vi icke funnit några vidare uppgifter om honom. 

Kapten Waldau befordrades till Sekund-Major vid Strömfelts 
Dragoner 29 / 10 1712 och deltog derefter i slaget vid Gadebusch. 

Carl Ulrik von Bassewitz föddes i Meklenburg och var Öfverste 
i Svensk tjenst 1711. Han var en särdeles tapper och oförvägen kri- 
gare, aldrig rådlös, och kommenderades derföre också alltid som för- 
postchef och partigängare, hvarnnder han ofta utförde djerfva bragder. 
Så tog han år 1711 en Öfverste-Löjtnant och 27 proviantvagnar med 
deras betäckning från Danskarne, och utgick 1712 frän Wismar med 250 
man, samt marscherade till Oldesloc i Holstein, der han utfordrade 4000 
Riksdalers brandskatt. År 1712 intog han äfven Rostock genom öfver- 
raskning i spetsen för sina Dragoner och Södermanlands Regemente 
samt deltog derefter i slaget vid Gadebusch. General-Major 1713. 
Stupade i träffningen vid Stressow på Eugen den 4 November 1715. 

Carl Breidc von Reichel, adlad von Reichel, var af Schlesisk 
adelig slägt, och föddes på 1680-talet. Efter inhemtade kunskaper be- 
gaf han sig i krigstjenst 1701 samt bevistade ifrån 1703 till och med 
år 1710 med tapperhet och mandom de Rrabantska fälttagen samt de 
flesta derunder förefallna fältslag, belägringar och andra krigshandlingar. 
Ingick 1711 i Svensk tjenst: blef Öfverste-Löjtnant rid Öfverste von 
Bassewitz' Dragon-regemente*), och bevistade derefter slagel vid Gade- 
busch: 1715 den 28 Februari Öfverste för Wismaraka Dragon-rege- 
mentet; 171*) '-% naturaliserad med bibehålllande af ritt förra namn 
och vapen: introducerad 1720 Tog afsked 1723 % och blef s. ä. 
General-Major i Holsteinsk tjenst, samt 'Extra Ordinarie Envoyé vid 
Kongi Svenska hofvet; år 1729 derifrån rappellerad, men afreste först 

Iran Sverige :f 7 1731, och rakade sedermera vid sin återkomst till 
■) Sannolikt ärren kallad! Wiwnarska Dragon-regementet. 



II- 



175 

Holstein uti "betryck och häkte," hvarifrån han först 1743 medelst hö 
förbön löskoni. Död 17 . . *). 

Carl Olderman, adlad och baroniserad Cronstedt, Herre 
till Gäddeholm och Aggarö. Han föddes i Stockholm den 22 Maj 1G72, 
och var son af Handelsmannen i nämnda stad Anders Olderman och Anna 
Gerdes, som i sitt andra gifte fick Mårten Pehrson Gavelius, adlad Cron- 
stedt. (Se Åminnelse-talet öfver honom, hållet i Kongl. "Wetenskaps- 
Akademien af Olof Dalin) Blef såsom Student vid Upsala Akademi 
1693 18 / 3 jemte sina syskon på sin stjuffaders adelskap, namn och num- 
mer adopterad, och efter genomgångna studier, i synnerhet i historien, 
naturkunnighet och mathematik, samt undergången artilleri-examen, 
1699 utnämnd till Öfver-Minör vid artilleriet; 17Ö0 7 / 4 Adjutant 
derstädes. Bevistade s. å. slaget vid Narva. Blef 1702 4 / 3 Fänrik 
vid Artilleriet Var s. å. den 9 Juli tillstädes i tåget öfver och slaget 
vid Duna-strömmen, der han med sina skott gjorde ett Byskt batteri 
obrukbart. Blef 1702 ll / 2 Löjtnant, och 1703 1 / 6 Regeraents-Qvarter- 
mästare vid Artilleriet. Aterskickades år 1704 med Fält-artilleriet till 
Biga och sändes derifrån i angelägna ärender till Stockholm, hvarefter 
han åter infann sig vid armeen i Ermeland. Förstörde 1706, på Ko- 
nung Carl XILs befallning, vallarne af den intagna fästningen Zabirz i 
Lithauen Blef s. å. 6 / l2 Mineur-Kapten vid artilleriet. Bevistade der- 
efter tåget till Sachsen. slaget vid Holofzin 4 / 7 1708. s. å. 5 / 10 öfver- 
gången af och träff ningen vid Liesna-strömmen, 1709 7 / 1 stormnin- 
gen af Wipreck och s. å. belägringen af och slaget vid Pultava, hvar- 
efter han blef fången vid Dnieper-strömmen, men lösgafs s. å. emot sin 
förskrifning, och ankom med stora svårigheter till Sverige, der han 
utbyttes emot en fången Rysk Artilleri-Kapten; 4 / ' 1 1710 Major vid 
artilleriet. Fick s. å. befälet öfver det till Skåne förordnade artilleriet, 
som han i slaget vid Helsingborg s. å. 28 / 2 lyckligen anförde, liva: vid 
han med bombers kastande stack i brand det i nämnda stad förlagda 
fiendtliga magasinet af ammunition, genom hvilket allt han i betydlig 
mon bidrog till segern och fiendens återtåg, hvarföre han ock s. å. 2 %. 
förordnades till Ofverste-Löjtnant af i alt-artilleriet, samt erhöll å Majors 
och Ofverste-Löjtnants beställningarne Konung Carls stadfästelse 1712 
13 / 6 och 17 /9- Följde sedan med krigshären till Pommern och visade ett 
mästerprof af skicklighet vid Damgarten, der han, emot allas förmodan, 
på kort tid förde kanonerna öfver ett svårt moras. Bevistade sistnämnda 
år slaget vid Gadebusch, der han med sitt nya artilleri pä ett dittills 
okändt sätt (geschvinta skott, som han uppfunnit) angrep Danskarne, och 
enligt Fältmarskalken Grefve Stenbocks egen skriftliga berättelse, "genom 
sin tappra styrsel derwid, näst Gud, förskaffade segern;" hvarföre han 
ock 27 / 3 1713 blef Ofverste för artilleriet. Gjorde fortfarande armeen 
vigtiga tjenster genom sin skicklighet och krigserfarenhet under llol- 
steinska fälttåget och Tönningens belägring. Skickades efter sam nia 
fästnings 1S 5 skedda öfvergäng af Grefve Stenbock, med Konungen.- af 



*) Se vidare om honom "Berättelser nr Svenska Historien" af And. Fryxell, 31:sia 
delen. , 



176 

Danmark tillstand, till Stockholm med kapitulationen, hvarifrån han år 
1714 affärdades till Stralsund, der han fick befälet öfver hela artilleriet, 
så i fästningen som i fält Sedan han 4 / u 1715 bevistat den skarpa 
träffningen vid Stresow på Rugen, der han blef sårad i venstra låret, 
erhöll lian s. å. i November fullmakt som General-Major af infanteriet, 
samt blef vid Stralsunds öfvergång, oaktadt han enligt kapitulationen bort 
ställas på fri fot, på hästbår afförd till Berlin, och der under ett starkt 
förvar qvarhållen, till dess han sjelf omsider i drängkläder frälsade sig 
derifrån och jemväl förhjelpte en stor del andra officerare till friheten 
samt kom öfver Cassel och Amsterdam sjöledes till Göteborg, hvarefter 
honom år 1716 anförtroddes hela befälet öfver artilleriet i Sverige, 
hvilket han bragte i helt annat och bättre stånd än det förr varit; in- 
delte detsamma i kompanier, inrättade öfningarne och handgreppen både 
vid de större och mindre kanonerna på ett mycket ändamålsenligare sätt 
än tillförene i Sverige och på utrikes orter varit brukligt; förbättrade i 
många delar sitt förr uppfunna nya sätt med fältstyckens serverande; 
undervisade hela Artilleri-regementet, en del uti infanteri- och en annan 
del uti "dragon-öfningar;" uppfann åtskilliga förbättringar i styckens, 
mörsares och bombers gjutning samt förfärdigande af tjenliga lavet- 
ter; uppfann ett slags kulor att skjuta eld med, som äfven på skepp 
utan vidare fara kunde handteras och brukas. Upphöjdes 1718 3 / 8 till 
Friherre. Bevistade s. å. fälttåget i Norge och Fredrikshalls belägring. 
Introducerades 1719 ibland Friherrar. General-Löjtnant af infante- 
riet 22 / 3 1720. Uppfördes 1738 på Riks-ltåds förslag, men undanbad 
sig detta embete. General af infanteriet 19 / 6 1739, och s. å. General 
en Chef för krigsmakten i Finland, der han gjorde flera goda anstalter 
för de ankommande Svenska trupperna, anlade qvarnar, bakugnar, vägar 
till Kymene elf m. m. Blef slutligen 1740 21 / 7 President i Krigs-Colle- 
gium, 1744 Ledamot af Svenska Wetenskaps-Akademien, 1748 l6 / i 
Kommendör med stora korset af Svärds-Orden, och följande dag Riddare 
af Seraphimer-Orden, med valspråk: "raalo ijuam vincula flammas." Han 
hade från är 1719 bevistat alla riksdagar, och brukades i de vigtigaste 
och hemligaste ärender samt var for öfrigt en gudfruktig, redlig, kunnig, 
rättvis och behjertad man. Han gjorde Gäddeholm till fideikomiss för 
sin äldre och Aggarön för sin yngre son, samt har förärat en altar- 
tafla till Irstads kyrka i Westmanland. 

De misstankar man velat fästa vid hans namn om delaktighet i det 
obevista konungamordet vid Fredrikshall, skenbart bestyrkta af vissa 
yttranden som tilläggas honom på dödsbädden under yrseln, hafva lyck- 
ligtvis af senare noggranna forskningar blifvit fullkomligt undanröjda. 
Cronstedt var gift med Elisabeth Arnell och dog i Stockholm den 13 
December 1750. 

Erik Stjernhoff föddes 1G84. lian var Major vid artilleriet, och 
blef dödsskj uten i slaget vid Gadebuseh. 



177 



Bilaga, Litt. G. 



•»"> 



De Svenska Regementen, hvilka deltogo i slaget vid Gadebusch, och 
deras Chefer samt Regements-Officerare voro följande: 



Kegementets namn. 



&S fe- 

8 J 1 g- 

"^ tn P 

►a l_ ' 

23 p er - 

" & £. 

<= 2 p" 

" S o" 



Ofversie. 



Öfverste-Löjtnant. 



Major. 



Infanteri. 

Södermanlands 

Elfsborgs 

Nerikes och Wermlands 

Westmanlands 

"Westgöta-Dals 

Dal 

Ostgöta 

Hclsinge 

Ekeblads 

Sehoultz's 

Kronobergs detachement 

ka\ allt i i och Dragoner. 

Westgöta 



Enke-Drottningens Lif- 



Pommerska . 
Bremiska — 
Marschalcks . 
Marderfelts . . 



Strömfelts. 



Basse\vitz's . 



Artilleriet. 

Ett Fält-regemente.... 



1 C. R. v. Schlippenbach. 
2 
2 
2*) M. Falkenberg. 

2 N. Palmfelt. 
2 
2 
2 
2 

1*) 
1 

6 

8 

4 

4 
10 
10 

10 

2**) 

20 



R. H. Horn. 

J. Jäger. 
J. G. Svanlod. 



C. G. Wulfrath. 



J. A. Lillie. 

J. F. v. Gröninger. 
G. v. Mentzer. 

R. Fuchs. 

P. Stjerncrantz. 

A. L. v. Böhnen. 



H. J. v. Essen. 

H. Spalding. 

P. J. Starenflycht. 

N. v. Brunjohan. 

A. Didron. 

C. L. Leijonhufvnd. 

H. Modée. 

A. Kullon. 

H. J. v. Ysedom 



A. G. Rosen. 

J. F. v. Fersen. 

F. C. Marschalck. 

A. P. Marderfelt. 

J. C. Strömfelt. 

C. U. v. Bassewitz. 



Taube. 



C. F. v. Köhler. C. O. Lagercrantz 
G. W. v. Fersen. C. J. v. Meyerhelm 

S. v. Brunner. 

P. v. Tettenborn. 

C. E. Lewcnhaupt. 

Offenbusch. 



J. L. Bousqvet. 



C. B. v. Reichel. 



C. Cronstedt. 



C. F. Weichel. 

W. v. der Kula. 

Bijl. 

G. Harenc. 

L. v. Plåten. 

C. v. Bremer. 

Wald&n. 



E. Stjernboff. 



*) Relationen i Kiigs-Archivct upptager 3 bataljoner Wcstmanlänningar och blott en af Schoultz's 
Regeimme. 
**) I några uppgifter har jag sett att Basse\vitz's Dragon-bataljon upptages till 4 sqvadroner. 

K. Väterh. Hist. o. Ant. Ak. Hondl. Del. 25. 12 



178 

General-Löjtnant. 

Grefve C. G. Diicker. 

General-Majorer. 

Grefve C. L. von Ascheberg. 

Friherre G. R. Patkull. 

Grefve C. J. Ekeblad. 

J. B. Schomrner. 

C. G. Marschalck. 

Grefve C. G. Mellin. 

Friherre A. P. Marderfelt, tjentf. Gen. -Major (Öfverste). 

Grefve M. J. De la Gardie D:o D:o 

Högre Officerare (Volontörer). 

Grefve A. Brahe. Gen. Major i Pohlsk tjensty tillhörande Högqvarte- 
Friherre C. P. von Schwerin. Gen.-Adjutant\ rets Stab. 
H. F. Frölich. Öfverste, placerad på Westgöta kavalleri. 
Friherre U. J. von Löwenstern. Öfverste, placerad på Stömfelts 
Dragon-regemente. 

J. Stenfiycht. Chef för Pohlska Lifvakten. 

General-Adjutanter. 

P. B. Sparre. 

J. M. Klinckowströra. 

Grefve Alarik Wachtmeister. 

H. H. von Tiesenhausen. 

Loppenau. 



Vasholdt. 



Sylvin. 

P. J. von Eccard. 



Hotrådet Nemietz. 
L. Dalman. 
Sandberg. 

Malmberg. 



Civile. 

Geueral-Auditörer. 

Fält-Sekreterare. 
Kommissarie. 



179 



Bilaga Litt. II*). 



•a 



Fältmarskalken Flemmings till Konungen af Danmark 



■- 



afgifna berättelse om slaget vid Gadebusch. 

Au It o i de Danemarc! 
Sirel 

Il est de mon devoir de faire ä Votre Majesté la Relation de la 
Bataille que Vous avez donné le 20 ce moi; et je m'en aquitte d'autant 
plus volontiers, qu*il v a plu ä Votre Majesté de me 1'ordonner. Je ne 
dirai rien, dont Votre Majesté ne soit iuforraée par Elle-raérae, ou sur 
quoi ceux de ces généraux, ces esquadrons et ces bataillons ne me ren- 
dent ce téraoignage, que je dis les choses comrne elles sont arrivées au 
moins que je l'ai pu voir. 

Votre Majesté sais, qu'ayant pris les devants des troupes, que j'ame- 
nais avec moi, j'eus l'honneur de lui faire la reverence ä 1'aile gauche de 
son armée, laquelle était toute rangée en bataille et qu'on me dit méme 
qui y était, il y avait dix heures. Comrne on doutait que 1'ennemi vint, 
j'allai pour le reconnaitre, et je trouvais, qu'il n'était pas éloigné, et qu'il 
venait d'un coté, oii Votre armée lui prétait le flanc; ce que je fis d'abord 
remarquer ä Votre Majesté et a son General. Votre Majesté approuva 
mon sentiment, ajoutant méme: je crains que notre aile droite ne puisse 
pas en venir aux mains avec 1'ennemi; et c'est lå pourtant, disait elle, 
que nous avons nos meilleurs regimen t s. Je pris la liberté de dire a 
Votre Majesté, que je ne connaissais pas assez bien le terrain, n'étant 
arrivé que dans ce moment; mais que par le mouvemeut que j'avais vu 
faire par 1'ennemi, il me paraissait, que nous lui prétions eutiérement le 
flanc, et qu'ainsi il serait nécessaire de changer 1'ordre de bataille; que 
d'ailleurs puisque Monsieur le General Scholten disait lui-mcme que 1'en- 
nemi ne pouvait venir a nous, que par un tron, il fallait y ranger toute 
1'infanterie, et qu'il fallait surtout en garnii le petit bois, qui était ä 
cöté de Nous, et auprés duquel 1'ennemi serait obliger de passer, ce, 
qu'il ne pourait faire sans essuyer un grand feu. Je disait ensuite qu'il 
fallait s'imaginer (iu'on avait un retranchement a défendre, qu'il fallait 
donc le faire avec 1'infanterie, derriére laquelle il fallait me t tre la caval- 
lerie pour la soutenir; que comrne le terrain ne nous permettait pas de 
faire un grand front, il faudrait, pour lui donner le terrain nécessaire, 
taclier de le rnettre un peu au large; et pour cet effet, si on ne pouvait 
pas la ranger sur deux ou trois lignes, il faudrait 1'arranger sur quatre 
on cinq, et méme sur dix, s'il était nécessaire. Il est vrai, qu'on fut 
d'un autre sentiment que moi, et que je dis alors, que je ne pouvais pas 
parler, qu'a vue de pays; que je ne doutais pas qu'on ne connait mieux 



*) Ur Sachsiska kvists Aichivet. 



180 

le terrain que iuoi, puisqu'on y avait été cnmpé pendant plusieurs jours, 
au lien que je ne faisais qu'arriver; qu'ainsi je faisais sans peine céder 
mes sentiments ä ceux des autres. Cependant je représentais encore, que 
le terrain étant tel qu'il me paraissait, je ne pouvais m'imaginer autre 
chose, si ce n'est que ce serait ici uiu; affaire dinfanterie, puisque l'en- 
nemi se servait sans doute de la sienne, le pouvant faire avec l'avantage; 
et que si nous ne lui upposons pas la nötre, nous ne pourrions rien 
faire. Yotre Majesté me demanda si mes troupes, qui assurement devai- 
ent étre fort fatiguées de la longne marche (ju'elles venaient de faire, 
jour et nuit, pourraient joindre 1'armée? Je répondis ä Yotre Majesté que 
j'avais ordonné å ces troupes de repaitre un pen, pour etre mieux en 
état de combattre; mais que je donnerais ordres, qifelles marchassent 
ineessamment. Je demandais ensuite ;t Yotre Majesté quel terrain ellc 
voulait que mes troupes occupassent. Elle me tit la grace de me dire 
que je pouvais occuper le terrain que je voudrais. Je répondis å Yotre 
Majesté que puisque je trouvais son anuée déjå rangée en bataille, j'étais 
obligé de prendre le terrain que 1'on me laissait; mais que si j'avais a 
choisir, je prendrais pöste prés de petit bois, ou j'avais dis qu'il faudrait 
mettre 1'infanterie, laissant ce petit bois ä la droite, par ou je serais bien 
posté pour prendre 1'ennemi en flanc. — Yotre Majesté m'accorda pöste; 
inais lorsque mes troupes arrivérent, ou 1'avait déjå fait occuper celles de 
Votre Majesté. On avait cliaugé 1'ordre de bataille, et on avait fait faire 
front ä 1'armée de la maniére que je 1'avais dit, en faisant faire å Yotre 
cavallerie un qvart de conversion, de sort qu'il ne me resta d'autre partie 
ä prendre que de former la troisiérue ligne. Yotre Majesté sait aussi 
quon avait fait occuper le petit bois, dont j'ai parlé, par quatre bataillons, 
et que j'avais dit, (pre lon devait faire avancer toute l'infanterie, pour 
aebever de boucher le seul tron par ou 1'ennerni pouvait venir å nous. 
Mais outre ces 4 bataillons, qu'on avait mis dans le petit bois7 on n'en 
fit avancer 4 autres qu'on placa devant le front de cavallerie. On laissa 
le reste de 1'infanterie tout ä fait derriére la cavallerie, laquelle s'etait 
plus étendue å gauche, dont apparement ou n'avait pas bien reconnu le 
terrain; car autrement on aurait vu, qu'il était impossible dy pouvoir 
placer de la cavallerie; — puisque c'était une hauteur, dont la descente 
était fort roide. Outre cela la cavallerie y etait si fort serrée, qu'en 
quelques endroits les lignes n'etaient qu'å 25 ä 30 pas les unes des 
autres; et il y avait tres pcu d'intervalles entré les esquadrons. L'aile 
droite avait un peu plus de terrain et son terrain était plus egal. Elle 
avait u son eöté deux petits marais, que 1'on croyait iinpraticables; mais 
que je passais ensuite avec des escadrons. Voila de quelle maniére 1'ar- 
mée de Yotre Majesté était rangée. Votre Majesté a vu que javais ren- 
eontré juste, lorsque j'avais fait remarquer 1'endroit, par ou rennemi 
nous attaquerait, et que j'avaia dit que 1'cnneini se servirait de son iufan- 
terie et de ses canons, par ou il ineommoderait la cavallerie, qui ne 
pouvait agir comme il faudrait. Yotre Majesté a vu, dis-je, que 1'eniienii 
a fait précisément ce que j'avaia prédis. L'infanterie Suédoise, étant å 
deux cents pas de notre armée, resta longtemps sans avancer. Elle atten- 
dait apparciunicnt sa cavallerie qui ne pouvait pas si bien avancer å sa 



181 

droite contre notre gauche, le terrain étaut tel que je l'ai dit, outre 
qu'avant que d'arrivcr aux hauteurs, dont j'ai parlé, il fallnit passer un 
petit ruisseau. De cette maniére 1'infanterie de 1'ennemi ne nous fit 
d'abord du mal qu'avec ses canons chargés å cartouche. Voyant donc 
que cette infanterie était sans eavalerie, je dis å deux eseadrons des trou- 
pes de Votre Majesté qui etaient å la droite de notre aile gauche, laquelle 
était placée de maniére qu'elle ne pouvait avancer vers 1'ennemi, ä moins 
qu'elle ne (se) portåt å travers de votre iufanterie, qu'ils pouvaient pren- 
dre en flanc l'infanterie ennemie, pendant qifelle était obligée de faire 
feu ä la votre, vis å vis de laquelle elle était postée. Mais je leur dis 
en méme temps, qu'il fallait faire ce mouvement avec vigueur. L'Officier 
qui eommandait ces deux escndrons, s'étant in form é qui j'étais, voulu 
suivre 1'avis que je Tavais donné, et fit paraitre beaucoup de bonne 
volonté; mais les eseadrons, quoiqu'ils s'avancassent et tenissent assez 
bonne contenance, n'executaient pourtant paa bien les ordres de 1'officier 
et au lien de le suivre du eöté oii il voulait les inener et par oii il 
pouvait prendre 1'ennemi å dos, prirent vers la droite, oir ils trouvérent 
entré l'infanterie de 1'ennemi ses canons et 1'infanterie de Votre Majesté, 
de sorte qu'ils furent tres mal traités. Je fis ce que je puis pour y remé- 
dier, et je me donnais tous les mouvements imagiuables pour cela avec 
l'officer, qui fit fort bien son devoir, et témoigna tant de bravoure que 
de conduite. Mais il n'y eut pas moyen d'en venir a bout, de sorte que 
je dis ä 1'officier, qu'on m'a dit depuis qui s'appelait Steiffler, de raraener 
ces esquadrons å leur pöste, ce qu'il fit sans aucun désordre. Votre 
infanterie, Sire, tint aussi tres bonne contenance, et les généraux qui la 
commandaient se donnérent assez de mouvements; mais 1'aile gauche de 
"\ otre cavallerie étant fort maltraitée per le feu de canon de 1'ennemi et 
n'ayant pas le terrain qu'il fallait pour avancer vers lui, la premiére 
ligne fut ébranlée, et elle mit la seconde en désordre et celle-ci la troi- 
siéme. L'infanterie méme qui etait derriére la cavallerie en souffrit aussi. 
La cavallerie de 1'ennemi qui navait pas eneore paru, parit alors et elle 
profita de ce désordre. Mais le Prince de Weissenfels qui eommandait 
nos troupes ä l'aile gauche de la derniére ligne, reruit celles de (du?) 
lloi, mon Maltre, et les mena ä la eharge avec vigueur et avec succés. 
La cavallerie de Votre Majesté de 1'aile gauche, autant que j'en pus 
juger, se remit de premier désordre et se rangea aussi å la fin sur une 
hauteur, qui était piés d'un village. Mais par la 1'ennemi gagna du 
terrain. Notre aile droite et surtout les eseadrons. qui occupaient la 
pöste qui j'avais voulu oecuper par nos troupes, donna avec succés contre 
la cavallerie ennemie, elle la eulbuta et 1'oblige.a d'abandonner son infan- 
terie. On poussa cette cavallerie au dela du défilé par laquelle elle 
était venue, et on trouva au dela la plus grande partie de 1'aile gauche 
de l'ennemie, rangée en balaille, et qui n'avait pas eneore paru et on 
donna avec tant de succés ä ces troupes qu'on les obligea d'abandonner 
la place. Ce fut dans cette occasion, que le Lieutenant-Général Bau 
di8s(-in) des nötres, et si je ne me trompe Messieura Juuel (Ju el) 
et Meiners (Meinertz) signalérent leur valeur et leur fermeté. Dans 
ces entrefaites lorsque nous passions devant 1'infanterie et le? canons de 



182 

1'ennemi, je voulus faire volte-face å quelques uns de vos esquadrons, 
pour aller attaquer 1'infauterie Suédoise et nous saisir de ses canons, 
mais ils etaient trop échauffés å poursuivre 1'ennemi, apres cela 1'ordre 
de bataille fut entiéreraent dérangée, la plupart de ces de 1'aile gauche 
se trouvérent ä 1'aile droite, et firent un front tout différent de celui 
qu'il faisaient auparavant. L'ennemi fut aussi fort dérangé, et 1'infanterie 
Suédoise se trouvant quelques fois tout ä fait separée de sa cavallerie, 
1'on combatti par escadrons détachés, et en trois endroits différents et 
distants l'un de 1'autie. Ce fut alors que la bravour de la cavallerie 
Danoise et Saxonne se fit voir surtout. Je dois rendre ce témoignage 
ä M:r Duwitz (Devitz), qu'il se distingua fort dans cette rencontre. 
Le B riga di er était å tete de ses escadrons, qui donnerent avec tant de 
courage sur 1'ennemi, qu'ils prirent en flanc, et le Lieutenant-Général ne 
negligea rien pour donner bon exemple aux troupes et pour les mener 
å 1'ennemi. Alors, Sire, nous donnames tantöt dans la cavallerie, tantöt 
dans 1'infanterie et tantöt méme dans les canons de 1'ennemi. Dans cette 
confusion, ou l'on ne pouvait plus observer d'ordre, et ou la cavallerie 
n'était plus avec 1'infanterie, il était impossible que notre infanterie 
résiståt longtemps. Il fut donc obligé de ceder; mais on voyait bien 
que cetait å regret. Il y eu méme plusieurs officiers d'infanterie qui 
ne voulant pas suivre les troupes, lorsque elles pliérent s'offrirent de 
rester avec moi auprés de la cavallerie. La cavallerie défendit encore le 
camp de bataille, en combattant toujours, pendant trois heures, de sorte 
que nous crumes plusieurs fois que la victoire se déclara pour nous. 
Mais le terrain qui était par ci par lä marecageux nous manqua, et nous 
fumes obligés d'aller souvent å 1'ennemi en colonncs, et. de combattre 
contre lui de cette maniére. La cavallerie n'a jamais refusé de donner 
contre de la cavallerie. et c'était un plaisir de la voir faire contre celle 
de 1'ennemi. Il est vrai qu'on avait plus de peine a la mener contre 
1'infanterie et contre les canons. Cette maniére de combattre en colonne, 
toute bra ve quelle me paru, ne me plaisait pas, et je dis ä. Monsieur 
Duvitz: tout cela est beau et bon et assurement brave, mais il faut tacher 
de gagner du terrain pour faire un plus grand front. Ce qui fut résolu. 
De sorte que j'étandis la cavallerie plus vers la gauche de la maniére 
dont nous étions rangés alors, car il faut savoir que 1'armée de 1'ennemi 
et la notre avait clianaé de forme, et quand je parle ici de la gauche, 
il faut entendre que c'était la droite de notre armée de la maniére qn'elle 
était rangée au cominencement lorsque j'arrivais avee mes troupes. Par 
ce moyen nous eumes plus de terrain. Nous laissåmea le reste du ter- 
rain au Lieutenant-Général Baudiss. pour lui donner le moyen de ranger 
aussi. L'ennemi nous laissa faire tons ces mouvemcnts et ensuite le 
choque recommenca de plus belle. Je donnais encore avec le Lieutenant- 
Général Duvitz contre un corps de 1'ennemi, préeisement quand 1'aile 
gauche de votre armée, qui comme j'ai dit, s'était rangée sur la hauteur, 
repoussait les Suédois. C'est ce dernier choqne, qui était le ])lus beau å 
voir de tons. Nous donnAmes contre 1'ennemi, qui ne braida pas, caval- 
lerie contre cavallerie, et nous fumes d'espace de deux Pater Noster a cha- 
mailler des épées les uns contre les autres, sans qn'on voulu céder de part 



183 

ni dautre, et qu'aucun des deux parties fut ébranlé, et malgré les efforts 
que 1'on fit ni les uns ni les autres ne purent forcer ceux k qui ils avaient 
å faire. Mais des fuyards Suédois que votre aile gauehe, qui s 'était remise, 
et qui était, si je ne me trompe, conduite par Monsieur Legard, avait 
renversé, se jettérent en aveugles dans les escadrons Danois qui combat- 
taient avec les notres, de sorte que les uns et les autres furen t obligés 
de plier. Nous fumes alors poussés un peu vivement, mais étant sur une 
hauteur je fis faire front a deux escadrons n'étant éloignés de 1'ennemi, 
que dun tres petit espace, et je fis sonner de la trompette, par ou je fis 
revenir plusieurs escadrons å leurs étendarts que j'avais arrété. Aussitöt 
que l'ennemi vit qu'on lui faisait face, il n'avanca plus. Nous assemblå- 
mes la plus grande partie de la cavallerie. J'assemblais 20 escadrons de 
la mienne et Monsieur Dewitz 1'avantage de celles de Votre Majesté. 
L'ennerai ne brania point. Monsieur Dewitz me demanda ce qu'il y avait 
å faire. Je lui dis, que si nous avions encore de 1'infanterie ou que 
1'ennemi n'en eu point, je ne balancais pas ä donner encore une fois, 
mais que cela n'étant pas, et ayant téinoigné offre de bravoure il fallait 
songer å conserver la cavallerie qui nous restait, laquelle ne pouvant plus 
disputer le champ de bataille å 1'ennemi qui rangea de nouveau avec 
toute son infanterie, et ses canons, outre qu'il était double plus fort que 
nous, et que d'ailleurs nous étions séparés de M:r Baudissin, la meilleure 
partie que nous eussions å prendre était de nous retirer en bon ordre 
faisant toujours front å 1'ennemi, afin de pouvoir donner sur lui, en cas 
qu'il voulut nous attaquer, ce qui fut exécuté dans le meilleur ordre de 
monde. Le Prince de Weissenfels avec nos troupes fit 1'arriére-garde. 
M:r de Baudissin avec le reste de nos escadrons et le reste de ceux de 
Votre Majesté fit de méme, emmenant encore du petit bois les 4 batail- 
lons, qui s'étaient postés sous le commandement de M:r de Sponneck, 
qui assurément fit bien de mal å 1'ennemi. Nous fumes obligés de passer 
un mauvais défilé; apres quoi ayant trouvé de terrain, je fis faire halte 
aupiés d'un village qui n'était éloigné de champ de bataille qu'un quart 
d'heure, et nous attendimes la le reste des troupes. Apres cela nous 
nous retiråmes ä Kogendorf, ou Ton dit que Votre Majesté avait ordonné 
de se retirer. Monsieur de Baudissin m'y fit savoir quel chemin il avait 
prit, et j'eus 1'honneur d'y revoir Monsieur de Scholten. On y prit la 
resolution de mardier le lendemain k Zitten. Je donnais ordres å Mon- 
sieur de Baudissin d'y amener ou dans les environs le reste de la caval- 
lerie et 1'infanterie, ce qu.il fit. Apres avoir tenn conseil de guerre å 
Zitten, je me suis rendu å Oldeslohe pour m'y acquitter auprés de Votre 
Majesté des Ordres que j'avais recu du Roi mon Maltre. 

Voilå, Sire, une fidelle relation de la bataille, autant que j'en ai pu 
voir. Il ne m'est possible d'entrer dans un plus grand détail pour rendre 
la justice qui est due k vos généraux at k vos ofiiciers k chacun en par- 
ticulier, n'ayant pu me trouver partout. Mais je ])tiis dire en general que 
1'ofricier a témoigné beaucoup de valeur et le soldat beaucoup de courage. 
Malgré la premiére confusion, toutes nos troupes sont revenues au com- 
bat et ont combattu jusquau soir. Votre Majesté qui sais ce que c'est 
quand la confusion se met une fois dans la cavallerie, doit attribuer bien 



184 

de conduite å ses généraux et ä ses officiers et beaucoup d'obéissance et 
de courage å ses simples soldats. Je n'attribue la perte de la bataille, 
qu'å un malheur, auquel je serais plus sensible que je ne le suis, si je 
navais vu sur le champ de bataille au moins autant de Suédois étendus 
que des vötres et des nötres, et si je ne savais pas que cette perte peut 
étre aisément reparée. Je m'estime heureux de ce que Votre Majesté a 
bien voulu me témoigner qu'elle était contente de raoi, et de ce qu'elle 
a bien voulu rn'en donner un témoignage sensible, en me promettant de 
sa propre bouche, qu'elle voulut me honorer de son ordre. Je m'estime 
heureux aussi de ce que Votre Majesté a été content des troupes du roi 
mon maitre, desquelles je puis dire en mon particulier que j'ai toutes les 
raisons de monde d'étre satisfait. Votre Majesté a bien jugé elle-méme 
que la niarche que nous avons fait était fort hardie et que mon Maitre 
hazardait beaucoup. Votre Majesté a t rop de penetration et trop d'équité 
pour ne pas convenir que cette démarcbe fait bien voir 1'injustice de 
ceux, qui ont voulu donner une fausse idée de 1'intention de Roi mon 
Maitre touchant la suspension d'armes, et je puis assurer Votre Majesté 
que le Roi mon Maitre n'a jamais eu d'autre intention, que de jeter en 
quelque maniére par la les fondeinents å la paix, mais å une bonne paix 
et une paix general, et d'aplanir le cherain å ceux qui voudraient s'en- 
tremettre pour faire une oeuvre aussi salutaire que souhaitable pour les 
uns et les autres. J'avais ordres d'expliquer la chose å Votre Majesté 
et de lui faire voir distincteinent, que Tennemi ne pouvait rien gagner a 
cette fausse suspension d'armes, que Votre Majesté et les alliés ne gag- 
nassent le double, comme j'ai eu effectivement 1'honneur de vous le faire 
voir, Sire! — mais je suis faché que ce n'ait qu'aprés la bataille. 

Fleming. 



185 



Bilaga , Litt. I*). 

General Scholtens till Konungen af Danmark afgifna be- 
rättelse om slaget vid Gadebusch. 

Ewr. Königl. Maj:st an mich ergangcnen Allergnädigsten Befehl vom 
23:te dieses in allerunterthäuigsten Gehorsahm zufolge, dass ich eine aller- 
unterilnste Relation aussfiihrlich nnd umbstäudigst einschicken solle, was 
bey der Bataille bey Gadebusch vorgegangcn, und wie ein jeder sowohl 
Generals als andre hohe Officiers sich dabei auffgefiihrt, berichten solle. 
So habe meiuer obliegender Scliuldigheit nach Ewr. Königl. Maj:st davon 
die wahre Beschaffenheit und was ich dabey observirt, folgendergestallt 
allerunterthänigst berichten solle: 

l:o. Was die Ordres aubelan^et, so ich den sambtlichen General- 
Lieutenants, General-Majors und Cliefs der Reg:ter ertheilt: So sind sel- 
bige gelassen, wie in der Bataille ordinaire gebrauchlich, dass wann 
eine armée in bataille rangirt, nach der Ord re de bataille, jeder 
General auf seinen Fliigel nebst seinen unterhabenden General-Major 
und Chefs der Reg:ten, also in selbiger Ordre bestehen bleiben niiissen, 
und keine Veränderung ohue Ordre des General en Chefs dabey raa- 
chen, sondera, wann Ordre zum avanciren auf dem Peind gegeben werde, 
solches alsdann bewerkstelliget und der Feind attaquirt werden nmsst, 
öder, wann der Feind, wie in dieser bataille bey Gadebusch geschehen, 
unsere Armée attaquirt, ein jeder auf seinen Fliigel und Posten, wie er 
rangirt, sich aufs beste und vigoreuseste defendiren musst, bis dass 
ein öder andre fliigel öder das Corps de bataille leiden möchte, dem 
General en Chef alsdann durch einen Fliigel dem andera kan secondiren 
lassen, änders sind keine Ordres i:i der bataille en particuliéer an 
ein öder andera zu geben, als dem General, so jeden Fliigel cominandirt, 
öder auch wohl an ein öder änder Reg:t en partieulier, welches hier öder 
da nöthig befunden wurde zu secondiren. Solches sind die Odres, so iui 
Anfang, wann eine Armée rangirt. fest stehen, wie iiberall gebrauchlich 
und keine andere en partieulier können gegeben werden. Wie danu 
jeder General und Regimeut auf seinen Posten gestanden, nacli der Ordre 
de bataille alwo ein jeder fe.rmé verbleibeu muss, und von Anfang 
des Gefeclits keine andere können gegeben werden. 

2:o. Fast Ewr. Königl. Maj:st allerguädigst bekant; wie ich des 
Nachts vor der Bataille Ewr. Königl. Maj:ts Armée in Dere hohe Presence 
nach der Ordre de bataille rangirt, und so bald es tag gewordeii. die 
Artilleri geprlantzt, und eins und änders, welches man in der Nach t nicht 
wohl hat observiren können, verbessert und die rangiiung der Armée nach 
dem Terrain in eins und änders verändert. Da danu die Cavaleric 



») Ur Danska GeL-Archivet. 



186 

auf den beiden Fliigeln, uiid die Infanteric in den Mitten, bestehend in 
18 Bataillons, als 10 in der ersten und 8 in der andern Linie ran- 
girt waren; Nachdein aber der Feind mit seinen Trouppen zura Vorschein 
gekommen, und die Sachsische Cavalerie augekommen, hat man strax, 
wie Ewr. K. M. mit mehrem allergn. bekandt, angefangen zu raissonniren, 
und gewolt, das man das Holtz so vor unserem rechten Fliigel gelegen, 
occupiren, und mit Infanterie besetzen solte. Woran ich nieht ger ne 
gewolt, wohl wissend das der Feind an Infanterie uns weit iiberlegen, 
und wir dahero nöthig hatten, unsere Infanterie en corps beysammen 
zu halten. Allein, es ist von dieser Seche soweit gesprochen und ver- 
meint worden. dass wir unsere gantze Infanterie öder das grösseste Theil 
in solchem Holtz werffen miiste. Welches bey vielen, wie Ewr. Königl. 
Maj:t Selbsten allergn. bekandt, grösste approbation gefunden. Ich aber 
diescn Sentiments keinen Beyfall habe geben können. So habe doch 4 
bataillons in soldier Haltung werffen mössen, wodurch unsere Infanterie, 
welche ohne dessen viel schwächer als des Feindes, versehwaeht worden. 
Und vide in dem Gedanken gestanden, dass, wann man das Holtz mit 
der Infanterie nur besetze, man mit der Cavalerie alleine des Feindes 
Armée wiirde slagen können. TVelchen Effect ich aber davon nicht 
gespiihret und wann unsere gantze Infanterie en ordre de bataille 
zusammcn geblieben wäre, man des Feiudes Infanterie much soviel 
bessere hatte tete machen können, und solches vermuthlich einen weit 
besseren effect in der bataille wurde gethan haben. Dann ich nicht 
gesehen noch gehört das unsere Cavalerie einige bataillons vom Feinde 
eingebrochen öder ruiniret hat. 

ö-.o. Und wann ich nun, wie inan begehrt, die ganze Infanterie 
öder das grösseste Theil derselben in dem Holtz wurde geworffen haben, 
und unsere Cavalerie geschlagen wäre, wie gcschehen ist, wurde die ge- 
lainbte Infanterie ihre retraite ans der Holtzung nicht haben machen 
können, sondern von der feindlich Armée besettzt, und gefangen wurde 
genommen seyn; da sich doch die 4 bataillons, so darum, gestanden, 
noch bequemehr hinter aus, wie geschelien, sich reterirt haben. 

4:o. Da ich nun kurtz vor Anfang der bataille als in Corps de 
bataille seyender, gesehen, wie der Feind seine Infanterie gegen unsere 
Corps de bataille gezo»en, und wir keine Infanterie alda hatten, als in 
der andern linie; Ich aber gefiirchtet, das der Feind mit seinen Infanterie 
unsere Cavalerie en Corps de bataille ubern hauffen werffen möchte: So 
habe gleich dureh eiu meiner General-Adjutants, dem General- Lieutenant 
Kraga und General-Major Bruiu beordert. mit Ewr. K. M. Guarde zu Fuss 
und 3 anderen Bataillons dureh die bey de linien inarchiren lassen, und 
vor der Cavallerie postirt, welches auch ein sehr guten effect gethan, und 
wie ich gesehen, dass der Feind mehr und mehr Iufanterie bervorzoge, 
habe ich dureh ein meiner General-Adjutants noch 2 bataillons dorthin 
ge/.ogen, vohrige 5 bataillons zu secondiren, welche aber was spät gekom- 
men, dass sie sich kaum haben rangiren können. Da nun das Feuer an- 
gegangen, haben diese bataillons dem Feind einiger Zeit aufgehalten, und 
wann mehrere Infanterie zugegen gewesen wäre, öder wir selbige insge- 
sambt en Corps de bataille hatten gehabt, sondern selbige zu separiren, 



187 

wurde des Feindes Infanterie weit grosserer resistance gefunden, und 
solchegestalt mit der Infanterie nicht durchgedrungen haben. 

5:o. Nachdem nun der Feind avancirte, und näher räckte mit seiner 
Armée, babe ich gleich an der Artiglerie Ordre geschickt auf dem Feind 
zu feuern, welches auch von dem effect gewesen, wie der Feind selbst 
ausgesagt, dass sie viele Leuten von unseren Canonen verlohren. Voraus 
dann weiter das Feuer ungegangen, und die Armée mit einauder in Action 
gerathe da ich dann en Corps de bataille gehalten, umb zu seben, was 
iiberall passirte, damit ich die nöthige Ordres dazu geben konte. Da 
dann der feindliche rechte Flugel mit unserem litiken Flugel ara erstem 
in Action gerathen, und gleich darauff wie solcbes nur eben angegangen, 
einer meiner General-Adjutanten mir gesagt. da geht unser linker Flugel 
fort. Darauff mich ich gewandt und dorthin gesehen, ich nicht weiter 
seben konte, als dass obngefehr 100 Pferde öder dergleich Anzahl wäre, 
welche die Flucht nabmen, worauff ich geantwortet: Dieses ist nur ein 
öder andern Escadron, so repoussirt, und so sich schon wiedersetzen wird, 
Mir nicht die geringste Gedanken machend, dass der gantze linke Flugel 
sobald wurde repoussirt werden, bis ich gesehen, das eine grosse Anzahl 
Trouppen von unsern Armée sich hinter dem Dorff Wackenstedt reti- 
rirte, und von dem Feind verfolgt wiirde. Wo durch einige Cavalerie, 
so nocb von dem Juel- Lewetzau- und Donopscbe Keg:t bey dem 
Dorff Wackenstedt bielten, welche aber den Feind von vorn attaquirte, 
und von dieser, welcbe einen Getheil unsern linken Fliigel hinter Wac- 
kenstedt verfolgte im Blicken wurde attaquirt werde. Worauff ich mich 
stormstrec nach der Seite von Wackenstedt begab, alwo ich eine grosse 
quanlität debandirte Trouppen befunden, welche an der Zahl meines 
Eracbtens, wohl 16 å 18 Escadrons ausmachen konten, welche von eini- 
gen feindtl. Escadrons verfolgt wurden. Da nun wahrende Zeit unsere 
Infanterie so vor der Linie postirt, mit dem Feind in Action war auch 
unser lechten Fliigel auf dem Feind mit gutem Success soll chargirt 
haben. Wobey ich aber nicht gewesen, zumahlen ich diese Leute, so 
vom linken Flugel gefliichtet, wieder suchte zu rangiren und im Stande 
zu setzen umb den Feind tete zu machen woriiber ich mit allén meinen 
General-Adjutanten allén Fleiss anwendete, zu 2 ä 3 mablen so dass ich 
von dem Feind fasst coupirt und fasst gefangen genominen wäre. Allein, 
allén Fleiss diese Leute zu rangiren, und in Ordre zu bringen, dem Feind 
tete zu machen, ware immöglich, zumahlen fasst k eine Officiers 
dabey zu finden und allés was man den Leuten zuspracb mit gute 
und force, nicbts helfen wollte, sondern sobald der Feind nur weiter an- 
räckte, davon giengen. — Wodureh, arab selbe mit force stehend zu 
macben eiuen meiner Gen.-Adj. iibenlia uffen geschossen, und 2 
blessirt wurden. Allein dieses konte nicbts verpfangen weill Sie 
nicht zum Stande zu bringen waren, und bestånd e diese fliichtende ans 
einigen von E. K. M. Cavalerie und der Rest Sachsen, welcbe 
die meisten waren; wahrende Zeit man diese fliichtende durch alle 
erdänkliche Mittel suchte zum Stande zu bringen, thatcn die General- 
Majors Lawentzaw und Christian Juel was sie konten, welche ich gesehen, 
die bey sich haltende Trouppen im Stande zu bringen. Allein da der 



188 

Feind von vorn und hintern, und diese vor dera Feind keine Tete 
machen wollten, retirirte sich der gantze linke Fliigel, welche von 
des Feindes Cavalerie immer verfolget wiirde sondera dass man selbe 
zura Stande bringen konte, und gantz disbandirt ans einander. Welche 
man aber hernachher bey einer Heche etwas hinter Wacken- 
stedt wieder suchte zu rangiren, aber es ware allés vergeblich, weil 
sie gantz disper sirt aus einander, und in Co n fusion sich retirirten, 
und weder im Trouppen noch Escadrons zu bringen wäre,. 

6:0. Währende Zeit dieser Retraite kahmen die Bataillons, so 
vor der Linie gestanden, und von dem Feind repoussirt waren, nebst 
dem General-Lieutenant Kragh und General-Major Brunn zu rair. Da 
dann die beide Bat. von der Guarde, so viele davon noch waren, und 
einige von den andern bataillons, so dabey gestanden, dort bin kahmen, 
welche, weill sie sehr sebwach, soviel möglich in Ordre zuriickmarschir- 
ten. — Da dann währende Zeit der reclite Fliigel Cavalerie, welcher fast 
gegen den Abend, in gute Ordre ebenfals abmarschirte, und der Feind 
mit seiner gantzen Armée sowohl Cavalerie als Iufanterie ein Stuck weges 
verfolgete, und mit der Cavalerie alle Zeit etwas vor der Infanterie 
voraus verfolgte. Weile nun diese Confusion des Unken Fliigels nicht zu 
redressiren stände, wie vorher erwehnet, gab ich die Ordre, dass allés 
was man zusammenbringen und versammeln könte sich bey Roggen- 
dorff setzen sollte. Welches auch gescheben, alwo wir die Nacht iiber 
an dem Ziiuinen gestanden, alwo hernachher die Cavalerie von unsern 
rechtem Fliigel nebst dem Feld Mareschal Flemming und General-Lieute- 
nant Dewitz zu mir gestossen. Da wir dann nach gehaltene deliberation 
vor gut befunden, des andren tages Morgen friihe mit den gesamten Troup- 
pen nach Zitten zu marschiren, und alda zu setzen, und allés an uns 
zu ziehen was möglich wäre. Welches auch geschehen, umb dem Feind 
tete zu machen, wann er weiter mit der Cavalerie verfolgen wiirde. 
Selbig Abend sind auch die General-Lieutenant Hohendorflf und Wedel 
alda zu mir gekommen, zu Roggendorff sonderu dass sie einige Trouppen 
bey sich gehabt. Wie dann auch der Brigadier Graf Sponeck mir selben 
Abend, da es schon gantz dunkel gewesen, bekandt gemacht, das er mit 
sein unterhabend 4 Bataillons, womit er in der Holtze gestanden, dass er 
mit selbg. 4 Bat. in dem nechst angeber Dorff bei Roggendorff ange- 
kommen, und er nicht weiter marschiren könte. So ha be ihin den Be- 
fehl ertheilet, alda die Nacht iiber bestehen zu bleiben, und mit anbre- 
chenden Ta^e auf/.ubrcchen, und nach der Seite von Zitten zu marehiren, 
so auch gechehen ist. 

7:o. Nahdem wir nun zu Zitten mit den Trouppen angekommen; 
so baben wir alda Kriegsrath gebalten, und E. K. M. das Project aller- 
untherthiinl. eingesandt, dass wir mit der Cavalerie alda best bleiben 
wiirden und liessen selbe in dem nechstangelegenen Dörffern cantoniren, 
mit dem Vornehmen, wann die Russen avancirten, wir mit B. K. M. und 
der Sachsiche Cavalerie uns zu ihnen stossen, und den feind von neuen 
attaquiren wolten, öder auch, wann der Feind von den Wahlstattische 
räcke zoge, wir wieder umb nach den Wahlstatt marschiren, und auf ein 
öder änder Weise dem Feind wurden suchen Abbruch zu thun. Nachdera 



189 

aber die Russen zuriickgewichen, so liabe ich dem General-Lieutenant 
Dewitz nach K. K. M. allergn. Ordre 30 complete Escadrons zu 120 ä 
130 Pferde gemacbt, womit er alda bestehend geblieben nebst der Säch- 
siscbe Cavalerie nnd der delabrirten Cavalerie unter dem Gen.-Lieut:t 
Leegardte welche ich weigerte anzufuhren, dass selbe in der retraite ehe 
wir zu Roggendorff denselbe Abend der bataille angekommen, sich unter 
weges bey niir eingefunden. Da ich dann bemelte Geu.-Lieut:t Leegardte 
mit der delabrirte Cavalerie, wie auch der Infanteris nach E. K. M. aller- 
gn:st Befehl, nach Oldesloe habe marschireu lassen, und mich nach Dero 
allergnädigsten Ordre, nachdem ich den General-Lieutenant Dewitz, mit 
dem 30 Escadrons bey den Sächsisoh Cavalerie gelassen, mich in Oldes- 
loe eingefunden. 

8:0. Was E. K. M. aber allergnäd. Geruhen zu befehlen, dass ich 
anfuhren sollte, wie ein jeder Gen.-Lieut:t, Gen.-Major und Chef seines 
Reg:ts, Bat. öder Esoadr. bey der bataille sich verhalte, damit diejenige 
so wohl gethan, nach meriten belohnt, die aber, so i lire devoir nicht 
gethan, dafiir ausgesetzt werden können, so habe herbey allerunterthänigst 
anfuhren mässen, dass es mir unmöglich gewesen, iiber all zu seyn, öder 
zu sehen, was jeder General gethan und wie jede Bat. öder Escadron 
seine devoir erwiesen Und habe dieses dabey allergehorsambst anfuhren 
sollen, dass, wo ich gelassen, und zwar en corps de bataille, ehe der 
linke Fliigel sich retirirt, ich gestehen, wie der General-Lieutenant Kragh 
nebst der General-Major Bruin welche bey den 5 Bat. und den 2 Bat., 
so ich nach geschickt auf ihre post bey selben bataillons das ihrige ob- 
servirt, bis sie nachdehm selbe bataillons repoussirt, an mir gekommen, 
mit dem Uberrest der bataillons, da ich, wie vorerwäbnt, im Werk be- 
griffe, aller Möglichkeit nach die fliichtende Cavalerie im stande zu bringen. 

9:0. Wie ich dann, so bald die Cavalerie vom linken Fliigel re- 
poussirt worden, und das grösseste Getheilte in confusion gerathen, und 
die Flucht genommen, ich einen meinen General-Adjutant gleichs dahin 
geschicht, umb so weit möglich, die in desordre seyende Cavalerie zu 
set/.en, wie ich an der Seite bey Wackenstedt thun wolte, umb den 
Feind dadurch aufzuhalten, wie vorhin erwehnt. Da ich dann selbsten 
gesehen, wie vorhin erwehnt, dass die General-Majors Lewetzau und Juel 
alle devoir angewendet, selbige Trouppen zum stande zu bringen. Weill 
aber, wie vorerwehiit. des Feindes Armée von vom, un die andere, so 
ein Getheil des linken Fliigel repoussiret, von hinten gekommen, haben 
sie wenig darin reussiren können, weill den Feind von vom und hinten 
gewesen. 

10:o. Ich kan aber nicht umbhin, E. K. M. herbey allerunterthä- 
nigst anzufuhren, dass ich dergleichen gesehwindc retraite und Confusion, 
so auf ein Getheil des linken Fliigels gestehen, niemahlen belebt habe, 
öder gehört sondern dass sich selbige widersetzen wolte, dadurch es un- 
möglich gewesen, selbige, von ein öder audern Kante zu souteniren, zu- 
mahlen allés in der grössesten confusion bey ihnen gewesen, ehe man 
einige Secours hat anbringen koune(n). Welches ebenfalls vom reebten 
Fliigel nicht hat geschehen können zumahlen selbiger rechten Flugel schon 
mit dem Feind in action gewesen, dass man alda nichts wegnehmen 






190 

konte, sondera selber reehter Fliigel ebenfalls zn exponiren, und durch 
solehe gesehwinde Oonfusion des Unken Flugels es nich zu redressireu 
gewesen, als \vo tnöglich die Fliichtende wieder in Stande zu bringen 
welche doch, wie vorerwehnt, unraöglicb gewesen. 

ll:o. Die L T rsache allés, wodurch der linke Fliigel an der Exträ- 
raität gelitten, und der Feind alda durchgedrungen, finde icb die grösseste 
Ursache zu seyn, dass weill icb auf ein Hiigel vor der Fronte, alwo der 
Feind nur gemäcblich durchbrechep rausste 3 Escadrons von dem 
Ungarische Dragon Reg:te postirt i in Beijseijn des General-Major Ch. 
Juels, welchen Posten liöchstnöthig gewesen, wie icb aber veruelime, solclie 
3 Escadrons, wie die bataille angegangen, alda weggenommen, und zu- 
riickgezogen worden sönder meine Ordres öder wissen, wodurch der Feind 
Lufft bekam durchzubrechen: Als wird nöthig seyn, dass diese 3 Esca- 
drons so alda postirt gewesen, i h re Aussage thun mussen, durch wessen 
Ordre sie alda weggezogen seyn, zu mahlen ein grosses däran dependirt 
hat, und der Feind durchbrechen konte, ohne selbe zu attaquiren. Wie 
dann auch der Eyfflersche Eeg:t aus der Linie an dem Feind gezogen, 
nach der Unken Seite und selbe alda chargirt bat, und ihr devoir sehr 
wohl gethan. Allein hirdurch hat der Feind so vielmehr Offnung in der 
Linie bekommen umb mit seiner gantzen Fronte sowohl Cavalerie als In- 
fanterie durch zudringen. 

Diescs allés ist was E. K. M. ich von dem Verlauff der bataille, 
und was dabei passirt in alier unterthänigsten Submission, soviel ich ge- 
sehen und dabei gewesen, habe vortragen können. Welches dann der 
wahrhaftige Verlauff ist, was dabei passirt. Der Hoch Königl. Gnade 
allcruutertliänigst befehlend in tieffsten submission u. s. v. 



191 



Bilaga Litt. K. 



Förteckning på Svenska förlusten i slaget vid Gadebusch. 

General-Löjtnant Diicker särad i halsen. 

Artilleri. 



Döde: 



Sårade: 



Major Stiernhof 
Löjtn. Winblad . 
Handlangare 



1 
1 
2 



Under-officerare 
Konstaplar 



a Handlangare 



4 
16 

3 



Westgöta Kavalleri. 



Ryttmästare Trusén 1 

» llyssel 1 

Löjtn. Oldenbol 1 

Korn. Sottenberg 1 

Gemene Ryttare 75 



Ryttm. Ehrenpreis . 

» Spilberg 

» Brunner 

Kapt-Löjtn. Biblen. 

r-q Löjtn. Wiberg 

Kornet Liunjjbere:... 



Under-officerare 5 

Gemene 103 



Grefve Aschebergs Reg:te. 



Ryttm. Alsing.... 
Kornet Dahlgren 
Under-officerare ... 
Gemene 



1 

l 

1 

35 



38 



Löjtn. Holmer 

» Holin 

» Lillienwald. 

Korn. Palbitski 

Under-officerare.... 



1 
1 
1 
1 
4 
Gemene 135 



Bremiska Kavalleriet. 



Ryttm. Bulan 
Gemene 



1 
20 



Löjtn. Otto 

ni Kornet Repstorf. 
Under-officerare.. 

Gemene 



1 

1 
o 

35 



Pommerska Kavalleriet 



Adjut. Roae 

Under-officerare 
Gemene 



1 

1 

15 



17 



Gemene 



52 



23 



114 



143 



39 



52 



192 



Kapten Wrangel 
Under-officerare . 
Gemene 



1 

2 
51 



54 



Strömfelts Dragoner. 

Kapten Tessin 

» Maltzahn... 

» Alberti 

Reg. Qw. Grisinger 
Löjtn. Hertel 
» 
» 

» Gorlitz.... 

Kornet R ullman 

» Bauman. 

» Lange.... 

» Wasenitz 

Under-officerare . 

Gemene 116 



Hormling. 
Klug 



135 



Gemene 



MarschalcJcs Dragoner. 

6 r> Kapten Rantzau . 

Gemene 



1 

52 



53 



Marderfelts Dragoner. 



Kornet Kruse 


1 
1 


Under-officerare 

o Gemene 


4 


Gemene 


1 


35 




o 





39 



Gemene 



Basewitz Dragoner. 



Gemene. 



12 



12 



Fändrik Norman 
Gemene 



Södermanlands Reg-.te. 

Löjnt. Rase 

Under-officerare .. 
Gemene 



1 

20 



21 



1 

2 

36 



39 



Dal-Reg:tet. 



K aptcn Waaenberg 

Grefve Douglas 

BSckerman 

Kapt.-Löjut. Otrie 

Fändrik Wergin 

Under-officerare 5 

Gemene 189 



199 



Öfverst-Löjnt. Fuchs. 
Major Leijonhnfvud . 

Kapten Groafelt 

» Silfversparre 

» Swinluifvud . 
Reg. Qv. Scliultz .... 

Löjnt. Nordahl 

» Granfelt 



193 



Löjtn. Swinhufvnd 

Fändrik Stenman. 

» Westman 

Under-ofticerare 

Gemene 



1 
1 

1 

1 

76 



88 



Under-officerare . 
Gemene 



Ostgöta Regite. 

1 Ofverste-Löjtn.Stierncrantz 
7 q Löjtn. Arculari 



Gemene 



1 

1 

15 



17 



Major Coulon 
Gemene 



1 
10 



11 



Helsinge Regite. 

Öfverste Horn 

Kapten llehausen 

Löjtn. Borman 

» Swebel 

» Förstadins . 
Fändrik Delwich.. 

» Schefner.. 

» Oxel 

» Barclai.... 

» Gränsen.. 



Under-officerare 
Gemene 



Elfsborgs Regite. 



Kapten Reuterwald. 
Gemene 



1 

6 



Kapten Silfversvärd 



w Under-officerare 
Gemene 



^Y estgöta- Dals Regite. 



Öfverste Palmfelt 
Kapten Hjerta 

» Patkull... 
Löjtn. Winblad ..., 
Fändr. Billman.... 

» Lange 

Under-officerare... 
Gemene 



1 
1 

1 
1 
1 
1 
1 
15 



22 



Kapten Belfrage ... 

» Hård 

» Trotz 

Löjtn. Gvllenstorm, 

Inder-officerare 

Gemene 



2 
49 



1 
4 

27 



69 



61 



32 



74 



Gemene 



Westmanlands Regite. 

Under-officerare . 
6 a Gemene 



Kongl. VH. Hist. o. Ani. Ak. 



6 

Ilandl. 



Del. 25. 



\ 

6 



13 



194 



Nerike och Wermlands Reg:te. 

Kapten Halfelt 1 Kapten de Brun 

» Jure 1 » Cederholm 

Gemene 11 «q Löjtn. Uggla 

Gemene 



General Se hult z" Bataljon. 

Löjtn. Frideusköld 1 Kapten Hertel 

Gemene 13 ,^ Gemene 



1 
1 
1 

25 



1 
19 



28 



20 



Gen.-Major Ekeblads Reg:te. 

Under-officerare 2 Kapt. Usedoin 



Gemene 



18 



20 



Summa: Döde 550 



Löjtn. Tornau 
» Stavenhagen 
» Poll 

Gemene 



1 
1 
1 
1 
39 



43 



Blesserade 1,022 



Lista på de i slaget vid Gadebusch fångna Danska 

Officerare. 

General-Major Mörner. Ofverstarne Leuenhelm och Deden. Ofverste- 
Löjtn. Fineck och Fucks. Gen.-Adjutanterne Bruchot och Stewens. Briga- 
dier-Majoren af Gardet Schlangenbusch. Kapten Katt, blesserad. 



Kavalleri. 

Lif-Keg:tets Dragoner: Löjtn. Stevens. Kornetterne Morgcnroth, Kriiger. 
— Gen. Dewitz Dragon-B.eg:te: Kyttmästare Ziege. Kornetterne Lange, 
Koört/. — Brigad. Doneps Reg:te: Major Dettlof, Christian Tamsen. Löjtn. 
Hehnuth, Frantz Rantzau, Bentzen. Kornetten Fried. Wilhelm von Ram- 
hausen. — Öfverste Rosenöhrs Beg:te: Löjtn. Holling. Kornetterne Otto 
Obenhausen, Borneinan. 

