Lepidoptera insamlade i nordligaste ta Asien under Vega-expeditionen

EEE

e 0 eh Tomte 2 + ed” R zn Der - sn
SEID BERATER RER SERRTERTT ET
Va 3 u x N nm ; / n et er

Sr DE ER ee x II U ne ee \

En
ee

x Kae er

I a .

ne

>

Cu L -
El en
> ee ei er
Br u a De

LU,
Fi ELLE
a I DRiR

37.8
Au6

Schauys

COELECTION
DE

WILLIAM SCHAUS
©
PRESENTEDB
TO’THME
NATIONAL MUSEUM

MCMV

ar

a N
N ar
N E;
ER

rs

&

%

T

2
E23,

MEI

De |

LEPIDOPTERA,

INSAMLADE I NORDLIGASTE ASIEN UNDER

VEGA-EXPEDITIONEN,

BESKRIFNA

CHRISTOPHER AURIVILLIUS.

ı (HÄRTILL EN TAFLA.)

% Nr

Br WE u
ERIHR. t

a er
|

Sub

Risk

»
4

3 Aa Ra &
REIT RILRE

a
182 um ER
B
u

ER FE
ı SLR dr Er,
IE LE 5 de)

Ehuru antalet af de fjärilarter, som under Vega-expedi-
tionen anträffades vid Asiens ishafskust och kring Berings
sund, är helt obetydligt, erbjuder den lilla samlingen dock
mycket af intresse, dels emedan man förr om dessa trakters
fjärilfauna kände sa godt som intet, dels emedan kunskapen
om vissa arters geografiska utbredning derigenom betydligt ut-
vidgats.

Att sädana former som Erebia Rossi Curtis, Oeneis Cram-
bis Freyer, Dasychira Rossü Curtis och Anarta Richardsoni
Curtis förekomma ı arktiska delen af Ost-Asien visar, att
detta omräde af den arktiska faunan äger stor frändskap med
arktiska Amerika, för hvilket de tre förstnämnda arterna hit-
tills ansetts sasom egendomliga. Det i viss män säregna, som
hittills utmärkt arktiska Amerikas fjärilverld, försvinner ge-
nom Vega-expeditionens fynd nästan helt och hället. Af dag-
fjärılar äterstä numera säsom egendomliga för arktiska Amerika
endast Colias Chione Curt. och ©. Boothä Curt.

Den gränsskilnad inom det arktiska omrädet, som man
ansett bildas af Berings sund, försvinner säledes, i det att till
det amerikanska omrädet äfven.bör räknas arktiska Ost-Asien
troligen ända till Lena-floden.

1. Erebia Rossii Curtis.
Tafl. 1, fig. 4.

1855. Hipparchia Rossit Curtis, Append. 2"X Voy. of Ross Nat. Hist. p. 67
RAGT 1.

Ett exemplar 5 taget vid byn Nunanıo i S:t Lawrence-bay’s
mynning den 21 juli 1579 af professor Nordenskiöld.

Denna art har, sä vidt författaren har sig bekant, e) blifvit
äterfunnen, sedan den togs af Ross pä Boothia Felix den 18
och 25 juli 1330 och den 14 juli 1831. Exemplaret frän Nunamo
öfverensstämmer i hvarje detalj sa noga med Curti’s figur
och beskrifning, att jag ej hyser nägot tvifvel om deras iden-
titet. Staudinger hänför Rossiüi Curtis med tvekan till

—T
{or}

AURIVILLIUS, LEPIDOPTERA FRÄN NORDLIGASTE ASIEN.

Erebia medusa var. polaris Stgr. Till denna art kan den dock
pa grund af antennklubbans form ej höra. Antennklubban är
nämligen till formen mycket utdragen, omärkligt öfvergäende
ı skaftet, hvarigenom arten visar sig stä i närheten af Erebia
Embla Thunb. och E. Disa Thunb. Till nägondera af dessa
bäda arter tror jag dock ej, att den bör hänföras säsom varie-
tet, ty afvikelserna synas mig allt för betydande.