Infanteri. 

Grenadier Corps: Öfverste Storm blesserad. Ofverste-Löjtn. Kleist. 
Kapt. Diedeiidi-, Geialer, Rewentlau, Steding, Lutschau, blesserad, Flei- 
scher. Preraier-Löjtn. Keil, Jansen, Sytphen, Midler, von der Weide, Passau, 
Bliicher, Plesse, Bech. — Second. -Löjtn. Worm, Schack, blesserad, Muth. 
Fiindrik Creinon. 



195 

Prins Christians Beg:te: Prem.-Löjtn. Coppelau. Scc.-Löjtn. Ziersky, 
Prehn. blesserad, Schwartz, blesserad. Kornet. Eeinwardt. 

Öfverste Zepelins Eeg:te: Kapt. Hahraan, blesserad. Kapt.-Löjtn. 
Bendsen, blesserad. Prem.-Löjtn. Brockdorf, blesserad, Pötinger, blesserad, 
Schröder. Sec.-Löjtn. Obercron, Cammerberg, blesserad. Goldman, bles- 
serad. Eeg.-Qwarterm. Joh. Adolph Stulir. Fändrik Harbo, blesserad. 
Auditör Barthold Stuhr. 

Wiborgska Bataljonen. Öfv. -Löjtn. Baltzar Meintzer, blesserad. Kapt.- 
Löjtn. Peueker, blesserad. Löjtn. Jöns Bille, Hagelund. Adjut. Anders 
Bentels. 

Öfv. Staffeldts Eeg:te: Kapt. Anders Dalvich, Eeventlau. Prem.- 
Löjtn. Scheffer, Jochim von Plessen. Second-Löjtn. Klein, blesserad, 
Howich. Fändrik Meicker. 

Gen.-Maj. Mestings Beg:te: Kapt. Bjelke. Löjtn. Eudolph, Kannibal 
Sehestedt, Nils Scherp, Porst, Henneberg, Grubbe. 

Brigad. Kragens Beg:te: Löjtn. Frans Kirchman. 

Öfv. Frieses Reg:te: Major Krabbe. Kapt. Putlitz, blesserad, Stirup, 
blesserad, Elbrecht, blesserad. Löjtn. Eberwein, Gran, blesserad, Halle, 
Pretscher, Gladis, Tordan. Fändrik Oetken, blesserad. 

Marinier Eeg:te: Kapten Muller. Fändrik Bluhm. 

Öfverste Arnolds Eeg:te: Kapt. Werner. Löjtn. Säcken, Eichter, Frie- 
dericli. 

Sachsiska Fångar. 

Barentska Eeg:tet: Öfv.-Löjtn. Julius August Goldaeker. 
Chur-Prinsens Ciirass. Eeg:te: Eyttmäst. Carl Gottlob von Köchritz. 
Drottningens Lif-Eeg:te: Löjtn. Hans Christoffer Kohl. 
Weissenfelska Drag.: Fändrik Abraham Humbert. 
Bauditz Drag.: Fändrik Stens. 



196 



Bilaga, Litt. L. 

Hertig Carl Fredriks fö regi f na bref till Kommendanten 
i Tönningen *). 

Carl Friedrich med Guds Nåde, Arfwinge til Norrige, Hertig til 
Schleswig Holsten, Storm ar u och Ditmarschen, Grefwe til Oldenburg och 
Delmenhorst. Wår Nådiga helsan tilförenc, Wälmanhaftige och Wälädle 
Commendant älskel. Tro-Man. Aldenstund Hans Kongl. Maj:t af Swerige, 
som bekant är hafwer tillika åtskilliga fiender, och altså lätteligen för- 
modas kan, at Herr Kongl. Rådet och Generalen Gref Stenbock icke wäl 
kan emottaga dem allesammans på en gång, utan att han efter sakernas 
och conjuncturernas omständigheter til äfwentyrs torde blifwa nödsakad, 
at med den Kongl. Arméen som står under hans Commando tränga in i 
det Holstenska för at desto förr nödga Kronan Danneinark til en billig 
frid; Fördenskuld är oss tilkännagifwit, at Hans Kongl. Maj:t skidle ske 
den wigtigaste tjänst, om Herr Gref Stenbock af oss erhölle tilstånd at 
så fram t han det behöfva skulle betjäna sig af Wår Fästning Tönningen, 
til Kongl. Arméens skydd och säkerhet. Nu weten J sjelf hwad för er- 
känsla \vi äre skyldige Plans Kongl. Maj:t för dess otaliga kärlek och 
godhet, som \vi ifrån barndomen alt hittils åtnjutit. I betraktande deraf, 
och vid öfverwägande af wår erkänsamhet, den wi billigt wid alle til- 
fällen äre förbundne at wisa, hafwe \vi intet betänkande haft, at befordra 
H. K. Maj:ts tjänst, så mycket hos Oss står. Det är derföre til Eder 
härmed Wår Nådiga Allwarliga befallning at J, til undwikande af straff 
til ära och lif, om Herr Gref Stenbock af sina fiender skulle warda twun- 
gen, eller til Kongl. Arméens conservation funne nödigt, antingen at draga 
sig under canonerna af Wår fästning Tönningen, eller i alt fall in i sjelfwa 
fästningen, wid dessa Ordres upwisaude straxt samtycken dertil, och utan 
någon föregången förfrågan, efter sakernas beskaffenhet låter det ena eller 
det andra ske. Dock hafwen J icke dess mindre at förbehålla Eder 
Commando uti fästningen. Wi förse Oss i Nåder ofelbart til Eder här- 
utinnan; men i fall J icke hörsammen denna wår befallning skolen J 
wisserligen hafva det utsatte straff at wiinta. För öfrigt äre och förblifwe 
Wi Eder i Nftder wälbewågne. 

Gifwit Carlberg d. 23 Julii 1712. 

Carolus Friedericns. 



r ) Öfversättning frän Tyskan och ni.ililil ul af Lounliom. .TtV. noten pag. 83. 



197 



Bilaga, Litt. Rt. 

Traktat med Administratorn, H:s Durchl. Hertig Christian 
August, om besättandet af Tönningen, dat. d. 21 Jan. 
1713*). 

Zu wissen etc. Ihr. Königl. Mayt:s zu Schweden hoch betrnueter 
llath, wie auch verordneter General en Cheff und oher Commandeur 
Jero in Teutschland stehende Armée H:r Graf Magnus Stenbock von 
des H:r Bichoffen zu Liibeck auch Herzogen und Aministratoren zu 
Schleswig Holstein H:r Christian August HochfiirstL Durchl. inständigst 
verlanget, Ihm und dero unter seinern Commando stehenden königl. Armée 
zu vergönnen sich auf etwa benötigten Fall des Schutzes der Vestung 
Tönning zu bedienen, S:r Excellenee der H:r Graff, auch S:r Horhfiirst- 
lichen Durchl. zu Motifs vorgestellet, wie eines Theils das furstel. Haus 
bey der gegenwärtigen conjuncture und Situation durch die verlangte 
Vergiinstigung der Chron Schweden, den allergi-östen und einen immer 
zu vergeltendem Dienst erzeigen wiirde. Und wie andern Theils bey der 
sogar nahe heranriickenden combinirten sehr iiberlegenen feindlichen Krigs- 
rnacht, die Königl. Schwedische Armée der äujssersten Gefahr exponiret 
ständc, und dan des H:r Administratören Hochfuistel. Durchl. Ihres Ohrts 
nicht ermangeln wollen noch des furstel. Hauses ohnverbräuchl. Attaehe- 
ment vor die Chron Schweden bey einer so im portanten Gelegenheit einen 
guten Willen und treuen Diensteyfer an den Tag zu legen. Gleichwohl 
aber dieselbe diese Sache so delicat und von so sn-osser Wichtiarkeit zu 
sein befunden, dass sie alle nur ersinnliche praeventionea dabey zu neh- 
inen vor ohnumbtjänijlich nöthiu; erachtet, als haben hochbesa^te Uno 
Durchl. mit obewohl erwehnten Königl. Schwedischen hochbetrauter Eath 
General en Cheff Ober-Commetuleur H:r Graff Magni Stenbocks Excell. 
sich folgender puncte vereinbahret und verglichen. 

l:nio. 

Consentiren Ihro Durchl. dass der H:r Graff Stenbock unter denen 
Stucken, und Schiiz der Vestung Tönningen seine Magazins vor die kö- 
nigl. Armée formiren möge, gleich wie dan auch 

2:0. 

Die gesambte unter des ILr Graffen Commando stchende Königl. 
Schwedische Amée falls dieselbe von ihren Feinden sollte in die Enge 
getrieben werden, solchen Schutzes unter besagte Vestung zu gewärtigen 
haben soll. 

Ititio. 

Wenn der H:r Graff Stenbock ein Treffen zu halten genötiget wiirde, 
und wieder Vermuthen dabey Kiii/e an zäge, soll derselbe ebenfalls vor 

*) Ur Danska Geheime-Archivet. 



198 

sich und seines Königs Amée des gedachten Schutzes unter der Vestung 
Tönningen zu gewärtigen und zu geniesen haben. 

4:to. 

Die hierzu behufige Ordres sollen den H:r Graffen bey Vollenziehung 
gegenwärtiger Convention vvirklich zu Handen gestelit werden. 

5:to. 

Dahingegen Verspreclien des Königl. Rathes General en Cheff und 
Ober-Comraendeurs Hr Graffen Stenbock Excell. in Krafft dieses im Nah- 
men J. K. M. zu Schweden bey treuen wahren Worten, Ehr und Guten 
Glauben dadurch die Forrnirung der Magaziiien durch die vvirklich Be- 
quartirung und durch die Fiihrung des Krigs hiesige fiirstl. Lande in 
totalera Ruin gesetzet werden, auch wen der casus existiren sollte dass 
die Königl. Schwedische Amée sich unter die Stucken von Tönningen 
setzte und daselbst den versprechenen Schutz von Tönningen geniese, 
Leicht zu erachten, dass königl. Dänischer Seits nian solches vor einen 
öffentlichen Friedens- bruch nehmen, und nicht nur die fiirstl. Lande feind- 
lich tractiren, sondern selbige gar unter seine Bothmässigkeit zu bringen, 
und Sie des H:r Hertzogen Carl Friedrichs Durchl. gäntzlich zu entziehen 
bedacht sein wiirde, dass dannenhero S:r Königl. May:t zu Schweden 
keinen Frieden mit der Cron Dännemark eingehen, noch machen sollen, 
noch wollen, bevor das fiirstl. Haus nicht nur vollen .... restituiret 
sondern auch vvegen des erlittenen Schadens zu längl. indemnisiret, und 
demselben des Falls wenigstens dass Ambt Segeberg zusambt der Graff- 
schaft Pinneberg von der Cron Dännemark cediret und eingeräumet 
worden. 

0;o. 

Viehveniger will und soll der H:r Graff Stenbock mit seiner unter- 
habenden Armée, wann S. Excell. der Vestung Tönningen sich sollten 
gebraucht haben auss hiesigen Landen weg marschiren ehe und bevor der 
Feinde [o: Priede] mit der Cron Dänemark auf jet/.t besagtcn Fuss wird 
erfolget seyn. Dafern aber S. Excell. der Vestung Tönningen sich zu ihren 
und der königl. Armée Schutz gar nicht bedienet haben, sondern die Ve- 
stung gantz vorbey gegan^en seyn sollten, so dass das fiirstl. Haus bey 
seiner volligen Neutralität bleiben könte, so wollen S. Excell. Ihren auch 
alle Frciheit reserviret haben, mit der königl. Armée zu marschiren, wohin 
sie es gut linden mögten. 

7:<>. 

Jemehr vorspricht der H:r < Jraft' Stenbock Nahmens Ihr K. M. zu 
Schweden, dåsa [hr. May:st diejenige Willfrihrigkeit, so des ll:r Admini- 
stratoria Durcbl. dermalen vermöge der ersten 1 A.rtic: dieser convention 
bewiesen, gegen S:r Hochfiirstl. auss besondere und gegen dero fiirstl. 
Farnilie mit sller ersinnl. Danknehmung erkennen, auch S:r Durchl. und 
dero Pamilie von Bolcher reconnaissance reele Proben thätige Gegenbezei- 
gungen geben, und anbey 8:r Durchl. alle Satisfaction wegen des Scha- 



199 

dens so Ihro auss obiger Entschliessung und Delcrence vor S. K. May:t 
zukommen raöchte verschaffen wollen und sollen. 

S*:o. 

Und weil vorbesagter Mässen es leicht dahin koinmen diirfte, dass 
nicht nur die fiirstl. Lande ruinirt, sondern auch von ausswärtiger Macht 
iiberzogen, wiirden, und dadurch geschehen könte, dass der fiirstl. Rente 
Cammer wenig öder gar keine Intraden zuflössen, ein folglich des H:r 
Administratoris Durchl. in den Stånd gesetzet wiirden, dass sie weder 
vor Ihr Durchl. Hertzog Carl Friedrich, noch auch vor dero einige Hoff- 
stadt die Subsistenz fänden. Also verspiicht der H:r Graff Stenbock 
hindurch Nahmens I. K. M. zu Schweden auf solcben Erfolg desjenige 
was zum benötigten Unterlialt enneldter beyder Hoffstädten wird erfordert 
vverden, biss zu Ende des gegenwärtigen Krieges mit der Cron Dänne- 
mark und erfolgten restitution auch indemnisation des fiirstl. Hauses baar 
zu fourniren. 

9:o. 

Verspricht der H:r Graff Stenbock auf gute Treuc und Glauben und 
bey allén wass einen Ehrl. Mann in der Welt verbinden mag, dass er 
gegenwärtigen Tractat niemals anderswo, als einzig und allein vor S. K. 
M. zu Schweden hohen Person zum Vorscbein bringen, noch dessen In- 
halt seiner Seits zu Jemands Wissenschaft kommen lassen, auch wegen 
desselben Yerwalirung solche precautiones nehmen wollte, und sollte, dass 
man desfalls ausser allén Sorgen seyn könne und obzwar 

10:o, 

Wegen Kiirtze der Zeit und Entfermung S. K. M. zu Schweden dero 
ratification iiber diesen Articul nicht eingehohlet werden könne; so nimbt 
dennoch des H:r Graff Stenbock auf sich, dass allés wor iiber man obste- 
henden Mässen conveniret ist, und wass dabey Stipuliret worden, von 
S. K. M. vollkoml. werde und sollte genehraiget werden. Uhrkiindlich 
sind von diesen Tractat zwey gleich leutendes Exemplaria verfertiget, 
beyderseitig eigenhändig untcrschrieben auch besiegelt, und darauf gegen 
einander ausgewechselt werden. So geschehen respective auf dem Schloss 
Gottorff und zu Husum d. 21 Jan. A:o 1710. 

S. S. Christian August. 



G. H. B. Görtz. Johann Baner. H. G. Z. Reventlow. 
Hane copiam cum originali convenire tcstor. 

Fram von Haguer. 



200 



Bilaga, Litt. \. 

De förbundna härarnes styrka och ordre de bataille i 
Holstein, den l:e Februari 1713*). 

Fältmarskalkar: Furst Mentschikoff, Grefve Flemming. 

Generaler: Baron v. Allard, Herr von Scholten l:sta liniens Befäl- 

hafvare; Furst Repnin 2:dra liniens Befälhafvare. 
General-Löjtnanter: v. Bauditz, Furst Dolgourouckow, Dewitz, Ho- 

hendorff, Grefve v. Lutzenburg, v. Alffendyll **), 'Pflug, Bauer. 
General-Majorer: Prins v. Weissenfels, v. Bose, Rosenauer, Christoph. 

Juel, Liitzow, Eichstedt, Johnston, Gallewitz, Les Lygen, Jacublow, 

Bef. f. artilleriet. 
Brigadiérer: Duprée, Vol koll'. Glevovo, Krage, Voretz, Scheremetoff. 



Artilleriet. 76 kanoner. 
29 liaubitzer. 



Summa 105 stycken, som i ordre de bataille stodo bakom andra li- 
niens centrum. 

Infanteriet, fördeladt på 2:ne linier, den första förstärkt genom särskilda 
flygélkolonner. 

l:sta Lin i en: Reg:tet Friese. ) t-» i -r» 

° ,, ,. Danska Keg:ten. 

» Grenadier.) 

-> Preobrazinsky. Ryskt Reg:te. 

» Lif-Garde. Danskt, förmodligen blott 1 bataljon. 

» Senianowsky. 

» Lif-Garde. 

» Astrakansky. ) Ryssar. 

» Ingermaiilandsky.l 

» Guahad. 

» Fiirstenberg. 1 

» Wackerbarth. \ Sachsare. 

» Sachsiska Gardet.) 

Summa 12 Reg:ten indelade uti 23 bataljoner. 

» Högra flygel-kollon. Ryskt infanteri 4 » 

» Venstra » Ryskt infanteri 3 » 

Summa 30 Bataljoner. 



*) Jcmför uppgiften i Schwed. Farna, XIX Del. 
•*) cfAlbcdyhllr 



201 



2: dra Linien: fteg:tet Zepliu. 

Krage. 



Transport 30 Bataljoner. 



» 
» 
» 
» 
» 
» 
» 
» 
» 
» 



Itosenauer. 

Grenadierei 

Nowogorodsky 

Roterosky. 

No wi t sky. 

Bialogrodsky. 

Wiatsky. 

Wiowitsky. 

Grenadierer. 



Danska. 



' Ryska. 



Summa 11 Reg:ten fördelade på 19 » 

Hela Infanteriets styrka sainmanlagdt 49 bataljoner. 



kavalleriet, fördeladt på 2:ne dubbla linier. 

l:sta Linien:} Lif-Reg:tet. 

Högra Flygeln. \ Dragoner. 

Lif-Garde t. häst. 
Eeg:tet Dewitz. 



» 
» 
» 
» 

» 



Liitzow. 

Rosenaner. 

Chr. Juel. 

Eyffeler. 

D'Antichon. 

Staffeldt. 

Ahrenholdt. 



Danskt kavalleri. 



» 
» 

» 



Sachsiskt kavalleri. 



11 Eeg:ten fördelade på 19 sqvadroner. 

Högra Flygelns Förstärkning: 7 sqvadroner Ryskt kavalleri. 

Venstra Flygeln: Reg:t Johnston. ; 

» Eichstädt. 

Prins Alexander. [ 
Chur-Prinz. 
Königin. 
» Lif-Curassiérer. 

6 Reg:ten fördelade pä 19 sqvadroner. 

Venstra Flygelns förstärkning: 8 sqvadroner Ryskt kavalleri. 

Summa l:sta Länens kavalleri 53 sqvadroner. 

2:dra Linien:^ Lif-Reg:te. 
Högra Flygeln. ^ Dragoner. 
Reg:tet Biilow. 
» Donep. 
» Brockdorft*. 
» Juel. 
» Löwenhielm. 
7 Reg:ten fördelade på 13 sqvadoner. 
Högra Flygelns förstärkning 7 sqvadroner Kyskt kavalleri. 



Danskt kavalleri. 



202 

2:dra Lin i en: Transport l:sta Liniens Sqvadroner 53. 

Venstra Flygeln. Reg:tet Weissenfels.] 

« S. Paul. 

u Bauditz. 

t, , Sachsiska dragoner. 

» Bruuse. ° 

» Bareuth. 

» Flemming. / 

6 Reg:ten fördelade pä 15 sqvadroner. 
Venstra Flygelns förstärkning 7 sqvadroner Ryskt kaval. 

Summa 2:dra Liniens kavalleri 42 sqvadroner 42. 

Hela kavalleriets styrka bestod således af sqvadroner 95. 

Om man antager hvarje bataljon till 400 man, och hvarje sqvadron 
till 100 man, samt beräknar 10 man för hvarje kanon af artilleriet så 
fås följande approximativa antal manskap, neinligen: 

Vid Infanteriets 49 bataljoner sammanräknadt 19,600 man. 
» Kavalleriets 95 sqvadroner, » 9,500 » 

» Artilleriets 105 fältstycken, » 1,050 » 

Summa 30.150 man. 



203 



Bilaga, Litt. 0. 

General-Major Stackelbergs rapport till Fältmarskalken 
Grefve Stenbock, clat. d. 15 Februari 1713*). 

Kapport von dem so d. 12 Februarii in Fridrikstadt passiret. 

Wie ich die gantze Zeit in Fridrikstadt comrnandiret gewesen, die 
genauste Kundschafter gehatten, so wurde mir auch d. 11 gegen d. 12 
Februarii in der nacht avertiret, dass den folgenden Tages alss den 12 
friihe der P"eind iiber Swabstedt raich attaquiren wiirde, zu dera Ende 
dan die Infanterie Canones auch Sein Zaarisch May:t selbst, nebst dessen 
Generalitet in Scliwabstedt schon angekommen wären, Ich liess dahero 
durch raeine Ordenencen alle Vorige dispositiones renoviren, und alle 
Pässe auff den weitleuftigen Yielen aveniien avertiren, sich in guter Be- 
reitscliaft zu halten, gegen anbrechenden tage aber, satzte ich mich selbst 
zu Pferde, ums mich nach Collenbiittel zu begeben, daselbst ich entweder 
die attacpie bey dera H:r Obristen Jäger auff dem wege nach Husura, 
öder aber auf dem geraderen weg von Scliwabstedt bey dem Har Obrist- 
lieut. Lillie mir verrauthete, ich war aber kaum zu Pferde, Begegnete ich 
scbon d. H:r Obristlieut. Lillie abgeschichten, mit alle nachricht, dass der 
feind Bereits den Swabsteter dam passiret welire, dessfals so Viel möglicb, 
zu ihm hin Eylte und daselbst fandt, dass die Yorpost sich schon ein 
ziehen miissen, der feind war auch Bereits auff einen Canonen Schuss nahe 
lengst dera weg an die andre Vorpost der Infanterie avanciret, welcher eine 
Kleine Bedeckung vor sich hatte, der feind schiene erstl. stille zu stehen 
und stutzte, man ehrsahe aber, dass er seine Canonen pflantzete, wie sol- 
ches geschehen zog er sich mit eiuige 1000 Man von dem wege in die masch, 
postirte (o: passirte) mit wenigen auff enth alt die gråben, avancirte so weit, 
dass er den Capitain mit die 50 Man bey nahe paralell war, und da er 
gewolt facilleraent ihn coupiren können, Ich raachte also den anfang mit 
meinen kleinen drey Pfiindigen Stucken, und liess feuer geben auff die 
so von der Seiten Sich auf die niasche begeben, Es erweckte dieses zwar 
einigen respect, dass Sie nunmehro mit etwass raehrer präcaution die 
gråben passierten, alleine der feind iing nun schon mit seinen Sechspfiin- 
digen Canonen und geschwinder schiessen stark an zu Canoniren, war 
nun der Feind 10 Sechspfiindige Canon hatte, und ich nur 2 von 3 <tt-dige, 
konte er von solcher ferne mit guten nutzen auf uns durch selbige spik- 
len lassen, da gegen die Meinen uicht schwer genug wahren, ihm sonder- 
lichen Schaden zu thun, mu^ste ich dahero den Capitain mit die 50 Man, 
welche nicht viel Minutes niehr Zeit hatte, umb coupiret zu werden, eiu 



*) I Svenska Riks-Archivet. 



204 

ziehen, nach diesem Cessirte die feindliche Canonade, utid ersahe ich, dass 
eine grosse force vom feinde sich iiber Rantrum nach dem wege von 
Husum sich hin zog, so ritte ich dan nach Collenbiittel zuriick, umb 
auch gegen diesem wege ein mehres wie geschehen zu veranstalten, theilte 
die Schultzische Bataillon in Zwey Theile, deren ich die eine bey der 
Schlusse in Dorff Collenbiittel liesse, die andere aber mit mir zuriick 
nahm, umb mit selben d. H:r Obristlieut. Lillie, wan selbiger wurde iiber 
mannet seyn zu Soutiniren, in dem ich nun in dem Hiumarch begrieffen, 
erhielte ich von Lillie diese nachricht, dass der feind numehro mit seinen 
Canonen im wege avangiret, und dieselben jetzt in der Nähe, da zuvorn 
der Capitain gestanden, logiret hatte, bald darauf erhielt ich einen andern 
expressen, dass der feind einige Canonen vom wege ab, in die masch 
hin einzog, und daselbst bey einem grossen Hausse, welcher ein 300 
Schritt vom wege ab gebauet wahr, auch Canons pflantzete, da ich dan 
diese Ordre stelte, dass die Canonade miiste abgewartet werden, biss der 
feind auch auff dem wege mit dem kleinen gewähr attaquirte, da ferne 
aber der feind solches unterliesse, und mit den Canonens allein, ihn 
Flanquiren wiirde, möchte er alss dan ohne iiber Eilung nur auff mir 
und die Schultziche Battaillon abziehen; auf gleicher weise attaquirte 
der feind d. H:r Obrist Jäger auf dem Husumschen wege, dass Er alle 
raahl so wie Er ein stuck weges gewonnen, seine Canons von Neuen 
pflantzte und mit der lnfanterie auf den Seiten des weges die gråben 
in der masch, welche meistens in liarte wiesen Bestand, passirte, da in- 
dessen S:r Excellence d. H:r Feltmarschallk in Collenbiittel selbst arrivirte, 
mich durch einen General-Adjutanten zu sich fordern Hess, und wie Er 
nun dass passirte von mir ein gehollet, die unmiiglichkeit ersahe, dass 
gegen des Feindes grossen force und sicherste Veranstaltung diese \iele 
avenuen unmiiglich vollends zu mainteniren stunden, angeseben die wege 
fast impassabe!, dass man von der Einen Post die andere so Eilig wie 
es nötig gethan hatte, nicht Secundiren könncn, Sondern ungeachtet nach 
alle resistence dennoch Ein Pass nach der andern hatte miissen verlohren 
gehen, und der Hest unumbgänglich der gestalt von dem lager währe 
coupiret worden, dass keine aparence gewesen, von der lnfanterie Einen 
Man zuriick zu biingen, Beorderte er mich, dass ich möchte mich abziehen, 
und Reimersbuden zu gewinnen Suchen, d. ILr Obristlieut: Lillie wahr 
in dessen schon bey nahe verlohren, wie ich aber hinkahm, wurde ich 
gewahr, dass er von seiner post in der Retrait begriffen, bgegnete ihm 
dahcro, da der feind mit den kleinen gewähr ihn Continuerlich in den 
Kncken feuerte, obngeachtet d. H:r Obristlieut : n dem feinde mit gleichen 
fenr einiger mässen abhielte mit zwey kleine Bataillons: (öder viel mehr 
plutons) af der Dcichen; liess ihm zwischen Belbige durch defiliren, welche 
meine Begegnung dan dem feinde Btutzen machte, der ObristL Lillie 
setzte sich in dessen auff meine ordres hintcr mir vor dem Dorfte Collen- 
biittel, an dem örte, da die wege nach Eridrikstad und Collenbiittel sich 
scheideten, formirte daselbst wegen der Enge des örtes Ebenfals unter- 
schiedliche kleine plutons, mit welehen ich nach dem Ihn hie mit fertig 
zu sein vernahm, Ihm noeh den grossen Eyder Deich, welcher vor Frid- 
drikstadt den anfang nahm, zu marchiren beorderte, und dan nach ge- 



205 

hunds mit die beyde plutons von die Sclndt/.schcn, als uine Arriergarde 
folgete; Wie nnn S:r Hochgräffl. Excellence in dessen, d. H:r Ohristen 
Jäger Ebenfals ab/.u ziehen Beordert, wollte der feind mich hiss Fridrik- 
stadt nicht weiter verfolgen, sondern Conjungirtcn sich so wohl diu von 
Swabstedt alss Hnsumclien wege gekommen, in dem Dorffe Collenbiittel, 
nnd verfolgten nun dass chor nnd die Cawallerie, so unter d. H:r Obrist- 
lieutm Lewenhaupts Gomraando d H:r Obrist Jäger den abmarch be- 
deckte; Ich hatte so bald ich meine Infanterie bey Fridrikstad auf die 
Deiche gebracht, ilinen march nach Reimersbuden zu nehmen Beordert, 
Blieb aber selbst noch eine halbe stuude mit einigen officiren Behalten, 
nmb des feindes weitern Dessein zu observiren, dessfalls da ich nun 
sahe, dass mich bie nichts mehr folgen wolte, sondern allés durch Collen- 
biittel den geraden weg nach Reimersbude zu Eilete, muste ich nicht 
ohne scbwer judiciren dass der feind intentioniret, wan er diese iiber 
Hauffen geworffen, mich zu coupiren, da ich einen, mehr alss halben 
Meyl lengern weg, wegen der Kriimme des Deiches zu marchiren hatte, 
Eylete also meine infanterie nach, wie sehr nun auch der Obristlieutm 
Lewenhaupt sich distingiret, und mich nicht Coupiren zu lassen, mit 
Cbntinuerlichen Engagement den feind auffgehalten, so hatte er den- 
noch der menge des fuindes nicht wehren können, sich eines quer Deiches 
schon zu Bemächtigen, uber welchen der feind die grcsse Deiche gewin- 
nen, und sich vor mir setzen konte, und wie ich bey meiner Ankunft 
auch land. dass der feind schon diesen quer Deich mit einigen trouppen 
passiret, d. H:r Obristlieutuant Lewenhaupt, welcher sich doch auch vor 
mir gesetzt hatte, verfolgte umb auch den andern quer Deich zu gewin- 
nen und inir alle Hoffnung nach Reimersbude ab zu schneiden, liesse ich 
auff den ersten quer Deiche, welchen der feind sclion auch Besetzet hatte, 
so eine starke frön te auff marchiren, alss der Terrain es mit gabe, so 
den feind da selbst nicht allein stutzen machte, sondern die Trouppen, 
so d. H:r Obristlieutai Lewenhaupt verfolgeten, sahe man in höchster 
Eyle zuriick kommen, ohne Zweifel Besorgendt d;iss wir Selbige in den 
Riicken und zwischen uns ein Bekommen wiirden, ich liess in dessen alle 
meine Infanterie ihren march hinter dem Deiche prosequiren, und Blieb 
mit d. H:r Obristlieutm Lillie und etwan 100 Man auff dem quer 
Deiche halten, biss hinter mir allés Vorbey marchiret war, weil nun d. 
lLr Obristlieutm Lewenhaupt luft bekommen, bey dem niiheren quer Deiche 
nach Reimersbude hin sich gesetzt, liess ich mir d. H:r Capitain Dii- 
ring mit etwa 60 pferde zu mir kommen, löste mit selbigen die 100 
Man unter Obristhn Lillie ab, und Ihn in deren stelle zur arriegarde, 
der feind machte mit aeiner gahv ansebnlichen force baldc her nach mine, 
diese 60 pherde von Neuen anzufallen, dabero weil ich den Obristlieutm 
Lillie schon in Salvo judicirte, zoge ich auch diese Dragonner etwass ab, 
und postirte sie unweit Reimersbude hinter eine Hecke. Ks wurde schon 
abend, und der feind sehiene mit uns gleieh erniiidct, dess fals er auch 
nicht weiter verfolgte, sondern bie mit dass fin dieses Tages machte. 
Tönningen den 15:te Februari] anno 1713. 

Carl Ailaui Stakelbergh. 



206 



Bilaga Litt. P. 



Bref från Konol. Rådet Grefve Maur. Wellingk til] Fält- 
marskalken Grefve Stenbock, dat. d. 22 Mars 1713*). 

Högvälborne Herr Grefwe, Kongl. Maij:ts Rådh, och Coinmandeur 

General en Chef. 

Som jag har haft tillfälle i dag at sända Hr Grefven och Kongl. 
Rådet tree Kongl. Bref igenom en annan väg; så sänder jag igenom denna 
lägenheten H. Grefwen och Kongl. Rådet ett Doublet af det ena, en 
Copia af det andra, men af det tredie har jag hwarken fådt Doublet 
eller copia. 

Näst detta har jag det nöije communicera Hr Grefwen och Kongl. 
Rådet listan på den Engelska Escadren som nu med all makt utrustas, 
att gå till Sundet våra transporter och angelägenheter at befrämia. Fyra 
Bombardeer Galliother föllia med denna Escadren. Det berättar och Hr 
Grefwe Gyllenborg at med det första åtskilliga goda Fregatter till Eyde- 
ren lära aflöpa till att hålla fahrten reen, på det tillförslen till Tönningen 
ohindrad må kunna gå för sig. Således kan Hr Grefven vara förvissad 
at honom inga provisioner lära fela. Jag giör min Hijt öfweralt at haffwa 
något förråd ihop. Engelands och Hollands fred med Frankrike lärer i 
dessa dagar underskrifwas: deslikes freden med Portugal och Savoyen. 
Stillståndet dessa emellan är emedlertiid publicerat. Således lärer wähl 
Keysaren och snart få beqväma sig. 

Jag har på det högsta at recoramendera Hr Grefven Secretessen af 
det som uti den Tönningska affairen är passerat, skulle det komma ut, 
så blefve Fursteliga huset i grund förderfwat. Det torde vara rådeligare 
om Dr Greffwen utspridde att han hade betient sig af samma stratageme 
som Konung Christian V brukade till at förmå OfYersten Carl Hård at 
lefverera honom Helsingborg. Hr Grefven torde påminna sig, eller hafva 
hört at de Danske sä wähl hade vist skrifva efter vår salig Konungs 
hand och låtit Knivera des Signete så väl, at Ofversten Carl Hård intet 
rättare vist, än at det warit Konungens egen hand och Signete. 

At Hr Grefve De la Gardie d. 20 Febr. gambla St. i Marstrand 
redan varit ankommen, har iag med wår Ryttare Bösman redan berättat. 

Jag har och sändt Hr Grefven växlar på 17,000 R:dlr. Danska 
kronor och 700 Rdr courant. 

Hr Grefven må intet inquietera sig at des underhafvande Armée 
lärer komma at lijda någon nödh. Det giörs öfverallt goda anstalter till 
allehanda provisioner och Sccours. T Swcrige är och allt uti rörelse och 



*) Orig. i Riks-A rcli i eet. 



207 

effter den Concert nu med Bngeland giöres tordes snart nog höras tahla 
om en vaeker deseente på Seeland 

Jag önskar Hr Grefwen och Arméen 124. 45. 168. 81 *) och fram- 
härdar etc. 



flauritz Wellingk. 



Hamburg d. 22 
Martij 1713. 

*) Dessa chiffer äro ej deschiffrerade. 



208 



Bilaga, Litt. Q. 

Skrifvelse från Geh. -Rådet Krabbe och Hr. Sehested till 
Konungen af Danmark, dat. d. 25 Febr. 1713 *). 

Allerdiirchleuchtigster Grossmächtigster Erb-König, Allergnädigster 

Kö nig und Herr. 

Ew. Königl. May:t werden Sich aus denen unterm 17:t und 21:t 
dieses, von den Etats-Rath und Residenten Hagedorn abgestatteten 
allerunterthänigsten Relationen, haben vortragen laszen, wie dasz so wohl 
des H. Bischoffen und Administratoris zu Gottorff Durchl. als dero beede 
Ministri, der Baron von Görtz und der Graff von Dernath, iiber die zu 
Hamburg eingelauffene Zeitung, dasz die Schweden sich Meister von 
Tönningen gemachet, eine sehr grosze consternation bezeuget, und dass 
der Baron von Görtz nach Hannover, der Graff von Dernath aber nach 
Holland und England nuninehro wurcklich abgereiset währen. Nun 
laszen wir zwar dahin gestellet seyn, ob und wie weit hochged. Ihr. 
hochfiirstl. Durchlaut sambt Ihren Ministris an der Einräumung von 
Tönningen Theil haben öder unschuldig, auch ob die daruber geäusserte 
so grosze Bestiirtzung nur simuliret öder Ernstlich sey? Abz dennoch 
einmahl gewiss, es werde das jetzige Gottorffische Ministerium an allén 
auswärtigen und zumahlen an der vermeintlichen Garandeurs Höffen, durch 
allerhand scheinbahre Griinde, sich der darunter begangenen offenbahren 
Betriegerey halber, gantz weisz zu brennen, und Ew. Königl. May:t dadurch 
iiber sich gezogener gerechten Ahndung zu entgeheu, sich eiiszerst be- 
miihen, insonderheit aber der Baron von Görtz und Graff von Dernath 
allés anwenden, respective dem Chur-hannoverschen Hoffe, dem Staat 
und der Königin von Engelandt von der Sache eine gantz andere Idee 
als sic wohl nicht ist, zu machen, folglich diese drey Puissancen sambt 
dem Kayser und anderen, so biszhero fur dasz Fiixstl. Haus Gottorff 
sich portiret erwiesen, dahin zubcwegen, sich fur daszelbe bey Ev. Kö- 
nigl. May:t zu interessiren, aucli Krafft soldier ubernommenen vermeint- 
lichen Garautie, auff die indcinnisation des Fiirstlichen Gottorffischen 
Hauses zu dringen; So solten wir unseres Orthes, allerunterthänigst da- 
vor halten, dasz fals es etwa noch nicht geschchen Wcähre, höchst nöhtig 
sey, Ew. Königl. May:t, zu London, im Haage und zu Hannover, wie 
auch zu Wien, Regensburg, Berlin und Hamburg p. t. befindtlichen 
Ministris ungesaumbt ordres beylegen zu lassen, gcgen der Gottorffischen 
Ministern iihcrall etwa anbringande insinuationen, Beschönigungcn und 
(|U.crelen die Nohtduifft zubeobachten, auff deren inaehinationes und in- 
triguen zu vigilircn, und insonderheit, zu deren destruirung und verifi- 



* Vt Dansk.'! Geheime-Archivet. 



209 

cirung der offenbahren hinterlistigen Falschheit und simulirten Scbeitt- 
Freundschafft des Hauses Gottorff, vorzustellen, wie so wohl Ermelte 
Fiirstl. Ministri, der Baron von Görtz und der Graff von Dernath, als 
der Graff von Reventlow, das Hertz und die effronterie gehabt, E\v. 
Königl. May:t noch kurtz vor Einräumung der Festung Tönuingen einer 
exacten unvcrbriichlichen neutralitet und insonderheit noch dieses zn 
versichern, dasz solcbe den Schweden zu Ihrer retraite und disposition 
nicht iiberlaszea werden solte, also dasz das Fiirstl. Hausz Gottorff, durcli 
dieses, wieder gegebene parole begangene Treulose verfahren, den Tra- 
vendahlischen Frieden vorsetzlich und manifeste gebrochen, folglicfa sich 
aller darin und in den vorigen Tractaten erhaltenen Gereclitsalnnen und 
avantages unstreitig verlustig gemachet, und solchein nach die prreten- 
dirte Garandeurs so wenig als andere Puissances sich des Fiirstl. Hauses 
Gottorff anzunehmen einigen Fug hatten, viehnehr vcrbunden währen, 
Ew. Königl. May:t zu Erlangung einer rechtmäs/.igen Satisfaction von 
dem Hause Gottorff, fur den durch dieses Feindliche Betragen, da es 
die Schwedische armée wie solche von Ew. Königl. May:t und Dero 
hohen Alliirten combinirten Armée fast umbzingelt und Deren Dis- 
cretion exponiret gewesen, in Schutz genommen und in so wcit sal- 
viret, Ew. Königl. May:t und Ihren hohen Alliirten zugefiigten fast irre- 
parablen Schaden und veruhrsachte Verhinder und Verzögerung Ihrer 
Kriegs-Operationen mit allén Kräfften bey zutreten, folglich Ihro in der 
mit allem ltecht genommenen resolution, zu sequestrirung der gesambten 
Fiirstl. Ambter und StUdte, nicht wiederlich zu fallen, sondera vielmehr 
solche zu billigen, wir versteilen jedoch zu Ew. Königl. May:t höchst- 
erleuchteten Guthfinden in tieffester submission, wie weit Sie obige 
unsere allerunterthänigste Vorstellung und Gedancken in Königl. Gnaden 
aggreiren wollen. Was sonsten Ew. Königl. May:t Ober-Post-Controlleur 
Erlund, wegen Interims-Einziehung der Fiirstl. Reitenden Posten in den 
Fiirstenthiimern, und dasz die von hinnen nach Hamburg und von dan- 
nen wieder zuriick anhero reiscnde Fahrende Posten, nunmehro da die 
Contagion Gott Lob! iiberall auffgehöret, wieder in Gäng gebracht wer- 
den mogen, allerunterthänigst in Yorschlag gebracht, solches gerahen 
Ew. Königl. May:t aus deszen hiebey angeschloszenem allergchorsahmsten 
Memorial sich vortragen, und unsz so viel die Fahrende Posten anlan- 
get, als welchen pnnct wir, des darunter versirenden commercii halber 
allerunterthänigst recommendiren, Dero allergnädigste Resolution dariiber 
wis/.en zu laszen. Von Ew. Königl. May:t Geheimen Rath Wiebe, ha- 
ben Wir diesen Morgen ein Schreiben vom 22 dieses erhalten, woraus 
Wir Dero allergnädigsten Willen, dasz nemblith die Krieges Schiffe, so 
bereits von hinnen nach Norwegen abgeseegelt, schleiinigst wieder zuriick 
geruffen und mit denen so noch equippiret wurden, autf die Sichcrheit 
dieser Stadt Copenliagmi waclien, die Fregatten aber Immittelst zur con- 
voy dienen und zur Bedeckung der Juthliindischeu Kusten kreiitzen sol- 
len, zu deszen allergehorsahmbster Gelebung habeu wir der hiesigen Ad- 
miralitet heute davon bereits notice gegeben, werden auch in Ew. 
Königl. May:t hohen Königl. Nahmen ged:er Admiralitet daliin heute 
Schrifftliche ordre beylegen, nachdem aber, Allerguiidigster König und 

A". Filterh. Him. <>. ånl. Ak. Bandi. Del. 25. 14 



210 

Herr, so wohl aus des Hoff-Junckers von Stocken ira Haage Relation 
vora 18:t dieses, als des Etats-Rahts Hagedorns Relation vom 21:t dito 
erhellet, dasz die Schweden sich gantz gewisz einen succurs von vivres 
und fourage zn Waszer verrauthen, der von Hagedorn auch raeldet, dasz 
in Hollandt 2 Schiffe mit Stiicken versenen vor den Srhweden einge- 
kaufiet, und ehestens auff der Elbe erwartet uiirden, iiber das auch, nach 
Inhalt unserer lieute vor 8 Tage als ara 18:t dieses abgestatteten aller- 
unterthänigsten Relation, man zu Gottenburg starck equippiren auch be- 
reits einige armirte Fahrzeuge von dannen ausgelauffen seyn sollen, So 
besorgen wir dasz die als dann bey Fladstrand öder in der Nord-See 
annoch iiberbleibendc Fregatten zu schwach seyn worden die Juthlän- 
dische Kusten gegen eine Schwedische insulte öder invasion zubedecken, 
weniser einen succurs von dannen aus nach Tönnineen zu verhindern, 
unsz desfals auff unsere ne°'st vorhertcehende allerunterthänia;ste Relatio- 
nes in tieffester submission beziehende. Ubrigens berichten wir hiedurch 
allerunterthänigst, dasz Ew. Königl. May:t Geheimer Rath und Erster 
Deputirter iiber Dero Finances, H:r Niels Kraghe ara verwichenen Mit- 
wochen Abend seelig verschieden; Wie nun Ew. Königl. May:t däran 
in der Taht einen sehr habilen und fur Dero lnteresse und die AVohl- 
fahrt des Ländes allerunterthänigst treu portiret gewesenen Diener ver- 
lohren, So wiinschen Wir von Hertzen, dasz die dadurch vacant gewor- 
dene Stelle, von Ew. Königl. May:t mit Einem gleichfals getreuen und 
der importantz der Charge gewachsenen capablen Subjecto, von w 7 elchem 
Ew. Königl. Mayt. und tias Land sich gute und niitzliche Dienste zu 
promittiren haben können, bald wieder besetzet werden möge. Die, l ;\\ . 
Königl. May:t beharrlichen hohen Königl. Gnaden, wir uns ubrigens 
allerdemuhtigst empfehlen und in tieffester submission Lebens läng ver- 
bleiben 

Ew. Königl. May:t 

Allerunterthänigst treu gehorsambste pflicht- 
Copenhagen den 25:t schuldigste Diener und Unterthänen. 

Februarij A:o 1713. 0. Krahbe. €. SchestPdt. 



211 



Bilaga, Lift. R. 



"B 

Geheime-Rådet Baron v. Görtz's berättelse om tillståndet 
i Tönningen, dat. d. 1 April 1713 *). 

Pflichtmässiger Wahrhafter Bericbt von dem Zustande der Sacben 

in Tönningen. 

Den ersten des itztlaufenden Mohnats Aprilis sind, laut 
eingegebenen Specificationen in dortigen Magazineu, 
an Rogken vorräthig gewesen 7,200 Tonneu. 

In der Stadt haben sicb befunden ungefähr 1,000 » 

Facit Summa 8,200 Tonnen. 

Hiervon mässen nun erlialten werden, so sich wirk- 
lich in der Stadt Tönningen gegenwärtig befiuden: 

An Officieren 725 persouen. 

An Knechten (Trossdrängar) 978 » 

An Unter-Officieren und Gemeine 8,050 » 

In deneu Baraquen 1,200 » 

Die Furstliche Garnizon 1,800 » 

Die Biirgerschaft rnit Weibern und Kindern wovon zwar 

einige ihre eigene Haushaltung haben 3,000 » 

Summa 15,753 personen. 

Auf dem Lande liegen nocli p:t prop:t 4,000 niann. 

Weilen selbige aber auch ehester Tagen in die Festung 
einriicken werden, theils weilen kein Subsistenz mehr 
vor Mannsehaften und Pferden zu finden, theils auch 
weil sie wegen dess immer näher andringenden 
Feindes sich draussen nicht weiter werden halten 
können, so wiirden solche obige Anzahl zuwachsen 
und also in Tönningen tiiglich zu unterhalten seijn 

pneter propter 19,753 personen. 

Die Cavallerie wird bei Einriickung in die Vestung ihre PfVrde ins 
gesammt todischiessen öder stocken mussen. 

Wann nun die Mahlung und Ausstheilung obgesagter 8,200 Tonnen 
Pockens mit raehrer Menage und beserer Ordnung wie der bishero ge- 
schehen, besorget wiirden und Gott die Miihlen und . . . bey bevorste- 
henden Bombardement bewahret, wurde man mit dem Brodte bis Medio 
Juni (rathen?) können. 

Was aber die andere Lebens Mitteln als Wein ( . . ?) Brandtwein, 
Butter, Speck, Kaese, Giiitze, kleine Erbsen, 1'ohnen, Gewiirtz, Toback, 
Medicameuten betrifft, darait ist es Anfangs Maji zu enden und ist bereits 



• 



) Ori^iualet (i chiffer) i Riks-Archivet 



212 

au ihnen and andren Mangel wie dann anch an Bier des Tages nieht 
mehr als ein "plaug" auf die Person and an Brandtwein ein Löeffel voll 
gereicht werden kan. 

Ob eine ganze Araée mit Officierern und Gemeine und sonderlich 
die Teutsehen Knechte mit blossen Wasser und Brodt sich die uebrige Zeit 
hin behelfen werden und ob nicht viehlmehr gefährliehe Aufruhr und 
meuterey zu besorgen, solches giebt man Kriegsverständigen zu Beurtheil 
anheim. Von der gantzen Infanterie sind d. l:te Aprilis nicht mehr dann 
1,500 matin in Stande Dienste zu thun, die uebrige n liegen Alle kränk 
und sterben selbiger des Tages wenigstens 20 und 30. 

Es ist anch eben dies häuffige Krancken und die Mortalitet die 
Ursach warum man dem Feinde kein terrain mehr disputiren känn, son- 
dera es bloss in desselben gefallen stellen muss die ganze Schwedische 
Armée in Tnnning einzuschliessen. 

tlber der Tönningischen Biirgerchaft ist die Krankheit auch schon ein- 
gerissen so dass Tage gewesen an welchen auss selbiger 10 bis 12 per- 
sonen begraben worden. Wann ein ravitaillemeut geschehen soll rauste 
es unter eine convoy von verschiedene Kriegsschiffen seyn; Allermassen 
ich mit meinen eigenen Augen in der embouchure von der Eider 2 Fre- 
gatten und kleinen armirte Schiffe gesehen zu welchen noch ein Kriegs- 
schiff von 50 Stucken erster tages erwartet wird. 

Die Tonnen in dem Eiderstrom sind von den Dåhnen auf genommen 
daher es schwer halten diirfte die kriimme Revier nach Tönningen aufzu- 
kommen. Zumahlen da der Commendant in Tönningen befiirchtet wan 
die Festuni; erst eingeschlossen sein wird, den Feind auff beiden Seiten 
des Stromes werde batteriea machen wodurch dan allés zufiihr gar ver- 
hindert wird gestalt auch schon wirklich die Ord re gestellt ist, dass wenn 
eine superieure SchifFsmaeht auff der Eijder ankommen sollte man Schiffe 
versenken und den Strohra also innavigable machen solle, so dass dan- 
mehro die Erhaltung der Festung Tönningen und der gantzen Schwe- 
dichen Armée von einen zulänglichen Succurs blosserdings dependiret. 

Hamburg d. 5:te April 1713. 

Giörtz. 
(Namnet i chiffer). 



213 



Bilaga Lill. S. 



■o 



Svenska arineens Krigsråds Protokoller i Tönningen från 
d. 12 April till d. 18 Maj 1713*). 

Actum Tönningen den 12:te April] 1713. 

An heutigera dato ist durch Anleytung des Hertzoges Christian 
August Hochfiirstl. Durcbl. Schreiben von dera 7:ten April a. c. die 
särabtliche Generalitet benebst denen Obristen und Chefs derer Regimen- 
ter zusamrnen getreten, unib die in besagtem Schreiben angefuhrte petita 
reifflich zu iiberlegen, und dariiber nach äuszerstem Verstande, besten 
Wiszen und Gewiszen einen Schlusz und Bestätigung abzufaszen. 

Pmesentes seyn geweszen: 

Ihro Hochgräffliche Excellence der Herr Königl. Raht und Felt-Marschall 

Graff Stenbock. 
Die Herren General Majors 

Graff Aschenberg und Pattkul, 

Baron Marschalek und Graff Mellin. 
Die Herren Obristen 

Baron Mardefelt, Carl Wolfradt, Strömfelt, Jäger, Fersen, Schwanlodh, 

Löwenstern, Falckenberg, Roose, Adlerfelt, Frö! ich, Schlippenbach, 

Bernd Wolfradt. 
Die Herren Obrist-Lieutenants 

Cronstedt, Eeichel und Lillie. 
Die Herren Majors 

Schwanfelt und Modée. 

Worauf hochbesagten Herrn Köngl. Eaht und Feltmarschalls Hoeh- 
griifflichc Excellence gedachte Generalitet und erwähntsäinbtliche Herren 
Chefs folgender Gestalt anredete: 

"Wehrteste Briider! 

Das sonderbare Vcrgniigen, welches Ich darob empfunden, dasz ich 
die Ehre gehabt, Euch alsz Tapfere und experiraentirte Krieges Miinner 
unter meinera Coramando zusehen, wird Euch sämbtlichen auszer allera 
Zweiffel bekant seyn, wie auch, dasz ich bey allén begebenheiten zu 
unsers allergnädigsten Königes treuen diensten, seiner gerechten Waffen 
gliicklichen Beforderung und zur verraehrung Ewrer cigenen gloire rneinen 
letzten Bluts tropfen auf zu opfern, jeder Zeith willig und bereit gewesen, 



*) Ur Danska Gchcimc Archivct, 



214 

gestalt ich auch bisz mit' cliese Stunde mein Leben mit und anter Euch 
zutheilen erböhtig bin: Daneben werdet Ihr lieben Bräder nicht in abrede 
seyn können, dasz ich Ewren vernämftigen uud einhelligen Baht von dem 
ersten anfange, bisz auf diese stunde, zu meinem thun und lassen einge- 
holef, selbigen gebährend äberleget und derauf mit Euch einen einhelli- 
gen Schlusz gemachet, vvobey ich gar gerne gestehe, dasz durch euer aller 
tapferes verhalten, unerschroekenen Muht und unverdroszene Wachsamkeit, 
mittelst göttlichem beystande, ich, soweit es dem groszen Gott gafallen, 
äber unsere Feinde bisz dato triumphiret habe, wofär bisz an meine 
Todesstunde mit aller schuldigen Dancksagung und obligation ich mich 
gegen Euch verpflichtet bezeugen werde. Wie aber eine jede Krieges 
macht des Gluckes abwechselung mehr dan zu sehr unterworffen, beson- 
ders wan ein geringer unbewährter Hauffe wieder einen stärckern ohne 
zu erwartenden secours, vorzustellende retirade, behöriges Magasin, benö- 
tigten Geld Mitteln, zureichlicher ammunition, nöhtiger bekleydung und 
dergleichen zu streiten gezwungen ist; also, nachdehm Wir, levder Gottes! 
und wie Euch selbsten bewust, nicht änders, dan gleichsam durch eine 
rauhe und grosze wildnäsz in diese situation gcrahten, habe Ich, welches 
Gott bekant, keine möglichkeit ausz sinnen können, unseren Zustand zu 
ändern, es sey dan, dasz man wieder alle Vernuinfft und Krieges raison, 
ohne den geringsten unseren Yortheil, den rest, welchen Wir nach der 
Wackenstadtschen action, durch Gottes gnade äbrig behalten, der discre- 
fion der Feinde äberlaszen, und ihrem Schwerdte aufopfern wollen, dabey 
Ich mir zwar Eure experience gnugsahra vorgestellet, deszgleichen aber 
auch des Feindes und unsere ungleiche anzahl, die spiite Jahres Zeit, 
besagter Feinde und unseren damahligen Zustand in billige consideration 
gezogen; Es ist genug, dasz ich mit Euch, und ihr nebst mir, mit reinem 
Gewiszen vor Gott und einem jeden redtlicheu Manne betheuren können, 
dasz Wir unscrn aiiszersten Verstand zu rahte genommen, wasz immer 
inuglich gethan, uud gerne alle extremiteten gewaget hatten, wan nicht 
die gelegenheit unsz zu wieder gewesen, und des Feindes grosze force 
und Vortheyle, der Hunger und die Winters Zeit solches verbohten hat- 
ten; dieses allés aber ist des höchsten Gottes versehung, welcher nicht 
zugeben wollen, dasz wir innerhalb diesen Wällen, wie Euch bewust, 
ansere Sicherheit wieder willen zu sachen, genötiget worden; Wie länge 
nun solche dauren könne, xintl wasz vor apparence zum Entsatz uud 
unaerer befreyung obhanden, dariiber will Ich Euch, sämbtliche Bräder, 
umb euer reiffsinniges berahten, soviel mehr ersuchet haben, je näher die 
Gefahr vor der Thiir, und jemehr des gantzen Vaterlandes Wollfahrt, Eure 
und meine bonneur auf einem fermen und justen Eadtscblusz beruhet; 
Ich musz, welchcs Gott geklaget sey, mit fast blutendem Hertzeii, auszer 
denen allgemeineo Zeitungen, die schmertzhaften, die Ich von den 6rfcen 
und 7:ten Pebruarij a. c. ausz Bender von unseres allergnädigstec Königes 
Zustande erhållen, Euch eröfnen. Der allerhöchste Qott weisz, wie es 
diese stunde mit seiner tbeuren Person beschaffen sey, welche der grosze 
Gott an Lieb und 8eel bewahren wolle; Solcher gestalt scheinel nun die 
Hoffnung, welche uir bisz diesen Tag auf die assistance der Tiirckischen 
Kricgcs macht gesetzet, und worinnen \% ir unsz bisz dato befestiget, allem 



215 

ansehen anch, giintzlich verachwunden zu seyn, und wasz wir ausz Schwe- 
deii zuhoflen haben, ist leichtlich darnusz zuschlieszen, wasz nemblich in 
donen verwicheneu dreyen Jahren, ohngeachtet des Königl. Senats unge- 
sparten fleiszes, wegen des Vaterlandes kliiglichem Znstande, ausz zu 
wiircken geweszen; Wasz iibrigens von denen Auszländischen Puissancen 
zuerwarten, solches erhellet klärlich ausz des Könighn Kalit Giaff Vel- 
liugks letzterem briefie, und deszen mit unterschiedenen woll^esinten 
Höffen gefuhrteri und dabey angefugten correspondence. Solchem nach 
beklage, dasz Ich mit Euch die stunde erlebet, da, indehm wir insge- 
sanibt in der besten intention dahin getrachtet, unserem allergnädigsten 
Könige zu begegnen, durcb der Feinde superiorité in solche drangsahl, 
alsz anitzo, gerahten iniiszen, dennoch miiszet, liebe bräder, Ihr mit mir 
den Muht nicht sincken laszen, sondern reifflich bedacht seyn, wie in 
einem so zugestoszeneu Ungliicke unsers allergnädigsten Königrs und 
unsers jetzigen eingesperten Zustandes, wir noch erwegen inögen, auf wasz 
arth die Sache zu Ihro Königl. Maytt. und des Vaterlandes YVollfarth, 
aueh der armée conservation bestens observiret werden könne, worbey 
billig zubetrachten das Vor- und Naehspiel; zu welcliem ende Ich, umb 
mein Gewiszen zubefreyen, zu folge derer von lliro fursthn durelilaucht 
und dero Ministern mir geschehenen Vorstellungen, eine so delicate saehe, 
folgenden maszen, jedoch nicht uumaszgeblieh, alsz der bereit bin, unter 
Euren allerseits erzeigten Heldenmuht, die gloire Ihrer Könighn Mayt. 
Waffen, wo miiglich, aufs auszerste zu behaupten, zu Eurer aller reiffliclien 
und tapferen itberlegung anheimb gestellet haben will; wielange nemblich 
hie uuser brodtkorb innerhalb denen Pforten, wo gantz keine Zufubr 
darzu kömbt, zureiehen könne, da anitzo allbereits ein Mangel verspiiret 
wird; Wan die Vestung mit Feuer solte geängstiget und die Muhlen 
ruiniret werden, ob dann die drangsahl nicht vergrössert werden mögte, 
zumahlen schou das tägliche steiben und die continuirende Kranckheiteu 
unsere nicht geringste feinde seyn, wie auch das brodt blosz darumb, 
weil man nicht mahlen kan, fehlet, und letzlich, dasz die Vestung einem 
unnuindigen frembden Herrn zugehörig. Ich bitte Eueh derowegen, wehr- 
tester briider, alsz redtliche Camernden, die mit mir bisz diese stunde die 
gute und böse Tage so treulich vorlieb genom men, dasz ihr Euch itzo 
äuszern wollet, wasz bey gegenwärtigen umbständen zu resolviren sey, 
damit wir unser Gewiszen belieyen und unsere honneur retten mogen. 
Ihr werdet mit mehrerem ersehen, Briider, wasz vor hofinung Graff Vel- 
lingk gebet, dehme ungeachtet bin Ich bereit, bisz an mein letztes ende. 
meine Tage hie auff denen Wällen mit Euch zubeschlieszen, wan Ihr 
findet, dasz dadurch dem Könige einiger dienst geschehen, die gloire 
deszen Waffen vermehret, und soloher gestalt einiger maszen unser zum 
untergang inclinirendes Vaterland unterstiitzet wetden könne; der Geheime 
llaht Baron Görtz hat mir gegenwertiges Schreiben von des Herrn Admi- 
nistratoris Hochfurstl. durchlaucht iiberbracht. Da nun durch unseres 
allergnädigsten Königes zugestoszene höchst klagliche Ungliick, wenig öder 
gar keine Hoffnung zum secours von dannen zuverniuhten stehet. die 
angelaufiene correspondencen keine versicherung von dergleichen mitbrin- 
gen, der Vorraht dieses orthes, so von aller communication gesperret, 



216 

höchstens nicht weiter zureichlich, alss bisz Junij Motiaht, wann aucb alle 
evenements, durch Gottes beystand, können abgewand werden; So bleibet 
itzo die frage: ob man alllie die letzte extremité abwarten, und sich bisz 
auf den letzten Mann, wieder Uno Hochfiirstl:e Durchl. des Herrn Admi- 
nistratoris remonstration wehren soUe? öder ob inan zur conservation der 
noch ublig gebliebenen Soldaten soll suchen, eine negotiation mit der 
Crohn Denuemarck, un ter bearbeitung des Herrn Administratoris Hoch- 
fiirstl. durchl., einzugehen? auf welchen fall fiirnemblicbst unsz reifflich 
zu erwegen gebiihret, die gloire und die reputation Ibrer KönigLn Mayt. 
waffen, nicht weniger, vvasz vor ein Nutzen durch die zuletzt abzuwar- 
tende extremité Ibro Königl. Maytt., dem Vaterlande, dem Hertzogtbum 
Schleswig, der Yestung Tönningen und endtlich dem gantzen Haubt- 
weszen zu vracbsen könne; Icb nehme also, wehrtester binder, meine 
zufliicht zu enrem reiffsinnigen iiberlegen, damit wir inszgesambt so viel 
nachdriicklicher diejenige resolution faszen mogen, die lbr mit mir und 
Icb mit Euch, vor Gott und dem Könige am besten zu verantworten 
unsz getrauen, und Wir, einer vor alle, und alle vor einen, zubestätigen 
und zu souteuiren gesonnen ; Und bitte dienstlich einen Jeden, dasz Er 
der leytung seines eigenen Gewiszens und Verstandes, unter der Treue, 
womit Er seinem Könige und dem Vaterlande von natur und ausz unter- 
thäniger pflicbt verbunden, folge; Ich will, wann die Reyhe an mich 
kommet, Gott zu hiilffe nehnien, und mein votum so einrichten, wie Icb 
es gedencke, vor Gottes Richter stuhl verthädigen zukönnen ; Ich wiind- 
sehe von grund der Seelen, dasz Gott der allerhöchste Euch und mich 
in dieser so delicaten Sacbe einen solchen Schlusz faszen laszen wolle, 
der da gereiche seinem heyhn nabnien zu ehren, unserem gniidigsten 
Könige zum Yergniigen, dem Vaterlande zum Nutzen, und zu unser aller 
honneur und reputation. 

Nach dieser geendigten Rede ward sämbtlicher Generalitet und niehr 
erwchnten Herren Chefs derer Regimen ter des Secretaire Cederholms 
Schreiben sub Lit. A de dato Bender vom G:ten Februari j st. v. 1713, 
imgleichen des Ober-Krieges Commissarij Soldans brieff vom T 7 S ejusdem 
Lit. B, daneben auch Ihrer Hochgräfflichen Excellence des Herrn Könighe 
ltaht und General Gouverneur Graff Vellingks Schreiben de dato Ham- 
burg den 7:ten April a. c. nebst der mit ficmbden Ministiis gefiihrten 
correspondence und angefiigten Extract Schreiben sub Lit. C. D. E. F. 
G. H. I. K. et L., des Graffen von der Natte au den Baron Görtz abge- 
laszener brieff de dato 7:ten April sub Lit. M., gleichmiis/.ig hochgedach- 
ten Herm Administratoris Hocnfiirstbe durchl. schreiben vom 7:ten April 
a. c. Lit. N. und itztcrwehnten Gcheimen Rabts Baron Görtz an oft 
boclibemelte des herrn Königbn Kalit und Fclt Marschalls Hochgiäfme 
Excellence zugeschickter brieff sub Lit. O. vorgelesen, darauff nian, nach 
cinein vorgängigen weitläufftigen discours und äberlegung, ob, wie länge, 
und mit was nutzen inan sieli alliie aufbalten könte, zum votiren schritte, 
welche folgender gestalt gegeben worden. 



217 



Vota 



Major Modée saget: Dasz die Sache zwar iiber seinem horizont wäre, 
nichts desto weniger, wan durch die angetragene negotiatiou die Armée 
conserviret und beybehalten werden könte, rindet Er vors dienligste in 
sothane negotiation zu condescendiren. 

Major Schwanfelt ist derselben Meynung, und setzet dieses hinzu, 
falsz dem Vaterlande durch die abzuwartende extremité geholffen werden 
kan, man selbige allerdingea abwarten solle, da a ber darzu keine appa- 
rence verhanden, so ist derselbe der Meynung, die negotiation zur con- 
servation der Armée und des Keiches "VVollfarth anzunehmen. 

Obrist Lieutenant Lillie ist gleichmäszig von derselben Meynung 
alsz die auderti, hoffet aber, dasz auch dasjenige, so in negotiatione con- 
veniret werden soll, auch werde gehaltcn werden. 

Obrist Lieutenant Reichel meinet, dasz es ara avantageusesten wäre, 
bey gegenwärtigen Umbständen die angetragene negotiation zu acceptiren. 

Obrist-Lieutenant Cronstedt stellet vor, dasz es doch in die längde 
zur extremité kommen werde, welche endtlich ärger werden diirfte, be- 
sonders da durch Ib ro Königbe Maytt. zugestoszenes ungliick keine, odcr 
gar zu späte hiilffe, sowohl ausz Schweden, alsz aucb von andern örteru 
zuhoffeu; ist dannenhero der Meynung, dasz es Ihvo Könighe May:t und 
dem Vaterlande zuträglicher, in eine honorable negotiaton zu condescen- 
diren. 

Obrister Bernd Wolfradt stellete ebenfalz vor, dasz die jetzige con- 
juncturen nicht änders, alsz in eine negotiation zutreten, rathen, und wan 
eine honorable composition mit dem feinde zumachen, dasz solche nicht 
ausz zuschlagen. 

Obrister Scblippenbach conformiret sich mit dem herrn Obrister Wolf- 
radt und ist derselben Meynung. 

Obrister Adlerfelt hat wieder obige Vota nichtes einzuwenden, son- 
dern conformiret sich denenselben in allem. 

Obrister Roose: Weil ausz allén umbständen erhellet, dasz keine 
apparence zum secours vorhandeu, und noch res integra ist, eine nego- 
tiation vorzunehmen; So findet Er vor rathsam, dasz man in dem Nah- 
men Gottes zu denen Tractaten schreiten solle. 

Obrister Falckenbergs Meynung ist, dasz alle apparence zum secours 
vcrschwunden, dasz inan, umb mit honneur sich ausz der affaire zu helffen, 
die negotiation annehmen möge. 

Obrister Schwanlodhs sentiment, gehet dabin, nacbdehm ausz des herrn 
Kbnigl-.u Eath Graff Vellingks Excellence brieffen, fast gar keiner, öder 
doch sehr spiiter secours zuhoffeu, dasz ausz denen vorhergehenden votis 
in die negotiation condescendiret werden möge. 

Obrister Fersen ist von eben diesem sentiment. 

Obrister Jäger: Weil ausz allén umbständen gegenwertiger situation 
unseres jetzigen zustandes zu einigera öder doch sehr spiiten secours keine 
apparence verhanden, dasz, die Armée zu conserviren. man allerdingea die 
angetragene negotition zu acceptiren, und es auf keine extremité ankom- 
men zu laszen ursach habe. 



218 

Obrister Strömfelt ist von der Meynung, weil kein soutien verhanden. 
ausz dieser affaire zu koramen, vielmehr durch die abzuwartende extre- 
mitet der Kern der iibrigen Armée vergeblich aufgeopfert wird, dasz man 
dannenhero die angetragene negotiation nicht äuszschlagen solle, in dem 
die Vestan g nnd dasz land darzu dem Hertzoge alsz na hen Vettern Ihro 
Könighe Mayt. zu grunde gehet. 

Obrister Carl "Wolfradt acceptiret ausz obigen raisoneraents die nego- 
tiation. 

Obrister Löwensterna votum kömbt gleicbfals dainit iiberein, dasz 
man die negotiation bey gegenwertigen der Sachen uinbständen nicbt äusz- 
schlagen solle. 

Obrister Frölich ist in allén stiicken von selbiger Meynung. 

Obrister Baron Mardefelt giebet sein sentiment, dasz zu des König- 
reicbes und der armée eonservatiou, bey jetzigen Conjunetuxen nichtes 
zuträgticheres sev als die negotiation anzunehmen. 

Herm General-Major Graff Mellins sentiment gehet dahin, weil keine 
apparence ist, dasz wir weder ausz Schweden nocb von einigen puissan- 
cen secours zuhoffen, dasz man allerdingss zur negotiation scbreiten musz, 
umb zu suehen, Ihro Könighe Maytt. den Kern dieser Tnmppen zu con- 
serviren, indem sonst kein änder Mittel ist, unsz aus dieser affaire mit 
bonneur zu ziehen. 

Herr General Major Baron Marschalek eondesceiidirct in die vorher- 
gebende Vota. 

Herr General Major Pattkul ist ebenfalsz der Meynung, dasz in an- 
leytung derer von S:r Hochgräffhn Excellence dem Herrn Felt Marschall 
angefiihrten proposition und allegirten dokumenten, das angebohtene acco- 
modement nicht zu rejettiren sey, sondern fast mehr anzunehinen. 

Der Herr General Major Graff Aschenberg eonformiret sieh in allera 
obi?en votis. 






Ihro Hochgrä ITlichen Excellence votum. 

Alldieweil Ihro Königbn Maydt. Trouppen durch annäherung eines 
viel stiirckeren feindes ausz keiner andeien Ursachen vermittelst einen 
unani iiicu Scblusz sich vors erste in Husum, naeh hin ins Eyderstädtscbe 
und Ii tzlich in Tön ningen geworffen, alsz blosz allein zu besagter troup- 
pen eonservatiou, in hoffnung, dasz durch die Tärckische ruptur unsers 
allergnädigsten Königes annäherung und consequenter der Hussen separa- 
tion von derer Alliirtcn eifolgen wiirde, Ihro Königbn Mayt. den weg 
durch Poblen desto sicherer und beszer mitlerzeit bahnen zukönnen, man 
aueh bisz auff die ankumft des andern transport conserviret werden könte, 
indeszen aber Ihro Hochfiirsthn durchl. des Herrn Axlministratoris uach- 
denckliches Schreiben an die hand giebet, von wasz importanee es sey, 
die letzte extremité abzuwarten, sowohl in egard des Königreichs Schwe- 
den. dieser Armée und des Hertzogthumbf Schleswigs benebst der festung 
Tönningen; die zweiffelhattfte hofnung, so des Königbn Kaht Graff Vel- 
lingks, Graffen von der Natte, Envoyé Paknquist, des Elesidenten Graff 
Gyllenborgs, derer herren Pleasen ibre tSchreiben, weder einen so zeitigen, 
alsz benöhtigten sicours zuerhalten mitbringen; 8o finde allerdings vor 



219 

nöhtig, dasz man ja nicht Ihro hoehfiirstl. dåren!, and Baron Görtz aner- 
biethen zur negotiation platterdinges abschlage, sondern umb zu zeigen, 
dasz wir kcines weges die ursache seyn wollen, zu des Hertzogtliums un- 
schuldigen untergang, miisze man zuhören, wie weit dasz durch eine ne- 
gotiation wir mit der thunligsten honneur Ihro Maytt. leutiie bestens 
conserviren könten, umb so viel mehr, alsz der abgang täglich vergröszert, 
und wir auff das letzte zu einer vielleicht wiedrigen und nicht gar zu 
vortheilhaften Capitulation zuschreiteri, möchten durch die extremitet ge- 
nötiget werdeii; Die qusestio an? solcher gestalt abgethan, bleibet noch 
ubrig, die Commissarien zu der negotiation zubenennen, den orth, die 
puncta und propositiones zu adjoustiren, so wir vors rahtsamste und zu 
conservirung der gloire Ihro Könighn May:tt Waffefl miiglichst zu ei hal- 
ten gedencken; beliebet also, bräder, Euch ausz zulaszen, wen wir zu 
Commissarien constituiren solleu, und ob der Orth Ulsbuttel soll zur con- 
ference benennet werden. 

Hierauf seyn einstimraig zu Commissarien denominiret: die Herren 
General Majors Pattkul und Graff Mellin, imgleichen die Herren Obristen 
Strömfelt und Schwanlodh, welchen der Auditeur Hahn adjungiret worden. 

Ferner proponirten Ihro Hochgräffliche Excellence, ob man dem H:n 
Geheimen Kalit Baron Görtz schrifftlich auf deszen brieffe antworten solte, 
welches die gesambte Herren Generals, Obristen und Chefs hochbesagter 
hochgräfflichen Excellence anheim gestellet. 

Die Commissarien alsz Herren Generals und Obristen aber, ward 
beliebet, mit einer Instruction zu authorisiren, wie weit Sie zu thun und 
zulaszen hatten, anhaltend sämbtlich, dasz bey dem Schlusze dieses, alle 
raisons, so Unsz in gegenwertiger situation, wie ungerne auch, dennoeh 
bewogen, ausz zweyen böszen das beste zuerwehlen. Des Hochgebohrnen 
Herrn KönigLn Eaht und Felt-Marschals Hochgiäffhe Excellence erinnerten 
dabey, dasz weilen Ibro Excellence der Herr Graff Yellingk in seinem hie 
ad acta beygelegten Schreiben des Herrn Geheimen Eaht Baron Görtz 
bericht, von dem zustande der Sachen in Tönningen, des Andreas Sonne- 
berg schrifftlich en attest anfuget, dasz besagter Sonneberg auf miindtlich 
von mir erhaltene ordre versichert, dasz wir ein Jahr gnugsam brodt hat- 
ten, und dasz es nur an secours, Gelde und andern nohtwendigen lebens- 
mitteln fehlete; So stellen hochbesagte Hochgräffhn Excellence dem erste- 
ren in seinen wiirden, nach beliebeu deduciret zuseyn, wie es der Herr 
Baron und Geheime Eaht in der Evl, doch ohne gnugsahme und gewisze 
griiude vorstellen könnenj den Andres Sonnenberg aber betreffend, so decla- 
riet des Herrn Könighn Eaht und Felt-Marschalla Hochgräffliche Excellence, 
dasz nieraahlen ausz dehroselben Mnnde gegangen, Sonneberg zubefehligen, 
den Vorraht des Herrn Könighn Eaht Graff Vellingks Excellence zu hin- 
terbr ingen, sondern dasz selbiger solches alsz ein Ertzlugner beiichtet und 
nnterschrieben, so viel raehr, alsz es in der that eine offenbahre liige ist, 
da die Versichernng des geheimen ltaht Baron von (lörtz. dir attest und 
eydliche aussage des Commandanten Obristen Wulffs ein gantz Contra- 
rium zeuget, und die schritViliche rapporten gantz änders lauten; So ist 
demnach nöhtig, dasz bisz Morgen das General Krieges Commissariat zur 
bestätigung unseres Vorrahts und bcvorstehcnden Nohtleyden an lebens 



220 

Mitteln mit einer völligen deduction einkomme. Womit der Krieges 
Raht von einander schied, Morgen um 8 Uhr zusammen zukommen, die 
Articul und Instructiones zu adjoustiren. 

In fidem Protocolli subscripsit 
Halm. 



Actum den 13:ten April 1713. 

In continuatione des Kriges Rahts hat des Hochgebohrnen Herrn 
Könighn Raht und Felt Marschalls Hochgräffl.e Excellence denen sämbt- 
lichen Herrn Generals, Obristen und Chefs derer Regimenter ein von 
Ihro Könighn Mayt. de dato Bender den 17:ten Decembris 1712 an 
dieselbe insgesambt abgelaszenes Schreiben, so durch einen Lieutenant 
Janssen genant, heute allererst eingelauffen, aufgezeiget; Worauff gegen- 
wertiger Krieges Raht höchstbesagtes schreiben in reifere iiberlegung zu 
nehmen, ihre consultationes bisz Morgen auszgestellet, und ist von einan- 
der gegangen. 

In fidem Protocolli subscripsit 

llahu. 



Actum den 14:ten April 1713. 

Nachdem sich heute abermahl Ein Krieges Raht versamlet, haben 
Ihro Hochgriiffliche Excellence der Herr Könighe Raht und Felt Mar- 
schall vorgestellet, wie dasz ein Schreiben von dem Geheimen Raht 
Baron Görtz, benebst einem Dänischen pass vor die zu gegemvitrtiger 
affaire diesseits denominirte Commissarien durch einen Sächsischen Trom- 
peter eingekommen; Sothanes Schreiben, deszen Inhalt ausz beylage P. 
zu ersehen, värd öffentlich verlesen, und nach weitläufftig gefiihrten 
discours und raissonements beschlosscn, in absicht allerhöchstgedachter 
Könighn Mayt. gcstriges Tages eingekommenen brieffes, den H:n General 
Kriegs Commissaire Malmberg an besagten Geheimen Raht Baron Görtz 
abzuschicken, mit diesel Instruction, selbigem von sothanem brieffe part 
zugeben, und lhme vorzustellen, dass Er bey Ihro Könighn Mayt. von 
Dennemarck vor besagten H:n General Krieges Commissairen einen pass- 
port auszwiircken mögte, nach dem Könighn Senat zureyszen, und deszen 
ordre einzuholen, (weilen mit Ihro Könighn Maytt. eigener hohen Persohn 
zu correspondiren, die situation und gelegenheit ungewisz und zuweit- 
läufftig), ob man bey sothanen I inbständen sich in eine convention ein- 
laszen diirfte? Worauff der Krieges Raht ambermahl von einander ge- 
gangen. 

In fidem Protocolli subscripsit 

Halm. 



221 



A et u ra den lG:ten April 1713. 



Heute ist aberniahls ein Krieges Haht zusammen gekommen, bey 
welchen sich auch der Herr Obrister Bassewitz und Major Palmstruck, 
in abwesen seines Obristen und Obrist-Lieutenants, eingefunden, da dann 
des Herrn Felt Marschalls Hochgräffliche Excellence berichtete, wie dasz 
der Geheime Raht Baron Görtz selbst anhero gekommen, und von seithen 
Ihro Maytt. von Dennemarck verlanget, der gantzen Generalitet cathe- 
gorische antwort, versicherende, dasz zu einwilligung eines passports vor 
jemand, selbigen nach Schweden zusenden, Ihro Maytt. der König von 
Dennemarck niemahlen einwilligen wird, sondern behält sich vor, freye 
Hände zuthun und zulaszen, wie es ihme nach Krieges raison gefällig, 
unsz anheimb stellend, wie weit dasz in diesem casu zur conservation 
der Armée Ihro Königbe Maytt. jiingst angekommener brieff unsz im 
wege liegen mag; Da nun hochgedachte Hochgräffliche Excellence relata 
referiret, so belieben Sie, bruders, ein solches bey sich reifflichen zuiiber- 
legen, damit Wir ins gesambt in tieffstem gehorsam und dehrauht Ihro 
Maytt. strenges Schreiben ansehen, wie es sich gebiihret, und einera sol- 
enen endlichen Schlusz raachen, wie wir nach bestera wiszen und Gewis- 
zen es vor Gott, Ihro Köuigbn Maytt, dera Yaterlande und der gantzen 
weld zu verantworten unsz getrauen, ich musz auch zum iiberflusz Euch 
nicht unverheelt halten, des Königl-.n Senats Schreiben vom 9:ten De- 
cerabris verwichenen Jahres, so ich den 14:ten dieses allereist erhalten, 
worausz nicht allein zu ersehen, wasz ich den 7:ten und 8:ten Novem- 
bris berichtet, sondern wasz mir zur antwort ertheilet worden; Diese: 
brieff ward ebenraäszig öffentlich verlesen, und ist der Inhalt desselben 
ausz beylage Lit. Q, zuersehen; bleibet also qusestio, wasz man vor 
Cathegorische antwort geben solle, und wieweit, dasz Ihro Könighe 
Mayt. jiingst augekommenes Schreiben unsz hierin die hände binde? 

Vor dem schlusz auf diese qusestion ward Ihro Könighn Maytt, an 
die gantze Generalitet und sämbtliche Chefs de dato den 17:ten De- 
cerabris 1712 abgelassenes Schreiben abermahl aufgelesen; Worauff der 
Geheime Rath Görtz eintrat und folgenden Vortrag that. 

(Pnemisso Titulo). 
"Ich bin zu folge dem letzten von E. hochlöbhn Krieges Conseill 
abgefaszten Schlusz, nemblich mit Dännemarck in eine negotiation zu 
condescendiren, die pässe vor die diesseitig denominirte Herren Commis- 
sarien auszfertigen zulaszen, und wasz sonsten bey dieser affaire zu der 
Armée conservation und bestem zu observiren nöhtig, bey Ihro Könighn 
Maytt. von Dennemarck zu incaminiren zeithero bemiihet gewesen; da 
ich nun sothane pässe auch erhalten, selbige anhero gesand, und danneu- 
hero gemeinet, dasz es bey dera train bleiben solte, hat rair der Herr 
Felt Marsehall Graff Fleraraing angedeutet, dasz höchstgedachte Könighe 
Maytt. von Denneinarck selbigen in das Krieges Conseill fordern las/.cn, 
und ihme alda vorgestellet, dasz es nicht nöthig sey, mit der hiesigen 
Armée in einige negotiation zu treten, angemercket ausz einem nach 
Schweden vora 23:ten Februari] von hie geschriebenen und denen Däh- 
nen intercipivten brieffe guugsani anser raiserabler zustaiul, und wie die 



222 

Armée kaura auf 6 wochen brodt hatte und sich nicht länger halten 
könte, gnugsam zuersehen, die angekoiuraene Deserteurs solches auch 
bekräfftigten, und man sich also sönder difficulté ä discretion wiirde 
ergeben miiszen, wannenhero es mir, benebst envehntem Felt Mar- 
schall Graff Flemming, die Sache in den vorigen stånd zusetzen, viel 
miihe gekostet. Von gegenwertiger seythe habe ich mir gleichmäszig, 
dasz es bey der einmahl gefaszten resolution verbleiben wiirde, vorge- 
stellet, hingegen aber von Ew. Hochgräfflichen Excellence ein Schreiben 
erhalten, dasz nach einera von Ihro KönigLn Maytt. ausz Bender ange- 
kommenen brieffe, die Sache stutzig worden; Wan man aber auf das 
eigentliche fundainent, und wasz allerhöchstbesagle KönigLe Maytt. einen 
dergestaltigen brieff zuschreiben, veranlaszet, griindlich untersuchet; so 
ist selbiger occasione des mit dem feinde im Mecklenburgischen gemach- 
ten Stillstandes erfolget, hiebey aber musz allerdiugs distinguiret werden, 
ob diese Sache alsz eine pure publique militaire, öder eine sowohl die 
Milice alsz auch das publique weszen concernirende affaire anzusehen 
sey; welches letztere allerdiugs zu statuiren; gegenwertige negotiatiou 
hingegen anzutreten, ist ein pures militaires wesen und involviret den 
publiquen Stat keines weges, vielmehr wurdcn ausz dem obtorto collo 
anhero gezogenem brieffe viele absurde consequencen erfolgen, ange- 
raercket bey einer jeden Armée die 3 objecta sich ereigen, 1) ofiensive, 
2) defensive zu agiren, und 3) die conservation der Armée war zuneh- 
raen, welches allés aber, wan man pertinaciter dem bloszen buchstaben 
und nicht der eigentlm intention ofterwehnten brieffes inhaariren wolte, 
wicder alle gesunde Vernumft in keine consideration zu ziehen wärc; 
Solchemnach ist blosz die frage. nachdehm die zweyen ersteren objecta 
in betrachtung unseres geschwächten zustandes von sell)sten hinfallen, 
wehre das soutien der Armée, da keine apparence, sowohl aus Schweden 
alsz andern Orthern zuerhalten, vielmehr der unfehlbahre ruin der Ves- 
tung und des gantzen Hertzogthumbs durch eine abzuwartende extremité 
zuhofFen, herkommen solle, diese qurestion aber läszet sich ausz denen 
von verschiedenen llöffen ci;:gelauffenen und gegenwärtigem Krieges 
Raht communicirten brieffen, in welchen alle esperance, secondiret zu 
werden, ausz ist, gar leichtlich debattiren, und giebet der alhie auf we- 
nige Wochen an lebens mitteln verhandene Vorrath, die täglich conti- 
nuirende Kranckheiten, des feindes dagegen sehr ungleiche nnzahl und 
considerable Macht, der sachen einen klärlichen auszehlag; bisz dato hat 
Iliro HochfiirstLn durchl, mein herr ausz frcundschaiTt zur bespeisung der 
hiesigen Armée den benötigten proviant ausz dehro Magazin reichen 
laszen, wiirde auch ferner, wan die ausz dem Orient gehofTte assistence 
existiret, öder darzu noch einige hofTnung wdire, man auch den letzten 
transport aus Schweden zuvermuhten hatte, und sich andcrwertige puis- 
sancen dieser Sache annehmen möchten, nicht nur das letzte Korn und 
den letzten heller ausz zugeben, sondera auch die aiisserste extremité 
abzuwarten, sich nicht entziehen, alleine da durch die; mit Jbro Könighn 
Maytt. in der Tiirckey sich ereigi,ete Catastrophe dieses Ubel in zeiten 
zu remediren von keinein ortlie einige hulffe zuhoffen, ist es ja wicder 
alle natiirliche raison, ja es läuffet auch wicder die eharité chretienne, 



223 

nicht nur zu seinem eigenen Ungliicke selbst mittel zu suppcditin-n, 
sondera sich darzu mit andern, da noch bonorable wege ausz der Saclie 
zukommen, verhanden, in das äuszerste ungliick zu stiirtzen; Man consi- 
derire, dasz des Hertzoges Hochlurstl. durchl. ein naher Vetter aller- 
höchstgedachter Könighn Maytt. seyn, der Crohn Schweden auch an der 
conservation der Vestung Töuningen and des Hertzoghumb Schleswig 
ein vieles gelegen, und wie die Crohn Schweden deszhalb verschiedene 
kostbahre Kriege gefiihret, ja ob es zu verantworten sey, selbige ohne 
Ihro Könighe Maytt., der Crohn Schweden und dieser Arraée den ge- 
ringsten nutzen zusehaften, in einen totalen untergang znstiirtzen. Dasz 
man iibrigens E. Könighn Senats ordre hieriiber einholen will, solches kan 
ich zwar schlechterdings nich improbiren, ich stelle aber vor, dasz die feinde 
mir solches rotunde abgeschlagen, und wan dieselbe ja endtlich darin con- 
sentiren möchten, sie sich dennoch freye hände, ihre operationes so nach 
wie vor zu continuiren, vorbehalten werden; In wehrender zeit wird der 
Armée zustand immer ärger und je mehr und mehr eclat, so, dasz, wan 
hochbesagten E. Könighn Senats approbation nach einigen Wochen er- 
folgen wiirde, besagte feinde in eine negotiation sich einzulaszen, keines 
weges resoluiren werden, noch solches auch zuthun, ursache haben; 
Moscau und Sachsen betreffend musz man dahin sehen, dasz selbige in 
diese convention zu consentiren, von Dennemarck nachdriicklich veran- 
laszet werden, und daneben bemiihet seyn, eine considerable puissance 
zur bestätigung der nöhtigen guarantie dazu zunehmen. Dieses allés 
habe im nahmen oft höchstgedachten herrn Administratörs Hochfiirsthn 
durchl. raeines herrn, Ew. Excellence und gegenwertigem Krieges Conseil 
vorzustellen, nicht umbhin können, mit bitte, mir deszhalb eine Cathe- 
gorische resolution zuertheilen. Wasz ich meines theils zum besten und 
conservation der Armée cooperiren kan, ist meine schuldigkeit, meine 
eio-ene inclination treibet inich darzu, und das interesse meines herrn 
erfordert 6olches." 

Nach diesem Vortrag hat man von der sache discouriret, da dan 
ein jeder in tieffster wiirde Ihrer Könighn Maytt. gestrenges und ernst- 
liches Schreiben sich eine Ilichtschnur seyn laszen wollen, niemahlen mit 
dem feinde in solcher negotiation einzugehen, alsz wodureh Ihro Könighe 
Maytt. bewogen, dergleichen correction, so man in untcrthänigster devo- 
tion aufnimbt, auszfertigen zulaszen, insgesambt bethenrende, dasz keiner 
von allén, zu dem, wasz geschehen, niemahlen ein zuwilligen gedaeht. 
öder auszer Ihro Könighn Mayt. von Pohlen Stanislai einständiges an- 
halten, sich eingelaszen hatte, indehm besagte Ihro Könighn Mayt. alle 
verantwortung bey Ihro Mayt., unserm allergniidigsten Könige, gnadigst 
auf sich genommen; Alsz aber hier ein gantz anderer Casus sich eräu- 
get, maszen die Könighe Armée dureh Gottes Verhängnusz und der 
feinde iiberlegene superioritet in eine frembte Vestung gerahten, wodurch 
aller apparence nach, sowohl der Armée alsz des fiirstenthumbs Holstein 
und der Vestung, ja des gantzen Schwedischen Keiehes unauszbleiblieher 
untergang zubefahren, so, dasz Ihro Könighn Maytt. gnädigster befehl, 
Sich mit dem feinde in keine negotiation einzulaszen, nicht wohl hieher 
gezogen werden könne, da weltkiindig, dasz jedem belagerten, so von 



224 

hunger gezwungen und ohne hoffnung allés succursess ist, umb den 
verlust einer frembden Yestung und consequenter der Armée und des 
gantzen Haubtwesens vorzukommen, lieber mit beybehaltung allermug- 
lichsten honneur der Waffen zu capituliren, zuläszig, alsz bey der letzten 
extremitet allés verlohren zusehen; So seind sänibtliclie uno ore et ne- 
mine excepto, einer vor alle und alle vor einen, durch folgende raisons 
das Vaterland zuretten, und die consequencen ins kiinftige zuraeyden, 
genöthiget, oberwehnte Commissarien abzufertigen, und nach einem gii- 
tigen vertrag, unter Ihro fiirstbn des herrn Administratoris bearbeitung 
zuleustern (sic). 

Zu welchem ende eine Instruetiou und Yollmacht vor die herren 
Commissarien, vvie auch einige propositiones zu projectiren vor guht 
befunden worden. 

In fidem Protocolli subscripsit 

Halm. m. p. 



Endschlieszung der gantzen Generalitet. 

Schlieslichen und nach genauer erwegung allés deszen, was oben 
vorgestellet und ventiliret ist, bestund der gantze General Krieges llaht, 
sowohl S:e Excellence der herr Königbe llaht und General en Chef, alsz 
auch sämbtliche herren Generals, Obristen und Chefs von denen Regi- 
raentern, einhellig auf ein sothanes bedencken und endtliehen Schlusz: 
Alsz ein Jedweder, seither dem ersten aufbruche von Stralsund, in Kaht 
und That, nach seinem äuszersten Verstande und Vcrmögen, wie ein 
Mann alle fur einen, und Einer fur alle, ausz schuldiger unterthänigen 
Treue, allén mir ersinlicben rleisz und unverdroszene miihe angcwand 
hat, umb mit aller Mensch miiglichen tapfer- und fiirsichtigkeit bey 
allén zufällen allés und jedes ausz zurichten und zubewerckstelligen, 
wasz nach reiffer iiberlegung man zu Ihro Könighn Ma_\tt. diensten und 
der feinde abbruch, auch zu der Armée conservation und unserer eige- 
nen gloire und ltuhm zugereichen befunden; So ist auch annoch bestän- 
digst alhr und jeder eintziger Vorsatz und Zweck, mit unerschroekenem 
hertzen, leib und blut ungesparet, das äuszerste zu wagen, wodurch dem 
Könige und Vaterlande einige getreue dienste wieder dehro mächtige 
feinde geleistet werden können, und die Schwedische uhralte tapferkeit 
in ihrem gebiirenden gloire und wurden beybehalten werde; zu welchem 
ende man auch alle auszwege und mittel nicht unversucht gelaszen, so- 
wohl mit dem feinde in offenem felde in handtgemenge /.ukommen, alsz 
auch nnsere condaite durch sothane Kriges raisou begleiten solaszen, 
wodurch die oflcnbahre proben tapferer manheit unter die dircction einer 
fiirsichtigen anfuhrang bey der gantzen rechtgesinten Welt eine gneigte 
beurtheylung gewinnen können; Einhelligen nichtea höheres wunschende, 
alsz dasz zu bekräftigung ihrer Treue und umu-schrockenen Vorsatzes 
solche begebenheiten sich ereigen möchten, worbcy dem Königreiche 
Schweden und allgemeinem Wesen aiitzliche und vortheilhafte dienste 



225 

durch reclitschaffene bravour erzeiget werden könne, in wolcher unver- 
fälschten begierde ein jedtweder mit einer empfindtlichen nachsinnung 
gegenwertigen der Sachen zustand behertziget, und bev der von S:r Excel- 
lence dem herrn Königbn Raht und General en Clief vorgestelten frage, 
Ob man alhie in der Vestung Tönningen die äuszerste Extremitet abwar- 
ten und sich bisz aut' den letzten Mann defendiren, öder aber Ob man 
zur Conservation der iibergebliebenen Soldatesque mit der Crohn Dennc- 
mnrcken einige negotiatmn eingehe.n solte? sothane raisons und umbstände 
befindet, welche bev einer rechtmäszigen iiberlegung der letzteren eine ohn- 
fehlbahre uberwicht vor der ersteren beylegen; Indem 1. wan man den 
Endzweek ansiehet, warum Iliro Könighn Maytt. Trouppen ihre beschiit- 
zung innerhalb denen wällen dieser Vestung genommen haben, so ist, sol- 
ehes zn keinera andern ende geschehen, alsz nebst der Armée conserva- 
tion, dadnrch die zeit zugewinnen, umb vermittelst Ihrer Könighn Maytt. 
höchsterwiindschten herannäherung ausz der Turckey und der Tiirckisehen 
Macht diversion einig luft und endsatz zubekoramen; alsz aber die höchst 
zubeklagende und gar zu gewisze Zeitungen wegen der unvermuhtliehen 
Veränderung Ihrer Könighn Mayt. affairen in Turckey, unsere Hofnung in 
einen schmertz vollen beklagen verwandelt, so gehen auch alle die mes- 
sures zunichte, welche man auf Ihro Königl:n Maytt, operationen bey der 
Ottomannischen Pforte gegriindet gehabt, und ist also keine hitfffe öder 
Endsatz vor diese armée daher zuvermuthen; 2. ist nicht zuläugnen, dasz 
man gleichfalsz auf die Yertröstung, welche wegen derer auszländischen 
Machten wollgesinnen fiir des Königreichs Schweden interesse segeben 
worden, reflexion gemachet; in welcher absicht man gehoffet, dasz einer 
öder der andere sieh interponiren, und nnserer Sachen aufrechtshaltung 
mit nachdruck sich annehmen wiirde, wie aber auch durch S:e Excellence 
des herrn KönigLn Rahts Graff Vellingks ertheilte und hiebey gefiigte 
nachrichten von keinen des Teutschen Reiches mitgliedern, auch nicht 
von Franckreich, Engeland öder Holland einige sicherheit, eines so zeitigen 
soutiens ha'ben, alsz die noth und angelegenheit es erfodert, vergewiszert, 
sondern hingegen vielmehr ein gantz zweiffelhaftes hoffen deszwegen ge- 
geben wird, so kan man auch darauf nicht die geringste Rechnung ma- 
chen; 3 die hoffnung, welche man sich etwan machcn konte wegen einer 
zureichliehen hulffe und Entsetszung ausz Schweden, v-rmittelst einera 
zahlreichen und formidablen transport, bestehet auf so schlechtem grunde, 
dasz derjenige, welcher des Vaterlandes entblöszten und entmittelten zu- 
stand, wodurch alle gute Verfaszungen zu ihrer prompten bewerckstelli- 
gung, naeh denen in verwiehenen Jahren augenscheinlichen exempeln, 
mehrentheils und fast gäntzlich fruchtlosz geblieben sind, betrachtet, ver- 
numftiglich abnehmen kan, dasz die unrniiglichkeit selbsten eine solche 
hoffnung in bloszen vergeblichen Einbildungen stocken lasze, umb so viel 
mehr, alsz; 4. ausz des Königbn Senats Schreiben Lit. Q gnugsahm zu- 
vermercken, dasz man ausz Schweden keine Manschafft entbehren kan, 
naehdemmahlen die annoch da befindtliche niilice so wenig ist, dasz sel- 
l>ige, dns Reich selbsten und die Grentzen wieder ein und and er en feindtbn 
besorglichen anfall und Einbruch defendiren zukönnen, daheime nohtwendig 
erfordert wird; Solte dann diese Manschaft totaliter geschlagen öder ge- 
Kongl. vit. Hist. o. Ant. Ak. Handl. Del. 'J.'> 15 



226 

fangen werdcn, und der feind nachgehendts freye hände haben, anff allén 
Seythen das Reich selbsten anzugreiffen, die Ruszen nerablich an der lin- 
nischen seithe, Dennemarck aber von Norwegen und auf der Schoniscben 
seythe einlallen, so wiirde dasz gantze Schwedische Reich in einer augen- 
scheinlichen äuszevsten gefahr gesetzet, umb von Volck entblöszet, sich ge- 
gen des feindes force defendiren zukönnen; Wan aber diese tiichtige, 
anitzo in drangsahl seynde Manschaft vermittelst einer abhandelung con- 
serviret und nach Schvveden transportiret werden könte, so hat man hoff- 
nung, dasz die feinde bey aller und jeder occasion mit Gottes hiilfie tapfern 
wiederstand linden solten; 5. Den zustand alhie in der Yestung betreffend, 
hat es ein gar zuschlechtes aussehen, dasz man darob, in die längde dabey 
auszharren zukönnen, sich rechnung machen solte, weilen der Yorraht von 
Getreyde zu brodt, nach glaubhaften eingegebenen Verschlage nicht län- 
ger, den höchstens und äuszerst bisz Junij Monaht zureichlieh befun- 
den wird, wie knap und sparsam auch darmit disponiret werden möge; 6. 
ist das Mahlen zum nohtdiirftigen bröd te, der gröszesten unsiclierheit unter- 
worffen, ihndelnue oline, dasz der Miihlen so wenig seind, und bev ste- 
tigern gange nicht mehr abmahlen können, alsz wasz täglich verzehret 
wird, selbige gefahr lauffen, sowohl durch so vielen gebrauch, alsz auch 
feuersbrunst und mordbrennen, öder bey entstehender belägerung von 
Romben, Kugeln und feuer einwerffens verderbet und ruiniret zu werden, 
woduich dann das bröd ohnfehlbar mangeln wiirde; 7. ist alhie von an- 
deren Yictualie parcelen ein gantz geringes, so, dasz bier und fleisch nach 
verlauff wenig wochen so viel mehr gantz und gar fehlen wird, alsz man 
schon davon einen groszen mangel versparet: 8. musz von dem geringen 
alhie betindtlichcn vorrahtc auch brodt und unterhalt denen, die auszer- 
halb der Yestung aufni lande ein quartieret seyn, gereichet werden, welche 
sonsten drauszen nicht subsistiren können; ist also 9. gantz und gar keine 
zufuhr und beytrag vora lande und ausz dem Eyderstädschen anhero zu- 
schaffen, öder Staat darauff zu machen; 10. Von der See-Kante und durch 
die Eyder hat man noch wenigcr einigen zufuhr nach diesem zu vermuh- 
ten, alsz die Eyder bcreits von Dänischen falirzeugen eingesperrct und 
feindthr Seyths niehr und mehr anstalten verfaszet werden, die zufuhr 
dadurch zu hinder n, und bey zudrengender extremité durch versenckung 
die Einfarth des Haffeus gantz unmöglich zu machen; 11. wasz in Holland 
von Vivres und anderen parcelen, durch S:e Excellence des H:n Könighn 
Raht Graff Vellingks veranstaltung auffgekauffet, und hieher nach der 
Eyder befrachtet worden, ist theils von denen feindthn Capers aufgebracht, 
theils auch durch deigleichcn ungliick und hazard abgeschrecket, das ge- 
ringste zu unser Entsetzung risqniren zu wollen; 12. dasz man einige 
anszschifinng von Getreyde und Victualien ausz Giötheborg, nach ein öder 
anderen ertheilten Vorachlag und Muhtmaszuogen, alhie zu erwarten hatte, 
ist so viel ungcreiuibter, alsz nachdein Rahus 1 it h ti iin grtinde ruiniret, 
Wester-(iiötland und Halland sehr mit gcnomnien, der orth nebst denen 
darnmb liegenden Veatungen Bohus, Marstrand und Elfsborg, zusambt 
denen daselbst an den Grentzen seynden trouppen, wie auch die pjsquadre 
und nöhtige fahrzeuge EU der Scheeren reinlichaltung, nicht haben ohne 
zufuhr und hiilffe von andern örtbern, ihren nohtdiirftigen und zureich- 



227 

lichen unterhalt, viel weniger daher etwas auszschiffen zukönnen, so, dasz, 
wohin man auch seinen iiberschlag wendet, gleichwohl, nach aller ver- 
nuraft, keine raison gefunden wird, sich mit einiger hofnung flattiren 
zukönnen, weder zu einera reellen und zeitigen Entsatz, alsz etwaniger 
zufuhr benötigter lebensmittel; dahingegen 13. Wir leyder offeubarlich vor 
unsern augen täglich cmplinden uud inne werden, wie die Krancklieiten 
sowohl aufm lande und in den quartieren, alsz fiirnerablieh alhie in der 
Vestung gräulich ura si:h fjreiffen, welche ausz mangell der medicamen- 
ten, nötiger verpflegung nndt stärckung fiir die arme Soldaten umb soviel 
weniger zuheramen seyn, als/, fast mehr und boklagens wurdig, vermöge 
derer Medicorum aussage und ullen vernumfiigen muhtmaszeus zu be- 
fiirchten stehet, dasz die Krancklieiten gäntziich zu einer grassirenden 
Seiiche bey gegenwärtigen Zustaud rund ura ber sich vermehren und 
auszbrechen mogen, auch Ib ro Königbn Maytt. trouppen solcher gestalt 
platterdinges ruiniret und dera Tode in dem Rachen aufgeopfert werden; 
14. dieser Zustand, da wir von hunger, Krancklieiten und dem feinde zu- 
gleich angefochten werden, wird von Tagen zu tagen durcb Verzögerung 
in die längd e, schwerer uud elendiger, ja setzet unsz endtlich in dem 
stande, nicht die geringste resistence thun zukönnen, so, dasz wir letz- 
lich und bey abwartung der extremité unentweichlich gezwungen werden 
miiszen, mit zernagendem Hertzen unsz unserer feinde discretion platter 
dinges zu unterwerffen, welches dan gar wenig zu Ihrer Königbn Maytt. 
Waffen gloire und deluo dienste öder Vergniigen gereichen wiirde; 15. ist 
diese Königbe Armee der Kern und die vornelimste Stäreke von Uno 
KönigLn Maytt. Milice, auf welcher miigligsteu conservation man umb 
soviel melir sein abseben liaben musz, alsz wan selbige totaliter zu grunde 
gehet, dadurch nicht nur Ibro Maytt. hohe uud tbeure person alsz auch 
des gastzen Scliwedischen Reiches sicherheit auszer hoffnung und reflexion 
ge-setzet wird. jemahls ans Einheiniischen Kraften gerettet und befreyet 
zu werden; 16. Solte bey abwartung der äuszersten extremitet denen fein- 
den dahingegen nicht eiu geringer Vortheil daduicb zu wachsen, dasz viele. 
sonsten getreue Ibro Königbn Maytt. Soldaten und dieners, ausz Noht und 
Zwang, vieler vorigen exempel nach, veranlaszet wiirden, dienste bey Ihrer 
Königbn Maytt. feindeu anzunehmen, und ihre auzahl mit einer solchen 
tapferen Manscbafits vermehrung formidabler und mächtiger zumachen, 
welches; 17. so viel raehr zubefahren alsz nichtea änders, denn eine elen- 
dige und langwierige Gefangeuschaft fiir die iibrige Mittel- und hiilfflose 
zu vermuthen sey; 18. Kömbt auch in consideration, dasz diese Vestung 
einen frembden herrn zugehörig, und allés, was man zu der leuthe unter- 
haltung und unserer defensioa benötiget ist. ausz dessen Maeazin und 
Ammunitions Vorraht, mit gravation der Crohu Schweden, suchen miisze, 
welche je länger, je höher sich besteiget; Es wehre aber 19. eine gantz 
andere Sache, wan die Vestung Ihrer Königbn Maytt. zukähme, denn 
selbige alszdenn, ohne einige andere absicht von unsz bisz auf den letzten 
Mann defendiret werden miiszte; dahingegen ist zubetrachten, 20. dasz in 
abwartung der extremitet wir endlich gezwungen seyn wiirden, wieder 
unsern willen, die Vestung selbsten, zugleich mit uns in des feindes ge- 
walt zu ergeben, welches eine schlechte danckbarkeit seyn wiirde, gegen 



228 

dem, uasz Wir darinnen wieder die menge und superiorité der fem de auf 
eiuige zeit unszern Schutz genoszen, 21. wobey wir auch dieser unschul- 
digen biirgerschafft einen totaleu ruin und untergang iibern halsc ziehen, 
danebenst 22. yersursacken, dasz das gantze Schleswig Holsteinsche Hért- 
zogthuin von ihrein rechtmässigen Erbherrn S-.r Hoheit Printz Carl Frie- 
derich verlohren gehe, und in unserer feinde hände eigenthiimlich gerahte, 
wobev wir soviel gröszerer Veiantwortung unterworffen seyn wurden, alsz 
23. des Bischoffs and Admiuistratoris durchl. vermittelst einer nachdenek- 
lichen remonstration und Schreiben an S:r Excelbce dem h:n Könighn 
Eaht und General en Chef, umb, zu der Vestung und Hertzogthums con- 
servation, mit Dennemarck eine negotiation einzugehen, persuadiret und 
fiirstellet, worzu auch 24 in behöriger betrachtung bey unsz komnie, der 
S:r Excellence deiu herrn Königlichen Raht und General en Chef von 
vier verschiedenen Schwedischen Ministern alsz Friesendorf ausz Berlin, 
Cronströin ausz Paris, Palraquist von Utrecht und Stiernhöök von Wien, 
coinmuuicirte Braunswigische Schlusz von denen Puissancen im Nieder 
Sächsischen Craysze Lit. B.., welche nebst dem Kayszer einhelliglichen 
die resolution gefaszet, dasz, obschon Wir wieder unsere feinde alle avau- 
tage erhielten, sie gleichwohl gesambter hand entweder durch giitc öder 
mit böscm die Schwedische Kriegesmacht vom Teutscheu boden delogi- 
ren, und Sie zwingen solteu, wiederum nach Schweden zuriicke zugehen, 
25. bey der ungewiszheit, welche wir von Ihro Könighn Maytt. zustande, 
seit her der ungliicklichen begebetiheit bey Bender haben, sind wir in 
dieser unserer Sachen situation gantz und gar nicht in dem stande, wedcr 
mit Gewalt unsz durchzudrengen, und zu folge des im Protocollo allegir- 
ten des herrn Cantzeley Kalit Mullers brieff vom 6:ten Februarij nach 
Pohlen zukommcn, noch auf einige manier mit unserer inniglichen zele 
und unerschrockenem muhte wie auch lcib und bluthe, unserem gnädig- 
sten Könige zudienen und zuretten; Wan wir aber mit diesem fast weni- 
gen, jedoch behertzten hauffen durch eine abhandelung unsz hierausz und 
nach Schweden zubringen vermögen; So vermuhten wir mit beszerer 
vigeur und gliicklichern success durch gebiihrende bearbeytung in Schwe- 
den, nach Dantzig und Pohlen transportiret zuwerden, und Ihro Könighn 
Maytt. gnädigem willcn und geniigen, zu rettung dehro theuren person 
mit unserem letzten blutstropfen, alsz getreueu und redlichen männern 
gebiihret, unterthänigst nachkommen zukönnen; Seynde weder [bro Könighn 
Maytt. noch dem König Reiche Schweden im geiingsten nicht damit 
gedienet, dasz wir unsz, zusambt der gantzen Armée vergeblich hier in 
der Vestung in Ihro Könighn Maytt. feinde hände aufopfern. 

Also, zufolge dieser oberwehnten raisons, ohne denen motiven, wel- 
che der herr Geheime Raht Baron Görtz mundtlicfa coram protocollo vor- 
gebracht, und da man gleichfalsz vorhero Ihro Excellence dem herrn 
Könighn Raht Graff Vellingk anmuhten laszen, dasz Er alsz ein Benateur, 
welchcm ain allerbesten die auszländische opparencea zu unserm succurs 
bekant seyn, in einer solchen angelegenen Sache, gantz Schweden conc< r- 
nirend, in diesem fall Beine meynung, wasz am rahtsarasten zu iiuszern 
geruhen möehle, wohlerwehnte 8:e Excellence aber, wie beygefugter des 
H:n (ieheime Rahts Baron Görtzens brieff Lit. 8. et T. besagi t, absolut 



229 

sieh wegert, hierinnen alsz einer militairischeu affaire zu rahten, wie denn 
auch solches der herr Geheime Eaht Baner durch raehr erwehnten des 
herrn Eönigha Rahts Schreiben, S:r Excellence dem herrn Königl:n finht 
und General en Chef communiciret, baben wir alsz getreue I. Könighn 
Mavtt. dieners, unserera besten verstande und gewiszen nach, nicht änders 
ihuleu könneu, alsz dasz wieder Ihro Könighn Maytt. sambt des Schwe- 
dischen Eeichea besten und nutzen streite, hingegen derer feinde vortheile, 
wie oben genieidet, mercklich befordere, imfall wir alhie in der Vestung 
die äuszerste extremité abwarten solten; Dehrowegen halten wir fur raht- 
sam und beschlieszet ein .leder hiemit einhellig, unsz mit Ihro Könighu 
Maytt. von Denneraarck in einer negotiation einzulaszen und zwar auff 
das honorableste, wie es jemahls zu erhalteu steliet, sowohl die Armée 
alsz das Hertzogthurab und die Vestung dadurch zu conserviren, welche 
alle sonsten zuletzt, da wir wegen allés zureichlichen soutiens ungewisz 
sind, in dera äuszersten verderben unauszbleiblich gesturtzet werden. 
Weszwegen die Instructiones, wie sub Lit. U. zuersehen, und Yollmacht 
Lit. W. vor die Herren Commissarien, alsz auch einige projiositiones sub 
Lit. X. expediren zulaszen, vor nöhtig befiuden. 

Dasz dieser Schlusz unanimiter von unsz sämbtlichen also gefaszet 
worden, solehes wird mit Unserer nahraen untersehrifft bestätiget. So 
geschehen in Tönningen den 16 April 1713. 

1. Stenbock m. p. 

C. G. Aschenberg in. p. Eeinholt Pattkull. A. P. Mardefelt. 
v. Bassevitz. H. F. v. Ferssen. 



Continuation des Kriegs Eahts. 
Actum Tönningen den 21:ten Aprilis 1713. 

Die zur condescendiruug einer negotiation zwischen dieser Armée 
und der Crohn Dennemarck, von gegenwiirtigem Krieges Eaht denomi- 
nirte und abgeschickte herren Commissarij haben an heutigera dato in 
voller versaiublung jetztgeraeklten Krieges Eaht referiret: Wie dasz die- 
selbe den 17:ten dieses^n Simonsberg zeitig angelanget, weder selbigen 
Tages aber, noeh den I8:ten und l9:ten hujus mit denen von Däuischer 
Seythe ad hunc actum constituirten Commissarijs ichtwaa vornehmen kön- 
nen, weil dieselbe vorgegeben, dasz von ihrem Könige Sie zwar desz- 
halb bereits bevollmächtiget, solehe plenipotence aber von ihnen hinwie- 
der zuriicke gefodert wäre. Endlich den 20:ten dieses wäre die confe- 
rence vor mittags angegangen, und wehre ausz den alda gefiihrteD pro- 
tocoll und angefiigten beylagen, wasz alda passiret, und wieweit man 
mit mehreiwehnten Könighu Dänischen Commissariis in dieser affaire ge- 
koramen, zuersehen:. Wobey ofiwohlbesagte herren Commissarii gemeldet, 
dasz die Diinische Gevolhnächtigte uber die von unser Seiths eingegebene 
prorositiones miuidtlich zu raiaonniren, undt einige Vorstellung anzuneh- 



230 

men, sich gar nicht einlaszen wolleii, son dem, wie ausz dera angefiigten 
protocoll erhellet, nach einer a parte unter sieh gehaltenen conference 
ihre antwort punctatim schriftlich eingereicliet; So aber viel raehr ange- 
regte nnser-seytige herren Comraissarij ad referendum genommen, gestalt 
Sie hierait ihro relation abgestattet, wobey das bemelclte protocoll nebst 
allén beylagen verlesen ward, vide beylage N:o 1 cura adjunctia A. B. C. 
et D. In gegenwertiger session fanden sich personlich eiu der herr obri- 
ster Bassewitz, so vor einigen Tagen zuriickgekommen, imgleichen der 
Major Palmstruck, so auf Commando gewesen, diesen wurde das gantze 
protocoll von wort zu worte vorgelesen, da dan der obrister Bassewitz 
auszdrucklich meldete, man muste absoluraent in die angetraerene nego- 
tiation condescendiren, dann dem Könige an die conservation dieser 
Armée a ra meisten gelegen; welehem voto sich der Major Palmstruck 
conformirte 

Nach abgelegter Relation und geschehener publicirung raehrbemeld- 
ten protocolli Commissionis schiekte der Geheime Bali t Baron Goertz in 
wehrender session an des hochgebohrnen herm Königlm Bahts und Felt 
marschalls Hochgräffhn Excellence ein abermahliges schreiben, deszen 
contenta ausz der beylage N:o 2 zuersehen. Sothaner brieff ward eben 
mäszig pubiicé vorgelesen, und fand sich besagt er Geheime Baht Baron 
Goertz hierauff bald hernach personlich in gegenwertigem Krieges Con- 
seille ein, producirte iiber die von denen Dänischen Plenipotentiariis an 
dieszeitige herren Comniissarien bereits auff die an selbige iibergebene 
propositiones ertheilte schrifftliche antwort, andere Articuls, vid. N:o 3, 
so Ihro Königlm Maytt. von Dennemarck eingewilliget; welche pro et 
contra durch verschiedene dariiber gefuhrte discourse ventiliret wiirden; 
Ehe man aber hieruber zu dera finalen schlusz schritte, redete hoehge- 
dachte hochgräfflm Excellence die gesanite Generalitet, obristen und Chefs 
derer Regimenter nochmahls folgender gestalt an: 

Lieben bräder! In Jhro Königlm Mayt. diensten habe ich nuh- 
raehro bisz in das ol:ste Jahr mit aller ruliinlieheu Treue und reputa- 
tion meinen degen gefiihret, und nmsz ich gestehen, dasz alle diejenige, 
so ich zu commandirerj die Ehre gehabt, solches rait gleicher honneur 
gethan. Mein lurt/, blutet mir. und kan ich vor wehmuht fast nicht 
ausz sprechen, wie heftig es mir in ra einer Seelen kräncke, dasz unsz die 
wirdiigen eveneinents und die superiorité unserer feinde in eine derge- 
Btaltige deplorable situation gesetzet, dasz nun von feindtlicher Seythe 
begehret wird, das ober gewehr abzulegen, solches an den feind zulief- 
fern, und ohne selbiges diese festung zu quittiren: Ich vor mein tbeil 
bin bereit, ehe alle äuszerste extremiteten und darausz zu entstehende 
fata zu untergeben, und mich vor die honneur Ihro Königlm Maytt. 
waffen Baci iliren zulaszen, alsz wieder der Crohn Schweden und unserer 
Vorfahren von undencklichen Jahren ber ständig conservirte gloire und 
weltkundige Tapfeikeit, in dieses anniuhlen zu condescendiren: 

So Btelle ii h Euch, Wehrteste Bräder! auch vor, dasz oftgedachter 
Geheime Ra ht Baron Goertz in seinem ietzo verleseuen Schreiben remon- 
striret, dasz ich rait dera fursten Mentzikow und dera felt raarschall 
Flemming in eine conference treten raöchte, umb seiner raeijnung nach, 



231 

durch meine presence die remedirung dieses panctea desto leichter zu 
treffen; Wan aber Ihro Könighn Maytt. mir durch einen de dato Ben- 
der d, 17:ten Decembr. 1712 zugeschickten brieff auszdriicklich verbohten, 
mit dem feiude in keine miindtliche unterredung niich zu engagiren; 
alsz werdet Ihr, lieben briider, Euch nacli eurem besten wiszen, Ver- 
stande und Gewiszen äuszern, wasz Eure finale declaration und Eut- 
sclilusz ratione der angemuhteten ablegung des Gewelirs sey, imgleichen 
ob Ihr vor rahtsam tindet, dasz ich wieder allerhöchstés Könighs Ver- 
boht mich durch eine zugehende conference, sönder gefahr einer schwe- 
r en Verantwortung exponiren könne: Uberleget dieses bey Euch. wohl, 
md eröffnet mir eure meynung, wie Ihr es vor Gott, an dem gestrengen 
Cerichte, Ihro Könighn Maytt., und in eurem selbst eigenem gewiszen 
zuverantworten, Euch getrauet. 

Hierauff haben die gasambte generalitet, die obristen und Chefs 
unaiimi voto beschloszen, in die gäntzliche ablegung des ober gewehrs 
und abgebuug der Canonen an den feind keines weges zu condescendi- 
ren, sondern sich vielmehr bisz auff den letzten mann sacrifiren zulaszen, 
und alle etwa zustoszende extremiteten abzuwarten, gestalt dieselbe auch 
nicht vor rahtsam linden, dasz offterwehnte Hochgräffhe Excellence, sich 
wiedev allerhöchstbemeldter Könighn Maytt. auszdrucklichen ordre expo- 
niren, gegen alle Krieges methode alsz commandirender Chef dieser 
Armée ausz der vestung begeben, und in eine conference mit dem feinde 
deszhab treten möchten. Es ward auch unaniraiter beschloszen, die ein- 
gereichte Dänische articuls in so weit anzunehraen, umb zu sehen, ob 
ratione der praetendirten abgebung des ober gewehrs und Canonen ein 
expediem gefunden werden könne: gestalt man auch auff des Geheimen 
Raht Baion Goertzens eingeschickteu brieff eine antwort zuertheilen belie- 
bete. Zu welchem ende alle Generals und anwesende Obristen auf den 
morgenden tag umb 5 uhr friihe, zusammen zukommen, bestimmet 
wurden. 

In fidem Protocolli 
subscripsit 

llahn. 

m. p. 



Actum den 22:ten Aprill 1713. 

Heute haben sich dera gestrigen Schlusz zu folge die gesamte Gene- 
ralité und anwesende Obristen abermahl versamlet, und ist die antwort 
auff mehr besagten Baron Goertzens Schreiben verfertiget, und in pleno 
consessu verlesen worden, vid: N:o 4. gestalt auch itzterwehnter Geheime 
Raht Baron Goertz einige articul, so die Dähnen in gelinderen terrainis 
an ihn nach hin auff die, durch die dieszeitige herren Commissarien ein- 
gegebene propositiones eingereichet, produciret. Wannenhero Ein Krieges 
llaht dieselbe reifflich zu iiberlegen und zu ventiliren beliebet, wohl vor- 
ausz sehend, dasz falsz dem feinde die von unsz im Eyderstädschen 
auszerhalb der Vestung stehende Trouppen zu delogiren ein ernst seyn 



232 

solte, welches doch gar leicht geschehen kan, dieselbe die Vestung durch 
feuer ängstigen und die Mulilen ruiniren möchten, ohngeachtet nieraand 
die letzte extremité abzuwarten scheuet, sondern wen dadurch dem Könige 
und dem Vaterlande einiger dienst geschehen könte, so aber gar nicht 
abzuselien, auch sich mit allén freuden zu sacrifiren erböhtig, es eineu 
sehr kläglichen auszgang mit unsz nehmen werde. 

Wurden demnach die herren General Majors Pattkull und Mellin 
nebst allén Obristen benaudt, den andern Tag zusammen zu kommen 
und solche affaire vor zunehmen; der herr General Major Marschalek 
aber ward an die postirungen im lande, weil man vernoramen, dasz der 
feind in volleiu mouvement wäre, versandt, umb alda alle miigliche an 
stalten zu machen. 

Da nun ein gesambter Krieges Raht an keiue Capitulation öder 
accord gedacht, alsz dnrch inständiges anhalten des herrn Geheinen 
Eaht Baron Goertzens und durefa anleytung des herrn AdmiuistraUris 
Hochfiirsthen durchlaucht Scbréiben, wodurch der Vestung Tönningen und 
des Hertzogthumb Holsteins klärlicher untergang vorgestellet wird, wan 
nerablich die Armée, auszer hoffhung allerseitigen secourses von uvres 
und Entsatzung, der letzten extremité sich unterwerffen sollen, inge- 
mercket die einreiszende Kranckheit, der Miihlen augenscheinliche defahr 
durch des feind es feuer, zugeschweigen ilirer uubrauchbarkeit bey »illem 
wetter, unsere allerstärckste feinde seyn werden, mit mehren umbstinden, 
so unumbgänglich, wie oberwehnt entstehen können, wieder unsz slreiten: 
So hat man auch unanim vor guht befunden, den Geheimen Raht (Joertz 
zuersuchen, dasz man allerseits gesonnen, alle extremité und untergang 
lieber abzuwarten, alsz das gewehr zu extradiren, und solcber gestalt Ihro 
Maytt. biszher siegenden waffen einige Verkleineruug zuzufiigen, weszfals 
auch in denen ventilirten punden man die Zahl des Gewehrs zu 7,000 
auszgesetzet, da die Armée nach abgang der Todten und berindtlichen 
krancken sich in Revben und gliedern die anzahl nicht höher beträget; 
ward also der brieff durch den Trompeter an den herrn Baron Goertz 
addressiret. 

In fidera Protocolli 
subscripsit 

llahn. 

m. p. 



Actum den 23:ten Aprill 1713. 

In continuatione des Krieges Rahts wurden die gestriges Tages auf 
der Dähnen zuletzt eingegebene articul gemachte anmercknngen in pleno 
verleeen, und ward in diesem consessu ventiliret, nacbdem oberwehnte 
antwort an den H:n Geheimen K ;i Ii t Baron Goertz ahgegangen, und man 
aller ortben vernimbt, dasz der feind sich imtner mehr und melir nahet, 
ob sothane anmerckungen an vielbemeldten Geheimen Eaht abgeacbic- 
ket werden solten, ebe und bevor dieselbe alsz Interponens sich weiter 
nieldet. 



233 

Nach reifflicher iiberlegung dieser quaestion, tia man gestern ananim 
die negotiation zu treiben an des Hertzogen Administratoris durchl. hin- 
gescboben, auch declariret, dasz des Gewehrs, Cauonen, Estandarten, fiihn- 
lein, Paucken p. p. beybehaltung, der sämbtlichen Generalitet und Chefs 
ain meisten däran gelegen. So ist niclit roehr, alsz billig, dasz man dem 
Gebeimen Raht Baron Goertz, doch snb rosa ohn unterschrieben, alsz 
dem nnferhändler dieser Sachen conimuniciren, vide N:o 5, wie weit Ein 
Krieges Raht die von ihme ohne unterschrifft melioiirt eingegebene puncta 
angesehen, und selbige anzunehmen, gesonnen; da nun der herr 01)rister 
Bassewitz in gewiszen affairen unter derer ]S T ordischen alliirten zu verrei- 
sen, beurlaubet, so könne mehrbemeldter obrister selbiges mitnehmen, mit 
dem bedinge, dem herrn Geheimen Raht Goertz selbige zu iiberreichen, 
doch solchcr gestalt, dasz, vvan der Geheime Raht durch eingelauffene 
kundschafft von einem succurse vor unsz und der Vestung Tönningen 
einige apparence geben, öder aber sehen möchte, wasz solcher gestalt 
prsecaviret worden, niclit eingewilliget werden wolte, dasz Er alszdann 
zur beybehaltung Uno Königl-.n Maytt. wafiens gloire, eines jeden recht- 
schaffenen hier anwesenden officiers wohl erworbene reputation, selbiges 
annulliren, cassiren, und damit es vor niemandes augenschein komme, 
gäntzlich destruiren möge. 