Det frän Vega-expeditionen hemförda exemplaret är visser-
ligen rätt skadadt, men följande egendomligheter visa sig dock
tydligen. Grundfärgen är mycket mörk, brunsvart, antennerna
äro ockragula ända till basen, säsom äfven Curtis beskrifver
dem, och ej hvit- och svartringlade säsom hos E. Embla och
Disa. De bäda svarta, af hvar sin rödgula ring omgifna fläc-
karna i framvingarnas 4:de och Ö:te fält äro smä och ej ‚sam-
manflytande utan nästan skilda af 5:te ribban; pä undre sidan
äga de spär af hvit pupill. Pä framvingarnas undre sida synes
ett rödaktigt skimmer utbredt öfver diskfältet och inre hälften
af andra och tredje vingfälten. Bakvingarna äro äfven en-
färgade, brunsvarta, med en otydlig, rödaktig fläck i hvartdera
af andra och fjerde vingfälten. Pä deras undre sida är midt-
bandet mörkast samt bäde inät (här synes ej nägon gräns pä
Curtis figur) och utät begränsadt af en svart linie. Utanför
midtbandet gär ett nägot smalare, obetydligt l]jusare band, som
i sin yttre kant prydes af fyra smä, hvita fläckar; derutanför
ända till kanten är vingen äter mörkare, nästan af midtbandets
färg. Hvit diskfläck saknas.

2. Oeneis Crambis Freyer.
Palo hessen:
1845. Hipparchia Crambis Freyer, N. Beitr. B. 5 p. 99 t. 440 f. 3, 4.

1845. Chionobas Taygete Herrich-Schsffer, Syst. B. Schmett. Eur. B. 1
p. 70 t. 24 f. 112—115.

1863. > Also Möschler, Wien. Ent. Mon. B. 7 p. 205.
1865. > Oeno Scudder, Proc. Ent. Soc. Phil. B. 5 p. 13
1868. > assimilis Butler, Cat. Sat. p. 163 t. 2 f. 10.

En 5 (44 mm.) tagen vid Nunamo den 21 juli och 12 (46
mm.) vid Senjavin-sund, Konyam-viken den 30 juli 1879.

Det är endast med tvekan, som jag vägar hänföra dessa
exemplar till Freyer’s art. De äro nämligen sä beskaffade,
att de karakterer, som skulle ätskilja Crambis Freyer och
Semidea Say (Möschl.) här äro förenade eller omärkliga.
Genom bakvingarnas undre sida, som är nästan likformigt be-

-T
I

VEGA-EXPEDITIONENS VETENSKAPLIGA ARBETEN.

strödd med mörka streck och fläckar, sä& att midtbandet är för-
svunnet, kommer denna form närmast Butlers assimilis, som
möjligen borde upptagas säsom varietetsnamn för de exemplar,
som sakna midtband pä bakvingarnas undre sida. Vidare äro
ribborna pä bakvingarnas undre sida tydligen, ehuru svagt
hvitaktiga, en karakter, som enligt Möschler ej skulle till-
komma Crambis utan blott Semidea. Dä emellertid storleken och
hela utseendet för öfrigt ej stämmer med det exemplar af Se-
midea frän Labrador (sändt af Möschler), som jag sett, har
jag ej vägat hänföra Vega-exemplaren dit. Mycket antagligt
synes mig emellertid vara, att, trots de bemödanden, som gjorts
af författarne, ingen gräns kan dragas mellan ifrägavarande bäda
former, ätminstone de arktiska; den ursprungliga Semidea Say
{ran Mount Washington har jag ej sett och möjlist vore, att
den der pä bergstoppen afstängda formen kunde skiljas frän
de arktiska. Dessa synas deremot öfvergä i hvarandra genom
former, som. äga en karakter frän den ena och en annan frän
den andra arten.

Utbredn.: Arktiska Amerika. Förut ej med visshet fun-
nen i Asien.