Es ist iibrigens Ein Krieges Raht besorget, dasz der Geheime Raht 
Baron Goertz in die länge mit dem feinde eine besondere Capitulation 
der Vestung halber treffen, und die hand von der gantzen affaire abzie- 
hen werde, so ex voto unanimi singulorum zu notiren beliebet worden. 

In fidem Protocolli 
subscripsit 

Hahn. 

m. p. 



Actum den 2 6: ten A pr ill 1713. 

Aberniahl ward Ein Krieges Raht zusammeu geruflFen, indem der 
herr Baron und Geheime Raht Goertz wieder alhie anlangete, und wie 
sein brieff vom 24:ten hujus lautet, die gemachte resolution von sämbt- 
licher Generalitet verlanget; Also werdet ihr bräder nicht allein durch 
deszen schreiben, sondern durch des Königl-.n Raht Graff Vellingka auch 
denen dabey gefugten correspondencen und andere allegata, wiszen zu 
jugiren, wasz vor unsz am rerantwortlichsten zutbun stehet, da bereits 
der zustand, der lebensmittel halben, hie inncrhalb denen wiillen zur 
genuge bekant, und der iVind in vollem btgritf mit 10,000 zu pferde 
und 10,000 zu fusz unsere noch iibergebliebene Cavallerie vom lande 
hinein zu treiben; welchen zu wiederstehen, gleichfals wird die frage seyn, 
ob man solle die leuthe drauszen das äuszerste wagen laszen, da inan 
leiclit vorausz sehen kan den auszgang besonders da die leuthe ohne 
fourage und lebens mittel nacht und tag strappaziret werden, wie dan 
auch der abgang durch täghe desertio varmehret wird, und dem berichte 



234 

uach, die leuthe sehr miszvergniiget, auch auff selbige nicht viel zubauen 
seyn solle. Ihr wollet also getreulich nach bestem wiszen und gewiszen, 
auch äuszerstem verstande dic situation imsers itzigen zustandes ansehen, 
und also Eure Meynungen sägen, ein Jeder vor sich, wasz in dieser 
extremitet zuthun und zulaszen sey. Hierauff ward woldbesagten H:n 
Geheimen Kalit Baron Goertzens brieff aufgelesen, vid: N:o 6, ferner des 
H:n Graff und Königbn Rahls Vellingks schreihen vom 16:ten und 21:ten 
hujus, vide sub N:o 7 et 8, item Envoyé Palmquists relation an Ihro 
Königbn Maytt., vid. N:o 9, wegen der unterredung mit dem Raets- 
pensionario. 

Nach diesen verlesenen brieffen und von Dänischer Seithen abermahl 
eingelauffcne articuln, vvurden dieselbe in ein und andere puncten geän- 
deit, und ist man hierauff zum votiren geschritten. 

Vota. 

Major Modée und Major Ebert Johan v. Meyrer geben ihr senti- 
ment, dasz nachdehm keine geldmittel zur bezahlung der Armée verhan- 
den, der Vorraht von brodt korn auch auff eine sehr kurtze zeit zureich- 
lich, und iibrigens keine apparence zum succurs verhanden, dasz man es 
auf keine extremitet ankommen laszen, sondern die vorjetzo angetragene 
Capitulation annehmen solle. 

Des H:n Obrist Lieutenants Carl Cronstedts schrifths Votum. Wie- 
wohl ich wiindschen möchte, in gegenwertiger inomenteusen affaire iiber- 
hoben zu scyn, meine gedancken zueröffnen, nichtes desto weniger, da es 
nicht zu ändern stehet, gchet mein sentiment unvorgreifflich folgender 
gestalt dahin: 

1. Wcil nach aller möglich geschchenen untersuehung in der hiesi- 
gen Vestung nicht niehr, alsz auff eineu Monahts zeit korn und auff 
acht tage geld, die unter Officierer und Gemeine zubezahlen, den Mann 
a 2 si. gerechnet, verhanden. 

2. Kanin auf einen tag vorraht an mehl anitzo befindtlich, und 
wan die Miihlen durch eine bombardirung, feuer öder andere zufälle rui- 
niret werden, und bey stillem wetter nicht mahlen können, so gar leichtl. 
geschehen kan, aller Vorraht und apparence zu einiger subsistance ausz 
ist, daneben es unsz an frischem waszer fehlet, und solches blosz durch 
das regen wetter gesamlet werden musz, iibrigens aber bereits vor ietzo 
vor geld kein fleisch, brodt und andere victualien fast nielir zubekommen. 

3. Die Trouppen von dem lande auch eingetricben werden möch- 
ten, die albie schon grassirende Kranckheiten ohnfehlbar raehr und mehr 
zunelimen werden, und man also zur conservation der Armée wenig öder 
gar niclitcs wird arbeiten können. 

4. Ausz allén Correspondencen derer Ministres gar nicht zu schlies- 
zen, dasz man einen zeitigen succurs von vivres öder ciner See Macht 
zuhoffen, vielinehr die zeit so länge auszgestellet wird, dasz allés verloh- 
ren gchet, wodurch als/.dcnn dic verlaugte bonneur gänlzlicli hinlallcn wird. 

5. Im fall einiger succurs ausz Schweden öder anderen puissaucen 
ankommen solte, und in dem siande wehre, die daselbst licgende Däni- 



235 

sclie Schiffe zu uberwältigen, seyn doch dieselbe nicht capables, denen 
feinden zuverhindern, den Eyderstrohm in der Eiufarth zuversencken, und 
unsz also die zufuhr zu hindern, vvie bereits geschehen. 

6. Ihro Königbn Maytt. wille und befehl ist mit der biesigen Ar- 
mée nach Pohlen zu gehen, derselben zustand aber nicht so beschaffen, 
dasz soldier von bie erfullet werden kan, vielmehr unsz Gott selbsten 
gleichsara die anleytung giebet, diese allerhöchsterwehnte intention zu 
effectuiren, dadurcb, dasz die feinde sel ber, nach Schweden transportiret 
zu werden, gelegenheit suppeditiren, alsz von wannen solches vor zuneh- 
men, und dahin zukommen, andere puissancen nicht so leicbt verwehren 
können, angemercket in Schweden die hiesige Afmée wieder in den stånd 
gebracht werden kan, und unsz also ein durchmarch uicht benommen 
werden mag, wie solches wohl von hie von dera feinde und anderen 
Puissancen verhindert worden. 

So kan ich ausz allén obigen raisons nicht änders absehen, alsz dasz 
nach einer kurtzen zeit das Ende zu gröszerer dishonneur alsz honneur, 
wie auch zura ohnfehlbaren schaden Ihro Königbn Maytt., und wieder 
dehro hohes Interesse ablauffen wird, und befinde dannenhero vor raht- 
sam, in zeiten durch eine honorable capitulation ausz der affaire zukom- 
rapn, alsz nach hin, wan der Schaden nicht mehr zu repariren stehen 
wird, durch eine vergeblich abzuwartende extreraité, sich der discretion 
der feinde und allén darausz folgenden höchst schädlichen suiten zu com- 
mittiren, und dieses Hertzogthumbs und der Vestung totalen untergang 
zu befördern. Ich bin iibrigens vor inein theil bereit, den besten bluths 
tropfen aufzuopfern, wan es zu Ihro Königbn Maytt. diensten und der 
Arrnée conservation gereichen kan, es korarae zu welcher extreraité es 
iminer wolle, undt es mir befohlen wird. Tönningen den 26:ten April 
1713. 

Carl Croustedt. 



Auff befehl Ihrer hochgräffl:n Excellence des herrn feltmarschals, 
unsere gedancken zueröfnen, iiber itzige conjunctures, und dabey nach 
bestera Verstande, auff gewiszen, Eyd und pflicht zusagen, was mittel 
unsers diinckens am fiiglichsten bey so gestalten sachen anzugreiffen, 
haben wir unterschriebene obristen unsz folgender maszen declariren sollen. 

Dasz, nachdem sowohl ausz der starcken annäherung der feinde uns- 
zere drauszen liegende Cavallerie sich gezwungen sehen musz, das landt 
zu quittiren, die noch iibrigen pferde zu tödten, und sich einzuziehen in 
der Vestung, woselbst das brodt innerhalb gar wenigen wochen, das geld 
aber innerhalb 8 tagen, ans denen oben irn protocoll angefiihrten raisons 
und allegaten ohiifehlbar geendiget ist, geschweige der Kranckheit und 
vielen anderen accidents, so das iibel beschleunigen können, worausz dann 
nichtes änders erfolgen kan, alsz in kurtzem ein totaler ruin und unter- 
gang der Arrnée. Also da unsz durch vermittelung des Hertzogs Adrai- 
nistratoris HochfiirstLn durchl. ein moyen proponiret wird, den rest der 
Arrnée itzo zu sauviren, linden wir solches unumbgänglich zu Ihro Kö- 
nigbn Maytt. dienste und des Yaterlandes Wollfarth cinzugehen, in so 



236 

weit, alsz unsz gestattet werden die conditiones, so hier im protocoll heute 
angefuhret, und pretendiret werden; wiedrigenfals, und ehe die gloire der 
KöuigLn waffen durch der feinde hochmuht leyden solte, die Armée auch 
auff unsichern grund mit gantz ungewaffneter hand sicb der feinde nicht 
nur, sondera des ländes Einwohner discretion ergeben, wir lieber geson- 
nen seyn, des Königes honneur und unsere eigene pflicht sambt reputa- 
tion mit dem letzten bluts tropfen zu versiegeln. Tönningen den 26:ten 
April 1713. 

Strömfelt. M. V. Falckenbergh. 

P. ADLERFELT. C. 11. SCHLIPPENBACH. B. C. WoLFRAD. 

11. V. Frölich. Carl G. Wolfrad. J. D. Schwanlodh. 
Fersen. Brunner. 



Diesem Voto bat auch der H-.r Obrister Bassewitz, Obrist-lieutenants 
Oppenbuscb, Löwenhaupt und Lillie in allein beygestimmet. 

Des H:n General Major Pattkulls Votum. 

Naeh deinmahlen alle raisons und motiven, so unsz dabin gebracht, 
in eine negotiation mit dem feinde zutreten, weitläuftig im protocoll 
eingefiihret und deduciret, so will mich darauff allerdings beruffen und 
referiret haben, finde debme zu folge, meinem geringen Verstande mich. 
bey so bewanten Sachen nicht rabtsam, die von seiten der feinde letztens 
gegebene propositiofles zu der trouppen auszmarch allerdings zuverwerlfen, 
und die negotiation zu abrurapiren, so weit die angebohtene conditiones 
mit suffisente garantie muniret, und stabiliret werden, zumablen man nicht 
absehen känn, dasz unsere Conditiones, naeh verlauff vielleicht weniger 
Ta<reu öder wochem auff einige manier und mittel zu verbeszern stehen, 
sondern das wiederspiel und der totale ruin und untergang sowohl der 
Armée nlsz Vestung klar fur augen stebet, so wenig kan man auch ausz 
allén Umbstiinden schlieszen, dasz Ibro Königbu Maytt. mehr damit kan 
gedienet werden, dasz hiesige Armée, ?o in Tönningen abimiret, alsz wan 
selbige naeh Schweden transportiret wird, maszen dadurch höchstgedachte 
Ihro Könighn Maytt. desseins können souteniret und auff dem letzten 
fall durch zusammenstoszung dieser mit denen in Schweden stehenden 
trouppen nicht wenig dazu eontril)uiren kan, dasz mehr allerhöchstge- 
dachte S : e Königbe Maytt., wie auch das Reich Schweden alsz anffrecht 
stehend, und le.s armes a la main kan und musz consideriret werden. 

Keiuholt 1'altkiill. 

Diesem Voto haben sich die herren General Majors Marschalek und 
Graff Mellin gäntzlieh confonniret. Zu dem H:ii General Major Graff 
Aachenberg, welcher bettlägerig, wurden der ll-.r General Major Graff 



237 

Mellin, Obrister Carl Wolfraht und Obrist-Heut. Cronstedt, arab deszelheo 
Votum hieruber einzuholen, abgeschicket, welehe referiret, wie dasz wohl- 
gedacbter herr General Major Graff Aschenberg, nacbdem Er sicb die 
gantze detaille der Sachen und wasz der H:r Geheime Eaht heute ulti- 
marié vorgestellet, vortragen laszen, sich denen vorliergehetiden Votis in 
allén conformiret, mid von eben diesem sentiment ist. 

Ihro Hochgräffhn Excellences Votum. 

Ob Ich zwar, wie bereits vielfaltig von mir vorgestellet worden, vor 
die gloire Ihro KönigLn Maytt. waffen alsz Ewer itzo cömmandirender 
Chef mich mit allem fienden sacrifiren zulaszen, auch bisz anff diese 
stnnde ungeändert entsehloszen und bereit bin, ich mir von Ewrer bisz 
dato erwiesenen Tapferkeit und Treue ein gleiches fästiglich versichern 
kan; indeszen durch alle diese extremiteten allerhögst gedachter Ihro 
Könighn Maytt. und dem Vaterlande nieht das geringste geholffen wird; 
daneben mir aber alsz Königlichem llaht allerdinges auch oblieget, nach 
bestem wiszen und äuszerstem Yerstande, gewiszens halber, dabin zuse- 
hen, wie des Vaterlandes frommen und beste hierin beobachtet, und also 
bey diesen Umbständen unserer jetzigen situation niclites verabsänmet 
werden möge. 

So finde ich vor rahtsam, weil es scheinet, dasz die drauszen ste- 
hende Cavallerie des feindes heran nahendcn superieuren anzahl und force 
nieht resistiren könne, die leuthe auch die continuirlichim strappaden, tag 
und nacht ausz zuhalten, incapables, daneben es selbigen an vivres und 
fourage fehlet, und durch die häulfige deserfiones der abgang mehr und 
mehr zunimbt, dasz es unverantwortlich, und wieder alle Krieges raison 
lauffe, die leuthe sönder einige darausz zuhoffende avantage zu exponi- 
ren, und musz man vielmehr dahin schen, wie sie zu Ihro Könighn 
Maytt. ferneren beszern diensteu conserviret werden mogen. Was iibri- 
gens die von dem H:n Geheimen Raht Baron Goertz anitzo abermahls 
von Dänischer seite zu treffung eines accomodements angetragene proposi- 
tiones betrifft, ersehet Ihr briider, ausz denen anitzo Euch vorgelesenen 
Correspondencen, wie zu einigem secours, so iu erhaltung benötigter viv- 
res und einer zahlreichen Armée bestehet, keine so zeitige alsz benötigte 
apparcnce verhanden, man vielmehr bey anderweitigen Höffen, mit weit- 
laiiftigen praeliminaribus die merita causie zu examiniren, unsz mit vergc- 
blicher hoffuuug speiset, zu anszrustung der Gottenburgischen Escpiadiv, 
wie der herr Könighe Kalit Graff Velliugk bericbtet, allererst anstalt ge- 
inachet wird, so dasz man von ihrem auszgange, wan selbiger gescheheo 
soll, nieht versichert sey, zugeschweigcn, dasz damit anhero einzulauflfen, 
kein mittel verhanden, weil die feinde nieister vora dem Eyderstrom seyn, 
und wnn ja eine stärckere macht alsz die iluige, zur See ankommen solte, 
durch versenckung der Einfart, und wan sie sich der dämrae bemächli- 
get, so ihnen von unsz nieht gewehrel werden könte, solchen etwa anzu- 
konimendeu suecurs gar leichtlich zuriick zuhalten, im stande seyn. Wasz 
an geld mitteln und Vorraht an brodt kom, wan der Commendanl anff 
5 monaht davon seine Garnison zu conserviren, das benötigte quantum 



238 

einbehält, alllie verbanden, uud auf wie länge man die leuthe zu unter- 
halten stat machen kan, zeugen gedaehten Cominendanten und unseres 
General Kiieges Commissariats deszhalb eingegebene berichte zur gniige. 
Uberleget daneben, dasz die furstLe Geheimen llähte Baron Goertz und 
Baner, imgleichen melir erwehnt hiesiger Comraendant durch ihre einge- 
scbickte und gegenwärtigem Kiieges Raht angefiigte autworten, vid: N:o 
10, 11, 12, sich auszdriieklich erkläret, ausz detn Magazin fort niclites 
mehr zu reichen, alsz wasz nach abzug obbemelter 5 monahthn provisio- 
nal geniachten anstaltung vor die furstLe soldatesque iibrig, imgleichen 
kein geld zu zahlen, sich finale declariret, und aufs feyerlichste protestiret. 
Ob man nun zwar auff den erfolgenden äuszersten nohtfall, als welcher 
kein gesetze hat, sich gemiisziget siehet, init gewalt die Cassa des Hert- 
zoges und (las furstLe Magazin anzugreiffen, und dabey billig vorzustel- 
len hat, dasz diejenigen glieder, so mit unsz in gleicher harmonie und 
einigkeit dem feinde resistiren sollen, dadurch aufstöszig gemachet werden, 
und daiinenhero, da man uicht weisz, ob die von unser seithe vorge- 
schlagene conditiones acceptiret werden möchteii, eventualiter darzu resol- 
virct; So ist demioch gar leicht zubeurtheilen, dasz dieser Vorraht gar 
nicht länge ausztragen kan, und das jetzige iibel alszdanu viel ärger wer- 
den wird; die kurtze Zeit, so wir dadurch gewinnen, bringet unsz den 
nutzen zu wege, dasz wir zuletzt ohne eintzig zuerhaltende Conditiones 
unsz schlechterdings a discretion ergeben, und die Vestung denen feinden 
zum höchsten ruin und scbaden des gantzen Hertzogthums uud der 
Crohn Schweden einräuinen miiszen. 

Conclusu in. 

Solchen umbständen nach. und da man die unauszbleibliche gefahr 
und den totalen untergang der jetzigen Armée vor augen siehet, linden 
Wir uuanimi voto, ohngeachtet des Envoyé Palmquists an Ihro Königbn 
Maytt. geniachten, und unsz ausz Hainbourg communicirten Relation, 
angemercket linne unser Zustand gar nicht bekant, er sich auch dieser 
expressionen gegen der Staaden Pensionarium in deme mit ihnie gebabten 
discours blosz zu dem ende gebrauchet, damit Er bemclte Staaden desto 
eher, sich dieser affair; mit nachdruck au zu nehinen, pcrsuadiren möch- 
te; ubrigen8 aber alle deszen raisonemenls unsz dennoch hiilflosz laszeo, 
uud nichtcs positives zu unserem souticu licy sich fiihren, offt allcrhöchst- 
crwehntcr Königbn Maytt allerguädigsten intention geraäsz, nemblich mit 
der Armcc nach 1'ohlcu zu gcheii, kein uäher expedient, alsz wan durch 
acceptirung dieser letzt eingereichten und von unsz in dem einen und 
andern puncte zu unser avantage geänderten und angemerckten articuln 
wir diesc manschaft zu conservireu unsz augelegen Beyn laszen, und die- 
selbe nicht rejettiren, angemercket durch eine desperate entschlieszung 
weder I Ii ro Königbn Maytt., dem Vaterlande, noch der Armée gcholffcu. 
sondera unverantwortlicher \veis(; die Vestung und das llertzogthum viel- 
leicht ohne eintzige hoffnung, daezelbe jemahla zu recuperiren, des fein- 
des discretion iiberlaszen wird, dasz wir unsz des Ilertzogs Administrato- 
ris durchl. veriuittelung gcfallen laszen miiszen, jedoch dergestalt, dasz 



2.39 

derselbe iiber die festhaltung ;illes desjenigen von Dänischer seite, so man 
in denen bey die letzt iibergebene puncta befindtlichen annierckungen 
annotiret, eine gnugsame und gesicherte garantie von anderweitigen puis- 
sancen verschaffen, danebeti die Versprochene zura transport benötigte 
SchifTe und fahrzeuge zuerhalten, sorge trägen, die darzu benötigte gelder 
avanciren, eine monahts gage vor dem auszmarche der Armée vor selbige 
ausz Zahlen, der Verzehrung halber auff dem lande, ehe die Trouppen 
embarquiret werden, laut dem Cartell, Dennemarek vergniigen, die rancon 
srelder vorschieszen, vor die hinterlaszende krancke undt kranckenwächter 
an ober- und unter officierer, feltscherer, Priesters und gemeine raedica- 
menta und behörige gcldmittel bisz zu ilirer völligen genesung besorgen, 
selbige nach erhaltener restitution nach Schweden, öder an ihre Regi- 
menter transportiret werden zu könuen, anstalt maclien, zu entgegen neh- 
mung und unbeschädigter Verwahrung der nachbleibenden Canons, ober 
gewehr und mondirangs sorten, laut einer desz halb einzureichenden spe- 
cifikation an den biesigen Comniendanteu, imgleichen, dasz Er die Reu- 
ter-, dragoner-, und artilleri e-pferde nach einer ohne Iliro Königbn Maytt. 
schaden zu treffenden convention zu sich nelimen solle, eine ordre erthei- 
len, die in der Vestung Tönningen verwarlich abgelegte Canons, ober- 
gewehr und mondirangs sorten, laut erwehnter specitication au die Crohn 
Schweden, wan es verlanget wird, so, dasz davon nicht das geringste 
abgehen soll, wieder extradiren zulaszen, vermittelst einer desz halb ein- 
zugebenden schriftlichen assecuration sich anbeiszig machen, und letzlich. 
ehe die signatur der getroffenen Convention geschiehet, solches allés in 
der that praestiren, und mit gnugsamen versicherungen und documenten 
in allén stucken eftectivé adimpliren inöge. 

In fidem Protocolli 
subscripsit 

llahn. 

in. p. 



A c t u m d c n 3 : t e n April 1 1713. 

In continuation des Krieges Rahts ward vorgängig der sämbtlichen 
Generalitet, Obristen und Chefs derer Regiraenter vorgestellct, wie dasz, 
weil man nicht wiszen könte, ob feindtlicher Seite die von ausz ihnen 
vorgeschlagene conditiones angenomm#n werden möcbte, Ihro Hocbgräfflm 
Excellence alle behörige pnecautiones in onanera eventum zunehmen, an 
den biesigen Stadt Raht zu anschaffung benötigter geld mittel ein brieff 
abgegangen, deszen Inhalt sub beyhe N:o 13 zu ersehen, und dasz auf 
sothanen brieff eine antwort erfolget, welche auch in pleno verlesen 
wurde, vide beyhe N:o 14. Nach diesem abgelesenen antworts-schreiben 
redete hochgedachte des herrn Könighn Raht und felt marschalls Hoch- 
gräfflm Excellence wollbesagte Generalitet, obristen und Chefs von allén 
Regimentern, so zwar in dem vorigen termin dieses Conseilles nicht zuge- 
gen geweszen, anitzo aber pnesentes, folgender gestalt an: 



240 



Wehrteste Bräder ti n fl Ca me rad en. 



Esz wird Euch allén d;is, bey dem im verwichenen herbst aufs landt 
Riigen angelangten transport, zugestoszene Ungliiek annoch in frischem 
andencken beywohnen, und in wasz äuszersten arraulit, da es unsz fast 
an allem fehlete, und ein jeder sedn brodt auff dem räcken mitnehmen 
muste, wir ausz Stralsund ausz marchiret, nicht unbekant seyn. Auszer 
diesem unsern damahligen armseeligen Zustande musten wir bev Dam- 
garten iiber einen dergestaltigen pass unsere march route fortsetzen, wel- 
cher wan die feinde selbigen gebiihrend zu defendiren, anstalt gemachet, 
und unsz solehen opiniatre dispuliret, unsere gantze Armée zu selbiger 
Zeit bereits total zu ruiniren, capable war, allein auch iiber diesen gin- 
gen Wir durch Gottes beystand glucklich, und gehingten im Mecklen- 
burgischen an; dem feinde darauff zu attaquiren, war eine unmiiglichkeit, 
weil sich derselbe bey Siilt und denen herumliegenden Morasten mit 
einer starcken liuie gar zu profitable versehen, so war auch das wenig 
mitgebrachte brodt auf, bey Ribnitz h ingegen fast nichtes zu bekommen, 
dergestalt, dasz die leuthe von hunger, Kälte und näsze gantz abge- 
mattet waren. Wir setzten unsz hierauff zwischen Bostock und die 
Warne, in Meinung, die Armée einiger maszen zu refraichiren, wasz wir 
aber auch alda vor noht und armuht anszgestanden, wird einem jeden unter 
Euch, welche Regimenter und Gemeine coramandiren, bewust seyn. Man 
hatte damahls den anschlag, alle unsere Bagage naeher Wisraar zuschic- 
ken, und sodan einen schleunigen march vor zunehmen, alleine die 
iibelen wege und das continuirliohe Regenwctter wolten unsz solchea nicht 
gestatten. Bey diesen verworrenen umbst änden resolvirten wir in dem 
nahmen Gottes die Dånen, ehe sich selbige mit ihren alliirten conjun- 
giret, anzugreiffen, welcbes auch bey Gadebusch gesehahe. Es ist zwar 
nicht ohne, dasz Ihr insgesambt und ein jeder absonderlich bey dieser 
considerablen action Eurer tapferkeit, unverzagten muhts und Treue vor 
Ihro Könighn Maytt. besondere proben abgeleget, alleine, wan ihr bey 
Euch selbst die superieure anzahl der feinde, den vortheilhaften orth, 
woselbst ihre Armée rangiret stånd, den schweren march, so unsere leu- 
the zuvor tag und nacht gethan, und wie sowohl menschen als ])f'erde 
gantz abgemnttet waren, gebiihiend iiberleget, wird niemand unter Euch 
in abrede seyn können, dasz nach .dier Krieges raison wir den kurtzern 
hatten ziehen miiszen, und unsere eihaltene Victoire ein pures miraele 
Gottes und deszen wercke eintzig und nllein gewesen. Wie die Armée 
nach dieser erwehnten Victoire begchaffen, und ob wir die feinde aber- 
mahlen anzugreiffen, capable waren, solches wiszet Ihr, wehrteste bräder, 
mchr alsz zuwohl, und wird Euch der damahlige miserable zustand der 
Regimenter annoch vor augen sebweben. Von dieser wieder den feind 
erhaltenen avantage lie>z ich durch den H:n obristen Löwenstera an den 
herrn Könighn Raht Graff Vellingk rapportiren, und erhohlte mich bey 
demselben ralits, wasz ferner anzufangen, indem den feind aufs neue zu 
attaquiren, die gröszeste unmiiglichkeit ware, da ich dan von gedachtem 
H-.n Könighn Raht und Graff Vellingk durch itztbemeldten H:n obristen 
Löwenstern eine antwort zuriicke bekam, dasz ich ins Holsteinische riieken 



241 

möchte, umb alda dic Armée zu rccruitiren, vor selbige gute quartiere 
zuschaffen vind defensive zu agiren, der Czaar wiirde innerhalb 3 wochen 
abgehen, und mit seiner Armée, weil in dem Orient die situation unse- 
rer affairea höchst profitable stiinde, und Ihro Königl-.e Maytt. im auf- 
bruch wären, sich zuriick ziehen miiszen; die gaDtze Generalitet appro- 
birte dieses conseil, und nahmen wir also unsern march nach Holstein, 
da wir dan bey Herrenfahr olmweit Lubeck die Traue zu passiren, nicht 
ein geringeres alsz bey Daragarten risquirten, angemercket, wan die 
feinde unsz in den Rucken gefallen, es leicht mit unsz gar auszgewesen, 
alleine auch dieses halfT unsz Gott innerhalb 2 tage und nächte gliicklich 
iiberstehen. Nachdem wir in Holstein eingeriicket, uqd darinnen defen- 
sive gehen milsten, wiszet Ihr, bröder, wasz vor schlecbte quartiere, da 
allés gefliichtet, und an den wenigsten örthern die leuthe in ihren Häu- 
sern waren, Ihr gebabt, und wie wir, da die feinde unsz mit aller macht 
verfolgten, ständig marchiren miiszen, bisz wir bey Husum angelanget, 
und unsz auffm Mildstädter felde gesetzet, alwo wir 48 stunden en ordre 
de bataille rangiret gestanden, von dem feinde aber gar nicht angegriffen 
wurden. Icli hielte mit der Generalitet, ob man nach J uti and, öder 
wohin man gehen, öder auch, ob man den feind attaquiren solte, einen 
abermahligen Krieges lvaht, welche, nach reiffer iiberlegung gar keine 
avantage funden, sieh mit dem feinde zu engagiren, viel weniger nach 
Jutland zugehen, angemercket, wir alda gleichsam, alsz in einer falle, 
umb den halsz kommen masten, und von denen bauren todt geschlagen 
wurden, sondern dasz man sich in das Eyderstädtsche bisz auff weitere 
assistence ziehen wolte. Solches ist auch geschehen; wasz wir darinnen 
vor 'wege angetroffen, wie es an fourage und vivres gefehlet, erachte ich 
unnöhtig, weitläufftig vorzustellen, denn die erinnerung deszen mebr alsz 
zu viel am tage ist. Die Infanterie, so wir ins Eyderstädtsche gebracbt, 
war nicht iiber 5,000 mann; mit der Cavallerie ist daselbst des coupir- 
ten terrains halber nichts ausz zu richten. Ich lasze Euch solchem nach 
beurtheilen, ob man die gantze linie, das land wieder der feinde anfälle, 
unter bie und dar, der winters zeit halber, auffgeworffenen misthauffen, 
zubedecken, mit so weniger manschaft im stande gewesen. Es war also, 
unsz zu salviren, kein änder mittel iibrig, alsz in gegenwertiger Vestung 
Schutz zusuchen. Weil man sich aber auch hierin kein zulängliches sou- 
tien gleieh anfangs versprach, bearbeiteten wir unsz iiber die Eyder 
durchs Dittmarschen, umb den andern Transport bey Wismar zu erhål- 
len, zugehen, allein das stets anhaltende sturmwetter hindertc auch die- 
sen Yorsatz, und war es nicht ein geringes gliiek, dasz die damahls 
iibergesetze manschaft nicht in der feinde hände gerahten, sondern unbe- 
schädigt zuriiekgekomraen. Solchem nach ist es numehro die Eilfte 
woche, dasz wir alhie in der Vestung liegen; in wehrender dieser Zeit 
kam unlängst der Gebeime Raht Baron Göertz aidiero, und brachte von 
des herrn Hertzogs Administratoris hochfiirsthn durchl. mir ein Schreiben, 
in welchem höchstgedachten herrn Administratoris hochfursthe durchl. 
vorstelleten, da einigen Entsatz znerhalten, weder ausz Schweden noch 
andern ortlien einige hoffnung verbanden, die festung auch keinen pro- 

K. Villerh. Hisl. o. Ant. Ak. Handl. Del. ^~> 16 



242 

viant, falsz man das Siider-Eyderstädtsche zu behaubten incapable, erhal- 
ten könte, ausz dem Orient danebcn, durch das unserm allergnädigsten 
Könige zugestoszene ungliick, keine assistence zu vermuhten, ob nicht zu 
vermeydung eines sonst unvermeidlich gröszeren iibels, die Armée zu 
conserviren, die Yestung und das Hertzogthumb von dem bevorstehenden 
totalen ruin eubefreyen, man in eine leidliche convention eintreten wolte. 
Dieses allés liabe Ich Euch, wehrteste bräder und Cameradea sofort com- 
municiret, I hr habt solchen brieff selbst verlesen gehöret, und hat ge- 
dachter Geheime Raht Baron Goertz fiber dieses in dem versamleten 
Krieges Raht darfiber eine weitläuftige und auszfuhrliche rede gehalten. 
Esz ereignete sich dannenhero zu selbiger Zeit die queestio, ob man mit 
dem feindc in eine negotiation sich einlaszen, öder die extremite abwar- 
ten solte? Hierauf schlosz Ein Krieges Raht unanimi voto, ausz deneu 
in dem protocoll befindtlich reifflich iiberlegten ursachen, in eine hande- 
lung durch bearbeytung des herrn Administratoris hochfiirsthu durchl. 
mit dem Könige von Dennemarck zu condescendiren: Esz wurden zu 
solchem ende einige Commissaricn ausz euren mittelu, sothane negotiation 
vor zu nehmen, benandt, wie dan auch desz halb benötigte propositiones 
verfaszet wurden. Selbige hat der König von Dennemarck schlechter- 
dinges rejettiret, und verlanget, dasz wir unsz alsz gefangene a discretion 
ergeben solten, worauf unser seits das äuszerste zu wagen resolviret ward. 
Nachhin kabme der Geheime Raht Baron Goertz abermahl anhero, und 
reichete einige gelindere articuls ein, besage welchen unsz alle fähnlein, 
Estandarten und Paucken mit zu nehmen, imgleichen vor 400 mann 
ober-gewehr zu die Estandart und fahnen waehten, und die gantze Ar- 
mée mit Seythen gewehr und völliger bagage nach Schweden transpor- 
tiret zu werden, accordiret ward. wie solches der Inhalt besagter articuls 
mit mehrem zeuget. Man hat bey solcbe abermahlige articuls ein und 
andere nöhtige anmerckungcn angefuget, und selbige dem H:ii Geheimen 
Raht Baron Goertz raitgegeben, woraufif derselbe gegenwertigen brieff, 
vide beyl. 15, durch den furstbn Geheimen Secretaire Stambcken heute 
an mich abgeschicket, deszen inhalt Euch vorgelesen werden soll, und 
wird gedachter herr Secretaire iibrigeus selbst mundtlich vortragen, wasz 
ihme der H:r Geheime Raht E. K. Krieges Conseille anbey zu propo- 
niren, committiret. Solchem nach ward der brieff nebst denen darin 
befindtlichen beylagen publice verlesen. 

Nach sothanen verlesenen brieffe stellete ofterwehutcr Geheime Secre- 
taire vor, wie dasz der H-.r Geheime Raht nochmahls inständig crsuchen 
liesze, die angefangene negotiation nicht abzubrechen, sondern vielnuhr 
durch eine billige declaration dieselbe, so wie sie anitzo ultimato ange- 
tragen wfirde, zu verhfitung eiues gröszern iibells zu acceptiren, und 
inh.dts dem iiberreichten schreiben eine antwort an deszen principalen 
abzuschicken. 

Ihro Hochgräffl:n Excellence stelleten also in pleno vor, dasz man 
eotweder mit »Jer anuoch gesunden tnanschaft mann ror mann ausz der 
Vcstiiug gehen, die feinde attaquiren und sich also vor die gloire [hrer 
Königl:D Maytt. waffen sacrifiren laszen solte, öder das/ alhie alle extre- 
mite ub zu vvarten und man sieh bisz auf den letzten mann zu wehren 






243 

eiitschlosy.cn. Ilicrnuff raöchten die gesambte Generalité, Obristen und 
Chefs derer Regimenter, w;isz ihr sentiment sey, aich äuazern, wic sie es 
vor Gott, (lessen gestrengen K ichterstuhl, Ihro Maytt., dem Vaterlaude 
und in ihrem gewiszeu jeder zeit zn verantworten, sich getraueten. 

AuflF solchen Vortrag stelleten mehr erwehnte Generalitet, Obristen 
und Chefs derer Regimenter weitläuftig vor, dasz es impracticable wäre, 
etwas avantageuses wieder die feinde mit der geringen anzahl dieser 
armée vorzunehmen. vielraehr wurde man dieselbe wieder alle raison de 
guerre unverantwortlicher weise sacrifiren, und wehre dadurch weder Ihro 
KönigLen Maytt. noch dera Vaterlande das geringste geholffen, vielmehr 
wan diese manschaft durch einen accord conserviret werden könte, wehre 
inan solchen vor einer fruchtlosen desperation an zu nehnien, gewiszens 
halber, allerdings verbunden. 

Esz beschloszen iibrigens die sämbtlichen herrn Generals, Obristen 
und Chefs derer Regimenter, die letzt von Dänischer Seyte offerirte con- 
ditiones eher anzunehmen, als zu einer solchen desperaten resolution 
zuschreiten, öder die extremitet ab zu warten. 

Conclu su in. 

Ob zwar das terrain nicht impracticabler vor unsz alsz die feinde 
alhie ist, nichtes desto weniger dieselbe unsz an der superioté weit iiber- 
legen, indem selbige mit 20,000 raann ira Siider Eyderstädtschen stehen, 
wir hingegen an Infanterie — — — nur in allem unsz befinden, darzu 
dii^ pferde gantz miserable und fast zu keinen diensten mehr tauglich, 
die letzte extremitet auch ab zu warten, ausz der raison nicht thunlich, 
weil keiue apparence weder zu erhaltung einiger vivres öder einer armée 
verhauden, und also in kurtzem ausz hunger sodan einen viel schlech- 
tern accord wird eingehen miiszen, dasz daunenbero man gar nicht vor 
rahtsam finde, den feind anzui>reiffen, öder die äuszerste noht abzuwarten, 
sondera es ist nnanimi voto beliebet, das offerirte ultimatum anzuneh- 
men, Ihro Hochgräffhn Excellence zuersuchen, an den H:ii Gelieiraen 
ltaht Baron Goertz die verlangte antwort abgeheu zulaszen, und seynd 
dieselbe insgesambt mit den offerirten 400 mann zur Estandart und fah- 
nen wacht zu frieden. Darauff hocbgedacter des herrn felt mnrschalls 
hochgräfme Excellence die antwort, wie ausz der beyl. N:o 16 erhellet, 
auflfsetzen lieszen, und ging nach soldier durch geleseneu antwort ein 
Krieges Raht von einander. 

In iidem Protocolli 
subscripsit 

lluhn. 



"pi v 



in. 



Actum den 6:ten Maij 1713. 

Abermahls ward heute <-in Krieges Raht zuaaramen beruffen, und 
seynd in selbigem benebst der Generalitet, denen Obristcn und Chefs 



244 

derer Regiraenter, imgleichen alle Begiments officierer von der gantzen 
Armée zu gegen geweseD; da dann des hochgebohrnen herrn Könighn 
Raht nnd felt marschalls hochgräffhn Excellence in pleno vortrug, wie 
dasz gestern durcli den Dänisclien obristen and General Adjoutanten 
Lowenörn ein Schreiben von denen Könighn Dänischen Geheimen Räli- 
ten Wibe und Holstein. imgleichen von dem Geheimen Ra ht Baron von 
Goertz, und dem herrn Könighn Kaht GrnfF Vellingk an itzterwehnten 
Baron Göertz ein ebenmäsziger brieff eingelauffen, so insgesambt nnter 
den beylagen sub numeris 17. 18 et 19 angefiiget. Diese oberwehnte 
brieffe wurden publice verlesen, und discourirte man daruber eine geraume 
zeit, es ereigneten sich dannenhero voritzo diese f rågen: 1) Ob man 
erwehnten Geheimen Rähten Wibe und Holstein alleine antworten, öder 
nur blosz direoté an Uno Könighn Maytt. von Dennemarck schreiben, 
und auff was arth 2) diese antwort eingerichtet werden solte: Ehe man 
aber uber obige qusestiones zum votiren schritte, ward ein verschlag, 
wasz in dem fiirsthn magazin an Rogken, imgleichen an eingefliichteten 
getreyde alhie verhanden, unter des obristen und Commendauten Wulffs 
hand, N:o 20, imgleichen des Könighn General Krieges Comnrissaiiats 
designation, wasz in dem erwehnten fiirsthn magazin vermöge gebaltener 
visitation, gleicher gestalt verlesen, N:o 21, und stellete hoebbesagte 
hochgräffl:e Excellence daneben in einer nachdriicklichen rede vor, des 
erwehnten Geheimen Raht Baron Göertzens sub N:o 22 und lioeherwehn- 
ten herrn Könighn Raht Graff Vellingks sub N:o 23 publieirte brieffe 
reiflich zu uberlegen, und zwar wie der eistere unsz in dieser Vestung 
2 bis 3 monaht zu halten, und die burgerschaft soldier gestalt ausz 
zutreiben, an die hand giebet, indeszen selbigem anser Zustand, und wie 
solches unmiiglich, selbst bekant, und diesem nach billig zu muhtmaszeu, 
dasz hierunter was verborgenes stecke, und oftbenanter Geheime Raht 
Baron Goertz den mit dieser armée zu treffenden accord bey den Däh- 
nen selbst difticil machen, ja gar dieses negotium ausz einem gewiszen 
absehen contracarriren niiisze; der andere aber den veilust gedaohter 
Vestung viel höher halt, alsz wan die hiesige Könighe trouppen gäntz- 
lich im felde ruassacriret wurden. Diesen sich vor itzo hervorthuenden 
umbstanden nach. liielten Ihro Hochgräffhn Excellence vor höchstrahtsam, 
solehes in genaue erwegung zunehmen, und damit dun-h eine etwa ein- 
zugebende Capitulation diese Vestuug dennoch nicht in der feinde hände 
gerahten, und vielleicht ohne eintzige absicht, dieselbe jemahls zu reou- 
periren, zum totalen untergang des gantzen rJertzogthuras und irrepara- 
blen schaden des Prince (Jarl Friedrich s durehl. wieder das hohe inte- 
resse Iliro Könighn Maytt. und der Crohu Schweden vcrlohren gehen 
möge, hieriiber mit dem aieseyenden fiirsthn Geheimen Raht Baron Baner 
in ein Conseill zutreten, und Ihme solches allés nachdriicklicfa vor zu- 
stellen. WorautT unaniini voto beliebet ward. sowohl an [bro Könighn 
Maytt. von Dennemarck, alsz auch die herm Geheimen Rähte Wibe und 
Holstein Bchreiben zulaszen, und wurde, sothane brieffe zu iiberreichen, 
der herr obrister Baron Strömfelt deputiret, gestalt auch, diesem con- 
cluso zufolge, Uno Hochgräffhn Excellence, diese antworts schreiben, wie 
N:o 24. & 25. zuersehen. abfaszen las/en, und wurden sie, ehe selbe 



245 

abgingen, in pleno verlesen, und vor guht befunden, wie dan Ein Krieges 
Kalit, vermöge hochenvehnten bochgräffhn ExcelJences reraonstration vor 
böchst nöhtig befunden, in dieaer moment eu sen Sache mit denen fursthn 
Geheiraen ltiibten zusammen zutreten, umb vor die conservatiön dieser 
Vestung bev der, von seithen der Arniée zutreffenden Capitulation, ihres 
ortlies zulängliche und sattsahme prsecautiones zunelnnen, damit hiedureh 
gegenwertigen Krieges Conseille kiinftig keine verantwortung, sowohl bey 
Ibro Könighn Maytt. zu Schweden, alsz auch höchsterwehnten des Printz 
Carl Friedriehs durchl. zuwachsen, uud dit; Vestung in völliger und unge- 
kränckter possession ihres rechtmäszigen herrn verbleiben möge. Worauff 
E. Krieges Raht von einander gegangen. 

In fidem Protocolli 
subscripsit 

llah ii. 
m. p. 



A et u ra den 8: ten Maij 1713. 

In continuatione des Krieges Kalits proponirte Ihro Hochgräffl-.n 
Excellence, wie dasz der H:r Obrister Strömfelt von Ihro Köuighn Maytt. 
von Dennemarck zuriick gekommen, und sowohl eine antwort von höchst- 
bemeldter Könighn Maytt. alsz auch ein schreiben von dem Geheimen 
Secretaire Stambcke, nebst einer pro niemoria un ter deszelben hand ihme 
eingrereichten document, so beyderseits sub numeris 26., 27. & 28. be- 
findtlich, mitgebracht. Sothane brieffe und angeregtes pro memoria an- 
nectirtes documentum wurden in pleno verlesen, und stelle hocherwehnte 
Hochgräffl-.e Excellence Eines Krieges Kalits entschlieszung anheim, ob 
derselbe mit Ihro Königbn Maytt. von Dennemarck in eine conference 
sich ein zulaszen. von hie abreysen solte, in absicht, dasz der H:r Ge- 
heime Raht Baron Goertz in dem von oft bemeldten Geheimen Secre- 
taire Stambcke auff deszen auszdriicklm ordre aufgesetzten memoriale, 
wan ohne selbigem diese conference vorgenoramen wiirde, solches wicder 
Ihro Könighn Maytt. zu Schweden expressc ordre lieffe. Hierauff hat E. 
Kriege8 Raht naeh reiffer iiberlegung unanimi voto, weil aus des H:n 
Geheimen Raht Baron Göertzens auf zusetzen coininittirten pro memoria 
klärlich erhellet, dasz die Diinen mit unsz allein iu Tractaten einzugehen, 
und die Vestung sodan zu occupiren gesonnen, vor guht befunden, dasz 
Ihro Hochgräffhri Excellence, umb durch dero preseuce vor die conversa- 
tion (1) der Vestung ein mittel zu huden, benebst dem herrn General Majors 
Pattkull und Graff Mellin, denen herrn obristen Carl Wolfrad, Strömfelt, 
Schwanlodh uud Falckenberg besagte conference vor zunehmen, sich zu 
Ihro Königbn Maytt. von Dennemarcken verfugen raöchte, gestalt auch 
E. Krieges Kalit höchsterwehnter hochgräffl:r Excellence und denen herrn 
Generals und obristen iiberlaszen, die besten und pmfitablesten conditiones 
vor die Armée zubedingen, absonderlich und haubtsächlich aber dahin 
zusehen, dasz die Vestung beybehalten, und in dera besitz ihres recht- 
mäszigen herrn verbleiben raöge, gestalt E. Krieges Raht der festen 



246 

hoffnung ist, dasz Ihro Königl:e Maytt. anser allergnädigster hen, in 
betrachtung, dasz diese conference blosz zu des Hertzoges Carl Frie- 
drichs durchl. ländes und Vestung beybehaltung abgeziehlet, solches 
nicht ungnädig deuten werde. 

In fidem Protocolli 
subscripsit 

llahii. 

m. p. 



Actum den 8:ten May 1713. 

Eines Krieges Rahts beliebung und concluso zufolge, haben Ihro 
Hochgräffhe Excellence benebst denen herrn General Majors Pattkul 
und Mellin, irngleichen denen herrn obristen Carl Wolfrad, Strömfelt, 
Schwanlodh und Falckenberg sich in Oldenswort, umb mit Ihro könighn 
Maytt. von Dennemarck in eine conference zutreten, eingefunden. Höchst- 
beraelte Königl-.e Maytt. aber waren selbst nicht zugegen, sondern in 
ihrcm nahmen langeten des Hertzogs von Wiirtemberg hochfiirsthe 
durchl. und die beyden herrn Geheiraen Rähte Wibe und Ilolstein in 
des fursten Mentzikows quartier, irngleichen der Sachsische General 
feltraarschall Graff von Flemming nach mittage an. Da dan hochbe- 
sagte Hochgräffl:e Excellence mit höchsterwehnten durchl. und Excellen- 
ces die angeziehlte conference vornahmen, und denenselbcn in beyseyn 
derer raoscowitischen fursten Dolgoruky und Bipin in einer naehdriick- 
lichen redc vorstelleten, wie dasz Sie niemahls an einige negotiation 
•redacht, sondern des herrn Adininistratoris hochfiirsthe durchl. durch 
ein deszfalsz an Ihn abgelaszenes und durch den Geheiraen Raht Baron 
Goertz ihrae eingereichtes sehreiben darzu anleytung gegeben, gestalt 
denn auch hierauff von hiesiger Armée Commissarij auszbenandt, und 
denenselbcn gewisze propositioncs zu dem ende, solche denen von Dii ni- 
scher seythe hierzu gleichmäszig bevollinächtigten zu uberlieffern, von 
Einem Kricges liaht erthcilet werdeu. Auf diese propositioncs eifolgete 
eine dargestaltigc antwort, mit welcher Ihro Hochgräffl-.n Excellence 
und die Mesige Generalitet gar nicht zufrieden waren, so, dasz diese 
affaire eine kurtze zeit gleichsam rohete. Esz kam Lndeszen abermahl 
bemelter Geheime Raht Baron Goertz nach Tönningen /.nnicke, produ- 
cirte ein in gelinderen und näheren terminis abseiten der feinde aufge- 
seiztes project, mit diesem anerbieten, daräber in einem öder anderen 
puncte sich zu erklähren, und scinc gadancken zu eröfnen, gestalten Er 
noffete, Bolches allés in gutem siande zu bringen, wie er denn anch 
verschiedene annotata vmi selbsl zn linderung dieses abermahligen pro- 
jects einreichte. Man äuszerte sich hiesiger seithe durch einige anno- 
tata und gabe solche oftbenanten Geheimen Etahl mit, welcher zu Ihro 
Königbn Maytt. von Dennemarck abging. nach deszen damahligen ab- 
reysze rorsicherte derselbe E. Krieges Etahl schriftlichj wan die Äjmée 
mit :; !.i-/. 101) niann /.ii di Q Estandarten und fahn wachten das ober 
gewehr zubehalten, sich erklären rnöchte, ilas/ solches von Dänischer 



247 

Beythe zu accordiren, Er durch seine vermittelung zu wege bringen 
wolte, welches dic hiesige Generalitet, obristen mid chefs durch eine 
antwort auf 400 raanu bewilligten, diesem allén ohngeachtet, wäre ira 
nahmen ofthöchstberaelter KönigLn Maytt. zu Dennemarck von denen 
herrn Geheimen Kähte Wibe und Holstein, vor einigen tagen ein brieff 
eingelauffen, alsz ob man hiesiger seithe das an den Geheimen Raht 
Baron Goertz eingehändigte ultimatum anzunehmen refusiret, und also 
die angetragene negotiatiou abrumpiretj da aber wic oberwehnt der 
Geheime Raht Baron Goertz kein ultimatum jemahls eingereichet, son- 
dern blosz ein project, ohne einige unterschrift und gebiihrend anthori- 
siret, produciret, sich auch offeriret, sothanes project zur avantage der 
Könighn Trouppen in einem und dem andern puncte, wobey die dies- 
zeitige annotata gemachct worden, einzurichten, immittelst Ihro Hoch- 
sräfrhn Excellence mit des fursten Mentzikows durchl. öder den Gene- 
ral feltmarschall Flemming deszhalb zu correspondiren und zu tractiren 
keine gelegenheit gehabt, sondera durch auleytung des herrn Admini- 
stratoris hochfiirsthn durchl. durch den Baron Goertz sich schlechter- 
dings an den Könighn Dänischen Hoff gehalten; die gantze sache aber 
obangefiihrter maszen bewandt, und also in den terminis alsz ein bereits 
offerirtes ultimatum gar nicht, viel weniger alsz unser seita abrumpiret, 
ansesehen werden könte. So haben Ihro Hochsrräffhe Excellence noch- 

• • • 

mals inständigst urgiret, es bey der bereits promiturten und zugestan- 
dencn mitnehmung der Estandarten, fahnen, Paucken und Trommeln 
bewenden, und daneben die Yestung Tönningen, alsz in welche Er per 
stratagema gekoramen, in statu quo, ihrer possession nach, zulaszen, 
vorstcllende in absicht der superiorité der feindtlichen waffen, und da 
man in gegenwertige situation gerahten, von Ihme nicht wasz zu for- 
dern, welches selbigem nun die gantze Generalitet bey Ihro KönigLn 
Maytt. zu Schweden in höchste verantwortung setzen könte, wie Er 
dann auch nach dieser seiner explication, den Geheimen Raht Baron 
Goertz, betreffen die Vestung Tönningen, und da Er jederzeit alsz 
mediateur in dieser sache gebrauchct worden, zu schlieszung dieses 
negotij in die conference mit zunehmen, anhiclte, welches ihme aber 
schleciiterdin^es, und wic Ihro Könighe Maytt. von Dennemarck darzu 
keines weges rosolviren wnnlc. refusiret ward. Man blieb iibrigens 
feindthr sevthe bev ihrem sogenandten nltimato. wannenhero Ihro Hoch- 
gräffhe Excellence Ihme, worinnen solches ultimatum eigentlich bestehen 
solte, schriftl. zu ertheilen, umb dariiber in pleno mit der Generalitet, 
obristeu und Chefs zu deliberiren, ansuchte, da Ihme dan beygehendes 
in vim ultimati K:o 29. gegeben ward, und stelleten dieselbe vor, dasz 
diese negotiation mit der Vestung keine eonucxion hatte, und niemahls 
in einigen vortrag gerahten wäre, muste also die sache alsz eine a parte 
affaire consideriret werden. Ward demnach diese conference solcherge- 
stalt bisz dahin geboben. 

In fiden Protocolli 
subscripsit 

llahn. 
m. p. 



248 



Actum Tö 11 ningen -'den 9:ten Maij 1713. 



Am heutigen dato ward in Einern Krieges Raht, wasz gestern in 
Oldenswort passiret, und wieweit die sache gedielien, von Ihro Hoch- 
gräffl:n Excellence sowohl miindtlich vorgestellet, alsz auch wasz dar- 
iiber in die feder abgefaszet worden, publice verlesen, gestalt in diesem 
Krieges Raht der H:r Geheime Raht Baron Banner und der H:r obri- 
ster und Commendant Wulf zugegen waren; da dan besagter H:r Ge- 
heime Raht vorstellete, in consideration zuziehen, dasz die Vestung, wan 
die Armée eine Capitulation mit dem feinde treffen, und von hie aus 
ziehen solte, ohne dasz, der Vestung halber, einige praecautiones gema- 
chet, und dieses negotium auch abgethan wiirde, in grosze gefahr stiiude, 
unfehlbar in der feinde hände zugerahten, indehm die Könighe Dänische 
und Czarisclie trouppen, seit der zeit, dasz die Schwedische Armée hie 
hereingekommen, im lande alsz feinde agiret haben. Esz möchte Ein 
Krieges Raht iiberlegen, wieviel Ihro Könighe Maytt. zu Schweden an 
die conservation dieses orthes gelegen, und wasz der herr Könighe 
Raht Graff Vellingk deszhalb vor ein sentiment gegeben; solchem nach 
remonstrirte wohlgedachter herr Geheime Raht dieses nochmahls zu con- 
sideriren, und auf ein mittel bedacht zuseyn, die Vestung bey der pos- 
session des hauses Gottorfs zu conserviren, und dasz ein fiirstbr mini- 
stre das interesse des ländes und der Vestung zu observiren bey der 
negotiation wäre, öder Ihro Hochgräffkn Excellence der herr Könighe 
Raht und Pelt marschall ein mittel zur sicherheit offtbemelter Vestung 
bey den tractaten huden könte. Hierauff antwortete in pleno Ihro 
Excellence der herr Pelt marschall: Esz wird dem H:n Cieheimcn Raht 
und Baron bekant seyn, dasz man zwar bey eindringung der feinde ins 
Eyderstädtsche, seine sicherheit in Tönningen habe nehmen miiszen, 
bereits in den 3:ten bisz 4:ten monaht, wovon anfangs der herr Baron 
und Geheime Raht zum öftersten vorgestellet, dasz man kaum '.) a 6 
wochen subsistiren könte, ohngeachtet diesem alleiu hat man es bisz 
dato auszgehalten, theils durch dem fiirsthn theils durch baarem gelde, 
theils wasz von dem lande eingetrieben worden, da nun die feinde des 
Eyderstädtschen sich i$bemächtiget, die zufuhr zu waszer dargestalt ein- 
gesperret, dasz alle hofnung dadurch, etwas zu erlangen, verschu unden, 
der vorraht bey der biirgerschaft solehergestalt verringert, dasz die offi- 
cierer nicht vor geld das liebe brodt haben könncn, die fiirsthe Maga- 
zins nach genan gescheheuer visitation, wie auch zufolge des H:n obri- 
sten und Commendanten Wulfs eingegebene specification nichtes weiter 
zureicbiich fiir den gemeinen mann, so Königl. alsz furstl. alsz auf Ein 
monaht und 5 tage, diese umbstände werden zweiffels ohne dem ll:u 
Geheimen Kalit und Baron, benebst dem lim Geheimen Raht Baron 
Goertz bewogen haben, uns/ vorzustellen, und durch <[i-<. herm Admini- 
stratoris Hochfiirstl, durchl. Schreiben unsz ein zu rahten, mit dem 
Könige von Dennemarck in eine negotiation einzugehen, ihro tCönighn 
Maytt. zu Schweden trouppen au offieierer uml leuthe zu conserviren 
zusachen, wie. dann der H:r Baron Göertz sowohl ad protocollum alsz 
Bchliftlich vorgestellet, das/ nian die fiirsthe maga/.ins und Cassa keines 



249 

weges solte so entblöszen, dasz der fiirsthen Garnison nicht auf einige 
monahte ila - reichlicher unterhalt benommen wurde, wie solches mit 
niehrem ausz dem protocoll und den beylagen zu ersehen ist; da man 
nun Schwedischer seithe niemals olme des Baron Göertzens vermittelung 
auf einige negoriation bedaelit gewesen, öder dar/.u eingewilliget, wan 
man nicht vorausz gesehen den endtlichen auszgang, den Baron Göertz, 
die sache bestens zu menagiren, recommendiret, derselbe aber es dahin 
erebraclit, dasz lhro Königbe Maytt. von Denneniarck durch seine vor- 
stellungen durch deb.ro Geheime Bahte Wibe und Holstein unsz jiing- 
stens imponiret, inuerhalb 24 stunden zu expliciren, und solcher gestalt 
den Geheiinen Bali t Baron Göertz von aller negotiation gäntzlich ausz- 
geschloszen, wie dan auch die gestrig gehaltene conference ein solches 
mit mehrerem bezeuget. Worausz zu ersehen, dasz Er nimmermehr 
hierzu admittiret werden wird, man auch von keinei reddition der 
Vestung Tönningen gesprochen, sondern wegen der Armée das ultima- 
tum feindtLr seythe eintzigst verlanget; der H:r Baron Göertz durch 
deszen erinnerungen unter des secretarij Stambken au den H-.n obristen 
Strömfelt eingereichtes pro inemoria, zeiget gnugsam, dasz Er in appre- 
hension stehet, dasz man das auge von Diinischer seythe auf die erobe- 
rung Tönningen habe, welches zu mainteniren, der H:r Baron und 
Geheime Baht persuadiret seyn kan, dasz Schwedischer seythe der letzte 
bluts tropfen ungesparet bleiben soll. Wan uur der H:r Baron und 
Geheime Baht, wie auch der H:r obrister und Commendant wegen der 
subsistence auf so länge zeit, alsz der Baron Göertz es verlanget, belie- 
ben die benötigte vorsorge zu trägen, dasz das winszeln der verhunger- 
ten officierer und abgemergelten gemeinen einiger maszen könte gestillet 
werden, wiedrigenfals und da der H:r Geheime Baht und obrister darzu 
keine zulängliche auswege finden, Sie sich alszdan alhie äuszern wolten, 
ob es beszer, die letzte extremité in der vestung mit sambt der A.rmée 
abzuwarten, alsz die Armée durch negotiation miigiigst nach vorigen 
Einraht salviren zusuchen, und ob die vestung bey abzuwartender extre- 
mité conserviret werden kan, uie dan von Dänischer seithe ich mit den 
gestrigen Deputatis dieses vernommen, dasz man Diinischer seithe aller- 
dings nicht will hören, noch änders tractiren, alsz wie die letzt durch 
den Baron Göertz mitgebrachte propositiones im munde fuhren, worin- 
neu von der festung nichtes beriihret worden, so dasz ieh nicht absehen 
kan. auf was arth and weysze, da unsz nicht mehr, alsz nur 6 stunden 
zur cathegorischen declaration gelassen worden, wie Ich solte vermögen, 
mit lhro Könighn Maytt. von Denneniarck auf das neue mit der vestung 
zu tractiren, da ein solches gestern platterdings angesehen ward, alsz 
eine confusion, in absicht deszen, wasz bereits auf der bahne wäre. 
Wan der H:r Baron und Geheime Raht, wie auch der H:r obrister und 
Commendant sich auf dicse vorstellungen gciiuszert, und ein solches mit 
reiffen demonstrationibus in die wege so richten können, dasz das eine 
mit dem andern nicht gäntzlich versetzet wird. So werde mit dem 
gesambten General Krieges Raht zu einem endlichen schlusz schreiten, 
so wie wir es gedencken vor Gott und jedeni redtlichen månne zu 
verantworten. Der herr Geheime Raht reservirte sich die andere völlig 



250 

punctatim zu beantworteu, uud meldet vor itzo, wasz die subsistence 
anlanget, so haben Ihro Excellcnce der herr Graff Stenbock albereits 
von dera H:n obristen and Commendanten eine auszfiihrliche specifica- 
tion von hiesigem zustande erhalten, worauff man sieh beruffet, welches 
so länge zureichlich seyn kan, da Gott unsz vor andere incidence be- 
wahren wird, nnd zwar auf 1 monaht und 5 tage auf die iibrige zeit 
aber wisze Er kein raht; auff die qusestio, ob es beszer &c., saget der 
ILr Geheime Kalit, dasz ihrae solche frage nicht angehe, nnd Er sich 
in dera Krieges Rabt nicht raelire. Wegen reddition der vestnng be- 
ruffet sich der H:r Geheime Raht auf seine bereits gethane antwort. 

Die herren General Majors Pattkul und Graff Mellin, wie auch der 
Hrr obrister Marschalek stellen hiebey vor, dasz da dieselbe bey dera 
H:rn Geheinien Raht Baron Banner der subsistence halber, zusprechen 
deputiret gewesen, besagter H:r Geheime Raht sich auszdriicklich erkläh- 
ret, dasz, wan die Armée ausz gegangen, Sie schon die vestung selbsten 
mainteniren wolten; welches, der H:r Geheime Raht geredet zuhaben, 
gestanden, und zwar so viel ihnen muglich, angehend die subsistence. 
Hierauf raeldeten die obrist Lieutenants Reichel und Mentzer, dasz sich 
nicht nur verschiedene ofticiers bey ihnen gemeldet, dasz sie vor hunger 
und ausz raangell des brodts crepiren musten, danebeu die raeisten 
innerhalb etlichen tagen bereits kein brodt gegeszen, sondern dasz auch 
verschiedene von denen gemeinen gesprochen, wie sie sich ausz höch- 
ster noht, und da es an brodt und allem gebricht, entweder umbbrin- 
gem öder zu schelmen werden rmiszten. Solches hatten sie in gegen- 
wärtigera conseill lhro Hochgräffhn Excellence und der gantzen Gene- 
ralitet gebuhrend zu hinterbringen nicht umbhin können; da dann alle 
obristen und Chefs uno ore affirmirten, dasz dergleichen misere bey allén 
ihren Regimentern vorhanden, und die meisten officierer fast ausz hunger 
benebst denen gemeinen wegen raangell der pflege gestorbeu wiiren. 

Man fand iibrigens vor nöhtig, da derer feinde gestriges tages an 
unsz sub N:o 29. iibergebenen ultimati zufolge, man sich binnen selbi- 
ger zeit und 2 uhr heute nach mittage deszhalb finaliter entschli. szen 
solte, deti herrn Genera] Major Mellin und den h:n obristen Löwenstern 
mit nachgesetzter sehriftlichen declaration abzuschicken, vide N:o 30., 
und bestand iibrigens uaeh reiffer iiberlegung dieser einhelligt Schlusz: 

Conel us u ni. 

Wtil 1) laut der eingegebeneii und bey gegenwärtigem protocoll 
angefiigten specification tli-< hiesigen obristen und Commendanten Wulfs, 
und der von Binem Cönigbn General Krieges Commissariat eingereich- 
ten rapports an vivres wenig, öder fast gar nichtes verhandenj 2) 
wann die mählen ans/, mangel! des windes stille steben, nicht tnahlen 
können, öder durcb feuer bey einer bombardirung ruiniret werden, man 
nirlit auf .'! tage brodi zuschafifen capable, nnd sich aufs äuszerste 8 
tage in der vestung balten kan; 3) es an frischem waszer, uilehes von 
dem regenwetter allein aufgefangen und gesamlet werden musz, fehlet, 
dasz ubrige waszer alhie saltzig und brackwaszer istj 1) anitzo bereits 
an brodt und bier in der vestung ein solcher mangell, dasz in etlichen 



251 

tagen nichtes vor geld zubekommen gewesen; 5) dannenhcro die bisz 
dato heftig grassirte kranckheiten von tage zu tage melir und mehr 
zunehmen; (i) an medicamenten es daneben in der stadt-apothequen feh- 
let, alle fest kasten davon ledig, irnd also denen armen kraneken, dnniit 
zuhelffen, alle behörige mittel felilen; 7) durch absterben und tiiglielies 
desertiren die anzahl der tronppen mehr nnd niehr verringert wird; 8) 
die meisten officierer selbsten vor hunger erepiren und ein groszes theil 
derselben deszwegen kranck darnieder liegen und hingestorben ; 9) wan 
diese noht länger dauern solte, endlich ein völliger aufstand bey denen 
gemeinen knechten, so bereits sehr schwiirig seyn, unfehlbar zuliesorgen; 
10) kein secours, sowohl ausz Schweden alsz von andern orthen zuhof- 
fen; 11) die feinde nach denen béreits eröfneten trenchées, fals kein 
accoiuraodement erfolgen solte, die festung ohne zeit verlust anzugreiffen 
und zu bombardiren fest gesetzet, auch darzu alle praeparatoria in be- 
reitschaft haben; 12) man ausz obig angefuhrteu ursachen aber sich 
sodan alhie in der vestung 8 tage zuhalten, nicht capable, gesehwiege 
13): Nach des Geheimen Raht Baron Göertzs voritzo gethanen vortrag 
3 bisz 4 monaht diese Armée zu conserviren und die vestung zu main- 
teniren im stande ist; 14) solches allés des herrn Administratoris 
durchl. an Ihro hochgräffhn Exeelleuce abo-eganLienes schreiben und die 
darinnen, durch vermittelung deszelben, zu condescendirung in eine nego- 
tiation angefuhrte motiven sowohl, alsz 15) der Geheime Raht Baron 
Göertz in einer den 16:ten April a. c. in gegenwärtigem Krieges Raht 
gehaltenen weitläuftigen rede vorgestellet; 16) voritzo aber, man vveisz 
nicht, ausz wasz fur einem absehen nicht nur die obhanden gewesene 
negotiation durch die an den furst Mentzikow laut der Geheimen Rähte 
Wibe und Holstein schreiben gethanen ihme niemahls committirten rap- 
port zu contracarriren getraehtet; sondern 17) wieder seinen zu anneh- 
mung einer negotiation anfänglich gethanen antrag, und nach hin högsl 
opiniatre remonstrirte unmiiglichkeit in ermangelung einiges an vivres 
öder durch eine Armée zu vermuhtenden succurses voritzo sich in der 
vestung 3 bisz 4 monaht zuhalten vorschläget; 18) hierausz aber kliir- 
lich zu urtheilen, dasz darunter was verborgen stecken und 19) die 
angegebene diffidence zwischen i Inne und dem Dänischen hoffe ein simu- 
lirtes weszen seyn musz, iimb durch eine devgestaltige Intrigue, alsz ob 
die feinde ihn von der biszherigen negotiation, welche doch durch sel- 
bige und lim ihren anfang genommen, sich unter einem praetext ausz. 
der sache zu ziehen, und den feinde zu unserer desavantage einigen 
vortheil zu wege zubringenj 20) dannenhero auch nicht unbillig zu 
muhtmaszen, dasz gedachter Geheime Raht unter der hand sicii selbst 
bearbeite 3 die vestung nach unserm ausz marche in der feinde hände 
zuspielen, umb 21) den Mertzog Carl Friedrich alsz einem eventualen 
naehfolger der Crohn Schweden, nnd da er in derselben erzogen wird. 
desto eher von der possession des 1 lertzogthuiubs Holstein Schleswigs 
abzudrengen, und 22) dem Reiche Schweden die anitzo bedi-ängte Teut- 
sche Provincen desto eher zuhefreyen nnd zu mainteniren, alle mittel 
und wege ziivcrschncidcn ; 23) indeszeil nnd wan die Könighe Tronppen 
es darinnen auff die höchste extremité ankommen lieszen, 1'alsz die feinde 



252 

die festung par force zu occupiren, fest gesetzet, solches liieht hindern 
können; 24) vichnehr besagter festung durch den auszug erwehnter 
Trouppen zu guhte kommet, dasz auf inständigkeit des herrn Admini- 
stratoris hochfurstl-.n durchl. durch vermittelung des Eömischen Reiches 
dieselbe in statu quo gelaszen, uncl kiinftig desto eher, weil gedachtes 
Römische Reich dadurch inquietiret und causa communis gemachet wird, 
restituiret werden musz, fals keine andere geheime ursache darunter 
verborgen; dieses aber 25) entweder gar nicht, öder doch wenigstens 
viel sehwerer, wan die Armée darein bliebe, es auf eine extremité an- 
kommen liesze, und die feinde die festung jure belli occupirten, zuhof- 
fen, der Geheime Raht Baner und Commendant Wulf, 26) keine mittel 
die Armée iiber den angegebenen wenigen vorralit, weiter zu unterhalten 
wiszen, ohngeachtet der erstere, mehrbesagte festung, angehend die sub- 
sistence, durch denen fiirsthn Geheimen Rähten vorsorge zu inainteniren 
sich erklähret; 27) durch die auff Ihro Hochgräffl:n Excellence in dehro 
vortrag gethane qurestion; ob es beszer &. von ihme gegebene antwort, 
dasz Er sich in dem Krieges Raht nicht melire, da er doch von der 
conservation derselben, und der im gegentheil besorgenden verantwor- 
tung eine vorstellung gemachet, gnugsam an den tag gegeben, dasz 
durch der Trouppen verbleiben in der vestung derselben gar kein vor- 
theil zu wachse, öder selbige wieder die superiorité der feinde beschiitzet 
sey, und also 28) sein bey der movirten qmestion von der reddition 
der vestung von selbsten hinfält, 29) die feinde auch die affaire der 
vestung mit dieser negotiation gar nicht combiniret wiszen wollen, son- 
dern alsz eine confusion dabey consideriren. Schlieszlichen aber zum 
30) kein mittel iibrig, ferner zu opiniatriren. So hat Ein Krieges 
Raht unanimiter beschloszen, ausz zweyn iibeln das geringere zu erweh- 
len, und der feinde Ihr ultimato unsz zugesandte propositiones anzu- 
nehmen, dancbcn aber, da es nicht änders seyn und decliniret wt^rden 
kan, die Insignia denen feinden zu laszen. Actum ut snpra. 

In fidem Protocolli 
subscripsit 

llabu 

m. p. 

Actum den 1 l:ten M a i j 1713. 

A in heutigeil dato Mar aliermahl K. Crieges Raht zusammcn, da 
dann dir H:r obrister Strömfelt, so von denen iibrigeii (lommissarien 
ans/. Ollenswort anhero ge.scliicket worden, referiret, wie dasz die Däni- 
sche Commiasarij auf die wegen admittirung Eines Holsteinischen mini- 
stri sich bey der negotiation in niehts einlaszen wollen, vorgebend, dasz 
dieses ein gantz separates und zu der capitulation keines weges gehöri- 
ges wcrck Bey; wannenhero mehrerwehnte dics/.eitige Coramissarij die 
sache ad referendum genommen, gestalt solches Ihro Hochgräffhn Excel- 
li un: nnd dem gesambten Krieges Kalit in pleno weitläuftig referiret 
wurde. Hochgedachte bochgräffl:n Excellence lieszen 2 von dem H:n 
Könighn Raht riralf Vellingk au dieselbe abgelaszene scbreiben, vide 



253 

N:o 31. 32. benebst einer [nlage von dem Schwedischen bey dem frant- 
zösischen Hoffe befindtlicheri ministre Sparre, vid. N:o 33., publice ver- 
lesen, und stelleten in einer nachdriichhn redo fur, wie höchst Ihro 
KönigLn Maytt., unserra allergnädigsten Könige und Herrn, und der 
Crohn Schweden an der conservation dieser vestung gelegen. Solchem- 
nach möchte E. Krieges Raht, wasz dieselbe so bewanten umbständen 
geraäsz, denen dieszeitigen Commissarien vor eine positive ordre, mit 
denen feinden sich einzulaszen, geben wolten, nach reyfflicher iiberle- 
o-una: aiiszern. Worauff dan die sämbtliche Generals, obristen und Chefs 
uno ore beschloszen. 

Demnach in der gestriges tages zwiscben denen hiesigen auszbe- 
nanten Coramissarien Ihro KönigLn Maytt. zu Dennemarck und dehro 
hohen Alliirten bevollmächtigten in Oldenswort gehaltenen conference, 
belangend die finale ajoustirung der zeithero durch hohe vermittelung 
des hochfiirstLn Gottorfschen hauses, umb das unschuldige land von der 
biszdatieren schweren Kriesres last zu befreven, obhandenen negotiation 
zutreffen, man Könighr Dänischer und dehro erwehnten Alliirten sevten. 
ohngeachtet deszfals gnug gethaner remonstration, vorgestelten umb- 
ständen und deducirtcn unumbeäng-lichen nohtwendigkeit keinen mini- 

O C o 

ster von dem höchstbesagten hochfiirstbn Gottorfschen hausze bey die- 
ser convention admittiren wollen, solches anfangs erwehnte dieszeitige 
Commissarij aber ad referendum genommen, und durch den H:n obri- 
sten Strömfelt an des hochgebohrnen Herrn KönigLn Raht und felt- 
marschalls Hochgräffl:n Excellence, umb dariiber eine positive declara- 
tion und entschlieszung zuerhalten, gehorsambst gelangen laszen, hoch- 
bemelte Ihro HochgräfhVn Excellence auch zu solchem ende der gesam- 
ten Generalitet, obristen und Chefs derer Regimenter solches in pleno 
zu reifflicher iiberlegung weitläuftig und nachdriicklich vorgestellct. So 
hat E. Krieges Kalit unanimi voto, nemine excepto, beschlos/.en: 1. 
Weil man niemahls in einige negotiation. wan das hochfiirstLe Got- 
torf<che hausz diese Armée durch dehro vermittelung nicht darzu bewo- 
gen, condescendiret; 2. Ihro Könighe Maytt. von Dennemarck in die- 
sem fall sich auch des Geheimen Kalit Baron Göertz zeithero bedienel ; 
.*>. durch deszen bearbeitung Commissarij von beyden seiten benand; 
4. \'or die dieszeitige zu sothaner negotiation denominirte bevollmäch- 
tigte besagter Geheime Raht Baron Göertz nicht nur KönigLe Dänische 
Passé selbst anhero gebracht, sondern auch mit denen hiesigen Com- 
raissarien an den bestimten orth, nemblich nach Simonsberg von hie 
abgereijsetj ö. Allerhöchstbemelte KönigLe Maytt. zu Dennemarck dane- 
ben die voritzo aufgesetzte Capitulations-puncta das utliraatum jeder 
zeit genannet, dabey beständig zu schlieszung dieser convention bisz 
anhero geblieben, solehe aber an gegenwertige Generalitet durch raehr 
benanten Geheimen Raht Baron Göertz einhändigen laszen. hierausz 
aber gnugsam am tage ist, dasz derselbe alsz mediateur in dieser affaire 
gebrauchet, und eo ipso von Dänischer sevten agnosciret u orden: ('.. 
die KönigLn Geheimen Räthe Wibe und Holstein par ordre du Roy in 
ihrem söhreiben sell)st anfiihren, dasz auf die von dem Geheimen Raht 
Baron Göertz von der avantageusen situation unserer affaires im Orienl 



254 

und deszhalb von dem H:ii Könighn Raht Graff Vellinffk anhero ge- 
schickten brieffe hinterbracbten declaration, Ihro Königbe Maytt. von 
sothanem ultimato recediret, und dannenhero die insignia vcrlanget, 
dieses aber weder alsz ein pnetext, zugeschweigen alsz ein fundaraent 
die proraittirte conditiones zu ändern aUegiret werden könte, wan der 
Baron Göertz alsz ein purer Extraneus, und denen die affaire nicht 
committiret, solches blosz historicé erzehlet; 7. die gantze suite der zu 
unter zeichnenden Capitulation in einer so genauen eonnexion mit dem 
bause Gottorf verbunden, dasz der effeet derselben, ohne debro hohe 
appromittirte assistence, (a) die monabts gage an die Armée zubezah- 
leu, (b) die stipulirte raneon gelder zu entrichten, (c) die verzebrungs 
kosten, ebe die trouppen embarquiret werden, an Ibro Königl-.n Maytt. 
zu Dennemarck zu vergniigen, (d) mit benötigten und zum transport 
bequehmen schiffen und fabrzeugen zu assistiren, (e) zur befracbtung 
und verproviantirung obig- zu erfordernden scbiffe zulängliche geld mit- 
tel zu avanciren, (f) vor die binterbleibende krancke benötigte medica- 
menta und gelder zu avanciren, und letztlich (g) die guarantie von an- 
dern puissancen zu verscbaffen, unmuglich erfolgen kan; 8. vielmehr, 
wan das Hochfiirstl e Gottorfsehe Hausz bey diesem accommodement ihr 
interesse zu observiren gehindert wird, und obbemeldt-appromittirte con- 
ditiones binfallen, nobtwendig dieser schlusz folget, dasz die Schwedi- 
schen trouppen nicht ausz dem lande kommen, auf gleiche arth ohne 
geld und lebens mittel auch auszerhalb der vestung crepiren, und laut 
dem Cartell nach verlauff 6 wochen a dato der getroffenen convention, 
dan in solchcr frist unser seits die raneon gelder nicht angeschaffet 
werden können, der Dähnen gefan<j;ene bleiben miiszen, dasz ausz allén 
obig angefiihrten raisons und da iiber dieses an der conscrvation der 
vestung und der lande des Hertzogs Carl Friedrichs durchl. Ihro Kö- 
nigbn Maytt. und der Crohn Schweden ein vides gelegen, solche aber 
beydcrseits, wan abseiten des Hochfiirsthn Ministerij dabey gebiihrendc 
pnecautiones zunehmen, niemand admittiret wird, einer unvcrmeydlichen 
gefahr und ruin unterworffen, die Commissarij von diesem punct nicht 
mit einem buchstaben abweichen, sondera daiauff fest bestehen, und 
falsz sol hes nicht accordiret werden will, tinaliter declariren sollen, dasz 
die armée alle extrema wie selbige sich nur ereignen und immer zustos- 
zcn können, auch wasz Gott und die zeit iiber selbige zu verhängen 
beschloszen, abzuwartcn, willig und benit ist, angemercket die gantze 
honnettc weld diesen unsera Entachlusz approbiren, und hingegen offen- 
bahr am tage liegen wird, wie man Königbr Dänischer seiten nach dem 
auszmarclic ;msz Tönniugen dieser vestung sich zu bemeistern, diesen 
pryetext erfunden. Solten aber die feindtl. gevollmächtigten dieses obia* 
consentiren, werden die dieszeitige Commissarij Lnsonderheil darauff 
sehen, dasz in denen Capitulations-articuln keine eqnivoque redena art- 
hen, so kiinftig zu einigen chican gelegenheit geben können, gebrauchet 
werden mogen, und dabey nacb ihrem besten wiszen, äuszerstem ver- 
stande und gewiszen Bich bearbeiten, wasz znr avantage der '1'rouppen 
beobachtet und auszgerichtet werden kan. welchea ibrer dexterité und 
prudenee anheini geatellet wird; gestalt die gantze Generalitet einer vor 



255 

alle und alle vor einen, benebst denen obristen uiul Chefs derer Regi- 
menter solches allés, alsz wau sie insgesambt dabey zugegen gewesen, 
selbst geschloszen uiul eingegangen, nichi nur pro rato and grato zu- 
halten, sondern auch kiinftig, so oft es erfordert werden solte, viritim 
dafiir zu repondiren (!),*sich aufs kräftigste liiemit verbinden und gehalten 
seyn wollen, und dieses ohne argelist und gefehrde. Gestalt dicses 
conclusnm oft vielerwehnten Commissarijs und pro Instructione dienen 
soll, wobey dan Ihro Excellence ein schreibeo an Ihro Könighn Maytt. 
von Dennemarck nomine der gantzen Generalitet mitgaben, vide K:o 34. 
Wormit erwehriter herr obrister anfangs expediret und zuiiicke ge- 
schicket ward. 

[\\ fidera Protoeolli 
subscripsit 

Halm. 

m. p. 

Actuni den 14:ten Maij 1713. 

In continuatione des Krieges Kalits ward ein von dem furst Men- 
tzikof an Ihro Hochgräffhn Excellence abgelaszenes sehreiben, vide X:o 
35., in presence der gesamten Generalitet, obristen und Chefs erbrochen 
und verlesin, besage welchem die versicheruug gegeben ward, da-z der 
König von Dennemarck resolviret, eine schriftliche assecuration zugeben, 
dasz die stadt und vestung Tönningen, nach dem auszug der Könighn 
Schwedischen trouppen von Ihme nichi bomdardiret, sondern daneben 
die gemachte trenchées und arbeit von unsern eigenen leuthen rasiret 
zu werden, zugeben wolle, welches nicht nur die andern zwey hohen 
nordischen Alliirten mit eonsentiret, sondern auch daneben versicherten, 
dasz sie ebenmäszig deszfals einen versicherungs schein einlieffern, son- 
dern auch nach dem auszmarche ausz Tönningen weder wieder die 
festung noch diese lande die geringste feindtseeligkeit vornehmen, und 
sodan diese lande, sobald nur die Trouppen zusammen gezogen werden 
können, cputtiren wolten. Solchemnach beschlosz E. Kriegs ltaht von 
dem anhalten der admittirung eines Holstein-Gottorfschen ministres, 
wei] der König von Dennemarck absoluté darinnen nicht coiidescendiren 
will, vielmehr das gantze negotium wiedrigenfals abrumpiren wolte, so 
bewanten ambständen nach, und da der Vestung halber eine versiche- 
ruug erfolget, zu recediren, und denen Commissarijs die gestriges tages 
aufgesetzte neue vollmacht, vide N:o 36., zu ertheilen, umb die Capitu- 
lation zu schlieszen, und dabey allés, was zur avantage der Année 
bedungen werden kan, zu observiren, gestalt mit sothaner vollmacht der 
Auditeur Hahn nach Oldenswort an die daselbst seynde dieszeitige Cora- 
missarios expediret ward. 

In tidem Protoeolli 
subscripsit 

Hahu. 

m. p. 



256 

Aetum den 17:ten Maij 1713. 

An dem heutigen dato seyn die herren Commissarij, der Hoch- 
wohlgebohrne herr General Major Pattkul und der auch Hochwohlge- 
bohrne herr Obrister Baron Strömfelt von Oldenswort zuriick gekomnien, 
welche, wasz bey denen und vor denen geschloszenen Capitulations 
puncten pa-siret, dureh angefiigtes protocoll, vide N:o 37., referiret. 
Hierauff producirten sie die Capitulation von denen Dänischen Coni- 
missarijs unterschreiben, [o: -schrieben] benebst ehier ratification unter 
derer nordisehen Alliirtcn Chefs eigener hand und Insiegel, und iibergaben 
daneben in pleno Ihro fursthn durchl. des Prince Mentzikofs, als/, auch 
des feltmarschall Graff Flemrnings asseeuration, betreffend die vestmiff 
Tönningen und lande Holstein-Gottorf, vide X:o 38. 39. und ward also 
der Krieges Raht darait beschloszen. Aetum ut supra. 

In fidera Protocolli 
subscripsit 

Halm. 

ni. p. 

Demnach die zwisehen denen hiesigen Trouppen und dem Rönige 
von Dennemarck durch vermittelung des Herrn Adniinistratoris zu Schles- 
wig Holstein Hochfurstl. durchl., umb die vestung dadurch zu conservi- 
ren, zeithero obhanden gewesene negotiation, a desseiu umb die zeit, 
und durch dieselbe einigen succurs entweder ausz Schweden öder von 
anderweitigen örthern immittelst zugewinnnen, von dem 12:ten Aprilis 
bisz auff den 17:ten Maij dieses Jahres trainiret, und nicht ehender, 
dan itzo geschloszen, das dariiber aufgesetzte Protocoll aber titt ils in 
einiger unser Endes unterschriebener gegenwarth, vom dem Auditeur 
Hahn gefiihret, theils auch unsz allén insgesambt von wort zu wort ver- 
schiedene mahlen vorgelesen worden. So haben wir hiemit und kraft 
dieses nicht nur selbiges, so, wie erwehnt, voin 12:ten April a. c. bisz 
den 17: ten Maij von dato zu dato mit allén darinnen befindtlichen 
Conclusis, raisonnements und allegatis aufgesetzet, ratificiren, approbiren 
und in allén stucken aichtee auszgenommen, vor authentique und richtig 
erkennen wollen, sondern agnosciren auch durch unsere nachgesetzte, 
wohlbedächtfge und freywillige unterschrift, dasz solches von unsz män- 
oigbn und cinem jeden absonderlich dergestalt beliebet, und uach dem 
wabren inhalt unserer sentiments eingerichtet, und aufrichtig in die feder 
abgefasset worden, gestalt wir solcbea sowobl vor unsz, die wir gegen- 
wärtig, alsz auch, dasz diejenigen, so voritzo abwesend, darinnen in 
allén stucken und wasz oberwehnter maszen connotiret, consentiret, aufs 
biindigste attestiren. Zu mehrer urkund deszen, baben wir unsz eigen- 
händig unterschrieben und unserm pittschafte angeniget. Tönningen den 
18 Maij 1713. 

• U. .Vcnliork. 

C. E. Aschenberg. Reinholt Pattkdll. 

\. P. M \RDI.I I.I.T. .1. FER89EN, 



257 



Bilaga, Litt. T. 

Bref från General Scholten till Danska Geheime Råderne, 
dat. den 9, 10 och 17 Maj 1713*). 

Kur. Excellences an mich abgelassenes hochgeehrtes Schreiben vom 
2:ten dieses ist mir nebst dera Anschluss an dem Herrn General Graf 
Stenbock wohl geworden, welche ich demselben zugefertigt habe. Ich 
gebc mir sonstens die Ehre, £wr. Excellences dienstliohst zu avisiren, wie 
dass, vcrwichenen Donnerstag, in der Nacbt die Trenchéen vor der Vestung 
Tönning habe offnen lassen, wobei seithero nicht iiber 10 Mann, soviel 
nnd nnaufhörlich der Feind anch heraussgeschossen, blessiert worden. Ich 
bin in vier Tagen mit der Verfertigung der Eedouten und Kessele der 
Vestung bis auf 8 å 900 Schritte nahe gekommen, und hatte ich bereits 
die Mortiers auffiihren lassen, wann nicht gestern und heute, durch einen 
W affenstillstand däran wäre behindert worden. Man wird aber diesen 
Nachmittag, alsdann die Zeit expirirt, abwarten miissen, uinb zu verneh- 
men, ob sich der Graf Stenbock accomodiren wolle öder nicht? Dann, 
wann selber, sich mit seinen Trouppen zu unsere Prisonniers de guerre 
zu crgebcn, sich nicht entschliessen sollte, werde ich alsobald mit der 
Bombardirung fortfahren, nnd zweifle ich nechst Göttlicher Hiilfe, nicht 
an einen gliicklichen Success; Der deroselben hochgeneigtem Andenken 
mich dienstlichst empfehle, und mit der etc. 

J. Sekolteii. 

Haibleck vor Tönningen 
de 9:te Maij 1713. 

P. S. So eben komme ich von Oldensworth ahvo die comrnittirte Offi- 
ciers, vom dem Grafcn Stenbock, sich eingefunden, und vorgestellt, wie der 
Graf Stenbock sich in Ihrer Königl. Majestäten Willen submittirt, und 
sich mit seinen Trouppen zu kriegsgefangene ergeben. Da dann auch 
durch allerseitige Commissarien alle neben puncta noch abgethan werden 
sollen, zu welchem Ende Sie diesen Morgen, und so eben dahingehen. 
Den 10:te Maij 1713. 

Till desamma frän densamme. 

Ewr. Excellences an mich abgelassenes hoch^eehrtes Schreiben vom 
13:tes dieses habe so eben erhalten: Als kan nicht unibhin. in schuldig- 
ster Antwort zu berichten, wie dass die Capitulation zwischen Ihre Kö- 
nigl. Majestät verordnete Commissarien und die vom dem Grafen Stcn- 



') Ur K. Danska Geheime Å.rcMvet. 

K. Vitlerh. HisL o. Ant. Ak. Handl. Del. 25. 17 



258 

bock gestern völlig geschlossen und unterschrieben, solchergestalt, dass 
der Graf Stenbock, nebst allén anderen Generals und Officiers, zusamt 
der gantzen Arrnée, Kriegsgefangene seyn sollen; Und werden kiinftigen 
Sonnabend sie anfangen, Begiments- öder Brigade weisse auszumarchiren, 
und so bald sie aus der Stadt gekornmen, ihr Gewehre abgeben nebst 
deren Estandarten, Fahnen, Päuken und Trommeln, und alsdann ohne 
Gewehr nnch der Orteren wo sie die Gefangenschaft halten sollen, bin 
convoyert werden. Und mässen die gefangenen Schweden bey ihrem 
Aussmarche unsere Approclien und linien scblicten. — Sieder meineiu 
letzten Schreiben hat es noch etzliche Tage gewährt, ehe man, zur End- 
schafft hat koramen können, und 4 å 5 Tagen iramer parat gestanden, 
rait unserer Bombardirung anzufangen; Allein solches ist durch ein — 
und andere Sachen allemahl verhindert worden. Und habe ich die 
Approchen so nahe an der Stadt gefuhit, dass ich unmöglich fehlen 
könte, allén effect damit zu thun, und ohnegeachtet der Feind continuir- 
lich mit schwehren Canonen Nacht und Tag herausgeschossen, haben 
wir doch iusgesambt, sowohl von Ihrer Königl. Maj:sts, als den Bussi- 
schen Trouppen nicht raehr als 9 blessirte gehabt. Ich gratulire Ewr. 
Excellences zu diese glorieuse Expedition, und känn ich wohl sägen, dass 
ich niemahlen von dergleichen Sachen gehört, dass eine victorieuce Armée 
sich kurtz darnach mit allén ihren Generals und Officiers zu Kriegsge- 
fangene hat geben mussen. Ich wiinsche dass der Höchste Ihrer Königl. 
Maj:sts gerechte Waffen zu dero höchsten gloire und respect weiter geseg- 
nen wolle; Der ich in aller Ergebenheit etc. 

J. Scholteu. 

Harbleck den 17 Maij 1713. 



259 



Bilaga, Litt. I . 

Specification 

Was sich bey dehren Königl. Schwedischen Trouppen ge- 
sundt, kranck, itern an Päuken, Estandarten, Fahnen 
und Gewehr befindet. Tönningen d. 18 Maij 1713*). 




Ihre Hoch Gräfl. Excellence 

4 General-Majors 

General-Adjutanten 

Bey der Cantzeley. 

Secretarius 

Cantzelisten 

Beyni Krieges-Commissariat. 

Ober K rieges-Commisarius 

Krieges-Commissarien 

Proviaut-Schreibers 

Scbreibers 

Beym Justitz-Staat. 

Ober Auditeur 

Krieges-Fiscal 

Auditeur ■ 

Annoch 1m\ m General-Stab. 

Stabs-Probst 

Armée Doctor — 1; Stabs-Feldsclier — 1; 

General-Wagennieister — 1; Volonteurs — 4;... 

Bej in Artillerie-Staat. 

Obrist-Lieutenant 

Regements-Q,vartiei-Meister 

Auditeur 

Buchhalt er 

Adjutant 

Regiraents-Feldscher 

Dessen Geselle 

Regiments-Webel 

Profos ■ 



Capitaines, worunter 1 Ober-Stalhneister 

Lieulenants, Feindricks und 1 Untcr-Stallmeister 

Stuckjunkere, Sergeanten, Fourirs, Munster Schreiber, Schafuer 

und Feuer Werker 

Constabler, Lehr-Constabler, Handlanger, Unterfeuerwerker und 

Minirer 

Kutseher 

Zeug Wacliter, Wagenmeister, Bau Mcister, Handwerk er 



1 


— 


3 


1 


4 





1 





2 





1 





6 


— 


5 


— 


2 


— 


1 


^_^ 


1 


— 


1 


— 


1 


^__ 


2 


— 


5 


— 


1 


_ 


1 


— 


1 


— 


1 


— 


— 


1 


1 


— 


1 


— 


1 


— 


1 


— 


3 


. — 


7 


8 


25 


12 


67 


38 


42 


IG 


20 


1 



Transport j 208 



77 



*) Ur K- Danska Geheime Archivet. 



260 



Gesunde. Krancke. 



Beym Forlificatious-Staat. 



Transport 



Capitaines 

Lieutenaut 

Conducteur 

Bey dehrcn Regimenten, sowohl Cavallerie als 
Infanterie. 

Obristen 

Obrist-Lieutenants 

Majors 

Rii-Meisters und Capitaines 

Lientenants, Cornets und Femlericbs 

Unter-Officirs 

Geineine: 

Gemeine: 

Auditeurs 

Regim. Secret 

» Commissarien 

» Feldscher 

» Webcls und Gewaldigers 

» Sehreibers 

Munster Sehreibers 

Pauckers, Trompeters und Hoboisten. 

Tainbours und Pipers 

Feldseher-Gesellen 

Fahn-Schmiede 

Satlers 



Gesunde von der Caval. 


4.203 


» •> Infant. 


2,489 


Kraneke von der Caval. 


548 


» » Infant. 


1,990 



Tro>s-Kneehte und Zelt-Knechte. 
Profosen 



208 

2 
1 
1 



14 
11 

17 
146 
313 

380 

6,692 



10 

1 

2 

11 

7 

2 

49 

79 

130 

35 

39 

14 

73 

59 



Noch befindet sieh: 

8 Par Paueken. 
61 Estandarten. 
67 Fahnen. 
147 Trommeln. 
185 Kurtz-Gewehr. 
910 Piqucn. 
8,747 Carabiner und Musqueten. 
4,4.S5 Paar Pistolen. 

14 2>-tf) metallenc Stucken mit Laveten. 
1 D:o ohne Lavete. 
6 2>-il Eyserne Stiicke mit Laveten 



77 



1 

1 

23 

44 

140 



2,538 
3 



1 
3 

5 

10 

54 

8 

2 

10 
5 



Summa | 8,296 I 2,925 



klinkoströni. 



Upplysningar och Anmärkningar 



om 



en för Sveriges Laghistoria vigtig urkund, 



den förlorade 



SÖDERKÖPINGS-RÄTTEN. 



AF 



GUSTAF EDVARD KLEMMING. 



Uppläst vid inträdet i Kongl. Vitterhets Historie och Antiqvitets 



Akademien den 16 Augusti 1865. 



Mine Herrar! 



Ivallad att inträda i eder vittra krets, har jag först efter 
lång tvekan kunnat besluta mig till det steg jag nu tager. 
Den undantagsställning, hvari jag skulle befinna mig, så- 
som på en gång Akademiens tjenande och rådplägande 
ledamot, har förnämligast orsakat denna tvekan, hvilken 
blifvit öfvervunnen endast genom förhoppning, att jag så- 
lunda skulle bättre kunna tjena Akademiens syften, vara 
till större gagn för dess samlingar. 

Edra stadgar fordra af den inkallade arbetaren ett 
inträdestal. M. H. Jag är ingen ordets och frasens man. 
Uppväxt bland böcker och sedan länge ständigt omgifven 
af tallösa skrifter ur alla tiders och länders litteratur, har 
jag, i likhet med Salomo, som redan klagar, att ingen 
ända är på att dikta böcker, tidigt lärt mig inse vansk- 
ligheten af de ofantliga bokmassornas ökande, för så vidt 
ej författaren äger till sitt förfogande snillets och vetandets 
dyrbaraste skatter. Af böjelse till litterära yrken har jag 
dock icke kunnat förblifva overksam, och derför valt att 
sysselsätta mig med skrifter ur vår äldre bortglömda litte- 
ratur, hvaraf ännu något vore att lära. Följdrätt med 
nyssnämnda åsigt har jag härvid inskränkt mig till en kort- 
het, som torde anses öfverdrifven och kanske äfven vore 
det, om ej, enligt Ehrensvärds bekanta ord, den ersattes 
af längden hos andra. Det är för denna till vana och 
behof öfvergångna knapphet jag utber mig edert öfverse- 



264 

ende, då jag nu anhåller, att få meddela några upplysnin- 
gar och anmärkningar om en för vår laghistoria vigtig 
urkund: den förlorade Söderköpings-rätten. 



Uppgifter om en fordom befintlig, särskild lag för den 
gamla staden Söderköping hafva från tvänne af 1600:talets 
lärde kommit till vår kunskap, utan att dock vara bestyrkta 
eller anses trovärdiga. Sålunda har Stjernhöök efterlemnat 
en, i Palmsköldska samlingarna förvarad anteckning, hvari 
han säger, att staden haft sin enskilda lag, efter hvilken 
dess magistrat dömt;*) i sitt bekanta arbete De jure Sve- 
onum et Gothorum vetusto, s. 20, yttrar han derom endast: 
"ipse Sudercopenses (leges) vidi." Hadorph uppräknar, i 
dedikationen vid Bjärköarätten, bland de outgifna lagar, 
"som ännu förborgade liggia," äfven "Söderkiöpingz gambla 
Stadz-Rätt," och nämner densamma åter i företalet till 
Wisby Stadslag. Han uppger dock icke hvarifrån han 
hemtat sin kunskap i detta fall; källan dertill har förblif- 
vit okänd, och någon handskrift af sjelfva rätten har efter- 
verlden lika litet lyckats finna som Hadorph sjelf. Man 
har derför ej antagit tillvaron af en sådan, särskild stads- 
rätt; utan förklarat uppgiften derom bero på förvexling 
med ett år 1387 skrifvet exemplar af den nyare stads- 
lagen, hvilket, såsom utskrifvet för Söderköpings rådstuga, 
bär den samtidiga rubriken: Hcr byrias sutherköpuiigs lagh- 
bocll, och derför oriktigt blifvit ansedt vara stadens en- 
skilda lag, samt ännu är under detta namn upptaget i ett 
inventarium af 1808 öfver Söderköpings rådstuguarkiv. **) 
Medgifvas mäste ock, att, under sådana förhållanden, anta- 
gandet af en dylik förvexling var den sannolikaste, ja 
nästan enda möjliga, slutledning, som endast kunde jäfvas 
genom framvisandet af den verkliga äldre stads-rätten. 

*) Broocman, Beskrifning öfver Ostergöthland. 1: 143. 
") Denna utmärkta handskrift tillhör au Kongl. Bibliotheket, dit be- 
näget lemnad af Söderköpings stads fullmägtige. 



265 

Sådant liar väl ej hittills kunnat ske; men att Hadorphs 
uppgift denna gång verkligen var riktig visa dock de nu 
samlade ringa qvarlefvorna af den gamla rätten, hvilka 
här meddelas; enligt all saunolikhet var det ock just på 
kännedomen om dessa han grundade sin utsaga. De finnas 
nämligen upptecknade af J. Bure uti två af honom skrifna 
ordböcker, hvilka voro under Hadorphs vård uti Antiqvi- 
tets-kollegiet. Den ena är Bures så kallade Götiska och 
Svenska Lexikon; den andra: hans med citater från andra 
urkunder förökade ordlista till den af honom tryckta tex- 
ten af Konunga- och Höfdinga-Styrelsen. Båda dessa ord- 
böcker äro för öfrigt endast oordnade utkast; de tillhöra 
nu, hopbundna i ett gemensamt band med gammalt märke 
F. a. 13, Kongl. Bibliotheket, der jag omkring år 1850 
fastade uppmärksamhet vid fragmenten, men derefter länge 
ingenting bort åtgöra, då den högt förtjente utgifvarens 
af Sveriges gamla lagar bestämda försäkran, att hela upp- 
giften vore ett misstag,*) måste tagas för giltig, och frå- 
gan ej kunnat lösas utan tillgång till de under tiden i hans 
vård befintliga handskrifter. 

Bure, den förste Riks-Arkivarien, Bibliothekarien och 
Antiqvarien, hade i sin vård eller ägo samt kände och 
begagnade eljest många gamla Svenska handskrifter, af 
hvilka flera under de nu förflutna 200 åren gått förlorade, 
såsom t. ex. Werm lands- och Smålands-lagarna, båda till- 
hörande Andreas Swart, Syndicus i Norrköping på 1630- 
talet. Sålunda hade han äfven tillgång till den 'erkegamle 
Södherköpingz Retter,' hvarur han uti nyss nämnda ord- 
böcker anfört en mängd ord och meningar efter bokstafs- 
följden, vanligen med hänvisning till sida och rad i urkun- 
den. Derigenom har det blifvit möjligt, att ordna de flesta 
fragmenten efter deras ursprungliga plats i handskriften 
och bilda en föreställning om denna. Hon synes halva 



') Schlyter, Samling af Sveriges gamla lagar. G: xxxvni: 8: xu. 



266 

bestått af 30 blad med 24 rader på hvarje sida och var 
utan tvifvel skrifven före medlet af 1300-talet. Denna 
slutledning synes vara tillräckligt berättigad, dels på grund 
af Bures utsago om dess egenskap af erkegammal och på 
det flitiga bruket af bokstafven p, dels på den sannolik- 
heten, att exemplaret varit det första och enda, enär man 
väl aldrig haft anledning utskrifva flera än det som ur- 
sprungligen författades för rådstugans eget bruk. Författad 
måste åter sjelfva stadsrätten vara tidigare än den nya 
allmänna stadslagen (från medlet af 1300-talet) och senare 
än Ostgötalagen (från sista åren af 1200-talet). Efter 
denna senare, lagen för det landskap Söderköping tillhör, 
kunna nemligen åtskilliga stycken af mera allmän beskaf- 
fenhet i stadsrätten otvunget fullständigas. Detta utvisar 
otvifvelaktigt, att Ostgötalagen legat till grund för deras 
redaktion och således är äldre än ifrågavarande stadsrätt, 
hvilket också är den naturliga ordningen. I afsigt att 
åskådligt framställa detta förhållande har jag i aftrycket 
supplerat sådana stycken ur Ostgötalagen på det sätt, att 
det ur denna lag hemtade är satt med lutande stil inom 
klämmer. För öfrigt äro Bures anteckningar troget följda, 
oaktadt det mångenstädes är klart att han icke noga åter- 
gifvit stafsättet, vid hvilket han dock fäst större afseende 
än på den tiden var vanligt, alldenstund han flerestädes 
rättat sin afskrift. Hvad dock beträffar bokstäfverna långt 
f, struket a och o, (f, a* och o') äro de tryckta som van- 
liga s, ä och ö; Bure har med dem icke iakttagit någon 
noggrannhet; hans några få gånger nyttjade å är, så- 
som omöjligt tillhörande handskriften, tryckt som a. 
Ett par rättelser och tillägg äro dessutom förvärfvade 
från en annan källa, nemligen en på Kongl. Bibliotheket 
befintlig handskrift: Lexicon Antiquse Lingvse Scanzianse 
Collectum a Laurent. Bure Anno 1650 eller Svea och 
Götha forna Måls Ord-Samna. Deri finnas äfven citater 
ur Söderköpings-rätten, dock ty värr endast helt få, emedan 



267 

icke ens hälften (bokst. A— K) blifvit bevarad af detta 
arbete, som der till är ganska knapphändigt. Hvad derur 
är hemtadt utmärkes i aftrycket med bokstäfverna LB. 

Ano-ående den samla handskriftens öden är blott be- 
kant hvad J. Bure antecknat i ett af sina samlingsband, 
kalladt Snmbla, neml. "D. Oluf Bursens hafuer Suderkö- 
piniz lagh." Så mycket är ock säkert, att hon icke med- 
följt andra gamla codices, hvilka från Bure öfverlemna- 
des till Statens samlingar. Efterforskningar i Söderköp- 
ings rådhnsårkiv hafva öfvertygat mig, att handskriften 
icke heller funnits der på åtminstone 100 år, och sanno- 
likt icke sedan Bures tid. Borgmästaren i Söderköping 
( '. J. Kindborg; samlade nemlioen med stor flit och lät till 1756 
års riksdag renskrifva och inbinda alla staden rörande hand- 
lingar och privilegier, "hwilka (såsom antecknadt är) till 
masta delen beklagligen icke in originali, wid Rådstufwan 
äro till finnandes, utan lära af åtskilliga öden före denna 
Borgmästares tillträde wid tjänsten, plötsligen förkommit." 
Den äldsta deribland förekommande handling är af år 
1562; intet ord namnes om stadsrätten, hvilken således 
säkerlioen då för tiden icke fanns i rådhusarkivet. Ehuru- 
väl nu icke mycket hopp förefinnes, att den gamla hand- 
skriften hittills undgått förgängelsen, är det dock icke omöj- 
ligt att hon en dag kan uppspanas i fremmande land, dit 
flera af Bures handskrifter funnit väg och i vår tid helt 
oförmodadt åter framträdt i dagen. 

Hvad nu beträffar sjelfva fragmenten af texten, an- 
håller jag först fa fästa uppmärksamhet på de stycken. 
hvilka visa sig tillhöra en stadsrätt, och ingalunda en lands- 
eller landskaps-lag. Sådana äro handskriftens 
ll:e s. r. 13 om burskap och utskylderna derför: Xuhvili- 

kin man här bumber ok bvre wil warda &c. 
14: 15: fmghan }>ät kumbär innan sta{>zins va|>a &c. 
12: 21, 13: 21, 33: 5, 36: 13, 37: 13, is: rajtstouo, raj»stuuu. 



268 

34: :>0, 22, 35: 2: byägjäldet = utskyld till staden. 
34: il, 15, 37: 7: bvarest utan tvifvel bestämmes, att två 
borgmästare, eller andra förmän i hvarjehanda befattningar, 
skulle finnas "annär götskär ok annär pyskär," hvaraf tillika 
blir gifvet, att här handlas om en stad i Götaland. 

Hvilken stad dessa stadganden gälla, är slutligen otvif- 
velaktigt genom namnets utsättande i följande ställen, neml.: 
21: 12: frälse voro suderköpungz män af thöm ledhunge- 
num sum giörs langwägis. 

27: 18: Hwilikin man sum fäste mö äller änkio sum garp 
alla iorp aghär i Supärköpunge, af hanum ma ängin 
kräviä bvrägiäld. 

33: 19: ängin ma hus ella iord i Söderköpungx uapa giua 
vtän han hauin firiköpt sinum värpörum. 

it 

Vissa språkformer öfverensstämma ock med de i Ost- 
göta-lagen förekommande, såsom naquar (35 fl.) för nokor 
och fiäpartiugh (45: 24 fl.) för fiuratighi, hvilka eljest ingen- 
städes anträffas. 

■i 

Ett ännu närmare samband med Ostgöta-lagen ådaga- 
lägges genom det ofvan nämnda förhållandet, att flera stad- 
ganden äro ordagrannt hemtade ur eller redigerade efter 
denna lag, neml.: 

43: Nu än taks i handum &c ur Vapa mal 32: 3, i. 
44: 9: Jä pät inne sum stulit är &c ur Vapa mal 32: i. 
46: Nu skiptas män tVc ur Bygda balk 46. — Nu spana 

mapär &c ur Vapa mal 38. 
52: 16! thz a giptämapren sökia A:c ur Vapa mal 10. 
53: Nu än han uarpär lyttär cVc ur Vapa mal 15: 4. — 

Nu iiugxs minste fingär &c Ib: 18. 
54: Nu siar man annan &c ur Vapa mal 23. 
57: lo, 17 och följande: Nu ältir man &c ur Epsöre 5. — 
Nu ma egh biscups soknare c^c ur Kristnu balk 27, hvil- 
ket sista ställe är särskildt märkligt derför, att de ur 
stadsrätten anförda orden, oaktadt endast 19. kunnat hop- 



269 

fogas till ett sammanhängande helt stadgande, lånadt ur 
Ostgöta-lagen ; ett förhållande möjliggjordt blott derige- 
nom, att Bure så noggrant angifvit deras inbördes stall- 



ös' 



mng. 



Om vi således än icke hade Bures på flera hundra 
ställen upprepade hänvisning till Söderköpings-rätten, vore 
dock frågan alldeles utredd och klar, ty alla de nu upp- 
gifna sak-, språk- och redaktions-förhållandena öfverens- 
stämma så fullkomligt med hvarandra och hänvisa så öfver- 
tygande på ett gemensamt ursprung, att icke ringaste rum 
lemnas för tvekan, huruvida ett misstag eller bedrägeri här 
skulle kunna vara begånget. 

Oaktadt den ringa vidden af de bevarade fragmenten 
möta oss här flera, ord, former och samfogningar, hvilka 
icke förekomma i andra lagar. Det må tillåtas mig fästa 
uppmärksamhet på följande. 

s. 1: foolharpär, om jord = fullhård, odlingsfast, ej vatten- 
sjuk jord. 

2 och flerestädes e för ej. 

— okilät, ett alldeles okändt ord med betydelse af opåtaldt; 
möjligt är dock att det kan vara förvrängdt af okvi|->at 
eller oillät, hvilka ha samma bemärkelse. 
7: 11, 13: wan mal, en för uttalet lättare form af vapmal, 

hvilket ord förekommer endast i Ostgötalagen. 
7: 22: falu öle = falt öl, öl till salu, 

11: 13 fl. bvre = borgare; förekommer eljest blott i Medeltids 
Bibeln och det gamla Legendariet (codex Bureanus). 
12: 7: siäghälboen = segelfärdig. 
13: 2: afde = hafde. 
13: 10: siä för sighia. 

13: 15: epingxvätte; synes hafva samma bemärkelse som 
Isl. eiö-vsetti, edeligt vittnesbörd. 

15: gatubrom, dat. pl. af gatubro, förmodligen stenlägg- 
ningen på gatan. 



270 

15: 23: gildävak, förmodligen giltig upphuggen vak eller 
ränna framför huset. 

18: 19: köpsate sate, ense om köpet. 

21: 0: uplöpis-skip. Of ver detta ord ha vi, såsom synes, 
en förklaring af Bure, som har läst hela texten, och 
således bör ha vitsord. Eljest vore man benägen att 
anse ordet innebära en motsatts till: 

28: 3: utlöpis-skip, hvilket troligen betecknar större, utom 
skärs gående skepp; uplöpis-fartygen skulle då vara 
de mindre, som kunde gå upp i grundare vatten. 

29: 23: tramnä-salt salt från Traven, hvilket jag tror här 
snarare vara åsyftadt än Drammen, alldenstund de 
följande namnen synas vara anförda i geografisk ord- 
ning från söder till norr. 

— — vinlanz faru salt salt från Venden, heinfördt af 

Vendenfarare. 

— 24: ripärä salt — Riber-salt, från Ribe. 
30: l: noret salt = Norskt salt. 

34: 22: bryggyzzonä, en accusativ-form af ett bryggyssa, 
utan tvifvel brygghus, bryggeri. Meningen torde vara: 
Då (under sådana förhållanden) fritage gården bryg- 
geriet från stadsutskylden och bagarehuset (fritnge) 
bagaren. 

35: 2: väfkunu = väfverska. 

36: 23: laghasykn - lagsökning; den äldsta form af detta ord. 

37: t o. 38: 7: [jy|>iskan, fornform för tysk. närmande sig 
fornhö^t yskans diutisc. 

39: 7: mat ok miät ok vikt mått, mål och vigt; den 
äldsta formen af detta nu brukliga uttryck, hvilket 
således har gamla anor. 

47: i: pattomen anföres af Bure under nomin. pat, och ut- 
märker någon lokalitet vid Söderköping, i likhet med 
ån och viken, hvilka omnämnas i samma rad. 

— 12: guz pänning, '"kallas i Söderköp. Rett den penning, 

som gafs i Gudz nampn tå man gick till siös" (LB), 



271 

och synes således här vara användt i annan mening 

än fästepenning vid köp, hvilken bemärkelse ordet 

har i Bjärköa-rätten. 
47: 18, 50: 18: fruktman eller fryktman, den som fraktar 

ett fartyg, enligt Bure. 
49: 19: isä mällum, tiden mellan isarne; ett karakteristiskt 

uttryck för vår nordiska naturs sommar. 
50: 22: faluborde = salu-disk. 
56: 24, 57: 9, 13: ezwöre, fornform för det ännu brukliga 

edsöre. Bure anmärker härvid: "Hadhe iagh icke 

läsit denne boken så hadhe iagh ä (alltid) hollit wara 

komit af öre." 
Utan sidtal: siofört skip = skepp som håller sjön; analogt 

med vapenför. Isl. sio-fcert skip. 
— — viar, ett högst sällsynt, Isländskt ord via = van- 
dra omkring; här användt i activ form, och således, i 
sammansättningen med väder, betydande: om vädret låter 
dem vandra ikring; kringdrifver vädret dem. Förmodligen 
är detta den enda gång ordet finnes i Svensk skrift. 

Vi se af dessa längder, att flera rätt märkliga både 
sociala och linguistiska förhållanden hos våra förfäder hade 
kunnat inhemtas af den gamla Söderköpings-rätten, och 
måste derför så mycket mera beklaga förlusten deraf. 

Då slutligen, genom tillvaron af dessa fragment, det 
blir oförnekligt, att Söderköping haft sin egen lag, så torde 
det ej vara allt för djerft, om man anser Norrköpings för- 
lorade "bok oc stadz rät," som K. Albrecht omnämner i 
sitt för denna stad utfärdade öppna bref af år 1384, äfven 
hafva varit en verklig, särskild stadslag. Brefvets ord lyda: 
"Kunde thz oc swa henda at i thesso thera stadz mark 
kunde nokor schada tyma thz mogho the räta epter thy 
som thera bok oc stadz rät tilsigher." Man vore benägen 
att hysa samma åsigt angående en af Antiquarien Ascha- 
neus, i hans outgifna beskrifning om Sigtuna, omtalad 



272 

"Sigtune Stadz lagbook på Pergament skrifuin med romersk 
Styll, then äldsta, som ransakat wardt af Stormechtige 
Rijksens Regerende Arffurste Hertig Carll, 1598 vthi Stoc- 
holm tlier alle Lagläsare i Städerne giorde sin eedh och 
lagbökerne prsesenterade/' om ej sagesmannen tillade: "then 
the ähnu [1612] ther fööra och bruka," hvilket väl knap- 
past varit möjligt så långt efter allmänna stadslagens ut- 
färdande. Ingenting hindrar dock att Sigtuna haft en äldre 
egen lag, om den nu anförda måste anses som ett exem- 
plar af den vanliga stadslagen med särskilda tillägg; och 
man synes numera ej vara oberättigad till det antagande, 
att flera af våra gamla städer, i likhet med de Danska, 
Nor ka och Tyska fränderna, haft sina särskilda lagar. Ja, 
ett motsatt förhållande synes vara mindre sannolikt, redan 
af den obestridliga grund, att städernas korporationer, gil- 
len och skrån, hade egna lagböcker. Måhända skall fram- 
tiden, genom nya upptäckter, sprida mera ljus äfven i 
denna fråga. 

De samlade fragmenten följa här uti det skick, hvar- 
till jag kunnat ordna och sammanföra dem. 



273 



Rad. Handskriftens l:a sida. 

Hvar som köpe jord eller sal, pa skal hon wingas: nu 
än hon klandas fori hanum, }>a tala han til vinsins och 
vinin til salans. Nu sigär salin negh jak badh tik äldre 
til vinsorz. ]>a haui vinin wald at witnä til salans medh 

9 attä mannum at han war bape laghavin ok bönävin 

? tala köpin til vinanna sina 

11 sannare havvar swrit 

12 han sum köpt hawär stemner hinum sum vingä{>e 

19 hauär 

20 razstouo 

23 pa samu iorp 

? jord sum foolharpär är 

? bidher hemult halda iord 

? hemolzmanna vildr {Ovisst om pd denna sida.) 

? säghiä |)wärune 

Handskriftens 2:a sida. 

1 haua 

2 havär 

8 samu män 

? J)a skils hanum til gangä a sama gozit 

? ma e säliäs ma e fori göra e i dobl ok e i dryk e i 

hog ok änginne sinne folsko (? sammanhängande?) 
? Jär pät swa 
? okilät ok oklandat 

Handskriftens 3:e sida. 

2 diruis 

3 samu jord 

4 havär 

K. Villerh. Hisl. „ Ant, Ak. Hamll. Del 25, 18 



274 

Rad. 

9 diruis 

10 samu jord 

Handskriftens 4:e sida. 

12 kräuiä 

13 havär 

19 samu jord 

21 virdning {värdöre: Bure) 

Handskriftens Ö:e sida. 

2 bönavin ok laghavin 

10 häfhd 

12 hawär 

13 virdning 
17 ärfhde 
19 pläx 

23 Nu wil vinen e uipärganga vizorpeno; pa a £>än uizorf) 
sum köpte 

Handskriftens 6:e sida. 
c sannaren swor 

9 havär 

10 fulla 

12 fulla hawär af ]>y köpeno 

17 havär 

18 havär 

23 otiwa medh frelsum attä mannum ok fripvitum 

25 o|)iwa 

Handskriftens 7:e sida. 

11 Tätta är strätis köp, hudhär, bokskin, wan mal, östa, 
smör &c at han köptet a sträte, 

13 wan mal 

18 opywa 

19 hawär 

22 medh falu öle 



275 



Bad. Handskriftens 8:e sida. 

9 biär 

16 borghaninne 

y.\ huilkinna banda 

Handskriftens 9:e sida. 

7 razmannumen 

16 handsamadhr {den som bliver fast tagen: Bure) 

? kalla han frälsan man bräl bote ok breä markr som 
för Unghare ok biuufh 

Handskriftens 10 :e sida. 

13 razmannumen 

10 se 



Handskriftens lhe sida. 

i änginnä hända 

3 börf 

8 se 

12 se 

13 Nu hvilikin man här kumbär ok bvre wil warda, han 
skal gina ena half* mark til bvrägiälz halva foghata- 
nuin ok halua bynum, svva sum af aldär havär uarit, 
ok siban bynum enä örtogh af hwarie mark sills. Ilwlikin 
man borto är vra tu aar, ok gjör bynum ängin rät, han 
hete ängin bure mera: vtän han haui san forfal, swa 
sum är syukdoinbär alla** fengilse 

Handskriftens 12:e sida. 
7 siäghälboen (som redha är sighla: Bure) 

12 hiärländsk eller vtländsk (LB har: ll:e raden) 

21 ra])stouo 



l\iitt;idi efter LB. J. Kun- liar: halmark. 
•• äda LB. 



276 

Rad. Handskriftens 13 :e sida. 

2 afde (hadhe: Bure) 

5 Trätte twe män vm epä swäre, stande a epätakans epe 

at han skal swa swäriä 
9 kumbär epätakin a bysins f)ing, 2:o ok swa thän ej)äu 

vil siä, 3:o kumbär e thän epän skal föra: uari fallin. 

kumbär han ok orkar e han sin edh föra, vari ok fallin. 

kumber e han sum epen skal siä vari hin laghwarpär 

sum epen skal gänga Hvar sum rykker bok u epäta- 

kans handum ällär hindra hans epingxvätte, bote preä 

markär 

16 medh frelsum attä mannum 

17 ok fripvitum 

21 ra[>stouo 

Handskriftens 14:e sida. 
15 {)aghan pät kumbär innan stapzins vapa, ok 

lfi påt kumbär i byämannänä ägho, havi ängin vald ät 
klandät 

Handskriftens lö:e sida. 

2 vtan havi konungxens öpit brcf 

? Hvilikin man sum e vil vvard veta sinum gatubrom ok 

fordervas pär nakat i geldi äter * half gilt ok ]>rea 

örä firi brovitet 
23 Hvilikin man sum e hawär gildävak firi sinum durum 

bötc trea öra Warne hwar sik fangär pär nakrä handä 

skapa i wari ogilt 





Handskriftens 16 :e sida. 


7 


stäkamätz 


8 


biära 


U 


aptne 


15 


aptne 


• 


geldi äter LB. /. Bure anför icke ordet geldi och delar åtar till a tär 



277 

Ka.!. 

21 afde 

22 värde nuni 

24 matskap (matsc/wpij tillskrifvet af Stjernhjelm.) 

? väkn 

Handskriftens 17 :e sida. 

6 pwäru hand 

13 fiurum sinnura vm arit 

18 bronjden tagi först sijn hus[a]lego, der gör han 
förrnälmi 

Handskriftens 18:e sida. 

2 soläsätär 

3 vilkuri 

5 Taki ful pant ok lä ti han vinga sik up a en dagh 

7 Jär pantrin bettre fulle thöm äter sum aghär 

o Göme sik hwar man ät han göri ängum förnäme, vtän 
han tiki pant firi husalegho ällä falan dryk, vtan han 
se sakar at |>rim markum 
13 Hwa sum andrum giuär skuld firi twasalu bote firi 
prea markär 

19 köpsate 
24 kötmangäre 

Handskriftens 19:e sida. 

? doghande män {bofaste män som icke are kötmäng- 

lare: Bure) 
? örtugh firi nöt ok fiura peninga firi far 

Handskriftens 20:e sida. 

2 bysättia 

4 ange bönder dirvins 

6 köpskat (det som sals: Bure) 
12 biäranzträ 



278 



sid. Handskriftens 21:a sida. 

6 lepmng uplöpis skip (örlighskip för uplop, af 
Söderköping ett skip medh tiughu man (bätzmän? ) : Bure) 

10 paghar 

12 frälse voro suderköp[un]gz män af thöm ledhunge- 

num sum giörs langwägis 

Handskriftens 22:a sida. 

i pa skal han borghän sätia ok e moghä hä{>an koma, 

före än han hauär hannm rät giort 
12 afde 

Handskriftens 23:e sida. 

10 hvilikrä hända 

Handskriftens 24:e sida. 

7 annär kust förmännene 
9 rapmännene 

Handskriftens 26:e sida. 

22 Ens mans vakn muzo ok plato ok kiätilodh svärd och 
2:5 skiold va|>a 

Handskriftens 27 :e sida. 

fi hvilikrä banda 

1 1 sokn 

15 af byn um lä gg i as 

18 Hwilikin man sum föste mö äller änkio sum garj> alla 

ior]> aghär i Supärköpunge, af hanum ma ängin kräviä 

bvrägiäld (buragiald LB.) 

Handskriftens 28:e sida. 

3 paghar utlöpis skip \var[>ä nämd i skiären 
15 förmännene 

18 förmännenn 



279 



Sid. 


nanusic 


i 


äiurinnä hända 


12 


razmännene 


18 


bysins 


23 


tramnä salt 


24 


ripärä salt 



Handskriftens 29:e sida. 



vinlanz faru salt 



Handskriftens 30:e sida. 
l noret salt 

Handskriftens 31:a sida. 
18 han skal hanum um tisdaghen stämnä enat ping ok 

vm o{»ensdaghen a han vitnä. 
22 skiärskntat 

Handskriftens 32 :a sida. 

i a möte gänga 

4 äpte hwärio sino vitne 

5 siax män 

ö siäx man laghfult 

9 otakadhe edha 

il sannären haver 

13 gifii«r* skuld firi* halsband, ät* han hiolt [ja hin 
dödh fik 

18 medh thöm skälum at hanum gängar ofse iuir ällär 
eldar ällär vatn 

19 skiärskutat 





Handskriftens 33:e sida. 


1 


laghfult 


5 


rapstuw 


8 


vil giua 


11 


arväne sätia })är sit goz at pante firi 


16 


arväne {eller ärvane) 



gifr, fire, at LB. 



280 

Rad. 

19 ängin ma hus ella iord i Söderköpunx ua{>a giua 
? vtän han hauin firiköpt sinum vär[)örum 

Handskriftens 34:e sida. 

1 spitälskä 

2 forseoman 

3 spitalän spitaläns 

6 almuso 

7 spitalän 

9 almuso 

11 annär götskär ok annär [jyskär 

13 gagnar forman 

15 göskan ok annan tyskan 
18 |)är vghn ok ärin är 

20 byägjälde 

22 |>a frälsa garpen bryggyzzonä firi byjä giäldet ok 

bakara huset bakarän (LB har sid. 24) 
? oc fylske ther af sick sialfum oc sina kläde (endast hos 
LB under Fylska = smitta) 

Handskriftens 35:e sida. 