3. Argynnis sp.
rare] 10908:

En larv, som utan tvifvel tillhör nägon af detta slägtes
högnordiska arter, fans vid Jinretlen den 27 juni 1879.

Den är omkring 20 mm. läng, ehuru den genom förvarin-
sen i sprit är temligen sammandragen. Hufvudet är hjertlikt,
svart och klädt af svarta borst. Första segmentet bär blott 2
tornar, som sitta midt för hufvudets mest uppstäende sido-
delar; pä hvardera sidan finnas 3 smä, borstbärande. värtor.
Andra segmentet bär, liksom första och alla de följande, 2 rygg-
tornar, som sitta midt pä segmentet pä hvar sin sida om rygg-
linien, samt dessutom litet nedanför och i sjelfva segmentets
framkant pä hvar sida 1 dylik, men framätriktad torn; dess-
utom finnas pä hvardera sidan 3 smä borstiga värtor samt 2
dylika tätt bredvid hvarandra omedelbart ofvan fotparet. Tredje
segmentet är lika utrustadt som det andra. Fjerde och femte
segmenten äro hvarandra lika och bära hvartdera 6 tornar och
4 smä värtor, hvilka alla sitta ungefär pä segmentens midt
och ej äro närmade till framkanten;: de äro 2 ryggtornar, 2
sidotornar pä& hvar sida, af hvilka den öfre sitter i jemnhöjd
med 2:dra och ö:dje segmentens i framkanten belägna sido-

—T
0.0)

AURIVILLIUS, 'DEPrIDOPTERA ER ÄN NORDLIGASTE ASIEN.

torn, samt nedanför dessa 2 värtor pä hvar sida. Sjette till
och med elfte segmenten äro hvarandra nästan lika och afvika
{rän fjerde och femte endast derigenom, att de blott hafva en
liten sidovärta nedanför den nedre sidotornen. "Tolfte segmen-
tet eller analsegmentet har blott 4 tornar, som nästan äro
stälda i hörnen af en qvadrat. Härigenom kommer larven att
prydas af sex längsgäende rader tornar, af hvilka de tvä ryeg-
raderna omfatta alla segmenten, den öfre sidoraden blott sak-
nas pä första seementet, men den nedre deremot blott finnes
pa 4:de—11:te segmentet. Alla tornarna äro ungefär lika och
första segmentets ej förlängda säsom hos en del arter af slägtet
Argynnis.

Kroppens grundfärg har varit ]jus, troligen köttfärgad eller
hvitaktig med 4 svarta längslinier, som just löpa genom de
fyra öfre raderna af tornar.

4. Dasychira Rossii Curtis.
anal 1, sale 2%

1835. Laria RBRossii Curtis, Append 24 Voy. of Ross, p. 70 t. A. £. 10. J'.
1870. Dasychira » Möschler, Stett. Ent. Zeit. B. 31, p. 252.

En hona (33 mm.) tagen vid Senjavin-sund, Konyam-viken
den 30 juli 1879. Flera stycken larver och puppor, som utan
tvifvel tillhöra denna art, äro tagna vid Pitlekaj och Jinretlen
den 5, 7, 10 och 25 juli samma är samt (en puppa) vid Senja-
vin-sund den 30 juli.

Till färgteckningen afviker det hemförda exemplaret frän
Curtis figur derigenom, att spär af rödgul inblandning i grund-
färgen saknas, men dä Curtis afbildar en hane och dessutom
af Möschlers beskrifning framgär, att arten äfven i Amerika
ej alltid har denna rödgula färgteckning, har jag ej trott mig
böra betrakta den asiatiska formen säsom skild frän den nord-
amerikanska.!

Larven är bygd säsom larven till D. fascelina L. och synes
äfven vara af samma mörka färg som den. Puppanär pä rygg-
sidan: gulbrun, men pä buksidan svart samt pä ryggsidan be-
klädd med länga, gula här. Buksidan äger endast fä och korta,
mörka här.