2 timbromän väfkunu byägjälde 

3 J>aghar 

8 kjäre sik at hanum prughäs sum han prugha 

11 firibiu{)ä 

12 naquarä gärningä 

13 naquar af radhe 

14 naquare skadha 

17 forbupit 

18 naquare skadha 

21 forbuJ)it naquare skadha 
23 fiurätighi 

Handskriftens 36:e sida. 
i sum rätar hauär varit vm aldär 

12 skiuuär ällä skiutär ällä rykkir 






281 



Rad. 




13 


ra{)stuuu 


15 


anzswara 


.9 


gangi giäldit in til hans 


23 


laghasykn 


24 


syn {för sön: Bure) 




Handskriftens 37 :e sida. 


7 


göskan ok annan pypiskan 


13 


rapstuun 


18 


rapstnuu 


22 


inzigla 



Handskriftens 38:e sida. 
7 pypiskan 

Handshiftens 39:e sida. 

7 mat ok miät ok vikt 

16 fatökä manna pörft 

17 piufuär 

19 pinfhuären 

22 piufuen piufhtenä 

Handskriftens 40:e sida. 
2 piuft 

4 firi piufs namneno 
9 epatakä (Ovisst.) 

24 lösn ällä liflatz (liflalz?) 

Handskriftens 41:a sida. 

5 piufhuären 

il snattäre ok e fuldär piuuär 
16 kasnä warghär (ÖGL. Ep. 31.) 

Handskriftens 42:a sida. 
5 läpio (ÖGL. Ep. 32.) 



282 



Kad. Handskriftens 43:e sida. 

[Nu än taks i handum hanum alla lepis a händär hanum 

sandar piufnapär ok gitär egh let af handum sik alla] 
14 tax i husum hans sum han radhär lasum (OGL. Va. 

32: 3.) 
21 Nu hauär han humä ä hwar pät kumit är \pa skal 

han pit fara ok bepas laglika at ransaka han a egh 

23 hanum] ranzak [synia: pa skal tua män til taka sin 

24 huar per a: pän skal säghia sum] ranzak [bedhis huat 
hanum &c.J (ÖGL. Va. 32: 4.) 

Handskriftens 44:e sida. 

2 ranzak 

o ]>a skal pöm ranzaka, ok seä hwat the haua in, 

8 lösgiur|>er ok barfötter- (VGL. II. ]). 30.) 

9 Jä ]>ät inne sum stulit är [>a skudhe än vindögha är 
a väg svva mykyt at pyliko matte in kasta at ])a a 
bonden wizord at väria sik mädh siex manna e|)e, Nu 
är e vindöga a våg ])a a han e vizor]) aghen alle pe 
vizor]) e är i hanjjum takit (OGL. Va. 32: 4.) 





Handskriftens 45:e sida. 


1 


piufren 


24 


fiäj)artiugh 



Handskriftens 46:e sida. 

i snattar owrmaghi 

c Nu skiptas män giävvm vi])är nu klandas firi [töm ])igh- 
at havär, kallas vara |)iuf'stulit \pa skal han uita mäp 
epe tuäggia manna, ok tolf äftir. at hanum uar giuit 
ok han uär egh pär piuuär at.] po matte man f>iggiä 
ii at e vare vin j>är at (OGL. B. 46.) 
13 hiär 

ut hiär 



283 

Rad. 

?? Nu spana mapär bion manz giär fulla bospänd tax 
l>ät c i handum, ]>a iär J)ät e|)är siäx manna (OGL. 
Va. 38.) (Ovisst om på denna sida.) 

Handskriftens 47 :e sida. 

i ni{:>er i anä älläs a pattome» älläs ok a vikenne (i Sö- 
derköping tillägger Bure) 
u> guzpänning (gafs när näghon gik til sias: Bure) 

13 drikka lipköp (Jfr. BR. 6: 1, 2.) 

18 fruktmanin (den som frachtar) skiphärren (mm ut- 

iegher: Bure) 
?? leghär skiphärrä lejtsaga (Ovisst om pä denna sida.) 
(StadsL. Sk. 14.) 

Handskriftens 48 :e sida. 



9 


amgut 




13 


' äkkare 




19 


sen 
Handskriftens 49:e sida. 




(i 


här n is k 




10 


opse 




15 


opsä 




16 


opsä 




19 


isä mällum (ifrä våren til hösten isen läggs: 
Handskriftens 50:e sida. 


Bure) 


12 


laghlyst 




14 


laghlyst 

o J 




15 


laghlyst 




17 


iäk laghlyste 




18 


f rykt man 




W 


fynd 




22 


faluborde 




24 


fynd 





284 

Rad. Handskriftens 51:a sida. 

3 fynd 

7 fynd 

16 f>iggia 

23 gior (giord: Bure) 

Handskriftens Ö2:a sida. 

7 bardagh 

{det som förwares til hustrunes nytta åt barnen: Bure) 
16 thz a giptämapren sökia ok bonden skal ut bota, J>a 

18 bot skal giptämapren intaka ok til omynd läggia. pa 

19 bot taki han up sum omynd takär (OGL. Va. 10.) 

Handskriftens 53:e sida. 
[Nu än han uarpär lyttär i antite sua at\ hvatte kyl 
i hattar ällä huua (OGL. Va. 15: 4.) 

[Nu hugxs minste fingär af mäp uapa pa bote firi fin- 

6 går öre. ok annan firi lyti ok half mark firi] läkis giäf 

7 [Nu uarpa all] fingär fiugur [af huggin mäp uapa: 
pät äru tolf öra firi sar : ok tolf firi lyte. ok half mark 

8 at läkis gäfi Varpar] pumul fingär [af huggin mäp 
uapa. pät äru tolf öra. py at] han är half hand [ok 

12 tolf öra firi lyti. ok half mark firi] läkis giäf (OGL. 

Va. 18.) 
18 fiäj)urtiugh 

22 [Nu siar man annan mäp] hornum ällä hiältum, stan- 

guin ällä stafrum brister huld ok hudh |>ät är ful 

skena (ÖGL. Va. 19.) 

Handskriftens o4:e sida. 

/» fiä[)artiugh 

[Nu siar man annan mäp stäng alla stafre] bristär 
6 huld innan ok haldär hudh vtän }>ät kallär swartäslagh 

(ÖGL. Va. 23.) 

9 niisfyrmir man frälsum månne, skiutär ällä skiuuär 



285 



Rad 




19 


blopläte 


24 


konungz soknare 




Handskriftens 55:e sida. 


3 


hvatte hyl hattar ällä huua 




Handskriftens ö6:e sida. 


3 


fiäpartiugh 


8 


fiäpartiugh 


24 


ezwöre 



Handskriftens ö7:e sida. 

1 ridher man hem at androm thes viliandes at han vil 
bondanom skadha göra 

9 ezwöre 

10 [Nu] ältir [man annan af pingstämmu. alla andre 
stämmu. pär sum ep skal gänga, alla af annarre 
stämmu. alla af lagha tilmälum. pär brytär han sum] 

13 halte ezwöret [än po at pär kombär ängin akoma a. 

15 py at\ ängin borjje sakta ällä sökia firi hözlum (OGL. 
Ep. 5.) 

16 [Nu ma egh] biscups soknare [bondans kunu sak giua 
firi hor. utan bondin giui hänni sialwär sak. i kirkiu. 

19 alla i annare] samnädhum [pa än han giwär hanne 

20 sak firi] samfund [pa skal han antuiggia dylia mäp 
tolf manna epe. alla bote biskupe pre markär. Nu än 

24 han takär annan man inne mäp hanne i] horsiäng [ok 
windär pöm til horsakinna. mäp 

Handskriftens 38:e sida. 
lagha witnum ok lagha donium: pa skal egh bota bi- 

2 skupe firi sak] henna [firi py at hon hauär alla py for- 
wärkat sum hon atte i bo hans. ok han a egh suara 

4,5 firi] håna [utan han taki] håna [sipan atär in til sin. 

ok sua än hon löpär bort mäp andrum månne, frän 

7 bondanum ok gar hor. pa skal han egh bota firi] håna 



286 

Ittul. I 

[biskups sak. Py at hon hauär allu Py forwärkat sum 
hon atte i bo bondans. Nu än hon löpär bort jiri] 

lo ouistä skyld ok [egh Jiri] osipa skuld [pa a bondin 
sökia ok swara jiri håna alt pär til biskupär hawär 
pem skilt at. Nu än bondin giwär andrum månne sak 

15 mäp stämdu pingi jiri kunu sina. sighär] hona [haua 
giort hor undi sik. pa a pän bondin sum äjtir käre 

18 egh bota biskupe. liuat häldär hin som han kärpe] til 
falz ällä vars \jiri horsiangina. Nu ma egh biskups 
soknare bondans dottur. alla hans systur. alla hans 
jränkunu hor sak giua. alla firi] äzskospiäl [ropa] 
(ÖGL. Kr. 27.) 

Handskriftens 59:e sida. 
7 rast at lande, viku at vatne (OGL. Dr. 11.) 

Utan uppgifven sida. 

siofört (siöstark skip: Bure) 

]>ränger J>öm til, mera kasta ]>a skal J)öm mäp silftal 

atergiäldä sum |)ät atto 

at pe bärin ängän abyr[> a han 

viar väj)är J)öm til annar staz än per vildo 

stadhsins, vndra, älläs {mykit brukat: Bure) 



Utredning 



af 



frågan om national-belöning 



åt 



CARL von LINNÉ 



vid 1760 — 62 årens riksdag. 



Af 



OLOF IMMANUEL F>VHR^TCTJS. 



Af Författaren iiilemnatl till Kongl. Vitterhets Historie och Anti- 
qvitets Akademien, som beslutat skriftens intagande i Akademiens Hand- 
lingar. 



2*9 



Utredning af frågan om national-belöning åt Carl von Linné 
vid 1760 — 62 årens riksdag. 

J_Jen mening har nog allmänt varit hyllad, att Rikets Stän- 
der vid 1760 — 62 årens riksdag åt Linné anslogo en 
belöning för hans upptäckt af konsten att befordra perl- 
bildningen hos musslor. Ett historiskt stöd för antagandet 
deraf gaf en af Linnés förtrognaste, den berömde Haller. 
Vid offentliggörandet af Linnés till honom aflåtna bref d. 
13 Sept. 1748, som nu mera finnes upptaget i flera upp- 
lagor af Linnés brefvexling i vetenskapliga ämnen, och 
hvaruti han förmäler sig i afseende å perlbildningen hafva 
kommit naturen på spåren, så att han kunde hos hvarje 
perlmussla genom yttre medel frambringa perlor, beledsagar 
neml. Haller detta meddelande med en så lydande not: 
"För denna upptäckt blef den frejdade författaren på ett 
"lysande sätt belönad af Rikets Ständer". ') 

Anledning till tvifvel om tillförlitligheten af denna 
uppgift förekommer dock vid jemförelse med de från Kongl. 
Tryckeriet utgifna Riksdags-tidningar, som under den 21 
Juni 1762 redogöra för Sekreta Utskottets tillgörande i 
saken sålunda: "Sedan inför Sekrete Utskottet Archiatern 
"och Riddaren Linnseus upgifvit then wetenskapen att kunna 
"ympa pärlor i musslor, har Sekrete Utskottet thenna konst 
"undersökt och thensamma riktig befunnit, samt till werk- 

') "For this discovery the illustrious author was splendidly rewarded 
by the States of the Kingdom. HaUer". Smith, Selection of the 
correspondence of LinmiMis etc. 1821. 

K. Vilterh, Uisi. u. Ant. Ak. Handl. Del. 25. 19 



290 

"ställande häraf öfverlemnat till en af thess ledamöter, som 
"är i tilstånd och sig förbundit, at på egen bekostnad och 
"för egen räkning göra ofvannämnde konst för riket nyttig." 
I Linnés dagbok är denna tilldragelse ock i korthet 
"antydd i följande ordalag: "1762. Vid denna riksdag hade 
"man sport, att Linné kunne konsten att göra perlor. Han 
'ditkallas, uptäcker hela konsten och får 18,000 daler 
"kopparmynt därföre af Handelsman Bagge i Göthebbrg 
"samt af Hans Maj:t tillstånd att transportera sin tjenst 

11 o o • TPI 11 1\ 

pa någon sin Lleve . ; 

Då mellertid veterligt är, att vid riksdagen 1760 — 62 
förslag var å bane om belöning åt Linné omedelbart af 
Staten, kan det icke finnas opåkalladt, att närmare under- 
söka, huru denna sak blef inledd och hvad behandling den 
erhöll. 

Linnés uppträdande i den vetenskapliga frågan om 
möjligheten att genom yttre medel befordra musslornas perl- 
produktion skedde på en tid, då perlfisket i allmänhet, och 
enkannerligen i Sverige, tillerkändes ej ringa vigt såsom 
näringskälla. Det var ock derföre vid riksdagarne särskildt 
uppdraget åt Kammar-Ekonomi- Utskottet, att handlägga 
de ärenden, som rörde perlfiskerierne. 

Till detta Utskott hade vid början af år 1761 Chemise 
Professorn Gadd ingifvit ett anonymt förslag till perlfiske- 
riernas befrämjande och dervid jemväl, under tysthets-för- 
behåll, angifvit ett sätt, som han förmente vara tjenligt att 
befordra perlproduktionen. 

Sannolikt med anledning häraf, och då Utskottet hade 
sig bekant, att Linné var i besittning af någon hemlig konst 
att å musslor inympa perlor, anmodades denne genom Ut- 
skottets Ordförande, Ofversten Friherre Funck, att meddela 
sina tankar om medlen att befordra perlfisket. Det skrift- 



') Egenhändiga anteckningar af Carl Linnncus om sig sjelf etc. 1823, 
p. 60. 



291 

liga svar häruppå, som Linné d. 6 Febr. 1761 till bemäl- 
de Friherre aflät, och hvarigenom han, bland annat, gaf 
tillkänna, att han genom mödosamma forskningar funnit 
claven till perlornas generation och vore i stånd att, enligt 
naturens eget sätt att procedera, hos musslorna frambringa 
perlor, slutades sålunda: "som jag icke sett, att perlfiske- 
'riet hos oss med besynnerlig aktning drifvits, hade jag 
arnat communicera konsten med någon utländsk magt, 
'emot vedergällning, till någon min under-balances lindran- 
de. Men om mitt eget kära fädernesland skulle åstunda 
'konsten af mig, kunde jag äga dubbel fägnad, som jag är 
'säker, det Riksens Höglofl. Ständer häldre förunte mig 
'någon tillbörlig vedergällning än en främmande, som jag 
'icke toge den med mig utur landet; och tyckes det ej 
'obilligt förtjena något, som kunde gagna det allmänna 
'mycket; hälst som jag kan heligt försäkra, at jag ännu 
'aldrig uptäckt denna konsten för någon dödelig." 

Då Linné sedermera, enligt anmodan af Utskottets 
särskildt för detta mål utsedda deputerade, vid personligt 
företräde, d. 27 Juli 1761, omständligt meddelade sin 
kunskap i ämnet, anförde han ock, i sammanhang dermed, 
hurusom ifrågavarande rön hos utländingarne kunnat till- 
skynda honom betydande förmåner, om han det för dem 
velat uppenbara, men att han helst velat härmed rikta 
fäderneslandet, förmodande likväl, att så väl derföre, som 
ock för hans öfriga använda möda vid natural-historiens 
upphjelpande till dess dåvarande höjd samt derpå nedlagda 
kostnad genom många nyttiga verks utgifvande och kost- 
samma naturalie-samlingar, såsom andra af det allmänna 
förtjente män, blifva ihågkommen. 

Härtill kan lämpligen fogas hvad Linné, vid förnyadt 
sammanträde med Kammar-Ekonomi-Utskottets Deputerade 
nästföljande dag d. 28 Juli 1761, ytterligare anfört an- 
gående hans åtgärder till naturaliserande här i landet af 
utländska nyttiga växter. I fortsättning af hvad angående 



292 

sjelfva konsten att frambringa perlor förekom, innehåller 
Deputerades protokoll följande: 

"Sedan på sätt, som förmäldt är, Deputerade fått nog 
"ljus i denna sak, berättade Archiatern om hvad vidare i na- 
"tural-historien och serdeles växtriket af honom vore pree- 
"steradt. Det nordiska climatet klagade han dock vore till 
"mvcken olägenhet härutinnan, och att derföre växterna 
"härstädes fordra långt varsammare ans än i de södrare 
"verldens delar, der naturen till det masta uträttar, hvad 
"konst och aktsamhet måste hos oss tillvägabringa. Icke 
"dess mindre har han efter handen tillvant åtskillige säll- 
synta och ibland them några i medicinen helt oundgäng- 
liga örter att växa i Academiska trädgården i Upsala, 
"som ock nu mera vunnit all stadga; anseende han den 
"Chinesiska Rhabarbern för en af de yppersta, hvilken, i 
"anseende till den stränga uppsyn, Chineserne, som theraf 
"äro egare, hafva på de resande och Caravanerne, att ej 
"någon färsk rot af det slaget må utföras, uppå ett rätt 
"besynnerligt och lyckligt sätt kunnat hit till Sverige in- 
förskaffas. Denna art Rhabarber har aldrig tillförene i 
"Europa varit känd och Mr. Geoffroy, som skrifvit bäst 
"uti materia medica, har icke en gäng af alla auctorer kun- 
"nat få redig kundska p om den örten, som gifver Rhabar- 
"ber. Le Brun, i sin orientalska resa, lärer vara den ende, 
"som sett Rhabarbern och den afritat, men ingen har i 
"anledning deraf derpå kunnat bygga eller tro, att en sådan 
"växt gåfves, innan den nu kommit i Archiaterns händer. 
"Och som Archiatern är i correspondence med de mest 
"namnkunnige naturforskare i alla länder, jemväl med Kej- 
"serl. Lif-Medicus i Ryssland Gotter, har denne för par 
"år sedan, såsom något besynnerligt vid handen gifvit, thet 
"i en trädgård i Moscau skulle finnas en ört, af sällsynt 
"utseende, den han sjelf icke kände, men lemnade derpå 
"till Archiatern beskrifning, för att underrätta sig om nam- 
"nct, samt till hvad släckte i växtriket den borde räknas. 



293 

"Archiatern skall ej så snart fått denna tidning, förr än 
"han med sorgfällighet börjat tänka på dess utredande, och 
"i jemförelse med Le Bruns förenämnde derpå gifna rit- 
ning, då ändtligen funnit berörde växt är Ostindisk Rha- 
"barber; ehuru han intet väl kunnat finna sig i den om- 
ständighet, på hvad sätt den till Moscau inkommit. Hvar- 
"efter Archiatern, utan att göra Gotter tillräckligen besked 
"härom, skall skrifvit honom till, med anmodan att, till 
"desto mer visshets erhållande, öfversända sjelfva roten; 
"hvilket ock skedt, samt blifvit, som den nu verkligen be- 
"finnes, i Upsala-trädgården med god framgång planterad. 
"För öfrigt gafs tillkänna, att den Tartariska Rhabarber är 
"mycket allmännare och genom Archiaterns bestyrande re- 
"dan för 12 år tillbaka i riket inbragt, att den blir temme- 
"lig god, enär den får tid att mogna och blir resineuse, 
"men att likväl Apothekarne therpå icke hafva sa noga af- 
"seende, emedan den yngre llhabarbern fås till bättre pris. 
"Den Ostindiska skall framför all annan ega företräde, och 
"vara värd att utvidga samt anlägga till större plantager, 
"som, utom eget behof, jemväl kunde tillskynda riket vacker 
"vinst igenom exporter till utlänningen, hvilken ännu intet 
"theraf är egare; hörandes likväl, vid så fatta omständig- 
heter, all noga försigtighet brukas, att den ej göres för 
"allmän och thymedelst förlorar sitt värde." 

"Jalappa, en likaledes i medicinen ganska oumbärlig 
"ört, skall äfven Archiatern ega och drifva till en arms 
"tjocklek, som derföre, jemte ännu flera nyttiga växter, af 
"honom föreslogs, att till publici bästa formeras." 

Uti det d. 8 Juli 17G1 utfärdade protokollsutdrag, 
hvarigenom Linné kallades till sammanträde med Deputerade 
i omfönnälda sak, hade Deputerade förklarat, att de, efter 
afhörande af hans grundliga berättelse i ämnet, med de 
dervid yppande rön och omständigheter, ansäge "sig för- 
"bundne i bästa måtto anmäla hos Rikets Höglofl. Stan- 
"der saken till ömaste befordran och sjelfve upfinnaren till 



294 

"den anständiga belöning, som rikets härpå beroende för- 
"mån verkligen förtjenar"; och då vid sammanträdet d. 27 
Juli Linné uttalade sin förhoppning att, "såsom andra af 
"publicum förtjente män, blifva ihågkommen", försäkrade 
Deputerade, att de hade detta "i ömaste åtanka", och allt- 
så vore betänkte att "honom till någon anständig belöning 
"vederbörligen anmäla". 

Enligt förrberörde protokoll för sammanträdet d. 28 
Juli togo Deputerade ock Linnés dervid meddelade "upp- 
gifter i behörigt öfvervägande, samt, i anseende till rikets 
"förmodligen härunder beroende förmån, beslöto uti det till 
"Höglofl. Secrete Utskottet afgående betänkande om perl- 
"fiskets upphjelpaude att intaga och vederbörligen anmäla". 

Ärendet hänskjöts kort derefter till Sekreta Utskottet 
medelst följande betänkande, som hedrande vitnar derom, 
att Deputerades försäkringar, att hafva Linnés förtjenster i 
öm åtanka, icke voro ord utan mening. 

"Deputerades af Cammar-Oeconomie och 
"Commerce Deput. Cammar-Oecon. Ut- 
"skotts Betänkande om perlfiskeriernas 
"upphjelpande i riket." 

"Vid thet Cammar-Oeconomie och Commerce-Deputa- 
"tions Cammar-Oeconomie Utskott, enligt thess instruetion, 
"till skärskådande förehaft Kgl. Cammar-Collegii till thenna 
"riksdag ingifna relation, så väl som ett thess ytterligare 
"inkomne memorial under d. 25 Febr. innevarande år, an- 
gående perlfiskeriernas i riket nu befintliga tillstånd, har 
"Utskottet kommit i erfarenhet, huruledes the tid efter 
"annan vidtagne anstalter till perlfiskeriernas upphjelpande 
"haft ganska liten verkan, och att i synnerhet then sednast 
"af Kronan gjorde kostnad på Inspectoren Hedenberg och 
"thess föregifne perlplantering i Abo och Björneborgs län 
"varit utan nytta, såsom ock thess konst opålitlig; och har 
"i anledning häraf samt den kundskap Archiatern och 



295 

"Riddaren Linmeus veteri. äger i alla the naturkunnigheten 
"tillhörige (ämnen) (!), Utskottet funnit fur rådligast häröfver 
"honom att höra och dess tankar inhemta, som han ock uti bref 
"af d. 6 sistl. Febr. till en af Deputations ledamöter Ofver- 
"sten och Riddaren Baron Funck efterkommit, med berät- 
telse thet han under sitt vistande i Luleå Lappmark och 
"Purkejaur blifvit öfvertygad, att det derstädes varande, 
"och ett af de mest betydande perlefisken i riket, på sätt 
"som det nu för tiden drifves, icke eller skall vara af 
"någon betydelse och Kronan till vinning, utan skola en 
"myckenhet musslor fåfängt förderfvas, i ovisshet om perla 
"theruti gifves eller ej. Theremot påstår Archiatern sig 
"ega den vetenskap att med allt för ringa kostnad kunna 
"imprsegnera alla slags musslor, ända till och med ostron, 
"så att de inom 6 år afgifva äkta perlor af en ärts stor- 
"lek, och efter 12 år sådane, som äro värde ifrån 3 till 
"600 Dr Kmt stycket; de bästa skola dock erhållas af de 
"så kallade perlmusslor. Lättheten att imprsegnera bevisar 
"han af det, att 3 karlar kunna på en dag bestyra om 
"hela operation med 100 musslor; och skall figuren på 
"perlan, äfven som dess mer eller mindre mogenhet, en- 
dast dependera af handlaget. Archiatern förmäler tillika, 
"thet han redan för flere år tillbaka funnit clav till denna 
"konsten, och att han jemväl vore i stånd, när så påfor- 
"dras skulle, lägga försöket i ljus dag; han har dock hållit 
"betänkligt göra konsten allmän eller med någon commu- 
"nicera, fast mindre för utländsk magt uppenbara, ehuru 
"förmodligen sådant kunnat lända honom till mycken för- 
"mån, utan, enligt sin medborgerliga pligt och skyldighet, 
"velat thensamma fäderneslandet nu aldraförsl erbjuda, i 
"förtröstan att, som den för publicum säkert kan blifva 
"riktande, derföre så väl som andre nyttiga rön i natural- 
"historien med understöd och vedergällning blifva hugnad." 
"Detta med hvad mera har Utskottet pröfvat dess 
'uppmärksamhet värdigt och trott förtjena ömaste åtgärd. 



296 

"Och emedan sakens natur och beskaffenhet fordrar, att 
"om theraf fullkomlig nytta allmänheten tillflyta skall, then 
"i alla måtto bör hållas tyst och hemlig, har Utskottet 
"funnit rådligt allenast några få af sina ledamöter, neml. 
"Ofversten och Ridd. Baron Funck, Ryttmästaren Printzen- 
"schiöld, Secreteraren Olivecreutz, Probsten Mac Mathesius, 
"Rådmannen Stenhagen och Talmannen för det hederv. 
"Bondeståndet Olof Håkansson, såsom Deputerade, detta 
"ärende under nogaste tysthet samt förbindelse på ära och 
"tro, och hvarvid nämnde Secreterare åtagit sig föra pen- 
"nan, till utarbetande att öfverlemna. Till följe häraf haf- 
"va the jemväl trädt tillsammans och genast vid första 
"öfverläggningen stadnat i det slut att muntligen höra Ar- 
"chiatern öfver thess uppgift, såsom the ock igenom ett 
"under d. 3 nästvekne Julii utfärdadt extractum protocolli 
"honom anmodat att till den ändan sig här infinna, hvil- 
"ket bem:te Archiater äfven hörsammat, samt uti 2:ne ser- 
"skilte företräden d. 27 och 28 i nämnde månad icke alle- 
"nast tydeligen bewist möjligheten att imprsegnera musslor, 
"utan ock verkeligen företett åtskilliga perlor ännu synbare, 
"h vilka på det sättet oemotsägeligen blifvit producerade af 
"den godhet, som andra naturella äkta perlor. Deputerade 
"hafva icke trott sig sjelfve fyllest, utan till yttermera visso 
"af en pålitlig Juvelerare låtit dem genomskäras, h vilken 
"efter all thervid brukad granlagenhet och möjligaste un- 
dersökning, men tillika helt okunnig om ändamålet eller 
"hvarifrån desse perlor hade sitt ursprung, them för all- 
"deles goda ansett, thymedelst Deputerade all önskelig 
"öfvortygelse om then yppade konstens visshet (bekommit), 
"så att nu endast ankom me uppå de mått och utvägar, 
"som till sakens lättaste verkställande och hemligt hållan- 
"de nödvändigt böra vidtagas." 

"Utom förenämnde uppgift har Archiatcrn jemväl vid 
"handen gifvit, thet han med mycken möda och besvär in- 
förskaffat åtskilliga medicinal-växter, hvilka igenom hans 



297 

"omsorg och oförtrutna möda vid vårt nordiska climat blif- 
"vit vande och härefter kunna hafva bestånd, räknandes 
"han den Ostindiska Rhabarbern för en af de yppersta 
"och mest betydande, så väl för dess ogemena nytta i 
"'läkarekonsten, som i anseende dertill, att den icke på flere 
"ställen i Europa veterligen är växande än uti Academiska 
"trägården i Upsala, dit Archiatern den på ett nog be- 
synnerligt sätt inbragt och therstädes så ansatt att den 
"väl trifves och efter handen theraf större plantager kunna 
"inrättas, och utom eget behof en myckenhet Rhabarber, 
"till rikets vinst, med tiden hos utlänningen debiteras; och 
"med ej mindre fördel förmente Archiatern en annan i 
"medicinen mycket bruklig växt, Ja lappa kallad, then han 
"uppdrifvit till en arms tjocklek, böra utvidgas; hvilket 
"han ock fördenskuld till verkställande, men tillika med 
"den granlaga vård, att ej växterna blifva för allmänna, 
"välment föresloa.'" 

"Vid så fatte omständigheter och emedan alla thesse 
"ärender tyckas nog hufvudsakligen bidraga till rikets san- 
"skyldiga väl och bästa i framtiden; men therjemte inne- 
bära ett högst oumgängligit hemligt hållande, se sig De- 
buterade föranlåtne them hos Höglon. Secreta Utskottet 
"härmedelst vederbörligen anmäla, jemte vänligaste anmo- 
"dan att tillåta någre af thess resp. ledamöter med Depu- 
terade, hvilka om förevarande ämnen redan ega tillräck- 
"ligt ljus och kunskap, träda tillsammans, för att rådgöra 
"om then vidare erforderliga åtgärd; och beträffande Archiat. 
"Linnaei belöning, så hafva Deputerade intagit, med hvad 
"nit och trohet han alltid gått det allmänna tillhanda, dra- 
gande sig jemväl till minnes, thet han till nationens he- 
"der uppodlat sin vetenskap till dess så inom som utom 
"riket varande lustre samt therpå användt både flit och 
"kostnad medelst nyttiga verks utgifvande af trycket och 
"vackra samlingar af natnralier; och med allt det är tillika 
"bekant, att han, såsom andre konsteaandc, icke tillförene 



298 

'begärt eller åtnjutit någon vedergällning. I anseende hvar- 
'till, som ock the flere Archiatern tillbudne hederliga vil- 
jor af utlänningarne, i fall han sina påfund för them ve- 
'lat uppenbara, Deputerade, enligt theras vid perlekonstens 
'upptäckande lemnade löfte, äro förbundne ofta nämnde 
'Archiater och Riddare hos Höglofl. Secreta Utskottet till 
erhållande af ett mot thess förtjenst och ämnets värde 
'någorlunda svarande understöd i bästa måtto att anmäla, 
'men, i händelse han thermed icke blefve hugnad, åligger 
'Deputerade jemväl efter theras afgifne försäkran denna 
'vetenskap och konst hos sig i evig tystnad behålla. Stock- 
holm d. 14 Aug. 1761." 

"Uppå Deputerades vägnar" 
"Funck. Mathesius. Stenhagen. Olof Håkansson." 



Då detta betänkande d. 15 Augusti 1761 hos Sekreta 
Utskottet förekom, uppdrog Utskottet åt fyra af dess leda- 
möter, nemligen Bergsrådet Rudbeck, Ryttmästaren Jen- 
nings, Doktor Gadolin och Handelsmannen Bagge, att med 
Deputerade af Kammar-Ekonomi-Utskottet sammanträda 
och, efter med dem hafda öfverläggningar, yttrande i ämnet 
till Sekreta Utskottet afaifva. 

Kammar-Ekonomi-Utskottets Deputerade, sålunda för- 
stärkte, sammanträdde för ärendets ytterligare behandling 
d. 22 September och 23 November 1761, och sedan de 
Deputerade från Sekreta Utskottet fått del af allt livad i 
frågan förut förekommit och de, likasom Kammar-Ekono- 
mi-Utskottets Deputerade, funnit sig öfvertygade om upp- 
finningens värde '), beslutades att till Sekreta Utskottet af- 



') Vid sammanträdet d. 22 September fönniilde sig "Prosten Matlicsius, 
"såsom med Linnaeus närmare bekant, bafva inhemtat, det Archiatern 
"icke prsetenderade någon oskälig summa, utan torde ankomma på 
"5 a 6000 plåtar." 



299 

gifva ett gemensamt betänkande, som under d. 24 Novem- 
ber expedierades, 1 ) och var af följande lydelse: 

"Deputerades öfvcr pärlefiskerierne ytter- 
ligare Betänkande angående Arehiat. 
"och Ridd. Linnsei pärle-imprsegnation." 

"Sedan Höglofl. Secreta Utskåttet behagat förordna 
"visse thess ledamöter att tillika med Deputerade af Cam- 
"mar-Oeconomie och Commerce-Deputations Cammar-Oeco- 
"nomie-Utskått ännu vidare granska och efterse then af 
"Archiatern och Riddaren Linnseus uppfundne konsten samt 
"the redan gjorde försök att genom musslors impraegne- 
"rande frambringa ächta pärlor; hafva the samteliga d. 22 
"nästvekne Sept. så vä lsom d. 23 innevarande månad trädt 
"tillhopa, och då med möjligaste achtsamhet både under- 
sökt then till pärlornas danelse uppgifna theorien, som 
"ock i nogaste ögnasichte tagit the för handen varande pär- 
"lor, hvilka af Archiatern producerade blifvit; och kunna 
"Deputerade i anledning af hvad the sjelfve sedt och me- 
delst anstälte försök af tillförlåtelige Jouvelerare på desse 
"slags pärlor blifvit utrönt, ej annat än til alla delar in- 
stämma med thet som tilförue uti et d. 14 nästvekne 
"Aug. till Högl. Secreta Utskåttet afgifvit betänkande re- 
"dan förmält är, at konsten verkeligen äger grund och viss- 



') Da Ad. Afzelius (i "Egeuhändiga anteckningar af Carl Linnseus om 
sii? sjelf etc." p. 340) förmäler om den åt Linné tillstyrkta belöning, 
tillägger lian: "derlill tyckes dåvarande Biskop Mennander i Abo 
"hafva mycket bidragit med sitt omständliga Memorial af d. 29 
"Januari 1762." Denna förmodan kan dock så mycket mindre vara 
grundad, som, under behandlingen af ifrågavarande sak, bemälde 
Biskops namn hvarkcn i ofvaunämnde Utskotts-Deputations eller i 
Sekreta Utskottets protokoller förekommer, och memorialet dessutom 
är dateradt långt etter expedierandet af Deputerades sista betänkande 
i ämnet och till och med sedan ärendet hos Sekreta Utskottet blef 
föredraget; hvadan det torde böra antagas, att berörde handling varit 
ett enskildt meddeladt memorandum, afsedt att upplysande verka på 
öfvertygelserna i sista instansen. 



300 

"het så at den icke allenast är practicable, utan ock, i fall 
"Riksens Höglofl. Ständer för godt funno vidtaga the mått 
"och utvägar, at under en granlaga tysthet inrätta et pärle- 
"fiskeri med musslors impraegnerande, tyckes efter alt ut- 
seende Riket thäraf mycken båtnad och vinning kunna 
"tillskyndas. Men utom alt det är påfundet så ganska be- 
synnerligt och mycket betydande i Natural-historien, at 
"ock för sig sjelf samt i sådant afseende det förtjenar all 
"upmärksamhet och upmuntran; hvarföre, som och i an- 
ledning af Archiaterns gjorde förbehåll samt Deputerades 
"till honom vid konstens yppande lemnade försäkran om 
"föreskrift till undfående af någon anständig belöning, sva- 
jande så emot denna uppgifts värde som the flera vackra 
"betydande rön och många utgifna arbeten, h varm ed han 
"riktat natural-historien til rikets heder och bästa, utan at 
"tilförene blifva hugnad med något werkeligit vvedermäle 
"af et tacksamt fädernesland, Deputerade ej undgå kunna 
"honom än ytterligare i ömaste måtto thärtil anmäla, så- 
"som the ock i anledning af thess egit så ohngefärliga ut- 
"låtande til hans belöning nu våga at föreslå en summa 
"af 12,000 dir s:mt; hvilken omständighet Deputerade för- 
"denskuld önskade aldraförst af Höglofl. Secreta Utskåttet 
"afgjöras och fastställas måtte, så at han om en sådan 
"gratifications åtnjutande och utbekommande kunde blifva 
"försäkrad; hvarefter, och så vida sjclfva saken förmodeligen 
"pröfvas förtjena verkställighet, Höglofl. Secreta Utskåttet 
"lärer nödigt achta öfverlemna till Deputerades vidare och 
"enskylta åtgärd, samt thein vederbörligen befullmägtiga at 
"besörja om alt det som till ändamålets säkraste vinnande 
"tjena kan; hålst och i synnerhet omständigheterae och 
"ärendets beskaffenhet oumgängl. fordra, at så framt full- 
"komlig nytta skall erhållas, ganska fåå personer thärom 
"kundskap böra äga. Men i händelse Höglofl. Secreta Ut- 
skåttet icke vore hogadt samtycka til den här utsatte be- 
löningen eller till äfventyrs icke kunde beviljas, hvaraf 



301 

"tillika följer att detta påfund icke kan opgifvas til publici 
"gagn och nytta, hemställer Deputerade, om icke Archia- 
"tern då måtte varda tillåtit med thenna sin konst förfara 
"på sätt som han för sig nyttigast finner, samt then efter 
"behag antingen för utländske at uppenbara, eller eljest 
"allmänt och kunnog gjöra, ehuruväl i begge desse fallen 
"noor många betänkligheter torde förekomma, och thärige- 
"nom antingen ächta pärlor efter handen falla i wahnprijs 
"eller och Sverige sättas uti altför känbar mistning och 
"mycket lidande emot den utlänning, som konsten ofelbart 
"då idkade med andra nationers förfång. Stockholm d. 24 
"Nov. 1761." 

"På Deputerades vägnar." 
"C. Funck. Gadolin. Lexel. Olof Håkansson." 

Sekreta Utskottet företog ärendet till öfverläggning 
d. 28 Januari 1762. Dervid uppträdde i första rummet 
Biskopen Hallenius såsom Linnés förespråkare. Han utlät 
sig, "det han vore så mycket mer öfvertygad om at denna 
"konst hade sin riktighet uti verkställigheten, som Linnaeus 
"gjort försök med musslor i Upsala å och deruti fullkom- 
"ligen reusserat; och följaktligen skulle Kronan, om man 
"kunde utfinna tjenliga medel att practisera densamma, så 
"at hemligheten deraf ej blefve divulgerad, hafva igenom 
"nog ringa antal perlors försäljande den summan, som till 
"Linnsei belöning är föreslagen, fullkomligen ersatt. Men 
"utom detta hade Archiatern Linmeus igenom dess decou- 
"verter i natur al historien, hvarmed han icke allenast hedrat 
"nationen, utan ock förvärfvat sig sjelf et odödeligt äre- 
"minne, gjort sig af den nu föreslagne belöningen så för- 
"tjent, at Hr Biskopen för sin del ej annat kunde än styr- 
"ka till bifall uti livad Deputerade derom anfört." 

ri 

Afven Ryttmästaren Jennings, ehuru han förmälde sig 
såsom deputerad i detta mål hafva börjat uppdraget "med 
"all prsevention emot möjligheten af denna konst", förkla- 



302 

rade dock, "att han så väl af den theoretiska kunskap 
"Linnseus härom gifvit Deputerade, som ock af de försök 
"af Linnseus häruti blifvit gjorda, fått fullkomlig öfverty- 
"gelse, att konsten äger sin riktighet och är ganska lätt 
"att practisera. Han för sin del vore derföre af den tan- 
"ken, att Archiatern Linnseus förtjente den föreslagna be- 
löningen, icke just så mycket för den nytta Kronan deraf 
"kunde vänta sig, emedan dess practiserande ej utan flere 
"personers användande (vore möjligt?), hvarvid icke är att 
"förmoda, det den kan hållas tyst, då åter genom dess 
"uppenbarande rarheten af perlor och följaktligen deras 
"värde skulle förfalla, utan fast mera derföre, at detta på- 
"fund är et det största incrementum, som naturalhistorien 
"i detta seculo fått, och hvarföre uppfinnaren så väl der- 
före som för den nytta och upplysning han tillförene 
"skaffat allmänheten i denna vetenskap, gjort sig af heder 
"och belöning väl förtjent." 

I denna mening instämde jemväl de öfrige Sekreta 
Utskottets ledamöter, som varit öfver detta mål deputerade. 

Utskottet fann dock för godt att uppskjuta ärendet, 
"till dess man finge se, hurudan penninge-tillgången fram- 
"deles kunde blifva." 

Med frågans afgörande fick derefter anstå till d. 16 
påföljande Juni, dervid, utan någon vidare discussion, be- 
slutet affattades i följande ordalag: 

"Vid öfvervägande häraf fann väl Secreta Utskottet, 
"att det för riket skulle blifva föga betydande fördel, men 
"väl kunna tillfoga skada åt enskilde, om denna konst 
"skulle för publici räkning ställas i verket, såvida dervid 
"fordrades flere personers sysselsättande, i fall så stort an- 
"tal perlor skulle frambringas, at det kunde blifva någon 
"betydande object, och så snart det skulle ske, blefve ock- 
"gå hemligheten af konsten omöjlig att bevara, men när 
"den blefve upptäckt, kunde följden ej annan vara än at 
"perlor skulle aldeles förfalla i vahnpris, hvaraf hände, at 



303 

"all den förväntade Kronans fördel försvunne och at alt det 
"värde i äckta perlor, som nu i riket finnes, blefve et för- 
"loradt Capital, till skada så väl för det allmänna, som de 
"private personer, hvilka slike pretiosa äga. Men som Se- 
"crete Utskottet likväl hölt billigt vara, at en man, som 
"icke allenast igenom detta påfund, utan ock igenom sina 
"många lärda arbeten gjordt sig öfver hela verlden namn- 
kunnig såsom den ypperste och vittraste uti naturkunnig- 
heten och alla dess delar, förtjente at af riket på något 
"sätt hugnas till vedermäle af det värde riket sätter på 
"hans förtjenst och till uppmuntran för andra att söka 
"träda uti hans fotspår; så beslöt Secrete Utskottet at ige- 
"nom utdrag af protokollet tillstyrka Rikets Ständer at 
"hugna Archiatern Linnseus med en belöning af 6,000 dal. 
"S:mt samt tillstånd för honom att få afstå sin syssla an- 
"tingen till sin son eller någon annan, som dertill vore 
"förtjent; dock detta på de vilkor, at denna konst at im- 
"prsegnera perlor icke må af honom för någon, utan Kgl. 
"Majrts och Rikets Ständers samtycke, kunnog göras." 

"Sedan detta var afgjordt, ärböd sig Secr. Utskottets 
"ledamot Handelsman Baoo-e, at i fall konsten för honom 
"blefve upptäckt ') med tilstånd att densamma i värket 
"ställa, ville han icke allenast betala till Archiatern Linnseus 
"den nu faststälta summan, utan ock uppå ed dela med 
"Kronan hälften af den avance, som honom igenom perlors 
"frambringande kunde tillflyta." 

"Secr. Utskottet fann så mycket mera skäl att härtill 
"samtycka, som Linnsens derigenom utan statens gravation 
"finge en skälig belöning, och någon vinst deraf framdeles 
"torde Kronan tillflyta af en konst, som i annat fall blefve 
"aldeles onyttig; och fogades i följe häraf austalt, at Bagge 
"måtte få all nödig underrättelse om denna vetenskap, så 

1 ) Perlfiskeri-Deputationens protokoller utvisa, att Handelsman Bagge, 
ehuru en af Secr. Utskottets Deputerade, icke deltagit i nämnde De- 
putations förhandlingar i frågan. 



304 

"snart han till Archiatern Linnseus förenämnde stipulerade 
"summa utgifvit; hvarjemte äfven beslöts, att hemställan- 
"det till Rikets Ständer endast kommer att sträcka sig till 
"det som rörer Linnsei succession." 

Uti det protokolls-utdrag, som d. 17 Juni 1762 an- 
gående denna fråga till Rikets Ständer afläts, tillkännagaf 
Sekreta Utskottet, att, för att af ifrågavarande konst att 
frambringa perlor "vinna påsyftad nytta" och att "bevara 
"hemligheten deraf", Utskottet "öfverlemnat verkställandet 
"åt en af sine ledamöter, hvilken både vore i tillstånd och 
'äfven sig förpligtat att på egen bekostnad och för egen 
räkning göra ofvannämnde konst för riket indrägtig", och 
att i detta ämne honom komme att tillställas "en fullstän- 
"dig beskrifning, hvaraf duplicatet bland Secrete Utskottets 
handlingar behörigen skulle förvaras." 

Dcrjemte och under förmälan, att Archiatern Linnseus 
"förklarat sig väl nöjd och tillfreds '), om honom tillstånd 
"lemnades att framdeles få afstå sin innehafvande beställ- 
ning till någon som vore skicklig densamma att förrätta 
"och hvilk' n han i sådan afsigt uppammat", tillstyrkte Se- 
kreta Utskottet "att denna utväg vidtaga, emedan den 
"lände till besparing af penninge-utgift", samt dessutom 
hvarkcn vore ovanlig eller mot författningarne stridande. 

Sistberörda framställning anmälde Rikets Ständer un- 
der d. 21 Juni s. å. till Kongl. Majrts nådiga bifall; hvar- 
jemte Sekreta Utskottet genom underdånig skrifvelse, som 
justerades d. 28 i samma månad, till Kongl. Maj:t inbe- 
rättade hvad angående konsten att å musslor inympa per- 
lor hufvudsakligen förekommit, med anhållan, att Kongl. 
Maj:t ville "under Dess eget höga namn autorisera llau- 
"delsmannen P. Bagge, att sjelf i sin lifstid, och sedan, 
"efter dess död, dess arfvingar, fritt och obehindradt, samt 
utan inträng af andra, idka och utöfva denna konst; så- 



] ) Härom förmäla protokollerna icke etl nid. 



305 

"ledes som han och de det för riket och sig kunna bäst och 
"gagneligast finna"; och blef i överensstämmelse härmed 
Kongl. Majrts nådiga privilegium d. 7 Sept. 1762 för 
Bagge utfärdadt. 

Vid, äfven den flyktigaste, granskning af Sekreta Ut- 
skottets förfarande i denna sak uppenbarar det sig lätt, 
huru föga samljud det är mellan beslutets försats och dess 
slutföljd. Sorgfälligt är tankegången beslöjad med ordalag, 
så afpassade, att de skola bevara skenet af beskyddarens 
ädelmod; dock framskymtar en, för hvarje fall afgjord, obe- 
nägenhet mot saken. Att det medel, som var i fråga, för 
befrämjande af perlfisket, i och för sig, fanns icke värdt 
en uppoffring från det allmännas sida, deremot må ej vara 
något att erinra, änskönt de anförda bevekelseorunderna 
hafva föga gemensamt med national-ckonomiska grundsatser; 
men Kammar-Ekonomi-Utskottets Deputerade hade välbe- 
tänkt grundat sin hemställan om belöning åt Linné, icke 
uteslutande på den uppfunna konsten att frambringa per- 
lor, utan äfven, och, såsom det synes, hufvadsakligen, på 
hans vetenskapliga förtjenster i allmänhet. Att härvid sätta 
föremålet i ett klarare ljus kan ej något vara verksammare 
än ett af Linné sjelf författadt memorial, som, under af- 
vaktan af belöningsfrågans afgörande, till Sekreta Utskottet 
inlemnades och var af följande lydelse: 

"Memorial!" 

"Wettenskaper hafva i alla florerande Riken varit de 
"Regerandes ömmaste ögnemärke, som de skillja folk ifrån 
"Barbarer och gjöra att ett litet förstendöme i Europa ly- 
"ser mer än det största Keyserdöme i Orient. 1 vårt k. 
"fädernesland står det endast och allena hos Riksens Hög- 
''loflige Ständer att wettenskaper uplifva och upmuntra, 
"hvilket sker, då de, som sökt updrifva wettenskaper till 

K. ViUerh. Hitt. o. Ani. Ak. Bandi Del. 25. 20 



306 

"någon höjd, därföre finna speciell upmuntran, hvilken 
"sedermera en hvar täflar at gjöra sig wärdig. Men där 
'ingen upmuntran är, där blifwer ock ingen semulation 
"och där falla wettenskaperne." 

"Riksens Höglofl. Ständer hafwa i detta afseende täckts 
"hugnat åtskillige af dem som lefwat i wår tid. Ty för- 
"dristar jag mig härmed andraga mine ringa meriter, i den 
'förtröstan, at om jag gjort mig någon speciell hugnad wär- 
"dig, jag ej allena torde blifwa förgiäten." 

"Wid min syssla nu öfver 20 åhr, har jag åsidosatt 
"all praxis medica, all egen hushållning och egna beqväm- 
"ligheter, at jag måtte med alla krafter gjöra min tienst 
"redeliga och ej bränna twänne jern på en gång." 

" Diceten har jag förökt med så många rön och ob- 
servationer, at jag tvviflar om någon annor gjort däruti 
"större samblingar. Mine åhörare Riksens ungdom lära det 
"bewittnat. Jag tänker dem utgifwa till nationens nöje 
"och nytta." 

"Systema morborum, som jag på Latin utgifwit, torde 
"blifwa för Tabellwerket et oumgängeligt hjelpmedel, då 
"det på modersmålet öfversättes." 

"Fäderneslandets Historia Naturalis, som för min tid 
"låg uti ett tjockt mörker, har jag med mer än troligt ar- 
"bete hopsamblat till 1,300 differente wäxter och 2,300 
"särskilde slags djur, så at intet rike i werlden äger så 
"fullständig Flora och- Fauna som nu Swerige." 

"Till Academise-trädgården har jag inskaffat så inånga 
"1000:de aldrig tilförne i Swerige sedde wäxter, och dem 
"alla utan wedergällning. Där ibland är Jalappa, som 
"brukas i alla purgerande piller och hos oss lätt kan cul- 
"tiveras. Den Tatar iska Tthaharberen har jag gjort allmän 
"i fäderneslandet, och den dyrbara Chinesiska Rhabarberen, 
"som så mycket consumeras i apothcken och aldrig warit 
"i Europeiska trädgårdar, har jag nyl. fått; hon tol wårt 



307 

"climate och borde med sorgfällighet planteras såsom en 
"clenode och rikets produkt." 

"Hela wettenskapen af Historia Naturalis har jag up- 
"bygt af ny grund till all den höjd hon nu ärnåt; jag 
"wet icke om någon wågar sig fram denna tiden i denna 
"wettenskapen, utan at hålla mig wid handen. Men för än 
"jag så långt kunnat kommit, har jag måst resa både in 
"och utom fäderneslandet, jag har måst hafvva mina elever 
"till de aflägsnaste orter på jordklotet, fast jag haft för 
"dem intet understöd af publico, om jag ej kunnat utbedja 
"mig ett litet stipendium academicum. Jag har måst corre- 
ondera med alla curieusa öfwer hela werlden. Jag: har 



sp 



'måst skaffa mig; de dyrbaraste böcker, att först wetta 
"hwad redan wore uptäckt. Således har jag änteligen fått 
"sedt mera af Skaparens dråpelige wärk än någon som nu 
"lefwer äller för mig lefwat; alt har jag med oändeligt ob- 
serverande ställt i naturlig systematisk ordning och såle- 
des bräckt wettenskapen till den höjd hon nu äger." 

Jag har utgifwit flere wärk än någon som nu lefwer, 
"wid pass 40 särskilte böcker, alla skrefne på egne rön, 
"hwilka fodrat all omtanka. Mänga hafwa tyckt, at en- 
dast Species Plantarum eller Systema Natur* varit till — 
"räckelige arbeten för en mans lefnad. Mången torde swigta 
"wid att endast afcopiera de wärk jag redan utgifwit. Men 
"som det ej kommer an på huru många wärk en skrifwit, 
"utan huru han dem förfärdigat, så har jag därvid ej annat 
"att andraga, än att mine mäste wärk äro afcopierade och 
"uplagde i Tyskland, Holland, Frankrike, Italien etc, hvil- 
"ket icke skedt, om de ej haft afgång och funnits ega det 
"man ej sett i andra. Mine egne editioner har wåra in- 
' ländske bokförare uplagt till nationell winst, och som jag 
"ej haft rygg at på egit förlag dem utgifwa, hafwa upp- 
"läggarena njutit min swett till godo." 

"Jag har genom allt detta wunnit, att utlänningar be- 
sökt wåra academier; at mine disciplar så inom som utom 



308 

"lands wunnit fördelaktigare poster och professioner, än jag 
"hugnar mig af. At jag blifwit inviterad med största of- 
ferter till de orter jag ej kunnat komma. Men det wissa- 
"ste för mig har warit en utsläpad kropp. Jag är stadd 
"på en wäg, som slutar sig sjelf. Tjenste-åhr och meriter 
"kunna intet sätta mig i bättre omständigheter. Hade jag 
"så användt min möda på egen hushållning, som på wetten- 
"skaper, hade de minas utkomst och min omsorg blifvit 
"drägeligare." 

"Wettenskaper äro Riksens Ständers egne pupiller; 
"har jag varit trogen amma för en af dem, så kan jag 
"hoppas, att så ömma som mägtige förmyndare ej låta 
"mig gå bort ur werlden utan någon hugnad." 

"Carl Linnseus." 

Känslan af eget värde må anses till någon del hafva 
förestafvat denna skrifvelse, men när var denna känsla 
mera befogad? 

Sekreta Utskottet erkände ock billigheten deraf, att 
en man, som "genom sina många lärda arbeten gjort sig 
"öfver hela verlden namnkunnig såsom den ypperste och 
"vittraste uti naturkunnigheten, förtjente att af riket på 
"något sätt hugnas"; men man frestas att anse detta er- 
kännande för en ironi, då dermed jemföres den slutliga 
utgången af saken. Ty hvad blef egentligen denna utgång? 
— Utskottet lät bero dervid, att en enskild man tillhand- 
lade sig hemligheten för en summa motsvarande hälften 
af hvad Kammar-Ekonomi-Utskottets Deputerade såsom 
belöning föreslagit, eller, såsom det heter i protokollet, 
Utskottet fann "skäl att härtill samtveka." Men för en 
afhandling om hemlighetens öfverlåtelse till enskild man 
hade Linné ingalunda behof af Sekreta Utskottets bemed- 
ling än mindre af dess "samtycke". Utskottet gick dock 
ännu längre i sitt sällsamma sätt att tillämpa erkänslans 
fordringar, då det lät denne enskilde tillförsäkra Kronan 



309 

hälften af den vinst, som honom genom perlors frambrin- 
gande kunde tillflyta. Långt ifrån alltså att förunna Linné 
ett enda öre såsom national-belöning, ville man låta det 
allmänna, utan vederlag, ockra på hans lärdom. Ty uppen- 
bart är, att om hälftenbruks-aftalet icke kommit i fråga, 
köparen kunnat för hemligheten gifva en högre lösepenning. 
Dock, ehuru Utskottets protokoll förespeglar, att deraf "nå- 
"aon vinst framdeles torde Kronan tillflyta", är frågan om 
halfva afkastningen i förslaget till privilegium alldeles öfver- 
halkad. — Var det glömska, förlitande på köparens heders- 
ord, eller klarnad insigt af det grannlaga? 

Den bestämda belöningen af 6,000 Dal. S:mt skulle 
för öfrigt, enligt Utskottets egna ord, icke vara ett veder- 
lag för den utforskade hemligheten att frambringa perlor, 
utan "ett vedermäle af det värde riket satte på hans för- 
"tjenst och till uppmuntran för andra att söka träda uti 
"hans fotspår": men Utskottet fann sig i denna del icke 
dess mindre qvitt med Linné, så snart representanten från 
Göteborg, såsom sequivalent för perlproduktions-konsten, 
erbjöd den fastställda summan. Belöningen, såsom sådan, 
blef alltså tillintetgjord, ty Utskottets förfarande kunde 
icke afse att öfverflytta nationens förbindelse i detta hän- 
seende på Hr Bagge. 

Tillåtelsen för Linné att afstå Professors-svsslan åt 
sin son, eller någon annan, som dertill vore förtjent, kan i 
sjelfva verket ej heller tillerkännas egenskapen af en na- 
tional-belöning. Med kännedom om Linnés brinnande kärlek 
för sin vetenskap och om hans gnidrena hjertelag, ej blott 
i det enskilda, men i allt, hvad fäderneslandet rörde, kun- 
de man icke bättre betrygga det allmännas interesse att 
erhålla en så värdig efterträdare som möjligt på den onpp- 
hinneliges lärostol, än att lägga valet i hans händer. Så- 
som utmärkelse var medgifvandet ock värdelöst. Riksdags- 
protokollerna för den tiden bära vittne om Sekreta Ut- 
skottets frikostighet på ynnestbevis af detta slag, utan hän 



310 

sigt till föremålens förtjenster, blott namnen fnnnos i par- 
tiets rullor. 

Då alltså Hr Bagges lösepenning icke kunde för Linné 
gälla såsom en national-belöning och otvifvelaktigt är, att 
återbesättandet af Linnés Professors-syssla utfallit på samma 
sätt, ehvacl Linné genom särskildt konungabref berättigats 
att bestämma valet eller ej, så följer häraf ovedersägligen, 
att framställningen om någon national-belöning åt Linné 
hos Sekreta Utskottet fick en utgång, som i sjelfva verket 
var liktydig med ett afslag ; och ett sådant besked gafs till 
en af de störste män, som någonsin verkat för ljusets sak, 
"totius Europas oraculuin, ornamentum regni Svedd" (så- 
som Baltimore rättvisligen kallade honom), då han vände 
sig till "vetenskapernes ömme och mägtige förmyndare", 
med den förhoppning, att de "icke skulle låta honom gå 
"bort ur verlden utan någon hugnad." 



Protokoll 



hållna vid öppnandet af 



Konung CARL XILs likkista 



den 31 Augusti 1859 



och 



Konung GUSTAF IILs likkista 

den 23 Maj 1866. 



313 



1. 

Protokoll, vid öppnande af framlidne 
Hans Maj:t Konung Carl XII:s lik- 
kista, hållet i Carolinska grafchoret uti 
Riddarholmskyrkan i Stockholm den 
31 Augusti 1859. 

Sedan Kongl. Maj:t den 26:te i denna månad, vid 
underdånig föredragning i Statsrådet, bifallit en af Pro- 
fessoren m. m. Doktor Anders Fryxell hos Riks-Marskalks- 
Embetet gjord, men af detta Embete till Kongl. Maj:ts 
nådiga afgörande i underdånighet anmäld ansökning, att 
Konung Carls XILs sarkofag och likkista måtte få öppnas 
och hans banesår af sakkunnige vetenskapsmän blifva noga 
undersökt och bedömdt, till vinnande af närmare upplys- 
ning om hans dödssätt; hade innevarande dag blifvit af 
Kongl. Maj:t bestämd för nämnde undersökning, och till 
densammas förrättande, enligt nådig föreskrift tillkallats: 

Professoren i Anatomi och Fysiologi vid Carolinska 
Medico-Chirurgiska Institutet, m. m., Medicime Dok- 
torn och Chirurgise Magistern Herr Anders Adolf 
R e t z i u s. 

Ofver-Chirurgen vid Serafimerordens Lazarett, Profes- 
soren i Chirurgi vid ofvannämnde Institut, m. m., Me- 
dicinse Doktorn och Chirurgiae Magistern Herr Carl 
Gustaf Santesson; samt 

Hans Maj:t Konungens Förste Lifmedicus, m. m., 
Medicinse Doktorn och Chirurgise Magistern Herr Dan 
Vincent Lundberg. 



314 

Vid förrättningen, hvilkcn Hans Maj: t Konungen 
jemte Hans Kongl. Höghet Hertigen af Östergöt- 
land behagade bivista, voro nedanskrifne Herrar och Män, 
enligt nådig kallelse, tillstädes: 

Hans Excellens Justitise Statsministern Herr Fri- 
herre L. De Ge er. 

»r 

Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena 
Herr Friherre L. Man der ström. 

Hans Excellens Riks-Marskalken Herr Grefve M. A. 
Le wenhaupt. 

Statsrådet, Chefen för Kongl. Finans-Departementet. 
Herr J. A. Gripens te dt. 

Statsrådet, Chefen för Kongl. Civil-Departementet, 
Herr L. Th. Almqvist. 

Statsrådet, Chefen för Kongl. Sjöförsvars-Departe- 
mentet, Herr C. M. Eh ne mark. 

Statsrådet Herr 11. G. Lagerstråle. 

Statsrådet, Chefen för Kongl. Landtförsvars-Depar- 
tementet, Herr J. M. Björnstjerna. 

Statsrådet Herr C. J. Malmsten. 

Riksarkivarien m. m. Herr Doktor J. J. Nordström. 

Riksantiqvarien m. m. Herr B. E. Hi Ide brand. 

Professoren m. m. Herr Doktor A. Fryxell. 

Prof essoren vid Akademien för de Fria Konsterna, 
m. m., Herr F. W. Scholander. 

Såsom uppvaktande hos Hans Maj:t Konungen och 
Hans Konjrl. Höghet Hertigen af Östergötland voro iemväl 
närvarande: 

Adjutanten hos lians Maj:t Konungen: Kapitenen 
vid Kongl. Maj: ta Flotta Herr C. A. Sundin och 
Majoren vid Kongl. Göta Artilleri-Regemente Herr C. 
G. Lagercrantz samt Ordonnans-Orficeren hos Hans 
Kongl. Höghet Hertigen af Östergötland, Kaptenlöjt- 
nanten vid Kongl. Maj:ts Flotta Herr A. L Af/elius. 



315 

Protokollet fördes af undertecknad, t. f. Protokolls- 
sekreterare i Kongl. Ecclesiastik-Departementet. 