ı Ett exemplar © frän Labrador, som Möschler godhetsfullt sändt mig
till päseende, afviker frän det asiatiska exemplaret genom storlek, 40 mm.,
och genom bakvingarnas mörkare och inät mera skarpt begränsade kantband.
För öfrigt äro teckningarna i detalj nästan alldeles lika.

VEGA-EXPEDITIONENSVETENSKAPLIGA ARBETEN. 19

Utbredn.: N. Amerikas arktiska och subarktiska omräde
t. ex. Labrador, Boothia Felix och Grönland. Äfven funnen
pä spetsen af Mount Washington i New Hampshire. Förut ej
anmärkt i gamla verlden.

5. Arctia (?) sp.

En starkt luden larv, som till storlek, färg o. s. v. pämin-
ner om larven till Phragmatobia fuliginosa L., men är mera
tätt luden, tillhör förmodligen nägon högnordisk art af slägtet
- 4retia. Den är funnen vid Koljutschin-viken den 14 juni af
E. Almgvist och vid Nunamo den 21 juli 1879.

6. Anarta Richardsoni Curtis.

1835. Hadena Richardsoni Curtis, -Append. 24 Voy. of Ross p. 72 t.
Asset.
Anarta > 1880 Spängberg, Ent. Tidskr. B. 1 p. 10.
1836. Algida Lefebure, Ann. Soc. Ent. Fr. (1) T.5 p. 395
I MON ER 5X

1836 Duponchel, Hist. Nat. Lep. Fr. Suppl. T. 3
p- 596 t. 49 £. 6.

» » 1849 Herrich-Sch&ffer, Syst. B. Eur. Schmett.
BaoEt 773, 7200:
1878. Mamestra? Feildent MeLachlan, Journ. Lin. Soc. B. 14 p. 112.

Ett exemplar taget vid Senjavin-sund, Konyam-viken den
30 juli 1879. Afviker föga frän exemplar frän Grönland och
Skandinavien.

Utbredn.: Arktiska Skandinavien, Dovre, Grönland, La-
brador och Grinnels land.

7. Cidaria (?) sp.

Larver, sins emellan fullkomligt lika, funna pä Preobra-
schenie-ön (vid 75°55' n. 1.) och vid Pitlekaj den 4 Juni 1879
tillhöra nägon liten arktisk mätare. De äro bruna, med strödda,
pa ocellika fläckar stälda, smä borst samt prydas af hvita
nästan qvadratiska ryggfläckar, som ligga vid midten af bak-
kanten af S:dje—11:te segmenten och i nägon män sträcka sig
in pa närmast liggande segment.

s0 AURIVILLIUS, LEPIDOPTERA FRÄN NORDLIGASTE ASIEN.

%

8. Plutella (cruciferarum Zeller).

En ZTineid, som tillhör detta slägte och sannolikt äfven
ifrägavarande art, togs vid Dicksons hamn den 8 augusti 1878.
'Exemplaret är förvaradt i sprit och derför är det ej möjlist,
att säkert bestämma arten. Storlek och hvad som synes af
teckningen tala dock för, att det är Zellers P. eruciferarum.
Denna art är ocksä förr funnen längt i norr t. ex. pä& Spets-
bergen af Holmgren.

Förklaring öfver taflan.

1. Oeneis Orambis Freyer var. 2 frän Senjavin sund.
» 2. Dasychira Rossii Curtis 2 frän Senjavin sund.
3. Larv af en Argynniscart frän Jinretlen.
» 4. Genital-klaffar hos f af Erebia Rossi Curtis.
De: » hos JS af Oeneis Orambis Freyer var., sedda
frän sıdan.
» 6. Desamma, sedda ofvanıfrän.

Vega-exped.vetenskapl. arbeten. Bd.*. Tat

M. Holmström delin., auctor direx Central -Tryckeniet, Stockholm

Il
g

nhent QL555.52A92
Ueber sekund?are Geschlechtscharaktere n

3

|

Il

II |

ıı

||

N

SMITHSONIAN INSTITUTION LIBRARIES

|
|

|

m
O
Dr
I
m
OÖ
O
ce
ed
OÖ
7
m