Professoren Fryxell hade, till närmare utveckling af 
de skäl, som framkallat hans anhållan om ifrågavarande 
undersökning, aflemnat följande skriftliga uppsats, som nu 
upplästes: 

"Konung Carl XII:s dödssätt har länge varit före- 
mål för olika gissningar och uppgifter. Orsaken torde 
finnas bland annat äfven i ofullständigheten af den 
kunskap man egt om det dödande sårets beskaffenhet. 
Man har nemligen hittills ej lyckats finna spär efter 
någon härom gjord samtidig och vetenskaplig under- 
sökning. En sådan ansågs måhända då för tiden obe- 
höflig, emedan allmänna tänkesättet tog för afgjordt, 
att Konungen fallit för en fiendtlig kula från den be- 
lagrade fästningen. Men i strid mot detta antagande 
uppkom snart nog den ena gissningen, den ena be- 
rättelsen efter den andra; stundom med sådant anspråk 
på sanning, att äfven utmärkte häfdatecknare blifvit 
förda till mycket olika åsigter. Ar 1746 företogs väl 
en undersökning af det kungliga liket, men icke med 
någon för historisk utredning tillräcklig fullständighet. 
Oaktadt ett senare, i många fall lyckadt försök, att 
härutinnan befria Svenska nationen från misstanken om 
ett konungamord, återstå dock obesvarade flera för 
sanningens utrönande vigtiga frågor: t. ex. om det dö- 
dande skottet kom från högra eller venstra sidan; i 
hvad riktning det gick genom hnfvudet; af livad form 
och beskaffenhet sjelfva kastkroppen var: huruvida, en- 
ligt en gissning, tvenne kulor följts åt; och huruvida, 
enligt en annan gissning, någon del af skottet stadnat 
i hufvudet, hvilken, funnen, kunde lemna upplysning i 
ämnet. Det är i dessa och andra för frågans utredan- 



316 

de angelägna punkter, som man hoppats komma till 
klarhet genom den nya undersökning af Konung Carl 
XII:s lik, hvilken, enligt Kongl. Majrts nådiga förord- 
nande, nu kommer att ega rum." 

Protokollet vid den ofvan omnämnde undersökningen 
af år 1746, sådant detsamma blifvit i tryck offenliggjordt, 
upplästes och skulle här jemväl intagas, så lydande: 

"1746 den 12 Julii, kl. emellan 5 och 6 om mor- 
gonen, gingo undertecknade neder uti den så kallade 
fe »fe o 

Carolinska eller Pfalziska Grafven vid Gråmunke- eller 

Riddarholms-kyrkan här uti Stockholm, och läto öppna 

Högstsalig Hans Maj:ts Konung Carl den XII:s Kista, 

då vi befunno densamma inuti tillika med kroppen uti 

följande stånd och ordning. En matelas eller hyende 

af hvitt lärft upfyldt med aromatiska krydder öfver- 

hölgde Konungens hufvud; derunder och närmast til 

ansiktet en duk. Hufvudet var bart och utan mössa, 

men i det stället omgifvit med en Lagerkrants. Håret 

var aldeles oförändrat, af en hel ljusbrun färg, långt 

som et lillfinger, rakt uppstruket på bägge sidor, men 

hjessan och öfre delen skallotte. A högra sidan straxt 

nedan för tinningen fannts en plåsterlapp så starkt 

fästad, att man med möda den kunde uplyfta och 

afdiaga, då därunder syntes och kändes en aflång öp- 

ning på tvären lutande neder bak åt hufvudet, lång 7 

linier, bred tvänne; å vänstra sidan under en annan 

plåsterlapp af lika storlek var hela tinningen bortrifven 

och kanterna af benen så skapade, at skottet derige- 

nom nödvändigt måst hafva utgått. J öfrigt var an- 
fe fe o 

sigtet nog förfallet, munnen något öpen, och någre 
tänder synlige. Under hufvudet voro flera hvita lärfts- 
hyenden upfylda med ofvannämnde krydder. På si- 
dorna och på armarna lågo langa hvita påsar, på lika 
sätt fylda. Armarne längs utåt kroppen, och händren 
emot hvarannan lagde med hvita skinnhandskar be- 

o 



3 1 7 



täckte. Skjortan af gröfre Slissing, Svepningen af Hol- 
ländskt lärft. 

C. Hårleman. Cl. Ekeblad. And. Joh. von Höpken" 



Härefter lyftades likkistan ur sarkofagen, nedsattes på 
grafchorets golf och öppnades, livarvid det kungliga likets 
ställning och svepningens anordning befunnos i enlighet 
med den beskrifning, som i ofvan intagna handling af den 
12 Juli 1746 meddelas.') Den anbefalda förnyade besigt- 
ningen och undersökningen blef nu företagen, och upp- 
rättades deröfver det instrument, som finnes detta protokoll 
bilagdt. 

Efter slutad undersökning inlades åter livad som för 
närmare granskning varit ur hufvudskålens inre uttaget, 
den undanvikna hudbetäckningen öfver de undersökta yttre 
skadorna trycktes tillbaka i sitt förra läge och samman- 
fästades medelst påsatta linnehäftor. Allt öfrigt i likkistan 
ordnades i sitt förra skick, hvarvid på venstra sidan invid 
fötterna anträffades, i svepningen nedlagd, en liten, broderad 
påse af blått siden, i hvilken fanns förvaradt ett med blått 
silke upptill omknutet ben, som, enligt nu lemnad upplys- 
ning, utgjorde ett genom suppuration afskildt (exfolieradt) 
fotlags-ben (os metatarsi), hvars öfre eller tarsabända (basis) 
saknades; och förmodades detsamma vara ett af de små- 
ben, som uttogos ur Konungens venstra fot efter den blessyr 
han erhöll under beläo;rino;en af staden Pultava. — Kistan 
tillslöts och nedsattes åter i sarkofagen. 

In fidem 
F. A. Dahlgren. 



') Lagerkransen hade varit hunden på ståltråd, som genom fugten i 
grafven förrostat och till en del fallit i stycken. 



318 

På nådigste befallning af Hans Maj:t Konung Carl 
XV förrättades uti Carolinska grafchoret i Riddar- 
holmskyrkan, Onsdagen den 31 Augusti IS 59, klockan 
9 f. m., af undertecknade besigtning och undersökning 
af framlidne Hans Maj:t Konung Carl Xll:s hufvud- 
skada, h varvid befanns som följer: 

Yttre besigtning af hufvudet. 

Hjessan omgifven af en vissnad lagerkrans. Bakre 
delen af hufvudet och trakten öfver öronen täckt af ett 
tunnt, ljusbrunt, här och der gråsprängt hår, af 1 till 1| 
decimaltums längd. Den öfriga delen af hufvudsvålen kal. 
Ansigtet insjunket, särdeles under kindknotorna. Den nedre, 
broskiga delen af näsan till sidorna hopfallen och nedsjun- 
ken under ytan af näsbenet. Ogonlocksränderna något åt- 
skiljda; mellan desamma synas trådar af linneskaf (charpie), 
sannolikt vid balsameringen inskjutet till förekommande af 
ögonlockens insjunkning, hvilket ock lyckats. Ofverläppen 
till följd af hoptorkning något upplyftad, hvarigenom de 
fyra skärtänderna (dentes incisivi) och en del af båda hörn- 
tänderna (dentes canini) äro synliga. Underläppen mera 
framstående, fullständigt täckande tänderna i underkäken. 
Huden öfver denna är på båda sidor något uppskjuten af 
den kring halsen lindade duken. Uti pannan märkes mid- 
ten af densamma något intryckt på en trekantig yta, hvars 
bas motsvarar näsroten och större delen af båda ögonbryns- 
bågarna; dess spets infaller ungefärligen vid början af hår- 
fästet i pannans midtlinea, — beroende denna intryckning 
på de nedanför närmare beskrifna fracturerna å hufvud- 
skålen. — Betäckningarne öfver allt tilltorkade, pergament- 
lika. Hudfärgen öfver pannan och den kala hjessan ljust 
grågul; öfver ansigtet mörkare, smutsigt gråbrun, fläckig. 

J högra tinningtrakten, 1 decimaltum framom yttre 
örats öfre del, synes i betäckningarna en nära cirkelrund 



319 

öppning, täckt med en rund plåsterlapp, — plåstret utbredt 
på afvigsidan af en bit svart sammet. Uti omgifningen af 
denna öppning är huden tunnare och af en mörkare färg. 
Hålets diameter knappt 0,5 decimaltum. Genom detsamma 
kan ett lillfinger fritt införas uti hjcrnskålshålan. 

Venstra tinningtrakten visar i betäckningarna en stor, 
något oval öppning, belägen i främre och nedre delen af 
tinninggropen (fossa temporalis), 0,25 decimaltum utanför 
ögonlockens yttre commissur. Den var täckt med en plåster- 
lapp af enahanda utseende och beskaffenhet som den ofvan 
omförmälda. Öppningens längre diameter, 1,7; dess mindre 
1,3 decimaltum. Kanterna af mörk färg, hårda och invikna, 
hvarföre de också voro tjockare än omkring öppningen på 
högra sidan. Hålet under plåsterlappen tillstoppadt med 
en sammanviken, hoprullad, till en del med sönderfallna 
kryddor fylld linnelapp, hvilken till största delen låg in- 
pressad uti hjernskålshålan. 

Inre besigtning af hufvudet. 

Sedan de hoptorkade betäckningarne omkring hålet i 
högra tinningtrakten blifvit lösdissekerade och tillbakavikna, 
syntes i hufvudskålen en öppning, hvars längsta sträckning 
gick snedt från yttre örats öfre gräns till ytterkanten af 
ögonhålan (orbita) och utgjorde 2, i decimaltum. Öppnin- 
gens största höjd (bredd), som infaller ungefär på midten, 
är 1,0 decimaltum. Dess öfre kant i tinninggropen kän- 
des lössprängd, rörlig och något intryckt. Med det genom 
öppningen införda fingret kändes bakre delen af tinning- 
benet, ofvanom yttre hörselgångon, sönderbruten (fracture- 
rad); sträckande sig denna fractur öfver basen af tinning- 
benets pyramid (pars petrosa) nedåt och bakat mot ft)ssa 
siginoidea öfver sinus transversus, så att hela detta parti kän- 
des rörligt. Öppningens nedre kant är jemnhög med hjern- 
skålens botten (basis cranii) ; dess kanter öfverallt ojemna. 



320 

De öppningens öfre och främre kant vidhängande, större 
bensplittrorna rörliga och riktade något inåt, hvaremot den 
bakre och nedre kanten, som går genom öfre delen af vårt- 
utskottet (pars mastoidea) och basen af pyramiden, är starkt 
tryckt utåt. Brottet i benet är här snedt, så att hufvud- 
skålens yttre lamell (lamina externa) är bruten utanför och 
längre bakåt än den inre (lamina. interna), till följe hvaraf 
denna senare är mera framskjutande, och mellansubstansen 
(d/ploe) i större sträcka synbar. 

Skadan på denna, högra, sida af hufvudskålen intager 
sålunda hela den nedre och en stor del af den öfre hälften 
af tinninggropen (fösta temporalis), sträckande sig vidare 
framåt genom yttre kanten af ögongropsranden (margo or- 
bitalis), der utskotten af så väl os frontis som os zygomaticum 
äro fracturerade, — och bakat genom tinningbenets såväl 
pyramid som vårt-utskott. 

Efter det betäckningarna omkring hålet i venstra. 
tinningen blifvit öppnade och undanvikna, visar sig uti huf- 
vudskålen en öppning, som baktill börjar 0,8 decimaltum 
ofvanom yttre hörselgången, derifrån sträcker sig med sin 
längsta riktning framåt, der den går i ett med ögongropen 
(orbita), hvars yttre benkant (margo orbitalis) helt och hållet 
saknas. Största höjden (bredden) af öppningen är 2,2 de- 
cimaltum, och fortsätter sig densamma nedåt genom taket 
i ögonhålan (orbita) och mellersta gropen af hjernskålens 
botten (fossa media cerebri), som är helt och hållet sönder- 
sprängd. Ofverkäkshålan (sinas maxillaris) år öppnad på 
sådant sätt, att bottnen i ögonhålan (orbita) blifvit sönder- 
splittrad i flera mindre bitar. Från öppningens öfre och 
främre rand vid ögonbrynsbågen går en fractur genom pann- 
benet i riktningen mot stället för stora fontanellen; den 
yttre och öfre randen är upplyftad, hvaremot den inre och 
undre är insänkt. Från denna fracturs öfre gräns går en 
annan, bågsvängd, nedåt mot öfra ögonbrynsbågen på högra 
sidan, slutande i dennes fria rand vid foramen supraorbitale. 



321 

Äfven denna fracturs yttre rand är uppstående öfver den 
inre, kvarigenom sålunda uppkommer den ofvanför vid yttre 
besigtningen anmärkta trekantiga fördjupningen i pannans 
midt. 

Vid undersökning med fingret genom så väl den ven- 
strå som högra öppningen på hufvudskålen kännes hela den 
främre hälften af hjernskålens botten, från och med öfre 
och innersta delen af näskavitetens skelett framtill, till och 
med kroppen af kilbenet (corpus ossis sphcenoidei) baktill, 
söndersprängd i en mängd smärre bitar. 

Hjernskålens kavitet innehöll dels större och smärre 
sammanvikna och hoprullade linnelappar, jemte till största 
delen söndersmulade lemningar af vid balsameringen be- 
gagnade aromatiska kryddor, dels rester af hårda hjern- 
hinnan och en till konsistensen vaxlik, till färgen på ytan 
hvitgrå, inuti brunaktig substans, hvilken i genomskärnings- 
ytan visade tunnare, hvitgrå genomgångar, hvarigenom det 
hela fick ett skifvigt utseende. Denna substans låg i botten 
af de båda bakre hjerngroparna (fossce cerebelli) och bildade 
uti hvardera af dem en efter gropens insida formad kaka, 
hvars största tjocklek på midten utgjorde vid pass 0,4 de- 
cimaltum, och hvilken kaka tillkommit genom intorkning 
och hopskrumpning af sjelfva den bloddränkta hjernmassan 
med tillhörande fina hinnor. Uti dessa lemningar funnos 
inblandade en mängd större och smärre lösslagna bitar af 
hufvudskålsbenen, bland hvilka med lätthet igenkändes: ett 
stycke, utgörande största delen af corpus ossis sphcenoidei; 
tvenne tillhörande aloe majores af samma ben; flera stycken 
af tinningbenens fjälldelar (partes squamosce) och pannbe- 
nets lamince orbitales o. s. v. Det inre af hufvudskålen, 
hvilket genom de stora öppningarna i tinningtrakterna 
ganska väl kunde öfverses, sedan allt löst blifvit uttaget 
och undersökt, visade ej spår efter någon qvarblifven främ- 
mande kropp. 



K. Vitterh. Ilixt. n. Ant. Ak. Ha »dl. Del. 25. 21 



322 

På grund af ofvanstående få vi undertecknade här- 
medelst förklara och tillika såsom svar på antydda frågor 
meddela följande: 

l:o. Skadan har varit ögonblickligen dödande och till- 
kommit genom skjutvapen. 

2:o. Skottet har gått in på venstra sidan vid yttre 
kanten af ögonhålans benring (margo orbitalis); derifrån, 
med i det närmaste horisontal riktning, passerat genom 
hjernhålans främre hälft, utefter dennas botten snedt bakat 
till trakten framom högra örat och der gått ut. Skulle nå- 
gon skottkanalens afvikning från horisontalplanet möjligen 
hafva egt rum, synes denna, att döma af skadorna i hufvud- 
skålsbenen, hafva bestått uti en lutning mot utgångsstället; 
sålunda antydande att skottet afskjutits från en punkt, 
högre än den plats, på hvilken Konungen befann sig då 
han träffades af detsamma. 

3:o. Hvad angår formen och beskaffenheten af den 
dödande kastkroppen, så kan derom intet med bestämdhet 
sägas. Sannolikast synes dock, att denna varit en muskött- 
eller kartesch-kula; möjligen, ehuru mindre sannolikt (att 
döma af formen på hålet i betäckningarna å högra sidan), 
ett skrotstycke eller en bombskärfva. I sistnämnda båda 
fallen har dock den sårande kroppen haft minst lika stor 
utsträckning som genomskärningen af endera utaf nämnda 
kulor. 

4:o. Har kastkroppen varit en kula eller ett skrot- 
stycke, så måste skottet hafva blifvit aflossadt från så långt 
håll, att densamma, redan då den träffade Konungens huf- 
vud, något mattats, d. v. s. dess primitiva hastighet min- 
skats; ehuru farten ännu var tillräckligen stark att drifva 
projektilen tvärt igenom hufvudet. 

5:o. I Ivarje stöd för den förmodan, att tvenne kulor 
följts åt och åstadkommit skadan, saknas. 

6:0. Ingen del af skottet fanns vid den af oss gjorda 
besigtning qyarstadnad inom hufvudskålen. 



323 

7:o. Att ' uppgifterna uti besigtnings-instrumentet af 
den 12 Juli 1746 om så väl skadornas i hufvudskålsbenen 
dimensioner, som skottets riktning, äro dels ofullständiga, 
dels oriktiga, — hvilket tydligen berott derpå, att under- 
sökningen verkställts utan att hudbetäckningarne förut blif- 
vit öppnade, så som nu skett, och hvarigenom det endast 
blifvit möjligt att fullständigt öfverse skadan i hela dess 
utsträckning och riktigt bedöma beskaffenheten af den- 
samma. 

A. Eetzius. Carl Santesson. Vincent Lundberg. 



324 



2. 



Protokoll, hållet vid öppnandet af 
Konung Gustaf den Tredjes lik- 
kista i Riddarholmskyrkan den 23:dje 
Maj 1866. 

Närvarande vid detta tillfälle voro: 

Hans Maj: t Konungen. 

Hennes Maj:t Drottningen. 

Hans Excellence Riks Marskalken Herr Grefve G. 
A. Sparre. 

Hans Excellence Statsministern för Utrikes ärender 
Herr Grefve C. R. L. Man der ström. 

ti 

Ofverste Kammarherren och Chefen för Hans Majrts 
Hofstat i Norge Herr S. H. E. Lövenskiold. 

Hoffröken hos Hennes Maj:t Drottningen Hedvig 
Lewenhaupt. 

Kammarherren hos Hennes Maj:t Drottningen Hr 
Friherre Fr. von Essen. 

Adjutanten hos Hans Maj:t Konungen Hr Grefve 
O. Thott. 

Ordonance Officeraren hos Hans Maj: t Konungen 
Hr Löjtnanten G. A. Bråkcnhjelm 

samt 

Undertecknad, som af Hans Excellence Riks Mar- 
skalken blifvit anmodad att föra protokoll. 

Emedan hos Hans Maj:t Konungen blifvit genom Riks 
Marskalken anmäldt, att locket på Konung Gustaf den 



325 

Tredjes likkista befunnits ligga löst öfver kistan, hade Hans 
Maj:t befallt att undersökning skulle ske, för att utröna 
huruvida något yttre våld härtill varit orsak. 

Vid lockets aflyftande befanns, att de jernskrufvar, 
som skolat fästa detsamma, varit för korta, så att de en- 
dast med spetsen obetydligt inträngt i kistans kant, till 
följd hvaraf locket fasthållits endast genom de i kistans 
brädd insatta trätapparne och således genom dessas hop- 
torkning lätt kunnat lossna. Något spår af yttre våld 
kunde icke förmärkas. 

Det Kongl. liket låg i serafimerdrägt, omedelbart på 
kistans botten, hvilken var betäckt med hvitt tyg, hvar- 
under konserverande kryddor tycktes hafva varit nedlagda. 
Sådana kändes äfven inneslutna i kudden under hufvudet. 

Öfver liket, som tydligen icke varit balsameradt, fanus 
ingen annan betäckning än sjelfva drägten. Den dertill 
hörande manteln var nedvikt vid sidorna. På nedra extre- 
miteterna, som voro klädda i silkesstrumpor, men för öfrigt 
lågo obetäckta, voro alla köttiga delar förtärda; på fötterna 
skor med svarta bandrosor. 

Hufvudet föga angripet. Huden öfver pannan och öfra 
delen af kinderna, af hvitgul färg, var fasttorkad intill be- 
net: näsan tunn, men icke nedfallen; nedra delen af kin- 
derna och hakan hade en kalklik, pulveriserad hvit be- 
täckning, begränsad af en mörkare rand från örat fram 
emot näsan; munnen obetydligt öppnad, dock så att några 
friska, men mörknade tänder voro synliga; håret fint, af 
brun färg, yfvigt öfver hjessan, vid sidorna rulladt i lockar 
och med puder beströdt. Anletsdragen fullt igenkänliga. 
Händerna, betäckta af hvita handskar, den högra hvilande 
på skärmen af en låg svart hatt prydd med hvita struts- 
fjädrar, den vcnstra utsträckt vid sidan, hvilande öfver 
svärdet. 

Öfver bröstet lågo Serafimer-, Svärds-, Nordstjerne- 
och Vasa-Ordens kommendörskedjor samt stora Svensk- 



326 

sunds medaljen, hängande i en guldkedja af fint och sär- 
deles vackert arbete. 

Sedan Deras Majestäter och öfriga närvarande tagit 
allt i närmare betraktande, gafs befallning att locket skulle 
åter påläggas och med starkare skrufvar fästas vid kistan. 
Stockholm som ofvan. 

In fidem 
Bror Em. Hilclebrand. 

Härvid närvarande: 

G. A. Sparre. L. Manderström. 

Sedan Hennes Maj:t Enkedrottningen, D.D. K.K. 
H.H. Hertigen och Hertiginnan af Östergötland 
samt Hertigen af Dalarne äfven besett Konung Gustaf 
III:s lik, blef locket denna dag med fasta skrufvar å nyo 
fästadt vid kistan. 

Stockholm den 29 Maj 1866. 

G. A. Sparre. 



327 



Förslag till Inskrifter 
och Minnespenningar, 

livilka Kongl. Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademien uppgifvit 
eller' granskat och gillat åren 1856 — 1865. 



Inskrifter *)• 

1857. 
N:o 1. 
På H. K. II. Arf furstens palats vid Gustaf Adolfs 
torg i Stockholm. 

SOPHIA ALBERTINA 

2EDIFICAVIT. 



N:o 2. 
På en minnesvård öfver Just. Borgmästaren i Norr- 
köping, K. N. O. Pehr Johan Lagergren, upprest på 
hans graf af Norrköpings stad. 

PEHR JOHAN LAGERGREN. 
Född 1797. Död 1856. 

Justitie Borgmästare i Norrköping. 

Kommendör af Kongl. Nordstjerne Orden. 

Stadens ombud vid fyra riksmöten. 

Borgareståndets Talman 1853. 



*) Af de inskrifter, som varit underställda Akademiens pröfning, upp- 
tagas blott ett urval. 



328 



Upplyst, Svensksinnad, renhjertad, 
Föresyn i allmänna värf, i enskilda dygder, 

Vann han 
Medborgares förtroende och kärlek, 
Efterlefvandes saknad. 



Norrköpings stad 

Tacksam för tjugeårig utmärkt omvårdnad 

Reste minnesvården. 



N:o 3. 
På Ramsele nybyggda kyrka i Ångermanland. 

Under 
Konung OSCAR I:s regering 
Byggd af Ramsele församling 

1855—1857. 



1858. 
N:o 1. 

På en tafla i det hus, som blifvit uppfördt öfver de 
s. k. Mora stenar på Mora Kungsäng i Upland. 

På detta fält 

Valdes och hyllades fordom 

Sveriges Konungar. 



N:o 2. 

På fotställningen till Hr Prof essoren m. m. Friherre 
J. Jakob Berzelii bildstod i Stockholm. 

BERZELIUS. 



329 

1859. 
N:o 1. 

På en obelisk, upprest på länsresidensets gård i Luleå, 
till minne af Hans Kongl. Höghet Kronprinsens 
besök. 

Till 

Minne 

Af 

Hans Kongl. Höghet 

Kronprinsen-Regenten 

CARLS 

Besök 

1858. 



Norrbottens tacksarama folk 
Reste stenen. 



N:o 2. 

På Lunds domkyrkas, under ledning af Hr Pro- 
fessoren C. G. Brunius, ombyggda södra korsarm. 

Denna gafvel och närmaste sidomurar med 
hithörande takhvalf ombyggdes 1856 — 1859, 
då bilderna af kyrkans skyddshelgon hit- 
flyttades från den samtidigt nedtagna syd- 
östra stödjepelaren. 



N:o 3. 

På ett bisättningshus, uppfördt å Stockholms be- 
grafningsplats utanför Norrtull. 

De, som redeliga f<">r sig vandrat hafva, 
komma till frid och hvilas uti deras kamrar. 
Esaise Kapitel 57, versen 2. 



330 

N:o 4. 
På en minnesvård, uppsatt på Hedemora stads kyrko- 
gård öfver Lagmannen m. m. Nils Galler holms graf. 

NILS CALLERHOLM 

Lagman Ridd. af K. Nordstj. O. 

F. d. 10 Februari 1780. 
D. d. 9 Januari 1858. 



Domares och medborgares 
Föresyn. 



Tacksamma lärjungar 
Reste minnesvården. 



N:o 5. 
På avantcorpsen af National Musei byggnaden i 
Stockholm. 

ANTIQUITATIS LITTERARUM ARTIUM MONUMENTIS. 



N:o 6. 
På en byggnad, uppförd öfver den s. k. k ungs kal- 
lar en å Utmelands egor i Mora socken i Dalarne. 

Då Gustaf Eriksson Wasa fridlös vandrade i Da- 
larnes bygd, att mana dess män till kamp för foster- 
landets frihet, räddades han på detta ställe af en Dal- 
qvinnas rådighet undan förtryckarens utsända spejare. 



331 

1860. 
N:o 1. 

På en huggen monolith, till minne af Konung Oscar, 
upprest vid Bo i Nerike af f. d. Post-Direktören Friherre 
Hugo Hamilton. 

Under runan *J* på en ormslinga: 

o 

At Konung Oscar den gode af tacksamma undersåtar. 



N:o 2. 
Ofver målningar i huset, som blifvit uppfördt öfver 
den s. k. kungskällaren å Utmelands egor i Mora 
socken i Dalarne. 

A. öfver en Tjifla, målad af Edv. Berg, framställan- 
de utsigt af Ornäs gärd. 

Då Gustaf Eriksson Wasa, i hopp att finna bered- 
villiga sinnen och armar till fäderneslandets rädd- 
ning, förklädd vandrade från bygd till bygd i Da- 
larne, kom han Andersmesstiden 1520 till Arendt Pers- 
sons gård Ornäs. Den förrädiske ungdomsvännen, 
låtsande deltagande för fäderneslandets öde och Gustafs 
räddningsplaner, lemnade honom herberge i den ännu 
i dag qvarstående loftsbyggnaden; men begaf sig, un- 
der förevändning att utforska grannarnes tankar, till 
Danska Fogden, att anmäla den fruktade flyktingen, 
på hvars hufvud ett högt pris var satt. Arendt Pers- 
sons hustru, den ädla Barbro Stigs dotter, anande 
mannens afsigt, väckte om natten sin gäst och gaf 
honom medel att fly den öfverhängande faran. 

B. öfver en Tafia, målad af Johan Fredrik Höckert, 
framställlande Gustaf Wasas nedstigande i källaren. 

Som ett jagadt villebråd, på stigar och vägar, i skog 
och mark, förföljd af Danskarnes vänner och tjenare, 



332 

kom Gustaf dagarne före Julen 1520 till Mora, sö- 
kande skydd hos den redlige Tomt Mats Larsson på 
Tomtgården i Utmelands by. Danska spejare infunno 
sig snart att gripa sitt rof; men Mats Larssons rådiga 
hustru, sysslande med julbrygden, anvisade främlingen 
att nedstiga i källaren och satte vörtkaret öfver golf- 
luckan, sålunda bevarande fäderneslandets blifvande 
räddare från upptäckt af de i stugan inträdande, för- 
gäfves ransakande fienderna. 

C. Ofver en Tafla, visande en utsigt af byn Salen i 
Lima socken, målad af Hans Maj:t Konungen. 

Efter fåfänga försök att mana Dalkarlarne till kamp 
för friheten, drog Gustaf upp åt Norska gränsen, i af- 
sigt att lemna sitt fädernesland, det han icke mera 
såg någon utväg att rädda. Men under tiden kommo 
andra flyktingar med nya underrättelser om Konung 
Christians grymma förfarande både i hufvudstaden och 
landsorterna. Då ändrade Dalkarlarne sinne och ut- 
sände skidlöpare att uppsöka och återkalla Gustaf, som 
af dem anträffades i byn Salen i Lima socken. Han 
återvände med glädje, antogs af det i Mora försam- 
lade folket till Höfvidsman och drog ut att förjaga 
tyrannen och dess anhängare. Det räddade fädemes- 
landet uppsatte befriaren på konungathronen, den han 
befästade mot yttre och inre fiender. Den fridlöse 
flyktingen blef sålunda grundläggare af Sveriges nya 
samhällsskick och stamfader för ett af Europas ädlaste 
konungahus. 

D. Pä en särskild plats inom byggnaden. 

Gustaf Wasas adertonde efterträdare på Svenska 
thronen, Konung CARL XV, prydde med konstnärlig 
hand denna värd, uppförd af Svenska folkets tacksam- 
het åt Befriarens minne tre hundra år efter hans död. 



333 

N:o 3. 

Ofver dörren till en vid Trollenäs i Skåne uppförd 

ny kyrka. 

Uppförd 

Under Konung CARL XV:s regering 

Af 

Friherre Nils Trolle 

År 1860. 



1861. 
N:o 1. 

På en ringklocka för Ram näs kyrka i Vestmanland. 

a) Pa ena sidan: 

Gjuten i Stockholm af Johan Meijer 1675. 

Skänkt till Lilla Ilytterns kyrka 

Af Riksrådet Fältmarskalken m. m. 

Friherre Christer Horn. 

Inköpt till Ramnäs kyrka 1819. 

b) På andra sidan: 

År 1861 

Då C. J. Borelius var Kyrkoherde 

J. P. Holmin Comminister 

J. P. Andersson i Kyrkobyn 

Och Erik Andersson i Säter Kyrkovärdar 

I Ramnäs församling 

Omgjuten i Sundsvall 

Af N. P. Linderberg. 

c) Kring öfra kanten: 
Gloria in excelsis Deo et in terra pax. 

d) Kring nedra kanten: 
Laudate Dominum in cymbalis in cymbalis benc sonantibus. 



334 

N:o 2. 

På en minnesvård öfver General Löjtnanten, Friherre 
Georg Carl von Döbelns graf på Johannis kyrkogård 
i Stockholm. 

Friherre 

GEORG CARL ton DÖBELN 

General Lieutenant 

K. m. st. k. af K. S. O. R. af K. S. O. st. k. l:a kl. 

Född d. 29 April 1758. 

Död d. 16 Febr. 1820. 



Striderna vid Porosalmi Sikajocki 
Ny-Carleby Lappo och Jutas 

Vitna om hans hjeltemod 
Vid fäderneslandets försvar. 



Minnesvården restes 

Af 

Vapenbröder 

Och 

Fosterlandsvänner. 



N:o 3. 
Under ett porträtt af Friherre Wilhelm Fredrik 
Ter smeden, uppsatt i Jernkontorets hus af Bruks Socie- 
teten. 

Friherre 

WILHELM FREDRIK TERSMEDEN 

Fullmäktig i Jernkontoret 

1829—1856. 



335 



Bruks Societetens erkänsla 

Lät teckna bilden 

1859. 



1862. 
På en minnesvård, rest på Torpa kyrkogård i Öster- 
götland, öfver Ryttmästaren Adam Bonapart Schmiter- 

löws graf. 

a) På ena sidan: 

Ryttmästaren 

ADAM BONAPART SCHMITERLÖF 

Född den 24 Nov. 1799. 
Död den 20 Dec. 1861. 



Han lefde bland talrika vänner 

Tacksamma socknebor 

Och vårdade underhafvande 

I njutning af snillets mästerverk 

Och en skön natur 

llvilken han under trettiofvra år 

Odlade och prydde 

Vid sin egendom Näs. 



b) På andra sidan: 
Syskon och syskonbarn reste minnesvården. 



1863. 
N:o 1. 
På det nya lärohuset för Linköpings högre ele- 
mentarläroverk. 



336 

A"-. MDCCCLXIV. 

INITIUM SAPIEXTIAE TD10R, DOMINI. 



N:o 2. 
På ett nytt orgelverk i Södertelge stads kyrka. 

Lofver Gud i Hans helgedom. 
Psalm. 150. v. 1. 



N:o 3. 

På Gustaf Wasas minnesvård, upprest i Vesterås. 

Till minne af den 24 Juni 1527. 



1865. 
N:o 1. 



På fotställningen till Engelbrekts bildstod, rest i 
Örebro. 

Åt 

ENGELBREKT ENGELBREKTSSON 

Den trofaste försvararen 

Af 

Sveriges frihet 

Restes 

Denna minnesstod 

Af 

Sveriges konung och folk 

År 1865. 



337 

N:o 2. 

På en minnesvård, rest i Umeå å den plats, der 
Generalen Friherre Georg Carl von Döbeln d. 8 Oct. 
1809 tös afsked af de hemförlofvade sista förenade Sven- 
ska och Finska trupperna. 

Sista förenade 
Svensk-Finska krigshären 
Upplöstes och hemförlofvades 
Här 
Den 8 Oktober 1809 
Af 
Friherre 
GE ORG CARL von DÖBELN. 



De tappres minne det lefver. 



Minnespenningar. 

1856. 

N:o 1. 

Belöningspenning af Carlstads Fabriks- och Handt- 
verks-Förening. 

Atsidan. En grupp af handtverksredskap och fabri- 
kater med ett Minervahufvud öfverst. Omskrift: CARL- 
STADS FABRIKS OCH HANDTVERKS FÖRENING. 

— I afskärningen : 1856. 

Frånsidan. En eklöfskrans, med inskrift inom kran- 
sen: FÖR SKICKLIGHET OCH VÄLFÖRHÅLLANDE 
AT (med tomt rum, för att ingravera den belönades namn). 



K. Vitlcrh. llisl. o. Anl. Ak. Handl. Del. 25. 22 



338 

N:o 2. 

Ofver Assessoren, R. N. O. Pehr Lagerhjelm, af 
Svenska Bruks Societeten. 

Åtsidan. Bröstbilden, med omskrift: PEHR LAGER- 
HJELM. 

Frånsidan. En eklöfskrans med inskrift: FOR 50 
ÅRS NIT OM JERNHANDTERINGEN. — I afskärnin- 

gen: AF SVENSKA BRUKS SOCIETETEN 1856. 



N:o 3. 

rf 

Ofver Kongl. Förste Archiatern, Landshöfdingén Ur- 
ban Hiärne, af Svenska Akademien. 

Åtsidan. Bröstbilden, med omskrift: URB. HIARNE 
PR. ARCHIAT. REG. SV. 

Frånsidan. Solguden, med strålsken kring hjessan, 
sittande på ett berg, i hvars sida man ser ett framsprin- 
gande vatten samt en gruföppning med vindspel och ste- 
gar. Omskrift: DIMOVET UMBRAM CONDITA LU- 
STRAT. — I afskärningen: medicus poeta mineralogus 

ob. MDCCXXIV. 



1857. 
N:o 1. 

M 

Ofver F. d. Statsrådet, K. Landtbruks Akademiens 
Direktör, R. o. K. af K. Maj:ts Orden Gabriel Poppius. 

Åtsidan. Bröstbilden, med omskrift: GABR. POPPIUS 
F. D. STATS RÅD K. LANDTBR. AKAD. DIR. 

Frånsidan. Triptolemus, stödd vid sin plog. På af- 
stånd ses Pan, hjordarnes vårdare, omgifven af får, sittan- 
de, med sin pipa, på en kulle. Omskrift: VIDGAD OD- 



339 
LING FÖRÄDLADE NÄRINGAR. — I afskärningen 

AF K. LANDTBR. AKAD. 1850. 



N:o 2. 

Ofver Kongl. Förste Archiatern, Professoren vid Up- 
sala Universitet, K. m. st. k. af K. Wasa-Orden m. in. 
Doktor Pehr von Afzelius, af K. Vetenskaps Akademien. 

Atsidan. Bröstbilden, med omskrift: PETR. v. AF- 
ZELIUS PR. ARCHIAT. REG. MED. PROF. UPS. — 
Vid nedra kanten: nat. 1760. den. 1843. 

Frånsidan. En yEsculapii prest, offrande vid ett al- 
tare, kring hvilket en orm slingrar sig. Omskrift: ABIIT 
VÄTES ORACULA MANENT. — I afskärningen: socio 

MERITISS. REG. AC. SC. SVEC. MDCCCLVII. 



N:o 3. 

Ofver Presidenten i K. Kammar Rätten, K. m. st. k. 
af K. N. O. Jakob August von Hartmansdorff, af 
Ridderskapet och Adeln. 

Åtsidan. AUG. vox HARTMANSDORFF F. 1792. 
D. 1856. 

Frånsidan. Inom en eklöfskrans: ENHÄLLIGT TILL- 
ERKÄND AF VÄNNER OCH MOTSTÅNDARE. - I 

afskärningen: aktningsgärd af sv. ridd. o. adel i 856 *). 



*) Akademien medgaf senare, med anledning af Riddarhus Utskottets 
hemställan, att inskriften inom kransen måtte blifva: KXHÄXLIGT 
TILLERKÄND AF SVEA RIKES RIDDERSKAT OCH ADEL 
1806, och inskriften i afskärningen utg:i. 



340 

N:o 4. 

Belöningspenning af Hallands Läns Kongl. Hus- 
hållnings Sällskap. 

Åtsidan. Hallands vapensköld under hertiglig krona, 
hvilande på ett underlag, omgifvet af sädeskärfvar och 
lantbruksredskap. Omskrift: HALLANDS LÄNS KONGL. 
HUSHÅLLNINGS SÄLLSKAP. 

Frånsidan. Inom en eklöfskrans: GÅRD AF MED- 
BORGARES AKTNING TILL (med tomt rum för att 
ingravera den belönades namn m. m.). 



N:o 5. 
Annan belöningspenning af samma K. Hushåll- 
nings Sällskap. 

Åtsidan lika med nästföregående. 

Frånsidan. Blott inskriften: FÖRSTA PRISBELÖ- 

o . 

NING AT (med tomt rum för ingravering af namnet). 



N:o 6. 

Ofver Riksrådet, Friherre Johan Gyllenstierna, af 
Svenska Akademien. 

Åtsidan. Bröstbilden, med omskrift: JOH. GYLLEN- 
STIERNA L. B. R. SV. SEN. 

Frånsidan. En man med konglig hjelm, pansarklädd, 
stående vid styret på ett nordiskt drakskepp, kämpande 
mot böljorna, blickar upp mot en på fästet klart strålande 
stjerna, omgifven af mindre stjernor. Omskrift: CERTA 
FULGENT REGIO DUCI. — I afskärningen : ardua mo- 

LIENS OBIIT MDCLXXX. 



341 

N:o 7. 

IT 

Ofver Ingeniören vid K. Landtmäteri Kontoret m. m. 
Johan August Wahlberg, af K. Vetenskaps Akademien. 

Atsidan. Bröstbilden, med omskrift: JOH. AUG. 
WAHLBERG RER. NAT. VESTIG. SVEC. — Vid nedra 
kanten: nat. 1810. den. 1856. 

Frånsidan. Afrika, betecknad, som på de antika myn- 
ten, genom en elefant, stående vid ett palmträd. Omskrift: 
NOMEN DEDIT ET MORTEM. — I afskärningen: pe- 

REGRINATORI CELEBRI SOCIO ANTE DEFUNCTO QUAM ELECTO R. 
ACAD. SC. SVEC. MDCCCLVIII. 



N:o 8. 
Belöningsmedalj af Malmö Industri Förening. 

Atsidan. Hans Maj:t Konungens hufvud, med om- 
skrift: OSCAR SVERIGES NORGES GÖTH. OCH VEND. 
KONUNG. 

Frånsidan. En qvinna, sittande bland sinnebilder af 
industrien, hvilande venstra handen på ett lejon, som håller 
Svenska skölden, med högra handen framräckande en ek- 
löfskraus. Vid hennes fot en sköld med ett griphufvud. 
Omskrift: BELÖNING FÖR UTMÄRKTA SVENSKA 
SLÖJDALSTER. — I afskärningen: malmö 1857. 



1858. 
N:o 1. 

it 

Ofver Jur. Professoren vid Lunds Universitet, R. N. O. 
Doktor Johan Holmbergsson af fordna lärjungar. 

Atsidan. Bröstbilden, med omskrift: JOH. HOLM- 
BERGSSON JUR. D. ET. PROF. LUND. — Vid nedra 
kanten: nat. mdcclxiv. den. mdcccxlii. 



342 

Frånsidan. En bok med tre kronor på permen (Sve- 
riges Lag), liggande på en fyrkantig fotställning. Omskrift: 
INTERPRET I SAGACISSIMO. — I afskärningen: pietas 

DISCIPULORUM MDCCCLIV. 



N:o 2. 
Belöningspenning för arbetare vid Höganäs sten- 
ko Is gr uf v a i Skåne, af Verkets Styrelse. 

Atsidan. Hans Maj:t Konungens bröstbild, med om- 
skrift: OSCAR SVERIGES NORRIGES G. O. V. KO- 
NUNG. 

Fränsidan. En arbetare med sin hacka i verksamhet 
uti ett grufschakt, upplyst af en lampa. Omskrift: FOR 
ARBETSSKICKLIGHET OCH HEDRANDE UPPFÖ- 
RANDE. — I afskärningen: af Höganäs stenkolsverk. 



N:o 3. 

Ofver Presidenten, K. m. st. k. Pehr Westerstrand, 
af Ordenssällskapet Par Bricole. 

Åtsidan. Bröstbilden, med omskrift: PEHR WE- 
STERSTRAND STORMÄSTARE. — Vid nedra kanten: 

FÖDD 1785. DÖD 1857. 

er 

Frånsidan. En brinnande lampa, med omskrift: GLÄ- 
DER OCH VÅGLEDER. — I afskärningen: tacksam 

MINNESGÄRD FÖR TJUGOFEMÅRIG STYRELSE AF SÄLLSKAPET P. B. 



N:o 4. 
Ofver Assessoren i K. Bergs Collegium Emanuel 
Sv ed en borg, af Svenska Akademien. 

Åtsidan. Bröstbilden, med omskrift: EMANUEL 

SVEDENBORG. 



343 

Frånsidan. En man i antik toga, med brinnande 
fackla i hand, färdig att nedstiga i en klippgrotta, ned- 
gången till Orcus (de dödas rike). Omskrift: QUAEREN- 
TI DEFU1T ORBIS. (Ovid.). — I afskärningen: arcana 

VELO SUBLATO ADSPEXIT VÄTES MDCCLXXII. 



N:o 5. 

Öfver Brukspatron, K. W. O. och R. N. O. Wil- 
helm Hisinger, af K. Vetenskaps Akademien. 

Åtsidan. Bröstbilden, med omskrift: WILH. HISIN- 
GER COMM. ET. EQV. AUR. — Vid nedra kanten: 

NAT. 1766. OB. 1852. 

Frånsidan. En bergvägg med afsvarfvade kanter af 
siluriska formationen. På en lägre afsats ligga stufFer med 
petrifikater, till det mesta blottade. Omskrift, till en del 
ur Plinius: PRBIITIAS NATURAE IN LUCEM RE- 
VOCAVIT. — I afskärningen: socio munif. de studio geo- 

LOGIAE OPT. MERITO REG. ACAD. SC. SVEC. MDCCCLIX. 



1859. 

N:o 1. 

Hans Kongl. Höghet Hertigens af Östergötland 
presentmedalj. 

Atsidan. Hans Kongl. Höghets bröstbild, med om- 
skrift: OSCAR PRINC. HER. SVEC. ET NORVEG. 
DUX OSTROGOT. 

Frånsidan. En krans af hälften lager, hälften ek, med 
inskrift inom kransen: IN SUI MEMORIAM. 



344 

N:o 2. 

Belöningspenning i Svenska Officerarnes Mål- 
skjutnings Förbund. 

Atsidan. Hans Kongl. Höghet Kronprinsens bröstbild, 
med omskrift: CARL SVERIGES OCH NORRIGES 
KRONPRINS. 

Frånsidan. Kring kanten: OFFICER ARNES MÅL- 
SKJUTNINGS FÖRBUND I STOCKHOLM (med tomt 
rum i midten, för att ingravera den belönades namn). 



N:o 3. 

Samma belöningsmedalj med Latinska inskrifter. 

Atsidan af en äldre öfver Hans Kongl. Höghet Krön- 
prinsen slagen minnespenning. 

Frånsidan. PRAEMIUM CERTAMINIS MILITARIS 
TULIT (med tomt rum i midten, för ingraverande af den 
belönades namn). 



N:o 4. 

Kastpenning vid Hans Maj:t Konung Oscars be- 
grafning. 

Atsidan. Konungens bröstbild, lagerkransad, med om- 
skrift: OSCAR SVERIGES NORRIGES G. O. V. KO- 
NUNG. 

Frånsidan. Nya Carolinska grafchoret vid Riddar- 
holmskyrkan. Omskrift: NYTT RUM I SVENSKA MIN- 
NETS TEMPEL. — I afskärningen : upplåtet d. 8 aug. 

1850. 



345 



N:o 



r, 



>. 



Jetton, bestämd att utdelas vid K. Krigs Veten- 
skaps Akademiens sammankomster. 

Atsidan. Inom en lagerkrans: MOD OCH KUN- 
SKAPER. 

Frånsidan. En strålande stjerna öfver två korslagda 
svärd. Öfverskrift: FÄDERNESLANDETS FÖRSVAR. 
— Vid nedra kanten: K. kr. wet. ak. 



N:o 6. 

t» 

Ofver Kemie Professoren vid Upsala Universitet, R. 
W. O. T horbern Olof Bergman, af Svenska Akademien. 

Atsidan. Bröstbilden, med omskrift: TIIORB. BERG- 
MAN CHEM. PROF. UPS. EQV. AUR. 

Frånsidan. En liggande sphinx. Omskrift: VTCTA 
CADIT. (Statius). — I afskärningen : artis chem. refor- 
mator OB. MDCCLXXXIV. 



N:o 7. 

Ofver Professoren, Intendenten vid Vetenskaps Aka- 
demiens Zoologiska Museum, Johan Wilhelm Dalman. 

Atsidan. Bröstbilden, med omskrift: J. AV. DALMAN 
PROF. MUS. ZOOL. PRAEF. — Vid nedra kanten: N. 

1781. O. 1828. 

Frånsidan. En lagerkrans, med omskrift: SOCIO 
MUNIF. STUD. ENTOMOLOG. ET PALAEONTOL. PRO- 
MOTORI. — I afskärningen: r. acad. sc. svec. 18C0. 



346 

N:o 8. 

Belöningspenning, bestämd att utdelas åt vårdare af 
barn, utlemnade från Allmänna Barnhuset i Stockholm, 
af dess Direktion. 

Atsidan. Hans Maj:t Konungens bröstbild, med om- 
skrift: CARL XV SVERIGES OCH NORRIGES KO- 
NUNG. 

Frånsidan. Inom en krans af eklöf och rosor: FOR 
ÖMSINT VÅRD OM VÄRNLÖSA BARN. 



1860. 

N:o 1. 

Belöningspenning, att utdelas i Officerarnes mål- 
skjutningsförbund i Stockholm. 

Atsidan af en äldre minnespenning öfver Hans Maj:t 
Konungen. 

Frånsidan med Svensk inskrift, sådan den blifvit gillad 
år 1859, N:o 2. 



N:o 2. 

Belöningsmedalj, att utdelas vid Nionde Allmänna 
Svenska La ndtbruks mötet i Göteborg. 

Atsidan. Hans Maj:t Konungens bröstbild, med om- 
skrift: CARL XV SVERIGES OCH NORRIGES KO- 
NUNG. 

Frånsidan. En eklöfskrans, med inskrift: NIONDE 
ALLMÄNNA SVENSKA LANDTBRUKSMÖTETS BE- 
LÖNINGS MEDALJ. Der nedanför: Göteborg lsoo. 



347 

N:o 3. 

Kastpenning vid Hans Maj:t Konungens kröning. 

Atsidan. Hans Maj:t Konungens bröstbild, med om- 
skrift: CARL XV SVERIGES NORR. G. O. V. KONUNG 
KRÖNT ÅR 1860. 

Frånsidan. Inom en lagerkrans Konungens valspråk: 
LAND SKALL MED LAG BYGGAS. 



N:o 4. 

Minnespenning, att utdelas till Norges Storthings 
Deputerade, som bevistat D.D. Majestäters Konungens 
och Drottningens kröning i Stockholm. 

Atsidan. Hans Maj:t Konungens bröstbild i krönings- 
drägt, med krona. Omskrift: CARL XV SVERIGES 
NORRIGES G. O. V. KONUNG. 

Frånsidan. Inom en olivkrans: TILL MINNE AF 
KRÖNINGSFESTEN I STOCKHOLM D. 3 MAJ 1860. 



N:o 5. 

Belöningspenning, att utdelas af Gotlands Skarp- 
skytte och Jägare Gille. 

Atsidan. Hans Maj: t Konungens bröstbild. Omskrift: 
CARL XV SVERIGES NORR. G. O. V. KONUNG. 

Frånsidan. Två jägare på en klippstrand, den ena 
stående, laddar sitt gevär, den andra, hvilande med ett 
knä på marken, sigtar ut åt hafvet. Mellan jägarne en 
stång med Svenska fanan. Omskrift: VI JAGA FOR 
LANDET OCH KUNGEN. (Tegnér). — I afskärniugen: 

GOTLANDS SKARPSKYTTE OCH JÄGARE GILLE. 



348 

N:o 6. 

Belöningspenning, att utdelas af Calmar Läns Södra 
K. Hushållnings Sällskap. 

Åtsidan. Hans Maj:t Konungens bröstbild, med om- 
skrift: CARL XV SVERIGES NORRIGES G. O. V. 
KONUNG. 

Frånsidan. Vid kanten: AF CALMAR LÅNS SÖDRA 
KONGL. HUSHÅLLNINGS SÄLLSKAP. 



N:o 7. 

Minnespenning öfver Hans Maj: t Konung Carl 
XIV Jo Ii an, af Carl Johans Förbundet. 

Åtsidan. Hans Maj:t Konung Carl Johans bröstbild, 
med omskrift: CARL XIV JOHAN. — Vid nedra kanten: 
SEGERSÄLL FREDSÄLL ÅRSÄLL. 

Frånsidan. Inom en lagerkrans: MINNE AF HJELTE- 
KONUNGENS LANDSTIGNING PÅ SVENSK JORD 
DEN 20 OCTOBER 1810. — Omkring kransen: CARL 

JOHANS FÖRBUNDET EGNADE GÄRDEN DEN ?0 OCTOBER 1860. 



N:o 8. 

ri 

Belöningspenning, att utdelas af Örebro Fabriks 
och Handtverks Förening. 

Åtsidan. En grupp af fabriks- och handtverksredskap, 
hvaröfver ses stadens vapen, med omskrift: ÖREBRO FA- 
BRIKS OCH HANDTVERKS FÖRENING. — Nederst: 

1860. 

Frånsidan. Inom en eklöfskrans: FOR SKICKLIG- 
HET OCH VÄLFÖRHÅLLANDE AT (med tomt rum, 
för att ingravera den belönades namn. 



349 

N:o 9. 

Hennes Majrt Enkedrottning Josephinas belö- 
ningspenning, att utdelas för lång och trogen tjenst. 

Åtsidan. Hennes Majrts bröstbild, med omskrift: JO- 
SEPHINA ENKE DROTTNING AF SVERIGE OCH 
NORRIGE. 

Frånsidan tom för ingraverande af namn m. m. 



N:o 10. 

•r i? 

Of ver Ofverdirektören Carl Bernhard Wadström, 
af Svenska Akademien. 

Åtsidan. Bröstbilden, med omskrift: CARL BERN. 
WADSTRÖM DIRECT. SUPR. 

Frånsidan. En neger, sistande under ett palmträd, 
läser i en bok, belyst af den uppgående solens strålar. Vid 
sidan ligga brutna fjettrar. Omskrift: LIBERTAS ME- 
RITIS EST MIHI FACTA TUIS. (Ovid.) — I afskär- 
ningen: juris humani ardens defensor ob. mdccxcix. 



N:o 11. 
Ofver H. Exc. f. d. Justitie Stats Ministern, Presiden- 
ten i K. Svea H ofrätt, R. o. K. af K. Majrts Orden, G ref ve 
Gustaf Adolf Sparre, af Sv. Ridderskapet och Adeln. 

Åtsidan. Bröstbilden, med omskrift: GREFVE GU- 
STAF ADOLF SPARRE. 

Frånsidan. Inom en eklöfskrans: IIOGSINT INSIGTS- 
FULL RÄTTRÅDIG. Omkring kransen: ANDRA GÅN- 
GEN LANDTMARSKALK 1859—1860. — Under kran- 
sen vid nedra kanten: riddersk. och adelns erkänsla. 



350 

N:o 12. , 

Ofver Professoren, R. N. O. m. m., Med. D:r Nils 
Gabriel Sefström, af K. Vetenskaps Akademien. 

Atsidan. Bröstbilden, med omskrift: N. G. SEF- 
STRÖM M. D. PROF. DIRECT. SCHOL. METALL. 
FALUN. — Nederst: N. 1787. o. 1845. 

Frånsidan. Vulkan, sittande vid sitt städ, blickar upp 
till Minerva, som står vid sidan, med handen visande på 
hans arbete. Omskrift: Q,UEM DOCUIT MULTAQUE 
INSIGNEM REDDIDIT ARTE. (Virgil.). — I afskärnin- 
gen: socio de arte chem. et re metall, opt. merito. reg. 

ACAD. SC. SVEC. 1861. 



N:o 13. 

Hennes Maj:t Drottningens belöningsmedaljer, af 
två olika storlekar. 

Atsidan. Bröstbilden, med omskrift: LUDOVICA 
REGINA SVECIAE ET NORVEGIAE. 

Frånsidan. INGENIO ET A RIT. 



N:o 14. 
Ofver D.D. M.M. Konungens och Drottningens 
kröning i Stockholm, af Rikets Ständer. 

Atsidan. D.D. M.M. Konungens och Drottningens 
bröstbilder, med kronor och i kröningsdrägt. Omskrift: 
CAROLUS XV ET LUDOVICA REX ET REGINA 
SVEC. NORVEG. GOTH. ET VAND. 

Frånsidan. Svea med nordstjernan öfver hufvudet, 
skölden och lejonet vid sidan, och Konungen i krönings- 
drägt, båda stående, gifva hvarandra handen. Omskrift: 
JUNCTA SALUS NOSTRA EST. (Ovid.). — I afskärnin- 



351 

gen: IN MEMOR. FESTI CORONAT. DIE III MAII MDCCCLX CELE- 
BRATI ORDD. REGNI SVEC. C. F. 



N:o 15. 

Öfver Brukspatron, K. m. st. k. af K. W. O. m. m. 
Friherre Pehr Adolf Ta mm, af delegarne i Söderfors 
bruksbolag. 

Åtsidan. Bröstbilden, med omskrift: FRIHERRE 
PEHR ADOLF TAMM. 

Frånsidan. Inom en eklöfskrans: GÄRD AF SÖDER- 
FORS DELÄGARES ERKÅNSLA FÖR VERKETS UT- 
MÄRKTA STYRELSE UNDER FYRATIOTVÅ AR. 



1861. 

N:o 1. 

Belöningspenning, att utdelas af Malmö Industri 
Förening. 

Åtsidan. En grupp af handtverksindustriens sinne- 
bilder omkring en afskuren kolonn, på hvilken sitter Mi- 
nervas uggla. Omskrift: AF MALMÖ INDUSTRI FÖR- 
ENING. — Nederst: 1860. 

Frånsidan. Inom en eklöfskrans: FOR YRKES- 
SKICKLIGHET SKOLFLIT OCH VÄLFÖRHÅLLANDE. 



N:o 2. 
Belöningspenning, att utdelas af Christianstads 
Läns Kongl. Hushållnings Sällskap. 

Åtsidan. Hans Miij:t Konungens bröstbild, med om- 
skrift: CARL XV SVERIGES NORR. GÖTH. O. VEND. 
KONUNG. 



352 

Frånsidan. Omkring en eklöfskrans: CHRISTIAN- 
STADS LÄNS KONGL. HUSHÅLLNINGS SÄLLSKAP. 
— Inom kransen: till (med tomt rum, för att ingravera 
den belönades namn). 



N:o 3. 

Belöningspenning, att utdelas af Cal mar Läns Norra 
Hushållnings S ä 1 1 s k a p. 

Ätsidan. Omkring en eklöfskrans: AF CALMAR 
LÅNS NORRA HUSHÅLLNINGS SÄLLSKAP. 

Frånsidan. En eklöfskrans. I öfrigt slät, för att in- 
gravera den belönades namn. 



N:o 4. 

Belöningspenning, att utdelas af Linköpings Fa- 
briks och Handtverks Förening. 

Ätsidan. Linköpings stads vapen, med omskrift: LIN- 
KÖPINGS STADS FABRIKS OCH HANDTVERKS 
FÖRENING. 

Frånsidan. Inom en eklöfskrans: FOR UTMÄRKT 
SKICKLIGT GESÄLLPROF ÅT (med tomt rum för 
namnets ingraverande). 



N:o 5. 
Ofver f. d. Presidenten, R. o. K. af K. Maj:ts Orden, 
Friherre Erik Gabriel von Rosén, af K. Musikaliska 
Akademien. 

Ätsidan. Bröstbilden, med omskrift: ER. G. a. RO- 
SÉN L. B. DICAST. HOLM. A. H. PRAESES R. R. O. 
O. EQV. ETC. — Vid nedra kanten: nat. d. ti maii 
mdcclxxv. 






353 

Frånsidan. En lagerkrans, med inskrift inom kransen: 
PRAES1DI POST V LUSTRA ABEUNTI. - I afskär- 
ningen: pietas r. acad. music. d. ii maii mdccclxi. 



N:o G. 
Ofver Stats Sekreteraren, K. N. 0. Carl Gustaf af 
Leopold, af Svenska Akademien. 

Atsidan. Bröstbilden, med omskrift: CAROLUS GUST. 
a LEOPOLD. 

Frånsidan. Skalden, i antik drägt, sittande på en upp- 
höjd thron, med en skriftrulle i hand. Vid sidorna stå 
Skaldekonsten och Vältaligheten (Svenska Akademiens 
sinnebilder), fästande en lagerkrans på hans hufvud. Om- 
skrift: GR ANDE DEC US COLUMENQUE NOSTRUM. 
(Horat.). — I afskärningen: nestor pindi svecani ob. 

MDCCCXXIX. 



1862. 

N:o 1. 

Ofver Professoren vid Upsala Universitet, R. N. O.. 
D:r Göran Wahlenberg, af K. Vetenskaps Akademien. 

Atsidan. Bröstbilden, med omskrift: G. WAHLEN- 
BERG M. D. HIST. NAT. PROF. UPS. - Vid nedra 

kanten: NAT. 1780. den. J85I. 

Frånsidan. Blomstergudinnan, stående, betraktar en 
till någon del upprullad kartritning, på hvilken ses kon- 
turer af höga berg. Omskrift: DILATAVIT REGNA MEA 
ET DELINEAVIT. — I afskärningen: socio botan. il- 

LUSTRI R. ACAD. SCIENT. SVEC. MDCCCLXII. 



K. Vilterh. ffist. o. Ant. Ak. Bandi. Del. l>:>. 23 



354 

N:o 2. 

Belöningspenning, att utdelas vid K. Krigs Akade- 
mien på Carlberg. 

Åtsidan. Kring kanten: KONGL. KRIGS AKADE- 
MIEN. 

ir 

Frånsidan. Inom en lagerkrans: FOR FLIT OCH 
SKICKLIGHET. 



N:o 3. 

Belöningspenning, att utdelas af Skaraborgs Läns 
K. Hushållnings Sällskap. 

Åtsidan. En eklöfskrans, med Länets vapensköld fästad 
på nedra delen. Omskrift: AF SKARABORGS LÄNS 
KONGL. HUSHÅLLNINGS SÄLLSKAP. — Inom kran- 
sen: FÖR GAGNANDE VERKSAMHET (under ett tomt 
rum, der den belönades namn ingraveras). 

Frånsidan. En skördemaskin i verksamhet, dragen af 
tvenne hästar. Der nedanför: KUNSKAP OCH ARBETE. 



N:o 4. 

Belöningspenning, att utdelas åt lärjungar i Svenska 
Slöjdföreningens i Stockholm Söndags- och Afton- 
skola. 

Åtsidan. En grupp af industriens sinnebilder, i hvars 
midt står en stympad pelare, uppbärande Minervas uggla. 
Omskrift: INSIGT OCH FLIT. 

Frånsidan. Omskrift: SLÖJDSKOLAN I STOCK- 
HOLM (kring en slät plan, för ingraverande af den be- 
lönades namn). 



355 

N:o 5. 
Belöningspenning, att utdelas af Calmar Läns Norra 
Kongl. Hushållnings Sällskap vid utställning af kreatur 
och landtmannaredskap. 

o ti 

Ätsidan. Inom en eklöfskrans: CALMAR LANS 
NORRA HUSHÅLLNINGS SÅLLSKAR 

Frånsidan. Sinnebilder af industri, ladugårdsskötsel 
och jordbruk. — I afskärningen: flit och förkofran fo- 
sterländsk VINNING. 



N:o 6. 

Minnespenning, att, vid öppnandet af vestra jern- 
vägssta ra banan mellan Stockholm och Göteborg, utdelas 
till de tjenstemän, som, verksamt deltagit i arbetet å 
banan. 

Atsidan. H. Maj:t Konungens bröstbild med omskrift: 
CARL XV SVERIGES NORGES GÖTHES OCH WEN- 
DES KONUNG. 

Frånsidan. Ett rökande lokomotiv på en jernväg. Om- 
skrift: FÖR VERKSAMT BITRÄDE VID STATENS 
JERNVÅGS BYGGNADER. — I afskärningen, inom en 
eklöfskrans, en merkuriistaf och en spade korslagda samt 
derunder ett vattenpass. Vid sidorna: D. 3 nov. 1862. 



N:o 7. 

ii 

Ofver General Konsuln, K. W. O. Jakob Letter- 
stedt, af K. Vetenskaps Akademien. (Medaljen utdelas 
till utmärkta författare och öfversättare, som erhålla be- 
löningar ur en af Hr Letterstedt för sådant ändamål gifven 
fond.) 

Atsidan. Bröstbilden, med omskrift: JAC. LETTER- 
STEDT CONSUL GEN. COMM. DE R. O. WAS. 



356 

Frånsidan. En qvinna i antik drägt (K. Vetenskaps 
Akademien) sitter, omgifven af vetenskapernas sinnebilder 
och håller en lagerkrans i hvardera handen, den ena fram- 
räckt, den andra hvilande i knät. Vid hennes fot liffger 
det Svenska lejonet med tassen på den trekrönta globen. 
Omskrift: FAUTORI ET CULTORI AEQUI DEBEN- 
TUR HONORES. — I afskärningen: socio munifico li- 
terär. PROMOTORI REG. ACAD. SCIENT. SVEC. MDCCCLXI. 



N:o 8. 

Ofver Phys. Professoren vid Upsala Universitet, R. 
N. O. Fredrik Rudberg, af K. Vetenskaps Akademien. 

Atsidan. Bröstbilden, med omskrift: FRIDER. RUD- 
BERG PHYS. PROF. UPS AL. — Vid nedra kanten: 

NAT. 1800. DEX. 1839. 

Frånsidan, En uppflygande örn, med blicken vänd 
mot den strålande solen. Omskrift, till en del ur Cicero: 
LUCEM ADSPECTANS AÉRA SEGAT. — I afskärnin- 
gen: SOCIO PHYSICO ILLUSTRI R. ACAD. SCIENT. SVEC. MDCCCLXIII. 



N:o 9. 

M 

Ofver Kongl. Bibliothekarien Garl Ghristofer Gjör- 
vvell, af Svenska Akademien. 

Atsidan. Bröstbilden, med omskrift: C. G. GJOR- 
WELL BTBLOTH. REG. SVEC. 

!• rånsidan. En springbrunn, som ur mänga mynnin- 
gar framkastar vatten. Omskrift: ALIIS INSERVIENS. 
(Gjörwells valspråk). — I afskärningen, ur Cicero: modes- 
tus ET INTEGEB OBIIT MDCCCXI. 



357 

N:o 10. 

Ofver Byggmästaren Axel Alm, af Ledamöter i Ja- 
kobs och Johannis församlingar i Stockholm, med anled- 
ning af Jakobs kyrkas reparation. 

Atsidan. En afbildning af Jakobs kyrka. I afskär- 
ningen: byggd under konung johan iii:s förskönad under 

KON. CARL XVIS REGERING. 

Frånsidan. En grupp af byggnadskonstens sinnebilder 
och redskap jemte ett upprulladt blad, på hvilket ses kyr- 
kans grundplan. Öfverskrift: TILL BYGGMÄSTAREN 
AXEL ALM. — I afskärningen: af jakobs och johannis 

FÖRSAML. LEDAMÖTER 1862. 



1863. 

N:o 1. 

Belöningspenning, att utdelas af Upsala stads Fa- 
briks och Handtverks Förening. 

Atsidan. Upsala stads vapensköld, omgifven af konst- 
och handtverkssinnebilder. Omskrift: UPSALA STADS 
FABRIKS OCH HANDTVERKS FÖRENING. — Ne- 
derst: 1802. 

ti 

Frånsidan. En ek löfskrans. med omskrift: FOR FLIT 
OCH ARBETS SKICKLIGHET (med tomt rum inom 
kransen, för att ingravera den belönades namn). — Nederst, 
inom en ornerad ram: bed och arbeta. 



N:o 2. 



Ofver f. d. Chefen för Statens Jernväasbygiinader, Of- 
versten, K. m. st. k. af K. W. O., R. N. O. m. m., Fri- 
herre Nils Ericson, af Statens Jernvägstjenstcmån. 



358 

Atsidan. Bröstbilden, med omskrift: NILS ERICSON 
CHEF FÖR STATENS JERNVÅGSBYGGNADER 1855 

— 1862. 

Frånsidan. En sittande qvinna, framvisande Sveriges 
jernvägskarta, omgifven af jernvägsemblemer och verktyg. 
I bakgrunden en del af en jernväg med dess tillbehör. Ofver- 
skrift: FÖRBINDELSE. — I afskärningen: åf statens 

JERNVÄGSTJENSTEMÅN DEN I JANUARI 18G3. 



N:o 3. 
Belöningspenning, att utdelas af Östergötlands 
Kongl. Hushållnings Sällskap. 

Atsidan. Länets vapen under hertiglig krona, omgifvet 
af landtbrukets sinnebilder. Omskrift: ÖSTERGÖTLANDS 
K. HUSHÅLLNINGS SÄLLSKAP. — Nederst: 1863. 
Frånsidan. En eklöfskrans, utan inskrift. 



N:o 4. 

Belöningspenning, att utdelas af Linköpings Läns 
och Stifts Trädgårds Förening. 

Atsidan. Länets vapen, omgifvet af sinnebilder, syf- 
tande på trädgårdsodling. Omskrift: LINKÖPINGS LÄNS 
OCH STIFTS TRÅDGÅRDS FÖRENING. 

Frånsidan. En blomsterkrans, utan inskrift. 



N:o 5. 

Ofver Riksrådet m. m. Grefve Carl Gustaf lessin, 
af Svenska Akademien. 

Atsidan. Bröstbilden, med omskrift: GAR. G. TESSIN 
COMES R. SVEC. SENAT. 



359 

Frånsidan. De tre Gracerna. Oraskrift: PROSPEJIA 
ET ADVERSA ILLUSTRANT. — I afskärningen : literär. 

ET ARTIUM PATRON. ET CULTOR OB. MDCCLXX. 



N:o 6. 
Belöningspenning för trogen tjenst, att utdelas af H. 
Maj:t Drottningen. 

Atsidan. En förut graverad åtsida, med Hennes Maj:ts 
bild och namn. 

Frånsidan. Inom en eklöfskrans: REGINA MEMOR 
MERITI. 



N-.o 7. 

Ofver Professoren och Intendenten vid Zoologiska Riks- 
Museum Bengt Fredrik Fries, af K. Vetenskaps Aka- 
demien. 

Atsidan. Bröstbilden, med omskrift: B. FR. FRIES 
PROF. ET PRAEF. MUS. ZOOL. HOLM. — Vid nedra 
kanten: n. 1799. d. 1839. 

Frånsidan. En fiskare i sin båt på hafvet, sysslande 
med att intaga sitt fyllda nät. Omskrift, ur Ovidius och 
Cicero: UU1DQUID ALTUM TEXERAT AEQUOR 
PROFERT IN LUCEM. — I afskärningen: socio zoolog. 

MERITISS. R. ACAD. SCIENT. SVEC. MDCCCLXIV. 



1864. 
N:o 1. 
Belöningspenning, att utdelas af Göteborgs Jagt 
Sällskap. 

Atsidan. Göteborgs stads vapensköld, omgifven af 
jagtredskap. Omskrift: AF GÖTEBORGS JAGT SÄLL- 
SKAP. 



360 

" n 

Frånsidan. Inom en eklöfskrans : FOR UTMÄRKT 
JAGTVÅRD. 



N:o 2. 

Belöningspenning, att utdelas af samma Jag t Säll- 
skap. 

Atsidan. Lika med den föregående. 

Frånsidan. Inom en eklöfskrans: FOR ROFDJURS 
FÅNGST. 



N:o 3. 

Belöningspenning, att utdelas vid K. Krigs Akademien 
på Carl berg. 

Atsidan. Inom en lagerkrans: FOR PRAKTISK 
SKICKLIGHET. 

Frånsidan. Samma som på Krigs Akademiens äldre 
jetoner. 



N:o 4. 
Belöningspenning, att utdelas vid målskjutning af 
Stockholms stads Frivilliga Skarpskytte Förening. 

Atsidan. En krans af eklöf, med inblandad lager. 
Omskrift: STOCKHOLMS STADS FRIVILLIGA SKARP- 
SKYTTE KORENING. — Inom kransen: MÅLSKJUTNINGS 
PBIS. 

Frånsidan tom. 



N:o 5. 
Of ver Riksrådet Grefve Sven Lagerberg, af Sven- 
ska Akademien. 



361 

Åtsidan. Bröstbilden, med omskrift: COMES SV. 
LAGERBERG R. SV. SENATOR. 

Frånsidan. En krigare, i den Carolinska drägten, ned- 
lägger sina vapen vid foten af Konung Carl XILs sarko- 
fag. Omskrift, ur Horatius: BELLI SPECTATA DOMI- 
QUE VIRTUS. — I af skärningen: nat. mdclxxii. den. 
mdccxlvi. 



. 1865. 
N:o 1. 

/ 

'i 

Ofver Assessoren, R. N. O. Pehr Lagerhjelm, af 
K. Vetenskaps Akademien. 

Atsidan. Bröstbilden, med omskrift: P. LAGER- 
HJELM R. COLL. METALL. ASSESSOR. — Vid nedra 
kanten: nat. J787. den. i«5G. 

Frånsidan. En flammande masugn. Omskrift: COM- 
MODIS PATRIAE ARDENS INSERVIT. — I afskär- 
ningen : socio de re metall, bene merito r. acad. sc. svec. 

MDCCCLXV. 



N:o 2. 

Belöningspenning, att utdelas af Göteborgs och Bo- 
husläns Kongl. Hushållnings Sällskap. 

Atsidan. Bohusläns vapen, med omskrift: GOTE- 
BORGS OCH BOHUS LÅNS KONGL. HUSHÅLLNING 
SÄLLSKAP. 

Frånsidan. En eklöfskrans, ined tomt rum för ingra- 
verande af den belönades namn. 



K. Viltcrh. Ilist. o. Anl. Ak. Bandi Del. 25. 24 



362 

N:o 3. 

Belöniugspenning, att utdelas vid det elfte Svenska 
Landtbruksmötets industri utställning i Malmö. 

Åtsidan. En förut begagnad stamp med H. Maj:t 
Konungens bröstbild och namn. 

Frånsidan. Inom en eklöfskrans: BELÖNINGS ME- 
DALJ VID INDUSTRI UTSTÄLLNINGEN I MALMÖ 
1865. 



N:o 4. 

Belöningspenning, att utdelas af H. Kongl. Höghet 
Hertigen af Östergötland. 

Åtsidan. H. Kongl. Höghets bröstbild, med omskrift: 
OSCAR SVER. O. NORG. ARE FURSTE HERT. AF 
ÖSTERG. 

Frånsidan tom, för att ingravera den belönades namn. 



\:o 5. 

Belöningspenning, att utdelas vid prisskjutning inom 
Stockholms stads Frivilliga Skarpskytte Förening. 
v Åtsidan, densamma som förut blifvit gillad (se år 1864, 
N:o 4). 

Frånsidan. Två skarpskyttar, den ena på knä, med 
fäldt gevär tagande sigte på något föremål, den andre, 
kommenderande, stående med Svenska fanan i handen vid 
en kanon. Derunder, ur Tegnérs "Skytten": säker hand 
OCH säkert öga! ingen vet hvad VILLEBRÅD VI få. 



N:o 6. 
Belöningspenning, att utdelas af Gal mar Läns Södra 
Kongl. Hushållnings Sällskap. 



o 



}63 



Åtsidan. Industrien, en qvinna i antik drägt, omgifven 
af sinnebilder, betecknande jordbruk, slöjd, boskapsskötsel 
m. m. Omskrift: AF CALMAR LÅNS SÖDRA HUS- 
HÅLLNINGS SÅLLSKåP. 

Frånsidan. En eklöfskrans, med omskrift: AKT- 
NINGSGÄRD ÅT FÖRTJENSTEN. 



N:o 7. 

Belöningspenning, att utdelas af Ve stm anländs Läns 
Kongl. Hushållnings Sällskap. 

o 

Atsidan. Länets vapen å en ornerad sköld, under 
hertiglig krona. Omskrift: VESTMAN LANDS LÄNS HUS- 
HÅLLNINGS SÄLLSKAP. 

Frånsidan. Inom en eklöfskrans : BELÖNINGS ME- 
DALJ. 



N:o 8. 
Belöningspenning, att utdelas af Skånska Hushålls 
Föreningen. 

o 

Atsidan. Skånes vapen i en ornerad sköld under her- 
tiglig krona. Omskrift: SKÅNSKA HUSHÅLLS FÖR- 
ENINGExN. 

Frånsidan. En eklöfskrans. 



N:o 9. 
Ofver Professoren vid Upsala Universitet, slutligen 
Stats Sekreteraren m. m. Johan Upmarck, adlad Ro- 
senadier. 

Åtsidan. Bröstbilden, med omskrift: JOH. UPMARCK- 
ROSENADLER PROF. UPS AL. 

Frånsidan. En man i antik drägt stående, med en 
talares åtbörd. Omskrift, ur Iloratius: FUNDIT OPES 



364 
LATII DI VITE LINGUA.— I af skärningen : orator fer- 

YIDUS ET DISERTUS OB. MDCCXLIII. 



N:o 10. 

fr 

Of ver Biskopen, K. m. st. k. af K. N. O. D:r Carl 
Adolf Agardh, af K. Vetenskaps Akademien. 

Atsidan. Bröstbilden, med omskrift: C. A. AGARDH 
BOT. PROF. LUND. D. EPISC. CAROLST. — Vid nedra 
kanten: x. 1785. ob. 1859. 

Frånsidan. En Najad, sittande på vågen, binder en 
krans af alger. Omskrift: MIRAS DISPONIT FUNDI 
SEGETES.— I afskärniugen : socio algologo celeberrimo 

R. ACAD. SCIENT. SVEC. MDCCCLXVI. 



Kond. Svenska Vitterhets Akademiens 



samt 



Kongl. Vitterhets Historie och Antiqvitets 

Akademiens 



Ledamöter och Tjenstemän. 



Åren 1753—1782; 1786— 18«7. 



För hvarje Ledamot och Tjensteman angifves när han blifvit invald, 
utnämnd eller förordnad, samt när han genom döden, öfverflvttning till 
annan klass eller befattning, afskedstagning eller af annan orsak afgått. 
Under tiden skedda förändringar anmärkas inom klämmer. 



1. 

KONGL. SVENSKA VITTER HETS AKADEMIEN. 

Stiftad af Drottning Lovisa Ulrika den 20 Mars 1753. 



Beskyddarinna. 

H. Maj:t Drottning LOVISA ULRIKA. 

A. Inländske Ledamöter. 

1. H. Exc. Frih. [Grefve] Anders Jo- 

han von Höpkeu 24 Juli 1753 — * ') 

2. H. Exc. Grefve Klas Ekeblad 24 Juli 1753 t 1771 Oct. 9. 

3. H. Exc. Frih. [Grefve] Karl Fredrik 

Scheffer 24 Juli 1753 — * 

4. Frih. [H. Exc. Grefve] Karl Ruden- 

schöld 24 Juli 1753 i 1783 Juni 9. 

5. Olof von Dalin 24 Juli 1753 f 1763 A.ug.12. 

6. H. Exc. Grefve Gustaf Bonde 24 Juli 1754 f 1764 Dec. 5. 

7. Karl Reinhold Berch 24 Juli 1754 f 1777 Dec. 11. 

8. Johan Ihre 24 Juli 1755 t 1780 Dec. 1. 

9. Sven Briug [Lagerbring] 24 Juli 1755 — * 

10. Joachim Vilhelm Liljestråle 25 Jan. 1773 — * 

11. Frih. Axel Gabriel Lejonhufvud .... 25 Jan. 1773 — * 

12. Grefve Gustaf Fredrik Gyllenborg 25 Jan. 1773 — * 

13. Anders af Botin 25 Jan. 1773 — * 



) Stjernan betecknar att personen ingått som Ledamot i Kongl. Vitterhets 
Historie och Antiqviteta Akademien. 



14. Johan Elers 25 Jan. 1773 — ' 

15. Erik af Sotberg 25 Jan. 1773 f 1781 Dec. 30. 

16. Frih. Kristofer Manderström 25 Aug. 1773 — * 

17. Sten Abraham Piper 25 Aug. 1773 — * 

18. Anders Schönberg 25 Aug. 1773 — * 

19. Berge Frondin 25 Aug. 1773 i 1783 Maj 25. 

20. Daniel Melanderhjelm 27 Nov, 1780 — * 

21. Frih. Karl Gustaf Schultz von 

Ascheraden 30 Apr. 1782 — * 

22. Nils von Eosenstein 30 Apr. 1782 — ' 

il. Utländske Ledamöter. 

1. Charles Jean Franpois Henault 

(Paris) 24 Juli 1755 f 1770 Nov. 24. 

2. Jean le Rond D'Alembert (Paris) 24 Juli 1755 f 1783 Oct. 29. 

3. Francois Marie Arouet de Voltaire 

(Paris— Ferney) 26 Apr. 1774 i 1778 Maj 30. 

C. Akademiens Sekreterare. 

1. Olof von Dalin 24 Juli 1753 f 1763 Aug. 12. 

2. Erik af Sotberg 25 Jan. 1773 f 1781 Dec. 30. 

3. Nils von Rosenstein 30 Apr. 1782 — * 



2. 

KONGL. VITTERHETS HISTORIE OCH 
ANTIQVITETS AKADEMIEN. 

Stiftad af Konung Gustaf III cl. 20 Mars 1786. 

Beskyddare. 

H. Maj:t KONUNGEN. 

A. Heders Ledamöter. 

a) Förste Heders Ledamöter. 

H. K. H. Kronprinsen OSCAR 2 Maj 1822 — 1844 Mars 8. 

H. K. H. Kronprinsen CARL 5 Maj 1846 — 1859 Juli 8. 

H. K. H. Hertigen af Upland GU- 
STAF 5 Maj 1846 f 1852 Sept. 24. 

11. K. H. Hertigen af Östergötland 

OSCAR 26 Apr. 1853. 

11. K. H. Hertigen af Dalarne 

AUGUST 26 Apr. 1853. 

b) Heders Ledamöter (14 rum). 

1. H. Exc. Grefve Anders Johan von 

Höpken 20 Mars 1786 f 1789 Maj 9. 

2. H. Exc. Grefve Karl Fredrik Scheffer 20 Mars 1786 f 1786 Aug. 27. 

3. Frih. Axel Gabriel Lejonhufvud ... 20 Mars 1786 f 1789 Juni 19. 



6 

4. Grefve Gustaf Fredrik Gyllenborg 20 Mars 1786 f 1808 Mars 30. 

5. Sten Abraham Piper 20 Mars 1786 t 1813 Juni 12. 

6. Frih. Karl Gustaf Sclmltz von 

Ascheraden 1 ) 20 Mars 1786 | 1798 Mars. 

7. H. Exe. Frih. [Grefve] Fredrik 

Sparre 20 Mars 1786 f 1803 Jan. 30. 

8. Grefve Karl Vilhelm von Diiben 20 Mars 1786 f 1790 L>ec. 29. 

9. [H. Exe.] Frih. Malte Ramel 20 Mars 1786 t 1824 Jan. 31. 

10. Frih. Karl Fredrik Adelcrantz ... 20 Mars 1786 f 1796 Mars 5. 

11. Uno von Troil 20 Mars 1786 t 1803 Juli 27. 

12. Frih. Gustaf Ribbing -) 20 Mars 1786 t 1811 Juni 9. 

13. Mathias Benzelstjerna 23 Maj 1786 f 1791 Mars 11. 

14. H. Exe. Grefve Johan Gabriel 

Oxenstierna 23 Maj 1786 f 1818 Juli 29. 

15. Olof Celsius 15 Jan. 1788 f 1794 Febr. 15. 

16. [H. Exe] Grefve Nils Philip Gvl- 

denstolpe 15 Febr. 1791 f 1810 Febr. 20. 

17. Elis Schröderheim 15 Febr. 1791 f 1795 Aug. 30. 

18. Ulrik Celsing ! 24 Jan. 1792 f 1805 Nov. 25. 

19. [H. Exe. Grefve] Lars von Enge- 

ström 12 Febr. 1793 f 1826 Aug. 19. 

20. Karl Fredrik Fredenheim :1 ) 30 Juli 1795 f 1803 Mars 6. 

21. Joachim Vilhelm Liljestråle 3 ) ... 10 Jan. 1797 f 1807 Jan. 31. 

22. Olof Wallqvist 18 Mars 1800 f 1800 Apr. 30. 

23. [Frih.] Fredrik Vilhelm von 

Bhrenheim 18 Mars 1800 f 1828 Aug. 2. 

24. Jakob Axelsson Lindblom 23 Juni 1801 f 1819 Febr. 15. 

25. Frih. [H. Exe. Grefve I Mathias 

Rosenblad 21 Maj 1805 t 1847 Sept. 4. 

26. [Frih.] Kristofer Bogislaus Zibeth 21 Maj 1805 f L809 Maj 16. 

27. Johan Adam Tingstadius 21 Maj 1805 f 1827 Dec. 10. 

28. [Frih.] Abraham Niklas Edelnantv. 11 Juni 1808 f 1821 Mars 15. 



') I)fii siste bland Kongl. 8?enska Vitterhets Akademiens Ledamöter. 
2 ) I)cn Biste bland de af Konungen på Btiftelsedagen utnämnda Ledamöter. 
) Förut Arbetande Ledamot. 



7 

29. Nils Vilhelm Mareks von Wiirtem- 

berg 14 Juni 1808 f 1817 Dec. 10. 

30. Frih. [H. Exc. Grefve] Klas Adolf 

Fleming 24 Apr. 1810 f 1831 Maj 12. 

31. Frih. [H. Exc. Grefve] Gustaf af 

Wetterstedt 24 Apr. 1810 f 1837 Maj 15. 

32. Karl von Rosenstein 1 Maj 1810 f 1836 Dec. 2. 

33. Isak Reinhold Blom 3 Dec. 1811 f 1826 Maj 6. 

34. Pehr Tham 30 Juni 1818 f 1820 Aug. 5. 

35. Frih. [H. Exc. Grefve] Anders 

Fredrik Sköldebrand 30 Juni 1818 f 1834 Aug. 23. 

36. Frih Adolf Ludvig Stjerneld 23 Jan. 1821 f 1835 Juli 31. 

37. Marcus Wallenberg 23 Jan. 1821 f 1833 Sept. 22. 

38. [Frih.] Konstantin Mouradgea 

D'Ohsson 15 Febr. 1825 t 1851 Dec. 25. 

39. Gustaf Vilhelm af Tibell 21 Febr. 1826 f 1832 Mars 8. 

40. H. Exc. Grefve Adolf Göran 

Mörner 21 Febr. 1826 f 1838 Jan. 30. 

41. Johan Olof Walliii 30 Maj 1826 f 1839 Juni 30. 

42. John Jennings 20 Nov. 1827 f 1828 Apr. 4. 

43. [Frih.] Jöns Jakob Berzelius 10 Nov. 1829 f 1848 Aug. 7. 

44. Vilhelm Faxe 10 Nov. 1829 f 1854 Sept. 22. 

45. Karl Fredrik af Wingård 9 Febr. 1830 f 1851 Sept. 19. 

46. Hans Järta 2 Maj 1832 f 1847 Apr. 6. 

47. H. Exc. Grefve Magnus Brahe... 25 Febr. 1834 f 1844 Sept. 16. 

48. [Frih.] Bernhard von Beskow 11 Nov. 1834. 

49. .Nils Gustaf Palin J ) 11 Juli 1837 i 1842 Mars 16. 

50. H. Exc. Grefve Jakob Gustaf De 

la Gardie 15 Maj 1838 t 1842 Apr. 26. 

51. H. Exc. Grefve Gustaf Karl Fredrik 

Löwenhjelm 15 Maj 1838 i 1856 Juli 29. 

52. Esaias Tegnér 1 ) 13 Nov. 1838 i 1846 Nov. 2. 

53. Nils Magnus af Tannström *) 25 Sept. 1839 i 1842 Maj 27. 



') Förut Arbetande Ledamot. 



8 

54. [H. Exc. Frih.] Albrekt Elof Ihre 22 Nov. 1842. 

55. [Frih.] Karl David Skogman 22 Nov. 1842 t 1856 Febr. 20. 

56. Lars Olof Fägersten 3 Dec. 1844 f 1847 Dec. 10. 

57. Frih. [H. Exc.] Grefve Kristofer 

Eutger Ludvig Manderström.... 16 Nov. 1847. 

58. Michael Silvius von Hohenhausen 16 Nov. 1847 i 1849 Juni 19. 

59. [H. Exc.] Grefve Gustaf Adolf 

Sparre 15 Febr. 1848. 

60. Johan David Valerius 15 Febr. 1848 f 1852 Aug. 4. 

61. Gustaf Daniel Lorichs 22 Juli 1851 f 1855 Oct. 21. 

62. Samuel Grubbe l ) 4 Jan. 1853 f 1853 Nov. 6. 

63. Henrik Reuterdahl x ) 4 Jan. 1853. 

64. Hans Olof Holmström 22 Febr. 1853 t 1855 Aug. 27. 

65. H. Exc. Grefve Gustaf Trolle 

Bonde 5 Apr. 1853 t 1855 Jan. 3. 

66. Gustaf af Nordin 5 Apr. 1853. 

67. Lars Anton Anjou 20 Nov. 1855. 

68. Elias Fries 20 Nov. 1855. 

69. Grefve Henning Ludvig Hugo 

Hamilton 1 ) 4 Maj 1858. 

70. Israel Hwasser 1 Juni 1858 t 1860 Maj 11. 

71. Karl Fredrik Meinander 1 Juni 1858. 

72. H. Exc. Frih. Louis De Geer ... 7 Juni 1859. 

73. Kristian Erik Fahlcrantz 1 Apr. 1862 t 1866 Aug. 6. 

74. Gustaf Vilhelm Gunuelius 1 Apr. 1862. 



B. Arbetande Ledamöter (20 rum). 

1. Sven Lagerbring 20 Mars 1786 i 1787 Dec. 5. 

2. Joachim Vilhelm Liljestråle ' 2 ) 20 Mars 1786 — 1797 Jan. 10. 

3. Anders af Botin 20 Mars 1786 t 1790 Sept. 22. 

4. Johan Elers 20 Mars 1786 t 1813 Nov. 20. 



') Förut Arbetande Ledamot. 

2 ) Öfverrlyttad till Heders Ledamöternas klass. 



9 

5. Frih. Kristofer Manderström . ,. 20 Mars 178G t 1788 Sept. 1. 

6. Anders Schönberg 20 Mars 178G I 1811 Apr. G. 

7. Daniel Melanderhjelm 20 Mars 1786 t 1810 Jan. 8. 

8. Nils von Rosenstein ') 20 Mars 1786 t 1824 Aug. 7. 

9. Bengt Ferraer 20 Mars 1786 i 1802 Oct. 20. 

10 Jakob von Engeström 20 Mars 178G t 1802 Nov. 23. 

11. Samuel Sernskökl 20 Mars 1786 t 1797 Maj 24. 

12. Karl Johan Strand 20 Mars 1786 7 1795 Mars 25. 

13. [Frih.J Gudmund Göran Adlerbeth 20 Mars 1786 I 1818 Oct. 7. 

14. Johan Floderus 20 Mars 1786 t 1789 Apr. 28. 

15. Johan Henrik Liden 20 Mars 1786 t 1793 Apr. 23. 

16. Adolf Fredrik Risteli -) 20 Mars 1786 — 1812 Jan. 7. 

17. Johan Murberg-) 20 Mars 1786 i 1805 Mars 27. 

18. Karl Gustaf Nordin .. 23 Maj 1786 i 1812 Mars 14. 

19. Jonas Hallenberg 23 Maj 1786 t 1834 Oct. 30. 

20. Jakob Fredrik Neikter 23 Maj 1786 t 1803 Maj 4. 

21. Henrik Gabriel Porthan 15 Jan. 1788 t 1804 Mars 16. 

22. Johan Hartman Eberhardt 11 Nov. 1788 i 1796 Jan. 4. 

23. Anders Wilde 15 Juli 1789 t 1795 Febr. 20 

24. Frih. Schemng Rosenhane 30 Nov. 1790 i 1812 Nov. 6. 

25. Jakob Teugström 4 ) 12 Febr. 1793 — 1810 Juni 19. 

26. Erik Michael Pant 12 Febr. 1793 t 1817 Oct. 24. 

27. Samuel Älf 12 Febr. 1793 f 1799 Juni 19. 

28. Karl Fredrik Fredenheim 3 ) 12 Febr. 1793 -- 1795 Juli 30. 

') Den siste bland Kongl. Svenska Vitterhets Akademiens Ledamöter. 

5 ) Ristell uteslöts från Akademiens Ledamöter, enligt Kongl. Maj:ts befall- 
ning, anmäld i Akademien sist anförda dag. 

: ) Den siste bland de af Konungen på stiftelsedagen utnämnda Ledamöter. 

4 ) Öfverflyttad till Utländska Ledamöternas klass. Akademien beslöt der- 
jemte att Tengströms och Galonii rum i Arbetande Ledamöternas klass 
icke förr än efter 3 års förlopp skulle återbesättas. Dermed dröjde till 
d. 20 Jan. 1818. 

■') Öfverflyttad till Heders Ledamöternas klass. Akademien hade begärt 
och d. 17 Dec, 1792 erhållit Kongl. Maj:ts bifall, att för tillfället Arbe- 
tande Ledamöternas antal måtte få ökas från 20 till 24 och antalet i 
Utländska klassen deremot minskas frun 1(5 till 12. På grund häråt" in- 
valdes d. 12 Febr. 1793 fyra Arbetande Ledamöter. Klassens öfvertalig- 
hei ökades ännu mera derigenom att Flintenberg år L793 och Tihleman 
år 179;") utnämndes till Akademiens Sekreterare, utan att fornt hatva varit 
Ledamöter. Återgång till det i Stadgarne bestämda antalet bereddes 
småningom dels genom att lenma bortgångna Ledamöters plats obesatt. 
dels genom Arbetande Ledamöters öfverflyttande till annan klass. 






10 

29. Johan Björastjerna 2S Maj 1793 t 1797 Apr. 14. 

30. Johan David Flintenberg 7 Dee. 1793 i 1819 Maj 13. 

31. Georg Frans Tihleman 29 Mars 1795 T 1802 Dec. 30. 

32. Erik Sköldebrand 24 Jan. 1797 t 1814 Juni 27. 

33. Mathias Calonius l ) 18 Sept. 1799 — 1810 Juni 19. 

34. Carl Gustaf [af] Leopold 21 Dec. 1802 t 1829 Nov. 9. 

35. Louis Masreliez 1 Febr. 1803 t 1810 Mars 19. 

36. Kristofer Dahl 17 Maj 1803 i 1809 Sept. 4. 

37. Erik Bergstedt 28 Juni 1803 i 1829 Mars 1. 

38. Johan David Åkerblad' 2 ) 1 Nov. 1803 I 1819 Febr. 7. 

39. Gustaf Regnér 21 Maj 1805 t 1819 Mars 22. 

40. Mathias Norberg 21 Nov. 1809 f 1826 Jan. 11. 

41. Nils Fredrik Biberg 6 Mars 1810 t 1827 Mars 25. 

42. Karl Birger Rutström 1 Maj 1810 f 1826 Apr. 13. 

43. Anders Blad 3 Dec. 1811 t 1834 Sept. 14. 

44. Nils Gustaf Palin :! ) 11 Febr. 1812 -- 1837 Juli 11. 

45. Pehr Fabian Aurivillius 16 Juni 1812 i 1829 Nov. 14. 

46. Lars Grand. 1 2 Jan. 1813 t 1836 Maj 31. 

47. [Frih.] Karl Gustaf von Brinkman 8 Febr. 1814 f 1847 Dec. 25. 

48. Anders Hultén 8 Mars 1814 f 1831 Apr. 19. 

49. Pehr Adam Wallmark 16 Dec. 1817 t 1858 Mars 19. 

50. [Frih.] Jakob Adlerbeth 20 Jan. 1818 t 1844 Sept. 2. 

51. Pehr Thyselius 20 Jan. 1818 i 1838 Sept. 5. 

52. Olof Sunde] 18 Maj 1819 t 1829 Febr. 28. 

53. Johan Lundblad is .Maj 1819 f 1820 Juni 18. 

54. Frans MichaeJ Franzén 16 A.ug. 1820 i 1847 Aug. 14. 

55. Samuel Lorena Ödmann 16 Aug. 1820 t 1829 Oct. 2. 

."<•'.. Esaias Tegnér 3 ) 23 Jan. 1*21 -1838 Nov. 13. 

57. Erik Gustaf Geijer 2 Nov. 1824 i is 17 Apr. 23. 

58. Johan Gustaf Liljegren 21 Febr. 1826 f 1837 Juni 2. 

59. Nils Magnus af Tannström 3 )... 9 Maj 1826 — 1839 Sept. 25. 

60. Johan Henrik Schröder 2 Maj 1827 t 1857 Sept. 8. 

) öfverflyttad till Utländska Ledamöternas klass. 

Ucerblad invaldes, ehuru klassen redan var fulltalig. 

") öfverflyttad till Heders Ledamöternas klass. 



\ 



11 



61. Anders Otto Lindfors 1 Apr. 182. t 1841 Mars 8. 

62. Leonard Fredrik Rääf 1 ) 1 Apr. 1829. 

63. Samuel Grubbe -) 10 Nov. 1829 — 1853 Jan. 4. 

64. Johan Haqvini Wallman ') 24 Nov. 1829 i 1853 Juni 25. 

65. Pehr Sjöbring *) 12 Jan. 1830 t 1812 Jan. 12. 

66. Karl Johan Lundvall 31 Maj 1831 i 1858 Mars 14. 

67. Anders Magnus Strinnholm 11 Nov. 1834 f 1862 Jan. 17. 

68. Anders Fryxell 25 Nov. 1834. 

69. Fredrik Westin 11 Oct. 1836 f 1862 Maj 13. 

70. Bror Emil Hildebrand 30 Juni 1837. 

71. Karl Johan Schlyter 3 Oct. 1837. 

72. Henrik Reuterdahl ? ) 30 Oct. 1838 — 1853 Jan. 4. 

73. Pehr Erik Bergfalk 27 Nov. 1838. 

7 1. Karl Thomas Järta 29 Oct. 1839 t 1841 Nov. 8. 

7."). Sven Nilsson 27 Apr. 1841. 

76. Arvid August Afzelius 4 Jan. 1842. 

77. Karl Johan Tornberg ') 1 Mars 1842. 

78. Vilhelm Fredrik Palmblad 19 Nov. 1844 f 1852 Sept. 2. 

79. Johan Jakob Nordström 2 Juni 1847. 

80. Grefve Henning Ludvig Hugo 

Hamilton 2 ) 16 Nov. 1847—1858 Maj 4. 

81. Johan Erik Rydqvist 15 Febr. 1848. 

82. Pehr Daniel Amadcus Atterbom 22 Febr. 1853 t 1855 Juli 21. 

83. Karl Georg Brunius 5 Apr. 1853. 

84. Robert Maurits Bowallius 5 Apr. 1853. 

85. Josef Wallin 29 Nov. 1853 f 1863 Nov. 11. 

86. Fredrik Ferdinand Carlson 20 Nov. 1855. 

87. Gustaf Reinhold Rabe 8 Dec 1857. 

88. Karl Gustaf Styffe 1 Juni 1858. 

89. Vilhelm Erik Svedelins 1 Juni 1858. 

90. Gustaf Eduard KJemming 1 Juni 1858. 

91. Karl Säve') 1 Apr. 1862. 



) l-urut Korresponderande Ledamot. 
-') Ofverflyttad till Heders Ledamöternas klass. 



12 

92. Abraham Oronholiu 11 Nov. 1862. 

i).".. Karl Gustaf Malmström 23 Febr. 1864. 



Utländske Ledamöter. 

a) Utländsk Heders Ledamot. 

H. K. 11. Prins [H. M:t Konung] 
JOHAN af Sachsen 17 Mars 1835. 

b) itläudske Ledamöter (16 rum). 

1. Francois Joachim Pierre, Comte 

de Bernis (Paris) 20 Mars 1786 i 1794 Nov. 1. 

2. Louis Jules Barbon Mancini Ma- 

zarini, Duc de Nivernais (Paris) 20 Mars 1786 t 1798 Febr. 25. 

3. Frih. Evald Friederich von Hertz- 

berg (Berlin) 20 Mars 1786 f 1795 Maj 27. 

4. Peter Fredrik Suhm (Köpenhamn) 20 Mars 1786 f 1798 Sept. 7. 

5. Peter Simon Pallas ') (Petersburg) 20 Mars 1786 t 1811 Sept. 8. 

6. Fru Julie, Hertiginna af Giovane 3 

född Friherrinna af Muders- 

bach-) (Neapel— Wien) 9 Apr. 1793 t 1805 Aug. 

7. Grefve Andreas Peter Bernsdorff 

(Köpenhamn) 30 Apr. 1793 t 1797 Juni 21. 

s. Olof Gerhard Tychsen (Bostock) 28 Maj 1793 t 1815 Dec. 30. 
9. Johan Georg Peter Möller (Greifs- 

wald) 28 Maj L793 t 1807 Maj 9. 

10. Kristian GottlobHeyne (Göttingen) 21 Febr. 1797 f 1812 Juli 12. 

11. Friederich Schiller (Jena Weimar) 21 Febr. 1797 t 1805 Maj 9. 

12. Jakob Tengström ) (Åbo) 19 Juni 1810 t 1832 Dec. 26. 

i:;. Mathias Caloniua 3 .) (Åbo) Ii» -Inni 1810 f 1817 Sept. 13. 



') Den siste bland de af Konungen på stiftelsedagen atnämnda Ledamöter. 
: ) Al Bertigen Elegenten utnämnd till Ledamot, nvarom Akademien under- 
rattades d. 9 Apr. 1793. 
:i ) Förut Arbetande Ledamot. 



13 

14. Jean Pierre Guillaume Catteau- 

Calleville (Paris— Stockholm) ... 5 Febr. 1811 i 1819 Maj 9. 

15. Antoiue Jean Baptiste Robert An- 

get Baron de Montyon (Paris — 

London) 16 Febr. 1813 t 1820 Dec. 29. 

16. Fredrik Munter (Köpenhamn) 16 Febr. 1813 t 1830 Apr. 9. 

17. Baron Peter van Suchtelen (Peters- 

burg— Stockholm) 6 Febr.1816 t 1836 Jan. 18. 

18. Viscount Strangford (London) ... 15 Dec. 1818 t 1855 Maj 29. 

19. Arnold Herman Ludvig Heeren 

(Göttingen) 23 Jan. 1821 i 1842 Mars 7. 

20. Rasmus Nyerup (Köpenhamn) ... 23 Jan. 1821 t 1829 Juni 28. 

21. Kristian Martin Frsehn (Petersburg) 23 Jan. 1821 t 1851 Aug. 28. 

22. Angelo Mai (Milano— Rom) 26 Febr. 1822 f 1854 Sept. 8. 

23. William Marsden (London) 13 Aug. 1823 i 1836 Oct. 6. 

24. Rasmus Kristian Rask (Köpen- 

hamn) 21 Dec. 1825 f 1832 Nov. 14. 

25. Peter Erasmus Muller (Köpenhamn) 31 Jan. 1826 t 1834 Sept. 16. 

26. Heinrich Karl Ernst von Kölder 

(Petersburg) 31 Jan. 1826 t 1838 Febr. 3. 

27. Jean Charles Leonarde Simonde 

de Sismondi (Geneve) 31 Jan. 1826 i 1842 Juni 25. 

28. Frédéric Ancillon (Berlin) 12 Dec. 1826 f 1837 Apr. 19. 

29. Jean Francois Champollion-Figeac 

le jeune (Paris) 12 Dec. 1826 f 1832 Mars 4. 

30. Erik Kristian Werlauff ') (Köpen- 

hamn) 9 Febr. 1830. 

31. Pierre Etienne du Ponceau (Phila- 

delphia) 15 Mars 1831 i 1844 Apr. 1. 

32. Johan Fredrik Wallenius (Helsing- 

fors) 5 Mars 1833 t 1836 Jan. 12. 

33. Theodore Edme Mionnet (Paris) 19 Maj 1835 i 1842 Maj 5. 

34. Frangois Pierre Guillaume Guizot 

(Paris) 3 Oct. 1837. 

') Förut Korresponderande Ledamot. 



14 

.'!.'). Klemens Wenzel Nepomuk Lothar, 
Furst von Metternich-Winne- 

burg (Wien) 26 Oct. 1841 t 1859 Juni 11. 

36. Abel Francois Villemain (Paris) 26 Oct. 1841. 

37. Jakob Ludvig Grimin (Kasse! — 

Berlin) 22 Nov. 1842 f 1863 Sept. 20. 

38. Laurits Eugelstoft (Köpenhamn) 22 Nov. 1842 i 1851 Mars 14. 

39. Karl Ritter (Berlin) 22 Nov. 1842 i 1859 Sept. 29. 

40. Vilhelm Eduard Wilda (Halle— 

Breslau— Kiel) 22 Nov. 1842 t 1856 Ang. 9. 

41. Giuseppe Mezzofanti (Rom) 19 Mars 1844 t 1849 Mars 14. 

42. Johan Martin Lappenberg') (Ham- 

burg) 19 Mars 1844 i 1865 Nov. 28. 

43. Friederich Kristofer Dahlmann 

(Bonn) 25 Nov. 1845 t 1860 Dec. 5. 

44. Kristian Molbech ') (Köpenhamn) 5 Apr. 1853 i 1857 Juni 13. 

45. Georg Heinrich Pertz (Berlin) ... 5 Apr. 1853. 

46. Vilhelm Karl Grimm (Berlin) ... 5 Apr. 1853 i 1859 Dec. 16. 

47. Kristian Jurgensen Thomsen ') 

(Köpenhamn) 1 Juni 1858 i 1865 Maj 21. 

48. Thomas Babington Macaulay (Lon- 

don) 1 Juni 1858 i 1859 Dec. 28. 

49. Frans Leopold Ranke (Berlin)... 1 Juni 1858. 

50. G. C. Friederich Lisch 1 ) (Schwerin) 1 Apr. 1862. 

51. Nils Mathias Petersen ') (Köpen- 

hamn) 1 Apr. 1862 t 1862 Maj 11. 

52. Kasper Fredrik Wegener ') (Kö- 

penhamn) 1 Apr. 1862. 

53. Georg Stephens (Köpenhamn) ... 27 Nov. 1866. 

54. Karl Richard Lepsius (Berlin) ... 27 Nov. 1866. 



i Förut Korresponderande Ledamot. 



1") 

C. Korresponderande Ledamöter. 

a) Korrespouderaude Ledamöter iuoui Sverige och Norge. 

1. Jakob Gråberg af Herasö 11 Dec. 1810 f 1847 Nov. 29. 

2. Johan Haqvini Wallman ') 18 Oct. 1826 — 1829 Nov. 24. 

3. Leonard Fredrik Räiif) 2 Jan. 1827 — 1829 Apr. 1. 

4. Alexander Seton 16 Jan. 1827 i 1828 Oct. 1. 

5. Pehr Sjöbring') 5 Febr. 1828 -- 1830 Jan. 12. 

6. Nils Johan Ekdahl 5 Febr. 1828. 

7. Sören Brun Bngge 15 Oct. 1828. 

8. Sven Peter Bexell 6 Oct. 1829 t 1864 Maj 5. 

9. Abraham Ahlqvist 3 Nov. 1829 t 1844 Juli 9. 

10. Gregers Fougner Lundh 19 Jan. 1830 t 1836 Juli 11. 

11. Magnus Bruzelius 26 Jan. 1830 i 1855 Jan. 29. 

12. Lars Cedergren 19 Apr. 1831 I 1863 Dec. 23. 

13. Kristofer Andreas Holmboe 6 Febr. 1838. 

14. Karl Johan Tornberg') 11 Febr. 1840 — 1842 Mars 1. 

15. Nils Isak Löfgren 19 Mars 1844. 

16. Axel Emanuel Holmberg '. 19 Mars 1844 i 1861 Juni 6. 

17. Bengt Erland Pogelberg 19 Juni 1844 t 1854 Dec. 22. 

18. Otto Kristian Ekman 25 Nov. 1845 \ 1866 Aug. 5. 

19. Levin Kristian Wiede 2 Febr. 1847. 

20. Johan Fredrik Lundh 16 Febr. 1847 t 1860 Dec. 9. 

21. Richard Dybeck") 2 Maj 1848. 

22. Moses Söderström 2 Maj 1848 I 1857 Dec. 21. 

23. Johan Eneqvist 30 Maj 1848 t 1856 Dec. 10. 

24. Anders Lignell 13 Juni 1850 i 1863 Apr. 13. 

25. Jakob Rudolf Keyser 13 Juni 1850 I 1864 Oct. 8. 

26. Kristian Kristofer Andreas Lange 13 Juni 1850 f 1861 .Maj 10. 

27. Anders Hedner 2 Nov. 1852. 

28. Johan Forsander 5 Apr. 1853 t 1866 Juli 8 

29. Johan Hedenborg 12 Dec. 1854 i 1865 Aug. 2 1 

') Invald Arbetande Ledamot. 

2 ) Med anledning af egen begäran, i Akademien anmäld d. 2 Juni 1862, ute- 
sluten ur Ledamots-förteckningen i Stats Kalendern. 



16 

30. Anders Uppström 17 Apr. 1855 t 1865 Jan. 21. 

31. Jonas Allvin 26 Jan. 1858 t 1866 Apr. 12. 

32. Klaus Jakob Schive 16 Nov. 1858. 

33. KarlSäve') 4 Jan. 1859 — 1862 Apr. 1. 

34. Johan Vilhelm Bergman 2 Maj 1859. 

35. Pehr Gustaf Ålandet 10 Dec. 1861. 

36. Kari Fredrik Wiberg 10 Dec. 1861. 

37. Pehr Arvid Säve 2 Juli 1862. 

38. Frih. Nils Gabriel Djurklou 2 Juli 1862. 

39. Vilhelm Gustaf Wetter 3 Febr. 1863. 

40. Nils Gustaf Bruzelius 14 Febr. 1865. 

41. Johan Ernst Bietz 14 Febr. 1865. 

42. Johan August Zacharias Wittlock 27 Mars 1S66. 

43. Nicolay Xicolaysen 16 Oct. 1866. 

44. Klas Johan Ljungström 22 Jan. 1867. 

45. Karl Johan Bergman 19 Mars 1867. 

b) Utländske Korresponderande Ledamöter. 

1. Claude Emanuel Joseph Pierre de 

Pastoret (Paris) 17 Apr. 1787 i 1840 Sept. 28. 

2. FrancoisPhilippeGourdin 2 (Rouen) 4 Jan. 1791 i 1825 Juli 11. 

3. Chcv. Lautard (Paris) 27 Apr. 1819 f ? 

4. Chaumettes des Faussés (Paris — 

Göteborg) 6 Febr. 1821 t 1841 Oct. 4. 

5. Kristian Jiirgensen Thomscn 3 ) 

(Köpenhamn) 12 Dec. 1826 — 1858 Juni 1. 

6. Karl Kristian Rafn (Köpenhamn) 12 Dec. 1826 i 1864 Oct. 20. 

7. Erik Kristian Werlauff 3 ) (Köpen- 

hamn) 6 Febr. 1827 — 1830 Febr. 9. 

8. Finn Magnuscn (Köpenhamn) 6 Febr. 1827 f 1847 Dec. 24. 



') Invald Arbetande Ledamot. 

2 ) Akademien beslöt d. 17 Juli 1805, att Mr. Gourdin skulle uteslutas ur 
Ledamots-förteckningen i Kalendern "emedan han på lång tid ej låtit 
höra af sig och det dessutom vore ovisst om han ännu lefde". 

') Invald Ledamot i Utländska klassen. 



17 

'.». Janua Laurits Andreas Kojderup- 

llosenvinge (Köpenhamn) 6 Febr. 1827 f L860 Ang. 4. 

10. Johan Gustaf Gottlieb Biisching 

(Breslau) 6 Febr. 1827 + 1829 Maj 4. 

11. Friederich Karl Herman Kruse 

(Halle— Dorpat) 6 Febr. 1827 i 1866 Ang. 23. 

12. Joseph von Hammer, Baron von 

Purgstall (Wien) 6 Febr. 1827 t 1856 Nov. 23. 

13. Jean Pierre Abel llemusat (Paris) 6 Febr. 1827 I 1832 Juni 4. 

14. Friederich Heinrich von der Hagen 

(Berlin) v... 6 Febr. 1827 i 1856 Juli 11. 

15. Jean Labouderie' (Paris) 12 Sept 1827 f 1849 Maj 2. 

16. Jean d'Anastasy (Alexandria) 2 Febr. 1830 f 1860 Aug. 6. 

17. Nicolas Carlisle (London) 18 Jan. 1831 i 1846 el. 1847. 

18. John Adamson (New Castle) 18 Jan. 1831 f 1856 Sept. 27. 

19. Ludvig Tieck (Dresden) 8 Dec. 1835 i 1853 Apr. 28. 

20. Adam Oehlenschläger (Köpenhamn) 8 Dec. 1835 t 1850 Jan. 20. 

21. Friederich von Eaumer (Berlin)... 8 Dec. 1835. 

22. Marc-Antoine Jullien de Paris 

(Paris) 8 Dec. 1835 I 1848 Nov. 4. 

23. Johan Martin Lappenberg 1 ) (Ham- 

burg) 17 Aug. 1836 — 1844 Mars 19. 

24. Frih. Kristian Karl Josias von 

Bunsen (Berlin— Kom— London) 2 Jan. 1839 t 1860 Nov. 28. 

25. Kristian Molbech l ) (Köpenhamn) 2 Jan. 1839 — 1853 Apr. 5. 

26. Sebastian Ciampi (Florenz) 15 Jan. 1839 i 1847 Dec. 14. 

27. Grefve Carlo Ottavio Castiglioni 

(Milano) 22 Jan. 1839 i 1849 Apr. 10. 

28. Carlo Bonucci (Neapel) 22 Jan. 1839. 

29. Frédéric Auguste Ferdinand Tho- 

mas, Baron de Reiffenberg 

(Bruxelles) 23 Apr. 1839 t 1850 Apr. 18. 



') Invald Ledamot i Utländska klassen. 

K. Vilterh. Hisl. o. Ant. Ak. Handl. Del. 25. -' 



18 

30. Karl Eduard Förstemann (Halle) 12 Nov. 1839 t 1847 Jan. 25. 

31. G.C. FriedericliLisch^CSchwerin) 18 Juni 1841 — 1862 Apr. 1. 

32. Manuel Francisco de Barros y 

Souza, Vicomte de Santarera 

(Lisabon— Paris) 31 Oct 1843 t 1856 Jan. 17. 

33. Grefve Eustache Tischkewitsch 

(Wilna) 31 Oct. 1843. 

34. Faso Pietrasanta Duca di Serra 

del Falco (Neapel) 31 Oct. 1843 i 1863? 

35. August Boeckh (Berlin) 31 Oct. 1843. 

36. Jakob von Keichel (Petersburg) 5 Mars 1844 t 1856 Nov. 11. 

37. Grefve Francesco Fabi Montani 

(Rom) 28 Maj 1844. 

38. Gabriel Laureani (Rom) 28 Maj 1844 f ? 

39. A. Kestner (Hannover— Rom) ... 28 Maj 1844 t 1853 Mars 5. 

40. Bernard Koebne (Petersburg) 28 Maj 1844. 

41. Joseph Bosworth (Oxford) 19 Juni 1844. 

42. Francesco Maria Avellino (Neapel) 14 Aug. 1844 i 1850 Jan. 9. 

43. Pietro Bianclii (Neapel) 14 Aug. 1844 f 1850 Jan. 

44. Friedericli von Erdmann (Kasan — 

Gross-Nowgorod) 19 Sept. 1844. 

45. Victor Cousin (Paris) 19 Sept. 1844 t 1867 Jan. 14. 

46. Franpois Auguste Alexis Mignet 

(Paris) 19 Sept. 1844. 

47. Jean Jaques Antoine Ampere (Paris) 19 Sept. 1844 i 1864 Mars 27. 

48. Nils Mathias Petersen 1 ) (Köpen- 

hamn) 1 Apr. 1845 — 1862 Apr. 1. 

49. Eduard Gerhard (Berlin) 14 Oct. 1845. 

50. Frédéric Troyon (Lausanne) 12 Aug. 1846 i 1866 Oct. 30. 

51. Arcisse de Caumont (Caén) 2 Juni 1847. 

52. Isidore Löwenstern (Wien) 14 Nov. 1848 t 1856 Maj. 

53. Kasper Fredrik Wegener J ) (Kö- 

penhamn) 13 Juni 1850—1862 Apr. 1. 



') Invald Ledamot i Utländska klassen. 



19 

54. Johan Ludvig Runeberg (Borga) 2 Dec. 1851. 

55. Charles Piot (Bruxelles) 2 Dec. 1851. 

56. J. Sabatier (Petersburg) 3 Febr. 1852. 

57. Frédéric Jacques Soret (Geneve) 17 Oct. 1854 t 1865 Dec. 18. 

58. Jens Jakob Asmussen Worsaae 

(Köpenhamn) 17 Oct. 1854. 

59. John Yonge Åkerman (London) 17 Oct. 1854. 

60. Karl Ludvig Muller (Köpenhamn) 15 Apr. 1856. 

61. Antonio Delgado (Madrid) 21 Oct. 1856. 

62. Pascal Gayangos (Madrid) 21 Oct. 1856. 

63. Kizo Rangabé (Athen) 14 Apr. 1857. 

64. Konrad Gislason (Köpenhamn) ... 14 Apr. 1857. 

65. Gustaf Fredrik von Böningh (lleval) 13 Oct. 1857 f 1866 Maj 26. 

66. Don Pedro Sabau y Larroya 

(Madrid) 1 Juni 1858. 

67. Vicomte A. De Flaux (Paris) 16 Oct. 1860. 

68. Ernst Klinik (Petersburg) 26 Mars 1861. 

69. Henry Christy (London) 15 Dec. 1863 t 1865 Maj 4. 

70. Grefve Paul Riant (Paris) 12 Dec. 1865. 

71. Diego Bonghi (Neapel) ,.... 12 Dec. 1865. 

72. Kristian Fredrik Herbst (Köpen- 

hamn) 16 Oct. 1866. 

73. Peter Godt Thorsen (Köpenhamn) 16 Oct. 1866. 

74. Karl Ferdinand Allén (Köpenhamn) 16 Oct. 1866. 



Akademiens Sekreterare, 

(som tillika är Arbetande Ledamot samt Riksautiqrarie och 
Garde des Médailles). 

1. Nils von Rosenstein l ) 20 Mars 1786 — 1786 Maj 7. 

2. iFrih.] Gudmund Göran Adlerbcth-) 7 Maj 1786 — 1793 Dec. 7. 



') Rosenstein öfvergick som Sekreterare från den äldre Vitterkets Akade- 
mien och nedlade denna befattning först d. 7 Maj 1786. 

2 ) Adlerbcth var förut Sekreterare i Kongl. Antiqvitets Archivet och Kiks- 
antiqvarie, med hvilka embeten sekreterarebefattningen i den nya Aka- 
demien, vid dess stiftelse, blifvit förenad. 



£> vi 



20 

3. Johan David Flintenberg 7 Dec. 1793 — 1795 Mars 29 

4. Georg Frans Tihleman 29 Mars 1795 f 1802 Dec. 30. 

5. Jonas Hallenberg 8 Febr. 1803 — 1819 Apr. 22 

6. Karl Birger Rutström 30 Mars 1820 + 1826 Apr. 13. 

7. Johan Gustaf Liljegren 5 Juli 1827 t 1837 Juni 2. 

8. Bror Emil Hiklebrand 30 Juni 1837. 



Akademiens vice Sekreterare, l ) 

("med säte i Akademien, dock utan stämma"). 

Gabriel Axel Lindblom 5 Febr. 1788 I 1827 Mars 2. 



Akademiens Amanuens, -) 

(som kan rara Arbetande Ledamot). 

1. Fredrik Konrad Broman 3 ) 20 Mars 1786 — 1792 Juli 4. 

2. OlofSundel 4 ) 7 Dec. 1792 — 1822 Sept. 12. 



') Vice sekreteraretjensten inrättades särskildt för Konungens Handsekre- 
« terare G. A. Lindblom, som dock icke uppbar lön på Akademiens stat. 
Lindblom bestridde sekreteraresysslan i Adlerbeths frånvaro under som- 
mar- och höstmånaderna åren 1788-1793. Senare lemnade han hufvud- 
staden och bosatte sig i Östergötland. 

2 ) Vid Akademiens stiftelse öfverflyttades amanuenstjensten i Kongl. Anti- 
kvitets Archivet till Akademien. Genom Kongl. Br. af den 6 Juni 1797 
föiordnades, att Akademiens Amanuens skulle tillika vara Sekreterare 
vid Kongl. Museum (för konstsaker), men detta förordnande upphäfdes 
genom Kongl. Br. d. 11 Dec. 1830 och upphörde med då varande Ama- 
nuensens död d. 17 Dec. 1851. — Den 10 Febr. 1852 lemnade Kongl. 
Maj:t bifall till Akademiens anhållan, att amanuenstjensten måtte tills 
vidare blifva obesatt och lönen af Akademien få användas till arfvoden 
åt yngre vetenskapsmän, som kunde finnas skickliga och villiga att bi- 
träda vid samlingarnes ordnande och öfriga arbeten. Genom Kongl. Br. 
af (1. i Juni 1858 blef af Kongl. Maj:t en Amanuens tillförordnad, med 
benämningen Förste Amanuens. 

*) Broman, förut Amanuens i K. Antiqvitets Archivet, erhöll d. 5 Maj 1789 
tillåtelse att bevista Akademiens enskilda sammanträden och att, i Se- 
kreterarens och vice Sekreterarens frånvaro, föra protokollet; men sådant 
hans biträde påkallades aldrig. Hans amanuensbefattning ansågs hafva 
upphört, då han d. 4 Juli 17!r2 utnämndes till Bikshistoriograf; men icke 
desto mindre fici lian fort fa rande uppbära aniannenslönen till sin död 
d. 2 Juni 1800. 

4 ) Sundel bestridde Sekreterarens göromål vid Akademiens sammankomster 
längre eller kortare tid under åren 1795, 18(r_\ 1*03, 1805, 1808, 1810, 
1811, 1816 och från d. 18 Mars 1817 till d. 18 April 1820, samt tidtals 
äfven öfriga med sekreteraretjensten förenade åligganden. 



21 

3. Johan Gustaf Liljegren 1 ) 12 Sept. 1822 — 1827 Juli 5. 

4. Nils Gustaf Silfversparre 5 Juli 1827 t 1851 Dec. 17. 

5. Gustaf Eduard Klemming t. f. ... 4 Juni 1858. 



Akademiens e. ord. Amanuenser. -) 

1. Johan Henrik Schröder 3 ) 9 Maj 1826 — 1827 Maj 2. 

2. Bror Emil Hildebrand 4 ) 2 Apr. 1833 — 1837 Juni 30. 

3. Karl Gustaf Styffe 8 Aug. 1843 — 1856 Dec. 31. 

4. Arvid Erik Elis Drake 10 Sept. 1850 — 1855 Dec. 31. 

5. Pehr Johan Vilhelm Pettersson... 19 Oct. 1852 i 1854 Juli 12. 

6. Gustaf Eduard Klemming 6 Febr. 1855 — 1858 Juni 4. 

7. Karl Fredrik Hellman 9 Dec. 1856 t 1861 Aug. 10. 

8. Hatts Olof Hildebrand Hildebrand 5 ) 21 Juni 1865. 



Akademiens Tecknare. 

1. Louis Masreliez 6 ) 2 Jan. 1789 — 1803 Febr. 1. 

2. Samuel Herman von Stahl 23 Jan. 1827 t 1833 Juli 17. 

3. Karl Fredrik Lindberg 7 ) 19 Mars 1867. 



') Liljegren förordnades, efter Rutströms död, genom Kongl. Br. af d. 5 Juli 
1826 att under ett års tid förestå sekreteraretjensten och dermed förenade 
befattningar. 

2 ) Utom de antagna e. o. Amanuenscrne hafva följande personer varit af 
Akademien förordnade att tidtals biträda vid Samlingarnes offentliga före- 
visande: Johan Alfred Wennberg (1856, 1857), Richard Bergström (1861), 
Victor Gottfrid Granlund (1861—1865), samt jemväl i öfriga arbeten Gu- 
staf Oscar Augustin Montelius från och med år 1863. 

3 ) Schröder kom aldrig att i denna befattning tjenstgöra. 

*) B. E. Hildebrand, som genom Kongl. Br. af d. 7. Nov. 1832 blifvit för- 
ordnadj att biträda med Kongl. Myntkabinettets ordnande, antogs till An- 
dre Amanuens, med tillåtelse att bevista Akademiens sammanträden, 
och uppdrag att i Sekreterarens frånvaro föra protokollet. Förordnades 
vid Liljegrens död att tills vidare bestrida sekreteraretjensten. 

8 ) H. O. H. Hildebrand har någon gång, när hinder för Sekreteraren inträffat, 
haft uppdrag att vid Akademiens sammankomster föra protokollet. 

e ) Masreliez antogs med rättighet att ega säte i Akademiens enskilda sam- 
mankomster. Är 1<SU."> blef han Arbetande Ledamot. 

T ) Lindberg bar sedan år 1848 åt Akademien utfört teckningar af fornsaker 
och medeltids-sigill, samt af de scdnare gravering på sten. 



22 

Akademiens Ledamot i Kongl. Direktionen öfver 
Stockholms stads Undervisningsverk. a ) 

1. Frih. Jakob Adlerbeth 23 Febr. 1819 i 1844 Sept. 2. 

2. Anders Magnus Strinnholm 2 Jan. 1845 — 1855 Sept. 26. 

3. Bror Emil Hildebrand 26 Sept. 1855. 



Antiqvitets Intendent. 2 ) 

1. Pehr Arvid Säve 4 Juni 1861 — 1865 Juni 30. 

2. Frih. Nils Gabriel Djurklou 15 Juli 1865. 



') Genom Kongl. Br. af d. 29 Jan. 1819 förordnades att Akademien skall 
bland sina Ledamöter utse en Ledamot i nämnda Direktion. 

2 ) Sedan Rikets Ständer anvisat medel till arfvode och resekostnader m. m. 
för en Antiqvitets Intendent, erhöll Akademien genom Kongl Br. af d. 29 
December 1860 föreskrift att till denna tjenstebefattning utse och för- 
ordna lämplig person. 



GETTY RESEARCH INSTITUTE 



3 3125 01049 6681